# ID: svediakorp-gov306
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 72,030
# sentences: 2,623
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den l5 Maji J, m.
kande återremitteras, Lagutskottet må förena
sig med EconomieUtskottet och behandla frågan
såsom ett önsknings-mål.
Friherre Posse, Christer, anförde skriftligen.
(Se Bilagan N:o 6.)
Herr Stråle, Nils Wilhelm: Lagutskottet
har icke motsagt, att ju i de nu gållande Edsformulairer
finnas många brister, men icke eller
vidtagit någon åtgärd, att afhjelpa dem och det
år också kanske omöjligt, att under Riksdagen
verkställa alla de jemkningar och ändringar, sora
i sammanhang med nämnde fråga vore oundgängelige,
på det att icke någon felaktighet i den
dithörande lagstiftningen skulle äga rum. Jag
tror derföre bäst vara, att i underdånighet anmäla
det väckta förslaget hos Kongl. Maj‘t,
med anhållan , det Kongl. Majit täcktes detsamma
till LagComitéen öfverlemna. Af den omständighet
att åtskilige af de Eds-formulairer,
hvarom fråga kan uppstå, icke skulle kunna
hänföras till allmän Civil- eller Criminal-Lag och
att allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet
deröfver bör yttra sig, kan väl ej något hinder
för sakens behandlande i det hela uppstå. Ett
sammanträde emellan Lag- och OeconomieUtskotten
i ändamål att om ärendet öfverlägga, år
visserligen ganska verkställbar , och Lagutskottet
är icke betagit, att begära ett sådant sammanträde
, utan att Riksens Ständer besluta det.
Jag hemställer således, att Betänkandet varder
502
Den i5 Maji /, m.
till Lagutskottet återremitteradt: att underdånig
anmälan göres hos Kongl. Maj:t om behofvet
af rättelse i Eds-forinulairen i allmänhet; saint
att Utskottet i sådant ändamål uppgör ett förslag.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskctlken
gjord proposition fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att LagUtskottets Utlåtande,
i anledning af de dervid nu gjorde anmärkningar
till Utskottet återförvisa.
Föredrogs å nyo LagUtskottets den 5 ^sistlidna
April under N:o 26 afgifne samt den 12
dennes eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande
angående ändring uti o:dje och 4;de §. (jj. i
2 1 Capitlet RättegångsBalken.
Grefve Hard, Carl Gustaf, hade inlemnat
ett Memorial, hvilket upplästes, så lydande.
(Se Bilagan N;o 7).
Herr Grefven och Lan d t Ma rjly alke n hemställde
, om Ridderskapet och Adeln ansåg LagUtskottets
Utlåtande böra, i anledning af de
utaf Grefve Härd dervid nu gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja.
Herr Ribbing, Arvid', Det är enligt vår
nu gällande Lag, Domaren öppet, att när han
Ben 15 Maji f.'m.
funnit saken vara mörk och tvifvelaktig, qvitta
parternes rättegångs-kostnad. Jemlikt nya Lagförslaget
äler, skall kostnads-ersättning tilldelas
Part i nion af Jivad han i saken vinner. Frågan iir
således helt enkel, om man skall bibehålla det
ganda stadgandet: proffe Domaren, eller binda
rättegångs-kostnad eller ersättning vid målets
delar i mon efter som de tappas eller vinnas. Då
amnet är sålunda hufvudsakligen utredt, ville jag
ödmjukast anhålla det Herr Grefven och LandtMarskalken
taktes framställa proposition, antingen
till bifall af LagUtskottets Förslag eller att
frågan må förfalla. Det är visserligen icke, för
ätt befria Utskottet från en återremiss, som jag
önskar en sådan proposition, men egentligen på
det, att Riddefskapets och Adelns tid icke må
med förevarande ämne ytterligare upptagas,
emedan jag nästan förutser, att målet återkommer
i oförändtadt skick.
Herr Grefven och Landt lUarfkalken förklarade,
att sedan Ridderskapet och Adeln redan
återremitterat LagUtskottets Utlåtande, ansåg
Herr Grefven och LandtMarskalken Lagutskottet
först böra besvara de anmärkningar hvilka
till återremissen föranledt, innan målet kunde
till förnyad pröfning af Ridderskapet och
Adeln upptagas.
Företogs till pröfning LagUtskottets den 5
sistledne Anril under N:o 44 afgifne samt den 12
x ■ O
dennes eftermiddagen på bordet lagde Betan
-
5o4
Den i5 Maji /. m.
kande, angående väckt fråga om ändring uti
30 Capitlet RättegångsBalken.
Grefve Härd, Carl Gustaf, hade inlemnat
ett Memorial, hvilket upplästes, så lydande!
(Se Bilagan N.o 8.)
Grefve Mörner, Carl-. Afven jag delar fullkomligt
Utskottets öfvertygelse deruti, att rättigheten
att få sin talan pröfvad af Högsta Domare-makten,
bör vara lika öppen för hvarje
rättsökande; och jag skulle således af flere skål
gilla förslaget 0111 afskaffmdet af den för denna
rättighets tillgodonjutande i Lag stipulerade utgift,
om jag ej trodde, att en sådan befrielse
skulla leda till följder, hvilka kunde i hög grad
blifva kånbara för Staten , och motverka de be.
römliga afsigter, som hafva förekommandet af
onödiga rättegångar till föremål I en tid , då
Rättegångar i allmänhet tilltagit i den myckenhet,
att man funnit nödigt Öka antalet af HofRåtter,
för att med större skyndsamhet förhjelpa parter
till sin rått, och det ej torde vara okändt, hvarföre
göromålen i den för icke längesedan inrättade
HofRått öfver Skåne och Blekinge årligen
ökas betydligt, hvarigenom det icke kan
bli omöjligt, att dess närvarande antal Ledamöter
framdeles behöfver förstärkning, tror jag
icke, att med den synnerliga benägenhet man
hår i landet i allmänhet hyser att icke blott
anställa Rättegångar, äfven af den ringaste beskaffenhet,
utan ock att fullfölja dem i alla
möjliga
3
Dert 10 Maji f. m.
ittojligä instantier, Revisions-skillingens afskaffande
skall motsvara de sanna fördelar* sonl kunde
Synas deraf följa. Ont Revisions-skillingens nedsättanda
kom att upphöra, vöre det ej obilligt,
ätt HofRätternas Ledamöter, hvilka derigenom
förlorade eri del äf sina inkomster, erhålla nåÄon
motsvarig ersättning; och då mängden af
inkommande nlål till Konungens Högsta Domstol
skulle sannolikt göra eit tillökning i dess
medlemmar alldeles oUndvikelig, anser jag da
dryga utgifter, sorn härigenom skulle drabba
Staten, Vara så mycket häldre öfvBrflödige för
andamålets vinnande, som den Fattige nu redan
ager en i Lag grundad rättighet, att gratis få
fullfölja Sin underdåniga talan hos Kongl* Majit*
I händelse Utskottets Betänkande icke skulle
äf Högloflige Ridderskapet och Adeln blifva förkastadi,
utan återremisS deraf anses nödig, anhåller
jag att dessa mina anmärkningar må få
Betänkandet åtfölja.
Herr Thärn, JHolraih: En vacker theoretisk
princip har, som jag tror, förledt pluraliteten
af LagUtskottets Ledamöter till ett förslag,
hvilket i min tanka, skulle medföra ganska
skadliga följder. Jag anser åtminstone förslaget
hafva kunnat hvila till dess LagCommittéen hunnit
Utarbeta eii ny Rättegångsordning. Den nu
gällande , gifver tillräckligt och Öfverflödigt tillfälle
både för en trätlysten part, att in infinitum,
utdraga en rättegång, och för Domaren,
Ridd, o. Adi Prot, IV Band, 520
306
Den i5 Maji j. m,
att i många år uppskjuta afgörande!. Den olämpliga
obestämdhet Dagen innehåller i afseende
på rättegångs-kostnads ersättande, har medfört
det missbruk, att parter vid en del Domstolar
sällan eller aldrig fått rättegångs-kostnad
sig tilldömde, ehuru än målet vunnits; att, om
sådan ersättning vid en Domstol medgifvits, en
annan högre Rätt åter, utan ändring af Domslutet
i öfrigt, dock qvittat den förut bestämda
kostnads-ersättningen. Jag har exempel på ett,
genom tre domar afgjordt mål, deruti samma
part vann tre gångor å rad och sådant oaktadt
icke fick sina Rättegångs-utgifter af motparten
ersatte; och då saken ändtligen i HofRätten angjordes
genom ett Utslag, som gillade UnderRätternes
sammanstämmande domar, tillädes den
vinnande väl någon Rättegångs-kostnad, men så
knapp, att doms lösen näppeligen dermed var
betäckt.
Lagens stadgande om böter för obefogad
Rättegång år bortglömdt af Domarne; och jag
tror mig åtminstone kunna påstå, att man icke
kan uppgifva två exempel om året, att det blifvit
iakttagit. Huru vida det då år lämpligt, att
borttaga det enda återstående correctivet emot
oskäliga Rättegångar, det lemnar jag derhän.
HofRåtterne åro af gammalt, våra egenteliga ÖfyerDomstolar,
och jag tror derföre att ett correetiv
bör finnas, som hindrar parter att i otrångt
mål draga HofRåttens domar under Konungens
pröfning. Om detta band borttogs, skulle ock
den omständigheten följa, att Högsta Domstolen
omöjeligen kunde medhinna, att afgöra alla
Ben 15 Maji /. m:
Z07
dit dragne mål, och sålunda nödgades arbeta
på flere Divisioner. Men hvarest skulle då den
enhet sökas, som utgör hufvud-vilkoret för den
högsta instancen. Då åsigterne voro olika, hvilket
icke möjligen kunde förekommas hår, mera
ån i andra , af flere personer sammansatte, auctoriteter,
skulle ju den ena Divisionen måhända
döma tvärt emot den andra, och hvilken fördel
för det allmänna vore af en sådan anstalt att
förvänta?
Af dessa anledningar hemställer
jag, att förevarande betänkande må till Lagutskottet
återremitteras.
Herr Stråle, Nils Wilhelm'. Man har i
allmänhet erkänt, att det år betånkeligt, att
vidtaga partiella Lagföråndringar, och att de böra
inskränkas till hvad yttersta oundgånglighet
kråfver. Jag tror vål att en sådan Lagföråndring
lätteligen kan tillvågabringas då den stödjer
sig på de principer, hvarå Lagen år grundad,
och således innefattar ett beriktigande af
redan gifne stadganden; men förhållandet år
helt annat, då man vill rubba sjelfva dessa principer.
Så år det med påbudet om Revisionsskilling.
Vår Lag fotar sig på den grundsatts ,
att hinder bör läggas deremot, att obetydliga
mål må dragas under en högre pröfning. Deraf
hårleder sig stadganderne om vad, summa appellabilis
och Revisions-skilling. Lagutskottet
har emellertid blott föreslagit upphåfvande af
den sistnåmde, utan att fästa sig vid någon af
de föregående, och utan att efterse, huruvida
de komma i stridighet med det nya förslaget.
Men efter min öfvertygelse kan för närvarande
Den lb Maji f. m.
svårligen någon rubbning i den ifrågavarande
punkten äga rum, utan lärer en förändring deraf
först i sammanhang med en ny allmän lag-j
stiftning kunna påtänkas.
Herr von Hartmansdorff, Åugust '. Hvad jag
i detta ämne velat såga år hufvudsakligen redan
anfördt. Jag anser upphåfvandet af stadgandet
om Revisions-skilling origtigt af de skål, flere
värde Ledatnöter yttrat. Det år naturligt , att
på det stora och angelägna mål icke må försummas
för de små och mindre vigtiga, endast
de förra böra gå till Högsta instancierne»
Skulle dessa sysselsätta sig äfven med det mindre
målen, blefve följden den, att det hela stannade.
En vård Ledamot har omtalat nödvändigheten,
att dela Högsta Domstolen i flere divisioner.
Jag kan ej anse en sådan åtgärd annorlunda
än såsom högst skadelig. Likasom det
finnes blott en Regering, på det att Regeringsärender
måtte i Högsta instanee med enhet och
sammanhang afgöras, så bör det icke heller finnas
mer åri en Högsta Domstol, på det att ailä
Råttegångs-mål måtte behandlas efter öfverensstämmande
åsigter. Skall blott en Högsta Domstol
finnas: så får han icke öfverhopas; och äfven
detta skål talar emot Revisions-skil lingenS
upphörande. Jag tillstyrker derföre, att Betänkandet
må afslås, utan att återremitteras.
Herr Grefven och LandtMarJkalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg LagUtskottets
Betänkande böra , i anledning af de
Deri l5 Maji J. m,
509,
dervid gjorde anmärkningar,
remitteras.
Ropades Ja oell Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarjkalken
gjorde proposition till bifall af LagUtskottets
Betänkande.
Ropades äfven. Ja och Nej.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarsJcalhen
hemställde om Ridderskapet och Adeln,
behagade afslå Betänkandet.
Ropades starka Ja jemte några Nej.
Herr Montgomrneries Gustaf, begärde votering.
Herr von Hartmansdorff': Om jag icke
mycket bedragit mig , så har jag tyckt mig finna
Ridderskapets och Adelns mening vara så tillräckligen
uttryckt genom svaret å Herr Grefvens
och LandtMarskalkens. sista proposition, att en
vötering icke gerna bör kunna leda till annan
slutföljd, ån den, yi nyss anfört. Jag hemställer
således till Herr Montgommerie, om han
icke ville afstå ifrån yikandet af en votering,
hvilken endast synes skola onödigtvis uppta,-)
ga tiden.
Herr Montgommerie'. Jag skulle tro, att
den sist talande värde Ledamoten icke kunnat
så tillräckligen inhemta Ridderskapets och Adelns
piening i förevarande fråga a att han är i tillfälle.
310 ' I)cn 15 Maji f, 'm,
att bestämma en blifvande voterings utgång.
För min enskilda del, förenar jag mig så mycket
häldre om den af LagUtskottets pluralitet
föreslagne Lagföråndring, som ganska få af
Utskottets Ledamöter reserverat sig mot beslutet;
och det i öfrigt instämmer med min öfvertygelse
att man icke behöfver vara utfattig, för
att ej kunna erlägga de 66 R:dr 62 sk. som
utgöra vilkoret för möjligheten att söka rättvisa
i högsta instancen.
Herr Printzensköld, Carl: Den siste värde
Talaren, har, som jag trott mig finna, yttrat,
att då troligen ingen år så fattig att han
ej åtminstone åger 66 R:dr 3a sk,, skulle det
understundom kunna inträffa, att en rättsökande
blef nödsakad uppoffra hela dess förmögenhet,
för att kunna få sin sak i Högsta Domstolen
pröfvad. Detta vågar jag likväl bestrida.
Allmänna Lagen stadgar uttryckligen uti So Cap.
C §. RåttegångsBalken , att man måste minst äga
5oo Daler Silfvermynt, eller 83 R;dr 16 sk, ,
som för gäld ej håita, för att vara underkastad
skyldigheten att erlägga Revisions-skiliing. Oc-h
då således någon sådan händelse, som den Herr
Montgoinmerie förutsatt, icke lärer, efter nu
gällande lagar, kunna inträffa, samt det i öfrigt,
på sått flere Herrar Ledamöter redan behagat
vttra , och med hvilka jag till alla delar instämmer,
skulle medföra de betänkligaste följder, att
göra en sådan ändring uti RåttegångsOrdningen,
som den Lagutskottet uti dess ifrågavarande Betänkande
tillstyrkt, vågar jag till Herr Grefven
och LandtMarskolken ödmjukast hemställa, om
Den 10 Majt e. m.
311
icke, i öfverensstämmelse med Herr von Harttnansdorffs
nyligen yttrade önskan samma Betänkande
må anses af pluraliteten bland Högloflige
Ridderskapet och Adeln vara afslaget och
all fråga om votering således förfalla.
Herr Montgommerie: Om emot förmodan
icke någon annan inom detta rum skulle instämma
i min begäran af votering, så anser jag mig
skyldig att afstå derifrån.
Då ingen hördes förena sig med Herr Montgommerie
uti dess anhållan om votering förklarade
Herr Grefven och Landt Mar skalken, att
som, efter hvad han tyckt sig finna , den af
honom sist framställde proposition till afslag å
LagUtskottets ifrågavarande Betänkande, med
en betydlig pluralitet af .Xa besvarats, berörde
Betänkande, i följd deraf, blifvit af Ridderskapet
och Adeln afslagit.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 2 eftermiddagen.
In fidenj Protocolli
O. ff. Lagerheim,
5l2
Den i5 Maji e, mK
Thordagen den 15 Maji,
Plenum klockan half till 6, eftermiddagen.
Herr Gyllenheirn, Eric Guataf % anförda
ekrifteligen:
(Se Bilagan N:o i.)
Grefve ro» Rosen, Axel; Så vidt det ytt-*
rande, den siste värde Ledamoten nu afgifvit,
åsyftar att ådagalägga behofvet för Häradshöfd
dingar af tjenstledighet och vicarier, har jag visserligen
ingenting att emot samma yttrande in-^
vånda; men då det åfyen innefattar ett försök
till vederläggning af hvad Herr Ehrenborg yrkat
och iöreslagjt till förekommande deraf, att
andre ån skicklige och värdige vicarier varda,
tillförordnade, kan jag ej annat ån instämma
Uted den frånvarande Ledamoten i den önskan^
att Håradshöfdingarne vid de tillfällen då tjenstledighet
för dem år af nöden, må på förslag
till vicarier endast uppföra sådane personer, sorn,
åro ett slikt vigtigt förtroende fullkomligen värdige,
och som kunna anses competente att blifva
Ordinarie Håradshöfdingar, emedan jag sjelf
känner, att en person finnes, som to, års tid
å rad perpeluelt varit tillförordnad Domare inom
ett och samma Lån, utan att någonsin vinna
befordran till ordinarie tjenst, hålst han städse
blifvit af yngre personer ifrån förslag till Ordinarie
Domare-befattning utesluten, oaktadt han
l>en i5 Maji f. m.
baft större meriter ån medsökande, och äfven
©rnådt den, af en vård Ledamot i frågasatte
tillråckelige ålder,, enär han nu, fyldt 5o år.
Herr Grefven och, IL an dtMarshålken hemställde,
om icke, enär Herr Gyllenheims Memorial
innefattade svar å Herr Ehrenborgs, Casper,
anmärkningar vid LagUtskottets den 12
dennes eftermiddagen återremitterade Betänkande
N:o angående skärpning af Hagarne rörande
tjenstledighet Domare, berörde Memorial
kunde, jemte Grefve von Rosens, i anledning
deraf nu afgifne yttrande, till Lagutskottet
remitteras..
Bifölls,
Företogs till pröfning LagUtskottets den 10
Sistledne April under N:o 45 afgifne samt den
12 dennes, eftermiddagen på bordet lagde Betänkande
, angående åtskillige'föreslagne Lagförändringar
till minskande af kostnader och
besvär för rätt-sökande yid Rättegångars utförande.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, hade
jnlemnat ett så lydande Memorial:
(Se Bilagan N:o 2.)
Herr Grefven och LandtMarskalken frågade
, om Ridderskapet och Adeln ansåg LagUtskottets
Betänkande böra, i anledning af de
Pen lo Maji f, m,
utaf Grefve Gyllenborg, dervid gjorde anmärkningar
, till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja.
Föredrogos å nyo och biföllos följande från
nedannämnde Utskott inkonme samt den 12 dennes
eftermiddagen på bordet lagde Betänkanden;
Från Lag Utskottet:
Äf den i4 siftledne April:
N:o 46* I anledning af väckt fråga, om
upplifvaride af Kongl. Senatens Bref den a3 November
1708.
Af den 19 siftledne April: s
N:o 47. Angående skyldighet för Håradshöfdingarne
att vid hvarje Tings-slut meddela
Presterskapet HäradsRåttens beslut angående dem
som för begångna förbrytelser blifvit tilltalade
och sakfåilde, eller under framtiden ställde, jemte
Saköres-långds Extracter öfver de, Kyrkan och
de fattige, tilldömde böter.
Från Allmänna Besvärs~ och OeconomieUtskottet.
Af den 12 sistl. April:
N:o 5g. Angående KronoTionde-Spanne-.
målens utgörande till Stockholms och Malmö
Barnhus.'
Den 15 Maji e. m.
Företogs till pröfning Allmänna BesVårsoch
OeconomieUtskottets den i4 sistledne April
under N;o afgifne samt den 12 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Betänkande , i an-»
ledning af väckte frågor, örn låmpeligaste tiden
för tjenstehjon flyttning.
Friherre Rudbeck, Alexander 3 anförde
6krifteligen:
(Se Bilagan N:o 5).
Grefve von Platen, Ballzar Bogislaus:
Då jag anhåller få instämma i de värde Riksdagsmäns
mening, som önska flyttnings-tidéfts förändrande
till mellan Midsommar och den 1 Julii,
tillstår jag gerna, att det blifver mig svårt anföra
några nya skål. Deremot finner jag dem,
som redan åro andragne, vara så afgörande, att
några flera icke behöfva tilläggas; de som re-;
dan förefinnas omintetgöra efter min tanka ,
all anledning till tvekan om deras giltighet J3g
tror att flyttnings-tiden isynnerhet år magtpåliggande
för Landfmannen, och att för honom
den ofvannämnda år den tjenligaste, når man
betraktar huru vigtigt det år, att få fodret inbergadt
af samma personer, som påföljande vintren
skola hafva värd öfver ladugård och stall,;
når man besinnar, att samma skål tala för folkets
bibehållande öfver hösten , då brådaste
skördetiden år för handen. Och når man härtill
lägger den fördel de långa dagarne omkring
Midsommar i detta afseende medföra, d3»medelst
att då ej behöfves mera ån en tredjedel af dea
3t6
Den 15 Maji f. nu.
tid , sorn de flyttande under en mörkare årstid!
måste använda till sakers transporterande från
ett ställe till ett annat,. Väl medgifver jag, att
ett serskildt förhållande äger rum i Skåne, där
till exempel torf-skörden inträffar just omkring
Midsommaren och dår tjenstefolkets löner till
stor del erläggas in natura med utsäden, hvaraf
de sjelfve skörda grödan; men om det år skål,
att der utsätta flyttni.ngs-tiden till sena hösten ,
förhåller det sig icke så i andre Provincer. Jag
har dessutom alltid varit af den tankan, att
Oeconomiska Pörfattningar böra olika tillämpas,
för olika Orter. Den flyttnings-tid för tjenstehjon
jag föreslagit, år möjligtvis ej lika nyttig
för alla bandteringarj men, det lärer bli svårt
att finna någon tid på året, hvilken ej för någon
handtering år oläglig. Så torde till exempel
förhålla sig med den flvttnings-tid jag föreslagit,
i afseende på Ståderne , men deras beqvämlighet
bör gifva vika för det vigtigare landtmanna-interesset,
då för de förra ingen betydlig
skada deraf kan uppstå. f hvad mer eller
mindre mohn den föreslagna nya flyttningstiden
år låmpelig för Bruksrörelsen, kan jag ej
såga; ty jag har derom för inskränkt kännedom.
Ännu ett skål utbeder jag mig emedlertid
få lägga till de ofvan anförde: Jag tror
nemligen att Landtmannen straxt efter Midsommaren
afsållt sina produeter och vid den tidpunkten
har han således båttre tillgång att aflöna
tjenstehjonen, ån längre fram på hösten.
Jag vill nu ej vara vidlyftigare. På de
skål jag förut anfört, anhåller jag om återre-.
T)cn |5 Maji c. m.
miss af Betänkandet och instämmer med de flere
Ledamöter af RiksStånden, som yrkat flyttningstidens
förändring, till den af mig omförmälte of,
Yannänmde tid.
Herr Tham, Wollrath: I hvad Friherre
jRudbeck och Grefve von Platen anfört, förenar
jag mig till alla delar i afseende på den landsort,
der jag är boende; hvarjemte jag utbeder
mig få gora några anmärkningar vid Utskottets
Betänkande Jag har deraf funnit,
att i synnerhet Hedervärda BondeStåndets Ledamöter
äro nöjde med nu varande flyttningstid.
Jag förundrar mig ej deröfver; ty ingen
medborgare-class är mindre generad än Allmogen
af hus-sysslor, ladugårdens skötsel och dylikt,
hvilket allt kan besörjas af Bonden sjelf
ocli hans hustru. Förhållandet är annorlunda
med de Possessionaten, som äro Ståndspersoner.
Dessa kunna ej vara så liknöjda om den tid,
hvilken bestämmes till Tjenstehjons flyttning,
sorn BondeStåndets Ledamöter varit, så väl
förra gången, då stadgande härom var i fråga,
•som äfven nU.
Örn åter Skåne och de Norra Provincerne
'ej äro belåtne att hafva Midsommarn till flytt—
nings-tid, böra väl ej hela det återstående landets
innevånare vara bundne vid det, som för
några få är beqvämligt. I detta fall finnér jag
ej att local-stadgan den kunna skada nationaliteten.
Jag tror ej att tjenstefolk flytta från
Westergöthland till Skåne, och derifrån till We.
stergöthland. För denna sednare Proyince är
313
Den 1-3 Maji f, m,
den nu varande flyttnings-tiden den aldra olämpligaste;
ty att ett nytt tjenstehjon skall
fullborda stallfordringen, sedan ett annat dermed
börjat, och att det nya tjenstehjonet skall
fortsätta brännvinsbränningen, efter det början
blifvit gjord af ett annat, är stridande mot ali
sund hushållnings-method. Sådant är äfven förhållandet
med linets rengöring, som i slutet af
October pågår, och dylikt mera.
Slutligen nödgas jag anmärka, att Utskottet
alldeles förbigått frågan om Smeds - drängars
flyttningstid. Visst flytta dessa ofta från den
ena Smeden till den andra; men det händer ej,
eller sällan, att de tagas från Jordbrukaren och
dit återflytta. Om nu ordning skall vinnas, och
Smederne ej skola råka! i förlägenhet af brist
på Lärlingar, bör, ehvad flyttnings-tid Riksens
Ständer an önska för Tjenstehjon, den äfven för
Smeds-drängar blifva densamme som för andra.
Jag tror att alla Bruksägare häruti skola med
mig instämma.
På de af mig nu åberopade skäl, anhåller
jag om återremiss af Betänkandet.
Friherre Stjernjiedt, Lars: De skäl OeconomieUtskottet
haft,' att icke antaga Midsominarit
till flyttningstid, hafva förnämligast bestått deruti,
att i Skåne Torf-skörden då infaller, och
Tjänstehjonens utflyttning till Dannemark derigenom
äfven skulle befordras; att i Wermland
O /
och Dalarne en stor del personer å denna tid
vistas i andre proyincer och förrätta åtskilliga
#
Den 15 Maji e. m? 513
arbeten; att i Norra Provincerne Allmogen då
vanligen uppehåller sig vid de så kallade fäbodarne,
samt att, hvad de öfrige Rikets Provincer
angår, det torde för de flesta blifva svårt,
att vid Midsommar-tiden aflöna sitt Tjenstefolk.
För Bergslagen synes icke eller Midsoiyimarn
vara en lämplig flyttnings-tid, enär Bruks-rörelsen
då måste med mesta drift och arbete skötas.
Grefve JDe la 'Gardie, Jacob: Då jag med
Grefve von Platen fullkomligen delar den tanka,
att Landsmannens nytta förnämligast bör
afses vid bestämmandet af flyttnings-tid, är jag
åter af alldeles motsatt mening i frågan om
förändring af hvad i detta afseende vid sista
Riksdag blef beslutadt. Ifrån en Landsort, der
Landtmannen Midsommars-tiden mäst af hela
året behöfver sitt Tjenstefolk; der torf-skörden
just då skall verkställas; der nittionio hundrade-delar
af Allmogens drängar aflönas genom
jord, som upplåtes dem till utsäde, anser jag
det vara omöjligt, att flyttningstiden dit kunde
förändras, utan de känbaraste olägenheter. Jag
har hört anföras, att det skall vara af stor vigt
för Tjenstehjonen, att få flytta Midsommarstiden,
då dagarne äro långa; men jag tror det
vara ändå väsendtligare, att ej då vara i sak-.
nåd af arbetare, dem man då bäst är i tillfälle
att använda.
De särskilta meningar rörande denna fråga.
hvilka blifvit yttrade, både inom Utskottet
och här, öfvertyga mig om nödvändigheten deraf,
att ocoonomiska författningar blifva tilläm
-
Den i5 Maji c. ni,
pade olika för särskilta orter. Jag medgifVef
gerna, att det kanske kunde medföra olägenheter,
om flyttnings-tiden för Tjenstehjonen blef
olika för sodra, mellersta och norra delarne af
Riket; men dessa olägenheter blifva säkert ännu
större, om man berofvas sina Tjenstehjon, just
när man bäst behöfver dem.
Jag anhåller således om Herr GrefvenS
och LandtMarskalkens proposition till bifall af
Betänkandet.
Grefve von Rosen, Axet• Utan ätt vilja
bestrida återremiss, tror jag likväl, att om nå»,
gon skickligare än jag, utvecklade skälen, på
hvilka Betänkandet är grundadt, Ridderskapet
och Adeln skulle inse, att en återremiss icke
tjenar till någon ting.
Det första som inom Utskottet ventilerades
var, huruvida på Sveriges vidsträckta areal, flytt—
ningstiden borde tillämpas efter locala förhållanden;
men dervid framstodo så mångsidiga åsigter,
att Utskottet funne sig nödsakadt helt
och hållet lemna denna idée ur sigte.
Sedermera insågo vi, att Midsommar, såsom
flyttnings-tid medförde många fördelar; men
det var egentligen tvänne omständigheter i afseende
på Skåne och Halland, som förmådde
oss att afstå från förslaget att antaga denna
flyttnings- tid.
[Det
Den 15 Maji e. m.
321
Den första, att derigenom blifver så latt
för dagsverkare att ej taga tjenst före Sommaren,
hvaraf svårigheter uppstå att få lega arbetare,
utan öfverdrifva dagspenningar. Den andra,
att Landtmannen Midsommars tiden sedan han
betalt sina Krono-utskylder, har så ondt otn
penningar, att han då ej är i stånd aflöna sitt
Tjenstefolk. När nu dertill läggas de skäl, som
inträffa i afseende på torf-skörden i Skåne och
skeppsfarten i Halland och Bohus Län samt
storfisket, hvilka sednare näringsgrenar sysselsätta
4 å 5ooo personer, lärer det befinnas, att
Utskottet ej saknat orsaker att stadna vid den
tanka, som är i Betänkandet framställd. Det är
allt för möjligt, att, på sätt Herr Tham anfort,
det är bättre att hafva en stalldräng, som icke
fortsätter den utfordring en annan redan börjat;
men man ansåg inom Utskottet följderna
af den så nyligen bestämda nu varande flyttnings-tiden,
ännu icke hafva hunnit utveckla sig»
Friherre Cederftröm, Jacob: I anledning
af hvad emot Betänkandet blifvit anmärkt, an,
håller jag att få yttra några ord.
Friherre Rudbeck har till en början anfört
såsom exempel huru denna fråga blifvit behandlad
vid 1800 års Riksdag, då minoriteten skall
beslutat att bibehålla den gamla flyttningstiden,
hvaraf Friherren velat hämta stöd för den sa t,
sen, att denna flyttningstid ej skall vara den
bästa. Jag lemnar denna slutledning i sitt
värde.
Ridd. o. Ad. Pr. IV. Band. 21.
52*
iDen i5 d/rt/i c. m.
De skäl som i öfrigt blifvit anförde af Grefve
von Platen och Herr Tham, äro hufvudsakligen
desamme, som blifvit upptagne i de till
Utskottet remitterade motioner och uti Betänkandet
besvarade, nemligen, att Midsommar skulle
vara den tjenli,gaste flyttningstiden, i anseende
till dagarnes längd, vägarnes godhet, lin odlingen,
brännvins-bränningen, m. m.
Jag anhåller att få fästa Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet på en generelare åsigt
af ämnet. Det är helt naturligt, att hvad sjelfva
flyttningen angar, det icke gör något till saken,
huru länge på dagen solen är uppe, emedan
det går lika bra att färdas sedan solen gått
ned, en klar höstnatt. Hvad lin-odlingen beträffar,
så betviilar jag, att flyttnings-tidens förändrande
kunde i detta afseende medföra någon
fördel, Linet som sås vid Midsommars-tiden
hinner väl att skördas innan den 24 Oetober,
men icke fullt beredas. Det synes ock vara
alldeles likgiltigt, om preparationerna förrättas
af andra, endast det sker under noggrann uppsigt.
Angående ■olägenheten, som skall uppkomma
deraf, att kreaturens utfordring börjas
af en person, som ej har interesse af att med
sparsamhet förfara; får jag förklara min öfvertygelse
vära den, att der ej husbonden sjelf efterser
huru utfordringen besörjes, lärer den omvårdnad
förgäfves väntas af ett tjenstehjon, vare
sig gammalt eller nytt, hvilken deremot alltid
är en följd af lemnad tillsyn. Jag anser således
älla dessa skäl icke föranleda till ändring
af hvad Utskottet föreslagit. Man har framställt
Den i5 Maji e. m.
525
möjligheten att bestämma olika flyttningstider
för särskildta delar af Riket. Jag hemställer
huruvida sådant kan stå tillsammans med vårt
närvarande sarnhälls-skick, i kraft hvaraf hvar
och en äger söka sin utkomst, och taga sin husbonde
hvar sorn helst. Utvägen härtill blef genom
en dylik method stängd, och den tjenstsökande
nödgas vara lösdrifvare en viss tid på året.
Grefve von Rosen har redan visat olägenheten
för Landtmännerne att aflöna sitt
Tj enstefolk Midsommartiden, då Bonden merendels
är utan penningar. Detta är så sannt,
att det knappt lär vara tvifvel underkastadt.
Utomdess är sommartiden fisket i sitt flor vid
Rikets alla kuster. Om detta skulle upphöra,
derigenom att flyttningen just då inträffade, vore
sådant visserligen ej nyttigt. Det är en allmän
regel, att oeronomiska författningar ej böra
ögonblickligt ömbytas. Det är bättre att härda
ut, äfven med olägenheter, för att efter några
års erfarenhet riktigt kunna bedömma å hvilkendera
sidan de äro mest maktpåliggande. Det
är otvifvelaktig!, att, då den nu gällande författningen
vid togs, hvarigenom hände, att flere
husbönder finge betala lön för några dagar
mera än de haft tjenstehjonet i sin tjenst, uppkom
en ordentlig förbistring emellan husbönder
och tjenstehjon. Men allt detta är nu redan
öfverståndet. Det är således bäst, att låta saken
förblifva orubbad, åtminstone till nästa
Riksdag, då man kan hafva inhämtat en tillförlitlig
erfarenhet; och då härtill kominer, att
det ostridigt är en förmån, att ej med flyttning
upptaga de långa sommardagarne, till hvilket
324
Ben i5 Maji e. m.
ändamål nu lämpligare användas de kortare
höstdagarne, på hvilka icke något arbete af särdes
vigt uträttas, anser jag Betänkandet kunna
och bora bifallas.
Slutligen har äfven blifvit yttradt om den
olägenhet, som skall uppkomma deraf, att ett
nytt tjenstehjon fortsätter den bränvinsbränning,
som ett annat redan börjat. Det torde likväl
vara allmänt kännt och antaget, att innan man
ombyter det tjenstehjon, som sköter bränvinsbränningen,
måste man förut tillse, att det nya
känner de göromål, som komma att utgöra dess
befattning, och att man icke dertill använder
en person, som ej förstår att sköta en sådan
syssla.
Herr Tham: Jag vill ej trötta Ridderska
pets
och Adelns tålamod med att åter upprepa
hvad som redan blifvit sagdt, i synnerhet som
de af mig anförde skäl ej blifvit vederlagde af
hvad Friherre Cederström yttrat; men jag kan
ej underlåta att yrka återremiss, emedan jag
anser Betänkandet ofullständigt, då det ej innehåller
något stadgande om flyttningstid för Smeders
drängar och lärlingar. Jag yrkar äfven att
denna omständighet måtte af Utskottet tagas i
betraktande och införas uti dess nya utlåtande,
på det äfven desse personer må kunna hänföras
till samma flyttningstid, som öfriga tjenstehjon
i Riket. Ty då smedsdrängar och lärlingar
skola städjas på samma tid af året som annat
tjenstefolk, synes de ock böra på samma tid
sorn andre tjenstehjon, flytta i sin tjenst. Jag
Den i5 Maji £e, »z.
täger mig den friheten hemställa, hnru ett Betänkande
kan vara antagligt, som år felaktigt i
en så väsendtlig del, som jag förut haft den åran
visa. En återremiss lärer derföre vara af
nöden, på dut äfven frågan härom i Betänkandet
måtte utredas, så vida man ej vill hafva
två olika författningar i samma sak.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus:
Af alla de skål jag hört anföras emot hvad jag
i detta ämne yttrat, erkänner jag, att jag blott
funnit ett vara af giltig beskaffenhet, nemligen
det som angår sjöfart och fiske, emedan det
ofelbart år vigtigt för dessa näringar, att flyttningstiden
ej inträffar om sommaren. Men jag
upprepar det ännu en gång, det lår ej vara
möjligt att uppfinna någon lid på året, som år
lika passande för alla orter och alla handteringar,
derföre måste den ena gifva vika för
den andra, så vida man ej kan uppleta någon
medelväg. Jag hemställer derföre, om det ej
skulle gå an att antaga tvånne llyttnings-terminer
på året. Detta brukas på sina ställen, e4
huru det ännu ej år lagligt. Hvad den omständigheten
angår, som jag hår hört nämnas,
att man åker lika bra om natten som på dagen,
lemnar jag det derhän; man skulle också på samma
grund kunna yrka, att ingen borde hafva
lyktor på sin vagn, emedan man färdas lika lått i
mörkret, som då det år ljust. Sådan år likväl
ej min tanka, och just derföre tror jag, att flyttningen
lättast sker Midsommars tiden, då man har
ljust, snart sagt i 24 timmar på dygnet oafbrutet.
Jag förnyar således min anhållan om återremiss
525
Den la Maji c, «i,
i synnerhet, som på såttförutår anfördt, hvarken
potatoes-skörden eller lin-cdiingen år t ill—
åndabragt den tid af året, då flyttningen nu
inträffar.
Grefve von Rosen'. Jag anhåller blott ali
få upplysa, i anledning af hvad Herr Tham an.
fört rörande Smedsdrångars flyttningstid, att
orsaken hvarföre icke derom blef i Betänkandet
nåmndt, år, att BergsRådet af Robson ej
gjorde sin reservation förr ån vid justeringen af
Betänkandet. Hvad åter potatoss-skörden angår,
så enär samma förhållande med den, som
nn åger rum, fanns långt innan den nu nämnde
flyttningstiden stadgades , ansåg Utskottet
denna omständighet ej böra tagas i betraktande.
Friherre Wrangel, Henning: Ehuru jag
har egendom både i Skåne och Halland, får
jag förklara, att jag anser den nu varande flyttningstiden
vara den båsta.
Herr af Schmidt, Georg Lars: Med stöd
af den kännedom jag åger om förhållandet i de
Norra Provinserna, anser jag mig skyldig förklara,
att för dem den nn varande flyttningstiden
år den båsta; ty de fleste arbeten åro fullbordade,
når den nu inträffar.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg OeconomieUtskottets
Betänkande böra, i anledning
Dth i5 Maji e, m,
027
af (le dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet
återremitteras.
Ropades Ja och Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarfalten
gjorde proposition till bifall af OeconomieUtskottets
Betänkande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Tham : Jag täger mig friheten hemställa,
huru ett Betänkande kan vara antagligt,
sorn är felaktigt i en så väsendtlig del, sorn jag
förut haft den åran visa. En återremiss lärer
derföre vara af nöden, på det äfven frågan härom
i Betänkandet måtte utredas, så vida man
ej vill hafva två olika Författningar i samma sak.
Friherre Björnstjerna, Magnus: Som flere
anse den nn varande llyttnings-tiden tjenligast
för Skåne och de Orter som ligga norr om
Dal-elfven, men olämplig för Rikets Centralprovincer;
så får jag, lika med Flerr Tham hemställa,
0111 det ej vore bäst, att bestämma tvånne
olika flyttnings-tider; att nemligan bibehålla
den nu varande för de Orter som önska dess
fortfarande, och för de öfrige bestämma den
mellan den 24 Junii och 1 Julii. Då ganska få
personer flytta från de norra till de södra provincerne
och tvertom, förmodar jag, att ej några
olägenheter häraf skulle uppkomma.
Grefve von Rosen: Jag har förut nämnt
528
Deri iS Maji e. m.
att orsaken dertill, att Smedsdrångars flyttnings-tid
ej blifvit i Betänkandet vidrörd, var,
att BergsRådet af Robson icke förr ån vid justeringen
deraf gjorde sin reservation. Jag tror
således, att då de ej eller varit omtaldte i Författningen
örn tjenstehjons flyttnihgs-tid af år
1819, sådant var ett fel i samina Författning,
men ej hos nuvarande Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskottet, hvars plikt endast varit att
svara å de dit remitterade motionerne, af hvilken
ingendera gaf anledning till något utlåtande
i denna omständighet. Jag medger likväl, att
nu mera, sedan en anmärkning i denna-del blifvit
gjord, som gifver en sådan anledning, skål
år för handen till återremiss, hvaremot jag för
min del ej skall hafva något vidare att invända.
Herr Heijkensköld, Dettloff: I anledning
af hvad Herr Tham och Grefve von Rosen anfört,
anhåller jag få nämna, det orsaken hvarföre
frågan om Smedsdrångars flyttnings-tid ej
blifvit af Utskottet utvecklad , ostridigt år , att
densamma finnes bestämd, icke uti Tjenstehjonsstadgan
, utan i Hammarsmeds-Ordningen. Under
den tid , då flyttningen både lör Tjenstehjon
och Smedsdrångar intråffade^på samma gång,
eller vid Michaelis , förmärktes ingen olägenhet
deraf, att stadgandet fanns i särskilda Författningar;
men nu, sedan denna flyttnings tid blifvit
olika, hafva de menliga påföljderne så mycket
mera visat sig. Ett nytt förslag till Hammarsmeds-
Ordning lärer för närvarande vara
under utarbetning, hvarest detta förmodligen
blifver råttadt. Hvilken tid man helst stadgar,
T)ni i5 Maji e.nt.
329
bör elen i alla fall vara lika både för Tjenstehjon
och Smedsdrångar.
Friherre Stjernstedt, förenade sig med Grefve
von Rosen.
Herr Dankvardt, Magnus Georg: Herr
Heijkensköld har förekommit mig i meddelandet
af den upplysning jag vill lemna, att nemligen
flyttnings-tiden för Smeder varit verkligt utsatt
i 1766 års HammnrsmedsOrdning i enlighet med
Lrgens förra stadgande om flyttnings-tiden; men
då, genom 18ig års Kongl. Kungörelse nämnde
Lagstadgande blifvit utan undantag föråndradt,
så för Landet som för Ståderne, synes
äfven deraf bordt blifva en bestämd följd, att
flyttnings-tiden för Smeder äfven varit förändrad
oaktadt sådant icke serskildt blifvit i den
Kongl. Kungörelsen anmärkt. I den nya HammarsmedsOrdningen
som nu är under granskning,
för att efter hvad jag förmodar, oförtöfvadt
utgifvas, kotnmer likväl den nya flyttningstiden
att upptagas, hvarigenom all anledning till
missförstånd i detta hänseende undanrödjes. 1
öfrigt förenar jag mig med de Herrar Ledamöter
som yrkat beståndet af denna i min tanke
ganska tjenliga flyttnings-iid , och det så mycket
mera, sorn jag icke tror det vara lämpligt
att med så ringa erfarenhet man ännu i allmänhet
åger af denna flyttnings-tid , nu vidtaga en
föråndrig i ett stadgande af så vigtig beskaffenhet
, som det ifrågavarande.
Grefve De la Gardie, Jacob ; Ehuru jag
Den i5 Maji c. m.
varit den förste som motiverat bifall till Betänkandet
och således ej önskar återreiniss deraf,
nödgas jag likväl återkalla min begäran om bifall
och för min del medgifva återremissen, emedan
jag dels anser det blifva omöjligt att kunna
antaga Betänkandet nu, sådant det befinnes, sedan
så många anmärkningar blifvit deremot
gjorda, dels ock de Herrar, som begära återremiss
dertill hafva en ostridig rått i följe af
Riksdagsordningen- Jag anhåller således endast
att de förut af mig yttrade tankar, må få återremissen
åtfölja.
Uppå derefter af Herr Grefven och' Landt-i
Marskalken förnyad proposition, fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att OeconoinieUtskoltets
Betänkande, i anledning af de dervid
gjorde anmärkningar, till Utskottet återförvisa.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskottets den 12 sästledne April under
N:o 58 afgifne samt den 12 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Betänkande om förändring
i skyldigheten att utgöra Afrad- och
KronoTionde-Spannemålen samt andre på Hemmanen
indeldte räntor.
Herr Tham, Wolrath'. Allmänna Besvärsoch
Ekonomie-Utskottets Betänkande om det
Jyckligtvisvis blir bifallet, skall afhjelpa den
mängd af brister, som hitintills årligen uppkommit
mellan räntegifvare och räntetagare 5
Ven I ■> Maji e. m.
jag har mig bekant, att en stor räntetagare i
flere år sjelf icke befattat sig med uppbörden af
sina inkomster, utan öfverlåtit den åt en Kronobetjent
, hvilken för sin möda vill blifva vål
betaldt, och hvilket derföre understundom för.
anledt till ett skamligt ocker, så att det till och
med begårts 6 R;dr utöfver Markegångs-priset;
oell detta kan bevisas. Emellertid anhåller jag
att få göra en anmärkning vid Utskottets förslag
i afseende på Markegångssåttningen. Det
år sagdt, att Konungens Befallningshafvande bör
tillkalla de felande personér, som skola bringa
antalet af räntegifvare och räntetagare till likhet
vid dessa tillfällen. Väl år det ganska riktigt,
att ett lika antal räntegifvare och räntetagare
bör vid Markegångssåttningarne vara tillstädes^
men sättet huru detta ändamål skall vinnas finner
jag ej vara i Betänkandet nog fullständigt
uttryckt. Ridderskopet och Adeln åger sjelf välja
sina Deputerade ; och dessa val ske nästan alltid
så sent, att föga tid derefter för Konungens Befallningshafvande
återstår att tillkalla de personer,
som erfordras, för att få ofvannåmnde proportion
iakttagen. Det har stundom håndt att Ridderskapet
och Adeln alldeles glömt utaf denna
sin val-rättighet. I den province jag bebor,
hafva de 2:ne sista åren blott s:ne Ledamöter
röstat. Om nu det skulle inträffa att ingen
brydde sig om att välja, sä finnes ej stadgadt,
huru då borde förfaras. Landshöfdingen har
sjelf sagt mig, att han i ett sådant fall skulle
råka i förlägenhet. Jag önskar derföre, att någon
föreskrift må blifva Konungens Befallningshafvande
lemnad, för dess förhållande, i dea
332
Den lb Maji e. m.
händelse Riddensfeapet och Adeln helt och hållet
uraktlåt sin val-råttighet , och att tiden till dennas
begagnande måtte så låmpas, att Konungens
Befallningshafvande kunde medhinna att tillkalla
det antal personer, som erfordras, för att vid
Markegångs såttningarne hafva tillstädes lika månj
ga räntegifvare sorn räntetagare.
Det år äfven i Betänkandet sagt, att Bon*
Ståndet borde vara betänkt på ett föråndradt
valsätt, så att antalet af dess Ledamöter ej må
Öfverstiga de andre Ståndens, på det i händelse
af votering, den må kunna ske per capita;
jag hemställer om det ej varit ändamåls-enligare,
att ett förslag till ett så beskaffadt 'föråndradt
valsätt varit i Betänkandet uppgjordt, hvilket
åtminstone jag för min del anser lämpligare.
Vid Markegångs-såttningarne' infinna sig af
Ridderskapet och Adeln sällan några räntetagare;
af PresteStåndet alla; af BorgareStåndet ingen;
och af BondeStåndet endast räntegifvare;
således vanligen blott en fjerdedel räntetagare;
Det år derföre visserligen af högsta vigt att detta
ojemna förhållande råttas; men jag hade tillika
trott, att Utskottet bordt uppgöra ett fullstån.
digt förslag till olägenheternas afhjelpande, på
det man ej hvarje år måtte råka i villrådighet,
om den utväg, som bör vidtagas.
Detta år den enda anmärkning jag har att
gjöra vid Betänkandet och hemställer till Ridderskapets
och Adelns eget bepröfvande, om
den anses föranleda till återremiss. För öf
-
Den 15 Maji e. m,
535
rigt tillstyrker jag bifall å Betänkandet i hela
dess vidd.
Friherre Cederftrom, Jacob: Om rniss^
brak af Tjenstemän i ett eller annat afseende
åger ram, år sådant ett ämne, hvars pröfning
alldeles icke tillkommer Riksens' Ständer, utan
åger hvar och en, som år missnöjd med, eller
anser sig förorättad af en Tjenstemans åtgärd,
att deruti i laglig ordning söka rättelse.
I afseende åter på sjelfva frågan, så finnes
både bland Riddarskapet och Adeln samt
BondeStåndet sådane, som innehafva frälse räntor.
Det år likväl ganska sannt, att desse ej
utgöra pluraliteten, och just derföre böra Ko.
nungens Befallningshafvande äga rättighet att tillkalla
personer, så att förhållandet emellan räntegifvare
och räntetagare blifver vid Markegångs-såttningen
lika. En sådan författning år
nödig, i fall som Utskottet föreslagit, räntegifvare
skola hafva options-rått; och jag tror, att
om Betänkandet bifalles, får man på de flesta
ställen tillfällen att complettera antalet.
Herr Grefven och LandtMarjluilken frågade
, om Ridderskapet och Adeln ansåg Oeconomie-Utskottets
Betänkande böra, i anledning
af de utaf Herr Tham dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremitteras.
Ropades Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och Landt
-
554
Ven i5 Maji c, m.
Marjkalhen gjorde proposition till bifall af Oe
conomieUtskottets
Utlåtande, hvilken proposition
ined Ja besvarades.
Justerades PleniProtorollet för den 22 sist—
lidne April för- och eftermiddagen.
Herr Munck af Rosenskjöld, Eberhard,
anförde skrifte!igen:
(Se Bilagan N.-o 4.)
Justerades PleniProtorollet för den 25 och
5o April för- och eftermiddagarne.
Upplästes och lades på bordet följande från
nedannämnde Utskott inkomne Memorial oell
Utlåtanden:
Från ConstilutionsUtslcttet:
Af den g dennes :
N:o 15. Angående förslag till ändring i
07 Riksdagsordningen.
N:o 16. Angående förslag till ändring i 60 §.
RegeringsFormen.
Af den 10 dennes:
N*,o 17. Med förslag att ett helt Moment oell
Den j5 Maji e, m,
$3?
någon del af ett annat i 5 §. TryckfrihetsFörordningen
måtte uteslutas.
Från Stals- och LagUtskotten'
Af den 9 dennesl
N;o i5o. I anledning af väckte motioner,
rörande HofRättens öfver Skåne och Blekinge
ställande på IndragningsStat, samt upphörande
af en AdvocatFiscalen i Kongl. Götha HofRått
tillagd ersättning för förlorade sportler.
Från StatsUtskottet:
Af den i5 dennes:
N:o i5i. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut rneddeldte Betänkan*
de om medels anslående till kostnadernes godtgörande
för Hans Kongl. Höghet Kronprinsens
förestående förmälning och verkställde Utrikes
resa.
N:o i52. Örn inköp för Statens räkning
af Geographiska Inrättningens ChartaeVerk och
dess öfverlemnande till General LandtmäteriContoiret.
N:0 i53. I anledning af väckt motion om
byggningshjelpens förvandling och säkrare bestämmande.
N:o i54. I anledning af väckte motioner
om all jords lika beskattning och om en allmän
ny refning och skattläggning.
336
Den i5 Maji e. m.
Frän Allmänna Besvärs- och OeconornieUtskottet:
,
Af den 2i sistledne April:
N:o 6l. Angående föreslagne förändringar
4 i Kongl. Förordningen den 26 Februarii 1817,
angående Sockneståinmor oell KyrkoRåd, serdeles
i hvad angår den Pre.sterskapet genom
samma Författning tillagde myndighet.
Af den g dennes:
N:o 85. I anledning af våckt fråga om en
allmän Kläd förordnings utfärdande.
N:o 86. I anledning af våckt motion om
nyttan a£ marscher för Arméen och sättet att
derigenom befordra Penninge-circulationen.
N:o 87. I anledning af våckt fråga, rörande
Soldaters skyldighet att underhålla SoldateTorpen
m. in.
Upplästes ett från RiddarhusUtskottet inkommit
så lydande Memorial:
(Se Bilagan N;o 5.)
Lades på bordet.
Justerades
Den 15 Maji e. ni i
337
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet hållet hos HÖgh
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm, förmiddagett
den i5 Maj l8a5.
S. D. Remitterades till
Stais Utskottet :
Friherre von Dubens, Carl, Memorial, ail-’
gående förbättring uti Westgötha Regementes
aflöning.
Stats- samt Alimånna B ejvar s- och Oecötlomie
Utskotten:
1 4
Friherre Björnsijernas, Magnus, Memorial)
innefattande anmärkningar vid Herr Montgomineriesj
Gustaf, samt Herr von Hartmansdorff^
Åugust, den 7 sistlidne Mars samt den 4 sist—
lidne April, eftermiddagen, till bemålte Utskott
fernitterade anföranden, angående upplösning a£
Krigs-Academien m. m., jemte de af åtskilliga
Ledamöter, i anledning af Friherre Björnstjernas
berörde Memorial, denne dag afgifne yt^
frandén. Ut supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogos CoUstitu-'
tionsUtskottets den 3 dennes Under N:o 9, 11
Och 12 aflåtne, samt den 12 derpå följde ef«
Ridd. 0. Ad, Prof. IV* Band, 22*
338
Drn 15 Maji e, til.
termiddagen på bordet lagde Irenne Memorial,
innefattande förslag till förändrad Redaclion af
21 och 79 §. §. Riksdagsordningen, samt 4'de
momentet i i. § TryckfrihetsFörordningen; fann
Ridderskapel och Adeln för godt, att berörde
förslag till den behandling 56 §. RegeringsFormen
stadgar, godkänna. Ut supra.
S. D. Föredrogs å nyo och lades till handlingarne
ConstifutionsUtskottets den 3 dennes
under N:o i3 aflåfne, samt den 12 derpå följde
eftermiddagen på bordet lagde Memorial, angående
verkställd granskning af Jusfitiae-Ombudsmannens
Diarier och Registratur. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af ConstitutionsUtskottets
den io dennes under N:o
i4 aflåtne, samt den 12 derpå följde eftermiddagen
på bordet legde Memorial, med öfverlemnande
af uppgift på de af Riksens Ständer
vid denna Riksdag godkände förslag till Grundlags-ändringar;
beslöt Ridderskapet och Adeln
Öfverlemna samma Memorial till ExpeditionsUtskottet,
med anmodan, att i afseende på Kongl.
Majrts Nådiga sanclion å berörde förslag till
Grundlags-ändringar, uppsätta underdånig skrifvelse
till Kongl. Maj:t. Ut supra.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls Statsutskottets
den 3 dennes under N:o i45 afgifne,
samt den 7 derpå följde eftermiddagen på
bordet lagde Utlåtande, om lindring i Inqvarterings-besväret
för Städerne i allmänhet, samt
I
jaen l5 Maji e. m' 55g
-i *
särskildt för Götheborg, Malmö, Warberg och
Wadstena. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning ej mindre
af StatsUtskottets den 12 sistlidne Mars under
N:o 4i afgifne, samt den >9.1 samma månad
eftermiddagen, på bordet lagde Utlåtande, i anledning
af den Berättelse Riksens Stånders Revisorer
år 1822 aflemnat öfver StatsYerkets förvaltning
och råkenskaper åren 1819 och 1820,
ån ock af Utskottets den 3 dennes under i45
meddeldte, samt den 12 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde Utlåtande Öfver de hos
Ridderskapet och Adeln samt BorgareStåndet vid
Utskottets förstnämnde yttrande gjorde anmärk*
ningar; fann Ridderskapet och Adeln för godt,
att berörde tvånne Utlåtanden till alla delar
gilla. Ut supra.
S. D. Föredrogos å nyo och biföllos följande
från nedannämnde Utskott inkomne, samt
den 12 dennes eftermiddagen, på bordet lagde
Utlåtanden:
Fran StatsUtskottet:
den 9 dennes:
N:o i46. Angående större frihet i Jerntillverkning
och försäljning.
N:o i48. I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
skrifvelse, rörande Löfås Silfververk.
N:o 149. Om nedsättning utaf Controllståmpel-afgiften
å metaller.
}
54o
Den i5 Maji e, m.
Från BancoUtskottet:
Aj den 6 dennes,:
N:o 11. Om prålande af en skådepenning,,
i anledning af H. K. H. KronPrinsens förestående
Biläger.
N:o‘i2. Angående tillökning, dels i de för
Bankens Casseurer bestådde missraknings-penningar,
och dels uti tvånne för längre tid tillbaka
för extra befattningar anslagne arfvoden»
Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
den io dennes under N:o i47 afgifne,
samt den 12 derpå följde eftermiddagen på
v bordet lagde Utlåtande, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga remiss uppå Grosshandlaren Weners
underdåniga ansökning om nedsättning af
arrendet för Svartsjö Kungsgård 5 blef- samma
Utlåtande, i anledning af de utaf Grefve Gyllenborg,
Johan Henning, dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremitteradt. Ut supra.
S. D. Föredrogs å nyo och återremitterades,
i anledning af dervid gjorde anmärkningar,
LagUtskottets den 24 sistledne Mars och den 5
sistlidne April afgifne, samt den 12 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Utlåtanden:
N:o 25. I anledning af väckt fråga, att alla
så väl af Allmänna Lagen föranledde Edgångar,
sorn andre uti sårskildte Författningar föreskrif
-
Den i5 Maji e.t m.
ne Eds-Formulairer, må varda, granskade och
rättade uti de delar, der felaktigheter kunna
förefinnas,
N:o 26. Angående ändring uti 5:dje och
4;de §. i 2 1 Capitlet RåttegångsBalken. Ut
supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af LagUtskottets
den 5 sistledne April under N:o 44
afgifne samt den 12 dennes eftermiddagen på
bordet lagde Betänkande, angående väckt fråga
om ändring uti 30 Cap. RättegångsBalken 5 blef
samma Betänkande af Ridderskapet och Adeln
afslaget. Ut supra,.
Utdrag af Protocollet hållet hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm, eftermiddagen
den *5 Maji i8a5.
S, D. Remitterades till
Lagutskottet:
Herr Gyllenheims, Eric Gustaf, Memorial,
innefattande svar å Herr Ehrenborgs, Casper,
anmärkningar vid LagUtskottets den 12 dennes
eftermiddagen återremitterade Betänkande N.o
4i, angående skärpning af Lagarne, rörande
tjenstledighet för Domare, jemte Grefve von
Rosens, Axel, i anledning af Herr Gyllenheims
Memorial, denne dag afgilne yttrande. Ut
supra.
>
Den i5 Maji e.’ m.
S. D. Vid förnyad föredragning af LagUtskottets
den 10 sistledne April under N:o 45
afgifne samt den 12 dennes eftermiddagen på
bordet lagde Betänkande, angående åtskilige
föreslagne Lag-förändringar till minskande af
kostnader och besvär för rätt-sökande vid Rättegångars
utförande; blef samma Betänkande, i
anledning af de utaf Grefve Gyllenborg, Johan
Henning, dervid gjorde anmärkningar, till LagUtskottet
återremitteradt. Ut supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottets den i4 sistledne
April under N;o 57 afgifne, samt den 12
dennes eftermiddagen på bordet lagde Betänkande
, i anledning af väckte frågor, om låmpeligaste
tiden för tjenstehjons flyttning; fann
Ridderskapet och Adeln för godt att samma
Betänkande, på grund af de utaf åtskillige Ledamöter
dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet
återremittera. Ut supra.
S. D. Föredrogos å nyo och biföllos följan:
de från nedannåmnde Utskott inkomne, samt den
12 dennes eftermiddagen på bordet lagde Betånkanden;
Från
Lagutskottet:
Af den i4 siftledne April’.
N:o 46. I anledning af väckt fråga, om
npplifvande af Kongl. Senatens Bref den 23 November
1708.
V
Den i5 Maji c. lil, 54-)
AJ den t 9 sijtledne April:
N:o 47. Angående skyldighet för Häradshöfdingarne
att vid hvarje Tings slut meddela
Presterskapet HäradsRättens beslut angående dem,
som för begångna förbrytelser blifvit tilltalade
och sakfålhle, eller under framtiden ställde, jemte
Saköres-längds Extracter öfver de, Kyrkan och
de fattige, tilldömde böter. .
Från Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet.
Af den 12 sistl. April:
iN.o 58. Om förändring i skyldigheten att
utgöra Afrads- och Kronotionde-spannemålen,
samt andre på Hemmanen indelte räntor.
N:o 5g. Angående Krono-tionde-spannemålens
utgörande till Stockholms och Malmö
Barnhus. Ut supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 10 om aftonen. /
In fidem Protocolli
O. fjf. Lagerheim.
6 .
t
-
v
Dm 21 Maji f. m,
Onsdagen den 21 Maji»
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Öppnades Herrar Electorers Lista till val
af Ledamöter uti nedannårnnde Utskott och be-*
funnos dertill hafva blifvit utsedde;
Uti Banco Utskottet;
Efter Friherre Wirsén, Gustaf Fredric5
N:o 55g. Herr Pereswetoff Morath, Ander»
Wdbelm.
Uti Revillnings Uthottat\
Efter Herr von Ehrenheim, R. F.;
N:o 2055 C. Herr Rosén von Rosenstein,
Fullmågtig Herr Silfverstolpe, Johan David.
Uti Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskoitet
•
Efter Friherre Rappe , Carl;
N:o 328. Friherre Ridderstolpe, Fredric,
Uti Riddarhus Utskottet:
Efter Friherre Palmstjerna, Carl Otto • N:q
jij3. Herr Treffenberg, Curry Gabriel,
1 -
Peri 2i Maji f, m,
345
Herr Mont pommer ie, Gustaf, anförde
gkrifteligen:
(Se Bilagan N:o i.)
Herr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: I anledning
af hvad uti Plenum den iö Maji blifvit
yttradt af Friherre Björnstjerna, Grefve von
Schverin och Herr von Hartmansdorff samt i
dag af Herr Montgommerie , angående förändring
eller upplösande af Carlbergs KrigsAcadejnie,
vågar jag utbedja mig Högloflige Riddergkapets
och Adelns öfverseende uppmärksamhet
vid anförande af min öfvertygelse i detta ämne
och af den erfarenhet, hvarpå den sig grundar.
Jag har utan något bestämdt val af lefnadsyrke
genomgått Trivialskolan och Gymnasium samt
år i begrepp att snart sluta min Academiska
kurs , sedan jag intrådt i Militaire Ståndet, Hvad
jag på denna långsamma våg vunnit eller förloradt,
förblifver min ensak; men den erfarenhet
jag tror mig hafva vunnit om LåroVerkens
beskaffenhet kan jag oförstäldt offentliggöra. Den
teckning Friherre Björnstjerna gjort öfver Skolarne
och Gytanasierne, år så sann och öfverensstämmande
med den erfarenhet jag gjort, att
jag derpå helt och hållit åberopar mig, och vill
blott tillägga hvad en närmare bekantskap med
dessa Läroverk gifver vid handen.
D en största olägenhet, för hvilken den år
blottställd, som genomgår de offentliga UndervisningsVerken,
år missförhållandet emellan Gymnasierne
och Universitetet. Då ynglingen af
-
346
Den 21 Maji f. m.
såndes från Gymnasium till Rikets Högsta Låro-såte,
år det hans glädje och stolthet, att fri
ifrån det mer eller mindre tvungna och tråkiga
arbete, som år oskiljaktigt ifrån inhämtandet af
de första elementerne, blifva af sin egen håg
åtföljd på de egenteliga vetenskapernas bana;
hvarpå han kan göra ett billigt anspråk , sedan
han vid 18 års ålder under 8 å 10 år dertill
beredt sig. Men i denna väntan finner han sig
bedragen, då han vid det första steg han på
egen hand gör, ser sig nödsakad återgå till sina
fordna Skole-studier. Att detta ej blott inträffar
med en och annan, bevisas bäst derigenom,
att han finner sig beledsagad af ioo;de andra
på de Collegier, der han nödgas genomgå sina
gamla skole-låxor. På detta sått år iner ån
hälften af Universitetet förvandlat till en ganska
simpel skola. Felet ligger uti Gymnasierna,
hvarest fattas 6trång eftersyn och tillräcklig handledning,
hvilket fel åter hårleder sig ej från någon
öfvergående periodisk försämring af dessa
LåroVerk, utan ligger i sjelfva idéen af deras
inrättning. Detta finner man bäst om man jetnför
låse-methoden uti våra Gymnasier med den
uti den för samma ålder inrättade Ecole Pblytechnique
i Paris, sådan hon var under Kejsarens
tid. Eleven var sällan längre ån 2:ne år
i denna skola; men då han derifrån afsåndes
till ApplicationsSkolorne, ågde han högre kunskaper
uti alla grenar af Mathematik, Chemie
dch Fysik ån någon Philosophie Magister från
Upsala åger, om han också år utrustad med
högsta betyg uti dessa vetenskaper. Vår »UppfoslringsConimitée
måtte vål ej vara i okunnig
-
Den 21 Maji f. m.
347
het om tillvarelsen af denna Skola, och då
skulle det synas mig mödan värdt, att undersöka,
hvad det vore för en läro-method, som
användes i en skola, af hvilken verldens nuvarande
största vetenskaps-män med stolthet nämna
sig fordna Elever, eller nuvarande Lärare,
och om ej denna Läro-method låt använda sig
vid våra Gymnasier , äfven uti språken, moral,
Theologie och Historie. Så länge detta ej skett,
är det enligt min tanke en. lycka att äga Carlbergs
..Krigsskola, hvilken med alla sina brister
är onekeligen långt bättre för sitt ändamål än
Gymnasierne för deras; och som dessutom går,
med raska steg till sin förbättring, då deremot
af de nya skol-ordningarne, hvaraf sedan år
1807 tvänne ombyten skett, föga är att hoppas,
då gamla läro-methoden bibehålles. Carlbergs
Krigsskola kan således ej ersättas genom någon
af våra öfriga nuvarande undervisnings-anstalter;
emedan Gymnasierne äro de enda, sorn
deremot svara i ålder hos eleverne, men detta
måtte likväl ej vara något hinder, för att med
bibehållandet af Carlbergs Skola, inrätta en eller
2:ne Militairiska Professioner uti Upsala, om
tillgång dertill för närvarande finnes. Genom
KrigsHistorien och Mathematiken skulle sådane
Professioner komma i närmaste sammanhang
med Universitetets öfrige Lärare; och jag kan
af egen erfareTihet försäkra att en sådan anstalt
ej skulle blifva obegagnad. Detta( behof yttrar
sig så mycket starkare, som flere Militairer i
och för sina studiers skull, vistats i Upsala äfvån
sådane som genomgått Carlberg. En kanske
icke ringa förmon af en sådan inrättning
548
Den 21 Maji f. m.
vöre måhända den, att, då en Student ej äger
afgjordt anspråk på att blifva antagen såsom
Officer, måste han genom flit och uppförande
söka förvärfva sig en gunst, hvartill den som
genomgått en Krigsskola, anser sig privilegier*
rad. Denna del af mitt yttrande anhåller jag
mätte få åtfölja Friherre Björnstjernas till ve.i
derbörligt Utskott.
För öfrigt har under behandlingen af detta
ämne en beräkning af Grefve von Schwerin
blifvit gjord öfver hvad en Student kostar Staten
sedan han fullbordat sina Studier. Vid grunderne
för denna beräkning må anmärkas, att
vid frågan om UndervisningsVerken i allmänhet,
en sådan köpmans-speculation svårligen låter
tänka sig, genom hvilken Staten för en gifven
summa penningar, skulle kunna tillhandla
sig ett behöfligt antal skicklige Embetsman.
Dessutom har Herr Grefven vid uträkningen för
Gymnasierne valt Westerås, som har lika kostsam
Stat, men kanske ej en fjerdedel så många
Elever, som till exempel Linköpings Gymnasium;
Grefven har förbisett att Lectorernes och
Theologiska Faculteternes Professorers Embeten,
ej tillhörde de litteraire undervisnings-an*
stalterne ensamt, utan äfven Folk-undervisningen,
emedan de utgöra DomCapitlen; att för den
betydliga del af deras lön,, som består i praebenden,
göra många af dem tjenst uti sina Församlingar
såsom Pastorer; att många, som njutit
undervisning vid Rikets Skolor, Gymnasier
och Universiteter ej blifva upptagne uti Gref\ens
beräkning, emedan de afgå utan aflagde
Ben 21 Maji \f, m.
offentliga prof till Krigs-ståndet, Handel och
Näringar, oell sprida den lilla, men dock välgörande
upplysning de kunnat förvärfva sig, till
dessa och andra delar af Samhället. Det är
Statens ovilkorliga pligt, att efter sin förmåga,
utan någon egennyttig afsigt, med faderlig ömhet
sprida ljus och mensklig odling till alla samhälls-krafter,
och i samma mon detta sker, vinner
Staten äfven sitt egna ändamål, skicklige
Embetsman, utan ått göra detta till sittliufvudändamål.
I denna anda tyckes den store Gu
4taf
Adolph hafva handlat, då han till Upsala
Jniversitet skänkte WasaFamiljens alla ärfda
gods, bestående af 5i3 hela Mantal, hvilka
genom • hans syskons död eller giftermål utom
Riket blifvit förenade i bans hand 5 så att Universitetet
i Upsala egentligen kostar Staten ganska
ringa, emedan dess egen Stat är fonderad
på denna och flera andra prixvata donationer,
i synnerhet den schyttianska.
Denne stora Konung visste val, att Sverige
hade att tacka Upsala för sin Gustaf Wasa
och för hans egen älskling, den store Axel 0_
xenstjerna. Nu vänder man sig med lätthet
från sådane höga föremål och öfvergår till Professorernes
kortspel med Studenterne.
Academiens Styrelse, med sin höga Canzler
i spetsen, omgifver den studerande ungdomen
med ett högt och imponerande offentligt
lif, som afvisar allt småaktigt, befrämjar alfvaret,
och framför allt ingitver Studenten ett högt
begrepp om det dryga ansvar han har till sitt
33o
Den 21 Maji J. m,
Fädernesland, för sin ungdoms glädje, sin mandoms
ära oell sin ålderdoms frid.
■t
För 2 5 Professorer är det omöjligt att så
dela i,5oo Studenter sins emellan, att de alla
af dem äro personligen kände, hälst då många
bland desse Professorer hafva att göra med ajla
Studenter, som vilja aflägga något Academiskt
specimen.
Men den Student, som i brist på tjenligaförberedande
undervisnings-anstalter, kan peli
vill sjelf, med tillhjelp af Docenter och Adjui#-  eter arbeta sig genom de förste nödvändigt elementerne,
och på detta sätt göra sig värdig
den Professors förtroligare umgänge, i hvars vetenskap
han arbetar, han finner honom, efter
min erfarenhet, ej vid spelbordet, utan i hans
Bibliothek.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Jag skall bjuda
till att vara så kort som möjligt, för att icke
onödigtvis förlänga discussionen. Jag vill blott
utbedja mig att få göra tvänne anmärkningar
vid Herr Montgommeries Anförande. Den ena,
att han sagt, att vid Carlberg skulle läsas utanläxor.
Som Chef på stället anser jag mig uppfordrad
tillkännagifva, att der redan i 5o år
varit den grundsats att afskaffa denna läromethod,
och att sedan jag kom dit, jag icke tillåtit
en sådan method att införas. Jag lemnar i sitt
varde, om anmärkningen gäller för något annat
Läroverk, eller om den varit ett misstag, eller
om jag hört orätt. I öfrigt har Herr Montgöm
-
Den 21 Maji f, ml
351’
merie anmärkt, att Friherre Björnstjerna yttrat,
att Carlberg blott kunde fylla en tredjedel
af Arméens årliga behof af Officerare, och
att sådant vöre ofullständigt. Jag tror det vara
en riktig beräkning, att hvarje Land som har
Läroanstalter för Krigsvetenskapen, ej bör hafva
dem så stora att Eleverne stänga vägen för andre
personer, och isynnerhet för skicklige Underofficerare,
som upparbeta sig i sitt yrke, att
kunna vinna befordran. Jag tror således det
vara en riktig beräkning, att högst en tredjedel
af Arméens behof ersättes ifrån Carlberg. Om
man ville citera en Auctoritet, så kan den
liemtas ifrån Frankrike, der man till och med
vid veténskapliga Corpser bibehållit det stadgande,
att hälften eller tredjedelen tillsättes af
personer, hvilka ej varit vid Krigs-Läroverken.
I afseende på hvad vidare blifvit yttradt, att
Friherre Björnstjerna behöft två och en half
månad för att besvara de yttranden, sorn i detta
ämne blifvit afgifne, tror jag mig känna att
Friherre Björnstjerna lärer dertill varit uppmanad
af Utskottens önskan, att han ville lemna
dem upplysningar i ämnet, hvilket jag trott mig
böra anmärka, helst Friherren nu är frånvarande.
Friherre Adlerbeth, Jacob’. Jag anhåller
om några ögonblicks uppmärksamhet, för att få
framställa några anmärkningar vid Friherre
Björnstjernas åsigter af den allmänna uppfostran.
Ingen kan, mera än jag, erkänna riktigheten
af Herr Friherrens grundsats, att frimodigt
och öppet yttra sina tankar. Denna grund
-
352
Deli 21 Maji J, lii.
sats har alltid varit ert drif-fjäder för mina
handlingar, och då jag är öfvertygad att hvarje
medlem af detta RiksStånd hyser samma tänkesätt,
gör jag mig förvissad, att ingen skall med
missnöje upptaga hvad jag nu ämnar anföra*
Herr Friherre Björnstjerna har påstått, att
om KrigsAcademien vid Carlberg komme att
upphora, de ynglingar, som ämna sig till KrigsStåndet,
skulle sakna utväg att vid något äf
våra allmänna Undervisningsverk inhämta de för
deras yrke nödiga kunskaper. Jag kan icke dela
denna mening. Jag ingår icke i pröfning af
frågan, om Carlbergs KrigsAcademie bör upphäfvas
eller ej; men bestämdt vågar jag yttra
min öfveidygelse om nyttan deraf, att Lärare 1
Krigsvetenskapen vid Academierne anställas; hvarvid
jag såsom skäl får anföra, att ett Universitets
benämning synés förutsätta, att undervisning
i alfa ämnen der bör meddelas, och att^
då, enligt Friherre Björnstjernas beräkning, antalet
af de från Carlberg årligen utgående Cadetter
endast utgör ungefär fjerdedelen af de i
Arméen till lands och sjöss inträffande vacancer,
synes det vara af största vigt, att de öfrige
tre fjerdedelarne af den personal, som skall
ersätta de uppkomne ledigheterne, må vinna
nödig vetenskaplig bildning. Jag vågar äfvert
yrka, att man vid vära lägre Läroverk icke förgäfves
söker de kunskaper, som i KrigsAcaderniens
lägre classer meddelas. Jag vill icke uppehålla
mig vid ett redan anmärkt misstag, då
Herr Friherre Björnstjerna yttrat, att vid Apo«
logist)
Den 2r Maji J, m.
353
IogistSkolorne all Mathematisk undervisning saknas.
En blick på 1820 års Skolordning, usta
Sectionen, 6 Capitlet, 3 §. skall tillräckligen visa,
att i dessa Skolors högsta afdelning, en nästan
fullständig kännedom af Mathematikens elementer
kan vinnas. Friherre Björnstjerna har
äfven nedsatt graden af de studier, som vid
TrivialSkolorne äro möjliga, då han antagit, att
den för afgång från nyssnämnde Skolor bestämda
kunskap, icke är större, än den, sorn fordras
till inträde vid KrigsAcädemien. £ Detta
kan vara förhållandet med enskilta läroämnen,
men icke i afseende på kunskapen i hela sin
vidd. Hvad Gymnasierne angår, har Herr
Friherre Björnstjerna funnit dem egenteligen åsyfta
beredandet af Theologisk lärdom. Detta
kan jag icke medgifva. Latinska Språket utgör det
undervisnings-ämne, åt hvilket den mesta tid vid
Gymnasierne ägnas. Kunskap i detta språk förutsattes,
enligt gällande författningar, för hvarje examen
inom Academiens fyra Faculteter, således icke
blott i den Theologiska, utan äfven i den Philosofiska,
Juridiska och Medicinska. Jag känner
icke så fullkomligt alla Gymnasier inom vårt
Fädernesland, att jag tilltror mig kunna afgifva
ett allmänt omdöme öfver deras nu varande beskaffenhet.
Af Gymnasierne i Landsorterne vill
jag blott nämna ett, derföre att jag bast känner
detsamma. Det är Linköpings Gymnasium.
De der anställde Lärare äga genom kunskaper
och undervisnings-gåfvor en förtjenst, som trotsar
den strängaste granskning. Jag vågar äf
-
Ridd, 0. Ad. Pr. IV. Band. 23.
354
Ven 31 Maji f, nt,
ven hoppas, att om Friherre Björnstjerna ville
taga en närmare kännedom af det i Stockholm
inrättade Gymnasium, detsamma skall befinnas
yäl svarande mot sitt ändamål, ehuru dess organisation,
i brist af nödige penninge- tillgångar,
ännu icke hunnit blifva fullständig. Det år
mig obekant om Herr Friherrens tid tillåtit honom
besöka hufvudstadens öfriga Undervisningsverk
; jag föreställer mig, att han i sådant fall
fått om dem ett fördelaktigare begrepp. Då
jag har den åran att vara Ledamot af Directionen
öfver dessa Läroverk, har jag både af skyldighet
ock af böjelse ansett mig böra inhämta
i hvad skick de sig befinna. Jag har dervid
icke kunnat upptäcka de stora brister, hvilka
Friherre Björnstjerna tillagt våra offentliga läroanstalter,
och jag skulle göra mig en stor förebråelse,
om jag underlåtit att till rättelse anmäla
dessa brister, i händelse de verkligen funnits.
Slutligen får jag yttra min Öfvertygelse,
att de brister som våra Gymnasier och allmänna
Skolor ännu kunna åga, på det tjenligaste sättet
afhjelpas genom den af Kongl. Majit, på
UppfostringsComitéens tillstj^rkande, anbefallde
Revision. Friherre Björnstjernas önskan, att en
undersökning af dessa Läroverks tillstånd måtte
åt sakkunnige och redlige mån blifva anförtrodd,
synes böra vara tillfredsställd, då denna, hvart
tredje år sammanträdande Revision, utgöres af
Deputerade från Läroverken, hvilka, då de
handhafva Skol-Lagens utöfning, måste vid be.
döromandet af dess verkningar vara mest sakkunnige,
och om hvilkas redlighet, så vidt jag
I
Den 21 Maji f. m, 355
kinner, några tvifvelsmål icke heller låra kunna
uppstå.
C \
Herr von Hartmansdorff, Auguft\ Herr
Bråkenhjelm har med anförande af egen erfarenhet,
tadlat de lägre Läroverken. Han måtte
troligen mena dem, sådane de voro, innan de
blefvo reformerade och förbättrade; efter hvilken
tid han förmodligen icke kan åberopa samma
bevis, alldenstund ändringen så nyligen skett.
Herr Bråkenhjelms egen erfarenhet om bristerna
i de allmänna Läroverken, sådane de för
detta voro, är iinellertid ett bevis, som skulle
vara svårt att vederlägga, om den värde Ledamoten
icke vederlagt sig sjelf. Men det sätt,
hvarpå han omfattat och utfört sitt ämne, torde
vara ett öfvertygande prof på den offentliga uppfostrans
fördelar.
Grefve Cronhjelm, Polycarpus: Vid mo
tions-tidens
slut hade jag den åran att framställa
en motion om militaire Lärares anställande
vid Universiteterne, utan afseende på någon
indragning af KrigsAcademien. Denna motion
har blifvit afstyrkt af StatsUtskottet, och
derefter afslagen af RiksStånden. Frånvarande,
var jag då hindrad att yttra mina tankar öfver
den jemförelse jag förmodar legat till grund för
Utskottets mening, nemligen, huruvida det vöre
båttre att bereda tillfälle till militairisk bildning
för hvem som helst, af Rikets studerande ungdom
i allmänhet, ån att spara några hundrade
Riksdaler för StatsCassan. Herrar von Hartmansdorff
och Montgommerie hafva yrkat af
-
556
Den 2i Maji f m,
skaffande af KrigsAcademien på Carlberg, jemte
Militaire-lärares anställande vid Universiteterne,
och Friherre Adlerbeth samt Herr Bråkenhjelm
hafva i dag yttrat sig för den idée jag förut
framställt. Jag förenar mig nu med hyad desse
sednare, lika träffande som grundligt anfört,
angående billigheten och möjligheten att vid 'Universiten
bereda tillfälle för militairisk bildning;
och ehuruväl min motion blifvit afslagen,
vågar jag underställa, om den icke kunde såsom
en modification få åtfölja Herrar Montgommeries
och von Hartmansdorff^ motion samt
således komma under OeconomieUtskottets pröf-,
ning.
• Grefve Posse, Carl Henric: Som Friherre
Björnstjerna, hvilken gifvit anledning till denna
discussion, icke år närvarande, torde det tillåtas
mig att upptaga en anmärkning Friherre
Adlerbeth gjort, då han nemligen bestridt Friherre
Björnstjernas yttrande, att våra Gymnasier
skulle meddela blott en ensidig bildning med
Theologisk tendence. Friherre Adlerbeth har
som skål deremot anfört, att de få låra Latin.
Om jag ej bedrager mig, står det i Friherre
Björnstjernas yttrande, att de väl få lära Latin,
men deraf följer ej, att de erhålla de knnskaper,
som behöfvas för det offentliga lifvet.
Jr»g skulle således kunna förena mig med Friherre
Björnstjerna, att våra allmänna undervisnings-anstalter
åro föga passande att meddela
och utsprida den upplysning, som i närvarande
tid år behöflig, och ehuru Friherre Adlerbeth
och Herr von Hartmansdorff försäkrat, att de i
Den 21 Maji J. m '.
följd af den nya SkolOrdningen hafva vunnit erforderlig
förbättring, skulle jag dock tro, att oåndligen
mycket återstår, för att kunna sätta
dem i jemförelse med dem som finnas, i andra
Länder. Man får hos oss låra Latin, Grekiska,
Hebreiska, men högst sparsamt alla de veten- <
skaper, som åro af vigt i det allmänna lif vet.
Natural-historien, Chemi, Mekanik, med flere
kunskaper vanvårdas och Mathematik låses så
litet, att en som år Magister hos oss deraf känner
mindre ån som fordras för att vinna inträde
uti Ecole Polytechnique i Paris. Det förhållande,
som i afseende på denna inrättning ägt
rum, har jag särskilt haft tillfälle att låra källna
under ett mångårigt vistande i Paris. De
som utgå ur Ecole Polytechnique vid några och
tjHgu års ålder åro genast i tillfälle att såsom
Professorer ingå uti de allmänna Lyséerne. De
blifva äfven anställde vid sådane Inrättningar,
der grundliga kunskaper erfordras uti Kemi,
Physik och Technologie, en kunskap, hvars behof
man ännu ej erkänt i Sverige, men som
framtiden säkerligen lärer vitsorda. Sluteligen
får jag förena mig med Friherre Björnstjerna i
den mening, att så långe ej allmänna undervisningsverken
undergått den reform han orntalar,
vore det illa att reformera ett Undervisningsverk,
sorn under dess nuvarande styrelse och
skicklige föreståndare, går i större nion framåt
ån andre Undervisningsverk i Sverige.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus :
Då jag i dag uppträder uti en så vigtig fråga
som deri, om Undervisnings Verken, så börjar
558
Den 21 Maji J. m.
jag med att uppriktigt erkänna mig vara för litet
underbygd uti grundliga kunskaper för att
gå långt i detta ämne; men jag tror mig böra
yttra min öfvertygelse, dels i anledning af den
erfarenhet jag haft, dels ock i anseende till den
tacksamhet jag år skyldig. Sjelf uppfostrad vid
ett allmänt UppfostringsVerk, hvilket jag vågar
såga var mera ändamåls-enligt ån dem vi nu
åga, fann jag alltid huru öfverlägsen den allmänna
uppfostran var framför den enskilta. Utgående
från denna synpunkt och då jag hade
så långt framskridit i lif vet att jag behöfde undervisning
för mine barn, fann jag otillräckligheten
af den enskilta. Jag såg mig om i det
allmänna och valde den vanliga vågen, sorn jag
har hört endast leda till PresteStåndet. Jag hade
ej valt för mina barn något visst bestämdt
yrke, och afråder hvar och en att göra det,
men jag instämmer med en värd Talare deruti,
att den vigtigaste undervisning och hvilken vinnes
vid allmänna Läroverk, år den, att man
behöfver låra mera. Denna satts år vigtig framför
andra och vinnes dår. Då man betraktar
hvilka ämnen i alla delar och yrken utgått från
våra TrivialSkolor, så bör man vara säker att
deruti finna en regel för sin öfvertygelse. För
min del och då hiina barn valde tnilitair-yrken,
fann jag, att deras behof ganska vål kunde
uppfyllas om de helt öfverlemnades åt den allmänna
undervisningen vid Gymnasium i Linköping.
Jag nämner uttryckeligen Gymnasium
i Linköping, emedan jag känner detta och för
detsamma hyser en uppriktig tacksamhet. Ehuru
båda mina söner valde scientifiqua corpser,
Den 21 Maji f. lii,
55g
hoppas jag att ej den dag skall komma, då de af
sine likar gås förbi eller öfvertråffas i kunskaper.
Jag tror således att Gyrnnasierne och Skolorne
åro ganska åndamåls-enlige. I öfrigt får
jag påminna, att man varit och år af den tanka,
att äfven de som från Carlberg utgå och
ämna sig till Artilleriet och de andre scientifjqua
corpserne, böra fortsätta sine studier vid
särskilta Läroverk. Jag skulle således tro, att
utan att rifva ned något af de nu bestående inrättningar,
man bör söka att hämta mera gagn
af hvad man äger. Jag tror att de Läroverk
hvarifrån en Melanderhjelm, en Klingenstjerna,'
en Polhem, med flere andre som jag nu ej kan
påminna mig, jemte Presterne hafva utgått, icke
kunna anses vara danade ensamt för att skapa
Prester.
Friherre Adlerbeth: I anledning af Grefve
Posses yttrande om Latinska Språk-undervisningen
vid Gyrnnasierne, vill jag blott nämna, att
kännedomen af Latinska språket, efter min öfvertygelse,
är i alla yrken så mycket mera användbar,
som densamma, enligt hvad jag redan
haft äran anmärka, förutsättes såsom ett villkor
för specimina inom alla fyra faculteterne,
och detta språk, enligt hvad Friherre Björnstjerna
sjelf yttrat, innehåller de yppersta mönster
för ett enkelt och vackert skrifsätt. Hvad
åter angår bristen på undervisning i Thechnologien,
anser jag bästa stället för technologiska
professionens inrättande vara vid våra Universiteter
, där alla kunskaps-ämnen böra afhandlas;
och då vi äga tvänne Universiteter, s)mes det
360
Ben 21 Maji f ml
vara vida bättre att gifva dem ett fullständigare
skick, än att anlägga en Polytechnisk Skola,
där inga andra läro-ämnen kunna förekomma, än
de som böra tillhöra Universiteterne.
Herr Grefven och Landt Marfkalken hemställde,
om icke, då Herr Montgommeries ofvannämnde
Memorial innefattade svar å Friherre
Björnstjernas, Magnus, den i5 dennes
förmiddagen till Stats- samt Allmänna Besvärsoch
OeconomieUtskotten rfemitterade anförande,
i anledning af Herr Montgommeries Motion, angående
upplösning af KrigsAcademien m. m. ,
berörde .Memorial finge, jemte de af åtskilige
Ledamöter rörande samma ämne nu afgifne yttranden,
till nyss bemälte^ Utskott förvisas,
r
Bifölls.
Företogs till pröfning StatsUtskottets den
l3 dennes under N:o i5i afgifne samt den i5
derpå följde eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande',
i anledning af de hos Ridder^kapet
och Adelil samt BondeStåndet gjorde anmärkningar
vid Utskottets den 5 sistledne April meddeldte
yttrande , 0111 medels anslående till kostnadernes
godtgörande för Hans Kongl. Höghet
KronPrinsens förestående förmälning och verk-,
ställde Utrikes resa.
Den 21 Maji f. m.
36i
Grefve von Schverin, Fredric Bogislausj
anförde skrifteligen;
(Se Bilagan N:o 2.)
Friherre Cederström, Jacob : Lika med
Grefve von Schverin anser jag som ett orättvist
förslag af StatsUtskottet, att taga dessa medel
af SaltpetterFonden. Jag bör erindra huru vådligt
det är att den ena Riksdagen rifver ned
hvad den ,andra uppbygdt. Om man följer Saltpetter-näringens
uppkomst, så finner man att
den varit byggd på goda grunder, att den varit
ledande till sitt ändamål Saltpetter-narin,
gens uppkomst, att de 58,000 Riksdaler som
årligen förut åtgingo för den nödiga kruttillverkningen,
genom bidrag af gärden bilda
den fond, hvilken, om den får fortgå, kan
lemna full tillgång till denna nödvändighets-vara
för framtiden utan bidrag af gärden. Om Statsutskottets
-Betänkande bifalles, så följer icke
allenast att 500,000 R:dr bortgå från fonden ,
utan äfven att återstoden är otillräcklig och när
man derefter måste taga af Capitalet, måste detta
så småningom försvinna. Jag hemställer således,
0111 man behöfver fattä. annat beslut, än
att man bifaller summan af 600,000 R:dr och
sedermera i sammanhang med den allmänna bevillningen
besluter huru den skall utgå.
Pierr Rothlieb , Axel; Då StatsUtskottets
förra Betånkande återremitterades, framställde
jag de skål , sorn bestämt 111ig att Önska och
56a
Den 21 Maji f, ni.
yrka, det SaltpetterFonden måtte förblifva orörd,
såsom en jordbrukets tillhörighet, och ej annorlunda
ån såsom förskott med vilkor af återbetalning,
till andra ändamål användas, samt att
den erforderlige summan, på sått jag då vågade
föreslå , måtte genom en allmän Brölloppsgård
utgå. Jag åberopar mitt, vid nämnde tillfälle
afgifne yttrande, och får hos Herr Grefven och
LandtMarskalken samt Högloflige Ridderskapet
och Adeln ödmjukast hemställa, om en fond,
hvars tillvarelse kostat jordbruket 18 års tillskott
eller från och med i8o5, bör till andra ändamål,
ån dess verkeliga bestämmelse, disponeras.
Jag förenar mig derföre med Grefve von Schverin
deruti, att denna utgift bör utgå genom en
allmän Bröllopsgård , så vida ej Ridderskapet
och Adeln skulle pröfva rättvist fatta ett sådant
beslut, som Friherre Cederström-föreslagit.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus:
Jag anhåller blott få anmäla mitt yrkande att
saken måtte få afgöras såsom Friherre Cederström
föreslagit. Jag anser ganska svårt att
nu bestämma huruvida Saltpetter-Fonden tål
denna utgift; derföre tror jag att man rättast
kommer till målet, om man besluter rörande
summan och stadgar att tillgången hvarifrån den
skall tagas i sammanhang med Bevillningen, kommer
att bestämmas.
Grefve von Schverin ; Jag nämnde att gamla
vanor äro gamla band, och kan derföre
ej för min del tillstyrka att de erforderliga
600,000 R:dr utgå i den vanliga Bevillningen.
Jag har anfört mina skål. Jag år öf
-
\
Den 21 Maji f. m.
563
vertygad att det alldeles icke skall falla någon
tungt att lemna sitt - bidrag till bröllopsgården.
Skulle man åter vilja sammanblanda den
med Bevillningen, så har det ingen fara att icke
något hvar förmår råkna ut hvarifrån ökningen
kommer, men mången torde detta synas
förråda brist på förtroende till Nationen. Jag
önskar derföre att Bröllops-gården och Bevillningen
måtte åtskiljas. Jag föreslår att den
förre, måtte beräknas efter BevillningsFörordningens
Andra Artikel. Det vöre orättvist om
den utginge efter koppskatten. Den skulle starkast
drabba Allmogen, som finge betala för
hustru, barn och tjenstefolk. Den bör utgå efter
effectiv förmögenhet och inkomst.
Ogerna ser jag SaltpetterFonden röras. Jordbrukaren
kunde på annat sätt beredas lindring
i denna utgift, om SaltpetterFonden förräntades,
och den lefrerade saltpettern betaltes i stället
för i R:dr 8 sk. per Lisp., med till exempel
5 R:dr, om Fonden det tål.
Jag tviflar likväl att detta förslag skall vara
Allmogen lika behagligt. Icke alla torde beräkna,
att det icke betyder något att ge med
den ena handen, sedan man fått med den andra.
Jag yrkar således att Bröllopsgården måtte
bifallas och om Ridderskapet och Adeln icke
skulle vilja dertill samtycka, anhåller jag om
proposition på det förslag, som jag i början af
discutionen hade den äran framställa.
Friherre Wrangel, Henning, förenade sig
med Grefve von Schverin.
Ven 2r Maji /. m.
Herr Tham, TFolrath: Jag förenar mig
till alla delar med dem, som yrkat att Saltpetr
terFonden ej måtte anlitas. , Jag tror att hvarken
denna eller andra Cassör som åro anslagne
till vissa ändamål, böra ryckas bort ifrån desamma.
Deremot finner jag lika med Grefve
von Schverin, att de 600,000 R:dr låttast genom
en Bröllopsgård kunna utgöras och under
detta namn säkrast utgå. Jag anser lika som
han, att denna gård ej bör fördelas på de personela
utskylderne eller koppskatten. Om den
utgår på tre år med vissa procent af Bevillningen
på förmögenhet, rörelse och nåringar, tror
jag den låttast och billigast utgöres och jag tillstyrker
derföre lika med Grefve von Schverin ,
att man i detta ändamål med vissa procent må
öka Bevillningen på nämnde Artiklar, men att
denna afgift förblifver afskildt från Bevillningen,
Friherre Cederftröm: Just med anled
ning
af de sednaste värde Talares yttranden,
måste jag yrka, att icke något måtte i förvåg
afgöras om såttet till utgörandet af den föreslagne
summan. Det år helt naturligt, att sedan
Bevillnings- grunderne åro fastställde, Riksens
Ständer hafva lått att bestämma, på hvilken
artikel procenten skall ökas, för att utgöra
denna kostnad, och det år således högst angeläget,
att ej i förväg härom fattas något bestämdt
beslut. Hvad angår att gifva denna
skatt titel af Bröllopsgård, ser jag ej något hin.
der deremoi, och instämmer deruti, att den ej
bör läggas på den personela Bevillningen, utan
utgöras genom någon viss procent af den sutn
-
Den 21 Maji f. m'.
365
ma Bevillning hvar och en skall utgöra, då den
blifver minst tryckande, men detta år ej möjligt,
förr ån grunderne blifvit afgjorde i allmänhet.
Jag tror således vara bäst, att nu endast
bifalla summan, men förbehålla sig att sedera
mera besluta rörande den titel, enligt hvilken,
och den tid inom hvilken den skall utgå.
Herr Cederschjöld., Pehr Gujiaf: Jag har
begärt ordet för att förena mig med de värde
Ledamöter, som bestridt, att ifrågavarande summa
skulle tagas af Saltpeter-fonden, Jag har
aldrig ägt jord och således icke bidragit till denna
fond ; men min rättskänsla säger mig, att den
icke bör anlitas. Sedan jag begärde ordet, år
jag af Herr Tham förekommen i det förslag,
att fördela Bröllopsgården på vissa år; och jag
instämmer med honom deruti, att det kan ske
på tre. Men det år ett särskilt skål, hvarföre
jag tillstyrker summans utgörande genom gård
på vissa år hellre ån att lägga den på den allmänna
Bevillningen: och detta skål anhåller jag
att få anföra Jag fruktar nemligen, att om den
allmänna Bevillningen, hvilken alltid bestämmes
för hela tiden intill nästa Riksdag, ökades med
denna summa, så skulle till åfventyrs vid nästa
Riksmöte svårigheter kunna möta att åter nedsätta
den, allt som erfarenhet vunnits om möjligheten
att utgöra den, Men om deremot afgiften
år tillfällig och under bestämd titel inskränkt
till vissa år; så synes man kunna vara
säkrare, att den egentliga Bevillningen då må
förblifva oförhöjd, helst skatterna hafva innan
*
Den 21 Maji f. m.
nästa Lagtima Riksdag redan återkommit till
deras ursprungliga lägre ståndpunkt.
Jag tillstyrker således att Betänkandet måtte
afslås, så vidt det rörer de 5oo,ooo Riksdalers
tagande af Saltpeter-fonden, och yrkar att
i stället hela summan måtte utgå genom särskilt
skatt, under namn af Bröllopsgård, fördelad
på 5 år efter 2;dra Artikeln i BevillningsFörordningen.
Grefve Mörner, Carl Stellan: Här finnes
visserligen icke någon Medlem af detta Stånd,
som ej med glädje deltager uti utgifterne för
Hans Kongl. Höghet KronPrinsens resa och
Dess förestående förmälning. Frågan år blott
om sättet huru dessa medel skola utgöras; och
då Grefve von Schwerin så fullständigt och sannt
yttrat sig i detta ämne, tror jag knappt att någon
kan frånträda hans mening, hvarföre jag
med tacksamhet för dess gifna upplysningar,
förenar mig med honom, och Önskar att Statsutskottets
framställning ej måtte gillas.
Herr Grefven och LandtMarJkalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg öfverlåggningen
fulländad.
t '
Ropades Ja.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarJkalIcen
gjorde proposition till bifall af StatsUtakot
tets
ifrågavarande Utlåtande.
' ‘ »'
Ropades Ja och Nej. *.
Den 21 Maji f, m.
567
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMar&kalken
hemställde, om Ridderskapet och
Adeln behagade gilla berörde Utlåtande, med
den förändring, att den af Utskottet föreslagne
summa 600,000 Riksdaler Banco, må genom en
allmän gård utgöras, samt BevillningsUtskottet
anmodes, att med förslag till lämpligaste sättet
för denna gårds utgående till Riksens Ständer
inkomma.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Hjerta, Johan Gujlaf: Det synes
mig som denna fråga ej utan votering lärer
kunna afgöras, och derföre önskar jag, att den
måtte ske; men jag anhåller få fästa uppmärksamheten
deruppå, att om Herr Grefvens och
LandtMarskalkens proposition gillas, intet hinder
möter för att vinna det ändamål som åsyftas,
och att Ridderskapet och Adeln således ej behöfver
ingå i detailler rörande sättet för skattens
utgörande, ty jag år säker om att BevillningsUtskottet
visserligen lår föreslå den till utgående
efter 2:dra Artikeln, enligt de nu af flere
Talare anförde grundliga skäl.
Herr Riben, Carl TVilhelmx Om jag ej
missförstått Herr Hjerta, så har han instämt
uti den af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställda senare propositionen, och om denna
af Riddarskapet och Adeln blifver bifallen, förmodar
jag att Herr Hjerta afstår från sin begäran
om votering. Jag hemställer derföre vördsamt,
01a icke Herr Grefven och LandtMarskal
-
/
568 Den 21 Maji J. ml
ken skulle täckas å nyo framställa denna proposition,
hvilken, enligt’ hvad jag tyckt mig
märka, blifvit med Ja och Nej besvarad.
Herr Stråhle, Nils Wilhelm: Jag får hemställa,
om icke meningarne lättats kunde förenas,
om Herr Grefven och LandtMarskalken täcktes
uti propositionen näst efter orden: genom en
allmän gärd, tillägga: under namn af Bröllopsgärd.
Förmodligen skulle derigenom me.
Bingarne å ömse sidor vara uttryckte, och ett
samfäldt beslut kunna fattas.
Herr Cederfelt] old: Jag anhåller att det
tillägg Herr Strähle föreslagit, måtte i propositionen
intages, då pluraliteten säkerligen skall
den samma bifalla.
Friherre Stjernftedt och Herr Riben förenade
sig äfven med Herr Stråhle.
Herr Grefven och Landt Mar/hal keti förnyade
derefter den af honom sist gjorde proposition,
tillika med det af Herr Stråhle dervid
föreslagne tillägg.
Ropades starka Ja jemte några Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och Landtjtfarskalken
förklarade, att som, efter hvad han
tyckt sig linna, Ja ofverröstat Nej, propositionen
blifvit af Riclderskapet och Adeln bifallen.
Före
-
Den 21 Maji f. m.
369
Föredrogs å nyo Constitutions-UtsköttfelS
den 2 dennes under N:o 10 afgifne samt dea
12 derpå Följde eftermiddagen på bordet lagde
Memorial, innefattande Förslag att 8:de Momentet
i 4 §. TryckfrihetsFörordningen mätte
alldeles upphåfvas och uteslutas.
Friherre Åkerhjelm, Gujlaf Fredrici Då
jag i sist varande Plenum begärde ordet, var
det, så vål för att förklara mig öfver de invändningar,
som af någre värde Ledamöter gjordes,
emot mitt Utlåtande öfver ifrågavarande ämne,
såsom äfven, för att fortsätta de erinringar jag
börjat mot Constitutions- Utskottets Memorial
i denna fråga. Men som saken då, på Heres
begäran lades på bordet, anhåller jag nU att få
fortsätta mina framställningar deröfver. För att
imellertid återföra målet i Ridderskapets och
Adelns minne, och återbringa det tillden ståndpunkt
det hade, når frågan blef hvilattde på
bordet, får jag äfven vördsamt anhålla, att först
lå åter upprepa det Anförande jag då afgaf.
Friherre Åkerhjelm upplåste härefter sitt
yttrande i detta ämne till Ridderskapets och Adelns
Protocoll den i5 dennes, hvarefter hart
fortfor:
I anledning af detta utlåtande, gjordes af Grefve
Cronhjelm den invändning, att genom indragningen
af den ena nummern, skulle fråga kunna Uppstå
om skade-ersåltning, emedan RedaCteUren vore
Ridd. o. Ad, Prof, IV. Band, 24.
370
Ben s I Maji j, m.
pligtig att ersätta Pren um eran terne den nummer
de derigenom förlorat. Man har sett hittills,
och ser ännu, att flere veckor åtgå, innan
förnyad tillåtelse utfärdas att utgifva ny tidning,
sedan indragning skett. Följden deraf har likväl
varit den, att Utgifvarne, dels med böcker,
dels genom ökadt nummertal ersatt sina Prenumeranter
det bristande; och då man således
redan sett att ett större antal nummer af ett
indraget Tidningsblad kunnat ersättas, så anser
jag ingen svårighet blifva, att med en förnyad
nummer ersätta en indragen. Derigenom uppkommer
således ingen förlust, och i följd deraf
icke heller någon fråga om skade-ersåttning.
En annan vård Ledamot, Friherre Cederström
har, om jag icke bedragit mig, ansett allt slags
indragning af Tidningsblad mindre ändamålsenlig,
då bladet i alla fall först skall synas, och
således blifver kändt. Jag medgifver detta, men
jag tror dock att om ett blad innehåller ämnen,
vådliga för samhället och allmänna säkerheten,
så blir den skadliga verkan deraf mindre, oin
det blott synes på den ort, der det är utgifvit,
ån om det sprides öfver hela Riket. Erkånnes
detta, torde äfven medgifvas, att indragning
af en brottslig Tidnings-nummer, ej år u,
tan nytta.
afseende på den erinran jag ytterligare har
att göra emot Constifutions-Utskottets Memorial,
torde jag fä framställa hvad Utskottet yrkat.
Det har nemligen föreslsgit, att hela 8
momentet i 4 §. af TryckfrihetsLagen borde
utgå. Om jag ej misstager mig, har Utskottet
Idun 21 Maji /, nt.
37*
dermed åsyftat tvånne ändamål, det ena, att
HoiCanzleren icke skulle förses med en arbitrage
magt att indraga Tidningar; det andra,
att dylika mål skulle komma att vid Domstol
pröfva?. Genom borttagandet af 8 momentet
cynes det likväl som tua», i fall qvarstad icke
skall äga rum, äfven borde göra en ändring uti
5 momentet, emedan IlofCanzleren i kraft af
detsamma åger rätt att med qvarstad belägga
hvilken skrift som helst han anser skadlig om
den genom tryck blifver allmäwgjord, Vöre å—
ter meningen att ingen ändring deruti bör äga
rum, utan HofCanzlerers qvarstads-rått orubbad
bibehållas, och att pröfningen af åtgärden, jemte
skriftens beskaffenhet, blott bör remitteras till
Domstol i stället för, att som nu sker, undergå
den pröfning inför Konungen i StatsRådet, sorn
i nämnde moment föreskrifves, så tror jag, att
HofCanzleren får större rått än den jag föreslagit,
då han nemligen i förra fallet skulle kunna
seqvestrera hela bladet, men enligt mitt förslag
blott en nummer. Jag delar fullkomligt med
Constitutions-Utskotfet Öfvertygelsen om nödvändigheten
att föreslå en förändring i det nu
varande förhållandet, ty den som uppmärksamt
låser TryckfrihetsFörordningen skall finna, att
allt ligger i detta afseende i vågskålen för den
arbitraira magten, och intet för friheten. För
henne finnes der ingen annan garanti ån i den
persons rättskänsla och upplysning, som utöF’
var indragnings-råtten; örn resultaten deraf, med
hänsigt till närvarande tid varit tillfredsställande
för Tryckfrihetens vänner bör man likväl
erkänna, att Lagar åro skrifne för missbrukens
37*
Ben ai Maji f. m,
skull, och att det är Lagstiftarens pligt, att ej
lägga garantierna för Samhällets säkerhet, ensamt
i menskliga egenskaperna, utan hufvudsakligast
i Lagarnes beskaffenhet. På dessa
grunder tror jag äfven, då den person som har
rättighet att göra indragningen, utgör en integrerande
del af samma Styrelse, sorn skall pröfva
, gilla eller ogilla hans åtgärd i detta fall.,
år ett sådant förhållande hvarken princip-enligt
eller formligt i ett constitutionelt Lag-tillstånd.
Jag finnér derföre att en rättelse häri år högst
nödvändig, och anser för min del, att rätts
grunden för denna säkerhetslag ej bör sökas vid
ytterlighetens grånsor. Det närvarande förhållandet
år en ytterlig gråns, och Utskottets förslag
år, som mig synes, hardt nära den motsatta.
I anledning häraf har jag gjordt de erinringar,
jag nu upplåst. Det skulle kanske
synas som innefattade dessa mina anmärkningar
ett nytt förslag. Jag har härvid mött åtskilliga
betänkligheter, hvilka jag hämtat ur 56 § RegeringsFormen.
Deruti bjudes, att öfver ConstitutionsUfskottets
förslag ej får beslutas vid samma
Riksdag då det blifvit framstålldt, men att,
om anmärkningar dervid göras, hvilka hvarje
RiksStånd förklarar utgöra dess gemensamma
tankar, skola de till ConstitutionsUtskottet öf.
verlemnas, hvilket åger att föreslå de jemkningar
och rättelser, som af Ståndens anmärkningar
kunna föranledas till uppgörande af ett väl beredt
och moget förslag åt blifvande Ständer. Om
ConstitutionsUtskottet således hade föreslagit en
förändrad redaction, synes tydligt, att man
genom anmärkningar hade ågt rått att deruti
Den 21 Maji f. m.
373
erhålla rättelse; inen om Utskottet föreslår
borttagande af en paragraph eller ett moment,
eller må hända af större och betydligare del af
Grundlag.trne, så skulle anmårkningsråtten vara
Stånden betagen, emedan öfver förslaget intet
får beslutas.
Detta hänförande ef föreskriften i 56 §.
RegeringsFormen, synes mig likväl nog strängt,
men jag vill ej söka skydd genom någon vidsträckt
tydning af dessa föreskrifter; jag värderar
dem för högt, för att icke underkasta mig
äfven deras strängaste användande, hvadan ock
jag, för att få mina anmärkningar, de der innehålla
ett nytt förslag, såsom grund till återremiss
till ConstitutionsUtskottet och af detsamma
skärskådade och bedömde, anhåller om den
utväg, som grundar sig på en föregående Riksdags
praxis, den nemligen, att Ridderskapet och
Adeln i egenskap af dess gemensamma tanka, Öfverlemnar
mitt yttrande till Constiiutions-Utskottet
såsom ett alternatift förslag emot Utskottets.
Vid j 8 i 8 års Riksdag inkom ConstilutionsUlskottet
med ett iörslag till förändring i 107
§. RegeringsFormen. Åtskilliga anmärkningar
gjordes dervid, och ibland dessa utgjorde Herr
Cederschjölds ett nytt förslag, såsom alternatift
emot Utskottets. Detta antogs som Ridderskapets
och Adelns gemensamma tanka, och åtföljde
återremissen till Consfitutions Utskottet.
Jag skulle visserligen hafva kunnat vånda mig
tili Utskottet med en enskilt motion i detta åm
-
/
3?4
iden 21 Maji /. m,
nej men då jag af Utskottets Memorial funnit,
att dylike motioner som det förslag jag gjordt,
der blifvit afslagne, hade detta varit en åtgärd
utan ändamål. Jag återgår således till hvad jag
nyss nämnde, och anhåiler att mina anmärkningar,
i egenskap af alternaiift förslag, mått©
blifva upptagne. I anledning häraf har jag uppsatt
ett förslag till redaction, sorn jag torde få
uppläsa, så lydande;
”Anser HofCanzleren Dagblad eller Periodisk
Skrift, vådlig för allmän säkerhet, ellen
utan skäl och bevis förnärmande personlig räti
eller af en fortfarande smädelig egenskap, må
han äga, att i Stockholm genom ÖfverStåthålJareEmbetet,
och i Landsorten genom Konungens
Befallningshafvande, genast låta indraga den
nummer af Dagbladet eller Periodiska Skriften,
som Han, för någon af förenämnde förbrytelser
anser utmärkt, och detta derefter hos JustitiaeCarizleren
genast anmäla, med begäran,
att deröfver, matie ofördröjligen , och sist
inom åtta dagar, genom tillförordnad Actor vid
allmän Domstol åklagan utföras; hörandes Domstolen,
målet skyndsamt behandla, foch dom i
6aken afgifva: eller såsom alternativ) och lill Jorry
s slutliga afgörande öfverlemna. Utgifvare»
af förenämnde Dagblad eller Periodiska Skrift*
vare emellertid icke förment, att de återstående
nummer deraf utgifva, och derjemte med ökadt
nummer-tal, sine Prenumeranter, för den indragne
Hummern godtgöra, så framt han ej under
rättegångens lopp, för denna Skrift ådragit
Mg tvenne ytterligare actioner, i hvilket fall
Den i I Maji f. m.
det på Kongl. Maj:t ankomme, att genom beslut
i StatsRådet, Skriften indraga, om lian för Samhällets
säkerhet och nytta det pröfvar nödigt,
kommandes då denna indragning att fortfara intilldess,
dom i saken fallit. I händelse Utgifvaren,
genom laga dom från ansvar befrias,
må likväl, reconvention för det våckte åtalet,
ej kunna HofCanzelleren åläggas.”
Sedan jag nu tagit mig friheten framställa
mitt yttrande, innehållande anmärkningar emot
Utskottets förslag til] borttagande af 8
Momentet 4 §. TryckfrihetsFörordningen, får
jag vördsamt anhålla, att pröfning af det alternatif
jag föreslagit, måtte blifva företagen,
och att, i händelse Ridderskapet och Adeln anser
det antagningsvärdt, eller kunna tjena till grund
för ett båttre förslag i detta ämne, om det af
Ridderskapet och Adeln blifver skårskådadt och
behörigen fullkomnadt, detsamma då' måtte få
åtfölja återremissen till ConstitutionsUtskottet,
i fall den beslutes.
Herr Toll, Florus anförde skrifteligen:
(Se Bilagan N:o 5.)
Herr Montgommerie, Guataf, upplåste
följande:
(Se Bilagan N:o 4.)
Herr Cederschjöld., Pehr GuJtaJ'. Det år
i anledning af de anmärkningar Herr Friherre
J)cn Maji f m.
åkerhjelm gjärt vkl ConstitutionsUtskottets förelag
till borttagande af 8 Momentet 4 §, Tryck—
frihetsFörordningen, som jag nu ämnar yttra
mig. Meri innan jag går till sjelfva hufvud^aken,
anser jag mig, såsom Ledamot af Utskottet
först böra bjuda till att göra reda för Utskotteta
förhållande.
Utskottet ansåg nemligen den i nyssnämnde
Moment af TryckfrihetsLagen medgifne godtycklig©
magten att indraga Tidningar , och att
tutan ransakning och dom förbjuda deras Redactörer
att någonsin mer utgifva några sådana,,
omöjligen kunna stå tillsammans med 2 Momentet
i §. af samma Lag , hvarest det heter;
Någon tryckningen föregående granskning af
Skrift eller något förbud emot tryckning deraf,
Jhall ej äga runi; icke heller med
RegeringsFormen , hvarest bestämmes , att med
Tryckfrihet bör förstås hvarje Svensk mans rättighet,
att, utan några af den offentliga mag.
ten i förvåg lögde hinder, utgifva JkriJtei•; att
sedermera endaft inför laglig Domjjol kunna
tilltalas för deras innehåll &c. \ Det var således
nödigt, att det tillfälligtvis tillkomne, och
ined Grundlagarnes Öfriga innehåll oförenliga
stadgandet borde utgå. Likväl tillstyrker Utskottet,
att Momentet på Grundlags-enligt sått
borttages; oaktadt det icke på sådant sått tillkommit.
Derjemte torde jag få förklara, att ali fruktan
för möjliga olägenheter och faror af Momentets
upphäfvande bör försvinna, då man no
-
Den 2' Maji f m.
37?
gare granskar den öfriga TryckfrihetsLagen:
åtminstone vill jag söka visa, att Utskottet ej
förbisett detta. Regeringens och det Allmäntias
säkerhet, är nemligen betryggad genom
den i 4 §. 5 Alomentet åt HofCanzleren lemmide
rättighet att med qvarstad låta belägga
hvarje. Skrift, som han anser vara af brottslig
beskaffenhet; följaktligen äfven den periodiska.
Hela skillnaden består blott deruti, att den med
qvarstad belagde Skriften bör, enligt detta lagrum,
vid Domstol åklagas. Herr Friherre Åkerhjelm
fruktar äfven att icke heller TidningsUtgif
varén» säkerhet skulle vara tillräckligen
betryggad, förmenande, att HofCantzleren skulle
kunna belägga hela Tidningen med qvarstad,
och således hindra dess fortsättning under påstående
rättegång. Jag måste för min del tillstå,
att jag icke anser möjligt, det någon HofCantzler
skulle våga till den grad misstyda
Grundlagens stadgande i RegeringsFormens 86:te
§ och 2 Momentet af i TryckfrihetsFörord-.
ningen, hvarest uttryckligen förbjudes att pa
förhand lägga hinder för en Skrifts lifgifvande.
Mer än det brottsliga Tidningsbladet
skulle väl således omöjligen kunna med qvarstad
beläggas. HÖgloflige Ridderskapet och Adeln
torde således täckas inse, att alla de garantier,
sorn Herr Friherren åsyftat, redan finnas; och
följaktligen intet tillägg i TryckfrihetsLagen i
sådant afseende behöfs,
I anledning af det exempel, som Herr
Friherre Åkerhjelm åberopat från sistledne Riksdagtorde
jag iå föra HÖgloflige Ridderskapet och
flhn 21 Maji j. In.
Adelil till minnes, att dåvarande ConstifutionsUtskott
inkoin med förslag till en sådan ändring
uti 2 Momentet af ioyale §. RegeringsFormen,
som åsyftade en utvidning af Utskottets magt
på bekostnad af Riksens Ständers. Härvid gjorde
jag anmärkningar, med framställning af ett
alternativ, som innehöll ett blott förtydligande
af det gamla stadgandet, oell följaktligen var
af motsatt syftning med Utskottets förslag. Jag
bekänner uppriktigt, att det var ett misstag af
mig att behandla målet på sådant sätt: och jag
är leasen, att detta misstag skall stå i Protocollen
för min räkning. Men jag tröstar mig
dermed, att under de 5 år, som sedermera
framflutit, hafva lärt mig bättre förstå Grundlagens
mening. För öfrigt tycker jag mig vilja
minnas, att min mening då bestriddes: och att
dåvarande ConstitutionsUtskott, hvaraf Herr Friherren
sjelf var Ledamot, behandlade mina såsom
Ståndets gemensamma tankar, till Utskottet
remitterade anmärkningar annorlunda än
Grundlagen föreskrifver.
I afseende på den särskilta beskaffenheten
af den fråga, som utgör egenteliga föremålet
för denna öfverläggning, anhåller jag att få uppläsa
följande, för ätt åtminstone i Protocollet
förvaras såsom min nuvarande åsigt af saken:
Hvarefter Herr Cederschjöld, uppläste följande:
Öfver
ett från ConstitutionsUtskottet inkommit
förslag till Gruudlags-förändring, få, enligt
Den 21 Maji f, m.
$79
RegeringsFormens 56:te §. Riksens Ständer vid
samma Riksdag icke besluta. Ett sådant förslag
kan följaktligen icke förkastas vid samma
Riksdag det blifvit uppgifvit. Men enligt samma
kunna Riksens Ständer genast derom öfverlägga:
nemligen för att till nästa Riksdag
bereda en opinion för eller emot den åsyftade
förändringen. Äfvenledes kunna enligt samma
§. Anmärkningar emot Utjkottets yttrande göras
i Ständens Plena \ nemligen vid den föreslagne
GrundlagsRedactionen till förtydligande
och närmare bestämmande af den idée, som
Utskottet velat uttrycka. Desse anmärkningar
måste således inskränkas blott till Redactiorens
form; men kunna icke utsträckas till sjelfva syftningen
och det egentliga innehållet: ty då skulle
sådane anmärkningar dervid kunna hos samtlige
RiksStanden göras, sem alldeles till intet
gjorde sjelfva grund-idéeni förslaget, helst ConstitutionsUtskottet
i dylika mål ovilkorligen måste
söka sammanjemka de särskilta meningarne,
sorn hvarje Stånd förklarat utgöra dess gemensamma
tanka; och då hade ju Riksens Ständer
j sjelfva verket genast afslagit ConstitutionsUtskottets
första förslag, hvartill de icke varit
berättigade.
Emedan derföre i det af ConstitutionsUtskottet
nu afgifne förslag , ingen GrundlagsRedaction
förekommer; så kan ffögloflige Ståndets
öfverläggning, ehuru nyttig den än kan vara för
att bereda en opinion till nästa Riksdag, likväl
omöjligen föranleda till återremiss. För Herr
Friherre Åkerhjelm står det öppet att till Coa
-
jDen 21 Maji f. m.
stitutionsUtskottet sjelf inkomma med förslag till
det åsyftade alldeles nya stadgandet i TryekfrihetsFörordningen.
Herr Cederschjöld tilläde derefter: Jag
hemställer derföre, 0111 ej Ridderskapet och
Adeln skulle täckas låta det af > ConstitutionsUtskottet
afgifne utlåtande på vanligt sätt få
hvila till nästa Riksdag; med öppen rätt för
hvar och en att till ConstitutionsUtskotlet ingifva
det förslag han kan anse nödigt.
Herr Hammaröld, Lorentzo: Afven jag
önskar förena min röst med de varde Ledamöters
som tillstyrka ett obetingadt gillande af
ConstitutionsUtskottets förslag. Jag bekänner uppriktigt
att jag ej inser någon betänklighet viel
att, enligt Grundlagens föreskrifter, bereda upphäfvandet
af ett påbud, sorn icke så alldeles i
enlighet med densamma tillkommit. Hvar och
en sorn erinrar sig det effect väckande tal, som
1812 hos Ridderskapet och Adeln förskaffade
bifall åt förslaget, att lägga Tidningarne under
godt3rckef, torde likaledes påminna sig, att
det sades vara blott tillfälliga omständigheter,,
för ögonblicket, som påkallade detta steg och
att det uttryckeligen å Ministerens sida lofvades
att när omständigheterne förändrat sig inskränkningen
i laga ordning skulle anmälas till upphäfvande.
Då nu de dåvarande omständigheter
längesedan försvunnit, är det vAl tid att en af
dessa omständigheter föranledd och på dem endast
beräknad inskränkning må försvinna. Det
är så mycket mera skäl dertill, som stadgandet
Den 21 Maji f m.
581
i 8 Momentet innehåller en dubbel orättvisa ,
nemligen en emot den authoritet som skall utöfva
godtycket, och en mot den som detta godtycke
skall drabba. I ett constitutionelt land,
der allt af Lagar bör vara betryggadt, och der
alla med liflighet älska den Lag enliga friheten,
där måste det vara högst obehagligt, ja förhatligt
för en Ledamot af Konungens eget Råd
att se sig anmodad att handla efter nyck, och
behandla Medborgare godtyckligt, eller på ett
sätt, som ar utom Lag Då nu allt förhatligt,
som påbördas en fri varelse, är en orättvisa, så är
den magt öfver Tidningar, som efter 18 i 2 varit
lemnad HofCanzlers-Embetet en orättvisa emot
detta höga Embete; ty det är gifvit, att när en
magt är lemnad måste den också uppfordras till
utöfning. I afseende på föremålet för godtycket
eller TidningsUtgifvarne, är orättvisan alldeles
uppenbar. Att hvarje Stats medlem må
fritt få använda sine krafter till eget och andras
gagn, utan att deruti kunna inskränkas eller
hindras annorlunda, än enligt ransakning och
dom efter bestämd Lag, det är principen i hvarje
Samhälle som vill kallas flitt, men emot denna
princip syndas då någon inskränkes uti sin verksamhet
utan, att han vet hvarföre och utan annat
skäl, än att den eller den säger tel est notre
bon-plaisir. En sådan orättvisa sker så snart en
Tidningsutgifvare afbrytes i sin verksamhet, utan
att ställas till ansvar. Det är så mycket mer
betänkligt, som just derigenom Staten sjelf annars
uppträdande för att hålla en hvar till fullgörande
af sina pligter, tvingar en medborgare
att bryta sina till andra medborgare gifna för
-
58 J
Den 21 Maji f. m.
bindelser. Och detta inträffar, i det ögonblick
en Tidningsutgifvare, som lofvat ett visst antal
numror af sitt blad, och för dem emottagit betalning,
hindras att utgifva dessa lofvade numror.
På sådant sätt behandlas ingen annan
Medborgare i Staten
ingen annan Författare.
Utgifvaren af en bok kan ej beröfvas denna sin
egendom, utan att ställas inför Domstol, och
utan att dömas af en Jury. Nu är ju en Tidning
också något tryckt, liksom en bok; hvarföre
skall den då annorlunda behandlas? Man
säger: emedan Tidningar flyktigare författas j
emedan de sprida sig snarare och verka hastigare.
Hvad det första angår, så kan derom
vara tu tal och åtminstone är deröfver ingen
annan Domare än Tidnings-Utgifvaren sjelf.
Hvad åter angår den hastigare verkan, så
kan den val icke förnekas, inen dermed följer
också likavist, att denna hastiga verkan
tillika är föga varaktig. Liksom Tidningen
lefver ett ephemeriskt lif, verkar den också
högst ephemeriskt. Jag kan också ej påminna
mig hafva funnit af någon sida i VerdsHistorien
att någon Stais olycka eller ens någon
Stats orolighet genom Tidningar blifvit
beredd. Aldraminst tror jag något sådant vara
att befara här i Norden, der passionerne
ej äro just förskräckligt eldfängde af hvad sorn
läses; aldraminst af Tidningar, hvilka man
blott på en flyktig stund till tidsfördrif igenomögnar,
utan att vid deras innehåll vidare
fästa sig och i afseende på hvilka man ej blott
i Dannemark utan i hela Norden i allmänhet
är så fallen att vilja antaga den af Baron Holl
-
Den Ji Maji J, m.
m
herg uttalade grundsatts: Hvi forn vill fkrifve
avifer maa brav kunde tyve. Ett Dagpapper
dr derföre i sig sjelf ett föga farligt
ting, åtminstone icke farligare dn annat tryckt;
och det är derföre till det ringaste sagt en stor
obillighet, att för Tidningars behandling göra
ett undantag från Tryckfrihetens allmdnna föreskrifter.
I a:dra §. finnes ett tillrdckligt correctif
emot Tidningarnes missbruk, och jag tror
således att en återremiss af Memorialet icke dr
att tillstyrka, så mycket mera, som jag ej kunnat
fatta annat, än att Friherre Åkerhjelms yttrande
innehåller en ny motion, och det ej kan
vara på sitt ställe att väcka dem på Riddarhuset,
utan i ConstitutionsUtskottet.
Grefve Cronh elm, Polycarpus: Vid fram.
ställningen af den del af discussionen, som i
förra Plenum ägde rum, har Friherre Åkerhjelm
trott sig böra anföra det inkast jag yttrat,
men som jag har anledning tro, att mitt
anförande blifvit missförstått, så anhåller jag,
att få å nyo upprepa det samma. I den del
som angår Friherre Åkerhjelms anmärkningar
vid Utskottets Memorial, lyder det sålunda;
”Hvad åter angår Friherre Åkerhjelms förslg,
att HofCanzleren skulle äga rättighet att
indraga ett enskildt Tidnings nummer, blott han
tillika vore fö«pligtad, att på samma gång lagligen
ställa Författaren till ansvar, dock utan
skyldighet till skade-ersdttning å HofCanzlerens
sida, om Författaren frikånnes, så anser jag det?
ta förslag vara stridande mot rättsprinciperne.*
584
Den 21 Maji f. m.
Ty då, till följd af detta förslag, å ena sidan,
Författaren kan blifva talld till ansvar, så vöre
det vål åfven å andra sidan billigt, att, oin lian
frikändes, Tidnings-prenumeranterne borde äga
rättighet till skade-ersättning för det indragna
Tidningsnumret, och till en sådan reconvention,
till last för en af Thronens organer, tror jag,
att man så mycket möjligt bör undvika att gifva
anledning. Dessutom tror jag, att det finnes
ännu ett skål emot Herr Friherrens förslag; ty
det år både troligt och möjligt, att biand Allmänheten
flere skulle finnas, som både i tal och
skrift skickligare, ån den indragne Tidningens
Författare, skulle direct eller indirect både vilja
och kunna uppträda till dess försvar;.trien hnru
blir detta möjligt, då Tidningen ej får komma
bela den prenumererande Allmänheten tillhanda?
Jag finner således ingen anledning*, att, med
hänseende till TryckfrihetsLagen, såtta Tidningar
i olika cathegori med andra utkommande
skrifter.”
H varefter Grefve Cronhjelm fortfor; I öfrigt
får jag tillägga, att om Ridderskapet och
Adeln skulle anse nödvändigt, att andra correctiver
antagas för missbruk af skrifter i allmänhet,
torde detta ändamål kunna utan opposition
mot rålts-grunderne lämpligast vinnas, om det
förslag nntages, som jag har anledning förmoda,
att Friherre Lagerbjelke i dag ämnar motivera.
Friherre haget bjelke, Gujtaj; Jag uppstår
icke såsom försvarare af det stadgande, sorn Con*
sti—
Den ji Maji f m.
385
stitutionsUtskottet anser böra från vår Grundlag
uteslutas. Jag år ingen vån af undantagslagar.
Äfven mig har fordom ålegat skyldigheten
af dylikas tillämpning; jag påminner mig att
verkställigheten hvarken var lått eller angenäm,
samt år öfvertygad, att den Herre, som nu åger
samma pligt sig uppdragen, i detta hänseende
tanker lika med mig. Rättigheten att discrefionairt
indraga Tidningar har alltid förekommit
inig betänklig och det ej blott i anseende
till Tidningsskrifvares, utan äfven till
Statens och det allmännas' interesse. Jag har
deruti hvarken funnit den förres ågande-rått
nog betryggad, eller de sednfares behof af ga.,
räntie emot missbruk, tillräckligen uppfylld.
Tvärtom hafva många exempel, af lättheten att
göra indragnings-rättens tillämpning så godt som
illusoiisk, synts mig påkalla mera åndamåls-enliga
anstalter. Jag hade således önskat, att ConstitutionsUtskottet,
då det föreslog upphåfvandet
af en tillförne såsom nödig ansedd garantie,
derjemte framställt någon annan i dennes ställe,
hvilken jag anser möjlig, att utan afvikelse
från våra Grundlagars anda utfinna; eller ock
att Utskottet hade anfört de skål på hvilka det
tror de tillvarande allmänna stadganden vara i
detta särskilta fall tillräckliga, hvilket sednare
jag har svårt att med min öfvertygelse förena;
ärendet, mine Herrar, år af stor vigt: och att
frågans råtta besvarande äfven år af stor svårighet,
derom vittna de många skiftande Systemer,
som, i afseende på Tidnings Lagstiftnin
-
Ridd. o. Ad. Fr. IV. Band. a5.
486
Den 21 Mai i J. m.
gen varit rådande i Sverige och andra länder.
Uti intet hänseende hafva theori och practik
svårare att förlikas, än i hvad som rörer Tidnings
Litteraturen och Tidnings Politiken. Orsaken
är lätt att finna. Journalisten har samma
medborgerliga pligter som andre Författare ,
samma rättighet att fritt yttra sina tankar, sam*
ma materialier att sätta i verket: penna, bläck,
papper, trycksvärta, prässar. Så tala principerne.
Men hans verkningskrets är oberäkneligen
vidsträcktare än andra Skribenters; men ett Tidningsblad
ar ofta så lätt att skrifva, alltid så
lätt att genomögna; men dess Läsares antal fikas
i så mångfaldigt förhållande genom Bladets
tillgänglighet på allmänna ställen; men Journalisten
har den stora fördelen, att regelmässigt
och gradvis verka på opinionen, hvarenda morgon,
samt att såmedelst i flygten fatta dagens
händelser, så till sägandes i första palpitationen
af det allmänna deltagandet. Så talar erfarenheten.
Och så har i de fleste Länder Lagstiftaren
med fastare garantier velat omgjorda det
allmänna interesset i afseende på möjliga missbruket
af det enskilta, så snart detta sednare
genom sakens natur har så stora företräden, som
en Tidnings redaction erbjuder. Om ett enda
Land i detta hänseende synes sakna en särskild
Lagstiftning, torde man böra besinna detta lands
frånskiljda^insuläre läge, och än mer den långliga
i sekler fortsatta vanan, som oändligen försvagar
verkningarne af yttrande-rättens missbruk;
den omständighet icke eller till förgätande,
att om Straff-lagen mera sällan tillämpas, är
den i stället så mycket strängare. Bland fa*
t
Den 2 r Maji J, m.
387
sta Landets Styrelser, anser Jag för min del
säkert, att ingen enda skulle obehindrad kunna
fortgå till alla Styrelsens syftemål: allmän,,ordning
och allmänt väl, om den ej äger tillräckligt
värn emot missbruket af en frihet, hvars
lagenliga bruk ingalunda bör inskränkas. Vår
Constitution har visserligen gjort mycket i detta
lall. Det skadligaste af alla systemer, det så
kallade preventiva eller Censuren, som med sken
af öfverträdelsens förekommande, så lätt kan
urarta till hinder för sjelfva rättighetens utöfning,
gifves icke mer i vårt Fädernesland. Lagen
har äfven stadgat straff för missbruken;
den har i afseende på Tidningsskrifvare uti vissa
fall fördubblat böterna. Men tor hända är
denna proportion i åtskilliga delar ännu allt för
liten, och det i några fall till den grad, att tillökningen
borde vara betydlig, helst då man dels
besinnar möjligheten af ökad vinst för öfverträdaren,
sorn ej sällan för det pikantas skull, i ali
otyglad dristighet, tillvinner sig flere Prenume*
ranter, dels eftertänker, att ansvaret rättvisligen
bör stå i förhållande till förbrytelsens mer eller
mindre skadliga följder. Dessa inskränkas eller
utsträckas naturligtvis i mon af Tidningens större
eller mindre allmännelighet, hvadan inom
samma art af öfverträdelse, flere grader af böter
borde kunna tillämpas. En ännu större brist i
afseende på Tidnings Lagstiftningen synes mig
bestå deruti, att Lagens verkställighet ingalunda
är försäkrad. Hvarenda Medborgare, rik eller
fattig, insigtsfull eller okunnig, har rättighet att
anmäla sig såsom Tidnings-utgifvare. Skulle
således bland desse sednare någon finnas, sorn
3
Den 71 Maji f. m.
med böjelsen att skarpt och otillbörligt uttrycka
sig, förenar omtankan att ej vilja blottställa sig
sjelf, har han lätt att sätta för sig en så kallad
ansvarig itedacteur, som hvarken behöfver kunna
läsa och skrifva, eller bevisa sig äga minsta säker
inkomst. I händelse af missbruk, hvar finnes nu
Lagens kraf garanteradt, och hvad kan deraf
möjligtvis följa? Jo, Lagbud utan verkställighet,
Lagbrott utan straff, skandal utan försoning.
Månne således ej möjligt vore, månne ej
öfverensstämmande med Grundlagens anda fty
all sådan förutsätter verkan af hvad Lagen påbjuder)
månne ej äfven enligt med det allmänna
ordnings- och säkerhets-interesset, att presterandet
af en viss vederhäftig borgen, blef
vilkoret för Tidningars utgifvande? Beloppet
af denna borgen kunde lätt beräknas efter vissa
gånger maximi summan af de böter, som, i fall
af förbrytelse, koinme att åläggas. Detta blef
icke någon undantags-lag, ty ingen vore från
rättigheten att anskaffa borgen utesluten. Men,
torde invändas, den fattige vore factiskt utesluten;
ty han kunde icke uppfylla vilkoret. Jag
svarar, att den fattige,^ känd för någon insigt
och för sedlighet, finner lätt löftesmän i ett företag,
som ger hopp om vinst. Den som ej vore
känd för dylika egenskaper, finge dem icke; men
jag vågar fråga, om ej detta hinder vore nyttigt
för Staten, Allmänheten, Litteraturen, Moralen?
Jag skulle mycket önska, att ConstitutionsUtskotlet
behagade utveckla och bedömma
dessa idéer. Kunde deraf vinnas ett lämpligt
resultat; ansåges rättvist, att med förhöjning af
böterna förena en derefter afpas6ad caution^
Den 21 Maji f. rn.
sattes Juryns organisation i ett billigt förhållande
både till Stats-interesset och till den enskilta
säkerhetens försvar, då skulle jag, men då
först med glädje tillstyrka nuvarande undantagslags,
eller den discritionaira indragnings-rältens
upphäfvande.
Grefve Posse, Carl Hendrici uppläste följande:
(Se
Bilagan N:o 5.)
Friherre Bjornftjerna, Magnus'. En vard
Ledamot Herr Friherre Lagerbjelke’ har med
så mycken skicklighet framställt och utvecklat
den tanka jag här går att yttra, att jag verkeligen
blyges att efter honom taga ordet; men som jag
likväl i någon mon skiljer mig ifrån horiom, så
anhåller jag att få anföra följande;
Härefter uppläste Friherre Bjornftjerna
följande:
(Se Bilagan N:o 6.)
Anmältes och emottogs Hans Excellence
HofCanzleren Herr Grefve af Wetterstedt, hvilken
å Kongl. Maj:ts Höga vägnar aflemnade
Kongl. Majds Nådiga Skrifvelse till Riksens Ständer,
angående offentlighet vid Ståndens öfverläggningar.
Gifven Stockholms Slott den 16
Maj i8a5.
Herr Grefven och LandtMarJkalken anmodade
Hans Excellence Herr HofCanzleren
Den 21 Maji /, m.
att till Kongl. Maj:t framföra Ridderskapets och
Adelns underdåniga vördnad, jemle försäkran,
att Kongl, Majlts Nådiga Skrifvelse skulle med
första varda hos Ridderskapet och Adeln föredragen.
Sedan Hans Excellence Herr Grefven och
HofCanzleren blifvit på vanligt vis utbeledsagad,
upplästes och lades på bordet Kongl. Maj:ts
Högstberörde Nådiga Skrifvelse.
Herr Grefven och LandtMarfkalken till—
kånnagaf, att Plenum korn me klockan half till
6 i eftermiddag att fortsättas.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus t
Lika med Herr Cederschjöld anser jag den HofCanzleren
tilldelade rättighet, att ined qvarstad
belägga från. trycket utkomne skrifter, i afseende
på periodiska skrifter, icke kunna sträckas
längre än till redan tryckta eller utkomne nurnror,
emedan i §. 2 momentet uttryckligen säger,
att intet hinder för tryckning må i förväg
läggas. Jag delar derföre icke den tanka, som
här blifvit yttrad, att Tidnings-utgifvare, om än
4 §. 8 momentet borttages, uti samma §:s 5 moment
hafva en arbitrage att befara, som gör
fördelen af 8 momentets borttagande om intet.
Några ytterligare garantier mot Tidningsskrifvares
kitslighet, än de som redan finnas i
TryckfrihetsLagen, kan jag för min del icke anse
behöfliga. Tredje §:s i3 momenter upptaga
straff för alla upptänkliga förnärmelser. 11 mo
-
Den 2x Maji f. m.
mentet stadgar straff för angripelser mot enskild
man; 12 momentet, för lögnaktiga uppgifter och
vrängda framställningar till allmänhetens förvillande
och förledande; 5 §. 13 momentet berättigar
verkställande magten att indraga skrifter
innehållande ämnen, som skulle kunna föranleda
till missnöje hos andra Magter. Ridderskapet
och Adeln täcktes således finna, att det icke
saknas garantier mot tryckprässens missbruk.
Jag vill visserligen icke bestrida den af
trenne värda Ledamöter framställde önskan, om
Memorialets återremitterande. Men jag hemställer
till Ridderskapets och Adelns bepröfvande
o,m det alternativ, som af en värd Ledamot
blifvit föreslagit, i dess närvarande skick skulle
kunna godkännas såsom Ridderskapets och Adelns
gemensamma tanka. Om jag hört rätt,
säger alternativet, att Konungen skulle få inhibera
eji Tidning, om dess utgifvare trenne gånger
påkallat HofCanzlersEmbetets. rättande åtgärd;
men att saken sedan skulle till Domstol
förvisas, som ägde att häfva inhibitionen, i hän,
delse Tidnings-utgifvaren skulle befinnas oskyldig.
Jag hemställer,. 0111 det instämmer med våra
begrepp, att Konungens åtgärder skola af Domstolen.
kunna upphäfvas; och jag hemställer, om
Ridderskapet och Adeln kan vilja förklara det
föreslagne alternativet vara dess gemensamma
tanka.
En annan värd Ledamot har föreslagit ett
correctiv, hvars nytta och behof jag icke vill
bestrida, att nemligen Tidnings-utgifvare skulle
\
3g?
Den 2l Maji f. ni.
ställa borgen för tle böter, till hvilka de möjligen
kunna komma att dömas skyldig. Men
som mig vill synas, så bör detta eorrectiv få sitt
rum i 4 §. 7 momentet, och lärer således särskild
motion derom böra göras.
Jag föreställer mig fjätt P Ridderskapet och
Adeln och samtlige Riksens Ständer vid afgörande!
af denna fråga endast böra låta sin rättskänsla
leda sig. Den bjuder ofelbart, att bifall
må lemnäs åt ConstitutionsUtskottets förslag.
Blifva correctiver nödvändiga för att motväga
den återvundna friheten; göra Europas politiska
förhållande dem nödvändige. Välan! må
motion derom göras af den, som bättre än FolksRepresentanter
kan bedöma hvad tiden fordrar.
FolksRepresentanten har fyllt sin pligt, när han
låtit sin rättskänsla leda sig i sina handlingar.
Då år 1812 Tryckfriheten inskränktes, så
var det ofelbart den öfvertygelsen, att tiden
fordrade ett offer, som bestämde dem som röstade
för inskränkningen. De åter, hvilka bestridde
förändringen hoppades att Regeringen
sjelfmant i sinom tid skulle föreslå upphäfvandet
of mått och steg, som icke instämde med Nationens
önskan, men som tiden må hända ovilkorligen
fordrade. Under sjelfva discussionen lades
grund för dessa förhoppningar. Visserligen hafva
tvenne Riksdagar framgått utan att dessa
förhoppningar blifvit fyllda. Jag tillåter mig
derföre ändå icke att tvifla, att icke Regeringen
känner att Nationen anser 1812 års begränsning
i Tryckfriheten såsom ett offer åt ti
-
Den 21 Maji /. m.
dens fordran, som ej bör råcka längre ån omständigheterna
göra det nödigt.
Af Slånderne kan och bör ingen annan
åtgärd fordras, ån den, att bereda möjligheten
för kommande Ständer att håfva 1812 års inskränkning.
Styrande Maktens organer tillhör
det att genom motioner bereda de correctiver,
som synas flem nödiga, innan de anse sig kanna
styrka Konungen till bifall åt Ständernas önskan.
Jag finner mig så mycket mera föranlåten
att härpå fästa deras uppmärksamhet, sorn
jag hår hört en vård Ledamot framställa den önskan,
att förslaget måtte blifva sådant, att det
kan erhålla Konungens sanction, i händelse vid
en annan Riksdag alla fyra Stånden skulle förena
sig om dess antagande. Folkets Representanter
kunna låta rättskänslan leda sig. Konungens
Rådgifvare måste lefnna uppmärksamhet
åt politikens fordringar, men deras medborgerliga
känsla bör bestämma dem att sjelf—
mante undanröja de hinder, som kunna finnas
för uppfyllandet af Nationens rättmätige önskningar.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Herr Printzenskjöld, Axel: Det år redan
så mycket och så vål taladt angående principen
för nu förevarande öfverlåggnings-åmne, att jag
ej i detta afseende vill upptaga Ridderskapets
och Adeln tid, jag anser riktigheten af denna
princip vara tillräckligen ådagalagd.
394
Den 2l Maji J. /«,
Jag utbeder mig blott tillstånd att i anledning
af Friherre Åkerhjelms anförande få yttra
några ord. Med Herr Friherren kan jag nemligen
ej dela den farhåga Herr Friherren tyckes
hysa, att, om 8 Momentet 4 §. TryckfrihetsFörordningen
helt och hållit borttoges, någon
olägenhet derigenom skulle uppkomma i så måtto
att HofCanzleren då skulle kunna med stöd
af 5:dje 'Momentet i nämnde §. indraga en hel
Tidning och ej blott det åtalade Bladet deraf,
som Herr Friherren tror vara det rättaste.
Detta finner jag ingalunda vara att befara
då, utom det att r §. 2 Momentet ej tillåter förbud
mot tryckning af någon Skrift, g Momentet 4
tydeligen bjuder, det qvarstad eller confiscation
ej får gälla för större del af en Skrift, än det
eller de blad, häften eller torner hvarå åtal göres.
” TryckfrihetsFörordningen gifver således
ej någon anledning till den befarade olägenheten,
äfven om den förblifver ordagrant sådan
den nu år, sedan 8 Momentet 4 §. blifvit uteslutit.
Beträffande åter garantie mot missbruk af
Tryckfriheten, tror jag den vara tillräckligen
gifven, genom de i Förordningen för dylikt
missbruk utstakade straff. "Vidkommande slutligen
frågan om någon reconventions-talan mot
HofCanzleren bör tillåtas en Tidningsutgifvare,
i händelse en nummer af dess Tidning indrages,
men sedan vid Domstol frikännes, så anser jag
detta ej vara mera lämpeligt eller mera behöfligt
för en Tidnings-redacteur, ån för hvar och en
Deli 21 Maji f. m.
39S
annan Författare; och jag år öfvertygad att
Journalister, sorn i 11 år varit blottställda att
ej allenast kunna mista hela deras Tidning, utan
äfven rättigheten att utgifva en ny, icke lära
fordra ersättning för en enda förlorad nummer,
då det icke af dem kunnat åskas för den stora
förlust, som dem genom HofCanzlerens ifrågavarande
rättighet ofta nog drabbat.
I öfrigt förenar jag mig helt och hållit med
Herr Grefve von Schverin och anhåller om Proposition
till bifall å Utskottets Memorial.
Herr Munk aj Rosenskjöld, Eberhard,
upplåste följande.
(Se Bilagan N;o 7.)
Herr Rosenblad, Bernhard: anförde skrifteligen:
(Se
Bilagan N:o 8.)
Herr Lefrén, Johan Pehr: Jag vill ej förlänga
denna redan långa discusion med att yttra
mig uti hufvudsaken; det år blott i anledning
af hvad Herr Cederschjöld anfört, som jag
går att anföra några ord; han har gifvit åt 56 §.
RegeringsFormen en för strång tydning till förmon
för ConstitutionsUtskottets makt. Jag har
derföre ansett nyttigt att företaga en vederläggning
af denna tydning. Han har sagt att Constitututions-Utskottet
ej uppgifvit något förslag
till en ny redaction; men i 56 §. står ej redaction
utan yttrande; detta förutsätter ej att
39^
Den 21 Maji J. m,
det skall vara ett nytt förslag; Grundlagens stiftare
hafva tvertom förutsett äfven den händelsen
att man kunde föreslå uteslutande af en hel
§. och jag tror således att de ganska riktigt nyttjat'
ordet yttrande i stället för redaction. Att de
ej tillfälligtvis nyttjat ordet yttrande, synes derutaf
att det flere gånger åter kommer. Herr
Cederschjöld har sagt, att om alla Stånden begagnade
denna rättighet, skulle flere hvarandra
motsägande förslag uppkomma; men i 56 §.
år just förutsett att skiljaktigheter skola uppstå
genom anmärkningar, ty där står: [Jtjkottet
åligge dd, att samtelige RiksStdnde/is tankar
till ett helt Utlåtande i möjligaste måtto sammanjemka,
, och, om oförenliga Jkiljaktigheter
finnas, dem derjemte till samtelige RiksStdndens
behandlande anmäla. Sålunda föru&åttes
uttryckligen, att sådane skiljaktigheter kunna
uppstå, som åro a_f den art, att ConstitntionsUtskottet
måste dem till Ståndens afgörande
återlemna. Riksens Ständer åro följakteligen ej
af Lagstiftarne absolut bundne, att såga Ja eller
Nej till ConstitutionsUtskottets yttrande.
Grefve Spens, Carl Gufiaf: Grefve von
Schwerin, Herr Munck af Rosenskjöld och den
siste värde Talaren hafva så fullständigt utvecklat
de åsigter jag hyser i afseende på saken, att
jag endast behöfver förena mig med dem, men
det år en annan omständighet, som jag, i händelse
af återremiss, anhåller att få till Protocollet
anföra, för att underkastas ConstitutionsUtskottets
Herrar Ledamöters enskilta ompröfvande;
oaktadt jag med detsamma anhåller att
Den 21 Maji f.m.
få förklara, ätt jag icke yrkar återremiss, utan
tvärtom förbehåller min rått att, i händelse flere
med mig förena sig om bifall till Utskottets
föreslagna Grundlags-föråndring, söka utverka
det genom votering. Förslaget till uteslutande
af detta moment har jag alltid ansett sorn ett
af de vackraste stegen, som vid denna Riksdag
åro tagne till utbildande af en national-anda;
jag har ända till helt nyss ansett det som det
vackraste, jag säger ända till helt nyss; ty jag
gör det icke mera nu, utan blott som ett af de
vackrare. Men ConstitutionsUtskottet yttrar uti
sina motiver för momentets uteslutande, att
detta stadgande icke i vanlig constitutionel ordV
ning tillkommit, och att det egentligen åsyftat
en provisionel åtgärd Jag skulle önska för
min egen del, att opinionen om saken kunde
bestämma huruvida jag ansågs i detta afseende
dela ConstilulionsUtskottets åsigt, att stadgandet
ej i laglig våg tillkommit. Men efter min
tanke må en Historieskrifvare bäst han kan
qvalificera denna Örebro-leken, en enskilt man
må i samqväm eller i offentligt tal yttra sina
tankar derom, och såga huru det tillgått, utan
mennisko-fruktan, men en auetoritet, och en
sådan som ConstitutionsUtskottet, bör hellre
öfvergå den saken, och blott framställa sitt förslag
till gillande, ån nämna en sådan händelse
såsom motiv till bifallet. Jag hemställer till
ConstitutionsUtskottets Ledamöters eget bepröfvande
huru till exempel om fråga vore om ansvarighet
för StatsRådet, Utskottet skulle döma
om en åtgärd, vidtagen med anledning af detta
moment, sedan Utskottet redan offentligen sagdt,
893
Den 21 Maji f. m.
att stadgandet derom år grundlagsstridigt tillkommit.
Mig synes, som ingenting annat kan
vara Grundlag ån det sorn 180g såsom sådant
antogs, och de förändringar deruti som sedermera
Grundlagsenligt tillkommit. Jag anser således
inconsequent att proponera ändring i det
som såges vara Grundlagsstridigt tillkommit, och
tror att det hade varit båttre att icke om det
sednare yttra sig.
».Friherre Åkerhjelm'. Då fråga nu hår blif-'
vit våckt om det factum som hår inträffade 1818,
når anmärkningar och alternatif-förslag öfverlemnades
till ConstifutionsUtskottet, i anledning
af ett bland dess Betånkanden, och man åberopat,
att jag varit emot denna utväg, och att
Utskottet afstyrkt berörde förslag, så anhåller
jag, ej nu med säkerhet påminnande mig förhållandet,
. att vid ett annat tillfälle få upplysa
derom.
Under loppet af discussionen har man gjort
anmärkning vid min erinran, att om 8 momentet
borttogs, hela skriften kunde indragas, och
man har sagt, att enligt 4 §. icke mer ån en
nummer kan indragas. Med afseende på denna
§;s 9 moment, erkänner jag denna anmärknings
riktighet, enär 8 momentet bortgår.
Herr Cederfchjold: Bland de många för.
slag till alternativer, som blifvit gjorde, hafva
endast tvånne hufvudsakligen öfverensståmt, nemligen,
att utgifvare af Dagblad hurde Jlålla.
burgen jör bbterne] och man har trott, att detta
Den 21 Maji f, m,
skulle vara ett stort steg till betryggande mot
missbruken. Detta skulle åter i min tanke oåndligen
låtta svårigheten för sådane Dagblads
Utgifvare, som nödgas låna andras namn. Den
som efter nuvarande Lag utlånar sitt namn till
lifgifvande af ett Dagblad, blottställer sig att
förlora, icke allenast sin förmögenhet, Utan äfven
lif och Fädernesland ; helst lian, som iklådt
sig Författare ansvar, kan genom Författarens
förvållande blifva dömd till landsflykt, eller att
mista lifvet. Och jag hemställer, om det icke
år svårare att få någon, om det ock vore af de
lägste folkclasserne, att ansvara med sitt lif, ån
med ett par hundrade Riksdaler. Äfven har
det blifvit ordadt, om det inflytande en Tidningsutgifvare
har på allmänna opinionen, och om
den oro han kan väcka genom sitt Dagblad.
Jag tror likväl att långt mera oro sprides derigenotn
att ett Dagblad indrages utan att lagligen
tilltalas; ty då just fruktar man att sådane ämnen
blifvit vidrörde, som man ej vågat låta inför
Domstol framdraga. Detta år också ett at
de särskilta motiver, hvarföre jag ansett momentet
böra utgå. I öfrigt förnyar jag min påminnelse,
att icke något förslag till ändring i
Grundlagen kan från Stånden ingå till ConstitutionsUtskottet,
då detta år tvärtemot 81
Regerings-Formen; och får derföre vördsamt
hemställa, om icke alla de frågor, hvilka hår
såsom alternativer blifvit framställde, åsyfta
ändring i Grundlagen. Det gifves enligt min
öfvertygelse, för de värde Ledamöter, sorn
nu gjort anmärkningar, intet annat constitutionelt
sätt att vinna det åsyftade ändamålet, ån
400
Den 21 Maji' f mk
att hvar för sig till Constitutions-Utskottet inlemna
sina uppgifne förslag. Jag förnyar således
min protest deremot, att Ridderskapet och
Adeln skulle förena sig örn en särskilt mening;
emellan, då här ej år någon redaetion att pröfva
eller jemka, denna mening nödvändigt skulle
blifva ett alldeles nytt förslag, hvarom åter fråga
ej får i Ståndens Plena väckas, och ännu
mindre kan till ConstitutionsUtskottet remitteras,
såsom Ståndens gemensamma tanka.
Friherre Cederftr6m: Herr Lefrén har redan
i förhand upplyst förhållandet af 56 §.
RegeringsFormen i behandlingen af denna fråga.
Då Ståndet icke anser sig belåtit med Utskottets
förslag, utan instämmer i de anmärkningar som
blifvit gjorde, skola desse till Utskottet öfverlennäs,
de må innehålla jemnkning eller hvad
som helst, så snart Ståndet instämmer deruti,
att ej antaga förslaget. Det år således nödigt,
att Ståndets mening inhämtas, på det man må
kunna veta hvilken anmärkning delas af Ståndet,
eller om icke någon gillas. I öfrigt har jag förut
yttrat min enskilta öfvertygelse, att 8 momentet
bör utgå, men jag har trott, att RåttegångsOrdningen
bör jemkas, så att förslaget kan
antagas. Detta har äfven af Herr Rosenblad
blifvit utveckladt. I händelse Ridderskapet och
Adeln deruti instämmer, anhåller jag om remiss
deraf till ConstitutionsUtskottet.
Friherre Wrangel, Henning'. Den Politiska
ställningen 1812, föranledde till det incon
sti
-
Den 21 Maji f. nl.
Stittitionella beslut, som flå varande Riksens Stånder
fattade till TryckfrihetsFörordningens förändring.
Oktadt detta skål, motarbetade jag förändringen,
så mycket som i ruin magt stod, emedan
den var stridande mot formerne$ och vid hvarje
tillfälle då man vill göra intrång på ConstitU
tionens
område
skall jag handla på samma
sått. Må hända, att närvarande tidpunkt påkallar
samma system, sorn det ifrågavarande,
men detta bör noga öfvervågas så att ömtåligheten
för Grann-rikens vänskap ej må öfverväga
den, som vi åro skyldiga det käraste vi äga,
nemligen friheten. Uti en ConstitUtionel Stat
år det nödigt, att Undvika alla arbitraira åtgärder,
ej mindre då de strida mot Constitutionenä
anda, ån då de öfvergå till sjelfsvåld. Godtycket
tillhör Despotiska Stater, tygellösheten, der
magten ligger hos Folket. Jag tror att en medelväg
finnes, hvilken det torde tillåtas mig
att framställa. Den Jury som af Riksens Ständer
vid hvarje Riksdag våljes, bör förstärka*
med personer, valda af den anklagade, och anklagaren,
samt en del af dem, som anklagaren
valt, utlottas. Denna på sådant sått sammansatta
Jury skulle äga rätt att bedöma, huruvida
Tidningen förtjente att indragas eller icke. Den
som ville klaga, kunde sedan gå den vanliga
Domare-vågen Instancerne igenom. Om indragning
kommer att äga rum borde anledningen
dertill af Jury allmänt kungöras. Jag förenar
mig äfven med Friherre Lagerbjelke om den
caution en Tidnings-skrifvare bör prestera, innan
Ridd. o. yld, Prut. IV. Band. 26.
4o2
Den 21 Maji j, m.
hail utgifver en Tidning; jag tror att man j
Frankrike haft den erfarenhet, att detta sätt år
båttre ån många andra. Hvar och en Författare
eller Redacteur må vara ansvarig för hvad
han skrifver, likasom för sina allmänna muntehga
yttranden; 86 §. RegeringsFormen uttrycker
tydligen definition på Tryckfriheten; jag anser
för öfrigt den princip böra vara måst gällande:
att häldre genom vederläggningar af origtiga
sattser, ån genom Tidnings-indragningar,
vinna ändamålet, att athålla oroliga hufvuden
från olåtnpeliga utfall mot Regeringen. En beryktad
författare har i ett af dess arbeten då
han omnämner Svenska Tryckfrihetens latitude,
yttrat, det han i ett samtal med en till rang
och förtjenster utmärkt Svensk man, af honom
blef underrättad, det den censure, som tillfälligtvis
blifvit pålagd vår tryckfrihet, skulle upphöra
vid snart församlade Ständers sammankomst,
och att detta blef den första åtgärd
Regeringen ville framställa. Af dessa liberala
yttranden från en person, som i vårt land åger
en upphöjd plats, och i sådan egenskap står
nära tryckfrihetens vård, böra vi hoppas lyckeliga
resultater, hvilka förvissa Nationen om den
välgörande tryckfrihetens orubbade verkningar,
såsom den lagbundne frihetens säkraste Paladium.
Friherre Lagerbjelke : En vård och in
sigtsfull
Talare, Herr Grefve von Schverin
har i allmänhet funnit våra Lagar emot
Tryckfrihetens möjliga missbruk, icke sakna garantier;
och till en viss grad medger jag det
äfven. Talarens långliga vana att begrunda ali
-
£><:« 21 Maji f. ih.
»latilia ären3er, synes doelc hafva fört honoift
till den öfvertygelse, att då intet slag af Lagstiftning
företei' så mycken svårighet i de abstracta
principerrtes verkliga tillämpning, som
den, rörande TidningsSkrifter, dén af mig omnämnda
garantien kunde vara användbar och
nyttig. Men Herr Grefven har trott frågan såsom
ny och särskild, vid detta tillfälle icke kunna
leda till något resultat, utan ansett den böra
af mig till ConstitutionsUtskottet directe framställas,
. Jag bekänner, att vid uppgifvande! af
detta förslag, eller rättare, vid framkastandet
af denna idde, jag mera besinnat sakens vigt än
formens; men skulle det anses vara nödigt, vill
jag äfven i detta sednare hänseende ingalunda
Undandraga mig att uppfylla hvad Ordningen
föreskrifver. Likväl skulle jag högeligen
önska, att Utskottet behagade granska och bedöma
milia tankar i sammanhang med närvarande
öfverläggnings hufvud-ämne, eller med
det föreslagna upphäfvandet af Indragnings-rätten,
helst min röst (möjligtvis äfven någre andras)
till förmån af den ena garantiens borttagande,
beror af en ny garanties tillkomst i stället. En
annan värd Ledamot, Herr Cederschjöld, har
ansett den föreslagna garantien för Lagens verkställighet
medelst Cautioner, komma att ofullkomligt
uppfylla ändamålet, emedan han tror
ingen Journalist, af hvad lynne som hälst, komme
ått sakna sådana, då hittills icke varit brist
på ansvariga Redacteurer, fastän de iklädt sig
en vida större våda, än den, att häfta för någre
100 R:d rs böter, den nemligen, där Lagen
stadgar lifsstraff eller landsflygt, Jag svarar
4o4
Den 2i Maji J. m.
deruppå, att dessa senare händelser äro och
niåste vara ytterst sällsynta, att man föga befarar
det ovanliga, och att, då ett sådant fall
inträffar, den rätta sak-ägaren merendels på ett
eller annat sätt kominer i dagen. Att böter deremot
komma i fråga, är en tämmeligen vanlig
händelse; den kan åtminstone ofta förefalla, och
i vårt finaneiella tidehvarf, är denna omständighet
för en Löftesman ingalunda likgiltig, hälst
om böterna, som jag förut omnämnt, skulle
komma att ytterligare graderas och förhöjas.
Erfarenheten talar afven för användbarheten af
cautions-systemet. Denna erfarenhet är rätt val
hämtad utifrån, och jag erkänner vigten af den
grundsats, att icke lättsinnigt afmäta våra inMinska
förhållanden efter denna scala; men i
vissa allmänna fall är likväl menniskolynnet
temligen detsamma. Uti ett för hög grad af
upplysning och civilisation kändt land, der jag
inånga år varit vistande, hafva fem eller sex
olika systemer af Lagstiftningen rörande journaler,
så till sägande, passerat mig under ögonen.
Det system jag nu tillstyrkt, är det enda, som
haft längre bestånd, och det är ännu beståndande.
Man kan ej neka, att ju detta Lands
Tidningar bära stämpel af skälig frihet i yttrande-rätten
; den har dock i sednare tider sällan
urartat till någon synnerlig otillbörlighet, och
då det skett, har näpsten icke uteblifvit. Väl
har under sista perioden en rådande pluralitet
lagt än flere band på publicistens arbeten, men
det är ej om dessa tillfällighets-lagar jag nu talar;
det är ej dylika, jag vågar hoppas det,
som hos oss någonsin skola behöfvas.
Den 21 Maji f m.
4o5
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus :
Såsom Ordförande i ConstitulionsUtskottet finner
ja}» mig icke föranledd att i dag mycket orda
öfver saken eller grunderne för densamma , de
äro uti Utskottets Memorial utvecklade och utredde.
Äfvenså litet finner jag mig befogad att
försvara ConstitutionsUlskottets skrifsätt Det är
blott öfver behandlingen af saken, som jag anhåller
att få yttra några ord, ehuru jag anmälte
mig innan Herr Lefrén och Friherre Cederström
yttrat sig och nu har föga att tillägga
då jag med dem instämmer. Jag kan ej annorlunda
förstå 56 §. RegeringsFormen, än att de sett
saken rätt. Där står tydeligen att Frågor om
förändringar af Jiadganden i Grundlagarne
varda på följande sätt behandlade. Det måtte
innehålla en förändring när man vill taga bort
ett helt Moment. Tillfyrker ConftitutionsUtJKottet
hvad en Riksdagsman hot detsamma i
sådant affeende förejlagit. Det är Herr Dalman
sorn gjort detta förslag till ConstitutionsUtskottet,
hvilket tillstyrkt detsamma Vidare:
varde Utfottets yttrande vid famrna Riksdag
öfverlemnadt till Rikfens Stander, hvilka vid
denfarnma må derom kunna öfverlägga • men
icke vid denfarnma beflita. Detta har skett.
Göras i Rikfens Ständers Plena icke några
anmärkningar emot ConfiiutionsUtJkottets yttrande.
Sådane tror jag dock ganska mångå
hafva blifvit gjorde; hvite detfamma Jåfom ett
Rikfens Ständers Utlåtande, hvaröfver förf
vid näfta Riksdag, och (la endaft med Ja eller
Nej fidi kunna b ef lutas. Vidare: Göres
äler i RiksSldndens Plena emot Ut fottets yt
-
4oS
r«r/< ui Maji f. /«,
t rande anmärkningar, £fc.'xi u hemställer jag
huruvida anmärkningar gjördis eller ej emot Ut-r
skottets yttrande. För min del mäste jag bekänna,
att jag ej annat formark t än att ganska,
mångå blifvit gjorde. Jag finner således ej, någon
annan svårighet än huru de skola kunna
bringas till en gemensam tanka, roen, utan att
tro raig inse det rätta, torde det dock vara en
möjlighet att komma till ett gemensamt yttrande.
Tendencen tyckes vara af pluraliteten, att något
bör sättas i stället för det till afskaffande före-,
slagne Momentet. Under sådane förhållanden
hemställer jag, om man icke lättast skulle kom-i
ma till en gemensam tanka, om Ståndet uppdrog
åt ConstitutionsUtskottet att inkomma med
förslag till en redaction al ett Moment, sorn kunde
sättas i stället för det sorn skulle afskafiäs..
Jag hemställer om icke detta blir en åtgärd, sorn,
ConstitutionsUtskottet i alla fall slufeligen måste
taga, om man skall vanta sig något helt u.ti en.
så kinkig sak. Under sådane förhållanden, ochi
händelse Ridderskapet och Adeln finner för
godt besluta en återremiss, hoppas jag, att vägar
lätt skola finnas, på hvilka man Grund!agsenligt
kan verkställa den. Jag har föreslagit en,
den är kanske ej den rätta, m,en jag har blott
Uämnt den exempelvis.
Herr Hjerta, Qufta}: Jag år tilt största
delen förekommen af den siste värde Talaren i
hvad jag hade ämnat framställa,
56 §. RegeringsFormen gifver Ridderskap
pet och Adela tydligen rätt, att med alternatif
JDC/i 21 fH/ayV f. m,
4o 7
återremittera saken till ConstitutionsUtskotfet,
så fort Ståndet kan sig om ett sådant förena.
För min del vågar jag likväl att yttra betänkligheter
vid antagandet af något af de alternativ
hvilka här blifvit framställde. Hvad någre
af dem angår, åsyfta de blott att förekomma,
hvad man behagar kalla; Tidningars fjeljsvåld.
Man tror, att detta bäst sker genom ökade penningestraff.
Jag tror, att detta sått ar i vårt
land både onyttigt och öfverflödigt, och att
TryckfrihetsLagen år ganska tillräcklig i afseende
gå Tidningar, äfven om 8 momentet i 4:de
§;n borttages; och jag beder att få fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet vid de då
kraftågande stadganden i ofvannåmnde lag.
Tredje §;n innehåller i 13 momenter ganska
tillräckligt, allt hvad som år förbjudet att
trycka. Deruti finnes allt omnåmndt, som tarfvar
lagbud, för att trygga inre Ingn och yttre
säkerhet. Jag ser ej heller, att högre ansvar
kan åläggas för dess öfvertrådande, än hvad
redan år stadgadt, och tror således ej, att för
Tidningar något annat straff behöfves, ån de
dubbla böter, som för den» åro bestämde, i fall
brottet med böter kan försonas.
Tillräcklig trygghet lemnäs äfven af 5:te
§:n, der RåttegångsOrdningen finnes föreskrifven.
Huruvida det, som en vård Ledamot anmärkt,
år ratt, att Jury enligt denna lag användes,
hör ej till denna fråga, och vill jag således
blott yttra, att den nu år föreskrifven, att den
ej vi<§ delta Riksmöte kan förändras, och att
4o3
Den 2! Maji J. m.
jag, för min del, anser den ganska användbar,
äfven i Tryckfrihets mål.
Hvad 4=de § n angår, synes den mig, äfven
utan 8:de momentet gifva tillräcklig allmän så- (
kerhet, genom passande föreskrifter för bevakningen
af skrifters alhnångörande. Men, då nu
tillfälle år för mig, att yttra mig öfver denna
del af TryckfrihetsLagen. år det med verklig
glädje, som jag ser den person vara hår närvarande,
hvilken haft sig uppdragen indragnings,
rätten af Dagblad och periodiska skrifter, och
får jag derföre öppet tillkännagifva, att hos mig
uppstått tvifvel, om HofCanzIeren verkeligen åger
rått att indraga något blad, utan att genast
ställa dess utgifvare under tilltal vid Domstol,
Jag grundar detsamma derpå, att i' 4;de §:n 3:dje
momentet står: vid alin de till]allen, då HofCanzleren
anser förbrytelser emot denna Ltag
sig yppa, och så ofta målet ej hör, vare sig,
såsom blott ordnings-mål, under hans egen pröfning,
eller vid personliga förolåinpanden, till den
oförråttades enskilta beifrande, åligge det HofCan^leren,
antingen han funnit qvarstad äga rum,
eller endast åtal vid laga Domstol, att Skrijten
ofördröjligen och omedelbart till JuJliticeCanz.-  lerens laga åtgärd öfverlemna.
Då nu 4:de momentet säger, hvad ordnings,
mai åro, och tidningar således icke kunna dit—
föras, så tror jag, att 8;de momentet alldeles
icke upphåft föreskriften om målets öfverlemnande
till JustitiaeCanzleren, äfven når det angår
Dagblads brottslighet; ty eljest förstår jag
/
Den 21 Maji j. m.
4og
icke hvarföre i q;de momentet, Blad, Häften
och Torner skulle vara nämnde tillsammans vid
fråga om qvarstad och confiscation i en sak,
som tydligen tillkånnagifver, att Tryckfrihetslagen
i 3 dje momentet med ordet Skrijt betecknar
både Böcker och Tidningar.
Jag hyser enskilt denna åsigt om ifrågavarande
paragraph, och det hopp, att af Herr
Grefve af Wetterstedt sjelf få höra, huruvida
jag misstagit mig.
Enligt hvad jag förut anfört, anser jag ingen
af de gjorde framställningar till ändring i
Utskottets förslag, vara af den natur, att Ståndet
bör sig derom förena till ett alternatif.
Ett sådant, som gjordt ett starkt intryck,
har likväl blifvit framställt af Herr Munck af
Rosensköld, hvilken först talat, för vidtagande
af samma åtgärd nu, som vid förslagets antagande
till 8:de momentet under 1812 års Riksdag;
nemligen, att af Konungen genast begära
Dess nådiga bifall. Detta förslag har naivitetens
behag, och hade kanske äfven andra fördelar,
om Konungen gillade det. Kanske vore
det att Önska för Representationen, att den godtyckliga
indragningsmagten Öfver Tidningar genast
upphörde.' Yi hafva nemligen under loppet
af Riksdagen sett Dagblad anfalla dels RiksStåndens,
dels enskilta Riksdagsmäns åtgärder,
Utan åtal, och det till och med ibland på ett
sått, att de säkerligen af ingen Svensk Jury
skulle hafva blifvit frikände. Örn det nu skulle
Den 2* Maji f, m,
liånda, att dessa eller andra lika beskaffade efter
Riksdagen dermed fortfara, men de Tidningar,
som nu under begge Ststsmagternes verksamhets-tid
icke klandrat någondera, utan endast
varit trogne berättare af hvad som blifvit
föreslaget, beslutadt, sanctioneradt eller afslagit,
då skulle våga att försvara Representationens
handlingssätt, och dessa då blifva indragne,
skulle möjligtvis den våda kunna uppkomma, att
Representanterne icke fingo åtnjuta rättvisa.
Men oaktadt allt detta, kan jag ej instämma
i Herr Munck af Rosenskjölds förslag; ty
når fråga år att rubba en besvuren Grundlags
former, trotsar jag för min del heldre hvarje
fara, ån jag afvilcer ifrån desamma; hvarföre
jag ock nu anhåller, att förslaget måtte, enligt
Grundlagen, få hvila till nästa Riksdag, för att
då bifallas och öfverlemnas till Konungens sanction.
Och jag hoppas, att Ridderskapet och
Adeln tåckes med mig dela öfvertygelsen, att
Grundlagsforrnens iakttagande år så vigtig. Om
i en framtid det skulle hända; och huru oviss
år ju icke framtiden, att t. ex; denna Grundlag
vore det enda samlingstecken, kring hvilket Svenska
Folket hade att sig förena, det enda stöd,
hvartill det kunde sluta sig; om då, mine Herrar,
vi icke genom iakttagande af Dess bud,
Dess ordningar, förut visat, att den år oss hejig;
hvad skall den vål då, i farans stund kunna
vara för oss? Det år vål sannt, att man
derigenom ofta för ögonblicket ökar de svårigheter,
hvaremot man kämpar; men för den Grund
-
Den 21 Maji j. m.
lag, för hvilken snan svurit att lefva och dö,
bör man ock hafva beslulit att dö eller lefva.
Herr Grejven och LandtMarJkalken yttrade,
att då, enligt 83 §. i R.egeringsFormen,
någon förklaring af Grundlagarne icke finge på
annat, än det i 8i §. RegeringsForinen föreskrifne
satt, till vägabringas, ansåg Herr Grefven
och Landt Marjladken den af Herr Hjerta
väckta fråga, om rätta förståndet af 3 och 8,
Momenterne i 4 (jj. Tryckfrihets-Förordningen,
icke vara af natur, att kunna hos Ridderskapet
oell Adeln upptagas, I följd hvaraf någon
öfverläggning derom ej eller kunde äga rum.
Herr Rosenblad', Jag delar den af Grefve
von Schverin och Herr Hjerta yttrade mening,
att TryckfrihetsLagen innehåller tillräcklig© garantier
mot missbruken; men jag tror att det är
möjlighet af verkställighet som saknas. Jag tror
således att Riksens Ständer gerna kunna antaga
detta förslag vid nästa Riksdag, så vida RättegångsOrdningen
tillika blifver jemkad. Jag anser
emellertid hvarken mig eller någon annan
enskildt Riksdagsman med hopp om framgång
kunna framställa förslag till ändring deruti, ty
saken är för vigtig att icke Utskottets egne Ledamöter
skulle hafva gjort sådane i händelse de
delat min öfvertygelse derom.
Herr Cederschjöld: Jag anhåller att ännu
för ett ögonblick få upptaga Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet med ett försök att ytterligare
utveckla min åsigt af detta ärendes
/
4X2
Den 2.1 Maji f m.
behandlingssätt. Först måste jag dervid påminna,
att vid ali tillämpning af Grundlagen den princip
måste följas: att ett
upphäfva ett annat. Följaktligen fean ingenting
finnas, som upphäfver det stadgande, att
ett af ConJtitutionsUtJkattet tilljiyrkt för/lag
till Grundlags-för ändring ej får vid farnrua
Riksdag Jårkafas. Nu hemställer jag, hvad
följden skulle blifva, om alla Stånden återremitterade
ett sådant Betänkande, med sammanstämmande
anmärkningar, som alldeles upphäfde
den förändring Utskottet föreslagit ? När
man nemligen besinnar, att ConstitutionsUtskottet
i sådant fall nödvändigt måste sammanjemka
Ståndens särskilta meningar, utan att ens få
försvara sin egen; så skulle ju Utskottets första
förslag ej allenast kunna på sådant sätt af Ständerne
genast förkastas, utan äfven ett förslag af
Ständerne framtvingas, som till äfvsntyrs vöre
alldeles stridande mot Utskottets öfvertygelse,
och hvarigenom Utskottets i Grundlagen bestämda
återhållande magt, skulle alldeles gå förlorad.
Idet följer således af sig sjelft, att den
anmärknings-rätt, som åt Ständerne blifvit öfverlemnad,
endast kan angå Redactionen: ty
skulle de få angripa sjelfva idéen, så kunde de
förkasta och tillintetgöra den, hvartill de vid
den Riksdagen ej äro berättigade. Dessutom
äro orden tydliga i 8i;sta § RegeringsFormen,
att frågor om ändring eller itpphäfvande af
Grundlagar, ej fa i Ståndens Plena vå c kas.
och hvad äro väl de vid detta tillfälle gjorde
anmärkningarne annat, än frågor om ändring
och tillägg i Grundlagen?
Den 21 Maji f. m,
Man liar åberopat 56 §. RegeringsFormen,
hvarest talas om anmärkningar vid ConstitutionsUtskottets
yttrande, oell lagdt en synnerlig vigt
på sjelfva ordet: ’’yttrande.” Jag torde derföre
lå erindra, att då Utskottets nu under öfverläggning
varande förslag ej innehåller någon
Grundlags Redaction) så utgöres dess yttrande
ju endast af sjelfva resonnementet ocJi motiverne
till det ifrågavarande Momentets uteslutande.
Och anmärkningar mot dessa motiver ,
skulle väl ej kunna föranleda till återremiss, åtminstone
ej af det slag, sorn 56 §. omförmäler.
Jag kan således omöjligen tro det vara
med Grundlagens föreskrifter Öfverensstämmande,
att Ståndet vid detta tillfälle antager någon
anmärkning såsom dess gemensamma tanke;
helsi en sådan anmärkning ovilkorligen skulle
utgöra ett nytt förslag till Grundlags-föråndring
, hvarom likväl i Ståndens Plena ej fråga
får väckas.
*
Grefve von Schverin: Det står i RegeringsFormens
56 §.: ”göres i Ståndens Plena
emot Utskottets yttrande, anmärkningar, blifve
de, hvilka hvarje RiksStånd särskilt förklarar
vara dess gemensamma tankar, till ConstifutionsUtskottet
hänvisade.” Det gifves således hår
anmärkningar af tvenne slag. Sådane som blott
höra till discussionen och som äga till föremål
att bestämma andras opinion. Dessa behöfva
icke till Utskottet remitteras. Sådane anmärkningar
som åsyfta förändring i Utskottets förslag,
fordra för att kunna remitteras, att Stån
-
4i4
Ven 21 Maji f. m.
dets pluralitet finnér dem grundade. Genom af
Herr Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition, kommer att utrönas, huruvida de
tankar, hvilka hår af några Ledamöter blifvit
uttalade, af Ridderskapets och Adelns pluralitet
anses vara dess gemensamma tankar.
jag Ilar haft åran framställa de skal hvarföre
jag förmodar, att de icke under form a?
Ståndets gemensamma tankar kunna komma att
remitteras till ConstitutionsUtskottet. De röra
icke den frågan som Utskottet framställt. De
röra de correctiver, sorn anses nödiga i händelse
genom borttagandet af 4:de § ns $:de Moment*
Tryckfriheten skulle erhålla en större utsträckning.
De måste sårskilt inom Utskottet motiveras.
Och Utskottet lärer icke underlåta att såsom
förslag tillstyrka deras antagande, om Utskottet
skulle befara att genom 8:de Momentets
borttagande dörren för sjelfsvåld skulle öppnas.
Delar Utskottet ej denna farhåga, så vet jag ej
hvarföre vi nu skulle oroas öfver de förhållanden,
som först fem år härefter kunna inträffa.
Vi kunna i lugn afbida hvad sinnesstämning och
opinionen då kan tillåta eller icke tillåta.
Grefve Morna', Carl Stellan '■ Med anledning
af hvad jag under discussionen fattat,
och då hvar och en af Ridderskapet och Adeln
lår vara angelägen att Grundlagens bokstafveliga
innehåll blifver följdt, samt Grefve von Platen
så fullständigt upplyst , att målet enligt
Grundlagen bör återförvisas till ConstitutionsUtskottet,
så får jag underställa, om icke propo
-
Den 21 Maji f. M.
sition i följd häraf må af Herr Grefven och
Land t Marskalken framställas.
Hans Excellence Herr Grefve af [Hallerstedt
, Gau af: Jag hade ej tänkt höja min röst
i detta ämne, och anledningarne dertill torde
lått inses, men den fråga Herr Hjerta gjordt, år
orsaken hvarföre jag begärde ordet. Efter den
förklaring Herr Grefven och LandtMarskalken
lemnat, ser jag att all ytterligare å min sida,
år öfverflödig. Någon ledning att bedöma mitt
handlingssätt torde likväl kunna finnas , om det
åberopade 8 Momentet i TryckfrihetsLagen låses
till slut. Hvad i öfrigt angår Herr Hjertås
befarade farhåga i afseende på utöfningen efter
Riksdagen af indragnings-magten , så öfverlemnar
jag densamma till hans och hvarje annans
rättsinniga pröfning, och bibehåller blott för
mig sjelf samma öfvertygelse, som hittills ledt
och hädanefter också skall leda mina handlingar
i detta afseende.
Herr Grefven och Landt-Marshalk en förklarade
, att hvad först angick Herr Cederschjölds
under discussionen framställde påstående,
det några anmärkningar emot CoristitutionsUtskoltets
ifrågavarande förslag, hvilka kunde
anga sjelfva saken, och i någor måtto föranleda
till rubbning eller upphåfvande af berörde förslag,
icke borde såsom Ståndets gemensamma
tankar fa till ConstitutionsUtskottet hånvisas, så,
enar, enligt 56 §. i RegeringsFormen, anmärkningar
finge emot ett ConstitutionsUtskottets yttrande,
innefattande Grundlagsändrings- förslag,
4i6
Den i5 Maji f, m.
inom Rik«Stånden framställas, utan att naturen
och beskaffenheten af sådane anmärkningar blifvit
på något sått inskränkt eller särskilt bestämd,
samt de anmärkningar, hvilka hvarje
RiksStånd förklarade utgöra dess gemensamma
tankar, just borde till ConsiitutionsUtskottet till
den behandling 56 § RegeringsFormen omförmåler,
hänvisas, ansåg Herr Grefven och LandtMctrskalken,
hvars pligt det vore, icke att tyda
Grundlagen, utan att ovilkorligen följa dess bokstafliga
lydelse, i öfverensstämmelse med hvad vid
förflutne Riksdagar äfven alltid varit brukligt, sig
ingalunda kunna eller böra vägra proposition till
remiss å de i dag gjorde anmärkningar, i händelse
Ridderskapet och Adeln tilläfventyrs kunde
finna för godt antaga dem såsom dess gemensamma
tankar. Beträffande åter Herr Munck
af Rosenskjölds yrkande, att Riksens Ständer
borde hos Kongl- Majit i underdånighet anhålla,
att ConstitutionsUtskottets ifrågavarande förslag
till upphåfvande af 8;de momentet i 4ide §.
TryckfrihetsFörordningen, måtte af Kongl. Maj;t
vid denna Riksdag i Nåder gillas, för att derefter
genast kunna lånda till efterrättelse; fann
Herr Grejven och Landt Markdik en berörde
yrkande uppenbarligen strida mot 56, 8i och
85 paragrapherne i llegerings-Formen, i följd
hvaraf någon proposition "derå icke kunde af
Herr LandtMarskalken meddelas.
Vidkommande sjelfva saken; så enär åtskilliga
anmärkningar emot ConstitutionsUtskottets
ifrågavarande förslag blifvit inom Ridderskapet
och
Dea 21 Maji f. m. 417
och Adeln, ej mindre sistlidne Plenidag ån i dag
framstållde, ansåg Herr Grefven och LandtMarskalken
sig förut böra inhämta Ridderskapets
och Adelns yttrande, huruvida Riddei’skapet
och Adeln behagade förklara några af be»
rörde anmärkningar utgöra dess gemensamma
tankar.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde
derefter, om Ridderskapet och Adeln behagade
anse de af Friherrarne Åkerhjelm, Lagerbjelke
och Björnstjerna, samt Herrarne Rosenblad
och Montgommerie framstållde anmärkningar,
såsom utgörande Ridderskapets och Adelns
gemensamma tankar.
Ropades starka Ne/, jemte några Ja,
Friherre Cederftrom: Jag får underställa
Ridderskapet och Adeln, huruvida det år möjeligt
att collectift besvara propositionen till instämmande
uti anmärkningar, som åro så stridige.
Friherre Åkerhjelm har gjort förslag till
en förändrad redaction af paragraphen. Pluraliteten
af dem, som i öfrigt yttrat sig, har instämt
i uteslutande af paragraphen, och endast
föreslagit correctiver emot missbruk, som derigenom
skulle kunna uppkomma. Deribland har
jag lika med Herr Rosenblad yrkat på jemkning
af RättegångsOrdningen. Friherre Lagerbjelke
har medgifvit upphå(vande af S^de momentet,
men föreslagit, att TidningsRedacteurer borda
Ridd, o. Ad, Pr. IV. Baud. 27.
418 Dm 31 Maji j. tn.
lemna caution för möjlige böter. Det lår vål
vara nödigt, att rörande hvarje särskilt anmärkning,
inhämta Ståndets tanka, ty annars blir det
omöjligt att med Ja besvara propositionen1
Herr Cederfchjöld: Jag får anhålla, att
första propositionen måtte blifva till godkännande
af Utskottets,iårsIag enligt 66 §. RegeringsFormen.
Friherre Bjdrnjtjerna: Jag har tyckt mig
finna, att den proposition Grefve von Platen
föreslagit, skulle närmast förena alla sinnen;
det var nemligen den, att ConstitutionsUtskottets
Memorial skulle återremitteras, med tillkåningifvande,
att pluralitetens tanka vore, att, om
8:de momentet skulle borttagas, något annat cor«
rectif borde såttas i dess ställe, utan att likväl
uppgifva något visst.
Herr Herta: Jag skulle anhålla, att proposition
måtte göras till bifall af Utskottets
Memorial, och att, i händelse något nytt moment
skall insättas, ett särskilt förslag derom
till Constitutions-Utskottet måtte inlemnas, ty
annars uppstår fråga om ett nytt moments redaction,
sorn vållar möjligtvis, att Stånden icke
genast förena sig om det ifrågavarande momentets
borttagande, hvarigenom åtminstone uppehåll
förorsakas.
Grefve Posse, Carl Henric, förenade sig
med Herr Hjerta.
Den Maji J> frii
Friherre Åkerhjelm,s Af de anmärkningar
som blivit gjordt;, synes sorn de personer, hvilka
framställt dem, skulle önska något förslag i bredd
med den af Utskottet föreslagne förändring.
Detta får visserligen icke afslås, och jag tror
fullkomligen att det vore med Grundlagen enligt,
om med återremissen, ett eorrectif eiler alternativ
förslag, såsom Ridderskapets och Adelns
gemensamma tanka, åtföljde densamma.
Grefve von Schwerin': Enligt mitt begrepp
om 56 kan icke någon annan proposition
komma att göras, ån den: om bland de at Ståndets
enskilta medlemmar mot förslaget gjorda
anmärkningar, sådana finnas, sorn Ståndet adopterar
såsom dess gemensamma tankar. Blir denna
fråga med Nej besvarad, så förstås det af
sig sjelft, att förslaget hvilar på bordet till nästa
Riksdag.
Herr Cederfelt}åld: Som hvarje Betän
kande
först bör till antagande framställas, så
anhåller jag att första propositionen måtte blifva
till godkännande af Utskottets förslag, sådant
det är; och att, ifall den med Ja och Nej besvaras,
proposition sedan måtte göras på återremiss,
med någons anmärkningar, såsom Ståndets
gemensamma tanka.
Friherre Bjårnjijerna: I händelse plura
litet
af Ståndet tanka, vore, att ett eorrectif
såsom alternatif bör framställas, vore 56 § RegeringsFormen
uppfylld, hvarföre jag anhåller,
4io
Ben 21 Majt J. m.
att Ståndets tanka må utrönas, huruvida ett
correctif bör stadgas.
Friherre Cederftrom: Det 3r endast i af
seende
på Herr Cederschjölds yrkande om proposition
på ConstitutionsUtskottets Memorial, sorn
jag har begärt ordet. Det han citerar, om antagande
eller förkastande af ett Betänkande,
gåller ej för Grundlagsfrågor. Denna fråga skall
ej afgöras, den skall beredas. Det år anmärkningarnes
halt, som skall pröfvas, och, i händelse
de godkännas, skola de till Utskottet af^
gifvas, men ingen proposition till bifall eller afslag
på Utskottets Memorial, kan lagligen göras.
Herr~Cederfchjold: Jag medgifver gerna,
att första propositionen till mundtligt besvarande
må göras såsom den siste Talaren yrkat; men
om denna fråga, såsom det synes, genom votering
torde komma att afgöras, så blifver det
nödvändigt, att Ja-propositionen inråttas till godkännande
af Betänkandet, och contra-propositionen
till återremiss. Men jag får blott ytterligare
påminna, att om vid detta tillfälle en anmärkning
antoges, såsom Ståndets gemensamma
tanke; så måste den utgöra ett nytt för/lag
till ändring i Grundlagen; och ett sådant får ej
väckas i något Stånds Plenum. Jag måste således
ännu bestrida återremissen.
Herr Lefrén: I anledning af hvad Herr Cederschjöld
nyss nämnde, tror jag, att Ståndets
gemensamma tanka ej får såsom ett förslag gå
till de andra Stånden, utan blott såsom Ståndets
T)rtl a I Maji f. rn.
421
enskilta tanka till Constifutions-Utskottet, och
att det således ej blilver något nytt förslag.
Herr Grefven och LandtMar skalken förklarade.
att han ansett sig först skyldig att inhämta
Rirlderskapets och Adelns yttrande, huruvida
Ridderskapét och Adeln kunde finna för
godt antaga de mot ConstitutionsUtskottets förslag
af åtskillige Ledamöter gjorda anmärkning
gar, såsom Ståndets gemensamma tankar, i hvilket
fall återremiss blifvit deraf en ovilkorlig
följd; men då den af Herr Grefven och LandtMarskalken
i sådant afseende framställda proposition,
blifvit med en ganska betydlig pluralitet
af Nej besvarad, ansåg Herr Grefven och LandtMarskalken
sig nu böra hemställa, om Ridderskapet
och Adeln behagade ConstitutionsUtskottets
förslag, rörande upphåfvande af 8 momen.
tet i 4 §. TryckfnhetsFÖrordningen till den behandling
56 (jj. RegeringsFormen föreskrifver,
godkänna.
Herr Lefrén; Det af Herr Grefve von
Platen gjorde förslag, anser jag också böra
framställas till antagande eller förkastande; hvarföre
jag anhåller att Herr Grefven och LandtMarskalken
deröfver ville inhämta Ridderskapets
och Adelns tanka.
Herr Grefven och LandtMarfkalken yttrade
, det han ansåg deri af Grefve von Platen
gjorde omförmåhlte anmärkning icke låmpeligen
kunna blifva föremål för någon återremiss till
ConstitutionsUtskottet, samt förnyade den af
§32 Den 21 Maji t, m.
Herr LandtMar&kalken sist gjorde Proposition,
hvilken af Riderskapet och Adeln bifölls,
HÖgloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 3 eftermiddagen!
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Onsdagen den 21 Maji.
Plenum klockan half till 6 eftermiddagen.
Upplåstes till justering och godkåndes ExpeditionsUtskottets
under N:o 5o insände Förslag
till Riksens Stånders Underdåniga Skiifvelse
till Kongl. Maj:t, angående emottagandet
af de Norrske Deputerade, som komma att bevista
Hans Kongl. Höghet Kronprinsens FörmålningsAct.
f
Den 2t Maji e, m.
42J
FÖredrogos å nyo Constitutions-Utskottets
den g och 10 dennes under N:ris i5, 16 och
17 afgifne samt den i5 derpå följde eftermid.
dagen på bordet lagde S.ne Memorial , innefattande
iörslag, dels till föråndrade redactioner
af 57 Riksdagsordningen, och 60 §. RegeringsFormen,
samt dels dertill, att sednare delen af
7tde Momentet och hela g:de Momentet af 5 §;n
TryckfrihetsFörordningen måtte uteslutas; och
fann Ridderskapet och Adeln uppå derom af
Herr Grejven och LandtMarJkalken framstålde
serskildte Propositioner för godt, att berör,
de förslag, till den behandling 56 §. RegeringaFormen
stadgar, godkänna»
Föredrogos å' nyo och biföllos StatsUtskot-*
tet den 15 dennes| afgifne samt den 15 derpå
följde eftermiddagen på bordet lagde Utlåtanden:
N:o IÖ2. Om inköp för Statens räkning
af Geographiska Inrättningens ChartasVerk och
dess öfverlemnande till General-LandtmäteriContoiret.
N:o i53. Om byggnings-hjelpens förvandling
och säkrare bestämmande.
Företogs till pröfning StatsUtskottets den
l3 dennes under N:o i54 afgifne samt den i5
derpå följde, på bordet lagde Utlåtande, i an
-
4s4
Den 2x Maji e. tu
-
le Anin g af väckt fråga, oin ali jords lika beskattning
samt om en allmän ny refning och
skattläggning.
Herr Riben, Carl Wilhelm, anförde
skrifteligen :
(Se Bilagan N:o i.)
Hvarefter Herr Riben mundteligen tilläde:
Denna år i dpn största möjliga korrthet,
Historien om Svenska Hemmans upphof, och
Upprinnelsen till våra olika så mycket omtalade
Hemmans naturer. Den historiska tekning jag
uppställt framvisar vist icke något nytt för hvar
och en som förvårfvat sig de första elementerna
i Cameral-vefenskapen. Min afsigt har också
endast varit, att vördsamt fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet derpå, att den
olika hemmans-naturen ingalunda tillkommit ge_
Horn en envåldsherres nyckfulla befallning, icke
heller genom fria Ständers otvungna beslut:
den år snart sagdt samtidig med Stats-inråttningen,
har utbildat sig med densamma, och
det år derföre, som jag tror den vara oåtskiljelig
ifrån den. Man tillvite icke mig en vidskeplig
tillgifvenhet för det som långe varit: jag vet
vål, att det som år gammalt och förmultnadt,
skall ramla, för att ge rum åt det nya friska;
men vaktorn oss att vidröra dessa åldriga inrättningar,
som så införlifvat sig med hela Statsinrättningens
väsende, att det verkeligen år svårt
att såga hvad som stödjer det ena det andra:
Hvarje folk, sorn åger en egen historia, åger
Dtn 31 Maji e. m'.
425
ock i sina institutioner vissa egenheter, som af
Lagstiftande magten alltid böra respecteras,'om
ån dessa egenheter vid första anblicken skulle
framställa sig i en mindre fördelaktig drägt:
man vet icke så noga huru djupa deras rötter
åro, förrån den byggnad de osynligen stödt,
börjar att luta, och då mårker man för sent,
att man ovetande slungat en eldbrand, hvars
fart man icke mågtadt rikta. Det år lika oriktigt
att i vårt fädernesland hämta skål till lika
beskattning på all jord från England och Frank,
rike, som det skulle förefalla mig besynnerligt,
om en ledamot af Deputerade Kammaren i Paris,
yrkade införande af olika hemmans naturer i
Frankrike, derföre, att de af ålder funnits i
Sverige. Det år icke en sednare tids upplysning,
som föranledt klandret öfver den olika
hemmans-naturen*, såsom enligt hvad man förment
orsaken til! en ojemnt fördelad beskattning:
igg år hafva nu förflutit, sedan, vid
1624 års Riksdag, klagomålen deröfver för första
gången höjdes inom Svenska National-representationen,
och de hafva sedan den tiden
idkeligen förnyats snart sagt vid alla Riksdagar,
den närvarande inbegripen. Men har man vål
ånnu under denna långa tidrymd, gjort sig redo
för hvad man efterstråfvar? Upphåfvande af
olikhet i hemmans-naturen, syarar man, såsom
en förberedande åtgärd, till införande af en
jemn beskattning. I det förra ändamålet, erkänner
jag att Biskop Almqvists förslag år det
mest tänkvärda, jag ånnu någonsin sett; men
om 5o, 6o, 70 eller 80 år härefter, man kommit
derhän , att ingen frålse-natur mera finnes,
426
ptn ai Maji e. m.
år väl ändamålet då vunnit? Jag tror det ej.
Jag tror tvertom, att man då skall fhma sig i
en mycket svårare ställning ån fö-rut, ty då
torde man de facto få låra , att det icke varit
den olika hemmans-naturen allena, sorn verkat
olikhet i beskattning , utan att det förnämligast
varit olikheten inom lika naturer, som densamma
föranledt; en olikhet, hvaremot olikheten i
hemmans-naturen, på vist sått utgör ett correctif.
Man talar om billighet: hvilka äro väl
en skattemans billiga anspråk på lindring i sina
besvär. Hvad säga hans åtkomst-handlingar i
detta hänseende? Har jag köpt, ärft eller tillbytt
mig ett Skatte-hemman, så måtte jag väl
tagit hemmanens onera i beräkning: eljest har jag
handladt som en narr, utan rättighet, att på
medborgares bekostnad, söka ersättning för förluster,
vållade af mitt eget oförstånd. Hvilken
gränslöshet af villervallor och oredor skulle ej
uppkomma, vid fördelning af åtskillige Skattehemmans
onera på ett Säteri. En ny refning
skall göra detta lätt föreställer man sig, kanhända;
men jag tror deremot att det icke är
möjeligt att förrätta en refning, som icke inom
få år, behöfver göras om igen, och hvilken
grund skall man då bygga på? Att, såsom Biskop
Almquist förmodat, detta vore sättet att
bereda en nedsättning uti Afrads, Kronotionde
och Roterings afgifter m. m., kan jag icke medgifva.
Oaktadt den vördnad jag hyser, så väl
för Biskop Almqvists person som för det Utskott
som understödt hans motion, fruktar jag att
Den 2t Maji f, m,
Herr Biskopens förslag, så i politiskt sorn Statsoeconomiskt
afseende , icke bör antagas.
Jag anhåller vördsamt om Herr Grefvens
och LandtMarskalkens proposition till afslag på
StatsUtskottets Betänkande.
Grefve Hard, Carl Gujiaf, hade inlemnat
ett Memorial, hvilket upplästes, så lydande;
(Se Bilagan N:o 2.)
Herr Bruncrona, Nils uppläste följande:
(Se Bilagan N:o 3.)
Herr Tham, Mollrath'. Vid det så ofta
och idkeligen omtalte förslaget, att förvandla all
jord i Sverige till lika natur, för att såmedelst
tillvägabringa en jemnare beskattning, lärer man
ej böra uraktlåta att afse frågan om äganderättens
Helgd. Det är genom arf, köp, gåfva
eller testamente, som innehafvarne kommit till
ägo af deras jord , och jag tror derföre, att
hvarken naturlig eller constitutionell lag kan leda
till den tankan, att utan ersättning beröfva
dem deras välfångna egendom. Biskop Almquist
har af sådan orsak föreslagit, att Staten skulle
genom frivilliga öfverenskommelse!’ bereda sig
tillfälle, att inlösa den privilegierade jördens
företrädes-rättigheter, samt att ett årligt anslag
i sådant ändamål borde afsättas. Han har trott,
att en minskning af Statsbördorne derigenom
skulle åstadkommas. Han har således glömt,
423
Den 21 Maji f m.
att en årlig fond skulle af de öfrige skattdragande
sammanskjutas till anskaffande af löseskilling,
eller hvarifrån skulle väl denna eljest
komma? Skulle den utgå genom allmän Bevillning,
finge ju äfven den häruti deltaga, hvars
Säteri-frihet man ville inköpa, och han skulle
ju då sjelf betala den. Hvad vill man vinna
med ifrågavarande anstalt ? Jo, att få alla Svenska
hemman lika onererade, eller uppförde till
enahanda beskattning; men blifva de väl derföre
lika till beskaffenhet? Öch är det blott Säteri-
och Frälsehemman, som kunde blifva föremål
för en dylik jemkning? I alla landsorter
finnas Krono- och Krono-Skattehemman, som
äro af vida bättre beskaffenhet än en del Frälse
och Säterier, af lika stort mantal. Fåfängan att
synas rik och mäktig, förde fordom Säteri-ägare
på den tankan, att söka stora hemmantal å
sina egendomar och följderne deraf visa sig nu
på många ställen. Det är till och med exempel,
att i samma by finnas 5 Säteri-hemman,
som i värde blott svara emot ett Skatle-hemman,
och sådant allt derföre, att ägaren på
1600-talet velat brillera med ett högt hemmantal,
Det heter väl, att, genom den ifrågaställde
åtgärden, skulle Sveriges jord blifva lika
beskattad, men den är det dock ej förr, än alla
hemman äro bragta till aldeles enahanda storlek
och godhet. Ett sådant förhållande skulle
man naturligtvis genom en allmän rifning endast
söka bereda, men den önskade jemlikheten,
kunde dock aldrig någon mensklig makt tillvägabringa
, ty under verkställigheten och innan refningen
hunnit fortgå från Norra delen af Riket
Den 21 Maji e. m.
429
till den Södra, skulle de först refvade liemma-i
nen genom ombyte af ägare, genom den enes
större odlingsflit in. m. vara återförde till en
märkbar olikhet, i afseende på beskaffenhet och
värde. Jag kan således icke finna någon synnerlig
nytta vara af förslaget att förvänta. Jag
anser det endast innehålla en låckmat för jordbrukaren,
att under penninge-fattiga tider bortsälja
en del af sin jords förmåner, utan att Staten
derigenom vinner den åsyftade fördelen. I
min tanka kan det ej orsaka annat, än ny skatt
och tunga, nya Cominittéer och nya öfverläggningar.
Jag förenar 111ig således fullkomligen i
Herr Ribens begäran, att StatsUtskottets Betänkande
i detta ämne, må af Högloflige Stån-<
det afslås.
Grefve von Rosen , Axel: Jag '^förmodar ,
att Biskop Almquists ifrågavarande motion, blifvit
ifrån det Högvördiga PresteStåndet på olika
sätt remitterad till StatsUtskottet, än den meddelats
OeconomieUtskottet, ty jemlikt den remiss
detta senare Utskott fått, borde öfverläggningen
om svaret hafva varit gemensam; men
OeconomieUtskottets Ledamöter hafva icke blifvit
till en sådan öfverläggning kallade, och det
är af denna orsak jag får anhålla om återremiss
af Betänkandet.
Herr Mannerftam, Johan : Efter den upplysning,
Grefve von Rosen nu meddelat, instämmer
äfven jag deruti, att frågan bör till StatsUtskottet
återremitteras, för att behandlas af
Stats- och OecpnomieUtskotten gemensamt. Jag
Den 2i Maji e, m,
vill således för det närvarande, endast i korthet
yttra mina tankar öfver sjelfva saken.
Jag tror för min del, att StatsUtskottets
förslag icke förtjenar så föga afseende, som vis_
se Ledamöter yrkat, Jag medgifver visserligen,
attv icke några sådane förändringar af hemmans
natur böra vidtagas, som kunna i någon mon
rubba egande-rätten; men jag anser icke eller
omöjeligt att tillvägabringa anstalter, hvarigenom
i framtiden det ändamål skulle kunna vinnas
, att beskattningen jenmades ; att de många
och olikartade titlar, hvarunder Skatterna utgå,
reducerades till färre; att i följd deraf en myckenhet
vid jorden häftande onera upphörde eller
lindrades, och i anledning häraf en mängd
ärender , som sysslosätta administrationen undvekos
, samt administrationen förenklades. Jag
vill dock ej påstå, att det sätt, Biskop Almquist
i detta afseende uppgifvit, är det enda rätta ;
och frågan fordrar så många undersökningar,
att den ej lärer vid någon Riksdag kunna afgöras,
utan att förberedande åtgärder föregått.
Men det tyckes ej vara olämpeligt, att Riksens
Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet begära
en sådan beredning eller undersökning. Det
torde då säkrare visa sig, om förslaget är verkställbart
eller ej. Herr Riben liar ingått i en
ganska vidlyftig historisk undersökning om Svenska
Hemmans tillkomst. Denna undersökning
är väl ganska vidtomfattande; mycket har han
dock deruti förbigått, och förhållandet fordrar
onekeligen en närmare utredning. Jag tillstyrker
imellertid Säteri-innehafvare i allmänhet, att
Den II Maji e, m,
ej gå allt för långt tillbaka i ransakningen, huru
deras Säterier tillkommit. Jag tror dessutom,
att det för en stor del af dem skulle vara ganska
önskvärdt, att emot full ersättning få Säteri,
friheten af Staten inlöst. I afseende derå vill
jag blott i Ridderskapets och Adelns minne återkalla
hvad som vid 180g och 1810 årens
Riksdag i detta fall sig tilldrog. Utom det, att
all jords lika beskattande då blef af Hedervärda
BondeStåndet ifrågasatt och ifrigt yrkad,
blefvo äfven flere och deribland tvenne ganska
stora steg dertill af Ridderskapet och Adeln
tagne, det ena, genom den då godkända principen
för Bevillningens utgörande, och det andra
genom extra Roteringen. Säterierne fingo redan
då vidkännas en stor tillökning i beskattningen,
utan att tillgodonjuta någon motsvarande
ersättning; och 0111 framdeles skulle hända,
att Bevillningen måste, i följd af ett krig eller
andra utomordentliga händelser, ökas till ett betydeligen
högre belopp, än det nuvarande, så
hemställer jag, om icke denna tillökning skulle
falla tyngst på den jord, som förut varit minst
beskattad, och sådant af det skäl, att den återstående,
tillförena högt skattlagde jorden, icke
kunde högre beskattas. Detta är hvad jag i förbigående
velat yttra; men ämnet är af den vigt
och beskaffenhet, att goda skäl kunna anföras
både emot och med, och det kräfver derföre
den noggrannaste pröfning. Emedlertid får jag,
af den anledning Grefve von Rosen uppgifvit,
förnya min anhållan om återremiss af Betänkandet.
I
^32 Ben 21 Maji e. m.
Herr Lefrén, Johan Pehr, förenade sig
med Herr Mannerstam.
Herr Riben: I anledning af de upplysningar
Herr Grefve von Rosen behagat meddela,
återkallar jag min anhållan om afslag på Statsutskottets
Betänkande, och har för min del
nu mera icke något att erinra emot den begärda
återremissen, hvarvid jag endast utber
mig, att de anmärkningar jag emot Betänkandet
framställt, må få till Utskottet medfölja.
Herr Rosenblad, Bernhard-. I anledning
af den ofta framställda klagan, öfver Svenska
jordens olika beskattning, har jag tagit mig friheten
göra en motion, angående en undersökning
om uppkomsten och råtta naturen af alla
utaf hemman och lågenheter till Staten utgående
ordinarie utskylder. Ändamålet med detta
förslag, var ej så vidsträckt som det, hvilket
de nu förevarande motionerne åsyfta, och som,
efter hvad jag tror, icke lärer stå att vinna, utan
att störa ägande rättens helgd. Deremot
var min afsigt, blott att tillvägabringa en analys
af de hemman i allmänhet vidlådande räntor,
hvilka enligt Lag eller laga afhandling kunna
anses såsom en städse vidfåstad ervitud , eller
såsom en särskild skatt. Den sednare delen
bör visserligen, når undersökningen år fulländad,
fördelas på allmänna Bevillningen, och låra i
synnerhet gamla skattehemman på detta sått,
komma att vinna en rättmätig lindring. Detta
år den enda jemkning, som synes mig instämma
med
t
Den 2 i Maji e. m,
433
med rättvisa och billighet; all annan år våldsam
Men äfven sedan en slik undersökning
år gjord, fordras ganska lång tid innan verkställigheten
kan följa. Jag kan således för mindel
icke inse någon nytta deraf, och ännu mindre
att det vore med ägande-rätten öfverensstämmande,
att ålägga innehafvare af Säterier,
att återbära till Kronan de med deras egendomar
följande förmåner. Och hvad tillkomsten af dessa
Säterier beträffar, så enär den grundar sig på
Lag och laga stadgar, skulle, i händelse ägande
rätten till dem rubbades, man med lika mycket
sfcen af rättvisa kunna på enahanda sått behandla
alla i sednare tider tillkomne Krono-skatte
hemman. Jag kan ej undgå än en gång upprepa,
att något ändamål icke år af Stats-Utskottets
Betänkande att vinna, och jag hemställer alltså,
att det samma må af Ridderskapet och Adeln
afslås.
Herr Grefven och LandtMarJkalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg StatsUtskottets
Betänkande böra, i anledning af de
dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet återförvisas.
Ropades Ja.
Föredrogs å nyo RancoUtskottets den 6 dennes
under N:o i3 aflåtne samt den 12 derpå följ—
Ridd. o. Ad, Prof. IV. Band,
28.
406
Den 21 Maji f m,
de eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
med hemställan örn prägling af så kallade JubelRiksdaler,
i enlighet med hvad förut blifvit
iakttagit.
Herr Bergstedt, Eric, hade inlemnat ett så
lydande memorial:
% »
(Se Bilagan N:o 4.)
Herr Rosenblad, Bernhard: Hufvudsakligen
förekommen af Herr Bergstedt, vill jag endast
tillägga den önskan , att föreslagne medaljen
älven borde förvara minnet af framledne Konung
Gustaf Vasas intåg i Stockholm Midsommars afton
i5‘25t sedan Danska Garnizonen till honom
öfverlemnat denna Sveriges Hufvudstad. I en tidepunkt,
då Svenska Folket lifvas af rättmätigt
hopp, att under en ny Konungaätt och förbättradt
samhällsförhållande, till aflågsnaste tidehvarf
förvara frihet och sjelfständighet . tyckes
det mig värdigt Rikets församlade Ständer att
ägna denna gård åt minnet af 5:dje Secularfesten
ej mindre af dens utkårande till Sveriges förste
ArfKonung, som aldrig förtviflande om Få*
derneslandets sjelfständighet, räddat det från
Utländskt ok, åa ock af Sveriges fulländade
befrielse.
Uppå derefter af Herr Grejven och LandtMarskalken
gjord proposition, fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att Banco-Utskottets
Memorial, i anledning af de utaf Herrorne Berg
-
Den »i Maji 0. mi
455
stedt och Rosenblad dervid gjorde antnårknin~
gar, till Utskottet återremittera.
Företogs till pröfning Allmänna Besvårs
och
OeconomieUtskottets den 21 sistl. April under
N:o 6i afgifne, samt den j5 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Utlåtande, angående
föreslagne förändringar i Kongl. Förordningen
den 26 Februari 1817, rörande Sockneståmrnor
och KyrkoRåd, särdeles i hvad angår den Presterskapet,
genom samma författning, tillagde
myndighet.
Grefve Hård, Carl Gustafj hade inlemnat
ett Memorial, -hvilket upplåstes, så ly>
dande;
(Se Bilagan N.o 5.)
Oeh fann Ridderskapet och Adeln för
godt, att OeconomieUtskottets Utlåtande, i anledning
af den utaf Grefve Hård dervid gjorde
anmärkning, till Utskottet återförvisa.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskottets den 29 sistlidne April under
N:o 82 meddéldte, samt den 12 derpå följde
eftermiddagen på bordet lagde Betänkande,
i anledning af föreslagne medel till befordrande
af Gymnastiska öfningar.
Den 21 Maji e, rn.
Herr Lafrén, Johan Pehr, anförde skrif
teligen:
(Se
Bilagan N:o 6*)
Grefve Posse, Areid: Emot OeconomieUtskottets
ifrågavarande Betänkande har icke någon
annan anmärkning blifvit gjord, än den, att Utskottet
bort föreslå medel, för att få Gymnastiska
öfningar vid våra Lärosäten införda. Det
har varit utom. OeconomieUtskottets befattning,
att ingå i en sådan åtgärd; men jag instämmer
med de värde Ledamöter, som sist yttrat sig, att
Utskottet i nämnde afseende kunnat med StatsUtskottet
sammanträda. Dock förekommer dervid
den omständighet, att vid flera Gymnasier
redan finnas cassör, som lemna tillgång till det
anslag , hvilket för ändamålet kan anses behöfligt,
och Utskottet trodde det derföre vara i sin ordning
att derom först undersöktes, innan Statens
medel anlitades.
Herr Grejven och LandtMarskalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg OeconomieUtskottets
Betänkande böra, i anledning
af den utaf Herr Lefrén dervid gjorde anmärkning,
till Utskottet återremiteras.
Ropades jfa och Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarjlialken
gjorde proposition till bifall af OeconomieUtskottets
Betänkande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Den 21 Maji c. m.'
437
Herr Lefrén'. Då en ledamot af det Utskott
som handlagdt förevarande mål, anfört,
det lian finner Utskottet hafva kunnat afgöra
frågan gemensamt med StatsUtskottet, så vågar jag
ånyo hemställa om ej Betänkandet inå återremitteras.
Jag gör det med så mycket mera skäl,
som jag bestämdt känner, att den föreslagna utvägen
att undersöka om de allmänna Läroverkens
Cassör lemna tillgång för Gymnastikens
införande, redan är begagnad, och att man dervid
utrönt, att medel för ändamålet på de Hesta
ställen saknas. I öfrigt är frågan så enkel,
att den icke kan upptaga mycken tid.
Grefve Posse: Det år visst icke min meningJ
att, i egenskap af Ledamot i OeconomiseUtskot—
tet, bestrida den yrkade återremissen; tvertom
inståmmer jag gerna uti samma yrkande, på det
Utskottet må komma i tillfälle, att närmare utreda
anledningarne till dess ifrågavarande utlåtande;
men jag måste förklara, det jag fruktar,
att denna åtgärd leder till föga nyttiga följder,
ty Utskottet saknar alldeles säkra uppgifter, både
om de summor, sorn erfordras för Gymnastikens
inrättande vid Gymnasierne och om de
tillgångar, som redan åro att påräkna till detta
ändamål. Dess utlåtande om ifrågavarande anslag,
skall således ovilkorligen grunda sig på
osäkra gissningar, och slutas, likasom nu, med
tillstyrkande , att i underdånighet öfverlemna
ärendet till Kongl. Maj:t, för att närmare utredas.
Herr Manner stam, Johan: Den förevarande
frågan år af så mycken vigt för den upp
-
438
Ven a Maji e, m.
växande generationen, att Riksens Ständer otvifvelaktigt
böra deråt lemna en särdeles uppmärksamhet.
Till ändamålets befordrande skall
väsendteligt bidraga, om Riksens Ständer1 med
ett anslag af allmänna medel understöda de
Gymnastiske inråttningarne. Om jag ej irrar
mig, lärer ock i Konungens proposition, angående
StatsVerkets tillstånd och behof, fråga vara
väckt om ett särskildt anslag för Centralinstitutet
i Stockholm; och i fall så förhåller
sig, synes det mig vara tillräcklig anledning för
OeconomieUtskottet, att sammanträda med StatsUtskottet
till målets behandlande; hvarföre jag
äfven instämmer i den här yttrade begäran, att
Oeconomie-Utskottets betänkande i ämnet må
återremitteras. 11 *
Herr von Hartmansdorff, August: Om
Betänkandet till OeconomieUtskottet återremitteras
, kan jag för min del icke inse, att Utskottet
dervid lärer kunna göra annat, än hvad
det hittills gjort, det 'vill såga: erkänna nyttan
af Gymnastikens införande vid våra allmänna
lärosäten, och önska, att åtgärder tjenlige för
ändamålet', måtte, så vidt möjeligt år, vidtagas.
En framställning härom synes dock vara öfverflödig
ätt göra till Regeringen, då hon genom
den nya Skol-ordningen sjelf uttryckt sin åstundan,
att Gymnastiska öfningar må, vid Skolor
och Gymnasier ega rum. Orsaken hvarföre de
ännu icke blifvit i allmänhet införda, år brist
på erforderliga medel, och denna brist kan OeconomieUtskottet
icke afhjelpa, emedan frågan
derom endast tillhörer StatsUtskottet. Skulle
Ben 21 Maji e, m.
^39
afsigten med en återremiss af Betänkandet blott
vara, att genom communication med StatsUtskottet
få veta om några medel vore att för
ändamålet påräkna, så har jag visserligen icke
något att deremot erinra. Men om en uppgift
i detta afseende i ålla fall år, på sått Herr
Mannerstam anmärkt, att förvänta från StatsUtskottet,
så synes det som skulle den med
återremissen åsyftade upplysning, likaväl vinnas;
De vårda Ledamöter af StatsUtskottet, som nu
åro hår tillstädes, torde dessutom kunna meddela
Ståndet underrättelse, huruvida någon framställning
i ämnet blifvit gjord uti Kongl. Maj.ts
omförmålde Nådiga proposition.
Herr Hjerta, Gujiaf: I Kongl. Maj:ts Nådiga
proposition, angående StatsVerkets tillstånd
och behof, år det visserligen nåmnt om anslag
till Centralinstitutet för Gymnastiska öfningar;
och oaktadt Konungens framställning i detta fall
icke bör förblandas med den särskildt af Grefve
Posse väckta motionen i förevarande ämne, som
angår Gymnastiska Lärare vid Gymnasier och
Skolor, tror jag dock att båda frågorne låta
förena sig , och att det tjenligaste sättet år, att
StatsUtskottet äfven öfver den sednare sig utlåter;
men jag anser emedlertid, att ett yttrande
af sist berörde Utskott öfver den enskildte
motionairens förslag, icke kan afgifvas förr, ån
OeconomieUtskottet begärt att sammanträda med
StatsUtskottet; och jag anhåller derföre om betänkandets
återremitterande.
Friherre Wrangel, Henning förenade sig
V
t
44» Den 21 Maji e, m,
med Herr Hjerta 3 uti anhållan om återremiss af
Betänkandet.
Grefve Posse, Carl Hindric: Jag kan för
min del ej inse någon olägenhet af en återremiss
till OeconomieUtskottet, för att sätta Utskottet
i tillfälle, att öfverenskomma med Statsutskottet
om medels anvisande till ett så godt
ändamål, som det ifrågavarande. Vi hafva på
många ställen, der allmänna Läroverk åro inrättade,
sett Gymnastiska inrättningar tillämnade, men
vi hafva ock sett dem obegagnade, oagfadt {fen
åberopade SkolOrdningen, som ålägger införandet
af dylika inrättningar vid alla Läroverk
och uppmuntrar till deras begagnande, der de
redan finnas. Det skulle således otvifvelaktigt
blifva en ny anledning för de styrande vid sådane
verk, att anse Gymnastiken mindre öfverflödig,
om de erfara, att Riksens Ständer med
någon liflighet omfattat tillfället att gifva den
en större utbildning. Jag instämmer derföre med
Herrar Lefrén, Mannerstam och Hjerta i begäran
om återremiss af Utskottets betänkande, på
det Utskottet må kunna med StatsUtskottet om
frågan öfverlägga.
Uppå derefter af Herr Grefven och Landt.
Marskalken förnyad proposition, blef Oeeonomie-Utskottets
Betänkande, i anledning af de
dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteradt.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärs
-
Den 21 Maji e, m;
Mi
och OecouomieUtskottets den 3 dennes under
N:o 83 afgifne samt den 12 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde Betänkande, i anledning
af våckte motioner, rörande de i Riket
vistande Judar.
Herr Lefrén, Johan Pehr upplåste följande:
(Se Bilagan N:o 7.)
Herr Tham, Wollrath'. Det år vål möjligt,
att ett bestämdare Reglemente, som uppfattade
alla de serskildta stadganden, hvilka röra
Judarne, kunde behöfvas. Jag vill ej disputera
det, men jag kan också i öfrigt för ingen
del förena mig med Herr Lennings åsigt i afseende
på Judarne i allmänhet. Jag tror, att
om denna folkstam skulle genom en våldsam åtgärd
nödgas resa härifrån, skulle sådant medföra
alla de olågenheter och högst menliga följder,
som OeconomieUtskottet i dess Betänkande
omtalat. Deremot år jag förvissad, att otn
vi vilje göra Judarne till medborgare och införlifva
dem med oss, råtta sättet år att gifva
dem tillåtelse att köpa Svensk jord, och att lika
med andra undersåter, fritt inråtta Fabriker
och Handtverkerier, i hvilka sednare de väsendtligen
öfverträffa våra Svenske Fabrikanter oell
Flandfverkare, emedan de lefva tarfligt, icke som
de Svenske, ofta i luxe och öfverflöd. Den
största och vackraste Fabrik, jag kånner, tillhörer
ock 2'.ne Judar nemligen Reis &1 Magnusson
, som nära intill Götheborg hafva en förträffelig
anläggning. Jag skulle dessutom för min
442
Den 21 Maji e, m.
del, vilja så mycket snarare tillstyrka att Judarne
må få rättighet, att köpa Svensk jord,
som man derigenom skulle kunna lyckas att
skilja de ockrande och kringdrifvande af denne
nation från deras skadlige närings-fång och såmedelst
förvandla dem till nyttige medlemmar i
samhället.
Herr von Hartmansdorff, August-. Jag kan
ej annat ån instämma med Herr Lefrén i den
åsigt, han af ämnet framställt. Jag anser nemligen
Herr Lennings yrkande, att Jude-Reglementet
må i allmänhet öfverses och icke några
serskilta förklaringar deröfver göras, vara ganska
vål grund?dt. Deremot kan jag icke förena
mig med Herr Tham i hans önskan, att Judarne
måtte närmare fästas hos oss och inför*
lifvas med Svenska folket; ty jag anser hvarje
samhålls medlem, som i grunderne för sin verlds
åsigt och sitt handlingssätt utgår från andra sattin
ser än dem, som gälla för det hela, vara en
vanför lera i statskroppen; och sådant synes
mig förhållandet vara med Judarne inom vårt
Christna samfund. Nu finnas de en gång hår;
och om menskligheten förbjuder oss att förskjuta
dem , så böre vi åtminstone ej genom hvarjehanda
förmoner, locka flera hit, eller föranleda
de redan härvarande att öka sig. Efter
mitt begrepp , skulle det vara rått vål , om vi
vöre af med dem, och såledesönskeligt att de icke
voro så rotfåstade hår, som de verkeligen åro.
Det år vål möjligt, att de skickligt drifva sina
Fabriker; men det år ej den materiella vinsten,
utan den morajiska kraften, som förnämligast
Den 21 Maji e. m.
443
bör i samhället värderas. Roten dertill år moraliteten
inom hushållen; och en af husbondens
förnämsta pligter, att vaka öfver Gudsfruktan
och sedlighet hos sitt husfolk. Ar han ej af
samma trosbekännelse med dem, så kan han
svårligen uppfylla detta åliggande. Jag tillstyrker
lika med Herr Lefrén, återremiss af Betänkandet,
och anhåller att mitt yttrande må
få till OeconomieUtskottet medfölja,
■ J*
Herr bejren; Jag anhåller endast att i
korthet få anmärka, att jag inskränkt mitt anförande
uti förevarande fråga, blott till formen
af den föreslagna lagen, utan att yttra mig om <r.
dess innehåll eiler föremål.
Grefve Posse, Arvid; I anledning af Herr
Lefréns anmärkning bör jag gifva tillkänna, att
Herr Lennings yttrade önskan om Jude-Reglementets
öfverseende, föranledt en ganska vidlyftig
öfverläggning inom Utskottet. Men sedan
det såkallade Jude-Reglementpt utkom, har,
i afseende på Judarne, icke några andra särskilta
lagstadganden emanerat, än Kongl. Brefvet
af den 2 Maji 1792, sorn medgifver dem
att i tjenst antaga Svenske tjenstehjon, samtett
sednare förbud emot Judars vidare inlåtande i
Riket. Dessa förklaringar af Reglementet åro
icke af den beskafT nhet att en omarbetning af
detsamma i följe deraf år af nöden; och då Utskottet
för dess del icke funnit anledning att
föreslå något egenteligt tillägg eller någon förändring
uti oftanåmnde Reglemente, utan blott trott
innehållet att ett par §.§, deruti böra till sin kraft
444
Den 21 Maji c. m.
4 åter upplifvas, torde nian lätteligen inse, att
Herr Lennings förslag icke var af behofvet påkalladt.
I sjelfva saken kan jag ingalunda dela
Herr von Hartmansdorff} åsigter. Om man år
Jude eller Christen måste vara likgiltigt, blott
man gagnar samhället. OeconomieUtskottet har,
i ändamål att få Judarne närmare införlifvade
med staten, föreslagit de åtgärder, som Utskottet
trodde härtill skulle bidraga; och jag
kan åtminstone icke deruti finna något ondt, ty
efter några mansåldrars förlopp skall man glömma
att de varit Judar och anse dem såsom an«
dra med oss amalgamerade främmande slågter.
Herr Tham-, Det är blott vid den hårda
målning Herr von Hartmansdorff gjort af Judarne,
som jag fästat min uppmärksamhet. Jag
gillar visserligen icke ocker eller fördomar, d’e
må härleda sig från religions-principer eller vanor,
hvarken hos den ena Nationen eller den
andra. Men jag tror, att då Regering och Ständer
formeligen tillåtit Judarne att i Riket inflytta,
de ock åro skyldige att vidtaga författningar,
som kunna lånda till Judarnes förbättrande.
Sådant vinnes ej genom vålds-Iagar,
men derigenom att man införlifvar deras interesse
med statens. Detta år efter mitt begrepp
det rättaste sättet, att förmå dem att blifva
Svenskar och att gå öfver till vår religion. Jag
tror mig kunna åberopa Höfdingens öfver Götheborgs
och Bohus Läns intyg om nyttan af
de Fabriker, Judarne inom detta Lån anlagt,
och om de båttres liberala sått att uppföda sina
barn, hvilka de tillåta att bevista Svensk
1
Ben 21 Maji e. m, 44g
Gudstjenst och att vid mognare år välja och
antaga den religion, till hvilken de helst vilja
bekänna sig.
Grefve Mörner, Carl Stellan: Denna frå.
ga har nästan vid alla Riksdagar varit å bane,
men framfarne Riksens Ständer hafva icke funnit
anledning att behandla den på ett så hårdt
sått, den nu i ämnet väckta motion åsyftar.
Jag tycker för min del, att OeconomieUtskottet
så väl både i moraliskt och politiskt hänseende
handterat målet, att jag icke kan annat ån önska,
det Högloflige Ridderskapet och Adeln
ville gilla och antaga Utskottets Betänkande.
Herr von Hartmansdorff: Oaktad så många
värda Ledamöter yttrat annan mening, än
min, kan jag dock icke underlåta att anföra de
skäl,' hvaruppå min öfvertygelse grundar sig,
emedan jag anser dem vara rigtiga. Man har
trott, att, om Judarne af oss behandlades ännu
bättre, och således med oss lättare införlifvades
så skulle vi småningom glömma, att de från början
varit Judar, liksom att flere nu varande
Svenska slägter, fordom inkommit från andra
länder. Detta vore onekeligen sannt, om Judarne
tillika förändrade religion; ty de voro då
att anse lika med andre Svenske undersåter.
Men derom är icke någon fråga i betänkandet,
som omtalar Judarne, sådane de nu äro med
deras serskild ta religions-lära.
I afseende på hvad Herr Tham yttrat,
gäller samma anmärkning. Om Judarne kunde
446
Den i5 Maji e. m.
utan religions-förändring, sammansmältas med
Rikets öfriga medlemmar, så vore det visserligen
rätt att gynna dem; men ett sådant införlifvande
motsäger sig sjelft. Man har talat om
deras användbarhet
jag torde då, blott för
att hålla mig vid ett enda fall, få fråga om de
äro användbare till krigstjenst? Såsom bevis på
hvilka söndringar olika religions-begrepp kunna
åstadkomma i samhället, äfven inom Christna
bekännare, torde jag få åberopa de skiljaktigheter
en sect ibland dem nemligen Qväkarne
föranleder. De undandraga sig, nemligen att
inför Domstol aflägga Ed; de vilja icke ingå i
ägtenskap på det af Lagarne vanligen stadgade
och för allmän säkerhet nödiga offentliga sätt,
och de göra icke krigstjenst, alltsammans emedan
det strider emot deras religion. Om nu
hälften af Nationen utgjordes af Qväkare, eller
om man toge religionen till förevändning att undandraga
sig hvarjehanda medborgerliga skyldigheter,
så skulle ju den andra hälften af folket
nödgas allena upprätthålla och försvara samhället.
Hvilken obillighet, och hvilket missnöje
skulle ej deraf uppstå? Hvilka motsägelser i
lagstiftningen och hvilken oreda i Stats-förvaltningen
skulle icke detta splittrande samfundsskick
medföra? Sådant kunde måhända förhållandet
med Judarne blifva hos oss i en framtid,
om de oinskränkt fingo fortfara att utbreda sig.
Ingenting bör, för samhällets bestånd högre önskas,
än en fullkomlig öfverensstämmelse i bildning
och åsigter medborgare emellan; och uppnåendet
af detta mål skall alltid motverkas,
så länge man tillåter folkslag af så skiljaktig be
-
Den ti Maji e. m,
kännelse som Judarne, att fästa sig inom vårt
samhälle.
Grefve Posse: Det är i anledning af Herr
von Hartmansdorffs senare yttrande, som jag
utber mig få upplysa, att OeconomieUtskottet
ej föreslagil Svensk medborgare-rätt för andre
Judar, än dem, som låta döpa sine barn, och
att fördelarne af denna medborgare-rätt, således
egenteligen tillkomma endast dem hvars
slägten blefvo Christna. Jag tror derföre, med
anledning af hvad Herr von Hartmansdorff sjelf
yttrat, att om han fäster sin uppmärksamhet
vid innehållet af OeconomieUtskottets förslag,
han skall finna det ganska rättvist och nyttigt.
Herr Ribbing, Arvid,'. Jag anhåller blott,
att få vördsamt upplysa, att då sammansatta
Lag- och OeconomieUtskottens öfverläggning
förevar om närings-friheten, äfven den nu ventilerade
frågan vidrördes, och att dervid stadgades
den grund, att man, för att vinna burskap,
borde vara af Christna Läran. Om nu, på sätt
OeconomieUtskottet denna gång föreslagit, Jude
skulle kunna äga jord och vara husbonde på
landet, men icke få rättighet, att i hvilken stad
som helst innehafva fastighet, vore ju deruti
en ganska märkelig inconsecpiens.
Friherre Cederftrom, Jacob • Det är icke
uti Betänkandet tillstyrkt, att Judar i allmänhet
må få rättighet att äga jord på landet, utan blott
att de som låta döpa deras barn, må tillgodonjuta
en sådan rättighet,
448
D m 21 Maji e. m.
Herr Ribbing'. Så snart man har medborgare-rätt,
måste man ock hafva husbonde-rätt.
Grefve Posse: Det så kallade JudeRegle
mentet
har hittills varit ett undantag från hvad
som finnes stadgadt om rättigheten för personer
af annan Troslära, än den Christna, att idka
Handel och Näring i Sverige. Och Utskottet
har trott sig böra bibehålla detta undantag såsom
säkraste medlet att kunna småningom förvandla
Judarne till Svenska Medborgare. Jag
tror i sanning, att ifrågavarande stadgande icke
innebär något skadligt, och att det icke heller
lägger något hinder i vägen för den blifvande
näringsfriheten.
Herr Grefven och LandtMarJkalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Oeconomie-Utskottets
Betänkande böra, i anledning
af de dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet
återförvisas.
Ropades Ja och Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarskalken
gjorde proposition till bifall af OeconomieUtskottets
Betänkande.
Ropades starka Ja jemte några Nej.
Herr Grefven och LandtMarkalken förklarade,
att som, efter hvad han tyckt sig finna,
Ja
t
Den 21 Maji t. lil.
Ja öfverrösta! Nej, propositionen blifvit af Ridderskap
et och Adeln bifallen.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
Omonomie- Utskottets deri 129 sistlidne April Under
N;o 84 afgifrie, samt den 12 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Utlåtande, rörande
väckte motioner i afseende på arbets-commenderingar
af indeldta arméen.
Grefve Gyllenborg, Johan Henninge hade
inlemnat ett Memorial, hvilket Upplästes, så lydande;
(Se
Bilagan N-o 8 )
Friherre Cederström, Jacob \ t anledning
af de anmärkningar Grefve Gyllenborg framställt
emot OeconomieUtskottets nyss upplåste Betänkande,
torde jag först, i afseende på hans erinran
vid remissen af de i ämnet väckta niotioner,
få yttra, att som denna erinran år riktad
emot RiksStåndens beslut, densamma ej af mig
behöfver besvaras, hålst det ej år Utskottets
namn, utan målets beskaffenhet, som bestämmer
huru det bör afgöras. Hvad åter sjelfva hufvudfrågan
angår, eller huruvida Indelta Armé-n
borde vara befriad från comnienderingar till allmänna
arbeten, så har Utskottet fullständigt utvecklat
sine skål deremot, och Grefve Gyllen
Ridd
0. dd. Prof. IV. Band. 29.
45o Den 2l Maji e, ni,
borg åter icke anfört något till deras vederläggande,
utan blott begårt ärendets behandling i
annan väg. Men sorn denna, efter min tanka,
icke år behöflig, får jag blott anhålla om proposition
till bifall af OeconomieUtskottets Betänkande.
Herr Grefven och Landt MarJkcilken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg OeconomieUtskottets
Utlåtande böra, i anledning af
de utaf Grefve Gyllenborg dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremiteras.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde om Riddersapet och Adeln
behagade gilla Utlåtandet.
Ropades starka Ja jemte några Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarJKalken
förklarade, att som, efer hvad han
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej, propositionen
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Föredrogos å nyo och gillades följande Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottets, den
g dennes afgifne samt den 15 derpå följde eftermiddagen,
på bordet lagde Utlåtanden:
N;o 85. I anledning af väckt fråga, om en
allmän kläd-förordnings utfärdande.
Den SI Maji e, mi
45t
N:o 86. I anledning af väckt motion, ont
nyttan af marcher för Arméen, och sättet att
derigenom befordra penninge-circulationen.
N:o 87. I anledning af väckt fråga, rörande
Soldaters skyldighet att underhålla Soldatetorpen
ni. m.
Upplästes och lades på bordet följande från
nedannamnde Utskott inkomne Utlåtanden;
Fran StatsUtskottet:
Af den i3 dennes:
N:o i56. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkan*
de, rörande förändrad disposition af Räntan å
Vermlands LandtvärnsCassa.
N:o 167. I anledning af väckt motion i
angående inlösen af fyra stycken casserade RiksgäldsContoirets
CreditSedlar.
N:o i58. I anledning af vackt motion, om
utvidgad Läkarevård inom Blekinge Län,
N:o i5p Öfver Kongl. Maj:ts Nådiga proposition
om anslag å Stat för en serskild ProprovincialLäkare
i Härjeådalen.
N:o 160. I anledning af väckt fråga, om
ändring af de i Hallands Län hittills följde grunder
för Skatte-lösen af Kronohemman,
<i5a BfS/1 21 Maji e. 7n.
N:o rfiiV I anledning af yäckt fråga om
"förändring i mötes-passevolance - afgiftens utgörande.
Af den 2Q dennes'.
N:o i (32. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Skrifvelse, angående granskningen af
TullYerkets Räkenskaper, jemte åtskillige dermed
gemenskap ägande motioner.
Från LagUiskoilet:
Af den l4 sistledne April: *■
N:o 48. I anledning af Kongl. Maj.ts Nådiga.
Skrifvelse , om ändring uti 5 Cap. x §.
MissgerningsBalken.
Från Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet:
zéf
den 21 sistl. April
N:o 62. I anledning af väkt fråga om tillstånd
för de Finnar, som bo i de såkallade Finnskogarne
på Sveriges och Noriges gränsor, att
få upprätta serskilte Kyrkor och Församlingar.
Af den 10 dennes:
N:o 89. I anledning af väckt fråga om förändring
i' Prest-rättigheternes utgörande.
Af den 20 dennes:
N:o go. I anledning af väckt fråga att
Norrska Skepp matte i Svenska hamnar behandlas
lika. med Svenska Skepp.
Den 21 Maji e, m.
4o5
Från Lag- samt Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtJkotten:
Af den i3 dennes'.
N:o 88. I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, angående en föreslagen och
utarbetad ny Författning om Mått, Mål och
Vigt-, jemte några i samma ämne remitterade
RiksdagsFullmäktiges Memorial.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet hållet hos Högh
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm, förmiddagen
den 21 Maj ibaS.
S. D. Remitterades till
Stais- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-
Utskotten:
Herr Montgommeries, Gustaf, Memorial,
innefattade svar å Friherre Björnstjernas, Magnus,
den |5 dennes förmiddagen till bemälte
Utskott remitterade anförande, i anledning af
Herr Montgommeries Motion, angående upplösning
af Krigs-Academien m. m. , jemte de af
åtskillige Ledamöter rörande samma ämne denne
dag afgifne yttranden. Ut supra.
5. D. Vid förnyad föredragning af C.onsti
-
5|54
Den il Maji J. nu
tutionsUtskottets den 2 dennes under N:o 10
afgifne samt den 12 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde Memorial, innefattande förslag,
att 8:de Momentet i 4 §. TryckfrihetsFörordningen
måtte alldeles upphåfvas och uteslutas j
fann Ridderskapet och Adeln för godt, att berörde
förslag, till den behandling 56 §. RegeringsFormen
stadgar, godkänna. Ut supra.
S. D. Föredrogs å nyo StatsUtskottets den
j3 dennes under N:o i5 afgifne samt den i5
derpå följde eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande,
i anledning af de hos Ridderskapet
och Adeln samt BondeStåndet gjorde anmärkningar
vid Utskottets den 5 sistledne April meddeldte
yttrande, om medels anslående till kostnadernes
godtgörande för Hans Kongl Höghet
Kronprinsens förestående förmälning och verkställde
Utrikes resa; och fann Ridderskapet och
Adeln för godt, att berörde Utlåtande gilla; endast
med den förändring, att den af Utskottet
föreslagne summa 600,000 Riksdaler Banco,
borde genom en allmän gärd, under namn af
Bröllopsgärd, utgöras; och skulle Bevillningsutskottet
anmodas, att med förslag till lämpligaste
sättet för denna gärds utgående, till Riksens
Ständer inkomma. Ut supra.
Utdrag af Protocollet hållet hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm, eftermiddagen
den ar Maji 18s3.
S. D. Föredrogos å nyo ConstitutionsUtskot
-
Den 2i Maji e, m.
455
tets den 9 och 10 dennes under N:ris i5, 16 och
17 afgifne samt den i5 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde 5:ne Memorial , innefattande
förslag, dels till förändrade redactioner
af 57 §. Riksdagsordningen, och 60 §. RegeringsFormen,
samt dels dertill , att sednare delen af
7;de Momentet och hela g:de Momentet af 5 §;n
TryckfrihetsFörordningen måtte uteslutas; och
fann Ridderskapet och Adeln för godt, att berör,
de förslag, till den behandling 56 §. RegeringsForinen
stadgar, godkänna. Ut supra.
S. D. Föredrogos å nyo och biföllos Statsutskottets
den i3 dennes afgifne samt den 15
derpå följde eftermiddagen på bordet lagde Utlåtanden:
N:o
152. Om inköp för Statens räkning
af Geographiska Inrättningens CbartaeVerk och
dess öfverlemnande till General-LandtmåteriContoiret.
N;o i53. Om byggnings-hjelpens förvandling
och säkrare bestämmande. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Statsutskottets
den i3 dennes under N:o i54 afgifne
samt den x5 derpå följde på bordet lagde
Utlåtande, i anledning af väckt fråga, om all
jords lika beskattning samt om en allmän ny
refning och skattläggning; biet samma Utlåtande,
på grund af de utaf åtskillige Ledamöter
dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteradt.
Ut supra.
*
9
Pen '2l Alet}i c, m.
S. D Föredrogs å nyo oell återremitterades,
i anledning af de utaf Herrar Bergsledt,
Eric, och Rosenblad, Bernhard, dervid gjorde
anmärkningar, BancoUtskottets den 6 dennes
under N;o i3 afiåtne, samt den 12 derpå följde
eftermiddagen på bordet lagdé Memorial, med
hemställan om prägling af så kallade JubelRiksdaler,
i enlighet med hvad iörut blifvit iakttagit.
Ut supra,
S. D. Föredrogos å nyo och återremitterades,
i anledning af dervid gjorde anmärkningar,
Allmänna Besvärs-och OeconomieUtskottets den
531 och 29 sistlidne April afgifne, samt den 12
och 15 dennes eftermiddagarne på bordet lagde
Betänkanden;
N;o 61. Angående föreslagne förändringar
i Kongl. Förordningen den 26 Febr. 1817, rörande
Socknestämmor och KyrkoRåd, särdeles
i hvad angår den Presterskapet genom samma
författning til lagde myndighet,
N:o 82. I anledning af föreslagne medel till
befordrande af Gymnastiska öfningar. Ut supra,
S,?D, Föredrogos å nyo och gillades följande
från Allmänna Besvärs- och OeconomieL
tskottet inkomne, samt den 12 och i5 dennes
eftermiddagarne på bordet lagde Betänkanden;
Af
den 29 sistl. April;
N:o 84 Rörande väckte motioner, i afse
-
Den '21 Maji e. nu 467
ende på Arbet$_com mentieringar af Indelta Arméen.
Af den 3 dennes
N:o 85. I anledning af väckte motioner, rörande
de i Riket vistande Judar,
Af den 9 dennes:
N:o 85, I anledning af vackt fråga, ornen
allmän kläd-förordnings utfärdande,
N:o 86. I anledning af Herr Tolls motion,
om nyttan af marcher för Arméen, och sättet
att derigenom befordra penninge-circulationen.
N:o 87. I anledning af väckt fråga, rörande
Soldaters skyldighet att underhålla Soldatetorpen
m. ra. Ut supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Den 23 Maji J. m
Onsdagen
den 23 Maji.
Plenum klockan g förmiddagen.
Herr Stjernflolpe, Jonas Magnus, anförde
skriiteligen:
(Se Bilagan N:o i.)
Herr Grefven och LandtMarfalken hemställde,
om icke, enär Herr Stjernstolpes Memorial
innefattade anmärkningar vid Friherre Björnstjernas,
Magnus, •'den i5 dennes förmiddagen
till Stats- samt Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskotten
remitterade Anförande, i anledning
af Herr Montgommeries, Gustaf, motion
angående upplösning af Krigs-Academien m. m.,
berörde Memorial kunde tili bemälte Utskott
förvisas.
Bifölls.
Vid förnyad föredragning af Stats-Utskottets
den i3 dennes under N:o i56 afgifne, samt
den 21 derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde Utlåtande, i anledning af de hos Borgareoch
BondeStånden gjorde anmärkningar vid Utskottets
den 25 sistlidne Mars meddeldte Betänkande,
rörande ifrågaställd förändrad disposition
af räntan å Wermlands LandtvärnsCassa;
fann Ridderskapet och Adeln, att, enär sistnämn
-
jDen 25 Maji /. mi
45g
de Betänkande redan blifvit den i sistlidne April
af Ridderskapet och Adeln bifallet, Utskottets
ifrågavarande Utlåtande borde läggas till
Handlingarne.
Föredrogos å nyo och gillades StatsUtskottets
den i5 dennes afgifne samt den 21 derpå
följde eftermiddagen'på bordet lagde Utlåtanden:
N:o i5y. Angående inlösen af fyra stycken
casserade RiksgäldsContoirets Creditsedlar.
N:o i58. Om utvidgad Läkarevård inom
Blekinge Län.
N:o i5§. I anledning af Kongl. Maj;ts Nådiga
Proposition om anslag å Stat för en särskild
ProvincialLäkare i Herjeådalen.
N;o 160. I anledning af väckt fråga om ändring
af de i Hallands Län hittills följde grunder
för Skattelösen af KronoHemman.
N:o 161. Om förändring i Mötes Passevo*
lance-afgiftens utgörande.
N:o 162. I anledning af Kongl. Majds Nådiga
skrifvelse', angående granskningen af TullVerkets
Räkenskaper, jemte åtskillige dermed
gemenskap ägande motioner.
1
■Den ■>$ Maji J. ni.
Företogs till pröfning Stats och LagUtskottens
den 9 dennes under N:o i5o afgifrie,
samt den i5 derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde Utlåtande, i anledning af väckte motioner,
rörande HofRättens öfver Skåne och Blekinge
ställande på Indragnings stat, samt upphörande
af en AdvocatFiscalen i Kongl. Götha
HofRätt tillagd ersättning för förlorade sportler.
Herr af Malmborg, Abraham: I frågan
om den så kallade ersättningen af 5oo Riksdaler
Banco till AdvocatFiskalen i Götha HofRätt
för inkomster, som han skall förlorat, derigenom,
att Skåne ocd Blekinge blifvit skillda från bemålte
HofRåtts Domverjo, instämmer jag till alla
delar med hvad tvenne af StatsUtskottets Ledamöter
Herr ÖfversteLieutnanten Hjerta och Herr
Borgmästaren Ekstrand uti deras reservationer
anfört emot Utskottets nu upplästa Betäckande,
och mig torde tillåtas vidare upplysningsvis erinra,
att uppgiften om de förlorade inkomsterna
synas sakna ali grund, då det icke ens år visadt
hvari de föregifne inkomsterne skolat bestå och
då jag icke gerna vill tro att de beräknats af
andel i böter och af de så kallade Domboks eller
inbindnings-penningar från Domare; ty hvad
andel i böter angår, så år jag säker, att en
ädelt sinnad man, uppriktigt önskar det Lagbrott
aldrig måtte förspörjas, och att han således derTaf
icke velat beräkna någon vinst eller inkomst;
men om, emot förmodan, så skett, måste den
anses hafva varit högst obetydlig och i alla fall
af den beskaffenhet, att någon ersättning derföre
af Staten hvarken lagligen eller billigen bör
Den 23 Maji f. 111.
461
fordras eller väntas, hälst hötes-andelar icke
torde böra anses vara i Lönestaten beräknade,
■utan endast af Lagen medgifna såsom någon ersättning
för Advocat-Fiskalers besvär med Actioners
utförande, dervid någon ersättning för
Råttegångs-kostnad dem icke tillägges; hvaraf synes
följa, att då de icke hafva besvär med något
åtal, all fråga om ersättning bör af sig sjelf
förfalla, och att detta äfven mäste hafva qnsett6
rättvist, sluter jag deraf, att de böter och vitén,
hvilka efter allmänna Lagen och flere särskilta
Författningar, Domare och Embetmän, såsom
deras ensak, i förra tider tillhört, blifvit dem
frånkånde, utan att någon ersättning derföre ut
fallit eller blifvit mig veterligen begärd. Hvad
åter angår de så kallade inbindnings penningarne
om de, emot min förmodan, ingått i beräkningen
af den förlust, hvarföre ersättning sökes, så
måste dermed med skål kunna anmärkas, det
ingen Lag finnes, som berättigar AdvocatFiscalen
till en sådan inkomst. Den kan således aldrig
skäligen fordras, då Domare i råttan tid
insända sine Domböcker inbundne; och om AdvocatFbcalen
låter försummelse derutinnan äga
rum, bör han vål icke belönas för en sådan underlåtenhet.
Insändes Dornböckerne utan att
vara inbundne, så kan endast ersättning fordras
för inbindnings-kostnaden , hvilken för ro i Skåne
och Blekinge varande Domsagor, icke kan
Öfverstiga 20 Riksdaler, då till dem icke fordras
dyra band, och det i allt fall icke bör anses
såsom någon inkomst, utan endast såsom
ett förskott, hvilket bör användas till inbindningen.
46a
Den 23 Maji f, ni.
Om lösen för gravations-bevis skulle ingått
uti inkomst-beräkningen, så bör dervid erinras,
att sådane bevis meddelas af hvarje Domare i
orten , derifrån säkert ingen anmält sig i Jönköping
för att med dubbel summa lösa ett dylikt
bevis af AdvokatFiskalen.
För mig är det således aldeles obegripligt,
hvarifrån man hämtat grunderne till den föreslagne
öfverdrifna ersättningen, hvilken om ock
den i: Christianstad nu varande HofRätten skulle
anses böra fortfara, likväl i alla fall icke
bör komma Staten till last, då AdvokatFiskalens
fullmagt visserligen icke kan, såsom
StatsUtskottet tyckes hafva förment, försäkra
honom om inkomster, dem han icke med minsta
skäl visat sig någonsin hafva innehaft och förlorat;
hvarföre jag, såsom Representant, anser
mig skyldig yrka afslag å Utskottets Betänkande
i den delen, isynnerhet, då tillika bör besinnas,
att om de föregifne inkoinsterne från 10 Domsagor
rimligen skulle kunna anses hafva utgjort
5oo Rvdr, så skulle, efter samma beräkning,
då 09 Domsagor ännu lyda under Götha HofRätt,
desse inkomster uppgå nära till 2,5oo R:dr
Banco; och jag lemnar till en hvar oväldig att
döma, om sådant är rimligt. Det är dessutom
anmärkningsvärdt, att Kongl. Majit uti Nådigt
Bref den 27 October 1820, förklarat det AdvocatFiskalen
icke ägde bestämd rättighet till
den fordrade ersättningen, som derföre endast
tills vidare blifvit lemnad såsom gratification.
För mitt begrepp faller det således tungt,
Den 23 Maji J. nt,
463
att fatta anledningen för StatsUtskottet, att anse
den såsom en rättighet.
Beträffande åter frågan om den nya HofRättens
uppförande på indragnings-staten, så
hemställes ödmjukast, om icke med beslut i det
ämnet må uppskjutas till dess nian får se resultaterne
af Serskilta Utskottets undersökningar
angående EmbetsVerken i allmänhet, och huruvida
genom indragningar, utväg kan vinnas till
bemälte HofRätts aflöning, i händelse den anses
böra bibehållas , då StatsUtskottet förklarat det
till aflöningen nu icke finnes annan tillgång, än
genom allmänna bevillningens förökande, hvilket
jag för min del icke vågar tillstyrka, då så
mycken klagan höres öfver redan för dryga
utskylder.
Grefve Hard., Carl Gujiaj hade inlemnat
ett Memorial, hvilket upplåstes så lydande:
(Se Bilagan N:o 2).
Herr Carleson, Jacob Edvard: Utan att
ingå uti något yttrande öfver de sammansatte
Stats- och LagUtskottens utlåtande i hufvudsaken
, torde det vara mig tillåtit anmårka, StatsUtjkottets
tillftyrkande ä fportel- erfattning för
ÅdvocatFiJkalen i Gotha Ho/Rätt. Jag hade
föreställt mig, att innan Utskottet skulle till
Rikets Ständer inkomma med sitt tillstyrkande
å en ersättning, borde förlusten som skulle ersättas
, vara med bevis styrkt. Då detta nu
ej år händelsen, vågar jag vördsamt föreslå, att
464.
Den 23 Maji J. m.
innan något ersåttnings-belopp bestämmes, AdvocatFiskalen
måtte anmodas till Utskottet inkomma
med vidimerad afskrift af sin uppgift till
T ixeringsCornmittéen, så vål före som efter år
1821, eller den tid då Skåne och Blekinge skildes
från Götha HofRåtts Jurisdiction, då skillnaden
emellan dessa uppgifter torde blifva det
belopp som honom råttvisligast i ersättning kan
tilldelas; med anledning af denna anmärkning
anhåller jag om återremiss af Utskottets Betänkande.
Herr Montgomnierie, Guftaf: Som jag är
hufvudsakligen förekommen af Grefve Hård vill
jag blott vördsamt tillägga, att då ett Särskildt
Utskott år nedsatt för att reglera EmbetsVerken,
det nu förevarande målet synes mig kunna hvila,
till dess nämnde Utskott inkommit med ett fullständigt
förslag, rörande EmbetsVerken i allmänhet;
men i fall denna min åsigt icke skulle
antagas och gillas, anhåller jag det Christianstads
HofRått må genast förflyttas å Indragnings stat,
för att så mycket lättare, om så skulle behöfvas,
framdeles kunna helt och hållet indragas.
Herr von Reine, Georg förenade sig med
Herr Montgommerie.
Herr af Malmborg;. Mitt anförande innehöll
jemväl hemställan , att frågans afgörande
måtte uppskjutas till dess Serskildte Utskottets
förslag inkommit.
Herr
r>f >t »3 Maji f m.
Herr von Hartmansdorff, Aaguji : Jag bör
i afseende på den af flera vårda Ledamöter yt-»
trade åstundan’, att frågan måtte hvila till dess
Serskildta Utskottets förslag inkommer, vördsamt
fåsta'uppmårksamheten derpå, att målet ej
rörer ett Styrelseverk utan ett DomJtolsVerb
och att Serskildta Utskottet icke har med Rikets
Domstolar något att skaffa; ty i afseende
på Domstolarnes organisation har dert Serskilta
LagCommittéen varit tillförordnad, hvars för*
slag i dessa afseendsn redan vid i8i5års Riksdag
blefvo'tHtill Riksens L, Ständer öfverlemnade
och förmodeligen af Lagutskottet behandlade,
emedan ett sådant särskildt Utskott, som det
närvarande, den gången icke fanns. Örn den
förevarande frågan, hvilken rörer Domstolarne,
skall af något Utskott handläggas, år det otvifvelaktig!
Lagutskottet. Jag hemställer derföre
om icke målet må genast upptagas.
Herr Mannerftam, Johan: Om meningen
endast år, att lägga Betänkandet på bordet till
nästa Plenum, så har jag icke något att dere*
mot erindra.
Friherre Anckarfvård, Carl Hindric: Jag
hemställer, huruvida ej Herr Montgommeries
mening endast varit, att begära målets hvilanda
till dessfSärskildta Utskottets omförmåldte för_
slag inkommit. Når det nu år upplyst, att frågan
om Skånska HofRåtten icke har någon beröring
med nyssnämnde Utskotts egenteliga be-»
Ridd. o. Ad. Pr. IV. Band, So.
4^6
©*H 23 Maji J. mi
fattning, tar jag mig friheten fråga de vård#
Ledamöter, som yrkat bordläggningen, om de
deruti fortfara och om ej de vilja medgifva, att
discussionen öfver åmnet får fortgå.
Herr von Heijne: Då på sått, Herr von
Hartmansdorff upplyst, frågan ej hörer till Sårskildte
Utskottets handlåggning, har jag för mitt
del ej något att erindra emot discussionens fortsättande,
utan återtager gerna min begäran om
uppskof; samt anhåller att målet antingen må
genast afgöras, eller om Ridderskapet och Adeln
så finner för godt, återremitteras.
Grefve Lövenhjelm, Carl Axel'. Når fråga
här väcktes, att lägga LagUfskottets Betänkande
på bordet, var den visserligen i början
föranledt endast af Herr Montgommeries önskan
att afgörandet måtte uppskjutas till dess Särskildte
Utskottets förväntade förslag inkommit.
Då likväl Herr von Hartmansdorff upplyst, att
det nu ventilerade åmnet ej åger sammanhang
med de af Särskildta Utskottet behandlade mål,
lärer ej bordläggningen på förstnämnde grund
kunna beslutas. Men jig får för min enskildta
del uttrycka min begäran , att Betänkandet må
till nästa Plenum förblifva hvilande.
Grefve Mörner, Carl Slellanf förenade sig
med Grefve) Lövenhjelm.
Herr Grefven och LandtMarshalken förklarade,
att den af flere Ledamöter framställde
begäran, att Stafs- och LagUtskottens ifråga
-
E*n *3 Maji f. rft.
4«?
Yarande Utlåtande måtte hvila på bordet till
nästa Plenum icke kunde, enligt 4g §. Riksdagsordningen
förvågras.
Föredrogs å nyo LagUtskottets den 14 sist—
ledne April under N:o 48 afgifne samt den 21
dennes eftermiddagen på bordet lagde Betänkande,
i anledning af Kongl Majds Nådiga
Skrifvelse till Riksens Ständer, om ändring uti
5 Capitlet i §. MissgerningsBalken.
, »
Grefve von Schverin, Fredric Bogislaus,
anförde skriftligen :
(Se Bilagan N:o 5.)
Herr Ribbing, Arvid'. Jag kan icke dela
de tänkesätt Herr Grefve von Schverin yttrat.
Der 2.ne Contrahenter finnas med ömsesidig
Lagstiftnings-rått, der förnärmas icke den ene
oin lian blir anmodad, att sjelf föreslå lagar
för sine pligter och skyldigheter emot den andra,
och det måste vara en förvänd tanka hos
Folket, om det anser sig föroråitadt, när Konungen
föreslår mildring i straff-lagar för Konungens
förolämpande; detta förslag, lika märkbart
och verkeligt som dödsstraff eller intet _
dödsstraff, är i nåder gifvit. StatsRåd och Högsta
Domstol åro deröfver hörde, och Riksens
Ständer hafva sedan under ämnets utveckling
förslag om sjelfva §:ns ordalydelse af enskildt
Riksdagsman ägt rum 3 remitterat detsamma till
Ven a5 Maji f. to.
Lagutskottet, som, enligt 35 §. Riksdagsordningen,
har sig dess närmare utarbetande uppdragit.
Mellon desse lagligt iakttagne förmer,
ser jag icke huru ett skäl kan tränga sig, för
att förmå Lagutskottet frånsåga sig befattningen
med målet. Vi hafva derföre i Lagutskottet
enhälligt detsamma upptagit. Hvad sjelfva saken
angår, så år det oss alla bekant, hvad jag
äfven i mitt anförande sökt ådagalägga, att vår
nya Samhällsordning afvikit från grunderne i
vår gamla Lag, i fråga om yttrande-råtten.
Grundlagen har likväl endast upptagit fråga örn
tryck, och frågan om täl och skrif-frihet står
oförändrad qvar i den gamla Lagboken. Skillnaden
år ganska stor, emellan Lagarne för
tryckfrihet och tal- och skrif-frihet, men hvad
som värre år, de skilja sig i en så motsatt
riktning, att det mindre brottet, eller att tala
eller skrifva något obehörigt, år underkastadt
strängare Lagar ån det större, att på ett obehörigt
sått begagna tryckfriheten. Denna ojémnhet
i lagstiftningen ligger i öppen dag och
gör, att den nuvarande Lagen om lasteligt tal
och skrift emot Konungen icke kan tillämpas,
och i dödsstraffets ställe, har strafflösheten intrådt.
Kongl Majds Nådiga Proposition åsyftar
en förening af båda yttei liglielerne i en
mildare Lag som kan tillämpas, och med detsamma
mera öfverensstämmelse emellan Lag och
Grundlag. Lagutskottet vili bibehålla dödsstraffet
i 5 Capitlet i § JMissgerningsBalken utan
mildring. Jig »ånkte deremot, att når straffet
öfverdrifvit strängt, icke kan tillämpas, skyddar
det brottet istället för att mota det. Mig syntes
Den S 5 Maji J. m.
rättvist, att då vi å ena sidan täfla att uppnå
gränsen för frihet i ytfrande-rätt, borde vi å
Jen andra, vara lika angelägna, att motarbeta
de afsteg som derutöfver kunde äga rum. Men
torde man invända: hvad lönar det att ändra
Lag för tal och skrift, når man i alla fall icke
kan ändra TryckfrihetsLagen, hvars verkningar
åro långt större och af allmännare inflytelse?
Jag svarar: att man gör hvad man för det närvarande
kan, att då det år fråga om sanning
och rätt, så gäller ingen rang , utan sjeliva
Grundlagen måste i sinom tid, böja sig efter den
borgerliga, om denna sednare år mera sann oell
rättvis; men äfven i det fall, att ingen ändring
egde rum, utan denna tryckfrihets Jury skulle
fortfara , att likt ett skepp på det obegränsade
frihetens haf, föras af och ann al opinionens
vindar, så kan det åtminstone vara nyttigt,'att
hafva i sigte huru, efter stiftad Lag, ännu någon
gång dömes vid våra gamla Domare-såten.
Så vida man med ord vill uttrycka tankar,
så mäste man vid uttryck, fästa bestämda begrepp s
ett är att fritt yttra sig, det tillhörer den frie
mannen; ett annat; är, alt lasteliga tala, det tillhörer
lastaren. När man äger frihet i yttrande
rätt, och detta är och har varit målet, går man
då fram eller tillbaka, när man lemnar rum åt
frihet i lastande rätt?
Herr von Hartmansdorff, Augujl'. Jag tillstår
att det sätt, hvarpå Lagutskottet yttrat sig,
icke är så tydligt som jag önskat, och icke sådant,
att jag kunnat inse Utskottets rätta mening.
ffm l!f Maji f. m.
Förmodligen år dock detta en följd af den form;
hvarunder förslaget till Hen ifrågastålld i l«gföråndringen
blifvit Utskottet meddeladt. J g
tror nemligen, det icke vara riktigt, att man på
sått vid denna Riksdag flere gånger skett, lemnar
frågor till Riksens Stånders behandling, utan
att kunna såga, att de varit föranledda hvarken
af Konungens propositioner eller enskildta Riksdagsmäns
motioner. Dessa åro likväl de enda
vågar för årenders Riksdags-behandling, som
Grundlagen känner. Någonting midteinellan och
som år ingendera delen har nu uppkommit eller
Kongl. Majds SkriJveUer , der bestämda förslag
icke frajnstållas, utan der det Öfverlåtes åt
Riksens Ständer, att, i afseende på det föremål 1
skrifvelsen angår, göra och besluta hvad de
finna lör godt. Af sådan egenskap år den nu
,omförmåke Nådiga Skrifvelsen.
Den ankom sedan motions-tiden redan var
förbi, så att ingen enskild Riksdagsman vidare
ågde, att i ämnet göra något förslag. Lagutskottet
har icke rätt att sjelf göra något sådant,
och då den Kongl. Skrifvelsen icke eller
innefattar något, så år frågan att anse som vore
den aldrig bragt å bane. Önska måste man
naturligtvis med Kongl. Majt, att den borgerliga
Laget) må vara helt och hållet enlig med
Grundlagen; och derjemte erkänna, alt förhållandet
icke år sådant i närvarande ögonblick.
Genom 1809 års RegeringsForm medgafs hvar
och en, att fritt yttra sig öfver Styrelsens åtgärder
, och detta medgifvande var en följd af
stadgandet ona ansvar å Konungens Rådgifvare,
Ben 23 Ma/i j. rn,
ont ett granskande ConstitutionsUtskott med flera
efter den Grundlagliga StyrelseFormen rättade
föreskrifter. Imedlertid kunde ej den borgerliga
Lagen lika hastigt förändras; utan den qvarstår
ännu i samma skick, sorn den ägde under
ett annat Regeringssätt. Herr Ribbing har upplyst
de motsägelser, sorn deraf föranledas i afseende
på yttranden om Styrelsen i tal uch skrift,
eller i tryck. Klander af Styrelsens åtgärder
på det förra för samhället mindre vådliga sättet,
kan, enligt allmänna Lagen straffas hårdeligen;
klander i tryck, som är mycket farligare
bör deremot, enligt den till Grundlagarne äfven
räknade TryckfrihetsLagen, myrket lindrigare
bestraffas Således år det möjligt, att samma
sak för hvilken, om den tryekes, Författaren
blifver frikänd, medförer dödsstraff, om
man säger eller skrifver den. Genom exempel
våckes man till uppmärksamheten på sådane
motsägelser i Lagen. De kunna vål icke ögonblickligen
afhjelp s; men den vise lagstiftaren
har, såsom 12 Domare-regeln innehåller, anlett
Domaren böra i all Lag akta hvad hans uppfat
var, forn Lagen gjorde, annars varder
den missbrukad och vänder till ett annat finne
än hans mening var, forn Lagen gjorde:
och häri ligger, efter mitt begrepp, ett ganska
godt bote-medel för den ifrågavarande motsägelsen.
Om det år gifvet, att andra grundsatser
gälla för vår Stats-förvaltning efter 1X09,
ån de som gålde 1754, då vår bprgerliga Lag
utgafs, så mäste det ock af nyss åberopade Domare-regel
följa, att, 0111 någon blef, enligt
5 Capitlet 1 §. MissgerningsBalken tilltalad för
Den 23 Maji /. m,
klander af Styrelsens åtgärder, Domaren likväl
borde döma honom efter den gällande Grundlagens
anda och mening, ehuru den borgerliga
Dagen ännu icke hunnit derefter jemkas. Jag
tror således att, såsom Dornare-magtens kall
hos oss år beskaffadt, Svenske Medborgare ver- ,
keligen icke böra hafva skål befara att dömas
till döden efter någon §. i den borgerliga Lagen,
så framt den icke år enlig med Grundlagarne,
hYarunder^Tryekfrihets]>gen inbegripes*
Jag instämmer, derföre i LagUtskottets tillstyrkande,
att den ifrågavarande §.n må bibehållas
oförändrad intill dess den , i sammanhang med
den öfrige brottmåls-lagstiftningen kan blifva
skärskådad* Men jag gör det ej på grund af
LagUtskottets Betänkande, hvars motiver jag i
sanning icke förstår, ty jag anser formen, hvari
detta ärende kommit tiil|Riksenss Ständers pröfning,
vara oriktig. Jag delar Grefve von Schverins
tanka, att allmänna säkerheten ligger förvarad
i formernas ohrottsiige iakttagande och
tror derföre att Riksens Ständer ej böra befatta
sig med ett ämne, sorn icke i laglig väg kornmit
till deras algörande,
Hans Excellence Herr Grefve Mörner,
Adolph Göran'- Sedan Herr Ribbing så ganska
vål utredt förevarande mål, hade jag ej tänkt
sysselsätta Ridderskapet och Adeln med några
vidare anmärkningar i detta ämne, om ej den
sist talande värde Ledamoten genom sin framställning
om sättet, huru frågan uppkommit,
sökt deråt gifva en vändning, som om ej ett annat
utlåtande kunnat från Lag-Utskottet förvåui
D?n 23 Maji J. m.
473
tasj 3n (let nu afgifne, derföre att den Kongl.
propositionen icke innefattar ett formeligt Lagförslag.
Skillnaden hade i sednare fallet dock
blifvit endast den, att propositionen tillika innehållit
en redaction af ord. Når de$ tankan år
‘uti Konungens Nådiga skrifvelse tydeligen uttryckt,
att Lagens stadgande bör mildras; når
frågan år våckt om gradation i straffet för det
deruti omnåmde brott; når således afsigten år
gifven, att genom denna gradation råtta det ofullkomliga
i sjelfva Lagen, så år ju ofelbart
fåken bestämd, om ock orden ej åro det. Jag
finner då icke heller något oformligt deruti, att
den handling, genom hvilken Kongl. Majit gifvit
siri Nådiga öhskan tillkänna, snarare heter fkrif~
velfe ån proposition, i synnerhet i ett mål, der
man kunde såga, att Konungen åger en slags
personlig del. Hvad betråffar den af en annan
Ledamot gjorda erindran, i afseende på Högsta
Homs!olens hörande, får jag blott upplysa, att
dess yttrande verkt-iigen blifvit infordradt, och
att Högsta Domstolen förklarat sig ej hafva något
emot den väckta frågan, att anmärka. Formen
år således också i delia, fall iaktagen. Om
Lag- Utskottet nu , i stället för ett declineraude
svar å Kongl. Maj:ts framställning, gifvit ett
gillande, och Riksens Ständer detsamma godkåndt,
hade Konel. Maj;t säkerligen innan Riksens
Stånders förslag af Kongl. Maj:t antogs,
deröfver åskat Högsta Domstolens utlåtande och
Grundlagens fordran i detta hänseende hade så'
.medelst blifvit på dubbelt sätt uppfylld. Hvad
åter vidkommer den sednare delen af LagUtskot'
tets Betänkande, eller 'tillstyrkande, att frågan
4? 4 Ehn 5g Mnjfi f m:
må uppskjutas till dess hela Missgermngs-Balkera
blifver öfversedd; så år detta en sak, sorn j»g
lemnar till Herrar Juristers mognare pröfning,
men som jag tror böra noga öfvervågas, emedan
det kunde hända, att det förväntade förslaget
till ny Brottmålslag, ännu en tid dröjde,
och att man således blef länge i saknad af en
erkänd nyttig Lag-förändring.
Friherre Cederfchjold, Jacobi Om Lagutskottet
noggrann! iakttagit föreskriften i Sy.do
§. Riksdagsordningen, hade Utskottet säkerligen
funnit, att då frågan var behörigen väckt, Utskottet
bordt befatta sig dermed och till Riksens
Ständer inkomma' med ett i anledning deraf utarbetadt
förslag; ty det står i nämnde §.: Intet
C/tJkott vare berättigadt vacka jrågor till af.
görande i Rikfens Ständers Plena, eller att
upptaga andra ämnen än de frän Plena re«
uiitterade. Detta ämne måste vara frän Plena
remitteradt. Hvad åter beträffar den här yttrade
satsen, att som Konungens skrifvelse ankom
efter motionstidens förlopp, Riksens Ständer
skulle vara betagne, att i följe deraf afgifva
något förslag, så är detta påstående ock oriktigt;
ty jemlikt 56 $. Riksdagsordningen, äga
enskilde Riksdagsmän full rättighet, att i anledning
af under Riksdagen inträffande händelser,
väcka frågor i hvad ämne som helst, utan afseende
på den vanliga motionstiden. Af sådan
orsak lärer det ej eller kunna betagas någon
Stånds Ledamot, att äfven i förevarande ämne
framställa förslag. På denna grund tror jag,
för min del, att då Konungens Proposition är
i riktig ordning remitterad, det ovilkorligen å-.
I)tn 25 Maji f, m.
ligger Lagutskottet uppgöra ett förslag till förändring
af. ornförmäUe Lag-stadgande, då Riksens
Ständer sedermera komma i tillfälle att
detsamma pröfva, och i fall det gillas, till Kgl.
Majits bifall öfverlemna. Betänkandet torde derföre
varda återreniitteradt.
Herr von Hartmansdorff: Jag anhåller att
slutet af Kongl. Maj:ts ifrågavarande skrifvelse
måtte å nyo uppläsas, på det Högh Ridderskapet
och Adeln må öfvertygas, att Kongl Maj:t Sjelf
ej anser denna Skrifvelse innefatta något förslag.
I anledning häraf upplästes-slutet af Kongl.
Majits Högstberörde Nådiga skrifvelse, så lydandet
”Kongl. Majit hade, i kraft af 87 § Rege”ringsFormen,
kunnat till Rikets Ständer låta öfverlemna
en formelig proposition, rörande detta
”ämne; men då-frågan angår lielgden af Des3
’’Konunga-värdighet och Majestät, har Konungen
hellre velat yttra den önskan, att Rikets
”Ständer sjelfve måtte afgifva det i sådant afseende
nödiga förslag.’’
Hvarefter Herr von Hartmansdorff fortfor',
Ridderskapet och Adeln behagade häraf finna,
att Kongl. Maj:t ej velat göra någon proposition
i ämnet, utan endast åsyftat, att en
förändrad redaction af 5 Capitlet 1 §. Missger- *>'
ningsBalken skulle af Riksens Ständer föreslås.
En sådan kunde likväl icke af Riksens Ständer
framläggas, emedan tiden för görandet af nya
förslag redan var tilländalupen, och således lära
anmärkningarne i denna del förfalla. Den händelse
ater, att dea Kongl, skrifvelse!! blifvit till
4? 6 D*n 23 Maji j. nu
0>
Utskott remitterad, kan visserligen icke åläggil
Utskottet att, 0111 det strider mot formerna, upptaga
ett ämne, hvarom fråga är. Åtminstone
har Lagutskottet ej alltid hyst den meningen,
att en gifven remiss förbinder det att ingå i
pröfning af det remitterade målet. Jag påminner
mig i sådant afseende, att Utskotlet nyligen
medelst betänkande rörande en här väckt motion
om Eds-formulairens granskning och rättelse,
yttrat, att då denna motion icke innefattade nå(
got bestämdt förslag till förändring af ett eller
flere lagrum, utan syntes åsyfta, att Lagutskottet
skulle föreslå ändringar och tillägg i en hel
gren af Lagstiftningen, men detta icke vore enligt
med stadgandet, i 35 Riksdagsordningen,
Utskottet ansåge en motion af så obestämd art,
icke kunna till pröfning upptagas.
Friherre Cederström har åberopat 56
Riksdagsordningen, och omtalt de under Riksdagen
inträffande händelser, hvarigenom nya förslag
kunna föranledas. Sådane händelser kunna
dock icke vara andra än laglige händelser,
eller de der i laglig väg tillkommit, och med de
antagna formerna öfverensstämma. Om hvad
jag haft äran anföra, icke saknar grund, så är
den nu förevarande frågan icke sådan, hvarföre
jag tillstyrker att den samma måtte vid Utskottets
Betänkande få förblifva.
Undertecknad Riddarhus Secr et er ar e 1 Sedan
på Herr von Hartmansdorffs begäran, den del
delaf Kongl. Maj ts Nådiga Skrifvelse blifvit uppläst,
som skulle utmärka, att något bestämdt förslagi
ord icke är uti berörde skrifvelse uppställdt, u
-
23 Maji /. m,
411
tan att ett sådant tvärtom är genom den samma
af Riksens Ständer begärd, så torde Herr
Grefven oeh LandtMarskalken samt Ridderskapet
och Adeln tillåta mig, endast för att i minnet
fullständigt återkalla hela innehållet af den
ifrågavarande skrifvelsen, att få upplåsa den föregående
delen deraf, som, efter hvad jag vågar
tro, verkeligen innehåller ett förslag, om ej
i ordt åtminstone i tankar och principer.
Skrifvelsen lyder sålunda:
”Ledd af sitt hjertås ingifvelse, och af ett
”rättvist förtroende till Folkets tillgifvenhet och
”kärlek, vill Kongl. Majjt, för att sätta ofvan”nåmnde
Lagrum i öfverensstämmelse med grund”satserne
för en mildare Lagstiftning, härmedelst
uppmana Rikets Ständer, att till Kongl.
”Maj:t inkomma med underdånigt förslag till en
”förändring af 1 §. 5 Cap. MissgerningsBalken,
”hvarigenom, jemte vissa bestraffnings-graders
”upprättande, det nu stadgade dödsstraffet i detina
fall må alldeles upphåfvas.”
Grefve Poffe, Arvid: Hår har gjorts den
anmärkning emot LagUtskottets åtgärd, att Utskottet
ej skall upptagit frågan till besvarande,
emedan den Nådiga Skrifvelsen icke innefattade
något bestämdt förslag. Om jag ej orå;: fottat
innehållet af Utskottets Betänkande, så innebår
detsamma just ett undanrödjande af den
anmärkning Grefve von Schverin, vid remissen
framställde, i afseende på den form, hvari frågan
kommit Riksens Ständer tillhanda j men Uti
gen 33 Maji J, m,
»kottet har icke ansett sig kunna tillstyrka den
föreslagna förändringen. Jag tror således Friherre
Cederström» anmärkning kunna förfalla}
men instämmer likväl i begäran om återremiss,
emedan jag anser att Utskottet bordt utan hinder
af TryckfrihetsLagen, föreslå de ändringar
i 5 Cap. x MissgerningsBalken, som möjligen
kunde vara af nöden.
Herr von Hartmansdorff: Den uppläsning,
Herr RiddarhusSecreteraien gjort af början utaf
den Kongl. Skrifvelsen, skall sorn jag tror, ej
annat ån styrka Ridderskapet och Adeln i den
mening, som jag vågat tro vara den råtta; emedan
Ridderskapet och Adeln å nyo inhämtat,
att Kongl. Maj:t uppmanat Riksens Ständer att
sjelfve uppgöra ett förslag. Skulle för öfrigt
uti den Nådiga Skrifvelsen icke vara fullkomlig
öfverensstämmelse emellan ena eller andra delen,
så ser jag ej, hvarföre man icke kunde likaväl
hålla sig ensamt till slutet, som till början.
Jag kan ock derföre icke ändra den tanka,
jag förut i detta ämne yttrat.
Friherre Cederjtröm: I händelse Ridderskapet
och Adeln med Lagutskottet instämmer
deruti, att den föreslagne Lag-förändringen icke
behöfves, så år det visserligen ej skål att återremittera
Betänkandet. Men om deremot Högloflige
Ståndet skulle dela Kongl. Maj:ts åsigt
om rättvisan, att ändra en strång Lag, hade
jag förmodat att Lagutskottet borde anmodas,
att inkomma med ett fullständigt förslag i ämnet.
ixn 23 MajiJ, mt 4»§
Hans Excellence Herr Grefve Mimer:
Jag skall ej försöka, att öfvertyga Herr von
Hartmansdorff. Hans öfvertygelse respecterar
jag, men jag hemställer till Högloflige Ridderskapet
och Adeln, om icke skillnad bör göras
emellan en orcf-förändring och en Jak, som ankommer
på princip och tanka. Når frågan är,
att mildra ett hårdt straff, och denna afsigt år
i Konungens Skrifvelse tillräckligen uttryckt;
så är efter allt mitt begrepp, ett förslag till
Lagföråndring verkeligen gjordt. Att Kongl.
Majit ej kallat det en fortnelig proposition, kommer
deraf, att en sådan bordt innefatta en ordförändring;
men bestämmandet af denna, jemte
de olika bestraffnings-graderne, har Kongl.
Maj:t velat till Riksens Ständers eget närmare
bepröfvande öfverlemna. Når en Konung önskar
jemkning af ett honom rörande Lag-rum';
når Han uttryckeligen yttrar sin öfvertygelse
vara, att detta Lagrum år för strängt, och att
inildare grundsatser för bestraffningen af det
deruti angifne brottet böra iakttagas, så bekänner
jag uppriktigt, att jag icke kan finna annat,
ån att ett förslag till förändring af samma
lag-rum i sjelfva verket år afgifvet, ehuru
Kongl. Maj:t Sjelf haft den granlagenhet, att ej
kalla det en formlig proposition, emedan denna
skolat innehålla uppställningen af orden i den
äskade nya redactionen.
Friherre Anckarfvärd, Carl Henric: Jag
tror, att denna fråga nu hufvudsakligen skiljer
sig i två delar; omdömet af LagCJtskottets fatt
att behandla ämnet, och resultatet af denna
4*9
rwi iJ/ii/z' /. w.
behandling. IJvad det förra angår, så anser jag
för min del nästan likgiltigt, om Utskottet misstagit
sig, efter hvad de hår yttrade opinioner
velat ådagalägga, eller om Utskottet riktigt förfarit.
Hvad åter beträffar sjelfva principen i
lagstiftnings-våg, år jag med allt möjligt afseende
å Konungens mildhet och ädla tänkesätt,
fast i den tankan, att lagstiftaren ej kan lemna
starkare och säkrare bevis på sina känslor för helgden
af Majestätet, ån genom bibehållandet af håg-*
fta /traff på hågfta brott. Jag tror således det
vara lika obilligt som olämpligt, att i närvarande
förhållande ändra det Lag-stadgande, som
bestämmer nämnde straff. Jag fruktar dessutom,
att de brott, hvarå detta straff har afseende,
skulle genom dess förändrande, snarare ökas än
minskas till antal; åtminstone år jag förvissad,
att exemplen hittills varit högst få på anklageb
ser för lasteligt tal öfver Konungens, Drottningens
eller Tronföljarens perion. Men dessa
anklagelser och tydningarne och tillämpningen af
det ifrågavarande Lagrummet skulle blifva min»
dre sällsynta, om utvägen aft straffa blef lättare
att begagna, än den nu år.
Det synes mig ock strida emot principen
för all Lagstiftning, att borttaga det straff i §. i
5 Cap. MissgerningsBalken innefattar, under det
man låter nästföljande paragraph i samma Capitel
stå orubbad qvar med föreskriften, att den
som smådeligt talar om Kortungens och Rikets
Råd för Embetets skuld, skall mista lifvet. Väl
kan man invända, att Rikets Råd ickf mera åro
till,
Den 23 Maji e. ni.
48 L
till, men man äger dock, sedan den tiden då
upplösningen af Rådkammaren redan skett, att
åberopa exempel derå, att dom fallit öfver en
person, som lasteligen talat å pågon af Deras
Exellencer. Då sålunda det Lagrum, som å
dem har afseende, kunnat under ett ombytt förhållande
anses gällande och vinna tillämpning,
finner jag desto mindre skäl vara att rubba ett
stadgande, som åsyftar att freda Majestätet från
smädelsen; och min känsla säger mig, att i detta
stadgande icke eller ligger någon våda, då Konungens
rätt att göra nåd, lemnar åt Konungens
bjerta tillfället att pröfva graden af brottet
och möjligheten att eftergifva Lagens kraf.
Min öfvertygelse är derföre, att Lagstiftaren
under ingen synpunkt bör frångå den straff-bestämning,
hvarom nu är fråga, och att, om någon
förändring af paragraphen skolat äga rum,
densamma bordt utgöras i tillägget af ett enda
ord, nemligen parfon. Då hade hvarje tvifvels-.
mål om paragraphens tydning varit afhulpet, och
all våda af dess tillämpning förebyggd. Men
jag inser likväl icke, hvartill en återreiniss af
LagUtskottets Betänkande skulle tjena, och tillstyrker
derföre att detsamma må af Ridderskapet
och Adeln antagas.
Åtskillige yttrade hårtill deras bifall.
Grefve Lowenhjelm, Carl Axel: Sådan,
som jag fattät discussionen, hvilar frågan huf
Ridd.
0, Ad. Prat. IV. Band.
fyen 23 Maji J. nt.
vudsakligen på den af Herr von Hartmansdorff
yttrade tankan, att Kong!. Maj:ts i ämnet aflat—
ne proposition, i den form den til! Riksens Ständer
ankommit, icke skulle vara fullkomligt riktig.
Saken lärer dock vid närmare påseende
förfalla till en ordtvist. Kongl Maj:t liar sjelf
yttrat, aft Kongl. Maj:t ej velat göra en formelig
proposition, men flen Nådiga skrifvelsen innehåller
dock tydligen det stadgande och det
ändamål, Kongl Maj.t åsyftat. Den moraliska
propositionen är sålunda derigenom verkcligcn
gjoid Kongl. Maj:t har funnit Sig icke borå
framställa ett noggrann! förslag till redactionen
af det ifrågavarande lag rummet; och skälet är
tillräckligen ådagalägdt. Det var Kongl Maj.ts
delicates.se,
mare pi öfning af ett ämne, som man kunde anse
röra Konungens Egen Person Det vore att illa
svara mot ädelheten i detta Kongl. Maj ts handlingssätt,
om man skulle fästa sig endast vid ordalydelsen
af Kongl. Maj.tsNådiga skrifvelse ; och påståendet,
att deruti saknas en formelig proposition,
grundar sig på ett egentligt ordrytteri Det
vöre, säger jag, att ganska illa svara emot det
ädla i Konungens Nådiga afsigt Oin det vöre
nödigt, så kunde jag försäkra, att den tankan
verkeligen varit å bane, att uppgöra ett fullständigt
förslag till redaction af den ilråg-.varande
paragraphen, samt att de Embetsman,
hvilka en sådan befattning tillhör, redan voro
- med redactionens utarbetning sysslosatte, då Konungen
af redan anförde skäl, förklarade Sig
vilja öfverlemna detta åt Riksens Ständers omsorg.
Den sist talande värde Ledamoten har
Den so Maji J. tn.
utgått från den tanka, att en obillig Lagstiftning
borde bibehållas. Jag lemnar derhän de politiska
betraktelser, sorn kunna ligga till grund
för denna tanka Hvad mig vidkommer, tror
jag, att elei- Lagens stadgande är för strängt, bör
Lagstifta! e.i skynda att häfva det.
Hvad i öfrigt beträffar den värde Talarens
yttrande, i afseende å den begärda återremis■
sen af Betänkandet i detta ämne, får jag för
min del förklara, att då' deri värde Talaren
sjelf funnit ett ord vara att tillägga till den ifrågavarande
paragraphen, detta redan är nog,
för att föranleda en återremiss, synnerligen sorn
det ej lärer vara storleken af anmärkningen eller
tillägget, som bör bestämma om återremissen
skall äga rum eller icke. Jag kan således
icke annat än instämma med de Ledamöter, som
yrkat, att Betänkandet må till Utskottet återgå.
Friherre Ane karfnärd: Den sist talande
Ledamoten har trott sig i nrin framställning finna
en böjelse, att bibehålla en obillig Lagstiftning.
Sådan kunde dock aldrig min tanka
vara, ty den grundar sig ensamt på öfvertygelsen
om billigheten af den nu varande Lagen.
Men min verkliga afsigt oell uppriktiga önskan
var och är att kunna undanrödja möjligheten för
samvetslöse och mindre mennisko-älskande Rådgifvare,
att genom brottets tydning verka en
obillig tillämpning af en otydlig Straff lag.
Herr von Hartmansdorff: Grefve Löwe#-
Kfen 23 Maji /. m.
hjelm tyckes hysa den mening, att i Kongl. Maj.tS
Nådiga skrifvelse tydeligen föreslås en g rundfats ,
den nemligen, att straffet för den ifrågavarande
förbrytelsen borde blifva mildare ån hittills.
Om så år, hade Lag-Utskottet icke behöft svara
annorlunda, ån med uppgifvande af en grundfats,
antingen med gillande af den föreslagna,
eller med uppställande af en annan; men då hade
målet stätt lika nära. Det torde deraf vara
temligen tydligt, att i frågor, som underställas
Utskottens pröfning, bestämda förslag böra
framläggas. Skulle ärendet blott åsyfta utredandet
af en allmän grundsats, t. ex. mildring af
straffet i en viss gren af Brottmåls-lagen, så
hade förmodeligen tillhört Lag-Comitéen att,
efter de antagna grundsatserna för Lagstiftningen
i det hela, uppgöra bestämda förslag, att
till Riksens Ständer öfverlämnäs. Tillika vagar
jag fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
derpå, att, om man godkänner sadane
förmer, sorn den närvarande, hvarigenom ämnen
framställas till Riksens Ständers afgörande utan
ordentlig proposition, deraf kunde dragas slutföljder,
för hvilka man bör taga sig till vara»
Pä Ridderskapets och Adelns bord hvilar nu en
Kongl. Skrifvelse, angående en fråga, som tillförene
vid denna Riksdag blifvit af tvenne Stånd
afslagen» När den -förekommer torde möjligPn
det beslut, som nu fattas, blifva rättesnöre för
hvad som då skall tillgöras.
Herr Ribbing'. Den del af fragan, som
rörer huruvida iLag - Utskottet bordt upptaga
innehållet af Kongl. Maj;ts skrifvelse till pröf*
Den 20 Maji /. m. 485
ning eller icke, år redan tillråckeligen afhandlsd.
Jag vill således icke vidare derom yttra något.
Men i afseende på Friherre Anekarsvårds anmärkning,
att det vore nog för Konungen, att
lian hade rättighet att gifva nåd, i fall dödsdom
blef, enligt det åberopade Lagrummet, meddelad;
utber jag mig få erinra, att det ock beror
på den till döden dömde att emottaga nåden
eller icke. Det torde således kunna hända ,
att en hårdsinnad person skulle vägra, att begagna
den honom erbjudne nåden, emedan han
antingen vore innom sig öfvertygad om sin oskuld
eller också icke ville stadna i förbindelse
hos den, som utgjort föremålet för hans förbrytelse;
och ett ömsint Konunga-hjerta skall
häldre tillåta att Majestätet skymfas, ån att belasta
samvetet med en orättvis dödsdom.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner
Jag vill nu endast hafva äran hemställa, huruvida
den sats kan vara riktig, att Lag-Utskottet,
derföre att en grundsats blifvit till
dess bedömmande öfverlåmnad, skulle svara
blott med en annan grundsats. Utskottens göromål
är utan tvifvel att utreda årenderne. Jag
har mångfaldiga gånger hört enskilta motioner
göras, som icke innehållit något direct förslag,
utan blott önskningar eller grundsatser, till beredande
af förändringar i författningar och dylikt.
Icke har Utskottet, 50m fått en sådan
motion sig tillsänd, svarat med en blott uppställning
af grundsatser eller önskningar, utan alltid
sökt utveckla ämnets beskaffenhet och inkommit
med förslag, till gillande eller för kastanda
Bon ag MnjiJ. m,
al den vickta frågan. Jag vet icke hvarföre
Kongl. Majit i detta fall skulle hafva mindre rått,
ån enskilta. Jag vet ej hvarföre icke Han äfven
skulle få framställa den önskan; hvarföre icke
Han skulle med förtroende iå tala till Sitt Folk.
Herr von Heijne, Georg: Jog har för min
del i den Nådiga skrifvelsen igenkänt Kongl.
Maj'-ts ädla tänkesätt, men jag är tillika fullt
öfvertygad, att Kongl. Majt kan och vill utöfva
dem i rättigheten att göra nåd. Jag tror
dessutom att det år svårt att bestämma graden
i lasteligt tal och straff t för hvarje grad. Brottet
kan, elter min tanka, icke äga runi på mer
ån ett sätt, och det straff Lagen derföre nu
stadgar, år således det enda lämpliga.
Grefve von Schwerin'. Jag hade ej trott
att min reservation mot formen, framställd, sorn
jig förmodar, under de former ämnets grannlagenhet
fordrade, skulle leria till en så vidlyftig
discussion. Jag nämnde genast, att jag i
Konungens uppmaning till Stånderne att inkomma
med förslag till mildring, såg ett förslag,
och i detta afseende delar jag lika tanka med
Grefvarne Mörner och Löwenhjelm.
Hvad jag hår i synnerhet anser utgöra afvikelse
från formen, år, att Högsta Domstolen
saknade tillfället att yttra sig Öfver sjelfva idéens
riktighet, eller öfver den önskade mildringens
öfve ensståmmelse med hela Ligsysfeniet;
h\ il et Högste Domstolen fått och bordt
göra, om Kongl. Majit i stället för Sin önskan
D*n 23 Maji f. m.
48?
»f ett förslag, hade framställt ett förslag. Men
äfven derigenom uppkommer en afviktlse fiån
formen, att Högsta Domstolen nu i samma fråga
skulle komma att tvånne gånger yttra sig*
Första gångan pro forma i ordets sanna bemår.
kelse; och andra gången, om Stånderne, uppå
Kongl. Mij:ts önskan eller förslag, hade inkommit
med förslag.
För öfrigt kan jag ej återhålla min förundran,
att alla de önska den strängare Lagens
bibehållande, som möjligen skulle kunna, såsom
nian brukar såga, komma i olycka; och att alla
de åro angelägne att få straffen mildare, sorn
åro i tillfälle att kunna tillämpa dem.
Herr Grefven och LandtMarjkalken hemställde,
om Ridderskapet och Adelil ansåg LagUt.
-kottets Utlåtande böra, i anledning af de
dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet återremiteras.
Ropades Ja och Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och Landt
Marskalken gjorde proposition till bifall al L gUtskoltets
Betänkande.
Ropades älven Ja och Nej.
Herr Prinl&enjkjöldAxel, begärde rotering.
Han4 Excelle/ice Herr Grefve Monier:
Oen 23 Maji e. m.
En sak, som undfallit mig under de gånger ja g
tält i detta ämne, år, att Lagutskottet stödtsitt
yttrande derpå, att Utskottet trott sig vara af
Tryckfrihetslagen hindrad att ingå i pröfning af
något förslag till ändring af 5 Cap. 1 §. MissgerningsBalken;
men Utskottet har dervid icke
gifvit akt på att nämnde paragraph står i Tryckfrihetslagen
citerad enclnft till nummer, icke till
innehåll. Följaktligen blifver Tryckfrihetslagen
alldeles icke förändrad, om ån Allmänna Lagens
åberopade stadgande undergår jemkning. Denna
upplysning har jag trott rnig böra afgifva, och
får endast tillägga den önskan, att, om Höglofl,
Eidderskapet och Adeln förenar sig om återremiss,
denna erinran, jemte öfrige anmårkninningar,
måtte få Lagutskottet meddelas.
Herr Grefven och LandtMarskalien yttrade,
att då den af en Ledamot begärde votering
icke kunde förnekas, ansåg Herr Grefven
och Landt-Marskalken sig böra framställa följande
voterings-proposition:
Den som bifaller LagUtskottots Betänkande,
i anledning af Kongl. Maj;ts Nådiga skrifvelse
till Riksens Ständer, om ändring uti 5 Cap. 1
§. MissgerningsBalken, voterar
Ja.
Den det ej vill, voterar
Nej.
Vinner Nej, kommer Utskottets Betånkan-j
Den 23 Maji e. m,
489
de, alf, jemte de dervid gjorde anmårkningar,
till Utskottet återremitteras. Hvilken voteringsproposition
af Ridderskapet och Adeln godkändes
samt derefter anslogs.
Herr Grejven och LandtMarkalken till—
kännagaf att Plenum komrne kl. half till 6 i eftermiddag
att fortsättas.
Sedan 45, 44, 45 och 46 paragrapherne i
RiddarhusOrdningen blifvit uppläste, börjades
voteringen klockan half till 1 eftermiddagen;
och befunnos efter voteringens slut, sedan en
voterings-sedel blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige voterings-sedlarne öppnade, rösterne
hafva utfallit, som följer: j
Ja
117.
Nej — 69.
I följd hvaraf Herr Grefven och LandtMarjkalken
förklarade, att LagUtskottets Betänkande
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallet.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 5 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. y. Lagerheim,
490 Deri 23 Maji e, m,
Freclagen den 25 Maji.
Plenum klockan half till 6 eftermiddagen.
Upplästes lill justering och godkändes följande
FxpeditionsUtskottels insände iörslag till
Riksens Ständers underdåniga Skritvelser till
Kongl. Maj;t.
N,o bi. Angående ersättning afLandtMarekalkens
och de öfrige Talmånnens representations-kostnad.
N:o 52. Angående aflöning för RiksSfåndetss
och deras Utskotts Secreterare, Canzlier
och Vakt betjening.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärsoch
OeconomieUtskottets flen 21 sistledne April
under N:o 62 afgifne samt den 21 dennes eftermiddagen
på bordet lagde betänkande, i anledning
af väckt fråga 0111 tillstånd för de Finnar,
som bo i de såkallade Finnskogarne på
Sveriges och Norriges gränsor, att få upprätta
sårskilte Kyrkor och Församlingar.
Herr Montgojnmerie, Gi/Jtaf: Jag kan ej
underlåta begagna detta tillfälle, att yttra några
ord till förmån för desse mine landsmän från
sjelfva moderlandet; och tror mig böra ådaga
-
Dea 23 Maji «• >n,
491
lägga, att de böra få åtnjuta lika rättigheter,
oom deras medbroder i Torneå och Kalix Socknar.
Jag skulle tro, att Riksens Ständer så
mycket hellre böra, till ifrågavarande Finnars
anhållan lemna bifall, som någon ny utgift derigenom
ej kommer att drabba Staten; ty de
hafva uifåst sig, att sjelfve bygga sina Kyrkor och
aflöna sina Prester. Oin någon ytterligare undersöknings
åtgärd skulle ei fordras, ån den sorn
redan blifvit vidtagen, förenar jag mig i sådan
händelse med Ulskoltets åsigt, att dertill bör
utses ojåfvige personer, som förstå Finska språket.
Jag kan ej annat ån anse det vara högst
vigtigt, att denna sista lemning af ett tappert
och troget folk, blifver med välviljans band fästade
vid Konung och Fosterland.
Herr Grefven och LandtMarJkallen g jorde
proposition till bifall af Oecom>mii.Uiskottets
ifrågavarande Betänkande, hvilken proposition
med Ju besvarades.
Föredrogos å nyo oell gillades Allmänna Besvärs-
och OeconomicUtskottets den i5 och 20
dennes afgifne samt den 21 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde Betänkanden;
N;o 89. I anledning1 af väckt fråga om förändring
i Prest- rättigheternas utgörande.
N;o 90. I anledning af väckt fråga att
492
Dm 2 3 Maji e. m.
Norrska Skepp måtte i Svenska Hamnar behandlas
lika med Svenska Skepp.
Föredrogs å nyo Kongl. Majd den i 6 dennes
aflåtne samt den 2 i derpå följde förmiddagen
på bordet lagde Nådiga Skrifvelse till Riksens
Ständer angående offentlighet vid Ståndens,
öfverläggningar.
Grefve von Schverin, Fredric Bogidaus:
Ridderskapet och Adeln har varit i tillfälle,
att af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse inhämta,
att Kongl. Maj;ts Rådgifvare äga en
annan öfvertygelse om Ständernas rättighet att
tillåta personer utom Stånden att få åhöra deras
öfverläggningar, än den Riksens Ständer
sjelfve under loppet af denna Riksdag ådagalagt.
I denna Nådiga Skrifvelse underrättas
Riksens Ständer att Kongl. Majit funnit sig af
Lagarnes kraf föranlåten, att ogilla det af Borgare-Ståndet
fattade beslut om åhörares inlåtande
vid dess öfverläggningar. Då Ridderskapet
oph Adeln inom sig tillät väckandet af frågan
om offentlighet vid öfverläggningarne; då
den invändning, som inom Ståndet mot frågans
upptagande gjordes, att nemligen den var af
Grundlags natur, blef af Ståndet ogillad; då
det Hedervärda BondeStåndet jemväl upptagit
denna fråga, och deröfver beslutat, vittnar detta
allt, att Riksens Ständer ansett sig berättigada
att ensamme öfver densamma besluta.
Den 23 Maji c. m.
Den nu upplästa Nådiga Skrifvelsen påkallar
enahanda känsla och yttrande som Kongl.
Maj.ts .Nådiga Skrifvelse till beredande af ändring
af 5 Capitlet usta §. MissgerningsBalken
gjort. De i Grundlagarne föreskrifne former,
synas mig icke hafva blifvit iakttagne. Kongl.
Majit, berättigad genom Grundlagen att framställa
förslag till Riksens Ständer, har i stället,
i ofvannämnde båda Skrifvelser föreslagit Rikets
Ständer att inkomma med förslag. Jag kan
icke dölja den tanka, som jag i förmiddags yttrade,
att en sådan afvikelse från formen ,J förvillar
mig i mitt begrepp om Majestätet. Jag
har trott, då Konung och Ständer äga att hvar
för sig föreslå Lag-förändringar; då de äga att
gemensamt stifta Lagar för Folket, att Folkets
garanti för en mogen pröfning af dessa Lagar
läge just deri, att den ena långsamt pröfvar
livad den andra föreslår. Men denna frihet i
pröfningen sjmes mig lida, om båda Lagstiftande
parterna på vist sätt på förhand öfverenskomma
om blifvande Lagar; eller orri den ena i
stället för att sjelf föreslå, förklarar sig beredvillig
att bifalla, om den andra skulle föreslå. Ett
af Kongl. Maj:t på förhand tillkännagifvit bifall
åt ett från Ständerna förväntadt förslag,
synes mig kunna äga samma inflytelse på Ständers
pröfning och beslut, som uti en Domstol,
om den äldre ledamoten finge yttra sig, innan
den yngre och mindre sjelfständige uttalat sin
öfvertygelse. ,
Hvad frågan om offentligheten vid Ståndens
öfverläggningar beträffar, så får jag äran
4ö‘
Den 23 Maji e. m,
nämna, att denna offentlighet i alla tider ägt
rum inom det Hedervärda BondeStåndet. I olla
tider hafva de tillåtit medbroder, inkomne
ifr ån landet, att åhöra sina öfverläggningar, och
jemväl under loppet af denna Riksdag “'hafva
personer, icke till BondeStåndet- hörande, saint
medlemmar af Ridderskapet och Adeln, varit
af énskilta BondeStändets medlemmar inbjudne
att åhöra Ståndets öfverläggningar Det har
visserligen aldrig fallit någon af dem in att de
deri handlat lagsfridigt, eller att de behöft verkställande
Maktens tillstånd dertill.
Kongl. Majt har nu täckts tillkännagifva,
att derest Ständerne skulle önska offentlighet vid
sina öfverläggningar, skulle sjelfva saken icke
vara Kongl Majit emot, men att Kongl Majit
ville att Ständernas önskan skulle Kongl. Majit
tillkännagifvas, samt de Lagar och Reglementen,
hvilka i sådant fall kunde blifva nödvändige,
Kongl, Majits pröfning och gillande underställas.
Jag ser stora betänkligheter för en rigtig
eller lag-enlig behandling af denna fråga. Kongl.
Maj:t tyckes genom sin yttrade förmodan, att
offentligheten inom Ridderskapet och Adeln , i
anseende dertill att dess införande torde fordra
ändring uti RiddarhusOrdningen, sorn icke förr
än vid nästa Riksdag kan blifva gällande, förutsätta,
att frågan om offentlighet,' ännu under
loppet af denna Riksdag, skulle kunna hos
Ridderskapet och Adeln upptagas.
RiksdagsOrdningens 70 §. ger mig anled
-
Den s3 Maji e. nu
ning betvifla att denna fråga, som inom Ridderskapet
och Adeln redan förevarit och blifvit
afgjord, kan å nyo under loppet af denna Riksdag
väckas.
Denna <jj. stadgar, att om, ufi beslut rörande
en allmän båga, två Stånd skulle stadna
mot två, frågan skall förfalla, utan att samma
fråga må kunna vid den Riksdagen å nyo våckas
eller upptagas. Skulle man vilja betrakta
frågan om offentlighet såsom en allmån eller
för Slåtiderna gemensam håga, så har ju redan
denna fråga , våckt inom Adeln och Bondt Ståndet
, Blifvit af håda dessa Stånd sålunda algjord,
att publicitet icke skall åga rum. Enligt ofvannåmnde
§. får denna fråga under loppet af den.
na Riksdag icke mera våckas och upptagas.
Grundlagen yttrar sig ej öfver beslut, som ett
Stånd anser för sin ensak, af det helt enkla
skälet, att i dylika frågor hvarje Stånd år sin
egen Lagstiftare. Men efter ali analogi, bör
vål den grundsatts, som Lagstiftaren uppställt i
de f. 11 då två Siånd stadna mot två, synas ett
Stånd heligt i Irågor der det ansåg sig kunna
ensamt besluta.
I Kongl. Majfts Skrifvelse står: ”att i händelse
Rikets Ständer om detta beslut Öfverens,
komma , så Önskar Kongl Majit att, i förening
dermed äfven må uppgöras ett Lag-förslag ,
sorn skulle Kongl. Maj ts pröfning underställas.”
Men i Skrifvelsen står icke sagt, hvad som förstås
med dessa ord: ”om Ständerna öfverenskomma,
” om nemligen Kongl, Majit förutsäit&r
ägfi Och 23 Maji e. m.
att alla fyra Stånden skola om offentligheten öfverenskomma,
i hvilken händelse Regeringen
synes anse frågan vara af Grundlags natur, eller
om Regeringen anser trenne Stånds öfverenskommelse
göra tillfyllest. I detta senare fall,
hemställer ]ag, om Ridderskapet och Adeln skulle
anse lämpligt, att de Reglementariska föreskrifter,
som de andra' Stånden kunna anse passande
för sig. skulle blifva ovillkorligen gällande
för Ridderskapet och Adeln inom dess eget hus.
Jag beklagar, att jag icke ser Hans Excellence
HofCanzleren, som underteknat Skrifvelsen, härstädes
närvarande; han hade kunnat upplysa
oss, hvad med Ständernas öfverenskommelse
egentligen skall förstås.
Desse åro de flere betänkligheter, som hos
mig uppstått, och hvarpå jag ansett mig böra
fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet.
För öfrigt finner jag mig villrådig i afseende å
beslutet i sjelfva hufvud-frågan; och torde mig
tillåtas, att efter den ledning, som jag af diseusionen
förväntar mig, få derutinnan afgifva mitt
yttrande.
Friherre Cederjlröm, Jacob'. T anledning
af hvad Grefve von Schverin yttrat, anhåller
jag få fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
derpå, att den af honom åberopade 75 §.
Riksdagsordningen, icke blifvit till det nu förevarande
förhålkindet riktigt tillämpad. Om publicitets-frågan
förra gången varit till tiågot Riksens
Ständers Utskott remitterad och derefter
blifvit
jjcn 23 Maji e. m.
497
blifvit afslagen, så hade den visserligen ej under
innevarande Riksmöte kunnat åter bringas
å bane; nu deremot var denna fråga endast
handlagd af Ridderskapets och Adelns enskildta
Utskott, hvadan någon följd af nyssnämnde 78 §.
icke i detta afseende kan dragas.
Beträffande hvad med Riksens Stånders mening
i detta fall skall förstås; så enär Grundlagarne
uttrvckeligen bestämma de händelser,
då alla fyra Ståndens sammanstämmande beslut
erfordras, lör att gälla såsom Riksens Ständers
tanka; men tre Stånds beslut i alla andra fall
åro gällande, lärer något tvifvelsmål i detta hänseende
icke kunna äga rum.
I afseende på sjelfva saken, torde jag få
erindra derom, att i den ordning frågan nu
kommit, år den ett allmänt öfverlåggnings-åmne.
Kongl. Maj:fs Nådiga Proposition kan således ej
nu till omedelbart afgörande upptagas , utan måste
först remitteras till. Utskott för att beredas,
hvarefter, sedan saken derifrån återkommit till
Riksens Ständer, beslut skall fattas. Jag förmodar
således, att Ridderskapet och Adeln för
närvarande, endast besluta remiss af den Nådiga
Proposionen; och i sådant fall föreslår jag,
att den må ske till Lagutskottet.
Herr von Hartmansdorff\ Auguji'. De tänkesätt
Kongl. Maj t yttrat i afseende på offentlighet
vid RiksStändens öfverlägguingar, åro så
Ridd. o. yld, Prot. IV. Band. 5s.
®e« *3 Maji e, nt,
mycket mera tillfredsställande för mig, sorn då
frågan hår till afgörande förevar, jag efter ruin
förmåga sökte förfäkta den af Kongl. Maj;t nu
framställde grundsats. Jag yttrade då äfven den
mening, att RiksStandens beslut om offentligheten,
borde underställas Kongl. Maj:ts sanction;
emedan uti grundlagliga samhällen den ömsesidiga
säkerheten oeh tillfredsställelsen kräfva,
att inga nya författningar vidtagas, utan i förening
emellan Regering och Folk. Men den
form, under hvilken detta ämne blifvit Riksens
Ständer meddeladt, kan jag ej annat ån
anse för origtig, af de skäl, Grefve von Schverin
redan anfört. Till dessa anhåller jag få
lägga ännu ett: Kongl. Maj:t har i afseende å
offentligheten icke gjort något förslag, utan blott
yttrat sig ej hafva något att invända mot sjelfva
Baken, och skola med nöje dertill lemna sitt
bifall, om Riksens Ständer öfverenskommo att
besluta den. I sådan händelse önskade Kongl.
Maj:t att de, i förening dermed, äfven måtte
uppgöra och Kongl. Maj:t till pröfning och bifall
underställa ett fullständigt förslag till Lag,
hvarigenom oordningar vid offentlighetens begagnande
skulle förekommas. Att Kongl. Maj:t
ej gjort något förslag, år följaktligen klart; och
hvad Riksens Ständer beträffar, så år tiden längesedan
förbi, inom hvilken enskilde Riksdagsmän
varit berättigade att framställa nya förslag.
Huru skall det då blifva möjligt, att för närvarande
uppgöra något sådant? Om det äfven
vöre tillåtit för Riksens Ständer att göra det,
hvartill jag likväl icke anser dem nu mera, efter
motions-tidens slut, vara berättigade, &S
Den *3 Maji e, m,
synes det af j5 §. Riksdagsordningen vara gifvit,
att sedan {rågan om offentligheten redan
blifvit af tvånne Stånd afslagen, densamma
vid detta Riksmöte, icke kan vidare upptagas.
Friherre Cederström har vål anfört, att detta
skulle gålia endast om sådane årend.en, sorn
blifvit behandlade af något Riksens Stånders gemensamma
Utskott, men icke i afseende på dem,
hvilka af Ståndens enskildta Utskott blifvit bearbetade,
Men jag anhåller, i motsatts af denna
mening, få fåsta Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på 55 §. Riksdagsordningen ,
hvarest stadgas, att sedan beslut i ett mål år
fattadt, ingen rnå försöka att detsamma genom
ny öfverläggning upprifva. Jag kan ej annat
finna, ån att, om Ridderskwpet och Adeln nu
åter upptager frågan om offentlighet vid sina
sammankomster, sådant innefattar ett upprifvande
af det förra beslutet. Ehuru detta var stridande
emot min enskildta önskan, anser jag mig
dock pligtig, ett respeetera plnraiitetens mening,
och kan ingalunda tillstyrka ett förfarande, hvarigenom
ett prejudicat af ganska eftertånkelig art
skulle lemnäs åt framtiden. Att 2 eller 5 månader
förflutit sedan beslutet fattades gör ingenting
till saken. Ty med samma skål, som
några månader kunde tagas till gråns för ombytligheten,
kunde man anse tvenne veckor,
tvånne dagar, eller tvånne timmar, för att vara
nog till att upprifva ett fattadt beslut, Sluteligen,
om det lät sig göra att nu upptaga
frågan, synes det blifva mycken tvifvel underkastadt,
till hvilket Utskott den borde remitteras,
Jag tror ej att remiss och pröfning af
Ben a3 Maji e. rn.
detta ämne, i sitt närvarande skick, kunna med
Grundlagarne förenäs; och anser frågan, såsom
efter min mening, framställd i oriktig form,
följakteligen icke kunna upptagas.
Friherre Cederström: Endast i anledning af
Herr von Hartmansdorffs citation af 53 Riksdagsordningen,
anhåller jag få fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet deruppå, att
stadgandet i nämnde §. som bjuder, att då en
fråga blifvit afgjord, man vål må reservera sig
emot beslutet, men ej försöka att detsamma
genom ny öfverläggning upprifva, blott har afseende
på Riksens Ständers egna Ledamöter.
Hvad åter Konungen angår, finnes ingen praescriptions-tid
för afgifvandet af Hans propositioner.
Intet Riksens Ständers beslut kan Ilin-,
dra Kongl. Maj:t att väcka frågor; Ständerne
dock obetaget att i laglig ordning deröfver besiuta.
Konungens propositioner måste likväl ovillkorligen
upptagas och besvaras. Man måste
göra en noga skillnad emellan enskilda Riksdagsmäns
rått att väcka frågor, och Kongl. Majff,
som ej med vår har någon den ringaste gemenskap,
och hvilken år alldeles ostridig, samt i
afseende på tiden kan utsträckas så långt Honom
godt synes.
Herr Rosenblad, Bernhard" Det år i anledning
af tillämpningen utaf 75:te och 55:dje §. §.
Riksdagsordningen, jag anhåller att få framställa
mina individuella åsigter. Den förra §:n
stadgar nemligen, att sedan en fråga förfallit,
den ej får vid samma Riksdag å nyo väckas,
Den 23 Maji g. tit.
eller upptagas; och den senare, att ingen må
försöka att upprifva ett fattadt beslut1, genom
ny öfverläggning. Jag vill nu blott till Högloflige
Ridderskapet och Adeln hemställa, om
nu förevarande åmn^, kan anses vara samina
fråga sorn den, hvilken förut, under Riksdagens
lopp redan blifvit af detta RiksStånd afgjord.
Då angick det endast offentlighet vid
Ridderskapets och Adelns öfverläggningar; nu
åter vid samtelige Riksens Ständers, -
Hvad deremot beträffar den motsats, som
förmenas uppstå emellan Ridderskapets och Adelns
beslut, derest den nu i frågavarande publiciteten
blef bifallen, får jag blott erindra,'
att Ridderskapets och Adelns förra beslut, var
uttryckeligen stäldt för närvarande, således
under då varande omständigheter. Då angick
det endast en isolerad publicitet, på hvilken
grund mångå bland våra Ledamöter afstyrkte
densamma. Saken har således nu under ett alldeles
olika förhållande kommit att utgöra ett
Öfveflåggnings-åmne.
Herr von Hartmansdorff, Friherre Cederström
har behagat anföra, att den af mig
åberopade 53 §. Riksdags-Ordningen , endast
angår enskildte Riksdagsmäns förslag, men
icke Kongl Majits Nådiga Propositioner. Om
förhållandet ock verkeligen vore sådant, får jag
blott anmärka, att Kongl. Majit i detta ämne,
icke gjort någon Proposition, och det år just
deruti felet ligger.
§0*
&*n 23 Miji t. m,
I afseende åter på Herr Rosenblads mejling,
att denna fråga ej skulle vara af enahanda
natur, som den, angående hvilken HögJoflige
Ridderskapet och Adeln för någon tid sedan
fattade sitt särskildta beslut, vill j >g erinra
mig, att samme värde Ledamot då under
discussionen yttrade, att samina fråga äfven
blifvit våckt hos BörgareStåndet. Hans motion
om Lag mot förbrytelser begångna af åhörare
vid RiksStåndens Plena, blefoek på sådan grund
remitterad till Lagutskottet, ehuru Ridderskap
pet och Adeln redan afslagit frågan örn offentlighet
skulle åga rum. J ig tror ock att frågan
till sin beskaffenhet år alldeles densamma , antingen
den rörer ett eller flere Riksstånd; den
år i sednare fallet blott mern utvidgad till sitt
omfång. Afven har Herr Rosenblad anmärkt,
att Ridderskapets och Adelns beslut endast haft
afseende på det närvarande. Om dermed ej
förstås närvarande Riksdag, så derest man vill
vara rått nogräknad, gålde det endast för den
stund det fattades; ty verlden förändrar sig
hvarje ögonblick, och det påföljande var likaväl
sorn denna dag, en annan tid, ån den som
Var för handen, då Ridderskapet och Adeln tog
sitt beslut. Jag kan således icke annat ån förblifva
vid min förut framställda utsigt, att frågans
upptagande år oförenligt med Grundlagarjies
föreskrifter.
Grefve von Schverin: Då jsg citerade RiksdagsOrdningens
75 §., nämde jag, att det var
efter analogien, som jag gjorde tillämpning till
närvarande fall. Grundlagen kan inga stadgan
-
Den 33 Maji e, mi
den gifva, som förbinda ett enskildt Stånd i
sina enskifta angelågenheter, men den kan låra
oss inse vårdet af den sats, att man ej bör tillåta
sig, att under samma Riksdag upprifva och
göra om intet, hvad man efter mogen öfverläggning
beslutit. Kongl. Majus Nådiga Skrifvelse
synes kunna föranleda Ridderskapet och
Adeln att å nyo upptaga frågan. Men KonglMaj
t såger i sin Skrifvelse, derest Stånderna
skulle sådant önska. Det år ju klart att Herr
Grefvens och LandtMarskalkens första fråga måste
blifva: om vi önska offentlighet. Denna fråga
framställdes för tvenne månader sedan. Den
besvarades då med Nej. Efter all annan analogie
kan denna fråga icke för andra gången
under loppet af denna Riksdag, för Ridderskapet
och Adeln framställas. Friherre Cederström
har påmint oss, att en Kongl. Proposition ovilkorligen
måste till behörigt Utskott remitteras.
Jag kånner det, och då Propositionen om ändring
i 5 Capitlet 1 §. MissgerningsBalken upplåstes,
yrkade också jag, att den borde remitteras,
ehuru jag derjemte ansåg mig böra fästa
Ridderskapets och Adelns och i och med detsamma
LagUtskottets uppmärksamhet på de omständigheter,
som syntes mig utgöra hinder för
Ständerna att inkomma med ett sådant förslag,
som i propositionen begärdes. Den nu upplå„
sta Skrifvelsen år likväl icke af samma beskaffenhet.
Den påkallar ingen remiss, utan såvida
Ridderskapet och Adeln finner sig vilja och bö.
ra begagna det anbud Kongl. Majrt gjort, att
nemligen bevilja publiciteten, om vi önska den.
I den händelsen uppstår fråga att anmoda Lag
-
50^
Den 23 Maji e, in.
Utskottet alt författa det Lag-förslag, som Kong],
Majit anser ovilkorligen nödvändigt, innan offentligheten
kan tillåtas.
»
Jag röstade för publiciteten, då den förra
gången var under öfverläggning, Det bedröfvade
mig att den icke antogs. Jag kan icke
neka att jag eifor en känsla af förundran och
harm. Men jag känner min pligt att respektera
andras öfvertygelse och pluralitetens beslut; och
jag kan ej tillåta mig att yrka upphäfvandet af
ett af pluraliteten fattadt beslut, derföre att ett
tillfälle dertill, nu »genom KongI.k Majlis ankomna
Skrifvelse erbjuder sig. Jag önskar att Lagarna
måtte varda hållna i helgd ocl^ att våra
begrepp om thronens rättigheter ej måtte förvillas.
Jag tror det vara lämpligast, att Ridderskapet
och Adeln under loppet af denna
Riksdag, låt bero vid hvad som blifvit beslutacjt
och later frågan hvila. Det hindrar ej de andra
Stånden att lenina åt densamma den behandling
de för godt finna. Får Ridderskapet och
Adeln sedan del af de Lagar och Reglementen
som kunna föreslås, så år ingenting som hindrar,
att vid en annan Riksdag, Ridderskapet
och Adeln deraf tillämpa på sig , hvad Ridderskapet
och Adeln för godt finner.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Flere Talare
hafva ansett Kongl. Majit» Nådiga Skrifvelse vara
en proposition om offentlighetens införande
vid Riksdags öfverlåggningarne; jag kan ej dela
denna åsigt Min tanka år, att den ej år en
höstämd proposition, utan blott ett allmänt till
-
'4
Den 23 Maji e. m. boo
kånnagifvande, huru Konungen anser denna, under
loppet af Riksdagen förekomne fråga böra
behandlas, samt att det år hvarje Riksdagsmans
obestrideliga , på 56 §. Riksdagsordningen grundade
rättighet, att, i anledning af den Nådiga
Skrifvelsen, väcka motioner i ämnet, på det
saken må under innevarande Riksdag kunna beredas
och afgöras samt offentligheten begynnas
med den nästkommande,
Sorn jag, då frågan om offentligheten förevar
i egenskap af enjkild Stånds-fråga, förklarade
mig för densamma; så begagnar jag mig
med särdeles tillfredsställelse detta tillfälle, att
nu väcka fråga om offentlighetens^ införande,
vid öfverlåggningarne inom alla fyra RiksStänden\
samt anhåller vördsamt, att denna min motion
må remitteras till ett Särskilt Utskott, som
torde anmodas att, i* förening med Lagutskottet
utarbeta detta ämne.
Grefve Spens, Carl Guftaf: Också jag delar
den öfvertygelse, som af flere värde Talare
redan blifvit yttrad , att nemligen den Nådiga
Skrifvelsen , så snart den ej år af beskaffenhet,
att kunna anses för en fullständig Proposition,
ej låmpeligen kan till något Utskott remitteras.
Jag skulle anse mig kunna instämma med
Herr Lefrén, i hans motion, om offentlighet
vid alla fyra Riks-Ståndens öfverläggningar, såsom
ett ämne, hvilket icke har omedelbart sammanhang
med den fråga, som här förut, rid
59$
0$ n 23 Maji e. rm
denna Riksdag, blifvit afgjord; och finner, på
sätt Herr Rosenblad anfört, icke något hinder,
att bifalla den sednare^ fast den förra blifvit afslagen;
men det är just i sjelfva saken, jag är
af stridig opinion med Herr Lefrén. Jag anser
nemligen publiciteten vara en fråga af den art,
att hvarje Stånd bör bibehålla sin rätt att deröfver
särskilt yttra sig. Då nu tvekan yppas
om sättet, att få frågan om publiciteten, som
först vid nästa Riksdag kan komma att äga rum,
till Utskotts handläggning hänskjuten, hemställer
jag, om det ej vöre bäst, att en enskild Riksdagsman
här uppsteg och gjorde den motion,
hvilken jag härmedelst tager mig friheten göra,
att Lag-Utskottet må uppdragas, författa en reglementarisk
stadga, angående Rättegångs-formen
för de förbrytelser, som af åhörare vid RiksStåndens
öfverläggningar, kunna begås. Jag
säger med flit Rättegångs-formen, emedan frågan
om en Lag, i detta afseende som blifvit
af Herr Rosenblad väckt, redan blifvit afgjord,
och ej vidare kan framställas; men emedan jag
alltid varit och är af den tanka', att i RegeringsFormen
finnas tillräckliga föreskrifter mot
åhörares förbrytelser, och att endast en stadga
erfordras för formaliteterne vid åtals utförande
vid Domstol, för att der bringa dem till ett snart
slut, så tror jag, att saken för närvarande bör
inskränkas derhän, och till framtida Ständer öfyerlemnas
att besluta, om åhörare vid öfverläggningarne
skola insläppas eller icke.
Friherre Cederström: Det är vid en dis
kussion
angeläget, att ej den ena oriktigt upp
-
S>en 23 M*fi e, wH
fattar hvad en annan yttrar. Jag har aldrig
påstått, att i 53 §. Riksdagsordningen, skillnad
blifvit gjord emellan enskilte Riksdagsmans motioner
och Konungens Nådiga Propositioner; jag
har endast sagt, att förbudet der, emot upprifvande
af beslut, blott har afseende på enskilte
Riksdagsmän.
Det har sedermera blifvit yttradt, att, för
att få frågan af Utskott behandlad, skulle erfordras
att Herr Grefven och LandtMarskalken först
inhämtade Ridderskapets och Adelns tanka, huruvida
Ridderskapet och Adeln önskar publicitetens
införande eller icke. En sådan proposition
innefattar ett beslut i förväg, som ej är
lagligt; remiss till Utskott måste föregå allt yttrande
i hufvudsaken.
Framställning har äfven blifvit gjord derom,
att Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse kunde
förblifva hvilande här, intill dess den blifvit af ..
de öfriga RiksStånden remitterad, i anledning
hvaraf man sedermera kunde fatta sitt beslut.
Jag hemställer blott ifrån hvilket stadgande man
trott sig kunna hämta stöd för en sådan framställning.
För att häfva all tvekan, instämmer jag med
Herr Lefrén uti tless motion om offentlighet vid
RiksStåndens öfverlägguingar, och anhåller att
få uppläsa 56 §. Riksdagsordningen, som dertill
lemnar tillräckligt stöd. Der står nemligen, att
jnga nya ämnen må af Riksdagsmän efter motionstidens
slut väckas, så vida icke sådane frå
-
Den 23 Maji e, m.
gor af redan fattade beslut eller redan upptag,
ne ärenden, eller under Riksdagen inträffande
händelser omedelbarligen Jöranledas.” Det lärer
ej kunna bestridas, att ju ifrågavarande motion
blifvit af Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse
omedelbarligen föranledd.
Med Herr Lefrén kan jag åter alldeles icke
förena mig i frågan om tillsättande af ett Särskilt
Utskott till detta ämnes bearbetande, hälst
Lagutskottet både är fullkomligen lämpligt att
dermed sig befatta, och ej så öfverlastadt af
göromål, att det icke allt för yäl kan sådant
medhinna; hvadan jag förnyar min anhållan, att
remissen må ske endast till detta Utskott,
Herr Rofenblad\ I anledning af de anmärkningar,
sorn blifvit gjorda mot mitt yttrande,
att nu förevarande ämne vöre ett alldeles,
nytt mål, och att jag under discussionen, då förra
publicitets-frågan förevar, anförde, att en af
lika beskaffenhet, äfven blifvit väckt uti ett annat
RiksStånd, samt således skolat tillkännagifva
mig anse frågan likartad, ehvad den rörde ett
eller alla Stånd, får jag förklara, att i BorgareStåndet,
likasom Jios oss, väcktes denna fråga
blott såsom en enskild Stånd-sak, och således
under helt andra förhållanden, an de, sorn nu
aro för handen.
Hvad angår det, som om ordet får narva-*
rande blifvit sagdt, kan jag icke annat finna, än
att just detta ord måtte uttrycka, att Ridderskapet
och Adeln afslog frågan om offentlighet vid
r)
Den s J M*.ji e. m,
5og>
sina öfverlaggningar för de förhållanden skull,
sora då voro närvarande; ty sjelfva det, eljest
vid afslag ej begagnade ordet närvarande, synes
mig gifva sådant tillkänna.
Beträffande LagUtskottets befattning med
föreslående af en särskild Lag i afseende på oordningar,
som kunde förorsakas af åhörare vid
RiksStåndens öfverläggningar, torde jsg få erinra,
att detta innefattas under den motion, som
af mig redan blifvit gjord, och hvarom något beslut,
så vidt jag har mig bekant, ej ännu är
fattadt, åtmindstone icke i vårt Stånd. Jag ser
intet hinder för Lagutskottet, att efter erhållen
återremiss af Betänkandet, rörande min ofvannämnde
motion, fullständigt utarbeta ämnet. Men
i afseende på bestämmandet af det Regjémentariska,
förenar jag mig med Kerr Lefrén iden åsigt,
att det samma lämpligast kan utarbetas af
ett Särskildt Utskott.
Grefve Mörner, Carl Stellan: Efter hvad
jag helt enkelt fattat, innehåller den Kongl, skrifvelsen
icke någon proposition, utan blott ett
Nådigt yttrande, att i händelse Riksens Ständer
skulle önska offentlighet vid sina öfverläggningar,
Kongl Majit deremot icke har något att påminna.
Det tyckes således helt och hållet bero af
Riksens Ständer sjelfve, örn de önska en sådan
publicitet eller icke. Hvad Ridderskapet och
Adeln angår, gissar jag, att då frågan härom
redan blifvit under detta Riksmöte af Ridderskapet
och Adeln afslagen, detsamma äfven nu
skulle inträffa, i händelse ämnet åter upptogs.
Sia
Ven 83 Maji e. m.
Jag hemställer således, om ej déf bästa vöre,
att blott lägga Kongl. Maj ts ifrågavarande Nådiga
Skrifvelse till handlingarne.
Hans Excellence Herr Grefve Fleming,
Claes: Det liar varit min afsigt, att ej ofta under
detta Riksmöte upptaga Ridderskapets och
Adelns dyrbara, mycket dyrbara tid,, men damin
känsla för mig derhän, påminner jag mig en
af forntidens Lagstiftningar, hvilken förböd, att
vid vigtiga tillfällen icke yttra sig.
Jag uppträder ej nu i egenskap af den äran
jag har att vara Konungens Rådgifvare;
jag har begärt ordet, blott i följd af den lyckan,
att såsom Ledamot tillhöra detta Stånd. En
värd Talare midt öfver har, enligt min tanka,
ganska riktigt uppdragit skillnaden emellan en
Kongl. Maj;ts Skrifvelse och en Dess Nådiga
Proposition. Då den sednare ovilkorligen for*
drar ett svar af Riksens Ständer, har genom
den förra, af hvilken beskaffenhet den nu ifrågavarande
är, Konungen endast velat fästa deras
uppmärksamhet på sin egen åsigt af saken,
hvadan således en större latitud i afseende
på ämnets behandling blifvit Riksens Ständer
lemnad.
Allt ifrån första stunden jag tagit kännedom
af allmänna ärenden, har jag ansett såsåsom
den visaste grundsats för alla Regeringar,
att gå i bredd med tidens opinion, så snart den
befinnes icke medföra någon våda för Samhället.
Jag har således trott, att i samma stund
iDm %$ Maji s. m.
Riksens Ständer gemensamt beslöto, att hos Kgh
Maj:t anmäla deras underdåniga önskan om offentlighet
vid deras öfverläggningar, borde Konungen
dertill svara ja, åtminstone är detta den
öfvertygelse mitt hjerta ingifver mig.
Jag får vid detta tillfälle fästa Högloflige
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet på
ett uttryck i den Kongl, skrifvelsen. Det heter
nemligen der, ”att tiden nu redan är långt framliden,
och att många vigtiga ärenden till pröfning
och afgörande återstå.” Jag anhåller att
dessa ord måtte noga tagas i betraktande, äfvensom
att tidslynnet och verldshändelserne Bitom
oss icke må lemnäs ur sigte. Jag. misstror
för mycket mina kunskaper och min erfarenhet,
för att våga föreslå det bästa sätt, hvarpå med
detta ämne för närvarande bör förfaras. Jag
hoppas endast att Riksens Ständer i denna skrifvelse
skola igenkänna uttrycket af en god Konungs
afsigt att gä tidens önskningar till mötes,
hvilka, ehuru tvänne Riks-Stånd redan afslagit
frågan om offentlighet vid sina öfver]äggningar,
likväl, enligt min tanka, ej äro tvetydiga,
Herr von Hartmansdorff". Jag beklagar
mycket, att jag icke uppfattat Friherre Cederströms
yttrande så tydligt, som både han och
jag sjelf skulle önskat. Men om det ej är tillåtet
för en enskild Riksdagsman att upprifva ett
redan fattadt beslut, så lärer det icke heller
Vara tillåtet för Ståndet i det hela, emedan jag
ej inser huru Ridderskapet och Ådeln skulle
kunna gemengamF besluta något\ hvarom ingea
Den *3 Maji e. th.
dess Ledamot särskilt finge tala. Jag erkänner
och vördar Kongl. Maj:ts i detta fall ådagalagde
Landsfaderliga afsigt att gå tidens fordringar
till mötes; men ehuru lifligt jag enskilt önskat
att offentlighet måtte införas vid våra öfverläggningar,
skulle jag ingalunda vilja att det skedde
på ett olagligt sätt, och kan således icke instämma
i den mening Herr Lefrén och Grefve
Spens yttrat, att saken genom nya af den Nådiga
skrifvelsen föranledda motioner, åter kunde
bringas å bane, ty sedan motionstiden är förbi,
och Kongl. Majit icke gjort någon Projmsition,
äger den enskilta Riksdagsmannen icke mera ingifva
nya förslag.
a
Herr Rosenblad har åberopat det ånnu på
bordet hvilande mål, som Lag-Utskottet handlagt,
rörande offentlighet vid Riks-Ståndens
öfverlåggningar. Men om jag ej alltför mycket
bedrager mig, angår det icke sjelfva offentlighetens
införande, utan blott sättet att straffa de
förbrytelser, sorn, i händelse offentligheten blefve
beslutad, kunde komma att äga rum; och innan
den sednare frågan år afgjord, synes ej den
förra kunna till pröfning upptagas.
Hvad åndtligen behandlingen af detta ämne
beträffar; öfvergår jag till Grefvarne Mörners
och von Schverins mening, att Kongl. Maj ts
Nådiga skrifvelse bör läggas till hmdiingarne,
för att hvila till en kommande Riksdag, hvilket
jag tror vara lämpligare, ån det af mig törut
påyrkade sätt att sluta denna sak.
Herr
Drn 23 MAji t. ni.
Herr Lejrén: Grefve ' Mörner' har yttrat
8en förmodan, att i händelse frågan om offentlighet
vid våra öfverlåggningar åter upptogs,
Ridderskapet och Adeln skulle stadna vid enahanda
beslut, soni hår redan förut i åmnet blifvit
fattadt; jag deremot hyser ett helt annat
hopp om utgången, så vida åmnet åter kommer
å bane. Många Representanter sade troligen nej
förra gången af anledningar, som sedermera
blifvit håfne, och jag kan dessutom ej anse
det utgöra ett skål att icke nu upptaga frågan;
att resultatet möjligen skulle kunna blifva detsamma,
sorn förra gången åmnet till afgörande
förevar.
För öfrigt får jag till stöd för min tanke;
att frågan år ny och föranledd af omståndighetPr,
som inträffat under Riksdagen, anmärka ;
att om någon Ledamot af Preste-Ståndet gjorde
en motion af enahanda beskaffenhet söm min;
så kunde ju remiss deraf till Utskottet ej förvägra
och Riddarhuset ej undandraga sig att om
frågan yttra sina tankar, i följd af Utskottets
Betänkande. Jag får således å nyö framställa
min motion, Under anhållan om remiss deraf till
vederbörligt Utskott, och jag tror, att tillsättande
af ett särskildt Utskott för ämnets behandling
år med Grundlagarne öfverensstämmande.
Grefve Spens: Jag vill blott, i anledning
af Herr Rosenblads anmärkning, att frågan öm
Riddi bi Adi Prof. IV. Band.
Den 23 Maji e. rn.
stadgande af en Lag till bestraffandet af förbrytelser,
begångne af åhörare under RiksStåndens
Öfverlåggningar, hafya den åran tillågga,
att kanske det år ett misstag, att jag trodde
denna fråga redan vara afgjord; såkert år åtminstone,
att en ganska lång tid förflutit sedan
betänkandet lades på bordet. Om den ånnn
hvilar der, torde vara bäst, att i sammanhang
med återreniiss till Lag-Utskottet af dess ifrågavarande
Betänkande låta saken åter förekomma.
Herr von Hartmansdorff har yttrat, att
sedan motions-tiden år förbi, skulle det ej vara
en enskild Riksdagsmans rått att väcka en motion
af den beskaffenhet, sorn Herr Lefréns.
Når det likväl uttryckeligen står i 5t> §. Riksdags-Ordningen,
att nya ämnen när sorn hälst
kunna framställas, hvilka omedelbarligen föranledas
af under Riksdagen inträffande händelser j
så tror jag att behörigheten att våcka nämnd©'
motion ej vidare kan såttas i fråga.
Friherre AncJcctrfvård, Carl Henric: Med
fullkomligt rättvisande, åt de af Herr Grefve
Fleming yttrade tänkesätt, nÖdgas jag likväl
erkänna, att min villrådighet i afseende på råtta
sättet för ämnets behandling ännu år lika
stor som förut. Den Nådiga skrifvelsen synes
hufvudsakligen innefatta ett ogillande af Borgareståndets
beslut om offentlighet vid dess öfver -  läggningar, hvilket ogillande artföres vara påkal!adt
af många anledningar, grundade icke allenast
på Kongl. Maj:ts utan äfven på de öfrige
Riks-Ståndens rättigheter. Jag har förgäfves
sökt uppleta i Grundlagarne något enda ställe,
Den 23 Maji e, m.
5i S
sorn kurtde gifva styrka åt den tankan, att Borgare-Ståndets
ifrågavarande beslut kan anses
förnärma Med-Ståndernes eller Kongl. Majrts
höga rått. Jag har ej funnit mera en ett stadgande,
som positift förbjuder Riksens Ständer
att fatta beslut i Konungens öfvervaro. All annan
inskränkning i detta afseende år för mig helt
och hållit obekant. Jag kan ej dela Herr Grefie
Flernings tanka, att skrifvelsen innefattar en
uppmaning till Riksens Ständer, att tillåta offentlighet
vid deras öfverlåggningar. Jag tror vål
att Kongl. Maj.ts mening kan hafva varit att yttra
något sådant ^ meri jag betviflarj att skrifvelseris
inriehåll kari medföra eri sådan verkan.
Det synes mig tvertom sriarare utgörä étt
hinder för publicitetens framgång, om deri ställes
under alla fyra Ståndens beslutande rätt.
Det synes äfven att ändamålet lättast vunnits,
om Kongl, Maj;t lemnat Sitt bifall till BorgareStåndets
beslut, och uppmanat de öfrige RiksStånden
att följa Borgare-Ståndets liberala handlingssätt.
Jag kan för miri del icke inse, att
sedan frågan hår med så stor pluralitet år förkastad
, deri blifvit behagligare derigenom, att
Ståndet nu åtminstone till eri början syneis frånkånnas
rättigheten att sjelf om saken besluta.
Jag tror således, att ämnet ej vidare bör förekomma
under denna Riksdag. Jag tillhörde
vid frågans afgörande minoriteten, men respecterar
för mycket pluralitetens beslut , för att
blottställa deri för profvet af ett föråndradt resultat,
derigenom, att Regeringen på förhand
tillkännagifva sig bifalla en sak, som jag ej vet
fried hvad rått hon kunnat neka. jag känner
j)tn 23 Aini i t. m.
intet ställe i Grund-lagarne ,'som befallerffeller
förbjuder oss, att öppna eller att stånga våra
dörrar. Jag vet således ej eller hvad båtnad
det för publiciteten skulle medföra, att till Utskott
remittera den Nådiga skrifvelsen. Jag
hemståller dessutom, om med den nu bestående
Stånds-fördelningen, vi alla åro lika mogna
för denna offentlighet, och om vi derföre idet.
ta afseende böra bero af hvarandra. Jag kan
således ej annat ån instämma med de Ledamöter,
som yrkat den Kongl, skrifvelsens läggande
till handlingarne, och publicitets-frågans hvilande
till en annan Riksdag. Jag finner dock
det vara ganska eftertånkligt, att Kongl. Majit i
förvåg stiftat Lag i denna fråga , derigenom att
Kongl. Majit förklarat publiciteten ej kunna åga
rum utan Dess sanction. Den enda åtgärd, som,
efter min öfvertygelse, med denna skrifvelse
kunde vidtagas, om man ej på sätt jag och flere
andre yrkat, vill lägga den till handlingarne,
vore, att remittera den till Lag-Utskottet, blott
med uppdrag till Utskottet att upprätta förslag
till en Lag emot förbrytelser af Åhörare vid
Riks-Ståndens öfverlåggningar, då en sådan offentlighet
möjligen framdeles kunde blifva beslutad.
Grefve Mörner: Kongl. Maj.ds Nåd och
vålgerningar mot Sitt Folk erkänna vi alla. Jag
tror derföre äfven att Hans Majit ej onådigt skall
anse, om, på sått jag och flere andra föreslagit,
Ridderskapet och Adeln beslutar, att låta målet
afstadna och upptagas i en tid, då omständigheterna
sådant medgifva. Jag vågar derföre
M)*n 53
förnya min anhållan, att Kongl. Maj:ts Nådiga
skrifvelse endast måtte blifva lagd till handlingarne.
Friherre Cederjtröm: Till en början får
jag, i anledning af hvad Friherre Anckarsvärd
yttrat, anmärka, att Kongl. Maj:ts beslut ej äro
af den egenskap att de kunna blifva föremål
för Riksens Ständers öfverlåggningar, hvadan
ock någon sådan i afseende på Konungens svar
till Borgare-Ståndet ej eller bär får äga rum.
I öfrigt, hvad sjelfva saken beträffar, förmodar
jag att Herr Lefrén, af den orsak, att
han ej anser publicitets-frågan tillhöra LagUtskottets
befattning, yrkat ämnets hänvisning till
ett Särskilt Utskott. Jag hemställer likväl, om
detta kan vara nödigt, då 54 §. RiksdagsOrd.
ningen uttryckligen förmår, att ”Filja Rikfens
Ständer hällre än att tillfätta flere Utjkutt,
remittera fädane mai, forn till vifst TJtJkott
icke höra, antingen till Rejvärs- och OeconomieUtJkottet
eller till något af de öfriga förut
tillfatta Utfkott, vare famma Utfkott pligtigt,
att med defs Utlåtande, i enlighet med
erhållen remifs inkomma, och befiårnniafjelfva
årnnets befkaffenhet efter Grundlagen, men
icke den hvarje färfkilt Utfkott i allmänhet uppdragne
befattning, huruledes ett mål9 i enlig
het med Rikfens Ständers deröfver tillhörige
bef utande rätt bör a/göras.” Jag skulle i anledning
häraf tro, att Herr Lefrén afstår från
sin hemställan om ett särskildt Utskott, och anhåller
att frågan^ må varda remitterad till Lag
-
5i8
pen 23 Maji e. t)}.
Utskottet, isynnerhet som det år en kånd sa^
att de öfrige Stånden ej utan yttersta svårighet
skulle kunna fylla antalet af Ledamöter i ännu
ett Utskott.
Hvad angår Grefva Mörners begäran att
Kongl. Maj.ts Nådiga Skrifvelse endast måtte
låggas till handlingarne, så finnes ej någonstädes
i Grund-Lagarne anledning till ett sådant
förfarande. Tvertcm år uttryckligen stadgadt,
att ingen öfverläggning om en sak får ägarinn,
innan remiss deraf till något Utskott föregått.
Dessutom år nu mera af Herr Lefrén och mig
bestämda motioner gjorda om offentlighet vid
RiksStåndens öfverlåggningar. Jag anhåller derföre
med stöd af 56 §. Riksdagsordningen att
Konungens Nådiga Skrifvelse tillika med våra
motioner må varda remitterade till Lagutskottet.
Hans Excellence Herr Grefwe Fleming:
Jag år af Friherre Cederström hufvudsakligen
förekommen, i hvad jag nu årnat hafva åran
anföra, emedan jag tror, att det ej tillhör Högloflige
Riddersk^pet och Adeln att bedöma Kongl.
M«j:ts åsigt af BorgareStåndets beslut rörande
offentlighet vid dess öfverlåggningar. För öfrigt
kan jag med ali aktning för Friherre Anckarsvårds
fanka, icke dela hans mening, att Konungen
i detta afseende skall på förhand stiftat Lag.
Tvertom anser jag för min del Kongl. Maj;t
såsom verkställande makt lika berättigad att yttra
sin åsigt öfver förekommande ämnen, som Riksens
Ständer i egenskap af Lagstiftande makt,
Pen 2^.' Maji e. ni.
5i9
på snart icke beslutande-rätten i vissa bestämda
fall år dessa sednare uttryckligen förbehållen.
Herr Tham, Wollrath: Utan att tilltro mig
ingå i någon analys af RegeringsForinen, i nu
förevarande ämne, hemställer jag, om Ridderskapet
och Adeln ej skulle handla mest enligt
meningen af den Kongl. Skrifvelsen och derjemte
undgå att förnärma formen, om Högstberörde
Skrifvelse remitterades till Lagutskottet,
att uppgöra förslag till ett Lagstadgande i afseende
på förbrytelser, sorn kunde begås af åhörare
vid RiksStåndens öfyerläggnjngar, i händelse
offentlighet vid dem kommer att äga rum;
men att sjelfva frågan om en sådan offentlighet,
tillika med pröfningen af Lagförslaget, bief livi.
lande lill nästa Riksdag. Genom en sådan mesur
hade man ej bundit händerna på sig, ej eller
frånsagt sig beslutande rätten; och jag tror,
att allas opinioner på detta sått kunde blifva tillfredsställde.
Friherre Anckarfvård.: Jag får blott förklara,
i anledning af hvad Hr Grefve Fleming sist
yttrat, att Kongl. Maj:t, efter min tanka, i så
måtto verkligen stiftat en Lag, sorn i Grundlagarne
ingenstädes finnes ett stadgande, som medgifver
Konungen veto-rättighet uti ifrågavarande
ämne, och att Kongl. Maj;ts Nådiga skrifvelse
likväl ganska tydligen synes innebära ett tillkännagivande,
att Kongl. Maj;ts tillstånd skulle
vara ett vilkor, hvarförutan RiksStånden icke
skulle kunna, hvart Stånd för sig, besluta om
publicitet vid dess öfverlåggningar.
52*
Den 25 Maji tu.
Herr Mariner/tam, Johan: Anledningen
till de olika åsigter, sorn under denna discussion
blifvit yttrade, torde kunna sökas i den mindre
vanliga form, hvarunder detta ämne blifvit ett
föremål för Riksens Ständers öfverlåggningar.
För min del erkänner jag, att jag icke i Grundlagarne
finner någon bestämd föreskrift, som
vid behandlingen af denna fråga kan tillämpas,
För att komma V' något resultat, lärer således
blifva nödigt, att hjelpa tig fram genom analogie.
Jag skulle tro, att fastän den Kongl, skrifvelsen
icke innefattar en bestämd proposition
till Riksens Ständer, deruti' likväl synes Kongl.
Maj:ts Nådiga afsigt att frågan vid denna Riksdag
mätte af Riksens Ständer upptagas. O n
jag ej irrar mig, står vid slutet af skrifvelsen,
att som beslut om offentlighet vid Ridderskapets
och Adelns öfverlåggningar måste införas i RiddarhusOrdningen,
och denna ej förr än vid nästa
Riksdag kan blifva gällande, ett sådant beslut,
om det också nu fattas, i alla fall ej förs
än då kan gå i verkställighet.
Jag tror, att innehållet år ungefärligen sådant;
inen anhåller, att till vinnande af fullkomlig
säkerhet härutinnan, Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes tillåta, att slutet af Kongl.
Maj:ts Nådiga skrifvelse må upplåsas.
Sedan] anledning häraf i slutet af högstberörde
skrifvelse blifvit upplåst, fortfor HerrMannerjtam:
-
Ridderskapet och Adeln täcktes häraf in-^
Den i5 Maji e. m.
flämta, alt Kongl. Maj:ts nådiga afsigt år, att
frå gan må upplagas vid denna Riksdag, och beslutet
derom, i händelse publiciteten bifalles,
i RiddarhusOrdningen införas.
Till besvarande af det inkast jag deremot
hört göras, att nemligen saken ej till Riksens
Ständer inkommit på något i Grundlagen föreskrifvet
sått, hvaraf skulle följa, att den ej kunde
upptagas, får jag blott åberopa 56 § Riksdagsordningen.
I grund af den samma', kan
Ridderskapet och Adeln visserligen af Kongl.
JVlaj.ts Nådiga skrifvelse hämta tillräcklig anledning
att remittera ärendet till Utskott, och sedan
ämnet derifrån beredt återkommit, upptaga frågan
till öfverläggning och afgörande. Hälst sorn
de Ledamöter, hvilka nu bestämdt väckt motioner
om offentlighet vid Riksens Ständers öfverlåggningar,
efter min tanka, otvifvelaktig! åro
berättigade, att, i anledning af oftanåmnde Nådiga
skrifvelse, den framställa. För min del
år jag således af den öfvertygelse, att frågan
bör upptagas och remitteras, och tror, att remissen
lämpligast torde kunna ske till Lagutskottet,
i afseende på stiftandet af en lag, för
verkställigheten af det beslut Riksens Ständer i
förevarande ämne kunna fatta; Ridderskapet
och Adeln dock förbehållet, att i Riddar husOrdningen
införa de särskilta reglementariska föreskrifter,
som Ridderskapet och Adeln kunde
linna för sig enskildt lämplige, emedan något
Riksens Ständers gemensamma Utskott, ej synes
tlermed böra sig befatta.
Ben 23 Maji e, m,
Remissen till Lagutskottet torde derföre
kunna beviljas nu, hvarjemte jag får hemställa,
om icke Ridderskapet och Adeln skulle behaga
uppskjuta remissen till RiddarhusUtskotfet, intill
dess LagUtskottets Betänkande inkommit.
Friherre Cederjtröm: Sedan Herr Man
nerstam,
genom hvad han nyss anfördt, vederlagdt
Herr Thams mening, och ådagalagt, att
frågan måste vid denna Riksdag afgöras, ehuru,
verkställigheten af offentlighet vid RiksStåndens
öfverläggningar kommer att hvila intill nästa
Riksdag; anhåller jag blott att få instämma uti
detta Herr Mannerstams yttrande.
Herr Lefrén: I anledning af hvad Herr
Tham anfort, att Kongl. Majrts Nådiga skrifvelse
borde till Lagutskottet remitteras, får jag
anmärka, att om så skedde, vore den Kongl,
skrifvelsen i och med detsamma förklarad för en
proposition. Jag tror derföre, att en så beskaffad
remiss ej bör äga rum; men att, sedan
jag med anledning af samma skrifvelse, gjort en
motion, den fråga, som af mig blifvit vackt,
torde kunna dit remitteras.
Sedan Friherre Cederström ådagalagt, att
tillsättande af ett särskilt Utskott för denna frågas
behandling icke är behöfligt, får jag förklara, att
hvad jag i detta afseende anfört, härrört af ett
missförstånd om 54 §. Riksdagsordningen. Jag
fattade nemligen ej, att det var tillåtet, till något
af de vanliga Utskotten remittera en fråga, som
ej har direct gemenskap med de till hvarje Ut
-
Dfa 23 Maji e. m.
$kptts befattning hörande ämnen;' men sorn jag
nu mera inser att detta är fullkomligen enligt
Grundlagen, afstår jag från den delen af min
fnotion, som angår ett särskildt Utskotts tillsättande,
och anhåller att den öfriga delen af mötionen
må varda till Lagutskottet remitterad.
Grefve von Schwerin'. I den tanka, sorn
här blifvit framställd, att frågan ovilkorligen måste
afgöras, kan jag ej instämma. Konungens
skrifvelse innehåller, att i händelse Stånden
önska offentlighet, vore sådant ej Konungen
emot, och det må då väl bero af hvarje Stånd
för sig, att önska eller icke önska. 1 öfrigt delar
jag den af tvänne Ledamöter framställda
tanka, att Lagutskottet må få utlåta sig öfver
de Lag-stadganden, som kunna bli nödige, i händelse
något, eller alla Stånden, skulle vilja införa
offentlighet vid sina öfverläggningar. Hvad
policen inom Riddarhuset beträffar, så lärer Ridderskapet
och Adeln finna, att deröfver endast
RiddarhusUtskottet kan höras. Fullkomligen
öfvertygad är jag, att Ridderskapet och Adeln
utan att åsidosätta vördnaden för Majestätet,
kan lägga den Kongl, skrifvelsen till handlingarne,
emedan den ingen, alldeles ingen åtgärd
påkallar, utan så vida Ridderskapet och Adeln
önskar offentlighet vid sina öfverläggningen. Men
om andra önska det, vill jag ej bestrida remiss
till Lagutskottet, hvad Lagstadgandet beträffar,
i händelse i en framtid offentlighet skulle beslutas.
Herr Montgommerie, Gufiafi En liflig
Den *3 Ma.ji e,' m.
discussion har uppstått i afseende på rälta behandlingen
af denna grannlaga fråga, o h många
olika tankar hafva blifvit yttrade, huruvida
remiss bör äga rum eller ej, och i förra fallet,
om den bör ske till ett Särskilt Utskott, till LagUtskottet
eller till RiddarhusUtskottet. För att
lemna tillfälle att utveckla ännu flera åsigter i
detta ämne yrkar jag, som liar mig bekant, att
BondeStåndet remitterat frågan till Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottet, att hon kanske
hellre må hänskjutas till ConstitutionslJtskottet,
för att der till sin rätta beskaffenhet bepröfvas,
och äfven i afseende på handläggningen,
om något mot min förmodan skulle anses nödig,
få en sann och således Constitutions-enlig bestämmelse.
Herr von Hartmansdorff: Jag glömde förra
gången vid besvarandet af Friherre Cederströms
yttrande, att, i afseende på 56 §. Riksdagsordningen,
upprepa en anmärkning, som af
mig i en annan fråga gjordes denna förmiddag,
att nemligen med de uti nämnde paragraph ontförmäldte
händelser, som under Riksdagen inträffa,
och hvarå de ledamöter, hvilka nu vackt
motioner om offentlighet vid RiksStåndens öfverläggningar,
vilja grunda sin rättighet till inotionernes
framställande, icke kunna förstås andra
än lagliga händelser, eller inga andra än dem
Grundlagen känner. Jag tror, att den nu ifrågavarande
icke kan dit hänföras, så vida formen,
hvarunder ämnet blifvit framställdt, är oriktig,
hvilket flere Ledamöter, jemte mig, sökt ådagalägga.
Att anmoda Lagutskottet yttra sig, hu
-
Den 23 Maji r. »t, £>z5
\
ru förhållas borde i händelse offentlighet vid
RiksStåndens öfverläggningar framdeles blefve
beslutad, vore ungefär detsamma, sorn om Ridderskapet
och Adeln uppdrog åt sitt Riddarhusutskott
att utlåta sig, huru det skulle gå till
vid Ridderskapets och Adelns sammankomster,
derest icke något Riddarhus lunnes, eller andra
dylika inom möjlighetens vida rymd liggande
händelser inträffade.
Friherre Cederström: Det ar endast i anledning
af Herr von Hartmansdorff? sednastö
yttrande, som skulle Kongl. Majrts Nådiga skrifvelse
ej vara laglig, jag nödgas fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet derpå, att det
hvarken är honom eller ens Riksens Ständer
tillständigt, att deröfver fälla något omdöme.
Da dessutom i Grundlagarne ej finnes stadgad
någon bestämd form, hvarunder Konungen skall
communicera sig med Riksens Ständer, är sjelfva
anmärkningen, efter min tanke, obefogad. Då
dertill kommer, att motioner blifvit, i anledning
af den Nådiga skrifvelsen, väckta, förmodar jag,
all öfverläggning angående sjelfva skrifvelsen,
vara öfverflödig.
Herr Hjerta, Gustaf: Så många paragrapher
åro red-m ur Grundlagarne upplåste, att
uet vore öfverflödigt upprepa deras innehåll, i
synnerhet då propositionens beskaff-nhet ankommer
på Herr Grefven och Landt-Marskalken.
Jag hemståller blott huru det kan v ra mÖjligf,
att draga i betänkande, om detta ämne kan
anses för en L»g-fråga, då Konungens Nådiga
Den 23 Maji e, m.
skrifvelse ej varit beledsagad af Högsta Domstolens
yttrande? 27 §. Riksdags-Ordningen stadgar
némligeri uttryckligen, att, jemte alla Propositioner
ifrån Konungen till Riksens Ständer
eller deras Utskott; böra StatsRådets, och i
Lag-frägor äfven Högsta Domstolens deröfver
le/tinade yttranden, tillika meddelas. Häraf
är klart, att målet ej kan betraktas såsom
en Lagfråga, utan; om remiss deraf skulle kuni
na äga rum, kunde den endast ske till Allmän,
na Besvärs- Och Oecönömie-Utskottet, för att
såsom önsknirtgsmål behandlas, i fall man ville
vinna tiden; ty jag förmodar, att öfver denna
remiss blifva Ståndens meningar så olika, att
den möjligen blitver afgjord på fyra olika sätt,
och att i alla fall detta Utskott således måste
afgöra, hvart remitteras bor. Ått åtnnet skulle
tillhöra LagUtskottets åtgärd, kan jag för
min del, på ofvan anförde grunder; alldeles
icke inse. Af sådan orsak förenar jäg mig med
Grefve Mörner i hans anhållan, att Kongl. Maj:ts
Nådiga skrifvelse endast måtte läggas till handlingarne,
hvarom jag anhåller, att Herr Grefven
och Landt-Marskalken täckes framställa Proposition.
Friherre Cederström: Jag hade ej förmodat,
att så nyligen, efter det sista Momentet af
34 §. Riksdags-Ordningen blifvit af mig uppläst,'
den af Herr Hjert'* sist gjorda anmärkning, kun
nät äga rum. Det står nemligen såsom förut
år s*gdt, att icke Utskottets namn, utan åm
nets be-k ff diet, skall bestämma, huru det re
initierade målet bör afgöras; Och intet Utskott
Den 23 Maji e. m.
5*7
kan vägra att upptaga] det mål, som blifvit till
dess handläggning sålunda öfverlemnadt.
Herr Lefrén: Jag år helt och hållet förekommen
af Friherre Cederström, i afseende på
hvad jag ämnat anföra; men anhåller likväl, att
få för Höglofligé Ridderskapet och Adeln upp
låsa några få ord utur citerade 54 §, Riksdags
Ordningen, der det heter: ’’Vilja Riksens Ständer
heilre, ån att tillsätta flera Utskott, remittera
sådane mlå, som till visst Utskott icke höra,
antingen till Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottet,
eller till något af de öfriga
förut tillsatta Utskott j vare samma Utskott
pligtigt, i enlighet med erhållen remiss, inkomma,
” och så vidare*
Jag förmodar, att Herr Hjertås anmärkning
kan förfalla, i följd af hvad nu blifvit anfördt.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustafi Då Kongl.
Maj;ts Nådiga skrifvelse endast innefattar en underråttelse
till Riksens Ständer, att Kongl. Maj;t
ej har något emot om Riksens Ständer skulle
önska offentlighet vid sina öfver läggningar; så
förenar jag mig med Herr Grefve Mörner deruti,
att den Nådiga skrifvelsen icke bör remitteras,
utan endast läggas till handlingarne. Detta
hindrar likväl ej att den motion, som i anledning
af samma skrifvelse blifvit väckt, skulle
kunna till Utskott remitteras, ehuru påkostande
det ån skall blifva för mig att, såsom det skedde
vid sistlidm Riksdag, se Höglofligé .Ridder-'
Skåpet och Adeln nödgas å nyo fatta beslut i
Den |3 Maji e. m,
ett amne i livarolxi Ståndet vid denna Riksdag
redan beslutati
Herr Grefven och LandtMarskalken ariförde*
att då han icke vill borttaga Ridderskapets
och Adelns dyrbara tid med någon vidlyftig
framställning af dess enskillda öfvertjrgelse i
k ansåg Herr Grefven och LandtMarskalken sig
endast hufvudsakligen böra instämma i de af
Friherre Cederström samt Herrarne Rosenblad
och Lefrén yttrade åsigter, under tillkannagifvande
för öfrigt att då 44 §. i Riksdagsordningen
ovilkorligen stadgade, att Kongl. Maj:ts
Propositioner icke få i Riksens Ständers Plena
till omedelbarligt afgörande upptagas, utan skola
öfverlemnas till utredande af behörige Utskott^
hvilkas utlåtanden böra föregå Riksens Ständers
beslut, samt Ridderskapet och Adeln tillförene,
Herr LandtMarskalken vetterligén icke gjort någon
skillnad emellan Kongl. Majits propositioner
och skrifvelser; fann Herr Grefven och LandtMarskalken
det vara dess skyldighet, attgenorii
proposition på remiss af Kongl. Majits nu förevarande
Nådiga skrifvelse, till vederbörligt
Utskott befordra densamma till en Grundlagsenlig
behandling; och då icke allenast flere Ledamöter
under discussionen föreslagit att skrifvelsen
måtte till Lagutskottet förvisas, utan ock
vid den i går hällne TalmansConference, det
ansetts lämpligt att remittera den till Lagutskottet,
i afseende på uppgörandet af ett fullständigt
förslag till straff-lag, samt till OeconomieUtskottet,
i afseende till författande af erforderlig©
regie
-
Den 25 Maji t m.
S29
reglemenfariska föreskrifter, hvarförutan Ridder»kapel
och Adeln ägde öppet, alf när målet från
bemälte Utskott återkommit, derutinnan höra
Riddarhus-Utskottet, innan beslut fattades; trodde
Herr Grejven och Landtmarskal ken sig böra
hemställa, om icke Ridderskapet och Adeln
behagade tillåta, att Högstberörde skrifvelse nu
finge till Lag- och Oeconomie-Utskotten remitteras;
med anmodan till Lag-Utskottet att uppgöra
ett fullständigt förslag, så väl till en Lag
för ordningens bibehållande bland de främmande
Åhörare, hvilka kunde komma att öfverläggningarne
bivista, som till bestämmande af det ansvar,
hvarmed öfvertradelser deraf borde beläar
.
- - Ö
gas, samt till Oeconomie-Utskottet att författa
de reglementariska föreskrifter, hvilka för offentlighetens
verkställighet blifva nödige, och sorn
ej mindre med Lagstiftningen i allmänhet, än
hvarje Medborgares rätt böra vara öfverensstämmande.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Herr Lefrén: Jag underställer vördsamt
Herr Grefvens och Landtmarskalkens bepröfvande,
om det ej kunde tillåtas, att min motion
lick remitteras till Utskotten, emedan det är en
gifven följd, att om den Proposition Herr Grefven
och Landtmarskalken i sådant afseende täcktes
framställa, blef besvarad med ja, motionen
kom att behandlas i ett sammanhang med Kongl,
Maj;ts Nådiga skrifvelse.
Ridd. o. A cl t Prot, IV, Band, 54.
Dtn 23 Maji t, m.
Friherre Cederström förenade sig'med Herr
Lefrén.
Grefve von Schverin: Ogerna ser jag, att
hvad som rörer det reglementariska inom Riddarhuset,
må underställas andras pröfning. Likväl
tillstyrker jag, att Ridderskapet och Adeln
ville bifalla den af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställda proposition om remiss
till OeconomieUtskottet. Ridderskapet och Adeln
har sin pröfningsrätt öppen och kan sedan
lika fullt höra RiddarhusUtskottet.
Herr Rothlieb, Anel\ För min del får
jag tillstyrka, att remiss måtte ske, på sått Herr
Grefven och LandtMarskalken proponerat. Detta
hindrar ej, att ju Ridderskapet och Adeln
har fullkomlig rättighet, att i sjelfva åmnet fatta
hvad beslut Ståndet godt synes, sedan Utskotten
inkommit med deras Betänkande,
Herr von Hartmansdorff 1 Om denna fråga
anses vala af* allmän beskaffenhet, inser jag ej
huru den skulle kunna remitteras både till RiddarhusUtskottet
och till något af Riksens Ständers
gemensamma Utskott. I sådant fall borda
den äfven remitteras till hvarje af de tre öfrige
RiksStåndens enskilta Utskott. Huru enhet i
behandlingssättet då skulle kunna vinnas, år ej
få lått att inse. Att remittera frågan till OeconomieUtskottet,
vore att göra det reglementariska
deraf till önskningsmål; hvilket hvarken
torde vara riktigt eller förraonligt.
Ben 23 Maji t. ml
Herr Lefrén; Jag utber mig; att få blott
thed några ord besvara Herr von Hartmansdorffs
sednaste anmärkning. 34 §. Riksdagsordningen
upplyser nemligen* att mål kunna remitteras
till hvilket Utskott som helst, Utan att
Utskottens namri förändrat desse måls natur;
Denna frågas remiss till OecönomieUtsköttet lägger
således intet hinder i vägen för ämnets ändamålsenliga
behandling.
Herr Grefven och Landt Marskalken tiltkännagaf,
att, efter hvad han tyckt sig finna,'
den af honom sist framställde proposition blifvit
af Ridderskapets och Adelns pluralitet med
Ja besvarad; och då någon Ledamot sedermera
icke eller yrkat votering, ansåg Herr Grefven
och LandtMarjkalkerl all vidare discussion rörande
detta ämne vara Öfverflödig. Beträffande
åter Herr Lefréns motion, fingcéHerr Grefven
och LandtMarkalken hemställa,|om icke densamma
äfven kunde till Lag-Utskottet remiNteras.
Ropades Ja och Neji
Herr Grefven och LandtMarJkalkeii frågade*
om icke, sedan Kongl; Maj:ts skrifvelse^
hvilken innefattade enahanda fråga, som Herr
, Lefréns motion, blifvit af Ridderskapet och Adeln
remitterad, och Ståndet ågde öppet, att
Vid målets återkomst från Utskotten vidtaga deri
jrtterligare åtgärd, som kunde anses erforderlig;
teffliss af Herr Lefréns motion således vore ö£-
Den 23 Maji e, m.
verflödig, saint om icke Herr Lefrén på denna
grund behagade derifrån afstå.
Herr Lejrénl Då jag sista gången yrkade
remiss af min motion, skedde sådant endast för
att undanrödja ail tvifvel, huruvida Kongl. Maj;ts
Nådiga Skrifvelse skulle komma att remitteras;
men då nu, på sått Herr Grefven och LandtMarskalken
anmärkt, skrifvelsen i alla fall blif—
ver remitterad till Utskott, återkallar jag så
mycket hellre motionen, sorn den blott gjordes
för att bringa saken å bane*
Friherre Cec srjtröin: Gerna skulle jag med
Herr Lefrén instämma i återkallandet af den
utaf honom och mig väckte motionen, om icke
just genom den en lucka blifvit fylld, som i
afseende på sjelfva hufvudsaken uti Kongl. Maj;ts
Nådiga Skrifvelse blifvit leornad öppen. I anledning
af den remiss som sker af denna sednare,
få Riksens Ständer vål ett Reglemente och
en Lag uppgjorde förden händelse , att åhörare
komma att bevista RiksStåndens öfverlåggningar;
men frågan om sjelfva denna offentlighets införande
år icke bestämdt väckt. Derigenom att
Herr Lefréns och min motion äfven blifver remitterad,
få Utskotten sig ålagdt, att afgifva ett
Betänkande, som i ett sammanhang afhandlar ej
blott frågan om publiciteten utan äfven om ett <
reglemente för verkställigheten och en Lag emot
de förbrytelser, som dervid af åhörare möjligen
kunde begås. Om den första frågan afslås
förfalla de andra af sig sjelfve; antages åter den
förra, så inåste åfveo de sednare stadfästas.
J)rn 2.1 Maji e, m.
Det år således angelägit att motionen varder till
bägge Utskotten remitterad, jemte Kongl. Maj:ts
Nådiga Skrifvelse.
Friherre Anckarsvärd'. Jag kan ej förstå,
på hvad grund Friherre Cederström och Herr
Lefrén begära remiss af deras motioner, innan
Ridderskapet och Adeln, genom beslut, förklarat
om frågan anses vara af allmän beskaffenhet,
hvarigenom Ridderskapet och Adeln skulle frånkänna
sig rättigheten, att för sin del ensamt
afgöra, huruvida offentlighet vid dess öfverlåggningar,
skulle ega rum eller icke. Åtminstone
anser jag frågan ej kunna remitteras till något
Ständernas gemensamma Utskott, utan vara hvarje
Stånds enskildta angelägenhet. Så vida Herr
Grefven och LandtMarskaJken vidare framställer
proposition om remiss, yrkar jag, att den må
ske till RiddarhusUtsfcottet, men ej till något
annat.
Herr Rosenblad'. Den af Herr Lefrén våek-2
ta motion angår offentlighet, ej endast vid Ridderskapets
och Adelns öfverläggningar, utan vid
samtelige Riksens Ständers. Då frågan således
år af allmän beskaffenhet, lärer den komma att
hvila pä bordet till nästa Plenum , innan remiss
deraf kan äga rum.
Herr hej ren : Om jag ej oriktigt fattat
Herr Grefvens och LandtMarskaikens till mig
gjorda framställning, var frågan om remiss redan
bifallen, och jag trodde, att min motion
afven helt och håliei. innefattades uti remissen
*54
Z)$n *5 Maji e. m.
af Kongl, Maj:ts Nådiga Skrifvelse, under förutsättning
att Utskotten skulle vara pligtige upp-:
taga ämnet i hela dess vidd. Så vida likväl
detta icke vore rätta förhållandet, nödgas jag
härmedelst nu åter upptaga min motion, hvaruti
jag tror mig handla conseqvent, då Herr
Grefven och LandtMarskalken till mitt eget orapröfyande
öfyerlemnade. att återkalla motionen
pljer icke.
Herr Grefven och LandtMarftalken förklarade,
att den af Ridders^apet och Adeln beslutade
remiss endast angick Kongl, Majds högstberörde
Nådiga Skrifvelse; och ehuru Hern
Grefven och LandtMarf talken korrt efter dess
första Proposition äfven ämnat framställa Proposition
till remiss å Herr Lefréns motion, flade Herr
Ho.ndtM.arf
tvänne remisser af enahanda ämne till samma
Utskott voro öfverflödige, samt af denna anledning
hemställt, om icke Herr Lefrén behagade
från vidare fullföljd af dess motion afstå. Då
likväl nu.Herr Lefrén åter önskat, att berörde
motion mätte upptagas och behörigen handläggas,
fann Herr Grefven och LandtMarskalken,
för dess del, sådant ingalunda kunna Herr Lefrén
förvägras.
Friherre Anckarsvärd: Jag lärer något otydligt
hafva uttryckt mig i mitt förra yttrande,
om någon irring deraf kunnat uppstå, huruvida
jag. förblandat behandlingen af Kongl. Maj:ts,
Nådiga Skrifvelse, och af den enskilda motionen,
. Jag får derföre förklara, att jag anse?
Den 23 Maji c, mi
remissen äf den förra afgjord; men att, i afseende
på den enskilta motionen frågan ar, om
Ridderskapet och Adeln förlorat rättigheten att
få ämnet handlagdt af sitt eget Utskott, eller
med andra ord om saken, som redan en gång
vid denna Riksdag är afslagen, nu åter kan
bringas å bane, derom blott RiddarhusUtskottet
lär kunna yttra sig. Jag tror att man afgör
för mycket i förväg om motionen blefve remitterad
till något annat än RiddarhusUtskottet,
hvilket på sätt jag förut sökt ådagalägga, är
det enda som bör få befattning med denna fråga.
Herr Lefrén.'. Då jag gjorde motionen, uH
tryckte jag klart ändamålet med densamma. Jag
begärde, att den måtte varda remitterad till vederbörligt
Utskott. Under discussionen har dertill
blifvit föreslagne Lag-, Oeconomie-, Constitutions-
och Riddarhus-Utskotten. För min del
har jag naturligtvis icke något emot, att motionen
remitteras till samma Utskott, sorn Kongl.
Maj:ts Nådiga skrifvelse, emedan enhet i behandlingen
derigenom vinnes. Jag förmodar, att
saken deraf ej förändras, att remissen icke sker
till ett af mig bestämdt föreslaget Utskott, hvil.
ket i alla fall torde kunna förstås under det af
mig nyttjade uttryck: vederbörligt Utskott.^
Friherre Cederström: Med verklig förundran
finner jag, att man med flit ej vill göra
skillnad emellan motion om offentlighet vid ett
särskildt Riks-Stånds och vid samtelige Riksens
Ständers öfverlåggningar. Friherre Anckarsvärd
befarar, att Ridderskapet och Adeln, genom re
-
Den 2.3 Maji e, m.
miss sf Herr Lefréns och min motion, till något
.Riksens Stånders gemensamma Utskott, skulle
frånkänna sig rättigheten att enskildt för sig
örn detta ämne förordna, men hvad har nu frågan
om publicitet hos Ridderskapet och Adeln
att göra med publiciteten hos alia RiksStånden
tillsammans? Kan det stå tillhopa rned den för
sakernas behandling stadgade Ordning, att en
fråga som angår samtliga RiksStånden, utarbetas
af ett Stånds enskilta Utskott? Af sådan egenskap
år den af Herr Lefrén och mig väckte motion,
och jag anhåller derföre, att den må varda
remitterad till något Riksens Ständers Utskott,
och ej till Riddarhus-Utskottet.
Friherre Anckarsvärd'. Jag kan icke, af
hvad Friherre Cederström anfört, finna mig
öfvertygad om något begånget misstag i mina
förra yttranden. Herr Friherren kunde hafva rätt,
om Ridderskapets oell Adelns öfverlåggningar
skedde i Plena Plenorum; men så långe vi rådpläga
uti ett eget hus, anser jag frågan om offentlighet
vid våra öfverlåggningar, icke lämpligen
kunna behandlas af något annat ån vårt
eget Utskott.
Herr von Hartmansdorff: Emedan jag trod*
de öfverläggningen vara slutad, hegärde jag ordet
för att anmäls inin reservation mot beslutet,
om remiss till Lag-och Oeconomie-Utskotten
af Kongl Maj:ts ifrågavarande Nådiga skrifvelse,
hvilken jag anser endast hafva bordt läggas
till haudlingarne, af de skål, som redan
J)en 23 Maji f m.
5^7
blifvit anförde af Grefvarne Mörner och von
Schwerin samt äfven af mig sjelf.
Grefve von Schwerin: För min del an
ser
jag remiss på frågan om offentlighet alldeles
onödig. Når de Lag-stadganden finnas, sorn
anses nödvåndige för offentlighetens införande,
må sedan hvarje Stånd för sig få besluta, hvad
dess local tillåter och Ståndet för godt finnér.
Men ej må frenne Stånd tillvälla sig rättighet,
att ålägga det fjerde, hvad som icke instämmer
med dess önskan. Af detta 'skål finner jag onö_
digt, att Ridderskapet och Adeln inlåter sig i
någon pröfning om offentlighetens antagande , då
den hos Ridderskapet och Adeln icke förr ån
vid nästa Riksdag kän komma i fråga. Det kan
hända då, att Ridderskapet och Adeln så talrikt
samlas, att fråga om Åhörares inlåtande
aldrig kan uppstå. För öfrigt får jag erinra,
att Rikets Ständer åro Svenska Folkets representanter.
De allmänna årender, öfver hvilka
de äga att gemensamt besluta, åro sådane årender,
som röra Folket. Hvad som icke rörer
Folket, hvad som rörer ett Stånd särskildt, eller
dess medlemmar särskildt, deröfver tillhör
det ej, hvarken andra Stånd eller dess medlemmar,
att sig yttra och besluta.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Friherre Cederström,: Frågan blir helt enkelt
afgjord, om man blott tillser, huruvida
Herr Lefréns motion år laglig, hvilket hvarken
år bestridt eller med skål kan bestridas. Når
538
Den 23 Maji t. m.
detta år gifvet, år det också klart, att emedan
alla motioner skola remitteras, denna ej eller
kan, på sått Grefve von Schverin föreslagit, uppskjutas.
Annat vore förhållandet, or. saken pröfyades
höra förfalla; men då den år rrkåndt laglig,
så skulle jag ej förmoda, att Herr Grefven
och LandtMarskalken vågrar proposition till remiss,
Grefve von Schverin: Jag anhåller att motionen
må antingen förfalla eller ligga på bordet
till nästa Plenum,
Herr Montgomrnerie förenade sig med Grefve
von Schverin.
Herr Grefven och LandtMarJkalken förklarade,
att den af flere Ledamöter gjorde begäran,
att Herr Lefréns jnotion måtte hvila på
bordet till nästa Plenum, icke kunde, enligt 4g
§. Riksdags-Ordningen, förvågras.
Justerades Pleni-Protocollen för den 5 och
7 i denna månad för- och eftermiddagarne.
Upplåstes och lades på bordet följande från
nedannåmde Utskott inkomne Utlåtanden:
Fran StatsUtskottet:
Af den 20 dennes t
N;o i63. I anledning af väckt motion om
Ocn 83 Maji e. m, 559
ändring i foreskrifterne för Hammarakattens ut-s
görande.
N:o i64. I anledning af Kongl. • Majds Nådiga
remiss uppå Lieutenanten Bergmarks underdåniga
ansökning om prolongation å arren^
det af Klabböhle L^axfiske.
N:o i65. I anledning af väckt motion, om
utgörandet af de så kallade Dejne - penpin^
garne,
N:o 166, I anledning af Kongl. Majrts Nådiga
skrifvelse, rörande föreslagen försäljning
till skatte af Kungsgårdar och Officers - Boställen,
N.:o 167. Öfver fy°ngk Maj:ts Nådiga Remiss,
i fråga om Statens ordinarie Räntors utgörande
i Skåne och Blekinge samt Bobus Län.
Fran Stats- och BevillningsUtskotten:
4J den 16 dennes :
N:o 168. I anledning af väckt mation, angående
särskilt anslag till Taxerings-kostnadens
bestridande inom Norrbottens Län.
Fran Lag- samt Allmänna Besvärs- och
OeconomieTJtJkottcn
Jf den 26 sisth April
N;o 5o. I anledning af väckt motion, as
-
Den 23 Maji e, m.
gående åläggande för Häradshöfdingarne, att visa
redo för Häradets andel af saköres-medel.
N:o 51. I anledning af väckt fråga, att Kgl.
LagComitéen måtte höras öfver alla Lagförslag,
samt deraf föreslå redactionen.
N:o 52. Angående föreslagen jemkning i
stängsel-skyldigheten bytesman emellan, då storskifte
eller enskifte för sig gått.
N:o 55. I anledning af yrkad ändring wti
nu gällande författningar, rörande skyldigheten
att deltaga i stängseln omkring skog oell skogsmark.
Af den 10 dennes:
N:o 54.v I anledning af yrkad förändring
uti regleringen af snöskbftnings- besväret, samt
ansvar för underlåten snö-plogning.
Af dén i4 dénnes: ■
N;o 55. Angående yrkad-förklaring af Kgt.
Kungörelsen den 6 April 1810, rörande skyldigheten
för Ledamöter af Ridderskapet och Adéln
samt PrésteStåndet. att för deras jord, hus
och tomter i Staderne, deltaga i allmänna åligganden.
N:o 56. I anledning af väckt motion, om
upphäfvande af Kongl. Stadgan om Jagt oell
Dju rfång, af den 10 April 1808, så vidt det
angår skallgång till rofdjurs utödande.
D?n 23 Maji e. tn.
Från Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet:
Af
den 2 dennes:
N:o. 72. I anledning af vackt fråga, om upphäfvande
af den innevånarne i en viss trakt af
Elfsborgs Län förunnade rättighet att idka Gårdfari-lian
del.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli
O. fjf. Lagerheim*
Tisdagen den 27 Maji.
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet hållet hos Högh
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
54a
B*n 27 Maji /. m.
Riksdagen i Stockholm, förmiddageri
den a3 Maj 1820.
S. D. Remitterades till
Siats- samt Allmänna Éesvärs- och Öecönomie-
Utskotten:
Herr Stjernstolpe^, Jonas'Magnus, Memorial,
innefattande anmärkningar vid Friherre Björnstjerna®,
Magnus, den i5 dennes förmiddagen
till bemälte Utskott remitterade Anförande* i anledning
af Herr Montgommeries, Gustaf, motion
angående upplösning af Krigs-Äcademieri
m. m. Ut supra*
S. D. Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
den 10 dennes under N.-o i56 afgifne,
samt den 21 derpå följde eftermiddagetl
på bordet lagde Utlåtande, i anledning af dé
hos Borgare- och BondeStånden gjorde anmärkningar
vid Utskottets den 25 sistlidne Mars meddeldte
Betänkande, rörande ifrågäställd förändrad
disposition af räntan å "Werndands Landt.
tärnsCassa; fann Ridderskapet och Adelil, att,
enär sistnämnde Betänkande redan blifvit den 1
sistlidne April af Ridderskapet och Adeln bifallet,
Utskottets ifrågavarande Utlåtande borde'
läggas till Handlingarne. Ut supra.
S. D, Föredrogos å nyo och gillades följande
från nedsnnåmnde Utskott inkomne, samt
den 21 dennes eftermiddagen på bordet lagde
Utlåtanden:
Den 27 Maji /.' ni, 5*5
'Från 'Stats Utskottet:
Af den i3 dennes:
N:o 157. Angående inlösen af fyra styckert
casserade RiksgåldsContoirets CreditSedlar.
N:o i5S. Om utvidgad Låkare-vård inom
Blekinge Lån.
N-o i5g. I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition om anslag å Slat för en sårskild
ProvincialLåkare inom Hårjeådahlen.
N:o 160. I anledning af våckt fråga om
åndring af de i Hallands Lån hittills följde grunder
för skattelösen af Kronohemman.
N:o 161. Om förändring i Mötes passevolance-afgifterts
utgörande.
N:o 162. I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Skrifvelse angående granskningen af Tull^
Verkets råkenskaper, jemte åtskilige dermed
gemenskap ågande motioner.
Fran Lagutskottet i
Af den i4 siftledne April:
N:o 48. I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Skrifvelse till Riksens Stånder, om ån_>
dring uti 5 Cap. 1 §. Missgernings- Balken.
Ut Supra,
544
Den 27 Maji J. m.
Utdrag af Protocollet hållit hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm, eftermiddagen
den 20 Maji 1820.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades följande
från Allmänna Besvärs-och OeconomieUtskottet
inkomne samt den 21 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Betänkanden:
Af den 21 sistl. April:
N;o 62. I anledning af väckt fråga om
tillstånd för de Finnar, som bo i de såkallade
Finnskogarne på Sveriges och Norriges^ grånsor
att få upprätta sårskilte Kyrkpr och Församlingar.
Af deri 15 dennes:
N:o 89. I anledning af väckt fråga om
förändring i Presträttigheternes utgörande.
Af den 20 dennes:
N:o 90. I anledning af väckt fråga att
Norrska Skepp måtte i Svenska hamnar be
handlas
lika med Svenska Skepp. Supra.
Upplåstes till justering följande.
Utdrag af Protocollet, hållit hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lag
-
Den 27 Maji J. m.
Lagtima Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
den 20 Maji 1823.
S D. Remitterades till Lag- samt Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskotten:
Kongl. Mij:ts den 16 dennes aflåtne samt
den 21 derpå följde förmiddagen på bordet
lagde Nådiga Skritvelse till Riksens Ständer,
angående offentlighet vid Ståndens öfveriåggningar,
med anmodan till Utskotten att, icke allenast
uppgöra ett fullständigt förslag till en Lag
för ordningens bibehållande bland de främmande
åhörare, hvilka kunna komma att Öfverläggningarne
bevista samt till bestämmande af det ansvar
hvarmed Öfvertrådelser deraf böra beläggas,
utan ock författade reglemehtariska föreskrifter,
som för offentlighetens verkställighet blifva nö^
dige och som ej mindre med lagstiftningen i allmänhet
, än hvarje medborgares rått böra vara
Öfverensstämmande. Ut Supra.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Jag vill erindra mig, att en särskild proposition
blef af Herr Grefven och LandtMarskalken för
hvarje sak framställd, så, att nemligen Lagutskottet
skulle uppgöra förslag till en lag för
förbrytelser, sorn begås af åhörare vid RiksStåndens
Plena, samt Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskottet det feglementariska j men
efter det nyss upplåste ProtocollsUtdragets lydelse,
synes det som, om bägge Utskotten skulle
gemensamt behandla målet. Propositionen var
Ridd. o. yld. Pr. IV. Band.
55.
Ä4® JD«* 27 Maji f. m*
ej sådan, och derföre böra äfven remisserna
vara åtskiljde.
Herr Grefven och LandtMarfkalken yt»
trade, att den af honom i Plenum den 25 denne»
framställde samt af Ridderskapet oell Adeln
bifallne proposition, innefattade hemställan om
Remiss till Lag- oell Oeconomie-Utskoffen af
Kongl. Maj:ts ifrågavarande Nådiga Skrifvelse
med anmodan till Lagutskottet att uppgöra ett
fullständigt förslag, så vål till en lag för ordningens
bibehållande bland dc främmande åhörare, hvilka
kunde komma att Öfverlåggningarne bevista ,
som till bestämmande af det ansvar, hvarmed
öfvertrådr Iser deraf borde beläggas , samt till
OeconomieUtskottet, att författa de reglernentariska
föreskrifter, sorn för offentlighetens verkståtlighet
blifva nödige; och som ej mindre med
lagstiftningen i allmänhet, ån hvarje medborgares
rätt böra vara öfverensstämmande • och
hemställde Herr Grefven och Landt Marskalken,
om icke alldeles enahanda ordalag kunde i
ProtocollsUtdraget inflyta, hvarigenom äfven de
befattningar, som blifvit Utskotten uppdragne,
särskildt för hvardera Utskottet komma att utmärkas.
Grefve von Schverin: Jag får blott fråga,
om då, efter hvad jag vill minnas, tvenne särskildte
propositioner blilvit gjmde, det icke äfven
bör vara tvenne serskilte remisser, och underställer
detta blott Herr Grefven» och LandtÄlarskalken»
ompröfvande.
Ven 8 7 Maji f. ne.
547
Friherre Ceder fl rom, Jacob: Då ämnet,
som af OeconomieUtskottet och Lagutskottet
skall behandlas, nödvändigt måste communiceras
med båda Utskotten, emedan annars det reglementariska
kunde komma att strida emot lagförslaget,
måste vål Utskotten sammanträda.
Deraf år dock icke någon följd att Oeconomie-'
Utskottet skall befatta sig med Lag förslaget,
utan blott att saken mellan Utskotten cornmuniceras.
Herr Montgcmmerie, Gvftaf: Emot Ridderskapets
oell Adelns beslut i detta afseende,
får jag anmäla min reservation, emedan jag
trodde, att detta ämne icke påkallat någon
handläggning.
Herr Zengerlein, Jacobi Äfven jag anhåller,
att få reservera mig emot Remissen till
Lag- Utskottet af Kongl. Maj:ts ilrågavarandö
Nådiga Skrifvelse.
/
Gref\e von Schwerin: Jag vill visst icke lägga
hinder i vågen för hvari Ridderskapet och Adeln
anser rikligt, samt Herr Grefven och LandtMarskalken
föreslagit; men hos Ridderskapet
och Adeln märktes i sista Plenum oro, i afseende
på behandlingssättet af detta mål. Jag
skulle önskat att denna oro hade kunnat blifva
skingrad, men jag tror ej att den blifver det,
ifall, hvad man framställt under tvenne särskilta
propositioner, skall innefattas uti en remiss.
Jag ,rygSar nr ig likväl fullkomligen i denna
del till Herr LandtMarskalken, och om han ej
Den 27 Maji f. »1.
anser Remisserne böra åtskiljas, gör jag ej någon
svårighet.
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade,
det han i sista Plenum, på sått det
dervid af RiddarhusSecreterareu förde Protocoll
jemväl utvisade, uti en enda proposition innefattat
den då beslutade remissen till Lag- och
Oeconomie-Utskotten; men likväl särskildt utmärkt
de befattningar, hvilka borde tillhöra
hvardera Utskottet, alldeles såsom Herr Grefven
och LandtMarjkalken nyss för Ridderskapet
och Adeln uppgifvit.
Grefve von Schwerin: Jag hörde ej an
nat,
ån att proposition först gjordes på remiss
till Lagutskottet, och att först en fjerdedels
timme derefter, den om Remiss till OeconomieUtskottet
blef gjord. Ridderskapet och Adeln
ansåg det reglemer.tariska böra höra till
Dess eget Utskott, och då Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition om Remiss
till OeconomieUtskottet, tycktes tankarne vara
delade. Jag begärde då ordet, och yttrade, att
Ridderskapet och Adeln alltid hade sig öppet,
att remittera frågan till sitt Särskildta Utskott,
ifall hvad de andra Utskotten föreslagit, icke
convenerade Ståndet.
Grefve Posse, Carl Hindric". Jag instämmer
med dem, som reserverat sig emot hela
remissen. Jag yttrade mig icke offentligen sistledne
Pleni-dag, men jag ropade Nej. Jag var
ej nog säker och hemma uti Grundlagens olika
Den 27 Maji f. m.
punkter, men min känsla sade mig, att remissen
icke var riktig, i följd af hvad jag hade
hört hår under discussionen yttras, af mera
kunnige mån. Jag ansåg mig likväl böra vika
för Herr Grefvens och LandtMarskalkens samt
andre upplyste talares skäl att tillstyrka remissen.
Emedlertid finner jag nu mera, att 48 §.
Riksdagsordningen uttryckligen stadgar, hvilka
föredragnings-åmnen åro, sorn till öfverläggning
kunna framställas. Dessa åro nemligen:
1:0 ”Konungens propositioner, som å Riks”Salen
eller sedermera under Riksdagens lopp,
”blifvit till Stånden eller Stats-Utskottet Öf”verlemnade.
”
2:0 "Mål, som genom Protocolls-Utdrag
”eller Deputationer från MedStånden commu”niGeras.
’’
■5:o ”Utskottens Betånkanden och Förslag.”
4:o ”Motioner gjorde i Plena af någon vid
”Riksdagen då närvarande Ståndets Ledamot.”
Det år således hår på intet sått fråga om
Kongl. Skrifvelser. En Kongl, proposition skall
enligt 87 och 89 §• § RegeringsFormen , nödvändigt,
för att vara gällande, undergå granskning
af Högste Domstolen och StatsRådets yttrande
skall äfven vara bifogadt. Sorn detta ej
ägt rum, anser jag billigt, såsom Herr Grefve
Carl Stellan Möner, en af våra äldste Ledamöter
föreslagit, att den Kongl. Skrifvelsen borde
hafva blifvit lagd till Handlingarne. . Detta år
hvad formen rörer. Hvad åter angår sjelfva
D»n 37 AJtifi f. m.
saken , så år den också oriktig. Den år ett ingrepp
uti Ståndens rått, att ensamme besluta
uti det, som år hvarje Stånds egen sak. SUiteligen
framståiler denna sak Ministérens åtgärder
i en tvifvelaglig dag, då den ej handlar i
Öfverensstämmelse med sina ord. Den säger
vål nemligen, att den bifaller publiciteten, men
Uppställer tillika dervid sådane vilkor, som göra
den omöjlig. I stället för att låta denna fråga
behandlas som en reglementarisk åtgärd för
hvarje Stånd, fordras nu som ett vilkor, att
alla fyra RiksStånden dertill skola gifva deras
samtycke. Således har Minisféren under uttryck,
hvilka gifva tillkänna önskan om publicitet,
fra mstållt hinder sorn förekomma dess verkställ,
lighet, må hända , under Ministérens lifstid. På
desse skäl grundar jag min reservation.
Herr Printzenskjöld, Axd, förenade sig
med Grefve Posse.
Herr Rothlieb, Axel: Då jag tillstyrkte
remissen, fattade jag ej annat, ån att RiddarliusUtskottet
äfven skulle få befattning med ämnet,
sedan det från Lag- och OeconomieUtskotten
återkommit; och jag tar mig frihet hemställa
huruvida en åtgärd, som rör Riddaihuset,
icke äfven bör af RiddurhusUtskottet behandlas.
Herr af Uhr, Gitjtaf, och Herr Renier/vård.
Pehr Adamy iörenade sig med Gref*
v* Posse,
Dtn 37 Maji f. m.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hindric: l
anledning af den fråga, sora blifvit våckt om
remissen, torde det tillålas mig förklara, att
det icke synes mig på något sått vådligt, om
remissen afgår i det skick den år författad.
Jag tror alt den blott innefattar frågan om uppgörande
af det reglementariska af OeconomieUtskottet
och Lagtörslaget af Lagutskottet;
Ridderskapet och Adeln alltid obetagit att yttra
sig i hufvud-frågan, hvilken ej år remitterad;
ifall Ståndet skulle anse det reglementariska
samt Lagförslaget vara bntaglige. ' Jag tror ett
Lagutskottet ej kan såtta sig i verksamhet till
stiftande af en Lag, utan att det reglementari
ska
år uppgjordt, för hvilket Utskottet skall
stifta Lagen. Således finner jag att remissen titan
fara kan afgå. En annan fråga år, om remissen
någonsin borde hafva beslutits; men den
saken år redan ^afgjord, jag tillstyrker således
godkännande af ProtocollsUtdraget,
Grefve von1 Schwerin förklarade, det han
afstod från vida e fullföljd af den utaf honom
mot ProtocollsUtdraget gjorde anmärkning.
Herr Berghman, Ambrosius Magnus; Jag
finner besynnerligt, att sedan Ridderskapet oell
Adeln redan genom beslut afslagit frågan örn
publicitet, Ridderskapet och Adeln nu i anledning
af den Kongl Skrifvelsen, ingått på dess
remitterande. Remissen förutsätter nästan ett
bifall till sjelfva saken. Jag anhåller således att
få anmäla min reservation och tror, att Riddersk&pet
och Adeln blott hade bordt till Kongl.
55a
Dm 57 J/«/f /. to.
Maj:t inberätta att Ståndet vid denna Riksdag
redan i detta ämne fattat sitt beslut.
Herr von Hohenhausen, Michael: Med
lifligaste glädje och tacksamhet åhörde jag Kongl.
Majds Nådiga proposition om publiciteten, och
jag skulle tro mig fela mot min Riksdagsmannaplikt
, om jag ej med beredvillighet ginge motionen
till mötes, ty min öfvertygelse år fast
och djup, ej allenast om nyttan af publiciteten
vid Riksens Ständers öfverlåggningar, utan äfven
om det tvingande behofvet deraf vid närvarande
allmänna upplysning , om Riksens Ständer
uti deras söndrade sammansättning, skola
förmå ingifva Nationen ett starkt och varaktigt
förtroende. Jag förenar mig således om remissen,
ehuru jag skulle hafva trott att ett särskildt
Utskott låmpeligare hade kunnat behandla
frågan och många sessioner dertill icke behöfts,
sedan den förut af 2;ne RiksStånd så
omständligt blifvit afhandlad.
Grefve Posse: Det år i följe af Herr v. Hohenhausens
framställning, som jag anhåller få fästa
uppmärksamheten deruppå, att det ej var en
Kongl, proposition, som i afseende å pupliciteten
ankommit, utan en Kongl, skrifvelse, som
ej bör förblandas med en proposition, hvilken
måste vara på annat sätt beskaffad ån denna,
för att bära det namnet. Jag tror äfvenledes,
att alla de personer, som af vigtiga skål önska
publiciteten, finna sig bedragne, om de vilja stödja
hoppet derom på den Nådiga skrifvelsen. Den
tyckes åsyfta att tillintetgöra publiciteten för en
Den 27 Maji f. m.
553
lång tid. Det år otvifvelaktigt, att då accessoi*
rerne skola uppgöras af Lag- och OeconomieUtskotten,
och således tre Stånds pluralitet och
Konungens sanction fordras till dessas afgörande,
måste deremot sjelfva hufvudfrågan om
publiciteten vara underkastad fyra Stånds sammanstämmande
beslut, för att kunna åga rum;
Genom den Kongl, remissen har man troligen
tillintetgjort publiciteten, åtminstone för en lång
tid. Huruvida sjelfva publiciteten i öfrigt år
önskvärd, år en annan fråga, hvaröfver jag
snart torde få tillfälle yttra mina tankar, då Herr
Lefréns motion förekommer.
Herr Tham, Wollrath: Jag hemståller ödmjukast,
huruvida de frågor Grefve Posse väckt',
nu böra sysselsätta discussionen hos Ridderskapet
och Adeln. Hår år blott fråga om verkställighet
af ett redan fattadt beslut angående
remiss; ej om att upphäfva det samma. Frågan
år blott huruvida ProtocollsUtdraget år författadt
i enlighet med Ridderskapets och Adelns beslut.
Jag tror, att Friherre Anckarsvärd har utredt
detta, och då Grefve von Schwerin afstått från
sin anmärkning, hemställer jag, att proposition
måtte göras på ProtocollsUtdragets gillande , samt
att vi ej i förhand må uppehålla oss med discussioner,
som icke leda till något afgörande
för det närvarande.
Herr von Hartmansdorff, August Grefve
Posse har tillåtit sig, att tala om åsyftningen af
Konungens skrifvelse; men jag tror ingen åga
att yttra sig öfver åsyftningen af någons skrif
-
Zjcn a <r Maji f. m.
teliga eller mundteliga anföranden, utöfver hrad
ordalagen tydeligen uttrycka; och jag anser mig,
vid närvarande tillfälle icke böra underlåta denna
anmärkning. Hvad sjelfva saken angår, så
tillstyrker jag att Ridderskopet och Adeln måtta
bifalla remissen sådan, som den i ProtocollsUtdraget
är upptagen, emedan jag ej kan finna
annat, ån att detsamma år öfverensstämmande
med Ridderskapets och Adelns beslut.
Grefve Posse: Jag har ej tillåtit mig, eller
velat göra någon tydning af skrifvelsen, i annat
afseende, ån hvad sjelfva uttrycken gifva
tillkänna; ty om man granskar skrifvelsen, och
jemför den med Grundlagen, så blir publiciteten
mindre trolig, ån den var förut. Detta har
jag trott mig böra framställa till Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet. Saken talar för sig
sjelf.
Uppå derefter af Herr Grefven och Landt-i
Marskalken gjord proposition, fann Ridderska—
pet och Adeln för godt godkänna ProtocollsUtdraget,
så lydande:
Utdrag af Protocollet hållit hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm, eftermiddagen
den 23 Maji i8i3.
S. D. Remitterades till
Lag- samt Allmänna Besvärs- och, Oeconomie-
Utskotten:
Kongl. Maj:ts den 16 dennes aflåtne, samt
i*n % i derpå följd# förmiddagen på bordet Uf
-
©en 27 Maji J. m.
de Nådiga Skrifvelse till Riksens Stander, angående
offentlighet vid Ståndens öfverläggningar,’
med anmodan till Lagutskottet att uppgöra ett
fullständigt förslag, så väl till en Lag för ordningens
bibehållande bland de främmande åhörare,
hvilka kunna komma att öfverläggningarne
bivista, som till bestämmande af det ansvar,
hvarmed öfverträdelser deraf böra beläggas; samt
till OeconoinieUtskottet, att författa de reglementariska
föreskrifter, som för offentlighetens
verkställighet blifva nödige, oell som ej mindre
med Lagstiftningen i allmänhet, än hvarje medborgares
rätt böra vara öfverensstämmande. Ut
supra.
Föredrogos å nyo och gillades följande från
nedannåmnde Utskott inkomne, samt den aå
dennes eftermiddagen, på bordet lugde Utlåtanden:
Frän
StatsUtskottet:
Af den 20 dennes \
N;o 164. I anledning at Kongl. Maj:ts Nådiga
remiss uppå Lieutenanten Bergmarks underdåniga
ansökning om prolongation å arrendet
af Klabböhle Laxfiske.
N:o i65. Om utgörandet
Dejne - penningarne.
N:o 166. I anledning af Kongl. Maj.-ts Nådiga
skrifvelse, rörande föreslagen försäljning
till skatte af Kungsgårdar och Officers - Boställen,
5j6 Den 27 Maji /. m.
Från Stats- ocä BevillningsUtskottem ’
de/i 16 dennes:
N:o 168. Angående särskilt anslag till Taxerings-kostnadens
bestridande inom Norrbottens
Län.
Från Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie UtJKotten
Af den 26 sistl. April
N:o 5o. Angående åläggande för Häradshöfdingarne,
att visa redo för Häradets andel af
saköres-medel.
N:o 52. Angående föreslagen jemkning i
stängsel-skyldigheten byemän emellan, då storskifte
eller enskifte för sig gått.
N:o 53. I anledning af yrkad ändring uti
nu gällande författningar, rörande skyldigheten
att deltaga i stängseln omkring skog och skogsmark.
Af den 10 dennes:
N:o 54. I anledning af yrkad förändring
uti regleringen af snöskottnings-besväret, samt
ansvar för underlåten snö-plogning.
’4f den i4 dennes:
N:o 56. I anledning af väckt motion, om
Den 27 Maji f. m. 55/
upphäfvande af Kongl. Stadgan om Jagt och
Djurfång, af den i3 April 1808, så vidt det
angår skallgång till rofdjurs utödande.
Företogs till pröfning Lag- samt Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottens den 26 sistl.
Februarii afgifne, samt den 20 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Utlåtande, i anledning
ef väckt fråga, att LagComitén måtte höras öfver
alla Lagförslag, samt deraf föresslå reda-j
ction.
*
Herr von Hartmansdorff, Auguft: De
sammansatte Utskotten hafva ansett stridande emot
87, 88 och 89 paragrapherne RegeringsFormen,
att Författningar, som skola utfärdas,
förut må af LagComitéen granskas, och redactionen
till Lag-förklaringar af den samma föreslås.
Jag inser ej att de åberopade paragrapherne
lägga något hinder i vägen för denna
granskning. Kongl. Maj:ts rätt att besluta saken
och bestämma uttrycken, skulle ej inskränkas af
LagComiténs redactions-granskande åtgärd; ty
om Kongl. Majd ej vore nöjd med Comiféens
anmärkningar, så stöde det honom alltid öppet
att gifva Författningen den ordalydelse han behagade.
Mig synes det både önskeligt och för
närvarande lätt görligt, att en sådan granskning
skedde af den redan befintliga LagComiténs Ledamöter,
så väl i afseende på Lag-förklaringar,
som i afseende på oqconomiske och police-författningar.
Den tidsutdrägt, som derigenom
kunde härröra, bör vara ringa, emot den, sorn
35*
Den 27 Maji J. m.
uppkommer genom otydliga eller stridiga förrättningar.
Det torde också vara allt ör mycket
hegardt af Konungens förvaltande Embetsman,
sorn egenteligen hafva att göra med sak, att de
till den grad skulle sysselsätta sig med formerne,
att icke något derutinnan möjligen uraktlåtes.
En omständighet kan sågas vara hinderlig,
den nemligen, att LagComitéen ej är statlig varande.
Men LagComilén måste dock förblifva,
åtminstone till dess Lagen hinner fullbordas.
Det vöre då väl, om de Författningar, som emellertid
utfärdas, blefvo granskade, så att de
fullkomligen öfverensstämde med förslaget till
den blifvande allmänna Lagen. Detta kan ej
varda pröfvadt förrän vid nästa Riksdag, och då
hafva Riksens Ständer, om dem så nödigt synes,
tillfälle att besluta LagComiféens fortfarande.
Jag vågar således underställa Ridderskapet och
Adeln, om icke denna åtgärd, som molionairen
föreslagit, är riktig, och om icke Betänkandet
bör återremitteras.
Friherre Cederjirdm, Jacob: Då LagCo
mittéen
är en anstalt, som blott ar temporair
och för ett bestämdt ändamål, kan jag ej inse
något skäl att afvika från de former, hvilka redan
äro föreskrifne, och tror det ej vara med ord.
ning och nytta öfverensstämmande, att föreskrifva,
det Kongl. Majit i alla frågor af en viss beskaffenhet
skall höra LagComitéen, hälst den tid
kari emotses, då sådant icke blifver möjligt, när
nemligen LagComitéen upphörer.
Herr Grefven och Landt Marskalken frå»
ven 27 Maji f. m*
gärle, om R i cidersirap et och Adeln ansåg Lagoch
OeconomieUtskottens ifrågavarande Betänkande
böra, i anledning af de utaf Herr von
Hartmansdorff dervid gjorde anmärkningar, till
Utskottet återremitteras.
Ropades Ja och Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarskalken
gjorde proposition till bilall af Betänkandet.
Ropades äfven Ja och Nej.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner;
Adolph Göra/i: Jag tror visserligen, att det
kan vara tämmeligen likgiltigt, hvilket som be.
slutes, antingen bifall eller återremiss, men jag
hemställer, hvad ändamålet skulle vara med en
återremiss. Betänkandet, efter hvad jag kunnat
fatta, innehåller:
i) En anmärkning, att Kongl. Maj:t vid
vigtiga fall inhämtat LagComitens Utlåtande öfver
sådane ämnen, som varit af allmän omfattning;
och
sJ Den allmänna anmärkning, att då RegeringsFormen
föreskrifver den ordning, hvaruti
förändringar skola ske, och LagComitéen blott
ar en temporair anstalit, det ej synes vara naturligt,
att göra ett särskilt allmänt stadgande,
som afviker ifrån den allmänna ordningen, då
Kongl. Majit i alla fall icke är hindrad att hö
-
Den 27 Maji /. m.
ra Comitéen. Jag tycker, att Utskotten således
tydligen utredt förhållandet, och vet ej
hvad dervid kan vara att tillägga. Jag ser ej
att en ovilkorlig föreskrift i detta afseende, blott
en önskan, kan af Riksens Ständer framställas;
Kongl. Majit kan deruppå göra hvad afseende
Han behagar; men en sådan önskan är öfverflödig,
då det visat sig, att Kongl. Majit i vigti-r
ga frågor redan hört LagComitéen. Således tror
jag ej att en återremiss kan behöfvas.
Herr von Hartmansdorff: Jag instämmer
med Herr Grefve Mörner deruti, att saken blott
kan framställas som en önskan till Kongl. Majit,
oell att det på Honom beror, att derå göra
hvad afseende Honom godt synes. Men om
detta voro ett skäl, att ej sysselsätta sig med
ämnet, skulle OeconomieUtskottets åtgärder i
allmänhet vara öfverflödiga. Det kr ej blott för
Lag-förklaringar, som granskningen skulle äga
rum; utan äfven för politie- oell hushålls-mål.
Hvad det angår, att LagComitéen ej är beständig,
så har jag redan anmärkt, att man åtminstone
kan begagna den till dess allmänna Lagen
varder antagen, och dymedelst sörja för, att under
tiden utkommande Författningar varda öfverensstämmande
med riktiga former. Jag yttrade
äfven, att om man finner Comitéens fortfarande
nödigt, så berodde det på Riksens
Ständers pröfning att sedermera derom besluta.
Herr Lagerhjelm, Pehr-, Då jag har den
öfvertygelse, att en och samma Auctoritet alltid
bör
Den 97 Maji /. Jfc,
bör ansvara för redactionen af de Lagar och
stadganden, hvarefter Domstolar hafva att rätta
sig, så kan jag ej annat än instämma med Herr
von Hartmansdorff i dess begäran, alt en sådan
önskan, som blifvit föreslagen, till Kongl. Maj;t
måtte framföras. Da den lemnäs till det afse.*
ende Kongl. Maj t deruppå täckes fästa; inser
jag ej något hinder för dess bifallande; likväl
lärer ordningen fordra, att Betänkandet återremitteras,
hvarföre jag derom anhåller.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Då Herr Grefvens oell LandtMarskalkens propo.'
sition tycktes med tämmeligen allmänt Ja, hafva
blifvit besvarad, att nemligen vid Utskottets Utlåtande
måtte bero, lärer saken nästan kunna
anses såsom afgjord. För min del får jag tillägga,
att allt hvad sägas kan och sägas bör, synes
mig redan vara sagdt i Utskottens Betänkande,
hvarföre jag derå tillstyrker bifall.
Herr Grefven och Landt Mar/kalken förnyade
dess förut gjorde proposition om bifall till
Lag- och Oeconomie-Utskottens ifrågovarande
Utlåtande, hvilken proposition med Ja besvarades.
Herr Grefven och LandtMarslalken tillkännagaf
att Plenum komme kl. half5 till 6 i eftermiddag
att fortsättas.
Ridd. o. Ad, Prat. IV, Band, 56.
56a
pen 57 Mnji J. bi.
Föredrogs å nyo Stats- och Lag-Utskottets
den 9 dennes under N;o i5o afgifne, samt den
i5 derpå följde eftermiddagen på bordet lagde
Utlåtande, i anledning af väckte motioner, rörande
HofRättens öfver Skåne och Blekinge
ställande på Indragnings-stat, samt upphörande
af en AdvocatFiscalen i Kongl. Götha HofRätt
tillagd ersättning -för förlorade sportler.
Herr Printzenjkjåldt Carli Då det ifrågavarande
Betänkandet innehåller tvänne så skiljaktiga
ämnen, att de hvart för sig kunna och
höra afgöras; förbigår jag det förra om den nya
HofRätten, hvars mindre nödvändighet Grefve
Hård redan så utförligt bevisat, att föga eller
intet lärer dervid kunna tilläggas, och inskränker
mig blott till hvad sorn angår sportel- ersättningar
för AdvocatFiscalen i Götha HofRätt.
Härefter uppläste Herr Printzenjkjöld följande:
(Se
Bilagan N:o 1.)
Friherre Ancharfvard, Carl Henric: Vid
det nu ifrågavarande Betänkandet uppstår först
fragan om nödvändigheten af den nya HofRätten.
Nyttan af densamma, för den Provins, i
hvilken den blifvit förlagd, vill jag ej bestrida,
tvärtom tror jag att den är af stor fördel;
men då fråga är om ett Öka dt Stats-anslag, så
är det ock innebyggarne i de nordligaste provincerne,
hvilka lika bidraga dertill, som innebyggarne
i Skåne. Det synes således förhasta dt,
att, då man saknar tillgångar att göra en sådan
Beit *7 Ma/i /. m.
inrättning af ÖfverDoroatolar, attalia få åtnjuta
lika fördelar, för den provins, som ej häröfver
20 mil till ÖfverDomstolen, inrätta en ny, när
det står qvar för de norra provincerne, att till
deras OrverDomstol hafva till och med öfver
100 mil. ‘Deremot vill jag ej ingå uti pröfning
om anslaget bör afslås eller ej.
Grefve Hård har så väl utredt denna fråga,
att jag dervid låter bero; men jag anser det
vara Riksens Ständers åliggande, att till Kongl.
Maj:t framställa den önskan, att man vid dylika
tillfällen i framtiden med mera varsamhet må gå
till väga. Antingen måtte nödvändigheten af deri
nya HofRätten redan vid förra Riksdagen hafva
varit funnen, och då hade frågan derom, samt
om medel till densamma, bordt öfverlemnas till
Riksens Ständer, hvilka, om de ansett HofRätten
nödig, visserligen icke skulle hafva vä»
grat medel; eller ock, då framställningen vid
sista Riksdagen icke gjordes, tror jag, att på
mellantiden emellan 1818 och 1820, ett så
stort behof deraf icke hade kunnat uppkorti»
ma, att saken ej kunnat lippskjutas till inne»
varande Riksdag. Det är helt olika att besluta
om en inrättning, som redan är gjord,
och att besluta om en ny. Det vöre nu, att
för m}u?ket compromettera Regeringen, att afslå
anslaget, i synnerhet som nyttan är afgjord för
provincen; men jag hemställer till Ridderskapets
och Adelns pröfning, hvilka följderne skulla
blifva, om ett sådant förhållande utan anmärkning
finge vinna stadga. Det skulle medföra,
att alla möjliga inrättningar på sådnflt Sätt kunr
364
T)en 57 Maji f. m,
de på förhand sättas i verkställighet, för att
tvinga Ständerne att, äfven emot nödvändigheten,
dertill anskaffa anslag. Jag anhåller derföre, att
en skrifvelse måtte afgå till Kongl. Majit, som
för framtiden tryggade oss, i afseende på såda- -  ne ämnen , der vårt bifall, och der medel äro
nödige. Hvad sednare delen, angående AdvocatFiscalen
beträffar, förenar jag mig med dem,
som deremot framställt betänkligheter. Ämnet
iir så utredt af sakkunnige personer, att det är
öfverflödigt ingå uti pröfning deraf. En omständighet
är dock af betydenhet. Jag kan ej medgifva,
att sportlar äro en löne-inkomst, som tillhör
fullmagten. Jag hemställer just i anledning
af hvad en värd Ledamot nyss yttrat om en
Embetsman i KammarCollegium, som begärt och
erhållit löfte om ersättning, i och för det ifrån
Kammar-Collegii befattning dragne utfärdandet af
Fullmagter för KronoFogdar, om nu en sådan
sportel-ersättning meddelas, så skola ju i
alla fall Fullmagter in. m. gifvas ut, och lösen
derföre erläggas. Det blir således blott en ökad
Stats-'utgift, och en löne-förhöjning åt en annan
Embetsman. Jag inser ej någon rättvisa i dylika
ersättningar. Hvad beloppet af den nu ifrågavarande
ersättningen angar, så får jag erinra, att
den utväg en värd Ledamot föreslagit till dess
utrönande, nemligen uppgiften till TaxeringsComitéen,
varit fullkomligen tillgänglig för Styrelsen,
och man borde veta, om Styrelsen vidtagit
någon åtgärd, att erhålla underrättelse
huruvida, sportlarne varit så stora, då ifrån
Kammar - Collegium en sådan uppgift
lätt hade stått att erhålla. Af dessa anled
-
Z>rn 27 Maji f. rtu
ningar anhåller jag, att Betänkandet i alla dess
delar måtte återremitteras.
Grefve Posse, Arvid: Då jag i sista Plenum
hade den åran anmäla mig, var det egenteligen
i ändamål att besvara de anmärkningar,
som af en vård Ledamot då gjordes emot StatsUtskottets
Betänkande, i hvad det rörer de
5oo R:dr, som blifvit anslagne AdvocatFiscalen
i Götha Hof-Rått, i ersättning för förlorade
sportler; men jag har sedermera hört flere anmärkningar
framställde emot inrättandet af
HofRåtten öfver Skåne och Blekinge , och jag
tar mig derföre friheten yttra mina tankar äfven
i denna del af ämnet.
Utskottens Betänkande innefattar 5:ne frågor.
Den första: om HofRåtten öfver Skåne
och Blekinge år nyttig eller skadlig, i anseende
till L igskipningen, eller, med andra ord, om
den bör bibehålLs, eller upphöra, år af den
beskaffenhet att Kongl. M-ij;t deröfver åger ensam
beslutande rått, och Rikets Ständer kunna
blott frambära de underdåniga önskningar, hvartill
omståndigheterne föranleda;  hvaremot de
öfrige frågorne om HofRåttens Ledamöters och
Betjenings uppförande på Ordinarie Stat, samt
om ifrågavarande anslag till AdvocatFiscalen i
Götha HolRått åro sådane, som Rikets Ständer,
oberoende af Konunga-makten, afgöra.'
Mig synes derföre att en ordentelig behandling
af detta ärende Inde fordrat, att Lag-Utskottet
först inkommit med sitt Betänkande om behofvet
af HofRåttens inrättande och att, 6edan
Den 2" Maji j. m.
Stånderne deröfver fattat Beslut, StatsUtskottet
efgifvit utlåtande om anslagen. Sistnämnde Utskott
hade vål då saknat tillfälle att, på sått nu
skett, framkasta den reflexion, att tillgångar lill
HofRåttens uflönande tilläfventyrs kunde komma
att brista; men jag tror att dermed icke varit
mycket förloradt, ty Stånderne böra erhålla
bestämda yttranden från deras Utskott, ide mål
som dit remitteras, _, och kunna icke åtnöjas
ined gissningar.
I frågan om nyttan af den nya HofRåtten,
och nödvändigheten af dess inrättande, år jag
af samma tanka som Lagutskottet; och jag grundar
min öfvertygelse i detta fall på den erfarenhet
jag fått under den tid jag varit Ledamot
i både Svea och Götha HolRåtter, samt UnderDoniaie
under HofRåtten öfver Skåne och
Blekinge. Redan år i 8 15 då jag sednast gjorde
tjenst i Götha HofRått, var antalet af derstädes
anhångige Rättegångar och andre ärenden
så stort, att deras afgörande omöjligen
kunde medhinnas, utan voro betydliga balancer
oundvikliga: icke derföre att, på sätt Herr
Grefve Hård yttrat, målen befunnits incompletfa ,
ty i sådant fall skulle vid årets slut alla till föredragning
lårdige ärenden varit afgjorde, hvilket
dock aldrig inträffat under den tid, sorn
Herr Grefven eller jag minnes tillbaka, utan
derföre att göromålens mängd var större, ån
vanliga menskliga arbets-förmågan. Dessa balancer
hafva sedermera år ifrån år ökats, och
om icke någon åtgärd vidtagits till afhjelpande af
denna »lågenhet, tkulls det kanske slutligen kommit
Den 17 Maji j. m.
derhän, att Rättegångarne i allmänhet blifvit
äldre än Parterne. Herr Grefve Hård har vidare
anfört, att orsakerne till mängden af Rättegångar
äro tillfälliga, och att således behof*
vet af den nya HofRåtten år öfvergående. Jag
medger visserligen, eller rättare sagt, det vore
orimmeligt att bestrida, att, då anledningarne
till Rättegångar upphöra, upphöra äfven Rättegångarne,
och i samma mohn minskas Domarnes
göromål; men månne dessa orsaker ännu
icke finnas? eller år det troligt, att de snart
skola försvinna? Såsom sådane uppgifver Herr
Grefven penninge-förlågenheten, som föder lagsökningar,
och nåringarnes aftynande, hvarifrån
en mängd brott hafva upprinnelse. Att den såkallade
allmänna förlägenheten ännu finnes, derom
hafva vi bordt blifva öfvertygade genom
flere värde Ledamöters yttrande i detta ämne;
och huruvida man bör hoppas, att den snart
blir afhulpen, synes mig icke så afgjordt. Åtminstone
torde det vara för tidigt, att på detta
hopp grunda sitt omdöme i andra vigtiga frågor.
Jag tror dessutom, att lag-sökningarne säkrast
skola upphöra, om man vidtager sådane
åtgärder, att dylika Rättegångar hastigt blifva
afgjorde, ty de fullföljas i ÖfverRåtterne oftast
derföre, att Gåldenåren önskar utdraga på tiden
med betalningen, och om han finner att
detta ändamål förfelas, skall han häldre låta
bero vid UnderDomarens beslut, ån öfverklaga
detsamma, utan hopp stt derigenom kunna bereda
sig någon förmån; hvaremot det icke lärer
kunna betviflas, att han, äfven öfvertygad
om rättvisan å motpartens sida, icke lärer un
-
Den 37 Maji f. m.
derlåta att begagna en sådan utväg, om han
»ned visshet kan påråkna, att hans betalningsskyldighet
derigenom uppskjutes ett, kanske IFre
år , hvilket måste intråffi då HolRålterne åro
så öfverhopide af göromål, sorn Götha HofRått
hittills varit. De förbåttrade CriminalLagar,
dem Herr Grefven uppgifver såsom ett
medel att förekomma brott, kunna och böra icke
hastigt tillskapas. Förslaget till en ny MissgerningsBalk
i vår Lag, år ånnu icke utarbetadt,
och då det blir färdigt, fordras Stånders
och Konungs sammanstämmande Beslut för att
göra det gällande. Hvem inser det icke, att
många år erfordras, innan detta kan tillvågabringas,
ty om ån LagCommittéens arbete skulle
vid nästa Riksdag blifva Stånderne förelagdt,
låra de dock omöjligen vid samma Riksdag kunna
slutligen afgöra ett så vidt omfattande ämne.
Men äfven om de genom ett underverk
kunde genast erhålla dessa förbättrade Lagar,
skola de dock blifva utan verkan, om Domrarne
betagas möjligheten, att med skyndsamhet
och kraft tillämpa dem. Straffen åro icke stadgade
endast för den brottslige, utan äfven till
varning för andra, och denna varning uteblifver
om med verkställigheten fördröjes. Den afsky
brottet väcker hos Allmänheten , då det begås,
förvandlas ofta genom tids-utdrågt med straffet,
till misskundsamhet för förbrytaren, och Nationen
vånjes på detta sätt, att med mindre
motvilja betrakta sjelfva brottet, hvilket torde
vara den största olycka, som kan träffa ett sam_
hålle. Af Herr Grefvens eget yttrande hämtar
jag ytterligare anledningar till den förmodan att'
Cert 27 Maji f rtt.
569
LagUtskottets betänkande år riktigt. Han säger
nemligen att i Götha HofRått utgjorde
afgjorde vädjade och instämde , lottade besvära
och underståldte brottmål, jemte besvarade Kongl.
Remisser år 1812 ett antal af 2o58 och 1821
2,58 f, sqmt sådane mål som utan Communication
afgjorts år 1812 io5i och 1821 3,606.
Det anmårkes väl härvid, att sådane mål, sorn
afgöras utan Communation, icke åro af betydenhet;
men då jag för min del medger, att
de icke medföra synnerligt hufvudbry, torde
Herr Grefven deremot å sin sida ej bestrida,
att så långe man icke uppfunnit mekaniska inrättningar
för dessa måls afgörande och expedierande,
erfordras dertill både tid och arbete,
och jag behöfver icke erindra Herr Grefven ,
att inom Götha HofRått alltid en Division,
d. v. s. förr utredjedel nu 1‘.fjerdedel of HofRåttens
personal, år sysselsatt endast med dylika
mål; ådragandes sig det oaktadt icke förebråelsen
att vara sysslolöse.
Men om ock jag skulle lyckats att ådagalägga
, det sådane omständigheter verkeligen varit
för handen, att några åtgärder nödvändigt
borde vidtagas, hvarigenom Råttegångarnes hastigare
afgörande bereddes, möter mig dock
den invändning, att detta ändamål kunnat med
mindre kostnad vinnas, om Götha Hof-Rått
tillökts med en Division, och att genom HofRåttens
förläggande i Skåne, Råttegångarnes
antal snarare bör ökas ån minskas, då Parterne
nu kunna med mera lätthet fullfölja deras
tvister i ÖfverRåtten. Att detta sednare icke
}
5j®
Den 27 Maji /. nt,
år med förhållandet enligt, torde finnas deraf,
att 1821 eller samma år, som den nya HofRåtten
inrättades, afgjorde jag vid LagmansTingen
i Skåne iner ån 3oo mål, då deremot
enligt de underrättelser jag erhållit, vid sistlidit
års LagmansTing icke fullföljts mer ån omkring
200, således 1 tredjedel mindre ån föregående
året; hvaremot jag medgifver, att målens
hastigare afgörande kunnat till hufvudsaklig
del vinnas medelst en ny Division i Götha
HofRått, och att denna utväg varit för Staten
mindre kostsam, ån den som vidtagits, mendet
fanns troligen ett annat icke mindre gällande
skål för Regeringens Beslut i detta fall, och
hvilket skål jag tror mig berättigad åberopa, enär
jag såsom Domare under den nya HofRåtten,
just år bland deras antal, för hvilka det kunde
anses mindre angenämt att höra; Jag menar
nemligen en närmare tillsyn å de under HofRåtten
lydande Em bets- och Tjenstemän. Må
man icke tjrda min tnening så, att jag härigenom
velat påstå, att Götha HofRått i detta afseende
visat någon efterlåtenhet. Jag har endast
velat utmärka, hvad som synes mig påtagligt,
att det i samma inolin varit omöjligt för
vederbörande i Götha HofRått att med noggrannhet
tillse, om alla Tjenstemän under dess
vidlyftiga jurisdiciion, fullgjorde deras skyldigheter,
sorn def hör vara lått för vederbörande
i dep nya HofRåtten, att med sinj uppmärksamhet
följa de lå Tjenstemän, sorn derunder
lyda. Alt en nyttig verkan häraf redan försports
, vågar jag försäkra, och jig fruktar icke
att blifva motsagd al de Skånes och jBItkipges
Den 27 Majt f. m. 57 j
innevånare, sorn åro Ledamöter så vål af detta
som öfrige RiksStånden.
Det återstår att besvara anmärkningen mot
StatsUtskottets utlåtande angående de 5oo R:dr
till AdvocatFiscalen i Götha HofRått, och jag
anser det vara tjenligast, att i detta afseende
göra en jemförelse emellan AdvocatFiscals-tjensten
och den tjenst, sorn innehafves af den vårda
Talaren, af hvilken de hufvudsakligaste anmårkningarne
blifvit gjorde, nemligen Håradshöfdinge-sysslan.
Både AdvocatFiscalen och Häradshöfdingen
hafva lön på Ordinarie Stat t
men deras största inkomster utgöras af såkallade
sportler, bestående för den förra i andel
af böter och lösen för handlingar, samt för
den sednare egenteligast i sådan lösen. Begge
erhålla fullmakt på tjensten med dertill hörande
lön och öfrige inkomster , och i begges fullmakter
utrnårkas de districter eller jurisdictioner
, hvaröfver de blifvit Ernbetsmån. Om nu
t. ex- ett af de 5 Härader, som utgöra Öster
och VesterRekarnes Domsaga, derifrån skiljdes,
så skulle säkerligen innehavaren, ehuru hau
finge behålla hela den Ordinarie Löneri och ehuru
hans göromål blefvo färre genom Domsagans
förminskning, likväl anse sig berättigad
till ersättning för förlusten af de sportler han
kunnat påräkna af det frånskiljda Häradet. M*d
samma rått synes mig en AdvocatFiscal kunna
fordra en sådan ersättning, då ett eller annat
Lån afsöndras från den HofRått, der han år
AdvocatFiscal. Jag har vål h$rt sågas, att ifrågavarattde
anspråk vöre desto obilligarc, sorn
5t*
Den *7 Maji /, m.
det skulle förutsätta, att AdvocatFiscalen bordo
hållas skadeslös, i händelse den Lag, hvarigenom
stadgas böter, deraf honom tillkommer andel,
upphåfdes, men det torde förlåtas mig, att
jag finner denna liknelse alldeles icke lik. En
sådan fordran, om den någonsin väcktes, kunde
endast sättas i paralell antingen med den Secreteraren
i KammarCollegio, enligt en värd Ledamots
tillkännagifvande, skall sökt göra gällande,
eller ock med det påstående om ersättning,
hvartill HSradshöfdingarne möjligen kunde
finna sig föranlåtne, om Expeditions-Iösen blefve
nedsatt. Ingen af desse Tjenstemän kunna åtnjuta
andra sportler ån de, som grunda sig på
gällande Lagar och Författningar, men deremot
vore det efter min tanka våldsamt, att efter godtycke
fråntaga dem desse. Denna grundsats har
redan år 1818 blifvit af Rikets Ständer godkänd,
och jag år öfvertygad, att den icke heller nu
skall förkastas. I afseende på Summans belopp
år jag visserligen icke i tillfälle, att bestämdt
yttra mig, men jag har dock anledning förmoda
att det icke år öfverdrifvit, ty jag påminner
mig, att då jag gjorde tjenst, som Ledamot i
Götha HofRItt, deltog jag ofta i Beslut, hvarigenom
UnderDomare fälldes till ganska betydliga
böter, deraf AdvocatFiscalen tillkom hälften;
och jag får såsom exempel anföra, att
HofRåtten nyligen dömt en tillförordnad Domare
i Skåne, att för försummelse i tjensten
plikta emellan 2 och 3ooo R:dr Banco. Jjg
förbigår, att yttra mig angående lagligheten af
de såkallade Domboks-penningarne, och jag vill
ehuru de åro en med gammal häfd bekräftad
1?
l)tn if Maji f. ntl
5tS
inkomst för AdvocatFiscalen i Götha HofRått,
icke anse dem såsom sådane sportler, hvarföre
han bör få ersättning. Deremot kan jag icke
instämma med Herr af Malmborg deruti, att
lösen för Gravations-bevis m. m. icke år för
AdvocatFiscalen af betydenhet. Jag tror för
min del, att sådane handlingar ganska ofta utlösas
i HofRåtten dels derföre, att man icke
sällan behöfver Gravations-bevis öfver flere hemman
belägne i sårskildte Härader, dels derföre,
att HåradsRålternes handlingar i de Domsagor;
der ordentligen tillgår, förvaras vid Tingsställen,
och åro således icke alltid, då utdrag deraf
begåres, tillgångdige för Domaren, som ofta bor
flere mil ifrån Tingsstället, stundom äfven utom
Domsagan.
Sluteligen kan jag icke afhålla mig från att
yttra min förundran deröfver, att Herr af Malmborg
anser Advoc?tFiscalens sportel-inkomst så
obetydlig. Herr af Malmborg har likväl förr
sjelf varit i Domare i Skåne, och jag tror mig
med säkerhet kunna antaga, att han då bibringades
full öfvertygelse derom, att AdvocatFiscalen
på den tiden inom Skånes område icke
saknade föremål lör sin Embets-åtgård.
Herr von Hartmansdorff, Augufl: I afseende
på nödvändigheten af HofRåtten i Skåne
och Blekinge, instämmer jag med den, som ansett
samma s<>k hafva kunnat uträttas genom en
förökning af personalen uti GÖlha HofRått.
Men, i afseende på nyttan, anser jag den vara
god, och att Riksens Ständer med tacksamhet
Dtn 2f Maji f, m.
böra erkänna det; ty man bör önska, att hvar
och en med största möjliga skyndsamhet må erhålla
rättvisa, och det år obilligt, att, såsom
en ledamot anmärkt, vissa medborgare skola hafva
öfver hundrade mils våg till öfver- Domstolen,
då de vilja hänskjuta deras sak under dess pröfning.
Snarare ån att inskränka HofRåtternes antal,
synes det således vara önskligt, att till de
Norra Landskapen äfven förlädes en sådan, i
stället för den ifrån dem altför aflägsna Svea
HofRått. Hvad deremot beträffar sättet till den
nya HofRåttens inrättande, så kan jag ej underlåta
att framställa några anmärkningar vid Grefve
Posses yttranden, att Kongl. Maj;t, i följe af
89 §. Regerings-Formen, och således Riksens
Ständer oåtspordt, ägde rått att göra en sådan
stiftelse. För min del kan jag ej tro att Konungen,
utan Riksens Ständers hörande, kan upprätta
en lagj Domstol, som Laren icke känner,
enär denna Lag skall s*ift is al Konung oell Ständer
gemensamt, hvilket år fallet med den, som
vid HofRätterna skall tillämpas.
Att den Skånska HofRåtten ej, såsom de
andra begge, varit upptagen i vår allmänna Lag,
år nyligen vitsordadt af den Kongl. pro| osition
som tili Riksens Ständer ankommit, angående
införande i Råttegångs-Ralken af ett stadgande
om vade-tiden till denna Öfver-Rått. Jag tror
ej heller, .att Embefstnån med lön på Stat kunna
tillsättas, utan att Riksens Ständer beviljat
medel dertill. Det kunde eljest hända, att Andra
Hufvud-Titeln blefve otillräcklig, och att
desse eller andra Embetsmån, icke fingo ut den
Btn 27 Maji f. nri
lön de borde erhålla. Jag anser det icke hafva
varit nödigt, att i den nya HofRåtten tillsåtta
en President, då en vice President eller
ett Ordförande HofRåttsRåd , kunnat utråfta deti
samma. Denna tillsättning synes icke heller hafva
Varit lämplig nu, då fråga år om indragning
af öfverflödiga Embeten, och om nedsättning af
dem, som fordom fått en numera öfverdrifven
värdighet
I anseende till frågan om sportel-ersåttningen
för AdvocatFiscalen uti Götha HofRått, så
år den af vidlyftigare beskaffenhet, ån att så lått
kunna afgöras. Man bör erinra sig, att det nu
i allmänhet år fråga om indragning eller förändring
af Embeten och Tjenster. Om Riksens Stån.
der börja, att med den ifrågavaraude frikostigheten
lemna sportel-ersåttning åt en, så låra de
ej kunna undgå, att på samma sått tillfredsställa
alla andra. Å Embetsmånnens sida, år det naturligt,
att de anse sina sportler, såsom en temmelig
säker och påräknad lön; samt att personer,
som i förlitande derå, intrådt i ågteriskap
eller andra förbindelser, eller försakat annan
tjenst och lön, ej kunna utan obillighet beröfvas
dylika inkomster. Saken tål derföre att noga
ötvervågas; och det bevisas ytterligare af
Friherre Anekarsvårds ganska rigtiga anmärkning,
att det vore för tungt för Staten om sportler
som tagas från en och gifvas åt en antan , skola
åt »len förre af allmänna medel ersättas, utan
någon återbäring af den sednare, till Staten. Jag
tror således^att den anmärkning Herr Printzenskjöld
gjordt, år grundad, och att den före va
-
*7.®
D*n 37 Maji /. m,
rande frågan är alldeles jemförlig med frågan
om den Tjensteman i KammarCollegium, som
förlorat sine påräknade sportler, hvilka andra
Tjenstemän i Kongl. Canzliet tätt uppbära, utan
att förut påräkna dem. Flera dylika händelser
kunna inträda. Om det till exempel händer,
att Tull-författningarne af Riksens Ständer
så förändras, att confiscationer försvinna eller
blifva sällsynta, så skulle de personer, hvilka
påräknat årlig inkomst af confiscationer, blifva
densamma förlustige. Likaså om förvaltningen
af de mångfaldige UtlåningsCassorna förändrades
och de förflyttades till StatsVerket, så skulle
de Embetsman som dem förvaltat, förlora de
betydliga sportler, som dervid varit att förtjena.
Rirlderskapet och Adeln torde således finna, att
den liknelse Herr Printzenskjöld gjort, icke varit
så olik, som Grefve Posse förmenat, och att
närvarande fråga om sportel-ersättning, torde
böra behandlas efter så allmänna och stränga
grundsatser, att de kunna tjena till rättesnöre
för ett billigt iakttagande, både af Statens och
Embetsmännens ömsesidiga kraf, vid den blifvande
regleringen af Rikets Styrelseverk. I sådant
afseende vågar jag underställa Ridderskapet
och Adeln, om ej frågan rörande sportelersättningen
finge hvila intill dess Särskilta Utskottet
inkommit med sitt Betänkande, och deruti
förmodligen uppgifvit några grunder för dylika
ersättningar i allmänhet. Till förekommande
af den förlust Staten lider genom de händelser
Friherre Anckarsvärd anmärkt, skulle jag
för min del vilja föreslå, att Staten här, såsom
i
Dm 47 'Maji /. m. Ä?7
i åtskilliga Norrska EmbetsVerk, uppbure sportlarne
sjelf, och att Embetsmännen deremot lönades
af Staten. Jag får derföre vördsamligen
tillstyrka återremiss.
Herr Tham, Wollrath: Jag vill ej länge
uppehålla Ridderskapet och Adeln. Jag anhåller
blott, att till hvad Herr Grefve Arvid Posse
yttrat, i afseende på nyttan af den nya .HofRätten,
få göra några tillägg, som ej torde vara
titan vigt För 5o år sedan kunde Götha HofRätt
på tvänne divisioner, utan någon särdeles
balance oell utan uppehåll afgöra de mål, som
blifvit dragne under dess pröfning Sedan har
antalet af civile och crintinele rättegångar så
stigit, att HofRätten behöft arbeta på f3ma divisioner,
och att den, innan Skånska HofRätten
inrättades, begärde den femte. Justitiae-Canzlerens
EmbetsBerättelse för år 1822 upplyser bäst
förhållandet. I Kongl. Svea HofRätt hade hvar
Ledamot haft 53 mål, men i Götha HofRätt
io4 mål, oaktadt i Skånska HofRätten hvar Ledamot
hft 85 mål, eller mera än Ledamöterne
i Svea HofRätt Jag tror att detta visar nödvändigheten
och nyttan af Skånska HofRätten,
ty om de till Skånska Hof - Rättens afgörande
hänskjutne mål, hade ännu varit qvar på Götha
HofRätt, så hade säkert en högst obehaglig bal.
lance uppstått. Jag har varit arbetande der,
såsom hörande till HofRättens Betjening, och känner
således hvad jag äfven sedan som rättsökande
haft tillfälle se, och kan intyga, att, nem
Bidd.
e. Ad. Prof. 1V. B-nd. 07.
r
37®
Dtn 57 Maji /. m.
ligen sessionerne räcka från klockan 9 till klockan
1. Kan Ilända mera hastighet kunde vinnas,
om en annan arbetsmethod vidtoges, och
handlingarne icke genomlästes, då målen föredragas,
utan blott af Referenten omtaltes; men
jag lemnar derhän, 0111 säkerheten skulle blifva
densamma. Man har sagt, att tidens händelser
föranledt ökningen af Rättegångarne, och att
dessa händelser torde upphöra att verka. Jag
är ej obekant med handelserne, men jag förenar
mig med Grefve Posse deruti, att jag ej ser någon
utsigt till håridelsernes snara undanrödjande.
Dessa händelser äro dessutom understödde af
det liberala system, att underlätta rättegångar,
hvilket nu följes. Ju mera gamla Lagen förlamas,
ju mera dess stadganden 0111 rättegångars
missbruk komma i glömska, ju mera skola rättegångarne
ökas. Må hända har äfven den tilltagande
hågen att skrifva, och den stigande
half-upplysningen ökat Rättegångarne, då man
derigenom företagit sig att läsa Lagen och tyda
den på sitt eget sätt, samt att i följd deraf anställa
Rättegångar. Så länge våra Lagar ej genom
skärpte förordnanden hindra Rättegångarnes
missbruk, så länge ej den trätgiiige blir
näpst genom dryg Rättegångskostnad, utan tillfället
lättas till Rättegångar, så länge är äfven
behofvet gifvet af ökade Domstolar. Jag vill ej
bestrida, att en ny Division i Götha HofRätt
möj! gen hade kunnat fylla ändamålet, men jag
ber få fästa uppmärksamheten deruppå, att Skåne
är den Provins, som mest fått vidkännas tidens
händelser, genom en svårare behandling i
afseende på militniriska inrättningar, och att det
gen 2? Maji f,
vöre en billig compensation, om provlncen 1 da
civila kunde erhålla en lättnad, som tiden fordrar.
Förlasten för Staten är ej särdeles stor.
Största förlusten är för de Fullmägtige i Jönköping,
sorn förut haft sig uppdragit att föra da
Skånska Rättegångarne, men de böra trösta sig
så länge hvar Ledamot i Götha HofRätt årligen
ännu har 100 mål. Jag tillstyrker således, lika
med Grefve Posse, att LagUtskottets Betänkande,
om Skånska HofRättens bibehållande bi fal—
les. Deremot, då Stats-Utskotfet ej definitift yttrat
sig om anslaget, tror jag, att i afseende på
HofRättens uppförande å Stat, Betänkandet bör
återremitteras. Hvad åter angår frågan om AdvocatFiskalen
Hedenstjerna, kan jag ej annat
an instämma ide anmärkningar, som blifvit gjorde
, samt tror, att exemplet kunde för vida utsträckas,
och blifva farligt, i händelse någon
reglering skulle ske vid de civila EmbetsVerken,
emedan derigenom, ersättningar kunde uppkomma,
som skulle borttaga all vinst af indragningarne.
Grefve Marner, Cart Stellam Det kan
visserligen icke motsägas, att den 1 Skåne etablerade
HofRätt är för StatsVerket betungande;
men då den tillkommit af skäl, att i de södra
orlerne påskynda Rättegångs-ärenderne, då den
i trenne år varit organiserad af upplyste och
skioklige Embetsman , och LagUtskottet tillstyrkt
dess bibehållande, så lära Riksens Ständer
ej kunna undgå, att bereda sådane tillgångar,
hvarigenom desse Embetsman blifva på Rikets
Stat uppförde. StatsUtskottet har i sitt Ut
-
pen ty Maji /. m.
låtande yttrat, att medel ej kunna dertill finna»,
utan att öka Bevillningen. Denna utväg bör
vara den sista, då hvar och en känner, att Bevillningen
redan är tung. Jag tror dessutom,
att Stats Utskottet nog tidigt yttrat detta. Utskottet
hade bordt afbida den tid, då utgifterne
i ett sammanhang regleras. Af dessa skäl, yrkar
jag lika med Grefve Posse, Friherre Anckarsvärd
och flere, att Betänkandet måtte återremitteras,
och att de här anförde skäl måtte
leda till en annan princip. Hvad AdvocatFiscalen
angår, finnes mycket, som talar bade för
och emot, och frågan är kinkig, men jag hemställer
tjock med Grefve Posse, att denne allmänt
aktade Embetsman, icke må förlora alltför
mycket, utan erhålla en billig ersättning.
Herr Ribbing, Arvid". Det var i anledning
af Herr Grefve Hårds skrifteliga dictamen,
och Friherre Anckarsvärds samt Herr Printzenskjölds
dermed instämmande j^ttranden, till ogillancle
af LagUtskottets Betänkande, rörande
Christianstads HofRätt, som jag begärde ordet
Sedan dess har Herr Grefve Posse så utförligen
sedt förhållandet med de upptagne arbets-förteckningarne
och calculerne deröfver, att
jag med förbigående af detta, blott vill fästa
uppmärksamhet vid hvad Herr Grefve Hård
mera direct mot sjelfva Betänkandet andragit.
Herr Grefven fäster sig synnerligen dervid
att Lagutskottet ansett såsom gällande anledning
till den nya HofRättens inrättande, ylen
mängd göromål som i sednare tider tillkomijjit.
K>*n *7 Maji f. nt.
Herr Grefven anser deremot denna Srenderne*
förökning vara passagere och att tvistemål skola
framgent aftaga, brott minskas och genom
förbättrade Criminal- och ^olisLagar, hushållning,
arbetsamhet samt förtjenstlöses sysselsättning
m. m. processer af sig sjellt afstadna. På
dessa glada utsigter i en framtid har icke Lagutskottet,
jag medger det, vågat bygga sitt betänkande.
Erfarenheten att Rättegångar på det
hela varit i jemt tilltagande, i nion af ökad folkmängd
och utveckling af flere rätts-förhållanden,
har af Utskottet blifvit åberopad till stöd för
hvad Herr Grefven, utan dess ledning, trott
att hvar och en kunde inse. Vidare anförer
Herr Grefven, att Christianstads HofRätts inrättning
skall medföra olägenheter af flere måls
dragande under högre Rätts pröfning, men om
an så vore, hvilket Herr Grefve Posse nyss
sökt vederlägga, månne saknad af tillfälle att få
rättelse i Domstolars beslut är det, som rätteligen
bör förekomma måls fullföljd. SÖker man
brist, för att lära sig hushålla? Säkerligen skulle
rättsökande här i Staden och kringliggande
orter anse ganska hårdt, om man ålade dem,
för följden af sina mål att vända sig till Götha
HofRätt och manne icke samma förhållande blefve
i Skåne och Blekinge, om HofRätten där
skulle indragas. Detta skäl, utgörande det ena
af de hufvudsak]igaste för Utskottets Betänkande,
finner jag icke vara af Pierr Grefven verlerlagdt;
det andra, eller möjligheten för HofRätten
att hafva ett närmare inseende öfver UnderDomstolarne
och Lagskipningen derstädes, har
Herr Grefven alldeles förbigått och, såsom Lag
-
Den iy Maji J. m.
Utskottets yttrande anfört, att Skånes och Blek in•
ges behof af nya HofRättens förläggande i
Christianstad icke barde betvifla*; men Utskottet
har visserligen icke velat gå andras omdöme
i förvåg med en så vigtig utsago, som ej
eller i Betänkandet sådan igenfinnes, utan derstår
3 efter anförande af flere skål, att desse
provincer varit närmast i behof att få afhulpne
svårigheter vid bevakandet af deras rått, framförandet
af deras klagan, jemte följderne af
uppehållen lagskipning, Herr Friherre Anckarsvärd
har yttrat, att de Norra provincerne, såsom
ännu längre borrt belägne, hade varit lika
berättigade att få en HofRått hos dem inrättad,
men månne man icke vid ett sådant omdöme ,
bör taga i beräkning, att der finnes kanske på
an ån ga qvadrat-mil, • icke så mycket folk, sota
på ett tunneland i Skåne. Shiteligen h 1U nitas ^
det Herr Grefve Hård velat, att Lagutskottet
skulle förklarat Christianstads HotRäft för mindre
nödig, att Riksens Högloflig© Ständer derefter
likväl ieke skulle fordra dess indragning,
ut^n bibehålla HofRåtten på det förändradeskäl,
att sedan den en gårig blifvit af Regeringen
inrättad, Riksens Ständer häldre gjorde
en uppoffring, ån en förändring häruti Med
ali aktning för desse Herr G ref vena tänkesätt,
tror jag dock att på Lag-Utskottet, vid Betänkandets
afgifvande, ingenting annat bordt inverka,
än frågan 0111 HofRåtlens bihr hållande vore för
lagskipningens jemna och onibrutna gång nödig
och nyttig.
Herr Rothlieb, Axe! anförde skrifteligen i
(Se Bilagan N;o 2-)
Den 27 Maji J. m.
585
Herr Rothlieb tilläde derefter munteligen,
det han för öfrigt instämde i den åsigt Grefve
Mörner yttrat.
Herr Manner stam, Johan'. Jag torde först
få yttra mig, i afseende på någre anmärkningar
som blifvit gjorde, rörande tidpn oell sättet
för HofRåttens instiftande. Man har sagt, att
antingen hade behofvet deraf kunnat förutses
■vid förra Riksdagen, eller ock hade dermed kunnat
uppskjutas till denna. I detta afseende får
jag upplysa, att Götha HofRått först efter sista
Riksdagen inkom till Kongl. Maj:t med anmälan
om behofvet af en femte division. Redan
hade denna HofRått tid efter annan fått
en sådan förökning af göromål, att den arbetade
på fyra Divisioner. Frågan var således,
att antingen Öka Götha Hof-Rått med
en ny Division , eller att utflytta denna Division
, för att deraf formera en ny HofRått.
Visserligen hade den förra utvägen medfört
något mera besparing, men jag tror, att
dervid borde tagas i betraktande de skäl i allmänhet,
som tala för en åndamåls-enlig organisation
af Domstolarne. Det år icke för Lagskipningens
gång och enhet af någon vigt att
flera divisioner arbeta på samma ställe, hålst
dessa Divisiqner , fastän de innefattas under benämning
ef en HofRått och sitta i samma stad,
likväl arbeta särskilt. Det torde deremot vara
svårt att med skål bestrida , att det icke för en
landsort år nyttigt att hafva sin ÖfverDomstol
på närmare afstånd Jag har vål hört anmärkas,
att närheten förorsakar att Domstolen mera
besråras, och att Råttegångarne, genom låtthe
-
Den 2j Maji f. rn.
ten att utföra dem, ökas, men för min del tror
jag, att besväret för Domstolen icke bör taga»
i beräkning, efter som Domstolar oell andra
EmbetsVerk åro till för landet, och icke landet
för EmbetsVerken. Det kan visserligen hända,
att en och annan trätgirig part, genom närheten
till Domstolen uppmuntras att söka den
samma; men deremot kan ock inträffa att mången
part, som åger skål till klagan, afhåiles ifrån
sin talans fullföljande derigenom, att HofRåtten
år för mycket aflägsen. Man har anmärkt,
att Skånes innebyggare hafva närmare
till Götha HofRått, ån de Nordliga provincerne
till Svea HofRått; men vid fråg-rn om organisation
af allmänna inrättningar, lärer man alltid
nödsakas göra skillnad emellan ödemarker
och tätt befolkade Länder, der odlingen redan
stigit högre, ån den någonsin kan hinna i Rikets
Nordliga Provincer. Således år ej detta
skål gällande, ehuru jag år öfvertygad att omen
allmän utflyttning af Hof - Råtternes Divisioner
kommer att åga rum, borde åtminstone en deraf
förläggas mera i Norr. I alseende på beräkningen
af fördelen och olågenheterme af denna
Hof Rått, har jjfg redan nämnt, att den sårskildte
Hof Rätten, visserligen kostar mer ån en
tillagd Division i Götha HofRått, men att jag
tror fördelarne af den nya Hol Rätten vida öfverväga
denna icke betydliga kostnad. Dessutotjj
ber jag att få fästa uppmärksamheten deruppå
att det nya Lag-förslaget åsyftar en sådan fördelning
af HofRåtterne och att det skulle leda
till vida större kostnad att på en gång göra
denna förändring, ån stt efter hand den verk
-
T)tn 27 Maji f, *1,
stålla. 0:n, på sätt en vård Ledamot förmoda.
tillökningen af göromål i Gölina HofRått,
blott skulle vara ternporair och R ittegångs årenderne
i denna HoiRått framdeles skulle minskas,
så kan vid blifvande ledigheter, indragning
derstädes småningom ske af en eller flere
Divisioner och på samma sätt tillökning ske vid
andra HofRåtter, ifall göromålen sådant skulle
fordra. -En Ledamot har trott, att någon förändring
genom HofRåttens inrättande skulle
hafva skett i RåttegångsOrdningen eller Allmänna
Lagen. Detta år likväl icke förhållandet.
Den enda Lagföråndring som år af nöden
rörer fatalie-tiden, och frågan derom blef uppskjuten
till Riksens Stånders sammankomst, för
ett genom proposition till dem framställas, hvilket
ock redan lärer skett. Jag anser således
för min del Lag-Utskottets Betänkande vara
grundadt på goda skål. Lagutskottet har blott
summariskt upptagit de hulvudsakligaste skålen
för HofRåttens bibehållande, förmodeligen derföre
att Utskottet funnit dem så lått fatt liga
och så uppenbara att de ej behöfde vidlyftigt
utvecklas. Också har jag för min del ej funnit,
att de anförde motskålen förtjena särdeles afseende
eller vederläggning. Grefve Posse och
Herr Tham hafva dessutom redan besvarat de
flesta anmärkningar, som blifvit gjorde mot LagUtskottets
Betänkande, att jag bör ej längre dervid
uppehålla mig. 1
StafsUtskoftet har, uti sitt utlåtande öfver
detta ämne förklarat, att det ej anser sig böra
Öfverflytta den nya HolRåtten på indragning*-
585
fitn. 2' Maji f- m.
stat; men i sådant fall inser jag ej, hvad ytterligare
åtgärd återstått Jör Stats-Utskoftet
för det närvarande, ån att antingen instämma
med Lagutskottet uti tillstyrkande för HofRåttens
bibehållande och dess uppförande på
Stat, eller ock att bestämdt densamma afstyrka
om skål dertill varit; så framt StatsUfskottet icke
velat uppskjuta sitt yttrande derom, för att
afgifva det i sammanhang med den allmänna
StatsRegleringen, som ännu ej till Riksens Ständer
inkommit och hvarvid denna utgift, lika
med öfrige utgifter, som på Stat skola uppföras,
egenteligen lärer böra komma under pröfning.
Jag kan således icke finna någon anledning
för Utskottet, ett för det närvarande yttra
sig, huruvida utgiften för den nya HofRålten,
mera ån någon annan, leder till ökning
af bevillningen. Då fråga år att granska
Statens utgifter och tillse hvilka besparingar
och indragningar böra ske, lärer vål råtta ordningen
vara den , att man icke undersöker ,
hvilka inrättningar som sist tillkommit, utan
hvilka åro af största allmänna nytta. Om SfatsUtskottet
utgår från denna grundsats, så tror
jag att besparingar icke blott af några Tusende
utan af några Hundrade Tusende Riksdaler
kunna ske, innan ordningen kommer till
den nya HolRåtten, att indragas.
Då proportion icke lärer kunna göras särskilt
på LagUlskottets Betänkande, instämmer
jag med dem, sorn yrkat återremiss af Beti
nkaudet»
Den 2 7 Maji f. m.
Friherre Wrangel, Henning: Det torde
kanske anses mindre låmpeligt, alt jag, såsom
Skåning, yttrar mig i delta ämne; men under
medvetande, att egna fördelar aldrig kunna verka
på min öfvertygelse, tvekar j ig ej att begng_
na‘ min yttranderätt, och sålunda inför Herr
Grefven och LaruliMarskalken samt Ridderskapet
och Adeln framställa mitt sått att se detta ämne.
Nationen år skyldig StatsUlskottet erkånsJa,
för dess beständiga bemödanden, att undvika
nya anslag , i en tid , då besparningar högljudt
påkallas af allmänna rösten, men i principen
bör ej ordet jVej ensamt vara gällande.
Detta ord vinner först styrka, genom ett nog
grant
öfvervägande vid jämförelsen af sakens nytta
och kostnad. I förra fallet bör Christianstads HofRått
bestämdt bibehållas, i motsatt fall upphöra.
Innan Christianstads HofRått kom i verksamhet,
behandlades brottmålen i Skåne, på ett för personliga
säkerheten högst vådligt sått. Man hörde
beständigt talas om tjufnad, lån, mord och dylika
brott, oell då sålunda våld gick för rått, var
detta oftast en naturlig följd af Götha HolRåtts
afstånd och dess öfverhopande göromål, hvarigenom
den hindrades att bevaka UnderRåtternes
mer eller mindre bristfull;» förhållande i Lagskipningen.
Sillan kunde den brottslige ertappas.
Flere exempel kunde härpå anföras. Om dessa
förhållanden ännu till någon del fortfara i Skåne
och Blekinge, så har man dock nu den tillfredsställelsen
och säkerheten, att brotten utredas;
oell jag vådj<r till hvarje Skåning och Blekingsbo,
om ej Christianstads HofRåtts Ledamöter, med
nit och drift söka bereda ett skyndsamt och rått
-
*88
Wtn Sy Maji j. m.
vist slut på alla brottmål. Om också Christianstads
HofRått skulle kosta några tusende Riksdaler
utöfver de förut varande anslagen, hemsfåller
jag, om icke Skåne och Blekinge åga någon
rått att fordra, det Lagen der med alfvar
skipas Deras större folkmängd och Stats-bidrag,
göra dem berättigade att tillgodonjuta full säkerhet
af Staten.
I anledning af den jemförelse jag framställt»
af förhållandet nu, och sedan Christianstads HofRått
inrättades, vågar jag vördsammast föreslå,
att Lag-Utskottets Utlåtande bifalles, och att af
Ståts-Utskottet yrkas anslag till HofRåttens bibehållande.
Man har aldrig sett Stater falla, för det att
lagskipningen varit hastig, eller för det man
sökt befrämja en större fullkomlighet i dess utöfning
, men vål hafva oredor, strafflöshet och
personlig osäkerhet verkat constitutioners och
den lagbundna frihetens upplösning.
Herr von Heijne, Georg: Grefve Posse
har yttrat, att det varit båttre, om, uti StatsUtskotfeis
betänkande i detta ämne, uttrycket
om ökad bevillning icke sett dagsljuset. Jag
medgifver, att detta uttryck ej varit nödvändigt,
-men Stats - Utskottet år ej i okunnighet
om att medel brista på de fleste Titlarne. På
StatsObligationer tror jag ej heller det vara riktigt,
att Stats-Utskottet bygger sitt tillstyrkande
of nya anslag under freden. Jag finner således
att det ej kan läggas Utskottet till last, om Ut~
Ben 37 Atoff f m. £53
skottet någon gång påminner, att det ej år bra,
att allt för mycket bevilja nya anslag. Då jag
i SfatsUtskottet kommer att yttra mig, skall min
röst blifva för Hof-Råtten, men jag tror ej, att
Utskottet bör uppbära förebråelser för dess yttrande,
att bevillningen genom anslag till denna
inrättning jemväl kommer att ökas.
Grefve Hard, Carl Gustaf, hade inlemnat
ett Memorial, hvilket upplästes, så lydande:
(Se Bilagan N.o 5)
Herr Munck af Rofenjhjåhl, Eberhard'.
Herr Grefve Posse har åberopat de här närvarande
Skåningars intyg om nyttan af den
i Skåne inrättade HofRätten. Jag för min del
får intyga, att, så vidt jag haft tillfälle inhämta
opinionen der, man allmänt var tillfredsställd
dermed, att Provincen upphörde att lyda under
Götha HofRätt, och fick den nya. Man hade
verkligen lange haft anledning förmoda, det målens
antal öfversteg Götha HofRätts tid och arbets-förmåga.
Hvad sjelfva sättet angår, på
hvilket den nya HofRätten tillkommit, så förenar
jag mig med dem, som yttrat, att Propositionen
om den borde hafva blifvit gjord vid
förra Riksdagen, i synnerhet som man af den
antagna finance-regleringen med säkerhet kunde
sluta, att Rättegångs-målens antal betydligen
skulle ökas. Men som Hof- Rätten redan tillkommit,
och är för de Provincer, öfver hvilka
den blifvit förordnad, nyttig, så tillstyrker jag
bifall till hvad Lagutskottet i denna del föresla
-
r
Utn 27 Maji /, nu
git, lag raedger för öfrigt visserligen, att con»
juucturen är skalden tili det ovanligt ökade antalet
af rättegångar; men jag tror icke med Utskottet,
att den oförsigtigt begagnade conjuncturen,
utan att den oförsigtigt tillskapade, dertill
mest varit orsaken. Allt industrieust företag
har de senare åren i Sverige kunnat anses oför.
sigtigt, ej så mycket genom de åtgärder, som
fiån Regeringens sida blifvit vidtagne, soln fast
mera genom dem, som utgått från Riksens Ständers
egne beslut. Den stora utsläppningen af
sedlar 1809 och 1810, mest till icke productiva
företag, och den sedan isynnerhet vid sista Riksdag
påföljande indragningen, är hufvudsaken till
den jemnt ökade mängden af Rättegångar; och
dessa åtgärder hafva åstadkommit en ej blott
oeconomi.sk,
frågan angår, huruvida rättegångarne skola för
framtiden ökas, så beror dess besvarande hufvudsakligen
af de Beslut, som Rikets Ständer
komma att fatta i afseende på finance-regleringera,
och de närmast dermed gemenskap hafvande
ämnen. Följas vid dessa Besluts vidtagande
samma åsigter, som vid sista Riksdag, så förutsäger
jag, att rättegångar skola ännu mer till ■
taga än hittills, oell att Statens utgifter skola
blifvit betydligt ökade genom anslag till nya
Domstols Ledamöter och nya förvarings-siällen
för galdbunde.
Hvad slutligen angår ersättningen till AdvocatFiscalen
i Götha Hof-Rätt, så afstyrker
jag den.
filin 27 Maji /. rrti
Grefve Posse: Med jaycken tillfredsställelse
liar jag hört, att nästan alla instämt deri,
att den nya flofRätten varit af beliofvet påkallad.
Flere hafva omtalt de nyttiga verkningar
densamma redan medfördt, och i fall någon
skulle galt så långt i bevisningen deraf, att dess
yttra nde möjligen kunde anses innefatta klander
mot Götha HofRätts åtgärder, är jag öfverlygad,
att han ej underlåter att närmare förklara sig,
på det att alla anledningar till misstag om rätta
meningen af hans anförande må undanrödjas.
Det är egentligen i anledning af Herr von
Heijnes svar på mina anmärkningar mot StåtsUtskottets
Betänkande, som jag anmält mig, och
anhåller lå förklara, att jag aldrig klandrat
StatsUf.skottets sparsamhets principer i fråga om
Stats-anslag, då det icke tillämpas i oträngt mål;
men jag har anmärkt, att Utskottet denna gången
framställt en gissning — ett tilläfventyrs,
hvilket synts mig så mycket mera oriktigt, som
StatsUtskottet är i tillfälle alt på ziffran bestämma
Statens ordinarie inkomster och utgifter; och
om nödig kännedom i detta afseende ännu icke
hunnit inhämtas, hade Ulskottet kunnat uppskjuta
med sitt yttrande till dess allmänna Statsregleringen
blifvit uppgjord. Jag tror således
ej att jag misstagit mig, och kan ej frångå hvad
jag yttrat.
Friherre JVrangel: Då jag gjorde en jemförelse
emellan de närvarande och förflutne tiderne,
i afseende på lagskipningen i Skåne; var
det visserligen icke min mening att klandra Gö«
}
Den 27 M*ji f. m.
tha HofRått. Jag år för obekant med dessa
ämnen, och för litet bekant med HofRättens
arbets-method m. m., för att-derom kunna yttra
mig; men jag tror att Christianstads HofRått
har medfört för mycken nytta, att icke många
ledsamheter för provincen skulle uppkomma om
den upphörde.
Herr Berghman, Ambrosius Magnus, hade
inlemat ett så lydande Memorial;
(Se Bilagan N;o 4.)
Herr Ribbing: Till besvarande af Herr
Grefve Hårds sednaste yttande, får jag nämna :
ett om det år en ofullståndighet i LagUtskottets
betänkande, att der icke finnes några arbets-förtekningar
eller calculer införde , så erkänner jag
visst med all tacksamhet, att Grefve Hård fyllt
denna lucka; men då complettering således föregått,
och Herr Grefven instämmer i resultatet
af betänkandet, vet jag icke, i hvad ändamål
återremiss begåres, hvilket jag likväl visst icke
vill bestrida,
Friherre Anckarfvård: I anledning af elis—
cussionen, synes det tämmeligen afgjordt, att pluraliteten
är för bibehållandet af Skånska HofRätten.
Således uppstår blott en betänklighet
i afseende på behandlingen af målet, nemligen
huruvida LagUtskottets Utlåtande kan bifallas,
och det oaktadt den del, som rörer Stats Utskottet,
kon återremitteras. Jag skulle önska å
ter
-
Den Maji J. m.
terremiss, först i afseende på hvad sorn blifvit
yttradt, rörande sportel-ersättningen för AdvocatFiscalen
i Götha HofRätt, och sedermera i
afseende på de tankar jag yttrat om nödvändighelen
af en underdånig önskan till Kongl.
M j;t, att för framtiden dylika mål, der anslag
äro af nöden, måtte uppskjutas, tills Riksens Ständer
sammankomma, så att de kunna grundlags-enligt
behandlas, och att ej Kongl. Majits i förväg fattade
beslut måtte äfventyra att blifva upphäfne,
antingen genom brist på tillgångar eller genom
Ständernes öfvertygelse om möjligheten att uppskjuta
hela åtgärden. Jag kan icke frångå denna
tanka, och ej eller undgå att förnya min begäran,
att, 0111 Ridderskapet oell Adeln delar
densamma,'1 den måtte med återremissen blifva
öfverlemnad till Stats-Utskottets handläggning.
På denna grund yrkar jag, att den del, som rörer
StatsUtskottet måtte återremitteras, men den
sorn Lagutskottet behandlat, bifallas.
Hans 1 Excellence Herr Grefve Mörner,
Adolph Goran: Då ämnet redan af flere värde
Talare blifvit fullständigt utredt, vill jag endast
anföra, att anledningen till den nya HofRätten
var, som nämnt är, att Götha HofRätt till K:gl.
Majit inkom med begäran om en ny division,
emedan HofRätten ej kunde medhinna sina göromål,
hvarföre också balancen dagligen Ökades.
Då var frågan blott, om förmonen att förflytta
denna division till en province, som derutaf var
i behof, öfvervagde den derutaf följande kost
-
Ridd, o. Ad, Prot. IV, Band, 58.
Den 27 Maji /, m'.
naden af ökad personal m. m.j skillnaden var
endast några tusende Riksdaler. Når man jemför
denna med förmonen för Skåne af en ny
HofRått, så torde man finna, att det blott var
en billig och skålig omtanka för en af de fruktbaraste
provincerne, som förmådde Kongl. Maj:t
att genast inråtta HofRåtten. Att vånta, till
dess Riksdag inträffat, tror jag ej hade varit
rätt, ty då förra Riksdagen slöts, var ej fråga
våckt om någon ny division i Götha Hof-Rått,
och sedan saken kom ä bane, var ej tid att vänta;
föga klokt hade det också varit, att för denna
orsak skull sammankalla Stånderne. Då detta
emellertid ingenting kostat Samhället, utan utgiften
blifvit bestridd utaf besparingar på HufvudTitlarne,
hvilka det tillhör Kongl. Maj;t att
disponera, var detta en sak, hvarmed Riksens
Ständer ej hafva att göra och hvarvid ingenting
kan vara att anmärka.
I afseende på en sådan önskan som Friherre
Anckarsvärd yttrat; så kan man vål icke
hindra den att göras, men Kongl. Maj:t kan
dervid fästa hvad afseende Han behagar, och
således år det ej för Honom någon Lag. Att
remittera detta till StatsUtskottet, för att gifva
anledning till en såda'n önskan vore öfverflödigt,
emedan sådant ej år ett ämne som tillhörer
StatsUtskottet, * hvilket blott skall uppgöra
StatsRegleringen, men ej framföra önskningar,
eller gifva föreskrifter i administratif våg. Det
år således icke behof af någon remiss i detta
afseende. Då Lagutskottet tillstyrkt bibehållande
af HofRåtten, då pluraliteten hår, tyckes
Den 27 Maji /. m,
&
vara af samma mening, vet jag ej hvarföre en
återremiss skulle beslutas, då blott anslagsfrågan
till StatsUtskottet bör Öfverlemnas, i afseende
på dess i min tanke otjenlige uttryck,
att bevillningen torde behöfva ökas för detta
anslags skull. Att en utgift, alltid blir en utgift
och att en motsvarande summa erfordras
till dess fyllande, det vet hvar och en, det hade
icke StatsUtskottet behöft såga oss, och Utskottet
hade helt enkelt kunnat inskränka sig
vid, att, når StatsRegleringen inkommer, visa
oss hvilka besparingar kunna vara möjliga och
hvilka medel ytterligare kunna erfordras till
behofvens fyllande. Men då detta blott år ett
uttryck, icke en sak, så tror jag ett man kan
låta det hvila , och endast med bifall till LagUtskottets
yttrande om bibehållande af HofRåtten,
öfverlemna åt StatsUtskottet att utse anslag dertill.
Hvad åter angar anslaget för AdvocatFiscalen
i Götha HofRått, får jag äran upplysa, att
ersättningen bestämdes efter infordrade uppgifter
på Saköres-medel som han uppburit. Efter medeltal
hade de gått til! 700 R:dr, men som de
någre år varit mindre, fick han åtnöjas med
5oo R dr. Det år likväl en Embetsman, som
äfven då Vermland och Skåne hörde under
Götha HofRått, aldrig vid årets slut hade något
mål oafgjord!, som berodde på dess handläggning.
Herr Lefrén, Johan Pehr'. Jag vill ej
förlora tiden med att ingå uti sjelfva hufvudfrågan.
Jag anhåller blott få anmärka, att det
icke lärer gå an , i följd of 56 §. Regerings
-
£P
5g6 Dtn 87 Maji f. n}>
Formen, att till särskilt afgörande upptaga de
olika punkterne uti Betänkandet. Antingen måste
det helt och hållet bifallas, afslås eller återremitteras.
Herr Munck af Rosenskjöld: Herr Lefrén
har förekommit mig. Betänkandet, är första gången
till afgörande hos Ridderskapet och Adeln,
och måste således helt antagas, eller förkastas,
eller ock återremitteras. Men jag får tillägga
för öfrigt till mitt förra yttrande att om målen
genom förbättrade uppfostrings- och Stats-eco*'
nomiska anstalter samt genom en förbättrad
Rättegångsordning i framtiden skulle förminskas,
kunna Divisioner på HofRätterne indragas och
förminskning af Statens utgifter till Domare sålunda
åstadkommås. Detta torde mycket komma
att bero på afgörandet af motionen rörande
FörlikningsDomstoiar. Om dessa antagas, skola
Råttegångarne visserligen betydligen minskas.
Friherre Anckarsvärd: J«g kan ej anse mig
af Herr Grefve Mörners anförande öfverbevist,
att icke åtgärden med den nva HofRåtten kunnat
Uppskjutas. Jag tror det vara påtagligt, att
behofvet icke var så öfverhångande, att icke
dermed kunnat fördröjas ett par år. Hvad
principen angår, får jag, i anledning af Grefve
Mörners framställning att saken ej skulle röra
Riksens Ständer, då blott besparings-medel åro
använde, endast fråga, om de Tjenstemän som
åro anställde vid den nya HolRåtten , blott åro
försedde med Constitutorialer, så att, om Rikaens
Ständer skulle afslå HofRätten, deras lö
-
Den 27 Maji J. rn.
ner ej kommo att gravera Staten? Jag tror
tvertom, i anledning af den form som blifvit
gifven åt motionen, då nemligen man satt i fråga,
att ställa HofRätten på indragnings-stat,
och sålunda gravera StatsVerket. Jag kan således
icke frångå den tankan, att för principens
skull och för att iakttaga vårt åliggande, den
önskan, jag framställt påkallas, att man för
framtiden måtte annorlunda behandla mål af dylik
beskaffenhet. Jag vet lika så vål som Grefve
Mörner, att det står i Konungens skön att
fästa hvad afseende som hålst på Riksens Ständers
önskningar, men jag' tviflar icke att Riksens
Ständers önskningar i sådana ämnen, skola
fästa Hans Maj:ts uppmärksamhet och möjeligen
leda till "den Öfvertygelsen hos flans Maj;t,
att de blifvit härledde endast af bristande upplysningar
af Dess Rådgifvare. Hvad Herr Lefrén
anfört, angående formen för målets afgörande
tror jag vara riktigt och afstår således
i den delen ifrån min yttrade mening samt anhåller
istället om återremiss på hela Betänkandet.
•
Herr von Hartmansdorff: Friherre Anc
karsvärd
har afstätt från förslaget att dela frågan.
Jag tror det deremot vara riktigt, att förslag
göres till bifall på LagUtskottets Betänkande,
emedan de fleste instämt uti, att anse HofRåtten
nyttig; men att det öfriga af Betänkandet,
angående löne* regleringen och sportel-ersättningen
, återremitteras till Stats-Utskottet.
I anseende till sportel-ersättningen. anhåller
jag, att å nyo få fästa uppmärksamheten på
9
59»
Den 27 Maji f. m,
vigten af det beslut, som i detta ämne fattas.
Jag har vål hört omtalas den Embetsmans skicklighet,
hvars sportler åro i fråga, men personella
förhållanden böra hår icke komma i hufvudsakligt
betraktande, utan egenteligen grundsatser,
emedan saken år af en allt för vigtig
påföljd, i anseende till alla öfriga Embetsman,
hvilka dels kunna blifva öfverflödiga, dels förlora
sportler genom föråndrade Författningar.
Angående beskaffenheten af HofRåtts-AdvocatsFiscalernes
sportler, så har jag fått upplysning
om, att de åro af tvenne slag. Det ena
består i lösen för gravations-bevis; det andra
och förnämsta, år andel i alla vites- och ensaks
böter, hvilka i följe af 1778 års Lag-föråndring
fråntogos Domstolarne och tillföllo Kronan,
samt sedermera år 1781 af Kongl. Maj:t,
till hälften anslogos åt IIofRåtternas AdvocatFiscaler.
Om detta förhållande år riktigt och
det således år af särskild Kongl. Nåd, AdvocatFiscalen
fått desse inkomster, så böra deras bibehållande
ej vara så absolut gifvet, som några
Ledamöter synas förmena. Jag bör äfven fästa
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet deruppå,
att skiljandet af tvenne Provincer från en
Hof Rätts jurisdiction, låmpeligen kan förliknas
vid det nfskiljande från JustitiaeRevisionen och
Collegiernas Embetskrets, som skedde, då Sve.
rige förlorade Finland. Huru mycken ersättning
fingo vål desse Verk, för en sportel-förlust,
som då drabbade dem? Någon ledning för
närvarande händelse synes kunna hämtas, af
hvad som då föreföll. Skulle sportler anses vara
af så absolut löne-natur, att ingen jemkning
Den 27 Maji /. m.
deruti kunde ske, så vet jag ej huru tu an skulle
kunna förändra eller båttre anordna Statens
styrelse, utan att ådraga Kronan alltför kånna
bara utgifter.
I afseende på Friherre Anckarsvårds till.'
styrkan af en underdånig önskan till Kongl.
Maj:t, att mål af sådan beskaffenhet, sora detta,
nemligen genom nya Domstolars stiftande och
deraf följande nya Stats-anslag, ej måtte emellan
Riksdagarne afgöras, så tror jag en sådan
framställning, egenteligen icke vara förenlig med
våra närvarande former. Ehurudan Öfvertygelsen
må vara om Regeringens riktiga eller oriktiga
förfarande i detta ämne, lärer dock pröfningen
deraf, och anmärkningar dervid endast
tillhöra ConstitutionsUtskottet. Finner det ej,
att Konungens Rådgifvare böra tilltalas derföre,
så låra Riksens Ständer icke kunna begagna det
föreslagna sättet, till att indirecte besvära sig
deröfver hos Kongl, Majit,
Hans Excellence Herr Grefve Mörner;
Jag anhåller endast få förklara, att jag i ensak
blifvit missförstådd. Det var ej min tanke att
såga det fortfarandet ej berodde på Riksens Slånder
och ätt ej anslaget tillkomme dem att afgöra,
men endast, att sådant blott vid Riksdag
kan komina ifråga, ty antingen det sker nu eller
det hade skett vid förra Riksdagen, hade
samma anslag i alla fall, bordt äga rum. Följaktligen,
då fråga härom uppstod emellan Riksdag,
så yttrade jag, att för det mellanstånd,
som uppkom innan Riksens Ständer sammanträdde,
angeek saken ej Riksens Ständer, e
-
Ken 2f Mttji f, m.
medan besparingarne på Hufvud-fitlarne tillhörde
Konungens omedelbara disposition, och
derföre var det ej nödvändigt att uppskjuta med
bestämmande af den nya HofRätten.
T öfrigt får jag erinra, att valet var emellan
tillskapandet af en ny division, eller en ny
HofRätt således blott emellan en litet större,
eller litet mindre utgift, och derföre beslöt man,
att genast förflytta den nya divisionen till Christianstad,
ty man kan ej anse den nya HofRätten
som annat, än en emanation, eller utflyttning
af Götha HofRätt, då den har fått den
del af de göromål, som tillhörde den sednare,
men söm den ej medhann att bestrida, och i
följe af hvilka en tillökning var nödvändig. Hvad
åter nu angår frågan om sättet för beslutet,
får jag, i afseende på 56 § Regeringsf ormen,
hemställa, om icke, enär man viii verbotim följa
den, och tvanne Utskotts Betänkanden här finnas,
som angå särskilte ämnen, man kan bifalla
det ena och återremittera det andra Om man
likväl skulle anse detta blott som ett Betänkande,
och vilja hålla sig verbotim vid paragraphen,
kan det ske på det sätt, att hela Betänkandet
bifalles, och att StatsUtskottet blott
uppdrages, att utse medel till den nya HofRätten.
Herr Carlejon, *facoh Edvard', Sedan
sistlidne Plenidag har jag varit i tillfälle att underrätta
mig om sportel-inkomsten förAdvocatFiscalen
i Götha HofRätt, och får nu äran häraf
meddela resultatet.
