# ID: svediakorp-gov305
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 69,431
# sentences: 2,524
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


- ' : w=?m
Protocoll,
hållna
hos
H ö g 1 o f I i g e
Ridderskapet och Adeln
vid -v
Lagtima Riksdagen^ Stockholm,
År 1823.
Fjerde Barideti
S T O C K H O L M,
Tryckte hos Olof Grahn, 18.25.
I
Mandagen elen 5 Maij.
Plenum klockan 10 förmiddagen.
Öppnades Herrar Bänkmåns lista till val affyra
Electorer, efter
Njo 2o5. Friherre Åkerhjelm af Margretelund,’
Gustaf Fredric, Öfverste;
N:o 220. Friherre Palmstjerna, Carl Otto, Öfy
verste-Lieutenant;
N:o 66, Herr Liljehök lill Gällared, David
Ludvig, Öfverste-Lieutenant; och
N:o 1861. Herr v. Hartmansdorff, August, Canzlie*
Råd.
. « \ ,
Och befunnos till Electorer hafva blifvit
utsedde:
N:o 5i. Grefve Posse, Carl Henric, Kammarherre;
N:o
32 2. Friherre Anckarsvärd, Carl Henric,
Öfverste;
N;o 1877. B. Herr Carleson, Carl Fredric, HofRåttiRåd;
och
i 'Deri 5 Maji /, m.
N;o 1947, ,Hefr Odencrantz, Carl, Öfversteg
Lieutenant.
Herr Grefven och LandtMarfkalken antnon
dadé Herrar Electorer, att innan nästa Plenum
sammanträda, för att utvälja tvenne Ledamöter
i RiddarhusUtskottet, efter
N:o 2i44, Herr Rosensvärd , Adolph Otto, Ca-"
pitainej samt
N:o 2 245: Herr von Hedenberg, Carl August,
ÖfversteLieutenant,
hvilka, i anseende till deras tjenstgöring vid
GardesRegementerne härstädes afsagt sig de dem
anförtrodde platser i RiddarhusUtskottet.
Företogs till pröfning Lag-Utskottets den
|12 sisth April under N:o 34 afgifne samt den
a5 derpå följde eftermiddagen på bordet lagde
Betänkande, angående förrymd tnakas rättighet,
att ingå nytt gifte.
Herr Ribbing, Arvid, upplåste följande;
(Se Bilagan N:o 1.)
; I
Hvarefter Herr Ribbing tilläde munteligeni
-
Ben 5 Maji f. m. S
Sårskilt har jag mig bekant, att PresteStåndet
återremitterat Lag-Utskottets Betänkande,
och får hemställa, om icke denna åtgärd nu äfven
hår kunde vidtagas. Min nu upplåste motion
kunde då anses såsom en anmärkning vid
Utskottets Betänkande och få åtfölja återrernissen.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarjkalken
gjord proposition fann Ridderskapet
och Adeln för godt att LagUtskottets Betänkande,
i anledning af de utaf Herr Ribbing der-;
vid gjorde anmärkningar till Utskottet återremittera.
Företogos till pröfning ConstitutionsUtskottets
sedan sista Riksdag hvilande samt den 5
sistlidne April på bordet lagde förslag till ändring
uti nedennåmnde paragrapher af Riksdagsordningen,
i afseende å en förbättrad NationalRepresentation
för de Irenne Ofrälse Stånden.
§• u.
Med de i andra paragraphen s,  med
all skyndsamhet verkställas; tillhörandes det
DomCapitlen att för Presterskapet, Academierna.
att för deras Deputerade, Hufvudstadens Magistrat
att för dervarande Borgerskapet, Bergscollegium
att får Bruksägare och BergsManufacturijter,
samt Landshöfdingarne hvar i sitt
Lån, att för Städernes Borgerskap och Menige»
6
Den 5 Maji j, rm
Allmogen om sådnne val-förrättningar å Embetets
vägnar föranstalta &c.
Sedan "Herr Grefven och LandtMarJkalken
tillkånnagifvit, att Preste- och BondeStånden
bifallit, men BorgareSfåndet afslagit den nya re.
dactionen, gjorde Herr Grefven och LandtMarskalken
proposition å berörde nya redaction,
hvilken af Ridderskepet och Adeln bifölls.
§. i3.
Hvarje Stift vålje, i den ordning, hvarom defs
Prejter(kap inom Jig öfverenskommer, följande
antal Riksdagsfullmäktige bland Kyrkoherdar:
TJpfala Stijt Fern, Stockholms Stad
Tre, Linköpings Stift Fern, Skara Pyra, Strengnäs
Fyra, Wejler ås Fern, Wexiö Tre, Lunds
Fyra, Götheborgs Tre, Calmare Två, Carlflads
Två, Hernöjänds Tre och Gottlands Två..
ArkeBiJk typen vare, fåfom PreJieStåndets Talman,
till Riksdagen fjelfkallad, BiJkoparnet
Pajior Primarius i Stockholm och jemväl Gyrmnajii
Lectorer, antingen dejfe innehafva prebende
n eller ej, och är o Prejivigde eller Låkmån%
må till Riksdagsman kunna valjas, pä
det fått, att de inbegripas under det här ofvan!)
ejla nide antal Kyrkoherdar från Stiften*
Comminijirarne i hvarje Stift, äfvenfom de i
Stockholm, vare berättigade, om de det a finn-,
da, att inom Jig välja en Fullmäktig.
JJniverfdeten i TJpfala och Lund lige att
till Riksdagsmän i PreJieStdndet utje, hvart
-
Den 5 Maji /. «,
7
dera tvånne Profefforer fran de verldslige Fa~
culteterne- Likaledes må af JVetenJkapsAcadelilien
tvånne O fr alfe civile Ledamöter v alf an
till Fullmäktige i nämnde Stånd, dock utan
rått till Riksdag smanna underhåll]
Herr Ehrenborg, Ca fp er'. Efter de en-'
skilte underrättelser jag erhållit, har PresteStåndet
delat detta förslag i tvenne momenter,
hvaraf bemälte Stånd afslagit det första, enligt
hvilket Biskoparne skulle kunna våljas till RiksdagsFullmågtige
för deras Stift, men bifallit det
sednare, enligt hvilket Professorer vid Universiteterne
och Ledamöter af VetenskapsAcademien
blifva Ledamöter af PresteStåndet. Jag
hemställer således om icke Herr Grefven och
LandtiVLrskalken skulle täckas göra den proposition
till Ridderskapet och Adeln att denna §*
får delas på samma sätt som skett inom PresteStåndet.
Herr Cederfchjold, Pehr Guftafi Enligt
i momentet af det nya förslaget tili denna
skulle antalet af PresteSfåndets Ledamöter kun-i
na minskas med io; om nemligen alla Eiskoparne
blefvo valde i stället för Pastorer. Jag
anser det således rått att PresteStåndet afslagit
detta momentj och enligt samma princip vål,
att det sednare blifvit antaget, enligt hvilket Ledamöternas
antal ökas med sex. Då desse momenter
åro så fullkomligt åtskiljde, hemståL
ler jag, om icke man för att blifva principen
trogen , nemligen att öka Ståndets talrikhet,
8
Den 5 Maji f, m.
A
bör afslå det första momentet och antaga det
sista;
Herr Rofenblad, Bernhard'. Till alla delar
instämmande i hvad Herr Cederschjöld anfört,
och då jag dessutom, enligt min öfvertygelse ej
önskar från vår Statsförfattning uteslutet det
uråldriga bruk, att Sveriges Biskopar skola vara
sjelfskrifne deltagare uti Representationen, före?nar
jag mig med Herr Cederschjöld i den anhållan,
att ifrågavarande förslag till ny redaction
af i3 §. Riksdags-Ordningen måtte styckevis
till antagande eller förkastande blifva framståldb
Friherre
Cederftråm\ Jacob: Äfven jag
instämmer deruti att den sednare delen af förslaget
borde bifallas om det vore möjligt och
om ett sådant beslut vore öfverensstämmande
med Grundlagen; men förslag till förändringar
uti Grundlagen skola i hela deras vidd antingen
antagas eller förkastas; och enligt 56 §. v
RegeringsFormen får deröfver endast med Ja
eller Nej beslutas.
Herr Cede rfchj åld: Efter hvad jag kan
förstå, måtte dessa tvenne uti särskildta stycken
åtskilde momenter kunna anses såsom tven-'
ne särskildta förslag till ändring i §:n, och således
det ena alltför vål kunna antagas och det
andra förkastas.
Herr Lefrén, Johan Pehr: I afseende på
billigheten af förslaget, delar jag satarna tanke
Den 5 Maji f, m.
9
som Herr Cederschjöld, men jag kan ej underlåta
att hvad formen beträffar, instämma med
Friherre Cederström. Jag tror mig böra fram-i
ställa den tanka att det kunde blifva vådligt,
så handtera som till ändring föreslås. Om
till exempel den ena delen innehölle ett förslag,
hvars correctiv funnes uti den andra delen, och
den ena antoges, men ej den andra, kunde det
hända att man handlade emot andan af ConstitutionsUtskottets
förslag.
Herr Rosenblad: Sjelfva sättet, på hvil
ket
förslaget år tryckt, tyckes visa att det är
indeladt i tvånne momenter. I anledning a£
den farhåga Herr Lefrén yttrat, att genom par;
tielt antagande, man kunde upphäfva ett mot
första afdelningens stadgande möjligen tillåmnadt
cor: ectif; så får jag förklara, att jag för
min del ej finner den ringaste gemenskap emellan
de stadganden, sorn innehållas i de bägge nu
ifrågavarande afdelningarne, och inser således
ingen fara kunna uppkomma af den förstas förkastande
och den sednares antagande.
Herr von Heijne, Georg: Jag förenar mig
så mycket hellre uti Herr Cederschjöld» åsigt,
som jag finner att §:n år tydligen delad uti tvenne
särskilta delar, hvilka innehålla olika saker.
Jag hemställer således att Ridderskapet och A_
deln måtte afslå det första momentet, och bifalla
det sednare.
Grefve von Schverin, Fredric Bogislaus:
lO Den 5 Maji f. m.
Den första delen af förslaget innefattar en ändring
uti hvad förut varit stadgadt; den sednare
är ej en ändring, utan blott elt tillägg; och
derföre tillstyrker jag antagande af tillägget.
Herr von Hartmansdorff', Auguji: Grefve
von Schverin har hufvudsakligen förekommit mig.
Jag vill derföre blott tillägga, att det omtafdta
correctivet ej här kan komma i fråga} emedan
afsigten ej lärer hafva varit att minska antalet af
PrästeStåndets Ledamöter. Snarare bör man
förutsätta, att önskan varit det PrästeStåndet
måtte blifva talrikare, emedan dess närvarande
ringa antal gör, att åtskilliga bland dess Ledamöter
måsfe sitta uti llere Utskott, och således
ej alltid kunna vara närvarande, der de behöfvas.
Vi hafva deruppå haft ett bevis vid organisationen
af det Särskildta Utskottet; då man sett
sig tvungen att, för denna orsak skull, inskränka
dess Ledamöter till ett mindre antal ån Ridderskapet
och Adeln hade åstundat. Jag tillstyrker
således att man måste förkasta det förra
och antaga det sednare momentet af ifrågavarande
Herr
Lefrén: Då jag nyss tog mig den
friheten nämna, att det kunde vara vådligt
antaga lörr.i delen af en (j. och icke den sednare,
af det skål, att möjligen ett correctiv i
den sednare kunde finnas emot missbruket af
den förra, så anförde jag ej att det var bestämt
lämpligt till nu ifrågavarande fall. Jag
började med att med Herr Cederschjöld anse
förslaget nyttigt, men af granlagenht t i afseea
-
Den 5 Maji f, m.
11
de på formen, tillstyrkte jag att ej ett sådant
prejudicat nu skulle gifvas; jag S3(le ej att
något correctiv låg uti den sednare punkten i
förevarande §. Det år blott för formen skull,
och på det att icke prejudiratet på etf obehagligt
sått måtte blifva framdeles begagnadt, jag
yrkat ett gemensamt antagande eller förkastande
ttf hela §. .
Grefve Spens, Carl Guftaf: Också jag år
i hufvudsaken af Herr Cederschjöld» tanka; men
emedan hår tvenne särskildta meningar blifvit
yttrade, af hvilka den sednare blifvit utmärkt
väl framståld, hemställer jag om icke för att
sluta striden, vi kunde förena oss i den anhållan,
att genom Herr Grefvens och LnndfMarskalken*
proposition inhämta Herr LandtMarskalkens
tanka, hvilketdera år lagligt antingen
titt proposition göres på hela förslaget eller
på hvardera delen särskildt, hvarigenom '
Ståndet, så vida det icke skulle instämma i samina
åsigt kan komma i tillfälle att, genom äskande
af annan proposition, nf Herr Grefven och
Land t Marskalken yttra sin mening, hvaröfver
formen sedan fordrar, att ConsitutionsUtskottet
bör yttra sig. Den debatt, som nu här föres,
emellan Ståndets Ledamöter, angående
propositionen, tror jag således vara mindre
lämplig.
Herr Rojenblad: Herr Lefrén har befa
rat
prejudicat för framtiden, derigenom att man
nu fattade särskildta beslut öfver de bägge de*
larne af 10 §, ]\Ien jag torde få återkalla i
12
/
Den 5 Maji /. m»
minnet, att just vid denna Riksdag flere §§. af
Grundiagsföråndringarne momentvis blifvit åtgjorde,
såsom till exempel 107 §. RegeringsFormen,
der första momentet antogs, men det andra
förkastades. Dessa momenter finnas i den
sednast tryckta upplagan af Grundlagarne ej på
annat sått åtskilde ån ifrågavarande bägge delar
af den förelagna aya redactionen af 15 §;
Riksdagsordningen åro det i det tryckta från
ConstitutionsUtskottet inlemnade förslaget.
Då jag just nu har bågge delarne framför
ögonen, kan jag så mycket säkrare anföra detta
factum. Jag kan således ej betrakta dessa
delar af i5 §., annorlunda än såsom tvenne af.
skilda momenter, och med samma rått som man
förut beslutit angående olika momenter, tror
jag att man nu utan farhåga för prejudicat, kan
göra detsamma.
Friherre Cederftrom: Jag hade ej våntat
att Herr Rosenblad i afseende på detta ämne,
skulle citera Ståndets beslut rörande 107 §.
RegeringsFormen, Der funnos tvenne förslag
af ConstitutionsUtskottet framställde, och då var
det fullkomligen lagligt att besluta öfver båda.
Herr Grefven och LandtMar/kalken till—
kånnagaf, att de öfrige trenne RiksStånden fördelat
ifrågavarande redaction uti tvenne delar,
hvaraf den förra, blifvit af bemålte Riksstånd
afslagen, men den sednare bifallen. Då Herr
Grefven och LandtMarskalken nu borde för
Ridderskapet och Adelil framställa sifl öfverty
-
Den 5 Maj'i f, mi
geise i frågan, finge Herr Grefven och LandtMarskalken
förklara, att om ConstitutionsUtskottet
indelt redactionen i tvenne moment eller
punkter, det icke varit emot formen stridande,
att afgöra hvarje moment särskilt för sig; men
då §:n nu blifvit i ett sammanhang af Utskottet
uppgifven, såsom ett enda Grundlagsåndringsförslag;
ansåg Herr Grefven och Landt-Marskalken
det icke vara med formen öfverensstämmande,
att afslå en del och antaga en annan
del af berörde redactiorr. Om Ridderskapet
och Adeln önskade, att sednare delen afre«
dactionen måtte af alla fyra Stånden bifallas,
behöfde Ridderskapet och Adeln endast antaga
hela redactionen, hvarigenom sednare delen deraf
komme att af alla fyra Stånden gillas.
Herr Grefven och, LandtMarskalken hemställde
derefter om Ridderskapet och Adeln behagade
godkänna den af CoastitutionsUtskottet
föreslagne nya redaction af i3 §. i Riksdagsordningen,
Bifölls.
Grefve Spens, Carl Guftaf: Jag hemställer
om icke, då meningarne i denna fråga åro
så delade, och då det vore önskligt, att få afgjordt
af högsta auctoritet, hvad som år lagligt
eller ej; Ridderskapet och Adeln kunde, sedan
vi nu åhört Herr Grefvens och LandtMarskaU
kens proposition, som utvisar dess egen tanka,
tillfrågas, om Ståndet askar en annan proposisition,
eller år af annan tanka.
i
Den 5 Maji f. m,
Herr Grefven och Landt Marskalken ytt-*
rade, att sedan han redan tillkännagifva sin öfvertygelse
uti ifrågavarande ämne, samt den
derpå grundade af Herr LandtMarJkalken framställde
proposition, äfven blifvit''af Ridderskapet
och Adeln bifallen, ansåg Herr Grefven
och Landt-Marjkalken det icke vara hchöfligt,
att på sätt Grefve Spens föreslagit ytterligare
inhämta Ridderskapets och Adelns tanka i
ämnet.
§• i4.
Tillägg vid slutet.
6j Bergs Bruken, hvarunder inbegripas alla inrättningar
till de Järsta forädlingar ne af Mineral-rikets
producter, äga ock, jemte de af Bergscollegium privilegierade
jern osli koppar manujäcturer, att inom
sig till BorgareStåndet utse fullmäktige, sorn ej till
annat RiksSi and höra, och hvarvid ingen må välja,
o/re han ej valbar är. Vralen skola ske inför Bergscollegium,
ä den dag som allmänneligen kungöres ,
samt rösterne, personligen eller genom Ombud, men
alltid med förseglade eller slutna sedlar af sif ne, sålunda
beräknas, att privilegierad gående tillverkning
af ett hundrade Skeppund Stångjern eller ett derepot
svarande värde i production af annan BcrgsbruksrÖrelse,
lemnar ägaren en valröst, och att sedermera tvä
hundrade trettio röster utgöra en fullmägtigs börande
härvid i öfrigt iakttagas, att rösterne afgifvas pä
så mångå personer, som, efter förenämnde grunder af
Bergscollegium t Kungörelsen blifvit utsatte, samt
Den 5 Maji f. m.
*5
s/t, der Bruk eller annan Bergs Bruk.sinret/In ing äges
af Bolag, hvarje förut icke representerad Bolagsman
röstar efter sin andel, hvilken, före. Riksdagskallelsen,
skall inför Collegiuni vara uppgifven och styrkt.
fj Andra Ofrälse Manufacturister och Fabriks_
idkare pä landet, vare berättigade alt förena sig med
närmaste Stad, för att der, i nion af arla egande Sladsajgifter,
deltaga i Riksdagsmannava/en, och jemväl
sjelfve kunna till Fullmägtige för Staden våtjas.
Denna nya redaction hade af Pris te- och
BondeStånden blifvit bifallen, men a£ BorgareStåndet
afslagen
Herr Grefven och Landt Marskalken gjorde
proposition till bifall af den föreslagna nya
redaetionen; hvilken proposition med Ja besvarades.
§. i5.
Samtlige inom hvarje Harad boende, beäuttrie
ägare af Krono, Kronojkatte och Frälse
Skattehemman välje, inom sig, ef ter hemmantalety
en Riksdagsman för B o n de St ari det,
hvilken ej till något annat Stånd hörer, eller
någon beftällning i Rikets tjenst innehafver.
Ingen må i valet deltaga som sjelf ej valjas
kan. Vilja flere Hårad förena sig om en
fullmägtig, vare sådant dem obetaget.
Denna Redaction hade af Pråste- och BorgareStånden
blifvit bifallen, men af BondeStåndet
afslagen.
Den 5 Maji f. m.
Herr Cederfchöld, Pehr Guflaf: Jag får
för min del tillstyrka afslag å redactionen, emedan
jag ej anser BondeStåndets åsyftade uppblandning
vara nyttig. Hittills har nemligen ingen
kunnat blifva Ledamot af BondeStåndet,
som tillförene hört till annat Stånd, eller haft
ordinarie syssla: efter denna nya redaction,
skulle den fordna Borgaren eller Embefsmannen
kunna blifva det.
Dessutom, föreslås: att ingen får invalet
deltaga, sorn ej kan väljas; men detta strider
emot 18 ($. som tillåter alla Christna Trosförvanter
att i Riksdagsmannavalen deltaga, ehuru
ingen person af annan främmande lära ån den
Reformerta, sjelf kan blifva Riksdagsman.
Herr Grefven och handt-Mar skalken gjorde
proposition till bifall af den föreslagna nya
Redactionen.
Ropades Ja och Nej.
Herr Lefrén, Johan Pehr; Jag tror mig
för min enskilta del icke böra tillstyrka förslaget.
Mitt skål år, att jag tror det leda till att
omintetgöra BondeStåndet, såsom det nu år
organiseradt, Det kan vara nyttigt i en framrtid,
att tillfälle lemnäs ifrågavarande personer
att kunna blifva invalde,; men det bör ske så,
att hvad som utmärker och earacteriserar Svenska
BondeStåndet icke derföre försvinner.
Herr Grefven och LandtMorjkaIken hemställ
-
’ Deri 5 MajiJ m.
*7
ställde derefter, om Ridderskapet oek Adeln
behagade, med ogillande af den nya redactionen,
bibehålla i5 §. i Riksdagsordningen oförändrad.
Bifölls.
§• »7*
sista punkten.
_
Dessa medel skola för BorgareStån
det
al Magistraterne och, hvad sårjkildt beträffar
Brukens och BergsManuf acturernes
Fullmägtige, af Bergs Fogdar ne, samt för BondeStåndet
af KronoFogdarne, utan särskildt arf.'
yode uppbäras och redovisas.
Denna nya Redaction hade af Pråste- och
Bonde-Stånden blifvit antagen, men af Borga-?
reStåndet ogillad.
Och blef berörde nya Redaction, uppå
gjord proposition, af Ridderskapet och Adela
bifallen,
§- »9-  sista punkten.
öfversända. Ofver de val till Riksdagsman
får BorgareStdndet, som, enligt 14
§. inför Bergscollegium förr ättas t ma besvär
Ridd. 0. Ad. Prof. 4 Band.
2.
Den 5 Maji j. tu.
bos Konungen anföras, inom den för dy lika
besvär, i allmänhet Jtädgade tid. Klagomål
öf ver Riksdagsmannaval af PråsteStåndet för
Stiften ingifves till Consistorierne, samt får
Universiteten och Uetenjkaps-Academien till
Konungen, och följes dervid i öfrigt lika ordning
och enahanda grunder, som här of vanföre
linnas utstakade.
Denna nya Redaction hade af Präste- och
BondeStånden blifvit bifallen, men af Borgare,
Ståndet afslagen.
Och fann Ridderskapet och Adeln för godt,
att uppå derom af Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord proposition, berörde nya Redaction
gilla.
§. 22.
förra punkten.
Fnllmagterne böra, för att vara gällande
lyda'sålunda: __
efter föregånget or
dentligt
val N. N. för PråsteStåndet ifrån N. N.
Stift eller Acadernie, (för EorgareStåndet ifrån
N. N. Stad eller af Bruksägare och BergsManufarturifterf
för BondeStåndet &c.
Hvilken nya Redaction blifvit af Pråsteoch
BondeStåndet antagen, men af BorgareStåndet
ogillad.
Och blef nu berörde nya Redaction , uppå
Den 5 Maji f, m'.
*9
gjord proposition, af Ridderskapet och Adeln
bifallen.
§. 22 i
sednare punkten.
Fullmagterne underskrifva*: PräfteStån
dets,
för Stijten och Universiteten, af veder▼
börande Consifiorier och för UetenJkapsAcademien
af dess Proeses-, B or gare Ståndets ^ för
Städerna, af Magifiraten och Åldfie, för Bruken
och BergsManufacturerna af Bergscollegium,
och för Fahlu Bergslag af GrufveRåtten
och Bergslagets Deputerade, samt BondeStåndéts
af valförråttaren; börandes tillika &e.
Denna nya Redaction hade af Pråste- och
BondeStånden blifvit bifallen, men af BorgareStåndet
afslagen,
Herr Grefven och Landt Marskalken gjorde
proposition till bifall af den föreslagna nya
Redaction, hvilken proposition med Ja besvarades.
Föredrogs PråsteStåndets ProtocollsUtdrag
af den 5o sistlidne April, innefattande PråsteStåndets
beslut, att anmoda ConstitutionsUtskottet,
att så fort sig göra låter, till RiksStånden
inkomma tned uppgift på de af samtelige RiksStånden
vid denna Riksdag antagne förandrin
-
90
Den 5 Majif. m.
gar uti Rikets Grundlagar; uti hvilket beslut,
de öfrige RiksStånden blifvit inbjudne att sig
med PråsteStåndet förena; och som Ridderskapet
och Adeln nu mera afgjordt alla de sedan
Bista Riksdag hvilande Grundlagsändrings förslag,
fann Ridderskapet och Adeln, uppå derom
af Herr Grefven och Landt Marskalken gjord
proposition, för godt, att uti PråsteStåndet*
nyssnämnde beslut instämma.
Föredrogos å nyo och biföllos följande
från nedannåmnde Utskott ankomne, samt den
5o sistl. April eftermiddagen på bordet lagda
Utlåtanden:
Från StatsUtslottet:
rAf den 26 sifilidne April:
N;o 126. I anledning af väckt fråga, om
Inköp af CanzliRådet Schoerbings afhandling
om det rätta skogshushållningssättet.
N:o 128. I anledning af väckt motion, om
användande af Kronans Tiondekoppar och jern
för Flottornes behof.
Från Banco-UtJKottet:
rAJ den 26 sistlidne April:
N:o 7. Angående någon förändring i betalnings-
grunderne för det Bancolån, som till i.
Den 5 Maji f, m.
21
ståndsåttande af Uddevalla Stads afbrända publika
byggnader blifvit vid 1812 års Riksdag beviljadt.
N:o 9. Om förlängning uti tiden för åter*
lösen af i Banken pantsatt silfver.
Frän Allmänna Ref vårs- och OeconomieUljkoliet:
den
21 sistlidne April:
N:o 68. I anledning af väckt fråga, om
deltagande i SoldatRotering efter Hemmansuppskattningsvårde.
N>o 70. I anledning af våckt motion, att
endast torkad säd måtte till Kronans Magaziner
lefvereras.
N:o 71. I anledning af våckt fråga omen
jemnare fördelning Hemmanen emellan vid utgörandet
af den så kallade Capellansskåppan.
Företogs till pröfning Stats-Utskottets den
26 sistlidne April under N:o 127 afgifne, samt
den 5o i samma månad eftermiddagen på bordet
lagde Utlåtande, om inköp af Kronans andel
i uppbörden vid södra Stäket.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner
Adolph Göran; Det år i anledning af Stats^
Den 5 Maji f, m.
Utskottets nu uppläste Betänkande, jag får gifva
tillkänna, att en undersökning om segel,
farten förbi Wermdön redan för 5 år sedan
blifvit gjord af Herr Major Hellström, och att
ett Betänkande derom redan från StrömrensningsComitén
till Kongl. Maj:t ingått med förslag till
upprensning af Baggens-sundet; i hvilket förslag
Comitén visat, att om arbetet nu genast vidtoges,
blefve det dyrare ån om man väntade tills
de arbeten som vid Weddö och Ortala åro började,
hinna att blifva fullbordade, emedan man
då kan verkställa arbetet med samma muddringsrnachine,
som vid dessa ställen blifvit Bnvånd,
Jag har blott velat npplysa detta, och har för
öfrigt ingenting emot Utskottets Betänkande,
Friherre Cederjirom, Jacobi StatsUtskottet
har föreslagit, att man borde afstå Kronans andel
af uppbörden vid södra Stäket, emot det
att sundet blefve uppmuddradt. FÖr min del
anser jag det vara ganska orätt, att till en enskild
mans förmon anslå en stadigvarande skatt
på Landets innebyggare. Jag tror att det vore
rättast om en undersökning anställdes huruvida
icke Staten, kanske för en ringa kostnad, kunde
verkställa arbetet, och att sedan till kostnadens
ersättande någon afgift lades på dera som begagnade
denna farled, tills summan blifvit ersatt.
Att öfverlemna ett sådant monopolium åt
en enskilt man tror jag ej vara öfverensstämmande
med sanna rättsgrunder. Utskottet har
för öfrigt underlåtit att skaffa sig de upplysningar
som kunna erfordras och hvilka nu af Hans
Lxcellence Herr Grefve Mörner till en del blif
-
/
Den 5 Maji f, rit,
vit lemnade. Derigenom hafva Riksens Ständer
ej kunnat komma i tillfälle att pröfva kostnaden
och det anslag som kunde behöfvasj hvilket
icke torde blifva betydligt, om, såsom Herr
Grefven nämnt, de machiner hvilka nyttjas vid
Weddö oell Ortala, till detta arbete blifva begagnade.
Af dessa anledningar anhåller jag om
Betänkandets återremitterande.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Statsutskottets
Utlåtande böra, i anledning af de
dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteras.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Herr Grejven och LandtMarskalken
förklarade, att som, efter livad han
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej, propositionen
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Föredrogos å nyo StatsUtskottets den 28
sistlidne April under N:o 129, afgifne samt den 5o
isamma månad på bordet lagde Utlåtande, angående
några vid förslaget 0111 inkomsternes be-?
räkning förekomne frågor.
Herr Tham, Wollrath: Hvad först angår
mantalspenningarne, som StatsUtskottet omnämnt,
så känner jag ej med säkerhet huruvida icke
särskilta privilegier ligga till grund för de un
-
Den 5 Ma ji f. rn.
dantag, som i vissa Provinser finnas; rnen jag
har nästan anledning att tro det. Således har
jag ingenting att påminna mot en undersökning
i detta afseende. Men hvad åter beträffar den
andra frågan, att genom en utsträckning af Lagmans
och Häradshöfdinge-räntan, den skidle sättas
i stället för en fjerdedels procenten till JnstitiaeStatens
aflöning, får jag deremot protestera, emedan
den förra är en med jorden förenad
ränta, och blott tillhör en del jord.
Sedan nu all jord af hvad natur den må
Vara, kan ägas af hvem som hälst, kan man ej
anse detta såsom något personligt privilegium,
utan alla ändringar deruti angå ägande-rättens
helgd, och således bör man ej tillåta, att den
privilegierade jorden belastas med nya onera, så
länge ej Staten ersätter ägarne deras derigenom
uppkommande förlust. Jag ser ej hvartill en
undersökning skulle tjena, då de som ej förut
betalt Lagmans- och Häradshöfdingeränta ej
kunna förpliktas att deruti ingå. Den skulle ej
medföra någon nytta, blott kostnad. Hvad angår
Dylta Svafvelbruk, tror jag ej att en undersökning
behöfves för att utröna rätta förhållandet.
Uti Bergscollegium, eller kanske uti Krigs,
och KammarCollegierne ligga säkert alla handlingar,
hvilka röra de contracter sorn äro uppgjorde
emellan Kronan och Egendoms-ägaren.
Enligt contracten åligger det ägaren såsom ett
onus, att hålla Kronan tillhanda i5o skeppund
svafvel emot g R:dr 32 sk. Banco; denna lefveranee
emot en betalning vida under både fordne
och nu varande svafvel-pris, är ett betydligt
onus för Bruksägaren, Om han såsbrn en corn
-
Den 5 Maji f. m.
pensation för detta erhållit rättighet att inlösa
tionde-svallet ra. m till nedsatta priser, så lärer
detta hafva sin grund i de privilegier och resolutioner,
hvilka för Bruket äro expedierade. Det
är så mycket mer öfverflödigt att ingå uti någon
undersökning öfver detta ämne, som sedan i8oq
en vidlyftig undersökning ägt rum rörande koloch
ved-fångsten till detta Bruk. Saken har
vandrat genom alla instanfierne och blifvit afgjord
hos Konungen till den kringliggande ortens
förmon. Allt hvad man behöfver veta kan
således erhållas hos vederbörande Collegier. I
den sista delen af Utskottets Betänkande förenar
jag mig, och hvad särskilt angår lösen af Hammarskatts-jernet
med silfver, så uther jag mig,
att i afseende på hvad Herr Lagerhjelm särskilt
härom yttrat, få anmärka, att i 40 år ej fråga
varit om annat än att Bruksägaren fått optionsrätt
att lefverera Hamm arskatts jernet in natura
eller lösa det med Baneosedlar efter det pris Stats.
Contoiret, Kammar- och BergsCollegierne årligen
utsatt. Först i sednare åren har det blifvit
stadgadt, att Hammarskatten skall erläggas i silfver.
Undantag derifrån skedde genast i afseende
på Bergsmanshemman. Huruvida detta är
billigt lemnar jag derhän - jag tror ej att skatten
bör betalas efter någon cours, utan i det mynt,
som inom Landet är gängse; ingen annan är å~
Jagd att lemna Krono-utskylderne i silfver. Olägenheterne
deraf äro ganska tydlige. Den sista
punkten af Betänkandet bifaller jag således,
men i öfrigt får jag yrka återremiss.
Friherre Cederström, Jacob-. lag är fö
-
26
Den 5 Maji j. m .
rekommen af Herr Tham i de anmärkningar jag
ämnade göra. Utskottet hade ej behöft föreslå
en undersökning om Lagmans- och Häradshöfdinge-räntan,
i händelse Utskottet gjort sig det
besvär att läsa igogårs concessioner, hvilka den
6 April samma år äro stadfästade. Det är ej
på Ståndet, utan på jordens natur de bero. I
afseende på Dylta SvafvelBruk Kr utvägen klar
att få underrättelser genom begäran af Utskottet
till HofCanzleren. De finnas alla här uti
Collegierne. Jag instämmer således uti begäran
om återremiss.
Herr Anckarsvärd, Auguft: Fullkomligen
instämmande med Herr Tham och Friherre Cederström,
anhåller jag om återremiss af Betänkandet.
Jag är af dem förekommen, och vill
blott tillägga, det jag tror ett misstag vara begånget
uti Betänkandet i afseende på Stora Köp;
parbergs Län, hvilket Utskottet förmenar ej betala
Tings-gästnings-penningar. Detta kommer
sig af den anledning, att penningarne ej upptagas
i uppbörden, utan uppbäras af Nämnden.
I hvad Herr Tham yttrat om betalningen af
Hammarskatten' i silfver, förenar jag mig helt
oell hållet, och får blott till styrka för de skäl
han anfört, ytterligare nämna, att många Bruksägare
förlidet år fingo jernet uppskattadt till 2
Riksdaler 2 4 skillingar högre än det gällde i
Stockholm. Det verkade icke i afseende på
Hämmarskatten, ty man lemnade den in natura;
men vid bevillningen verkade det ganska betydligt,
ty jag, till exempel fick mitt Bruk derigenom
uppskattadt till omkring i6,ooo Riksdaler
Den 5 Maj i f. >u.
27
högre värde , än det samma rätteligen bordt
åsättas.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner, Adolph
Goran: Till hvad Herr Tham anfört,
får jag endast tillägga, att hvad angår mantalspenningarne,
år det genom sårskilte förmoner,
hvilka blifvit Provincerne beviljade, som olikheten
uppkommit. Det vore skadligt alt häruti
göra förändring; en undersökning skulle blott
medföra kostnad och leda till missnöjen; samt
i det hela ingenting uträtta. Derföre skulle jag
önska, att man ville afstå derifrån, emedan jag
tror, att hvad ordinarie inkomsterne angår, man
ej bör söka att deruti göra någon förändring.
Jag vill minnas, att denna sak var i fråga 180g,
och då blef afslagen. Jag tror det vara bäst,
att låta de ständige inkomsterne vara på den
fot de åro.
I afseende på Dylta Svafvelbruk, får jag
upplysa, att dess privilegier i sednare tider blifvit
mycket inskränkte till ortens förmon, sä att
all vidare inskränkning skulle vara ett kränkande
af ägande-rätten.
Herr Hjerta, Guftaf: Jag vill visserligen
ej yttra den tanka, att de nu framställde anmärkningar
ej böra föranleda Betänkandets återremitterande;
utan endast, att hvad flere af anmårkningarne
angår, de ju6t ej åro så grundade.
Hvad beträffar, att Tings-gåstnings-penningarne
för Dalarne skulle vara bortglömde, får jag erinra,
att i Betänkandet blott står, att de ej in
-
23
Den 5 Maji fm.
flyta till StatsVerket, Hvad angår de af Utskottet
föreslagne åtgärder, får jag i anledning af
hvad Friherre Cederström yttrat, tillkännagifva,
att Utskottet verkligen gjort sig besväret att genomläsa
handlingarne, och jag skulle tro, att om
Friherre Cederström gjort sig besvär attskilja[emellan
grundskatt och rökskatt skulle han icke hafva
åberopat, vid denna fråga, 1809 års concessioner.
Rökskatt år annat ån skatt på jorden;
den år en skatt på personal, efter matlag, icke
på jorden. Jordens natur kan ej ändra förhållandet
med skatt på matlag. Utskottet har ut_
gått från den synpunkten, att söka få de ordinarie
skatterne i det jemnaste förhållande. Det
år gifvet, att den naturligaste beskattningen sker
genom bevillning. Men det år nödvändigt att
få ordning i de ordinarie skatterne, om deskola
så kunna organiseras, att inan kan medgifva och
önska dem nedsatte och afskaffade. Derigenom
skulle man kunna komma till det naturliga förhållande,
att få en beskattning som utginge blott
af inkomst och af egendom. Under denna synpunkt
har Utskottet betraktat saken; men något
sådant kan ej tillstyrkas förr ån den föreslagne
undersökningen skett. Derföre har denna framställning
blifvit gjord till Riksens Ständer. Händelsen
var, att når man betraktade Dalarne, fann
man att Provincen betalade 54,000 Riksdaler i
personella utskylder och blott 20,000 ä 18,000
Riksdaler i förmögenhets-afgift. Häraf synes
huru ojemna skatterna i olika orter åro till na.
tur och verkan; oell om detta förhållande bevisar
en öfverbefolkning i Dalarne eller fattigdom
i Dalarne, blifver ju grunden för en andrad be
-
Den 5 Maji f, m.
11
skattning olika. Derföre önskade Utskottet en
undersökning. Äfven jag får nu mera anhålla
om återremiss, på det Utskottet må komma i
tillfälle att ytterligare utveckla åmnet.
Herr Tham: Det år visst ej tänkbart, att
Utskottet skalle utan undersökning tillstyrka
nya beskattningar, vare sig för Provincer eller
personer, då de åro stridande emot privilegier.
Men jag får fästa uppmärksamheten deruppå,
huruvida undersökningar kunna vara nyttige, sorn
ej uträtta något utan att privilegier rubbas. Jag
har förut hört motvilja yttras emot öfverflöd af
Comitéer, såsom kostsamma och såsom icke ledande
till ändamålet. Jag hemställer då, om icke den
UndersökningsComité, som Hr Hjerta omtalat för
att jemna Grundråntorne, skulle blifva så kostsam
och långvarig, att man sluteligen innan arbetet
blefve färdigt, skulle kunna glömma ändamålet.
Jag kan således ej tillstyrka en sådana
Herr von Hartmansdorff, Auguft: Jag
skulle ej tro, att det behöfdes en Clomitce, för
att göra de undersökningar StatsUtskottet föreslagit,
enär Regeringen har KammarCollegium
att tillgå, hvars föremål just år att hålla reda
på Kronans inkomster och vaka öfver deras
riktiga beräkning. Jag tror således, att ingen
invändning mot Utskottets förslag kan göras,
på sådan grund som den siste Talaren anfört.
Uppå derefter af Ilerr Grefven och LandtMarskalken
gjord proposition, fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att StatsUtskottets Ut
-
30
Den 5 Maji /, m.
låtande, i anledning af de dervid gjorde an
märkningar till Utskottet återförvisa.
Företogs till profning LagUtskottets den xo
sistlidne April under N:o 07 afgifne, samt den
So derpå följde, eftermiddagen på bordet lagde
Betänkande, angående närmare bestämmande i
hvad fall ProvincialMedici-besigtningar äro nödvåndige,
vid uppkommande tvifvelsmål, huruvida
död person, vådligen omkommit eller ieke.
Herr Ehrenborg, Cafper: Jag tror mig
blott böra hemställa, om ej genom den redaction
som Lagutskottet föreslagit, nog mycket är lemnadt
åt KronoBetjeningens bedömande, helst
man af senare årens erfarenhet funnit, att flere
mord på ganska invecklade sått blifvit begångne.
Jag skulle tro, att i sådane fall, då menniskor
Annas döde af okände orsaker bör Konungens
Befallningshafvandes eller Domarens förordnande
afvaktas innan begrafning får ske. Jag tror ock
att Utskottets yttrande, att anmälan bör ske hos
Konungens Befallningshafvande eller Domaren,
ar för obestämdt. Den bör nemligen göras hos
Domaren, så vida lagtima Ting är för handen,
men i annat fall hos Konungens Befallningshafvande.
Derefter bör af dem bestämmas, huruvida
undersökning af Läkaren skall verkställas,
eller om den döda, det förutan, får begrafvas,
hvilket likväl ej bör få ske, derest icke dödssåttet
finnes vara desto påtagligare. Erfarenheten
har visat, att ganska många mord och för
-
Den 5 Maji f, ml
5l
giftningar på sådant sätt af kunnige Läkare
blifvit upptäckte.
Friherre Cederftröm, Jacob: Uti Herr
Ehrenborgs yttrande instämmer jag, oell anhåller
äfven om återremiss af LagUtskottets ifrågavarande
Betänkande.
Herr Grefven och LandtMarjkalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg LagUtskottets
Betänkande böra, i anledning af de
dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja.
Föredrogs å nyo Lag-Utskottets den 14
sistlidne April under N:o 58 afgifne, samt den
5o derpå följde e. m. på bordet lagde Betänkande,
om föråndradt sätt för Författningars upplåsande
i kyrkorne.
Friherre Cederftröm, Jacob'. Jag kan ej
instämma i LagUtskottets tillstyrkan om förändring
i sättet af författningars promulgerande.
Jag skulle förmoda, att de personer som bivista
Gudstjensten med andakt, ej låta sig störas af
den mellankommande händelsen af några Författningars
uppläsande. Det har varit så i äldre
tider, och medfört den nyttan, att menigheten
afhört författningarne, och att förbrytelser
genom okunnighet blifvit mindre talrike. Jag
02
Den 5 /l/n/'/ f. m.
tror det vara oriktigt att tillstyrka förändringar,
hvarigenom förbrytelser möjligen kunna alstras.
I följe häraf anhåller jag att Betänkandet måtte
återremitteras.
Grefve Lövenhjelm, Carl Axel; För min
del kan jag ej annat än gilla LagUtskottets förslag.
Jag linner det vara vål grundadt. Det
år gifvet, att når andakten år lifvad, bör den
ej sysselsättas med andra föremål. Att då afhöra
kungörelser som angå oeconomiska ämnen
och andra, hvilka till och med åro illa passande
för unga communicanter, såsom t. ex. Stons
betäckning m. fl., lärer vål ingen neka vara
olämpligt i en stund då man går till Herrans
Nattvard.
Då Friherre Cederström yttrat att närvarande
methode af Kungörelsers upplåsande ifrån
Predikstolen år nödvändig, på det alla måtte
vara underrättade om innehållet af Allmänna
Författningar, så tror jag, att samma utväg kan
antagas i Sverige som i andra Länder, att nemligen,
når ett ställe finnes utsatt, der Kungörelser
åro att tillgå, det blir hvar och ens ensak,
att der underrätta sig om deras innehåll,
och taga kännedom af Författningarne, samt att,
om man då ej känner dem , det ej kan anses
såsom någon ursägt. Når i alla fall en stor del
af menigheten icke är i Kyrkan, kan icke hvar
och en ovilkorligen genom det nu varande medlet,
underråttas örn Författningarne» innehåll.
Det år enligt min tanka nog, örn ställe och tid
be
-
Deli g Maji f. ht, SS
beståmmas > der man kan inhUmia erforderlig
kännedom»
Herr von Hartmansdorfft ÄUguft'. Jag
instämmer i Herr Grefve LöWenhjHms tillstyrkande
af bifall lill Utskottets Betänkande. Mig
synes Friherre Cederström» önskan, att allmänna
kungörelser oell befallningar) som böra Uppläsas^
skola blifva kände, likväl vinnas, då) på sätt
Utskottet föreslagit, dylika handlingar 1 alla Fall
skola efter Gudstjenstens slut från Predikstolen
Uppläsas»
Det är naturligt) att Sockenmännen eller e.
gentligen Husbönderne} för deras eget bästas
skull) skola qvarstanna; emedan) om de gå bort,
det ej kan vara en ursagt för dem att säga,' det
de icke hört hvad sorn blifvit kimgjordt. Jag
anhåller således om proposition till bifall å Utskottets
Betänkande»
Herr Grefven och Landt-Marskatken frågadej
om Ridderskapet och Adeln ansåg LagUtskottets
Betänkande böra, 1 anledning af da
dervid nu gjorde anmärkningar till Utskottet återremitteras»
Ropades
Ja och Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och Landt.
Marjkalken gjorde proposition till bifall af Lag
Ridd,
0, Ad, Prat, 4 Band. 3,
54
T)e,n 5 Maji f. ni i
Utskottets Betänkande, hvilken proposition infed
Ja besvarades.
Företogs till pröfning Lag-Utskottets dett
lo sistlidne April under N:o 3g afgifne, samt
den 3o i samma månad eftermiddagen på bordet
lagde Betänkande, angående ändring uti 17
Cap. 2 §. RättegångsBalken och 2 §. uli Kongl.
Förordningen den 28 juni 1798.
Herr Ehrenborg, Cafper: Då Lagutskot
tet
i allmänhet funnit sig obehindradt att föreslå
partielle lag-förändringar, kan jag ej finna att
Utskottet haft skäl att icke antaga den redactiort
som LagComitéen föreslagit i den nya HandelsBalken.
Den lyder, som följer:
1. Cap. 28 § År den, sorn säljer, handlande,
må han tillställa den, som varor af honom
borgar, motbok, deri tecknas bör, hvad borgadt
och betaldt är, med dag och år då det skett, och
vare motboken genomdragen och med den handlandes
vanliga insegel styrkt : skrifve han ock sitt
och köparens namn samt antalet af sidorna i
boken å törsta bladet, och taga köparens skrifteliga
intyg, att han motbok undfått. Kan ej
i motboken visas fel; galle den för fullt bevis
29
§. Är ej motbok gifven, och beropär
handlande sig å egne handelsböcker emot andre
än handlande att dermed styrka fordran för borgade
varor: finnas de böcker ordentligen för dej
Den 5 Maji j. in.
35
bch pitter ej Vedérparieri visd Fel (lerf, eller att
hart varorhe betali, trien nekar ändå till krafvel,
väre skyldig nied ed sig derifrån fria, der
bah ej hellre vill uppdraga handlanden, elter
'deri söiri boken fört; att fordrans riktighet edeligen
sarina. Har motbok blifvit lernnart, men
is varanden säger, att den förkoinmit, eller kart
liaridlartdé i motbok visa fel, sbrri utan haris åtgärd
eller vållande tillkommit, äge lian, eller
den hans handelsbok hållit, rätt att den med
rid styrka; och galle det För fullt bevis.
5b §. Handels- bötker, Sorti äro brdehtligeh
förde, kunna af Rätten godkännas såsom bevis i
tvister emellan handlande, om deri handel, dé
hved hvarannan slutit, då skäl ej företes, soni
böckernas vitsord förringa Och de edeligen sannas
kunna.
Si §. Är handlandes räkning öfver borgade
Varor någon tillställd, innan ett år från den tid
Varörne blifvit sålde, och, der detta skett, i särskiltd
tider, Från första utborgnings dageri, oell
har köparen éj tillsagt handlanden; att räkningen
icke- godkännes, eller den hos Rätten ej
klai d at, inom 6 månader från mottagandet;
Vare räkningen betalnings gild.
Uti detta förslag liar LagComilén följt deri
allmänna grundsats, att man med ed skall J\>ard
inen icke Lära. LdgCömittéen har tillräckligen
sörjt för den handlandes säkerhet, dåden lemnat
honom rättighet att hålla motbok med gäldenairen}
och att om motboken förkommer, då med
36
Den 5 Maji /, m.
ed styrka sin fordran. Det skulle blifva alltför
vidlyftigt och tröttande, att här uppläsa motiverne
till de af Comitén föreslagne stadganden,
men manga lära derom tagit kännedom, och
hvar och en som det gör skall visserligen rättvisa
anledningarne till Comiténs förslag.
Det kan så ofta inträffa, att oaktadt en handlandes
redlighet, varor uttagas på räkning af
personer, hvilka derom ej erhållit uppdrag. f
öfrigt får jag fästa uppmärksamheten på den
stridighet, som befinnes emellan 17 Cap. RättegångsBalken
och Kongl. Förordningen af den 28
Junii 1798, hvilken, då den säger, att räkning
hvarje år skall utskrifvas och tillställas gäldenären,
som inom 6 månader äger rätt att klandia den
samma, synes genom en sådan ovilkorlig föreskrift
hafva antingen upphäfvit rättigheten att
genom edgång fästa fsrdringen eller gjort dess
begagnande öfverflödigt. Dock när ej uttryckeligt
upphäfvande af 17 Cap 2 §. RättegångsBalken
finnes uti 1798 års Förordning, utan
båda finnas åberopade uti 1810 års Förklaring,
angående den varu-tillverkare och förädlare
tillerkände enahanda rätt, har man i allmänhet
ansett 17 Cap. 2 §. ännu vara gällande, hvilken
mening äfven LagComitén antagit. Jag har fattat
den så, att stadgandet uti 2 §. af 1798 års
Förordning har afseende på pröfningen hos Executorn,
men det andra stadgandet åter pa
pröfningen hos Domaren. Tvetydigheten borde
dock undanrödjas genom desse stadgandens bringande
till enstämmighet, oqfr det tror jag bäst
Den 5 Maji f, m.
5 7
skulle kunna ske på det satt LagComitén föreslagit.
Jag anhåller således om återremiss afLagUtskottets
Betänkande, under åberopande af
LagComiténs motiver.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMar/kalken
gjord proposition, fann Ridderskapet
oell Adeln för godt, att LagUtskottets Betänkande,
i anledning af de utaf Herr Ehrenborg
dervid nu gjorde anmärkningar till Utskottet
återremittera.
Herr Grefven och LandtMarskalken uppläste
en från Hans Excellence Herr Grefven och
HofCanzlerens nu ankommen till Herr Grefven
och LandtMarskalken ställd, så lydande skrifvelse
;
Genom denna morgon ankomne underrättelser
ifrån Munchen af den 23 sisth April, har
Hans Kongl. Höghet Hertigen af Leuchtenberg,
redan den 16 om aftonen öfvergifven af sina
Läkare, natten emellan den 16 och i" så lyckligen
återhämtat sig ifrån sitt häftiga sjukdomsanfall,
att Läkarne förklarade all fara för denna
gång vara förbi, och då, under de påföljande
6 dagar, allt mer och mer återhämtade krafter,
och intet något nytt anfall hade inställt sig, har
hoppet oro Dess fullkomliga återfående vunnit
en ökad stadga.
38 Den 5 Maji; f. m
Hvilket jag på Kongl. Majds Nådigste befallning
härmedelst får Högvälborne Herr Grefven
oell LandtMarskalken tillkännagifva. Stockllplpt
dep g Maj 1823.
G. af Wetterstedt.
Grefve De la Gardie, Jacqb: I anledning
af den lika glada sorn vigtiga tidning, hvilken
från Kongl. Maj.t genom Hans Excellence HofGanzleren
pu blifvit Riddprskapet och Adeln
meddelad, får jag hemställa, om icke Ridderskapet
och Adeln skulle finna Iämpeligt anmoda
Herr Grefven och LandtMarskalken, att, å
Ridderskapets och Adelns vägnar inför Hans
Majit Konungen och Hans Kongl. Höghet KronPripsen
frambära Ridderskapets och Adelns så
val underdåniga tacksamhet för meddelandet af
dep erhållne glädjefulla underrättelsen, som Ljert—
liga'och varina deltagande uti dep nied Hang
fkongl. Höghet Hertigens af Leuchtenberg sjuk.
doms-tillståpd inträffade lyckliga förändring.
Många ropade på proposition.
I anledning hvaraf Herr Grefven och handt.
Marskalken hemställde, om Ridderskapet och
jjAdelp behagade uti den af Grefve De la G.arv
d,ie gjorde framställning instämma.
Ropades Jp.
Herr Grefven och handt Mar illaiken till
-
Den 5 Maji f, m.
39
kännagaf, att Plenum korame kl. half till 6 i
eftermiddag att fortsättas.
Föredrogs å nyo Lag Utskottets den i4t
aistlidne April under N:o 4o afgifne, samt den 3o
i samma månad e. m. på bordet lagde Betänkande,
angående bestämmande af viss grund för Fastighets
värde vid Bouppteckningar, hvarefter en
åttondedels fattig-procenten må beräknas.
Herr Tham, Wollrath,'. Jag känner ej om
det är Domaren ovilkorligen ålagdt vaka deröfver,
att vid Bouppteckningar rätta värdet iakt.
tages, men jag vet att det är deras rätt. Jag
känner tvenne händelser då Götha Hof-Rätt
återskickat Bouppteckningar, emedan rätta värdet
ej blifvit iakttaget, och vid vite ålagt Boupteckningsmännen,
att insända nytt Bouppteckningsinstrument
med iakttagande af riktiga värden.
Det värde som en del af Utskottet föreslagit
till grund, nemligen uppskattningsvärdet,
är förmodligen ganska olämpligt, så länge det
beror på roinimitabellen, hvilken är tillkommen
för att hålla egendomsvärdet vid den höjd som
fordras för Bevillningens utgörande, utan afseende
på dess rätta värde. Denna grund skulle
icke allenast i detta fall medföra oriktig upp,
gift, utan äfven verka på de öfrige afgiftersont
erläggas af Sterbhus. Det är så mycket oriktigare
att uppdrifva inventariisumman, sorn fat-,
tigprocenten ej erlägges af den behållna sdminan,
utan af den förra. Till och med då när-.
Den 5 Maj:i J. »t.
mäste anhörige gjort sjg urarfva, och skulden
ejj räcker till att betala Biorgeoärerne, ^kala dessa
i alfa fall betala full fattigprocenb
Det är väl ganska berömligt af motionairen,
att halt sökt höja fattigprocenten; men det är
väl ej eller aflägse boende Borgenärer, hvilka
skola underhålla en annan orts fattige. Skulle
någon annan värderingsmethod begagnas änden
vid Bouppteckningar nn brukliga, genom värderingsman,
så bör först en sådan vara gifven
sorn är väl grundad, och sådan att rätta värdet
icke öfverstiges Af dessa anledningar yrkar
jag återremiss af Betänkandet.
Herr af Malmborg, Abraham: För att
icke uppehålla Ridderskapet och Adeln med öfverflödiga
anmärkningar i detta ämne, får jag
endast upplysningsvis nämna, att fastighetsvärde
vid Bouppteckningar, bör enligt nu gällande
författning, upptagas sådant det vid sista bevillningstaxering
blifvit den till Bouppteckning
uppgifne fastigheten åsatt, samt att det är Domare
ålagdt, att vid Bouppteckningars uppvisande,
tillse det berörde f öreskrift blifvit iakttagen^
och så länge den icke blifvit i laglig ordning
vpphäfven, lärer något vidare härutinnan ickb
behöfva anmärkas.
Herr von Hartmansdorff, Augmji: Om
det förhåller sig så, som Herr af Malmborg
yttrat, synes discussionen vara öfverflödig. Jag
\et ej hvilken författning Herr af Malmborg
ttteuat^ men enligt Ltshottets Betänkande är det,
Den 5 Maji /, mk
4*
genom 1818 års Chartae-Sigillatae förordning,
stadgadt, att Testamenten å fast egendom, hvil*
ka, till bevakande vid Domstol, uppvisas, böra
vara eharterade eftGr det värde, hvartill sådan
fastighet vid sista Bevillningstaxering blifvit uppskattadt.
Om den hittills varit för dryg, så bör
man likväl hoppas af närvarande Bevillningsutskott,
att det uppgifver billiga taxeringsgrunder
för fast egendom. I sådant fall inser jag ej
hvarföre ifrågavarande afgifter icke skulle erläggas
efter hemmansvärdet. Om det å ena sidan
är oriktigt att ålägga någon betala mera
än sora vederbör efter egendomens rätta värde,
så bör man åter å andra sidan tillse, att fattigförsörjningen
icke går i mistning af de inkomster,
hvilka för dess behof blifvit påräknade
och anslagne.
Någon jemkning torde vaia nödig, och således
återreiniss böra beviljas; men som saken
till stor del synes bero på Bevilluingsgrunderne
torde den kunna hvila tills de äro bestämda.
Herr Tham'. I anledning af hvad Herr af
Malmborg anfört, får jag erinra att det stadgande
lian åberopat, angår ChartseSigillatae-afgiften,
men ej afgiften till de fattige. Författningen
föreskrifver ej att egendom skall uppskattas
öfver sitt rätta värde i andra afseenden.
Men som för öfrigt tvenne alternativer äro i Utskottets
Betänkande framstälda, är jag äfven
nöjd, om alternativet bifalles, som af.slårmotionen;
i annat falt förblifver jag vid mitt yrkan*»
de qm återiemiss.
4?
T)en .5 Af iji J. m.
‘Herr Gyllenhaal. Lars Herman-, Det år
H»
just flen af Herr von 1 lartrnansdodF åberopade
UhartaeSigillatae- förordningen, suni föreskrifver,
fitt yti Bouppfecknings-instrumenter, förrättningsmånnen
skyla, vid ansvar utföra Sterbhusets
fastigheter tili det värde, sorn till nästförytgåenrle
Bevillningstaxering blifvit samma fastigheter
åsatt, och hvilket värde sedermera tages
tili grund för bestämmandet af den ChartaSigillata
sorn till Bouppteckningen erfordras.
Häraf blifyer ock en gifven följd, att den i lag
föreskrifne fattigprocenten måste beräknas efter
samma uti Bouppteckningen utförde värde. För
öfrigt inser jag för min del icke, huruledes
Lagutskottet må kunna göra någon förändring
uti nyssberörde stadgande, då detta finnes infördt
uti en Förordning, som leder sin uppfitiyelse
ifrån BeviilningsUlskottet. Jag skulle tro,
att samma Utskott så våf nu, som vid förflutna
Riksdagar, kommer att öfverse eller granska
denna förordning, och följaktligen äfven det
stadgande hvarom nu är fråga- och vid sådant
förhållande lärer Lagutskottet icke kunna sig
dermed vidare befatta. Mot återremiss af Betänkandet
har jag icke något att erinra,
Herr Grefven och Landt Marskalken frågade
om Ridderskopet och Adeln ansåg DagUtskottets
Betänkande bora, i anledning af de
dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet åteyyemitteras,
.
| Ropades Ja.
Den 5 Maji f. m„
45,
Vid förnyad föredragning af Allmänna Besvärs-
och QcconomieUtskotlets den 21 sistled—
pe April under N:o 69 afgifne, samt den 3jo j
samina månad eftermiddagen på bordet lagde
Memorial, angående tillämpning af föreskrifterne
i fiongl. Förordningen af den 00 December
1819, i fråga om vacance-afgift för släp-kläder,
fann Ridderskapet och Adeln, att samum
^Jernprial endast borde läggas till Handliogarne.
föredrogs å nyo och remitterades till
Stuts -Utskottet
Herr Berghrnans, Ambrosius Magnus, den
5o, sistledne April eftermiddagen på bordet legde
Memorial, angående anmodan till bemålta
fJtskott, att meddela Riksens Ständer en detaillerad
calcul öfver hvad Staten hittills påkostat
Götha Canal-byggnad.
Upplåstes och lades på bordet följande
från nedannåmnde Utskott inkomne Utlåtanden;
Från
Bevillnings-Utskottet;
Af den 28 sistlidne April:
N:o 6, Angående grunderne för den bilf—
yande Bevillningen,
44
Den 5 Maji f. m.
Från Stats-Utskottet:
Af den 5 dennes:
N:o i3o. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
om ^understöd för Hamnbyggnaden i
Lidköping,
N;o la i. I anledning af väckt motion, om
öfverlåtelse till Götheborgs Fattigförsörjningsanstalt
af den vid Auctioner å confiscerade varor
utgående fattigprocent. '
No loa. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte yttrande,
om beräkningsgrunden för RiksMarkegångspriset,
å den under Rikets Embets- och Tjenstemåns
löner inhegripne spannemål.
N:o »oo. Angående väckte frågor om rättighet
för Bergsmän att lösa Kronans persedle
och tionde-tackjern,
N:o »34. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut afgifne Memorial,
om Öfverlemnande till Särskildta Utskottet af
några motioner, rörande dels indragning, dels
tillökning af Embeten och Tjenster.
N:o »35. I fråga om indragningen af vederlagsspannmålen.
Ben 5 Maji f m. 45
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 2 eftermiddagen..
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Måndagen den 5 Maji.
Plenum kl. half till 6 eftermiddagen.
Herr Grefven och LancltMarJkalken till—
kännagaf, det han, i följd af Ridderskapets och
Adelns i förmiddags-pleno honom gifne uppdrag
till Hans Maj:t Konungen och Plans Kongl.
Höghet KronPrinsen i underdånighet framfört
nttrycken af Ridderskapets och Adelns underdåniga
tacksamhet och lifliga glädje öfver den
Ridderskapet och Adeln meddelade underrättelse
angående Hans Kongl. Höghet Hertigens af
Leuchtenberg återställande till hälsan; och hade
både Hans Majit Konungen och Hans Kongl.
Höghet KronPrinsen i de nådigaste ordalag täckts
anbefalla Herr Grefven och LancltMarJkalken
att försäkra Ridderskapet och Adeln om Deras
nåd och välvilja, åfvensom Deras tillfredsstäl
-
46
Tjcn 5 Maji e. ni.
leise öfver det deltagande, hvarmed Ridderskapet
och Adeln euiottagit nyssberördc glädjetidla
tidning.
Upplästes till justering och godkändes följande
ExpeditionsUlskottets insände förslag till
Riksens Ständers underdåniga skrifvelser tili
Kongl. Maj:t, nemligen;
N:o 5i. Angående BöndeStåndets rättighet
att utse Ståndets Notarier vid Riksdagarne»
N;o 02. 1 anledning af Kongi. Majits Nå
diga
prosition angående framtida dispositioner!
af Wéndthoiilis Hofstalläng.
N:o 35. I anledning af Kongl. Maj;ts Nådigd
remiss, angående de utaf afledne CommerceRådel
J. Sederholms Uti Finland bosatte arfvingar yrkade
förmente ersättningsanspråk;
N:o 54. Angående afskrifning af åtskilige
uti Götheborgs och Bohus Läns Rånteries
dåkenskaper balancerade Bevillningsmedel.
N.-o 55. I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
proposition, angående inlösen af de uti Hallands
Rån belägne så kallade Trippiska godsen.
N:o 56. Angående ersättning af dé Utaf
interessenterne i Husby Klosters Krutbruk åren
j8i4 och i8i5 erlagde Bevillningsmedel för
krut.
Den 5 Maji e, mi
47
N:o C>7- I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Remiss, angående särskildt anslag af BeVillningsinedlen
till arfvoden åt tjenstemän, sorti
vid Beviliningstaxeringarne i Norrbottens Lån
bitrådt.
N;o 58. Angående beviljadt bidrag af Stats;
medlen till bestridande af kostnaden för fångvården
i Götheborg.
N:o 5g. Angående Landt- och SjöTrouppernes
transporterande sjöledes»
N:o 4o. Angående ändring titi 5 och 7 §§»
af 24 Gap. RåttegångsBalken, i hvad de samina
stadga böter för parters försummelse att
afhöra utslag och dom3 eller att sådane expeditioner
utlösa.
N;o 4i. Angående upphörande af stadgan»,
det uti 4 Cap, 2 §. JordaBalken, om handsträckning
vid fastighetsköp i Staden»
N:o 42. Angående upphörande af dén an^
stalt, att i officiella tidningen införa KungöreL
Ser om ledige Kyrkovaktare^ ensten
N:o 44. Angående förändrade grunder vid
bestämmandet af Marknadstiderne»
N:o 45. Angående skyldigheten för Postmästare
att, emot ersättning hålla Postbok med
Landtboer och för Postförare att medtaga Landt*
boernes lösvåskor.
Den ii Maji e, m.
N:o 46. I anledning af väckt Fråga om en
Frimarknad vid Svanesund.
N:o 47. Angående ersättning för hästar,
Som stupat eller blifvit skadade, under så kallade
Kungsskjutser.
N;o 48- Angående utgörande af den Krönotiondespannmål,
som genom tionde-sättningar
hitintills icke blifvit till beloppet bestämt.
N;o 4g. Angående arrenden å Kyrkohem»
man i Skåne.
Upplåstes till justering Expeditionsutskott
tets under N:o 45 insände förslag till Riksens
Stånders underdåniga skrifvelse till Kongl. Maj;t,
angående prestanda till Bruken af åboerne å
de Hemman, som Bruksägare till skatte inlöst.
Herr Hjerta, Guftaf: Mig synes begyn
nelsen
af det nu upplåste förslaget till Underdånig
skrifvelse vara af en särskild beskaffenhet.
Der omtalas nemligen, att en viss Ledamot
af BondeStåndet väckt den fråga, som utgör
skrifvelsens föremål. Sådant har mig veterligen
förut icke varit vanligt, utan har man brukat
sätta att ett helt Stånd, eller Riksens Ständer
fästat uppmärksamhet på den eller den saken
m. m. Jag anhåller således, att förslaget
må till Expeditionsutskott återremitteras, för
att i förberörde afseende undergå ändring.
Hans
Dtn 5 Maji e. m.
49
Hans Excellence Herr Grefve af TVetter
ftedt,
Gujtaji Om jag ej bedrager mig,
jag
vill åtminstone påminna mig det, hafva flere
skrifvelser ifrån Riksens Ständer till Kongl. Maj:t
under donna Riksdag redan inkommit, i hvilka
det uttryck förekommit, att motioner i ämnet
blifvit af enskilde Riksdagsmän väckta; och mig
vetterligen har vid denna form, aldrig något
särskildt afseende blifvit fästadt.
Herr Hjerta: Jag skulle tro, att om så
händt, en dylik form dock icke är den rätta,
och jag anser det vara bättre sent än aldrig,
att fästa ExpeditionsUtskottets uppmärksamhet
derå, att vid dylika expeditioner icke bör nämnas
annat, än ett helt Riksstånd eller Riksens
Ständer.
Herr Grefven och LandtMarskalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Expedi.
tionsUtskottets ofvanberörde förslag till Riksens
Stånders underdåniga skrifvelse böra, i anledning
af den utaf Herr Hjerta dervid gjorde anmärkning,
till Utskottet återremitteras.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarskalken
förklarade, att som, efter hvad han
tyckt sig finna, Ja öfverrösta! Nej, proposi.
Ridd. o. Ad, Prot. 4 Band.
4.
5* Den 6 Maji e. ml
tionen blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Justerades PleniProtocollet för den 17 sistlidne
April förmiddagen.
Justerades PleniProtocollet för den 17 sistlidne
April eftermiddagen.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric, anförde
skrifteligen:
(Se Bilagan N.o 1.)
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Herr Hjerta, Guftaf, uppläste följande:
(Se Bilagan N:o 2.)
Friherre Wrangel, Henning, anförde skrif»
teligen:
(Se Bilagan N:o 3.)
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus,
uppläste följande:
(Se Bilagan N:o 4.)
Den S Mitfi *. m.
Grefve Posse, Carl Henric, anförde skriftecken:
(Se
Bilagan N:o B.)
Hans Excellence Herr Gref ve Mörner, Adolph
Göran: Jag kan till en början ej annat
än betyga de Herrar min tacksamhet, hvilka till
mitt Anförande länat så mycken uppmärksamhet,
att de gjort sig mödan så länge sysselsätta
sig dermed. Jag väntade mig inkast och vederläggningar.
Ty också jag vet att hvar sak har
två sidor, och man har emot mig begagnat den,
som icke var för mig fördelaktigast. Jag får nu
vördsamt anhålla om Högloflige Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet, icke för att i detalj
vederlägga allt, hvad som under mera ledighet,
blifvit med så mycken sorgfällighet utarbetadt;
men för att förklara mig öfver de invändningar,
som endast visa, att jag blifvit missförstådd, att
man fästat sig vid orden mera än vid saken.
Man har mycket uppehållit sig vid det sätt, på
hvilket jag citerat §, af RegeringsFormen. Jag
bekänner rent ut, att jag icke väntat mig de
slutsatser man sökt draga derutaf, och att
jag icke trott mig förbunden, att i ett Anföran^
de, sådant som mitt, afskrifva en hel paragraph
af RegeringsFormen, då det icke var nödvändigt
för mitt ämne. Min afsigt var blott att
visa i hvilka allmänna förhållanden Konungen
befann sig enligt RegeringsFormen till Nationen,
och till sina närmaste Rådgifvare. Då jag i detta
afseende anförde det Grundlagens stadgande,
som innehåller, att Konungen äger alLenuJiyra
Den 5 Maji . ml
Riket', ansåg jag alldeles öfverflödigt att utföra
det påföljande af samma paragraph, som innehåller,
att det sladle ske, pd fått denna liegeringsForm
förejkrifver, emedan det förstods af
sig sjelf, och emedan ett sådant tillägg endast
förlängt ordställningen, utan att förändra saken.
Då jag uti mitt Anförande tilläde hvad samma
paragraph innehåller, att Konungen Jkulle inhämta
underrdttelfer och råd af ett StatsRdd,
Honom jenligt g $. dock förbehållet att allena
besluta', visade jag deremot fjelfva fättet, på
hvilket vid Styrelsen tillgick, och att jag fästat
uppmärksamhet vid hvad Regerings-Formen i
den delen föreskrifver. Jag har sedermera hört
vid detta tillfälle konstiga och vidlöftiga utläggningar
öfver nämnde paragraphers lydelse. Det
är nu icke min tanka att ingå i någon undersökning
derom, ty det är icke min rätt och det
hörde icke till mitt ämne, att förklara Grundlagen.
Men då jag hade till föremål att visa oJiklieten
emellan StatsRådens och Ministrarnes
i Frankrike och England olika belägenhet, behöfver
jag, för att än vidare ådagalägga det,
endast erinra, att dessa sednare hafva hvar sitt
Departement af Styrelsen att förestå, att de
således hafva en gifven verkningskrets och verknings-skyldighet,
att inom densamma de kunna
till- och afsätta subordinerande Embetsmän, och
att merändels med hvarje Ministére-förändring
följer en hel förändring uti den öfriga Embetsmanna-personalen.
1 Sverige är detta helt annorlunda,
och med en mera inskränkt verkningskrets,
måste också Ministrarne blifva underkastade
en helt annan grad af ansvarighet. När jag
Den 5 MajiJ. m.
säde, att Svenska menigheten alltid skulle hellre
styras af en Konung, än af hvilka Embetsman
som helst, var det meden liflig känsla af Svenska
Allmogens sätt att anse sin Konung och mecl
en innerlig öfvertygelse om Allmänhetens förtroende
till den Styrandes upphöjning öfver alla
enskilta interessen och bi-afsigter, som jag yttrade
denna förmodan. Man frage menige man
och Folket i Landsorterne, om de hellre skulle
vilja styras såsom emellan 1720 och 1772, af
en mängd under frihetsmanteln dolda Aristocrater
eller såsom nu af en lagbunden men maktägande
Konung, och jag är säker, att svaret icke
skall blifva tvetydigt. Derföre, att uti mitt anförande,
Konungens magt således sattes öfver
Dess Embetsmäns, har jag icke kunnat förmoda,
att man skulle tro mig vilja förminska de sednares
ansvarighet. Jag begynte mitt Anförande med
att erkänna den, i den ordning och på det sätt,
som Lagen föreskrifver, och ansåg mig icke
dervid behöfva ingå uti, eller upprepa alla de
detailler, som ej äro annat än former för Konungamagtens
verknings-sätt. Sådant är, att
StatsSecreteraren ar ansvarig för Expcditionernes
öfverensstämmelse med besluten och att ingen
befallning är gällande utan vederbörlig contrasignation.
Det har varit löreskrifvit långt innan denna
RegeringsForm antogs, och har i alla tider varit
let sätt som tjent att intyga att befallningen verke.,
igen var grundad på Konungens vilja och beslut,
dvad angår Stats-Secreterarens rättighet, att
agra sin contrasignation, så inträffar den endast
lå, när Konungen skulle yrka verkställigheten af
tt beslut, som vöre tydligen stridande mot Re
-
54
Deri 5 Maji e rn.
géringsFnrmen, på sättsom 58 af Regerings»
Formen utvisar. I alla andi a fall kan väl StatsSecreteraren
göra föreställningar och reservera
sig i Protoeollet; men han kan icke genom vägran
af sin contrasignation uppehålla ärendernas
gång. I dessa fall gäller hvad som uti ansvarighets
lagen är tydeligen uttryckt, aXt Stats Rådet
Jkall räda, men icke regera, och att således
det är deras och de föredragandes pligt, att
upplysa och söka utreda målens rätta beskaffenhet
och förhållande, men ej att hindra verkställigheten
af hvad Konungen funnit nödigt besluta.
Jag finner ej uti allt detta, anledningarne
hvarföre mitt yttrande bordt i denna delen
så högeligen missförstås, och jag har icke trott
mig behöfva lära, att man skulle iakttaga skillnaden
emellan conima och punkt, eller att Lagbud
som lästes blott till hälften, kunde få en
helt annan tydning. För att veta allt sådant,
behöfver man ej gå till Academierna, att der
studera Grundlagen. Men om något skulle be.
liöfväs för att än vidare ådagalägga vådan deraf,
att Grundlagarne skulle blifva ett ämne för
allmänna undervisningen, skola de theorier, som
här nu blifvit föredragne öfver Grundlagarnes
anda och mening, uti ett helt enkelt fall, mer
än tillräckligt öfvertyga derom. Om också man
skulle antaga, att Lärarens åsigter blefve lugnare
än Riksdagsmannens, blefve de deremot så
mycket mera betydande, som de hade mera auctoritet,
och misstagen vore ej lika snart rättade.
Det är en helt annan sak, att vid Academierna
föreläsningar hållas öfver Grundlagen i
*ilmänhet och dc principer, på hvilka de böra
Den 5 Maji e. ml
SS
hvila. Detta låre* af Jus Publicum, och har i
alla tider varit föremål för allmänna undervisningen.
Rättigheten deremot att förklara eiler
hålla föreläsningar öfver den gällande Grundlagen,
kan icke medgifva*. Det är blott de allmänna
grundbegreppen för att kunna fatta och
förstå Grundlagen, som böra vid Academien
inhämtas, likasom man der, i afseende på allmänna
Lagen itke låser öfver några vissa stadganden,
eller söker göra tillämpning deraf till
vissa fall, men deremot undervisar om grunderne
för Lagar i allmänhet, om de genom vår
Lagfarenhet stadgade allmänna rätts förhållanden
och sått att söka och erhålla rättvisa samt
den i följe deraf gällande Rättegångs-Ordningen.
Hvad som sedermera blifvit sagrlt om StatsRådets
förbindelse att föreslå nya allmänna
Författningar eller upphåfvande och förändring
af de redan gällande m. m. dylikt, kan enligt
8 §. i RegeringsFormen endast förstås om de
fall, då sådana förändringar af behofvet påkallas.
Att införa nyheter år ingen förtjenst, oro
icke nyttan eller nödvändigheten deraf tillika
är ådagalagd och täta förändringar visa endast
vacklande hos styrelsen. Det är för att förekomma
otidiga försök i den delen, som vederbörandes
hörande blifvit i Grundlagen föreskrifvet
och jag vet icke att i afseende pi de
förbättringar man kunnat med skål önska, något
blifvit försummadt. Man har äfven sagt, att
i afseende på den nya lagen intet blifvit gjort
för att bereda dess antagande eller den före
-
56
Den 5 Maji c. m.
gående granskning den bör undergå i Högsta
Domstolen och StatsRådet. För min del tror
jag att den första granskning som i detta fall
borde påkallas, var Allmänhetens. Det dr gjort
igenom LagBalkarnes kungörande genom trycket,
så fort de blifvit af Comitéen gillade.
Hvad angår Högsta Domstolens och StatsRådets
utlåtande deröfver, kan man vål icke fordra
att sedan en särskilt Comitée utarbetat dessa
förslag, och de långe varit underkastade allmän
pröfning, Högsta Domstolen och StatsRådet
skulle företaga en speciel granskning som
snart blef ve en ny omarbetning, utan måste deras
yttrande inskränkas till en pröfning af den
nya lagens allmänna syftning och grundsatser,
och den närmare granskningen öfverlemnas till
Rikets Ständer. Men för att Högsta Domstolen
och StatsRådet på sådant sått skola kunna yttra
sig, skall lagen först vara färdig i hela sitt sammanhang
och en förutgående undersökning af
detta ämne, vore blott en tids förlust utan ändamål.
Det är för öfrigt en sak sorn först,
når den i en framtid nått sin fullbordan kan
komma i åtanka. Mar har emellertid sagt, att
andra Comitéer arbetat långsamt och blifvit lemnade
utan eftersigt. Jag vet för min del icke
på hvad sått styrelsen skall sätta Comitier i
verksamhet, eller efterse hvad de göra, om icke
derigenom att de blifva tillförordnade, och att
instruction dem gifves, livad de skola göra, och
att de skola med möjligaste skyndsamhet fullända
»ine arbeten. Allt detta år gjort, och då
man tillika efterfrågat huru arbetet fortskred,
vet jag ej hvad 30m mer år att göra. Det gif
-
Den 5 .Maji e. rn.
57
ves dessutom saker som igenom sin beskaffenhet
fordra en olika grad af skyndsamhet. I sådana
fall och äfven i allmänhet, år det mera
angeläget att det blir vål än hastigt gjort, och
när personerne åro tillsatte, kan Regeringen ej
mera ån försäkra sig att de arbeta utan att föreskrifva
huru snart verket skall blifva lull—
bordadt.
Man har förundrat sig, att jag tagit miste
om tiden, ifrån hvilken Friherre Anckarsvärd
råknat de i5 år, hvarifrån han ville att förbättringen
i vår ställning skulle begynnas. Men jag
bekänner, att om häruti ligger något misstag,
år det ordstållningen i Friherre Anckarsvärds
anförande den 25 Mars som härtill förledt mig.
tfag har uti mitt yttrande den 17 sist!. April
ordagrant anfört det. Då Friherre Anckarsvärd
sade, att Svenska Folket, sedan sista förändringen
i dess Stats skick, icke fått tillgodonjuta
den minsta fördelaktiga jöråndrmg i
dess fällning, må han förlåta mig om jag vid
de 10 år, som sedermera nämndes, icke trodde
att afseende borde göras derpå, att vi, om man
räknade ifrån 180g, voro når detta yttrande
fälldes sedan ett pär månader inne i det i4:de
året. Förändringen i Sveriges Stats- eller Samhällsförfattning
kunde i alla fall ej räknas annat
ån ifrån 180g. Men äfven om man ville antaga
att Friherre Anckarsvärds tanka varit att
råkna ifrån 1810, blefve jemförelsen i anseende
till närvarande tidpunkt ej mindre fördelaktig.
Det vore mycket att såga i den delen j
tn?n jag vill för närvarande ej upptaga tiden
58
Den 5 Majt e. m.
dermedj utan skall lemna det åt en skickligare
talare.
Friherre Anckarsvärd har erinrat, att också
jag varit af oppositionen. Det år alldeles
sant; men det var den tid, då någon fara var
förenad med opposition, då (len medförde ej allenast
förlust af tjenst och befordran, utan äfven ofta
nog var utsatt för förföljelser och rättegångar,
för de yttranden man fällt såsom Riksdagsman.
Sedan den närvarande sakernas ordning blef införd,
har jag oryggeligen sökt att understödja
och bibehålla den, öfvertygad att allas säkerhet
och välfärd berodde utaf dess stadga och varaktighet.
Jag år emellertid Friherre Anckarsvärd
förbunden, som gifvit mig tillfälle afgifva denna
förklaring.
Hvad som blifvit sagt om ÖstersjöCompagniet,
var mig så vida obekant, att jag icke
viste eller erinrade mig att någon motion i detta
afseende blifvit gjord i RiksStånden. Men
det vet jag, att kungörelsen om detta Compag.
nies inrättning och Actieteckning dertill, var
öppnad och utfärdad, innan Rikets Ständer i8i5
samlades, och det var icke långsamheten af
Ståndens öfverlåggningar, eller omsorgen för
Götha Canal som hindrade verkställigheten af
planen för ÖstersjöCompagniet; utan de otidiga
farhågor man utspridde, som afskräckte Allmänheten
och gjorde att saken ansågs med ovilja i
stället för bevågenhet.
Det har också blifvit sagt, att Ständerne
Den 5 Maji e m.
59
under närvarande Riksdag saknat ledning för
sina åtgärder. Jag har redan förut visat huru
granlaga Standerne fordom i denna del varit,
och jag vet sannerligen ej hvad Standerne kunna
vid denna Riksdag rättvisligen begära annat
ån de erhållit, då igenom FinaneeCoinitéens Betänkande,
igenom förslaget till styrelseverkens
organisation och igenom Betänkandet om näringsfriheten,
utarbetade förslag blifvit uti de
vigtigaste ämnen , Rikets Ständer meddelade
samt Konungens Nådiga propositioner uti flera
andra, lemnat dem upplysning, om de åsigter,
hvarunder Hans Maj.t betraktat flera af de
öfriga.
Hvad det sngår, att Regeringen synts vänta
på Ständernas yttrande för att afgöra huruvida
ett prohibitif-system borde hädanefter följas
eller ej, så vet jag ej om ined skäl det kunde
sågas, att något ondt vore uti en sådan väntan.
I en constifutionel Stat, gifves det frågor
oin hvilka Regeringen bör afbida allmänna opinionens
yttrande och jag tror att den, om ett mer
eller mindre prohibitif-system hör till detta antal.
Når Rikets Ständer till Konungen framföra
sina önskningar i detta afseende, blir det
tid nog att pröfva ämnet och att göra derpå
det afseende omståndigheterne och sakens förhållande
medgifva. Att Konungen skulle håruti
förekomma Stånderne, dertill finner jag för
det närvarande ingen anledning. Om emellertid
man vill tro att vissa af de vidtagne prohibitiva
åtgårderne, hafva sin grund mera uti omsorgen
att bibehålla sedelmyntets värde, ån i omsorgen
6o
Den 5 Maji e. m.
för nåringarne, så vet jag ej att i det förra år
något ondt, isynnerhet som det icke kan vinnas,
utan att de sednares uppkomst befordras,
och då man talat om Coursoperationerne, kan jag
ej undgå anmärka, att det är första gången jag
hört en Regering klandras, derföre att den sökt
bibehålla det löpande myntets vårde och gångbarhet.
Det år icke mindre ovåntadt, att höra
dem som yrka ett liberalt system i våra öfriga
handelsförhållanden med fortsatt ifver påstå att
förbud, eller betungande Tull-afgifter borde påläggas
Finska handeln. Då man yrkar ett sådant
systern, visar man uppenbart att man endast
har för afsigt att stegra priset på vissa
landtmannavaror, och man glömmer att af dessa
varor ännu till en stor del ej linnes inora Riket ,
nödig tillgång, och att hufvudstaden har derut-»
af ett oundgängligt behof.
Det bör emellertid anmärkas, att igenom
de högre Tull-afgffter, hvilka sedan den sednaste
tractaten blifvit Finska varor pålagde, hafva
våra inhemska landtmannaproducter framför deni
erhållit ett ej obetydligt företräde, och detta
synes vara den enda oah råtta vågen, hvarigenom
vi efter hand skola såttas i tillfälle att
umbära tillförseln ifrån Finland. Då nu tiden
synes vara så långt framliden, vill jag ej vidare
uppehålla Högloflige Ridderskapet och Adeln.
Grefve Lowenhjelm, Carl Axel: Flera anmärkningar
hafva blifvit gjorda emot Herr Grefve
Mörners ifrågavarande Anförande. Höglollige
Ridderskapet och Adela lärer dock finna, att
Den 5 Maji e, m,
61
större delen af dessa anmärkningar hvila pi en
förtydning af Herr Grefven6 ord. Han har
sjelf redan så tillräckligen upplyst, att, då han
talade om Konungens rätt att allena styra Riket
, han dervid icke kunde annat än förutsätta,
att det skulle ske i enlighet med Sveriges
Grundlag; så att det endast skalle blifva
ett förslösande af ord, att vidare vilja utveckla
detta ämne.
Man har hår uppkastat den frågan, om
Sverige är en Constitutioriel Stat? Denna fråga
år blott ett echo från ett före detta utdödt
dagblad, som jag ej hade väntat mig att höra
på detta Riddarhus. Kan man vål tvifla, att
Sverige åger en Constitutions fördelar? och når
njöt Sverige dem i ymnigare mått? Då hvarje
medborgare år af Lagen fredad till lif och egendom;
då Domaremakten år oberoende af allt
utom Lagen; då lugnet år tryggadt mot inhemska
oredor och utländskt våld, då frågar jag om
vårt samhålls-skick icke år lyckligt, icke år af
den Högste vågsignadt? Och med hvilket folk
skulle vi vål vilja byta? År det med England,
der^Nationens angelågenheter ofta bero af Ministérens
corruptions-medel ? Är det med Frankrike,
der Ministrarne stundeligen med fog eller
ofog förändra Chartan och ValLagen? Är det
med Spanien eller Portugal, hemsökte af inbördes
krig och främmande hårar? År det med
Italien, det trampade, det föraktade Italien ? Är
det med Tysklands Stater, der constitutionel
frihet år utlofvad , men de fleste ännu
sakna den? eller år det med någon af Europas
6>
Den 5 Maji e, m.
öfrige despotiska Riken ? År ej ibland alla dessa
Länder Sverige det lyckligaste, så vida nemligen
begären icke sträckas längre ån möjligheten.
Fullkomlighet tillhörer icke något menskligt,
icke något Regerings-sätt. Men vi åre
lycklige nog under en lagbunden Konung, med
en lagbunden frihet. Mätte vi blott veta värdera
vår lycka.
Man har sagt, att StatsRådet ågde en gränslös
verkningskrets. Detta nekar jag. Det gifves
icke något gränslöst i Constitutionen, och
der år tvärtom StatsRådets verksamhet af tydliga
föreskrifter begränsad. Det år ej vårt fel,
om nyhets-begäret uppstaplar stundeligen nya
och gåsande theorier, hämtande utur en vilkorlig
och egennyttig tydning af Constitutionens
föregifna anda och säker att utbilda nya slutsatser,
som man ej vet hvar de skola stanna.
Det gifves dock för Folk och Regering dock ett
ankare: ordet, och det är i ordet, som andan
skall sökas och finnas. Den år i 4 §. RegeringsFormen
tydligen angifven; der urstakas bestämdt
StatsRådets verknings-krets. Att af dess
Ledamöter fordra annat än hvad Grundlagen
dem ålägger, år icke tillståndigt, och om någon
StatsRådets Ledamot skulle sträcka sitt nit längre
ån hans pligt bjuder, år sådant visserligen
ganska berömvärdt, men det bör ej blifva att
anse som en fordran, och motsatsen bör icke
blifva ett ämne för tadel, då Lagens kraf år
uppfyldt.
Deremot synes det, som StatsRådets rum
Den 5 Maji t. m.
63
skulle vara ett gränslöst rum för tadel. Man har
trott, att StatsRådet misskände meningen af den
ansvarighet, som det inför Lagen år underkastadt.
Nej! mine Herrar! Men StatsRådet gör
skillnad emellan det klander, som enligt 106 och
107 paragrapherne kan framställas mot dess
handlingssätt, och det tadel, som blott manifesterar
sig genom tomma declamationer. Man har
bland annat beklagat sig deröfver, att StatsRådet
ännu ej uppgjordt ett förslag till skatternas
minskande. Afven jag beklagar, att ej så
kunnat ske, men skälet dertill är icke okändt.
Behofven åro för stora. Ingen kan tvifla, att
ju icke det skulle vara den gladaste dag för Konungen
och Hans Rådgifvare, då de kunde såga;
minsken skatten! Gifve Gud, att en så lycklig
tidpunkt inträffade, så visst som vi alla skulle
med glädje begagna den. Då i öfrigt Herr
Grefve Mörner redan besvarat de fleste anmärkningar
emot StatsRådets förmenta overksamhet,
så skall jag ej uppehålla mig vid dessa i min
tanka grundlösa anmärkningar. Jag vill blott
omtala, att man ock nämnt de cours-misstag,
som möjligen blifvit af Regeringen begångna.
Hvarifrån de komma, år icke obekant. De härflyta
från samma ädla hjerta, som innerligen önskar
lindra alla folkets bekymmer, och, under
sina omsorger för det stora hela, icke giöminer
den enskilda välgörenheten.
Herr Cederfchjåld, Pehr Gujiafi Uti den
långvariga strid med Minislrarne, som under flere
Plena hår blifvit förd, har jag såsom Ledamot
af ConstitutionsUtskottet, trott mig icka böra
64
Den 5 Maji e. mi
deltaga. Hittills har det också lyckats mig, att
blifva denna min föresats trogen; then ett xit—
tryck, som nyss undfallit en vård talare, har
kommit mig att bryta den tystnad, jag mig ålagt.
Den, vårde Talaren har nemligen sagt:
"Att StatsSecreterarens contrajignation endaji
betecknar, att Expeditionen är enlig med beJlutet
i Protocollet; och att den Föredragande
, blott når bejlutet är Jtridande emot Grundlagens
tydliga förejkrift, ägde rått att vägra
Jin contrajignation, utan att i något anuat
fall vara dertill pligtig eller ens berättigad”
Jag
medgifver gerna, att det för den Föredragande
icke är någon juridijk pligt att vägra
contrasignation i annan händelse, ån då Konungens
beslut strider emot Lag; men det är ©tvifvelaktigt
hans morali/ka pligt att icke låna sitt
namn till befrämjande af ett beslut, som han anser
menligt för sitt Fädernesland. En StatsSecreterare
måtte väl åtminstone äga samma rått,
som förmodligen hvarje annan Svensk man, nemligen,
att når som helst få nedlägga sitt Embete,
för att slippa belasta sitt samvete med en åtgärd,
som han anser stridande mot Rikets sann-:
skyldiga nytta.
Samma vårde Talare har ordat om vådan
af Jöreläsningar öfver Grundlagarne. Afven
härutinnan kan jag icke dela hans öfvertygelse.
J ig har sjelf i 8 år flitigt läst dessa Grundlagar,
och i synnerhet de $ senare åren studerat
dem
Dm 5 Maji e. m,
dem med alfvar. Men hvarje gång jag genomläst
dem, har jag fullkomligare insett deras ande-mening,
samt upptäckt nya förhållanden. Jag
skulle således hafva varit den mycket förbunden,
sorn redan från början förmått och velat
för mig utpeka betydelsen af de mångfaldiga
uttryck, som kostat mig så mycket begrundande.
Det skulle derföre i min tanka vara ganska
nyttigt, om vid Universiteten funnes Lärare,
hvilka det ålåge, att genom det uppväxande
slågtets undervisning göra Grundlagen lefvande
hos Nationen. Det är ömmande att finna huru
litet Nationen år pekant med de Grundlagar den
besvurit; och det gifves till och med ännu Riksdagsmän,
som t. ex. tro, att en Lagtima Riksdag
år i anseende till ärendernes beskaffenhet
af friare och vidsträcktare omfattning, ån en
Urtima; hvarpå en till ConstilutionsUtskottet
inkommen motion om Grundlags-föråndring lemsnaT
ett märkligt exempel. Jag nämner detta
blott såsom ett ytterligare bevis på angelågenten
att sprida en allmännare kunskap om Grunda
lagarne, och göra dem lefvande hos Nationen.
Hans Excellence Herr Grefve af TV ett er ^
Jtedt, Gnftaf, upplåste följande;
(Se Bilagan N:o 6.)
Mångå yttrade härtill deras bifall.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner
Ridd. o, Ad. Prot, 4 Band,
m
Ben 5 Maji e. uti
Efter det tal vi nu hördt, vore det öfverflödigt
att genom något vidlv^fti^t anförande söka
uppehålla Ridderskap**! och Adelö eller begära
dess uppmärksamhet på ett mindre vigtigt ämne.
Då jag begårte ordet, var det blott för att
»vara på den af Herr Cederschjöld emot mig
gjorde anmärkning, angående
rätt att vägra contrasignation. Jag kon för
min del ej finna, att Grundidén medgifver en
sådan rättighet i något annat ån det af Grundlagen
utstakade fall, da Konungen skulle, oaktadt
gjorda föreställningar yrka, att ett emot
Grundlagen stridande beslut skulle sättas i verkställighet.
I alla andra händelser kan en StatsSecieterare
vål göra sin reservation och nedlägga
sitt Embete, men då han föredragit ett
mål och Konungen bestämt sitt beslut och han
ej kun bevisa att det strider emot Grundlagen,
måste han lyda och contrasignera Expeditionen.
Grefve van Schwerin: Må Ridderskapet
och Adeln icke misstycka att se mig åter uppträda.
Jag år i denna strid hvarken anfallande
eller försvarande. Med minnet af förflutna tider
och med blicken fästad på framtiden, har jag
vid detina Riksdag utfört en annan röle, änden
som förr fallit uppå min lott. Hvad som nu
förebrås andra, det var jog ett mål före under
lSjö'års Riksdag. Kallad af Adelns förtroende
att yttra mig öfver den allmänna ställningen,
yttrade jag mig efter samvete och båsta förstånd:
jag tadlsde vidtagna åtgärder och uttalade hurti
jag trodde man borde handla.
Den 5 Maji e. mi
År det en förebråelse, år det en åra —
det år jag som först skiljt Riddarehuset i tvenne
delar, som först beuånit Miui.sté.-en för Ministére
och behandlat den sorn Minisrére; st ålit
den på ena sidon och en ådel opposition uppå
den andra. Hvad blef mitt öde? Vidtomfattande
kallade nian mina Memorialer; p.sqvilier
flögo kring landet. Med den fulla öfvertygelse!!
att jag hade tjent mitt fådernesland, tog jag ingen
kånnedom af hvad man behagade såga
om mig.
Vid de 2:ne sednare Riksdagar hafva mån
uppträd 15 bégåfvade nied större kraft ån j>g,
men -kanske mindre sagtmodige. Min beståmrnelse
blef att göra Grundlagarnes anda båttre
känd och Riksdagsmannens kall äradt af Folket,
Jag hade tilläfventyrs på annat sätt uttryckt mig
öfver de ämnen sorn Friherre Anckarsvärd behandlat;
men deraf följer ej att Friherre Anckarsvärd
gifvit anledning till rättvist tadel. Redan
hafva vi upplefvat, att åtgärder1 för hvilka
han bittert tadlades, i en sednare tid blifvit af
opinionen gillade. Vi minnas huru Friherre Anckarsvärd
vid sista Riksdag tadlades för det att
han yrkede nödvändigheten afen Statsplan, och
nu hafva på frenne Utskotts tillstyrkan Riksens
Ständer gått med en petition till Konungen och
anhållit, att till nästa Riksdag, dem måtte meddelas
Regeringens åsigt öfver de ämnen, som höra
till den allmänna hushållningen.
Friherre Anckarsvärd har vid denna Riksdag
talat ett varmare språk. Mine Herrar! Jag
68
Den 5 Maji e, m.
vill ej upprepa hvad som tillhör tider som ärö
förbi. Det finnas känslor, som snan ej alltid katt
undertrycka, ehuru man finner sig böra vilja
det. Det har blifvit sagt ott Friherre Anckarsvärd,
om han känner sig manad att anklaga
Ministéren, icke hade bordt göra -det'på ett sätt>
som väcker oro, utan att han hade bordt inför
ConstitutionsUtskottet anmäla, hvad han anser
sig kunna och böra förevita Ministéren.
ConstitutionsUtskottet, mine Herrar! må
förlåia mig, men dit förer jag ingen klagan om
jag hade en klagan att föra. Jag har uti en
skrift, sorn jag underställt Allmänhetens bedömmande,
ådagalagt huru Constitutions-Utskottet
städse misstagit sig i tolkningen af RegeringsFormens
107. tp ConstitutionsUtskottet har hittills
ansett sig beråttigadt att i egenskap af Domare
utlåta sig öfver StatsRådets rådslag beträffande,
hvad RegeringsFormen kallar allmänna
matt och steg, då enligt hvad jag anser mig
hafva ådagalagt att Lagstiftarens mening varit)
och hvari alla lagkunnige, med hvilka jag derom
talat, instämma, ConstitutionsUtskottets yttranden
om Rådgifvares opinioner , aldrig kunna bli och
aldrig få Vara annat ån opinioner. Tillkännagifva
inför Rikets Städer skall ConstitutionsUtskottet,
om det i Protocollerna anmärkt rådslag
som synas Utskottet icke häfva ländt till
Rikets sannskyldiga nytta. Ett tillkännagifvande
bfhöfva Rikets Ständer, då de sjelfva icke äga
tillgång till de i StatsRådet förda Rrotocoll •
men ej några Utskottets domar, ty pröfva kunna
Rikets Ständer sjelfve , huruvida den väckta
Den 5 Maji e, m.
%
frågsn må förfalla , eller deras pligt i egenskap
af Folkets ombud åligger dem, att i anledning
deraf, med petitioner vånda sig till Konungen,
Jag får vidare fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på de theoder, som vi
nyligen sett ConstitutionsUtskottet framställa och
på dess tolkning af Grundlagen i allmänhet. Det
finns en § , Riksdagsordningen* 57, som tillåter
enskild Riksdagsman , som icke instämmer
j sina Med Riksdagsmäns tankar, att fritt yttra
hvad hans samvete kråfver. Denna hans i Grundlagen
bestämda rättighet respecteras i alla Stånd,
i alla Utskott, men ej i ConstitutionsUtskottet;
der finnas inga opinioner; der fållås blott domar
och der åro domarena ofelbara. ConsfitutionsUtskettet
vågrar sina medlemmar att omtala
för andra huru de tänka, når de ej tänka
fika med majoriteten, och majoritet kan der utgöras
af minoriteten.
Jag frågar, hvem vill gå dit? hvem vill der
framföra sin klagan? och jag frågar! år det något
ondt deri att Riksdagsmannen, då han åger
rättighet att fritt tala och utlåta sig, talar och
utlåter sig inför sina medrepresentanter, inför
sina medborgare? År han ytterlig i sin framställning,
så faller denna ytterlighet honom till
last, och den räknas stundom den till godo som
annars blifvit föremål för ett råttvist tadel. Jag
frågar ännu en gång om det tadel som uttalades
under i8i5 års Riksdag varit, utan gagn?
Vid sista Riksdag ville mun i 90 §. finna ett
Den 5 Maji e, m-.
värn emot allt tadel. Vi talade deremot, och
■vid derna Riksdag har 90 §. icke ens blifvit
nämnd.
Man har vid der,na Riksdag talat mera frimodigt
ån förr; ninn har tadlat strängare ån
kanske jag hade gjort om det ålegat mig att
framföra tadlet. Men hvad soln blifvit sagdt,
skali} jag år öfvertygad derom, icke förblifva
utan sin nyttiga verkan, så hos högre sota hos
lägre. Ja} jag lefver oell dör i den öfvertygelse,
ati bland ett folk, så ädelt sorn det Sven-,
eka, det aldrig kan blifva farligt ött tala såsom
man tänker.
Flere yttrade härtill deras bifall.
Friherre Anckarsvärd: Den discussion ,
so® under förevarande ämne blifvit under flera
Plenidagar foFtsatt, var föranledd af ett utaf
mig nyttjadt uttryck, hvars utveckling jag sedermera
sökt tillvägabringa.
Grefve von Schverin har emellertid nu så
fullkomligen förekommit mig i det svaromål, jag
kunnat hafva för afsigt att, i anledning af Herr
Grefve sf Wetterstedts nyss upplåste anförande,
afgifva, att allt bemödande å min sida stt
vilja fullfölja detta svaromål, särdeles emot Hr
Grefve af Wetterstedt, nu mera skulle blifva
endast en st id i vältaligheten, sedan ämnet
synes mig åsidosatt, och hela den värde tala
rens
förmåga använd endast emot min person;
och jag känner för vål min underlägsenhet i
Den 5 Maji r. 7/if
Senna slags bevisning, för att inlåta mig uti en
så olika kamp. Mina åsigter i åronet har jag
öppet oell oförstäldt framlagt. Det var niia
rått; och de, sorn motsagt mig, hafva haft samma
rått att uppgifva sina skål.
Lika litet kan jag finna att någon personligen
blifvit angripen, som jsg kon medgifva att
något behof af skydd varit i fråga. Om skydd
kunnat å ena sidan påräknas, har det ock icke
saknats å den andra. Hvar och en sorn bedömer
med billighet, skall finna, att jag i första
början blott fällde en utlåtelse, och alt denna af
mrne motståndare uttyddas och besvarades, innan
jag ännu vidare deröfver yttrat mig.
Jag slutar nu denna debatt i det hopp och
med den öfvertygelse, att den, långt ifrån att
åstadkomma något"ondf, ofeibart|måste för fram.
tiden medföra något godt.
Herr von Hartmansdorff, Auguft: Jag önskar
blott få fästa Ridder^kapets och Adelns
uppmärksamhet vid ett «f Herr Grefve Mörner
fäldt uttryck, som synes mig sä oriktigt i sin
syftning och af så mycken vigt, att det ej bör
lemnäs obemåldt. Herr Grefven har nemligen
yttrat den öfvertygelsen, att en Föredragande
blott då skulle kunna vägra sin contrasignation,
når det ifrågavarande beslutet vore uppenbart
stridande mot Grundlagens tydliga föreskrift. I
händelse denna satts stöde fast, vore RegeringsForniens
107 §. öfverflödig, den §. nemligen
sorn stadgar, att, om någon StataRådets Leda
-
72
Den 5 Maji t. m.
mot medverkat till åtgärder, oförenliga med Rikets
sannskyldiga nytta, Riksens Ständer kunna
hos Kongl. Maj:t anmäla deras önskan att en
sådan Embetsman måtte skiljas vid sin befattning.
Jag kan, för min del, ej inse, huru en
Föredragande skulle kunna undvika att deltaga i
dylika åtgärder, annorlunda ån derigenom att
han vägrade underteckna beslutet, emedan de
eljest till Rikets skada gingo i fullbordan. Det
tyckes ock följa af begreppet fri medborgare,
att han må kunna rreka sitt biträde till en
handling, den han ogillar, antingen såsom oriktig
eller skadlig. Skulle han ej äga denna frihet,
6å vore det icke någon skillnad emellan
honom och slafven, som träl a ktigt, och derföre
ansvarslöst nödgas uppfylla hvad som af honom
kråfves, utan att tillåta sig något omdöme, om
det är rigtigt eller ej.
Upplåstes och lades på bordet följande från
nedannåmnde Utskott inkomne Memorial och
Utlåtanden:
Fran Coust itutionsUtskattet:
Af den 29 sistlidne April:
N:o 8, Med förslag till ändring i 68 §.
Riksdagsordningen.
Fran StatsUtskottet:
Af den 5 dennes:
No i56, I anledning af gjorde anmärk
-
Den 5 Maji e, m, 75
ningar vid Utskottet» förut meddeldte förslag
till aflöning för RiksStåndens och deras Utskotta
Secreterare, Canzlier och Vaktbetjening.
Från Stats- och Banco-TJtskotten;
Af den 2 dennes:
N:o iSy. Angående gjord”erinran till Utskotten,
att till RiksStånden afgifva förslag till
grunderne för den blifvande finanoeplanen,
Från Banco Utskottet;
Jf den 26 siftlidne April;
Nio 8. I anledning af våckt motion, angående
anstalter till befordrande af Norskt mynta
gångbarhet^» Sverige.
Från BevillningsUtskottet:
Af den 28 sistledne April:
N:o 7. I anledning af gjord framställning
om en ytterligare fribrefsråttighet för Stådernes
Magistrater.
Frän Almänna Besvärs- och OeconomiUtskottet:
AJ
den 5 sistledne April:
N:o 48, Angående våckt fråga derom, att
Den 5 Maji c. m.
LandsFiscaler ej böra kunna afsätta» tilan ransakning
och dom.
Af den 8 sistledne April:
N:o 5o. Med hemställan om öfverletnnan«
de «f en Herr Hiesleiters motion till Särskildta
Utskottet.
Af den 2§ sistledne Aprili
N:o 75. I anledning nf väckt fråga örn
upphåfvande al böter för tillträdande Rusthållare»
underlåtenhet, att inom föreskrifven tid
erlägga de till Wadstena Krigstnanshuscassa fastställde
afgifter.
Af den 29 sistledne April'.
N:o 74. I anledning af väckt fråga, om
skyldighet för Lappska N3'byggsres söner, att
ingå i allmänna Beväringen.
N:o 75. Rörande väckt fråga om ny delning
efter hemmantalet ef sådana på utmark
belägne och vid förut verkställde skiften ej särskildt
afsedde myror, hvarifrån gödningsämnen
kunna hämtas.
N:o 76. Angående upprättande af en ny
Landtmålare-taxa.
N:o 77. Rörande våckt fråga om inrät
tandet
ef Gästgifveriet på Wermdön i Stocky
kalms Lån.
Den 5 Maji t, m.
7»
N:0 78. I anledning af väckt fråga orri
återupprättande af en TrivialSchola i Kungelf,
N'.o 79. Angående yrkad inskränkning i
Pastorers rösträttighet vid val till Kyrkobe-**
tjent.
Jnsterades följande:
Utdrag af Protocoilet hållet hos Höglollige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm, förmiddagen
den 5 Maji 1820.
S. D, Remitterades till
Stuts-Utskoiiet;
Herr Berghmans, Ambrosius Magnus, dee
5o sistledne April eftermiddagen på bordet lagrie
Memorial, angående anmodan till bemålte
Utskott, att meddela Riksens Stånder en rietaillerad
calcul, öfver hvad Staten hittills påkostat
Götha CanalByggnad, Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af ConJ
stitutionsUfskottets sedan 1817 och 1818 årens
Riksdag hvilande samt den 3 sistledne April på
bordet lagrie förslag till ändring uti nedannåmn*
de §§. af Riksdagsordningen, i afseende å en
förbättrad Nationalrepresentation för de frenne
Ofrälse Stånden, fann Ridderskapet och Adela
7 6
Deri 5 Maji e. m,
för godt antaga de af Utskottet tillstyrkte ändringar
uti rute, i5cde, 6;te och y:de punk t erne
af i4:de, sista punkten af iy:de, sista punkten
af iegde; samt förre och sednare punkterne af
32 hvaremot Utskottets förslag till förändrad
redaction af r5 § utaf Ridderskapet och Adeln,
ogillades. Ut supra.
S. D. Föredrogs PrästeStåndets P-rotocollsUtdrag
af d. 5a sistl. April, innefattande Fråste—
Ståndets beslut, att anmoda ConstifutionsUtskot—
tet, att så fort sig göra låter, till RiksStånden
inkomma med uppgift på de af samtelige RiksStånden
vid denna Riksdag antagne förändringar
uti Rikets Grundlagar; uti hvilket beslut,
de öfrige RiksStånden blifvit inbjudne att sig
med PråsteStåndet förena; och som Ridderska.
pet och Adelil nu mera afgjort alla de sedan,
sista Riksdag hvilande Grundlagsåndrings-för—
slag, fann Ridderskapet och Adeln för godt, att
uti PråsteStåndet* nyssnämnde beslut instämma.
Ut supra.
S. D, Föredrogos å nyo och biföllos följande
från nedannåmnde Utskott ankomne, samt dea
oo sistl, April eftermiddagen på bordet lagde
Utlåtanden;
Från StatsUiskottet:
Af den 36 sifilidne April:
N:o 126. I anledning af väckt fråga, om
inköp af CanzliRådet Schoerbing.? afhandling
om det rälta skogshushållningssättet.
Den 5 Maji e. m. 77
N;o 128. I anledning af väckt motion, om
'användande af Kronans Tiondekoppär och jern
för Flottornes behof.
Från Banco-Utjkottett
Af den 26 sistlidne Aprils
N:o 7. Angående någon 'förändring i betalnings-grunderne
för det Bahcolån, som till iStåndsåttande
af Uddevalla Stads afbrända publika
byggnader blifvit vid 1812 års Riksdag beviljadt.
fsT:o 9. Om förlängning Uti tiden för åter*
lösen af i Banken pantsatt silfver.
* J ■ 1
Från Lag-Utfkotteti
Af den i4 fijilidne April:
N:o 38, Om föråndradt sätt för Författning
gars upplåsande i kyrkorne.
Från Allmänna Fefe års- och Oeconomi^-  Utjkoitet:
Af den 21 sistlidne April:
N:o 68. I anledning af väckt fråga, om
deltagande i SoldatRotering efter HemmansUppskattningsvårde.
N;o 70. I anledning af väckt motion, att
7»
Dea 5 Maji e, ni'.
endast torkcd säd måtte till Kronans Magaziner
lefvereras.
fsT:o 71. I anledning af väckt fråga omen
jemn are fördelning Hemmanen emellan vid utgörandet
af den så kallade Capellans-skåppan.
Ht supra.
S. D. "Vid förnyad föredragning af Stats;
Utskottets den 26 och 28 sistlidne April afgifne,
samt den 3o i samma månad på bordet lagdeUtj
låtanden:
* N:o 127. Om inköp af Kronans andel i
wppbörden vid södra Stäket..
N:o 129, Angående några vid förslaget om
inkomsternes beräkning förekomne frågor; fann
Ridderskapet och Adeln för godt, att berörde
Utlåtanden, i anledning af de utaf åtskillige Ledamöter
dervid gjorde anmärkningar, till Stats-*
Utskottet återremittera. Ut supra.
S. D. Föredrogos å nyo och återremitterades,
i anledning af dervid gjorde anmärkningar,
följande från Lag-Utskottet inkotnne, samt dea
25 och 00 sisth April eftermiddagarne på bort
det lagde Betånkanden:
sif den 10 sistledne April:
N:o 37. Angående närmare bestämmande
i' hvad fall Provincial-Medici-besigtningar är o
BÖdvåndige, vid uppkommande tvifvelsmål,, hu
-
Den 5 Maji «. m.
ruvida död person vådligen omkommit eller
icke.
Nio 3g. Angående ändring uti 17 Cap. 2
RåttegångsBalk-en och 2 §. uti Kongl. Förordningen
den 28 Juni 1798.
i '/ . ,•
Af den 12 sistlidrie April:
N;o 34. Angående förrymd makas rättighet,
att ingå nytt gifte.
Af den 14 sistlidne April:
N:o 4o. Angående bestämmande af viss
grund för fastighetsvärde vid Bouppteckningår9
hvarefter en åttondedels fattigprocenten må be,
räknas. Ut supra.
S. D. Vid förriyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottets de*
2i sistledne April afgifne, samt den 3o i samma
månad eftermiddagen på bordet lagde Memorial
N:o 69, angående tillämpning af föreskrifterne
i Kongl. Förordningen af den 3o December
38ig, i fråga om vacanceafgift för släpkläder,
fann Ridderskapet och Adeln att samma Memorial,
endast borde läggas till handlingarna».
Ut supra.
Utdrag af Prctocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
deri 5 Maji 1823,
Ro
Den 5 Maji t, m.
S. D. Upplästes till justering Expeditions™
Utskottets Under N:o 43, insände förslag till
Riksens Ständers underdåniga skrifvelse till Kongl.
Maj:t, angående prsestanda till Bruken af åboerne
å de hemman, som Bruksidkare till skatte
inlöst; och blef berörde förslag, i anledning af
Herr Hjertås, Gustaf, dervid gjorde anmärkning,
till Expeditions-Utskottet återremitterad*.
Ut supra.
Högloft Ridderskapet 'oell Ådeln åtskiljdes
klockan \ till 12 om aftonen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Gus
-
Dm 7 Maji /. m.
81
Onsdagen den 7 Maji.
Plenum klockan 10 förmiddagen.
n
Öppnades Herrar Electorers lista till val af
tvenne Ledamöter i RiddarlmsUtsbottet efter
N:o 2144. Herr Rosensvärd, Adolph Otto, Capitaine;
och
N:o 2245. Herr von Hedenberg, Carl August,
ÖfversteLieutenant.
Och befunnos dertill hafva blifvit utsedde.
N:o io4. Grefve Eeckfries, Corfitz, Hof-Marj
skalk, samt
N:o 1901. Herr Olivecreutz, Fullmagtig Friherre
Boije, Fredric, Kammarherre.
Herr Grefven och Landt- Mar /kalken till—
kånnagaf, att Friherre Palmstjerna, Carl Otto,
som varit Ledamot i RiddarlmsUtskottet, och
Friherre Wirsén, Gustaf Fredric, som varit
Ledamot i BanmUtskottet, afsagt sig de dem
uppdragne nyssnämnde befattningar, den förre,
i anseende till dess förestående afresa från Riksdagen,
och den sednare i anseende till dess
Ridd u. Ad. Prot. IV. Band.
6.
82
Den 7 Maji J. m.
vacklande hälsa; i anledning hvaraf Herr Gref*
ven och LandtMarjkalken anmodade Herrar
Electörer att med första sammanträda, för att
efter bemälte Herrar utse nya Ledamöter i Riddarhus-
och BancoUtskotten,
Föredrogs å uyo och bifölls BancoUtskottets
den 26 sistledne April under N;o 8 sfgifne
saint den 5 dennes eftermiddagen på bordet
lagde Betänkande, i anledning af våckt motion
angående anstalter till befordrande af Norskt
mynts gångbarhet i Sverige,
FÖretogs till pröfning BancoUtskottets den
28 sistledne April under N:o 10 afgifne, samt
den 3o derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
Vid Utskottets den 21 sistledne Mars
meddeldte Betänkande, rörande publicitet af
Bankens angelägenheter,
Sedan BancoUtskottets förstnämnde Utlåtande
> med dervid fogade Bilagor, blifvit uppläst,
anmåltes och emottogs Hans Excellence
HofCauzleren Hr Grefve af Wetterstedt, hvilken,
på Kongl. Maj:ts höga vägnar aflemnade dels
tvenne Kongl. Maj:ts d. 21 sistledne Mars aflåtne
Nådiga propositioner till Riksens Ständer:
i) Angående föreslagen förändring af 1 Cap-.
i och 10 §§. RåttegångsBalken, i fråga om val
T) en 5 Maji /. ni. 85
öf Nämndemän, samt Extra Nämndemäns tillkallande
5
2) Angående tiden för bevakande af mål,
60m i HofRålten öfver Skåne och Blekinge gö.
tas anhångigé eller derifrån till Kongl. Majit i
Underdånighet fullföljas*
Dels ock Kongl. Majds den 10 sistledné
April till Riksens Ständer aflåtne Nådiga skrifvelse
med öfverlemnande af Förordningen deri
i 2 Februari 1820 emot Lurendrägeri och Tullförsnillning,
uti hvad ahgår de derstädes stadgade
straff och ansvar»
Herr Grefven och Landi Marskalken an-’
hiodude Hans Excellence Herr HofCanzleren, att
till Kgl, Majd framföra Ridderskapets och Adelns
Underdåniga vördnad jemte försäkran, att Kongl*
Majds Nådiga propositioner och skrifvelse skulle
ttied första varda till handläggning företagne.
Sedan Hans Excellence Herr Grefven och
HofCanzleren blifvit på vanligt vis utbeledsagad,
anmälte sig
Grefve von Schverin, Fredric Bogislaus]
Samt anförde skriftligen:
(Se Bilagan N;0 i.)
Friherre Bjårn/ijerna, Magnust Villrådig
i min åsigt öfver detta vigtiga ämne, och hoppandes
att af Utskottet få någon ledning för
8't Den 7 Maji /. ni»
min opinion, kan jag icke neka att jag deruti
blifvit bedragen, och att mera villrådighet hos
mig uppstått icke allenast af minoritetens skål,
utan äiven af majoritetens beslut. Jag vill dock
söka att reda mig ur denna labyrint af skål och
motskäl. Om Bankens ställning verkligen vore
en hemlighet, orri den icke vöre sä till' sågandes
le secret de la comedle, känd af hela publiken,
skulle jag befara att en båttre eller sämre tanka
om Bancosedelns värde, skulle genom publiciteten
uppkomma, som Verkande på dess gångbarhet,
skulle vara olycklig för alla enskildta transactioner.
Men som denna fara icke finnes, nu,
då hemlighelep år känd af så många personer,
nemligen af alla dem som under 6
Riksdagar varit Banco-Utskottets Ledamöter,
samt under hela tiden BencoFulhnågtige och
BancoRevisorer; så anser jag denna så kallade
hemlighet vara Allmänhetens hemlighet; yppandet
deraf tror jag icke kan verka på Bancosedelns
validitet, och anser således för min del
att publiciteten utan våda kan tillstyrkas.
Grefve Gyllenborg polian Henning, hade
inlemnat ett Memorial, hvilket upplåstes, så
lydande:
* (Se Bilagan N;o 2.)
Grefve Lövenhjelm, Carl Axel: På sam
ma
anledningar Friherre Björnstjerna fotar sitt
bifall, giundar jag det afslag jag skulle vilja
lemna åt frågan om Bankens publicitet. Friherre
Björnstjerna har vid ett föregående till
-
Dc.n 7 Maji f, m. 85
falle upplyst, att genom de flerfaldig calculerne
i FinanceComittéen, genom åtskilige yttranden
i s uma Comitté och genom flere andra
omståndigheter, ratta förhållandet med Bänken
i det närmaste år kändt. Just derföre att det
i det närmaste år kändt, ser jag ej hvad egentlig
nytta, genom en fullständig redogörelse skulle
vinnas. Deremot, då jag ej nekar att det år
af högsta vigt, huruvida man antager eller
förkastar publiciteten , förenar jag mig med
de flere så vål af BancoFullmågtige sorn af
Utskottets Ledamöter, hvilka ansett försigtigast
att inställa publiciteten. Når det år bevist, att
tillräcklig kunskap härom redan finnes, för att
derå fota Financeregleringen, antingen den sker
genom realisation eller annan myntbeståmning,
så inser jag ej nyttan af en obegränsad publicitet.
Grefve Härd, Carl Guftaf, hade inlemnat
följande, sorn upplåstes:
(jSe Bilagan N:o 5.)
Herr Grefven och Landt Mar/kalk en till—
kånnagaf, att Plenum komtne klockan half till
6 i eftermiddag att fortsättas.
Grefve Cronhjelm, Polycarpus: Jag an
håller
att i korthet få yttra mig, öfver pfincipen
af den ifrågavarande publiciteten. Frågan
synes mig sönderfalla i tvenne. Om nemligen
publiciteten anfages , huruvida den blott bör
fastställas, till dess en realisation möjligen kan
vidtagas, eller om den äfven bör åga rum se
-
Dan 7 Maji f. m
dan en sådan skedt. I afseende på den första
frågan synes det ligga i sjelfva begreppet om
äganderätt, att hvarje fordringsägare uti en mas^
sa, hvilken icke honorerar sina förbindelser,
åger rättighet att känna massans tillgångar. Så-»
ledes tror jag äfven i afseende på Banken, att
till dess den honorerar sina förbindelser, bör
dess tillstånd vara kändt. Hvad åter den andra
frågan angår, om, sedan en realisation vöre
yerkstålld, publiciteten bör fortfara, så tror jag
»tt functionerne af en Bank, der ut- och in*
Växling samt discontering sker, åro i samma
förhållande som en enskilt Banquier. Jag tror
det således icke ligga i rättsprinciperna, att erj
enskilt, som af en Bank eller af en Banquier
Utbekommit sin fordran, afven skulle äga att
åska framläggandet af taflan öfver dess tjllgån-=
gar, En sådan publicitet anser jag kunna i
framtiden möjligtvis åstadkomma vådeliga följ-»
der. Jag förenar mig derföre rnad Grefve Hård
deruti, att blott om de tvenne första punkterne
af Utskottets Betänkande beslut nu måtto fat*
tas, och att öfver den tredje punkten icke matte
beslutas förr, ån frågan blifvit afgjord hu*
ruvida en realisation skall äga rum eller ej,
Herr Hjerta, Juhan Gujiaf; Jag hade hop*
pats att icke behöfva yttra mig i detta ämne.
Jag hade trott att opinionen var bestämd, JVlig
syntes, att hvad angår premisserne uti Utskottets
sednare Betänkande, åro de bäst besvarade
genom prcemisserne uti det förra, och att con*
clusionerne åro tillräckligt besvarade genom
Herrar von Seths, Hediéns, Sch vans, Daniel--
Den 7 Maji /. rn,
87
görs och Longbergs nied fleres särskildta yttranden,
samt Grefve von Schverins anförande
lill Ridderskapets och Adelns Protocoll. Derföre
har jag väntat och trott att detta ensamt
skulle vara nog öfvertygande. Men då jag nu
hört flere anföranden, som gifvit mig anledning
förmoda att. min motion ej blifvit rått fattad,
anhåller jag att få fästa uppmärksamheten vid
innehållet deraf. Jag har ej satt i fråga en
stadigvarande publicitet; jag har blott väckt
fråga, huruvida det skulle vara skadligt, att 72
§. i 1668 års BancoOrdnirig åter sattes i verksamhet
och upplifvades i det skick den förut
varit, då hemlighetert' blott genom Secreta Utskotts
och Banco-Deputationers förordnanden
tillkommit, i stället för de förordnanden som i
åldre tider varit vidtagne. Utskottet har på
annat sätt upptagit frågan och visat att publiciteten
vore ej blott för närvarande nyttig, utan
kunde äfven vara det för framtiden. Jag tadlar
ej denna uträkning. Utskottet har då blott följt
Uttrycket af Nationens och tidens större fordran
på offentlighet i alla samhällsförhållanden.
Jag tror likväl att Utskottet hade gjort väl,
om det hållit sig till min motion; man hade
derigenom vunnit tid. Jag önskar nu blott att
propositionen måtte blifva på upphäfvande af
1672 års Riksdagsbeslut, hvarigenom 72 §. af
. 16B8 års BancoOrdning återsåttes i full verksamhet.
Denna §. innehåller, ”att BancoVerkets
tillstånd skall framläggas för Riksens Ständer
vid Riksdagarne”. Detta är den enda publicitet
som år njdtig för Banken. J ig anser det
gå naturligt ait icke hvarje år WexdBankcna
88
Den 7 Maji f. w,
tillstånd bör uppgifvas, att jag derom ingen ting
yttrat, och jag tror att man blott bör begagna
det som BmcoOrdningen innehåller, att nemligen
Riksens Stånder hädanefter alltid vid hvar.
je Riksdag låta för sig framlägga BmcoVerkets
tillstånd. Då Riksens Ständer vid alla Riksdagar
nödgas fatta beslut i {mandelia afseenden,
sorn kunna så starkt inverka på hela Nationens
väl, så tror jag att publiciteten blir af så mycket
större nytta, som jag ej kan förena mig
med dem, hvilka ansett de redan tryckta calculer
vara tillräcklig?, då de åro ganska oriktiga
och slå felt på en half å en - million specie,
hvad réela fonden angår och beträffande sedelstocken
på 5 å 4 millioner sedlar.
Jag får hos Herr Grefven oell LandiMar
skalkeri
anhålla om proposition å min motion,
' D en innefattar allt hvad som behöfves, då derjgenom^BancoOrdningen
återstålles i sin kraft.
Herr Mannerjtam, Julian: Skål för och
emot Bankens publicitet åro till en tröttande,
vidlyftighet anförde. Jag viii derföre ej långe
uppehålla Ridderskap?! och Adeln med upprepande
af de skål som tala för densamma', hålst
jag,T då frågan förra gången var under öfverläggning
yttrat min öfvertygelse i detta ämne.
Till en början får jag fästa mig vid en anmärkning
som väckt min förundran, särdeles som
den blifvit framställd af en Ledamot uti Constitutions-Utskottet,
den nemligen, att Bankens
publicitet skulle vara i strid med Constitutionen,
eller att den icke skulle kunna ^beslutas utan
T) "ii i Majif m.
ändring i Grundlsgarne. Jag behöfver i detta
fail, endast åberopa 72 §, RegeringsFormen,
der^det Stari Riksens Ständers Bank förblifver hädanefter
, sorn den hittills varit, under Riksens Ständers
egen garanti och värd, sä att den ostörd mä
J örvaltas aj de Fullmäktige, hvarje Ständ dertill förordnar,
efter de ordningar, stadgar och reglementen,
hvilka redan gjorde äro, eller vidare af Riksens Ständer
göras kunna; 'ägande. Riksens Ständer allena rätt
att genom Banken utgifva sedlar, sam för mynt i Riket
mä erkannas. Ytterligare står uti 5 2 §. Riksdagsordningen,
att Riksens Stånders vid hvarje
Riksdag äga att utfärda instruction för BancoUtskottet
om Binkens förvaltning. Deraf synes
det mig vara klart, att Riksens Ständer äga vid
hvarje Riksdag besluta ändringar uti BancoOrdningen,
hvartill frågan om B mkens publicitet
ostridigt lärer höra. Denna anmärkning år i
Öfrigt fullkomligen besvarad af Grefve von
Schverin, sä att jag ej bör längre uppehålla
Ri Iderskapet och Adeln dervid. I afseende på
sättet att afgöra detta tuål hemställer jag, om
icke första proposition bör blifva i likhet med
hvad Herr Hjerta föreslagit, bock med det'.'tillägg,
att BancoUtskottet anmodas, att genast
inkomma med uppgift om Bankens tillstånd i
alla dess delar. Hvad den frågan angar, som i
tredje momentet är upptagen, nemligen om dy.
lika uppgifter på bestämda tider, framdeles böra
ske, får j-'g vål instämma uti den tanken att
Bankens tillstånd bör periodiskt uppgifvas, men
måhända kan denna fråga hvila, till dess Betänkandet
om Finance-Regleringen hunnit inkomma,
99
Den f Maji f. m.
Herr Tham Wolrath, hade inlernnat ett
gå lydande Memorial;
(Se Bilagan N:o 4.)
Grefve von Schverin: Då jag nyss begär
de
ordet, skedde det för att framlägga resultatet
af mitt studium af Utskottets Betänkande,
Det är af den omfattning, att det fordrar en
sträng uppmärksamhet, på det man ej genom
motiverne för åsigterna, må förvillas i åsigterne.
Men då jag hört att man verkligen tror på
möjligheten att Riksens Ständer skulle kunna
anse sig böra afslå publiciteten, så finner jag
m>g skyldig att^ingå uti pröfning af de premis.
ser till ett blifvande beslut, som det Högloflig^
Utskottet uppställt.
Det såges att Bankens ställning redan är
känd.
Örn Pden verkligen^vorejjkänd, hvad lönar
det då mödan f.tt^strida mot publiciteten. Bankhus
ställning år känd, och icke känd. Den år
känd af dem, hvilkas speculationer äro af den
natur att de af denna kännedom kunna äga
nytta. Den är icke känd af dem som speculera
åt ett annat håll, som vilja fästa penningen, som
köpa egendom, som contrahera skulder.
Det såges att Bankens publicitet kammer
att veik» menligt pä opinionen. Utrikes betyder
opinionen om vår Bank föga, så långe exputten
öfvers!iger importen. Hvad opinionen
Ben 7 Maji f m,
9*
jnom oss beträffar, så anser jag det vara samvelspligt
att så ställa till, att opinionen må bli
sådan som den bör vara, det vill såga, instäm^-  mande med sanna förhållandet,
Många tara” hafva i i5o år flutit, för det
ptt man förvillat opinionen och undangömt
sanningen. Man har sagt den ena gången Ban->
ken år rilc, den gör stor gevinst; deri skall lifva
och befordra nåringarne. Andra byggde hårpå
sina nåringsföretag, I salu och köp beräknades
egendomarnes vården derefter. Man säde
en tid derefter; vi gjorde ifla sorn handlade så j
gevinsten var gjord. Man drog åter in. Egendomarne
måste säljas till halfva värdet af hvad
de förut gällde. Enkors och barns tårar voro
följderna af en sådan ombytlighet. Man säger;
vi skola vänta med publiciteten till dess att
realisationen blir besluten. Jag säger att publicitet
icke behöfs, sedan realisationen år verk,
Ställd; och jag säger att realisationen har gått
och går, utan att Allmänheten, eller de som
äga att derom besluta, veta det, Den går ge,
norn de grymma ålgården som vidtogos vid sista
Riksdag, utan att i det hela tagit något ti!E
fredsstållande resultat, eller någon större säkerhet
för framtiden derigenom bereddes. Men
realisationen går på ett annat sätt, nemligen genom
sedlarnes förstöring i sina ägares händer,
genom slitning, brand och sjöskador.
Man har uträknat att Engelska Banken genom
denna tillfälliga förstöring, har en årlig
beneflce af en åttondedels procent af den nte
-
D<n r
löpande sedelmassan. Herrarne täcktes ihågkomma,
att ända till in på go.-talet minsta v a! euren
af Engelska Banconoter var 5 Pd. Stelling,
det vill säga emellan öp å 60 R;dr af våra
BaneoRiksdalrar. Under den tid som utvexlingen
af klingande mynt var inhiberad, utgjorde
1 Pd. Sterb noten minsta valenren. Hos oss
funnos på 1750 och lyöoitalet, sedlar, motsvarande
vårdet af två tredjedels lod silfver, och nu äga
vi sedlar som icke åro värde mera än 3 sk. i
silfver. Jag skulle tro att förstöringen hår,
torde öfverstiga en åttondedels procent. Jag
har försökt att beräkna den. Ifrån 1741, då
sedlar började såttas i omlopp, till 1700, circulerade
omkring 5o millioner D.r k:uit. årligen;
ifrån 17ÖI till 1 766, 1 760 millioner; ifrån 1767 till
1776, 125 millioner. Det vore för vidlöftigt
att hår uppgöra caiculen; men resultatet deraf
år när den i omlopp varande sedelstocken fördelas
jernt på den tid al 80 år som sedelmynt
cärculerat, att sedelrörelsecapitalet per medium
motsvarat värdet af 20 millioner, af våra R:dr
Banco transportsedlar. Efter den erfarenhet
som man i England åger, skulle vår Bank på
sedelförstöringen ägt en årlig benefice aföo.ooo
R:dr, hvilket på 80 år skulle göra en summa
af 4 millioner.
]VDn må då med skäl kunna fråga om ej
realisation går och länge har gått.
Men jag får på en annan omständighet
göra Ridderskapet och Adeln upprnåiksam, sorn
visar huru farligt det är att Stånderne frankin
-
tif.n 7 Mitji j. m.
ner sig rättigheten att taga kännedom af Bankens
ställning, utan öfverlemna dess styrelse
åt ett inskränkt antal personer, bundne och
skyddade genom tysthetsed. Hvad har icke allt
håndt under krig, då Staten velat tillegna sig
Bankens så kallade gevinst. Hvad har icke åtgått
till coursoperationer under 5o och 6o;talet,
för att dölja för Allmänheten följderna af Statens
trasseringar på Bankens ge vinst. Under
Finska kriget, på 4o;falet, tömdes Bankens hvalf
på tvu femtedelar af den reela valutan, utan att
Allmänheten förr än sednare fick veta utaf det.
Fn Ledamot ai Ridderskapet och Adelil väckte
fråga för en tid sedan, hvad de 790,000 R:dr
betydde, sorn finnas nämnde i Revisorernes berättelse.
Manne det ej betyder, stt reeia valeuren
blifvit minskad, att i samma moa det så
kallade Sedelrörelsecapitalet minskats?
Jag hemställer derföre
då Rikets Stän
der
kalla sig och kallas för Bankens garanter,
huruvida Rikets Ständer kunna tillåta sig att
öfverlemna BancoStyrelsen åt ett inskränkt amal
personer? Jag hemstäder om det icke år Ståndernes
pligt, att sjelfve vilja veta huru det står
till med Banken, och att låta hvar och en, hvars
rätt och välfärd deraf beror, att han vet huru
det står till, få äga denna kännedom.
Så åtminstone betraktar jag saken; och skulle
det behöfva voteras, antingen det skall bli
publicitet eller ej, så anser jag mig på samvete
och heder förpliktad att votera med Ja.
9*
Den 7 Maj 'i /. /».
Herr Stråle, Nils TVilhelm: I sjelfva säkert
får jag blott åberopa det bestämda tillstyrkande
sonf BancoUtskottet lernnat, otili mitt dervid afgifne
särskildta yttrande. Endast några anmärkningar
anhåller jag att nu få besvara. Man haj?
sagt, att Utskottet ej borde hafva yttrat sig öf»
.Ver annat än det Herr Hjertås motion innehöll*
Så har jag äfven ansett saken och derföre förra
gången då målet i Utskottet förevar, fäst Utskottets
Uppmärksamhet derå, att yttrande endast
borde afgifvas Öfver frågan, att nU Uppgifva
Bankens ställning och icke huruvida tene»
poraira uppgifter för framtiden borde äga rum*
Men sedan man Under de discussioner hos Riks-»
Stånden som föranledde återremissen, äfven ta~
lat om periodiska uppgifter rörande Bankens
tillstånd, hcr Utskottet ansett sig skyldigt, att
jemväl yttra sig öfver denna fråga. Jag har
hört hår föreslås, att man nU ej skulle sträcka
sig till mer än till Upphåfvande af 1672 års beslut
och till återställande af 72 jjj. i 1668 års BancoOrdlling
uti dess fulla verksamhet. Jäg hemställer orti
icke ett sådant beslut äfven skulle innefatta beslut
om en framtida uppgift af Bankens ställning*
Om man förklarar nämnde (jj. så att uppgiften orti
Bankens ställning alltid bör omedelbarligen meddelas
Riksens Ständers Plena* och således säger
ött Bankens tillstånd vid hvarje Riksdag skall
framltiggas för Riksens Ständer, så Ilar mart jti
beslutat att på vissa perioder uppgifva den. Jag
för min del har trott, att för det närvarande
Vöre det tillräckligt att bifalla hvad Utskottet
föreslagit. Visserligen anser jag vigtigt, att åf
ven framdeles uppgifter lemnäs huru Bankens
Den ^ Maji f. m. g 5
>■ c
stallning årligen förändrar sig, och jag tror det
vara ganska lätt att meddela sådana uppgifter
utan att Bankens tillgångar uti reelt mynt derföre
göras allmänna. Man behöfver endast upptaga
beloppet af de sedlar som vid årets början
åro utelöpande,*utan annan valuta ån motsvarande
fordringar, sedermera specificera årliga
inkomster och utgifter, och ballancesumman vi
sar sedermera huruvida Bankens ställning blifvit
förbättrad eller försämrad* men en närmare
pröfning häraf kan icke åga rum Utan i sammanhang
med financeregleringen , hvars resultater
Uppgifterne sl.ola visa. Jag hemställer således
om icke tredje punkten af Utskottets förslag
äfven må kunna bifallas. Herr Tham har föreslagit
att Bankens räkensk per nu skulle framläggas
till och med af 1808, men då Bankens
hufvudråkningar äfven innefatta enskildtas behållningar,
år det icke möjligt att framlägga
dem, utan att visa enskiltes räkenskaper. Således
kan det blott ske genom utdrag af råkenskaperne.
Grefve von Schverin har yttrat,
att Banken redan till en stor del realiserat genom
förstöringen af dess utelöpande sedlar, Och
Uppgjort en calcul att Banken derigenom skulle
hafva vunnit omkring 4 millioner R dr. Man
kan vål ej tala härom förr ån det blifvit beslutat,
att uppgift skall ske rörande de omlöpan.
de sedlarne, men jag vågar försäkra, att denna
calcul icke slår in med verkliga förhållandet
och att summan år mycket mindre och i jemförelse
med hvad Grefve von Schverin uppgifvit,
ganska ringa.
96
Den 7 Maji f, ni,
Hans Excellence Herr Grefve Mörners
Adolph Goran; Då jag nu uppstiger för att
tala i detta åniue, utbeder jag inig tili en början
att hvad jag går att såga, blott måtte anses
som uttrycket af ruin enskilta öfvertygelse och
ej såsom ägande sammanhang med min egenskap
af Embetsman. Jag kånner för vdl fördelen
af att understödja hvad man önskar, nem.
ligen publiciteten, för att långe uppehålla med
en vederlåggning i detta ämne; men jag kan ej
undgå förklara den önskan, att man i anledning
af det beslut sorn tages, icke måtte i en framtid
komma att ångra sig och finna att man beröfva!
sig resourcer, som råddat Riket och ska*
pat tillgångar, då inga andra funnits.
Det är under denna synpunkt och blott un.
der den, som jag tror att ett beslut om en
ovilkoilig publicitet af Bankens ställning år
mycket vågadf, måhånda vådligt. I afseende
på hvad Utskottet yttrat om en temporaire
messure för detta tilllålle, tror jag den bör
komma an på intrycket af behofvet för det närvarande,
och i detta afseende underkastar jag
mig pluralitetens mening, utan att vilja deremot
göra någon reservation. Men jag fcan ej undgå
aft fästa uppmärksamhet på den tolkning
som blifvit gjord af Grundlagen. En vård
Ledamot har sagt, att 7 2 §. Regeringsformen
vöre så ovilkorlig, att genom den grånsorne för
Riksens'Siänders rättigheter rörande Banken,
vore alldeles oinskränkt; så att Riksens Ständer
ägde att föreskrifva grunderne för Bankens verk.
sam
-
Den 7 Maji /. m,
97
samhet. Detta är alldeles rått, men rättigheten att
föreskrifva gruntlerne för Bankens verksamhet,
innefattar icke rättigheten att gifva tillkänna, att
sjelfva basis sorn hittills varit hemlig, hädanefter
skall vara uppenbar; och då 38 §. Riksdagsordningen
omtalar mål sorn skola hemliga
hållas, och hvaruti BancoUtskottet har beslutande
rått, samt Riksdagsordningen har lika Grundlagskraft
som RegeringsFormen, så skulle jag
icke hafva väntat, att man kunde förbigå den
ena och hålla sig vid den andra; jag hade trott
att de borde betraktas i ett sammanhang, och
att om förändring skall ske , den icke bör
göras annorlunda ån i den ordning Grundlagen
föreskrifver. Det år blott i detta afseende som
jag har anhållit att få göra min anmärkning
och min reservation emot beslutet.
Herr von Qvanten, Carl: Som jag har
fattat Utskottets Betänkande, har Utskottet på
sätt och vis villkorligt bifallit Bankens publicitet,
dock, om ej realisation företagas, anser Utskottet
vådligt och onödigt att allmängöra Bankens
ställning. Jag för min del finnér detta vilkor
vara det kraftigaste skälet för publiciteten; ty
om vi skola afgöra frågan om realisation, så
måste vi famla i mörkret, intill dess nödige upplysningar
vunnits eller ock måste vi uppdraga
åt de få Ledamöter, som äro uti BancoUtskotJ
tet, att afgöra denna magtpåliggande fråga. Om
Utskottet tillstyrker oss?' att realisera, men Ständerne
säga nej, så döma vi som den blinde om
Ridd, o. Ad, Fr. IV. Band.
7-
Den 7 Maji f, m,
färgen och kunna genom denna okunnighet i
båda fallen motarbeta vår egen fördel. Derföre
är det nödvändigt, att Bankens publicitet
föregår innan frågan om realisation pröfvas, och
om slöjan öfver Bankens tillstånd vidare skall
fortfara, fortfara afven vi att bibehålla en
slöja öfver vår enskilta tankekraft och öfver vår
förmåga att bedöma och afgöra detta hufvudsakeliga
ämne. 1 afseende på hvad'Herr Grefve
Mörner yttrat, att detta adine skulle vara en
Grundlagsfråga, så torde väl någon grund finnas
för denna mening, ehuru jag ej anser det
så; men 0111 så är, måste äfven frågan om
realisationen förfalla. Ty man bör hafva nödig
kännedom om en sak} för att kunna den
rätt bedöma.
Friherre Björnftjerna: Då jag redan yttrat
min åsigt öfver premisserne i Utskottets Betänkande,
och anser dem innehålla skäl både för och
mot saken, kan jag likväl icke neka, att jag finnér
resultaten Uti första och andra punkterna
vara ganska bestämde. Jag skulle till och med
vilja anse första punkten mera bestämd än det
förslag Herr Hjerta gjort, i synnerhet i afseende
på upphörande af tysthetseden. Den andra
punkten är mera bestämd än Herr Mannerstams
förslag, att Banken skulle uppgifva sitt tillstånd
till närvarande stund. Detta tror jag ej kanske
så hastigt, utan lärer man böra hålla sig vid
Bankens sista Bokslut 1821. Hvad tredje punkten
angår, är den så invecklad och otjenlig, att
jag måste afstyrka den, men anser första och
t)cn <J Ma/i /. m.
9ä
andra punkternes antagande vara ganska lärnpeligt.
Herr von Hartmansdorff Auguft t Jag är
alldeles af de Ledamöters mening , som yttrat
sig emot skymningens fortfarande i kunskapen
om Banken. Men hvad beträffar påståendet att,
i händelse af ett bifall till Bankens offentlighet,
man skulle bryta emot 58 §. Riksdags Ordningen
rörande mål, som böra hemliga hållas, sä
är det af föregående Talare nogsamt Upplyst, att
enskiltas räkningar eller så kallade partier alltid
böra hemliga hållas. I sådant fall fortfar ju alltid
någon hemlighet att finnas, och således rubbas
icke derigenom stadgandet i Riksdagsordningen.
En värd Ledamot har ansett offentligheten nödig,
i händelse Banken icke inlöste sina sedlar
med rebart mynt, men onödig om den inlöste
dem. Han har dervid gjort jemförelse med enskilta
personers rättighet, att icke uppgifva sina
affairers tillstånd, så länge de rigtigt fullgöra sina
förbindelser. Dervid vill jag blott erindra, att,
enligt 72 §. RegeringsFormen, är det Bankens
sedlar allena som för mynt i Riket må erkännas
och detta är icke händelsen med fenskildtes
sedlar. Dem beror på hvar och en att emottaga
eller ej; och således utsätta sig för följderna
af sedelutgifvarens möjliga brist på vederhäftighet;
men det är icke händelsen med
Rikets mynt, som man ej kan heka att emottaga.
Offentlighet af Bankens tillstånd bör
derföre finnas, antingen Banken inlöser sina sedlar
eller icke.
100
Den i Maji f, m.
' I anseende till formen af Utskottets Betänkande:
så hafva flera värda Ledamöter ansett
praemisserna otydligt framställda, äfvensom man
yttrat farhåga, att af ett bifall å Utskottets Betänkande
skulle kunna dragas slutföljder derhän,
att man med detsamma erkänt rigtigheten af ers
realisation för närvarande Till förekommande
af all tvekan i detta afseende, skulle jag tro att
Ridderskapet och Adeln kunde bifalla de tillstyrkanden
Utskottet gjort, utan att derföre fullkomligen
gilla praemisserna. För min del, kan
jag ej annat än instämma med Friherre Björnstjerna
uti, att föredraga bifall till första och andra
punkterne af Utskottets tillstyrkanden, framförde
jemkningar som här blifvit föreslagna. Jag
khn ej heller inse någon fara uti antagandet af
tredje punkten, och får således tillstyrka bifall
äfven derå,
Friherre Wrangel, FlenningFör min del
anser jag, att vi äro skyldige Grefve von Schwerin
och Herr Tham tacksamhet för de upplysningar
de lemnat oss om Betänkandets innehåll. Jag
tviflar ej att Utskoticfls mening varit att på tyd.
ligaste sätt framställa sin tanka, men för mig
har Betänkandet synts som en slags kortblandning,
hvilken är svår att utreda. I öfrigt har
Herr Hedrén i Utskottet så väl ut-yecklat sam.
ma tankar som jag hyser i detta ämne, att jag
i de flästa åsigter hans yttrande framställer,
delar hans öfvertygelse. Det enda hvaruti jag
icke med honom inståmmer , är, att, enligt'
min tanka, framläggandet af Bankens ställning,
icke bör ske allenast vid hvarje Riksdag,
utan här, som x andra länder årligen. Äf
-
Den 7 Maji J. rn,
101
ven får jag tillägga, i afseende på in nelia 1 let
af Betänkandet, att de deruti yrkade tysthetsinstruetioner
kunna få äga rum, ty endast ställningen
är känd, så är det likgiltigt hvilka instruetioner
man för öfrigt vill hålla hemliga.
Utskottet yttrar det erfarenheten visat, att icke
åt alla allmänna ärender utan fara kan lemnäs
offentlighet. Detta kan jag icke medgifva, ty offentlighet
förekommer vinningsbegäret, och allt
hvad som bär stämpel af största offentlighet,
ingifver förtroende. Här har blifvit uppgifvit,
att derigenom, att Bankens tillstånd varit okändt,
hafva Ständerne kunnat medgifva fyllande
af tillfälliga behof genom Bankens anlitande.
Men just detta anlitande liar varit orsaken
till misscrediten. Bankens verksamhet blir
helt olika då publicitet finnes och då den icke
finnes. Det angelägna är att handla till Statens
förmon. I öfrigt anhåller jag att proposition
måtte göras på sätt Herr Tham yrkat, j
Friherre Cederftråm, Jacob : Då BancoUtskottets
Betänkande nu för andra gången är inne
och således med förändringar kan antagas,
vill jag icke uppehålla mig vid detta Betänkandes
invecklade beskaffenhet. Jag skall söka att helt
enkelt framställa frågan, sådan sorn den kan afgöras
utan rubbning i Grundlagen och sådan
som den står tillsammans med närvarande tiders
fordringar. Jag skulle förmoda, att om man
beslutar att hemligheten hädanefter skall bestå
uti enskiltes räkningar och depositioner, men att
allt annat genast skall uppgifvas, så förfalla alla
frågor om hinder genom 38 §. Riksdagsordning
to3
Vert 7 Majt J. nu
gen. Då ändamålet af en uppgift för det närvarande
sålunda vinnes, blir frågan om det periodiska
uppgifvandet af Bankens tillstånd en
reglementarisk sak, som framdeles kan bestämmas
i det reglemente som för Bancostyrelsen
skall fastställas ; och då Bankens ställning genom
mitt förslag icke mera inbegripes under hemligheten,
utan blott personers räkningar i Banken
derunder höra, så kunna Riksens Ständer vid
uppgörandet af Reglementet förordna huru ofta
Bankens ställning skall uppgifvas. Jag tror således,
att man icke behöfver mer än bifalla hvad
jag sålunda föreslagit.
Herr Bråkenh elm, Pehr Reinhold: Jag
hade ej förmodat att jag öfver ifrågavarande
vigtiga ämne skulle komma att yttra mig; emedan
jag smickrade mig dermed att de grunder,
på hvilka min enskildta öfvertygelse i frågan
om Bankens publicitet bvilar, skulle åtminstone
af någon bland de lysande Talare, som förut
afbandlat detta ämne, vidröras-, men då detta
dels alldeles icke skett, dels skett på ett sätt,
som leder till helt stridiga resultater mot deni,
till hvilka jag blifvit förd, vågar jag för några
ögonblick utbedja mig Högvälborne Herr (brefvens
och RandtMarskalkens samt Höglofl. Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet vid framställandet
af de enkla skäl, hvarpå mitt Riksdagsmannavotum
i denna fråga stödjer sig. Riksens
Ständers Bank, en benämning som Konung
Ständer och Grundlagar antagit, har alltsedan sin
uppkomst lydt under Rikets Ständersj enskilta
styrelse. Sedan denna författning genom ford--
pen 7 Maji f. m.
I03
na Regeringars skadeliga inflytande på Bankens
förvaltning tillräckligen blifvit rättfärdigad, och
nian således mäste medgifva att Bankens styrelse
tillkommer Riksens Ständer; så måste man
val ock medgifva hvarje Riksdagsman möjlighet
och tillfälle att förvärfva sig de kunskaper och
den erfarenhet, förutan hvilken hans välvilja
måste stanna vid blotta fromma önskningar för
sitt Fäderneslands bästa. Då vidare Riksdagen,
för att behörigen representera nationen måste
utgå ur Nationens sköte, så är det till hela mas^
san af folket som denna kunskap och denna erfarenhet
måste spridas. Man må således ej invända
att Rikets Ständer genom sina BancoFullmägtige
och BaneoUtskott göra en sådan erfarenhet
och kunskap till sin fulla kraft gällande;
ty antalet af dessa Fulhnägtige och af Ledamöterne
uti detta Utskott, är så inskränkt, att
ej hela Nationen kan genom dem anse sig Representerad
uti en sak, som dock så nära rörer
hvarje enskilt man, hvarförutan det förefaller
mig Orimligt .att BancoUtskottef under den korta
och af många andra göromål upptagna tiden
af en Riksdag , skall kunna ur Bankens archiv
studera sig till de kunskaper, som det för utfärdandet
af instruction för BancoFullmiigtige har
af nöden; då Utskottets Ledamöter innan de
blefvo admitterade tji! denna ordens hemlighet
måste hafva ansett för sin pligt, att derom stanna
i den djupaste okunnighet. Här tycks ett
nog öppet fält vara Iemnadt åt slumpen, och jag
finner nästan intet som skiljer de föreskrifter
Riksens Ständer kunna sägas gifva för Bankens
förvaltning, från ett blindt magtspråk. Men kf~
io4
Den 7 Maji f. m.
ven den kunskap, hvilken BancoFulhnägtige och
BancoUtskottets Ledamöter, om också aldrig
så grundlig, studera sig till ur Bankens areldy,
måste, som jag tror blifva af helt annan art,
. än den kunskap, som efter en medgifven offentlighet
åt Bankens alla operationer och dess tillstånd,
hvarje Svensk medborgare, som ville förvärfva
och med säkerhet besitta förmögenhet,
vore nödsakad, i enskilta värf och genom egen
erfarenhet förskaffa sig, emedan alla sådana värf,
isynnerhét örn de bestodo uti penningeafFärer,
skulle efter den medgifna publiciteten, komma
att stå, uti ett långt intimare och närmare samznanhang
med Bankens alla operationer, än nu.
Riksens Ständer skulle då till utfärdande af instruetion
för sine Fullmägtige, och des§a Fullmägtige
till utförandet af sitt vigtiga kall medföra
en kunskap och en erfarenhet, till hvilken
de från barndomen, voro uppväxta, och för
hvilken deras eget sjelfbestånd ålade dem det
lifligaste intresse. Och först då kan, enligt min
tanka, Banken sägas styras af Riksens Ständer.
Man befarar vidare, att Banken skulle förlora
sin credit om vid dess offentliggörande, det befunnes,
att den ej ägde valuta för alla sina utelöpande
obligationer, samt påstår, att i så beskaffade
omständigheter, måste mantaga sin tillflyckt
till en om också missledd opinion; det vill ungefär
säga, att största säkerheten vore här att
söka i sjelfva osäkerheten. Jag erkänner, att
jag endast genom denna påtagliga motsägelse
kunde hafva blifvit ledd till en motsatt öfvertygelse.
Så länge Bankens credit ej är bygd på
en säkrare grund, äu en opinion, sorn åter sjelf
Den 7 Maji f. m.
105
stödjer sig på intet annat än ren okunnighet och
således bär hela caractercn af en fördom, kan
den ej annat än vara ostadig och vacklande och
dess pappersmynts stigande eller fallande värde
måste mindre bero af Bankens soliditet, än af andra
främmande orsaker, som äro underkastade en
beständig förändring, såsom handel, Industrie
och årsväxt etc. Hvad säkerhet i allmänna rörelsen
deraf är att förvänta, är lätt att inse,
och erfarenheten har visat det. Denna ärevördiga
inrättning, på hvilken den enskildta medborgaren
grundar säkerheten för sin förmögenhet
och med detsamma det allmännas trefnad och bestånd,
gör sig genomlett sådant förhållande skyldig
till det vingleri, för hvilket den privata mannen
strafias af lagen och stämplas af sina medborgares
misstroende och förakt. Dessutom bör
man besinna att liufvhdsaken ej är att hafva
ett fullkomligt godt mynt, utan att lära känna
detta mynt, så att man för det närvarande och
för framtiden med fullkomlig visshet kan bestämma,
hvad ett gifvet capital af det gångbara
myntet utgör i varor och hvad en gifven Amra
utgör i det gångbara myntet. Så vida nu att
sådant orubbeligt förhållande lärer Arara förnämsta
egenskapen af ett Stptsmynt, kommer det
derjiå an att afgöra i hvad nion Bankens publicitet
skulle befrämja, eller vara menlig för en sådan
stadga. Om det alltså befunnes vid yppandet af
Bankens ställning, att den ej, om realisation blefve
satt i fråga, kunde inlösa alla sina utelöpande
sedlar; så skulle troligtvis pappersmyntets
vårde i detta ögonblick falla; men att detta
mynt sedermera skulle stiga eller falla, dertill
Deri 7 Haji f tn.
funnes åtminstone ingen anledning uti Bankens
säkrare eller opålitligare soliditet, hvilken förblef
densamma, och hvilken hvar man kände;
och att icke heller uti Bankens förvaltning dertill
någon anledning skulle gifvas, dprföre vore
likaledes offentligheten af denna förvaltning erj
säker borgen. Närmaste orsaken till sedelmyntets
förfall, lärer vara dess omåttliga förökande;
åtminstone måste Bankens styrelse dertill vara
förnämsta orsaken. Denna orsak har så småningom
yttrat »in verkan, förderfvat långsamt
och försåtligt, men desto säkrare.
Nationen har fatt gissa sig tiM, och af de
i handel och rörelse förekommande fenomener,
slutligen med fullkomlig visshet sluta till de
Bancooperationer, som vållat myntets försämrande;
och omsider efter flere års tålamod, torde
man väl kanske komma öfverens oin båttre
mått och steg. Låtom oss nu tillse hurudant
förhållandet skulle blifva, efter Bancostyrelsens
offentliggörande. I samma ögonblick Banken
företoge en permingeoperation, vöre kunskapen
derom kringspridd kring hela Riket, och
det inflytande denna operation skulle komma
att äga på det gångbara myntets värde, skulle
den i ett enda ögonblick yttra. Antagom nu,
att fallandet af vårt mynt sedari år 1800, hvilket
lärer varit en följd af ganska få, fast icke
dessmincire förderfiiga Bancoföretag, i stället
för att så småningom hafva skett, tilldragit sig
helt plötsligt, om till och med i frenne särskildta
epoker, så skulle vid hvarje af dess^
tillfällen, pappersmyntet hafva fallit med 2<?
Ven j Maji J. rn,
procent, för att sjunka till sitt närvarande värde,
och det i ett enda ögonblick. Men huru är
det tänkbart att Nationen skulle tillåta så våld.
samma förändringar, utan att högljudt yttra sitt
missnöje och i ögonblicket åtminstone för framtiden
ställa sig säker för ett ondt, hvars orsak
låg tydlig och klar för allas ögon, och hvilken
folket blott behöfde utsträcka sin fria hand för
att afvärja. Om man nu jemför den moraliska
omöjligheten af Bankens misscrediterande genom
en omåttlig sedelstock, om man jemförer det
säkra och raska correctiv emot hvarje sådant
felsteg, som Bankens publicitet kan och bör
verkliggöra och skapa uti Nationens tydligt och
kl ,rt yttrade vilja, och deraf följande krafiiga
åtgärder: om man jemförer allt detta med den
lätthet och den obetänksamhet med hvilken
Banken icke längesedan utöste en omåttlig sedehnassa,
och med det sjukliga tillstånd , i
hvilket Nationen sedan i många år framsläpat
sig för att söka botemedel för de slagna såren;
så mäste inan instämma med den värda Ledamoten
af Högvördige PråsteStåndei, uti dess
reservation vid BancoUtskotfets Betänkande, att
sanning, lif, hälsa och styrka bo i ljuset; men
att den sjukliga fattigdomen, det svaga bedrägeriet
gerna söka mörkrets gömmor; och tycks
för öfrigt på detta rum den maxime lätt böra
blifva gällande, att ej i okunnigheten om de oss
omgifvande faror, utan just i den närmaste och
förtroligaste bekantskap med dem, bör en öppen,
hjeltemodig Nation söka sin räddning. Få
gådane skål vågar jag tillstyrka en oinskränkt
joen 7 Maji f m.
offentlighet af Bankens tillstånd och förvaltning.
Grefve von Schwerin'. Jag har anhållit
om ordet i anledning deraf, attén vård Ledamot
yttrat den tankan, att genom Bankens publicitet
, Ständerne skulle betaga sig ressourcer
för framtiden till Rikets räddning. Det år just
hvad man önskar, att ressourcer af den art
som man hittills funnit den i Banken , aldrig
hädanefter mera måtte komma i fråga. Under
alla Bankens perioder har Styrelsen betraktat
Banken såsom en ressource och calculerat
sina åtgärder derefter. Under Carl X.s
tid allena caleulerade man såsom det ägnar en
financier sorn vill åt andras penningar. Man
behöfde klingande mynt för att föra krig i Po.
len. Palmstruckska Banken inrättades. Det klingande
myntet korn in i Banken; folket fick creditifsedlar
i stället; kriget fördes; Carl X dog.
Palmstruckska Banken kunde icke inlösa sina
sedlar. Men LåneBanken hade blifvit dem kår,
som der pantsatt klenodier, hvilka de förvårfvat
mnder förra tider, och som pantsatt sina
egendomar för att bygga palatser. Den beqväma
låneanstalten kunde ej umbäras. Det
faderlösa fostret skulle uppehållas. Det adopterades
af Rikets Ständer, dock ej af alla fyra,
ty Bönderne på den tiden hyste för mycken
respect för de som buro knappar i rocken, för
att vilja vara bland faddrarne. Den förnäma
myndlingen fick sin egen devis; Gevinst, sorn
hittills betydt detsamma som fattigdom och
högfärd. Det år på denna härlighet sorn sty
-
jjen 7 Maji f m.
109
reisen under den förflutna tiden grundat en del
af sina ressourcer.
Jag vill ej tala om hvad som hände år
Igor). Staten var i verklig våda och ressourcerna
måste sökas der de funnos. Likvål erinrades
hår under discussion förledne Måndagsafton,
att den ändring som Stånderne vid första
Örebro Riksdag gjorde i det vid den föregående
Riksdagen fattade beslutet, att genom Statsobligationer
liqvidera en del af Krigsskulden;
verkat högst menligt på den allmänna penningestållningen.
Men låtom oss se huru Styrelsen vid andra
tillfällen begagnat denna så kallade ressource?
Den
begagnades till förande af det Brandenburgiska
kriget, som torde kunna anses så.
som tåmmeligen åndamålslöst. Följden blef,
att BancoOrdningens 72 §., 60m bjöd publicitet,
och som utgjorde egentliga garantien för
Allmänheten, 4 år efter den banqueroutterade
Palmstruckska Bankens adoption af Ständerna
måste suspenderas, samt att Banken allt sedan
den tiden utgjordt en hemlig ressource, ån för
den ena ressourcesökande, ån för en annan. Den
anlitades ofta under Carl XII:s tid, men med
aktning för folkets rätt, ty man ville ej glömma
att det Yar Allmänheten som var ågare till
de i Banken nedsatta medel, och att Ständerna
endast garanterat att ärlighetens fordringar skulle
iakttagas.
110
neri 7 Maji f. M.
Annorlunda blef förhållandet sedan mati
något hämtat sig efter Carl XTI:s krig, och åter
ville uppträda på den större scenen 1 Man låt
beklagligen partierna inverka på styrelsens beslut.
Kriget, sorn man ämnat företaga mot
Ryssland år 17^9, begvntes Ar iy4l, då det
ändamål, för hvars vinnande det skulle föras,
icke mera'fanns. Det fördes för det att man
ville föra krig och för det att man i Banken
fann en resource dertill. Bankens hvalf tömdes
på |;delar af dess, reela valuta. Af enahanda
beskaffenhet Var kriget som fördes mot
Konungen i Preussen. Bankens resourcer begagnades,
och följderna deraf blefvo bedröfliga
för näringsidkare af alla slag.
Man år berättigad att fråga; örn dylika
krig någonsin hade blifvit förde, om ej hemligheten
gjort, att man trott sig i Banken äga en
resource, om man ej tält om en gevinst, som år
och blir en chimére} ty när reelt mynt circUlerar,
kan en Bank som inga fixa fonder har*
ingen gevinst göra. Möjligheten af gevinst inträffar
ej förr ån reela myntet lörsvunnit ur
rörelsen; och man sedan får rättighet att såga,
detta papper år mynt, samt derigenom betingar
sig monopolium uppå att vara alla näringars
förläggare, och alla lånbehöfvnndes undsåtfare.
Jag år öfvertygad, att man ej skulle vilja behålla
denna så kallade resource öppen för att
hega g na den, på samma sått som den förr blifvit
begagnad, då den resource, att genom lån
Upptaga hvad som behöfs utöfver Nationens
kralf, och att derföre utställa obligationer hvil
-
hen 7 Maji j. ni.
lil
ka suecessift inlösas, år en råttvisare åtgärd.
Men hvarföre då fordra Efancohemlighetens bibehållande
såsom nödvåndig för att åga en re'source
i nöden? Publiciteten anses af andra
såsom nödvåndig för att göra slut på nöden,
för att förebygga nöd af en dylik art för fram*
tiden.
Samma vårde talare ser i RiksdagsOrdnin*
gens 58 §. ett hinder för publicitetens beviljande.
Friherre Cederström har redan bevist att
den hemlighet hvarom der är fråga, endast har
afseende på de räkningar, som enskilta föra
ined Banken.
Må jag derpå få fästa Riddersfcapets Och
Adelns uppmärksamhet, att en sedelutgifning,
titan motsvarande valuta , år alldeles detsamma
sorn en förändring af metalliska myntets skrot
och korn. Fredric Il:dra vidtog denna sednare
Utväg under det sjuårigakriget. Han tadlades
strängt derföre Likväl år den förlust som genom
en dylik operation tillvågubringas, en förlust
blott för en gång} den kan beräknas. Men
de förluster kunna icke beräknas, som man kari
komma att vidkännas, når sedlar illimiteradt
tillverkas under hemlighetsslöjan, och rättigheten
att dem tillverka, anses vara bland Statens
påräknade resourcer. Ständerna- låra ej vilja
tillåta sig att anse Banken , såsom enskild man
anser sill egendom. Ständerna hafva blott garanterat
Banken; det vill saga; med sin heder
hafva de gått i borgen derföre, att så må med
112
Ben 7 Maji j- m.
Banken hushållas, att ingen enskild blir derigenom
i sin rätt förnärmad.
Man har sagt att uppå Betänkandets tredje
moment nu icke kan behöfva göras afseende.
Jag får nåinna att första momentet icke heller
kan bli föremål för ett beslut. Det innehåller
blott Utskottets medgifvande till publicitetens
återställande. Andra momentet utgör egentliga
föremålet för beslutet. Det säger hvad med publiciteten
skall förstås, nemligen Bankens närvarande
tillstånd; Ständerna likväl obetagit, att
infordra de uppgifter angående förhållandet under
förflutna tider, som Ständerna kunna pröfva
nödiga, för ett definitift reglerande. För
min del tror jag att den rigtigaste proposition,
vore den som Herr Hjerta i sin motion begärt,
att nemligen BancoOrdningens 72 §• måtte återställas
i sin fulla kraft.
Grefve Posse, Carl Henria Jag har begärt
ordet, endast för att för att göra en anmärkning
mot en vård talare, som tillika är
Ledamot af FinanceComhtéen, nemligen Herr
Grefve Mörner. I denna anmärkning är jag
likväl till en del förekommen af Friherre Wrangel
och Grefve von Schverin, Herr Grefve
Mörner har påmint om den resource som Banken
vid critiska tillfällen kan lemna om den
qvarhålles under 6löjan. Jag har tyckt mig fin.
na att denna framställning ej mycket slår i förening
med hufvudföremålet för FinanceComittéens
arbete, som varit att gifva myntet ett bestämdt
-
Den 7 Maji /. in, jl?5
*
ståmdt värde, hvilket det svårligen lärer kunna
få, om inan ytterligire skall ana möjligheten af
Bankens anlitande vid kriliska tillfällen, såsom
det inträffade år 180g. Jag kan således icke
gilla detta motiv för Bankens icke publicitet,
utan yrkar med aila de värde talare som yttrat
sig för saken, att den genast måtte bestämmas,
för att deruppå grunda ett klokt och nyttigt
financeproject. Då tankarne rörande propositionen
åro delade, måste jag erkänna att, så
vidt jag kunnat fatta, ingen år så mycket
öfverensstämmande med min öfvertygelse sorn
den Friherre Cederström nyss framställt. Jag
skulle tro det vara klart att, med det undantag
han föreslagit, blott begära publiciten i denna
stund, och att sålunda icke binda hånderne på
sig att handla som tjenligast synes då financeplanen
en gång inkommer. Jag ser icke något
hinder att nu till en början afgöra publiciteten,
då frågan huruvida den skall fortfara framdeles
kan blifva föremål för en ny öfverläggning.
Herr Hjerta, Jag skall ej länge upptaga
tiden. Jag är till en stor del förekommen
af de talare som nyss yttrat sig; och
vill blott anföra att 58 §. Riksdags-Ordningen
visserligen af mig äfven skulle anses såsom
ett hinder, om der statt: ”indi forn nu
hemliga hällas- men den lyder icke så, der
står blott; ''mål sorn bora hemliga hållas.
Således har den icke afseende på hvad som 180g,
hölls hemligt, utan på det som Riksens Ständer
Ridd. o. Ad Prof. IV. Band. 8,
lii
* Deri 7 Maji f, m,
anse böra hållas hemligt. Bancoeden är lika
litet bindande, då der blott står mål som böra
hållas hemliga icke mål som jiu hållas hemliga,
ty det beror på Riksens Ständer att bestämma
hvilka mål som bora vara underkastade hemlighet.
Herr Grefve Mörner har sagt, att Ständerne
icke borde besluta publicitet för att ej
skada ett Verk som skapat tillgångar och i nödens
stund varit af nytta. Jag önskar just att
aldrig den måtte mera dertill begagnas. Och
jag försäkrar heligt, att om Banken hade kunnat
konsten, att af intet skapa verkeliga tillgångar,
skulle jag ej motionerat publicitet af
ett så vigtigt och ovanligt Verk.
Många yrkade på proposition.
Herr Grefven och LandtMarJl^alken till—
kännagaf, att flere Ledamöter anmält sig att tala,
hvilka ännu icke haft tillfälle att yttra sig.
Herr Cederschjöld, Pehr Guitaf: Här har
blifvit yttradt, ”att Bankens publicitet icke skulle
kunna nu bifallas, emedan i 58 §. Riksdagsordningen
talas om inål sorn i Banken böra
hemliga hallas.” Jag får tillstå, att jag för min
del, ej kan i denna se ringaste hinder för
Riksens Ständer att, om de så finna för godt,
borttaga från Banken all möjlig slags hemlighet.
Uti denna §. stadgas nemligen blott, huru voteras
skall i mål, sorn böra hemliga hållas.
Om nu Riksens Ständer beslöto , att inga mål
skola i Banken, tills vidare, hemliga hållas ; så
klefve blott det åberopade stadgandet om yo
-
Den 7 Maji f. m,
Ii5
teringssättet, emedlertid öfverflödigt. Ty att tro
sig nödgas bibehålla hemligheten derföre, att
en föreskrift finnes för dylika måls behand_
lingssätt, vore det samma, som skulle man tro
sig nödgas bibeliålki LandTulls och Accisafgifter
ne, emedan de i RegeringsFormens 60
räknas till bevillning.
Hvad sjelfva saken angår, anhåller jag att
åtminstone i Protocollet få förvara min särskilta
öfvertygelse. Jag tror nemligen det vara rent
af oumbärligt för Riksens Ständer, att erhålla
en fullkomlig kunskap om Bankens tillstånd i
alla dess delar, för att kunna uppgöra en myntreglering;
emedan man nödvändigt måste känna
medlen, innan man kan använda dem. Derföre
kan jag ej tveka, att, i likhet med så många
andra värda talare, tillstyrka, det Bankens tillstånd
nu bör uppgifvas. Äfvenledes anser jag,
i händelse ingen realisation skulle vid denna
Riksdag komma att beslutas, Bankens tillstånd
alltför>väl kunna på bestämda tider, för allmänheten
uppgifvas, och dermed fortfaras, ända till
dess beslut fattas om realisationi men ifrån det
'ögonblicket bor, enligt min öfvertygelse, publiciteten
äter upphöra. Om vår Bank kunde
blifva, hvad han ifrån början var, nemligen blott
en Depositions- och Våxel-Bunk, så skulle dess
Böcker naturligtvis städse kunna ligga för allmänhetens
ögon. Men så länge sedelstocken, till
följe af VaxelBankens flerfalldiga förvandlingar
till LäneBank, så betydligt öfverstiger den reela
fonden, att ingen silfver-växling möjligen skull?
kunna företagas, utan i förlitan på Bankens
k
Den 7 Maji /, m.
credit; så måste Bankens tillstånd, i samma stund
realisationen beslutas, åter börja hållas hemligt för
allmänheten, hvilken också i sjelfva verket icke kan
äga något annat billigt anspråk på Banken, än blott
att i luckan få utbyta Bancosedlar emot silfver.
Och jag tviflar att någon enskilt man, sorn rörer
sig på credit, han må för öfrigt vara så rik som
hälst, skulle kunna uthärda allmänhetens fria
åtkomst till dess räkenskaper. I samma stund
derföre Bankens lucka öppnas till siifver-växling,
böra, enligt min öfvertygelse, dess Böcker
tillslutas för allmänheten.
Herr Manner stam: Jag utber mig blott, att
i anledning af en värd talares erindran, tillägga,
att innehållet af 58 §. Riksdagsordningen icke
var mig obekant då jag förra gången yttrade
mig, men jag ansåg öfverflödigt att åberopa den,
eftersom samma § egenteligen angår voterlngssättet
i Utskotten och icke bestämmer de mål,
som i BancoUtskottet skola hemliga hållas. Herr
Hjerta och Friherre Cederström hafva i öfrigt
fullkomligen vederlagt den tankan, att denna
§. skulle hindra publicitetens antagande och jag
instämmer således i deras yttranden i denna
fråga.
Hvad formen för uppgifterne angår, finner
jag det enklaste vara att BancoUtskottet genast
inkommer med uppgiften om Bankens ställning.
Def är visserligen icke min mening att den skall
uppgöras efter nu varande tillståndet, utan blott
efter sista Bokslutet och med anmälan om de
förändringar som utan svårighet kunna i hast
Den 7 Maji f m.
117
upplysas och för att lätta detta, torde ej bellöfvas
annan åtgärd, än att BancoUtskottet genast
lemnar Riksens Ständer del af de uppgifter,
som blifvit afgifne iill FinanceBeredningen,
så framt desamma tillika visa förhållandet emellan
Bankens Sedelstock och reela Fond från
1776 intill närvarande tid, hvarom uppgift i annat
fall bör tilläggas,
Friherre Ccdcrjcrorn : Det är endast i afseende*
på den yrkade propositionen om upplifvandeaf
ya §. i BancoOrdningen, söm jag har
begärt ordet. Upplifvandet af denna §. hörer
blott och egentligen till det Reglemente som
vid Riksdagens slut skall fastställas. Delar vigtigt
att vid detta tillfälle besluta hvad som i Banken
skall hemligt hållas, och det är af den
anledning jag föreslåratt detta må inskränkas till
enskilte person ers räkningar med Banken. Således
skulle Utskottets rätt att besluta blott inskränkas
till sådane mål. Jag får tillägga, att
ingen annan proposition sedan lärer behöfvas,
än att Banken anmodas så fort sig göra låter
ånkomma med uppgift af Bankens ställning enligt
sista Bokslut.
Herr Liljejirdle9 Gujiaf: Om och da en
realisationsplan, så säker, så fullkomligen god,
följagteligen så antaglig, ksn Rikets Ständer föreläggas,
att man med dess antagande ser Rikets
välfärd vara förenad, då och sedan den
blifvit gillad och allmänneligen godkänd, blifver
det nödvändigt att medgifva Bankens publicitet;
I
1x8
Den 7 Maji f. m
men innan detta aker eller skett, bestrider jag
densamma till alla delar.
Herr Grefven ocfi Landt Marfkalken frågade,
Om Ridderskapet och Adeln ansåg Öfyerlåggningen
fulländad.
Ropades Ja.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarJkalken
yttrade, att då fråga under discussionen
uppstått, huruvida offentligheten af Bankens angelägenheter
tilläfventyrs innefattade ett ämne,
som borde föranleda till ändring uti visse uppgifne
ställen af Grundlagen, och således för
närvarande ej kunde tillhöra Ridderskapets och
Adelns pröfning, ansåg Herr Grefven och LandtMarfkalken
sig böra förklara, att, enligt dess
öfvertygelse, detta ämne, uppå de af BancoUtskottet
i denna omständighet anförde skäl, icke
vore af någon constitutionell natur och beskaffenhet,
samt att det följagteligen kunde af Ridderskapet
och Adeln afgöras; hvarvid Herr
Grefven och LandtMarfkalken dock trodde sig
böra inhämta Ridderskapets och Adelns yttrande,
om Ridderskapet och Adeln instämde uti
denna Herr LandtMarfkalkens mening.
Ropades Ja.
Herr Grefven och LandtMarfkalken till—
kånnagaf vidare, att BancoUtskottet vid slutet
af dess Betänkande, C6åsom resultat deraf, framställt
3:ne sårskildte punkter, hvaraf den första
innefattade sjelfva saken, eller fråga om Bankens
Den 7 Maji f. m'.
119
offentlighet; den andra, från hvad tid uppgiften om
Bankens ställning herde taga sin början, samt den
tredje, om och huruvida några ytterligare uppgifter
rörande Bankens tillstånd i framtiden borde
komma att åga rum. He$r Grefve von Schverin
hade vål föreslagit att sammanfatta alla dessa
tre punkter uti en enda proposition, som skulle
gå ut på att genom upphäfvande af 1672 års
Ständers beslut, återställa BancoOrdningens 72
§. i sin fulla kraft; äfvensom BruksPatron Tham
tillstyrkt att de tvenne första punkterna kunde,
uti en af honom uppgifven proposition, innefattas^
men då hvad det förra förslaget angick;
72 och 75 § §. i BancoOrdningen stadgade, att
Bankens Commissarier och Riksens Ständers Fullmågtige,
borde vid hvarje Riksdag inför Riksens
Ständer uppvisa räkning och god riktighet för
hela BancoVerkets tillstånd, hvilket i så måtto
syntes strida emot de former den nuvarande
Statsförfattningen antagit, som all communication
mellan BancoVerket och Riksens Ständer
nu mera borde gå genom BancoUtskottet; samt
hvad det senare förslaget beträffade, det syntes
lånda både till en redig och fullständig behandling
af ämnet, att hvar och en af de, utaf BancoUtskottet
uppgjorde, ofvanberörde 5:ne punkter,
särskilt af Ridderskapet och Adeln pröfvades;
ansåg Herr Grefven och LandtMarJkalken sig
af sådan anledning böra framställa', trenne sårskildte
propositioner; hvarefter Herr Grefven
och LandtMarftalken, med afseende, ej mindre
å BancoUtskottets förslag, ån den i ämnet förefallne
discussion, hemställde om Ridderskapet
och Adeln behagade besluta, att BancoUtskottet
Drn 7 Maji f. m.
olördröjeligen borrie till Riksens Ständer inkomma
med uppgift af BancoVcrkets närvarande
ställning, samt att, med undantag af det sorn
rörer enskdfe personers förhållande, BancoYerkets
tillstånd i alla delar skulle Riksens
Ständer meddelas.
v Bifölls.
Herr Grejven och LandtMarjkalken yttrade,
att BancoUtskotfet i andra punkten föreslagit,
att, om Riksens Ständer beslutade det en upp.
gift om BancoYerkets ställning skulle äga rum,
grunden derföre måtte blifva Bankens sist ufslut
de räkenskap, men utan inskränkning för öfrigt,
i afseende på någon uppgift för den förflutna
tiden, der den speeialiter äskås.
Herr Hjerta-. Utan all fråga måste 1827 års
Bokslut vara det enda sorn nu kan framläggas.
Detta allena kan visa Bankens nu varande ställning,
emedan det år det enda färdiga, och möjligtvis
kan Utskottet kanske äfven framlägga dfen
hufvudsakligaste förändring sorn under år 1822 inträffat.
Men jag anhåller, att då proposition
i detta afseende göres, tiden för uppgifterne icke
måtte beräknas från 1808. Jag har stora an=s
ledningar, att då Riksens Ständer gå att afgöra
en fråga som år af största vigt för landet,
nemligen realisationen,’det torde vara nödvändigt
att se table-un huru förhållandet varit vid
och efter de realisationer som i Sverige blifvit
företagne, och får således anhålla att uppgifterne
måtte sträcka sig ända ilrån 1776. Då nu
Den 7 Maji f. m.
|2t
redan ett så vigtigt beslut år fattadt. behöfver
jag icke fördölja att sådane tabieauer utan svårighet
för Bunkens b- tjening kunna öfv.erlernnas,
emedan de till de förenade Utskotten blifvit
afgifne. Jag får derföre föreslå tiden från
1776, såsom innefattande vigtiga upplysningar
för åren 1776, 1777 och 1800.
Friherre^ Björnfijerna: 1 händelse af bifall
$11 Herr Hjertås tillägg, får jag föreslå, att det
sker med det villkor, att publiciteten derigenom
icke fördröjes; ty ehuru uppgifterne äro ingifne,
vet jag icke om Utskotten ännu gillat dem.
Herr Grefven och Landt Mar/hålken hemställde,
att grunden för uppgiften af BancoVerkets
ställning måtte blifva Bankens sist afslutade
räkenskap; dock att BancoUtskottet jemväl
borde afgifva en Tableau öfver BancoVerkets
ställning ifrån år 1776, intill det sist afslutade
räkenskapsåret.
Herr Lefrén, Johan Pehr: För min del
får jag anmärka, att ehuru jag förmodar att pluraliteten
lemnar sitt bifall till sistnämnde proposition,
det dock torde vara nödvändigt, att man
först säger Nej till hvad Utskottet föreslagit en.
ligt hvad 56 § RegeringsFormen och 5 4 Riks»
dagsOrdningen föreskrifva.
« ' .j
Herr Grefven och LandtIHarJkalken erhindrade,
att andra punkten innehöll hufvudsakligen
alldeles detsamma, sorn den af Herr
Grefven och LandtMarskulken nyss gjorde proposition.
122
Den 7 Maji J. m'
Herr Lefrén: Det var blott i afseende på
det föreslagne tillägget, som jag trodde formen
fordra att man först borde såga Nej eller Ja till
Utskottets tillstyrkande.
Ropades Nej.
Herr Grejven och LandtMarJkalken föreslog
derefter, att grunden för uppgiften af BancoVerkets
tillstånd måtte blifva Bankens sist af,'
slutade Räkenskap; hvilket bifölls.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMar/"hålken
hemställde att BancoUtskottet jemväl
måtte afgifva en Tableau öfver BancoVerkets
ställning ifrån år 1776, intill det sist afslutade
Räkenskapsåret.
Bifölls.
Herr Grefven och Landt Biar slalhen till—
kånnagaU vidare, att BancoUtskottet i tredje
punkten föreslagit, att Riksens Ständer måtte,
efter BancoUtskottets hörande, i sammanhang,
med den allmänna Finance Regleringen, afgöra
och bestämma om och huru vidt någre ytterligare
uppgifter rörande BancoVerkets ställning,
framdeles under Riksens Ständers sammanvaro,
eller äfven dess emellan, antingen årligen efter
afslutade räkenskaper, eller, efter hvarje Revisions
förrättning, må komma att allmän göras.
Friherre Cederftröm: Jag får hemställa,
om icke Ridderskapet och Adeln hvad denna
Den 7 Maji f, ni,
122
punkt angår, ville stadga, att Ståndet derom
vill fatta sitt beslut i sammanhang med Financeregleringen.
Herr Hjerta: Jag skulle föreslå att Herr
Grefvens och LandtMarskalkens proposition måtte
blifva, att med beslut häröfver måtte hvila
till dess de sammansatte Utskotten inkomma med
deras förslag uti financefrågan, då säkerligen
deruti lärer yttras, huruvida publiciteten anses
böra fortfara eller icke.
Grefvarne Cronhjelm, Polycarpus, och
Posse, Carl Henric, förenade sig med Herr
Hjerta,
Herr Grefven och Landt Marskalken yttrade,
det han förmodade, att Stats-och Banco.}
Utskottens Betänkande rörande Financeregleringen,
då det första gången till RiksStånden
aflemnas, troligen komme, att på grund af deremot
blifvande anmärkningar, till Utskotten
återgå, utan att Ridderskapet och Adeln kunde,
vid detta tillfälle, i afseende å Financeregleringen
taga något beslut, samt hemställde således,
att frågan om och huruvida några ytterligare
uppgifter rörande BancoVerkets ställning, framdeles,
under Riksens Ständers sammanvaro, eller
äfven dess emellan, antingen årligen efter afslutade
räkenskaper, eller efter hvarje Revisionsförråttning,
må komma att allmängöras,
måtte hvila, intilldess Ridderskapet och Adelil
124 Den 7 Maji f, m,
öfver den blifvande Financeregleringen fattat
sitt beslut.
Bifölls.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 5 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. y. Lagerheim’,
Onsdagen den 7 Maji.
Plenum klockan half till 6 eftermiddagen.
Herr von Hartmansdorff, Auguji, anförde
skrifteligen:
(Se Bilagan N:o i.J
Herr Hjerta, Guftaf: Mig *ynes i afse
ende
pä Herr von Hartmansdorff» motion det
fall kunna inträff^ ätt Utskottens listor ej blif
-
Ven 7 Maji e m.
12a
va fullkomligen pålitliga. Det kan ju nemligen
lått hända, att Utskotten föreslå åtgärder, dem
Riksens Ständer ej bifalla. Vid sådana tillfällen
kunde det Utskottets lista, af hvilket en dy.
lik åtgård blifvit föreslagen, naturligtvis ej öfverensstämma
med ExpeditionsUtskottets förteckning
öfver uppsatta skrifvelse.". Jag hemställer
derföre, om det icke skulle vara möjligt
att pcfinna någon utväg, hvarigenom äfven den.
na olägenhet kunde afhjelpas.
Herr von Hartmansdorff'. Om jag ej bedrager
nvkj, så afgår för hvarje beslut, som
RiksSiånden fatta, ett ProtocolFUtdrag med underrättelse
derom, till det Utskott, hvilket föreslagit
den åtgärd, hvarom man besluiit. Om
så förhå.ler sig, lärer Herr Hjertås önskan redan
vara uppfylld.
Undertecknad RiddarhusSecreterare: För;
hållandet år verkligen sådant Herr von Hartmansdorff
uppgifvet,- att nemligen sedan hvarje
af de fyra RiksStånden fattat sitt beslut, afgår
genast från hvardera ett ProtocoilsUldrag, innehållande
underrättelse derom till det Utskott,
i anledning af hvars Betänkande, beslut blifvit
taget. Sedan Utskotten förmedelst dessa P10-  tocollsUtdrag erfarit hvad Riksens Ständer rörande
hvarje ämne förordnat, kunna Utskotten
med lätthet bedöma,'huruvida ett mål bör upp.
föras på listan af dem, som fordra expedition,
eller icke. Om man således förfar på det a£
Herr von Hartmansdorff föreslagne sätt, instämmer
jag med honom i den öfvertygelse, att förr
12,6 1 Den j Maji e, m.
summade åtgärder i ämnen, der de böra ågä
rum, icke borde kunna inträffa; helst jag icke
anser Utskotten kunna vara villrådige om ett
mål bör upptagas på listan till expedition eller
ej, enär de i RiksStåndens ofvannåmnde ProtocollsUtdrag
hafva en säker ledning för deras
omdöme.
Lades på bordet.
Företogs till pröfning Bevillningsutskottets
den 528 sistledne April under N:o 7 afgifne samt
den 5 dennes eftermiddagen på bordet lagde
Utlåtande, i anledning af väckt fråga, om ytter,
ligare fribrefs-råttighet för Stådernes Magi-:
strater.
Herr Ehrenborgh, Casper: Jag anhåller
att få fästa Högloflige Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på hvad reservationerne emot
Utskottets Betänkande innehålla. Jag tycker det
vara billigt, att når portofrihet är för Embetsärender
i allmänhet medgifven, densamma ej
inskrånkes blott till Embetsman å landet, utan
att Stådernes jemväl må dela lika förmon. Det
olika förhållande som nu i detta afseende åger
rum synes grundadt derå, att Ståderne fordom
likasom utgjorde Stater i Staten, försedde med
stora förmåner och rättigheter. Dessa äro nu
mera till stor del öfverflyttade på landet, och
förhållandet år således jemnadt. Det skål motionairen
till stöd för den yrkade fribrefsråttig
-
Den 7 Maji t, m. ifji
beten för Städernas Embetsmän anfört, att nemligen
de för DiscontVerkens skull hafva mycken
brefvexling, är vål icke så alldeles gällande,
emedan Disconterne lika så vål som andra privata
fordringsägare åro närmast att ersätta kostnaderne;
men på sått Herr Ståhle rätteligen anmärkt,
hafva desse Embetsmän mycken annan brefvåxling,
som ej kommer Staderne tillgodo, och för
hvilken de derföre borde åtnjuta postfrihet.
Dessutom når de nu mera hafva en sådan för
öfyersåndande af bråttmålsransakningar och för
all uppbörd, så år det svårt för Postbetjeningen
att hålla controll öfver beskaffenheten af de
bref, som poriofritt afsåndas, så vida det ej
stadgas, att fribrefven skola förseglas på PostContoiren.
Jag tror det derföre vara rättvist,
att gifva Stådernes Embetsmål] portofrihetsråttighet
för alla Embetsbref, hvarigenom man
äfven förekommer illuderandet af författningen.
Med dessa anmärkningar anhåller jag vördsamt,
att Betänkandet måtte till BevillningsUtskottet
varda återremitteradt.
Herr Grejven och Landt-Marskalken frågade
om Ridderskapet och Adeln ansåg Bevillningsutskottets
Utlåtande böra, i anledning af
de utaf Herr Ehrenborg dervid gjorde anmärkningar,
till BevillningsUtskottet återremitteras.
Ropades Ja.
128
Den 7 Maji- e, m.
Föredrogs å rryo Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskottets den 5 sistledne .April under
N:o 48 afgifne saint den 5 dennes efterniidd
.gen på bordet lagde Betänkande, rörande
väckt fråga, att LandsFiscaler icke annorlunda
än efter föregången ransakning och dom, måtte
kunna från sina tjenster skiljas, el|ei>ock, dessa
Tjenstemän komma att alldeles upphöra.
Herr Ehrenborgs Casper: Virf öfverlägg
ningen
af detta ämne, anhåller jag att få åberopa
innehållet af min reservation emot Utskottets
Betänkande: Alen sedan saken der före
varit,
har jag inhämtat den underrättelse, att
enahanda fråga förut varit hos Riksens Ständer
väckt och blifvit af Kongl. Maj:t i nåder afgjord.
Sjelfva afgörande! innefattas uti ett Kongl. Bref
till dåvarande JustitioeCanzleren Grefve Wacht,
meister, af den 4 December 1809, hvilket lyder
sålunda;
”Vi håfve i Nåder låtit Oss föredragas
Edert den 27 sisth Ort. afgifne underdåniga Utlåtande
öfver Allmogens Riksdagsmäns från Gefleborgs
Lån, Pehr Anderssons, Hans Nilssons,
Olof Erssons, Pehr Jonssons, Lars Ericssons,
Jöns Pehrssons och Olof Påhlssons å egne, och
deras hemmavarande medbröders vägnar, i underdånighet
gjorde ansökning om indragning af
LandsFiscalstjensterne inom berörde Lån, hvilka
tjenster sökanderne i underdånighet förment
medföra åtskilliga olägenheter och tor Allmogen
vara betungande,, samt så mycket hellre
7 kun
-
Den rj Maji c. m.
>29
kunna af Länsmännen inom Länet bestridai,
som i Gefleborgs och öfriga Län i Norra delen
■af Riket, Länsmän skola vara indeldte på Socknarne,
då deremot i södra delen af Riket, endast
skall finnas en sådan Kronobetjent för
hvarje beit Fögderi. Och länder Eder till underdånigt
svar och behörig efterrättelse, de Vi,
tued afseende så val å hvad af Eder deremot
blifvit i underdånighet anfördf, sorn i anseende
till ohmbårlighetén af LandsFiscäls-tjensterne,
hvilka för Eder, vid utöfningen af Edert vigtiga
Embete åro högst nödige, funnit betänkligt,
att till samma ansökning lemna Vårt Nådiga
bifall. Vi befalle Eder & c.
JÖet skål, sorn torde hafva föranledt afsläget,
och sorn åtminstone verkat mill öfvertygelse,
att LandsFisealstjensterne böra bibehållas år,
att jag ej kan inse hvarföre Landsstaten mera
ån någon annan Auctoritet kan och bör vara i
saknad af sin egen åklagare. LandsFiscalen år
den enda, sorn kan begagnas till Actor mot
Kronobetjeningen; den enda åt hvilken mati
lämpligen kan uppdraga bevakandet af Kronans
rått och Utförandet af tvister, hvari hon år delaktig
vid UnderRåtterne, emedan dels LandsFiscalerne
åro vane att hafva befattning med
dylika frågor och dels Kronöbetjeningens tid, i
anseende till mängden af dess öfriga göromål
och den skyndsamhet, hvarmed de mäste handliafvas,
ej niedgifver Kronobetjeningen att jemväl
behörigen sköta olvanhårnnde uppdrag. Skul
Ridd,, o. Ad, Pr. IV. Hand. q.
Den 7 Maji e,. rn.
le andra personer för sådant ändamål tillförordnas,
förordsakades deraf nya kostnader för
Staten, hvilka genom LandsFiscalstjensternes bibehållande
undvikas.
Dessa tjenster åro vidare nödiga, om Konungens
JusliticeCanzier eller Riksens Ständers
Justitieombudsman behöfver några organer, som
ej helt och hållet åro beroende af aucloriteter
i orterne.
Jag hemställer till Ridderskapets och Adelns
eget bedömande, huruvida en Domareinagt
iean vara verksam till rättelse i missbruk
och lagbrott, om ingen åklagaremakt finnes, som
anmärker och beifrar dem. Man invänder vål,
att dessa tjenster gifva anledning till chican;
men detta ar ett fel uti författniogarne och alldeles
icke hos de Tjenstemän af hvilka deras
elterlefqad skall handhafva?. Man säger vidare,
att L-mdsFiscaler i allmänhet äro oduglige;
Jag har haft erfarenhet både för och emot denna
satts; och ett sådant förhållande skulle utomdess
afbjelpas, om deras lönevilkor förbättrade^,
hvariili kunde använda*, hvad nu åtgår
lill arfvoden åt särskildta Aciorer. Åndtligen
har man funnit dessa tjenster förhatlige i följe
af den känsla af vidrighet mot allt spioneri,
som så carscteristiskt tillhör Svenska lynnet: en
känsla den äfven jag både delar och högaktar;
men förhållandet år helt annorlunda med Tjenstemän,
som åtala ex officio, emedan étt öppet
åtal, alltid år båttre ån ett doldt baktal.
De/i i Maji e. m.
På de af mig nu anförde skål. får jag ödmjukast
ai hilla om åtefremiss af Betänkandet.
Friherre Cederftroni, Jacob : Utskottet har
endast afstyrka L mdsFbci.jers tillsättande i sådana
orter, der Kronobe!jeningens districter' <j
åro större, än att den utan svårighet kan medhinna
att utföra de vanliga Actoraten. I alla
fall har JustitiaeCanziern i hvilket Lån'sorn hålst
tillfälle att få personer, som, i händelse af behof,
kunna tili åklagare iörordnas; Det år
fdimånt kändt, att LandsFisealer på de flesta
ställen åro ansedde för en verklig landsplåga;
att deras tjenster blifvit indrågtiga och luerativa
derigenom att de beskattat Allmogen Des«a
olågenheter åro starkt öfverklagade och tjensterne
mycket öfverflödige, synnerligen i de
norra Lånen. Det år stridande mot ali sund
princip, att tillskapa sysslor, utan att förse dfon
med tillråeklige löneinkomster, emedan deras
innehafvare då nödgas förtjena sin inkomst genom
åsidosättande af deras tj< nstepligt. Ett sådant
förhållande har äfven ofta ägt rum i afseende
på LsndsFiscalstjensterne. Detta har utgjort
motivet till Utskottets Betänkande. LandsFiscalers
tillsättande är, såsom jag haft åran för♦
ut nämna, icke ... styrkt för alla Lån, utan
blott i deni, eler de ej behöfvas. J ig tror såll
<les att man har skål att bifalla Betänkandet.
Grefve von Rosen, Axel: Jag har förut i
Utskottet instämt med Herr Ehrenborg, och an.
håller nu, att få för Höglofl. Riddersknpet och
Adeln nämna det locälförhåliande, som åger ruin
1?>2
Den 7 Maji e. m.
i Götheborgs Län, olikt alla andra i Riket, det
nemligen, att på en ganska hopträngd yia finnes
en ganska stark population, så att 6 å 7000
personer bo på qvadratmilen, då impediment»
afråknas. Jag tror derföre att LandsFiscaler hår
åro nödvändiga att kunna tillgå; ty Kronobetjeningen
år så sysslosatt, att den ej kan medhinna
några nya göromål. Jag vill härmed ej
säga, att större osedlighet finnes i Götheborgs
Lån, ån på andra orter; men det år naturligt,
att bland en så stor folkmängd, oordningar skola
inträffa. Ej eller är det min mening att åtaga
mig försvaret af LandsFiscalernes moralitet.
Tvärtom hafva tvenne LandsFiscaler i södra
districtet af Bohus Lån blifvit afsatte, hvartill
ganska gällande skål föranledde. Men det finnas
åter andra, som ganska vål utfört deras
åligganden och i många fall befordrat Kronans
rätt i ballancemål ock dylika. På sådan grund
anhåller jag äfven om återremiss af Betänkandet.
Uppå derefter af Herr Gref ven och Landt*
Marjl^atken gjord proposition, fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att OeconomieUtskottets
Betänkande, i anledning af de dervid nu
gjorde anmärkningar, till ULkottet återremittera.
Föredrogs ,å nyo och bifölls Allmänna Bo.
svårs-,, och OeconomieUtskottefs den 8 sistledne
April, under N:o 5o afgifne, samt den 5 dennes
Den 7 Maji e. m.
l5!>
eftermiddagen på bordet lagde Memorial, med
hemställan, om öfverlemnande af en Herr Heis;
leiters motion till Särskildta Utskottet.
Grefve De la Gardie, Jacob: Nyligen underrättad,
att Norska StorThinget beslutat hit-,
sånda en Deputation för att bevista Hans Kgl.
Höghet Kronprinsens förestående höga förmälj
ningsact, anser jag det vara en pligt, att hemställa,
om ej, i anledning af det sått på hvilket
StorThinget i Norrige år 18x8 anmodade Norska
Regeringen emottaga Sveriges Rikes Ständers
Deputerade, som öfvervoro Hans Majits
Konungens kröning i Throndheim, af den utmärkta
välvilja, hvarmed dessa Deputerade bemöttes,
Ridderskapet och Adeln skulle finna
passande att besluta och inbjuda de öfriga Respective
MedStånden att deltaga uti en underdånig
skrifvelse till Kongl Maj;t, med underdånig
anhållan, det Kongl. Majit må täckas i nåder
anbefalla, att Norrska Deputerade nu varda
emot!agne på samma sått i Sverige, sorn Svenska
Deputerade år 1818 blefvo det i Norrige.
Jag för min del anser en fullkomlig reciprocitet
härutinnan böra äga rum, och att detta tillfälle
bör begagnas för att lemna ett nytt bevis
af den aktning, Svenska Nationen hyser för ett
folk, med hvilket hon år förenad under samma
spira. Jag anhåller om Herr Grefvens och
LandtMarskalkens proposition till bifall å denna
inia framställning.
Herr Montgornmerie, Guftaf: Jag förenar
Ucn n Maji c, Hl.
mig desto helhe i den sista värde talarens framställning,
sool det vänskapliga oell broderliga
fWhåilrthd' t, Ii vilket äger ruin bägge förenade
Rikena emellan, påkallar en sådan reciproeii■ t.
J ig instämmer således i Herr Grefve De la
anhållan om Herr Grefven» och LandtMarskalkens
proposition , oell kan ingalunda
tvifla att ju densamma betnötes ined allmänt
bifall.
Herr von Hartmansdorff, slunuft: .Jag
tror mig blott böra tillägga, hvad (Refve Dela
G rdie ej bestämdt yttrat, att nemligen 'h t »åtr,
pa hvilket Norrska Regeringen år 1818 emottog
de Svenska Deputerade, bestod hufvudsakligen
rleru i, att hon betalte deras resa genom
landet, och att således samma förhållande nu i
afseende på de Norrska Deputerades resa genom
S erige synes böra äga rum.
Grefve De la Gardie". Då jag tog mig
friheten föreslå, att Norrska Deputerade måtte
emottaga» på samma sätt i Sverige, sorn vi 1818
blefvo det i Norrige, och att samma välvilja
måtte vederfaras dem, sorn' den vi fått röna,
var det visserligen min mening att de icke skuf]e
belungas med utgifter till skjuts och herberge,
emedan Svenska Deputerade voro just derifrån
befriado, ehuru vi genom drickspenningar
fullkomligen ersatte kostnaden. Jag ansag detta
följa af sig sjelf, och hade således icke trott
mig behöfva ingå i detailler.
Herr Hjerta, Guftaf: Jag anser mig ej
j)cn j Maji a. m
böra yttra något i afseende på sjelfva saken,
utan blott angående framställningssättet. Jag hemställer
då om ej det rätta vore, att höra det
Utskott, hvars åliggande år att reglera Statens
utgifter. I annat fall skulle beslut om utbetalningen
kanna fattas, utan att man visste af hvem
och huru medlen dertill skulle tagas. Jag tror
det således vara rättast, att frågan blir remitterad
till StatsUtskottöt.
Grefve De la Gardie: Med ali aktning
för deri sista värde talaren, anser jag ej denria
fråga innefatta mål, sorn behöfver remitteras
tili något Utskott- Jag tror, att 0111 Riksens
Ständer sammanstämmande vilja yttra sina tänkesätt
hafva de icke af nöden att derom rådfråga
sina Utskott.
Grefve von Schverin, Fredric Bogislaus:
I händelse Ridderskapet och Adeln skulle vilja
nu genast afgöra frågan, nödgas jag erinra om
innehållet af 58 §. Riddarhus-Ordningen, enligt
hvilken frågan ovilkorligen måste blifva på bordet
hvilande.
Friherre Hjerta, Fredric: Enligt 4g §.
Riksdagsordningen, är det väl å ena sidan osiridigt
att frågan måste hvila pä bordet, om någon
Ledamot sådant åskar; men ock å den andra
att beslut genast kan fattas, så vida Ridderskapet
och Adeln derom enhälligt kommer öfverens.
På detta sistnämnde sått förfors äfven i
afseende på förskottet til! omkost naderne för
Hans Kongl. Höghet Kronprinsens förestående
156
Den 7 Maji e, m.>
Biläger. För öfrigt och derest remiss till Utskott
kommer att äga rum, afstyrker jag alldeles
att den sker till StatsUtskottet. Då frågan,
hufvudsakligen angår skjutspenningar, synes mig
All manna Besvärs- och OeconomieUtskottet vg.
ra det lämpligaste.
Grefve von Schverin: Om vi skola vara
angelägna om formernes iakttagande, så måste
vål frågan komma att hvila på bordet, enligt
58 §. i RiddarhusOrdningen, hvilken år af följande
ordalydelse: ”Inkommer, i sådan fråga
Grundlagen tillåter, något skrifteljgt Memorial,
hvarå remiss till Utskott ej begåres eller pröfvas
nödig, bör det samma ovilkorligen, utan af.
seende on? någon det åskar eiler icke, på bordet
läggas, och ej förr företagas, ån efter den.
ordning föredragningslistan utmärker. Derföre
synes mig ock comnmnicationen af åmnet med
de Öfrige RiksStånden lättast kunna ske genom,
dess remiss till något af Riksens Ständers Utskott.
Friherre Hjerta: 4g:de §. Riksdagsord
ningen
år ej tvetydig. Der står uttryckligen,
att sådana frågor må genast kunna afgöras, så
vida de ej af någon Ledamot begåras på bordet.
Behandlingssättet lärer således komma att
bero deraf, huruvida Grefve von Schverin fortfar
att yrka åmnets hvilanda på bordet eller icke.
Grefve Spens, Carl Guflaf: Ehuru obe
tydlig
frågan i sig sjelf är, och ehuru odeladfc
jag föreställer mig det bifall^bfifva, som åt den.
jDcn 7 Maji e. m,
*37
vickta motionen lärer komma att lemnäs, hemställer
jag dock, om ej för formernas helgd det
vore häst ett besluta remiss till Utskott, på sått
Herr Hjerta föreslagit. Det står ju i 44:de
Riksdagsordningen uttryckligen, att alla allmänna
frågor skola till Utskott remitteras. Det
står der ytterligare, att med allmänna frågor,
förstås sådane, som komma under samtelige
RiksStåndens öfverläggning, och här är just
communicerande med de öfrige Stånden i fråga.
Så snart detta år sagdt, lärer det ej gå an att
afgöra frågan utan föregången remiss. Det vore
visserligen vål om saken nu genast kunde
afgöras, men remiss torde icke, emot ofvannåmnde
§. kunna undvikas.
Grefve De la Gardiet Jag måste tillstå att
jag för min del finnér omvägen till ett Utskott
Öfverflödig, och att den utgift, som för i frågavarande
ändamål erfordras kan anses höra till
Riksdagskostnaderne och böra utgå af de till
dens bestridande anslagne medel, endast anmälan
derom genom skrifvelse blifver hos Kongl.
3\Iaj;t i underdånighet gjord.
Grefve von Schwerin: Om Herr Grefven
och LandtMarskalken anser sig kunna å Grefve
De la Gardies framställning nu geriast göra proposition,
afstår jag från min anhållan både om
frågans bordläggning och om dess remitterande
till Utskott.
Herr Grefven och Landt Marvatten förklarade,
att sedan Herr Grefve von Schwerin,
>58
Den 7 Maji e, m,
gom yrkat att ifrågavarande ämne måtte hvila
på bordet lill nästa Plenum, nu mera derifrån
afstått, samt Herr Grefven och LandtMarjhcd■
hen för dess del, ieke ansåg ämnet vara af den
beskaffenhet, att detsamma, ovilkorligen borde
till elt Utskotts förberedande handläggning öfverlemnas,
hålst Grefve De la Gardies motion
icke åsyftade annat, ån blott, att de Norrske
Deputerade från StorTinget, hvilka bitkornrna
för att bevista Hans Kongl. Höghet Kronprinsens
förestående Höga Förmälning, måtte, så
snart de till Svenska Riksgränsen anlända och
sedermera under deras vistande hår i Riket, varda
emottagne på samma sätt och med enahanda
välvilja bemötas, som skedde med Svenska Deputerade
år 181S i Norrigej samt att de härtill
erforderlige kostnader måtte utgå af de, till Riksdags
utgifternes bestridande, anslagne medel;
finge Herr Landt Marjkalken hemställa, om Ridderskapet
och Adeln behagade den af Grefve
De la Gardie gjorde ifrågavarande framställning,
bifalla.
Ropades ^fa.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarfkalken
föreslog, att de öfrige RiksStånden måtte
inbjudas, att uti detta beslut med Ridderskapet
och Adeln sig förena.
Bifölls.
Den 7 Maji e. m.
Vi'! förnyad föredragning af ConstitutionsUtskoMHs
den 29 sistledne April aflåtne samt
i!i n 5 di-nnts eftermiddagen på bordet lagde
Memorial, innefattande förslag till ändring i 2.'dra
punkten af t36:de §. Riksdagsordningen; bl ef
berörde förslag* uppå derom af Herr Grefvert
och Lo'idtMarJkalken gjord proposition, till den
bt harn Img 56 §:n RegeringsFormen stadgar, af
Ridder.ikripet och Adeln godkåndt.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärsoeli
O eonomieUlskoltets den 29 sistledne April
under N o 74 afgifne samt den 5 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Betänkande, i anledning
af väckt fråga om skyldighet för Lappske
Nybyggares söner att ingå i Allmänna Beväringen.
Herr af Schmidt, Georg Lars: Jag tror det
jrke van lämpligt att för Lappmarks Allmogen
stadga deltagande i allmänna National-BevåringtM).
I dessa trakter finnas ännu inga vågar,
hvarigenom en längre tid för fram och återtågen
skulle komma att användas; få arbetare
oell dessa åro i synnerhet behefflige just den tid
på året, då Bevåringens exercice inträffar Om
någon befolkning der skall kunna tillvågabringas,
år det nödigt att Lappmarksboerne längre tider
befrias från allmänna onera. Det år omöjligt att
de skulle deltaga i Bevårings-skyldigheten utan
en högst känbar påföljd både för dem sjelfve
och för de nejder, der de nu vistas. Jag kan
Den 7 Maji e, m.
således icke annat ån på det högsta afstyrka
bifall till Utskottets ifrågavarande Betänkande.
Herr Montgommerie, Gullof: Jag instämmer
så mycket hallre, i hvad den siste värde talaren
yttrat, sorn jag tror att Lapparnes förpligtande
till deltagande i National-Bevåringen vore
ginaste sättet att för nu och framdeles afskräcka
dem från nybyggen, och detta måtte ej vara
ändamålet. De hafva af naturen ingen fallenhet
för Krigstjenst, derom har man haft i allmänhet
eri lång, och jag dessutom en personlig
erfarenhet.
Friherre Ceder(trom, Jacob : De grunder
Riksens Ständer fastställt för Bevåringsskyldigheten
åro allmänna; och det år endast genom
missbruk, sorn Lapparne från deltagande deruti
blifvit uteslutne. Genom Ledamöter utaf Bonde-Ståndet
från de Norra Provincerne är det
upplyst, att allmogen der ofta sänder sina söner
upp till Lapdmarken, för att på det såftet undanhålla
dem från Beväringsskyldighetens fullgörande;
och det år sådane missbruk man måste
söka förekomma. Det år naturligt, att om
Lapparne icke hafva den kroppsbyggnad, sorn
gör dem användbare till krigstjenst, blifva de
derifrån fritagne; men om bland dem finnas
ynglingar så utbildade, som för vapenöfningar
erfordras, böra desse icke mera ån någon annan
undgå en skyldighet sorn år allmän. Jag
tror således att Utskottets Betänkande kan bifallas*
-
Den 7 Maji e. m.
Hans Excfillence Herr Grefve Mörner,
Adolf Gåran: I anledning af de Upplysningar,
som blifvit letnnade uf tvenne värde talare, hvilka
hafva personlig kännedom af de orters beskaffenhet,
hvarom nu år fråga, hemställer jag till
Högloft. Ridderskapet och Adeln, om ej saken
kunde förfalla och Betänkandet rent utaf afslåsi
Jag vet väl att enligt detsamma det skulle åt
Kongl. Maj.t uppdragas att låta undersöka, huruvida
och i hvad mohn Lapparne böra i NationalBfevåringen
deltaga ; men om såsom Friherre
Cederström anfört, saken skulle behandlas
såsom en rätts fråga * blef Kongl. Maj:t
derigenom försatt i någon embarras och det
blefve svårt att utur en sådan synpunkt afgöra
en sak som egentligen beror af localiteter. Då
saken utan reclamation fortgått tio år sedan beslutet
om National-Beväring fattades; då Lapparne
föra ett annat lefnadssätt och hafva en
annan författning, ån den öfriga delen af Nationen;
då de Svenske Lapparne icke synas böra
betungas mera ån de Norrske och Ryska, hvilka
ej åro Beväringsskyldighet underkastade; så tror
jag det vara opolitiskt, att väcka en fråga hvarigenom
de Svenske Lapparnes belägenhet kunde
synas försämrad och jag tror derföre att
hela saken utan skada för det allmänna kan
förfalla.
Grefve Löfvenhjelm, Carl Axel: Hufvudsakligen
får jag endast åberopa hvad Hans Excellence
Herr Grefve Mörner nyss anfört* i
synnerhet sista delen af yttrandet, som angår
en jemförelse emellan Svenske och Norrske Lap^
142
Den 7 Maji e. m,
parne, hvilken, i händelse Bevårinfpsskyldigheten
äfven till de förra utsferäcktes , otvifvelaktig!
skulle utfalla till mehn för desamme. Når
man betracktar de stora distanserne i Lappmarkerne
och svårigheten , som der, på en
sträcka af 20 mil, möler att sand* de Bevåringsskyldige,
och att behandla dem efler samma
reglor, som åro gällande för den öfriga delens af
Riket; så kan jag ej annat finna, ån att, om ock,
enligt hvad Friherre Cederströmfyttrat, rättvisan
förpligtar Lapparne att deltaga i National Beväringen,
anledningar åro för handen att derifrån
göra ett undautag, Jag instämmer således i
Hans Excellence Herr Grefve Mörners anhållan,
om Herr Grefven och LandiMarskalkens proposition
till afslag på Betänkandet. ,
Herr af Schmidt: I anledning af hvad Friherre
Cederström anfört om några RiksdagsFullmågtiges
bland BondeStåndet berättelse, att
allmogen i de Norra Provinserne skall sända
sina söner till Lapparne för att dymedelst undandraga
dem Beväringsskyldigheten ; får jag förklara,
att vål ett och annat, men icke många
exempel deipå finnas. Detta upptäckes lått vid
de årliga Be värings- mönstringarne, då KyrkoBÖcker
och rullor utvisa hvilka personer, sorn
saknas, men de åro alltid högst få, och utgöra
aldrig något år öfver två till tre personer, men
oftast år man icke i saknad af någon. Dessutom
år Lappmarks allmogens befrielse från Beväringsskyldighet-n
i öfverensstämmelse med öfrige
angående dem gåliande författningar, medelst
hvilka de undantagande Grundskatten för
Den 7 Maji c. m.
sina Hemman’, åro fritagne från utgörande af
alla Kronoutskylder. Det synes således äfven
billigt att de befrias från ifrågavarande onus,
i synnerhet då rnan genom ett sådant lättande
af deras bördor för närvarande, kan befordra
Landets uppodling och deraf hårflytande vinst
för Staten i en framtid.
Herr Ehrenborg, Casper: Det är redan af
Friherre Cederström anmärkt? att Utskottet ej
bestämdt tillstyrkt Lapparnes deltagande i K itional-Beväringen,
utan blott en undersökning
huruvida och i hvad mohn de böra vara från
en slik skyldighet befriade. Mig synes att då
andra undantag i förlattningarne äro uttryckligen
medgilne, ett sådant förhållande äfven i
detta afseende kunde äga rum. Jag tror att
1812 års beslut angående en allmän NationalBeväring,
innefattar väl å ena sidan ett bestämmande
af Riksens Ständer om hvilka Beväringsskyldigheten
inom hela Riket åligger: men ock
å den andra, ett öfverlemnande till Kongl. Magt
att uppgöra de regleméntariska föreskrifterne, så
att om undantag från den allmänna regien pröfvas
böra äga rum, Kongl. Maj:t är till deras
stadgande berättigad. Det är gifvet, att om författningen
skall förstås efter sin ordalydelse, äro
Lapparne pligtige att i Beväringen deltaga, och
att således om de derifrån nu skola njuta befrielse,
denna bör genom en författning dem tillerkännas,
hvarigenom skälen för ett sådant undantag
ådagaläggas. Jag tror således ej att man
med fog kan påitå att denna fråga bör förfalla.
i44
Dan 7 Maji e. m.
Om deremot åferremiss beviljas, har jag
för ruin del visserligen icke något att deremot
invända. Utskottet kunde då, innan dess Betänkande
i ämnet nästa gång afgifves, blifva i
tillfälle, att af Herr af Schmidt, med de flere
som kunna äga en närmare kännedom om Lapparne
och deras angelägenheter, inhämta de
upplysningar, hvilka lör ärendets slutliga behandling
och pröfning anses vara af höden.
Friherre Cederflröm: Flår har blifvit ytt
rad
t, att emedan ämnet utgör en rättsfråga,
skulle det vara svårt för Kongl, Maj:t att frikalla
någon från skyldighetens fullgörande. Utskottet
har emellertid föreslagit deri undersökning,
som nu utgör föremål för öfverlåggningen,
på den enkla grund, att en stor olikhet i
detta afseende åger rum emellan Lapparne sjelfve.
Somlige af döm äro så små, att ingen fråga
kan uppstå om deras deltagande i MationalBeväringen,
Andra åter åro fullkomligt af lika
växt med de södra provincernas innevånare^
och ganska talrika, och dessa böra icke varsi
undantsgne från krigstjensten mera än alla andra.
En undersökning härom lärer derföre yä:’
ra både nyttig och ganska nödig.
Om Herr af Schmidt med flere hafva någ.
ra upplysningar i detta ämne att meddela, är
det mig visserligen icke emot, att Betänkandet
återremitteras, hvarigenom Utskottet blifver f
tillfälle att inhämta dem; mén att af artighet för
Lapparne, lemna dem helt och hållet ur sigtéj
vid
Deri 7 Maji e, ni.
Vid frågan om den allmänna Beväringsskyldighet,
hvarje Svensk medborgare inom en viss ål.
der åligger, tror jag skulle medföra ett menligt
inflytande på sinnesstämningen i de angränsande
orterne.
Herr von Hartmansdorff, Aiiguji •. jag kan
ej annat ån fulikorhligen instämma med Hans
Excellence Herr Grefve Mörner och Grefve
Lövenhjelm i deras åsigt af detta ämne. Jag
tror ej såsom Friherre Cederström, att man bör
vara så obevekligt sträng, i allmänna gfundäatsers
Afförande, når frågan år, att genom någon
ieftergift Upphjelpa ett landskap, som annars
städse skulle förblifva i lagervall. Antingen
Lapparne årö små eller stora till växten, synas
de böra undantagas från krigstjenst, emedan det
endast år under beviljandet at en så^an frihet,
sorn man kan hoppas att de skola vinlågga sig
om jordens uppodling, hvilket år af synnerlig
Vigt, i en ort, hvarest jordbruket år så mycket
försummadt och der climatet år så ogent, sora
i våra nordligaste Lån. Jag tror likväl icke att
man genom någon lag borde stadga, att Lapparne
må slippa Bevåringsskyhligheten; ty sådant
kunde möjligen i framtiden blifva ansedt
för ett praejudicat, Det gör ock tillfyllest att
de för närvarande, Och så långe de icke åro
talrikare eller mera för sig komne ån nu, tillgodonjuta
denna förmån, fastän BevåringsstadgarAe
qvarstå oförändrade, t afseende å hvad nian
anmärkt dervid, att personer från sydliga orter
Vandra till Lappmarkerne för att såmedelst undjRidd
o. Ad. Prat. IV. Band. xd.
i*6
Den 7 Maji e.
gå Beväringsskyldighetens utgörande, så tror jag
att detta på det hela taget, ej är särdeles skad.
ligt- ty dels har man upplyst att detta missbruk
endast öfvas af få personer, och dels år
det gifvet, att sådant icke kan ske, utan att de
Bevåringsskyldiga användas till arbete vid nybyggena,
emedan det år en kånd sak, att nybyggarne
i allmänhet äro fattige, och att de ej
utan en sådan vedergällning kunna emottaga
dylika tjenstehjon. Jag får följaktligen alldeles
afstyrka bifall å Utskottets Betänkande.
Herr Hjerta, Guftaf-. I händelse Betänkandet
blifver återremitteradt, har jag ansett
mig böra fästa Utskottets uppmärksamhet derpå,
att om de grunder för befrielse från delta,
gande i NationalBevåringen få vara orubbade,
som för närvarande finnas stadgade, åro dessa
i afseende på Lapparne fullkomligt rigtige. De
åro för det närvarande icke fritagne, endast
undermålige. Når den förändring med dem sker,
som Friherre Cederström gifvit anledning förmoda
i framtiden kan inträffa, nemligen att de
växa så, att de till krigstjenst användas, lärer
Konungen ofelbart anbefalla att mönstringar
bland dem anställas. Sålunda år OeconomieUtskottets
afsigt redan genom Författningarne
vunnen, oaktadt jag skulle tro, att först når
Lapparne utgöra Kronoutskylder, i likhet med
Rikets öfrige innevånare, och vi få vid Riksdag
garne se någon Representant ifrån Lappmarken,
borde man begära, att de äfven deltaga i NationalBevåringen,
men intilldess sådant sker, böra
de derifrån njuta befrielse. Emellertid, sona
Deri j Maji e, m.
de éj åro undantagne, år det bäst att författningen
om målet, får verka gemensamt med de
Öfrige nu gällande Författningar.
Herr Montgommerie: Jag delar fullkom
ligt
den sista värde talarens åsigt, att om Lapparne
till Riksdagarne sände Representanter,
som hade säte och ståmma i Bonde-Ståndet,
borde de äfven deltaga uti NationalBeväringen,
nemligen om deras tillväxt jemte representationsråttigheten
tilläfventyrs mot all tänkbar förmodan
tillika ägt rum; men sorn detta nu icke år
fallet, hvarken i det ena eller andra afseendet,
och intilldess sådant förhållande möjligen framdeles
kan inträffa; önskar jag att frågan om
Lapparnes Beväringsskyldighet må förblifva hvilande,
eller hvad som vore ån bättre, helt Och
hållet förfallai
Herr Grefven och LandiMarjkalkeh frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg OecöhomieUtskottets
Betänkande böra, i anledning
af de dervid gjorde anmärkningar* till Utskottet
återremitteras.
Ropades Ja och Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, om Ridderskapet och
Adeln behagade gilla Betänkandet.
Ropades Nej.
Den 7 Maji e. m.
Hvarefter Herr Grefven och Landt
Jkalken föreslog, att Betänkandet måtte afsila*
hvilken proposition med Ja besvarades.
Föredrogcs å nyo och gillades följande
från nedannåmnde Utskott inkomne samt den 5
dennes på bordet lagde Utlåtanden:
från StatsUtskottet:
Af den 5 dennes i
N:o ioo. I anledning af gjorde afimårkningar
vid Utskottets den 12 sistledne Mars
meddeldte Betänkande, angående understöd för
Hamnbyggnaden i Lidköping.
N:o 1S1. Öm öfverlåtelsen till Götheborgs
Fattigförsörjningsanstalt, af den vid Auctionerå
confiskerade varor utgående fattigprocent,
N:o i54. Öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets den 29 sistledne Mars afgifne Memorial,
om öfverlemnande till Särskildta Utskottet
af några motioner, rörande dels indragning^
dels tillökning af Embeten och Tjenster.
N:o x 35. I anledning af väckt fråga ont
indragning af vederlagsspannmåien.
Vert 7 Maji e. m.
Jjvan Allmänna Desvärt- och Oeconomie—
Utskottet:
AJ den 28 sifiledne Aprilt
N o 73. I anledning af väckt fråga, om
upphåfvande af böter för tillträdande Rusthållares
underlåtenhet, att inom föreskrifven tid
erlägga de till Wadstena Krigsmanshus-Cassa
fastställde efgifter.
Af den 29 sifiledne April:
N;o j5. Rörande väckt fråga om ny d*Ining,
etter Hemmantalet af sådana på utmark
belägne och vid förut verkställde storskiften ej
särskildt afsedde myror, hvarifrån gödningsämnen
kunna hämtas.
N:o 76. Angående upprättande af en ny
LandtiniteriTaxa.
N:o 77. Om inrättande af Gästgifveriet
på Wermdön i Stockholms Län.
N:o 78. I anledning af väckt fråga om
återupprättande af en Trivialskola i Kongelf,
Företogs tili pröfning Allmänna Besvårsoch
OeconomieUtskottets den 29 sistledne April,'
under N-o 79 afgifne, samt den 5 dennes ef.,
termiddtgaa på bordet lagde Betänkande, rö
-
»
l5o Den i- Mnji e% nu
rande yrkad inskränkning i Pastorers rösträttighet
yid val till Kyrkobetjente,
Herr Montgommerie, Gujiaf: Ått Utskottet
yttrat sig i afseende på Orgelnister och
Klockare år ganska rigtigt; men huru Utkottet
äfven kunnat befatta sig med hvad som rörer
Kyrkovaktare, såsom från åmnet afvikande, och
således någon ting fullkomligt nytt, förstår jag
icke. Då motionairen sjelf ej yrkat någon för.
ändring i afseende på Kyrkovaktare, anhåller
jag vördsamt, att Betänkandet i denna omständighet
måtte förfalla eller afslås.
Friherre Cederjirom, Jacob: Till Kyrko
betjeningen
höra älven Kyrkovaktare. Och då
motionen åsyftat en omständighet som rörer
den förra, år det orsaken hvarföre de sednare
icke blifvit i Betänkandet förbigångne.
Herr Hjerta, Gujiaf; Jag har ej haft tillfälle
genomläsa motionen. Mig har blifvit sagt,
att uti den icke skall vara nämnt något om
Kyrkovaktare. För att blifva förvissad örn råt«i
ta sammanhanget härmed, anhåller jag att motionen
måtte uppläsas.
Sedan den del af Betänkandet, som inne-'
fattade den i förevarande ämne väckte motion,
blifvit^ upplåst, fortfor:
Herr Hjerta-. Sedan' jag nu hört motionen,
upplåsas, förenar jag mig helt och hållet
Den 7 Maji c. m.
med Friherre Cederström. Motionairen har väl
egentligen afsett Orgelnister och Klockare; men
som Kyrkotjenare äfven blifvit dervid nämnde,
ehuru troligen emot motionairens mening, anser
jag Utskottet hafva förfarit ganska rätt, då det
behandlat ämnet i hela dess vidd.
Friherre Ceclerjirom-: Jag vill begagna detta
tillfälle, att fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet derpå, att då det, enligt 54 §.
Riksdagsordningen, är Allmänna Besvärs- och
Oeconomie Utskottets pligt, att anmärka brister
i de Allmänna hushålls-anstalterne och förändringar
deruti föreslå, samt att upptaga alla hos
Riksens Ständer uppkomne frågor om förändring,
förklaring och upphafvande af Lagar och Författningar,
som Rikets allmänna hushållning röra,
är det naturligt, att Utskottet icke kan inskränka
sina förslag till blotta ordalydelsen i en motion;
ty då vöre det ofta ej möjligt att föreslå
uågon förnuftig lag. Utskottet måste derföre
generalisera de ämnen , som öfverlemnas till
dess behandling och bedömande. Detta är likväl
icke fallet med nu förevarande fråga; ty
motionen afser KyrkoBetjeningen och dit höra
såsom jag förut anfort, äfven kyrkovaktare.
Herr Grefven och Landt Mar/kal ken yttrade,
att då icke allenast i prasmisserne till
motionen förekom ordet kyrkovaktare, utan ock
i resultatet af densamma ordet kyrkotjenare ;
ansåg Herr Grefven och LandtMarjkallen sig
bör nyhems tälla, om icke Ridderskapet och Adeln
Ven 7 Maji e. m.
behagade bifallg OeconomieUtskottets Betänkande,
hvilken proposition med Ja besvarades.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskotteta
den 5 dennes under N;o i5a argifne, samt den,
5 dennes eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande,
i anledning af de hos Ridderskapet och
Adeln gjorde anmärkningar, vid Utskottets den
si sistledne Mars meddelte Betänkande, angående
beräkningsgrunder för Riks Margångspriset
å den under Rikets Embets- och Tjenste-:
mans löner inbegrip ne spannemål ; fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att enär sistnämnde.
Betänkande redan blifvit af de öfrige trenne.
Riks-Stånden gilladt , för dess del dervid låta
bero.
Företogs till pröfning StatsUtskotfets den,
3 dennes under N'o j35 afgifne, samt den 5,
derpå följde förmiddagen på bordet lagde Utlåtande,
angående rättighet för Bergsman, att lösa
Kronans Persedel- och TiondeTackjern.
Herr von Hartmansdorff, Augnft: Emot
StatsUtskoiiets förslag att vederbörande räntgifvare
skulle blifva berättigade med penningar lösa.
Kronans persedlar och tionde tackjern, har jag
icke något ait anmärka Alen det synes mig hafva
bordt höra till, fullständigheten af Utskottets
framställning att ieke, öfverlemna bestämmandet
Ben 7 Maji e. m.
i6å
3? lösningsprisets belopp endast åt Kongl. Kammar-
och Bergs-Collegierne samt Kongl. StatsContoiret.
Då andra skattskyldiga äga att deltaga
med Statens Embetsman i markegångssättningarne,
så synes det vara billigt, att Bergsmän
också komma i åtnjutande af en lika beskaffad
rättighet, och att ej Embetsman allena
utsätta värdet i deras skattepersedlar, Jag hemställer
således om icke återremiss vöre af nöden,
för att få ämnet fullständigt utredt i dettef
afseende.
Hans Excellence Herr Grefve. Mörner %
Adolf Goran: I anledning af den, anmärkning,
Herr von Hartmansdorff' nu gjort, får jag äran
upplysa, att då nämde Gollegier och StatsContoiret
bestämma lösningspriset för Hammarskatten,
sker det efter uppgift från Landsorterne på
de der gångbara priser. Det blifver således blott
en beräkningssak, som ej beror af Collegiernes
absoluta vilja, utan på uppgiften, om Landsorternes
priser, af hvilka ett medium ta ges. Då nu
årets gångbara priser utgöra grunden för Hammarskattens
belopp i penningar, och då detta^
bestämmes efter ett medium af hvad jernet gäller
i Landsorterne, så synes all annan omväg öfverflödig,
i afseende på sättet att bestämma lös*
ningspriset.
Herr von Hartmansdorff\ Om den. utväg,
som Hans Excellence Herr Grefvs Mörner omnämnt,
för prisets bestämmande å ifrågavarande
tackjern, verkeligen, vore. för ändamålet tillräck
-
164
Den ! Maji e, m
lig, så skulle man deraf kunna sluta, att det äfven
gjorde tillfyllest, om Kamniar-Collegium ensamt
bestämde markegångspriset för bela Rikets
räntepersedlar, emedan dertill blott behöfdes uppgifter
å de gångbara prisen i Landsorterna. Jag ,
för min del, tror hvarken det nu ölliga sättet
att bestämma priset å persedel- och tiondetackjernet
vara tillfredsställande för bevarandet
af de skattskylhliges rätt; ej lieller att en förändring
deraf till likhet med hvad som sker i
anseende, till andra räntepersedlar skulle vålla
någon särskildt tidsutdrägt, emedan markegångssättningarne
borde blifva för dem alla gemensamma.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner: Annat
är förhållandet i afseende på markegångstaxornes
upprättande, och annat med bestämmandet
af tionde priset på Kronans hammarskattsjern.
Frågan om de förra omfattar en
sådan mängd detaljer, en sådan myckenhet per*
sedlar, att derest KammarCoIlegium skulle öfver»
dessa särskilda omständigheter inhämta upplysning
från Landsorterne, en vida större omgång
deraf blef en följd, än den som nu äger rum,
förmedelst markegångssättning inom hvarje Län.
Dessutom har detta sedan längre tider tillbaka valdt
brukligt, och ej allenast Kronans, men indelningshafvares
och räntegifvares ratt är dermed förenad,
så att förändring deruti skulle icke blott
blifva en afvikelse från en på erfarenheten
grundad method utan ock medföra rubbning uti
flera nu gällande enskilta förhållanden. Hvad
åter iiondejernet angår, består detta blott i en
Den 7 Maji e, m.
pnda persedel, Ilvars värde mycket lätt inhemtas
genom infordrande af en uppgift på det gångpara
priset i Landsorterne och hvarvid inga
indelningshafvare äro intresserade. Det är på
lika sätt hvad uppgifternes insamlande angår,
sorn General TullDirectionen gått tillväga för att
fastställa jemkningarne uti den årliga Taxesättningen
på vissa exportartiklar. Skulle likväl
Biksens Ständer önska säkrare garantier för de
skattskyldige i detta afseende, kunde den utan
svårighet vinnas, på det sätt, att Fullmäktige i
JernContoiret tillkallas för att gemensamt med
Collegierne och StatsContoiret bestämma priset
på Kronans tionde-jern.
Herr Hjerta, Guftaf: Vid denna frågas behandling
i Utskottet höll jag på att råka in uti
samma mening, som Herr von Hartmansdorff;
men sedan jag närmare undersökt sakens beskaffenhet,
stadgade jag min tanka i enlighet med
Betänkandets innehåll. Skatten är från början
ämnad utt utgå in natura, men har sedermera
för de skattskyldigas beqvämlighet skull
blifvit förändrad så, att elen nu mera äfven får
erläggas med penningar. Det måste således
undersökas, huruvida det med Statens förmån
öfverensstämmer, att denna skatt utgöres
in natura eller icke, hvilket naturligtvis lämpligast
kan ske af de Embetsverk, sorn hafva Statens
medel om händer. Det skulle annars
kunna hända, att det pris sorn stadgades för tion
de jern et bl ef lägre än det, till hvilket Kronan
måste köpa sitt behof för Flottan i Carlscrona.
Af sådan orsak måste ett Embetsverk
a 66
Den f Maji c. ni,
upprätta ifrågavarande taxor. Jag har' dock
■visserligen ingenting att invända emot en återremiss
af Betänkandet, i synnerhet som jag tror,
att <let förslag Hans Excellence Herr Grefve
Mörner gjort, att Fullmäktige i JernContoiret,
jemväl skulle vid dessa taxors uppgörande * deltaga,
är def mäst ändamålsenliga.
Herr van Hartmansdorff: Om Statsut
skott
fc t ansett Kronan vara i behof, att erhålla
persedle- och tionde tackjernet in natura, så ha«
de Utskottet ej bordt föreslå att det skulle få
lösas med penningar. Och hvartill skulle det
tjena för Flottan, om ej, till barlast? hvartill en
furnering ändock lärer vara af nöden. Jag förmodar
således att något misstag ligger till grund
för Herr Hjertås anförande. Beträffande åter
hvad Hans Excellence, Herr Grefve Mörner yt*
trat, rörande det större besvär, som skulle åstadkommas,
derest priset på tackjernet icke längre
åsattes genom Coliegierna ensamt, så, ehuru jag
betviflar någon olaglig vidlyftighet deraf upp.
lomme, bör jäg anmärka, att ett sådant förhållande
likväl icke förändrar grundsatsen att
räntegifvare böra deltaga i bestämmandet af de
persedlar, sorn lösas med penningar. Bruket att
de skattskyldige hittills icke deltagit deri, hvad
jernet beträffar, är ej något skäl att ytterligare
utesluta dem derifrån. Skulle man antaga sådan
praxis för giltig regel så borde Svenska folket
vara i saknad afj många nu ägande rättigheter,
emedan de ej af ålder varit Nationen tillerkände.
Nyttan af förslaget att Fullmäktig i
JernContoiret måtte_ deltaga i jernprisets bestäm
-
Den 7 Maji e. ra,
biande, lemnar jag derhän. Det kan i olika proVincer
finnas olika pris, som icke voro förJernContoiret
kände : och jag tror ätt deras bestämmande
af itågra andra myndigheter, än de locala,
ej vöre lämplig.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandiMarskalken
gjord proposition, fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att StatsUtskottets Utlåtande,
i anledning af de dervid nu gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremittera.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den 3 dfen-'
hes under N:o i36 afgifne samt deh 5 derpå
följde, eftermiddagen på bordet lagda Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottets
den 5 sistlfedne April upprättade förslag
till aflöning för RiksStåndens och deras Utskotts
Secreterare, Canzlier och Vaktbetjening.
I sammanhang härmed upplästes BondeStåndets
ProtocollsUtdrag af denna dag innehållande,
att BondeStåndet funnit skäligt fastställa
ifrågavarande arfvoden och aflöningar till
samma belopp och beräknings-tid> som vid sista
Biksdag sluteligen blef afgjordt och bestämdt,
med rättighet att genast lyfta denna aflöning till
och med för innevarande Maji månad ; varande
StatsUtskottets Utlåtande i öfrigt, hvad angår
personalen, samt de särskildte föreskrifter Utskottets
yttrande till slut innefattar, af Bonde-1
Ståndet godkändt j uti hvilket beslut de öfrigt
168 Oen 7
RiksStånden blifvit inbjuda©, att sig med Bonde^
Ståndet förena.
Herr Grefven och LandtMarJkalken gjorde
proposition till bifal af StatsUtskottets ofvanVanberörde
Utlåtande; hvilken proposition med
Ja besvarades*
Företogs till pröfning Stats, och BancoUU
skottens den 2 dennes under Nio 137 afgifné
samt den ö derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde Utlåtande, i anledning af Friherre
Björnstjernas, Magnus, motion, angående erindran
till Utskotten, att till RiksStåndenj afgifva
förslag till grunderne för den blifvande Financeplanen.
Friherre Bjornftjerna, Magnust Sedan jag
med mycken uppmärksamhet först genomläst
Betänkandet och nu med lika uppmärksamhet
hört detsamma uppläsas, kan jag ej annat än
beklaga min inskränkta fattningsgåfva,, då jag
ej förmatt uppfatta ett annat resultat, an att
Utskotten ej trott sig kunna framlägga grunderne
till en Financereglering, förr än den i hela
sitt sammanhang blifvit utarbetad hvilken tanka
synes mig hafva kunnat utryckas med färre ord,
än de 26 sidor, Betänkandet innehåller. Dessä
få ovd, som innehålla egentliga svaret på min
motion, äro dock prydda med en verklig påfågelstjert,
som likväl ej förmår missleda omdömet
om dess jätta halt. Då jag gjorde motionen;
Den 7 Maji f. m.
existerade ännu en conflict i opinionerne för och
emot en realisation, och mitt egenteliga syfte var,
att medelst opinionernes uppgifvande, få frågan
afgjord, och sålunda allmänheten tranqviliserad.
Jag har sedermera tyckt mig finna, att opinionen
nu mera så stadgadt sig emot all realisation,
att det icke ar af hufvudsaklig vigt, om
det definitiva Finance-Betänkandet inkommer
några veckor förr eller sednare. Jag begär så_,
ledes nu ej annat, an att den nyss upplästa
philosophiska afhandlingen må läggas ad acta.
Herr Grefven och Landt31arjkalken gjorde
proposition till bifall af Stats- och BancoUtskottens
ifrågavarande Utlåtande, hvilken proposition
med Ja besvarades.
Upplästes och lades på bordet: Kongl. Majit
den 21 sistledne Mars aflåtne, samt den 7 dennes
förmiddagen ankomne Nådiga propositioner:
ijo
Angående föreslagen förändring af i
Cap. 1 och 10 §. §. RättegångsBalken, i frågan
om val af Nämndemän samt Extra Nämndemäns
tillkallande.
sJ Angående tiden för bevakande af mål
sorn i HofRåtten öfver Skåne och Blekinge göras
anliångige, eller derifrån till Kongl. Maj:t i
underdånighet fullföljas.
170
Den 7 Maji «, m.
Upplästes och lades på bordet Kgl. Maj:ti
den 10 sistledne April aflåtne, samt den 7 dennes
förmiddagen ankomne nådiga skrifvelse till
Riksens Ständer; med öfverlemnande af Förordningen
den 12 Februari 1820 emot Lurendrägeri
och Tullförsnillning, uti hvad angår do
derstädes stadgade straff och ansvar;
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne Utlåtanden;
Fran StatsUtskottet;
AJ den 3 dennes:
ft:o i3g. t anledning af väckte mbtiönér
öm rättighet för åboer å de till Upsala Academie
donerade, äfvensom på Preste- KlockareAnnex-
och Mensalhemman, att lösa deni till
skatte in. m.-
jf:o i4o. Angående bidrag af Staten till
PensionCassalnråttningen för Civile Embets- och
'Tjenstemän.
N;o i4i. Öfver sårskilte motioner om Lönbesparingarne
å Embets- och Tjenstemåns af->
löning.
N:o i42. I anledning af gjord motion om
Émbets- och Tjenstemåns behof, att innan 7ö
års
T)en 7 Maji e. m. ](5|
års ålder taga afsked med oafkortadt åtnjutande
af lönen.
N:o i43. I anledning' af väckte motioner
om lindring uti inqvarterings-besväret för Ståderne
i allmänhet, samt särskilt för Götheborg,
Malmö, Warberg och Wadstena.
Fran Lagutskottet:
Af den 8 sistl. April:
N:o 36. I anledning af väckte motioner om
upphåfvande af de författningar, som hindra
sakägares fria val af Rättegångs Ombud.
Af den ig sistl. April:
N:o 4i. I anledning af väckte motioner,
angående skärpning af Lagarne rörande tjenstledighet
för Domare.
Af den 24 sistl. April:
N:o 42. I anledning af väckt motion, angående
en lag i afseende på förbrytelser, begångne
af åhörare inom RiksStåndens Plena eller Riksens
Ständers Plena Plenorum.
Af den 5 sistl. April:
N:o 43. I anledning af väckt motion, angående
rättighet för en hvar, att, utan behof
af allmän åklagare, utföra talan mot Domare
för Embetsfel.
Ridd. o. Ad, Pr. IV. Band. ii.
i6*
Efil 7 Maji t. Hl.
Från Allmänna Befviin- och OeconomieUtskottet:
Af
den 8 sisth April'.
N:o 55. I anledning af våckt fråga om do
så kallade PJan-penningarnes utgörande.
Af dea 14 sisth April: •
N:o 5G. Angående lämpligaste tiden till allmänna
vågarnes grusning.
Af den 29 sisth April:
N:o 80. Rörande yrkad befrielse för Gottlands
Hemmansägare, att underhålla Lastagébryggor
vid de på Ön varande Landthamnar
samt de för Tullbevakningen inrättade så kallade
Strandridare-Bostållen.
N:o 8i, Rörande yrkadt upphäfvande af
de stadganden, hvarigenom böter föreskrifvas för
dem, som förfallolöst uteblifva från KronoUppbördsStåmmor
och de af RegementsSkrifvare
utsatte Uppbörds-raöten.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet hållet lios HÖglofl.
Ridderskap et och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm, förmiddagen
den 7 Maji i8a3.
Dtin 7 Maji e. m.
i S. D. Föredrogs å nyo och bifölls BancoUtskottets
elen 26 sist!. April under N.'o 8 afgifne,
samt flen b dennes eftermiddagen på bordet
lagdt- Betänkande, i anledning af väckt motion,
angående anstalter till befordrande af Norrskt
mynts'gångbarhet i Sverige. Ut supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs BancoUtskottets
den 28 sistl. April afgifpc, samt den 00
■derpå följde eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande
N;o 10, i anledning af gjorde anmärkningar
vid .Utskottets den 2 i sisth Mars meddeldte
Betänkande, rörande publicitet af Ban„
kens angelägenheter, stadnade Ridderskapet och
3 Adeln i följande beslut:
Att BmooUlskottet ofördröjeligen borde
till Riksens Ständer inkomma med uppgift af
Banco Verkets närvarande ställning, samt att,
med undantag af det, sorn rörer enskilte personers
förhållande, BankoVerkets tillstånd i alla
delar skulle Riksens Ständer meddelas.
2) vått grunden för nyssberörde uppgift, må
blifva Bankens sist afslutade räkenskap; dock att
BancoUtskottet jemväl borde afgifva en Tableau
öfver BancoVerkets ställning ifrån år 1778, intill
det sist afslutade Räkenskaps-årfet.
5) Att frågan om och huruvida någre ytterligare
uppgifter, rörande BancoVerkets ställning
framdeles under Riksens Ständers sa liman
varö eller äfven dessemellan, antingen ärligen
efter afslutade räkenskaper, eller efter
1
164
Ben ]' Maji e, m.
hvarje Revisions förrättning, må komma att alimångöras,
borde hvila, intill dess Ridderskapet
och Adeln öfver den blifvande finance-reglerinfattat
sitt beslut. Ut supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli
O. jf. Lagerheim,
Måndagen den 12 Maji.
Plenum klockan half till 10 förmiddagen.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet hållet hos Högl.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm, eftermiddagen
den 7 Maj 1824.
S, D. Upp^ derom af Grefve De la Gar
-
Den 12 Maji f. tn,
165
dip, Jacob, våckt motion, beslöt Ridderskapet
och Adeln inbjuda de öfrige Respective MedStånden
att deltaga uti en underdånig skrifvelse
till Kongl. Maj;t, med underdånig anhållan,
det Kongl. Maj:t må tåckas i Nåder anbefalla,
att de Norrske Deputerade från StorTinget,
hvilka hitkomma för att bivista Hans K:gl. Höghet
Kronprinsens förestående Höga FörmålningsAct,
må, så snart de till Svenska Riksgränsen anlända
och sedermera under deras vistande här i Riket
varda emottagnel på samma sått och med
enahanda välvilja bemötas, som skedde med
Svenske Deputerade år 1818 i Norrige; och
borde de härtill erforderlige kostnader utgå a£
de till Riksdags-utgifternes bestridande anslagne
medel. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af ConstitutionsUtskottets
den 29 sistledne April aflåtne
samt den 5 dennes eftermiddagen på bordet
lagde Memoria], innefattande förslag till ändring
i 2.'dra punkten af 68;de §. Riksdagsordningen,
blef berörde förslag, till den behandling 56 §;n
RegeringsFormen stadgar, af Ridderskapet och
Adeln godkåndt. Ut supra.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades följande
från nedannåmnde Utskott inkomne samt den 5
dennes på bordet lagde Utlåtanden:
Från Statslltskottet:
Af den 5 dennes:
N:o 100. I anledning af gjorde anmärk
-
l65 Den 12 Maji/, m.
i
ningar vid Utskottets den 12 sistledne M.rs
meddeldte Betänkande, angående understöd för
Hamnbyggnaden i Lidköping.
N:o i3i. Om Öfverlåtelse tili (Götheborgs
Fattigförsörjningsanstalt, af den vid Auctioner å
confiskerade varor utgående fattigprocent.
N:o i34. Öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets den sp sistledne Mars afgifne Memorial,
om öfverlemnande till Särskildta Utskottet
af några motioner, rörande dels indragning^
dels tillökning af Embeten och Tjenster.
N:o l5o, I anledning af våckt fråga om
indragning af vederlags-spanrnnålen.
N:o 106. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets den 5 sistledne April upprättade
förslag till aflöning för RiksStåndens oell
deras Utskotts Secreterare, Ganglier och Vaktbetjening.
Från Stats- och BancoUtskotten:
Jf den 2 dennes:
N:o i5j. I anledning’ af Friherre Bjornstjernas,
Magnus, motion, angående erinran till
Utskotten, att till RiksStånden afgifva förslag
till grunderne för den blifvande Finance-planen.
Fian Allmänna Besvärs- och OcconomieUtskotteti
-
Ben 12 Maji J. m.
Af den 28 siftledne April:
N:o 73. J anledning af väckt fråga, om
upphäfvande af böter för tillträdande RusthälJares
underlåtenhet, att inom föreskrifven tid
erlägga de till Wadstena Krigsmanshus-Cassa
fastställde afgifter.
Af den 29 siftledne April'.
N;o 75. Rörande väckt fråga örn ny delning,
etter Hemmantalet at sådana på utmark
belägne och vid förut verkställde skiften ej
särskildt afsedde Myror, hvarifrån gödningsämnen
kunna hämtas.
N:o 76. Angående upprättande af en ny
LandtmåteriTaxa.
N:o 77. ()m inrättande af Gåstgifverier
på Wermdön i Stockholms Lån.
N:o 78. I anledning af väckt fråga om
återupprättande af en Trivialskola i Kongelf.
N:o 79, Rörande yrkad inskränkning i Pastorers
rösträttighet vid val till Kyrkobetjent^.
Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
den 5 dennes linder N:o i.Ö2 afgifne, samt
d 5 dennes förmiddagen på bordet I agde Utlåtande,
i anledning af de hos Ridderskapet och
Adeln gjorde anmärkningar, vid Utskottets den
i58
Den 12 Muii j. m.
21 sistledne Mars’ ni eddelte Betänkande, angående
beräkningsgrunder för RiksiVlargångs-priset
å den under Rikets Embets- och Tjenstemäns
löner inbegripne spannemål ; fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att enär sistnämnde
Betänkande redan blifvit af de öfrige frenne
Riks-Stånden gilladt, för dess del dervid låta
bero. Ut supra.
S. D. Föredrogs å nyo och återremitterades,
i anledning af dervid gjorde’anmärkningar,
StatsUtskottets den 5 dennes under N;o j 33
afgifne, samt den 5 derpå följde förmiddagen
på bordet lagde Utlåtande, angående rättighet
för Bergsmän, att lösa Kronans Persedel- och
TiondeTackjern. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af BevillningsUtskottets
den 28 sistledne April under N:o
7 afgifne, samt den 5 dennes eftermiddagen på
bordet lagde Utlåtande, i anledning af väckt fråga
om ytterligare fribrefs-rättighet för Siädernes
Magistrater; blef samma Utlåtande, i anledning
af de af Herr Ehrenborgh, Casper, dervid gjorde
anmärkningar, till BevillningsUtskottet återremitt^radt.
Ut supra.
S. D. Vid förn)rad föredragning af Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottets den
5 sisth April under N:o 48 afgifne, samt den
5 dennes eftermiddagen på bordet lagde Betänkande,
rörande väckt fråga, att LandsFisca*
ler icke annorlunda, än efter föregången ransakning
och dom, måtte kunna från sina tjen
-
D*n 12 Maji f. m.
sfer skiljas, eller ock desse Tjenster komma
att alldeles upphöra; biet samma Betänkande, i
anledning af dervid gjorde anmärkningar, till
Utskottet återremitteradt. Ut supra.
S. D. Föredrogs å ny o och bifölls Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottets den 8 sistl.
April, under N:o 5o afgifne, samt den 5 dennes
eftermiddagen på bordet lagde Memorial, med
hemställan, om öfverlemnande af en Herr Heisleiters
motion till Särskildta Utskottet. Ut
supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottets den
29 sistledne April under N:o 74 afgifne samt
den 5 dennes eftermiddagen på bordet lagde
Betänkande, i anledning af väckt fråga om skyldighet
för Lappske Nybyggares söner att ingå
i Allmänna Beväringen; blef samma Utlåtande
af Ridderskapet och Adeln afslagit. Ut
supra.
Herr Ceclerfchjöld, Pehr Guftaf: Som jag
icke var närvarande då Oeconomie-Utskottets
omförmåldte Betänkande till pröfning härförekom,
får jag nu anmäla min reservation emot
det sått, hvarpå målet blifvit behandladt, nemligen,
att ehuru frågan första gången förevar
till afgörande, Utskottets förslag dock blifvit
förkastadt, då deremot, efter min öfvertygelse,
ett första gången inkommit Betänkande icke bör
kunna afslås, utan antingen skall antagas eller
återförvisas.
*7Ö
Deri 12 Maji f. m.
Herr Grefven och Landt Marjllal ken förklarade,
att då 5(i;fe §• i RegeringsFornien uttryckligen
stadgade, att Utskottens förslag, som
första gången hos RiksStånden förekomma, skola
i Ståndens Plena framställas till antagande eller
förkastande, utan förändringar eller tillsatser
} ansåg Herr Grefven och Landt Marfkalken
deraf äfven följa, att Stånden ägde, om de så
för godt funno, Utskottens förslag afslå och förkasta.
Herr Cederschjöld: Just på de nästföljande
orden: Göras dervid i Ståndens Plena sddarie
anmärkningar, sorn hindra antagandet, ei—
halle Utskottet del af desse anmärkningar , för
att derefter förslagen ytterligare granska och
jemka: år det som jag stöder min öfvertygelse, att
Utskottens Betånkanden icke kunna första gången
afslås. Ett afslag lär nemligen icke kunna äga
rum, utan föregångna anmärkningar, och, om
sådane göras , år det just dessa som hindra antagandet,
hvadan Betänkandet ofelbart bör återförvisas.
I 56 §. står vidare : När ett sålanda
heredt förslag lill Stånden återkommer,
då åge de makt, att detsamma o)öråndradt
eiler med förändringar antaga eller ock alldeles
förkasta. Följakteligen åger ej Ståndet
makt att alldeles förkasta ett dylikt förslag förr
ån det andra gången återkommit. Dessutom
anser jag det vara ganska billigt, att Stånden
icke böra kunna i ett ögonblick få alldeles förkasta,
hvad ett Utskott efter moget och långvarigt
begrundande tillstyrkt: utan att Lagstiftaren
förfarit ganska visligen, dä han stadgat
Den 12 Maji f rn,
171
ött Utskottet först bör deröfver ytterligare höras.
Också Ilar praxis , så vidt jag kan påminna
mig, alltid varit att återremittera Betånkanderna,
om de icke kunnat antagas. Och för
öfrigt, om till exempel, då ett Betänkande första
gången förekommer, någon yrkar votering,
skulle contra propositionen icke Runna blifva
annan, ån, att om Betänkandet ej bifalies, det
ina återremitteras.
Friherre Cederjtrom, Jacobi Jag har svårt
att förena den tolkning Herr Cederschjöld gifver
åt 56 §. med dess verkliga innehåll, och
med hvad som hittills skedt och måste ske. Det
år nemligen endast, då sådane anmärkningar
göras emot ett Betänkande, i afseende på formen
eller uppställningen, hvilka hindra Ståndet
att besluta om saRen, som Betänkandet skall till
Utskottet återgå; men örn Ståndet anser Betänkandet
eller Förslaget vara oriktigt, och icke
vill hHva saken under vidare pröfning, kan det
genast afslå den. Skillnaden emellan dessa båda
fall år för bestämd , att icke någon fråga bör
kunna uppstå, att ju icke det sått, hvarpå Herr
Grefven och LandtMarskalken samt Högloflige
Ståndet tillämpat 56 §. år fullkomligen lagligt
och med §;s ordalydelse öfverensstämmande.
Grefve De ta Gardie, Jacob: Ehuru jag
ser mig hufvudsakligen förekommen af den sist
talande värde Ledamoten, tror jag det dock vara
nödigt att upprepa en sak, som ytterligare
skall rättfärdiga det förfarande, Herr Grefven
172
j-jen 12 Maji f. m.
och Landt' Marskaiken uti ifrågavarande fall
iakttagil.
Med den omsorg och den reda hvarmed
Herr Grefven och Landi Marskalken hår leder
öfverlåggningarne och uppfattar de olika meningarne,
liar han aldrig ånnu underlåtit att, enär
siunårkningar emot ett Utskotts förslag åro
framställda, inhämta Ridderskapets och Adelns
yttrande, huruvida Ståndet anser desamma föranleda
till förslagets återremitterande. Detta
skedde äfven då OecononheUtskottets nu omförmåidte
Betänkande förevar; och om Herr
Cederschjöld då icke var hår tillstädes, bör sådant
i min tanka ingalunda hindra Ridderskapets
och Adelns beslut, att förblifva gällande. Af
detta skäl och i stöd af 58 §. Riksdagsordningen,
anhåller jag att saken må äga bestånd.
Herr Cederschjöld: Det år långtifrån mig
att vilja klandra eller upprifva ett af Ridderska*
pet och Adeln fattadt beslut; jag har endast
deremot anmält min reservation; men jag har
tillika önskat förekomma, att praxis vid detta
tillfälle , må framdeles såsom praejudicat åberopas
I sådant afseende ber jag, att få föra
Högloflige Slåndet lill minnes en händelse vid
sista Riksdag, Ett Betänkande förevar, som åsyftade
försvårandet af anvisningars utfärdande
å Banken. Hela Ståndet var i begrepp att förkasta
det; meri jag tog mig friheten fästa Ståndets
uppmärksamhet på ordalydelsen af 56 $.
och Ståndet fann i anledning deraf, godt att
återremittera Betänkandet blott lör formalitetens
Ben 12 Maji f. m.
173
skuld. Jag torde åter få erinra om den mening
jag hyser rörande det uttrycket i 56 §. Att Utskottens
förslag skola först framställas till
antagande eller förkastande, utan förändringar
eller tillsattser.” Härmed rnenas nemligen,
att Ståndet icke kan göra några modilicationer
i Betänkandet; utan måste antingen antaga
det oföråndradt, eller ock förkasta det,
nemligen i det skick det år, och intill dess det
blifver af Utskottet omarbetadt.
Herr Lefrén, Johan Pehr'. Äfven jag tager
mig friheten försöka en vederläggning af
Herr Cederschjölds anförande. 56 §. R F. synes
mig i detta fall ganska tydlig. Den nredgifver
uttryckeligen, att man antingen får antaga eller
ock förkasta ett Betänkande som första gången
år under öfverläggning; men den fäster härvid
det oeftergifliga vilkor, att detta antagande eller
förkastande skall ske utan vilkor, det vill
såga, utan förändringar eller tillsatser.
Nästa punkt i samina moment får ej blandas
med denna föregående, ty den innefattar en
helt annan casus, den nemligen, då man ej vill
förkasta sjelfva saken, men ej heller antaga Betänkandet
sådant det år. Det år i detta fall
återremiss ovillkorligen måste ske. Af allt detta
följer, som jag tror, klart, att ifrågavarande
ämne af Herr Grefven och LandtMarskalken
blifvit behandladt i full öfverensstämmelse med
56 §. RegeringsFormen.
Herr von Hartmansdorff, Auguft: Jag
Den 3 2 Maji f, m,
vill egentligen icke yttra .mig öfver den fråga,
sotn nu år å bane, ty jag var en ibland elem,
som öfvervoro oell deltogo i beslutet. Meri jag
önskar få göra en anmärkning vid hvad Grefve
De la Gardie anlörf. Han synes nemligen hafva
trott, att Herr Cederschjöld riktat sin erindran
emot Herr Grefven och LandtMarskalken.
Jag för min del, kan icke finna, att så förhåller
sig; och jag vågar tro, att det står hvar och
en Ledamot öppet, att, utan personliga håntydningar
af deni sorn höra på, framställa anmärkningar
mot allt hvad lian finnér vara oriktigt,
i hvad som'inom Ståndet förefaller. Sfån-*
det kan möjligen halva olika begrepp med Herr
LandtMarskalken om hvad som år Grundlagsenligt,
eller ej, och denna händelse har också
Grundlagen förutsett i 55 §. Riksdagsordningen
som stadgar, att slika frågor skola till ConstitutionsUtskottet
remitteras. Ar det nu lör Ståndet
i massa tillåtit, att framställa en till sådan beli >ndling
föranledande erinran, så måtte det icke eller
vara den enskilde Ledamoten förbjudet, att derom
göra sin vördsamma hemställan, emedan
någon måste lramkomma dermed , innan Ståndet
gemensamt kan göra det i massa.
Grefve Hård, Carl Gustaf: hade inlemnat
ett Memorial, hvilket upplåstes, så lydande:
(Se Bilagan N.o i.)
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde
om icke Gretve Hårds ifrågavarande Me
-
Den 12 Maji f. m.
morial, som innefattade svar å Herr Hjertås,
Gustat, anmärkning, vid ExpeditionsUtskottets
under N:o 43 afgifne saint den 5 dennes eftermiddagen
återremitterade förslag till Riksens
Stånders underdåniga skrifvelse till Kongl. Mij:t,
angående praestanda till Bruken af åboerne å
de hemman som Bruks-idkure till skatte inlöst;
äfven kunde till Expeditions.Utsfeottet remitteras.
Bifölls.
Företogs till pröfning BevillvingsUtskottets
den 28 sistlidne April under N;o 6 afgifne samt
den 5 dennes eftermiddagen på bordet lagde
Betänkande, angående grunderne för den blifvande
Beviilqingen.
Sedan BevillningsUtskottets Betänkande med
dervid fogade Bilagor blifvit upplåst, tillkånnagaf
Htrr Grejven och LandtMarJlMlken, att
Plenum komme klockan half till 6 i eftermiddag
att fortsåttas.
Herr Montgommerie, Gustaf, anförde
skrifteligen;
(Se Bilagan N;o 2.)
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, hade
inlemnat ett Memorial, hvilket upplåstes, så
lydande:
(Se Bilagan N:o 3.)
176
Den 12 Maji f. m,
Herr Montgomrnerie, Fabian, hade in.
lemnati ett så lydande Memorial;
(Se Bilagan N:o 4.)
Grefve Spens, Carl Gujiaf: Då jag nu
går att yttra mig öfver en fråga, sorn både i
Grundlagen och i allmänna Opinionen ar utmärkt,
såsom ett af de vigtigaste ämnen för Riksens
Ständers gemensamma, liksom för hvarje enskilt
Riksdagsmans, pröfning, vågar jag hoppas att
sakens vigt skall ursäkta, om talaren är oberedd,
om vältalighet saknas, om tankarne icke ens
hunnit rätt att mogna. Men äfven den omogna
framställningen kan, då den uppfattas i Utskottet
af lugnt pröfvande sinnen, icke blifva utan
allt gagn. Här hafva blifvit anmärkta åtskilliga
brister i Utskottets Betänkande; än flera innehållas
i de vidfogade reservationerna; med de
hufvudsakligaste af dessa förenar jag mig emot
förslaget att än en gång godkänna 1812 års bevillnings-principer,
men torde i detaljer få til—
*> lägga något.
Utskottet börjar sitt Betänkande med förslag
till fortsatt capitation. Det torde noga böra
betraktas, om icke hela capitations-principen
stödjer sig mera på åsigt af lättheten att säkert
få ut summan, än på samvetsgrannt bibehållen
Lag-enlighet och billighet. Mig synes, att man
härvid ej rätt iakttagit skillnaden emellan de ordinaira
och de extra-ordinaira bidragen. Utskottet
-
t
Den 12 Maji f, m.
skottet säger, att hvarje medborgare bör skatta
för det skydd hans person af Lagen åtnjuter;
men detta skydd är sjelfva vilkoret för Statens
existens, och för ali möjlig Stats; skatten som
deremot svarar, har således sin plats ibland dem,
på hvilka medborgare ingått såsom vilkor för
Stats-föreningen, eller som, ehuru de än må
hafva tillkommit, anses som om de varit primitift
fastställda, således bland de ordinarie skatterne.
Der förekommer ock inom Sverige en capitations-afgift,
fortfarande sedan långt aflägsna
tider. De extra-ordinaira bidragen åter äro för
faror, som temporairt hota Staten, på grund af
omständigheter som medfördt ytterligare utveckling
af gamla oell tillkomst af nya Stats-för~
hållanden. Till alla dessa utvecklingar oell tillägg
föranledes Lagstiftaren endast af ändrade,
utvecklade, tillkomne egendoms-förhållanden,
och mera utbildade idéer örn ägande-ratt. Då
nu, ehuru än tiderne må vara, i dessa afseenden,
olika sins emellan, Statens skydds-förhållande
mot personen fortfar oförändradt, allt f~
från den stund då först Stat uppstod, synas da
bidrag, som på ändrade förhållanden stödja sig,
hafva sin plats endast i de extra-ordinaira slätterna,
och capitations-afgift, som ingrediera ida
del i en bevillning, vara olämplig, och böra ersättas
genom högre afgift på Egendom.
Dock, om capitation ej alldeles kan undvikas,
vill jag åtminstone åberopa hvad jag nu
haft äran yttra, såsom grund för den önskan,
Ridd. o. Ad. Fröt. IV. Band.
Den 12 Maji f. m.
att den må blifva måttlig, den närvarande är
i sanning för störj och får jag derjemte förena
mig med dem, som förundra sig öfver att Utskottet
vid förslaget af capitation, frångått den
princip som ligger till grund för den i vårt land
bland ordinaira bidrag af ålder intagna koppskatten,
nemligen begränsning emellan i5 och
63 år, i hvilka årtals ställe, i8 och 6o blifvit
föreslagne. Endera begränsnings-methoden är
riktig, men bägges bibehållande för likartade
utskylder, olämpligt.
I afseende på bevillning af egendom, äro
egenteligen fyra förslag bragte å bane: 1810
och 1812 års särskilta planer, Herr Lagmannen
Ståhles, och sluteligen förslaget till summans
fördelning af Ständerne på Länen, och sedan
successift af hvarje större Districts Deputerade
på de mindre, utan annan regel, än för Deputerades
valsätt.
Såsom orsak, hvarföre jag förenar mig med
dem, som bestridt 18x2 års bevillnings-princip,
åberopar jag hvad jag förut anfört, om skillnaden
emellan de ordinaira och de extra-ordinaira
bidragen. Jag anser de senare böra bestämmas
efter årets förhållanden, emedan de
uppkommit genom dem; således, vid frågan om
egendom, efter årets inkomst, och ej elter det
materiella af godset. Att detta resonnement
n.öjligen skulle kunna leda till antagande af den
sist nämnde principen eller den af Bevilhiingssummans
Distriet-fördelning, medger jag, och
den är också den rätta, likasom nästan den en
-
Den 11 Maji f nt,
179
da möjliga, vid contributioners upptagande i ett
fiendtligt land; der är det bestämdt årets, eller
rättare dagens, förhållanden, efter hvilka fördelningen
sker; men, fastän detta då är rätt och
nödvändigt, fastän, också i fredens tid, också
inom eget land, en billig och rättvis despot kunde
lyckas bestämma denna fördelning möjligen
lämpligare, än som genom svårigheter i practik
ken, resultatet af en princip-enligare fördelningsmethods
användning kunnat blifva; är det icke
derföre sagdt, att samma bevillnings - grund
passar i en constitutionel Stat. Så snart man
der har tid, så snart icke ögonblickets fara hotar,
får det beständiga hänseendet till lag icke
vara suspenderadf, eller ersättas af ett godtycke,
som icke åtminstone har ledning i kungjord
Lag. Den åtgärden, hvarigenom dessa Lagars
tillämpning, som i detta fall är sjelfva beskattnings-för
del ningen, sker, är deremot en förvaltnings
åtgärd, och fordrar helt annan förfaringsmethod,
hel annan inom de handlande personernes
närvarande liufvud-idée, än den lagstiftnings
åtgärd, hvarigenom grunderne för be-i
skattningen bestämmas. Allt sammanblandande
af Lagstiftnings- och förvaltnings-åtgärder, är
åter olämpligt; man invände ej häremot, att de,
som enligt Sveriges författning tillämpa beskattnings-lagarne,
äro särskilt Deputerade af medborgsmanna-classer
och sammansättningar, för
hvilka lagstiftande magten sjelf är fullmägtig;
det är icke till personalen, det är till tiden, jag
fordrar att man skall skilja lagstiftning och lagtillämpning;
vare sig för Classers och Districters
Deputerade, eller för Embetsmän, är det annars
i8o
Deri 11 Maji f m,
svårt, om icke omöjligt, att undgå misstag, hvartill
en tydlig anledning alltid finnes nar man är
sysselsatt med tvänne särskilta saker på en gång.
Den enda ursäkt, som kunde vara för den nämnda
Läns-fördelningen, är för det fall, att mångårig
erfarenhet inom en Nation hade stadgat
öfvertygelsen, att alla lagar om Bevillningssummans
fördelning efter princip, genom deras
tillämpning på många ställen, af mångå personer
i kamp med många interessen, medförde
sådana svårigheter, att det vöre bättre afhugga
knuten, och låta uti sjelfva Lagstiftningen ett
ungefär inträda, häldre än det mer än vådligt
ansedda, som sammansättningen af ett högst
stort antal särskildta misstag vid Lag-tillämpningen
skulle kunna åstadkomma. Men detta kunde
på sin höjd sägas om fördelning på så stora
districter sorn Länen. En ytterligare utsträckning
skulle göra de fördelande än tydligare partiska;
ju mindre districtet blef, ju bestämdare
gällde det dem sjelfva, och godtycket blefve slutligen
för grannen vådligt. Dock detta skäl till
Läns-fördelning tror jag icke heller vara lämpligt
här; till den desperata åsigt af Stats-förvaltningen,
der man för hvarje lags möjliga urartanden
alltid vill sätta ett correctiv i en annars
alldeles motsatt princips användande bredevid,
tror jag oss här ännu ej vara på något
sätt berättigade; och förrän vi det blifva anser
jag det vara bättre att följa princip, och låta
Lagstiftaren bestämma, endast förhållandet emelian
skatten, och den skattdragandes egendom,
men ej särskilta sådana egendomars inbördes.
J)rn 12 Maji f nu
Af samma orsak, nemligen i anseende till
vådan af sammanblandad princip, anser jag den
föreslagna Minimi-tabellen olämplig. Vi sakna
dessutom den fullständiga statistiska kunskap om
landet i allmänhet, och hvart district särskilt,
som ensam skulle kunna sätta någon gräns för
vådorne af det omtalta ungefär, som innefattas
i all Länsfördelning. Denna brist på statistisk
kännedom har vid flera Riksdagar blifvit öfverklagad,
och nu vill man likväl utan densamma
göra hvad som endast derpå kunde grundas. I
practiken betager dessutom minimi-tabellen ett
Läns innevårare det billiga hoppet, att se sina
utlagor nedsatta med afseende på ett år, då
Länet genom någon slags conjunctur varit betydligen
lidande. Följden af partiella afseenden
på ett mindre districts olyckor för året uteblifver
då afven merändels, ty det välde hvarföre
en Socken anses böra utgöra Bevillning, kan
icke minskas, utan att höja upp grann-socknarnes.
Hela anstalten borttager derföre, för så
vidt den sträcker sig, nemligen för fastighetsägaren,
allt det som med årliga taxeringar åsyftades;
i det stället lemnar det den största
möjliga anledning till ett högst olämpligt fällande
emellan de Embetsman, som vid Beredningsoch
TaxeringsComitén äro och måste vara närvarande,
att utan vidare skäl endast söka hvar och
en i sin mon öfvertala till höjning af alla värden,
och protestera mot all nedsättning, för att ej
af sina Chefer anses hafva bidragit att bringa
dem i den obehagliga belägenheten att uti de
högre Comitéerne yrka höjandet af utlagorne
för det öfriga Länet. Från år 1819, då denna
l8s T)en 12 Maji f^m.
idée om en Minimi-tabell först tillämpa cles, äro
säkerligen många exempel i minnet af flera Läns
innevånare, Det är endast bestämmandet af
värdet, efter en i lag uttryckt värderings-grund,
som kan borttaga åtminstone de flesta vådorne
af denna, alldeles icke inbillade eller uppdiktade,
Embetsmanna- täflan. Går, genom sammansättningen
af värden, uppskattade endast efter
på alla ställen lika beskattnings-grunder, det
erforderliga beloppet icke ut, då må bela Riket
få lof att tillskjuta vissa procent, såsom det 1809
och 1810 stadgades, men endast Rikets hela
sammanfattning utgör ett sådant helt, som härtill
fordras.
Ännu olämpligare är Minimi - tabellens
grundläggande åsigt, när man, som Utskottet
tillika tillstyrker, att fastighets-ägaren må få
afdraga sin skuld, och blott resten till bevillning
beräknas. Man får då i alla fall icke den
apodictiska visshet om bevilinings-summans utgång,
som likväl är det enda, som till Minimitabell-principens
försvar kan anföras. Det nämnda
stadgandet om skuld-afdrag är af 1809 års
principer den ena, ehuru egenteligen icke en
princip-fråga, utan blott en fråga om upp.
börds-sätt, emedan capitalisten aldrig varit fri
från bevillning, men endast Gäldenären gjord
till Statens uppbördsman. Den rätta princip
frågan,
som af de förra årens Ständer olika besvarats,
är den om progressift stigande procent
för hvar och en, hvars behållning efter alla tillåtne
afdrag uppgick till större summa än en
annans, Den tredje olikheten är åter blott i en
Den j 2 Maji /, tn,
»85
taxerings-fråga om värderingsgrundens sökande
i behållen års-inkomst eller i godsets salu-vårde,
och der dessutom det fall inträffar, att ingen
taxeringsman kan controllera den uppgifna
inkomsten, utan genom fästad åtanka på saluvärdet,
och lika litet bestämma sin tanka om
värdet, utan alt uppgöra en inkomst-beräkning.
Hur liten skillnad, som här emellan finnes, har
man sällan iakttagit; tvärtom fästat sig vid denna
taxeringsfråga, såsom de bägge förslagens hufvud-olikhet,
och minst af allt vid den egentligen
enda princip-frågan om progrossift stigande afgift,
sorn äfven bland anhångarne af 1S10 års
system blifvit bestridd, men deremot vid sjelfva
1812 års Riksdag förblef oupphåfven. Mycket
vigtigare, än taxerings-frågan, år visserligen den
om skuld-afdraget, som jag nyss kallade Upp-,
börds-fråga.
I allt hvad som blifvit anfördt om det directare
uppbörs-såttets större både billighet och
lämplighet, förenar jag mig. Capitalistens bevillning
blir i alla fall mycket svår att åtkomma,
men Staten skjuter åtminstone enligt 1810
års förslag, ej egenmyndigt ifrån sig denna uppbörds-svårighet
på en enskilt medborgare, under
åläggande af förlust om han ej lyckas i det
som Staten icke tilltror sig att sjelf kunna åstadkomma;
Lagstiftaren väljer åtminstone ej
till commissionaire i detta afseende, den, som
honom vetterligt, har svårast att utföra uppdraget,
såsom sjelf beroende af den han tvinga
skall; Lagen tillställer icke, såsom hittills man
ansett nödvändigt, vid slutliga betalningar en
i84
Dan 12 Maji f. m.
högst invecklad åsigt af hvad som under loppet
af flera år skedt, som, vid concourser i synnerhet,
kan till och med gifva anledning till falska
edgångar.
Men högst nödvändigt år, att Lagstiftarens
mening vid dessa stadganden om skuld-afdrag
bör vara bestämd tydlig. Jag förenar mig derföre
med anmärkningen, att ordet bevislig skuld
måtte förklaras närmare, och utsättas huruvida
dermed menas blott den intecknade eller ej.
Jag tror för min del att man ej bör stanna
blott vid de intecknade, emedan principen, att
icke skatta för annans egendom, annars ej
år conseqvent följd. Bestämmer man att blott
inteckningar få afdraga®, så har man följt en
hel annan princip, enligt hvilken det ändå
skulle vara icke ägaren, utan egendomen, som
skattade, och i den sednares natur att 4vara
pant för skuld anses ligga någon anledning till
lägre utskyld. Jag bekänner att jag ej kan fatta
en sådan princip klart, det synes mig säkert,
att för fastigheten år dess pantsåttning en tillkommen
tillfällighet, och att då skuld-afdrag
skall ske, har man nödvändigt Ägarens personliga
förmåga att utgöra skatten i sigte. Annat
vore om hypotheks-papperen kunde betraktas
såsom ett slags actier i egendomen, men det
närvarande intecknings-såttet förbjuder i flera
afseenden denna åsigt.
Annu en förklaring år nödvändig att tillägga
vid stadgandet af skuld-afdrag. Det år
klart att blott saldo skulden, eller den som
qvarblifver, sedan samma persons penninge-for
-
Den 12 Maji f. m.
185
dringar afgått, kan få afråknas på hans egendoms-vårde.
Dervid, äfvensom vid Capilalisfens
taxering, år nödvändigt att skilja emellan adira
och esaira fordringar. Det vore då klarligen
obilligt, om man som skattlåggnings-gill egendom,
ansåg en fordran, sorn i det hela vore
blott en afskrifning- post. Men dervid uppstår
ett serskildt förhållande, med de i concuurser
anhängige for dringar ne, eller hvaröfver annars
rättegång fores. Att sådana kunna vara
lika såkra som någon annan, år afgjordt tydligt,
men å en annan sida ock, att Lagen må.
ste anse dem osåkra, så långe de omtvistas vid
samhällets egna Domstolar. Jag skulle tro för
min del enda utvägen vara, att med fullkomligt
afsteg för detta fall, från hela principen om
skuld-afdraget, på samma sått som hittills, låta
gåldenåren eller concours-massan , betala bevillning
för synbar egendom utan afkortning, och
bevillning»-procent sedan afdragas vid slutliga
betalningen. Jag ledes till dessa tankar äfven
af den omständigheten, att gåldenårens nyssnämnda
och vanligen högst kinkiga, uppbördsmanna-befaltning
år här ganska lått att utöfva
och sällan uteblifver, der sjelfva skulden redan år
dragen till rättegång, och således det band redan
brutit, som fruktan förn en sådan rättegång
annars lägger på gåldenåren. Vid rättegångens
afslutande blefve då tillika en tvdlig
följd, att endast på de Capitaler, som både
fastställdes och utgmgo, korn att betalas bevillning,
i nion af utdelningen, och att den fordran,
som verkligen år afskrifnings-post, blefve,
såsom billigt år, skattfri.
Dert 12 Maji J. rrt.
Hvad stadgandet af minimi-summa för Stå-'
derne angår, så gåller derom allt hvad som om
samma förslag, i afseende på Lånen, blifvit anfördt;
till och med i så mycket större grad,
som Stådernes rörelse under olika år kan vara
underkastad större förändringar, ån land-fördelningarnes.
I afseende på bevillningsutskyld för Casi
sor, anslagne ad pios usus, och således redan
bidragande till ett samhällets eget ändamål, icke
blott med någon procent, utan med hela sitt
belopp , instämmer jag i de många serskildta
reservationerna, och det deribland förekommande
yttrandet, att det på visst sätt år en
gård på gård. Det förefaller mig, som allt
detta ledde, likasom förslaget om bevillning på
löner, endast till det alllid olämpliga förhållandet,
att taga med ena handen, och gifva med
den andra.
Ett alldeles dylikt förslag , som endast ökar
bokföringen, år det af så kallad fyllnads-afgift*
den infördes i stället för 1810 och 1812 årens
samfälta stadgande om progressivt stigande bevil 1—
nings-procent, men detta kan ej ersättas af något
annat, emedan det till sin natur är en alldeles
serskild princip fråga. Då hela summans
belopp faststålles af Riksens Ständer, kan jag
ej se någon skillnad emellan, att antingen först
ålägga en person en utskyld, och sedan vissa
procents förhöjning derå, eller att i samma artikel
innefatta begge de likartade utskylderne.
Den 12 Maji f. m,
Just denna likgiltighet innefattar en betydlig
grund till förkastande af detta förslag.
På dessa skål förenar jag mig med den
redan gjorda anhållan om återremiss.
Herr Lefrin, Johan Pehr: Min öfvertygelse
år, att den båsta grund för Bevillningens
fördelning , år den som sker Lånevis och sedan
i Fögderier och Socknar, ty denna grundsatts
år den enda som uppfyller hvad Grundlagen
medgifver i frågan om Nationens rättighet att
beskatta sig sjelf. Men jag vill ej yrka dess
antagande nu, emedan systemets införande för-,
drar flere slags förberedelser, hvilkas anföran*
de vid detta tillfälle vore för tidigt.
En af dessa förberedelser, kanske den vigtigaste,
anser jag vara att nu återgå till 1810
års Bevillnings-grund, som dessutom har den
stora fördelen att vara rättvis. Detta systéme
skall säkerligen ej inom Huset sakna försvarare
som fullständigt kunna utreda detsamma, jag öfverlemnar
det åt dem.
Men för den händelsen att 18ro års grunder
ej skulle antagas, hvilket jag högeligen skulle
beklaga, utber jag mig få göra några anmärkningar
vid Utskottets Förslag, sådant det förefinnes.
Herr Montgomrnerie och Herr Grefve Spens
hafva redan anmärkt att 3:dje punkten ej år
tydlig; jag förenar mig med deni,
i88
Den 12 Maji c. m
Fjerde punkten är det ännu mindre. Denna
innehåller: att alla Fonder och Cassör i
hvad ändamål som helst, skola erlägga Bevillning
af deras inkomst och utlånte Capitaler.
Antingen har hår insmygt sig ett skriffel, det
nemligen, att ordet: och kommit i stället för
ordet af, eller ock menar Utskottet verkligen,
att så vål Cassornes inkomst af årliga bidrag,
hvilka redan för året undergått bevillning och
genast till bestämda ändamål utgå, så vål som
Cassornas inkomst af intecknade Capitaler skola
erlägga bevillning. Bägge dessa afgifter åro
enligt min öfvertygelse orättvisa. Jag vill tro
att Utskottet blott menat intecknade Capitaler,
men anhåller att i afseende på de Militaire PensionsCassorne
få anmärka: att de otvifvelaktigt
böra anses för fromma stiftelser och således
befrias från allt slags bevillnings-afdrag, hvaremot
Cassornes låntagare böra äga rättighet att
af den intecknade egendomens värde afdraga intecknings-
beloppet.
Dessa Cassör åro hopsamlade eller att jag
så må såga hopsvålta, af enskildta genom afdrag
å löner, som redan blifvit beskattade och
till ett ändamål , jag anhåller att detta måtte
noga anmärkas , till ett ändamål som besparar
Staten utgifter, hvilka den ej kunnat undandraga
sig, i fall enskildtas omtänksamhet ej mellan
kommit.
Att styrelsen från dessa Cassors grundlåggningfansett
dem som fromma stiftelser, kan inhämtas
af deras Reglementen, men styrelsens
Ben 12 Maji f m.
189
åsigter hafva hlifvit satte i strid med Ståndernes
BevillningsFörordning af 1818.
Sluteligen får jag anmärka, att föregående
årets inkomster af lön m. m. bör läggas till
grund för uppgifferne till beskattning, hvilka
ske om våren. Man kan då på skillingen upp^
gifva hvad man haft i inkomst och alla så väl
tillöknings- som af kortnings-längder kunde undvikas,
till ingen ringa båtnad, så väl för den
skattskyldige, sorn för Kronan och Uppbörds-,
mannen.
Jag anhåller om återremiss af Betänkandet
och att dessa mina anmärkningar må få medfölja.
Grefve De la Gardie, Jacob: Då, i anledning
af flere Ledamöters begäran, återremiss
af BevillningsUtskottets i min tanka felaktiga
Betänkande otvifvelaktigt lärer följa, anser jag
öfverflödigt å min sida, att beledsaga det med
annat yttrande, än hvad som min rättskänsla
och pligt ålägger mig, i stöd af hvad Betån.
kandet innehåller beträffande de i Riket varande
SparBankar och Fattig inrättningar. Hvad Spar.
Bankarne angår, bekänner jag att jag omöjligen
kan inse, hvarest medel skola taga», att
erlägga den för dern äskade Bevillning, De åro
funderade på penningar, som insättas ena dagen
och kuuna uttagas åtta dagar derefter. De tillhöra
ensamt de personer som gjort insåttningarne,
men ock hafva rått att medlen inom viss
längre eller korrtare tid åter lyfta. Jag har väl
Den 13 Maji f. m'.
hört det inkast framställas, det jag hår på Riddarhuset
begårt tillåtelse för Stockholms Stads
Sparbank, att i RiksgåldsContoret mot ränta
insätta ända till och med 5o,ooo R:dr, om så
skulle finnas nödigt; men jag torde få erindra,
att då denna motion af mig gjordes, var det i
följd af den erfarenhet, jag som en af Inrättningens
Styresmän äger, att penningar ofta kunna
till betydligt belopp uti Spar-Banken insättas
, utan- att tillfälle vore förhanden att genast
utlåna dem, samt det derföre vore af högsta
vigt för inrättningen, att både kunna undvika
, under tiden gå i mistning af all ränta å
de ifrågavarande medlen, och att alltid hafva
i beredskap tillräckliga medel för att disponera
till betalning åt insattarne, hvilka sine
penningar insatt och äga en ovillkorlig rått
att dem vid anfordran återbegåra. Andre åter
hafva gjort det inkast, att en Gassa sorn blott
gifver sine deltagare fern procent, men sjelf af
låntagare fordrar och får 6 procent, billigen
borde gifva Staten bevillning. Men om man
lemnar ett billigt afseende å de kostnader, sorn
inrättningen måste vidkännas den omständigheten
, att dess penningar till en del understundom
måste stå ofruktbare: de utgifter sorn åro
oundvikliga för bok-förning , tryckning m. m,;
sä skall man finna att inrättningens vinst genom
förberörda ränteskillnad blifver ingen. Tvertom
har styrelsen af Stockholms SparBank redan
nödgats använda en del af den fond , som den
enskilta välgörenheten för ändamålet sammanskjutit.
Vidkommande åter den föreslagne bevillnings-afgiften
af FattigCassor, så åro som
Den 12 Maji f. ni.
*9»
bekant år, de fleste af den natur, att de uppkommit
genom testamentariska dispositioner och
hela rånte - beloppet, till påräknad viss summa
anslaget till Stipendier för studerande ynglingar
eller till pensioner och underhåll för
värnlösa Enkor samt fader-och moderlösa barn.
RiddarhusCassan har sjelf manga dylika fonder.
Huru skall det vål blifva möjligt, att af dem
utbetala bevillnings-afgift, då de flestas utbetalningar
uppgå till fulla rånte-beloppet, och
andre nu endast lemna några få skillingar utöfver
anslagen? Det år på dessa skål jag önskat
påkalla Riksens Ständers behjertande; jag tror
Statens vinst härvid blifver obetydlig men orättvisan
stor , så vål i rubbningen af afledne välgörares
sista vilja som i undanryckandet af brö.
det ifrån olycklige värnlöse varelser. Jag an.
håller sluteligen att hvad jag nu yttrat må till
BevillningsUtskottet få medfölja den möjligen
blifvande återremissen af förevarande Betänkande.
Herr Rosenblad, Bernhard: Då jag nu
går att yttra mig öfver de föreslagne grunderne
för den blifvande bevillningen; utbeder jag
mig Högloflige Ridderskapets och Adelns undseende
derföre, att jag trott mig först böra
tillåta mig en undersökning om grunderna, och
naturen af Bevillning eller skatt, äfvensom för
den ofuilståndighet, hvilken år oskiljaktig från
en muntlig behandling af ett ämne af denna egenskap.
Hvarje production eller frambringande
af de vården, de producter, som ensamme utgöra
medlen till uppfyllande af menniskans be
-
IQ2
Den 12 Maji e, m.
hof, fordrar ett ncituråmne, hvaraf den nyttiga,
värde-ägande varan beredes; Näringsidkare och
Arbetare, som bereda den; Capitalist er, sorn
lemna de dertill nödige förlag, och en Regerings
som genom sitt skydd sätter de på detta
sått förvårfvade tillgångar i säkerhet för hvarje
främmande ingrepp. Då nu dessa förenade medel
åro oundgängliga, så måste de utgifter Regeringen
vidkännes för att lemna det af henne
beroende skydd, och hvilka ej sårskildte ständige
inkomster åro tillråcklige att bestrida, drabba
productionen, ty de utgöra ett vilkor för
denna, lik såsom arbetslöner, förlags-råntor m.
rn. Men Staten vidkännes icke dessa kostnader
omedelbart vid hvarje enkelt beskydd, den lemnar.
De måste således fördeias. Vilkoren för
denna fördelning, som så vidt möjligt år, böra
uppnäs, åro jemnlikhet, så att de i någorlunda
lika förhållande drabba hvarje production, lått«
het och säkerhet vid utförandet, så att ej uppbörds-
kostnaden i för höggrad Ökar bevillningssumman,
eller den skattskyldige lätteligen kan
undandraga sin andel, och Jasthet till hufvudgrundernes
ty, då alltid skatten ingår i productions-kostnaden,
saknar eljest Näringsidkaren
nödig säkerhet för beräkningen af sina företag.
Man har begagnat tvanne olika utvägar att tillvägabringa
jemnlikhet i fördelningen af skatter
på productionen. Den ena. som ligger till grund
för r8io års bevillnings-systeme, beskattar särskildt
hvarje individus behållna inkomst, den må
härleda sig från ett eller etthundrade olika nå.
rings-företag, från ägande-rätt till natur-ämnen,
det
Den 12 Maji f. m.
det vill säga fastigheter, från ägande förlager,
eller från användt arbete. Detta system äger
det stora fel, att dess verkställighet fordrar Statens
inträngande i alla enskilta medborgares industriella
transactioner, och då detta ej låter sig
göra, äfven med uppoffring af alla dertill användbara
omkostnader och åsidosättande af alla
för den enskilte näringsidkaren åtföljande olägenheter,
så måste införandet af detta systeme
medföra ojemnhet vid fördelningen, samt svårighet
och osäkerhet vid verkställigheten. Det andra
sättet för Bevillningens fördelning är dess
utgörande af hvarje production särskildt. Då
denna med mera lätthet kan bestämmas än
hvarje deltagares andel deraf, så tillåter detta
system en jemnare fördelning och ett lättare utförande.
Bevillningen oaktadt förskjuten af entreprenören
af hvarje industriöst företag, drabbar
likväl alla deltagarne, ty då värdet af de
åstadkomne productionerne utgöres af allas sammanräknade
andelar, med tillägg af hvad som
tillkommer Staten i skatt, så ju mera entrepreneuren
erlägger i skatt, ju mindre kan han dela
med sig åt Capitalisten, arbetarne med flere,
utan att uppoffra den egna behållning, som ensam
kan gifva honom förmon och håg att fortfara
med sin industri. Här möter mig visserligen
det inkast, att i närvarande så kallade penninge-brist,
den lånbehöfvande näringsidkareu
ej för Capitalistens fordringar kan sätta någon
gräns i sin förmåga att af sin industri-afkastning
kunna bestrida dem. Men skulle förhål
-
Ridd. o. Ad. Pr. IV. Band.
Ben 12 Maji J. nu
landet vara sådant, fdet jag likväl hoppas kunna
draga if tvifvelsmål) och Rikets näringsidkare
på så sätt underkastade Capitalisternes despotism,
så kan det visserligen ej afhjelpas genom
overkställbar bevillningsgrunder, utan endast
och allenast genom återställande af den
enskilta krediten, hvars saknad ensamt möjligen
kunde bereda ofvannämnde verkningar, och skulle
medel till förtroendets återställande vid innevarande
Riksmöte föreslås, skall jag visserligen
ej vara den siste att med min röst understödja
dem. Sistnämnde Bevillnings_systeme har
allt sedan 1812 hufvudsakligen legat till grund
för våra Bevillnings- lagar och sålunda äfven
förvärfvat förtjensten af fasthet. De nu af Högloflige
Utskottet föreslagne Bevillnings-grunder
äro också tili större delen derpå byggde.
Likväl innefatta de ett stadgande, som helt och
hållet derifrån afviker, hvarigenom fullkomlig
motsatts i de följda principerne uppkommer.
Högloflige Utskottet säger, att en fastighetsägare
må tillåtas att af värdet af sin fastighet afdraga
bevislig skuld, med åliggande för fordringsägare
att på heder och samvete uppgifva inkomsten
af sina penninge-capitaler och derföre sjelf erlägga
bevillning. Jag måste bekänna, att lika
så litet jag kan godkänna, lika så litet kan jag
förstå denna lakoniska föreskrift. Hvad menar
Utskottet med bevislig skuld? Huru skall den
kunna constateras? Huru förena Capitalisternes
beskattning på heder och samvete med den allmänna
grundsats för all lagstiftning, att ej göra
den enskilta till Domare emellan sitt eget enskilta
och det allmänna interesse!? Detta skulle
ZSfrt 12 Maji f in,
I95
blott till de förutvarande oformligheterne af 4
serskildta slag af högsta laga interessen, lägga
oformligheten af Capitaler som betala och som
icke betala bevillning. Dessutom, då ej all skuld
vore bevislig, detta blefve troligen på sin höjd
den inteknade, så kunde den händelsen inträffa,
att mången med en mindre men bevislig skuld
odi kanske ägande öfverskjutande fordringar,
för hvilka han undandrog sig beviljning,. kom
att njuta afdrag, under det att en annan med
större men obevislig skuld belastad, ej njöt nå--  got. Månne ej detta skulle verka en rättmätig
harm hos alla, som befunno sig i sednare för.
hållandet. Jag kan således ej annat ån i detta
afseende till alla delar förena mig med Herr
Grefve lagerbjelke och de Herrar som instämt
i dess till BevillningsUtskottets Protocoll afgifne
Reservation,
I afseende på hvad under dagens disrussion,
i ämnet blifvit yttradt; vill jag endast tillåta mig
a;ne anmärkningar. 2 Ledamöter hafva önskat
hela Bevillnings-summans fördelande på Lån,
Städer, Härader o. s. v. Utan att ingå i någon
undersökning af sjelfva systemet, vill jag endast
anmärka, att de härföre nödige ansedde Statistiska
upplysningar ej inskränka sig till en allmän
öfversigt af hvarje Läns m. m. hufvudnäringar
o. s. v., utan omfatta en fullständig på
noggrann skattläggning, refning och värdering
grundad undersökning af hvarje jordlapps eller
annan fastighets-värde och afkastning o. s. v.
Upplysningsvis torde jag få anföranågra facta från
andra länder, der detta system till en del blifvit
Len 12 Maji f, rn.
följdt. I Frankrike infördes vid Revolutionens
början såsom en oföränderlig hufvudskatt La
Rente Fonciere, Grund-räntan, som ålades alla
fastigheter, beräknad efter 20 procent af bibehållna
afkastningen. Genast uppstod klagomål
öfver ojemn fördelning. En ny Jordeboks-cadastres
upprättande öfver liela Riket anbefaldes
der hvarje fastighet efter den noggrannaste un.
dersökning skulle till sitt rätta värde införas.
Nära 3o år hafva förflutit, 5o millioner francs
äro i detta ändamål uppoffrade och knappast
mer än ^ af Riket är ännu på detta sätt skattlagd:
men likväl hafva klagomål redan uppstådt
inom de Departementer der den nya skattläggningen
blifvit införd öfver dess ojemnhet. I
Dannemark hafva Kronans betydliga Domäner
i Cronobergs och Fredriksbergs Arnt blifvit till
åboerne under ägande rätt öfverlåtne, sedan
förut efter en med yttersta noggrannhet anstäld
skattläggning, de vidhäftande räntorne blifvit
bestämda. Denna skattläggning har kostat
100,000 R:dr Silfver och Dannemarks skickligaste
Cammeralister sätta ändå i fråga dess fullkomliga
jemlikhet. Jag tror således bevillningens
hittills varande fördelning på jorden i Sverige
, vara det lämpligaste, der i de smärre
districterne af de skattskyldige sjelfve kallade
Berednings- Taxerings- och PrÖfningsCommittéer
som hvar inom sin ort känna ungefärliga värdet
af der belägne fastigheter, få efter sin öfvertygelse
värdera och skattlägga dem, och där en
PröfningsCommittes möjliga gemensamma intresse
att nedsätta sitt Läns bevillning controlleras af
Riksens Ständer} sam bildande en allmän Na
-
Den l '1 Maji f. m.
»97
tional Jui:y upprätta vid hvarje Riksdag Minimi-,
Tabeller. Det enda jag skulle önska, vore upphäfvande
af den i 1812 års BevillningsFörordning
stadgade föreskrift att vid åsättande a£
Hem mans-värden, ovillkorligt följa sista köpesumman,
så vida nemligen detta stadgande ej
redan är upphäfvet, det jag tillstår mig ej känna.
På detta sätt, utan att uppnå någon ovillkorlig
fullkomlighet, undviker man vid Svenska
jordens temporaira beskattning de bägge ytterligheterne,
en slumpvis gjord fördelning och ökade
bördor för fullkomnandet af en skattläggning
sorn ej vinnes. En annan värd Ledamot, i flere
af hvars yttrade principer jag till alla delar instämmer,
liar ansett personlig beskattning ej vid
en utomordentlig utan endast vid en vanlig bert
skattning, böra komma i fråga. Jag för min
del kau ej gilla denna skillnad. Capitationsafgiften
är en bevillning på den personliga productionen,
det vill säga arbets-förmågan. Den
är således af samma natur som hvarje annan
bevillning, med undantag att den förr kan uppnå
sin möjliga höjd. Dessutom motsvarade troligen
den ordinarie personliga beskattningen eller
Mantalspenningarne i sitt ursprungeliga värde
fullt den nu utgående Capitations-afgiften. I
den af Utskottet i afseende på denna afgift fö-'
reslagne förändring af ålder för betalningsskyldighet
och betalnings-frihet kan jag ej instämma*
Jag skulle tro, att afgiftens högste belopp, som
likväl ingalunda borde få öfverstiga, hvad den
nu utgör, borde erläggas af alla från och med
fyllda 22 till fyllda 55 år, då arbets-förmågan
är starkast, men deremot endast \ deraf
Den 12 Maji f, nt,
erläggas emellan i5 och 22 samt 65 och 63 år.
Till förra Classen borde räknas de, som oaktadt
fyllda 63 år, fortfara att betala Mantalspenningar.
Då jag ser Capitations-afgiften, sorn
enligt sin natur ej tillåter någon hög beräkning,
likväl utan synnerlig känning utgöra en så betydande
del af Rikets allmänna Bevillning, kan
jag ej tillbakahålla min tillfredsställelse, att se
mitt Fäderneslands i lindrig beskattning lyckliga
företräde för de fleste närvarande tidens Stater,
och finner jag deri ett stort anspråk på erkänsla
af Nationen tillkomma den Regering, hvars visa
omsorger förekommit ökade Statsbehof. Vare
detta mitt yttrande likväl ej så tagit, som jag
skulle önska någon skatternes tillökning. Långt
från att dela deras åsigter, som anse stora
skatter och Statsskulder såsom medel till nationelt
välstånd, önskar jag uppriktigt, ju mindre
af bägge delarne utan att uppoffra dyrbarare det
allmännas fordringar ju båttre. Ej eller bestrider
jag, att utgörandet af närvarande lindrige
Bevillning ofta kan medföra förlägenhet, j Men
förhållandet vore ej bättre med en minskning i BevillningsSumman
till 7§, så långe osäkerhet i myntet
medför osäkerhet i ägande-rätt och näringar.
Når man har svårt att förvärfva, har man svårare
att erlägga litet, ån mycket, då man har lått
att förvärfva. Med stöd af allt hvad jag anfört,
förenar jag mig med de Herrar, som yrka återremiss.
Herr Tham, Wollrath: Herr Grefve Lagerbjelkes
upplåsta Reversation, hvarmed jag
förenat mig, innehåller hufvudsakligen de skål,
som föranledt mig att i vissa delar hysa olika
Den 12 Maji f. rn.
r99
tankar nied dem, som grundat pluralitetens beslut
af Högloflige BevillningsUtskottet. Jag får
dock nu ödmjukast anhålla, att närmare få utveckla
dessa tankar, sedan jag först upptagit
och försökt besvara några af de nu gjorda anmärkningar.
Herr Rosenblad har så vål och
fullkomligen bevist, att det af Herr Montgommeries
uppgjorda nya förslag till Bevillnings erläggande
icke år verkställbar och icke kunnat
af BevillningsUtskottet till antagande föreslås,
att jag endast dervid får tillägga den inom Högvördiga
PresteStåndets och Hedervärda BondeStåndets
Ledamöter i Utskottet yttrade farhåga,
att de föreslagne SockneCommittéerne och
deras stora villkorliga magt inom Församlingarne
skulle gifva anledning till partier, split och osåmja
samt den lika farhåga Ledamöterne af
Ridderskapet och Adeln hyste , för de föregående
stora LåneCommittéernes arbeten. Som
Utskottets pluralitet dicterat sin proposition, angående
uppgiften af bevislig gäld, lärer jag,
som deri icke deltagit, vara frikallad från upplysningars
meddelande i afseende på Beslutets
verkställbarhet. Jsg kan ingalunda förena mig
med Herr Montgommeries förslag, att belägga
Caracterer med bevillning; jag gillar icke en öfverflödig
utdelning af Caracterer och ännu mindre
fåfängan att söka dem; men kan så mycket
mindre bifalla en årlig skatt på dessa Regentens
nådebevis, som de vid erhållandet dyrt nog
få lösas genom fullmaktens betalande och Charta
Sigillata-afgiften, och dessutom det obehagliga
förhållandet, genom Bevillnings åläggande skulle
kunna uppkomma, att en person, som utan egen
300 Den 12 Maji f. m.
ansökan eller önskan med Caracter blifvit benådad,
skulle finna sig föranlåten att i underderdånighet
undanbedja sig ett sådant bevis af
Konungens välbehag. Vid de anmärkningar som
af en del talare blifvit gjorde, i afseende på
Capitations-afgiften, får jag upplysningsvis nämna,
att den förändring uti dess erläggande i afseende
på vissa år, BevillningsUtskottet föreslagit,
utgör, så vida Capitationens belopp för
Öfrigt bibehålles, troligen en minskning af omkring
4o,ooo R:dr Banco. Jag för min del anser
den föreslagne förändringen vara påkallad
af billighet och rättvisa, ty då den skattdragande
till Staten erlägges afgift för dess af Statens
skyddade arbets-förmåga , bör denna afgift icke
börjas förr, ån den skattskyldige uppnått samma
arbets-förmåga och äfven försvinna med
arbets-kraftens upphörande;) deremot anser jag
så mycket mera billigt, att Capitationen bibehålles
vid dess hittills varande belopp, som detta
år den enda gård de medborgare betala, hvilka
icke äga Jord, Embeten eller andra inkomster och
som genom 2me högst 3:ne dagars arbets-förtjenst
om året kan gäldas. Hvad Mantalspenningarne
beträffar, åro desse icke Bevillning
ock tillkommer icke BevillningsUtskottet att derom
något föreslå.
I afseende på det upplåsta Betänkandet,
anhåller jag för egen del få göra följande anmärkningar;
Allmänt har klagomål deröfver
anförts, att den gåldenåren tillagda rättighet
»tt vid räntans liqviderande få godtgöra sig Bevillnings-afdrsg,
sällan till Gåldenårens förmån
Den 12 Maji J. m.
301
gått i verkställighet, och ehuru jag känner flere
fordrings-ågare som samvetsgrannt åtlyda Författningens
föreskrift; tror äfven jag att den i
de fleste händelser blifvit utan åtlydnad. Rättelse
häruti, anser jag för min del, föga kunna
vinnas förr, än allmänna crediten blifvit
återståld och Långifvare derigenom blifva lika
angelägne att på säkra händer utlåna sine penningar,
som Låntagare att deni erhålla, BevillningsUtskottets
pluralitet har trott hjelp skulle
kunna vinnas derigenom att Låntagare åtfijöto
afdrag i Bevillningen, för den skuld de vid
taxeringarne uppgåfvo och med bevis styrkte,
samt att Staten för den brist som häraf uppkommer
i BevillningsSumman, skulle åtnjuta ersättning
på det sätt, att Fordringsägare blefve
ålagde, på åra och tro uppgifva sine fordringar
till Bevillnings erläggande. Dervid förekommer
först den frågan, hvad år bevislig skuld? om
för sådan anses den skuld, som med vederbörande
Domstols GravationsBevis kan styrkas, så
skulle möjligen Bevillnings-afdrag kunna begäras
för skuld, som icke finnes, ty flere possessionater
torde i sine förvar äga obelånta Intekningsdocismenter
på deras egendomar; dessutom frågas:
huru skall Staten med säkerhet kunna beräkna
Bevillning af sådane inteknade fordringar som
åro ställde på Ordres och transporteras man och
man emellan. Om Staten med säkerhet skall
erhålla Bevillning för de fordringar af hvilka
motsvarande skulder Gåldenårerne få tillgodo
njuta afdrag, så måste inga andra skulder kunna
anses för bevista, ån de, hvilka så styrkas, att
Fordringsägaren för beloppet directe kan^ debi
-
ao*
Dea 12 Miiji f. 77i.
terås; då beror det åter helt och hållet på fordringsägaren
att förekomma en sådan skulduppgift
genom hotelse af Capitalets uppsägning ,
och skulle dessutom dessa åtgärder, troligen
åstadkomma många obehagliga följder derigenom,
att enskildta affairer mera skulle blottställas
för den nyfiknas blickar, ån sorn kan
förenas med allmänt förtroende och den credit
man nu bör söka återställa och icke genom nya
tvångs-lagar alldeles förstöra. En ovillkorlig
följd af Utskottets Beslut har blifvit, att icke
allenast alla Cassör af hvad namn och beskaffenhet
som hålst, utan äfven Riksens Ständers
Bank, skulle erlägga Bevillning för utlånta Capitaler,
utan afseende på den högre eller lägre
ränta som derföre uppbars. Af dessa skål tillstyrker
jag bibehållandet af det stadgande, som
innehålles uti 2 Artiklen 6 §. i:sta Momentet
af 1818 års BevillningsFörordning, med den
förändring, att Gäldenär, för sine lån icke bör
åtnjuta större Bevillnings-afdrag per mille , ån
hvad som af fastighets-vårde erlägges och att
detta afdrag ovilkorligen bör äga rum för alla
Cassa- eller Discont-lån, då mer ån 5 procents
ränta derföre betalas; måhända skulle ett ytterligare
band för efterlefnad af Författningen
derigenom kunna erhållas, att hvarje Fordringsägare
som nödsakades lagsöka ett förfallit lån ,
ovillkorligen förpliktades att med Ed fästa det
Gåldenåren fått njuta Författningens föreskrift
till godo. Genom detta stadgande skulle möjlighet
yppas, att utan Statens förlust göra un«
dantag för SparBankarne, de enda, sorn torde
böra sådane till godonjuta, ty Fattiginrättning
Den 12 Maji f. m,
gar böra vål egenteligen underhållas af de Comrnuner
till hvilka de höra och icke på Låntagares
depence som hvar för sig få bidraga till
underhåll af de fattiga, som finnas inom deras
Församlingar.
Den så kallade MinimiTabell öfver Lånens
Fastighets-vårde , sorn 1818 stadgades, år allmänt
och med skål öfverklagad, då den betagit
Taxeringsmånnen både rått och förmåga, att
efter öfvertygelse och fastigheters verkeliga beskaffenhet
fastställa deras värde och såmedelst
tvingat dem att kasta på jorden en ökad bevillning,
hvilken bordt vara mera allmänt fördelad.
Från flere Lån klagas deröfver att proportionen
Lånen emellan år högst olika och
ojemnt fördelad. 1812 voro egendomar allmänt
i högt pris; detta föranledde ganska höga hemmansvården,
hvilka torde hända derigenom betydeligt
uppdrefvos, att en och annan Landshöfdinge
satte en heder deruti, att dess Lån
blef högt uppskattadt; uppskattningen blef härigenom
ojemn den sänktes sedan utan andra
grunder, ån godtyckets. Tabellens riktighet Lånen
jemförelsevis emellan, har berodt af slump
och år således högst osäker; att deruti göra
jemkningar, dertill åger BevillningsUtskottet ingen
grund, och försöket skulle blott tjena att
åstadkomma en lika obehaglig som fruktlös strid,
emellan Riksdagsmän från olika orter; år Tabellens
bibehållande alldeles oundviklig, så förmodar
jag vara bäst behålla honom sådan den
år; med en nedsättning, lämpad efter de sedan
1818 fallna Hemmans vården, och med
204
Den 12 Maji f, m.
rättighet för Länens innevånare inom sig, att
begagna denna nedsättning, för att i möjligaste
måtto jemnka Hemmans-vårdet inom hvarje Lån
efter de grunder nu kunde föreskrifvas. Det
rättvisaste vore vål, att nu besluta ordentliga
uppskattningar å all fastighet på sått Utskottets
första afdelning sig utlåtit, örn dertill säkra
grunder kan uppgifvas, sådane som för Taxe.
rings-Committéerna åro användbara och ej medföra
så många formaliteter, att dessa göra dem
overkstållbara. Örn dessa Bevillnings-uppskattningar
under fem års förlopp noga granskades
och jemfördes med dem som hittills skedt, så
6kulle kommande Ständer med mera säkerhet
kunna bestämma ett proportionerligt värde Länen
emellan; men då härigenom möjligen uppkommer
brist uti den beräknade Bevillningssumman,
så måste om Bevillningen skall utgå
efter taxering, man vara betänkt på bristens
fyllande; härtill torde finnas flere utvägar, RiksgäldsContorets
Herrar Fullmäktige, tidigt underrättade
om Taxeringarnes utgång, kunna deraf
finna om brist uppstår, dem kunde uppdragas,
att i s^dan händelse i samråd med Herrar BancoFullmåktige
och Directionerne för RiksStåndens
Cancellier, deröfver göra uträkning, samt upprätta
förslag till tillökning af vissa nödiga procent,
pä all Bevillning utom Capitationen samt
efter tillägget af de procent, hvilka sålunda
funnits nödiga att för året fylla bristen, hos
Konungen underdånigst anhålla om skyndsam
Kungörelse till uppbörd; dessa Herrar borde
äfven jemföra Taxeringarna Lånen emellan och
göra Herrar Landshöfdingar uppmärksamma der
-
Ben 12 Maji f. m.
S oB
på, om något Låns taxering tycktes vara för
lågt verkståld, jemförelsevis med de öfrige och
anmana vederbörande, att med omsorg söka
vinna det råtta. Vöre åter den uppkomna bristen
mindre betydlig, torde den kunna fyllas af
de öfverskotts-medel som möjligen på Tullbevillningen,
ChartaSigillata, Postmedlen eller
BrånvinsBevillningen kunna uppstå, eller också
emellan denna och nästa Riksdag fyllas af Statspapper,
så framt Riksens Ständer dertill anslå
nödiga Fonder.
Jag kan slutligen ej undgå nämna den stora
olikhet, som uti MinimiTabellen visar sig
emellan en del intill hvarandra nära belägna
Lån. Hvarje Hemman i Norrbotten år år 1821,
öfverhufvud taxeradt till 5,56o R;dr Banco,
i Jemtland åter endast till 1,869, i Westerbotten
till 5,255 , men i Gefleborgs Lån endast till
2,755, då Kopparbergs Lån åter utvisar ett
medelvärde per hemman stort 4,636, och Vester
Norrland 4,649 ; uti dessa synbara olikheter tror
jag ingen billig jemkning kan ske, då verkeliga
Hemmansvårdet aldrig år utrönt, utan köpslut,
som gifva en falsk grund varit normen för den
uppskattning som föregick den villkorliga MiniroiTabellen.
Pä alla dessa skål anhåller äfven
jag om återremiss af Utskottets Betänkande.
Friherre Wrangel, Henning : Vid denna
Riksdag fnr jag redan tillförne haft äran inför
Högloflige Ridderskapet och Adeln yttra mina
tankar om de nu varande grunderne för beskattning
och örn det sått, som i min öfverty
-
Den 12 Maji f. ni.
geise borde användas för att få densamma jernnare
och låmpeligare fördelad. Jag har nemligen
trott det enda råtta vara, att genom uppmätning
och gradering af Rikets jord , utröna
hvad deraf bör erläggas. Jag finner visserligen
att denna method år af för mycken vidlyftighet,
ott nu komma till verkställighet, men man
skall en gång börja, för att hinna målet. En
vård talare har nyss uppgifvit den kostnad , sorn
verkställandet af ettlika förslag i andra länder
medfört; och detta skulle i sanning göra mig
villrådig, om jag icke vore förvissad , att det år
båttre att använda en method, byggd på säkra
och antagliga grunder, ån att värdera efter mindre
grundlighet. Men om ej den af mig föreslagna
utväg begagnas, önskar jag dock, att åtminstone
det värderingssått, som närmast derefter
synes mig vara det rättaste mätte antagas
och följas. I sådant fall borde, hvad jordbruket
beträffar, tagas i betraktande: utsädet, productionen
inom hvarje ort, den mängd kreatur
egendomen kan föda m. m. Hvad andra näringar
vidkomma, vågar jag derom icke bestämdt
yttra mig, emedan jag i afseende på dem icke
äger nog kännedom, men jag förmodar, att
fabrikanter , idkare af bergverk, och andra handteringar,
skulle kunna sjelfve uppgifva de grunder
, hvarefter deras afkastning bör beräknas.
Då likväl äfven härvid svårigheter låra möta ,
tror jag för min del det vara båttre att bibehålla
det gamla taxerings-såttet, ån att antaga
en alldeles ny method, som man ej känner;
vid hvilken man åtminstone är ovan , och som
derföre möjligen kan hos Nationen utsprida en
Ben 12 Maji /. m.
ej nyttig oro. Hvad jag isynnerhet anhåller att få
fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
uppå, är det i BevillningsUtskottets förslag bibeHållne
stadgande, att fastighet må efter sista
köpet värderas. Denna princip är i min tanka
ganska olämplig, ty man handlar ofta utan calcul,
och det har också händt, att andra blifvit
beskattade och fått betala för hvad en annan
handlat obetänksamt. Jag håller före, att i
stället för de Minimi-tabeller, Utskottet projecterat,
och hvilka borde undvikas, tjenligare
vore, att man först efter bästa förstånd och
samvete värderade all i Sverige varande egendom
och sedan, efter det, att de särskilda värderings-handlingarne
blifvit samjade, eftersåg
hvilket förmögenhets-värde vore det minsta. Detta
värde skulle antagas såsom en norm eller
benämnas en lott. Med den skulle total-summan
af hela landets förmögenhets-värde divideras.
Qvoten utvisade antalet af lotter, och
sedan den del af bevillningen, som utgöres genom
Oapitations-afgift, Charta-Sigillata m. m.
efter extra-ordinarie inkomsterne blifvit afdragen,
skulle den återstående på lotterna belöpande
andelen jemt fördelas. Fördelen häraf
vore att Staten aldrig skulle komma i saknad
af ett påraknadt bevillnings-belopp, och att ej
eller något öfverskott möjligen kunde uppstå å
den summa, sorn Nationen åtagit sig att betala.
Denna värdering och fördelning borde efter min
tanka kunna tillvägabringas och bibehållas orubbad
intill nästa Riksdag och de TaxeringsCommittéer,
som nu hvarje år träda tillsammans,
behÖfde då vid deras arbete blott efterse och
208
Den 12 Maji f ra.
iakttaga de skiljaktighet er, som i anseende till
Mantalspenningar, ökad eller minskad industrie,
m. m. kunde äga rum. Allt annat skulle icke
vidröras. Utskottet har förslagit att mantalspenningen,
i stället att utgå af personer ifrån
i5 år, skulle erläggas först af dem som fyllt
17 år. Jag ogillar visserligen icke denna grundsats,
men det hade varit önskligt, att Utskottet
dervid meddelat Riksens Ständer någon underrättelse
om den genom nämnde förändring uppkommande
skillnad i Bevillnings-beloppet. En
värd Ledamot har yttrat, att luxen äfven borde
underkastas en särskild bevillning, genom hvilken
han trott landtmannens tunga blifva lindrad.
Jag delar ingalunda denna öfvertygelse,
utan tror tvertom att i samma stund som luxen
belägges med ökad skatt, skola ock de näringsgrenar,
småningom försvinna, som luxen tillskapat
och vidmakthåller; ty hvar och en som
dyrt måste betala rättigheten att äga lux-artiklar,
skall naturligtvis upphöra att förskaffa sig
dem; och när sålundalux-artiklarnes begagnande
är lörsvårad, huru skola då de många Fabriker
och Handtverkerier, som i och för den
uppkommit, kunna existera? Då producenten i
och för dess rörelse en gång erlagt sin skatt till
Staten, hvilken vid försäljningen af consumenten
indirecte återbäres, synes det mig ..orättvist,
att den sednare äfven skall erlägga en så kallad
öfverflöds-afgift. Staten erhåller ju sålunda för
en och samma artikel, 2.'ne gånger sina inkomster.
Man
beti 12 Maji f. lil.
209
Man liar äfven väckt fråga att behållen
inkomst skulle utgöra grunden lör Beyillningena
bestämttimande» Theoretice kan detta visserligen
vara ganska riktigt; men jag känner af erfarenhet,
att personer sorn samvetsgrann! uppgifvit
deras behållna inkomst, fått en dryg och
högst sträng bevillning sig ålagd, då andra med
lika tillgångar men med mindre böjelse, att följa
hederns fordringar, undsluppit med en jemförelsevis
ganska lindrig beviilnirtgs-afgift; således
synes mig tiden ännu icke vera inne, då man
kan grunda ett Bevillnings-system på menskliga
caracterens iner eller mindre sannfärdighet; det
blifver olyckligtvis allt för obestämdt och tillfälle
till antingen betydliga brister eller öfverskott
uti Bevilinings-summan , hvilka båda motsatser
antingen hindra Statens gång , eller alltför
tungt drabba den skattdragande. Jag anhåller
0111 återreniiss af Utskottets Betänkande»
Friherre Ankarsvärd, Carl Hendria• fiå
BevillningsUtskottet efter fyra månaders arbete
icke funnit anledning att för Riksens Ständer
framlägga andra grunder för den blifvande beVillningen,
an dem Utskottets betänkande innehåller,
så synes det mig nu vara ändamålslöst,
att utur Theoriernfes vidsträckta område söka
hämta och föreslå några nya idéer för ifråga1
Varande bevillning, Jag instämmer således med
dem, sorn yrkat bibehållandet af de i nu gällande
BevillningsFörordnittg utstakade hufvudgrunder.
Jag är dock af alldeles motsatt tanka
Ridd 0. Ad, Fröt, IV. Band. i4
310
jpen 12 Maji f, m,
med Herr Montgommerie, som synes mig velat
ge tillkänna, att BeyillningsUtskottet icke varit
i saknad af de statistika uppgifter, hvilka varit
behöfliga för nppgörandet af mera rättsenliga
beskattnings-grunder, än de nu varande. Jag
tror tvertom att Utskottet alldeles saknat en dylik
hjelpreda, så mycket mera, som ej ens i
allmänna Lagen finnes något godkändt, värderingssätt
för jord. Jag anser det således hafva
varit rent af omöjligt för Utskottet att i detta
fall framställa några nya grunder. I hvad Grefve
Gyllenborg anfört, förenar jag mig hufvudsakligen,
dock med undantag af hans förslag,
att Capitations-afgiften skulle för vissa classer
minskas. Jag är i detta afseende af samma
tanka med de flere värde Ledamöter, som
funnit egenskapen af Capitations-afgift vara, att
den grundas endast på individens arbets-fÖrmåga,
hvadan denna afgift i min lanka bör vara
så lindrig som möjligt, men lika för alla. Deremot
gillar jag högeligen Utskottets förslag, att
nämnde afgift, först efter fylda 17 år komme
att utgå, emedan vår Nordbo ej så tidigt är
utväxt, att han förrän vid berörde ålder ka*
anses vara i full arbetskraft. Jag lemnar derhän
om detta förhållande ens då inträdt, men
det bör åtminstone snarare då kunna förväntas,
än vid 10 års ålder. Hvad Minimi-tabellen vidkommer,
har Herr Tham så fullständigt yttrat
sig derom, att jag endast anhåller att få med *
honom mig förena. I fall samma grunder för
beräkningen af Bevillnings-afdraget å utlånta
Capitaler som i 1808 års Bevillnings-stadga bi*-  behålles, så anhåller jag få dervid göra den
Den 13 Maji J. ni.'
2M
Anmärkning, att jag icke vet hvarföre fromma
Stiftelser skola ifrån nämnde stadgande vara
undantagne, på det sätt 1S18 års BevillningsFörordning
innehåller. Det kan visserligen vara
något skal, att ett sådant Undantag äger
rum; men jag inser ej hvarföre, då bevillningsafdrag
af räntan skall göras, det icke är Staten
geller det allmänna som får vidkännas förlusten»
Utan att den hvälfves på den gäldskyldig©. Den
som innehafver ett Cassa-lån från en from stiftelse,
har det alltid intecknadt. Det är då naturligt,
att en sådan låntagare- bör få tillgodonjuta
afdrag af räntan till så stör del sorn mot
bevillningen för Capitalet svarar, dock Utan att
Cassan derigenom vidkännes någon förlust, hvilken
med mera billighet synes böra drabba Staten
än den enskilte. Det tyckes mig icke böra
Vara någon svårighet för Utskottet att i sådant
hänseende Utfinna en tjenlig utväg att bibehålla
de fromma stiftelserne vid ett oafkortadt tillgodonjutände
af sina räntor utan att tungan deraf
kommer att mera drabba desse, än andra
gäldenärer, och denna min anmärkning anhåller
jag att få till Utskottets pröfning öfverlemna*
Jag har hort en värd Ledamot yttra, att skatt*
läggningen i Frankrike fortgått under trettio år
utan att ännu vara fulländad. Jag vågar väl
ej bestrida denna Uppgift, emedan den här är
framställd, men jag tror mig dock böra erinra *
att det är en betydlig skillnad i frågan om det
ar refningen af jorden eller skattläggningen
deraf, sorn medtagit de trettio åren. Hvad
tefningen i Frankrike beträffar, tror jag mig
äga säker notice att den för sig gatt på vida
212
Den 12 Maji f. tn.
kortare tid, men i afseende på skattläggningen;
vill jag icke motsäga deri gjorda uppgiften. Jag
är emellertid öfvertygad om möjligheten, att
inom Sverige på långt mindre tidrymd verkställa
den erforderliga skattläggningen. Jag ha•de
trott, att Minimi-tabellens tillvarelse långt
för detta bordt påkalla säkrare värderings-grunder
å Svenska jorden. Då detta likväl ej skett
eller kunnat ske, är jag för min enskilta del
fullkomligen tillfredsstäld, i anledning af hvad
Herr Tham upplyst om BevillningsUtskottets
afsigt, att vid denna Riksdag uppgöra grunder
hvarpå en sådan allmän skattläggning må kunna
fotas och til] nästa Riksmöte sättas i verket.
Friherre Wrangel har vid tlere Riksdagar och
afven vid innevarande, uppgifvit en värderingsmethod
för jord, som torde förtjena att härvid
tagas i betraktande.
Hlir är af Herr Montgornmerie yttrad t åtskilligt
i afseende på öfverllödet, hvilket efter
hans mening borde beskattas.
Jag delar i detta fall Friherre Wfangels
tankar, och vill blott tillägga, att nämde beskattningssatt
äfven innebär orättvisa, så vida
nemligen principen sträcker sig till annat, än
framtida lux. Den lux-artikel som man enligt
gällande Författningar eller lagligen redan äger,
den kan icke med billighet blifva belagd med
afgift till Staten, om icke samhället tillika lernnar
innehafvaren options-rätt att kunna till Staten
för det verkliga värdet återsälja eller afsäga
sig den beskattade artikeln. Så är det med
r
Deli 12 Maji j. ut, 2i5
«le CaractersFulhnakter, som redan äro utdelade
och så är det ock med de vagnar, fjädrar,
perlor och juveler, sorn redan äro inköpte, Så
snart det erkännes, att en bevillning, den må
vara aldrig så lindrig, kan å dylikt fastställas,
så är gränsen uppgifven, och denna bevillning
kan då utsträckas derhän, att det blir en omöjlighet
för den beskattade, att bibehålla beskattningens
föremål. Jag hemställer huruvida detta
kan vara med rättsgrunder förenligt. För öfrigt
och då jag icke längre vill upptaga Ridderskapets
och Adelns tid, utber jag mig nu endast
att få instämma i hvad Herr Tham, beträffande
förevarande fråga, så väl och grundligt
yttrat.
Grefve Lagerbjelke , Axel: I anledning af
den nu gjorde anmärkningen rörande dröjsmålet
med Bevillnings-grundernes framställande för
Riksens Höglofl. Ständer, får jag vördsamt nämna,
att till BevillningsUtskottet hafva ett stort
antal motioner blifvit remitterade, hvaraf de
siste icke inkommit förrän i April månad. Alla
dessa, tillika med de inom Utskottet väckte förslag
, bland hvilka det sista, Flerr Lagman
-Ståhl es , aflemnades den 8:de April, hafva med
all noggrannhet och opartiskhet blifvit pröfvade,
och ehuru Utskottet återkommit hufvudsakligen
lill de sedan 1812 gällande Bevillnings-grunderne,
så har det åtminstone icke skedt af förut
fattad opinion, utan till följe af öfverläggningar,
dem föremålets vigt och olika tankar nödvändigt
gjort vidlyftige, BevillningsUtskottet har
icke trott sig böra föreslå något undantag från
»1*
Den |2 Mm/i f ml
den framställda allmänna Grund-principen att
alla Cassör och Fonder böra direkte contribuera;
men sedan anmärkningar häremot blifvit
gjorde inom de Respeetive RiksStånden, tror
jag att BevillningsUtskottet skall med nöje omfatta
tillfället, att från Bevillning undantaga
Församlingarnes Fattig-försörjningar och SparBankerne,
Eljest tror jag för min del, att ingen
särdeles våda. af det allmänna stadgandet
skulle uppkomma för desse Cassör, enär troligen
gåldenärerne, antingen af egne böjelse eller dertill
uppmanade, skulle ersätta Revillningen på
samma sätt sorn jag ock tror att förhållandet
torde blifva mången gång emellan enskilte, derest
Fordrings-ägaren skall omedelbart heskattas,
«#*■ »,
En Bevillning för consnmtion och öfverflöd,
synes mig visserligen i princip© icke vara
billig, ty sedan man erlagt skatt för all sin productiva
förmögenhet, tyckes man äga rättighet
att använda sin inkomst huru man behagar, då
det ej sker till andras förfång: men Bevillningsutskottet
har funnit, dels att denna Bevillnings
artikel uppgår till omkring i5o,ooo R:dr, som
eljest från annat håll torde böra ersättas, dels
att 'den större delen af Allmänheten tyckes for--  dra denna afgifts bibehållande.
Då en vård Talare önskat upplysning ont
den skillnad i belopp, som genom den af Utskottet
fömlagne förändringen vid den Personel©
Afgiftens utgörande skulle uppkomma, får jag
åran nppgifva, att resultatet af den nya principen
blir en minskning af några och po^ooo JEtjdr»
Den tt Maji f. m.
<>
3lS
För öfrigt, sedan en värd Ledamot af Be▼illningsUtskottet
redan besvarat de i närvarande
öfverläggnings-ämne förekomne anmärkning
gar alldeles enligt mina åsigter, och bättre än
jag det kunnat göra, bör jag icke längre upptaga
Högloflige Ridderskapets och Adelns tid.
Herr von Qvanten, Carl: Jag vill ej upptaga
tiden med att vederlägga de åtskilliga anmärkningar,
sorn blifvit emot Bevillningsutskottets
förslag yttrade. Jag skall derföre blott som
hastigast genomgå några punkter och söka visa
de motiver, på hvilka Utskottets förslag hvilar.
Betänkandet är mycket vidlöftigt och man
kunde deraf möjligen 6luta, att det innefattade
några nya Theoder, men Utskottet har dock
inskränkt sig hufvudsakligen endast dertill att,
i stället för det efter nu gällande Bevillningsstadga,
Capitalister äro frie från all Bevillning
& deras utlånta penningar, Utskottet såsom grundsats
föreslagit, att hvarje medborgare , som genom
innehafvandet af ett Capital, år i tillfälle
att i maklighet framskrida sin tid, också bör
för denna förmån , lika med andre medborgare
till Statens bestånd coatribuera. Och om det
är billigt, att hvar och en, som kan till Staten
bidraga, bör göra det, så lärer man ock medgifva,
att Utskottets betänkande i denna del år
vål grundadt. Det skulle vål tyckas som Ca-*
pitalisterne äfven efter nu varande BevillningsFörordnings
föreskrift betala afgift till det Allmänna,
genom det afdrag å räntan, som år föreskrifva,
men då detta afdrag, efter hvad bokant
år, sker ganska ojenint och olika, tror jag
Th il 12 M (t ji f, ITC,
att Förordningens stadgande i detta hänseende,
tjenar nästan till ingenting. Om man nemligen
påminner sig det bedröfliga förhållande, sorn,
verkligen är det allmännaste, att Långifvaren tycker
sig göra en uppoffring och låntagaren anser
sig träffa ett fynd, skall man lått finna, att
ändamålet af förberörde stadgande sällan elfer
aldrig står att vinna. Sedermera bör ‘man erinra
sig, att det gifves mångå" penninge-karlar,
sorn icke utlåna sina penningar på år, utan på
sex, fyra till och med två månaderj och desse
åro. genom denna låne-method nästan alldeles
intagne från Bevillnings-afdraget, Jag tror mig
med en ytterligare anmärkning kunna ännu mera
bevisa att den af Utskottet föreslagne ändringen
i berörde hänseende., år högst nödig.
Om jag t. ex har en egendom med en skuld af
1000 R:dr, och till Staten betalar bevillning äfven
för den skuldsatte delen af värdet, så utgör
denna bevillning efter närvarande grunder
2 per millen hvaremot, i händelse långifvare!}
tillåter bevillnings-afdrag å räntan för nämnde
Capital, samma afdrag uppgår till tre per mille,
derigenom Staten således beröfvas en per mille
af den Bevillnings-summa, Staten egentligen borde
af Capitalet oafkortad tillgodonjuta. Det år
äfven möjligt att jorden, genom Bevillningens
jemnare fördelande å andra håll, kunde slippa
ännu något mer af dess dryga beskattning, såsom
exempelvis , om genom Tull-afgifterne kunde
inbringas 4 ä 5©o,ooo R-.dr utöfver det nu
påräknade beloppet. Hvad JVlinimi-tabellen beträffar,
så alldenstund af jorden bör utgå en
viss summa, och denna summa bibehålles till
Den 12 Maji /. m
217
lika numeraire som hittills, måste det kunna
vara aldeles likgiltigt om värdet af jorden uppskattas
till dubbelt eller hälften så mycket som
det närvarande, allenast icke af hvarje del serskildt
fordras större belopp, ån hvad derå bör
belöpa i förhållande till den af jordens totalvärde
faststålde bevillnings-summa. Jag förenar
mig derföre med hvad en vård Ledamot
tillstyrkt, att man nu må antaga Minimi-tabellen
; men att under tiden bör företagas en allmän
‘undersökning om de jorden vidlådande
onera, på det att vid en kommande Riksdag
dessa mera må kunna närmare bestämmas och
fördelas. Hår år vidare mycket yttradt om uttrycket
bevislig skuld och om meningen dermed.
Jag bör i anledning deraf upplysa, att
bevislig skuld3 år den gäld, hvartill Långifvaren
medger ätt han försträckt penningarne. Genom
hans erkännande år skulden tillräckligen
styrkt, och genom detsamma kommer också Staten
ej i mistning af den per mille afgift, sorn
den påräknat; ty afskrifningen af egendommens
skuld fylles genom det bevis Långifvaren lemnat
sin skuldenär. Vidkommande åter den af
Utskottet föreslagne bevillning af fromma Stiftelser
med flere dylika Cassör, så har Utskottet
dervid följt den i allmänhet antagne princip, att
alla böra i nion af sina tillgångar betala till
Staten. Jag har dock för min enskildta del trott
att mindre summor af 5oo eller högst 1,000
R;dr tillhörige egentliga FattigCassor, bordt vara
från Bevillning undantagn^. Men Utskottet
har ansett hvarje inrättning, som njuter ränta
å sitt Capital, böra vara till bevillnings erlåg
-
Pen 11 Maji J. mi
gande förbunden, och trott det vara en orätt»
visa, att vissa ofta ganska rika Cassör skulle vara
befriade ifrån berörde afgift
Om det nu båndt, att en fattig Låntagare
haft lån uti en from stiftelse, har han fått bidraga
till förökandet af dess fond, med den be.
villning, som Staten bordt af capitalet uppbära,
men hvilken låntagaren nu fått i dubbelt mått
gälda,
I anledning häraf hemställer jag om icke
Ridderskapet och Adeln instämmer i Bevillningsutskottets
åsigt, att hvar och en bör i mon af
sin förmåga bidraga till staten. Jag tror, att
denna princip icke är så ogalen, och anhåller, i
händelse af Betänkandets återremiss, ätt då jag
förklarat mig emot de i detta afseende gjorda
anmärkningar, mitt yttrande må få återremissen
åtfölja.
Grefve Mörner, Carl Stellan; Det år först
i dag jag varit i tillfälle, att inhämta någon
kånnedotn af de utaf BevillningsUtskattet före.
slagne nya grunder till den blifvande bevillningen.
Jag år således icke beredd, att i detaille
deröfver yttra mig. Flere agtningsvårde ledamöter
hafva dock så fullständigt talat i ämnet,
att något tillägg å min sida icke år behöfligt.
Men som jag tyckt mig finna, att ifrågavarande
grunder vida frånträda dem, hvilka år 1818
'fastställdes, och jag tror att ofta skeende för»
ändringar, i Bevillningsmethoden, hvarken åra
nyttiga > eller för den skattdragande angenäma^
Den 12 Maje f. m.
319
samt i den landsort, der Höfdinge-styrelsen år
mig nådigst anförtrodd, jag vål hört klagas öfver
dryga skatter, men ej öfver grunden för
deras heråknande; och svårligen kan utfinnas en
Bevillningsförordning med mera säkerhet för
Statsverket och billigare för den skattdragande,
än den nu gällande, så inståmmer jag fullkomligen
med de värde ledamöter, som yrkat, att
1818 års bevillningsstadga må till sina grunder
©förändradt fortfara. Dock vill jag ej neka, att
den nu varande bevillningen må i vissa delar
jemkas. Herr Tham, Friherrarne Wrangel och
Anckarsvärd samt Herr Montgommerie, hafva
ock i detta hänseende uppgifvit åtskilliga förslag,
hvilka jag anser vigtiga; men att hufrudgrunderne
skulle undergå förändring, det vågar
jag af anförde skäl alldeles bestrida.
Herr Tham-- Jag skall blott uthedja mig,
att få göra ett tillägg, i anledning af hvad Friherre
Anckarsvärd nyss yttrade: Herr Friherren
trodde sig nemligen hafva funnit, det jag
nämnt, att Riksens Ständer skulle hafva att vån,
ta från Bevillningsutskottet ett förslag eller en
Uppgift, i afseende på nya vårderingsgrunder
för jord. Jag nämnde visserligen att något sådant
skulle kunna vara att förmoda, men jag
tilläde: sä vida Utskottet in Pleno gillar hvad
desi forsta Ajdelriing Jöreslagit^ I afdelnin
gens
förslag ingår ej projectet att bibehålla eu
MinimiTahell, ty om den blir qvar, behöfves>
visserligen icke några nya grunder för skattläggning
och värdering. Detta är hvad jag trott
mig böra upplysa, på det att Högloft. Ståndet
220
Deli 12 Maji f. rn.
icke^må anse mitt yttrande som ett löfte om ett
blifvande project, för hvars uppfyllande jag ej
kan ansvara.
Herr Rosenblad; I anledning af hvad en
vård Ledamot yttrat får jag 'nämna, att min
uppgift rörande kostnaden för vinnande af
Franska Grundräntans jemnare fördelning, innefattade
både refning, skattläggning och värdering,
samt grundade sig på ett till en af Franska
Kamrarne inlemnadt anförande. Då man beräknar
svårigheten att bestämma olika jords och
andra fastigheters olika afkastning, och dennas»
högst olika värde, i förhållande till olika lått
afsättning, och äfven fäster afseende på den
ombytlighet i varu-vården, som så ofta inträffar,
så måste man medgifva svårigheten, att äfven
genom den noggrannaste skattläggning vinna en
oföränderlig måttstock för Bevillningens fördelande.
I Dannemark, der med få undantag, allt
från äldre tider hela landets skatt varit fördelad
efter Hartkorn, och der den ena skattläggningen
efterträdt den andra, der har man fått
erfara olågenheterne att fördela allt efter hems
mantal eller Hartkorn. Historien härom igenfinnes
i Mandix Danske Kummer-v essen. Jag
för min del anser låmpeligaste utvägen för Bevillningens
fördelning vara vår nu gällande, och i
detta fall inser jag nyttan af en med en Jurys
makt försedd Municipal Corps, sådan som den
finnes i våra Bevillnings-Comitléer.
Friherre Cederftröm, Jacobi För min del
anser jag de bsvillnings-grunder, som år 1810
Den 12 Maji /. in.
fastställdes, vara då som måst öfverensstämma
med billighet och rättvisa; och jag år långt ifrån
att tro, att icke medel kunde utfinnas, hvarigenom
all befarad våda af uppkommande brist i
den påräknade Bevillnings-summan skulle förekommas.
Om ock de serskilda Bevillnings-titlarne
blefvo lågt upptagne, så kunde man blott
i förvåg bestämma att Riksens Ständers Fullmäktige
i RiksgäldsContoiret och i Banken,
jemte Ståndens CanzliDirectioner skulle uträkna
huru stor procent sorn borde erläggas för att
utgöra Bevillnings-summan. Jag öfverlemnar till
BevillningsUtskottet att bedöma, om icke ett sådant
förenklande af förslaget kundemed uteslutande
af Minimi-Tabellen, vara med landets
interesse förenligt.
Hvad beträffar Utskottets förslag, att Fastighets
ågare må tillåtas, att af värdet å sin
fastighet afdraga bevislig skuld, med åliggande
för fordrings ågare, att på heder och samvete
uppgifva inkomsten af sina Capitaler, så tror jag
irke, att denna utväg år med ordning öfverensstämmande,
eller till ändamålet ledande. Det
finnes då ett annat sått, som jag för min del
anser vida säkrare. Det vöre, att ChartaSigillata
hädanefter förseddes med års-ståmpel, och
att skuld-sedlar årligen belädes med Charta. I
sådan händelse skulle låntagare och långifvare
icke hafva med hvarandra något att skaffa i afseende
på Bevillnings-afgiften till Staten och
denna skulle ethalia den påräknade inkomsten,
utan att någondera parten sättes i nödvändighet
att göra sin bouppteckning inför det allmänna.
Dan u Maji e, ni.
Man har äfven yttrat, att då lån icke I alb
mänhet få af egendoms-vårdet afdragas, ett sådant
afdrag dock borde få äga rum i afseende
på Cassa lån eller intecknade skulder. Herr
Tham har likväl Upplyst, huru lått illuderad en
slik tillåtelse kan blifva genom företeende af ett
Intecknings- eller Gravations-bevis. Då emed.
lertid denna tillåtelse icke kunde blifva gemena
sam för lån i allmänhet, utan endast skulle för
de intecknade begagnas, hemställer jag om der.
Uti vore någon rättvisa; och om en sådan olikhet
ens Vore med ordning öfverensstämmande»
För min enskilda del anser jag ock bevill"
hings-afgift af Cassör, anslagna till Fromma Stiftelser
Och SparBankar, vara alldeles otillbörlig.
Hvad SparBankarne angår, så år denna afgift
hästan omöjlig att Utgöra, i anseende till den
invecklade räkenskap som sådant skulle medföra
> och beträffande de fromma Stiftelserna ,
åter högst obillig. Då inkomsten hel och hållen
år påräknad till afsedda ändamål, och icke
medgifver någon minskning, så vida ej de personer,
som al Stiftelsen njuta underhåll, skola
deraf i större eller mindre nion gå i mistning.
Deremot ser jag icke något hinder att af andra
publika Cassör och jemväl af sjelfva Banken taga
bevillning; men jag hemställer dock, i afseende
på Banken , hvartill detta egenteligen skall tjena,
då Bankens vinst i alla fall år till Statens disposition.
Herr Ehrenborg, Casperi anförde skrif*
teligen:
(Se Bilagan N:o 5>) v
Ben IS Maji J. ni.
S23
Hvarefter Herr Ehrenborg. mundteligen til-^
lade: Jag anhåller äfven att få åberopa hvad
jag nu anfört såsom svar på hvad Herr von
Qvanten nyss yttrade. Han Ilar, efter hvad jag
kunnat fatta, ansett det vara enahanda om Minimi-tabellen
finnes eller icke, emedan Riksens
Ständer, efter hans öfvertygelse, borde bestämma
en viss summa att af jordbruket utgå. Jag
år åter af en annan tanka, den nemligen, att
Bevillning så väl af jordbruk, som andra näringar
måste utgöras efter de grunder, Riksens
Ständer fastställa, och att om någon brist i bevillnings-summan
skulle yppas, och denna måste
fyllas genom förhöjning, samma förhöjning bör
drabba, icke blott jordbruket, utan ock all öfrig
rörelse och inkomst.
I anledning af Herr Montgommeries anmärkningar,
hvilka till en del åro af Grefve
Lagerbjelke vederlagde, vill jag blott, till svar
å påståendet, att utskyldernes närvarande ojemna
fördelning skall vara orsaken till landets betryck,
nämna, att om förhållandet år sådant i
afseende på de många andra onera och prestationer
som åligga jordbruket, hvarom jag dock
ej eller år fullkomligen öfyertygad, inträffar det
åtminstone icke på bevillningen, öfver hvars
fördelning någon klagan, mig vetterligen ej försports,
hålst denna fördelning år föga betungande
för den jordbrukande. Den princip 1818
års bevillnings-stadga innefattar om synbar jor~
mågenhets beskattande, år icke så skiljaktig
från den i 1810 års antagne i afseende på synålar
eller behållen inkomst. Den synbara för*
Den i i Maji J, m,
mögenlietens värde skall beräknas efter deil inkomst
ägaren anses hafva. Denna /fcommer ock
i betraktande vid de köpslut, som antagas till
grund för taxeringen. Jag tror således, att mindre
afvikelse skett ifrån den förra grundsattsen,
an ifrån beräkningssättet. Det är väl sant att
när afkastningen det ena året är olika mot det
andra, deraf måste uppstå eu ömsom lindrigare,
ömsom drygare beskattning ; men detta förhållande
skall dock i det hela jernnäs och bör således
icke leda till rubbning af sjelfva principen.
Då jag förmodar att BevillningsUtskottets
förslag blifver återremitteradt, vill jag ej längre
trötta Ridderskapet och Adela.
Friherre Cederström: I afseende på frågan
om behofvet af Minimi-tabelien utber jag mig
att få tillägga, det jag, lika med Friherre Wranget
tror det finnas ett correctif, som kunde göra
närvarande tabell öfverflödig, nemligen, om
då BevillningsUtskottet uppgåfve grunrlerne för
bestämmandet af hqmmans-värdet och bevillningens
utgörande, den ordning faststäldes, att sej
dan Taxeringen efter dessa grunder vöre gjord,
och inkomsten af Tull, ChartaSigillata och Postverket
m. in. blifvit från totala bevillnings-be*
hofvet afdragen, återstoden af Riksens Ständers
Fullmäktige i Banken och RiksgäldsContoiret dividerades
i Rikets uppskättnings-värde, för att
bestämma procenten. Den summa som erfordrades,
' skulle derigenom ovillkorligen vara att
tillgå, men inga öfverskott, likasom ingen brist
möjlig. Och om då tilläfventyrs Tull-medlen,
jemte
Ven 12 Maji f. m'.
jemte Öfrige stående inkomst-titlarj tinder kommande
år lemnade större afkastning, än man
påräknat, blefve procenten naturligtvis nedsatt
till hvad den i förhållande härtill borde vara.
Herr Grefven och Landt MarJkalken hem-,
ställde, om Ridderskapet och Adeln ansåg, de
vid BevillningsUtskottets Betänkande gjorde an«
märkningar, hindra detsammas antagande samt
på sådan grund behagade Betänkandet, jemte
anmärkningarne till Utskottet återförvisa.
Ropades Ja.
Högloflige Ridderskapet och Adela åtskiljdes
klockan half till 4 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. jf. Lagerheim*
Ridd, o. Ad, Prs IV. Rand. i5.
%
9*
426
Den j2 Maji e, m,,
Måndagen den 12 Maji.
Plenum klockan half till 6 eftermiddagen.
Föredrogos å nyo och remitterades till
LagUtskottet t
Kongl. Maj:ts den 2 x sistledne Mars aflåtne
samt den 7 dennes eftermiddagen på bordet
lagde Nådiga Propositioner till Riksens Ständer:
1:0 Angående föreslagen förändring af 1
Cap. 1 och 10 §. §. RättegångsBalken, i frågan
om val af Nämndemän samt extra Nämndemäns
tillkallande.
2:0 Angående tiden för bevakande af mål
sorn i HofRätten öfver Skåne och Blekinge göras
anhängige, eller derifrån till Kongl. Maj:t i
underdånighet fullföljas.
Föredrogs å nyo Kongl. Maj:ts den 10 sistledne
April aflåtne samt den 7 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Nådiga Skrifvelse till
Riksens Ständer, med öfverlemnande af Förordningen
den 12 Februarii 1820 emot Lurendrägeri
och Tullförsnillning, uti hvad angår de derstädes
stadgade straff och ansvar.
Herr von Hartmansdorffj August: Uti
den ifrågavarande Nådiga Skrifyel§en? är det
Den 12 Maji et ni.
327
öfverlemnadt åt Riksens Ständer att yttra sig
öfver de straff, som blifvit påbudne i Luren-^
drägeriFörordningen af den 12 Februarii 1820;
men det är ej taladt om enahanda pröfning af
de lika beskaffade straff, som äro ålagda genom
SeglationsOrdningen af samma dag. De äro
dock lika hårda som de förra. Således stadgas:
i 2 §. af sistnämnde Förordning, att med Fartyg
under i5 lästers drägt, ej får utföras andra,
än Rikets egna producter, eller införas andra
än de där alstras på inlastnings-orten, vid vite
af 5oo R:drs böter, samt förlust af Skepp och
Gods. I 5 §. förordnas att Skeppare som tager
annan än utstakad farled skall böta 5oo R:dr,
eller arbeta 9 månader på Kronans Fästning.
För öfrigt tillämpas i vissa fall både på Skeppare
och Lotsar de emot Lurendrägeri och
Tullförsnillning stadgade straff. Också hafva vi
nyligen i Tidningarne sett exempel på huru
olyckligt det gått med en Skeppare vid namn
Schalien , som utifrån infört varor till Dalmar
på för litet fartyg; och jag har hört, att en
Lots, för någon seglations-förbrytelse skall sitta
på Waxholms Fästning. Jag underställer derföre
Hogloflige Ridderskapet och Adeln om icke
en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t borde
afgifvas med anhållan, att straffen i Seglations—
Ordningen, hvilka äro af nästan lika beskaffenhet
med dem som åläggas af LurendräjeriFörordningen,
måtte äfvenledes blifva underkastade
enahanda granskning af Ridderskapet och Adeln.
Hans Exellencc Herr Grefve Mörner, Adolph
Göran: Jag måtte säga, att jag trodde Segla
-
x.
228 De>l Maji e. m,
tionsOrdningen redan vara öfverlemnad på samma
gång som LurendräjeriFörordningen. Jag har
nu hört, att den icke lärer vara det, och kan
icke förklara orsaken dertill; men jag tror att
Ridderskapet och Adeln har att vänta den med
det första. Någon underdånig skrifvelse i detta
amne, torde således icke vara af nöden.
Herr von Hartmansdorff: Jag har i dag
enskilt frågat den Embetsman, som contrasignerat
Kongl. Maj;ts Skrifvelse om LurendrejeriFörordningen,
huruvida SeglationsOrdningen ej
vöre i samma ändamål till förväntandes. Men han
sade sig ingenting derom veld och derföre har
jag gjort denna hemställan.
#>
Herr Grefven och LandtMarjkalhen hemstälte,
att Kongl. Maj:ts Högstberörde Nådiga
Skrifvelse måtte till Lagutskottet remitteras;
hvilket bifölls.
Föredrogs å nyo och remitterades till;
Expeditions Utskottet:
Herr von Hartmansdorff, August, den 7
dennes eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
med förslag till controll derå, att Riksens Ständers
beslut må, vid hvarje Riksdag blifva till
Kongl. Maj:t expedierade.
/
Företogs till pröfning LagUtskottets den 8
sistledne April under N;o 36 afgifne samt den 7
Den 12 Maji e. m.
229
dennes eftermiddagen på bordet lagde Betänkande,
om ujpphäfvande af de Författningar sorn
hindra sak-ägares fria val af Rättegångsombud.
Herr Ehrenborg Casper, anförde skriftligen:
(Se Bilagan N;o 1).
Friherre Anckarsvärd, Carl Hendric, förenade
sig med Herr Ehrenborg, samt begärde
äfven återremiss af LagUtskottets Betänkande.
Herr von Hartmansdorff, August; Jag' instämmer
med Herr Ehrenborg så vida, att jag
önskar det den föreslagne ändringen måtte hvila
intill dess nya Lagförslaget varder antaget, eller
snarare, att den Lagförklaring, som Utskottet
föreslagit, ej måtte göras. Min Önskan är, att
Fullmäktigskap en ej måtte inskränkas blott till
dem, som hafva tagit Juridisk examen. Derigenom
skulle man lätt kunna föranleda till hvad
som handt i andra Länder, hvarest den gällande
Lagen icke, såsom hos oss utgått ur Folkets
sköte, utan den Romerska Lagen är rådande,
att nemligen ett advocatoriskt skrå uppkomme,
och med uteslutande af alla andra, bemäktigade
sig Rättegångarne. Det finnes länder, som
derpå visa bedröfliga exempel, isynnerhet om
sakdrifvarne förena sig till partiernes desto störs
re skada.
Herr Grefven och LandtMarskalken frå?
gade , om Ridderskapet och Adeln ansåg * LagUtskottets
Betänkande böra, i, anledning af de
goo Den 12 Maji e, m,
dervid nu gjorde anmärkningar, till Utskottet
återremitteras.
Ropades ffa.
Föredrogs å nyo LagUtskottets den 19 sistlidne
April, under N:o 4i afgifne, samt den 7 dennes
eftermiddagen på bordet lagde Betänkande
angående skärpning af Lagarne rörande tjenstledighet
för Domare.
Herr Ehrenborgh Casper, upplåste följande;
(Se Bilagan N:o 2.)
Herr von Hartmansdorff, August: Afven
i denna Herr Ehrenborgs framställning får jag
vördsamligen förena mig. Ibland bristerna i
EmbetsmannaCorpsen , år ej en af de ringaste
den mångd af tjenstledigheter och tillförordnade,
som åger rum. Det Serskildta Utskottet
då det kommer att yttra sig öfver StyrelseVerken
i allmänhet, lärer otvifvelaktigt utlåta sig
äfven öfver detta ämne. Men som det icke kan
ske hvad Domstolarne angår, emedan det tillhör
Lagutskottet; så instämmer jag i den önskan,
att Lagutskottet i detta afseende måtte utfinna
och föreslå någon verksam åtgärd. Den synes
mig så mycket mera nödig som HofRåtterna
sjelfva ofta till en del bestå af Adjungerade Ledamöter,
sorn ^konungens Högste Ombudsman,
hvilken skall tillse att Lagskipningen ordentligen
handhafvas, sjelf är tillförordnad, och som de
Den 12 Maji e. m.
231
hvilka hös Kongl. Maj:t föredraga JustitiseÄrender,
eller RevisionsSecreterarne merendels äfven
äro tillförordnade. Då följaktligen hela kedjan
af JuslitiseFörvaltningens myndigheter år så beskaffad,
ända upp till Thronen, så synes vara
hög tid att Riksens Ständer i underdånighet
anmäla behofvet af rättelse och deras önskan,
att den måtte vidtagas.
Uppå derefter af Herr Grefven och handtMarjkalken
gjord proposition, fann Ridderskapet
och Adeln för godt att LagUtskottets Betänkande,
i anledning af de dervid gjorde anmärkningar
till Utskottet återremittera.
Företogs till pröfning Lagutskottet den 5
6istledne April under N:o 43 afgifne samt den
rj dennes eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande,
angående rättighet för en hvar, att utan
behof af Allmän åklagare utföra talan emot
Domare för Embetsfel.
Herr Grefven och LanätMarJlialken gjorde
proposition till bifall af LagUtskottets ifrågavarande
Utlåtande; hvilken proposition med Ja
besvarades.
Herr Halman, hars Johan, upplåste
följande;
(Se Bilagan N.o 3.)
Friherre Anckarsvärd, Carl Hendric: Jag
hemställer huruvida en reservation, under form
232
Den 12 Maji e, mi
af reservation, hår kan framställas, då discussion
öfver ämnet ej varit förd, och om icke
snarare, då ingen tält hvarken för eller emot
saken, man må anse, att den värde talaren försummat
ögonblicket att framställa sin anmärkning
och att den heldre på sådant sått upptages,
än såsom en reservation.
Herr Dalman: Sedan beslutet blifvit tagit
har jag ej kunnat framföra min enskilta öfvertygelse,
på annat sått, ån under form af re-;
servation.
Friherre Anckarsvärd: Meningen har talat,
hvarken för eller emot saken, och jag hemställer
då till Herr Grefven och LandtMarskalken,
om det-icke skulle gå an, att anse beslutet
såsom icke fattadt.
Herr von Hartmansdorff, August: Hår
sättes i fråga huruvida någon mening borde yttras
emot hvad Herr Dalman anfört, eller huruvida
någon vore af samma öfvertygelse som
Utskottet. Derom torde ej behöfva talas, då
ingen mer ån Herr Dalman gjort invändningar
emot Betänkandet, och då flere Ja men inga Nej
hörts till svar på Herr LandtMarsfcalkens Propositioni
Likväl vill jag yttra, hvarföre jag anser
Utskottets Betänkande vara rigtigt. Det vore
må hända enligt med strängaste grundsatts, att
man borde få åtala sin Domare, når man ansåge
sig af honom orätt dömd. Men söm Domare
derigenom mera skulle blifva sysselsatte med
att värja sig sjelfve, ån att skydda andra och
pen 12 Maji e. m.
233
varda jåfviga till att emedlertid befatta sig med
afgörandet af åklagarens öfriga mål, så år det
vål nödigt att den, som anser sig af Domaren
förfördelad bör genom allmän åklagare, söka
upprättelse. Denna utväg skulle kanske icke
vara tillfredsställande om det blott funnes en
åklagare på Regeringens sida; åtminstone har
jag i tryckte skrifter sett såttas i fråga, om Hög-*
ste Domstolen kan granska JustitiaeCanzIerens
åtgärder och ålägga honom åtal, som han icke
velat åtaga sig. Men då Riksens Ständer äga
en egen Ombudsman, hvars bibehållande beror
på folkets förtroende, så synes tillfredsställande
säkerhet finnas för den enskildte, att, når han
tror sig förorättad, kunna vånda sig till Justitiaa
Ombudsmannen* Skulle denne vägra sitt biträde,
så år det troligt att klagan icke förtjenade
afseende; och om han gjorde det utan skål, så
skulle Riksens Ständer visserligen icke lemna
det utan anmärkning och påföljd. Jag tror således
att man utan fara kan låta förblifva vid
hvad nu i detta afseende finnes stadgadt.
Friherre Anckarswårcl: Jag anser mig icke
kunna eller böra ingå uti någon fortsättning af
discussionen , förr ån Herr Grefven och LandtMarskalken
förklarat, om Han tillåter discussion
eller icke. Jag anser möjligt att genom det
föregående beslut redan år fattadt, ehuru omotiveradt.
Min hemställan år blott huruvida Herr
Dalmans anmärkning bör anses såsom en reservation
eller såsom en anmärkning, hvilken för
sent blifvit anförd.
2 35
Den 12 Maji c, m.
Herr Grefven och LandtMarjkalken förklarade
, att om Herr Dalman önskat någon ändring
i LagUtskottets Betänkande, hade han helt
visst förut, framställt sitt yttrande, då Ridderskapet
och Adeln, äfven haft tillfälle att pröfva
om det samma bordt föranleda till återremiss
eller icke; men Herr Dalman hade icke förr ån
efter det Ridderskapet och Adeln redan fattat
sitt beslut, upplåst sin reservation; hvilket, efter
Herr Landt Marjkalkem omdöme, ingalunda kunde
honom förvägras. I afseende åter å sjelfva saken,
så enär Ridderskapet och Adeln derutinnan
tagit sitt beslut, ansåg Herr Grefven och
Landt Marjkalken dervid böra förblifva.
Föredrogs å nyo och bifölls Allmänna Besvärs-
och OeconomieUtskottets den 8 sistledne
April under N:o 55 afgifne, samt den 7 dennes
eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande, i anledning
af väckt fråga om de så kallade planpenningarnas
utgörande.
Företogs till pröfning Allmänna Besvårsoch
OeconomieUtskottets den l4 sistledne April
under N;o 5f3 afgifne saint den 7 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Betänkande, angående
låmpeligaste tiden till Allmänna vågarnes grusning.
Grefve Mörner, Carl Stellan: För min
del kan jag ej antaga den Öfvertygelse, att våglagningen
om hösten år förmonligare ån om
Den 12 Maji e. m, 2 35
sommaren. Det år möjligt att förhållandet kan
vara sådant på vissa ställen, men i den ort jag
bor, år förhållandet tvertom. Sommartiden år
bäst för Kronobergs Län. Jag yrkar således att
Betänkandet ej måtte nu antagas, utan återre*
mitteras till närmare skärskådande.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner \
Adolph Goran: Jag vill endast hemställa, om
icke Utskottets Betänkande kunde rent af afslås.
Den Författning som, i anledning Riksens
Ständers önskan vid sista Riksdag, blef
utfärdad, innehåller i allmänhet att vågarne skola
lagas om sommaren; men den medgifver äfven,
att för hvarje Landsort, överenskommelser
få ske efter localen, om den tjenligaste tiden.
Når förhållandet år sådant, tyckes ändamålet
vara vunnit utan någon ny Författning,
och skål icke vara att göra någon ny proposition.
Herr Ehrenborgh Casper: Det förhåller
sig visserligen så som Hans Exellence Grefve
Mörner har yttrat, att sista Författningen i detta
ämne lemnar rättighet att ingå öfverenskommelser
om vågarnes lagning på en annan tid än
sommaren, men likväl år det ej på alla orter
som menigheten år benägen att ingå sådane,
ehuru de kunna vara låmpelige för vågarne.
Det har nemligen funnits våghållnings-skyldige,
som mera gjort afseende på fördelen af lättheten
att laga vägarne, ån på vågarnes bestånd,
och som funnit att om sommaren, då bristerne
icke så lått kunna upptäckas, de lättare korn.
Den 12 Maji e, mi
mit ifrån väghållningen, ån om vår och höst,
då bristerne åro mera synbara. Derföre har
Utskottet, då fråga härom blifvit våckt, trott
sig icke böra undanhålla sin öfvertygelse, att
i allmänhet hösten år den låmpeligaste tiden för
våglagningar. De skål som derföre i Utskottets
betänkande blifvit anförde, har jag ånnu ej
hört vederlagde. Det tyckes vara påtagligt att,
då våglagningen i Junii månad verkstålles, vågen
blir hård och tung om grofve åmnen påföras,
och att om lösare åmnen nyttjas, de damma
borrt; deremot, om lagningen sker höstetiden,
packas de ihop och förena sig med den gamla
vågen. Utskottet har anmärkt, att endast i de
Norra delarne af Riket, dår vågarneom hösten
åro snöbetåckte och i den södra, dår de åro
alltför blöta, sommartiden kan vara låmpelig;
men då den deremot för den största delen af
Riket vore olåmpelig, har Utskottet trott, att
undantagen borde gälla för de färre Provincerne
och att sjelfva stadgandet borde vara lämpadt
efter den större delen. I öfrigt har nu
varande Förordning den olägenhet, att äfven dår
hösten vore låmpelig till väglagning sådant ej kan
stadgas, om icke öfverenskommelse derom sker
med de våglagnings-skyldige. Skulle åter, på
sått Herr Hulberg föreslagit, pröfningen deraf
lemnäs åt Konungens Befallningshafvande,
har jag visst icke något deremot; men då väg.
hållningen år en allmän, och ej enskilt sak, sy.
nes den ej böra bero endast af en Embetsmans
godtyckliga pröfning.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hindric; Jag
Den 12 Maji e. m.
kan ej annat än till alla delar förena mig med
Herr Grefve Mörner deruti, att Utskottets Betänkande
bör alldeles förkastas på den grund
lian angifvit, att hvarje ort, efter nu gällande
Författning äger öfverenskomma om lämpligaste
tiden till väglagning. Jag kan ej med
Herr Ehrenborg instämma uti den tanke, att
hvar ort icke skulle kunna inse och öfverenskomma
om den lämpligaste tiden. Då i Sverige
våglagningen år ett så betydligt onus för hemmans-ågare,
så tror jag att man icke blott bör
fästa afseende på den högsta möjliga fullkorn-:
lighet af vågen, utan ock på jordbrukarens förmåga
att kunna bidraga tili det åsyftade ändamålet!
Då olikheterne i localen hos oss åro
så stora, att det år omöjligt bestämma något
som utan undantag blir passande från Torneå
till Ystad, så tror jag den Författning vara låmpH
ligast ock bäst, som åt hvarje ort öfverlemnar
att bestämma hvad för densamma år tjenligast.
Jag torde endast få åberopa förhållandet i
Stockholms Lån. Hår finnes de som hafva 7
mil till våglagningen, som måste passera vikar
fara från öar, för att fullgöra detta onus. Om
nu våglagningen, utsåttes till hösten, blir det
för dem omöjligt att fullgöra den. Ty de kunna
ej köra gruset utan om vintern , och sedan
utskölla det om Våren eller Sommaren. Således
anser jag Hösten icke vara lämplig. Jag
inser visserligen att vågarne om Hösten åro
mest inpracticabla och då behöfva mest lagas;
men jag tror och att det då för våglagarne blir
svårast att tillfredsställa fordringarne, och vid
vågsynerne undvika betydliga chicaner, hvilka
23^
Den 12 Maji c. m.
icke kunna göras om Sommaren; man kan i alla
fall äfven då se huru vågarne böra lagas. Om
de sommartiden åro uti.fuligodt stånd, så får
man göra mindre afseende uppå om de höstetiden
icke skulle vara så goda. På denna grund
förenar jag mig i begäran om förkastande af
Utskottets Betänkande.
Grefve, tiora Platen, Baltzar Bogislans :
Då fråga år om en så vigtig oeconomisk omständighet,
som coinmunicationer beroende af
goda vågar, så år dessas underhållande ett ämne
som med varsamhet bör behandlas; men jag
kan ej neka att då man ser de olika förhållanden
som i anseende till detta onus äga rum
uti vårt land, så måste man låta dem ingå uti
consideration vid frågans betraktande. Icke blott
vågens beskaffenhet öfver hård eller sank mark,
tillgången på, materien till vågarnes lagning, afståndet
för deras transporterande, och sådane
saker, utan äfven orternes olika handteringar ,
hvarigenom somliga hafva brottom Sommaren,
andre om hösten eller våren, måste tagas i betraktande,
men kunna ej förutses uti en allmän
Förordning. Då man nu har en viss tid utsatt ,
men denna kan jemkas genom överenskommelser
som inom Lånen kunna träffas, synes mig
allt vara uppfyldt som kan fordras och derföre
instämmer jag med Hans Excellence Herr Grefve
Mörner uti begäran om afslag å betänkandet.
Friherre Cederström., Jacobi Det har visst
icke undfallit Utskottets uppmärksamhet det besvär
sorn Landtmannen måste vidkännas i och
Den 12 Maji f m.
239
för vågarnes underhållande, men man bör icke
heller förgäta att vågarne då de åndamåls-enligt
underhållas, just derigenom kosta mindre, ån
om de vårdslöst lagas. I denna öfvertygelse
och då vågarne mer vinna genom grusning om
hösten, ån om sommaren, har Utskottet tillstyrkt
denna tid och att, om locala förhållanden för
något särskildt ställe sådant fordra, öfverenskommelser
då må kunna göras. Jag får fästa uppmärksamhet
deruppå att då den nu gällande Författningen
bestämt Sommaren och blott genom
överenskommelser en annan tid kan utsättas ,
så har allmänheten derigenom fått tillfälle att
såga Nej dertill, äfven i de trakter dår en annan
årstid för våggrusningen år nödig och man
får således hålla sig vid Sommaren. Derigenom
försämras åter vågarne till allmogens stora tunga.
Jag talar nu ej i afseende på det mig i nåder
anförtrodde Lån, ty der har Allmogen enhälligt
öfverenskommit, att våggrusningen skall
ske emellan den i och iö October; men jag
talar i öfverensståmmelsé med dem som uti Utskottet
yrkat förändringen, I afseende på grusets
framkörande år det ingenting som hindrar
att det ju kan %ke om vintren; det kan sedan
ligga öfver Sommaren, och spridas om hösten.
Om Sommaren kan ej så mycket grus spridas
som om hösten, så framt icke vågarna skola
blifva tunga och svåra. På dessa skål har Utskottet
tillstyrkt den uti Betänkandet förslagne
förändring.
Grefve Mörner, Carl Stellan-. De som
passerat de Smålånska Lånen torde hafva funnit
24o Ben 12 Maji e. m,
att väghållningen dår, ej blifvit försummad. Likväl
nyttjas endast Sommaren till vågarnes grusning,
och om någon annan termin utsattes, skulle
den blifva ganska betungande. Jag tror , att
om frågan afgöres såsom Grefve von Platen, Hans
Exellence Grefve Mörner och Friherre Anckarsvärd
yrkat, alla skolat blifva belåtne.
Herr Tham, Wollrath: Lika med Grefve
Mörner, Friherre Anckarsvärd, och Grefve von
Platen tror jag, att frågan om våghållnings-skyldighet
år fullkomligen local och att ingen Författning
i detta ämne kan blifva passande för
alla Orter. Jag torde få åberopa efif del af
Örebro Lån, der vågfyllningen framköres om
vintren och utbredes om våren; ingenstädes har
jag sett båttre vågar ån dår. Deremot har jag
i Skaraborgs Lån sett huru genom påkörande
af grus på lervågar, under en våt höst desse
hafva blifvit sämre. På andra ställen finnes ej
grus på flere mils afstånd, så att vågarne måste
lagas med sönderstött Alunskiffer eller oduglig
sand på mylla. Jag har sjelf varit ute på sådane
vägar påfyllda om hösten, och jag höll på
att icke komma fram. Om man på sandvågar 4
kör lera om hösten- så blifva de odrägliga,
men sker det vårtiden mot torkan, så blifva
de goda. Jag lemnar derhän den theorie jag
har hört, att om påfyllningen sker flere höstar
å rad, vågarne då blifva bra, men jag tror det
vara båttre att bibehålla hvad tillförne blifvit
stadgadt och att det sålunda må blifva Landshöfdingarne
tillåtet att med Låneng innevånare
öfverens
-
Den 12 Maji e. m,
24i
öfverenskomma och afgöra hvilken tid sorti är
lämpligast. Jag anhåller om återremiss af Betänkandet.
Grefve von Schverin, Fredric Bogislaus'.
O.n dén vågbyggnads-skyldige jordbrukaren skulle
behöfva genom ÖeconomieUtskottet underrättas
otti hvad till hans nytta länder, så befarar jag
att gagnet sorti lofvar sig af nårings-friheten,
långe blir förgäfves att förvänta. Redan vid
sista Riksdag var denna fråga före och då yrkade
jag lika med Grefve Carl Stellan Mörner,
att det åt Landt höfdirigarne borde öfverlemnas,
att hvar inom sitt Lån öfverenskomma om den
tid sone till vågarnes lagning vore låmpeligast.
Jag har ansett den båsta tiden vara om Sommaren,
emedan vågarne då åro hårda. Våra
vågar åro mestadelen anlagde på högländt mark
de gå i Getternes spår och åro derföre ej kostsamma
att underhålla. Den lämpligaste tiden
att förbätrra vågarne år om sommaren , ty då
kunna de riktigt skötas, sanden utkrattas och
bråddarne afskoflas för att få rundningen. Detta
kan ej ske om hösten , då vågarne åro nästan
inpraeticable. Når grusning sker på det sätt ,
sorn åtskilliga Ledamöter nåmnt, att gruset framköres
om vintern och ligger öfver sommaren,
så bildar sig gropar vid högarne, och å många
ställen blir det så trångt att man kanske på
löo alnars sträcka, icke kan köra om hvarandra.
Skall det finnas en allmän termin för vågförbåttringen,
så tror jag att Sommaren är lårnp
Ridd.
o. Ad. Frat IV. Band. 16
Den 12 Mafi e, m.
ligast; men det hindrar icke Konungens Befallningshafvande,
om vågarne på andra tider åio
felaktige, att ålägga de väglagningsskyldige att
sätta dem i stånd. Hvad dammet beträffar, år
det en obetydlig omständighet; deremot kan om
Sommaren det större gruset bortkrattas, livilket
ej kan ske 0111 Hösten, ty det later icke
kratta sig när vågen år mjuk. Af desse skål
instämmer jag med Grefve Mörner uti afslag å
Betänkandet.
Herr Grefven och Län dt Marjk a Ilen frågade
, om Ridderskapet och Adeln ansåg OeconorniUtskottets
Betänkande böra, i anledning af
de dervid nu gjorde anmårkrlingar, till Utskottet
återremitteras.
Ropades Ja och Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och
LancltMarJkalken gjorde proposition till bifall
af OeconomiUtskottets Utlåtande:
Ropades äfven Ja och Nej.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarA
cilken hemställde, om Ridderskapet oell Adeln
behagade afslå berörde Utlåtande.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Herr Grefven och Landt Mar skalken förklarade,
att som, efter hvad han tyckt sig finna,
Ja öfverröstat Nej, sistnämnde proposition blifvit
af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Den ia Maji e. rn.
2^3
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
Qeconomie-Utskottets den 52g sistledne April
under N-.o 80 afgifne samt den 7 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Betänkande, rörande
yrkad befrielse för Gottlands hemmansägare,
att underhålla LastageBryggor vid de på Ön
varande landthamnar samt de för Tullbevakningen
inrättade såkallade StrandridareBostållen.
Grefve Mörner, Carl: Jag tror mig med
visshet kånna att en äldre handling finnes, som
förbinder Allmogen på Gottland att underhålla
den ifrågavarande Hamn- och Brobyggnaden vid
Wisby hamn och som berättigar Wisby Stad
att ensam disponera de afgifter, som erläggas i
och för Fartygens laddning och lossning. Till
denna handling har Utskottet icke haft tillgång
då betänkandet afgafs; men jag tror mig säkert
veta, att en Ledamot af BorgareStåndet fogat
anstalt om anskaffande af berörde handling och
anhåller derföre att Betänkandet måtte få hvila
intill dess den kan hinna ankomma.
Friherre Ceclerjtr6m} Jacob: Det var ej
Utskottet bekant, att någon sådan handling
fanns, som den nyssnämnde, oeh det är ånnn
icke uppdagadt om den verkeligen finnes; men
jag kan emedlertid vitsorda, att Riksdagsmannen
frän Wdsby, Herr Ehinger skrifvit för att
begära den. Jag hemställer således afven om
det icke kunde vara nyttigt, att låta Betänkandet
hvila på bordet till dess svar hinner ankommaj
på det att, i händelse ett sådant con
-
Den 12 Maji e. m.
tract finnes, det icke af Riksens Ständer måtte
blifva brutit.
Herr Grefven och Landt Mor skalken hemställde,
att då flere Ledamöter begärt, att Oeconotnie
Utskottets ifrågavarande Betänkande,
måtte ytterligare hvila på bordet, detsamma ock
kunde få derstädes tills vidare förblifva hvilande;
hvilket bifölls.
Företogs till pröfning Allmänna Besvårs
och
OeconomieUtskottets den 2g sistledne April
under N;o 81 afgifne samt den 7 dennes eftermiddagen
på bordet lagda Betänkande, rörande
yrkadt uppliåfvande af de stadganden, hvarigenom
böter föreskrifvas för dem, som förfallolöst
uteblifva från KronoUppbördsStåmmor och
de af RegementsSkrifvarne utsatte UppbördsMöten.
Grefve Gyllenborgi Johan Henning , hade
inlemnat ett Memorial , hvilket upplåstes, så
lydande:
(Se Bilagan N;o 4.)
Grefve Mörner, Carl Stellan: För den
Allmänna Ordningens bibehållande, åro visserligen
vitén vid många^ tillfällen oumgånglige,
men jag delar dock lika tanka med Grefve Gyllenborg,
att i denna fråga åro de öfverflödig?.
Vi känna huru Nationen i allmänhet gerna uppfyller
sina skyldigheter, och den som har till
-
Den 12 Maji c. m.
245
fälle betala sina Kronoutskylder, infinner sig
säkert vid UppbördSvStåmman; hvaremot de som
uteblifva, åro egenteligen af den fattigaste classen.
Hvarföre då ålägga dem vitén når de ej
inställa sig, endast i afsigt att hos Uppbördsmannen
tillkännagifva, att de ej kunna erlägga
skatten. De straffas nog , enär den försumliga
undergår pantning; att derjemte plikta 12 sk.,
iifgör således 2;ne serskilta straff för ett och
samma brott, som aldrig bör utgöra Lagens
esprit. Jag tillstår det vara af känsla för den
fattiga, jag nu talat mot betänkandet, emedan
jag sistledit år var satt i nödvändighet att pliktfälla
öfver iooo:de tiggare, och sådant skulle
utan ändamål inträffa ofta, om ej den nu gällande
Författningen i frågan upphör. Af denna
anledning anhåller jag att Utskottets Betänkande
måtte återremitteras.
Grefve Lagerbjelke, Axel-. I det nu upplåste
Betänkandet, har OeconomieUtskottf t äfven
upptagit ett. Memorial af Riksdagsmannen
Berg, angående upphåfvande af de böter som,
enligt BevillningsFörordningen , åläggas för uteblifvande
från andra Uppbördsstämman; men då
detta Memorial jemväl blifvit till BevillningsUtskottet
remitteradt, hvilket sednare redan företagit
målet till Öfverläggning; så får jag anhålla
om återrerniss af OcconomielJtskottets Betänkande,
på det båda Utskotten måtte komma i
tillfälle, att med gemensamt Utlåtande häröfver
inkomma.
Friherre Cederström, Jacob: Det. är en för
246
Den 1Maji e. m.
OeconomieUtskottet alldeles okänd sak, att denna'
fråga äfven blifvit till BeviilningsUtskottet
remitterad. Hvad åter det beträffar, att i BevillningsFÖrorddningen
det ifrågavarande stadgandet
skulle intagas, anser jag sådant vara öfverflödigt,
då det finnes uti en allmän Författning;
jag tror det vara nog,, att denna åberopas. I
afseende på hvad Grefve Mörner yttrat rörande
sjelfva saken, får jag fästa uppmärksamhet
ten derpå, att Utskottet just begärt att böterne
måtte upphåfvas för dem, som ej äga tillgång
att utgöra KronoSkatter, och att följaktligen
förhållandet år sådant att tiggare ej kunna
åläggas böter; men efter hvad Grefve Lagerbjelke
yttrat, har jag visserligen ingenting
emot, att Betänkandet återremitteras, för atå
gemensamt med BevillningsUtskottet bearbetas.
Herr Tham , Wollrath■ Jag anhåller endast
att få uppläsa sjelfva Författningen, helst
jag tror att Riksens Ständer äga lika rått -att i
denna fråga kunna utsätta vite, som de kunna
göra det i afseende på Mantalsskrifningarne.
Författningen lyder sålunda: "Den skattskyldige,
som vid Andra Uppbördsst amman sig
ej inställer, och om han icke mäktar till störreeller
mindre del sine utskylder afbörda, sådant
personligen eller genom Ombud icke anmäler,
vare underkastad den påf öljd, som
UppbördsFörfatlningarne stadga. Det år för
underlåten anmälan, att de icke kunna betala,
som de blifva plikt fällde. Siånderne hafva åberopat
UppbÖrdsFörfattningarna, men ei derföre
frånsagt sig rättigheten att stifta Lagen, Jag
Den 12 Maji e. m.
anser derföre denna fråga höra till Bevillningsutskottet
; ehuru detta Utskott visserligen ej lärer
vara angeläget, att nied densamma öka sina
ej obetydliga göromål.
Herr Grefven och LandtMarJkalkcn hemställde,
om Ridderskapet och Adelil ansåg OeconomieUtskottets
Betänkande böra, i anledning
af de dervid nu gjorde anmärkningar, till Utskottet
återremitteras.
Ropades Ja.
Föredrogs å nyo och bifölls StatsUtskottets
den 5 dennes under N:o i3g afgifne samt
den 7 derpå följde eftermiddagen på bordet lagde
Utlåtande, om rättighet för Åboer, ä de till
Upsala Academie donerade, äfvensom på Preste-,
Klockare-, Annex- och MensalHemman , att lösa
dem till skatte , m. m.
Företogs till pröfning StatsUtskottets den
5 dennes under N:o i4o afgifne samt den 7
derpå följde eftermiddagen pä bordet lagde Betänkande
, angående bidrag af Staten till PensionsCassa-inråttningen
för Civile Embets- och
Tjenstemän.
Grefve Mörner, Carl Stellan: Om jag ej
fattat StatsUtskottets Betänkande oriktigt, så
löreslås deruti att Landihöfdingar icke intagas
?48
Den 12 Maji q. m.
i den nya PensionsRegleringen. Dess.-» Embetsman
hafva dock från längre tider varit berättigade, att
yid 70, års ålder få åtnjuta hein lönen, oell vid
sista Riksdagen gjordes den förändring att i dess
ställe en Pension bestämdes, svärande emot de
löner StatsSecreterarne inmhafva, det vill såga
twgefår 5 å 4ooo R:dr. Efter Utskottets Betänkande
yisar det sig soni Lanshöfdingarne nu
voro helt och hållit uteslutne, derföre att de
kunna blifva sine tjenster förlustige utan dom
och ransakning. Troligen har det icke varit
Utskottets mening att sålunda gifva tvenne slag
på en gång. Jag yrkar fördenskull att Utskottet
måtte upplysa råtta förhållandet, i anledning
hvaraf jag får anhålla om Herr Grefvens
Och LandtMarskalkens proposition på återremiss,
af Utskottets betänkande.
Friherre aj Nordin, Carl Johan; StatsUtskottet
har. i sitt Betänkande, i afseende på
det Reglementariska endast framställt, hyad Commiltéens
förslag innehåller, af orsak ati Utskottet
icke, med anledning af Remissen, ansett
sjg dermed böra taga någon närmare befattning;
men hvad åter penninge-ansiagen rörer, har
Utskottet trott, det tillhöra dess handläggning
Och i följd deraf, föreslagit några ändringar emot
hvad af Committerade var frarnståidt I den af
Grefve Mörner nu gjorde' anmärkning instämmer
jag för öfrigt, emedan Utskottets Betänkande
icke upptager huru det skall förhålla sig
med innehafvare af såkallade förtroende-}jenster;
och då det år af vigt, att äfven detta blifver
nen 12 Maji e. m.
bestämdt uttryckt, förenar jag mig ock i begå,
rån, om återremiss.
Herr von Hartmansdorff, August’. I Utskottets
Betänkande står omtaiadt, såsom ett förslag
af Cornitcen, att innehafvare af förtroendesErnheten
icke skulle deltaga uti Pensionslnrättningen
för civila Emhetsmån, förmodeligen på
den grund, att till sådane Embeten kunna omedelbart
komma personer som ej förut varit i
civil våg anställde, och som följakteligen icke
öt Cassan lemnat några föregående bidrag. Eu
annan orsak torde vara den, att dessa Embetsmin
kunna godtydligt afsåttas och att således
förlust kan uppkomma för dem, om de oförmodadt
skiljas vid Embetet, eller för Cassan,
om hon skulle görn återbetalning af deras redan
emottagna bidrag. Men som 35 §. RegeringsFormen
uppräknar äfven ringare Embetsmån,
såsom de der åro anställde vid Konungens
Cabinett och de Utrikes Beskickningarne, så
tror jag, att denna föreskrift är desto mera obillig,
som de godtyckligt afsåttliga bäst behöfva
någon säkerhet om pension, att stadgandet synes
äfven vara nödigt, emedan ett sådant entledigande
sällan lärer komma ifråga. Jag vet
åtminstone intet exempel derpå efter vår nuvarande
Stats-författnings antagande-; och man bör
hoppas att sådane händelser alltid skola blifva
sålsynta. För öfrigt tror jag det höra till de
Reglementariske föreskriiterne att bestämma huru
med beräkningen af bidrag från förtroendes,
Embetsmån bör förhållas ej mindre ån för dem,
som ur Militairen eller Hofvet insättas i hög ro
Ven 12 Maji J. m,
civila Embeten. För dessas skull, böra väl icke
alla utestängas. Samma erinran gäller i afseende
på de Högste Embetsmånnens uteslutande
från Pensionslnråttningen. Det är vål oerhördt
uti alla länder, att såsom hår, StatsMinistrar,
StatsRåd och andra Rikets högre Embetsmin,
skola vara utan pensioner, då Kofveta
Embetsmån, till och med dess uppassare
erhålla sådane, utan afseende på om de uppnått
hög ålder, åro i behof eller icke. Om man
invänder att pensioner, så stora att de vore
passande efter de högste Embetsmånnens löner,
icke kunna lemnäs dem, så år det åtminstone
bättre att de få något ån intet, och man kan i
afseende på dem förfara såsom i Mibtairen,
hvarest FåltMarskalken icke får mera än Öfverste
pension, ehuru den förre år många grader
öfver den sednare. Således kunde de högste
civila Embetsmånnen åtnöja sig med motsvarande
civila pensioner, emedan det vore väl för
dem, att åtminstone hafva någon tillgång, om
de ej förmådde tjena till fyllda 70 år. MagasinsDirectionen
och dess betjening torde med
råtta vara utesluten från Pensionslnråttningen
emedan det år en tillfällig Embets-myndighet.
Men detta år ej förhållandet med Tullverket,
som följaktligen borde uti Inrättningen inbegripas,
emedan Tullen, såsom en vigtig uppbörd,
förmodligen städse qvarblifver och fordrar Embetsmål!.
Slutligen får i allmänhet anmärka, att
detta betänkande synes mig vara af den beskaffenhet,
och det inflytande på de civile Embetsmånnens
förhållanden, att jag skulle önska dess
meddelande åt särskildta Utskottet, innan Rik
-
Den 12 Maji e. m,
201
sens Ständer i detta ämne fatta deras beslut. Bristen
på pensioner för de civile Embetsmånnen år
en af orsakerne till de många olägenheter, som i
StyrelseVerken blifvit anmärkta. Derifrån hårleder
sig äfven till en de}, klagan öfver da
många tillförordnade Embetsmånnen. Regeringen
kan, då någon i hennes tjenst förbrukat
sina båsta krafter, icke vara nog hård att gifva
honom afsked utan pension på sin svaga ålderdom.
Men som tjensten likväl måste göras,
så återstår ej annat ån att dertill förordna extra
ordinarie personer. På sådant sått har man
till den grad antieiperat på framtiden, att mången
gör två k tre graders högre tjenst ån han
har lön för.
Herr Stråle, Nils Wilhelm: Såsom en ai
Ledamöterne uti Committéen, hvilken utarbetat
förslaget, får jag upplysa, att det aldrig varit fråga
om att för de nu i tjenst varande Embetsmån
upphäfva stadganden, hvarigenom de vid 70 års
ålder bibehållas vid sin lön såsom pension. Det
skulle alltid bero på alla dem som nu åro i
tjenst, huru vida de vilja ingå uti den nu förslagne
Pensions inrättningen. Således förblifva allanu
varande Landshöfdingar ovillkorligen uti deras
rättighet att erhålla den nu stadgande pension
vid 70 års ålder. Elvad angår framtiden
så har man trott, att Inrättningens fond ej kunde
blifva så betydlig att den kunde bära så stora
utgifter som pensioner för de högre Embefsmånnen;
väl borde de, som från början
af sin tjensteman na-bana deltagit i inrättningen,
få åtnjuta dess förmåner, men den som sedan
252
Den 12 Maji e. m.
inkomme, kunde man icke tillåta deltagande deruti
emedan så höga pensioner icke kunde anslås.
Detta har varit orsaken till uteslutande
af de högre Embetsmännen, men jag medgifver
att pensioner, behöfvas äfven för dem; likväl
icke för det närvarande, ty FÖrfattningarne innehålla
att de vid 70 års ålder få fortfara uti
åtnjutande af sin lön. Förtroende tjenster hafva
icke kunnat föreslås till deltagande uti PensionsInrättningen,
ty de kunna innehafvas på ganska
kort tid, och då skulle antingen en sådan Embetsman
förlora sitt bidrag till inrättningen,
eller ock få pension efter mycket korrt tids
deltagande. Hvad TullStaten angår, så borne
den kanske vara uppförd på Stat, och då få
deltaga i PendonsCasse-Inrättningen, men intill
dess en sådan förändring uti den närvarande
organisationen egt rum, att TullVerkets Tjenstemän
komma i samma förhållande sorn Rikets
öfrige ordinaire TjenstemannaCorps,'lärer det ej
kunna förenas med de antagne grunderne för
Inrättningen, att de skulle blifvaj delägare deruti.
Jag har ansett mig skyldig att upplysa detta
förhållande, och anhåller att, i händelse af
återremiss, mine anmärkningar måtte få åtlölja.
Herr Ribbing, Arved'. Jag har under uppläsningen
af StatsUtskottets Betänkande icke nied
visshet kunnat fatta att behofvet af Pensioner
för ålderstigne underdomare blifvit ibågkommit.
Då icke längesedan förevar Lagutskottet»
Betänkande , angående återuppliivande af För
-
Den 12 Maji f. m.
253
fattningarne emot beviljande af tjenstledighet för
Häradshöfdingar, ansåg jag mig, såsom Ledamot
af Högloflige Lagutskottet icke böra söka
lägga några hinder i vågen för den begårte återremissen;
men nu, i en fråga, som icke rör
min befattning i detta Utskott, torde tillåtas
mig anmärka, att deruti icke något sått vidtages,
genom pensioner eller annorledes att göra
det möjligt för ålderstigne Embetsmin att, utan
fara för sin härjning, skilja sig vid sine tjenster;
så tror jag att skärpningen af Författningarne
emot Extra Domares förordnande, hädanefter
blir lika fruktlöst, som sjelfva Författningarne
hittills, i vissa förhållanden varit det. Herr
Ehrenborg har särskilt nämnt medlersta delen
af Riket såsom egentligen utsatt för täta Domare-ombyten,
hvaraf följer, att det egenteligt
skulle vara GÖtha IIofRått, som häri felat. Jag
vill förbigå någon anmärkning, huruvida en en*
skildt Embetsmanna-Corps försummelse borde
föranleda till begäran om en Allmän Författning,
eller huruvida en påminnelse, till Svea
och Christianstads HofRätter borde äga rum,
för det Götha HofRått sig försummat; inen jag
anser att Götha HofRått ofta icke har kunnat
handla annorlunda, ån HofRålten gjort. Jag
hemställer huruvida gamla utsläpade Tjenstemän
böra tvingas, att mot sin vilja förrätta sitt Embete
och om Lagskipningen derpå vinner. Nu
år händelsen, att jemnf under Götha HofRått,
finnes för närvarande flere ålderstigne UnderDomare
och HofRåtten har redan allt för mycken
svårighet, ett iå desse gamle Domares tjenster
beslridde, för att ytterligare åläggas någre
*54
Den 12 Maji e, m.
nye. I det ämne, som nu är under öfverläggning,
torde, efter min tanka, medel böra sökas
, för att afhjelpa detta statu ejvo , som jag
fruktar Lagutskottet fåfängt lärer bemöda sig
att håfva.
Jag önskar ett noga öfvervägande och behjertande
af hvad anfördf blifvit och yrkar i förening
med Herr von Hartmansdorff återremiss.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Äfven jag tillstyrker
återremiss; men utber mig få göra några
anmärkningar vid Betänkandet och det som
blifvit yttradt i anledning deraf. Man har uteslutit
ifrån den föreslagne PensionsStaten dem,
som innehafva förtroende-poster, detta anser
jag vara orätt, de skäl , till uteslutandet sorn.
äro anförde, förekomma mig ej öfvertygande.
Man säger att högsta Pensions-summan 800 K:d .
är för liten för desse platsers innehafvare; jag
medgifver detta och önskar lifligt att tillgångarne
nu eller framdeles måtte medgifva en betydligare,
men anser deraf ej följa, att de nu
böra uteslutas. Dessutom har en FältMarskalk
ej rättighet till högre pension än Öfversten,
nemi. 500 R:dr och j5o om flan år svårt blesserad
och nödgas derföre taga afsked.
Man säger vidare, att förtroende posternes
innehafvare kunna när sorn helst afsattas, och
sålunda gå miste om så väl pension, som insättningarne.
Upplysningsvis får jag äfven nämna
att 58 §. i Reglementet för Arméens PensionsCassa
af den 30 Maji 1817 förbehåller
I
Den 12 Maji f. m. 2j5
Kongl. Majit rättigheten, att, antingen genast
<lå en förtroende-posts innehafvare enligt 55 §.
RegeringsFormen endtledigas, eller framdeles
tilläta honom att, genom fortfarande inbetalningar
till Cassan, bereda sig rätt till pension då
han hinner till den ålder sorn Reglementet utstakar
, och anser jag att hvad som i detta
hänseende går ann för KrigsBefälet äfven är
lämpligt för Civila Embetsinännen.
Beträffande den yttrade tanken, att en person
som blifvit skild från sin tjenst skulle återfå
hvad han till Cassan inbetalt; så anser jag
ett sådant stadgande alldeles oförenligt med den
blifvande inrättningens bestånd och får derföre
afstyrka densamma.
Slutligen får jag upplysningsvis nämna, att
Arméens PensionsGassa blott får | af de Wadstena
Krigsmanshus inkomster, sorn inflyta enligt
de före 1809 existerande inkomst-titlar;
samt att före 1817, de såkallade liggemånaderne
för Ofverste-beställningarne voro blott tvenne
, men att KrigsBefälet då öfverenskom att,
till förmån för PensionsCassan, äfven för desse
beställningar 4 liggemånader skulle äga rum,
hvilket ock vunnit Konungens stadfästelse. Om
den blifvande PensionsCassan för CivilStaterne
som billigt är, får uppbära begrafnings-hjelpen
. för dem som taga afsked förr än de äro till
pension berättigade; så förmodar jag att samma
rättvisa ej skall nekas de Militaire PensjonaCassorne.
a 56
Ben 12 Maji a, m.
Herr Ehrenborg, Casper: Det är i anledning
af Herr Ribbings yttrande, sorn jag anmält
mig. Det var oförmodadt att nu höra dis—
missionen fortsatt i ett ämne som jag trodde
redan vara återremitteradt. Men då man i anledning
af nu förevarande fråga, gjort anmärkning
vid hvad jag i afseende på Vicarier för
UnderDomare förut yttrat, får jig förklara»
att jag omnämnt medlerstä delen af Riket» der»
före att jag blott där, egenteligen känner förhållandet.
Att jag åter ifrat emot ett allmänt
missbruk kommer deraf, att jag i enskilt väg
hört öfverklagas att förhållandet annorstädes skall
vara detsamma. En part kan val klaga öfver
en orättvis D om, men han kan icke klaga öfver
Domarens oskicklighet. Jag är för öfrigt
färdig att så väl inför Herr Ribbing enskilt som
offenteligt ådagalägga och bevisa hvad jag anfört.
Jag tror lika med Herr Ribbing, att då
Häradshöfdingarne vid afskedstagande! ej erhålla
pensioner, de ej apnorlunda kunna hjelpas,
an genom förordnande af Vicarier; men detta
bör dock ej föranleda dertill att flere gånger
om året anförtro en sådan tjenst åt an en, än
en annan, och att snart sagt lemna den till dten
mestbjudande på entreprenad. För öfrigt önskar
jag på det högsta Häradshöfdingars upptagande
å Pensions-Stat.
Herr Ribbing, Arved: I afseende på hvad
Herr Ehrenborg nu sednast yttrat, får jag blott
anmärka, att ehvad de omtaldte olägenheterne
igenfinnas under Götha HofRätt, eller någon
annan
Den 12 Maji e. ml
annan, 5r förhållandet enahanda, i så måtto,
att svårigheter uppstå, för att få äldre Domare-tjenster
tillbörligen genom Vicarier bestridde.
De personer, sorn af HofRåtten förordnas
tagas oftast af betjeningen inom HofRåtten,
dår de hafva tjenster, som förbjuda en
längre frånvaro, och deritrån hårleder sig i betydlig
mohn det föränderliga i Domsagornes för-;
vältning. Jag har ansett mig skyldig upplysa
detta förhållande, på det skulden icke ensamt
måtte kastas på Domares begår att söka och
HofRåttens efterlåtenhet att medgifva Vicarie-'
ombyten.
Herr von Hartmansdorff: I anledning af
Herr Stråles anförande, får jag yttra, att jag
icke tror cjet vara lämpligt eller riktigt att vid
upprättande af en PensionsCassa, låta bero på
enskilta medlemmars godtycke, 'om de vilja ingå
i densamma, eller icke och i sednare fallet afvakta
de 70 åren. Jag anser en sådan frihet
skola hindra Inrättningens grundläggande, eller
upplösa den, om hon vore stadgad. Det år be-f
kant att i Arméens PensionsCassa år, med få
undantag, hvarje Officer ålagd att dertill bidraga
ehvad han icke åmnar tjena så långe, att hart
kan komma i åtnjutande af Pension eller ej.
Samma förhållande synes ock böra iakttagas inom
Civila Embetsmanna-Corpsen. Hvad beträffar
Tullpersonalens ostadiga belägenhet, så skulle
jag förmoda, att den tillika med alla andras,
som tjena på Constitutorialier, tages i betrak
Ridd.
o. Ad. Pr. IV, Band. 17.
Den 12 Maji e, m,
tande af Särskildta Utskottet, och framställes
till Riksens Högloflige Ständers bepröfvande i
sammanhang med öfriga till dess uppdrag hörande
ämnen. Det år möjligt att Utskottet då
föreslår allmänna tjenste-reglor, så vål för TullStaten
som för andre Embetsmin i samma belägenhet
och att derigenom kan förekommas den
olyckan för dem och Staten att de framgent
skulle blifva i ovisshet om pension. Jag får
således åberopa hvad jag redan sagdt om dem ,
och anhålla, att saken måtte blifva Särskildta
Utskottet meddelad.
Herr Grefven och Landt Mar/kalken frå-'
gade, om Ridderskapet och Adeln ansåg StaisUtskottets
Utlåtande böra, i anledning af de utaf
åtskillige Ledamöter dervid gjorde anmärkningar
till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarJkalken,
i anledning af Herr von Hartmansdorff^
ofvanberörde anhållan om communication af
StatsUtskottets ifrågavarande Utlåtande med Särskildta
Utskottet, förklarade, att då StatsUtskottet
enligt 45 §. i Riksdagsordningen, ägde
fullkomlig rättighet att, antingen af egen böjelse
eller på grund af Herr von Hartmansdorff
derom gjorde begäran, med Särskildta Utskottet,
om så nödigt skulle anses, sammanträda; fann
Herr Grefven och LandtMar skalken något meddelande
af ämnet från Ridderskapet och Adeln
till Särskildta Utskottet icke erfordras.
Herr Lefrén; Johan Pehr: Jag förenar
mig i elen önskan Herr von Hartmansdorff yttrat;
men tror att i händelse detta mål snart
återkommer, det kan till afgörande förekomma
förr ån Särskildta Utskottet hinner afgifva sitt
Betänkande. Derigenom vore ändamålet icke
vunnit, hvarföre det vore önskeligt om någon
åtgärd kunde lagligen vidtagas så att målet blifve
hvilande.
Herr Grefven och LandtMarskalken
erhindrade, att då ifrågavarande mål endast
blifvit till Stats-Utskottet öfverlemnadt, samt
enligt Riddderskapets och Adelns beslut nu
jemväl borde på grund af anmärkningar dit
återgå; ansåg Herr Grefven och LandtMarskulten,
någon vidare åtgärd dervid icke läm^
peligen kunna för närvarande af Ridderskapet
och Adeln lemnäs.
Upplåstes och lades på bordet följande från
nedannåmnde Utskott inkomne Memorial och
Utlåtanden;
Från ConstitutionsUtskotteti
Af den 2 dennes :
Nio c). Angående ett föreslaget tillägg i 4lde
Mom. i §. TryckfrihetsFörordningen.
✓ *
N;o 10. Rörande föreslaget upphåfvande af
8. Mom. 4. §. TryckfrihetsFörordningen.
s6a
Den 12 Maji e, m.
Af den 3 dennes t
N.o 11. Angående Förslag till en ändring
i 21 §. Riksdagsordningen.
N:o 12. Angående föreslaget tillägg i 79 §.
Riksdagsordningen.
N.o i3. Angående verkställd granskning af
JustitiseOrabudsmannens Diarier och Registratur;
Af den 10 dennes:
N:o i4. Med öfverlemnande af en uppgift
på godkände förslag till Grundlags-ånd-,
ringar.
Frän StatsUtskottet
rAf den 5 dennes:
N;o i45. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte yttrande öfver
Riksens Ständers! Revisorers Berättelse om
den år 1822 förrättade Revision af StatsVerkets
förvaltning och Räkenskaper åren i8igoch 1820.
Af den 9 dennes:
N:o i46. Öfver väckt motion om större
frihet i Järn-tillverkning och försäljning.
Af den 10 dennes:
N:o 147. I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Remiss uppå Grosshandlaren Weners underdåniga
ansökning om nedsättning af Arrendet
för Svartsjö Kungsgård.
Den 12 Maji e, m.
s6o
Af den 9 dennes:
N:o i48. I anledning af Kongl. Maj:ts Nå-;
diga Skrifvelse rörande Löfås SilfverVerk.
N:o i4g. Öfver våckt motion om nedsätta
ning utaf Controll-Ståmpel-afgiften å Metaller.
Från BancoUtskott&t.
Af den 6 dennes:
N:o ii. Om präglande af en Skådepenning,’
i anledning af H. K. H. Kronprinsens förestående
Biläger.
N:o 12. Angående tillökning dels i de för
Bankens Casseurer bestådde missråknings-penningar
och dels uti tvånne från längre tid tillbaka
för Extra befattningar anslagne arfvoden.
N:o i5. Om prägling af så kallade JubelRiksdaler
i enlighet med hvad förut blifvit
iakttagit.
Från Lagutskottet
Af deri 24 sistl. Mars:
N:o 25. I anledning af våckt motion att
alla så vål af Allmänna Lagen föranledde edgångar,
som andre uti serskildte Författningar
föreskrifne EdsFormulairer, må varda granskade
och rättade uti de delar, der felaktigheter kun-;
na förefinnas.
•>
Af den 5 sisledne April:
N;o 26, Öfver våckt motion angående ån
-
jG* Den J2 Maji e. m,
dring uti 3 och 4:de §. §. i si Cap. RåttegångsBalken.
N:o 44. Angående våckte frågor om ändring
uti 5o Cap. RättegångsBalken,
Af den io sistledne April:
N;o 45. Angående åtskillige föreslagne Lagförändringar
till minskande af kostnader och
besvär för Rätts-sökande vid Rättegångars ut«
förande.
Af den i4 siftledne April:
Njo 46. I anledning af väckt motion, om
upplifvande af Kongl. Senatens Bref den 23
3Nov. 1708,
Af den 19 siftledne April:
N:o 47. I anledning af våokt motion, angående
skyldighet för Håradshöfdingarne att vid
hvarje Tings-slut meddela Presterskapets Härads»
Rättens Beslut angående dem, som för begångna
förbrytelser blifvit tilltalade och sakfållde eller
under framtiden ställde, jemte Saköres-långd
Rxtracter öfver de Kyrkan och de Fattige tilli
dömde böter.
Från Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet,
Af den i4 sistl. April:
N=o 67. I anledning af våckte frågor ora
lämpeligaste tiden för Tjenstehjons flyttning.
Den 12 Maji c. m, 263
Af den 12 sistl. April:
N:o 58. Om förändring i skyldigheten att
utgöra Afrads- och Kronotionde Spannemålen,
samt andre på Hemmanen indelte Räntor.
N:o 5g. Angående KronoTionde-Spannemålens
utgörande till Stockholms och Malmö
Barnhus.
Af den 2g sistl. April:
N:o 82. I anledning af föreslagne medel
till befordrande af Gymnastiske öfningar.
Af den 3 dennes:
N:o 83. I anledning af våckte motioner,
rörande de i Riket vistande Judar.
Af den 29 sistl. April:
N:o 84. Rörande våckte motioner, i afseende
på ArbetsCommenderingar af Indeldte
Arméen.
Justerades följande:
Utdrag afgProtocoIIet hållet hos Högl.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm, förmiddagen
den 12 Maj i8a4.
S. D. Remitterades till
ExpeditionsUtskottet:
Grefve Hårds, Carl Gustaf, Memorial, in
-
1
264
Dén 12 Maji e. >n.
nefattande svar å Herr Hjertås, Gustaf, anmärkning
vid Utskottets, under N:o 43 afgifne samt den
5 dennes eftermiddagen återremitterade förslag till
Riksens Ständers underderdåniga Skrifvelse till
Kongl. Maj;t angående prestanda till Bruken af
åboerne å de Hemman, som Bruks-idkare till
Skatte inlöst. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Bevill'’
ningsUtskottets den 28 sistledne April afgifne
samt den 5 dennes förmiddagen på bordet lagde
Betänkande N:o 6, angående grunderne för den
blifvande Bevillningen; blef samma Betänkande,
i anledning af de utaf åtskilige Ledamöter dervid
gjorde anmärkningar, till Bevillningsutskottet
återremitterad t. Ut Supra.
Utdrag af Protocollet hållet hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm, eftermid*
dagen den 12 Maji 1823.
S. D. Remitterades till
Lagutskottet-.
1:0 Kongl. Maj:ts den 21 sistledne Mars
aflåtne samt den 7 dennes eftermiddagen på bordet
lagde Nådiga Proposition till Riksens Ständer,
angående föreslagen förändring af 1 Cap.
i och 10 §§. RåttegångsBalken, i frågan om
val af Nämndémän samt extra Nämndemäns till-i
kallande.
3:0 Kongl, Maj;ts den 21 §i§tledne Mars
Den 12 Maji e. m.
a65
aflåtne samt den y:de dennes eftermiddagen på
bordet lagda Nådiga Proposition till Riksens
Ständer, angående tiden lör bevakande af mål,
som i HofRätten öfver Skåne och Blekinge göras
anhängige, eller derifrån till Kongl. Maj:t i
underdånighet fullföljas.
3:o Kongl. Majits den 10 sistledne April
aflåtne samt den 7 dennes eftermiddagen på bordet
lagde Nådiga Skrifvelse till Riksens Ständer,
med öfverlämnande af Förordningen dea
12 Februarii 1820 emot Lurendrejeri och Tull.
försnillning uti hvad angår de derstädes stadgade
straff och ansvar. .
Expeditions Utskottet:
Herr von Flartmansdorff, August, den y:de
dennes eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
med förslag till Controll derå, att Riksens Ständers
beslut må vid hvarje Riksdag blifva till
Kongl. Majtt expedierade. Ut Supra.
S. D. Föredrogos å nyo och biföllos följande
från nedannåmnde Utskott inkomne samt
den
Utlåtanden;
Från StatsUtskottet:
N;o 109. Af den 5 dennes, om rättighet
för Åboer å de till Upsala Academie donerade
äfvensom på Preste, Klockare, Anexe och MenealHemmanj
att lösa dein till skatte m. 01,
266
Den 12 Maji e. m.
Från Lagutskottet:
N:o 45. Af den 5 sistledne April, angående
rättighet för en hvar, att utan behof af allmän
åklagare, utföra talan emot Domare för
embets-fel.
Från Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet:
N:o
55. Af den 8 sistledne April, i anledning
af väckt fråga om de såkallade planpenningarnes
utgörande. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Statsutskottets
den 3 dennes afgifne samt den 7
derpå följde eftermiddagen på bordet lagde Betänkande
N:o i4o, angående bidrag af Staten
till PensionsCassa-Inrättningen för Civile Embets-
och Tjenstemän , blef samma Betänkande
i anledning af de, utaf åtskilige Ledamöter dervid
gjorde anmärkningar till StatsUtskottet åter,
remitteradt. Ut Supra.
S. D. Föredrogos å nyo och återremitte.
rades, i anledning af dervid gjorde anmärkningar,
LagUtskottets den 8 och 19 sistledne April
afgifne samt den 7tde dennes eftermiddagen på
bordet lagde Betånkanden:
N:o 36. Om upphäfvande af de Författningar
, som hindra sakägares fria val af Rättegångsombud.
Den 12 Maji e, m.
26 7
N:o 4i. Angående skärpning af Lagarne,
rörande tjenstledighet för Domare. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottets den i4
sistledne April under N:a 56 afgifne samt den
7 dennes eftermiddagen på bordet lagde Betänkande,
angående lämpeligaste tiden till allmänna
vägarnes grusning; blef samma Betänkande af
Ridderskapet och Adeln afslagit. Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo och återremitterades
, i anledning af dervid gjorde anmärkningar,
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottets den
29 sistledne April under N:o 81 afgifne samt
den 7 dennes eftermiddagen på bordet lagde
Betänkande, rörande yrkadt upphäfvande af de
Stadganden, hvarigenom böter föreskrifvas för
dem, som förfallolöst uteblifva från Krono Uppbörds-stämmor
och de af RegementsSkrifvaro
utsatte Uppbörds-möten. Ut Supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 10 om aftonen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim,
2§g ®en 3-5 Maji f. mi
Thordagen den 15 Maji.
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Friherre von Duben, Carl: hade inlemnat
ett Memorial hvilket upplästes så lydande;
(Se Bilagan N:o 1.)
Remitterades till StatsUtskottet:
<
Företogs till pröfning StatsUtskottet den 3
dennes under N:o i4i afgifne samt den 7:de
derpå följde eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande,
om lön-besparingarne å Embets- och
iTjenstemäns aflöning.
Herr Treffenberg, Curry Gabriel: Uti Utskottets
Betänkande finnes ingenting upptagit
angående Pensioner för MilitairEnkor. Detta
bidrog likväl mycket till min motion. Jag anhåller
således om återremiss till Utskottet, med
begäran att Utskottet måtte yttra sig rörande
detta ämne.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag får
vördsamt hemställa, om det icke vöre bäst att
detta Betänkande hvilar till dess Ridderskapet
och Adeln fattat sitt beslut, i anledning a£ det
Betänkande Utskottet lofvat angående PensionsRegleringen
för Civilstaten, ty om delta Betan
-
Den i5 Maji c. m.
kande nu bifalles, och det andra ej antages \
saknar man allt tillfälle att reglera detta vigtiga
ärende. Jag anhåller derföre att Betänkandet
måtte få hvila.
Grefve Cronhjelm, Polycarpus: förenade
sig med Herr Cederschjöld.
Herr Grefven och LandtMarjkalken hemställde,
om icke StatsUtskottets utlåtande kunde
tills vidare ytterligare få hvila på 'bordet; hvilket
bifölls.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den 3 dennes
under N:o i4a afgifne samt den 7 derpå
följde eftermiddagen på bordet lagde Utjåtande
i anledning af gjord motion om Embets- och
Tjenstemäns behof, att innan 70 års ålder taga
afsked med oafkortadt åtnjutande af lönen.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: På samma
skäl jag nyss anlörde, anhåller jag att äfven
detta Betänkande måtte få hvila, intilldess
det allmänna Betänkandet om Pensions-regleringen
för Civilstaten hinner blifva afgjordt.
Herr Lefrén, Johan Pehr'. Jag är till
alla delar förekommen af Herr Cederschjöld,
och har ingenting .vidare att tillägga, utan in-:
stämmer i hans gjorde anhållan.
I
Herr Grefven och Landt Marskalken hem
-
S70
Ben i5 Maji f. m,
ställde, att äfven detta StatsUtskottets Utlåtande
måtte tills vidare ytterligare få hvila på
bordet j hvilket bifölls.
Herr Grefven och LandtMarJkalken, till—
kännagaf, att Herr von Ehrenheim, Reinhold
Fredric, och Herr Rappe, Carl, afsagt sig deras
rum, den förre i BevillningsUtskottet samt
den sednare, i Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet;
i anseende dertill att de måst för
enskilta angelägenheter från Riksdagen afresa.
Herr Grefven och, LandtMarskalken anmodade
Herrar Electorer, att innan nästa Plenum sammanträda
för att, efter bemälte Herrar, utvälja
nya Ledamöter i Bevillnings- och OeconomieUtskotten.
Föredrogs å nyo och bifölls StatsUtskottets
den 5 dennes under N:o 143 afgifne samt den
7 derpå följde eftermiddagen på bordet lagda
Utlåtande, om lindring i lnqvarterings-besväret
för Städerne i allmänhet samt särskildt för Götheborg,
Malmö, Warberg och Wadstena.
Då nu ånyo föredrogos ConstitutionsUtskotiets
den 5 dennes under N:o 11 och 12 aflåtne
samt den 12 derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde 2:ne Memorial, innefattande Förslag
till förändrade redactioner af 21 och 79 §. §.
Riksdagsordningen j fann Ridderskapet och Ådeln
Den i5 Maji f m,
27I
för godt, att uppå derom af Herr Grefven och
Landt Diar/kalken framstäldte serskildte Propositioner,
berörde Förslag till den behandling 56
§. RegeringsFormen stadgar, godkänna.
Företogs till pröfning ConstitutionsTJtskottets
den 3 dennes under N:o 9 allåtne samt den 12
derpå följde eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
innefattande förslag till förändrad re-'
daction af 4 Momentet i 1 §. Tryckfrihetsförordningen.
Herr Grefven och LandtMarfhalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade
den af ConstitutionsUtskottet föreslagne nya redaction
af 4 Mom. i 1 §. Tryckfrihetsförordningen,
till den behandling 56 §. Regerings-;
Formen föreskrifver, godkänna.
Bifölls.
Herr von Hartmansdorff, Aubust: Jig
skulle hafva önskat att Utskottets förevarande
Memorial, kunnat få hvila på bordet till nästa
Plenum, för att emedlertid få granska redactionen
af den föreslagne ändringen, der står i
bevisets staliej men jag tror det vore riktigare
om der stöde i stället för tillständs~bevi.s9
hvarigenom all tvetydighet förekommes. Det är
den enda anmärkning jag velat göra, men jag
erkänner uppriktigt, att jag ej haft tid nog att
efterse saken i sitt sammanhang.
Ven 15 Maji f, m,
Herr Grefven och LandtMarskalken erindrade,
att målet redan vore af Ridderskapet
och Adeln afgjordt.
Herr von Hartmansdorff; Jag får då endast
rinder åberopande af nyssberörde anmärkning
till Protocollet anmäla min reservation mot
Ridderskapets oell Adelns beslut.
Föredrogs å nyo UonstitutionsUtskottets den
2 dennes under Nio xo afgifne samt den 12 derpå
följde eftermiddagen på bordet lagde Memorial
innefattande förslag att 8 Momentet i 4 §.
TryckfrilietsFörordningen riiåtte alldeles upphälvas
och uteslutas.
Herr Zengerlein, Jacob: hade inlemnat
ett så lydande Memorial.
(Se Bilagan N:o 2.)
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredric; Uti
hvarje Lag inom ett upplyst lagbundet samhälle
måste hufvud-åndamålet atses, att förena
Samhällets säkerhet, med frihetens och
ägande rättens bevarande. Uti den nu varande
föreskriften i TryckfrihetsLagens 4 §. 8 Moment,
likasom i den af ConstitutionsUtskottet nu föreslagna
förändringen deraf, synes mig dessa vilkor
icke förenade. Om det är nyttigt och nöd-i
vändigt, att en Organ i. Samhålls-styrelsen finnes
som med någon särskild åtgärd, innan lagen
mellankommit, kan beifra missbruk af Tryck,
friheten och dermedelst förekomma deras fortsättning
-
Den 15 Maji J, m.
273
sättning, så år det visserligen å andra sidan
lika nödvändigt, att sådane mål till allmän Domstol
förvisas, för att dår i laglig våg utrönas,
huruvida Lagarne blifvit öfvertrådde eller ej.
Jag skulle derföre tro , att, med bibehållande af
HolCanzIerns rått, att till JustitiaeCarrlerns handläggning
remittera Dagblad eller Periodisk skrift,
enär han anser dem vara vådlige för allmän
säkerhet, eller utan skål och bevis förnärmande
personlig rått, eller af en fortfarande smädelig
egenskap, qvarstad likväl icke bör sträcka sig
längre, ån till den nummer som åtalas, hvarefter
saken genast förvises till Domstol. Rättigheten,
att vidare utgifva de öfrige numrorne af
Bladet, bör fortfara. Jag skulle likväl tro, att,
om trenne actioner under loppet af en slik rättegång
blifva anställde emot en Tidnings- eller
Periodisk Skrifts Utgifvare, Kongl, Maj:t då
måtte äga rått, att, om han för samhällets nytta
pröfvar nödigt, låta indraga denne Redacteurs
skrift, hvilken indragning bör ostörd förblifva,
intill dess dom i saken fallit. I händelse dylik
indragen skrift skulle vid Domstol blifva frigifven,
eller under action ställd Redacteur för
oskyldig af densamma förklarad; anser jag lj|j_
vål, att någon reconvention ej bör åläggas HofCanzlern
för det anställda åtalet.
Jag anhåller, att dessa anmärkningar, måtte
åtfölja till ConstitutionsUtskottet med dess Memorial,
i fall detsamma återremitteras; hvilket
jag för min del önskar måtte ske.
Ridd. 0, Ad. Prot, IV. Baud. 18
274
Den i5 Maji j, m.
Herr Uggla, Goran Gustaf, anförde skrifteligen:
(Se
Bilagan N:o 5).
Friherre Cederström, Jacob: Jag skulle
instämma med Friherre Åkerhjelm, om jag kun.
de förena dess förslag med grunden för alf
slags straff-lag och dess tillämpning, att nemligen
de genom Lagen bestämda straff för förbrytelser
icke kunna tillämpas förr, ån förbrytelse
blifvit begången j att straffet då omedelbart
bör följa; och ingen frihet att handla inskränkas,
förr ån efter begångne förbrytelser,
Lagen det bjuder 5 och att, då i dessa fall förbrytelser
åro så till sågandes offentliga, det
bör vara ett villkor, att det enligt Lagen tillämpade]
ansvar bör erhålla enahanda offentlighet.
|Jag har alltid varit af den öfvertygelse, att
förbrytelser emot Tryckfriheten, som i Dagblad
begås, om de allvarligen enligt Lagen behandlas
och i vanlig rättegångsväg beifras, icke åro
att frukta. Det synes mig naturligt, att, i de
fall Tidningsskrifvare missfirmar personer , eller
på annat sått bryter mot TryckfrihetsLagens
tydliga föreskrifter, nyssnämnda rättegångssätt,
just genom sjelfva offentligheten medför det råtta
correctivet emot det menliga intryck, sorn
Tryckfrihetens missbrukande kunnat medföra, och
skola snart nog, enligt min tanka, sådana missbruk
derigenom upphöra. Jag instämmer fullkomligen
med ConstitutionsUtskottet om nyttan
af att utesluta 8 Momentet i 4 §. TryckfrihetsLagen;
men jag förmodar, att, i sammanhang
Den J 5 Maji f, tn,
27S
dermed, de Förmer, hvilka TryckfrihelsLagen
bestämmer för åtal i Tryckfrihets-mål, behöfva
genomgås, och, enligt livad jag yitrat, Undergå
förändring. Formerne för behandling af Tryckfrihets-mål
åro hos oss icke lika med formerna
för andra förbrytelsers beifrande, hvilket
likväl bör vara förhållandet, om enhet skall
vinnas i grunderna för landets lagskipning.
Det år på dessa skål jag yrkar återremiss.
Sjelfva principen för afskaffande af indragningen
år riktig, ty denna indragning tjenar till
intet. Så många exemplar blifva vid dylike
tillfållen i alla fall utgifne, irman skriften hinner
seqvesteras , att dess innehåll blir fullkomligen
bekant. Då igenom ingen L»g förbrytelser
kunna hindras, meri vål sådan ordning införas,
utt begångna förbrytelser icke kunna undgå
det ansvar Lagen ålågger, så kan man med
lugn, efter införandet af en sådan ordning, mot-j
se möjliga förbrytelser.
Grefve Cronhjelm, Polycarpus'. Jag anhåller
att i korrthet få yttra mig öfver så vål
Utskottets Memorial, som Friherre Åkerhjelm»
anmärkning deremot. Ibland de vigtigaste fördelar,
som 1809 års constitUtion lämnade nationen,
bör man onekligen råkna den frihet
i yttrande rått, som då proclamerades. Denna
frihet blef vid 1812 års Riksdag inskränkt, och
detta factum torde göra tillfyllest, för att visa
den reaction, som då ågde rum. Men att nu,
då tidehvarfvet så mäktigt synes framgå på den
constitutionella banan, ytterligare tillstädja denna
inskränkning i en af de dyrbaraste rältighe
-
*76
Ven l5 Maji j. m.
ter för alla orepresenterade och för hvarje icke
representant, och en? af de vigtigaste för dem
att upplysa och kunna upplysas, att nu längre
tillstädja en inskränkning i denna frihet, som
utgör en af baserne för hvarje constitution,
detta skulle billigt kunna anses att gå tillbaka i
facta, under det att tiden framskrider i idéer.
f
Hvad åter angår Friherre Åkerhjelms förslag,
att HofCanzlern skulle äga rättighet att
indraga ett enskildt Tidnings-nummer, blott han
tillika vore förpliktad, att på samma gång lagligen
ställa författaren till ansvar, dock utan
skyldigket till skade-ersättning å HofCanzlerns
sida, om författaren frikännes,så anser jag detta
förslag vara stridande mot råtts-principerne. Ty
då, till följe af detta förslag, å ena sidan författaren
kan blifva fälld till ansvar, så vore det
vål äfven å andra sidan billigt, att, om han frikändes,
Tidnings-prenumeranterne borde äga
rättighet täll skade-ersåttning för det indragne
Tidnings-numret, och till en sådan reconvention
till last för en af Thronens organer, tror jag
att man så mycket möjligt bör undvika att gifva
anledning. Dessutom tror jag, att det finnes
ännu ett skål emot Herr Friherrens förslag; ty
det år både troligt och möjligt, att bland allmänheten
flere skulle finnas, som både i tal
och skrift skickligare ån den indragne Tidningens
författare, skulle direct eller indirect både
vilja och kunna uppträda till dess försvar; men
huru blir detta möjligt då Tidningen ej får
komma hela den prenumererande allmänheten
tillhanda? Jag finner således ingen anledning
Den |5 Maji f, m.
*77
att, med hänseende till TryckfrihetsLagen, sätta
Tidningar i olika cathegorie med andra utkommande
skrifter. För öfrigt förenar jag mig med
Friherre Cederström om det åndamålslösa af
Tidningars indragning ; ty sällan har en sådan i
hufvudstaden hunnit ske, förr ån exemplaren redan
dår utkommit, och följden blir vanligen den,
att allmänheten i landsorterne, hvars uppmärksamhet
genom Tidningens uteblifvande blir våckt,
genom brefvåxling erhåller om förloppet mer
eller mindre tillförlitliga, icke alltid oskadliga,
berättelser. Till följe af hvad jag nu haft
åran anföra, får jag således för min del tillstyrka
godkännande af Utskottets Memorial i
hela dess vidd.
Friherre Björnstjerna, Magnus: Jag år
förekommen af Friherre Åkerhjelm, och får blott
förena mig med honom och Friherre Cederström
i begäran om återremiss.
Herr Montgommerie, Gustaf: Ehuru i det
hela af ämnet instämmande med Friherre Åkerhjelm
, skulle jag dock tro, att ett Memorial af
sådan vigt fordrar mera begrundande, och anhåller
derföre, att det måtte ytterligare få hvila
på bordet till nästa Plenum.
Grefve Posse , Carl Henric, förenade sig
med Herr Montgommerie.
Herr Grefven och LandtMarJkalken förklarade,
att då flere Ledamöter begärt, att ConstitutionsUtskottets
Memorial måtte hvila på
27$
Den i5 Maji /. m.
bordet till nästa Plenum, denna anhållan, enligt
4g §. Riksdagsordningen, icke kunde förvägras.
4
Föredrogs å nyo och lades till hsndlingarne
Co.nstitutionsUtskottets den 3 dennes under
N:o r3 aflåtne samt den 12 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde Memorial, angående
verkställd granskning af JustitiaeOmbudsmanuens
Biarier och Registratur.
Vid förnyad föredragning af ConstitutionsUtskottets
den 10 dennes under Nto i4 aflåtne
samt den 12 derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde Memorial, med öfverlemnande af uppgift
på de af Riksens Ständer vid denna Riksdag
godkände förslag till Grundlagsändringar^
beslöt Ridderskapet och Adeln , öfverlemna samma
Memorial till ExpeditionsUtskottet, för att, i
enledning deraf, uppsätta eu underdånig skrifvelse
till Kongl, Maj;t.
Föredrogos å nyo och biföllos följande från
nedannåmnde Utskott inkomne samt den 1 a dennes
eftermiddagen på bordet lagde Utlåtanden;
Frän StatsUtskottet-.
Jkj den 9 dennes-..
N:o i46. Angående större frihet i Jerntillverkning
och försäljning.
Deri |5 Maji f. m. 279
.. «/, .
N:o t48- I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Skrifvelse rörande Löfås Silfververk.
N.o i4g. Om nedsättning utaf ControllStämpel-afgiften
å metaller.
Fran BancoUtskottet:
Af deri 6 dennes:
N:o 11, Örn präglande af en Skådepenning
i anledning af Hans Kongl. Höghet Kronprinsens
förestående Biläger.
N;o 12. Angående tillökning, dels i de
för Bankens Casseurer bestådde missräkningspenningar
och dels uti g:ne från längre tid tillbaka
för extra befattningar, anslagne arfvoden.
Vid förnyad föredragning ej mindre af
StatsUtskottets den 12 sistledne Mars under N:o
4i afgifne, samt den 19 i samma månad eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af den berättelse Riksens Ständers Revisorer
år 1822 aflemnat öfver StåtsVerkets förvaltning
och Räkenskaper, åren 181g och 1820;
ån ock af Utskottets den 3 dennes under N:o
i45 meddeldte, samt den 12 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, öfver de
hos Ridderskapet och Adeln samt BorgareStåndet,
vid Utskottets förstnämnde yttrande, gjorde
anmärkningar; fann Ridderskapet och Adeln för
godt, att berörde 2:ne Utlåtanden till alla delar
gilla.
Den i5 Maji f, m.
Företogs till pröfning StatsUtskottets den
IO dennes under N;o 147 afgifne samt den 12
derpå följde eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande,
i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Remiss uppå Grosshandlanden Weners underdåniga
ansökning om nedsättning af arrendet för
Svartsjö Kungsgård.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, hada
inlemnat ett så lydande Memorial:
(Se Bilagan N;o 4.)
Herr Grefven och LctndtMarskalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg StatsUtskottets
utlåtande böra, i anledning af de
utaf Grefve Gyllenborg, dervid gjorde anmärk.
»ingar, till Utskottet återremitteras.
Ropades starka Ja jemte några Nej.
Friherre Björnstjerna, Magnus, anförd©
skrifteligen:
(Se Bilagan N:o 5.)
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Herr Montgommerie, Gustaf: Det har varit
mig omöjligt, att fatta alla de särskilta delar
af detta långa och väl skrifna yttrande,
hvarföre jag anhåller att det måtte få hvila på
fini 15 Maji f. m.
bordet, för att om möjligt, till nästa Plenum,
derå aflemna det svar och de erinringar, hvartill
jag tror mig hafva mer än en anledning.
Herr von Hartmansdorff, August: Jag
borde vål egentligen förena mig i den önskan,
Herr Montgommerie yttrat, att nemligen framdeles,
sedan anförandet hvilat på bordet, få
deröfver utlåta mig. Men vissa delar åro redan
vederlagde, af hvad jag förut i ämnet anfört
; och någre andre anhåller jag att nu genast få
besvara. Först bör jag anmärka, att som Friherre
Björnstjerna gjort mig den hedern, att
förena mina yttranden med Herr Montgomeries,
så år det några af Friherre Björnstjernas anmärkningar,
som icke åro riktade mot mig, och
hvilka jag således ej bör besvara. Friherre
Björnstjerna har ansett riktigt, att uppfostran år
olika för olika stånd. Deruti instämmer jag alldeles,
men hvad jag anser orätt, år att ända
ifrån barndomen bilda iiågon till Prest eller
till krigare. I det förra afseendet, såg man ytterligheten,
enär barnet ända ifrån chorgosse
uppfostrades till Munk och Biskop; den andra
ytterligheten se vi nu, då man såsom gosse
blifver Cadette, och endast uppfostrad till Mili—
taire. Båda delarne åro lika oriktige. Just
derföre att ynglingarne ej hafva haft sig öppet
lemnadt att fritt utbilda sina naturlige anlag,
har jag begagnat liknelsen af deras utståmpling
till Militairer, emedan de sjelfve, såsom barn,
icke varit rätt medvetande af hvad som skedde,
då de af vederbörande utsågos till krigstjenst*
Deremot år det rigtigt, att sedan de allmänna
Den lS Maji J. rn.
kunskaper, som ligga till grund för ali odling ,
’ blifvit inhemtade; och sedan tanke-förmågan ej
ursprungeligen blifvit vånd blott åt ett håll ,
hvilket år skadligt, ynglingar bildas till ett bestämdt
yrke. Friherre Björnstjerna har ansett
det olämpligt, att flytta den Krigsvetenskapliga
undervisningen till Universiteten, emedan de
icke åro applications-skolor. Jag har i mitt yttrande
anfört, att all förberedande bildning bör
ske vid de allmänna Läroverken. Äfven den
applicerade, såsom den använda Mathematiken,
in. m. kunde och borde meddelas Universiteten,
emedan de studerande dår både finna lärare,
och få tillfälle att vara tillsammans med Öfriga
ynglingar, som egna sig åt Statens tjenst,
och att med dem knyta ungdor*ens vänskapsband,
hvilka uti deras framtida lefnad blifva af
så mycken vigt. Om detta förhållande år riktigt,
torde man finna, att jag icke föreslagit
nedrifvandet af ett hus, som finnes, utan att
uppgifva, hvart de inneboende i stället skola taga
vågen; ty mitt anförande har icke åsyftat
upphåfvandet af de särskildta militaira bildningsanstalterna
vid Regementer och Corpser, hvilka
synas städse böra äga rum. Friherre Björnstjerna
har yttrat, att man borde vara 16 å 17
år, för att med fördel kunna komma till Universiteten
, och att, då trefjerdedelar af Cadetterne
icke uppnått denna ålder, skulle de ej
vara mogna lör en sådan undervisning. Utan
att vara- Militaire, hyser jag dock den oförgripliga
mening, att en yngling, sorn ej kan handleda
sig sjelf vid sina studier, bör vara föga
skicklig att anföra andra i krig Då man om
Deri 15 Maji f. m.
283
jag rått minnes, bör vara 20 år, för att com
menderas
och exerceras såsom bevårings-karl,
Vöre det måhända icke oriktigt, att stadga, det
de, som skola cotlimendera och exercera de Öfriga,
äfven hade uppnått en icke mindre mogen
ålder. I sådant fall, och om det stadgades, att
ingen dessförinnan finge blifva Officer, så vöre
det hinder, som Cadetternes ungdom lägger i
vägen, för. Universitetens begagnande undanröjdt.
Friherre Björnstjerna har trott, det Universitetens
studier tagit en så öfverdrifven riktning
åt det intellectuella , och att man där uttrycker
sig i ett så dunkelt och förbistradt språk,
att fara, vore det ynglingar, som där blifvit uppfostrade
, icke skulle kunna tåla så redigt och
bestämdt, som i krigsväsendet år nödigt. Jag
tror“deremot ätt ali farhåga i detta afseende bör
vara öfverflödig, då man vet, att hvarje ord
som en Olficer i tjensten skall såga åt sitt manskap,
år uti Reglementet föreskrifvit. De öfrige
åro förmodeligen så enkla, att man lika
litet bör förvilla sig dervid , som då man talar
till sin tjenare; och ernbets-beråttelser göras
merendels efter fermulair. Den öfverdrifna riktningen
åt de intellectuella eller theoretiska kunskaperna
vid våra Universitet, vore visserligen
oriktig, om den ägde rum, hvilket jag betviflar.
Men detsamma år förhållandet med dea
ensidiga riktningen åt de materiella eller praktiska
kunskaperna , om de hafva för stor öfvervigt
på Carlberg. Erkänner man det ena, så måste
man ock erkänna det andra. Att | af tiden
skulle användas på onyttiga kunskaper, om ynglingarne
bildades vid Universiteten, kan jag icke
234
Den i5 Maji f. m.
tro. De kunskaper, som ej åro direct anvåndbara
i det dagliga lifvet, men som ligga till
grund för de practiska vettenskaperne, kunna
vål ej till sin nytta så noga uppskattas, men
att de åro mycket vårda, följer deraf, att de
åro nödvåndiga för öfverskådningen af menskliga
angelågenheter, och tingens sammanhang i
det hela, samt att all bildning, utom dem, år
mer eller mindre grundlös. Friherre Björnstjerna
har anmärkt, att vid Universiteten saknas tillsyn
både öfver ynglingarnes låsning och sedlighet.
Universiteten åro inrättade under förutsättning
, att den som kommer dit, skall kunna
vägleda sig sjelf, och förstå att låsa på egen
hand. Undervisnings- och lefnadssåttet derstädes
åsyftar, att låra ynglingen tänka och handla
sjelfständigt; och det år meningen med Studentfriheten.
Sjelfverksamhet får man icke låra sig
för intet, antingen det sker, innan man erkånnes
för actif medborgare, eller efteråt.' De
ungdoms dårskaper, som en Student begår,räknas
honom icke till last, såsom bildad man,
såsom Statens tjenare. Men så år det ej med
de fel han begår efter inträdet i Kronans tjenst;
de göra mannen olycklig. Har ynglingen måst
låsa och förhålla sig efter befäl, ända tills han
erhåller Kronans Fullmagt, så år det fruktansvårdt,
att ungdoms yran sedermera utbryter med
större våda, oell det år verkligen underligt, att
af personer, som stådse varit strängt hällne, så
många kunna undgå detta öde. Friherre Björnstjerna
har ansett undervisningen vid Gymnasierne
egentligen vara beräknad på bildning af
Prester. Hg har nu ej SkolOrdningen tillhands,
Den l5 Maji f. m.
285
men jag skulle med den kunna visa, att Gymnasierna
åro så inråttade, att alla, eller bade de
som åtuna blifva Prester, och andra, dår kunna
erhålla nödig undervisning, och att dessa LåroVerk
således icke åro uteslutande egnade åt något
yrke. Hvad beträffar Apologist-Skolorne,
så åro de ej bestämda för närings-yrkena allena,
utan för dem, som ej vånda sig till lårda
utan till praktiska sysselsättningar, och skulle
följaktligen äfven kunna begagnas af Militairen.
Men för min del skulle jag tro, att alla de,
som egna sig åt det allmännas tjenst, och kunna
komma att leda Statens krafter i stort, följ—
akteligen äfven Militairer, borde ifrån början
'bildas allmänt och till något stort, och icke
söka, att på genvågar komma hastigare till det
bestämda målet. Om hvad jag nu haft åran
anföra, anses åga jorund, torde Friherre Björnstjernas
yttrande, att Universiteten åro otjenliga
för bildandet af blifvande Militairer, och att
Gymnasierne samt Apologist-Skolorne ej heller
åro lämplige dertill, böra dragas i betänkande.
Friherre Björnstjerna har slutligen j^ttrat sig om
kostnaderne, att en Theologiae Student, enligt
en vård Ledamots yttrande, inom detta Stånd,
skulle1 kosta 4ooo R:dr. J ig yttrade mig sista
gången detta ämne förevar, att en Cadett kostar
omkring 600 R:dr årligen. Om så år, och
då 5 år fordras för en Cadett att genomgå läro
coursen vid Carlberg, så utgör detta 5ooo
R;dr. Beräknar man nu Academiens byggnader,
deras underhåll, m. ra. samt hvarjehanda extra
utgifter för Cadetten , och hans undervisning
före mottagandet vid Carlberg, så lärer ej skill
-
s86
Ven i5 Maji f, m.
naclen blifva stor. Måhända blir kostnaden vid
KrigsAcadetnién större, isynnerhet om man ej,
beräknar den längre tid, sorn afgår för Studierna
till Präst-embetet.
Friherre Björnstjerna: Som jag varit nog
olycklig att missförstås af Herr von Hartmansdorff,
tror jag det bästa sätt att vederlägga honom,
vara, genom rättande af misstagen. Jag
har ej sagt, att Universiteten ej voro en applications-Skola,
utan att de ej voro en Elementar-Skola.
Jag yttrade ej, att ungdomen skulle
förstöra trefjerdedelar af sin, tid vid Universiteten,
utan vid Gymnasierne, der 18 timmar i
veckan bortgå till ämnen, hvaraf Militairer i en
framtid kunna draga ringa förde], och blott 12 timmar
återstå, att användas till de studier hvilka
de egentligen behöfva. Jag anförde ej att Gymnasierne
endast voro passande för dem, som
egna sig till PresteStåndet, utan till LärdomsStåndet.
Jag sade, att jag ansåg ApologistSkolorne
icke passande för blifvande Militairer,
emedan Mathematiken där föga eller icke läses.
Hvad kostnads-beräkningen angår, så tror jag
mig kunna uppgifva, att en betalande Cadett ej
kostar Staten mer än 1000 R;dr, för hela den
tid han varit på Carlberg; för öfrigt anhåller
jag om remiss till OeconomieUtskottet af mitt
yttrande.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Denna sak har
redan så ofta varit föremål för öfverläggningar,
att jag ej anser mycket derom mera vara att
Den 15 Maji j, m,
287
säga. Jag liar egentligen begärt ordet, för att
få förena mig i hvad Friherre Björnstjerna föreslagit
rörande en allmän revision öfver samtlige
undervisnings-anstalterne i Riket. En sådan
skall säkert bli ganska hälsosam, jag liar
derom länge varit öfvertygad och synnerligen,
sedan Kongl. Maj.t behagat anförtro mig närmaste
tillsynen öfver en bland desse, emedan
jag haft tillfälle inhämta huru föga sammanhang
emellan våra Undervisningsverk är rådande, och
huru väl de tåla en ändamåls-enligare reglering.
Vidare anhåller jag vördsamt, att få besvara
några nu gjorda anmärkningar. Det har
blifvit sagdt, att vid KrigsAcademien ej egentligen
bibringas andra än Mathematiska kunskaper.
Så är icke förhållandet; jag har före detta
besvarat samma anmärkning, och vågar försäkra
att, med undantag af de döda språken, hvilka
vid KrigsAcademien ej läsas, intet försummas af
hvad man kallar humaniora.
Man har yttradt, att inga genvägar i undervisningen
borde äga rum vid Militairens undervisning.
Detta påstående kan jag för ingen
del anse grundadt. Örn våra Skolor och Gymnasier
i allmänhet ännu ej vidtagit de förbättrade
undervisnings methoder, hvilkas ojemförliga nytta
ej mera kan bet villas, utan bibehålla de föråldrade
, måtte väl derföre de bättre methodernes
begagnande vid KrigsAcademien icke vara felaktigt,
mig synes det tvärtom vara skam, att
hänga fast vid fördommarne, och att det snarare
borde lända KrigsAcademien till beröm, att för
-
a88
Den l5 Maji J. m.
sök till förbättringar der blifvit gjorda, och dag;
ligen fortgå, jag vågar såga, med} verklig
framgång.
Det har blifvit anfördt, att en Cadett årligen
kostar 600 R:dr. Detta årgnåra råtta förhållandet,
ty kostnaden år circa 55o R:dr, men
hela denna kostnad drabbar icke Staten lör
större antal ån Gratisternes, som år 20. Deremot
har det här blifvit sagdt,att en Theologioe
Student årligen kostar 4ooo R:dr, men jag känner
ej, om i denna beräkning, .äfven ingått den
Studerandes personela utgifter till underhåll,
beklädnad , husrum m. m. samt de skulder mängen
fattig ådragit 6ig under uppfostrings-tiden.
Slutligen har man förklarat, att en yngling
bör, då han kommer till Academierne, vara
så gammal, att han kan sköta sig sjelf. Detta
medgifver jag fullkomligen , men vädjar till dag*
liga erfarenheten om, så sker.
Oftast händer, att ynglingar, i sällskap med
ganska klena informatorer , uppkomma till Universiteterne,
utan att hvarken de eller Informatorn
åro så underbygde, ett de kunna vederbörligen
begagna Akademisk undervisning, och följden
blir, att bägge förlora en dyrbar tid, och
komma derifrån nära så okunnige, som de kommo
dit.
Min öfvertygelse år, att ingen borde få
begagna undervisning vid Academierne, förr ån
han
l
Den lö Maji f. m.
289
han visat sig1 aga fullgod skicklighet att med
eritiqne följa den högre Undervisning dar bör
lemnäs, ty dessa Läroverk skola aldrig uppnå
den höjd till hvilken de sträfva, om Professorerne
nödgas sänka sig till Elementair-under
visning
, hvartill de nu ofta äro tvungne, så
vida de skola kunna gora sig begriplige för sine
illa underbyggde åhörare. Dessa mina anmärkningar
anhåller jag måtte få åtfölja Friherre
Björnstjernas yttrande.
Herr von Hartmansdorff; Jag har nu erhållit
SkolOrdningen, och får till rättelse i Friherre
Björnstjernas uppgift om ApologistSkolorne
upplysa, att, der verkeligen läses Matematik.
I i:sta Sectionen, 2 Capitlet 1 §. af SkolOrdningen
står: Läro-ämnen i alla ApologistSkolor
vare: Christeridomen , Vutskrifning ^
Svenska språkets rättskrifning, Matheniatiken.
I afseende på hvad en värd Ledamot nyss
yttrat, huruledes det icke vore skäl, att för tidigt
skicka ynglingar till Universiteten, för att
under en dålig informators ledning, då de ej
sjelfva såsom omogne kunna begagna undervisningen
derstädes.* så får jag anmärka, att man
icke under skråtvång kan bestämma någon viss
ålder för dem som äro värdiga att åhöra Academiska
föreläsningar; och om man skickar b irn
dit, som ej kunna begagna undervisningen eller
om man letnnar dem dåliga Informatorer, så
är det föräldrarnas fel. Hvad uraktlåtandet af
Ridd o. Ad, Prot. IV. Band.
*9
Dtn i5 Maji j. m,
genvägar till kunskaper beträffar, så är det ej
min mening, att man skulle begagna sämre methoder
för bättre; men att man icke borde öfverhoppa
något väsendtligt ämne, för att hastigare
komma till målet- Då summan af Cadettkostnaden
i det närmaste är besannad af Inrättningens
nuvarande Föreståndare Herr Lefrén,
men man tillika salt i fråga, om ej den nämnde
summan af 5 till 600 R:dr, innefattade
så väl den enskiltes som Statens kostnad gemensamt,
så skulle jag önska, att den Ledamot,
som uträknat hvad en Student kostar, ville upplysa
Ridderskapet och Adeln om icke uti den
uppgifne summan så väl Statens som den enskiltes
kostnader äro intagne? Örn en Student
genom vårdslöshet gör skulder, kan väl icke sådant
blifva någon norm för undervisnings-kostnaden.
Skulder kunna göras af hvem som hälst,
och det torde val hända, att äfven Cadetter
gjort skulder, medan de vistats vid KrigsAcademien.
Grefve von Schverin, Fredric Bogislans:
Det var jag som för några veckor sedan lemnade
resultatet af den beräkning jag gjordt, att
för en Theologiae Studiosus, när man beräknar
Statens kostnader, för Skolor, Gymnasier och
Academier, elter förhållandet för Westmanland,
sedan tager tiden som han vistas vid desse
Undervisningsverk, och dividerar kostnaden med
samman af dem, som begagna undervisningen,
kostnaden går till 4000 R.dr, Således är hans
enskilta kostnad icke deruti beräknad. Jag anhåller,
då Friherre Björnstjernas yttrande, och
/
Ben r5 Maji f. »i, *g|
de anmärkningar hvilka dervid blifvit gjorde*
torde blifva remitterade, att äfven få tillägga
några tankar, Åcademierne kallas Högsäten; inea
beklagligen åro de lägre LåroVerken ännu icke
så beskaffade, att de förra kunna motsvara sitt
namn. Föremålet för lägre LåroVerk borde
vara att utveckla ynglingens anlag och att göra
honom bekant med tingen, det vill såga; införa
honom i vetandets gebiet, så i afseende på dea
förflutna tiden, eller Historien, som på tingen®
egenskaper i allmänhet och deras förhållandea
till hvarandra. Når ynglingen kommer till de
högre Läro-verken borde han redan Veta hvad
som vetas bör. De högre Läroverkens bestäm,
ruelse år att låra honom forska huru och hvar~
före. Men så åro ej ännu Gymnasierne och
Skolorne inrättade* att Lårarne vid Åcademierne
kunna fylla sin plats. Sådant år förhållandet
redan i Tyskland, men icke i Sverige. Jag
får, hvad våra Läroverk beträffar, göra Herrarne
uppmärksamme på ett förhållande somt
år mycket olika hos oss, mot i andra Länder*
det finns personer, hvilkas göromål åro af dea
beskaffenhet att de icke sjelfve medhinna, att
vaka öfver sina barn; de måste öfverlemna åt
andre personer att handleda dem. I Tyskland*
i Frankrike, finnas personer, som enkom bestämt
sig åt detta yrke, som icke söka att ingå i
Statens tjenst eller någon rang i samhället. Så
förhåller sig icke hår, Hår vilja aila sorn studerat,
och som skulle kunna handleda andras br-rn,
in i Statens tjenst, och vilja det, så snart sont
de fulländat sin kurs. Valet af informatörer inskränker
sig således merendels inom dem, som
492
Den i5 Maji f. tiri
ännu sjelfve behöfva informeras; Ej eller förhåller
det sig hår såsom till exempel i Tyskland,
att blott de vetenskapligt bildades söner
eftersträfva vetenskap och lärdom. Hår sökes
vetenskap af de fleste, derföre att man önskar
en syssla , och det anseende som en syssla ger.
Har Torpare-hustrun drömt, att hennes son
skall bli Biskop, så skickar hon honom till skolan.
Då en sådan skiljaktighet hvad sjelfva ändamålet
för vetenskaplig bildning beträffar, ån.
nu finns ibland oss, kunna så kallade båttre
måns barn, når föråldrarne icke sjelfve bo på
den ort, der Läroverk finnes, icke ditsåndas
utan ledare. Hålles han vid ett Gymnasium,
så kan ingen annan erhållas ån någon, som sjelf
blott år några steg framom discipeln. Når handledaren
år färdig att sjelf afgå till Högsätet, så
måste discipeln följa med; antingen han kan begagna
Academiska föreläsningar eller icke. Han
får då, under det att Informatorn hör sina collegier,
studera på sina lexor, och får kanske
om qvållarne deltaga i kortspel med de mera
för sig komne. Så har det åtminstone förr
förhållit sig. Sällan har någon fortfarit med
handledning af andras barn ån till 25 års ålder;
ty då måste man skrifvas in i Statens tjenst,
och beträda befordrings-banan. Når förhållandet
år sådant, år det en lycka att det finns ett
institut, sådant som Carlberg, dit förmögnare
och åfven sådana föräldrar, som sjelfve åro hindrade
ifrån att vaka öfver sine söners sedeliga
bildning, kunna skicka sina sönjr. Och intill
dess, att den af Friherre Björnstjerna framställda
önskan går i fullbordan, att nemligen alla
Den i5 Maji J. ni.
295
våra Undervisningsverk ställas i fullkomlig harmoni
, tillstyrker jag att Carlbergs KrigsAcademie
måtte bibehållas.
Herr Lefrén: Friherre Björnstjerna har i
sitt Memorial uppgifvit, att en Cadetts hela uppfostran
per medium kostar Staten 1000 R:dr,
äfven som grunderne för denna beräkning. Dervid
får jag anmärka, att Friherren glömt att
uppgifva den sedan CadettCorpsens inrättning
besparde årliga underhålls-summan för Kongl.
BordPagerne, hvilkas tjenstgöring bestrides af
Cadetterne, jag påminner mig ej beloppet*, men
det är icke obetydligt.
Herr Rosenblad, Bernhard: Då jag hår
hört yttras åtskilligt, både om odugligheten af
enskild undervisning och om den löga nytta som
skall vara af privata Informatorer att vänta; så
och enär jag sjelf befinner mig bland dem som
efter och under sådan handledning vid 12 å i3
års ålder, begagnat Universiteterne, skulle jag
anse såsom en oförlåtlig glömska af hvad jag år
skyldig mån, som handledt min ungdom, om jag
icke offentligen förklarade, att enligt min Öfvertygelse
och erfarenhet bland dem, som vid
Academierne hafva sig disciplar anförtrodde,
ganska mångå finnas, hvilka både äga skicklighet
och vilja att motsvara det dem gifna förtroendet,
utan att, med försummande af sin
plikt, tillbringa tiden endast med egen förkofran
eller egna nöjen. Jag tror mig i öfrigt bö-'
ra upprepa, hvad jag vid ett föregående tillfälle
yttrat, att äfven den fullkomligaste anstalt för
Ben l5 Maji f. m.
allmänna undervisningen, skulle blifva behäftad
med den största ofullkomlighet, om den vore
förenad med hinder för den enskilta friheten att
begagna hvad utväg man ansåg tjenligast för sina
barns uppfostran, vare sig i publik eller privat
väg och att äfven i sednare fallet kunna draga
förmon af de högre Lärosätena.
Grefve Cronhjelm, Polycarpus, förenade
sig med Herr Rosenblad,
Herr von Hartmansdorff: Grefve von
Schverin har trott, att så länge våra lägre undervisnings-verk
äro i sitt närvarande skick r skulle
det vara omöjligt, att personer, som derifrån,
utgå till Universiteten, kunde med tillräcklig
nytta begagna undervisningen derstädes, Oin
det förb elle sig så olyckligt, nyss efter sedan
berörde Läroverk blifvit reformerade, så skulle
i sanning de upplysle män, som haft regleringen
af Rikets Skolväsende sig anförtrodt, och
ibland hvilka räknats, Föredraganden af Ecclesiastik-
ärenden och Talmannen för PresteStåndet,
ingalunda hafva svarat ernet hvad det allmänna
bordt af dem förvänta. Jag är likväl
destomera öfvertygad om motsatsen, som i händelse
den värde Talarens anmärkning vöre grundad,
hvarken Universitetens Lärare eller den
värde Talaren sjelf, förmodeligen skulle hafva
underlåtit erhindra om rättelse innan SkolOrdningen
af Kongl. Maj:ts gillades. Om tillståndet
vid Läro-verken nu skulle vara sådant, sorn
Grefve von Schverin beskrifvit det, så lärer det,
utan tvifvel hafva varit ännu sämre fordom
Ven i5 Maji f. m.
290
innan förbåttringarne skedde, och då låter det
svårligen förklara sig, hurti så mången Svensk
tillförne kunnat med fördel begagna dessa Läroverk
och huru ett så stort antal utmärkta och
lårde mån kunnat ifrån dem utgå. Den vårde
Taloren har vidare yttrat, att man ej kan skicka
gossar till allmänna undervisnings-anstalter, utan
att för dem skalla särskild närmare tillsyn af
privata Lärare, och att dessa meråndels åro föga
mindre råa ån lårjungarne sjelfve. Dervid
bör jag anmärka, att det allmänna sörjer för
undervisuingen ; och att gossar som icke kunna
råda sig sjelfva, vanligtvis såttas i kost uti enskildta
hus, dår de stå under uppsigt både i det
ena och andra afseendet. Den fördel vinnes
åtminstone dervid, att ehuru ynglingen vistas
vid ett offentligt Låro-verk, inneslutes han likvål
icke i en Cassern. Slutligen har Grefve von
Schverin yrkat bibehållandet af Carlbergs KrigsAcademie,
på det de förmögnares barn måtte
hafva ett Låro-verk att tillgå särskildt från bondbarn.
I detta yttrande uttalas just den oriktiga
grundsatsen att skilja medborgare i åtnjutandet
af det, som för alla bör vara lika gemensamt
som dagens ljus, nemligen upplysningens
ljus. Skall man nödvändigt hafva tvenne
särskildta Undervisningsverk för särskilta medborgare-classers
barn, så bör man åtminstone
önska , det KrigsAcademiens Stat ökas med Lärare
i Juridik, Stastistik, Cameral, m. m., på
det att ynglingar, som vid detta Låro-verk egentligen
bildas till krigare, icke måtte sakna kännedom
af civila årender, om de såsom bruket
396
prn l5 Maji f m.
hittills infört, sedermera beklädas med civila
embeten.
Grefve von Schverin: Jag har yttrat mig
öfver principen; jag har yttrat mig, emedan jag
fann den allmänna menskliga erfarenheten, hvarpå
Herr von Hartmansdorff grundat sitt påstående,
snarare jäfva det. Det händer ofta, då
under en discussion fråga uppstår om personer,
att man råkar, såsom ordspråket säger, jurare
in verba magistri.
Detta har också nu händt Herr von Hartmansdorff;
vi må väl kunna resonera om saken,
utan afseende derå, antingen ErkeBiskop
von Rosenstein eller Menander deltagit i den
Comitée, sorn utarbetat den nya Skol-ordningen.
Jag har i öfrigt redan år 181 5 öfver detta
ämne yttrat mina tankar. Det hörer nu icke
hit.
Jag vill visserligen ej tadla någon, men
verkligt år det, att det år och måste vara mycket
svårare, att erhålla duglige informatorer och
lärare i Sverige, ån i ett land, dår de icke behöfva
sträfva efter embeten, och dår icke allt
måtes efter anciennitet.
Erfarenheten vittnar tillräckligt, huru brydsamt,
om icke omöjligt, det år att finna en skicklig
handledare , som hunnit Öfver två , tre och
tjugu års ålder. Vål hoppas jag, att våra Gymnasier
under de senare decennierne uthildat sig,
och det år visst icke viljan hos Lårarne som
jag sätter i fråga. Men vetensk iperne hafva så
förändrat sig, och så gått fort, att de, som bil
-
Den i5 Maji f- ni.
297
dades för trettio år sedan, nu torde finna svårt
att meddela andra undervisning. Jag har derföre
sagt, att Carlbergs Academie borde bibehållas,
åfven i det afseende, att det kunde blifva
en preliniaire för undervisare.
Det förhåller sig såsom kubiken till sin rot,
att vara lärd nu mot femtio år tillbaka. Då
var det ej svårt att förtjena detta namn, nu är
det desto svårare att med skäl förvärfva det;
och i detta hänseende äro hvarken Skolor eller
Academier tillräcklig©. Man kommer icke helgjuten
från något Läroverk, ehuru många tro
det, och beklagligen, efter fulländad kurs, anse
sig icke behöfva lära mera. Utan att kunna
beklaga mig deröfver, att jag i min ungdom
blifvit vanvårdad, måste jag bekänna, att hvad
jag lärt, det har jag lärt genom eget bemödande,
emellan trettio och fyratio års ålder. Hvad
som här försvårar möjligheten att utbilda sig och
hindrar en allmännare vetenskaplig förkofran genom
eget arbete, det är att vetenskapen måste
idkas för bergningens och befordrans skull. Deraf
de många secter och förbund slutade, icke
allena för vetenskapernas befordrande, hvilka
nog ofta influerat på Sveriges politiska tillstånd.
Grefve Posse, Arvid: Jag har ej anmält
mig för att afgifva något yttrande i saken, hvartill
jag såsom Ledamot af Oeconomie- och Besvärs-Utskottet
visserligen icke kommer att sakna
tillfälle; men det är i anledning af Herr
Montgommeries begäran, att målet måtte få
hvila, som jag begärt ordet. De motioner, soia
rs8
Den i5 Maji], rn.
i ämnet blifvit väckta, äro just nu under öfverläggning
uti OeconomieUtskottet. Afgörandet uppskjutes
naturligtvis till dess det af Friherre Björnstjerna
i dag uppläste anförande, äfvensom de
här muntligen framställde anmärkningarne hinna
till Utskottet ankomma; men om förstnämnde
anförande nu skulle bordläggas, i afvaktan på
det yttrande Herr Montgomrnerie ämnar deröfver
afgifva, fruktar jag att uppskofvet blir allt
för långt. Jag hemställer derföre det Herr Grefven
och LandtMarskalken täcktes föreslå Herr
Montgomrnerie, att afstå ifrån sin begäran, helst
hans afsigt med bordläggningen icke kan vara,
att bestrida remissen af Friherre Björnstjerna»
Memorial, utan blott att dervid göra några anmärkningar
, och dessa kunna åter när som helst
ingifvas. Min mening ar visserligen icke att säga,
det Utskottet har mera behof af de i dag
framställda yttranden för oell emot förslaget, äa
af de ytterligare anmärkningar som kunna vara
att förvänta , men jag har endast velat erindra
att om remissen nu beviljas kunde renskrifningen
och expeditionen genast fortgå.
Herr Montgomrnerie: I sådant afseende
som der, sist’ talande värde Ledamoten yrkat,
afstår jag visserligen ifrån min begäran om bordläggning
af Friherre Björnstjernas Memorial,
emedan jag alltid har mig öppet, att dervid göra
de anmärkningar, som detsamma tilläfventyrs
kan påkalla af mig, och säkert äfven påkallar,
emedan jag icke tror mig, af hvad argumentationer
sorn hälst, kunna öfvertygas om Krigs
-
Ben i5 Maji f m.
*99
Aeademiens nytta, ån mindre om dess nödvändighet.
Herr Grefven och L andt Ma rf alien hemställde,
om icke, enär Friherre Björnstjernas ofvannåmde
Memorial innefattade anmärkningar viel
Herr Montgommeries och Herr von Hartmansdorff?
den 7 sistledne Mars och den 4 sistledne April
eftermiddageu till Stats- samt Allmänna Besvärsoch
OeconomieUtskotten remitterade anföranden,
angående upplösning af Krigs-Academien, m. m,;
berörde Memorial, jemte de af åtskilige Ledamöter,
i anledning deraf afgifne yttranden, äfven
kunde till bemålte Utskott remitteras.
Bifölls.
Herr Grefven och Landt Ma rfka Ihen till—
kånnagaf, att Plenum komme klockan half tili
6 i eftermiddag att fortsättas.
Föredrogs å nyo BancoUtskottets den 6
dennes under N:o i5 aflåtne samtfden 12 derpå
följde eftermiddagen på bordet lagde Memorial
med hemställan om prägling af så kallade Jubel-Riksdaler,
i enlighet med hvad förut blifvit
iakttagit.
Herr Bergstedt, Eric, anhöll att BancoUtskottets
Memorial måtte hvila på bordet till
nästa Plenum.
5oo
Den 10 Maji f. m.
Herr Montgommeriej Gustaf, instämde uti
Herr Bergstedts berörde anhållan.
Harr Grefven och LandtMarJkalken förklarade,
att den af flere Ledamöter gjorde begäran,
det BancoUtskottets Memorial måtte hvila
på bordet till nästa Plenum, icke kunde enligt
4g §:n Riksdagsordningen förvägras.
Företogs till pröfning LagUtskottets den
24 sistledne Mars under N:o 25 afgifne samt
den 12 dennes eftermiddagen på bordet lagde
Utlåtande, i anledning af väckt fråga,att alla så
väl af Allmänna Lagen föranledde Edgångar,
som andre uti sårskildte Författningar föreskrifne
Eds-Formulairer, må varda granskade och
rättade uti de delar, där felaktigheter kunna
förefinnas.
Friherre Björnstjerna, Magnust Alla Militaire
Eds-formulairer, tarfva förbättring, men
i synnerhet RegementsChefs-eden. Där förekommer,
utom mycket annat, att Chefen, efter
timadt fältslag och skårniytzel, skall samla alla
munderings-persedlar. Jag lemnar till hvar och
en som sett ett slagtfält, att afgöra huruvida
det år möjligt att uppfylla ett slikt åliggande.
Vål vet jag att Lagutskottet, jemlikt
55 § Riksdagsordningen icke kan befatta sig
med andra KrigsLagar och Författningar rörande
Krigsväsendet, ån dem sorn äga tillämpning
till medborgare utom KrigsStaten; men jag hemställer
dock, att i händelse förevarande betån
-
