# ID: svediakorp-gov304
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 41,189
# sentences: 956
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 14 April.
verkningar ar emedlertid förut fullständigt utveckladt
uti Stats- och BancoUtskottens betänkande
vid förra Riksdagen. 1809 års Financeplaa
var byggd på en stark amortisse*
mfcnt af de uti nödens stund utgifne sedlarne;
men redan 1812 klagades öfver följderne af
indragningen; och en betydlig summa utställa
des åter, till de då förekomne Krigsrustningarne.
Den spänning i det allmänna politiska
samhällsskicket som desse åren ägde rum, var
val mäktig att underhålla lifligheten, mendet»
undergräfde likväl den solidare kraften; och
sedan en allmäna fred återbragt vanliga förhållanden
inom hvar Stat, och Staterne emellan;
framstodo åter, med ökad känning, verkningarne
af de gemensamma förlusterne, och
af den allmänna försvagning som naturligtvis
mäste följa på så stora skakningar: så klagades
hos oss, icke utan skäl, om förlägenhet i
allmänna rörelsen vid 1815 års Riksdag. Åf*
k ven då ville man mindre erkänna den, såsom
en naturlig följd af tidsomständigheternes oemotståndliga
verkningar, än söka orsakerne
dertill uti felaktiga hushållningsanstalter. Di*
sconterne voro då i full activité; deras uppJ
hörande kunde vid det tillfället icke anföras
såsom den verkande orsaken; i stället började
då redan talas derom, att deras vidsträckta operationer
voro det. Man fann Handelssystemet
för mycket gynnadt och utvidgadt; man
började göra reparation af allmänna biträden
melian de särskilta Hufvudnäringarna. Fastig--  hets- och odlingslån infördes; MagazinsDirectionens
fonder och äfven Discontcrediten öka»
£irn 14 April,
desi Dea år 1809 etablerade hufvudprincip
för Financeregleringen, nemligen en stark amortissement,
af Bankens förskott, bibehölls
väl i hvad som angick de skattandes bidrag;
men större delen af bidragen som sålunda ingingo,
förvandlades till Lån åt enskildta. Jag
är alldeles öfvertygad att det å alla sidor var i
verklig god tro man så handlade. Efter min
tanka hade det varit mycket lyckligare för
Fäderneslandet, om Lånesystemet icke blifvit
utsträckt på sätt som skedt; men det var
den starka sedelutgifningen 1809, som tvunget
skapade det
icke omedelbarligen, men i en
successiv och naturlig påföljd deraf.
Öfver hela verlden kändes enahanda verk*
ningar af öfvergången från krig till fred; och
ännu i denna stund är jemvigten icke återstäid;
förlägenheten uppenbarade sig på lika
sätt öfver allt; de tillfälliga botemedlen företogos
nästan på enahanda sätt. Konungen i
Danmark upplånte penningar, och försträckte
dem till förlägne Jordbrukare, i följd hvaraf
många Egendomar nu äro fallne under Kronan.
Vi finna från alla Länder uppgifvit,
och bland alla, främst från England, huru Faä
stigheternas pris med Landtbrukets producter
fallit: der uppenbarade sig förlägenheten först
hos ruinerade arrendatorer, här hos skuldsatte
Egendomshafvare och i vidare utgrening till
hela samhället, 6åsom en naturlig följd af allt
partielt lidande: vidare huru speculationerne
öfvergå» från näringarne till sjelfva penningen;
och att, af dessa omständigheters verkan
Den 14 April.
271
1 förening,* productionskostnaden stigit, genom
arbetarens större fordringar, i följd af lättheten
att vinna sitt underhåll, och genom Förlagens
dragning från näringarne, för att öfvergå i
sjelfva penningehandeln. Den som emedlertid,
utan uppmärksamhet på dessa naturliga verkningar,
och tillika, vid ett fluctuerande myntvärde,
saknande all grund för calculen, fortgått
i samma dyra näringsföretag, hvilka under
förra förhållanden varit lönande; måste
efter ett successivt stigande betryck, slutligen
falla ett offer för händelserna, och en origtig
beräkning.
Disconterne hade i deras befinteliga skick
ingalunda kunnat äga bestånd, äfven derest
icke den obehöriga förvaltningen i Malmö påskyndat
deras upplösning. Många gånger förut,
hade dessa inrättningar påfordrat och erhållit
partiella Låneunderstöd af Staten. Allmänna
medel, i synnerhet KrigsFondens, voro
i Disconterne insatte; men måste för behofven
efter hand disponeras. Jag är den första sorn
öppet erkänner, att, med större erfarenhet,
hade man troligen aldrig sä utvidgat dessi
förhållanden; och då hade ej heller återgången
varit så tryckande; men sedan delen gång
skett, kunde följderna icke återhållas. Emedlertid
är jag öfvertygad, att en stor öfverensstämmelse
i begreppet om desse messurers användbarhet
och nytta agde rum, i den tid de
vidtogos, uti andra länder, med större erfarenhet
i utsträckta penrfingeförhållanden än här;
uti Englund och America, föllo, äfven för nå*
272
Den 14 April.
gra år Sedan en mängd private LåneBank iö3
rättningar; då följderne deraf skakade Crediten
och inflöt o menligt på Näringarna. Vi
äro således ej heller ensamme om denna slags
erfarenhet.
De Financiella åtgärderne Vid 1818 års Riks-1
dag, voro ej mera frivillige Disconternes fall
medförde ett upplag i alia Ci\ ditförhållanden;
man såg med förvåning huru ett, utan grund
och utan stöd uppstäldt svagt Crditverk, vid
första skaknirigen frän ett stort och vig igt inflytande
nedföll till till intet» Jag har förut
yttrat mig derom. De kunde ej fortgå i deras
då befintliga skick: de berodde af enskilt förtroende,
och detta förtroende fanns icke mera.
Tvättom hade den emot dem rådande stämning,
utaf upptäckte oredor och balancer* fått ett
oöfvinnerligt stöd. För min del tillstyrkte jag
längre utredningstid, nedsättning af öfverräntan
och särskilte Discontafdelningar i Skåne
och Götheborg; något derutöfver var ej att
göra under de omständigheter sorn då ägde rum;
och det var länge som man skäligen tviflade
om de resultater, hvilka i debne del sluteligen
vunnos. Sjelfva sedelstocken blef första åren
efter förra Riksdagen ökad. De 2:ne sista har
den minskats, egenteligen derigenom att den
påräknade Discontsumman icke utgått. Att
utställa nya Bancosedlar för de i rörelsen befintlige
3 procents Discontreverser, kunde ingalunda
tillstyrkas.
Det
Den 14 April.
273
Det äro nil emedlertid dessa messurer söm
tå Uppbära klandret; ehuru de i sjelfva verket
utföra icke forlägenhetens orsak, utan en
förut befintlig förlägenhets oundvikeliga följder.
MagazinslDrättningen, sorn vid 1815 års
Riksdag upplyftades såsom ett vHsendteligt
medel för Jordbrukets förkofran, nedsänkes nu
såsom dess förderf; Inrättningen har kunnat verka
nyttigt, redan genom sin blotta passiva tillvaro;
tillreds till biträden vid utomordentliga
förhållanden; den har motverkat en sådan allmän
nytta, i samma man dermed velat uträttas
mera, än naturen deraf kan medgifva.
Föranledde utaf behofvet af rättelse leta
Vi partiel t efter orsakerna till ett tillstånd, soni
genom samfält Verkan af många omständigheter
i förening, successivt utbildat sig.
Fem år hafva emedlertid förflutit sedati
sista Riksdagen: betrycket har derunder inom
en del orter ständigt tilltagit; då inöin en del
andra öfvergången till en större trefnad redan
tydligen förmärkes; men lättnader fordras för
alla. Den Jofdbrukande Ståndspersonen är i
synnerhet träffad af tidens bekymmer, framför
sjelfva allmogen. Mångå aktningsvärda
Familier hafva fallit offer för tidens skakningar;
men ingalunda äro det sjelfva de administrativa
messurerne som omedelbarligen vållat
det. Jag hyser den tankau, att Disconternas
fortfarande, som möjligen kunnat lemna ett
ytterligare rådrum, derest nemligen ett sådant
Bil. till Ridd. 0. Ad. Pr. lil Bsnd. i§
274
Den 14 April.
fortfarande varit möjligt, likväl ingalunda förmått
gifva dea någon verksam eller tillfyllestgörande
hjelp
Samma
bedröfliga tillstånd visar sig i stör*
re mån, såsom följd af enahanda förhållanden
på 1750- och 1760-talen. De bortgångnes lidanden
blefvo oss till ingen varning eller rättelse;
ty ehuru vigtiga dessa erfarenheter voro,
kunde deras beskaffenhet likväl icke väcka
något historiskt intresse af den allmännelighet,
att icke minnet deraf hos mängden fortgått
med tidens ström. Den minsta forskning
lemnar likväl genast en alldeles evident utveckling,
af en lika fullkomlig öfverensstämmelse
både i orsakerne och verkningarne, mellan
den tiden och vår egen.
Hvad jag nu i yttersta korthet öfverfart,
det skall jag vid ett annat tillfälle vidare utveckla
och med ziffror närmare verificera. En
förlägenhet i enskiltes ställning erkänner jag,
och tror äfvenledes att inträffade förändringar
i vårt Samhällsskick påkalla flera vigtiga regleringar
i vår Statshushållning; men min öfvertygelse
är tillika den, att vår närvarande
allmänna penningeställning, till det mästa är
en naturlig och oemotståndelig verkan af verldshändelsernas
gång; och blott i en mindre mån
kunnat af administrativa åtgärder bero. Man
bör för öfrigt erinra sig huru den tid som förflutit,
sedan nu gällande samfundsfördrag bland
oss infördes varit utmärkt af stora yttre händelser,
deruti äfven vi verksamt deltagit, Det
-
Den l4 April, . 275
ta deltagande åter» har, både till tid och till
medel, väsendteligen ryckt krafterna från den
rigtning till ordnande af inre angelägenheter,
hvartill den nya Stats-Författningen utgör
grundvalen.
Samfälta bemödanden och uppoffringar,
deruti Konung och Folk, täflande med kärlek
och förtroende mött hvarandra, hafva afböjt
de allmänna förstörelser eller skakningar, som
hemsökt andre af naturen mera gynnade nationer:
hafva vi förlägenhet att beklaga oss
öfver, så hafva vi ock fördelar att gläda oss
öfver; och stora anledningar, hemtade af andre
Staters närvarande tillstånd, att, under
sträfvan till ett bättre Samhällsskick, icke bortspilla
krafter med öfverdrifne uppställningar
öfver den förflutne tidens misstag, öfver våra
egna misstag.
Vår behållning utgöres äf vidgade och
tryggade områden; af erkända samhällsrättigheter,
både utom oss och mellan oss af befria
else från den Statsskuld, lika stor med Bankens
hela Sedelstock, som ännu år 1812 vidhäftade
landet. Man jemföre detta förhållande
med år 1809 och prise företrädesvis det senare
om man så vill, och försvare ett sådant
pris om man det, kan.
Vår brist består i ett economiskt betryck,
vådligt, derest icke derå fästes tillräcklig upp.,
märksamhet. Detta betryck anser jag likväl
väsendtligt vara en följd af förra tiders o-r'
Den 14 4prH
-
lyckor, och af den senare tidens nödvändig#
bemödanden, att äfven med en hårdare känning
i öfvergången, för deras vidare tillväxt
söka sätta ett mål.
Äfven 5 denna del framkallar jag emedlertid
gerna jemförelsen med 1809; utan att
betvifla utslaget af en lugn och rättvis pröfning.
Räkningen på det hela letnnar den vinst,
att de absoluta beståndsdelarne för bristens
successiva afhjelpande finnas behållne; och
att en af Konungens vishet och Folkets kraftiga
biträde tillkämpad dyrbar stillhet, nu mera kan
odelad användas för att uti de inre angelagenheterne
välja och ordna, hvad som till allmän
nytta och trefnad pröfvas fullkomligast
bidraga.
Denna opinionsstrid är för öfrigt alldeles
onyttig att här förlänga — den har mot mia
vilja blifvit framkallad, ehuru egenteligen icke
nödvändig till eget försvar; ty 60m Embetsman,
har min verksamhet varit inskränkt
till ett detailleämne af Statens Financeväsende,
deruti jag möjligtvis åstadkommit någon allmän
nytta: som Riksdagsman åter, har jag
vid hvarje tillfälle motiverat mina handlingsgrunder.
Frie Svenske män hafva pröfvat
dem
hafva deröfver beslutat. Deras bifall utgör
min ära-, men den enskilda mannens opinion,
bifallen eller ogillad, faller bort utan uppj
märksamhet; då Folkets ombud
i Folkets
angelägenheter sjelfva besluta Barnet utväxer
till man och går fram, leende åt den som v il?
Den 14 April,
267
le göra det onyttiga försöket att uppehålla det
i sin gång.
Det är äfven nu blott den enskilta medborgaren
som gjort sin förvärfvade rätt gällande,
att till upplyst pröfning framställa sina
tankar uti ett för Fäderneslandet vigtigt ämne:
må man icke sammanblanda en enskild opinion
med allmänna tjensteförhållanden: de hafva
med hvarandra ingenting gemensamt.
Jag har pröfvat Höglofl. Ridderskapet och
Adelns tålamod
och ty värr med ämnen,
som för en del angå min egen person, hvilket
eljest är mig så högeligen motbjudande. Men
särskilta omständigheter hafva för denna gång
påkallat det
omständigheter hvartil, som
jag hoppas, inga vidare anledningar skola förekomma.
Med innerlig känsla af pligt och
förbindelse till Konung och Fädernesland, finnes
ingen gräns för min önskan att vara nyttig;
men samma förbindelser ålägga mig ock,
lika noga, att icke sträcka mitt deltagande utöfver
hvad mitt begrepp antager såsom oundgängligt
vilkor för en sådan nytta. Derutöfver
blir nitet otjenligt, bemödanderne fåfänga
biträdet ett hinder och verksamheten
ändamålslös. Jag har under min Embetsmanra
bana haft erfarenhet deraf, och måste mot
mig sjelf utöfva den strängaste redovigningspligten,
Oförtjent framkastad till en ansvarig verksamhet,
vida utöfver mina krafter, känner jng
Den ] 4 April.
tillräckeliken egna brister: andras erinringar
om misstag, förekomma mig alltså ingalunda
oväntade. Som publik person är jag skyldig
emottaga dem, utan att deraf uppehållas i min
verksamhet; men då jag handlar gom enskild
inan, kan jag deri fästa afseende, och jag har
då dessutom till särskild pligt så inrätta mitt
deltagande i ett frivilligt arbete för allmänna
ändamål, att den enskilta öfvertygelsen om
iättet att vara mäst nyttig, ingalunda må föredragas
eller komma i strid med principalernas,
åt sjelfva föremålets behandling gifna
rigtning.
Den första förbindelsen för ett dyrbart
vedermäle af ynnest och förtroende, är att
undanrödja hinder; den dernäst är att förblifva
vid sitt eget begrepp om hvarje handlings
behörighet.
N:o 3.
Herr Tham, Wolrath: - t
Vid mitt uti Flenum den 11 uppläste me^
moria!, angående den föreslagne RealisationsFlanen
och Herr Friherre Wirséns yttrande,
gjordes flera anmärkningar, dem jag vördsammast
anhåller få besvara.
Herr Grefve von Platen har trott sig af
mitt anförande kunna hämta den mening, att
jag ansåge Banken blifva osäkrare derigenom
att enskildt* personer; fingo del deruti; så ät
Den i i April.
279
dock icke meningen af mina ord. Jag har åtminstone
trodt mig säga, att det missbruk af
deras magt, Rikets Ständer emot Banken kunde
utöfva, vore för Fäderneslandet mindre farligt,
än det missbruk) som en enskidt Corporation
möjligen skulle kunna tillåta sig,
om den i Bancostyrelsen finge del. Mitt anförda
skäl till denna tanka var att Ständernas
missbruk, icke kunde ske af elakt uppsåt
utan blott af misstag, enär landets väl måste
vara deras föremål, men att deremot en enskild
Corporation, särdeles om största delen utgjordes
af utländningar, skulle till sina åtgärder
kanske ensamt hämta motiverna af sin egennytta,
utan afseende derpå, om dessa åtgärder
med landets väl öfverensstämde.
1776 års Realisation är aldrig af mig klandrad
och jag medgifver gerna att de svåra
missväxterna under Gustaf den 111:9 silfverperiod
till en del uppvägde förmånen af Americanska
kriget; jag tror dock att äfven
denna Realisation i sednare tider skolat medföra
ganska kännbara följder, om ej den
utländska skuld, som till en del härigenom
var åsamkad lyckligtvis sedan 1815 varit betald.
Att grunden till nämnde Realisations
fall lades genom Gustaf den III:s krig och full.
bordades genom Gustaf Adolphs, kan ej nekas,
och äfven dessa händelser äro en af de
orsaker hvarföre jag ej tror, att man med offer
så stora att de kunna undergräfva landets
väl, åter bör köpa sig en fördel, sorn vid ett
blifvande krig lätteligen kan gå förlorad. Jag
Den 14 April,
har sagt, att nian ej borde föreslå sådane financiella
Planer, der aritmetisk osäkerhet visat
s g, jag hade bort säga sådana, vid hvilka
osäkerheten och skadan kunna beräknas med ar.
ittne*isk visshet.
Jag anser för säkert att 6,325,000 lod Silfvereke
inom Sverige kunna till Banken inlemnas»
då jag icke tror att hvar och en skiljer
?ig vid det Silfver hvaraf Bruket blifvit mod
och vana. Jag anser för säkert att utländska
långifvare behöfvas, att upptaga actiecapitalet,
de^sa lemna ej dertill deras Silfver utan förmånliga
vilkor af bög ränta och del uti
JBancostyrelsen Den höga actieräntan skall uppjaga
räntan inom landet, då till actier användas
ada capitaler, som kunna åtkommas. Allt
detta tror jag medför skada och osäkerhet. Den
missfördelaktiga handeln på Finland, skall
hastigt dittöra en del af Bankens Silfver, och
räntan på utländska lånebiträden bortsopa resten.
Ännu skadligare vöre att göra hela operationen
med ett Statslån i anseende till de
odrägliga vilkor, hvarförutan dessa icke lära
kunna erhållas. Oändligen gerna må Österrikes
och Danmarks exempel åberopas i afseende
på sådana Iåns kostsamhet, om det sker,
att afråda oss från deras begagnande, då nöden
ännu icke kräfver det; utan likhet i omständigheter
förstår jag eljest icke hvad exempel
akola bevisa, ty äro omständigheterna olika
blifva exemplen endast falska premisser och
då torde äfven conclussionerna bli origtiga. Af
sådan ordsak har jag trodt, att hvarken de
Den Vt April,
nämnde Stater eller England kunna åberopas,
som n önsier fqr oss i afseende på den ifrågavarande
realisationen.
Här är sagt att näringar och åkerbruk endast
tilltaga med biträde af stadgadt mynt;
stadgadt mynt hade ju Sverige under Gustaf
liks tid, men florerade eller tilltog åkerbruket
under hans Regering? när började man med
alfvar odla Svenska jorden ? om icke när
Riksgäldssedlarne ökata Rörelsecapitalet. När
hragtes åkerbruket i det skick, att Sverige några
år å rad icke allenast kunnat umbära utländsk
säd utan äfven utskeppa Spannmål, om
ej under den creditperiod, som börjades 1809.
Kan Sveriges historia uppvisa något tidehvarf
så rikt som det sistnämnda på mångfalldiga
anläggningar, manufacturer och stora allmänna
företag, om handeln ej blifvit hämmad af egna
författningar och en i bela Europa allmän
stagnation, om FilialDisconterna ägt tillräckligare
creditif i Banken och icke till största
delen varit grundade på ett creditsystem af
treprocentssedlar, som ramlade då handeln afbiöts
och ändtligen om 1818 års Ständer med
mer skonsamhet behandlat landet, så är jag
Ölvertygad att pappersmyntets värde icke fallit
och att landets välstånd oafbrutit fortfarit.
Jag har aldrig nekat att stadga i mynt är
nödvändig för hvarje nations trefnad, men jag
nekar att denna stadga bör sökas genom meijel,
osäkra om utförandet kan genomdrifvas
332
Deri 14 April.
och förderflliga om minsta motgång möter, och
derföre har jag yrkat andra, i min tanka mera
säkra fast ej så hastiga i sin verkan. Jag
kan icke med Friherre Anckarsvärd dela någon
farhåga, att en gynnande handel skulle
genom coursens fällande skada de gäldskyldige,
ty om Bankostyrelsen hade befallning
upphandla silfver så fort coursen föll till eller
under ett visst pris, skulle den åter snart
rätta sig och genom det ökade capital, som
denna Silfverhandel bragte i rörelsen uppehöllos
alla vahror vid ett jemnt värde; det
är ett sådant någorlunda jemnt varhuvärde inom
landet, sorn upprätthåller alla samhällsclasser
och så länge detta kan bibehållas bryr
landtmannen och näringsidkaren sig föga eller
intet om coursen. Jag skulle deremot tro att
denna af Friherre Ankarsvärd med farhåga erootsedde
gynnande conjunctur, vore den lyckligaste,
som kunde inträffa, ty då skulle Banken,
utan lån, snart vinna en sådan fond, att
den efterlängtade realisationen kunde verkställas
på grunder, gynnande för alla och med
säkerhet, då han icke behöfde bero af någoa
annan magt, än dess naturliga styrelse.
Jag känner ej om de landsorter, som når-'
mast äro belägna hutvudstaden med lugn och
hopp emotsett FinanceComitéens åtgärder; att
motsattsen inträffat i alla södra orterna är en
sanning om hvars verklighet jag vädjar till
härvarande Riksdagsmän, och jag tror att anledningen
varit naturlig. Allmänheten i södra
proviecerna har troell, att samma ågigfer och
Den 14 April,
283
bemödanden, som hufvudsakligen verkade de
financiella beslut, hvilka togos af 1818 års Ständer
och hvilkas verkan den med känbar skada
fått röna, denna allmänhet har också fruktat
att lika åsigter och lika grundsattser skulle
leda FinanceComitéens åtgärder; den fruktade
en fortsättning af det system som följdes sista
Riksdag, Comitéens verkeliga beslut blefvo aldrig
kända utan genom ryckten , och dessa omtalade
en realisation med utländska penningar.
Allmänheten, som ej är kunnig uti Financetheorien,
och hvars erfarenhet inskränker sig
till den läran, att när man lånar, så blir man
skyldig betala, och att sådant med dyrköpta
lån icke förbättrar den skyldiges vilkor trodde
sig se ett redan förminskat rörelsecapital
än mer försvinna och sig alldeles strypt, för
att några få personer skulle med Silfver få beherrska
landet.
Herr Hjerta tycks ej vilja medgifva att Digeontrörelsen
skulle få delas till landsorterna,
utan att rörelsen der endast skulle få underlättas
af Privatbanker. Jag medgifver gerna nyttan
af sådana inrättningar, men har trodt, att
dertill fordrades penningar och att de endast
kunna existera der Capitalister finnas, men sedan
största delen af RörelseCapitalet, tack vare de
sednaste Financeoperationerna! blifvit dragen
tili Stockolm och de der och kanske i dess
granskap varande Capitaler icke med måttliga
uppoffringar kunna åtkommas af den frånlägse
landtmannen, så frågar jag hvar fonder i landsorterna
skola tagas till PrivatBanker ?
284
jDen 14 April,
Hvad jag uti mitt förra anförande sagdf
styrker tillräckligt, att jag ej delar deras önskan,
som yrka ett obegränsadt ökande af pappersmynt.
Min högsta önskan, jag upprepar
det är stadga i vårt mynt, men jag begär att
vi må söka denna stadga genom medel och
författningar inom oss sjelfva och min röst skall
aldrig bifalla de åtgärder, som medelbart eller
omedelbart göra oss till skattdragare åt utländska
banquierer. Denna piisade förmån må
ensamt vara de stora och mägtiga Staternas
prerogativ, må Sverige finna och försvara sin
urgamla ära uti ej allenast politiskt utan äfven
financielt oberoende} skuldfria hos utlandningen,
med tillräckliga exporter att kunna
betala hvad vi behöfva importera, böra vi
sätta vär ära deruti att kunna umbära utläncL
ningens guld.
Bilagor
till PleniProtocollet för den 17 April,
förmiddagen.
N:q i»
Herr Tigerjlöld, Carl Wickman-.
Lika hedrande som berömligt af den enskildta
patriotismen i vårt land, har det be
-
Den 17 April f, m.
28*
blödande varit, sorn Vexelundervisningssällskaa
pef visat genom den oatbrutna omsorg, sorn
blifvit af det egnadt åt det ädla ändamålet: en
förbättrad undervisnings införande hos allmogen.
Flere skolor hafva på Vexelundervisningssällskapets
bekostnad blifvit försedde med
tabeller och läroböcker, samt understödde med
de bidrag som sälhkapet af sina knappa tillgångar
kunnat lemna, bestående dessa ensamt
af de bidrag, som det erhållit af den en6kildta
välgörenheten. Detta ädla handlingssätt
fann jag derföre värdigt Rikets Ständers
odelade uppmärksamhet. Jag anhöll också
hos Rikets Ständer om anslag *f Statsmedlen,
för att sätta sällskapet i stånd, att genom en
utvidgad verksamhet, ännu meta kunna gagna
det allmänna. Denna min motion har af Högloft
StatsUtskottet blifvit afslagen, hvilket var
mig verkeligen Oväntadt, ty jag trodde att
StatsLJtskottet ej skulle uragtlfita, att genom
nämnde anslags beviljande lemna en gärd af
belöning och tacksamhet åt den enskildta patriotismens
ädla bemödande för det allmännas
väl.
Mine Herrar! jag beKöfver ej lemna eder
någon vidlyftig teckning öfver det tillstånd,
hvari allmogens uppfostran sig befinner. Den
är fullkomligt känd af hvarje medlem af detta
Hus. Ungdomens undervisning är anförtrodd
åt sådane personers ledning, som ej äga någon
verklig bildning sjelfva och således äro ur Ståndsatte
att gifva andra en ändamålsenlig undervisning.
Den olägenhet för Presterskapet rom
Den 17 April /. m.
deraf uppkommer är obestridligt högst besvärlig.
Ty de få genom sin omsorg söka förekomma
den olägenhet, som kan bli en följd af
dett* förhållande. Och det besvär sorn de äga
med allmogens undervisning i Religion, är
lika så hedrande sorn ändamålsenlig för dett*
Stånds berömliga verksamhet. Ännu en olägenhet
har här sitt ursprung, och som tillräckligt
visar allmogens vanvårdade undervisa
ning, nemligen, ett beständigt stigande sedeförfall
och år ifrån år mer föröfvade brott. Jag
är åtminstone af den tanken, att Staten å sin
sida bör göra allt hvad den kan för att förekomma
de olyckliga följderne, som kunde äg»
rum genom detta för Samhället skadliga förhållande.
Detta Stånd, hvars vanvårdade uppfostran
jag fullkomligt visat, äger dessutom jRepresentanter
vid våra Riksdagar. Och för att värdigt
uppfylla en så ansvarig plats, böra desse medborgare
ej längre sakna den constitutionelt
medborgliga bildning, de så länge varit beröfvade,
och så länge ägt rätt att fordra. Det är
Sveriges Ridderskap och Adel värdigt, att äfven
vid detta tillfälle, ej lemne de fördelar obegagnade,
som andra constitutionella Stater
redan insedt och begagnadt. Det är i stöd af
dessa mina anmärkningar emot Utskottets Betänkande,
som jag i ödmjukhet får anhålla om
återremiss, och att dessa mina anmärkningar
må till Höglofl. StatsUtskottet få åtfölja.
.O
Den 17 April f. m.
287
N:o 2.
Pierr Treffenberg, Curry Gabriel;
Statsutskottets utlåtande i anledning af
min gjorda motion, angående åtskillige Kronans
Förråder i Götheborg, är tillfredställani
de för mig, i så måtto, att Utskottet med mig
instämmer deruti, att dessa Förråders Läge är
äfventyrligt om läget af de samma, är fådant,•
som jag angifvit det. För ^att fullkomligt öfvertyga
om, att motionen i detta ämne ej varit
obehörig, och, att jag icke onödigt upptagit t
Riksens Ständers och Utskottets, i så mångå
fall dyrbara tid, med densammas handläggning,
återstår mig således blott, högt vädja till hvarje
Riksdagsman från Götheborg att på ära och
tro angifva, om de detailler jag i ämnet aflemna!,
a ro origtige. Jag trot mig tryggt kunna
bestå, i det fall alt icke något är att borttaga
från desamma, då det deremot oroar mig,
att jag ej medhann innan min afresa hit, samla
flere nödiga materialier, för att med dessas
framläggande, så mycket säkrare beveka Riksens
Ständers uppmärksamhet, åt detta efter
min tanka vigtiga ämne.
Lika med StatsUtskottet tviflar jag ingalunda
på, att Kongl. äfven till det fö
remål
hvarom min motion handlar sträcker sin
omvårdnad, och vidtager sådane åtgärder, sotn
säkrast bidraga till betryggande, af den dyrbara
egendom, Staten uti dess i Götheborg
varande förrådshus har förvarad. Dock gäller
Ben 17 April f. ni.
detina min lika öfvertygelse, endast i det fall»
att Utskottet menar Hans Majit Konungens
egen personliga omsorg då jag deremot baf
skäl tvifla, på någon Verksam åtgärd i och för
saken, om Utskottets tanka varit, att Kongl,
Maj-ts underordnade Styrelseorgaöer, derom
skulle taga behörig notice och befattning, så
vidt det jag hört omtalas är grundadt, nemligen:
att vederbörande auctoriteter i Götheborg,
långt för detta, i embetsmannaväg, hos behörigt
verk, gjort anmälan om behofvef af contante
medel6 anslående, till förskaffande af,
endast någre tillräckligt höga Brandstegar, att
vid påkommande behof vara tillgänglige, för
att derigenom, om möjligt vore, försöka afvärja
den vara, som vid hvarje påkommande
eldsvåda, i traskten af ifrågavarande förrådet”
är ögonskenlig, men, så litet afseende derpå
blifvit fästadt, att begäfan blifvit helt och
hållet afslagen.
I följd häraf, och då Hane Maj:t Konungens
många och magtpåliggande Regeringsåtgärder,
troligen icke lära lemna honom någon
tid öfrig, att ur RiksStåndens och Utskottens
vidlyftiga Protocoller, uppsöka hvarje ämne, sotrl
Dess landsfaderliga omsorger ville omfatta, vågar
jag hemställa, om ej Högloflige Ridderskapet
och Adeln, finner ifrågavarande, af deri
halt, att Riksens Ständer önskningsvis borde
i underdånig skrifvelse till Kongl. Majit anhålla,
om dess nådiga bepröfvande af detsamma
i
Ben 17 April f nu,
tn«, för att sedermera derå, göra det afseende
Han för lämpligast finnen
Då jag tillägger* att den Statens egendom,
Som snart sagdt här står på spel, att kunna
hvarje dag, inom några timmar, gå förlorad,
mycket säkert uppgår inalles till omkring 2
millioners värde; att Kongl. Maj:t otvifvelagtigt,
genast efter en dylik inträffad olycka,
skulle se sig nödsakad lyfta det mindre creditivet,
en åtgärd i sanning då, lika nödvändig
för Statens behof, som känbar i dess nuvarande
financiella ställning, för hvarje skattdragande
medborgare; att den rättaste epoken
troligen nu är förhanden, att för bästa priset
få inlöst de intill förråderne belägne träd husen
^ att allmänna Brandförsäkringsverket, med
omkring 8000 R-.dr B:co förlust, i händelse af
eldsvåda å Qvarteret Lilla Berget, säkert äft
Ven repartiserade till inlösningen af dessa, för
det mästa Så kallade trädrucklen; att Göthe-/
borgs Stad äfven troligen inginge i reparation
dertill, i den mon dess många dyra publika
byggnader, äfven äro blottställde vid ett sådant
olyckstillfälle, och slutligen, att för några
åf sedan, en enskildt medborgare, tilldess
stora förlust blifvit dömd, att utan ersättning,
i grund nedrifva och bortföra en honom tillhörig
Theaterbyggnad, af det skäl, att detta
grannskap, oagtadt ändå något mera aflägset, än
de flere hus jag i min motion omnämnt, atM
sågs högst äfventyrligt för Kronans förråderj
Bil till Ridd. o. Ad. Pr, III Band. ip
29ä
Dea 17 April f. 111,
då jag tillägger detta säger jag, framstår det
för mitt omdöme åtminstone ganska conseqvent,
att Riksens Ständer, till det allmännas gagn
och bästa, äfven i detta fall, verka på det
sätt våra Grundlagar medgifva.
I följd af hvad jag har haft äran anföra,
anhåller jag ödmjukast om återremiss af Utskottets
Betänkande, och att detta mitt anförande
måtte blifva de öfrige Respective MedStånden
communiceradt, hvarmed jag tror mig
hafva uppfyldt, hvad möjligen för mig såsom
enskildt motionair i detta fall ålegat.
Utan förebråelse skall jag således en gång
kunna inhämta den olyckliga tidningen att oftanämnde
förråder och dervid belägne Kronans
öfrige egendom uppgått i rök och ligger
i aska.
- ' »
N:0 3-
Friherre Wrangel, Hemling;
Enhälligheten afde röster, som alltifrån Riks»
dagens början låtit höra sig, s| väl på detta
rum, som bland de öfrige Stånden, till förmån
för de liberala idéerna; har tillräckligt bevisat
att upplysningen i Sverige börjat att kunna
mäta sig med Patriotismen.
Man har i allmänhet kastat en klar blick
både på de käller, hvarifrån folken knöde härn
-
Den 17 April f. nu
ta sin sällhet och på de stötestenar, hvilka
alltför ofta kunna komma att förstöra den; desJ
sa rika källor hafva ansetts bestå uti, en frihet,
som ej erkänner någon annans gräns än
den som endast pålägges utaf rättvisan och besvurna
lagar, allas jemnlikhet inför lagen, och
hvarje individs rättighet att utöfva sina physiska,
moraliska, intellectuella och industriella
förmögenheter på ett fredligt och oskadligt
sätt. De stötestenar, hvilka åter kunde förstöra
dessa säkra grunder för Folkens väl,
hafva befunnits vara egennyttan och okunnigheten
; man finner dem alltid i alla land förord*
saka de misstag, som begås af^både de styran*
de och de styrde.
Bådas oförmögenhet att skapa ett upplyst,'
gagneligt och varagtigt politiskt och administrativ
systeme (så länge de saknade en allmän
grundlag, hvilken kunde lämpas efter alla
folk, alla ställen, och alla tider, för att be:,
stämma emellan dem, och ordna deras passioner,
) känslan af denna oförmögenhet, har ledt
dem till att enhälligt afsäga sig all egen vilja,
och att ensamt underkasta sig magtenafen
samling af lagar, de kallat constitution.
Dessa constitutioner hafva blifvit besvurne
af både Konungarne och Folken. Detta,
det menskliga förståndets omätliga framsteg,
hedrar Sverige Sedan 1809, och sätter det i
samma rang med de mest upplysta Nationer
i Europa.
<t9*
Den 17 April f. m.'
Detta bevis på vår utveckling, kan äfven
gifva åt vårt national högmod, det hppp att
vi i andra afseende» ej skola uppehållas i våra
framsteg.
Man har redan vunnit mera upplysning
uti Statshushållningens nyare systemer. Den-,
na vettenskap så nära förenad med nationernernes
välmåga och oberoende, har länge i
likhet med politiken, snarare varit en samling
af olyckliga försök, än af rigtiga och<gagneliga
principer.
Folken trodde hvad politiken angår, att
deras olyckor härrörde af att magten befanns
uti Konungarnas händer, och Konungarne hade
funnit att Folken ej voro lyckligare för
att de styrde sig sjelfve. Ingen af dem hade
tillräckligt besinnat att den vigtigaste frågan
ej bestod uti, hos hvem magten hvilade? men
deruti; att det borde sättas gränsor för denna
magt. Enväldets och sjelfsvåldas öfverdrift
har ändtligen bidragit till upptäckande af den
medelväg, som utgör allas säkerhet och lycka ;
nemligen constitutionen; äfvensom uti Statshushållning
och industri. De båda motsatta
och farliga systemerna af en obegränsad frihet,
och en ytterlig prohibition hafva fört oss tili
erkännande af nödvändigheten utaf en måtta,
som skall förena förmånerna och förekomma
missbruken af båda systemerna. Alltför länge
har man trodt sig kunna beräkna ett lands
tillgångar efter de utbetaita skatterna, alltför
länge har man antagit den falska princip, att
Ben 17 April f, nu
293
i en Stat de förmögnare Folkslasserne äro af
mindre vigt, och att Folket ensamt utgör allt,
och i följd deraf, i stället för att lemna tillfälle
åt de rikare att genom arbete skaffa Folket
tillfälle till förtjenst och förkofran, har
man deremot, uoder ett sken af Democrati, som
alltid smickrar hopen och bedrager den på sitt
sanna interesse, under sken af att jemka allt,,
i stället för att näima Folkets välstånd till de
förmögnare classernas, har man nedtryckt de
mera förmögne, och på det sättet jemnat allt
genom en allmän brist.
Dessa för en Stafs styrka och tillgångar,
så förstörande grundsattser, hafva lyckligtvis
ofta blifvit vederlagde, och nu nyligen äro vi
i detta afseende skyldige en utmärkt erkånsla
åt Grefve Carl Posse, hvilken ibland våra Representanter
är en af dem, som med förnuftets
öfvertygaöde kraft, mycket väl stridt emot de
falska Theorierna.
Nu veta vi alla, att en Stats tillgångar
egentligen bevisas genom de förmögnare classernas
förkofran, genom äfverflödet af producterne,
och industriens liflighet. Uppmärksam
på det sorn kan undanrödja alla hinder för
denna Industrie i Sverige önskar man afskaffandet
af Skråförfattningarne, men man ville
att detta skedde småningom och utan våld,
samt att de nya författningar, som uppresa sig
på desse äldres fall, må grundas på rättvisa
och försigtighet. Man önskar att prohibitiv«jystemet
skall lemna rum åt näringsfriheten, men
Deri 17 April f, in.
att denna frihet skall begränsas utaf föreskrifter,
lämpade efter Nationalindustriens utveckling
och framsteg. Utan att våga hoppas att
hafva tillfyllest framställt föreskrifter i dessa
ämnen, torde det tillåtas mig att meddela ett
försök till deras sammansättning.
Indujlri-Regkmente,
] §.
Som d^t är orättvist, att en skicklig och
flitig Lärling, skall tvingas, genom en utfäst
tid, att undervisas lika länge, som den hvilken
är mindre flitig och skicklig, så skall Lärotiden
ej bestämmas efter någon annan Lag
än den grad af förmåga och kunskaper, som
en Lärling kan hinna att inhämta för att blifva
Gesäll.
* §•
En Gesäll borde icke få tillstånd att arbeta
för sin egen räkning förr än han i 6 månader
verkställt profarbeten, hvilka skulle kallas
mästerprof, och deponeras uti en Fabrik och
Slöjde-exposition, hvarom vidare skall talas i 3
§• Utom framvisandet af dessa mästerprof,
borde äfven Gesällen undergå en examen uti
läsa, skrifva, räkna samt äfven en modellritning
då hans Profession det fordrar, men skul»
le någon enskildt person eller socken för egen
del vilja antaga en icke utlärd arbetare
för hvilken den äger förtroende må sådant
V
Den 17 April f. m. 2g^
icke förnekas, nemligen, att arbeta inom socken,
och mot uppvisandet af ordentligt contract.
3 §•
Uti vissa städer af Riket och pä så mångå,
ställen som möjligt, borde formeras, (till en
början på Statens bekostnad, om det icke an*
norlunda later sig göra.) Fabriks-och SlåjdeExpositioner
hvarest hvarje arbetare kunde hafva
rättighet till att insätta sina arbeten, icke
allenast de, hvilka fordrades som mästerprof,
utan äfven de, som dessutom önskades att få
sällda; men hvarje arbetare skulle vara pligtig,
att i alla tider märka sitt arbete med en
af sökanden sjelf föreslagen stämpel och detta
skulle vara ett af de oundgängliga vilkor,
som berättigade honom att arbeta för sin egen
räkning.
I de.mindre befolkade delarne af Riket,
kunna i första ögonblicket, dylika inrättningar
ej tarfvas; och behöfvas icke heller, emedan
skråen äro der mera sällsynta.
4 §•
De förutnämnde Fabriks och Slöjdc-exposition
er ne skulle förvaltas af en Direction, sammansatt
t. ex. af 4 personer, valde en gång
om året i orten. En af de fyra Directéurerna,
skulle tourvig, alltid vara närvarande vid Ma
-
eq6 Den 17 April f, m,
gaZinet, minst en dag i hvarje vecka, för att
bevaka försäljningen, samt inregistrera alli
prof och andra arheten; likväl böra de sökandes
mästerprof vara afskild» i olika rum, och
mästarnas arbeten för sig. Hvarken rangen
eller någon viss profession kunde vara ett vilkor
för att blifva vald som Directeur, men
hvar och en som vore allmänt känd, såsom en
hederlig och upplyst man skulle hafva rättighet
att väljas. Som meningen med denna exposition,
är att både påskynda alsättningen,
och bevara hvar och ens rätt, att icke blifva
bedragen af nybörjares arbeten , så äger hvar
och en bosatt rättighet att till denna omförmäla
ta Direction välja medlemmar.
5 §,
En Handelsbetjent sorn förer Böckerna
Och sköter försäljningen, och för hvilken Difecteurerna
ansvara, bor altid vara närvarande
i Magazinet.
6 §•
Då en Handtverkare från Stad eller Land
hade arbetat i ömånader på sina mästerprof och
insatt dem i Magazinet, försedde med behörig
stämpel, så skulle ban , i fall hans arbeten
blefvo godkände, bedömas af Directeurerna,
hafva förvärfvat rättighet att som Mästare» utw
öfva sitt handtverk, hvarest han sjelf funne
för godt, (med vilkor att flytta åter till sin
födelseort, om han komme den nya socken till
Den 14 April J. m, 297
någon last), och i och för detta ändamål,
lemnäs honom af Directionen, ett Mästerbref,
uti hvilket skulle intagas en beskrifning öfver
Mästarens stämpel samt intygas att aftrycket
deraf vore som controll qvarlemnadt
i Magazinet; äfven skulle han erhålla ett examens
betyg öfver sin kännedom i läsning ,
skrifning, aritmethik, (och modellritning i fall
detta sednare vore nödigt för hans profession).
Försedd med dessa 2:ne betyg, skulle ej den
nya Mästaren kunna nekas att bosätta sig
hvar han ville, med mindre att kyrkoRådet
på stället uppenbart förklarade de ordsaker, sorn
fråntogo honom denna rättighet.
7* §•
Då Gesällen blifvit Mästare, och undfått
tillåtelsebrefvet af Inrättningens Direction,
borde han betala en viss procent af den summa
han erhållit för sina försållde Mästerprofarbeten,
hvilka varit deponerade i Magazinet.
En dylik procent skulle äfven erläggas
till Directionen af hvarje annan Handtverkare,
som ville insätta sina arbeten till försäljning,
i osäkerhet om att få dem sällda hos sig. Den
summa som formerades af dessa procent förenad
med den profit, som Directionen kunde
draga af försäljningen, skulle utgöra en Cassa,
hvilken af Directeurerna borde förvaltas till underhåll
för Magazinets omkostnader.
8 §.
Då Staten lemnade den första fonden till
Dan 17 April f. m.
anläggande af Magazin och första årets aflöning
åt Directeurerna, så är det att förmoda,
att inrättningen, sedan kunde bära sig sjelf.
Vissa Socknar och Härader skulle tillhöra
hvarje Magazin, eller Fabrik och slöjdeexposition,
och inom hvarje sådant district skulle
Directeurerna väljas, så nära boende sorn möjeligt
vid Magazinet. De skulle sammanträda
en gång i månaden för att granska profarbeten,
utdela mästerbref, och uppgöra räkningarne,
hvilka vid årets slut, borde genom trycket
allmängöras.
9 §•
Den Handtverkare, som utan tillåtelse;
och mästerbref, sknlle arbeta för sin egen
räkning, om han sade sig hafva förlorat detta
bref, eller äfven hade det, men gjorde bevisligen
dåligt och bedrägligt arbete, skulle
nödgas att arbeta såsom Gesäll ett år mot en 1
bestämd betalning hos den Mästare, som begärde
honom, hvarefter han, enligt 2:dra och
3:dje §. §. kunde åter få söka Mästarebref.
10 §.
Hvar och en Gesäll, sorn hade tagit tjenst,
skulle ej hafva rättighet att lemna den, utan
enligt Lag, och skulle för öfrigt vara underkastad
Tjenstehjons - stadgan Om en Gesäll
ville hålla fri måndag och försumma sig
med oordentligt lefverne, så skulle han vara
tvungen att arbeta utan betalning 2:nedagar,
för hvarje dag som han förspiller genom sitt
i
Den 17 AprilJ. m, 299
fel; och om han skämde bort arbetet, skulle
han arbeta för intet, till dess skadan
blefve ersatt, hvilket skulle bedömmas af Directionen
vid närmaste Expositions Magasin,
och i brist häraf utaf gode män.
xi §•
All handel inom landet bör vara fri, men
bör sorgfälligt bevakas af Policen i Städerna,
och Kronobetjeningen å landet, så att icke lösdrifvare
eller kringstrykare begagna sig af
denna frihet, för att bedraga allmänheten j det
borde fordras af hvar och en som ville på
landsbyggden idka handel m. m. att kunna
framte bevis på stämpladt papper af KyrkoRådet
om ett hederligt uppförande, förutan
hvilket, han icke skulle kunna erhålla pass
utaf ortens auctoritet.1' Om KyrkoRådet finner
den sökandes frejd mindre god, äge det
att förneka ofvannämnde bevis.
. -f
12 §.
Directionen för hvarje ExpositionsMagazin
skulle åläggas af Regeringen att skaffa
förtjenst åt bönder och torpare de långa vinteraftnarna,
och att till detta ändamål förskaffa
dem nödiga verktyg och materialier till
spinning, väfnad m. m., af sådana saker, som
kunde finna med lätthet debit uti lefverancer
till Kronan.
Ben 17 April f. ,m
>3 $•
För att på ett verksamt sätt uppmuntra?
och upplysa Industrien, proponerar jag att det
inrättades af Regeringen IndustrieScholor i
åtskilliga Späder, men lörnämligast i Hufvudstaden,
der tillika borde finnas en attelier för
Technologieri och mechanicka verk m. m Vid
dessa Scholor skulle emottagas, till undervisning
de Mästare, sorn af Directionen för SlöjdeExpositionerne,
hade erhållit Mästarebrei,
då de skulle hafva tillfälle, att vid denna inrättning
yinna kännedom, uti både Färgerier,
fullkomligare bearbetning af diverse metaller
&c., med ett ord, allt hvad som hör till
Technologien och Mechaniken enligt inhemtad
erfarenhet från andra länder; och skulle
de, så väl i Theorien som i Praktiken, vinna
all önskelig kunskap, sedan de i verkstäderna
inhemtat handlag och färdighet. Man kaninvända
att dessa Scholor äfvensom Fabrik och
SlöjdeExpositioner, skulle förordsaka Statenen
betydlig kostnad (hvilken jag tror kunde blifva
ganska måttlig), men denna kostnad skulle
snart tillräckligen ersättas genom de medel,
som eo förbättrad industri skulle rendera
StatsCassan.
14 §•
Vid den industrieSchola, som skulle inrättas
i Hufvudstaden, och hvilken skulle vara
som ett förstyre för de öfrige i Riket, borde
tvenne gånger i veckan hållas allmänna före
-
Den 17 April f. mi
301
läsningar i Technologieo, Mechaniken m. m.,
och af den Professor som höll dessa föreläaningar,
skulle en gång om året utgifvas en
berättelse örn den nytta, dessa slags Scholor
verkat, samt tillika i samina skrift meddelas
alla i och för industrien nyttiga upptäckter,
hvilka ägt rum, både inom och utom landet,
v De borde vara så populairt författade, att de
hvilka icke äro i tillfälle , att bivista föreläsBingarne,
kunna deraf få en ledning vid utförandet
af hvilken näringsgren som helst.
Genom det här ofvan föreslagne Reglemente,
hvilket likväl icke borde helt och hållit
taga sin början förr än 1825
och intill
dess så småningom användas, på det att ingen
genom en alltför hastig förändring må blifva
lidande, har jag hopp att man kunde försäkra
hvarje medborgare om en orubbad näringsfrD
het, och lemna honom medel till att fullkomna
den. Det synes mig 60m man på detta
sätt kunde lossa de fjättrar, hvilka hittils hindrad!
både producenten och consumenten att
lijuta af sina rättigheter. Jag skall nu försöka
att framställa mitt utkast till ett Reglemente
för Tullafgiften och handeln.
Regimente för Tullafgiften och Ulrikee handeln^
I §.
För att undanrödja ett missbruk, sora ofta
hittills ägt rum vid Tullarne, borde man be
-
502
Den 17 si pr il f m,
stämma ett visst pris på hvarje slags vara,
och efter detta pris erlägga en viss procent i Tullafgift
t. ex. 6 procent af värdet; då kunde man
ej mera (såsom nu sker) efter godtycke värdera
varan, hvilket gör att priset ofta utsättes
så lågt, att den fastställda procenten blir en
alltför ringa inkomst för Staten. Hvad som
utöfver denna procent skulle betalas i Tull
borde rätta sig efter varans täflan med producterna
inom landet, hvilket längre fram skall
vidare omnämnas.
2 "
3Införseln af alla utländska produkter skulle
vara tillåtne mot en afgift, proportionerad
efter National industriens framsteg. Den ringa
afgift som skulle erläggas i tull för de
producter, som ej inom landet kunde tillverkas
bör alltid bibehållas, men deremot okas för
dem som blott ofullkomligt eller otillräckligt
tillverkas intill dess våra inländska varor kunde
jemföras med de utländska. Denna Regel
borde i synnerhet noga observeras så länge
industrien vore i sin barndom, men modifieras
då industrien hade hunnit till den höjd,,
att våra producter med fördel kunde exporteras.
✓ .
3 §•
Som vår .Sjöfart är en af de Industriegrenar,
som fordrar en stor uppmuntran och uppmärksamhet,
så borde man bestämma cn vida
Den 17 April f. m.
303
lägre Tullafgift för de utländska varor, hvilka
tillfördes oss af våra egna skepp, än för dem
som infördes af utländningen.
4 §*
Hvarje en fjerdedels, eller halft år skulle
våra Handelsagenter på utrikes orter vara förbundne
att insända en noga uppgift af priser
på alla sorter varor från alla land (sorn
kunna i Sverige tillverkas), inberäknadt
Tullafgilten för exporiationen, samt transportkostnaden,
med afdrag utaf exportpremierna om
sådana finnas, hvarföre till detta ändamål, alphabetiska
uppsatser skulle lemnäs till agenterna
öfver aila de varor, på hvilka man brukade
veta priset. Desse inkomne prisnoter
skulle jemföras, med dylika som inlemnades ifrån
Directionerna för ExpositionsMagazinerna
öfver tillverkningspriser på allt hvad tom tillverkades
i industriel väg inom landet,- samt
med de från Landshöfdingarne uppgifna priser
öfver alla andra producter. Den skillnad som
i följd af denna jemförelse befanns vara emellan
de utrikes och inrikes priserna skulle blifva
en ledning för bestämmandet af Tullafgiften,
alltid iakttagande att höja den samma i
mån af den skada, en utländsk vara kunde
tillföra vår Industrie och minska den i motsatt
förhållande.
Saf om exempel anjöres följande:
En Köpman kan införa en matta, som ko
-
5o4
Ben 14 April,
star honora i inköp 1 R:dr 24 sk. per aln»
transporten 4 sk. dito, hvilken värderas, i anseende
till tuilafgiften, till .2 R:dr Riksgälds
aln, hvaraf 6 procent göra ungefär 4^ sk. productionspriset
i Sverige 1 R:dr 40 sk., skiilnaden
emellan detta pro,ductionspris och inköpet
utrikes, gör i\ hvilka tillika med de 4f
sk. procent utgöra 12 sk., som betalas i tull, då
både Köpmannen och den Svenska Fabrikanten
kunna sälja för 2 R:dr Riksgälds med 8 sk.
vinst på aln, och den Svenska troligen debiteras
lika lätt som den utländska, i fall varan
är lika god.
5 §•
/
Om någon Handelsagent skulle antingen
genom försummelighet eller genom köpmännernes
inflytande begå det felet att uppgifva
faUka varupriser, borde han mista sin
syssla.
6 5.
\
Bane©- och RiksgäldsContoiret6 Fullmägtige
skulle åläggas, att hvarje en fjerndel* ellef
halft år, justera Tulltaxorna enligt de i föregående
§ omnämnde prislistor, då de äfven
skulle äga rättighet att fordra biträde af de
Embetsman, som i ämnet kunde lemna upplysningar.
Härigenom bibehölls Ständernas decisionsrätt,
enligt 60 §. Regeringsformen och
man vann den fördelen, att emellan Riksdagar
-
Den 17 April f. m. 30 j
v*
garna kunna åstadkomma nödige modificationer.
7 §•
Om någon uppfinner eller inför en i Své*
rige förut okänd Industrigren, borde haa
derföre erhålla Patent i 10 år. Denna regel
borde gälla för både Svenskar Och utländningar.
'
8 §.
För att uppmuntra de utläadningar, sorni
vilja sätta sig ned i Sverige, och gagna landet,
antingen genom utspridande af sina kunskaper,
eller genom insättandet af sina Capilaler
i allmänna rörelsen, borde Regeringen frikalla
sådana personer ifrån att betala skatt till
Staten i vissa år, men om dp, efter denna tij
ville lemna landet, skulle de åläggas, att godtgöra
Staten för de förmåner de åtnjutit, genom
erläggandet i silfver till Banken af en
viss procent utaf deras lagligen bevisade Egendom.
9 §
Enligt hvad som ar antagit vid Tullverket
i Dannemark, kunde man uppgöra Tariffer för
alla sorter väfnader och tyger, hvaruti styckenas
vigt och storlek voro upptagna, och då
man sedan, medelst en Microscope räknade trå
-
Bil, till Ridd. o. Ad. Pr. lil Band, 90
Ben April f m.
derne inom en viss qvadrat och jemnförde dessa
tråders antal med vigten på stycket, bevisade
det på det nogaste tygets finhet och värde.
i o
Då mm kunde en gros reexportera en vara
med bibehållande af den Tullstämpel, som
blifvit påsatt vid införseln, så skulle nian hafva
rättighet att af Tullen återbekomma den
erlagda afgiften för Importen. Detta vore ett
sätt att upplifva transporthandeln, samt undvika“den
kostnad och de chicaner, som nederlagsmagaziner
förorsaka.
11 §.
Slutligen skall jag bjuda till att uppgifva
medel, till att minska lurendrägeriet, hvilka
böra stå i förening med en mindre kostnad
för Staten, än som hittills skedt. Man
kan utan tvifvel hoppas att nationalindustriens
tillväxt, och den lindrigare Tullafgiften skola
inskränka antalet af Lurendrägare, genom den
mindre vinst de kunde draga deraf; men sorn
man ändå alltid måste föruts,ätta, att de komma
att finnas så skall jag föreslå att hvarje
enskilt, känd för ett oklanderligt uppförande
kunde, om Regeringen funné för godt, erhålla
en Fullmagt; som berättigade honom, att göra
beslag på de vabrcr, för hvilka man ville
undvika att betala tull, och hvilka han öfverkom
vid gränsen, på afvägar, och vid otillåtna
landningsställen, men så snart Contrabandet
fini 17 4pr!l /. m.
:>9?
vöre fördt öfver grååsen eller laddningen helt
och hållit lossad, skullh ej rättigheten mera
gälla, att confisquera det. Vid första påseendet
torde principen till denna sbgs bevakning
kunna anses omoralisk, emedan den tyckes väp
na medborgare mot hvarandra, och väcka miss
troende, men endast derigenom anser jag möjligt
att hindra lurendrägeriet och den person,
som häldre än att betala en billig tull, vill
försnilla Statens inkomster, förtjenar att både
misstänkas och bevakas.
12 §.
Enskilta kustbevakningen skulle åläggas,
mot ett ansenligt vite, att betala till tullen
den vanliga afgiften för de gripne varorne, då
Staten ej skulle erhålla något vidare, utan
den som gjort beslaget få behålla allt.
Detta vite borde vara mycket högt beatämt
för att hindra all öfverenskommelse, som
bevakningen i annat fall kunde finna sin fördel
uti att göra med de lurendrägande. Sorn
dessa öfverenskommelser i alla fall bleivo
kostsammare för de sednare, så är det att
hoppas, att om de en gång, gått in derpå,
de ej skulle finna sin vinning uti att förnya
dem.
53 §•
Den sorn kunde bevisligen angifva att enskilta
kustbevakningen vore i hemligt förstånd
Den 17 April f, m.
med lurendrägaren och ej betalte afgiften till
tullen, skulle i hans ställe erhålla rättigheten
till att göra beslag, Och äfven blifva ägare af
de confiscerade varorne, så snart han hade betalt
tullafgiften för desamma. „
14 $.
Den Tullbetjent, som kunde bevisas hafva
’ gynnat lurendrägeri, borde skiljas från tjensten,
och dertill betala en ansenlig pligt, men
om han ej bade att betala med, skulle han
genom arbete ersätta den.
15 §.
Uti allmänna Tidningarna, skulle införas
Lurendrägarens namn och hemvist, och för att
ett starkt ansvar skulle hvila på den enskilta
kustbevakningen, borde den i händelse af
lagbrott, straffas med fästningsarbete. För öfrigt
förenar jag mig till alla delar uti den af
Grefve Carl Posse föreslagne organisation utaf
Tullverkets Styrelse och Förvaltning.
Dessa äro de förslag, som här framläggas,
lill bepröfvande af de personer, sorn äga en
vidsträcktare och mera upplyst erfarenhet än
jag. Eber att hafva i början af denna motion,
uppehållit mig en stund vid de allmänna åsigter,
aom alttid böra vara den punct hvarifrån
man utgår vid våra afhandlingar, så har
jag ofvergått till detailler, hvilka äro mindre
angenäm* att sysselsätta sig med, men äro
dock vigtige, emedan endast genom dem, de
allmänna grundsattserne nedstiga ifrån theoriens
höjd, till nyttan af den prwctiska tillämpningen.
Ifrig älskare och försvarare af
ellt Constitutionelt, men genom den naturlig»
tendenceB af mina idéer, i synnerhet fästad
vid de frågor, som röra Statshushållningen,
liar jag försökt, att betrakta dem med den anda,
som constitutionella principer ingifva och
befästa.
Jag har trodt, att emedan hvarje medborgares
frihet borde vara helgad, sä borde
han äfven (i följd af den credit hans goda uppförande
tillvunnit honom) få begagna den,
till utgifvande af assignationer, hvarföre jag
framställt mina tankar, rörande ett utsträckt
Creditsystemej äfven har jag trodt att friheten
ej kunde förväntas i något annat land, än der
missbruken blifvit förekomne, och för att möjligen
hindra dessa missbruk, i anseende till
den orättvisa, och ojämna fördelningen af skatterna,
har jag uppgjort en ny method till
värdering af jord, som tillika lemnar medeloch
säkerhet för assigneringen.
Samma kärlek till frihet och rättvisa har
i dag ledt mina bemödanden, i anseende till
afskaffandet utaf Skråförfattningarne och prohibitivsystemet,
och sedan assignationsrättigheten
lämnar medel till förlager, så torda mitt
Industriproject, utvisa canalerne till dessa me
-
Dfn 17 April J. m.
dels utspridande öfver hela landet. Principernes
fasthet kan olyckligtvis ej ersätta bristen
af talent hos en medborgare, men den
är likvist en borgen för att i hvad omständigheter
som hälst, hans själ alltid skall uppfyllas
af den känsla, sorn gör att han utan
tvekan skulle uppoffra sig för sitt Fädernesland.
Sverige räknar bland sina Invånare ett så
stort antal af dem, som äro lifvade af den
känsla jag här yttrar, att denna tanka ingifver
mig den ljufva öfvertygelsen om Sveriges
pånyttfödelse; jag vill dermed säga, de
sunda principernes seger öfver egennyttan;
och denna seger skall blifva grundvalen
till den styrka, det oberoende, och den sällhet,
som Sverige har rätt att vänta, som
allt nu tyckes lofva, och som mina lifligaste
och varmaste önskningar nedkalla.
N;o 4.
Hs rr Berghman, Ambrotius Mognus'.
Till mine anmärkningar vid Höglofl. Statsutskottets
Betänkande och förslag: att, så
väl min motion om någre tillkomne nya Enribetsverks
och Sysslors indragning, och hvad
jag ansedt i öfrigt nödigt vid Statsregleringen,
som åtskilt ige andre Riksdagsmäns väckte frågor,
om onödige sysslors reducerande, måtte
till särskildte Utskottet remitteras; får jag tillägga;
att sorn berörde min motion hufvud
-
Wen 17 April f, m.
5tl
sakeligen har afseende på Statsregleringen, i
det jag föreslagit, det StatsUtskottet mätte anmodas
, att vid jemförelse emellan 1810 och
1822 årens RiksStater, i stöd af Regeringsformens
62 §, icke allenast pröfva hvilka af de
under tiden tillkomne Embetsverk och sysslor,
corn kunna indragas, utan ock granska detaillerne
ef Hufvudtittlarne, samt deraf utesluta hvad
Utkottet kan finna skjäligt, hvarigenom Utskottet
kommer i tillfälle att bestämma summan
af hvarje titel, sorn troligen då skulle
kunna minskas; så och då särskildte Utskottets
bestämmelse egenteligen är, att undersöka och
föreslå en bättre organisation af äldre Embets.
verk och Sysslor, med lika afseende på ärendernes
bättre gång som å besparing i Statens
utgifter, och detta Utskott således ej har minsta
befattning med Statsverkets reglerande,
hvilket min motion åsyftar, får jsg undeistäl
la om den af något annat än StatsUtskottet
kan komma under pröfning
N:o
5.
Grefve Härd, Carl (JuJIaf:
En Ledamot af detta Stånd har, om jag
icke orätt fattat dess ord, yrkat den satts, att
det af FinanceComitéen afgifna betänkande,
såsom blott innefattande stödjeduncter, icke
borde tagas till grund vid behandlingen
af Finanecfrägan, utan att enskilde Representanters
motioner borde härvid tjena till vägled
-
Den j7 April f nu
ning. J*8 ^ac^e förut trott, att i ett ämne af
så vidsträckt omfattning, af så allmänt inflytande,
mera bestämdhet i åsigterne och mera
sammanhang i öfveriäggningarne skulle bere
das, om ett Förslag varit uppgjordt, som fullständigt
upptagit och utvecklat de förhållanden,
som på frågan äga inflytande och derefter
framställt de medel, hvilka ansetts 6äkrast
leda till målet, som jag anser vara: stadga i
penningeverket, nied minsta möjliga rubbning
af för handen varande ägande rätts förhållanden;
och jag hade äfven funnit mig i denna
tanke styrkt af det yttrande, samma Ledamot
förut fällt om caracteren af enskilda motioner,
nemligen ensidigt afseende på partiella och locala
omständigheter. Men då jag af det först anförde
yttrandet låtit mig tillrättavisas och jag
af de förefallna discussionetne funnit, att flera
Förslager blifvit gjorde, torde det böra åtminstone
förlåtas mig, om äfven jag i detta ämne
lämnar ett bidrag, till vägledning. Jag skall försöka.
att så mycket möjeligt är vidga min synkrets,
så att icke åsigterne måtte bli alltför
inskränktfe eller ensidige.
Jag har granskat FioanccComitéens Betänkande
och der, i åtskilliga afseenden funnit
mindre, än jag hoppats. Jag hade väntat att
få en stödjepunkt för mitt omdöme om myntets
värde eller vanvärde, genom meddelade
uppgifter om Bancosedelns förhållande till silfver
under åtskillige perioder, särdeles af tillökning
eller indragning af sedelstocken, äfvjn
som genom uppgifter om Bancosedelns
9
Den IV April j. m.
313
förhållande till Jordegendom och dess producter
vid samma tider, jemte de särskilda omständigheter,
som kunnat verka förändringar
dessa förhållauden. Jag hade väntat att f£
uppgifvit förhållandet imellan Fastighetsvärdet
och det skuldbelopp, hvarföre det häftat, under
olika perioder; och då det anföres att Fastigheter
på landet äro intecknade för 60 millioner,
men jag vet, att en betydlig del af Rikets
Fastigheter, såsom all jord af ren Krono"
natur, alla boställen, hemman och lägenheter,
som tillhöra allmänna Verk och Inrättningar,
fideiCommisser samt åtskilige privatas Egendomar
äro ointecknade, hade jag väntat att äfven
få åtminstone approximativt, uppgifvit, i hvad
förhållande till värdet den öfriga jorden är
skuldsatt; jag hade slutligen väntat, att få
upplysning, huruvida Coursen, som åtminstone
någon tid obetydligen varierat, bestämts af
blott naturliga förhållanden, eller om speciella
åtgärder, såsom export af silfver m. m.
verkat till dess bestämmande; men då dessa
upplysningar saknas och den enskilde representanten
icke är i tillfälle att förskaffa sig
dem, måste han stadna vid mer eller mindre
sannolika hypotheser.
Innan jag företager någon pröfning af hufvudsaken
eller förslaget till vinnande af ett
stadgadt penningevjisende, får jag vid åtskilliga
FinanceComitéens framställningar göra några
anmärkningar.
Comitéen anser den öfverkligade nöden,
3i4
Den ij April /. ru'.
hvad jordbruk och handel beträflar, hafva tillkommit
af en allmänneligen ovanlig öfverproduetion
och minskade afsättningstillfällen, men
dessutom för Sverige enskildt, hafva haft en
hufvudorsak i BancoSedlarnes vanvärde, och
det redbara myntets försvinnande ur rörelsen.
Hvad öfverproduetion angår, har den i
Sverige endast varit partiel, hvilket bevisas af
de obetydliga Spannmålsbehållningar, som vanligen
funnits, och af den mängd af menniskor,
som icke ägt mera än det knappaste uppehälle;
och jag tror, att i år, i fall af en något
sent inträffande skörd, prisernes stigande skall
bevisa, att de förra årens besparingar icke äro
mer än tillräcklige.
Min erfarenhet sträcker sig icke så långt,
att jag minnes den tid, då redbart mynt fanns
i rörelsen, och jag kan således icke döma om
ställningen då; men jag inser likväl, att dess
försvinnande ur rörelsen endast medelbarligen
verkat till nöden, i så måtto, att derigenom
berfidts möjligheten för de våldsamma brytningar
i värt penningeverk, som närmast verkat
nöden.
Om BancoSedelns vanvärde derigenom vore
bevisadt, att den icke efter sitt innehåll inlöses
med silfver, kunde detta vanvärde icke
motsägas, men i allt annat fall anser jag uppgiften
derom för ett misstag. Då Bankens utelöpaode
Sedelstock säges utgöra 30 millioner
och dess fond" i Silfver 5 milhoner Specie, och
Den 17 .4pri t /.■ nu
5i5
denna senare aldrig blifvit genom olagliga
tillgrepp minskad, måste man antaga, livad
också Comitéen antagit, att åtminstone 25
millioner i sedlar blifvit utgifne, utan att motsvarande
valuta i silfver blifvit i Banken insatt.
De hafva således aldrig ägt och aldrig
bordt äga högre värde än efter den courä, som
var gällande, då de utgäfvos, och om jemnfö.
reisen derefter sker, tror jag, att de någorlun.
da bibehållit sitt värde, eller att jnnehafvaren
i detta afseende icke förlorat. Om man
betragtar BancoSedeln i dess förhållande till
blott inhemske värden, har den snarare stigit
än fallit3 men om äfven BancoSedeln, i dessa
förhållanden betragtad, skulle förlorat något af
sitt värde, är denna förlust rikligen ersattt genoin
qvantiteten af Bancosedlar eller enskildas
derpå lydande skuldförbindelser, hvilken ännu
mera skall ökas, då den gäldbundne jordbrukaren
icke betalar räntan utaf afkastning, utan
med minskning af sin capitalförmögenhet.
Den tid är icke aflägsen, då Fastighetsmassan
i Sverige troligen icke var intecknad för knappt
sjettedelen af det belopp, som nu, men dess
värde i otvungen handel åtminstone uppgick
till hälften emot nu. Den öfverdrifva ökade
qvantiteten af Bancosedlar och derpå lydande
Skuldförbindelser har icke uppkommit, såsom
afkastning af en ursprunglig capitalförmögenhet
i penningar, utan är vinsten på ett conjunetursspel.
Ett exempel må upplysa förhållandet. Man
köpte en egendom före 1809 för 5000 R;dr,
och sållde den efter 1810 för 'dubbelt.
*IS
Den 17 April f in,
Säljaren fick då hälften i BancoSedlar och
hälften i intecknad skuldsedel Nu åter köper
han egendomen för blott den intecknade skuldsedeln,
och har sitt före 1809 använde capital
i behåll. Om således han skulle få mindre
Silfver för detta capital nu än före 1809» kan
han väl ändå ej sägas ha förlorat. På detta
sätt hafva likväl de flesta Capitaler uppkommit.
Jag tror mig af det nu anförda kunna
sluta, att den öfverklagade nöden blifvit i betydligaste
mon förordnad derigenom att, medelst
en större sedelmassas bringade i omlopp
och bedrägliga utsigter, att, genom capitalers
användande till jordbrukets utvidgning, vinna
förkofran, jordbrukaren förleddes att begagna
en conjunctur, hvars hastiga öfvergång haQ
icke kunde förutse, och att jordbrukaren icke
1 k\ lätt kunde precavera sig emot det menliga
inflytandet af en hastig förändring, som capitalisten
kunde deraf draga fördel; samt att
väl icke sedelmynteig ökade värde i förhållande
till silfver, utan dess genom indragning förorsakade
otillräcklighet för omsättningen och liqviden
af de uppkomne skuldbeloppen gifvit
den ett naturligt värele, i förhållande till jorden
och dess produeter.
Det misstroende, som säges hafva mött
penningen, är något, hvarom jag icke kan göra
mig begrepp. Huru skall man, om sådarit
existerat, kunna förklara den begärlighet, hvarmed
den samlats och den motvilja, som sports
>
Den 17 April f.m. 317
att använda den i reel egendom. Misstroende
till myntet och fruktan för dess förändring kunna
icke ha verkat dess undanhållande ur rörelsen,
ty capitali6ten mäste väl ha insett, att Banco*
sedeln hos honom förvarad, varit underkastad
samma förändring, som om den till en annan
vsrit utlånad. Snarare må man antaga, att öfvertygelsen
om omöjligheten, för Gäldenären,
att med ejt minskadt Rörelsecapita] godtgöra
de fordringsanspråk, som en öfvergående con-“
junctur alstrat, verkat misstroendet till enskiltas
förbindelser j att man alltså mera funnit sin
aekning vid, att genom myntets undanhållande,
ge detsamma ett högre värde, och att man
närt det hoppet, att på de skuldsatte näringar,
nes bekostnad, få den förlorade räntan mångfalldigt
ersatt genom en fördelaktig Financeoperation.
k
Att motsatta interessen uppkommit och
en slags afundsamhet emellan jordbrukaren
och capitalisten, bestrider jag icke, men väl
att den varit ömsesidig; ty det har berodt af
capitalisten att blifva jordbrukare, men icke
tvärtom Ett fiendtligt tillstånd emellan gäl4
denär och fordringsägare skulle naturligen uppJ
komma, så snart den förre såg sig öfveriemnad
åt den senares godtycke^ men striden
måste upphöra, tr.r Gäldenären förlorat allt
och fordringsägaren icke har mera att vinna.
Strid kan icke tänkas emelian dem, som äga,
och dem, sorn hafva intet att förlora, ty de
senare ha intet intresse att förfäckta. Jag har
också hört föras dessa olika intressens talan,
3II Ilen i “ April f, m.
men jag har icke hort yrkas återgången af Sedelmyntets
värde till det ursprungliga eller Silfreta,
och ännu mindre ständigt nya tillökningar
af pappersmynt utan motsvarande garantier;
ehuru jag icke saknat tillfälle att erfara
hvad gäldenärs-classen, till befordrande af sitt
intresse önskat. Att denna, sorn icke sällan
yttrat klagan öfver sitt betryck och önskningar
om förbättring af sitt tillstånd, derföre
skulle beskyllas att hysa det hoppet, att en
gång afbörda sin gäld i ett nytt slag afassignater,
förefaller mig högst oväntadt, äfvensom
Comitéens yttrande om vådan af en sådan förhoppning.
Man har, åtminstone i vårt land,
icke sett fattigdomen vara hvarken så uppfin
ningsrik eller djerf, i fråga om att förekomma
förvärrandet af sitt tillstånd, som rikedomen
varit det uti planer att vinna förkofran, att tillskansa
sig allt.
Att den stränga redbarhet, som fordom
styrde inbördes afhandlingar i pennrngeangelägenheter,
vid flera tillfällen synas blifvit utträngd
af en sorglös lättsinnighet, ärsannt; men
vill man vara rättvis, skall man också medgifva,
att denna sorglösa lättsinnighet varit en
naturlig följd af de omständigheter, som förledt
till speculationer, hvars olyckliga resultater
härrört icke af felaktighet i beräkningen,
utan af förändringar, som icke kunnat förutses,
och att sorglösheten först då in träd t, när
allt bemödande att uppfylla ingångna förbindelser
varit fruktlöst. Vill man vara rättvis,
skall man också medgifva, att denna sorglösa
Pen 17 April f.'m.
lättsinnighet redan märkbart aftigit och att
^anledning är att hoppas, det redbarheten åter
skall komma att styra inbördes afhandlingar,
utan användande at sådane medel, som måste
börja med att fullkomna det onda innan det
goda kan uppkomma.
Comitéen anser nu tiden vara inne för återställandet
af reda i penninge- och creditväsendet.
Grunden härföre skulle vara betryggandet
af all ägande rätt, genom bestämmandet
af ett oföränderligt förhållande emellan
Bancosedlarnes värde och det redbara myntets,
och medlet, en icke tvungen realisation,
utan ett tillåtet utbyte, efter faststäld grund,
af Sedlar mot Silfver, och Silfver mot Sedlan
De stora ändamål, som deraf skulle vinnas, vore
återställandet af säkerhet i penningeafhandlingar
enskilda emellan och rörelsemedlets eller
myntets naturliga ökande eller minskande
i följd af behofvet. Jag anser dessa ändamål
böra befordras. Jag anser en myntbestämning
derföre nödvändig, men, en sådan, som icke
arbitrairt bestämmer förhållandet emellan Bancosedeln
och Silfret, utan en sådan, som bestämmer,
a'ft det naturliga förhållandet aldrig
arbitrairt skall rubbas,.
Jag vill söka utreda, huruvida garanti kan
gifvas tor ds orubbliga förhållanden, som vilja
fastställas, huruvida realisation, som anses för
förnämsta medlet till myntbestämningen kan
verkställas utan våda, och sluteligen huruvida
icke ett varaktigt förhållande emellan Banco
-
jso
Den 17 April f. m.
sedlar och Silfver kat etableras utan användande
af Realisation.
Garantien för ett orubbligt förhållandeskulle
vinnas derigenom) att privata actieägare skulle
bli delägare i Banken för |:delar och Nationen
för f:delar. Skulle pluraliteten bestämma åtgärderna
för Bankens styrelse, hade Nationen
lagligen samma magt, som förut och kunde, när
som hälst förändra Styrelsegrunderne. Skulle åferde
private rösteme gälla lika med nationens,
uppkomme overksamhet, i stället för verksamhet,
och Rikets magtägande Ständer skulle lika
så väl kunna bryta contractet med Bankens
privata delägare, som de förr kunnat göra det
med dem, som i Banken på god tro insatt
silfver. Den verkliga garantien för contractets
och i följd deraf, myntförhållandets orubblighet,
ligger då uti det moraliska band, som nu,
mera än förr, skulle anses afhålla Nationen
eller Ständerne från en orättvisa. Om än jag
ville antaga denna garanti för tillräcklig, skulle
ändå de fleste icke anse den så. Bankens
Styrelse kunde alltså komma att sakna förtroende.
Man anser Bankens fond i Silfver tillräcklig
för utväxlingen, men man anser den böra
ökas, för att stärka förtroendet. Jag tror också
att Bankens närvarande Silfverfond vore
mer än tillräcklig för utvexlingcn, om den aldrig
varit inställd och således förtroendet al*
drig rubbadt, men olika är förhållandet nu.
Det
Den 17 April f. mi
321
Det nr lått att bibehålla ett förvärfvadt
förtroende, men det är svårt att återvinna ett
en gång förloradt.
Man må antaga, att fonden är 5 millioner
och att den på ett eller annat sätt ökades med
3 millioner och såmedelst gjordes vederhäftig
efter 120 sk. cours för -|:delar utaf den utelöpande
Sedelstocken. Jag tror icke att någon
Bank äger i förhållande så stor reel valuta.
Men den vöre ändå otillräcklig till inlösen af
hela Sedelstocken. Mången skulle hysa den
farhåga, att den, sora har penningar till hands,
genast begagnade tillfället att derföre tillväxla
sig Silfver. Det vore en ganska obetydlig
förlust, om man blott af nyfikenhet ville göra
ett försök, att låta ett capital i Silfver ligga
utan sänta någon tid, då man kanske under
flere år låtit capitalen i sedlar ligga oförräntade,
och man dermed vill? utröna, hvad verkan
af en sådan operation kunde blifva. Mån,’
gen skulle äfven hysa den farhåga, att de Ban-’
cosedlar, som funnos i Finland, och hvilkas
mängd, derföre att den omöjligen kan beräknas,
kanske föreställes större, än den verkeligen
är, skulle öfversändas till Sverige för att
utbytas mot Silfver, och den fruktan vore åtminstone
icke ogrundad, att en större allmänt
känd uttagning af Silfver skulle väcka allmän
OIQ.
Följder af dessa farhågor blefve naturii
-
Bil till Ridd. o. Ad, Pr. III Band. zi
3**
Den 17 April f. m,
gen, att hvar och en som har fordringar u*
testående, och tydligen inser, att om Silfverfondeo
uttogs, den återstående Sedelstocken
förlorade i förhållande till Silfver allt värde,
också skulle bli betänkt på utväg att lå värdet
af sitt capital genom utvexling tryggadt.
Alla fordringar skulle uppsägas, och när de i
Fastigheter på landet intecknade uppgå till 60
millioner och de öfriga, dels intecknade, dels
ointecknade kunna antaga9 till minst hälften
af detta belopp, vore det en gifven följd, att
alla Gäldenärer försattes i Concur3-tillstånd,
och att derigenom åtminstone deras undergång
vore realiserad. Ställningen, som häraf skulle
uppkomma kan hvar och en bedöma : Banken
ägde intet Silfver, men en utelöpande sedelstock,
utan annan valuta än namn och fastigheter,
ställde under Concurs-utredning för omkring
90 millioner. Således utan värde; allt
rörelsemedel saknades, föjaktligen afstannade
all rörelse. Jordbruket och andra näringar
upphörde att skatta och Staten saknade således
sina nödvändiga tillgångar; och det ur
Banken uttagne Silfret förflyttades till andra
länders Banker eller förvarades hos privata
ofruktbart. Att vid sådant förhållande Statens
oberoende vore i fara, kan man icke för 9ig
dölja, och hvem kan garantera att detta förhållande
icke skall inträffa. Alla beräkningar
blifva osäkra, när menskliga passioner, särdeles
egennytta och vinningslystnad, på utslaget
kunna äga inflytande. Jag gillar i mångå fall
den regeln, att något bör vågas för att vinna
något, mai ett nödvändigt vilkor för dess
Den 17 April f m, ^23
tillämpning år, att juan bestämdt vet, huru mycket
man vågar, om ej huru mycket man kan vinna.
Den, som utsätter sig för möjligheten att förlora
allt, om än för att vinna allt, spelar ett
förtvifladt spel, och att man med lugn öfverläggning
skulle ingå i detta vågspel, kan jag
icke föreställa mig
Om
de olägenheter, som kunna af en beslutad
realisation befaras, icke genast inträffade,
skulle osäkerheten om kommande Ständers beslut,
vid hvarje annalkande Riksdag väcka fruktan
derföre, och således samma våda kunna
uppstå.
Till förstärkande af Bankens fond med de
erforderlige 3 millioner Specie, finnas flere
utvägar, men man kan icke påräkna, att det
nödiga beloppet, eller ens någon betydlig del
deraf kan inom landet erhållas. Detta later
icke bevisa sig, men det torde icke heller behöfva
bevisas. Silfret skulle således anskaffas
från andra länder.
Skall det köpas utifrån, för Bankens räkning,
måste först vexlar köpas för Bancosedlar,
som på ny räkning utgifva®. Sedelstocken ö^
kas alltså och fonden skulle, i anseende till
den ytterligare Sedelutgifningen, behöfva ytterligare
förstärkas. Uppköpet af vexlar för
7^ millioner skulle osvikeligen uppdrifva courBen
så högt, att denna utväg icke kunde begagnas.
Med utländskt lån af Silfver för Banj
Dea \~j April f m%
kens eller Statens räkning blefve förhållandet
detsamma, icke genom coursens uppdrifvaode,
men genom andra omständigheter. Jag har
hört sägas, att det Norrska lånet erhållits
med uppoffring af omkring 17 procent, hvilket
skulle göra, att 3 millioner i Silfver, i
stället för att kosta millioner i Sedlar,
verkligen uppginge till 8-f millioner, hvarige--  nora denne operation försvåras. Actieteekning,
sorn är den tredje utvägen, skulle ske af utländingar
eller inhemske män, med utifrån
förskaffadt Silfver. Utom det räntan årligen
skulle utgå i Silfver, så vida icke en sådan
handelsvinst kunde påräknas, att räntan dermed
kunde liqvideras, skulle Actieägarne en gång
återbetala sina utländska lån. Genom acti^rnes
försäljande skulle de skaffa sig Bancosedlar, och
för dessa köpa vexlar, men då vexlar till myckenhet
efterfrågade, nödvändigt måste uppjaga
coursen, blefve deraf en säker följd, att Silfver
i stället ur Banken uttoges och till lånens
återbetalande utskickades. En minskning i Sedelstocken
vore häraf en gifven verkan och
en ännu vådligare, en minskning 1' fonden,
eom då vore på samma punct, som förut. Att
detta skulle verka menligt på opinionen om
Bankens säkerhet, synes mig gifvet, och de
naturliga följderna af misstroende skulle åter
inträffa. Man kan väl icke inbilla 6ig, att
enskildtes insättningar kunde blifva så betydlida,
att de motsvarade eller uppvägde en så
betydlig minskning af Bankens fond. Insättning
af Silfver, om än det funnes, skulle bil
ganska ringa, då hvarje insatt qvantum gene
-
Den 17 April f. ml
325
reit ökade Sedelstockens värde, men icke
serskildt garanterade inlösen af den uttagne
reversen.
En annan omständighet bör ännu öfvervägas.
Actieägarne skulle försäkras om en bestämd
ränta och skulle hoppas en större vinst,
om de skulle förmås att ingå i företaget. Att
öka denna vinst skulle bero af större utlåningar.
Tiden och vilkoren för deras begagnr.n.
de skulle bestämmas af Bankens styrelse. Egennyttan
skulle troligen förleda till större
Speculationer, för att öka vinsten, men när
någon våda af en för långt utsträckt credit
kunde befaras, skulle fordringarne indragas,
och jag inser häraf som följd ett ganska förderfligt
förändrande af sedelstocken.
Om således intet osvikligt medel finnes,
att med de förhållanden som redan uppkommit
t, gifva en säker garanti för varaktigheten
af ett Financesysteme i vårt land, ulan garantien
hufvudsakligast skulle bero på Nationens
eller Ständernes moraliska förbindelse, att icke
ändra de grunder, på hvilka enskilde byggt
sina beräkningar, hvilken förbindelse, efter
hvad jag förut anfort icke torde hos hvar och
en verka fullt förtroende, anser jag det vara
bäst, att icke våga en operation, som åtminstone
kan ha de mest vådliga följder, och således
måste väcka oro och fruktan hos hvar
och en, sorn för dessa olyckliga följder mäste
bli offer.
Den 17 Jprit f. in.
Jag tror att de förmåner, som af en, genom
realisation tiilvägsbragt, myntbestämning
skulle härflyta, kunna utan realisation beredas
genom en myntbestämning, som icke fixerar
det närvarande förhållandet till ett beständigt,
utan blott försäkra^, att Bankens fond och deas
Sedelstock aldrig skola arbiträrt hvarken fikas
eller minskas- Sådant kunde tilivägabringas
derigenom, att Riksens Ständer, i enlighet
med denna princip, uppgjorde Reglementet
för Bankens styrelse och derjemte beslutade,
att detta Reglemente icke finge ändras, u~
tan i samma ordning, som Rikets Grundlagar.
Detta beslut, i förening med den moraliska
förbindelse, som skulle afhålla Riksens Ständer
och Regeringen från alla egenmägtiga åtgärder
till rubbning af ägande rättsförhållanden, jemte
Bankens publicitet, skulle åstadkomma förtroendet
och stadga opinionen om ett visst förhållande
emellan Bankens Sedlar och Silfret,
underkastadt inga andra förändringar, än dem,
som naturliga conjuncturstörhållanden kunde
medföra.
Genom detta sålunda stadgade förtroende
»kullesamma lyckliga resultater uppkomma,
som af realisationen blifvit lofvade. Capitalisten
kunde emot säkerhet utlåna sina penningar
och vara öfvertygad, att det mynt han återfmge,
vore lika godt, sorn det han utlånat.
Näringsidkaren kunde, med säker beräkning,
i anseende till myntet, ingå i alia företag af
industri, och endast ha den osäkerhet att strida
emot, som rättvisligen tillhör företag&t och
Dtn 17 April f. m.
är oskiljaktig från all speculatioa.och den med
realisation förknippade vådan för Gäldenärer
af Capitalers uppsägning och indragning vora
åtminstone här mindre, då ingen annan Spe-:
dilation för Capita listen ägde rum, än att antingen,
genom utlåning draga af Capitalet en
laglig ränta eller ock använda det i näringsföretag.
En af Realisationen påräknad nytta, kanske
den väsendtligaste, är den, att RörelseCapitalet
i mynt skulle kunna efter behofvet
ökas, derigenom att frukten af arbete kunde i
redbart mynt omsättas; men denna nytta kan
äfven förenas med myntbestämningen, sådan jag
den föreslagit på det sätt, att Banken, emot en
efter otnkostnaderne lämpad ringa afgift, vore
förbunden att till mynt stämpla Silfver, och
att Banken äfven vore förbunden, att emottaga
sådant mynt och derföre utgifva särikildte
Bancosedlar, som ovilkorligen skulle vid anfordran
inlösas af den genom Silfverinsättningen
uppkommande fond.
Då insättaren här vöre försäkrad, att hvad
han insatt, icke i något fall kunde komma att
förblandas med Fonden för de gamla Banco-sedtarne,
skulle naturligtvis insättningar
ske i större mån, och med full säkerhet kun.
de då både en supponerad handelsvinst och
arf från utländningen i myntbara metaller indragas
och RörelseCapitalet såmedelst okas.
Den olägenheten att två slsgs sedelmynt blefve
gångbart synes mig icke störj att agio ejena
(
328 Deri 17 April f. m.
emellan uppkommer är naturligt, äfvensom att
det kan variera, men denna variation kunde
aldrig bli så sor, som på Coursen vid växeltransaotioner,
der omständigheter verka till
förändring, oberoende af myntförhållandett
Om myntbestämningen på detta sätt verk^
ställdes och genom insättningar af silfver liksom
en ny Bank formerades samt RörelseCapitalef
med dess sedlar ökades, skulle småningom
behofvet af Lånebiträden ur Banken minskas,
följaktligen en utredning -af gamla Banken
beredas. När omsider dennas sedlar blifvit
till den grad umbärlig®, att Bankens functioner
sorn LåneBank upphörde, icke genom
afstag på Lånansökningar, utan derigenom,
att sådane icke gjordes, och således gamla
Bancosedelstocken reducerats derhän, att den
efter Cursförhållandet motsvarades af dess fond,
då kunde Realisation, om man så ville, verkställas
och båda fonderne förenas, utan våda
för något enskildt interesse.
Om än denna senare idée, eller en efter
hand beredd Realisation, icke förbättring af nuvarande
Bancosedlarne endast vore en chimere,
är likväl intet förloradt för hufvudsaken. Men
idéens bringande till verklighet beror dels af
öfvervigt i handel, derigenom import af silfver
skulle åstadkommas, dels genom en leornad
större utsträckning åt enskilda Creditens
verksamhet, derigenom också behofvet af Ban;
feens Lånebiträden kunde minskas.
Ben ij April f m.
329
Ett nödvändigt vilkor för myntbestämningens
oskadlighet är, att Bankens inflytande
räntevinst aldrig finge förvandlas till nya fruktbärande
Capualer, utan ovilkorligen skulle för
Statens behof användas, och ett annat vilkor*
för dess verkställbarhet är att intet Creditiv
finge på Banken utställas, utan miste annorstädes
anvisas. Om i detta afseende Statsobligationer
blifva oumgänglige, hvilket äfven
i andra hänsenden torde blifva händelsen, så
så är det visserligen ett vådligt medel, icke
så mycket derföre, att Capitalen skulle dragas
från näringarne, ty dessa skulle känna en direct
lättnad i beskattningen, utan genom dess
natur att förleda till allt större utsträckning»
Men denna våda skulle bli mindre betydlig, om
Stats-Lånesystemet med varsamhet användes
och en nog betydelig årlig amortissement bestämdes,
Man torde väl af Nationens stigande
upplysning och kunskap om andra Länders
exempel kunna vänta den omtanka för framtida
bestånd, att detta icke äfventyras genom
ett för vidsträckt begagnande af detta hjelpmedel,
äfvensom af Styrelsemagten den omvårdnad
om landets väl, att icke ökade utgif*
ter föreslås, som kunna påkalla ett sådant begagnande.
Jag inser väl, att garantien för fortfarandet
af en Myntbestämning utan realisation icke
är större, än för fortfarandet af en sådan
med realisation; jag medger äfven att principen
för den föreslagna realisationen icke egentligen
innefattar någon orättvisa; men vid til
-
233
Den 17 April f. m.
lampning af förslagen finne* den märkliga o1
»khet, att fördelarne kunna vara desamma,
men oiägenheterne icke. . Misslyckas realisationen
genom blist på förtroende, hvilket FinanceComittéen
äjven ansett möjligt, då den
föresett hela Fondens utttagande och reserverat
utväg till upptagande af metalliskt
lån, kan Statens undergång deraf följa. Misslyckas
eller fullföljes icke myntbestämningen
på det sätt jag föreslagit, blir enda olägenheten
den, att de påräknade fördelarne uteblifva,
men vår ställning blir icke försämrad.
Jag, för min del, afstyrker från begagnandet
af en utväg, som kan medföra så vådliga
följder, hvilkas möjlighet icke kan bestridas.
om än man skulle vilja säga, att spökrädslan
förstorat dem.
N:o 6.
Herr Ehrenborg, Casper:
I anledning af Friherre Focks, uti Plenum
den n dennes, uppläste dictamen samt den
deraf föranledde discussion, rörande allmänna
Magazinslnrättningen och dess förvaltning, utbeder
jag mig att några ögonblick få upptaga
Höglofl. Ridderskapecs och Adelns tid och upp,'
märksamhet.
Det synes höra till menniskolynef, att
gerna vilja utom sig sjelf uppsöka orsaken till
det lidande man vederfares, eller till den min.
dre fördelaktiga ställning, hvaruti man blifvit
Den 17 April J. m.
55i
bragt, samt att i sådane fall vara mera angelägen
cm ett bestämdt föremål, mot hvilket
harmen och förebråelserne kunna rigtas, än om
en noggrann undersökning angående de sannskyldige
orsakeroa till det menliga förhållandet,
och de rätta hjeipmedlen deremot. Detta
lynne röjdes hos våra hedniska Förfäder,
då de missväxter, hvarmed landet hemsöktes,
tillräknades Konungarne, som stundom {ingo
umgälla det med lifvet; och det synes ej vara
alldeles främmande för deras Christna efterkommande,
för att döma, bland annat, af
föregående Riksdagars historia. Huru voro
icke, vid 1815 års Riksdag importhandeln,
och vid 1818 års Riksdag Disconterne, eller
kanske rättare Importeurerne och DiscontDirecteurerne,
sådane föremål och offer för missnöjet,
som fingo, under Nationens lidande af
ett, hufvudsakligast genom andra förhållanden
förorsakadt trångmål, uppbära harmen för både
det onda de gjort, och för det, som de icke
vållat. Några FilialDisconter hafva sedermera
icke funnits, och liks litet någon liflig
och vidt utsträckt handel. Harmen olver det
förtärande, tilltagande trångmålet har således
måst taga en annan rigtning; andra föremål
och offer för missnöjet hafva mast uppsökas;
och någre hafva trott sig finna dem i de så
kallade Ministrarne och i MagazinsDirectionen.
Och liksom hos en och annan frågan
härvid icke varit om Sveriges Ministére är
till sjelfva sin grundinrättning, genom bestäm*
da functioner och ärendernes fördelning så organiserad,
att en del af des» medlemmar kan
3.32 v Den 17 Aprilf. m,
uppfylla något annat ändamål än att hindra
och motväga godtyckliga och lagstridiga åtgärder,
utan om de så kallade Ministrarnes personliga
skicklighet och duglighet: så har det
ock mindre kommit j beräkning huruvida en
Magazinslnrättning i stort, hufvudsakeligen
ingripande i den enskilta Spannmåls handeln
någonsin kan vara för ett Rike nyttig, och
om för den så beskaffade inrättning, som förra
Ständer sjelfve beslutat, ett bestämdt System
och bestämda föreskrifter varit gällande,
än om den öfver samma inrättning förordnade
Directionens förmenta underlåtenhet, att rättvisa
alla de stora förhoppningar, man med mer eller
mindre skälgjort sig orri dess verkningar; mindre
om de grunder, som för en sådan förvaltning
bordt och böra stadgas, för att förekomma vacklande
och godtyckliga åtgärder efter tillfälliga
anledningar, och för att i behörig tid tjena till
ledning för omdömet, huruvida samma grunder
blifvit följde, än om det lidande, som Nationen
genom MagazinsDirectionens förvållande
skall vederfarits, då den, som en Talare uttryckt
sig, lagt sten på börda-, med ett ord
mindre om medlen till framtida förbättring
af Msgazinsväsendet än om en slags reaction
af allmänna opinionen emot de anstalter, som
judetta afseende hittills blifvit vidtagne och
utförde.
Att MagazinsDirectionens vidsträckta befattning
med Spannmåls både uppköp och försäljning,
allt till priser, sorn icke för någon
längre tid varit bestämde och af ingen en.
Den 17 April f, m?
333
skildt kunnat beräknas, afhållit de enskilda
från speculationer på spannmålshandel, då de
dervid aldrig kunnat göra eig säkre att icke
vid uppköpet öfverbjudas, och vid afsalu un-i
dersäijas af en Auctorité, med hvars bestämmelse
detta varit enligt, sä vida den dervid
ej utgått från beräkningen af vinst, eller ens
alltid af skadeslöshet: att det lätta tillfället
att under missväxtåren erhålla Spannemål till
låns från Magazinerne, begagnadt af allmogen
med den obetänksamhet, som vanligen är
en följd af bristande beräkning, bidragit att
fördjupa den i en skuldsättning och ett trångmål,
sorn troligen till en del undvikits, om den,
åtminstone i de flesta fall, genom saknaden af
en sådan utväg nödgats använda egen Omtanka
dels till besparing, dels till förskaffande och förvärfvande
af tillgångar: att då landtmannen således
blifvit vand att vid alla behof af antingen
spannmåls afsättning eller spannmåls und*
sättning, påräkna Statens biträde, upphöjandet
af detta biträde under de senare bördiga
åren, fallit sig, för honom så mycket känbarare,
60m han derigenom blifvit beroende, icke
af egentelige Spannmålshandlare, hvilkas
tillvarelse, åtminstone på många orter genom
Magazins upphandlingarne upphört, utan af
Småkrämare, som begagnat 6ig af hans tillfälliga
förlägenhet för att åtkomma hans vahra
till vanpris: och att Magazinsinrättningens ofvannämnde
dubbla syftemål till Spannmålsproducternes
upprätthållande och SpannmålsConsumenternes
försörjning, föranledt till en
Klängd stridiga förhållanden] lika oförenliga
334
Ben 17 April.
med en sannskyldig näringsfrihet, som svåra
för Staten att bemedla; detta allt är efter sakens
natur och erfarenheten, så sannt, att,
hvad man i anledning deraf yttrat om Magazinslnrättningen,
föga kan aDses öfverdrifvit.
Men en annan sak är huruvida MagazinsDirectionen
för sin del bidragit till det oförmonliga
resultat, som af dess förvaltning öfverkla^
gas. Må man härvid ihogkomma de grundsatser,
som i ofvannämnde afseenden hittills
hos Regering och Ständer varit rådande; den
kanske ytterliga ömhet hvarmed man velat göra
all befarad brist i Spannmålstillgången och
allt deraf förordskadt enskilt lidande till föremål
för Statens allmänna omvårdnad, i den
mån att man icke ens tvekat att föranstallta
om uppköp af utländsk Spannmål, till och med
innan man hunnit om tillräcklighecen af inhemska
förråder vinna säker öfvertygelse;den
enahanda rigtning, som härigenom blifvit gifven
åt de underordnade Auctoriteterne, eller
Lånesfyrelserne, att förvissa både provincer- ■
nes invånare, och Staten, om deras försörj- ,
ring vid alla de tillfällen, då dess fulla tillförseende
genom enskild försorg i ringaste
måtto kunnat anses tvetydigt: de med undsättningstagarnes
fördel icke alltid föreniige
anstallter. som till afsäitningens befordrande,
och i följd af Magazinsinrättningens andra bestämmelse,
skolat vidtagas, och i afseende
hvarå Styrelserne för de Län, der upphandling
skolat ske, naturligtvis afsett, att deraf
tillskynda största möjliga förmån åt Länens
invånare, hviika, sådant som Systemet hittila
Den 17 April j. m.
335
varit, lika mycket i detta afseende, som i det
förutnämda, påräknat Styrelsens omvårdnad:
vidare den verkeliga, ehuru på detta rnm bestridda,
saknad af Instruction, och det dubbla
beroende dels af Ständers föreskrifter, dels af
tillfälliga befallningar från Regeringen, hvarunder
Directionens befattning måst bestridas:
och änteligen det frö till inrättningens upplösning,
som redan vid dess stiftelse blifvit
lagdt, då den fått en inskränkt fond till sitt
begagnande, men obegränsade föremål lör sin
verksamhet. Besinnar man allt detta och urskiljer
man hvad MagazinsDirecticnen efter eget
bepröfvande eller efter Ständers eller Regerings
föreskrifter antingen gjort eller underlåtit,
så torde vid en allmän öfversigt af Directionens
förvaltning (ty någoo granskning af
detaillerne lärer ej kunna komma i fråga annorlunda,
än den af Revisorernes berättelse
föranledes), den oväldige finna skäl till samma
omdöme, hvaruti desse insigtsfull och nia
tiske Revisorer stannat att nemligen Revisorerne,
som insett föränderligheten i de allmänna
förhållanden, hvilka på Directionens åtgärder
ägt inflytande, och svårigheterne, som genom
uteblifna bestämda föreskrifter uppkommit, för
öfrigt ej kunde underlåta att vitsorda Directionens
bemödanden att i allmänhet bevaka Inrättningens
fördel I likhet härmed säger mig den
erfarenhet, jag både såsom Tjensteman och
Jordägare i Landsorten varit i tillfälle inhemta,
att Directionen, så länge dess tillgångar
varade, alltid sökt gå Landtminneng behof
och önskningar med verksamhet och bered
-
336
Sien 17 April f. .ni
villighet till mötes. Att desse behof och
önskningar icke alltid varit, med hänsigt till
redbar och framtida fördel, val beräknade, bör
hvarken ligga Directionen, den underordnade
Styrelsen eller ens de enskilde ti il last. Dst
tillhör Lagstiftningen, att uppgöra Systemerne
eller de grunder, hvarefter Styrelsens organer
böra verka; desse organer fullgöra sin pligt,
då de handla i enlighet med samma grunder,
eller, om grunderne icke eller fullständigt blifvit
anviste, efter egen bästa urskiljning, som
dock ej kan sträckas utöfver det menskliga föreseendets
vanligtvis trånga gränsor; och om en
inrättning är skadelig är det i stiftningen, icke
i begagnandet, som hufvudfelet består.
I öfrigt och med fullkomligt instämmande
i hvad en värd Talare, Herr Grefve von Platen,
anfört, angående olämpeligheten af Statens
hufvudsakeliga deltagande i Spannmåls,
handeln, må mig dock tillåtas yttra den öfvertygelse,
att ett land såsom Sverige, der
vissa Provincer t. ex. Dalarne och Jemtland
under ett hårdt climat ofta åro blottställde för
missväxt, utan att äga det läge, som med lätthet
medgifver tillförsel af Spannmål, både
menskligheten och det allmänna bästa lärer
påkalla en verksammare åtgärd till deras unj
derstödjande vid verklig hungersnöd, än i andra
af climat och för enskilda industrien fördelaktiga
Jocalförhållanden mera gynnade länder kan behöfva»,
äfvensom orntankan synes fordra, att
Staten söker vinna ett sådant ändamål genom
atändige
Den 17 April f. m. 337
ständige förråder, för att såmedelst vara oberoende
af möjeligheten eller den större eller
mindre lättheten till inländsk eller utländsk
upphandling i sjelfva behofvets stund1
detta afseende synas Riksens Höglofl. Ständer
böra bestämma, huru stort Spannmåls belopp
i Kronans förråder alltid bör finnas, och
efter hvilka grunder det, till den del det icke
ingår genom Kronan behålloe räntor, bör
upphandlas. Då erfarenheten visat, att missväxter
i Sverige oftast äro partielle, sällan allmänna,
skulle ett förråd af 200,000 å 300,000
tunnor troligen göra för de fleste fall tillfyllest
om det oförryckt tillhandahålles för detta
ändamål, utan att användas för Kronobränherierne,
hvilka, såsom inskränkande utrymmet
för den enskilda industrien, utan att tillskynda
Staten synnerlig vinst, torde böra indragas.
Om någon annan, än torrkad säd icke
upphandlas och om Räntegifvarne äfven på
tjenligt sätt uppmuntras, att torrka den spannmål
de till Magazinen lefverera, skulle sädesföråderne
en längre tid kunna förvaras, utan
att Styrelsen behöfde besörja om försäljning
deraf, hastigare än omständigheter dertill föfanledde.
Om en sådan anstallt tillika skulle finnas
påkallad a,f den varsamhet, hvarmed öfvergången
från Statens inblandning i Spannmåls;
handeln , till denna handels fria idkande af enskilde
utan Statens mellankomst, bör beredas,
Bil. till Ridd. 6. Ad. Pr. lil Band. 22
Den x7 April f. ml
och hvilken, med afseende å jordbrukarnes nu-’
varande förlägenhet oah bristen pä enskildte
Spannmålshandlare, i synnerhet i vissa orter
blifver högst angelägen; så lärer det eller de
Utskott, dit desse anmärkningar torde få åtfölja
Friherre Focks anförande, icke underlåta
att utreda, huru sauet och vilkoren för ofvannämnde
upphandling skulle lämpligast be*
stämmas, så att dels fördelen deraf egentligen
komme de orter tillgodo, der ofvannämnde ofördelagtiga
förhållande inträffar, dels verknin»
girne deraf på den enskilda handelsspeculationen
icke biefvo menlige utan denna tvärtom
efterhand lifvades till den verksamhet, hvarmed
den förr ersatt, och äfven hädanefter
torde komma att ersätta, behofvet af Statens
ofvannämnde biträde: ett behof som allt mera
skall undanrödjas, i den mån man genom väl
beräknade financielle åtgärder förmår befordra
RörelseCapitalets lifliga circulation, i den mån
frihet i handel och näringar får utbilda sigoch
gifva stöd åt Jordbruket, och i den månlandtinannen,
dels genom låneunderstöd på hilliga
vilkor lenmas tillfälle, att för afsättning af sin
vahra afbida den tid, då den kan ske med
någorlunda fördel, dels lindras och lättas i sådane
onera, hvilka, ofta mindre genom prestationens
belopp än genom sjelfva sättet till
dess utgörande och utkräfvande, äro för honom
betungande.
■j
Den 17 April f m.
339
N;0 7.’
Herr vou Quanten, Carl:
Då nu Friherre Focks memorial, jemte de
anmärkningar som dervid gjordes, komma att
remitteras, får jag vördsammast yttra mina
tankar i detta ämne, med anhållan att de äf”
ven må få åtfölja remissen.
Verkan af SpannmålsDirections åtgärder
klandras allmänt, såsom för landet mera skadande
än gagnande; jag medgifver det äfven}
låtom oss undersöka ordsakerne.
Från rS1S års missväxt och derpå grundade
uppköp, härledde sig egenteligen SpanpmålsDirections
oförmånliga ställning; missväxten
injagade oro och bekymmer hos de flesta
Herrar Lartdshöfdingar, öfver en förestående
hungersnöd , penningereqvisitioner ingingo,
och behofvet för dem att uppköpa betydliga
Spannmålspåster till förekommande af hungersnöd,
afskildrades med så lifliga färger,
att de af denna Direction, ej kunde, ej borde
afslås, synnerligast som landets välgång och
önskan, voro deras enda åsigt. Genom dessa
ofantliga uppköp stegradas prisen än mer, fonden
medtogs, och sluteligen upptäcktes att faran
ej var så nära, efter de flesta lagren voro
oanvände, när nya grödan inbärgades.
*
Nu frågar jäg hvar och en opartisk}
skulle Direction i Stockholm bättre kunna ba-j
34°
Den 17 April f, m.
döma landets Economiska ställning, än Hefrar
Landihöfdingar, och bör man väl någonsin
kunna tillskritva administration skullden till
SparinmålsDirectionens iråkade förlägenhet, då
denna förlägenhet var en följd af administrationens
ytterst visadeönskan, att uppfylla Nationens,
genom sine Landshöfdingar framställde
önskningar.
Directionsåtgärder vid Spannmalshandelen på
Italien, kan jag ej bedöma, sedan Friherre
Fock försäkrar att utgången ännu ej är bestämdt
afgjord5 men hvad jag kan bedömma
ar* att denna Direction snart sagt varit mel ■
Ian 2-,ne eldar, Utan instruction och* således
urståndsatf, att blifva skyddad för sina åtgärder
genom ett troget uppfyllande af en sålunda
föiesktefven bana.
0
En värd Talare har här yttrat, att hvad
som är användbart i andra länder, bör äfven
vara de hos oss, och på den grund föreslagit
SpannmålsDirections fullkomliga upplösning*
jäg för min del kan icke inse att så alltid förhåller
sig, och då Sveriges södra Provincer
kunna snart sagdt täfla med andra Europeiska
länder i productions förmåga, kan på intet sätt
norra delen göra det. Jag vill ej upptaga
Höglofl. Ridderskapets och Adelns tid med
theoretiska betragtelser öfver detta förhållande,
hvartill ämnet väl kunde föranleda, jag vill
blött nämna, att jag anser det vådeligt, att
helt och hållit öfverlemna åt slumpen, huru
de norra Provinceme i händelse af missväxtår
skola blifvit försedde med oumbärlig Spatt
-
Den 17 April f. m.
34!
pemål, och mot billigt pris. Till den ändan
vågar jag föreslå följande;
e '
Att om också SpannemålsDirection upplöses
och dess Verk och Inrättningar komma
att ofFenteligen försäljas, med undantag af de
Magariner, sonr anses nödige för Kronouppbörden,
Garnizoner &c att åtminstone det
må finnas circa 200,000 Tunnor SpanDemål till
Disposition, i händelse af missväxt, hvilka
kunna uppköpas och förvaras på följande sätt.
Om t. ex. i ett godt år, Administrationen
bestämmer sitt pris till 5 R:dr Banco för
Rågen, 3j å 4 för Kornet samt 2 å 2J för
Hafran, och erbjuder possessionaterne i de
sädesrikare Provincerne, att köpa högst |:del
af deras ungefära afkastning, mot följande
vilkor.
Sädén betalas contant, men skall af säljaren
vårdas! äfven får den af honom disponeras
mot vilkor och borgen, att när tillsägelse
derom sker i Julii eller Augnst! skall
Spannemålen inom medio af October samma
år vara lefvererad, då i motsatt händelse uppköp
sker för säljarnes risque. Härigenom blifver
aldrig Spannemålen för gammal, eller illa
vårdad; Magaziner undvikas i dessa Provincer
och de nödlidande af missväxt funn©
bröd mot billigt pris; då erfarenheten tydeligt
visar, att der missväxt inträffar, der blilt
Ver utan en sådan BarmhertighetsanstaHt. alltid
hunger och dyr tid,..
342
Dea x7 April f, ni.
N:o 8.‘
Friherre Skjöldebrand, Pehr Eria
Utom de upplysande underrättelser, tom
dels af 1820, dels af 1822 års, Rikets Ständers
Revisorers berättelser, rörande allmänna
Magazinslnrättningen, kunnat hemtas, har jag
under detta Riksmöte haft tillfälle afhöra åtskiIlige
anmärkningar, mot icke blott allmänna
MagazinsDirectionens förvaltning, utan äfven
emot sjelfva Inrättningens tillvarelse och,
likaledes tagit kännedom af hvad i försvarsväg,
under min frånvaro blifvit anfördt.
Långtifrån att här ämna uppträda såsom försvarare
af Directionens förvaltning eller af de
felaktigheter, som finnas i sjelfva Inrättningens
organisation, utber jag mig blott att
få underställa Ridderskapets och Adelns upplysta
pröfning,, huruvida icke ytterligheten
i öfvergången från ett systeme till ett 3nnat
af motsatt förhållande, stundom lägger ett frö
till skadeligare följder, än dem man velat hämma
eller förebygga} och huruvida det rätta
torde vara att söka undanrödja felaktigheterna
j de Inrättningar vi äga, för att en gång vinna
fullkomlighet och en grund för varagtighet»
heldre än att, för några felagtigheter skull
störta hela Inrättningen.
Om det tillätes mig att framställa huru
3 vårt land de mäst gagnande SockneMaga/.iner
äro organiserade, så torde deraf kunna be~
visas, att en sådan Inrättning, i stort för he*
Den 17 April J. m.
343
la Riket kan blifva lika verkställbar och lika
gagnande.
Socknens hemmansägare insätta per helt
mantal i ä 2 Tunnor torr Spannemål och då
hemmansbrukare, hvarefter annan, godtgjordt ägaren
eller företrädaren för insatsen, inträda
äfven de i lånerättigheten; en eller tvenne föreståndare
väljas, som mot ett lämpeligt arfvode
icke i Contant utan i Spannmål, emottaga
och förvalta Förrådet; detta Förråd utlånas
hvarje vår och, lånet återinsättes hvarje höst,
eller inom årets slut, jemte ränta, äfveniSpannemål,
till olika belopp i olika Socknar, från
2 till och med 4 kappar per Tunna; andra
Socknens Jordbrukare få äfven låna emot säker
borgen, efter hvad tillgångarne medgifva;
om ett sådant missväxtår intiäffar, att omöjeligen
lånet kan af Låntagaren inbetalas, måste
likväl räntan, ovilkorligen årligen inlemnas.och
sjelfva lånet löper med ny ränta, tills en mera
gynnande skörd, för Socknens Innevånare bereder
möjelighet att inbetala sin skuld , och
den, utan sådan anledning tredskande lagsökes
genast; igenom en så beskaffad förvaltning
hafva sådane Magaziner, under tidens lopp,
uppgådt till 3 å 4 gånger första insatsen, och
stundom har, efter Socknestämmo-beslut på
öppen auction, någon del försaldts> till bestridande
af allmänna byggnader och till besparande
af contanta utgifter för delägarne;
stundom har äfven, då förrådet uppgådt öfver
hvad man ansedt lånebehofvet kräfva, ut.
delningar blifvit beslutne emellan delägarne.
344
Ven 17 April f, rn.
hvilke således, af denna inrättning haft flerfaldige
förmoner, och aldrig förlust, och i en del
Socknar har det framtida förutseende Och prisvärda
beslut tagits att, när förrådet «ppgådttill
så stort belopp, att det kunnat ags bestånd, äfven
med någon förlust af årlig ränta, halfva
förrådet icke mera utlånts, utan fått blifva
qvarliggande till följande årets -första användande,
för möjeliga händelsen af en total missväxt,
då låntagaren, långt ifrån att kunna inbetala
sin skuld, torde sakna tillgångar till e.
get bröd och i denna Magazins besparing finner
en tillflyckt i nödens stund. En sådan
Magszinslnrättning lärer icke kunna anses, för
någon skadande, då ingen är tvungen att sig
deraf begagna.
Om, i stället för att hafva öfverlemnat
Millioner till allmänna MagazinsDirectionens
fria disposition, hvarmed denna styrelse, under
olika tidepupkter, med mer eller mindre
klokhet och under den, förmodeligen alltid ä»
gande goda afsigteo, att vilja uppehålla Span;
nemålspriserne och förskaffa sig förråder till
framdeles inträffande behofver, drif v it en, likväl
stundom illa beräknad och skadelig Span.
nemålshandel, Rikets fordna Ständer, jemte
anslaget af en viss bestämd summa, hade
gifvit Directionen en ovilkorlig föreskrift
att, vid gyndsamma skördar inom Riket
uppköpa ett bestämdt qvantum af till ex.
såsom Maximum, 150,000 tunnor torr-Spannmål,
såsom en nödig tillgång för möjeligen inträffande
missväxter och krig; om detta för
-
Den 17 April f . m.
34g
råd, aldrig hade, emot contant värderings beräkning,
på credit utlemnats åt undsättningsbehöfvande,
utan där nöden varit så stor att
all tillgång att Contant betala sitt behof saknats,
hade blifvit udänadt, mot återbetalning,
med lämpelig ränta i Spamemål och, aldrig förr
ån från Läns-Styrelsen anmälan blifvit gjord
att Städernes Handlande förklarat sig icke
kunna anskaffa Örtens behof, eller det, för
bristande betalningsförmåga hotande svältet ,
påkallat Statens och Öfverhetens bistånd;
Om styrelsen öfver en sådan Magaeins-inrättning
icke hade varit förknippad med så stora
Contanta extra^utgifter, utan iörsedd med bestämda
föreskrifter i afseende på ali möjelig
besparing; om den summa, som i representerande
Papperslappar hade anslagits, blifvit åtminstone
utan ranta lemnad , så hade icke
denna, såsom nu, under de förflutna åren bebesvärat
Inrättningen och förökat de redan
förfärligt höga priserne för nödstäldie uodsättningstagare.
Om styrelsen af denna In
rättning
aldrig fått företaga sig annan Spannemåle
försäljning, än den redan nämnde och,
öfverskottet af Maximi beloppet, sedan Kronans
behållne Spannemåls-räntor och räntan
för undsättningslån influtit, och detta, på öppen
Auction, i de orter där 6äden bäst betalas,
hvarvid äfven de handlande kunnat förse
sig med förråder, vågar jag tro att en så organiserad
Magazins-inrättning icke skulle kunnat
blifva förstörande, hvarken för sig sjslf
och sine, till förvaltning emottagne store tillgångar
eller, för både euskildte Jordbrukare
f
346
Den 17 April J. mi
och handlande, hvilke nu, i sine Specuiationsföretag
befunnit sig i Concurrence med ett allmänt
Verk, som kunnat göra och stundom
gjordt stora och må hända onödiga uppoffringar.
Att döma af allmänna rösten, synes, man
önska nu varande allmänna Magazinslnrättnings
upphörande; men då jag tillika hört föJ
reslås att hvarje län borde blifva en särskildt
Magazinslnrättning, anser jag för en pligt att
söka fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på Nödvändigheten af någon Centralftyrelfe
för det hela, dels för emottagandet och förvaltningen
af Kronans behållne RänteSpannmål,
dels för möjligen inträffande krig, missväxter
och sådane oförväntade och olycklige
natur-händelser, som, då år 1812, tre frostnätter
midt i sommaren, öfver hela landet förstörde
den, till mognad sig närmande, mäst
lofvande vårsädsskörd, och då totala missväxter
kunna komma att påkalla ett hastigt införskrifvande
af utländsk säd, öfverlemnar jag
ät hvarje förutseende Nationens Representant
att bedöma, i hvad belägenhet en läns styrelse,
och sjelfva Rikets styrelse, skulle komma
att sig befinna, om Städernes handlande,
icke nog tidigt, eller i tillräcklig myckenhet
kunde öfverallt anskaffa fulla behofvet, för af
hunger för t viflade folkmassor, ochmanmåicke
af några, nu lyckligen inträffade förmonlige
skördar, låta förleda sig att glömma de, från
elima tet sig härledande svårigheter, hvarmed
Den 17 April J, m.
047
jordbruket i vårt land stundom blifvit besväradt.
Långt ifrån den egenkärleken, att tro de
försighetsmått, jag framlagt vara de bästa och
mäst användbara, i händelse af en allmän MagazinsStyrelses
reorganiserande, önskar jag att
någon mera sakkunnig ledamot af detta Stånd,
må söka fullkomna hvad i mitt förslag kunde
linnas bristande, och vågar då tro, att man
skall kunna sluteligen utfinna och i vårt land
bibehålla en Magazinslnrättning, hvilken icke
skall bereda allmän Jkada och Statens fall, utan
allmän nytta och Statens bestånd.
*
Om Ridderskapet och Adeln täckes dertill
lemna dess bifall, torde detta mitt vördsamma
anförande få, jemte de öfrige i detta ämne,
till StatsUtskottet remitteras, och torde då äfven
tillåtas, att ett, mitt föregående anförande,
rörande nödvändigheten af att i Kronans Magaziner
aldrig annan än torr säd emottages,
får till samma Utskott medfölja.
Den 17 April e, m.
Bilagor
till PleniProtocollet för den 17 April,
eftermiddagen,
N:o i«
Grefve Gyllenborg, Johm Henning:
Dg jag icke anser det den 19 sistledne.
Mars fattade beslut i afseende på Hans Kongl.
Höghet Kronprinsens regentskap, lägga hinder
i vägen för en Constitutionsenligare behandling
af den fråga, som, i Kongl. Maj:t.s nådiga skrifvelse
innefattas, nödgas jag, sorn ej har något
att erindra emot saken, utan blott emot sättet,
huru den afgjordes, yttra min reservation. Jag
hade trodt, då ConstitutionsUtskottet icke afgifvit
något yttrande i frågan och Grundlagens
föreskrift, att nemligen propositionen skulle
ställas på Betänkandet, till bifall eller afslag,
således icke kunde äga rum, att, i saknad af
allt yttrande, och då flere, i anledning af gjor-,
de anmärkningar, begärt återremiss af betänkandet,
att propositionen naturligtvis, skulle
göras till återremiss på vanligt sätt af betänkandet,
i ändamål att af ConstitutionsUtskottet
erhålla ett yttrande i ett nytt betänkande, som,
jemnlikt Grundlagen, allena kan ligga till
grund för ett afgörande beslut och då jag ansedt,
det ConstitutionsUtskottet bordt tillför
-
Den 17 April e. m.
349
bindas att afgifva ett nytt Betänkande, hade
jag förmodat att det så mycket häldre, kunnat
undanrödja hinder för den allmännare önskan
att bitalia hvad som blifvit föreslagit, som sjelfva
föreslåendet förutsätter möjlighet att det
constitutionsenligt kunnat ske. Då först sedan
ett sådant betänkande till RiksStånden inkommit,
synes mig* att fråga borde blifva,
om det hufvudsakliga afgörandet; efter sig då
företeende förhållande och om ConstitutionsUtskottet,
antingen tillstyikt hvad Konungens
nådiga skrifvelse innehåller, eller blott, att
frågan, i anseende till beskaffenheten kunde nu
till afgörande förekomma torde med afseende
på det allmännare medgifvande af ändamålet,
det hafva befunnits mindre betänkligt att bifalla
ett betänkande, om det ock varit mindre
behörigt, än att bifalla frågan, utan något
betänkande derom; men, då detta sednare nu
är fallet, och jag anser det vara, ett för framtiden
, ganska vådeligt prejudicat, som nu förinodeligen
första gången inträffadt, att proposition
blifvit gjord till bifall af Konungens nådiga
skrifvelse, utan samband med ett Utskotts
betänkande och som icke synes mig vara förenligt
med föreskrifterne i 56 §. Regeringsformen
och 44 §. Riksdagsordningen, så anser
jag mig vara föranlåten, icke i anseende
till saken, utan afgörande sättet, vördsamligeQ
deremot yttra min reservation.
350 Den \j April e, m.
f •
N:o 2.
Herr Treffenberg, Carry Gabriel:
Då Högloflige Ridderskapet och Adeln beslöt
i detta ämne var jag icke i tillfälle att få
anmäla min reservation deremot, hvarföre jag
nu får äran tillkännagifva densamma.
Jag ogillar, icke allenast formen under
hvilken denna fråga blifvit behandlad, såsom
efter min tanka varande ett högst menligt prei
judicat, för tilläfventyrs flerfalidige öfverraskande
methamorphoser afGrundlagarne; utan
äfven beslutet i hufvudsaken, då det icke utsträcker
sig till ötveriemnandet af full beslutande
röst, åt en Furste, som i sanning för tjenar
ett dylikt förtroende, så genom dess ädla
tänkesätt, som kända kunskaper och manliga
väsende.
Att jag helt och hållet reserverar mig e;
mot ett beslut, hvarigenom 3, 106 och 107
§. §. i Regeringsformen, så äfventyrlig! för
Sveriges constitutionella Statsforms bestånd amalgameras,
och hvarigenom Sveriges och
Norriges Kronprins Oscar, möjligen en gång
kunde komma att öfverröstas af någre ansva -  rige Rådgifvare, är enligt dc-n anda hvarmed
jag besvurit Fäderneslandets Grundlagar, samt
en undersåtlig grannlagenhet som ingen bör
kunna misstyda.
Den 17 April r. m.
N:0 3.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner, Adolph
Göran:
Sedan Grefve von Platen, uti ett förträffligt
anförande den 1 Mars, redan besvarat det väsendtligaste
af den critiska tafla öfver Ministérens
förhållande, som Friherre Anckarsvärd,
vid tillfälle af en motion om Minister Statens
inskränkning uppgjordt, skulle jag icke vidare
uppehålla Höglofl. Ridderskapet och Adeln
med detta ämne, om icke det nu justerade
Friherre Ankarsvärds anförande utgjorde
en fortsättning af samma sak, och om icke denna
afhandling, långt före detta, utan föregången
justering, blifvit uti en allmän Tidning
införd. Då samma anförande innefattar frågor,
som blifva ej blott af en administratif,
men af en constitutionell natur, påkallar den
en närmare undersökning. Jag nödga6 derföre
blifva vidlyftig och jag anhåller om Höglofl.
Ridderskapets och Adelns benägna öfverseende.
Men om å ena sidan, de Embetsman Konungen
täckes nyttja till sina rådgifvare, aldrig
böra eller kunna undandraga sig den ansvarighet
inför nationen, som Grundlagen dem å~
lagt, är det å den andra sidan deras rätt, att
icke på obestämda eller obehöriga anklagelser
dömmas och att vid ärendenas behandling och
lagens tilllätnpning, icke finna fordringar uppställas,
som äro antingen omöjliga, eller som
jlet vore lagstridigt, att efterkomma.
352
Den 17 April e. m.
Den benämning af Ministrar, Friherre Anckarsvärd
nyttjat blir genast, igenom det sätt
på hvilket den blifvit framställd, ett slags constitutionel
fråga. De exempel den värde Talaren
anfört, bevisa endast att denna benämning
blifvit för beqvämligheten och kortheten
skull använd. I detta afseende tror jag den
icke olämplig och vet ej att något inconstitutionelt
ligger deri. Men då man sedermera;
utaf de Embetsman som blifvit iobegripne under
denna titel, fordrat en verkningsförmåga,
som går utöfver den af lagen utstakade gräns;
då man uti StatsRådets åligganden velat finna
en likhet med Engelska och Franska Ministérernes
befattning; då har man glömt hvad 4
§ af Regeringsformen bjuder, att Konungen tiger
alleria styra Riket, att han dervid endast är
förbunden att inhämta underrättelfer och råd af ett
StatsRåd och att då enligt 9 §. dessa äro förbundne
att fina meningar yttra och förklara, är det
Konungen dock förbehållit att allena bejluta; man
har glömt att detta Gi undlagen» stadgande fullkomligen
instämmer med Svenska menighetens
önskan och tänkesätt, sorn alltid häldre skall
styras af en Konung, än af hvilka Embetsman
som heldst och man har sluteligen glömt,
att denna Konung är Carl ffohan^ att inför
Honom torde det vara ej allenast förlåtligt, men
pligtenligt, om vid yttrandet af olika meningar
man likväl misstror sina egna insigter, och om
med vördnad för det beslut, hvars rigtighet man
icke genast insett, man likväl icke tror sig hafVä
förlorat förtroendet eller varit onyttig, fastän
-
Den 17 si pr il e, m.
553
än den tanka man framstäldt icke vunnit afseende.
Härmed tror jag mig också hatva besvarat
de påståenden, som indirecte at' Friherre
Anckarsvärd, som directe uti åtskilliga tryck,
ta afhandlingar blifvit gjorde, att en Ledamot
af StatsRådet, derföre att hans mening icke
blifvit gällande, skulle genast lemna sin plats.
Må man betänka hvilka föijderne häraf skulle
blifva; huru de flesta ämnen kunna under oJika
synpunkter betraktas; huru uti mänga
fall grunderne för' omdömet äfven i theorien
äro oafgjorde; huru tankan, att vid afgifvandet
af ett enkelt råd, ett afgörande steg skulle
deruppå följa, torde många gånger hindra ellet
aflägsna invändningar som annars, ehuru de
möjligtvis icke åstadkommit någon förändring
i beslutet likväl tjent att utreda och närmare
bestämma begreppen-, må man öfverväga allt
detta, tillika med de följder för ärendemas
gång, hvilka igenom täta ombyten af Einbetsmän
skulle uppkomma, och man skall snart
tinna, att den lära hvars olägenheter jag blott
i korthet vidrört, icke är lämplig annat än
för dessa sällsynta och vigtiga fall, då Statens
välfärd eller lagens helgd vöre i fråga, och
att den nuance, som 9 §■ i RegeringsFormeQ
innehåller, också utmärker att sådan varit lag,
stiftarens afsigt. En annan tydning kan icke
heller hafva några förmåner för andra, än dem,
som med otålighet tro sig vara bortskymde a£
personer, hvars platser de, måhända med skäl,
förmoda sig bättra kunna uppfylla.
Bil. till Ridd, o. Ad. Pr, lil Band. 23
Den 17 April e. tn.
Men ifrån benämningen har Friherre Ane*
karsvärd kommit till handlingarne och skyllt
Miniä^éren för en igsårig overkamhet. För att
med facta i detalj vederlägga detta Friherre
Anckarsvärds påstående, behöfde jag endast
hänvisa honom till de vid början af hvarje
Riksmöte till Rikets Ständer aflåtne berättelser
öfver hvad sig i Riksstyrelsen tilldragit, till
den berättelse som vår nuvarande Konung år
1812 vid RiksStyrelsens åferlemnade till Konung
Carl XJH afgaf, till den Hans Excellence
Grefve von Engeström, öfver utrikes ärendernes
ställning år 1813 aflemnade, till de af
Kongl. LandtbruksAcademien årligen afgifne
berättelser m. fl. officiella handlingar samt allmänt
kände författningar eller åtgärder, och
Friherre Anckarsvärd skulle nödgas erkänna
att Regeringen, under ofta ganska brydsamma
omständigheter, med uppmärksamhet sökt begagna
hvarje fördelaktig utsigt, med omsorg
sökt undvika hotande vådor eller olägenheter.
För att bevisa detta skulle jsg endast behöfva
att utur nämnde handlingar och utaf de mäst
kända och obestridliga händelser, hvilka dessa
senare åren sig tilldragit, uppgöra taflan öfver
Sveriges bel genhet 1809 och hvad den är nul
Men detta vidlyftig» arbete skulle allt lör
mycket upptaga eder tid mine Herrar och upprepandet
af allmänt kända förhållanden skulle
t*ötta edert tålamod Jag tror mig deremot,
uti beskaffenheten af de utlåtanden Friherre
Anckarsvärd förebiått Ministeren, hafva en ge,
nare väg till besvarande af hans anmärkningar.
När en gång häfdatecknaren, under granska
Den 11 April e. m.
355
ningen af närvarande Riksdagsgöromål skall
finna, att vid ett af de strängaste anfall emot
Ministéren, de förebråelser nian gjort densamma
icke gitigo ut på annat, än att nationalrepresentationen
icke blifvit förändrad; att Grund»
lagarne ieke utgöra ett ämne för allmänna undervisningen
vid Skolorne; att förslaget till
en ny lagbok icke ännu blifvit fulländadt; att
Betänkandet om Styrelseverkens organisation
vore blott ett Comitéefoster; att Statsförfatt- *
ningen icke understödjes af juryinrätfningar,
municipalinstitutioner och verklig nationalarmering;
att det icke skulle gifvas någon gräns
för tillväxten af den stående hären af Domare,
Administratörer och Soldater; att Ministé.;
fen är skuld till de financiella oredorne; att
den bordt förekomma förblandningen af Stan
tens skuld med Statens mynt; att den vållat
Di=contcatastrophen genom assignationerneg emottagande
i uppbörden som mynt; att Financeprojectet
blifvit öfverlemna! utan bestämdt
godkännande af dess grunder, att emellan
Scckneboer och Pastorer aftal ickG blifvit
beredda^ om bestämda lönevilkor; att sedan
iSio ingenting blifvit gjordt för näringsfriheten,
att ändteligen Ministéren skall beredt
eller understödt hvad Friherre Anckarsvärd
kallar, det olyckliga företaget Götha Canal,
m. m. dylikt, då säger jag skall visserligen
Hä'datecknaren, vid ögnandet på dessa anklagelsepuncter,
småleende fråga, om'1 man
icke hade annat att förebrå denna Ministére,
om densamma ägde rättighet att med sitt inflytande
afgöra alla dessa ämnen, om det vera
556
Den 17 Jpril e, m.
keligen varit nyttigt att en del af dessa förändringar
blifvit tillvägabragte, om hvad mari
anfört rörande vissa brister verkeligen öfverénsstämde
med rätta förhållandet, om det var
billigt att tillskrifva Ministéren händelser sorn
han dels icke bordt förese, delsicke utan kränkning
af Grundlagen kunnat förekomma? Då
man nu så lätteligen förebrår Ministéren att
Representationsförändringen icke ägt rum, med
hvad skäl har man väl gifvit sig rättigheten
att tadla föregående Ständers beslut, med hvad
skäl har man bevisat att en sådan förändring
Verkligen är nyttig och nödig? Har man då
förgätit att Sverige ensamt ibland Europas nationer,
har ett sjelfständigt och oberoende Bon?
deStånd, att en representationsförändring troligen
icke kan med någon fullständighet göras,
utan att detta Stånd skulle undergå en
omskapning, eller sammansmältning som skulle
upplösa de urgamla förmer, hvilka hittills utgjordt
kärnan af vår nationalkraft? att med
detsamma Samhället skulle skakas uti sina
grundvalar; att jättet huru• en representationsförändring
skulle tillvägabringas och grtmderné
hvarejter den nya representationen skulle bildas,
möta båda delarne lika stora svårigheter; att
Verkställigheten af det ena och andra skulle
1'ka sätta i fråga allas rättigheter och allas
säkerhet? Jag har fordom, såsom, medlem af
ConstitutionsUtskottet haft uppdrag att uppsätta
det Betänkande, som Utskottet rörande
detta ämne 1810 om våren afgaf och just detta
arbete, har mera än något annat ölvertygat
tnig om svårigheterne och vådan af sjelfva
Den 17 April e. m.
5 5?
saken Det är i följe af de betänkligheter,
hvilka jag dä allt mer och mer upptäckte, som
jag inom mig stadgade öfvertygelsen, om nödvändigheten
att uppoffra den osäkra föreställningen,
om en störie fullkomlighet, för det osvikliga
behofvet af allmän trygghet och lugn.
Ej mindre obetänkt än sistnämnde anklagelse
och lika främmande för Ministérens åliggande,
är den anmärkning att Grundlagen
icke utgör ett föremål för allmänna undervisningen
jag tror att den aldrig bör blifva
dtt. För att känna Grundlagen är det nog
att läsa den. Rättigheten att förklara den eller
göra utläggningar deröfver tillhör ingen,
och en sådan rättighet tillagd hvilken lärare
som hälst, blefve snart skadlig, om ej vådelig.
Den genom Tryckfriheten tillåtna offentliga
granskningen är helt annat. De således
yttrade meningar medföra ingen authoritet och
mötas af .andra lika gällande. Meningar åter
yttrade af en lärare, om deri förekomme något
misstag, blefve snart ett sätt att fortplant*
yillfarelaer.
Medlet hvarigenom medborgaren skall
vänja sig att älska sitt Fädernesland och att
förstå dess lagar, är att han lär känna dess
Historia, att han i utbildningen af dess samhällsskick
blir bekant med afstegen, vådorna
och de fördelar som blifvit småningom eröfTade,
att han genom rediga och sanna rätts—
begrepp, lär sig att pröfva, hvad som är och
hvad som borde vara. Allt detta kap och bik
55»
Deri ly April e, ni,
ungdomen vid våra nuvarande allmänna un;
dervistsingsverk inhemta och när den förvärf■>
vat dessa kunskaper, då har den också ali
den grundläggning sorn behöfves för att kunna
rätt bedomina och tillämpa våra grundlagar.
Jag har vid detta Riksmöte hördt mychet
klandras den nya Skolordningen. Jag ekall
vid ett anhat tillfälle utbedja mig att få förklara
mig deröfver. Må det nu endast tillåd
tas mig anföra någi-a ord af hvad en man yttrat,
som sjelf danad vid våra publika undervisningsverk»
alltid skall blifva ett utmärkt
bevis att de icke qväfva snillet, att de medgifva
de mäst omfattande och grundliga insigter.
”En af de stora idéer, säger han, son»
skapat Sveriges ännu bevarade allmänna inrättningar,
uttrycker sig i systemet af dess offentliga
Läroverk, uti deras gemensamma rikt-1
ning att bilda ett Folk med grundlighet i begrepp
och allvar ä tynne, uti deras jemna sti--  gande ifrån elementarisk öfning af kunskapsförmågan
till bestämda kunskaper, ifrån ordmdt
Skoltvång, till ordnad academisk frihet.”
Han yttrar roed detsamma sin farhåga, ”att
den mekaniska anordning och den ledigare
-machinrörelse, man vill gifva åt nya Statsinrättningar,
komma att förlama den organiska
kraft hvilken de gamla utvecklat samt att det
förbättrade konstverket, vid brist på sådan
drifvande kraft skall stadna eiler sönderfalla.”
I öfverensstämmelse härmed, kan jag ännu ej
annat än hysa den öfvertygelsen, att en af
den nya Skolordningens väsendtliga förtjenster.
är att den icke sökt förändra, Ilott juli
-
Deri April e. frii
S59
komna det gamla, och jag vägar hoppas, att i en
framtid man skall erkänna, att detta arbete,
att de nya Gymnasii inrättningar det medfört,
att den periodiska granskning af våra undervisningsverk
som derigenom är bestämd, och
som ådagalägger afsigten. ej allenast att förekomma
missbruken, men också att fortgå till
en större fullkomlighet, att säger jag allt detta,
på ett hedrande sätt, vitnar, att oaktadt
mängden af göromål, vid en tidpunkt, då
samhället nyss var räddadt ifrån undergång,
Styrelsen korrt efter Regementsförändringen
sträckte sin omtanka äfven till efterkommande.
Att tillskrifva Ministéren den långsamhet
man trott sig finna uti LagComittéens arbete,
är en annan ej mindre oväntad än besynnerlig
tillvitelse. Har då Friherre Anckarsvärd
uppfunnit något visst formulär eiler förkorrM
ningssätt för tankan och begreppet äfvensom
för pennan, i följe hvaraf lagar kunna inora
viss tid beställas likasom handtverksarbeten,
eller som periodiska skrifter? eller vill han
icke hommi ihog, att vid ett sådant företag,
är det mindre fråga om tiden än om fullkomligheten?
att i ett samhälle som icke skall nyskapas,
men der alla med ägande rättens helgd
förut omgärdade förmoner och rättigheter skor
la bibehållas, är en ny Lagstiftning icke ett
enkelt uttryck af theoretiska speculationer öfj
ver allmänna rättsgrunders tillämpning, men
att der bör omfatta hela kedjan af erfarenheten;
om dev verkliga rättsfordringames förhållande
till Folkets individuella bildning,--till
Den 17 April e, m.
dess belägenhet till de enskiltas inbördes för®
bindeiser och ull Civiiasåtioneos framsteg? under
en sådan synpunkt lordrar detta arbete ej
allenast en noggrann Kännedom af det närvarande
och af vettenskapens framsteg i-allmänhet,
men också en uppmärksam samling och
granskning af allt det i iörflutna tider stadgade
och hittills gällande. Ju äldre Samhället
blir, ju mera skall således detta arbete försvåras,
och likväl äro nu redan alla de Balikar
som höra till CivilLagen färdige och Förslag
till StraffBalk och Missge rningsBaik hafva
varit under öfvervägande, ehuru de fordra
en ytterligare Omarbetning. När emedlertid
de nya LagBalkarne äro allmänheten genom
trycket meddelade, när man vet att samma
Committé under tiden utarbetat flera LagFörslag,
såsom till den nya ConcursLagen och
en ny InteckningsLag, till Författning rörande
vattenverks uppdämningar, till en ny Domstolarnes
organisation och nya Straffinrättningar,
m. m samt att den afgifvit Betänkanden
om gränsorne emellan d* Judicielia och Administrativa
målen m. fl dylika ämnen, när
säger jag man bör veta allt detta, då hemställer
jag huru den beställsamhet skall anses,
hvarmed man sökt uppskrämma Nationen för
en tidsutdrägt af 20 år och en utgift af ännu
200,000 R;dr? Utaf hvad vi redan veta, kunna
vi med säkerhet antaga att denna Comittéc-s
arbete icke på långt när skal! fordra så myc®
ken tid som vår nuvarande Lagbok, till hvars
utarbetning LagCommission af Konung Carl
XI törordnadss 16S6, och hvilken först j 723
Den 17 Jpril e. m.
361
kunde lemna Rikets Ständers del af de nya
LagBalkarne, hvilka likväl icke förr än 1731
det vill säga 45 år efter arbetets början, voro
så fullbordade att de kunde Ständerne till antagande
föreläggas. Sedan nu varande LägComittée
1811 förordnades, hvilken för att gifva
arbetet en större fullkomlighet är delad uti
arbetande och granskande Ledamöter, men
hvaraf blott de förra hafva arfvoden och de
senare deremot måste dela sin tid emellan
denna och andra befattningar, har hela utgiften
för både aflöning och tryckningskostnaden bestigit
sig till omkring 78,000 R:dr och har
således icke uppnatt hälften af det belopp,
Friherre Ankarsvärd såsom en möjlig tillökning
uppgifvit.
Att vid detta tillfälle finna ett utfall
gjordt rörande Föreningen med Norrige, lärer
förefalla än mera oväntadt. Säkerligen har icke
alsigten att bringa harmonie emellan båda
ländernas lagar varit någon orsak till hvad
man behagar kalla arbetets långsamhet hos
oss. Jag tror mig redan hafva visat att denna
förebråelse är orättvis. Nu återstår att fråga
hvarföre man angående Föreningen med Norrige
tillagt orden, åtti så kallade Föreningen?
Må hända vill man säga dermed att den kunnat
vara fullkomligare. För min del hyser
jag deremot den oförställda öfvertygelsen, att
den blef ej allenast ålit hvad den hinde, men
hvad den borde vara. Skulle jag väl för att bevisa
detta behöfva erinra, om Norriges Geographiska
beskaffenhet 3 om de kostnader och
3S2
V
Den 17 Jpril e. 711, 4
svårirheter, om den tidsutdrägt som ett långvarigt
krig i ett sådant land bade mediört ?
Eller skali det icke snarare instämma med
Höglofl. Ridderskapet och Adelns tänkesätt emot
ett stridbart och agtningsvärdt Folk, att
mera räkna på de band sorn under j^mnlikä
•rättigheter alstras af inbördes förtroende och
inbördes välvilja» än uppå dem, man kanske
skulle förgäfves sökt pålägga, igenom dessa
medel som böra nyttjas emot Fiender, icke emot
bröder. Må vi komma ihåg, att under
denna senare synpunkt, ar det i synnehet som
yi säkrast kunna räkna på inbördes understöd;
att efter en skillsmässa af 3:ne secler och ett
lika länge underhållit misstroende, ver frågan
icke mindre att öfvervinna eller förstöra hvarannan
; men att igenom en närmare bekantskap
och inbördes biträden grunda ett varaktigt
förtroende! Det sätt på hvilket Föreningen
tilländabragtes och de vilkor hvaruppå
den hvilar, vOro båda delarr.e lika nödvändiga
beredelser härtill och äro lika en borgen
för Föreningens framtida bestånd äfvensom för
båda Folkens gemensamma fördelar deraf. I ea
framtid skola må handa de närmare band kny*
tas hvilka då de bespara för båda nationerne
flere kostnader och omvägar, skola åt båda
gifva den ökade styrka och da utvidgade för?
maner, som förenade krafter alltid medföra.
Men sättet att komma tili detta mål är att afbi-i
da tiden då båda Folkens gemensamma önskningar
fördt derhän.
Emedlertid skall jag nu återkomma till
Hen 17 April c. m.
3®3
det yrkande af friherre Anckarsvärd, att Folket
borde vara deltagande i lagskipning, förvaltning
och försvar genom Jury Inrättningar, Ma\
nicipalinjlitutioner och Nationalar mer ing. Jag kännec
ej hvad Friherre Anckarsvärd menar med dea
Nationalarmering han åsyftar. Men jag vet att vi
uti National!]euäringm hafva den sådan sorn Nationen
önskat; att ifrån början af vårt nya
Samhällsskick har Regeringen ådagalagt sin
omsorg att dana den; att det är efter mångå
svårigheter och öfverläggnjngar som den blifvit
hvad den nu är ock att under senaste fält-''
tåg, den visat sig nyttig och under vår nuvarande
Konungs ledning segrat både öfver
fiender och fördomar
Hvad
Juryinrättningsme och MunicipalInstitutionerne
beträffar, nekar jag ej deras
värde, jag tror för min del att de i vissa fall
kunna användas. Men de stå i otvifvelaktig!:
sammanhang och beroende af en ny Lagstiftning
och de höra till de Statsproblémer, hvars
allmänna lämplighet för vårt land ännu på
långt när icke är afgjord och hvars användande
derföre fordrar en närmare granskning
och vissa förberedelser innan man vid förekommande
fall kan bestämdt afgöra, hvad som
är tjenligt eller ej. När jag af förekomne
händelser kan intyga huru, på vissa ställen
svårigheter mota, att få äfven blott Nämndemän,
när i allmänhet det lärer medgifva® at£
vid allmänna befattningar som fordra tid ocfi
möda, men icke medföra några förmåner, det
ofta knappt är möjeligt att finna det nödiga
564
Den 17 April e. .111
anta] personer, som skola deri deltaga, då krit
jag icke annat än tvifla på, att man igenom frivilligt
bidrag af cbetait Nationalarbete han ersätta
lika mycket lönadt och anbefallt t jeti/Innanna arbete.
I alla fall kan jag ej annat än högeligen protestera
emot den mercantHa syrpunct ur hvilken
förrättningar i Statens tjenst sål des blifva
betraktade. Det är sant, detta framställnings^
sätt är nu för tiden ganska allmänt och det
till den grad, att det derföre blifvit populärt,
Men sådant vittnar endast om tidehvarfvets
egoisme och om den olyckliga sinnesstämning
som under ständigt ökade behof och fikandet
efter omvexlande njutningar, genom jjeihningejnteresset
qväft känslan för moraliskt värde.
Men om i tordna tider man frågat Oxenstjerna
elier Dahlberg, eller de flesta af de män,
hvars sköldar pryda detta Riddarhus, efter
hvad penningevärde deras arbeten skulle mätas,
säkerligen hade de med föragt och förtrytsamhet
afvisat en sådan fråga och om inför
dem man satt tjenstemannens mödor ungefär
i likhet med daglönarens, säkerligen hade
de då påmint att det äro andra lagar som drif-!
va den förra, att det är hedrens lag som hos
Embetsmannen måste blifva både driffjäder och
belöning, att det är denna sorn i en monarkisk
Stat i synnerhet utgör lifsprincipen och
att det är dess röst man först och främst bör
yänta sig att höra inom ett Riddarhus.
Men Friherre Anckarsvärd klagar öfver
fillväxten af hvad h3n kallar den stående hälen
af Domare, Administratörer och Soldater,.
Deri 17 April e, m.
365
jag kan icke undgå att häri igenkänna ett
Echo af den skrift öfver dessa ämnen somnyligen
blifvit af den så kallade Courirens redaction
utgifven, och jag vore frestad att utaf
flera i Friherre Anckaisvärds anförande fökommande
yttranden, uppfatta den förmodan,
att han af denna afhandling lånat en 9tor del
af sina tankar. Jag har nu icke tillfälle att
ingå i granskningen af denna skrift, hvilken
6kulle fordra en annan afhandling. Men jag
tror mig kunna uppmana Friherre Anckarsvärd
att nämna hvilka de öfverjjödiga Embeten eller
tjenster äro som blifvit sedan Regementsförändringen
tillskapade? Om 2:ne nya Landshöfdingar
och en temporär vice Landshöfding
tillkommit samt en ny HofRäti blifvit tillsatt,
så bevisar detta icke derföre att dessa tjenster
äro onödige; men att de flerfalldige förhållanden
och mera invecklade angelägenheter, som
utaf en stigande civilisation och ökad folkmängd,
samt en i samma mon tilltagande näringsflit
och omtanka äro en följd, fordrat en
jernnare uppmärksamhet, att Regeringen följt
bebofvens anvisning och trott, att några 1000
R:drs utgift icke kunde jeranföras med fördelarne
af en stigande cultur och af rättsökande
parters lindring i kostnader och besvär, då de
på närmare håll fingo njuta rättvisan.
Men det är ej blott öfver de verkliga Embetsmännens
antal, utan också öfver mängden
af utdelta titlar, som Friherre Anckarsvärd kia-!
gar. Dessa senare kosta likväl Staten ingenting,
och de äro icke de9s mindre ett sätt att
365
Den 17 April e6 mi
visa Regeringens tillfredsställelse och Statens
erkänsla tor gjorda tjenster, eller ådagalagde
nitfulla bemödanden till allmänt gagn. Uti
ett samhälle der Regenten och det Allmänna
hafva inskränkta tillgångar och få utvägar att
belöna, tror jag icke man borde klandra att
denna utväg begagnas och hvad angår att man
icke nog hushållat dermed, tror jag det borde
ihågkommas, att tidehvarfvets fordringar nu
äro andra än fordom; att i moa medelclassen
närmas de högre, och samhällsskillnaderne
blifva mindre märkbara, i samma moa blifva
också anspråken på uppmärksamhet hos Styrelsen
mera vidsträckta och att billighet och
klokhet fordra ofta att deruppå göres afseen*
de. Jag säger detta ifall det verkligen kunde
bevisas, att mera än fordom man varit frikostig
med hederstitlars utdelaode. Men vid en
närmare undersökning, tror jag detskall kunna
ådagaläggas, att saken förhåller sig just tvertom,
och att nästan med hvarje år antalet af
sådane nådebetygelser blifvit mera inskränkt.
Friherre Anckarsvärds anmärkning blir i sådant
fall i alla afseenden origtig.
Hvad samma talare anfort om saknade
författningar till beredande af aftal emelian
Sockneboer och Pastorer rörande de senare* lönevilkor,
är ännu mera stridande emot rätta
förhållandet. Redan den 7 Maji 1810 utgick
ett circulair. om aftal till Presträttigheter bestämmande
och sedan hafva utkommit Författningarne
af den 2t September 1810 och 3
April 181sorn utstaka sättet och vilkoren
Den 17 Sprit c. nu
367
huru sådane aftal skola tillvägabringaDe
äro också redan på många ställen träffade och
efter vedelbörlig pröfning, igenom Konungens
höga bifall, för längre tid bekräftade. Regeringen
underlåter icke heller att begagna de
tillfällen, som sakens natur och PresteSfåndets
begifvande ej sältan erbjuda, för att åt nämnde
Författningar gifva deras tillbörliga verkan
och tillämpning. På detta sätt beredes efterhand
i anseende till dessa afgifter den öfvergång ifrån
ett obestämdt till ett bestämdt .förhållande,
som man bör åsyfta och något mera afgörande
kunde i denna del ej vidtagas , utan att
pä en gång kränka PresteStåndets och menighetens
rätt.
, Den klagan Friherre Anckarsvärd fördt
deröfver att Betänkandet om Styrelseverkens
organisation, äfvensom Financeplanen, blott
äro Comitléers arbeten utan godkännande af
Ministéten är åtminstone aldeles stridande emot
hvad Rikets Ständer fordom önskat och
emot hvad de vid sistlidne Riksdag i första
nämnde fråga yttrat, då yti deras underdåniga
skrifvelse af den 2 Julii 1 B 13 , angående Förordnandet
af en Comittée för att företaga en ny
reglering af Rikets Embeten och Tjenster följande
önskan före^ommer:^ ”få att Comitteens
För [lag kan vid näfta Riksdag för Rikets Ständer
framläggaiNågot annat äjr således icke
af Rikets Ständer begärt, och hvad kunna
de rättvisligen önska mera än att utarbetade
Förslag blifva till deras granskning fram*
lagde? Fordom, när en allt öfvervägande
360
Ben 17 April e. m.
Konungamagt; med full sjelfförtröstan på sin
egen vishet, uppgjorde Förslag som vid fara
af onåd skulle antagas, då klagade man med
skäl öfver saknad frihet i öfverläggningarne.
Nu, då denna frihet nästan icke har några
gränsor, förebrår man StatsRådet att icke gifva
Ständerne nog bestämda yttranden. Likväl,
när StatsUtskottet vid-1809 års Riksdag
begärte att en Financeplan måtte af Konungens
Embetsmän till Rikets Ständers granskning
afgifvas, blef detta Förslag af plena förkastad!
och det var nära att anses sorn en
kränkning af Rikets Ständers rätt. Hvarifrån
kommer det väl nu, att man äskar difecte af
den så kallade Ministéren dylika arbeten? Sägom
saken rent ut. Det är icke ledningen
man saknar, det är tillfället att klandra och
man kan icke dölja sin förtrytelse, att genom
uteblifvande af StatsRådets bestämda tillstyrkande,
sakna anledning att kasta på detsamma
skulden för allt hvad man i de nämnde
Förslagen ogillar. Men då det icke varit
StatsRådets åliggande eller pligt att uppgöra
dem, tror jag icke heller det är dess skyldighet
att åtaga sig ansvaret derföre.
Efter hvad jag haft äran anföra om Rikets
Ständers granlagenhet att vid 1S09 års
Riksdag ensamne uppgöra, hvad som angick
de Financiella ärenderne, och då både sakens
beskaffenhet och Rikets Ständers anseende,
tora ingifva öfvertygelsen att de icke varit
ledde af annat än omständigheternas kraf och
kän
-
Den i 7 April c, m.
kännedomen af Fäderneslandets behof, tror jag
mig icke böra ingå f någon ornständelig bevisning
för att ådagalägga, att det icke berodt
af Ministéren, hvarken att förekomma förblandningen
af Statens skuld med Statens
mynt, eller hvad Friherre Anckarsvärd kallat
Discontkatastrophen. Såsom skild ifrån all Em*
betsmannabefattning ända till slutet af 1812,
men Ledamot af StatsUtkottet vid 1809 års
Riksdag, anser jag mig så mycket mera pligtig
intyga, att i Konungens allmänna nådiga
proposition till StatsUtskottet af den 9 Junii
1809 är den önskan formeligen uttryckt, att
dd reprefentativa mynt 11 måtte bibehållas vid det
redbara värde relatift till det klingande, hvaruti
det genom Realifationen blifvit J örfält, och det
var just svårigheten att förena detta vilkor,
med anskaffandet af de nödiga tillgångarne,
som gaf anledning till den begäran om en Financeplans
uppgörande, hvarmed StatsUtskottet
då inkom till Ständerna. Sedan denna genom
2:ne Stånds vägran blef afslagen, väcktes
inora StatsUtskottet, af den gråhårige Riddersman
som med den djupaste kännedom af
Bankens ställning alltid förenat det varmaste
nit för dess bestånd, äfvensom för allt sorn
kunde gagna det allmänna, frågan om StatsLåns
upptagande, och formen af bokförda annuitetsLån
blef härtill föreslageH. Ändamålet
var att förvandla till en stående Statsskuld,
den del af utgifterne, som icke borde bestridas
i form af löpande mynt. Men behofvens trye*
Bil. till Ridd. 0. Ad. Pr. lil Band. 24
37°
Dea 17 April e. m.
<
kinde mängd, som icke uppehölls af den långsamhet,
med hvilken Riksdagsärender afhandlas,
fordrade emedlertid att de enda för ögonblicket
tillgängliga medel skulle tillgripas och
emission af sedlar blef under tiden, merendels
omedelbart af Stånden sjslfve beslutad.
Så tillkom den förblandning af Statens skuld
med Statens mynt, öfver hvilken Friherre
Anckarsvärd nu klagar. I den tidpunkt då den
beslöts voro olägenhet rne deraf redan af mån*
ga lika med Presidenten vonschulzenheim förutsedde;
men både han och de, måste medgifva
att något annat medel icke fanns och att vid
valet emellan Statens sjelfbestånd eller penninge
uppoffringar, kunde tvekan icke äga rum»
I en sådan ställning hvad skulle väl Ministéren
hafva gjort? och hvarföre framträdde icke
då Friherre Anckarsvärd, hvars far här
förde ordet, eller andra som lika med honom
finna ett nöje att klandra det framfarna, hvarföre
säger jag framträdde de ej och uppgåfvo
de arcana, som utan att blottställa Statens välfärd
kunnat förekomma en för stark utgifning
af sedlar?
Med hvad Friherre Anckarsvärd kallar
Discontkatastrophen, förhåller det sig ungefär
på lika sätt. Det var icke Assignationernes
emottagande i allmänna uppbörden som vållade
olyckan, det var den för mycket vågade
utvägen att till utvidgande af Disconternas rörelse
emottaga Låneinsättningar, hvilka vid
uppvisandet skulle inlösas, och att på 6 månaders
uppsägning, med gifvit tillstånd till
Deå 17 April e. in,
ömsätfnitigaf, utgifva lån, hvilka på sådant
feätt blefvo en längre tid stående, det var detta,
sorn i mån Creditröreissn OG-h Circulatiöneri
genom Handelsställnlngens förändringar blef
trögare, skulle vålla Disconternes undergångi
Bankens och Rikets Ständers Revisorer hade
inå hända kunnat förutse detta förhållande Oell
hade kanske, när de enskilta Låneinsättningarne
i för stark proportion öfverskredö Disconternas
creditif i Banken, bordt inskränkå
emottagandet äf de förra. Men detta är lättare
att finna nu efteråt än det var då, nät
inga olägenheter men en ren vinst för Discoriterne
visade sig. I alla fall hade Ministéreh
dermed intet att befatta. Dess åtgärd blef allt
hvad den kunde vara, .nemligen att värna och
att genom temporaira lånebiträden till Discortteme
söka upprätthålla deras rörelse, för att
med detsamma upprätthålla den allmänna creditera
Då
jag afhandlar detta amne bör, jag icke
med stillatigande förbigå den förebråelsé
Friherre Anckarsvärd gjort Ministeren att hafva
undérstödt hvad han kallar det olyckliga
företaget Götha Canal. För min del tror jag
att det är just detta företag, som kommer aft
för dess Upphofsman och fpr då varande
Ministére grundlägga en odödlig åra. Må man
betänka, hvilken Sveriges ställning va/ år 1809
och man skall medgifva att beslutet ätt det
Oaktadt företaga ett sådant arbete, vittnar om
en insigt och en förhoppning på Sveriges
krafter och tillgångar samt på deras kloka och
3**
Den 17 April e. m.
ändamålsenliga ledning, som endast af en man
med den kraftfullaste vilja och ar en rätt patriotisk
Ministére kunde uppfattas. I en sådan
tidpunkt, är allt som visar ett högt begrepp
om en Nations förmåga, ett sätt ait öka
dess anseende, dess mod och med detsamma dess
styrka. Genom den skicklighet med hvilken
Götha Canalarbete blifvit utfördt, har man än
vidare rättfärdigat planens storhet och Nationens
förhoppningar. Då häfdatecknaren en gång
skall finna, att ifrån och med 1808 till 1814.
Svenska sjöfarten var under större delen af tiden
Utsatt för kaperier i sundet, och att flera Millioner
derigenom gingo förlorade, med detsamma
Born farhågan derföre inskränkte vår handel
och minskade fördelarne deraf, då skall
han erkänna, att förmånen af en oberoende
sjöfart är en af de vigtigaste som kunnat för
Fäderneslandet beredas, och att densamma
blir i samma mån mera fördelaktig, som den,
äfven under vanliga förhållanden skall uti de
mäst bördiga provincer befordra en högre odling
och gifva ökade tillfällen till fördelaktige
varubyten. En framtid skall således, jag
är säker derom, skörda af Götha Canal de för
delar, vi nu blott kunne förutse, och i alla tider
skall detta arbete blifva betraktat med
samma vördnad och beundran, sorn den resande
nu beskådar dessa byggnader, vägar och
vattenledningar, hvilka ännu till efterkommandes
nytta qvarstå och vittna om Romerskt
mod, om Romersk storhet och arbetsamhet.
Dac 17 April t. m.
373
Friherre Anckarsvärd har också anmärkt,
att ingenting var gjordt för Näringsfriheten.
Men han lär dervid hafva glömt att redan
1810 utkom den kungörelse om Ståndens inbördes
Concessioner, hvarigenom den princip
blef allmängjord, att hvar och en emot idkande
af Borgerlig tunga skulle få drifva borgerlig
näring; att denna princip blifvit å ömse
sidor olik? an>edd och förklarad; att i följe
deraf ämnet varit under öfverläggning vid alla
föregående Riksmöten; att merendels 2:ne Stånd
dervid stadnat emot 2 och att Regeringen således
icke kunnat vidtaga något afgörande
steg. Det sorn i en sådan sakens ställning
kunde ske, var att låta utarbeta ett Förslag
till jemkning uti de ömsesidiga pretentionerne
och det är detta Förslag, sorn nu blifvit
©fverlemnadt till Rikets Ständers granskning.
Något vidare tror jag hvarfen kunde eller
borde göras: det är en ringa konst, att efter en
viss absolut grundsats, göra något nytt; Statsklokheten
bjuder att derjemte undersöka, hvad
som omständigheterna, utan häftiga brytningar
medgifva att göra. Men Friherre Anckarsvärd,
har ej allenast gjort Ministéren förebråelser
för hvad den icke uträttit, eller
för det onda den ej kunnat förekomna, han
har också beskyllt Ministéren, att genom bristande
Statshushällmngs-system, och genom
landets utarmande med ökade utlagor, vara
skuld till en förlägenhet, som Herr Frihe -  ren tror innan kort kunna öfvergå til verkelig
Död;
~Zl\
Den t,J April e, m.
Då jag ej annat kan än fägna mig; att
Friherre Anckarsvärd här åtminstone medgift
vit, att denna nöd ännu icke är inne, kan jag
likväl ej undgå att anse nämnde förebråelser
såsom alltför allvarsamma, för att icke for^
dra en omständligare undersökning.
Till en början må det tillåtas mig fråga, *
hvilka äro dessa skatter, hvaraf landet utarmas
och hvilka algifter Regeringen utan Ständers
Samtycke kunnat pålägga? Enligt Riksdagsbeslutet
år 1818 är Bevillningen äfven då minskad,
sedan den vid i S15 års Riksdag blifvit
det, till ett ännu ansenligare belopp. Några andra
extraordinarie utgifter hafva hvarken blifvit
fordrade, eller kunna de af Kongl. Majit påbjudas.
De ordinarie skatterne äro desamma
de af ålder varit. Att de förändras till sitt
belopp efter Markegången är sasnt, men under
dessa senare åren har detta varit snarare
till de skattdragandes än till Kronans förmån.
Emedlertid hafva de skattkyldige fått erfara
en cj obetydlig lindring uti de af ålder
med hemmanen följande besvär, genom de Författningar,
som inskränka väglängden för elea
behållna Kronotionde Spannemålens forsslande,
genom rättigheten till full ersättning för
tågande truppers förplägning, genom befrielse
ifrån ansvar vid fångföringen och betalning
derföre efter ful! skjutslega; genom minskad
kostnad vid Soidatbeklädnaden ro. fl- dylika
anstallter, som vittna, att i senare tider landtiftannens
belägenhet fästat både Regeringens,
Den 17 April c, w,
oell Ständers .uppmärksamhet. Den klagan
Frtherre Anckarsvärd fördt öfver landets utarmande
genom ständigt ökade skatter, är så-;
ledes fullkomligen ogrundad.
För att afgöra frågan om StatshushållningsSystemet
fordras att undersöka, hvad som
1 detta afseende kan med skäl af en Regering
■begäras, och om icke detskedt som bordt ske?
Att Regeringen, med öfversigten af det hela
skall förena en noga uppmärksamhet på de olägenheter
eller fördelar sorn yppa sig, för att söka
afvärja de förra, för att begagna de senare,
ntt den åt enskilta arbetsförmågan och näringsfliten
skall söka bereda alla de lättnader, hvilka
antingen genom undanrödjande af hinder
oller genom uppmuntringar och understöd kunna
ernås, är efter min tanka allt hvad som af
en Styrelse i denna del kan fordras. Låtom
oss nu se hvad som skedt„
Behöfver jag väl påminna om Sveriges
ställning 1809. Behöfver jag teckna, hvilken
grannlagenhet och omtanka det fordrades, för
att under en synbar ovänskap med England
och en hotande förbindelse med Frankrike,
emellan 2;ne magter, af hvilka den ena var
lika allrådande till lands som den andra till
sjöss, med klokhet och försigtighet begagna ,
kontinentalsystemets fördelar och undvika dess
fjettrar? Ilan finnes här den Läns höfding,
som då var på sin ort Regeringens verksamma
och skickliga organ; som år 1810, i tullinkomst
af Staden Götheborg ensam inbragté,
37«
^ Den 17 Jpril <% m*
a million 300,000 R.-dr, och sorn kan vittna
hvilka omsorger dåvarande ställning fordrade,
för att begagna handelns lördelar, utan
att blottställa Statens bestånd- Med honom
skola vittna städerne Götheborg, Carlshamn,
Ystad m. fl., om de möjligheter till
förtjenst, som då yppades blefvo obegagnade,
om någonsin en Regering förenat mera böjlighet
och uppmärksamhet för att aflägsna och
afvärja farorne, mera mod och fasthet, för att
möta dem, för att midt under deras hot skörda
fördelar och vinna krafter! Då för tiden ännu
blott åskådare, kunde jag likväl, vid upptäckten
af planen, ej underlåta att tänka det den
både igenom sin uppfattning Och utförandet,
skulle på det mäst hedrande sätt, i Fäderneslandets
häfder utmärka dåvarande Stat »förvaltningssystem.
Med 1812 får denna plan en friare och
fullkomligare utveckling. Det är då modet
och Statsklokheten, som öppet skydda friheten
och handeln, och när 500,000 man af en segervan
här, under Napoleons befäl, vandrade
till Ryssland för att straffa det att hafva underlåtit
uppfylla kontinentalsystemets föreskrifter,
vägade Sverige öppet antaga Öboernes
grundsatser ochställning,och med detsamma
vi öppnade våra hamnar för »lia nationers fartyg,
tillegnade vi oss alla de fördelar, sorn närheten
till fasta landet, under ett allmänt handelstvång,
erbjöd, jag skall icke här göra
teckningen af de följder som conferenserna i
Åbo medförde, och jag skall icke undersöka
Den 17 April t, nu
?77
om icke de, kanske lika mycket som Moscaua
brand bidrogo till inkräktarens undergång; men
jag skall fråga, om icke under året 1813 Sverige
oaktadt krigstillståndet skördade alla förmåner
af en utvidgad handelsrörelse, om icke
igenom det lif den sptidde i alla näringsgrenar,
och igenom de tillfällen till förtjenst dea
öppnade, de förluster blefvo till en stor drl
ersatte, som en oväntad och ovanlig sträng
missväxt förorsakat? Må man betänka hvilka
omsorger den erfordrade, hvilka svårigheter
skulle möta att förse landet med Spannemål da
behofvet knappt var kändt förrän segelfarten var
tillsluten och man skall finna att det fordrades,
icke blott verksamhet, men mod, för att under
en sådan ställning fortsätta heredelserne
till det krig, sora skulle förås emot den di
ännu obesegrade Härförare, som besökt de flesta
Europas Hufvudstäder i spetsen, för sini
härar och som ofta med ett ord förklarat att
Regenter upphört att regera. Det krig som
följde härpå och som då det återgaf Svenska
vapnen deras ära och Sverige litt anseendeibland
Europas Nationer, slöt med att förena
Scandinaviens båda Folk under en spira, detta
krig vittnade äfven, att det gifves ett annat
hushållssätt än det att hushålla i smått, och
häfderna skola intyga att intet krig fordrat
mindre uppoffring af Sveriges egna tillgångar.
Under tiden hade uppmärksamheten sträckt sig
äfven till landets ecanomiska förkofran. Nionde
Hufvudtiteln hade blifvit formerad, LandtbruksAcademien
inrättad och understöd ut
-
37?
Dea 17 April e, m.
delfe till HushållsSälskaper till odlings företag
och till vissa industrianläggningar.
- - '/g ' (j&j r* 'V
Det är likväl vid denna tidpunct, som
Friherre Anckarsvärd lär hafva fästat sig för
att klandra det omättligt liberala i då varande
styrelseåtgärder. Jag har redan svarat härpå
1815 och jag tror mig kunna bevisa att
4 dåvarande administration, i afseende på nederlagsfriheten
och tillåtelsen till allehanda varors
införsel, gått mindre längtan Rikets Ständer
i sina önskningar vid de föregående Riksdagarne.
Jag vågar äfven tro, att om mm
försökt vidare inskränka nederlagsfriheten,
hade man hindrat handelsrörelsen och beröfvat
Riket en del af de förmoner, conjuncturen
erbjöd. Den författning angående nederlag
som 1813 utkom, är ännu gällande och man
har icke i sednare tider funnit att den medfört
några menliga följder. Men det var omkring
år 1815, som den reaction begynte låta
känna sig, hvilken var er. oundviklig följd af
en större mängd pappcrsmynts utgifning utan
reel fond, och af en inskränktare handelsrörelse.
De som. under den föregående perioden starkast
ut6träckt sina företag och med detsamma
sin lånerörelse, voro de som först erforo
hvad de kallade penningebrist och som sedan
blef kalladt förlägenhet. Hvad som en gång
torde synas för Häfdatecknare sällsamt nog,
inträffade likväl nu. Man fick det infallet att
skylla handelsrörelsen för penningebristen ,
fö.rmodeligen emedan man trodde att handeln
dragit penningarne ifrån jordbruket och man
Ben 4pr il e, m.
379
glömde att jordbruket endast finner afsättning
genom handeln. Man uppgjorde hypotheser
och calculer, förmodeligen emedan som jag
anmärkt, det knappt gifves någon dårskap i
Statseconomiskt afseende, som man icke på sådant
sätt lyckats att rättfärdiga. Styrelsen
fortsatte emedlertid sin planmässiga gång. Redan
vid slutet af 18 i 4, då handelsställningens
förändringar kunde förutses, var Regeringen
betänkt att genom särskildta anstalter söka bibehålla
den handelsrörelse, som var nära att
öfvergifva oss. Enda sättet dertill var att
erbjuda de handlande utsigten till en snar afsättning
och förmonliga varubyten och att med
detsamma begagna Götheborgs fördelaktigare
belägenhet framför orterne närmare Östersjön.
Af denna anledning uppstod frågan om det så
mycket tadlade ÖstersjöCompagniet. Inbillade
farhågor hindrade dess framgång; men försöket
dermed skall alltid vittna, att Regeringen
med uppmärksamhet följde sakernas omvexlingar,
att den bemödat sig att göra öfvergån■gen
så lindrig som möjligt. När sedermera
Rikets Ständer yttrade sio önskan att ett förändradt
systeme skulle antagas, när hela Europa
i detsamma ställde sig så tillsägande i en
prohibitif Författning och hvar och en syntes
tro att man borde blott inom sig söka rikedomen,
då blef det oundvikligt att Sverige
skulle följa samma efterdöme, och sedan denna
tid vittna alla vidtagne författningar och åtgärder
att Regeringen haft till Oaflåtligt syfte^
mål, att å ena sidan söka lifva inhemska indur
Strien och befordra inhemsk produetion och
Den 17 April e. mt
afsättning, samt å den andra inskränka och afvända
införseln och förbrukningen af utländska
varor. De af Friherre Anckarsvärd med
*tt slags ogillande omnämnde förordningar,
nemligen Coneurslagen, (sora Rikets Ständer
sjelfve granskat och begärt), Vexelstadgan, Seglationsordningen,
Författningen emot Lurendrägeri
och Tullförsnillning,förbud emot begagnande
af mindre Fartyg än af 1 5 lästers drägt,
Kustbevakningen till Sjösm. m., höra likväl alla
till den kedja af förbud och bevakningsanstalter,
som ett prohibitift system oundvikligen medför
och de skola åtminstone vittna att detsamma
blifvit beständigt följdt, att sammanhang
och fasthet funnits i åtgärderne. Men
Friherre Anckarsvärd, sorn fästat uppmärksamheten
på dessa författningar, har icke med
detsamma sagdr, att redan 1&12 begynte Regeringen
vara betänkt att genom nya väganläggningar
öppna communicationer med de inre
dclarne af Riket, att dessa Communicatianer,
som sträcka sig till hittills otillgängliga
trakter med detsamma som de på flera puncter
befordra och underhålla föreningen med
Norrige, äro nu mera nära fullbordade och
lofva Riket i framtiden en betydande tillväxt
i odling, i näringsrörelse och folkmängd) att
inhemska Linne-och Bomullstygers tillverkningar
sedan 1815 ansenligen tilltagit, att genom
Regentens uppmuntringar och bifall har det i
de flesta landsorter blifvit ibland menigheten
en beder och en täfLn att bära och tillverka
de vackraste inhemska väfnader; att under
dessa senare åren Ölands utmarker blifvit iodelsde
till hemmantal 3 att Skede Mosse, som
Den 17 April e. m.
Konung Carl X de ville, men icke hann odla,
nu är i fullt odlingsbart siånd försatt; Och redan
till en del giIvit lönande grödor; att af
Öland ensamt Kronan igenom dessa odlingar
vunnit en ökad årlig inkomst af mera än 1000
tunnor säd; att afvittrinjgarne i Jemtland, som
fortgå med driftig fart, skola i en framtid gifva
denna provins en vida högre odling och
en större Folkmängd; att de i Dalarne verkställde
Storskiften och de sorn derstädes beständigt
fortsättas, skola afhjelpa olägenheterne
af en för stark hemmansklyfning och befordra
ett förbättradt jordbruk; att enskiftesVerket
i Skäne är med den framgång fortsatt,
att denna provins nu är i tillfälle att fylla nästan
alla de mindre sädesbärande orternes behof
af Spannmål; att genom de för Saltpeternäringen
vidtagne anstaliter, Sverige, som 1809
saknade inom sig nödig tillgång på denna för
försvaret så oundgängeliga vara, nu har deraf
det öfverflöd, att betydliga partier krut kunnat
till utländningen aflåtas och att Landsorter
gifvas, der Saltpetertillverkningen utgör en
ny näringsgren som, ej allenast svarar emot
hvad denna gärd fordrar, men som lemnar dem
en behållning till andra utgifter; att ändteligen
under dessa senaste 13 åren, odlingarnes mängd
och jordbrukets för bättringar gått i ett nästan
ständigt tilltagande, och att detta förhållande
tillvägabragt, hvad man sedan Gustaf I:s tid
icke sett, att Sverige nu i 3;ne år, kunnat
umbära all utländsk Spannmåls införsel Om
Friherre Anckarsvärd länat sin uppmärksamhet
till denna kedja af allmänt kända och obe
-
Den 17 April e. hil
stridliga factäi tror jag hail också afstått ifrid
den beskyllning af bristade Statshushållningssystem,
af osammanhang och overksamhet^
som han tillagt Ministéren.
Gerna skall jag medgifva, att sakernas
lyckliga utgång, att Sveriges vundna ära Och
dess närvarande anseende, icke kunna tillskrifvas
Ministéren. Vid sidan af en stör Man kunna
dess Embetsman sällan hafva annan förtjenst
än att med nit och drift biträda och fullgöra
Hans afsigter för det allmännas väl Det fordras
en alldeles ovanlig förening af sällsynt
gynnande omständigheter och sällsynta egenskaper,
för att en Embetsman skall kunna
spela Sully’s eller Oxenstjernas röle; men Preussen
uppsteg icke mindre under Fredric Ikdra
till en Stat af första rangen, ehuru Hertzberg
knappt syntes förrän efter hans död och nationell
kan ej mera fordra, än att dess angelägenheter
väl vårdas, utan att äga rätt att klaga,
om hon derföre har att tacka Regenteds
öfversräffande egenskaper. Om Regenten äf
missnöjd med sina rådgifvare, är det hans rätt
att endtlediga den^ om Nationen tror dem vära
skadliga, har hon rätt att begära deras aflägsnande.
Må Friherre Anckarsvärd i behörig
ordning uppgifva de anledningar j han har
att yrka ett sådant steg. Han kander vägen
och den har under denna Riksdag icke blifvit
obegagnad. Men obestämda och obevigta tillmålen
kunna skada men icke öfvertyga, kun.
ha endast ådagalägga att man är missnöjd j
Den I7 April e. Lii.
583
toen icke åt att man har rättmätige örSaket
dertill.
jag skulle stadna här, öm icke, af Friherre
Anckarsvärds anförande återstode ännu en
punct, som jag tror vara mera Allmänhetens än
Ministérens sak,det är det påstående Friherre
Anckarsvärd yttrat,ptlSvenJkaFolketfcdanJtJla förändringen
i defs Stats fläck icke fått tillgodonjirf andeli
minjla fördelogtiga förändring i defs fällning. Friherre
Anckarsvärd säger; Stige de;, fram, font
med hopp om framgång för bevisningen, kail på få
att Svenfka Folket nu 1823, b finner fg i ett bättre
tuera individuell lyckligt tillfånd, än förty år fedan vid
denna Lid. Jag deremot Vågar tryggt säga; Stige
den fram, forn tror fg kunna öfvertyga någon
Svenjk, att vi voro lyckligare om vi återkomnö
till den fällning i hvilken vi Voro iSop. Det är
svårt och motbjudande, jag bekänner det, att
höra en sådan tråga väckas inom detta Riddarhus,
det är obegripligt att höra ett sådant
språk föras af Friherre Anckarsvärd, som sjelf
medverkat till revolutionens början och hvars
Fader härstädes földt klubban, vid det evigt
märkvärdiga Riksmöte, då vår närvarande
Samhällsförfattning stadgades. Har då Friherre
Anckarsvärd förgätit de vådor, hvaraf Fäderneslandet
vid 1S09 års början var omgifvit?
Har han förgätit att frågan var om Sverige
skulle bibehålla ett rum ibland Europas sjelfStändiga
nationer, eller blifva ett Folk af slafvar,
med ett litet antal kanske lysande magnater,
under en sjelfherrskande despot? att
denna fråga var då ett problem sorn intet an
-
Den i 7 April e, m.
nan än utgången kunde upplösa? att dessförinnan
var hvarje enskildt mans personlig» eller
egendoms säkerhet i fara? att de norra provinserne
voro af fienden förhärjade och till en
del i dess våld} att odrägliga skjutsningar,
trouppers durchmarcher och alla besvärligheterna
af ett krig, som fores inom landet, hotade
att utblotta de öfriga, att Skattkammaren
var uttömd, att oaktadt Krigskostnadetne den
20 Maij 1809 medtagit en summa af 20 millioner
403,120 R;dr hade Arméen och Krigsfolket
på Flottorne för innestående aflöning, samt leverantörer
för varor af alla slag att fordra
4,490,459 R;dr, att Riket, som hade en skuld
af nära 28 millioner, deribland var skyldigt
utländningen 9,887,981 R:dr Hamburger Banco
utom upplupne interessen, hvilka vid 1809 års
slut gingo till 766,784 R.dr, 6amt att Sverige
ändteligen före den 13 Mars 1S09 saknade all
garanti, att icke ufgilterne kunde till en 0-  bestämd gräns ökas, att icke nya pålagor kunde
utskrjfvas, att icke landets manbara ungdom
kunde än vidare utfordras, för att lika
onödigt och lika ömkeligt, som det första landtvärnet
omkomma ? är det väl till sådana utsigter
och sådana förhoppningar, som Friherre Anckarsvärd
skulle vilja återkalla sitt Fädernesland.
Eller har han icke af en föraktlig brochure,
som gjordt en säkerligen origtig framställning
af förhållandet emellan 1696 och 1817
års RiksStater, låtit förleda sig att tro allt vara
illa eller ändamålet med revolutionen förfeladt,
derföre att embetsmännens antal vöre
ökadt,
Bsn i 7 April e, mi
3%
ökadt, eller att icke alla ekonomiska fördelar
man behagat fordra vöre redan erbållne? Har
tnan väl då betänkt på hvad sätt dessa inbillade
fördelar skulle ernå*? Har man undersökt huruvida
de stå tillsammans med äganderättens
helgd och örn icke Ridderskapet och Adelil
skulle nödgas att för deras erhållande göra uppoff»
ing af de få rättigheter som ännu äro ö£f
riga, eller sbrh tillhöra vissa egendomars natur?
Utom oss vara försigtiga och vaktöm oss
att för skuggbilden af en högrö fullkomlighet,
gå miste om de förmåner vi verkeligen åge! Må
alltid det blifva djupt inpräglat i hvarje Riddersmansj
i hvarje Svensk mins hierta, att delar
i följe af den år 1809 timade förändring, som
Sveriges Statsförfattning erhållit den utbildning,
hvilkenerfarenheten ochtidehvarfvet*fordringar
påkallat; att det är under skygd af denna Statsförfattning,
sorn Sverige i en tidpunct rik på
vådor, då Thronet ömsom stört?des och upprestes,
då ibland Staterna af andra rangen inom
Europeiska Statsförbundet, nästan ingen
funnit annan utväg än att sluta sig till den
mägtigare och blindvis följa dess politiska
regeringssystem®, att det ar då som Sverige
ensamt valt och bibehållit det, som för tillfället
var för detsamnia mäst passande; att det
ar under skydd af denoa Statsförfattning och
linder en stor Konungs ledning, som Sverige
sett den så länge önskade föreningen med Norrige
verkställas; att Sverige derigenom fått
naturliga gränsor och en större lätthet vid de
-
Bil, till Ridd, o. Ad. Pr. III Band. 35
536
Den 17 April e, mi
ras försvar; att under samma tid Riket blifvit
befriadt ifrån sin utländska gäld; att Sverige
således för sina inre behof kan utgifva eller
bespara hvad det annars, skulle hafva betalt i
årlig skatt till utländningen; att den största
offentlighet och den noggrannaste redogörelse
är införd vid förvaltningen af Statsinkomsterna}
att således hvar och en kan öfvertyga
sig om deras behöriga användande och att inga
afsteg ifrån vidtagne grunder blifva oanmärktej
att sedan denna sakernas ordning infördes
hafva alla Riksdagskostnader, Krönings- och
Begrafningeutgifter blifvit bestridde, utan att
särskildta gärder, såsom alltid fordom för dessa
ändamål behöft påläggas, och att vid sistledne
Riksdag, för dessa vigtiga och högtidliga
tillfällen, intet annat än för hand varande
tillgångar behöft användas. Inom detta Riddarhus,
der så manga ännu finnas af de män,
som delat och bidragit till Svenska vapnens
ära, tror jag mig icke behöfva påminna om
de lagrar som blifvit eröfrade, om det anseende
som blifvit återvunnit. Men jag skall tik,
lägga, att efter freden Arméens rörlighet och
öfning är sorgfälligt bibehållen, under det att
densamma genom stora nationalarbeten blifvit
härdad och bidragit till allmän nytta; att oaktadt
inskränkte tillgångar förråden blifvit ökade
i väsendtliga delar och Wanäs Fästning
börjad; att den visar puncten för Centralförsvaret,
och vittnar om beslutet att häldre upp-’
offra ålit, än frihet och sjelfbestånd; att Sverige
sett nationen hedras uti det sätt, på hvilket
Thronföljaren blifvit ibland främmande e-.
Den 17 April e, ml
587
mottagen; att ändtligen våra förhoppningar
fullbordas igenom den förening, som skall
försäkra fortfarandet af Carl Johans Dynai
sti och af Oscars sällhet!
Vid dessa heliga minnen behöfver jag väl
för att fullborda teckningen, tillägga, att fredens
återställande, att Krigrusiningarne, att
arne svåra missväxtår, att flera af en knapp
eller medelmåttig skörd, att handelsställningens
skakningar, som satt hela Europa i förlägenhet,
att allt detta fordrat ansträngningar, att
det skulle vålla förluster och kännbara kostnader,
att således allt i den inre ställningen
icke kan vara fullkomligt, att välmågan icke
kan vara så allmän som man skulle önska det?
men äro vi väl lika dessa vilda och okunniga
Folkslag, hvilka fordom när missväxtår in;
träffade sköto skulden på sina Regenterj eller
skola vi icke undersöka, om de olägenheter,
hvaröfver vi beklaga oss kunnat af Regeringen
förekommas? Först efter en sådan pröfning,
kan man afgöra, om tadlet varit billigt eller
ej; först då kan man säga hvad som kunnat
göras bättre.
Emedlertid må vi påminna oss, att ännu
äro icke alla faror försvundne, att Sverige ut-;
gör må hända en punct som med afundsfulla
blickar beskådas af många ibland Europas folkslag,
under det de ena följa oss med sina önskningar,
de andra må hända med sina farhågor;
att i en sådan ställning allt hvad som
kan förminska vårt anseende försvagar vår natio -  nalkraft, att hos ett mindre talrikt Folk med små
Den 17 April e, m„
nationaltillgångar, är det blott genom éftigheS
och en bestämd vilja för allmänt väl, som desea
mindre krafter kunna nå sin fulla utveckling,
att den lätta konst, att under skygd af Representantens
rättigheter, ansvarslöst klandra, icke
blir gagnande och icke är pligtenlig, om
den icke mera hat till föremål att rätta än att
tadla, att upplysa än att förbittr.*», om den ieke
med moderation i utöfning* har sanningen till
grundsatts och rättesnöre. Då, när dessa tärn?
kesätt oförsiäldt ådagaläggas, då kunna p^rsö-'
ner af de mäst skiljaktiga åsigter, utan smick-*
fao och utan ovilja, oaktadt olikheter i omdömen
och oaktadt stridigheter vid bifall ellef
ogillande, med gemensamma hjertan och gemensamma
bemödanden, förena sig kring dé
vördade föremålen en lagbunden styrelse Och
«n lagbunden Konung.
N o 4.7
Herr Danchvardt, Magnus Georgi
Uti det af Herf Friherre Anckarsvärd vid
justeringen af Protocollet för den 1 sktledne
Mars uppläste anförande har jag, bland de flere
åtgärder, sorn blifvit lagde Mmistéren till
last, funnit några beroende af den befattning,
hvilken varit mig, såsom Föredragande vid
Kammar-arenderne sedan tvenne år Uppdragen
; och ehuru öfvertygad, att den upplyste
grannsbaren af nämnde anförande finnér
halten af Herr Friherre Anckarsvärd» anmårkaingar
i desse delar, anser jag snig dock börs
JDen 17 April e. mi
38»
ingå i vederläggning af hvad Herr Friherre»
derom anfort, för att derigenom närmare ådagalägga,
1 hvad mon det stödjer rig på san-»
ning och rättvisa. Jag utbeder således ett rum
i dagens protocoll tor följande;
Vid Herr Friherrens anförande om Minietérens
underlåtenhet att bidraga till en förändrad
representation, yttrar Herr Friherren,
såsom ett bevis på Ministérens veiksamtna mot.
arbetande af all äadring i den nuvarande, ”ert
den af 1809 års Lcigfnflars angi fm och fedan af
Stånderne 18 r2, 18 »5 och 18/8 öfverklagadt briken
å Statt(hjka uppgifter, för Rik fens Ständer vavit
ett oöfvervinneligt hinder, att fjelfve em kunna
företaga något i denna väg,” och derefter frågar
Herr Friherren, har ml SRntfiben ännu satt sig
i tillfälle, att uppfylla Riksens Ständers behof
och. redan för så lång tid sedan härutinnan yttrade
önskan. ”Hos en representant, som tagit
kännedom af Konungens Berättelse pä RiksSalen,
som äfven sjelf, såsom enskild person,
lagt hand vid delar af det arbete, hvarom han
anmärker, var en förebären okunnighet örn de
anstalter, styrelsen vidtagit för erhållande af
Statistiska uppgifter om, Fäderneslandet, Jag
bekänner det, ganska oväntad, Behöfver jag,
såsom svar på anmärkarens fråga, anföra, att
Statistiske berättelser om länen efter uppgjorde
Formulairer blifvit från Landshöfdingarneinfordrade
och äfven Riksens Ständer vid denna Rikftdagmeddeldte;
attry* och med afseende jetnvuH
å behöflig* uppgifter för förslagets utarbetand*.
till en förbättrad representation författade £©&*
390
Ben 17 'April e, nu
mulairer för Tabellverket blifvit fastställde och
den i början af detta år för sista qvinqvennium
afgifne, till trycket befordrade TabeilComJ
missionens berättelse, hvars ofullständighet jag
annu icke hört öfverklagas, derefter uppgjord;
och att beslut blifvit fattadt om inrättandet af
ett Statistiskt archiv inom LandtbruksAcademien,
hvilket kommer att af en serskildt person
förestås och der alla uppgifter i de till
Statistiken hörande ämnen skola samlas och efter
faststäld plan ordnas och sammanföras samt
en RiksStatistik på grund deraf utarbetas och
vidare, elter de deri sedermera skeende förändringar
fortsättas. Jag frågar nu å min sida,
om icke genom desse föreskrifter, då de med
nit och noggrannhet efterkommas och uppfyllas,
alia Statistiska uppgifter om landet, till ledning
och upplysning både för förslager till
representation och i andra ämnen, skola erhållas
och jag frågar i anledning deraf, om
Ministéren icke satt sig i tillfälle att uppfylla
Riksens Ständers och Styrelsens behof i detta
fall, eller hvad mera härvid må kunna till—
gjordts. Att i öfrigt den öfverklagade bristen
å Statistiska uppgifter, såsom Herr Friherre
Ankarsvärd anfört, för Riksens Ständer varit
ett oöfvervinnerligt hinder att sjelfve ens kunna
företaga något i afseende på förslaget till
en förändrad representation, lärer äfven finnas
fullkomligt stridande mot sanna förhållandet,
då ConstitutionsUtskottet vid sista Riksdag ansett
sig med de Statistiska uppgifter, Utskottet
dittills erhållit, varit i tillfälle att uppgöra det
förslag till förändribgar i Representationen,
Den 17 April e. m.
391
sorn då blifvit till nuvarande Ständers granskning
framstäldt.
Herr Friherre Anckarsvärd, som det vill
tyckas, obekant med de göromål, som efter nu
varande administrationssätt Ministéren åligga,
synes anse det ovilkorligen tillhöra Ministéren,
att icke blott uppgifva, utan äfven i detaille
utarbeta alla förslag till ändringar och förbättringar
i Samhällets angelägenheter, efter sorn
behofvet af de öfver flere sådane angelägenheter
tillsatte Comittéer anses bevisa de tillvarande
Styrelsemakternes oförmåga eller otillräcklighet
dertill. Det lärer vara få, som
icke betrakta detta anförande 6åsom ett bevis
på böjelse, att äfven genom origtiga slutsatser
bereda sig tillfälle till klander å Ministérens
förhållande. Är det väl med den för
Regeringsärenderne nu stadgade behandling
möjligt för Ministéren, att i serskildte grenar
af förvaltningen, deri hvar och en af Ministéren
ej kan äga tillräcklig kännedom, uttänka
allt, utarbeta allt både i plan och detaille,'
och är det icke en oundvikelig nödvändighet,
likasom af en obestridlig nytta för saken, att
här såsom i andra Constitutionella Stater, åt
serskildte duglige personer lämna dy like uppdrag,
i hvars utförandelikväl merendels någon af Ministérens
Ledamöter deltagit. Men Herr Friherre
Anckarsvärd frågar vidare, hvad resultat har
väl Ministéren dragit af de fleste af desse Comittéers
arbeten? Herr Friherren menar förmodeligen
intet resultat, meri hvarmed bevisar
han det? Månne med den påföljande frå~
39»
Bea if. April e, m.
gan, "Har Minifteren, ent vifat fa mycket fanmanhung
i åtgärd, att dm uti det nu till Rik/em Ständer
jramlémnade förfog till Styr elfeverk ens orgalii)
otton I ramin g t ett af Styrelfen pröfvadt qch
gilladl Förf/ig rller vqre det, efter hund Herr Fril
herren förejlälldf fig blott ett Comit t eföfer. hvarå
nu af Rikfjns Ständer bor arbetas , utan anledning
huru eller till hvad. dd f/elfva grmidprmiperne kun.
na aj Styr,elfen vara godkänd,e eller ef. Del är vid
klandret af sältet, på hvilket detta ämne blifvit
tö| Riksens Ständer framstäldt, som ja§
kgrvid eg ntiigen angnar, uppehålla mig U*
titt nät snäre käena innehållet af nämnde
*å kallade' omittéfoster, utan att veta i hvad
r.: i o det in *V.af frfl£or» beroende endast a£
Konungens ellef af Konung* och Ständers ge-i
mensaturna afgörande dom mer Herr Friherren,
au sättet för dess öfverlemnande ål Rikets
Ständer, visar ytterligt osammanhang i Ministérens
åtgärder, att ett af S/yreisen pröfvadt
och gilladt Förslag bordt i stället fran>ställas_
och icke ett, hvarpå Riksens Ständer böra
arbeta. Jag torde deremot få erinra, att sättet,
på hvilket detta Förslag blifvit Riksens
Ständer meddeldt, såsom äfven af den Kongl.
Skrifvelsen är att inhämta, öfverensstämmer
med hvad Riksens Ständer uti deras aflåtnie
skrifvelse i detta ämne vid sista Riksdag i underdånighet
begärt, att då samma Förslag, jag.
menar det, som af Comittéens pluralitet blifvit
uppgjordt och hvarom egentligen kan va*
ra fråga, med undantag af några få ändringar
i Constitutionen och allmänna Lagen, pä sätt
jemväl i den Kongl. Skrifvelsen omförmäla, är
'Den ij April e. m.
åeu beskaffenhet att dess antagande och verkställande
beror hurvudsakligen ensamt af Kongl.
Maj;t sjelfoch att således RiksensStänd-re yttrande
kommer att innefatta icke Riksens Ständers
beslut, utan deras tankar i ämnet, dem Kongl.
Maj:t till ledning lör Dess yttrande i en fråga af
den vigt velat inhemta, skulle det, epär Kongl.
Maj t ansett sig böra förbehålla sig sin rätt
att deröfver besluta, både varit utan ändamål
och äfven cO slags oformlighet, om Kongl. Maj;fc
först fafctadt och meddeldt Riksens Ständer sitt
beslut, och sedermera begärt Riksens Ständers
tankar i ämnet, eller sorn är detsamma, att
den auktoritet, sora i det bufvudsakligaste ägde
beslutande rätt, skulle först begagna denna
rätt och sedan inhämta deras tankar, somt
blott ägde meddela dem i form af yttranden
och hemställanden. I det skick denna fråga
således är och blifvit framställd skiljer den sig
derföre från egentliga Grundlags- och Lagstiftningsfrågor
och har derföre icke eller kunRat
såsom sådana behandlas. Skulle deremot,
vid ett sådant förhållande, på sätt Herr Friberren
förment, ett af Styrelsen pröfvadt och.
gilladt Förslag till Riksens Ständer framstäldtc,
gä vet jag för min del ej, hvad följd Riksens
Ständers yttranden deröfver skola medfört, då
man bör förmoda, att Styrelsen noga öfverväga
innan densamma fattat dess beslut; likasom
jag icke eller kan inse annat, än att Riksens
Ständers så kallade arbete derpå i allt
fall blifvit enahanda. Huruvida, vid öfvervägande
sf hvad jag nu haft äran anföra, Hers?
IFr i herrens, så strängt y 11, rade klander af Minji
Den 17 April c. ,m
stérens åtgärd i detta ämne må finnas grundadtj
dess deraf så uppenbart visade osammanhang
må finnas ådagalagdt, det underkastas
hvarje upplyst granskares pröfning och
bedömande,
Ministéren klandras ock för den mängd
tomma titlar, som sedan år 1309 blifvit utdelade.
Jag ämnar icke bestrida, jag tvärtom
fullkomligen erkänner de skadliga följderne af
caractérer i allmänhet och framför allt af slösandet
med deras utdelning; jag ämnar icke
eller bestrida, att de första åren efter den omnämnde
perioden flere titlar utdelats än som
verlerbordtj men jag bestrider, att man med
skäl kan säga, att under vår nu varande
Konungs Regeringstid, och serdeles de senare
åren, Civila tittlar i mängd och utan urskilning
blifvit utdelade och såsom bevis derpå
till någon del torde jag få anföra, att under
de arne år, jag förestått inre ärendernes
departement, derifrån dylike caracters bref utfärdas,
endast 20 st. sådane hvarje år blifvit
meddeldte, deraf flere varit gifne, för att, efter
hvad alltid vanligt varit, åt unga förtjente
tjenstemän bereda tour och befordringsrätt
till framtida ordinarie beställningar. Jag fråga
r, om så länge dylika caracterer icke äro
aldeles afskaffade, detta kan kallas öfverdrifvit,
och vara föremål för ett rättvist klander.
Och härmed har jag nu besvarat de delar
af Herr Friherre Anckarsvärd» ifrågavarande
anförande, sorn innefatta bestämda fact*, hö
-
Den 17 April e. mi
395
rande till den befattning, mig varit anförtrodd,
hvad som i öfrigt må röra mig af Herr Fri-,
herrens framkastade generella yttranden om
Ministérens förhållande, om dess svaghet och
osammanhang, deröfver ämnar jag nu lika som
förra gången icke yttra migj jag lemnar till
detta upplysta Stånd, till mins öfriga medbor-j
gare att bedömma min Embetsmanna förvaltning,
under den tid jag tillhört denna Ministcre,
öfvertygad att af dem njuta den rättvisa,
som renhet i afsigter ännu aldrig saknat,
Bilagor
\ • ^ ') »
till PleniProtocolIet för elen 22 April,
förmiddagen.
N:o 1;
Friherre Toll, Guflaf Philip",
Då Herr Friherre Wrangel genom dess
förslag till Reglementariske föreskrifter, för att
uppmuntra vår Industrie och inre rörelse så fulD
komligt enligt min tanka framställt de bevekelsegrunder
härföre, som böra försäkra att det
Högloflige Utskottet genom dessas närmare
Gen 57 April/, wl
öfvervägande ofelbart skall igenfinna dess insigtsfull»
syftemål att vinna tiden, uppnå
grunderna och sedermera kann? fortgå i mats
af det godås framlysande effect ti!} det stora
helas fullkomnande, Fäderneslandet» förkofesn
vöre all vidare anmärkning af mig visserligen
öfverflödig. Äran för hvarje Svensk
ligger u i bibehåilspdet för hv»rje medlem af
^'Fosterlandet af helgdeo utaf dess rättigheter då
det allminnas väl fordrar nya prerogati vera
Upphåfvaode och förlusten derigenom uppkammer,
är det eu skuld som i sin mån af Fäderneslandet
bör gäldas; innan den vore det skulle
roan alltid göra orättvisa att skynda härmed.
Det må då i d- U* billiga afseende framskrida
med tiden och vi ärbeta blott för principen.
Denna har för tn’g med särdeles tillfredsstäliel.
e uti Fferr Friherre Wrangel» anförande
visat sig sålanda.
gehpfvet af Fäderneslandets afhleipstäde
från ett svårt aftynande tillstånd vore icke allenast
pennipgebcistens och penningeväsendets
reglerande på en fot, som kan försäkra
den Svenska handelsspeculanten en lättare relation,
och dymedelst linna flera utvägar till
Öppnande af en Svensk lefvande handek Friherren
inser att denna handel icke kan hvad
Svenska, produetionea vidkommer blifva det,
med mindre äfven och i samma fram.skridning
sorn p.roductionernes förlag det medgifver • älfvan
deras afsättlighet bör genom täflan och
Industrie i deras fullkomnande vinnas. D oin%
sort realisation, af ®canomuJk* lagstiftarn
-
ben å? April f. in.
397
gert så väl sorn Economiska Lagarbas förbättring
med hvad mera som i min tanka otvifvelaktig!
bör föregå den. sorn uti penniligeVä-’
sendet torde göra sig sjelft genom dess effect,
synes mig af Herr Friherren Vara med värman
af sin obestridligt reoa fosterlands känsla omfattad,
Och jag anser för en är. att härmed få
till alla delar förena mig. Jag finner att det
vöre ensamt déssa Industriers upphjelpartde Och
denna tilltagaode näringsfrihet uti allt soni
skall framte de resubuter, hvilka nu för nain fattningsförmåga
icke finnas inom oss. Vi se med
uppmärksamhet på Sveriges Fabriker, ingert
kan annat £n med sann tacksamhet beundra
den fullkomlighet^ hvartill de blifvit bragte
bch med förundran åter på Cere ställen förnimma
huru litet de löna sine Förlagsmän,
hvilke, om ej det allmännas Understöd mellankom,
desto förr gingo förlorade. Svenske Klädes»
fabrikerne inlagde för atti finare klädestiilverktiingar
uppmuntra^ gendm prerogätiVer till concurence
med de Franske, Tysks och Engelske
kläden, hafva vållat, det flera införskrifningaräf
de Spanska finare Färraceraa ägt rum; dessa ehuru
ömtåhge och alltid af climat och beten antagande
Förslagen, hafva kostat betydligaföN
Isgssummor; dess återuppsättande flera gångor,
än mera, och man underhåller dem ännu
med sorgfällighet utan att denna Ull är afsättlig
till sitt rätta värde.
Under allt detta tillverkar England nästart
ensamt gröfre kläden af den sort Ull som kun^
de utan olägenhet i Sveriges magrare trakté#
598
Den 22 April f. ni,
upprätthållas och hvarigenom dess handel nästan
uteslutande ensamt förser större delen af
Europas Arméer. Man skulle af dylika resultater
snart beräkna vinsten af hvad ett landsom
Sverige bör med fördel tillverka, och finna
hvilka fabrikationer böra uppmuntras. Genom
Industriens lif och uppkomst skulle jag vilja
förutse den möjlighet att magra trakter, som
endast hade tillgång å beten skulle uteslutande
lemna åkerbruk för att uppföda tjenlig Fårafvel
och förse sig med Väfstolar, för atti concurence
med de engelske gröfre och Commiss-;
kläden genom premier uppmuntras till export.
Jag vill ej ytterligare inlåta mig i obestämda
yttranden rörande allmänna eller enskillta Fabrikationer
af utländska rudematerier, dess
skadlighet så väl i anseende till lurendrägeris
befordran, som verkeliga förtryck och tidsspillan
för Svenske productioners användbarhet
och nytta. Detta allt skola vi genom en vunnen
erfarenhet och billig Näringsfrihet rigtigast
bedömma, och Friherre Wrangel syftar
äfven hit. Jag skulle lyckönska vårt Fädernesland
om Rikets nu församlade Ständer må
lyckas att allvarligen böja den allmänna vilja
och benägenhet som utmärka deras nit för
detta Fäderneslands räddning och med den
uppmärksamhet, som ämnet förtjenar lemna
Höglofl. Utskottet kraftige understöd och upplysningar
samt behjerta Friherre Wrangels för*
tjenstfulla framställning.
Ben 2 a si pr il f. mi
39 9
N:q Sm
Grefve Gyllenborg, Johan Henning;
Då Konungen, i nådig afsigt att förekomma
misstag om rätta meningen, i anseende
till Commandomål, sista Riksdagen genom
nådig proposition, föreslog den nya redaction
af 7 §. Regeringsformen, soln nu af Constitu,
tionsUtskottet är framstäld till pröfning, yrkade
jag, i Ridderskapets och Adelns Pleno, att så vida
den redactionen skulle antagas borde den förtydligas,
genom tillägg af det uttryck vid slutet af
den negativa definitionen på commandomål, nemligen
utan blott hafva till föremål trappes rörelser
och discipline, i hvilken mening någre af Ridderskapet
och Adelns Ledamöter då äfven
med mig instämde, men sedan Ridderskapet
och Adeln slutligen icke yrkade detta tillägg,
och frågan nu endast är, antingen om bibehållande
af Grundlagens uttryck, i ^ § eller
den föreslagne nya redactionen, tvekar jag ic<
ke, att för min del, bibehålla nuvarande lydelsen
i Regeringsformen, såsom varande icke
i min öfvertygelse, otydlig, om man vill
förstå och tillämpa densamma, hvaremot den
nya redactionen i anseende till dess negativa
beskaffenhet, ofelbart skall öppna de nya tvetydigheter,
som svårligen kunna förekommas,
hälst i negativa definitioner, man aldrig kan
vara trygg att hafva uppräknadt allt, som ic*
ke är tillåtit, då likväl hvarje uraktlåtit moi
ment, lemnar tillfälle till utsträckning af den
magt man vill begräntsa, och hvilket icke törj
403
Deh 22 April /. hr,
de blifva obegagnad. Jemförelsen emellan
de tvenne föreslagna redactioner till Grundjagsstadgande,
ådagalägger, att deh lydelse
Grundlagen nu innehåller, äger fullständig;
tydlighet till betryggande mot ingrepp i nationens
rättigheter om hemligen den får blifva
tofter ordalydelsen tillämpad s den inrtehåller i
7 §. Regeringsfotmeh "att med commandamal får,
fiås få dane, forn Konungen i egen/kap af högjla Befälhafvare
Öfver Kngsimgten tili lands och fföfr
omedelbarligen brfårjer" och enär deri föreskrifves,
att Konungens magt i Commandomål, icke
utöfvas såsom Konung, utan såsom Arméens
högsta Befälhafvare, eller Generalissimus,
ligger deri tott tydlig definition, art denna
magt icke af Grundlagen är utsträckt Utöfver
gränsoräe af troUppers öfning, rörelser och
discipline, som på en hög militaireperson kunna
ankomma, men i hvilken befattning icke kan
ingå åtgärder och beslut, sorn rora rättsfrågor.
Och samma höga person i egenskap ef Konung,
äger att i StatsRådet vidtags j hvaremot
jag torde kunna styrka att genom det negativ
va förelaget söm är frametäldt^ kunna rättsfrågor
inneslutas, som jemnlikt grundförfatthingarne
tillhöra ett helt annat behandlingssätt.
Detta förelag innehåller i i Momentefj
”att dermed förstås fådane dikta militairijka mil,
forn icke efter Grundlagen höra till föredragning i
StatsRådet och StatsSecreterarent Expedition; men
härvid uppstår, otvungit den fråga, hvad trygghet
den meddelar, då, på Regeringen sjelf ankommer.
att förklara hvad som icke höfef
till
Den 22 April /, ml 401
till föredragning i StaisRådet och StatsSecrecreterarens
Expedition, och då exempel meddela
den säkraste benämningi torde det tillåtas
mig, i samma ändamål, framställa ett förhållande,
hvari behandlingssättet ännu åtminstone
kan i behörig väg omtvistas, men i följd
af den negativa definitionen skall otvifvelakf
tigt under commandomål kunna skyddas 1 flere
år, har emot förra tiders bruk, Indelte Regementerne
blifvit använde till arbeten vid Canaler,
brobyggnader, gräfnihgar nl. m., ehuru fleg
restädes KneckteGontracten synts hafva bordt
derföre betrygga; men då efter berättelse någon
föreskrift derom, icke lärer ifrån Konungen i
StatsRådet emanerat, synes jemlikt förenämnde
lydelse i 1 Morn., det vara i förhand medgifvit
att desse förordnanden böra hänföras till Commandomål,
som Jag likväl för min del ännu
bestrider, såsom rörande allmänne och enskildtes,
i författningar förvarade rättigheter, hvarom
i Militaireväg, den högsta MilitaireBefälhafvaren
i följd af väre Constitutionelle Lagar
acke lärer äga att besluta, men om hvilket
förhållande, till beredande af rättelse, Consti-:
tutionsUtskottet likväl lärer sakna erforderlig
kännedom. Detta förhållande, som bevisningens
angelägenhet tvungit mig att framställa,
och hvartill jag i sådant ändamål ansett mig
vara berättigad, blifver nu mera af större vigt;
Och påkallar en allmännare uppmärksamhet, då
j följd af meddelandet i Allmänna Journalen
N;o 87 af Herr Friherre Björnstjernas Utlåtan-,
Bil. till Ridd. o. Åd% Pr. lil Band. 26
403
Den 22 April /. m.
de till Ridderskapets och Adelns Protocoll siatli
Marti! månad, Hemmansbrukare i landsorterna
erhålla den, äfven så oväntade, som obehagliga
upplysning, af GeneralAdjutantea eller Föredraganden
i Cominahdomål, att hela indelta
Arméen är beräknad såsom årjiga dagsverkare
vid flere omnämnde Canaler, Strothrensningar,
MossoöliDgar, Rödjningar , Hamn, Bro
och Cassernbyggnäder, men att tourvis, med
emellan 4 eller 5000 man årligen, desse arbeten
förrätta, då likväl med hänsigt tili Knecks
teContractens innehåll, Hemmansbrukare ieke
torde med liknöjdhet anse ett stadgande, som
beredde inskränkning i deras i Författningar förvarade
förmodade rättigheter. Af hvad nu anfört
är, torde Ridderskapet och Adeln finna huru vådeligt
det kunde blifva att antaga det obestämda
förslaget till ändring i Grundlagens nu
varande stadgande, särdeles som den sednare
delen af detsamma icke innehåller föreskrifter
«om skulle hindra hänförande till Commandomäl
af så beskaffade mål jag framstäldt, och
sorn dessutom redan erhållit deras stämpel,
derigenom, att de icke lära förekomma i StatsRådet,
utan såsom Commandomål nu redan behandlas.
Om jag icke ansåg förenämnde exempel,
tillfyllestgörande för bevisningen , skulle
jag kanske kunna framställa flere deri, efter
niin,töfvertygelse, tillämpningen af Comhiandomål
äger menlig inflytelse på författningar
och enskildt rätt, som nu är utom kretseti
för vårt omdöme, men som föranlåter mig till
det Grundlagsförslag hos ConstitutionsUtskotistj
att Protocoller, öfver Commandomål, älveri
Den 22 April f, m.
4o3
må, af ConstitutionsUtskottet granskas, i likhet
med StatsRädets Protocoller, hvartill, så
vida de kunna innefatta annat, än hvad som
har afseende på truppers öfning, rörelse och
discipline, så mycket större anledning kan, af
Grundlagen hämtas, sorn det synes vara högst
olämpligt, att enahanda decharge, sorn meddelas
StatsRådets Ledamöter lör rådslag som Con*
stitutionsUtskottet känner, äfven nu meddelas
föredraganden i Commandornål, ehuru ConstitutionsUtskottet
icke är, jemnlikt Grundlagens
föreskrift, berättigadt, att känna Protocollerne
öfver Commandornål, utan blott, i de särskild
te fall, då, af tillfällige händelser, ConstitutionsUtskottet
får anledning, att dervid fästa
inågon uppmärksamhet. Att RegeringsFormens
lydelse i 7 <5. Regeringsformen bibehålles, får
jag, af anförde skäl, vördsamligen tillstyrka»
N:0 3.
Herr Cederfchjöld, Pehr GuJJaf:
Vi äro förmodligen alla ense derom,' att
Grundlagsförändringar böra göras sparsamt och
ined varsamhet, samt aldrig utan för att åstadkomma
en af ett verkligt behof påkallad väsendtlig
förbättring. Innan jag derföre nu afger
mitt votum, rörande den föreslagne förändrin-i
gen af 7 §. i Regeringsformen, anhåller jag
att först få skärskåda det nya RedactionsFörslaget,
och tillse, om det utgör någon väsendtlig
förbättring, genom ökad bestämdhet i be
-
4<4
Den 22 April f. ml
skrifningen på Commandomål, och genom Jems
siandet af nya garantier emot möjliga missbruk;
samt sedan basta en blick på den gamla §.
■för att utröna, om den verkligen är så bristfällig,
som man velat påstå, och följaktligen
bshofvet af dess förändring så trängande, sorn
mången torde föreställa sig,
%
Uti den nya Redactionen skulle det, sedan
några mellanmeningar blifvit borttagne
komma att heta: ”Konungen låte uti StatsRådet
sig föredragas och afgöre der alla Regeringsärenden,
utom Commandomål, hvarmed
förstås sådane enkla militairiska mål , sorn
icke höra till föredragning i StatsRådet”_.
Här är sålunda en cirkel beskrifven, uti hvilken
man föres rundt omkring, utan att vinna
den aldraringaste upplysning. Hvilka ärenden
skola nemligen icke föredragas i StatsRådet? Jo,
Commandomål, Hvilka ärenden äro då Corn-*
mandomål? Jo, sådan», som icke höra till före-t
dragning i StatsRådet. Denna circel är ett fel,
aora ensamt borde göra Förslaget oantagligt.
Uti den närmare bestämningen af Commandomål,
heter det vidare:—, ”Och hvarmed
förstås fådana enkla militairiska mål, som
icke leda till stiftande af nya, icke till ändring,
förklaring eller rubbning af gällande Lagar och
allmänna economiska författningar, elier uti
dispositionen af allmänna medel.” Alla dessa
bestämningar äro negativa, hvilket synes mig
vara ett ytterligare, ganska väsendtligt fel. Ty
genom dessa negationer, eller derigenom, at£
Ben 22 April f.' ml
40?
man blott sagdt, hvad Commandomål icke äro,
5kulle allt kunna förklaras för Commandomål»
hvad som icke vöre särskildt undantaget. Med
samma skäl derföre, som man undantagit rubbning
af allmänna lagen, hade man äfven Kun4
nät undantaga rubbning af Grundlagarne, nya
skatters påläggande och dylikt.
Och med samma skäl, som man undantagit
rubbning af allmänna economiska författningar,
hade man äfven kunnat undantaga Embets-
och Tjenstemäns till-och afsättande, benådningar
och dylikt. Det är väl sant, att
man af detta negativa besiämningssätt ej bör
kunna befara så orimliga misstydningar, som
skulle i Commandoväg Grundlagar kunna rubbas,
efler nya skatter påbjudas, eller Ernbetsoch
Tjenstemäns till- och afsättas, eller nådansökningar
algöras; emedan dylika misstydningar
äro genom andra Grundlagsstadganden
förebyggde. Men deremot skulle alla möjliga
mål, som på något sätt kunde kallas militairiska,
och om sättet för hvilkas behandling
intet särskildt stadgande i Grundlagen funnes,
kunna dragas till Commandovägen; och man
sålunda omöjligen kunna på förhand beräkna
alla de möjliga missbruk, hvartill *tt dylikt
negatift bestämningssätf med tiden skulle
kunna föranleda.
Sedan jag nu visat olämpligheten och vådan
af detta negativa bestämningssätt, vill jag
något närmare skärskåda sjelfva negationerna,
och undersöka, hvad värde de äga i och fö?
Dm 22 April f. mi
sig sjelfve,'och huruvida de innefatta några nya
inskränkningar eller garantier. Att allmänna la,
gar icke kunna i Commandoväg stiftas, är åtminstone
ingenung nytt. 1 87 §. RegeringsFormen
stadgas nemligen att de icke kunna stiftas, förändras
eller upphälvas, utan af Konung och Ständer
gemensamt; och i 88 § bestämmes särskildt,
huru förhålles med lagförklaringar.
Lika litet tarfvas något nytt stadgande;
att allmänna economiska författningar icke må é
Commmandoväg stiftas eller upphälvas; helst
det i 8 §• uttryckligen bestämmes, att ”StatsRådets
samtliga Ledamöter skola öfvervara —
frågor och förslag om nya allmänna författningar
t vidtagande, samt om upphätvande och
förändring af de nu gällande." Hvad sorn e.
gentligen bör förstås med ”rubbning i dispofitionen
af allmänna medel9* kan jag för min del ej
så noga förstå. Menas dermed förändring i
det sätt, hvarpå Kongl. Maj:t, inom de särskildta
hufvudtitlarne, disponerat de af Riksens
Ständer anslagne summorna; så anser jag
det öfverflödigt och olämpligt att nu stadga ,
det Konungen i Commandoväg ej må rubba
en disposition, sorn Konungen- i StatsRådet
faststäldt; helst jag föreställer mig, att Kongl.
Maj:t icke kan upphäfva något beslut i annan
väg än den, hvari det blifvit fattadt. Skall
åter med ”rubbning i d;spoJitianen af allmänna medel"
menas förändring i RiksStatens hufvudtitlar,
och medels användande till andra ändamål,
än dem Riksens Ständer föreskrifvit;
så anser jag så mycket öfverflödigare att nu
Den 25? April e. m.
40?
särskildt stadga, det en sådan rubbning ej må
ske i Commandoväg, sorn det enligt 62 §. ankommer
på Riksens Ständer att fastställa, hm
tru särskildta summor, ej blott af bevillningen,
utan enligt 64 §. äfven af Rikets ordinarie
Statsmedel, skola till särskildta behof användas,
och dessa summor under bestämda huf-.
vudtitlar uti RiksStaten anslåj och sorn det
dessutom i 65 §. uttryckligen förbjudes att använda
dessa medel annorlunda än faststäldt blifvit,
vid det i 30 §. Riksdagsordningen bekräftade
äfventyr för Contrasignenten, hvilket i 106 och
I°7 §♦. §■ af RegeringsFormen omförmäles.
Hela det föreslagne tillägget innehåller
eåledes ingenting väsendtligt, ingen verklig
beskrifning på Commandomål, ej den ringast©
inskränkning eller ens bestämdare begränsning
af deras gebit,, Det fyller örat roed ljudet »f
stora ord; men lemnar förståndet otillfredsstäldt.
Deremot öppnar detta tillägg, genom de aldeles,
öfverflödiga undantagen, ett nytt och obegräm*
sadt fält för obefäkneliga missbruk..
Det återstår nu blott, att, som. hastigast
undersöka, huruvida den gamla §. yerkeligen
tarfvar någon förändring. Enligt densamma föjr4
stås med Commandomål sådana, ”sorn. Kon un-,
gen i egenskap, af Högste Befälhafvare öfver
Krigsmagten till Lands och Sjös. omedelbarligen
besörjer.7
Märken väj, mine Herrar!»
”i egen/kap af Högflc. BefälhafvareKonungen
synes följaktligen i Commandoväg ej bunna,,
gota annat, än hval en undersåte gkulig; ku%
Den 22 April fr, ni.
oa ■göra, It hvilken t. ex. en sjuklig eller inity
dre Krigsvan Konung hade uppdragit att, för
någon tid, vara Generalissimus elier högste
Befälhafvare öfver Krigsmagten. Mig synes,
uti detta Grundlagens korta stadgande, Commandomålen
vara bestämdt beskrifne, och deras
gebit skarpt begransadt; det tillhör nemligen
Konungen, i egenskap af Högste Befälhafvare,
stt, i Cominandoväg, med Krigsmagten
utföra de ändamål, som Konungen i StatsRådet
beslutat Konungen kan i StatsRådet
ej omedelbarligen sätta Krigsm3gten i verksamhet:
deremot kan han i Commandpväg ej
Besluta något nytt ändamål för Krigsmsgteng
användande. Dessutom synes sjelfva benäm*
* ningen ”Conimandomål” tillräckligen ådagalägga
att de endast kunna angå dem, som flå under
Commando, nemligen den egentliga militairenj
©ch således hvarken några allmänna embetsverk,
eller civila Embetsman, eller Rust- och
Rothållare, t
Emedan derföre den gamla §. icke ..synes
tarfva någon förändring, och den nya dessutom
är så högst felaktig, får jag vördsammast dey
på tillstyrka afslag.
,'N:o 4-
Friherre, Björnjljerm, Magnus•
Då tiden nu är inne att antaga eller förkasta
den af ConstitutionsUtskottei föreslagna
Den 22 April /, m,
4' 9
förändring i RegeringsFormens to? §. anhåller
jag vördsamt hos Ridderskapet och Adelil
att få yttra några tankar om applicationen deraf
på Konungens Föredragande i Cornmandomål.
Om frågan i allmänhet nu vore, att antaga
eller förkasta den grundsats, hvarpå 107
§• i Regeringsformen är byggd, så skulle möj.
ligen, med ledning af närvarande dagars erfarenhet
i vissa länder, den opartiska tänkaren
länge stå tveksam, för hvilkendera meningen,
antagandets eller förkastandets, de bästa skälen
voro att finna, elier rättare hvar de min-'
sta olägenheterne för Samhällsordningens gang
kunde förutses. Denna § med dess grundsatts
är nu emedlertid i Sveriges Grundlag antagen
och ju lättare möjligheten af dess missbruk är,
ju alfvarligare bör man föreställa sig Svenska
Folkets uppsåt hafva varit, då den antogs, att
ej utan i vigtiga Jall använda dess föreskrifter
föreskrifter, hvilka förutsätta klara begrepp,
hvad frihet är, och lugn i besluten för
deras tillämpning.
Nu är frågan ater inskränkt endast till
antagande eller förkastande af en föreslagen
utsträckning i applicationen af denna §. äfven till
Konungens Föredragande i Comrnandomål. Det
är således endast häröfver jag hos Ridderskapet
och Adeln anhåller, att få yttra mina tan,-.
kar, trygg att tala på ett rum, der upplysningen
tillräckligt förstår atf skilja ämnets irH
4io
Den 22 April f. m.
tresse fran perfonens, det förras gällande för.
Secler, den sednares blott för dagen.
ConstitutionsUtskottets föreslagne förändring
af i:sta momentet i Regeringsformens
tc7 §, efter hvilken föredragande i Com
mandomål
skulle hänföras till samma opinions y.
makt som StatsSecreierare, är motiverad på
det skäl, att ”Grundlagen bör äga en tydlig
analogt emellan Civile och Militaire föredragandes
Embetsåiigganden, stödjande sig förnämligast
på bägges skyldighet till ansvar,och
begges rätt till reservation.
Jag kan härvid ej annat än yttra mina
tvifvelsmål öfver rigtigheten af denna slutsats,
hvars motiver jag ej igenfinner hvarken
j Grundlagens anda eller i dess ordalydelse,
sorn, långt ifrån att i andra afseenden stadga
en sådan analogi emellan Stats-Secreterarne
och Föredragande i Commandomål uppdragit^
ett bestämdt råmärke emelian dem.
StatsSscreteraren åligger det, enligt 38:de
§ Regeringsformen, att yttra sina tankar i
aila de mål han föredrager, och, derest Konungens
beslut voro stridande mot Grundlagen,
derom göra föreställning samt vägra sin Contrasignation
och nedlägga sitt Embete, i fall
Konungen ändå skulle yrka ett sådant beslut.
Föredragandens i Commandomål Constitu.J
tionella pligt inskränker sig åter dertill att
^id beredningen af Commandomål sin mening
Den 22 April e, m,
yttra öfver de företag Konungen beslutar, och
att, då hans mening icke öfverenstämmer med
Konungens beslut, sina yttrade betänkligheter
och råd till ett Protocoll föra, samt, om före
agen voro af en vådlig rigtning eller omfattning,
eller grundade på ovissa eller otillräckligare
medel att dem utföra, tillstyrka
ett KrigsRåd, utan att derföre såsom StatsSecreteraren
kunna vägra sin Contrasignation och
nedlägga sitt Embete,
Rioga är således den analogi sorn räder
emellan dessa constitutionella Auctoriteters
Embetspligter. StatsSecreteraren verkar abfolut
på besluten, när de för att vara gällande,
måste af honom vara contrasignerade: Föredragande
i Cominandomål blott negativt, då
han väl kan reservera sig, men ej sätta ett
hinder emot deras utfärdande.
Lagstiftaren har visligen gjort denna
skillnad emellan Commando- och Administrativa
mål, derföre att RegeringsFormens i4:de
tillägger Konungen högsta Befälet öfver
krigsmakten till Lands och Sjöss,
Lagstiftaren har, i följd deraf ansett organen
för Cominandomål, hvilka enligt RegeringsFormens
7 §., åligga Konungen att omedelbarligen
beförja, icke böra komma under den
opinions magt, som 107. §, utöfvar på StatsSecreterarnes
Embetsåtgärdcr; ty då Grundlagen
erkänner Konungen ensam såsom Högste
Befälhafvare för Krigsmakten till Lands och
412
Den i7 April f, ml
Sjöss, erkänner hon äfven dess rättighet affe
ensam bedömma den Embetsmaris nit, skicklighet
och drift, åt hvilken Han anförtrodt
denna del af Dess, efter i4:de §. mindre inskränkta
Konungamakt, och der hvarken Ad-*
ministrativaj economisk Lagstiftande, elier ock
Lagskipande mål komma i fråga, utan rent af
militairiska, såsom marcher, cfningar, excercice,
disciplinefrågor och dylikt mera,
Annat är, då Föredragande i Commandoroål
utfärdar en emot Grundlagen eiler allmänna
Lagen stridande ordres; må 106 §»
Regeringsformen då rättvisligen på honom användas.
När till dessa skäl kommer, att Protocolli
Commandomål icke må till granskning fordras,
utom i kända och af ConstitutionsUtskotteS;
uppgifna händelser, samt att följa kte 1 i gera
Ständcrne icke kunna äga någon säker och
detailierad kännedom om Rådgifvarc-ns egenskaper
af nit, skicklighet och drift, så bör icke
längre någon tvekan äga rum om de grunder,
som dicterat 107 §., i hvad som angås
Konungens Rådgifvare i Comtnacdomäl.
När Lagstiftaren icke tillåtit Stäodern©
Hagon petitionsrätt emot Könungens Rådgifvare
i Commandomål, har han visligen afsedt dea
för hvarje lag tillämpning i ett Constitufionelfc
Samhälle nödvändiga grundsats, att brottet el-,
ier felet mäste bestämma straffet; och när
Mdgifvaxens förhållanden icke kunna vara
Deri 22 April J, mi
Riksens Ständer bekante, harhan lika visligt icke
velat medgifva en opinionsmagt, sorn skulle
stödja sig på Jhppo/itioner i stället för på Jada,
som skulle göra Embetsmannens åtgärder beroende
af ensidighetens och passionernas möjliga
anfall och sorn, då den vilie förekomma
Éinbetsmyndighetens missbruk, i stället skulle
leda till missbruk af friheten.
Om det således är klart och osfridigt,
att StatsSecreterarnes ställning och förhållanden
gå väl tili Konungamakten, sorn till Samhället,
äro vida skiljaktiga från Föredragandens
i Commandomålenj om i annat fall eller
derest denna sednare hänfördes under 107
Konungens makt, såsom Arméens och Flottor-'
nas högste Befälhafvare^ möjligen någon gång
skulle kunna sättas i ett tillstånd af paralysi,
hvars förderfliga följder för Riket vöro oberäkneliga:
och om ingen närmare än Konungen
kai eller kanske bår bedömma, med hvilJ
ken större eller mindre drift, skicklighet och
nit Commandoirendernas Föredragande sitt Embete
utöfvar (sä snart nemligen hans activa
åtgärder icke höra under 106 §.), så anser
jag mig på riu anförde skäl böra hemställa,
icke blott att det i I07 §. föreslagna tillägg,
Såsom stridande mot andan och ändamålet af
denna Föredragandens befattning, måtte ogillas
utan ock att, i ett nödvändigt sammanhang
dermed, ansvarighetslagens 6 som,*i
afvikelse från Regeringsformen, nämner Konungens
Rådgifvare i Commandomål må rättas
elter Grundlagen, i stället för att man nu vill
4
414 Oen 22 April f m.
rätta Grundlagen, efter Ansvarighets-Lagen,
som likväl icke tillhör Rikets FundamentaiLagar.
Bilagor
• - * . ' K,
till PleniProtocollet för den 22 April,
eftermiddagen.
N.*o 1.
Herr von Hartmansdorff, Augujl:
Då Höglofl. Statsutskottets Betänkande
angående ökadt anslag åt Kongl. Biblioteket
på grund af gjorde anmärkningar, den 11 dennes
återremitterades, glömde jag att dervid
foga en, sorn jag nu önskade tillägga, med
anhållan att den måtte få åtfölja remissen till
bemälte Utskott.
Kongl. Bibliotheket utlånar inga böcker åé
allmänheten, vare sig på grund af gällande
Författningar, eller af vederbörandes sjelftagna
myndighet att vägra utlåningen. Den som
vill läsa något verk made göra det på stället,
hvartill ostördt eller icke alltför kallt rum
saknas om vintern, då de Hesta läsande ärö i
Den 22 April e. m*
4i5
staden. I alla fall är det högst obeqvämt och
tidspillande att icke få låna hem de verk, som
man till sin egen upplysningar eller allmänna
arbeten behöfver rådfråga. I detta förhållande,
hvarigenom Kongl. Bibliothcket för allmänheten
nästan är tn begrafven skatt, ligger
må hända orsaken till den kallsinnighet,
det någon gång fått röna. Från de förut
omtajta Bibliotheken i Köpenhamn och Chri.'
stiania få, utom pragtverk och gravurer,
böckerna utlånas, och Statens utgifter till
deras förkofran bidräga derföre i högsta måtto
till odlingens befrämjande. För samma orsaks
skull önskar jag, att i händelse Höglofl.
StatsUtskottet skulle föreslå, och Rikets Ständer
bevilja ett förökadt anslag till Kongl. Bibliotheket
härstädes, Rikets Ständer med beslutet
derom måtte förena en underdånig anhållan
hos Kongl, Majit att böckerna i nämnde
B^bliothek, måtte till allmänheten få utlånas
emot de försigtighetsmått, som för Boksamlingens
behöriga vård och bibehållande, erfordras.
Nid 2.
Herr von Heijnne, Georgi
Jag har sistlidne Riksdag yttrat mig emot
det Förslag till ändring och som jag tror för*:
tydning af 107 $. RegeringsFormen som nu
skall afgöras. Jag har under detta Riksmöte
öfvertygat mig ännu mer om origtigheten att
antaga denna förändring, och om olämpligheteti
Dm 22 April c, m.
att Ständetne tillåtit ConstitutionsUtslcottet hittills
tillämpa denna §. i enlighet med förändra,
g förslaget. Jag vill och bör för denna
öfvertygelse redovisa. En god Konung
kan aldrig vilja annat än sitt Folks väl, hvad
magt han än 'må innehafva. En Constitutionel
Konung kan ännu mindre hafva en annan
vilja än Nationens, efter Han bör vid ailä
tillfällen underrättas om denna vilja af sine
ansvarige Rådgifvare, men desse Rådgifvare,
ehuru med varsamhet och redligt uppsåt
uppfyllande sin pligt, kunna och skola någon
gång misstaga sig, efter intet i mensklig-;
heten kan finnas fullkomligt; hvad ondt ligger
då deri att vid Riksdagarne allt hvad sorn
varit anmärkningsvärd! mot Konungens Rådgifvare
anmärkes och öfver anmärkningarne
hos Stånden discuteras; är det icke bättre att
Konungens Rådgifvare få öppet förklara motiverne
för sine åtgärder, än att rygtet, visk^
ningarne, förstora anmärkningens må hän*
da obetydliga vigt om den öppet försvarats,
ända till en brottslig åtgärd, och ehuru det
rena sanlvetet är den skönaste belöning för
uppfyllda pligter är dock allmänna omdömet
(äfven missledt) icke att föragta. Det har må
hända ansetts mindre försigtigt att innan en
Despotiskt Styrd Nation hunnit vänja sig vid
måtta i begagnandet af återvunnen Constitututionel
frihet lemna bedömmandet af Konungens
Rådgifvare» åtgärder till pris åt tadlets
orättvisa och dårande anfall; men 13 års vunnen
stadga i omdömet forde lättast bevisas af
detts
Den 22 April e, m.
4i?
detta Riksmötes Discusiotier, då allmänna åtgärder
bedömdts väl med starka Och för Svenska
öron mindre vana uttryck, men aldrig med
kittslighetens eller småsinnets sökta Criliquer
mot någon viss person. Klander af Styrelsens
allmänna åtgärder eller underlåtande att sådane
hafva vidtagit skulle säkert blifva sällsyntare,
om Representanterne voro visse att genom
anmälan af anmärkningar till ConstitutionsUtskottet
få tillfälle höra Styrelsens förklaringar
under Discusssion inom Ståndet öfver
detta Utskotts yttranden så väl som alla
de andras. Styrelsen skall blifva mera älskad
ju mer den handlar öpppet, och jag anser
ingen våda deri, att ConstitutionsUtskottet
meddelar de utdrag ur StatsRådets Protocoller,
sorn kunna upplysa förhållandet med en anmärkt
fråga då den rörer administrativa åtgärder
inom landet och icke politiska förhållanden
till främmande magter, som äro Konungen
allena förbehållna att afgöra, utan att
kunna underkastas Ständers granskning eller
deras anmärkningar
107 §:s både ordaly
delse
och anda, sådan den nu är synes mig
klar och tydlig; hvarföre jag afstyrker den för
reslagna forändringen.
Rättigheten för Ständerne att uttrycka allmänna
opinionen genom discusioner öfver alla
anmärkningar skall, värdigt begagnad, verka
rät telse för framtiden om den behöfves, eller
lemna bifall ät Styrelsens åsigter om de
Bil. till Ridel. o. Ad. Pr. lil Band. 27
det förtjena, och utgör efter min öfvertygelse
den skönaste garanti för helgden af den Constitution,
som vi besvurit.
N:o 3.
Herr von Set!i3 Johan:
Då Höglofl. Ridderskapet och Adeln till
sluteligt afgörande nu företager de af ConstitutionsUtskottet
vid sistlidne Riksdag afgifne,
och med hvarandra sammanhängande Förslag,
tilli ändringar uti 107 §. 2 Morn.' Regeringsformen
och 29 §. 7 puncten Riksdagsordningen,
anhåller jag vördsamt, att i detta, för
Constitutionens helgd så vigtiga ämne få yttra
min tanka.
Ofvannämr.de Grundlagsstallen innehålla:
”att om ConstitutionsUtkottet skulle anmärka
det StatsRådet samfällt eller en elier flere af
dem, uti deras rådslag om allmänna mått och
steg, icke iagttagit Rikets sannskyldiga nytta,
eller att någon StatsSecreterare icke med 0-  väld, nit, skicklighet och drift sitt Embete ut*
öfvat, Utskottet då äger att sådant tillkännagifva
för Rikets »Ständer, hvilka, om de finna
Rikets väl det kräfva, kunna hos Konungen
skrifteligen anmäla deras önskan att han ville
ur StatsRådet eller från Embetet skilja den
eller dem, mot hvilka anmärkning blifvitgjord;
6amt att ”frågor i detta ämne kunna i Riksens
Ständers Plena väckas och af andre Riksens
Den a2 April e. tili
419
Ständers Utskott än Constitutiong-Utskottet
hos Stånden andragas, men icke af Riksens
Ständer afgöras förr, än sistnämnde Utskott
deröfver blifvit bordt.”
Förgäfves har jag sökt upptäcka i detta
stadgande någon motsägelse eller någon otydelighet,
som behöfver förklaring. Lagstiftaren
har i fråga om opinionen öfver desse högre
Tjenstemäns EmbetsutöfniDg, endast tillå*
tit ConstitutionsUtskottet att anmärka men icke
att besluta; och äfven anmärkningsrätten
är icke förbehållen endast åt ConstitutionsUtskottet,
utan tillika åt öfrige Utskotten och
enskilte Motionairer inom Stånden. Då ConstitutionsUtskottet,
enligt RegeringsFormens
105 §. ensamt äger tillgång till de i StatsRådet
förde Protocoller, var det ock oundvikeligt,
att dess hörande äfven i detta fall, i afseende
på ämnets utredande skulle föregå Riksens
Höglofl. Ständers Beslut; men det synes ostridigt,
att sedan Utskottet blifvit bordt och
meddelat nödige upplysningar, finnes i Grundlagen
ingen anledning för Utskottet, att, efter
godtyeko, från Riksens Ständers afgörande
undanhålla en sålunda väckt fråga, hvilken,
lika med andra genom Motioner yppade ämnen,
efter Utskottens beredning, mäste af Standerne
sluteiigen pröfvas.
Riksdagsordningens 29 §. har uppdragit
en gränslinea emellan sättet att bringa de deruti
nämnde Embetsmän till ansvar för uppenbara
handlingar emot RegeringsFormens
420
Den 22 April e. m,
och Lagarnes föreskrift, och sättet att be*
döma, huruvida StatsRådets Ledamöter och
StatsSecreterarne iagttagit Rikets sannskyldiga
nytta, samt med oväld, nit, skicklighet och
drift sine förtroende Embeten utöfvat. I förra
fallet tillhör detConstitutiongUtskottet ensamt att
ställa dem under tilltal inför RiksRättj men i
sednare fallet hafva endast Riksens Ständer
och icke ConstitutionsUtskottet, beslutande
Rätten. Det föresågs att desse Embetsman,
utan att göra sig skyldige till egenteligt Laga
ansvar, möjeligen knnna vara på sina upphöjda
platsar, mindre verksamma och mindre nitiska i
utöfningen af deras kall; och för sådane samt
flere uppräknade händelser, hafva Stånderne
rättigheten sig förvarad, att hos Konungen i underdånighet
begära deras endtledigande, ehvad
anmärkningen som dertill föranledt, blifvit gjord
af Constitutions- eller andre Utskott, eller i
Ständernas Plena. I fråga om upptäckande och
beifrande af uppenbara lagbrott, kan någon underlåtenhet
af ett ConstitutionsUtskott, icke
såsom möjelig föreställas; men ett misstag af
Utskottets pluralité kunde snarare inträffa , i
afseende på opinionen, huruvida det genom de
högre förtroende Embeten åsyftade allmänna
gagn, blifvit af innehafvarne befordradt eller
icke. Någon motsägelse i grundsats eller uttryck
synes således icke eller i detta Grundlagsställe,
äga rum. Erfarenheten vid de flere
Riksdagar som förflutit, sedan denna grundlag
blef antagen, har visat, att Riksens Höglofl.
Ständer aldrig sökt missbruka en sådan
deras opinionsrätt, hvilken otvifvelagtigt blott
Den 22 April c.
421
i högsta behof skall begagnas af en nationalrepresentation,
hvars urgamla tillgifvenhet för
sanning, ära och rätt, utgöra ett säkert värn
mot alla åtgärder, som kunde leda till oskyldige
medborgares förfång. I det samband
Conslitutionen fästat emellan Regenten
och Folket, uti motvigten af deras ömsesidiga
rättigheter, ligger äfven en garanti emot
missbruket och emot factioners möjeliga inflytande.
Antagandet af de föreslagne Grundlagsförändringar
skulle åter leda till den följd, att
Riksens Ständer aldrig fingo afgöra de deruti
innefattade frågor, i andre fall, än då Constitutions
Utskottet dem till Riksens Ständers
pröfning och behandling öfverlemna, samt att
ConstitutiorisUtskottet de facto ensamt finge
utöfva opinionsrätten, i afseende på de ansvarige
Embetsmännens handlingar. Grundlagens
bud rörande Riksens Högloflige Ständers
afgörande rätt i sådane ämnen skulle således
kunna komma att qvarstå såsom ett ord utan
betydelse, då det berodde af högst Tretton
personer inom ConstitutiorisUtskottet, huruvida
Riksens Ständer fingo pröfva någon dylik
fråga eller icke.
Detta ämnes vigt för Folket, bestämmer
höjden af vådan, att låta det helt och hållit
bero af ett så litet antal Reprentanter, hvilka
lättare kunna missledas i sitt omdöme, än den
6tora massan af Folkförsamlingen.
422
Den 2 2 April e. m.
Det är sannt att Grundlagen blott lemnar
Ständerne den inskränkta rätt, att hos Kon-'
ungen, i visse beetämde fali, önsknings vis
begära ombyten af de högre förtroende Embeten;
meti denna rätt är likväl icke likgiltig
eller ändamålslös; ty en hel Nations klagan
är helig och vördnadsbjudande. Grundad på
sanning och lag, måste hvarje Styrelse lyssna
dertill, och den skall aldrig chjelpt höja sig
tii 1 en Regent, som alskar sitt Folk och vill
befordra dess väl.
Det är äfven både möjeligt och troligt,
att Ständerne und r längre tids lopp icke skulle
behöfva till Thronen frambära en sådan
klagan; men dess uteblifvande skall i detta
fall vittna om ett otvungit medgifvande af de
ansvarige högre Embetsmännens oförviteliga
tjensteutöfning; och denna tystnad skall dä 9
och endast då kunna utgöra en sann och belönande
tillfredsställelse för den Embetsman,
sorn värderar sitt Fäderneslands bifall.
De föreslagna förändringar, synas mig sålunda
åsyfta en väsentelig rubbning både i
Constitutionens ord och mening, och innebära
ett oförtjent misstroende till Svenska Folkets
moderation och rättvisa. Godkännande af dessa
förändringar, skulle förutsätta ett medgifvande
att misstroendet vore grundadt; och
detta erkännande anser jag icke vara Svenska
National Representationen värdigt,
Den 22 April e. m.
423
N;o 4.
Grefve Spens, Carl Gujlaf:
Med anledning af rättigheten att äfven
efter Motionstidens slut få väcka frågor i stöd
af förekomne Händelser, anhåller jag vördsammast
att få göra en motion. Vi hafva, från
Constitutions-Utskottet fått utdelad en utmärkt
fullständig och upplysande uppgift pä
de sedan sista Riksdagen pä bordet hvilande
Grundlagsförändringar; ett arbete sorn påtagligt
synes ha varit mycket tidspillande. Emed.
lertid hafva nu två och en halt månader af den
egenteliga Riksdagstiden åtgått, hvarunder den
yngre Riksdagsmannen ofta kunde hafva haft tid
inhemta genom erfarenhet, och Grudlagens
jemförelse dermed, huruvida den senare behöfde
den föreslagne ändriDgen; skall då vid
hvarje Riksdag efter denna' utdelning af tryckta
uppgiften några veckor lemnäs, innan frågorne
till afgörande företagas, komma dessa
alltid så högst vigtiga frågor, och hvaribland
nu varit hela Representationsfrågan, möjligen
före, då just Stånden ha sorn mäst att göra.
Alla dessa olägenheter voro förebyggde efter
min tanka, om för framtiden redactionen af
en sådan uppgift på de sedan sista Riksdagen
hvilande Grundlagsförändringar, blefve
uppdragen åt RiddarhusCanziiet, att före Riks-i
dagen författas efter den modell, som denna
Riksdags Constitutions - Utskott gifvit,
samt att i så god tid trycka, att utdelningen
kunde ske på samma gång, sora den
424
Den 22 April e, m.
af ett exemplar af Grundlagarne, enligt Riksdagsordningen
sker, eller vid pollettens erhållande.
Att jag härtill föreslår Ridderskapets
och Adelns enskildta Canzli, sker dels derföre
att det är det enda stadigt varande för
något Stånd, dels medan det har Acterne under
sin vård emellan Riksdagarne. ConstititutionsUtskottet
slapp derigenom hindras genom
ett arbete, som af andra kunde uträttas,
och lika litet som hvarje Riksdagsman nu enligt
21 §. Riksdagsordningen kan förebära okunnighet
om Rikets gällande Grundlagar, lika
litet kunde han då förebära okunnighet
om de fall, der det kommer att stå i hans
magt, inclusivt med andra, att definitivt ändra
samma lagar, såsom ursägt för försumman,
det af skyldigheten, att redan från Riksdagens
början låta Riksdagserfarenheten småningom
stadga sin blifvande opinion, ständigt ihogkommande
hur mogen denne i Grundlagsfrågor
behöfver vara.
Då detta är ett allmänt behof för allt
Stånden, är det klart, att den obetydliga tryckningskostnaden
med allt skäl kan tagas af Statsmedlen,
eller fortfara att tagas deraf (ty jag
har mig ej bekant, huruvida det ej redan alltid
skedt), men då Ridderskapet och Adeln väl
kan uppdraga förrättningen åt sitt Canzti, men
icke ensamt disponera nämnde medel, torde jag
få begära remiss till Stats-Utskottet af denna
motion.
<
Den 22 si pr il c. in.
425
N:o 5.
Herr af Wingård, Joham
Den af Economie- och BesvärsUtskottet,
på Riksdagsmannen Gråbergs motioD, föreslag
na Köpingsanläggningen i Fryksdalen, anser
jag mig böra understödja, dock ej Förslaget
till alla dess delar. Frågan är icke ny; och
långt för detta har jag sjelf i den föreslagne
trackten utsett platsen, som till en sådan anläggning
vore tjenligast. Jag har dock sedan
trodt mig finna, att uti midten af det folkrika
Frycksdalen, en sådan Köping bättre skulle
svara till ändamålet, hvarföre jag älven låtit
upprätta kartor öfver de härtill bäst passande
localerne. Jag önskar såsedes, att icke uteslutande
norra ändan af Fryken må nämn3s, utan
på det ställe inom Frycksdals Härad, som härtill
kan anses bäst passande. Flere åsigter vid
bestämmandet af en sådan anläggning böra komma
i fråga, än den Riksdagsmannen Gråberg
anfört och kanske varit i tillfälle uppfatta.
Jag äger någon erfarenhet deraf, att man kan
genom förhastande i denna del sätta efterkom
mande i mycket bekymmer och det nya samhället
i nödvändighet kämpa mot svårigheter,
det åtminstone i början icke bordt möta.
Detta länder Herr Lundman till upplysning
rörande den i min Fern års berätiel.-e
saknade uppgiften om Arvika Köping, han i
sitt särskildta Betänkande aniört. Denna Köping,
ehuru i sednare tider, med till större de
D en 22 April e, tn.
len ombytt personal och visserligen ökad industri,
har dock ännu föga inflytande på
kringliggande land, troligen en följd af localens
mindre tjenlighet och vissa brister i sjelfva
anläggningsplanen. Tiden torde hjelpa detta
som mycket annat, m»n slutsattser bör man
emedlertid hafva dragit, som Kunna tjena till
ledning, då dylika nya anläggningar komma i
fråga. Det har varit min skyldighet lemna
uppmärksamheten häråt, och då jag förmodar
Kongl. Majit nådigst täckes tillåta mig framdeles
i afledning af den nu väckta motionen ,
yttra mig, skola de slutsattser jag i detta hänseende
dragit, underdänigst blifva anförde, u.
tan att jag tror tnig nu böra upptaga Ridderskapets
och Adelns tid med upprepandet
af föga interessanta detailler. Om således endast
en Köpings anläggande i Fryksdal® Hä-i
råd underdånigst anmäles till Kongl. Majtt, får
jag sedermera tillfälle öfverlemna Kongl. Majtt
valet af ställen oeh underdånigst afgifva mina
äsigter i ämnet En ganskajjskön local, Kronan
tillhörig, nära Wermlands betydligaste marknadsplats,
vid stranden af det nära nio mil långa
segelbara vattendraget Fryken, och nästan
midt uti Häradet, ,erbjuder sig härtill vid Hemmanet
Onsberg. Jag skattar mig lycklig att
ej-hafva motiverat yn Köpings anläggande i
Fryksände, der jag först sökte plats för en
* sådan och att med den erfarenhet jag tror mig
nu äga, säkrare kunna nå tillväga i denna
del än jag skulls gjordt, för 6 eller 7 år sedan.
Månget förslag kan vara välvilligt, men omoget,
öch smärtsamt blir det alltid att sedan
Den 22 April c. ni, 427
finna sig hafva gjordt misstag, utan att kunna
rätta dem. Försigtigheten bjuder således, att
nian väl betänker sig, synnerligen då man går
att grundlägga inrättningar, som alltid skola
bestå. Tyxmarks Köpings anläggning, föreslågen
på samma gång som Arvika, har aldrig
kommit längre än på papperet. Trakten der
den skulle anläggas utsågs tror jag år iSio,
är visserligeo ödsligare och oangifven af mindre
folkrika Socknar, än den nu i Fryksände
föreslagne, dock är skillnaden ej så särdeles
stor. Enligt min tanka befolkar man emedlertid
icke ödemarker genom Städer, men väl
Städer genom omgifvande festjla trakter. Dessutom,
friheten att sätta sig ner i en sådan Köping,
later visserligen godt och väl; men hvilka
äro de som begagna sig af denna frihet.
Jo, Gesäller som vilja drifva bandtverk, merendels
med tomma händer och Kramhandlare,
utan förlag. Att rödja platsen och bebygga
den med den ringa Summa man kunnat upplåna,
blir första omsorgen och om ej Oeditorernetaga
alltsammans när det är färdigt, uppstå
brännvins-minutering och vingleri, nödbjeipsvärn
mot undergång. Derigenom blir stället
tidigt illa berygtadt och först efter mångas äfven
oförijenta olycka och täta förändringar i
personalen, kan förtroendet återkomma till stället.
Då en Köping således skall anläggas .anser
jag det ej vara nog att Staten endast ger plåt
sen, ett större förskott fordras bestämdt, om
man vill vinna ändamålet, dock icke beståer.
de uti donationen af Hemman och Lägenheter,
som förr skedt, hvarigenom Stadsboerna
428
Den 22 April e. m.
blifva landtman, ej heller uti penningar som
snart skola förstöras utan hopp om återbetalning.
Deremot om för Statens räkning platsen
rödjes, gatorne planeras, tomterne omgärdas
till täppor och förses med smärre en vånings
hus af ler efter någon godkänd ritning,
samt hvarje sådan tomt med bostad öfverlem.
nas till den, som kunde ställa säkerhet för
successiva återbetalningen af den uppgående
kostnaden, skall stället snart nog blifva befolkadt
af säkre idoge menniskor, som genom
arbete söka afbörda sig icke tryckande skulder
och under tiden lemna kringboende
landtman den afsättning på lefnadsmedel man
genom sådana anläggningar söker befordra.
Uti våra penningelösa tider skulle mången
välvillig kunna med sin blotta borgen
hjelpa en välkänd ung man, som ville söka oberoende
genom arbete, och den lilla Stadsegendomen
lemnade alltid en säkerhet, som
borgesmanoen framför andra kunde förbehållas.
Dock detta är detailler sorn jag kanske
nu ej bordt uppgifva; men hvaraf jsg dock.
tager mig anledning föreslå; det i sammanhang
med Köpingsanläggningen i Fryksdalen, Riksens
Ständer matte underdånigst hemställa om
ej Kongl. Maj;t nådigst skulle finna lör godt att
af Nionde HufvuöTiteln låta bestrida kostnaderna
vid localens planerande och till tomternes
förseende med smärre Lerhus samt hvad
mera nådigst kan anses nödigt till hindrande
at nybyggarnes tidiga obestånd. Förenas derjemte
med denna Köpings anläggning, något
Den 11 April e. m.
4=9
ytterligare mål, än blott det att bereda Landt»
mannen afsättning på dess producter, såsom
till exempel förfärdigandet af vissa Linneväfnader
till export, hvarföre egentligen de före*
slagne förmånerne kunde komma sådane personer
tillgodo, sorn uteslutande ville sysselsätta
sig med någon sådan industrigren; skulle
tvifvelsutan snart ett samhälle uppstå, som
icke allenast ägde inflytande på kringliggande
nejd, utan äfven på Riket i allmänhet. Förutsatt
att localen är passande för blekerianläggningar,
och att linproduetionen i orten årligen
betydligt ökar sig äfvensom förfärdigandet
af linneväfnader; jemn afsättning på Linet
skall man dock säkerligen sakna och landtmannens
förfärdigade väfnader, blifva aldrig
för utländningen begärliga handelsvaror, förr,
än ställen finnas, der industrien är rigtad åt
detta håll, Der uppstår snart, köpare af det
producerade linet, förlagsmän till dem sorn
vilja spinna det, andra som beställa väfnader,
af gifven finhet, bredd och längd, för att bleka,
aprettera, och stämpla dem så som de
böra vara för att kanske göra sig väg till den
Americanske förbrukaren Jag ber om ursägt
för digressionen; men moa om att så väl göra
redo för möjliga följderna af förhastade anläggningar
som dem hvilka kunna motses ifall
man gör sig bestämdt redo för hvad man
vill, har jag kanske gått utom gränsorne af
hvad mig nu ålegat.
Lika vigtig om ej mer, för denna ort, eller
Fryksdals Härad är den uti motionen före
-
43 P
Ben 22 April e. m.
slagna Canaianläggningen. Ä-fven detta är ett
gammalt förslag, undersökt och beräkpadt
och hvars stora inflytande på industrien, jag
från första året af mitt vistande i Wermland
lifligt förestäldt mig- Att jag dock ej proponerat
formerandet af något Bolag till utförande
af detta arbete hoppas jag man ursägtar. Jag
har alltid förestäldt mig, att, när en gång Götha
Canal blir färdig, personer som der varit
nyttjade skola söka sysselsättning och användande
af sine der förvärfvade kunskaper, och
såmedelst mången smärre canal, efterhand komma
i fråga, till hvars byggande, man också
blir i tillfälle begagna de mångfalldiga machiner
och redskap 60m tvifvelsutan komma
att säljas då arbetet upphör. Det inflytande
Göta Canalarbete i detta hänseende skall äga
på industrien i allmänhet, är ingen tvifvel underkastadt,
och ehuru detta gigantiska arbete,
för det närvarande minskat förtroendet förCanaler,
återkommer det väl i sinom tid, oeh
om jag då lefver, eller tjenar qvar i Wermland,
skall jag icke underlåta fästa uppmärksamheten
på den i fråga varande. Nu anser
jag mig endast böra föreslå det någon undersökning
på stället emedlertid må anbefallas.
Den 25 April.
Bilaga
till PleniProtocollet för den 25 April,
förmiddagen.
N:o i*
Herr Sifverberg Magnus Diedric:
Frånvarande vid Protocolls justeringen den
3 April anhåller jag vördsamt, alt få besvara
de anmärkningar, Herr Grefve Levenhaupt då
behagade afgifva emot mitt anförande, rörande
privatBankers inrättande.
Herr Grefven yttrar: att han aldrig till
vinnnande af enskilt fördel, skall motarbeta
någon Riksgagnelig inrättning. Jag får i anledning
deraf förklara, att äfven jag anser
hvarje Riksdagsmans ovilkorliga pligt vara,
att handla utan allt afseende på densamma,
så väl då motioner väckas, som då
de discuteras, ehuru jag aldeles icke fin
ner, hvad sammanhang denne Herr Grefvens
amärkning kan äga med behandlingen
af ifrågavarande ämne. Jag tror för öfrigt,
att ingen enskilt finnes, som icke i mer
eller mindre måfi, skulle likaså väl som det
allmänna, tinna sin fördel dervid, om stadga
i enskildta creditförhåilanden grundad på bestämdhet
i liqvider, man och man emellan,
^32
Den 27 April.
kunde återställa», ingen kan lifligare än jag
önska detta, ehuru jag icke kan inse, att Pri—
vatBankers inrättande skola åstadkomma denna
välgörande förändring, hvars möjlighet hvilar
på en allmännare välmåga hos hela Nationen.
Herr Grefven anmärker: alt jag i mitt yttJ
rande aldeles förbigått den omständigheten, att,
enligt planen för de blifvande PrivatBankerne
en fond af 250,000 R:dr Banco för hvardera,
skulle i Rikets Ständers Bank insättas, som ej
fick öfverassigneras, och att då deras utestående
fordringar egenteligen bestå uti denne utlånte
egne fond, inga äfventyrlig* följder för
deras existens, kunna befaras af misscredit eller
en ofördelagtig opinion. Jag delar alldeles
Herr Grefvens öfvertygelse i detta afseende
om jag kunde föreställa mig ändamålet med de
föreslagne Inrättningarne vara sådant, men hvilket
jag af följande skäl vågar betvifla; ty 1:0
behöfves ingen authoritsation, ej eller finnes
för det närvarande något hinder eller svårighet
för den enskilte Capitalisten att emot goda
Reverser och säkra Hypothtker, utlåna en
större summa om han så behagar, och lärer sådant
med större lätthet af honom särskilt, än
genom Association med 4 personer och en gemensam
Fond af 250,000 R:dr kunna verkställas:
och 2:0 kan man väl i en idé föreställa
sig möjligheten att PrivaiBanker torde
från Hufvudstaden snatt nog utgrena signill de
öfrige större Städerne och Landsorterne, men
i veikligheten frugtar jag att deras antal torde
-
Den 25 April.
433
de komma att inskränka sig till 1 eller 2, så
framt ej, enligt det tryckte Förslaget, som synes
ligga till grund för Herr Grefvens motion,
och i densamma åberopas ”Landsorternes
Banker skulle tilldelas lånerättighet i Rikets
Ständers Bank emot en lindrig ränta, för att
derigenom animera innehafvare af stora egendomar
att interessera i bolagen, emedan^ få
contante insättningar i landsorterne kunna påräknas;”
men denna anstallt, som innefattar
detsamma, som att bortskänka åt privata associationer
Bankens halfva räntevinst på det
försträckte capitalet, lärer väl på allvar aldrig
komma i fråga.
Man torde väl således få antaga egentliga
afsigten med desse inrättningar vara den,
att genom upplåning af främmande capitaler
till 3 procent med ovilkorlig återbetalningsskyldighet
vid anfordran och återutlåning deraf
jemte den egna fonden till 6 procent på
bestämda tider (så framt denna ej af Bolagets
interessenter utassignerades till andra behof,
hvilken möjlighet äfven är tänkbar) öka Lånerörelsen
i stort och derigenom bereda Bolaget
en betydlig vinst, och i detta högst sannolika
fall, då visserligen skulder finnas att
godtgöra, kan jag ej frångå min förut yttrade
tanka, att de bära inom sig fröet till undergång,
och att deras bestånd hvilar på en lös
och vacklande grund, beroende af en förän
-
Bil, lill Ridd. 0. Ad. Pr. III Band, 2S
Den Jpril.
derlig opinion. Såsom exempel får jag anföra
f. d. FiliaiDisconterne, hvilka med en icke obetydlig
fond, bestående i Actieägarneg insatte
capital, dessutom ägande creditiv på Banken
och lifgifvande egna obligationer, hvilka circulerade
såsom mynt, dock gingo öfver ända,
jag medger genom Malmö Digconts oredlige
och felagtige förvaltning, men hvilken i sitt
fall drog de andra med sig, såsom en ound"
viklig följd af misscreditens inflytande.
För att ej alltför mycket trötta Högloft.
Ridderskapets och Adelns tålamod, förbigår
jag de öfrige puncterne i Herr Grefvens anförande,
och utbeder mig endast att få tillägga
ett ytterligare skäl till dem jag i mitt förra
yttrande uppgifvit, hvarföre jag icke anser
den åsyftade fördelen af desse Inrättningar
kunna åstadkommas, bestående deruti, att enligt
det af Herr Grefven åberopade tryckte
förslaget, PrivatBankerne skola beläna endast
accepterade invisningar, grundade på varuhandel
och utstälde på korta betalningsterminer;
jag har hört omtalas 2 högst 3 månader, såsom
den tid, hvilken förenlig med Inrättningarnes
fördel och bestånd ej skulle kunna öfverskridas.
Såsom en lättnad och befordringsmedel för
exporthandeln, synes mig PrivatBankerne dess<
utom icke behöflige, dels emedan de flesta ef.
fecters tillverkningskostnad bestrides genom egna
eller främmande förlag, JernContoirs lån,
Den 25 si pr il.
435
samt belåningsrättighet i Rikets Ständers Bank,
dels emedan försäljningen deraf till den egentligen
exporterande ej behöfver ske på credit,
ty beloppet indrages vanligen genast, så snart
lastningen är verkstäld. Importhandelns föremål
åter inskränker sig till ioförskrifvande af
utländske varor och rudimaterier endast för
landets egit behof och consumtion, då vårt
Geografiska läge ej medgifver någon fördelagtig
Transitohandel i synnerhet, sedan afsatt—
ningen till Finlamd sä betydligt aftagit , af
den orsak, att Stockholm då detta land förlorades
ej ägde nederlagsfrihet, hvaraf blef en
följd, att Finnarne härifrån endast kunde erhålla
med höga tullafgifter belagde varor, och
derföre efter hand vändt sig åt andra orter.
Dessa omständigheter synas mig ej vara anmärkte
af dem, som genom upphäfvande af
alla prohibitiva författningar, hvilka jag för
öfrigt i allmänhet hvarken gillar elier anser
nyttiga, samt genom införande af Handelslåneanstalter
och mera dylikt, hvilka i andra egentligen
handlande Stater t, ex. England kunna
vara nyttige, men här mindre användbara,
anse handeln böra blifva blomstrande och sprida
allmän välmåga. Hvad införskrifne rudimaterier
angå, säljas de vanligen på 6 och 9
månaders tid emot revers; med en kortare cre^
dit, kunna Fabrikanter och Näringsidkare, som
skola förädla desamma ej vara belåtne. Nära
samma förhållande äger rurn med de egentlige
Consumtionsarticlarne; antingen de försäljas
åt handlande i andra orter, eiler åt minut
-
Den a5 yl pr il.
handlare på stället, för att hållas allmänheten
tillhanda, än en credit af 2 högst 3 månader,
i de fleste fall, för köpare, som behöfva begagna
den aldeles otillräklig. så väl i anseen,
de till bristande eller trögare afsättning, som
och i anseende till svårigheten för dem, att
kunna på bestämd tid påräkna liqvid för sine
egne utestående fordringar.
Utaf hvad jag nu haft äran anföra, synes
ostridigt, att hvarken Exporthandeln behöfver,
ej eller importhandeln kan hafva någon fördel
af PrivatBanker, i hvilkas plan nödvändigt
måste ingå att endast på den korta otillräcklige
tiden af högst 3 månader belåna accepterade
invisningar.
■*
Om än någon partiel fördel för den In^
rikes handeln möjeligen skulle kunna derigenom
åstadkommas, kan den aldrig motsvara
och uppväga de olägenheter och den skada,
som mäste ofelbart deraf uppkomma, om den
mera vidsträckta credit, sorn hittills blifvit dels
lemnad, d*ds begagnad, indrogs, och såsom
allmänt gällande lag fastställdes, att alla de
Gäldenärer på förfallodagen skulle blifva underkastade
vexelrätt, det vill säga bysättningstvång,
hvilka ej kuade inlösa sina acceptera
Denna stränga åtgärd skulle oundvikligen be.
reda en mängd redlige men mindre bemedlade
personers undergång, hvilka efter det nu gällande
systemet kunnat göra hvat man rätt och
äga sin taifliga bergning.
Den 25 April f. m.
437
UtaF anförde skäl vågar jag hoppas; att
Högloft- Ridderskapet och Adeln täckes upplyst
finna, att vexelrätts införande såsom vilkor
för inrättningen af PrivatBanker, hälst i
närvarande tid af öfverklagad penningeförlägen»
het skulle blifva högst betänkelig, och aldrig
med billighet bör komma i fråga, för att befordra
ett project, som till sin afsigt må hända
är välmenande, men vid sin verkställighet möter
flere svårigheter, hvars nytta är probleman
tisk och följder skadlige.
Om remiss af detta mitt vördsamma anförande
till det eller de Utskott, hvartill Herr
Grefve Levenhaupts Memorial blifvit remitte-*
rädt, anhåller jag ödmjukeligen.
Bilaga
till PleniProt o collet för den 5o April,
förmiddagen»
N:o j.
Grefve Gyllenborg, Johan Heming:
Då Oeconomie: och BesvärsUtskottet, till
438
Den 5o April f iu,
pröfning upptagit Riksdagsmannens, ifrån Skaraborgs
Län, Petter Janssons Motion, att, om
ej Extra Roteringen, som han önskade, kunde
afskaffas, Extra Roteringsskyldige måtte,
till skälig lättnad i den dem ålagde dryga
tunga, åtminstone njuta den förmohn, lika
med ordinarie Roteringen, att, genom lejning
få begagna dem, som äro inom Beväringsåldren;
men denna Motion, i anseende till dess
egenskap af Roteringsmål, rätteligen tillhört
StatsUtskottets handläggning, lärer denna åtgärd
varit en följd af den erinran, att förslag
till Extra Roteringens införande, vid 1809 års
Riksdag, genom särskilt begifvandé, bereddes
af OeconomieUtskottet, och att derföre, handläggning
al samma Utskott, 1 förevarande fråga
äfven nu ansedts lätnpelig; hvarvid likväl
torde böra anmärkas, att då Utskottet ansedt
sig pligtigt att jämlikt remissen, meddela utlåtande
lärer Utskottet hafva bordt, jämlikt 34
§. Riksdagsordningen bestämma derjemte ämnets
beskaffenhet efter Grundlagen. Hvad nu sjelfva
frågan angår, så, ehuru det är att hoppas att
tillämpningen af föreskrifterne, i detta ärende,
blott tillhöra den aflägsna framtiden, påkallar
likväl nödvändigheten att motsäga Utskottets
omdöme, enär Utskottet, utan att meddela en
förmodad detaillerad utveckling af föreskrifterne,
1 afseende på Extra Roteringens införande
och de tvenne skiljaktige Bevärings inrättningarne,
tillämpadt Författningar, till afslag
å Motionen af hvilkas innehåll, med större
anledning likväl bifall dertil bordt kunna
Den 30 April f. m.
439
hemtas. Utkottet förklarar, att, då år 1809,
Extra Roteringsinrättningen var beräknad, på,
att ej åstadkomma någon förminskning, i Rikets
öfrige extra ordinarie försvarsmanskap, någon
förändring deri, anses så mycket mindre hafva
uppkommit, genom allmänna Beväringens införande,
som skillnaden emellan den, och den upphörde,
endast visar sig i olika sätt för utgöJ
rande af desse tvenne slag af NationalKeväring;
men någon bevisning i afseende på Extra Roterings
lejdningsrätt för Utskottets meddelte omdöme,
synes likväl icke i någor måtto, derifrån
kunna hemtas, enär deri icke omförmäles
något om Extra Roteringsskyldidigas förbindelser,
eller om någon förändring deri ägt
rum; hvaremot Utskottets yttrande om ett fort.
satt enahanda förhålllande, i desse afseende!»
talar emot Utskottets Betänkande, hälst då vid
Extra Roteringens uppsättande, Extra Roteringsskyldige,
ägde rätt till lejning äfven inom
den då föreskrifne Beväringsåldern; densamma
måtte äfven vara dem förbehållen nu,
vid förändrade grunder för allmänna Beväringen,
enär vid antagande deraf, icke någon inskränkning
i Extra Roteringsskyldiges lej—
ningsrätt, blifvit såsom vilkor föreskrifven,
och hvartill, så mycket mindre någon anledning
sig företedt, som, då Förstärkningsmanskapets
antal var bestämdt till högst 50,000
man, uppgår deremot Beväringens samteliga
Classer till nära dubbelt detta] antal: ett an
tal,
sorn till större delen icke på en gång möi
440 Den 30 April f. m'.
jeligen kunde begagnas, och hvilket förhållande,
upplyser olämpeligheten att vägra rättighet
till lejning inom Beväringsåldren, mera
för Extra Roteringen än för den ordinarie
Roteringen, då ett öfverflödigt antal af Beväringsskyldige
äro att tillgå, och inga Författningar
bestämdt förmena Extra Roteringsskyldige
att tillgodonjuta enahanda rätt, med den
gamla Roteringen; varande icke något annat
undantag för lejning i Beväringsåldren kändt
än det, sorn innefattas i 2 §. 8 Momentet af
1812 års Riksdagsbeslut, att nemligen, Ersättningskarl,
för den Beväringsskyldig*, ej får
tagas i Beväringsåldren, och hvaraf äfven synes
följa, att all annan lejning, såsom icke
förbuden, måtte vara tillåten. Vid öfvervägande
af hvad nu blifvit anfört, och efter behörig
granskning af den af Utskottet åberopade
Konungens Nådiga Kungörelse af den
S7 October 1812, om inrättningen af allmänna
Beväringsmanskapet, torde nogsamt inhems
tas, att Utskottet, under origtig tillämpning af
Författningar, förklarat det vara förbjudit, som
icke så är, och derpå allena grundat sitt afslag
å Motionen, så mycket mera oväntadt,
som om ock ett så beskaffadt förhållande verkeligen
existeradt, det synts hafva instämt
med rättvisans och billighetens kraf, att det
frivilliga partielle åtagande af extra Roteringen,
af en inskränktare Medborgareclass, i
nödens stund, bordt blifva mött, med tillstyr,
kande af lättnad för utgörande af frivillige
för
-
1
Den 5o April f. m.
förbindelser,’ hvaremot den äf Utskottet tillstyrkte
, icke förmodade, inskränkning i Extra
Roterings-skyldiges lejningsrätt, ganska betydligen
skall försvåra uppfyllande af ifra—
gastälte frivillige förbindelser; anhållande jag
Vördsammeligen att Betänkandet iriåtte till Utskottet
återremitteras , med anmodan om det
förklarande, i ett förändrat betänkande, att
inga gällande författningar ligga i vägen för
bifall till Riksdagsmannen Petter Janssons Motion,
hvartill, i alla faH om ock, emot förmö.
dan ett annat förhållande kunde styrkaB i anseende
till nu anmärkte omständigheter, börde
af Utskottet bifall tillstyrkas.
Då hela Nationen är i okunnighet om dé
bidrag, den redan gjordt till Götha Canalbygg*
Bil* till Ridd. o. Ad, Pr. lil Band* 29
till PleniProtocollet för den 5o Aprilj
eftermiddagenN:o
i.
Herr Berghman, Ambroius Magniis:
(
44? Dea 30 April e, m,
nåd. och en noga kännedom deraf är så högst
nödig för Riksens Höglofl. Ständer, då de snart
komma att yttra sig öfver det ytterligare understöd,
sorn Kongl Majus Rådiga propoi
sition innehåller; så får jag vördsammast föreslå:
det Höglofl. Ridderskapet och Adeln anmoda
Höglofl. StatsfJtskottet, att, i sitt i detta
ämne afgiUande Betänkande, meddela Riksens
Höglofl. Ständer en detaillerad calcul öfver
hvad Staten hittills påkostadt samma Byggnad.
Efter hvad jag härom har mig bekant,
lärer sådant bestå: t:o. I det årliga bidrag af
300,000 R:dr som Banquen gifvit ifrån 1815
års Riksdag, till och med innevarande års.
2:0. U1 i Ständernes år 1818 gjorde eftergift af
Banquens fordran hos Götha Canals Discont,
då den ramlade, utan att igenom någon Canal
kunna räddas, bvUken fordran då uppgafs i
rund summa till 1,100,000 R:dr men bör, för
rättvisans skull, nogare bestämmas. 3:0. I
hvad Banken kan ytterligare förlora vid berörde
Disconts slutelig! utredning, och 4:0. I
alla de hemmans räntor af Spannemål och andre
persedlar, Kronotionde, Boställen, Roterade
Manskap, Kronoparker och Jordägorj m.
m.. hvilka, igenom Canalanläggningen frångådt
Staten. Beloppet af desse räntor m. m.
kan Kpngl. Kammar - Collegititu, visserligen
utan tidsutdrägt meddela- Enär Riksens Hög.
lofl. Ständer af dessa uppgifter, få se huru
mångå millioner den redan uppoffradt för Götha
Canal, utan att på minsta sätt dertill varit
förbu dne, komma de i tillfälle att bedö
-
Den 30 j4pril e. ml
443
mi, dels huruvida Nationens krafter medgifva
mera understöd i denne väg, då i så många
andra högst betydeliga anslag påfordras, dels
ock om sjelfva företaget kan belöna hvad ens
redan derå är användt.
Om remitterandet af detta Memorial till
Höglofl. StatsUtskottet; får jag ödmjukeligen
inhålla.
X
