# ID: svediakorp-gov303
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 68,411
# sentences: 1,739
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Ehn yi JprH /. m. 60*
len niväxling af bägge Comittéernas grundsatser
och resultater, söka, så vidt local-förhållanden,
allmänna rättsbegrepp och andra omständigheter,
dertill äro föranledande, bringa enhet och
ölverensstämmelse emellan brödrafolkens lagar,
hvaraf nyttan och fördelen säkert å båda sidor,
lika mycket skall erkännas och värderas.
Herr von Hartmansdorff: Herr Hjerta
har ansett den förbindelse, som genom tryckfriheten
äger rum emellun de förenade Rikenas
LagComitéer vara för det ifrågavarande ändamålet
tillräckelig. I sådant fall skulle man icke
önska någon närmare gemenskap mellan vår
Lagstiftning och den i Norrige, än med Lag.
stiftningen i Dannemark, Preussen och andra
Länder, hvaräst tryckfrihet för skrifter i ämnen
af dylik beskaffenhet, jemväl äger rum. LagComilén
har ock begagnat sig deraf, såsom det
synes af de vid LagBalkarne fogade Protocoll
eller så kallade motiver. Men det är icke denna
tillfälliga communication, hvartill intet uppdrag
behöfves, som jag åsyftat mellan de förenade
Rikenas LagCoinittéer, och förmodligen
har det icke eller varit Herr Gyllenheims mening,
emedan intet förslag derom behöft göras. Af de
omnämnda motiven upplyses nogsamt, att Comitén
gjort sig bekant nied främmande Länders
Lag - verk , och att Comitéen utvecklat
de grunder, hvilka Herr Hjerta önskat måtte
för Allmänheten blifva utredda. Om emellertid,
såsom här föreslås, en Comité skulle på förhand
nedsättas, för att granska de nya Lagbalkarne,
kunde sådant ändock icke verkställas fortare
6o2
Den oo April f m.
eller i annan ordning an den, i hvilken LagConiitén
hunne utarbeta det återstående Skulle
nu hända, att Criminal Lagen först vid slutet
af tiden emellan denna och nästa Riksdag, blefve
färdig, så kunde naturligtvis den nödig ansedda
granskningen ej fullbordas och förslaget
ej heller af Riksens Ständer vid sist nämnde
Riksdag, annorlunda än styckevis antagas, hvilket
synes mig vara olämpligt
Jag
skulle för öfrigt tro, att detta arbete
är af så mycken vigt och så vidsträckt omfattning,
att det förmodligen ej vid första Riksdag,
som det Ständerna underställes, kan godkännas,
utan att dertill erfordras något längre betänke.
tid Om, sedan en fullständig Lag för hela Riket
blifvit antagen, man nedsatte en stadigvarande
Comité, för att i öfverensstämmelse med
denna Lagstiftning, redigera alla vidare utkommande
Författningar, så skulle jag anse det vara
ganska Jämpeligt, men tiden är ännu icke inne,
att vidtaga en sådan åtgärd. Om, på sätt Herr
Ehrenborg synes önska, de oeconomiska lagarne
blefvo, liksom de civila och criminala, omarbetade i
ett sammanhang, så skulle berörde RedactionsComité,
äfven kunna för deras ytterligare utveckling
begagnas, och derigenom åt denne del af
Lagstiftningen gifvas den öfverensstämmelse, både
inom sig och med öfriga författningar, öfver
brislen hvarå man hittills klagat.
Grefve van Schverin, Fredric Bogislaus:
Den nu existerande LagComitén kan anses vara
skiljd i två delar. Den ena består af arbetan
-
Den oo April e. m.
de Ledamöter, den andra af granskande. De
arbetande meddela motiverne för deras åsigter:
de granskande pröfva dessa motiver och pluraliteten
inom Comitén, bestämmer det förslag,
sorn på dem grundas.
Ibland de granskande Ledamöterne, äro
trenne af Högsta Domstolens medlemmar samt
Riksens Ständer Justitieombudsman. Det synes
mig som ändamålet af den ifrågaställde gran
skande Comitén skulle vara vunnit, om Riksens
Ständer sjelfve föréslogo några personer, att,
med de redan granskande qch af Kongl. Maj:t
förordnade Ledamöterne inom Lag-Comitén, i
deras arbete deltaga. 1 händelse LagUtskotiets
förevarande Betänkande återremitteras, Önskar
jag att å nämnde utväg få fästa Utskottets uppmärksamhet
Herr
Ehrenborg: Jag ber om förlåtelse,
att jag upptar Ridderskapets och Adelns tid.
Det är blott i anledning af hvad Herr von
Hartmansdorff anfört, att mitt förslag skulle
lägga hinder i vägen för ett skyndsammare antagande
af den nya Lagen, dymedelst, att Comitéen
ej skulle få förslaget till Criminal-lng
så snart färdigt, att det kunde hinna blifva granskadt
och Riksens Ständer till pröfning vid nästa
Riksdag förelagdt. Jag åter tror, att om
tiden emellan Riksdagarne ej blef för kort, och
Kongl. Maj:t täcktes anbefalla Comitén att fortskynda
sitt arbete, så vidt sakens beskaffenhet
sådant medgifver, samt dessutom förstärka Cotnitén
med eli större antal Ledamöter, örn be
-
fe'o‘5
Den 5© j4pri t f. m.
hofvet så fordrade, hvilket allt Kongl. Maj;t ej
lärer underlåta, skulle håde Lagförslaget och den
preliminaira granskningen deraf till nästa Riksdag
kunna gå för sig.
Äfven har Herr von Hartmansdorff yttrat,
att Riksens Ständer ej skulle hinna vid nästa
Riksdag, hufvudsakligen utlåta sig öfver den nya
Lagen till antagande. Detta vill jag ej bestämdt
bestrida; och jag tror ej eller, att någon brådska
i detta afseende bör äga rum. Men det är
också i sådant fall af vigt, att få arbetet fullständigt
färdigt till nästa Riksdag; ty annars skulle
dermed draga än längre ut, och en ny mellantid
fordras för att få förslaget fullbordadt.
Herr von Hartmansdorff: Jag beder om
ursäkt för det jag så ofta pröfvar Ridderskapets
och Adelns tålamod i förevarande ämne; men
jag anhåller blott få tillägga, att ett påskyndande
af LagComitcns arbete, svårligen låter sig
göra, så vida ej Comittcen hittills försummat
sig; ty ett Lagstiftnings-arbete är ett tankens
verk, som ej på befallning, eller genom ökadt
antal arbetare kan drifvas till att blifva färdigt
på bestämd tid. Det enda som synes mig återstå
att önska i afseende på arbetets fortskyndande,
är att personalen i Comitén, ej alltför
ofta måtte förändras, emedan dess orubbade
qvarblifvande, är ett af hufvud-vilkoren både
för Lagförslagets ofördröjda fullföljande och för
dess enhet, så att det varder fulländadt i samma
anda, gom det är påbörjadt.
F)€n 30 AprU j, m.
6’o5
Herr Grefven och Landt-Marskalken frågade
om Ridderskapet och Adeln ansåg LagUtskottets
betänkande böra, i anledning af de
dervid nu gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja.
Föredrogs å nyo Lag-Utskottets den 12
dennes under N:o 54 afgifne samt den a5 derpå
följde eftermiddagen på bordet lagde Betänkande
angående förrymd inakas rättighet, att
ingå nytt gifte.
Herr Ehrenborg, Cafper: Jag anhåller att
få reservera mig, icke emot bifall till LagUtskottets
ifrågavarande Betänkande, så vida ett
slikt bifall endast innefattar förklarande, att den
af Motionairen föreslagne Lagförändringen, ej
för närvarande skall vidtagas, utan emot de
skäl, hvarpå Utskdttet grundat sitt afstyrkande.
Utskottet synes nemligen, ehuru antagande att
makas förhållande, då den öfvergifver eller förlöper
den andra makan, utgör ett brott, hvilket
Utskottet i fråga om den sålunda brottsliga makans
rättighet att ingå nytt gifte, ej ansett jemförligt
med horsbrott, likväl för ingen del hafva
undanröjdt den mening sorn motionairen yttrat,
att nemligen, saknaden af ett Lagbud, som för
slikt öfvergifvande stadgar annan pöföljd, än
den, sorn det beror af makarnes ömsesidiga aftal
att häfva, lerwnar ett öppet tillfälle till godtyckliga
äktenskaps-skillnader, I denna mening instämmer
6o6
JPen 30 April /. m.
jag fullkomligen, öfvertygad, att äfven Kgl. Brefvet
elen 4 Februari 1818, sorn stadgar skyldighet
för Domare, att innan den i 10 Gap. 4
GiftermålsBälken omförmälte lysning beslutas,
att Presterskapet och andre vederbörande göra
sig om förhållandet underrättade, icke sällan kan
förfela sitt ändamål, då desse vederbörande i
de fleste fall derom sakna så fullständig kännedom,
som för officielle besked och meddelanden
bör ligga till grund. Om man anser ett aktenskap
för något heligare än Landtbo- eller andre
Contracter, som genom Ömsesidigt begifvande
kunna höfvas, är det icke ur vägen, att vara
omtänkt på något bättre och allvarligare correctiv
emot ofvannämnde till lättsinnighet och osedlighet
ledande missbruk. Emellertid då jag
i allmänhet ansett partielle Lag-förändringar
vådelige och otjenlige, samt den redbarhet och
stadga i lynne och tänkesätt, som ännu lyckligtvis
utmärker större delen af Nationen, synes
försäkra emot ett hastigt och allmänt öfverhand*
tagande af merberörde illusion af Lagarne, torde
deras nödiga förbättring härutinnan lämpeligast
kunna ske i sammanhang med nya LagVerkets
antagande och granskning, samt Utskottets
Betänkande derföre kunna bifallas, så vidt
det afser, att den af Herr DomProsten Doctor
Lamér föreslagne förändringen icke för närvarande
bör äga runi.
Herr Ribbing, Arvid'. Jag anhåller, att
med discussionen öfver ifrågavarande ämne, må
få till nästa Plenum anstå, emedan jag är sin.
nåd, att skritteligen framställa några anmärk
-
Den 5a April /. m.
607
ningar, rörande elen fråga, Lag-Utskottet åfhandlat.
Herr Rojenblad, Bernhard: För att till
vägabringa
det ändamål Herr Ribbing, i afseende
på förevarande Betänkande åsyftar, får
jag med honom förena mig i den önskan, att
Betänkandet må ytterligare hvila på bordet.
Herr Grefven *>ch LandtMarjkalken förklarade,
att då flere Ledamöter begärt, att
LagUtskottets Betänkande måtte ytterligare ligga
på bordet, komine detsamma, att, enligt 4g
Riksdagsordningen, förblifva hvilande till näs
sta Plenum.
Herr Grefven och Landt Marjkalken till—
kännagaf, att Plenum komme kl, half till 6 i
eftermiddag att fortsättas.
Anmälte* och emottogs Hans Excellence
HofCanzleren Herr Grefve af Wetterstedt, hvilken
å Kongl. Majjts höga vägnar aflemnade
tvänne Kongl. Maj;ts Nådiga Skrifvelser till
Riksens Ständer:
Af den 20 dennes:
\) Angående Riksdagens förlängande till
2 nästkommande Juni.
2) I anledning af Riksens Ständers under
-
6,.i8
Dm 3 0 April f. n,
dåniga svar å Kongl. Maj:ts under den i3 sist»
lidne Februari afiåtne Skrifvelse, angående Hans
Kongl. Höghet Kronprinsens utnämnande att i
vissa fall föra ordet i Regeringen.
Herr Grefven och LandtMarjkalken anmodade
Hans Elxcellence Herr Hof-Canzleren
att till Kongl. Maj:t framföra Ridderskapets
och Adelns underdåniga vördnad, jemte
försäkran, att Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelser,
skulle med första varda Ridderskapet och Adeln
föredragna.
Sedan Hans Excellence Herr Grefven och
HofCanzleren blifvit på vanligt vis utbeledsagad,
upplästes Kongl. Majds Högstberörde Nådiga
Skrifvelser, af hvilka den om Riksdagens förlängande
, lades till Handlingarne; samt den
angående Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsens
utnämnande att i vissa fall föra ordet i Regeringen,
uppå gjord proposition remitterades till
ExpeditionslJtskottet, för att vid uppsättande af
RiksdagsBeslutet iakttagas.
Företogs till pröfning Allmänna Besvårsoch
OeconomieUtskottets den 21 dennes under
N:o 66 afgifne, samt den sz5 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde Utlåtande, rörande
dels väckt fråga om rättighet, att för de till
* Extra Rotering indeldte Soldatnummer anställa
värfning inom Bevårings-åldarn, dels yrkad til,
låtehe
Den 30 April f. mi
låtelse för Rotehållare att sjelfve besörja anskaffningen
af beklädnad åt sine soldater.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, hade
inlemnat ett Memorial, hvilket upplästes, så lydande:
(Se
Bilagan N:o X.)
Herr Anckarfvård, Auguft: Jag är huf
vudsakligen
förekommen af Grefve Gyllenborg,
och anhåller således endast att få förena mig
med honom; dock med det tillägg, att den af
Oeconomie - Utskottet befarade förminskningen
af Rikets extra-ordinarie forsvars-manskap, icke
lärer vara af Regeringen sjelf befarad, då densamma
inbjudit de Extra lloterings-skyldige att
hålla hästar i stället för Soldater. Jag tror, att
den i 1812 års författning, angående allmänna
Beväringen omtalade värfnings-rättighet för den
stående Arméen, är lika mycket gällande för den
Extra sorn för den Ordinarie Rotcringen, och
kan således icke undgå att tillstyrka bifall till
motionen i förevarande ämne, Ett skäl tillj
hvarföre jag anser Utskottets Betänkande icke
böra gillas, är att i sådant fall möjligen skulle
kunna hända, att en ägare af ett ny-roteradt
Hemman, so/n tillika sjelf vore i Bevärings-ål^
dörn, skulle nödgas lega för sin Rote och jemväl
sjelf utgå som Soldat vid infallande krig.
Herr Riben, Carl Wilhelm-. Förekommen
Ridel. o. Ad. Prof. 3 Band.
Den 5o April J. m.
af Grefve Gyllenborg och Herr Anckarsvärd)
vill jag icke borttaga tiden med att upprepa
hvad desse Herrar utförligt och val yttrat emot
Oeconomie - Utskottets Betänkande; utbedjande
jag inig derföre blott att i Högloflige Ridderskapets
och Adelns minne få återkalla, huru
Extra Roteringeri tillkom 1810; den var ett offer
i nödens stund, frivilligt nedlagdt på Fäderneslandets
altare; Meningen, var likväl icke att
belägga dert dittills oroterade jorden med en
högre foterings-tunga * än den som ålåg deri
af ålder roterade jorden att utgöra, Meningeri
var ätt all jord skulle efter iika grunder roteras.
Vöre det väl rättvist, vore det billigt, att nu,
på sätt'Utskottet föreslagit, beröfva Extra Rotehållare
rättigheten att anvärfva Soldater inom
Bevärings-åldern och derigenom göra extra Roieringen
till ett mycket svårare onus än dert
ordinarie Roteririgeri.
Jag instämmer i den redan yttrade önskari
brix återremiss af Utskottets Betänkande.
Grefve Lowenhjelm, Carli Jag vill visserligen
icke bestrida återremiss af Betänkandet,
men då i Grefve Gyllenborgs dervid skrifteligeri
gjorde anmärkningar förekommer en uppgift, som
icke är riktig, utber jag mig att få densamma rätta*
Grefven yttrar nemligen, att då Förstärkningspianskapets
antal Var bestämdt till högst 5o,ooö
mari, skulle deremot Beväringéns samtelige classer,
utgöra dubbelt så mycket. Förhållandet är
dock) att Hela Beväringen icke uppgår till mer
ari 6ö,ood å 70,000 man* Hvad åter beträffat
Den 5o April f, ni,
Kerr Änckarsvards anmärkning, att Regeringen
så mycket mindre lärer anse någon brist på
manskap vid ett uppkommande krig vara att befara,
sorn hön gått i författning antaga hästar i
stället för soldater* så käti jag för mili del icke
betrakta detta såsöiii bevis på riågot annat; äri
att Regeringen behöfver hästar i krigj icke ätt
hon har öfverflöd äf manskap, jag änhållér alt
detta yttrande får åtfölja återremissetb
Herr von Heijne, Georg: Vid det förslag;
éom sistförflutne år gjordes till Extra Rotehållarne,
att vid påkommande krig uppsätta hästar
i stället för Soldater, hafva flere Herrar Laridshöfdingar
betraktat ifrågavarande Rotétirig rir
kamma synpunkt, sorn den, hvarutur ÖeconomieUtskötfet
nu framställt den samma; meli jag
tnåste bekänna, att denna synpunkt för niig vikar
sig vara alldeles oriktig. Med deri stående
Arméen meriar man ej blött deri i fred exercerade
öch paraderande delen af ärtnéeri, ritari
allt försvarsriiariskäp, sörii i krig utgår, efter gft
bestämdt nummertal. Efter denna grund käft
Således endast Beväringen ifrån deri ./idertde
Arméen undantagas; rribn Extra Roteringen
här ett fastställdt nummertal, och är irideld
att utgå Vid infallande krig lika med Öfrigg
Rätailloner och Regemériten. .lag tror dCrförC;
ätt öécönörriieUtsköttet misstagit sig, dådetfräiii;
Ställt Petter Janssons rhotion till afslag. Jag äriser
det Varä lika förriionligt för Extra RotehållaVne,
att kunna iiiofri Beväringen récrutera, sorn
det måste vara af vigt för BondeStåridét och för
hval* och fen, som önskar blifva Soldat; ätt krin
-
Den 30 Jpril /. m.
na emot ersättning antaga Krigs-Ståndet. Det
kan visst icke falla mig in påstå, att alla som
äro inom Bevärings-åldern, skulle kunna till
Extra RoteringsSoldater anvärfvas. Ett undantag
härifrån måste äga runi i afseende på den
dass af Beväringen, som är connnenderad. Frågan
är af lika mycken väsendtlighet för Ridderskapet
och Adeln, som för BondeStåndet, hvilkas
interessen nu mera sedan hvar och en fått
besitta Säteri äro i allt desamma; och jag anhåller
alltså, att Betänkandet må varda till OeconomieUtskottet
återremitterat, på det att Utskottet
må sättas i tillfälle att afgifva ett med
Rikets sannskyldiga nytta mera förenligt syar,
hvilket uttrycker att den, som mig synes, gifna
rättigheten, att lega Extra Roterings-Soldat
inom Bevärings-åldern, redan är lika bestämd
i detta fall som för den öfrige Indeldta
Arméen.
Herr Hjerta, Gufiaf: Det bekymrar mig
yerkeligen, att Oeconomie-Utskottet på detta
sätt behandlat förevarande motion. Jag hade i
sanning väntat, att en starkare känsla för rätt
skulle leda detsamma. Då Extra R oteringen
1810 contracterades, stod det ju hvarje Rotehållare
öppet, att lega i alla åldrar, antagligt
manskap. När sedan Allmänna Bevärings-manskapet
inrättades 1812, nämndes ingenting om
legningen för hvarken Ordinarie eller Extra Rotering.
Om nu en förordning endast synes åsyfta
den ordinarie Roteringens legnings-rätt,
har man ju, när den så tolkas, uppliäft Extra
Roteringens rättighet, som den likväl vid Con
-
Den 3o AprilJ. m,
trädets uppgörande 1810 hade att lega emellan
520 och 525 års ålder- och jag hemställer, om
icke rättvisan kraf ver, alt legnings-ratten blifver
lika för både den ordinarie oell den extra Rotehållaren.
Hvad som imellertid äfven fästat
min uppmärksamhet, är, att OeconomieUtskottet
föreslagit Riksdagsmannens Petter Jansons
motion till ogillande. Detta uttryck är, enligt
mitt begrepp, icke lämpeligt, och Utskottet bör
efter min öfvertygelse inskränka sig att afstyrka
den samma, i fall det finner de nu framställda
skäl, icke förtjena afseende. På dessa grunder
begär jag att Retänkandet må återremitteras.
Grefve Lowenhjelm • Det är egentligen en
grammaticalisk tvist emellan Herr von Heijne
och mig, nemligen om ordet flående armöe , i
anledning hvaraf jag önskar få lemna den upplysning,
att detta namn i intet land gifves åt
annat än den styrka, som är i en jemn oell
ständig öfning, men alldeles icke åt milicen, sorn
på kort och ofta obestämd tid hopsamlas. I
öfrigt och hvad hufvudfrågan angår, vill jag blott
anmärka, att om bela Extra Roteringen recruterade
inom Beväringsmanskapet, skulle detta i
samma nion till antalet betydligt minskas.
Grefve von Schverin, Fredric Bogislaus:
Den anmärkning Herr Hjerta gjort emot OeconomieUtskottets
Betänkande, hade äfven jag ärnat
framställa, att det nemligen icke är rätt, att
Utskottet föreslår den i ämnet väckta motionen
lill ogillande. Hvarje Riksdagsman har en obe
-
P,en 5g April f. nf,
gtridlig rättighet att yttra sig, och pär hans yttrande
blifvit till ett Utskott remjttpradt, mäste
Utskottets syar jnskränkas blott till uttrypket af
(fess tankar i saken. Det är visserligen möjligt,
att ptt ogillande j alla fall kunnat tillyägahringas,
orri Utskottet "sagt att motionen icke är behöflig,
och för delta ändamål upplyst, att deri
pya Roteringen numera icke är att anse annorlunda
ari såsom den ganda ordinarie, ehuru den
i bqrjan kallades extra, och oaktadt flen under
fredstid har vacancer, hvilka i krig skola fyllas.
Denna anmärkning anhåller jag må få åtfölja
gterremissen
Herr
Tham, Wollvath\ Det år medgifvet
af Grefve Lövenhjelm, att nuvarande Beväringsmanskap
åtminstone med 20,000 man öfyerstjger
det anta!, sorn landtstormen intil} år 4812
pjgjorde. Troligen har åtyen Regeringen sett,
att den kunde pmbåra en del af försvarsstyrkati,
då den erbjudit extra Rotehållare att lempa
hästar i stället för soldater, ty annars hade
yål icke en sådan proposition blifvit gjord. Då nu
emellertid skillnaden år så stor emellan Förstårkningsmunskapets
och Bevårjngpns numeraire, syne$
det mig icke vara farligt eller medföra någon synnerlig
förlust, om extra Rotehållare tillåtas, att
jega jnom do cla§spr Eif Revånrigpn, sorn icke
gerna kpnna komma i fråga att iiteommpnderas,tyden
fjerde och femte t. ex har ej tillförene utgått.
Hvad billigheten vidkommer, så tror jag fpllt
p;'h fast, att den kråfver, det extra Rotarne få
tillgodonjuta samma förmåner sorn de ordinarie,
Hg förre åro på de fleste ställen hårdare inrg
-
Den 3o April f. m.
615
terade, än de sednare, och författningarne böra
otvifvelaktigt tillämpas lika på alla. Jag tillstyrker
derföre återremiss af Betänkandet,
Herr von Heijne: I följd af hvad Grefve
Lövenhjelm yttrat, kan jag ej undertrycka den
önskan, att jag icke matte hafva blifvit missförstådd,
då jag nyss nämnde den exercerande
och paraderande arméen. Jag vet för väl hvad
vår stående armée uträttat i krig, att jag någonsin
skulle tveka, att lemna den min fullkomligaste
aktning; och jag år säker, att i det ögonblick
vår försvarsstyrka, den må bestå af ståndigt
öfvade trupper eller beväring, utgår, den
alltid skaij rättvisa våra förhoppningar.
Den jemförelse Grefve Lövenhjelm uppstålt,
emellan förhållandet här och i andra länder,
torde icke vara tillämplig. Jag känner ej
pm det finnes någon indeld armée i andra län^
der, roen om så skulle vara, äro dock opnståndigheterne
olika. Den gamla arméen, år indeld
pcb den nya extra roterade är det äfven; och
jag kan derföre icke frångå den tanka, att den
stående arméen ptgöres af allt i nummertal
Upptaget försvarsmanskap som år indelt att vid
krig utgå och som består af vissa bestämda rotar
ptt förhållande, hvilket icke med andra länders
milice åger rutp»
Herr Anckarsvärd’, Jag vill blott till Hr
Thams yttrande tillägga, att jag icke kan föreställa
mig något menligt inflytande deraf, att de
pya Rotehållarne medgifvas enahanda vårfnings
-
6i6
Den 5o April f m,
rätt som de äldre. Hela extra Roteringen lärer
utgöra omkring Sooo man och när man af—
drager så vål de Skånska nya Regementersom
dem, hvilka åtagit sig, att i soldaters
ställe hålla hästar, återstår endast omkring 1000
man, och detta ringa antal bör ej, i händelse
nämnde vårfningsråttighet begagnas, kunna medföra
särdeles olägenheter i afseende på Revåringens
numeraire.
Uppå derefter af Herr Grefven och LcindtMarjkalken
gjord proposition, fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att Allmänna Besvårsoch
OeconomieUtskottets ifrågavarande Betänkande,
i anledning af de dervid nu gjorde anmärkningar
till Utskottet återremittera.
Företogs val till Bånkmån för nedannåmn;
de BånkmansAfdelningar, och befunnos efter
valförrättningens slut, följande Herrar hafva
blifvit till Bänkmån utsedde;
för gide BånkmänsAfdelningen. N:o 119, Friherre
Lybecker, FullmågtigHr
Bergenstråle, Claes Gabriel.
22:dra N:o 4o6, Herr Fahnehjelm,
Johan Wilhelm.
5o;de N;o n4a, Herr Anckarstjerna,
Fulimågtig Friherre Lagerbjelke3
Johan.
Den So April f, m.
617
N:o i54y, Herr von Greiff, Ludvif,
genom lottning med N:o
1500, Herr von Bruse, Claes
Erie.
N:o 1606, Herr Reuterskjöld,
Axel.
N:o 1981, Herr Nordenstolpe,
Georg Magnus.
N;o 1988, Herr Adlersparre,
Cari, genom lottning med N:o
1998, Herr Schröderstjerna,
Paul, oell N:o 2000, Herr
Adlervald, Fullmågtig Herr af
Uhr, Gustaf.
För 2o;de BånkmansAfdelningen kom vid
uppropet icke någon tillstädes, hvadan det för
denna Afdelning utsatte Bånkmansval mäste inställas.
Herr Grefven och LctndlMarflälken till—
kånnagaf, att tid efter annan lyra vacancer
bland Herrar Electorer inträffat, derigenom
dels att,
N:o 2o5. Friherre Åkerhjelm af Margretelund,
Gustaf Fredric, Öfverste.
N:o 220. Friherre Palmstjerna, Carl Otto,
Major; och
N;o 1861. Herr von Hartmansdorff, Au
-
52-.dra
34:de
3cy.de
4o;de
Ben 30 April f. m.
gust, CantzliRåd, blifvit till Ledamöter i Ut-=
skott utvalde; samt dels att
N:o 66. Herr Liljehöök till Gållared, David
Ludvig, ÖfversteLieutenant, med Hr LandtMarskalkens
tillstånd, från Riksdagen afrest; i
anledning hvaraf Herr Grefven och fandtMarfkalken
anmodade Herrar Ränkmån? att innan,
nästa Plenum sammanträda, för att i de sålunda
pfgångnes ställe utse fyra Rlectorep
Upplåstes och lades på bordet StatsUtskottets
den 28 dennes under N^o 12g afgifne Utlåtande,
angående några vid förslaget om inkomsternas
beräkning förekomne frågor.
Höglpfl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klppkan | till 2 eftermiddagen.
In fidem Protocollj
O. J, Lagerheim.
Dax 30 April e, m. 619
Oristlagen den 30 April.
Plppum klockan half till 6 eftermiddagen.'
Herr Riben, Capl W,'ilhelm'. Af glömska,
för hvilken jag vågar utbedja mig fferr Grefyens
och Landt-Marskalkens samt Högloflige
Ridderskapets och Adelns prsågt, försummade
jag i dag på förmiddagen, når OeconomieUtfkottets
Betänkande om Extra Roteringen förevar,
att emot detta Betänkande göra en anmärkning,
som först sedermera fallit mig i tankan
och som jag, efter noga öfvervägande trotf
yara för mycket vigtig att icke framdraga.
Jag har nemligen erinrat mig, pitt 1812 års*
Riksdagsbeslut, icke med ett enda ord förbjuder
Bevåringskarlar att med Roteringsskyldigo
sluta cpntracter om soldat-tjenst. Den så yål
extra sora ordinarie Rotehållare förut tillhöriga
rättighet att värfva soldater inom 18 och 56,
års ålder, blef således af Ständerna alldeles
pförkränkt lemnad. Det år först uti 2* af
kungörelsen om utskrifningssåttet och inrättningen
af Allmänna Beväringsmanskapet d. 27 Oct,
j8i2, som denna, den stående arm fens råttig~
het omtalas såsom fortfarande. Då nu Utskottet
af ordalydelsen i denna §, flämtat anledning till
den förmodan, att friheten till värfning inom
Pevåringsåldern, vore extra Rotehållare betagen,
så refererar sig saken helt enkelt till den
620
Den 30 jjpril e, m.
frågan, huruvida ett af Konungens Rådgifvare
tillstyrkt Reglementarisk stadgande, om såttet
för Beväringspligtens fullgörande, kan eller får
anses som en ändring eller tilläggning uti ett
RiksdagsBeslut, fattadt i ett ämne, som berodt
på Regerings och Ständers gemensamma afgörande.
Jag anhåller att denna anmärkning måtte
få åtfölja den redan beslutade återremissen till
OeconomieUtskottet.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
om icke Herr Ribens anförande kunde
få åtfölja den i förmiddagspleno beslutade återremiss
af OeconornieUtskottets Betänkande N:o
66, rörande, dela väckt fråga om rättighet att
för de till extra Rotering indeldte Soldatnumer
anställa värfning inom Beväringsåldern, dels yrkad
tillåtelse för Rotehållare, att sjelfve besör»
ja anskaffningen af beklädnad åt sina soldater.
Bifölls.
Föredrogos å nyo och biföllos följande
från Allmänna Besvärs- och ÖeconomieUtskottet
inkomne samt den 25 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Betänkanden;
Af den 5 dennes;
N:o 46 5 rörande väckt fråga om bestäm
-
Dm 5o dpril c, m, 62*.
mandet af rättigheten till upphämtning å sjö—
stränderne af Hafstång.
N:o 47; angående väckt fråga om fastställande
af en viss Byggnads-ordning för Städerna.
Af den 21 dennes t
N:o 65; i anledning af yrkad inskränkning
uti rättigheten för Torpare, att antaga Tjenstehjon.
N:o 64; i anledning af yrkad befrielse, el-;
„ ler ersättning för transporter af undsåttningsspannmål.
N:o 65; rörande yrkad skyldighet för privilegierade
hemman och lågenheter, att i allmänna
byggnaders uppförande och underhåll
deltaga.
N:o 67; rörande yrkad befrielse för Gottlands
Hemmansägare, att in natura aflemna skattet
jära m, m.
Föredrogs å nyo Herr von Heijnes, Georg,
den 25 dennes förmiddagen på bordet lagde
motion, alt de, i anledning af en talares yttranden
å Riddarhuset in Pleno, tillkånnagifne
bifall eller missnöjen, icke »nå i Protocollet hädanefter
varda antecknade.
6*2
ben 5o April e, m.
Herr von Heijne, Georg: 3g §. 1 Riddar»
husOrdningen har gifvit mig anledning tro, att
icke några andra munteliga yttranden må till
Protocollet upptagas, an sådane, hvilka efter behörigen
föregånget upprop, afgifvas. Jag förklarar
ännu en gång, att jag vid framställandet
af min motion, icke äfsåg annat an ntöjlighéteri
både för mig att andra, och bestämma qvaniiteten
af ett härstädes hÖrdt bifall. Jäg trodde det
vara iiog för Talaren, att hafva emottagit ett
gillande, om det varit större eller mindre, meri
att det deremot både skulle vara svårt och ledä
till motsägelser, att intaga fett omdöme derom 1
Protocollet, I öfrigt öfverlemnar jag hela frågäii
till Ridderskapets och Adelns egen pröfning.
Jag har blott ansett mig pligtig ätt i ämnet
framställa den tanka* sorn i min motion innefattas»
Herr
Grefven «ch LandtMarjkalken förklarade,
att då det enligt §. Riksdagsordningen
tillhörde Ståndets Secreterare, att allt det
forn förefaller och beslutas, ordentligen och noggrannt
uppteckna samt förevarande motion således
åsyftade förändring i 24 §. Riksdagsordningen,
ansåg Herr Grefven och Landt Mars kalken
berörde motion, enligt 8r jjj. i Regering^
Foripen, icke kunrta äf Ridderskäpét och Adelli
upptågas, utan böra hofi ConstitutionsUtskottet anmälas.
Justerades PleniTrötööolien för den i sisth
Den 3o April e. mi
Ca5
April för- och eftermiddagen, den 5, 4, 7 och
11 April för- och eftermiddagarne , samt den
14 i samma månad.
Herr Berghman, Ambrosius Magnus', hade
inlemnat ett Memoria], hvilket upplåstes, så
lydande;
(Se Bilagan N:o 1.^
Lades på bordel.
Upplåstes och lades på bordet följande*
från nedannåmnde Utskott inkomnd Betånkanden:
Fran
Slatslftskottei:
Af den 26 dennes;
N:o 126. I anledning af Vackt motion, angående
inköp af CanzliRådet Schoerbings afhandling
om det rätta skogshushållningssättet.
N:o 127. Angående inköp af Kronans andel
i uppbörden i södra Stäket.
N:o 128. I anledning af väckt motion, om
användande af Kronans Tiondekoppar och jern
för Flottorne» behof.
6j4 Deri 5o April e. m,
Från Banco-UtJJ^ottct'.
Af den 26 dennes t
N:o 7. Angående förändring i betalningagrunderne
för det Bancolån, sorn till isiåndsåttande
af Uddevalla Stads afbrända publika bygg.
nader blifvit vid 1812 års Riksdag bevil;adt.
N;o g. Angående förlängning uti tiden för
återlösen af i Banken pantsatt silfver.
Af den 28 dennes:
N:o lo. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
rörande publicitet af Bankens angelägenheter.
Från Lagutskottet;
Af den 10 dennes:
N:o 57. Angående närmare bestämmande
i hvad fall ProvincialMedici-besigtningar åro
nödvändig», vid uppkommande tvifvelsmål, huruvida
död person, vådligen omkommit eller
icke.
N:o 39. Angående ändring uti 17 Cap. 2
§. RåttegångsBalken och 2 §. uti Kongl. Förordningen
den 28 Juni 1798.
Af den i4 dennes:
N:o 58. Angående föråndradt sätt för författningars
upplåsande i kyrkorne,
N:o
Den 5o April c, ni, 62S
N:o 4o, Angående bestämmande äf viss
grund för fastighetsvärde vid Bouppteckningar *
hvarefter en åttondedels fattigprocenten må beräknas.
Från Allmänna Befvårs- och OeconomleVljkoitet:
Af
den 21 dennes:
N:o 68. I anledning af väckt fråga* om
deltagande i SoldatRotering efter Hemmansiippskattnings
värdes
N;o 6g. Angående gjorde anmärkningar
vid tillämpningen af BeklådnadsFÖrordningen d.
So December 1819.
N:o 70. I anledning af väckt motion* att
endast torkad säd måtte till Kronans Magaziner
lefvereras.
N:o 71. I anledning af väckt fråga orh eil
jemnare fördelning Hemmanen emellan vid Utgörandet
af den så kallade Capellansskäppan*
justerades följande:
Utdrag af Protocollet hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm* förmiddagen
den So April 1825.
S. D. Föredrogs å nyo och gillades Stats-och
Ridd. o. Ad, Prat, 5 Band. 4o.
626 Deri 5o April t, m'.
BäncoUtskottens den 18 dennes afgifne samt den
s5 derpå följde förmiddagen på bordet lagde
Betänkande N:o 6, i anledning af väckte motio.
ner rörande ytterligare allmänna anstalter för
sedelvåxling i Landsorterne, jemte dem som redan
finnas vidtagne. Ut supra.
S. D. Föredrogos å nyo och biföllos följande
från nedannåmnde Utskott inkomne samt
den a5 dennes eftermiddagen, på bordet lagde
Memorial och Utlåtanden:
Fran Lagutskottet:
Af den 18 sistledne Mars:
N:o 2 1. Om ' stadgande af lika ansvar för
utprångling af falska sedlar, ställda antingen på
Banken eller RiksgäldsContoireti
N:o 22. Om upphåfvande af de Författningar,
som afse att förekomma öfverflöd och
kostnader vid begrafningar.
N:o 25. Om bestämdare ansvars-lag för
slagsmål, med doldt tillhygge af nycklar, dosor,
knifvar m, m.
Af den 24 sistlidrie Martil:
N:o 24. I anledning af väckt fråga om rättighet
för UnderDomare, att enär någon Lag
eller Förordning anses tarfva förbättring, derom
hos Riksens Ständers Justitiae-Ombudsman
göra anmälan, för att genom dess Embet6-åtgårdl
den nödiga förklaringen erhålla.
Ben 30 April c. m. fia?
Af dea 12 dennes:
N:o 55. Om förklaring af 9 paragraphen uti
Kongl. Förordningen den 5 Juni 1739, angående
Prestval.
Från Almänna Besvärs- och OeconomiUtskottet:
Aj
den 2 dennet:
N:o 58. I anledning af väckt fråga om upp;
häfvande af Kgl. CommerceColIegii Kungörelse,
angående stämpling å husväfnader, som till salu
utbjudas.
Af den 5 dennes:
N:o 09; angående föreslagen ändring i den
för Stockholms Stad gällande Hamnordning af
den 28 April 1822.
N;o 4o; angående större noggrauhets iakt*
tagande vid de å Lazarett och Curhus, för Venerisk
smitta, intagne personers afpollettering.
N;o 41; rörande yrkadt förbud för Låns;
män, att taga befattning med andra Auclioner,
ån sådane , det å tjenstens vägnar åligger dem
förrätta.
N:o 4s; rörande väckt fråga om behof af
Krigsartiklarnes omarbetning och förbättrande.
N:o 45; i anledning af värkte frågor om
tillökte Frimarknader för Skenninge och Grenna
Stader.
Den 30 April e, m.
N:o 44 j rörande yrkad skyldighet för Kropobetjeningen,
att utan ersättning förskaffa Konungens
Befallftingshafvandes fastställelse å vederbörligen
fattade Socknestämmobeslut och dem
till verkställighet befordra.
N:q 45; angående vackt fråga, derom, att
deltagandet i allmänna byggnaders å landet uppförande
och underhåll, måtte beräknas elter
Hemmanens vid årliga Bevillnings- taxeringarne
åsatte värde. Ut supra,
8 D. På nu å nyo föredrogs LagUtskottets
den *4 dennes afgifne samt den a5 derpå följde
förmiddagen, på hordet lagde Betänkande N;q
5o, angående husesyner å ÖfverOfficersboställenj
blef samma Betänkande af Ridderskapet och Adaln
bifaljit. Ut supra.
S. P, Föredrogos å nyo och återremitterades,
i anledning af de utaf åtskillige Ledamöter
dervid gjorde anmärkningar, LagUtskottets
den g och i4 dennes afgifne, samt den 25 derpå
följde förmiddagen på bordet lagde Betån
Vanden,
r
N:o 5,1. Om rättighet för syskonebarn samt
med hvarannan på sidan i svågerlag varande
personer, a(t ingå ågtenskfip, utan att behöfva
söka Konungens tillstånd.
N:o 52. Om förbud för Ledamöter i HofRåU
»tt sig emellan byta lottade mål,
Den 30 April e. rn.
629
N:o 53. Angående påskyndande af LagComiténs
arbete och granskning deraf. Ut supra,
S. D. Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottets den 21
dennes afgifne, samt den 25 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde Utlåtande, N:o 66,
rörande dels väckt fråga om rättighet, att för
de till Extra Rotering indejdte Soldat-nummer
anställa värfning inom Bevårings-åldern, dels
yrkad tillåtelse för Rotehållare, att sjelfve besörja
anskaffningen af beklädnad åt sine Soldater;
blef samma Utlåtande, i anledning af de
utaf åtekillige Ledamöter dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremitteradt. Ut supra.
S D. Kongl. Majrts den $5 dennes aflåtne,
och denne dag ankomne Nådiga Skrifvelse till
Riksens Ständer, i anledning af deras underdåniga
svar å Kongl. Maj:ts urfder den i5 sisth
Februarii meddeldte nådiga Skrifvelse, angående
Hans Kongl. Höghet KronPrinsens utnämnande,
att i vissa fall föra Ordet i Regeringen, upplästes
och remitterades till ExpeditionsUtskottet,
för att vid uppsättandet af RiksdagsBeslutet iakttagas.
Ut supra.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapetj och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
den 00 April 1823,
S, D. Remitterades till
p5o Den 3o April e. m.
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet:
Herr
Ribens, Carl Willielm, anförande, innefattande
anmärkningar mot Utskottets i förmiddags
Pleno återremitterade Betänkande N:o
66, rörande dels väckt fråga om rättighet att för
de till Extra Rotering indeldte Soldat-nummer,
anställa värfning inom Bevårings-åldern, dels
yrkad tillåtelse får Rotehållare, att sjelfve besörja
anskaffningen af beklädnad åt sina Solda-;
ter. Ut supra.
S. D. Förodrogos å nyo och bifölloa följande
från Allmänna Besvärs- och Oeconomie^
Utskottet inkomne samt den 25 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Betänkanden:
Af den 5 dennes:
N:o 46. Rörande väckt fråga om bestämmande
af rättigheten till upphåmtning å sjöstrånderne
af Hafstång,
N:o 47. Angående väckt fråga om faslstal-j
landet af en viss byggnads-ordning för Ståderne.
Af den 21 dennes:
N:o 60. I anledning af yrkad inskränkning
uti rättigheten för Torpare att antaga Tjenstehjon.
N:o 64. I anledning af yrkad befrielse eller
Ben 30 April e. m, , 6oit
ersättning för transporter af undsättnings-span-?
nemål.
N.o 65. Rörande yrkad skyldighet för privilegierade
Heraman och lågenheter, att i all.-  månna byggnaders uppförande och underhåll
deltaga.
N:o 67. Rörande yrkad befrielse för Gottlands
Hemmans-ågare att in natura aflemna
SkatteTjåra m. m. Ut supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till g om aftonen.
In fidem Protocolli
O. jf. Lagerheim,
■; %' '■ v
■ ' _
.
Bilagor
till
Högloflige
Ridderskapets och Adelns
Protocoll,
vi d
Lagtima Riksdagen i Sto ekholm,
År 1823.
Tredje B an del i
STOCKHOLM,
Tryckt hos Olop
1 "
Bilaga
till PleniProtocolIet för den i April,
förmiddagen.
N:0 i#
Friherre Skjöldebrand, Pähr Erici
Då Riksens Ständers Revisorer, i berättelsen
öfver Kongl. Allmänna MagazinsDirectionens
förvaltning, trodt sig äga anledning
till den anmärkning emot mig, att under den
tid, styrelsen öfver Nyköpings Län varit mig
anförtrodd, sex års tid förflutit, utan att någon
åtgärd blifvit vidtagen, till indrifvande
af en, MagazinsDirectionens återstående fordran
af Skepparen Ståhl i Thorshälla, för en;
igenom dess förvållande skadad Spannemålslast,
till beloppet af 415 R:dr 36 sk. Banco,
torde det tillåtas mi^ upplysa att Revisorerne,
i saknad af fullständige uppgifter, i så måtto
gjordt ett misstag, att anmärkningen blifvit
på orätt person tillämpad.
Förhållandet är att, år i8f4, eller året
före mitt tillträde till Landshöfdingetjensten,
från dåvarande MagazinsDirectionen, en begä
-
4
Den i April.
rån om handräckning, till utbekommande af
dessa medel, lärer hafva till min företrädare
ankommit; men vid mitt tillträde, och under
den otroliga oreda, hvaruti LandsContoirets
Handlingar och Diarier sig befunno, i anledning
hvaraf, till en böljan, både LandsKamxcraren
och Räntmästaren funno sig föranlåtne
att begära afsked, och, efter sedermera upptäckte
tillgrepp och deraf uppkommen Ba-j
lance, ännu befinna sig i häckte förvarade,
kunde det för mig icke vara kändt huruvida
MsgazinsDirec.tionen, före min Tjenstetid, i-*
norn Länet ägde någon ersättningsfordran. Se-i
dermera befinnes ifrån 1814 och intill 1821,
MagazinsDirectionen icke hafva gifvit någon
påminnelse, rörande denna dess fordran; men
sedan, igenom en händelse den Presidenten;
Friherre Fock sjelf lärer upplysa, då dess
helsa tillåter honom att här infinna sig,
jag den 25 Januarii 1821 erhöll uppdrag att
indrifva dessa medelp har icke någon på
mig beroende åtgärd blifvit försummad, och
redan sistledit år!, hafva af dessa 415 R:dr 36
sk., 285 R-'dr blifvit till MagazinsDirectionen remitterade,
och återstoden, 130 R:dr 36 sk.,
har varit beroende på de besvär, Skepparen
Ståhl, j KongL Svea HofRätt anfört deröfver,
att Magistraten för denna Summa tagit i mät
hans fastighet.
Denna Riksens Ständers Revisorers anmärkning,
torde således böra öfverflyttas, från
mig på den det vederbör, hvarföre jag, hos
Herr Grefven och LandtMarskalken 6amt Hög
-
c
Ben 3 April.
loflige Ridderskapet och Adeln vördsamt an-i
håller att denna, af mig nu lemnade upplys-:
ning, må få remitteras till StatsUtskottet. hvilket
det tillkommer att granska de, af Revisorerne,
mot MagazinsDirectionens förvaltning
gjorde anmärkningar.
Bilagor
till PleniProto collet för den 3 April.
N:o i.
Grefve Levenhaupt, Claes t
De anmärkningar en värd Ledamot till Protocollet
d. 7 sistl. Mars afgifvit emot Herr Haijs
motion angående Privat Banks assosiationer, uti
hvilket ämne jag äfven framställt en serskild
motion, anser jag påkalla å min sida en förklaring
nödvändig, då den rigtning Herr Silfverberg
gifvit, desse anmärkningar, syftar, efter
hvad jag kunnat fatta dem, att göra tvetydig
nyttan af dylika Bankers formerande,
och' visa sjelfva företaget som overkställbar!*
Öfvertygad som jag Önskar vara, att en
sådan slutsatts ej skulle kunna dragas, af nao
-
6
Den 5 April,
tionens innehåll, öfcverlemnar jag likväl till
hvarje oväldig granskares bedömande, hvilken
af oss, utgått från den rätta synpuncten, och
anhåller att för några ögonblick få fästa uppmärksamheten,
vid de skäl, på hvilka Herr
Silfverberg grundar sitt bestridande.
Det yttras t ex., af Herr Silfverberg,
”att Discont eller Länebankinrättning, sorn
grundar sin hufvudsakliga rörelse, på mottagandet
af penningar till låg ränta, mot ovilkorlig
återbetalningsskyldighet, vid anfordran,
samt åter utlåning mot högre ränta, men på
bestämda terminer, bär inom sig fröet till undergång
hvartill ej mera behöfves, än ett för
dess credit ofördelagtigt rygte, eller minsta
misstroende med eller utan grund.” Alle Bankers,
eller Banquierers rörelse, hvilar först och
främst på egna fonder, och beror sedan, utvidgningen
af dylika affairer, på de insättningar,
som till högre eller mindre belopp hos
dem göras, i mon af tillgångar, och det förtroende,
de vetat förskaffa sig bos allmänheten;
för Capitalisten, och för låntagaren lär
väl ingen kunna, på goda skäl bestrida nyttan
häraf. Huru verkställigheten, skulle kunna
blifva af skadlig inflytelse, fattar jag således
ej, när fria viljan endast,, och intet tvång,
härmed finnes förknippadt. Jag har i mitt
anförande ansett, som ovilkorlig grund, för
den första organisation, af FrivatBanken, insättningen
i Riksens Ständers Bank af ett Interessenterne
tillhörigt Capital stort 250,000
R.dr Banco; detta har Herr Silfverberg, all
-
Den 3 April.
V
deles förbigått} och borde så mycket mindr®
förglömmas, som det i bedömandet om Soli-;
diteten, för operationerna, utgör hufvudgrunden,
och Banken på detta betydliga capital,
att börja med är till, utom någre tillfällige bidrag.
Denne Inrättning, med en egen ansenlig
fond, bör derföre mera betragtas 60m utlåningsanstallt
på korrtare terminer, till lättnad
för liqviden, säljare och köpare emellan,
än såsom den der sjelf behöfver biträden; jag
6er då ej huru rygten om obestånd och misscredit
kunna uppkomma, der egentligen ing®
skulder finnas att godtgöra, utan blott fordringar
inkasseras vid förfallotiden. Den synbara
verkligheten på hvilken PrivatBanker, så organiserade,
hvilar öppna utväg för den hvars
förmögenhet består i Capitaler, att utan får-*
håga för förluster, göra dera räntegifvande, och
dqtta så mycket häldre, som hen kan dispo-t
nera det hela, eller en del deraf, när han behagar,
samt då återtagningen af sådane me-:
del som på längre eller kortare tid, af PrivatBanken
varit använde i allmänna rörelsen, med
afseende å den i Riksens Ständers Bank stående
stora summa, alltid för Banken disponible,
ej kan i det hela influera på dess fortfarande
utlåningar, så hoppas jag, att den värda anmärkaren,
äfven sjelf skall finna, möjligheten
af motionens verkställande.
I mitt förra Betänkande har jag anfört
de orsaker hvarföre jag afstyrkt afl inblandning,
med Riksens Ständers Bank, för Privatbanker,
utöfver deras afskrifningsräknings be
-
Den 5 April,
lopp. Herr Silfverberg anser deremot, det enda
möjliga för dylika Bankers "bestånd vara,
en lånerättighet i Riksens Ständers Bank, mot
låg ränta, dock betänklig att tillstyrka; ett dy;
likt förslag som fäster möjligheten af ett bestånd,
på en betänklig grundläggning, innehåller
ju en viss motsägelse och fast jag med
Herr Silfverberg förenar mig i åsigt, att Private
banker häraf skulle tillkomma, i vissa
afseende», ganska betydliga fördelar, så får
jag dock här erkänna, att jag i bedömandet
utgått, från dan satts, att ju mera Privatbanken
lemnäs åt sig sjelf, ju mera den inskräakes,
inom eget område och egne tillgångar,
ju mera fasthet finnes i inrättningen , och ju
mindre behöfver man frugta för de följder i
allmänt och enskildt afseende, som minnet af
f. d. FiliälDbconterna framvisar. Dessas för
långt utsträckta rättigheter, att assignera på
Banken, utöfver verkeliga tillgångar, och i egenskap
af iånebiträde, mot låg ränta, inne-,
fattade det egentliga fröet till deras undergång;,
af erfarenheten böra vi derföre akta oss, att
åter börja med de redan misslyckade för-:
göken,
I min motion nämner jag att de tillfällige
insättningar af penningar, sorn göras i Pri—
vatBankerna, sker för dess räkning i VexelBanken,
och ökar der den förra fonden. Herr
Silfverberg yttrar, att PrivatBanker borde till;
erkännas den rätten, att å sådane insatte medel,
få utgifva egne Credit-tecken. Hvarje
person, som i Vexslbanken insatt capitaler,
Den o April,
9
har redan denna rättighet förut gifven; nemligen,
att i form af Assignationer, draga på Sum-i
mans någon ny auetorisation för PnvatBankerna
behöfves således ej då dessa Assrgnationer
äro Credit-tecken, så länge de gå man och matt
emellan, utan att presenteras af innehafvaren till
inlösen i otvifvelaktig! är ock, att ju mera den
enskildta crediten stadgar sig, och sjelfva systemet,
för sin utvidgning, fotas på det strängaste
ansvar för missbruk, så skall detta i hög
grad bidraga till alla näringars förkofran, S3mt
befrämja, i samband, med klokt uttänkte finansiella
förhållanden i allmänhet, lif och rörelse',
i alla grenar af den allmänna hushållningen.
Den enskildt solida crediten, representerad
af sådane Credit-tecken, hvilka tillkommit
genom vahruslut, och innefattat något
verkligt för dess utgifning, underkastade samma
ansvar som vexlar; blifver, ett eget rörelsecapital,
inom landet, hvilket, utan att i samma
moa influera på myntvärdets försämrande,
som en och annan millior sedlars utgifvnnde
på Bankens gamla fond skulle göra, i fall behofvet
en gång påkallar det, skall förekomma
detta behof, och snarare bidraga till BancoSedlens
förbättrande. Så har jag trodt resultatet
skulle blifva häraf. „
Att afgöra om här finnas personer, med
tillräcklige penningetillgångar, och- nog förtroende
till hvarandras åtgärder, för att As»odera
sig i danandet af en eller flera Privata
Banker lemnar jag åt tiden att närmare be
-
IO
Den 3 April.
stämma enär den äskade Ligen och Författningarne
medgifva deras uppkomst på solida
grunder utan fara för utöfningen } den förmodan
att disponible Capitaler hos enskildte ej
böra kunna saknas till befrämjandet af detta goda
ändamål, tyckes i alla tall ej vara utan anledning,
när man jemnför storleken af det i
omlopp varande rörelsecapitalet, med den
brist på penningar, som höres öfver allt. Gifvet
är då, att penningebristen mera härleder
sig derifrån att en större del af numerairen,
ej kan irtlemnas, i saknad af säkra händer att
förtro den till; och bör hela nationen vinna
dervid, den rikare och mindre bemedlade medborgaren
bägge favoriseras, om det förlorade
förtroendet återställes i sitt urgamla skick, samt
Samhällslagarna, ålägga hvar och en, ett samvetsgrant
uppfyllande af pligter och ingångne
förbindelser; myntet återföres härigenom
till sin bestämmelse som varumätare, upphör
att vara en handelsvara fal för åcker, och uppdrifne
olaglige intressen. Der den enskildta
crediten genom lagenliga föreskrifter, och
ett tvunget iagttagande deraf, uppnått höjden
af ett allmänt erkändt förtroende, finner man
ofia penningen utbjudas, mot ringare vilkor än
sjelfva L.gen tillåter. För näringsidkaren, är
detta af väsendtlig nytta, då räntorna ej uppäta
den förtjenst han af ett sådant biträde kan
draga; han sättes äfven härigenom i tillstånd,
att alltid kunna vara precis återbetalare, och
Capitalisten hvilken i synlig måtto, på ett sådant
förhållande tyckes förlora, gör det likväl
mindre då han på dagen kan -påräkna sina
penningar och i Speculativ väg få ersättning,
för hvad han tillfälligtvis, måst sakna. Säkert
är att hvarje omtänksam menniska häldre anförtror
sin egendom, f ast eller lös, i säkra händer
mot billig inkomst, än i osäkra mot en ölverdrifven
afgift} dessa sednare försöken äro ock
så stridande mot all samhällsordning, att de
oftast, få vidkännas en sträng vedergällningsrätt,
som på sin nästas undergång, vill
bygga sin egen förkofran; en väl känd PrivatBanks
association, blifver således välgörande
och'nyttig för capitalister, för köpare, säljare
och producenter, samt i denna egenskap,
aldrig i saknad af tillgångar, att uppfylla sin
bestämmelse) beskyddad och bevarad för förluster
genom lagen.
Då Herr Silfverberg betviflar , att PrivatBankers
tillvarelse kunna i någon mohn, bidraga
till Jordbrukarnes fördel, då denna i desse
Banker, ej kan mot Inteckningar eller Reverser
erhålla penningar, så får jag som sjelf
Jordbrukare upplysa, att Landtbruket, denna
meder för alla andra näringar i samhället, aldrig
kan bestå, genom utvidgade lånebiträden;
det är arbete svett, och möda, mera än
penningen som gör jorden fruktbar; Landtmannen
behöfver långa omsättningstider, på de
förlag, han utom sitt egit arbete, använder i
sitt yrke, är deri olik de fleste andra och beror
dess behållning, på så många tillstötande
omständigheter, att han för att vara säker, ej
vågar risquera allt för mycket hvaraf kommer,
att inkomsten för honom af sin näring, alltid
12
Den 5 April.
i proportion, blifver mindre. Jordbrukaren är
först välmående och behållen när han utan betydlige
gravationer, äger den jord han gräfver
och då dess flit, omtanka och besvär, af
Försynen belönas 'med en ymnig afkastning,
som förmohnligt för honom, kanafsättas; jag
har således för Åkerbruket afsett nyttan af
PrivatBanker, och den dermed förknippade en-’
skildte Creditens, bättre consoliderande, vara,
att tillgångar derigenom öppna sig för spe1
eulationsandan, landets allster få en starkare,
en jämnare afsättning och vanvärdet, i hvilket
dessa ädla Årticlar nu fallit, förbättrar sig,
. samt för framtiden förekommes. De låga priser
landmannen nti måste åtnöja sig med för
sine effecter, jemförde med dyrheten på större
delpn af hvad han oundvikeligen behöfver af
andra vahror, dess efter ett högre egendoms^
värde, och en större inkomst calculerade Stats-;
bidrag, påkalla begagnandet,* af alla möjlige
upptänklige medel, att förbättra det förra, för
att kunna utgöra det sednare-, den Svenska jorden
är dessutom, redan graverad med Inteckningar,
öfverstigande nära dubbla summan af
llörelseCapitalet i landet, eller 56,567,42g
R dr Banco, oberäknadt utländske gravatioper i
främmande myntsorter, och silfver. Man måste
då efter min tanka snarare söka till att
minska dessa gravationer, än att öka dem
och kan åkerbruket blott hjelpas derigenom
att ett mera afpassadt förhållande mellan
utgiften och inkomsten, så enskildt som allmänt
tagit, sätter Landtmannen i tillstånd att
Jjtn 3 April,
13
småningom arbeta sig utur den gäld, han ärft,
eli r förvärft.
Herr Silfverberg anser äfven PrivatBanker
mindre beböflige af den orsak, att han
bestämdt vet, det penningar för solida Låntagare
ej saknas: Förhållandet är likväl nu att
landtmannen besittande Fastighet i jord, och
6O111 sådan ägare, till det minst förgängliga af
allt, då han ej mot contant liqvid kan föryttra
sina vahror, utan behöfver låna för att
bestrida sina utgilter, oftast är i saknad af det
bitrede han söker. Dageligen hafva vi härpå
bevis, och till styrka derföre, citeras den
klagan, som vid denna Riksdag låtit höra sig
i alla 4 Riksstånden, öfver penningebristen.
Jordägaren lärer då ej anses för solid låntagare,
om förhållandet är sorn Herr Silfverberg
säger, felet kan väl ej ligga i den säkerhet
han har att erbjuda så vida denne ej redan är
öfverintecknad, utan måste vara i författningarna
och den långsamhet, med hvilken alla
skulldfordringstnål på landet behandlas; det
är för att afhjelpa detta, som jag äskat, ett
annat sakernas skick, ej hvad sjelfva inteckningarne
1 egpndomar befräffar, utan i handel
och vandel, och vågar blygsamt smickra mig ,
nied att mera hafva förtjent mina landsmäns
välvilja härigenom, än om jag uppstått, för
att motarbeta, ett i min öfvertygelse godt
ändamål.
Ytterligare anser Herr Silfverberg, som
»rättvis och skadlig den rättighet, för Privat
-
Den 5 April,
Banker, att få de Assignationer som hos dem,
af Privat man belänas, ställde under Vexelstadgan,
att ovillkorligen på förfallodagen liqvideras.
Jag har aldrig åsyftat, att endast
de assignationer som PrivatBanker öfvertaga,
skulle fä Vexelnatur, utan bestämt yttrat att
alle utgifvare, antagare, och öfverlåtare af på
viss betalningstid, utställte anvisningar skulle
underkastas samma ansvar, som Trasenter,
Acceptanter och Endossenter af Vexlar, således
intet särskildt monopoliutn, för PrivatBanker.
Om ett säkrare Credit-teckert utestäng
ger ett osäkrare, lärer någon orättvisa deri ej
ligga; likväl då den af mig äskade lagen,
ingalunda kan influera på den fria viljan, att
på sätt som beqvämast faller, uppgöra ömsesidiga
liqvider, så finner jag ej hvarföre den
yrkade vexelrätts-naturen på Assignation inom
landet skulle blifva af menlig verkan, då
erfarenheten i långliga tider visat, att det är
1748 års vexelstadga, som underhållit våre
Handlandes Credit utomlands. Crediten är
för hvar och en lika behöflig inom som utom
Riket, mera i förra fallet, åtminstone för de
flesta innebyggare, än i det sednare: hvarföre
då ej begagna samma Method, då man sedt
dess välgörande verkan, och hvad vore vår
bandel i s'ort utan dessa grunder för dess utöfning?
Det innebär motsägelse säger, Herr
Silfverberg, att i en tid af allmän förlägenhet,
villia yrka vexelrätt på accepterade invisningar
såsom högst skadlig för alla minuthand- 1
lare och näringsidkare, hvilka utan betydlig
förmögenhet, blott genom arbetsamhet, flit och
Den 3 April.
redlighet, kunna äga sin bergning med det hitJ
tillsgällande/mera utsträckte Oeditsystémet. Ett
Creditsystéme sorn innefattar möjligheten för gäldenär
att kunna på längre eller kortare tid, eludera
uppfyllandet af sine ingångne förbindelser,
som grundar betalningsskyldigheten på förfallodagen,
att efter som de vahror man tagit på
Credit af andra, hafva en mer eller mindre afsättning
och utborgade åter till 3:dje man i
råttan tid af dem blifva inhetalte, har ingen
bestämdhet, blifver alltid vacklande, och af
säkerligen mindre nytta för alla trafiquerande,
än det som för bibehållandet af Crediten, ålägger
precision, så hos den förste, som den
siste ägaren till vahran.
Jag slutar här min vederläggning af
de anmärkningar, som blifvit gjorde mot
PrivarBanker. För att vinna ett Riksgagneligt
ändamål skall jag för min del, aldrig anse
någon enskildt uppoffring för stor, och än
mindre söka motarbeta detta genom svårigheters
framkastande, hvilka endast hvila på supositioner
och 9om sådane, ej kunna förtjena
synnerligt afseende. Framledne Presidenten
Edelcranfz’s betänkande i ungefär samma sak,
åberopar jag som ett factum till stöd för mine
«nkle framställningar, och är öfvertygad att
denne sakkunnige mans omdöme förtjenar att
blifva en ledtråd vid reglerandet, af ett af behofvet
påkalladt, bättre ordnadt Credit<;ystéme,
än det vi äga. Jag anhåller ödmjukeligen
hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln, om tillgift
för de stunder jag af dess dyrbara tid
iG
Den 5 April.''
upptagit; öfvertygelsen om nyttan af den sak
jag försvarar, skall blifva- min ursäkt, och'
effecten, i fall verkställigheten af min motion
blifver bifallen, skall än ytterligare öfvertyga
att jag ej famlat efter omöjligheter.
Jag anhåller att dessa mina tankar måtte
få till behörigt Utskott fä åtfölja Herr Silfverberg®
mot ämnet framställde .anmärkningar»
N:o 2.
Herr Hanmar [kjöld, Lorenzo:
Min oförgripeliga åsigt är, att vid ett Universitet
ärt) inga andre Examina, hvarken
passande eller behörige än en ytterst noggrann
och sträng Studentexamen och de fyra DoctoralExamina.
Om dessa Examina med tillbörlig stränghet
och rättvisa verkställas; örn sedermera de
Magistergraden högst olämpligt tillagde 3 tjens
steåren tillika med det på en gång ömkeliga
och löjliga, i intet afseende gagnande eller bevisande
gradual Disputcandet på latin afskaffas,
samt alla Etnbets Examina, vid Universiteterna
försvinna, men deremot de från Universifeterne
kommande ynglingar förses med
Betyg att de viss tid flitigt afhört Professorernes
inom en viss Facultet föreläsningar,'
och vid den tid de till ordinarier vid något
Embets
-
Den 5 April.
*7.
Embetsverk, skola anställas, underkastas en
sträng Examen i allt hvad det practiska af
verkets befattning tillkommer, då helst ingen
säker praciisk kännedom är möjlig utan
en föregående grundlig theoretisk, är jag fullt
viss derom, att Universiteterne icke blott skola
allmänt erkännas uppfyllande sin pligt mot
e befordran af det högre lärda vetandet, utan
äfven befinnas af ett högst vigtigt inflytande
på Embetsmannautbildningen. Det är nemligen
axiomatiskt, att ju bättre en sak uppfyller
sitt hufvudföremål, ju bättre befordrar den
äfven alla dermed förenade bisyften.
Detta tillägg till hvad jag den 7 Mars
eftermiddagen tillfälligtvis kommit att yttra,
anhåller jag, måtte detta mitt yttrande samt
den detsamma föranledande motion till vederbörligt
Utskott få åtfölja.
t »
N:0 3.'
Hörsamste Memorial!
Under den 31 i denna månad hai Höglofl.
Ridderskapet och Adeln behagat till Riddar-!
husUtskottets utlåtande remittera ett af Grefve
Frölich, David, ingifvit memorial, hvari föreslås,
att i stället för det Bänkarne till höger
och vänster Om LandMarskalksBordet samt
6tora gången i Riddarhussalen, beteknas med
Bil. till Ridd. 0. Ad, Pr. III Baad{ 3
Den 5 April.
olika nummer, si att främsta Bänken till hoger
kallas/öV/?a och den till venster andra, båda
dessa Bänkar och de bakom dem och längre
borrt varande, måtte hädanefter i samma förhållande
betecknas med För Jin Bankarnr,, Andra
Bcinkarne, o. s. v., men sorn RiddarhusUtskottet
för sin del, hvarken kunnat inse att den
nuvarande Bänkindelningen är, såsom Grefve
Frölich förment, en uppenbar felaktighet, ejler
finna i hvad mån den af honom föreslagne
förändring af samma indelning, skulle äga
företräde framför deri nu bestående, alltså
och då olägenheter af berörde förändring synas
kunna tilläfventyrs uppkomma, hvilka nr d
den nuvarande indelningen icke inträffa; anser
Utskottet sig sakna ali anledning att å ifrågavarande!
motion tillstyrka bifall; hvilket
dock Höglofl. Ridderskapets och Adelns vidare
ompröfvande vördsamt underställes. ,
Stockholm den 26 Mars 1853,
*
På RiddarhusUtskottets vägnar
C. G. Spens.
N. Snoilsky.
N:o 4.
Hörsamste Memorial!
Genom Memorial af den 17 sistlidne Februarii
, har Herr Gripensvärd, Fredric Adolph,
Den 3 April,
*9
under yttrad öfvertygelse att Ridderskapet och
Adeln icke ogerna skulle se att deras öfverläggningar
blefvo med mera fullständighet,
än sorn i allmänna tidningar understundom
sker, lagda i ett sammandrag för allmänhetens
ögon, föreslagit, det Högloft Ridderskapet
och Adeln ville besluta, att deras justerade
Protocoller hädanefter skulle blifva i RiddarhusCanzliet
tillgänglige för de Tidningsutgifvare
söm deraf vilja sig begagna, hvilken motion
blifvit af Högloft Ridderskapet och Adeln
jemte ett i anledning deraf utaf Herr
Riddarhus-Secreteraren afgifvit yttrande, genom
Protocollsutdrag af den 24 i samma månad
till RiddarhusUtskottets utlåtande remitterad,
RiddarhusUtskottet, som i allmänhet anser
intet medel böra, så vidt omständigheterne
det medgifva, lemnäs obegagnadt, sorn kan bidraga
till offentlighet i allmänna ärender och
till spridande af en mera tillförlitlig kännedom
om de sammas behandling, anser sig likväl,
i afseende på den af Herr Gripensvärd
till vinnande deraf föreslagne utväg att, Ridderskapets
och Adelns protocoller skulle i
RiddarhusCanzliet vara för Tidningsutgifvare
tillgän gelige, böra . vördsamt upplysa, att utom
Förmaket och RiddarhusSecretsrarens enskilda
arbetsrum, endast fyra rum finnas i Riddarhusets
öfra våning, hvilka sålunda begagnas,
nemligen: Ett till Sessionsrum för RiddarhusUtskottet
s;ne till läsrum för Ridder
-
20
Den 5 April,
skåpet och Adeln och till arbetsrum för de af
Ridderskapets och Adelns Tjenstemän, hvilka
under Riksdagen äro sysselsatte med Protocollernes
uppsättande, samt ett till egentligt
Canzlirum, hvarest alla öfrige i och för Riksdagen
vid Ridderskapet och Adelns Canzli
antagne personer, förrätta deras arbeten, och
uti hvilket rum jemväl de Renskrifvare,
hvilka dels verkställa Frotocollernes utskrifning
till tryckning, och dels, efter särskild
tillåtelse, biträda med afskrifters förfärdigande
åt de Ridderkapets och Adelns Ledamöter,
hvilka dem derom anmoda, måste i brist af
annan lägenhet, inrymmas- Och då således
alla rummen äro så upptagne att tillträde
derstädes för främmande personer icke kan utan
betydliga olägenheter medgifvas, anser RiddarhusUtskottet
ifrågavarande motion, sä vidt
den åsyftar att Tidningsutgifvare skulle lemnäs
tillgång, att på stället få afskrifva eller
genomlä»a Ridderskapet och Adelns justerade
Protocoller, icke kunna bifallas, men då
Tryckfrihetslagen åt hvarje Svensk man förvarar
rättigheten att i tryck utgifva alla handlingar
hvilka röra allmänna ärender, dervid
dock i afseende på RiksStåndens ProtOcoll det
vilkor blifvit fästadt, att vederbörandes tillstånd
dertill måste förut sökas och erhållas,
och den authorité, som i ett så beskaffadt
fall, som det nu ifrågavarande, skulle äga att
berörde tillstånd meddela, icke kan vara någon
annan än Högloflige Ridderskapet och Adeln,
6å, och till undvikande af den omväg och
tidsutdrägt, sorn ett slikt tillstånds sökande
/
Den 5 April,
2>
och beviljande skulle medföra i hvarje särskildt
fall, då en Tidningsutgifvare önskade
aft af ett Ridderskapet och Adelns Protocoll
erhålla del, samt för att bereda den allmänna
kännedom af Statens angelägenheter, som i
ett Constitutionelt land aldrig bör saknas; får
RiddarhusUtskottet i anledning af ofvanberörde
motion, vördsamt hemställa, om ej Höglofl.
Ridderskapet och Adeln skulle behaga för
denna Riksdagen besluta, att det må vara
RiddarhusSecreteraren tillåtit att, då någon
Tidningsutgifvare sådant åstundar, låta, så
skyndsamt, som nied’Protocollernes begagnande
för expeditionen inom RiddarhusCanzliet står
att förenas, för nämde utgifvares räkning afskrifva
Ridderskapets och Adelns justerade Protocoller,
antingen helt och hållit eller delar
deraf, hvilken afskrift Tidningsutgifvare!! sedermera
äger atti RiddarhusCanzliet utbekomma,
endast emot godtgörande af den derföre erforderliga
renskrifnings- och Collationeringskost;
nåd, hvilket till Höglofl. Ridderskapets och
Adelns vidare ompröfvande vördsamt öfver-r
lemnäs.
Stockholm den 26 Mars 1823.
På RiddarhusUtskottets vägnar
C. G. Spens
N. Snoilsky.
l% Gen 5 April,
N:0 5*
Horsamste Memorial!
Till Riddarhusutskott har Höglofl. Rid—
derskapet och Adeln behagat äterrtmittera Utskottets
afgifne Betänkande angående sättet,
att nu genast kunna göra frugtbare medel,
hvilka tillhöra de under RiddarhusDirectionens
förvaltning ställde fonder, hvaraf räntan till
anslagne utgifter bör utgå, jemte ett af Herr
Grefve De la Gardie, Jacob, gjordt Förslag till
en sådan ändring uti det för de lån af Riddarhusets
Cassör nu gällande reglemente, att lån
äfven skulle kunna beviljas mot annan inteckaing
uti fast egendom, än den första eller näst efter
Rikets Ständers Bank.
Utskottet , som vid frågans granskning
funnit betänkligt att till slutelig pröfning företaga
en del af Lånereglementet, och att an.
norledes än i sammanhang med frågan om de
säkerhetsmått som till bevarande af Cassornes
• räst böra iagttagas, granska frågan derom, huruvida
lån skulle kunna få meddelas mot annan
än den första inteckningen näst Rikets
Ständers Bank, har icke af hvad Herr Grefve
De la Gardie anfört funnit skäl att frångå
dess redan yttrade öfvertygelse i detta ämne.
Utskottet kan icke föreställa sig, det RiddarhusDirectionen
skulle sakna tillfälle att mot
den säkerhet och på det sätt Utskottet föreslagit
nu genast kunna göra de i Cassan befintelige
Capitaler frugtbare, och att nödvän
-
Den 3 April. 23
'S*
heten nu icke skulle påkalla en rubbning uti
de grunder, hvarå det hittills gällande Lånereglementet
hvilar. Utskottet! tror sig likväl
i händelse någon närmare granskning af Herr
Grefve De la Gardies förslag nu skulle komma
i fråga, böra fästa Höglofl. Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet derpå, att det ar en
väsendtelig skillnad emellan densäkerhet, som
en inteckning näst efter Bankens lån medlörer
och den som kan tilläggas en inteckning *
efter annan allmän Cassa eller enskild person*
Då det förra är inskränkt till en mindre summa
och genom Capitalafbetalning årligen minskas
kan deremot ett lån af sednare beskaffenheten
uppgå till ett vida betydligare belopp
och förblifver vanligen till Hufvudstolen
oförändradt. Om ett misstag i afseende på
en belänt egendoms värde möjligen skulle inträffa,
kan sådant likväl då Cassans inteckning
är den första näst efter Bankens, troligen
aldrig medföra förlust af hela Capitalet,
hvilket åter kunde blifva händelsen, om en
annan inteckning före Cassans finge äga rum.
Dessa skäl fordra en närmare pröfning än som
vid en blott prseliminair granskning af ämnet kan.
äga rum och Utskottet tror sig bäst bevara
säkerheten för de under RiddarhusDirectionens
förvaltning ställda fonder, då Utskottet
för det närvarande afstyrker det af Herr Grefve
De la Gardie föreslagne tillägg och hemställer
att detsamma först i sammanhang med
pröfningen af Lånereglementet' i allmänhet
må till afgörande företagas, hälst ett så be
-
^4 Ben 5 April.
<
skaffadt tillägg synes öfverskrida gränsen för
en provisorisk åtgärd.
Stockholm den 27 Mars 1823.
På Riddarhusljtskottets vägnar
C. G. Spens.
Ni Snoilsky.
Bilagor
till PleniProtocollet för den 4 April?
fårmiddagen.
N:o n
Herr Rothlieb, Axel:
Med en jemkning i Extra Roteringen, kan
förstås en jämnare fördelning öfver hela Riket,
eller ock i hvarje province särskildt. I sednare
fallet tror jag ej, att en fullkomlig rättvisa
ägde rum, ty utan afseende på ortens mer eller
mindre förmåga att bära ett onus, blefvo då visssa
Provincer belastade med Rotering efter if hem*.
Den 4 April f. mi
man högst, på hvarje Extra Rote beräknadt,
då deremot i andra ^delar å 3 fulla hemman
kommo att anslås till uppställande af en
Extra Roteringskarl
allt efter gom orterne
voro lindrigare eller mera tryckande belagde,
då Indelningsverket först inrättades. Om en
jämn fördelning af Extra Roferingen öfver hela
Riket fastställdes, så borde ett visst hemmantal
bestämmas att utgöra hvarje Extra Rote,
hvilken det ålåge under krig uppställa
Extra RoteringsSoldat; likväl med rättighet för
den eller de Comittéer som fingo sig jämkningen
uppdragit att göra afseende på utmärkt
goda eller synnerligen svaga hemman, och i
förra fallet vid fördelningen minska, men i sednare
med Jtdels å £ hemman öka en Extra rote.
Skulle ej en sådan fördelning tagas till
grund, så återstår en annan nemligen, den, att
6edan en ny värdering å hemman, till utgörande
af blifvande Bevillningen för sig gått,
hvarvid säkerligen ej Byggnader tagas i
beräkning, utan afkastningen och värdet bestämmas
efter nu gångbara Egendomspriser, så
kunde derefter en jämn fördelning af Extra
Roteringsskyldigheten åstadkommas, om ett
visst värde å jord bestämdes för utgörande af
hvarje RoteringsSoldat
Nto
2.
Friherre af Nordin, Carl Johan;
Frånvarande då Statsutskottets nu uppläste
Betänkande inom Utskottet justerades.
26
Deri 4 April f, m,
får jag vördsamt förena mig med de Herrsr,
som emot Betänkandet sig reserverat. Grunderne
för denna min reservation finnas fullkomligen
framställde af Herr CommerceRådet Santesson
i dess åtföljande serskilta mening, och
då jag dem nu vördsamt åberopar, besparar
jag Höglofl. Ridderskapets och Adelns tid,
med deras upprepande, men det torde tillåtas
m'g derjemte få tillägga ett ytterligare skäl,
nemligen, att utan ett bestämdt Riksmarkegångsprts,
ifrån den eria Riksdagen till den
andra, skola Rikets Ständer förgäfves söka be*
stämma något visst anslag, till fyllande af
den brist, sorn ovilkorligen mäste uppkomma
för dem så väl Militaire som Civile Embetstnännen,
under lönerne anslagne Spannmål,
fivadan Rikets Ständer skola nödgas hädanefter,
som i tintills, påtaga sig en högre Bevillning,
än -om af behofvet påkallas. Genom
en sålunda onödigtvis förhöjd Bevillning, vinnes
föi öfrigt icke det aldraringaste, till Embetsmännens
fördel, utan åstadkommes endast
ett tillskapande af stora öfverskutter, eller med
andra ord, att genom påläggande af högre utskylder,
ån som af behofvet påkallas, tillskapa
en i 5 år sig ökande stående Gassa, och det
und r ert tidskifte, då det allmänt klagas så
väl ötver de skattskyldiges oförmåga att bära
sine bördor, som ock öfver bristande lif i pen»
ningecirculationen.
Upplysningsvis får jag äran tillägga, att
i händelse Rikets Ständer skulle finna lämpe*
ligt gilla Utskottets Betänkande, samt antaga
Den 4 April /. m.
21
samma grund, för anslaget till Spannmålsberäkningen
under lönerne, som sednaSte Ständer,
6å uppkommer en brist af 80,207 R:dr Banco,
utöfver hvartill den i annat fall behöfver beräknas,
(ör de 42,615 tunnor Spannmål, som
är® till 3:dje Titeln anslagne, hvilken brist måste
fyllas genom Bevillning under det Tjenstemännen
möjligen endast njuta sina löner
till det minimipris Utskottet föreslagit, eller 32
sk. per tunna lägre än hvartill de i annat fall
skulle få den sig godtgjord.
På dessa skäl och i betragtande af, att
Kongl. Majit, med anledning af StatsContoire»s
underdåniga hemställan, detta 5 åriga bestämmande
i nåder föreslagit, vågar jag vördsamt
hemställa, om ej återremiss af Utskottets Betänkande
torde böra äga rum, öfvertygad att
så vä4 Statsverkets, som den enskildta Löningstagarens
fördel, härigenom bäst bevaras.
N:0 5.
Grefve von Schverin, Fredric Bogislaus:
Uppå Herr Gustaf Hjertås motion att, på
sätt som BancoOrdningens 72 §. föreskrifver,
Bancoverkets tillstånd måtte Riksens Ständer
föreläggas, har Höglofl. BancoUtskottet svarat:
1:0 Att föreskriften i BancoOrdningens 72
§• blifvit upphäfven genom 1672 års beslut:
28
Den 4 April f, m,
2:0 Att den Utskottets Ledamöter förelagda
Ed förbjuder "att ”något yppa som i någon
måtto kan lända till Bankens skada och
misskredit.”
Hvad det förstnämnda hindret eller 1672
års beslut beträffar, så behöfver man blott ihågkomma,
”för att bedöma dess halt” att det
uppstäldes under en af Sveriges största olycksperioder,
då nemligen det krig tändes hvarmed
landet hemsöktes under Carl den Xl;tes
minderårighet.
Uti ett till FinanceComitéen ingifvit och
med nådigt tillstånd serskildt tryckt yttrande
om Banken, författadt i afsigt att besvara den
frågan som Kongl. Maj;t uti sin instruction för
FinanceComitéen framstäldt, ”huruvida nemligen
genom Bankens functioner, sådane de nu
gälla, inrättningens syfte uppfylles,” tror jag
mig hafva utredt, att, ehuru felaktig Bankens
organisation ifrån första början varit, så ingick,
dock den hemlighet hvarmed Bancoverkefc
blifvit förvaltadt aldeles icke i dess stiftares
plan joch ej heller påbjudes den af BancoOrdningen.
Jag anser mig hafva utredt att det
är denna missförstådda hemlighet, som vållat
att Banken under fulla tvåtredjedelar af sin
)50-åra bana icke ägt något syfte, icke uppfyllt
en Banks functioner utan varit en anstalt
der än Regeringen, än andra magtägande i
behofvets stund funnit Credit och penningar,
Deri 4 April f. m,
29
men på bekostnad än af Capitalisterna, än af
de productiva iolkclasserna.
Jag är berättigad att tro min teckning
vara enlig med sanningen, emedan mina uppgifter
ännu icke blifvit vederiagde.
Det beslut sorn BancoUtskottet åberopar,’
föranleddes deraf att Regeringen till Brandenburgiska
krigets förande behöfde göra stora
anticipationer på Statens intrader, hvilka till
följe af BancoOrdningen, som i visst afseende
kunde anses såsom ett, emellan den trafiquerande
Allmänheten och Regeringen slutit contract,
skulle i Banken deponeras. För att afböja
den nystiftade, eller rättare den med
ny garanti försedda Bankens misscredit och
fall, måste en hemlighets-sloja kastas öfver
Bancoverkets tillstånd, och den §. af BancoOrdningen
måtte suspenderas, genom hvilken
ofelbart man hade tänkt från den nya Banken
afböja det öde, som träffat den under
Carl X:s regering stiftade Bank.
Det kan i sanning räknas Carl den XI.s
ädla Minister till last, att denna suspension af
Bankens publicitet, eller att 1672 års beslut
icke formeligen upphäfdes, sedan Statens organisation
hunnit fullbordas, och Banken i 10
ärs tid kunnat utöfva functionerne af en Bank.
Emedlertid äga nu församlade Ständer ofelbart
rättighet att genom upphäfvande af
5o
Den 4 April f. m.
I672 års beslut återställa BaneoOdniagens
72 §. uti sin fulla kraft.
Hvad tysthetseden beträffar, sl upphör den
naturligtvis att vara förbindande i samma} ögonblick,
som Riksens Ständer finna för godt
att upphäfva 167a års beslut, som hade tysthetseden
till följe.
Utskottets yttrade egna opinion om denna
eds förbindande kraft, synes icke framställa
något hinder, om Riksens Ständer skulle vilja
upphäfva ett beslut som af serskildta omstän.
digheter blifvit föranleda
Utskottet förklarar att det anser Riksens
Ständer ingalunda böra sakna de upplysningar
om Bankens tillstånd, hvilka för Riksens Stän-l
der äro angelägna att erhålla;
Utskottet säger sig vara beredt att dem
afgifva.
Utskottet anser ändamålet för den yrkade
publiciteten redan vara till en väsendlig del
vunnen genom de upplysningar, som Utskottet
genom sitt Betänkande N.'o 2 meddeladt. emedan
till en fullkomlig kännedom af Bankens
ställning, det icke fordras mera än uppgift af
sedelstocken vid 1817 års slut samt af den
reella fonden, jemte specification öfver Bankens
fordringar;
Utskottet anser en uppgift om Bankens
Den 4 April f. m.
stallning nödvändig, så vida någon väsendtlig
förändring uti de nu befintliga grunder och föremål
för Bankens verksamhet kommer till
Riksens Ständer att framställas.
Men Utskottet hemställer, om icke, sedan
en gemensam beredning af Banco- och Statsutskotten
blifvit formerad, frågan må till en
tid hvila.
Den frågan synes här böra komma i be*
tragtande, om icke Riksens Ständer i båda fall,
antingen Baacoverket skulle förblifva sådant
det är, eller någon väsendtlig förändring uti
de nu befintliga grunder och föremål för BanJ
kens verksamhet kommer till Riksens Ständer
att framställas, böra anse sin värdighet, och
sin pligt emot Allmänheten fordra, att genom
upphäfvande af 1672 års beslut, återställa
BancoOrdningens 72 §. uti sin fulla kraft. Så
mycket känner nu något hvar Bankens historia,
för att lemna rum åt den öfvertygelsen,
att, om 72 §. aldrig varit suspenderad, så hade
många åtgärder icke ägt rum, hvarigenom
allmänheten blifvit lidande. Ämnar man vara
mera rättvis hädanefter än man varit hitintills,
hvartill behöfs då hemlighetsslöjan?
För min del anser jag publicitet i båda
fall böra äga rum; jag yrkar den så mycket
mera, som jag tror att den väsendtliga förändring
uti de nu befintliga grunder och föremål \
för Bankens verksamhet, som FinanceComitéens
Betänkande framställt såsom nödvändig, och
32
Den 4 April f, rn.
hvilken förutan, enligt min öfvertygelse, ingen
ordning uti Statens Finans oeh ingen hjelp
mot den allmänna förlägenheten kan förväntas,
skall derigenom befordras, och må hända
blott derigenom blifva möjlig, att den hemlighetsslöja
som år 1672 kastades öfver Bancoverket
för evigt bortryckes. ,■ .
Jag anhåller derföre att Betänkandet måtte
återremitteras och Utskottet anmodas att
bestämdt yttra sjg, huruvida Utskottet känner
något annat hinder än det som i Betänkandet
blifvit anfördt mot återställandet af BancoOrdningens
72 §. uti sin fulla kraft.
N;o 4,
Friherre JVirfén, Quftaj Fredric:
Med erinran derom, att uti Högloft. Statsutskottet
finnas flere med det, i personligt afseende,
så väl förtjente dubbta förtroende-kall,
att såsom förut valde Revisorer, nu i egenskap
af Utskottets Ledamöter deltaga i utlåtandet
öfver deras förra arbete; med erinran ^
tillika om de bifall Utskottet åt sine redan
gifne utlåtanden förvärfvat, är det egenteligen
icke någon ändring uti dess betänkande jag vid
detta tillfälle påräknar att tillvägabringa, dess
mindre som, efter arbetssättet inom RiksStånden,
anmärkningar gjorda uti ett Stånd, blifva
ändamålslösa, då samma mål utan erinringar
afgöres
Dru 4 April f, m.
33
afgöres uti de 3:ne öfriga ; så att slumpen silena
bestämmer, otn de ens till pröfning förp.’
komma. Men under utöfningen af det Embete,
som blifvit mig af Konungen anförtrodt,
har jag varit skyldig inhämta någon kännedom
1 de ämnen, som utgjordt föremål för Revisorernes
anmärkningar vid Statsverkets Räkenskaper,
och för StatsCJtskottets, i anledning derafj
nu afgifne utlåtande; och det är i följd
af den, samt, jag bekänner det, äfven för att
gifva en öppen gärd at högaktning åt de Her*
rar och Män, hvilka som bäst sysselsättas med
samma arbeten som utgöra föremål för mine
egne bemödanden, och med granskningen af
mine handlingar som publik person, sorn jag
tillåter mig framställa några olika tankar,
hvilka utan tvifvel skola af dem med tillfredsställelse
upptagas, enär de icke afse något annat
mål, än sanningens och sakens.
I anledning af Revisorernes erinran, att
ovisshet uppstått huruvida de så kallade Stofferingspenningar,
som af en del Regementen förut
blifvit utgjorde, numera, sedan en ny,reglering,
angående Indeldtalnfanteriets beklädnad af
Konung och Ständer vidtagits, likmätigt Kongl.
Förordningen derom af den 30 December 1819;
har StatsUtskot.tet ansett det vara en följd af
2 §. nämnde Förordning, att Stofferingspenningar
ej böra utgå af de Rotehållare, hvilka
på en sjettedel®-bidraget till Soldatens beklädnad
ingått, och tillika tillsyrkt, att hvad
Bil. till Ridd. 0. Ad. Pr. III Band. 3
34
Pen 4 April f. in.
eö del Regementen sedan den tid lefvererat*
borde dem restitueras. Förenämnde §. innehåller
intet uttryckligt stadgande, att de RotehålJ
lare som, ingingo på beklädnadsbidraget, ické
vidare skulle erlägga StoiTeringspenningärnej
men förklarar deremot, som ock Utskottet anmärkt,
att för Rotehållare åter, som icke vii«
le, eller af locala öfriga förhållanden ansåge
sig icke kunna deruti ingå, utan önskade att
vid KneckteContractens ordalydelse i den delen
förblifva, komme den penningeafgift, som
enligt samma Contract skulle i och för bekläd -  naden utgöras, så väl som deså kallade Stofferingspenningar,
de der ägde rum, att dädanefter
utgå, icke med deras primitiv» belopp,'
utan efter förhållandet af myntvärdet den tid
contracten upprättades. Detta beslut tillkännager
att en ytterligare gravation i sättet att
utgöra Stofferingspenningarne, skulle träffa de
Rotehållare som icke ingingo på beklädnadsbidraget
j men fråga är om det ock vill säga detsamma
som att Stofferingspenningarne, i motsatt
förhållande äfven skulle upphöra i dera»
primitiva skick; StatsContoiret har funnit förhållandet
nog obestämdt, och derföre äfven föreställt
sig att Riksens Ständer, som reglerat
om det nu gällande beklädnadssäctet, borde
hafva tillfälle att häröfver gifva närmare förklaring,
innan desse medel infordrades af dem
som med betalningen uteblifvit; men mgalunda
kan en sådan tvekan af §:s ordalydelse
bifva undanröjd. Samma §. innehåller ock.
sluteligen att ”Kongl. Maj-r gerom serskild e
nådiga skrifvelser till sina Btfslinings’afvande
Ben 4 April f. m.
3>
forordnat huru denna §. bör tillämpas vid hvarje
serskildt Regemente, utan att likväl i de
utgångne expeditiorierne derom, finnes ett enda
ord, som förordnar att nämnde bidrag skulle
tlpphöra, såsom en följd af det allmänna deltagandet
i beklädnaden. Att det ej heller varit
Riksens Ständers mening vid förra Riksdagen
skulle synas deraf att den påräknade inkomsten
å denna titel då icke nedsattes utan
tvärtom upphöjdes från 56oo till 7000.
Stofferingspenningarnej voro från Indelhingehs
början vid en del Regementer ett bidrag
till Lifmuhderingen, sorn genast vid reglerandet
af Kaeektens Rotelön afsattés medi
vissa daler, och Kneckten har från första inrättningen
icke erhållit mer än difierencen. Så
heter det, exempelvis uti Knecktecontractet för
en del af Vestmanlands Regemente, att 5 daler
Kopparmynt skulle årligen får detta ändamål nnnebåilas
af den ena tulina Spannmål, eller 3 daler
Siljverniynt rom Hant Kongl. Majit förärat till
hvar Rote här i Länet; så heter det i Kongl;
Förordningen om de Indelta RegementerneS
Beklädning af den 12 Juli 1756, 7 Momentet:
”men hvad angår de årliga kfleckteklädemedel;
eller så kallade Stoffsringspenningar, sorn af
iett och annat Indelt Regemente betalas efter
Knecktecontracten, och äfven användas till
hvart och ett Regementes behof vid förefallande
beklädning, så bora desamma hädanefter
till Statsverket inf yta, och utan inskränkning till
något birst Regemente, efter omständigheter amandels.
" Vid alla sednare regleringar om bekläd
-
56
Den 4 April J, m,
naden, och äfven då det förordnades att Släp.
munderingen skulle vara lika med Lifmunderingen,
hafva Stofferingspenningarne det oagtadt
utgått. De hafva varit ansedde som en
serskildt Statsinkomst, utan allt vidare beroen*
de af frågan om Lifmunderingens utgörande,
den det åläg Kongl. Maj:t och Kronan att af
Statens mede! omedelbarligen bekosta. Regleringen
om beklädnaden, som genom 1819 års
författning bestämdes, syftade egentligen på
ett nogare bestämmande af Fotehållames enligt
KneckteContractet åliggande skyldighet,
att utgöra Släpmundefingen, hvarmed Stoffe,
ringspenningarne aldrig haft något sammanhang;
och lärer utfallit på det sätt att, åtminstone
vid de fleste Regementer, Rotehållarnes
bidrag blef mindre än som förut hade utgått,
i och för Släpkläderne allena, oberäknadt stofferingspenningarne
der de ägde rum.
Under denna ovisshet om förhållandet,
har jag sökt hopsamla de primitiva författningarne
i ämnet, för att, derest någon vidar»
undersökning derom, i följd af återremiss,
skulle ifrågakomma kunna tjena till någon upplysning,
utan att jag tillåter mig här upptaga
Högloflige Ridderskapets och Adelns tid med
upprepandet af deras innehåll.
Vid frågan om de i Tnlluppbörden inflytande
vexlare redovisning.
Riksens Ständer beslöto år 1818 en underdånig
hemställan till Kongl. Majtt att de uti
toen 4 April f. m, _jp
Tulluppbörden inflytande vexlar i Hamburger
B:Co, måtte i detta myntslag inom columnen i
Räkenskaperne upptagas, samt utföras i columnen
uti Svenskt Banco, efter coursen för den
dag, då uppbörden skedt.
Öfver detta Förslag blef jag, jemte arne
andre Comiterade, i tillfälle att, i sammanhang
med frågan om en ny reglering af Tullverkets
Räkenskaper år 1819, till Kongl. Maj:t
afgifva unherdånigt utlåtande; dervid följande
anfördes:
”Comiterade anse högst angeläget, att en
Uppbördsmans activitet i tjensten aldrig utsträckes
öfver den enkla åtgärd, att med den
ena handen emottaga, och med den andra utgifva
hvad han emottagit, samt att deröfver
föra en enkel och redig Journal, sorn blir hans
räkenskap, i det skick den för dagen afslutas.
Sålunda får deruti alldeles icke ingå några
förslagsberäkningar, eller fingerade summor,
emedan ingenting snarare förer till oreda,
eller lättare befrämjar svek och flärdfulla Räkningar,
än en så beskaffad fictiv bokföring,
som Comiterade våga i underdånighet anse skulle
blifva en följd af ett oinskränkt bifall till
hvad Riksens Ständer i denne del önskat. Det
heter nemligen: ”Sorn till ordning och redighet
länder, att hvad i vexlar inflyta i Hamburger
Banco upptages inom column i Räkenskaperne
uti detta myntslag, 6å väl vid Tullverket
som hos StatsContoiret, samt utförcs i
column uti Svenskt Banco efter dagens cours
4
y> fren 4 April f. w.
då uppbörden sker, få Riksens Ständer i afseende
på TuEmedlens förvaltning och redovisning,
till Eder Kongl. Majit framföra sin
underdåniga anhållan, att denna ordning må
till verkställighet befordras.
”Om nu verkställigheten af en sådan föreskrift
som Riksens Ständer begärt följes än-,
^algenom, torde lättast falla i ögonen huru,
resultatet kan blifva.”
”En exporteur afskickar en laddning Jern.
från Gefle, eiler hvilken annan ort som hälst,
och vid afskeppningen diar lian en vexel på
sin last i Hamburger B;co, svarande mot Tulloch
Convoyafgift m. m. Coursförhåilandet
mellan vext in och Svenskt Banco kommer härvid
icke i fråga, såsom alldeles intet verkande,
emedan vexel hvarken köpe» eller säljesr
pckså ser man oftast sådane vexlar tecknade
med ordet Tullvexel eller med 48 Jk. cours. Men.
lät ock vara, att vexefR är den dagen köpt,
eller att exportturen anger den lika med Tullcoursen,
och att exempelvis coursen då vore
1x6 sk. samt vexeln på 100 R:dr. Uppbörds-"
mannen uppför då 100 R-.dr Hamburger Banco,
inom column, men i sjelfva redovisningscolumnen
R;dr 241: 32 sk. Nu står har till
böks för denna Summa, och insänder vexeln
till GeneralCassan i Stockholm. Under tiden
har Coursen redan fallit eller stigit. Då vexeln
hit ankommer till GeneralCassan är Coursen
j 17 sk., och uppbörden blir då
2 R:dr 4 sk. högre. Skall åter GeneralCas
-
*
Den 4 April f. m,
39
gan debitera vexein efter första uppbördscour-,
sen, så försvinner väl skiljaktigheten för den
gängen och GeneralCassan får samma debet
eller 241 R:dr 32 sk Men då är redan grunden
bruten att vexein skall tecknas till sitt
rätta värde i den stund den hos hvar och en
till uppbörd kommer eller begagnas. Men vidare,
da vexein skall lefverera till Räntekammaren
är Coursen åter förändrad. Ändteligen,
när den ankommer till Hamburg, händer,
att den blir protesterad, och skall då vandra
samma vägar tillbaka. 1 stället att, så
länge den bokfördes i sin rätta myntsort, den
gällde för sitt innehåll med 100 R:dr hela vägen,
får nu hvardera afskrifva ett olika belopp,
och all öfverenstämmelse mellan räkenskapen
kommer att upphöra, samt i följd deraf, också
den nödiga controllen."
"Likaså blir förhållandet uti en ännu vidlyftigare
form, sedan vexlarne ingått i RänteKammarräkningen,
hvilket, för sammanhtngs
skull, Eder Kongl. Majit i aåder torde tillåta
Comiterade att här i underdånighet utveckla.
Ifrån Tullverket Öfverlämnäs vexlarne till
Räntekammaren i den mon de i uppbörden inflyta.
Då måste genast besörjas om deras accept
och incassering, för att sedermera i mon
af behofvet disponera den inflytande valutan.
Vexlarne insändas alltså till de Handelshus
som äro anförtrodde denna commission. Nu
skulle Räntekammaren debitera dessa vexlar
elter Tulluppbördscoursen i Svenskt Banco.
klen, som ofvan i underdånighet anfötea alla
4°
Den 4 April f, m.
dessa vexlar blifva ej accepterade. För en eller
annan orsak skull kommer någon, oagtadt
ali försigtighet vid deras emottagande, tillbaka
med protest, sorn då måste utbytas eller ersättas
efter det värde som coursen under tiden
bestämt, på det att StatsCassan icke måtte
blifva lidande genom Coursförändringen. utan
få den primitiva valutan i Hamburger Banco
behållen. Men äfven utan afseende härå, antages
att successive för ett år ett visst belopp,
exempelvis 20c,000 R;dr Hamburger B-o, blifvit
från Tullverhet Jefvereradt, accepteradtoch
ä räkning med det utländska huset, som har
Vexelaffairerne StatsContoiret tillgodoskrifvit.
Nu skall detta belopp finnas debiteradt i RäntekammareBoken
inom Column, men affördt i
Svenskt Banco i sjelfva redogörelsen efter de
olika courser för hvar postdag, som Tullverket
gjordt lefvereringarne. Enär man nu derefter
kommer till Credit eller utgifterne, så bestridas
de genom ny vexeldragning directe från
Räntekammaren och summorne skola då äfven
afföras i Hamburger B:co inom column, men
efter helt olika courser i Svenskt B:co, emot
Debet. Riksens Ständer hafva nu ansett dessa
olikheter kunna jernnäs derigenom, att coursdifferencen
vid årets slut, såsom Öfverskott eller
bri6t, allt efter utfallande beskaffenheten,
upp- eller affördes.
”Denna åtgärd låter val tämmeligen verkställbar
j men vid närmare pröfning lära likväl
alltför betänkliga hinder finnas möta. Om
precist samma belopp i vexlar sorn Tullverket
Den 4 April f. m,
4»
inora en viss tiderymd lefvererar, äfvenledes
inom samma år för hvilket redogöres, blefve
disponerad, skulle den föreslagne ordningen
möjligtvis kunna iagttagas. Men, utom hvad
rörande återkommande vexlar här förut blifvi
anfördt, som genast rubbar coursförhållandet
begge verken emellan hade uppmärksamhet
bordt fästas derå, att i Courtage, brefporto,
discontoberäkningar och Commissionsprocent
m- m. uppkomma på stället i räkning
emellan Bankirerne och Statsverket, differencer
omedelbarligen i Hamburger Banco, om
hvilkas förvandlingscours till Svenskt Banco,
ingen fråga rimmeligen bör uppstå. Dessa
skulle nu likväl äfven efter en fingerad cours
afföras i Svenskt Banco, och likaledes den vid
årets slut befintelige vexelbehåilning , i Hamburger
Banco, uti Räntekammareboken förvandlas
till Svenskt Banco, förmodeligen efter
coursen den 31 December, emedan, utan
att på sådant sätt, enahanda belopp som i Hamburger
Banco inom column, och Svenskt B:co
utfördt, uti Räntekaminarebokens debet funnes
upptaget också deremot uti Credit beräknades
dels såsom utbetaldt, dels såsom omkostnad,
och sist såsom behållning, i Hamburger Banco
inom columm, och efter en antingen vid
utgifterne känd, verkelig cours, eller vid omkostnaders
och behållningens förvandling irna*
ginerad, kunde Räntekammareboken icke till
Debet och Credit gå i hop. Men när man då
hinner till det nästa, och derpå följande år,
då Räkenskapen börjar med en imaginerad behållning
i Svenskt Banco såsom Vexelvärde,
4a
Pen 4 April f. m.
hvilken behållning åter genom Coursomvex-*
lingarne under det året, i mohn af skeende dispositioner
och omkostnader undergår nya förvandlingar,
lärer hvar och en med Räkenskapsverk
aldrig så litet bekant, icke underlåta att
förese, att man slutligen, i stället för enkel
räkenskaps orm, skall befinna sig i en villervalla
ai calcuiation, på hviken ingen tar reda,
om redogöfaren har interesse att intrassla
den; och ComUtérade tro, att ingen omtänksam,
redlig och lörsigtig uppbördsman ens
kan ingå derpå , alt mottaga ordres pä fingerade
summor i Svenskt Banco, dä han till valuta
icke erhåller samma belopp i svenska pen-'
ningar, utan en Assignation i främmande myntsort,
hvars värde omvexlar under tiden. Ali
calcul bör vara skild trän uppbördsmannens
befattning, och utan nedsättning af hans värde
sorn menniska, torde det kunna påstås, att hans
tjenstemanea handling bör ju mer dess häl 1 -  dre bringas till blott mechanisk; ty då han
på sådant sätt emottager och utgifver, är han
att anse såsom nyckeln till en Cassa-kista,
hvaruti inlägges och uttages. Örn vexlar läggas
in, så böra vexlar åter tagas ut, guld,
silfver eller sedlar, likaså; och Journalen bör
vara en trogen antecknare af hvad som passerat.
”Hufvudbokslufare; Disponenter, och de
aotn hafva med anslag och beräkningar att gö.
jpa, de måga calculera och förvandla den ena
smyntsorten till den andra bast de kunna och
(gitta], men Comittérade afstyrka i underdånig
-
Éfe
Den 4 April j. m,
het på det högsta, att uppbördsmanna-räkenskapen
någorstädes må iä inblandas med så
beskaffade förvandlingar, som på suponerade
förhållanden skola byggas.”
”Comittérade hafva nogsamt trott sig finna,
att Riksens Ständer, vid betraktandet
af den 6tora skillnad, som äger rum mellån
värdet af en Riksdaler Hamburger Banco och
en Riksdaler Svenska Bancosedlar, ansett det
oformligt, att desse begge myntsor er skuile
löpa efter pari värde, Riksdaler om Riksdaler,
uti inkomst och utgifts räkningar, ehuru den
förra för närvarande efter cours, svarar mot
nära 2 och en half gång af den senare. Comittérade
instämma gerna häruti, och tro äfven
för deras del en rättelse nödig, ehuru den
lärer böra tillvägabringas på annat sätt, än föreslagit
blifvit.
”Först böra Comittérade härvid i underdånighet
upplysa, att Räntekammaren gör en
särskild räkning i Hamburger Banco, hvarest
hvarenda- inkommande vexel debiteras, alla
utgifter i Hamburger Banco afföras, äfvensom
vexelförsäljningen, allt med behörige verificationer
försedt, så att ingalunda hos någon
den tanka må uppstå, som skulle genom a horing
af Hamburger Banco efter pari, lika med,
Svenskt, möjlighet kunna äga rum att redovisa
den eria Riksdalero för den andra, utan
Coursdifference. Säkerheten finnes således redan
till fullo, och icke en skilling af det högre
värdet kan Staten frångå, genom den o/dfs
-
44
Den 4 April /. m.
ning som nu galler: hvadan ej heller nånsin,
hvarken af KammarRätt eller Riksens Ständers
Revisorer den ringaste anmärkning härutinnan
blifvit gjord. Återstår derefter sålunda
blott uppställningsformen, eller att i Tableau
få fram det rätta värdet af inkomst och
utgift i Svenska Bancosedlar.”
"Fråga har'härvid uppstått, att i Statsverkets
allmänna räkenskap tillöka en column
för Hamburger Banco, men Comittérade hafva
ansett mindre lämpligt att i generelle Räkenskapen
eller RiksStaten införa en column för
främmande myntslag.”
”Inkomsten af vexlar inflyter genom Tulln
allena; och derifrån aflefvereras den genast till
Räntekammaren, mot qvittence, tecknadt å åtföljande
reversal, som upplyser, att lefvereringen
skett i Hamburger Banco, eller Pund
Sterling, med ett ord, i vexlar sådan den blifvit
gjord Der är förhållandet sålunda enkelt,
under en enda Titel af lefverering, emedan
Tullverket icke bestrider någre utgifter för egen
räkning i främmande myntsort. Förvandling
af vexlarng till Svenskt Banco i TullRäkenskapen
kan alltså ha blott ett föremål i
Tableau, nemligen att gifva svar på den frågan,
huru mycket har Tullintraden för en viss
tiderymd utgjort i Svenskt Banco? Det är billigt
att denna upplysn:ng erhålles af Tullräkenskapsn;
men derföre att den är mindre vigtig»
än säkerheten om uppbörden, och en redig
räkenskapsform, cå är det den sorn bör
e
Den 4 April f. m.
intaga rummet inom column, men sjelfva den
verkeliga myntsorten utföras. Och denna förvandling
bör ej ske annorstädes än i HufvudBoken,
i en summa, för ett helt års uppbörd
i Hamburger Banco, efter samma års mei
delcours. Då har man all den Statistiska upplysning
som för beräkningen erfordras, utan
att uppbördsmännen få det minsta dermed att
skaffa.
”1 Statsverkets räkenskaper åter, bör samma
ordning fullföljas. De inkommande vexlarne
disponeras antingen till Statsutgifter (egenteligen
Ministrarnes aflöning och CabinettsCassans
extra utgifter) eller försäljas de för
Statsverkets räkning på Beursen. Den nya
inkomst, sorn genom Vexelförsäljningen uppkommit,
har hittills under en särskild Titel af
Coursförhöjningsmedel blifvit i Räntekammare-;
boken debilerad, och till deremot svarande utgifter
af enahanda art, eller coursdifference
mellan erforderlige vexlar och deras inköps
kostnad disponerad; men härutinnan bör till
formen göras rättelse som ock redan utiiSi8
års Riksstat blifvit iakttagen. Dessa vexlar
nemligen, äro efter deras natur Tull-inkomst,
Denna titel böra de behålla förderas hela värde,
och Coursförhöjningsmedlen, eller differencen
mellan 48 sk. hvartill de såsom vexlar redan
äro debiterade, och det belopp som vid
försäljning ingår, bör äfvenledes under Titel;
Upphörd af Tullen genom Vexelförsäljning debiteras,
för att komma Inkomstberäkningen i RiksStaten
tillgodo,
4 6
Deri 4 April f, mj
”Åter hvad utgiften beträffar, så enär
anslagen, eller de inom hvarje hufvudtitel bestådda
summor, icke äro uppförde till högre
numeraire än pari i Svenska Bancosedlar, för
den del de måste utgå i Hamburger Banco *
blir det en naturlig följd häraf, att utgifterné
äfvenledes, ehuru de bestridas i vexlar, måste
al pari afföras; ty om exempelvis på 2:dra
Hufvudtiteln, de för MinisterStaten uppförde
90,000 R:dr uti Räkenskapen crediterades efter
vexelvärde med 225,000 R;dr efter nti
gällande cours; så skulle Statstiteln vida öfverskridas,
och den af Riksens Ständer föreskrifts®
allmänna rsdogörclseform, undergå en väsendtlig
rubbning. Men på det att likväl
Riksens Ständer måga kunna erfara huru beskaffade
dispositioner sorn skedt i främmande
myntsort, för året, inom hvarje Hufvudtitel,
och verkan deraf till effectivt ökad kostnad i
Svenska Bancosedlar, bör det belopp söm
Räntekammarens Hamburger Banco räkning
påförer hvarje HufvudTitel, såsom dess
utgift i Hamburger Banco, under loppet af åfet,
uti Titelns Memorialbok, efter dennes afskaf,
serskildt införas, förvandla® både i Debet
och Credit, efter årets medelcours, på samma
sätt som Tullverkets Hufvudbok beräknar
sin vexel-intrad för året: och enär nu ut
giften
för den dag den ägt rum* blott finnes
graverad al pari eiler med 48 sk,, så kommer
skillnaden efter, för hela årets dispositioner,
sä att exempelvis: om på extra utgifterne
äro disponerade fulla beloppet 100,000
R;drj men deraf utgjorts 30^,000 R:dr i vex
t
-
fyen 4 April f ni;
lar al pari, och medelcotirsen för året vore
112 sk., så graveras Titeln inom column med
en efterföring af 64 skilling på hvarje af desse
30,000 R;dr eller 40,000 ll:dr utöfver sjelfva
anslaget.
”Enär hvarje Titel sålunda får sin gravstioB,
vexel försäljningsmedier, råsom ofvan i
underdånighet anföres, redovisas under Titel,
Tulluppbörd, och vexelbehållningen vid årets
slut står till dispotiton, för att dermed *
efter enahanda ordning det följande året förfaras}
så rubbas på intet sätt den nu gällande
enkl» och rediga uppbördsmanna redovisningen
för vexlar; men Riksens Ständers afsigt
vinnes dock, dels att rätta Tuilintraden blir
känd, dels att hvarje Titels verkliga gravation
i Svenskt mynt blifver i Räkenskapen
synlig. Och om Eder Kongl. Majit i Nåder
täckes gilla hvad Comittérade nu härutinnan
i underdånighet tillstyrkt, torde sådant äfven
få StatsContoiret till efterrättelse meddelas.
I anledning af detta utlåtande förklarade
Kongl. Maj:t den 24 November igiy sig icke
hafva funnit skäl bifalla Riksens Ständers
anmälan.
Höglofl. StatsUtskottet behagar nu er-'
känna: ”att den af sednaste Riksens Sränder
föreslagne uträkning af hvarje post, till den
dagens cours, då den in- eller utgick, skulle på
sätt Kongl. Majrts åberopade skrifvelse afser ,
ilijva alltför compliquerad5 men anser likväl i
Dan 4 April f, m.
stället, att den af Riksens Ständer härmed åsyftade,
uti Stati tiskt hänseende ganfka vigtig fl
upplysning, om anslagens mer eller mindre tillräcklighet
och -möjligafle redighet i räkenflaperne t
kunna derigenom erhållas, att Statsverkets alla
så väl inkomster som utgifter uti Hamburger
Banco, i RiksStaterne, och i de till grund
derför liggande Räkenfkaper debiteras och redovisas
efter en viss cours, som vid hvarje Riks*
dag bestämmes, samt den uppkommande skillnaden
mellan samma cours och den medelcuurs
för aret, som finnes gällande då inkomsten
eller utgiften inträffar iakttages uti den generella
årliga liqviden mellan Stats- och Riksgälds—
Verken medelst StatsVerkets godtgörande för
hvad medelCoursen öfverstiger den fasställdaj
hvaremot RiksgäldsContoiret tillkommer öfverskottet,
som vinnes på den fasställda cour6en,
utöfver medelcoursens belopp
Då ingalunda må betviflas att det är reda
och ordning i Statsverkets räkenskaper som
åsyftas; måste jag öppet förklara min öfvertygelse,
att den ingalunda kan vinnas med detta
dubbla calculationsverk, med tvenne imaginerade
mätare: Riksdagscoursen och årets medelcours
förutom den tredje och enda rätta,
nemligen den cours hvartill vexlarne verkeligen
säljas eller köpas; Och hvilken allena
måste utgöra grunden för uppbördsmännens
redovisning.
Jag hade tillåtit mig tro, att den utveckling
-
Den 4 April f m'.
49
ling af ämnet, sora blifvit gjord, skolat ådagalägga
angelägenheten af calculationernes avskiljande
från uppbördsmännens enkla Cassaräkningar:
Jag hade trott mig deruti kunnat
förvänta understöd af hvarje person, som förer
räkning öfver sine egna affairer. Hvilken köpman
nyttjar val en 5 års medelcours uti sin
Cassaräkning, öfver ingående och utgående
främmande mynt? och i den allmänna uppbörden,
samt i redovisningen derföre, bör förhållandet
ej vara skiljaktigt från den enskiltes: en-i
kelhet och tydlig reda böra utgöra vilkoret!
för begge
Hade
Höglofl. Statsutskottet inskränkt sig
att tillstyrka denna calculation blott inom Riks;
Staten, skulle jag dervid fästat mindre betänklighet;
men då det tillägges, att den äfven
skall äga rum uti de till grund för RiksStaten
liggande räken/kaper ^och således uti sjelf.!
vi uppbördsräkningarne, emedan desse utgöra
RiksStatens grund) så måste jag högeligen
afstyrka densamma.
Skälen dertill äro nästan till alla delar här
förut utvecklade. Om, uti Kongl. Räntekammarens
Hufvudbok, inkomsterne af vexlar
Och silfver debiteras och afföras efter en af
Riksens Ständer fixerad oföränderlig cours,
så måste likväl diftlerencen deremellan och den
verkeliga/producten, vid hvarje förvandling
särskilt debiteras eller afföras: icke kan årets
Bil. till Ridd, 0. Ad. Pr, lil Band. 4
Åo Den 4 April f. m.
medelcours få något inflytande på den verkeliga
uppbörden eller utgiften ; icke heller kan
StatsContoiret uti liqvid med RiksgäldsContoiret,
godtgöra det ena eller andra verket efter
årets medelcours; utan måste all sådan liqvid
nödvändigt verkställas efter den effectiva
producten, på skilling och runstycke, för hvad
sorn, genom försäljning eller annat användande
från vexlar eller metaller, till Bancosedlar
förvandlas och uppkommer
Den Statitiska upplysningen, hvarpå fästes
så mycket afseende, må vid intet tillfälle föredragas
ordliingens fordringar i vigligare sak.
Här är redan förut den Statistiska upplysningen
till alla delar vunnen, efter de förvandlingsutredningar
öfver SjöTullsuppbörden och
annan inkomst i vexlar och metaller, som uti
RiksStaterne och dess materialer finnas, så att
ingen som velat taga kännedom om den verkeliga
uppbörden Och utgiften, efter förvandling
af vexlar och metaller, har saknat fullständiga
anvisningar dertill: likaså är ock förhållandet
i fråga om den ökade gravation på
hvarje utgifts titel, som genom bestridandet
af en del utgifter med vexlar, uppkommer.
RiksStaten innehåller en fullständig uppställning
deröfver.
Med den inskränkta kännedom jag äger i
dessa ämnen, är det mig icke möjligt att fatta
nyttan af vexlarnes förvandling i uppbördsräkningarn^
efter någon slags fingerad cours.
Om Riksens Ständer utsätta hvilka anslag som
Dm 4 -April f. nit
böra utgå i Hamburger Baned, och anvisa motsvarande
belopp af dylik inkomst; så må verkan
af sådane anvisningar väl upptagas både
i Debet och Credit af calculationen till ett
visst värde i Bancosedlar; men inom uppbörden
och utgiften blirdetlikväloförändradt, vexlar.
All öfverskjutande inkomst afsådan beskaffenhet,
förvandlas deremot till Bancosedlar genom successiv
försäljning och nettobeloppet deraf inflyter
och redovisas på sin behöriga titel, och
i sin rätta tid; utan att något calculeradt förhållande
dessförinnan uti uppbörden inblandas:
ali öfverskjutande utgift åter, af sådan beskaffenhet
förvandlas likaledes till Bancosedlar,
genom uppköp för tillfället af vexlar, vare
sig att detta uppköp sker af Statsverkets
egen veXeltillgång eller på Beursen; och net
to beloppet deraf utgår likaledes på sin behöriga
titel och i sin rätta tid; graverande
alltså äfven med Coursdifferencen , utan att
någodt calculeradt förhållande uti utgiften inblandas.
Hamburger Banco ellermetaller redovisas
såsom sådane,till dess de Verkeligen förvandlas
till Svenska BancoSedlar; detta är öfverens
stämmande med all behörig redovisningsgrund.
För min enskildta ds! tillåter jag mig derföre
ock den önskan att ingen anhållan må hos Kongl.
Maj:t i underdånighet göras örn befallning till
vederbörande att en sådan föiändring från nästa
års början behörigen iakttaga; och förklarar
lika öppet att om Kongl. M*j;t skulle olver
ett sådant förslag inhemta StatsContorets underdåniga
utlåtande, ämnar jag, utan tvifvel,
i
51
Ben 4 April /, mi
i
detsamma då som nu afstyrka, såsom möjligen
skadligt.- alltid onyttigt.
I anledning af den anmälan, som vid 1822
års Revisionsförrättning är vorden gjord att eti
summa äf 5»574 R:dr 37 sk. 3 runstycken,
som vid Tullverket influtit genom en Finska
Fartyg ålagd afgift, att användas vid Åbo Academie-byggnader,
enligt Korfgl. Brefvet den
g October 1811, blifvit afsatt tillen extra
pensionsfond för fattiga Enkor, med yrkande
tillika, att som, enligt grunderne för Statsregleringen
vid 1809 och 1810 årens Riksdag,
Statsverkets *lla tillgångar utan undantag, 6ko*
la till redovisning i dess räkenskaper upptagas,
så borde ock ifrågavarande fond till Staten
indragas, men dé personer som nu af Räntan
erhålla understöd, i stället åtnjuta denna förmån
uppå något af redan varande Statsanslag;
har StatsUtskottet sådant nu till bifall föreslagit;
och att, till följd deraf, fondens behållning
må med Statsverkets öfrige tillgångar sammanslås,
men de derå anviste Pensionsbeloppen
deremot öfverföras på allmänna IndragningsStaten:
dervid StatsUtskottet tillägger, att Riksens
Ständers beslut härom, lärer hos Kongl, Maj-.t
i underdånighet böra anmälas, för att derå vinna
behörig vevkftällighet.
Vid hvad StatsUtskottet sålunda andragit,
tillåter jag mig följande erinran:
Den 4 April J, nu
55
Det är mer än n år sedan Kongl- Majtts
nådiga beslut om denna disposition fattades.
Räkenskapen för Åbo Academiemedlen är af
Räntekammaren årligen aflagd, och i StatsContoirets
Protocoll likaledes årligen intagen;
hvarjemte underdånig anmälan till Kongl*
Majit skedt, vid hvarje tillfälle räntan lemnat
1 tillgång till något understöd; hvadan alltså denna
fond ingalunda varit undandold för Revisorers
eller Ständers uppmärksamhet, ehuru
den först af 1822 års Revision blifvit såsom
fynd betraktad, för att utan vidare undersökning,
till Staten kunna ingå. Kongl. Majtts
bref lgit innehåller likväl, att desse medel
icke äro att såsom Statsverkets omedelbara
tillgång anse.
Likasom Tolag,' Vågpenningar, Beurs- och
Brobyggnadsmedel, med flere anslag för Städer,
eller särskilte inrättningar, sorn utgå å
varor, blifva nppburne af Tullverket, utan
att derföre vara Bevillnings- eller Statsmedel;
så är ock förhållandet med de ifrågavarande.
För att befordra Åbo Academie Byggnad,
ålades en afgift på 12 år af en skilling för
hvarje tolft Bräder och lika mycket för hvarje
famn Ved, som från Finland utfördes, enligt
Kongl. Förordnandet af den 2 Junii 1801.
Hvad härigenom ickorn, aflefverarades för
ändamålet, utan att nånsin tillhöra Sratsver.
ket, eller i dess räkenskaper ingå. Då Finland
H
Deri 4 April /. in.'
gick förloradt, fanns den nu ifrågavatande tillgången
behållen.
Naturligtvis ankommer det på ömsesidige
liqvidationsgrunder de begge Staterne emellan,
hvem dessa medel skola tillhöra. Erhåller
Svensd Staten sina fordringar i Finland,
så bör otk en reciprocitet äga rum. Jag
vet så mycket heldre att detta var anledningen
till Kongl. Maj:fs beslut år 1811 som jag,
j egenskap af tjenstförrättande StatsSecreterare
för Handels- och Financeärenderne det tillstyrkte,
och contrasignerade, utan att då anse
mig handla emot de af Kongl. Maj:t och Rikets
Ständer vid 1809
1810 årens Riksdag
för Statsförvaltningen lagde grunder; och utan
att deröfver sedermera hafva emottagit någon
erinran af ConstitutionsLJtskottet. Det ansåg»
att, då det ännu ej var afgjordt hvem medlen
borde tillhöra, kunde de under tiden göra»
fruktbara för att af räntan gifva några behofvande
understöd, häldre än att lemna dem
Utan användande; och förmodeligen bör denna
omsorg billigen häldre gillas än klandras.
Med erfarenhet af alle de ålitanden om biträde,
hvarmed Konungen besväras, och huru
många som måste afvisas utan hjelp, känner
man liflig tillfredsställelse af hvarje tillfälle,
då om än i obetydlig mån som här, en utväg kan
beredas, för att tillstyrka ett understöd. Enkor
och Barn efter förtjente personer, mäst sådane
som a? en eller annan orsak icke kunnat
inkomma på ordinarie Pensionsstaten — hafva
deraf erhållit smärre utdelningar. När
/
Den ö A pr,t J' m
man betraktar anslaget på 7tde HufvudTiteln,
i jemföring till behofvet och liderne, så häpnar
man vid hvarje företagande pensions reglering:
otillräckligt är hvad som tilldela3
hvar och en _ och äfven på detta otillräckeliga
måste de behöfvande vänta, en del i flere
år. Jag vill nu emedlertid visst icke göra
någon speciel erinran dervid, att Statsutskottet
ansett en sådan obetydlig fonds förräntande
mindre nödig; men efter den upplysning
jag haft äran lemna om anledningen dertill,
och om rätta förhållandet med tillkomsten af
desse medel, torde det böra tagas under en
närmare pröfning, huruvida icke en serskild
anmälan bör härom hos Kongl. MajH göras
och Kongl Majtts beslut afvaktas, innan Riksens
Ständer deröfver omedelbarligen disponera.
I anledning af den disposition sorn uppå
mindre creditivet ägt rum, seda c sista Riksdagen,
och hvad Revisorerne deröfver andragif,
har StatsUtskottet ansett sig böra föreslå: det
Rikfens Ständer hädanefter, vid btflammandet af
det mindre Creditivet, må för dess tillitande jemväl
jä fia det vilkor, att dervid full Händigt uppgifvas de
utomordentliga behof och föremål, för hvilka de sum^
mor,' som af famma Creditiv uttagas, anfes erforderligtj;
och uti hvilken summariska redovisning, Rik'
fens Ständer eller deras Revisorer jemväl kunna erhålla
en ledning för den fp edella kännedom om desfa
medels användande, i hvarje färfkildt fallyfom må
finnas nödig.
Ben 4 April f m.
63 §. af Regeringsformen innehåller; ”att
för oförsedda händelser, tvenne särskildta tillräckliga
summor afsättas och anslås, den ena
att vara tillgänglig då Konungen till Rikets
försvar, eller andra högst vigtiga och angelägna
ändamål, sedan hela Stat6Rådets tankar der-t
öfver blifvit inhämtade, finner den vara oundvikeiigen
nödig;” det är om denna del som
här är fråga. Denna föreskrift mäste få anses
både tydelig och tillräcklig för ordningen
och sättet att öfver mindre creditivet disponera.
Anledningarne till en sådan disposition, i
enlighet med de i Regeringsformen stadgade
vilkor, måste i StatsRådets Protocoll, icke summariskt
utan specifikt, anföras och nedläggas»
till ConstitutionsUtskottets granskning.
Jag erkänner gecna att jag icke rätt för-r
står hvad som är Höglofl. Statsutskottets me^
ning med den summariska redovisning, som
Utskottet föreslår Riksens Ständer att göra till
serskildt vilke.', för rättigheten att tillita mindre
creditivet.
Ett anslag för utomordentliga behof, som
ej kunna förutses, mäste förutsätta att det ej, utom
i högst vigtiga och magtpåliggacde fall, borde
till disposition förekomma; men måste tillie
ka förutsätta, attdesse magt påliggande fall någon
gång kunna vara af den beskaffenhet, det de icke
utan skada blifva allmängjorde. Är nu Utskottets
mening, att uti den expedition sorn .från Konungen
utgår, exempelvis till RiksgåldsContoiret»
för att anordna större eller mindre del af
Den 4 April /, m.
lilla creditivet, skulle fullständigt uppgifvts
de utomordentliga behof och föremål för hvilka
summorne erfordradesså må det vara mig
tillåtet att fråga hvartill denna uppgift skulle
tjena, och tillika om icke en så beskaffad föreskrift
skulle vara möjligtvis skadlig, åtminstone
oformlig? Huru skulle man väl fordra,
att, under politiska vådor, då försvarsmedel
med försigtighet måste i ordning bringas, uti
dispositionen skulle fullständigt uppgifvas de
utomordentliga behofven och föremålen: ”för
5Jatt rusta oss till försvar mot den eller den
”makt erfordre vi den smjima &c,,” ty eljest
vore ju icke uppgiften fullständig- För öfrigt
kunna icke Fullmägtige i RiksgäldsContoiret
pröfva om behofven och föremålen äro behö«
rige: icke heller kunna Riksens Ständers Revisorer
göra det: ConstitutionsUtskottet allen»
tillhör denna pröfning: Revisorerne tillhöra att
se till huru medlen blifvit disponerade och redovisade,
samt att derom göra anmälan till Rikets
Ständer. Revisorerna finna uti RiksgäldsContoiret
hvilket verk eller hvilken person
som erhållit disposition öfver medlen och deni
qvitteradt, detta blir ledningen för redofordrande!;
räkenskapen måtte sedan lemna, icke en
summarisk utan en speciel redovisning för användandet,
Hvarken till Fullmägtige i RiksgäldsContoiret,
eller till Revisorerne, eller till
någon annan mellan Riksdagarne verksam authoritet,
existerar någon redovisningsskyldighet,
vare sig summarisk eller speciel, för Konungens
beslut och dispositioner. De som skola
åtlyda Konungens beslut, äga att sig dermed
*
Den 4 April f, m,
verificera, och att för verkställigheten redogöra;
och öfver behörigheten deraf, hafva Riksens
Ständer vid Riksdagarne, och deras Revisorer
dessemellan, ett granskande inseende;
men att derutöfver sträcka en så beskaffad fordran,
sorn nu i denne del af S atsUtskottet
blifvit föreslagen, afstyrker jag för min del,
såsom icke öfverensstämmande, hvarken med
ordalydelsen eller meningen af våra grundlagar.
Revisorerne hade anmärkt, att, emot de
för Statsverkets förvaltning i allmänhet stadgade
grunder, besparingarne från en del utgiftstitlar
blifvit öfverförde till den tredje. StatsUtskottet,
som för bedömandet af denna anmärkning,
tagit kännedom om Riksens Ständers,
tid efter annan i ämnet vidtagna beslut, har
nu anmält: ”att vid det utrönta förhållandet,
och då Riksens Ständers år 1812 gjorda medgifvande,
att öfverskott och besparingar skulle
till Kongl. Majit öfverlämnäs, sedermera, hvad
besparingarne beträffa, icke blifvit återkalladt,
har väl den af Revisorerne anmälte dispositionen
af besparingarne. medelst öfverföring deraf
från 5:te HufvudTiteln och allmänna IndragningsStaten
till den 3:dje, icke kunnat anses
afvika från de af Riksens Ständer meddeldte
föreskrifter; men likväl på anförde grunder,
tillstyrkt det förklarande, ”att de å
Utgiftstitlarne uppkommande besparingar, hädanefter
må disponeras, endast för de be
-
Den 4 April f. nr.
*9
hof som inom HufvudTitlarne kunna förefalla,
samt att, om något återstår, sedan alle sådane
utgifter blifvit bestridde, dermed bör förhållas
på lika sätt, som m<-d öfverskotten å
InkomstTitlarne; och detsamma följagteligen
lefvereras till RiksgäldsContoiret, för att användas
uti den af Riksens Ständer vid 1809
1810 årens Riksdag löreskritne ordning.”
Utan att just vara noga om ord, torde den
erinran likväl icke anses obillig, att i stället
för det förklarande: att
mälte diipositionen öfver besparmgarne icke kunnat
anses afvika från de af Riksens Ständer meddeldte
JÖreskriJter, mera sakenligt kunnat anföras: det
denna disposition skett i fullkomlig öfverensstämmelse
med de af Riksens Ständer derom
meddeldte föreskrifter: det är med noga iagttagande
af dem, som StatsContoiret gjordt öfverföringen;
och ingen hvarken kunde eller
borde anse den derifrån afvika. Hufvudsaken,
för det förflutna, är i alla fall vunnen, genom
Högloflige StatsUtskottets förklarande, äfven i
de ordalag det skett, och det Förvaltande ver.
ket har visst ingenting derutöfver, hvarken att
önska eller förvänta.
Annat är deremot Utskottets förslag huru
i denna del hädanefter skall förhållas. Till
ziffran är frågan af mindre vigt. Handlingarne
upplysa, att den summa besparingsmedel
sorn från de öfrige Titlarne blifvit öfverförde
till den 3:dje, sedan sista Riksdagen, på
fem år utgjordt 11,189 R:dr 5 sk. 6 r.
6*
Den 4 April J, m>
Emedlertid har Konungens rått till enl* så
beskaffad disposition, nu i 10 år varit i kraft
och verkan, och likasom i ett förbigående, i
sammanhang med de flere uti en Revisionsberättelse
framställde ämnen, förekommer den
till indragning och upphörande. Det är likväl
ett mycket skiljagtigt förhållande mellan InkomstTitlarne
och dispositionen öfver deras öfverskotter,
emot utgiftsanslagen och dispositionen
öfver möjliga besparingar på dem- Jag
skall alltid medgifva, att, enär det är nödvändigt
att inkomsterne icke beräknas högre än
med all säkerhet ingår, böra öfverskott vanligen
alltid inträffa, och det skulle alltså väsendtligen
rubba hufvudplanen af en bestämd
calcul för Statsutgiften, derest äfven under
vanliga förhållanden, öfverskotterne, större eller
mindre, till en visst utgifstitel, utöfver det
beräknade anslaget öfverfördes. Denna dispositionsrätt
upphörde derföre äfven, tillika med
det tillstånd som föranledde den.
Men hvad utgiftsanslagen angå, så beror
det af Kongl. Majit att disponera dem till fullo,
till föremål som med Titeln hafva gemenskap.
Det beror af Kongl. Maj:t allena, om någon
besparing kommer att äga rum eller ej. Under
en ständig klagan öfver anslagens otillräcklighet
å den ena sidan, då förmågan att
mera utgöra å den andra, likväl icke finnes;
uppstår ett jemnt afvägande om företrädet i
vigt mellan flere ouppfyllda behof. 3;dje Huf-i
vudTitelns hafva i synnerhet, enligt deras na,
tur, varit ansedde angelägnast, och dess för-;
Den 4 April f fn.
dringar intagit främsta rummet. Om nu en utgift
på någon af de andra Titlarne, för tillfället
skulle kunna besparas, icke såsom posi-1
ti vt onödig att bestrida, men såsom mindre angelägen
än en annan, för det allmänna försvaret:
så vore, på det hela, en hushållning
derigenom tillvägabragt, och Riksens Ständer
undgingo att särskildt fylla den oundgängligaste.
Det är alltför möjligt att så sker ändå,'
att den mindre nödiga utgiften på en annan
Titel blir bespard, och besparingen ingår till
Riksens Ständers disposition, för att på den vägen.
med deras begifvande, komma Försvarsverket
till godo*, men då äfven utgifterne nu,
efter Utskottets Förslag, skola så återföras till
ett isoletadt betragtande, att de få besparingar,
som någon gång tillfälligtvis kunde äga
rum på en titel, icke skola af Kongl. Maj;t vidare
disponeras för den 3:dje, hvars anslags
otillräcklighet mot behofven, äfven vid denna
Riksdag, blifvit tillkännagifven; så anser jag
likväl troligt, att vinsten af denna förändring
blir ingen. Enär Riksens Ständer, ur stånd
6atte att anvisa hvad sorn fordras för försvaret,
uppdraga åt Kongl. Majit, att äfven dertill använda,
hvad som på de öfriga UtgiftsTitlarne
må kunna af Kongl. Maj:ts besparas; hafva de
gjort allt hvad i omständigheternas skick varit
för dem möjligt; enär de åter göra inskränkning
i denna rätt, som ingen oordning medfört;
så hafva de, så tillsägandes, iklädt sig en
större förbindelse till fullständiga anslag. Det
är principen mera än dess verkan, på hvilken
jag vid detta tillfälle tillåter mig att fästa upp
-
62 Den 4 April f. m.
%
mårksamhet. Jag tror att, vid de förhållanden
hvaruti vi oss befinna, jemförde till förhållandet
i andra Stater ligger det mera vigt
deruppå, än vid första påseendet ville finnas,
att allt hvad som icke uppenbarat en positiv
skada, må fortgå i sitt gällande skick j och icke
dragas till en större ordning i den döda formen,
blott för formens egen skull, utan all
vinst för saken. Vore förhållandet tvärtom
mot hvad det är skulle jag ingalunda tillstyrka
en förändring, ty saken är af ringa vigt,
och den af Utskottet åberopade formen vore
det då mera; nu åter, då denna dispositionsrätt
existerar, och efter min tanke, på goda
skäl icke blifvit återtagen tillika med den som
gällde för öfverskotterne, anser jag angelägit
att det förblifver vid hvad som är, hälst jag
föreser, att StatsUtskottet skall finna mycken
svårighet att gifva Förslag till 3:dje HufvudTitelns
fyllande efter hvad af Konungen blifvit
i nåder äskadt.
I anledning af Revisorernes erinringar vid
dispositionerna öfver 9:de HufvudTiteln, har
StatsUtskottet förklarat, att enär Utskottet inhemtat,
det äfven de sednare åren , af denna
Titels anslagssumma, emot egentliga ändamålet
med dess bestämmelse, en del blifvit använd till
lån åt enskildta emot ränta, samt följden häraf
varit, att Kongl. Majit och Kronan, om ock
friad från förlust genom vidtagne försigtighetsmått
vid utlåningen, blifvit invecklad i concourser,
och dermed åtföljande långvariga rät*’
Den 4 April f. m.
65
tegångar, hvilket a/viker från de allmänna grunderus
för Statsmedlens förvaltning och disposition :
anser Utskottet sig böra föreslå att Riksens
Ständer hos Kongl. Maj:t förnya deras förut
gjorda underdåniga anhållan, att de på 9:de
HufvudTiteln, för Jordbrukets, Handelns och
Näringames förkofran anviste medel, måga disponeras
till understöd endast för sådane allmänna
företag, som, öfver stigande den enshildta förmågan
kräfva uppmuntran eller bidrag af Staten.
Enligt io §. af Riksdagsbeslutet den 2
Maj 1810 upprättades 9:de HufvudTiteln, med
ett anslag af 100,000 R:dr om året, ämnadt
för Jordbrukets, Handelns och Näringarnes
upphjelpande och underhåll med det vilkor,
att deraf inga pensioner måtte utbetalas, eller
6ärskildte summor deraf till sådane föremål begagnas,
hvilka ej med Jordbruk, Handel och
Näringar ägde gemenskap.
Utskottets nu gjorde hemställan är väl
ingalunda i motsägelse med de för dispositionen
af 9:de HufvudTitelns anslag, vid dess
formerande fastställde allmänna grunder; men
den innefattar likväl en inskränkning i den
pröfningsrätt som på Kongl. Maj:t hittills ankommit
j och en inskränkning, af den beskaffenhet,
att ett allmännyttigt företag kan korn--  ma att sakna ett med anslaget åsyftadt biträde,
derföre att det ej kan kallas ett allmänt
företag. ;
Vid många tillfällen kunna hela menig
-
64
Den 4 April f, m'.
heter draga nytta af ett arbete, som efter nä3
turén af ämnet, likväl måste företagas på en
enskild mans ego. Sådant kan förekomma vid
Sjöars uttappning, vattenledningar, communicatoners
anläggning m. m-, äfvenså vid försök
och tillämpning af vigtiga uppfinningar i näringar
af alla slag, är det alltid en enskild
persons, icke ett allmänt företag; detta kan va*
ra allmänt nyttig, men öfverstiga den enskildt
förmågan; det kan sålunda kräfva uppmuntran
och bidrag af Staten; men det är efter
sakens natur icke ett allmänt företag; skall det
nu blott derföre icke understödas eller uppmuntras?
skall nyttan för samhället falla bort
för en Reglementarisk form, som inskränker
pröfningen af saken till ett halft förhållande, i
stället för ett helt? äfven jag tillåter mig tro
att lån utgått°från <):de Hufvudtiteln till en*
skilte personer, som ingalunda med dem åstadkommit
en förväntad allmän nytta; men
månne erfarenheten om ett eller annat missbruk,
bör rubba en grundsats sorn i sig Sjelf
ät rigtig?
Lähdet har behof af lyftning i sin Industrie,
och den uppoffring, som af Riksens
Ständer blifvit gjord med anslaget till 9:de Titeln,
afeer ett lika vackert som verksamt biträde
till detta ändamål: men också är det intet anslag
sorn så omedelbarligen bör återgifva i ökadt mått;
hväd deraf rätt anväodes. Om en medborgare
kräfver ett biträde för en anläggning af vigt,
fjehöfver dertill blott förlag, och kan bevisligen
-
Ben 4 April f. m.
gen återbetala både Capitalet och en låg ränta
under tiden; hvarföre skulle det vara förbudet?
hvarföre intet val emellan att skänka
bort capitalet, eller lemna det nyttiga utan afseende?
Månne icke flera anledningar till erinran
öfver dispositionerne skola uppkomma ,
vid tillämpning af ett så inskränkt regulativ,
sorn det här föreslagnef vid frågor om hvad
sorn kan förstås med allmänna Jåretag? det finnes
nästan intet sådant, som ej gifver omedelbarare
fördel åt en viss local och således åt
vissa enskildta personer) än åt det allmänna.
Om en Socken, ett Härad eller ett Län begär
Understöd af 9=de Titeln, för ett visst företag
inom localen är sådant ett allmänt företag?
att Konungen låtit anvisa understöd ät några
enskildtas, nyttiga ansedde företag, i formen
af blott förskott, mätte ge tillkänna en omsorg
både om saken och medlen tillika, och
derföre har återbetalningsskyldighet blifvit
Vid dessa biträden fästade: är det då så vigtigt
att en pröfning i denne del är Styrelsen
betagen? kan det väl sägas, att det är en af.?
vikelse från de om Statsförvaltningen gällande
allmänna grunder, att ett företag understödes
genom omedelbar uppoffring af Statens medel,
men ett annat, med ett förlag som å-l
tergår; då begge öfverskjuta den enskildta för-i
tnågan och äro af allmän nytta?
Kunde alla omständigheter, som inflyta pä
administrativa förhållanden Jöreses 5 år i fram
-
Bil. till Ridd. 0. Ad, Pr. III Band. 5
I
66 Den 4 'April f, mt
*
liden,' alla linier så tydligt uppdragas^ all rö^
reise så noga|beräknas och alla mötande hinder
så fullständigt afvägas, att Statsmachinens
säkra och Tabellformigt uppställda gång, från
den ena perioden till den andra, icke rubbades
ur då gifven rigtning och rörelse, visserligen
vore alla sådana reglementariska noggrannheter,
som den ifrågavarande, i sådant
fall möjligen nyttiga, och all Styrelse blefve
då inskränkt till den mechaniska executiva kraf^
ten } men enär erfarenheten anviser, snart sagdt,
ett aldeles motsatt förhållande, bör denna anvisning
icke heller sättas aldeles å sido. Lika
så oundgängeligt angelägna och vigtiga som
grundlinierne äro, och att vid dem oryggligen
fasthålles, lika så angelägit torde det vara, att
executiva detailler derifrån noga afskiljas; emedan
af sammanblandningens mängd och 0-  likartade bekaffenhet slutligen skulle kunna
följa en så delad uppmärksamhet att det mindre
vigtiga komme att erhålla, hvad som rät-’
tare tillhört ett hufvudsakligare ämne.
På dessa nu vördsamt anförde skäl, tillstyrker
jäg, att Konungens pröfning och dispositionsrätt
öfver c>:de HufvudTiteins anslag, må
förblifva oförändrad, likmätigt Riksens Ständers
år 1810 derom fattade beslut,
Den 4 April e, m.
Bilagor
$7
till PleniProtocollet för den 4 April,
eftertniddagen.
N:o r.
Herr Cederschjöld, Pehr Guflaf:
Uti 13 §. af sista BancoRevisionfens beråt^-  telse anföres: ”att circa 700,00® R:ar innestå i
Banken såsom deposition för upptagne PiastrarP
Men som 72 §• RegeringsFormen
uttryckligen bjuder: att Riksens Ständers Bank
ostörd md förvaltas, efter de ordningar, stadgar
öch reglementen, hvilka redan gjorde äro eller vidare
af Riksens Ständer göras kunna;” och jag
ej har mig bekant, att Riksens Ständer någonting
förordnat om Piastrars uttagande ur Banken;
så får jag anhålla, att BancoUtskottet täcktes
upplysa: af hvem och till hvad ändamål dessa
Piastrar blifvit uttagne; saiht, framför allt)
hvem som berättigat Herrar BancoFullmägtige
att dem utlemna?
N:o 2.
Herr Tham, Wollrath'.
Ägande det lugtia medvetandet, aft mina
Riksdagsmanna-åtgärder hvarken varit eller
Den 4 April e. m.
blifva ledda af andra*afsigter ån ett varmt nit för
Fäderneslandets väl, emottager jag med tacksam*
het alla upplysningar, som röra detta ändamåls
ernående äfven då de innehålla rättelser af egna
misstag. Med fägnad finner jag derföre af Herr
Bruncronas anförande, att min fruktan det något
mindre lämpeligt förbud för Finska öppna
Båtar, att här intaga retourladdningar lärer
varit ogrundad; jag önskade af de skäl han
anfört för Finska handelns oskadlighet, i det
skick den nu är, äfven vara öfvertygad, men
då jag har genom dem blifvit än mer i dea
tankan styrkt att denna handel, sådan den nu
drifves, är för landet högst skadlig, anhåller
jag att vid Herr Bruncronas anförande få göra
några anmärkningar.
Herr Bruncrona påstår, att denna handel
är oskadlig, emedan vi få betala med Bancosedlar,
hvad Finnarne mer lefverera i varor
än de härifrån afhämta; jag tycker att detta
med andra ord vill säga, att det för oss är
nyttigt, att skuldsätta oss i Finland, och att
ditsända våra Bancosedlar för att minska Rörelsecapitalet
inom landet; då utländska varor
betalas genom vexlar, förutsätter sådant fordringar
på utländsk ort, uppkomna genom ditförda
Svenska exporter, eller ock härledda af
Fragtförtjenster, och detta hade jag trodt vara
den enda handel, som är nyttig för hvilket
land som hälst.
Herr Bruncrona påstår att förlusten på
Finska handeln ej är så betydlig 6om man
Den 4 April e. m,
6S>
tror. Enligt Comiterades underdåniga betänkan;
de angående organisationen af Tullverket.
R:dr B:coj
Utgjorde denna förlust år 1819 829,640.
år 1820 415,473'i
år 1821 149,315.
Således ej obetydlig och hade säkert varit
större om ej Sverige åren 1S20 och 1821
ägt säd till mer än egit behof och det sista
året till Finland exporterat Spannmål för nära
100,000 R:dr B:co mer än derifrån infördes.
Torde hända att rätta förlusten är ändå större
än förestående Summor utvisa, ty ibland den
upptagna exporten till Finland är troligen inbegripit
en ej obetydlig summa för hit inför*
da utländska nederlagsvaror, hvilka ej vid för.;
säljningen till Finland egentligen minska våc
förlust med mer än den derå erhållna handelsvinsten;
att förhållandet är sådant styrkes jag
utt af Herr Bruncronas egen uppgift för 1822,
den utvisar då en verkelig förlust af 560,690
R:dr 7 sk. 7 r:st Brco, hvarifrån endast afgår
den möjliga vinst Svenska handlande haft på
de nederlagsvaror, som härifrån till Finland
sistnämnde år äro exporterade. Således lärer
man med säkerhet få antaga att landets verkeliga
förlust på Finska handeln efter nu gällande
tractater minst är § million årligen; och
detta torde ej få anses för obetydligt.
Herr Bruncrona tycks vilja yrka;, att Stock
-
'.t
Den 4 April e. rn,
holms välstånd och behof gör oumgängeligt,
att ännu längre bibehålla Finska handeln vid
dess nuvarande skick, men tyckes äfven medgifva
att Hufvudstadens behof af ved och victualier
framdeles skola kunna fyllas från Sveriges
egna provincer; om denna sednare förmodan
äger grund hvarpå jag ej tviflar, så
frågar jag hvad som hindrar, att vid en ny
tractats afslutande genom ea lämpelig högre
tull på dessa articlar gifva Svenska innebyggare
anledning att täfla med Finlands. Om
Sveriges norra provincer äga ved till öfverflöd
j om deremot nästan alla de södra kunna
lefverera victualie?, så kanske Sveriges allmänna
förmån fordrade, att genom en passande
tull på de Finska varorne något jemna och
underlätta afsättningen af egna producter, äfven
om dessa i början skulle bli dyrare i
Stockholm, som troligen inträffar, men hvilken
olägenhet genom ökad concurence emellan
Svenska säljare helt visst efter någon tids förlopp
blefve afhjelpt. Det har länge varit ett
lådande mode i vårt Fädernesland, att med
höga tullar, införsel förbud, contanta lån och
premier understödja Fabriker, och man har
icke alltid eftertänkt om dessa Fabriker öfverensstämdt
med landets läge, eli mat och sanna
fördel, än mindre har det ingått i beräkning
att Svenska afnämaren ofta fått åtnöja sig med
dålig vahra till högt pris, då han kunnat
erhålla den god och till lindrigare pris ani
Varan fått till landet införas. Må hända att det
au ej vore olämpligt, i någon nion ägna en
Ben 4 April e, m,
n
del af den ömhet åt landtmannen som Fabrikerna
hittills ensamt fått åtnjuta; landtmannen
behöfver, enligt min tanka hvarken premier
elier förbud, inen deremot kräfver hans bestånd
och förkofran, att sådan import-tull stadgas
för de varor han sjelf kan producera, som
sätter honom i stånd att rivalisera med hvilken
nation som hälst5 om denna regel som ef-:
ter mitt begrepp om handel är både enkel,
rigtig och till ändamålet rakt ledande, kunde
antagas som grund vid en ny tractats upprät-*
tande med Ryssland, så skulle landets Invånare
i allmänhet vinna, Handeln blifva fördelagtigare
och ingen äga grundadt skäl till
klagomål. Om Rikets Ständer beslutade att
i detta vigtiga ärende till Thronet! frambära
sina underdåniga önskningar, är jag öfvertygad,
att Hans Maj:ts Konungen med nåd
och välvilja skulle gå Nationens önskan till
mötes.
/ . I
Jag anhåller ödmjukast att dessa anmärkningar
få åtfölja Herr Bruncrcnas anförande.
i,- ,
72 Ben 7 April f. m.
Bilagor
till PleniProtocollet för den 7 AprilÄ
förmiddagen.
N:o i«
Herr af Klintberg, Carl:
Jag hade ej tillfälle, att vara tillstädes*
då hos Högloft. Ridderskapct och Adeln fråga
förekom 0111 remiss af Herr Gretve C. H. Posses
Memorial rcrande vissa grunder för en blifvande
näringsfrihetj och jag anhåller derföre
vördsamt att nu få yttra några ord i detta
ämne.
Berörde memorial innefattar dels ett ogillande
af det underdåniga Förslag till förnyad
Författning angående handtverkerierne, som en
af Kongl. Majit tillförordnad Comittée år 18*6
afgifvit och hvilket nu blifvit af Kongl. Maj:t
öfverlemnadt till Riksens Ständers granskning,
dels en uppgift af de hufvudsakliga grunder,
som Herr Grefve Posse, för sin del, anser mera
lämpelige till ändamålet.
Den värde Talaren, som i den föreslagne
Författningen trott sig igenfinna hela den Jkråanda,
Ilvars Jkadiiga inflytelse man med så flora fkäl
förut öfverklagat, anmärker såsom bevis derpå;
\
Den 7 April f, m.
73
t:o. Atf, enligt i Arti i Embeten äfven
hädanefter skulle inom handtverkerierne
få inrättas.
2:0. Att likmätigt 4 Art. 5 och 6 § §.
både utländsk och och inländsk man, som önskade
vinna Mästerskap i Sverige, skulle, såsom
Herr Grefvens ord lyda: kunna endast
af Magistraten dertill vinna bifall, sedan vederbörande
Idkare blifvit hörde, och
3^0, Att en lärotid af 6 år i allmänhet
föreskrifves innan man får blifva Mästare.
J sammanhang härmed föreslår Herr Grefven
följande arne hufvudgrunder för den nya
Författningen, nemligen;
i:o. Att det må vara hvar och en person
af begge konen tillåtit, att utan afseende
på Läroår eller någon af de omständigheter,
som böra anses som hvar och en sjelfständig
menniskas ensak, välja och idka hvilken loflig
slöjd, som helst, till och med drifva flere
näringsgrenar på en gång.
2;o. Att deremot ingen må kunna få
tillkännagifva sig såsom Idkare af en handtering,
utan att han på vederbörligt sätt ådagalagt,
att han icke, genom bristande skicklighet
uti densamma, utsätter medborgare, sorn lemna
honom sitt förtroende, för den obehagligheten
att bedragas.
74
Den 7 -tpr il f. m.
Det är visserligen öfverensstämmande med
den citerade $. af i Art., att i de Städer, der
minst 3:ne Mästare idka ett. handtverk, Embete
må kunna inrättas, om mästarne sig derom förena
} men att denna tillåtelse skulle medgifvas
endast af den orsak, att sådant förut varit vanligtoch
idet endaändamål, att Kongl. Commerce*
Collegium måtteblifva i tillstånd,att dervid hålla
tillsyn, är en af Herr Grefve Posse yttrad förmodan,
hvartill ej ringaste anledning förekommer
hvarken i det underdåniga Förslaget, eller
i det Betänkande, hvarmed detsamma är
beledsagadt. Detta sednare innehåller, att frågor
om tillstånd till Embetens inrättande skola
hos|nämde Collegium anmälas; och att sådan
anmälan bör ske, på det att Collegium
måtte blifva i tillfälle att hålla hand deröfver,
att någre emot Författningarnes afsigt stridan» •
de samt till missbruk och origtiga begrepp ledande
föreskrifter dervid ej må äga rum. Deraf
följer således, att man ansett behofvet af en
dylik tillsyn icke föranleda till handtverksembetens
inrättning, men väl påkalla stadgandet
af en viss ordning för deras tillkomst, i de
fall då mästarne sjelfve åstunda slike Embetens
inrättande. Då man lemnar någon uppmärksamhet
åt de föremål, som likmätigt den föreslagne
Författningen, skulle tillhöra desse embeten,
bstragtade som särskildte Corporationerj
så synes man utan svårighet kunna finna skälen
till Förslaget om deras bibehållande; och
om det å ena sidan skulle kunna anmärkas, att
desse skäl ej äro af någon stor vigtjså lärer det <
likväl å den andra böra medgifvas3 att denna
Den 7 April f /».
anstallt blsfve åtminstone fullkomligt oskadlig
under de förändrade för en skälig näringsfrihet
gynnande omständigheter, hvilka skulle
blifva lika naturliga som säkra följder af den
föreslagne Författningen, hvars hufvudsakljga
föremål ibland annat är att utstaka arbetarens
och mästerskaps sökandens rättigheter och skyldigheter
på ett sätt, 6om kan trygga honom emot
orättvis behandling och ensidigt förfarande
å handtverksambetene och Mästares sida. Efter
nu gällande skrålagar, måste lärlingar inoch
utskrifvas vid det embete, hvarunder mästaren
lyder, äfvensom Burskapssökande Gesäller
äro förbundne att sig anmäla hos vederbörande
Embete, sorn är berättigadt att förelägga
dem mästareprof och dem granska.
Under oriktig tillämpning af desse föreskrifter,
hvarigenom Embetena blifvit satte i tillstånd,
att utöfva en slags Domsrätt i frågor rörande
lärlingar och gesäller, hafva missbruk ej sällan
förelupit, hvilka, särdeles vid Burskaps
ansökningars afgörande, visat deras skadliga
verkan. För att afhjelpa desse brister, hafva
Comittérade föreslagit, att lärlingars in- och
utskrifning, samt frågor om mästareProfs föreläggande
och deras granskning, må hädanefter
bero af Magistraterne, hvilka, under i akttagande
af de bestämda föreskrifter, som författningen
i öfrigt lemnar angående vilkoren för
Mästerkaps vinnande, säkerligen ej skulle sakna
tillräckligt kraftiga medel, att skydda sökande
i deras lagliga rätt och att aflägsna allt
obehörigt inflytande af Embeten och Mästare,
i fall något sådant möjeligen skulle försökas
-
Den 7 April f. m.
Vid de(ta förhållande inser jag, för min del,
ej någon grundad anledning till den af Herr
Grefve Posse yttrade farhåga, som skulle den
vederbörande Idkare medgifna rättighet att
inför Magistraten höras i förekommande Burskapsmål,
öppna för dem utvägar, att motarbeta
fåciane perfoners antagande, hvilka genom Jlörre
Jkicklighet eller konjlfärdighet kunde fkada Embetet,
tntn gagna Riket,
Med öfvertygelse om nödvädigheten, att
vissa lärograder äfven hädanefter bibehållas inom
handtverkerierne, hafva Comittérade väl
antagit som grundsats, att i allmänhet rättighet
till Burskap borde förvärfvas genom arbete
på mästares verkstäder och genom der
använd läro- och gesälltid, men tillika i sammanhang
dermed föreslagit sådane föreskrifter,
hvarigenom ej allenast eftergift i den faststälda
gesälltiden skulle i vissa fall kunna äga
rum, utan ock en säker väg öppnas till eget
etablissement äfven för personer, sorn, utan att
hafva användt läro- och gesälltid hos mästare*
kunnat äga tillfälle att inhämta kunskap i något
handtverk.
Då Committerade, lika med hvad Herr
Grefve Posse nu framställt såsom en hufvudsaklig
grund för ett mera ändamålsenligt Förslag
i detta ämne, således utgått ifrån den principe,
att skyldighet till läro- och tjänsteår på
mästares verkstäder, ej bör anses som ett från
näringsfriheten oskiljaktigt vilkor, hafva Comitterade
likväl trodt det allmänna ändamålet
Den y April f in.
7?
fordra, att denna principe tillämpas på ettsätt,
som står att förena med ordning inom den arbetande
classen. De skäl, hvarpå Comittérade n
grundat sitt förslag i denna del äro i det
underdånige betänkandet anförde, och jag vå»
gar tro dem vara nog vigtige och väsendtliga,
för att förtjena en lugn och fördomsfri
pröfning*
I hvad större eller mindre mån förevarande
Förslag skulle kunna förmå uppfylla sin
bestämmelse, är en fråga, som ej torde vara
så alldeles lätt att afgöra. För hvar och en,
sorn med någon kännedom af ämnet gör sig
den mödan att granska den föreslagne författningen
i sitt sammanhang torde det emedlertid
ej blifva svårt, att inse vigten af de med
densamma åsyftade, tydeligen utmärkta ändamål,
som hufvudsakligen äro, att i Borgerliga
handteringar befordra en obehindrad frihet u»
tan sjelfsvåld; att vid dessa näringars utöfning
underhålla den nödvändiga täflan, utom hvilken
konster och slöjder alarig i något land
vunnit framgång; att lemna arbetaren en uppmuntrande
visshet om sin ostridiga rätt att
utan hinder, omgång och betungande kostnad
der, få i sin ordning uppnå målet för hvarje
fri mans önskan
det, att vid en viss ålder
komma till egen bosättning och att sjelf få
draga fördel af sin arbetsskicklighet, på hvad
Sätt, som helst, den än må vara förvärfvad;
att i sjelfva sättet för dylika frågors behandlande
lemna honom en säker borgen att aldrig,
behöiva sakna den oväld och den rättvisa,
Den 7 April f, )n,
hvaraf-Mästerskapssokande ej sällan äro i be^
hof, om de skola undgå, att blottställas för följdtrns
af de egennyttiga steg, som af den starkare
så gerna- försökas mot den svagare; att
inom den ^arbetande classen främja en nödvändig
höfsning och sedlighet och ändteligen
att bereda tillfällen äfven för personer af qvinnokönet,
att utan besvärande formaliteter få
söka sin försörjning genom idkandet af sådane
hsndteringar, §0m kunna för dem finnas
lämpelige. Utom dessa egentelige föremål för
det underdåniga Förslaget, omfattar detsamma
äfven åtskilige andra ämnen, som torde förtjena
uppmärksamhet.
i*' 4 x.
Ibland desse må vid detta tillfälle endast
nämnas om tillåtelse för HandtverkeriIdkare,
att under visse vilkor få på en gång
förena utöfningen af flere särskildte handterin*
gar; om rättigheten att på landet anlägga och
drifva åtskilliga sådane handtverk, hvilkas idkande
är efter nu gällands Författningar ovilkorligen
inskränkt' till Städerne och slutligen
om nödvändigheten af en uttryckelig lag, som
undanr®dj:-r alla tvifvelsmål om Slöjdeldkares
rätt, att i hvad Stad som helst inom Riket få
föryttra egne tillverkningar, och som tillika
berättigar handlande att dylike inhemske Slöjdearbeten
uppköpa och dem till salu hålla
utan afseende på den inrikes ort, hvarifrån
de kommit.
Då jag varit Ledamot af den Comitté,
rom haft sig uppdragit att utarbeta ifrågava
-
Den 7 April f m.
79
rande Förslag, tillhör det icke mig, att fälla
något omdöme om dess större eller mindre
användbarhet. Det öppna förklarande torde
likväl kunna mig tillåtas, att Herr Grefve Posses
upptäckt af en deruti rådande så kallad
skråanda, förekommit mig lika oväntad, som
min önskan är liflig att för Rikets Höglofl.
Ständer måtte framläggas ett Förslag uppgjordt
efter andra mera liberala grunder, men
tillika vittnande oni den varsamhet och moderation
vid ämnets behandlande, som i frågor
af sådan beskaffenhet, som denna, äro
sä nödvändiga.
Jag anhåller vördsamt att detta mitt memorial
njå till allmänna Besvärs- och EconomieUtskottet
remitteras.
N:o 2.
Herr af Eken flam, Israel:
Då den visligen (den 3 dennes) beslutne
forkortnmgsmethods uti justering, genast verkställdes
med Protocollet för eftermiddagen den 5
Mars; då jag således ej hade tillfälle, att i
RiddarhusCancelliet, förut taga kännedom af
det till justering beredda protocollet, och då jag
ej ägde någon anledning, att yrka ett verbalt
uppläsande af Discussionen rörande låttning af
mål emellan HofRätternes Ledamöter} så har
jag ej förr än efteråt kunnat komma i erfarenhet
af den ordställning, samma protocoll innehåller,
Med afseende derpå anhåller jag
86
Sen 7 April f, m.
Vördsamt att få sprida mera ljus öfver detta
amne, och att desse anmärkningar mätt* få åtfölja
Discussionen till Lagutskottet, på det att
åtminstone en ytterligare misstydning må kun.
na undvikas.
Det har varit mig på det högst okärt,
att en värd Ledamot, Herr Gyllenhaal, trodt
sig finna motionen förolämpande emot den
aktningsvärda Embetsmannacorps, hvaraf hail
är medlem Då han begärde att få motionen
andra gången uppläst, trode jag mig deri
finna en borgen emot all misstydning; men jag
fann med förundran, att motionen behöfde
3:dje gången uppläsas, för att göra fullkomligen
tydligt, huruledes en begäran om förebyggande
om ett möjligt missbruk i framtiden, ingalunda
innehåller någon forskning uti framfarna
åtgärder: Det ena är NationalRepresentantens
rätt och skyldighet; det andra är på detta
rum Constitutionsstridigt. Ett sådant sammanblandande
har varit mig så mycket okärare,
som det blifvit gjordt af en delägare uti
det enhälliga, oinskränkta förtroende, som Svea
HofRätt, ända ifrån aflägsDe tider, förstått, att
hos hela Nationen åt sig bereda.
För det verkliga innehållet af min motiotl
hade jag deremot trodt mig böra påräkna väl*l
vilja, i stället för ovilja då jag genom undanryckande
af ett fällt för misstankan, velat i
framtiden, å ena sidan, freda den redlige Domaren
ifrån ett orättvist omdöme, och å ärt
-
Den 7 April f jn.
81
dra sidan bespara den misstänksamme sitt frätande
grubbel, sorn till ingen ting tjenar, äfven
om det någon gång skulle vara rättvist.
Att ytterligare bena sönder den omtvistade
möjligheten i alla dess utgreningar, och visa huru
den krypande intrigen kan undgå den redbäre
Embetsmaunens uppmärksamhet, det anser
jag vöre säkraste sättet att gifva utrymme
för allusioner, och undviker det derföre
med afsigt,— ej af okunnighet. Man har sagt,
att denna möjlighet ej blifvit begaghad: en så-,
dan yttraii synes mig icke kunna innebära något
annat än att mari ej känner den vata begagnad;
émedan mänsklig omfattning uti vetande
är begränsad; och om än ett möjligt
missbruk vore intill denna stund obegagnadt,
skrille det väl vara ett skäl, att ännu längre
göra Lagens välgörande syftöing overksam,
genom bibehållande af en sjelftagen afvikelse
Uti så kallad arbetsrriethod; eller genom godtycklige
utbyten af pesöner, rakt stridande emofc
Lagens uttryckliga bud? Detta bud anbefaller
hazarden ätt v^rkä äfven i sådane
fall som Herr Gyllenhaal medgifvit stundom
annorlundå behandlas.
Med Herr Friherre Ehrenborg tror jag
ganska väl ätt Lagutskottet genast, vid fårfiä
Ögonblicket skall finna min motion otämpelig, eitoedan
tnårige äf dess Herra? Ledamöter äfven
så väl 60ril Herr Friherren äro uppväxte
Under en tid då denria klandrade praxis, i af
-
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. III Bandi 6
Den j? April f hi.
seende på lottning, varit gängse, utan att några
olägenheter deraf försports; att de jemväl*
i denna första åsigt, mycket stärkas genout
Herr Friherrens sätt, att på förhand afgöra
saken, det tror jag äfven; emedan en Presidents
obetviflade erfarenhet ej förfelar ett åsyD
tadt inflytande, derföre att hans egen modestie
uppgifver den såsom ringa-, men jag äger deremot
det förtroende till hvart och ett af Riksens
Ständers Utskott, att de ej stadna i för-1
sta ögonblickets förvillelse, utan att de göra
afseende på en Representants rättmätiga yrkan att
få lagens bok Häftig a helgd, befriad ifrån intrång af
af en småningom tillkommen ovigtig praxis: Då
Lagen ovillkorligen säger, att Domare och
Referent böra genom lottning bestämmas, så
synes mig, att icke någon annan method bör
tillåtas, under hvilken invändning som helst.
Af mig bör icke väntas någon uppgift å
de tjenligaste medel, att återställa lagens mening
i öfverensstämmelse med bestående förmer;
sådant lärer Utskottet ej underlåta. Jag
får derföre endast tillägga min lifliga önskan,
att hela denna framställning, måtte undgå stämJ
pel af en 6trid emellan personer; men deremot
att den, såsom öfverläggning om sak, måtte
under full opartiskhet framträda, nog kraftigt*
för att antyda verkliga behöfvet af Lagens
upprätthållande i ett fall, som, ehuru stun-1
dom ringa ansedt, likväl möjligen kan medföra
de betänkligaste följder.
Den 7 April f. ni.
:'Dli
85
N:0 3*
tierr von Francken, Angujl:
Friherre Bjönsfjernas motion rörande lofor-i
drandet af vissa uppgifter för den blifvande
Financeplanen kan af mig visst ej annat än bö^
geligen gillas, ehuru öfverflödigt det än tyckes
vara att vilja understödja ett anförande,
framställt af en person sorn i ämnet visat verkelig
kännedom och för detsamma arbetat mer
än man ägde skäl att tro dess tid skulle medgifva.
Just detta förtroende jag har till Friherre
Björnstjernas insigt i de allmänna Financerna,
gör att jag hoppas det ej misstyckes att jag
begär ett tillägg i det antal frågor Friherren be«'
gärt besvarade af Stats- och Bancoötskotten^
nemligen ungefära tiden da nämnde Utfkott tror
sig till Stånden kunna hinna inkomma med sitt betänkande
öfver Financeplanen.
Skjmdsatht svar på denna fråga tror jag
ar i synnerhet behöfligt för Högloftige Ridderskapet
och Adeln, af hvars Ledamöter flere
redan bortrest och ännu flere sedan nu
tvåtredjedelar af den i Grundlageni för Riksdagens
varande utstakade tid är tilländalupen,
äfvensom af årstidens gjöromål kallade, otvifvelaktig!
hemresa, men kanske af dem ganski
manga, endast de visste i frågavarande tid, icke
göra afseende på 20 å 30 mils väg för att återkorinna
oeh öfvervara slutliga afgöraridct af eri
Den i April /, m.
Financeoperation som möjligtvis för några år
kan gifva stadga åt vårt mynt, — men äfven
lika möjligt för secler förstöra Svenska Inbyggarnes
val.
Den önskan att från Landsortertte få Rid;
derskapet och Adelns antal ökadt då nämnde
vigtiga sak förekommer, hoppas jag är billig»
då vi ha full anledning att förmoda det de i
provincerne boende känna säkrare Rikets oeconomiska
ställning än hufvudstadens invånare,
af hvilka det kan gifvas den sorn nekar all förlägenhet
för det han under sina sommarre^
sor ej finner allmogens physionomier utmär*
ka svält*
N:o 4*
Herr Cederschjöld, Pehr Gu fia/:
Hvarföre jag begärte Herr Friherre Björn?
stjernas motion på bordet, anser jag för min
pligt att redovisa meddelst framställningen af
följande anmärkningar.
Allmänna grunder för en FinancePlarl
skulle Utskotten ej kunna uppgifva förrän de
stadgat sin idé om planen i alla dess delar:
och då kan jag ej inse, hvarföre ej sjelfva
planen lika så gerna kunde framläggas i hela
sitt sammanhang. Ty att uppgifva några allmänna
grunder, innan hela planen voro fullkomligt
genomtänkt* skulle vara lika sorn
Den i April fs m,
ville en Författare trycka innehållet till ett
vettenskaplig afhandling, innan denna vore utarbetad.
Det skulle blifva Riksens Ständer omöjligt
att bedöma de allmänna grunderna och
deröfver besluta, utan att tillika veta, huru desse
grunder skulle tilämpas och utföras. Troligen
skulle derfqre hvilka på förhand framställde
allmänna grunder sorn helst blifva förkastade;
emedan derom borde förena sig ej allenats alla
de hvilkas opinion vore ovillkorligen stridande
deremot, utan äfven många, sorn väl
* ville sjelfva ändamålet, men likväl trodde sig
hellre böra genast försaka det', än äfventyra
att sedan blifva öfverröstade, vid bestämmandet
af sätt och medel till dess vinnande. Och
om några allmänna grunder än blefvo bifallne,
skulle det. lätt kunna hända, att de likväl
komme att sakna verkställighet; emedan man
tilläfventyrs ej kunde förlikas om sättet att
utföra dem.
Jag vill visserligen ej neka, att ju det
föreslagne sättet till FinanceFrågans behandling,
möjligen skulle något kunna förkorta Riksens
Ständers arbete för att afslå en FinancePlan,
emedan öfverläggningame i Stånden och dessas
skriftväxlingar med Utskotten kunde blifva
något mindre vidlyftige; men lika otvifvelagtigt
anser jag det vara, att en plans antagande
skulle på detta sätt betydligen fördröjas.
Ty kunde Riksens Ständer antaga de
allmänna grunderne, då de särskilt framställdes;
så skulle de väl ännu 6äkrare antaga dem»
86,
' Den j April j, nu
Otti de voro i en fullständig plan, till hela,
sitt sammtihang, utvecklade och sammanbundne.
Och följaktligen skulle den genast fram-;
ställde Financeplanen nästan lika snart kunna,
hinna antagas, feom blotta grunderna, Genom
grundernas preliminaira antagande, skulle således
arbetet förlängas nästan med hela den
tid, sorn måste åtgå, för att kunna på de antagne
grunderna uppgöra, och sedan på alla
Vanliga omvägar afgöra den egentliga planen.
Men ej nog,.dermed, att en preliminair behandling
af grunderna för Financeplanen skulle
vara en verkelig omväg och medföra en
betydlig tidsutdrägt, derigenom skulle dessutom
verkliga olyckor möjligen kunna åstadkommas.
Emedan nemligen såsom jag förut
?ökt visa, Riksens Ständer knappt skulle kunna
antaga några allmänna grunder, utan att
känna sättet, huru de skulle utföras ; så skulle
den nu ifrågavarande motionen just vara det
säkraste sättet att på förhand till intetgöra
hoppet ornen Financereglering Men sorn tilläfventyrs
de torde gifvas, hvilka icke anse
detta för en olycka: så vill jag. till deras behjertande
blott öfverlemna, hvad följderna skutle
kunna blifva om några, allmänna Financegrunder
på förhand antogos. Manne det ej
skulle kunna hända, att, innan Financeplanen
hunne på de antagne grunderna uppgöras, samt
alla erforderliga försigtighetsmått mot möjliga
missbruk vidtagas, enskifta vinningslystnaden
iagttpge tillfället att begagna denna mellantid
till speculatioaer på andras ofärd,
Den 7 April /'. ra.
*7
Slutligen vill jag blott hemställa; huruvida
det kan vara lämpligt eller ens lagligt,
att al' Utskotten begära uppgift på de allmänna
grunder, hvarefter de ärna utarbeta den redan
förut affordrade Financeplanen. Enligt
Regeringsformens 56 §. skall nemligen hvarje
allmän fråga af vederbörligt Utskottet utredas,
innan den får af Ständerne till algörande upptagas.
Nu har frågan om Finaneeregleringen
redan blifvit till Stats- och BancoUtskotten
remitterad: följaktligen kan det ej af Siänderna
afgöras, förr än Utskottens utlåtande deröfver,
nemligen sjelfva Financeplanen, inkommer.
Men genom ett preliminairt afgörande af grufti
derna för denna Financeplan, skulle ju Stäodern
till afgörande upptaga sjelfva hufvudfrågan,
innan densamma hunnit från Utskotten
återkomma.
Skulle deremot med allmänna grunder bär
menas en utförlig Plan, blott med undantag
af Reglementariska detaljer så instämmer äfven
jag uti den värda Motionairens mening,
och löreslårj, att alla sådana reglementariska
detaljer, sorn äro för hufvudsakens bedömande
öfverflödiga, måtte utelemnas i den Financeplan,
som Utskotten skola till Riksens Ständer
uppgifva*
Nio 5.
Friherre Wirsén, Guflaj Fredrid
jPeltagande i öfverläggningarna inora Stafse
88
Den 7 April f. m.
och BancoUtskottens sammansatta beredning,
Qm de till Utskottens behandling remitterade
.Financi.-le mål, kanner j^g visserligen, för min
enskildt* del, mycken törbindelse till min aktningsvärda
vän. Herr Friherre Björnstjerna,
för den reglementarisk* uppställning han be^
hagat lemna, till vägledning för Utskottens
bearbetande af de så kallade grunderne till
en Ftnanceplan, hvilka grunder Utskotten, efter
hans förslag, borde preliminariter underställ*
RiksStåndens pröfning och afgörande;
lör hans omsorg att bespara Utskotten ett
möjvligen onödigt arbete, i fall deras, till alla
sina det&iller utarbetade Financeplan sluteligen
icke af Ständen skulle blifva antagen:
Och lör den i öfrigt gifne erinran om nödige
iakttaganden, så vidt Utskottens arbeten skola
ställas systematiskt. Men hvad Herr Friherre
Björnstjerna af så medborgerliga moti^
ver framställt, har emedlertid gifvit mig anledning
till några reflexioner, dem jag tillåter
mig att inför Häglof]. Ridderskapet och Adeln -  vördsamt anföra.
Folkets ombud, samlade till Riksdag, från
alla delar af Fäderneslandet, medföra intrycket
af de allmänna brister, som i deras hembyggd
finnes verka ofördelaktigt på medborgares
belägenhet. De tillkännagifva dessa
brister, och lemna tillika anvisningar på medlen,
sOm, efter förhållandet inom hvar ort,
anses lämpeligast att dem afhjelpa. Detta är
den så kallade motionstidens egenteliga föremål.
De valde Utskotten hafva derefter des
-
Den 7 April f, m.
89
Sa anvisningar till ledning för dms arbeten;”
Det är temmeligen gifvit att uppgifterne och
de på dem grundade förslag, skola sins emel.
jan vara stridige; men utgången från en och
samma bevekelsegrund: nit för allmänt väl,
påkallade de aktning och det nogaste afseende.
Utskotten, sammmsatte efter deras hufvudmäns
val, hafva inga bestämda instruetiotier.
Det är till deras egen pröfning öfverlemnadt,
att ur de dem till bearbetande gifna
materialier, utdraga hvad de anse nyttigt i
sjelfva saken, och nödvändigt för att utveckla
den. Huru de vilja företaga arbetet, och i
hvad ordning framställningarne skola göras,
det måste till en början få vara beroende af
deras eget begrepp. Detta är en rättighet,
hvarpå de göra anspråk, såsom en consequence
af det förtrqende de erhållit; och såsom en
följd af de allmänna föreskrifterne, enligt
hvilka det blott är Bevillningsutskottet förelagdt,
att först inkomma med Förslag till grunder
för deras vidare arbeten.
Det antyder emedlertid redan ett utomordentligt
Starstillstånd, att frågor om upprättandet
af Statshushållningssysteme och Financeplaner
hos Riksens Ständer förekomma. Utskottens
inrättning och föremål, enligt RegeringsFormen,
visa tydligen, att sådane egentligen
icke ingått bland påräknade arbetsämnen:
också är ingenting mera ingripande i alla credittörhållanden,
än just desse periodiskt återkommande
allmänna frågor om stora planer
9a
Den 7 April /. m.
till förändring i det befintlige Stafsekonomiska
tillståndet; och den bästa Financephn på denna
väg, skulle äfven derföre, efter min tanke
vara den, sorn kotnme att upprättas en gång
för alla; den nemligen, i följd hvaraf Statsmagternas
inflytande i dessa ämnen , derefter
inskränKtes till en blott återhållande och controllerande
verksamhet; dess starkare i samma
tnon som området för denna verkan med skarpt
uppdragne linier bestämdes. Huru skall penningen
kunna verka med den stadighet och
det förtroende som erfordras för samhällets
nytta, under det att Riksens Ständer öfverlägga
om den skall vara värd mer eller mindre,
j förhållande till det mynt som den ©friga verb
den erkänner, efter en gemensam mätningsgrund?
och om. dessa penningar, omedelbar!^
gen för tillfället skapade eller tillintetgjorde,
skola finnas till större eller mindre myckenhet?
huru skola medborgare erhålla förlag till industrieusa
företag, af andre medborgare, näs
förläggaren är osäker, om icke de grunder
hvarpå företaget bygges, undanryckes af ett
förändradt Statshushållningssysteme? blotta
föreställningen om förändringar uti allmänna
Finaoee- och Hushåilningsplaner, kunna på
detta sätt vara nog, att alstra planlöshet i
näringsföretagen och gifva misstroende tili dem
pila.
Ali Finance- och Statshushållnings reglering,
genom allmän inverkan, bör derföre, efter
min tanke, egentligen stadna vid undanSÖdjandet
af hinder, samt att skaffa säkerhet.
Den 7 April f. tu'.
9*
och garantier för det förhållande som är; för
att derifrån fritt och obehindradt låta de enskifta
utveckla deras arbete och omtanka till
något bättre, till en verklig förkofran.
I fråga om allmänna penningeväsendets
inflytande och verkan till ett sådant mål, hviJ
la garantierna egentligen och allenast på qvaliteten
af myntet, och oryggligheten deraf, det
är; att prägeln verkeligen försäkrar om innehållet;
att man kan trygga sig vid Statens
myntstämpel, vare sig slagen å metallen, eller
med trycksvärtan, gifven åt det i sig sjelf
värdelösa papperet. Men om det allmänna
också vill befatta sig med bestämmandet af
gvantiteten som på det hela bör finnas, och
alltså äfven på den del, som får belöpa på
hvar individs rörelse, så kan ingen förkofran
för Samhället uppkomma; ty den allmänna
beräkningen går då de enskildtes i vägen;
och den alldrastörsta olägenheten af vårt närvarande
allmänna penningeskick består, efter
min tanka, deruti, att myntqvantiteten, genom
enskifta medborgares omtanka och besparing
icke kan ökas. Hvarje behållning, användbar
att activera nya företag, måste nu först draga
till sig en motsvarande andel af den fixerade
myntqvantiteten, som således saknas på ett
annat ställe. Om millioner tillfalla medborgare,
vare sig genom handelsvinster eller i ar.f
från utlänningen, kunna de, i det tillstånd sorn
är, icke framställa någon omedelbar verkan på
den del af rörelsemedlen inom Riket, som geijom
sjelfva myntqvantiteten bestämmas. In
-
Ben f Jpril /, '»«
flyttas dessa behållningar, så måsfe de, i mot'»
svarande mon, för tillfället sammandraga det
till qvantiteten fixerade representativa myntcapitalet,
och således åstadkomma en saknad
eller brist, der de förut funnos; så att, uti
öfverflyttningens period kommer att kännas me*
fa olägenhet än gagn, utaf hvad sorn likväl,
i sjelfva verket borde vara en effectiv förmån
för hela samhället. En sådan tillökning af
enskildt förmögenhet, kan nu ej uppenbara sin
verkan för det allmänna på annat sätt, än antingen
i tillfället till en ökad consumtion af
främmande producter, som för behållningen
införas, omedelbarligen eller genom andra, för
att, mot en del af det befintliga myntet utbytas,
eller ock, i en generel, men ostadig förbättring
af hela myntmassans qvalitet: beggedera
motarbetande ali verklig förkofran Det
står i böckerna, att Sedelstocken exempelvis
är omkring 3a millioner. Sanningen häraf är
då b ä-vislig och oemotsäglig, dessa s° millioner
må äfven anses tillräcklige för den allmänna
rörelsen, och man stannar dervid. Men emedlertid
klagas öfver allmän förlägenhet, och
jpenningebrist; således måtte de 30. millionerne
antingen icke vara svarande mot behofvet,
eller tnåtte de icke finnas i sjelfva verket utan
blott i böckerna eller måtte hinder vara atfc
de icke kunna göra den tjenst och nytta, som
af dem är påräknad, ty eljest hade man ju
icke skäl att klaga. Icke vågar man framkalla
dem alla, genom utbyte af andre, för att
erfara hvad som finnes; emedan det skulle ingifva
misstroende, och hvad som ännu circu
-
Den ‘J April f. m.
9§
Israr i Finland skulle då inkomma på en gång,
samt hardt trycka vexelcoursen, och icke dit
återgå; ej heller vågar man utställa nya, ty
man kan ej veta om icke de utevarande, af
conjunctur förhållanden hastigt inlöpa. Men
dessa olägenheter förfalla likväl väsendtligen
om de enskildte kunde öka qvantiteten af rörelsemedlet
efter behof; om det blefve lönande
att inhämta myntämne i stället för varor.
Det är ju aldeles omöjligt, att något öfverskott
skall kunna uppkomma, då exporter af varor
icke kunna realiseras, utan med importer af
andra varor. Capitaler skola aldrig kunna bilda
sig i Sverige, utan att representera motsvarande
inhemsk skuld: ty myntmassan kan ej
förökas. Med hvar dag skäll Sedelstocken blifva
otillräckligare, utan att denna otillräcklighet
med nya sedlar afhjelpes.
Men jag återkommer från dessa allmänna
reflexioner, till det egentliga ämnet.
Samma framställning sorn Herr Friherre
Björnstjerna till Högloft. Ridderskapet och Adeln
nu gjort har äfven redan inom beredningen
förevarit; att man nemligen först borde
Öfverenskomma om grunden, och att den borde
fullständigt läggas, innan byggnaden kunde
uppföras; men en ledamot erinrade genast vid
denna architectoniska uppställning, att ännu
ett företräde i uppmärksamhet måste leranäs åt
94
Dan 7 April (. ni'.
frågan t h vad man ämnade bygga? åt tomten
och planen på det hela; ty eljest kunde grunden
blifva antingen för liten eller för stor, och
alltså äfven från ett sådant béhandlirgssätt uppkomma
ett onödigt arbete. Det är för öfrigt
mycket svårt att i ett sådant ämne gifva tillfredsställande
svar på isolerade frågor. Deri
sorn uppställer frågorne, måste sjelf i samm*
systematiska tankegång äfven hafva för sig
uppfattadt huru han hälst ville fimta dem besvarade.
Upplysande och nyttiga för Utskotten
blifva visserligen Herr Friherre Björnstjernas
vigtiga frågor; men ett ännu större anspråk
på Utskottens förbindelse skulle den
värda Ledamoten förvärfva, om han till Utskottens
vidare ledniog ville lemna dem del
af sina egna tankar ora de mäst tillfredsställande
svaren. Jag är ganska öfvertygad om
nyttan deraf för Utskotten. Emedlertid vågar
Sfven jag för min del framställa några enkla
svar, fattade tilläfventyrs från en origtig synpunkt,
och som utgångne från en enskild öfvertygelse,
endast såsom utbyte mot en annans,
icke äga några derutöfver sträckta anspråk
på en allmännare uppmärksamhet; men
hvilka likväl tillika ådagalägga, huruledes frågor
kunna gifva anledning till andre frågor.
Högloft Ridderskapet och Adeln, likasom den
värda Ledamoten sjelf, täcktes med skonsamhet
upptaga denna af nit föranledda anticipation
på en i rättare ordning tillkommande utveckling;
förtjent af mera afseende än denna.
ben i April f. ni.
Första Alj delningen*
i:sta Frågan: Skall man mot BancoSed
lat
å vista, eller på terminer, mot bestämd eller
varierande cours få tillbyta sig Silfver i
Banken, myntadt eller omyntadt?
Svar. Denna fråga innehåller redan flerd
momenter. Svaras ja till den första, så måste
det med det samma innefatta nej till hvad som
dermed står i motsatts- Jag svarar till första
momentet; Ja, visserligen vore det nyttigt om
Bankens Sedlar kunde ut- och invexlas mot
viss qvantitet metallisk valuta; såsom ett oundgängligt
vilkor för begreppet om ett lands
fixa myntfot; och åberopar jag Herr Friherre
Björnstjernas eget utlåtande derom i FinanceComitéen.
2:dra Frågan; Skall, om detta utbyte til.
låtes, den nu befintlige BancoSedelstocken bibehållas
i omlopp tillika med Silfret, ellerej*
till samma belopp som nu, storrö eller mindre?
Svar. Silfver och Sedlar skulle circulera
gemensamt, såsom en naturlig följd deraf, att
de gällde lika. Om förra punkten bifölles
kunde myntqvantiteten icke vidare få några
bestämda gränsort den kunde bli större, den
kur.de
heter, genom medborgares enskilte försorg;
men den kunde aldrig till qvantiteten fixeras*
såsom den stora följden deraf, att dess qvalitet
blifvit det»
96
Den i April f. rn.
Btdje Frågan: Skall, om en realisation
ager rum den verkställas med Bankens nu å~
gande fond myntbara metaller, eller denna fond
ökas, och till hvad belopp?
Svar. Örn man vill saken, måste man vilja
medlen. Det är nödvändigt, i en så stör
angelägenhet, att gå med säkra steg. Ett förslag
i saken, med Otillräckliga medel för dess
utförande, ärlättsinnigt och förkasteligt. Jag anser
icke Batikens närvarande metalliska fond tillräcklig
för att med den vidtaga en inyntbestämning;
ehuru jag tror, att orri fonden förstärktes,
skulle hvad som redan finnes, vara mer
än tillräckligt för sjelfva Utvecklingen; tillökningen
behöfdes såsom stöd för förtroendet
och säkerheten
icke såsom Omedelbarligen
verkande biträde. Ingenting borde i denne
del göras, som icke hade full probabilitet för
sin framgång, så vidt sorn beräknirtgsmedlen
läge inom den närvarande tidens gräns. Hellre
måtte man afvakta en annan tidepUrtk, om
ej en sådan säkerhet nu gåfVes; men sorgfälligt
borde man först undersöka om den icke
gåfves. Ett länd, tryggadt i sine politiske
förhållanden, fritt från utrikes Statsskuld, ternmeligen
oberoende i de väsendtligagte förnödenheter,
och med ert årlig export af omkring
5 millioner R;dr i Silfver, 6om till störfe delen
utbytes mot umbärligare articlar än de som exporteras
äro det för de främmande, borde ej
anse den Silfverbehållningen sorn förvaras i
Bankens hvalf utgöra någon synnerlig garantiö
för
Ben 7 April f. nu
för Folkets välstånd, blott genom det att den
der finnes nedlagd; och således ej heller Hör
denna orörliga skatt uppoffra aila de medel till
förkofran, sorn genom förtroende, stadga och
ordning skulle i flerfalldigt förhållande kunna
uppkomma»
4;de Frågan: Om fonden skall ökas, hvil?
kä äro de medel som dertill föreslås: uppköp
af Silfver, actier eller lån?
Svar. Om icke ett af de framställde med-:
len vöre tillräcklige, men saken nyttig, borde
de alla begagnas i förening, och ännu fler som
möjligen bunde utfinnas. För min enskildta
del sätter jag i främsta rummet enskildtas bidrag
genom aktieteckning.
5:te Frågan. Skall VexelBanken skiljas'
från LäneBanken ellef ej?
6:te Frågan. Skall LäneBanken förenas
med RiksgäldsContoiret eller ej? ,
Svar. Dessa angå reglementariska stadganded,
som efter Herr Friherre Björnstjerna®
egen grundsatts icke lära böra preliminaritek
besvaras.
7:de Frågan: Hvilka äro de medel rtill
finnande af stadga i myntvärdet, Utskotten fö*
0* Bd. till Ridd. o. Ad, Pr. III Ba§& ?
98
Den ~ April f. tn.
reslå, i händelse realisation icke äger rum?
Vexeloperationer för att styra coursen? bestämmandet
deraf till visst maximi eller minimibelopp?
oförändrad BancoSedelStock, eller annat
tjenligt medel till vinnande af ofvannämnde
ändamål?
Svar. Jag anser icke möjligt att tillvägabringa
fullkomlig stadga i vårt mynt, utan mes
tallisk utvexling. Vexeloperationer, isolerade
och utan sammanhang med en metallisk utvexling,
anser jag ofullkomlige, betänklige i
sin verkställighet, svåra i sin verification j ty
oagtadt omtanka och redlighet kunna de illa
utfalla; men man bedömes likväl vanligen
efter utgången. Sådane äro likväl våra medel
och tillgångar för en myntbestämning,
att jag visserligen tror dess verkställbarhet
skulle kunna bevisas med en vexeloperation ;
men det vöre blott ett halft verk, tjenligt på
sin höjd, såsom ett factiskt bevis på möjligheten
af fixation under den tid, som behöfdes
för att iordningsställa Bankens metalliska utvexlingsfunctioner,
derest ett beslut derom
skulle komma att fattas i maximum och minimum
i myntbestämningen som ännu föreställer
fluctuation, vill jag för ingen del medgifva.
Coursen på Beursen må gerna variera efter
hvad Frakt, assurance och provision kunna
utgöra i difference mellan begagnandet af metaller
eller vexlar, men myntet må vara oföränderligt.
Den 7 April f, nu
99
Andra Afdelningen.
lista Frågan: Skola Statsobligationer in
föras
eller ej?
Anmärkning: i stället för införas torde det
böra heta utgifvas.
Svar. Om man ej kan undgå att upplåna
penningar, måste man väl ge ut revera
derföre, ty eljest får man troligen icke
låna.
2tdra Frågan: I fall så sker, huru skola
de ställas, hvartill begagnas, och till hvad belopp
utgifvas?
Svar. Vet jag ej hvartill de penningar
skola begagnas som jag ämnar låna, och huru
mycket jag ämnar låna, så må jag ju uppskjuta
med omsorgen i denna del, tills sådant blir
utrönt. Förslagen i dessa delar skulle alltså
blifva följder af Stats- och Financeregleringen;
men egentligen icke kunna tillhöra sjelfva grunderne.
3:dje Erågan: Hvilken räntefot, och hvad
amortixsement föreslås dertill? af hvilken fond
skola desse tagas? '
Svar. De lidrigaste vilkor på hvilka man
skäligen kan förvänta sig försträckningen. Men
hvad långitvaren fordrar, det måste låntagaren
betala, om han är angelägnare om undsättnin
-
100
Den 7 April f. ni'.
geni än den förra att lemna den. Ränta odh
amortissement måste naturligtvis tagas af Folkets
gemensamma bidrag och tillgångar, vare
sig omedelbarligen eller genom Bankens operationer
erhållne.
Första afdelningens frågor tyckas syfta på
svar, tjenliga att stärka Statscrediten, men des*j
sa 3:ne torde kunna anses mot verka ett så ange-i
lägit mål. Jag förkastar ingalunda StatslåneSy*
stemet om det nödvändigt måste ålitasj tvä 11—
om är det i allo att föredraga Statsskuldens
utbredande i formen af representativt mynt; -»
men med uppmärksamhet huru andre länder
tillämpa detta systeme, exempelvis det af
Herr Friherre Björnstjerna med så mycket bifall
citerade Engelska, finna vi huru omsorgsfullt
man för närvarande i England tillväga-;
går, för att göra successiv afbetalning på Stats4
skulden j men icke att den under Fredstiden
föröka. Der finner man angelägenheten att
insamla nya krafter och medel till creditens
stärkande för den kommande tiden. Förenämn-i
de 3:ne frågor föranleda emedlertid till någre
andre: såsom desse; vore det icke nyttigast
om Staten kunde undgå upptaga lån ? om
detta icke kan ske, är det då icke angeläget
att de inskränkas till det oundgängeligaste 'i
Är det möjligt att förvänta inhemskt lån;
det vill säga lån i BancoSedlar, utan att desse
EancoSedlar först skulle från annat användande-upphämtas,
forså vidt de icke finnas liggande
ofrugtbara? (att de alltså i förra fallet
Den 7 April ■/, ni:
mäste komma att nå-i;on annorstädes saknas,’
under det de öfverflyttades i Statslånen, är
naturligt.) Blefve icke alltså verkan enahanda,’
om de befintlige och redan utlånade fillgångarne
upp-ades och omflyttades i Statslån, eller
om de uppsades och omflyttades i BankactierP
Enär vi finna begge desse slags Stats-t
papper i de länder sorn nyttja dem, gemensamt
hafva annoterat pris i köp och salu för
hvar Börsdag; månne då ej en 50 R:dr Bankaktie
vöre lika tjenlig att upptagas i beräkning
gen af tiPgångar och medel för allmänna rörelsen,
sorn en motsvarande Statsobligation?
A
Är det troligt, att den som af misstroende
till myntets omvexlingar hittills icke utlånat
sitt capital till enskildta hädanefter skulle
fästa samma capital uti ett ouppsägligt, eller
ett med ringa amortissement löpande Statslån;
föreskrifvit i samma slags fluetuerande pappersmynt;
och som dessutom måste ge mindre rän^
ta än 6 procent, om det icke skall blifva allt-»
för graverande för Staten? ,
Är då icke en myntbestämning äfven ett
nödvändigt vilkor för Statsobligationssystemet,
derest det skall få någon framgång; eller åtminstone
derest det icke skall leda till ett för
Statscrediten aldeles förstörande fondspel?
Finnes någon Stat i Europa hvars Skuldförbindelser
icke lyda på metallisk valuta:
hvars interessen icke liqvideras efter en sådan
måttstock? %
105
Den 7 April f. ml
Man kan väl åberopa förhållandet just
bos oss sjelfva, och att RiksgäldsContoirets obligationer
varit begärliga, faslän de icke lyda
på metallisk, valuta, och burit blott 5 procents
ränta; men detta bevisar allenast de menliga
verkningarne af vårt penningeskick på
det hela: Statscrediten har vunnit på den enskildta
creditens bekostnad. Misstroendet i
afhandlingar medborgare emellan, har så gripit
ikring sig; att man häldre tagit en mindre
ränteinkomst, för vissheten om capitalet, och
läitheten att omsätta det. Vill man fortgå i
samma systeme, så är det visst möjligt, att de
få enskildta capitaler söm ännu stå qvar, i
andra enskildtes fasta gods, häldre användas
uti ett för öfrigt ofullständigt Statsiånesystemej
men nya capitaler skola ej på sådant sätt tillkomma.
Detta exempel talar således icke för
ett Statslånesysteme i pappersmynt, utan att
tillika erinra om den oordning i allmänna pennipgeväsendet,
som utan tvifvel utgjordt den
förnämsta orsaken till all den förlägenhet, hvaröfver
man klagar.
4tde Frågan: Skall ett på fast egendom
grundadt Hypothek-system införas eller ej?
Svar. Om det af en närmare undersökning
upplyses, att den enskildta crediten oundgångeligen
erfordrar ett sådant stöd , så lärer
det böra“vidtagas. Det blir icke Sratscrediten
sorn dervid ålites; det är blott genom en sammansättning
af de enskildtes , som en sådan
Den 7 April f. nt.
kraft skulle tillvägabringa, hvilken i sine isolerade
delar icke kunde göras gällande,
5:te Frågan: Hvilka äro de grunder hvarpå
ett sådant skall byggas?
Svar. Säkerhet och garantier. Tydlig visshet
att capitalet, ej undergår förändring, i följd
af myntets fluctuation, således äfven här myntbestämningen
till ett vilkor: full säkerhet att
räntan på dagen utfaller, samt möjlig amor—
tissement, fastän långsam, så att skulderne efter
hand i framtiden afbördas.
6*.te Frågan: Skola ränte-coupons å hy
polhekssedlarne
löpa serskildt eller ej?
Svar. Från den stund räntan å en hypotheks-obligation
förfallit, så är den räntecoupons
som bestämmer beloppet för den gången,
att anse alldeles lika som penningar, så vida
nemligen förenämnde vilkor iagttages, att inlösen
sker på dagen: derföre svaras ovilkorligen
Ja på den frågan. Vill någon före förfallotiden
i liqvid emottaga en sådan räntecoupon,
så må den couperas: den kan aldrig få
tvungen cours såsom mynt.
Tredje A]delningen.
issta Frågan: Skola FilialDisconter in
rättas
eller ej: huru stora creditiver skola tressa
erhålla?
Den 7 April f. m.
Svar. Donna fråga är alldeles underordsisti
de hufvudsakdga öestamningarne för Financ-relen
ligen. Såsom princip antar jag, att
ali uUaniiigerörelse bör skiljas från Statens
medverkan} ehuru detta ickf- kan ske förr än
I framtiden; och i följd deraf antar jag äfven,
att FilialDisconter för Statens räkning icke höra
inrättas,. Deremot skulle jag tro, att så länge
Discontrörelsen drifves, såsom för närvarande
för Banken, kunde utgreningar för en farmare
expedition, gerna etableras i de. Landsorter,
som, uti en större activ rörelse, deraf hämtade
ett nyttigt biträde} men desse böra ingalunda
kunna till fondens förökande upptaga
enskildtas penningar; men i allsin disposition
vara underlydande den generella Discontförvaltningen.
2:dra Frågan: Skall BancoDiscontens cre^
ditiv okas, minskas eller förblifva lika?
Svar: Hvad en riktigt ställd Discont lånerörelse
fordrar, må gerna utlånas, utan inskränkning
till belopp, så långt Banken har
Fonder att utlåna.
3'dje Frågan: Skall Lånerättigheten i Bana
coDisconten för enskild man, bestämmas tili
samma maximibelopp sorn nu eller ej?
Svan Eftér min tanke bör någon sådan
lemit icke finnas.'
Den 7 April J. ni.
4'.de Frågan: ,\Få säkre in visningar och
yahtor belånas i Disconten eliev ej?
Svar; Ja.
4-.de
usta Frågan: Hvilka medel föreslås till
befordratde af den enskilte Creditrörelsen:
PrivatBanker? Assignationsrättighet? eller pä
Adier ställde Disconter?
Svar. För min del skulle jag anse, att
inga ss beskaffade medel af Utskotten borj
de föreslås; utan allenast att de hinder, sorn
för erskiltas företag af sådan art kunde ligga
j vägen, matte undanrödjas: dock att Staten
icke skulle dem med någre Fonder biträda; ej
eller vara de enskiltas Commissionair. Säkerhet
och garantier böra de enskifte ställa för
så beskaffade sammansätta inrättningar, som
kinna blifva af ett större inflytande på allnänna
Citditen, och öfver dem våke allmänt
nseende och controll. PrivatBanker, vigtiga
för rörelsemedlens utveckling, kunna emedlertid
efter min tanke, aldrig få någon annan
solid grund, än af en föregående myntbe-i
stämning.
$:dra Frågan: Skall Spannmåls uppköp
för allmän räkning fortfara? eller beläning*
deraf äga rum, med hvad modus och me4
hvad fond? skall, om beläning föreslås, dcnm
io6
Den 7 April f. m.
ske med Bancosedlar, med Statsobligationer,
eller med räntebärande in visningar?
Svar. Såsom permanent anstalt afstyrker
jag allt sådant inblandande från det »Umännas
sida. Lån på Spanmål, som skulle förvaras
hos låntagaren; anser jag osäkra Skulle åter
Spanmålen afföras till NederlagsMagaziner,
kunde ej de längre afskiljda draga rytta deraf:
Ingen låntagare kunde vara säfer att få
igen den spanmål som han belänt; Controllen
blefve svår och Förvaltningen kostsam. Spanmål,
som funnes upplagd i Städernes Magazinér
och brändförsäkrad samt kunde ställas
under allmän vård, likasom vid beläfing af
Jern och på en del andre vahror,.må dtremot
visserligen få tjena som säker underpait för
biträde i Discontväg på korta terminer. Undsättningar
af Spanmål från Staten till enskilda,
kunna komma att höra til] omständighetemes
befallande nödvändighet. De hafva förut fm.
nits: de skola älven hädanefter icke alltid krona
undvikas. Det måste i utomordentliga fall
kunna blifva den angelägnaste Regeringsomsorg,
att med hastiga biträden söka uppfylla hvad
genom enskiltas förmåga för tillfället icke vo^
re möjligt att åstadkomma. Ett större Spanmåls-upplag
för allmän räkning anser jag vigtigare
än många andra förråder.
3:dje Frågan; Skall räntan i BancoDisconten
och publika Cassör nedsättas eller ej:
i förra fallet till hvad belopp?
Den 7 April f. m.
io?
Svar: Om myntregleringen blifver sådan,
att alla penningetillgångar kunna göras verksamma,
der de bäst löna sig, så föreställer jag
mig ganska troligt, att penningeräntan i allmänhet
skall efter hand nedfalla till 5 procent,
af det naturliga skäl, att andra näringar sällan
gifva så stor behållning, att förlagsCapitaler
till högre ränta med förmån kunna begagnas.
Då Sveriges myntväsende var regleradt, funnos
många utländska Capitaler placerade mot
inteckning i Svensk jord, ofta med lägre ränta
än Sex procent. Gifva vi våra inrättningar
den stadga och ordning, att verldsmyntet kan
med säkerhet göra sin väg hit, är det naturligt
att det skall tillflyta, då vi bétala det dy,
rare än på andra orter.
Man må ej frukta utländska försträck
ningarj
de göra ingen skada
ty der Capi
talet
går in, för att m^d omtanka och calcul
användas, der måtte det naturligtvis producera,
utöfver den utgående räntan, någon behållning
för näringsidkaren. Huru kan han eljest
med förmån använda den inhemska Capitalistens
dyrare Förlag? Disconten i Hamburg,
och på flere andra stora Handelsplattser, är
för närvarande blott 3 procent; och i England
nedsättes nu räntan på Statsskulden derföre,
att näringarne icke gifva högre afkomst, samt
att Capitalisterne således icke kunna placera
de uppsagde Fonderna med större förmon hos
enskildte, än som dem bjudes af Staten. Fem
procent i ett (stadgadt myntvärde, emottages
Den 7 April f mi
«fan tvifvel häldre, än Sex uti ett vacklande.
Detta vore alltså en nedsättning, i naturlag
väg, af penningeiänta i allmänhet. Skulle åter
Disconträntan och räntan i publika cassör
tvingade nedsättas, under det en högre ränta
gällde de enskilta emellan blefve de förre
mera sökte äfven af dem som ej befaöfde lån,
för att, af differenceräntan göra sig en vinst,
och tillgångaroe b'efve dess otillräckligare, för
de verkligen behöfvande. Nedsättning i öfverräntan
å Discontlån, har jag redan tillstyrkt;
äfvensom afdragandet af räntan i förskott, då
lånet utgifves, torde kunna upphöra För öfrigt
skulle en nedsättning af ränta under den
allmänt gångbara, leda till många missbruk.
4:de Frågan; Skall Statsverkets skuld till
Banken afskrifva® eller ej—eller ock, förvandt
las till räntebärande obligationer?
Svar: Första momentet af frågan beror
pä (Jj;n allmänna Financereglering som antages.
I afseende på det andra, må det tillåtas
mig fråga, hvartill det skulle tjena, afÉ
utställa räntebärande obligationer till sig sjelf.
5:te Frågan: Skola Bancolånen på fast
Egendom och odlingslånen fortfara ^Her ej;
med simma, större eller mindre creditiv; med
enahanda eller förändrade vilkor?
Svar: Staten är icke rik, och har ej nå
gra
behållne Capitaler att utlåna. Det är svårå
a,tt förena frågorna i s:dje afdelningen, som
Den 7 April /, m,
handla om lån af enskilta till Staten,' med
dessa» sorn handla om lån från Staten till enskilia.
Min tanke är, att Staten väl må låna
af enskilta, om och när den behöfver biträde,'
iren icke låna till enskilta, medan det äro de
enskiltas krafter sorn skola uppehålla Staten
i dess financiella elementer, då det deremot
äro Statens, krafter, som gifva de enskilte för-i
mågan att förvärfva samt garantier för säkerheten
och beståndet af hvad de förvärfva.
Öfvergången är emedlertid icke lätt: hvad som
redan är anvist för Fastighets- och Odlingslån»
borde derföre äfven qvarblifva och tills vida?
re circulera. Jngen erkänner mera än jag ani
gelägenheten af den yttersta varsamhet i all-i
männa Creditförhållanden, och nödvändigheten
af lättnader i enskiltes betryck; men just
emedan jag tror att de allmänna Låneinrättningarne
verka tvertertiot detta angelägna mål, kan
jag icke antaga deras vidare extension såsom
nyttig. Skulle deremot det Systéme komma
att fortfara, att psppersmyntets qvantitet anses
bestämma förmögenhetens qvantitet, och
den tanka finna antagande, att allmänn nytta
vunnes genom utställandet af mera Pappersmynt
utan rörlig valuta; då må alla undsätta*
till så låg ränta att blott omkostnaderne betäckas;
ty Banken betraktad i blott egenskap
af förmögenhetsFabrikant,. behöfver ingalunda
någon särskild vinst, upphemtad af Nationens
industrieusa krafter; och altså i sin mon för-;
svagande desamma.
6;te Frågan; Skola anslagen till Göth»
Ilo
Den 7 April f. m.
Canal, Hjelmare Slussverk, och Strömrensningarne
fortfara eller ej? bestridas med Bancosedlar
eller Statsobligationer?
Svar: Hvad man har börjat, måste val
ock utföras. Till utförandet fordras penningar;
har man dem ej, så måste de upplånas.
Upplånas de, så måste derföre utgifvas obligationer;
men dessa kunna icke omedelbarligen
vara mynt. De hafva, efter sin natur, ett
omvexlande värde. Vid politiska skakningar
finna vi dem på några veckor fallne från några
och ?o till några och 20; såsom nu i Spanien.
Obligationer, utställda i pappersmynt,
föranleda till tvenne Creditfrågor, nemligen
den första: Månne Staten har förmåga att å
förfallotiden betala räntan och amortissementet?
den andra: hvad månne denna ränta och
Amortissement vara värde, i förhållande till
verldsmyntet? Om exempelvis till Flottorne
eller till Götha Canal byggnad skulle användas
dels penningar, dels omedelbarligen Statsobligationer,
så kommo vi att finna samma
slags jern betaldt på samma tid med 15 R:dr
Skeppundet i förra fallet och möjligen med
20 i det senare, efter säljarens begrepp om
obligationens förhållande till myntet?
Min tanke om arbetssättet i beredningen,
har varit den, att de första öfverläggningarne
borde egenteligen riktas på undersökningen,
om det närvarande tillståndet och dess orsa
-
Den 7 April f, m.
lil
kerj och hvad deraf upphemtades, såsom resultat,
borde gifva anvisningen till förslag för
reglering och rättelse.
Funnes det'exempelvis, att det omvexlande
myntvärdet vöre en väsendtlig orsak till misscrediten,
till hinder i företag till enskild förkofran,
eller till felslagne beräkningar i hvad
som redan blifvit företagit: då först kunde
myntbestämningen antagas såsom en nödvändig
reglering: skedde det, så förekomme i ordningen
frågan om medlen dertill. Herr Friherre
Björnstjerna har sjelf, såsom Ledamot af
FinanceComittéen, uppgifvit flere sådane, som
blifva ledning för Utskottens öfverläggningar.
Andra Ledamöter af RiksStånde.n, hafva ock
uppgifvit flere Förslag: äfven de böra på samma
sätt pröfvas.
Funnes det vidare, att skatterne icke stå
i förhållande till afkastning för arbete och speculation,
så måste de minskas, om Samhället
•kall äga bestånd. Funnes det vidare, att de
nödvändiga allmänna utgifterne icke för närvarande
kunde inskränkas i samma mån
aom medborgarnes bördor oundgängeligen
fordrade lindring; då först kunde fråga uppstå,
att hänskjuta differencen till framtiden:
det vill säga, att upptaga lån. Funnes det vidare,
att den enskildta Creditens närvarande
förfall möjligen af allmän medverkan kunde
understödjas, så förekomme om medlen dertill;
och på samma sätt i alla de ämnen, som, af
ben 7 April f, m,
motionerne föranledde;, syfta att gifva lif och
nya krafter åt aftynande rörelser*
Jag anser det alltför troligt, att Utskotten
skolaj finna angelägenheten deraf* att uti
ett preliminairt betänkande, först redogöra för
ett allmännare resultat af deras undersökning
ochöfverläggningar Jag anser äfvenledes aldeles
gifvet, att det reglementariska, eller hvad som
för verkställigheten af förekommande Förslager
erfordras, uppskjutes tills Riksens Ständer
pröfvat och afgjort, om sjelfva Förslagen äro
antaglige eller ej; men derutöfver vågar jag
icke gå. Det är äfven Friherre Björnstjernas
mening att Utskotten skulle uppgifva motiverade
grunder; men hvad vill det säga annat,
än att förekommande ämnen skulle utvecklas
så fullständigt, som det för Utskottens'förmåga
blefve möjligt. Ej heller skulle tid vinnas
genom ett annat behandlingssätt, ty då de så
kallade grunderne förekommo, utan att få åtföljas
af all den * detaileutredning, söm vöre
nödig, för att bestyrka och rättfärdigadem, skulle
anmärkningar dervid göras, hvilka genom
en större fullständighei möjligen hade förfallit.
Vid en återremiss skulle Utskotten, i anledning
deraf nödgas närmare verificera sina framställningars
grund, och tidsvinsten blefve ingen,
ty RiksStånden kunde dock icke första
gången afslå Utskottens betänkande. Ännu betänkligare,
om en nyttig sak genom ett styc™
kadt framställningssätt, eller otillräcklig utveck-J
ling blefve ogillad. Det är alltför möjligt
och
-
Den 7 April f. mi
och nästan säkert, att äfven med lemnad tillräcklig
tid, och utan band aT någre i förhand gif.
ne anvisningar för behandlingssättet, skola stora
brister och ofullkomligheter uppenbara sig i
resultatet af Utskottens arbeten, då ,tillämpning
af den sanna erinran uppkommer, att nya
idéer icke kunna lefva utan nya organer. För
min enskilta del erkänner jag uppriktigt, att
med oinskränkt god vilja, blifver det likväl
linder närvarande tids omständighetet, må han.
da med oöfvervinneliga svårigheter förknippadt,
att vinna de efter min öfvertygelse nyttigaste
resultater 3 och alldeles omöjligt blifver
det ålminstone, uppfylla alla de olika fordringarne,
tilläfventyrs sträckta någon gång utöfver
Verkstallbarhetens gränsor. Det dyrbara förtroendekall,
att få deltaga i rådslag om ett
Folks vigtigaste angelägenheter, ingiiver hos
mig lika mycken fruktan sorn upphöjelse: föremålets
vigt vill nedtrycka en sjelftständighet i
tankar och begrepp som dessemellan förmått
hålla sig uppe^ ty för mig ligger öppen den
Stora moraliska ansvarigheten för hvarje obetänkt
förslag. Vöre ej mitt nit för Fäderneslandet
ännu större än min fruktan, så tillstår jag
gerna att jag skulle finna mera trahquilitet af
ett ogillande, än af ett bifall till mine åsigter,
uti desse angelägenheter; men det rum
jag ibland Höglofl. Ridderskapet och Adeln
fått intaga vore än mera oförtjent än det är,
om jag vägde mina begrepp eller mine yttranden
om rätt och nyttigt, efter det större
Bil, till Ridd. o. Ad, Pr, III Band. £
Den 7 April e. ml
eller mindre bifall, jag tillfälligtvis deråt kua*
de bär förvärfva.
På grund af hvad jag sålunda tillåtit mig
vördsamt anföra, hemställer jag, att Herr Friherre
Björn/ljernäs Förslag må till Stats- och BancoUtfkvtten
r ernit feras, utan att St/61/as af någon
utaf Högloft. Ridderfkapet och Adeln besluten fåre
fkrijt för målens handläggning inom Ut (ilott en.
Bilagor
till PleniProtQcollet för den 7 April,
eftermiddagen.
N:o 1.
Herr Bruncrona^ Gujiaf Adolph;
Frånvarande den stund Herr Tham den 4
i denna månad uppläste sitt anförande mot
mina anmärkningar rörande Finska handeln,
torde det mig tillåtas, att med anledning af
detta anförande ytterligare i ämnet utlåta mig,
hvarvid äfven jag lika med den värde Talaren
kan försäkra^ att endast nit för det ali- •
1
Deh 7 April e. ni.
ii 5
»länna bäst* varit min vägledare. Mina ådagalagde
grundsatser och deras följder forde vara
en borgen, att predilscbon för Finland ej hos
mig kunnat koftnna i fråga, om än någon
drömbild i fen aflägsen dunkel framtid eller
minnet af en för detta kär hembygd skulle
sökt förleda mig till deh önskan, att det lilla
som återstår af ett samband, fordom öfver 6oö
år på det fästaste sätt knutit, icke skulle äfven
fullkomligen upplösas. Detta har likväl
ej varit fallet. Jag har blött äfsett Sveriges
verkliga fördel
insn sträfvande till samma
mål kunna medborgare hafva olika åsigter, och
det är möjfeligt ätt jag misstagit mig. jag
sökte dock endast egenteligen visa itådan af
det hastiga icke successiva afbrott af handeln
med Finland, som Friherrre Wrangel föreslagit.
Lika med Herr Tham har jag ansett att genom
Tullförhöjning de vahror borde utstänn
gas, hvilka Stockholm kan erhålla från inhemske
provincer, n1en att denna åtgärd borde
Vidtagas Småningom allt efter som ersättningstiilgångarne
ökades af inhemske varor till
fyllande af och relatift till Hufvudstadens behof.
J»g har således ej yrkat på Finska handelns
fortfarande längre, än så länge den be-'
höfves eller sä vida den bereder Sverige afsättning
af dess egne producter Och tillverkningar.
Men jag upprepar att dess hastiga
totaia inställande skulle dels för de mindre '
bemedlade af Stockholms Invånare hafva
de betänkligaste följder, hvaraf den fattigaste
delen äfven vid nu varande lägre pris blifvit
med ved af Kongl, Majit understödde^
Den 7 April e. ml
dels till betydlig del verka på Stockholms
handelsrörelse till skada ej mindre för Stadens'
handlande än för omgifvande orter, hvilka vid
en förminskad Stadens välmåga och deri*
genom äfven aftagande folkstock skola röna
äfven mindre afsättning på sina produeter. Den
öfverklagade Finska öfverbalancen harej hindrat
Stockholm, att enligt uppgift i HandelsTidningen,
om mitt minne ej felar, vara den enda Svenska
Stad, som med öfverskott exporterar och det
betydligt. Om denna Stads välstånd skulle
undergräfvas vore troligen fallet ej detsamma.
Anmärkningen angående Nederlagsvahrorne äc
väl i så måtto grundad, att de icke utgöra
Svensk produet, men månne det i all händelse
ej är en stor fördel för Sverige, att dessa vahxor
afhämtas derifrån, i stället att Finnarné,
för hvilka det är likgiltigt af hvilken de erhålla
sina förnödenheter, med afseende blott
å beqvämlighet och pris, skola tvingas taga
d^m directe frän produetions orten eller få
dem sig tillförde af Nationer, som ej utestänga
deras vahror? Detta synes så mycket mera
gälla, som största delen af dessa vahror torde
tillhöra Svenska medborgare, hvilka genom betalning
af Finska afnämare, ej allenast sättas
i tillstånd, att betäcka den skuld, som uppkommit
genom vahrornes inköp af utlänningen,
utan ock skörda betydlig handelsvinst. Uppgiften
af en underbalance af 560,690 R;dr 7
sk. 7 r., äfven med det kanske origtiga uteslutandet
från Svenska handelsvågens credit af
de exporterade Nederlagsvahrorne, tål någon
rättelse} ty om Tullinkomsten 8i34°4 R;dr 20
Den 7 April e, m. 117
*» \
sk. 6 r., såsom en behållen vinst ej mindre
för Statsverket än för landet tillägges samma
Credit, så återstå endast 47y,285 R.dr 36 sk,
1 r., hvaraf åter böra afgå handels- eller Corn.
mbsionsvinsten, på afgångne nederlagsvaror,
talrika Besättningars och passagerares provisioner
och förtäringar, värdet af oangifnevahror
och den Finska import som med vinst å-i
ter till utlänningen exporteras, hvilket tillsam-j
mans måste utgöra en betydlig del af förestående
saldo, men endast gissningsvis nu skulle
kunna bestämmas. Under namn af provis:on,
hvarmed hvarje person, får vara försedd, som
till Finland öiverreser, afgå i synnerhet bränvin,
Socker och CafFé, som lördelt på många
tusende personer icke bör vara obetydligt Utländskt
jern är till införsel i Ryssland förbjudit,
men jern med Finska Bruksstämplar få efter
Finlands införlifvande med Ryssland dit
infpras. Det Finska i Est- och Liffland begärliga
jernet är derigenom för Finland en hufvudsaklig
exportartikel, hvaremot detta land
fyller sitt genom denna handel uppkomne bristande
egne behof med Svenskt jern. Införsel
i sednare tider af andra Länders klädesfabrikpter
och inrättande af egne Fabriker hafva
i Finland redan minskat införskrifning af
Svenska kläden, hvadan följden varit, efter
hvad man för mig uppgifvit, att flere klädesstolar
i Norrköping blifvit overksamme} men
då Svenska klädestillverkningen nu mera hun-;
nit en större fullkomlighet tror jag, om införseltullen
i Finland mot en motsvarande förmån
kunde nedsättas, ännu betydlig afsättning
13 S
Den 7 April e, m.
borde kunna påräknas. Finska Sockerbruket
hafva, så vidt jag kanner, upphört med till*e
t verkning, hvarigenom Sockerimporten från
Stockholm blifvit liflig och sorn märkeiigeq
skulle ökas om äfven hvad Socker och Sirup
angar nedsättning af Finska tullen å desse
varor kunde utverkas. Skulle nu genom
en hämmad handelscommunication med
Finland hvarken Jern, Kläde eller Socker mera
tagas från Sverige, skulle äfven den af dep
värde Talaren framställde grundsats godkännas,
att utländska fabrikater till Sverige bor;
de få införa om de kunna afyttras till bättre
pris än de Svenska, en grundsats alldeles stridande
mot den sorn blifvit yrkad i afseende å
Finska handeln, och hvars tillämpning vore
än mindre förmånlig, emedan här är fråga icke
om rå utan förädlad vahras införande, sg
blefve följden deraf Fabrikernes undergång och
Sfädtrnes aftynande; och sorn Svenske Landtinanden
ej har annan afsättning för åkerbrukets
och ladugårdens alster, än väre egne städer
så skulle genom sädaue emot Städerneg
interesse vidtagne åtgärder t-andtmannen sjelf
slutligen ekla deras ahyning och undergång.
Med åberopande af den värde Talarens egen
träffande liknelse i ett annat ämne vågar jag
derföre erinra att om Samhällskroppen skall
bestå böra lemmarne icke genom ensidige å~.
sigter afundas hvarandras fördelar, emedan de
bero af hvarandra och fördelarne efter en fullständig
calcul äro gemensamme, under ledning
och jemkning af en vis och omsorgsfull Styrelse.
Dm 7 April e. m. ng
Äfven oaktadt de klokaste beräkningar
kunna införselförbud eller sorn leder till detsamma
hög tull skida det land, hvars iotere^
Se man dermed åsyftat. Så har det inträffat
genom den förhöjde tullen å Finsk Spanmål.
Denna product, som i Sverige småningom i den
grad fallit-, att den i Finland de sednare åren
gällt t å 3 R;dr Banco mera än härstädes hade
med tillägg af fragt äfven tullfritt ej med
förmån kunnat h i t töras. Tvärtom öppnades
för Sverige afsättning på Finland hvilken ock.
till någon del ägd: ruin år 1821, och hade
med än större förmån år 1822 kunnat fortfara,
då Rågtunnan uppgick ända till 9 ä 10
R:dr Banco, om icke Finska administrationen
med iakttagande af reciprocitet höjt tullen iden
mån, att Svensk införsel af Spannemål måste
afstanna. Jag medgifver dock att i goda år
fri Spannemåls införsel från Finland vore vådlig
eller då Finnarne till det i Sverige gällande
pris kunde försälja Spannemål, emedan efter
exportation af egne förråder de ägde öppet fylla
sina behof med Rysk säd, hvarigenom ett altför
stort öfverskott kunde hitkomma Huru
Handelsvågen deraf tyngdes vittnar 1819 års
Finska handels import, ehuru behofvet visserligen
påkallade den.
Hvad beträffar den Finska veden bör jag
nämna, att jag hört i Finland många, äfven
af dem som ägt inflytelse på dess allmänna
hushållning, vara af den tanka, att dess export
på Stockholm af ved borde framdeles iosk,rä»-~
kas om ej alldeles förbjudas, på det skogar ne
120
Ben 7 April e. m.
vid kustörne, redan af denna handel försvagade
eller till en del försvunne, icke matté ytterligare
förstöras, hälst efter alla afdrag, huggningskostnaden
knappt blifver Skogsägaren ersatt.
Vid detta förhållande och, oberäknadt
Stockholms ofvan anförde fördel s hade jag trott,
att då genom Finsk veds införande Svenske
skogsma besparas till ädlare användande, såsom
kolning för Bergverken, samt aktning af
Storvirke, Bjelkar, timmer, plankor, bräder tjära
och siöjdevirke, Finska vedhuget för Svensk
räkning icke borde å Svenska sidan helt och
hållet afböjas, så länge det å den Finska medgifves
emedan genom dess utestängande från
concurrence och deraf förorsakade stegring af
vedpiset Svenska skolarne skulle för mycket
ålnäs till det sämsta bruk deraf kan göras.
I det förstånd Herr Tham tagit min mening
angående förmån, att med BancoSedlar
lösa Finska varor har han visserligen rätt.
Men jag har förutsatt, såsom förhållandet är,
att desse sedlar för varor, sorn Stockholm ej
ännu kan från Finland umbära, öfvergå till
detta land till godtgörande af dess öfversskott
i handelsväg. Växlar dragas ej heller alltid
på verklig behållning utan på credit, hvarvid
ränta från lyftning6dagen beräknas och sådant
måste förhållandet vara om ej handelsvågen
står jemt eller sjunker till Trassentens Fäderneslands
fördel, ty växlar, dragne på annan
ort än der skulderne blifvit gjorda till betäckande
af dessa skulder, förflytta endast tillgången,
och om Finska varor genom vexlar
4
Den 7 April e, m.
121
på Petersburg, Hamburg eller London skulle
betalas har i samma mån tillgångarne på desse
orter iörminskats. Det är vid jemmörelsen af
dessa fall jag ansett för Staten bättre, att vårt
creditmynt utan ränta utgår, än att en credit
skulle öppnas, hvilken tärde genom en löpande
ränta, som med nya vexlar eller varor skulle
godtgöras. Det Svenska mynt, som således
äiligen utgår återkommer, i den nion rörelsen
inom landet icke qvarhåller detsamma, för
att användas antingen till uppköp af utländske
vexlar på vår Beurs, till skulders betalningoch
varors inköp eller genom arf och inflyttningar,
hvilket synes be visas af den i Finland äfven radande
penningebrist, hvartill saknad credit icke
uppgifvas såsom orsak. Finsks administrationen
har till undvikande ar agiotage, som emellan
g;r,e landers olika myntrepresentatäver med
vacklande värde måste äga rum, och det beroende,
hvari Finland, genom Svenska Sedel„myntets
gångbarhet, i financielt afseende befinner
sig af en främmande magts åtgärder,
sökt genom hvarjehanda' medel ehuru förgäfves
uttränga det Svenska myntet. Endast deraf
borde kunna slutas till fördelen för Sverige
af detta sedelmynts circulation i Finnland,
så länge metallisk realisation ej blifvit verkställd.
Det skulle må hända låta sig göra ehuru
med kostnad, att medelst uppköpte vexlar
till Finland indraga Ryskt mynt, och genom
commissionairer invexla det Svenska;
men hvad vunnes för Sverige dermed? Valett
ökadt röreisecapital, men deremot coursens betydliga
stegring, sorn i stället bör förbättras
«>
J?2
Den "f April e, rn.
genom BancoSedlars credit äfven utom Sverge.
Ml hända har jag origtigt sett saken,
men jag har dock. trott mig böra utveckla
grunden för min anmärkte framställning.
Sluteligen får jag i ödmjukhet förklara,
det jag hyser fullkomlig tillförsigt till Regeringen,
att den samma med allmän öfvers gt
Qch noggrann beräkning af det helas förmån
skall elter omständigheterna vidtaga de åtgär*
der, som vid utgången af närvarande tractat
rörande Finska handeln leda till det för Fäderneslandet
lämpligaste och lyckligaste resuhat»
på ämnet blifvit väckt har jag, såsom flere år
i Finland anställd Svensk tjensteman, emedlertid
trott mig böra meddela de upplysningar
jag haft att tillgå qch de åsigter jag derpå
grundat, utan att våga eller ens vilja påstå
deras ofelbarhet.
Jag anhåller ödmjukeligen att detta anförande
mätte åtfylja de öfrige i detta .ämne
aflåtoe,
N:o 2.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning:
Då en värd ledamot, Herr Friherre Wirsen
i sista pleno, framställt flere anmärkningar
vid StatsUtskottets utlåtande öfver Rik’
Sens Ständers Revisorers berättelser, för Rtevisiouerne
af åren 1820 och 1822, jemte ser
-
Deri 7 April e, m,
x23
sktldfe omdömen om Reyisorernes åtgärder,
sorn, till återremiss, af detta utlåtande föranfedt,
lärer det icke anses obehörigt att jag,
50m deltagit i båda dessa revisioner, och der
framställt ärenderna till beslut, ingår i yttrande
öfver en del riu gjorde anmärkningar, sehlan
jag kommit i tillfälle att derom inhämta
närmare kännedom» ehpru, kanske öfverflödigt,
då StatsUtsROttet nogsamt lärer utveckla skälen
för dess gillande af Revisorernes tillstyrkanden
; inskränkande jag rnig, till de hufvudsakeligaste
anmärkningar der saknad tillgång till
handlingar och upplysningar icke för yttrandet,
lägger hinder i vägen. Deribland har
först, och i synnerhet, den förekommit mig
anmärkningsvärd, och som jag ansedt icke böra
blifva obesvarad, den nemligen som rörer
dispositionen af den, så kallade Åbofondeti,
Visserligen obetydlig, till dess belopp, men af
gå mycket större vigt, i anseeerrde till den framStäldte
principen, att allmänna medel kunna i
annan väg, och annorlunda än i, af Riksens.
Ständer föreskrefven ordning disponeras, och
får jag, vid Herr Friherrens yttrande: ”att
nemligen först efter elfva år blifvit anmärkning
gjord vid den så kallade Åbofonden,
som ehuru ej döljd för Ständers och Revisorers
uppmärksamhet, blifvit vid 1822 års revision
råiom fynd betragtad, upplysa, att då
StatsContoiret , om denna fond icke iemnat
Ständer eller Revisorer någon upplysning, i
de till dem afgifne berättelser, eller ingått i5
för dem framlagde räkenskap r, hvaraf vill,
synas att man snsedt denna fond icke tillhona
124
Den 7 April e. m.
Stanners eller Revisorers kännedom, än mindre
deras dispssition, länder detta förhållande,
dem till fullkomligt urskuldande, om de derom
saknat kännedom, och ej förut uppmärksamhet
fästat, som först efter lt års förlopp
vid 1822 års revision, af läsningen af Konungabrefven
föranleddes. Det medgifves icke att,
ifrån en i flere år, icke medhunnen granskning
förbisedde anmärknings anledningar eller obegagnads
rättigheter, kunna hämtas anledningar
till påstående om derigenom eftergifne el*
ler försvagade rättigheter, sora i flere andre
förhållanden skulle verka till vida större skada,
än i det mindre betydliga ärende som nu
är föremål för uppmärksamheten ; man skulle
då t. ex. kunna saga, au för det att Riksens
Ständers Revisorer aldrig grsnskat NummerLotterimedlens
disposition och räkenskaper,
samt dispositionerne af de 1,300,000 som till
militairebehofven blifvit Sjöförvaltningen och
KrigsColUgium årligen öfverlemnade, skulle
all granskningsrättighet vara försvunnen, för
det att Revis.orerne icke till begagnande deraf
erhållit någon föreskrift eller sådan granskning
medhunnit. Jag saknar icke anledning till den
förmodan, att åtminstone vid andre förvaltande
verk, Riksens Ständer eller deras Revisorer
skulle ännu kunna finna så kallade fynd, hvarvid,
i anseende till dispositionen af allmänna
medel, nationens rättighet ännu icke blifvit begagnad,
hvarå representanterne, blygsamme i
sine anspråk, under de menlösa tiderne, icka
alltid gjort sina rättigheter gällande, förmodeligen
i förtröstan att genom de.n mindre nog
-
JDen, 7 April c. mi
125
grannheten, förvärfva ytterligare trygghet, för
deras til godonjutande i allmänhet; men, deraf
föijer icke att rättigheter blifvit eftergitne, för
det att deras begagnande blifvit uppskjutit,
och lyckligtvis kan ett tigande ConstitutionsUtskott
blott befria ifrån ansvar, men aldrig,
genom tystnad, i constitutionella förhållanden
verka någon rubbning. Jag föranledes till
denna reflexion af den värde anmärkarens eget
tilikännagifvande, att han, i egenskap af
StatsSecreteiare contrasignerat Konungens nådiga
Bref, i afseende på Åbofondens disposition,
utan att någon anmärkning dervid blifvit
af ConstitutionsUtskottet gjord; och ehuru
jag, sorn högaktar Friherre Wirsén äfven för
dess nitälskan för Riksens Ständers con3titutionelle
rättigheter, visserligen icke fäster någon
erinran vid dess, ifrån min skiljaktiga åsigt,
i afseende på d’spositionssäftet af ifrågasläldte
medel, kan jag likväl icke undgå förklara,
det jag anser ett godkännande af administrativa
åtgärder icke derifrån kan hämtas
styrka, att deremot icke blifvit af ConstitutionsUtskott
anmärkningar framstäldte, alij
dramiast al 1812 års Riksdags ConstitutionsUtskott,
som 6ynts mig lika så litet tjena
till eftersyn för ConstitutionbUtgkott, som samma
års Riksdag till eftersyn för de efterföljande,
hvarjemte, och i anledning af det anförda
yttrandet i Konungens förenämnde nådiga bref,
att nämligen ”detsamma icke innehåller att ifrågavarande
Åbo fond är att, såsom Statsverkets
tillgång anse, jag får yttra den tanke,
att så vida detta nådiga bref innehåller dera
126
Den i April e, ni.
Mening att andre tillgångar kunna finnas i
StatsContoiret än Statsverkets, och medel be=
roende af annan disposition , än Riksens Ständers,
jemnlikt deras iöreskriftér, förmodar jag*
att, om ett stadgande med sådan mening, nii
skulle förekomma till ConstitutionsUtskottets
granskning, att någon af dess Divisioner skulle
derå fästa uppmärksamhet. Då obestämda,
kanske tvetydiga föreskrifter i vära grundlagar)
i tillämpningen af comrnandomål och allmänna,
hushållningsärender, stundom föranledt tillden
Utsträckning man icke förmodadt, och hvarå
man äfven vid denna Riksdag, i den väg, det
är den enskilte Representanten tillåtit, fästadt
uppmärksamhet lemnar detta förhållande en så
mycken större tillfredsställelse deröfver att
Nationens rättigheter till disposition af allmän-?
r.a medel* och oinskränkt redofordrande för
deras användande äro i Grundlagarne så tydeligen
bestämda att ingen tvetydighet kan öppna
anledning för yrkande af Rcrgeringes deltagare
de deri, annorlunda än i följd äf Standernes
genom hufvudtitlarhe i RikgStaten föreskrifnd
dispositioner, sorn vid hvarje Riksdag kunna,
till belopp och föremål undergå förändring.
Vid Herr Friherre Wirséns erinran att Åbofonden
torde böra vara att tillgå, i afseende
på möjlig fordringsliqvid Sverige och Ryssland
emellan, får jag yttra den tanke att det
vore äfven så önskligt som formonligt om etoot
denna obetydliga Summa Sverige kunde
lå sina betydliga fordringar af Ryssland godtgjorde
som i alla fall kunde utgå af Statsinédleri
mea att, sedan vid alla Riksdagar odi
Den 7 jpril e, ml
ailä revisioner efter sista Regementsförändringen
anmälanden hos Konungen blifvit gjordé
och förnyade otti de flere hundrade tusende
Riksdaler, som Statsverket och allmänna Magazinslnrätfningen
äga i utestående fordringar
i Finland, utan någon åsyftad påföljd till
liqvid så lärer väl vid nu varande iorhållande,
i anseende till Åbofooden komma att förblifva
och med gillande af Statsutskottets Betänkande
i alla fall ingen annan underdånig
anmälan hos Konungen vara lämpelig, än den
som i Betänkandet innefattas. Vid Friherre
Wirséns yttrande att hvad sorti af StatsUtskottet
blifvit föreslagit, i afseende på det
mindre cred»tivets begagnande, icke vore öfVerenstämmande
med ordalydelsen eller meningen
af våra grundlagar, får jag med åberopande
af innehållet af 63 §. RegeringsFor-i
men, erinra, att tydliga ordalydelsen af densamma
upplyser att derifrån ej kan hämtas
något hinder för hvad StatsUtskottet föreslagit,
då densamma icke förvägrar natiotten kännedom
om de oförutsedda händelser som kunna
föranleda till dess begagnande, och det böc
kunna uppfinnas en gräns emellan tvenne ytterligheter,
nemligen emellan fullkomlig hemlighet
och tillkännagifvande afdetailler, somt
politiskt afseende kunde vara olämplige, och för
ändamålet icke behöflige. Det är icke sägdt»
att vid affordrande af cteditivet, man nödvändigt
skulle yttra, som i anmärkningen sägeSj
att det behöfdes för att rusta emot den ellef
den magt, men, deremot kunde, utan äfventyr,
yttras att till Sjöförsvaret, utrustande dfl
128
r /
Den 7 April c, nu
af Linieskepp och Fregatter m. m. til! det efö
ler det antal, elier till Landtförsvar i de eller
de ändamål, m. m-, fordrades uppgifne summor,
utan att detta kunde i politiskt afseende
medföra några vådor, då medlens användande
genom åtgärderne undanröjde och ppptäckte
det så kallade hemliga som i alla fall icke
kunde döljas, men hvarigenom likväl vinnes
det af StatsUtskottet, åsyftade ändamål nemligen
den ledning för kännedom om dessa me*
d«ls användande i hvarje särskildt fall, som
må finnas nödig Det har förekommit mig ianseende
till Friherre Wirséns yttrande, ”att
hvarken till Fullmägtige, eller till Revisorerne,
eller till någon annan, mellan Riksdagarna
verksam autoritet existerar någon redovisningsskyldi
ghet vare sig summarisk eller speciel för
Konungens beslut och dispositioner; de som
åtlyda Konungens beslut, äga att sig dermed
verificera, oeh att för verkställigheten redogöra,
och öfver behörigheten deraf hafva Riksens
Ständer och Revisorer dess emellan ett gransikan
ds inseende , som skull® detta yttrande
innebära någon motsägelse emot det föregåen»
•ds, men om meningen vore den, att i afseende
på disposition sf creditiv, icke någon efterfrågan
eller bedömraande af Revisorer melian
Riksdagarna kunde äga rum, så skulle det
väl vara en afvikelse ifrån de allmänna principer
för granskning, som aldrig borde medgifvas
af nationens representanter, hvilka äga,
att, med beviljande af anslag, sammanbinda
vilkoren, hvarunder det meddelas,
Slut®*;
Den 7 April e. m.
Slutligen, och i afseende på Friherre
Wirsen* yrkande, att besparingarne på Hufvudtitlarne
måge öka tillgångarne tili tredje
Hufvudtiteln får jag, med erkännande af det
obehagliga i representantens pligt att hämta
skälen för dess yttrande, icke ifrån förmodan
utan ifrån möjlighet, öppet förklara, att
jig anser detta stadgande vara af största vigt,
att den ena Hufvudtitelns tillgångar icke
med en annans förblandas,, samt att verkan
af en sådan sammanblandning skulle tillintetgöra
det försigtig* ändamål med Stats»
utgifternes uppförande på olika Hufvudtitlar,
för skiljaktiga föremål, hälst den, af
den värde anmärkaren, yrkade föreskrift att
besparingen skulle få föröka tredje Hufvudtiteln.
så kunde möjligen illuderas, att Hufvud*
titlarne kunde anses undergå i det närmaste
en amilganiation till aflägsnande ifrån det med
deras inrättande afsedde ändamål. Det ligger
i öppen dag, den möjliga, ehuru icke förmodade
händelse, att om den allfordrande tredje
titeln framstäldte större behof, än tillgångarne
medgåfvo, kunde ju utgifter på andra titlar
inskränkas, blott till sådane, som icke medgifva
uppskof, då alla årliga besparingarne utgingo
och öfverfördes till tredje Hufvudtiteln,
men om så skedde, blef följden likväl den,
att vid en Riksdag skulle de öfrige titlar nes
ökade behof, och för desamme fördröjde utgifter,
för deras uppfyllande, fordra större anslag,
i samma ändamål, eller ock öfverskotten
å Statsverkets inkomster, emellan Riksda
BU.
till Ridd, a, dd. Pr, IJI Baad, 9
Den i April e, m,
garne blifva anlitade. Af nu anförde skäl tillstyrker
jag vördsamligen att vid Statsötskottets
Betänkande äfven i denna del må få bero;
anhållande jag att detta anförande må få åtfölja
Friherre Wirséns anmärkningar till StatSr
Utskottet, till dess närmare granskning.
No 3.
Grefve De la dordie, Jacob:
I följe af Herr af Ubrs yttrande den 12
sistledne Frbniarii eftermiddagen samt Ridderskapets
och Adelns derom tagne beslut får jag
härmedelst öfverlemna de begärte upplysningar
rörande Höganäs Stenkolsverk, med anhållan,
att ds till Stats- och OeconomieUtskotteti
måtte remitteras såsom Bilagor till mittunder
den 10 sisiledne Februarii förmiddagen ingifna
memorial h samma ämne.
N:o 4.
Herr Montgomerie , Gujlaf :
Nästan oväntadt är det för mig att Utskottet
fästadt så ringa vigt på denna min motion
att det icke ansett nödigt att ens söka
skaffi sig om ämnet en närmare kännedom.
Likväl tror jag att ämnet fordrat denna af
Uiskottet åsidosatta serskildta uppmärksamhet.
Då det gäller att befordra, att åstadkomma, en
l
Den f April e, m.
för ett samhälle nyttig inrättning, som härtill
ändamål medborgares, och i synnerhet nästan
alltid i afseende på Statsbidrag vanlottade medborgares
bästa, tror jag att ämnet är af den
vigt, att det förtjenar Riksens Höglofl. Ständers
uppmärksamhet, och således äfven dess
Utskotts.
De inkast Utskottet gjordt mot förslagets
antagande inskränka sig egentligen till följande
hulvudsakliga, dem jag utber mig vördsamt
att i samma ordning få b svara. Ibland
annat anför Utskottet såsom motskäl, att i dea
trackt vägen skulle anläggas icke finn s flere
än några hundrade Invånare, hvilka Utskottet
icke anser kunna underhåll* den väg, somt
der tilläfventyrs blefve på Statens bekostnad
anlagd; äfvensom att denna väg komme att
Sträcka sig äfven till Haparanda ifrån Öfvers
Tomta,
Jag bor dock ha den äran att upplysa
Utskottet att en väg redan finnes och ganska
länge funnits emellan sistnämnde ställen . och
att just denna väl underhållna väg bevisar
att innevånarena, ehuru icke talrika, dock äga
både förmåga och vilja att en sådan Väg, om
den anlades, underhålla.
Sedan tror Utskotlet att climatet d.er icke
tnedgifver hopp om lönande odling. Men erfarenheten
har nogsamt ådagalagdt att i dessa
trakter produceras Korn, Potatoes, och äfven
Råg till en icke obetydlig grad, och är vid*
133
Deri 7 April c. ni.
nser gifvande ån i de södra orterne. Frosten
är äfven mera sällsynt der ån t. ex- i Jemtland,
Dessutom är det genom väganiäggningar som
odlingar blifva lättare och genom odlingar
sorn klimatet förmildras.
Också medgifver Utskottet sjelf, att de
norra provincerna påkalla all uppmärksamhet
i afseende på Statsbidrag och uppmuntran i
odlingsväg. Åtminstone hade Utskottet i öfverensstämmelse
med detta dess omdöme bordt
iga skäliga anledningar i synnerhet med betragtande
af hvad jag dessutom i ämnet andragit,
att åtminstone hänvisa min mo:ion till
StrömrensningsComiténs skärskådande, och tillstyrka
att densamma skulle för detta ändamål
vilja använda ®n mindre summa. Slutligen anför
Utskottet såsom motskäl en befarad smyghandel,
hvartill denna väg skulle kunna gifva
anledning. Då prohibitivsystemet undergår,
såsom man hoppas en behöflig jemnkning om
ej totalt upphäfvande, så finner jag inga skäl
hvarföre denna lösa, att icke säga falska farhåga,
skulle hindra ifrågavarande väganlägg-,
ning. Jag tror tvärtom att en lättad commu*
nication äfven öfver dessa orter med BrödraRiket
eå mycket mera vore önsklig och nyttig
som en ny liflig byteshandel, nemligen vintertiden,
redan äger rum på denna ort imellan
Norrige och Sverige , samt dessutom samma
tid af året postgång är etablerad öfver
nämnde tracter. Allt detta synes mig klarligen
tala lör ifrågavarande vägs anläggning, hvartill
jag medger det? jag i m»n första framställa
Tff.n 7 April c. m.
»55
ning, föreslagit en för stor Summa; men nu’,
bättre om saken underrättad, tror mig böra
upplysa att 10,000 R;dr Banco vore måhända
nog att med Invånarnes och Kengis Bruksägares
biträde kunna åstadkomma den af mig
föreslagna väg imellan ÖfverTorneå och Kengis;
och då Staten uppoffrat millioner till de
södra provincerna* odlings- och Canålgräfnings
företag, vill jag icke betvifla, att en så
obetydlig summa som 10,000 R:dr kommer att
beviljas för detta ändamål och för en landsort
som hittills saknat allt understöd af allmänna
medel. Denna summa kunde ju utgå
från den till Strömrensningar redan anslagna
summa, och den Comité som har sig detta eller
väganlägningarna i Riket uppdragit, kunde
ju också anmodas att om ifrågavarande väg
gå i författning.
Af dessa såsom jag förmodar talande och
vigtiga skäl, dem jag vördsamt underställer
Ridderskapets och Adelns behjertande,
hoppas jag och anhåller att återremiss af Utskottets
Betänkande mätte nu beviljas.
N:o 5*
Herr Berghman, Ambrofuti Magnust
Med största aktning och förtroende för
Höglofl. StatsUtskottet, kan jag dock icke undgå
göra den anmärkning vid detta dtss betänkande,
att då Riklens Höglofl. Ständer re
-
I)en 7 April e. m.
dan nppoffradt flere millioner på Götha Canalby
gnad hvilken, om den ock skulle komma
södra delen af Riket till nytta, aldrig kan
blifva dit för dess norra del; man icke bordt
draga i betänkande, att tillstyrka en utgift af
några tusende R:dr för anläggande af den ifrågavarande
väg hvilken igenom det den lättar
communisation n inom Torneå Socknar och
emellan dem och hafvet, skulle mycket bidraga
till desse norra orters utvidgade odling,
och i följd deraf folkökning; desse socknar äro
ännu alltför glest bebodde, för att en sam ne
kunna verkställa den nödige väganläggningen,
hvarföre den tarfvar något understöd af allmänna
medel, och jag önskar att aldrig sådane
blifvit anslagne till mindra nyttiga företag.
Det föreslagne understödet kunde lämpligast
anordnas pä Strömrensningsfonden.
Att dessa mina anmärkningar mätte vid
skeende äterremiss få åtfölja Betänkandet,
derom anhåller jag vördsammast.
Bilagor
till PleniProtorollet för den 11 April,
förmiddagen.
N:o i*
Friherre Wrangel^ Henning:
Af mången torde det anses formätit att en
Den 11 April f. m.
*35
person, som är ovan vid alla slags Embetsmanna
åtgärder, vill upphäfva sig, såsom Talare
emot en man hvars öfve» lä^sna skicklighet,
af ingen klok. och sakkunnig kan bestridas,
men da Friherre Wirséas sednast uppläste
skrifteliga anförande afhandlar ett högst
vigtigt ämne, som äger så nara gemenskap
med Fäderneslandets bästa, och då d't dessu!om
tyckes innehålla förberedelser, till de
Financiela åtgärder, hvilka äro föremål, för
Ridderskapet och Adelns ja hela Nationens
största uppmärksamhet, så vore det lika stridande
emot min öfvertygelse, som oförenligt,
med en Riksdagsmans pligter, att förtiga de
tvifvelsmål, som hos mig uppstått rörande ofelbarheten
af åtskilliga Friherre Wir*éns åsigter,
ehuru jag medgifver, att uti nämde
anförande, finnas mångå sarn ngar hvilkas
riktighet i principen ingen kan bestrida, och
hvilka blifvit, med mycken insigt och sakkän.
nedom ltamstälde.
Sedan Friherren sjelf tagit en verksam del
i den tillförordnade FinanceComfiéens långvariga
öfverläggning^, och hvarken der, eller
under närvarade Riksdag, begagnat tillfället
att grundeligen undersök i jordbrukets och näringarnes
iråkade fö'lägenhet, så förefaller det
migoväntadt, att Friherren nu först, säger sig
vilja uti sammansatta Lfiskoftens beredning upptaga
tiden, med undersökningen derom, hälst
Friherren ifrån 1812, haft en icke obetydlig
del, i ledningen af de allmänna ärenderna, och
Ifi6
Ven r l April f. rrv.
således bättre än någon annan varit i tillfälle
att bedömma verkningarna af alla de Financielia
och Economiska åtgärder, hvilka sedan
dea tiden blifvit vidtagne.
Det tålamod Friherren fordrar af Ständerna
att till en början låta det bero af Utskotten,
huru ärenderna böra behandlas, tyckes också
i nära 3:ne månader af Riksens Ständer
blifvit medgifvit, men som denna tiderymd
kan anses utgöra mer, än hvad Friherren kallar
fitl en. bör/un synes mig stunden vara inne,
att till och m«=d begagna Ständernas i Grundlagen
förvarade rätt att både bestämma grunderna
hvarå den Financiella planen bör hyggås,
samt utlästa tiden då Utskotten med de
samma , böra till Riksens Ständers pröfning
inkomma; man har rätt att af Folkets ombud
förvänta kraftiga åtgärder och våra hemmavarande
Landsmän blifva säkert Friherre
Björnstjerna högeligen förbundne, tor det han
väckt en fråga, som kanske eljest länge kunnat
få hvila.
Ingen lärer hestrid» att ju myntets vacklande
värde, är ett ondt och en landsförderflig
sak, men då detta förhållande existerar,
genom flera på hvarandra gjorda misstag, är
det vådeligt att pä en gång, gå ilrån den ena
ytterligheten till den andra. Enligt min tänka
bör man förbereda tili en af sig sjelf blifvande
Realisation, och är jag lörvissad att
blott Förläggaren äger säkerhet, alt ingen
Invfirkan* sker på Banken, som ännu mer
Den ji. April f.jft»
kan störa dess credit, och föröfrigt genom kloka
operationer, metalliska fonden consolideras,
så vinnes samma ändamål. Genom Bankens
publicitet kunna Ständerna häruppå äga den
största Controll, då äfven derigenom Capitalistens
ägande rätt bl ifver helgad, och lemnar
jag åt Friherren sjelf att dömma för hvilkendera
tiden, nemligen silfverperioden eller p3p
persperioden
erfarenheten i vårt land bäst
talar. Tryggt kan man säga: att den öfver
production, som jag äfven hört åklagas icke
kan föranledas af den princip, som jag vid ett
annat tillfälle af Friherren sedt yttradt i skrift,
nemligen: att en flarkare drift gifven antingen dt
arbet skraflen eller åt medlen, att sätta den i rörelse
inflyter menligt på det hela.
Att denna grundsats i sin tillämpning är
menlig, kan man lätt (inna, ty den innebär,
ingenting mindre, än att Regeringen i denna
stund, bör hämma den Industrie vi äga, emedan,
penningetiiigångarna icke förslå, att motsvara
arbetskraften, ehuru obetydlig den för
det närvarande är.
Utspridandet af denna
och dylika grundsatser, vore rakaste vägen att
underminera allt välstånd i vårt Land. Visserligen
vore det bättre om Sveriges allmänna
mynts*ällning icke vore af natur, att
behöfva Riksens Ständers omsorg och beslut,
men då dessa vid 1S1S åts Riksdag gatt för
långt, är det också lyckligt, att rättelse kan af «
i S a3 års Siänder gifvas. Sedan man så småningom
kommit derhän, att man kan trygga
sig vid Statens rayntstämpel, bör man äfven,
f
Den ii April f. m.
enligt min tanka, icke på annat sätt bestämma
qvantiteten, än genom bibehållandet af en viss
proportion emellan Bankens metalliska fonder
Och Sedelstocken, då full frihet är lemnad åt
enskilt» Assignationsrätten, hvilken ersätter den
må hända tillfälliga bristen al Riksmynlet. I
närvarande stund finner jag det tröstande att
höra Friherren yttra’, att ingen erkänner mer
än Friherren angelägenheten, af den yttersta
varsamhet i allmänna Creditförhållanden, och
nödvändighet af lättnad i särskiltas betryck.
Om Friherren försökt att göra samma varsamhet
gällande, under sednaste Riksdagar, skulle
icke nu Sverige befinna sig i så allmänt aftagande
tillstånd, och så stor förlägenhet. Att klaga
öfver brist på enskildt Credit, sedan den genom
allmänna åtgärder blifvit störd, och för
de flesta omöjelig att bibehålla, förefaller mig
lika obilligt, som att klaga öfver att ett barn
icke kan gå, sedan man sjelf låtit taga foten k
deraf.
För mig är det ofattligt, att Friherre Wirsén
anser närvarande penningeolägunhet bestå deruti,
att mynt qvantitet en, genom enskildta medborgares
omtanka och besparing icke kan ökas. Hvad
kan hindra mig att oberoende af Rikets mynt,
förskaffa mig, genom mine producter, metalliskt
mynt från andra länder? Det mynt jag på
detta sätt erhåller behöfver ju ej sammandraga
det till qvantiteten fixerade Representativa
myntCapitalet; men fortfar närvarande Statshushållningsprinciper
i förening med den Fi~
nanceplan som Friherre Wirsén här tyckes å
-
Den II April' f m,
*39
syfita, fruktar jag att Sveriges förmögenhet på
ett fortfarande sätt und* rgräfves, såsom det utan
uppehåll skedt alltsedan år i«t?.
Om jag
mening, sä må sådant ursäktas mig emedan
på somliga ställen uttrycker» äro något invecklade!,
och tyckas afvika från den enkelhetsom
bör utgöra Fina-ncernas Element. Jag kan icke
dela med Friherren den öfvertygelsen, att
en tillökning af en enskild förmögenhet genom
arf eller förtjenst, icke verkar, annorlunda
än antingen genom en ökad Consumtion af
främmande Producter sorn för behållningen
införes, eller ock i en generel men ostadig förbättring
af hela myntmassans qvalitet; jag tror
att både större och fördelaktigare område för
dess verksamhet är öppet, om förmögenhet
neriägges uti industrieusa företag, hvilkas förkofran
skola mer bidraga till stadgadt mynt,
än de bäst utarbetade Financeplaner. Vid
uppgörande af förberedande medel till en grundelig
Financeplan är att vidtaga, de mått och
steg, som förvissa oss, att den i Bankens böcker
befintliga Sedelstock af 30 millioner eller
uter verkeligen finnes i omlopp, eller också
underrätta oss om i fall den till en del försvunnit
och således icke verkar inom landet,
och vore det enligt min tanka gagnebgt, om
en pregcriptionstid till gamla sedlars utbyte,
emot nya blefve antagen, såsom den enda utväg,
stt känna huru mycket af sedelstocken
under tiden gått förlorad.
f)än 11 April J, m-.
I England, äfven Ryssland och Dannemark
äro sådana prescriptionstider, till ombyten
af sedlar ganska vanliga, och inser jag
icke hvad miss-.ioende en dylik operation skulle
åstadkomma mera i Sverige än på andra
ställen.
Att alla sedlar som finnas i Finland inkomma
på en gång är nturligt, och att de skulle
återgå likaledes, så vida de ville få full valuta
i nytt papper, mot valuta i gammalt, och
om detta nya mynt skulle Btadna qvar i Sverige,
vöre det ett bevis på god afsättning af
våra vahrorj endast en förhastad realisation
kunde qvarhålla de nya sedlarna i Banken,
då de utbyttes mot silfret som förskingrades,
och endast papperet stadnar qvar. Den prineipe
att icke kunna få öfverskott på annat
sätt än genom metaller, är af Friherren framstäf
på ett farligt öfvertalande sätt, dock.
vid noga eftersinnande inses lätt vådan af denna
grundsatts, hvilken äfven är rakt stridande
•emot hvad man godkänt, enligt den nyare
Statshushållningens läror. Till Friherrens egit
bepiöfvande hemställes, otn icke det är en klar
sanning, att metaller från utländska orter inkomma
mot våra produeter, då det lönar sig att
demd utbyte emottaga, men så länge man finner
mera uträkning eiler vinst, att taga utländska
produeter, uteblifva metallerna. Capitaleroa
bildas genom produeter och jemnforelsen emellan
England, rikt af produeter och America,
ägande Guld och Silfver, torde bäst bevisa
denna fråga,
Den 11 April f. m.
Sorn jag i det föregående utlåtit mig, etnot
en hastig realisation har jag ansedt öfverflödigt
att vidröra Friherre Wirséns svar på
de 2:ne första puncterne af Friherre Björnstjernas
r.sta Afdeining, men jag öfvergår till
den frågan, som rör en ökad Silfverfond, hvil.
ken ökning jag anser vådelig af följande
skäl:
Sedan man kunnat lyckas uti att genom
lån förskaffa sig mera silfver, till Bankens consolidering,
gå blefve följden, att utom den utvexling
som skedde, mot våra egna sedlar skulle
äfven ifrån Dannmark och Finland utvexlas
allt det upplånta silfret och således ingenting
nyttigt blifva följden af hela denna
transaction.
Friherre Wirséns svar rörande Statsobligationer,
är icke nog bestämdt. Jag hade önskadt
att lå veta Friherrens mening om vår belägenhet
är sådan, att de behöfvas, och svaret
bör blifva enligt min tanka Ja, då ändamålet
dermed är att lindra våra a 11för dryga skatter,
och anser jag detta medel nyttigt, då sådant
med klokhet utföres. Visserligen bör man,
i möjligaste måtto undvika, i Iredstid att göra
Statslån, men då vårt försvar ni. m. fordrar
ovaBliga ansträngningar för att kunna med
lugn motse ett ktig, får man tillgripa de mest
verksamma och minst creditförstörande medel
till ändamålets vinnande j dock instämmer jag tilt
alla delar uti Friherrens mening, att dessa obligationer
böra inskränkas till det oundgängeli
-
i4a
Den 11 April f. m.
gaste. Jag anser icke troligt att penningar blifva
uppsagde för att derföre tillhandla sig Statsobligationer,
ehuru sådant är öfligt i andra
länder, men här, till en början, innan man
blefve van vid dessa okända credittecken, skulle
man ej vara mån att förskaffa sig dem, snarare
kunde kanske uppsägning inträffa, för att
inköpa Silfver vid acrieieckningen i Banken.
Således för min del, afråder jag för det närvarande
privatas delaktighet i Banken; det
skulle blott uppmuntra t il dylika uppsägningar
om satte gäld närer i ännu större förlägenhet,
deremot skulle säkert Statsobligationerna
emottaga* med begärlighet i all handel,
då i brist på annat mynt man såg sig dertill
föranlåten, och i en framtid då man genomett
störe vana, bedömde leuf såsom en handelsvara,
vore det att förmoda, det alla creditförhållanden
jemnat sig, och förtroenden af sig
sjelft återkommit.
Man behöfver aldrig frukta det icke Statsobligationerna
emottogos, då de af Ständer
voro garanterade och skedde det icke i tidens
längd, skulle det blott bevittna tillräckeligheten
af Riksmyntet i jämtjförelss med productionen;
om våra Förfäder hade lemnat oss
fler» millioner Statsskuld, så vore säkerligen
vår production vida större än den är.
För omkring 40 år sedan, hade England
endast 9 millioner i Statsinkomster, nu har det
50 milioner, skulden har ju då ökadt productionen.
Tidens allmänna betryck, kan hafva
Ben II April /. m.
i45
oräkneliga andra orsaker, än Statsskulden,’
och några af ordsakerna ligga i öppen dager;
i England till exempel verkade krigets upphörande,
att tusende slags derpå använda arbeten
och krafter komma ur verksamhet som
tills vidare äro onyttiga, och endast öka förlägenheten;
i Sverige synes, åter RörelseCapitalets
alltiör hastiga förminskning jemte felaktiga
Ekonomiska Författningar, och de på han-i
deln och industrien lagda fjettrar, vara tillräckeliga
orsaker som förklara den trånad, och
det sjukdoms tillstånd, hvilket till fördel för
några få individer hotar att förstöra oss. Genom
HypothekBanker, Privata Banker, och enskilda
Assignationer, kommer småningom mindre
behof af lån att existera, och således för-t
svinner äfven speculationen att af differecceräntan
göra sig en vinst; men om man kan
uti vissa cassör lagligen låta nedsätta räntan,
så kan man också antyda, att icke utlåna åt
andra, än de som mot fullkomlig säkerhet bevisligen
äro näringsidkare.
Vid frågan om Statsverkets skuld till Banken,
såsom förvandlad till räntebärande obligationer,
svarar Friherre Wirsén att det tjenar
till ingenting att utställa räntebärande obligationer
till sig sjelf; men kan ett sådant
förhållande äga rum då dessa obligationer äro
garanterade af Ständer, samt räntan och amortiseringen
ordanteligen betalas? Visserligen
vore än mer att enligt min tanka erinra, men
jag hoppas att det vigtigaste blifvit vidrördt,
«huru icke i den svite jag hade önskat — e
-
M4
Dm il April f, m.
medan det är svårt då man blott här och der
upptager de punkter som anses nödiga till öfverläggning;
jag vill således ej nötta Ridderskåpet
och Adeln med ämnen som vid Financernas
sluteliga afgörande vidare komma att
upptagas, slutar blott med att önska att den
utåt Friherre Wirsén framstälda tankan måtte
observeras, att om skatterna kuncs ökas, i
mohn af en stigande förkofran, de äfven måste
minskas vid en aftagande; jag önskar ytterligare
att Embetsman och Representanter
kunde öfverfygas att skatter aldrig böra påläggas
utöfver den högsta nödvändigheten. Derigenom
skulle snart, ökade Capitaler vinnas
till en förökad produetion, och man skulle
snart höra mindre omtalas bidrag till monumenter
bakom hvilka man stundom synes vilja
undandölja handelsindustritlla brister.
Dessa åro de anmärkningar, som jag, enligt
min öfvertygelse, trott mig pligtig, att inför
Ridderskapet och Ad>ln framställa till bestridande
af satser hvilka om de i sjelfva verket
innehålla villfarelser, destomera, förtjena
en fullständigare vederläggning, emedan Talaren
bekläder förnämsta platsen i vårt financielia
verk.
Om jag till någon del lyckats uti att ådagalägga
deras origtighet är det derlöre att sanningen
i sig sjelf oberoende af talangen äger
t en öfvertygande kraft som nödvändigt måste
besegra hvarje motstånd.
N;0
Den ii April f, m.
N:o 3.
Herr Tham, Wolrath:
Herr Friherre Wirséns öfverlägsenhet uti
frågor, sora angå FinanceLäran erkänner jag
fullkomligt, men då jag tror att de grunder
hvarpå han vill bygga den föreslagna Reali- 1
sationen äro skadliga för Fäderneslandet och
förstöra en stor del medborgare, under det de
endast skulle rikta några få, samt förnämligast
utländska Långifvare 6å skulle jag anse mig fela
emöt min pligt om jag ej anmälte de anmärkningar,
hvartill jag af Herr Friherrens
sednaste memorial föranledes»
Det ar verkeligen ett Utomordentligt Stats
tillstånd, att sedan en FinanceComité arbetat i
några år på en plan till förbättrande af Rikets
allmänna Finander, vid Riksdagens början,
ändå ingen plan funnits sorn Regeringen
aHsedt sig kunna föreslå Ständerna till
antagande, Utan Ständerna endast erhållit ett
betänkande af Comittéen, visserligen grannt,
men hvarken Upplysande om Rikets verkelig»
ställning, om sanna ordsakerna till oredan och
förlägenheten eller innehållande något sådant
förslag till Financernas reglerande, sorn med
tillförsigt om välgörande framgång kan emottagas,
då dessutom FinanceComitéens plan genom
hvad ryktet i Landsorterna derom utspridt
emotsågs med största farhåga utom Stockholm,
BIL till Ridd, o. Adk Pr, III Band. im
Den il April f, rn.
så torde det ej böra väcka förundran om de
hit ankomna Riksdagsmannen sjelfva med allvar
söka känna orsaken till Financeoreöan och
att deremot fiona hjelp.
Det medgifves gerna att hvad Herr Friherren
kallar Statsmakten, kunnat missbruka
och någon gång äfven missbrukat sin magt
i afseende på förvaltningen och användandet
af Rikets Ständers Bank; missbruk af magt
lärer väl alltid komma att åtfölja menskliga ofullkomligbeten,
men ehuru Ständers missbuk
at 'denna makt i afseende på Bankenmöjeligea
kan hafva ganska skadeljgt inflytande på landets
välstånd kan ett sådant missbruk såsom
endast föranbdt af misstag och icke tänkbart
af elakt uppsåt, aldrig blifva så farligt för
landet, som det missbruk' man med skäl kan
befara af en enskildt PenningeCorporation, om
den vid BancoStyrelsen blefve maktägande,
Ständers interesse måste vara förenadt med landets,
men en sådan Corporation eller ActieBolag,
skulle troligen endast eftersträfva den
höga ränta hvarmed de blifva till delaktighet
i Banken inlockade, och om detta Bolag eller
denna Corporation hufvudsakligen kom att utgöras
af utländningar, vore det ganska säkert,
att detsamma utan afseende på landets väl endast
sökte sin enskildta vinning; att åter underkasta
både Banken och ActieBolaget Regeringens
inflytande, sådant vore, att sätta denna
för landets väl oumbärliga Inrättning på
högre vågspel än någon Fäderneslandets vän
kan tillstyrka.
Den i r April f. ml 147
' K '
Om Banken med egna tillgångar kunda
verkställa realisationen, då skulle jag för mia
del högeligen tillstyrka densamma, notabene
om sådane Författningar förut stadgades, som
åter kunde fria Handel och Näringar från onaturligt
tvång och gifva oss hopp, att ej det
silivtT sorn växlades utur Banken genast reste
utur landet att fylla en handelsförlust, sorn
<o'de blifva oundvikelig om Prohibitifsystemet
3 all sin glans skall fortsättasj emellan 1810
och 1S 15 fanns en mycket större Sedelmassa
i landet än nu. Banken utlemnade intet silfver,
detta oaktadt var coursen lägre än sed-,
nare åren. Jag skulle gerna tro att sådant
härrörde af liflig handel ; genom köpmannens
lyckliga ställning vannt Landtmannen och Näringsidkaren
afsättning för deras produeter oell
tillverkningar, förlust eller känning af penninj
gens lägre och vahrornas högre värde förmärktes
endast af Capitalisten och penningelöntagaren
, desse höjde sin röst emot Götha
Canal och Köpmännen och , dårande en del
Jordbrukare att deruti instämma verkade detta
rop må hända det olyckeliga 1815 års Prohibitifsysteme,
som kraftigt bidrog att förstör*
handeln, och köpmännens fall medförde Jordbrukarens
hvilken glömmande, att man ej våldsamt
lösrycker en af kroppens lemmar utan
att de andra äfven aftyna, dyrt fick pligta för
sin medverkan att störta de handlande. Min
öfvertygelse är det åtminstone att af en härigenom
och icke ensamt genom myntets fallande
värde, bereddes den mängd Banquerouter
hvarmed Götheborg och flera af Rikets för
-
|48
Den ti April f. m.
* '
ut blomstrande städer hemsöktes; oaktadt till;*
Täckelig kännedom om Malmö Disconts elaka
ställning och med fulla bevis, att dess Direcrion
ej fullgjordt sin skyldighet, behandlade*
den skonsamt af 1815 åis Ständer, Directionens
oredlighet blef mer och mer känd men ändå
skyddades den i det längsta och lätteligen
skulle man kunnat tro att afsigten var att i
Malmö Disconts fall äfven indraga de andra
bida FilialDisconternas; detta lyckades åtminstone
fullkomligt. Om denna seger öfver det
förut rådande Creditsystetr.et blifvit begagnad
med måtta, hade mycket ondt kunnat förekommas,
men att dessa Disconters fall med ifver
begagnades, att undandraga ali penningerörelse
från de öfriga Städerne och från d«
Landsorter som voro Hufvudstaden fråniägse,
att i denna som genom sitt läge, Hofvets,
EmbetsmannaCorpsers och Rikets penningeverks
närvaro - af conjuncturen och händelserna
minst lidit, concentrera alla Rikets
pengar, att vägra de till 6in natur och verkan
så nyttiga Discontlånen pl vahror och att på
allt sätt för alla utom Stockholm försvåra åtkomsten
af lån på namn: detta allt sammanlagdt
är efter min öfvertygelse orsaken till
penningenöden och allmänna förlägenheten;
Handelns förstörande, näringarnes tvång och
en våldsam peningeindragning hafva hufvudsakeligen
verkat det onda, för hvilket man envist
skyllar pappersmyntet och man skall lyc-^
kas att göra detta onda för ett halft Secel obotligtom
under sådana förhållanden en Realisation
skall göras med lanta utländska pengar.
Den ii April f, m.
»49
Efter Planen inbjudes Actietagare med hopp
om 9 procents vinst, ett i sanning förträffeligt
medel, att fälla Låneräntan i Landet; hvem
tviflar att ju alla möjeliga disponibla Capitaler
skola dragas utur rörelsen, för att användas
till Actier om dessa kunna göras begärliga,
men hvem tror deremot, att 3 millioner Silfver
R:dr kunna inom Sverige till insättning
samlas, det felande skall då fyllas genom
Lån hos utländningen, följderna i rät linia
skulle således blifva den skuldsatte Jordbrukareos
förstörande genom Capitalernas uppsägande,
utvandring till Finland af en mängd
lånt silfver för våra der utan ränta nu
befinteliga Bancosedlar, och det öfrigas årliga
utvandring så väl dit med nu varande
handelsförhållande sorn till utländningen i ränta
för det lånta silfret; med hvad förmån ett
Statslån kan göras till denna operation derom
vittna Danmarks lån. Att af 100 procents
SkuldCapital erhålla 75 för 5 procenta ränta
torde vara de förmånligaste vilkor som erbjudas
och sådan förderfvelig skuldsättning vill
man utan trängande behof påföra oss? Må
sparsamhet införas i alla Statshushållningens
grenar, må ali den frihet införas uti alla medborgeiiga
yrken, som kan stå tillsammans med
laglig ägande och nyttjande rätt, må ingen
MedborgareClass gynnas på de andras bekostnad,
utan Nationen under Styrelsen afen Konung
sorn vill sitt Folks väl, få under värt lyck.-?
liga fredslugn utveckla sina krafter och sin
håg för tillväxt: då skola medel sjelfmant erbjuda
sig, att bereda myntets stadga och äf
-
Den 11 April J. ml
ven realisation, om denna fordras till landets
välstånd. Att förut med lanta konstlade medel
påtruga oss den är detsamma, sbm att kläda
en illa sjuk i grann högtidsdrägt för att för
allmänheten lata honom paradera, mattigheten
skall blott fortare tilltaga och den sjuka
skynda sm upplösning till möte.
Man frågar: Skall penningeoredan lem
näs
utan hjelp? visserligen eke. Som medel
till dess afhjelpande torde verksamt kunna bidraga.
1:0. Bankens Publicitet.
2lo. Tjenliga stadganden mot Sedelstoc.
kens okände utöfver en viss proportion emot
Bankens Fonder.
3:0. Dylika åtgjerder att oafskiljeligt fästa
vid Banken alla dess verkeliga tillgångar»
5:0. Upphandling för Bankens räkning
åf silfver till och under viss minimicours , då
goda Handelsförhållanden sådant medgifva.
5:0. BancoDiscontens utgrening emellan
Stockholm, Götheborg och Skåne, att med det
största Creditif sorn Sedelstocken och Bankens
tillgångar medgifva, men endast med detta Creditivets
belopp, få emot 5 procents ränta biträda
med lån på namfl, men framför allt på
oförstörbara eller assecurerade varor.
Om Bankens -styrelse på dessa grunder
Den 11 April f m.
fotas, om tjenliga ekonomiska lagar öfverensstämmande
med landets verkeiiga förhållande
intöras utan afseende på en,kildt interesse, om
executionslagarnes lärnpeliga förändring gifva
skydd åt allmän och enskild credit, om införandet
af ett härtill lämpadt enskildt creditsystem
tillätes och slutligen om besluten blifva
fasta och verkställigheten ordnas af stadig
hand, då skola alla de förmåner i naturlig
ordning och väg vinnas, som man nu vill söka
i onaturlig. Jag kan hvarken uppställa eller
besvara granna theorier, men tviflar på allt
som erfarenheten icke styrkt. Må philosophen
uppställa hvad theorier han behagar, i det
kalia norden kan han med sina misstag blott
för en tid förvilla några ynglingar, men för
theorier i Statshushållningen hvilka erfarenheten
icke bestyrkt, och uti hvilka aritmetiska
felagtigheter kunna upptäckas bör hvarje
redlig medborgare förskona sitt Fädernesland.
Sluteligen får jag anmärka, att alla ifrån
England, Österrike och Dannmark åberopade
exempel, aldeles icke äro användbara i Sverige.
England hvars Regering i flere år kunnat
besolda 3;ne af Europas största magter,
hvars Banquierer kunna försträckaandranationer
summor öiverstigande hela vårt rörelsecapital
och hvars Bank med egna fonder kunde realisera
vid alparicours; Österrike hvars rikedom
i folk och egna produeter sätter det i tillfälle
att lätteligen hela alla sår, som härjande krig
och en enväldig regering detsamma tillfoga,
och Dannemark som genom olyckor på bråd
-
Dtn ii April f m.
den af undergång repar och uppiätthåller sig
genom en med dess läge blomstrande handel,
kunna aldrig i financiella åsigter tjena oss till
mönster.
N:o 3.
Friherre Fock, Berndt Wilhelm:
Under det flere medlemmar af Högloflig©
Ridderskap©! och Adeln vid nu påstående Riks*
möte sig
ningen, har mången törhända väntat, att jag såsom
Ordförande i MagazinsDirectionen, och med
den sakkännedom årendernes behandling i detta
Verk mig förskaffat, skulle öfver detsamma
äfven yttra mina tankar; sådan har ock varit
min afsigt; men sorn jag ejj velat gå någons
omdöme i förväg, har jag endast stillatigande
åhört discussionerne, Begagnande min rättighet
såsom medlem af detta Stånd, må det nu
vara min ordning, att få framställa några erinringar
vid hvad i ämn©t blifvit anfördt.
Jag skulle aldeles för vida utsträcka mitt
anförande, och dertill upptaga en längre tid,
om en speciel granskning företogs af alla serskildta
yttranden emot MagazinsDirectionens åtgärder.
De innefatta till en del sådane omdömen
öfver inrättningens bestämmelse , och
sådané påståenden om en menlig inflytelse på
landets välstånd, sorn för hvaf och en eftertänksam
af sjelfva sakernas tydliga förhållanden
nogsamt Vederlägges»
Den n April f. m.
För mitt ändamål är nog, att ibland mängi
den af klagomålen öfver MagazinsDirectionens
åtgärder uppehålla mig vid dem, som man allmännast
lagt Directionen till last, och hvilka
mer bestämdt blifvit utmärkte.
*
Man har sagt, att det understöd af Spannmål
som Magazinslnrättningen meddelat provincernes
Innevånare vid missväxtår eller annars,
varit för undsättningstagarne sjelfve till
eina följder skadligt, gjort dem gäldbundne,
och blottstäldt dem, då skulderne borde betalas,
för ruiaerande utmätningar.
En hjelp i nödens stund bb'r alltid värderad
då den kommer, och värdet deiaf bör
ej förminskas derföre att lånet är förbundet
med återbetalningsskyldighet. Med samma skäl
kunde ock alla öfrige hjelpemedej, som Samfundslnrättningen
alstrat, förkastas såsom skadelige,
emedan förbindelsen till motsvarig gedtgörelse
möjligtvis kan i längden bli besvärlig
för dem, som haft samma understöd af nöden.
Det är möjligt, att undsättningsskyldige varit
i trångmål, då deras skulder borde liqvideras.
Det är möjligt, att utpantningar skett; men
huru kan ett sådan ondt undvikas? klagan öf
ver hård medfart, i afseende på skulder till MagazinsDirectionen,
är dessutom, i högsta måtto
obefogad, emedan undsättningsskyldige, i
följd af flere Kongl. Majtts nådiga tillåtelser,
varit berättigade, att till större och mindre
del, äfven till hela beloppet, in natura linvik
tbra SpannmåULånen j hvarjemte Kongl. M*j;t
15*
Den ii April e. rn,
likaledes förordnat, att hvad oundgänglige
hushållsbehof erfordras, eller af redskap och
dragare, nödvändige för åkerbrukets behöriga
dritt, icke finge utmätas vid indrifvande af förfallne
Spannmålsskulder. Det är undsättnings^
tagaren, och icke Magazinslnrättningen , som
vunnit på dessa liqvidationsvilkor. De hafva
för lantmannen varit lika båtande, som de
tillskyndat Inrättningen betydliga förluster.
Man har vidare sagt, att undsättningsprisen
varit för högt beräknade, och högre än
hvartill Spinnmål af enskildte blifvit försåld.
Det är möjligt att försäljningspriset på Kronans
Spannmål någon gång kunnat händelsevis
vara högre än priset hos någon Köpman
i orten, hvilket kunnat härröra deraf, att den
enskildte nedsatt sitt pris med detsamma som
Kronan fixeradt sitt, eller att Köpmannen under
den allmänna undsättningsepokeri erhållit
Spannmål från andra orter till lägre pris. Hvad
som emedlertid är säkert, är att Kronan aldrig
bestämdt sitt pris högre, än det som i orten
var gångbart vid undsättningstidens början.
Att någon vinst icke varit beräknad på Magazinslnrättningens
Spanmålsundsättningar, synes
bäst af verkets räkenskaper, der Magazinsrörelsen
ständigt framstår med förlust.
Det hörer ej nu till mitt ämne att ingå
i någon utveckling af nödvändigheten af en
allmän Spanmålsundsättningsanstalt, eller tala
om den våda, som efter min öfvertygelse, karr
för det allmänna uppstå, om denna anstallt
Den ri April f. m.
155
upphäfves, och dess functioner komma att be^
ro på enskildte personers fria och arbitraira
företag- Min mening härom skulle visserligen
möta mycken motsägelse af dem som yrka
Magazinslnräftningens tillintetgörelse. jag
respecterar hvars Och ens öfvertygelse, fastän
den kan strida mot min egen, och föreställer
mig fördenskull att intet oöfyerlagdt nit motiverat
utfallen emot MagazUielnrättningen, utan
att något hvar af de värde talame tvifvelsu»
tan, såsom sig bordt, väl ötvertänkt följderne lör
framtiden af denna förändring, och huruvida
de allmänna Spanmålsundsättningarne medfört
nytta eller skada; men vid detta ifrande emot
Statens mellankomst, såsom undsättningsgifva*
re, kan jag ej tillbakahålla min förundran
deröfver, att man så plötsligen förgätit, det
landet under förflutne missväxtår, endast genom
dessa klandrade undsättningar blifvit
räddadt från hungersnödens rysliga följder,
och att allmänna erkänslan derföre fier fa Heliga
gångor blifvit inför Kongl. Majit uttryckt.
Om min utsago behöfver att styrkas, så åbe-i
ropar jag alla de här närvarande Herrar Landshöfdingar,
i hvilkas län tillståndet fordrat
anlitande af Kronans Magaziner: de skota säkerligen
lika med mig intyga, huru väsendtligen
nyttigt det varit, att i tidpuncter af brist
och förlägenhet, hafva säkra och tillräcklige
förråd att påräkna. Vårt Fädernesland har emedlertid
just genom dessa Magazinsanstalter,
hvilkas nytta en lång erfarenhet hitintills besannat.
undvikit de ytterligheter, hvaruti ett
,land lätteligen kan låka, der inga åtgärder
Ben n April f. m.
från Styfel*eris sida vidtagas för Folkets bispringande
med Spannemål vid utomordentlig»
tillfällen. Sjelfva det rika och mägtiga ’England,
hvars Statshushållningsmaximer så ofta
blifvit citerade, har i våra dagar visat följderna
af detta systeme.
En Ledamot af detta Stånd har yttrat : all
Magazins Inrättningen betydligen bidragit till Landtpiannens
elände; och att den vida öfver behofvet inför
skrifne utländske sp anmäl har under sednare årens
ymniga skördar till den grad fält säde -priser
ne , att productionsko/hiaden knappt varit ersatt,
hvarigenom Jordbrukaren blifvit försatt i den majt
ruinerande belägenhet. Verkelig» förhållandet är
följande: Då MagazinsDirectionen år i g 18 nödsakades
göra upphandlingar af utländsk spanmål,
skedde sådant till afvärjande af en befarad
spanmålsbrist, hvarmed landet om sommaren
samma år hotades. På Kongl. Maj-.ts
til! Riksens Siäoder under dåvarande Riksdag
gjorde Nådiga Proposition, anslogo Riksena
Ständer för detta ändamål z millioner Riksdaler
till upphandling af spanmål inom landet.
Och en lika summa för uppköp af utländsk,
6panmål, om sådant skulle behöfvas. Af de
förstnämnde z millioner ställde Kongl. Maj:t
300,000 R.dr till MagazinsDirectiouens disposition,
och Directionen använde deraf en tredjedel,
med hvilken, jemte bidrag af Vsrketa
äldre fond, den utländska spannemåln upphandlades.
Någon öfverdrifven upphandling
»f utländsk spanmål är således icke skedd j
och som en betydelig del af den utländske
Den il April f. m.
i5j
Spanmålea qvarstadnat i Kronans Mågaziner,
derigenom att undsättningsbehofven i sjelfva
verket blefvo mindre, än sorn befarades, har
någon menlig verkan på spantnålsprisen i allmänhet
icke eller kunnat uppkomma genom
dessa lager, #när de icke blifvit försälde, och
icke eller kunnat säljas till så låga pris , som
spanmål för enskild räkning, af sednare årens
ymniga skördar, blifvit afyttrad.
I öfrigt
bör jag upplysa att under loppet af åren 1820*
1821 och i«22 icke någon utländsk spannemål
för Magazinslnrättningens räkning blifvit införskrifven.
k'
Ett bevis på Magazinslnrättningens ötjertlighet
och ouppfyllde bestämmelse har man
jemväl velat finna deri, att Direetionen icke
upprätthållit spanmålsprisen under de sednare
åfens goda skördar. På samma gång som försvararne
af de mercantila intressena velat bevisa
skadligheten af slika mesurer, såsom hinj
dcrlige för den enskildte speculatiotlen och näringsfriheten
, på samma gång framträda motsatte
intressen, med anspråk på åtgärder från
Magazinslnrättningens sida, hvilka borde ha
till ändamål, att garantera jordbrukaren en
ständig afsättning på dess hufvudsakligaste produkt,
och bibehålla den vid ett skäligt värde.
Innan jag ingår i framställning af hvad Magazinslnrättningen
i detta afseende gjordt och
kunnat göra, bör jag först till deras upplys-,
ning, som ogillat MagazinsDirectionens inblandande
i spanmålshandel, anmärka; att idéen
om spanmålsprisens så kallade upprätthålla!)-
I5§
Dan Xi April f, to.
de icke kommit från MagazinsDirectionen: att
Riksens Ständer sjelfve vid 1810 års Riksdag
ansett MagazinsDirectionen böra verkställa upphandlingar
af spanmål , till förekommande af
dess vanpris, och att för detta och andra inrättningens
föremål, samma år, det första Creditivet
på Banken af 300,000 R;dr anvisades:
att vidare Riksens Ständer vidi8l5års Riksmöte,
”enige i den öfvertygelse,” såsom orden i
deras underdåniga skrifvelse lyda, ”att Magasin»
Inrättningen vöre ef hägda vigt, sä väl att förekomim
möieUghettn af nöd, genom inträffande
missväxtår, som får att flödja jordbruket och befordra
dess Jligandederföre beviljade, att Inrättningens
JDisconträttighet i Banken skulle
förökas med 700,000 R:dr och således bestämmas
till en million R:dr, hvarförutan Riksens
Ständer, jemte ett serskildt anslag af en
half million för Spanmåis uppköp vid missväxter,
dessutom bestämde ytterligare en half
million *att användas vid inträffande ymnigare
skörd, då, såsom orden i samma skrifvelse äfven
lyda, till inhemfke Jordbrukares eije fl oundvike•
liga förlägenhet, får saknad afsättning, Jlorre uppi
köp för Kronans räkning borde göras: samt ändteligen,
att Riksens Ständer vid 1818 års Riksdag,
i det af StatsUtskottet då'utarbetade och
af Riksens Ständer till alla delar gillade Förslag,
till Magazinslnrättningens organisation,
jemväl yrkat, spannemåls upphandlande i oftanämnde
ändamål. Afsigten 'med dessa Riksens
Ständers Beslut kunna ej misskännas. Huru
många Jordbrukare hafva icke direct eller in~
direct njutit förmånerne deraf, så länge det
Den ii April f, tn,
varit möjligt att effectuera upphandlingarne.
Utan tvifvel voro desse Författningar ända-*
målsenliga så länge något lif fanns i den enskildte
Spannmålshandeln, och allmänna Maga?
zinslnrättningen blott behöfde uppköpa det öfverskott
som derutöfver var att tillgå, men då
den enskifte Spanmålshandelsstagnation allt mer
och mer tilltog icke allenasti Sverige utan äfven
i hela Europa af helt andra allmänna inflytanden,
än Mag* z:nsln rätt ningen, samt tillgångar
genom gynnande skördar ännu mera ökades,
kunde de anslagne medlen icke längre svara
mot det åsyftade ändamålet. Men om, såsom
det blifvit påstått, dessa försök att höja Spanmålens
värde hafva ledt till de förderfvelig»
påföljder för producenterne sjelfve, som öfverklagas,
hvilket jag likväl icke tror så torde
af det anförda kunna åtminstone så mycket
finnas, att skulden då icke bör stadna hos
MagazinsDirectionen, som dertill endast varit
verktyget, men icke orsaken.
Hvad dernäst angår ankligelserne mot
MagazinsDirectionen, att den gjordt uppköp
de år då sädén varit i högt pris, men deremot
upphört att köpa sedan Spanmålen föll i
vanpris, och sålunda g vikit Landtmannens förhoppningar
om afsättning och Spanmålsprisens
upprätthållande, så torde man dervid taga i
betraktande, att sedan år 1815, då MagazinsFonden
tillökades, de fleste efter den tiden skedd
de upphandlingar varit föranledde af inträffade
undsättningsbehof, och följakteligen måst
anställas, utan att afseende kunde hafvas på
det mer eller mindre höga pria hvartill Spand
Den i i April f% m.
målen exempelvis under åren 1816, i8i?§
1818 och 181 9 kunde fås. MagazinsDirectionen
kunde då lika litet som någon annan förese
att, under påföljande åren, Spanmålsprisen
skulle nedfalla till omkring hälften lägre
än hvad Spanmålen under förstnämnde år kostade,
och om än MagazinsDirectionen agt denna
profetiska förmåga, så hade den tjenat till
ingenting; ty Directionen var ju pligtig att
använda sin fond och sin verksamhet då det
allmännas nytta sådant påkallade, helst då fråga
var att anskaffa säd till Undsättning, och
något skäl till inactivitet från Directionens sida,
under dylika omständigheter, kunde ju
Directionen rimligtvis icke hämta från den förmodan,
att landet en annan gång torde efter
ymniga 6kördar än bättre behöfva Directionens
biträde.
Att styra Spannmålsprisen, eller bibehålla
dem vid den numerair som anses lämpelig,
har aldrig varit MagazinsDirectionens o*
vilkorliga åliggande och kan ej eller blifva
det, emedan saken är omöjelig och aldeles
overkställbar. I de Directionen till efterlefnad
gifne föreskrifter har också välbetänkt
intet ovilkorligt stadgande derom ägt
rum, helst i annat fall, skyldigheten att utföra
så vidt omfattande företag, bordt förenas
med anvisning på deremot svarande disponible
fonder.
Om man ur säkra principer vill bedöma
hvart
-
Den ii April f m.
hvarthän Statens förvandlande till uppköpare
af all skiljbar Spannmål på slutet skulle leda,
torde man finna, att dylika operationer äro
högst äfventyrliga, fordra oerhördt stora pen- ,
ningetillgfingar, och änskönt med all försigtig*
tighet exequerade, tillskynda Staten betydliga
lörluster.
Under de tider då årsväxterne äro föränderlige,
och föranleda till mer och mindre
tillgång på Säd provincerna emellan, kan det
blifva möjligt att medverka till Spmnmålsprisens
upprätihållande, meh så snart ett allmänt
öfverflöd inträffar, och fråga blir att handla i
stort, då blifva dylika försök utan märkbar
nytta 1820 års skörd var så rik. Och lemnade
en så öfverflödig tillgång på Spannmål,
att om MagazinsDirectionen än haft hela sin
fond oanvänd, skulle Directionen dermed icke
förmått styra Spannmålsprisen. Huru vill man
då med skäl yrka det vara ett fel hos förvaltningen,
som icke är möjligt att utföra? Hurti
hindra Spannmålen att falla i värde, då alla
ha öfverskott att sälja, och ingen, som behöfVef
köpa, skaffar sig mer än hvad han för
dagen behöfver, på den räkningen att priset
den följande dagen ksn falla än mera? dåden
enskildte speculanten ingenting vill våga på
en vahra, som han det en3 året efter det an-*-  drä ser falla i priset, och för hvafs afsättlighet
inom eller utom landet någon tid icke katt
beräknas. Vid en sådan cönjunctur> hvars in
Bil.
till Ridd. o. dd. Pr. III Band. 11
i.
l6c! Den 11 Api'il f, m,
träffande ingen kan förekomma, och sorn låtit
känna sina verkningar öfver större delen af Europa,
på samma gäng som hos oss, är landtmannens
förlägenhet ostridigt ganska stor} men
hvar och en som blott behagar tänka öfver
saken, lär otvifVelagtigt inse, att MagaZins*
Directionen emot detta onda icke kunnat något
uträtta.
Men Maga2insDirectionen hsr af denna
ofverflödsperioden äfven haft sin känning. In*
rättningens fordringar, som i contant borde
utgå, hafva blifvit förvandlade till nya Spannmålslager:
större delen af den undsättningsSpannmål
som j8i8 och 1819 requirerades,
och som Directionen måste anskaffa, blef i
Magazinen liggande, hvarigenom behållningarne
ökades med mer än 65,000 tunnor. Desse
och andra omständigheter, oberoende af Directionens
medverkan, hafva rubbat jemnvigten,
och ökat Inrättningens förluster. Jag vill ej
upptaga Höglofl. Ridderskapets och Adelns
tid med vidare detailler härom, utan får blott
hänvisa till MagazinsDirectionens officiella Förvaltningsberättelser,
i synnerhet den för år
1820. Det ät klart att Magazinslnrättningen,
thed så betydliga Spannmålsbehållningar, skulle
råka i förlägenhet, då ingen utsigt visade
sig, att dem använda. De anbefaldte exportföretagen
till utländske orter blefvo deraf en
följd, och änskönt de icke kunnat verkställas
utan förlust, lärer man medgifva, att de i flere
afseenden gagnat Staten, och i ella händelser
varit bättre att Spannmålen utomlands sål—
ben il Aprilf.'rh\
Hiss till underpris, äh hemma i landet, eller att
dert genom långvarig Magaimering blifvit skay
dad och onyttig.
%
Man har påstått att MagazmsDirectionea
genom dess felaktiga förvaltning beredt den
ofördelaktiga ställning hvari Inrättningen sig
befinner. Att Magazinsinfättningen ickekan framställa
något lysande resultat till ziffrän, medy
gifvés gerna^ men om, eller huruvida förhållandet
kunnat vara annorlunda än det är, må
den billige och opartiske granskaren bedöma.
De till sin natur oundviklige förluster Inrättningen
årligen får vidkännas, de tillfälliga som
genom cohjuneturen serskildt uppkommit, hafva
haft étt menligt inflytande på Inrättningens
bestånd Sjelfva den ränta Magazinsinrättningen
erlägger till Bankett för de derifrån förskjutna
medel, hvilken frän ISi2 till i§22 års
slut uppgått till 3.26,621 R;dr utgör ensamt eti
Så betydande gfavatiön, att om också ingeri
annan förlust på Magazinsrörelsen under några
Och 30 år inträffade, skulle blotta räntebetilningaroe
under samma tid hafva vuxit till
lika belopp med sjelfva capitalet.
Ändtligen Här man Sagdt, att tillvarelsen
af en Inrättning, sam i stort skulle handla med
Spannmål, har afikräckt Köpmannen från alla
betydliga speciilatiofier , skaffat hödjlätdie orter
tn sednare och 6fullkomligare undsättning än ont
in/kildte uppmuntrats alt bcforja deh, och frambragt
ett allmänt elände, sorn åtminjlone aldrig kunnat
blifva värre} om priser och tillförsel fått reglerä
j64 Den Ii April f m,
fig enda/i genom concurrencen, utan att ex officio
bej'örjas af ett allmänt verk. Jag mägtar ej inse
hvad skada MagazinsDirectionens Spannmålsupphandlingar
tillfogat Köpmannen i allmänhet,
ty om något localt undantag må väl ej
vara fråga. Den af MagazinsDirectionen inom
landet uppköpte Spannmål under 6 års tid,
från 1815 till och med 1820, har utgjordt något
öfver 511,000 tunnor, som i medeltal för
hvarje år gör circa 85,000 tunnor. Huru obetydligt
är icke detta parti, då man vet att
endast provincen Skåne årligen kan afyttra
flere 100,000 tunnor. Huru mycket har då
icke återstått för den enskildta handelsrörelsen
att upptaga öfver hela Riket. Här är icke stället
att vidlyftigt undersöka orsakerna till stagnationen
i Spannmålshandeln; men att Maga
zinslnrättningens tillvarelse måste hafva en
högst ringa andel deri, tror jag mig på goda
skäl kunna påstå. Bristen på capitaier och credit,
den snabba omsättning af vahrulagren som
handelsrörelsen hos oss gemenligen fordrar,
äfventyret att under längre tid eonservera en
så lätt förskämbar artikel som Spannmål t detta
jemte bristen på Magaziner hos enskildte i
förening med andra omständigheter förordsakar
att Spannmålshandeln icke kan utgöra ett ständigt
föremål för speculationen, hvilket den likväl
borde vara om landtmannen skulle kunna
påräkna jemn afsättning. Deremot intygar erfarenheten
, att då conjuncturen börjat anvisa
Spannmålen såsom en fördelaktig handelsartikel,
har speculanter och efterfrågan icke saknats.
Den gamla satsen står ju. fast, att allt
Den 11 April j. m,
i65
gäller hvad det kan gälla: stundom mer, stundom
mindre, allt som öfverflöd eller brist, tillgångar
eller behof omvexla. I afseende å den
påstådde senare och ofullkomligare undsättning
som Magazmslnrättningen skall skaffat
nödstäldte orter, än om enskildte uppmuntrats
att besörja den; så önskade jag att något factum
blifvit uppgifvit till närmare upplysning.
Intill dess torde det tillåtas mig tvifla så väl
derpå, som på tillvarelsen af det elände, som
säges hafva blifvit frambragt genom undsättningarnes
besörjande af ett allmänt verk. Mig
veterligen har ej hittills blifvit klagadt öfver
för sent vidtagne anstalter till undsättningsSpannmåls
anskaffande; så fort anmälan derom
från något län ingått, har verkställighet följdt
och tillgångar blifvit anvisade för behofven.
Vanligen hafva de senare snarare öfver- än
understigit de uppgifna undsättningsqvantiteteme,
som finnes deraf, att en del Spannmål
ofta blifvit i Magazinen odisponerad. Jag lernnar
för öfrigt derhän huru allt kommer att
bli bättre, skyndsammare och fullkomligare,
då undsättningsverket besörjes af Köpmannen;
framtiden får vittna derom.
Det är icke möjeligt att förvaltningen af
en så omfattande inrättning kan i alla delar vara
klanderfri. Dess ändamål och bestämmelse
ställer den i collision med många enskildta interessen.
som aldrig på en gång kunna tillfredsställas.
Vid ett missväxtår fordrar den
nödställde landtmannen att undsättas med Spannmål
till det lin,drigaste pris; då han ett annat
Den 11 April f. m.
år har Spannmål att föryttra, fordrar han &H
Kronan skall köpa den, och betala efter hvad
han kallar skäliga pris; den enskildta speculanten
åter äskar att Staten icke bör inblanda
*ig i hvad han anser tillhöra sin verkningskrets.
MagazmsDirectionen kan således icke
undgå att vara en stötesten för mängas beräkningar,
och ett föremål för mångas tadel Den
har så sällan af opinionen tätt njuta skydd för
sine åtgärder, att det icke varit mängden af
de anfall man rigtat mot Inrättningen, sorn
väckt min förundran, utan, endast det öfverdrifna
i fraiviställningarne, de utan allt fog
framkastade beskyllningar om den förlägenhet
och nöd i landet Inrättningen skall hafva åstadkommit,
och de skadliga följder som genom,
dess existence skola uppkommit.,
Maga/insDirectioneo kan hvarken önska,
eiler förvänta någon skonsamhet, njen ett rättvist
bedömande om hvad sorn är skuld eller
Oskuld har Directionen åtminstone rätt att be?
gära.
Jag anhåller vördsamt, att detta anförande
får remitteras till det Utskott till hvars
Utlåtande motionerne om klagazinslnräuningeo,
blifvit remjtterade.
Den ii April e, mi
Bilagor
till PleniProtocollet för den 11 April,
eftermiddagen.
N:o i,
' i
Herr Zengerlein, Jacob;
Höglofl. StatsUtskottet har velat utmärka
som skulle den inskränkta verkningskrets RiksgäldsContoirets
ordinarie förvaltning från senare
Riksmöten undergått, lemnat Fullmäktige
obehindradt tillfälle att handlägga Discont-4
utredningens göromål 3 men Höglofl. Utskottet,
synes icke afsedt den obetviflade sanning
att denna ordinarie förvaltning ehuru inskränkt
likväl upptagit Fnllmägtiges tid och i anseende
till ansvaret alltid varit af en lika stor och
vigtig omfattning, och att vid så beskaffade
jämförelser, om de böra och kunna äga rum,
så hade Fullmägtiges i och för Discontutredrtingen
tiilökte göromål relativt till deras myckenhet
bordt afvägas, emot dem sorn frångått
deras handläggning.
Hufvudsakliga pröfningen forde vara den:
huru RiksgäldsFullmägtige svarat emot Rikets
Ständers förtroende, uti den dem uppdragne
förvaltning af FilialDisconternes utredStingV
och huruvida sådane utvidgade, mödor
Den jl April e. m.
och omsorger åtföljd* detta uppdrag som förtjena
särskildt belöning?
Den förstnämnde omständigheten är redan
af Rikets Höglof). Ständer erkänd, och Högloft
Statsutskottet har nu vitsordat att Fullmägtiges
förvaltning varit af en oförmodadt besvärande
och brydsam beskaffenhet.
Detta instämmer ock med sanna förhållandet,
och det hade måhända berodt på Fulltnägtiges
eget omprötvande, att efter den Reglementets
straogare tillämpning, som 1820
års Revisorer yrkat, rakt afslå de många hundrade
aosökningar som inkommit, rörande Låneomsättningar,
och sålunda i betydlig nion
underlätta och förminska göromålens vidlyftighet.
Hvad följder häraf uppstått är nu mera
lika fullkomligen kändt, sorn att Fullmägtiges
kloka och förutseende förvaltning i möjligaste
måtto skyddat låntagare från undergång, samt
Disconturredningen från förluster af både capital
och räntor.
Det är som, jag tror härutinnan Herrar
RikgäldsFullmägtige gjordt sig förtjente af Rikets
Högloft. Ständers både bifall och beläning,
hviken så mycket mindre torde böra dem frånkännas,
som de sjelfva genom fin förvaltning
tillvunnit inrättningen de ökade tillgångar
hvarifrån^ en sådan belöning kommer att utgå.
Den 11 st pr il e. m.
169
Jag anhåller således hos Högvälborne Herr
Grefven och L^ndtMarskalken samt Högloft.
Ridderskapet och Adeln om återremiss af Högloft.
StatsUtskottets Betänkande, samt att detta
mitt anförande då tillika må åtfölja.
»
N:o 2.
Herr 'Montgomerij Gujlaf:
a •
Vid StatsUtskottets betänkande i afseende
på detta grannlaga ärende, anhåller jag att
vördsamt få göra några efter min tanka, behöfliga
anmärkningar.
Då BrödraRiket Norrige är ett likaså oberoende
och sjelfständigt Rike som Sverige,
hvardera ägande egna grundlagar och eget representationssätt,
båda lika ömtåliga om d*
Constitutionellaformernas orubblighet och helgd*
tror jag det icke lämpligt att Rikets Högloft.
Ständer genom en mer eller mindre direct inverkan
eller anvisning i dess beslut om kostnadernas
godtgörande för Hans Kongl. Höghet
KmnPrinsens förestående förmälning och
verkställde utrikes resa, deruti omnämner min«
dre inblandar Konungariket Norriges deltagande,
aldraminst dispositionssåttet af de bidrag
Norriges nästa Storthing för samma ändamål,
otvifvelaktigt utan främmande impuls
anvisar. Jag skulle tro grannlagenheten Och
båda Rikeos oberoende gemensamt fordra att
Sveriges Ständer likaså litet vidröra Norrige
17°
Dea 11 A pr it e. m.
vid afgörande!; af detta som Rikets Höglofl,
Ständers öfrige ärender. Hvad StastUtskottet
om Norrige omnämnt, vågar jag således tro
art ifrån dess betänkande skulle kunna och till
och med böra utgå.
Då den af Höglofl. StatsLJtskottet infordrade,
inlemnade eller upprättade omständliga
räkningen, calculen eller uppgiften på kostnaderna
af Hans Kongl Höghet Kronprinsens
utrikes resa , och förmodade behofverne för
den förestående pörmälningen samt reparationer
af Slottsrummen m. m. noga beräknad lärer
uppgå till 630,000 R:dr, 6å vet jag ingen
talande orsak hvarföre Utskottet derpå, endast
för den runda summans skull, afprutat 30,000
R.’dr. När Staten skail anordna och godtgöra'så
beskaffade utgifter, utgifter sorn äro i närmaste
samband med Nationaläran och Folkets
kärlek för ett älskadt Konungahus; så vet jag
icke om det är lämpligt att afprutningen dervid
på några tusende R-.dr mer eller mindre
bör kunna äga rqm, i synnerhet när raan icke
prutar på millioner till Götha Canal; ty finnes
det tillgångar till en utgift af 6.00,000.
R;dr, så mäste det äfven finnas eller kunna
skapas tillgångar för 30, eller 40,000. R:dr mer.
Jag skulle således våga Vördsamt föreslå
att ingen afprutning i detta fall må få äga
rum. Jag är lika nitisk för besparingar sorn
trotts någon af StatsUtfnottets medlemmar, och
önskar af varmaste hjerta att alla möjliga indragningar
måtte vid närvarande Riksdag åitadkommais.
men vid frågan om utgifter af i
-
Deri II April c, nu
frägavarande beskaffenhet, der tror jag NationaUtoltheten,
Nät ionalan-s e endet och Nationaläran
påkalla ett nödvändigt undantag, ett undantag,
sorn otvifvelaktig! öfverensstämmer med
hvarje medborgares känsla och öfvertygelse.
Åter hvad beträffar Utskottets anvisning
af den föreslagna summan 600,0.00 R:dr, den
jag på anförde skäl vördsamt ville ha ökt till
630,000 såsom också en rund summa, att utgå
dels af Saltpeter fan dm, och dels af RiksgäldsCovtoiret,
torde dervid kunna lämpeligen anmärkas:
att i stället for ordet utgå, ordet för-,
ltjutas af Saltpeter:fonden, likasom af Riksgälds1
Contoir et borde begagnas, ty ordet utgå förutsätter
mindre än ordet järf juta en framdeles
liqvid och ersättning, hvilken i afseende på
Saltpeter]'onden, såsom jordbrukares enskilta medel,
ehuru för närvarande ofruktbara, icke lä--  rer kunna åsidosättas, då nemligen Statens
tillgångar det medgifva, sedan den nya Fin3nceregleringen
på ett eller annat sätt för sig
gatt och blifvit faststäld, jag önskar lifligt,
mer än jag vågar hoppas, det- allmänna bästa
till verkelig varaktig båtnad.
På dessa skäl anhåller jag vördsamt otti
återremiss af StatsUtskottets ifrågavarande betänkande.
N:o, 3-
Herr Rothlieb, Axel’.
Den lycklig» och efteilängtade händelse .
I
I73 Den 11 April e. nt,
gom länge utgjordt föremål tor Nationens en$
liälliga önskningar, och hvars slutelig» uppfyllande
vi med odelad glädje emotse, borde
ej föranleda till några ventilationer, då enda
frågan är om medel till bestridande af kostnaden
för vår älskade Kronprins resa, Etablissement*,
samt för dess höga Förmälning; ty
alla lära vara derom ense, att utgiften till ifrågavarande
kostnaders betäckande, bör utgöras
af Staten, både enligt förflutna tidera
bruk och pligt, och af innerlig kärlek för
en Furste, hvilken så som han, förvärfvat och
äger Nationens högsta tillgifvenhet. Men,
då fråga lippstadt om sättet, huru den för
detta ändamål erforderliga summa bör utgöras,
eller af hvad medel den samma skall bestridas
då måste jag förklara, att jag ej kan
för min del, till alla delar, gilla det förslag
SiatsUtskoitet i dess betänkande framställt.
StatsUtskottet har föreslagit en summa af
60 R:dr Banco såsom ett maximum för
i vet, grundadt på de upplysningar Utskottet
kunnat pig förskalfä samt tillstyrkt, att
samma summa borde af SaltpeterFonden och
af RiksgäldsContoiret bestridas till fulla beloppet,
under förmodan, att någon del af
gumman, som emedlertid förskottsvis skulle
utgå, af Norrige blir oss framdeles ersatt. Jag
är öfvertygad det BrödraFolket säkert med oss
delar lika känslor för en älkad KronPrins, och
anser visst ej, mera än vi,«n utgift för ett så
önskadt ändamål tryckande. Jag delar äfven
med StatsUtskottet den tanka att föreslagne
summan bör utgå, och äfven att, för handen
Dea i x April e, m.
173
varande medel må, likväl med vilkor,' dertill
förskottsvis användasj men jag kan, af nedan
anförde skäl, aldrig för min del medgifva att
SaltpeterFonden må, annorlundare än mot bestämd
återersättningsskyldighet till andra ändamål,
eller utgifter begagnas, än sådana, som
föranledde dess tillkomst, och sorn ensamt rörer
jordbrukets fördelar
jag förenar mig så
ledes
med dem afStatsUtskottets Ledamöter som
tillstyrka att den föreslagne summan bör genom
gärd utgå
Bröllopsgärd är ej någon o
vanlig
pålaga/ och då den förr ägt rum, skall
den ur dubbla skäl ej anses som någon ny börda ,
ty utom det, att en allmän kärlek och tillgifvenhet
för Hans Kongl. Höghet KronPrinsen
gjorde en sådan utgift lätt, skulle en hvar
finna den, såsom hastigt öfvergående vara af
helt annan egenskap än en vanlig bevillning,
hvilken väl någon gång tager sin begynnelse,
men sorn sällan eller aldrig Ser sitt slut. Jag
vågar derföre föreslå att den ifrågavarande sum*:
man 600,000 R:dr måtte genom en allmän
Bröllopsgärd, fördeldt på 3:ne år, infordras,
sålunda, att 225,000 R-.dr efter de grunder
Riksens Stander, sedan Bevillningsutskottet
med Förslag inkommit, framdeles komma att
bestämma, antingen personel eller efter förmögenhet,
måtte första äret utgå. Andra året
borde en lika summa utgöras, och om mot all
förmodan, Norrige skulle undandraga sig deltagandet
i denna för båda BrödraFolken af lika
skäl och interresse påkallade utgift, så koni
återstående 150,000 R:dr att på tredje årets bevillning
fördelas. Jag har för min del be
-
m
beri it April é. ml
fctridt, att SaltpeterFonden måtte annorlutida
, äo med vilkor) af åter ersättningsskyl-1
dighet användas till andra ändamål än desé
bestämmelse vid tillkomsten. Kongl. Maj*t har
j Nåder föreslagit att till jordbrukets lindring
borde Saltpeterskatten nedsatt till hälften j
eller från io till 5 skålpund på hvarje fullt
hemman, Sedan Fonden nu hurinit till ett så
betydligt belopp. Skulle denna Fond disponeras
till andra ändamål än Uppköp af Saltpeter
inom Riket, sedan tillverkningen deraf
genom uppmuntringar och särskildta uppmaningar
drilvits till en sådan höjd, att vi äga
ej endast för böhofvet, utan äfvert till export^
så skulle en så nyttig och det allmänna båtande
näringsgren aftyna, samt slutligen, genom
ett nedsatt pris och bristande afsättning
gå tillbaka till sitt första intet.
t
Skall Sverige alltid vara det vanlottade
Land der vissa yrken och företag först till
én tid genom alla medel uppmuntras, endast
för att sedan så mycket hårdare krössa öcii
nedtrycka dem som låtit inleda sig i frestelse,
Och sådan biet händelsen med Saltpeternäringen
om dess fond nu, utan återersättning, begagnades.
Jag tror att Kongl. Majtts nådiga
och Landsfaderliga Omsorg att lindra jordbruket
genom Saltpeterskattens nedsättning motarbetades
om Saltpeter Fonden på af Utskottet föreslagit
sätt blef begagnad utan att åter ersättas.
Jordbruket skulle troligen snart nödgas
återtaga dea nu varande Saltpeterskatten fö#
Ben II April e. rti.
ått tillskapa en ny Fond? lika förgänglig som
den nu varande»
SaltpeterFondeO tillhör egentligen Jordbrukaren
och bör derföre ej annorlunda) om
ej genom lån, eller sorn förskott, antili Jord*
brukets fördelar och bistånd användas. År
1805, om jag ej misstager mig, blefvo alla
hemman belagde med Saltpeterskatt, detta beskattnings6ätt
fortfor till 1S i6 då Städerné för
deras jord skulle derefter fast till en högst ringa
del bidraga. Men ännu finnas flere Städer,
sorn icke, allt sedan, till närvarande stund
bidragit, hvarken med Saltpetter in natura,
eiler i penningar»
Om den upplysning jag erhållit år, sorn
jag tror sann, sä är hela Stockholm Stads Salt.'
peterskatt årligen ansedd i likhet med 4J hela
mantal: är det då rättvist att endast jorden skall
bära snart sagt ali tunga blott för det den är
så lätt åtkomlig ?
På dessa skäl anhåller jag ödmjukast om
återremiss samt att detta mitt anförande måt-1
te få åtfölja återrcmissen.
Ro 4.
Grefve Gyllenborg, Johan Henningi
Instämmande hufvudsakligen i det yttran*
de Statsutskottets Ledamot, Herr Öfversten
176
Dan ti April e, m.'
Lieutenant Hjerta, bifogat Betänkandet, angående
anslag, i afseende på Hans Kongl. Höghet
Kronprinsens resa och förmälning, och,
utan erinran vid nödiga kostnader, som deraf
blifva föranledde, får jag vid Utskottets betänkande
blott anmärka, att behandlingssättet
af detta ärende, så väl, i afseende på tiden,
som sättet, för dess afgörande, förekommit
mig oväntadt, och mindre förenligt med grunderne
för ärendernas behandling, som hittills
så berömmeligen blifvit iakttagne, enär Utskottet
föreslagit^ att nu genast 300,000 R:dr Banco
borde för bestridande af kostnaderne i förenämnde
afseenden, ifrån RikSgäldsContoiret
förskjutas samt 300,000 R:dr eller hälften af
SaltpeterFonden utgå, hvilket Förslag lemnaf
anledning till den fråga, hvilka stadganden,
i Grundlagen, meddela Utskottet rättighet att
ingå i bestämmande af huru en beskattning
bör utgöras och fördelas, hvilket jag, trodt tillkomma
BevillningsUtskottet att föreslå, äfvensom
den fråga jemlikt hvilka rättsgrunder, en,
af jordbruket, allena, sammanskjuten Cassa,
SaltpetersFonden. annorlunda kan tillgripas än
såsom lån, då i öfvervägande koinmeratt densamma
icke tillkommit genom alla medborgare-
Classers gemensamma sammanskott, utan
blott af hemmanen i Riket, efter deras mantals
beräkning, allena i ändamål att befordra
Saltpeterstillverkningens förkofran, samt att, i
följd deraf, desse medel icke böra användas
för bestridande af utgifter, som till Nationens
gemensamma deltagande höra, och vid alla
förut
Ben i i April e. in.
förut inträffande enahanda förhållanden söm
nu förevarande, blifvit, sorn sådane , ansedde
Och beräknade. Det ar svårt att inse skälen
hvarföre StatsUtskottet, som förmodats följa
den grundsats, att, efter föregångne Ståtsinkomstberäknirtgar,
i ett sammanhang pröfva och
bedömma, de föreslagne Statsutgifter, nu, iso*?
leradt, och utan allt sammanhang med till*
gångar och behof, företagit afgörande af detta
ganska betydeliga ärende, halst ett tidigare
afgörande deraf ändock icke kart för Nationen
dölja tyngden af tillökad utgift, .till närmare
beloppet af en fjerdedel af nu Varande bevillning
, som till rätta förhållandet framställer
sig vid granskningen af RiksgaldsContöireta
tillgångar och deras användande, äfven sorti
vid StatsUtskottets profning af Konungen Nådiga
proposition och flere Riksdagsmäns motioner
i ändamål af nedsättning af Saltpeterskatten,
då möjéligeii hinder torde mota för
rättvist bifall till nedsättningen, genom det fö*
reslagne tillgripandet af Saltpetersfondens halfva
belopp.
Med, en förtjent, uppmärksamhet å Heff
Hjertås erlndran, att, i följd af våra Grund-*
lagars obestämda innehåll, StatsUtskottets 1-  frågavarande betänkande, kan, till verkställighet,
bifallas, genom gtne RiksStånds beslut,
då deremot, en gard, sorn förut vid Kongliga
bilager varit Vanlig, icke, i anseende till egenskapen
af bevillning, kan annorlunda, ärt
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. III Band. 12
17*
Den i i April e, m.
genom alla fyra Ståndens sammanstämmande
vilja beslutas, synes mig det icke bordt undfalla
uppmärksamheten, att nu deremot, i följd
af StatsUtskottets tillstyrkande, tvenne Riksstånd,
hvilkas medlemmar till SaltpettersFon™
den föga contribuerat, kunna med biträde af
blott det ena af jordbxuksStånden, förordna
om SaltpettersFondens användande, till underlättande
i utskyider, hvari de gemensamt
borde deltaga, hvaremot, om ifrågavarande ut«
skyld blifver på BevillningsDebetssedlarnetill
allmänt deltagande upptagen, det torde i anseende
till det ökade beloppet, tillbakahålla
flere Statsanslag, som kunna anstå men för
hvilka hindren för bifall torde blifva un
danröjde, om medlen till en början ifrån andra
ställen hennäs, och derom så tidigt förordnas,
utan att vara påkalladt att beräkningen af
denna Stasutgift icke står i sammanhang med
de öfrige. Då med afvikelse ifrån allmänna
beskattningsprinciper, som icke medgifva partiel
beskattning, hvari ej alla deltaga, en Salt—
pettersgärd blifvit af Riksens Stäuder ålagd,
sorn träffat hemmansbrukare med dubbel
tyngd derigenom, att, genomen ny tvångslag,
hemmansägare blifvit vägrade att till afbördande
af gärden köpa Saltpetter ifrån Finland
och aflägsnare länder, till mindre än hälften af
det höga lösaingspris som derföre blifvit bestämdt,
och som, i följd deraf, genom närmare
200,000 R;dr Banco årlig utgift, af hemmanen
allena, så skyndsamt uppdrifvit SaltpeteräFonden
till ett icke ens förmodadt högt belopp,
ät väl satei yrkande räMssnligare, äa
Di'fi 11 April a, m.
179
att denne Fond, samlad genom hemmansbrukares
bidrag allena, må komma dem allena
tillgodo, till en början, till nedsättning och
framdeles till upphörande af en så beskaffad
sällsam bevillning, som icke med principer af
beskattning till allmän nytta, är förenlig; och
jag förmodar att hos delägare i andra Cassör,
betänkligheter lära uppstå, emot ett partielt
användande af en Fond, som nu är föreslagit,
för densammma främmande töremål, vid erinran
derom, att med enahanda rätt, anspråk
synes äga rum, till biträden af andre Cassör,
PassevolanceCassan med flera, äfvensom att i
motsvarighet emot användande af jordbrukets
fonder, den andra hufvudnäringen Bergsbruket,
vid sådant förhållande, icke med billighet
skulle kunna undandraga sig underlättande af
allmänna utgifter, genom biträden af dess tillgångar,
Sluteligen, och då StatsUtskottet vanligen
i sine betänkanden noggrant upplyst Riksens
Ständer med detailler och skäl för dess tillstyrkanden
af utgifter, men deremot utan meddelande
af sig företeende förhållanden blott i en
rund summa framställer ifrågavarande behof,
hvari detaillerne naturligtvis legat till grund
för Utskottets Förslag, hvarom likväl icke
bordt saknas kännedom, särdeles då frågan
uppstådt, uppå enskildte Riksdagsmäns motioner,
och då yrkandet af Norriges deltagande,
förutsätter en föregången närmare pröfning af
behofven; sä tror jag mig icke sakna anledning
till den begäran, att, jemte det Utskottet
i ett förändradt betänkande föreslår erfordelige
belopp till föreshgné utgifter att utgå
Den J l April e. m.
pi vanligt sätt i sammanhang med allmännare
utskylderne, genom en gärd hvaraf fördelningen
borde på Bevillningsutskottet ankomma,
StatsUtskottet, efter vanligt bruk genom
ett närmare utvecklande af ämnet älven upplyser
till ledning för omdömet ej mindre hvad
jämlikt vederbörande Embetsman? räkningar
blifvit utgifvit, än de Förslagssummor, försärskilte
föremål, som för, i sammanhang dermed
blifvande, utgifter blifvit framställe. Jag anhåller,
af anförde skäl vördsammeligen om återremiss
af betänkandet till StatsUtskottet,
samt att desse anmärkningar mätte få betänkandet
åtfölja
Kto
5.
Grefve Posse, Carl Hendric:
En värd Talare, Herr af Klintberg hat
under Högloflige Ridderskapet och Adelns sista
sammanträde yttrat förundran öfver den
upptäckt af Skråanda, som jag gjort uti Comittérades
underdåniga Förslag till förnyad Författning
angående Handtverkerierne- Jag anser
mig derföre böra afgifva min förklaring:
Man förstår i allmänhet med Skråanda, ej
allenast det tvång och det förmynderskap,
hvarmed en viss medborgareclass till följe af
särskilta Privilegier, inblandar sig i sina medlemmars
enskilta omsorger och sålunda styr
och leder handlingar, hvilka till deras natur
Den ii. April f. nu
böra vara fullkomligen fria, eller hvars mans
ensak, utan ock. det tvång att genom uppställ,
da svårigheter och pålagda band, på ett småaktigt
och egennyttigt sätt vaka öfver, att
ingen annan än dess utkorade Ledamöter begagnar,
än mindre förnärminar, dess i sig sjelf
onaturliga och på andra medborgares bekostnad
tilldelade prerogativer..
Jag frågar i anledning häraf, om någon
med Skråanda mera öfverensstämmande och
mot rätt och förnuft mera stridande anstalt kan
vidtagas, än Lärotvånget, alla möjliga licencer
inberäknade ?
Hvad rätt har väl Samhället att inblanda
sig i enskilta personers uppfostran, förr än i
det ögonblick deras skicklighet till ett visst
yrke kan komma i fråga? och. är det väl förnuftigt
och klokt, att för så högst olika anlag,
som menniskornas, och för så aldeles olikartage
föremål, sorn de särskilta näringsgrenarne,
vilja föreskrifva en lika och bestämd ålder
och lärotid?
För att icke upphehålla Högloft. Ridder^
skåpet och Adeln med onödiga betraktelser
öfver naturvidriga åtgärder som tiden lyckligtvis
längesedan växt ifrån, vill jag inskränka
mig, att, såsom bihang till de allmänna
positiva grundsatser jag förut haft äran framställa,
föreslå en pröfning äfven af några negativa
principer, som i sjelfva verket icke innehålla
något till näriogsm&s hTtkofran, men blott
Sten j i April e, m.
utgöra ett veto af Skråandans egentliga väsende.
i.. Förvärfvandet af skicklighet till slöjders
idkande, bör, liksom kunskapers inhämtande
i allmänhet, vara hvar mans ensak, ©ch
derföre hvarken ålder, tid eller ställe röreskrifvas.
2. Ehuru det må stå hvar och en medborgare
fritt, att munteligen eller skrifteligen,
inför vederbörlig auctoritet, upplysningsvis
och utan smädande ton, yttra sina tankar
om fullkomligheten af sådana arbeten,
hvilka i afsigt att vinna rättighet till idkandet
af en näring äro underkastade pröfning, bör
dock icke någon slöjdidkare, som äger rättighet
att dylika arbeten, eller andra af lika
bestämmelse, förfärdiga, i sjelfva beslutet om
deras gillande eller förkastande, ej ens såsom
Jury-man, få deltaga.
3. De beslut sorn vid sammankomster af
Slöjdidkare i och för en handtering, kunna
fattas, böra aldrig äga någon lagligt bindande
kraft, hvarken för Mästare, deras arbetare,
eller Lärlingar; utan bör det tvärtom åligga
vederbörande Polisauctoriteter, att sådane öfverläggningar
och beslut, såsom tillgrepp af
en olaglig myndighet, förekomma och till laga
åtal befordra.
Hvad den önskan vidkommer, som Herr
af Klintberg framställt, att för Riksens Höglofl.
tfen 11 April e. m.
i85
Ständer mätte framläggas ett efter andra grund,
satser uppgjordt Förslag, än det Herr af Klintberg
söker försvara, sä lår jag vördsamt utbedja
mig Högloft. Ridderskapets och Adelns
tillstånd, att till vederbörligt Utskotts bepröf.'
, vande få utan anspråk ett sådant öfverlemna.
Förf lag till en Lag för rättig helen att idka
flåjder.
I.
1. M«d Slöjder förstår Lagen sådane Näringsgrenar,
hvilkas föremål är, att vare sig
i första eller andra hand, förarbeta eller förädla
råämnen eller omedelbara naturalster.
2. Hvarje person, af ena eller andra könet,
som uppnått myndiga år vare sig Stadseller
Landtbo, Svensk eller utlänning, är, så
vida han uppfyller de af Lagen föreskrifna
vilkor, berättigad att idka hvilken slöjd sorn
helst. Gift qvinna, sorn för sig enskilt söker
en sådan rättighet, bör vara försedd med mannens
samtycke, så vida de ej äro lagligen
skiljda.
3. Rättigheten att idka en slöjd måste
stödja sig på ett Laggiltigt utslag af
vederbörande Magistrat. Den som, utan att
hafva försett sig med ett sådant tillstånd, idkar
en slöjd, eller som hemma hos sig använt
Den 11 April e. m,
eler arbetare till sådan tillverkning, som ej
&an anses bestämd, att omedelbart endast fyl-=
la eget hehof deraf, skall, för den tid handen,
gamma idkat i böter erlägga dubhla beloppet
gf de utskylder en sådan handtering åtfölja;
under hvilken tid bör inbegripas det år, han
feörjat dermed befatta sig och det år, då hani
Sådant afseende blifvit lagligen tilltalad. Arbetare,
sorn biträdt dylikt företag, pliktfälla
likaledes till böter, efter de utskylder han
erlägger..
4, Då rättigheten att idka någon slöjd
en gång är beviljad, åligger dess innehafvare
att så länge uppfylla de förbindelser den medför,
till dess han i laglig ordning sig samma
lätighet afsagt, Den kan ej beviljas för kortare
tid, än. ett år, och skall detta år räknas
från den issta Januarii, r;sta April, den Ksta
Julii eller irsta Qctqber,
5, Rättigheten atfc idka en slöjd skall, i afseende
på dess omfattning, hafva 3/,ne grader,
hvilka bero af den skicklighet, sökanden velat
göra gällande, och af de utskylder han
för sådan rättighet erlägger. Dessa 3me grader
skola vara: rättigheten att idka en handtering
blott med egna händer-, rättigheten att idka
den såsom Handtverkare, och rättigheten att
Idka den i; egenskap af Fabrikant.
IL
Om' jörvärjuandet af rättigheten att idka en.
handtering blott med egna händer.
Den 11 si pr il e, ni.
1. För att erhålla rättigheten, att med
egna händer idka hvad slöjd som helst, och
att dervid hafva biträde af närmaste slägtingar
och blodsförvandter j af en upptagen dotter,
j brist af egen; af personer öfver 60 år
och af barn under 13 år, äfvensom af hvar
och en sorn tillhör klassen af bevisligen bräckliga
eller krymplingar, men ej af någon som
icke kan inbegripas i de här angifna förhållanden,
böra följande vilkor uppfyllas:.
a) Att sedan sökanden behörigen!
Styrkt det för slöjden fasställda prof
vara af honom, sjelf tillverkat, samma,
prof, efter föregången offentlig besigtning
inför vederbörande Magistrat, förklaras
kunna opåtaldt gå i handel, såsom
en användbar vara,
b) Att han är försedd med betyg
af etne välkände personer , hvilka bevittna
att sökanden icke är känd för
oredlighet, samt ansvara för de böter,
hvartill han kunde pliktfällas för dryckenskap,
2. För idkandet af en handtering med
egen hand på landet, det vill säga, på längre
än en half mils afstånd från Stad, fordras
c-j att aflägga något skicklighetsprof, endast
man företer det i andra punkten omförmälte
bevis och erhåller Landshöfdinge-Embetets
tillstånd.
Den ii Jpnl c, m.
Smed, sorn på Landet arbetar med egen
hand, skall vara berättigad, att för sitt smide
betjena sig af en medhjelpare, utan afseende
på dess ålder; så vida han ej derjemte begagnar
någon af de i 1 jjj. omförmälte anförvandter
och personer.
3. Manspersoner, som äro ofver 60 år
gamla, äfvensom qvinspersoner af alla åldrar
och bevisligen bräckliga af båda könen, skola
äga rättighet att, med undantag af läkemedel,
tillverka och bereda till försäljning, Hvad annan
vara som helst, som ensam eller till en del
utgör föremål för en slöjd: dock med det vilkor,
att flere af desse personer, som idka samma
yrke, hvarken skola arbeta i Bolag, eller
den ena för den andras räkning, eller ens till.
sammana 5 så vida de icke äro makar, föräldrar
och barn, eller syskon.
4. Hvarje person, som med det i i:sfa
och 2.'dra Art. stadgade biträde idkar en handtering,
utmärkes i offentliga handl ingar, Mantalsförteckningar
ro. m. och benämner sig sjelf
slöjcteidkare genom eget handarbete.
lil.
Om förvärfvandet af rättigheten, att idka en
slöjd såtom Handtverkare.
För att vinna rättighet att kalia sig handtverkare,
att utsätta en skylt vid sin bostad ,
att hafva öppen salubod, att, utom iatliegar,
Den 11 April c. m.
187
betjena sig af 6 gesäller eller andra arbetare ,
och att, utomdetta antal, begagna sådane, som
i ens tjenst fulländat sin lärotid, samt qvinspersoner,
tnanpersoner öfver 50 år, och bräcK.-  liga, så många som kunna sysselsättas, måste
man hafva uppfyllt följande vilkor: -
a) Att ett profarbete, sådant det för
hvarje yrke är föréskrifvit, blifvit af
den sökande sjelf under dertill utsedde
personers tillsyn förfärdigadt, och af vederbörande
magistrat förklaras dugligt
att uppfylla sin bestämmelse och mottagas
i handel.
b) Att man bevisar 6ig kunna hjelpligt
läsa, skrifva och räkna, föra en enklare
räkenskapsbok och dessutom äga
den insigt eller skicklighet, som för
handteringen är föreskrifven.
c) Att man är försedd med ett af
a:ne välkända personer styrkt bevis om
god fräjd.
IV.
Om förvärfv andel af rättigheten^ att idka en
j\'éjd i egenfkap af Fabrikant.
' 1. För att hafva rättighet, att anses såsom
Fabrikant, att åtnjuta alla en handtverkare*
privilegier, men betjena sig af ett oinfkränkt
antal arbetare och lärlingar i måste man upp
-
»88
Men 11 April; e, m.
fylla alla de vilkor, som för handverkare blifvit
föreskrifne och vara försedd med behörig
aucto.ri.tets
insigt och skicklighet, sorn lagen af Fabrikanter
för hvart, serskildt yrke fordrar.
Denne insigt och skicklighet, så väl för
Handtverkare sorn Fabrikanter, skall specificeras
sett särskildt Reglemente, som kommer att förförnyas
så ofta konsternas, framsteg sådant
kräfva,.
2. Hvar och en, sorn bevisar sig hafva
upptäckt, uppfunnit eller först satt i verkställighet
något nytt alster af komstftiten, något
nytt medel att uppfyllla hvilket lefnadsbehof
sorn helst,, eller något nytt fördelaktigare till—
verkningssätt, skall hafva rättighet att nedsätta
sig antingen såsom arbetare med egna
händer, eller handtverkareeller fabrikant, i och
för ett sådant konstalsters frambringande, eller
för begagnandet af ett sådant tillverkningssätt,
utan att något prof af hans skicklighet må harem
åläggas.
Likväl skall det vara honom förbjudit,
att utvidga sin tillverkning till sådane produeter,
som för hans upptäckt, uppfinning eller
nya tillverkningssätt äro främmande. Icke heller
må det vara honom tillåtit att öfverlemna,
sin rättighet till någon annan,
Den il April e, in.
189
V,
Om förvärfvande af rättigheten -att börja el.
ler Jortfätta en Jlöjd af perfoner, forn dertill fahna
erforderlig infigt och Jkicklighet.
1. Rättigheten att idka en handtering
med egen hand, mäste förvärfvas af den person
sjelf, som sig deraf begagnar, och kan ej
öfverflyttas på andra, hvarken genom arf, köp,
eller pä något annat sätt.
2. För att idka en slöjd i bolag, såsom
Handtverkare eller Fabrikant, fordras blott
att en af bolagsmännen bevisat sig dertill äga
insigt och skicklighet.
3. För att hafva rättighet att nedsätta
sig såsom Handtverkare eller Fabrikant, eller
att fortsätta en redan i gång varande rörelse,
äfven såsom enkling eller enka, då man sjelf
dertill ej äger erforderlig insigt och skickligmåste
man antaga i sin tjenst, antingen en
verkgesäll eller en verkmästare sorn är skicklig
att leda arbetet; och skall en sådan verkgesäll
eller verkmästare med inrättningens ägare
dela ali ansvarighet för producternas godi
het, då de från verkstaden utgifvas.
Hvarje öfverenskommelse, som för längre
eller kortare tid träffas med en verkgesäll eller
verkmästare, rörande uppsigten öfver en
sådan verkstad eller fabrik, bör stödja sig på
skriftligt contract, hvaraf en duplett jemte a fa
190
Den xi April c, ni.
skrift af verkgesällens eller verkmästarens
skicklighetsbetyg, till vederbörande Magistrat
bör inlemnas.
Om det är bevisligt, att en dylik verkstad
eller fabrik är i gång, utan att förestås
af en person, som äger bevis om dertill erforderlig
skicklighet och som beständigt med sin
uppmärksamhet följer arbetet på sjelfva stället,
så skall, utom de i I Art. 3 Mom stadgade
böter, en sådan verkstad eller fabrik tillslutas,
och verktygen under 6 månaders tid förblifva
försegladej efter hvilken tids förlopp ägaren,
i fall han vill rörelsen fortsätta, åligger att bevisa
antingen att han sjelf äger den af lagen
fordrade skicklighet, eller att han såsom tillsyn
vid sin rörelse antagit en behörigen qvalificerad
person.
Hvarje verkgesäll eller verkmästare, som
öfverbevisas att utan att verkligen förestå en
verkstad eller fabrik, antingen i egenskap af
föreståndare eller bolagsman, endast dertill
lånat sitt namn, skall böta beloppet af verkstadens
eller fabrikens löpande Kronoutskylder,
för de år under hvilka dendrifvits, utan
rättighet att yrka deras återgäldande i kraft
af något slags contract,
VI.
Om idkandet af en handtering i Bolag.
1. Hvarje bolag för idkandet af en slöjd
Dm 11 April c. m.
bör stödja sig på ett skriftligt contract, hvar.
af en duplett hos vederbörande Magistrat förvaras;
och skall ett sådant bolag, innan det
för giltigt anses, 3;ne gånger i allmänna Tidningarne
kungöras.
2. Hvarken hyres- eller arrende-rättigheten,
eller hus, som för handteringen begagnas,
eller redskap och verktyg, dragare, ma->
terialier eller andra för idkandet af en handtering
nödvändiga ting, få lemnäs obegagnade
eller säljas af en bolagsman, utan de andra
bolagsmännens hörande och bifall; med mindre
det kan bevisas, att fabriken, äfven i full
gång, ej under då varande conjunctur afkastar
6 för hundrade om året; eller att den bolagsman,
som protesterar emot försäljningen, bru-;
6t:t i uppfyllandet af contractets hufvudvilkor,
eller icke iagttagit ett sådant uppfyllande, och
ägt sådana seder, som befinnas nödvändige för
fabrikens fortgång; hvarje delägare dock obetagit,
att sälja sin andel i fabriken mot samma
vilkor, som han den sjelf inehaft.
3. En bolagsman kan icke sälja sin andel
i en fabrik till någon utom bolaget, förr
än han densamma hembjudit åt de öfrige bolagsmännen.
VII.
Om rättigheten, att idka flere handt er In gar
tillika.
1. Antalet af de handteringar hvar och
en har rättighet att idka, vare oinskränkt.
V
2. För att hafva rättighet att idka flera
handteringar tillika, måste man för hvar och
en särskildt uppfylla de derföre föreskrifna
vilkor.
3. Idkar man flere handteringar tillika i
samma hus, Och som alla tillhöra samma dass,
erlägge ej, för sådan rättighet, utskylder för
hvarje handtering serskildt, utan endast i förhållande
till det antal arbetare man sysselsätter,
och den mängd tillverkningar som från
verkstaden utgå.
VIII.
Om forvärfvandet af ägande rätt till en ny
upptäckt eller uppfinning.
i. För att erhålla uteslutande ägande
rätt till en ny upptäckt eller uppfinning, som
man sjelf gjort eller först användt, eller hvaraf
man genom uppfinnarens i laglig ordning
styrkta öfverlåtelse kommit i besittning; inlemne
man till vederbörande Magistrat eller
LandshöfdingeEmbete, jemte ansökning derom,
under försegladt omslag en fullständig och tydlig
beskrifning på sjelfva uppfinningen, med
bifogad ritning eller modell, och , om sakens
natur sådant medgifver, äfven ett prof af
sjelfva arbetet; öfver hvilken deposition ett
'Frotocolls-utdrag skall samma dag meddelas.
De sålunda aflemnade handlingar m. m.
öfvar
-
Den XI April e. m.
öfVersändas af Magistraten eller Landshöfdingen
fern betet ofördröjligen till CommerceCollegiumi
som, efter förUtgångöri Undersökning af beäkrifningens
noggrannhet* äger att gifva ett
Säkerhetsbref, hvilket bevittnar ansökningens
fiatur och dagen då de» inlemhades, samt förklarar,
att uppfinnaren eller forsta användaren
iif eri sådan vpptätkt eller uppfinning, utan afseende
på dess fört jemt eller framgångs år för 5 års tid,
af Lagen ansedd få font eufoni egare, till denfanmia;
fä vida ej någon annan perjon kari, bevifa, att denna
uppfinning, upptäckt eller tillvirkningsmethod redan
före häri äling arnes inlerrnande varit i landet arn
Vänd eller finnes på modersmålet bejkrifven i någon
tryckt bok; bch med vilkor- att ej något helt år förflyter,
utan att ägaren, eller någon annan sorn begagnar
defs rättighet, deraf gör offentligt bruk.
Ett sådan! säkerhetsbref skall 3tne gånger
i allmänna Tidningarne införas* med anmaning
till hvar och en, sorn dertill kan finna
sig befogad, att sin rätt lagligen bevaka.
Stämpeln på hvarje konstalster af en med
säkerhetsbref bekräftad uppfinning, skall inneM
hålla orden: Med uteflutandé tillverkningsrätt. ♦
2. Ägande rätt till eri förbättring af nåi
göri upptäckt, uppfinning eller arbetsmethod
förvärfva® på samma sätt. som ägande rätten
till sjelfva den första uppfinningen, men gifvet
ingen rättighet till anspråk på denna sed-!
bäre
Bit till Ridd. o. Ad.,Pr. III Band. i§
Den il April e. mi
3. All prolongation af säkerhetsbref bör
sökas hos Konungen, som, elter granskning
och uppfinnarens förtjenst, samt i mon åf den
skicklighet och laggrannhet hvarmed han af
sin upptäckt och sin ägande-rätt gjordt bruk,
i nåder bestämmer huruvida den på 5 år gif—
na uteslutande rättigheten för en gång mä
kunna förnyas,
4. Ägande rätt till en upptäckt eller uppfinning,
kan såsom all annan egendom, öfverlåtas
till annan person; antingen utan inskränkning,
eller blott med frihet för denne att sjelf
begagna upptäckten för idkandet af en handtering,
eller för eget behof. Hvarje sådan öfverlåtelse
måste likväl stödja sig på en laglig
handling,
IX.
Om betygs meddelande öfver insigt och skicklighet
såsom gefäll eller verkmästare,
1. Hvar och en äge rätt att, efter anmälan
hos vederbörande Magistrat, få sina insigter
och skicklighet i en slöjd genom prof
ådagalägga, samt att deröfver erhålla behörigt
vittnesbörd j till följd hvaraf den som befinnes
äga den för en handtverkare nödiga skicklighet
och insigt, förklaras för gefäll, och den
som har de hos en Fabrikant erforderliga, för
verkmäftare. Dessa vittnesbörd gifva innehafvaren
icke allenast rättighet att idka en handtering
med egna händer, eiler att såsom handt
-
Den il April -c, in.
verkare eller fabrikant sig nedsätta, dl han
så för godt finnér, utan äfven att, enligt hvad
föreskri fvit är, hos personer som i brist af erforderlig
insigt och skicklighet icke hafva rätt
att idka en handtering utan ett behörigen godkändt
biträde, för sitt yrke taga tjenst i egenskap
af verkgesäll vid en verkstad, om han
är gesäll eller såsom föreståndare vid en fabrik,
om han är verkmästare.
X.
t
Om m&flares och arbetares inbördes fkylåigketer.
1. Hvarje Slöjdeidkare är, genom de god*
kända prof han aflagt, skicklig ansedd, att
på nyttigt sätt använda och leda andra personers
krafter. Han äge, till följe deraf, rätt
att hos sig 1 tjenst antaga, i egenskap af arbetare,
hvilken person af båda könen sorn
helst, som vill biträda honom i hans yrke, utan
afseende derpå, om samma person lärt
yrket eller icke, eller om han lärt ett annat,
eller är gesäll eller verkmästare, dock med
vilkor, att handtverkare icke öfverskrida det
för dem bestämda antal arbetare af mankönet.
2. Hvarje arbetare bor vara försedd med
. en bok som innehåller närvarande författning
i tryck, och derefter minst 24 blad rent papper,
hvilkas si cl tal följer i ordning ifrån första
sidan. En dylik bok erhalles i hvarje Stad
hos policen, och meddelas första gången på
Den II April é. m.
gemensam reqvisition af arbetaren och mä3
Stare, som honooi först antagit* Bemälte auctoritet
skall i boken införa en noggran beskrifning
på arbetarens utseende och jemväl
anteckna hans ålder och födelseort,*1 hvilken
beskrifning af arbetaren sjelf och hans mästare
underskrifves, samt derefter förses med Policemästares
eller Borgmästares namn och sigill*
1 denna bok bör också mästare inför nämnde
auctoritet inskrifva dagen då arbetaren gått t
hans^tjenst, samt framdeles) dagen då han uf
densamma träder: för hvarje gång särskildt
undertecknande sitt namn och sin handtering.
Hvarje mästare, hos hvilken arbetaren, tjenar,
iagttage detsamma; dock utan rättighet
att anmärka något som kan lända till denneg
skada.
För att kunna resa från eO ort till en an*
nan, mäste arbetaren lata i samma bok inskrifva
ett med sigill forsedt pass af behörig auctoritet;
hvilket pass honom utan afgift meddelas.
Skulle arbetare hafva förlorat sin bok,
kan han icke erhålla en annan, utan på reqvisition
af de 2;ne ännu varande mästare, hos
hvilka han sednast arbetat; och förblifve emedlertid
under policens särskildta uppsigt.
3. För att lätta utvagarne för handtver-j
kare och fabrikanter att erhålla arbetar^
och för arbetaren att erhålla tjenst, skola i
hvarje stad, genom Magistratens ferdig och
Ben 11 April n>-
19 7
efter behof, ett eller flera, eller för olika
bandtver
contoir, af enskiidta p rsoner inrättas, såsom
vanligt är för tjenstefolk.
Ingen mästare kan i tjenst antaga en arbetare,
som ej är försedd med ett i dennes
bok antecknadt bevis af innehåll, att han låtit
inskrifva sig på anvisningscontoiref. Mästare
som sådant underlåtit, bote beloppet af
arbetarens åra-contributian.
Mästare som är i behof af arbetare, bör
i sådant afseende låta anteckna sig på anvistringscontoiretj
och denna anteckning skall antingen
anslås på en tafla i contoiret eller inskrifvas
i en bok, som alltid är tillgänglig
för hvarje arbetare.
Arbetare, som söker tjenst, kan »sådant
afseende låta inskrifva sig i anvisningscontoiret,
utan att det derföre må honom förmenas,
att omedelbart hos mästare erbjuda sig, eller
uppdraga andra, att söka tjenst för honom.
Arbetare» som anländer till en stad, är
förbunden, att inom 24 timmar efter ankomsten,
låta inskrifva sig i anvisningscontoiret,
att der uppgifva sin bostad, och att framdeles
hvarje gång han ombyter densamma, sådant
anmäla. Uppfyller han ej denna föreskrift»
vare ansedd såsom lösdrifvare. Arbetare
kan ej fordra att pass honom meddelas, så
framt hans bok icke utvisara att han 24 tim
-
X
198
Den li April e. m.
mar förut låtit anteckna sig i anvisningseoatoiret
såsom resande, och sin bestämmelseort
angifvit.
Arbetare, sorn ankommer till en stad, der
han ej har för afsigt att förblifva längre tid
än 2 gånger 24 timmar, kan på en gång låta
anteckna sig i anvispingscontoiret, såsom ankommande
och afresande.
Föreståndaren för ett anvisningscontoir för
slöjdarbetare är förbunden, att noggrant anteckna
hvarje arbetares namn,' utseende, hem-;
vist, arbetsställe och yrke; varande de böcker,
som innefatta dessa anteckningar, att anse såsom
allmänhetens tillhörighet, hvadan de i
städerne stå under Polisens uppsigt, och till
dess disposition, samt på landet, under Lands;
höfdingens.
I likhet med dessa anvisningscontoir i städerne,
åligger det Länsmännen att föra anteck-;
ningsböcker öfver de arbetare, som på landsbyggden
taga dylik tjenst.
Afgifterne för anteckning och tjensts anskaffande
på anvisniiigscontoiren, skola i städerne
af Polisen bestämmas, och på landet af
Landshöfdingen; hvarvid iagttages, att anvisning
på arbetare som af mästare blifvit 6Ökt»
bör erläggas af honom allena, och att hvarje
arbetare, som till stad ankommer, inskrifves
utan afgift.
Den 11 April c. m.
*99
Öfrige författningar rörande den goda ordningen
i anvisningscontoireo, samt de böter,
som i händelse af uragtlåtenhet böra erläggas,
stadgas och åläggas i Stockholm af ÖfverStåthållareEmbetet
i Polisärender, och i de öfriga
städerne, af vederbörande Magistrat.
,4- Vid 25 R:drs vite för första gången
och dubbelt för de öfriga, vare handtverkare
och fabrikanter förbjudit, att sjelfve eller genom
3ndra erbjuda den arbetare tjenst, sorn
hes annan mästare är lagligen fästad, eller att,
utan dennes vettskap, under hvad förevändning
som helst, låta kalla sådan arbetare till
sig. Dessa böter tillfalla arbetaren så vida
han med lagliga bevis derom upplyst den genom
sådant förhållande förrorättade mästaren;
men arbetare, som ett dylikt tillbud antagit,
arbets en månad utöfver den öfverenskomna
tiden hos sin mästare, under Polisens uppsigt;
eller, om mästaren vägrar att honom behålla,
plickte med 8 dagars fängelse vid vatten och
bröd, och erhålle ej tillstånd, att taga tjenst
hos den mästare, som försökt att honom tubba,
förrän ett år derefter tilländalupit. Eho
som låtit bruka sig till verktyg för sådan tubb.
ning, vare förfallen till 8 dagars fängelse eller
deremot svarande böter.
5. All öfverenskommelse om tjenst i verks
städer och fabriker, hvarunder dock contract
med lärlingar icke inbegripes, skall gälla för 30
dagar, hvarken mer eller mindre, samt utan
afseende på någon viss hufYudtidpunct af året;
2oa
Den ii April e. ni.
och skola dessa 30 ^agar beräknas ertet \Z
timmars albete om dagen. Atta dagar före ut:?
gången ?f dessa 360 arbetstimmar, måstp tt?
ny ömsesidig förbindelse ingas, o,m den skall
yara gällande. En sådan förbindelse kan ej
upplösas, hvarken af 'Mästaren eller arbetaren),
utan ömsesidigt bifall.
6. Arbetare vare pligtig att arbeta i Mästarens
vikstad, och Mästare håfve ej rätt
$tt begagna arbetare, sorn han sysselsätter bemma
hos deni, utom det hus, der Mästarens bp~
Stad, eller verkstad 6ig befinner.
7, Hvarje Mästare vare tillåtit, att i afseeende
på god ordning i verkstaden, arbetets
beskaffenhet samt rattet att afföna arbetarne,
till dessas efterföljd fastställa ett Reglemente,
samt att genom detta Reglemente ålägga
böter för den arbetare som detsamma öfvertråder,
af hvilka i>öter likväl ingen få*
Öfverstiga beloppet af dagspenningen, med vilgor;
1:0. Att ett sådant Reglemente icke j
något afseende är stridande mot Lagarnes anda;
2:0. Att det af vederbörande Police vitsordas
vara billigt, passande och tillräckligen
tydligt;, 3:9., Att det af hvarje arbetare genomläses
förrän han i öfverenskommelse ont
tjepst ingår, och 4:0. att ett exemplar deraf
uppslås i hvarje till verkstaden hörande rum.
Mästare sorn öfyerbevisas att af ett sådant Reglemente
hafva gjort ett skadligt bruk, skall
böta tiofaldiga beloppet af deri plikt, som arbetaren
fått vidkännas, och Reglementet för
-
r
Dtn ii April et m* 201
\ ’
lind as och förtydligas, Sker sådant 2:dra
gången, vare Regementet ogildt och sådan
Mästare förbjudit för framtiden, att fastställa
något annat.
Arbetare som bevisligen med uppsåt gjort
ett i verkstaden uppsatt Reglemente oläsligt
eller detsamma nedrifvit, straffas med en m^r
pads fängelse.
8. Mästare vare pligtig att med godhet och
öfverseende bemöta sin arbetare, och ej anvisa
honom ett arbete, sorn öfvefstiger hans
krafter, eller skadar hans helsa. Arbetare,
som af sin Mästare blifvit misshandlad, vare
tillåtit, sedan han vid behörig Domstol klagan
fört, att skilja sig från denne sin Mästare, och
att efter omständigheterne och hehandlrngens
beskaffenhet, af honom fordra skadestånd. Om
arbetarens helsa genom Mästarens förvållande
Jidit under hans arbete, njute arbetaren underhåll
och läkarevård på Mästarens bekostnad,
iptill döss han varder till hejsan återställd.
Arbetare vare, å sin sida pligtig att visa
sin Mästare aktning, lydnad, uppmärksamhet,
på hvad han föreskrifver, samt noggrannhet
pch omsorg vid sitt arbete. Arbetares uraktlåtenhet
af sina pligter mot Mästaren y anses,
och 6 traff as enligt Tjenstehjonsstadgan.
Arbetarne böra tillhållas, att hos hvarandra
erkänna och akta de uppdrag, sop? Mästaren
finner sig befogad att gifva hvar och
202
Den ri April e. m.
en af dem; Mästaren ensam tillkommer att till
uppsyningsman välja och lemna sitt förtroende
åt den han dertill anser skicklig och värdigast,
vore det också blott en Lärling. All
underlåten aktning och lydnad mot den person
, som Mästaren förklarat för uppfyningsman
straffas med hälften af det ansvar eller den
plikt, som för underlåten aktning och lydnad
emot Mästaren är stadgad.
Trätor, ovett, hot eller våld arbetarne emellan
i Mästarens verkstad, straffas med fängelse,
från 3 till 14 dagar, och i betänkligare
fall efter allmän Lag.
9. Arbetare varg pligtig att ersätta all
skada, som arbetet lider, då han genom vårdslöshet
elier illvilja dertill varit vållande. Om
arbetet förderfvas under tillverkningen, utan
att felet ligger i råämnet, kan arbetaren derföre
ej yrka arbetslön. Arbetare, som erhåller
betalning för stycke, men ej lemnar det
godt och säljbart, dömes antingen att godtgöra
hvad sorn af materialerne gått förloradt
eller blott att mista arbetslönen, efter omständigheterna.
Uppsåtligt förstörande af verktyg
eller redskap, anses och 6traffas såsom
nidingsverk.
10. Arbetare, som under den tid hans
ingångne förbindelse räcker, gifvit underrättelse
om arbetsmethoder eller uppfinningar,
som ännu icke äro allmänt kände, men i hans
Mästares verkstad användas, eller som utan
Den 11 April c. m,
dennes tillåtelse annorstädes verkställer samma
slags arbete, straffas med sex månaders
fängelse, och derefter, såsom Mästaren godt
synes, förafskedas ur hans tjenst eller till hålles
att der tjenstgör» på obestämd tid, till och
med ett årj under hvilken tids förlopp han,
till fullgörande af hvad honom åligger, skall
stå under Polisens särskilta uppsigt.
Lärling som begått samma fel straffas första
gången med 8 dagars fängelse och 6 månaders
förlängning af Lärotiden, andra gången
med 14 dagars fängelse och 9 månaders förlängning
af Lärotiden samt 3;dje gången, med
1 månads fängelse och Lärotidens förlängande
ett helt år; med rättighet likväl för Mästaren
att 2:dra eller g:dje gången, i stället för Lärotidens
förlängning, genast låta upphäfva det
med dylik Lärling ingångne Contract.
11. Arbetares skuld till sin Mästare, är
af samma natur som all annan skuld, och förhinder
honom ej att hos Mästaren qvarblifva
utöfver den öfverenskomna tiden.
I händelse af Mästares bankrutt eller död,
som är sin Arbetare penningar skyldig, äger
denne lika förmånsrätt till betalning, sorn
tjenstefolk i allmänhet.
12. Arbetare, som, utan Mästares tillåtelse,
öfvergifver arbetet, utan att dertill kunna
anföra någon laglig orsak, straffas med
fängelse under lika lång tid, som han sitt ar
-
Den 11 April e, m,
bete försummat, och om han öfveibevisas att
att hafva gjort det med uppsåt, att skada antingen
Mästaren sjelf eller den arbetet beställt,
vare fängelsetiden förlängd från i till 3 måradgr,
efter omständigheterna.
13. Arbetare, som utan lagliga skäl framhärdar
i det uppsåt att vilja lemna sin tjenst
innan den öfverenskomna tiden förlupit, vare
förpligtad, att ingå ny förbindelse med samma
Mästare, och att fullgöra sina skyldigheter under
Polisens uppsigt,
14. Mästare håfve rättighet, att när honom
godt syfves, skilja från sin tjenst den arbetare,
sorn åtagit sig verkställandet af ett ar-,
bete, gom han ej är vuxenj så framt ej arbetaren
derom förut erinrat.
15. Tvistigheter Mästare och arbetare emellan,
rörande arhete, sorn. är förfärdigadt
efter stycke, afdömas efter omständigheterna,
fftey allmänt bruk, eller mätismanna ordom»
xr.
Om Lära.
1, Hvarje Handtverkare och Fabrikant
har rätt, att ingå öfverenskommelse med personer
af båda könen och af hvad ålder sorn
helst, äfven minderåriga, för att undervisa
dftn i sitt ytke emot åtagande äfdessa altar
-
Beti ii April e. ni.
205
betå hos Mästaren en viss tid, som dock icke
får öfverskrida 5 årj med förbehåll:
a) Att öfver denna förbindelse upprättas
contract, som innefattar alla öfVerenskömna
vilkor, och af båda Gontrahenterne
underskrifves*
b) Att Contractet dessutom å Lärlingens
vägnar undertecknas af elne utaf
honom kände personer, af hvilka i händelse
han är omyndig, den ena bör vara
hans Får, Mor, Förmyndare, eller nära
anförvandt^ om sådan finnes.
c) Att deri genom Cöntractet irtgångne
förbindelsens uppfyllande icke
göres gällande förr än efter en månads
proftid, som Lärlingen hds Mästaren
tillbragt. *
d) Att Contractet Uppvisas, gillas
och inregistreras hos vederbörande Magistrat
ellef LafidshöfdingeÉmbete, inom
8 dagars förlopp, räknade från den,
då de* anses gällande.
2. Mästaren bör hafva omsorg öm sin
Lärling, behandla honom med välvilja ,* icke
af honom fordra ett arbete, som öfverstiger
hans krafter och förmåga, eller uppoffra hans
tid med sysselsättningar, som icke tillhöra
handteringen. Lärlingen bör å sin sida visa
srn Mästare aktning, lydnad och erkänsla*
äoS Den jfi April e. ni.
uppmärksamhet för hans lärdomar, och noggranhet
att uppfylla kina skyldigheter.
3. LäroContractet kan upplösas af Lärlingen,
dess Föräldrar eller Förmyndare:
a) Om Lärlingen sysselsattes med
annat slags arbete, än det, hvarom öfverenskommelsen
är gjord.
b) Om af Lärlingen fordras ett arbete,
som öfverstiger dess krafter eller
6kadar dess helsa.
c) Om Lärlingen med hårdhet behandlas.
d) Om nödigt underhåll honom
förvägras.
e) Om man befaller Lärlingen att
verkställa det som strider mot rättskaffenhet
och goda seder, eller gifver honom
farliga exempel af ett lastbart upp*
förande
4. LäroContractet kan upplösas af Mästaren
:
a) Genom ett elakt uppförande å
Lärlingens sida.
b) Om Lärlingens svaga helsa ej
tillåter honom att fortsätta yrket.
Den ii April e. m'.
207
c) Ora Lärlingen saknar alla naturliga
anlag för den handtering han
valt} öfver hvilken brist Mästaren dock.
ej äger rätt att beklaga sig, i fall han
bibehållit Lärlingen 6 månader efter
den tid Contraetet upprättades.
5* Upplösningen af ett LäroContract kan
endast ske inför Domstol och med dess bifall,
äfven då båda parterne derom äro ense* Om,
det oaktadt, Mästare och Lärlingen åtskiljas,
skall den förre anses förbunden, ej allenast
att, ifrån den dag sådant skett, ansvara för
Lärlingens uppförande, utan äfven att ersätta
denne värdet af den tid han under sin borto--  varö förlorat.
6. I det fall, då Lärlingen af Lagen kal-i
las till Krigstjenst, anses det ingångne LäroContractet
endast såsom uppskjutit till sinverkan,
så framt Militairtjenstgöringen ej räcker
mer än ett är. Genom en längre frånvaro
skall LäroContractet anses upplöst, så framt ej
Mästare och Lärling åsämjas om dess fortfarande.
Emedlertid kan Lärling, som ej fullgjort
hvad Contraetet ålägger, icke utan Mästarens
tilstånd, hvarken ingå i tjenst såsom
arbetare i samma handtering, eller deri arbeta
för sin egen räkning, förr än 2 år förflutit,
räknade från den dag han sin Mästare lemnat.
7- Om Lärling vid sitt inträde i Mästares
tjenst, ej kan läsa och skrifva, skall denne
vara förbunden att noggrant vaka deröfver,
208
Den ii 4pr il e. ni.
ätt Lärlingen hvarje Söndag besöker de i sidan
afsigt öppnade allmänna skolor. Skullé
Lärlingen befinnas* gehom Mästarens uraktlåtenhet,
hafva försummat detta tillfälle, vare
Mästaren skyldig, att efter Läroårens förlopp*
nderhålla Lärlingen hela den tid, sorn för
hans undervisning i de allmänna Skolorne lör
samma ändamål blifver nödvändigt utan att
Lärlingen under denna tid ät förbunden att arbeta
för Mästarens räkning.
8. Mästare vare ansvarig för den skada
Lärlingen förorsakar och för hans seder, deri
tid han är under Mästareris uppsigt, med min.
dre denne kan visa* att han ej kunnat förekomma
det fall, som föranledt frågan om ansvarighet
9.
Om, då Lärotiden fölflutit, Mästareti
befinnes hafva för Lärlingen döljt något sorti
tillhör Slöjdens utöfning, och hvaruti Lärlingen
bort undervisas, och Mästaren ytterligare förvägrar
att derom bibringa Lärlingen kunskap
vare Mästaren pligtig att antingen betala någon annan
som af Magistraten utses att Lärlingen i de
felande stycken undervisa, eller, otti dertill icke
gifves tillfälle, betala Lärlingen sjelf ett skadestånd
för den Lärotid han utan nytta förspillt.
10. Så snart Lärotiden är slutad, vare
Mästaren förbunden, att derom underrätta
de vittnen, sorn undertecknat Lärocontractet,
Och af vederbörande Magistrat begära godd
märi
Den ii April e. mi
»os
män, hvilka efter ett af Lärlingen, under deras
ögbn, verkstäldt prof, böra intyga, att La«
gens fordran å Mästarens sida blifvit fullgjord,
och vitsorda om Lärlingens skicklighet. Beviset
deröfver skall skrifvas in dupplo, undertecknas
af de utsedde goda män, af Mästaren
och af Lärlingens 2 me vittnen, och underställe®
Magistratens eller Landshöfdinge-Embetets
pröfning. Sedan denna för sig gått, blifver
det ena exemplaret, med påskrift af Magistratens
eller Landshöfdinge-Embetets gillande)
Lärlingen tillställdt; det andra förvaras vid
deröfver förda Frotocoll.
Ir. Qvarhåller en Mästare någon Lärling
utöfver den för läroåren bestämda tid,
håfve den sednare rättighet att för hvarje dag
som ifrån lärotidens utgång förflutit, fordra full
betalning, såsom utlärd arbetare.
12. Lära i en slöjd hindrar ej att lära
sig i andra, och till och med flere under samma
tid med vilkor att allt hvad som för eU
läras godkännande erfordras, för hvarje hand~
tering särskildt iakttages.
XlL
öm Stöjdeidkares och allmänhetens inbördes {kgt*
dighetter.
1. Hvarje Handtverkare och Fabrikant
Bil. till Ridd. 0. Ad. Pr. lil Band. 14
Den II April e. m.
vare pligtig, att på det hus der han emottager
beställningar och sina tillverkningar föryttrar,
sätta en Skylt, sorn utvisar hans verkliga föroch
slägtnamn, och handteringen, under den benämning
som Lagen fastställt, eller om en sådan
icke är stadgad i de termer, som hans
Privilegium innehåller» likväl må det honom
icke förmenas att en sådan benämning utvidga,
medelst anförande af detaljer som under
handteringen förstås, och att på ett med verkliga
förhållandet öfverensstämmande sätt gifva
sig tillkänna, såsom den der fullkomnat
eller upptäckt vissa till yrket hörande saker.
En Fabrikants skylt bör dessutom innehålla
ordet: Fabrik.
Hvarje figurligt tecken på hus, räkningar,
adresskort eller varor, som ej är gemensamt
för alla Slöjdeidkare af samma slag, och
hvarje firma, som icke innefattar den dåvarande
Fabrikantens verkeliga oförändrade namn,
vare förbjudit och ogiltigt.
2. Hvarje arbete skall varaförsedt meden
stämpel, hvilken, så vidt möjligt är icke utan
svårighet kan utplånas, och sorn med fulla
bokstäfver innehåller tillverkarens namn, Stadens
eller Socknens namn, samt tillverkningsåret.
Af denna stämpel mäste ett aftryck emot
qvitto deponeras hos vederbörande Magistrat
eller LandshöfdingeEmbete; hvarje till
försäljning utlemnad vara, som ej bär en sådan
stämpel, eller som har en annan, det vill
Den 11 Jpril c. Ht.
ari
saga en sorn icke liknar den deponerade, kan
konfiskeras till förmån för angifvåren
3.
?or hvarje bestaldt arbete, bör priset
förut vara betingadt, i annan händelse skall
tillverkaren anses pligtig, att behålla sitt arbete,
om den som det beställt, vägrar att det
äskade priset betala»
4. Allt bestaldt arbete bör pl utsatt tid
Vara förFärdigadt, och afta' derom träfFadt
genom ett contract, som innefattar båda de
Contraherandes vilkor.
5. Den sorn köpt ett arbete, sorn omsider
befinnes Vara förfuskadt eller förfalskadt,
och således ej kati uppfylla sitt ändamål, eller
som i sjelfva verket är någonting annat,
än det, för hvad det blifvit försåldt skall äga
rätt, icke blott att återfordra det han utbetalt,
utan äfven att undfå en skadeersättning,’
lämpad efter de olägenheter ett sådant inköp
kunnat honom förorsaka. Om tillverkaren eller
köparen sådant fordra, äge domaren, att i
dessa fall höra a;ne eller flere gode man, sorn
äro ansedde behörige, att bedöma föremålet
för den väckta frågan.
6. Bruket af vigt och mätt bör ske under
köparens ögon, och honom vara obetaget
att på stället undersöka både vigtskålar, Vigter
och mått» Eho sådant vägrar, straffes föräta
gången med skyltens borttagande för 3-.nft
månaders tid, Sidra gången för ett år, och 3*dje
*1*
Son 11 April t. ml
gången; genom förlust af rättigheten att idka
sådan handtering, vare sig slöjd eller handel,
som för afsättningen fordra vigt och mått.
All slags våg bör, då man deraf betjenar
sig vid försäljning eller inköp, vara upphängd,
antingen på an fot, eller i taket, eller annorstädes,
men icke hållas i handen; i annat fall
må på köparens om förhållandet gjorda och
lagligen styrkta anmälan, säljarens redlighet
inför rätta förklaras mifstänkt,
XIII.
Om anftallter till under/lid Jor fjuka eller
bräckliga arbetare.
1. Till en Hospitalsinrättning för sjuka
arbetare, och för att begrafva dem som dö
meddellösa, skall i hvarje Stad och Socken
en särskild Fond anläggas
2.
Denna Fond bör efter hand tillskapas,
genom en allmän besparingsafgift, som hvarje
arbetare erlägger, tillika med sina Kronoutskylder.
,
3. Denna Hospitalsinrättning skall i Städerne
stå under Magistratens uppsigt, och förvaltas
af en särkilt Direction, sorn utgöres af
Borgmästaren såsom ordförande, Stadens Pastor,
ProvinsLäkaren, om en sådan finnes,
samt af tvenne Fabrikanter eller Handtverkare
och s;ne af Magistraten dertill utsedde ar«
Den ii April e, m, „
rv»
betare; på landsbygden förvaltas denna Inrätta
ning af Kyrkorådet.
4. De mera speciella anordningar, som angå
denna Inrättning skola genom en särskilt För;
x>rdning bostämmas.
Nio 6.
Hör6amste Memorial!
Under den 7 sistlidne Mars har Höglofl.
Ridderskapet och Adeln behagat till RiddarhusUtskottet
remittera en af Friherre Boije,
Ludvig, väckt motion, om utarbetande af en
ny och förbättrad Riddarhusordning vid inne:
varande Riksdag, dervid Herr Friherren begärt
ändring och rättelse förnämligast i efterföljande
sme omständigheter:
1:0. Att Bänkmansval måtte aldeles försvinna
och Ridderskapet och Adeln förunnas
den billiga ratt att sjelfve och omodelbarligen
välja sine Electorer.
2:0. Att det missbruk, som i senare ti--  der inträngt sig vid begagnandet af Adelns re:
presentationsrätt, att hufvudmanskapet för flere
ätter ansetts kunna af en och samma person
innehafvas, måtte alldeles afskaffas och i
stället det stadgande meddelas, att om flere
hufvudmanskap sammanträffa hos en person,
han dock icke må flere än ett sjelf utöfva j
*14
Den il April e, w.
och skulle, derest han ägde omyndige söner,
deras representationsrätt ligga., nere, intill dess
de uppnått den ålder, att de kunna af densamma
sjelfve sig begagna.
3:0. Att det mot ali moralitet stridande
bud, som i nu gällande Riddarhusordning förekommer,
och som försatt en blott anklagad
person i lika predicament med en för brott
lagligen dömd, måtte upphäfvas, samt att der
ordet nesligt brott i Riddarhusordningen nyttjas,
tillika måtte bestämmas hvad med ordet
nesligt rätteligen förstås; och häri sammanhang
härmed ett af Herr Mannerhjerta, Ulric Emanuel,
t anledning af berörde motion afgifvit yttrande
jemväl blifvit till Utskottet öfverlemnadt.
Vid förehafvande af denna motion bar
Riddarhusutskott ansett 2:dra och 3:dje punkterne
vara af den beskaffenhet, att de deri föreslagne
ändringar lämpeligast borde komma
under pröfning i ett sammanhang med de flere
rättelser i Riddarhusordningen, hvilka
framdeles torde af Utskottet anses behöflige;
hvaremot frågan om Bänkmännens afskaffande
synts 'Utskottet vara ett ämne, som
fordrade en särskildt behandling, i anseende
till det väsenteliga inflytande, som denna frå«
ga ägde på flere ändra stadganden, hvilkas införande
i Riddarhusordningen af densamma
berodde; hvadan Utskottet, trott sig till undvikande
både af ett måhända fåfängt arbete för
*ig sjelft och öfverflödige debatter inom Ståndet,
böra innan Riddarhusordningens omarbet
-
Den li April e. m.
ning företages särskildt hos Ridderskapet Och
Adeln anmäla de åsigter, som inom Utskottet
ägt rum rörande detta ämne, samt utbedja sig,
att deröfver få inhämta Ridderskapet och Adelns
yttrande och beslut.
Till beredande af en närmare kännedom
om tiden när,o»h sättat hvarpå Bänkmän lörst
utsågos och huru frågan om deras afskaffande
vid de senare Riksdagarne blifvit behandlad ,
har Utskottet låtit, efter förekomne anledningar,
ur föregående Riksdagars Protocoller samla
underrättelser i dessa omständigheter och
hvarigenom följande upplysningar erhållits:
att Ridderskapet och Adelns Protocoller för
1719, redan omtala Bänkman , hvilkas befatta
ning på den tiden egenteligen synes hafva be
stått deri, att efter enskild rådplägning med
de öfriga Ledamöterne på samma Bänk, å de*
ras vägnar afgifva yttrande öfver förekommande
ärenden, och jemväl, enär oiikä meningar
uppstått, derom ensamme votera: att se
dan
Ridderskapet och Adeln den 24 Januarii
1719, genom en formelig act upphäfvit den i
1626 års Riddarhusordning stadgade fördelning
af Ridderskapet och Adelns Ledamöter i 3:ne
särskildta Classer, nemligen Herre , Iliddareoch
SvenneClasserne, och den på grund deraf
införda votering och valsätt Classvis; samt beslutit,
att all omröstning från den tiden skulle
ske per Capita; så innehåller Ridderkapet
och Adelns Ptotocoller för den påföljande
Riksdagen år 1720, att en Ledamot från hvarje
Bänk utsågs att välja Electorer till förrättan
-
Deri ii April e, m.
de af val till Utskotts Ledamöter, utan atfc
likväl af samma Protocolier kan fnhemtas det
sätt hvarpå dessa personer trän hvarje Bänk
blefvo utsedde: men det synes troligt, att
nämde personer varit sådane Bänkmän som i
17 T9 års Protocolier omtalas, och att de således
genom öfverenskommelse eller val inom
Bankens Ledamöter enskildt, blifvit kallade
till befattningen att välja Electorer: att dessa
Electorer allt ifrån den tiden blifvit vid hvarje
Riksdag på enahanda sätt utvalda ända
till 1778 års Riksdag, då Ridderskapets och
Adelns fördelning, i Classer åter upplifvades,
hvarigenom Bankmän troligen ansågos öfverflödig©,
enär all votering och val derefter sked*
de Classvis: att under 1809 och 1810 arens
Riksdag i Stockholm fråga åter uppstod om
Classernes borttagande, samt införande af votering
per Capita, hvilket senare jemväl i Maj
månad 18O9 af Ridderskapet och Adeln antogs,
äfvensom upphäfvandet af Classindelningen
blef af då varande Riddarhusutskott tillstyrkt
och af Ridderskapet och Adeln i Mars
månad 1810, besluten, hvarefter RiddarhusUtskottet
uti sitt Betänkande, angående en ny
Riddarhusordning, föreslog Bänkmännens åter
införande under yttrande, såsom orden lyda:
att denna befattning, vunnen på en gång
genom förtroendet och genom en lottnings ölsåkra
bestämmande, kunde äfven i flera afseende
än dem Utskottet trodde sig böra utstaka,
blifva inom ett talrikt Stånd af redbar
nytta; hvarpå Ridderskapet och Adeln, som
det synes utan discussion, biföll Bänkmansln
-
Den ii April e. m.
rättningens upplifvande; att sedermera någon
fråga om Bänkmännen icke förekommit förrän
vid 1815 års Riksdag, då Herr Munck af Rosenskjöld,
Eberhard, den 28 Julii samma år
eller 12 dagar före Riksdagens af blåsande,
väckte motion om deras afskaffande, dervid
han tillika bemstälte, om icke till undgående
af de derigenom besvärligare blifvande Electorsvalen
vid yppad ledighet, att ett visst antal
suppleanter kunde, jemte de ordinarie Electorerne,
väljas; men hvilket allt Riddarhusutskott,
som i ämnet hördes, på anförde skäl
afstyrkte, hvarefter Utskottet i anledning af
skedd återremiss af Betänkandet, uti ett senare
utlåtande väl ansåg sig icke böra frångå
dess, rörande Bänkmännens bibehållande, förut
yttrade mening, men föreslog tillika, i hän*
delse Ridderskapet och Adeln skulle anse nödigt,
att stadga en ny ordning för valet af Electorer
till förekommande af den utaf några
Talare befarade händelse, att om blott en enda
person komme, under fortsättningen af ett
Riksmöte, att till äfventyrs utgöra hela Bänkfördelningen,
han derigenom vid fråga om
Bänkmansval sattes i belägenhet att utse sig
sjelf, att till afbjelpande af denna olägenhet,
Bänkafdelqingarne hvilka hittils utgjort 50 måtte
till hälften eller 25 förminskas, och att hvar sådan
del ägde, att för sig välja 2;ne Bänkman,
som då utgjorde ett lika antal med de förut
varande femtio; att Betänkandet efter liflig
debatt blifvit af Ridderskapet och Adeln under
den 7 Augusti 1855, afslaget, hvarefter RiddarhusUtskottet
uppdrogs, att i enlighet med
3l8
Den ix April c. m.
de af Herr Munck af Rosenskjöld uppgifne
principer, Och i anledning af de hos Ridderskapet
och Adeln i likhet dermed yttrade tankar,
inkomma med Förslag till förändrad redaction
af de Stadganden i Riddarhusordningen,
som angingo utväljande af Ridderskapet
och Adelns Electorer, hvilket RiddarhusUtskottet
den 9 i samma månad äfven fullgjorde,
hvarefter i anseende dertill, att Riksdagen
var så nära sitt slut, att Riksdagspredikan
samma dag skulle hållas och det således vöre
omöjligt, att å Förslaget erhålla Kongl.
Majus sanction, Ridderskapet och Adeln
ansåg tjenligt, att under godkännande af den
utaf Herr Munck af Rosenschöld framställda
princip låta de föreslagna Redactionsförändringarne
hvila till närmare öfvervägande vid nästkommande
Riksdag} att i anledning af ett från
RiddarhusUtskottet vid 1817 och 1818 årens
Riksdag till Ståndet inkommit memorial om
åtskillige ändringar i RiddarhusOrdningen, Herr
Munck af Rosenschöld å nyo väckt fråga om
sin vid 18x5 års Riksdag gjorde motion om
Bankmannens afskaffande, dervid Ridderskapet
och Adeln beslöt, att jemte Memorialets återremitterande,
anmoda RiddarhusUtskottet, att
i ett sammanhang afgifva yttrande öfver de
ställen j RiddarhusOrdningen, hvilka Utskottet
ansåg erfordra en ny redaction; att Utskottet,
derpå i sitt Betänkande om förändring af Ridderskapets
och Adelös representation, bland annat
föreslagit att Bänkmännen skulle bibehållas,
men hvilken “fråga Ridderskapet och Adeln
ansåg böra till afgörande förekomma ge
-
Den n April c, m.
219
mensamt med den af Utskottet särskildt uppgjorde
Redaction till ny Riddarhusordning;
att RiddarhusUtskottet sedermera, uti deK förslag
till en ny Riddarhusordning, som under
den 20 Junii 1818 blifvit till Ståndet afgifvit,
låtit införa de år 1815 föreslagne Redactionsförändringar
hvad Bänkmännen angingo, och
hvilka förändringar innefattades i 21 och 30
§., äfvensom 24, 25 och 26 §. § blifvit i
öfverensstämmelse dermed ändrade, men då
nämnde Förslag till Riddarhusordning den
4 derpå följde Julii in pleno till pröfning fö
retogs, anmälte Hans Excellence LandtMarskalken,
att ehuru RiddarhusUtskottet hemstäldt
om förändrad redaction af nästan alla §. §. i
RiddarhusOrdningen af den 13 October 1810,
hade likväl vid Ridderskapets och Adelns hällne
enskildta sammankomst hos Herr LandtMarskalken
på Operahuset, endast 16$. §. ansetts
böra förändras, ibland hvilka de §.§. som
handlade om Bänkmännen icke vore inbegripne,
samt en §, aldeles utgå, i anledning hvaraf
ock pröfningen af Förslaget endast till dessa
16 § § inskränktes, hvaremot alla öfriga
§. §. i 18 to års Riddarhusordning skulle förblifva
oförändrade, och beslöt Ridderskapet
och Adeln slutligen, att frågan om Bänkmäns
afskaffande under godkännande af Herr Munck
af Rosenschöld® princip, borde ytterligare uppskjutas
till nästa Riksdag.
Af denna korrta framställning af Bänk- *
mansfrågans behandlig under flere Riksdagar,
är det således utredt att Ridderskapet och A
-
320
Deri ] i April c, nu
dela redan arne gånger under särskildta Riksdagar
erkänt rigtigheten af den grundsats,
att Bänkmäns utseende till val af Electorer
icke vore gagneligt och att de derföre borde
afskaffa®} och ehuru en sådan åtgärd, genom
det offentliga gillande som Ridderskapet och
Adeln deråt lemnat, icke synes vara i behof
af, ait genom omständliga 6käl från Utskottets
sida understödjas, och att Utskottet således,
utan att anses fela mot sin skyldighet, må
hända kunde efter föregående anmälan af sitt
tillstyrkande af sjelfva saken, genast öfvergå
till framställningen af det sätt, som i Utskottets
tanka lämpeligast syntes befrämja Ridderskapets
och Adelns omedelbara deltagande i
Electorsvalen; tror Utskottet likväl, till beredande
af nödig fullständighet och att ämnet
till alla dess delar må på ett ställe finnas utredt,
sig böra i korrthet anföra de skäl sorn
hufvudsakligast tala för Bänkmäns afskaffände.
Det synes nemligen vara ovedersägligt,
att då Ridderskapet och Adelns beslut i allmänhet
böra i möjligaste måtto vara uttryck
af de flesta ledamöters individuella vilja, ingen
handling under en Riksdag synes mera fordra
ett fullkomligt tillkännagifvande deraf, än valet
af Electorer, enär det icke kan betviflas, att
dessas urskiljning och åsigter i märkelig moa
bestämma den rigtning i beslut och åtgärder,
som sedermera under Riksdagen komma att vid»
tagas; och att således hvarje anstallt som försvagar
eller aflägsnar framträngandet af denna
Den 11 April e. n.
821.
allmanna vilja vid berörde val, måste anses
vara en felagtighet, sorn tarfvar rättelse. Med
antagande häraf lärer det vidare icke kunna
bestridas, att det inom Ridderskapet och Adeln
nu brukliga sätt, att välja Electorer, medelst
förut antagne Bänkmän, hvilka likasom
uttala Ståndets allmänna önskan, måste vara
mera ofullkomligt än om Ståndets egne medlemmar
omedelbarligen gåfvo deras tankar
tillkänna i afseende på de personer åt
hvilka Electors befattningen skulle uppdragas,
enär hvarje begrepp alltid måste blifva bestämdare
och tydligare framställt af den persom
som sjelf nppfattat det, än om en annan
skall välja en tredje person, för att tolka detsamma.
Dessutom innebär stadgandet, att en
ledamot mäste inom sin afdelning utse den
person han önskar till Bänkman, ett tvång
som är oförenligt med Riksdagsmannens tria
Valrätt inom Ståndet, hälst det icke sällan kan
inträffa, att en Ståndsledamot, särdeles om han
är ifrån Landsorterne, icke personligen kan
känna de män som utgöra hans Bänkkamrater,
och således ännu mindre äga tillförlitligt begrepp
om deras moraliska värde, hvilket likväl
vid ett slikt val endast bör komma i fråga,
och hvarigenom samma person sättes i nödvändighet,
att antingen afstå från rättigheten
att välja, eller ock till äfventyrs gifva sin röst
åt en person hvars värde han endast af andras
berättelserhar sig bekant. Men icke nog med dessa
olägenheter. Bänkmansvalet lemnarjemväl tillfälle
för missbruk af en eftertänklig beskaffenhet.
Till bevis derpå behöfver man endast
2*2
Den ti April e. m.
öppna våra Riksdagsannaler under den så kallade
frihetstidenj och man skall då finna huru
valet af Bänkmän var bland de första ämnen
sorn vid Riksdagens början utgjorde före*
mälet för partiernes inbördes strid och pröfvade
deras krafter: huru vigtigt det ansågs
vara att dervid erhålla öfverhanden och huru
följden af denna seger alltid blef den, att det
öfverlägsna partiet utöfvade ett ögonskenligt inflytande
på allmänna ärendernasgång, hvilket
icke annorledes tillvägabragtes än medelst insättandet
genom Bänkmännens biträde af sådane
män i Utskotten, hvilka villigt följde den
impuls, som partisinnet icke underlät gifva deni.
En sådan sakernas ordning kan icke vara för
det allmänna nyttig, och RiddarhusUtskottet
tror, på grund af alla dessa skäl, det bruket
af Bänkmän icke bör bibehållas utan deremot
tillstyrka deras afskaffande.
Beträffande sedermera sättet huru Ridderskapct
och Adeln lämpligast må kunna deltaga
i Eiectorsvalen; så hemställer Utskottet, att
ett sådant val må samfält af hela Ståndet in
pleno förrättas med erne upprop, i likhet med
andra val, och att hvarje voteringssedel, som,
sluten skall framlemnas, bör innehålla namn
på 25 personer hvilka under Riksdagen på Riddarhuset
innehafva säte} att derest under Riksdagens
lopp flere än 1 ledigheter bland Electorerne
inträffa Herr LandtMarskalken då bör
•ammankalla Ridderskapet och Adeln till nytt
val i de afg&ngnes ställe} samt
Den 11 April e. m.
22.5
Att pl sätt nu gällande RiddarhusOrdningen
innehåller, Electorerne icke må företaga
val, utan att.minst 13 af dem äro nära
varande och deri deltaga.
RiddarhusUtskottet, som i öfrigt skulle
anse det lända till controll vid röstberäkningen
och till lättnad för de Herrar, hvilka
Herr LandtMarskalken anmodar att rösterne
anteckna, om Protocollet, efter hvarje 25 listas
öppnande, afslutas, då rösternes sammanräkning,
vid förrättningens slut, med mera beqvämlighet
derefter kunde verkställas, tror,
att det af Utskottet nu uppgifna sätt för Electorsvalets
förrättande skall på en gång förvara
åt hvarje Riksdagsman dess fria Valrätt f
afseende på personer, samt bereda en utväg,
att låta hvarje individuel vilja i sin mån verka
på det åsyftade valets utgångj och får Utskottet
sluteligen anmäla, att sedan Höglofl.
Ridderskapet och Adeln behagat fatta sitt beslut
öfver hvad Utskottet i ofvanberörde måtto
hemstäldt, Utskottet vill i ett sammanhang
med förslaget till en ny Riddarhusordning,
uppgifva de Redactionsförändringar, som af
samma beslut kunna blifva en följd, hvilket allt
jemte några Ledamöters yttrade särskildta
meningar till Ridderskapets och Adelns vidare
ompröfvande vördsamt öfverleinnas.
Stockholm den 3 April 1823.
På RiddarhusUtskottets vägnar
C. G. Spens.
N. Snoilsky.
524
Den rt April e, m,
Utdrag af Protocollef, hållit i Rid-*
darhusUtskottet vid Lagtima Riksdagen
i Stockholm den 7 April
182.3* <
Vid justering af Utskottets Betänkande angående
den af Friherre Boije, Ludvig, väckte
fråga om Bänkmännens afskaffande, voro följande
Herrar Ledamöter af särskild tanka i afseende
på lämpeligaste 6ättet för Ridderskapet
och Adeln att omedelbarligen deltaga i
Electorsvalet; och yttrade sig:
Herr von Hohenhausen'. Jag är fullkomligt enig
med Utskottets pluralitet uti den öfvertygelse,
att det nu stadgade valet af Bänkmän hvilka
sedan böra välja Electorer och dessa sluteligen
Utskotts Ledamöter, helt och hållit är stridande
mot den bestämda jemnlikhetsprincip i rättigheter,
hvilken grundlagarne vid alla tillfällen
yrkar mellan Ledamöter i RiksStånden, äfvensom
att dessa Bänkmansval på sätt de nu
tillgå, svårligen kunna uttrycka Ridderskapets
och Adelns gemensamma val eller utgöra en
förteckning på de medlemmar, hvilka för detta
magtpåliggande kall äga Ståndets mesta förtroende.
Men med Utskottets pluralitet delar
jag icke den tankan, att alla olägenheter öfvervinnas
derigenom, att man blott afskaffar
Bänkmännen, och låter valen till Electorer förrättas
på samma sätt, som till nämnden och
andra personalval i Ståndens plena. Mig synes
det icke så, på de skäl jag skall hafva
-
Den 11 April e. nl.
325
v* åran framlägga, och mitt misstroende 5-  kas af den vacktsamhet med hvilken denna
fråga under flere Riksdagar blifvit behandlad»
som icke tyckes tillkännagifva, att den af Utskottet
föreslagna utväg, sorn af ingea kunnat
förbises, skulle af pluraliteten hos Ridderskapet
och Adeln anses vara tillfyllestgörande.
Valen till Bänkmän och af Bänkmän till
Electorer synas mig, oaktadt det orätta i principen,
äga 2:ne verkliga förmåner hvilka gå
förlorade genom det af Utskottet föreslagna
Valsättj dessa förmåner äro: 1:0 en slag6 moralisk
ansvarighet inför Ståndet hvaruti hvarje
dess afdelning står för sitt val när det icke med
nödig urskiljning utfallit j ty i dylika fall har
aldrig underlåtits att besvära valmännen med
klander, hvilket ehuru af enskildta framburit,
dock är nog obehagligt då det är rättvist, att
icke äfven den lättsinnige önskar att det undvika
Denna fruktan för ansvarighet upphör
att finnas när valen ske i massa, då hvarje
individs verkan på valets utgång skall i mångas
ögon betydligt förlora i dess vigt, Utfaller
valet icke väl, hvem anklaga derföre?
det ordsakar endast ett missnöje med Ståndets
sammansättning för den Riksdagen, som kunde
medföra liknöjdhet och andra skadeliga
följder. Vid de samfäldta val som inträffa vid
slutet af Riksdagarne har stundom händt, jag
tror mig icke böra förtiga det, att namnlistor
förekommit vid den offentliga Uppläsningen»
Bil. till Ridd. o. Ad. l3r. III Band. 15
2 36
Den ji April e. m.
deruti personer varit förenade med de mest
utsökt motstridiga egenskaper och insigter,
att dessa listor synbarligen burit stämpeln af
att vara författade stundom på gyckel, stundom
af personlig ovilja. Det är icke värdigt
att sådant förekommer och kan ej heller vara
nyttigt, i synnerhet i början af en Riksdag.
Denna olägenhet är nu omöjlig vid Bänkmansvalet;
och Electorsvalet sker uti ett slutit samfund,
hvars resultat endast blifver Ridderskapets
och Adelns plenum meddelt. Troligen
skall ett sådant missbruk icke heller inträffa
bland ett mindre antal valmän, när valet sker
offentligt, ty den händelsen jag af några höft
anföras synes mig högst osannolik, att en person
kunde skrifva en lista till eget förfång i
skadeafsigt att misstankan deraf skulle falla
på en annan. Den person som härtill vore
i stånd, skulle säkerligen redan vara så känd,
att hans plan fick en motsatt verkan.
Den andra hufvudsakliga förmån , som
medföljer närvarande valsätt, är lättheten att
det verkställa, så väl första gången sorn de
derpå följande då completteringar skola ske.
Visserligen kan icke något beqvämare sätt för
Ridderskapet och Adeln gifvas, att komma irån
sin valskyldighet, än medelst röstning pä
en person inom hvarje Bänkmansafdelning.
Men då denna valskyldighet äfven utgör en
af de dyrbaraste rättigheter för hvarje individ,
att sjelf få så långt Grundlagen tillåter o«
medelbart deltaga uti bestämmelsen af de personer,
på hvilkas grundeliga och klara utredning
af ägmena hufvudsakiigen beror, den
Ben il Aprii e, ni.
227
tiptn rom Riksdagen förmås åstadkomma: tor-!
de lättheten i valsättet ej få anses så vigtig
att den inrymmer en afgörande rätt uti Frågan,
hälst då ett mera principenligt förslag uti utförandet
icke vidlåder betydliga svårigheter.
Det förslag jag nu går att vördsamt underställa
Högloft. Ridderskapets och Adelns
Upplysta pröfning, hyllar samma princip som
Utskottets betänkande, och skiljer sig endast
derifrån, uti att söka bibehålla de förmåner
sorn Vårt nu stadgade valsätt medförer och i
irsta punkten af premisserne uppräknats. v
I stället för de hittills varande 50 BankmansafdelningBr,
föreslås att på lika sätt inder
la Ridderskapet och Adeln uti 25 Afdelniögar.
Hvarje afdelning kallas särskildt inom skranket,
hvarje Ledamot uppropas på öfligt sätt
och aflemnar en hoprullad lista på 25 personer,
valda bland hela antalet af Riddarhusets
närvarande medlemmar» Landtmarskalken son»
mottager sedlarne har framför sig ett litet
skåp i hvilket finnas 25 lådor med påskrifna
Nuinror. När en afdelning uppropas uttages deri
efter Nummer tillhörande tomma lådan, som
sättes på bordet och hvaruti Voteringssedlar,
ne läggas; sedan aföeininngen slutat voteringen
inskjutes lådan och och fortfares på
samma sätt alla afdelningarne igenom. Skulle
det anses nyttigt, att hafva 2:ne upprop, förfares
vid det andra efter samma grunder sorn
för det första. Efter slutad votering företages
sedlarnes öppnande särskildt för hvarje afdelning,
nya Protocoll föras vid hvarje ny låda >
228
Den XI April e. m.
och de gamla lemnäs till hopsumering åt serskildta
vid bordet sittande ledamöter, hvilka
uppskrifva namnen på alla som fått röster och
huru många. Sedan dessa särskildta Protocoll
äro färdiga, företages med dem en generel
hopsummering, då de personer hvilka i total
summa (utan afseende på antalet inom serskildta
afdelningar) erhållit de flesta rösterna äro
af Ridderskapet och Adeln valde till Electorer.
Inträffar dervid lika röstantal bland flere
hvilka med minsta antalet röster härtill komma
i fråga, men någon eller några måste uteslutas,
afgöres saken genom lottning.
Nästa plenum då valet för Ridderskapet
och Adeln skall tillkännagifvas, bör uti RiddarhusSalen
äfven finnas anslagit huru valen
inom hvarje särskildt afdelning utfallit.
Vid complettering af Electorer föreslås, i
fall de lediga rummen öfvergå en tredjedel eller
8:ta, att nytt val i Plenum anställes på lika
sätt, sorn det första, utom den enda skillnad,
att personernes antal på vallistorne rättas efter
det antal som skall väljas. Skulle under loppet
af Riksdagen i anseende till inträffad sjukdom
bland Electorerne, hvaraf 13 ej voro att
tillgå, ett mindre antal lediga platser än 9 behöfva
tillsättas; tror jag ehuru det något afviker
ifrån principen, man utan fara kunde
tillåta genom lottning afgöras hvilkas afdelningar
som skulle tillsätta de lediga platserna.
Afdelningarnes antal skulle i den händelsen,
naturligtvis tagas lika med det antal Electo
-
Den j t April e, m.
229
rer som skulle tillsättas; och detta val kunde
ske på särskildt tid hälst före början af ett
Plenum, hvarigenom tiden för andra ärender
icke borttoges.
Jag torde icke böra öka vidlyftigheten af
denna reservation med att ingå uti mera deta
i Herad utveckling af de fördelar detta valsätt
synes mig äga framföre det af Utskottet
föreslagna, än hvad redan skedt genom premisserne
sorn det innebär. Jag får blott tillägga
ett medel hvarigenom jag tror uppgörandet
af de första vallistorne till Electorer,
skulle betydligt lättas i synnerhet för dem,
hvilka för första gången från landsorterne anlända
till Riksdagen, nemligen,, sedan första
anteckningen blifvit förrättad, skulle uti RiddarhusSalen
anslås en uppsatts på de personer
hvilka vid sist förflutne Riksmöte varit
Electorer och Utskotts Ledamöter; och så snart
andra anteckningen vöre fulländad skulle en
tryckt förteckning på Ridderskapets och Adelns
närvarande ledamöter upprättas, hvilken
Förteckning borde sednast vara att tillgå dagen
före den då valet skulle ske. Nödiga upplysningar
och tillräcklig tid synes mig derigenom
vara lemnad äfven för en på stället
främmande person att med urskiljning uppgöra
sin vallista, hälst allmänna tankan härpå
skulle vara spänd redan från ögonblicket af
den första anteckningen.
Herr Grefve Spens 1 Med Utskottet delar
jag fullkomligt öfvertygelse!!, att det nu bruk
-
Den ti April e, w.1
liga mångdubblade valsättet, enligt både billighetens
och klokhetens lagar, bör utbytas
emot det mera directa af Ståndsledamöterne
till Electorer, äfvensom att det i visst afseende
är Ledamotens rättighet, att få välja öfver he,
la Ståndet. Men, icke för sin räkning ensamt,
äger han denna rätt; UtskottsLedamoten, på
hvars tillsättande hela förfarandet syftar, är
väl på visst sätt den enskildtes FullmägUg,
men tillika och egentligen Ståndets och hela
nationens, emedan han är en väsendtligen ingripande
del i den lagstiftande församlingen,;
Ståndets och Nationens behof är åter af ingenting
annnat än väl valda Utskott, och i afseende
derpå klandras det nuvarande Bänkmansvalet
af mig, icke blott för det att den enskildtes
rätt inskänkes, utan hufvudsakligen
för det att resultatet, så lätt blifver beroende
af hazard och intriger.
Med ofvan nyttjade uttryck; vål valda Vt'
/katt menar jag, sådana, vid hvilkas tillsättande
Grundlagarnas mening med deras stadgauden
om Utskott, utan uppehör, legat Electorerna
för ögonen och styrt deras samvetea.
Grundlagarna hafva arnat Utskotten icke till
Ständernas förmyndare, icke till Riksdagsåtgärdernes
egentliga beslutare, efter otryckta debatter;
de hafva ärnat dem till målens utredare,
och dertill fordras: först skicklighet och
god vilja hos hvarje Ledamot^ men dessutom*
ifall olika åsigter skulle finnas bland Ståndens
Ledamöter, eller än mer, i fall egentliga partier
vöre bildade (och just då oundgängligast),
Den 11 April e. m2
att några af dem som mäst hafva tänkt sig ira
i hvardera åsigten, må hafva inkommit i hvart
Utskott; så att frågan verkligen der blifvit sedd
från alla sidor, och äfven den opinion, sorn
vid Riksdagens början är minioritet men möjligen
innan slutet kan vara afgjordt öfverlägsen,
alltid må få tillfälle låta höra sig under
målets utredning; den kan derigenom i vigti—
gare mål framträda för Plena i reservationer
och inom alla Fyra Stånden homogena, mera
dirigerande, contrapropositioner uppkomma,
än som vanligen händer, då de af Ledamöter,
ne under debatten dicteras, utan ledning af någon,
som haft det tillfället att tänka på saken,
och få se alla acter, som en Utskotts Ledamot.
Det är den häraf härflytande egenskap
hos en god Elector, att han först skall sjelf
vara duglig Riksdagsman, och veta hvad hant
sjelf vill; för det andra vara nog moderat, att
kunna uppoffra till en del äfven hoppet att
genomdrifva sina egna planer, åt skyldigheten
att befordra Utskottens verkeligen ändamålsenliga
organisering; det är denna egenskap jag
anser kinkigast att uppsöka. Lagger man härtill,
att Electorn bör känna ett så stort antal,
och så många Classer af personer, olika allt
efter olika Utskott, tror jag för min del Etectorer
vara svårare att välja än Utskotts Ledamöter,
och att vid, vare sig Bänkmans eller
Electorsvalet, icke ens en tredje del af Rid--  derskapet och Adeln ännu möjligen kan vara
i tillstånd, att nog väl känna ett så stort antal
Ledamöter som 25 till detta val. Helt annat
förhållande inträffar möjligen vid nämnd'
Den il April c, m.
valet; under Riksdagens förlopp hafva en stor
del Ledamöters Riksdagsmanna-Caracterer hunnit
blifva kände, men mängden af dem sorn
vid det första valet på Riksdagen votera, äro
få dagar förut komna till Staden, och det är
till och med nästan ingen möjlighet, att alla
hafva hunnit se den skrifna antekningslistan
på Riddarhuset under den enda dagen före valet,
som den är att tillgå ; erfarenheten torde hafva
visat, att blott några få begagna detta tillfälle.
Det är således först när den tryckta listan
kan utdelas, hvilket, efter nu gällande stadgar
ej "kan bli förr än i sjelfva valplenum, som
de flesta första gången se uppgift på hvilka de
skola välja på; är det då tid att efter egen
öfvertygelse så moget, sorn behöfs, pröfva 25
serskilta personers Riksdagsmanna-skicklighet
och, såsom här är visat vara af nöden, tillika
Caracteren? Denna tid kan kanske förlängas
till 24 timmar hvarom mer här nedanföre,
men äfven det är för korrt rådrum att uppsätta
en lista på så många och till ett sådant val.
Man säger att ankommande Riksdagsmän,
om de ej personligen känna nog många, alltid
äga vid Riksdagen en eller flera bekanta,
som de kunna rådfråga. Men just detta tvånget
att rådfråga ger en oundviklig anledning till
listutdelning, och om opinionen icke bestämdt
riktas emot allt det som dervid i ett ytterst
talrikt Stånd kan förefalla, om nödvändigheten
ursäktsr en del deraf, så är vägen öppnad
för intriger af alla slag. Dessutom huruvida
en person genom sitt förra lefnadssätt varit
Den 11 April r. m.
i tillfälle att lära känna många andra, det
kan man med tämlig säkerhet af andra få veta;
huruvida han har begagnat dessa tillfällen,
huruvida han verkligen känner sitt Folk, derom
upplyses man sällan af annat än personlig
bekantskap- På samma sätt, huruvida en af
allmänheten utmärkt man har en Riksdagsopinion,
till och med hvilkendera han har, kan
möjligen efterfrågas, kan upplysas till en del
af de förra Riksdagarnas Frotocollerj men huruvida
han hör, eller ej, till den häftigt villoande
Classen, som tror sig fylla sitt kall, då,
de genom uteslutande af alla med dem olika
tänkande söka bana vägen för sin åsigt att ensam
blifva hörd: denna egenskap hos den till
val påtänkta bör ovilkorligen bedömmas efter
personlig bekantskap, eller skall domen falla au
hazard.
Om detta medgifves, föijer äfven, att vid
stadgandet af former för ett Electors val, är
det åtminstone lika principstridigt, att sätta
Riksdagsmännernes pluralitet i tvång att icke
blott Begagna andras omdöme utan att till största
delen bestämdt se med andras ögon, och
det i frågor der hvar och en bör se sjelf __
detta säger jag är åtminstone lika principstridigt,
som det man klandrar icke utan synbart
skäl, då man yrkar hvar Ledamots oinskränkta
rätt att välja på alla sina stånds kamrater.
Att genom Lagformer inskränka rättigheter,
bör undvikas så mycket möjligt är, men ännu
värre är, om lagformerna ålägga någon
Den 11 April c, m,
pligter, som hsn synbarligen är ur stånd, att
kunna uppfylla.
Jag tvekar derföre ej vid valet hvilken
af dessa två principer som skall åtlydas, att
ju frångå den oinskränkta valfriheten, för erhållandet
af ett i det större afseendet mindre
felaktigt valsätt. Det är sannt visserligen,
att allt hvad som häri kan vinnas är blott
sannolikhet. Det är sannt, att ehuru stora eller
små afdelningar sorn utsättas, böra välja
tillsammans, hur många eller huru få personer
de skola välja, på hvar; blir det naturligtvis
alltid möjligt, att en del af de väljande icke
hunnit lära känna sitt Folk; man kunde säga
således, att då de nu af mig anmärkta olägenheterne
äro möjliga att öfverallt förebygga,
synes det vara bäitre, att bibehålla valfriheten
oinskränkt, hvilket är till fullo och med
säkerhet möjligt. Men dessa här anmärkta
olägenheter äro af den vigt, att, äfven oagtadt
blott sannolikhet kan vinnas, är det likväl
Lagstiftarens pligt, att i detta afseende göra
så mycket han kan. Från denna punkt
sedt, finnér jag Utskottets Förslag, att Ridder- t
skåpet och Adeln skulle in pleno, med Listor
på 25 personer hvar, välja till Electorer, vara
på sitt sätt lika olämpligt som det' nu varande
Bänkmansvalet. Emellan dessa båda ytterligheter
finnas en medelväg, som jag här går att
framställa.
Jag föreslår, att af de nu varande BänktottnsAfdelningarne.
tio och tio i sänder sam
-
Den ii April e. m.
*
manslås, till väljande af 5 personer hvardera,
inom sig,, såsom hvar BänkAfdelning hittills
har valt Bänkman, och att dessa 5 gånger 5,
eller 25, personer må blifva Ridderskapets och
Adelns Electorer.
Gecom denna method inskiänkes den yrkade
oinskränkta valrätten väl icke till den
grad, men alldeles på samma sätt, som vid
det nuvarande Bänkmans valet} deremot erhålles
en mångfaldigt större sannolikhet af
sjelföfvertänkta val} ty 5 personer kan äfven
den nyss ankomne känna personligen, och
uppgörandet af en så kort lista är också ej afskräckande}
det är dessutom sannolikare, att
han finner 5 duglige bland 80 å 100, än både
1 bland 8 i i° och 25 bland 4 å 500. I
det ena fallet väljer han på för få, i det andra
på för många.
Men, på det att icke dessa femtedelar af
Ridderskapet och Adeln, om de skulle uttagas
efter Matrikelordning må gifva anledning till i sm
man samma politiska följder, som den fordna för
hatliga Classindelningen, samt hufvudsakligen,
på det att den enskilte ickemå hafva en permanent
plats från Riksdag* till Riksdag, så att, i fall
han kommit i en Afdelning, der hazarden satt
få af honom kända personer, han åtminstone
ej må sakna hoppet att en annan Riksdag
blifva bättre placerad} i denna akt och mening
föreslår jag att Ståndet, på samma sätt som
hittils, genast efter andra anteckningen, indelas
af Riddarhusets tjenstemän i 50 lika delar.,
256
Demi April c. m.
med den bittils vanliga fördelningsmethoden
af öfverskottet men att genom en förut af
LandtMarskalken in pleno verkställd lottning
bör hafva blifvit bestämdt, hvilka 10 sådana
Femtiondedelar som för den Riksdagen böra rösta
till Electorer tillsammans. En sådan lottning
för hvilken mångå mycket lätta methoder
gifvas, kunde icke upptaga mer än enfjerdedels
eller en half timme af Ridderskapet
och Adelns tid, och kunde ske i det första
plenum mellan första och andra anteckningen,
i hvilket Ståndens deputationer mottagas. Mångdubbelt
återvanns denna tid genom ett korrtare
Electorsval. Två upprop vid detta sednare
tillstyrker jag för öfrigt, äfvensom att
alla fern afdelningarne uppropas efter hvarannan,
och listorne för hvarje särskillt förvaras, till
dess alla hunnit aflemna sina. Andra uppropet
bör icke börjas för ena afdelningen,
förrän alla blifvit första gången framkallade.
Detta behof aftvå upprop är här så mycket
större, som en för Ridderskapet och Adeln
hittills främmande sammansättningsmethod
mycket lätt skulle kunna göra, att många
misstogo sig om sin ordning och försummade
det ena uppropet. Aldeles nödvändigt
är med denna valmethod att tryckta listor på
Ståndet, fördeladt efter den uppropsordnjng
som skall följas, blifva åtminstone 24 timmar
före Valet i tillräckligt antal att tillgå på Riddarhusets
Canzli- Dock, detta lemnande af
tid till öfverläggning åt den som skulle välja
är oucdgäogligt, ehvad valmethod man anta
-
Ben II April c. i/i.
S."7
ger. Då Utskotten, enligt Grundlagen icke
behöfva vara satta förrän 8 dagar efter plenum
plenorum, synes det vara mindre farligt att
borttaga en dag af Electorernas öfverläggningstid,
för att lemna den åt deras principaler.
Jag föreslår derföre att valet af Electorer
framflyttas till andra dagen efter Plenum Plenorum.
Slutligen torde det vara nödvändigt, att
den tryckta listan äfven innefattar ett särskilt
register öfver de ätters Numror som inom
hvarje femtionde del förekomma på det att
hvar och en må hafva lätt, att då han vet
sin nummer enligt Matrikeln efterse, till hvilkens
femtionde del han hör, och sedan kunna
uppsöka sin valafdelning i listan. Ett sådant
register ökar tryckningsbesväret ganska obetydligt.
Härmed förenade sig Friherre Posse,
Christer.
\'
Och skulle dessa olika meningar åtfölja
Utskottets Betänkande.
Ex Protocollo.
N. Snoilsky.
2o 8 ®en 14 'April.
Bilagor
till PleniProtocollet för den 14 April.
N:o u
Grefve Spens, Carl Gujlaf:
Det är val sant, att EconomieUtskottets
Betänkanden åt den som med det föreslagna
skulle vara mindre nöjd, lemna hoppet qvar,
att saken inför Konungen än vidare skall
pröfvas och en mindrej betänkt önskan ej
■ blifva bifallen; men då detta Förslag, om
det utan tillägg skulle vinna slutlig framgång,
'förlänger ett redan nog långvarigt trassel emellan
Kongl. VettenskapsAcademien, ComnierceCollegium
samt Herrar Landshöfdingar,
kan jag, som mer än en gång haft tillfälle
märka olägenheterne häraf, icke afhålla mig
att framställa min åsigt. •
Redan i många år,' har dels i Avisor,
dels i tryckta Kungörelser, undertecknade
af LandshöfdingeEmbeten, allt emellan åt påståtts,
det VettenskapsAcademiens vid Almanackans
utgifvande sysselsatte Embetsman, icke
rätt utsatt marknadsterminerne, hvadan
Landshöfdingarne måst omlysa den, Sednast
förekommer denna beskyllning i Högiofl. Utskottets
berättelse om hvad det inhämtat. Utan
att ingå i pröfning om huruvida anmärkmn
-
Den 14 April, 239
gen att detta års Almanacka är felaktigt ca
profning, som, då Utskottet ej uppgifvit felens
är Läsaren helt och hållet betagen, äfvensom
den beskyllde Almanacka Författaren allt tillfälle
att försvara sigj vill jag blott nämna,’
det de flesta sådana påståenden, som förut
gjorts, emot samma Redaction, vid närmare
granskning hafva befunnits grundlösa.
Primitiva normén för marknaders utsättande
består ej, såsom Herr Möller trott, i VettenskapsAcademiens
godtfinnande, utan i successive
Kongl. Commerce-Collegii Bref till Kongl.
Vettenskaps-Academien, med uppgifteraf Månadsdagar,
på hvilka marknaderne böra
hållas, så vidt sig göra låter. Troligen har
detta blifvit af ålder bestämdt, enligt den i
mitt tycke enda riktiga principen, 60m är en
af dem Herr Möller anfört i sitt Memorial,'
af Landthandelns behof af lagom intervaller
emellan närbelägne marknader. Vida yngre
äro alla stadganden af den art, som den i Utskottets
nuvarande förslag, om Lördagars och
Måndagars oduglighet att vara antingen börje
eller slutedagar. I mån som särskildta sådana
utkommo, har WettenskapsAcademien haft
rättighet att frångå det som i siffra var stad-:
gadt, med ibland mer ibland mindre bestämda
reglor för sitt förfarande. Den sista befallningen
innefattar att marknad af en dag, som på
dag efter helgedag inträffar, skall flyttas till
nästföljande helgfria dag, och den som på dag
före helg infaller, till den nästföregående. Då
nu t. ex-, såsom nästa år blir händelsen msd
3 marknader, de ursprungligen bordt insättas
249
Den 14 April.
dgn 26 Junii, sorn är Lördag det året, borde
de flyttas till Fredagen; men det är dagen efter
Midsommar, dagen efter helg, de böra således
flyttas tillbaka till Lördagen, och så i
cirkelgång, just enligt författningarne. Det ät
klart att de i sådant fall måste flyttas till antingen
Tisdagen den 2 i eller Tisdagen den 29,
men till hvilkendera, säger icke Författningen,
och kan ej säga det, ty det vore alldeles omöjligt,
att upptaga alla de möjliga fallen af
variationer, som genom Sondagsbokstafs och
Påskfullmånes föränderlighet kunna uppkomma
i ett calendarium. Likväl är möjligen denna
tid af en vecka mer eller mindre, icke åtminstone
likgiltig. Obestämdheten blir kanske ibland
större, än en vecka då det nu äfven blir
fråga om stora marknader.
Men Författningarne böra icke ingå i dessa
specialiteter. Det är mycket bättre, att bestämdt
lemna Embetsman frihet att bestämma
valet, i administrativ fråga än, att skrifva en för
vidlyftig Författning. Alltsammans beror på
att frågan vid ett sådant val ötverlemnas till
en lämpelig Authoritet.
Högloflige Utskottets Förslag, att med fullkomligt
förbigående af all Herrar Landshöfdingars
åtgärd öfverlemna marknads utsättningen
ensamt åt Commerce-Collegium och
Kongl. VettenskapsAcademien, utesluter deremot
den authoritet, som bäst och ofta
ensam kan berömma Landthandelns behof
hvil
-
Den 14 April.
ti vilket sorti mindre skadar, då märt från
de ursprunglige dagarne måste flytta mark^-  naderne många dagar, men med lika skäl
kan flytta dem fram som tillbakars, eller
ock med obetydliga afsteg från stränga ordalydelsen
kan erhålla flere data att välja
på. Den detaille-kännedom af hela Landets
local sorn fordras, för en Embetsman inom CotnmerceCollegium
eller Kongl. Vettenskaps,\cademien,
sorn finge sig utsättandet anbefaldt, är
nära omöjlig, då den deremot lätt kan af
Länsstyrelsen för"hvar ort inhemtas, som dessutom
ensam kan känna, hvilka serskilt» rättelser
gom förändrade tider erfordra.
Då nu således, Oundvikligen genom detta
Utsättande ensamt i Stockholm, Marknadernes
tidsföljd efter hvarannan mer än en gång blic
opassande för köpare och säljare, är det klart*
att Landshöfdingen får veta förhållandet, och
då han ej kan ändra det anmäler det till ändring.
Han rättar sig då vid sitt Förslag till
nytt Marknadsdatum efter det årets Almanacka
der olägenheten förekom, förslaget bifalles ef-,
ter CommerceCollegii hörande, men ingen kom-*:
mer i hog, att Konungens bifall derpå icke
kan verkställas, förr än andra året sen det är
gifvit då lätt ett helt annat förhållande katt
hafva inträffat, att det nya medför en annani
olägenhet, och det gamla kanske hade medfört
ingen. Den som vet huru otaliga gånget
på detta sätt, likasom med glömska af princi
-
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. Ill Rand. 16
242
Den i4 dpril.
perna för sjelfva CalenderLäran, det ursprungliga,
på helgade vanor och på urgammal erfarenhet
om localens fordringar grundade sche„
met af marknadsdagar blifvit här i Landet
förryckt och försämrad*, genom i bästa mening
gjorda förbättringar, och hur mycket skrifveri
härom varit onödigtvis, kan intet annat än
önska att detta förhållande snart förändras. Genom
Höglofl. Utskottets Förslag skér detta,
till utseendet, då Landshöfdingarnes nuvarande
arbiträra ändringar förebyggas, men hvaremot
åter största delen af localens fordringar, der
de kunnat komma i betraktande, uraktlåtas; ty
åtminstone skulle jag anses som hazard, om några
Embetsmän i Stockholm ägde den localkännedom
af på en gång hela landet, som er-j
fordrades. Och när då marknadens erhållna
dag befinnes menlig för rörelsen i Länet har
väl Utskottet ej föreslagit någon rättighet för
Landshöfdingarne att ändra, men deras skyldighet
blefve att klaga, att hemställa om förhållandet
och dess förändring; hvarje sådan
anmälan åtföljes merendels, efter ett vidlyftigt
skrifveri, af en ändring i marknadens ursprung,
liga datouppgift, som när den utkommer, är
vanligen onyttig och ofta skadlig.
Orsaken hvarföre man klandrat så ofta
Landshöfdingarnes åtgärder härvid, olägenheterna
att så många blifvit narrade till resor,
af en, genom möjligen i den orten okända
kungörelser, alldeles oduglig blifven Almanacka,
allt detta kan lätt häfvas genom stadgandet
att Herrar Landshöfdingar få känqe
-
Den 14 April.
dom af hvart års Almanacka, icke forst genom
B»khandeln, utan långt innan den tryckes, och
medan ett fel ännu står att hjelpa. VettenskapsAcademien
borde hvarje år i December
afsända till hvarje Landshöfding© ett Exemplar
af CalendariiS'chemet för året efter det
nästa, med utsatta månads, vecko och helge-'
dagar, samt marknader, utsatte efter de Academien
njeddelta ursprungliga befallningar,
och allmänna reglor lör de årliga förändringarnej
hvarefter inom i Mars följande år
Landfihöfdingarne borde ha svarat, om någon
af de marknader, sorn blifvit flyttade mer än
ett dygn lämpligare kunnat flyttas till en annan
tillåten dag. Mycket trassel undveks genom
denna lätta reguliera correspondence, directe
emellan Kongl. VettenskapsAcademien
och Länsstyrelserne; skulle någon enda gång
hända, att angående terminen af en marknad
hvarpå flera Läns rörelse berodde, tvänne
Landshöfdingars yttranden vöre olika, då finge
Commerce-Collegium dömma. Sådana
Marknader äro vanligen större j förhållandet
med dem är kändt, eller bör vara det af Collegii
Ledamöter; samma pretention i afseende
på alla de små marknader, som i Sverige fin*
nas torde vara nästan orimlig.
Efter detta föreslagna tillägg i hufvudsaken,
på grund hvaraf jag yrkar Betänkandets
återremiss, anser jag mig slutligen böra änfö*
ra en händelse, som ytterligare syneB mig
ursäkta Academien, om ock såsom Utskottet tror,
de senare årens Almanackor skulle innehålla
*44
Den 14 April.
felaktiga marknadsterminer, nemligen att just
den Konungens skrifvelse till CommerceCoIlegium
af den 5 Maji 18 '9, som Utskottets Betänkande
omtalar , icke blef med Kongl. VettenskapsÅcademien
communicerad, förrän 3§
Sr senare, genom Collegii den 19 November
3822 afsönde svar på Academiens frågor, angående
vissa ställen i äldre Författningar, sora
kunde tydas på flere vis.
N:o 2.
Friherre Wirscn} Gitjlaf Fr edvie-.
De skäl och grunder jag tillät mig anföra,
för afstyrkandet af Friherre Björnstjernas
proposition om viese preliminaira föreskrifter
till Stats- och BancoUtskotten, vid
der förekommande Financiella ämnens beband-;
ling, hafva föranledt Herr Friherre Wrangel
och Herr Tham till erinringar dem jag nu
går att med Högloft. Ridderskapet och Adelns
ynnestfulla tillåtelse i korthet besvara.
Det skämt, eller det allvar, Herr Tham
till en början nyttjar, att erkänna ”min öfverlägsenhet
uti frågor, som angå Financeläran,
på samma gång som han tror, att de grunder,
hvarpå jag vill bygga den föreslagne realisationen,
äro skadliga för Fäderneslandet och förstörande
för en stor del medborgare,” ställer jag
alldeles utom ämnet. Motsägelsen i tanken
borttager all verkan af uttrycket, vare sig så.
Dtn i4 Jpril.
Sti 5
sorn bifall eller tadel. Våra personer och våra
personliga qvaiiteter halva för öfrigt alldeles
icke något att med saken skaffa; allraminst
då vi afhandla den, inför denna upplysta sam*
ling. Den egenteligaste behållningen af mine
bemödanden och forskningar uti de invecklade
ämnen som nu äro i fråga, är medvetandet,
att min kunskap derom är inskränkt
och ringa; behållningen af min menniskoerfarenhet
är åter den, att jag öfver ingen annans
afsigter oblidt vill dömma.
Ursprunget till de mot mig skiljaktiga
tankar som blifvit yttrade vill jag derföre också
gerna anse och erkänna för ädelt och godt;
och det på samma gång, som, försakande alla
anspråk på öfverlägsenhet i kännedom om sa-i
ken, jag deremot ej heller erkänner någon annans
i renheten af handlingsgrunder. Egente*
ligen ej heller till saken hörande, är hvad som
blifvit framställd! om mitt deltagande i allmänna
åtgärder den förflutna tiden, vare sig
såsom Embetsman, eller som Riksdagsman.
Jag är icke förmäten att tro uppställningen
af en sådan varnade skuggbild här vara af
den ringaste effect. Mina tankar har jag, vid
hvarje tillfälle under min lefnad med uppriktighet
yttrat; och skall äfven hädanefter göra
det lika öppet; men jag åberopar alla demedlemmar
af detta hus, med hvilke jag haft den
äran arbeta tillsammans i allmänna angelägenheter,
om jag nånsin lemnat min verksamhet
till en tactisk, eller sådan behandling af ett
amne, att sättet till förskaffande af bifall
sträckts utöfver framställningens eget omedelbara
inflytande? Hvad som alltså af den förflutna
tidens messurer i så beskaffade allmänna
ämnen, må hafva tillkommit i följd af mitt
bearbetande; har tillkommit derföre, att pluraliteten
för tillfället upptagit det gillande: haf.
va misstag skett, så är det en skattande andel
af mensklighetens allmänna brister. Jag skall
likväl här längre fram särskilt återkomma på
denna del af ämnet.
Nu i sjelfva hufvudsaken, så, under det
att de sammansätta Utskottens beredning sysselsätter
sig att pröfva, ej mindre FinanceCojnitéens
betänkande, än de motioner, som i
dylikt ämne blifvit inom RiksStånden väckte,
samt att, efter öfverläggning och egen pröfning
uppfatta de nyttigaste Förslag, vill jag
för min del alldeles icke föranleda till någon
vidare discussion om den så kallade realisa'
tionen. Mina tankar derom har jag långt före
Riksdagen uppgifvit, och fått dem delade
af de flesta bland dem, med hvilka jag
då hade den äran arbeta. Detta må vara en
personlig tillfredsställelse för mig; men jag
skall likväl aldrig tillåta mig att det åberopa
såsom ett särskildt försvar, mot de erinringar,
hvilka ville riktas emot sak och person
tillsammans. Allt nog: realisationsförslaget
genom enskiltes actietekning, från början mitt
Förslag, må ock falla ensamt på mig: och för
närvarande ställas aldeles på sidan.
Den i i April.
24.7
Nu är emedlertid förhållandet sådant, att
Svenska Folket står på den höjd af upplysning,
och att lidéns fordringar äro så vida utvecklade
och bestämde, att man hvarken låter
sig intagas af fruktan för ord, eller låter
sig med ord åtnöjas.
Realisation är ett i våra öron illa ljudande
ord i det väcker oro fruktan och farhågor.
Man har öfversatt det med ordet myntbestämning,
såsom en motsatts till ett vacklande
myntvärde. Men är väl detta någon förändring
i saken? Man har mera allmänt velat
erkänna att en myntbestämning vore ett önskansvärdt
mål; men icke genom en realisation.
Månne ej deruti ligger en viss motsägelse?
Man vill en långsam myntbestämning,
som gör sig sjelf, efter hand och när tid blir;
monne icke äfven detta är en motsägelse till
sjelfva idéen om allt bestämdt; och således
äfven till en myntbestämning? Månne det icke
är just detta uppskof i tiden, hvarunder
den ena väntar ett bättre, den andra ett sämre
förhållande, som föder osäkerhetén, det vacklande
och dess följder: med ett ord, det obestämda
myntvärdet?
Det ligger vigt derpå, att man förstår
hvaran. Att man icke gillar de af FinanceComittéen
föreslagne medel och utvägar för
att vinna ändamålet; deremot kan jag naturligtvis
ingen erinran hafva att göra; så vida
tillräcklig pröfning föregått; emedan det bevisar,
att man finner uppoffringarna icke sva
-
Den 14 April,
ra mot ändamålet; men jag kan deremot icke
fatta något annat behandlingssätt riktigt, eller
gtundeligt, än ait man uppställer alla medel
för att komma till ändamålet, i jemlöring till
hvarandra, är man dervid allvarligen öfverens
om ändamålets vigt och angelägenhet, så
mäste naturligtvis sådane medel alldeles icke
kunna intagas i b räkningen, som vid en när»
mare granskning skulle linnas icke verka tili
ändamålet, utan det motarbeta; dessa måste då
af sig sjelf falla bort, eller varda utrangerade.
Derefter återstå de commensurable, om jag så
får uttrycka mig.
Vill man åter icke å priori antaga» att en
mynt-bestämning är ett vigtigt, eller ett oundgängeligt
vilkor för en bättre ordning i våra
finansiella och economiska förhållanden; då är
man ej heller bunden; och alla Förslag hafva
i sådant fall enahande rätt till pröfning; när
jag emedlertid hörer mera allmänt erkännas
myathestämningens vigt och nytta, föreställer
jag mig, som en eonseqvenee af allvar och
uppriktighet, att man äfven vill noga sysselsätta
sig med pröfningen utaf medlen.
Jag har föreställt mig 3tne HufvudafdeR
ningar för allmänna Financefrågans betraktan»
de vid denna Riksdag.
Den får fia nemligen: att stanni der man
befinner sig med antagandet af de lättnader i
elle? annan omständighet, som, inom grän
-
Ben 14 April.
249
sorna af Statas qvo, kunde med för handen
varande medel beredas. 1
Denna är beqväm, lätt verkställd och
rubbar minst både opinioner och förhållanden.
Men den påfordrar en preliminair undersökning,
för att få afgjordt om vi dermed blefvo
belåtne; om påföljden svarade emot tidens
kraf; med ett ord om Folkets billiga väntan
af Riksens Ständers bemödanden derigenom
vinnes.
Jag har ej vågat föreställa mig det; men
6kulle med innerlig tillfredsställelse emottaga
upplysningen derom.
Jag yrkade ock derföre uti beredningen,
att man först skulle sysselsätta sig med denna
undersökning.
Ben andra afdelningen föreställde jag mig
vara myntbestämningen; med förutsättning af
ett bestämdt begrepp om mynt.
■y
I min öfvertygelse har fullkomligen ingått,
att detta skulle utgöra det rätta vilkoret för en
bättre ordning och snart sagt, för möjligheten
af någon allmän förkofran. Jag har fått
en ytterligare styrka för denna öfvertygelse af
hvad jag sedermera hört derom yttras inom
detta Hus. Jag förutsåg fullkomligen, att det*
ta förslag skulle få de flesta emot sig; detta
finnes ock redan yttradt i FinanceComiténs Betänkande.
Fordringsägarna anse sig dermed
s5°
Den 14 April.
icke belåtne. Gäldeoärerne ange sig dermed
icke belåtne; och de som stå utan särskildt
interesse mellan dem begge, frukta skakning
i de förhållanden, som äro förhanden; frukta
oförutsedda följder af hvad som icke mathematiskt
kan uppställas iberäkning, eller frukta
misstag i den uppställda beräkningens grun>
der; de förra, åtnöjande sig alltså hälldre med
ömsesidiga, hvarandra motsatta förhoppningar
på framtidens utslag; de senare, åtnöjande sig
häldre med de brister och olägenheter man res
dan känner, än att inkasta sig i vådorna af
en förändring för problematiska fördelar skull;
lemna icke bifall till förslaget om en definitiv
uppgöring.
Med förutseende af detta omdöme öfver
ett förslag, måtte en temmelig statk öfvertygelse
om dess nödvändighet vara driffjädern
för dess framläggande. Det bevisar derföre
icke, att ju nyttigare och lämpligare medel kunna
af andra uppgifvas; men pligtkänsla måtte
emedlertid utgöra motivet att gå alla dessa obehagligheter
till mötes; att påtaga sig första
intrycket af framställningar, som snart sagdt
från alla håll mötas med ogillande. Medborgares
förakt öfver den, som har andre afsigter,
än dem han framställer, men den, som fikar
efter ögonblickets bifall för sin mening,
plägar åtminstone icke på detta sätt anlägga
planen för sin framgång.
Den som vill göra sig den mödan att genomläsa
BancoDeputationens tryckta Betänkan
-
Dea 14 April,
de, angående Finanee- och Penningeverkets
hjelp och förbättring, af den x 4 Julii (772,
skall igenfinna den noggrannaste teckning,
både af vårt närvarande tillstånd och af de
farhågor samt stridigheter uti interessen som
yttrade sig emot det förslag till en myntbestämning,
hvilket några år senare gick i verkställighet,
och medförde allmän nytta. Men
sant är att 1772 hade man redan i fem och
tjugu år successive vidtagit de partiella mesurer,
med försämrad belägenhet efter hvardera,
hvartill vi ännu icke egnat mer än 13. Jemförelsevis
hafva vi alltså ännu tillräckligt rådrum
; men då hvarje uppskof ytterligare försvagar
medlen att vinna ändamålet, måste det
vara en pligt att, med åsidosättande af alla
andra betänkligheter, erinra om erfarenhetens
anvisningar. Författarekärleken har ej heller
någon skörd att af lörslaget upphämta, ty deruti
linnes intet nytt; blott en tillämpning af
hvad som förut blifvit pröfvadt och antagit.
I tredje afdelningen förekom mig deras mening,
som genom okände af creditmyntet och
näringarnes understödande med ytterligare allmänna
lånebiträden, trodde en nu saknad förkofran
kunna vinnas.
Denna plan är i utförandet lättare, än
någon annan- Kan man bli öfvertygad om
sådane medels användbarhet och nytta, så finnas
visserligen inga genare.
De skola då göra slut på alla bekymmer,
3 52
Den 14 April.
både om näringarnes utveckling och om Stasutgifternas
betäckande, jag trodde, att erfarenheten
hade utredt vådan af deras vidare
tillämpning; och vågade ej intaga dem i någon
beräkning. Hos mig var den ofvertygel6en
stadgad, att motsattsen af förkofran på den.
na väg skulle uppkomma.
Men det är möjiigt, att detta mitt omdöme
vore felaktigt. Äfven det må fordra en
vidare undersökning; jag har påkallat dem alla,
icke motsatt tnig någon. Emedlertid syntes
mig Herr Friherre Björnstjernas förslag
hafva för afsigt att, utan afvaktan af någon
sådan undersökning, om det befintliga tillståndet
och förhanden varande medel till undanrödjande
af hvad som directe var bristfälligt,
få ett enda uppgifvit positivt medel, utan gemenskap
mpd alla andra, preliminariter framställdt,
till bifall eller afslag; begagnande dervid
det ännu outredda skicket af alla dertill
hörande detailler, och omöjligheten af deras
jemförelse till andre förslag; detta ansåg jag
möjligen blifva skadligt för saken, och motsatte
mig det derföre. Frihet i ämnets behandling,
utan några i förhand lagde band
för pröfningen deraf i hela dess vidd, var hvad
jag åsyftade.
Långt ifrån att tro, hvilken Financereglering
som hälst för sig allena förmå upphjelpa
det nog betänkliga tillstånd, hvaruti vi oss
befinna, har jag likväl förestäldt mig penningeväsendet
ufgöra£det hufvudsakliga element,
Den ri April.
263
hvilket såsom verkande orsak ingripit uti alla
öfriga föranledanden till en mindre god belägenhet;
oeh i följd deraf äfven en rättelse i
dess felaktigheter, såsom medel till ett upparbetande
derutur, och derföre har jag äfven ansett,
att på samma gång man sökte tillvägabringa
någon bättre ordning uti andra allmänna
hushållningsgrenar, 60m pröfvades deraf
vara i behof, borde beräkningarnes allmänna
grund, eller möjligheten att kunna göra beräkning
genom myntets stabilité, främst göras
gällande. Om medlen dertill vore dyra, vågsamma,
i verkställigheten svåra o. s. v., borde
de derföre icke förkastas så länge ändamålets
vigt behöllo öfverhanden; utan skulle manda
gifva sig omsorg att sorgfälligt uppleta mindre
dyra, mindre vågsamma och lättare verkställbara
medel; men om man deremot uppoffrade
en del af ändamålet, för beqvarnare eller
mindre kostsamma medels skull, så hade
man, likasom möjeligen någon gång förut,'
gjort blott ett halft verk, för att nästa, gång
äter få klaga öfver misstag.
Man bör ej underlåta besinna hvad Banks
inrättningen i sig sjelf är. Icke är den efter
sin natur en inrättning utan alla förbindelser,
priviligerad att göra skuld, utan skyldighet
att betala, under det den upptager sina inkomster
och fordringar af alla, som äro henne skyl-'
dige. Den måtte således icke uppfylla ?än bestämmelse,
och dess verkningar derföre ej hel -  ler vara nyttiga. Om hon derföre cederade
en del af sina inkomster, för att, med deri
-
Den 14 April,
genom erhållen Cnpitalstyrka, gora raft för sig,
sä vunne både Banken och samhället deruppå.
Ej heller måtte de fonder vara för det allmänna
förlorade, som insattes till Bankens förstärkande;
emedan de åter verkade på hela rörelsen
och crediten. Om private Banker inrättades,
så skulle ju äfven deruti insättas enskildtas
penningar, och de skulle utlånas igen och gifva
ränteinkomst åt actionairerne; således alldeles
samma förhållande, sorn vid en törstärkning
af Bankens fond; må man tillse, att denna försträckning
vinnes på möjligaste bästa vilkor;
men om det ock blefve en förmån för enskildte
att få köpa sig andel i Banken, så är det
efter min l,anke en flerfaldigt större förmån
för samhället, att den arbitraira dispositionen
öfver landets myntväsende upphörer. Jag hör
väl, att man ej får åberopa andra Staters exempel;
och skall nu ej heller göra det; men
vår egen erfarenhet är just i detta ämne så
synnerligen rikhaltig; och den måtte man väl
icke afgörande jäfva; dock, om allt delta lärer
man för närvarande ingen synnerlig undersökning
vilja anställa.
Vi upptaga nu häldre, till en början, frågan
om hvad vi icke vilja göra Mig har det
likväl förekommit, att om man emellan flere
medel valde det man föredrog, skulle de ofriga
af 6ig sjelfve falla bort; Herr Tham har
nu emedlertid äfven uppgifvit vissa medel till
penningeoredans afhjelpande.
De.ii 14 April.
255
Första momentet af Förslaget är Bankens
publicitet.
Äfven jag lemnar min röst till Bankens
publicitet ; och skall begagna den rätt jag, i
följd af Höglofl. Ridderskapets och Adelns ynnestfulla
förtroende, ännu äger, att den tillstyrka.
Jag förklarar likväl vid detta tillfälle
min upprigtiga tanka, att jag anser denna
uppgift uti ingen måtto utgöra något genom
sig sjelf beslående medel till penningeoredans
afhjelpande. Den mä, om man så vill, anses
angelägen till verification* iör calculen ; och
vid fråga om en generel utredning, måste utan
tvifvel ställningen till alla detaiIler framläggas.
Det vigtigaste deraf är likväl törhända,
att det menliga inflytandet af denna bristande
kännedom, sedermera icke vidare må
kunna åberopas eller förstoras.
Tjenliga stadganden mot sedelstockens ökande
utöfver en viss proportion mot Bankens
fonder, och dylika åtgärder, att oskiljagtigt
fästa vid Banken alla dess verkeliga
tillgångar, äro bland de vidare uppgifna medlen:
och sådant allt är visserligen att önska ;
men för att kunna döma om desse medels halt
återstår likväl det väsendtliga, efter Euclides:
hvilket Jkulle göras; hvilket [kulle bevisas. Ty då
det icke är möjligt, att åt så beskaffade sattser,
der tjenligheten eller nyttan göres till
vilkor, neka sitt bifall i allmänhet; är det lika
litet möjligt att säga hvad man dermed bi*
fallit, och hvad påföljden af bifallet kan bli.
256
Den 14 April.
Vidare föreslås upphandling för Bankens
räkning af Silfver, till och under viss minimi-cours,
då goda handelsförhållanden 6ådanfc
medgifva. Detta förutsättet en gräns mot
myntförbättringen. Dermed är visserligen något
vunnet; likväl något helt annat än myntbestämning.
Det stora föremålet att erhålla
calculationsgrund är alldeles icke vunnet, och
mig må vara tillåtet att fråga, huru några
transactioner i låneväg enskildte emellan, kun-t
na påräknas erhålla stabilité, om låntagaren
får assurance å sin sida mot myntets stigande;
men långifvaren ingen mot dess fallande vär*’
de: månne det icke vore att ytterligare förstöra
crediten? månne någon derefter ville uti
en annans ägo såsom Lån vidare låta qvarstå
en capital förmögenhet, som med hvar dag
kunde till värdet blifva förminskad? skulle
det emedlertid verkeligen kunna beslutas, att
gräns sättes å ena sidan allena; 6å medger
jag, att jag hälldre sage den fästad mot förbättringen,
än mot försämringen, emedan jag
föreställer mig, att de , som först skulle lida
af den senare, hade mera uppmärksamhet att
vakta sig deremot, ehuru i längden inflytandet
af en sådan half reglering, efter min tan;
ka blefve skadlig för alia. Dock ^ bör jag afhälla
mig från allt yttrande öfver ett ännu så
litet utveckladt förslag.
Vidare förekommer det af Herr Tham
uppgifne medel; BancoDiscontens utgrening
mellan Stockholm, Götheborg och Skåne, med
dst
Ben 14 April,
det största creditiv, som sedelstocken och Ban.
kens tillgångar medgifva, mot fem proceRts
ränta. Om Sedelstocken icke skall ökas, lärer
man ej kunna antaga större Discontfond äa
hittills, nemligen 6 millioner. Efter fördelhingen
deraf på hela Riket i förhållainde till
handel och rörelse, vill man exempelvis uppställa
proportionen till t million för Götheborg
med Vestergötland och Bohus Län, i
million för Skåne, och resten för det öfriga
Riket. Nu är detta belopp utlånt; genom en
tiondedels omsättning hvar 6 te månad, inflyta
100.000 R:dr jemte Räntor. Dessa blifva då
tillgänglige till nyt lån, det vill såga omkring
20.000 R:dr i månaden, eller 5000 R:dr i veckan,
som af en del i afbetalning och räntor
insättas, för att af andre som lån emottagast
och jag frågar, om man skäligen kan ange någon
större nytta för rörelsen genom detta medel
blifva att vinna? att det skall verkå i sin
mon, har jag aldrig amnat bestrida; jag har
ock derföre tillstyrkt det; men jag trot det
Vara angeläget, att man, så vidt som möjligt,
söker Utreda resultatet af hvarje förslag; på
det att inga illusioner derom må äga rum.
Herr Friherre Wrangel finner mitt SVaf
Om Statsobligationer icke nog bestämdt. Jag
medger ock att jag anser ännu Outredt, om vi
behöfva göra ahdra penningeupplån (det enda
vilkor jag kan erkänna för Statsobligationer*
Utställande) an för våra stora arbetsföretagl
Bil. till Ridd. 0. Ad. Pi\ lil Band. 17
258
Ben 14 April,
jag hade hoppats j att alla derutöfver sträckte operationer
af dennaart skolat kuDnat undvikas;
Men Herr Friherren täckes i stället tillata
mig fråga, om möjligtvis det slags Statsobligationer,
i valuta af Bancosedlar, Herr Friherren
synes vilja införa, i sig sjelf icke skulle
bli detsamma som räntebärande Riksgäldssedlar?
Herr Friherren behagar yttra, ”att till
en början, innan man blefve van vid dessa
okända credit-tecken, skulle man ej vara mon
att förskaffa sig dem.” Detta torde få anses
likasom att de i början icke skulle få stor credit.
Men vidare förekommer: ”deremot skulle
säkert Statsobligationerne mottagas med begärlighet
i all handel, då, i brist på annat mynt,
man såg sig dertill föranlåten; och i en framtid,
då man, genom en större vana, bedömde
dem såsom en handelsvara, vore det att förmoda,
det alla creditförhållanden jemnat sig,
och förtroendet af sig sjelf återkommit.” Och
än vidare heter det: ”Man behöfver aldrig
frukta, det icke Statsobligationerne emottagas,
då de af Ständerne vore garanterade.
Allt detta synes förutsätta att Statsobligationerne
skulle gå i bredd med myntet och
göra lika tjenst. Jag anser äfven troligt, att
förhållandet skulle bli sådant, sorn Herr Friherren
förmodar, nemligen i sammanhang med
Papperssystemet i allmänhet. En af Ständerne
garanterad BancoSedel, som icke har fixeradt
utvexlingsvärde, utan den ena dagen gäller
mer, den andra dagen mindre, är ringa skilj:
Den 14 April.
aktig från ett annat af Ständerna garanterade
credittecken; men då 100 Riksdalers Sedeln i
Statsobligation ger 5 procents ränta, tordeman
häldre förvara den än BancoSedeln, emedan
den ger räntevinst under liggetiden, och är
lätt omsättlig, såsom mynt vid behof. Vi erinra
oss ännu, huru man vid 1815 och sedna-i
ste Riksdagen klagade, att tillfället till nedläggande
penningar i 3 procents Discontsedlar,
undandrog capitalet från stadigare lån, enskildte
emellan; och jag tror, att detta icke
var utan allt skäl; men månne icke sådant äa
mera skulle bli fallet, då ett löpande Statspapper
i Sedelmynt infördes med 5 procents
ränta? vi veta, att RiksgälsSedlarne, som bu-<
ro ränta, snart indrogos, emedan man ansåg
räntan bortkastad till enskild vinning, utan
allmän nytta. Om man utställer Statsobliga-;
tioner, utan föregången myntbestämning, så
är det möjligt att dessa obligationer blifva ett
courant mynt af varierande värde; fönnodeligen
auetoriseras det icke att emottagas i allmänna
uppbörden, för att i så måtto skiljas
frän de allmänna inyntsedlame; 3 procents
Discontssedlarne, voro det ej heller; jag bekänner
likväl att jag anser verkan på allmänna
förtroendet blifva lika menlig vid utställandet
af sådane obligationer, som af ytterligare
myntSedlar; men dertill sämre för
näringarne i så måtto, att stora capitaler kunna
hållas på en gång rörliga och räntebärande
till 5 procent.
Jag vill likväl icke ingå närmare på detta
ämne, då Statsobligationssystemet, ännu ej
'
Den 14 April,
blifvit rätt utveckladtj och jag tillägger för
öfrigt; att då jag hör den ena säga, att sådane
obligationer föreställa förmögenhet, den an*
dra att de föreställa skuld, den etta att man
dermed går till välstånd, den andra att man
dermed går till förderf; blir jag villrådig, om
det enkla omdömet skulle vara felagtigt, att
för Statsskuldens skull, måste mängden arbeta
och träla att förnöja några färre, som deraf
draga nytta, Att det allmännas skuld väl på
ett sätt går upp emot de enskildtes fordran;
men att de, som ej hafva andel i fordran, titan
blott i skulden, ingalunda kunna befinna
sig väl deraf; och att i alla fall, äfven vid
en fullkomlig jemnvigt, blifver producten af
lika fordran mot lika skuld lika med noll.
Några speciella omständigheter tillåter jag
mig att ännu anföra. Det anmärkes, att jag
tagit en verksam del i Financ<?Comitéens långvariga
öfverläggningar. Detta anförande är
icke så aldeles rigtigt; jag har uppfyldt min
pligt efter min förmåga: infunnit mig i FinanceComitéen,
då jag dertill blifvit kallad, och
lemnat mitt bidrag så godt jag förstått;
Det säges vidare, att ”det anspråk jag fordrar
af Stwderneatt till en början låta det
bero af Utskotten, huru, arbetena böra behandlas,
tyckes också af Riksens Ständer i
nära 3 månader blifvit medgifvit, men (om
denna tiderymd kan anses utgöra mer än hvad
Den 14 April,
jag kallar till en början, vore stunden inne att
begagna Ständernas i Grundlagen förvarade
rätt att bestämma tid och grunder.
Till upplysning får jag den äran nämna:
att då jag tillät mig denna erin-ran, hade jag
blott 3:ne gånger varit kallad till öfverläggning
i sammansatta Utskottens Beredning; och
det var detta rådrum, sorn jag för min arbetsförmåga
fann för kort.
Icke så aldeles ovan att af ett enda dygn
använda lika många timmar till arbete, sorn
under de här uppgifne 3:ne månader verkeligen
egnats till öfverläggningar inom FinanceBeredningen,
blir tillämpningen af frågan om
tids tillräckligheten helt olika, allt som man
fattar den; men jag kan emedlertid icke 6äga,
att anförandet är oriktigt; ty visst är det en
sanning, att Riksdagen redan varat nära tre
månader; men det är ock en sanning, att af
denna tid, hade Beredningens öfverläggningar
ännu icke upptagit 24 timmar.
Herr Friherre Wrangel anmärker; 1 anledning
af ett yttrande jag haft i skrift (likväl
icke fullständigt upptagit,) ”att utspridandet
af denna och dylika grundsattser, vöre
rakaste vägen att underminera allt välstånd i
vårt land;” men jag kan ej dela denna tanka.
Får det stanna vid utspridandet, så ogillar Folket
de falska grundsattserna, rättar misstagen,
och låfer sig deraf ej förledas: faran är icke
ston Men det medger jag, att om origtiga
z6 3
Den ii April,
grundsattser öfvergå till tillämpning i sak, och
derigenom iDgripa uti enskildta förhållanden,
då kan landets välstånd undermineras: derföre
må ock grundsattserne med upplysning pröfvas;
och det måtte äfven derföre icke ogillas,
att grundsattserna, till undergående af en sådan
pröfning, upprigtigt framläggas.
I anledning af den erinran jag gjort, att mynt-?
qvantiteten genom enskildtes vinster eller be-t
sparingar icke kan ökas, anmärkes: ”Hvad kan
hindra mig att, oberoende af Riksmyntet, förskaffa
mig genom mina producter metalliskt
mynt från andra länder.” Jag svarar derpå, att
visserligen intet hinder deremot förefinnes; men
derföre är mitt påstående ingalunda vederlagt:
man kan gerna införa Piastrar, Francs stycken,
Kronor och Zwei-drittlar: och man har
då visserligen infört mynt; men om detta
ville begagnas uti den invertes rörelsen,
så intogo det sitt rum icke såsom ett oföränderligt
mynt utan såsom en vara, efter det
värde i Statsmyntet, den derå utsatte, som för
tillfället ville speculera deruppå. Detta är alltså
icke myntets egenskap: icke den möjligaste
orubbliga calculationsgrund, som utgör det föra
nämsta begreppet och den egentliga fordran,
man måste fästa vid idéen om mynt.
Herr Friherre Wrangel erinrar, att mina
uttryck på somliga ställen äro något invecklade,
och tyckas afvika från den enkelhet, som
bör utgöra Finaneernes element.
Den 14 April.
263
Det är alltför möjligt, och blir mitt fel
allena, hvar gång jag icke förmått att göra
mig förstådd. Herr Friherrens rättvisa skall
utan tvifvel deremot gerna antaga min upprigtiga
försäkran, att min mening och min önskan
varit, att utveckla, icke att inveckla äm4
net. Under cathegorien af misstag om meningen,
räknar jag äfven den anmärkning, i anledning
af frågan om Statsverkets skuld till
Banken, dervid jag erinrat, att det tjenar till
ingenting utställa räntebärande obligationer till
sig sjelf,” huru kan ett sådant förhållande äga
rum, då dessa obligationer äro garanterade af
Ständer, samt räntan och amortisseringen ordentligen
betalas?”
Min mening var nemligen den, att som
Staten i denna del representerad genom StatsContoiret
och RiksgäldsContoiret, är gäldenär,
och Staten, representerad genom Banken, är
fordringsägare, så äro de tu ett.
Om alltså Statscalculen upptager ränta
och amortissement genom Folkets bidrag till
afbördande af skulden; så måtte detta förutsätta
ett ändamål till återbringande af en viss
ordning, hvarom Folket blifvit ense med sig
ejelf: Riksdagsbeslutet utgör då d n Stats
obligation,
som i detta fall gäller lika för alla
vederbörande, både dem som derefter tillhöra
att afbetala, och dem sorn äga att emot-,
taga afbetalningen.
Vid Herr Thams anmärkningar, tillåter
t
Dea 14 Aprilt
jag mig en enda sarkdd erinran , och äfven
den icke utan ett visst motbjudande; emedan
den har för afseende att tillrättavisa en obillighet»
Jag vill likväl ej heller föra den på räkningen
af en sådan mening: utan med den värda
Ledamotens tillåtelse, anse den icke af honom
tillräckligen ölvertänkt, eller ock möjligen
af rnig orätt fattad.
Det anfcires nemligen, att Malmö DiscontDirections
oredlighet bief mer och mer känd;
men ändå skyddades den i det längsta; och
Uitteigrn skulle man kunna tro, att äfsigten var,
oit i Malmo Dhconts fall, äjven indragä de andra
håda Filial Discont er nes.
Jag anser, att man ej lätteligen borde
tro sådant; ty denna tro förutsätter hos dem,
som då Ide förhållandet eri afsigt att skada.
Jag tror att man gjort mycket väl, om man,
under S ändernes sammanvaro 1815, angilvit
en oredlig förvaltning, så vida den då verkeligen
var bekant; hvilket jag i sanning icke förr
§n nu hort yttras, hälst jag år 1815 hade ingen
del i Riksdagsärunderne.
jag tror deremot, att det låg i sjelfva
dessa inrättningars uppställning och verksamhet,
, att den enås ofärd Qemotståndeligen måste
dragi de öfrige med sig- Jag tillåter mig
att hänvisa Herr Tham till Herr Friherre Cederström,
Jacob, för att få svar på den frågan,
om Malmö Disconts ställning af honom icke
yppades, för att indraga de andra båda Filial
-
Den i4 April,
265
Disconterne i de«s fall? Jag kände förenande
Disconts s'allning mycket senare än Friherre
Öderström; men jag delade det oaktadt
hans tanka, att förhållandet icke borde yppas,
utan i sammanhang med garantier. När, mot
Friherre Cederström gjordes anmärkning häröfver,
vid sista Riksdag, så var jag den enda
af BancoUtskottens Ledamöter, som i ett särskildt
yttrande anförde, hvad som verkade pa
mitt begrepp on> grunderne för Friherre Cederströms
handling, i den stund den ägde rum;
de voro efter min tanka alldeles motsatte «fsigten
att låta crediten falla; de voro att uppehålla
crediten.
Jag hade någon erfarenhet i hvilka collisioner
man uti administrativa angelägenheter kan införas,
emellan föreskrifterne och omständighe.
terne; föreskrifters helgd kan man alltid yrka
med lugn och mod i förening; en redlig man
kan ej gå emot föreskriften, utan att göra uppoffring
af sitt lugn. Hafva då hans motiver
varit väl öfverlagda, så vinner hans åtgärd
bifall af den enskilta känslan, på samma gång
som helgden af Samhällsformerne ville före7
trädesvis deråt påkalla ansvar; och detta var
mitt motiv för en från Utskottet afvikande
tanka.
Jag får för öfrigt upplysa Herr Tham. att
då catastrophen 'med Disconterne inträffade,
vågade jag gifva min tanka tillkänna, att de-*
ras credit borde genast garanteras Min rätt
till yttrandet af denna tanka var ingen, ty jag
566
Den i4 April*
delade icke äran af ansvarigheten för ett sådant
råd; men ännu påminner jag mig med
innerlig tillfredsställelse, huru jag icke hörde
någon bland ansvarige Rådgifvare vid ett sådant
tillfälle erinra sig ansvarighetslagen. Uppriktig
var denna tanka; Lika uppriktige voro
ofelbart ock de betänkligheter som deremot
anfördes af andra, och hvaribland jag
specielt erinrar mig flere, vid samma tid functionerade
af Riksens Ständers egne Fullmägtige:
beslutet vördar jag äfven; ty då garantien var
svår att tillvägabringa, utan att träda formerna
för nära, tillkännager det en större kraft att
uppoffra det öfvergående åt det beståndande.
Olägenheten kändes gemensamt; följderne föresågos
äfven; och den striden är ej heller obekant,
som vid förra Riksdagen ägde rum,
att möjligast inskränka deras menliga inflytande:
Jag påstår icke, att de fullkomligaste
resultater då vunnos; men med mycket lugn
erinrar jag mig, att mitt ringa bidrag ingalunda
gick derpå ut, att den förvärra.
Samma upplysta ledning som nu egnas åt
Riddcrskapets och Adelns egna öfverläggningar,
tillhörde då de sammansatta Utskottens:
Vare denna erinran, om den behöfs, en särskild
borgen för hvad jag anförer.
Jag har ännu några ord att tillägga. Man
daterar från 1812 de misstag i financiella och
economiska ämnen, som skola vållat den närvarande
förlägenheten. Man gör mig den ä~
rån att tillägg* mig en verksam del i den.
Den 14 April.
2 67
Man anför, att om jag försökt göra samma
varsamhet gällande under senaste Riksdagar
som jag nu yrkar, sknlle icke Sverige befinna
sig i så allmänt aftagande tillstånd; och der-:
efter uppställes en liknelse, att man klagar att
ett Barn icke kan gå, sedan man låtit taga
foten deraf. Jag tror, att man icke har rätt i
hufvudsaken; jag är öfvertygad att man har
orätt i tillämpningen; och för öfrigt anser jag
mig aldeles oförtjent både af äran och tillvitelsen
mig här igenom göres.
Särskilt för den chronologiska ordningens
skull, vill jag blott i förbigående anmärka,
att ju6t samma år 1812 upphörde min
befattning med det Embete som, efter Grundlagen,
tillhör ledningen af Rikets Handelsoch
Financeärender.
Jag bekänner, att med mycken förvåning
har jag hört yttras, och äfven i skrift funnit
anfördt, att Riket var i en förmånlig economisk
^och financiell ställning emellan 1809
och 1SJ2. Jsg vill ej här med någon vidlyftig
framställning återföra det sorgliga minnet
af Fäderneslandets belägenhet 1809. Blott i
afseende på det närvarande ämnet vill jag erinra,
att då en tredjedel af området lösslets
från Fädernejorden,stannade all Statsskuld, och
förbindelsen att svara för det representativa
myntet, på den återstående delen; och de enskilte
dignade under bördor, Menniskan är
mägtig af stora företag; men det omöjliga begränsar
dock hennes förmåga: Med en troll
-
368
Den 14 April.
kraft allena skulle tillståndet ögonblickligen
kunnat förändras; skulle verkningarue af olyckor,
sorn föranledde Statshvälfningen kunnat
upphöra: menniskoverk hade det ej varit.
Men det var redan ett stort menniskoverk, att
skaffa rådrum och återhemtning, tili ordnande
af ett bättre tillstånd och detta verk utfördes.
Sättet huru det utfördes, bestämdes till stör
sta delen, och må hända oeftergifveligen, af
sjelfva belägenheten. Då Krigsgärd icke kun-*
de utgå, men penningar till krigets utförande
måste anskaffas, så nyttjadeä det medel, hvilket
för tillfället undanröjde intrycket af nöd
och förlägenhet; det erforderliga biträdet ikläddes
skepnaden af verklig behållning, och förmådde
derigenom dölja den försvagning af
framtidens krafter och förmåga, som det naturligen
innebär. Det var likväl i sjelfva verket
icke annat än en skuldsättning och kunde
intet annat vara: en skuldsättning hvars
verkningar allt sedermera tryckt oss och ännu
gör det. Under annan form, under formen
af mynt, var det samma systéme af anticipation
på framtidens kraft, som du, tilläfventyrs
mindre nödigt än då, är i fråga att etableras
genom Statsobligationer, Emedlertid, då de
Utställde myntsedlarne hastigt utbredde deras
verkan, och denne i början var enahanda sorn
af reel behållning, blef detta en anledning att
prisa en period, som hade allt för sig till det
yttre skenetj men ty värr hade emot sig sin
inneboende vansklighet och förstöring.
Det närmare förhållandet af illa dessa
