# ID: svediakorp-gov302
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 68,005
# sentences: 2,393
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den ir April e, m.
Sol
Sorn en Krigsfond, att ersätta credit ivel; ty det
torde förtjenas att tagas i betraktande, huru man
vid ett uppkommande krig må äga att begagna
en säker tillgång, som ej rubbar Rikets Penningeverk.
Af dessa anledningar anhåller jag att StatsUtskottets
Betänkande må återremitteras.
Grefve af Ugglas, Gustaf: Det är blott
i afseende på hvad jag bär hört yttras om Saltpetersfonden,
som jag anhåller att få] anföra några
ord. Man liar sagt att den tillhörde Jord -  bruket. Den har visserligen ifrån början tillkommit
genom den skatt af ett halft lispund
Saltpetter af hvarje hemman, hvilken alltifrån
år i8o5 utgjorts och ännu utgöres; men man
bör oek taga i betraktande, att alltsedan år 1810,
då Saltpettersfonden koni under särskild förvaltning,
ett årligt anslag af 58,000 Riksdaler till
fonden utgått ifrån StatsVerket. Häraf uppkommer
på i5 år en summa af 754,000 Riksdaler,
eller nära hela den behållning, som nu
ar att tillgå. Jag nämner detta, blott för att
visa, att icke endast Jordbrukaren bidragit till
fondens bildande, utan att hela Nationen derå
kan hafva anspråk. Om Statens anslag blott
sedan sista Riksdagen tages i beräkning, så stiga
de tillsammans till en summa af 290,000
Riksdaler, eller nära det belopp, som nu är i
fråga att till förevarande ändamål användas.
Fonden utgjorde år 1817 omkring 3oo,ooo
Riksdaler. Den är nu ökad till nära 700 000
Riksdaler, och är således i ganska förmonligt
Dm ii April e. m.
tillstånd. Om derföre 3oo,ooo Riksdaler deraf
disponerades, skulle circa 4oo,ooo Riksdaler
återstå. Dertill kommer innevarande års
Saltpettersgärd, jemte anslaget å Tredje HufVud-titelrt,
hvarigenom fonden åter kommer att
uppgå tiil närä 5öo,oöo Riksdaler. Af denna
anledning skulle jag för riiin del tro, att, om
ock Kongl. Maj:ts nådiga proprisition, rörande
Saltpetter-skatieris nedsättning; af Riksens Ständer
anses bora bifallas, sådänt desto mindre
förhindras äf ett fattadt beslut, att nu använda
en del af fonden, som den samma i ailä fall
bör blifva för sitt ändamål tillräcklig,
Herr Rothlieb: Én värd Ledamot Herr
Grefve af Ugglas har sagt, att Sal1petter-fonden
så vida tillkommit genom allmän bevillning,
att deu blifvit formerad af de 58,ööo Riksdaler,
som Staten årligen till SaltpefterNäringens
uppmuntran anslagit. Jag medgifver att skäl till
en dylik anmärkning förefinnes; men då för
hvarje pund sältpetter* som lefvererats, det endast
blifvit såsohi någon ersättning beräknadt
i Riksdaler 24 sk. på ptindet, likväl med 16
sk. rabatt, och då saltpettern vanligen kostat 7
Riksdaler pundet, så synes deraf att ej fonden
tillkommit genom tillskottet af ofvannämnde
58,ooo Riksdaler; hvilken summa, om saltpetter
derföre skulle blifvit upphandlad, och ej
hafva utgått af jorden, varit otillräcklig för behofvet
af inköp, om den ock utgjordt dubbelt
belopp. Jag kan derföre ej inse annat än att ifrågavarande
fond med skäl kan anses hafva uppkom,
mit af dea skillnad,som värdet af saltpettern utgör
Den xi April e. m.
5o5
hvilken årligen utgår af jordbruket, då dess belopp
är omkring lein gånger större, än den summa
af 68)000 Riksdaler, soxrl Varit i fråga.
Grefve Lowenhjelm, Carl Axel * Jag får
taga- mig fribeten fästa Högloflige Ridderskapets
oell Afleltis uppmärksamhet Vid några an*
märkningar i anledning af hvad Grefve af Ugglas
yttrat. Saltpetterlonden är visserligen icke
tillkommen genom det årliga bidrag af 58,ooo
Riksdaler, som Staten de sednare åren dertill
leninat, utan förhållandet med densamma är alldeles
sådant sorn Herr Rothlieb anfört. Om
lin Riksens Ständer skulle minska fotideri genom
ifrågavarande anslag, så återstöde endast 400,000
Riksdaler* Räntan deraf ar visserligen ej tillräcklig
att vårda Saltpetter-tillverkningen, och
denna nya gren af hational-prodtxctiohfen skulle
derigenom aftyna i til! stor skada för Riket.
Denna tillverkning är för dyrbar att vanvårda.
Kongl. Majit har genom Dess angående Sultpettergärdert
aflåtne nådiga proposition, haft för
afsigt, att genom fondens bibehållande och räntorne
deraf, på en gång underhålla tillverkningen
och bereda tillgång att inlösa den saltpetter,
som utöfver det erforderliga beloppet årligen
produceras. Om nu nödige medel härtill
saknades^ så skulle denna industri-gren slutligen
försvinna. Betraktar man frågan ur en allmän
Stats-oeconomisk synpunkt, blir det svårt att
Visa hvarföre denna tillgång företrädesvis skulle
användas. Alla äro ense om att summan bör
utgå, ty föremålet är lika vigtigt, lika dyrbart
lör alla. Frågan är blott hvar penningarne
3oi Den il April e. m.
skola tagas. .Tåg tror då, att om Riksens Stander
anmoda deras RiksgäldsContoir att förskottsvis
utgifva beloppet, vore sådant det lämpeligaste,
och man kunde sedan vid Stats-regleringen
anvisa de medel, som för ändamålet böra
disponeras.
Angående det bidrag, som Norrska StorTinget
möjligen skulle vilja lemna, delar jag
fullkomligt Grefve von Rosens yttrade mening.
Det faller sig svårt att uppgöra de grunder, på
hvilka Riksens Ständer kunna taga befattning
med Brödrafolkets angelägenheter. Hvad de
vid detta tillfälle vilja gifva, är ännu icke bekant,
och huru de vilja göra det, måste naturligtvis
vara fullkomligen oberoende af oss. Jag
fruktar, att ehuru rigtig Utskottets åsigt varit i
sin grund, låter den dock ej verkställa sig, och
min önskan är, att i händelse återremiss kommer
att äga rum, den punkten i Betänkandet,
som handlar om Norriges deltagande i utgiften,
icke måtte vidröras.
Friherre Anckarsvärd., Carl Henrici Då
denna motion först väcktes, anmärkte jag genast,
att det förundrade mig, att frågan om en så
vigtig utgift icke framställdes genom en formlig
proposition från Regeringen. Lika med Grefve
Löwenhjelm tror jag det vara svårt för Riksens
Ständer att bestämdt afgöra huru mycket af
denna summa bör belöpa på Norrmännen; men
jag är deremot öfvertygad, att det varit lätt för
Regeringen att conjunctim med Norrska Stats
Rådet
-
Den ii April c, ml
Rådet Utstaka Norriges andel uti den äskade utgiften.
Detta hade utan tvifvel varit att med
ämnet rätteligen förfara, och en sådan discussion,
som den, hvilken nu är för handen, hade
då hvarken behöfts eller kunnat äga rum. Men
sedan saken en gång kommit i det skick den nu
är och då vi måste komma ihåg, att det icke
är blott för oss sjelfve vi besluta en dividend,
utan för hela Svenska Folket, och det dervid
åligger oss, att afse alla de beräkningar af lättnad,
som förhoppningen om Norriges deltagande
kan lemna, så, jemte det jag fullkomligen instämmer
med den värde Ledamot, som ansett
det icke vara rätt, att i vårt beslut låta inflyta
en prsesupposition om en bestämd summa, som
af Norrige bör utgöras, önskar och yrkar jag,
att 45o,ooo Riksdaler Banco måtte blifva utsatte
såsom det bidrag vi lemna, och att i öfrigt
ingen fråga må uppstå, hvar det öfriga af
summan skall tagas, ty man bör förutsätta, att
Norrmännen ej kunna neka lemna återstoden,
och att i Norrige likasom hos oss någon enskild
motionair finnes, som framställer ämnet till National-Representationens
öfverläggningar. På
detta sätt blifver ingens egenkärlek sårad.
Hvad åter beträffar sättet för bidragets utgörande,
anser jag Hr Hjerta, uti sin Betänkandet
åtföljande särskildta mening, hafva så fullständigt
och väl utredt frågan, att jag dervid ej har något
att tillägga, och Ur alldeles af samma tanj
Ridd, o. Ad, Prof, o Bandi
20.
3o6
Den II April e. m.
ka som lian, att summan bör utgå genom en
Gärd.
Af hvad som blifvit anfördt rörande förskott
från Saltpetter-fonden, är jag glad, att
genom Grefve Löwenhjelm ännu mera vara
stärkt uti den öfvertygelse jag förut hyst, att
denna fond ensamt tillhör Jordbruket, och att
den ej kan användas för annat än Hemmansägares
nytta. Jag är dock visserligen ej emot,
att de 5oo,ooo Riksdalerne förskjutas af Saltpettersfonden
för Hemmansägarnes räkning, hvarigenom
det belopp förminskas, som vid fördelandet
af hela Gärden på dem belöper.
Då fonden, såsom Grefve af Ugglas anmärkt,
är så stor, att den i alla fall svarar mot
ändamålet, anser jag folket böra vara belåtet
dermed, att någon del användes till afvärjande
af ökade utgifter. Men att dessa medel skulle
anvisas för alla skattdragandes gemensamma
räkning, anser jag vara högst obilligt, när man
besinnar, att Städerne blott i proportion af deras
hemmantal till Saltpetter-fonden bidragit,
och Stockholm till exempel endast består af 4
och fem åttondedels mantal, hvilket knappt utgör
mera än en femtontusendedel af landets
hemmantal. Om man nu, oaktadt ett sådant
förhållande, beslöt att använda denna fond till
ifrågavarande behof, så skedde följaktligen en
stor. orättvisa. Jag yrkar återremiss å Betänkandet,
på grund af hvad Herr Hjerta ^anfört,
hvarmed jag i alla delar förenar mig.
Den il April e. m.
f>o?
Herr von Hartmansdorff, Auguft: Då
frågan om utgörandet af dessa summor första
gången förevar, instämde jag med en annan
värd Ledamot i den tanka, att Norrska Riket
borde med Sverige deltaga i deras betalande.
För närvarande har StatsUtskottet uppgifvit beloppet
af den summa som erfordras. Om den
af Riksens Ständer beviljas, hvilket jag sätter
utom all fråga: så har Svenska Folket uppfyllt
sin pligt emot sitt Konungahus och emot vår
älskade KronPrins. Sedan åligger oss, såsom
Folkets Representanter, atf tillse det summornas
utgörande sker på det billigaste och minst känbara
sätt. Jag vill ej yttra mig om huruvida
medlen böra upptagas genom en särskildt gärd,
eller medelst Saltpetterfondens användande; ty
derom synes mig redan vara tillräckligt taladt;
utan jag vill blott hålla mig vid frågan om Norriges
bidrag till dessa summor. Stats-Utskottet
har endast föreslagit, ”att Riksens Stånder måtte
hos Kongl, Majit i underdånighet anhålla,
att den summa, som Konungariket Norrige i
detta hänseende kan komma att bevilja, måtte
varda till Svenska Statsverket, genom Kongl.
Maj:ts Nådiga försorg ö/verlernnad.” Åtskilliga
vårda Ledamöter hafva ansett denna framställning
nog vidsträckt; jag deremot finner den nog
inskränkt; ty der står ej huruledes Norrska
StorTinget med säkerhet skall få kunskap om
Riksens Ständers tillförsigt till detsamma i närvarande
fall. Der står blott en anhållan till
Kongl Maj;t, att hvad som Norrmännen möjligen
bidraga, måtte komma Svenska StatsYerket
till godo. Man har följaktligen låtit det komma
So8
Den 11 April e, ml
derpå an, örn någon enskilt Ledamot äfven der,
skulle väcka frågan. Detta synes mig vara att allt
för lösligt behandla ämnet, då andra anslag, som
både af Nationens behof och heder påkallas,
varda afslagna. Min mening är, ”att man borde
i underdånighet anhålla, det Kongl. Magt
täcktes meddela nästkommande Norrska StorTing
Svea Rikets Ständers beslut, att på förhand
betala hela den erforderliga snmrnan, och
deras tillförsigt att Norrska StorTinget, i ett
lämpligt förhållande, deltoge i kostnaderne för
Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsens utländska
resa och förmälning.” Yttras ej något sådant
å Svenska Ständernas sida, så kunde Norrmännen
möjligen anse oss hafva varit för stolta,
att vilja emottaga hvad de, såsom ett min*
dre folk kunde utgöra. Ansågo de sig försmådda,
och således icke ville sjelfva väcka frågan
om biträde, blefve följden, att vi just genom
denna så kallade grannlagenhet, stötte dem,
och finge ändock betala alltsammans. Det vore
dessutom ett skadligt praejudicat för framtiden,
om icke denna utgift, sorn år af gemensam art,
delades mellan de bägge förenade Folken. Norrmännen
kunde eljest en annan gång fråga våra
Ständer, hvarförr talen J om bidrag nu, då J
icke gjort det tillförene; och våra efterkommande
skulle förmodligen icke tacka oss för denna
uraktlåtenhet. Vi hafva om framställningen göres
sådan jag föreslagit, hvarken beftämt eller
begärt någon summa af Norrska StorTinget j
vi hafva endast omtalt vårt förtroende till dem
att de deltaga i hvad vi redan gjort. Jag tror
ingalunda att de underlåta lemna ett skäligt bi
-
Den 11 April c. nu
drag, ty rättskänslan skall i detta afseende tala
till dem, såsom till oss. Eljest komma vi, uti
framtiden, då händelsen möjligen gjorde, att de
lingö börja med någon samfäldt utgifts bestridande,
besvara frågan om vårt biträde dermed:
att J håfven ej fordom velat dela gemensamma
kostnader med oss; nu vi vilja ej heller dela
med Eder. I afseende å hvad en vård Ledamot
yttrat, angående Norrmännens benägenhet
att deltaga i dessa utgifter, så t villar jag, som
sagdt år, ingalunda derpå; men tror ej, att man
kan sluta dertill, af orsak, att ett Norskt fartyg
skickas Hennes Kongl. Höghet Kron Prinsessan
till mötes, ty intet StorTing har under tiden
varit samladt, och föranledt utrustningen, utan
den år blott en vanlig Regerings-åtgård.
Hans Exc ellene e Herr Grefve Mörner,
Adolph Goran: Jag hade ej tänkt att vid detta
tillfälle upptaga Höglofl Ridderskapets och
Adelns tid, om jag ej hört å nyo upprepas en
invändning, som förefallit mig högst oväntad,
den nemligen, att man sagt, det frågan om an-*
slag till godtgörande af kostnaderne för Hans
Kongl. Höghet Kronprinsens utländska resa, och
till bestridande af utgifterna för- Hans Kongl.
Höghets företående Biläger, med hvad dermed
äger gemenskap, ej bordt af någon enskildt Motionair
väckas, ytan till Riksens Ständer framställas
genom nådig proposition från Kongl.
Majit. För mili del bekännci* jag, att jag ej
inser hvad ändamålet kan vara med en dylik
framställning. Väl vet jag, att det för mången
är ett nöje att enti cera, och att man uppsöker
310
Den 11 April e. m.
alla möjliga tillfällen att förskaffa sig ett sådant
nöje. Men jag trodde icke att man skulle misskänna
den delicatesse, sorn legat till grund för
Kongl. Maj:ts handlingssätt härutinnan. Icke kan
den talare, sorn Täckt denna fråga, ej eller någon
annan, draga i tvifvelsmål, det ju StatsRådets
samtlige Ledamöter med glädje bidragit
att utreda och föreslå en proposition i detta
ämne till Riksens Ständer ? Det är således blott
Konungens enskilta delicatesse, som hindrat Regeringen
att framställa en sådan proposition;
Konungen har nemligen trott, att när Riksens
Ständer visste, att hans Son skulle gifta sig och
att han för sådant ändamål företagit en utländsk
resa, genom hvilken Svenska folket blifvit hedradt,
medelst det utmärkta satt, hvarpå Thronföljaren
öfver allt blifvit emottagen, så följde af
sig sjelf, att kostnaderne skulle betalas. Det
var en,delicatesse af Kongl. Maj:t, som ej misskände
Riksens Ständers beredvillighet, att ej Sjelf
proponera ersättningen. När nu frågan härom
blifvit genom enskild Riksdagsman väckt; när
StatsUtskottet fått alla möjliga upplysningar, både
i afseende på de kostnader, som redan äro
bestridda, och de utgifter, hvilka för, nämnde
ändamål ytterligare erfordras; så tror jag att
man ej haft fog väcka den frågan, att saken
bordt framställas genom proposition från Regeringen.
Att inbilla sig, det genom Svenska Regeringens
aftal med den Norrska, man skulle få
densamma bestämd, med hvilken man vill anse
Norrige böra i kostnads-ersättningen deltaga, är
ganska illa beräknadt. Ty på hvilket sätt skulle
väl detta bidrag åstadkommas? Då Stortinget
Den 11 April e. m,
ej ar församladt, gifves det ingen som kan utlåta
sig öfver en ny beskattningsfråga och Norrska
StatsRådet kan alldeles icke upptaga den
till någon pröfning. Dessutom, om Norrige ej
varit förenadt med Sverige, så hade vi i alla
fall måst bestrida dessa kostnader. Allt hvad
man af Brödrafolket får, är således en vinst,
men icke någon absolut rättighet. Man har derföre
ingén orsak att klaga och jag tror att man
ej bordt uppehålla sig vid jemkningar som ingenting
afgöra.
Hvad åter beträffar sjelfva hufvudfrågan,
eller sättet för den projecterade utgifts-summans
erläggande, hemställer jag, om icke
bägge de summor Stats - Utskottet föreslagit
borde förskottsvis utgå, och att bestämmandet
hvad till deras godtgörande skall användas, kunde
upnskjutas till sluteliga Finance-regleringen.
Om Ridderskapet och Adeln bifaller StatsUtskottets
Betänkande, sådant det nu är, vinnes
ändamålet. Jag hade blott önskat, att deruti ej
blifvit näinndt något om Norriges deltagande,
hvarigenom ingenting blifvit för rtiycket gjordt
och ingenting för litet. ,
Grefve Lowenhjelm: Min afsigt vid detta
tillfälle är blott att försvara mig mot en misstydning,
som Friherre Anckarsvärd gjort af mitt
förra yttrande. Han har nemligen sagt sig llafva
af mina ord funnit ett ytterligare stöd forsin
förut redan ägde Öfvertygelse, att Saltpeterfonden
vöre en jordbrukets tillhörighet. Jag har ej
yrkat denna lära. Jag inser ej nyttan deraf, att
313
Den ri April e, mi
I Statens Skattkammare uppsöka grunden till de
olika styfrar som dit influtit, för att utreda hvilka
den Medborgaren eller en afinan ditlemnat.
Jag har sagt, att Saltpetey-fonden uppkommit
af jordbruket; men att den derföre skulle vara
en jordbrukets tillhörighet, är en slutföljd, som
jag af ett sådant förhållande ingalunda dragit.
Sedan skatten blifvit gifven, är den Statens tillgång,
när ej något bestämdt vilkor vid dess utgörande
fästats. Detta hindrar ej, att Kongl.
Maj:t genom Dess Nådiga proposition om nedsättning
af Saltpeter-afgiften, gifvit ett bevis a£
sitt hägn för jordbruket. Men det vore en ny
utsträckning af läran, om man ville anse denna
fond såsom endast någon viss klass tillhörig.
Friherre Bj amfi jerna, Magnus: Jag är
öfvertygad att Norriges Rikes Storling täflar
med Sveriges Rikes Ständer i underdånig tillgifvenhet
för Kongl. Maj:t och Flans Kongl,
Höghet Kron-Prinsen, att Norrmäunen lifvas
af samma glädje sorn vi öfver Hans Kongl.
Höghets förestående tyckliga förmälning, och att
de således med nöje deltaga uti omkostnaderna,
som deraf varit och ytterligare blifva en följd.
Jag får likväl till Höglofl. Ridderskapet och Adeln
hemställa en rätts.princip, i förening med
en liten calcul. Hvad man af Norrmännen möjligen
skulle kunna begära, vöre, att de med oss
deltogo i den del af utgifts-summan, som innefattar
kostnaderne för Kronprinsens resa; ty
hvad etablissementet för Deras Kongl. Högheter
beträflär, kunna vi så mycket mindre begära
Norrmännens bidrag härtill, som, derest nå-,
got dylikt äfven erfordras/ i Norrige; vi troli
-
Den ii April e. m,
313
gen ej skola vilja dela desse omkostnader; Hvad
festiviteterne vid förmälningen angår, förestå
äfven sådane i Norrige, då Hans Kongl. Höghet
första gången i sällskap med sin Gemål kommer
att besöka detta land, och ingen lärer då
sätta i fråga, att ju kostnaderne för dessa hög.
tidligheters anställande böra drabba Norrmännen
ensamt. Det är således endast uti sjelfva reseomkostnaderne,
som de kunna komma att deltaga
med oss. Efter hvad jag Jiört sägas, uppgår
resekostnaden till 270,000 R:dr Banco. Norriges
folkmängd utgör 900,000 och vår 2,600,0001
Efter denna proportion vore den summa vi borde
vänta, att få oss af Norrmännen godtgjord
några och 60,000 R:dr. Jag hemställer nu om
det icke vore mesquineri, att begära ett så obetydligt
bidrag af Brödrafolket, och om det ej
vore noblare eller värdigare Svea Rikes Ständer,
att ensamme utgöra detta anslag.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus'.
Innan jag går att underställa Ridderskapet och
Adeln min tanka, rörande det beslut, som i förevarande
ämne kommer att fattas, anhåller jag
att få yttra några ord i anledning af hvad Hans
Excellence Herr Grefve Mörner nyss anfördt.
Herr Grefven har gifvit sin förundran tillkänna
deröfver, att en annan ledamot yttrat, att någon
ledning i detta ämne bordt Riksens Ständer lemnäs
af Regeringen. Jag ämnar nu ej utlåta mig,
antingen en sådan ledning bordt eller icke bordt
lemnäs, utan blott nämna huru fordom vid så_
dane tillfällen tillgått. Vid 176g års Riksdag
gaf Kongl. Maj:t Riksens Ständer tillkänna, att
Hertig Carl behof de för sin helsa? skull besöka
i
Den 11 April e, ml
baden i Achen, och att Hertig Fredric Adolph
önskade få göra sin Broder sällskap. Af denna
anledning beslöto Riksens Ständer att erbjuda
25,ooo R.dr Hamburger Banco åt hvardera ArfFursten.
Detta skedde således efter en ledning
från Regeringen; vid samma Riksdag tillkännagåfvo
Riksens Ständer, att derest KronPrinsen
ville besöka främmande länder, hade de för sådant
ändamål gjort ett anslag af 5o,ooo Rjdr
Hamburger Banco, hvarvid de likväl fästade den
önskan, att resan måtte ske incognito, till vidsträktare
utgifters besparande. Skillnaden emellan
KronPrins Oscars q eli KronPrins Gustafs
• resekostnad bestod deruti, att den sednare var
pa förhand bestämd. Jag vet ej med visshet
beloppet af den förra; men den synes vara 2§
gånger så stor som 176g. Hvad Brölloppsgärden
beträffar, så var den bestämd 5 år förut,
eller af 1766 års Riksens Ständer. Den anslogs
ganska stor, 5 å 4 gånger större, än den
StatsUtskottet nu uppgifvit. Den var så tilltagen
derföre, att andra utgifter funnos, som dermed
skulle bestridas. Också öfverlemnades den,
som det hette, till Konungens och Drottningens
särskildta disposition; och om man känner förhållandet
den tiden, så vet man att det existerade
andre behof, som ej kunde nämnas.
Om, som jag förmodar, Riksens Ständer
anse bägge summorna böra sammanslås och utgå
såsom Bröllopsgård, föreställer jag mig att
100^000 R:dr mer eller mindre ej betyda stort;
och jag skulle ogerna se att Riksens Ständer
ställa sig i det förhållande lill Norrska Fol
-
Den ii April e. m.
315
ket, att det skall bero af det sednare, om det
vill gifva något eller intet. Att anslaget måtte
utgå under den gamla titeln Bröllopsgärd, år
hvad jag yrkar; och lika gerna, sorn, når Betänkandet
återkommer, jag säger ja om det blir
fråga om Bröllopsgård, lika säkert säger jag
nej, om man skulle vilja sammanslå denna utgift
med de öfrige Stirtsutgifterne, eller anvisa
den på medel, som blifvit för andra ändamål
anslagna. Jag år öfvertygad att något mer eller
mindre i anslagssumman ingenting betyder,
så framt bidraget utgår under den gamla kända
och älskade titteln Bröllopsgård, bestämd för
Konungaättens bibehållande på Sveriges Thron.
Skulle Utskottet lemna afseende å det förslag
till anslagssummans utgörande, som Herr
Rothlieb meddelt, blir alltid utväg att åt Svenska
Folket inbespara sista tredjedelen af gården,
i händelse Norrska Folket skulle tillkännagifva
den önskan att få deltaga i kostnaden.
Friherre Anckarsvärd: En vård Ledamot,
Herr Grefve Mörner, har yttrat sin förundran
öfver de anmärkningar jag framställt. Att Herr
Grefven deröfver finner sig förundrad, förundrar
alldeles icke mig, då han sjelf år delaktig
i de anledningar, som vållat min framställning.
Herr Grefven har vidare yttrat huruledes det
skall vara ett särdeles nöje, att uppleta anled- *
ningar till anmärkning. Med samma skål, som
Grefve Mörner behagar påstå att jag finner ett 4
nöje uti att anmärka, med samma skål skulle
jag kunna yrka att det för honom utgör ett nöje
3i6
Den 11 April e, m.
att gifva anledning till sådana anmärkningar.
Hvad jag sagt, har han ej vederlagt. Min pretention
år att Ministerens verksamhet intråder,
då Konungens delicatesse hindrar honom att
sjelf tala. Jag tror det hafva ålegat Ministeren,
att vid Konungens delicatesskänsla göra den
anmärkning, att denna discussion nödvändigt
deraf skulle uppstå. Jag anser all rättighet innefatta
en skyldighet. Såsom Riksdagsman söker
jag derföre icke några nöjen, utan blott, i
hvad jag kan, alla möjliga utvägar, att lindra
Svenska Folkets bördor, så ofta påtagliga anledningar
dertill sig yppa. Man har sagt, att
om vi ej varit förenade med Norrige, hade vi
fått vidkännas ifrågavarande utgift ensamme.
Just detta år en orsak, hvarföre jag hoppas att
vi nu, genom det förändrade förhållande, som
genom denna förening uppkommit, skola få
tillgonjuta en efterlängtad lindring. Jag kan således
ej frångå mitt yrkande, att den summa
StatsUtskottet ansett böra på oss belöpa, eller
45o,ooo R:dr Banco, måtte hembjudas Kongl.
Maj:t för besagde ändamål, utan att vidröra
Norriges deltagande, under öfvertygelse att
Norrmännen likasom vi skola inbjudas att i detta
ämne discourera.
I anledning af hvad en annan vård Ledamot,
Grefve Lövenhjelm anfört, att jag skall
hafva misstydt hans ord, får jag förklara, att
sådan aldrig varit min mening, hvaremot det
kan vara ganska möjligt att jag missförftått
honom. Han har sagt att jordbruket ensamt
bidragit till Saltpeterfondens formerande. Jag
Den xi April e, m.
5i7
har deraf dragit den slutsats, att fonden vore
en jordbrukets tillhörighet. Jag skall nu sålunda
råtta mina ord, . att så länge Salfpeterfonden
anyåndes till det ändamål, hvartill den
blifvit anslagen, är den icke jordbrukets tillhörighet,
men i samma stund deraf göres ett annat
bruk ån det, som ifrån början dermed varit
afsedt, blir det en jordbrukets, äfvensom alla
Hemmansägares rättighet att reclamera fonden
till jordbrukets förmån. Jag hade trott mig
hafva tillräckligen upplyst detta genom det talande
exemplet af Stockholm, som, derest fonden
blef till gemensam nytta använd, skulle för
sina fyra hemmantal, efter hvilken grund Stockholm
bidragit till fonden, tillgodonjuta lika förmon
med landets 60,000 Hemman.
En annan Ledamot har yttrat, huru det
skulle vara noblare eller som han sedermera
uttryckt sig, värdigare Rikets Ständer att ej göra
afseende på något bidrag af Norrige. Jag
skulle dela denna tanka, om det blott vore
detta hus som subscriberade; men då vi äro
committenter för hela Svenska Folket, så anser
jag en dylik noblesse ej böra tagas i betraktande.
I nämnde egenskap åligger oss att ej
försumma yrka besparingar, då de vid något
tillfälle möjligen kunna äga rum, Når vi på
sådant sått förfara, hafva vi uppfyllt vår pligt,
inen icke förr.
Herr von Hartmansdorff: En vård Le
damot
har yttrat, att om vi ej varit förenade
med Norrige, så hade vi ensamme bordt be
-
Den 11 April e, in.
strida kostnaderna för Hans Kongl. Höghet
KronPrinsens resa och förmälning. Jag erkänner
det; men om ej lättnad i gemensamma bördor,
och undvikande af dem som eljest varit
nödiga, skulle följa af de bägge rikenas förening;
så vet jag ej hvartill hon skulle tjena.
Säkert synes det mig åtminstone vara, att hade
\i ej varit förenade med Norrige: så hade ej
ett Norrskt StatsRåd varit Hans Kongl. Höghet
följaktig och i sin mohn ökat kostnaderna
för resan.
En annan Ledamot har anmärkt, att det
vore endast i reskostnaderna, som Norrige möjligen
kunde komma att deltaga, emedan Norrmännen
böra låta inreda och meublera boning
för det höga Kongl. Paret äfvenså väl som vi.
Detta är riktigt; men han har tillagt, att detsamma
gålde i afseende på högtidligheterna vid
de Kongl. Personernas emottagande. Det kan
jag deremot icke tro. Högtidligheterna åro af
tvenne slag, nemligen de som tillhöra sjelfva
förmålningsacten, för hvilka kostnaderna synas
böra af Staten bestridas; och de särskildta högtidligheter,
hvilka hvarje undersåte, som bor i
den Kongl. Brudens, eller det höga Parets väg,
visserligen med gladt hjerta, men efter enskildt
råd och lågenhet anstålies. Endast de sednare,
jemväl hos oss oberäknade kostnaderna synas
vid detta tillfälle komma i fråga för Norrmännen;
ty det år icke med förmålningen, såsom
med Konungens kröning, att den bör ske både
i Stockholm och i Trondhiem, utan den förra
ceremonien förrättas blott en gång.
Den i1 April <*,' ml
Jag skulle således tro, att förmålningskoatnaderna
böra af de bägge Nationerna delas.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus:
Då jag år den enjkilde, som framstållt detta
ämne, får jag börja med den anmärkning, att
jag ej vet någonstädes föreskrifvet, att den enskilde
ej år berättigad väcka alla de frågor, som
enligt Grundlagen kunna blifva föremål för Riksens
Ständers öfverlåggningar. Det år i följe
af denna rått, jag valt ett ämne, som jag trott
ligga hela Svenska Folket om hjertat. Jag har
föreslagit en utgift som jag förmodar hvarje
Svensk med tillfredsställelse åtager sig, och jag
har trott mig häruti göra så mycket rättare,
som jag såg tiden framskrida, och icke visste
hvad Kongl. Maj:t häruti ämnade. Jag tror ej
eller att någon enskild Riksdagsman behöfver
härom underrätta sig, innan han gör sina framställningar,
och hoppas att ingen således skall
misstycka, att jag begagnat min Riksdagsmannarätt.
Jag har i min motion föreslagit hvar de
upplysningar skulle hämtas, som angingo beloppet
af den erforderliga summan. De hafva ock
vunnits på den våg jag omtalt. Summan år af
StatsUtskottet bestämd, och ingen synes dervid
hafva något att anmärka. Vi tycka vål att den
till benämningen år större ån fordom; men då
man kommer ihåg myntvärdet, så år den jemförelsevis
visserligen ej för stor. På samma
sätt har jag vål erkänt principen af Norriges
deltagande i utgiften; men i utförandet går det
ej alltid an att så noga följa principen. Dervid
möta så niånga svårigheter, att jag tror
1 _ »
320
Den ii April e. nr.
det vara båttre, £om StatsUtskottet gjort, att
blott i allmänna termer tala derom. När man
* nu besinnar, att tiden så långt framskridit; når
jag år öfvertygad, att alla syfta till samma mål;
när tillrustningarne snart måste ske; hemställer
jag om det ej vore båttre, att nu genast antaga
StatsUtskottets Betänkande, om ock orjäet
förskott bättre kunnat flyttas något högre upp
i meningen, för att användas på bägge summorne.
Anslaget måste gå ut, äfven om Norrige
deruti ej skulle vilja deltaga. Om nu Betänkandet
för den omständigheten skall återremitteras,
så uppskjutes hufvudfrågans afgörande
onödigtvis, och jag anser det således vara
båttre, att utan denna omgång genast antaga
StatsUtskottets Betänkande.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredric-. Det
är förnämligast för att afgifva nödig upplysning,
i anledning af en framställning i StatsUtskottets
Betänkande, rörande RiksgåldsContoirets
ökade tillgångar, som jag begärt ordet.
Utskottet synes anse RiksgåldsConfoiret,
åga en disponible tillgång af 3oo,ooo R:dr B:co,
genom den afbetalning af omkring 311,000 R:d
B:co, som å Contoirets skuld, under åren 1820
och 1821 ägt rum. Att Riksgälden vid sistnämnde
års slut var förminskad med denna
summa år otvifvelaktigt, men en förminskad
skuld, vid ett sådant skuldsatt Verk, som RiksgåldsContoiret,
skulle ej kunna bilda en ökad
Capitalbehållning, under annat vilkor, ån att,
för
Den 11 April e. m.
321
för hela primitiva skuldbeloppet) anslag vors
bestämdt, och ett sådant anslag oförnnnskadt
komme att ingå, oaktadt skulden blifvit nedsatt.
Genom capitalalbetalningen har således ingen
annan besparing kunnat vinnas, ,ån uti ränteutgiften.
RiksgäldsContoirets inkomster och utgifter,
åro inom hvarje år till beloppet föränderliga;
deraf följer att capitalet lör detta Verk,
Ulås te Vara olika vid hvarje års bokslut mot r!«
öfrige årens. De från StatsContoiret till Riks—
gäldsContoiret under åren 1820 oth 1821 ingångne
betydligare öfverskott, utgjorde en bland
de verkande orsaker till den oinhämnde fötminskniilgen
i skulden. 1822 års bokslut, visar
deremot ett deficit af omkring 5o,öoo R:dr
Banco 1 hvilket allt hämtar sin .glrund från förenämnde
föränderlighet i utgifters och inkomsters
belopp. Emellertid, och då StatsUtsköttet
föreslagit den utväg att Riksgälds-Contoiret
boide för det närvarande förskjuta 5oo,ooo R:d
B:co till den ilrågasatte utgiften t så möter dervid
intet hinder, enierlan RiksgåldsContoiret
Vid denna tid af året erhåller en betydligare del
af förflutna årets bevillning, beräknad till något
öfver 2 och half million R:dr B:co, och
ött, den deraf till StatsVerket ingående andel,
Utgörande 1,600,000 R:dr Banco, vanligen ej
till mera ån halfva beloppet uttages under samina
år beVillningen ingått.
Beträffande åter de 5oo,ooö R:dr Banco*
lötn StatsUtsköttet föreslagit böra af Saltpeter
Ridd.
o. Ad. Proti 3 Band. 31.
3Q2
Den 11 April e, til,
fonden utgå, så ehuru jag, lika med Utskottet,
oell i grund af de lemnade upplysningar i Utskottets
Betänkande öfver denna fonds belopp,
finner nämnde summa från densamma kunna
* aftagas, utan någon våda för Saltpeternåringens
framtida vidmagthållande, och således i så
måtto, äfven .gillar Utskottets förslag, anser
jag dock, att dessa 5oo,ooo R:dr Banco, också
mätte endast förskottsvis, för det närvarande,
från Saltpeterfonden utgå. Härigenom bibehålla
Riksens Ständer deras rått öppen, att framdeles
under detta Riksmöte pröfva och afgöra,
om den föreslagna utgiften af 600,000 R.dr
Banco, skall utgå genom gård, eller på hvad
annat sått, Riksens Ständer finna lämpligt.
Hans Excellence Herr Grefve af THetterfiedi:
Då jag år en af Ledamöterne i den Administration,
som, efter hvad Friherre Anckarsvärd
anfört, gifvit honom anledning till klagan
Öfver en uteblifven nådig proposition från
Kongl. Majit, torde det tillåtas mig, att i anledning
af Friherrens svar på Hans Excellence
Herr Grefve Mörners yttrande, göra en anmärkning.
Friherre Anckarsvärd förebrår Administrationen
eller Konungens Rådgifvare att
de ej hos Kongl. Majit anhållit om och verkat
till Dess beslut, att utfärda bestämd proposition
till Riksens Ständer om anslag, så vål till godtgörande
af kostnaderne för Hans Kongl. Höghet
KronPrinsens utländska resa, som till bestridande
af utgiherne lör Hans Kongl. Höghets
förestående förmälning, med hvad dermed
åger gemenskap, och Friherren gör det till ett
Den it April e, in.
fel hos dem, att de ej verkat på Konuhgens
delicatesse i detta afseende. Jag skall ej nyttja
detta Franska ord, jag skall ej en gång öfversätta
det med granlagenhet; jag skall begagna
ett annat) som lagt band på Konungens
Rådgifvare, ett ord som år Svenskt till sitt ursprung
oell som ärfdt ;.f våra förfäder, af samtida
pligter och samtida vålgerriingar Vunnit en
ny styrka^ detta ord år Konungens förtroende
till sitt folk. Det var i följd af detta föi troende,
som, då Nationen så högt önskat att se
Thronföljaren förmåld, KrotiPrinsen för sådant
ändamål företog en resa i främmande länder)
der han öfverallt bemöttes på ett sått, som
motsvarade Konungens rykte, Thronföljarens
personliga egenskaper och Nationens värdighet;
det var detta förtroende, och sedan Nationens
Önskningars i dessa afseenden, blifvit på det
mäst tillfredsställande sätt, uppfyllde,- som gjorde
att Konungen teg, och att hans Rådgifvare
ansågo sig icke böra verka til! framställandet
äf någon proposition i detta ämne. Jag vet i
sanning ej eller hvar det står skrifvet, att når
Konungen ej vill allåta en proposition, densamma
likväl bör genom Dess Rådgifvare aftvingas.
Men det anser jag deremot för dem vara en
ovilkorlig skyldighet, att ej utöfva någon pligt*
som icke år dem i Grundlagen medgifven; och
om det varit Rådgifvarnes rätt att verka, borde
likväl vid detta tillfälle en annan skyldighet
inträda, den nemligen, att göra afseende på
hvad Konungens hjerta kände, och som, utan
att förneka deras egen rättskänsla, borde af
dera delas.
524
Den II April e. m.
Jag har nu öppet yttrat min mening, och
om Friherre Anckarsvärd ej är tillfredsställd af
den förklaring jag afgifvit, så åger han vägen
för sig öppen, att enligt Grundlagarne vånda
sig till ConstitutionsUtskotfet, hvars bedömande
jag med lifa lugn skall afvakta, som jag år
öfvertygad att Friherre Anckarsvärd kommer
att uppställa och afgifva sjeltva anmärkningen.
Åtskilige yttrade härtill deras bifall.
Friherre Björnstjerna: I anledning af den
anmärkning en vård Ledamot, Herr von Hartmansdorff,
gjort vid mitt yttrande, anhåller jag
blott att få upprepa mina egna ord. Jag sade
nemligen: att då Kronprinsen första gången
besöker Norrige, åtföljd af sin Gemål, blifva
troligen festiviteter der anställde, hvilka i förhållande
till Norriges förmögenhet emot vår,
blifva lika kostsamma som de, hvilka komma
att hår vid förmäiningen tillvågabringas.
Friherre Anckarsvärd: Jag år pä det högsta
tillfredsställd öfver den förklaring Herr
Grefve af Wetterstedt afgifvit i anledning af en
del af mina yttranden. Han har nemligen sagt
att det var Konungens jörtroende till /svenska
Folket, som verkat, att ingen proposition i detta
ämne blifvit till Riksens Ständer framställd.
Jeg kr glad att af detta yttrande hämta en ytterligare
anledning att icke förtjena någon liten
andel utaf Konungens förtroende till Folkets
Representanter. Vilkoret för detta förtroende
ar säkerligen ett noggrann! uppfyllande af Riks*
Den n April e, m.
dagsmannens pligter, och det år' med nöje jag
emottager denna påminnelse, att uppfylla folkets
fordran på min uppmärksamhet vid fråga örn en
utgift för Folket. Det borde då visa sig för
mig sorn en billighet, som en rättighet, som en
slutföljd af föreningen emellan Sverige och Norrige,
att uppmärksamheten borde bästas äfven
på Norriges deltagande. Jag år mycket nöjd
att denna idéa framställt sig för mig, och att
jag ej af någon consideration uraktlåtit att framföra
den såsom Representant. Det år blott vid
ett yttrande af Herr Grefve af Wetterstedt, som
jag anhåller få göra en anmärkning, icke för
den gemenskap det åger med detta ämne, men
för den vidsträcktare omfattning det innehåller,
hvilket gör att jag ej stillatigande kan förbigå
detsamma. Konungen har, efter Grefve af Wetterstedts
yttrande, vid detta tillfälle tegat. Just
detta är för mig en anledning att tro, att Ministären
borde hafva talat. Den borde, hafva in«
sett att ett sådant förhållande komme att äga
rum, att Svenska Folkets Representanter nödvändigt
skulle taga i öfvervägande den lättnad,
sorn genom Norriges deltagande uti ifrågavarande
utgift kunde uppkomma för Svenska Folket.
I* anledning deraf hade jag trott att Ministrarn»
deruppå borde väcka uppmärksamheten. Herr
Grefve af Wetterstedt har sagt, att ef uti
Grundlagen någon föreskrift finnes, att Ministrarne
skola göra en sådan erinran. Denna
tanka kan jag icke dela, ty det är Mirusträrne»
skyldighet att sjelfkraft påminna otn Rikets rätt
och båsta. Hår år frågan om en besparing, och
således har det icke varit ur vågen att niotio—
52^
Den. ir April e, m.
nen, med afseende å en billig besparing, kornmit
ifrån Ministären* Herr Grefve af Wetterstedt
har ytterligare sagt, att det ej finnes nå«
got, sorn föi binder Konungen att fästa afseende
på Sina Rådgifvares framställningar. Jag kan
ej dela denna tank», utan år fullkomligen Öfvert
ygad derom, att intet nyttigt och godt kan af
Ministéren .framställas, sorn ej fäster uppmärksamheten
hos en vis Regent.
I afseende på hvad Herr Grefven yttrat om
min rättighet att anmäla den klandrade åtgärden
hos Co risti .ntionsUt skott et, får jag förklara, att
jag ej tror mitt anförande hafva gifvit anled-^-  xiing till den förmodan, att jag ansett Ministerens
förhållande \id detta tillfälle vara af dea
natur, att ett direct åtal bord* i anledning deraf
äga rum. Och härmed anser jag Herr Gref-r
ve af Wetterstedt yttrande vara af mig be^-  svaradt.
Herr Grefven och Landt Marskalken erinrade,
det öfver läggningen nu syntes afvika från
det egentliga ämnet, hvarefter Herr Grefven
och LandtMarjkalken låt upplåsa ett Memorial,
som Grefve Gyllenborgr Johan Henning,
inlemna!,. så lydande:
(ÖSe Bilagan N:o 4.)
Grefve von Schwerin: En vård Ledamot,
Herr Grefve von Platen, har tiflkånnagifvit den
önskan, att Ridderskapet och Adeln genast inåt,
Den ii April e, ml
527
te afgöra frågan och ej återremittera Betänkandet.
Jag åter vågar hoppas, att Ridderskåpet
oell Adelnr tillåter äterremiss. Jag är
öfvertygad att pluraliteten hellre' ser, att anslaget
utgår såsom gård, ån på sätt StatsUtskottet
föreslagit. Men härtill kommer afven ett annat
skäl. Hins Excellence Herr Grelye af Wetterstedt
har nämnt, att till SlatsUtskottet blifvit
aflernnad en specifique räkning öfver omkostnaderne
vid Hans Kongl Höghet Kronprinsens
utländska resa. Jag anhåller att Utskottet måtte
anmodas meddela Riksens Ständer denna räkning,
visst ej såsom behöflig för att bestämma
deras beslut, mea emedan det kunde blifva nyttigt
i framtiden för kommande Rådgifvare att
känna huru det fordom tillgått, för att kunna
med upplysningar och råd biträda, då fråga uppstår
att fatta ett beslut af enahanda beskaffenhet.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt
: Ifrån den egentliga frågan har det emellan
Friherre Anckarsvärd och mig öfvermått tili
en enskild discussion om uteblifven proposition
i ämnet från Regeringen, hvilken discussion,
då man fäster sig vid andan af Grundlagen,
snarast torde kunna kallas en ordtvist. Jag vill
således ej långe härmed uppehålla Ridderskapet
och Adeln. Jag skall blott, i anledning af
hvad Friherren yttrat, såsom antithese mot hvad
han anfört, att StatsRådet bordt tala, då Konungen
tegat tillkännagifva , att jag visserligen
kunnat såga, att ifrån Kongl. Maj:t ingen proposition
ankommit, om också StatsRådet talatj
Den 11 April e, m.
»y oiik StatsRådet ån yrkat att proposition måtte
afgifvas, men Konungen icke veJat låta någon
sådan utfärda, så hade det i alla f<dl stad nät
dervid, att ingen proposition hade kommit. Friherre
Anckarsvärd åter liar sagt, att om StafsRådet
talat, så hade Kongl. Maj;t säkert låtit
utfärda proposition. J >g delar ej denna mening;
men förbigår att närmare utveckla skålen
för min öfvertygelse , emedan sådant skulle föranleda
till en lång öfverläggning, sam troligen
skulle slutas med, att hvar och en stadnade vid
ein förut hafde Öfvertygelse.
Jag har sagt» att StatsRådet ej talat, emedan
det ej bardt tala , och att derifrån den
tystnad häri ed t sig, som i afseende på deri utehiifna
propositionen inträffat. Friherre Anckar-»-  svård förklarar, att han ej fåstar så stor vigt
vid denna omständighet, aft i anledning deraf
någon anmärkning borde hos CoostitutionsEtsKottet
göras, på sått jag i förbigående yttrat.
Jag har ej eller sagt, att Friherren så korda
förfara, utan blott, att om han icke funné sig
tillfredsställd af den förklaring jag afgifvit, ägde
han sjelf bedönrma, om han ansåg propositionens
uteblifvande vara af den beskaffenhet, att
StatsRådet derigenom åsidosatt Rikets sannskyldiga
nytta och fördel, i hvilken händelse Friherre
Anckarsvärd ägde vända sig till ConstitutionsUtskottet,
Efter de särskilda meningar, som , i afse^
ende på sjelfva saken bår nu blifvit yttrade,
misströstar jag alldeles, att Höglofl. .Ridderska
-
Den 11 April e. m.
pet och Adeln vill an laga Betänkandet, ehuru
jng för mirj, del fullkomligen instämmer uti den
å-igt Herr Grefve von Platen härutinnan framställt.
Jag anser mig dock kunna böra fästa
Bidderskapets och Adelns uppmärksamhet på en
omständighet. Det har varit mycken fråga om
medlen och sättet att tillvägabringa den utgift,
örn hvars, nödvändighet någon strid icke synes
vara för handen; men så vida jag ej misstagit
mig om ordalydelsen i Stats,Utskottets Betänkande,
står der, att Utskottet icke bestämdt kan
uppgifva den tillgång, som för behofvetsfyllande
erfordras, innan Stats regleringen blifvit denitift
uppgjord. Denna premiss synes våi stå i
någon stridighet med det bestämda stadgande,
att 5oo,ooo R.dr skola förskjutas af Sdlpetterfbnden
och 000,000 R;dr af RiksgäldsContoiret,
Men då det börjas med en sådan premiss och
ordet förskjutas, kari tillämpas på båda summorna,
så kunna Riksens Ständer nu bifalla anslaget,
för att, när Betänkandet återkommer,
anvisa utgiften på hvilken Cassa som helst. Denna
tanka har fallit mig in i anledning af premisserna
i Betänkandet. Den kan närmare upplysas
af sjelfva ordställningen deri, och jag underställer
detta för öfrigt Ridderskapets och Adelos
hedömmande.
Herr von Hartmansdorff: För min det,
kan jag ej annat ån på det högsta afstyrka det
af Herr Grefve von Sehwerin tillstyrkta meddelandet
tili Riksens Ständer af räkenskaperna
för kostnaden lör Hans Kongl. Höghets resr^.
Hvartill skulle det tjena, då summorna åro gif
-
330
Dm 11 April c. m.
na, och de Ipmnrs ju med glädje, att efterse
dctaillerne? Hvad sorn ingifves till RiksSfånden
skall tryckas. Om ej Protocollen komma
längre än till våra grannar Danskarne, hvad
skulle de vål säga, örn de i allmänt tryck fingo
läsa. att den dosa eller d n rir.g, sorn Hans
Kongl. Högh* t gi» vit a t den eller den Embetsman
elier Officer, sorn uppvaktat KronPrinsen,
kost t så elEr så mycket; elier att betjeningen
i det hus, hvarest Hans Kongl. Höghet hvilat
öfver natten, fått det och dV-t i drickspenningar.
Jag anser det vara under Ilikst-ns Ständers
värdighet, att taga kännedom af sådane
småsaker, och j g år förvissad örn, att i afse.
ende derå, mötas af en lika känsla hos Högloft,
Ridderskapet och Adeln.
Åtskiliige yttrade härtill deras bifall.
Friherre ylne k ar svard’ Herr Grefve af
Wetterstedt har sjelf anmärkt, huru den discussion,
som förefallit mellan honom och mig aflågsnat
sig från ämnet. Jag skall således deraf
låta tillrättavisa mig att ej gå längre. Jag inskränker
mig derföie att, i anledning af hvad
Herr Grefven yttrat, blott tillägga dessa ord:
att effecten af StatsRådets tystnad år detaiiler*
na af denna discussion.
Herr Lagerhjelm, Pehr- I afseende på
den tvetydighet sorn blifvit ifrågasatt, rörande
meningen af StatsUtskottets Betänkande, huruvida
ordet förskott skulle användas på hela anslaget,
eller blott på en del deraf, anser jag mig
Den ii April e. m.
böra tillkännagifva, att pluraliteten inom Utskottet
bestämdt varit af,den tanka, att det ä Sdtpetter-fonden
anvisade belopp borde derA ordentligen
utgå.
Herr Grefven och LancftMarskalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåge öfveriäggningen
fulländad
Ropades
Ja.
Hvarefter Herr Grefven och Landi Marskalken
lät uppläsa 2:ne från Preste- och BondeStånden
ankomne ProtocoilsUtdrag af denna dag,
hvaraf inhämtades att PresteStåndet bifallit Stats»
Utskottets ifrågavarande Utlåtande, samt att BondeStåndet
funnit sig icke kunna antaga nämnde
Utlåtande oförändrädt, ehuru Ståndet i allmänhet
ansett den ifrågaställde summan böra ofördröjeligen
förskottsvis utbetalas; vid hvilken be.
skaffenhet Utlåtandet blifvit, jemte^ de dervid
gjerde anmärkningar', till Utskottet återremitteradt.
Herr Hjerta: Van att söka uppfylla min
pligt, ansåg jag mig böra reservera mig emot
Utskottets beslut. Jag ansåg, att då Utskottet
är pligtigt tillse, det Statens medel användas.till
deras rätta ändamål, ålåg det mig äfven i egenskap
af Utskottets Ledamot, att söka afvärja
Saltpetter-fondens bortryckande från sin bestämmelse.
Detta var grunden till nfin reservation,
och för att ytterligare uppfylla denna pligt, an'håller
jag nu att Betänkandet må vara återre
-
Den u April e. m.
mitteradt till StatsUtskottet, orh att ej någon
ändring måtte ske, medelst omflyttning af ordet
förskottsvis, såsom ett i min tanka icke lärn—
peligt förfarande. Jag anser detta endast vara
ett medel att komma ifrån saken, men ej att
rätta det felaktiga deri, och anhåller derföre
om Herr Grefven och LandtMarskalkens proposition.
på återremiss af Betänkandet,
Herr Grefven och Landt Mar/kalken förklarade,
att då 56 §. RegeringsFormen uttryckligen
stadgade, att ett Utskotts första gången
a*gifne Betänkande borde utan förändringar
eller tillsatser, antagas eller förkastas, eller
ock, f händelse anmärkningar dervid blifvit gjorde,
hvilka hindrade antagandet, till Utskottet
återremitteras, ansåg Herr Grefven och LandtMarskalken
, enär åtskillige anmärkningar emot
StatsUtskottets f örevarande Utlåtande blifvit framställde,
sig först böra inhämta Ridderskapets och
Adelns tanka, huruvida Ridderskapet och Adeln
fann berörde anmärkningar vara af den beskaffenhet
att Utlåtandet borde, på grund deraf,,
till Utskottet återförvisas.
Ropades Ja.
Grefve von Platen: Då Ridderskapet och
Adeln nu beslutat återremiss af StatsUtskottets
förevarande Betänkande, vill jag visserligen*ej
Sätta mig deremot; men sorni tiden framskrider
och ej mindre utrustningen af den Hscadre, som
bör afgå för att afhämta Hennes Kongl. Höghet
Prinsessan, än ock iståndsättandet och möb
-
Den i j jipril e. m, 333
leringen af de rum i Kongl. Slottet, eler Hans
Kongl. Höghet Kron-Prinsen med sin Gemål
kommer att bo, måste fortskynda?, alltså och då
den nu beslutade återremissen likväl torde orsaka
mycken tidsutdrägt, innan hufvUdfrågan sluteligen
kan af Ridderskapet och Adeln pröfvas,
tar jag mig friheten hemställa, om Ridderskapet
och Adeln täcktes förena sig i BondeStåndets nysa
uppläste beslut, samt, vid återremissen, bifoga den
önskan, att StatsUtskottet må anvisa tillgångar,
hvarutaf den ifrågaställde summan Goo,ooo R:dr,
genast må kunna förskottsvis utgå.
Friherre Anckarsvärd'. Jag kan icke förena
mig uti den framställning Herr Grefve von
Platen nu gjort; ty jag befarar ej, att en sådan
penningebrist är för handen, att några dagars
uppskof kunna verka inställelse i nödiga
förberedelser till den förestående förmälningen.
Grefve Lövenhjelm'. Ehuru den sista talaren
ej synes befara några olägenheter af ett
uppskof med afgörandet af denna fråga, kan
dock jag, med den kännedom jag åger om förhållandet,
försäkra, att allt Uppskof verkar menligt
på tillstållningarne. Då olika meningar Uppstått
om sättet, men ella åro ense om ändamålet,
synes mig detta sednare kunna vinnas
om Ridderskapet och Adeln instämmer uti Hr
Grefve von Plåtens förslag.
Grefve af Ugglas, Gustafi Jag anhåller
att få fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på nödvändigheten af att bifalla Herr
Dzn 11 April e, 7iit '
Grefve von Flåtens framställning, sedan Ridderskapet
och Adein nu beslutat, att till StatsUtskottet
återremittera Betänkandet. Åferremissen
kan ej komma Utskottet tillhanda förr,
ån alla nu afgifna muntliga yttranden blifvit
uppsatta och justerade, och jag har haft någon
erfarenhet af hvad uppehåll, som derigenom
åstadkommea. Om således skyndsamhet för medels
anvisande år af nöden, i anseende dertill,
att Hennes Kongl. Höghet blifvande IvronPrinsessans
ankomst till Lybeck redan lårer vara
fixerad, så tror jag, att hvad Herr Grefve vora
Platen föreslagit icke år stridande mot formerna
, och att ändamålet derigenom blifver uppfyildt.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner'.
jag utber mig endast att få fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet derpå, att då bland
alla de yttranden som nu blifvit hår i detta ämne
afgifne, ingen skiljaktighet mellan de flere
talarne yppat sig i afseende på bejoppet af den
summa, sorn för ifrågavarande behof kommer att
användas; man således ingen ting risquerar vid
att antaga det af Herr Grefve von Platen nyss
gjorde förslag, i likhet hvariped BondeStåndet
ock redan fattat sitt beslut. Då man vet, att
Konungen ej åger rättighet att taga penningar
från ett anslag och använda dem till ett annat
och det således år lått att finna, det några medel
för ifrågavarande ändamål icke finnas att
tillgå; då tiden fortskyndar, och den dag snart
år inne, att Prinsessan kommer till Lybeck och
då anstalterna till Hennes emottagande således
Dea 11 April e. lii.
355
böra vara fullbordade; så hemställer jag om ej
Höglofl. Ridderskapet och Adeln skulle hnna
för godt att instämma uti Herr Grefve von
Plåtens förslag,
t
Friherre Anckarsvärd: I anledning af hvad
Grefve af Ugglas anfört, vili jag medgifva, att
Ridderskapet och Adelil rnå bifalla ett förskott
af summan, likväl med det uttryckliga vilkor*
att detta förskott endast sträcker sig till hvad
som erfordras för rummens meublerande och
Prinsessans emottagning. Jag är således ej emot
att äfven detta i återreinissen intages.
Beträffande åter Herr Grefve Mörners sista
yttrande, har jag tyckt mig finna en stor
olikhet i tankarna, huruvida den summa sorn
skall anslås bör utgöra 45o,ooo eller 600,000
R:dr Banco; det förekommer mig derföre åf~
ventyrligt, att på förhand bevilja hela summan,
utan lärer vara bäst att förfara på samma sätt
som BondeStåndet.
Grefve De la Gardie, Jacob: Instämmande
i den motion Herr Grefve von Platen nu
gjordt äfvensom i de skål Grefve af Ugglas anfört
för nödvändigheten att fatta ett skyndsamt
beslut, anhåller jag att få fästa Ridderskapet®
och Adelns uppmärksamhet på en annan nödvändighet,
nemligen tiilrustningarne i Carlscrona
och de som skola ske hår i Hufvudstaden
för Hennes Kongl. Höghet Prinsessans hämtning
och emottagande, Af dessa skål anhåller
jag om återremiss af Betänkandet* på sått Bonde
-
556
t
t) en 1 i April e. m.
Ståndet redan beslutat, emedan jag anser det
vara omöjligt lör RiddcrhusSecreteraren eller
talarne sjelfve, att så fort, som med ändamål
let år öfverensstämmande, kunna uppsätta deras
yttranden.
<L
Grefve von Platen: I anledning af de upplysningar
Grefve af Ugglas lemnat, och då angelågenheten
synes fordra att, i anseende till
den allt mer och mer annalkande tiden af Hennes
Kongl, Höghet Prinsessans hitkoinst, påskynda
utbetalningen af de till Hennes Kongl*
Höghets resa och den derpå följande höga förmålningen
utgående medel, får jag den äran i
så måtto förändra min nyss förut gjorde hemställan,
att jag nu mera tar mig friheten väcka
en sårskild motion derom, att Höglofl. Ridderskapet
och Adeln behagade anmoda StatsUtskottet,
att, så fort sig göra låter, anvisa hÖdige
tillgångar, hvaraf 5oo,ooo Rdr må kunna
förskottsvis utbetalas, till bestridande af de i
och för Hans Kongl. Höghet KronPrinsens förestående
förmålning erforderliga kostnader* safnt
att de öfrige RiksStånden måtte inbjudas, att
uti detta beslut med Ridderskapet och Adelö
sig förena.
Herr Tham, PFollrath: Utan att fästa
mig vid ordalydelsen i BondeStåndets ProtöcoIIsUtdrag,
som jag anser vara tvetydig* instämmer
jag med Herr Grefve von Platen, att
såsom ett Bihang till återremissen* StatsUtskottet
måtte antnodas inkomma med förslag till ett
för
-
Den ri April c, >n.
förskott 'if 000,000 R:dr Banco och med tillägg,
att de öfrige RiksStånden inbjudas att
deltaga uti enahanda beslut.
Friherre gjerta, Fredric: Framställningen
i BondeStåndets ProtocolisUtdrag synes rnig något
tvetydig. Deremot har Herr Grefve von
Platen väckt en ny motion, som Ridderskapet
och Adeln, enligt 4g §. Riksdagsordningen, åger
rättighet att upptaga och genast remittera. Då
har saken tagit en ganska formlig vändning och
denna nya fråga ej blifvit sammanblandad med
åtterremissen. Jag skulle till och med vilja
tillstyrka, att de 4oo,ooo R;dr Banco, utgörande
minimum af de summor, om hvilkas anslående
fråga varit, fingo förskottsvis anordnas.
Friherre Anckarsvärd: Jag har vål å ena
sidan alldeles icke något emot den gjorda hem*
ställningen om förskottets utbetalande, men jag
kan å andra sidan ej inse hvarföre mera skall utbetalas,
ån som för de ögonblickliga behofven
erfordras. Det blef ej nödigt att föreskrifva
något, hvarken om 5oo,ooo Riksdaler, eller
4oo,ooo Riksdaler, så vida man stadnade vid att
såga, att den summa som erfordras, skall förskottsvis
utgå. Det år således blott emot beloppets
fixerande jag opponerar mig, och önskar,
att StatsUtskottet sjelf måtte lemnäs tillfälle
att utlåta sig i denna omständighet, såsom
bäst kännande beskaffenheten af de mest trängande
behofven.
Ridd, o. Ad, Prof. 5 Band;
22,
358
Den ri April e, m,
Grefve von Schwerin: Jag kan icke instäm*
ma i den mening, som Herr Friherre Anckarsvärd
sist yttrat. Det torde föranleda till för
stor tidsutdrägt. StatsUtskottet dessutom ut
betalar
ej, det blott anordnar. Jag skulle tro,
att det af Herr Grefve von Platen föreslagne
förskott af 5oo,ooo Riksdaler icke borde bestridas}
och jag föreställer mig, att det bör vara
Ridderskapet och Adeln angenämt att finna ett
tillfälle att hjelpa ur förlägenhet.
Herr Grefven och LandtMarjkalken förklarade,
att något tillägg till den af Ridderskapet
och Adeln, i förevarande mål, redan beslutade
återremiss icke kunde, emot den af Herr
Grefven och Landt-Marskalken nyss åberopade
56 §. Regerings-Formen, äga rum; men då
Grefve von Platen väckt en ny motion, ansåg
Herr Grefven och Landt Mar/kalken sig böra
hemställa, om icke Ridderskapet och Adeln behagade
samma motion till StatsUtskottet remittera,
med anmodan derjemte till Utskottet, att,
så fort sig göra låter, anvisa nödige tillgångar,
hvaraf 5oo,ooo Riksdaler må kunna förskottsvis
utbetalas till bestridande af de i och för
Hans Kongl. Höghet Kronprinsens förestående
förmälning erforderliga kostnader.
Bifölls.
Hvarefter Herr Grefven och Landt-Marskalken
föreslog, att de öfrige Riks-Stånden
måtte inbjudas, att uti denna remiss med Rid
-
Den 11 April e, ni. 333
derskapet och Adeln sig förena; hvilket bifölls.
Grefve Posse, Carl Henrics uppläste följande
:
(Se Bilagan N:o 5.)
Remitterades till Lag- samt Allmänna Be^
Bvårs- och OeconomieUtskotten»
Upplästes ett från RiddarhustJtskottet inkommit,
så lydande:
Hörsamste Memorial f
Genom Protocolls-Utdrag af den 22 sist!»’
Pebruarii har RiddarhusDirectionen hosRiddarhusUtskottet
anmält, att Herr Förste Lif-Medicus
Johan Petter Westring, hvilken under den
2 Maj 1822 blifvit af Kongl. Maj:t i Adeligt
Stånd upphöjd, med bibehållande af sitt förra
namn, låtit, i ändamål att vinna introduction å
Riddarhuset, till Directionen ingifva icke allenast
betyg från Kongl, Kammar-Expeditionen
derom, att han under sistnämnde dag blifvit till
Adelsman utnämnd; att Kongl» Majit i Nåder
gillat projectet till hans blifvande vapen; attalia
till Kongl. Canzliet derföre belöpande afgifter
åro vordne behörigen erlagde, samt att Diplomet
yore under arbete; utan ock Riddarhus
-
54o Ven ii April t. m,
Kamraereraren3 qvitto, att alla de Riddarhuset
för en slik värdighet tillkommande afgifter blifvit
till fullo inbetalte, hvarjemte fullståndige bioa
graphiska och genealogiska anteckningar för Hr
Lif-Medicus Westrings person äro vordne till
RiddarhusCanzIiet inlemnade; och hade RiddarhusDirectionen
vid granskning af de ingifne hand.
lingarne icke funnit något hinder, att bemålte
Herr LifMedicus må den sökte Introductionen å
Riddarhuset erhålla, hvilket RiddarhusDirectionen,
jemlikt stadgandet i 5i §. af RiddarhusOrdningen,
hos Utskottet tillkånnagifvit. Och
#om Herr LifMedicus Westring sålunda så vidt
på honom ankommit fullgjordt alla de för Introductions
erhållande, såsom Adelsman föreskrifne
prsestanda, får RiddarhusUtskottet sådant
hos Ridderskapet och Adeln vördsamt an.
måla, med hemställan, om icke Herr LifMedicns
Johan Petter Westring må beviljas introduction
å Riddarhuset, under N:d 2,291 bland
Ridders- och Adelsmän; samt kungörelse derom
på vanligt sätt i Allmänna Tidningarne införas,
sedan likväl hans Diplome jemte Vapenplåten,
förut blifvit inför Riddarhus-Directionen före.
tedde. Stockholm den 3 April 1823.
På Riddarhus-Utskottets vägnar,
C. G. Spens.
N. SkoilskyJ
Herr Grefven och Landt Marskalken gjorde
proposition till bifall af RiddarhusUtskottet»
Den 11 April e. m, 3^1
berörde Memorial, hvilken proposition nied Ja
besvarades.
Justerades Pleni - Protocollen för den 17
sistledne Mars.
Upplästes och lades på bordet följande från
nedannåmnde Utskott inkomne Memorial och
Utlåtanden:
Från Stats- och Banco-Utskotten:
Af den ag sistlidne Martiii
N:o g4. Angående deis förment origtig tiU
låmpning af hvad uti Riksens Sländers Reglemente
för utredningen af f. d. FilialDisconterne
stadgas, i afseende på öfverråntan å förfallne
lån i desse Disconter, dels ock på grund deraf
yrkad rått för gåldenärerne att återfå hvad de
i öfverrånta skola för mycket utbetalt.
Från Stats-, Banco- samt Allmänna Befvårsoch
Oeconomie-Utskoiteu:
AS den 2 dennes:
N:o g5.‘5Rörande väckt fråga om bestäm- />
mande af allmänna grunder för ett Statshushåll*
nings-system.
34a Den 11 April t, m.
Från Allmänna Besvärs- och OeconomiUtskottet:
'
'•V t
Af åen s4 sistlidne Martil',
N:o g4. Öfver våckt motion angående den
äfventyrliga hastigueten vid de så kallade Kungsskjutserne.
Af den 36 sistlidne Martil;
N:o 25. I fråga om sättet till utgörande af
den till Upsala Academie anslagne samt annan
K-rono-tionde-spannemål, som ånpu icke genom
tionde-sättningar blifvit till beloppet bestämd.
N:o 26, Om sårskildte Markegångars bestämmande
för öfre och nedre Dalarne.
Af den 8 dennes:
N:o 49. I anledning af Friherre Anckarsvårds,
Carl Henric, Memorial, om indragning
af Minister - platser vid de fleste fråmmanr
de Hof.
Upplåstes ett från RiddarhusUtskottet inkommet
Memorial, så lydande:
(Se Bilagan N:o fl.)
Lades på bordet,
Den n April e. m.
Herr Grefven och Landt Bl arfsviken till—
kånnagaf, att Herr Nordenanckar, Gustaf, och
Grefve von Rosen, Carl Axel, anmält sig vara
hindrade att vidare fortfara med de dera i
Bevillnings- och RiddarhusUtskotten, uppdragne
befattningar, den förre i anseende till des»
förestående afresa från Riksdagen och den sednare
i anseende till dess tjenstgöring hos Hans
Kong!. Höghet KronPrinsen; i anledning hvaraf
Herr Grejven och LandtBlarskalken anmodade
Herrar Electorer att, innan nästa Plenum
sammanträda, för att utvälja en Ledamot i Bevillningsutskottet
efter Herr Nordenanckar, samt
en Ledamot i RiddarhusUtskottet efter Grefve
von Rosen. *
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet hållet hos Höglofl.
Ridderskapet oell Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm, förmiddagen
den xi April 1820.
S. D. Remitterades till
Stats■ och Banco Utskotten:
Friherre Wirséns, Gustaf Fredric, den 7
dennes . förmiddagen på bordet'lagde Memorial,
innefattande svar å Friherre Björnstjernas samma
dag till Stats- och BancoUtskotten remitterade
anförande, angående erinran till benoåite
Utskott, att till RiksStånden afgifva förslag till
344
Den ii April c. m.
grunderne för den blifvande Finance-planen;
jemte de af åtskilige Ledamöter^ rörande samina
ämne, denne dag meddeldte yttranden. Ut
supra.
S. D. Föredrogos å nyo och biföllos följande
StatsUtskottets den 5 dennes afgifne, samt
den 7 derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde Utlåtanden:
N:o 8^, i anledning af väckt fråga om in-;
dragning af den såkallade Proste-tunnan.
N:o g4, i anledning af väckt motion om
förhöjning i Rotehjelpen för svaga Profår inom
Kronobergs Lån.
N:o 85 , angående belöning till f. d. RiksdagsFullmågtigen
Peter Andersson i Domvalla
för dess Curmethod i Veneriska och andra sjukdomar.
Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
den 3 dennes afgifne samt den 7
derpå följde eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande
N;o 82, i anledning af de hos Ridderskapet
och Adeln gjorde anmärkningar vid Utskottets
den i5 sistlidne Februari meddeldte
Betänkande, uti den genom Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition till Utskottet öfverlemnade fråga,
em inrättande af ett nytt Fögderi i Wermlands
Län- fann Ridderskapet och Adeln för
godt att, enär sistnämnde Betänkande redan
Den ii April e, m.
blifvit af de öfrige trenne RiksStånden bifallit,'
äfven för dess del dervid låta bero. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Statsutskottets
den 3 dennes afgifne samt den 7 derpå
följde eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande
N:o St>, i anledning af väckt motion om
anslag å Stat till ved för LandsCanzlierne och
LandtRånterierne, blef samma Utlåtande, i anledning
af de utaf Friherre Cederström, Jacob,
dervid gjorde anmärkningar, till StatsUtskottet
återremitteradt. Ut supra.
S. D. Föredrogs å nyo oell gillades RiddarliusUtskottets
den 26 sistlidne Mars afgifne,
samt den 3 dennes på bordet lagde Memorial,
angående vackt fråga om föreslagen förändring
af Bänkindelningen i RiddarhusSalen. Ut Supra.
Utdrag af Protocollet, hållet hos- Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
dert 11 April 1823,
* ' t A ,
S, D. Föredrogos å nyo och biföllos följande
från StatsUtskottet inkomne samt den 7
dennes eftermiddagen på bordet lagde Utlåsandens
Af
den 29 sistlidne Mars:
N:o 92, i anledning af väckt fråga om belöning
till Herrar Fullmäktige i RiksgäldsCen-»
Den 11 April e, m.
toiret för deras hafde möda yid utredningen af
f. d. FilialDisconterne.
N:o g5, angående yrkadt anstånd med inbetalningen
af innevarande års Allmänna Bevillning.
Af den 5 dennes:
N:o 87 , angående allmogens ersättning för
anskaffade kläder till VargeringsManskapet.
N:o 89, om en MilitaireLärares anställande
vid Upsala Academie. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Statsutskottets
den 3 dennes afgifne, samt den 7 derpå
följde eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande
N;o ,88, i anledning af väckt motion om
ökadt anslag å Stat för Kongl. Bibliotheket, blef
samma Utlåtande, i anledning af de utaf åtskillige
Ledamöter dervid gjorde anmärkningar, till
StatsUtskottet återremittera dt. Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo StatsUtskottets den
5 dennes afgifne, samt den 7 derpå följde ef•
termiddagen på bordet lagde Utlåtande N:o 91,
angående medels anslående till kostnadernes godtgörande
för Hans Kongl. Höghet Kronprinsens
förestående förmälning och verkställde utrikes
resa; och fann Ridderskapet och Adeln för godt
att samma Utlåtande, i anledning af de utaf åtskil
lige Ledamöter dervid gjorde anmärkningar ,
till StatsUtskottet återremittera. Ut Supra.
Den ii April e, m.
3^7
S. D. Remitterades till
StatsUtskottct'. '
Grefve von Flåtens, Baltzar Bogislaus, denne
dag; väckte motion, att StatsUtskottet måtte
anmodas, så fort sig göra låter anvisa nödige
tillgångar, hvaraf 5oo,ooo R:dr må kunna förskottsvis
utbetalas, till bestridande af de i och
för Hans Kongl. Höghet Kronprinsens förestående
förmälning erforderlige kostnader; uti hvilken
remiss de öfrige respective Riks-Stånden
skulle inbjudas, att sig med Ridderskapet ooh
Adeln förena. Ut Supra.
S. D. Remitterades till
Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Oecono mie-Utskotten:
Grefve Posses, Carl Henric, Memorial, innefattande
svar å Herr af Klintbergs, Carl, den
7 dennes förmiddagen till bemälte Utskott remitterade
anförande, i anledning af Grefve Posses
motion, rörande vissa grunder för en blifvande
Näringsfrihet. Ut Supra.
S, D. Föredrogs och bifölls RiddarhusUtskottets
den 5 dennes allåtne Memorial, deruti
hemställes, att Herr LifMedicus Johan Petter
Westring må, under N:o 2291, ibland Ridders-
och Adelsmän å Riddarhuset introduceras.
C t Supra.
548 Den ii Jpril e. ni.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljde»
klockan J till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli
O, J. Lagerheim.
Måndagen den 14 April.
Plenum klockan 5 eftermiddaagen.
Öppnades Herrar Electorers Listor till val
af en Ledamot i BevillningsUtskottet efter Herr
Nordenanckar, Gustaf, samt en Ledamot i RiddarhusUtskottet
efter Grefve von Rosen, Carl
Axel; och befanns af Herrar Electorer hafva
blifvit utsedd till Ledamot i
Bevillnings-Utskottet:
N:o 5oi, Herr Påhlman, Fullmäktig Herr
Rothlieb, Axel, Major; samt i
Riddarhus Utjkottet:
N:o 1978, Herr Paykull, Fullmäktig Herr
von Troil, Knut, ProtocollsSecreterare,
Den i4 April•
h
549
Föredrogos å nyo och biföllos följande från
nedannämnde Utskott inkomne samt den 7 dennes
eftermiddagen på' bordet lagde Memorial och
Utlåtanden:
Från Lag-Utjkotteti
'Af den 10 sistlidne Martil:
N:o i4, om Domares skiljande från befattning
med värdering å fastighet, som pantvis
lagfares.
N:o i5, om afskaffande af den stadgade
plikten för den som icke vid andra Uppbördsmötet
sig infinner, och anmäler sin oförmögenhet
att utskylderne erlägga.
Af den i3 sistledne Mars:
N:o 16, rörande befrielse för parter från
skyldigheten att, genom Ombud, hos Kongl.
Maj:t, ÖfverRätter och Collegier, ingifva och
till communication uttaga sina skrifter och besvär.
Af den 18 sistlidne Martil:
N:o 18, rörande gjord hemställan att ter-*
minen för Civile Embetsmäns afskeds erhållande,
med rätt att bibehålla sina löner oafkortade,
måtte nedsättas från 70 till 65 års ålder.
N:o 19, angående afvittrings-bevis för efterlefvande
Makar, i händelse af nytt giftermål.
N:o 20, rörande tjenlige Författningars vidtagande
emot allmänna förbrytare.
35o Den i4 April.
Frän Allmänna Besvärs- och OeconornieUtskottet;
Af
den 52 4 siftlidne Martil i
N.o 16, ornön Tjörns befrielse från Kronoskjutsning.
N:o 17, angående skyldighet för Posfc
mästare, att, emot ersättning, hålla Postbok
med Landtboer.
N.o ig, angående åliggande för Frälsehemman
, att, lika med andra hemman, deltaga
i Krono-, Håll- och Reservskjuts.
N:o 20, i anledning af yrkade förändrin.
gar uti nu gällande Författningar, rörande
Kronoskjutsen.
Af den 26 sistlidne Martil:
N.o 18; om vissa förökade afgifter till Vad^
stena Krigsmanshus- och AmiralitetsKrigsmans-'
husCassorne.
N:o 21, i anledning af vackt fråga om en
frimarknad vid Svinesund.
N.o 22, angående vackt fråga om Utvidgad
rättighet till begagnande af Strandväg.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärsoch
OeconomieUtskottets den 18 sistlidne Mars
Den 14 April,
afgifne samt elen 7 dennes eftermiddagen på
bordet lagde Betänkande N:o i4, oin lumpsamlings-skyldighetens
upphäfvande samt om förärjdrade
anstalter till lumpors anskaffande för
Pappersbrukens behof.
Herr Riben, Carl Wilh elni: Den, om man
så behagar säga, lumpna hamdeln med lumpor,
har liksom annan handel i Sverige varit underkastad
ett visst skråtvång. 17.08 års af OeconomiUtskottet
åberopade Förordning, går så
långt i reglementariskt stadgande, att den till
och med ålägger husbonde att åt en viss tjenstepiga
anförtro samlingen af lumpor, för att öfverlemna
den åt vederbörlig lumpsamlare och det
emot likaledes bestämdt högst ringa pris.
Utskottet har insett de olägenheter, som härröra
från de nu angående lumpsamlingen gällande
Författningar, men jag tviflar att Utskottet
valt det rätta sättet till dessa olägenheters
afhjelpande.
Utskottet har uti första punk (en af sitt förslag
yrkat, att ingen lumpsamlare måtte få öfverträda
gränsen af det Län der han bor eller
pass erhållit; men då Utskottet med fullt skäl
uti femte punkten ansett endast välfrajdade personer
bora sig med lumpsamling få befatta, så
vet jag icke hvarföre en lumpsamlare skall vara
den enda medborgare, som, ehuru välfräjdad
och med pass försedd, icke får resa från ett
Län till ett annat.
352
Den i4 April.
Uti tredje punkten har Utskottet trott det
böra åligga Pappersbruks-ägare att sjelfve besör,.
ja transporten af utom läne-gränsen insamlade
lumpor. Jag instämmer så mycket hellre häri,
som det måtte falla af sig sjelf, att den som köper
en vara, går i Författning om att få den
lefvererad, der den kan användas. Sådant synes
mig likväl icke. hafva behöft upptagas bland
föreskrifter.
Den uti fjerde punkten omnämnde controll
Iror jag icke vara af nöden. Om det får bero
på hvar och ens fria vilja att sälja, så skadar
det icke, att mångå' vilja köpa, och Pappersbruks-ägare
lära väl ej skicka ut uppköpare, till
större antal än pappers-tillverkningen kräfver.
Den uti Sjette punkten å Pappersbruksägare
lagde förbindelse, att till lumpsamlare företrädesvis
antaga mindre arbetsföre personer,
synes mig mindre billig. En lumpsamlare är Pappersbruks-ägarens
commissionair, och ägare till
Pappersbruk, bör, som andra myndiga menniskor,
lå i sin tjenst antaga den, för hvilken han
hyser mesta förtroende.
Jag instämmer för öfrigt i Friherre Cedsrströms
särskilta yttrande, och anhåller om återremiss
af Utskottets Betänkande.
Grefve Posse, Arxid: Det är med före
varande
ämne som med många andrå, att stridiga
interessen dervid mötas. Här äi! Pappersbruks
-
Den i4 April.
353
bruks-ägarehs fördelar i vissa fall motsatta ali—
mänhetens. De förre söka naturligtvis den största
frihet i lumpsamlings-rättigheten, och dea
senare ater önskar dess inskränkning, för att undvika
de olägenheter, sorn lumpsamlares kringstrykande,
enligt erfarenheten, förorsakar. Ifrån
desse olika synpunkter Ilar OeconomieUtskottet
betraktat målet, och i Betänkandet trott sig
finna en medelväg. Yäl har jag nu hört åtskilliga
anmärkningar deremot af en värd ledamot
framställas; men de halva icke förändrat mina
åsigt er i detta ämne, helst preemisserne och conclusionen
i anmärkningarne stå, efter hvad jag
fattat, icke rikligt tillsammans. Den värde talaren
har först klandrat, att OeconomieUtskottet
velat inskränka lumpsamlings-rättigheten; mea
sedermera förenat sig med Friherre Cederström,
som inom Utskottet varit af olika tanka med
pluraliteteö, och gått vida längre än Utskottet
i nämnde rättigheters inskränkande.
Den värde talarens första anmärkning al'
riktad mot Utskottets hemställan, att lumpsamlarne
icke skulle f å öfverskrida gränsen af det Län,
af hvars styrelse de i föreskrifven ordning erhållit
pass till lumpsamlirtg. Det är dock visserligen
icke Utskottets mening, att förbjuda
lumpsamlare mera än andra välfrägdade personer,
att färdas öfver länegränsen; men Utskottet
har velat motverka, att de icke i egenskap
af lumpsamlare, hvilket • oftast är detsamma som
med pass försedde lösdrifvare, skulle kunna un--
Ridd. o. Ad. Fröt. 3 Band, 23.
554
Den 14 April.
der en längre tid, och utan att vederbörandé
möjligen kunde å deras vandringar fästa nödig
uppmärksamhet, fara ifrån gård till gård omkring
hela Riket; för ätt, såsom ofta skett, bedraga
den lätt-trogna allmogen.
I öfrigt har den värde talaren anmärkt;
att det ej vöre behöfligt, att till visst antal bestämma
de för hvarje Pappersbruk erforderlige
lumpsamlare. Jag tror deremot, att denna åtgärd
är högst nödig; och j:ig grundar denna tro
derpå, att inom Östergöthland, der den redan
är vidtagen, erfarenheten visat dess nytta. Pappersbruks-ägarne
äro derigenom icke förmenta
rättigheten, att antaga så många lumpsamlare,
som för deras Bruksrörelse verkeligen erfordras;
men lättjefullt folk, som hellre kringstryka än
arbeta, finna icke så lätt möjligheten atf tillfredsställa
denna deras böjelse, då de icke mera äga
försvar i en, efter Brukslnspectorens godtycke
utlemnad, och således utan svårighet, erhållen
antagnings-sedel att samla lumpor. Hvad skada
förorsakas då genom den föreslagna åtgärden.
För min del anser jag de framställda anmärkningarne
icke vara af beskaffenhet, att verka
till återremiss af Utskottets Betänkande.
Herr Grefven och Landt-Marskalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg OeconomieUtskottets
Betänkande böra, i anledning
af de utaf Herr Riben dervid gjorde anmärk-*
ningar, till Utskottet återremitteras.
Ropades Nej.
Den 14 April,
555
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarskalken
gjorde proposition till bifall af OeconomieUtskottets
Betänkande; hvilken proposition
med Ja besvarades.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskottets den 18 sistlidne Mars afgifne
samt den 7 dennes eftermiddagen på bordet
lagde Betänkande, i anledning af väckt fråga
om sättet att reglera marknads-tiderne.
Grefve Spens 3 Carl Gustaf, anförde skrifteligen
:
(Se Bilagan N:o 1.)
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord proposition, fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att OeconomieUtskottets
Betänkande, i anledning af de utaf Grefve
Spens dervid gjorde anmärkningar ? till Utskottet
återremittera.
Friherre Winen, Gustaf Fredric, anför.
<r$e skrifteligen;
(Se Bilagan N:o 2.)
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
556
Din 14 April-,
Herr Tham, Wollrath, uppläste följande %
(Se Bilagan N.o 3.)
Hvarefter Herr Tham tilläde munteligen:
I afseende på Herr Friherre Wirséns nu
uppläste Memorial, anhåller jag endast att få
anmärka, att för mig, som ej är i författning
att med säkerhet kanna Bankens ställning, torde
det få anses förlåtligt, om jag ej kunnat bifoga
calender till hvad jag anfört. Hvad åter angår
Herr Friherrens yttrande, att de af mig
föreslagne Filial-Disconter skulle för behofvet
blifva otillräckliga derigenöm, att hela Discontfonden
endast utgör 6 millioner, torde jag få
tillägga, att Riksens Ständer år 1818 stadgade,
att denna fond skulle få okas med det belopp,
som genom de förra FilialDisconternes indragning
kunde komma Banken till godo: att Riksens
Ständers sednaste Revisorers Berättelse innehåller,
det en half million nu till sådan Diseont-förökning
kunde användas : att troligen minst
en half million blir att ytterligare tillgå, genom
nämnde Filial-Disconters fullkomliga upplösning;
att ytterligare tillgång torde kunna beredas genom
upplösning af Allmänna Magazinslnrättningen,
samt genom användandet i Discontväg, af
hvad som i afbetalning på fastighets- och odlingslån
inflyter; samt ändtligen, att Discontens
tillgångar visserligen icke såsom nu, skulle till
en del ligga obegagnade, om utgreningar deraf
flyttades till Götheborg och Skåne, ochde nyttiga
varulånen åter blefve tillåtna. Jag anhål
-
Den i4 April.
357
ler få fäsfa Ridderskapefs och Adelns uppmärksamhet
på grunden af det systeme, som 1810
antogs för Götha Canal Discont, hvilken hade
till ändamål rörelse-capitafets ökande, och grunden
till det nu föreslagna realisations-systemet,
hvars första naturliga verkan troligen skulle bli
en kännbar förminskning uti rörelse-capitalet,
samt att få göra en jemförelse emellan dessa
båda på credit grundade systemer.
Genom det olyckliga krig Gustaf Adolph
började och på ett oförnuftigt sätt fortsatte, voro
landets innevånare nära förtviflm. Om jag un_
dantager de få personer, som uttänkte planen
att genom en revolution frälsa landet, emotsågo
de öfriga med hemskhet den stund, då Sverige
som rof skulle delas emellan sina fiender,
då dess sjelfständighet och ära för alltid skulle
upphöra. Den lyckliga revolutionen frä'sade
vårt fädernesland, pris vare de hedersmän, hvilkas
mod, ståndaktighet och patriotisme skaffade
räddning: välsignelse och ära följe dem i Svenska
häfderne, och måtte Ridderskapet och Adeln
aldrig till Riksdag på detta runa samlas, utan att
med tacksamhet påminna sig dessa Riddersman!
Förlåten mina Herrar, utbrottet af en. känsla, dea
jag ej kan tillbakahåila! Den glädje denna lyckliga
händelse åstadkom, väckte enthousiasm hos
medborgaren. Nationen kände sig åter stark
och sjelfständig, den ägde förtroende till sig
sjelf och var mägtig till hvarje förelag, sorn ansågs
tjenligt, att till någon del ersätta förlusten
af Finland. Dä uppgjordes lätt planen till Götha
Canal och dess Discont» Förtroendet man
553
Den i4 April,
och man emellan stadgade crediten, och systemet
grundades på densamma och på en gynnande
handels-conjunctur, den landets läge och
Europas ställning orsakat. Med det obetydliga
creditivetpå Banken af 800,000 Riksdaler Banco
uppgjordas en calcul, hvilken, om jag rätt minnes,
gjorde troligt, att Disconten efter några års
förlopp skulle kunna röra sig med 7,000,000.
Så länge en gynnande, handels-conjunctur räckte,
gick allt efter uträkning; men då allmänna
freden förändrade handelns gång, och de beslut
sorn Rikets Ständer år 1816 vidtogo, fullbordade
dess skad eliga inskränkning, då försvann.
förtroendet tillika med crediten, och det derpå
grundade systemet ramlade. Sverige är nu lugnt,
dess förening med Norrige, och fredens hopp,
orsakar, att Nationen kanske för myckel; känslolöst
åskådar andra Nationers olyckor och oroliga
tillstånd, och endast sysselsätter sig med
kalla cälcnler på vinst, af silfver eller papper.
Under sådane förhållanden är det ifrågasatta
realisations-systemet uppgjordt. Till dess Verkställande
fordras ej mindre än circa 8,000,000
Riksdalers Banco lån. Crediten och, förtroendet
är slut: hvad erbjuder man väl i stället? jo,
del uti Bankens styrelse, pant af alle dess fordringar,
Nationens förnämsta egendom, visshet
om 5 procents vinst, hopp om dess ökande till
g, och då man med hopp om denna höga ränta
vill locka capitalisten att taga actier, lofvar
man sorn en följd deraf ett ökadt rörelse-capital
och låg ränta.
Då medborgarne lugnt kunna öfverlägga,
Den 14 April.
3^9
böra de äfven lugnt besluta, men detta lugn må
V) öfvergå till liknöjdhet, eller stanna vid blotta
ziffrans beräknande och allraminst bör denna
tjena till enda ledaren för beslutet, då beräkningen
är högst osäker.
Jag respecterar högeligen hvarje Representants
omdöme och öfvertygelse; men varm för
Fäderneslandet, må det förlåtas mig, om jag
varmt yttrar min egen fasta öfvertygelse uti ett
ämne, som sätter Fäderneslandets väl på vågspel;
jag tror mig dertill berättigad, då intet enskildt
interesse är mäktigt att verka på mig, och då
jag högt tillstyrker alla sådana mått och steg
till myntets stadgande, som aro oberoende af
Bankens skuldsättning och kunna förenas med
medborgares val.
Flere hördes häruti instämma.
Grefve von Rojen, Axel'. I Herr Thams
sista yttrande har jag funnit ett ställe, hvaruti
jag ej kan med honom instämma, nemligen då
han omtalar 1776 års realisation och dervid vidrörer
tvänne mot hvarannan stridiga ämnen; vår
fraktvinst under Amerikanska kriget, som för densamma
var så gynnande, och missväxten i början
af 1780-talet, som åter motverkade realisationen.
Jag tror, att dessa båda saker kunna i
qvittningsvåg gälla lika vi-d åsigten af realisationen
j men då de inträffade efter denna se
nare, lära de ej ingått i Herr RiksRådet Grefve
Liljencrantz beräkning, som säkerligen var bygd
Den i4 April.
på andra grunder. Jag föreställer mig att fran
fotade sin plan på tvenne andra hufvuksakliga
omständigheter: Sillfisket och Sveriges florerande
Ostindiska handel Jag har vid detta tillfälle velat i
minnet återkalla resultatet af dessa näringsgrenar;
men jag anhåller att vid justeringen af detta Protocoll
få till z:fFran uppgifva sjelfva resultatet.
Hvad jag nu med visshet tror mig kunna upplysa
är, att intill år i 790, vår vinst genom OstIndiska
handeln uppgick till omkring r,200,00a
R:dr i Silfver, eller Hamb. Banco. Vid föista
perioden steg vål icke vinsten af Sillfisket till
en lika summa; men vid den sednare gick dea
derutöfver, så att ungefärligen 2*5 millioner
I silfver lades på handelsvågen till vår förmon.
På dess grundpelare uppförde, efter hvad jag för.
jmodar, Herr Grefve Liljencrants sin byggnad ; och
jag tror ej att hans ljusa blick kunde undgå inse,
att Krono-bråqnerierne åtminstone skulle cgera
förrnonligt på realisationen, genom det ait de
våekte och riktade omtankan på jordbruket ocH
genom dess främjande minskque införseln af utländsk
spannemål.
Oaktadt dessa fre stora fördefar, år jsg dock
öfvertygad, att Herr Grefve Liijencrautz’s realisationsplsn
ej skulle låtit sig utföra, örn Bankens
publicitet kommit i fråga. Ty ehuru dess
tillgångar då som nu, voro med en heudighetsslöja
betåckte, känner man dock, att fondens
förhållande till sedelstocken ej var tuotsvarande
det i Financeplanen uppgifne.
Detta år hvad jag i korthet vefat anföra,
Den i4 April
icke blott såsom ett tillägg och erinran vid Hr
Tharns yttrande, utan ock för att ådagalägga
min öfvertygelse, att äfven i financelåran, fordne
tiders erfarenhet, torde våge lika mycket,
som det mäst lysande och förhoppningsfulla,
men ej försökta förslag. Jag högaktar andras
meningar och rnedgifver sanningen deraf, att jag i
kännedomen af Financevettenskapens theorier, år
ganska inskränkt. Jag tar mig derföre friheten anhålla
hos dem, som hafva mera vidsträckt fattning
ån jag, att öppet framställa det alternativ,
huruvida, då 1776 års realisation, som företogs
i en tid, når Sillfisket och den Ostindiska handeln
m. ra. lemnade de måst gynnande resultat,'
sådant oaktadt icke kunde bestå; huruvida då
den nu ifrågavarande realisationen, grundad på
ett utländskt lån, skulle kunna sträcka sina
lyckliga åtgärder så långt, sora man föreställt
sig.
Herr Rosenblad, Bernhard: Jag har nog
ofta och fullständigt pä detta rum tagit mig
friheten framställa raina åsigter af sjelfva hufvudåmnet,
för att ej nu dermed behöfva trötta
Höglofl. Ridderskapets och Adelns tålamod. Jag
vill således endast tillåta mig några anmärkning
gar vid de slutsatser de bägge sista värde talar
ne trott sig kunna draga af några facta de
framställt. Herr Tham har ansett exemplen a£
Österrikes och Danmarks sista myntoperationer
endast nyttiga för oss, såsom afstyrkande från
deras efterföljd. Österrike har med stora uppoffringar
sökt vinna en förbättring i sitt mynt,
hvaraf verkan också varit attAViener AVåhrung,
3^2
Den i4 April,
garn innan NationalBankens upprättande stod noterad
mot silfver till 35o Florener för i oo, sedermera
stigit till 260 för 100, I Danmark har
RiksBankDalern namnvärde eller pappersmyntet,
på de sista 8 åren erhållit ett fördubbladt
värde, då således sedlars blotta kistlåggning
under denna tid gifvit 100 procents vinst.
Dessa rnyntlörbättringar äro operationer, som ej
kunna jern töras med dem man i ett annat land
yidtog, om man sökte bibehålla myntet vid dess
irmehafvande värde, lika hindrande det från förbättring,
sorn från försämring Men derföre, att
vi sålunda böra vid en myntbeståmning taga
oss till vara för nämnde landers felsteg i verkställigheten,
äro vi ej hindrade ifrån, att följa
deras efterdöme i att söka bereda våra näringar
det oundgängliga medlet för deras förkofran,
ett fast myntvärde. Herr Tham Kär vidare
anfört,, att Svenska jordbrukets tillväxt,
daterar sig ej från realisafionsperioden, utan
från Riksgåldssedels-tidehvarfvet. Jag äger ej
nog speciel sakkännedom, för att kunna granska
riktigheten af denna uppgift. Men om så
skulle vara, hvilket jag för min, del anser troligt,
så torde Herr Tham erinra sig, att sedan
1776 års realisation återbragt ordning och förtroende
inom näringarne, likväl tid behöfdes
för att läka de sår mer ån 5o, års villervalla
och oupphörliga vacklingar åstadkommit, och
jag kan i anledning häraf ej tillbakahålla uttrycket
af mitt hjertås lilliga önskan, att vårt Fädernesland
nu ej måtte lika långe blifva hemsökt
af den svåra landsplågan : ett vacklande
myntvärde, så att vi, når en gång ordningen
Den i4 April.
blifver återställd, ej behöfva för lång tid att
låka de gamla såren, innan vi kunna skörda
frukterne af det återställda båttre förhållan^t.
I anledning af hvad Herr Grefve von Rosen
förmenar hafva varit de grunder, hvarpå
framledne Riks - Rådet Liljencrantz stödt
sin realisation, så får jag deremot yttra, att
jag anser hufvudsakliga grunden, hvarpå nämnde
stora Statsman byggt sin, redan 1772 uppgifne
realisationsplan, hafva varit Rikets oundgångliga
behof deraf, då således alltid utvägar
för verkställigheten skulle kunna med förmon
anskaffas; och får jag äfven erinra, att
indrägt igaste tidpunkten för Ostindiska Oornpagniets
handel var dess första epok, ända till
början of jyöodalet, då stundom ända till 60
procent årligen utdelfces å actierne : en tid just
utmärkt genom sina vacklingar i Sveriges mynt
och näringsförhållanden. Hvad stöd Herr Grefven
trott 1776 års realisation vinna, genom omtankans
rigtande åt jordbruket medelst Kronobrännerierne,
och dymedelst vunnen minskning
i spannmålsimporten, torde bäst kunna inhämtas
af de officiella tabeller, som visa, att under
de år, sorn närmast följde på den olyckliga inrättningen
af Kronobrännerierne, spannmålsimporten
varit vida större ån vanligen både förr
och sedermera.
I anledning af hvad en vård Ledamot yttrat
rörande de grundsatser han vid sin rösts
framtida afgifvande ämnar följa, tror jag mig
äfven böra förklara, att jag med lika vördnad
564
Den i4 April,
för mina pligter såsom Medborgare och Representant,
sorn jag tillerkänner nämnde Ledamot,
skall, då det vigtiga ämnet till slutligt afgörande
förekommer, endast ledd af mitt samvete
och ir.in öfvertygelse, afgifva min röst, öfverensstämmande
med livad jag anser vara Sveriges
lagstiftnings ovilkorlig» skyldighet i afseende
på Svenska Medborgares ägande rätt och Svenska
näringars förkofran och välstånd.
Herr Grefven och Landt Marjkalk en hemställde,
att så vål Friherre Wirséns ofvannåmnde
Memorial, som de af åtskilige Ledamöter, i
anledning deraf, nu afgifne yttranden, måtte
till Stats- och BancoUtskotten remitteras 5 hvilket
bifölls,
Å nyo föredrogos och remitterades till:
Stats-Utskottet:
Grefve Spens?s, Carl Gustaf, d. 11 dennes
förmiddagen på bardet lagde motion, angåendeutdelning
bland Ridderskapets och Adelns nuvarande
Ledamöter af Ståndets, vid Riksdagariie
i8i5 samt 1817 och 1818, förde Protocoller,
Lagutskottet!
Kongl,' Maj;ts, den 27 sistledne Februarii
till Riksens Siånder aflåtne, samt den 11 den-,
nes förmiddagen på bordet lagde Nådiga Skrifvelse,
angående Förordningen af den 1 Junii
Dea i4 April,
36>
l8'9, om sättet huru förfaras skall med sådana
personers anhållande och tilltalande, hvilka begå
förbrytelser i ett of de förenade Riken Sverige
och Norrige samt derefter afvika till det
andra.
RÖretogs till pröfning ConstifutionsUtskot-r
tets den 29 sistlcdne Mars under N:o 5 aflåta
ne, samt den 5 dennes på bordet lögde Memorial,
innefattande hemställan om Deputerades
förordnande til! uppsigt öfver Grundlagarnes felfria
tryckning; i sammanhang hvarmed upplästes
BorgareStåndets ProtocolIsUtdrag af den 7 dennes
eftermiddagen, innehållande: att BorgareStåndet,
med bifall till ConslitutionsUtskottets
berörde hemställan, öfverlemnat denna befattning
åt Riksens Ständers Comitterade till
tryckfrihetens vård; och fann Ridderskapet och
Adeln för godt, att, uppå derom af Herr Gr ef-i
ven och Landt Marskalken gjord proposition,
uti Borgare-Ståndets nyssnämnde beslut instämma.
Upplåstes till justering och godkändes följande
ExpeditionsUtskottets insände förslag till
Riksens Ständers underdåniga Skrifvelser till
Kongl, Maj:t:
N o 19, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
proposition, om inrättande af ett nytt Fögderi
uti Carlstads Län.
366
Dea i4 April.
N:o 20, angående upphörande af vissa dags=
verken, hitintills af Allmogen uti åtskillige Socknar
och Härader af Malmöhus Län, utgjorde
till Flyinge och Dahlby Kungsgårdar.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Då jag
anser det högst magtpåliggande, att de ifrån
Riksens Ständer utgående expeditioner må i ollo
öfverensstämma näfed Utskottens Betänkanden
och Ståndens beslut: men det år omöjligt vid
ett flygtigt afhörande att genast fatta, om en
sådan öfverensstämmelse åger rum; så hemställer
jag, om ej förslagen till dessa expeditioner
må, lika med andra från Utskotten ankommande
Utlåtanden, hvila på bordet, från det ena
Plenum till ett annat; men att för tidens vinnande,
endast rubriken må vid andra föredragningen
upplåsas; samt att ett undantag ifrån berörde
stadgande blott må göras för sådana expeditioner,
som fordra mera skyndsamhet.
Herr Grefven och LandtMarjkalken yttrade,
att då vid föregående Riksdagar, det alltid
varit vanligt, att genast efter första uppläsningen
af ExpeditionsUtskottets insände förslag
till Riksens Ständers underdåniga Skrifvelsér till
Kongl. Majit, utan någon bordläggning; företaga
de samma till granskning och afgörande,
hålst de sedermera borde till justering hos de
öfrige RiksStånden skyndsamméligen circulera,
hade Herr Grefven och LandtMarskalken äfven
trott sig böra följa den, till tidens vinnande,
sålunda antagne praxis; hvarje Ledamot dock
obetagit, att, om han så åstundade, begära hvil
-
Den i4 April,
367
ken expedition som hålst på bordet,- men sedan
Herr Landt Marskalken således tillkännagifva
anledningen till sitt förfarande, ansåg
Herr Grefven och Län dt-Mars ka! ken sig böra
hemställa, om Ridderskapet och Adeln fann
hödigt, att uti Herr Cederschjölds gjorde förslag
instämma.
Ropades Nej.
Härefter upplästes till justering och godkändes
följande Expedilions-Utskottets insände
föislag till Riksens Ständers underdåniga skrifvelser
till Kongl. Maj:fc:
N:o 21 , angående den af Calmare Stads
KyrkoRåd gjorde anhållan, orii medel till verkställande
af en å dervarande Domkyrka erforderlig
reparation.
N:o 22, rörande tryckning, före hvarje
Riksdags början, af Kongl. Maj:fs Nådiga proposition
angående StatsVerkets tillstånd och
behof.
N:o 25, angående Riksdagens förlängande
på en månad.
N:o 24, i anledning af Kongl. Maj;ts Nådiga
proposition, rörande de uti Hallands Lån
belägna så kallade Schlegelska Köpegodsen.
N:o 25, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådi
-
563 Den 14 AprA,
ga remiss, angående understöd för uppmuddring
af Landscrona hanan.
N.o 26, i anledning af Kongl. Nå
diga
remiss, uppå Provincial-Medicus Doctor
Kjellmans besvär öfver KammarCo] legii Utslag
i en fråga om en Testamentsbeviilning,
N:o 27, i anledning af Kongl. Mij:ts Nådiga
proposition, rörande löneförhöjning för BataillionsLåkars,
efter 8 års tjenstgöring.
N:o 28, i anledning af Kongl. Majt* Nådiga
remiss, om fortfarande till nästa Riksdag
af ett årligt Statsanslag för Fattigvårdsinrättningen
i Carlscrona*
Upplåstes och lades på bordet följande, från
nedannåmnde Utskott inkomne, Memorial och
Utlåtanden:
Fran StatsUtskottet:
Aj den 10 dennen
N:o iöo, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande^
rörande löneförhöjning åt BataillonsLakare etter
8 års tjenstgöring.
N:o 102, angåendé medels anslående till
befordrande af Växel-undervisningen.
N:o io3a
Den i4 April,
S69
N:o To o, om användandet af Djeknepenningarne
i Hernösands Stift.
N:o io4, angående inlöseh vid Riksgälds-;
Contoiret af tolf stycken skadade creditsedlar.
N:o 108, om anslag å Stat till inköp af
Astronomiska instrumenter åt Observatorium i
Stockholm.
Af den 12 dennes:
N:o io5, i anledning af väekt fråga om
förskotts anvisning å den summa Riksens Ständer
komma att anslå till kostnadernes godtgörande
vid Hans Kongl. Höghet Kronprinsens
förestående förmälning och verkställde Utrikes
resa.
N:o 106, om inköp för StatsVerkets räkning
af åtskillige Trädhus i Götheborg.
N:o t07, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
angående de så kallade Talmäns-TafFlarne.
Fran BancoUtskottet:
Af den g dennes:
N:o 5, i anledning af några från Bankens
FiscalsEmbete väckte frågor, om ändring och
undantag i några allmänna Lagar och Författ
Ridd,
o, Ad, Prof, 5 Bandj 24.
37<J
uingar,
kerhet.
Jtasterades följande;
Utdrag af Protoeollet hållet hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm» den i4
Apxil i8a5.
S, D. Remitterades till
Stats5 och BancoUtskotten:
Friherre Wirséns, Gustaf Fredric, Memorial,
innefattande svar å Friherre Wrangels och
HrThams anmärkningar vid Friherre Wirséns den
ii dennes förmiddagen till Utskotten remitterade
anförande, i anledning af Friherre Björnstjernas
motion, angående erinran till bemålte
Utskott, att till RiksSfånden afgifva förslag till
grunderne för den blifvande Financeplanen, jemte
de af åtskilliga Ledamöter, rörande samma
ämne, denne dag meddeldte yttranden.
Stats-Utskottet:
Grefve Spens’», Carl Gustaf, den xi dennes
förmiddagen på bordet lagde motion, angående
Utdelning bland Ridderskapets och Adelns nu
varande Ledamöter af Ståndets vid Riksdagarne
1815 samt 1817 och 1818 förde Protoeoller*
-
Dea *4 April*
?ör betryggande af Banco-Yerkets så-*
I
Den i4 April.
571
Lagutskottet'.
Kongl. Maj;ts den 27 sistledne Februari
till Riksens Ständer allåtne samt den 11 dennes
förmiddagen på bordet lagde Nådiga Skrif.
Veise, angående Förordningen af den t Juna
1819, oin sättet huru förfaras skall med sådana
personers anhållande och tilltalande, hvilka begå
förbrytelser i ett af de förenade Rikena
Sverige och Norrige, samt derefter afvika till
dtet andra. Ut supra^
S. D. Föredrogos å nyo och biföllos följande
fråh nedannämnde Utskott inkomne samt
den 7 dennes eftermiddagen på bordtet lagd®
Memorial och Utlåtanden'
Från Lag-Utjkottet:
Af den i o sistlidne Martu*.
N:o i4, om Domares skiljande fråh befattning
med värdering å faslighet, som pantvis
lagfares;
N:o i5, om äfskaffandé af den stadgade
plikten för den, som icke vid andra Uppbördsmötet
sig infinner, och anmäler sin oförmögenhet
att utskylderne erlägga.
Af den i5 sistledne Mars:
N:o 16, rörande befrielse för parter fråh
skyldigheten att, genom Ombud? ljos Kongl.'
t
7>y^> T)en 14 April,
Majit, ÖfverRätter och Collegier, ingifva och
till communication uttaga sina skrifter och besvär.
Af den 18 sistlidne Martil:
N:o x8, rörande gjord hemställan, att terminen
för Civile Embetsmäns afskeds erhållande,
med rätt att bibehålla sina löner oafkortade,
måtte nedsättas från 70 till 65 års ålder.
N;o 19, angående afvittrings-bevis för efterlefvande
Makar, i händelse af nytt giftermål.
N:o 20, rörande tjenlige Författningars vidtagande
emot allmänna förbrytare.
Från Allmänna Besvärs- och OeconornieUtskottet:
Af
den 18 sifilidne Martil:
Nio 14, om lumpsamlings-skyldighetens upphåfvande
samt om förändrade anstalter till lumpors
anskaffande för Pappersbrukens behof.
Af den 24 sifilidne Martil:
N.o 16, ornön Tjörns befrielse från Kronoskjutsning.
N;o 17, angående skyldighet för Postmästare,
att, emot ersättning, hålla Postbok
med Landtboer.
N;o 19, angående åläggande för Frälse
-
Den i4 April.
hemman, att’, lika med andra hemman, deltaga
i Krono-, Håll- och Reservskjuts.
N;o 20, i anledning af yrkade förändringar
uti nu gällande Författningar, rörande
Kronoskjutsen.
ilen 26 sistlidne Mars:
N:o 18, om vissa förökade afgifter till Vadstena
Krigsmanshus- och AmiralitetsKrigsraans--  Cassorne.
N:o 21, i anledning af väckt fråga om en
frimarknad vid Svinesund.
N.o 22, angående väckt fråga om utvidgad
rättighet till begagnande af Strandväg. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottets den 18
sistlidne Mars afgilne, samt den 7 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Betänkande., i anledning
af väckt fråga om sättet att reglera marknadstiderne,
blef samma Betänkande, i anledning
af de utaf Grefve Spens, Carl Gustaf,
dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteradt.
Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af ConstifutionsUtskottets
den 29 sistl Mars under N:o 5 aflåtne,
samt den 5 dennes på bordet lagde Memorial,
innefattande hemställan om Deputerades
förordnande till uppsigt Öfver Grund-lagarnes
felfria tryckning; fann Ridderskapet och Adeln
för godt, att, med bifall till ConstitutionsUtskot
-
Ben r 7 April f , ntl
tets berörde hemställan., samt under instämmande
i BorgareStåndets, uti ankommit ProtocollsUtdrag
af den 7 dennes eftermiddagen, tillkännagifne
beslut,* öfverlemna denna befattning åt
Riksens Ständers Committerade till tryckfrihetsns
vård, Ut supra.
Höglofl. Ridderskapefc och Adeln åtskiljdea
klockan z 10 om a^onen*
In fidem Protocolli
O, J. Lagerheim»
Thorsdagen den 17 April.
Plenum klockan to förmiddagen.
Upplästes de Öfrige respective RiksStåndens,
ProtocollsUtdrag af den 4, 7 och 11 dennes,
innefattande anmodan till samtlige Utskotten från
Preste- och BorgareStånden, att hädanefter till
RiksStånden insända sina Betänkan,den och Utlåtanden
skriftligen, sa ofta de icke, åtminstone
inom åtta dagar ifrån justeringen, kunna
Den 17 April f, nu
tryckta meddelas, samt fran BondeStåndet, att
ovillkorligen aflemna nain .de Handlingar i skrifna
exemplar.
Herr Grefven och handt Marskalken till—
kännagaf att Ridderskapet och 4deln, dels den
25 sistlidne Januarii, i sitt första beslut om tryckningen
af Bihanget till RksStåndens Protocoll
vid denna Riksdag oell expeditions sättet af Utskottens
Memorial, Betänkanden och Förklaringar,
förordnat, att desse handlingar borde till
RiksStånden ingifvas i tryckte exemplar endast sd
länge det utan uppehåll i goro målens gång
lämpligen kunde ske; samt dels den n sistlednp
Mars, med anledning af en ExpeditionsUtskottets
hemställan och sedan MedStånden deltagit
uti nyssberörde beslut, å nyo påmint samtelige
Utskotten, att ställa sig sådant till efterrättelse 5
oph hemställde Herr Grefven och Landt Mar ~
slcalken om icke, med åberopande af de sålundä
gifne föreskrifter, i följd af hvilka det berott
på Utskotten att tillse, det göromålen icke, genom
Ejqieditions-sättet, uppehälles, Ridderskapet
och Adeln behagade i Preste- och BorgareStåndens
ofvanberörda anmodan till Utskotte®
Instämma.
Bifölls,
Föredrogos å nyo och gillades följande från
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet injjomnej
samt den 7 och 11 dennes eftermiddag
5?6
Den 17 April f, m.
garne på bordet lagde Memorial och Utlåtanden
:
Af den a4 sistlidne Martil:
N:o 24, i anledning af våckt motion angående
den åfventyrliga hastigheten vid de så kallade
Kungsskjutserne.
Af den 26 sistlidne Martil:
N:o 25, i anledniug af Kongl. Maj;ts Nådiga
Proposition, angående behofvet af en fond
till understöd för Jordbrukare, som genom frosteller
hagel-skada förlora vexande gröda.
N:o 25. I fråga om sättet till utgörande af
den till Upsala Academie anslagne samt annan
Krono-tionde-spannemål, som ännu icke genom
tionde-såttningar blifvit till beloppet bestämd.
N:o 26, angående sårsfeildte Markegångars
bestämmande för öfre och nedre Dalarne.
Af den 8 dennes:
N:o 4g. I anledning af gjord motion om
indragning af Minister-platser vid främmande
Hof, utom i Petersburg och London samt Diplomatiske
Årendernes besörjande i öfrigt af
Chargé d’Affaires och Consuler.
Den 17 April J, m.
Föredrogs S nyo och bifölls Stafs- och
BancoUtskottens den 29 sistlidne Mars afgifne,
samt den 11 dennes eftermiddagen på bordet
lagde Utlåtande, angående dels förment oriktig
tillämpning af hvad uti Reglementet för utredningen
af för detta FilialDisconterne stadgas, 1
afseende på öfver-råntan å förfallne lån i desse
Disconter, dels ock på grund deraf yrkad rått
för gåldenårerne, att återfå hvad de i öfver-rånta
skola för mycket utbetalt.
Vid förnyad föredragning af BancoUtskottets
den g dennes under N:o 5 afgifne, samt den
i4 derpå följde på bordet lagde, Memorial, i
anledning af någre från Bankens FiscalsEmbete
väckte frågor om ändring och undantag i några
allmänna lagar och författningar, för betryggan.
de af BancoVerkets säkerhet; blef samma Memorial
af Ridderskapet och Adeln till Lagutskottet
remitteradt.
Föredrogs å nyo och gilladas Stats- oell
Banco- samt Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottens
den 2:dra dennes afgifne, och den
ji:te derpå följde eftermiddagen på bordet lagde
Betänkande N:o 95, rörande väckt fråga om
bestämmande af allmänna grunder för ettStatshushållnings-systeme.
375
Ben 17 April f. m.
Föredrogos å nyo och biföllos StatsUtskottets
den 10 och 12 dennes afgifne samt den i4
derpå följde på bordet lagde Utlåtanden:
N.o io3, om användandet af Djekne-penbingarne
i Hernösands Stift.
N;o io4, angående inlösen vid RiksgäldsContoiret
af tolt' stycken skadade CreditSedlar.
N:o io5, i anledning af väckt fråga om
förskotts anvisning å den summa Riksens Stalinder
komma att anslå till kostnadernes godtgörande
vid Hans Kongl. Höghet Kronprinsens förestående
förmälning och verkställde utrikes resa.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets.
den 10 dennes afgifne, samt den i4 derpå följde
på bordet lagde, Utlåtande N;o 100, i anledning
af de hos Ridderskapet och Adeln gjorde
anmärkningar vid Utskottets den 6 sistlidne Mara
ineddelte Betänkande 3 rörande löneförhöjning
för BataillonsLäkare efter 8 års tjenstgöring;
fann Ridderskapet och Adeln för godt att, enär
sistnämnde Betänkande redan blifvit af de öfrige,
irenne RiksStånden gilladt, för dess del dervid
låta bero.
Företogs till pröfning StatsUtskotfett den lo
gennes afgifne, samt den i4 derpå följde på
kördel lagde Utlåtande N:o 102, angående me
-
Ben 17 April f. m,
dels anslående till befordrande af Vexel-under•yi=ningen.
Herr Tigersköld, Carl Wickman, anförde
skrift eli gen:
(Se Bilagan N:o 1.)
Hvarefter Herr Tigersköld nmnteligen tilläde:
Riksens Ständer böra åtminstone ej un
derlåta
, att i underdånig Skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t till Vexel-undervisningens
befrämjande täcktes i Nåder af besparingarne
på Nionde HufvudTiteln anslå medel.
Afven i detta afseende anhåller jag hos
Herr Grefven och LandtMarskalken örn proposition
till återremiss af Betänkandet.
Herr Grefven och Landt Marjkalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg StatsUtskettets
Utlåtande böra, i anledning af de af
Herr Tigersköld dervid gjorde anmärkningar till
ptskottet återremitteras.
Ropades Ne/.
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarjkalken
gjorde proposition till bifall af StatsUtskottets
Utlåtande; hvilken proposition med
Ja besvarades.
Föredrogs å nyo Stats-Utskottets den 1 s
gennes afgifne samt den i4 derpå följde på
5>
Den 17 April f. m.
bordet lagde Utlåtande N-.o 106, om inköp för
StatsVerkets räkning af åtskilige trådhus i Götheborg.
Herr Treffenberg, Curry Gabriel, upplåste
följande:
(Se Bilagan N;o 2.)
Friherre Bjornftjerna, Magnus: Med mycken
erkånsla för den vårde Ledamotens omtanka
för bevarandet af Kronans förråder, får
jag upplysa, att han ej haft denna omsorg ensam,
utan att en af Styrelsens organer, Sorn
han ej trott befatta sig härmed, på stället undersökt
den våda, för hvilken dessa förråder
kunna vara blottställda. Jag har nemligen sjelf
under en resa infunnit mig der. Förrådshusen
åro omgifne först af en gård, så af ett trådplank,
derefter af flere smärre trädgårdar, tillhörige trådhusen,
sorn sedan följa i ordningen. Det år
visserligen möjligt, att elden vid inträffande
eldsvåda från de ifrågavarande trådhusen kan
hinna förråden, emedan jag vill påminna mig,
att en gång, under det elden kom lös på söder,
eldbrånder derifrån blefvo kastade ända till
Clara trakten. Men sådant torde ej kunna fökommas
och faran synes i alla fall ej vara så
stor som Herr Treffenberg den framställt. För
öfrigt skall jag ej afstyrka återremiss; ty om
StatsUtskottet ville anslå medel till ifrågavarande
ändamål, år det visserligen nyttigt.
Herr Grefven_ och Landt Mar/kalken hem
-
Den 17 Jpril f. tn.
ställde, om Ridderskapet och Adeln ansåg StatsUtskottets
Utlåtande böra, i anledning af den
utaf Herr Treffenberg dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremitteras?
Ropades Nej.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarskalhen
föreslog, att berörde Utlåtande måtte
gillas; hvilket bifölls.
Då nu å nyo föredrogs Stats-Utskottets
den 12 dennes afgifne samt den 14 derpå följda
på bordet lagde Utlåtande N;o 107, i anledning
af de hos Bonde-Ståndet gjorda anmärkningar
vid Utskottets den )3 sistlidne Mars meddeldte
Betänkande, angående de så kallade Talmanstaffiarne;
fann Ridderskapet och Adeln, att, enår
sistnämnde Betänkande redan blifvit den z5
sisth Mars af Ridderskapet och Adeln bifallit,
Utskottets ifrågavarande Utlåtande borde läggas
till handlingarne.
Företogs till pröfning StatsUtskottefs den
10 dennes afgifne samt den i4 derpå följde på
bordet lagde Utlåtande N:o JOS, om anslag å
Stat till inköp af Astronomiska instrumenter åt
Observatorium i Stockholm.
Herr von Hart nians dorff, Auguft: Det
vid StatsUtskottefs Betänkande bifogade särskildta
yttrande af Herr af Uhr, som nyss blifvit upp
-
582
Den it; April f. ni?
låst, innehåller hufvudsakligen hvad som vid
StatsUtskottets Betänkande synes skäligen kunna
anmärkas. Likväl anhåller jag att få göra
en ytterligare utveckling af ämnet.
Utskottet förutsätter, att Kongl. WettenskapsAcademien
redan har så tillräckliga inkomster,
att inköp af erforderliga astronomiska instrumenter
torde kunna dermed bestridas. Dessa
inkomster lära vål belöpa sig till 16,000 Riksdaler,
men deraf bör afdragas hvad aom går tili
Stipendier och premier, och som Acadernien endast
uppbär för att åter utdela, utan att kunna
på annat sätt till sina behof disponera. Academiens
förnämsta inkomster bestå i det så
kallade Almanachs-arrendet, sorn årligen lärer
inbringa omkring 9,000 Riksdaler. Denna
summa skulle visserligen vara tillräcklig, om
hon användes för Observatorii räkning allena.
Men det är ej förhållandet; ty med dessa medel
måste äfven Academiens öfriga utgifter bestridas.
Det ädelmod hvarmed Observatorium
hittills understöd! de öfriga grenerne af WettenskapsAcademien,
borde vål ej belönas på det
sått, att man nekade Observatorium nödiga medel
till att uppfylla sitt ändamål, sedan dess inkomster
satt de öfriga afdelningarne i stånd att
uppfylla deras bestämmelse. Acadernien underhåller
åtskilliga hus, Bergianska trädgården
med tillhörande byggnader o. s. v. Hon vårdar
dyrbara samlingar hörande till det nyligen^
genom Kongl. Maj:ts enskildta frikostighet grundlagda
National-Museum, och har derigenom af
brist på rum fös sine Tjenstemän fått vidkänn
Dai 17 April f.[m,
385
has hyres-kostnader. Då Kong!. Maj:t personligen
gjordt så mycket för vetenskaperna, så
bör inan hoppas att Riksens Ständer, äfven på
något motsvarande sått skola bidraga till hysandet
och förkofran af de samlingar Acade*
irnen förvarar.
För att följa med sin tid, måste Arademien
hålla åtskilliga utländska journaler, inköpa
böcker med ptancher och dylikt, som åro
dyra; och för att meddela Allmänheten Årsberättelserna
om vettenskapernas fortgång, fordras
ytterligare kostnaden De personer sorn, i e
genskap af Academiens Embetsmån, gå henne
tillhanda i dessa och andra angelägenheter, sko-,
la äfven hafva någon vedergällning, hvartill inkomsterna
medtagas.
Då ett Observatorium finnes, och vettenskapsmån
som åro vuxna att uppfylla dess ändamål,
så år det beklagligt, att de skola vara
ur stånd satta att arbeta i brist på instrumenter.
Summan, som erfordras till inköp af dé
nödvändigaste, år icke betydlig i jemförelse med
hvad som gifves i andra Riken och blott begärd
för en gång. Det ginge vål an, att genoni
lång tids utdrägt småningom spara ihop densamma;
men imellerfid skulle vettenskapen hafva
hafva blifvit eftersatt, och de Män, som nu
eller framdeles skolat hinna följa med dess framsteg
i andra länder, varit hejdade af brist på
medel till utförandet af sina forskningar. Män
torde äfven böra taga i betraktande den omständigheten,
att astronomiska instrumenter för ö
-
584
Den 17 April f m.
gonblicket kunna erhållas från den ryktbare Reichenbachs
verkstad i Munchen, till en förut okänd
godhet: att denna möjligen kunde med honom
försvinna, och att hans instrumenter åro
så efterfrågade, att beställningar deraf måste
göras flera år förr ån de kunna erhållas. Men
så långe WettenskapsAcademien icke år såker
oin att hafva medel till instrumenternas betalning,
kan hon ej heller bestämma dem.
Hufvudsakligen har jag ej något vidare att
tillägga, ån att vördsamt anhålla, det Högl. Ridderskapet
och Adeln ville behjerta äfven denna
del af vettenskapernas kraf, och nu, likasom då
frågan om högre anslag åt Kongl. Bibliotheket
förevar, återremittera StatsUtskottets Betänkande.
Finner man ej tillgångar åt Observatorium
för ögonblicket, så kunde frågan få blifva hvilanda
intill dess Statsregleringen i allmänhet
vöre afgjord, då en överskjutande eller besparad
summa vål torde någorstädes blifva att för
detta ändamål tillgå.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Jag skulle o
nödigtvis
upptaga Ridderskapets och Adelns tid,
om jag vidlyftigare sökte utveckla de grunder,
på hvilka jag stöder .min anhållan om återremiss
af Betänkandet. Jag får således blott förena
mig med hvadH err af Uhr uti sin, Betänkandet
åtföljande, särskildta mening anfört, och
vågar hoppas, att Ridderskapet och Adeln bifaller
återremissen.
Herr
Den 17 April f, m,
385
Herr von Heijne, Georg: Såsom Ledamot
af StatsUtskottet liar jag “både öfveryarit ärendets
handläggning inom Utskottet och deltagit i
det nu upplästa Beslutet; men jag tillstår uppriktigt,
att jag al hvad Herr af Uhr vid justeringen
af Betänkandet yttrat och Herr von Hartmansdorff
i dag anfört, blifvit öfvertygad derom,
att frågan tål närmare öfverseende, hvarföre
jag ock förenar mig med de Herrar, som
anhållit om återremiss.
Herr Rosenblad, Bernhard'. Sedan jag
med mycken tillfredsställelse af det yttrande en
af StatsUtskottets Ledamöter nyss afgifvit, funnit
den större benägenhet för Fäderneslandets
litteraira behof Utskottet nu låter hoppas; återstår
för mig endast att förena mig med Herr
V. Hartmansdorff, i anhållan om ärendets återremitterande.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord proposition, fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att StatsUtskottets Utlåtande,
i anledning af de utaf åtskilige Ledamöter
nu dervid gjorda anmärkningar, till Utskottet
återremittera.
Friherre JVrangel, Henning t I anledning
af den motion jag den 1 sistlidne Martii gjorde,
angående medel till industriens upphjelpande,
Ridd. 0, Ad, Prof. 3 Band.
s5.
586
Den 17 April f nr i
blef det mig tillåtet att framdeles få utreda de*
taillerna. Då jag nu går att uppläsa deni, önskar
jag, att Ridderskapets och Adelns tålamod
deraf ej må blifva alltför mycket pröfvadt, och
att jag må blifva rättad i de misstag, som af
mig tilläfventyrs härutinnan kunna vara gjorde.
Härefter uppläste Friherre Wrangel följande:
(Se Bilagan N:o 3.)
Herr Tham, Wollrath: Såsom Ledamot
äf Bevillnings-Utskottet och särskildt utaf den
Afdelning deraf, sorn har till föremål, att upprätta
förslag till Tulllntradernfe, anser jag mig
böra gifva Höglofl. Ridderskapet och Adelil tillkänna,
att Afdelningen oafbrutet sysslosatt och
sysselsätter sig med detta ärende, och att Afdelningen
med sitt arbete hunnit så långt, att
hon Öfverénskömmit om grimderne för, och håller
på att utarbeta planen till, de blifvande tullafgifterne.
Af sådan anledning får jag ock anhålla,
att det Memorial* som Friherre Wrangel
2111 uppläst, må med det första varda till BevillÉLingsUtskottet
remittéradt, på det vi må blifva
satte i tillfälle att deraf hämta de upplysningar,
som vi alla önska.
Herr Grefven och LandtMarskalken fo
reslog, att Friherre Wrangels ifrågavarande Memorial
mätte till Bevillnings-, Lag* samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottet ré«
mittår as: hvilket bifölls.
Den 17 April f m\
) Herr Berghman, Ambrosius Magnus, haij
e inlemnat ett Memöriäl, hvilket upplästes} så
lydande:
(Se Bilagan N:o 4.)
Remitterades till StatsUtskottet.
Grefve Hård, Carl Guftaf, hade inlemna!
följande, som upplästes:
(ISe Bilagan N:o 5.)
Begärdes på bordet.
Föredrogs å nyo Friherre Focks, Berndt
Wilhelm, den ii dennes f. rn. på bordet lagde
Memorial, angående Allmänna . MagazinsDirectionen,
jemte de af ätskillige Ledamöter,
rörande samma ämne} sistnämnde dag afgifn*
yttranden.
Herr Ehrenborg, Casper\ anförd© skrift
teligen:
(Se Bilagan N.o 6).
Herr von Qvanten, Carl, uppläste föl
-
(Se Bilagan N:o 7.)
588
Den 17 April f. m.
Herr von Heijne, Georg: Jag för min tiel
anser Allmänna Magazinslnrättningen icke vara
nyttig i egenskap af handels-anstalt, men tror
det vara lika oundgängligen nödigt, att en In-'
rättning finnes, der Kronans Spannemål förvaJ
ras, och der förråd kunna vara att tillgå för
undsättning till mindre belopp vid inträffande
missväxter. Lika med Herr Ehrenborg håller
jag äfven före, att KronoBrännerier, i stället att
vara nyttiga, tvärtom äro ganska skadliga för
landet. Jag skulle således önska, att Magazinslnrättningen
inskränkte sina functioner till de
tvenne af mig nu anförde omständigheter, eller
att dels förvara Kronans spannemål, och dels
hålla säd i beredskap till användande viel de
tillfällen, då Riket hemsökes af missväxt. Klander
har jag äfven hört liktas emot MagazinsDirectionen;
men detta är ej rättvist. Ty de
föreskrifter, efter hvilka elen halt att rätta sig,'
halva varit så obestämda, att om några misstag
i afseende på förvaltningen ägt rum, de varit
en följd af de befallningar, som blifvit Directionen
meddelade, hvilka befallningar i deras
ordning äfven kunna betraktas såsom misstag,
enär ingen instruetion varit gifven.
Friherre Sköldebrand, Pehr Eric, hade in;
lemnat ett Memorial, hvilket upplåstes, tå lyr
dande:
(Se Bilagan N:o 8.)
Friherre Pock, Berndt Vilhelmi I anledning
så väl af hvad Grefve von Platen, och
Ven 17 April f. m.
Friherre Anckarsvärd med flere anfört, då jag
upplåste mitt svar å de anmärkningar, som vid
innevarande Riksmöte blifvit gjorde vid Allmänna
Magazinslnråttningen och dess förvaltning,
som af hvad Herr Ehrenborg i dag yttrat,
får jag förklara, att jag delar dessa Herrars
tanka angående KronoBrånneriernes skadlighet
för det allmänna. Mitt begrepp härom
liar stadgats under det jag varit Ordförande i
MagazinsDirectionen, hvarföre ock densamma i
underdånighet hos Konungen föreslagit upphörandet
af tvånne KronoBrånnerier på söder,
det ena i Catharina och det andra i Maria Församling.
Jag år således öfvertygad derom, att
KronoBrånnerierne icke åro båtande för Staten
, men deremot hinderlige för den allmänna
Näringsfriheten, så mycket hellre som Folket
för rättigheten af Brännvinsbränning, till Kronan
betalar en dryg skatt.
Herr af Schmidt, Georg Lars: Med den
skyldiga kännedom erfarenheten gifvit mig, anser
jag, att om MagazinsDirectionens åtgärder
skulle upphöra, nödvändigheten ändock påkallade
någon af allmänna medel vidtagen särskilt
anstalt för de Norra provincerne, och skulle
jag vid inträffande större missväxter, i annat
fall beklaga dem. Vesterbottens Låns ställning
hade år 1821 varit än mer Ömkansvärd och
bekymmersam, om icke genom MagazinsDirections
arrangement, understöd varit att tillgå»
Jag vågar således hoppas och utbedja mig, att
om Magazinslnråttningen skulle komma att upphöra,
dessa Provincers belägenhet vid iutråffan
-
Ben 17 April f. m.
de missväxter måtte ihågkommas och vinna behjertande.
Herr von Hartmansdorff,* August'. Då jag
hör, att oaktadt Grefve von Plåtens anförande
vid det tillfälle, då Friherre Fork upplåste sitt
lin ifrågavarande Memorial, angående Allmänna
Magazinslnråttningen, denna likväl finner försvarare,
dels af dess fortfarande större vidd,
dels af dess partiella bibehållande för vissa
landskap: så har jag trott mig nu böra framställa
några anmärkningar emot denna inrättning,
hvilka jag hitintills underlåtit göra, emedan
jag ej förmodat att de skulle behöfvas.
Man har sagt, att inrättningen väl borde
upphöra att vara en allmän handelsanstalt för
spannmål, men att den likväl borde fortfara att
deraf hålla upplag till undsättning, vid inträffande
missväxtår, vare sig med brödföda eller.
Utsäde. För min del kan jag ej inse, huru det
skall blifva möjligt, att längre tid förvara ett
större qvantum säd, oförderfvadt och användbart
synnerligen till utsäde, utan att omsättas.
Omsättningen kan icke ske, utan föryttringen
af gamla och inköp af nya lager, hvarigenom
Magazinslnråttningen nödvändigt blifver ett handelsinstitut.
Vill man det ena, så måste man
emot sin Vilja, äfven gå in på det andra. MaP
har ansett inrättningen nödig, i synnerhet för
de norra Provincerne. Hvarföre? jo, emedan
desse åro mera ån de öfriga blottställda för
missväxter. Jag deremot skulle tro, att innevånarne
i de norra Provincerne af Riket böra.
Pen 17 April /, m~.
mindre än i de andra, sjelfve draga försorg
om, att kunna lefva, antingen af de alster jordbruket
frambringar, eller ork af annan förtjenst.
Om Staten åtoge sig alt fötsörja dem i händelse
af brist, så skulle folkmängden derstädes
ökas utöfver det antal lindet sjelf kan nära;
och hvad blefve väl följden af denna öfverdrifna
befolkning? Jo, att Staten i stället för
att hämta styrka af d.vssa Provincer, finge bidraga
till deras underhåll, såsom till ofantliga
fattigförsörjningsanstalter, hvilka endast tärde på
de Öfriga Provincernas krafter. Qm man en
gång ville upphöra med understöden, så skulle
en sålunda öfver höfvan ökad folkmängd, drifven
af hungern, måhända såsom upprorsstiftare
utvandra till de öfriga landskapen, för att d®r
med våld taga dep föda, som dessa icke längre
mågtade hålla de utvandrade tillhanda i deras
egen hemort. Om vi åre lycklige nog att
icke inom vårt Fädernesland kunna anföra sådana
exempel, så finnas de likväl att tillgå i
andra länders häfder. Äfven ur en annan synpunkt,
år det skadligt att på det säth man nu
föreslår, försörja en folkmängd; ty den lår sig
derigenom aldrig att sjelf hafva något förutseende.
Hvad år orsaken att Nomader, fiskande
och jagande folk, såsom Lappar, Tartarer
med flere, aldrig komma utur deras råhetstillstånd
, då de åkerbrukande, deremot
stiga i odling? Jo, de förre nödgas blott
tänka för en kort tid; de åro säkra att städse
hafva sin föda af kreaturen i hjorden, att snart
finna fisken i sjön, eller träffa villebrådet i skogen.
De åkerbrukande deremot måste sträck*
V
Den 17 4pr il f. m.
sin omtanka från det ena årets skörd till det
andra, och då missväxt kan inträffa, till flere
år i öfverslag. Det är ej förgäfves, som ordet
odling har en dubbel bemärkelse, både materiel
och intellectuel. För att tillfredsställa de
kroppsliga behof ven, nödgas man utbilda förståndet,
och detta sker ej i betydlig mon, utan
till följe af jordens odling. Genom nödvändigheten
att sjelfva skaffa sig födan böra de norra
Provincernes innevånare tvingas att tänka för
sig; och jag fruktar att de skulle qvarhållas i
deras dvala, om Staten åtoge sig att mata dem.
Jag vill ej yttra inig om sättet, huru den nuvarande
Magazinslnrättningen må kunna upphöra.
Jag saknar dertill nödig sakkännedom, och
det är alltid svårt att någorlunda väl komma
ifrån stora inrättningar, som åro oriktiga. Men
för min del skulle jag tro grundsatsen böra vara
att Staten ej må hålla andra spannmålslager,
än dem som erfordras för Arméns och andra
löntagares underhåll. Otn man anser oumbärligt,
att Regeringen skall kunna lemna understöd
åt vissa landskap, så synes mig att Riksens
Ständer, hällre ån att hålla Magaziner af säd,
borde anslå creditiv å penningar hvarå man förlorar
mindre, emedan de hvarken multna eller
förtäras af råttfrat.
Herr Tham, Wollrath: Jag anhåller om
tillstånd att, i anledning af hvad den sista värde
talaren anfört, få nämna, det jag alltid trott
att man går säkrast, då man tager erfarenheten
till hjelp och ej håller sig blott till theoder,
Jag frågar således om inan i alla tider
Den 17 April f, rit,
393
antagit den theon, Herr von Hartmansdorff upp.
ställt, att de norra Provincerne af Riket böra
öfverlemnas åt deras egen omtanka att försörja
sig; jag frågar, säger jag, om Dalarne i
sådan händelse för det närvarande existerat?
Något hvar känner, att denna province år oförmögen
att föda sina innevånare; och lika vål
torde det ej kunna nekas, att de ju åro ganska
nyttige för Staten. Samma förhållande inträffar
äfven med Jemtland och flere af de norra
orterne.
Jag skulle aldrig vilja tillstyrka bibehållandet
af en Magazins-Inråttning, sådan den för
närvarande är-, men månne det vore klokt att
* lemna den öfra delen af Sverige utan ali hjelp?
En enda frostnatt förstör den måst lofvande
gröda, huru vill man då begära att landtmannen
skall kunna samla ett helt års förlag. Innevånarne
kunde på detta sätt blottställas för
en svår hungersnöd. Deras productioner bestå
ej i spannmål , utan i victualier, väfnader, lin
och dylikt. Genom utbyte deraf och genom
flit, vinna de sitt uppehälle; men då bör Staten
också vara beredd att lenina dem någon
nödhjelp.
Jag skulle derföre, lika med Herr Ehrenborg,
vilja tro, att ett inskränkt spannmålslager
är nödvändigt för att hållas Dalarne och de
norra orterna tillhanda på sådana ställen från
hvilka spannmålen om hösten innan vinter mellankommer,
snart kunde komma de behöfvande tillhanda;
och detta vore i sjelfva verket en ringa
39^
Dtn 17 April /. m.
»Iler ingen uppoffring å Statens sida. Det kun-a
de nemligen ske på det sätt, att Landshöfdingarne
i vissa orter erhöllo befallning, att vid
goda spannmålspriser upphandla ett visst qvantum
torr säd, sorn ej försämrades. Om denna
låg ett eller par år, vore derigenom ingen ting
förloradt, och ett tillfälle beredt att understödja
de norra provincerna; likväl ej såsom lån,
utan root betalning i penningar. Jag ville väl,
ett Staten skulle lemna undsåttningsfagarne cre.
dit, mep icke rättighet att återgälda med spannmål.
Då behöfdes ej någon MagazinsOirection,
utan Landshöfdingen kunde i detta afseende stå
under befäl af en Minister eller Ordförande,
och enskildta spannmålshandeln skulle derigenom
icke tillskyndas någon skada.
Herr Ehrenborg: Hufvudsakligen förekommen
af Herr Tham i afseende på hvad jag ämnade
anmärka vid Herr von Hartmansdorffs afgifne
yttrande, får jag endast erinra, att den
benämning af Handels t Institut sorn sistnämnde
värde Ledamot gifyit åt Magazinsfnrättningen,
kunnat vara låmpelig, så långe den haft
"för ändamål, att genom både inköp och afsalu,
bidraga till spannemåls-prisernes bestämmande
och sålunda på sitt sätt styra spannemåls handeln;
men i min tanka icke blifver det örn inrättningen
gifves det inskränktare syfte till de
för miss vext mest blottställda och från cornUiunicationer
mest aflägsne provincernes proviantering
i behofvets stund , som jag föreslagit, samt;
ntt de utvandringar från sådane provincer, hvaraf
andre orter icke sällan varit betungade hvar
-
Den 17 Jpril f, rn.
$9S
af, i Herr von Hartmansdorffs tanka, åfven oroligheter
skulle framgent kunna uppstå, snarast
Voro att befara, om genom ett hastigt af»
bfott af det hitdlls följde systemet, inbyggarna,
i nämnde orter p£en gång undandragas det biträde,
hvarigenom Staten i vissa fall underlättat möjligheten
af deras försörjning. Ått trän nämnde
system bör beredas en öfvergång till ett annat,
för hvilket espriten af fri handel och enskild
omtanka ligger till grund, deruti har j g instämt
med Herr Grefve von Platen; och jag tror endast
att denna öfvergång bör ske småningom
och med varsamhet, för att ej verka till lika
kännbara och våsendteliga olägenheter, som dein
man hittills med skäl öfverklagat.
Herr von Hartmansdorff: Det exempel
Herr Tham anfört angående Dalarne, är lärorikt.
Det är gifvet g att folkmängden der ökat
sig utöfver hvad landskapet kan nära, derigenom
att dess innevånare sedan långliga tider
tillbaka om sommaren utvandrat till andra or -  ter och der förtjena! det underhåll, hvaraf de
lefvat hemma om vintern. Likasom Dalkarlarne
göra Wermländningarne och sä göra äfven Smålänningar,
då de gå till Östergöthland på spanntröskning
o s. v. Alen detta har skett på ett
naturligt sätt, genom folkets egen omtanka och
derföre bär det sig. Men om nu regeringen
i stället födt upp deni, utan att de förut behört
för sin utkomst gå hemifrån, så fruktar jag att,
när det inträffat; hvilket förmodeligen icke skedt
förr än i högsta nöden, hade intet rådrum för.
dem yarit öfrigt att förtjena sig födan på ett loi -
396
Den 17 April f, m.
ligt sätt, utan de skulle såsom hungrige vilddjur
hafva kommit för att rofva densamma.
Man har å nyo påstått att en Magazinslnrättning
vore nödig, på det regeringen skulle
sättas i stånd att förse de norra provincerne med
Spannemål, utan att den skulle blifva deni alltför
dyr i jemförelse med priset på de varor, de
kunde lemna i utbyte. Men jag fortfar att tro
Magazinslnråttningen icke kunna ur en sådan synpunkt
försvaras; ty om spannemåls-handeln blifver
fri, så år det naturligt att köpmån befatta
sig dermed, och fdsta sig på de orter, hvarest
sädén år afsättlig, synnerligen då i utbyte kunna
ei hållas så begärliga varor, som de norra
provincernas victualier och väfnader. Man klagar
ju öfver att betydlig införsel måste göras
af de förre; och afsättning till utlänningen af de
sednare lärer icke brista. Huru det tillgår med
spannemåls-undsåttningar af regeringen, torde
Ridderskapet och Adeln tillåta mig upplysa med
några exempel från Norrige, der landet består
af trånga dalar, hvarest säden ofta skadas af
frosten, såsom i våra norra Län. Ett år, under
det jag vid Norrska regeringen var tjenstgörande,
anmälte Amtmannen i en dal, att den
behöfde flere tusende tunnor spannemål. Endast
några hundrade funnos att tillgå för sådant ändamål,
och kunde i alla fall icke anslås åt detta
district. Amtmannen fick således ingenting;
och dalens innevånare togo sig ändock ganska
vål fram.
Under det Norrige var under Danmarks
Den 17 April J. ml
lydnad, ansåg dervarande regering sig böra förse
Norrmännen med säd. Följden blef att bonden
utan omtanka för framtiden, vanvårdade sitt
åkerbruk om sommaren, och endast om vintren
var verksam att nedhugga sin skog, som med
vårflödet i elfvarne flöt ned till Städerna vid
hafsstranden, och deraf kom till stor del, den
förlägenhet, hvaruti allmänheten råkade, når
tråhandeln sedermera afstadnade. Under det
att försörjnings-systemet varade, hände det sig,
att det spannemåls-förråd, som regeringen anskaflade,
icke var tillråckeligt för alla, som ifrån
bergstrakterna nedkommit för att hämta
spannmål, och vid ett sådant tillfälle var det
nära på vägen att den hopskockade mängden
gjort upplopp, emedan dess väntan och kraf icke
kunde tillfredsställas. Efter Norriges skiljande
från Dannemark, har denna spannemåls försörjning
upphört, och ingen skadlig, men vål
den nyttig* följd har deraf försports, att landets
odling betydligen tilltagit.
Herr Ehrenborg har missförstått mig, om
han trott mig vilja påstå, att den Magazins-inrättning,
han önskade få i stället för den närvarande,
skulle sträcka sin verkningskrets ända
derhän, att böra hålla spannemålsprisen vid ett
visst belopp. Detta har jag ej sagt; emedan jag
tror det vara omöjligt; men jag anser det följa
af sig sjelf, att, om en Magazins-inråttning skall
äga rum för det ändamål han åsyftar, blifver
hon Spannemåls-handlare, och kommer att verka
ofördelaktigt på denria varas omsättning
och pris.
Den 17 April f. ni.
Herr Rosenblad B er rihard: I anledning af Hr
Thams yttrande, att Dalarne ej skulle kunna ågä
bestånd utan allmänna spannetnåls-understöd, har
jag trott mig böra erinra, att den första allmänna
inrättning i Sverige till behöfvandes förseende
med spannemål, år Allmänna MagazinsDirectioneri
inrättad 1786. Lyckligtvis för Sveriges frihet och
sjelfständighet år det likväl ej först från denna
tidepunct, som Dalarne räknar sitt bestånd. Skulle
någon gång Staten nödgas komma behöfvande
medborgare till biträde med Spannémåls understöd
, tror jag ej med Herrar Ehrenborg och Tham
detta böra ske genom förut samlade lager, hvilkas
förvarande och tillsyn alltid mäste medföra
kostnad, utan vid ett sådant tillfälle anser jag
bäst att begagna någon skicklig Embetsman;
hvars nit och sak-kännedom kunna motsvara den
enskilta omtanka, som vanligen gör enskilta speculationer
mera lönande än de allmänna. Sålunda
t. éx. anskaffade framledrie RiksRådet
Grefve Liljencrantz 1784, under den svåraste
spannmålsbrist, Sverige kanske på ett århundrade
erfarit, spannemål för bättre pris än köpmännen
kunde lemna den, och så väl vid denna
som sina öfriga Spannemåls-upphandlingår
beräknade han sig till godo endast en half af
den ena procenten arfvode Konung Gustaf lil.
erbjöd honom. Också under en svår brist på
1790-talet uppköpte en annan Embetsman, hvars
namn enskilta förhållanden förbjuda mig att
hämna, spannemål, med det nit och den om.
tanka, att enskiltas speculationer icke afskräck.
tes, och Kronan utan förlust kunde lemna deri
behöfvande rågtunnan för ea half Riksdaler*!
Den 17 April f. \ 3^
bättre pris, an handlande tog. För sin härmed
hafde möda hvarken begärde eller erhöll nämn*
de Embetsman någon ersättning.
Herr Tham s .Tåg skall ej länge uppehålla
Högloflige Ridderskapet och Adelil; jag vill blott
tillägga ett par ord. Herr von Hartmansdorff
har missförstått mig, då lian så fattat min mening,
att Dalarne och de öfrige i samma predicament
varande provinserne, skulle genom Statens
försorg få sitt behof uppfylldt. Jag har blott
sagt, att vid inträffande missväxt, en nödhjelp
borde hållas dem tillhanda. Jag känner éj chronologiska
ordningen af den undsättning som tid
efter annan blifvit Dalarne lemnad, mén tror
att sådant äfven skedt både före 1786 och på
1740-talet. Kan härida är Nationen nu mindre
van än förr att äta barkbröd. Magazinslnrätt -  ningen har åtmindstone medfördt den fördelen,
att Allmogen ej mera förtär otjenlig föda. Om
denna Inrättning nu på en gång alldeles upphörde,
så kunde, i händelse af missväxt, återgången
till en sämre spis blifva svår, och deraf
snarare än af något annat, ett allmänt missnöje
uppkomma.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Jag skall ej förlänga discussionen. Jag har den
öfvertygelsen, att nu mera en större MagazinsInrättning
ej behöfs, för att med brödföda förse
de norra Provincernas innevånare; meii det finnas
vissa andra clirnatiska förhållanden, som förtjena
afseende; dessa amer jag likväl lämpligast
kunna anförtros åt locol-styrelserna, Hvad Da.,
4oo
Den 47 April/, ml
larne beträffar, kan jag ej inse, att den delen
deraf, som ligger emelian Fahlun och Westerås
samt imellan Fahlun och Gefle, någonsin kan
behöfva någon särskildt undsättning, ty den
stora handelsvågen, som löper mellan dessa orter,
lemnar den enskildta omtankan tillräckligt
utrymme att anskaffa de förnödenheter, af hvilka
dessa provinser åro i behof. Det år således
blott för de delar af Oster- och Vester-Dalarne,
belägne några mil vester om Fahlun, med
en folkmängd af omkring 28,000, och der utsädet
stundom genom frost förstöres, som
undsättning genom styrelsens åtgärd kan komma
i fråga, emedan de i desse orter bruklige
utsades-slag, icke kunna dem från andra
landskaper tillföras. Enahanda år förhållandet
med Jemtland, der utsädet hufvudsakligen består
af Korn, men hvartill något af de södra
orternes production icke år tjenligt. Frost inträffar
i Jemtland merendels hvart fjerde år. Om derföre
anstalt kunde fogas, att under de gynsammare
åren upplag af Utsädes-korn kunde bildas och
hvartill 8 å 10,000 tunnor kunde göra tillfyllest,
så tror jag att för denna province aldrig
någon vidstråktare undsättning genom styrelsens
åtgärd, bör kunna komma ifråga. Hvad
Ångermanland och Westerbotten angår, så hafva
de sin kust midt emot Österbotten som med
dem har lika klimat, och som kan förse dem
med deras spannemåls-behof.
Alla dessa utsädes behof, påkallade af klimatiska
förhållanden, torde icke gå öfver 4o,000
tunnor
\
Oen 17 April f. tn.
tunnor Hllsammansräknade. Denna omsorg kan
säkerligen af local-autoriteterne bestridaa och en
Vidt omfattande Collegialstyrelse, i spannmålsproductionens
närvarande skick, visserligen icke
mera vara af nöden.
Herr von Francken, August: tlti den önskan
Herr af Schmidt med flere värde talare
yttrat, att en SpannrnålsDirection bÖr existera!
händelse af missväxt i de norra provincerne,
kan jag visst icke instämma, emedan enligt min
tanka, den södra delen af Sverige efter de sednare
årens betydliga nyodlingar, onekligen bör
kunna förse den norra med behöflig spanmål i
händelse af blifvande brist, och den spannmål,
som de norra provincerna köpa af de södra, kati
»tItid erhålla» för vida lägre pris än SpanmålsDirectionen
med sin vidlyftiga och tårandebetjening
kan sålja för, hvaruppå jag anser mig skyldig
lemna det bevis, att då Jemtland förledit
år hade total missväxt, köpte Jemtlånningen på
Öland 120 mil från dess hemort mycket spanmål
och räknade på, att oaktadt denna långa
transport, kunna hafva den för 4o å 5o procent
bättre pris än den sora Spamnåls-Direcfionen
iemnade i understöd. Jag får i följe
häraf förena mig med de Herrar hvilka, med
undantag af förvaring af Kronans spanmål, i
öfrigt yrkat SpanmålsDirectionens fullkomliga
upphörande.
Herr von Hartmansdorff: Då Herr Tham
Ridd. o, Ad, Prof, 5 Band.
Dtn 17 April f. m.
yttrat,' att numera, sedan spanmålsunderstöd en
gång blifvit gifna åt de norra landskapen, och
•edan innevånarne der blifvit vande vid båttre
kost ån fordom, man svårligen skulle kunna
upphöra med försörjningsanstalterna åt dem, så
har han just på det klaraste sått besannat förderfligheten
af att någonsin gifva dylika understöd,
emedan det sedermera alltid blifver så
vanskligt, att vånda igen med en dylik åtgård.
Derföre år grundsatsen att Regeringen bör försörja
så skadlig, och derföre bör dess godkännande
åfven i det mindre bestridas; ty fastån
man börjar med att gifva litet, så går det ändock
slutligen öfver höfvan.
I hyad Grefve von Schverin anfört, att
omsorgen för de norra provincernes förseende
med spannmål lämpligast kunde öfverlemnas åt
localstyrelserna, instämmer jag fullkomligen ; äfvensom
med Herr von Francken i öfvertygelse
att spanmål erhålles för båttre pris, om dea
inköpes af enskilda personer, ån om det sker
genom någon allmän inrättning. Om jag icke
bedrager mig, tror jag att allmänna tidningar upplyst,
det innebyggarne i Westerbotten^ och de
norra Lånen, nödgats åt Allmänna MagazinsInråttningen
betala säd, hvars duglighet klandrades,
dyrare, ån hvartill de från det gent
öfver liggande Österbotten kunnat få köpa god
spanmål. Hvad Grefve von Schverin yttrat om
otjenligheten till utsäde i de norra provincerna
af den säd, som växer i de södra, år ganska
aannt. Det synes mig derföre bäst, att låta de
norra orternes innevånare sjelfve skaffa sig span
-
Den iy April /, rn,
åo5
anål och att göra det der hvarest den finnes
sådan, deras behof kråfver.
Herr af Schmidt: Herr von Francken har
icke rått fattat nan mening, när han yttrat, att
jag påstått, det en allmän Magazinslnrättning
vore nödvändig för de norra provincerne; jag
hade deremot åran såga, att om den nuvarande
inrättningen kommer att upphöra, nödvändigheten
fordrar, att någon särskildt anstalt för
dem i stället bör vidtagas. Sistförfluten år bevisar,
att dessa orter icke åro i behof af spanmålsunderstöd
oftare, ån då missväxter inträffa;
men blefvo alla utvägar till hjelp vid sådana
olyckliga tillfällen betagne, så skulle jag anse
de norra Länen högst beklagansvärd©.
I anledning af hvad Herr von Hartmansdorff
behagat yttra nemligen, att Allmogen der
sorn annorstädes borde kunna förse sig med
förlag ifrån de goda åren, får jag åran upplysa,
att SkattebÖnderne väl i allmänhet böra
kunna göra det; men Westerbottens innevånare
bestå till en stor del af nybyggare, hvilka,
om landet skall vinna uppodling, åro högst
nödvåndige. De kunna dock sällan i början
och vid vanliga år, sjelfva förse sig sned erforderliga
nödvändigheter och således ån mindre
ined förlag till ett kommande år. Jag upprepar
derföre ån en gång, att då man antager den princip,
att nybyggaren år nyttig och oumbärlig i
de land som böra upparbetas, bör han ock erhålla
hjelp, då nöden det ytterst påkallar.
Den 17 April/. m.
Herr Grefven och Landt Mar/kalk en hemställde,
att >å väl Friherre Focks den 11 (lennea
förmiddagen på bordet lagde ofvannåuinde
Memorial, sorn alla de af åtskillige Ledamöter
i anledning deraf, ej mindre den 11 dennes förmiddagen,
ån nu afgifne yttranden, måtte till
StatsUtskottet remitteras; hvilket bifölls.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan J till 5 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Thorsclagen elen 17 April.
Plenum klockan half till 6 eftermiddagen.
Grefve Lövenhjelm, Carl Axel: Då jag i
förmiddags bogårde Grefve Hårds Memorial,
rörande allmänna Financeregleringen, på bordet
f var det i afsigt att framdeles dervid göra
några erinringar; men då jag finner att detta
skulle hindra remissen till Utskotten och sålun~
\
Den 17 April c. m.
da kunna uppehålla målets afgörande, får jag
nu återkalla min anhållan om bordläggning af
Memorialet och till Ridderskapet och Adeln
hemställa, att detsamma må genast remittera!.
Herr Grejven och LandtlUarskalken föreslog,
i anledning häraf, att Grefve Hårds
berörde Memorial måtte till Stata- och BancoUtskotten
remitteras; hvilket bifölls.
FÖretoga till' pröfning RiddarhusUtskottets
den 3 dennes aflåtne, samt den 11 derpå följ-»
de eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
angående Bänkmåns afskaffande.
Herr Riben, Carl Vilhelm'. Det Betänkande,
som nu af Herr Grefven och LandtMarskalken
blifvit Ridderskapet och Adeln föredragit,
är visserligen af egenskap att tillhöra det
Högloflige Ståndets enskilta pröfning, men innefattar
icke dessmindre ett ämne af den ytterg
sta vigt,
"f
Riksdagarnes gång bestämmer Nationens vål
ellef ve. Af Riksens Ständers Utskott åro tvenne
som i vissa fall handla med Riksens Ständers
rått och alla de öfriga hafva sig uppdragit
att uturbeta och bereda de mål, som af Stånden
in Pleno skola discuteras. Utskottens inflytande
faller vid slikt förhållande klart i ögonen.
Den upplysning sora inom Adelsståndet
råder, vigten af de Embeten tom af Adelsmän
4o6
Den 17 April e. mt
innehafva*, Ordförandeskapet i Utskotten, som
af sjelfva Grundlagen blifvit Ridderekapet och
Adeln tillerkåndt, allt detta förenar sig att å
Riddarhusets val till Utskotts-Ledamöter fästa
Allmänhetens synnerliga uppmärksamhet. Bänkmansvalet
har hittills varit lörsta länken i den
kedja, som slutat med Utskottens organisation.
Jag år långt ifrån att vilja försvara Bänkmansinråttningen
sådan den nu år, dock hellre det,
än att i likhet med Riddarhus-Utskottet, tillstyrka
Electorernas utväljande in Pleno, ett
beslut, som i min öfvertygelse vore ganska vådlig*;
och jag grundar denna öfvertygelse håde
på kännedomen om en förfluten och på föreställningen
om en kommande tid.
Utskottet har uppställt en historisk öfversigt
af Bånkmansinrättningens uppkomst, fortgång,
upplösning och återinförande. Hon år
sanningsenlig denna öfversigt, men kort och
ofullständig, som den i ett Utskotts Betänkande
bör och måste blifva.
Det har funnits en tid, blodig och ohygg.
lig, jag medgifver det, men likväl uppvisande
minnet af mycket ädelt och stort: Jag menar
den så kallade frihetstiden. Denna tid delar
sig liksom af sig sjelf i tvenne perioder, den ena
från 1720 till 1708 och den andra från 1708
till 1772. Då Ständerna samlades 1708 blef
första striden örn Bånkmansvalet. En af Hattarnas
hufvudmån hade gifvit sina anhängare det
råd att sätta sig i besittning af Bånkmånnenj
under försäkran, att det vöre det rätta sättet
Den ty April e. nt'.
att styra Riksdagen. Det berättas och finne*
till och med i något gammalt manuscript antecknadt,
att Hattpartiet gjort stora uppoffringar
i detta afseende, och denna uppgift från en
sorglig tid, ehuru icke fullt bevislig, saknar
dock ej all trolighet. Jag förutser att man häraf
tager sig anledning att ån mer yrka Electorsvalen
in Pleno; men må man tillåta mig, att
hår med några ord få omnämna den allmänna
sinnesstämningen år 1738,
Redan 1720 började de båda partier att
formera sig, som i historien blifvit känd under
namn af Hattar och Mossor. Mössorna voro
då de styrande. Hattarne undergråfde i tysthet
sina motståndares magt och det hade redan,
ianan början af den märkvärdiga Riksdagen , lyckats
dera att allmänneligen sprida oro, missnöje
och hat emot Rådet samt dess anhängare. Det
år en bedröflig sanning som vi förgäfves skulle
söka att dölja emot både in- och utländska
håfdatecknares sammanstämmande vittnesbörd,
att all slags corruption, till och med den med
penningar, begagnades i dessa tider. Hvem vet
om icke Hatt-factionen hade gått till en lättare
seger, om Bånkmansvalet berott af Ståndet i
massa; men då oagfadt det allmänna misstroendet
mot Mössornas Ministére, det ändock fordrades
mycket att eröfra sjelfva Centralfästningen
Rånkmånnen, så skulle jag deraf• vilja hämta
anledning till den förmodan, att Bånkmansin^
rättningen vid detta tillfälle erböd ett, fastän
otillräckligt värn emot det parti, som efter sin
ankomst till våldet, bragte »å stora olyckor öfc;
4o8
Dtn 17 April e. m,
ver Fäderneslandet; hålst sora jag alltid trott
det vara lättare, att i parti-tider verka pä ett
val som anstålies i massa, ån på ett val som
anställea af få.
Man säger att ett Electorsval måste anställas
in Pleno, för att kunna bli ett uttryck af
Ståndets allmänna vilja. Det låter något detta skål,
»lien jag utbeder mig vördsamt, att så godt jag
förstår, få undersöka dess halt.
Jag vill härmed icke med ett enda ord yttra
någon åsigt af den närvarande tidens förhållanden.
Jag är ung, oerfaren i behandling
af allmänna årender, och ovan att yttra mig inför
en större samling af upplysta medborgare;
jag kunde såra någons ömtålighet, utan att
gagna en sak, som jag önskar försvara. Vare
det mig dock medgifvet, att sträcka en, om
ån förmäten, blick i en för oss alla okänd framtid:
Vare det mig tillåtit att ana möjligheten
af en inti iguerandc Ministcre eller en bersklyBten
faction, sådant har lunnit någon gång i
constitutionella Stater.
Hvad åro Lagar? Garantier mot befarade
missbruk af magt, Yi åro alla ense derom
att dessa garantier behöfvas; det måtte d|
vara vår pligt att göra dem så starka som
möjligt.
Ridderskapet och Adeln samlas enligt Grund,
lagens föreskrift hvart femte år. Mångå Riddarhusets
medlemmar se då hvarandra Hör för
-
Den 17 AprU e, m.
4og
sta gången: härvid tager jag min egen erfarenhet
i beräkning: jag har vål icke förr ån nu
varit Riksdagsman, men jag har varit tjenstgörande
vid RiddarhusCanzliet med både rättighet
och pligt att bevista det Höglofl. Ståndets
Öfverlåggningar. Vid slutet af sista Riksdagen
fanns ingen Ledamot af Huset, som jag ej kände,
åtminstone till namnet: vid innevarande Riksdags
början upptäckte jag ganska många, ja
kanske närmare tredjedelen af hela antalet, sorn
jag icke hade den åran att känna. Så har Riddarhusets
personal förändrats på dessa sista fem
år; och jag förmodar att samma förhållande
hädanefter kommer att äga rum.
Enligt RiksdagsOrdningens 28 §., böra alla
Utskott vara valde, inom åtta dagar efter Plenum
Plenorum. Electors-valet mäste således,
om Utskottets ifrågavarande förslag antages, bli
Ståndets första sysslosättning, och det innan Husets
Ledamöter lärt känna hvarandra, innan någon
Riksdagsmanna-caraeter blifvit utvecklad.
Huru skall man då välja Electorer? antingen
Väljer man på sina enskilta vänner, eller inrättar
man sin lista efter andras råd; I det förra fallet
väljer man ensidigt, i det sednare år utväg
öppen för intriguer af tusen slag.
Jag föreställer mig att en Ministere låtit
upprätta listor redan före Riksdagens början:
huru rik är icke en Minister på medel att persvadera,
insinuera och öfvertala, om den skulle
vilja begagna sig deraf. Penningeoorruption tager
jag icke ens i någon beräkning, ty desse
Den 17 April /. m,
tider äro längesedan förbi och återkomma troligen
icke mer. Jag^antager ett Riddarhus af
af 600 Ledamöter: Jag antager att af dessa 600,
blott i5o votera efter Ministerens listor; men
så mycket har jag lärt af häfderna, så mycket
tror jag mig förutse, att när fråga är om att
välja 25 personer, (skulle förslaget gå igenom,
blefve det väl flere, ty troligen finge man välja
suppleanter på samma gång, ehuru Utskottet
icke sådant föreslagit) så skall pluraliteten ovillkorligen
bestämmas af löo efter lika formulair
författade listor, ty de öfriga 400, märkom det
val, äro icka eniga sinsemellan. De utgöra hvad
som i gamla Riksdagstiden kallades Stänkroster.
Deras besynnerliga öde är att ofta utgöra mäugden,
utan att någonsin kunna bestämma pluraliteten.
Deras bestämmelse är att indirect understödja
partilistorne.
Men det är ej blott åt en Ministere som
man genom den ifrågasatte förändringen skulle
öppna vägen för intriguer. Denna väg kan lika
Väl beträdas af en hersklysten faction, väpnad
mot en ädel och upplyst Ministere.
Nu varande Bänkmans inrättning medförer
en stor olägenhet, kanske hufvudsakliga anledningen
till det missnöje som mot hela inrättningen
försports.
Nar Ledamöterne af en Bänkmans afdelning
sins emellan rådslå om det förestående valet,
så medför det tvång, att valet nödvändigt
skall falla på en af de sinji emellan rådslående.
'i
Den 17 Jpril e, m.
411
Det går ändå något an inom afdelningar der 10
personer liro närvarande, men ett högst underligt
förhållande uppstår inom de afdelningar, der
blott 2:ne äro tillhands, ty då kan man tilläfventyrs
se sig nödgad att votera pä sig sjelf.
D enna olägenhet tycker jag likväl vorehulpen,
om hvarje Afdelning valde Bänkman utur
en annan Aldelning: Bänkmans-afdelningen N:o
1 utur N:o 2, N:o 2 utur N:o 5 o. s. v., samt
slutligen N;o 5o utur N:o 1. Då tyckes mig,
att det felaktiga af Inrättningen vore borta, och
det goda qvar; en tanka som jag likväl gerna
skall frångå, om någon annan af Högloflige Ridderskapets
och Adelns Herrar Ledamöter framställer
ett annat förslag, bättre ledande till målet
5 men Electorers utväljande in Pleno, skall
jag alltid afstyrka.
Jag anhåller ödmjukeligen att Utskottets
Memorial måtte återremitteras, beledsagadt af
dessa mina anmärkningar.
Herr Rofenblad, Bernhard: Herr Riben
har gjort några anmärkningar vid RiddarhusUtskoltet»
Memorial, hvilka jag anhåller att få
besvara. Han har ansett Bånkmansvalet ieke
vara stridande mot det åsyftade ändamålet, att
till Electorer erhålla dem, som äga Ståndets
högsta förtroende. Jag deremot anser lika med
hvad Utskottet ytlraf, att Electorsvalet endast
uttrycker Ståndets förtroende, när hvarje Ledamot
ägt tillfälle, att sjelf inom hela Ståndet välja
de personer, lian anger mest passande till Ela
-
4i*
Den 17 April e, m.
ctorer. Af hvad Herr Riben anfört från förflutne
tider, tillstyrka för den mening, att Electorsvalet
borde ske genom Bånkmån, tror jag
en naturligare följd kunna dragas, just till motsatsen.
Enda sättet att bringa ett Svenskt Ridderskapsval
till resultater, som icke bordt inträffa,
medgifver förmodligen Herr Riben vara
niissledning Och detta måste naturligtvis vara
mycket lättare, då valen åro inskränkte inom få,
oftast alldeles okände personer, än då man äger
frihet välja biand hela Ridderskapet och Adeln,
Denna sats styrkes äfven af det tidehvarfs historia
Herr Riben anfört. Jag som för min del
ej eller kan godkänna Grefve Spens’s förslag,
om de 5o Bånkmans-afdelningarnes sammanslående
till 5, och de sålunda valde Bånkmännens
förvandlande till Electorer;] ksn derföre ej annat
ån tillstyrka bifall å Utskottets Betänkande.
Om det år tillåtet ingå i personliga förhållanden,
får jag såsom ett exempel, huru litet
Ränkmansvalen uttrycka Ståndets förtroende, anföra
mitt eget val vid denna Riksdags början,
då jag med en röst mot en blef genom lottning
kallad tili en af de 5o Bänkman; 486 närvarande
Ledamöter af Ridderskapet och Adeln
ägde rått att välja.
Friherre Björnstjerna, Magnus', Jag anhåller
att få tala Öfver ämnet, utan att tala
hvarken för eller emot Ulskottets Betänkande,
Det hrr förefallit mig, som hade en motsägelse
insmygt sig deri,nemligen: att conclusionen ej rätt
»tår i öfverensstämmelse med prsemisserne. Ut
-
Den 17 April e. m.
4i3
skottet siger, att Electors- och de derpå följande
UtskottsLedamots-valen, böra vara ett uttryck af
Ståndets majoritets tanka. Sedan anför Utskottet
som ett missbruk, att det rådande partiet på
jy4o-talet, alltid sökte alt bemästra sig Bänkmansvalet.
Oin detta var ett missbruk, så föijer
deraf, att Electors- och de derpå följande
Utskotts-valen, icke bora vara ett uttryck af
majoritetens opinion, utan efter min tanka vara
ett uttryck af opartiskheten. Ty Utskottens
arbeten, om de skola vara val gjorde, böra vara
fullkomligen opartiske. 1 Engelska Parlamentet
följes denna princip, Speekern väljer der UtskottsLedamöterne,
hållten af Oppositionen och
hälften af de Ministerielle partiet. Här kan
detta ej åga rum, der lyckligtvis för sämjan så
inom detta hus, som inom hela Riket, partierne
ej åro så bestämde I Frankrike deremot
åro nu alla Committéer sammansatte af Ultras,
emedan de åro det rådande partiet i Kamrarne;
men jag tror ej att man funnit detta vara
gagneligt, och anser således det valsätt vara
lämpligast, som minst lemnar tillfälle åt majoriteten
att sätta sina medlemmar uti Utskotten,
Jag lemnar derhän sättet huru man bäst kan
vinna detta ändamål, men att theoden år riktig,
derom år jag öfvertygad.
Grefve De la Gardie, Jacob: Ehuru full.
Icomligen instämmande i hufvudsaken med hvad
RiddarhusUtskottet så grundadt anfört, att Bånkmånnen
måtte afskaffas, såsom, om icke skadelige,
åtminstone ®fverflödige, vågad jag likväl
göra en liten erinran. Utskottet har föreslagit,
Den ij April e. ml
att för större ordnings vinnande och en säkrsre
controlls skull, uppsummering af rösterne
måtte ske för hvar 2 5:te sedel. Jag tror att
delta blott skulle upptaga tiden, utan att någon
nytta derutaf skulle följa. För öfrigt långt ifrån
att med Herr Riben ogilla Utskottets korta
historia om fortgången af Bånkmansfrågans behandling,
tror jag oss äga stor förbindelse till
Utskottet, sorn undvikit de mindre hedrande yttrande,
öfver de styrande under den så kallade
frihetstiden, hvilka undfallit Herr Riben, och
som jag tror vi aila skulle och borde önska för
alltid vara glömde. Annu en anmärkning torde
Herr Riben tillåta mig göra. Han har trott
att Utskottet velat till de 525 Elecforerne tillägga
åtminstone i5 Suppleanter. Jag har ej
uti Betänkandet funnit vara taladt om Suppleanter,
utom då Utskottet nämner Herr Munck
af Rosenskölds förslag; och jag tror att det vo.
re Öfverflödigt, ja, icke en gång riktigt att utse
gådane. Örn det blir vid Utskottets förslag, att
når 7 Electorer felas, dessa ersättas genom nytt
val, tror jag sådant vara tillräckligt, då Ridderskapet
och Adeln i alla fall icke lärer behöfva
i sådant ändamål sammankallas, mer ån en eller
högst två gånger under Riksdagens lopp.
Och man slipper då att välja mer än 25 personer,
i stället för att annars välja 4o. I anledning
af den anmärkning jag gjordt, och de
af flere andre värde Ledamöter äfven gjorde,
anhåller jag att Betänkandet måtte återremitteras.
Herr von Hartmansdorff, Auguji: Jag
Den 17 April e, m,
instämmer fullkomligt i den åsigt som Friherre
Björnstjerna yttrat, i afseende på Utskottens
sammansättning, och anser följaktligen Electorerne
böra väljas så, att Utskotten komma att
utgöras af män, som hysa olika meningar om
de ämnen, sorn der skola behandlas. Jag tror
således att det valsätt, Utskottet föreslagit, att
man nemligen skulle kunna rösta på hvilken
som helst af Ståndets Ledamöter, icke är det
lämpligaste, emedan derigenom lätteligen kan
ske, att den för ögonblicket rådande meningen
får för stort inflytande. Till förekommande
deraf,, och vinnande af en större oväldighet,
vöre jag böjd att instämma med Grefve Spens
i hans förslag, att Ridderskapets och Adelns
hela antal delades i fem delar, och att livar
och en inom sig valde fem Electorer, Om denna
method antages, skulle hvar och en som första
gången bivistade en Riksdag, hafva lättare
vid att inom den afdelning till hvilken han hörde,
skaffa sig nödig kännedom af dess Ledamöter,
och således kunna sjelfständigt uppgöra sin
val-lista. Då skulle möjligen äfven de, som ej
hafva mycken tid att lemna åt Riksdags-göromålen,
kanhända sjelfva uppsätta sina listor,
hvilket man snarare undviker, då listorne äro
så långa, att mera ledighet fordras till deras
uppgörande. Utskottet har visat, att Bänkman
icke funnos på de tider då Class-indelningen
på Riddarhuset ägde runi, och Grefve Spens
har kallat sitt förslag en medelväg mellan det
Valsätt som då iakttogs och det, hvilket Utskottet
föreslagit. Mig synes denna medelväg vara
den tjenligaste, och jag för min del tillstyrker,
416
Den 17 April e. nt.
att den måtte antagas, samt att Betänkandet antingen
måtte återremitteras, elier Grefve Spens*S
förslag utan återremisS till afgörande företagas.
Herr Rosenblad: Då jag afhörde Herr Ribens
yttrande, gaf jag ej akt på den del deraf
, som rörde Utskottets afstyrkande af val utaf
suppleanter. Detta har Utskottet ej tillstyrkt,
derföre, att Electorerne som tillsättas genom
Ridderskapets och Adelns förtroende, böra äfven
vid uppstående ledigheter genom samma
förtroende ersättas. Möjligen skulle en under
Riksdagen ändrad opinion eljest kunna verka,
att äfven yppade ledigheter inom Utskotten,
blefvo ersatte genom suppleanter, som i det Ögonbliek
de inträdde i Utskotten , ej agde Ståndets
förtroende. I afseende på Herr von Ilartmansdorffs
yttrande får jag tillägga, att med den
mångfalld af åsigter, som hos tänkande menniskor
alltid skola finnas, måste sådan omvexling
af ideernas sammanfogning uppstå, att det ej
ar att förmoda, att den genom pluraliteten uppkomne
sammansättning af Electorer, skulle uttrycka
en enda bestämd åsigt Den enda möjligheten
vore, om en faction, hvars caracter alltid
är att uppoffra de individuella meningarne
för partiets, kunde verka på valen j men, sorn
jag förut har yttrat, tror jag det vara lättare
att verka på ett mindre antal personer, afdelningarne
må vara så stora som hälst, än på det
större antalet, då valet är fritt bland hela Ridderskapet
och Adeln. Jag tror således icke skäl
vara
Den 17 April * *i,
4i7
rara t?II afvikande från Utskottets Betänkande. I
öfrigt, ehurudant beslutet blifver, anser jag ej an4
ledning vara till återremiss, utan hemställer, att
Utskottets förslag må antingen bifallas eller afslås.
Herr von Hohenhausen, Michaél: Vid Utskott*
ts Betänkande torde jag ej böra vidare erinra,
ån hvad min reservation deremot innehåller.
Men i afseende på Grefve Spens^ reservation,
som af flere blifvit understödd, anhåller
jag att få anföra de skål, hvarföre jag
ej delat dess mening. Det synes mig icke lemna
ett säkrare resultat för ett lyckligt val af
Electorer, att bland hvarje femtedel af Ståndets
Ledamöter \ålja fern, ån att utvälja 25 af
hela antalet, hålst man i det sednare fallet åger
6å lång förberedelse för valet, som från Riksdagens
början till den dag valet sker, då
man deremot, genom det förslag Grefve Spens
framställt, först dagen förut får veta de personer
ibland hvilka man skall välja. Det vöre en
högst obehaglig känsla för en Ledamot, som inom
hela Ståndet kånde 25 personer, på hvilka
han önskade välja, att i sin afdelning ej finna
någon enda af dem; och om nu de 25 som voro
lämpligast, till Electorer, alla funnos uti en
afdelning, kunde ändå blott fem af dem blifva
valde. Når nu dessutom, genom detta valsätt,
antalet af väljande blir så talrikt, att allt sken
af personel ansvarighet för valet måste försvinna,
och då föga troligt år någonting upplysande
för opinionen, eller öfverensstämmelse kan
Ridd. o, Ad, Prof, 5 Bancf,
27.
4i8
Den 17 April e. m.
vinnas uti så talrika församlingar, hvilka Mott
för några Ögonblick med hvarandra sammanträffa,
tror jag mig ej böra tillstyrka antagandet
af ett vajsått, som synes mig lemna flera
saker att önska, i synnerhet då det icke uppfyller
den fordran, att så långt Grundlagarne
tillåta medgifva rättigheten till ett fritt val. För
öfrigt har jag visserligen ingen ting emot en
återremiss af Betänkandet.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Det torde förmodligen icke bestridas att allt
val år en slump, isynnerhet när det sker med
slutna sedlar. Det kommer således hufvudsakligen
an på att göra chancen något nära lika
för dem som deruti deltaga. Om man säger att
man har förtroende för den eller den personen,
så bör man påminna sig hvad Crillon sade åt
en som berömde honora för hons tapperhet:
Jag var käck den och den dagen. Så år det
ock med allt förtroende som skall råcka under
en hel Riksdag, Jag ville föreslå en medelväg,
eller om återremiss beslutes, framställa en idée
som kanske då kunde tagas under närmare öfvervägande.
Om Ridderskapet och Adeln i stäk
let för att delas uti 5o delar, fördelas uti 25,
och hvarje afdelning valde en Elector. Det
heter vål att Electorerne skola vara ett uttryck
af pluralitetens mening; men om allt val är en
slump, så, når hvar och en isin afdelning väljer
så godt som han förstår, bör han hoppas
att de öfrige i sina afdelningar göra detsamma j
efter samvete. Jag bekänner att jag ej hyser I
stort förtroende till listor med många namn,
Den 17 Jprii e, tni
och finnes det någon sorn åtager sig det besväret
att upprätta listor, så emottager mången
dem gerna, isynnerhet då man ej förr ån samma
morgon känner ibland hvilka personer man
skall välja, och eftermiddagen har sina göromål.
Jag mins att 1786, den första Riksdag vid hvilken
jag var närvarande, fick jag listor från
tvenne håll; jag tror att jag lottade om dem.
I sednare tider då val skolat ske till nämnd,
eller till Förstärkta Utskott, har jag fått listor,
behållit dem och begagnat dem, någon gång
utan att ens se på dem, ty det är sannt hvad
Herr Riben anfört, att om i5o lika lydande
listor begagnas, så tjena de så kallade stänkrösterna
till intet. Derföre tror jag att slumpen
vore minst, om Ridderskapets och Adeina
Ledamöter delades i 25 delar, och hvarje del
valde en Elector. Men jag hemstålter tillika,
om icke hvar sådan 25:tedel, på kallelse af åld«j
sta Ledamoten kunde förut sammanträda och
rådgöra. Jag vet ej hvartill det skulle tjena
att man ej skulle få öppet tala sig emellan,
utan låta den slutna sedeln decidera, som dock
ej år så sluten, att den ej blifvit sedd «fmånga.
Om man har 2 eller 5 timmars deliberationstid,
kan man upplysa hvarandra och hvars
och ens öfvertygelse blir lättare bestämd. Så
sker det nu når Electorerna skola välja UtskottsLedamöter;
de tala först förtroligt om dem de
skola välja och votera sedan med hvar sin slutna
lista. Så tror jag att det också borde tillgå
med Electorsvalen. En liten fördeliberation kunde
hållas, och valet sedan ske inom skranket»
42® Oen 17 April e. m.
Men den frågan bör först vara afgjord, antingen
de i RiksdagsOrdningens 4i §. nämnde ansvarige
Embetsmån äga eller icke äga rättighet
att deltaga i de val som fordras till Utskottens
bildande. Äga de denna rättighet, så tror jag
att de nu brukliga Bånkmansval böra bibehållas.
Herr von Hartmansdorff; De skäl Grefve
von Schverin anfört, synas tala för, att valen
må ske inom afdelningar, de må då vara
flere eller färre, men ej bland hela massan. Det
år naturligt att då rösterne inskränkas inom ett
mindre antal, år hvarje röst mera vård, och
att den aktas bättre. Når valet deremot sker
inom hela mängden, år utgången osäkrare,
hvarföre man anser sina röster med mera likgiltighet.
Skedde valen till Electorer uti afdelningar,
så skulle dessa tälla med hvarannan,
att göra goda val, och ändamålet sålunda säkrare
vinnas.
Grefve von Schverin: Den frågan som jag
i början ef Riksdagen väckte, i anledning af
4l §. Riksdagsordningen, huru långt de ansvarige
StatsRådens och JustitiaeRådens rått att
deltaga i val skall sträckas, torde vål först och
en gång böra afgöras, och jag får vördsamme-;
ligen hemställa, om det kan synas vara för mycket
begårt, att de medlemmar af Ridderskapet
och Adeln som frågan rör, täcktes bestämdt
förklara, om de anse sig berättigade att i valen
deltaga, eller om man får anse RiksdagsOrdningens
41 $. »åsem klar och tydlig.
r
/
' > ,
Den 17 April t. m.
Hans Excellence Herr Grefve af IHet-*,
terftedt, Gujiafi I anledning af den fråga en
vård Ledamot Herr Grefve von Schverin ställt
till Konungens ansvarige Rådgifvare i afseende
på deltagande i val af Electorer, kan jag visserligen
blott enskilt yttra rnig; men jag anser mig
likvål skyldig, att inför Högloflige Ridderskapet
och Adeln förklara, att då detta ämne
hunnit få den form, att frågan kan anses sorn
ett Ridderskapets och Adelns beslut, och icke
blott som en enskilt fråga hvarigenom, oaktadt
all aktning för den Ledamot som framställt henne,
dess hufvudföremål får en hel annan och
förändrad vigt, ån den en enskild mans öfvertygelse
förmår gifva och fordra, skola de personer
som nu blifvit tillsporde, visserligen icke
underlåta att derpå gifva ett lika öppet sota
med Grundlagen enligt svar.
Grefve Spens, Carl Guftaf: Jag borde icke
begära ordet och förlänga discussionen, då jag
redan uti ett långt yttrande till Utskottets Pro.
tocoll anfört mina tankar. Jag anhåller dock
ott få lemna åtskillige smärre upplysningar, i
anledning af den hår förefallne debatten. Hvad
först angår det Herr Riben anfört angående
Suppleanter, så har jag trott mig böra erinra,
att orsaken hvarföre Utskotten bestämt antalet till
blott 25 Electorer och ej omtalat några Suppleanter,
utan i stället föreslagit nytt val år den, att om
Suppleanter väljas på samma gång, så år Electorsvalet,
sedan det en gång skett, en norm
för hela den blifvande Riksdagen, och om under
dess lopp opinionen skulle ändra sig, får
den icke tillfälle att yttra sig. En annan an*
422
Den 17 April c. m.
märkning är den motsägelse Friherre Björnstjera
na funnit emellan praemisserne och conclusionen,
då Utskottet sagt att valet borde vara ett uttryck
af majoritetens opinion, och dock i framställningen
af förra tiders förhållanden, såsom
ett missbruk anfört, att det rådande partiet
sökte styra valet; sorn dock aldrig kunde ske
utan ined majoritetens vilja. Det är visserligen
sannt, att huru valen ställas, år det alltid, att
jag så må såga, det materiella af majoriteten
för ögonblicket som beslutar; men derföre är
det ej sagt, att det år majoritetens verkliga
opinion, och blir det allt mindre och mindre,
ju lättare det år ett för ett ögonblick leda majoriteten.
Det år detta som Utskottet åsett,
når det sagt, att under frihetstiderne Bänk—
mansvalen styrdes af parti, och då ansågos för
en högst vigtig sak, såsom ock Herr Riben omtalt.
Sedermera anhåller jag att, i anledning af
Grefve von Schverins yttrande rörande de ansvarige
Ministrarnes undantagande från valen,
få anföra en ursågt, hvarföre Utskottet ej ansett
sig böra nämna något derom. Först och
främst voro vål många debatter härom hos
Ridderskapet och Adeln, men de blefvo ej remitterade;
för det andra ansåg Utskottet sig icke
tillståndigt att deröfver yttra sig, emedan antingen
år saken constitutionsfråga, eller är §. i
Grundlagen klar; och om äfven tvenne partier
inom Ridderskapet och Adeln funnos, som hvar
för sig ansågo §;n klar, men ändock sinsemellan
voro af stridig tanka, tror jag likväl icke
•tt något omdöme derom kunde af Utskottet
framställas. Ridderskapet och Adeln bör au
-
Den 17 April c, m.
425
tingen i detta afseende taga ett bestämdt beslut,
eller ock med Grefve von Schverin förena sig
uti en anhållan till ifrågavarande personer att
yttra sig, huruvida de anse sig åga en sådan
rått eller icke; i fall nemligen ett sådant person-'
ligt yttrande afhjelper svårigheten.
Friherre Anckarvård., Carl Henric: Den
förevarande frågan har sitt ursprung från den
erfarenheten, att de dubbla valen af Bänkmån
och Electorer, åro ett öfverflöd. Utskottets
Betänkande går derpå ut, att rättaste medlet
vore att välja ur massan. Jag bör ej neka att
min tanka varit att valet till Electorer skulle
ske af Ståndet samfällt; men bland de yttranden,
jag hår hört anföras, bekänner jag, att jag
snarare skulle ingå på den idée, som af Grefve
von Schverin blifvit yttrad, nemligen att Electorerna
directe skulle väljas af 25 afdelningar
af Ridderskapet och Adeln. Jag tror att då
Bänkmansvalet år det första val tili Utskott,
och detta kunnat ske vid Riksdagnrnes början,
kan ingen olägenhet uppstå derigenom att det
andra Utskottsvalet, eller valet af Electorer, på
samma sått förrättas. Den enda olägenhet vore,
om ett så ringa antal af Ridderskapet och Adeln
vid Riksdagens början vore på hvar Bänk,
att man deribland ej kunde finna någon Elector.
Jag röstar således för Grefve von Scbverins
förslag, och jag gör det egentligen derföre, att
då förfaller af sig sjelf den sednare frågan, om
de ansvarige Ministrarne åga rått att deltaga i
valen. Ty i samma stund Electorerne väljas di.
recte af Ståndet, kan ej fråga om otydlighet
/p4 Den 17 April e. m,
mera uppstå. Jag har förut vid Riksdagens
början förklarat att jag ej anser frågan vara
otydlig; men det år utan tvifvel, att om Electorerne
directe våljas, kan någon fråga om bemålte
Embetsmåns deltagande i valet icke uppkomma
, ty då är §;n alldeles tydlig. Jag anhåller
således om återremiss af Betånkandet.
Friherre Björnjtjerna: I anledning af hvad
Grefve von Schverin framställt, att valet af
Electorer skulle ske genom utseende af en Elector
inom hvarje tjugufemtedel af Ridderskapet
och Adeln, får jag anmärka att då Bånksmansvalet
vid innevarande Riksdags början blef företaget,
var antalet af Ståndets Ledamöter ej
fullt 5oo. Om detta delats med 25 , hade inom
hvarje afdelning ej blifvit mer ån 19 å 20
personer, och det hade ju ganska lått varit
möjligt, att ibland dessa ingen funnits som varit
passande till Elector. Jag afstyrker således
detta förslag.
Herr Cede rf chjåld, Pehr Guftafi En vård
Ledamot har trott att den framställning Grefve
von Schverin gjort, om utlåtande af Utskottet
huruvida Konungens ansvarige Rådgifvare böra
i valen få deltaga, vore öfverflödig i händelse
valet skedde directe af Ståndet. Jag för mia
del tror att med samma skäl som de kunna göra
anspråk på att deltaga i val till Bånkmån,
med samma skål kunna de äfven göra det att
deltaga i val till Electorer, då det blott står
att de ej få deltaga uti val till UtskottsLedamöter,
Att do böra vara uteslutne från alla
Dtn 17 April t. m.
425
dessa val, det har jag redan vid Riksdagens
början sökt bevisa. Jag anhåller derföre att
Utskottet måtte anmodas, att, i anledning af
de öfverllggningar som öfver detta åmne då
ägde rum, bestämdt yttra sig, huruvida Utskottet
anser dessa Embetsmin kunna deltaga uti
något val, som hör till val af Utskotts-Le-:
damöter.
Herr Rosenblad: Ej delande den tanka som
Grefve von Schverin yttrat, att hvarje val blott
är en slump, kan jag ej eller med honom instämma
i den önskan att Bänkmansafdelningarne
skulle förvandlas till 2b Electorsafdelningar. Rörande
de uti 4i §. Riksdagsordningen omnämnde
Konungens ansvarige Rådgifvare, har Utskottet,
såsom Grefve Spens nämnt, icke kunnat
ingå uti något Utlåtande öfver detta ämne, då
ingen remiss derom till Utskottet blifvit beslutad.
Jag får nämna, att enligt deras mening,
som anse 4i (jj. Riksdagsordningen tillåta nämnde
Herrar deltagande i Bänkmannavalen, i hvilken
mening jag för min del fortfar att instämma,
ej eller något hinder finnes för samma Herrar
att deltaga i val till Electorer. För öfrigt om
än RiddarhusUtskottets Betänkande skulle återremitteras,
anser jag likväl ej Utskottet äga rätt
ingå i förklaring af en §. i Grundlagen, denna
§. må anses vara klar eller ej.
Grefve von Schverin: I anledning af hvad
Friherre Björnstjerna nämnt att inom någon
tjugufeintedel af Ridderskapet oell Adeln det
möjligen kunde hända, att ing^jj funnes sorn man
Den 17 April c. m.
ville anmoda att blifva Eiector, så får jag yttra
att ibland i5 eller 20 personer alltid en lärer
finnas, som när han sammanträder med de öfrige
Eloctorerne kan lära känna de personer
hvilka kunna vara passande till Ledamöter uti
Utskotten och som derefter kan bestämma sin
voteringssedel. Deraf, att en Eiector funnes
för liyarje serskilt tjugufemtedel inom Riddarhuset,
skulle följa att Electorerne blefvo jemnt
fördeltes genom hela Riddarehuset. Vid de
förra Riksdagarne har jag tyckt mig finna, att
det varit de fem, sex första oeh de fyra fern
sista Eänkarne som haft besväret att tillsätta Utskotten,
och på dessa sitta mest sådane personer,
som äro bosatte uti hufvudstaden. Jag tror
att detta skulle vara corrigeradt, om valet skedde
genom hela Riddarehusetj på sätt jag föreslagit.
Beträffande hvad Herr Rosenblad yttrat
öfver Utskottets tanka om RiksdagsOrdningens
4i j§., skulle jag tro att undersökningen icke
behöfver bli juridisk, utan blott grammaticalisk.
Det är fråga blott om hvad partiklarna af ut
och lill betyder. Der står icke; i val af Utskottets
Ledamöter, utan i val till Utskotts Ledamöter.
Om Utskottet betragtar frågan från
denna synpunkt, tror jag det ej skall blifva svårt
att linna hvad lagstiftaren menat.
Herr von Hartmansdorff: Då det är fråga
0111 hvad orden uti 4i §. Riksdagsordningen
betyda, så är det ej RiddarehusUtskottet,
utan ConstitutionsUlskottet som deröfver bör
Dt* 17 April c, m.
yttra sig, och det skulle således vara fåfängt
att remittfra denna fråga till det förra af dessa
Utskott, som ej äger befatta sig med Grundlagsfrågor.
På samma grund anser jag ock förgäfves
att af Konungens Rådgifvare begära någon
afsägelse af deras förmenta eller bestridda
rättighet, emedan de blott kunna afstå den för
deras egna personer, men icke förändra lagen.
I afseende på de särskildte afdelningar, sorn af
Grefve Spens och Grefve von Schverin blifvit
föreslagne, instämmer jag i deras åsigt, äfven
af det skäl, att om en faction vid början af en
Riksdag vöre rådande i det hela: så kunde det
likväl hända, att den icke vöre det på en eller
annan afdelning, och att Electorernes sammansättning
derigenom blefve mera oväldig. Således
vunnes det ändamål Friherre Björnstjerna
åsyftat, just genom det medel, han bestridt. Då
jag nu finnér meningarne vara så mycket delade,
skulle jag önska, icke som förra gången, jag
yttrade mig, att saken genast blef afgjord, utan
att den till Utskottet måtte återremitteras.
Herr Cederschjöld-. Jag kan ej med den
siste värde talaren dela den öfvertygelse att frågan
om förståndet af 4 i §■ Riksdagsordningen,
skulle behöfva remitteras till ConstitutionsUtskottet,
emedan jag tror att §:n är klar och till—
räckeligen tydlig, för att visa att de ansvarige
Embetsmännen icke böra få deltaga i något val,
som leder till val af UtskottsLedamöter. Hvad
äro väl Bänkmansvalen, hvad äro Electorsvale»
annat än preliminaira åtgärder för att facilitera
ralén af UfekottfLedamöter, JlondeStåndet får
4*8
Den 17 April e, m.
enligt Grundlagen valja directe sine Utskotts
Ledamöter, de andra Stånden skola göra det
genom Electorer; och Bänkmansvalen äro ej annat
ån första instancen af val till UtskottsLedamöter.
Jag tror det således vara klart, att intet
Förtydligande behöfves för att se att de ansvarige
Embetsmånnen äfven från detta val böra
vara uteslutna.
Herr von Hartmansdorff: Jag beder om
ursågt, för det jag så ofta pröfvar Ridderskapets
och Adelns tålamod i detta åmne. Jag vill
blott anmärka, att annat år grundsatsen, som
Herr Cederschjöld anfört, huruvida de ansvarige
Rådgifvarne böra vara berättigade att i
valet deltaga, hvarom jag i början af Riksdagen
yttrat min mening; annat åter år huru lagens
ordalydelse bör förstås, sedan praxis varit
stridande mot hvad som synes vara det råtta,
och följaktligen vunnit ett slags kraft af
häfden.
Grefve von Schverin: Sedan Herr von
Hartmansdorff'talat om praxis, anhåller jag att
Utskottet må pröfva hvarifrån denna praxis
kommit. Den synea mig härleda sig ifrån en
ytterst felaktig redaction af Riddarhus-Ordningen.
Friherre Anckarsvärd: Hela frågan tyckes
bero på att veta om Electorerne äro ett Utskott
eller ej. Äro de det, så år §:n tydlig, och
det år den saken sorn jag anser vara af vigt att
Den 17 April e, m.
få afgjord om Bänkmånnen och Electorerne utgöra
Utskott eller ej.
Herr Grefven och LandtMarJkalken yttrade,
att då, under loppet af discussionen, fråga
blifvit våckt om råtta förståndet af 4i §.
Riksdagsordningen, hvarom remiss åfven i sammanhang
med förevarande ånme blifvit begård
till RiddarhusUtskottet, ansåg Herr Grefven
och LandtMarJkalken sig böra förklara, att en
så beskaffad fråga angående råtta tillämpningen
och förståndet af ett stadgande i Grundlagen,
icke kunde, efter Herr Landt Marskalkens omdöme
tillhöra RiddarhuslJtskottets handläggning,
samt att följaktligen någon proposition å den
åskade remissen ej eller kunde af Herr LandtMarskalken
meddelas. Hvad åter angick RiddarhusUtskottets
förevarande Memorial angående
Bånkmåns afskaffande, hemställde Herr
Grefven och Landt-Marskalken om icke med
afseende å de utaf åtskilige Ledamöter dervid
nu gjorde anmärkningar, Ridderskapet och Adeln
behagade berörde Memorial till Utskottet återremittera.
Bifölls.
Justerades PleniProtocollet för den 19 siat—
ledne Mars förmiddagen.
Grefve Gyllenborg} Johan Henning, ha
-
å!?o
Den 17 Aprii e. at.
de inlemnat ett Memorial, hvilket upplåstes,
så lydande:
(Se Bilagan N:o 1.)
Herr Treffenberg, Curry Gabriel, hade inlemnat
följande, sorn upplåstes:
(Se Bilagan N:o 2.)
Herr von Hartmansdorff, August: I sammanhang
med de reservationer som nu blifvit
gjorda, i anledning af beslutet rörande Hans
Kongl. Höghet Kronprinsens deltagande i Regeringen
under Hans Majit Konungens resor till
Norrige, eller då Hans Majit går i fält, anhåller jsg
att få göra en anmärkning. I afseende på sjelfva
ämnet tror jag mig hafva tillräckligt yttrat mig
då saken förevar, och vill nu blott anmärka något
vid den behandling sorn målet fick. En följd
deraf var att man befann sig uti den svåra nödvändigheten,
att antingen skola göra orätt i saken,
eller i formen. Man valde det sednare;
deremot år det som reservationerna blifvit gjorda
och hvarom jag nu äfven vill tala. Af Ståndens
ProtocollsUtdrag öfver detta beslut ser
man, att Ridderskapet och Adeln samt BorgareStåndet
undvikit åberopa ConstitutionsUtskottets
Betänkande, utan att de tagit deras beslut,
blott såsom en följd af Konungens Nådiga Skrifvelse.
Deremot hafva Pråste- och BondeStånden,
det förra, enligt ProtocollsUtdrag af den
10 och det sednare, af den 11 Mars fattat de.
ras beslut, med godkännande af Constitutions
-
1
Den 17 April e, mi
45 i
Utskottets åsigt, att frågan icke rörde någon
verklig för alltid bestående Grundlagsförändring:
utan ett personelt undantag, eller en
tillfällig modifikation af Re gerings-Formens
ho:dje §. Således se vi ty värr, att tvenne Stånd
efter ConstitutionsUtskotfets ledning, gjordt skilnad
emellan verkliga och bestående förändringar,
samt personliga undantag och tillfälliga
jemkningar i Grundlagen, utan att man vet hvar
gränsen för de sednare ligger. Saken är nu
förbi; men jag har dock icke bordt underlåta,
att fästa Högloflige Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på vådan af sådana Betånkanden,
som ConstitutionsUtskotfets, och på de
följder, som deraf kunna härflyta. Detta anhåller
jag måtte, såsom ett bidrag till de upplåsta
reservationerna, blifva i Protocollet an-?
tecknadt.
Börjades justering af Pleni-Protocollet för
den 19 sisth Mars eftermiddagen.
Efter uppläsning af Friherre Cederström*,
Jacob, deruti upptagne yttrande: att dd 56 Jf.
Riksdagsordningen ftadgade, att intet ärende
finge nedläggas utan Ståndets uttryckliga beslut,
Friherren anfidg deraf följa, att motionairens
begifvande till ett måls nedläggande,
icke vore behofligt, anförde:
Herr von Hartmansdorff, August: Jag
kan vid detta tillfälle icke underlåta att anmärka
den tvetydighet, som lärer vidlåda våra Grund
-
Dtn 17 Jpril e, m-i
lagar i afseende på en motionairs rättighet att
få ett inlemnadt Memorial remitteradt till Utskott
eller ej; och jag hör ej försumma att söka
upplysning om hvad i detta afseende är en Riksdagsmans
rått, då en Ledamot så utmärkt för
kännedom af våra Grundlagar som Friherre Cederström,
kan i detta ämne hafva rså olika åsigter.
Enär jag den 18 sistlidne Februarii yrkade,
att Grefve von Plåtens motion om TalemänsTafflarnes
återställande borde förfalla, påstod
Friherre Cederström, att den enligt Grundlagen
först skulle remitteras. Då åter samma
fråga förevar den ig Mars rörande min motion
om ett sparsammare utdelande af Adeliga vårdigheter
samt Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde den till mitt eget begifvande,
yrkade Friherre Cederström att det icke till målets
nedläggande behöfdes. Antingen måtte nu
Friherre Cederström hafva orätt emot Grefve
von Platen eller emot mig; det vore således
angeläget, att för framtiden veta hvilket som år
det råtta.
Friherre Cedertröm\ Den enkla skillnaden
är den, att i afseende på Grefve von Plåtens
motion, var frågan om att afslå densamma, men
vid den andra motionen var åter fråga om att
låta den förfalla. I afseende på afslaget, åberopade
jag 56 §. Regerings-Formen, och i afseende
på det andra målels förfallande 56 §.
Riksdagsordningen.
Herr'*>g# Hartmansdorff; Jag skulle önska
-
Dtn 17 Jpril e. m.
*33
ska att Protocollet för ilen 18 Februari måtte
företes. Deraf kan synas om jag påstod att
Grefve von Flåtens motion skulle afslds. .lag
tror mig hafva yrkat att den borde förfalla.
Herr von Ifohenhaufen , Michael: När
jag här hört yrkas en sats, sorn kan hafva så
vådeliga följder som den, att en motion skulle
kunna förfalla utan motionairens samtycke, så
må det tillåtas mig, att yttra mig rörande de
paragrapher i Grundlagen, hvilka gifvit anledning
till en sådan förmodan. 55 §. Riksdagsordningen
omtalar med hvad rätt Taleman
kunna vägra proposition; den 56 åter talar om
när ett ärende kan få nedläggas. Detta har afseende
på den föregående §, eller när Taleman
kan vägra proposition. 44 §. åter säger,
att Konungens propositioner, äfvensom allmänna
frågor ej må i Riksens Ständers Plena till omedelbart
afgörande upptagas, utan Jkola öfverlemnas
till utredande af behörige Utskott. Allmänna
frågor skola således lemnäs till utredande
af Utskott innan de afgöras. En motion kan
afgöras på trenne sätt; den kan antingen bifallas,
eller antagas med förändringar, eller afslås;
men att afslå eller låta densamma förfalla, är
i sjelfva saken detsamma. 4q §. på hvilken
man ytterligare sökt stöd, säger: uppjiar fråga
om eller hvart remitteras bör. Af ordet om
har man sökt hämta den tydning, att vid hvarje
motion skulle kunna sättas i fråga om remiss
deraf bör ske eller ej, och att således Landt
-
Ridd. 0. Ad. Prof. 5 Band.
28.
Den 17 April e. m.
Marskalkens proposition äfven bör innefatta hemställan
huruvida den kan remitteras. Men det
är ej svårt alt finna rätta meningen af ordet
om- frågan är blott till hvilket Utskott
målet skall remitteras, så oek’ om den är af
allmän beskaffenhet eller enskild, just i sådane
fall är det som fråga kan uppstå om motionen
skall remitteras. Jag torde få återföra i Ridderskapets
och Adelns minne den från ConsiitutionsUtskottet
återlemnade frågan, som man
till slutet fann, att det varit bäst att icke dit—
remittera,
Härefter upplästes Herr von Hartmansdorff,
yttrande till Ridderskapets och Adelns
Protocoll för den 18 sistlidne Februari eftermiddagen,
så lydande: Jag afftyrker fdledes
Ilr Grefve von Plåtens proposition, och hernftåller,
citt deri utan remiss mätte förfalla.
Herr von Hartmansdorff: Ridderskapet
och Adeln torde af hvad som nu blifvit uppläst-
finna, att frågan var densamma för Grefve
v. Platen sora för mig; och att det således ej kan
vara annat än fullkomlig motsägelse i den olika
tydning, Friherre Cederström i bägge afseenden
velat gifva åt Grundlagen.
Friherre Cederström: Af Herr von Hart
mansdorffs
yttrande till Protocollet för den ]8
Februari finner jag väl nu att han begärt att
Grefve von Plåtens motion skulle förfalla. Det
var dock icke så jag då fattade saken, och jag
använde 56 §. RegeringsFormen i afseende på af
-
Den 17 April e, m.
455
görandet. Det är blott ordet som har bestämmer
saken, oell det har aldrig varit min tanke
att en sak skulle kunna förfalla utan S!åndets
beslut; men deremot har jag alltid trott, att frågor
sorn Ståndet anser böra förfalla, ovilkorligen
skola det. I öfrigt får jag blott tillägga,
att 85 §. RegeringsFormen tydligen stadgar, att
Grundlagen skall efter sin ordalydelse tillämpas.
Herr votz Hartmansdorff', Jag vill blott
hålla mig vid denna fråga, emedan jag anser
den hafva ett vigtigt inflytande på motionsrätten.
Då det förra Protocollet af den 18 6istlidne
Februarii redan är justeradt och Friherre
Cederström låtit älven detta Protocoll för den
ig sisth Mars passera utan anmärkning, så måste
hvar och en sorn af Ridderskapets oell Adelns
Protocoll vill draga slutsatser till det
riktiga i ärendens behandlingssätt, nödvändigt
komma i tvifvelsmål om hvad som är rätt elier
ej. Friherre Cederström har sagt, att han
åberopade 56 §. RegeringsFormen, då det angick
Grefve von Plåtens motion; men Protocollet
innehåller, om jag minnes rätt, citation a£
4g §. Riksdagsordningen.
Friherre Cederftrorn: Det är ganska möjligt
att jag åberopat 4g § Riksdagsordningen
i stället för 56 §. RegeringsFormen, helst dessa
paragraplier i detta afseende, innehålla enahan,
da stadgande, ehuru de befinnas i olika Grundlagar.
Uppå Herr von Hartinansdorffs begäran
Den 17 /ipr il e. rn.
upplästes derefter Friherre Cederström* till Protoeollet
för den 18 sistlidne Februari eftermiddagen
afgifne ifrågavarande yttrande, hvaraf
inhämtades, att Friherren deruti åberopat 49
§. Riksdagsordningen.
Herr von Hartmansdorff: Jag har, utom
hvad min egen upplysning beträffar, endast åsyftat
att fästa Högloffige Ridderskapets och Adebis
uppmärksamhet på ifrågavarande motsägelse
i måls behandlingssätt- och öfverlemnar
för öfrigt till Högloffige Ridderskapet och Adeln
att å min anmärkning göra hvad afseende
den kan förtjena.
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade,
det han ansåg sig böra föra Herr von
Hartmansdorff' till minnes, det Herr LandtJUarskalteUf
på sätt Protocollet för den 19
sistlidne Mars eftermiddagen jemväl utvisar, först
inhämtat Herr von Hartmansdorffs yttrande,
huruvida han behagade medgifva att dess motion
om ett sparsammare utdelande af Adeliga värdigheter
finge förfalla, samt icke förr än Pierr
von Hartmansdorff dertill lemnat sitt samtycke,
till Ridderskapet och Adeln hemställt att berörde
motion måtte förfalla; hvaraf således vore
uppenbart, det Herr Landt Marskalken icke
ansett en motion kunna utan motionairens medgifvande
förfalla.
Herr von Hartmansdorff: Jag har ej ve
lat
göra anmärkningar emot hvad Herr Grefven
och LandtMarskalken den 1 g sistlidne Mars yt
-
Den 17 Apr il e. m.
457
trat; jag biföll då genast Herr Grefven* och
EandtMarskalkens framställning, och jag fortfar
att göra det. Min anmärkning har blott varit
ställd emot det olika sätt, hvarpå Friherre Cederström
ville att min motion, och att Grefve
von Flåtens skulle behandlas.
Fortsattes justeringen af Pleni-Protocollet
för den ly sisth Martii eftermiddagen intill slut.
Justerades Pleni-Protocollet för den 21
sistledne Marti samt för den a5 i samma månad
förmiddagen.
Börjades justering af Pleni-Protocollet för
den 25 sisth Martii eftermiddagen.
Efter uppläsning af Friherre -Anckarsvärds
deruti intagne skrifteliga anförande, anmälte sig
Hans Exce/lence Herr Grefve Mörner-, Adolph
Gör an t samt uppläste följande: 4
(Se Bilagan N:o 3.)
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Herr Danckwardt, Magnus Georg, anförde
skriftcligen:
(Se Bilagan N;o 4.)
f
£3-8 Den 17 April e, m.
Friherre Anekar svärd. Carl Henric. Jag
inskränker mig för det närvarande blott till en
hemställan till Herr Grefve Mörner, om han
icke misstagit sig i afseende å mitt yttrande, då
han anfört, att 1809 års olycks-epok varit af
mig framställd som en jemförelse med närvarande
tid. Jag har sagt för 10 år sedan, och detta
inträffar på år 1810. För öfrigt förbehåller jag
mig att framdeles få yttra mig så val öfver
detta som hvad Grefve Mörner i öfrigt anfört.
Fortsattes justeringen af Pleni-Protocollet
för den 25 sistlidne Martii eftermiddagen intill
slut.
Upplästes oell lades på bordet följande från
nedannämnde Utskott inkomne Memorial och
Utlåtanden:
Fran StatsUtskottet:
Aj den 12 dennes:
N;o 109*1 anledning af en utaf Casseurerne
uti CredilSedel Verkets SmasedelsCassor,
J. Tingberg och F. Hellström gjord ansökning
om förhöjning i missräknings-penningar.
N:o 1 10, I anledning af Hr Mich. G. Anckarsvärds
Memorial, innefattande förnyad anhållan
om ändring i de vid i8l5 års urtima Riksdag
fastställde grunder för liquiden af Svenska
Ministern Herr Joli, Claes Lagersvärds fordran,
Den 17 April e, m„ iog
härrörande från andelar uti RiksgäldsConloirets
fordna lån i Genua.
Från Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet:
Af
den 26 sijtlidne Martil:
N:o 27. I anledning af gjord hemställan,
att vid förändringar i oeconomiska författningar,
verkställigheten ej måtte för mycket påskyndas.
N:o 28. Angående anläggande af en Köping
i Frycksände Socken af Wermlands Län,
N:o 29. Angående regleringen af den till
Lunds Academie Stat anslagne Spannemål.
N:o 5o. Angående yrkadt förbud för Bergmästare
att utfärda oeconomiska författningar.
N:o 3i. Angående öfverklagad underlåtenhet
af sådane skyldigheters fullgörande, som
innehafvare Bf Bergsmanshemman åligga.
Af den 2 dennes:
N:o 02. Angående Herr Doctor Stenhammars
motion om indragning till besparing i RiksStaten
af Tjenster och Embeten.
N:o 55. I anledning af yrkad lindring i
KronoBrefbårings-skyldigheten.
N:o 54. I anledning af väckt fråga om åt
-
Den 17 April e. m.
gårders vidtagande till förekommande af stegring
i Tjenstehjon»- löner.
N:o 55. I anledning af väckt fråga om en
Stads anläggande i Kronobergs Lån och om
rättighet till årlige fri-marknaders hållande i
Wrigstad, Rydaholm och å strandplatsen Stenunga.
N:o 56. Angående Riksdags-Fullmågtigen
Carl Fredric Bergs motion, om åläggande af
skyldighet för Pastorer, att årligen till vederbörande
LandsContoir och DomCapitel insända
Utdrag af Kyrkoböckerne öfver döde och födde,
N:o 57. I anledning om yrkadt tillstånd för
Kyrkohemmans åboers, uti Skåne, Enkor och
Barn, att företrädesvis till sådane Hemman erhålla
åbo rätt.
Aj den 12 denne t:
N:o 5i. Angående väckt fråga om närmare
bestämmande af Fjerdingsmåns . skyldighet
ter m. ra,
N:o 52. I anledning af väckt fråga, rörande
skyldigheten att in natura lefverera HÖ
och Halm till Kongl. HolS tallet i Stockholm.
4f den i4 dennes:
N:o 55. Angående förbättrad reglering af
Postgången.
N:o 54. Angående ständiga Tionde-sättningar
för de Räntegifvare och Räntetagare, emel
-
Den 17 Jpril e, rn.
lan hvilka någon öfverenskommelse i detta hånseende
ej kunnat träffas.
Upplåstes till justering och godkändes följande
från ExpeditionsUti kottet inkomne förslag
till Riksens Stånders underdåniga skrifvelser till
Kongl. Maj;t:
N;o 29 Angående ett beviljadt förskott å
den summa, som till godtgörande af kostnaderna
vid Hans Kongl. Höghet Kronprinsens utrikes
resa m, m. framdeles kommer att bestämmas.
No 5o. Angående medel till bestridande af
kostnaden för tryckning utaf vissa Committerades
förslag till en förändrad organisation af åtskillige
Rikets Styrelseverk m. m.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm förmiddagen
den 17 April 1820.
S. D. Upplåstes de öfrige Respective RiksStåndens
ProtocollsUidrag ajf den 4, 7 och 1 x
dennes, innefattande anmodan till samtelige Utskotten,
från Fråste- och BorgareStånden, att
hädanefter till RiksStånden insända sina Betånk&nden
och Utlåtanden skrifteligen, så ofta de
icke , åtmindstone inom åtta dagar ifrån justeringen,
kunna tryckta meddelas; samt från
442
Den 17 April e, ni.
BondeStåndet, att ovilkorligen aflemna nämnde
handlingar i skrifna exemplar; och emedan Piidderskapet
och Adeln, på sålt dess ProtocollsUtdrag
af den 2 5 sisth Januari utvisar, redan i sitt
första heslat om tryckningen af Bihanget till
RiksStåndens Protocoll vid denna Riksdag, och
expedifiorissåttet af Utskottens Memorial, Betånkanden
och förklaringar, förordnat, att dessa
handlingar borde till Riks-Sfånden ingifyas i
tryckte exemplar, endast fä länge det utan uppehåll
i göromälens gång lämpligen kunde jke,
samt genom ProtocollsUtdrag af den 1 r eistlidne
Mars, med anledning af en ExpeditionsUtskottets
hemställan, och sedan Med-Stånden deltagit uti
nyssberörde beslut, å nyo påmint samtelige Utskotten,
att ställa sig sådant till efterrättelse;
fana Ridderskapet och Adeln, roed åberopande
af de sålunda gifna föreskrifter, i följd af hvilka
det berodt på Utskotten att tillse, det göromålen
icke genom expeditions-såttet uppehållits,
sig nu böra i Preste- och BorgareStåndens
ofvanberörde anmodan till Utskotten instämma,
Ut supra.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades följande
från Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet
inkomne, samt d. 7 och 11 dennes eftermiddag
garne på bordet lagde Memorial och Utlåtanden
:
Af den 24 sistlidne Martil:
N:o gå, i anledning af väckt motion angå
-
Den 17 April e. m.
445
emie den åfventyrliga hastigheten vid de så kallade
Kungsskjutserne.
Af den 26 sisllidne Martil:
N:o 25, i anledning af Kongl. Magts Nådiga
Proposition, angående behofvet af en fond
till understöd för Jordbrukare, sorn genom frosteller
hagel-skada förlora vexande gröda.
N:o 2 5, I fråga om sättet till utgörande af
den till Upsala Academie anslagne samt annan
Krono-tionde-spanneniål, som ånnu icke genom
tionde-såttningar blifvit till beloppet bestämd.
N:o 26, angående sårskildte Markegångars
bestämmande för öfre och nedre Dalarne.
Aj den 8 denries:
N:o 49. I anledning af gjord motion om
indragning af Minister-platser vid främmande
Hof, utom i Petersburg och London samt Diplomatiske
Årendernes besörjande i öfrigt af
Chargé cTAffaires och Consuler. Ut supra.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls Stats- och
BancoUtskottens den 29 sistlidne Mars afgifne,
samt den 11 dennes eftermiddagen på bordet
lagde Utlåtande, angående dels förment oriktig
tillämpning af hvad uti Reglementet för utredningen
af för detta FilialDisconterne stadgas, i
afseende på öfver-råntan ä förfallne lån i desse
Disconter, dels ock på grund deraf yrkad rätt
444
Den 17 ripril e. m.
lör gåldenårerne, att återfå hvad de i öfver-rånta
skola för mycket utbetalt. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Banco.
Utskottets den g dennes afgifne, samt den i4
derpå följde på bordet lagde, Memorial, i
anledning af någre från Bankens FiscalsEriibete
väckte frågor om ändring och undantag i några
allmänna lagar och författningar, för betryggande
af BancoVerkets säkerhet; blef samma Me.
morial af Ridderskapet och Adeln till Lagutskottet
remitteradt. Ut supra.
S. D. Föredrogs å nyo och gillades StatsBanco-
samt Allmänna Besvärs och OeconomieUtskottens
den 2:dra dennes afgifne, och den
ii;te derpå följde eftermiddagen på bordet lagde
Betänkande N:o o5, rörande väckt fråga om
bestämmande af allmänna grunder för ettStatshushållnings-systeme.
Ut supra.
S.D. Vid förnyad föredragning af Statsutskott
tets d. 10 dennes afgifne, samt d. [4 derpå följde
på bordet lagde, Utlåtande N;o ioo, i anledning
af de hos Ridderskapet och Adeln gjorde,
anmärkningar vid Utskottets den 6 sistlidne Mars
meddelte Betänkande, rörande löneförhöjning
åt Bataillons-Läkare efter 8 års tjenstgöring;
fann Ridderskapet och Adeln för godt att, enär
sistnämnde Betänkande redan blifvit af de öfrige
trenne RiksStånden gilladt, för dess del dervid
låta bero. Ut supra.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades föl
-
Den 17 April e. m.
445
jande från Stats-Utskottet inkomne, samt don
i4 dennes på bordet lagde Utlåtanden;
Af den 10 dennes:
N:o 102, angående medels anslående till
befordrande af Växel-undervisningen.
N:o io3, om användandet af Djeknepenningar
i Hernösands Stift.
N:o io4, angående inlösen vid RiksgäldsContoiret
af u stycken skadade Creditsedlar.
Af den 12 dennes:
N:o io5, i anledning af våckt fråga om
förskotts anvisning å den summa, Riksens Ständer
komma att anslå till kostnadernes godtgörande
vid Hans Kongl. Höghet Kronprinsens
förestående förmälning och verkställde Utrikes
resa.
N;o 106, om inköp för StatsVerkets räkning
af åtskilige trähus i Götheborg. Ut supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs StatsUtskottets
den 12 dennes afgifne och den 14 derpå
följde på bordet lagde Utlåtande N:o >07, i anledning
af de hos BondeStåndet gjorde anmärkningar,
vid Utskottets den i5 sistledne Mars
meddeldte Betänkande, angående de så kallade
TalmänsTafllarne; fann Ridderskapet och Adeln
att, enär sistnämnde Betänkande redan blifvit
446
Den 17 April s. m.
den s5 sistledne Mars af Ridderskapet och Adeln
bifallet, Utskottets ifrågavarande Utlåtande
borde låggas till Handiingarne. Ut supra.
S. D. "Vid förnyad föredragning af StatsUtskotfefs
den 10 dennes afgifne, samt den i4
derpå följde på bordet lagde Utlåtande N:o 108,
om anslag å Stat till inköp af Astronomiska instrumenter
åt Observatorium i Stockholm, blef
samma Utlåtande, i anledning af de utaf åtskilige
Ledamöter dervid gjorde anmärkningar,
till StatsUtsfcottet återremitteradt. Ut supra.
S. D. Remitterades till
Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Bef varsäck
Oeconomie-Utskotten:
Friherre Wrangels, Henning, Memorial, innefattande
förslag till ett IndustrieReglemente.
Stats-Utskottet",
1) Herr Berghmans, Ambrosius Magnus,
anförande, innefattande anmårkuingar emot Statsutskottets
den 7 dennes eftermiddagen återremitterade
Memorial N:o 76, angående hemställan
, det åtskilige till Utskottet remitterade Memorial,
måtte till det Särskildta Utskottets handläggning
få öfverlemnas.
Friherre Focks, Berndt Wilhelm, den
n dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
angående Allmänna MagazinsDirecfionen;
Den 17 April e, m.
jemte de af åtskillige Ledamöter i anledning
deraf, så vål den x 1 dennes förmiddagen som
denne dag, afgifne yttranden. Ut supra.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
den 17 April 1823.
S. D. Remitterades till
Stats- och BancoUtskotten:
Grefve Hård», Carl Gustaf, Memorial, innefattande
anmärkningar emot FinanceComitténs
Betänkande. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af RiddarhusUtskottets
den 5 dennes aflåtne, samt den
11 derpå följde eftermiddagen på bordet legde
Memorial, angående Bånkmåns afskafFapde; blef
samma Memorial, i anledning af de utaf åtskilliga
Ledamöter dervid gjorde anmärkningar, till
RiddarhusUtskottet återremitteradt. Ut supra.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan | till 11 om aftonen.
In fidem Protocolli
O, J. Lagerheim.
4^8 Den 22 April f. m.
Tisdagen den 22 April.
Plenum klockan half till 10 förmiddagen.
Upplästes ett från Riddarhus-Utskottet inkommet
så lydande
Hörsammaste Memorial:
Hos RiddarhusUtskottet har RiddarhusDirectionen
anmält, att Konungens tjenstgörande
förste LifMedicus, vice Ordföranden i Kongl.
SundhetsCollegium, Riddaren af Kongl. Wasa
Orden samt af Kongl. Preussiska RÖda Örns
Ordens 2:dra Class, Medicinae Doctorn och Chirurgie
Magistern Eric Edholm, hvilken under
den 5 Juni 1821 blifvit af Kongl. Maj:t i Nåder
upphöjd i Adeligt stånd, med antagande af namnet
af Edholm, hos RiddarhusDirectionen anhållit,
att såsom Adelsman vinna introduction å
Riddarhuset, samt att han, med företeende af
Kongl, Maj:ts för honom utfärdade Nådiga Di.
plome i original, visat sig hafva fullgjordt alla
de för erhållande af en slik introduction föreskrifne
prestanda; och får RiddarhusUtskottet i
anledning häraf, samt med stöd af öl i 1818
års Riddarhusordning, ofvanberörde förhållande
hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln vördsamt
anmäla, med hemställan, om icke Förste
LifMedicus och Riddaren Doctor af Edholm må
beviljas introduction å Riddarhuset under N.o
2292
Den 22 April f, m,
449
2292 ibland Rldders- och Adelsmän, »arnt Kungörelse
derom på vanligt sått i Allmänna Tidningarne
införas. Stockholm den 19 April 1823.
På RiddarhusUtskottets vägnar,
C. G. Spens.
N, Snoilsky.
Herr Grefven och LandtMarskalken gjorde
proposition till bifall af RiddarhusUtskottets
berörde Memorial j hvilken proposition med Ja
besvarades.
Friherre Tolly Gustaf Philiph, anförde
akrifteligen;
(Se Bilagan N:o i)*
4^ -
Remitterades till Bevillnings-, Lag- samt
Allmänna Besvärs- och OeeonomieUtskotten.
Företogos till pröfning de, uti ConstitutionsUtskottets
den 2 dennes aflåtne, samt följande
dagen på bordet lagde Memorial, omförmålte,
från sista Riksdag hvilande förslag till ändring
i Rikets Grundlagar; hvarvid Herr Grefven
och Landt,Marskalken, sorn förmodade, att sedan
alla Grundlagsåndringsförslagen blifvit tryck
-
Ridd, o. Ad, Prot. 5 Band.
29.
45o
Dan 22 April /, m.
tc, samt bland Ridderskapets och Adelns Ledamöter
utdelade, desamma icke torde i ett sammanhang
behöfva upplåsas, föreslog, att hvarje
§. finge särskildt för sig upplåsas och pröfvasj
hvilket bifölls.
Regerings-Formen.
§. 4.
__ inhamte dock, i de fall hår nedanföre
stadgas, underrättelse och råd af ett StatsRåd,
hvartill Konungen kallar och utnämner
kunnige, erfarne, redlige och allmänt aktade
infödde Svenske frälse och ofrälse mån af den
rena Evangeliska läran.
Alternativ.
___ __
inhåmte dock, i de fall hår nedan
före
stadgas, underrättelse och råd af ett StatsRåd,
hvartill Konungen kallar och utnämner
kunnige, erfarne, redlige och allmänt aktade
infödde Svenske män af den rena Evangeliska
låran.
Friherre Cederström, Jacob: Det för
sta
alternativet i förevarande förslag till ändring
af 4 §. RegeringsFormen, innebår skillnaden
emellan orden och samt eller. Genom
införandet af det förra eller ordet oc/z, skulle
Konungens rätt till val af StatsRådsLedamöter
blifva inskränkt i så måtto, att Konungen måste
ditkalla både fralse och ofrälse män, ehvad
Den 22 -April /, m.
han ägde mera förtroende till den ena eller den
andra. Jag skalle derföre tro, att det sednare
alternativet i förslaget, som lemnar Konungen
öppet, att välja sine Rådgifvare inom hvad 6tånd
sorn hålst, och att hafva afseende endast på
största skicklighet, år det lämpligastej och a£
sådan orsak anhåller jag om Herr Grefrens och
LandtMarskalkens proposition till bifall af sistnämnde
alternativ.
Herr Rothlieb, Axel'. Jag år fullkomligt
förekommen af Friherre Cederström, och anser
det sednare alternativet i förslaget vara så rätt
och billigt, att jag med honom på det högsta
instämmer i tillstyrkande af bifall derå.
Herr von Heijne, Georg: Jag anser för
min del orden fralse och ofrälse böra så litet
som möjligt nämnas i vår constitution, och jag
förenar mig derföre med Friherre Cederström
och Herr Rothlieb i tillstyrkande, att det sednare
alternativet uti ifrågavarande förslag må af
Ridderskapet och Adeln antagas.
Herr Grefven och LandtMarskalken gjorde
proposition till bifall af andra alternativet a£
de, utaf 4 §. framställde nya redactioner; hvilken
proposition med Ja besvarades.
§• 7*
Konungen läte uti StatsRådet sig föredragas
och afgöre der alla Regeringsärenden, utom
de Ministeriella, eller dem som angå Rikets för
-
452
Den 22 April f, rn,
hållanden till främmande magter, samt rommandomål,
hvilka Konungen, i egenskap af Högste
Befälhafvare öfver Krigsmagten till lands och
sjös, omedelbarligen besörjer, och hvarmed förstås
sådane enkla militairiska mål, som icke
efter Grundlagen, höra till föredragning i
StatsRddet och StatsSecreterarens Expedition,
icke leda till stiftande af nya, icke till ändring,
förklaring eller rubbning af gällande
lagar och allmänna oeconomiska författningar,
eller uti dispositionen af allmänna medel.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, hade
inlemnat ett Memorial, hvilket upplåstes, så
lydande:
Hans Excellence Herr Grefve af Wett er -  ftedt, Gustaf: Sorn den förändrade redaction
af 7 §. RegeringsFormen, /hvilken nu utgör föremål
för Ridderskapets och Adelns pröfning,
är en följd af en Kongl, proposition, hvilken
jag contrasignerat, anser jag mig, i anledning af
de dervid gjorde anmärkningar, skyldig, att tillkännagifva
de orsaker, som föranledde denna
proposition. Vid sistförflutne Riksdag väcktes
åtskillige anmärkningar emot Konungens Rådgifvare
i commandoinål. Grunden för dessa an
-
(Se Bilagan N:o 2.J
Herr Cederschjöld, Pehr Guftaf, anförde
skriftligen:
(Se Bilagan N.o 3.)
Den 22 April f. ml
455
märkningar hämtades ifrån sjelfva den §. som
man ansåg icke innefatta en nog bestämd gråns
för bemålte Rådgifvares verksamhet. För att
vinna denna bestämdhet, befallte Kongl. Maj:t
mig, att uppsätta ett förslag till ändring af
nämnde §. Det förslag, jag, i följd häraf,
uppgjorde, underställdes till och med i förväg
flere af då varande ConstitutionsUtskotts Ledamöter.
De särskildta tankarne rådfördes, och
en sammanjemkad redaction uppkom, som, gillad
af Kongl. Maj:t, till Riksens Ständer aflemnades.
Denna år nu i fråga. Jag medgifver
visserligen, att då man nödgas definiera egenskapen
af en befattning, mycket skall glömmas,
och att ju mera man söker utsträcka definitionen,
desto otydligare mäste den blifva; men
når frågan nu endast år,- att bestämma den
verkningskrets, som enligt Grundlagen bör tillhöra
Konungens Rådgifvare i commandomål,
och då under förslaget icke år eller kan vara
någon annan afsigt ån den, att hålla dem inom
denna verkningskrets, icke att i någon mon vid-j
ga densamma; så är det naturligt, att, om Rikets
Ständer för närvarande anse den hittills
gällande redactionen af 7 §. i RegeringsFormen
för berörde ändamål tillfyllestgörande,
Kongl. Maj:t icke kan emot dess bibehållande
hafva något att erinra.
' / f
Kongl. Majit trodde sig med den nya redactionen
kunna lugna många farhågor, men
örn detta icke behöfves, år det för Kongl. Majit
en tillfredsställelse och det beror af Riksens
Ständer att antaga eller^icke antaga den förän
-
454
Den aa April /, m.
dring i §., Kongl. Maj:t ansett sig böra föreslå.
Den högsta fullkomlighet man kunde åstadkomma
, söktes vål vid redactionen, och då jag
icke hade anspråk, att i detta afseende ensam
lyckas, rådtördes, såsom jag förut nåmnt, flere
sakkunnige mån. Reductionen var dock ej beräknad
derpå, att, på sått en vård talare synes
hafva förmodat, vara gjord blott för örat, utan
den var verkligen ock gjord för förståndet;
men den stridiga mening som derom uppstådt,
bevisar bäst, att hos särskilda personer, förståndet
kan hafva olika åsigter och se olika.
Herr Cederschjöld: Jag utber mig endast
få anmärka, att den sista värde talaren missförstått
min mening, då han tyckt sig finna, det
jag skulle hafva sagt, att redactionen af ifrågavarande
§. vore beräknad blott för att ljuda i
Bråt. Jag tror tvärtom och är fullkomligen öfvertygad,
att afsigten dermed varit att tillfreds*
ställa förståndet, ehuru händelsen gjort, att
resultatet utfallit annorlunda.
Herr Mank af Rosenskjöld, Eberhard:
I denna fråga, har jag visserligen icke något
annat att yttra, än hvad jag redan sagt vid sista
Riksdag, då samma fråga förevar. Jag utbeder
mig derföre, att få uppläsa detta mitt anförande,
emedan det innefattar den mening, jag
äfven nu i ämnet hyser.
Herr Munk af Rosenskjöld uppläste der-;
efter följande: Jag har förr haft den äran förklara,
det jag ansåg 74§. i RegeringsFormen
Den 22 April f, m.
*55
vara nog tydlig oell bestämd för den som rille
rätt förstå den. Jag har ansett farligt medgifva
en obestämdhet i en så väsentlig föreskrift
innan man vore säker om någon mera bestämd;
och säker derom blir man ej genom ett förslag
af Riksdagsman, emedan det behöfver alla fyra
Ståndens och Konungens sanction.
Men sedan enskilde Riksdagsmän, nemligen
Friherre Ankarsvärd i vårt Stånd och Friherre
Åkerhjelm i Constitutions Utskottet, afgifvit förslag
till ett närmare bestämmande af de i denna
§. nämnde Commandomål, samt ConstitutionsUtskottet
i dess Betänkande, rörande anmärkningen
mot Friherre Björnstjerna, föiklarat att
Formerne i detta fall ej voro fullständigt nog
beskrifna och således både dessa förslag och
detta Betänkande innefatta ett indirect medgifvande,
att gränsen för Commandomål icke är i
Grundlagen nog bestämd, har jemväl jag ansett
nödigt, att ett noggrannare bestämmande af
hvad med Commandomål förstås, i nämnde §.
blefve tillagdt. Det har varit så mycket mera
fägnesamt, att Konungen sjelf behagat meddelett
förslag för detta ändamål, som Kongl. Maj:ts
Nådiga sanction å de förslag,hvilka skulle koma
ma från Riksens Ständer, kunnat förvägras,
men det af Konungen sjelf uppgifne och fullkomligt
tillfredsställande förslag, blott behöfver
Riksens Ständers egen sanction, hvilken man ej
bör förmoda af ConstitutionsUtskottet eller något
Stånd skall uteblifva, emedan man ej bör
föreställa sig, att Nationens Representanter skola
vara mindre sorgfällig om bevarandet af Na
-
455
Den 22 April f, m.
tionens rättigheter samt deras skyddande mot
militaire magtens ingrepp, än Konungen sjelf.
Man har emot ifrågavarande Redaction anmärkt,
att den är mera negativ än positiv, men man
liar icke attenderat till, att då fråga är om att
sätta gräns för en myndighet, det är mera nödigt
att uppräkna hvilka ärenden den icke får
befatta sig med, än den han får besörja. Hvad
ordet omedelbarligen vidkommer, så har det,
i min tanka, företräde framför ordet directe;
åtminstone äger det den förtjensten att vara
svenskt. Konungen säges omedelbarligen besörja
de mål, hvilka ej i StatsRådet, och utan
att Allmänna Beredningen eller Publique Verk
behöfva höras, kunna föredragas och afgöras.
En annan värd talare har yrkat, att föreskriften
i tillägget till jjj. borde sträckas till Under-Befälhafvare
i Militaira Styrelsen. Jag får
blott erinra, att Grundlagen ej på desse sednares
åtgärder kan tillämpas, utan endast på
StatsRådets, StatsSecreterarens och Konungens
Rådgifvares i Commandomål. Om Regementschefer
eller andra Militaira Auctoriteter förgå
sig, dömas de för sina förseelser efter Allmänna
Lagen och Krigs Ar tiklarne. För öfrigt tror
jag, att det som innefattas i Instructionen för
GeneralAdjutanterne, är i detta afseende ganska
tillräckligt, och anser återremiss ej vara
af nöden, då redaction en är fullständig.
Den §., som redan är tillfinnandes, innefattar
ett positivt stadgande om hvad med Cbmmandomål
bör förstås; hvaremot det nu föreslagne
tillägg, innehåller en bestämd förskrift
Den 22 April f, m.
457
om egenskapen af (le mål, meri hvilka Konungens
föredragande i Commandömål icke få sig
befatta.
Vore här blott frågan om detta tillägg,
skulle jag visserligen votera för afslag å den
nya redactionen , likasom jag ,skulle då göra det
för hvilket annat förslag som hälst, till förtydligande
af 7 §. RegeringsFormen. Men när sådane
omständigheter föregått, som visat , at så
val ConstitutionsUtskottet som enskilte Riksdagsmän
oell Riksens Ständer sjelfve vid förra Riksdagen
ansett nämnda §. otydlig, så tror jag det
för min del vara nödigt, att antaga Kongl.
Maj:s Nådiga proposition om tillägg till denna §•,
om icke för annat, åtminstone för att derigenom
likasom upphäfva och kraftlöst göra föregående
beslut om §:s otydlighet. Ty hvilket klefve resultatet,
om den afslås? Jo! att vi hafva den
gamla §m i behåll, men med det vehikel, att
ConstitutionsUtskottet och Riksens Ständer vid
en Riksdag, förklarat den obestämd, hvarigenom
dess användande vid pröfningen af blifvande
anmärkningsmål betydligen försvåras. Jag
anhåller på dessa skäl om proposition till bifall
af den nya redactionen.
Grefve von Schverin, Fredric Bogislans:
Resultatet af den pröfning af ämnet, sorn jag
för mig sjelf anstålt, var att jag ämnade tillstyrka
antagandet af den nya redactionen. Ehwru
jag icke tycker om negativa definitioner ,
bestämdes jag till eft sådant tillstyrkande af den
oro, som vid sista Riksdag uppstod i afseende
Den 32 April J. m.
på tolkningen af förevarande §, af den då yttrade
opinionen derom och deraf att Kongl. Maj:t
för att tillfredsställa densamma, gick den till
mötes samt på förhand sanctionerade det förslag
till §:* ändring, som högt påkallade*. Dessa
förenade omständigheter syntes mig åska mitt
ja. Men jag bekänner upprigtigt, att, sedan
jag afhört Grefve Gyllenborgs och Herr Cederschjölds
här upplåsta anföranden , jag nu mera
är af annan tanka. Jag finner att considerationerna
i denna fråga böra åsidosättas och lagstiftaren
böra yttra sig blott i sin egenskap
af lagstiftare. Det må ej förundra oss att lagar
som vi funnit otydliga, i en senare tid synas
oss äga ali erforderlig klarhet. Det Iro
våra begrepp som emedlertid utvecklat »ig, och
det töcken som under en annan tid låg emellan
föremålet och oss skingras i och med detsamma.
Jag anser mig böra tillstyrka , att §:s gamla
radaction må bibehållas.
Herr von Franchen , Auguet: Den omtvistade
7:de af RegeringsFormen år efter
mitt sått att se, mycket tydligare som den förut
år, ån den skulle blifva, om ifrågavarande
förändring komme att åga rum, och redan
vid förra Riksdagen har ConstitutionsUtskottet
en gång förklarat den för tydlig.
Ordet omedelbarligen utmärker ju ganska
klart, att det endast år i sådana fall, der Konungen
ej behöfver StatsSecreterarensContrasigna
-
Den 22 dpril /. m.
tion, som GeneralAdjutantens för Arméen eller
Flottorne, med ett ord, föredragandens i Commandomål
biträde kan begagnas utan StatsRådets
hörande, då deremot i den föreslagne förändringen
ordet disposition af allmänna medel
gör paragrafen på en gång otydlig, och i
synnerhet högst inskränkt, ty utom förändring
af Officerares Uniformer, existera få kanske
inga mål, som ej i mer eller mindre mon angå
allmänna medels disposition; jag för min del,
får derföre vördsammeligen yrka det 7;de §. i
RegeringsFormen måtte förblifva oförändrad.
Herr Grefven och Landt Mar falk en gjorde
proposition till bifall af den nya redactionen.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarsvalken
hemställde, om Ridderskapet och Adeln
behagade, med ogillande af den nya reda—
ctionen, bibehålla 7 §. i RegeringsFormen oförändrad.
Bifölls.
§• 9.
Sista punkten.
För Rådslagen skola StatsRådets Le
daraöter
vara ansvariga såsom i 106 eller 107
derom vidare stadgas.
Friherre Cedertråm, Jacobl Då ifrågavarande
förslag till ändring af 9 §. RegeringsFormen
endast innefattar en råttelae, 10m vid för
-
460
Den 22 April /. m,
sfa redactionen af glömska uteblifvit, men som
måste införas, på det att paragraphens innehåll
må instämma med Grundlagens anda, så lårer
berörde förslag förmodligen blifva af Ridderskapet
och Adeln bifallit.
Herr Grefven\ och Landt-Marskalken frågade
om Ridderskapet och Adeln behagade
gilla den nya redactionen af ifrågavarande paragraph.
Bifölls.
61;
Alla afgifter som Riksens Ständer under
de i föregående paragraph nämnde titlar beviljat,
skola utgöras intill slutet af det år, under
hvars lopp den nya Bevillningen af Riksens Ständer
fastställd blifver.
Friherre Cederftröm, Jacob; Äfven detta
förslag år af ganska väsendtlig vigt, ty om urtima
Riksdag infaller vid slutet af ett år, och
den blifvande bevillningen sålunda först året
derpå kunde bestämmas, skulle, efter den uu
gällande 61 paragraphens ordaförstånd, Staten i
sjelfva verket blifva under tiden utan Bevillning.
Jag tillstyrker alltså för min delfbifall
till den nya redactionen.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Skillnaden emellan de båda Redactionerne är
den, att i den gamla står, att Bevillningen, kan
Den 32 April f. mi
46*
upphöra med det årets utgång, då en urtima
Riksdag börjar, men den nya åter förutsätter,
att en annan Bevillning skall i den förras
ställe komma; ty det heter i den nu föreslagne
paragraphen, att Bevillningen skall utgöras
intill slutet af det år, under hvars lopp den
nya Bevillningen af Riksens Ständer fastställd
blifver, och, i fall denna paragrephs nya redaction
antages, synes det mig som Riksens Ständer
hade fråntagit sig rättigheten att såga: det
är Jlut med Bevillningen.
Friherre Cederfirom: Jag skulle instämma
med den sist talande värde Ledamoten, om ej
RegeringsFormen tydeligen bestämde hvad med
Bevillning bör förstås; och om han täger kännedom
af stadgandet i detta fall, skall han finna;
att icke alla de olika titlar, under hvilka bevillning
utgår lewina upphöra; sådane åro t. ex,
Tull-afgifter, Post-medel, Chartae-Sigillataeafgift
m. m.
Herr Hjerta, Guftaf: Jag skulle visserligen
ock finna den föreslagna ändringen ef 61
vara af vigt, i händelse det genom föregående
Riksdagars erfarenhet visat sig, att en sådan
ändring vore behöflig. Men dessa Riksdagar
hafva dels börjats och slutats vid sednare delen
af året, och någon olägenhet för Bevillningens
utgörande har likväl, mig veterligen, aldrig inträffat;
utan har Bevillningen, efter hvad jag
tror, i alla fall fortfarit att ordentligen utgå.
Jag kan sålunda icke dela Friherre Cederströms
öfvertygelse om den nya Redactionena nytta, u
-
462
Den 22 April f. m,
tan tror snarare, lika roed Grefve von Schwerin,
att densamma, gillad, skulle i en framtid
kunna blifva ett hinder för Stånderne, att nedsätta
Bevillningen.
Friherre Wrangel, Henning, förenade sig
med Grefve von Schwerin.
Herr von Heijne, Georg: För min del anser
jag Constitutions-Utskottet hafva tydeligen
bestämt, att sjelfva Bevillningen icke kan vid
ftiksdagarne komma i fråga ett upphöra, utan,
att det endast år grunderne för den samma och
summans belopp, som vid hvarje Riksdag skola
undergå ny pröfning. Så långe Staten existe*
rar, lärer Bevillningen ej kunna undvaras; och
jag ser derföre icke något skål att bifalla den
föreslagna nya redactionen af förevarande paragraph.
Undertecknad RiddarhusSecreterare: Jag
anhåller endast att få afgifva en upplysning,
den nemligen, att, då sist öfverståndne Riksdag
tog sin början den 20 November 1817, och Bevillningen
således, enligt 61 §. i RegeringsFormen
skulle med år 1817 upphöra, inen den nya
Bevillningen icke kunde hinna bestämmas förr
ån en längre tid af år 1818 redan förflutit;
StatsUtskottet, som fann det vara nödvändigt,
atf. någon bevillning under tiden borde till Statsverket
ingå, vid sådant förhållande inkom till
Riksens Ständer med hemställan, att den gamla
bevillningen måtte under år 1818 få fortfara;
och ehuru denna fråga verkeligen kunde synas
Den 22 April/, w»;
innefatta en Grundlagsförändring, erinrar jag
mig dock att Riksens Ständer ansågo sig nöd^
sakade, att StatsUtskottets förberörda hemställan
bifalla.
Herr Rofenblad, Bernhard: Den hittills
varande redactionen af 61 jjj. säger, att ella de
afgifter som Riksens Ständer åtagit sig under
de i föregående §. nämnde titlar, nemligen
Sjö- och LandtTulls- samt Accis-afgifter, Postmedel,
Chartae-Sigillatae-afgift, Husbehofs-bränneri-medel
samt särskild bevillning, skola utgöras
intill slutet af det år, under hvars lopp
den nya bevillningen af Riksens Ständer fastställd
blifver; men att, i händelse Riksens Ständer
varda dessförinnan sammankallade, alla förenämnde
afgifter skola upphöra med det årets
utgång, då en sådan Riksdag börjar. Den upp;
lysning Herr RiddarhusSecreteraren nyss afgifvit,
har tillräckligen ådagalagt, att så stora olägenheter
verkligen genom sistnämnde stadgande
inträffat, att de föranledt ett beslut, som ej
var fullkomligen öfverensstämmande med Grundlagen.
En förändring synes sålunda oumbärlig-.
Man har vid den nya radactionen anmärkt; att
orden: intill Jlutet af det år, under hvars
lopp den nya bevillningen af Bilf ens Ständer
blifver faftjtålld, ord som äfven igenfinnas
i den gamla redactionen, skulle förutsätta,
att bevillningen aldrig kunde upphöra. Men då
rättvisan af Statsbördornas fördelning alltid måste
fordra, att för begagnandet af utländska industriers
producter, någon afgift såsom tull koni
att erläggas, hvilken motsvarade de bördor in
-
464
Den 22 April f. ml
hemska productionen drager till Staten; och då
äfven Tullinedlen höra till Bevillningsartiklarne,
så måste den farhågan försvinna, sorn man yttrat
i afseende på den egentliga bevillningens
eviga fortfarande, såsom en följd af den nya
redactionen, äfven om lyckliga förhållanden
skulle göra den öfverflödig för Statsverket.
Herr Rothlieb, Axel: Det år visserligen
icke någon skillnad i ordalydelsen emellan den
gamla och nya redactionen af ifrågavarande
Det senare momentet i den förra har, efter min
tanka, tillkommit, hufvudsakligen i det ändamål,
att Riksens Ständer måtte kunna så vål
under Urtima som Lagtima Riksdag fastställa
den bevillning, de finna skäligt sig åtaga.
Herr Cederfchjolä, Pehr Guftaf; Jag kan
för min del ej annat än tillstyrka antagandet
af den nya redactionen och detta just på den
grund att jag icke rätt begriper den gamla §:ns
innehåll, och jag år alltid rådd för en lag, som
jag ej förstår. Det heter nemligen i §:ns i:sta
Moment, att bevillningen skall råcka intill slutet
af det år då den nya bevillningen faststålles;
och i 2;dra Mom. ,’varda Riksens Ständer dessförinnan
,” det vill såga, innan det årets slut,
då bevillningen blifvit fastställd, ”sammankallade,
upphör bevillningen med det årets utgång,
dd en sådan Riksdag börjarDet år likväl
redan förut sagdt, att den gamla bevillningen
skall upphöra först med slutet af det år, då
den nya bevillningen bestämmes. Jag finner så*
ledes
Den 22 April f. ml
ledes en motsägelse emellan de båda momenten,
oell tillstyrker derföre bifall till den föreslagne
redactionsföråndringen, som utesluter nyssberörde
senare moment.
Herr Grefven och LandtMarjkalken gjorde
proposition till bifall af den föreslagna nya
redactionen.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
§. 102.
Denna Domstol, sorn RiksRått kallas, skall
i sådant fall bestå af Presidenten uti Konungens
och Rikets Svea HofRått, hvilken deruti
före ordet, Prejidenterne uti Rikets KrigsKammar-
Bergs- och CommerceCollegier famt
KammarRätt, fyra de äldsta StadsRåd, Högste
Befålhafvaren öfver de i Hufvudstaden tjenstgörande
trouppar, högste närvarande Befälhafvaren
för den vid Hufvudstaden förlagda Escadern
af Arméens Flotta, tvenne de äldsta Råd
i Svea HofRätt, och det åld/ia Råd i hvarje
af de fem här ofvan nämnde Collegier. Då
antingen JustitiseCanzleren eller JustitiaeOmbudsmannen
finner sig befogad att Högsta Domstolen
samfält eller sårskilte dess Ledamöter inför
RiksRätten tilltala, åske han hos Presidenten i
Konungens och Rikets Svea HofRått, såsom
RiksRåttens Ordförande, laglig kallelse å den
eller dem, som skola tilltalas. Presidenten i
Ridd. o, Ad. Prof. 5 Band. 3o.
466
Den 2s April f ml
HofRåtten foge derefter anstalt om RiksRåttens
sammanträde för att kallelsen utfärda och målet
vidare 1 laglig ordning behandla. Skulle
emot förmodan han detta underlåta, eller någon
af de öfrige förenämnde Embetsmån undandraga
sig att uti RiksRåtten deltaga, Hände
derföre till lagligt anfvar, fåfom får annan
uppf ätlig fårfummelfe af deras Embetsplikt.
Hafva en eller flere af RiksRåttens Ledamöter
laga förfall, eller finnes emot någon af dem
laga jåf, vore ändock Råtten domför, om tolf
deruti sitta. Brifter något i detta antal, tillkalle
dä RiksRåtten, af de åldjie i ordning
varande Stats-Rädets Ledamöter Jarnt HofRåtls-
och vederbörande CollegieRäd, fä mänga
att Råtten blifver domför; iakttagandes
dervid, att kallelfen utfärdar till nårmajie Let
darnot af det eller de Verk, hvarifrån det befi
arnd a antalet ej utgått: och böra i ofvannåmnde
händelse Högfie Befälhajvarén öfver
Hufyudftadens Garnison ersättas af Krigs Hofi
Rättens äldfie MilitairLedamot, Jarnt Högfie
Befålhafvaren för Arméens Flottas Efcader
vid Hufvudfiaden, af den, som närmafi honom
åger befälet. Är Presidenten i Svea HofRått
af laga förfall eller jäf hindrad, företrädes
dess ställe af den äldste i tjenst varande
Presidenten, och efter Presidenterne, af den
Ledamot, forn innehafver högfia Embetsvär-l
digheten.
Denna Domstol åge, sedan ransakningen år
fulländad och Domen efter Lag fälld, att densamma
för öppna dörrar afkunna. Ingen håfve
Den 22 April f. m,
magt att sådan Dom ändra, Konungen obetagit
att göra nåd, hvilken likväl icke må sträcka sig
till den persons dterinfdttande i Rikets tjenfi,
Jorn blifvit dömd sitt Embete förlustig.
Herr von Heijne, Georgi Jag finner visserligen
i den föpeslagne förändrade redactionen
många moment, som tydligare bestämma §:ns
mening, men jag hemställer till Ridderskapet och
Adeln, om, då nu ett särskildt Utskottar af Riksens
Ständer nedsatt, för att reglera organisationen
af Embeten och Tjenster, en reglering,
som möjligen kan komma att inverka på ifrågavarande
redaction, det, vid sådant förhållande,
år lämpligt, att densamma antaga eller om §:ns
lydelse besluta förr än afgjordt år, om och hvilka
Embetsverk eller Embeten komma att indragas
eller blifva bibehållne.
Friherre TV rangel, Henningl Jag finner ett
stort fel vara i den n'ya redactionen bibehållet,
det nemligen, att personer, som för sina Embetens
utöfning åro underkastade ansvarighet
inför Rikets Ständer, kunna och skola deltaga
i RiksRåft; och jag anser på denna grund mig
böra afstyrka bifall till nämnde redaction.
Friherre Cederström, Jacob, förenade sig
med Herr von Heijne.
Herr Hammarsköld, Lorenzo: Jag år äf.
ven förekommen af Herr von Heijne, och får
således blott instämma med honom deruti, att
det otvifvelaktigt år mindre lämpligt, att genom
antagandet af den föreslagna redactionen af 102
4C8
Den 22 April f, m.
§. gifva ny garanti åt de Embetsverk och Collegier,
sora nu åro i fråga att indragas.
Herr Grefven •ch Landt Mar/kalken gjorde
proposition till bifall af den nya redactioiien
af ifrågavarande §•
Ropades Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och Landtb
Marjkalken hemställde, om Ridderskapet och
Adeln behagade, med ogillande af den nya redactionen,
bibehålla 102 §. oförändrad.
Bifölls.
§. 107.
Mom. t.
Skulle ConstitutionsUtskottet anmärka, att
StatsRådets Ledamöter samfält eller en eller
flere af dem, uti deras rådslag om allmänna
mått och steg, icke iakttagit Rikets sanskyldiga
nytta, eller att någon StatsSecreterare, eller
Föredragande af Com/nando-rtidl icke med
oväld — blifvit gjord.
Friherre Cederftröm, Jacob: Sedan Rid
derskapet
och Adeln antagit den föreslagna förändringen
af g:de i RegeringsFormen till vinnande
deraf, att ordalydelsen blifver i öfverensstämmelse
med andan af Grundlagen, så synes
det följa af sig sjelf3 att den nu ifrågava
-
Den 22 April f.m.
46g
rande nya redactionen af 107 §., äfven bör bifallas,
emedan den föreslagna förändringen i
denna, refererar sig på samma grundsatts.
Friherre Björnjljerna, Magnus, anförde
skrifteligen;
(Se Bilagan N;o 4.)
Hvarefter Friherre Björnftjerna muntligen
tilläde: Jag anhåller, att mitt upplåste anfö
rande
må med de öfrige Riks-Stånden communiceras.
Då jag nu, såsom en af styrelsens organer,
uppfyllt min pligt och försvarat Kronans
praerogativ, samt discussionen öfver ämnet skall
taga sin början, går jag, såsom jäfvig att densamma
öfvervara, att mig aflägsna.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: I an
lédning
af hvad den sist talande värde Ledamoten
anfört, torde det tillåtas mig påminna,
att Grundlagen icke ålägger någon Statssekreterare
såsom bestämd skyldighet, att vägra sin
contrasignation i andra fall, än då beslutet år
stridande emot Grundlagen. Men deremot har
StutsSecreteraren sig öppet, att till StatsRådets
Protocoll reservera sig emot det beslut, som han
anser mindre nyttigt eller till och med skadligt
för landet, och kan ändock bibehålla sin platsi
Han har såmedelst uppfyllt det juridiska åliggandet
och är inför 1 igen fri från åtal. Men
lika som hvar och en StatsSecrsterare kan un
-
473
Den. 20 April f. m.
derlåta att reservera sig emot ett beslut, som
icke är öfverensstämmande med Rikets sanskyldiga
nytta, likaså kunna äfven Konungens Rådgifvare
i Commandomål möjligen lemna denna
nytta utur ögnasigte; och de böra i sådan händelse
vara i enahanda cathegori med de förre.
Jag anser derföre ansvarighetslagen vara
ganska rigtig , då den i 6 stadgar, att
Rådgifvaren i Commando-mål, äfvenledes står
under Riksens Ständers opinions Domstol, och
ätt hans åtgärder kunna lika med StatsSecreterarens,
enligt 107 §. i Regerings-Formen, anmärkas.
På denna grund hemställer jag ock,
att den nya redactionen af sistnämnde §. må af
Ridderskapet och Adeln antagas, för att uttrycka
och fullkomna andan af Grundlagen.
£
Friherre Cederftrom: Då öfverläggningen
för närvarande har till föremål en Grundlagsförändring,
men icke Föredragandens af Commandomål
person, år hans aflägsnande ifrån
detta rum vid beslutets fattande, visserligen icke
nödigt. Hvad sjelfva saken beträffar, så kan
jag dervid blott åse den conformité, som bör
äga rum uti Grundlagens särskilda föreskrifter,
och då skulle jag för min del tro, att Föredraganden
af Commandomål, hvars Protocoll kunna
i vissa fall till granskning begäras, bör vara
underkastad samma ansvar, som öfrige föredragande.
Om anmärkningar emot honom göras,
skola de vara grundade på kända facta; men
finnes af de Protocoll, som öfver Commandomål
föras, och af ConstitutionsUtskottet infordrade
granskas 3 anledning till en så beskaffad
Den 52 April /, m.
tmmålan som den, hvarom 107 RegeringsFormen
handlar, då, och endast i denna händelse,
måtte den föredragande vara underkastad
ansvar. Jag tror således att den nya re_
dactionen uttrycker Grundlagens anda båttre ån
den gamla; och får derföre tillstyrka förslagets
antagande.
Herr von Hartmansdorff, Augujl: Det är
naturligt, att mål af olika beskaffenhet fordra
olika former för deras behandling, sådan är ock
händelsen med civile krigsårenderne och commandomål.
Men derföre bör ej ansvaret för
felaktighet i deras föredragning vara olika. Att
den blifvit fördelad på tvenne särskildta Föredragande
synes mig vara tillfälligt. Det vore
må hända rigtigare, att denna föredragning
vore anförtrodd åt en och samma organ. I sådant
fall skulle man förmodligen också tydliga,
re inse, att ansvaret å den Föredragande bör
vara enahanda, antingen han behandlar det ena
eller andra slaget af dessa mål; och för min
del kan jag icke finna någon giltig grund för
den skillnad i ansvar emellan StatsSecreteraren
för Krigsärendena och tjenstgörande GeneralAdjutanten,
som Friherre Björnstjerna, i dess
upplåsta anförande, åberopat. Det är naturligt,
att hvarken Föredragande hos Kongl. Maj.t el«
ler någon annan Embetsman kan genom instruction
och ansvarighets-lag för dess uraktlåtande,
få sina åtgärder så fullständigt bestämda, att
icke samhället måste mera råkna på hans ära
och tro, ån på lagens bokstaf, i anseende till
Embetspligternas uppfyllande. Finnes det så
-
Den 22 April f ml
ledes ett uppdrag, som ej af lag kan beskrifvas;
så bör det äfven å försummelsen deraf finnas
ett ansvar, som ej af lag fean bestämmas. Vår
Grundlag bar gjort bägge dessa ansvar gällande.
Det förra som ansvarighetslagen utstakar,
inför RiksRått; det sednare, hvarom 107 §. Re*
geringsFormen stadgar, och som berättigar Rik;
sens Ständer att hos Kongl. Majit till endtledigande
anmäla den Föredragande, som icke anses
hafva iakttagit Rikets sanskyldiga nytta, det vill
såga, som förlorat folkets förtroende. Detta år,
efter mitt begrepp, alldeles rigtigt; men icke
för ett fall allena, utan för alla och så mycket
mera för tjenstgörande General Adjutanten,
som han mindre ån andra Föredragande är bunden
af bestämda föreskrifter. Jag får således
tillstyrka antagandet af den föreslagna nya redactionen
af 107 §. i Mom. Regerings-Formen.
Herr Rosenblad, Bernhard: Då, enligt 7
§. i RegeringsFormen, som Ridderskepet och
Adeln nyss förklarat vara bestämd och fri från
all misstydning, Konungens Föredragande i Conn
mandomål endast äga, att föredraga sådana enkla
militairiska mål, som Konungen i egenskap
afHögsteBefålhafvare öfver Krigsmagten till lands
och sjös, omedelbarligen besörjer, och hvilka således
ej tillhöra de egentliga Regeringsärendena,
kan jag ingalunda anse dessa Föredragande vara
i samma förhållande, som de i 9 §. RegeringsFormen
nämnde personer. Derföre, då 106
§. RegeringsFormen innefattar tillräckligt ansvar
för hvarje olaglig åtgärd af nämnde Föredragande,
bland hvilka äfven innefattas handläggandet
Den 22 April j. m,
af mål, som ej till denna befattning höra, och då
107 §. innebår ett ogillande af de grundsatser
eller åsigter, som legat till grund för Regeringens
åtgårder, ett ogillande, som jag anser ali.,
deles olämpligt för Stånderne att framställa i afseende
på de militaira Commandomål, i hvilka
det ensamt tillkommer ifrågavarande Föredragande,
att gå Konungen med råd tillhanda,
kan jag ej annat ån instämma i hvad Hr Friherre
Björnstjerna anfört, och yrka afslsg å dea
föreslagna nya redactionen af 107 §:s 1 Mom.
Herr von Hartmansdorff: Det år just på
de skål, Herr Rosenblad anfört emot den nya
redactionen af 107 §. som jag vågar tilljiyrka
bifall derå. Just för det att årender, som behandlas
af Föredragande i Commandomål, icke
anmälas i StatsRådet, eller åro underkastade
lika betydliga controller som öfriga Regeringsärenden,
tror jag, att det förtroendes-ansvar,
eller den opinionscontroll, som 107 §. tillåter
Riksens Ständer att göra gällande mot andra
Föredragande, bör lika mycket om icke mera;
åga rum mot tjenstgörande GeneralAdjutanten,
Herr Grefven och LandtMarskalken gjorde
proposition till bifall af den föreslagna nya
redaetionen af i Mom, i 107 RegeringsFormen.
Ropades Ja och Nej,
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, om Ridderskapet och
Den 22 April f. tili
'Adeln behagade, med ogillande af den nye redactionen
bibehålla i Momentet, i 107 §. oföråndradt.
Ropades äfven Ja och Nej, hvarjemte vos
tering begärdes.
Herr Grefven och LandtMarjkalk en framställde
derefter, följande voteringsproposition:
Den som bifaller den af ConstitutionsUt»kottet
föreslagne nya redaction af 1 Mom. i
107 §. RegeringsFormen, skrifver
>
Den det ej vill, skrifver
Nej
Vinner Nej, kommer 1 Mom. i 107 §. RegeringsFormen
att bibehållas oförändradt, Hvilken
voteringsproposition af Ridderskapet och
Adeln godkändes, samt derefter anslogs.
Herr Grefven och Landt-Marskalken till-i
kännagaf, att Plenum komme klockan fem i ef,
termiddag att fortsättas,
Sedan 43, 44, 45 och 46 §§. i Riddarhusordningen
blifvit uppläste, börjades voteringen
klockan half till 12 förmiddagen; och befunnos,
efter voteringens slut, sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt de öfri
-
Den 22 Aprilj. m,
ge voteringssedlarne öppnade, rösterne 'hafva
utfallit, som följer:
Ja —
212.
Nej — — 90.
I följd hvaraf och sedan det öfver voteringen
särskildt förde Protocoll blifvit upplåst
Herr Grejven och Landt-Marskalken förklarade,
att nya redactionen af x mom. 107 jjj. RegeringsFormen
således blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan J till 5 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Tisdagen den 22 April.
Plenum klockan 5 eftermiddagen.
Herr von Hcirtmamclorjf, August, anförde
skrifteligen:
teal • &
iyS Den 22 April *, mi
(Se Bilagan N:o i.)
Remitterades till StatsUtskottet.
Fortsattes den i förmiddags-pleno började
pröfning af de sedan sista Riksdag hviland*
förslag till ändring i Rikets Grundlagar.
Regerings-Formen.
§. 107.
2. Mom,
Frågor uti detta ämne kunna i Riksens
Ständers Plena väckas, och af andra Riksens
Ständers Utskott än ConstitutionsUtskottet hos
Stånden andragas. Sedan Jijinämnde Utjkott
deröfver blifvit kordt y af gore Rikfens Ständer
desfa frågor i de Jall, der Utjkottet dem till
liikferis Ständers i denna §. omförmdldta
profning och behandling öfverlemnat. Under
Riksens Ständers öfverläggningar derom, skola
icke Konungens Beslut
pröfning un
derställas.
Kerr von Heijne, Georg, anförde skrifteligen.
(Se Bilagan N;o 2.)
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Herr Munk af Rosenskjöld, Eberhard'.
Den 12 April e, m.
*71
Som jag var medlem sistlidne Riksdag af det
Utskott, livilket uppgjort förslaget, må det tillåtas
mig att uppläsa hvad jag då här d. 23 Maj
1818 till Protocollet yttrade.
Herr Munk af Rosenskjöld uppläste derefter
följande:
Jag har haft, så väl nit, sorn flere gånger
förut, det missödet, att ej kunna dela lika öfvertygelse
nied den ConstitutionsUtskottet yttrat.
Jag får derföre äfven nu anmäla, att jag alldeles
icke deltagit uti Utskottets förevarande beslut,
utan mig deremot reserverat. Jag anser
den magt, som ConstitutionsUtskottet redan i
Grundlagarne fått sig tilldelad, vara tillräckligt
vidsträckt, och tror, att det ej skulle vara nyttigt
hvarken för någon viss del af Nationen,
eller för hela Nationen, om ConstitutionsUtskottets
magt skulle ytterligare utvidgas på bekostnad
af Riksens Ständer.
Hvarefter Herr Munck af RoferrJLjold
tnunteligen tilläde:
I öfverensstämmelse härmed får jag förena
tnig med den siste värde Talaren, och tillstyrka
afslag på det nya förslaget.
Herr Hjerta, Gufiaf: Då jag förleden
Riksdag afhörde ett yttrande, som fäst sig djupt
i min öfvertygelse om huru denna $ bör förstås,
så anhåller jag att få uppläsa detta jrttrande:
Jag anser som en helig pligt, att i detta ögon
-
478
Den 22 April e, m.
blick påminna om detsamma, emedan denne röst
icke höres här i dag. Det var Friherre Anckarsvärd,
Carl Henric, som då utlät sig sålunda:
Långt för detta har jag haft äran yttra,
det jag anser 107 § RegeringsFormen vara den,
som mindre än någon annan är underkastad
tvetydighet, så länge Svenska Språket får bibehållas
oförrykt, så länge ordalydelsen och ej en
egenmäktig vilja får tjena till grund för Lagars
tolkning,
All frivillig inskx-änkning af den magt, som
folket förbehållit sig, att genom sina Representanter
utöfva, måtte vara ett bevis af misstroende
till egen dygd, och det folk, som icke anser
sig kunna vara dygdigt, förtjenar ej att vara
fritt.
Hafva vi väl nu till vårt ConstitutionsUtskott
aflagt en bekännelse af vår svaghet, af
vår väld i omdöme, af vår böjelse för Embetsmanna-magtens
inviolabilitet, af vår fruktan för
passionernas medverkan i våra öfverläggningar
om Rådgifvai-es förhållande, och håfve vi såmedelst
påkallat det förslag till ändring uti 107
som af ConstitutionsUtskottet förelägges oss,
eller anser man tillfället, då en pluralitet visat
liknöjdhet för sina rättigheter i denna del, böra
begagnas, för att äfven betaga efterkommande
möjligheten att utöfva den opinions dom öfver
Ministéren, som är en borgen för Folkets frihem
ter uti constitutionella Alon ardner.
Den 22 April t, ml
479
Med all aktning för Friherre Adlerbeth;
med vördnad för de prof af frihetsvän, jag om
honom här hört åberopas, täger jag mig friheten
bestrida den tydning, han med så mycken
framgång afgifvit om rätta förståndet af Lagstiftarens
mening med I07 §:s andra moment.
Jag djerf* å min sida försäkra, att Grundlagen,
år 1809 ej blifvit antagen i den esprit, men åberopar
nu, om meningen icke, åtminstone i
denna del, varit klar och tydlig för dem, som,
drifna utaf känslan för Landets väl, försökte
och lyckades att återföra friheten till tröst för
ett olyckligt Folk, och hopp om mera säkerhet
mot framtida inkräktningar uti de rättigheter,
hvilkas upphörande lätt förbyter friheten uti
slafveri.
Att nu åberopa 180g års ConstitutionsUtskotts
esprit, måste blifva ett inkast af föga
värde för tydningen af Grund-lagen, när Utskottet
då, som nu, blott var ett medel för utvecklingen
af NationalRepresentationens esprit.
Ägde Svenska Folket i 180g års erfarenhet ej
tillräcklig anledning att för Rådgifvare bestämma
ansvarighet. Discussionerne öfver AnsvarighetsLagen
vittna nog härom. Är Lagen otydlig,
då han i 106 §. bestämmer Utskottets åliggande,
i händelse StatsRådets Protocoll skulle
vittna om tillstyrkta öfverträdelser afRegeringsFormen
eller af Sveriges Lag i allmänhet! Är
Lagen otydlig, då han i 107 §. bestämmer Utskottets
skyldighet, i händelse StatsRådsProtocollen
vittna om bristande omtanka för Rikets
väl, om brist af nit, skicklighet och drift! Äg
48o
Den 22 /4pril e,
Lagen otydlig, då han tillåter Representanten
att väcka frågor i detta amne,' och Stånden att
afgöra deras påföljder, sedan ConstitutionsUt •
skottet i iipplysningsväg blifvit hördt! Ilar Lagstiftaren
här ej velat förvara Representationen"
en möjlighet att önskningsvis hos Konungen anhålla
om de Rådgifvares endtledigande, hvilkas
åtgärder icke genom StatsRådsProtocollen kunna
rättfärdigas, då de af Nationens Representanter
klandras; så nödgas jag erkänna, att
Folket har slumpen eller ödet en evinnerlig förbindelse
för andra momentet i 107 §, hvilket
jag så gerna hade velat tillskrifva 1809 års
Constitutions- Utskott, om jag icke derigenom
komme i alltför stor motsägelse med Friherre
Adlerbeth. Konungens inviolabilitet är i alla
constitutionella monarchier erkänd, men det är
Rådgifvares ansvarighet, som skall skydda Folket
emot möjliga försök af enväldigt intrång i
stadgade rättigheter. Denna ansvarighet delar
jag, i händelse af en positiv Öfverträdelse af
Lagen, då Lagen bestämmer straffet; och i den
omständigheten, att Representationen, under iakttagande
af föreskrifna former, anmärker bristande
nit, skicklighet och drift i Embetets utöfning.
Om Folkets Representanter under tidens
längd någon gång skulle komma tillsammans och
från sina hembygder medföra den öfvertygelsen,
att Rådgifvare ej sjelfkrafde påmint om Rikets
bästa, att de ej uttänkt medel att minska Statsbehofven;
om Folket vore starkare lastadt än det
för
-
Ben 22 April e, m,
481
förmådde bära; att de tillstyrkt skapandet af
nya sysslor i stället för att föreslå förändringar,
oin landet redan vöre i trångmål för aflöning af
ett öfverflödigt antal; att de enhälligt tillstyrkt
fordringar af nya Stats-bidrag, i stället för att
erinra om nödvändigheten att minska dem; om
deras handlingssätt som Rådgifvare i allmänhet
af FolkRepresentationen skulle ogillas; i sådan
händelse lemnar 107 Representationen rättighet,
att hos Konungen i underdånighet anhålla
om förändrad Ministere; och Lagstiftaren har
genom sitt förbehåll af Constitutions-Utskottets
förutgångna hörande, åt Konungens Rådgifvare
förvarat den billiga rättighet, att Granskaren af
StatsRådsProtocoll måste rådfrågas, innan öfverläggning
om Opinions - Beslutet får inom
Stånden förekomma; och härigenom kan med
skäl förmodas, att aldrig en rättvis riktning saknas
för Representationens beslut; men ConstitutionsUtskottets
yttrande kan lika litet i sådant
fall blifva en Lag för Riksens Ständer, som
StatsRådets föreställningar kunna nu vara det för
Konungen vid begagnandet af 55 §., att från
Embetet skilja innehafvare af förtroende sysslor;
så mycket mera, som Riksens Ständer i sådane
fall aldrig förbehållit sig någon verkställande magt,
utan blott en rättighet att under lagliga former
kunna hos Konungen framställa en önskan om
förändrad Ministere. Engelska Representationen
har sig öppen denna önskningsväg, och jag kan
ej förstå, hvarföre vi skulle stänga den för oss.
Om vi hysa misstroende till oss sjelfve, om vi
Kidd, o, Ad, Prot. 5 Band.
5i.
482
Den 22 April e. m.
nu sakna anledningar att använda den rättighet
107 §. lemnar oss, så böra vi ej betaga våra
efterkommande ali utväg dertill, genom Grundlagens
ändring på det af Utskottet föreslagna sätt.
Jag kan ej finna skäl, hvarföre Riksens Ständer
skulle öfverlåta åt ConstitutionsUtskottets välbehag
äfven den rättigheten, att möjligen kunna
förhindra Representationen, att under skydd af
Grundlagen, till Thronen, under form af önskan,
framföra uttrycket af en allmän opinion,
der den vore till. Jag kan ej afhålla mig att
yttra, det ConstitutionsUtskottet i denna fråga
ägt tillfälle att visa en mera sann, en mera
lefvande frihetsanda, om dess Betänkande snarare
sökt sätta Representationens önsknings-rättighet
i sådane frågor utom allt tvifvelsmål hos
dem, som kunna önska det motsatta förhållandet.
Jag finner ingen anledning att göra ConstitutionsUtskottet
till en enväldig beherrskare
äfven öfver en allmän opinion, som likväl sällan
låtit tvinga sig.
Vi håfve inom dtnna samling för mångå
Ättlingar af de namn, som pryda Svea Rikes
Råds längd, för att jag skulle behöfva tala om
de förtjenster, som förenades hos dem, under en
tid då de af Riksens Ständer sattes af och till;
men hvarje billig skall i denna sanning finna,
huru grundlös den invändningen kan blifva, att 7'
skicklige Rådgifvare skulle komma att saknas^
om Riksens Ständer blifva bibehållne. vid den inskränkta
rättigheten, att i underdånighet anhålla
örn deras encUledigandej när Nationen en gång
Den 22 April e.m.
485
trodde sig hos dem finna anledningar till sina
bekymmer, sitt lidande och sina olyckor. De
mest despotiska Regeringssätt hafva icke mäktat
betaga Folket Petitions-rätten, och Persiens Satraper
darra, när Folket inför Monarken klagar;
hvartill då, att i Grundlagens ändrande söka
betaga Representationen en förmåga, den ingen
mensklig magt kan hindra Folket att utöfva?
Jag anhåller att förslaget måtte återremitteras,
och att 107 §. i följd deraf må blifva
orubbad. Jag vill åtminstone ej för egen del,
genom tystlåtenhet öfver denna fråga, hafva
underkastat mig tillkommande Stilnders oblida
bedömmande och min känsla för frihet, om min
farhåga, för framtida Representationers billighet
och rättvisa i önskningar; och detta mitt
yttrande skall, om det ej af Högloflige Ridderskapet
och Adeln gillas, innebära min reservation
emot godkännandet af Utskottets Betänkande.
Hvarefter Herr Hjerta munteligen tilläde:
Så yttrade sig Friherre Anckarsvärd. Jag
måste bekänna, att jag då, likasom nu, billigade
detta sätt att anse 107 §. Jag kan ej begripa
huru den kan missförstås. Den innehåller en
hufvudsaklig del af Svenska Folkets petitions-rattj
visserligen ej ötsträckt till hvad den kunde vara,
men dock sådan, som den för det närvarande
kan vara, och kanske sådan som den ännu behöfves.
På denna grund anhåller jag om pro-*
Den 22 April e. m.
position till afslag å elen nya redactionen, samt
bibehållande af den gamla Grundlags - paragraphen.
Grefve De la Gardie, Jacob: Hufvud
sakligen
förekommen uti hvad jag ämnade yttra,
utaf de värde Ledamöter, som redan talat,
skulle det synas öfverflödigt af mig att häröfver
vidare orda, om jag ej anser för en pligt, att
så länge jag lefver, och så länge jag äger rätt
och förmåga att höja min röst inom detta rum,
alltid göra det för frihetens och lagliga rättigheters
bibehållande. Med den största aktning
för de Män, sorn nu utgöra ConstitutionsUtskottet,
med samma aktning för demi som sedan Regements-förändringen
utgjort detsamma, och med
hopp att äfven hädanefter lika aktningsvärde
Män skola utgöra det, får jag dock fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på de
följder, som skulle uppkomma om aö en dag
skulle blifva bedragne uti det hopp, om Constitutions-Utskettet
ägde stridiga tänkesätti emot
Nationens , och om detsamma yttrade sådane,
hvilka ej voro öfverensstämmande med Rikets
fördel och Nationens frihet. Hvarföre skola
vi uti ett möjeligen kommande egenmägtigt
Utskotts händer lägga en magt, som tillhör
oss sjelfva. Hvarföre underkasta oss ett
förmynderskap, som nu öfverflödigt, vi kan hända
en dag bittert finge ångra. Den magt Utskottet
äger, är redan i min tanka tillräcklig;
och jag tror, att det alltid är vådligt, åt Utskotten
lemna så betydliga rättigheter. Dern
Den 22 April e, m.
48y
tillhör att gifva ledning, men ej att styra besluten,
ännu mindre att (som syftningen af denne
redaction mig synes) hindra all öfverläggning
i de vigtigaste af alla ämnen. I följd häraf, får
jag i öfverensstämmelse med de öfrige Herrar,
som yttrat sig anhålla om afslag å det framställde
förslaget, samt om bibehållandet af 107
§:s 2. moment, sådant det varit och är gällande.
Många yttrade härtill deras bifall.
Herr von Seth, Johan, hade inlemnat ett
Memorial, hvilket upplåstes, så lydande:
(Se Bilagan N:o 5.J
Herr Grefven och LandtMarjkalken gjorde
proposition till bifall af den föreslagne nya
redactionen af 2 Momentet 107 §. RegeringsFormen.
Ropades Nej,
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, om Ridderskapet och
Adeln behagade, med ogillande af den nya redsctionen,
bibehålla 2. Momentet i 107 §. oföråndrad.
Bifölls.
486
Den 22 Tipril e. nt,
Riksdags- Ordningen.
§• i4.
3:dje och 4:de mom. eller 6, 7, 8, 9 och
10 punkterne.
—
_ Valen skola ske inför Magistraten,
efter det å hvarje ort hittills öfliga valsätt, deruti
likväl ändring kan äga ruin, enär antingen
någon Stads famtelige val-berättigade
innevånare, eller ock en eller flere clasjer
bland deni hos Konungen anhålla örn fafiftällande
af en ny val-ordning för Staden, och
Konungen efter vederbörandes hörande finner
Jkäl att härtill famtycka. Då valen förrättas af
Borgerjhapet famfällt, och icke af Electorer,
beräknas rösterne efter hvad hvar och en af
de väljande till staden skattar, samt för Fahlu
Bergslag efter fjerdeparts Grufvedelarne. Annorlunda
än genom ordentlig omröstning, med
slutne sedlar, af Borgerskapet eller af dess utsedde
Electorer, må Riksdags-Fullmågtig icke
kallas.
Götheborg åge rått att sända Tre, Ståderne
af fårfa och andra Clafferne hvardera
Två; samt alla öfrige Städer, äfvensom Fahlu
Bergslag, hvardera en Fullmågtig. Alla Städer
af de tvånne högsta Classerne vare förbundne
att sända minst en Fullmågtig j men af de öfrige
kunna två, högst tre förena sig om en person,
hvilken dock mäste vara till Riksdagsman
Den 22 April e, m,
487
r«ld för en af dessa Ståder, der han sjelf Magistratsperson
eller Borgare år &.c.
Grefve De la Gardie, Jacob: Som denna
$. helt och hållet rörer Vålloflige BorgareStåndet,
får jag till Högloflige Ridderskapet och
Adeln hemställa, om man ej med beslutet derom
bör dröja till dess man inhämtat BorgareStåndets
mening i denna fråga. Jag tror åtminstone
att detta innebår en skyldig aktning
för detta Stånd.
Herr von Heijne, Georg: Jag skulle
gerna instämma uti Herr Grefve De la Gardie*
yttrande, om jag trodde det vara en nödvändighet
att afvakta BorgareStåndets beslut. Jag
delar samma öfvertygelse som Herr Grefve De
la Gardie att detta rörer BorgareStåndet ensamt;
men det lyckes innefatta en fördel för
Ståndet att förändra sitt valsätt, och således
tror jag att BorgareStåndet ej kan finna annat,
ån att Ridderskapet och Adeln gjort vål då
det fattat sitt beslut att bifalla förändringen.
Man vinner härigenom åtmindstone i tid.
Herr von Hartmansdorff', August'. Oaktadt
hvad den siste värde Talaren yttrat, får
jag dock förena mig med Grefve De la Gardie
och anhålla att detta förslag måtte blifva hvilande,
intill dess man kunnat inhämta hvad beslut,
som blifvit fattadt af det Stånd, hvilket
förslaget rörer. Då så många andra förslag till
Grundlags-ändringar, i alla fall återstå att
Den 22 April e. mi
afgöra, tror jag ej, att vi skola sakna sysselsättning,
oaktadt uppskofvet med detta.
Herr Grefven och LandtMarJkalken till—
kånnagaf, det RiddarhusSecreteraren från Secreteraren
i BondeStåndet helt nyligen erhållit
en hillet, deruti underrättelse meddelats, att
BorgareStåndet bifallit den ifrågavarande nya
redactionen. Herr Grefven och Landt- Marskalken
hemståilde dock till Ridderskapet och
Adeln, huruvida denna underrättelse kunde anses
såsom fullkomligt officiel.
Grefve De la Gardie: Då BorgareStån
dets
ProtocollsUtdrag troligen ankommer innan
vi sluta dessa frågorä afgörande, tror jag ej att
någon tid går förlorad, om vi nu läte detta
förslag hvila,
Herr von Heijne'. Jsg får blott yttra, att
jag för min enskilta del år tillräckligen tillfredsställd
genom den upplysning Herr Grefven och
LandtRIarskalken lemnat och anser den vara
fullkomligen officiel; hvarföre jag anhåller att
ifrågavarande förslag nu målte bifallas.
Herr Grefven och Landt Mar skalken gjorde
derefter proposition till bifall af den föreslagne
nya redactionen, hvilken proposition med
Ja besvarades.
§• 2 9»
i:sta punkten.
ConstitutionsUtskottet, sorn utgöres af g4
Den 22 April c. m,
Ledamöter, tillkommer att, i den ordning Regerings-Formen
föreskrifver, granska Rikets
GrundLagar, samt upptaga frågor och till Plena
afgifva förslag om ändringar, förbättringar och
förklaringar deraf; hvarvid iakttagas bör, att
Jlera moment, hvilka med hvarandra ej oiga
den• nödvändiga gemenjkap, alt de farn—
Jällt måjie antagas eller får hafi as, icke md
t illjamman /tällås, förrän vid den Jlutliga redactiorien,
forn, fedan de blifvit- får fäldt antagna,
kan finnas af nöden. Ståndens Ledamöter
vare obetagit, att öfver ConstilutionsUtskottets
förfag in Pleno yttra sina tankar;
men Riksens Ständer må derom ej förr än å
den nästföljande Riksdagen besluta 8cc.
Hvilken nya redsction, uppå gjord proposition
af Ridderskapet och Adeln bifölls.
§ 29.
6:te punkten.
Skulle Utskottet anmärka, att StatsRådets
Ledamöter samfällt, eller én eller flere af dem
uti deras rådslag om allmänna mått och steg,
icke iakttagit Rikets sannskyldiga nytta, eller
att någon StatsSecreterare eller Föredragande
af Cornmandomdl icke med oväld, nit, skicklighet
och drift sitt förtroende - embete utöfvat,
skall Utskottet då sådant för Riksens Ständer
tillkännagifva, hvilka, om de finna Rikets
vål det kräfva, kunna hos Konungen skriftligen
Den 22 April e. ml
antnälaf deras önskan, att Han ville utur StatsRådet
och ifrån Embetet skilja den eller dem,
mot hvilka anmärkning blifvit gjord.
Herr Cederfchjold, Pehr Guftaf: Eme-i
dan detta är en repetition af i mom. i 107 §.
RcgeringaFormen; får jag påminna, att detta
moment redan i sjelfva verket blifvit bifallet.
Och blef berörde nya redaction uppå derom
af Herr Grefven och LandtMarskalken gjord
proposition, af Ridderskapet och Adeln gillad»
$• 29-  y:de Punkten.
Frågor uti detta ämne kunna i Riksens
Ständers Plena väckas och af andra Riksens
Ständers Utskott än ConstitutionsUtskottet hos
Stånden andragas. Sedan sijtnämnde Utjhott
deröfver blifvit hördt, afgöre Rikfens Stander
cleffe frågor i de fall, der Utskottet dem till
Riksens Ständers pröfning och behandling öfverlemnat»
Når frågor 8cc,
Herr Cederfchjold, Pehr Guftaf: Förhållandet
med detta moment år alldeles detsamma
som med det nyss föregående, nemligen att va.;
ra blott en repetition af ett moment i 107 §.
RegeringsFormen: och som det momentet, nemligen
det andra, redan blifvit afslaget; så måste
detta nu dela samma öde. Jag får derfö
-
Den 32 April e■ ml
491
re vördsammast anhålla om proposition till
afslag.
Herr Grefven och Landt Marskalken gjorde
proposition till bifall af den föreslagna nya
Redactionen,
Ropades Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandU
Marskalken hemställde, om Ridderskapet och
Adeln behagade, med ogillande af den nya Redactionen,
bibehålla 7:de punkten i 2g:de §:n
oförändrad.
Bifölls.
$. 38.
Alla omröftningar i Utjkotten Jkola Jke
per capita, mellan Utjkottets farnteliga Ledamöter,
utan affeende på Stånd. Då votering
med Jlutna Jedlar anjt alles, må alltid en fedel
uttagas och förfe glas, hvilken öppnas endafi
i det falt, att röfterne vid uppfuihmerandet
/kulle befinnas lika delade. Ar pluralitet redan
vunnen, bör den afiagda fedela genafi
förftöras. Inom BancoUtskottet skola, i de mål,
der Utskottet med Riksens Ständers rätt besluter,
två tredjedelar af hvarje Stånds Ledamöter
vara närvarande.
Alternativ.
Alla omröstningar i Utskotten ske Ståndsyis.
Äska en eller flere Ledamöter, att vote
-
492
Den 25 April c. mi
ring må med slutna sedlar anställas, bör sådant
ej förvägras. Stanna dervid två Stånd emot
två, skola de särskilta meningarne såsom alternativer
i förslaget intagas. Galle ock detta
Jladgande för Banco-Utjkottet i underftållningsfrägorj
men i de mål forn bora hemliga
hallas, och der detta Utfkott med Rikfens
Ständers rätt bef luter, fkall, äfvenfom uti alla
inom ConftitutionsUtJkottet förekommande mål,
förhållas med omröfiningen pd fått i 53:dje
§:il här nedanföre Jiadgas; Bör andes i ofvanvpptagne
färfkildta fall, uti Banco-Utjkottet
t\>å tredjedelar af hvarje Stånds Ledamöter
vara tillftådes.
Friherre Cederström, Jacob: Ridderskapet
och Adeln har vid alla Riksdagar sedan 1809
antagit det förslag som ConstifutionsUtskottet
uti första alternativet framställt; och om ytterligare
bevis behöfdes för olämpligheten af det
voteringssätt inom Utskotten, sorn hittills blifvit
iakttaget, kunde jag anföra den votering, som
för några dagar sedan ägde rum uti Bevillningsutskottet.
Herr Tham, Wollrath', I anledning af
hvad Friherre Cederström nämnt, anser jag mig
skyldig upplysa, att i förra veckan tvenne frågor
uti BevillningsUtskottets första afdelning förevoro,
hvarom voterades, och hvarvid hände, att
tvenne Stånd blefvo inactive, och af de tvenne
pndra, voterade det ena Ja och det andra Nej;
hvarigenom tvenne alternativa förslag blefvo till
Utskottets Plenum öfverlempfde. Uti Utskot
-
Ven 23 April e, m, 4g5
tets Plenum inträffade åter sistlidne Lördag den
händelse, att minoriteten vid voteringen blef
rådande. Jag tillstyrker således att det nya voteringssättet
måtte blifva antaget, såsom det enda
medel att förekomma sådana besynnerligheter.
Herr Grefven och Landt Mar skalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade
gilla första alternativet af de, utaf 38 §. fram-e
ställde nya redactioner.
Bifölls.
$. 44.
5;dje punkten.
Till Utskott återlemna något från ett
eller flera Riksstånd remitteradt mål, såsom
till dess befattning ej hörande, åligge Utskottet
att sist inom åtta dagar afgifva sitt utlåtande,
med deruti anförde skäl, till famtliga RiksStanden3
hvilka derefter böra skyndsamt yttra
sig, under hvilket Utskott de anse målet höra.
Denna nya Redaction blef, uppå gjord
proposition, af Ridderskapet och Adeln bifallen.
§. 57,
De allmänna beslut som ett Stånd fattar,
äfvensom hvad ett särskildt Stånd i egenskap af
Riks Stånd beslutit och annats rått röra kan,
meddela6 de öfrige Stånden genom Utdrag af
Den 22 April t. m,
Protocollet. Vill Ledamot, som ej i Ståndets
fattade beslut instämt, sin särskildta tanka hos
de öfriga Stånden anmäla, stånde det honom
fritt, genom särskildt Memorial eller dictainen
till Protocollet, hvilket rnå Ståndets beslut åtfölja.
Lag samma vare, då någon remiss går
från Riksstånd till Utskott, eller Utlåtande från
Utskott till RiksStånd; kunnandes dock ej i
något fall utlåtande eller beslut, genom enskilt
Ledamots eller minoritetens protest, eller reservation
uppehållas. Uti fadana anmärkningsfrågor,
forn, enligt 2g:de §:n, kunna af Ut/kott
väckas, md Ledamots fär/kilta tanka
åtfölja rernijfen till ConfitutionsUtJkottet, utan
att i Stånden uppläfas. Af Protocoils-Utdragen
& c.
Och blef denna nya Redaction, uppå gjord
proposition, af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Rörande förejkriften om en voterings-fedels
afläggande.
Denne Riksens Ständers Justitiae-Ombudsman
våljes af Riksens Ständer genom tolf af
hvarje Stånd särskilt för tillfället nämnde Electorer,
hvilka till detta vals förrättande sammanträda
samma dag, då de af Slånden blifvit
utsedde, och skiljas ej åt, förr ån valet full—
åndadt år.
Regerings Formen.
§• 97-
Den 22 April e, m.
*95
Dejfä Electorer skola samfält och icke efter
stånd, först medelst slutna sedlar, hvar för
sig uppgifva den man, som de finna böra komma
under omröstning. Falla dervid rösterne till
mer ån hälften af de röstande Electorernas antal
på en man, vare han behörigen vald. Åro
åter rösterne så delade emellan flera, att en
Jddan full pluralitet för någon icke äger rum,
anjt alles, med iakttagande af hvad 6 g §. ont
lika röfters förekommande Jiadgar, ny votering
med slutna sedlar, till antagande af den,
som de flesta rösterne erhållit, eller, om han
icke antages, af den, som nåjl honom blifvit
af de flefta Electorerne kallad, och så vidare.
Inträffar den händelsen ike.
Hvilken nya Redaction af Ridderskapet
och Adeln bifölls.
Riksdags Ordningen.
§. 6..
Då val till Konung eller Thronföljare förrättas,
åge Riksens Ständer atti deras särskildta
Plena, genom allmän omröstning, välja till en
Nämnd
Ledamöter af Nämnden må
ej uteslutas från utöfningen af deras Riksdagsmannarätt
i Stånden; men träde tillsamman dagen
efter den, då valet i Stånden förråttadt är,
och skiljes ej åt, förr åu de fleste rösterne om
en person sig förenat. Omröstningen ibland
Nämnden skall ske per capita och med slutna
sedlar. Hvar och en af Nämnden uppgifve,
496
Den 22 April e. m.
ibland dem af Stånden föreslagna, den han anser
böra utköras. Falla dervid rösterne, till
mer än hälften af de röstandes antal, på en
man, vare han behörigen vald. Åro åter rösterne
så delade, att en sådan full pluralitet
icke åger rum, anställes, enligt det i 53 §. beJkriJne
v oterings fatt. ny omröftning till antagande
af den, som flesta rösterna erhållit, och,
om han ej antages, af den, om hvilken näst
efter honom de fleste af Nämnden sig förenat.
Inträffar den händelsen &c.
Denna nya Redaction blef af Ridderskapet
och Adeln gillad,
§. 62.
Skola Riksens Ständer tillsätta Förmyndare
för en omyndig Konung, sammanträde de,
gist dagen efter den, då Riksdagen å RiksSalen
öppnad blifvit, och utvåije genom allmän omröstning
x deras särskildta Plena, till en Nämnd,
sexton personer för hvarje Stånd, hvilka rösta
per capita, och icke Ståndsvis, om de, af plena
till antalet bestämda Förmyndare, som skola
vara antingen En, Tre eller Fem. Hvarje
Ledamot af Nämnden uppteckne å en sluten
val-lista de Mån, dem Han anser förtroendet
värdige, och så många, att de med en person
öfverstiga det af Ständerna utsatta antal. Af
dem, som dervid kommit i åtanka ställes, på
sått i 55 §.n fadgas, först den som fleste rösterna
erhållit, under ny omröstning dä Nämndens
-
Den 22 April e. m.
dens pluralitet gifve'Utslaget. På samma sått
förfares m. m.
Hvilken nya Redacfion, uppå gjord proposition,
af Ridderskapet och Adeln bifölls.
$. 65.
5;dje punkten.
Denne Riksens Stånders JustitiaeOin
budsaian
och skiljes ej åt förr ån
valet fullåndadt år. Desse Electorer Jkola samfält,
och icke efter Stånd, först medelst slutna
sedlar, hvar för sig uppgifva den man, som de
anse böra komma under omröstning Falla dervid
rösterne, till mer ån hälften af de röstande
Electorernes antal, på en man, vare han behörigen
vald. Äro rösterne så delade emellan
flera, att en sådan full pluralitet för någon icke
åger rum, anställes, med iakttagande af hvad
55 §. -om lika råjters förekommande Jiadgar,
ny votering med slutna sedlar, till antagande af
den, som de fleste rösterne erhållit &c.
Och blef denna Redaction af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
§. 65.
2:dra punkten.
Till Tryckfrihetens vård skola Riksens
Ridd. o. Ad. Prof. 3 Band.
3a.
Ständer vid hvarje Riksdag förordna sex för
kunskaper och lärdom kände män, jemte Jusfitias-Ombudsmannen,
som bland dem före ordet.
Desse Comitterade, af hvilka två, utom
Justitiae Ombudsmannen, skola vara LagDrne,
viljas af Riksens Stånder, genom sex af hvarje
Stånd dertill utsedde Electorer, hvilka, enligt
det i 61, 62 och 60 §§ föreskrifne sätt, röste
samfält och icke Ståndsvis. Afgår emellan Riksdagarna
någon &c.
Denna nya Redaction blef, uppå gjord pro-j
position af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställde särskildta propositioner,
fann Ridderskapet och Adeln för godt besluta
att, på sått ConstitutionsUtskottet föreslagit,
följande §§. af Riksdagsordningen må fördelas
uti riumererade moment, nemligen:
11 :te §. uti tvenne, i4:de uti fern, i7:de
uti tvenne, a5;dje uti frenne, 24:de uti tvenne,
27:de uti tvenne, 29;de uti frenne, 3o:de uti
frenne, 3i:sta uti tvenne, 53;dje uti tvenne, 54:de
uti tvenne, 36:te uli fyra,
44:de uti frenne, 4g:de uti trenne,
tvenne, 63:dje uti fyra och 70:de §:n^uti tvenne
moment.
Då nu i ordningen till pröfning förekom
frågan om en förbättrad NationalRepresentation
för de trenne ofrälse Stånden, yttrade sig;
Herr von Heijne, Georg; På sått sorn Hr
Den 22 April e. m.
Grefve De la Gardie för en stund sedan föreslo®
i afseende på en annan $ , torde jag till
Ridderskapet och Adeln få hemställa om icke,
då frågan om en förändrad representation rörer
de tre ofrälse Stånden, Ridderskapet och
Adeln skulle finna lämpligast, att afyagta de
resultöter, sorn inom dessa Riks-Stånd uppkomma.
Herr Harnmarjkjuld, Lorenzo'. Då RegeringsFormens
föreskrifter och studganden angående
representationen ej böra anse» hufvudsak,-  ligen röra de tre Stånden och deras organi*atio»,
utan Fäderneslandet och Statskroppen i
allmänhet, så tror jag det icke vara skäl att
visa dem den artigheten att vänta. Denna sak
år ej blott en »tåndssak, utan Nationens. Således
synes inig att det vore skal att företaga
dessa frågor till afgörande; det kunde hända
att något uti dera icke vore tjenligt för det allmänna
interesse!, ehuru det kunde vara tjenligt
lör något visst Stånd, och således af detsamma
antagas. Och det blir alltid vanskligare att såga
Nej i en sak, som hufvudsakligen rörer ett annat
Stånd, sedan detta förut sagt Ja.
Herr Tham, Wollrath-. Lika litet i den*,
na fråga som uti någon annan, lärer ett Stånda
beslut kunna verka på de andra Ståndens, eller
tre Stånds kunna verka på det fjerdes; men jag
tror med Herr von Heijne, att genom efvaktande
al de andra Ståndens beslut uti frågor
som egentligen röra dem, skulle Ridderskapet
och Adeln visa dem en välvilja. Visserligen
5oo
Den 22 April e. m.
bör Ståndet i alla fall sedan fatta sitt beslut efter
öfvertygelse, men jag tror ändå att tnan bör
afvakta de andra Ståndens beslut i dessa frågor,
icke för att verka på oss, men på det vi
derigenom må visa dem vår välvilja.
Grefve De la Gardie, Jacob: I likstäm
mighet
med hvad jag förut för en stund sedan
yttrat, instämmer jag nu med Herr von Heijne.
Jag kan visserligen ej och skall aldrig anse BorgareSiåndets
eller hvilket Stånds sorn hålst yttrande
såsom en lag för oss, men jag tror det
vore ett bevis af vår aktning och välvilja, om,
då saker blott röra något af de andra Siånden,
vi uppskjuta deras afgörande till dess vi inhämtat
underrättelse om deras önskningar, om deras
beslut, och jag vet ej hvad olägenhet
skulle kunna uppstå genom detta korta dröjsmål.
I Öfrigt år denna sak, lika med nila andra
Grundlagsfrågor, af den natur, att hvarken
«tt Stånds beslut verkar utan de 5 öfriges, eller
3 Stånds utan det fjerdes, eller alla fyras,
utan Konungens sanction. Jag vågar således
hoppas, att då härmed egentligen ingen tid förloras,
och ingen menlig följd kan uppkomma,
Ridderskapet och Adeln ej skall vägra ett uppskof,
begårdt af aktning för andras rått, utan
kränkning af egen.
Herr von Heijne: Jag får tillägga , att jag
visserligen icke sagt, att de andra Ståndens beslut
borde verka på oss, men jag föreställer
mig, att om dessa Stånd ej vilja intaga andra
Den 22 April e. m.
5oi
medlemmar ibland sig, Ridderskapel och Adeln
ej eller lärer vilja sådant besluta.
Friherre Cederjtröm, Jacob: Jag anhåller
få erinra, att vid föregående Riksdagar, har uti
frågor der andra Stånd varit interesserade, det
Stånd, hvilket frågan rört, alltid först yttrat
sig, innan de öfrige fattat deras beslut; och jag
tror att detta bruk nu äfven torde böra följas.
Friherre Lövenjköld, Salomon: Jag anhåller
att få fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på den omständighet, att i den
nya redactionen står, att Bergscollegium skall
föranstalta om valen för Bruksägare. Qm nu
denna redaction bifallers, verkar det på frågan
rörande StyrelseVerkens förändrade organisation.
Jag får tillägga att den Comité, sorn i
detta afseende varit satt, föreslagit att detta
Collegium skall upphöra, och att en Ledamot
som afgifvit särskildt Betänkande, ansedt det
under andra former böra bestå. Jag hemställer
således om icke denna nya redaction må afsläs,
på det Riksens Ständer genom densamma,
ej må lägga band på sig, i afseende på afgörandet
af den andro frågan.
Grefve Spens, Carl Gujiaf: Jag inser ganska
vål anledningen för de värde Talare, som
föreslagit att desse frågor skola hvila till dess
underrättelse ankommitorn de beslut, som i dessa
ämnen blifvit fattade af de Stånd, hvilka de egenlligen
röra; men den grannlaga art som alla
Grundlagsfrågor äga, i synnerhet de som röra
|0g Den 22 April a, m,
National-Representationen, föranleder mig till
den hemställan, om icke till undvikande deraf,
att en praxis stadgas för framtiden, hvilken är
oskadlig om den sker af en enskild önskan, att
inhämta de Stånd* yttranden, hvilka saken rörer,
men olämplig om den sker af ett RiksStånds
artighet, det Tore bättre nyttja den formen,
att på Herr von Heijne* och Grefve De
Ja Gardie» begäran desse frågor blifvit hvilanda
på bordet, enligt 4g §. Riksdagsordningen, utan
angifvande af någon orsak och utan att för sig
atadga en vana att afvakta andra Stånds beslut*,
innan man yttrar sig öfver sådane ämnen.
Herr Grefven och LandtMarslcalken hematällde
om icke frågan om en förändrad National-Representation
för de trenne ofrälse Stånden
kunde tills vidare få hvila på bordet.
Bifölls,
Grefve Spens, Carl Guftaf, hade inlemnat
ett Memorial, hvilket upplåstes, så lydande;
(Se Bilagan N;o 4,)
Lade? på bordet,
Företogs till pröfning Stats-Utskottets den
5 depnes under N:o 90 afgifne och den 7 derpå
följda eftermiddagen på bordet lagde Utfå-"
■ ■■ V, ' '' .■
Den 22 April e, m.
£03
tande och förslag i fråga om aflöningen för
Riks-Ståndens och deras Utskotts-Secreterare,
Canzlier och Vaktbetjer.ing.
Herr von Hartmansdorff', August". StatsUtskottet
har, uti deas Betänkande, förklarat deu
uppgift jag gjort rörande kostnaderne för sista
Riksmöte vara origfig. Jag utbeder mig derföre
få upplysa hvarifrån oriktigheten härleder sig.
Då jag vid början af innevarande Riksdag ämnade
göra den motion, hvarom nu år fråga,
vånde jag mig till vederbörande Tjensteman i
StatsContoiret för att erhålla uppgift å summan*
belopp. Men man svarade mig, att räkenskaperne
ej voro afslutade, Jag väntade flere dagar;
och då jag vid förnyad efterfrågan ändock
icke kunde få bestämd uppgift, begärde jag få
veta kostnadens ungefärliga belopp, ty jag kunde
ej uppskjuta längre med motionen; och det
synes af Utskottets Betänkande att den likväl
kom för sent. Den summa af i84,ooo Riksdaler,
sorn ninn meddelade mig, och hvilken jag i
min ordning uppgaf för liögloflige Ridderskapet
och Adeln, har verkligen blifvit för Riksdagskostnadcrne
efter anslag, requirerad; men,
vid råkenskapernes afslutande fann man, att
7,745 Riksdaler 45 sk. 10 runst. voro i behåll,
hvilka i liquid emellan liiksgåldsContoiret och
SlatsVerkei borde det förra godtgöras. Denna
summa utgör just skillnaden emellan min och
StatsUtskoltets uppgift å den verkliga Riksdags»
kostnads-summan 176,256 Riksdaler 2 sk. 2 r,
Högloflige Ridderskapet och Adeln täcktes häraf
inhämta orsaken till skiljaktigheten och såsom
5o4
Den 22 April e, m.
jag hoppas, benäget finna, att ingen förebråelse
för bristande noggrannhet i uppgiften bör kunna
låggas mig till last.
Herr Tham, Wollrath-. Jag högaktar fullkomligen
anledningen till den besparing StatsUtskottet
föreslagi’, då de gjort nedsåttningar
emot hvad Herrar Talmän och Utskottens Ordförande
tillstyrkt; men jag hemställer om icke
dess hushållning denna gång gått för långt. Jag
tror, att det förslag Talmånnen och Utskottens
Ordförande uppgjordt redan år mindre ån aflöningen
var vid förra Riksdagen, och häruti har
Utskottet ån ytterligare gjort minskning; likväl
tror jag icke arbetet vara minskadt vid denna
Riksdag, snarare ökadt. Betjeningens antal år
inskränkt till det minsta möjeliga; åtmindstone
år detta förhållandet uti BevillningsUtskottet,
och jag anser derföre, att betjeningen fullkomligen
förtjenar hvad Herrar Talmän och Ordförande
föreslagit. Af denna anledning får jag
anhålla om återremiss; en sådan lärer uti de
andra Stånden redan vara beslutad, och ehuru
jag visserligen vet att detta ej för oss blir någon
ovilkorlig regel, tyckes det likväl bevisa, att
samma känsla der måtte vara rådande, att man
nemligeu bör instämma uti hvad Herrar Talmän
och Utskottens Ordförande funnit vara det mest
billiga.
Herr von Hartmansdorff: Jag hade ej ämnat
göra några .'anmärkningar vid de tractamenten
och arfvoden som af Utskottet blifvit föreslagne;
men då en värd Ledamot ansett dem börd
Den 2* April]. m.
3o5
förhöjas, får jag yttra mig i motsatt mening.
Det förhåller sig vål så, att summorne åro mindre
ån vid förra Riksdagen, men om det år
sannt, som hår så ofta blifvit ytlradt, att varuprisen
nu åro lägre ån då, så måtte åfven penningen
nu vara mera vård ån då, och således
ingen orättvisa i sjelfva verket ske emot betjeningen.
I fall Ridderskapet och Adeln skulle
anse de gjorde anmårkningarne föranleda dertill,
att Betänkandet återremitteras, så får jag
föreslå i afseende på Riddarhusets Canzlister,
att de, hvilka alltid af RiddarhusDirectionen utnämnas
omkring trenne veckor före Riksdagens
början och under tiden åro sysslosatte med förfärdigande
af upprops-listor och Bänklistor m.
m., måtte äfvensom RiddarhusSecreteraren få
hädanefter som hittills, beräkna deras tractamente
från och med fjerde dagen före Riksdagens
utblåsande. Deremot skulle jag tro, att någon
inskränkning kunde göras nti de arfvoden, som
för Ståndens Secreterare blifvit föreslagne. De
hafva ej mindre ån hälften af hvad som enligt
ett nyligen fattadt beslut, bestås de tre Ståndens
Talemån, på grund af deras representationskostnader,
och likväl hafva Secreterarne inga
sådane att bestrida. Mig synes att dessa arfvoden
kunde nedsättas jemlikt hvad Herr Lindström
i StatsUtskotfet föreslagit, med 100 Riksdaler
Banco i månaden för hvarje Stånds Secreterare,
hvarigenom deras vedergällning också
komme att stå uti ett billigare förhållande till
UfskottsSecreterarnes.
Herr Pereswetoff Morath, Anders JVil
-
5o6
Den 22 dpril c. m.
helm: I denna fråga har Herr Tham förekommit
mig i afseende på det yttrande jag ämnade
afgifva. Jag anhåller blott att få göra ett tilllägg,
som torde vara af någon nytta. Då inskränkning
i arfvodena ira emot vid förra Riksdagen
blifvit föreslagen, manne man tagit i öfvervägande
att vid denna Riksdag omkring 1200
motioner lära vara gjorde, då man vid den
förre ej räknade mera än emellan 5 å 600. Således
och enär Talemannen och Utskottens Ordförande
uti deras förslag redan nedsatt arfvodena,
och göromålen äro ökade i samma proportion
sorn 6 till 13, kan jag ej annat än instämma
uti Herr Thams begäran om återremiss af Utskottets
Retänkande, En sådan åtgärd är öfverensstämmande
med den de öfrige Stånden i
denna fråga, troligen på förenämnde grund funnit
lämplig vidtaga.
Herr von Hartmansdorff-. Jag har nyss
förgätit anmärka, att det torde vara billigt, om
återremiss beslutas, att Ridderskapets och Adelns
Canzli äfven får åtnjuta tractamente, på sätt
hittills förut alltid varit ölligt, under 8 dagar
efter Riksdagens slut, då en myckenhet göromål
för RiddarhusCanzlict återstår, som understundom
upptagit till och med en månads sysslosättring.
I afseende på hvad Herr Morath nämnt
om mängden af motioner, som vid denna Riksdag
skola hafva tilltagit i den grad, att de förhålla
sig mot förra vanligheten, såsom 12 till 6,
så skulle jag tro, att derigenom snarare gifves
anledning tili Riksdagens förlängande än till gö
-
Den 92 April c. m.
5o7
romålens Ökande, emedan ingen ändock kan arbeta
öfver sin höfva.
Grefve Posse, Arviel: Såsom hedrad med
förtroendet att vara Ordförande uti ett af Utskotten,
har icke heller jag med liknöjdhet kunnat
åliöra dera del af SfatsUtskottets Betänkande,
hvaruti en, efter min tanka, öfverdrifven afprutning
på Notariernes och Canzlisternas aflöning
blifvit föreslagen. Uti det af Herr Grefven
och LandtMarskalken samt Herrar Talmän
och Utskottens samtelige Ordförande uppgjorde
förslag till berörde aflöning, hafva de som erhålla
tractamente, d. v. s. Notarier och Canzlister
blifvit, om mitt minne ej bedrager mig,
tillagde a4 sk. Banco om dagen mindre, än hvad
deras vederlikar vid förra Riksdagar åtnjutit.
Men det oaktadt har StatsUtskattet hemställt,
om icke en ytterligare nedsättning af 16 »k.
borde beslutas, hvarigenom tractamentet blefve
förminskadt med 4o sk. om dagen, mot hvad
det förr varit. Då göromålen, enligt hvad Ridderskapet
och Adeln har sig bekant, nu äro mer
an dubbelt så många sorn vid föregående Riksmötet,
kan jag så mycket mindre finna det vara
billigt att betjeningen denna gången skola i så
betydlig mon mindre belönas för sin möda, sorn
jag icke delar den siste värde Talarens tanke,
att göromålen inom Ufjkotten skola förorsaka
Riksd agens förlängande, fy erfarenheten har re.
dan öfvertygat mig derom, att motionernes
mängd, endast föranledt till ett trägnare, ett ihärdigare
arbete.
I
Den 22 -April e, m.
Då StatsUtskottet {indragit att göromålen
inom det samma äro flere än i de andre Utskotten,
kan jag visserligen icke tvifla på riktigheten
deraf; men deremot bör jag icke allenast
upplysa, att af något mer än 1200 motioner,
semi blifvit väckte, omkring 5oo äro remitterade
till Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet,
utan ock intyga att i synnerhet Notarierne
inom sistnämnde Utskott arbeta i och
för RiksdagsÄrenderne, så mycket som tid och
förmåga möjligen medgifva, och mera lärer väl
Stats - Utskottets betjening icke kunna åstadkomma.
Således synes mig, att någon skillnad
dem emellan icke bör äga rum; och jag instämmer
derföre i Herr Thams anhållan om målets
återremitterande.
Herr Grefven och LandtMarskalken frågade
om Ridderskapet och Adeln ansåg StatsUtskottets
Utlåtande böra, i anledning af de utaf åtskillige
Ledamöter dervid gjorde anmärkningar,
till StatsUtskottet återremitteras.
Ropades starka Jat jemte några Nej.
1 anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarfkalken
förklarade, att sorn, elter hvad han
tyckt sig finna Ja öfverröstat Nej, propositionen
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Föredrogs å nyo och bifölls StatsUtskottets
den 12 dennes under N:o togafgifne, samt
Den 32 April e. m.
5og
-v (len 17 derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde Utlåtande, i anledning af väckt fråga om
förhöjning i missräknings-penningar.
Företogs till pröfning StatsUtskottets den 12
dennes afgifne, och den 17 derpå följde ef.
termiddagen på bordet lagde Utlåtande N:o
110, i anledning af vackt fråga om ändring i
de vid 1815 års Riksdag fastställde grunder för
liquiden af Svenska Ministern Herr Johan Claes
Lagersvärds fordran, härrörande från andelar
uti RiksgäldsContoirets fordna lån i Genua.
Herr Lagerheim, Lars Magnus: Det en
kla
förhållandet af denna fråga, skild från alla
omgifningar af ziffer-räkning, förmodanden och
advocatnr-vändningar, innefattas uti tvänne obestrideliga
och obestridda hufvud-omstandigheter:
1J
Ministern Lagersvärd har på det verksammaste
sätt, äfven med begagnande af egna
medel, bidragit att satta de Genuesiske Lånen
uti credit, till följe af den honom såsom nitisk
Embetsman åliggande pligt, hvarom ej blott
tvenne Konungens Nådiga Bref, utan ock åtta
särskildte Riksgälds Contoirets tid efter annan
aflåtne skrifvelser, lemna de ojäfaktigaste bevis.
RiksgäldsContoiret ansåg de af honom i och för
dessa lån gjorda tjenster af den vigt, att Fullmägtige
åren 1800 och 1802 åt honom beslöto
en gratification af 1000 Riksdaler Hamburger
5io
Den 23 April f. ni.
Banco och 16,000 Lires, hvilken tillfälliga förmon
långt ifrån att nu lägga hinder i vägen
för falla liqviderandet, efter min tanka utgör
det starkaste skäl för billigheten och rättvisan,
att ej genom senare handlingar om intet göra
verkan af den tacksamhet man ansett sig vara
honom skyldig; ty att RiksgäldsContoiret år 1802
skulle tillerkändt honom denna förmon, såsom
en ersättning för den förlust han, jo år senare
skulle komma att vidkännas, genom 1812 års
penndrags-liquidation, vore bland de llere förmodanden,
som i denna sak blifvit inblandade,
säkerligen det minst antagliga.
Det andra hufvudsakliga factum är Ministern
Lagersvärds ännu af ingen bestridda verkeliga
innchafvande af sina andelar i Genuesiska
lånen i det ögonblick då Svenska liquidationen
af dessa lån år 1812 uppgjordes Att ej
sainvetsgrannt uppfylla ingångna förbindelser,
har alltid, äfven då omständigheternas tvång det
föranledt, varit motbjudande för Svenska redlighets-sinnet,
men då dermed skulle förenas otacksamhet
för gjorda, och uti officiella skrifvelser
erkända, tjenster, vöre det må hända mer
■än hvad äfven de mest bjudande consideratio.
ner kunde göra tiLlåteligt.
Då likväl ett fullt liqviderande af Ministern
Lagersvårds fordran kunde blifva ett betänkligt
praejudicat för de öfrige Svenska delågare i de
förra lånen, tager jag mig friheten, jemte anhållan
om återremiss, göra den vördsamma hemställan,
att Ministern Lagersvärds återstående rättmätig
Den 2s April e. m.
5 il
ga fordran må honom särskildt blifva beviljad, icke
såsom en liqvidation, utan såsom ett skyldigt
erkännande af hans i och för Genuesiska lånen
gjorda nitfulla bemödanden och uppoffringar.
Herr Grefven och LandtMar skalken hem -  ställde, om Ridderskapet och Adeln ansåg Statsutskottets
Utlåtande böra, i anledning af de
utaf Herr Lagerheim gjorda anmärkningar till
Utskottet återremitteras.
Ropades starka Ja jemte några Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarjkalken
förklarade, att som, efter hvad
han tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej, propositionen
blifvit af Ridderskapet och Adeln
bifallen.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
Oeeonomie-Utskottets den 26 sistledne Mars
meddeldte och den 17 dennes eftermiddagen på
bordet lagde Betänkande N:o 28 , angående anläggande
af en Köping uti Fryksände Socken
af Wermlands Lån.
Herr af Wingårdh, Johan, uppläste föU
jande:
(Se Bilagan N:o 5.)
Uppå derefter af Herr Grefven och Landtb
5ia
Den S2 April e, m.
Marskalken gjord proposition, fann Ridderskapet
och Adeln för godt att Allmänna Besvärsoch
OeconomieUtskottets ifrågavarande Betänkande,
i anledning af de utaf Herr af Wingårdh
dervid gjorde anmärkningar till Utskottet
återremittera.
Föredrogos å nyo och gillades följande från
Allmänna Besvärs- och OeconornieUtskottet inkomne
samt den 17 dennes eftermiddagen på
bordet lögde Memorial och Betånkanden:
Af den 526 sistlidne Martil:
N:o 27; i anledning af gjord hemställan,
att, då en förändring uti någon oeconomisk författning
af inflytande på nåringarne kan finnas
nödig, verkställigheten deraf ej måtte allt för
mycket påskyndas.
N:o 29; angående regleringen af den till
Lunds AcademieStat anslagne spannmål,
N:o o o; angående yrkadt förbud för Bergmästare
att utfärda oeconomiska författningar.
N:o 3i; angående öfverklagad underlåtenhet
af sådane skyldigheters fullgörande, sorn innehafvare
af Bergsmanshemman åligga.
Af den 2 dennes:
N:o 3s j angående Doctor Stenhammars
nio
-
Den 2a 'April e, m. 5tS
motion om indragning till besparing uti RiksStaten
af Tjenster och Embeten,
Nro 35, i anledning af yrkad lindring i
Kronobrefbårings-skyldigheten.
N:o 54; i anledning af vickt fråga om åtgårders
vidtagande att förekomma stegring I
tjenstehjoris löner.
N.-o 55; i anledning af våckt fråga om en
Stads anläggande i Kronobergs Lån och om
rättighet till årliga Friinarknaders hållande i
Wrigstad, Rydaholm och å strandplatsen Stenungesuud.
N:o 56; angående vickt fråga om skyldig;
het för Pastorer att årligen till vederbörande
LandsContoir och DomCapitel insända utdrag af
Kyrkoböekerne öfver födde och döde personer
inom Pastoraterne.
N:o 57; i anledning af yrkadt tillstånd för
Kyrkohemmans-åboers i Skåne efterlemnade En*,
kor och Barn att företrädesvis till sådane Hemman
erhålla Åbo-rått.
N:o 5 r; angående våckt motion ont närmare
bestämmande af Fjerdingsmåns skyldigheter
m. m.
N:o 52; 1 anledning af våckt fråga; rörån;
Ridd. o. Ad, Prof, 3 Band. 35.
5i4 Den 52 April e. m,
de skyldigheten att in natura lefverera hö och
halm till Kongl. Hofstallet i Stockholm,
N:o 55; Angående förbättrad reglering af
Postgången.
N:o 54; i anledning af våckt fråga angående
ständige Tiondesåttningar för de räntegifvare
och räntetagare, emellan hvilka någon öfverenskommelse,
i detta hänseende, ej kunnat träffas.
Upplästes och lades på bordet följande från
nedannåmnde Utskott inkomne Utlåtanden:
Fran Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie- Utskotten:
Af den 5 dennes:
N:o lii; i anledning af väckte motioner
om förhöjning i betalningen för det underhåll,
aom lemnäs tågande troupper, om Städernes
befrielse från Inqvarteringsskyldigheten m. m»
Från StatsUtskottet:
Aj den 12 dennes:
N:o 112; angående beräkningen af StatsVerkets
inkomster till nästa Riksdag.
Aj den 19 dennes:
N:o 117; i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande, angående anslag
Den 22 April e. m.
5i5
å Stat till ved för LandsCanzlierne och Rlnterierne.
N:o 119; i anledning af väckt fråga om
lösen till Skatte af tvenne i och vid Gefle varande
Krono LaxFisken.
N:o 120; i anledning af RiksdagsFullmågtigen
Eric Svenssons Memorial, om understöd
för Sillfisket i Bohuslänska Skärgården#
N:o 121; i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Skrifvelse, angående verkståld undersökning
om Kronans förpantade Hemman och Lågenheter.
N:o 122; i anledning af Herr M. Bagge»
Memorial, om ersättning till Uddevalla Stad för
Tertial och Sextal af Accis och Bakugns-penningar.
N:o 125, i enledning af Grefve C. G. Spens’
motion, om utdelning af Ridderskapets och
Adelns Protocoll vid i8i5 samt 1817 och 1818
årens Riksdagar.
N:o 124; i anledning af Herr A. von Hartmansdorffs
Memorial om upplysningars infordrande,
hvilka och huru många Byggnader Kronan
åger m. m.
N:o 125; i anledning af den Berättelse, som
Riksens Ständers för deltagande i ÖfverRevisionen
af KrigsRäkenskaperne utsedde Depute
-
5i6
Den 32 April e. m,
rade afgifvit, om deras befattning med KrigsRedogörelse
och R.e visions Verket.
Från Stats- och Banco-Utskotten;
Af den 18 dennes:
N:o n5; i afseende på de föreskrifter,
hvilka, för verkställigheten af Rikets HÖglofl.
Ständers Beslut, i fråga om tiden och sättet
för indrifningen af Götha Canal Bolags, Götheborgs
och Majmö f. d. DiscontVerks utestående
fordringar, skola Herrar Fullmägtige i RiksgäldsContoiret
meddelas.
Från Stats- Banco- och Lag-Utjkotten:
Af den 18 dennes:
N:o 114; i anledning af väckt fråga ora
Rikets Ständers medverkan till inställelse af
publika fordringsägares lagsökningsåtgärder, in^
tilldess Financeregleringen hunnit att uppgöras.
Från Lag-Utjkottet:
Af den 5 dennes:
N:o 27; i anledning af RiksdagsFullmågtigarne
Nils Insulins och J. J. Ruthbergs Memorialer,
dels om antagande af LagComittéens för.
slag till RåttegångsBalk, dels om offentlighet
vid Domstolar och PoliceKarnrar i Städerne.
N:o 28; i anledning af Professor J. P. Frö
-
Den 32 April é, Br; gtp,
bergs Memorial, om förslag till en förbättrad
R-ältegångsOrdning.
4
N:o 29; i anledning af väckte motioner
angående dels ändring, dels förklaring af 12
Cap. 2 <jj. RåttegångsBalken.
Från Allmänna Befvårs- och OecononiieUtjlioltet:
Af
den i4 dennes:
N-.o 60; i frågan om nödvändigheten af
krönte Kohlskrindor och angående Kohlmätarei
Herr Grefven och Handt Marjkatken till—
kännagaf, det Friherre Raab, Jacob, anmält
sig vara nödsakad, att i anseende till enskildta
angelägenheters besörjande afresa från Riksdagen,
och således afsagt sig den honom anförtrodde
plats i Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet;
i anledning hvaraf Herr Grefven
och Handt-Marskalken anmodade Herrar E!e~
ctorer, att innan nästa Plenum sammanträda
för att utvälja en Ledamot i OeconomieUtskottet
efter Friherre Baab.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet hållet hos Höglollige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm förmiddagen
den 22 April 1823.
5x5
Den 22 April e. m.
S. D. Remitterades till
Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Befvärsoch
Oeconomie-Utskotten:
Friherre Tolls, Gustaf Philip, anförande,
i anledning af Friherre Wrangels, Henning,
den 17 dennes förmiddagen till bemälte Utskott
remitterade Memorial, innefattande förslag till
ett industrie-reglemente. Ut supra.
S. D. Föredrogs och bifölls RiddarhusUt•kottets
den a g dennes aflåtne Memorial, deruti
hemställes, att Herr Förste LifMedicus samt
Riddaren af Kongl Wasa-Orden och af Kongl.
Preussiska Röda Örns Ordens andra Glass,
Doctor Eric af Edholm, må under N:o 2292
ibland Ridder*- och Adelsmän å Riddarhuset
introduceras. Ut supra.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
den 22 April 1823.
S. D. Remitterades till
Stats-Utskottet:
Herr ron Hartmansdorffs, August, anförande,
innefattande anmärkningar vid StatsUtskottets
den 11 dennes eftermiddagen till StatsUtskottet
återremitterade Utlåtande, i anledning
af väckt motion om ökadt anslag å Stat för
Kongl. Eibliotheket. Ut supra.
'tfm 32 April t. ml
S. D. Vid förnyad föredragning af ConstltutionsUtskottets
sedan 1817 och 1818 årens
Riksdag livilande, samt den 3 dennes på bordet
lagde förslag till ändring af nedannämnde
paragrapher af RegeringsFormen, beslöt Ridder,
skåpet och Adeln att antaga de af Utskottet till.
styrkte ändringar uti 9, 61, 97 och i:sta morn. af
107 paragraphen, jemte andra alternativet af de
utaf 4 paragraphen framställde nya redactioner;
hvaremot Utskottets förslag till förändrade redactioner
af 7, 102 och 2 momentet af 107 paragraphen
af Ridderskapet och Adeln ogillade».
Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af ConstitutionsUtskottets
sedan 1817 och 1818 årens
Riksdag hvilande, samt den 3 dennes på bordet
lagde förslag till ändring uti nedannämnde paragrapher
af Riksdagsordningen; fann Ridderskapet
och Adeln för godt antaga de af Utskottet
tillstyrkte ändringar uti 3 och 4 mora.
af i4, 1 och 6 punkterne af 29, 5 punkten
af 44, 57, 6r, 62, 3 punkten af 63 och 2 punkten
af 65 paragrapherne, samt första alternativet
af de utaf 38 paragraphen framställde nya
redactioner; hvarjemte Ridderskapet biföll, att
på sätt ConstitutionsUtskottet föreslagit, följande
paragrapher af Riksdagsordningen må fördelas
uti numererade moment, nemligen: 11 §. uti
tvenne, i4 §. uti fem, 17 §. uti tvenne, 23 §•
uti trenne, 24 §. uti tvenne, 27 §. uti tvenne,
29 §. uti trenne, 5o §. uti trenne, 5i §. uti
tvenne, 33 § uti tvenne, 34 §. uti tvenne, 36
§. uti fyra, 37 §. uti tvenne, 44 §. uti trenne
$2°
Den 22 April e. mi
'4g §. uti frenne, 67 §; uti tvenne, 63 §, uti
fyra, och 70 §. uti tvenne moment; hvaremot
Utskottets förslag till förändrad redaction af 7
punkten i 29 §. af Ridderskapet och Adeln ogillades.
Ut supra,
S. D. Vid förnyad föredragning af Statsutskottets
den 5 dennes under N:o 90 afgifne,
och den 7 derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde Utlåtande och förslag i fråga om
aflöningen för Riks-Siåndens och deras UtskottsSecreterare,
Canzlier och Vakt-betjening; blef
samma Utlåtande, i anledning af de utaf åt.
skillige Ledamöter dervid gjorda anmärkningar
till StatsUtskottet återremitteradt.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls Statsutskottets
den 12 dennes afgifne, samt den 17
derpå följde eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande
N;o 10g, i anledning af väckt fråga om
förhöjning i missräknings-penningar. Ut supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs StatsUtskottets
den 12 dennes afgifne, och den 17 derpå
följde eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande
N;o no, i anledning af vackt fråga om ändring
ide vid 1815 års Riksdag fastställde grunder för
liquiden af Svenska Ministern Herr Johan Claes
Lagersvärds fordran, härrörande från andelar
uti RiksgäldsContoirets fordna lån i Genua; blef
samma Utlåtande, i anledning af den utaf Herr
Lagerheim, Lars Magnus, dervid gjorde anmärk.
tung, till StatsUtskottet återremitteradt. Ut supra,
Den 92 April e. mi
S. D. Vid förnyad föredragning af Allmän,
na Besvärs- och Oeconomie-Utskottets den 26
6istledne Mars meddeldte och den 17 dennes
eftermiddagen på bordet lagde Betänkande N:o
2285 angående anläggande af en Köping uti
Fryksände Socken af Wermlands Län; blef samma
Betänkande, i anledning af de utaf Herr
af Wingårdh, Johan, dervid gjorde anmärkning
gar till Utskottet återremitteradt. Ut supra.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades följande
från Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet
inkomne samt den 17 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Memorial och Betän-;
leanden:
Af den £26 sistlidne Martil:
N:o 27; i anledning af gjord hemställan,
att, då en förändring uti någon oeconomisk för.,
fattning af inflytande på nåringarne kan finnas
nödig, verkställigheten deraf ej måtte allt för
mycket påskyndas.
N:o 529; angående regleringen af den till
Lunds AcademieStat anslagne spannmål,
N:o 3o; angående yrkadt förbud för Borg-;
mästare att utfärda oeconomiska författningar.
N:o 3i ; angående öfverklagad underlåtenhet
af sådane skyldigheters fullgörande, som in*
nehafvare af Bergsmanshemman åligga.
521
Den 32 April e, m.
Aj deri 2 dennes:
N:o 32; angående Doctor Stenhammars
motion om indragning till besparing uti RiksStaten
af Tjenster och Embeten.
N:o 53; I anledning af yrkad lindring i
KronoBrefbårings-skyldigheten.
N:o 34; I anledning af väckt fråga om åtgärders
vidtagande att förekomma stegring i
Tjenstehjon» löner.
N:o 35; I anledning af våckt fråga om en
Stads anläggande i Kronobergs Län, och om
rättighet till årliga fri-marknaders hållande i
Wrigsta, Rydaholm och å strandplatsen Stenungesund.
N:o 56; Angående våckt fråga om skyldighet
för Pastorer att årligen till vederbörande
LandsContoir och DomCapitel insända utdrag af
Kyrkoböckerne, öfver födde och döde personer
inom Pastoraterne.
N:o 37; I anledning af yrkadt tillstånd för
KyrkohemmansÅboers i Skåne efterlemnade Enkor
och Barn, att företrädesvis till sådane Hemman
erhålla åbo-rått.
N:o 5i; Angående väckt motion, om närmare
bestämmande af Fjerdingsmåns skyldigheter
m. m.
N:o 52; I anledning af våckt fråga, rörande
Den 25 April/, m, 5#3
skyldigheten att in natura lefverera Hö och
Halm till Kongl. Hofstallet i Stockholm.
N:o 55; angående förbättrad reglering af
postgången.
N:o 54; i anledning af väckt fråga angående
Btåndige Tiondesåttningar för de räntegifvare och
rånte-tagare, emellan hvilka någon öfverenskommelse
i detta hänseende ej kunnat träffas. Ut
supra.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljde#
klockan £ till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Fredagen den 25 April.
Plenum klockan 10 förmiddagen.
Öppnades Herrar Electorers lista till val af
en Ledamot i Allmänna Besvära- och OeconomieUtskottet
efter;
Den 25 April f, ml
N:o 286. Friherre Raab, Jacob, och befanns
dertill hafva blifvit utsedd.
N:o 1949. Herr von Korning, Fullmågtig Herr
Bruncrona, Nils Abraham, Öfverste.
Herr Grefven och LandtMarsialken hemställde,
om icke Ridderskapet och Adeln behagade
tillåta, att Friherre Björnstjerna», Magnus,
den 22 dennes förmiddagen ingifne Memorial,
angående 1 mom. i 107 §. RegeringsFormen,
finge, på sätt Friherre Björnstjerna begärt, med
de öfrige RiksStånden communiceras.
Bifölls.'
Herr Silfverberg, Magnus Didric, hade
inlemnat ett Memorial, hvilket upplåstes, si
(Se Bilagan N:o 1).
Remitterades till Stats-, Banco, samt Alttnänna
Besvärs^ och OeconoraieUtskotten.
Herr von Heijne, Georg: Jsg anhållet om
Ridderskapets och Adelns tillåtelse att få väcka
en motion, som rörer Ridderskapet och Adeln
enskildt. Jag tror nemligen, att de yttranden
ai bifall, sorn, vare aig allmänt eller partielt,
jydande
Den s5 April j. rn.
525
lemnäs åf någon talare inom detta hus, och sona
alltid måste vara för talaren ganska tillfredsställande
att emottaga, ehvad sjelfva saken eller
framställningssättet dem föranledt, icke alltid
knnna till qvantiteten så bestämdt uti Protocollet
uppfattas; hvarföre jag hemställer, ora
icke Ridderskapet och Adeln skulle linna för
godt besluta, att sådane bifallsyttranden hädanefter
icke behöfva i Protocollet intagas; och
hvarom jag utbeder mig Herr Grefvens och
LandtMarskalkens proposition. Jag torde få til.
lägga, att det lyckligtvis vål ganska sällan år
exempel att missnöje bär yttras, men att, i händelse
sådant någon gång skulle inträffa, naturligtvis
ej eller derom borde i Protocollet något
nämnas.
Begärdes på bordet.
Friherre Wrangel, Henning; Jag för min
del protesterar helt och hållet emot bifall till
den nu gjorda motionen.
Friherre Cederström, Jacob: Då Proto
collet
skall utgöra en sann berättelse om hvad
sig hår under Ridderskapets och Adelns öfverg
läggningar tilldrager, lärer ej fråga kunna upp.;
stå, att Protocollet icke äfven skulle innefatta
hvad som i förevarande afseende sker.
Herr Hjerta, Guftaf; För min upplysning
anhåller jag få veta, om icke en reglementarisk
föreskrift här finnes, som stadgar, att icke någon
må genom rop eller annat ogillande gifva
526
T) en "x5 April /, m.
tillkänna sitt bifall eller missnöje. Om så år,
innebår bifallet till Herr von Heijnes motion,
blott ett förnyadt beslut, att Reglementet skall
följas.
Herr von Heijm: Den personliga aktning
jag hyser för Herr RiddarhusSecreteraren gör ,
att jag vågar förmoda, det han ej misskänner
afsigten af min motion, eller ett ögonblick skulle
föreställa sig, att jag velat satta trovärdigheten
af något hår fördt Protocoll i fråga. Men
jag anser det omöjligt, att ifrån Herr RiddarhusSecreterarens
plats, eller ifrån hvad ställe
»örn hålst i salen, kunna uppfatta och yttra sig
om qvantiteten af ett hår gifvet bifall; hvarföre
det möjligen kan inträffa, att ett sådant bestämmande
till Protocollet mötes af motsägelser.
Detta har också varit enda orsaken till mitt
förslag, men ingalunda något missnöje med ett
eller annat Protocoll; ty om jag velat yttra något
sådant, skulle jag framfört det når Protocollet
justerades.
Friherre Cederjirom: I anledning af hvad
Herr Hjerta nyss yttrade, anhåller jag få upplåsa
5;te punkten i stadgan till ordnings vinnande
vid Ridderskapets och Adelns sammankomster.
Den lyder som följer; Den sorn gifver
sitt bifall tillkänna genom handklappning
eller sitt missnöje genom vissling eller stötning
i golf vet, erlägge Två Riksdaler.” Det år
således hår icke någon fråga otn att med ord
yttra sin tanka.
Den 25 April f, m,
ES»
Grefve Horn, Claes Fredrid Flere aktningsvärde
Ledamöter af detta Stand hafva sagt
mig, att man misstyckt det sått, på hvilket jag,
frånvarande vid justeringen af Protocollet för den
I Marseftermiddagen, för mina principaler, Svenska
Folket, i afseende å detta Protocoll redogjort. Detta
år tillräcklig anledning för mig, att äfven
sjelf misstycka detsamma. Men jag anhåller,
om det icke år emot Grundlagen stridande, att
få till Protocollet antecknadt, att jag den x
Mars eftermiddagen icke deltagit i det bifall,
som, i anledning af Grefve von Flåtens anförande,
yttrades och icke eller i de rop, som
enligt Protocollet skola låtit höra sig, att nemligen
vi alle besvärja &c.
Hr Tham, JFollratht Då Riksdagsordningen
tydligen förvarar åt hvarje Riksdagsman rättigheten,
att reservera sig mot det beslut, pluraliteten
fattar, så lårer han ock åga rått, att reservera
sig mot innehållet af ett Protocoll, om
han ej anser det vara så fördt, som han tror
det böra vara. Men då Riksdagsmannen har
denna rått, tror jag ock, att Herr Grefve Horn
i detta fall icke följt våra former och RiksdagsOrdningens
stadganden, enär han i ett allmånt
Dagblad låtit införa den reservation, hvilken han
lämpligare kunnat, efter sin återkomst, här
anmäla.
Om Ridderskspets och Adelns Ledamöter,
den ena efter den andra i Dagbladen allmängöra
deras ogillande af de Protocoller, sorn vid
justeringen åro af Ståndet och talarne sjelfve
5a 8
Den 25 April f. ml
godkända; om sådant går an, så hemståiler jag
om icke Ridderskapet och Adelö derigenom skall
förlora den aktning, som ett RiksStånd bör inom
Samhållet fordra. Hvad skola vål andra,
utom oss, tänka om ett Stånd, der hvarje Ledamot
anser sig berättigad såga, att det och det
justerade Protocollet, som Ridderskapet och
Adeln gillädt, år origtigt och felaktigt. Jag för
min del tror, att den aktning, man år skyldig
hela Ståndet, icke kan dermed förenas; och anhåller
derföre om den proposition, att Ridderskapat
och Adeln ej anser ett sådant sått att
reservera sig, vara med Riksdags-Ordningen
enligt.
Grefve Horn: I följd af den sist talande
Ledamotens yttrande, får jag anmärka, att jag
vistades på 22 mils afstånd härifrån, då Protocollet
för den 1 Mars eftermiddagen justerades.
Det var i anledning af en i allmänna Blad införd
artikel, ämnad, såsom jag tyckte mig finna,
att leda opinionen, som jag ansåg för en tillfredsställelse
att kunna redogöra för mina tänkesätt
i egenskap af Representant för Svenska
Folket.
Herr Hjerta: I anledning af hvad Herr
Tham nyss yttradt, anhåller jag att han må
uppgifva det ställe i Riksdagsordningen, som
förbjuder en Riksdagsman, att efteråt gifva tillkänna,
huru han inom eller utom sitt Stånd
handlat.
Herr
Den 2 5 April f. tn.
Herr Tham: I afseende på hvad Herr
Hjerta anmärkt, får jag erinra, det jag icke
tror mig hafva sagt, att någon lag finnes sora
förbjuder Riksdagsmannen, att i ett allmänt Dagblad
införa sina tankar öfver hvad ämne som
hålst. Jag håller endast före, att då 57 §.
Riksdagsordningen bestå miner sättet, att reser-1
vera sig, detta sätt år det enda rätta, och att
den andra liår omtalade methoden icke leder
till bibehållande af den aktning i publiken, som
hvarje Ledamot af ett Riksstånd, bör söka åt
detsamma bevara.
Herr Grefven och LandtMarjkalken förklarad
e, att om han icke oriktigt fattat Grefve
Horns, nyss meddelte yttrande, hade Grefven
inför Ridderskapet och Adeln uttryckt sin ledsnad
öfver det sätt Grefven begagnadt, att i
Allmänna Tidningar tillkännagifva sin enskildta
reservation, emot Ridderskapets och Adelns Protocoll
för den 1 sistledne Mars eftermiddagen,
under tillägg, att denna Grefvens åtgärd, ingalunda
varit föranledd utaf någon afsigt att väcka
missnöje emot Ridderskapets och Adelns berörde
Protocoll, utan endast af den förmodan
Grefven hyst, att, då han icke varit närvarande
vid Protocollsjusteringen, han endast på det
af honom nyttjade sått skulle kunnat äga till-,
fålle, att framställa sin reservation; och hemställde
Herr Grefven och LandtMarskalken alltså,
om icke, enär Grefve Horn nu sjelf inför
Ridderskapet och Adeln uttryckt sin ledsnad öf
-
Ridd. o, Ad. Prot. 3 Band. 34.
55.
Dén 25 April f. ni!
ver 3eé& anmärkte ifrågavarande förhållande;
Ridderskapet och Adeln skulle täckas anse sig
dermed vara tillfredsställde.
Ropades Ja.
Herr Grefven och Landt MarJkalk en till—
kånnagaf, att som tid efter annan åtskillige vacancer
bland Herrar Bänkman inträffat, följande
BänkmansAfdelningar kommo att i nästa Plenum
i de afgångnes ställe utvälja Bänkmän,
nemligen;
g:de BänkmansAfdelningen, efter N:o i5o; Friherre
von Otter, Casten Fredric,
ao:d® efter N:o 167, Herr Gethe, Adolph
Sebastian.
32:dra efter N:o 475, Herr Coijet, Carl
Fredric.
3o:de efter N;o 114g, Herr Hjärne, Carl
Jacob.
32:djra éfter N:o i5ig, Herr von Dö-i
bein, Johan Wilhelm.
34:de efter N;o 1662, Herr Nordenfelt,
Olof.
3gide eftner N:o 1979, Herr Brokel,
Gustaf Anton.
$o:de efter N:o 2004, Herr von Schults
zenheim, David.
Den j5 April f. uti
Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
den 19 dennes afgifne, samt den 22 derpå följde
eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande
N:o 117, i anledning af de hos Ridderskapet
och Adeln gjorde anmärkningar vid Utskottets
den 3 dennes meddeldte Betänkande, angående
anslag å Stat till yed för LandsCanzlierne och
LandtRånterierne, fann Ridderskapet och Adela
för godt att, enär sistnämnde Betänkande redan
blifvit af de öfrige frenne RiksStånden gillad,
för dess del dervid låta bero.
Föredrogos å nyo och biföllos följande
från nedannåmnde Utskott inkomne, samt den
22 dennes eftermiddagen på bordet lagde Utlåtanden:
Från
Stats- och Banco-Utskotten:
N:o 110; af den 18 dennes, i afseende på
de föreskrifter, hvilka, för verkställigheten af
Rikets Höglofl. Ständers Beslut, i fråga om
tiden och sättet för indrifningen af Götha CanalBolags,
Götheborgs och Malmö f. d. Discont
Verks utestående fordringar, skola Herrar
Fullmägtige i RiksgåldsContoiret meddelas.
Från Stats- Banco- och Lag-Utjkotteni
N:o n4; af den 18 dennes, i anledning a£
våckt fråga om inställelse af publika fordringsägares
lagsökningsåtgårder, intilldess Financereg^
leringen hunnit uppgöras.
53*
l)*n 25 April /. m.
Frän StatsUtskottet",
rAf den 19 dennes:
N:o 120; om understöd för Sillfisket i Bohuslänska
Skärgården.
N:o 121; i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Skrifvelse, angående verkatåld undersökning
om Kronans förpantade Hemman och Lägenheter.
N:o 122; om ersättning till Uddevalla Stad
för Tertial och Sextal af Accis och Bakugnspenningar.
N:o 125, om utdelning af Ridderskapets
och Adelns Protocoll vid i8i5 samt 1817 och
1818 årens Riksdagar.
N:o 125; i anledning af den Berättelse, som
Riksens Ständers för deltagande i ÖfverRevisionen
af KrigsRäkenskaperne utsedde Deputerade
afgifvit, ora deras befattning med KrigsRedogörelse
och Revisions Ver ket.
Från Lag-Utjkotteti
Af den 5 dennes:
N:o 27; i anledning af väckt fråga, dels
om antagande af LagComittéens förslag till Råt.
tegångsBalk, dels om offentlighet vid Domsto-,
lar och PoliceKamrar i Städerne.
Den 25 April f, m, 5§5
Af den lo dennes:
N;o 28; i anledning af väckt motion om
förslag till en förbättrad Rättegångsordning.
N:o ag; i anledning af väckt fråga angående
dels ändring, dels förklaring af 12
Cap. 2 <jj. RåttegångsBalken.
Fran Allmänna B>f särs- och OeconomleUtJKoltet:
N:o
bo; af den i4 dennes, i frågan om
nödvändigheten af krönte Kohlskrindor och angående
Kohlmätare.
Företogs till pröfning Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottens den 5
dennes under N:o 111, afgifne samt den 22 derpå
töljde eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande,
i anledning af väckte motioner om förhöjning
i betalningen för det underhåll, som
lemnäs tågande troupper, om Stådernes befrielse
från Inkvarteringsskyldigheten m. m«; och
blef berörde Utlåtande, uppå gjord proposition
af Ridderakapet och Adeln bifallet.
Grefve Lövenhjelm, Carl Axel, anhöll, att
få till Protocollet förklara, det han i afseende å
tredje punkten af nyssnämnde Utlåtande, instäm»
de i Herr Rappes, uti Utskotten derom afgifne
särskildta yttrande.
534
Den 2 5 April f. ml ’
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den 19
dennes under N:o 119 afgifne, samt den 22
derpå följde eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande,
i anledning af våckt fråga om lösen
till Skatte, af tvenne i och vid Gefle varande
Krono Laxfisken.
Friherre Cederjtrom, Jacob: Statsutskott
tets ifrågavarande Betänkande innebår en rubb-’
ning af de grunder, Riksens Ständer, vid sista
Riksdag för Skatteköp fastställt, nemligen deruti
bestående, att den årliga räntan för Kronolägenheter,
som till skatte försäljas, af hvilken
äfven löseskillingen beror, bör genom offentlig
Auction bestämmas. Häremot har StatsUtskottet,
i afseende på Kronofisket i Gefle, föreslagit
att detsamma utan Auction, må åt Staden
upplåtas, emot en af Utskotten fixerad ränta;
men i händelse denna ränta vid en Auction kunnat
förblifva högre, skall ju StatsVerket få vidkännas
en betydlig förlust, både i afseende på
köpeskillingen och den årliga skatten. Jag tror
således lämpligast vara, att med förberörde fiske,
likasom med andra Kronolägenheter, hvilka,
enligt Riksens Ständers Beslut af år 1818, få
på Auction till Skatte försäljas, må förhållas så
att räntan och löseskillingen på samma gång
fastställas.
Herr Hjerta, Gujiaf: Jag ber att få upplysa
förhållandet. Det i Gefle varande Krono
Laxfisket är af den natur, att, om detsamma
skulle på Auction föryttras, Gefle Stad möjligen
nödgades derföre bejala en oerhörd gumma; ty
Den 25 April /, m.
555
om någon ville roa sig med att bjuda ett be,-  tydligt arrende, skulle Staden vara tvungen, att
alltid ropa öfver,* så lange Staden önskade att
till nyttjande bibehålla dess hamn och skeppslivarf.
Att Utskottet i öfrigt icke Velat afvika från
de af Riksens Ständer för skatteköp bestämda
grunder, bevisas bast deraf, att Utskottet föreslagit,
att Sätra Stegs och Teftebo Fijke, ina
på vanligt sätt genom Auction försäljas. Men
då det förstberörde Laxfisket är beläget inuti
sjelfva hamnen och invid Varfvet, till hinder
för communicationen och Skeppsbyggeriet, har
Utskottet ej trott sig böra, för en formalitet,
uppoffra en lael Stads väl, eller exponera
den för en enskilds möjliga kitslighet, att vid en
Auction ropa öfver Stadens anbud.
Friherre Cederström: Det är svårligen fattligt,
att Laxfisket kan för Gefle Stad vara så
oundgängligen nödvändigt, att Stadens hamn och
varf, i händelse enskild man blefve ägare af
nämnde fiske, skulle gå under, synnerligen då
detta fiske hittills varit i annan persons händer,
och Staden ändock fortgått i trefnad. Det hinder
för de trafiquerande och Skeppsvarfvet, som
skulle uppstå i fall Staden ej kunde bjuda öfver
de privata anbuden för ifrågavarande fiske, måste
kunna genom Polis-författningar rödjas ur
vägen, åtmindstone synes olägenheterne deraf
kunna betydligen inskränkas.
I öfrigt får jag erinra, sitt det blott äc å
556
Den l5 dpril f. m,
afvikelsen från den en gäng antagna allmänna
grundsatsen, som jag fästat uppmärksamheten.
Denna afvikelse är icke genom den af Herr
Hjerta meddelade upplysning håfven; och principen
bör, efter min öfvertygelse, vara gällande
för alla, samt icke vika för enskild Stads
fördel.
Herr Hjerta: Jag bör gifva tillkänna, att
Gelle Stad sjelf arrenderat fisket, just på det
att enskild person icke måtte detsamma disponera,
ty under tvänne månader af året, få vid
lax-fångsten icke några båtar eller farkoster
lägga till i notdrägtens grannskap. Fisket är
derföre för Staden ovilkorligen nödigt att äga,
och StatsUtskottets förslag torde sålunda böra
bifallas. Yäl vore det må hända möjligt, att
genom poliee-författningar till en del hindra de
befarade olägenheterne, men man skulle i och
med detsamma lätteligan intränga på äganderättens
gebiet. Stats-Utskottet har, jag vågar
försäkra det, noga betraktat saken, men ingen af
Utskottets Ledamöter har tvekat att tillstyrka
Riksens Ständer ett undantag af detta slag; helst
den af Utskottet föreslagna lösen, är större än
vanligt, samt den särskilda och besynnerliga tillfällighet
med ifrågavarande fiske inträfiar, att det
är beläget inuti sjelfva Staden. På denna omständighet
har Utskottet grundat sitt förslag, utan
att för öfrigt lemna den åberopade allmänna
principen utur sigte.
Friherre af Nordin, Carl Joham Förhållandet
med Gefle fiske är det, att Arrendatoren
Den 25 April/. m. 55j
deraf ilar rättighet, att i Maij och Junii månader
disponera strömmen fri från båtar. Under
nämnde tid kan således ingen båt uppkomma
till denna del af Staden och Torget samt icke
något fartyg lasta, utan att lägga ut på redden.
Att förekomma dessa olägenheter, hafva alltid
Stadens Handlande förenat sig om, att inropa
arrendet af berörde fiske. Tvänne af de större
Handelshusen hafva hittills ägt det, men desse
hafva efter öfverenskommelse lemnat strömmen
fri för de trafiquerande under hela dagen, och
blott begagnat fisket om nätterne. Om nu en
enskild inropade arrendet, skulle han möjligen
kunna alldeles hindra skepps-farten under de
tvenne vår- månaderne. StatsUtskottet har derföre
ansett sig vid målets behandlande böra
frångå den vanliga principen för KronoLägenheters
föryttrande till Skatte, enär å ena sidan
fråga var endast om ett arrende-belopp af 33
Riksdaler 16 sk,, men å den andra, om medlet
att bevara en hel, blomstrande Stad från faran
att möjligen inskränkas i sin handel och
rörelse. •
Friherre Cederftrom\ Friherre af Nordin
har upplyst, att icke Staden Gefle, utan tvänne
enskilde Köpmän arrenderade Laxfisket derstädes.
Till hvad jag förut yttrat, har jag blott
att tillägga, det StatsUtskottet, äfven i afseende
på det andra i Betänkandet omtalte Kronofisket,
ej eller i allo iakttagit de grunder, som för skattelösen
äro fastställde; ty det är ej nog, att sjelfva
löse-skillingen bestämmes genom Auction, utan
det är äfven den årliga räntan, som på så
-
538
Den 25 dpril f. m.
dant sätt bör fixeras, och efter hvilken köpeskillingen
svarande emot tio års ränta, bör beräknas.
Herr von Heijne, Georg: De tvänne Le
damöter
af StatsUtskottet, som i förevarande ämne
redan sig yttrat, hafva så bestämdt tillkännagifvit
huru förhållandet vaiit, att jag blott får
med dem instärnma} och jag vågar försäkra, att
Utskottet så noga som möjligt betänkt de i saken
gjorde framställningar, samt jemfört dem
med chartor öfver fiskenas läge m. m. Hvad
Friherre Cederström anmärkt, att nemligen fiskena
nu voro arrenderade af enskilde personer,
är ganska rätt, men desse personer, som sjelfve
äro ibland Stadens trafiquerande och mest betydande
medlemmar, hafva den attention för de
öfrige, som begagna farten å Gefle ström3 att
de endast om nätterne förrätta fisket
Jag för min del kan ingalunda tillstyrka återremiss
af Betänkandet, helst jag är öfvertygad,
att något förändradt resultat å Utskottets
sida3 derigenom icke kan uppstå.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Stats.
Utskottets Utlåtande böra, i anledning af de utaf
Friherre Cederström dervid gjorde anmärk-:
ningar, till Utskottet återremitteras.
Ropades Nej.
I anledning hvaraf Herr Grejven och Landti
Mankatken gjorde proposition till bifall af Stats
-
Den 25 April/, m,
53g
Utskottets berörde Utlåtande, hvilken proposition
med Ja besvarades.
Företogs till pröfning Stats-Utskottets den
ig dennes under N:o 1 524 afgifne, samt den 522
derpå följde eftermiddagen på bordet lagde utlåtande,
i anledning af väckt fråga om upplysningars
infordrande, hvilka och huru många
byggnader Kronan äger m. m.
Herr von Hartmansdorff, August: Jag
har icke någon anmärkning att göra vid innehållet
af det nu upplästa Betänkandet från Högloflige
StatsUtskottet; men då jag deraf erfarit,
att ett beslut, som Riksens Ständer vid en föregående
Riksdag fattat, icke blifvit expedieradt,
utbeder jag mig, att, sedan jag kunnat inhämta
närmare underrättelse om, huru detta tillgått,
få framställa en motion om det sätt, hvarigenom
en lika händelse må kunna för framtiden förekommas.
Uppå derefter af Herr Grejven och LandtMarjhalken
gjord proposition, blef StatsUtskottets
ifrågavarande Utlåtande af Ridderskapet och
Adeln gilladt.
Föredrogs å nyo Grefve Spens’s, Carl Gustaf,
d. 22 dennes eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
om anstalters vidtagande till beredande af
54»
Den 20 April f, m.
tidigare tillgång till en tryckt uppgift på livi—
lande Grundlags-ändrings-förslag vid kommande
Riksdagar.
Undertecknad RiddarhusSecreterare: Lika
med Grefve Spens, tror jag att det vore af vigt
och nytta, att tryckta exemplar af en uppgift å
hvilande Grundlags-frågor, blefvo vid hvarje
Riksdags början ibland Ståndens Ledamöter utdelade.
För detta ändamål vore det dock nödigt,
att tryckniugen af berörde uppgift blef genom
någon auctoritets föranstaltande före Riksdagens
begynnelse verkställd. Jag inser väl icke
något hinder för Riddarhus - Directionen, att,
på sätt Grefve Spens föreslagit, genom RiddarhusCanzIiet
sådant ombesörja- men hemställer
dock, om det icke vore nödigt att ConstitutionsUtskottet,
vid slutet af hvarje Riksdag först
skrifteligen uppgjorde redactionen af de Grundlagsfrågor,
hvilka till nästa Riksmöte förblifva
hvilande. Det måste alltid vara lättare för ConstitutionsUtskottet,
som sjelf behandlat dessa ämnen,
än för RiddarhusDirectionen, att utur en
mängd spridda Memorial samla materialerne till
omförmälda Redaction. Om den i senare fallet
blef i någon del ofullständig, vore hela tryckningen
förgäfves. Men i händelse ConstitutionsUtskottet,
vid slutet af hvarje Riksdag inkom
med en uppgift af lika beskaffenhet med den,
Isom vid innevarande Riksmöte blifvit utdelad,
och denna uppgift af Ständerne godkändes, skulle
åtgärden att densamma trycka, både med lätthet
och säkerhet sedermera kunna af RiddarhusDirectionen
verkställas.
Den 25 April f. m.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Vid den
af Grefve Spens framställda motion, har jag
blott ett tillägg att göra, det nemligen, att de
tryckta exemplaren af uppgiften å Grundlagsfrågorne,
borde, så tidigt som möjligt efter Riksdagens
slut, blifva de Allmänna Tidningarne följ.
aktiga, på det en allmän opinion om nämnde
frågor måtte binna blifva stadgad, innan nästa
Riksmöte inträffade. Jag förmodar, att meningen
med dröjsmålet vid dylika frågors afgörande
och föreskriften, att de skola från Riksdag
till Riksdag hvila, måste vara just den, att en
opinion i detta hänseende må kunna vinna stadga;
och jag ser ej någon möjlighet, att nådetta
mål, om icke de föreslagne Grundlags- förändring
garne i tid meddelas Allmänheten.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus:
Jag år äfven Öfvertygad om nödvändigheten
deraf, att föreslagne Grundlagsförändringar må
i god tid blifva för Allmänheten bekanta; men
jag kan dock ingalunda ingå i den mening, att
tryckningen af uppgifter på samma förändringar
skulle uppdragas ensamt åt RiddarhusDirectionen.
Denna handling angår alla fyra RiksStånden,
och det synes mig således nödigt, attuppsigten
öfver berörde tryckning lemnäs åt personer
af alla Stånden. Jag skulle verkligen tro,
att utom ifrågavarande åtgärd, flere andra förberedande
finnas, som borde före hvarje Riksdags
början vidtagas, såsom det synes mig af
någon Comitté, sammansatt af Ledamöter utaf
alla RiksStånd. Ibland flere sådana år till exempel
frågan om rums anskaffande för Utskot
-
542
Den 25 April /. m.
ten och deras Canzlier; ty vi håfve ju sett Utskott
våljas innan man ännu vetat hvar de skulle
komma ihop. I följd häraf hemställer jag om
icke man borde vara betänkt på utväg, att genom
en sammansatt Comitto besörja om dylika
och öfriga Riksens Ständer rörande oeeonomica,
och anhåller att detta mitt förslag må få till
vederbörligt Utskott åtfölja Grefve Spens’»
motion.
Undertecknad RiddarhusSecreferaret Jag
högaktar visserligen den princip, ; Herr Grefve
von Platen framställt, att, då redactionen af
Grundlagsfrågorne rörer Nationens Ombud i allmänhet,
och dessa utgöras af fyra Stånd, den
ifrågavarande tryckningen äfven bör ombesörjas
af en Comitté, sammansatt af personer ifrån alla
RiksStånden.
I afseende på tryckningen, skilld ifrån andra
pneliminaira Riksdagsanstalter, tar fjäg mig
dock friheten vördsamt hemställa, om icke densamma
kunde anförtros åt Riksens Ständers Comitterade
till tryckfrihetens vård, hälst det synes
mig icke vara olämpligt, att de personer,
hvilka, enligt Riksens Ständers vid denna Riksdag
fattade beslut, skola vaka öfver Grundlagarnes
felfria lifgifvande af trycket,däfven' anmodas,
att ombesörja tryckningen af de hvilande
förslagen till ändringar af samma Grundlagar.
Herr Grefven och LandtMarJkalken föreslog,
att så väl Grefve Spens’s ofvannämnde
Memorial, som de af Grefve yon Platen och
Den a 5 April f, r»; 54^
Herr Cederschjöld, rörande samma ämne,’ nu
afgifne yttranden, måtte till Constitufions- och
StatsUtskotten remitteras 3 hvilket bifölls.
Upplästes och lades på bordet följande från
nedannämnde Utskott inkomne Betänkanden:
Fran Banco-Utjkottet:
Af den 18 dennes:
N:o 6; i anledning af väckte motioner, rörande
ytterligare allmänna anstalter för sedelvexling
i Landsorterna jemte dem, som redan
finnas vidtagne.
Från Lagutskottet:
Af den 5 dennes:
N:o 3a«$ om förbud för Ledamöter i HofRått
att sig emellan byta lottade mål.
Af den i4 dennes:
N:o 3o; angående Husesyner ä ÖfverOffi-J
eersBostållen.
N:o 3i- om rättighet för Syskonebarn
samt med hvarandra pä sidan i svågerlag varande
personer, att ingå äktenskap, utan att bej
höfva söka Konungens tillstånd.
544 Den s5 April f. m.
N:o 35; angående påskyndande af LngComittéens
arbete och granskning deraf.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Fredagen den 25 April.
Plenum klockan half till 6 eftermiddagen.
Företogs till pröfning StatsUtskottets den
12 dennes aflåtne, samt den 22 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde Memorial N:o 112,
angående beräkningen af StatsVerkets inkomster
intill nästa Riksdag.
Herr Tham, Wollrath'. Om jag ej origtigt
fattat meningen af 62 §. RegeringsFormen, har
jag tyckt mig finna; att StatsUtskottet bör uti
en
Df.n 2 5 A pr i i c. m.
545
en summa uppgifva det behof nf Bevillning, som
skall fyllas, men ej inga i detaillerne huru denna
skall utgöras, emedan detta af Riksens Ständer
skall uppgouas, och att enligt 6o §. RegeringsFormen,
Sjö- och LsndtTulls- samtAceisafgifterne,
Postmedlen , CbartaeSigillatae-afgiften
och Husbehofsbrännerimedlen äfven äro hörande
till Bevillningen. Jag har väl intet att anmärka
emot de af StatsUfskottet i detta afseende
framställde summor om de blott förslagsvis
äro uppgjorde, men om meningen är att genom
bifall till detta Betänkande, äfven skulla
bestämmas att de, efter hvad StatsUtskottet uppgifvit,
bestämdt skola utgå, så hemställer jag huruvida
ett sådant beslut kan anses lämpligt, innan grundernc
för dessa medels utgörande, från BevillningsUtskottet,
till Riksens Ständer inkommit.
Visserligen hade BevillningsUiskottet redan med
Betänkande i dessa ämnen kunnat inkomma, om
man velat följa samma grunder sorn förra Riksdag
blifvit iakttagne; men då många klagomål
deröfver till Utskottet inkommit; äfven uti den
sist förflutna veckan, skulle Utskottet visserligen
hafva felat om det icke sökt att uppgöra
några bättre. I afseende å summorne tror jag
säkerligen, att om Riksens Ständer fastställa de
grunder BevillningsUtskottet kominer att föreslå,
skall den sumtnan som af Tullen beräknas, utgå
och kanske betydligen öfverstiga den här beräknade.
Likaså tror jag ej den af Postmedlen
beräknade summa vara för högt upptagen; mea
i beräkningen på inkomsten af Postmedlen för
Ridd, o. Ad, Prot, o Band.
55.
546
Den 25 April e, ni.
1820, åro utom 165,785 R:dr xi sk. 1 rist. $
hvilka utgöra verklig behållning, åfven upptagne
52,218 R:dr 29 sk. 5 r:st., hvilka blifvit afskrifne,
och dessa båda summor åro såsom gemensam
inkomst utförde. £fvad denna afskrifning
vill betyda, kan ej af Utskottets Betänkande
inhämtas. För 1821 står, att den vanliga
inkomsten för Statsverket varit l6o,o56 R;dr
42 sk. 5 r:st., och att till Posthusets i Stockholm
reparation åtgått 23,333 R:dr 16 sk, ; hvilka
båda summor utföras med 191,370 R:dr 10
6k. 3 r:st. Häruti måste vara en misskrifning,
eller en miss-summering, ty då dessa båda summor
sammanläggas, utgöra de ej mera ån 183,570
R;dr 10 sk, 5 r:st. Äfven den i afseende på
dessa medel af Utskottet föreslagne summa, anser
jag visserligen komma att utgå om BevillningsUtshottets
förslag blifva antagne; men jag
tror likväl att sådant ej i förhand kan bestämmas.
Åfven den inkomst, som af ChartaSigillata
blifvit beräknad med 200,000 R:dr, torde
kunna utgå, men den har likväl icke utgjort
3821 mer ån 23i,75i R:dr 16 sk. 8 rist,, oell
ehuru råkenskaperne för 1822 ännu ej åro afslutade,
är det anledning förmoda, att inkomsten
för detta år ej uppgår till 25o,ooo R;dr;
men efter de nya förslag, som af Utskottet, rörande
detta ämne, skol* framläggas för Riksens
Ständer, torde åfven denna brist kunna fyllas;
det beror likväl ännu allt på Riksens Ständers
pröfning. Att Brännvinsbrännings-afgiften blifvit
upptagen till 425,ooo R;dr, fruktar ja« år ett
misstag; ty jag tror ej, att denna summa kati
gå uté Den har ej mer ån ett år, nemligen år
jban 5 5 April c. ni.
1821, uppgått till ett sådant belopp. 1817 ga£
den ej iner än 5g5,5o6 R:dr 42 sk. 11 rist.J
1818, 4p5,2l3 R:dr 29 sk. 10 rist.; 1819*
095,907 R:dr 06 sk* 5 r:st. och 1820, 410,187
R:dr 1 sk. 7 rist. Dessutom aro hår tinder
denna Riksdag, flere Memorial inkbmne angående
jemkningar och förändringar i denna skatt*
och dess belopp kommer väl mycket att berd
på huruvida de bifallas eller afslås. Jag fruktar
således, att den häraf påräknade summari
icke går un
Af dessa anledningar anhåller jag, att mait
fej måtte fastställa de summor som skola utgå*
förr ån BevillningsUtskottet med sina förslag
till Riksens Ständer inkommit; ty* om nU suramorne
fastställdes* hade Riksens Ständer bandit
hånderne på sig i afseende på pröfningerl
af de grunder, efter hvilka dessa delar af Beyillningen
skola Utgörasi En annan anmärkning
anhåller jag äfven att få göra, vid sista meningen
i Utskottets Betänkande. Der står, att till
förekommande af brist, då inkomsterne blifvit
högre ärt förr beräknade och på det KongL
Majit ej för sådan orsak* måtte nödgas att sammankalla
Urtima Riksdag, föreslår Utskottet* att
Riksens Ständer måtte förklara det* i händelse
någon brist Uti InkomstVitlarnes sammanslagna
belopp skulle inträffa* nödige medel till dess
betäckande* Utaf RiksgåldsContöiret * må Stats^
”Verket tillhandahålla. Det är kanske något fel
af min uppfattning af denna sak* men jag haf?
ej kunnat finna, livilka fonder i detta afseendö
blifvit anslagne; och jag vet ej om det gåt1 afl
543
Deri 2j 4fr il e, m.
att assignera, utan att äga någon fond att assignera
på.
Jag anhåller således att Betänkandet måtte
återremitteras; eller åtminstone att summorne
ej måtte iaststållas, innan förslag till grunderne
för de särskildta Bevillningsartiklarne från
BevillningsUtskottet inkommit. Detta Utskott
har, jag försäkrar det, ej försummat sina arbeten
någon dag, men det har ansett riktigare,
att inkomma med något helt och fullständigt
arbete, om ock det skulle draga på tiden, än
att inkomma med brådskade, men mindre väl
beredde förslag.
Friherre af Nordin, Carl Johan: De upptagne
summorne för Tullmedlen, Poslmedlen,
ChartasSigilUtae-afgiften och Husbehofsbrånnvinsbrånningen,
äro ej annat ån förslagsvis uppgifne
och kunna ej annorlunda upptagas , emedan
de bero på de grunder, som af Riksens
Ständer fastställas. Hvad angår Herr Thams
anmärkning, rörande de bland Postmedlen, såsom
afskrifne upptagne, 32,218 R:dr 2g sk. 5
r:3t., får jag upplysa, att dessa i Postverkets
räkenskaper äro npptagne, men att Utskottet
ännu ej medhunnit granska böckerne och således
ej ännu kan bestämdt uppgifva hvaruti de
bestå; men troligen härröra de af extra utgifter
inom Postverket.
I afseende på den anmärkte inisskrifhingen,
kan jag ej yttra annat, ån att den år ganska
möjlig i ett så långt Betänkande, och jag vill
Den iS April e. rn.
den således icke bestrida. I afseende på Brånnvinsbrånnings-afgiftens
upplagande tili samma
summa som förut, har Utskottet funnit ledning
dertill af StatsContoirets till Kongl. Maj:t afgifne
underdåniga berättelse, hvaruti säges, att det
år anledning förmoda, att denna summa kan
fortfatta att utgå, så vida de grunder blifva
orubbade, hvilka för Brännvinsbränningsafgiften
nu åro faststållde. Sålunda år detta beroende
på de grunder hvilka stadgas; och summan måste
således derefter råttas. Slutligen år an-*,
märkning gjord deremot, att Utskottet, till förekommande
af Riksdag, föreslagit att RiksgåldsContoiret
må äga rått, att lemna StatsContoiret
de medel, sorn kunna erfordras till
bristens fyllande. Det torde likväl vara nödvändigt,
att når man sätter upp inkomstberäkningen,
man äfven inser möjligheten deraf, att
någon artikel går under de.i calculerade summan;
och att man då uppgifver medel till förekommande
af den förlägenhet, som derigenom
skulle uppkomma. Det år visserligen *sannt,
att RiksgäldsContciret icke åger några fonder
hvilka man kan anlita, men då det ena året
öfverskott måtte uppkomma, och dessa inflyta
till RiksgåldsCentoiret, tror jag det icke vara
farligt, om något år brist uppstår, att då tillita
de medel, som sålunda till RiksgåldsContoiret
influtit, hålst bristen ej kan blifva särdeles
betydlig.
Friherre Cederström, Jacob: Med Herr
Tham instämmer jag deruti, att vissa summor
ej kunna bestämmas förr, ån af Riksens Sfån
-
Den 25 April c. ml
der derom blifvit heslutadt: sådane åro Tulk
medlen, Postmedlen; Chartge Sigillatae-afgiften,
Qvarntullen med flere. Det år angelåget, att
ej i förvåg besluta ett bestämdt bifall till Betänkandet,
innan man vet om de summor, sorn
deruti åro upptagne, komma att undergå förhöjning
eller förminskning. Om ett öfverskott
skulle uppstå, år det af mindre betydenhet, men
pm brist skulle yppas, år det mera farligt; och
jag anser Herr Thams anmärkning, rörande det
föreslagne creditivet på RiksgåldsContoiret, vara
ganska grundad, ty om något skall gifvas,
skall det gifvas der det finnes, oph således måste
antingen RiksgåldsContoirets credjtif pa Banken
ökas, eller nya sedlar, utan fond af RiksgåldsContoiret,
utgifvas. Jag anser således, att
man bör uppskjuta med afgörandet af detta Betänkande,
hvilket ej nödvändigt behöfver påskyndas,
ty StatsRegleringen kan i alla fall pra.;
yisoriskt uppgöras. Att bifalla det, afsfyrker
jag; och i fall Ridderskapct och Adeln ej vill
att det skall hvila, anhåller jag örn dess återremitterande.
Herr von Qvanten, Carl: Ehuru Ledamot
af BevillningsUtskottet, kan jag ej dela samma
åsigt som Herr Tham, StatsUtskottets Betänkande
är grundadt på föregående årens räkenskaper,
och kan således ej lägga något hinder
i vågen för Besluten rörande Bevillnings-grunderne.
En anmärkning anhåller jag likväl att
få göra vid Utskottets Betänkande. Så vål från
Ridderskapet och Adeln, som från de andra Ståndet^
hafva förslug blifvit gjorde, dels att qvitta
Den 15 April e, m.
551
RiksgåldsContoirets skuld med Banken, dels att
använda någon del af Bankens räntor till Statsbehofvens
fyllande. Jag saknar detta ämne i
Utskottets Betänkande, och anhåller derföre att
Stats- och BancoUtskotten gemensamt måtte inkomma
med yttrande, huruvida det kan vara
låmpeligt, att detta helt och hållet, eller till någon
del, verkstålles. Jag medgifver att denna
fråga har nära gemenskap med finance-planen, i
händelse silfver skall uppköpas för Bankens räntor;
rnen i alla fall torde någon del deraf kunna
användas till StatsYerket, och sålunda den
summa minskas, som genom Bevillning annars
skulle utgå. Hvad sorn ej åtgår till inköpande
af silfver, bör tillfalla StatsVerket, och hvad Götha
Canal och Strömrensningar med flera dylika
behof kräfva, böra anses som Stats-utgifter och
från StatsVerket utgå. I denna del anhåller jag
osa återremiss af Utskottets Betänkande, samt
att Stats- och Banco-Utskotten gemensamt och
i sammanhang med detta Betänkande må besva.
ra deri frågan, om någon del af Bankens räntor
skulle till Statsbehofvens fyllande kunna användas,
eller om bevillningen skall fylla hela den
blifvande bristen.
Herr Tham'. Om det ginge an, att afgöä
randet kunde uppskjutas, vore jag ej deremot,
men då jag icke tror att detta går an, får jag
iterera min anhållan om återremiss; ty om Betänkandet
bifalles, hafva Riksens Ständer bundit
hånderne på sig, i afseende å afgörandet af
grunderne för Bevillningens särskilta delar. Kunde
Betänkandet afgöras vilkorligt, hade jag yis*
Den 25 April c. m.
serligen ej något deremot att invända. Hvad
Herr von Qvanten yttrat, rörer ej denna fråga;
om det förslag, hvarom han talat, skulle bilallas,
var det i synnerhet fråga om minskning i
den summa, sorn genom allmänna Beviilningen
skall utgå och icke behöfde i alla fall afgå på
de Bevillnings-titlar, hvilka Utskottet nu upptagit.
Herr Hjerta, Gujiaf: Den uppkomne discussionen
har hårrört deraf, att man ansett aaken
vara annan ån den år. Detta Betänkande
år blott en provisorisk redogörelse, öfver hvad
man kan beräkna såsom inkomst för Staten.
Grunderne för denna beräkning måste fastställas
innan StatsUtskottet kan företaga någon ordentlig
reglering af utgifterne. Detta Betänkande
mäste således först afgöraa. Jag tror ej med
Friherre Cederström, att man kan provisoriskt
uppgöra Statsregleringen, innan inkomsterne åra
någorlunda bestämde. Jag anser således att sälten
ej bör så behandlas, som Friherre Cederström
föreslagit, att nemligen Betänkandet skulle
hvila, tills grunderne för Bevillninge- arti klarnes
utgörande, blifvit sfgjorde, samt anhåller
derföre, att det antingen måtte antagas eller återremitteras.
Hvad sjelfva saken angår, får
jag lika med Friherre af Nordin, fästa uppmärksamheten
deruppå, att allt hvad som röyer
Bevillnings - artiklar, är blott provisionel
uppgjort, endast efter de summor, som för de
föregående åren influtit. Så har StatsUtskottet
handlat vid alla föregående Riksdagar, allt sedan
1809. Som StatsUtskottet läknat deruppå,
att de blifvande grunderne för Bevillnings-pos
-
Den 2a April e, m.
555
slernes utgörande snarare skola gifva anledning
lill ökning an minskning i de af Utskottets provisionelt
upptagne summor, har Utskottet i detta
afseende ej trott sig handla orätt. Det är
en gifven sik, att om BevillningsUtskottet ändrar
grunderne, måste beräkningen derefter rättas;
om till exempel BevillningsUtskottet skulle
förklara, att eli Chartae Sigillatae-afgift skall
upphöra, måste den i beräkning härpå upptagne
summa försvinna, men då måste BevillningsUtskottet
uppgifva någon annan grund, hvarigenom
den deraf uppkommande brist kan fyllas. För
öfrigt lärer, i afseende på RiksStatens uppgörande,
alltid hafva tillgått på samma sått, sorn
nu, och jag har icke funnit att målet hittills
blifvit annorlunda behandladt. Inkomst-regleringen
har nemligen så fort som möjligt kommit
in, på det att utgifts-regleringen sedan derefter
måtte kunna rättas, I anledning af hvad
Herr von Qvanten yttrat, att här borde upp.
tagits frågan om StatsVerkets skuld till Banken,
får jag erinra, att detta ämne ej vid inkomstregleringen
kan behandlas, utan trertom vid utgifts-regleringen.
Den nu ifrågavarande inkomstreglering
åger alldeles icke något sammanhang
med finance-planen, och om ån så vore, lärer
man väl ej billigen kunna råkna på någon vinst
af Banken, innan den först uppfyllt sina förbindelser
mot Allmänheten. Jag vet ej nier“ån ett
fel, som kunde vara föranledande till återremiss,
nemligen den felaktiga additionen på ett ställe
i Betänkandet. Jag år likväl öfvertygad, att det
blott år ett skrif-fel, som genast faller i ögonen,
och leam ar till Ridderskapet och Adeln
Den 25 April e. m,
att bedömma, om detta fel är af den egenskap^
att återremiss bör deraf vara en följd, och onj.
icke det kan vara tillåtit, att blott anse det som
en obetydlighet. Jag anhåller derföre om proposition
till bifall af Utskottets Betänkande.
Grefve Löwenhjelm^ Carl Axel\ Instämmande
hufvudsakligen med Friherre Cederström,
får jag öppet bekänna, att jag ej med mig sjelf
kunnat uppgöra, hvad rätta ändamålet skall vara
med antagande af Stats-Utskottets ifrågavarande
Memorial. Enligt de upplysningar sorn
här blifvit Jemnade, äro hvarken grunderne så
fullkomligt bestämde, att beräkningar derefter
kunna göras, eller ziffrorne så poga upptagne,
att de kunna anses som tillförlitlige. Enär nu
grunderne icke äro fastställde, när flere ändringar
uti dem torde förestå, och nar således suni.
mome ännu ej kunna bestämmas, hemställer jag
hvad nytta man egentligen kan hafva af detta
Betänkandes antagande. Det är ej min afsigt
att misskänna Utskottets nit och arbetsamhet,
och jag vet, att Utskottet nu handlat i enlighet
med den praxis, som hittills varit följd; men jag
tror, att det hade varit tillräckligt, om detta
blifvit gjordt blott som ett preparatariskt arbete
för Utskottets egen efterrättelse, hvilket icke behöft
hvarken ännu öfverlemnas till Riksens Ständer
eller erhålla deras sanctjon. Stånden äro
i aila fall ej i tillfälle att närmare granska uppgifternas
riktighet; deras beslut vore blott ett
godkänn ands af summorne, hvilket jag för mia
del alltför gerna ger; men som jag ej ser hvartill
det skulle gagna, då suuuuonto^ej k mm a beg
/ .
Den a5 April e, m,
555
v
gtämdt uppgifvas på ziffran. Jag hemställer således,
om icke Ridderskapet och Adeln ville besluta,
att tills vidare icke yttra sig öfver ämnet,
Utan låta det blifva hvilande tills bevillningsgrunderne
blifvit reglerade. En anmärkning anhåller
jag äfven att få göra, i afseende på ett
särskildt ämne uti Betänkandet. Jag har nemligen
funnit att krutförsäljnings-medel ärc upptagne
bland de ordinarie inkomstcrne. Det är
visserligen sannt, att allt som försäljesj bör rara
till Kronans förmon, men en tillfällig försäljning
torde icke kunna upptagas som någon årligj inkomst
eller beskattnings-titel, snarare endast såsom
en besparing. Af denna orsak anhåller jag
pm återremiss af Utskottets Memorial,
Friherre Cederftrom: Den egentliga grunden
för Utskottets beräkningar i afseende på
Jordeboks-räntorne, nemligen markegångspriset,
i stället för det förut antagne Stats-priset, är
ganska riktig, och kan gerna antagas; men af
det skäl, att grunderne för de öfrige beräkningarne
ej kunna af StatsUtskottet bestämmas, och
att de sorn StatsUtskottet nu uppgjort, äro grundade
på Ständeimes förra beslut, hvilka icke
kunna tjena till ledning, anser jag Betänkandet
jcke böra godkännas. Den anmärkningen, att
StatsUtskottet skulle vara hindradt vid regleringen
af utgifts-artiklarne, om ej inkomst-regleringen
vore bestämd, lemnar jag uti sitt värde.
Det beror ej på StatsUtskottet att afslå eller be.
vilja utgifter, ty de ordinarie utgifterne äro förut
bestämde, och om några nya beslutas, sker
det af Stäodcrne. Efter denna ledning skalf
556
Den 25 April e, m.
utgifts-summan bestämma?, och det vore nog
tid att reglera det belopp, som genom allman
bevillning skall fyllas, om ock inkomst-regleringen
icke inkoin förr, än i samma stund, som
grunderne för utgörandet af Bevillningen, hvar,!
ibland Tull-medlen, Post-medlen, Chartae Sigil,
latae-medlen samt Husbehofs-brånnvinsbrånningsmedlen
blifvit afgjorde, och således någon möjlig
beräkning kan göras, rörande de summor
som af dein kunna inflyta. Detta år orsaken
hvarföre jag anser att snmmorne, så obestämda
«om de nu blifvit uppgifne, icke kunna antagas
såsom någon grund för utgifts-beråkningen.
Herr von Qvanten: Då Herr Hjerta sagt,
att de uti sednare delen af Betänkandet upptagne
summor, blott åro provisoriskt uppgifna,
skulle jag ej hafva gjort någon anmärkning, om
Utskottet! inskränkt sitt yttrande till de ordinarie
råntorne, och ej omnämnt de summor,
hvilka höra till Bevillningen. Hvad åter angar
yttrandet, att Bankens räntor böra upptagas vid
utgift»-beräkningen, kan jag ej ändra min öfvertygelse,
att de tillhöra inkorosterne. Bankens
räntor måste upptagas å ena sidan såsom tillgång
och balanceras emot utgifterne på den
andra, eller skola desse räntor anses som en
enskildt egendom, tillhörande Götha Canal och
Strömrensningarne &c.? Bankens räntor böra, i
händelse någon del deraf till Statsverket kan
öfverlåta», upptagas som en intrad till Staten;
formen blir då långt redigare, och jag ser ej
hvarföre detta icke skulle kunna verkställas, ali
-
Dtn 2;i Jpril e. m. 55 j
denstund Riksens Stander äga besluta öfver deras
användande.
Herr Tham: Jag skulle vara ense med
Herr Hjerta i afseende på beräkningen af inkomsterne,
om blott de ordinarie varit upptagne,
ty för dem finnas gifna grunder, och ingen
anmärkning är gjord rörande dem; men då inga
andra grunder finnas för beräkningen af inkomsten
af Bevillnings-artiklarne, än de, som af Riksens
Ständer komma att fastställas, tror jag, att Utskottet
icke ens hade behöft nämna de summor,
hvilka hittills influtit. Då uppgiften på de ordinarie
inkomsterne är gjord, finner man lätt,
huru mycket genom bevillning skall utgå. Ehuru
beräkningen blott är förslagsvis uppgjord, blifver
den ändå alltid ett hinder för Riksens Ständers
framtida beslut i detta ämne. Angående
grunderne för den allmänna Bevillningen, är
Betänkandet redan färdigt. Med SjöTullsTaxan
arbetar Utskottet för det närvarande; men då
det önskar att kunna aflemna ett så fullständigt
förslag, som möjligt är, torde arbetet ännu draga
ut i4 dagar eller tre veckor. Sedankomma
Postmedlen i ordningen och Cilart* Sigillataeafgiften.
Dessa ämnen äro redan till en del
genomgångne, och grunderne till behandlingen
lagde; men dessas afgörande beror ännu på andra
göromål. Ridderskapet och Adeln torde således
finna, att BevillningsUtskottet icke försummat
sig, och att ej alltför lång tid kan åtgå,
innan Bevillnings-beräkningarne kunna ske på
säkrare grunder än dem StatsUtskottet följt. Jag
t
558
Da ii 25 April e. ni.
anhåller således att, då Betånkandet icke låret?
kunna blifva hvilande, detsamma måtte återremitteras.
Friherre af Nordin'. InkomstBetånkandei
delar sig i tvenne delar, den ena, innehållande
uppgift på de ordinarie, den andra, på de
extra ordinarie inkomsterna. Grttnderne för de
Ordinarie inkomsterne åro såkre, och dervid har
ingen anmärkning blifvit gjord, litom af Grefve
Lövenhjelm* hvilken jag sedermera skall hafvä
äran besvara. Ändamålet för Utskottet liar
varit, att få bestämdt, huruvida grunderrie för
beräkningen af de ordinarie inkomsterne änseö
riktiga. Vid den andra delen, eller grunderne
för de extra ordinarie inkomsterne, har Utskottet
naturligtvis blott förslagsvis kunnat gå tillväga.
Denna del år också derföre åtskiljd ifrån
den förra. Sl har alltid skett vid föregående
Riksdagar utan att Riksens Ständer varit derigenom
hindrade, att sedan i denna del tagst
hvad beslut som helst. Häruti finner jag ej således
något skål till återremiss, och i afseende
på, hvad Herr Grefve Lövenhjelm yttrat, förande
de ordinarie inkomsterne, nemligen att
krutförsåljningsmedlen deribland blifvit upptagne,
hvilka Herr Grefven påstått vara tillfålligö
och icke säkre samt således icke böra beräknas^
torde det tillåtas mig förklara* att de efter min
tanka åro säkre, då, äfven om ett krig skulle
inträffa, Bergverken nödvändigt behöfva krut
och ej hafva någon annan tillgång att erhålla
det ån ur Kronans förråder. Försäljning derifrån
mäste således alltid existera, och inkomst
Den 25 April e, ni,
deraf alltid vara att påräkna. Vid denna in^
koinst-titel, år för öfrigt ingen annan föråndring
gjord, ån att orden utrikes försäljning
af krut, äfven deruti åro upptagne och äfven
detta, år blott ett förtydligande, men ingen
förändring; och att man åter upphöjdt summan
med 10,000 R;dr kommer deraf, att man funnit
af de resultat de föregående åren lemnat, att
den kan tåla denna förhöjning. I afseende på
Herr von Qvantens anmärkning, rörande Bankens
räntor, torde jag få erinra, att den inkomstberäkning
StatsUtskottet gjort, icke år för
Banken, icke har något sammanhang med Banken,
utan år för StatsVerkets ordinarie räntor,
och att således denna fråga, ej hörer hit. På
dessa grunder tillstyrker jag, att StatsUtskottets
Betänkande måtte bifallas.
Herr Mannerftam, Johan: Efter min tan-*
ke, har StatsUtskottet förfarit så vål i enlighet
med sakens beskaffenhet som med praxis under
föregående Riksdagar, då inkomst-beräkningar
skolat uppgifvas. Det synes ock vara nödvändigt,
att, innan Sfatsutgifterne beslutas, först
bestämma Statsinkomsterne. De nu ifrågavaran -  de dela sig i tvenne delar, ordinarie räntor och
ordinarie Bevillningartiklar, Hvad de förra angå,
anser jag Friherre af Nordin hafva yttrat sig
ganska riktigt och dervid kan blott anmärkas, att
en och annan af dessa artiklar kunnat tåla för*
höjning. Tiondeti af Tackjern och Stångjern
hade till exempel kunnat räknas några Riksdaler
högre per Skeppundet. De sednare återjåro
blott förslagsvis upptagne, och förhållandet i af*
äfio
Den 25 April e, mi
seende på BevillningsUtskottets rättighet att föreslå
och Riksens Ständers att besluta om och
tili hvad belopp, dessa Bevillningsartiklar böra
utgå, ändras icke, om ock Betänkandet antagea.
Det är ostridigt, att om t. ex. Brännvinsbrånningsafgiften
försvinner, så skall den summa sorn
deraf hårflutit, utgå efter någon annan grund,
och BevillningsUtskottet uppgifva en annan källa,
ur hvilken motsvarande inkomst kan hämtas.
I det afseende* behöfver ej Betänkandet, hvarken
hvila eller återremitteras. En anmärkning
anhåller jag likväl att tå göra; jag har nemligen
hört sägas, att fråga skulle vara väckt, att
sätta markegången för 5 år, hvilket äfven jag
anser vara det råtta. I sådant fall skulle jag
tro, att den delen af Betänkandet, som rörer
de ordinarie räntorne, icke bör antagas förr,
ån denna fråga år afgjord.
Herr Hjerta: Jag år till en stor del fö
rekommen
af den sista värde talaren Herr Mannerstam;
och får således endast upplysa att den
ständiga Markegången för 5 år, har StafslJtskottei
icke ansett aig böra tillstyrka. Jag har
med mycken fägnad hört Grefve Lövenhjelm
erkänna, att det med praxis är öfverensstämmande,
att det så tillgår som nu; denna praxis
år så naturlig, att den ej bör rubbas. Först
måste inkomsterne vara kände, innan man bestämmer
utgifterne, och det är svårt för Statsutskottet,
att reglera utgifterne innan man vet
om Stånden ogilla sättet att beräkna inkomsterne,
Derigenom lärer den nu öilige praxis vara
-
Den 25 April e. ml
56 i
ra uppkommen, och af denna orsak, låra in-’
komsterne först hafva blifvit frainlagde. On
Stånden gilla beiåkningarne, hvad de ordinair®
inkomsterne angår, definitift, oell hvad de andra
angår, förslagsvis, helst det i Befånkandet
8tår att desse senare blott förslagsvis åro upptagne;
så kan jag ej finna hvarföre en så liktig
sak skulle återremitteras eller hvila, om det
irke är något man deruti vill förändra. Jag
yrkar således bifall å Utskottets Betänkande.
Herr Tham-. Herr Mannerstam har som
jag tycker, just bevisat motsatsen af hvad han
ville såga; ty då han medgifvit att det år Rik->
sens Stånder obetagit att upphäfva en af de
inkomsttitlar, som uti Betänkandet äro nämnde,
nemligen Brännvinsskatten , medgifver han äfven
, att det år alldeles öfverflödigt att fast-*
ställa Brånnvinsskattens belopp. RegeringsFormen
h»r dessutom sagt, att den brist som uppkommer
för StatsVeiket, skall genom bevillning
fyllas; men har ej bestämdt sagt, hvaruti
denna bevillning skall beslå. Friherre af Nordin
har yttrat, att StatsUtskottet ej upptagit
dessa summor, såsom någon säker beräkningsgrund.
Likväl får jag anmärka att de extra
ordinarie sammorne, åro uti slutsumman upp.
tagne och beräknade samt med de ordinari®
sammanslagne. Jag ser ej något sorn kan hindra
StatsUtskottet att uppgöra utgiftsberåkningen,
når det sorn brister, i alla fall skall fyllas
genom bevillning. Hvarföre också StatsUt*
Ridd. o. Ad. Prof. 5 Band.
/
36.
552
Den a5 April r. ml
skottet icke hade behöft upptaga de extra or-*
dinarie inkomsterne. Bevillningssummorne kunna
ej upptagas i någon säker berikning, förr
ån hela behofvet år gifvet. Hvad praxis hittills
varit, kan jag ej bedonia, emedan jag ej
som verksam Riksdagsman, förut varit närvarande
vid någon Riksdag; men jag tror att upptagandet
af de extra ordinarie inkomsterne, hårleder
sig från tiden före 1809; då ansågos
Brännvinsbrännings» fgiften, ChartaeSigiliatse-afgiften,
Post- och Tullmedlen icke såsom bevillning,
utan såsom StatsVerkets inkomster,
och då skulle de uti StatsUtskottets inkomstbetänkande
upptagas. Det var först vid 1809
års Statshvälfning, som dessa artiklar blefvo
ansedde såsom hörande till bevillningen, och
såsom sådane af Riksens Ständer fastställde;
men den praxis som förut varit nyttjad, fortfor
och har allt sedan blifvit följd, ehuru den derföre
icke år riktig.
Herr von Qvanten'. Jag anhåller blott att
med några ord få besvara Friherre af Nordins
anmärkning emot mitt anförande. Jag har ej
talat om StatsVerkets räntor, dem känner jag
ej, utan om Bankens räntor, och dessa tror
jag höra hit; men det kan vara möjligt att StatsUtskottet
ej ensamt kan yttra sig, rörande detta
ämne, och att BancoUtskottet äfven bör
deröfver höras, ehuru utgiftsförslagen, alltid
blifvit remitterade till StatsUtskottet, äfven de
som angått publika arbeten. Jag tror således,
att Stats- och BancoUtskotten böra gemensamt
yttra sig öfver detta ämne.
Den 25 April e. m.
' 565
Friherre af Nordin: Jag vill endast be-;
svara den anmärkning Herr Mannerstam gjort,
och upplysa, att Ridderskapet och Adeln vål
återremitteradt det Betänkande , i anledning hvaraf,
jag vördsamt hade framställt fråga, om bestämmande
af en Riksmarkegång för fem år,
men att detta Betänkande redan af de frenne
Öfrige RiksStånden år bifallet, och att saken
således förfallit för denna Riksdag. Att
uti det nu ifrågavarande Betänkandet, en summa
summarum finnes, som upptager alla så vål
ordinarie som extra ordinarie inkomster år visserligen
sannt; men vid hvarje särskilt ämne,
åro summorne särskilt upptagne, ej sammanblandade.
En tydlig skillnad år gjord emellan
de ordinarie och de extra ordinarie inkomsterne.
Såsom Ledamot uti StatsUtskotfet, får jag
nämna, att jag anser det svårt att ingå i pröfningen
af utgilterne, så långe man ej vet hvilka
tillgångarne blifva, och att således hela det
stora arbetet med utgiftstitlarne, skulle, efter
min tanke, komma att afstanna, så långe detta
Betänkande år oafgjordt.
Friherre Anckar/värd, Carl Henric: Af
allt hvad som hår blifvit taladt, kan jag ej finna,
att någon annan nytta af en återrecniss skulle
uppstå, än tidsutdrägt för Riksdagen, hvilken
nödvändigt skulle orsakas derigenom, att Statsutskottet
blef urståndsatt, att i tid arbeta på
utgiftsregleriogen. Af hvad som blifvit upplyst,
anser jag lika med StatsUtskottets Ledamöter
och Herr Mannerstam, att Riksens Ständer åro
obehindrade att, sedan de antagit detta Betåa*
»64
Den 25 April e, m„
tande, och således gillat grunderne för de ordinarie
inkomster nes beräkning, likväl ogilla grun-*-  derne för de extraordinarie inkomsteine, då BevillningsUtskottet
i alla fall, om ändring derigenom
uppkommer i de supponerade tillgångarne,
som StatsUtskottet nu uppgifvit, mäste af andra
medel anslå fyllnaden i de beräknade tillgångarne.
Derföre anser jag nödigt, att StatsUtskottet
ej blir satt ur stånd att uppgöra utgiftstitlarne,
utom hvilka man sluteligeu måste stanna
vid den gamla beräkningen. Jag begär således
icke återremisSj utan yrkar att Betänkan»
det matte bifallas.
Herr Mcinnerjiam: Efter den upplysning
Friherre af Nordin leinnat, och hvilken jag icke
kände, förfaller naturligtvis min anmärkning, angående
Markegången, Det är väl ■ möjligt, att
det icke lyckats mig, att, under mitt förra yttrande,
nog klart uttrycka min tanka; men jag
hoppas, att de öfrige Herrar, som talat i samma
mening, bättre lyckats, och vill derföre ej
länge, med utredandet deraf, uppehålla Ridderskapet
och Adeln. Det synes mig, på sätt jag
haft aran yttra, vara solklart, att StatsUtskottet
bordt så förfara, som det gjort. Det måste
nemligen först beräkna de ordinarie Stats-inkomsterne;
sedan förslagsvis uppgöra utgifterne,
och derefter se huru mycket utgifterne
öfverstiga inkomsterne, för att kunna bestämma
det belopp, som genom allmän Bevillning måste
fyllas. Om BevillningsUtskottet skulle finna någon
lindring eller nytta för Nationen derigenom
uppkomma, att någon af de ordinarie Bevill
-
Den 25 April c, m,
565
nings-artiklarne, såsom BrännvinsBevillningen,
upphörde, och i följd deraf den allmänna Be,
villningen i dess ställe ökades; så äro Riksens
Ständer visserligen oförhindrade, att derom besluta,
om de ock antaga StatsUtskottets nu förevarande
Betänkande.
Friherre Cederjtröm: Jag beder Ridder
skapet
och Adeln om ursäkt, för det att jag förlänger
öfverläggningen; men det förefaller mig
besynnerligt, att StatsUtskottet finner svårighet
vid att beräkna utgifterne, innan inkomsterne
äro fastställde. Till en del äro utgifterne bestämde,
till en del beror det på särskildt pröfning
om de skola tillstyrkas eller afstyrkas, och
denna pröfning kan visserligen företagas utan att
känna inkomst-tillgångarne. De ordinarie inkomsterne
äro visserligen i allmänhet bestämda;
dock får jag erinra derom, att då jag första
gången yttrade mig i detta ämne, talade jag äfven
om Qvarn-tullen. Flere motioner äro väckte
om dess afskaffande, och om dessa bifalla*,
minskas den beräknade inkomsten; samma sak
kunde hända med flere andra poster. Det är
en naturlig sak, att StatsUtskottet beräknar be«
hofven och sedan later Riksens Ständer pröfva
StatsRegleringen; det är ej formen som bestäm.;
mer saken. Sedan utgifterne äro bestämda, är
det tids nog, att beräkna inkomsterne, och att
bestämma huru bristen skall fyllas. Följden af
bifall till ett Betänkande, som detta, vore densamma
som förr, att i fall titlarne gåfvo högre
inkomst, än man beräknat, uppstod öfverskott,
och om den blef mindre, uppstod en brist, som
566
Den 20 April e. ml
genom creditiv måste fyllas. Råda dessa händelser
äro olämplige, oell jag tillstyrker således
återremiss.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Det är medgifvit, att StatsUtskottet nu förfarit
på samma vis som förr. Hvarifrån kommer då,
att man nu vill neka ett gillande, som man förr
ej dragit i betänkande att lemna? Jo, orsaken
3r den, att vid förra Riksdagar såg man inkomsterne
vara så beräknade, att behållning på dem
skulle inträffa. Men tiden och administrationens
ständiga fordringar, hafva satt StatsUtskottet i
nödvändighet, att så noga uppgöra beräkningen,
att troligen ej sådane öfverskotter, vid hvilka
man vant sig, kunna uppkomma. Detta är förmodligen
orsaken. Jag anser, att Riksens Ständer
böra hålla StatsUtskottet räkning, för det
Utskottet nogare än förr beräknat anslagen, då
det är gifvit, att större svårigheter nu måste
möta vid summornas utgörande. Skulle det
hända, att man vid slutliga regleringen linner
de beräknade inkomstmedlen icke räcka till be.
hofven, så gifvas det flere sätt att fylla bristen,
genom fyllnads-afgifter, genom lån, genom
Statsobligationer eller genom Creditiver. Jag
tillstyrker således, att de föreslagne grunderne
måtte fastställas.
Herr Rothlieb, Axel: Då StatsUtskottet
gjort en tydlig skillnad emellan de ordinarie inkomsterne
och Bevillnings-artiklarne, samt yttrat,
att i afseende på desse sednare, summorne
blott provisorist äro upptagnej och Stats- och
Btn *5 April c. m,
56 7
BevillningsUtskotten, i fall brist skulle uppstå,
äro i tillfälle att utse medel till fyllande af den
samma, anser jag ej en återremiss lämpelig, lutan
tror, att den blott skulle verka uppehåll.
Herr Hjerta: Det är blott i anledning af
hvad Friherre Cederström yttrat, att utgifterne
äro beständige, sorn jag får anmärka, att* de ej
åro det. Jag skulle önska att de voro det; då
kunde man slippa deras förökning. Men denna
begäres beständigt, och just derföre ber jag om
bifall till Betänkandet; ty ett gillande af detta
Betänkande gifver mera styrka åt StatsUtskottet
för sina Nej.
Grefve Lowenhjelm: Det är i anledning af
en värd Talares, Herr Grefve von Schwerins
anförande, som jag anhåller få yttra mig, då
han sökt att upplysa om orsakerne, hvarföre
man nu yrkar återremiss af detta Betänkande,
Jag lemnar derhän med hvad rätt man är så
frikostig i bedömandet af orsakerne till andras'
handlingssätt; för min del vill jag ej göra en så
.sjelftagen rätt för mig gällande. Grefve von
Schwerin han ansett, att praxis förr varit sådan,
som den Utskottet nu följt, och att densamma
nu äfven bör följas. Jag torde ej mycket
behöfva besvara detta, då Grefven vid flere
andra tillfällen, ogillat den praxis, som varit
följd. Hvad hufvudsaken angar, kan jag ej annat
än fullkomligen instämma med Friherre Cederström.
Herr Hjerta har sagt, att utgifterne
äro så mycket mindre bestämde, som de alltid
blifva ökade, och Grefve von Schwerin har yt
-
568
Ven 25 April e. m.
trat, att administrationen alltid kommit med elkade
fordringar. Det är i sanning en svår belägenhet,
att administrera med otillräckliga medel,
och det är smärtande alt komma med nya
fordringar; men då man ser administrationens
grenar lida, oell derigenom icke kunna rätt uppfylla
deras bestämmelse, då är det Styrelsens
skyldighet, att gifva Sländerne sådant tillkänna,
och att öfverlemna förhållandet till deras pröfning.
Herr Grefven och Landt Marskalken Immställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Statsutskottets
Momorial böra, i anledning af de dervid
gjorda anmärkningar, till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Herr Gre fven och Landt Mar-*
skalken gjorde proposition till bifall af StatsUtskoitets
Memorial.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Grefven och Landt Marskalken förnyade
sistnämnde proposition tvänne gånger, hyared
båda gångerne ropades starka Ja, blandade
med iStf;.
Herr Grefven och Landt Marskalken förklarade
att det icke varit honom möjligt, att
paed säkerhet utröna huruvida propositionen blif
-
Den 25 dpril e. m,
56g
rit af Ridderskapet och. Adeln bifallen, eller
icke.
Grefve Frölich, David: Jag tycker mig
hafva förmärkt, att de fleste rösterne äro för
antagandet af Utskottets Betänkande, i synnerhet
då jag ej hört någon begära votering. Men
skulle bifall till Betänkandet icke medgifva», af
de Herrar som önska återremiss, så får jag hos
Herr Grefven och LandfMarskalken anhålla om
votering.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Jag skulle tro,
att Ridderskapet och Adeln icke torde illa upptaga,
om jag gör en anmärkning Detta ämne
Ur ett af de vigtigare, som förevarit under denna
Riksdag. Ridderskapet och Adeln har sällan
hushållat med återse misser, äfven om skälen dertill
ej varit af mycken vigt. Vid första föredragningen
behöfver man ej heller vara så noga
derpå, och 0111 det också blott vore minoriteten,
som önskade återremiss, finner jag ej någon
skada uti densammas beviljande, då majoriteten
i alla fall framdeles får bestämma beslutet efter
dess åsigter. I synnerhet vid detta tillfälle, då
Herr LandtMarskalken förklarat, att det varit
svårt att utröna, hvilkendera mening har öfverlianden,
torde det vara lempligare att bifalla återremiss,
än att borttaga tiden med votering.
Grefve Frölich: Jag anser mig ej vidare
behöfva besvara; hvad som sist, blifvit yttradt, än
blott anmäla, det jag ej afstår från min begäran
om votering,
570
Den 25 April e. m.
Friherre Anckarsvärd förenade sig med
Gi’efve Frölich.
Herr Grefven och Landt Mar skalken fram-;
ställde derefter följande voterings-proposition:
Den som bifaller StatsUtskottets Memorial,
angående beräkningen af StatsVerkets inkomster
intill nästa Riksdag, skrifver
Ja.
Den det ej vill, skrifver
Nej.
Vinner Nej, kommer Utskottets Memorial,
att jemte de dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet
återremitteras.
Hvilken voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan 43, 44, 45 och 46 paragrapherne af
RiddarhusOrdningen blifvit upplåste, börjades voteringen
kl. 8 e. m., och befunnos efter voteringens
slut, kl. half till io om aftonen, sedan
en voterings-sedel blifvit undantagen och förseglad
samt de öfrige voterings-sedlarne öppnade,
rösterne hafva utfallit, som följer:
Ja — _ 88.
Nej — — 2i.
Den 25 April t, m.
I följe hvaraf och sedan det öfver votei
ringen särskilt förda Protocoll blifvit upplåst,
Herr Grefven och Landt Marskalken förklarade,
att StatsUtskottets Memorial blifvit af
Ridderskapet och Adeln bifallet.
Upplästes och lade» på bordet följande från
nedannåmnde Utskott inkomne Utlåtanden;
Frän Lagutskottet:
Af den 18 sistledne Mars:
N:o 21. I anledning af väckt fråga om stadgande
af lika ansvar för utprångling af falska
sedlar, ställda antingen på Banken eller RiksgäldsContoiret.
N:o 22. I anledning af väckt motion, om
upphåfrande af de Författningar, som afse att
förekomma öfverflöd och kostnader vid begrafningar.
N:o a3. Angående väckt fråga om bestämdare
ansvars-lag för slagsmål, med doldt till -  hygge af nycklar, dosor, knifvar m. m.
Af den 24 sistlidne Martil:
N;o 24; om rättighet för UnderDomarej
att enär någon Lag eller Förordning anses tarfya
förbättring, derom hos Riksens Ständers
?7- Den 25 ^p/v7 c, 7»,
Justitiae-O »budsman göra anmälan, för att ge--  liom dess Em bets-åtgärd den nödiga förklaringen
erhålla.
Af den 12 dennes:
N:o 54; i anledning af väckt motion, angående
förrymd makas rättighet, att ingå nytt
gifte.
N:o 35; angående förklaring af 9 uti
Kongl. Förordningen den 5 Juli 1739, rörande
Prestval.
Fran Almänna Besvärs- och OeconomiUtskottet:
Aj
den 2 dennes:
N;o 58; i anledning af vackt fråga om upp5
häfvande af CommerceCoIlegii Kungörelse, an*
gående stämpling af husvåfnader, som till salu
utbjudas.
Af den 5 dennes:
N:o 59; angående föreslagen ändring i den
för Stockholms Stad gåilande Hamnordning af
den 28 April r822.
N;o 4o; angående större noggranhets iakttagande
vid de å Lazarett och Curhus, för Venerisk
smitta, intagne personers afpollettering.
N:o 4i; rörande yrkadt förbud för Läns;
måiij att taga befattning med andra Auctioner,
Den 15 April e, m,
5?5
ån sådane, det å fjenstens vägnar åligger dera
förrätta.
N:o 42; rörande väckt fråga om behof af
Ki.gsartiklarnes omarbetning och förbättrande.
N:o 43; i anledning af väckte frågor om
tillökte Fritnarknader för Skenninge och Grenna
Städer.
N:o 44; rörande yrkad skyldighet för Kronobetjeningen,
att utan ersättning förskaffa Konungens
Befallningshafvandes fastställelse å vederbörligen
fattade Sockenståmmobeslut och dera
till verkställighet befordra.
N:o 45; angående väckt fråga derom, att
deltagandet i allmänna byggnaders å landet uppförande
och underhåll, måtte beräknas efter
Hemmanens, vid årliga BevillningsTaxeringarne,
åsatte värde.
N:o 46; rörande väckt fråga om bestämmandet
af rättigheten till upphämtning å sjö—
strånderne af Hafstång.
N:o 47; angående fastställande af en viss
Byggnadsordning för Städerna.
Af den 21 dennes:
N:o 65; i anledning af yrkad inskränkning
uti rättigheten för Torpare, att antaga Tjenstehjon.
Den 25 April c. ml
N:o 64; i anledning af yrkad befrielse, el*
ler ersättning för transporter af undsättnings--  spannmål.
N:o 65; rörande yrkad skyldighet för privilegierade
hemman och lågenheter, att i allmänna
byggnaders uppförande och underhåll
deltaga.
N:o 66; rörande dels våckt fråga om rättighet,
att för de till Extra Rotering indeldte
Soldatnummer anställa värfning inom Bevåringsåldern,
dels yrkad tillåtelse för Rotehållare att
sjelfve besörja anskaffningen af beklädnad åt
sine soldater.
N:o 67; rörande yrkad befrielse för Gottlands
Hemmansägare, att in natura aflemna skata
tetjåra no. m.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm, förmiddagen
den 25 April i8*3.
S. D. Remitterades till
Stats-, Banco- samt Allmänna Befvcirsoch
Oeconomie-Utskotten:
Herr Silfverberg», Magnus Diedrik, AnfÖ
-
Den 20 April e. ml
5?5
rande, innefattande svar å Grefve Lewenhaupts,
Claes, den 5 dennes till bemälte Utskott remitterade
Memorial, i anledning af Herr Silfverbergs
den 7 sistlidne Mars afgifne yttrande, angående
inrättande af Private LåneBanker.
Conjlitutions- och Stat slita kott en i,
Grefve Spens’s, Carl Gustaf, d. 22 dennes
eftermiddagen på bordet lagde Memorial, om anstalters
vidtagande till beredande af en tidigare
tillgång till en tryckt uppgift på hvilande GrundlagsändringsFörslag
vid kommande Riksdagar;
jemte de af Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus,
och Herr Cederschjöld, Pehr, Gustaf, rörande
samma ämne denne dag meddeldte yttranden.
Ut supra.
S, D. Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
d. 19 dennes afgifne, samt d* 22 derpå
följde eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande
N:o 117, i anledning af de hos Ridderskapet
och Adeln gjorde anmärkningar vid Utskottets
den 3 dennes meddeldte Betänkande, angående
anslag å Stat till ved för LandsCanzlierne och
LandtRånterierne, fann Ridderskapet och Adeln
för godt att, enär sistnämnde Betänkande rer
dan blifvit af de öfrige trenne RiksStånden gillad,
för dess del dervid låta bero. Ut supra.
S. D. Föredrogos å nyo och biföllos följande
från nedannåmnde Utskott inkomne, samt den
5? 6
Den 15 April e. mi
22 dennes eftermiddagen på bordet lagde Utlåtanden:
Fran
Stats- och B anea-Utskotten:
N:o ii3; af den 18 dennes, i afseende
på de föreskrifter, hvilka, för verkstållighe»-  ten af Rikets Stånders Beslut, i fråga om
liden och såttet för indrifningen af Götha Canal
Bolags, Götheborgs och Malmö f. d Discont
Verks utestående fordringar, skola Herrar
Fullinägtige i RiksgåidsContoiret meddelas.
Frän Stats- Banco- och Lag-Utjliotten:
N:o n4; af den 18 dennes, i anledning af
våckt fråga om inställelse af publika fordringsägares
lagsökningsåtgårder, intilldess Financeregleringen
hunnit uppgöras.
Från Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconamie- Utskotten:
N:o lii, af den 5 dennes, i anledning af
väckte motioner om förhöjning i betalningen för
det underhåll, som lemnäs tågande troupper,
om Stådernes befrielse från Inqvarterings-skyldigheten
m. m.
Frän StatsUtskottet:
Af den i g dennes:
N;o ug, i anledning af våckt fråga om
iö
-
Den 2.5 April e. m.
lösen till Skatte, af tvenne i och vid Gefle va^
rande Krono Laxfisken.
N:o 1520; om understöd för Sillfisket i Bohuslänska
Skärgården.
N:o 121; i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Skrifvelse, angående verkståld undersökning
om Kronans förpantade Hemman och Lägenheter.
N:o 122; om ersättning till Uddevalla Stad
för Tertial och Sextal af Accis och Bakugnspenningar.
N:o 125; om utdelning af Ridderskapets
och Adelns Protocoll vid i8i5 samt 1817 och
1818 årens Riksdagar.
N:o 124; i anledning af väckt fråga om
upplysningars infordrande, hvilka och huru många
byggnader Kronan äger in. m.
N:o 125; i anledning af den Berättelse, som
Riksens Ständers för deltagande i ÖfverRevisionen
af KrigsRäkenskaperne utsedde Deputerade
afgifvit, oin deras befattning med KrigsRedogörelse
och RevisionsVerket.
Från Lag-Utjkottet:
Af den 5 dennes:
Nid 27; i anledning af väckt fråga, dels
Ridd. o. Ad. Prot. 5 Band. 37,
573
Den s5 'April e, m.
om antagande af LagComittéens förslag till Råt.
tegångsBglk, dels om offentlighet vid Domstolar
och PoliceKamrar i Städerne.
w den 10 dennes:
N;o 28; i anledning af våckt motion om
förslag till en förbättrad Rättegångsordning, j
N:o 29; i anledning af väckt fråga angående
dels ändring, dels förklaring af 12
Cap. 2 §. RättegångsBalken.
Från Allmänna Befvårs- och OecönomieUtjkoltet:
N:o
Oo; af den i4 dennes, i frågan om
nödvändigheten af krönte Kohlskrindor och angående
Kohlmätare. Ut supra.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
dea 25 April 1823,
S. D. Förodrogs å nyo och bifölfs StåtsUtskottets
den 12 dennes aflåtne, samt den 22
derpå följde eftermiddagen på bordet lagde Me^
modal:
N:o 112, angående beräkningen af Statsverkets
inkomster intill nästa Riksdag. Ut supra.
t
Deli 3 5 April e. m, 57g
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdea
klökan 10 om aftonen.
In fidem Protocolli
O, J. Lagerheim.
Onsdagen den 30 April.
Plenum klockan half till 10 förmiddagen.
Föredrogs å nyo och gillades Stats och
BäncoUtske ns den 18 dennes under N:o 6 aft
gifne samt n 25 derpå följde förmiddagen på
bordet lagdo Betänkande, i .nledning af väckte
motioner rörande ytterligare allmänna anstalter
för sedelvåxiing i Landsorterne3 jemte dem som
redan finnas vidtagne.
Föredrogos å nyo och biföllos följande
från nedarmåmnde Utskott inkomne, samt den
s5 dennes 'rmiddagen på bordet lagdt Memorial
och Utlåtanden;
9
JSv Den 5o April f. m.
Frän Lagutskottet'.
Af den 18 sistledne Mars'.
N:o 31. Om stadgande af lika ansvar för
utprångling af falska sedlar, ställda antingen på
Banken eller RiksgäldsContoiret.
N:o 22. Om upphåfvande af de Författningar,
som afse att förekomma öfverflöd och
kostnader vid begrafningar.
N:o 23. Om bestämdare ansvars-lag för
slagsmål, med doldt tillhygge af nycklar, dosor,
knifvar m. m.
Af den 24 sistlidne Martil:
N:o 24. I anledning af väckt fråga om rättighet
för UnderDomare, att enär någon Lag
eller Förordning anses tarfva förbättring , derom
hos Riksens Ständers Justitiae-Ombudsman
göra anmälan, för att genom dess Embets-åtgärd
den nödiga förklaringen erhålla.
Af den 12 dennes:
N:o 35. Om förklaring af g paragraphen uti
Kongl. Förordningen den 5 Juni j 73g, angående
Prestval.
Från Almänna Besvärs- och OeconomiUtskottet:
Aj
den 2 dennes t
Nio 38. I anledning af vackt fråga om upp,
Den 30 April /. m. 581
häfvande af CommerceCoIlegii Kungörelse, an4
gående stämpling å husvåfnader, sorn till salu
utbjudas.
Af den 5 dennes:
N:o 3g; angående föreslagen ändring i den
för Stockholms Stad gåilande Hamnordning af
den 28 April 1822.
N;o 4o; angående större noggranhets iakttagande
vid de å Lazarett och Curhns, för Venerisk
smitta, intagne personers afpollettering.
N:o 4i; rörande yrkadt förbud för LänsJ
män, att taga befattning med andra Auctioner,
ån sådane, del å tjenstens vägnar åligger dem
förrätta.
N:o 42; rörande väckt fråga om behof af
Krigsartiklarnes omarbetning och förbättrande.
N:o 43; i anledning af väckte frågor om
tillökte Frimarknader för Skenninge och Grenna
Städer.
N:o 44; rörande yrkad skyldighet för Kronobetjeningen,
att utan ersättning förskaffa Konungens
Befallningshafvande* fastställelse å vederbörligen
fattade Sockenståmmobeslut och dem
till verkställighet befordra,
N:o 45; angående väckt fråga derom, att
deltagandet i allmänna byggnaders å landet upp
-
Den 30 jlprilJ, m2
förande och underhåll, måtte beräknas efter
Hemmanens, vid årliga BevillningsTaxoringarne,
åsatte värde.
Då nu å nyo föredrogs LagUtsbottets den
fi4 dennes afgifne samt den 25 derpå följde
förmiddagen, på bordet lagde Betänkande N:o
5o, angående husesyner å ÖfverOfficersboställen,
blef samma Betänkande, uppå derom af Herr
Grefven och LandtMarskalken gjord preposition,
af Ridderskapet och Adeln bifallit.
Företogs till pröfning LagUtskottets den i4
dennes afgifne, samt den 25 derpå fö jde förmiddagen
på bordet lagde Betänkande N:o 51,
om rättighet för syskonebarn samt med hvarannan
på sidan i svågerlag varande personer, att
ingå ågtensksp, utan att behöfva söka Konungens
tillstånd.
Herr Ehrenborg, Casper: För min del
kan jag ej undgå fästa Ridd^rskapets och Adelns
uppmärksamhet å Herr Ribbings, vid LagUtskottets
Betänkande, bifogade reserva ion. Jag
lemnar derhän huruvida ella deruti anförde skål,
nu mera kunna vara gällande. Det torde bero
af en grundligare pröfning, örn familjförhållanderna
icke skola i förevarande fall lemnäs samma
afseende, som vid lagens stiftande. Men hvad
Herr Ribbing ganska riktigt anmärkt, och hvilket
ock efter min tanka bör hindra antagandet
Den 5 o April /. »i. 585
utaf elen ifrågaställde förändringen af 5 §. 2.
Cap. GiftermålsBalken är, att denna §. står i
ett oskiljaktigt samband med stadganden i Criminal-lagen/
och äfven, efter hvad jag tror böra
tilläggas, med Civil-lagen och Rättegångsordningen.
Herr Ribbing har åberopat det i
MissgerningsRalken bestämda drygare ansvar för
lägersmål emellan syskonebarn; och det tyckes
vara ganska naturligt att Ufven detta lagruni bör
upphäfvas.
Förhållandet är enahanda med de högre
böter för hor emellan dylika personer, eller
af husbonde med tjenstehjon som är hans syskonebarn,
enligt Kongl. Brefvet af den 6
Juni 1744. Jag tror vidare, att då 1 §. i3
Cap. RåttegångsBalken, angående jåf mot Domare
stadgar, att Domaren år jäfvig om han år
med endera parten i den skyldskap eller ;svågerlag,
deri ågtenskep ej bygges må, hvarunder
ock dess syskonbarn i skyldskap förstås, detta
lagrum jemväl fordrade en ändring. Likaledes
borde 7 jjj. 17 Cap. i samma Balk, rörande jåf
mot vittnen, undergå jemkning, Jag har ej fullt
stadgat mitt omdöme, men man torde böra
tänka på, om icke b Cap, JordaBalken samt
1748 års Kongl. Förordning om KronöRusthåll,
som utsträcka börderåtten till syskonebarn, äfven
fordra en härefter lämpad jemkning, dåde
ostridigt äga sin grund i samma familjeförhållande,
sorn föranledt stadgandet i 5 §. 2 Cap.
GiftermålsBalken.
Jag har förut tagit mig friheten fästa upp
-
584
Den 30 -April f m.
mårksatnheten å vådan af partiella lagförändringar,
och jag torde möjligen trötta Ridderskapets
och Adelns tålamod, då jag nu åter omtalar
den; men jag kan destomindre undgå, att
på de skål, jog anfört, yrka återremiss af LagUtskottets
Betänkande, som jag år Öfvertygad,
att, enär under ett helt sekel, man varit nöd
sakad söka Konungens tillstånd til! giftermål
emellan syskonebarn, det nu icke kan vara af
vigt, att genom en partiel lagändring söka förebygga
den i förenämnde fall hittills brukliga
och icke öfverklagade omgången för den tid af
5 eller 10 år, inom hvilken, den allmänna lagförändring
förmodas kunna tillvågabringas.
Herr Gyllenhaal, Lars Herman: Jag förenar
mig till alla delar uti hvad Herr Ehrenborg
yttrat, i afseende på den ifrågavarande lagföråndringen.
Jag år öfvertygad, att de motiver,
som föranledt det stadgande, man nu vill upphäfva,
varit vål betänkte, och att de, under
den tid af nära ett århundrade som förflutit,
sedan vår ännu gällande lag utfärdades, icke
hunnit blifva så förnötte eller föråldrade, att
deras giltighet nu måste anses hafva upphört.
Emellertid anhåller jag, att till de skål, sorn
redan blifvit anförde, få lägga ännu ett, det
nemligen, att den lösen, som betalas för alla
resolutioner, angående giftermål emellan syskonebarn,
år såsom löneförbättring anslagen åt
en del af Tjenstemånnen inom JustitiaeRevisionsExpeditionen,
hvilka ej hafva någon motsvarande
inkomst att påräkna; och om denna löneinkomst
nu skulle beröfva* dem, måste man
Den 5o April f. m.
58 5
ovilkorligen vara betänkt på någon ersättning,
för hvad de sålunda förlora.
Efter den uppgift jag af tjenstförrättande
Registrator!! i Expeditionen nyligen erhållit, lärer
nämnde lösen hittills hafva uppgått till omkring
1000 R:dr Banco årligen och denna summa,
som icke blir obetydlig, då den fördelas
på några få personer, synes mig icke böra eller
kunna, utan motsvarande indemnisation försvinna.
Herr von HartmansdorffAuguft: Jag instämmer
med Herr Ehrenborg i de anmärkningar,
han gjort mot LagUtskottets förevarande
Betänkande, hvad formen beträffar. Men Herr
Ehrenborg har lemnat derhän, huruvida deskål
voro giltiga, som Herr Ribbing anfört i sjelfva
saken, och det är deröfver jag vill yttra mig.
Herr Ehrenborg har j förbigående nämnt huru
vigtigt det vore för samhällets bestånd, att de
band, som förena medlemmarne af samma slägt,
icke upplösas; och jag vill något närmare utveckla
denna tanka. Det ursprungliga samband
som förenar mentiiskor eller slägtskapen, bör
af lagen njuta skydd, Vår lag Ilar också varit
noggrann att iakttaga dess fordringar, så vål i
anseende till jåf som andra inbördes förhållanden
emellan slägtingar. Att förringa styrkan
eller omfattningen af ursprungliga sambandet
genom en större frihet till ingående af föreningen
emellan olika kön, hvilka tycket knyter,
»ynes mig icke vara skäl. Skulle syskonebarn
obehindradt få ägta hvarannan, så borde de
586
Den 5o April /. m,
naturligtvis hållas lika främmande för hvarandra,
som obeslågtade personer för öfrigt. Ett
sådant aflågsnande af famillernes medlemmar
strider mot sakens natur, och kan icke vara
nyttigt för samhället, flå slågtingar af olika kön
inom denna grad ofta behöfva tillita hvarandras
hjelp eller bestånd och under närvarande omständigheter
opåtaldt kunna göra det. Man bör
derföre vara varsam, att ej tråda så ömtåliga
förhållanden, som famillernes, för nära. Dådet
hittills varit tillåtit för syskonebarn, att med
Konungens tillstånd ingå äktenskap, så finnes
intet svårt hinder deremot, sorn påkallar ifrågavarande
lagföråndring. Men det år just behofvet,
att i sådana fall söka Konungens lof,
som ålågger syskonebarn, att i de förtroligare
förhållanden, slågtskepen dem emellan alstrat,
uppföra sig så, att de blifva den Kongl, tillåtelsen
värdiga, och kunna hoppas dess erhållande.
Jag afstyrker derföre upphåfvandet af en
stadga, som på en gång vidmagthåller slågtskapsförbindelsen
och skyddar sedligheten, utan
att hindra äktenskaps ingående. LagUtskottets
Betänkande synes mig alltså böra återremitteras.
Herr af Malmborg, Abraham: Jag för
enar
mig till alla delar med Herr Ehrenborg i
hvad han mot Betänkandet anmärkt, och bör
ej uppehålla Ridderskapet och Adeln med att
åhöra upprepande af de skäl, flere värde Ledamöter
redan anfört. Jag inskränker mig således
blott till den begäran, att Betänkandet nu
till Lagutskottet återremitteras;
Den 5o AprilJ, m,
537
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde,
om Ridderska,pet oell Adeln ansåg LagUtskottets
Betänkande "böra, i anledning af de
dervid gjorda anmärkningar, till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja.
Föredrogs å nyo Lagutskottet» den 5 dennes
under N:o 52 afgifne, samt den 25 derpå
följde förmiddagen på bordet legde Betänkande,
om förbud för Ledamöter i HofRått att sig emellan
byta lottade mål.
Herr af Ekenfiamt Israel: På det högsta
tillfredsställd öfver premissen uti Betänkandet,
och den vigt som Utskottet lägger på den föreskrifne
lottnings-principen, skulle jag ej ett ögonblick
tveka att tillstyrka antagandet af Utskottets
åsigt, såsom den enda rätta,- deråst vid
tillämpningen det ringaste blifvit nåmdt om den
sak, sorn varit föremålet för min motion; deremot
är bekräftelse anbragt på förhållanden som
aldrig af mig blifvit satte i fråga. Jag tror mig
tydeligen, så vål skrifteligen som munteligen
hafva ådagalagdt, att mitt egentliga syfte angått
upprätthållandet af lottnings-principen når adjungerad
Ledamot inträder- och en, sådan benämning
som Adjungerad Ledamot har ej ens
fått någon plats i Utskottets Betänkande; då
likväl samma Betänkande skall vara föranledt
af min motion och af discussionen deröfver. Det
588
Den 5o April f. m.
år under ett sådant förhållande sorn jag vördsammast
vågar anhålla om återremiss. a
Nu mera torde ej vara skål att bibehålla
min förra förmodan, att Utskottet, rnig ospord,
skall sjelfmant föreslå nödige medel till den anbefalte
lottnings-principens bestånd, i sammanhang
med den, för missbruk ej otillgångliga
praxis, som nu begagnas. Jag får derföre vördsamt
hemställa, om ej tillkomsten af en Adjungerad
Ledamot i HofRått, kunde få ske på det
sått. att bland frenne som för tillfället skull»
af Presidenten förslagsvis inför HofRått uppgifvas,
en genom lottning må varda bestämd, att,
i vanlig våg inför Kongl. Maj:t i underdånighet
dertill föreslås. Med skålen för denna idée vill
jag ej vidare trötta: de linnas uti hvad jag förut
i åinnet skrifvit och sagt. Skulle någon lämpligare
utväg gifvas, så anhåller jag, att den af
Utskottet måtte för Ståndet framläggas. Ödmjukast
får jag utbedja mig tillgift för min envishet
i denna sak; jag har dertill grundade
skål. I en tid, då det mera ån någonsin, kommit
i bruk, att låta ordinaire tjenster förrättas
af fubfiituter för tillfället, år äfven klart, att
ovanlige förhållanden derigenom skola uppstå.
I afseende på återremiss, hemställer jag
vördsåmmast till hvarje Ledamot af detta vårda
Stånd, om någon skulle finna sig belåten med ett
Betänkande, som vore svar på helt andra frågor
ån den han såsom motionaire framstäldt: då
deremot den verkliga frågan ej ens uti Betånj
Dm 30 April j. m.
58g
kandet blifvit nämnd, annorlunda ån uti rubriken.
Herr von Heijne, Georgi Jag har lika med
Herr af Ekenstam trott mig finna, att Lagutskottet
i dess nu upplåste Betänkande icke besvarat
den fråga, som han framställt. Herr af
Ekenstam hade nemligen i dess motion afsett
den händelse, då en Ledamot afgår ifrån HofRätt
och annan person i hans ställe förordnas;
samt omtalat Jflngelågenheten, att den adjungerade
Ledamoten vid sådane tillfällen icke må till
föredragning upptaga de mål som hans företrädare
haft på sin rotel, utan att alltid ny lottning
må om dessa mål anställas. Sådan var
frågan och som Utskottet derå icke lemnat något
egentligt svar, så förenar jag mig med Herr
af Ekenstam i begäran om återremiss af förevarande
Betänkande.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarjkalken
gjord proposition, farin Ridderskapet
och Adeln för godt, att LagUtskottets Betänkande,
i anledning af de dervid nu gjorda
anmärkningar, till Utskottet återremittera.
Företogs till pröfning Lag Utskottens den
i4 dennes under N:o 55 afgifne, samt den 25
derpå följde eftermiddagen på bordet lagde Betänkande,
angående påskyndande af LagComiténs
arbete och granskning deraf.
Den 3o April f. m.
Herr Ehrenborg, Cafper: Det år visser
ligen
med största tillfredsställelse jag inhemtat
af LagUtskottets nyss upplåsne Betänkande, att
Utskottet inser vigten deraf, att det nya förslaget
till allmän Lag snart må vinna fullbordan,
och att partiella förändringar deraf under tiden
i möjligaste måtto undvikas. Jag skulle likväl
önskat, att Lagutskottet i sammanhang med ifrågavarande
motion, äfven behagat lemna uppmärksamhet
åt hvad som blifvit anfördt af de
personer, hvilka i samma ämne sig yttrat* Hår.
vid afser jag miatdre något mitt eget yttrande,
än ett utaf Herr Gyllenheim, deruti han föreslagit,
att Lagutskottet måtte förstärkas och äfven
efter Riksdagens slut fortfara,' för att granska
så vål de redan utkomne nya Lagbalkarne,
som hvad utaf Lag-förslaget ännu återstår, så
fort det hinder blifva färdigt. Jag fruktar, att
utan vidtagande af en sådan preliminair gransknings-åtgärd,
blifver det icke möjligt att för Riksens
Ständer vid nästa Riksdag kunna framlägga
nämnde Lag-förslag till slutlig pröfning.
Högste Domstolens Utlåtande deröfver år visserligen
i sin nion både nyttigt oell behöflig!;
men att dess Ledamöter skulle medhinna en
sådan granskning paragrsph för paragraph, och
derjemte kunna besörja sina öfrige mångå och
vigtiga göromål, hvilka ovilkorligen måste utan
afbrott handhafvas, derpå vågar jag tvifla. Jag
skulle tro, att så vida det med de constitionelle
formerne låter sig förenas, hvilket jag till Högloflige
Ridderskapets och Adelns upplystare bedömande
öfverlernnar, det för ändamålets vinnande
vöre lämpligast, att en Committé mellan
Den 5o sfpril J* nti
Riksdagarne tillsattes, hvars Ledamöter utnåmdes
till hälften af Konungen och andra hälften
af Riksens Ständer, hvilken Committé endast
skulle sysselsätta 6ig med att granska det nya
Lagförslaget, och hvilken borde för Riksens
Ständer nästa Riksdag framlägga resultatet af
dess granskning. Önskligt vore äfven, att det
ändamål, som genom de nya LagBalkarnas tryckning
varit afsedd, eller deras närmare kännedom
af Allmänheten, blef på något syftesenli-:
gare sätt befordradt, ån som nu sker, medelst
deras öfverlemnande blott till Domare och Auctoriteter.
Det vore derföre väl om någon åtgärd
kunde vidtagas så, att desse Balkar blefvo
mera spridda, på det Allmänheten om deras halt
kunde till nästa Riksdag hinna stadga sitt omdöme.
På sådan grund anhåller jag om återremiss
af LagUtskottets ifrågavarande Betänkande,
med begäi’an, att Högloflige* Utskottet
måtte öfverväga hvilka åtgärder kunna vara beJiöflige,
för att bereda den nya Lagens antagan-;
de vid nästa Riksdag.
Herr Hjerta, Guftaf: Jemte det jag för
enar
mig med Herr Ehrenborg derom, att Lag.
Utskottet bordt fästa uppmärksamhet på den
hår väckta motionen, att en Comitté måtte under
Riksdagen nedsättas, för att granska för-’
slaget till den nya lagboken, och lika med Herr
Ehrenborg anhåller om återremiss af ifrågavarande
Betänkande, kan jag ej undgå anmärka
en i samma Betänkande förekommande term,
sorn möjligen skulle kunna föranleda villervalla.
Der står nemligen; att hela förslaget till ny
Den 30 jépril J, m.
Civil- och Criminal-lag borde vid nästa Lagtima
Riksdag komina under Riksens Ständers
pröfning. Denna term anser jag böra uteslutas,
emedan vi gått ifrån 1809 års Ständer troliga
mening, att Lagtima Riksdag skulle hvart
femte år inträffa. Vi hafva förtit erfarit olågenheterne
af berörde uttryck, vid frågan om
Recognitionsskogarne, Jug tillstyrker derföre,
att man i stället må införa orden: näjta
Riksdag.
Herr Gyllenheim, Eric Gujtaf: Med Herr
Ehrenborg iörenar jag mig till alla delar, och
får endast tillägga att Högloflige Lag-Utskottets
ifrågavarande Betänkande lärer sakna en conseqvent
synpunkt i så måtto, som flere lagföråndringar
vid denna Riksdag af Utskottet redan
blifvit föreslagna, och åtskilliga till detsammas
åtgärd remitterade, dylika motioner vidare påkalla
handläggning: att något hinder icke synes
skäligen böra möta för början och fortsättning
med granskningen af Civiilagen, hvartill förslaget
i hela dess vidd blifvit irån trycket meddeldt
och deraf första Balken utkommit redan
år 1815: att hvad som ännu mer kråfver en
skyndsam och lämplig reform, år Crimin&lLagen,
eller egentligen de hittills i vårt land gällande,
lika orimliga som afskyvårda fängelseanstalter
och straffrätt; och att detta så högst
olyckliga onda väsendtligen kan afhjelpas genom
en intermediaire eller provisionelle förbättring af
i och 5 Cap, StrafF-Balken, intilldess en fullkornlig
öfversigt och bestämmelse af omförmålte
Lag
-
Dan 5o April /. ml
Lagverk i niia dess delar, möjligen k au u;eöhinnis.
För öfrigt synes mig den af Utskottet
tillstyrkte underdåniga hemställan i flere afseenden
mindre tjenlig och, att då Leigförslaget
tillkommit efter Rikets Ständers derom förut
anmälte underdåniga önskan och i det skick
detta sig befinner, icke ens med 87 jjj. i RegeringsFormeti
torde vara förenligt, att nu på
förhand deröfver begära Högsta Domstolens
yttrande; hvilket förmodligen jemte StatsRådets,
Konungen vid slutliga sanctionen i nåder lärer
täckas inhämta; men i min tanka skulle deremot
till den föregående beredningens grundeliga
befrämjande ofelbart tjena, om utlåtanden
och påminnelser öfver Lagcomitterades arbeten
och de tryckta förslagen bestämdt infordrades
från andra, med sådana ämnen vål bekanta,
auctoriteter och personer, i Rikets särskildta
provinser, samt för detta uppdrag utsågos t. ex.
en eller två Ledamöter i hvarje HofRätt, två
å tre UnderDomare från samma ÖfverRåtters
tillydande jurisdiction; och någon inom juridiska
Lculteten vid hvardera Universitetet i Lund
och Upsala, och hvilka Embetsmån följaktligen,
•å långe de med förenämnde extra göromål
voro sysselsatte, borde från sina ständiga tjepstebefattningar
njuta ledighet.
Herr von Hartmansdorff, Augujl: Då det
redan 'finnes en LagComitté, som till betydlig
del fullföljt sina arbeten, men ännu ej hunnit
dem fullända, inser jag icke hvarföre man öf
-
Midd. ö. Ad, Prof. 5 jöand.
5S.
Den 30 April f, m.
ver densamma skulle tillsätta en ny Comitté.
Ilrån Regementsförändringen 1809 och intill
slutet af år 1818, eller under loppet af något
Öfver 9 år, hafva icke mindre ån 77 Comittéer
blifvit förordnade och flere hafva under de sist
förflutna åren ytterligare tillkommit. Jag tror
således att man icke hör öka antalet utan högsta
behof, hvilket ej nu synes vara iÖr handen.
Fiörst då når LagComittéen framställt sitt arbete
i fullständigt skick, och Kongl. Maj:t öfverlemnat
det till Riksens Stånders pröfning, synes
mig tiden vara inne, att låta det af en annan
Comitté, eller Ståndernes Ombud granskas. Jag
kan således icke, i detta fall, instämma med
Herr Ehrenborg. Hvad åter beträffar Herr
Gyllenheims hemställan, att vår Lag-Comitté
måtte såttas i communication med Norrska LagComittéen,
så instämmer jag fullkomligen deruti.
Händelsen i Norrige år densamma som här, att
nemligen en ny lag år under utarbetning. För.
slaget till brottmålslag hade redan vid sista StorThing
bordt vara färdigt, men medhanns ej och
kan således icke förekomma, förr ån vid det
nästa, som inträffar i Februari månad instundande
år. Om de båda LagComittéerne dessförinnan
sattes i förbindelse, att de ömsesidigt
meddelade hvarannan de grundsatser, efter hvilka
deras arbeten utföras- och om enhet derutinnan
såmedelst kunde vinnas, vore det af högsta
vigt, för de bagge förenade Rikenas inbördes
förhållanden Jag tillstyrker derföre hvad
Herr Gyllenheim i sådant afseende föreslagit.
Herr Ehrenborg-, Jag anhöll om ordet,
Den 5o April f, m.
för n!t få (il! mitt f«5rra yttrande görs ett til—
lägg, som jag (iå förglömde • Jag (ror nemligen,
alt ibland de underdåniga önskningar i ätn.
ne(, Riksens Stånder borde tili Kongl. Maj,'t
framställa, äfven borde uttryckas den, att den
delen af oeconomiska lagstiftningen, sorn ej är
inbegripen uti förslaget till Civil-lagen, måtte
blifva särskild redigerad och tryckt, samt vid
nästa Riksdag, till Riksens S änders pröfning
framlagd. Jag har i förslaget till den nya ByggningaBalken
funnit, att allt der blifvit upptagit,
som år föremål för enskild rätt, men sådant
deremot uteslutet, som rörer allmänna hushållningen.
Detta fordrar således särskildta stadganden
och enahanda förhållanden torde förekomma
vid HandelsBalken.
I afseende på hvad Herr von Hartmansdorff,
emot mitt förslag, anfört, får jag förklara,
att jag ej funnit något annat sätt, att få den
nya lagen, till nästa Riksdag fullbordad, ån att
den blifver granskad i samma mån, som den
hinner blifva färdig; och att jag ej fean inse något
hinder, hvarföre denna granskning ej skall
kunna börjas med civila lagen och synnerligen
med civila RåttegångsOrdningen, innan den criminella
delen af lagen varder fullbordad. Den
Comitté, som jag till en sådan gransknings verk.
ställande föreslagit, blef ock af en alldeles olika
beskaffenhet med dem, som först till andra ändamål
varit förordnade, emedan denna skulle
bestå äfven af personer, dem Riksens Ständer
valt. Kan emellertid någon båttre utväg anvisas
af Herr von Hartmansdoiff eller ai någon
Den 30 April e, m.
annan, så vill jag visserligen ieke vara envist
att förfåckta antagandet af mitt förslag, hålst
det visserligen icke år föranledt af predilection
för Comittéer, utan af nit för saken, och utan
kännedom af annan utväg att befordra dess snara
framgång.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric-. Vid
den föreslagna åtgärden af en granskande Comitté
för den nya Lagen, har jag ej något att
anmärka, då jag år öfvertygad, att allt hvad
man kail göra, för att befordra ett skyndsammare
antagande af denna lag, bör med sorgfällighet
iakttagas. Men vid Herrar Gyllenbeirns
och von Hartmansdorff!} förslag, att de
båda Rikenas LagComittéer skulle såttas i förbindelse
med hvarandra, finner jag betydliga
betänkligheter. Jag kånner icke om grunderna
för den Norrska LagComittéens arbete, äro af
Norrska StorTinget gillade; men jag vet, att
Sveriges Rikes Ständer ej ingått i någon pröfning
af de grunder, vår LagComitté följt. Jag
hemställer således hvad verkan väl skulle blifva,
om de båda Comittéerne sins emellan öfvercnskommo
om motiven för deras Lagproject
och dessa motiv sedermera å eria eller andra stället,
blefvo förkastade. Innan desamma både hår och
i Norrige åro praeliminariter afgjorde, år det,
öfter min öfvertygelse, utan ändamål, att någon
förbindelse emellan Comittéerne åger rum;
och jag kan således icke, i detta fall, dela
Herrar Gyllenheitns och von Harttnansdorffis
tankar.
Den 5o April /. m.
Herr von Hartmansdorff': Herr Ehren
borg
liar trott, att en sådan granskning afLagComittéens
arbeten, som den han föreslagit,
skulle småningom kunna låta sig verkställas, och
att Civillagen således skulle kunna pröfvas särskildt
före CriininalLagen. För min del, kan
jag icke anse detta granskningssått vara rigtigt,
emedan lagen år ett sammanhängande helt, vid
hvars granskning man ej kan gå så styckevis
tillväga. Det Betänkande, angående syskonebarns
giftermål, som vi nyss förehaft, bevisar detta
nogsamt, då Lagutskottet vid förslaget till ändring
i CivilLagens stadgande derom, förgätit eller förbigått,
att derefter rätta CritninalLagens motsvarande
föreskrifter, rörande lägersmål emellan
dessa anlörvandter. Jag måste således fortfara
i den mening, jag förut yttrat, att förr
ån Lagförslaget i det hela år färdigt, någon
bestämd granskning icke må ef Riksens Ständer
företagas. Den allmänna granskningen af män
som äga nit för Sveriges lagstiftning och känna
den, hafva CivilLagens Balkar redan långe varit
underställda, genom trycket. Att de öfrige
Baikarne likaledes blifva det, år otvifvelaktigt;
och detta synes mig vara den enda granskning,
som tills vidare å folkets sida bör komma i
fråga. Friherre Anckarsvärd har yttrat den
mening, att innan man kunde sätta de båda
LigComitféerne i Sverige och Norrige i beröring
med hvarannan, borde folken i dessa Rikea
halva utlåtit sig öfver grundsatserna för den
blifvande lagföråndringen. Men för unn del år
jsg föranledd att tro, det hvarken Svenska elfer
Norrska folket lärer, ut-sö ledning af LagCö
-
Den 5o April f. m.
miltéerne, kunna på förli^md bestämma sådana
grundsatser. Vore det möjligt och riktigt, så
skulle lagstiftningsarbetet hafva blifvit påbörjarit
och fullföljdt i förvänd ordning. Det hade då
i stället bordt begynna dermed, att Riksens
Ständer här, och StorTinget i Norrige uppgifvit
grundsatserna och sedan lemnat åt lcgComittéerne
att utföra detaillerna. Men en sådan
ordning för ämnets behandling synes mig , om
den varit verkställbar, åtminstone icke hafva
bordt blifva gagnelig.
Herr Hjerta, Gujlaf: Jag kan ej vid del
ta
tillfälle låta afskräcka mig af de tnånga misslyckade
försöken med Comittér. Jag anser det
vara så högst vigtigt, att den nya Lagboken
noga skärskådas innan nästa Riksdag, att jag
ingalunda befarar, att ju icke en väsendtlig nytta
skall vara att vänta af den granskande Comitté,
som Herr Ehrenborg föreslagit. Det skall
onekligen låtta Riksens Ständers arbete, om en
sådan granskning föregått, när Stånderne framdeles
skola fatta deras beslut, och till detta ändamål
skulle, efter min tanka, ännu mera bidraga,
om LagComitténs tryckta arbeten fingo
portofritt afsåndas till Landsorterne, så att Domare
på landet och Allmänheten utom Hufvudstaden
sattes i tillfälle att stadga och yttra deras
opinion om de nya Lagförslagen.
Hvad åter angår föreningen emellan de Norr.
ska och Svenska LagComittéerne, så anser jag
för min del, att tillräcklig förbindelse dein emellan,
genom tryckfriheten vinnes. Vår LagCo
-
Den 5o April f. ut.
mitlé, har redan vid dess arbete begagnat andra
länder» lagverk, till exempel Bäverns, och jag
år öfvertygad att den Norrska äfven rådfrågat
andra Rikens erfarenhet. Det bör visserligen
ej förefalla underligt, att man vill göra kändt i
grann- iket, huru inan hår tänker och tvärtom;
men jag tror, att tryckfriheten uträttar dervid
tillräckligt, och att vi, om man skulle söka blanda
ihop de båda ländernas olika författningar, komme
i stället för att njuta fördelen af ömsesidig
erfarenhet att dela missödena af gemensamma
misstag.
Herr Gyllenheirn: Om icke Herr Ehren
borgs
och Herr Hjertås gjorda framställning af
mig blifvit missförstådd, åsyftar den ej någon
särskild Comittées tillskapande, utan har endast
för ögnamårke att påskynda det af tidsandan
och vårt närvarande samhällsskick högt påkallade
nya Lagverks ordentliga beredning och fullkomnande
genom Rikets Ständers i Consfitiitionen
anviste åtgärd och deltagande för samma
stora ändamål. Dertill hörer således oumgängligen,
att af Ståndens medlemmar utgöres någon
viss sammansättning , för att behörigen
handlägga detta arbete. Ehvad den kommer att
benämnas för afdelning, deputation, permanent
Utskott eller annat, kan vara likgiltigt, allenast
sjelfva hufvudsaken vinnes och en god lagstiftnings
välgörande verkningar snart få erfaras.
Det år ingalunda tänkbart eller möjligt att utom
en dylik förberedelse, något Utskott med
noggranbet och grundlighet, skulle hvarken på
en eller tvenne Riksdagar medhinna ett sä vidt
Den 5® .April J. m.
omfattande och vigtigt arbete, sorn granskningen
in extenso af Rikets Civil- Criminal- och KyrkoLag-
Jemte det jag på sådan grund, för min
del på det kraftigaste instämmer i ofvanbemält
vrärde talares yttrade åsigter af ämnet, täger
jag mig friheten ytterligare förnya min vördsamma
påminnelse om en ofördröjd eller prellvninaire
handläggning hos nuvarande Högloflig©
Lagutskottet vid de rum och stadgande» af
Brottmålslagen, som egentligen angå straffens
och fångelseanstalternas sjelfva beskaffenhet, och
någon utdrägt härmed tyckes så mycket mindre
böra åge. ruin, som nådig proposition i samma
frågor, redan till Rikets år 1815 församlad©
Ständer ankommit; och hvarje dags dröjsmål
härutinnan otvifvelaktigt medföre stor olycka
för menskligheten, samhället och enskUdta,
Hvad åter angår den erinran, att communication
och ömsesidigt delgifvande emellan Sveriges
och Norrige» BagCornittéer, af deras göromål,
icke skulle leda till något önskvårdt eller
bestämdt ändamål, enär bägge dessa Rikens
olika Statsorganisine, lägger härvid hinder i vågen,
hålst den ena Nafional-representationens sumlingstid
och verkningssätt, icke står i direet öfverensstämmelse
med den andras; .så kan visserligen
icke motsägas, alt ju lagstiftande magien
till den del sorn innehafves af folket, år å
det ena så väl sam å det andra stället alldeles
oberoende, utan medgifvande af någon omedelbar
inflytelse; men, efter mitt förmenande, bör
likväl detta icke utesluta bemödandet att, på
xrrförde sätt, genom en öppnad och undcrhåU
