# ID: svediakorp-gov301
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 70,335
# sentences: 2,372
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
i
hållna
hos
i
i
Högloflige
Ridderskapet och Adeln
vi d
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
År 1823.
Tredje Bandet:
STOCKHOLM,
Tryckt hos Olof G^ah,n, i8a5.
Tisdagen den I April.
Plenum klockan 10 förmiddagen.
V
V id förnyad föredragning af LagUtskottets
den 18 sistlidne Mars afgifne och den 21 derpå
följde på bordet lagde Memorial, angående tillåtelse
för Utskottet, att få antaga ytterligare en
Canzlist, samt att arfvode för honom må från
den 18 sistlidne Mars beräknas; blef samma Me-j
morial af Ridderskapet och Adeln bifallet,
Föredrogs å nyo och bifölls StatsUtskottets
den 12 sistlidne Mars under N:o 46 afgifne och
den 19 i samma månad eftermiddagen på bordet
lagd# Utlåtande, i anledning af Riksens Ständers
Revisorers Berättelser, angående den, så
väl år 1820, som sednast år 1822, förrättade
granskning af RiksgäldsVerket och General-Assistance-Contoiret.
Friherre Skjöldebrand, Pehr Erici Nödsakad
att på någon kort tid i Embets-ärender
4
Dea i April f rn.
aflägsna mig från Riksdagen oell oviss om icke
StatsUtskottets Betänkande, rörande Allmänna
MagazinsDirectioneris förvaltning under tiden inkommer,
anhåller jag att få afgifva några upp.
lysningar, som röra mig enskilt.
Härefter uppläste Friherre Skjöldebrand
följande:
(Se Bilagan N:o i.)
Lades på bordet.
Föredrogs å nyo ej mindre Stats- och BancoUtskottens
den s5 sistlidne Februarii under N;o
23 meddelte och den i sistlidne Mars förmiddagen
på bordet lagde Betänkande, angående förJ
ändring i tiden och sättet för indrifningen af
Götha CanalBolags, Götheborgs samt Malmö*
f. d. DiscontVerks ännu utestående fordringar,
än oek af bemalte Utskotts d, 24 sistlidne Mars
under N:o 5i afgifne samt den 25 i samma
Månad eftermiddagen på bordet lagde Utlålande,
i anledning af de hos Ridderskapet och Adeln
samt BondeStåndet vid Utskottens första
Betänkande gjorde anmärkningar.
Friherre Boije, Ludvig: Jag anhåller att
detta Betänkande må få punktvis afgöras; emedan
jag tror att der finnas punkter, som böra
ändras eller förtydligas.
Herr Grefven och LandtMar skalken. hemställde,
om icke, enär Utskotten till lättnad vid
Den- r April f m.
målets pröfning i slutet af deras första Betänkande
framställt resultaten deraf uti Elfva särskildte
punkter, Ridderskapet oell Adeln behagade
tillåta, att berörde punkter fingo särskilt,
hvar efter annan, till afgörande företagas.
Bifölls.
irsta Punkten.
FilialDisconternes samtelige gäldenär er,
sorn det åstunda, beviljas ett ytterligare anstånd
får omsättning af deras Jkulder till den
i nästkommande Julii.
Hvilken punkt, uppå gjord proposition, af
Ridderskapet och Adeln bifölls.
ludra Punkten.
Sednast inom denna tid bor omsättning
ofelbart vara verkställd, med afbetalning dervid
utaf minst en femtedel af det skuldbelopp,
som får hvar och en vid 1822 års slut utbalanceras
, jemte all till omsättnings-dagen upplupen
ofverrånta.
Och blef denna punkt, uppå derom af Herr
Grefven och Landt Marskalken framställd proposition,
af Ridderskapet och Adeln bifallen.
* 5;dje Punkten.
Omsättningen sker på Sex månader.
Denna punkt blef af Ridderskapet och Adeln
gillad.
6
Dt ii i April f, m,
4:de Punkten.
Ifrån förenämnde lid den i Julii 182.5,
lemnäs 2'.ne års anstånd med slut-liqvidaiionen
af derefter återstående skulder, dessa
tvenne år fördelade i fyra afbetalnings-terminer
, nemligen tre omsättnings - terminer ,
och en slutlig liqvidation med Sex månader
emellan hvarje; hvilka terminer infalla',
den forsta senast inom den 1 Januarii 1824,
den andra likaledes inom den 1 Julii samma
år, den tredje inom den 1 Januarii 1825 och
slut-liqvidationen inom den 1 Julii samma dr.
Friherre Boije, Ludvig'. Jag anser nödigt
att göra Ridderskapet och Adeln uppmärksam
på det särskilta förhållande, sorn jag tror här
förefinnes. I sjunde punkten äro tvenne alternativer
framställde; men af dem skulle det ena
redan vara afgjordt och borttagit, derest denna
4:de punkt nu bifölls; och då man sedan framkom
till 7.de punkten, befann man sig ickehaf.
va annat att göra, än bifalla det endast qvarstående
, hvilket åter just är det som jag tror
icke böra bifallas. Jag anhåller alltså, att denna
4:de punkt får lemnäs oafgjord, intill dess
man pröfvat och afgjort yule punkten, då, i
fall det alternativ vinner bifall, som jag tror
vara det rättaste, följden också blir, att denna
4;de punkt alldeles förfaller.
Herr Grefven och LandtMarJhalken hemställde,
, om Ridderskapet och Adeln behagade
tillåta, att, på sätt Friherre Boije föreslagit,
Den i April f m.
7
den 4:de punkten fmge i sammanhang med den
■7:de till pröfning förekomma.
Bifölls.
5:te Punkten.
Vid 'hvarje af desse omsättningar skall
äfvenledes ovågerligeri af betalas minst en femtedel
af det skuldbelopp , som ifrån 1822 ars
räkenskap för hvar och en gäldenär inbalan•
ceras till är 1823, jemte all sedan sista omscittnings-dagen
upplupen öfver-ränta.
Och blef denna punkt, uppå gjord proposition,
af Ridderskapet och Adeln gillad,
6:te Punkten.
Det lån, hvarå omsättning icke verkställes
inom den 1 nästkommande Julii, anses med
samma dag förfallet till utsökning af hela
capitalet och räntan, utan a/vaktan af de såkallade
respit- mänaderne.
Herr von Qvanten, Carl: Det kan ju vara!
en möjlighet, att lån blifvit omsatte i slutet af
December Månad och således förfalla omkring!
den x Julii. Om nu dessa lån ovilkorligen skola!
omsättas före d. x Julii, förlora ju desse låntagare
sin omsättningsrätt. Jag får derföre föreslå bi-f
fall till denna punkt med det tillägg, alt dei^
blott gäller för de lån, som äro fölfallne åtmin"
stone 2 månader före den 1 Julii.
Herr Stråle, Nils iVilhelm: I anledning
af Herr von Qvantens yttrande får jag nämn.-x
8
Den i April f,
att så vidt jag fattat förhållandet, inga omsättningar
fått ske under December Månad, eraedan
intet lån fått till omsättning anmälas under
de 9 sista månaderne af utrednings-tiden;
Alla lån som äro qvar, äro således antingen redan
förfallne eller förfalla, och böra följakteligen
omsättas sednast nu i Junii.
.
Friherre Wirsén, Gustaf Fredric: Jag föreställer
mig att alla lån äro omsatte inom förlidne
October månad, och att således icke det
fall, som Herr von Qvanten nämnt, inträffar,
eller att respit-månader komma i fråga.
Herr von Quanten: Jag får då nämna, att
fjäg sjelf omsatt några små lån i slutet af Dejcember.
hvilka således förfalla i slutet af Junii
jmånad, eller omkring den i Julii.
Herr Tham, Wollrath'. Att lån i Filial—
jDisconterna verkeligen förfalla i Junii månad
|cau I g intyga, ty jag har sjelf ett par små lån,
&ied Ika detta är förhållandet; men derföre
yrkar jv g ej detsamma som Herr von Qvanten,
ty efter förra författningar ägde vi ingen Andare
i>msättni lgs-rätt, utan hela återstående lånet
sjkulle talas; nu har man fått en ny förmon,
*^ch tb före tillstyrker jag bifall till 6;te punkten.
’ Grefven och LandtMarslalken liemt
lid om Ridderskapet och Adelil behagade
alja e punkten, hvilket bifölls.
Den i April f, m,
7:de Punkten.
För den öfrige tiden galler val afven lili.
danefter Reglementetr stadgande, att tvenne
månader efter hvarje omsättnings fot fallotermin
afvaktas, innan länet till lagsökning
ut lemnäs j men cici gäldenåren ej ter förfallodagen
dock inom de sextio respit- dagarne till
omsättning af länet sig anmäler, ajkortas
omsättnings-tiden i samma mohn, sd alt nasta
förfallo-termin injaller pd dagen af fårflutne
Sex manacler fran förra reversalets
datum, hvarmedelst slutliga Hqvidationen iqjce
må kunna öfverskrida den fastställda yttersta
terminen af den \ Julii i X 2 5, utan sa vidt
ett uppehåll derutöfver genom lagsökning eller
bevakning i concourser uppkommer.
Friherre Boije, Ludvig: De alternativer
som hår förekomma, angå omsättningstiden för
lånågarne, sålunda, att i ena fallet får lånågarne
i FilialDisconterne njuta till godo samma
fördelar, som lånågare i RiksDisconten, och
som ända hittills, i alla Disconter, varit lemnade;
nemligen att deras tvenne praescrjptionsmånader
icke afkortas på deras omsåttnings-tid;
och i andra fallet skall den olika, och alldeles
nya princip stadgas, att praescriptionstiden af~
drages på omsättningstiden. I förra alternativet
förfaller 4:de punkten af Betänkandet alldeles:
och i sednare fallet qvarstår den. Mig synes,
att ingen förändring i den vanliga principen hör
göras; emedan det icke år billigt att lånågare i
^JlialDisconterne skulle behandlas svårare ån
10
Den i April f. m.
lånägare i RiksDisconten. Jag vet rått väl, att
den som skulle vid alla återstående omsättningar
vilja begagna praescriptionstiden, skulle också
derigenom förlänga sin liqvidationstid med sammanlagda
åtta månader, men jag ser intet ondt
deri. I den mon lättnaden gifves, blir betalningsmöjligheten
uppfylld; och emellertid njuter
Banken sin ränta. Jag tror deremot att då sjelfva
inhibitionen och tilldelandet af den nya utredningstiden,
utgör en välvilja af Stånderne, till
skonsamhet för lånägarne, så skulle det vara en
afvikelse ifrån sjelfva ändamålet, att borttaga
praesoriptions-tidens särskildta beräkning. Jag
tillstyrker alltså att afdrag på omsättningstiden
icke må äga rum; samt att den lånågare, som
begagnat sig af praescriptionstiden, så att han
ej förr, ån vid dess sint, sitt lån omsätter, dock
må få den vanliga tiden af 6 månader för omsättningen,
tillgodonjuta.
Herr Lagerhjelm, Pehr; Då den vanliga
anståndstiden af tvenne månader, inom hvilkas
förlopp lagsökning ej företages, blifvit bibehållen,
och då man ej kan förmoda att denna tid
begagnas endast för att förlänga utredningen af
Disconterne, så kan jag ej föreställa mig att
någon låntagare blifver förnärmad genom fastställandet
af fixa terminer, inom hvilka omsåttningarne
skola vara verkställde.
Friherre Cederström, Jacob; Det är visserligen
icke fråga om gåldenårernes rättigheter,
ninn endast om betalnings-terminernes bestämmande
på ett sått, som icke rubbar principen
Dtn i April f. in.
11
för Discontlån i allmänhet och som befordrar
möjligheten af FilialDisconternes fordringars
indrifvande, otvifvelaktigt år att alla lånen
kunde utsökas enligt förra Stånders beslut, då
de åro förfallne; men en annan fråga har nu
uppkommit, den, att med möjligen minsta förluster
kunna få in fordringarne. I anledning
deraf, har det nu ifrågavarande nya förslaget
inkommit. Då hemställer jag till Ridderskapet
och Adeln hvad anledning kan finnas att hår
stadga nya vilkor, att stadga en olikhet i rättigheter
för dessa Disconters och för BanooDiscontens
låntagare. I denna sednare räknas
förfallotiden ifrån omsättningsdagen, men i de
förra skulle den räknas från den dag då lånet
sednast förfallit. Då ett beslut om låntagare
uti inrättningar af samma natur skall fattas, bör'
vål en generel grund följas för alla, och ingen
skillnad göras emellan äldre och nyare. Det är ej
namnet på verket eller på personen som hår bör
komma i fråga. Jag tillstyrker således den för.
ändring i denna punkt, som Friherre Boije föreslagit.
Herr Stråle, Nils Wilhelm: I anledning
af Friherre Cederströrns yttrande att förhållandet
bör vara lika med Filial-Disconterne och
BancoDisconten, anhåller jag få fästa uppmärksamheten
deruppå, att skillnaden består deruti,
att den ena skall fortfara, inen de andra deremot
skola upphöra. Då år det ordentligast att
utredningen bestämmes till viss tid, och att den
ej långe utdrages. Flera frågor hvila på Disconternes
utredning, såsom om oell huiuvida
«
' is
Den i April f m.
någon ränta kan tillkomma Disconternes Borgenärer,
om Actieågare kunna återfå sina capitaler
eller ej, med flere. Hårunder bero andra
personers rått, och det måtte ej vara riktigt, att
utan vigtiga skål utdraga på tiden med utredningen.
Jag tror således att Utskottens förslag
bör bifallas och inser ingen stor våda dermed
förenad, ty lånen åro små och måtte vål på
fem terminer kunna inbetalas; och om det ej
skér, måtte i alla fall ganska litet då vara qvar,
sora kan uppehålla utredningen.
Friherre Cederström: Jag anhåller att få
fästa Fiidderskapets och Adelns uppmärksamhet
på ordningen och nödvändigheten deraf, att Riksens
Ständer hafva samma grund för sina beslut
uti enahanda ämnen, om ock olika personer
dervid skulle vara i fråga. Hår är fråga om
betalningsvilkoren för låntagare i f. d. MalmöGötheborgs-
och Götha CanalBolags Disconter.
De hafva visserligen varit förbundne att till
fullo liqvidera sina lån, men orsaken hvarföre
de icke kunna betala år oss icke obekant. Då
jag någon gång hört kastas fram den tanka att
man skulle tala för enskilt interesse, får jag
gifva tillkänna att jag ej har en enda skilling»
skuld i dessa Disconter. Jag förklarar detta,
ehuru jag ej uti något mål later leda mig af
mitt enskildta interesse. Man har ytfrat, alt
man borde påskynda denna utredning. Jag har
trott det vara oriktigt, att man nödvändigt skall
hasta till en period, då desse Disconter skola
taga sitt. slut. BaneoDisconten är ej annat ån
en låne-inrättning af samma natur, och jag vet
Den. i Aprilf. mi
j ;>
derföre ej hvarföre olika grunder skola följas;
jag vet ej heller hvarföre oviljan emot styrelsen
af Malmö Discont, som låg till grund för
besluten om FilialDisconternes indragning skall
/ fortsåttas emot låntaparne i densamma, sedan
anledningarne nu likväl försvunnit.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredric: Till
en början får jag upplysa, att flere lån förfalla
under loppet af Juni månad, nemligen alla
de som blifvit omsatte i December, och hvilkas
antal ej år obetydligt.
Når Utskottens Betänkande i förevarande
ämne första gången hår var under öfverläggning,
gjorde jag dervid åtskilige anmärkningar,
hvilka åtföljde Betänkandet till Utskotten. Jag
upplyste då i dessa anmärkningar, att Fullmäktige
uti RiksgåldsContoiret hade uppgjort ett
förslag, hvaruti de, under den synpunkt,, att
utredningen på tvenne år skulle blifva fulländad,
hade föreslagit en fjerdedels afbetalning af
capitalet vid hvarje omsättning, och då äfven
tagit respitmånaderne uti beräkning. Derigenom
hade inbetalningen ändock hunnit ske den I Juli
1825. Utskotten hafva vål bibehållit samma tid
för den slutliga inbetalningen, men då de velat bi -  behålla omsåttningsråtten med en femtedels afbetalning,
hafva de nödgats borttaga respitmånaderne
från beräkningen. Till afhjelpande af
den förlust uti omsättningstiden, som härigenom
träffar de lån-ägare, hvilka ej förmå omsätta
sina lån på förfallodagen och för att göra principen
för dessa lån enlig med den som följes i
Den i April f m.
BancoDisconten, hafva Friherrarne Boije och
Cederström yrkat, att förfallodagen borde räknas
från sednaste omsåttningsdagen, och att de
vanliga respit-månaderne derutöfver skulle få
begagnas. Härtill fordras visserligen åtta månader
utöfver den tid, Utskotten föreslagit för
Discont-utredningens förlängning, men då jag
förut anmärkt, att den fördelning af tiden som
Utskotten föreslagit, lätteligen kunde för låntagare
åstadkomma surpriser och misstag om förfallotiden,
då lånens lörfallotermin blir ställd på
månader och dagar, för alla dem, som till
större eller mindre del begagna respitmånaderne
vid omsättningar, då detta afviker från all hittills
stadgad princip, och åtföljd allmänt känd
praxis inom Discontinrättningarj och då dessutom
slikt beråkningssått, utan tvifvel försvårar
råkenskapsföringen, så förenar jag mig med
hvad Friherrarne Boije och Cederström föreslagit,
och tror att 8 månaders förlängning i den
nya octroijen, icke medför någon förlust för
Staten, men deremot, att, då en lindrigare afbetalning,
nemligen en femtedel i stället för en
fjerdedel lemnats lånägare, denna förlängning i
tid afhjelper de omnämnde svårigheter och fullståndigar
Riksens Ständers afsigt att bereda lätthet
för liqvidationen af de till f. d, FilialDisconterne
varande skulder samt bibehålla de grundsatser
derföre, som hittills varit följde.
Friherre Boije: Med afseende på tidsan
dans
liberalitet, tror jag att Friherre Cederström
haft ganska rätt, då han här ingått i förklarande
af sitt förhållande till Disconterne. I an
-
Den i April f. m.
ledning deraf, får äfven jag förklara, att min
namnteckning icke finnes uti någon af FilialDisconterne.
Herr Lagerhjelm-. Utskotten hafva trott, att
den lättnad sorn Riksens Ständer åsyftat för
FilialDisconternes låntagare, derigenom vore tillfyllest
gjord, att utredningstiden blifvit förlängd.
Deremot har man på andra sidan trott, att en
viss tid borde kunna påräknas, inom hvilken
utredningen borde vara fullbordad. Jag har ej
kunnat föreställa mig, att någon låntagare, af
beslutet skulle kunna hämta den slutsatts, att
han skulle förlora sin omsättningsrått. Han får
blott så myeket kortare tid för länet, som han
öfverskrida den termin, då omsättningen borde
ske. Om tinn förlorar den månad han dröjer
med omsättningen, måtte det ej för honom
vara någon skada.
Harr Grejven och LandtMarskalken gjorde
proposition till bifall af 4:de och y;de punkterne
i Utskottens Betänkande.
Ropades Ja och Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, om Ridderskapet och
Adeln behagade bifalla 4:de och 7:de punkterne
med den, af Friherre Boije, deruti föreslagna
förändring.
Ropades äfven Ja och Nej.
10
Den i April f. mt
Herr Tham, Tf^ullrath'. Det år ej min afsigt
att ingå uti någon detaille om frågan, men
jag anhåller att dervid få fåsta uppmärksamhet,
att tvenne Stånd redan bifallit Utskottens första
Betänkande. Oin nu Ridderskapet och Adeln
beslutar en ändring och BondeStåndet deruti
instämmer, månne ej frågan då går till
Nämnd, och större skada genom tidsutdrågten
tillfogas låntagarne, än den vinst blir sora de
kunna erhålla genom respit-tidens bibehållande,
utan afdrag på den vanliga omsättningstiden af
6 månader.
Friherre Cederström'. De tvenne Stånd
som redan uti åinnet fattat deras beslut i anledning
af Utskottens första Betänkande åro oförhindrade,
då de nu få kånna de anmärkningar,
som vid detsamma blifvit gjorde, att derefter
jemka sig, och att äfven utan afvagtan af de
andra Stånden, fatta deras beslut öfver det sednare
Betänkandet. Orsaken hvarföre jag är envis
i afseende på sättet att afgöra denna fråga,
år den, att jag anser skadligt att etablera tvenne
olika principer för enahanda inrättningar,
ehuru under olika namn.
Herr ■ Grefven och LandtMarsJcalken förnyade
sin förut gjorda proposition om bifall till
4:de och 7:de punkterne, hvilken proposition
besvarades med Ja och Nej samt votering.
Herr Kuylenjijerna, Johan Carli Icke annat
ån jag kunnat fatta Utskottens Betänkande,
kom_
Den r April f. ni.
i?
kommer ju hvarje låntagare att betala 22 pro-*
cent för den tid han dröjer med omsättningen
öfver förfallodagen. Då rnåtte han också få
begagna och beräkna säg tillgodo de tvenne månaderne.
Jag åtminstone lrar af denna orsak
sagt Nej till Utskottens förslag.
Herr Ehrenborg, Casper, och Herr Ugglaf
Goran Gustaf, förenade sig med Friherrarne
Cederström och Boije.
Herr Rothlieb, Axel-. Jag vågar föreslå
Herr Grefven och LandtMarskalken att göra en
ny proposition på Friherre Boijes hemställan s
att nemligen respitmånaderne må få begagnas
vid omsättningar af låntagare i FilialDisconterne,
på samma sätt Sorn af låntagare i BancoDisconten;
då torde kanske tankarne kunna förena
sig och vi slippa att bortslösa tiden med ert
Votering om ett ämne af så liten vigt.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Jag tror att
hufvtiriskålet för Utskottens förslag år, att utredningen
måste blifva slutad på en viss tid.
Det torde likväl icke vara så gifvet* attjdetta
ändamål kan vinnas, ty rnånga lagsökningar och
bevakningar i concourser låra tvifvelsutan ändå
komma att återstå, och derföre tror jag det icke
Vara af betydenhet, om utredningen med 8 månader
öfverskrider den tid, sorn Utskotten föreslagit,
då den i alla fall hinner att fulländas till
nästa lagtima Riksdag. Ett skål för bibehållan«
Ridd. o. Ad. Prof. 5 Band,
Den I Arpil f m.
do af den förut vanliga principen torde ‘dessut^
om finnas deruti, att då många, synnerligen af
Alimogen, hafva svårt att fatta nya stadganden,
kunde många derigenom misstaga sig. Jag tror
således att det icke lönar mödan, att med votering
om en sådan sak borttaga tiden, utan att
man bör bifalla Friherre Cederström» och Friherre
Boijes förslag.
Herr Hjerta, Gustaf; Jag anhåller blott
att få fästa uppmärksamhet deruppå, att många
redan, i tanka att det skulle blifva votering,
aflägsnat sig. Jag tror att det skulle
kunna blifva ganska farligt, om man antog den
praxis, att först begära votering, och sedan en
del gått bort, fatta beslut om frågan utan att
votera; det skulle lemna tillfälle till mångfalldixnissbruk.
Af denna anledning begär jag att voteringen
måtte för , sig gå.
Herr Grefven och LandtMarskalken framställde
derefter följande voterings-propositions
Den som bifaller 4:de och 7;de punkterne i
Stats- och BancoUtskottens ifrågavarande Betänkande,
voterar
Ja.
Den det ej vill, voterar
Nej.
Vinner Nej, kommer 7*de punkten att bi«
fallas med den förändring, att de arne så kallad»
Den x April f. rn, ^
respit-månaderne, icke må afdragas på låntaga-’
res'ytterligare ratt till omsättning uppå sex månader,
samt 4:de punkten deremot att förfalla.
Hvilken voteringS-proposition af Ridderskapet
ocjc Adeln godkändes, samt derefter anslogs."
Herr Grefven och Landt-Marskalken till—
kännagaf, att Plenum komtne klockan half till
6 i eftermiddag att fortsättas.
Sedan 43, 44, 45 och 46 §. §. i Riddar- >
husOrdningen blifvit uppläste, börjades voteringen
klockan * till i eftermiddagen, och .befunnos
efter voteringens slut, sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt de
öfrige voterings-sedlarne öppnade, rösterne hafva
utfallit som följer:
Ja — u 5»
Nej __ i5i.
1 följd hvaraf, och sedan det Öfver voteringen
särskilt förde Protocoll blifvit uppläst, Herr
Grefven och Landt-Marjkcilken förklarade att
Ridderskapet och Adeln bifallit fide punkten
med den förändring, att de tvenne såkallade respit-månaderne
icke må afdragas på låntagares
ytterligare rätt till omsättning uppå Sex
månader, samt ansett 4:de punkteii deremot'
komma att förfalla.
4
to Den I April f. m.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskilldes
klock. 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim,.
Tisdagen den I April.
Plenum klockan half till 6 eftermiddagen.
Fortsattes den i FörmiddagsPIeno började
pröfning af ej mindre Stats- och BancoUtskottens
den 25 sistlidne Februarii, under
N:o 25 meddelte och den i sistlidne Mars förmiddagen
på bordet lagde Betänkande, angående
förändring i tiden och sättet för indrifningen
af Götha CanalBolags, Götheborgs samt Malmö
f. d. DiscontVerks ännu utestående fordringar,
än ock bemälte Utskotts den 24 sistlidne Mars
under N:o 5i afgifne, samt den 2 5 i samma
månad eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande,
i anledning af de hos Ridcferskapet och Ådeln
samt BondeStåndet vid Utskottens första Betänkande
gjorde anmärkningar.
i
Den i April e. m, 21
8:de Punkten,
I affeende på den profning af fåkerhe-•
terne för länen, forn på Herrar Fullmäktige
i Riku gäl ds Contoir et ankommer, äfven forn i allt
öfrigt, forn härmedelft icke blifvit föråndradt,
fortfar Reglementet af deri 11 Julii 1818 att
vara i full kraft och verkan.
Hvilken punkt, uppå derom af Herr Grefven
och LandtMarskalken gjord proposition, af
Ridderskapet och Adeln bifölls.
9:de Punkten.
Öfver-ränlan på förfallne och härefter
förfallande LånCapital, kommer fortfarande
att beräknas till den dag, dä Rikfens Ständers
Beflut, i afseende på FilialDisconterne,
varder expedieradt; hvarefter och intill den 1
Julii, då fårfa omfattningen sednaf fhall vara
verkfälld, endaf 6 procents ränta erlägges.
Herr Berghman, Ambrosius Magnus'. Hos
Ridderskapet och Adeln har jag gjort en motion
örn Öfver-räntans försvinnande. Jag anhåller
således att Ridderskapet oeh Adeln; i afseende
på detta ämne, i förhand ville besluta, att
Öfver-räntan äfven i FilialDisconterne skall upphöra.
Jag sujjplicerar att Herr Grefven och
LandtMarskalken täcktes göra proposition å denna
min framställning.
Friherre Cederström, Jacob: Den nu uppläste
punkten talar blott om tiden, till hvilken
82
Den x April e. m.
I
Öfver-räntan ska$ beräknas, icke om dess
belopp. Det år den påföljande punkten sorn
inm-håller fråsan om beloppet; vid den torde
möjligen något vara att invända; men vid denna
intet.
Herr Berghman: Min tanke år, att Öfverräntan
borde upphöra ifrån den dag den ligger
debitorerne till last; och detta tror jag nu kan
definitift afgöra®.
Friherre Cederström: Det lärer ej kunna
vara afigten att vid en punkt i detta Betänkande
fatta ett beslut, sorn i förhand bestämmer
hvad som i anledning af Herr Berghmans
med flores motioner om Öfver-räntan, framdeles
kan kamma att beslutas. Den saken blir en
fråga tör sig. Ej heller lärer det kunna vara meningen,
att befria från Öfver-råntan dem , sorn ej
omsatt sine lån. Jag hemställer således, att denna
puukt måtte bifallas.
Friherre Boije, Ludvig; Jag har någon anledning
att tro, det begreppet om g:de punkten
blir klarare, otn io;cle punkten får förut upplåsas;
och jag anhåller alltså derom.
Herr Grefven och Lan dt Mars balken låt,
i anledning häraf, upplåsa io;de punkten.
Friherre Boije: Må hånda torde skillnaden
emellan g:de och io;de punkterne nu vara
lått att- irise: oth jag har nu mycket lätt att
Den I April e, m,
25
besvara den proposition på g:de punkten, som
torde lemnäs oss.
Herr Ehrenborg, Casperi Jäg utbeder mig
att få tåsta Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på hvad Friherre Wirséns särskilta mening
innehåller, att nemligen Öfver-räntan ifrån
den i Januarii innevarande år måtte försvinna.
Jag skulle tro att, då Riksens Ständer redan
rnedgifvit behofvet af tillstånd för låntagarn©
att omsätta sine lån, och då verkställigheten
blifvit uppehållen genom den tid sorn erfordrats
för beslutets fattande, så bör Öfver-räntan så
mycket mindre ligga dem till last, som de af
alla åtgärder och deribland af Fullmäktiges i
RiksgåldsContoiret inställelse af begärde utmätnings-
och bysåttnings-åtgärder, haft skäl förmoda,
att omsättning skulle dem beviljas. Jag
tillstyrker således bifall å Friherre Wirséns särskilta
yttrande.
Herr Lagerhjelm, Pehr: I händelse Öf
ver-räntan
skulle återgå, skulle det medföra en
ny liqvid, då många redan inbetalt sina lån och
de således borde återfå den Öfver-rånta de betalt*
I öfrigt skulle ett sådant beslut äga en
retroaciiv verkan, hvilket ej lärer kunna vara
öfverensstämmande med principen. Hvad angår
beloppet af Öfver-räntan, är det egenteligen vid
loide punkten som fråga derom kan uppkommaj
men äfven vid den torde det gälla, att hvad i
allmänhet af Riksens Ständer om räntan vid
Discont-lån kan stadgas,påfven gäller_för Filial
-
Den i April e, m,
Pisconternes utredning, i likhet med hvad af
flere personer derom blifvit yrkadt.
Herr Stråle, Nils Wilhelm\ Jag hoppas
att Utskottens Betänkande ådagalägger, att Utskotten
så mycket som möjligen kunnat ske,
sökt att hafva afseende på ställningen i landet.
Men då frågan om Öfver-räntans fortfarande
beror på en princip, fmruvida Reglementet
skall blifva gällande till dess det blifvit upphåfvit,
hafva Utskotten trott bibehållandet af denna
princip vara mera vård ån den lindring, sorn
genom efterskänkandet af några Riksdaler skulle
komma de skyldige till godo. Man klagar så
ofta att Riksens Stånders beslut ändras, och nu
äfven har man nödgats, genom tvingande omständigheter,
göra det; men råttast måtte det
vara, att de åtminstone fortfara att vara gällande,
tills motsatte beslut blifvit fattade, Dessutom
har Herr Lagerhjelm anmärkt, att flere
lån blifvit liqviderade och att man således borde
återfå den betalta Öfver-råntan. så vida en
sådan förmån förunnades de ännu återstående gåldenårerne.
Låntagarne åro enligt gällande Reglementet
i denne stund skyldige att betala Öfver-råntan,
och hafva derigenom ådragit sig en
bestämd skuld. Denna skulle således, om beslutet
erhölle en retroactiv verkan, efterskänkas
5 men för en sådan åtgärd, mot en särskild
klass af de många enskilda personer, som häfta
i skuld till Staten, torde något gällande skål icke
linnas.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustafv Jag an
-
Den l ylpnL c. m,
25
Jjåller att få fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på en motsägelse, som skulle
uppstå, i händelse g de punkten antoges, emedan
den är stridande emot det beslut, som Rid.
derskapet och Adeln redan genom votering fattat.
Der står nemligen, att omsättningen skall
vara gjord inom den i Julii: men om jag rätt
fattat Ståndets beslut, skulle 2:ne månaders respit
lemnäs, och således den som ej gjort omsättningen
den i Julii, få emot erläggande, af
Öfver-ränta, anstånd att göra den inom den i
September. Jag hemställer således, om icke ordet
sednast skulle kunna utgå.
Grefve af Ugglas, Guflaf: Jag anhåller
blott få nämna, att i Betänkandet står bestämdt,
att alla lån skola omståttas till den i Julii, och
kunna således inga såkallade respit-månader komma
i fråga för andre lån ån sådane, som, omsatte
inom den j nästkommande Julix, sedan i
laglig ordning förfalla.
Herr Tham, Wollrath: Om jag ej miss
minnes
mig, så år det redan förut afgjordt, att
första insåttningarne ovilkorligen skola ske inom
den i Julii detta år. Således kan icke voteringen
verka på detta beslut. Det var öfver
den frågan Herr von Qvanten talade, men hans
framställning afslogs genom bifall till Utskottens
j den punkten gifna Betänkande,
Herr Grefven och LandtMarjl^alken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade
ä6
Den i April c, m,
gilla gide punkten i Stats- och BancoUtskottens
förevarande Betänkande.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandiMctrskalken
förklarade, att, som efter hvad han
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej, proposition
nen blifvit af Ridderskapet och Ådeln bifallen.
> io;de Punkten.
Från den i Julii träder Reglementet i
full kraft och verkan, afven i fråga om Of-,
ver-rantans beräknande, dd omfattning och
liqvid uteblifva öfver få rf allo-dagen.
Friherre Boije, Ludvig', Jag vore nära att
tro: att en misskrifning ågt rum i redacfionen,
emedan Ledamöter af Utskotten sagt mig, att
meningen ej år att ingripa i det beslut, sora
Ständerne först längre fram kunna vidtaga, angående
den särskilt gjorde motionen, om Öfver-råntans
afskaffaride. Ridderskapet och Adeln
kan det icke undfalla, huru oriktigt det vore,
att nu afgjöra samma fråga, sorn vi framdeles,
då motionen från Utskotten inkommer, skola
pröfva. Jag anhåller alltså att propositionen på
denna punkt må innehålla det förbehåll, att
med förra stadgandet om Öfver-ränta, kommer
att fortfara blott intilldess, att Ständerne vid
denne Riksdag, deras beslut i allmänna frågan
om straff-räntan, meddela; hvarefter utredning
gen af FilialDisconterne då koraimr att sig rätta*
Den i April c, m.
27
Friherre Cederftrom, Jacob: Jag har
ej något att tillägga hrad Friherre Boije
yttrat, utan instämmer med honom deruti,
att redactionen matte så inråttas, att Riksens
Ständers blifvande beslut, rörande Öf
ver-råntan i BancoDisconten, ej måtte komma
alt stå i strid med dst beslut vi nu gå att
fatta.
Grefve af Ugglas, Gastaf: Uti Utskottens
sednare Betänkande finnes anfördt, att, enligt
nu gällande Reglemente, med Öfver-råntan kommer
att förhållas på samma sått som för Banco„
Disconten stadgas. Om nu förhållandet blir lika.
för FilialDisconterne, som för BaneoDisconten,
uppstår ingen contradiction, äfven om dn
nu gällande föreskrifterne skulle åndras. Den
ifrågavande punkten torde således kunna bifallas.
Friherre Boije: Med nöje hör jag att Utskotten
velat gå till samma mål, hvartill jag syftar;
men jag tror dock att tydligheten vinner,
om i propositionen det förbehåll får intagas,
som jag föreslagit.
Friherre Cederjirom: Då hår är fråga om
att bifalla ett moment med en bestämd ordalyi
delse, och att ej afbida det beslut, som, rörande
denna fråga i allmänhet, framdeles kan komma
att fattas, tror jag det vara riktigast, att
man vid den förevarande punkten gör ett tillägg,
eller ett förbehåll, hvarigenom det besiut;
38
Den I April e. m.
sorn framdeles fattas, äfven blir gillande för
FilialDisconternes låntagare.
Herr Grefven och Landt Mar skalken hem.
ställde, om Ridderskapet och Adeln behagade
gilla
beslut Riksens Ständer, i afseende på Öfverråntans
beräkning, framdeles vid denna Riksdag
komma att fatta , äfven borde för låntagare
j FilialDisconterne lånda till efterrättelse.
Bifölls.
jute Punkten.
Någre furjkildte Vtrednings-Contoir i
Landsorter ne arifes, för desfe liqvidationer ,
icke erforderlige.
Denna punkt blef, uppå gjord proposition,
af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Föredrogos å nyo och biföllos StatsUtskottets
den 21 sist!. Mars ander N:ris 52 och 55
afgifne, samt den s5 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde Utlåtanden;
1) Om förändrad disposition af räntan å
den såkallade Wermlands LandtvärnsCassa.
2) Om anslag af spannemål till aflöning för
särskild Kyrkoherde i Strömstad.
Den i April e, m.
29
Företogs till pröfning StatsUtskottets den
21 sistledne Mars under N:o 54 afgifne, samt
den 25 derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde Utlåtande, om anslag af allmänna medel
till kostnadernes bestridande vid uppmuddring
af Upsala Å.
t - . n ,
Friherre Åkerhjelm, Gujlaf Fredric: I egenskap
af Ledamot uti StrÖmrensningsComittén,
får jag äran upplysa, att i det underdåniga förslag,
sorn Comittén till Kongl. Majit afgifvit,
för innevarande års Strömrensningar, år upptagit,
förslag att börja rensning af Upsala Å.
Genom det uti Stäkes sund i år, färdigt blifvande
muddrings- och upprånsnings-arbetet, år
egentliga början gjord, till en fullkomnad upp.
rensning af segelleden emellan Stockholm och
Upsala. Så vål för sistnämnde stad, som äfven
för alla fastighetsägare och Åboer, som be.
bo strånderne af Målaren norr om Stäket, år
denna upprensning af högsta vigt. Comittén
har derföre föreslagit, * att 10,000 R:dr Banco
i år borde användas till uppmuddringen af Upsala
Å, hvilken utgör hälften, af den till detta
arbete beräknade summa, och som denna summa
i år kan utgå af den fond, som Rikets Höglofl.
Ständer, under förflutne Riksdag, till strömrensningar
och communicationers lättande, anslogo,
så anser äfven jag, att något särskildt
anslag, till det ifrågavarande arbetet, ej är nödigt.
Emellertid torde jag nu få yttra, att jag,
under loppet af min befattning som Ledamot i
StrÖmrensningsComittén, erfarit, att denna fond,
af 100,000 Ridr Banco, medfördt, och bör, i
3o
Den i’ April e, m.
händelse den kommer att fortfara, ytterligare
medföra en verklig och allmän nytta för många
af Sveriges innevånare. Jag skulle derföre högeligen
önska, att ej någon förminskning eller
indragning af detta anslag måtte äga rum, då
det befordrar och gör möjligt utförandet af de
mest patriotiska företag, som kunna uttånkss.
Herr Grefven och Landt Marskalken gjor-1
de proposition till bifall af StatsUtskottets ifrågavarande
Utlåtande,- hvilken proposition med
Ja besvarades.
Herr von Heijne, Georg: Sedan sista Riksdag
hvil ar förslag till förändringar uti Grundlagarne,
hvilka vid denna Riksdag skola afgö~;
ras; och som en del af dessa föreslagna ändringar;
år af största vigt och fordrar Riöderskapets
och Adelns odelade uppmärksamhet, vöre
önskeligt att dessa förslag, komma under öfverlågning
före Finance-regleringen, Jag får
derföre ödmjukast anhålla om Herr Grefvens
och LandtMarskalkens proposition, att ConstitutionsUtskottet
må anmodas påskynda tryckningen
af Grundlags-åndringsfrågorné, på det
de, så fort möjligt år, må utdelas, för att sedan
kunna öfvertånkas, discuteras och afgöras*
innan Finance-regleringen och andra vigtiga frågor
komma att allt för mycket dela uppmärksamheten.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus:
Jag får blott gifva tillkänna, att från första böri
Den i April e, m,
*«
jan Utskottet varit omtänkt på, att genom
trycket kungöra de föreslagna Grundlagaåndringarne.
Tryckningen har påskyndats så, att det
nu blott år Bokbindaren åtgärd som återstår,
Missivet år redan färdigt och förmodligen skola
d'e kunna utdelas vid nästa Plenum*
Justerades Pleni-Protocollet för den 26
sistledne Februari eftermiddagen*
Friherre Bjornftjerna, Magnus: I anledning
af det moment uti Herr Stråles memorial,
hvaruti han yrkar att agio skulle tjena till norm
uti alla liqvider, man och man emellan; tror
jag att alla enskildta transactioner derigenom
skulle betydligen försvåras. Jag hemställer, om
någon vål skulle exponera sig för att, sedan han
lånat 3o,ooo R.dr, få betala dem med 4o,ooo
R;dr, ifall coursen steg; eller om capitalisten,
som utlånat 3o,ooo R:dr, skulle exponera sig
för, att blott återfå 20,000 R:dr, ifall coursen
föll. Den lilla credit som finnes, skulle derb;
genom helt och hållet upphåfvas.
Justerades PleniProtocollen för den 3 sistledne
Martii för- och eftermiddagen samt fös,
dea 5 i samma månad förmiddagen.
52
Men i April e, tn.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm förmiddagen
den i April 1820.
*
S. D. Vid förnyad föredragning af LagUtskottets
den 18 sistledne Mars afgifne, och
den 21 derpå följde, på bordet lagde Memorial,
angående tillåtelse för Utskottet, att få antaga
ytterligare en Canzlist, samt att arfvode för
honom må från den 18 sistledne Mars beräknas;
blef samma Memorial af Ridderskapet och
Adeln bifallet. Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls StatsUtskottets
den 12 sistledne Mars under N:o 46
afgifne och den 19 i samma månad eftermiddagen
på bordet lagde Utlåtande, i anledning af
Riksens Ständers Revisorers Berättelser, angående
den, så väl år 1820, som sednast år 1822,
förrättade granskning af RiksgåldsVerket och
General AssistanceContoiret. Ut Supra.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Hög.
loflige Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
den 1 April 1823.
S. D. Vid förnyad föredragning, ej mindre
af Stats- och BancoUtskottens den 25 sistledne
Februari under N:o 20 meddeldte, och den I
sist
-
Den i April,
55
sistledne Mars förmiddagen på bordet lagde Betänkande,
angående förändring i tiden och sättet
för indrifningen af Götha CanaiBolags- Götheborgs
samt Malmö £. d. DiscontVerks ännu
utestående fordringar, ån ock af bemålte Utskotts,
den 24 sistledne Mars under N:o 5r af»
gifne, samt den 20 i samma månad eftermiddagen,
på bordet lagde Utlåtande, i anledning af
de hos, Ridderskapet och Adeln samt BondeStåndet,
vid Utskottens första Betänkande, gjorde
anmärkningar; stannade Ridderskapet och
Adeln i följande beslut:
lj Att de i Utskottens första Betänkande
upptagne i:sta, 2:dra, 5:dje, 5:te, 6:te, g:de,
g:de och ix;te punkterne af Ridderskapet och
Adeln gillades.
2) Att 7:de punkten bifölls, med den förändring,
att de tvenne så kallade respit-månaderne
icke borde afdragas på låntagares ytterligare
rått till omsättning uppå 6 månader.
5J Att 4;de punkten ansågs böra förfalla;
4) Att io:de punkten gillades; med det
förbehåll, att de beslut Riksens Ständer, i afseende
på öfver-råntans beräkning, framdeles
vid denna Riksdag komma att fatta, äfven bor.,
de för låntagare i FilialDisconterne lånda till efterrättelse,
Ut supra.
S, D. Föredrogos å nyo och biföllos Stats.
lii dd, o. Ad, Prof. 5 Band. 5.
Den i April e, m.
Utskottets den 21 sistledne Mars, under N:ris
5a, 53, 54 afgiFne, samt den 25 derpå följde
eftermiddagen på bordet lagde Utlåtanden s
1) Om FÖråndrad disposition af råntan å
den så kallade Wermlands LandtvernsCassa.
2) Om anslag af Spannmål till aflöning för
särskild Kyrkoherde i Strömstad.
3) Om anslag af allmänna medel till kostnadernes
bestridande vid uppmuddring af Upsala
Å. Ut supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli
O, J. Lagerheim.
Torsclagen den 3 April.
Plenum klockan 5 eftermiddagen.
Herr Grefven och Landt Marjkalken tillkännagaf,
att åtskillige PleniProtocoll nu kommo
att för Ridderskapet och Adeln justeras.
Den 5 April,
55
Friherre Cederjirom, Jacob: Jag Får un
derställa
Ridderskapet oell Adeln, om ej den
tid sorn Protocolls-justeringen vanligen upptager,
må kunna bättre användas. Sedan alla de
personer hvilka muntligen yttrat sig ägt tillfälle
öfverse deras i Riddarhus-Canzliet sedermera
uppsatta anföranden, och RiddarhusSecreteraren
derefter ej finner något hafva blifvit af dem
vid anföranderne tillagdt, som kan vara stridande
emot hvad de verkligen yttrat, får jag
för min del hemställa till Ridderskapet och Adeln,
om icke vid Protocolls-justeringen hädanefter
må kunna så tillgå, att endast sjelfva ärendet
och beslutet jemte namnen på de talande,
men icke någon discussion utur Protocollet uppläses;
dock anser jag, att, då någon Ledamot
gjort anmärkning emot Protocollet, som i mer
eller mindre del tilläfventyrs är olika med. hvad
talaren uppgifver sig hafva yttrat, RiddarhusSecreteraren
bör vara ovilkorligen förbunden
att sådant för Ståndet anmäla, samt hela Protocollet
i berörde del uppläsa.
Herr Pereswetoff Morath, Anders WilhelmDet
kan visserligen ej bestridas, att mycken
tid borttages genom Protocollernes ordgranna
justering. Längesedan hade jag gjort en
sådan framställning som Friherre Cederström,
om jag ej tyckt mig finna, att säkerheten för
hvarje talare att dess yttrande alltid riktigt varder
uppfattadt, berodde derpå att yttrandet vid
Protocolls-justeringen upplästes.
Det är naturligt, att den som före juste
-
Den 3 April.
ringen genomsett den del af Protocollet som in4
neliåller hvad han mundtligen anfördt, är liknöjd
att sedermera afhöra samma Protocolls justerande;
men det är både möjligt och troligt,
att ett sådant genomseende af Protocollet förut
icke af alla iakttages och i sådant fall synes nu
gällande justeringssätt vara alldeles nödvändigt.
I flere constitutionella Stater, ar ej eller
det föreslagna sättet antagit. I Frankrike t. ex.
författas Protocollet genast och lärer justeras
verbalt vid nästa sammanträde. Om jag ej
misstagit mig, åsyftar motionen ett bestämdt beslut
för framtiden om förändring af justeringssättet.
Det är just derföre jag anser motionen
af den vigt, att den fordrar en närmare granskning.
Jag anhåller att den till ett annat Plenum,
må hvila på bordet.
Friherre Cederjtråm: Jag anser ej blott
det vara hvar och en Ledamots rättighet att
före Protocolls-justeringen genomse dess uppsatte
anförande, utan tror äfven det vara hvarje
Ledamots pligt, att, antingen sjelf uppsätta
sitt yttrande eller ock öfverse det som blifvit af
RiddarhusSecreteraren författadt; och då, i händelse
någon ändring, stridande mot RiddarhusSecreterarens
anteckning, blifvit af talaren gjord,
RiddarhusSecreteraren ovilkorligen bör sådant
inför Ståndet anmäla; kan jag icke finna annat,
än att all controll ledande till hvarje Ledamots
säkerhet derigenom är vunnen. För öfrigt har
jag ej något att erinra dervid, att frågan efter
Dm 3 April.
5 7
hvad Herr Morath begärdt, må få hvila på
bordet.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislausi
.Tåg understödjer Friherre Cederströms motion,
hälst det annars är alldeles omöjligt, att sedan
discussionerna blifvit nu mot förr mycket vidlyftigare,
hinna uppsätta Protocollerne och få dem
till trycket befordrade, förr än en längre tid
derefter.
Jag får vid detta tillfälle göra Ridderskapet
och Adeln uppmärksamma derpå, att alla
anmärkningar som framställas antingen vid en
motion , hvilken skall till Utskott remitteras, eller
vid ett Utskotts Betänkande, som varder återremitterad,
skola, enligt RiddarhusOrdningen ovilkorligen
skrifteligen författas, eller, om de munteligen
göras till Protocollet, dicteras; och då
det beror af den person som gjort anmärkningen,
huruvida han 'vill att den skall remitteras
till Utskottet eller icke, och han i förra fallet,
på sätt nämnt är, är skyldig att den skriftligen
ingifva, så synes mig, att, vid Protocolls-justeringcn
i sådane frågor, något vidare än sjelfva
målet och beslutet icke kan vara > behölligt
att uppläsa. En annan fråga är, då ett ärende
till slutligt afgörande företages. Torde hända
att discussionen deröfver borde vid Protocollets
justering uppläsas. För min del kan jag ej fin.
na annat, än att det är högst indifferent, om då
eti Ledamot inlemnar sitt yttrande, ett eller annat
ord deruti ändras, eller en mening med tydligare
och klarare ord uttryckes. Sådant anser
58
Deri 5 April,
jag ej böra kunna nekas; dock finner jag det
vara af inycken angelägenhet, att noga tillse det
meningen är bibehållen, så att hvad en annan
Ledamot tilläfventyrs deremot anfort, ej tillin—
tetgöres. Om Protocollet, som skall justeras,
en eller två dagar, ja i å a timmar dessförinnan,
under en RiddarhusCanzIisls vård, skulle
blifva tillgängligt för hvarje Ledamot af Ståndet,
som äskade se det, tror jag att all säkerhet
vore vunnen. För öfrigt får jag hemställa,
om icke flerr Morath ville afstå från
sin begäran om frågans hvilande på bordet.
Herr Ribtn, Carl Vilhelm-. Lika med Grefve
von Schwerin och Friherre Cederström beklagar
jag, att så mycken tid onödigt borttages
med Protocolls-justeringar; men jag hemställer
huruvida den nu föreslagna förkortningsmetho*
den kan stå tillsammans med 58 §. i Riksdagsordningen.
Jag tror det ej, så mycket jag än
skulle önska att kunna understödja Friherre Cederströms
motion. Friherren tyckes dessutom
vilja lägga ett ytterligare ansvar på RiddarhusSecreteraren
i så måtto, att RiddarhusSecreteraren
skulle vara ovilkorligen förbunden att för
Ståndet tillkännagifva, huruvida ett af en Ledamot
ingifvet anförande instämde med hvad
samma Ledamot mundtligen yttrat. Jag befarar
att RiddarhusSecreteraren icke vill åtaga sig en
slik förökning i sin redan nog betungande tjenstebefattning
och jag tycker ej heller att Ståndet
bör det begära. Jag tillstyrker således att
Protocolls-justeringen såsom ett oundvikligt ondt,
må för sig gå hädanefter som hittills.
Den 3 April,
3&
Herr von Hartmansdorff, Auguft; Jag instämmer
väl med Friherre Cederström i hans
önskan, att Protocolls-justeringen måtte blifva
förkortad; men då han, efter hvad mig synes,
icke gjort framställningen om såttet nog bestämd,
för att såsom förslag till beslut blifva
öfverlåggnings-ämne; så förenar jag mig med
Herr Morath, i anhållan, att saken måtte få
hvila på bordet. För min del skulle jag tro,
att den förkortade justeringen af muntliga yttranden,
borde ske, såsom det tillgår med de skrifteliga,
att endast Stommen af Protocollet upplåses
och talarnes namn uppropas, på det hvar
och en må äga tillfälle, att begära höra de anföranden
han finner nödigt, och att dervid göra de
anmärkningar, hvartill han anser sig befogad.
Uti Herr Ribens förmening, att 58 ^Riksdagsordningen
skulle vara hinderlig för den ifrågavarande
förkortningen af våra Protocollers justering,
kan jag icke instämma. Men om frågan
biifver hvilande på bordet till nästa Plenum,
får Ridderskapet och Adeln tillfälle, att då
pröfva så väl denna, som öfriga anmärkningar
vid förslaget.
Herr Pereswetoff Morath: Då jag åter begärde
ordet, var det för att besvara Herr Grefve
von Sch wenns anmaning, att återtaga min
begäran 0111 motionens hvilande på bordet. Jag
får erkänna, att jag, af hvad under denna discussion
blifvit yttradt, än mer befåstats i den af
mig i början fattade mening, att frågan, sådan
den af Herr Friherre Cederström framställts, var
mera vigtig till sina följder, ån att den genast
4o
Den 3 April,
och utan nogare granskning borde komma under
Öfverläggning, och jag kan således, i sakens
nu varande skick, ej annat ån förnya min
anhållan om bordläggningen.
Friherre Cederström: Det år ogerna som
jag förlänger discussionen i denna håga; men i ,
anledning af hvad Herr Riben yttrat om 58
Riksdagsordningen, anhåller jag alt få densamma
upplåsa: ”Vid jufiering af Protocoll eller
”Protocolls Utdrag kan ett bejlut ingalunda
”ändras, men våL fädane tillägg göras, hvar”igenom
ingen ändring i bejlutet uppkommer.
”Utur ett Protocoll md vid jvjieringen, med
”Ståndets bifall och på den talandes eget be”gifvande,
utejlutas defs egne uttryck och åf”ven
deliberationer, forn deraf följdt ■ dock
”kunna ej fädane uttryck utejlutas, på hvilka
”bejlutet tydligen Jig grundarJag har aldrig
föreslagit att en Ståndets Ledamot skulle i någon
måtto betagas dess rätt, enligt nu upplåste
§,; äfvensom jag ej eller yttrat något i det afseende,
att en ledamot icke skulle åga rått att, då dess
namn upplåses, begära uppläsning af så vål dess eget
anförande som äfven andras. Det faller af sig
sjelf att, då tiden medgifver, hela Protocollet alltid
bör till justering för Ståndet upplåsas; men då
tiden är knapp och många mål hvila på bordet
till handläggning, eller flere Betånkanden inkommit
från Utskotten till uppläsning, hemställer
jag, enär Ridderskapets och Adelns beslut, genom
den tid, de långa Protocolls-jugteringarne,
medtaga vanligen blifva sednare fattade ån uti
de öfrige RiksStånden, om det icke vore lärn
-
Den 5 April.
4i
peligt, att antaga den föreslagne förkortningsmethoden,
helst, på sätt jag förut haft åran
nåmna, hvar och en år obetagit att når som
helst begåra Protocollets hela uppläsning, samt
RiddarhusSecreteraren, efter mitt omdöme, år
ovillkorligen pligtig för Ståndet anmäla, om
och når någon Ledamot, som sjelf författat
och till RiddarhusCanzliet inlemnat dess munteliga
yttrande, deruti gör någon förändring.
Grefve von Schwerin: Jag utber mig blott
att få fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
derå, att vid nåstlidne Riksdag så tillgått,
som Friherre Cederström nu föreslagit med
Protocolls-justeringarne; och jag anhåller att
Riddarhus-Secreteraren måtte upplysa förhållandet.
Herr Riben: I anledning af hvad Friherre
Cederström anfört om 58 Riksdagsordningen,
får jag underställa Friherrens egen pröfning,
huruvida de orden: ”med Ståndets bifall”, åro
iaktagne, om Protocollet, på sått Friherren föreslagit,
så tillsågades justeras inför RiddarhusSecreteraren
enskildt:
Undertecknad Riddarhus Secreterare: Det
torde först tillåtas mig, att i anledning af Herr
Grefve von Schwerins anmaning, vördsamt upp*
lysa, att under sistlidne Riksdag med Protocolls-justeringarne
ofta så tillgått, som Friherre
Cederström nu föreslagit. Dernest torde jag,
i afseende på hvad Herr Riben för en stund
42
Dtn 3 April.
sedan anfört, få förklara, att ehvad Protocollet
helt och hållet blifvit upplåst eller icke , det lik—
vål alltid varit och enligt både 24 §. i Riksdagsordningen
samt Riddarhus-Secreterarens Instruction,
jemvål är RiddarhusSecreterarens pligt,
att tillse det Protocollet år enligt och öfverensstämmande
med hvad som verkeligen yttrats och
förefallit. Om derföre, såsom nu blifvit föreslagit,
den korta justerings-methoden af Ridderskapet
och Adeln antages, samt i följd deraf
endast rubriken på hvarje mål, namnen på
de Ledamöter som tala, Herr LandtMarskalkens
yttranden och^besluten upplåsas, måste sådant likvål
ingalunda förändra RiddarhusSccreterarens
embetspligt. Så snart hälften af sistlidne Riksdag
var förfluten, fann Ridderskapet och Adeln, att
det var omöjligt att vid alla tillfållen medhinna
fullständig uppläsning af Protocollerne, hvadan
Ridderskapet och Adeln vid hvarje justering öf.
vervågnde, huruvida den kortare methoden borde
följas eller icke, och hvilket berodde dels på
mängden af de mål, sorn voro hvilande på bordet,
dels på antalet och vidlyftigheten af de Protocoller,
som skulle justeras. Når många ärenden
berodde på handläggning eller åtskillige långa
Protocoller skulle justeras, följdes alltid den
kortare justerings-methoden , men i motsatt fall
och då tiden sådant medgaf, blef Protocollet
helt och hållet till justering uppläst. Med den
erfarenhet jag under loppet af 5 förflutne Riksdagar
haft tillfälle förvärfva, angående den för
Riksdags-årendernes behandling erforderlige tid,
vågar jig högtidligt försäkra HÖglofl. Ridderskapet
oell Adeln, att det skall blifva alldeles o
-
\
Den 3 April.
möjligt medhinna att vid justeringarne fullständigt
upplåsa Ridderskapets och Adelns Protocoller,
så framt ej Ridderskapet och Adeln skulle
finna för godt sammanträda hvarje dag, den ena
dagen för att afgöra mål och den andra för att
justera det deröfver hållne Protocoll; trien jag
hemställer då på hvilken tid Protollen skulle
komma att författas.
Friherre Boije, Ludvig'. Med vitsord åt
RiddarhusSecreterarens uppgifter, tillstyrker jag
så mycket hellre bifall å den föreslagne förkortningen
vid våra Pi otocolls-justeringar, som
jag icke inser något äfventyr dervid, då det fortfar
att blifva hvarje Ledamots rått, att, når så
behagas, begära uppläsning af ej allenast dess egne
anföranden, utan äfven andras.
Grefve Spens, Carl Gustaf: Jag erkän
ner
visserligen, lika med flera Ledamöter, som
yttrat sig , att det blir nästan omöjligt att
medhinna justera våra Protocoller på sått hittills
skett; men innan jag tillstyrker bifall å
det förslag som hår blifvit till ett sådant ändamåls
vinnande uppgifvit, nögas jag begära
nöjaktig förklaring på 24 §• RikdagsOrdningen,
hvarest står ibland annat: "Hvarje Secreterare
”tillhör, att allt det som förefaller och beslu”tas
ordentligen och noggrant uppteckna och för
"Ståndet justera, samt då antingen hela Ståndet
”eller någon ledamot in Pleno det fordrar, Pro.
”tocollet uppläsa.” Jag kan ej uttyda detta stadgande
på annat sått, ån att, om någon Ledamot
af Ståndet efter justeringen, sedermera un
-
44
Den 3 April,
der Riksdagens lopp, skulle begära uppläsning
af ett eller flere Protocoll, han dertill åger rätt;
men att i den förra melingen omtalas en justering
för Ståndet af det som noggrant upptecknats,
antingen någon Ledamot fordrat uppläsning
eller ej. Skulle endast den såkallade Stommen
upplåsas till justering, vore deraf ingen
särdeles upplysning att hämta. För Öfrigt lem.
nar jag gerna derhän, huruvida den ifrågavarande
förkortnings-methoden vid Protocolls-justeringar
bör antagas; men emot det förslag,
att det skulle vara en pligt för Riksdagsmannen
att ovilkorligen inför RiddarhusSecreteraren justera
sine anföranden och ej vara berättigad att
dermed vänta intilldess Protocollet upplåses,
samt då antingen uteblifva, eller förklara sig
nöjd med uppställningen deraf, eller ock göra
de anmärkningar, hvartill han kan finna sig befogad
, anhåller jag att få göra någrg erinringar.
En sådan pålaga tror jag ej att mån skäligen
kan ålägga någon Riksdagsman, emedan han derigenom
vore betagen den honom i Öfrigt tilla g—
de rättighet, att genast efter hvarje Plenums
slut resa, om han så behagar, utur Staden. Jag
tycker att, i fall någon förändring uti Protocollsjusterings-såttet
skall äga rum,, det förslag Gref.
ve von Schwerin uppgifvit, kunde med få ändringar
antagas. Men då det är nödvändigt för
den Ledamot af Ståndet, som vill höra uppläsningen
af ett Protocoll, att, enär Protocofls-justeringen
ofta dröjer fyra veckor och
deröfver, honom gifves tillfälle att påminna sig
hvilka Ledamöter talat; skulle jag för min del
anse nödigt, dels att ett exemplar af Bulletinerne
f
Den 3 April.
*5
alltid fanns liggande uti läsrummet, ända till
dess Protocolls-justeringen för hvarje Plenum för
sig gått, och dels att under det justeringen på»
står, samma Bulletiner varda, likasom nu voterings-propositionerne,
uppspikade uti Riddar.
husSalen. Hvar och en kunde då få tillfälle att
påminna sig hvilka personer som talat och veta
når han skulle passa på att, om han ville hafva
ett yttrande upplåst, anmäla sig. Utan detta
försigtighetsmått, blir det mången sorn försummar
sig, i synnerhet som Protocolls-justeringen
kommer att gå ofantligt fort, och såsom
bestående till största delen af blott namn
och ordet införesi blir utan allt interesse för
åhörare.
Friherre Boije: Af den §. som nu åbe
ropades,
hämtar jag ett nytt stöd för mitt gjorda
tillstyrkande. Der står, nemligen, att Protocollerne
skola justeras, och om Ståndet, elier
någon Ledamot det begär, uppläsas; och skillnaden
är således der tydligen gjord emellan
justeras och uppläsas. Vid alla OfverDomstolar
finnes en justering af besluten, utan att derföre
Protocollernes öfriga innehåll behöfver uppläsas;
och jag vet icke ens hvarföre andra anföranden
skola uppläsas, än de, hvilka någon
Ledamot kan särskildt vilja höra, då sådant icke
heller bör vägras.
Herr Pereswetoff Morath'. Med Friherre
Boije kan jag ej instämma i den förmodan, att
med den i 24 §. Riksdagsordningen omnämnde
Protocolls-justering endast skulle menas uppläs
-
46
Den 3 April.
ning af Besluten; och i afseende på Herr Friherre
Cederström» anmärkning, att hvar och en
talare skulle anses pligtig, att antingen sjelf författa
sitt yttrande, eller ock Öfverse det som
blifvit af RiddarhusSecreteraren uppsatt, torde
jag endast få erinra, att om sådant skulle anses
såsom skyldighet, hvar och en talare inom detta
Hus komme att på sätt och vis deltaga uti
RiddarhusSecreterarens tjenste utöfning.
Med den kännedom vi alla äga om nuvarande
Riddarhus-Secreterarens skicklighet och
nit, är jag fullkomligen öfvertygad derom, att
han noga uppfattar de talandes yttranden, och
jag tror i följd deraf det vara mindre nödigt
och än mindre billigt, att ovilkorligen föreskrifva
den talande att yttrandet sjelf författa,
eller när det i RiddarhusCanzliet blifvit uppsatt,
på förhand granska, utan synes det vara enligast
med sakens natur, att 0111 mot förmodan
något tillägg eller någon förändring vill göras,
sådant vid justeringen anmäles.
Undertecknad RiddarhusSecreterare: Jag
vet ej om jag vilsetager mig, då jag vågar bestrida
riktigheten af hvad Herr Morath anfört,
eller att den åtgärd, att öfverse ett tilläfventyrs
med all möjlig noggranhet uppsatt yttrande
skulle vara detsamma, som att deltaga uti Riddarhus-Secreterarens
tjensteutÖfning; men jag
skulle åtminstone anse mig ganska lycklig, om
min tjenst kunde inskränkas till en så lätt och
enkel befattning,
Den 5 .4pri!.
47
Som jag fattat Friherre Cederströms motion,
lärer meningen med densamma ingalunda
hafva varit, att Ridderskapets och Adelns Herrar
Ledamöter skulle vara ovilkorligen förbund,
ne, att uppstiga på Riddarhuset, för att hos
RiddarhusSecreteraren öfverse deras yttranden.
Det är visst hvarje Ledamots rätt att, i sådant
ändamål, inställa sig hos mig, äfvensom det är
min pligt att dervid gå hvar och en tillhanda;
men ganska få äro i sanning de värde Ledamöter,
hvilka hafva tid oell tillfälle härtill; och
ännu mindre är deras antal, hvilka sjelfve
uppsätta deras yttranden, hälst iakttagandet af
det utaf Grefve von Schwerin omnämnde stadgande
i Riddarhus-Ordningen, i afseende på
muntliga motioner och återremisser, nu mera
kommit alldeles utur bruk.
I afseende således på alla öfriga Ledamöter,
hvilka hvarken sjelfve författa, eller hos
mig påse deras yttranden, har jag, allt ifrån
det jag emottog RiddarhusSecreterare-tjensten,
vidtagit den anstalt, att, sedan bemälte Ledamöters
yttranden blifvit i Riddarhus-Canzliet
uppsatte, hemsända dem till de värde talarne,
på det hvar och en måtte äga tillfälle, att, före
justeringen, desamma öfverse; hvarefter, och
sedan de antingen blifvit till mig återsände, eller
ock af mig genom Riddarhusets Vaktbefjelling,
återhämtade, jag alltid ansett det vara både
min skyldighet och rättighet att med ali möjlig
sorgfällighet tillse, att icke något tillägg eller
någon förändring emot hvad som verkligen
förelupitj deruti fått af de värde talarne info
-
43
Den 3 April.
ras. Jag hemställer nu till Högloflige Ridderskapets
och Adelns upplysta bedömande, om
denna visserligen med besvär för mig förknip -  pade åtgärd, hvilken icke tillförene någonsin
blifvit öfverklagad, och hvilken jag, åtminstone
för min del, trott långt ifrån att vara för Ridderskapets
och Adelns Herrar Ledamöter besvärande,
skulle tvärtom i synnerlig nion å alla
sidor befordra ordning, säkerhet och tillfredsställelse,
må, på sätt tvänne Ledamöter nyss sig
yttrat, kunna anses innefatta en sådan pålaga,
den man icke Jhäligen kunde ålägga någon
Riksdagsman eller en mindre nödig och än
mindre billig anJtallt. Den säkra följden deraf
har åtminstone varit, att allt ifrån mitt tillträde
till RiddarhusSecreteraretjensten, någon
anmärkning mot Protocollet, med undantag af
en enda gång, icke blifvit vid Protocollsjusteringarne
framställd; en omständighet, som just
icke torde vara så alldeles obetydlig och hvarigenom
tilläfventyrs en oberäknelig tid vunnitsi
Då jag förra gången hade äran yttra mig,
trodde jag ej, att djscussionen skulle blifva så
omständlig, enär frågan var begärd på bordet;
men då mig nu lemnäs tillfälle att andraga
hvad jag ytterligare kan hafva att, i afseende
på sjelfva ämnet, upplysa, torde mig tillåtas, att
fästa Rjdderskapets och Adelns uppmärksamhet på
Herr Grefve von Schwerins förslag, hvilket synes
med all tillförsigt desto hellre kunna antagas
som, enär de Protocoll, hvilka skola justeras,
en eller två dagar dessförinnan blifva jemte
-
Den 5 April e. m.
te Bulletinerne för samma Plena, uti RiddarhusCanzliet,
under vård af en Canzlist, tillgänglige
och hvarje Ledamot, som deraf vill sig begag-i
na, således äger obehindradt tillfälle att, före
justeringen, så väl å nyo öfverse dess egna som
genomläsa andras yttranden, någon farhåga icke
Synes billigen kunna uppstå för bristande conr
troll i afseende å Protocollsjusteringen.
Om den nu föreslagna kortare justeringsmethoden,
som vid förra Riksdagen äfven var
öflig, af Ridderskapet och Adeln antages, är jag
förvissad, att derigenom skall vinnas ganska
mycken tid, som är dyrbar icke allenast för Ridderskapet
och Adeln utan ock för de tjenstemän,
hvilka vid RiddarhusCanzliet äro anställde.
Friherre Ehrenborgh, Casper TEilhclm:
Jag utber mig att få förena mig med Grefve
von Schwerin. Jag har länge fruktat, att det
skulle blifva omöjligt medhinna justeringarne a£
Ståndets Protocoller, på sätt hittills ägt rum.
Med den erfarenhet jag äger huru det tillgår
med justeringar i OfverRätter, tror jag mig
böra upplysa, att den methoden derstädes är
antagen, att endast sjelfva besluten, men ej de
muntliga yttranden eller öfrige allegater uppläläsas
vid andra tillfällen, än då det särskildt
askas.
Efter de upplysningar Herr RiddarhusSeereteraren
nu meddelat Ståndet, och då vid
Ridd. o, Ad. Prot. 5 Band.
4.
lo
' Dm 5 April e, m.
förra Riksdagen Protocolls-justeringarne äfven
verkställdes på sätt föreslaget är, kan jag för
min del icke finna någon våda deruti att bifalla
förslaget, helst tillräcklig säkerhet vinnes,
enär det eller de Protocoll, som skola justeras,
en'eller två dagar förut äro tillgänglige förden
Ledamot, som önskar se desamma.
Många yrkade på proposition.
Herr Grefven, och Landt-Marskalken till—
kännagaf, att frågan blifvit begärd på bordet.
Herr Pereswetoff Morath: Jag får vördsamt
upplysa, att mitt bestridande i afseende på
den ifrågaställde skyldigheten för hvarje talare
inom detta Hus, att antingen sjelf uppsätta hvad
han muntligen yttrat, eller öfverse den i RiddarhusCanzliet
författade uppsatts jem väl var en
följd deraf, att jag ansåg en sådan föreskrift
komma att borttaga mycken tid för dem af
Ridderskapet och Adeln, som ofta deltaga i diss
cussionerna.
Genom de flere af åtskillige Ledamöter nu
gjorde tillägg och förändringar i Herr Friherre Cederströms
motion erkänner jag, att många af de betänkligheter
mot densamma, som då den först framställdes,
hos mig uppstodo, försvunnit, men desse
tillägg torde dock icke göra alldeles tillfyllest
då fråga äi om en förändring för alltid af
jasteringssättet, och jag anser mig derföre böra
ännu förblifva vid min anhållan om frågans hvilande
på bordet.
Dm 5 April c. in.
Herr von Hartmansdorff: Sedan jag för
enade
mig uti Herr Moratlis begäran att ärendet
måtte få hvila på bordet till nästa Plenum,
har jag af discussionen blifvit upplyst derom,
att (len nu föreslagna förkortningen af muntliga
anförandens justering, vid förra Riksdagen
varit öflig, enligt Ridderskapets oell Adelns beslut
vid hvarje särskildt tillfälle. Jag får derföre
vördsamt hemställa om icke Ridderskapet
och Adeln äfven vid denna Riksdag kunde vid
hvarje särskildt justerings tillfälle, efter sig företeende
omständigheter, besluta, huruvida den
kortare justeringsmethoden må begagnas eller
icke. För min .del skulle jag anse, att för denna
gången det förkortade justeringssättet må
äga rum.
*
Herr Pereswetoff' Morath: Genom Herr
von Hartmansdorff^ förslag blir frågan alldeles
förändrad, den angår nu endast medgifvande
för hvarje särskildt tillfälle, att antaga det af
Friherre Cederström föreslagna justeringssätt,
och jag kan vid ett sådant förhållande icke annat
än instämma med Herr von Hartmansdorff;
helst genom denna åtgärd det åsyftade ändamålet
vinnes utan de olägenheter, som af ett
ovilkorligt bestämmande för framtiden kunde
uppstå.
Herr Grefven och LandtMarjkalken yttrade,
det han, i anledning af den förefaline discussionen,
ansåg sig böra hemställa, om icke
Ridderskapet och Adeln, i likhet med hvad vid
förflutne Riksdagar understundom ägt runi, be
-
52
Den 5 April e. mi
hagade tillåta, att vid de tillfällen, då antingen
manga mål berodde på Ridderskapets och Adelns
handläggning, eller ock många PleniProtocoll
voro för handen att till justering uppläsas,
den ifrågastälJde korta justeringsmethoden
kunde få begagnas, likväl under förbehåll, dels
att de PleniProtocoll, hvilka sålunda justeras,
borde, en dag före justeringen, vara i Riddar—
husCanzliet, för hvilken Ledamot som det åstundade,
att tillgå, dels att hvarje Ledamot borde
vid justeringen äga öppet, att begära uppläsning
så väl af ett enskilt yttrande, som af en hel
discussion, hvilken uppläsning i sådant fall, ovilkorligen
komme att verkställas, samt dels slutligen,
att den förkortade justeringsmethoden icke
finge utan med Ridderskapets och Adelns, för
hvarje särskild gång, uppå Herr Landt-MurJkalkens
framställning, dertill lemnade tillstånd,
nyttjas.
Bifölls.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarjkalken
frågade, om icke med afseende derå,
dels att många mål för närvarande berodde på
Ridderskapets och Adelns handläggning, dels
att sju PleniProtocoller voro färdige till justering,
men hvilkas fullständiga uppläsning skulle
medtaga en ganska betydlig tid, Ridderskapet
och Adeln behagade tillåta, att den förkorrtade
justeringsmethoden kunde nu genast för denna
gång få begagnas.
Ropades Ja.
Ven 5 dpril c, m,
53
Herr Rosenblad, Bernhard: Den 3 sist
Iedne
Mars inlemnade jag en motion, angående
stiftandet af en lag mot förbrytelser, begångne
under Riksens Ständers Plena Plenorum eller
RiksStåndens Plena, af personer hvilka icke
äro Ledamöter af RiksStånden; och får jag anhålla
att samma motion nu måtte blifva till remiss
föredragen. Jag kan ej deraf, att Ridderskapet
och Adeln för det närvarande afslagit
publiciteten, finna en sådan lag öfverflödig. Hos
ett Stånd är redan offentlighet genom lag införd
och genom häfd äger den rum vid Plena
Plenorum med större och mera blandadt antal
åhörare, än hos oss kan komma i fråga. Då
förbrytelser inom BorgareStåndets Sessionsrum
och på Rikssalen måste vara lika. möjliga, sorn
på Riddarhuset, styrkes jag i den tanka, att
samma skäl, som förmått flere värda Ledamöter
finna saknaden af en sådan Lag hindra
offentlighetens införande hos oss, göra den nödig,
der offentlighet verkligen finnes. En ökad
anledning för mig att önska stiftandet af denna
Lag, äger jag deri, att således se undanröjd ett
af de anförde hindren mot publicitetens antagande
för det närvarande hos oss, då man således
kunde hoppas vid en kommande Riksdag
en ändrad opinion inom Ridderskapet och A~
deln i denna fråga, så mycket mer, som ehuru
få blad i våra Riksmötens historia deraf intages,
desse likväl framvisa den märkvärdiga händelse,
att en och samma Ledamot år 1818 genast vid
första väckandet af en motion i detta ämne, anhållit
få instämma deri, och iSeS utan några
ändrade förhållanden ansett bifall härå nedrifva
t i '
54
Den 5 April e, nu
vår representation oell kullstörta hela Statsbyggnadens
grundvalar.
Friherre Boije, LudvigJag vill icke yttra
mig i hufvudfrågan, om en lag bör göras emot
förbrytelser, sorn dels aldrig ågt ruin, och dels
ännu icke ens kunna åga rum. Jag skall deremot
beredvilligt gå den värde talaren till mötes i den
punkt, som, må hända innebår det ändamål
han egenteligen söker; hvarom jag också redan
blifvit underrättad. Jag vet icke om flere ån
jag åro af Herr Rosenblad åsyftade; men mig har
man sagt, att jag skall vid sista Riksdag, då pro.
position om Läktarens afstående till åhörares
närvaro gjordes al Herr Rothlieb, yttrat de orden,
att jag understödde motionen derom: och
ehuru jag ingenting drar mig till minnes derom,
så torde def likväl vara sanning; och bevisar då
blott, att hos mig var öfverraskningens första
känsla för saken: men att denna känsla .sedermera
vikit för pröfriingen af de många och starka
skål, som talade emot den. Så långe mer.niskan
år menniska, skall hon alltid förblifva underkastad
möjligheten att i första ögonblicket ej
se allt hvad den påföljande undersökningen upptäcker:
och om hennes Öfverlagda beslut blir
det kloka, det råtta, så har hon ingenting att
förebrå sig, och kan då vara liknöjd för tadlet.
Herr Rosenblad; Då motiverne för min
motion redan vid dess afgifvande den 5 näst lid—
ne Mars blifvit af mig tillräckligt utvecklade,
torde det nu vara öfverflödigt vidare yttra mig
deröfver,
i
Den Ti April c ni.
åo
Efter hvad Protocollerne för förra Riksdagen
upplysa, var det verkeligen Friherre Bojie,
sora anhöll om att få instämma i den af Herr
Rothlieb då väckte motion, om offentlighet vid
Ridderskapets och Adelns öfverläggningar, fastän
Friherren nu ansett samma offentlighet nedrifva
principen för vår representation och beröfva
oss förmågan att till våra efterkommande
öfverlemna det dyrbaraste arf oss återstår, af
hvad vi utaf våra Fäder emottagit. Jag respecterar
visserligen denne Friherrens ändrade öfvertygelse
lika med hvarje annan sjelfständig
tanka, men af denna Friherrens ombytlighet i
åsigt af publicitets-frågan, under alldeles lika
förhållanden, styrkes jag så mycket mer i det
hopp, att den skall framdeles finna inom oss ett
blidare afgörande, då ett af de vigtigaste hindren
deremot blifvit undanröjd;.
Friherre Boije: Jag bör förklara, att jag
ej godkänner andra ord för min räkning, ån de
som måste finnas tryckta i Protocollet; hvilka
också må vara hurudana som helst, utan att jag
derom behöfver bekymra mig. Jag skall tacka
Gud, om mitt bemödande, att blifva klokare
med hvar dag, hädanefter så väl lyckas i alla
saker, som det lyckades mig i Publicitetsfrågan.
Herr Grefven och Landt-Marskalken yttrade,
att, ehuru Herr Rosenblads ifrågavarande
motion innehade N:o 24 å föredragnitigs-listan,
dock som Herr LandtMarJkalkens högsta bemödande
alltid vore att gå så väl Ridderskapets
5fl
Den 3 April e. mi
och Adelns, som hvarje Ledamots af Ståndet,
Önskningar till mötes, ansåg Harr Grefven oah
Landt-lHar skalken, af sådan anledning, sig jemväl
böra nu genast föredraga Herr Rosenblads
omförmåldte motion, hvarvid Herr Grefven och
Landt Marskalken likväl tillkånncgaf, att, då
densamma af Herr Rosenblad väcktes, Herr
Rosenblad sjelf anhållit att den måtte hvila på
bordet, intilldess frågan om offentlighet vid Ridderskapets
och Adelns öfverlåggningar blifvit af
Ridderskapet och Adeln afgjord; och då Ridderskapet
och Adeln den 17 sistlidne Mars ansett
sig icke böra för närvarande medgifva offentlighet
vid Ståndets öfverlåggningar, hemställde
Herr Grefven och LandtMarskalken, huruvida
Ridderskapet och Adeln ansåg Herr Rosenblads
ifrågavarande motion, det oaktadt, böra tili
Lag-Utskottet remitteras.
Ropades Ja och Neji
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag anser
denna motion böra remitteras, och får såsom
skål för denna min öfvertygelse blott erinra,
att man i BorgareStåndet, hvarest publiciteteten
blifvit beviljad, tilläfventyrs torde hafva
underlåtit att framställa den nu ifrågavarande
motionen, just på den grund att man der hade
sig bekant, att han var väckt inom detta Hus.
Om således denna motion här nunedlades, skulle
BorgareStåndet blifva bedraget i sin billiga
väntan, och kunna komma att för denna Riksdag
saknaden nödvändiga och påräknade lagen
Den 5 April e. m.
57
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarjkalicen
förnyad proposition, fann Ridderskåpet
och Adeln för godt, att Herr Rosenblads
berörde motion till Lagutskottet remittera.
Justerades PleniProtocollen för den 5 sist—
lidne Mars eftermiddagen och för den 6 i samma
månad.
Justerades PleniProtocollet för den 7 sist—
lidne Mars.
Gretve Lewenhaupt, Claes, hade inlemnadt
ett Memorial, hvilket upplåstes, så lydande:
(Se Bilagan N;o 1.)
Herr Hjerta, Gustaf: Jemte det jag förenar
mig med Grefve Levenhaupt, angående frågan om
vexel-rått för in visningar, anhåller jag, att om
detta anförande blifver remitteradt till Lag-Ut.
skottet, samma Utskott må anmodas, att företaga
detta ämne till afgörande i sammanhang
med den till Utskottet förut remitterade motionen
om enskilte personers assignations-rått.
Herr Grefven och Landt Ma rf i a Ike 11 förklarade,
att, då Grefve Lewenhaupts Memorial
innefattade anmärkningar mot Herr Silfverbergs,
Magnus Diedric, den 7 sistlidne Mars afgifne
yttrande, i anledning af Herr Haijs, Albrecht,
motion, angående inrättande af private LåneBanker,
samt både Herr Haijs motion och Herr
Silfverbergs yttrande blifvit af Pudderskapet och
58
Den 5 April e, m,
Adeln sistnämnde dag till Stats, Banco- samt
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskotten remitterade,
ansåg Herr Grefven och LcindtMarskalken
sig böra hemställa, om icke Grefve Lewenhaupts
ifrågavarande Memorial nu äfven kunde
till bemålte Utskott förvisas.
Bifölls.
Herr Hammarskjöld, Lorenzo, hade inJemnat
följande som upplästes:
(Se Bilagan N:o 2.)
Herr Grefven och LandtMi-rskalken föreslog,
att Herr Hammarskjölds Memorial måtte
till Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet
remitteras; hvilket bifölls.
Justerades PleniProtocollen för den JJ, 12,
i3 och i5 sistledne Mars.
Upplästes och lades på bordet följande från
nedannåmnde Utskott inkomne Memorial och
Utlåtanden:
Fran ConstitutionsUt skottet:
Af den 29 sistledne Martii; med hemställan
om Deputerades förordnande till uppsigt Öfver
Grundlagarnes felfria tryckning.
Den 5 April c. m.
59
Af den 2 innevarande månad; med öfverlemnande
af 65o exemplar utaf en tryckt uppgift
på de från sista Riksdag hvilande förslag
till ändringar i Grundlagarne.
Från StatsUtskottet:
Af den *4 siftlidne Martil:
N:o 6g, angående anslag af Statsmedlen till
en Hamnbyggnad vid Jönköping.
Af den 29 i samma månad:
N:o 70, om medel till bestridande af kostnaden
för tryckning af vissa Comitterades förslag
till en förändrad organisation af åtskillige
Rikets Styrelseverk m. m.
Nto 71, i anledning af väckte motioner,
angående Allmogens arbetsskyldigheter vid serskildta
Kungsgårdar och Boställen.
N:o 72, angående gjord hemställan om anslag
af medel till aflöning för Uppbördsskrifvare
i de Norra orterne, eller lön-tillökning för
Länsmän, som kunde biträda KronoFogdarne i
Executionsmål.
N:o 76, om fördelningen utaf afgifterne till
Wadstena Krigsmanshus och Amiralitetets KrigsmanshusCassorne.
N:o 74, angående föreslagen tillökning i
den pension Registratorn i f. d, CanzliColle
-
6o
Den 5 April, e, m,
giutn Ferdinand Berndtson af Statsverket åt-'
njuter.
N:o 75, rörande väckt fråga om en undersökning,
angående besparingarnes användande
samt om CoursControlIeurernes arfvoden.
N:o 76, med hemställan, att åtskilige till
StatsUtskottet remitterade Memorial måtte till
det Särskildta Utskottets handläggning fä öf_
verlemnas.
N:o 77, angående gjorda motioner örn löna
förbättring för Kronobetjeningen på Gottland
och i Bohus Lån, samt om befrielse för Kronobetjeningen
i allmänhet, från deltagande i
kostnaden för tryckningen af Landshöfdingarnes
kungörelser.
N;o 78, angående väckt fråga om Wadstena
Klosterkyrkas upplåtande på vissa vilkor
åt Stads- och LandsFörsamlingarne derstädes.
Från Stats- och Banco-Ut (kotten:
Jj den 2 innev. månad:
N:o 79, i anledning af den del uti KonglMaj:ts
Nådiga proposition, angående ytterligare
anslag till fullbordande af Götha Canal, som rörande
CanalDirectionens anhållan, att nu genast
få uti Rikets Ständers Bank, å Bolagets vägnar,
lyfta de af detta års förut anslagne Byggnadsbitråde
återstående 200,000 R:dr, utan att för
-
Dm 3 April et m*
6l
ut hafva infordrat den gista Actieinsåttning, som,
enligt Rikets Ständers år 3 815 fattade beslut,
skall innan utgången af innevarande år vara
verkställd.
Fran Banco-UtJ1:ottet:
Af den 2 4 sistledne Martil;
N:o 4, rörande väckt fråga om tillåtelse
för låntagare, att till undvikande af omgångar
och kostnad aflemna sina räntebetalningar för
Bancolån, i närmaste Ränteri, eller till KronoFogdar
i orterne.
Fran Lag-Utjkottet:
Af den 19 siftledne Februarii:
N:o 3, angående förmyndares frikallande
från skyldigheten att hvatt tredje år tillöka
myndlingens arfscapital, med den under tiden
derå upplupna ränta.
Af den 25 i samma manad:
N:o 4, rörande ändring uti 5 Cap. 4 §.
JordaBalken och Kongl. Förordningen den i3
Junii 1800, angående hembud då Frälse Skattei
hemman utom börd försäljas.
Af den 4 nåftledne Martil:
N:o 5, angående afgärda Bys rätt till skifte
i skog och mark.
62
Den 5 Arpil f m.
N:o 6, angående den föreslagna ändring i
25 Cap. 5 §. RättegångsBalkep, att UnderDomstolars
utslag i mål, rörande fångspillning och
hustjufnad, icke böra OfverDomarens pröfning
underställas.
N:o 7, rörande väckt fråga om befrielse
för Rådmän och Kemnårer från deltagande uti
ansvaret för försummelse att till ÖfverDomaren
insända Rådstugu-och KeinnårsRåtternes Domböcker
och Protocoll.
N:o 8, i anledning af gjord motion, om
upphäfvande af Öfre och Nedre BorgRätterne,
samt upphörande af RiksmarskalksEmbetets befattning
med skuldfordringsmåi.
N:o g, rörande väckt fråga om återupplifvande
af den i 16 Cap. 6 KyrkoLagen befintliga
föreskrift, att äkta makar, som skola
skiljas, böra personligen inställa sig i DomCapitlet.
Af den 7 siftledne Martti:
N:o to, angående gjord hemställan om upphåfvande
af de uti Kongl. Förordningen den 4
Maj 1778 stadgade böter för Rusthåilares försummelse,
att inom trenne månader från tillträdet
af en RusthåHsdel, erlägga den fastställda
afgiften till' Wadstena KrigsmanshusCassa.
N:o ii, angående upphäfvande af förbudet
Deri 5 April, 63
Hti 1.3 Cap. 2 §. KyrkoLagen, emot Kyrkomusiks
begagnande under Fastelagstiden.
Af den xo siflledne Mart ii:
N:o 12, om upphäfvande af stadgandet uti
4 Cap. 2 §. JordaBalken rörande handstråckning
vid fastighetsköp i staden.
N:o i3, rörande väckt fråga om förändring
af tiden för Sommar-Tingens förrättande.
Fran Allmänna Besvärs- och Oeconornie-]
Utskottet:
Af den 18 sistlidne Februarii:
N:o 2, i anledning af de anmärkningar, sorn
i BorgareStåndet blifvit gjorde vid Utskottets
Memorial, om förökad Betjening.
Af den a5 sistlidne Februarii %
N:o 4, rörande gjord motion om anläggande
af en våg på allmän bekostnad emellan ÖfverTorneå
och Kengis.
den 8 sistlidne Martil:
N o 5, angående upphörande af den anstallt,
att i officiella Tidningar införa Kungörelser
örn lediga Kyrkovaktare-tjenster.
N;o 6, angående tidens förlängande för de
allmänna utskylderne.
64
Den 5 April,
./// rle« i5 sistliclne Martil:
N:o 7, angående yrkad befrielse för en del
af Lindes bergslag från skyldigheten att uteslutande
afyttra dess kohl-tillverkning till Wedevågs
Manufactur-Verk.
N:o 8, i anledning af våckt fråga om FrålseBönders
befrielse från skyldigheten att tourvis
bestrida Fjerdingsmans-befattningen.
•
N:o g, angående visse föreslagne ändringar
i nu gällande författningar, rörande anläggande
af Tull-Mjölqvarnar.
N:o io, rörande väckt fråga om upphäfvande
af stadgandet, att då Morrskt Lakegods
utur andra hand styckevis försåljes, vigten deraf
bör i kärlet inbrännas.
N:o 11 , angående Gästgifveriet anläggning
och Gåstgifvares tillsättande.
Mf den 18 sistledne Martil.
N:o 12, rörande prsestanda till Bruken af
Åboerne å de al Bruksidkare till skatte inlöste
Hemman.
N:o io, rörande gjord motion, om upphäf-'
vande af föreskriften, att af Allmogen utfärda-;
de kungörelser om Auctioner och andra httshållsangelägenheteo
böra af vederbörande Kroj
no
-
Den o April, 65
n.obefjent påskrifvas, innan de från Piedikstolarne
upplåsas.
Upplåstes följande, från RiddarhusUtskottel
inkomne, så lydande 3;ne Memorial.
(Se Bilagorne N:ris 5, 4 och 5.J
Lades på bordet.
Justerades följande :
Utdrag af Protocollet, hållet hos Flögloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm den 3
April 1823.
S. D. Remitterades till
Stats- , Banko- Jamt Allmänna Befoårs- och
Oeconomie-Utjkolten :
Grefve Lewenhaupt®, Claes, Memorial, innefattande
anmärkningar vid Herr Silfverbergs,
Magnus Didric, den 7 sistlidne Mars sfgifne yttrande,
i anledning af Herr Haijs, Albrecht, Motion
ä angående inrättande af Private Banker.
Allmänna Besvärs- och Oeconomi- '
Utskottet:
Herr Hammarskjölds, Lorenzo, Memorial,
anledning af Friherre Anckarsvårds, Carl Hen
Ricld.
0, Ad, Fröt, 3 Band. 5.
66
Ben 5 April.
ricj motion, angående föråndrade stadganden 1
afseende på publika examina.
Lag-Vt skottet'.
Herr Rosenblads, Bernhard, den 5 sistlid-7
ne Mars eftermiddagen på bordet lagde motion,
angående stiftande af en Lag, i afseende å förbrytelser,
begångne af åhörare inom RiksStåndens
Plena, eller Riksens Stånders Plena Plenorum.
Ut Supra.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskilldes
felock. half till io örn aftonen.
In fidem Protocolli
O. I, Lagerheim.
Fredagen den 4 April.
Plenum klockan half till 10 förmiddagen.
Föredrogs å nyo och remitterades till;
Stats- och B ane oJJtslotten'.
Kongl. Maj:ts den J2 sist! W Mars aflåtne
®ch den 25 derpå följde förmiddagen på bor
-
Den 4 April f ni.
67
Het lagde Nådiga proposition till Riksens Stander,
angående bidrag till utförande af Hjelmare
Canal- och Slussverkets ombyggnads
Å nyö föredrogs Kongl. Maj:ts den 20 sistledne
Mars allåtne och den 25 i samma Månad
förmiddagen på bordet lagde Nådiga Skrif^
Velse till Riksens Ständer, rörande föreslagen
jemkning i Extra Roteringert.
Herr Rothlieb f Axel, anförde skriftligen:
(Se Bilagan N:o 1.)
Herr Grefven och Randt Mar skallen hemställde,
att så vål Kongl. Maj:ts högftberörda
Nådiga Skrifvelse, söm Herr Rothliebs, i anledning
deraf, nu aft>ifne yttrande, mätte till Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottet remit^
terås; hvilket biföllsi
Föredrogos å nyo och bi föllos följande
StatsUtskottets den 21 sistlidne Mars afgifne s mt
den 25 i samma Månad eftermiddagen pa oor^
det lagde Utlåtanden:
N:o 55, om indragning af Töffel-pénnirH
garne lör Rikets Högsta Embeten rn. fl.
N;o 56, om Boställes anslående åt Kront?^
Fogden i Sollentuna, Wallentuna och Danderyds
Skeppslag.
N.o 67, om understöd af allmänna medel
till förbättrande af Hamnen vid Halmstad*
63
D?n 4 April J, m.
N:o 58, om uppförande på allmän bekostnad
af en Bro öfver Fårje-sundet vid Sigtuna,
N o 6o, om understöd till Assessoren Lundeqvist
för dess utgifne Kammarverk,
N:o 62, om inköp af Boställe åt Domhafvanden
i Åse, Barne, Wiste och Kållands Häraders
Domsaga,
Företogs till pröfning StatsUtskottets den
5T sistlidne Mars afgifne och den .25 i samma*’
Månad eftermiddagen på bordet lagde Betänkande,
angående beräkningsgrunden för Riksmarkegångspriset
å den under Rikets Embets- och
Tjenstemanna-Stater med penninge-iöner uppförde
spannmål.
Friherre af Nordin, Carl Juhan, uppläste
följande:
(Se Bilagan N;o 2.)
Herr Berghman, Ambrosius Magnus: Det
ar mig icke möjligt att komma ifrån min förtrytelse
och stora' förundran öfver den olikhet i
pris, hvarefter de Civile och MilitaireSraterne
få deras Lönings-spannemål. För CivilStaterne
år den beräknad till Riksdaler och för Mi-,
litair'jStaterne till 6 Riksdaler tunnan. Jag kan
ej utgrunda skälen dertill. Det^måtte vål icke
komma deraf att Civile personer gjort sjelfva
regleringen, Man känner att i Konung Carl
Den 4 April f, m.
Xhs tid, då KcmmarColIegium skulle uppgöra
Staterne för alla Embetsverk, fick samma Collegium
högre löner ån andre Verk. Sedermera
når Rang-ordningen af CanzliCollegium skulle
uppgöras, fingo CanzliRåderne raug framför
andra Råder. Sådant skedde i förra tider,
men måtte icke nu kunna äga rum. Jag tror det
vara rättvist, att Militairen får åtnjuta samma beräkning
som de Civile, nemligen efter 45 R;dr, eller
kanske det vore bäst att ett medium antages för
båda, emellan båda beloppen , så att de erhålla
lika förmoner. En besynnerlighet år äfven det,
att Civilstaten vid Amiralitet, hvilken likväl består
af Civile personer, måste emottaga sin spannemål
efter 6 R:drs beräkningsgrund. De åro
således ansedde såsom stjuf-barn af Civilstaten.
Jag anser derföre det vara råttvist, att Stats-Utskottet
anmodas sarhmanjåmka dessa olika förhållanden,
och anhåller derföre om återreiniss
samt att desse anmärkningar måtte få till Utskottet
åtfölja,
Friherre Boijei Ludvig: Den rättelse, som
den sista värda ledamoten begår, torde, efter
min hastiga uppfattning, redan vara i Betänkan,
det meddelad; men år annars mer ån billig att
vänta. Egenteligen år det Friherre af Nordins
anmärkningar, som jag ville understödja; och
beledsaga med ett råtts-begrepp, så allmänneligen
erkåndt, att ju ännu har aldrig någon Auktoritet
gifvits, som icke ansedt sig af det samma
bunden. Man har, nemligen, alltid ansedt rättvisa
och billighet fordra, att om en ansökan,
syftande till fönnohn, ej kunnat bifallas; dea
Den 4 April f, m.
dock aldrig fått upptagas såsom anledning till
förminsk mg i fördelar, hvilka redan der förut
innehafvas; emedan ingen sökande bör straffas
för det han söker en förmån; hvilket dock skulle
inträffa, om afslaget förenades med borttagande
elier förminskande af något, som den sökande
redan innehar. Detta rätts begrepp för.
drar, att en motion, som ej har annat syftemål%
£n förbättring, må få behålla denna sin syftning,
och således icke förvandlas till anledning
för beslut af motsatt riktning, eller till försämring.
Då sista timman af denna motionstid var
slagen, hade ingen enda motion, inom Ständerne
blifvit gjord, till förminskning i det beslut
sorn i8i5 års Ständer, till löne-lörbåttring åt
Embetsmännen beviljade; och hvaraf den egenteliga
förmånen för Embetsmännen , till en stor
del , just lag i det tillika bestämda sättet att uträkna
Riks-markegången. Inom motions-tiden
var således, å Ståndernes sida ingen laglig anledning,
ingen laglig rått gifven StatsUtskottefc
till pröfning, ännu mindre till rubbning af 1815,
års beslut, i någon dess dess del Kongl. Maj:ts,
proposition åter åsyftar icke en förökning, mers
visserligen, icke heller någon förminskning i E inmannens
vilkor; den åsyltar blott ett afskaffande
af det hazard-spel, sorn Embetsmännen och
Staten nu måste vidkännas, och hvarpå man har
exemplet, då man påminner sig att 181 g var
en HofRättsRåds lön omkring 1700 Riksdaler
Banco, då den 1822 var blott omkring J200;
ett hazardspel, hvars olägenheter för Staten*
Friherre af Nordin framställt, och hvars svårighet
(öp Embetsmännen lätt inses, då mart
Den 4 April /. mi
7*
brsinnar huru angeläget det måste vara för honom
att veta hvad han har, för att derefter
råtta sina utgifter. Nu år hans öde, att ännu
i Januarii Månad vet han icke hvari hans lön
år samma år; och då erfarenheten visat att skillnaden
kan uppgå till nåra tredjedelen af lönen;
så bör man också finna huru svårt det blir för
hönö n att göra säkra beräkningar på sine utgifter
förenlighet med inkorusterne. Den proposition
Kongl. Maj:t gjordt, år lika fördelaktig
för Staten som för Embetsmannen; men det sätt
att afgöra frågan, sotn Utskottet föreslagit, år
deremot en försämring för Embetsmånnen, ända
till ett tillstånd, mycket sämre ån det, hvarulur
Konungens Nåd velat dem förhjelpa; och
det år i syftningen lika orättvist, som det är,
i formen, olagligt. Såttet att beräkna markegången
hörer ovilkorligen till 1815 års Beslut;
och någon förändring deri har ej, hvarken af
Konungen, eller någon Riksdagsman blifvit begärd-
StatsUtskottet har alltså Öfvertrådt grånsorna
för sin pröfnings-rått, då den ingått i
pröfning derom; och jag begär, att om Kongl.
Maj:ts proposition ej kan bifallas, all annan förändring
må uteblifva. För denna min anmärkning
begår jag äfven remiss.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Statsutskottets
Betänkande böra, i anledning af de
dervid nu gjorde anmärkningar, till StatsUtskottet
återremitteras.
Ropades Ja,
Den 4 April f m,
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den 21
sistledne Mars afgifne och den 2 5 i samma månad
eftermiddagen på bordet la;;de Utlåtande,
öfver de hos Präste- och BondeStänden gjorde
anmärkningar vid Utskottets förut meddeldte
Betänkande, angående framtida dispositionen af
Wéndtholms Hofstalläng ; och fann Ridderskapet
och Adeln att, enär Utskottets sistnämnde
Betänkande, redan blifvit den 5 sistledne Mars
eftermiddagen af Ridderskapet och Adeln gil—
ladt, Utskottets ifrågavarande Utlåtande borde
låggas till händlingarne.
Företogs till pröfning BancoUtskottetk den
21 sistledne Mars afgifne och den 25 derpå
följde eftermiddagen på bordet lagde Betänkande
N:o 5, i anledning af väckt motion om publicitet
af Bankens angelägenheter.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus,
anförde skrifteligen:
W
(Se Bilagan N:o 5.)
Herr Mannerjiam, Johan: Öfvertygelsen
om nyttan af Bankens publicitet har inom Ridderskapet
och Adeln långe varit allmän. Redan
i8i5 väcktes motion derom afen man, hvilken
lärer kunna anses äga stor auctoritet, såsom enskildt
man, då fråga år att bedöma hankens
ställning. Motionen blef vål af pluraliteten i
BancoUtskottet afstyrkt, men af Ridderskapet
och Adeln bifallen, dock uttrycktes detta bifall
Den 4 April /• m,
endast genom aaslag å BancoUtskottets Betänkande,
af den orsak, att frågan redan var af 5
andra Stånd annorlunda afgjord. Våd sista Riksdagen
väcktes å nyo fråga härom, men plursliteten
i BancoUtskotfet afstyrkte äfven då publiciteten,
den blef likväl, om jag rått minnes,
efter återremiss af Ridderskapet och Adeln bi-'
fallen. Jag behöfver således ej ingå uti någon
vidlyftig bevisning af denna publicitets nytta, helst
då en Ledamot af BancoUtsRottet uti sitt särskilta
yttrande så vål motiverat sitt tillstyrkande,
att jag i det hufvudsakliga instämmer i dess
yttrande, och då Grefve von Schverin ytterligare
för densamma anfört gällande skäl. Utskottet
har vål icke nu bestämdt tillstyrkt hemlighetens
bibehållande, men om jag rätt fattat
dess mening, synes den vara, att frågan måtte
komma att hvila till dess att allmänna Financeregleringen
företages. Jag år åter af en alldeles
motsatt tanka. Jag tror, att det ej allenast
för Riksens Ständer, utan ock för den stora
del af Nationen, sorn interesserar sig för och
hvars välfärd hufvudsakligen kan bero äf de beslut
, som angående fmancerne vid denna Riksdagen
fattas, år af högsta vigt, att en tid tömt
kånna Bankens ställning, för att derefter reda
sina begrepp och stadga sin öfvertygelse om
hvad vid myntregleringen bör iakttagas. Erfarenheten
sedan sista Riksdagen har icke heller
ådagalagt någon nytta af hemligheten i afseende
på Banken. Den allmänna klagan öfver följderne
af de vid sista Riksdagen i financiel! afseende
fattade beslut, och den ännu fortfarande
oordningen i myntförhållandet, bev.sa bäst
7i
Den 4 April f. m.
denna tanka. Denna hemlighet år för öfrigt
till en stor del redan bruten; ty man kan ej
antaga, att FinanceComittén skulle hafva grundat
sitt Betänkande på uppgifter, som ej i det
närmaste åro enlige med förhållandet, hålst då
deruti funnits Ledamöter, hvilka åga kännedom
om Bankens ställning. Jag instämmer således
uti Grefve von Schverins begäran om åtterreiniss
af Utskottets Betänkande, och anhåller, att
Utskottet måtte åläggas, att bestämdt och så
fort ske kan yttra sig öfver den väckta motionen,
Herr Rosenblad, Bernhard: Utan att ingå
i besvarande af ilen frågan, huruvida 1668 års
BancoOrdning tillåter eller förbjuder Bankens
publicitet, anser jag Riksens Ständer åga lika
obestridlig rått, att häröfver efter godtfinnande
besluta, som de förut vidtagit så uppenbara förändringar
i nämnde BancoOrdning, som tillåtelse
för Banken att utgifva sedlar och att ej uppfylla
sina förbindelser. Jag vill således egentligen
endast upptaga tvenne frågor. Den ena år
nyttan af Bankens publicitet såsom en isolerad
åtgärd,' det andra år dess jorhållande till
den blifvande i 'inanceplanen.
Vid flere föregående Riksdagar hafva BanooUtskotten
grundat sina afstyrkanden af publiciteten
hufvudsakligen på följande tvenne skål,
dét ena, att den ej finnes införd i utländska
Ränker, och det andra, att den ej skall medfört
någon skada, men mycken njdta. Det år visserligen
med Banker som med alla andra mensk
-
Den 4 April J.
75
liga uppfinningar, alt de endast så småningom
Utvecklas till deras fullkomlighet. Således ägde
ej de första inrättningar af detta slag den ändamålsenliga
organisation, en sednare tids erfarenhet
frarnbragt. Också voro alla mig kända ald.
re Banker underkastade hemlighetens slöja. Men
den stora skillnaden var likväl emellan de ut-*
låndska Bankernes och den Svenskas hemlighets,
tillstånd, att de förre voro kände af de personer,
som ägde utfärda sfadganden för deras styrelse,
då deremot Svenska Banken blifvit förvaltad
och disponerad efter föreskrifter utaf
Ständer, hvilka ej kände, hvarom de förordnade.
Likväl har erfarenheten visat svåra följder
äfven af de utländska enskilta Bankernes hemlighetstiilstånd.
Amsterdams Bank kunde derigenom
dölja, att i bo år öfvertrådelser blifvit
begångne mot dess grundstadganden, på såsätt,
att utlåningar blifvit beviljade vissa allmänna
corporationer, hvarigenom Bankens undergång
på i7go:talet bereddes, till största känning för
Hollands handel och välstånd. Engelska Banken
sattes genom sitt hemlighetstillstånd i förmåga,
att tvärtemot både sitt privilegium och
flere Parlamentsacter, göra Regeringen flere otillåtne
förstråckningarså att en af BancoDirectionens
egna Ledamöter år 1795 ansåg sig
skyldig anmäla förhållandet i Parlamentet. Deremot
sedan Bankens tillstånd underkastades Parlamentets
kännedom, hafva ej några olagligheter
ägt rum i dess rörelse. Äfven vår B.nks
historia framvisar stora missbruk 09I1 olagligheter,
såsom verkningar af hemlighetssystemet,
^765 års Riksdagshandlingar förvara mängfall
-
7s
Den 4 April f, m,
diga minnen deraf, bland andra, att 17:36 års
Secreta Utskott funnit för godt tilldela då varande
BancoFuUmägtige en stor gratifieation för
deras, som orden falla sig, behjertctde rådslag
och fer mete att ft räcka Banhem utlåningar
längre ån vid 17åa års Riksdag jajijiälldt
och detennineradt var. J-g tviflar ej, att goda
afsigter ledt nämnde Herrar vid dessa uppenbara
afvikelser från sina på instruction grunda»
de skyldigheter; men dessa afvikelser, troligen
aldrig vågade, om de årligen varit skyldige redovisa
för hela Nationen, utsträckte emellertid
det olyckliga sedelmynts lånesystemet och förökade
dettas svåra följder för ägande rått och
näringar. Hvad de fördelar beträffar, Bankohemligheten
gjort möjliga, dedar jag fullkomligt
Herr Grefve von Schverins tanka, att det varit
lyckligast för Fäderneslandet, om vi aldrig kunnat
åtnjuta dem. Dessa af erfarenheten uppdagade
förhållanden hafva också föranledt, att,
de utmårktaste i sednare tider stiftade enskifta
Banker, äga sig föreskrifvet ett ovilkorligt stadgande,
af en fullkomlig publicitet. Således ser
man Franska Banken, hvars förvårfvade beröm
vitsordas af en credit, som hvarken Napoleona
despotisme eller tvenne fienfltliga invasioner,
eller sednare årens stora vacklingar af de offentliga
fonderne, kunnat skaka, årligen framlägga
sin hela Status för Allmänheten. Samma förhållande
åger rum, i afseende på de Österrikiska,
Danska och Ryska Bankerne, och bör efter
min öfvertygelse äfven stadgas för vår
Bank, utan afseende på dess framtida öfriga
ställning.
Den 4 April f. m.
77
Beträffande publicitetens förhållande till
fioanceplanen, kan jag ej annat ån instämma i
hvad Herr Mannerstam anfört. Jag tror att då
RiksStåndens alla Ledamöter sättas i tillfälle
att förut bedöinma Bankens närvarande ställning,
och sammansatte Utskotten sedermera till
dem tryckt öfverlemna sin financeplan, ej inne^
fattande endast isolerade principer, utan utarbetad
till ett fullständigt helt, samt de erhålla
tillräcklig tid, att efter moget öfvervägande
stadga sina individuella åsigtei, så förekommes*
säkrast den öfverraskning, vissa värde Ledamöter
synts så myeket befara.
Således och med ytterligare stöd af hvad
II * rr von Seth så grundligt anfört i sin reservation
till BancoUtskottets Protocoll, får jag
förena mig med Herr Grefve von Sehwerin
och Herr Mannerstam i anhållan om återremiss.
Herr Stråle, Nils Wilhelm: Hvad först
angår frågan huruvida dfen redovisning af Banken,
hvilken hittills varit Öflig, är enlig med
1668 års BancoOrdning, så tror jag, att då
Riksens Ständer i denna föreskrifvit, att dess
ställning för dem skall uppgifvas, hafva de deremot
1671 stadgat sättet huru detta bör ske,
nemligen endast inför Riksens Ständers Deputerade.
Likväl kan det visserligen icke såttas i
fiåga, att ju icke Riksens Ständer äga rått att
kjelfve få veta hvad som förut blott för deras
Fullmågtige blifvit framlagdt. Hvad åter angår
att Bankens ställning nu genast skulle uppgif
-
78
Den 4 April f nii
vasj så bekänner jag, alt jag icke kan skilja
denna fråga från begreppet om den allmänna
Financeregleringen. Då Banken genom Riksens
Ständers beslut nu icke år skyldig att inlösa sina
sedlar med silfver, då dess functioner icke kunna
undergå någon förändring, antingen dess credit
genom publiciteten af dess tillstånd ökades
eller minskades, måtte det för Banken vara likgiltigt,
om sådant uppgifves eller icke. Mert
deremot matte det alltid blifva af inflytande på
Financeregleringen, om det för Staten år nyttigt
eller ej, att publiciteten beviljas. Jag har
ej kunnat inse den våda deraf, som åtskilige
förmena sig finna , men jag tror att det vore i
sin ordning, att den af de sammansatte Statsoch
BancoUtsk.otten såsom en förberedande åtgärd
föreslås. Derföre bar jag ej skiljt mig från
Utskottets tanka i hufvudsaken; men då jag har
den äran att vara Ledamot af de sammansatte
Utskottens financeafdelning, har jag såsom en
förberedande åtgärd derstädes föreslagit, att
Bankens ställning genast för Riksens Ständer
skulle framläggas, på det att en vägledning till
kännedom af myntvärdet derigenom skulle vinnas-
denna min motion har likväl inom afdelningen
ej vunnit bifall, utan tills vidare blifvit
uppskjuten, Detta föranlåter inig att begära det
Herr Hjertås motion till de sammansatte Statsoch
BancoUtskotten måtte remitteras, då ändamålet
derigenom torde vinnas och deras pluralitet
torde säkerligen anse frågaa nu genast böra
bifallas. Genom en återremiss skulle saken
kan hända draga långt på tiden, då sådant deremot
genom mitt förslag torde förekommas. Jag
Ben 4 April f. in,1
hemställer derföre om icke en sådan ^remiss
vore riktigast.
Grefve De la Gardie, Jacob: Då redan
så många talaie yttrat sig i detta ämne, i enslighet
med min rättskänsla 5 då de önska en
publicitet, sorn långt ifrån aft kunna skada Banken,
alltid skall blifva till dess nytta; enär den
öfvertygar Allmänheten om hvad hon ej kan
gissa, så skulle iag visserligen ej upptaga Ridderskapets
och Adelns tid, om det ej vore Jör
att i anledning af den sista värde talarens anförande
få göra några anmärkningar,
Han har med Utskottets pluralitet ansett j
att publiciteten ej bör äga rum, förrän i sammanhang
med financeplanen. Jag deremot finner
nödvändigt, att man först känner Bankens
tillstånd, innan man kan uppgöra en plan, bygd
på kännedomen om dess tillgångar. Hvad åter
angår, att saken nu skulle remitteras till de
sammansatte Stats- och BancoUtskotten, så ber
jag den värde Ledamoten om ursågt, men jag
tror det vara alldeles oformligt. En återremiss
af BancoUtskottets Betänkande, kan ej ske till
annat ställe ån BancoUtskottet; jag anhåller så.
ledes lika med de flere Ledamöter som i ämnet
redan yttrat sig, att Betänkandet mätte varda
återremitteradt samt att de andra Stånden
genom ProtocollsUtdrag underrättas om llidderskapets
och Adelns beslut.
Friherre Boije, hildrig: Grefve von Schverin
och Herr Mannerstam hafva så fullständigt
So
Den 4 April J, n.
utvecklat den mening, hvartill jag gerna slutar
mig, att jag behöfver icke något tillägga. Det
år blott i anledning af Herr Stråles anförande,
sorn jag ville anmärka, att om vi remittera frågan
till StatsUtskottet, hvars befattning ined
Banken år ingen annan, ån den, hvartill financeplanens
uppgörande kan föranleda, så hafva
vi också derigenom sjelfva skapat ett samband
emellan denna fråga och financeplanen, som icke
bfhöfs, och som icke ens år riktig. Jag befarar
då en annan påföljd till oförvåntadt Uppehåll.
Riksdagsordningen vill att på det första Betänkande
af ett Utskott åga vi icke afgörande
rått, utan måste då blott återremittera; och när
StatsUtskottets svar inkom, skulle vi befinna oss
i nödvändighet, att ännu en gång åfferremittera,
innan vi kunde åtkomma att afgöra frågan. På
dessa skäl begår jag bifall till Grefve von Schverins
förslag, så i afseende på återremiss endast
till BancoUtskottet, som i afseende på ProtocollsUtdrag
till våra Medstånder.
Herr Tham, Wollrath', Om meningen icke
år att vinna tid och att utdraga med afgörandet
af denna vigtiga fråga, så tror jag ej att
det går an,, att bifalla Utskottets Betänkande.
Det tyckes nästan som man af Betänkandet snarast
skulle kunna hämta den mening, att Utskottet
vill bifalla publiciteten, så vida Riksens
Ständer antaga det project till financereglering,
sorn Utskottet framdeles behagar framställa.
Kunde Banken fortfara att realisera, att
inlösa sina sedlar al parij då vöre hemlighets-:
» slö
-
slöjan nyttig och behöflig. Men sedan den förklarar
sig ej kunna göra det; sedan detta förklarande
af Riksens Ständer blifvit gödkändt, så
är detVBaiikeris skyldighet, att likasom en enskilt
man framlägga sitt tillstånd. Då, men icke förr*
kunna crediiorerne bestämma luiru den skall
fijelpas; Jag förenar mig således till alla delar
med Herr Grefve vori Schverin och dé flere
andre värde Ledamöter, hvilka här yttrat sig*
ej allenast ortl återremisä af Betänkandet, ufarf
äfven oin det föreslagna ProtöcöllsUtdraget tjl|
dé öfrige Stånden.
Grefve Posse, Carl Henric; Jag har lies
gärt ordet, endast för att göra några anmärkningar
emot Herr Stråle, men jag är förekommen
af Grefve De la Gardie, Friherre Boije och
Herr Tham , oth skall således blott med få ord
yttra mig. Jag hade ej trott, att en Ledamot a£
BancoUtskottet skulle bestrida fördelen af Bänkens
publicitet, hålst sista uttrycket i Utskottets
Betänkande gifver anledning till motsatsen. Det
lyder som följer; BancoUtskottet får emellertid
nu i förhand afgifva det vördsamma,
förklarande, att Utskottet äfven för dess det
anser en uppgift örn Bankens hela fållning
nödvändig, så vida någon väsendtlig förän-,
äring uti de ml befintliga grunder och föremål
för Bankens verksamhet kommer att tili
Riksens Ständer framfiållas. Det torde icke
vara något tvifvel underkastadt, att en väsendtI
lig förändring af Bankens verksamhet, ej blott
Ridd, o; Ad, Prot, 5 Band»
8 3
Den 4 April f. m.
kommer att framställas för Riksens Ständer,
utan äfven kommer att af dem afgöras vid denna
Riksdag. I följe häraf tyckes det som Banco.
Utskottet redan i förvåg hade afgjort publicitetens
nytta; och af de uti Finance-Comitténs
yttrande gjorde framställningar synes det son»
Banken, ehvad förändringar den kan komma att
undergå, ingen ting har att risquera i afseende
på dess credit, som i närvarande stund tyckes
vara negatif, eller mindre ån ingen. Det är
således påtagligt, att Banken genom publiciteten
har allt att vinna, rnen intet att förlora.
Antingen nu en realisation, eller myntbeståmning,
eller någon annan åtgärd kommer att
beslutas, år det i alla fall både nyttigt och nödigt,
att först få veta hurudan Bankens ställning
år. Derföre instämmer jag med Grefve
von Schverin, Herr Mannerstam, Herr Rosen,
blad och de flere andra värde talare, som grundeligen
utvecklat motiverne för publiciteten
och begårt återremiss.
Friherre Cederström, Jacob: Den egente.'
liga handläggning, som tillkommer Utskotten år
att utreda de mål, hvilka till dem blifva remitterade
och att i anledning deraf till Riksens
Ständer med förslag inkomma; icke att som
BancoUtskottet hår gjort, ingifva ett Betänkande,
som ej besvarar frågan, utan evasivt framställer
hvad framdeles möjligen kan ske. Det
hade ålegat Utskottet, att uppgifva om förslaget
år nyttigt, eller om Utskottet afstyrker detsamma,
Jag anser således, att, vid en återremiss,
Den 4 April f. m.
85
det tillkommer Utskottet att bestämdt förklara
om det tillstyrker eller afstyrker publiciteten. I
afseende på hvad af några Ledamöter hår blifvit
yttradt, anhåller jag att få göra några anmärkningar.
Grefve von Schverin har yrkat
att man genom ProtocollsUtdrag skulle anmoda
de öfrige RiksStånden att icke afgöra åmnet
förr, ån svar på återremissen af detta Betänkande
till RiksStånden återkommit. Sådant står
ej tillsammans med en riktig behandling af målen,
ty de andra Stånden hindras derigenom uti
deras beslutande rått, då de nemligen skulle betaga
sig möjligheten att med förändringar antaga
det sednare Betänkandet. Jag tror det vara
tillräckligt, att genom ProtocollsUtdrag, eller
om man anser en större hastighet af nöden,
genom Deputation underrätta de öfrige Stånden
om det beslut Ridderskapet "soch Adeln fat*
tar, och anmoda dem att deruti instämma. Den
Ledamot som yttrat, att frågan borde remitteras
till Stats- och BancoUtskotten, lärer hafva
förglömt att StatsUtskottet icke med Banken
har att göra, i annat fall ån så vida frågor rörande
denne sednare ingå uti Financeregleringen. Remissen
måste således ske endast till BancoUtskottet,
den låter icke verkställa sig till något
annat Utskott, I afseende på sjelfva frågan om
publiciteten, tror jag att BancoUtskottet, om det
helt enkelt och ärligt framställer sin öfvertygelse,
pj kan annat ån erkänna att Banken vinner
på publiciteten, emedan Bankens tillgångar
åro större ån dess skulder, och det således blott
vöre att förlänga misscrediten, om man ån vi
-
4 4 Jpril f. ni,
cJara ville bibehålla hemligheten af Bankens
ställning*
Herr Lagerhjelm, Pehr* Då alla ds som
hittills yttrat sig, talat i öfverensstämmelse med
min öfvertygelse att publiciteten bör bifallas*
har jag ej något att tillägga} det är blött i afseende
på formen, som jag anhåller att få yttra
mig. Jag kan visserligen Icke Undgå att med
Friherre Cederström instämma deruti, att BancoUtskottet
borde hafva bestämdt yttrat, om det
tillstyrkte eller afstyrkte publiciteten; men hvad
åter angå* remissen till Stats- och BancoUtskotten,
har den sin grund uti sjelfva Betänkandet
der den föreslås, och emot formen i afse-*
ende på BancoEden kan den icke vara, enär
åStatsUtskottet äfven aflagt densamma. Då jag i
Financeberedningen sökt åstadkomma det beslut,
att Bankens tillstånd genast borde allmängöras ,
men detta förslag har blifvit uppskjutit eller afslagit,
så skulle jag önska att, i händelse remiss
till Stats- och BancoUtskotten beslutas, dervid
måtte foga3 den föreskrift, att genast inkomma
med beslut i ämnet. Jag föreställer mig att en
remiss till dessa Utskott skulle vara ändamålsenligare,
då erfarenheten visat att Betänkanden
som återremitteras, gerna komma i samma tanka
tillbaka. Jag hemställer således om icke ämnet
bör till Stats- och BancoUtskottens gemensamma
handläggning öfverlemnas, dock med tillägg,
att Utskotten ofördröjligen böra med sitt
Betänkande deröfver till Riksens Ständer inkomma*
-
Den i April j, >ni
85
Herr Stråle: Jag föreslog visserligen ick#
att saken skulle återremitteras till sammansatte
Stats- och BancoUtskotten; min hemställan var
att saken till dem skulle remitteras. Min] anledning
härtill var att vinna tid; jag föreställde
mig nemligen, att om BancoUtskottet icke af
de gjorde onmärkningarne fann skål att ändra
sin öfvertygelse, om det ännu fann saken böra
behandlas i sammanhang med frågan om financerne,
om denna åsigt af pluraliteten bland
Riksens Ständer gillades, så skulle en ytterligare
tidsutdrägt uppkomma, innan ett beslut kun.
de fattas. I öfrigt får jag, i afseende på hvad
Friherre Cederström yttrat, äran nämna, att
Banco-Utskottet visserligen ej egentligen har
att göra med Rikets financer, blott med Bankens;
men en uppgift af dennes ställning verkar
äfven på Statens financer, och derföre har
jag yrkat att remissen borde ske äfven till StatsUtskottet.
Jag har ej föreställt mig att de sammansatte
Utskotten skulle kunna afstyrka publiciteten,
utan trott ändamålet derigenom snarare
skulle vinnas. Men om Ridderskapet och
Adeln anser det lättast kunna ske genom en återremiss,
vill jag visserligen icke bestrida densamma.
Herr Hjerta, Gustaf'. Sedan jag haft den
lyckan, att genom bekantskap med Bankens tillstånd,
nu mera sjelf blifva öfvertygad, att jag
med godt samvete kan rösta till bifall af min
egen motion, har jag äfven lyckén att i dag
Sanna den så kraftigt understödd af flera Ledamöter
bland Ridderskapet och Adeln. Jag be^
86
Den i April f. m,
höfver således ej yttra mig något om saken.
Jag anhåller blott att vördsamt få visa hvarföre
jag anser mig böra tillstyrka, att återremiss till
BancoUtskottet måtte beviljas, enligt Grefve von
Schverins begäran. - Enligt hvad sqin synes af
Betänkandet, hvars ena punkt att motionen ej
bör tag<s under pröfning, förr än Stats- och
BancoUtskotten sig utlåtit, samt att BancoUtskottet
då måtte få yttra, huruvida det år nyttigt
eller nödigt, att yppa Bankens tillstånd
skulle först Stats- och BancoUtskotten inkom,
ma med financeförslsget och sedan BancoUtskottet
höras, det år, med andra ord: antingen
tiden fördröjas eller Riksens Ständer besluta
öfver ämnen, som de ej hafva sig fullständigt
bekanta. På d »nna grund anhåller jag, att återremiss
måtte beslutas* till Banco-Utskottet och
hyser ingen fruktan, att ju BancoUtskottet då
uppfyller Riksens Ständers önskan , samt åtminstone
ändrar den nu af mig anmärkte punkten.
Friherre tirsén, Guftaf Fredric: Jag ber
vördsamt att få den äran erinra, att då Ridderskapet
ocfr Adeln väljer af sina medlemmar till
Ledamöter uti BancoUtskottet, kunna desse ej
mera anse sig som blott Ledamöter af Ridderskapet
och Adeln, utan såsom Riksens Ständers
Fulimägtige i Banken. I denna egenskap hafva
de gemensamma skyldigheter att rätta sig efter
Riksens Ständers beslut. Vid förra Riksdagen
väcktes fråga om Bankens publicitet; den affi
t yr'.tes då af BancoUtskottets pluralitet. Ridderskapet
och Adeln återremitterade Utskottets
Betänkande. Då tillstyrkte Utskottet att sedel
-
Den 4 April f. m.
n
stocken skulle uppgifvas, men detta afslogs af
de tre öfrige RiksStånden, och Bankens ställning
blef ej uppgifven. BancoUtskottet har ej,
såsom vårdare af Banken, att göra med Statens
financer. Utskottet måste betrakta den i ett
oföråndradt skick, sådant det, genom Riksens
Stånders beslut blef vid sista Riksdag bestämdt;
och den uppmärksamhet måtte Utskottet ofelbart
vara skyldig sina principalers omdöme och
beslut, fattade efter pröfning af alldeles samma
ämne som nu åter blifvit våckt, att först afvakta
någon förändring i de då befintliga förhållanden,
innan ett upphåfvande af beslutet
skulle kunna tillstyrkas. Utskottet har vål nu
funnit att flera motioner om sådane förändringar
blifvit väckte, men ingen af dem år remitterad
till BancoUtskottet allena. StatsUtskottet
har om Banken, efter aflagd Ed , erhållit kännedom
i hela dess vid; således finnes intet hin«
der, att dess arbeten må kunna stödas på en
riktig kännedom derom.
För pnin enskifta del är jag öfvertygad att
öfverläggningarne inom den sammansatte Finance-Beredningen
skola leda till erkännande af
nödvändigheten deraf, att Bankens hela ställning
preliminariter för Riksens Ständer uppgifves;
och jag vill äfven medge att hvad som må
anses nödvändigt, hellre snarare än senare meddelas,
så att tid ej må saknas för tillämpnin-i
gen Men jag hemställer , om uti sådane förhållanden,
hvaruti BancoUtskottet befinner sig,
genom Riksens Ständers Beslut vid sista Riksdag,
att Banken skulle fortfara i samma till
-
3en 4 Aprilf, ni,
ständ sorn förut, om, säger jag, det icke var ett
absolut skyldighet af Utskottet,' att först invänta
utredningen af väckte motioner i allmänna
financiella ämnen, i följd af Beredningens öf■verläggningar,
för att derifrån hämta anledning
till ett tillstyrkande af en ändring i en författning,
hvilken bestått sedan Bankens första infattning,
och söm déssmindre borde brytas, i
följd af en enskild motionairs yrkande, soot
detta stöddes på en förmodad öfverensstämmelse
med grund-författningatne, hvilken således i
Sjelfva verket saknades. Jag tillåter mig för öfrigt
den önskan, att man icke mätte utsträcka
«n förklaring af Utskottets Betänkande längre, äif
till hvad deruti finnes uttryckt. Utskottets mejling
har icke varit ätt göra ett Utbyte af gåf,
Vor, att nemligen Bankens ställning skulle yppas,
örn de förslag, hvilka sammansatte Utskotta
komma att afgifva, blifva antagne. Men x
följe af Arbets-ordningen har Utskottet ansett
éjg böra göra sin framställning sådan söm dett
är. Annu m^ra får jag fästa mig vid hvad sohl
fclifyit sagt, att om BancoUtskottet velat ärligt
uppgifva och ej undandölja ställningen, hade dft
litt bordt begagna tillfället. BancoUtskottet har
förklarat, att om någon ändring med Banken kominer
aftåga rum, borde dess ställning uppgifvas;
hmn Utskottet har bordt: rätta sig efter förra
Ständers beslut, tilis andra blifvit fattade. Jag.
instämmer således med Grefve yon Schwerin,
att om mån finner nödigt, att Bankens ställning
jdltnängöres, Betänkandet bör återremitteras, på.
det att det enda hinder sorn verkat på mig och
Den 4 April J. ni'.
S9
flere måtte, ju förr dess hellre, kunna undan*
rödjas.
Herr von Hartmansdorff, Augujl: TJtx
sjelfva frågan förenar jag mig med Grefve von
Schwerin, Herr MaUnerstam och Herr Rosenblad.
I afseende på formen af dess hellande
ling, är jag till en del redan förekommen af fle^
re varda ledamöter; men anhåller likväl alt få
bifoga några anmärkningar. Utan att sträcka
meningen öfver ordalydelsen, har jag dock funnit
Utskqttets Betänkande så obestämdt, att om
det blef bifallet , nian svårligen skulle veta hvad
inan beslutat. Förhållandet synes nu följakteli—
gen vara lika som med ett från Cqnstitutions-.
Utskottet för en tiel sedan inkommit Betänkande,
hvarom sades, att en proposition till bifall
derå hade varit detsamma , som en proposition
på intet. I begynnelsen på Betänkandet säger
Utskottet sig arne de upplysningar örn Bancoy
erkels ställning, hvilka för Rikets Ständer
aro angelägne att erhålla, ingalunda böra
saknas, och att Utskottet vöre beredt att dem,
afgifva, dä de af Riksens Ständer äskades*
Längre fram står deremot: att, derest Banco,-  Utskottet vid Finance-regleringen möjligen ic-r
lee skulle anse en sådan fullständig uppgift
nådig eUer nyttig, Rikets Ständer dä först
antingen vid speciel pröfning i grund af den,
hos Höglo fl. Ridderskapet och Adeln väckte,
nu ifrågavarande motionen, eller såsom ett
vilkor får af görandet af Utskottens allmänna
förslag, måtte fatta deras beslut, rörande
en sådan publicitet, vetfe sig dä oinskränkt;
9°
Den 4 April /. m.
eller i speciella delar åskad. Hade nu Utskottet
icke med sig sjelf afgjort, huruvida Bankens
offentlighet är nödig eller nyttig, så inser jag
ej huru Utskottet kunnat förklara sig vara beredt
att vid påfordran lenina de begärdta upplysninga
rne och var Utskottet färdigt dertill,
så vet jag ej hvarföre någon vidare undersökning
skulle behöfvas. Omsider slutar Utskottet
med att anse publiciteien nödvändig, sä vida
någon väsendtlig jörändring uti de nu bejintelige
grunder och föremål för Bankens verksamhet
komme att till Riksens Ständer framställas.
Enär så manga särskilte alternativer af
Utskottet blifvit framlagda, är det ej underligt
om åtskilliga ledamöter äro tvekande i afseende
på rätta behandlings-sättet. Då man lika väl
kan hålla sig till det ena som det andra alternativet,
så kunde man älven så väl äska de omnämnde
upplysningarne, som dermed uppskjuta.
Detta hade också varit den behandling af
målet, hvilken jag velat yrka; men då flere ledamöter,
äfven af BancoUtskottet, begärt återremiss,
på det att Utskottet måtte få tillfälle
afgifva ett mera bestämdt yttrande, så instämmer
äfven jag deruti.
Grefve von Schwerin' Jag anhåller att med
några få ord få öka Protocollet. Här är ej fråga
om en ny lag, hvarigenom Bankens publicitet
skulle beredas; bär är blott fråga om att undanrödja
ett tillfälligt hinder för den anbefalte
gamla publiciteten. Det vrar alldeles i sin ordning,
att Utskottet, i anledning af Herr Hjertås
motion, åberopade 1672 års beslut, och den
Ed som, i anledning deraf, aflägges. Det är ock
Den 4 April J. m.
9l
blott af egard för personer sorn aflagt en ed,
»oin jag yrkat återremiss af Betänkandet, och
ställt min fråga så: om flere hinder finnas än
de af Utskottet anmälte? Harda Utskottetsvarat
att det ej ser flere hinder, så är det Riksens
Ständers rätt att undanrödja det som finnes;
jag föreställer mig, att den som då går att yttra
sig, gör sig den frågan, hvad det vill säga att
vara garant af Banken och att hafva satt sin
ära i pant, Jag ogillar icke det hittills iakttagna
förfarande, och jag ser inga ytterligare Ilinder,
men jag afstyrker remiss till de sammansatte
Stats- och BancoUtskotten. Blott det sednare
har att meddela oss, huruvida det känner
några ytterligare hinder än det, som ålägges
dem af deras samvete.
Friherre Boije: Frågan synes nu endast
mera angå valet af Utskott, till hvilket ämnet
och anmärkningarne skola remitteras. Dervid
bör jag ännu en gång erinra, att om vi remittera
frågan till StatsUtskottet, så hafva vi också
bundit händerne på oss, då vi sedermera
vilja afgöra frågan för sig sjelf, utah sammanhang
med finance-planen. Må man eftersinna
huruvida åtskiljda dessa ämnen äro. Bankens
ställning känner BancoUtskottet häst, och derom
ger detta Utskott bästa svaret; men hvad
kan StatsUtskottet svara oss? Jo, icke annat
än publicitetens nytta eller skada för financeplanen;
men derom må Utskottets tankar vara
hurudana som helst, så lära vi i alla fall förblifva
vid vår mening, att, för att, just i frågan
om finance-planen, veta hvad vi böra och
92
Den 4 April /, m'.
kunna göra, måste vi förut känna Bankens ställning;
emedan vi annars handla i mörker och okunnighet.
Den begärde remissen till StatsUtskottet
är således , i min tanka, hvarken laglig
i formen, eller i ändamålet tjenlig till annat,
än en längre tids utdrägt, hvilken åter vi böra
omsorgsfullt söka undvika.
Friherre Cederström: Jag skulle ej vidare
Upptaga Ridderskapets och Adelns tid, om jag
ej ansåge att några yttranden af Friherre Wirsén,
angående de grunder, hvaruppå Utskottets
Betänkande är stödt, borde vederläggas.
Han har förklarat att Riksens Ständers förut
fattade beslut hindrat Utskottet handla annorlunda;
men det är ej fråga om deras helgd, när
fråga Ur om att förändra hvad som nu gäller,
J vår samhälls-ordning finnes ingen lag, från
och med grundlagarne till och med regie mentariska
stadganden, som ej uti laglig ordning kan
förändras, och det tillhör oss, att, efter det
•verkliga förhållandet för det närvarande och ic* *
ke efter fordna beslut, bedömma om sådane
förändringar Mro nyttige och nödvändige. Af
sådan anledning hade det efter min öfvertygelse
varit EancoUtskottets skyldighet att bestämdt
Uppgifva, om det med Bankens fordel var förenligt,
att dess tillstånd franfiägges för allmänheten,
och att icke sorn nu skett, uppskjuta denna
fråga till en kommande tid. Man har ytterligare
hemställt, om icke genom en återremiss frår
gan i förväg vöre afgjord; men jag får då bestämdt
förklara att sådant är rakt stridande emot
formerne, ty alla allmänna frågor skola af Utskot
-
toen 4 April f. m9
93
ten forst utredas. Denna Utredning är ej skedd;
BancoUtskottet bord^ hafva gjordt den, meli innan
den blifvit verkställd , får frågan ej afgöräs,
och RiksStanden kunna med skäl fordra,
att blifva underrättade om allt som för oell emot
frågan kan afgöras, innan de fatta deras
beslut. Jag har trott mig böra olnnämna detta,
på det ej Friherre Wirséns yttrande om formen,
må kunna anses lägga hinder i vägen för frågans
ändamålsenligare behandlande af BancoUtskottet,
om, som jag förmodar, Betänkandet
blifver återremitterädt.
Herr Grefven och HandtMarjkaikeli yttra-'
dfe, det han trodde sig förut böra hemställa,
huruvida Ridderskapet och Adeln ansåg de vid
BancoUtskottets Betänkande gjorda anmärkningar,
hindra detsammäs antagande, samt pa sådan
grund behagade Betänkandet jemte anmärkningarna
till Utskottet återremittera.
Ropades Ja.
Herr Grefven och HandtMarskalken förklarade
derefter, det han, med anledning af
den nyss förefallne diseussiönen, ansåg sig böra
hemställa, ohi Ridderskapet och Adeln skulle
finna lämpligt att, uti det ProtocollsUtdrag,
sorn bomme att innefatta Ridderskapets och Adélns
nyss beslutade återremiss, tillika särskildt anmoda
BancoUtskottet, att med det skyndsammaste
öfver ämnet afgifva ett bestämdt utlåtande, derIwti
Utskottets mening sch öfvertygelse i frågan*
94
Den 4 April/, nu
ehvad den kunde föranleda till bifall eller aaslag
af Bankens offentlighet, borde fullständigt
uppgifvas.
Bifölls.
Grefve Spens, Carl Gustaf: I afseende
på Herr Grelvens och LandtMarskalkens sista
proposition, får jag hemställa, om det icke vore
mera enligt med ordalydelsen uti Grundlagen,
att någon viss kort tid förelädes, inom hvilken
Utskottet borde med svar inkomma.
Herr Grefven och La n dt- Marsk a Ilen förklarade
, att, då Ridderskapet och Adeln redan
fattat sitt beslut, ansåg Herr Grefven och LandtMarskalken
det böra dervid förblifva, helst Ridderskapet
och Adeln agde , att, i händelse det
nu tagne beslutet icke skulle medföra åsyftad
verkan, framdeles, på sätt Herr Grefve Spens föreslagit,
förelägga Utskottet en viss bestämd tid.
Sluteligen och då det af Grefve von Schwerin
ifrågaställde ProtocollsUtdrag„ hvarigenom de
andre MedStånden skulle anmodas att icke fatta
beslut i frågan om Bankens offentlighet förr,
an Utskottet besvarat de hos Ridderskapet och
Adeln vid Utskottets Betäckande gjorda anmärkningar,
kunde, efter Herr LandtMarskalkens
omdöme, hos de andra Stånden möjligen anses
såsom beredande ett intrång i bemälte Stånds
uti Grundlagen förvarade rätt, att, efter eget
godtfinnande , enär lämpligt syntes, företaga frågan
till afgörande; hemställde Herr Grefven
och Landt Marskalken om icke, till vinnande
Den 4 April /. m,
95
af det med ofvanberörde ProtocollsUtdrag åsyftade
ändamål, Ridderskapet och Adeln behagade
inbjuda de öfrige RiksStånden, att uti det
af Ridderskapet och Adelig i frågan nyss fattade
beslut med Ridderskapet och Adelli sig
förena.
Bifölls.
Grefve De la Gardie, Jacob: Jag får endast
tillägga den önskan, att det ProtocollsUtdrag,
som kommer alt innefatta Ridderskapets
och Adelns beslut, må nu genast af RiddarhusSecreteraren
uppsättas och derefter afgå. Det
år möjligt att de andra Stånden ännu icke afgjort
frågan, och då torde kanske vårt beslut
i mer eller mindre mon verka på deras.
Som Ridderskapet och Adeln hördes häruti
instämma, uppsattes genast och justerades följande
:
Utdrag af Protocollet hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm förmiddagen
den 4 April 1820.
' S. D. Föredrogs å nyo BancoUtskottets d.
Si sistledne Mars afgifne och den 25 derpå
följde eftermiddagen på bordet lagde Betänkande
N:o 5, i anledning af väckt motion om publicitet
af Bankens angelägenheter; och fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att berörde Betänkande,
i anledning af de utaf åtskilige Le
-
ben 4 April f, ni,
damöter dervid gjorde anmärkningar till BancoUtskottet
återremittera, med'anmodan till Utskottet,
att med det skyndsammaste öfver ämnet
afgifva ett bestämdt utlåtande, deruti Utskottets
mening och öfvertygelse i frågan, elivad
den må föranleda till bifall eller afslag af Bankens
offentlighet, bör fullständigt uppgifvas;
och skulle de öfrige Respective RiksStånden inbjudas,
att uti detta beslut med Ridderskapét
och Adeln sig förena. Ut supra*
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den 12
sistledne Mars afgifne och den 39 i samma månad
eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande, i
anledning af den berättelse Riksens Ständers
Revisorer år 1822 afgifvit Öfver StatsVerkets
förvaltning 'och räkenskaper åren- 181g och
1820.
Friherre TVirsén, Giiftaf Fredric, anförd*
äkrifteligen:
(Se Bilagan N;o 4.)
Herr Hjerta, Gustaf: Då Friherre Wir
séns
yttrande innefattar begäran om återremiss
af StatsUtskottets Betänkande, samt jag äfven
derom anhåller, på det StatsUtskottet må komma
i tillfälle, att förklara sig öfver dess anmärkningar,
synes det kanhända öfverflödigt,
att jag nu upptager tiden med deras besvarande.
Men jag anser piig böra korteligen anföra
Den 4 /Ipril f, m.
några hufvudsakliga invändningar, på det Stats;
Utskottets åtgärder i de klandrade fallen, icke må
anses förhastade eller obetånkte.
Hvad först angår Stofferingspenningarne,
synes af 2:dra punkten i Riksens Siånders skrift
velse angående föråndradt beklånadssått för Indeldta
Arméen, att, i stället för de af dem
(nemligen Rotehållare) hittills gjorde bidrag,
böra de årligen gifva en holf, och Kronan en
half af en half munderings värde. Således lärer
StatsUtskottet häri hafva handlat enligt förra
Ständers beslut.
Hvad åter angår bokföringen i StntsConto;
ret, med Hamburger Banco, förvandladt i Svenska
Bancosedlar, har StatsUtskottet ansett sig
böra tillstyrka denna åtgärd, på det controll
må blifva möjlig eller lättad. Hvar och en lärer
finna huru svårt det är, att taga reda på
verkliga förhållandet, när Hamburger Banco
upptages i samma columner efter pari cours, inblandadt
med Svenskt Banco.
I anseende till besparingarnes användande
på titlarne, vågar jag underställa Ridderskapet
och Adeln, huruvida StatsUtskottet haft orätt,
att föreslå hvad det gjort, enär det visserligen
måste vara hvarje sig sjelf beskattande folks
rått alt säga, så och så mycket kunna vi gifva
till vårt försvar, till vår inre administration,
våra näringars uppmuntran m. m, Då detta
Ridd. o, Ad. Fröt, 5 Baad. 7.
g8
Ben 4 April f m,
folk i följd deraf anslår hvad det kan och bör,
allt efter det behof Regeringen har, enligt den
Stadgade organismen af samhållet, ligger det förmodligen
i sakens natur, att dessa anslag ej böra
öfverskridas eller förskingras.
> Friherre Wirsén har anmärkt, att bestämmandet
hvartill Creditivet uttages, vore opolitiskt
m. m. Jag kan ej inse det. Rustar man,
veta nog utländska makter derom ändå: 5oo,ooo
R:dr behöfdes snarare att nedtysta en rustning,
än att tillvägabringa en som behöfde hållas tyst.
StatsUtskottet har dessutom grundat sitt Betänkande
derpå, att 65 §. innehåller tvenne fall,
då mindre creditivet lyftas. Det år i synnerhet
dessa rubrikers åtskiljande, sorn afses; oaktadt
äfven specifika uppgiften, att man uttager till
så stor del för Flottan, så stor del för Arméen
m. m. icke synes vara skadlig, men väl beredande
ordning och möjlighet af controll, som
eljest blifver omöjlig,
Sluteligen kan jag ej heller finna, att StatsUtskottet
handlat orätt, då det, i anseende till
g;de Hufvudtitelns begagnande tillstyrkt gåfvor
och inga lån. Då ett sig sjelf beskattande folk
anslår en summa till sine näringars uppmuntran,
att af Regeringen disponeras, år det ej värdigt
detta folk, ett deraf göra lån, ofta svårligen redovisade.
D« gagna föga och medföra genom
medlens använd nide i lånevåg, hinder för deras
kraftigare verkan, som gåfvor. Långt ifrån att
finna att hvad StatsUtskottet föreslagit, inskrånker
Konungens dispositionsrätt af g:de Hufvud
-
Den 4 April f. m,
# i teln. synes den mig snarare ökad, på ett båda
Konung och Folk värdigare sått. Jag kan således
ej instämma i Friherre Wirséns åsigter, i
detta fall, utan anser deremot StatsUtskottet hafva
handtat princip-enligt och riktigt.
Friherre Thirsen’. Det år ej min mening
att hår upptaga tiden med utvåxling af opinioner,
ty jag bår aktning för andras, om också jag
icke delar dem. Af uppmärksamhet för Ridderskapets
och Adelns tid, förbigick jag den
delen af mitt anförande, som angår de speciella
förhållanden, hvilka hafva afseende på Tulluppbörden
i Hamburger Banco; men jag appellerar
till mitt anförande i detta afseende, och jag
tror att der skall finnas utredt, att en särskilt
räkning föres öfver de växlar, som inflyta och
de som utgå, och att hvar och en sorn vill granska
förhållandet, lätteligen der skall finna de
upplysningar han behöfver. Det år blott denna
anmärkning jag velat göra och får bedja
om förlåtelse för det jag af attention för
Ridderskapets och Adelns tid gick förbi detaillerne.
Friherre Cederström, Jacob: Jemte det jag
får förklara, att jag anser Friherre Wirséns
anmärkningar så grundligt utredde, att föga
dervid lärer vara att invända, anhåller jag blott
att, i anledning af Herr Hjertås yttrande rörande
användandet af anslaget på g:de Hufvudtiteln,
få tillägga några ord. Jag skulle förmoda
att det från ett klokt Statshushållningssystem år
leo
Den 4 April f ml
oskiljaktigt, att ej bortskänka medel, som kunna
återgå och frambringa nya resultater. Det måste
nödvändigt vara förmonligare örn man genom
lån kan åstadkomma samma oeconomiska
fördelar, som genom gåfvor; att då begagna den
förstnämnda mefhoden, hvarigenom Staten åter
bekommer capitalct till förnyadt användande.
Jag tror således ej att man genom ett beslut;
bör inskränka rättigheten att, efter olika om_
ståndigheter, med lån eller gåfvor uppmuntra
nåringarne. Sådant vore ej till samhällets förmon,
ty många nyttiga företag skulle då, i
brist af understöd och förlag, komma att åsidosättas.
Herr Hjerta: I anledning af Friherre Cederströms
yttrande, får jag nämna, att det just år
g;de Hufvudtitelns obetydlighet, som ännu mera
styrkt mig i tankan, att den ej år ämnad
till lån: Den upptager blott 100,000 R:dr, en
summa allt för obetydlig, att i lånväg hjelpa
näringarne, men tillräcklig att, såsom gåfvor
uppmuntra flit och uppfinningar.
Herr Grefven och Landt Marskalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Statsutskottets
Utlåtande böra, i anledning af de
dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja.
Den 4 April f. m, 131
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O, J. Lagerheim.
Fredagen den 4 April.
Plenum klockan half till 6 eftermiddagen:
Föredrogos å nyo och gillades StatsUtskottets
den 21 sistledne Mars afgifne samt den 25
i samma månad eftermiddagen på bordet lagde
Utlåtanden:
N:o 65, om Tulltägts upphörande af den
ved, sorn inlöres till Halmstad.
N:o 66, om Ångfartygs byggande på allmån
bekostnad, till iortskafiande af BatsmansCommenderingur.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
den 21 sistlidne Mars under N:o 64 afgifne
och den 25 i samma Månad eftermiddagen
på bordet lagde Utlåtande, om tryckning af
Ben 4 dprii e., rit.
Landshöfdingarnes Femårsberåftelser; fann Ridderskapet
och Adeln, att samma Utlåtande endast
borde låggas tili Handlingarna.
Då nu å nyo föredrogs BancoUtskottets d.
20 sistledne Mars under N:o 2 afgifne samt den
2Ö i samma månad eftermiddagen på bordet
lagde Betänkande, i anledning af Riksens Ständers
Revisorers, den i5 December 181O och d.
16 December 1822, till Riksens Ständer allåtne
och till Utskottet remitterade Berättelser, angående
Banco Verket, blef samma Betänkande till alla
delar af Ridderskapet och Adeln bifallet.
Föredrogs å nyo och bifölls RiddarhusUtskottets
den 8 sistlidne Mars afgifne samt den
21 i samma Månad på bordet lagde Memorial,
angående utdelning bland Rrdderskapets och
Adelns vid denna Riksdag närvarande Ledamöter
af Ståndets Protocoll vid 1789, 1810 och
1812 årens Riksdagar.
Herr Cederschjöld, Pehr Gujtaf, anföide
skriftligen:
(Se Bilagan N;o 1.)
Lade* på Bordet.
Ben 4 April e. m.
iul
Föredrogos å nyo och remitterades till:
Stats-Utskottet:
1) Friherre Björnstjernas, Magnus, den 25
sistledne Mars förmiddagen på bordet lagde Memorial,
i anledning af Herr Lsgerhjelms, Pehr,
motion, angående reglering af Krigsmagten till
lands och vatten.
2) Friherre Skjöldebrands, Pehr Eric, den
1 dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
i anledning af Riksens Slånders Revisorers
Berättelse, rörande Allmänna MagazinsDirectionens
förvaltning.
Stats- Jamt Allmänna Befvårs- och
Oeconomie- Utjkotten:
Herr von HartmansdorfFs, August, den 2$
sistledne Mars eftermiddagen pä bordet lagde
Memorial, angående upplösning af KrigsAademien
m. m.
Bevillnings-Vtskottet:
Friherre Boijes, Ludvig, den 25 sistlidna
Mars eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
angående upphåfvande af den så kallade Minimi-Tabellen.
Allmänna Besvärs- och OeconomiUtskottet:
Herr
af Silléns, Georg Axel, den a5 sist
-
Den i April e, m.
ledne Mars förmiddagen på bordet lagde Memorial,
angående förändring af flyttningstiden
för Tjenstefolk.
Å nyo föredrogs Herr Bruncronas, Gustaf
Adolph, den 25 sistledne Mars eflermiddagen
på bordet lagde Memorial, angående Finska
handeln.
Herr Tham, Wollrath, uppläste följande5
(Se Bilagan N;o 2.)
Herr Grefven och Landt Marfialken föreslog
, att så vål Herr Bruncronas ofvannämnda
Memorial, som Herr Thams, i anledning deraf,
nu afgifne yttrande, måtte tili Allmänna Besvärs-
och OeeonoruieUtskottet remitteras; hvilket
bifölls.
Företogs till pröfning StatsUtskottets den
424 sistlidne Mars afgiine och den 5 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Utlåtande, om anslag
af Stais-medlen till lianinbyggnad vid Jönköping.
Grefve von Platen, Ballzar Bogislaus:
Uti det nu uppläste Betänkande skulle jag förmoda,
att afslaget hufvudsakligen blifvit föranle
dt af den trånga synkrets, utur hvilken ämnet
af motionairen blifvit behandladt. Då det
rarit mig anbefallt att göra undersökning an
-
Ven 4 April c. m.
100
gående Jönköpings Hamn, anhåller jag att något
få upplysa ämnet.
Det är ej fråga om att Jönköpings Hamn
står uti något särskilt förhållande till Götha Canal;
den är af äfven så liten vigt för Canalen,
som denna egentligen är nödvändig för sjelfva
Jönköping. Men då man betraktar att Wettern
sträcker sig 12 Svenska mil Norr och Söder i
hjertat af Sverige, och i denna sträckning sammanbinder
fyra Provincer, Småland, Nerike,
Vestergöthland och Östergöthland, skall man
lätt finna af bvad vigt denna Hamnbyggnad i
sig sjelf är för Sveriges inre rörelse, och denna
vigt ökas ännu mera genom Canalen, förenad
med den i sträckningen af Öster och Vester.
I sin Norra ända har Wettern goda Hamnar,
och på sin Östra och Vestra sida har den
Hamnar i Motala och Piödsund med flera; men
dess Södra ända utgör en sträcka af 8 mil, der
man ej en gång kan med säkerhet ankra. Der
ytterst ligger Jönköping i Smålands medelpunkt.
Vi känna alla det idoga folk, som bebo denna
Province, den rörelse som finnes i Jönköping,
och hvaraf denna Stad är utmärkt. Belägenhe.
ten är af så mycket större vigt, som det största
malm-förråd i Södra Sverige finnes i grannskapet,
nemligen Taberg, hvars malm val är fattig,
men god, och hvilken beqvämligen kan på
Wettern föras till andra orter. Detta Taberg
vore ej af den nytta, som det kan och bör vara
, utan en jemn tillförsel af Nerikes rika kalktill
gäng. Härigenom har redan från äldre tider
ett samband af bytesmedel desse Provincer e-;
Den 4 April e, m.
mellan ägt rum. Så långt tillbaka, som sedan
Gustaf den I:stes tid, finnes ännu minnesmärken,
att Jönköpings Hamn ansågs vigtig för den inre
rörelsen; och vi hafva äfven sådane minnesmärken
från Carl IX.-s, Gustaf II Adolphs och Carl
XI:s regeringar, sorn bevisa hvad afseende då
vid detta ämne fastades. Dertill kommer, atti
grannskapet af Jönköping finnes ett GevärsFactori,
hvilket, om det för närvarande ej är betydligt,
emedan det ännu ej kan anses vara utveckladt,
likväl är ett af de bäst belägne, sedan
grundsatsen af ett central-försvar blifvit antagen.
Också har sedan längre tid tillbaka ett
Tyghus vid Jönköping varit inrättadt, till förvarande
af Kronan förråder, i följd hvaraf
Kronan står i förbindelse, att till en viss del
underhålla bro öfver det vattendrag, som sammanbinder
Wettern med Munksjön, eller, som
den ock kallas, Lillsjön, hvars belägenhet är verke,
ligen på ett förvånande sätt gynnande till en Hamn,
endast inloppet blir upprensadt, i stället att nu
nästan årliga olyckor der utanför inträffa, förmedelst
stormar och isgång. Då nu alla dessa
förmåner för den inre rörelsen i Landet kunna
vinnas, så hemställer jag om det är rätt ati göra
afseende på en jemförelsevis emot ändamålet
så obetydlig summa, som den, hvarom fråga
nu är. Jönköpings Stad har dessutom sjelfmant
erbjudit sig att deltaga i kostnaden; och
om således någon del deraf bestrides utaf det
allmänna, skall det öfriga besörjas af enskilda
förmögenheten, och det enskilda interesset uppfordras
att se företagets verkställighet till godo.
Jag tror att härvid $å inånga gynnande och vig
-
Den 4 April e m.
107
tiga omständigheter sammanstöta, att knappt näsmon
Hamnbyggnad kan jemföras med denna,
lag återkommer till hvad jag förut yttrat, att
det nemligen är en stor skillnad, om orten berns
af en idog och flitig folkstam, eller om
motsatsen inträffar; och jag får i detta afseende
ilott upprepa, att Jönköping ligger i medelpunkten
af Småland. Jag finner väl, likasom
StatsUtskottet, att all möjlig sparsamhet i Statsutgifter
bör iakttagas, och yrkar derföre ej att
något anslag till detta ändamål nu bör ske;
men hemställer om icke Betänkandet bör återremitteras
till Utskottet, för att tillse, om ej
någon tillgång framdeles kan yppas, och örn ingen
annan utväg skulle blifva, så tror jag, att
någon del af g:de HufvudTiteln lika väl och
bättre kan användas till detta behof, än till
(lera andra. Jag vill dock härmed ej säga, att
medlen böra bestämdt anvisas att utgå af gtde
HufvudTiteln, utan anser det vara bäst att öfverlemna
åt Styrelsen att tillse, huruvida de öfriga
behofven medgifva, att det erforderliga beloppet
der tages. På sådane grunder hemställer
jag, om ej, med hänvisning, att ärendet borde
uppskjutas, för att vid slutet af Riksdagen
och sedan Stats-reglereringen blifvit uppgjord,
kunna bestämma om någon för ändamålet användbar
tillgång: å g:de Hufvud-Titeln kunde
blifva öfrig, Betänkandet må till StatsUtskottet
återremitteras.
Herr Tham, Wollrath: Då jag i flera ir
haft det uppdrag, att bevaka de oeconomiska
äremder, som angå Lerbäcks Bergslag, skulle
jag anse mig försumma e» pligt, såsom denna
Den 4 April e. m.
orts Fullmäktig, om jag ej vid detta tillfälle
förenade mig med hvad Herr Grefve von Platen
nu anfört. Jag utbeder mig att blott få tillägga
några ytterligare anmärkningar och skall
ej länge uppehålla Ridderskapet och Adeln.
Herr Grefve von Platen har ganska riktigt
omnämnt den byteshandel, som ägt rum emellan
Tabergs och Lerbäcks Bergslager, af hvilka
den förra har öfverflöd på Malm, men brist på
Limsten, och den sednare har ymnig tillgång
på Limsten, men deremot är i saknad af Malm,
Hetta utbyte, sorn, verkstäldt på det sätt, att Lerbäcks
båtar från Wetterns Norra ända förb;
Jönköping genom den der varande Canalen
föra Limsten för Tabers-orten till Lillsjö lastplatsar
oell derifrån återhämta Tabergs Mahn,
har gått temligen bra, ända tills för några åi
sedan, då en del af de murar nedrasat, son
dels utgöra grundvalen, på hvilken Kronans förrådshus
äro uppförde, och dels lemningar eftei
Jönköpings fordna Fästningsverk, hvarigenon
Canalen emellan Wettern och Lillsjön blifvil
så igentäppt och förderfvad, att nu mera hnappl
någon båtlast der kan komma fram. Om dettJ
ej hjelpes, så skall snart denna byteshandel uppl
höra, och Kronan , som har en ej obetydlig in-l
komst af Lerbäcks och Tabergs Masugnar i Ti-å
onde-tackjern, samt genom både liammarskati
och bevillning af de Bruk, som uppsmida Tack!
jernet, skulle komma att lida derigenom, al
Tabergs Malm måste stanna en half mil frå*
Jönköping, och båda Bergslagerna gå miste orl
Den 4 April e. m.
109
de behof, som genom detta Malm- och Limstensbyte
skall fyllas.
Jag har derföre å Lerbäcks Bergslags vägnar
först hos Konungens Befallningshafvande i
Jönköpings Län väckt fråga om upprensning a£
Wetterns inlopp i Lillsjön; men då, i anledning
häraf, ingen åtgärd blef vidtagen, på den grund,
att Kronan ansågs böra med Staden uti arbetet
deltaga, vände jag mig med en underdånig
inlaga till Kongl. Majit, och anhöll, att Kongl.
Majit måtte täckas låta undersöka huru denna
upprensning borde ske, hvad andel i kostnaden
Kongl. Majit och Kronan borde jemte< Jönköpings
Stad tillkomma, med underdånig begäran,
att Bergslagerne öfver förslaget måtte höras.
Jönköpings Stad, hvars rörelse betydligt bör tilltaga
och lättas genom fullbordandet af Götha
Canal-arbete i Westergöthland, bör verksamt
till arbetets fullbordande bidraga, och att Lerbäcks
Bergslag äfven gör detsamma, det kan jag
förklara, ehuru detta ej kan ske så direct, ian.
seende till dess aflägsenhet, utan genom erläggande
af ökade Hamn- och Bro-penningar.
Af dessa skål, jemte de Herr Grefve von
Platen anfort, anhåller jag att Betänkandet må
blifva återremitteradt. Må hända att vid Statsregleringen,
gide Hufvudtiteln lcmnar tillfälle
till något anslag, om det öfverleinnas ål Konungen
att antingen på detta sätt, eller genom
lån understödja företaget, hvarigenom ett verk
skulle kunna fullbordas, som är lika angeläget
för Staten, som för Provinsen, så vida nemli
-
110
Den 4 April e. m.
gen Staten vill hafva någon inkomst af de natur-alster,
hvilka Tabergs och Lerbäcks Bergslager
i utbyte mot hvarandra erbjuda.
Herr af Uhr, Guftaf: Man har anfört,
att medel dertill torde blifva att tillgå af g:de
Hufvudtiteln, så framt särskilt anslag för ändamålet
ej skulle bifallas. Beträffande först
anslag; så kan sådant icke tillvågabringas, utan
att använda utvägar, som måste hänföras till någotdera
af dessa tvenne: Beskattningssystem eller
Creditsystem.
Huruvida desse i vårt fattiga Fädernesland,
redan nog kånbart utvidgade systemer, böra erhålla
en ytterligare utveckling, år en fråga,
som nu ej behöfver vidröras, emedan den kommer
.att särskildt granskas; men jag antager
för ögonblicket, att Stånderne skulle finna det
vara med Statens sanna väl förenligt, att på det
ena eller andra sättet bereda utvägar, att af
allmänna mede* understödja enskildta företag;
så år det likväl omöjligt, att Sfänderne kunna
blifva i tillfälle, att understödja alla nyttiga företag.
Då således icke alla kunna hjelpas; så
återstår att pröfva huruvida de företag, som
ligga i granskapet af Götha Canal, äro de, som
företrädesvis böra komma i åtanka.
Vid pröfningen af denna fråga, kan man
ej undgå att finna, att de orter som omgifva
Canalens stränder, redan genom sjelfva Canalen
blifvit försatte i en lyckligare belägenhet ån
Den 4 April c. di.
lil
förut. De hafva nemligen genom Canalbyggnaden
haft mångdubblade tillfållen till sfsåttnin*
gar på byggnadsmaterialier samt landtmannaoch
förnödenhetsvaror af alla slag. Genom Canalens
öppnande har för dem tillfälle blifvit
beredt, att begagna alla de fördelar som åtfölja
granskapet af Canalen, hvilka fördelar måste
vara ganska stora, om annars Canaler äro
så nyttige sorn man påstår, för de orter de genomskära.
Jag bestrider ej nyttan af Götha
Canal; jag tvärtom åberopar den, såsom ett
stöd för hvad jag anfört nemligen, att de orter
som omgifva Canalen, redan kommit i åtnjutande
af ganska stora förmåner; men dessa
stora förmåner! huru hafva de uppkommit? Jo,
genom ganska kånbara uppoffringar inom hela
det öfriga Sverige. Uppoffringar, visserligen icke
öfverstigande Svenska folkets patriotism och nit
för nyttiga företag, men destomer öfverstigande
folkets närvarande förmåga; derom vittnar den
klagan som allmänt höjes i landet, öfver ett aftagande
välstånd och ett tilltagande armod, en
klagan så mycket mera eftertänklig, som landet
haft flera på hvarandra följande goda år. Att
uppoffringarne öfverstiga folkets närvarande förmåga;
derom vittnar äfven vissa Herrar Landshöfdingars
Femårsberåttelser, och derom vittnar
Tabell-Comrnissionens underdåniga Berättelse;
enligt hvilken fattige och utfattige hushåll
utgöra 511,187 förmögne och rika 153,678,
så att fattige och utfattige hushåll utgöra nära
två tredjedelar af alla Svenska familier.
Vid sommarens början, då naturen kallar
112
Den 4 April e, m.
arbetaren, att godtgöra den långa hvilan öfver
vintern, hafva Provincerne sett sitt raskaste
manskap aftåga på arbetscommenderingar till Canalen.
Landsorternes penninge-tillgångar, deras
kraft och styrka, liar genom ökad bevillning
flutit till Canalen, för att der upphämtas af Canalens
strandboer, och nu sedan desse samlat
byggnadskostnaden för Canalen, höras de ropa;
Det är ej nog, ätt Staten bekostat Canalen åt
oss, den måste äfven ställa våra hamnar i ordning.
Om Staten uppfyllde äfven desse, i min
tanka orimliga anspråk, så skulle strandboerna
sedan såga: Hvartill tjenar oss Canal och Hamnar,
om vi ej tillika få fartyg ock sedan torde
någon hvar af oss finna, att desse i sig sjelft
betraktade hårliga inrättningar, blifva för en
följd af år mindre begagnade och nyttige, om
ej Staten åter mellankommer och inrättar näringar
samt sprider lif och rörelse i orterne;
men jag frågar: hvad blir det väl af de öfrige
Provincerne, om man på det sättet fortfar, och
på deras bekostnad tillskapar ett Skottland af
öster-och Vestergöthland. Det år icke af miss.
tag som jag sagt Skottland, jag menar Skottland,
England, icke och år färdig att särskildt uppgifva
skålen hvarföre jag beklagar, att man tagit modellen
till Canalen ifrån Skottland istället för England.
Ju längre Regeringen och Staten fortsätter
uppofFringarne i denna ensidiga rigtning, ju
mera likna de en svag fader, som ruinerar sig
sjelf och sine öfrige barn, för att i ett lysande
välstånd försätta det enda af dem, som förstått
att tillvinna sig favoritskapet, och som likt andra
-
Den 4 April. e. m.
rlra böftskåmda barn, sett sina syskons välvilja
försvinna, mindre genom de företräden det åtnjutit,
ån genom dess egenmågtiga tilltag, och
den förmätenhet Ii varmed det trotfsat den faderliga
myndigheten.
Herr Grefven och Landt Mars kalken hem.
stållde, om icke Herr af Uhr nu gått ifrån det
egentliga åmnet, som vore föremål för Uidderskapets
orh Adelns pröfning, eller frågan om
understöd af Statsmedlen till hamnbyggnaden vid
Jönköping.
N Herr af Uhr". Jag kari åtminstone ej finna
det; ty det år icke egentligen om Canalen
jag talar, utan om företag, som åga sammanhang
med och ligga i granskapet af Canalen.
Värdigare handlar den fäder, som lemnar
alla sina barn lika tillfälle, att utveckla sig, hvart
och ett efter dess olika fallenhet och naturanlag,
och värdigare handla äfven Riksens Ständer
i min tanka, om de afslå de anmälanden
om understöd för företag , som hafva sammanhang
med eller ligga i granskapet af Canalen
intilldess de blifvit i tillfälle, att för de hittills
vanlottade Provincernes upphjelpande göra lika
mycket, som de redan gjort för de orter, hvilka
omgifva Canalen. Men der (i trakten omkring
Canalenj är det redan så långt kommit, att Hr
Grefve von Platen anfört, såsom en förtjenst af
Jönköpings Stadsboer, att de sjelfmant erbjudit
Ridd, o. Ad, Prat. 5 Band. 8.
Den i April e. m,
sig att understödja företaget. I andra orter af
Rik et anses det icke såsom en förtjenst, att
hvar och en hjelper sig sjelf utan att begära
hjelp af Staten. Det år ej de nyttigaste företag
som alltid böra få allmänna understöd; ty
man kan hoppas att de ändå blifva utförde,
utan snarare sådane, som ehuru nyttige, ändå
ej hafva så stor fördel, att de blifva utförda
utan allmänt biträde. Bergslagerne bevisa detta.
Dannemora Bergslag till exempel, har bekostat
flera hundrade tusen Riksdaler, utan att begära
slltnånna biträden. Och ehuru obetydlig person
jag är, hafva likväl genom min ledning företag
blifvit utförde, som kostat 5o å 60,000
R:dr, och detta nu ifrågavarande företag, af så
mycken och vidsträckt nytta, skulle ej finna tillgäng
till 20 å 5o,ooo Riksdaler, utan att begära
dem af Staten?
Grefve Posse, Carl Hindric: Jag vågar icke
följa den sista värde talaren i hela hans utvandring
från ämnet, utan inskränker mig att blott
fästa Höglofl. Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på några generella åsigter, sorn ingått
i hans tal.
: 1
V
Herr af Uhr har sagt, att Östergöthland
och Westergöthland profitera mäst af Canalanläggningen,
men besinnar ej, att dessa bägge
dela samma öde med Sveriges öfrige Provincer,
derigenom att allmänna inkomsten öfverallt förminskats,
åtminstone till en tredjedel stundom
till nära hälften. Det vore visserligen vä! om
allmänna förmögenheten vore i det tillstånd för
Den \ April m.
närvarande, alt enskilda kunde bidraga till företags
fullbordan al en så erkänd nödvändighet,
som det ifrågavarande; men då ställningen ilan*
det ej tilläter sådant, år det klokt af Staten,
att bidraga till ett nyttigt ändamål. Hvar och
en hushållare eller näringsidkare nekar sällan
att utgifva 10 R.dr, för att derigenom framdeles
vinna 100 R:dr. Nå vål, hvad sorn år klokt
gjort af den enskilde, mäste äfven vara det af
Staten! Inga utgifter användas nyttigare och
båttre, ån de som sprida lif i nåringarne, i varu-circulationen
oell i den inrikes handeln. I
sådant afseende tror jag, att inga summor befordra
nationalvålmågans tillväxt och förkofran
så mycket, som de, hvilka användas på hamnbyggnader,
Canal-anlåggningar, strömrensningar
och nya vågars upptagande. Jag önskar derföre
i likhet med Herr Grefve von Platen och
Herr Tham, att Betänkandet angående anslag
till hamnbyggnaden vid Jönköping, måtte återremitteras.
Mera ån 6 år har jag bott vid Wet.
terns strand och kan intyga behofvet af ifrågavarande
hamns iståndsåttande. Jag tror det vara
klokt att icke i förvåg besluta afslag af det
erforderliga understödet, innan Financeregleringen
blir uppgjord. Då först blifva vi satte i
tillfälle att bedöma hvad man med fog kan
medgifva eller afslå; att nu påförhand såga, att
vi ej hafva råd att betala hvad som år nyttigt
eller nödvändigt, år ej öfverensstämmande med
allmänna interessef. Man skaffar sig alltid utvägar
om man vill, ty den som söker, han finner
dem äfven.
Herr Hjerta, Gustaf: Herr af Uhr har så
1*6 Den 4 April p. m*
sanningsfullt framsta!! luiru man bör skåda denna
sak, att jag ej annat kan än dela lians tänkesätt.
De orter, som omgifva Canalen, äro
redan genom sjelfva detta läge så väl lottade,
att det vore obilligt, om de öfrige skulle beskattas,
för att ännu mera öka de förres förmåner
För öfrigt bekänner jag mig ej kunna
inse huru de Herrar, som önska återremiss af
Betänkandet, kunna till stod för deras anhållan
sätta i fråga, att StatsUtskottet borde tillstyrka
att det äskade anslaget skulle tagas å yale Huf.
vudtiteln, då-Konungen i alla fall kan utaf den
anvisa med t1! till företagets utförande, om Han
så skulle pröfva nödigt.
I afseende på hvad Grefve Posse anfört,
att frågans sluteliga afgörande borde uppskjutas
tills Finans-regleringen, för att tillse, om icke
derigenom någon utväg kunde öppnas, till er -  hållande af det begärda anslaget, så skall jag
alltid bestrida ett sådant förfarande, hvarigenom
företaget .skulle verkställas pä Bankens förskjutande
bekostnad; ty jag kan ej tro det vara
nyttigt, att lika som inlocka orter att återskuldsätta
sig. Jag kan ej eller gå in på, att.
vi för närvarande böra trösta oss med hoppet
att firma vid Stats-regleringen några medel
till ifrågavarande ändamål, utan förenar mig
med Herr af Uhr, i anhållan om Herr Grefvens
och LandtMarskalkens proposition till bifall
å Betänkandet.
Herr Tham: Då någre värde Ledamöter
på den grund sökt bestrida hjelp tili Hamn
-
Den i April e. m.
117
byggnad vid Jönköping, att de orter sorn angränsa
Götha Canal deraf redan åtnjutit stora
fördelar, får jag anmärka, att Canalen icke löper
hvarken genom Nerike eller Småland , och att
Lerbäcks och Tabergs Bergslager af den hvarken
hafva nytta eller skada. Bruksägare och
Bergsmän åro helt olika personer. Då de förre
medelst Canalen erhållit ett nytt och lättare
afsättning*-till få lie, hafva de sednare deraf ijke
profiterat och kunna alldeles icke begagna Canalen.
Jag har ansett mig böra råtta detta,
såsom varande mycket felaktigt. För öfrigt förenar
jag mig med Herr Grefve von Platen och
Grefve Posse. Att för det de provineer, genom
hvilka Canalen löper, af den också hämtat stora
fördelar, deraf hämta anledning att lemna
dessa orter utan vidare hjelp, förekommer mig
nästan detsamma, sorn Fabeln om lemmarne och
magen; Canalen, som skall förena Östersjön
med ^Vesterhafvet år icke uttänkt endast för
2--ne provincers förmon, och måste genom sin
utsträckning kunna blifva gagnelig för hela den
del af Sverige, sorn år belägen söder oin
Stockholm.
Grefve von Platen'. Ja» tilltror mig ej följa
Herr af Uhr i dess vidståckta liknelser, hvarken
i Östergörlands och Westergöthland* om.
skapande till Skottland, eller i afseende på de
der befintelige Canal Byggnaders förhållande till
de Engelske; dessa variera från 7 till 40 fots
bredd , och hafva alltså till Götha Canalen många
olika förhållanden. Jag håller mig helt enkelt
vid frågan o:n Jönköpings Hamn, hvilken
HB
Dea 4 April >, rit.
var ett ämne, som fästade uppmärksamheten
långt innan Götha Canal blef påtänkt. Om oek
med fara att synas obillig, med fara att anses
vilja inlocka Lagstiftande makten i nya utgifter
, tror jag mig dock kunna framlägga skälen
för nyttan af denna Hamnbyggnad. Då det
nu år fråga om, att i sjelfva hjertat af Riket
göra en segel led af j2 mil säker i motsatt
riktning mot Götila Canal, medelst inrättande
af en Ha mn vid denna sträckas ena ända, så ehuru
(oeller kanske 20,000 R:dr visserligen åro
en betydlig summa, kan det ej anses för slöseri
att yrka dess lifgifvande, ej eller den sågas
vara illa använd, då derigenom tillfälle beredes
ett sprida rörelse i hela Landet. Deremot hade
det varit förhastadt af mig, att nu bestämdt
yrka anslag för detta ändamål, då jag ej år i
tillfälle att bedömma Statens tillgångar, och år
öfvertygad, att,SfatsLtsköttet noggrant öfvervågt
bade de förhanden varande oundgängelige utgifter
och de utvägar, sorn finnas till deras bestridande.
Men det år just för att det ena mot
det andra må kunna noga jemföres, som jag önskar
att man ej nu på förhand måtte fatta beslut
i detta ämne. på det man framdeles må tillse,
om ej tillfälle gifves till det begärda understödet.
Blir ingen annan möjlighet, så har jag
föreslagit, att medlen mätte tagas af ryde HufvudTiteln,
såsom den Fond, hvilken år ämnad
till strörnrensningar och communicationers lättande;
helst det är någonting alldeles ovanligt,
att en liten stad inuti Landet belägen, erbjuder
sig , att af egna medel bestrida en del af kostnaden.
Jag vet vål, att det i andra Länder år
Den 4 .4pr ii e, m,
vanligt att enskilda utföra saker, som åro af
allmän vigt; men jag vet ock att rnan i ganska
rika Länder ofta ej kommer längre, ån att de
enskilde bekosta ena hälften och Staten den andra.
Jag skulle kunna uppgifva millioner så använda
i rika Länder. Jag kan således ej frångå
mitt påstående, huru obilligt det ån må synas,
att Betänkandet måtte återremitteras.
Grefve Posse: Jag skall ej blifva vidlyftig.
Det år blott några anmärkningar jag anhåller få
framställa, i anledning al hvad Herr Hjerta anfört.
Han år fasligt rädd om Banken, och att
begagna dess credit. Meningen år också ej att
j förvåg anlita Banken för ifrågavarande ändamål.
Jag skulle tro, att sådane företag, af
hvilka kommande generationer hafva lika eller
större nytta ån den närvarande, snarast och med
största billighet böra bestridas medelst Statslån,
hvarigenom de som skörda frukten af företaget,
äfven i sin mån få deltaga i bidraget
till dess utförande. Jag ser ej den fara i en sådan
procedur, som Herr Hjerta tyckes ana.
Tvertom visa alla Länder, der upplysning och
klok administration finnas, att man genom Statslåns
användande kommit ur fattigdom i välstånd.
Jag är öfvertygad att, så länge man icke i Sverige
använder samma medel, sorn gagnat andra
Länder, skola vi alltid förblifva fattiga. Jag har
hört framställas, att ju mera skuld man äger,
desto fattigare skall man ock vara. Detta år
lika falskt i afseende på Staten, som pä enskilda.
Blott då blir förhållandet sådant, om
de lånta penningarne slösas på ofruktbara berg,
IJO
Den 4 Jlpril e, //».
inen alldeles icke om de användas på nyttiga
föremål, som tiofaldig! återgifva kostnaden.
•Herr Hjerta: Jag har visserligen intet anspråk
att mina ord skola våeka uppmärksamhet,
men det är mig i högsta måtto obehagligt, att
Herr Grefve von Platen oriktigt fattat mina ord.
Jag har ej sagt, att Herr Gret vens framställning
Tar obillig, eller att han velat inlocka till skuldsättning.
Jag har ej en gång nämnt' något namn,
utan endast tält om saken i allmänhet.
I anledning af hvad Grefve Posse anfört om
sättet för det begärta Stats-bidragets utgörande,
grundadt på andra Länders exempel, känner jag ej
något annat hos oss, ån hos andra constitutionella
Nationer, nemligen genom en titel på deras bud.
get, anvisad för Näringarnes understöd. Yi hafva
en dylik i g de HufvudTiteln. Den år vål
liten, det år sannt, men innefattar hvad Nationen
hitintills ansett sig dertill kunna gifva.
Da Konungen åger att, om Han så finner nödigt,
af detta anslag använda hvad som erfordras
för det ifrågasatte behofvet, anser jag för
min del Nationen ej vidare böra befatta sig
dermed.
Till den liknelse Herr Tham anfört om
lemmarna och magén, vill jag blott tillägga, att
eå länge magen genom en sund föda sprider kraft
och hälsa åt lemmarne, hafva dessa visserligen
ingen ting att förebrå honom; men om han
blir kräsmagad och ådrager de/n derigenom en
Dea 4 April c. m. 131
förslappning; då hafva desse onekligen orsak
att klaga.
Friherre Cederström, Jacob: Bland de
anmärkningar, som blifvit gjorde vid StatsUtskottets
Betänkande, har jag ej funnit den otn
bristande undersökning angående nyttan af den
föreslagna hamnbyggnaden. Det hade likväl
tillhört Utskottet att utreda till hvad grad företaget
år båtande, på det man måtte komma
i tillfälle att riktigt bedöma i hvad mon Staten
dertill borde bidraga. Jag skulle derföre tro anledning
vara förhanden till återremiss, så mycket
mera som de skål Grefve von Platen och Herr
Tham anfört åro ganska vigtige. Det skulle ju
vara möjligt, att Tabergs och Lerbäcks Bergslager
samt Jönköpings stad, om de blefvo hörde,
inskränkte sig att begåra kostnadssumrnan
blott såsom lån, eller åtminstone i ganska betydlig
mon deltaga i omkostnaderne. Alla dessa
upplysningar saknas och dem kunna Utskottet
utan svårighet förskaffa sig. Det finnes
ingen anledning att vägra det begärda understödet,
om genom den fördel, som Provincen
derigenom beredes, en större i framtiden
äfven tillskyndas Staten. Jag förenar mig således
med dem, som begårt återremiss af Betänkandet.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric: Jag
instämmer till alla delar uti hvad Herr af Uhr
anfört. Jag kan ej neka, att jag ett ögonblick
tvekade om återremiss borde medgifvas eller ej,
på den grund, att man ej yrkade en bestämd
122
Den 4 April c. m,
omarbetning af Betänkandet, utan blott uppskof
med afgörandet, i aivagtan på möjligheten att
framdeles finna utväg till ändamålets vinnande.
Men i anledning af hvad Herr Hjerta anfört,
finner jag att en återremiss ej skulle tjena till
något, då jag ej kan begripa huru man skulle
kunna uppgöra en financeplan, hvarigenom alla,
som vid innevarande Pviksdag begärt understöd,
skulle få deras önskan tillfredsställd. Om den
princip från början blifvit följd, att alla mål,
som angått frågor om anslag blifvit på en gång
framlagde till afgörande, haele det visserligen
varit bra, och äfven denna bordt blifva hvilande
tills sådant kunnat ske i sammanhang nied
de öfrige; men då man icke i allmänhet så förfarit,
och då discussionen blifvit så vidt utsträckt,
att både de som yrkat anslagets beviljande,
och de hvilka begärt afslag å den derom
gjorde anhållan, haft tillfälle yttra sig, så inser
jag ej hvad man skulle vinna genom en
återremiss och yrkar derföre att saken nu måtte
definitift afgÖras.
Herr Tham: Jag anhåller endast att få
anmärka en olikhet, som tyckes vara emellan
Herr Hjertås åsigter och StatsUtskottets. Han
säger att 'Utskottet ej under någon synpunkt
kan ge anvisning på medel till ifrågavarande
ändamål. Jag vet ej om StatsUtskottet hyser
samma tanka; åtminstone synes det ej så af dess
Betänkande om iståndsåttande af hamnen vid
H almstad och upprensning af Upsala Å I afseende
på dem har Utskottet yttrat, att det vål
ej kunnat tillstyrka något anslag till' dessa företag,
men om någon utväg dertill på gide Huff
-
Dea 4 April c. m.
123
vudtiteln, eller af Strömrensningsfonden framdeles
kunde linnas, ansåg Utskottet ej olämpligt
,om dessa arbeten deraf underlättades. Om Utskottet
äfven vid detta tillfälle lemnat ett dylikt
Utlåtande, så hade jag dermed varit nöjd;
men då Utskottet i stället tillstyrkt ett rent afslag
å det hegårta understödet, tror jag skal
vara för handen att anhålla oin återremiss.
Herr Hjerta-. I anledning af hvad Herr
Tham sist anfört, får jag förklara, att det verkeligen
förhåller sig så, att vid slutet af Betånkanderne
angående Hamnen vid Halmstad
och upprensning af Upsala Å> är yttradf, att
anmälan derom lämpligen kunde ske hos Kongl.
Maj:t; men jag knn alldtdes icke gå in pa, att
någon direct anvisning blifvit lemnad på 9:<^e
Hufvudtiteln.
Det skäl Friherre Cederström anfört till
återremiss, att nemligen StatsUtskoltet icke utredt
den oeconomiska nytta ifrågavarande Hamnbyggnad
kunde tillskynda Staten, har hos mig
väckt en tanka, om icke, enär det troligen ej
skulle lyckas för StatsUtskoltet att förändra sin
öfvertygelse, ärendet snarare skulle kunna hänvisas
till Allmänna Besvärs- oell OeconomieUtskottet.
Jag hemställer om ej detta lämpligen
kunde ske, efter bedömandet af den ceconoiniska
nyttan egentligen synes tillhöra detta Utskott.
Grefve von Platen: Då återremiss af fle
re
Ledamöter blifvit bogård oell, som jag tror,
l'2i
Den 4 April c. m.
af vigtiga skål; då en Ledamot påmint, att i
frågorne om hamnbyggnader!' vid Halmstad och
upprensningen af Upsala Å, en annan behandling
af årnnet ågt rum; då jag vågar försäkra,
att en hamnbyggnad vid Jönköping i nytta vida
öfvertråfiär de förra, hvilket jag år färdig bevisa,
om det skulle påfordras; så tror jag, under
sådane omständigheter, det vara det rätta,
hvad sällan plär nekas, att Betänkandet varder
till StatsUtskottet återremitterad!.
Många ropade på proposition.
Friherre Cederström: Det år endast i an
ledning
af hvad Herr Hjerta sist anfört, som
jag utber mig få nämna, att jag ej trott, det,
emot stadgandet i 5b §. RegeringsFormen, fråga
kunde uppstå hvart ett Betänkande bör
återremitteras.
Herr Grefven och LandtMarshalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg de vid
St.atsUtskottets Utlåtande gjorde anmärkningar
hindra detsamma* antagande samt på sådan grund
behagade Utlåtandet jemte anmårkningarne till
Utskottet återförvisa.
Ropades Ju och Nej.
Herr von Hartmansdorff. Anguji: Då meningatne
äro så delade, ätt pluraliletens endast
torde kunna utrönas genom votering, vågar jag
vördsamt hemställa, om det icke vore båttre att
på vanligt sätt bevilja återremiss, i synnerhet
Den 4 April e. nu
125
som mera till förmodligen skulle åtgå för oss
till voterings verkställande, ån för StatsUtskottet
till återremissens besvarande.
v
Herr Ehrenborgh, Casper', Mig torde blott
tillåtas vid detta tillfälle erinra derom, att en dylik
åtgärd eller återremiss, redan år beslutad i afseende
på hamnbyggnaden vid Lidköping. Det synes
derföre consequent att nu förfares på enahanda
sått, så mycket hellre, som man ej önskar
annat ån samma förhoppningsfulla slut,
som ågt rum vid frågorna om hamnbyggnaden
vid Halmstad och upprensningen af Upsala
Å
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
förnyad proposition, fann Ridderskspet
och Adeln för godt, att Stats-Utskottets
Utlåtande, i anledning af de dervid gjorde anmärkningar
till Utskottet återremittera.
Justerades följande;
Utdrag af Protooollet, ballet hos Höglollige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm förmiddagen
den 4 April 1823.
S. D R emitterades till
Stats- och Banco Utskotten:
Kongl. Maj:ts den J2 sistledne Mars aflåt
-
126
Den 4 April c, m.
ne och den 25 derpå följde förmiddagen på
bordet Iagde Nådiga proposition till Riksens
Stånder, angående bidrag till utförande af
Hjelmare Canal och Slussverks ombyggnad.
Allmänna Be spärs- och OeconomieUtskottet;
Kongl.
Majds den 20 sistlidne Mars aflåtne
och den 25 i samma Månad förmiddagen på
bordet lagde Nådiga Skrifvelse till Riksens Ständer
, rörande föreslagen jemkning i Extra Roteringen,
jemte Herr Rofhliebs, Axel, rörande
samma ämne denne dag afgifne yttrande.
Ut Supra.
S. D. Föredrogos å nyo och biföllos följande
StatsUtskottets d. 21 sistlidne Mars afgifne,
samt den 25 i samma Månad eftermiddagen
på bordet lagde Utlåtanden:
N:o 55, om indragning af Taflel-penningarne
för Rikets Elögsta Embeten m. fl.
N.-o 56, om Boställes anslående åt KronoFogden
i Sollentuna, Wallentuna och Danderyds
Skeppslag.
N:o 57, om understöd af allmänna medel
till förbättrande af Hamnen vid Halmstad.
N:o 58, om uppförande på allmän bekostnad
af en Bro öfver Fårje-sundet vid Sigtuna.
N:o 60, om understöd till Assessoren Lundeqvist
för dess utgifne Kammarverk.
Den 4 April e. m.
137
N:o 62, om inköp af Boställe åt DomhaL
vanden i Åse, Barne, Wiste och Kållands Häraders
Domsaga, Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Statsutskottets
den 21 sistlidne Mars afgifne, och
den s5 i samma Månad eftermiddagen på bordet
lagde Betänkande, angående beräkningsgrunden
för RiksMarkegåtigs priset å den under
Rikets Embets- och TjenstemannaSfater med
penninge-iöner uppförde Spannemål, blef samma
Betänkande, i anledning af de utaf åtsluliige
Ledamöter dervid gjorda anmärkningar, till
StatsUt6kottet återremitteradt. Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo StatsUtskottets den
21 sistlidne Mars afgifne, och den 20 i samma
Månad eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande,
öfver de hos Preste- och BondeStånden gjorde
anmärkningar vid Utskottets förut meddeldte Betänkande
, angående framtida dispositionen af
Wendtholms HofStallÅng; och fann Ridderskapel
och Adeln , att enär sistnämnde Betänkande
redan blifvit den 5 sistlidne Mars eftermiddagen
af Ridderskap6t och Adeln gilladt,
Utskottets ifrågavarande Utlåtande borde läggas
till Handlingarne. Ut Supra. *
S. D, Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
den 12 sistlidne Mars meddeldte, och
den 19 i samma Månad eftermiddagen på bordet
lagde Utlåtande , i anledning af den Berättelse,
som Riksens Ständers Revisorer år 1822
afgifvit öfver StatsVerkets förvaltning och rå~
128 Den 4 April e, m.
kenskaper åren 1819 och 1820, blef samma
Utlåtande, på grund af dervid gjorda anmärkningar
, till Stats-Utskottet återremitteradt. Ut
Supra.
Utdrag af Protocollet hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
den 4 April 1820.
S. D Remitterades till
- Stats-Utskottet:
1) Friherre Björnstjernas, Magnus, den
25 sistlidne Mars förmiddagen på bordet lagde
Memorial, i anledning af Herr Lagerhjehns,
Pehr, motion, angående reglering af Krigsmakten
till lands och vatten.
3) Friherre Skjöldebrands, Pehr Eric, den 1
dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
i anledning af Riksens Ständers Revisorers Berättelse,
rörande Allmänna MagazinsDirectionens
förvaltning.
Stal - Jamt Allmänna B eja års- och
Oeconomie-Utjkotten :
Herr von Hartmansdorff*, August, den a5
sistlidne Mars eftermiddagen på bordet lagde
Memorial, angående upplösning af Krigs Acadeir.
ien m, m.
Och 4, April f, m.
Bevillnings-Utslcottetl
Friherre Boijes, tmdvig, elen 25 sistlidne
Mars eftermiddagen på bordet lagrie Memorial *
angående iipphåfvande af den så kallade MinimiTabellen.
allmänna Besvärs- och, OeconomiUlskottet:
1)
Herr af Sillens, Georg Axel, den 25 '
sistli-lne Mars förmiddagen på bordet lagde Memorial,
angående förändring af flyttnings-tideri
för tjenstehjon,
2) Herr Bruttcrönas, Gustaf Adolph, deri
25 sistlidne Mars eftermiddagen på bordet lagrie
Memorial, angående Finska handeln; jemte
Herr Thärn», Wollrath, rörande samina ämne*
denne dag afgifne yttrande. Ut Supra.
S D. Föredrogös å nyo och gillades Stafs*
Utskottets den 2 i sistlidne Mars afgifne och deri
a 5 i samma Månad eftermiddagen på bordet lagde
Utlåtanden:
N:o 65, om Tfulltågts upphörande af den
Ved, som införes till Halmstad.
N:o 66, om Ångfartygs byggande på allrån
bekostnad, till fortrjcaffande af Båtsman»"
otnmenderingar. Ut Supra.
Ridd. o. Ad. Prof. 5 Band.
9i
Den 4 April e, .a.
S. D. Vid förnyad föredragning af Stafs
Utsko-ttets
den 21 sistlidne Mars afgifne, och
den 25 i samma Månad eftermiddagen på bordet
lagde Utlåtande, N:o 64, om tryckning af
Landshöfdingarnes Femårsberättelser; fann Ridderskapet
och Adeln, att samma Utlåtande endast
borde låggas till Handlingarne. Ut Supra.
S D. Vid förnyad föredragning af Statsutskottets
den sistledne Mars afgifne, och
den 3 dennes eftermiddagen på bordet lagde
Utlåtande, om anslag af Stats-medlen till Hamnbyggnad
vid Jönköping, blef samma Utlåtande,
i anledning af de utaf åtskillige Ledamöter dervid
gjorda anmärkningar, till StatsUtskottet återremitteradt.
Ut Supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs BancoUtskottets
den 20 sisth Mars afgifne samt den 25 i
samma månad eftermiddagen på bordet lagde
Betänkande, N:o 2, i anledning af Riksens Ständers
Revisorers, den i5 December 1820 och d.
16 December 1822, till Riksens Ständer aflåtne
och till Utskottet remitterade Berättelser, angående
BancoVerket, blef samma Betänkande till alla
delar af Ridderskapet och Adeln bifallet. Ut
Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af RiddarhusUtskottets
den 8 sistlidne Mars afgifne samt den
21 i samma Månad på bordet lagde Memorial,
angående utdelning bland Ridderskapets och
Adelns vid denna Riksdag närvarande Ledamöter
af Ståndets Protocoll vid 1789, 1810 och
Den 4 April e, m.
1812 årens Riksdagar, blef samma Memorial af
Ridderskapet och Adeln bifallit. Ut Supra.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klock, half till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Måndagen den 7 April.
Plenum klockan io förmiddagen.
Herr af Klintberg, Carl, hade inlemnat ett
Memorial, hvilket upplåstes, så lydande:
(Se Bilagan N:o i.)
Remitterades till Lag-, samt Allmänna Be;
svårs- och OeconomieUtskotten. r
Herr af Ekenstam, Israel, hade inlemnat
följande, som upplåstes:
(Se Bilagan N;o 2.)
Remitterades till Lagutskottet.
Den 7 April J. m.
Föredrrjgos å nyo och gillades StatsUtskottefs
ilen 29 sistlidne Mars afgifne, och den 3 denaes
på bordet lagde Utlåtanden:
N;o 70, angående nödige medels anvisande
ftill kostnadens bestridande för tryckning af visse
Committerades förslag till en förändrad or*»
ganisation af åtskillige Styrelseverk m. m.
N:o 71, angående Allmogens arbets-skyl■iighet
vid särskilta Kungsgårdar och Boställen.
Föredrogs å nyo Friherre BjÖrnstjernas,
Magnus, den 25 Mars förmiddagen på bordet
lagde Memorial, angående erinran till Stats-och
BancoUtskotten, att till RiksStånden afgifva förslag
till grunderne för den blifvande finans-planen.
Herr von Francken, Alugust, upplåste följande;
(Se
Bilagan N;o 3.)
Herr Cederschjöld, Pehr Cuftaf, anförde
skrifteligen:
(Se Bilagan N;o 4.)
Herr Rosenblad, Bernhard• I anledning
af hvad jag tyekt mig finna Herr von Francken
föreslå, anser jag mig böra yttra, att jag ej
tror någon tid kunna eller böra föreläggas Utskotten
till inkommande med deras finance plan.
Hvhd de frånvarande Ledamöter beträffa, så
anser jag oss ej vara skyldige fästa något af
-
Den 7 April f m,
seende derpå, om de behaga utöfva deras Ribsdagsmanna-rätt
eller ej.
Jag tror mig Äfven skyldig nämna, att då
jag instämde i Friherre BjÖrnstjernas motion,
ansäg jag den innefatta, att sammansatte Utskotten
skulle, med den skyndsamhet ämnets
vigt och nödvändigheten af en mogen granskning
kunde tillåta, inkomma med ett fullständigt
fö"slag, rörande finans-regleringen, men
utan upptagande af de smärre reglementarisk©
detaiilerne, ej att de skulle till afgörande framställa
isolerade frågor. I denna min förmodan
styrktes jag af de förklaringar, Friherren sedermera
tyckts mig afgifva. Fortfarande i denna
min tanka, anser jag, lika med Herr Cederschjöld,
oss bäst uppfylla våra pligter mot Nationen,
oin vi lemna de Utskott, vårt förtroende
uppdragit detta vigtiga vårf, tid , att moget
uppgöra och fullständigt framställa den plan,
hvars större eller mindre fullkomlighet, kommer
att äga ett så betydligt inflytande på medborgares
dyrbaraste interessen.
Friherre Wirsén, Gustaf Fredric, upplåste
följande:
(Se Bilagan Nso 5.)
Åtskilliga yttrade härtill deras bifall!
Friherre Wrangel, Henning, begärde Friherre
Wirséns anförande på bordet, ,
134
Den 7 April f, rn,
Herr Rosenbladt Då Friherre Wirsén» nu
uppläste Memoria! innehåller så rikhaltiga upplysningar
i ett af de vigtigaste ämnen för Riksens
Stånders öfverlåggningar, får jag vördsammeligen
anhålla om propotition å dess tryckning.
Herr Grefven och LandtMarjkalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln behagade in.
stämma i Herr Rosenblads önskan, att Friherre
Wirséns nyss upplåste Memorial måtte till trycket
befordras.
Ropades Ja.
Friherre Boije, Ludvig: Ingenting år båttre,
och ingenting är mera öfverensstämmande
med aktning och rått åt allmänheten, ån att
låta hvarje god tanka framkomma till henne,
ju förr ju hellre. Jag bestrider alltså visserligen
ej tryckning af Friherre Wirséns Memorial;
men jag tror icke att man förfar rått om
man stadnar dervid. Det år icke blott åmnets
ena sida, som interesserar allmänheten. Hon år
för rättvis, att icke också vilja känna den andra,
innan hon dömmer. Ar då afsigten hvad
den synes mig, att den bör vara, så hvarföre gifva
en blott ensidig framställning af taflan; hvarföre
skulle icke de svar, som Friherre Wirséns anföranden
också troligen i dag erhålla, få åtfölja
hans mening till allmänheten. Jag tror det enda
råtta vara, att oväldigt lemna allmänheten
taflans hela område, ej blott ena sidan.
Herr Rosenblad r Delande Friherre Boijes
ovilja mot ali ensidighet och öfvertygad att hvar
-
Den 7 April f. nu 105
je sak tål skärskådas på alla sidor, får jag vördsammeligen
anhålla om proposition å tryckning
af det svar, Friherre Boije nu ämnar afgifva å
Friherre Wirséns Memorial.
Herr Grefven och LancltMarshcilken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln instämde
uti Herr Rosenblads önskan, att det svar å Friherre
Wirséns anförande, som Friherre Boije
komme att afgifva, äfven måtte till trycket befordras.
Ropades Ja.
Herr von Francken'. Jag får endast till
vederläggande, af hvad Herr Rosenblad, i anledning
af mitt anförande, yttrat, underrätta den
värde talaren att han missförstått min mening,
som var att Utskotten skulle uppgifva tiden då
deras Finance-Betånkande till Stånden kunde
inkomma och ej att Stånden skulle förelägga Utskotten
någon viss tid, oaktadt 44 §. Riksdagsordningen
dertill lemnar rättighet, och jag får
ännu mer till skäl för denna min önskan erinra
om omöjligheten, att de sista dagarne af Riksdagen
i hast och ändå försvarligt kunna afgöra
ifrågavarande högst vigtiga mål.
Friherre Björnstjerna, Magnus: En vård
Ledamot, Herr Cederschjöld, har ansett Statsoch
BancoUtskotten icke kunna uppgifva de allmänna
grunderne för den tillåmna'de finans-planen,
innan de tillika utarbetat alla dess detailler:
samma värde Ledamot har likväl medgif
-
i56
.Beil 7 April f, m,
vit, att Bilagorna till finans-planen icke genast
behöfva åtfölja densamma. Gränsen emellan
att, som jag föreslagit, inkomma med de motiverade
grunderne för finans-planen, eller, söm
Herr Cederschjöld föreslår;, med finans-planén
utan Bilagor, torde vara svår att bestämma , och
Öfverlemna jag för mih del till Utskottens nit!
oclx sak-kännedom, att gå den medelväg éznellan
dessa alternativer, de sjelfva finna lämpeligast.
Un annan värd Ledamot, Herr Rosenblad,
anser det vara ogörligt *att bestämma någon viss.
tid för Utskottens arbeten; jag får dervid anmärka,
att jag ej föreslagit någon praescriptions’tid,
men att Grundlagen sjelf föreskrifver en
sådan, nemligen den för Riksdagen bestämda.
Hvad min aktningsvärde vän, Herr Friller-?
Ve Wirsén beträffar, får jag offentligen förklara
honom min tacksamhet, för det han, undertillkännagifvande
att Utskotten ej kunde uppgifva
grunderne för den tillämnade financeplanen,
sjelf förekommit ruin önskan och på ett så
fullständigt sätt utvecklat grunderne för desa
egen åsigt i ämnet. Den inflytelse dess insignier
och sakkännedom bereda honom i de förenade
Utskottens arbeten, föranleder mig att tro
det Utskotten, följande dess efterdöme, äfven
torde kunna uppgifva grunderne, på hvilka de
ämna uppföra den finandella byggnaden, då föremålet
för min motion blir uppfylld.
Friherre Boijet Jag kan fela i min uppfattning
pch fela i mitt omdöme; men frivilligt
Den 7 April f. m,
*37
ställer jag mig då under dom af förstånds Jaröfningen
hos hvarje Ledamot af detta Stånd, äfvensom
hos Allmänheten. Jag ville- uppfylla
loyau (étensfordran på öppet handlingssätt, och jag
ville likväl icke såra något minne, någon känsla.
Frimodigt, men utan uppsåt att förnärma
någons ömtålighet, afkläder jag alltså ämnet
eina omgifningar, och uppdrar frågan, sådans
sorn den i sin enkla beskaffenhet, står i min
Öfvertygelse. Å ena sidan vill man, med friskt
minne af det sätt hvarigenom de tvenne sista
Riksdagars financeplaner blifvit genomdrifne,
förekomma ett likadant förfarande vid denna
Riksdag; män Vill, att en sådan tid blir Utskotten
förelagd, till financeplanens ingifvande,
ätt icke dermed må utdragas tills dess en långsam
Riksdags efterlängtade afblåsning må tvinga
Ständérne att göra hvad de Ogilla; man vill,
med ett ord, förekomma att Ständernas bifall ej
omå aftvingas deni af andra omständigheter, än
pröfningen; och å den*andra, vill man, att tiden
skall lemnäs Utskotten lika obegränsad, nu
som vid förra Riksdagar, hvarmed då också
följer, att tillfället qvarstår till alldeles samma
sätt att behandla Standerhe, nu som förr. Hvad
är då ämnet för striden, mine Herrar! Hvad
annat, än den fråga; skall tillfället bevaras eller
skall det öfvergifva®, detta tillfälle till öfverraskningens
usurpationsmagt på Ständernes
fria vilja, eller skall man tillåta Ständerne att
fullgöra deras pligt till nationen, medelst en sådan
pröfning, hvaraf annat, än blott bifall till
Utskottens Betänkande, kan följa? Skall man
förunna Ständerne, att så tidigt få del af Be
-
i33
Den 7 April /. m.
tänkandet, att de kunna afslå detsamma, och
ändå äga tid att uppgöra en annan financeplan?
Ja, mine Herrar! med denna uppfattning af
ämnet, begagnar jag oförskräckt min Riksdagsmannarätt,
för att fråga: huru länge skola dessa
surpriser på Standernes fria vilja ännu fortsättas?
Då detta ämne sist törevar förklarade
jag att jag visserligen icke trodde, att de förra
Riksdagarnes operationssätt inneburit ett intentioneradt
tvång på Standernes afgörande rätt;
och jag förnyar denna förklaring gerna i dag;
men då en sanning är, att verkan och påföljden
varit alldeles sådan, så frågar jag, är det icke
ännu tid, att, sedan Nationen redan med öpp_
na ögon ser och dömer behandlingssättet, spara
hennes känsla, och upphöra med ett förfarande,
som borttager all tro på den frihet constitutionen
lofvar, och som tar bort all aktning
för våra Riksdagar? Ja, mine Herrar! äro vi
icke här för annat än, att ovilkorligen bifalla,
och blindt underskrifva allt hvad man behagar,
i financielt afseende, förunna oss, så, hvad hafva
vi här att göra? Nej, jag älskar att tro, det
äfven de Herrar, som vilja besluta för oss, och
som visserligen dervid följa en lika aktningsvärd
välmening för Nationen, som vi, dock gifva någon
aktning åt allmänna begreppen om hvad
som är frihet, eller icke är dets och att dessa
Herrar hellre önska att det bifall de åstunda,
får blifva följd af öfverläggning, af pröfning,
af frihet i beslut; eller åtminstone att Nationen
icke må uppenbarligen lemnäs tillfälle att betvifla
både det ena och andra. Med denna åsigt
af ämnet begär jag, att en tid må utsättas
Den 7 April f, ni.
för Utskotten, på det att financeplanen må så
tidigt inkomma, att den kan pröfvas, och äfven
kan afslås; det vill säga, så tidigt, att derefter
tid återstår att göra annat, i det möjliga fall
att Betänkandet ej bifalles. Af Utskottens några
Ledamöter har jag hört sägas, att Betänkandet
skulle kunna inkomma i slutet af denna
månad. Nå väl! Ökom tiden med ännu i4 dagar;
och begärom icke financeplanen förr än
medio af Maj; men begärom att denna tiden
blir iakttagen; då också alla fordringar äro uppfyllda.
Jag föreslår alltså att ProtocollsUtdraget
må innehålla en sådan tid, samt att våra
Medständer derom må underrättas.
Sedan jag nu yttrat mig i sjelfva den preliminaira
fråga, som utgör ämnet, öfvergår jag
till det anförande, i sjelfva hufvudsakliga finan,
cefrågan, som Herr Friherre Wirsén uppläst.
Må hända har jag oriktigt uppfattat ingressen
af Friherre Wirséns Memorial: det är så lätt,
att vid ett hastigt åhörande fatta galit; och jag
är icke mera säker i den delen, än att jag på
förhand förklarar, att om jag misstagit mig,v
emottar jag gerna rättelse. Mig har synts, att,
Herr Friherren yttrat en ledsnad öfver, att financefrågorne
afgöras af Ständerne; och att
skälet legat i det skadliga af ombyten i deras
beslut. Om meningen är sådan, så må det tillåtas
mig, att förklara min glädje öfver att
Svenska folket, hvars välfärd och trefnad beror
af financefrågorne, ännu får, genom sina Representanter,
dem afgöra. I FinanceComitténs Betänkande
tror jag mig väl finna ett sätt fram
-
Den j April j. ml
Jagt, hvarigenom clemia rättighet skall tillika
med Banken, nationen fråntagas; meri ännu är
mitt förlitande till Försynens omvårdnad för Sverige
för allvarligt, att tro på framgången af ett
sådant förslag förr, än voteringen afgjort frågan.
I öfrigt har Herr Friherrens Memorial
synts mig utgöra ett understöd åt FinanceComitténs
Betänkande)'; och jag skall blott uppehålla
mig vid några omständigheter deraf. Det
löfte Comittén ger att realisationen blir en beständig
anstallt, icke blott en temporair, har Hr
Friherren nu bekräftat. 1 min öfvertygelse står
dock orubbligt, att detta löfte är ganska osäkert
och öfvergår allt hvad Ständerne kunna
hålla. I alla tider har realisationerne varj! beroende
af Handelsvågen, och icke allenast vi,
tvenne gånger, utan äfven alla andra länder hafva
mäst erfara detta. Våra krafter kunna icke
jemi örås med Englands, och huru vilja vi fritaga
oss för ett äfventyr, sorn sjelfva det idka
England har måst vidkännas. I kriget emot
Frankrike, var England nödsakadt att tillsluta
sin Bank, och följden blef genast, att Bankonoterne
vidhäftades ett agio. Om nu England,
ehuru innehafvare den tiden, af verldshandel
och dess skatter dock var underkastadt en sådan
conjuncturens magt; så frågar jag: huru
förmätet vore det icke att säga, det samma conjunctur
ej kati träffa oss: och måste möjligheten
lemnäs obestridd, så frågar jag; kunna vi bestämma
tiden då den inträffar, eller icke inträffar.
Nej, må vi ej neka en blick tillbaka på
Vår egen erfarenhet; och af den upplyst, skola
Vi lått förutse, att om vi nu göra en realisa
-
ben 7 April e, m.
tion, så får den alldeles samma öde, som våra
förra; att räcka några år, hvarefter den upphör;
då vi befinna oss i mycket värre belägenhet
än Vi nu äro. Medlet till realisationens
ovilkorliga upphörande, är blott några års missväxt
eller ett krig; och för dessa olyckor stå vi
icke mera fria nti, än förr. Beträffande sättet
för realisationens verkställande, så anser jag
båda utvägarne ganska skadliga. Att sedan Sverige
uppnått den stora lyckan att icke mera äga
utländska skulder, å nyo, samla sådana öfver
Sverige; är, i min tanka, icke att handla rätt
för nationen Att åter, genom Actie-förslaget,
bortskänka Sveriges Bank, och sätta hela Nationens
välfärd och trefnad i beroende af ett
antal inhemska och utländska capitalister, anser
jag vara ändå Värre. Och när jag besinnar att
dessa uppoffringar ej hafva annat ändamål, ari
det flärdfulla, att för några år få ett silfver i
myntrörelsen, som går sin väg vid första olyckor
som möta oss, och då lemnar oss till pappersmyntet
tillbaka, men då säkerligen mycket
försämradt; så kan jag ej nog uttrycka min smärta
öfver hela saken. Åmnets hufvtidsakliga
frågor höra icke nu egentligen till prof ningen;
och jag bör således nu icke uppehålla med en
vidlyftigare bevisning för mina åsågter angående
dem. År jag här när hufvudsakliga frågan förekommer,
så skall jag icke underlåta att ut[veckla
ämnet, så vidt jag förmår: och jag kaniner
äfven med full visshet, att Allmänheten i
[dessa dagar erhåller ifrån trycket erinringar i
[anledning af FinanceComitténs Betänkanden. må
Ihända af någon egenskap att vederlägga de för
-
Dm 7 April f. m.
slag, sorn Comitlén afgifvit. Hvad angår utsigten
till lån för 5 procent, så hemställer -jag
blott huru pass sannolik den är, när man bör
taga den utur realisationsförslaget. När Capitalisterne
kunna placera sina penningar i Bancoactier,
som gifva 7 till g procent, ja möjligen
12 till i4; ty redacfionen af det ställe i Betänkandet,
som framställer förslaget om Actiernes
ränta och afkastning är sådan, att verkställigheten
torde kunna blifva det ena, så väl sorn
det andra; när, säger jag, penningarne kunna
så användas, och när man besinnar att realisationen
verkar ovilkorligen till flere milioners indragning;
så frågar jag, är det sannolikt, att
penningetillgången blir så stor, att lån skola
erhållas för 5 procent. Jag tror mitt förnuft,
och tror icke på löften af sådan beskaffenhet.
Ytterst utbeder jag mig att få, i tryckningsfrågan
åberopa ett praejudicat från sista Riksdag.
Uå frågan här förevar om rätta förståndet
af 107 § i RegeringsFormen, ville man
också trycka; men man var den tiden ännu nog
liberal, nog oväldig, för att vilja det Allmänheten
också skulle få tillfälle att vara det; och
man tryckte icke ena sidans åsigter blott, utan
hela discussionen; och man kan lätt öfvertyga
sig derom på alla Boklådor, der ännu exemplar
finnas till köps. Med åberopande af detta
praejudicat begär jag, att om något af denna
discussion skall tryckas, också det hela må tryckas
i ett sammanhang.
Herr Rosenblad: I anledning af slutmenin
-
Den 7 April J, rn, l45
gen 1 Friherre Boijes anförande, får jag erinra den
värde talaren derom, att det åtminstone ej år
mitt fel, om ej våra discussioner i deras fulla vidd
kunna komma till allmänhetens kännedom. Då
jag nu fortgår att till besvarande upptaga Friherrens
anförande, vill jag visserligen ingalunda
draga i tvifvelsmål Friherrens yttrade respect
för national-friheten, men jag kan också försäkra,
att min vördnad för denna Svenska
folkets dyrbara egendom år .ej mindre, och
att just detta fädernesland, i hvars namn Friherren
förklarat sig tala, år, efter min fullkomliga
öfvertygelse, enda målet för allas våra gemensamma
bemödanden. Herr Friherren har så
vål i detta som i förra Plenum anfört den Öfverraskning,
hvarmed Friherren trott att man
vid förra Riksdagen sökt verka på Ståndens beslut.
Herr Friherren har dervid omtalat usurpationer
och surpriser pä Ständers fria vilja,
ett bemödande att få Stånderne till att ovillkorligt
bijalla och blindt underskrifva allt hvad man
i financiel väg behagat förunna oss och Pierr
Friherren har deri trott sig igenfinna visserligen
icke ett intentioneradt tvång pä Ståndernes
afgörande rått, men en alldeles enahanda
verkan och påföljd. Då jag ej bevistat förra
Riksdagen, kunde jag ej vid afhörandet af
detta Friherrens påstående förlidet Plenum controllera
dess riktighet, men jag har sedermera
i officiella handlingar gjort mig underrättad
om förhållandet; och efter inhämtandet deraf,
får jag, utan att i nämnde yttrande tro
mig igenfinna ett intentioneradt bemödande att
vanställa sanningen, hemställa hvad anspråk på
i44
Den 7 April f rn.
tillförlitlighet det äger, då våra Protocoller upplysa,
att Stats- och BaneoUtskottens Betänkande,
angående allmänna penninge-rÖrelsen och '
tayntvårdets upprätthållande afgifvit den 3 April
1818, föredrogs hos Ridderskapet och Adeln
den 8 April, att Utskottens Utlåtande öfver
de vid detta Betänkande gjorda anmärkningar
afgifvits d. 16 Maji och föredragits på Riddarhuset
d. 23 i samma månad samt afgjorts d. 9 Junii*
då deremot Riksdagen först slutades den 2 l Julii.
Häraf synes klart, att ej Riksdagens annalkande
slut påskyndat ett oöfverlagdt antagande
af finance-planen. Om man jemför denna sådan
den af Stånderne beslöts, skall man deri
knappast igenkänna någon likhet med Kongl.
Majds nådiga proposition och äfven sakna noggrann
öfverensstämmelse med de i Utskottets
Betänkande framställde grundsattser. Hvad tillämpningen
på närvarande Riksdag beträffar, så
Ilar jag vid flere tillfällen yttrat, att enligt mili
tanka säkraste medlet att förekomma all slags öfverraskning,
år att Utskotten lemnäs rådrum att
moget utarbeta den vigtiga finans-planen, och
oss att lika moget öfverväga den, innan vi i ämnet
besluta; och åger jag den fullkomligaste tillförsigt
till Konungens bifall å Riksdagens förlängning,
örn Stanöerne, i anledning deraf, skulle
finna det nödvändigt. Friherre Boije har tyckt
sig finna i Friherre Wirséns Memorial uttryckt
en ledsnad deröfver, att Riksens Ständer äga
afgörande rått i finans-ärenden. Sa uppfattadt
tror jag det vöre att illa förstå Friherre Wirjséns
constitutionella tänkesätt, Friherre Boije har
vidare
Örn 7 April f. m.
vidare frodt sig finna Friherre Wirséns Meinoriil
utgöra ett understöd för FiriansComitéena
Betänkande. Jag deremot får Upprigtig! tillstå,
att jag tyckt det under uppställande af förtråf—
feliga grundsanningar likväl ej nog klart uttrycka
författarens mening, om hvad nu borde vidtagas.
Friherre Boije har vidare trott sig sakna
garanti mot varaktigheten af realisationen j
ansett alla realisationer vara beroende af handelsvågen,
och såsotn ett exempel derpå, anfört
nödvändigheten för England, att 1797 tillsluta
sin Bank. Öm vi gifva vår Bank föreskrifter,
som förekomma missbruk, och i grundlags-enlig
ordning omgifva dem med constitutionell
helgd, så hafva vi skapat all den garanti, inenskliga
förmågan kan åstadkomma. Hvad de anförde
exemplen beträffa, så åro de alldeles rakt
stridande mot råtta förhållandet. Vi hafva i
mångfalldiga århundranderi haft ett reelt mynt
och derunder möjligen mången gång den så kallade
handelsvågen varit emot oss, men vi hafva
aldrig sett vårf reela mynt försvinna ur rörelsen
oftare, ändå man satt vid sidan deraf, antingen
ett i inre värde vida underhaltigt annat metallmynt
eller sedlar, som efter godtycko förökatsj
och ej vid uppvisandet blifvit infriade, men deremot
så ofta någon af dessa förderfliga operationer
vidtagits, har alltid det reela myntet försvunnit.
Således hafva erfarenhetens låror visat
samma följder, theoriens förutsagt. Hvad
inställandet af Engelska Bankens infriande -af sina
sedlar år 1797 beträffar, så var den föran
Ridd
o. Ad. Prat 5 Baud. i o.
l46 Den 7 April f, m,
y
ledd, ej af undervigt i handel, Englands handel
var då i högsta flor, utan af en åt Regeringen
letnnad försträckning, vida öfversiigande hvad
Bankens tillgångar till detta ändamål tillät, och
hvarigenom dess för infriandet af sina förbindelser
återstående fond blef otillräcklig. Men
det år otvifvelaktigt, att då hela summan af
Bankens löpande lån till Regeringen, ej steg till
n millioner P. St., utgörande knappast hälften
af hvad denna redan då årligen med lätthet så.
som lån upptog, Bankens förlägenhet lått kunnat
häfvas, och att underlåtandet häraf beredt
alla de skakande följder för Englands ägande
rätt och näringar, dess vacklande myntvärde firén
1815-—1820 förorsakat och år kanske det
största financiella misstag, man kan förebrå den
store Wiljam Pitt, samt bevisar, att hvarje stor
och vigtig politisk eller oeconomisk sanning måste
först genom erfarenhetens läror utvecklas.
Friherre Boije har ansett några missvext-år vara
tillräckliga att till intet göra realisationen.
Oriktigheten häraf bestyrkes tillräckligt deraf,
ått de svåra missvext-åren på 1780-talet ej
kunde skaka 1776 års realisation, hvars stadga
först upphörde genom införandet af ett nytt
tvångsmynt. Herr Friherren anser vidare Friherre
Wirséns yttrande om nedsättning i de
de vanliga råntorne såsom en följd af realisationen,
ej kunna stå tillsammans ined de 9 å
a4 procent, Friherren förmodar ågarne af de
föreslagne enskilta actierne i Banken komma
alt uppbära. Utan att att för min del anse
actiesystemet nu vara det lämpligaste medlet
att consolidera Banken, eller vilja nu ingå i nå
-
t}en f April f> tit k
gnrt indersökning, huruvida Actie-lgarne Verke*
t?gen kunde komma att uppbära hela i4 pro-*
cent å sitt insatta Capital, vill jag erinra Friherre
Boije derom , att om de verkeligen ko narn
o att uppbära så stor utdelning, följden vöre,
ait det bestämda antalet actier steg i värde, så
et! deras afkastning i förhållande till värdet, i
jBiif. händelser kom att stå i någorlunda proport
>n mot vanliga rånton Således fastän Engelska
Banken årligen delar ut 8 å 10 procent.
Verkar det ej till förhöjning i den gångbara räntan
• nen väl till uppstegrande af actiernes värj
de 1 2 ä 3oo procent. Jag kan aldrig frångå
<len öfvértygelsen, att då stadga i mynt-väsenc
et och förtroende återkommit, den höga ränta
, om för det närvarande knappast ändå är
n i räcklig försäkran mot nu möjliga förluster,
af sig sjelf måste upphöra. Jag styrkes i denna
finka af det historiska factum, att efter 177b #
års realisation, i ett tidehvarf, då visserligen
vjåra oeconomiska lagar ej voro båttre ån nu,
och ej eller rvåra Capital-tillgångar större, de
publik 1 cassorne inåste af brist på lånsökande,
' 'gåra tillåtelse få nedsätta räntan å sina utlår
ningar från 6 till 5 procent.
S'uteligen kan jag ej undgå att instämma i
riber rens förlitande på Försynens omvårdnad
Öfver Sverige, med tillägg af det hopp, att
denna Försynens vishet oell godhet måtte lillå*
ta i8e3 års Riksdag blifva den epok i Sveriges
historia, från hvilken obrottslig rättvisa i
Stånders beslut och grundläggning af narin
-
l4ä Dell 7 April J. nu
I
gar/ies aafhrutna framskridande i välstånd
kunna räknas.
Herr Hjerta, Gastaf: Jag år så fört kommen
af Herr Rosenblad, i hvad jag ämnat anföra,
att jag nästan icke har något att tillägga 5
utan anhåller endast att ej någon bestämd tid
måtte åläggas Utskotten , samt att i stället de
blott anmodas, att skyndsammeligen inkomma,
med Betänkandet, angående finance-regleringen.j
Man har sorn anledning till Utskottens förbindelse,
att hastigt besvara frågorne om de grun-J
der, Utskotten Ämna tillstyrka för denna regie j
ring, åberopat loijauté. Jag är ursäktad, oni
jag är litet villrådig, då jag ej vet om vi på
Svenska hafva rått begrepp derom. Jag känner*-  de Svenska orden; heder, åra, pligt. Om kån-islån
för dessa begrepp åro motsvarande dettrjr
utländska ord, lärer säkerligen Utskotten sök^i
fullgöra den förbindelse de hafva, att så snart
de veta hvad deskola tillstyrka Stånderne, framlägga
det. Men i fall det är af annan betydenjhet,
beder jag för min del, att det ej af mig
måtte fordras, att jag af tidens flod skall hänföras
att blifva så loijal, att jag skulle tvingas
ntt deltaga 1 framläggandet af ett förhastadt och
ofullständigt betänkande till Riksens Ständer.
Jag instämmer hufvudsakligen med Friherre
Wirsén; likväl ej i hvad soni angår silfvermyntets
införande här i landet, hvilket jag anser
vara ovigt och otjenligt, när vana och sjelfva
landets natur, gifver anledning tro, att. sedelmyntet,
sona när det i en Bank inväxlas
Den 7 April j. m, i4 g
i t
förenar hårda myntets säkerhet med växelns beqvämlighet,
kan och böf blifva Sveriges enda
mynt.
Ej heller kan jag dela den lankan, att Bankens
nu ägande fond ar otillräcklig till växling
efter 124 a 128 sk. cours. Om Bankens publicitet
blifver antagen, skola Riksens Ständer
erfara, att dess Banks tillstånd ej är så afskräckande.
Lika med Herr Friherren tror jag, att
ingen liflig eller nyttig handel kan påräknas i
ett land utan stadigt mynt och Bank. Ty den
Jean aldrig hafva förmon af att dit inskaffa annat
än förtärbara varor som lätt afsättas, och
ej dc förvarbara, som tjena till besparingar,
eller sorn är detsamma, till myntmassans ökande.
För öfrigt, enär Herr Rosenblad så fullständigt
yttrat sig angående en realisations bestånd,
vill jag endast tillägga, att hvad garanti
för framtiden angår, är det ganska lätt att tillvägabringa
en sådan, derigenom att man antager
ett medel, som jag vill föreslå; det nemligen,
att göra Domaremagten till hvad den bör vara,
ifven i anseende till Riksens Ständers Bank,
■hvilket sker, om man efter nu gjord myntregBering,
tager Konungslig sanction på myntvärBiet,
och Svea HofRätt således derefter mäste
Blomma äfven Banken att fullgöra sina förbinBlelser.
Jag är öfvertygad, att vi då aldrig skulBe
behöfva sakna mynt; och anser då all den
■a. anti vara vunnen, som kan beliöfvas och
Bordras, enär ändå alltid Ständers beslut och
jfa
Den 7 April f. m.
Konungs sanction, kan, om ett våld låter tänka
sig af dessa förenade -samhällsmagter, rubba ali
ägande rätt i landet.
Grefve Lowenhjelm,, Carl Axel: Afven
jag skulle ej göra anspråk på att förlänga denna
discussion, om jag ej ansåg det vara min
pligt att öppet förklara, att ehuru jag, då denna
fråga förra gången förevar, understödde utsättande
af viss tid, inom hvilken Utskotten med
deras Betänkande borde inkomma, hvilket då
var min' öfvertygelse; kan jag, sedan jag af åtskillige
talare blifvit om rätta förhållandet upplyst,
nu mera icke biträda denna tanka. Den
enda utväg, jag nu tror vara användbar är, att
remittera hela discussionen till Utskotten, och
afvagta dem lid, då Utskotten, ledde af sin pligt
och af sitt nit för saken, kunna med Betänkandet
inkomma. Friherre Boije har synts hysa
en särskildt fruktan att man åsyftade att öfverraska
Riksens Ständer i afseende på detta ämne,
och fotar denna tanke på de öfverraskningar,
som skola ägt rum vid förra Riksdagar,
Hvad mig angår, hyser jag icke en sådan fruktan.
Jag tviflar att frågor af denna art någonsin
mera liberalt kunna framställas för Riksens®
Ständer, än det skett med denna. Den har hit-®
kommit utan att Regeringen velat i detta mål®
hafva något inflytande, och Hon linr afhållit®
sig ifrån allt yttrande derom. Häruti lärer så-B
ledes ingen med skäl kunna förmoda någon af-fl
sigt till öfverraskning från Regeringens sidaBj
Att den åter skulle komma från en del af Rik-H!
$ens Ständer, tror jag vara lika litet tänkbartH
I
Dea 7 April f. m. 151
Vi Öfverlägga oell yttra livar och en sin tanke
efter vår öfvertygelse, och ingen vill med våld
eller list göra den andra förlustig af sin mening.
För öfrigt har aldrig någon vigtigare
fråga förevarit till Riksens Ständers öfverläggning
oell det är farligt att brådstörta den. Skulle
Riksens Ständer anse frågans vigt fordra
längre tid för Riksdagen, än den uti Grundlagen
föreskrifna, är det ingen tvifvel att ju Konungen
beviljar den. Friherre Boije har i praemisserne
till Friherre Wirséns anförande trott
sig finna anledning, att denne sednare skulle
hafva tadlat Riksens Ständers rätt att andra
myntförhållanderne. Utan att ogilla den närvarande
principen får jag blott nämna, att det
mynt sorn ej är så bestämdt, att det af ingen
kan rubbas, är ett dåligt mynt. Hvarken Kongl.
Maj:t eller Riksens Ständer kunna gifva det ett
värde, det måste bestämma sig sjelf, om det
skall vara godt. Hvarje magt som inblandar
sig uti myntets qvantitet eller qvalitet ingriper
uti ägande rättens helgd. Jag kan ej annat än
au bekänna mig äga samma åsigt, som den jag
haft uti FinaneeComittén. Det har varit fråga
om ett lånsystem. Det är naturligt att ett iand
.sorn nyligen genom sin Regents vishet blifvit
pefriadt från en tryckande Stats-skuld, ogerna
sikall emotse en tid, då det skulle upptaga ett
pytt lån; men då det är nödigt, bör man icke^
låta leda sig af fördomar och sorglösa minnen,
utan med lugn se saken och derefter bestämma
jin öfvertygelse. Det som då var skadligt, kan
jin möjligen vara nyttigt. Hvad särskilt angår
{Statsobligationer, hyser jag den öfvertygelse3
152
pen 7 April f. m.
att oaktadt deras nytta, nu bestrides, torde dett
tid komma då man villigt tillgriper detta medel,
ty utgifter gifvas som icke blott tillhöra näi \ arande,
utan afven böra fördelas på tillkommande
slägten. Men det är för tidigt att nu granska
detta förhållande. Friherre Boije har .-att
i tvifvel den af Finance-Comittén föreslag ne
myntförbättrings beständighet, hvilken han säger
Comitteert hafva lofvat. Jag tror ej att
Comittéen gifvit ett så farligt löfte; den h; ej
kunnat gifva det för en närmare framtid, än
mindre för evigheten. Deri har inskränkt sig
till att säga hvad den anser nu vara nyttigt.
Tider kunna komma, då allt omstörtar. Om
således Comittéen hade gifvit det positiva öfte i
att en förändring aldrig skulle inträffa, hade den
öfverskrida mensklighetens gräns. Man rn$ste
Utgå från deri eviga principen, att ett mynt
mäste vara stabelt; detta har varit grunden för
Comittéens Betänkande. För denna orsak skull
måste myntet bestå uti silfver. Denna grund,
kart icke jäfvas. yMan liar satt i fråga om tiden
för en sådan myntförändring nu vore inne.
Hvad denna fråga angår, tror jag visserligen,
att ert' handling kan Under lyckliga auspiciej
hafva framgång, då den deremot uti en sämre
conjunctur hade misslyckats; men, ehuru jag
icke tilltror mig att rätt kunna bedomina tidens
skick, skulle jag likväl tro att närvarande tid
punkt vöre i afseende på Sverige den lämpligaste,
emedan de öfrige makterne nu svårligen
kunna sysselsätta sig med annat än med sig sjelf- j
ve. Friherre Boije har framställt den h\ othcs,
att missväxt skulle kullkasta realisation \
Den 7 April f, m. 150
Detta vågar jag betvifla. Om myntet är be.
stämdt, kullkastas det hvarken genom någon införskrifning
af spannmål, eller krig, eller af någon
annan dylik händelse. Den enskilte kan
derigenom lida förluster , men ipke myntet. Dessa
saker böra ej förblandas. Skulle en sådan
olycka hända, vore det Riksens Ständer värdigt,
att hafva på förhand åt Regeringen öf-r
verlemnat medel, att på annat sätt anskaffa spannemål.
Men må Gud afvända olyckan Friherre
Boije har trott att räntan på de föreslagna
nctierne skulle uppgå ej blott till 7 a g pro
cent,
utan till och med till i>4 procent; innan
jag känner claven till denna beräkning, kan
jag ej fatta den. Comittéens enkla framställning
torde.bäst utvisa, att deruti ej finnes någon dold
afsigt. Friherre Boije har trott att pennjngeräntan
i allmänhet, så mycket mindre skulle
nedsättas, sorn BaneoActierne gåfvo högre ränta.
Jag får blott härvid anmärka, att ej alla
kapitalister kunna hafva BancoActier och att
det således skulle vara blott få sorn härigenom
njöto en rättvis belöning, för det de ingått Uti
ett nytt företag. Hvad angår att det skulle vara
farligt att skuldsätta Staten; får jag blott er.;
inra om innehållet af Friherre Wirséns tal, och
jag får påminna, att den som begagnar ett capital
till ett nyttigt ändamål, måtte ej ångra
den ränta han ger för detsamma. Friherre Boije
håller för, att genom myntbestämningen 7 eller
8 millioner R:dr skulle dragas ur rörelsen. Jag
vågar tro motsatsen. Det är ej fråga om hvarken
att indraga eller utsläppa, allt skulle blifva
i sitt förra skick, Således får jag tills Jyrkä,.
Den 7 April f. m.
att ingen lid må för esler ifvås Utskotten o eli ;itt
discussionen hel och hållen till dem varder Öf~
verlemnad. Derjemte instämmer jag fullkomligen
deruti, att alla dessa yttranden måttQ befordras
till trycket. Det är Ständerne värdigt»
att, i en fråga som ingriper uti allas interessen,
lemna upplysningar åt Allmänheten.
Friherre Anckarsvärd» Carl Henric: .lag
liar trott mig finna, att man under discussionen,
betydligen aflägsnat sig ifrån ämnet. Jag vill ej
nu ingå uti någon afhandling, hvarken om dea
ena eller andra financiella åsigten. Jag har
, O O
trott liufvudfragan vara Friherre Björnstjernas
önskan, att; Utskotten måtte så fort ske kan
praeliminariter inkomma med grunderne till financeplanen.
Jag finner att Ridderskapet och
Adeln näppeligen på ett mera tillfredsställande
sätt "kan få motionen besvarad, än genom Friherre
Wirséns yttrande, och att man har allt
skäl att vara nöjd, särdeles då motionairen äfven
förklarat sig vara det. Ett är, huruvida
de principer Friherre Wirsén tillkännagifvit äro
oemotsägliga; de äro i min tankå ej så bestämdt
uppgifne, att de hvarken kunna bestridas eller
biträdas, utan synas mig blott att betrakta sorn
svar på de gjorda framställningarna, än att vi
hastigare än man kunnat önska fått motionen i
någon nion besvarad. Friherre Wirsén hartydeligen
tillkännagifvit, att äfven ifrån Utskotten
amre att förvänta deras prseliminaira tankar öfver
ämnet, innan det uti hela sin vidd förelägges
Riksens Ständer. Jag tror således att man har
allt möjligt skäl till tillfredsställelse. Angående
Den 7 April f. m, 155
tryckningen, anser jag Friherre Wirséus yttrande
tillsammans med Friherre Björnstjernas, innefatta
något helt och således ganska väl kunna
begäras till trycket. Det är ock derföre jag
anhåller att få fästa mig vid Friherre Boijes
nekande dertill. Jag tror att man bör lemna
Allmänheten del af svaren på Friherre Björn
stjernas
frågor. Jag tror att det är öfverens
stämmande
med Ridderskapets och Adelns tänkesätt,
att det är nyttigt, att Allmänheten sättes
i tillfälle sitt bedömma så väl frågorne som svaren,
och jag tror att vi böra lemna målen till
bedömniande af våra yttre omgifvelser, då vi i
saknad af denna ledning icke böra tilltro oss
att kunna besluta i enlighet med den allmänna
opinionen, hvars tolkar vi äro. Jag instämmer
med dem som anse att ingen bestämd tid bör
Utskotten föreskrifvas, och jag tror oss destomindre
dertill hafva anledning, som Friherre
Wirsén otvunget tillfredsställdt vår önskan- Vi
skulle genom ett sådant beslut fela emot sammansatte
Utskotten gemensamt, och synas sätta
i fråga deras arbetsamhet och verksamhet.
Jag har blott en erinran att göra, den nemligen,
att, i stället för att anmoda Friherre Wirsén
att låta trycka sitt anförande, Ridderskapet och
Adeln ville besluta, att det samma för Ridderskapets
och Adelns räkning skall tryckas och
sålunda komma Allmänheten tillhanda.
Friherre Boije: Den siste värde talaren
har rätt deri, att discussionen öfverskridit sin
primitiva gråns; men deremot icke rått uti att
göra den så trång, som han synes vilja, Sam
-
156 Den, 7 Jpril f. m.
ma rått, som Friherre Björnstjerna har att få
ett beslut till remiss på sitt anförande, samma
rätt har jag att få beslut på min begäran om
ProtocollsUtdrag. Och jag vet ej med hvad rått
man skulle afklippa ämnet. Den värde talaren
misstar sig också då han säger, att jag bestrider
tryckningen af Friherre Wirséns Memorial.
Det år icke så. Jag begär blott att hela discussionen
må tryckas. Den cronologiska uppgift,
som Herr Rosenblad gjort om finans-planens
behandling vid sista Riksdag, vill jag icke hvar*
ken bestrida eller bejaka; men behöfver också,
till vederläggning af dess ändamål, icke mera,
ån blott åberopa alia de härvarande Ledamöter,
sorn bevistade de båda sista Riksdagarne, och
säkerligen vittna att finance-planerne vid båda
Riksdagarne ej förekommo till slutefiga afgörande
förr, ån på sista slutet af Riksens Ständers
sammanvaro. Jag tackar Herr Rosenblad
och Grefve Lövenhjelm för rättelsen i det misstag
jag skall hafva begått i uppfattningen af
Friherre Wirséns mening. Jag skall förvissa
mig derom genom egen låsning af Memorialet;
och förklarar gerna på förhand, att med uppsåt
tillägger jag ingen andra meningar, ån sorn
jag tror mig höra. Jag får dessutom erinra om
den försigtighet jag hade att sjelf framställa
tviflet otn min uppfattning. Af Herr Rosenblads
skål, hvilka äga många om, år jag ej mera
viss på Realisationens bestånd. Visst vore
det väl om vi kunde taga oss till vara för flere
missvext-år på hvarandra; och om vi kunde taoss
till vara för krig ; men som jag icke vet
huru man bär sig åt når man tar sig till vara
Den 7 April f. ni. 157
N J
för sådane olyckor, så kan jag ej anfaga de
der skålen. Då Pitt til Islöt Englands Bank, var
det icke en nyck af honom, utan en klokhet att
ej, med åfventyr af större olycka, brottas med
en conjunktur, hvars makt han såg sig ej kunna
undvika. Herr Grefve LÖwenhjelms yttrande
sätter mig i nödvändighet att erinra, hurti
mycket den ädle Grefven deri gjort mig orätt.
Jag har icke sagt att jag befarar någon åsyftad
öfverraskning, eller imposition på Ständernas
fria vilja. Jag har tvertom sagt, att det behandlingssätt
man iakttagit vid sista Riksdagarne
, icke varit åsyftad, fast verkan varit densamma.
Vid denna Riksdag har ännu ej något
sådant kunnat äga rum, och jag har alltså ej
kunnat misstänka något sådant. Det smärtar
mig att Herr Grefven till och med tillägger mig
en misstänka på inflytande af Regeringen. Jag
har ej hyst en sådan tanka, och följakteligen ej
kunnat uttrycka den. Jag gör mig tvertom ett
nöje att förklara den sanning, att jag aldrig känner
någon Riksdag* der Konungen lemnat Stånderne
friheten mera fullkomlig, mera årligt sann,
utan allt inflytande, än just denna. Jag har helt
simpelt trott att, om nu, som förut, Utskotten
sysselsätta sig med andra saker, och uppskjuta
den angelägnaste saken till sist, så kan samma
förhållande inträffa som förut, hvars verkan då
blir af lika olycklig påföljd. Jag lörklarar mig
gerna, emedan mina afsigter åro goda; men
jag vet sannerligen icke hvarföre man vill förvandla
den försigtighet, som de förra Riksdagarnes
öde lärt mig till misstänksamhet, då jag
l58 Den J April /. w.,
nu ej gått långre i farhåga, än man då gick i
verkställighet.
Herr von Hartmansdorff, Atigujl: Jager,
känner billigheten af Friherre Boijes yrkände,
att de anföranden, som nu på båda sidor ägt
ruin böra tryckas. Men då han, till styrka derföre,
åberopat hvad som vid sista Riksdag skall
hafva skett med discussionen rörande 107 §.
RegeringsFormen, anhåller jag få upplysa, att
om än yttranderna å begge sidor vid detta tillfälle
blifvit tryckta, skedde det ej såsom ett
vilkor, fästadt vid tryckningen af hvad som å
ena sidan anfördes. Det synes af Ridderskapets
och Adelns Protocoll för nämnde Riksdag, 5:te
Bandet, 2.dra Afdelningen, sidan ^97, hvarest
står, att sedan Friherre Stael von Holstein den
27 April, begärt det Friherre Adlerbeth skulle
anmodas låta till trycket befordra sitt anförande,
i afseende å förenämnde §. hemställde Herr
Grefven och LandtMarJKalken, om Ridderskåpet
och Adeln , behagade instämma i Friherre
Staél von Holsteins berörde önskan,
hvilket bifölls.
Härmed var icke förenad någon anhållan
om tryckning af öfriga Ledamöters anföranden.
Händelsen gör att jag just nu i min hand har
detta Friherre Adlerbefhs anförande och exemplaret
visar, att det blifvit särskildt tryckt. Att
saintelige discussionerna i detta ämne sedermera
trycktes, skedde till följe af en först den ti
Junii särskildt gjord och bifallen motion.
Den 7 April f. m.
3 59
För öfrigt och då Ridderskapet och Adeln
beslutat, det Friherre Boijes anföranden, som vi
nyligen afhört, må sårskilt tryckas, och deruti
influtit utlåtelser, som ådragit sig anmärkning,
oell synas mig ytterligare dertill föranleda: så
anhåller jag att få fästa mig vid några af Friherrens
uttryck. Sådane äro: loijata handlingssätt
i motsatts mot andra, hvars tillvaro Friherren
synts befara; intentioner a de planer och öfverraskningar,
åsyftade surpriser, m. fl. dylika
yttranden, hvarigenom den värde Ledamoten
velat uttrycka sitt ogillande af de åtgärder, sorn
blifvit vidtagna med penninge-väsendet. Då dessa
framställningar skola komma till allmänhetens
kunskap, och då ej alla hvarken af densamma
eller af Riksens Ständers Ledamöter, t. ex. Hedervärda
BondeSfåndet, kunna förutsättas kånna
fremmande spiåk, eller den råtta betydelsen
af dessa ord: så vore det önskeligt, att vi,
uti våra yttranden nyttjade vårt eget tungomål.
För Friherre Boije, som sjelf år Ledamot af
Konungens Canzli, kan det icke vara obekant,
att CanzliOrdningarne, allt ifrån Carl Xlhs tid
anbefallt vederbörande att, i Kongh Maj;ts bud
och befallningar, beflita sig om en ren och tydlig
Svenska, samt i möjligaste måtto undvika
fremmande/ ord. Enär Regeringen antagit denna
regel för sina yttranden, så synas äfven
Riksens Ständer böra göra det å deras sida.
Grundlagen känner ej dessa utländska talesätt
och den civila lagstiftningen känner dem ännu
mindre. För min del skulle jag således önska,
att dessa och andra dylika, hvarigenom tvety
-
i6o
Dea 7 April /. m.
digbet om meningen kan föranledas, måtte ur
våra öfverlåggningar försvinna.
Grefve Posse, Carl Henric: Som jag icke
i allo delar Friherre Anckarsvärds tillfredsställelse
öfver det sätt, hvarpå Friherre Wirsén i
dag besvarat alla af Friherre Björnstjerna framställde
frågor, har jag begärt ordet för att
deröfver yttra mina tankar, sedan jag förut
sagt nej till Herr Rosenblads proposition om
tryckning utaf talet. Jag ansåg nemligen att i
och med detsamma som Ridderskapet Och Adeln
beslutar tryckningen, skutte Ridderskapet och
Adeln äfvert i förväg sanctionera de åsigter, som
Friherre Wirsén sökt att göra gålJande, Friherre
Wirsén tyckes i sitt memorial försvara
FinanceComittéens Utlåtande i hela dess vidd, och
som jag på intet sätt kan antaga det deruti framställde
financeproject, med alla dess acsessoirerj
så har jag ej kunnat samtycka till tryckningen.
Jag tror*ej eller att Friherre Wirséns anföran*
de kan anses som ett uttryck af sammansatte
Utskottens gemensamma tanke, och derföre har
jag trott att det vore ganska nyttigt att Utskotten
inkoinmo med ett Utlåtande på samma visj
som Friherre Wirsén i dag gjort. Då kunde
man säkrast få veta hvarefter man hade att sig
rätta. Friherre Wirsén har sagt, att man bedömes
vanligtvis efter utgången. Jag tror det
äfven, i synnerhet hvad FinanceMinistrar angår.
Så väl Pitts som Liljencrantz’s exempel vittna
tillräckligt derom. Friherre Wirsén har äfvenså
litet i sitt Memorial gifvit garanti för realisa
-
Den 7 April f, m, 161
«
sationen, som den finnes i FinanceComittéens
utlåtande. Detta innebår erkännande att inga
garantier kunna äga rum, emedan första krig,
äfvensom många andra omständigheter kunna
öfverändakasta realisationen. Friherren grundar
hela framgången af realisationen på utländska
lån, men rnedgifver ej det Statslånesystem, som
i andra länder med framgång blifvit begagnadt.
Samma värde Ledamot har i dag sagt, att han
i Utskottens Finanoeberedning yttrat den öfvertygelse,
att man först och främst borde undersöka
orsakerne till förlägenheten. Jag trodde
att efter tvenne månaders förnyade discussioner
i detta ämne, vore det öfverflödigt att upptaga
Utskottens tid med utredande deraf. Friherre
Wirsén har yttrat, att myntets osäkerhet år förnämsta
orsaken till förlägenheten och den creditbrist,
som dertill bidrager. Jag kan ej dela
denna mening; ty jag tror, att crediten försvunnit
genom felaktiga financeoperationer vid förflutna
Riksdagar. Det förekommer mig ej billigt,
att klaga öfver brist på credit, då man
förut gjort allt för att rubba den. Jag tror att
det skulle blifva högst nyttigt för Riksens Ständer
i allmänhet, att i förvåg få ett utlåtande
af Utskotten gemensamt, som innehölle deras
tankar till besvarande af Friherre Björnstjernas
framställningar, och instämmer således med dem
sorn sådant yrkat. I öfrigt delar jag deras mening,
som ansett tryckningen af discussionen
böra ske i ett sammanhang, på det att Publiken
må kunna skärskåda saken i hela dess vidd och
ifrån båda sidor.
Ridd. o. Ad, Prof, 5 Band. n.
Deri 7 dpril f. m.
Herr Grefven och Landt-Marskalken tillkånnagaf
att Plenum koinine klockan 5 i efter -  middag att fortsåttas.
Herr Tham, Wollrath '. Jag anser mig icke
böra uppehålla Ridderskapets och Adelns tid
med att yttra mig uti hufvudfrågan, så mycket
mer, sorn Friherre Wirséns anförande blifvit
begårdt på bordet. Det år endast i anledning
af frågan örn ProtocollsUtdraget, sorn jag anhåller
att få såga några ord. Att bestämma
någon viss tid för Utskotten, tror jag ej år lämpligt,
då Ridderskapet och Adeln ej år i belägenhet
att kunna kånna huru lång tid för Utskottens
arbete erfordras. Men deremot finner
jag så mycket mindre någon olämplighet uti att
anmoda Utskotten, att så fort* sig göra låter
inkomma med project till financeplan, som jag
ej vet huru man förr ån detta skedt skall kunna
riktigt pröfva de från StatsUtskottet inkommande
anslagsfrågor. Jag tror ej att Financeförslaget
blott kan innehålla en liqvid emellan creditorer
och debitorer; det torde komma att närmare
ingripa i Statens öfrige förhållanden. Min
önskan vore således, att Ridderskapet och Adeln
nu ville lemna hufvudfrågan och förena sig
om det beslut, att genom ProtocollsUtdrag anmoda
Stats- och BancoUtskotten, att så fort sig
göra låter inkomma med grunderne för den blifvande
Financeplanen.
Herr von Qwanten, Carl: Då Friherre
Björnstjernas motion framställdes, tycktes den
vinna Ridderskapets och Adelns allmänna bi
-
Dm 7 April f ni,
165
fall, synnerligen som den var billig och påkallad
af magtpåliggande omständigheter. Friherre
Wirsén lur val besvarat motionens hufvudfråga
om financernes reglerande under denna
Riksdag, men jag kan ej dela Friherre Anckarsvärds
åsigt att vi skulle anse de af Friherre
Björnstjerna i öfrigt framställde frågor, vara,
genom Friherre Wirséns anförande i dag, nöjaktigt
besvarade. Vi hafva dessutom icke begåTt
att få dem besvarade hår i Ståndet, utan
ifrån de sammansatte Utskotten. Om äfven de
skulle taga sin ledning af Friherre Wirséns tankar,
hvilket år ganska möjligt, anser jag dock
råtta tiden nu ej vara inne att derom förehafva
någon discussion, utan böra vi spara vårt krut
tills svaret från Utskotten hinner ankomma.
Jag anhåller således om proposition på remiss
af Friherre Björnstjernas motion samt på expedierande
af ett sådant ProtocollsUtdrag, som
Friherre Boije föreslagit.
Friherre Anckarsvärd', Jag utbeder mig
att med några ord få upptaga Ridderskapets
oell Adelns tid genom besvarande af Friherre
Boijes yttrande, att jag skulle hafva bestridt,
det discussionen i hela dess vidd finge tryckas.
Jag skulle icke hafva gjort det, om jag ansett
discussion öfver ämnet nu vara för handen,
men Friherre Boije anmälte hindret mot tryckningen,
innan discussionen ännu var börjad,
och i supposition, att en sådan skulle uppstå.
Nu har det visat sig att discussionen blifvit helt
annan, ån man hade väntat. Discussionen borde
hafva varit om de grunder, som Friherre
164 Ven 7 April/, m.
Björnstjerna framställt; i dess ställe har den gått
ut på Friherre Wirséns anförande, och då detta
blifvit begärdt på bordet, borde nu ej deröfver
discuteras. Jag hemställer, äfven om icke
de ljusaste idéer och de klaraste sanningar, kunna
komma att förlora sitt värde, då de framställas
utur sitt råtta sammanhang. Jag har
blott velat hänvisa till råtta föremålet för vår
öfverläggning, hvilket vid detta tillfälle endast
år Friherre Björnstjernas Memorial. En annan sak
åro de principer, som Friherre Wirsén i sitt yttrande
anfört. Det år blott som svar till Herr
Friherre Boije, jag velat yttra detta och skall ej
nu längre upptaga tiden.
Många yrkade på proposition.
Herr Grefven och 'LandtMarskalken tillkånnagaf,
att flere Ledamöter, hvilka anmält
sig att tala, ännu icke haft tillfälle yttra sig.
Friherre Björnstjerna, Magnus: Förenande
mig fullkomligen med den vårda Ledamot,
som sist tälade deruti, att discussionen aflågsnat
sig ifrån sitt rätta föremål, och från den enkla
frågan om remiss Öfvergått till Finans-vetenskapens
grund-principer, torde Ridderskapet och
Adeln f afseende å ämnets vigt, likväl ej ångra
den derpå använda tid, hvarföre äfven jag anhåller
att få yttra några ord; utbedjande mig
Ridderskapets och Adelns öfverseende, då jag
munteligen och oberedd inlåter mig i ett ämne,
som med så mycken skicklighet af Herr Friherre
Wirsén akrifteligen blifvit framståldt.
Ben 7 April /. nt.
i 65
En realisations iner eller mindre nytta, utgör
egenteliga ämnet för discussionen, och beror
hufvudsakligen derpå, om Bankens Silfverfond
efter skedd realisation möjligen skulle kunna
gå ur landet eller ej; ehuru jag visserligen
ieke anser denna Silfverfond af större vårde,
ån all annan motsvarande förmögenhet, år den
såsom utgörande egentliga garantien för hela
vårt RörelseCapital likväl i detta afseende af
särdeles vigt.
Den af Stats-hushållningens namnkunniga
författare Say, Ricardo och Ganilk uppstålde
princip, att ett metalliskt RörelseCapital ej kan
gå ifrån ett Land, och att i händelse så vore,
det snart måste återkomma, år fullkomligen sann
i de Länder, hvarest dessa Författare skrif vit #
men fullkomligen oriktig, då principen användes
på Sverige, Om t. ex. allt i Frankrike befintligt
Silfver skulle utgå till närgränsande Länder,
är det gifvit att massan deraf skulle fälla Silf—
verpriset i dessa Länder, liksom ali annan vara,
hvars tillförsel år ymnig. Att dess sällsynthet
i Frankrike der åter skulle stegra dess värde,
hvarföre det snarligen dit skulle återvända, detta
år onekligt; men jag vill hemställa, om samma
resultat kan förväntas af vår Banks 4 å 5
Millioner, hvilka successive utförde till continenten,
'knappt skulle förmårkas på Europas
Handelsvåg, och således ej eller der kunna åstadkomma
den reaction, ofvannåmnde författare
med skäl förutsätta och på hvilken de byggt
deras theori. Ån olyckligare för Sverige skulie
resultatet blifva, i händelse Bankens metalliska,
a6fi Den 7 April / ml
fond först medelst actier eller lån blefve förstärkt,
då den bortgången, qvarlemnade Sverige
med ett till J:del nedsatt RörelseCapital, hvilket
då troligen blef alp mi, samt en betydande
actie eller utländsk skuld, sorn årligen drog ansenliga
räntor ur Landet.
Månne för öfrigt vid en tidpunct, då hela
Europas Capitalister fått en särdeles lust att
spela på fonderne, ej en dylik håg kunde väckas
hos de Svenske, som sedan realisa+ionen
vore verkståld, hade ett förträffligt tilli alle att
snot BancoSedlar uttaga Silfver i Banken, och
insätta det i Franska, Engelska och andra fonder.
Att detta ej kan ske nu till större belopp,
(och till ringare är det af ingen betydelse) hårrör
deraf, att om t. ex. Vexlar för En Million
R.dr Hamb. B;co för sådant ändamål, uppköptes
utöfver hvad vår import kråfver, skulle
delta uppköp så betydligen försämra coursen,
att våra Capitalister derpå förlorade mer ån de
på de utländska fonderna kunde vinna, hvarföre
saken nu förbjuder sig sjelf.
Oberåknadt att Sverige sjelf 2:ne gånger
blifvit tvunget att medelst inställande af Bankens
Silfver-utvexling förekomma dess fullkomliga
upplösning, har detta öde äfven drabbat
långt rikare Länder ån Sverige, hvarpå Amsterdamska
Bankens bestormning, samt Engelska
Bankens 2:ne gånger instålde betalningar, lemna
ett ovedersägligt bevis.
År i8i4 nedsatte Engelska Parlamentet eri
Den 7 April j. m.
Committé, som skulle undersöka om den tidpunkt
vore inne, då Banken utan fara kunde
börja sina betalningar. Committéen afgjorde,
att som coursen ännu vore allt för ofördelaktig
för England, och vinsten kunde förleda folket
att föra Silfret utur Landet, så vore perioden
ej den rätta att börja betalningen i reda pen»
ningar. Parlamentet förlängde på grund af denna
undersökning Resirictions-billen och återtog
den ej förr ån 1820, då coursen hade så förändrat
sig till Englands fördel, att det medförde
vinst att skicka Silfver till England.
Jag får nu vördsamt hemställa, om Sverb
ge, hvars cours varit uti ett sig ståndigt försämrande
tillstånd kan våga, hvad England ej vågade
1814: om Sverige i synnerhet kan våga det
efter 120 Skillings cours, då medelcoursen förde
3:nesistförflutne åren varit 1252, dåden för närvarande
år 126, och då äfven denna medelcours
år artificiel, nemligen upprätthållen medelst uppoffring
af en del Bankens metalliska förmögenhet.
Till yttermera stöd för hvad jag hår vördsamt
anfört, och till bevis huruledes Silfret kan
vandra först ur Banken och sedan ur Riket,
blott genom enkla och naturliga handels-förhållanden,
till och med utan att förtroendet till
Banken behöfver vara borta, anhåller jag att få
anföra några exempel.
År iSre, då Franska Arméen framträngde
till Ryssland, fruktade Engelsmännen att de för
r
i63 Den 7 April f,m.
någon tid kunde blifva beröfvade sitt behof af
Rysk Hampa, Tjära, Beck m. 11. för dem nödr
vändiga artiklar, och uppköpte dessa i stor qvan.
titet. Härigenom uppkom ett sådant öfverflöd
på VexHr i Petersburg och ett sådant missförhållande
i coursen, att Silfver och Guld (det
sednare äfven eftersökt af den i fält trädande
Ryska Arméen), med stor vinst skickades till
Ryssland. Jag var då i England och såg hela
Skepps-laddningar med dessa metaller afgå till
förenämnde Land. Skulle Sverige vid denna
tidpunct haft Silfver i omlopp, så frågar jag,
om våra Köpmän lifvade af en ganska naturlig
speculations-anda, hvilken äfven jag skulle dela
i händelse jag vore Handlande, ej exporterat
vårt Silfver till Ryssland, för att derpå vinna
flere procents ren behållning? Man kan såga,
att för detta Silfver, ett motsvarande qvantum
producter skulle blifvit importerade, hvilka vid
ett annat tillfälle åter exporterade, kunnat åter
skaffa samma^Siifver. Ja visserligen, men emellertid
hade Bankens Silfverfond fått vidkännas en
stöt, som möjligen medfört dess och hela vårt
penninge-väsendes upplösning.
År 1 tSao . vistades jag åter i England, Då
var förhållandet motsatt. En stor export från
England till Kontinenten, och liten import derifrån
tili England, hade så Ökat tillgången på
Vexlar derstädes, att man med stor vinst kunde
ditskicka Silfver, och jag såg många Skeppsladdningar
af denna metall komma till England.
Hvad som förut ofta håndt kan ännu hända,
och blott en sådan handels-conjunctur erfordras,
Den 7 April f, m.
för att beröfva oss hela vår Banks metalliska
förmögenhet, den må vara 5 eller 8 Milloner,
ty båda delarne åro af ringa betydenhet på Europas
handelsvåg.
Detta talar för möjligheten af Silfver-w*-  förseln från Sverige; hvad åter införseln beträffar,
är förhållandet annorlunda,
Öfverflöd på Yexlar har ännu aldrig inträffat
i Sverige, om ej under Amerikanska kriget,
som gjorde 1776 års realisation möjlig.
Något dylikt lärer icke eller med säkerhet kunna
förväntas; hvarföre jag till dess en sådan
conjunctur inträffar, anser allt realisations-försök
vara ganska vådligt.
Sveriges Geografiska läge gör äfven, att
en realisation år vådligare hos oss, ån på Continenten.
Hamburger Bank antager 16 Bod fint
Silfver till M:r 27
10 Sk., och utgifver det
till M:r 27  12 Sk, Coursen differerar i följd
deraf på Continenten .vanligen ej mer, än hvad
kostnaden utgör att bortskicka eller låta hemta
Silfret, som alla årstider lått och skyndsamt
transporteras medelst de åkande posterne, I Sverige
deremot, der transporten går sjöledes, fordrar
hvarje afsändning till utrikes orter åtminstone
o månader; och vintertiden kan den till
och med alldeles icke ske. Den som således då
behöfver Vexlar, får ej göra afseende på några
procent, och år tillgången knapp derpå, så
stiger coursen lått några procent utöfver dan
Den 7 April J, m.
faststälda realisations-normen, (den må vara 120,
i5o eller i4o Sk).
Den som då har credit utrikes dräger på
speculation , och skickar ut Silfver om Våren,
för att betåcka sina Trattor. Sveriges Geografiska
läge innebår således en beständig orsak,
hvarföre man med vinst skickar Silfver utur
Landet, och blott en ganska tillfällig, då man
med fördel kan draga Silfver till Landet.
Min aktningsvärde vån, Hr Friherre Wirsén
, anser största ojågenheten af vårt närvarande
penningeskick bestå deri, att myntqvantiteten
genom enskilfe medborgares omtanka och
besparing icke kan ökas, så långe Silfret blott
utgör en vara och ej ett gångbart mynt, då
den Handlande hellre importerar afsåttbara consumtiorts-aruklar,
ån ett på sätt och vis obegagnbart
Siifvermynt. Jag medgifver riktigheten
af detta inkast, som likväl helt och hållit förfaller,
så snart Banken befullmåktigas, att lör
nya Sedlar och viss Minimi-cours inköpa Silfver.
Tillfälle erbjudes då åt Importeuren, att
förvandla sin Silfver-vara till gångbart mynt;
RörelseCapitalet ökas i mån deraf, och Bankens
Silfverfond förstårkes, hvarigenom möjligheten
beredes för en framtida realisation, som
äfven jag skall anse vara nyttig, om den sker
på en naturlig och ej en artificiel våg.
Friherre Boije: Jag har begärt ordet, för
att få fylla en brist, som mitt sista yttrande
ägde. För att föra Herr Grefve Lövenhjelm
Dm 7 April f, m'. 171
till minnes,’ att FinanceComittéens Betänkande
verkligen innebår det yttrande, att realisationen
icke var en temporair h.odling, utan en
beständig myntheståmning, bchölver j»g blott
hänvisa till p.ig 22 i FinanceBetånkandet, der
yttrandet står: och jag har alltså i denna del
ej anfördt mer, eller annat ån som var med
full sanning öfverensstämmande. Mig synes i
Öfrigt visserligen , att ProtocollsUtdraget till Utskotten
borde blifva i enlighet med hvad jag har
begärt; men måhända vore ändamålet vunnit
med det förslag Herr Tham gjort, och hvartill
jag också vill inskränka mig.
På Herr Hartmansdorff^ ungdomliga anmärkningar
emot mitt yttrande, har jag ej annat
svar att gifva, ån att jag ej bryr mig om dem;
men också icke årnnar ändra ett ord af hvad
jag sagt.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Jag ämnar ej förlänga discussionen. Frågan har
hår varit, antingen att förelägga Stats- och
BancoUtskotten viss tid, eller att blott anmoda
dem att skyndsamt inkomma med förslag till
Financeregleringen. Jag vill ej bestrida en sådan
önskan, men jag anser den ej nödig, och
denna öfvertygelse grundar sig på den tro jag
åger, att det hos Utskotten finnas både vilja
och förmåga att gå Riksens Ständers önskniHgar
till mötes. Men då jag ger detta öppna
förklarande af mitt förtroende och min aktning,
önskade jag tillbaka ett bevis på Utskottens förtroende
och aktning för Riksens Ständer, för
I
Svenska Folket.1 Jag önskade nemligen, att
hvar och en som det kan, måtte medverka derhän,
att BancoUtskottets svar rörande Bankens
publicitet blifver affirmaiift. Om vi gå tillbaka
till äldre tider, böra vi erinra oss, att det var
den hemlighetsslöja, som 1672 kastades öfver
Banken, samt den deraf följande myntförvirring
och förlägenhet, som lo år sednare hade
enväldet till påföljd. s
Herr Hjerta: Jag vill blott lemna en gård
af tacksamhet åt Friherre Boije, som vid detta
tillfälle haft den godhet, att ej vilja besvara
den del af mitt yttrande, som han ej uppfattat.
Hvad sjelfva sifken angår, anhåller jag om
proposition, enligt Herr Thatns förslag, utan be.
stämmande af någon tid för Utskotten.
Herr Rosenblad: I anledning af de utaf
Friherre Björnsjerna anförde exempel, får jag
endast nämna, att efter min öfvertygelse de bevisa
just motsatsen af hvad Friherren trott.
År 1812 utförde England mycket silfver till
Ryssland; men detta år var i England gångbart
ett pappersmynt, som, ehuru ej sjunkit så djupt
under ssitt nominala värde, som vårt, likväl
fallit nog för att drifva ur rörelsen allt reelt
mynt, med undantag af några underhaltiga Guinéer
och skillingar. Detta år kunde således
Englands silfver med mera förmon användas att
betala importen från Ryssland, än inom sjelfva
landet, der det åtminstone såsom mynt var oan
-
ftrtt 7 April f. m, 175
vändbart. 1820 deremot var Engelska-Banken
i full verksamhet för att bereda sig till dess,
genom 181g års Parlaments beslut, förestående
inlösningsskyldighet af sina sedlar. Då måste
det således vara ett behof och alltså en
förmon att införa guld och silfver. Också lefVererade
endast Spanska Regeringen åren 1819
och J820 ölver 18 millioner Piaster i silfver tili
den Engelska. Angående Friherrens fruktan,
att genom våra svåra vinter-communieationer
m.( m. coursen hos oss, äfven under en fortfarande
realisation efter 120 sk., kunde uppstigatill
j5o skillingar, eller mer ån 8 procent öfver
pari, och derigenom det blifva lönande utföra
silfver, så torde detta inkast alldeles försvinna,
då man erinrar sig, att samma transportkojinad
för silf vers utförande, som anses
sa uppftegra coursen, år oundviklig vid
Utförandet af silfver, dd således den vinft af
en sådan speculation, som endast härigenom
skulle uppkomma, måste reducera sig till
netto noll.
Friherre Tfirsén". Det är i afseende på
sjelfva propositionen, jag anhåller få nämna
några ord. Föremålet lör Friherre Björnstjernas
förslag år tvåfaldigt. Det ena har alseende
på tidsvinsten, eller att fmanceplanen skyndsamt
skall inkomma; det andra deremot är att
ämnet skall handläggas inom Utskotten och till
besvarande upptagas, i det system af frågor han
framkastat. Jag måste erka ina, att hvad tidsvinsten
angår, må det vara mitt fel, att, genom
de gifna svaren på Friherre Björnstjernas frågor,
174
Den 7 April f% m.
nu hafva föranledt till den utsträckning af dis—
cussionen, som hår redan borttagit mycken tid,
och jag anhåller derföre om Ridderskapets och
Adelns tillgift; men jag utbeder mig tillika att
iå framställa grundernä för mitt handlingssätt.
Det var en enskild man, som ansåg sig böra
erinra om nödvändigheten af financefrågans
skyndsamma behandling; och som derjemte påkallade
en särskild ledning för öfverlåggningarne.
Påminnelsen om skyndsamhet ansåg jag
icke erforderlig. Planen för behandlingen af
ämnet gillade jag ej heljer. Jag trodde det derföre
vara min rätt, att mot denna enskilda mening
uppställa en annan; men denna utveckling
å min sida hade ett enda föremål, som äfven
simar anförandet, nemligen den vördsamma anhållan
till Högloflige Iiidderskapet och Adeln,
att Friherre Björnstjernas förslag måtte till
Stats- och BancoUtskotten remitteras, utan att
följas af någon utaf Högloft. Riddcrskapet
och Adela besluten föreskrift för målens handläggning
inom Utskotten: och det är denna
anhållan jag nu förnyar.
Dermed afser jag, att Ståndet icke med sitt
bifall må beledsaga det system, som för Friherre
Björnstjernas förslag ligger till grund; emedan
det blir ett band på Utskottens fria behandling
af frågan i hela dess vidd.
En annan vård Ledamot, Herr von Francken,
har åter framställt frågan i den form, att
Utskotten sjelfve skulle föreslå en tid, inom
\
Ben 7 4p>'H f.
i?5
hvilken de med sitt Betänkande skulle kunna
inkomma. Men då skuHe ju Öfverlåggningarne
om denna erforderliga tid upptaga en tid, hvilken
nyttigare kunde användas på sjelfva saken?
Att nu ingå i en discussion öfver hvad sorn
blifvit yttradt i hufvudsaken , år hvarken min afsigt
eller min rätt, och jag skall ej missbruka
Ridderskapets och Adelns tålamod i denna del.
Jag får blott i förbigående erinra, att då man
råttvist citerar framlidne RiksRådet Liljencrantz,
borde man ej heller glömma att hvad jag tillåtit
mig föreslå uti det nu förhanden varande
åmnet, år blott ett upphämtande af denne utmärkte
Mans tankar och förnämsta verk.
Hvad sluteligen angår tryckningen af det
jag anfört, må mig tillåtas betyga min tacksamhet
för deras godhet, som det behagat yrka;
men jag hemställer vördsamt, om icke ändamålet
låmpeligast vinnes, då anförandet, jemte de
discussioner, hvartill det föranledt, får ett rum
i Ridderskapets och Adelns Protocoll. Sådan
vöre åtminstone min önskan.
Friherre Björnstjerna; I anledning af hvad
Friherre; Wirsén nyss anfört, anhåller jag få
upplåsa slutet af mitt anförande, det lyder sålunda:
”Utan allt anspråk att gifva ledning
åt TJt skotten, hvilka, sammansatte af utmärkt
upplyste, redlige och nitiske, medborgare, säkerligen
komma att uppfylla sitt vigtiga kall
på ett dem hedrande sått, har jag likväl vågat
framställa hvad jag anser utgöra grun
-
176 Den 7 April J. m,
derne får den blifvande Finans-regleringen ,
och classificerat desse grunder i vissa af delningar,
i män af deras mer eller mindre inflytelse
pd det hela, på det Utskotten, i händelse
de sa för tjenligt skulle finna, äfven afdelningsvis
måtte till Stånden kunna inkomma
med sina i ämnet fattade beslut och anföranden.
Det synes således af min motion, att jag
ej åsyftat att gifva någon ledning åt Utskotten,
hvilket jag visserligen ej eller kunnat. De grunder
jag framställt, innehålla blott ett utdrag af
de särskilta me.ningar jag hört på Riddarhuset
framställas. Hvad tiden angår för ingifvande af
Utskottens Betänkande, stadgar 44 §. Riksdagsordningen,
att Riksens Ständer medelst Ståndens
pluralitet äga rätt, att föreskrifva Utskotten
tid, inom hvilken de med sina Utlåtanden
skola inkomma. När Stånden hafva denna rått,
måtte de äfven hafva en del deraf, den, att
anmoda Utskotten att skyndsamt utlåta sig, och
att inkomma först med grunderne, såsom utgörande
blott en del af det hela.
Herr Grefven och LandtMarfhalken yttrade,
att, då förevarande ämne delade sig i
tvenne delar, ansåg Herr Grefven och LandtMarskalken
sig böra till Ridderskapet och Adeln
framställa tvenne särskilde propositionerj
och föreslog Herr Grefven och LandtMarfkalken
således först, att Friherre Björnst jernäs den
20 sistledne Mars förmiddagen på bordet lagda
Memorial måtte, jemte alla de af åtskillige Ledamöter,
rörande samma ämne, denne dag med»
d eldte
Den 7 April f. m.
177
deldte yttranden, endast med undantag af Friherre
Wirséus anförande, som blifvit hegardt på
bordet, lil! Stats- och BancoUtskotten remitteras
; hvilket bifölls. <
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, om Ridderskapet och Adeln
ansåg nödigt, att, på sått Friherre Boije föreslagit,
särskildt anmoda Utskotten att, så fort
sig göra låter, till RiksStånden afgifva fullständiga
och behörigen motiverade grunder till den
finans plan, som af Utskotten kommer att utarbetas.
Ropades Ja och Nej.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf'. Om jag
ej allt för orätt förstått Herr Friherre Boije;,
har han förenat sig med Herr Tham i den önskan,
att Utskotten måtte anmodas så fort ske
kan inkomma med en fullständig finans-plan.
Skall således proposition göras i anledning af
TIerr Friherre Boijes och Herr Thams framställningar;
så år det en fullständig finans-plan,
och ej blott allmänna grunder, som Utskotten
skola anmodas att ofördröjligen afgifva.
Herr Lagerhjelm, Pehri Jag skulle ej
hafva uppträdt, om jag ej ansåg detta ögonblick
vigtigt. Uen erfarenhet jag af Riksdags-ärenden
inhämtat, har öfvertygat mig derom, att det år
af största vig, att Utskotten så fort som möjligt,
Ridd. o. Ad. Prot. 5 Band. i$.
flen 7 April f. m.
för Riksens Ständer framlägga grunderne för den
blifvande finans-regleringen. Det är en billig
vördnad emot Riksens Ständer, att grunderne
framställas före utföringen; oell det är äfven
ganska vigtigt, emedan det för Riksens Ständer
är nödigt, att känna dem vid de arbeten, som
hos Ständerna förekomma. Man liar ansett dessa
saker hafva ett sådant samband, att grunderne
icke kunna skiljas från detaillerne. Såsom
bevis på motsattsen, vill jag blott nämna en af
de vigtigare, nemligen frågan om en realisation
skalf iöretagas nu genast eller icke. Hvar
och en finner lått, att allt efter som denna fråga
afgöres, blifver finans-planen ganska skiljaktig
till sin beskaffenhet. Om nu betydliga skiljaktigheter
uppstå emot Utskottens förslag, måtte
det för dem vara af högsta vigt, att veta på
hvilka grunder de böra bygga sine arbeten. Det
år ej blott denna fråga, utan många flera, men
desse derivera sig dock alla ifrån denna. Jag
anser ej något arbete nied såkeihet kunna göras,
förrän Riksens Ständer hafva afgjort, huruvida
en realisation af Banken nu genast kan
taga sin början. I afseende på detta ämne, år
det af vigt att pubiiciteis-frågan bestämdt och
snarf af BancoUtskottet besvaras. Först då Bankens
slällning år känd, kan man pröfva ett förslag
till realisation, hvilken visserligen vöre önskansvärd,
men hvars bestånd alltid kan vara
mycken tvifvel underkastadt. Delta åter har
så mycket sammanhang med Bankens ställning,
a't det ej utan kännedom af denna, riktigt kan
bedömmas. Dä delta hvilan pä redan utredde
åuinen, så anser jag att Utskotten genast skulle
Dnn 7 April f> m.
x79
kunna inkomma med sitt utlåtande i denna fråga;
och då jag i afdelningen funnit manga olika
tankar, och mycken svårighet der uppstått
vid dess arbeten, vågar jag föreslå, att Utskotten
måtte åläggas genast utlåta sig, huruvida
en realisation nu med bestånd kan företagas,
eller måste uppskjutas, intilldess Bankens ställning
kan blifva säkrare, samt Nationen vinna en jemnare
välmåga, hvarpå framgången af ett dylikt
steg ytterst hvilar.
Friherre Cederström: Då den proposition
Herr Grefven och LandtMarskalken till besvarande
framställt, icke innehåller annat, än att
Utskotten måtte anmodas att, så fort som möjligt
är, inkomma med grunderne till finans-planen,
tror jag en sådan framställning vara den
mest billiga, och således allmänt kunna bifallas,-  samt en onödig men tilläfventyrs annars blifvande
votering derigenom undvikas.
Herr Rosenblad: Samma skal som förmått
Herr Lagerhjelm, att önska grunderne för den
blifvande finans-planen först bestämde, innan
sjelfva planen uppgjordes, förmå mig deremot,
i enlighet med hvad jag ofta yttrat, önska motsatsen,
Vigten af ett beslut, som bestämmer
alla medborgares närvarande ägande rätt och
hufvudsakligen ingriper i möjligheten för dem,
att i lolliga näringar vinna en framtida förkofran,
fordrar att vi kunna bedomina resultaterne,
innan vi besluta, och detta lärer vara
omöjligt, utan framställandet af en fullständig
plan.
Den 7 April f, ni.
Friherre Boije: I det ögonblick, dåmeningarne
syntes utgrena sig åt flere håll, och discnssionens
gräns var svår att förutse, trodde jag
mig böra nedstämma min begäran till likhet
med Herr Thams förslag, såsom det hvarom
disput minst kunde uppstå; men sedan jag nu
afhört Herr Lagerhjelm, som sjelf är Ledamot
i Utskotten, önskade jag att ProtocollsUtdraget
finge inrättas efter hans yttrande.
Friherre Anckarsvärd: Jag tror mig ej hafva
misstagit mig då jag yttrat den mening, att
discussionen aflägsnat sig från sitt rätta ändamål.
Jag tror mig finna ytterligare stöd för
denna tanke i det tvifvelsmål, som nu först uti
discussionen öfver sjelfva ämnet uppkommit, då
man satt i fråga, huruvida det för Utskotten
vöre möjligt, att så som Friherre Björnstjerna
föreslagit, inkomma med grunderne till finansplanen,
utan att framlägga den uti hela dess
vidd. Bäst torde det vara, att förena sig uti
den proposition, att remiss af Memorialet beviljas,
samt att Utskotten i sitt svar må sjelfve
förklara, om de anse sig kunna framlägga grunderne,
utan hela planen. Jag bekänner, att det
vid första påseende vore önskansvärdt, om man
särskilt kunde få grunderne; men när man fäster
uppmärksamhet på huru grunderne skola
frambringas, så ser jag ej huru detta skall kunna
ske, utan att hela planen tillika utvecklas,
då dessa ämnen äro så nära förenade. Jag hemställer
således, ojh icke man bör inskränka sig
till remiss af Memorialet, utan något beslut rörande
särskildt insändande af grunderne. Hvad
Den 7 jlpril f. m.
angår det yrkade ProtocollsUtdraget, tror jag
ett sådant vara öfverflödigt, då jag är öfvertygad
att de Ledamöter, på hvilka Riksens Ständers
förtroende fallit vid valet af Ledamöter
till Utskotten, visserligen skola göra allt livad i
deras förmåga står, för att så fort som möjligt
är, kunna aflemna deras arbete och derigenom
tillfredsställa Stånden. Jag kan ej finna annat
än att det skulle synas innefatta ett 'bevis på
bristande förtroende till Utskotten, om man genom
Protocolls-Utdrag gjorde en sådan påminnelse.
Herr Cederschjöld: Som jag redan förut
sökt ådagalägga orsakerna, hvarföre jag anser
olämpligt, oformligt och vådligt, att anmoda
Utskotten inkomma med en preliminair uppgift
på allmänna grunder till en finans-plan; så vill
jag ej vidare orda deröfver. Har jag ej kunnat
verka öfvertygelse genom mitt skrifteliga
anförande, vågar jag ej hoppas att kunna göra
det munteligen. Jag anhåller blott att få anmäla
rnin anhållan om votering, i händelse propositionen
skulle anses vara med Ja besvarad.
Hans Excellence Herr Grefve af Hjellerstedt
, Gustaf: Jag får blott förena mig uti
hvad Friherre Anckarsvärd yttrat. Sedan Ridderskapet
och Adeln bifallit att Friherre Björn»
stjernas Memorial, jemte de uti ämnet gjorda
anföranden skola till Stats- och BankoUtskotten
remitteras, finna Utskotten visserligen både uti
Friherre Björnstjernas och de öfriges anföranden
tillräcklige anledningar att skyndesamt inkomma
Den 7 April f. m.
med deras Betänkanden. Då den andra prcH
positionen innehåller, att Utskotten skulle anmodas
sä fort sig gora later inkomma med grunderne
till finans-planen, så innefatta dessa ord
i alla fall full frihet att, då de det kunna, nied
Betänkandet inkomma. Jag tror således att man
bör kunna hafva så mycket förtroende för Utskotten,
att man leirnar dem utan påminnelse,
då en påminnelse är öfverflödig, och då en sådan
skulle tyckas innefatta misstroende. Jag hemställer
derföre om ej Ridderskapet och Adeln
ville stanna vid beslutet om enkel remiss af
Memorialet.
Herr Lagerhjelm: Den erfarenhet jag hittills
haft inom finans-beredningen gör att jag
tillstyrker, det ett ProtocollsUtdrag expedieras,
hvaruti Utskotten åläggas att skyndesamt med
grunderne inkomma. Jag, motiverar denna mening
på det skäl, att hvar och en lärer finna
huru skiljaktig finans-planen blifver om möjligheten
af en beståndande realisation tages till
grund eller icke.
Friherre Björnstjerna'. Frågan om remiss
är redan afgjord. Den andra frågan åter år ej
för Utskottens skull, utan för de andre Ståndens
, på det att i händelse äfven de skulle vil.
ja först hafva grunderne framställde, Utskotten
derom måtte kunna erhålla underrättelse. Derföre
anhåller jag att ProtocolisUtdraget måtte
utfärdas. I öfrigt beror det ju på Utskotten att
förklara, 0111 de kunna ellef icke kunna lenina
grunderne särskilt,
Ben 7 April f, nA
Friherre Boije: Utan misstankar har jag
hegart ProtocollslJ (draget; och då nu en Ledamot
af Utskotten , (Herr Lagerhjelm) också begärt
det, så fruktar jag ej att de öfrige Ledamöterne
skola se i min begäran någon misstänka;
synnerligen om ProtocolisUtdraget får blif.
va sådant, Herr Lagerhjelm önskat.
Herr Grefven och BandtMarjkalhen yttrade,
att ehuru Stats- och BancoUtskotten, visserligen
utan påminnelse, sjelfmant torde inkomma
med grunderne till financeplanen, kunde
Herr Grefven och Landt Marskalken likväl
för dess del icke anse olämpligt, att Ridderskapets
och Adelns önskan det. Utskotten måtte,
så fort sig göra låter, dermed inkomma, blef
till Utskotten framställd.
Herr Cederschjöld; Jag har för min del
visst ingen ting emot att Utskotten anmodas
skyndsammeligen inkomma med. en financeplan:
Jag bestrider blott att de skola anmodas på
förhand uppgifva de allmänna grunderne förden
tillärnade financeplanen. Jag skulle ej vara envis,
om jag ej ansåg saken vara af allra största
vigt. På utgången af denna strid kan det nemligen
bero, huruvida vi skola erhålla någon financeplan
eller icke: ty jag anser högst troligt
och nästan säkert, att om isolerade allmänna
grunder framställas i sin nakenhet och utan
sammanbindning till en fullständig plan, så
skola de utan tvifvel blifva af Riksens Ständer
förkastade, blott i brist på möjlighet att fullkomligt
kunna fatta och pröfva deras inbördes
Den 7 April f. m.
sammanhang och verkställbarhet; åtminstone skall
arbetet till financeplanens antagande ganska betydligen
förlängas.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde,
om det icke vore bäst att låta det på
Utskottens egen pröfning ankomma, huruvida de
ansågo sig kunna för Riksens Ständer framlägga
endast grunderne till financeplanén, helst
Herr Landt Marfkalken förmodade, att, om sådant
af L tskotten fanns möjligt och lämpligt,
Ridderskapets och Adelns önskan uppfylldes,
hvarefter Ridderskapet och Adeln i allt fall ägde
öppet att, i händelse grunderne särskilt inkommo,
öfverväga huruvida de samma kunde,
antingen skiljde från sjelfva financeplanen, eller
först i sammanhang dermed pröfvas.
Herr von Heijne, Georg: Jag har tyckt
mig finna Herr Grefvens och Landt-Marskalkens
nu gjorde framställning vara så riktigt
uppfattad, att dervid ej kan vara något att erinra.
Då nemligen Utskotten endast anmodas
att så fort sig göra låter inkomma med ettsvar
på Friherre Björnstjernas Memorial; lärer detta
svar komma att innehålla antingen de begärta
grunderne f.ör en blifvande finänceplan, eller
ock ett förklarande af Utskotten, att de ej kunna
i förväg uppgifva sådana grunder.
Herr Cederschjöld: I anledning af hvad
Herr Grefven och LandtMarskalkön behagat
yttra, får jag vördsammast anmärka: att det är
en stor skillnad om Friherre Björnstjernas nio
-
Den 7 April J. m.
i55
iion endast remitteras till Utskotten, eller om
Högloft Ridderskapet och Adeln samt de öfrige
Stånden ålägga Utskotten att uppgifva de af
motionairen begärda allmänna grunder. I det
ena fallet, nemligen då motionen blott remitteras,
beror det på Utskottens egna skäl att bifalla
eller afslå motionairens begäran; men iandra
fallet, nemligen då Ständerne understödja
motionairens begäran, måste Utskotten lyda,
och uppgifva grunder, de må blifva hurudana
som helst.
Herr Grefven och LandtMar skalken hemställde^
om Ridderskapet och Adeln behagadeanmoda
Utskotten, att, så fort ske kunde, med
Utlåtande öfver Friherre Björnstjernas till Utskotten
remitterade ofvanberörde Memorial inkomma.
Bifölls.
Herr Grefven och Landt Mar skalken yttrade
derefter, att, sedan Ridderskapet och Adeln,
genom särskildta beslut, i dag stadgat, att
Friherre Wirséns och Friherre Boijes anföranden
borde till trycket befordras, hade Friherre
Boije sedermera yrkat att hela discussionen öfver
ämnet måtte tryckas.
Friherre Boije: Aktningsfullt får jag er
inra
om den förändring tryckningsfrågan fått
genom Herr Friherre Wirsérfs yttrade önskan;
och jag hemställer om icke Ridderskapet och
Adeln skulle vilja låta dervid bero.
i86
Den 7 April /, m.
Herr Rosenblad: Då införandet af Fri
herre
Wirséns Memorial i vårt Protocoll redan
af Grundlagen är stadgadt, tror jag Ridderskapets
och Adelns beslut hafva afgjort dess särskildta
tryckning, ett beslut, som nu mera ej
lärer kunna ändras.
Friherre Bjorn/ljerna: Jag får blott fästa
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet deruppå,
att i händelse Friherre Wirséns anförande
tryckes, är det nödvändigt att äfven min
motion tryckes, såsom den hvillken föranledt
hela discussionen, hvarförutan det ej vöre svar
på tal- äfvensom att de discussioner böra tryckas,
hvilka i nästa Plenum, rörande samma ämne,
komma att äga rum, sedan Friherre Wirséns
anförande af Friherre Wrangel blifvit hegardt
på bordet.
Herr Grefven och handtMarjkalken förklarade,
att, då Friherre Wirsén önskat, det någon
annan tryckning af hans anförande, än den i
Ridderskapets och Adelns Protocoll, icke måtte
äga rum, samt Friherre Boije äfven föreslagit,
att, i afseende å hela tryckmngsfrågan Ridderskapet
och Adeln kunde låta dervid bero, ansåg
Herr Grefven och Landt Marskalken sig
böra gå Friherrarne Wirséns och Boijes sålunda
yttrade önskem till mötes, samt, i följd deraf,
hemställa om icke Ridderskapet och Adeln beliagade
tillåta, att den väckte frågan om tryckning,
måtte i hela sin vid förfalla.
Bifölls.
Ceri 7 April f. m. 187
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskildes
klockan J till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
t O, J. Lagerheim.
Måndagen den 7 April.
Plenum klockan 5 eftermiddagen. A
Herr Hegardt, Chrijiian Bernhard: Jag
utber mig att blott för några ögonblick få upptaga
Höglofl. Ridderskapets och Adelns tid, lör
att framställa en anmärkning, i anledning af
Friherre Boijes i förmiddags afgifne yltrande;
"att FinanceComittéen lofvat mer ån den och
Riksens Ständer kunna hålla.” FinanceComittén
har i allmänhet ingen ting lofvat j dess afsigt
har icke varit att Öfvertala. Den har endast
afgifvit ett af Kongl. Maj:t åskadt underdånigt
Betänkande i afseende på Penningeverkets reglering
m. m. Comittéen har trott, och jag, som
äfven haft den åran vara en af dess Ledamöter,
år för min del fullt och fast öfvertygad,
att om de af Comittéen föreslagne grunder för
myntbeståmningen och Bankens inrättning antages,
och framdeles vid Bankens förvaltning och
i88
Deri 7 April c, mi
styrelse samvetsgrant följas; så kan man vara
skäligen förvissad örn myntvärdets och Bankens
bestånd. Men icke har Comittéen dermed velat
säga, att inga händelser kunna inträffa af mer
och mindre fördelaktig eller menlig inflytelse på
Rikets välstånd och medelbarligen på dess Penningeverk;
allraminst har Comittéen garanterat,
att icke allmän nöd, oförstånd eller våld i en
framtid skulle kunna förstöra hvad rättvisa och
en förnuftig omtanka upprättat; men den har
ej föreställt sig att ett sådant skål borde gälla
mot antagandet af en åtgärd, som den ansett för
rättvis och allmänt gagnelig; eller skulle man
vål, till exempel, Underlåta att rädda någon
som håller på att drunkna, derföre alt linn en
annan gång kunde af oförsigtighet eller våda
återigen råka i samma fara.
Herr Grefven och Landt Marskalken föreslog
att Herr Hegardts yttrande måtte få åtfölja
den i förmiddags af Ridderskapet och Adeln
beslutade remiss af Friherre Björnstjernas Memorial
rörande samma ämne till Stats- och
BancoUtskotten.
A
Bifölls,
Herr Bruncrona, Guftaf Adolph, hade inJelnnat
ett memorial, hvilket upplästes, så lydande:
-
(Se Bilagan N:o i.)
I
Den 7 April e. m. 189
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskottet.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, hade
inlemnat följande, som upplästes:
(Se Bilagan N;o 2.)
% t
Remitterades till StatsUtskottet.
Grefve De la Gardie, Jacob, hade inlemnat
ett så lydande Memorial.
(Se Bilagan N;o 3.)
Vid berörde Memorial voro bifogade följande
handlingar:
1J Sammandrag af upptagne och utgångne
Stenkohl från Höganäs Stenkohlsverks början.
2) Ett specifikt extract utur Grufvans Räkenskaper.
3) Bolagets utgifter och inkomster.
4J Undersöknings och jordborrnings beskrifning.
5) Angående Lerornes afsättning.
6) Anmärkningar öfver ordsaken till vinst
och förlust. %
rga
Den 7 April e, m.
Remitterades till Stats- samt Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskotten.
Föredrogs å nyo och remitterades till
«
Banco Utskottet:
Herr Cederschjölds, Pehr Gustaf, den 4
dennes eftermiddagen på bordet lagde motion,
angående anmodan till BancoUtskottet, att upplysa
af hvem och till hvad ändamål de i i3 §.
af sista BancoRevisionens Berättelse omförmälte
Piastrar blifvit uttagne, samt hvem sorn berättigat
Herrar BancoFullmågtige att berörde
Piastrar utlemna.
Föredrogos å nyo och gillades följande från
nedannämnde Utskott inkomne, samt den 3
dennes på bordet lagde Betänkanden.
iFrån StatsUtskottet:
Af den 29 sijtledne Martti:
N:o 72, om aflöning för Uppbördsskrifvare
i Norra orterne, eller lönetillökning för
Länsmän till KronoFogdarnes biträdande i Executionsmål.
N:o 7.3, angående väckt fråga om fördelningen
utaf afgifterne till Wadstena Krigsmanshus
och Amiralitets KrigsmanshusCassorne.
Dm 7 April e, rn. jgi
N:o 74, om förhöjning i den pension Registratorn
i f. d. Kongl. Canzli-Collegium F.
Berndtson af Statsverket innehar.
N:o y5, om granskning af besparingarnes
användande och om Cours-Controlleurernes arfvoden.
Från Lagutskottet:
Af den 19 sistlidrie Februarii:
N:o 3, angående Förmyndares frikallanda
från skyldigheten, att hvarje tredje år tillöka
myndlingars arfscapital med den derå under tiden
upplupna räntan.
Af den 2 5 sistlidne Februarii t
N:o 4, om ändring i 4 Cap. 5 §. JordaBalken
och Kongl. Förordningen den 10 Juni 1810
angående Hembud, då Frälse Skattehemman
utom börd försåljes.
Alf den 4 sijiledne Martil:
N:o 5, angående Afgärda Bys rätt till skif-i
te i skog och mark.
N:o 8, om upphäfvande af Nedre och Öfre
BorgRåtterne samt upphörande af RiksMarskalksEmbetets
befattning med skuldfordringsmål.
Af den 7 sistlidne Martil:
N:o 10, angående väckt fråga om upphåf-j
jg2 Den 7 April e. m.
vande af de uti Kongl. Förordningen den 4 Maj
1778 stadgade böter för Rusthållares försummelse
att, inom frenne månader från tillträdandet
af en Rusthållsdel, erlägga den fastställda
afgiften till Wadstena KrigsmanshusCassa.
N;o 11, angående upphäfvande af förbudet
uti i5 Cap. 2 §. Kyrkolagen, emot Kyrkomusiks
begagnande under Fastelags-tiden.
Af den 10 sistlidne Mars:
*
N:o 12, angående upphörande af stadgandet
uti 4 Cap. 2 §. JordaRalken om handsträckning
vid fastighets köp i Staden. ,
N:o i5, angående förändring af tiden för
SommarTingens förrättande.
Frän Allmänna Besvärs- och OeconomiUtskottet:
Af
den 8 sistlidne Mars:
N:o 5, angående upphörande af den anstalt,
att i officiella Tidningen införa kungörelser
om ledige Kyrkovaktare-tjenster.
N:o 6, angående tidens förlängande för de
allmänna utskyldernes erläggande.
Af den 10 sistlidne Mars:
N:o 7, angående yrkad befrielse för en
del af Lindes Bergslag ifrån skyldigheten att
ute
-
Deri 7 April e. ni, jcp
Ideslutande afy ttra dess kohl-tillverkning till Vell
ev ags Manu fact ur'Verk.
N:o 8, om ändring i Kongl. KammarCollegii
Circxdnir af den 51 Julii i8o:> i de delar,
sorn angå FrälseBondes befrielse från skyldigIi
otén att tour vis bestrida Fjerdingsmans-beFattningen.
Nrö g, om utvidgad frihet till YäderJV^öiqvarnars
uppbyggande m. nr.
N;d lö, förande väckt Fråga om upphäfVande
af stadgandet ätt, då Norrskt Lakegods
Utur andra hand styckevis försäljas, vigten deraf
bör i kärlet inbränn ås.
N:o n, angående Gästgifveriers anläggning
och Gästgifvares tillsättande.
'/if ilen 18 sijilidnö Martil:
N:o 12 , angående prses,tanda till Bruken af
åboerne å de hemman, hvilka Bruks-idkare till
Skatte inlöst.
N:o i3, rörande vackt fråga om upphäfvande
af föreskrifter att af allmogen utfärdade
Kungörelser om Auctioner och andra Hushållsangelägenheter
böra af vederbörande Kronobetjent
påskrifvas, innan de från Predikstoläriié
Uppläsas.
FÖrfetdgs till pröfning Allmänna BesvärsÖch
OeconomieUtskottets den 2.5 sistlidne Fö
Ridd.
o. Ad. Prof, 3 Öänd. i3.
Den 7 April e, m,
bruarii afgifne, samtd. 5 dennes på bordet lagde
Betänkande om anläggande af en väg på allmän
bekostnad emellan (JfverTorneå och Kengis,
Herr Montgommerie, Gustaf, anförde skrifteligen:
(Se
Bilagan N:o 4.)
Hans Excellence Herr Grefve Mörner,
'Adolph Goran: Jag misskänner ingalunda det
ädla i Herr Montgommeries motion, och tror
visserligen, att Regeringens uppmärksamhet och
omsorg i afseende på främjandet af odlingar och
nyttiga företag bör sträckas till alla provincer,
och är af ganska mycken vigt, men jag tror
ock, att allt måste tagas i det förhållande, som
tillgångar och omständigheter medgifva. Frågan
om den väganläggning, hvarom Herr Mont-,
gommeries motion handlar, tyckes mig dock vara
högst outredd, när kostnaden för densamma
först uppgafs till 100,000 R.dr och nu mera
nedsättes till 10,000 R:dr; och det torde således
vara svårt att i ämnet fatta ett hufvudsakligt
beslut, innan en närmare och mera bestämd
uppgift i förberörde fall kan anskaffas. Jag får
emedlertid gifva tillkänna, att Strömrensnings»
Comittéen redan undfått Kongl. Maj:ts Nådiga
tillåtelse, att denna Sommar anställa en undersökning
af Calix Elf; och när denna för sig gått,
skall, i händelse anslaget för strömrensningar
kommer att fortfara, Comittéen utan tvifvel ej
försumma något, för att befordra denna Elfs
farbarhet. Då detta ändamål en gång vunnits,
Den 7 April e, m.
torde väg-anläggningen vara fcjr varu-transporterne
i orten mindre nödig, eller åtminstone kun^
na tills vidare anstå. Jag får derföre nu hemställa,
att Högloft, Ridderskapet och Adeln ville,
för att vinna tiden, bifalla OeconomieUtskottets
Betänkande; och vågar jag försäkra, att, om
den ifrågaställde väganläggningen vid en skeende
undersökning befinnes nyttig, densamma
ej eller , i fall medel af Riksens Ständer i detta
hänseende beviljas, skall i en framtid af Comit,
téen förglömmas.
Herr Berghman, Ambrosius Magnus, ha*
de inlemnat följande, som upplästes;
(Se Bilagan N:o 5.)
Herr Montgommerie: För de upplysnin
gar,
en värd Ledamot, Herr Grefve Mörner
behagat lemna i afseende på StrömrensningsComittéens
afsigt, att låta undersöka Calix Elf,
är jag Herr Grefven särdeles förbunden. Men
som Calix Elf ej har något sammanhang med
Torneå Elf, i hvars grannskap den af mig föreslagne
väg-anläggningen skulle verkställas, så
lärer denna ej kunna af rensningen i Calix Elf
ersättas. Hvad åter beträffar kostnaden för ifrågavarande
väg-anläggning, hvilken i början ,
jag medger det, var för mycket tilltagen, är
jag öfvertygad, att OeconomieUtskottet kunde
derom förskaffa sig tillförlitelige underrättelser,
om Utskottet hos StrömrensningsComittéen i sådant
ändamål sig anmälde.
i
tg6 Den'7'/ April e. iii*
Hans Excellence Herr Grefve Mörner i
Jag yill blott hafva den äran tillägga, att iiråri
den ort, hvarom nu är fråga, icke inkommit
någon begäran om väg-attläggning , men val ont
strömrensning ; oell, i fall på sätt jag förut nämnt*
Calix Elf försattes i farbart skick) kunna de varor,
orten har att afyttra, lätteligen transporteras
ned på denna Eif; oberäknadt, att, då Torneå
VElr ej ensamt tillhörer Sverige, det synes
vara vida nyttigare, att begagna och främja varuförseln
i^Calix Elf i -det inre af^ landet, än
att inpå gränsen verkställa en kostsam väg-anläggning
för samma ändamål»
Herr Grefven och Lein dt Marskalken frågade
, om Ridderskapet och Adelli ansåg OeconomieUtskottets
Betänkande böra, i anledning
utaf de af Herr Montgommerie gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja och Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarskalken
gjorde proposition till bifall af
OeconomieUtskottets Betänkande, hvilken pro1
position med Ja besvarades)
Föredrogs å nyo Stäts-Utsköttets den 29
sistledne Mars afgifne, samt den 3 dennes på
bordet 'lagde Memorial N:o 76, innefattande
hemställan att åtskilliga till StatsUtskottef remitterade
Memorial måtte till det Särskildta
Utskottets handläggning få öfverlemnas.
Den 7 st pr il c, m,
Herr von T/artmnnsclorJf, Auqust-. De
lunnen, hvilka i StatsUtskotlets nu uppläste Memorial
omtalas, angå ej blott frågor om reglering
af vissa embeten och tjenster, sorn- enligt
gillia föreskrifter tillhöra det Särskildta Utskottets
handläggning; utan de angå äfven lönreglering
för åtskillige Embetsverk eller vissa Tjenstemän;
och i sådant afseende tillkommer det
otvifvelaktigt StatsUtskottet att öfver dem meddela
utlåtande. Så förhåller det sig till exempel
med motionen om arfvodets förhöjning åt
Ledamöterna i Rikets Allmänna Årenders Beredning.
Om den ock skulle af Särskildta Utskottet
föreslås till indragning, så måste den
såsom' upptagen i Grundlagen, likväl förblifva
oförändrad till en kommande Riksdag. Skulle
nu Ledamöternes arfvoden befinnas vara nog
ringa, och Staten äga tillgång att öka dem,
hvilket Stats- men icke Särskildta Utskottet kant
veta: så bör väl frågan1 om deras förhöjning
emellertid icke uppehållas, för det att förslaget
om Beredningens indragning skall af sistnämnde
Utskott pröfvas. Likaså är det med den af Hr
Printzenskjöld väckte motion om ett tillökt antal
löner för StatsExpeditionerne af Konungens
Canzli. Det är ganska möjligt, att hvarken,
Riksens Ständer, eller Konungen godkänna de
förslag, Särskildta Utskottet kan i hänseende till
organisationen af Kongl. Maj ts Canzli komma
att framställa. Men i sådant fall borde väl
dess Embets- och Tjenstemän icke fördenskull
sakna den förbättring i lönevilkor, som vore
nödig, och må hända kunde dem beviljas. Jag
yågar således, för min del, hemställa till Hög;.
Den 7 April e, m.
loflige Ridderskapets och Adelns afgörande, om
icke alla ämnen, som röra reglering af löner
för nuvarande Embets- och Tjenstemän ma
frånskiljas den allmänna frågan om StyrelseVerkens
blifvande organisation, hvilken allena
utgör föremål för Särskildta Utskottets verksamhet;
samt om icke dessa utgiftsärender må af
StatsUtskottet såsom hittills behandlas? Om denna
åsigt af saken skulle gillas, anhåller jag att
Memorialet valder till Stats-Utskottet återremitteradt.
Herr Berghman, Ambrosius Magnus: Det
skulle tyckas vid första påseendet, som de motioner
jag och Herr Doctor Stenhammar med
flere afgifvit, om indragning af vissa öfverflödiga
Embeten och Tjenster, borde höra till Särskildta
Utskottets behandling; men då detta .Utskott
har en långt vidsträcktare befattning, den
nemligen att reglera Embetsverken i allmänhet,.
hvartill det undfått vägledning endast uti den
för samma ändamål förut nedsatta Comittéens
meddeldte förslag, och berörde Utskott icke eller
kan tillräckligen känna Statens mer eller
mindre tillgångar, hvaremot StatsUtskottet bör
hafva fullkomlig kunskap, huruvida medel finnas
för de anslag som fordras för den nya HofRätten
i Christianstad och för den kostnad som
uppkommit igenom några Läns delning m. m.;
så skulle jag både förmoda och önska, att dessa
och dermed likartade frågor måtte af StatsUtskottet
behandlas; och jag får således anhålla
om Herr Grefvens och Landt-Marskalkens
proposition till återremiss af StatsUtskottets Me^
1 >'
Den 7 April e. m. 199
morial, i ändamål, atå Utskottet må yttra sig
så val öfver min motion , som de öfrige i enahanda
ämne. 1
Herr Grefven och LandtMarJkalhen hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg StatsUtskottets
Memorial böra, i anledning af de
dervid nu gjorde anmärkningar till Utskottet
återremitteras.
Ropades Ja.
Företogs till pröfning Stats-Utskottets den
39 sistledne Mars afgifne samt den 3 dennes
på bordet lagde Utlåtande No ”7. Om löneförbättring
för Kronobetjeningen på Gottland
och i Bohus Län, samt om befrielse för Kronobetjeningen
i allmänhet från deltagande i
tryckningskostnaden af Lanclshöfdingarnes kungörelser.
Friherre Cederström, Jacob'. Det bör ej
vara utan vigt för det allmänna, att Kronobetjente,
de der hafva Statens medel att uppbära
och redovisa, må vara så lönade, att balahcer
till Kronans förlust må kunna undvikas. Krono,
fogdarne inom det mig i nåder anförtrodde
Län, äro emellertid försedde med så eländiga
lönevilkor, att, i händelse de ej ägde enskild
förmögenhet, det ej vöre tänkbart, att de skulle
kunna lifnära sig. Den ena är en gammal
man, och den andra är äfven till åren; och när
de en gång afgå, vet jag sannerligen icke hu
-
Den 7 Apr l c. m.
ritvida det må blifva möjligt anskaffa pålitliga
personer att i tjernsten med dess nuvarande inkomst
dem efterträda. Jag gillar yäl den a,f
StatsUtskottet framställde princip, att frågor om
löp reg lerin gar böra af Kongl Majit pröfvas och
ifrån Konungen öfverlemnas till Rikets Ständer;
men då sådane frågor tillförene kommit från
fvonungeu till Pykets Ständer och hos dem mott
ett afslag, hafva de i alla fall förblifvit hvilanda,
enär Kongl. Maj t, i saknad af anviste medel,
icke kunnat å förslagen i §mn,et, göra det:
afseende, som de syntes påkalla. Förhållandet
med Kronobetjenirigens å Gottland löner år
emellertid säd an ty enligt en från LandsContoiiret
reqvjrerad tabell, sam jag ber att få till
upplysning aflemna,, att nemligen KronoFogdarrje
i contant inkomst hafva hvardera sammanräknadt
omkring 4oo P^:dr årligen, hvaraf i underhåll
för Skrifvare, resekostnad m. ni. afgå
345, R;dr, så att endast »55 R:dr återstå i behållning
lill föda och kläder. Jag hemstället;
om det år billigt, om det ens år rimligt, att
<sn Uppbördsman med så stor ansvarighet och
med så betydlig uppbörd, som desse Kronofogdar,
skal! vara lönad med i5,5 R:dr, På
samma sätt förhåller d.et sig med Håradsskrifvarne
inom Länet. De hafva vål några R:dr
mera i inkomst ån KronoFogdarne, men afdragen
för skrifmaterialier nj. ni. åra deremot större
ån å de sednares löner, och Håradsskrifvarnes
behållning blifver såmedelst effectift ännu.
mindre. Detta är hvad, jag ansett inig skyldig
anföra, till beredande af en återremiss af Statsutskott
ets förevarande Betänkande. Och då
Dpi 2 April c. m, 30 j;
Utskottet genom den Tabell jag nu bar åran aflemna,
såttes i tillfälle att se i den minsta detaille,
hvad hvar och en af ifrågavarande tjenstemån
åger, att för sin bergning påräkna, hoppas
jag att Utskottet deraf skall hämta en anledning,
att till förmon för dem göra ett undantag
från den vanliga principer*.
Hvarjemte Friherre Cederström till Proto.-  collet aflemnade en så lydande
Uppgift på KronoFogdarnes och HärackSkrifvarnes
Löner uti Gottlands Län för
År 1822.
KronoFogden i Norra Häradet, FältKammereraren
Laur. Bahrt;
Banko,
Indelt Lön 5o R:dr, som med förvandling
efter 1822
års Markegång utgör 289: 47:
Contant Lön . . . ' 5o:
Resepenningar, O indel
te
10: -
Procent på Brännvinsskatten
.... 54:; 16; 7
D:o på Saltpctter
Uppbörden
. . , 8: 28: 6
- t—-— 3 90; 4,4} i
Hvarifrån afgår:
Underhåll för en Skrif,
vare, som för biträde,
vid göromålens bestridande,
är nöd
-
202 Den 7 April e, m.
vändig, har i Lön
33 R:dr
tili föda 16 sk. Banco
om dagen . . . x55:  —
Rese-kostnader i och
för tjensten, efter den
nogaste beräkning . 70: — _
Skrif-materialier . . 20:
245 R:dr.
Behållning till föda och
kläder .... . l5o: 44: I
5g5: 44:
KronoFogden i Södra Häradet, Herr Assessorén
Pehr Dahm.
Indelt Lön 5o R:dr
Banco, som med förvandling
efter 1822
års markegång utgör 2g5: 18: 4
Contant Lön . . . 5o;
.
Resepenningar oindelte i3;
Procent på Brännvins
skatten
35: 3: 5
Dito på Saltpettern . 8-' 28:
Hvarifrån afgår:
En Skrifvares underhåll
1,55:— —
Resor i tjensten, i det
allraminsta .... 65:
Skrifmaterialier föråret 20:
s4o R;dr.
Behållning lill kläder
och föda . é , i 162: i: Q
4o2; 1: g
4o3: i: g
Den 7 April e, m.
205
HäradsSkrifvaren i Norra
Fögderiet C. M.
Funk liar i Lön 25 R:r
Indelt, sorn med förvandling
efter markegång
utgör , . . 157:— —
Contant Lön . . . 4i:52:—
Resepenningar, oindelte 6:  _
ProcentpåBevillningen 66:32: _
Arfvode för Debets
sedlarne, sedan papper
och tryckningskostnad
afgått. » . 100:
5 Mantal Bohemman,
hvaraf Räntan betalas
tiil Kongl. Maj;t
och Kronan, lemnar
i afkastning . . . 5o:
Hvarifrån afgår:
En Skrifvares underhåll i55:— —
Resor i tjensten vid
2;ne Uppbördsstämmor
samt Berednings,
och TaxeringsComit
téerne
75:
Skrif-materialier, i det
allraringaste . . , 4o:
270 R;dr.
Behållning till kläder
och föda . . . . i5i; jfr
421: 16: __
421: 16:
D en 7 April1 e, rn.
HäradsSkrifvaren i Södra Fögderiet P. J. Kali*!.
Indelt Lön 25 R:dr,
utgör med förvandling
efter 1822 års
Markegång . . . l46: 26: 8
Contant Lön . . . 4i:5a: —
Resepenningår, oindelte 6:
__
Procent på Bevillningen 66:52: —•
Arfvode för Debets- x
Sedlarne, sedan papper
och tryckningskostnad
afgått . . io5:
—
J Manta! Bohemman,
hvaraf Räntan betalas
till Kongl. Maj;t
och Kronan, lemnar
i afkastning. . , „♦ ,5o: _
Hvarifrån afgår:
En Skrifvares underhåll i55:  ___
Resekostnader . . , 70:
SkrifMateria] ier . . 40:  —
265 Ridr.
Behållning till »kläder
och föda . i , , 150: 4i: 8
4i5; 421 8,
4l5: 42:
10 Länsmän pch 42
[ Fjerdingsman hafva
tillsammans 166 R;dr
52,sk. Indelte Löner,
som förvandlade, utgöra
tillsammans. ; -J ; , . goo: 28: 4j
Wisby i LandsContoiret d. 26 Febr. 1820.
Gustaf Wendell,
t)en ’j April e, tni
2o5
Herr Ehrenborg, Casper: Det är i afse-'
fende på hvad StatsUtskottet yttrat i frågan om
tryckningskostnaden för Landshöfdingarnes Emfcetskungöreiser,
sorn jag uther mig få göra en
anmärkning. Utskottet har vål funnit billigt i
att denna kostnad af allmänna medel ersåttes^
tnen tillika hemställt, att frågan härom matte
af vederbörande Landshöfdingar hos Kongl.
Majit i underdånighet anmälas. Jag befarar dock,
att i afseende på en dylik anmälan, man skulle,
på samma sått som Friherre Cederström, beträffande
Kronobetjeningens lönförbåttring, an-,
märkt, hos- Kongl. Majit mötas af det svar, att,
som Riksens Ständer icke för ändamålet anslagit
några medel, den begärda ersättningen för
ofvannämnde tryckningskostnad icke kunde äga
runn Jag bör upplysa, att denna kostnad inom
Skaraborgs Lån uppgår till omkring 5oa
R;dr årligen, och om denna summa multipliceras
med samtelige Lånens antal 25, uppkommer
ett belopp af 7500 R:dr, sorn efter denna norm
skulle utgöra ersättningen för tryckningen af
alfa Läns Kungörelser; men då man härvid ta^
ger i beräkning, att utgifterne för berörde tryck-’
ning i flere Lån lärer vara vida mindre ån i
Skaraborgs, skulle j ig våga anse, att 6000 eller
5ooo R.dr vore för behofvet tillfyllest; och jag
hemställer, i anledning häraf, om icke Betänkandet
kunde till StatsUtskottet återremitteras^
på det Utskottet efter inhämtande af närmare
upplysningar i ämnet, må utse och föreslå medel,
hvaraf ett anslag för emförrnålte utgift
kunde till Kongl. Maj.ts disposition afsättas. Vål
kan kostnadsbdoppet, om det ock nu kunde
2o6
Den 7 April e. m.
fullständigt uppgifvas, befaras undergå årliga
förändringar genom Kungörelsernas till- eller
aftagande mängd, samt minskning eller tillökning
i tryckningskostnaden; men detta bör ej
utgöra något hinder för frågans afgörande, enär
det ungefärliga beloppet af den för hvarje Lån
erforderliga tryckningskostnaden, bör kunna af
de vid Riksdagen närvarande Landshöfdingarne
uppgifvas, och jemväl mångå andra anslag åro
af den beskaffenhet, att de medel som deraf
skola utgå, icke kunna med full säkerhet till
bestämda summor beräknas.
Grefve von Roten, Axel'. Jag conformerar
mig fullkomligen med Friherre Cederström.
Förhållanderna åro enahanda inom de oss i nåder
anförtrodde Lån; men jag tror dock, att
ännu mera talande skål för den föreslagna lönförbättringen
finnas uti Götheborgs och Bohus
Lån, emedan en del af Kronofogdarne
och Häradsskrifvarne derstädes, i stället att njuta
den indeldta lönen med förvandling efter
markegång, uppbära den i penningar efter de
vid Indelningsverket, Jordebokspersedlarne åsatte
vården, hvarigenom de till exempel för hvarje
tunna spannmål erhålla endast 24 sk. Banco.
De som på sådant sått bekomma deras indelningsspannmål,
åro beklagligen så illa aflönade,
måhända har jag ock att i detta afseende göra
mig en förebråelse, att flere balancer tid efter
annan hos dessa Tjenstemän ägt rum, isynnerhet
uti norra delen af Bohus Lån, der fem
Kronofogdar efter hvarandra kommit på obestånd,
Det år också, jag vågar påstå det, en
Den 7 April e. m.
30T
oundviklig följd, att de Kronobetjenter ,vSom äro
för knappt lönte, skola antingen preja Allmogen,
eller åsamka sig balance vid Kronans uppbörd.
Jag år nu icke i tillfälle att närmare
utveckla detta ämne, ty den bårom lif i PräsfeStåndet
våckta motionen, var ännu för kort tid
tillbaka mig obekant; men sedan jag fick underrättelse
om dess tillvaro, skref jag genast till
Gölheborgs LandsCanzli, och har nu derifrån
fått mig tillsänd en tofia öfver Kronobetjeningens
oeconomiska ställning, som år så bevekande,
att jag förmodar, det StatsUtskottet deruti
skall finna skål att jemka dess afgifna Betänkande;
jag anhåller derföre om återremiss af
detta Betänkande. I öfrigt instämmer jag med
Herr Ehrenborg deruti, att ett anslag må afsåttas
till ^bestridande af tryckningskostnaden
för LånsKungörelserne, men förmodar att der«
vid uttryckligen förbehålles, att ersättning icke
utgår för andra Kungörelser, ån dem, som
röra allmänna ärenden, och icke för dem, som
angå enskildas angelägenheter, såsom auctioner
och dylikt.
Herr Grejven och Landt-Marskalken frågade
om Ridderskapet och Adeln ansåg Statsutskottets
Betänkande böra, i anledning af de
dervid nu gjorde anmärkningar till Utskottet
återremitteras.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarjkalken
förklarade, att som, efter hvad han
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej, proposi
*"
>
203
Öen 7 April c, m.
iioneri blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Föredrogs å nyo och bifölls Stats- ocli
RancoUtskottens den 2 dennes afgifne samt den
5 derpå följde på bordet lagde Utlåtande, angående
Götha CanalDirections anhållan, att nii
genast få uti Riksens Stånders Bank, å Bolagets
vägnar, lyfta de af detta års anslagne byggnadsbitråde
återstående 200,000 R:dr, utan att
behöfva förut hafva infordrat den sista actieinsättning,
sorn Riksens Stånders beslut år
18i5, utsätter inom utgången af innevarande
år„
Företogs lill pröfning StatsUfskottets deri
29 sistledne Mars afgifne samt den 5 denneå
på bordet lagde Utlåtande N:o 78, om Wadstena
Klosterkyrkas ötverlåtande åt Stads- och
UandsFörsamiingarne derstädes.
Grefve Posse, Areid: Åf den anledning
att Wadstena Stads-och LandsFörsamlingar ännu
icke genom ordentligt contract åtagit sig att
försätta den så kallade Klosterkyrkan i fullkomligt
skick och densamma framdeles underhålla,
hvilket, enligt Riksens Ständers vid sedtraste
Riksdag fattade beslut, borde ske, innari
det då äskade anslaget af 5ooo R dr beviljades;
af denna anledning, har Stats-Utskottet ansett
nå
-
Dea 7 April e, m.
2og
någon åtgärd icke edler nu bora åt förevarande
ärende lemnäs. 'i’iil detta resultat liar Utskottet
funnit ett skäl deruti, att ärendet nu är i
samina skick, sorn vid sistförilutne Riksdagj
inen jag skulle deraf vilja draga en annan slutföljd
den nemligen , att målets femåriga oförändrade
skick tydligen bevisar nödvändigheten,
att Riksens Ständers åberopade beslut undergår
en jemkning, så vidu det åsyftade ändamålet
någonsin skall kunna vinnas. Ändamålet är,
å Statens sida, att frän tidens härjningar freda
■och åt framtiden bevara en vacker fornlemning,
och ä Wadstena innevånares, att få för deras
Gudstjenst begagna ett andaktsbjudands tempel,
som för närvarande år alldeles onyttigt oell
blott tjenar tili stängsel åt Correclions-inråttningens
byggnader. Då nu Wadstena Stads
innevånare bestämdt förklarat, att de icke vilja
öfvertaga reparationen och underhållandet af
Klosterkyrkan, förr ån de undfått det ifrågavarande
anslaget, så hemställes billigen om något
contract kunde i förra afseendet uppgöras,
innan anslaget ännu var gifvet? I ett contract
måste alltid rältigheter och skyldigheter vara
ömsesidiga, och detta förhållande torde äfven
böra i förevarande fall iakttagas, ty annars lärer
saken aldrig blifva afslutad. Högvördige
PråsteStåndet har också insett detta, och biföll,
i anledning häraf, StatsUtskottets vid sednaste
Riksmöte, i ämnet afgifne yttrande med
den modification, att det af Wadstena Församlingar
begårdte understödet för Klosterkyrkans
Ridel, o, Ad. Vrot. 5 Band. 14,
310
Den f April e. m.
reparation, skulle af Statsmedlen genast afsåttas,
för att framdeles, enär contractet blifvit] behö*
rigen uppgjordt, Församlingarna tillhandahållas.
Då härtill lågges, att den åskade summan år
till beloppet lika med den behållning, som genom
försäljning af Kyrkans fordna koppartak
Statsverket tilfgodokommit, och således år att
anse såsom en Kyrkans tillhörighet, samt i öfrigt
Statens vinst genom Kyrkans öfverlåtande
åt Wadstena Församlingar synes mig lika påtaglig
som Församlingarnes dryga kostnad för
reparationens fullbordande, enär denna troligen
kommer att öfverstiga ifrågavarande 5ooo R:dr,
oberåknadt, att Statens utgift endast åger rum
för en gång, men Församlingarnes deremot
blifver ståndigt fortfarande; så vågar jag, på
dessa skål, yrka, att ofvanomförmäldte 5ooo
R:dr må till Wadstena Stads- och Landsförsamlingar
af Statsmedlen utbetalas, enär de, genom
vederbörligt contract åtagit sig, att, enligt
Öfver-Intendents-Embetets ritning och förslag
iståndsätta Klosterkyrkan i Wadstena samt att
densamma sedermera framgent underhålla. Jag
anhåller derföre att StatsUtskottets Betänkande
må varda återremitteradt; och får jag endast
tillägga den önskan, att, i händelse Utskottet
ej anser sig kunna tillstyrka bifall å hvad jag
nu tagit mig friheten föreslå, Utskottet då hellre
må söka bereda ett bestämdt afslag å Wadstena
innevånares framställning, ty i detta fall
såttas de i nödvändighet, att för sig bygga en
ny Kyrka, då de deremot nu, i afbidan på ett
definitift beslut i ämnet, lemna deras egen eller
den egentliga Stadskyrkan åt tidens förödelse,
Den 7 April e. m.' 311
så att den nu mera år färdig, att når som hälst
ramla.
Herr Grefven och Landt MarJkalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg StatsUtskottets
Utlåtande böra, i anledning af den
utaf Grefve Posse dervid gjorde anmärkning, till
Utskottet återremitteras.
Ropades Ja.
Vid förnyad föredragning af BancoUtskottets
den 2 4 sistlidne Mars under N:o 4 afgifne,
och den 3 dennes på bordet lagde Betänkande,
angående väckt fråga om tillåtelse för låntagare,
att till undvikande af omgångar och kostnad,
aflemna sina rånte-betalningar för Bancolån
i närmaste Ränteri eller till KronoFogdar i
orterne; blef samma Betänkande af Ridderskapet
och Adeln bifallit.
Företogs till pröfning LagUtskottets den 4
sistlidne Mars afgifne samt den 3 dennes på
bordet lagde Utlåtande, N;o 6, om den ändring
i 25 Cap. 5 §. RåttegångsBalken, att UnderDomstolars
Utslag i mål, rörande fångspillning
och hustjufnad, icke böra ÖfverDomarnespröf.
ning underställas.
Herr Ehrenborg, Casper: Utan att emot
de grunder, Lagutskottet till stöd för dess förslag
anfört, hafva annat att egentligen erinra,
*1*
Den 7 April e, tn.
ån att det ofta är grannlaga nog, att bestämma
hvad som är hustjufnad eller icke, anser jag
mig i följd af hvad jag tillförene vid flere tillfållen
haft äran yttra, äfven nu höra hemställa,
om icke alla partiella förändringar af Lagens
stadganden må undvikas, då en allmän
lag-förändring eller en helt ny Lag förestår,
samt att således den ifrågavarande jemkningen
af Lagens föreskrift i 25 Cap. 5 §. RättegångsBalken
icke för närvarande må vidtagas, åtminstone
ej förrän en granskning af och jemförelse
emellan alla underståiinirigs-mål föregått;
och' på grund häraf anhåller jag, alt Utskottets
Betänkande må återremitteras.
Uppå derefter af Herr Gref ren och LandtMarskalken
gjord proposition, fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att LagUtsköttets Utlåtande,
i anledning af den utaf Herr Ehrenborg
dervid gjorda anmärkning, till Utskottet
återremittera.
Föredrogs å nyo LagUtsköttets den 4 sist—
lidne Mars afgifne samt den 0 dennes på bordet
lagde Utlåtande, N:o 7, angående befrielse
för Rådmän och Kämnärer att deltaga uti ansvaret
lör försummelse att till ÖfverDomaren
insända Rådstufvu- och Kåmnårsliåtters Domböcker
och Protocoller,
Grefve Posse, Arvid’. Då jag i allo instämmer
i senare delen af LagUtsköttets Utlåtande
eller den, som rörer frågan 0111 faststäi
-
Den 7 April c. m.
landet af en viss tiel för beräkningen af de Dagsböter,
sorn UnderDomstolarne i allmänhet för
försummelse vid Protocollens insändande till
ÖfverDomstolar är o underkastade, kan jag deremot
ej annat än motsäga de principer, hvarifrån
Utskottet utgått vid betraktandet af den
förra delen, eller den som angår förslaget, att
Rådmän och Karmi årer må ifrån allt deltagande
i förenämnde böter befrias.
Till afstyrkande af detta förslag, har Utskottet
hämtat anledning från den satts, att
Rådstufvu- och KämnårsRåtter skola vara a i
Collegial natur. Jag medger att de åro det i
afseende på Ledamötsrnes rösträttighet, men
beträffande organisationen åro de onekligen mera
jemförlige med Härads- och LagmansRätter.
Det år allmänna förtroendet, som å båda ställena
gör medborgaren till Embetsman; och då
man har lika litet skål att af en Handtverkare
förvänta tillräcklig juridisk kunskap, som af en
Bonde, samt denne senare i egenskap af Nämndeman,
icke har något sig åliggande ansvar för
Ordförandens försummelse, i sådane fall som
det ifrågavarande; så kan jag icke finna annat,
ån att förhållandet uli de emot Härads- och
LagmansRåfterne svara de instancer eller Rådstufvu-
och KåmnärsRåtterne, bör i detta fall
vara enahanda; och på denna grund får jag
vördsamt anhålla om återremiss af LagUtskottets
Betänkande.
Herr Grefven och LcincltMarJkalken fråga-»
de., om Ridderskapet och Adeln ansåg LagUt
-
Den 7 April e. m.
skottets Utlåtande böra, i anledning af den utaf
Grefve Posse nu gjorde anmärkning, till Utskottet
återremitteras.
Ropades Ja.
Företogs till pröfning LagUtskottets den 4
sistlidne Mars afgifne samt den 3 dennes på bordet
lagde Utlåtande, N:o 9, om föreslagit åter.
upplifvande af den i 16 Cap. 6 §. KyrkoLagen
befintelige föreskrift, att äkta Makar, som skola
skiljas, böra personligen inställa sig i DomCapitlet.
Herr Ribbing, Arvid'. Uti det särskildta
yttrande, som är LagUtskottets Betänkande följ—
aktigt, har jag utredt de skål, på hvilka jag ansett
ågtenskapets helgd böra bibehållas genom
högtidlighet, så väl vid dess upplösning som vid
dess afslutande.
Jag åberopar således nu hufvudsakligen dessa
skål, men får till dem lågga en af Utskottets
Betänkande föranledd anmärkning. Utskottet
har nemligen anfört, att som den i KyrkoLagen
befinteliga föreskrift, att åkta makar, hvilka
skola skiljas, böra personligen inställa sig i
DomCapitlet, icke kunde i alla händelser uppfyllas,
såsom då den ena makan år vansinnig
eller rymd, denna föreskrift alltså borde upphåfvas.
Ingen Lagstiftare lärer duck vara nog för
-
Den 7 April e. m.
315
måten, att vilja afskaffa eller icke antaga en lag
på den grund, att densamma ej kan tillämpas
på den som är frånvarande eller göras begriplig
för den förnufts-löse; ty derföre att Lagen
ej kan sträcka sig öfver rättvisans gebiet,
skall ej Lagen upphöra.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus i
Äfven jag tillstyrker återremiss af Betänkandet.
Ehuru man i Protestantiska Kyrkan icke mera
kallar ägtenskapet för Sacrament, tänker dock
Juristen sig något helt annat under en förening,
sådan som ägtenskapet, hvilket i det ögonblick
det slutes, anses vara oupplösligt, än under ett
vanligt borgerligt eller civilt contract, der man
alltid måste förutsätta, att det lika fritt kan
häfvas, sorn det, för att blifva gällande, fritt
blifvit slutit, och ännu i i denna dag bruka Jftristerna
benämna ägtenskapet för Sacrament,
för att beteckna skillnaden emellan en oupplöslig
förening och ett uppsägligt contract.
För min del anser jag ågtenskapefs upplösning,
då den måste beviljas, böra verkställas på
ett lika högtidligt sätt, som det, hvarpå det knytes,
och jag underställer LagUtskoftets bepröfvande
om icke tillstyrkas bör, att KyrkoLagens
föreskrift i denna del åter må blifva gällande.
Deremot skulle jag tro, att, när omständigheter
dertill föranleda, DomCapitlen böra få
på Församlingarnas Presterskap öfverflytta den
dem ålagda förrättning.
2l6
Ven i April t', w.
Grefve Posse Arvid: För min del kan jag
ej biträda den mening, de sist talande våi de Ledamöter
yttrat. Jag tror visserligen att ågtenskapet
bör hålles i helgd, men jag tror icke,
att man för detta ändamål bör föreskrifva sådane
vilkor, att ett olyckligt ågtenskap måste
ofta blifva oupplösligt. Ty om skiljsmässan,
enligt KyrkoLsgens stadgande, skall fullbordas
inför DomCapitlet, år det att befara, att många
olycklige makar, som anse för en skam att
inför en offentlig Auctoritet i sådant ändamål
inställa sig, hellre uthärda den olyckliga samrnanlefnaden,
och hvaraf moraliteten lider vida
iner ån genom en lagligen tillvågabragt skilsmässa.
Af denna orsak kan jag icke annat ån
gilla Lag-Utskottets Betänkande i förevarande
ämne.
Herr von Hartmansdorff, Auguft; Jag tror,
att den siste talande Ledamoten misstagit sig,
då han ansett ägtenskapet blifva oupplösligt, i
händelse lagens ifrågavarande stadgande åter finge
sin fordna kraft, på sått Grefve von Schwerin,
PresteStåndets Ledamöter i Lagutskottet
och Herr Ribbing yrkat. Mig syries åtminstone
grunden för detta stadgande vara ganska naturlig
och vigtig, att nemligen, enär åtgärder af Kyrkans
tjenare fordras till att knyta ågtenskapets band,
så böra de äfven vara erforderliga till att upplösa
det. Jag anhåller derlöre, att Betänkandet
må till Utskottet varda återremitteradt.
r
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde
om Ridderskapet och Adeln ansåg Lag
-
Den 7 Api il c, m.
Utskottets Utlåtande böra, i anledning af de
dervid gjorde anmärkningar: till Utskottet återförvisas.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMar~
skalken gjorde proposition till bifall af LagUtskottets
Betänkande.
Ropades äfven Ja och Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och handt.
Marskalken å nyo hemställde om icke Ridderskapet
och Adeln behagade, med afseende å
de vid LagUtskottets Utlåtande , gjorde anmärkningar,
tillåta att detsamma finge, jemte anmårkningarne
till Utskottet återremitteras; hvilket
bifölls.
Vid förnyad föredragning af Allmänna Besvärs
och OeconomieUtskottets den 18 sistledne
Februari afgifne, samt den 3 dennes på bordet
lagde Memorial, i anledning af BorgareStåndets
återremiss af Utskottets den 2 i förstnämnde
månad aflåtne Memorial angående hemställan,
att utöfver hvad Riksdagsordningen löresk-rilver
få antaga fyra Canzlister; fann Ridderskapet
och Adeln, att, enär sistnämnde Memorial
redan blifvit af Ridderskapet och Adeln
bifallit, Uiskottets ifrågavarande Memorial borde
läggas till handlingarne.
2l8
Den 7 April e, m.
Föredrogos å nyo och bifÖUos RiddarhusUtskottets
den 526 och 27 sistledne Mars afgifne
samt den 3 dennes på bordet lagde Memorial;
1)
Angående våckt fråga att Ridderskapets
och Adelns justerade Protocoller må vara tillgänglige
för de TidningsRedacteurer, som deraf
vilja sig begagna,
2) Angående sättet att nu genast kunna
göra fruktbara medel, hvilka tillhöra de under
RiddarhusDirectionens förvaltning ställde fonder.
Upplåstes BorgareStåndets ProtocollsUtdrag
of denna dag innehållande att, sedan mer ån
tvenne månader redan förflutit ifrån det Kongl.
Maj:ts Nådiga proposition om StatsVerkets tillstånd
och behof blifvit den 3i sistledne Januari
StatsUtskottet tillställd, samt de ännu återstående
många och vigtiga Riksdagsgöromålen
omöjligen hinna afslutas inom tre månader från
berörde dag, BorgareStåndet beslutat att inbjuda
de öfrige Medstånden till deltagande uti en
underdånig skrifvelse, hvarigenom Riksens Ständer
enligt 109 §. RegeringsFormen och 80 §.
Riksdagsordningen hos Kongl. Maj:t anhålla,
det Riksdagen må på en månad, räknad ifrån
den 1 instundande Maj förlängas; till hvilken
skrifvelse ExpeditionsUtskottet skulle anmodas
uppsätta förslag samt dermed ofördröjligen inkomma;
och fann Ridderskapet och Adeln, uppå
derom af Herr Grejven och Landt Mar skal
-
Den 7 April e, m.
2i9
ien gjord proposition för godt, att äfven för
dess del uti BorgaraStåndets nyssnämnde beslut
instämma.
Upplästes till justering ExpeditionsUtskottets
insände förslag till Riksens Ständers underdåniga
skrifvelse till Kongl. Maj:t, angående
Hans Kongl. Höghet Kronprinsens Joseph
Frans Oscars utnämnande att i vissa fall
föra ordet i Kongl. Regeringen.
Herr von Hartmansdorff, Augujt: Då
Högloflige Ridderskapet och Adeln beslöt antagandet
af Hans Maj:ts Nådiga förslag, att
Hans Kongl. Höghet KronPrinsens må, i vissa
fall, få utnämnas till ordförande i den Kongl.
Regeringen, var meningen att detta stadgande
blott skulle gälla för Hans Kongl. Höghets person.
Jag tror följaktligen att Riksens Ständers underdåniga
Skrifvelse till Kongl. Maj:t om detta beslut,
icke bör, såsom det nu upplåste förslaget, innehålla
orden: ”Då Konungen går i fält &c.,
emedan benämningen Konung uttrycker ett allmänt
begrepp, hvarunder flere Regenter i framtiden
ån vår nu regerande Allernådigste Konung
kunde innefattas. Deremot skulle jag anse orden
Eders Kongl. Majit i stället för Konungen
riktigare uttrycka Riksens Ständers mening,
och icke lemna rum för någon misstydning.
Undertecknad RiddarhusSecreterare: Utan
att på något yis ingå i pröfning utaf sjelfva
220
Den 7 April e. m.
frågan, får jag endast ödmjukast upplysa,' att
de af Herr von Hartmansdorff anmärkte orden
i ExpeditionsCJtskottets förslag, just åro de sam.
ma, hvilka förekomma i Kongl. Maj;ts, uti detta
åmne, aflåtne Nådiga skrifvelse, som blifvit
af alla fyra RiksStånden bifallen.
Herr von Hartmansdorff: Den omståndighet,
att det af mig anmärkta uttrycket är
håmtadt ur Kongl. Maj;ts Nådiga skrifvelse,
förändrar icke min mening om oriktigheten att
begagna det. År nu förhållandet sådant, att
ordet ej kan utbytas mot några andra mera
lämplige, så år det en ny följd af det, efter
mitt begrepp, i formen felaktiga sätt, hvarpå
detta ämne blifvit behandladt; och jag anhåller
då att få reservera mig mot Expeditionens ordalydelse.
Herr Tham, Wollrath: Jag tror att i
sjelfva Expeditionen finnas de felaktigheter rättade,
hvilka Herr von Hartmansdorff anmärkt.
Der står på ett ställe och till och med i svit
af det anförda uttrycket, ”då Konungen går i
fält” orden Hans Kongl. Höghet KronPiinsen
Joseph Frans Oscar. Detta synes tillräckligen
antyda, att man icke har afseende på
någon annan, ån honom. Dessutom, om jag
icke orätt fattat, år det uti slut-refreinen af
Expeditionen just yttradt, att Riksens Ständer
fattat ifrågavarande beslut af vördnad och förtroende
till Hans Kongl. Höghet Kronprinsens
enskildta person.
Den 7 April c. m.
221
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord proposition, fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att Expeditions-Utskottets
ifrågavarande förslag godkänna.
Upplästes och lades på bordet följande från
nedannåmnde Utskott inkomne Memorial och
Utlåtanden;
Fran StatsUtskottetx
Af den 2c) siftlidne Martil:
N:o 92 , angående våckt fråga om belöning
till Herrar Fullmågtige i RiksgäldsContoifet
för deras hafde möda vid utredningen af
f. d. FilialDiscönterne.
N:o g5, angående gjord motion om anstånd
med inbetalning af innevarande års Allmänna
Bevillning.
Af den 5 dennes:
N:o 82, i anledning af gjorda anmärkningar
vid Utskottets Betänkande i håga om inrättande
af ett nytt Fögderi i Vermlands Lån.
N:o 85, i anledning af väckt fråga om indragning
af den såkallade Proste-tunnan.
No g4, angående föreslagen förhöjning
i Rotehjelpen för svaga Rotar inom Kronobergs
Lån.
223
Den 7 April e. m.
N:o 85, angående väckt fråga om belöning
till f. d. RiksdagsFullmågtigen Petter Andersson
i Domvalla för dess Curmethod för Veneriska
och andra sjukdomar.
N:o 86, i anledning af gjord motion om
anslag å Stat till ved för LandsCanzlierne och
LandlRånterierne.
N:o 87, angående väckt fråga om ersättning
till Allmogen i tvenne Socknar af Norrbottens
Lån för anskaffade kläder åt Vargeringsmanskapet
under sista kriget mot Ryssland.
N:o 88, i anledning af gjord motion om
ökadt anslag å Stat för Kongl. Bibliotheket, så
vål till inköp som utgifvande af Böcker.
N:o 8g, rörande väckt fråga om en militair-lårares
anställande vid Upsala Academie.
Af den 5 dennes:
N:o 90, i frågan om aflöning för RiksStåndens
och deras Utskotts Secreterare, Canzlier
och Waktbetjening.
N:o 91, i anledning af gjorde motioner
om medels anslående till kostnadernes godtgörande
för Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsens
förestående förmälning och verkställde utrikes
resa.
\
Den 7 stpril c. ni, 225
Fran Lag- Utjkottet •
Af den 10 sistlidne Martil:
N:o 14, rörande väckt fråga om Domares
skiljande från befattning med värdering å fastighet,
som pantevis lagfares.
N:o i5, angående uppkommen fråga om
afskaffande af den stadgade plikten för den,
som icke vid andra UppbÖrdsmötet sig infinner
och anmäler sin oförmögenhet att ufskylderne
erlägga.
Af den i3 sistlidne Martil:
N:o 16, rörande befrielse för parter från
skyldigheten att genom ombud hos Kongl. Maj:t,
ÖfverRätter och Collegier ingifva och till commnnication
uttaga sina skrifter och besvär.
Af den 18 sistlidne Martil.
N:o 18, rörande gjord hemställan, att terminen
för civile Embetsmåns afskeds erhållande
med rätt att bibehålla sina löner oafkortade,
måtte nedsättas från 70 till 65 års ålder.
N:o 19, rörande väckt fråga om afvittringsbevis
för efterlefvande maka, i händelse af
nytt giftermål.
N:o 20, angående gjord hemställan om
tjenlige Författningars vidtagande emot allmänna
förbrytare.
224 Den 7 April e. m.
Fran Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet;
Af
den 18 nåftlidne Martti:
N:o 14, om Iumpsamlings-skyldighetens upphäfvande
samt om förändrade anstalter till lumpors
anskaffande för Pappersbrukens behof.
N:o i5, angående väckt fråga om sättet
att reglera marknadstiderne.
Af den 2 4 siftlidne Martti:
N.o 16, rörande gjord hemställan om Ön
Tjörns befrielse från Kronoskjutsning.
N;o 17, angående skyldigheten för Postmästare,
att, emot ersättning, hålla Postbok
med Landtboer.
N:o igf angående åliggande för Frälsehemman,
att, lika med andra hemman deltaga
i Krono-. Håll- och Reservskjuts.
N:o 20, angående yrkade förändringar uti
nu gällande Författningar, rörande Kronoskjutsen.
Af den 26 sistlidne Martti:
N:o 28; rörande väckt fråga om vissa förökade
afgilter till Vadslena Krigsmanshus- och
AmiralitetsKrigsmanshusCassorne.
N;o 2 j,
Drn j April e, m.
N:o 21, angåenda våckt fråga om en Frimarknad
vid Svanesund.
N:o 22, i anledning af gjord motion, om
utvidgad rättighet tili begagnande al strandväg.
N:o 23, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
proposition, angående beholyet af en fond
till understöd för Jordbrukare, som genom frost
eller hagelskada förlora vexande gröda.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm förmiddagen
den 7 April 1823.
S. D. Remitterades till ‘
Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie- Utskotten:
Herr af Klintbergs, Carl, Memorial, i anledning
af Grefve Posse», Carl Henric, motion,
rörande vissa grunder för en blifvande näringsfrihet.
Lagutskottet.
Herr af Ekenstams, Israel, Memorial, i anledning
af den utaf honom förut väckte mo
Jtidd.
o. Ad, Prof, 5 Band. )5,
228
Den 7 April c, m.
tion, rörande lottning af mål emellan HofRåtternes
Ledamöter*
Stats- och BancoUtskotteni
*
Friherre Björnstjernas, Magnus, den 25
Martu i. m. på bordet lagde Memorial* angående
erinran till Stats- och Banco-Utskotten, att
till Rik;-Stånden afgifva förslag till grunderne
för den blifvande finance-planen, jemte de af
åtskillige Ltdamötér, rörande samma ämne,
denne dag meddeldte yttranden; Och fann Ridderskapet
och Adeln för godt anmoda Utskotten*
att, sä fort ske kan, med utlåtande öfver Friherre
Björnstjernas berörde Memorial inkomma.
Ut Supra»
•• ' ■(
' S. D. FÖredrogos å nyo och gillades Stats»
Utskottets den 29 sistledne Mars efgifne och d*
5 dennes på bordet lagde Utlåtanden:
N:o 70 , angående nödige medels anvisande
till kostnadens bestridande för tryckning af
visse Commitferades förslag till en förändrad
organisation af åtskillige Styrelseverk m. m.
N:o 71, angående Allmogens arbets-skyldigbeter
vid sårskildte Kungsgårdar och Bo-:
Atållen. Ut Supra*
Utdrag af Protocollet hållet hos HÖgloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Ben 7 April e. mi
•22if
Lagtima Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
elen 7 April lBaS.
• * .. i
S. D. Remitterades till
Stais- och Banco- Utjkotten: $35
Herr Hegardts, Christian Bernhard, yttrande,
i anledning af Friherre Björnstjerna»; Magnus,
Memorial, angående erinran till Stats-och
RancoUtskotten, att tiil RiksStånden afgifva förslag
till grunderne för den blifvande Financeplanen.
. f ’ 1 » ' ' ** . ‘
Stats- samt Allmänna Befvärs- och
Oeconomie-Utskotten:
Grefve De la Gardie?, Jacob, Memorial,
thed åtskillige handlingar rörande Höganäs Stenköhlsvefk.
>* Stats Utskottet•
Grefve Gyllenborgs, Johan Henning, Memorial,
innefattande svar å Friherre Wirsén*
anmärkningar vid StatsUtskottets den 4 dennes
förmiddagen återremitterade Utlåtande i anledning
af den Berättelse, Riksens Stånders Revisorer
år 1822 afgifvit öfver StatsVerkets förvaltning
och räkenskaper åren 1819 och 1820,
Banco Utskottet:
Herr Cedersehjölds, Pehr Gustaf, den 4
lennea eftermiddagen på bordet lagda motion,
Den j April t, m.
angående anmodan till BancoUtskottet, att upplysa,
af hvem och till hvad ändamål de i i5 §.
af sista BancoRevisionens Berättelse omiörmälte
Piastrar blifvit uttagne, saint hvem som berättigat
Herrar BancoFullmågtige att berörde
Piastrar utlämna.
Allmänna Besvärs- och OeconomiUtskottet:
Herr
Bruncronas, Gujiaf Adolph, Memorial,
rörande Finska Handeln. Ut supra.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades följande
från nedannåmnde Utskott inkomne, samt
den 3 dennes på bordet lagde Betänkanden:
Från StatsUtskottet:
AJ den 29 sistlidne Mars:
N:o 72, om aflöning för, Uppbördsskrifvare
i Norra orterne, eller lönetillökning för
Länsmän till KronoFogdarnes biträdande i ExecutionsmåL
N:o
73, angående väckt fråga om fördelningen
utaf afgifterne till Wadstena Krigsmanshus
och Amiralitets KrigsmanahusCassorne.
N;o 74, om förhöjning i den pension Registratorn
i f. d. Kongl. Canzli-Collegium F.
Berndtson af Statsverket innehar.
N:o 75, om granskning af besparingarna»
Dan 7 April e, m.
t
användande och om Cours-Controlleurernes arfvoden.
r
Fr di Lag Utskottet:
Af den 19 sistlidrie Februarii:
N:o 3, angående Förmyndares frikallande
från skyldigheten, att hvarje tredje år tillöka
myndlingens arfscapital nied den derå under tiden
upplupna räntan,
Af den 25'- sistlidrie Februarii:
N:o 4, om ändring i 4 Cap. 3 §. JordaBalken
och Kongl. Förordningen den i5 Juni 1800
angående Hembud, då Frälse Skattehemman
utom börd försäljes.
Af den 4 sijiledne Mar lii:
N:o 5, angående Afgärda Bys rätt till skifte
i skog och mark.
N:o 8, om uppbäfvande af Nedre och Öfre
BorgRåtterne samt upphörande af RiksMarskalksEmbetels
befattning med skuldfordringsmål.
Af den 7 sistlidne Martii:
N:o 10, angående väckt fråga om upphäfvande
af de uti Kongl. Förordningen den 4 Maj
1778 stadgade böter för Rusthållares försummelse
att, inom frenne månader från tillträdandet
af en RusthålIsdel, erlägga den fastställda
afgift en till Wadstena Krigsmanshu&Cassa.
N:o ii, angående upphäfvande af förbudet
Uti i5 Cap. 2 §. Kyrkolagen, emot Kyrkomusiks
begagnande under Fastelags-tiden.
Af den 10 sisthdne Mctrsv
Njo 12, angående upphörande af stadgandet
uti 4 Cap. 2 §. JordaBa.lken om handsträckning
vid fastighets köp i Staden,
N:o \3, angående förändring af tiden för,
SommarTingens förrättande.
Från Allmänna Be/vårs- och OeconomieUt/Koitet:
Af
den 25 sifHeftnq Februari:
N:o 4, om anläggande af en väg på allmän
btkostnad emellan Öfver-Torneå och
Kengis.
Af den 8 sistlidne Mars: '
M/o 5., angående upphörande af den anstalt,
att i officiella Tidningen införa kungörelser
om ledige Kyrkovaktare-tjenster.
N:o 6, angående tidens förlängande för de.
allmänna utskyldernes erläggande.
Af don i3 sistlidne Mars:
N:o 7, angående yrkad befrielse för en,
del af Lindes Bergslag ifrån skyldigheten aft
Den 7 April e. m'.
uteslutande afyttra dess kohl-tillverkning till
Wedevågs Manufacturverk.
N:o 8, om ändring i Kongl. KammarCoL
legii Circulair af den 5l Julii i8o5 i de delar,
sorn angå Frälsebondes befrielse från skyldig-,
helen att tourvis bestrida Fjerdingsmanobefattningen,
N:o 9, om utvidgad frihet till Väder-mjöl*
qvarnars uppbyggande m. m.
N:o io, rörande väckt fråga om upphäfyande
af stadgandet, att, då Norskt Lakegods
utur andra hand styckevis försäljes, viglen deraf
bör i kärlet inbrännas,
N:o 11, angående Gästgifveriet anläggning
pch Gästgifvars tillsättande.
Af den, 18 sistledne Mars:
N:o r2, angående prestanda till Bruken af
Åboerne å de Hemman? hvilka Bruksidkare till‘
skatte inlöst.
N:o 13 ,"rörande väckt fråga om upphåfyande
af föreskrifter, att af Allmogen utfärdade
Kungörelser om Auctioner och andra hus-;
hållsangelågenheter böra af vederbörande Kronobetjent
påskrifvas, innan de från Predikstol
larne uppläsas. Ut supra^J
*
S, D. Föredrogs å nyo och bifölls Statsech
BancoUtskottens den g denoes afgifne oefe
Ken 7 April r, m.
den 5 derpå följde på bordet lagde Utlåtande
angående Götha CamdDirections anhållan, att
nu genast få uti Riksens Stånders Bank å Bolagets
vågnar lyfta de af detta års ansLgne
byggnadsbitråde återstående 200,000' R dr utan
att behöfva förut hafva infordrat den sista
Actieinsåttning, sorn Riksens Stånders beslut år
i8i5 utsätter, inom utgången af innevarande
år. Ut Supra,
s
S. D. Föredrogos å nyo och återremitterades,
i anledning af dervid gjorde anmärkningar följande
StatsUtskottets den 29 sistledne Martii afgifne,
samt den 3 dennes på bordet lagde Memorial
och Utlåtanden;
N:o 76, med hemställan att åtskillige till
SfatsUtskottet remitterade Memorial, måtte till
det Särskilta Utskottets handläggning få öfverlennäs.
N:o 77, om löneförbättring för KronoIJetjeningen
på Gottland och i Bohus Lån, samt
om befrielse för KronoBetjeningen i allmänhet
från deltagande i tryckningskostnaden förLandshöfdingarnes
Kungörelser.
N;o 78, om Wadstena Klosterkyrkas öfverlåtande
åt Stads- och LandsFörsamlingarne
derstädes. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af BancoUtskottets
den 24 sistledne Martii under N:o 4
afgifne, och den 3 dennes på bordet lagde Be
-
Dek 7 April c. m.
tånkantle, angående väckt fråga om tillåtelse för
låntagare att, till undvikande af omgångar och
kostnad, aflemna sine räntebetalningar för Bancolån
i närmaste Ränteri eller till KronoFogdar i
Orterne; blef samma Betänkande af Ridderskapet
och Adeln bifallet. Ut Supra.
S. D. I anledning af gjorde^anmårkningar
återremitterades LagUtskott.ets den 4 sistledne
Martii afgifne, och den 5 dennes på bordet
lagde Utlåtanden:
N:o 6, om den ändring i 25 Cap. 5 §.
RåttegångsBalken, att UnderDomstolars Utslag
i mål, rörande fångspillning och hustjufnad t icke
böra ÖfverDomarens pröfning underställas.
N:o 7, angående befrielse för Rådmän och
Kämnärer, att deltaga uti ansvaret för försummelse
att till ÖfverDomaren insända Rådstufvuoch
KämnårsRätters Domböcker och Protocoller.
N:o“g, om föreslaget återupplifvande af den
i 16 Cnp. 6 §. KyrkoLagen befintlige föreskrift,
att ägta makar, som skola skiljas, böra personligen
inställa sig i DoinCapitlet. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottets d, 18
sistledne Februari afgifne, och den 5 dennes
på bordet lagde Memorial, i anledning af BorgareSfåndets
åferremiss af Utskottets den 2 i
förstnämnde Månad aflåtne Memorial, angående
s5 4
Den f April e. m.
hemställan, att utöfver livad Riksdagsordningen
föreskrifver, få antaga fyra Caneellister; fann
Ridderskapet och Adeln, att, enär sistnämnde
Memorial redan blifvit af Ridderskapet och Adcln
bifallit, Utskoltets ifrågavarande Memorial
torde läggas till Handlingarne. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning biföllos
RiddarhusUfskottets den 26 och 27 sistlidne
Martii afgifne, samt den 3 dennes på bordet
fagde, Memorial:
Angående väckt fråga, att Ridderskapfts
ocii Adelns justerade Protocoller, må vara
tillgänglige för de TidningsRedacteurer , sorn,
deraf vilja sig begagna.
■*»
2~) Angående sättet att nu genast kunna
göra'fruktbara medel, hvilka tillhöra de under
RiddarhusDirection.eps
Ut Supra.
S. D, Föredrogs BorgareStåndets ProtoeollsUtdrag
af denna dag, innehållande, att sedan
iner ån två Månader redan förflutit ifrån det
Kongl, Maj;ts Nådiga proposition, om Statsverkets
tillstånd och behof blifvit den 5i sistlidne
Januarii StatsUtskottet tillstålid, samt de ännu,
återstående många och vigtiga Riksdags-göro.-.
målen omöjligen kunna afslutas inom tre Måna-,
der från berörde dag, BorgareStåndet beslutat*
att inbjuda de öfrige MedStånden till deltagande
uti en underdånig Skrifvelse, hvarigenom
Riksens Ständer , enligt 109 §. RegeringsFormen
< Den 7 April c, m, a35
oell 80 §, Riksdagsordningen, hos Kongl. Maj:t
anhålla , det Riksdagen må på en Månad, räknad
ifrån den 1 instundande Maji, förlångas; till
hvilken Skrifvelse Expeditions-Utskottet skulle
anmodas upprätta förslag, samt dermed ofördröjligen
inkomma; och fann Ridderskapet och
Adeln för godt att, äfven för sin del, uti
Borgare-Ståndets nyssnämnde beslut instämma.
Ut Supra.
Höglofl Ridderskapet och Adeln åtskiljdea
klock. till 10 om aftonen»
In fidem Protocolli
O, J. Lagerheim*
Fredagen den II April.
Plenum klockan to föfmiddagen, t
Grefve Spens, Carl Gustaf'. Uti ett al
de föregående Plena , blef af Ridderskapet och,
Adeln bifallit ett Memorial från RiddarhusUtskottet,
i anledning af Herr Grefve De la Gar-s
dies motion, angående utdelning af de. i RM
(V
-
256
Dtn ij April f. m.
darhusArchivet befintlige Ridderskapets och Adelns
Protocoller vid de förflutne Riksdagarne.
RiddarhusUtskotfet hade deruti tillstyrkt utdelning
af 178g, j8io och 1812 årens Riksdagars
Protocoller, hvilka på Ridderskapets och Adelns
bekostnad blifvit till trycket befordrade; -men
angående j 815 och 1818 årens Riksdagars Protocoller,
hade Utskottet anfört, att då de voro
tryckta på Statsverkets bekostnad, torde remiss
böra ske till StatsUtskottet om hvad som angående
dem då var föreslagit. Med anledning
af Utskottets berörde yttrande får jag ödmjukeligen
föreslå, att dessa Protocoll må blifva
utdeldte på J ika sätt som de öfriga, bland närvarande
Ledamöter af Ridderskapet och Adeln,
så mycket mer, som redan vid denna Riksdag
blifvit beslutadt, ornjutdelning »f de öfrige RiksStåndens
Protocoller vid sista Riksdag bland de
nu varande Ledamöterne af de Riksstånd, inför
hvilka de blifvit förde; anhållande jag, att
detta förslag må till StatsUtskottet remitteras.
Lades på Bordet.
Föredrogs å nyo och gillades RiddarhusUtskottets
den 26 sistlidne Martil afgifne samt
den 5 dennes på bordet lagde Memorial , angående
väckt fråga om föreslagen förändring af
Bånk-indelningen i RiddarhusSulen.
Föredrogos å nyo och- biföllos Stats-Utskottets
den 3 dennes afgifne samt den 7 der
-
Den j i April /. «». 5^
på följde eftermiddagen på bordet lagde Utlåtanden
:
N:o 83, i anledning af våckt fråga om indragning
af den såkallade Proste-tunnan.
N:o 84, i anledning af våckt motion, om
förhöjning i rotehjelpen för svaga Rotar inom
Kronobergs Lån.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
den 3 dennes afgifne, samt den 7 derpå
följde eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande,
N:o 82, i anledning af de hos Ridderskapet och
Adeln gjorde anmärkningar vid Utskottets den
i3 sistlidne Februarii meddeldte Betänkande, uti
den genom Kongl. Maj:ts Nådiga proposition
till Utskottet öfverlemnade fråga, om inrättande
af ett nytt Fögderi i Wermlands Lån; fann Ridderskapet
och Adeln för godt att, enär sistnåmn -  de Betänkande redan blifvit af de öfrige frenne
RiksStånden bifallit, äfven för dess del dervid
låta bero.
Företogs till pröfning StatsUtskottets den
3 dennes afgifne, samt den 7 derpå följde eftermiddagen
på bordet figde Utlåtande, N:o 83,
angående belöning till f. d RiksdagsFullmåktigen
Petter Andersson i Domvalla, för dess curmethod
i veneriska och andra sjukdomar.
1 .
g53' 11 April f. iiv.
Herr Cedsrschjold, Pehr Gustaf: Jag anhåller
blott att till Protocollet få anföra ett af
Utskottet begånget ganska förlåtligt misstag,
nemligen , att Utskottet ansett den uppgifnö
ciirmethoden såsom ny. Den år så litet ny;
att den för 3öo år sedan år nyttjad och beskrifvenj
och jag har sjelf för 6 eller 8 åf
sedan utgifvit historien derom uti LåkarpSållskåpets
Handlingar. Den har mångfalldiga gånger
i förra tider varit försökt j men har alltid
blifvit förkastad såsom högst opålitelig och äfventyrlig;
och jag förmodar, att mennisko-naturen
aldrig undergår någon så betydlig förändring,
att inethoden någonsin kan blifva allmänt
nyttig och användbar1.
Herr Grefven och han dt Ma rs lälken gjorde
proposition till bifall af StatsUtskottets ifrå»
ga varande Utlåtande j hvilken proposition med
Ja besvarades.
Föredrogs å hyo StatsUtskottets dén 3 dehnes
afgifne samt den 7 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde Utlåtande, N:o 86, i anledning
af väckt motion om anslag å Stat til!
Ved för LandsCahzlierne och LandtRänterierné.
Friherre Cederström, Jactib: StatsUtskot
tet
tillstyrker, att Kongl. Maj;t efter Landshöfdingarnes
hörande, och sedan behofvél blifvit
utrönt, måtte anslå nödige medel till Ved, så
täl till LandsContoiren sorn Canzlien och RänSerierne.
Men Hans Maj.t Konungen äger der
-
Den xx April f. fri.
till inga medel disponible, om ej Riksens Ständer
bestämdt anvisa, hvarifrån de få tagas, einedan
öfverskotts-riiedleii på HufvudTitlarne
och Kronans Ordinarie ränta icke kunna anvisas,
ulan föregången anordning från Riksens
Ständer. Af sådan anledning anser jag nödigt,
att StatsUtskottet föreslår Riksens Ständer att
anvisa af Statens RänteVed, der sådahe räntor
icke äro att tillgå, att af öfyerskottén på HufvudTitlarne
anvisa nödiga medel till behofvets
fyllande; och får jag således begära återremiss
af BCtänkandet.
Uppå derefter af Heer Grefven Och Landtb
Marjkalken gjord proposition, fann Ridderskapet
och Acjeln för godt, att StatsUfskottets Utlåtande,
i anledning af de utaf Friherre Cederström
dervid nu gjorde anmärkningar y till Utskottet
återförvisa.
Föredrogs å nyo Friherre Wirscns, Gustaf
Fredric, den 7 dennes förmiddagen på bordot
lagde Memorial, innefattande svar å Fri-;
herre Björnstjernas samma dag till Stats- och
BancoUtskotten remitterade anförande^ angående
erinran till bemälte Utskott, att till RiksStånden
afgdna förslag till grunderne för den
blifvande Finance-planen.
Friherre IVrangel, Henning, anförde skrif'
teligen:
^S« Bilagan N;o i.)
Dm 11 April f. nm
Herr Tham, Wollrath 9 uppläste följande:
(Se Bilagan N;o 2.)
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Herr Stråle, Nils Wilhelmi Friherre Wirsén
har uti sitt anförande så grundeligen framställt
de skäl, som bevisa nyttan för ett land,
af att äga ett reelt mynt framför blotta Creditpapper,
att svårligen något dertill kan läggas,
och jag tror att hvar och en som närmare vill
undersöka förhållandet, skall finna sig nödsakad
att deruti instämma. Men då jag således utbeder
mig att få förena mig uti de af Friherre
Wirsén framställda theoretiska åsigter af ämnet,
kan jag ^ör min del icke vara af lika tanka med
Herr Friherren i den del, der öfvergången sker
till verkställigheten. Friherren yttrar, om jag
icke misstager mig, att den som vill ändamålet
äfven måste vilja medlen. Detta är
sannt om medlen äro goda och af den beskaffenhet,
att de föra rakt tiH målet; men om de
tvertom medföra våda, om de äro så betungande,
att den förlust, som göres för Staten är
större än vinsten, måste man undvika dem och
söka andra som äro mindre kostsamma. Hvilken
klok hushållare beräknar icke i förhand sine
tillgångar och kostaden af de medel, som äro
i fråga att användas till ett önskadt ändamål,
och hvilken afstår icke hellre derifrån än att
vidtaga medel, som minska utsigten för framtida
bergning. Troligen :ir det äfven hufvudsakligen
-
Den 11 April f, m '.
24i
Hgen just farhågan för de af FirianceComittéen
förtslagne mede], som hos de flesta alstrat farhågan
för en realisation. Jag har trott att en
annan utväg än att upptaga utländska lån, eller
tillåta Aetieågares inträde i Bankett, skulle bunna
gifvas till målets ernående nied mindre kostnad
, ehuru vörkstålligheten af silfvers utväxlande
icke nu genast kunde följa. Om man
äfven skulle lemna utur sigte de oeconomiska
olägenheter, som ett sådant företag skulle kunna
åstadkomma och hvilka flere värde talare
Framställt, samt endast hålla sig till ziffran, bör
man lått finna hvilka stora förluster det föreslagna
sältet till realisationens tillvågabnngande
skulle bereda Staten. Om män låter Banken
tinder 5 år bespara de summor, sorn skulle utgå
till ränta å lån i Silfver, eller til! utdelning
åt Actiedelågare, kan troligen realisationen med
Bankens egna tillgångar verkställas, och då hade
man bespart Slaten en skuldsättning af o
millioner Riksdaler i silfver. Orri realisafionsgrunden
faststålles efter nu gällande agio till
128 sk. för en Specie-Riksdaler år realisationen
i och med detsamma i sjelfva verket verkställd;
ty hvar och en som ville hafva silfver för sin
Bancosedel; kari då få detsamma utan att gå till
Banken. Han behöfVer endast inväxla specie—
mynt, eller uppköpa myntbart silfver och aflemna
till myntning. Således 'är blott fråga huruvida
ytterligare agio kiinde Uppkomma under
den tid, Sorn framflyter innan silfverin växlingen
från Banken tager sin början. Möjligheten der
-
Ridd. o. Ad. Prof. 5 Band.
i6.
Den IX April f, m\
af, kommer vål alltid, att åga rum; men då man
på ena sidan har denna blotta möjlighet att äfventyra,
och på den andra har den gifna vinst,
att hafva bespart 3 millioner Riksdaler i silfver,
torde man icke länge, böra tveka, hvilkendera
utvägen som bör vidtagas. Friherre Wrangel
och Herr Tham hafva jemväl instämt uti det
liufvudsakligaste vilkor för en sådan plans framgång,
nemligen Bankens consoliderande genom
uppköp af silfver för dess årliga öfverskotter,
och detta medel år det enda som kan tillvägabringa
en realisation med bestånd för framtiden.
Om äfven företaget skulle misslyckas hade Staten
derpå ingen ting förlorat, då vid det andra,
innefattande skuldsättning, man i händelse af
en olycklig utgång, åfventyrar den visserligen
högst betydliga summan al 3 millioner Riksdaler
i silfver. Ännu ett skål emot låneutvågars
vidtagande finnes deruti, att om Bankens årliga
vinst kornme att åtgå till ränta eller actieutdelning,
kunde Bankens ställning icke blifva förmonligare
ån den nu år; hvaremot i den föreslagne
årliga besparingen, en tillgång finnes att
äfven för framtiden bereda utvägar, att i alla
händelser hafva ett stadgadt mynt och att derutöfver
äga en sparpenning vid oförutsedda
olyckshändelser.
Herr Rosenblad, Bernhard'. Då sjelfva
egenteliga föremålet för discussionen Friherre
Björnstjernas motion redan efter mer än fullständig
debatt blifvit afgjord, så har jag denna
gång endast begärt ordet för att söka vederlägga
några af Friherre Wrangel och Herr
l>étn i r April J. /»,
24»
Tham framställde satser, sorn jag för min del ej
kan godkänna. Det har yttrats att i FinanceComittéen
ej vidtagits någon undersökning rörande
orsakerne till jordbrukets och nåringarnes iråkade
förlägenhet. Jag tror tvärtom, att då FinaneeCornitféen
uppgifvit ett befintligt hufvudsakligt
ondt, myntets vacklande varde, sorn
måste verka en osäkerhet i alla näringsförhållanden,
hvaraf förlägenhet blifvit en slutlig och
oundviklig följd, har FinaneeComittéen tillräckligt
upplyst dennas grundorsak, och handlat
rätt, då den föreslagit afhjt Ipandet af detta onda,
såsom en föregående fansta 1 It innan några
förbättringar kunna påtänkas i våra näringsförhållanden.
Friherre Wrangel har vid jemförelse
emellan de så kallade silfver, och pappersperioderne
i Sverige, tyckts gifva företrädet åt
den sednare. Om härmed menas den tid, då
Rikets gångbara mynt varit ett pappersmynt, ej
vid påfordran i klingande mynt realisibelt, så
tror jag att erfarenheten talar emot denna Herr
Friherrens tanka. Jemföres t. ex. pappersperio
den
från 1747
*776? med den sedermera
började silfverpeiioden. Förra tidehvarfvet framvisar
en ståndig omväxling af ömsom på hvarandras
bekostnad riktade borgenärer och gåldenårer,
alltid till skada för näringarne, sorn
genom ett ståndigt vacklande i alla förhållanden,
hämmades i de framsteg, naturen alltid
understödjer. Då såg man enskilta lidanden och
olyckor påkalla jy65 års Riksdag och parti—
hvålfningar, flå såg man samma orsaker bereda
Adolph Fredriks Tronafsågelse peli 176g års
Riksdag, med alia öfrige detta tidt hvarfs poli
-
Den ii April f. lii.
tiska och financielia märkvärdigheter. Deremot
under den sednare (silfver) epoken stadgades
förtroendet och äganderätten, och under dessa
mågtiga skydd fortgingo nåringarne till oupphörlig
förkofran. Och hvad närvarande pappersperiods
financielia företräden beträffa, derom
lemna tidens inom och utom Stånden hersk
an de rop om förlägenhet och nöd, tillräcklig
Upplysning. Jag delar Friherre Wrangels tänka
om nyttan af en genom laglig controil inskränkt
privat assignafions rått, äfvensom Herr
Tharas yttrande om fördelarne af friare Handels-
och Nåringslagar; men jag frångår ej den
öfvertygelse, att alla verkningarne häraf förfe*
las, så långe ej säker beräkning för något in*
dustrielt företag under ett vacklande myntvärde
kan göras. Friherre Wrangels önskan om
prsescriptionstid för Bancosedlarnes gångbarhet,
kan jag ej dela. Vårt hela bemödande måste
väl vara att stärka ej att minska Bankens credit,
och detta sednare blc-f väl en följd, örn
sedelhafvaren genom försummelsen att betrakta
sedelns datum, kunde bringas i förlust af dess
hela värde. Och huru liten summa i sedlar äfven
på längre tid går förlorad, kan dömas deraf
att af alla under 5o år utgifne Kopparmyntssedlar,
ej mera ån 4o,ooo R:dr åro oinlöste,
hvaraf likväl stundom ännu några uppvisas.
Också tror jag mig böra nätuna, att i Engelska
Banken ingen prsescriptionstid finnes antagen,
utan tvärtom följer man der den grundsats
att snarare inlösa till och med falska sedlar,
ån blottställa Bankens egna sedlars credit
Den u April f. m.'
345
Friherre Wrangel har framstå! t Englands
skuldsättningssystem, såsom en orsak till dess
stigande våfstånd, och gjordt en jemförelse emellan
Englands Statsutgifter och välmåga för 10
år tillbaka och nu, ij83 utgjorde visserligen
Englands Statsutgifter' knappast 12 millioner
P. St., då de deremot nu utgöra några oell
femtio millioner, och Statsskulden är mer åa
tre gånger större nu än då. Likväl tror jag
att inom England ingen nu påstår dess stora
statsskuld vara en orsak tili välmågan, utan
tvärtom att landets stora rikedom, sätter det i
stånd att håra tyngden af den stora skulden,
och att denna rikedom ånna mera skulle stiga,
om ej alla industriella företag måste betungas
med dryga skatter i och för råntorne å Statsskulden;
skatter, öfver hvars tryckande börda
Parlamentet hvarje session erhåller klagomål
Irån alla Rikets delar. Jag tror mig äfven böra
nämna, att ingen del af Englands Statsskuld
tillkommit för att förvandla Staten till ett låninstitut
åt enskiite, utan endast för Statsbehof;
äfvensom att Engelska skulden ej circulerar såsom
mynt, Skullé Herr Tham* anförande vara
grundadt om sedelstockens större belopp från
18 io
i8i5 ån nn, oaktadt under en vida.
lägre cours, så visar detta, tvärtemot hvad
Herr Tham vid ett annat tillfälle anfört, att,
ingen myntbeståmniog år möjlig, utan genom,
en verklig realisation. Herr Thams satts, att
ingen jemförelse emellan andra länder och oss
kan äga rum, delar jag ingalunda. Jag tvärtom,
tror, att samma orsaker i alla länder alltid ver-,
kat samma resultater, och att således vi kunna.
Den 11 April f. rn.
begagna andra nationers erfarenhet, för att, undvikande
deras misstag, använda det nyttiga i
deras girna efterdömen.
4 Grefve Posse, Carl Henric: Jig ämnar
ej upptaga tiden med en lång discnssion i ett
så interessant ämne. Jag vill blott fästa mig
vid ett yttrande af den sista värde talaren,
nemligen att myntets vacklande värde anses af
honom, i öfverensstämmelse med hvad FinanceComittén
yttrat, vara den enda och sanna orsaken
till landets nuvarande förlägenhet. Om
det så verkligen vore, föreslår jag som ett enkelt
sått att afhjelpa den att otn till exempel
Bankens metalliska fond år 5 millioner Riksdaler,
man genast må decretera att alla utelöpande
sedlar skola indragas till dess de återstående
öfverensstämma med samma speciebelopp, och
om fonden ej vbre mer ån en million, att de
utelöpande indragas tills återstoden blott blefve
deremot svarande. Nu hemställer jag, huruvida
det vål vore möjligt att på sådant sätt afhjelpa
förlägenheten. Jag hade hittills föreställt mig
att myntets råtta bestämmelse vore att befordra
utbyte af varor och derigenom Öka productionen.
Jag hade trott att myntet, då det skall
uppfylla^ detta ändamål, mäste vara i ett proportioneradt
förhållande till landets rymd, till
svårigheten af cornmunicationer, med flere sådana
omständigheter; ty om det icke finnes i
ett sådant förhållande, eller om det finnes,
men icke circulerar, så minskas handeln och i
och med detsamma productionen; emedan man
miste snart upphöra att producera hvad man ej
tyen il Aprilf.m.
kan försälja eller utbyta. I andra länder har
man ansett ganska vådligt att minska myntqvan.
titeten sedan den en gång varit utsläppt i allmänna
rörelsen. Erfarenheten i Sverige bevittnar
det äfven, och j.ig tror i öfverensstämmelse
med hvad Friherre Wrangel och Herr
Tham nyss yttrat, att en af de hufvudsakligaste
orsakerne till den närvarande svåra allmänna
förlägenheten, år den sedan 1812 antagna
utväg att vilja genom myntets fortfarande indragning
förbättra dess värde. Hvar och en
kan besvara hvad, man dermed vunnit. Vårt
närvarande pappersmynt utgöres till stor del af
nationalskuld som garanteras af hela nationalförmögenheten;
det år ju naturligt att om denna
minskas, skall förtroendet till säkerheten i
lika nion äfven .förminskas; också har agios cours
mellan sedlar ock specie, i följd af sedlarnes indragning,
snarare ökats ån minskats.
Hvad Statsskuld beträffar, hvilken Herr
Rosenblad anser mera såsom en följd af rikedomen
än en orsak dertill, torde jag få göra
den anmärkning, att enär Statsskulden år fördelt
inom Landet mellan ett stort antal innevånare,
kan man äfven så vål kalla det Statsfardran
som Statsskuld, emedan alla inom Landet
boende Fordringsägare a:ne gånger om året
draga ränta af sin Stalsfordran, och genom nya
besparingar, som på lika sätt användas, öka sina
räntor i en jemt stigande progression. I detta
afseende kan Statsskuld eller Statsfordran anses
för hela Nationen af samma beskaffenhet,
o
248 Den 11 April f m,
och medförande lika nytta, sorn våra Sparbankar
för cien lågre arbets-k'assen.
Om jag ej misstager mig» har Friherre
Wrangel ySirat, att Englands Statsinkomster för
omkring 4o år sedan utgjorde g millioner Pund
Sterling; nu deremot utgöra de öfver 5o millioner,
Det år ju således tydligt att Englands.
Stats lån psy stern snarare Ökat åuj minskat dess
Nalional-rikedorn, helst om man påminner sig,
att då nämnde 9-imil Ii aner utgjorde Englandg
heli Statsinkomst, äfven en Statsbrist lanns af
12 milli aner, sorn den då varande Ministern pro-;
ponerade atl fylla genom Lån, hvilka ej kuudq
< rhälifts annorlunda åa, på ganska harda vilkor,
och så harda, att Ministern derföre ställdes till
råtta inför Parlamentet. Nu år Englands Statsskuld
så stor, att dep knappt kan uttalas; men
Englands National-inkomster hafva sedermera, stigit
i ett ännu större förhållande ån dess skuld.
Huru ville Herr Rosenblad då bevisa, att Eng.
lands Statsskuld var en följd af dess rikedom?
Friherre Cederström, Jacob: åled anled
ning
af Friherre \\ irséns yttrande öfver Friherre
Björpstjernas till Stats- och BancoUtskotten
gemensamt remitterade begäran , att dessa
Utskott malte inkomma med grunderne fö?
den blifvande finanee-planen, anser jag mig endast
böra anhålla, att Utskotten uti deras deröfver
afgifvande Utlåtande, ville bestämdt oell
noggrann! uppgifva de vilkor, hvarpå ett utländskt
eller inlårrdst Jån kunde erhållas, för
ett bereda den af Friherre Wirsén såsom nyt
-
Den ii April f m. g/'fy
tig ansedde realisation; de uppoffringar af Bankens
närvarande tillgångar, hvilka dervid heji
öfde , på, enskilt? öfverflyttas, möjligheten för
de Banquierer, som meddelat den lanta Silfverfonden,
att kunna åter uttaga så vål den soin.
Bankens nåryai^mde metalliska Fond, huru Bankens
ställning skulle blifva under förutsättning
af en sådan händelse och då dess nuvarande
tillgångar såsom hypothek åt en sk il te vöre öfverleinnade,
pä det Riksens Ständer, upplyste
om frågan i dess hela vidd , må kunna bedömma,
huruvida förslaget medför större våda för
Samhället, ån hopp om framgång.
Friherre Björnstjerna, Magnus: Utan att
tilltro mig punktevis kunna följa Herr Rosenblad,
har jag dock fattat syftningen af hela hang
yttrande, vara. den att försvara principen af stadga
i myntväsendet. Mert jag frågar: hvem har
vål nekat nyttan af en sådan stadga? Min aktningsvärde
vån, Herr Friherre Wrangel, haij
yttrat denna tanka, Herr Tham har anfört den,
och jag har vid alia tillfällen och äfven uti mitt
yttrande till FinanceComitéen, ansett eif stadgadt
myntväsende såsom en hufvudsak. Men ett
å.r målet, annat medlen att komma till detta
mål. Vi måste i den ena vågskålen lägga differencen
af den stadga i myntväsendet, som uppkommer
efter en realisation, och den sorn nu
åger rum, samt i den andra' de förluster, som
vi underkasta oss till realisationens verkställande
och jag tror visserligen att, vid öfvervägande af
dessa båda olternativer, förlusten skall betydligt
öfverväga vinsten. Jag ber om förlåtelse att
Den 1{ April f. *i.
jag i detta afseende nyttjar en något trivial liknelse;
vi hoppas nemligen alla på saligheten,
men ingen af oss lärer vilja strypa sig, för att
så mycket förr hinna dit.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus;
Det blir ganska förlåteligt för oss enskilte om
\i åro villrådige i ett så inveckladt ämne som
detta. Jag erkänner upprigtigt att, ehuru jag
långe sökt begrunda föiliållanderna uti Sveriges
finsnciella ställning, jag dock ej vågar tro mig
fullkomligen bestämd uti begrepp derom. Detta
ämne ligger utom min krets, och det år endast
för att såsom Riksdagsman hafva en mening,
och för att hafva någon grund för min öfvertygelse,
sorn jag sysselsatt mig dermed. Jag
tillstår dock, att vid detta tillfälle ett fenomen
visat sig, som i den constitutionella lagstiftningen år
högst ovanligt, det nemligen, att sjtdfva Styrelsens
medlemmar om finans-frågorne ej äro ense.
Når sådant inträffat i constitutionella Stater,
har det sällan stadnat dervid, och då är det
förlåteligt för oss andra, att vi i våra meningar
ej åro bestämde. Jag har ofta hört omtalas
1776 års realisation. Jag tror att den skulle
vara af stor vigt för oss att betrakta som exempel,
om vi kände den, Jag har hört af somlige,
att den var misslyckad, af andre att den
lyckats. Den räckte från 1776 till 1788. Under
tiden inträffade så många hvålfningar i Sverige
och Europa att de behöfva 1 begrundas, innan
man hastigt kan bedömtna denna realisation,
r
t>en ii April/, m.
tst
Det inföll under denna tid uti Europa ett
flerårigt krig, som sträckte sig nästan öfver hela
verlden, under hvilket Sverige knnde föra en
lönande frakthandel. Men äfven under den tiden
inträffade i Sverige en tryckande hungersnöd,
stora skakningar, vållade af handelns afstadnande
och stora utgifter, hvilket allt dock ej kunde
göra slut på realisations-planen, ty det var
först 1788 års krig sorn derpå gjorde slut. Jag
har vidare hört omtalas tiden då en blifvande
realisation lämpligast borde företagas. Denna
tid, lika sorn allt annat, som är framför oss,
år omöjligt att med full visshet bestämma, man
måste lemna något åt ödet, bedötnma något efter
sannolikheten. Jag har äfven hört nämnas
StatsObligationer och att våra Förfäder ej lemnat
oss sådane. Man tordefdock böra erinra sig
att Gustaf III beklagat sig deröfver, att han fått
betala Carl Xlks skulder. Vi åter hafva fått
betala Gustaf lilis resor och krig; och hafva
således icke eller saknat skulder från förfådren.
Man har vidare förklarat, att en Bank endast
skulle vara säker om den vöre under Statens
styrelse, och osäker om deri vore under
tes. Jag vet ej på hvad grund man bygger denna
mening, men erfarenheten år deremot stridande;
ty de Banker som varit afsöndrade från'
Styrelsen, bestå, då de som af densamma för
en eller annan hotande fara kunna tillgripas merendels
hafva gått under, eller ej uppfyllt sina
förbindelser. Jag har hört, att man ej behöfde
realisera med Silfver, utan att det vore nog
att förklara det pappersroyntet inlöse* efter iso
2g3
Den ii Aprilf of.
eller 128 sk. cours. Om ett så lätt medel furG
nes, vore det visserligen oriktigt att utsätta sig
för faran af ett lån, men jag anser det ej vara
så lått. Hvilket beslut, hvilken Grundlag som
helst, som sätter sedelmyntet till ett visst värde,
åger dock ingen kraft förr, ån ruan finner
beloppet af Silfver tillräckligt för att svara mot
dess inlösning, och denna inlösning kan endast;
åga rum i Banken, Huruvida ett lån i sådant
ändamål bqr anskaffas, och huruvida detta offer
ej år för stort, bör noga beräknas, och häruti
tror jag ej att man kan komma till full arithmetisk
visshet, då saken till en stor del beror
af händelsernas gång. Hvad som år gifvet, år att
^f realisationen uppkommer ett fast myntvärde, af
ett fast myntvärde uppkommer förtroende, af för-?
troende uppkommer rörelse, afrörelse uppkommer
förtjenst, och af förtjenst uppkomma Ökade inkomster
och tillgångar för Staten. Huruvida
t?fter denna slutföljd dessa tillgångar blifva till-,
räcklige att hetågka de offer, sorn skulle ske för
ernåendet af ett sådant ändamål, tror jag vara
svårt att beöömma. Den stora konsten ligger
uti lösandet af detta problem , hvilket jag tviflar
att, man kan bestämma med den arithmeti-.
S.ka visshet som jag stundom hört foifdras j ty
ingen Financier lärer vilja sätta sig i borgen för
Utgången af en sak, .sorn beror af Rikets, ja af
hela verldens förhållanden för en framtid. Men,
om det å ena sidan står fast, att man bör använda
sparsamhet, att man bör gå till våga med
största försigtighet, år det ock å den andra li.
Ita säkert, att den som intet vågar, han vinner
jutet. Jag har faört sågas att hvarken England
Den ix April f. m,
253
eller något annat land bör tjena oss till efterdöme.
Deruti kan jag ej instämma. Hvartill
skulle väl Historien tjena, örn ej till efterdöme;
örn ej till underrättelse huru förr varit handladt,
och för det vårt land ej uti alla förhållanden
år likt andra länder, hvarföre skulle man öj
begagna deras erfarenhet uti några omständigheter,
och hvarföre skulle vi ej använda hvad andre
uti större eller mindre scala användt? Då
vore det i sanning ganska öfverflödigt,: att kasta
våra blickar omkring oss, då skulle vi stå
stilla, då skulle vi aldrig framskrida 5 och bordé
efter denna regel hvarje menniska då stanna
på den punkt der han blifvit född. Jag förklarar
mig anse, att äfven så oöfverlagd! det vore
att alltid följa andra nationers efterdömen, lika
oklokt vore det att aldrig följa dem. Man
bör granska de händelser som tilldraga sig hoS
andra, och genom jemförelse söka urskilja, hvad
som för hvar och en kan vara gagneligt, antingen
i det enskilta eller allmänna Jifvet j ty
jag vågar ej tro att, blott genom egen öfverläggning,
egen erfarenhet, kunna komma
långt; betraktandet af hvad som år utom mig
måste tjena mig till ledning. Men ännu en gång
kunna vi vål vara öfverraskade af hvad vi hår
dagligen höra, når vi finna frågan så omtvistad,
när vi sett FinanceComittéen arbeta i tvenne
år, och ej kunna komma till ett enstämmigt
resultat, når Ledamöterne uti Comittéen varit
af så olika tankar? Vi böra finna att det för
Oss år nödvändigt söka skaffa oss kunskaper i
detta ämne. Jag vill ej längre för denna gång
uppehålla Ridderskapet och Adeln; men ehuru^
Dm IT April f. nu
hvad jag en annan gång kan hafva att sågä;
torde blifva föga vårdt att höra, får jag dock
af nu anförde skål anhålla, att Friherre Wrangels
och Herr Thams yttranden måtte hvila på
bordet.
Herr liberta, Guftaf: Jag skulle handla
orätt, om jag tvekade ett begära Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet å hvad jag nu i
detta vigtiga ämne går att yttra. Det år af
yttersta vigt att med tålmodighet tillväga gå,
både vid öfverlåggningar och beslut i denna
sak. Svenska representationen är den enda i
verlden, som år i den olycksaliga belägenhet att
hafva till pligt och rått, att vid hvarje sammanträde
bestämma förvaltningen af en Rank, försedd
med jernbref, under det att dess sedlar,
landets enda mynt, bestämma all hrndets enskilda
förmögenhets måttstock. Jag vågar derföre
tro, att man ej kan lemna nog uppmärksamhet
åt den ' nu ifrågavarande Financeregleringen,
att man ej hör tröttna vid att afhöra
de olika åsigterne derom, samt vågar påkalla
Ridderskapets och Adelns öfverseende, äfven
om hvad jag går att yttra, icke är nog tillfredsställande.
Hvad jag först anser mig böra vederlägga
är, att Utskotten, enligt Friherre Wrangels yttrande
låtit två månader förflyta, utan att inkomma
med något betänkande rörande finan- \
cerne. Motionstiden slutades den 5 Mars. Hvar
och en vet, att motionerne icke genast hinna
att remitteras; och Utskotten hafva ej förr ån
för i4 dagar sedan fått de sista. Vi hafva så
-
fotn j I April t, m.
»58
ledes ej haft mer ån en månad att arbeta på
hufvudsaken, ännu mindre på besvarande af de
enskilta motionerne. Derefter anhåller jag att
få besvara flere vårde talares yttranden.
Friherre Wrangel har sagt, att han vill
kraftiga åtgärder af folkets ombud. Alla sorn
ej önska myntbestämning och ordning i penningevåsendet,
tala mycket derom. Men, når vill
man den enda kraftfulla, som utgör grunden
för alla andra, den nemligen, att låta hvar och
en veta hvad han åger; och likväl år den åtgärden
den enda kraftfulla, som nu kan tillvägabringa
lyckliga resultater, ,i fäderneslandets
oeconomiska och financiella angelägenheter.
i
Friherre Wrangel yttrar, att enkelhet bör
utgö ra financernas element! hvarföre vill man
ej då den första grunden för all finance, det
enklaste element deri, det nemligen, af ett
mynt med bestämdt vårde? Jag lörstår ej huru
man vill våga hoppas enkelhet, utan denna
enkla sats Man talar om financeplaner, man
vill en sådan. Men månne man gör sig verklig
reda för hvad man önskar i en sådan plan?
Ej synes det mig vara, hvad man i andra länder
menar med financeplan, och hvilken der angår
att bestämma Statens financer. Här åter synes
man aldrig ledsna vid att se den bestämma,
ordna eller snarare rubba alla enskilda financer
inom Fäderneslandet! År det väl möjligt att
en representation skulle kunna råcka till, vid
ett dylikt arbete? Och j 3 g vågar ännu en gång
såga, hvad jag i början af Riksdagen på detta
2-56
Dea 11 April f, m.
rum yttrat; det är Regenternes moralitet oell
Svenska folkets ädelhet, sorn gjordt det möjligt
för Svenska representationen, att tinder så
många brister och ett så ouppfyllbart åliggande,
bibehålla sin aktning Iios Konung och Folk, ehuru
hon varit tvungen, att vidtaga åtgärder vid hvarje
sedan nya Constifutionens införande timäd
Riksdag, till uppehållande af en olagligt tillgripen
Bank och tillfredsställande af brådstörtad!
uppmuntrade, låhebehöfvande näringars häftiga
fordringar; samt sålunda nödgats inverka på
sjelfva måttstocken för all landets förmögenhet.
Man har talat om, att utländskt mynt kan
äfven tili intagas, silfver införas m. m. Jag hemställer
huruvida det är möjligt att tänka sig, att
metaller skulle kunna infÖrskrifvaS i ett land;
der ej en Bankinrättning gör det möjligt, att
göra dem räntebärande genom inväxling emot
landets gångbara mynt. Jag skulle ju blott kunna
få sälja obetydliga partier, eller belåna en fruktlös
liggande valuta, om jag nu införde en
större qvantitet silfver. Det öfriga låg dödt
utan ränta. En sådan silfverintagning skulle så-t
ledes gå i bredd med enskild misshushållning.
En allmän åtgärd, en allmän inrättning, måste
väl ej grunda sig på en så bedröflig omständighet.
Tvärtom synes mig, en Bank vara ett
nödvändigt vilkor för möjligheten att tänka sig
folket verksamt för arman handels behållning
ån lått afsåttlige och begärlige consumtionsvaror;
men för en sådan Bank, år ett bestämdt
mynt
Den 11 April j. ni.
mynt lika angeläget, som ett säkert hvalf och
en helig hållen lag, lika nödvändig, som ett lås
till hvalfvet. Man omtalar Statslån, man går
till och med så långt, att man säger, att Statsskuld
år en källa till rikedom. Vi hafva äfven
haft Statsskuld, och hade således äfven kunnat
blifva rika; men enligt hvad Grefve t/on Platen
yttrat, tror äfven jag, att vi ej behöfva förebrå
våra förfäder, eller våra fordna Konungar,
att ej hafva lemnat efter sig skulder; jag beklagar
biott , att vi då så misshushållat, att
vi ansett nödigt, att skynda med afbetaIningen
af vår utländska gäld oell till och med un—
derdånigst tackat för befrielsen från denna nu
älskade börda. Js>g åter anser den saken enkel.
Ar skulden inländsk, later den ej tänka sig,
utan som en följd af redan vunnen rikedom.
Ar den utländsk, beror det af räntan, huruvida
den kan vara nyttig eller skadlig. Skuld
år skuld och bör ej göras, om dea kan undvikas.
En vård talare hsr förment att genom
HypothekBanker och PrivatBanker, ett mindre behof
af lån ékulle uppstå. Kanske har han rätt;
men jag kan ej öfvertyga mig, att detta bevisar
någon ting till förmån för dylika inrättningar*
Ökade behof af lån, åro alltid följder af
stigande framalstring och handel. Minskade behof
åter motsatsen. Går produetionen fram,
behöfver hon alltid, allt större förlag, och om
då ej myntmassan eller sedelstocken directe Ökas,
/Udd, o, Ad, Prof, 5 Barnh
258 Den 11 April f, m.
eller raskare rör sig, motverkas industriens
framgång.
Man har yttrat, att FinanceComitténs tillförordnande
och arbeten väckt oro i hela landet.
Jag medgifver, att det till en del kan vara sanning.
Vårt constitutionella samhällsskick år ännu
så outbildadt och man år ånnu så ovan vid ett öppet
handlingssätt, att kanhända en FinanceMinisters
heinlighetsfulihet ånnu behöfves för att lyckas,
att ordna våra financer; men jag år öfvertygad
att det ej kan dröja långe, innan nationen finner
värdet af öppenhet i aila sämhäilsförhållan.
den, och jag tror ej , att oron varit i detta hänseende
så allmän. Tvärtom tror jag, att mången
hoppfullt, sett Regeringen påbjuda en så
grundligt anbefalld undersöknings- och förslagsåtgård.
Mången har redan börjat inse, att ett
allmänt creditsystem, för att ej iörstöra enskilta
crediten, måste vara fullkomligare ån vårt
och att der ej enskilt credit finnes, inga förlag
åro tillräckliga, ingen afsättning möjlig, och de
krafter sofvande, hvilka eljest kunde verka och
gagna.
£jår man omtalar, att handeln föll genötn
följderne af 1815 års Riksdagsbeslut, tror jag
att man hopblandar följder och orsaker. Mig
synes att Köpmannen föll, för det våra varupriser
icke voro naturliga, icke kunna blifva
det, så långe vårt mynt ej kan med verldsmyntet
jemtöras. Under ett sådant skick kan ingen
ting beräknas; ingen kan veta hvad värde
Dm ti April /. rn.
2%
den vara får som hemföres, ingen hvad vinst
den utförde varan erbjuder. Af våra spanmålspris
synes bäst huru onaturligt vårt myntväsende
inverkar på varuvärdena, ty de hafva på långe
ej haft naturligt förhållande till varupriserne
i andra länder.
Man har åberopat förra Riksdagens påbjudna
minskning af sedelstocken som ett skål till
närvarande förlägenhet. Jag erkänner att man
vid 1818 års Riksdag begick det fel att med
några millioner minska sedelstocken och jag var
ibland dem, som då försökte att förhindra det,
men icke år detta enda skälet till förlägenheten.
Jaj| anser det blott som en obetydlig inverkande
orsak och jag ber att få fästa uppmärksamheten
derpå, att Rörelse-Capitalet qj
blott består af sedelstocken. Der enskilt credit
finnjes, utgöres RörelseCapitalét af 6å ått
såga, alla enskildta skuldförbindelser, vexlar,
invisningar, creditiver m. m., och att döma af
våra 60 millioner inteckningar, skulle jag, under
förmodan att löpande skulderna utgjorde ungefär
4 gånger dessas värde, tro att Sveriges naturliga
RörelseCapital minst vore 10 gånger vår
sedelstock och äfven under närvarande förstörda
credit, 5, 6 å 7 gånger densamma. Om det
nu så år, ser man huru origtigt det är, att
endast tänka på denna sedelstock, endast i dess
qvantitet finna utväg till upplifvande af nåringarne
och i den ensam skåda den kraft, sorn
förmår upphjelpa den Endast enskilta crediten
förmår detta; penningen behöfves ej, utan de*r
crediten skulle stoppa. Der framträder pennin
-
26o
Den 11 April f. m.
gen för att åter sammanlänka den afryckta ked*
jan ; men han förmår det ej, om lun ej har ett
bestämdt värde, om han ej motsvarar det man
tror sig hafva att af densamma fordra, och
försäkrar om det man anser sig af honom kunna
vänta.
Som ett medel till ett båttre financielt förhållande,
framställes publiciteten. Äfven jag
tror det, ty sanningen kan aldrig skada-, och år t
ett säkert medel till det råtta. Men når man
förenar den med Sedelstockens bestämning emellan
Riksdagarna, synes det mig vara tydligt
att detta system ingen ting förmår; ty når
en ökad eller minskad produefion, ett ökadt eller
minskat nårings-lif, skall hjelpa sig fram
med en och samma myntmassa eller sedelstock,
då blir vacklandet i varuvärdena en gifven följd.
Man omtalar nödvändigheten af FilialDisconter
i orterna. Jag tror äfven att låne-anstalter
i landsorterne åro ganska rigtige, men jag tror
ej att de böra utgå ifrån Banken. Man har fordom
haft BancoConfoir; de måste indragas. Man
har i sednare tider haft FilialDiseonter: de måste
utredas och upphåfvas. Skola de inråttas,
instämmer jag med Herr Tham, att deras benning
bör ske på varor och skulle äfven vilja tillägga
vexlar; men, då man synes börja finna,
att PrivatBauker möjligen kunna inrättas i Fäderneslandet,
anser jag att försöken härmed åfyen
kunde ske i några hufvud orter af Riket,
och skulle jag tro, att om de visa sig förmon-#
lige och tillvexande, Riksens Ständer då borde
påtänka ett beslut att sätta LåneBanken pä ut
-
Den 11 April J, riv.
rednings-fot orh blott låta sin VexelBank fortfara,
samt sedermera lemna allt creditvåsende åt
enskilta kraften.
Man har önskat att fmance-regleringen måtte
ske på ett för landet nyttigt sått och af en
stadig hand verkställas. Jag inser ej hvarföre
man skulle behöfva frukta, att ju den hand
som skall leda verkställigheten, skulle vara stadig.
Vi måtte vål då åga en StatsSecreterare
för Finance-årenderna, som vår Grundlag an- *
befaller och hvilken kånner denna Grundlag.
Vi hafva således all anledning hoppas, att denna
hand finnes och ledes af den erfarenhet,
hvartill Sveriges financiella Historia gifver anledning,
hvilken innefattar tillråckliga medel för
att blifva en stor Financier.
Når jag hör omtalas de stora uppoffringar
som en mynt-reglering skulle fordra och söker
göra mig reda lör desamma, måste jag uppriktigt
bekänna, att jag ej fattar hvar man uppsöker
dem. Mig har inga andra uppoffringar
synts nödvändiga, ån uppoffring af några få enskilta
interessen.
Jag gillar ej i allt FinanceComittéens Betänkande.
Men hvad mynt-bestämningens nödvändighet
angår, finnér jag det grundadt på erfarenhetens
låror.
Friherre Cederström har begärt, att Utskotten
noga skulle utreda åtskillige saker: så
som
koslnadernc för ett utländskt lån, säker
-
262 Dm u April f, m,
v
heterna, som derföre fordrades m. m. Jag skulle
förena mig med honom, ehuru många svårigheter
jag finner dervid skulle möta, om jag
af allt hvad till Utskotten inkommit kunde finna,
att någon fråga vore för handen om elt sådant
lån; dock synes mig genom handlande härstädes
sådarie uppgifter kuuna erhållas, och jag
förenar mig derföre i dess åsigt, att en sådan
undersökning vöre nyttig, om ock ej nödig Det
återstår mig nu endast att anhålla om ursägt
för den tidsutdrägt jag vållat, och då man så
ofta hör åberopas såsom det kraftigaste skäl emot
en myntreglering, att man ej kan vara förikrad
om dess bestånd, samt i afseende derpå
en liknelse blifvit så träffande anförd, att den
kanske inverkat på någons öfvertygelse , torde
det tillåtas mig få aran nämna, att när Lutherska
läran här i Landet skulle införas, var säkerligen
största skrupeln, huruvida själen blef
såsom Luthersk, lika salig som en Catholsk;
men när Presterna påfunno att säga; att ingen
kunde veta sådant, antog man helst det sätt,
som här i lifvet kostade minst,
Friherre Anckarsvärd, Carl Henrici Jag
bör lika som Grefve von Platen öppet förklara,
att, oaktadt jag mycket tänkt och sökt att studera
mig in i detta ämne , så är jag dock i mycken
villrådighet och ovisshet om de medel, som
äro de rätta, i afseende på regleringen af financerne.
i\f alla meningar måste jag dock erkänna,
att jag närmast hyllar mig|tiil'dem, 30m
Grefve von Platen och Herr Hjerta yttrat. Jag
{finnar ej ingå uti någon vederläggning hvarken
Den ii April f. m.
af den ena eller andra opinionen och ej eller
rikta denna öfverläggning med ett nytt bidrag;
det är blott en punkt, hvilken jag anser vara
kringgången utan att vidröras, oell vid h vilken
jag således anhåller att få fästa uppmärksamhe
ten. Jag har tyckt mig här finna någon som
ansett fin ance-regl eringen nu böra så ställas,
att den blef blott praeliminairt förberedande,
för att genom ett förståndigt Statshushållnings
system och genom ett klokt behandlande af han
delns förmåner, göra en successiv förbättring af
myntet möjlig. . Jag hemställer hvad deras öde
sorn nu äro gäldbundne, skulle blifva, om <
plan med sådan syftning blifver vidtagen O
man förutsätter, att ett fÖrändradt Statshushåll
nings-system och deraf följande lifligare han
delsrörelse skulle förbättra penningen, utan nå
gon åtgärd från Styrelsen, hvad blef väl då den
gäldskyhliges öde, när coursen åter föll. När
man har tvenne chancér, den ena till för batt
ring och den andra till försämring; när man e
bör förutsätta att lagstiftningen vidtager sådan
åtgärder som åstadkomma en försämring,
återstår ju blott den andra chancen, den ne
ligen af en möjlig förbättring. Jag får tillä
den mening, att jag anser, att hvad finan'
åtgärd sonrvidtages, den må kallas realisation
myntbestämning eller hvad annat sorn helst
måste grundas på de medel sorn man för
närvarande har för handen, men afsigten b
vara att. orubbligt stadga för framtiden, så v
mensklige åsigter kunna vara tillräcklige ;
ernå ett sådant mål. Jag delar ej Herr Hit
tas mening att FinanceComittéens långvarighet
fl6i T)en li April f. /».
icke spridt oro. Jag liar förut yttrat min tanke
i detta afseende, att nemligen FinanceComittéens
hemlighetsfullhet under de sednaste tre
åren, dragit all spänd uppmärksamhet på detta \
amne och att således penningemannen, i osäkerhet
om resultaten, bibehållit penningar outlånte,
hvarigenom de Jånbehöfvande kommit i
ytterlighet. Men jag tror att än ytterligare oro
och misscredit skulle uppkomma, om en sådan
finance-reglering vidtoges , hvarigenom intet skill,
le blifva bestämdt, och alla ändringar i framtiden
ännu skulle blifva möjliga.
Grefve Posse: Som jag af liera värde ta
lares
sednaste yttrande hört, att jag ej haft den
lyckan uttrycka min mening nog bestämdt, anser
jag mig böra förklara, det jag ingalunda
tvekar om nödvändigheten af en myntbestämning,
till och med en realisation, om den utan
våda kan ske. Qvestio an sätta de fleste ej mer
i tvifvel, blott qvo modo, ty huru skall man
gifva stadga åt den enskilta och allmänna crediten,
utan förut gjord myntbestämnirig? Hvem
vill lemna lån, utan att någorlunda kunna beräkna
hvad han återfår, både i Capital och
Räntor.
Herr Grefve von Platen och Herr Hjerta
hafva yttrat, att Sverige ej blifvit rikt genom sina
utländska Statslån. Det kan ej bestridas; men
då jag här omtalat Statslån, har jag aldrig ment
sådane utländska lån som Gustaf III gjorde, för
att betäcka enskilta rese- och prakt-kostn a der.
Med Statslån förstår jag endast ett sådant Lå
-
Den i t April f. m.
265
nesystem af sednare tids uppfinning, som åstadkommit
den förmånligaste verkan både i England,
Frankrike och andra Länder, derdel blifvit
infördt. Det sprider lif oell rörelse öfverallt
och befordrar allmänna välståndet. Jag tillstyrker
ej utländska lån; men jag tror att i Sveriges
närvarande utarmade tillstånd, då stora,
ökade anslag begäras på mångfalldigt sätt, det
skall blifva ganska nyttigt för Nationen i allmänhet,
att, i stället för att uttaga den sista penningen
ur våra fickor, snarare fylla alla extra
ordinarie behof genom inhemska lån, hvarå
man endast behöfver betala räntan. För hela
Nationen skall denna naturliga utväg blifva lika
nyttig, som välkommen, och väre efter kommande
skola så mycket mindre få orsak att klaga
deröfver, som de derigenom just komma att ärfva
större förmögenhet, än om detta Låne-systeme
icke begagnades.
Jag instämmer till alla delar med Herr
Grefve von Platen i den önskan, att man må
gifva akt på andra Länders åtgärder och begagna
deras erfarenhet; ty med få undantag
och vissa modificationer, tror jag att man i
Sverige kan begagna hvad man i andra länder
med ri)dta begagnat; helst samma orsaker måste
medföra samma utgång. Herr Hjertås anmärkning,
att den enskilta credit-rörelsen hos oss
är fem gånger slörre än RörelseCapitalet, kan
vara ganska riktig, men jag får anmärka, att
i andra länder, der rörelsen är liflig, är förhållandet
helt annorlunda; ty det Röre]se-Capital
som är artificielt, genom credit-förhållan
-
26g
Den 11 April f nu
den, man och man emellan, förhåller sig der
till det verkliga som ion till i. Det är stor
skillnad i förhållandet af i oo till j och 5 till
i. Herr Hjerta vill lemna RörelseCapitalets ökande
eller minskande åt den enskilte crediten,
genom private Bankers inrättande. Detta skulle
visserligen äfven jag önska, om det vöre möjligt,
de äro bättre än Disconter. Men jag frågar,
hvar man i Provincerne skall finna personer
som kurtna insätta sådane Capitaler och
hvar man skall finna förtroende, och kunna stadga
crediten Jag tror att den enda utväg som
återstår är, att såsom hittills skett, bestämma
det genom Statens åtgärder. Det är hittills
endast missbruket, som vållat oredorne, icke
bruket.
Herr Stråle-. Herr Grefve von Platen lärer
hafva missförstått mitt yttrande om Bancosedelns
bestämmande i silfver efter 128 sk. Det
har visserligen ej varit min afsigt, att genom
ett blott förklarande derom att Riksens Ständer
vilja gifva Bancosedeln detta värde, förbinda
till den sammas emottagande efter samma
värde uti transactioner enskilte emellan. Sådant
har aldrig af mig blifvit yttradt; tvärtom har jag
på detta rum framställt ett förslag derom att
det onaturliga förhållande som nu äger rum
derigenom, att man medelst författningar velat
tillägga Bancosedeln det värde, hvarå dess stärn*
pel lyder, ehuru dess verkliga värde är vida
derunder, måtte upphäfvas. Jag har föreslagit,
att den grund, hvartill Bancosedeln med silfver,
skall inlösas, mätte bestämmas tili 128 sk. Ont
Den lr April f, m.
267
Bankens ställning uppgofves och hvar en uti de
anstalter som vidtogos, funne sig äga en säker,
tillfredsställelse, att silfver om några få år
skulle från Lanken utvexlas, så skulle vål häruti
icke finnas någon anledning till misstroende, som
kunde bereda Bancosedelns ytterligare vanvärde.
Möjligheten finnes vä!; men anledningarne
måste sökas uti nu oförutsedde händelser; och
om sådane inträffa af den beskaffenhet att de
gifva grundade anledningar att befara Bancosedelns
fall, fruktar jag att jemväl en nu med
lånta penningar verkställd realisation, fckulle
misslyckas. Jag har trott att man hellre borde
blottställa sig för möjligheten al ytterligare agio,
ån för en gifven förlust af 3 millioner specie
Riksdaler, som kunde uppkomma genom låns
upptagande eller inrättande af Bank-actier. Friherre
Anckarsvärd har yttrat sig emot Bancosedelns
successiva förbättring genom silfveruppköp
för Bankens öfverskotter. Jag har ej
liört att något sådant förslag hår blifvit framställdt,
men om så är, får jag förena mig med
Friherre Ackarsvård, ty all förändring i myntet,
vare sig till förbättring eller försämring,
år lika skadlig och medförer för Staten i det
hela, nästan enahanda verkningar.
Herr Grefve von Platen har begärt Friherre
Wrangels och Herr Thams yttranden på
bordet. Jag vågar hemställa, om icke sådant
föranleder till en onödig och skadlig tidsutdrägt.
Herr Friherre Björnstjerna har afgifvit ett Me.
morial som lades på bordet. Derefter 'yttrade
sig Friherre Wirsén, och hans yttrande begär^
263
Ben il April J, m.
des på bordet, då åter de öfrige yttranden i
ämnet remitterades till Stats- och BancoUtskotten.
Nu har åter Grefve von Platen begärt på
bordet tvenne yttranden, i anledning af Friherre
Wirsén» anförande. Nästa Plenum kan, hvad
Friherre von Platen då yttrar, blifva begårdt på
bordet, och på säd >nt sått skulle discussionen
kunna fortsättas till Riksdagens slut, utan att remissen
till Stats- och BancoUtskotten blefve så
fullständig, att Utskotten kunde företaga den samma
till slutlig handlåggning, och blott håruti finnas
ett hinder för Utskotten att fullgöra deras
åligganden Jag får derföre vördsamt hemställa
om icke alla de i dag gjorde anföranden, nu fingo
till Stats- och BancoUtskotten remitteras.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner,
Adolph Goran: Det är ej jag, sorn oberedd
åmnar tala i ett ämne af den vigt som detta.
Det omfattar så många frågor, så granlaga omständigheter,
att man bör åga mera förmåga ån
jag, för att muntligen kunna utveckla detsamma.
Jas tror dock att de öfverlåggningar sorn
här under tvenne förmiddagar blifvit hällne,
h ifva tjent till att utveckla idéerne och att låtta
öfverlåggningarne i Utskotten. Derföre tror
jag , att de under detta hänseende icke varit
onyttige; trien i anledning af hvad omständigheterna
synas fordra, och hvad jag anser med sakens
natur instämma , äfvensom med fordna
Riksdagars praxis, får ja g hemställa, om icke
Ridderskapet och Adeln ville tillåta, att Friherre
Wirséns och de öfrige talarnes yttranden
mätte i dag fä remitteras, för att komma Ut
-
Den ii April f* m.
skotten tillhanda, på det att Ilidderskapet ooh
Adeln sedermera må äga tillfälle att rnisonera öfver
utredde förslag. När man då får tillfälle att göra
anmärkningar, att öfverlägga , att återremittera
oell sedan besluta huru man linner för godt,
tror jag att ali den pröfnings och granskningsrått
är bevarad, som man någonsin kan önska
och jag hemställer derföre, om det icke nu lör
Ridderskapet och Adeln och saken vore bäst
om öfverlåggningen slutades och målet lemnades
till Utskottens handläggning.
Herr Lagerhjelm, Pehr: Då jag vörd
samt
instämmer uti de sednaste talares yttranden,
att detta ämne snart matte afslutas, för
att till FinanceBeredningen öfverlemnas, ville
jag lika vördsamt motivera detta äfven på den
grund, att öfverlåggningen år för tidig. Frågan
oin en realisation, är en af de vigtigaste,
och tyckes vara af allmänna opinionen så afgjord,
att derest realisationen kunde ske ulan
uppoffringar och med bestämdhet, skulle den
vara för Riket gagnelig. Men om denna fråga
med bestämdhet skall kunna besvaras, förutsåfter
den en kännedom af Bankens ställning,
hvilkens meddelande år emot Eden stridande.
Jag hemställer således om icke frågan, om man
skall realisera, må uppskjutas och icke ventileras
förr ån B.mcoUtskottet inkommit med sitt
yttrande rörande Bankens publicitet. Det år
för talarena ovilkorligen nödvändigt att kunna
åberopa de ziffror, som ligga till grund för deras
öfvertygelse. Då detta år ett nödvändigt
vilkor, har jag tillstyrkt att BanroUtskottet skyndsamt
med frågan om publiciteten måtte inkonv?
/ 270
Den 11 April J, m.
ma, och innan det år afgjordt, huruvida Bankens
stållning kan åberopas, hemställer jag, om
icke älla öfveriäggningar synas vara öfverflödiga.
Jag anser mig likväl som Ledamot af FinanceBeredningen
böra förklara, att jag icke i
min öfvertygelse år vacklande och att jag åmnar
rättfärdiga den; men jag hemställer huru
detta år möjligt, då man ej får yppa Bankens
stållning.
Grefve von Platen'. Jag anser mig böra
hafva åran tillkännagifva, att jag begärt Herr
Tharns och Friherre Wrangels anföranden på
bordet mera i afseende på de upplysningar som
från andra mera ån jag bevandrade i detta ämne
kunna meddelas, ån i afseende på dem jag
kunde lemna. Skulle alltså ingen annan Ledamot
uti denna begäran med mig instämma, vill
jag ej lägga något hinder för Ridderskapets och
Adelns önskan; men i händelse någon mer än
jag begår bordläggning, år jag öfvertygad att
den skall leda till vidare upplysningar i ämnet;
och i sådan händelse, men ej på min enskildta
begäran, yrkar jag att Herr Thams och Friherre
Wrangels anföranden må få hvila på
bordet.
Herr von Qwanten, Carl: Grefve von
Platen har förekommit mig, ty jag ämnade eljest
fråga, om icke Herr Grefven ville tillåta
remiss nu genast. I händelse af remiss anhåller
jag att få yttra mina tankar i ämnet, men i
annat fall vill jag dröja dermed tills remissen
kommer att beslutas.
Den II April f m.
Friherre Wirsén, Gustaf Fredric: Den
särskilte discussiorien som i detta ämne ägt rum,
Ilar blifvit föranledd af Friherre Björnstjernas
förslag., att Utskotten praeliminairt borde inkomma
med Grunderne till den blifvande linanceplanen.
Jag trodde då att det var min pligt
framlägga de motiver, hvarpå jag stödde min
öfvertygelse, att en sådan föreskrift icke var
lämpelig. På detta sätt uppkom mitt svar på
Friherre Björnstjernas anförande. Min mening
var ej, att en dyrbar tid skulle förspillas, men
jag bekänner, att äfven den tid som föregår för
att utvexla olika tankar i detta egentligaste föremål
för Riksens Ständers öfverläggningar, äfven
den anser jag af yttersta vigt och ej illa
använd. Jag vill nu ej ingå uti någon granskning
af hvad i sjelfva ämnet blifvit anför dt; men
jag anser Fäderneslandets ställning i oeconomiskt
afseende Vara så betänklig, att tidsvinsten ej
kan komma uti någon slags jemförelse med vinsten
af att erhålla ett resultat innan Riksens
Ständer skiljas åt. Det af Finance-Comittéen
framlagda arbete, hade mindre för afseende att
uppställa en hel plan, än att gifva stödjo-punkter
för ämnets utveckling, och för den granskning
, hvartill de olika förhållanden kunde
föranleda, som erfarenheten om det verkliga
tillståndet i Provincerne gåfve vid handen y de
motioner, som inom Riksens Ständer sjelfve
blifvit gjorde, borde ock derföre först tagas i
betraktande. I sådant skick har jag ansett frågan
böra behandlas. Jag .vill nu icke sätta rpig
emot att Friherre Wrangels oph Herr Tharas
yttranden må remitteras j men anhåller blott att
27*
Wrn 11 April f nu
i nåsta plenum få besvara hvad deruti mig enskilt
rörer; utbedjande mig Ridderskapets och
Adelns tålamod att det afhöra.
Herr Lagerhjelm'. Ytterligare får jag tillägga
såsom ett motiv mot uppehållet af en bordläggning,
att inom Finance-Afdelningen den
önskan blifvit yttrad, att de disoussioner, hvilka
i detta amne inom Ilidderskapet och Adeln blifvit
förde, snart måtte föreläggas. Afdelningen
är visserligen icke derföre uti overksamhet, den
har naturligtvis ändå nog ämnen att sysselsätta
sig ined; men då flere Ledamöter af de andra
Stånden önskat att få del af dessa öfverläggningar,
hemställer jag om vi ej böra gå dem
till mötes, och ofördröjligen meddela Utskotten
våra anföranden.
Herr Grefven och LandtMarskalken yttrade,
att ehuru det visserligen icke kunde i allmänhet
någon Ledamot förnekas att begära ett
anförande på bordet, likväl och då, äfven om
samma anförande till behörigt Utskott remitterades,
det ändock vöre hvarje Ledamots rätt,
att i ämnet afgifva dess yttrande, hvilket sedermera
korame att till Utskottet afgå; ansåg Herr
Grefven och LandtMarskalken sig böra hemställa,
om det icke tilläfventyrs vore öfverflödigt
att låta Friherre Wrangels och Herr Thatns
anföranden hvila på bordet till nästa Plenum?
Herr von Qvanten: Då nu de anföranden,
som under discussionen blifvit afgifne, skola remitteras.
Den ii April J. m.
275
initieras, anhåller jag äfven att få yttra minå
tankar i ämnet. Frågan synes ring hufvudsak„
ligast hvila på afgörandet, om vi skola realisera
eller ej. Att realisera och dertill af Utlänningen
upplåna 5 millioner R;dr, anser jag i högsta
grad skadligt, och förklarar mig således
helt och hållet emot en sådan ålgård. Fråga
Ilar äfven varit väckt om möjligheten att realisera
med den Silfverfond vi nu äga, ehuru allmänna
opinionen tyckes vara , att sådant biifver
en omöjlighet, hvilket jag likväl icke kan inse,
ty har vår Sedelniassa ett värde relntift lill Silf
verfonden med 3 millioner utländskt Lån, så
mäste samma Sedelmassa äfven äga ett värde, relatift
till Silfverfonden utan detta lån, och jag
anser det sednare förhållandet vida förmonligare.
Jag vågar derföre vördsamt föreslå en medelväg,
som till någon del torde kunna förena dessa,
tvenne olika åsigter. Oin t. ex. Banken emotiog
silfver efter 128 sk. cours, och höll räkning
med insåttaren, hvilken skulle äga ovill—
ko»lig rättighet att mot samma cours i Banoosedlar
upptaga mycket eller litet af det silfver
han sålunda insatt, så skulle derigenom, snart
sagt, skapas én ny Banklnrättning, oberoende
kf den förra ; om NB handel och näringar voro
i ett förkofrande och blomstrande tillstånd; och
följden af en så (örmonlig ställning skulle snait
visa sig, hvarigenom det. Öfriga myntet fingé
samma fixa förhållande. År åter vår ställning
i detta afseende ej så förmonlig, ske säkerligen
inga insättningar; och hafva vi således iii
Ridd.
o; Ad. Prof: 5 Band. 18.
274
Den ii April f. m.
genting vunnit på denna åtgärd, hafva vi ej eller
någon ting förlorat; vi hafva då åtminstone
gjort den upptäckt, att vi ej åro mogna en realisation.
Jag erkänner och inser nogsamt alla
de olägenheter, hvilka åro följder af ett obestämdt
myntvärde. Uland dem må jag synnerligast
nämna den, att Riksens Ständer skola afgöra
hvad belopp Mynt eller Bancosedlar vi böra
äga, utan att i beräkning få komma de outsågeliga
olikheter och förhållanden som inträffa
genom tillökning i folkmängden samt utvidgande
och förkofran i handel, varumängd och productions-förmåga.
Att vår jordproduction ökats
sedan sista Riksdag, lärer ingen motsäga; men
Riksens Ständer funno likväl i deras vishet för
godt, att under samma lyckliga tid låta indraga
omkring 4 millioner. Sådane förderflige åtgärder
verka icke relatift till hvad som indrages,
utan alltid i ett progressivt förhållande; ty af
alla penningar som utsläppas i allmänna rörelsen,
stadnar alltid något sorn fond perdu, hvilket
aldrig mera kan återbetalas. Sorn exempel
vill jag endast anföra, att jorden är intecknad
till 60 millioner; om nu inteckhingshafvare
blott uppsade hälften, och beslutade att
uppbränna denna Sedelmassa, så skulle ju vår
närvarande Sedelstock ej råcka till denna operation
och ej en skilling återstå, till de öfrige
intecknade 5o millionerne. Jag tror derföre,
att om man indrager 1 million af hvad som förut
varit i omlopp, verkar det på nåringarne
nära 2 millioner. Sorn jag redan pröfvat Ridderskapets
och Adelns tålamod, kanske för mycket,
sedan discussionen räckt så långe, skall jag
Den il April J. m’.
275
framdeles vid ett annat tillfälle vidare utveckla
mina åsigter i detta ämne.
Herr Grefven och LandtMarjkalken föreslog
derefter, att så vål Friherre Wirséns den
7 dennes förmiddagen på bordet lagde ofvanberörde
Memorial, som alla de af åsskillige Ledamöter,
rörande samma ämne, nu afgifne yttranden,
måtte till Stats- och BancoUtskotten remitteras
j hvilket bifölls.
Herr Grefven och LandtMarskalken till—
kånnagaf, att Plenum komme klockan 5 i eftermiddag
att fortsättas.
Anmåltes och emottogs Hans Excellence
HofCanzleren Hr Grefve G. af Wetterstedt, hvilken
å Kongl. Maj:ts höga vägnar aflemnade
Dess den 27 sistlidne Februarii till Riksens Ständer
aflåtne Nådiga Skrifvelse, angående Förordningen
af den 1 Junii 1819, om sättet, huru
förfaras skall med sådane personers anhållande
och tilltalande, hvilka begå förbrytelser i ett af
de förenade Riken Sverige och Norrige, samt
derefter afvika till det andra.
Herr Grefven och Landt Marjkalken anmodade
Hans Excellence Herr HofCanzleren,
att till Kongl. Maj;t framföra Ridderskapets och
Adelns underdåniga vördnad, jemte försäkran
Ben ix April f. hi.
ätt Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse skulle nied
första varda till handläggning företagen.
Sedan Hans Excellence Herr Grefven och
HofCanzlerén blifvit på vanligt sått utbelrdsagad,
upplåstes och lades på bordet Kongl. Maj:ts
Högstberörde Nådiga Skrifvelse.
Frilierre Fock, Berndt TVilhelni * anförde
ökrifteligen:
(Se jBilagan N.o 3.)
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus:
Vid det Vigtiga åmne vi nyss hört omtalas, anhåller
jag få göra några anmärkningar. Jag tillstår
att detta ämne långe varit ett föremål för
min enskilta eftertanke, och då jag stundom
deruti yttrat min öfvertygelse, anhåller jag att*
i anledning af hvad i dag blifvit anfördt* få göra
reda för grunderne till mitt tänkesätt. Ämnet
kan betraktas från 2 synpunkter* delas i
arne delar. Den ena delen år hvad man kallar
MagazinsDirectionen och dess åtgärder. Jag skulle
balla den i allmänhet Styrelsen af de allmänna
försörjnings-aostalterne. Emot denna
har jag ej något att påminna, af det skål, att
om en sak i sine grundprinciper år oriktig, dr
det för Styrelsen omöjligt att leda den till riktiga
resultater. Jag slipper alltså obehaget att
tala om det personela at denna inrättning, då
det år sjelfva grundprincipen af en Magazinslriråttriirtg
*, som jag aldrig kunnat gilla. Jag tili
-
f
Ben ii April f m.
m
S*år att från första stunden jag låste Bibeln,
»tötte det »nig, då Moses omtalar att Pharao
genom en Magazins-Inråttning gjort Egyptens
fojk tilt trålar. Detta har revolterat mig. Jag
har sett det i gamla verlden till högsta grad af
odling bragta ståtliga Sicilien förvandlat till ödeniaiker
genom en Magazinslnråttning. Jag har
sett Kyrkostaten, detta Rom, sorn varit verldens
beherrskare, bragd» till uselhet, och hvarföre,
jo, bland annat för det man ånda från
det gamla Roms tider arbetat på att genom
Magazinslnråttningar nedsätta' ett högst fullkomligt
jordbruk och hufvudsakligen genom detta
medel, jemte andra, var det som man fordom
sluteligen beherrskgde det Romerska folket. Uti
samma Italien har jag sett den Iilla Staten Toscana,
utan någon Magazinslnråttning, och de
som med mig hafva sett detta land kunna intyga
huru skiljaktigt förhållandet der varit. Jag
erkänner att jag ej kan inse, att genom en Ma.
gazinslnråttriing ett land kan bättre förses med
den första nödvändighets-artikeln, Spannemål.
Deremot om communicationerne lättas, om enskilta
företag, om den enskilta handeln befordras,
vinner man ovillkorligen detta ändamål.
Men detta kan aldrig ske, så långe en allmän
inrättning står vid sidan af enskilta företag, med
en stor fond, sorn ej år calculerad på att förbättra
sig. Jag skulle äfven anse den administration
oriktig, som hade till första grundsatts att
yilja förkofra den, då för denna inrättning ligger
till grund att köpa dyrt, når den kan köpa
för lågt pris, och att sålja lågt, då den kan
9,ålja för högt pris. Den är således diametral!
r
278
Den 11 April f. m.
stridnnde emot det enskilta interesset. Enär
man begärt facta, anhåller jag att få framställa
några, och att få förete några bevis
med ziffror. Om Sveriges folkmängd antages
till 3 millioner, något 100,000 mer eller
mindre, betyder i denna beräkning ingenting
och man efter vanlig providering räknar 5 tunnor
Spannemål på hvarje menniska, uppgår spannemåls-behofvet
till 9 millioner tunnor. Om
man indelar detta i månaders behof, det vill såga:
delar hela summan med 12, uppkommer ett
behof af 750,000 tusen tunnor i månaden. Nu
lärer vål ingen neka, att det icke ens behof-,
yes missvext för att åstadkomma brist af en tolftedel,
eller för en Månad, och ingen öfverflödig
skörd för att åstadkomma en månads öfverskott.
Huru omöjligt år det icke för Inrättningen
att i så stora massor skaffa tillgång endast
för en månad, huru myckfet ännu omöjligare
för flere, eller för ett heltår. Man måste
då anmärka, uppsöka något uti det stora hela,
som verkar annorlunda; men först måste jag
bestrida hvad man hår yttrat, att England varit
i förlägenhet, emedan det ej haft Magaziner;
detta känner jag åtminstone ej; vål vet jag att der
varit förlägenhet, och att det varit fråga om
inrättande af Magaziner; men jag vet ock , att det
blott var fråga derom, och att den sona yrkat
detta, sjelf gick ifrån sitt påstående och att man
stadnade vid att öfverlemna denna sak åt den
enskilta industrien. Man säger att Englands moyenner
åro ej våra; men vi böra aldrig vänta,
att våra moyenner blifva svarande emot behofven,
om man för den enskiltes speculationer
lågger hinder, sådanc sorn MagazinsDirectionen.
Den ii Aprilf. m.
279
Man säger: hvad blir vål följden? Svält. Jag
vet allt för väl, att uti Statshushållning all ha.
stig förändring år farlig; jag beklagar då att vi
hafva en Magazinslnråttning till den utsträckning
som vår nu äger, och utan att tro det
den skapat så stor nöd som stundom blifvit
sagt , skulle jag dock önska, att den icke hade
existerat* Men då den en gång finnes, måste
jag recommendera till varsamhet, för att åter
komma till det skick, hvaruti vi böra vara; uti
detta tillstånd åro vi nu icke. Jag år deremot
säker, att mer än någon Magazinslnråttning
kan göra , verkar hvarje enskilt mans opinion
och hushållning för ändamålet; ty det år
klart, att den sorn behöfver 12 skäppor säd om
året att lefva af, kan rned hushållning lefva af
11, och då linn ser detta vara nödvödvåndigt,
kan han i tid börja denna indragning, och genom
denna indragning uppkommer en besparing
af 750,000 tusen tunnor, hvilken aldrig genom
MagazinsDirectionen kan ersättas. Men huru
vill man vänta, att folket skall hafva denna omtanka,
om man genom ett beständigt förmynderskap
bragt det derhän, att man tillintetgjordt
den första driften i menniskonaturen, nemligen
behofvet och nödvändigheten.
Man torde såga att systemet år grymt;
men jag får blott svara, att den största philan-.
tropie ofta gränsar till grymhet, och att det år förbundet
med hvar och en enskilts och det helas
gagn och nytta; man måste noga se på det egentliga,
ej på det skenbara. Följden blir, att
då den enskifte blott får 1 [ skåppor Spannemål
i stället för 12, måste häri hushålla in den tolfte;
Den ti April/, m,.
pch då han får i5 i stållet för 12 , kan han
jefva friskt. Detta år i korthet sagdt och kanske
illa framståldt, men det år min öfvertygelse,
grundad pä den erfarenhet jag samlat,
jag år således alldeles emot närvarande Msezips-system,
men tror, att når vi nu komir.
it till det, höra vi ej brådstörta, utan med
varsamhet ändra detta fel, för att ej falla i ett
annat. Ty under föregående Riksdagar 1818, j 815,
pch 1812, var det ej Styrelsen i synnerhet, det
v r Riksens Ständer, det var liela Svea land,
sorn ansåg nyttigt, att halva en Magazinslnråttning.
Misstaget hörer oss ■således alla till. Hvad
administrationen angår, så förklarar jag ännu
en gång, att jag ej har något att såga; ty principen
år så falsk, att all administration nödyändigt
måste misslyckas.
Åiskillige yttrade härtill deras bifall.
Friherre Fock:. Utaf den värde talarens,
Herr Grefve von Plåtens yttrande, skullo jag
tro, att jag ej rätt uttryckt mig, då han ansett
att jag velat försvara principerne för en Magazinslnrättning,
Tvärtom har jag blott velat vederlägga
de beskyllningar, som emot närvarande.
MägåzinsDirdction blifvit gjorde. Jag har visat,
att det varit, med anledning af Riksens
S,tanders egna föreskrifter, och med de af saminalStänder
gjorde anslag oell i följd deraf, på
'Honungens Nådiga befallningar, sorn Directionen
Verkat. Den har dessutom nödgats uppfylla Kormngens
Befallningslrafvandes reqvisitioner på
undsättningar för Provincerne och härigenom
Den i r April f, m.
fått uppköpa 65,ooo tnrinor spannmål utöfver,
behofvet. Jag har således visat, att Directionen
ej missbrukat sina rättigheter, och icke uraktlåtit
sina skyldigheter. För öfrigt hyser jag
för Herr Grafve von Platen ali aktning, och
bestrider icke hans principer. Jag liar allenast
velat försvara åtgärderne af nu varande inrättning,
samt bjuda till att öfvertyga örn obilligheten
af de anfall, som emot administrationer^
blifvit gjorde.
Grefve Pesse, Carl Henric: Sedan Grefve
von Platen så grundligt och med så mycken
talent utvecklat de äsigter, sorn leda min öfvertygelse
i detta ämne, återstår det blott för mig
att till alla delar deruti instämma. Jag har likväl
af Friherre Focks an örande trott mig finna,
det han yttrat såsom nyttigt för de undsättningsbehöfvande,
att af Magazins-Directionen
finna undsättning. Jag har tyckt att han af denna
princip velat hämta ett påtagligt stöd för
inrättningens bestånd. Detta hörer ej till detaillerne,
ty det är en principfråga, just den
som Grefve von Platen bestridt. Förhållandet
här är detsamma, som när man gifver mycket
almosor; då tilltaga de fattige. På samma sätt
med MagazinsDireclionen. Ju mera inrättningen
gifver lån, ju mera begagnas de, och ju
mera allmän blir misshushållningen. När lånen
skola betalas, måste pantning äga rum, och att
sådan skett, lära här närvarande Herrar Landshöfdingar
kunna intyga. Jag tror således att sakei^
på intet vis kan försvaras; men jag tror äfven,
liksom Grefve von Platen, att öfvergången icke
282
Den ii April J. m.
bör vara hastig. Jag har genomrest de länder
hvilka Grefve von Platen omtalat såsom bevis
emot en Magazinslnrättning, och jag kan intyga
att förhållandet är sådant han omnämnt. Jag
har äfven sett ett annat land, nemligen Schweitz,
som af naturen är ämnadt att vara fattigare än
Sverige, som har svårare eommunicationer ån
vi, som aldrig producerar tillräckligt spannmål
för sitt’ behof, som ligger långt ifrån hafvet.
Det har aldrig haft någon allmän Magazinslnrättning,
likväl har det aldrig saknat bröd. Men
landet är rikt på industrie och på verksamhet;
det förtjenar rikligen hvad det behöfver för att
köpa spannmålen från nästgränsande länder.
Jag skulle i alla fall önska att Friherre Focks
anförande blifver hvilande på bordet, på det
jag må komma i tillfälle att efterse hvad som
vidare af mig kan anmärkas.
Friherre Fock: Jag år åter mycket led
sen,
att utaf Herr Grefve Posses anmärkningar,
finna det mine anföranden ej blifvit rått fattade.
Jag vet mig ej hafva sagt, att MagazinsInråttningen
borde existera. Jag har blott dragit
slutsats till någon nytta deraf ifrån de flera deputationer
till Kongl. Maj:t, hvaruti Folkets tacksamhet
för de dem nådigst lemnade spannmåisundsåttningar
lifligt blifvit uttryckte. Det år så
jag yttrat mig, och jag har icke talat om nyttan
af Inråttningens bibehållande.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric: Grefve
von Platen har så fullständigt utredt Magazinslnrättningens
verkningar så vål i vårt land
Den ii April f. m.
283
sorn i andra länder, der sådan anstalt ågt ruin,
att jag härutinnan blott förenar mig med honom.
I afseende på dén erfarenhet af andra
länder Grefve von Platen ådagalagdt, får jag
tillägga, att det år ett kändt factum att Holland
, sorn ej år en spannmålsproducerande Stat,
likväl utan allmänna Magazinslnråttningar, aldrig
haft spannmålsbrist. Jag anser principerna
rörande en sådan inrättning vara af, Grefve von
Platen så vål utredde, att jag ej har något att
tillägga. Blott vid ett af Friherre Focks yttranden
anhåller jag få fästa uppmärksamheten,
det nemligen, då han säger, att det varit en
fördel för oss att utskeppa spannmål, oaktadt
förlust uppstått på denna speculation. Jag har
ej kunnat låta detta passera, då det strider emot
min öfvertygelse. Spannmålen är en vara, den
förlust som uppkommit af dess utskeppning år
således en större förlust, ån den som skulle
hafva uppstått om spannemålen blifvit bortskänkt
inom landet, ty då hade den åtinindstone
reproducerat något, i stället för den nu ej år
terbringar något. Hvad åter angår frågan om
detta kan tillskrifvas Directionen, inställer jag
mitt omdöme deröfver, emedan det ej varit mig
möjligt att få se de instructioner, efter hvilka
Directionen bör handla. Jag kan ej föreställa
mig, att en sådan styrelse kan vara utan instructioner,
vara utan ansvarighet, och blott
följa arbitraira befallningar. Jag inskränker således
nu mitt omdöme, men anhåller att Utskottet
måtte uppmanas att fästa sin uppmärksamhet
vid denna omständighet och söka få del
af Directionens instruction, på det Utskottet
Deri i x April j. m.
derigenom måtte först och Allmänheten sedan,
kunna bedöma Directionens förhållande. Jag
tror, att, i anledning deraf, misstag ägt rum hos.
åtskillige motionairer, hvilka vid sina anmärkningar
rörande ämnet nyttjat ordet MagazinsDireetion
i stället för Magazinslnrättning, sorn
preliminairt borde hafva nyttjats*
Friherre Fock: Jag anser som en pligt,
att, i anledning af Friherre Anckarsvärds anförande,
upplysa, att exporten af spannemål
skedde, efter hvad iag vill påminna mig, till
följd af Riksens Ständers underdåniga önskan
till Kongl. Majit om beredande af tillgång på
myntbara metaller, till förstärkande af Bankens,
redbara fond, hvartill de i sådgnt ändamål anslogo
medel, och då från de Skånske Länen
rapporter inkoinmo, att *säden derstädes fallit
till underpris; befaite Kongl. Majit, så väl med
afseende på dessa Provinsers, genom de låga
priserne, iråkade förlägenhet, som till befordrande
af förstnämnde ändamål, att spannemål skulle
uppköpas och exporteras. Jag tror visserligen
att denna export mera gagnat än skadat
Staten, nemligen i politiskt afseende, genom
Sveriges härigenom gilh a oberoende ställning,,
hvilken ej ägt rum sedan Gustaf I:s tid, i mercantilt,
då man varit i tillfälle att realisera en
snart lörskämbar vara, i qsconomiskt, såsom en,
Uppmuntran för Lnndtmannen att producera
pcb hoppas afsättning, samt i financielt, då det
ar bättre att få silfver, än Tumba papperslapp
al'.
Den ii April f. ni,
Friherre Anckarsvärd-; Söm jag ej känner
tjet Riksens Ständers beslut, som Friherre Fock åberopat>
och ej påminner mig Riksens Ständers örn
skan i denna del, inställer jag mitt omdöme intill
dess jag får känna beslutets innehåll, och erhåller
kunskap om förhållandet; men hvad utskeppningen
angår, liar jag af Friherre Focks yttrande ej kunnat
finna annat, än att han velat säga, att det
ar fördelaktigare att skänka åt utlänningen, ari
åt egna innebyggare. Jag vet ej huru det kan
vara förmoriligare att skänka spannemålen till
utländningen eller låta den uppgå i rök, än att
skänka bort den inom landet, då man åtmind—
stone får behålla den product, som deraf uppstår.
Jag anser mig således icke öfvertygad otn
riktigheten af Friherre Focks yttrande.
Friherre Fock: Jag anser för min pligt
ytterligare upplysa, att ej allenast trenne penninge-remisser,
för i Italien försåld spannemål,
liitkomniit, dels i Piastrar, dels i Livres Sterling,
och dels i Hamburger Banco, utan äfven
att en ytterligare remiss snart hitförvänta.?. Man
kan således ej säga att denna export uppgått
i rök.
Herr von Hartmansdorff, Augnji: Då
Friherre Fock påstått att det vore fördel vid att
emot den utskeppade sädén, erhålla silfver i stället
för de så kallade Tumba pappers-lappar;
får jag fästa Ridderskapéts och Adelns uppinärksamhet
deruppå, att så vida de uti Tidningarne
införda berättelser om ifrågavarande
Silfver remisser från utrikes ort ej äro origtigä^
Den 11 April f, ml
har detta silfver kostat Riket betydligt mer,
än livad det skulle hafva kostet att här i landet
köpa samma metall för Tumba papperslappar.
Grefve Posse: Jag är till en stor del fö
rekommen
af Herr von Hartmansdorff, men
anhåller dock att få göra några anmärkningar
vid Friherre Focks yttrande angående fördelen
af spannemåls-exporten. Då vi ännu ej sett
alla beräkningar öfver kostnaden sorn spannemåls-exporten
medfört och ej eller den verkeliga
inkomsten eller provenuen, så är det svårt
att i fmancielt afseende bedöma hvad -fördel
Inrättningen oell Staten deraf kan vänta; men
enligt de probabla calculer man kan uppgöra,
tror jag att det skulle hafva kostat mindre att
sänka spannemålen i sjön, än att' få in silfver,
sedan man betalt fragt-kostnader och öfrige umgälder.
Jag kan ej se att det är förmonligt att
utskeppa säd och dyrt inköpa silfver i andra
Länder, blott för det värde, som vissa personer
sätta på denna metall framför Tumba pappers^
lappar; och jag tror, att om man i Italien emottager
vexlar i stället för att inköpa silfver,
hade Inrättningen fått större behållning, än den
nu kan erhålla.
Friherre Fock: Då jag förmodar att Herr
Askelöf, som för omkring tvänne månader sedan
fått Directionens ordres att hemkomma, med
görligaste första torde bär inträffa, och medföra
räkning samt full liquid öfver spannemåls-exporten,
anhåller jag vördsamt om Ridderskapets
Den 11 April f, m.
287
och Adelns tålamod, samt att man emedlertid
ville ynnestfull dispensera sitt omdöme oin
denna exports mer eller mindre lyckliga resultat.
Grefve Posse: Sedan Friherre Focks första
anförande gifvit anledning till en vidlyftig discussion,
torde det ej vara nödvändigt, att det
vidare kommer att hvila på bordet, hvarföre
jag afstår från min i detta afseende gjorda begäran.
Det blir i alla fall tillfäll© att framdeles
yttra sig, när frågan vidare förekommer.
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade,
att Friherre Focks ofvanberörde skrifteliga
Memorial borde, jemlikt 4g Riksdagsordningen,
hvila på bordet till nästa Plenum.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O, J. Lagerheim.
288 Den 11 April f, m.
Fredagen den II April.
Plenum klockan 5 eftermiddagen.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den 29
åistledne Mars afgifne samt den 7 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Utlåtande N;o 92, i
anledning af väckt fråga, dm belöning till Herrar
Fullmågtige i RiksgåldContoiret för deras hafde
möda vid utredningen af f. d. FilialDisconterne.
Friherre Åkerhjelm, Guataf Fredria De
skål oell orsaker, hvaruppå StatsUtskottet grundat
dess afstyrkande till bifall på den motion j
som i Hedervärda Bondeståndet blifvit gjord,
för att åt Fullmågtige i RiksgåldsContoiret, af
Riksens Högloflige Ständer förskaffa en discretion
eller belöning, för det särskildta uppdrag
desse haft ^ med utredningen af FilialDisconterne,
finner jag så fullkomligen grundade på
råtta förhållandet, och så öfverensstämmande
med min öfvertygelse, att jag, för min del, får
vördsamt tillstyrka bifall. å StatsUtskottets i
detta ämne, afgifne betänkande.
Herr Zengerlein, Jacob, hade inlemnat ett
Memorial, hvilket upplåstes, så lydande:
(Se Bilagan N;o 1.)
Herr Grefven och LandtMarslalken frågade,
Den ii April t. m,
gade, om Ridderskapet och Adeln ansåg Statsutskottets
Utlåtande böra, i anledning af den
utaf Herr Zengerlein dervid gjorde anmärkning,
till Utskottet återremitteras.
Ropades Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarjkalken
hemställde, om Ridderskapet och
Adeln behagade gilla Utlåtandet; hvilket bifölls.
Föredrogos å nyo och biföllos följande från
StatsUtskottet inkomne, samt den 7 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Utlåtanden.
4f den 29 sistlidne Mars:
N:o g5, angående yrkadt anstånd med inbetalningen
af innevarande års allmänna Bevillning.
Af den 3 dennes:
N:o 87, angående Allmogens ersättning för
anskaffade kläder till Yargeringsmanskapet.
N.o 89, om en MilitairLärares anställande
vid Upsala Academie.
Ridd. o, Ad. Prof. -3 Band.
19*
Dtn li April e.ni.
Företogs tili pröfning Staf.-Utskottets elert
5 dennes under N:<> 08 afgifne samt den 7 derpå
fölide eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande,
i anledning af väckt motion örn ökadt
anslag å Stat för Kongl, Bibliotheket.
Herr von Hartmansdorff, Augujt: Stats
utskottet
härj uti förevarande Betänkande, som
innefattar ert afstyrkaride å Herr Rosenblads
motion om ett ökadt anslag för Kongl. Bibliotbéket,
anfördt, att Utskottet icke sage sig i
tillfälle att med säkerhet bedöma det ifrågavarande
behofvet, Det bör dock icke hafva Varit
någon svårighet för Utskottetj att i detta
fall erhålla erforderliga uppi^sningar, antingen
directe från Kongl. Biblioihekets Tjenstemän,
eller medelbarligen genom Herr HofCanzlcren ,
aom tillika år dess Cht-f. Icke eller bör det
vara svårt, att bedöma otillräckligheten af de
jooo R:dr, som nu åro för Kongl. Bibliotheket
anslagne, Hvarje enskild man i som i någon af
den mensklig» bildningens mångfaldiga regioner
vill följa sin tid, skall säkerligen erfara, att en
föga mindre summa erfordras för uppfyllandet
af detta ändamål, så vida det skall ske till
gagns. Summans belopp kan följaktligen ännu
mindre svara emot Kongl. Biblioihekets behof,
dit vigtigare verk i alla grenar af mensklig kunskap
rätteligen borde anskaffas. Kongl. Bibliotheket
erhåller vål kostnadsfritt ett exemplar
alla i Sverige utkommande sktifter, men sorn
dessa blott åro häftade eller i exemplar, så åtgår
en stor del af Statsanslaget till deras inbi
ridning och föga återstår till inköp af nya Ut
-
Den xi April e, rn,
agt
Ondska böcker, 'hvilket är hufvud Felet, bå
Kongl. Bibliotheket genom framfarne Konungars
eröfringar och frikostighet år rikt för den gamla
tiden, år det deremot ytterst fattigt för deri
ftyä. Öm vi anstålie en jemförelse med anslagen
till de offentliga boksarrilingarne i våra
grannrikens hufvudståder, så finna vi, ått i Danmark,
oaktadt dess Förlust af länder och dess
gåldbUndna tillstånd låra omkring éoöo R:dr
Hamburger eller efter närvarande cours omkring
iö,ooo R:dr Svenskt Banco oin året vara anslagne
till Bibliotheket i Köpenhanm. Våra bröder
Norrmännen, som åga mycket mindre tillgångar
ån vij änslogo åt Bibliotheket i Christiania
stfaxt efter föreningen, 7000 Pund St., eller
öfver 80 006 R:dr i Svenska Bancosedlar påen
gång. Sedan har väl intet blifvit tillagdt; men
om mari fördelar denria stimma på de 8 år;
som efteråt förflutit; så liar Christiania Biblio.
thek årligen Haft öfver i0,000 R.dr Banco att
använda till inköp af nya verk. Om detta
Bibliothek år fattigt för den ganda tiden; så år
det desto rikare på den nyare tidfens lårda arbeten
oell således på dé skrifter sorn mäst låsas.
Då matt der ser HUriiboldfs och ändra nya
verk, som göra menskliga odlingen heder, så
saknas dé hår, till större delen, och hade måhända
alldeles saknats, om ej Bibliotheket genom
Konungens enskildta frikostighet erhållit
ett och annat af dessa arbeten. Jag skulle tro
det icke vara enligt med Rikets värdighet, att deri
enda stora offentliga boksamling sorn finnes inom
Hufvudstaden, behandlas så kargt sorn hittills.
Det år visserligen beklagligt, att Statens till
-
Den 11 April e, m.
tillgångar äro så knappa, men jag vill dock
förmoda, att någon utväg skulle kunna finnas,
för att till ändamålet bestå något mera ån nu
år anslaget. Jag underställer således Ridder-:
skåpets och Adelns bepröfvande,, om icke StåtsUtskottets
Betänkande må återremitteras, med
anmodan till Utskottet, att längre fram, då det
visat sig, huruvida någon tillgång kan vara att
påräkna, sedan nödens första fordringar åro
tillfredsställda, tillse och hos Rikets Ständer
uppgifva om icke någon förhöjning af Kongl.
Bibliothekets årliga Statsanslag må kunna beviljas.
Herr Hammarskjöld., Lorenzo: Då jag
efter fyra förflutna Riksdagars erfarenhet trodde
mig någorlunda kånna Riksens Ständers liberalitet
emot litteratur, konster och vetenskaper,
anade jag visserligen det svar, som skulle
gifvas på Herr Rosenblads motion.
Hvad som dock föreföll mig ovåntadt i detvar,
var att d>-t ger anledning att sluta, detc
Sta -Utskottet tyckes tro, att Kongl. Bibliotheket
år Konungens enskildta, eller blott bestämdt till
bruk för hans Hof. Jag trodde likväl, att StatsUtskottet
skulle vara närmast att veta, att detta
Bibliothek år Statens egendom och det nästan
mera ån mycket annat, ty det måsta och
det dyrbaraste deraf år ej förvårfvat för Judas
lön, för guld och silfver, utan genom Svenskt
mannablod och med lysande segrar. Sveriges
framfarna årekrönta Konungar och fordna Ständer
hafva ansett det tillhöra Svenska Folkets
Den i x April f. m.
åra, att såsom endra Europas Stater det hafva,
åga en national bokskatt, ett RiksBibliothek.
Sättet huru det på allmän bekostnad underhållas
annorstädes och bär, år dock något olika. Jag
vill ej tala om de anslag Riks-Bibliotheken i
Frankrike, Österrike och Ryssland hafva att
disponera; men äfven med det anslag, som i
Danmark uti detta afseende utgår, tål Svenska
Statens frikostighet icke någon jemförelse. Det
år i sanning för den patriotiska känslan påkostande,
att till Utlänningar, som fråga hvad fond
vårt Bibliothek åger, nödgas lenina det svar,
att den utgöres af 1000 R:dr Svenska Bancosedlar
årligen; med hvilken summa både inköp
och inbindning af böcker skall bestridas. Derföre
saknas ock nu och måste sakna», synnerligen
så länge den höga coursen fortfar, de flesta
nya , dyrbarare verk, till och med de skrifter,
som under de sednare åren utkommit hos våra
grannar, rörande Nordens fordna lagar, Författningar
och öden.
Men om, emedan Staten nu år så fattig,
icke någon förhöjning af den egentliga fonden
kunde medgifva», bekänner jag det uppriktig'
det jag trodde, att de xooo R:dr, soie 1
Rosenblad föreslagit till ingifvande af Eib '
thckets manuscripfer, ej skulle vara någon
för stor eller ruinerande summa. Och må
den skulle kunna kallas illa använd, då derige
nom, utom det att de Tjenstemän, dem Staten
ändå lönar, konimo i en egentlig Bibliothekarisk
och det allmänna gagnande verksamhet,
sjelfva Bibliotheket först blef rätt tillgängligt.
Den 11 April e. m.
Oberäknade de gamla landskapslagarne som Hetr
Rosenblad omtalt, äger Bihliotheket äfven en
stor mängd andra handlingar, vigtiga för språkets,
sedernas, odiingens och Statens historia,
sorn, i fall de ej snarligen begagnas, blifva
obrukbara och af tiden alldeles förstörde. Sinne
för sitt lands historia har dock fordom utmärkt
Svenskarne-, och skulle det vara förloradt i vår
tid, då vi för våra ögon hafva ett så talande
exempel, att intet kraftigare lifvar till frihetssinne,
än öppet öra och hjerta för fiäWernas
röst, när inan har en ärofull historia, en sådan
sorn Sverige den äger. Att befordra kännedomen
af Sveriges fornminnen, torde derföre böra
anses att vara ett lika vigtigt ämne, sorn
Canalanläggningar och skötseln af Hof-Stalläugar.
Herr Rosenblad, Bernhard'. lag kan ej
undgå uttrycka min förundran deröfver, att
Höglofl. StatsUtskottet behagat fästa så litet
afseende på denna min motion, då Utskottet,
som under de yigtiga värf, vårt förtroende uppdragit
det, bäst år i tillfälle bedöma huruvida
saknad kännedom i Statsbusbåiiningslåran möj.
ligen kunnat föranleda Ständers beslut, hvilkas
verkningar på nationella välståndet ej varit välgörande.
Utan att omnämna, att sjelfva värdigheten
af ett RiksBibliothek torde fordra ett anslag
öfverstigande, hvad den minsta Tyska Furste
använder för sitt, frångår jag aldrig min öfvertygelse,
att det af mig föreslagna anslag, år ett
Den 1T April e, /»,
of de mot sumnwn* storlek mäst nödvändiga,
sorn i vårt consiitutionelia land Rån förekomma.
Der fria Medborgare bilda den lagstiftning, «f
bvars beslut Nationens alla penningeföihåll riden
heståmmas, och som både äger rått och
skyldighet ett inför Throrien frambära folkets
behof af oeconomiska förbättringar, der måste
kännedomen om liyfid sorn gör Nationens välstånd,
och om de orsaker, som kunna befrämja
elltr qväfva detta välstånd, vara af vigt Denna
kännedom innefattar Nationalhushållnings-vetenskapen,
eller den så kallade politiska oeconomien.
Mea i ett land af Sveriges inskränkta
litteraira tillgångar och förbindelser, der sjelfva
språket lägger ett hinder för de enskildta
bemödandcrne, der måste vål Staten komma
till biträde om den vill målet, medhorgaresupplysning
i de ämnen, der de en gång kunna komma
att afgöra andra medborgares välfärd. Af
lika vigt år i ett fritt land, kännedomen om
elementerne af dess Statsbildning och deras
uppkomst. Af alla Statens uppoffringar för
allmänna bildningen, fordrar val ingen mindre
rnot verkningarne svarande kostnad, än den som
göres för att satta medborgare af redan fulländad
uppfostran och stadgsd omdömesförmåga
i stånd, att hämta ledning för sina idéers rigtning:
också har ingen utgift blifvit mindre bestridd.
Jag vågar således tro, med för öfrigt hänvisning
till sjelfva innehållet af inin motion, att,
om Höglofl. StatsUtskottet å ena sidan uppställer
i debet nationella förlusten, genom uppoffringen
af 4ooo R:dr årligt anslag, och å den
andra, i credit nationella vinsten, sorn deraf kan
agS
Den n April e, rn,
och bör uppkomma, skall Utskottet i det sednare
finna ett så stort saldo uppkomma, att
Utskottets verkliga nit för all medborgerlig vinst,
skall äfven i detta fall verka bifall å motionen.
Friherre Adlerbeth, Jacob: Jag förenar
mig till alla delar med Herrar Rosenblad och
von Hartmansdorff, och anhåller blott att få
göra några korta tillägg. Det år en gifven och
inom detta upplysta RiksStånd allmänt erkänd
sanning, att i hvarje constitutionell Stat alla åtgärder
böra vidtagas, hvilka kunna bereda grundliga
insigter i de ämnen, som innefattas under
det allmänna namnet Stats-kunskap. Med erkännandet
af denna sanning, bör man väl äfven
vara ense att använda de medel, som kunna leda till
ändamålet. Desse utgöra i närvarande fall en ringa
uppoffring. Ringa, i synnerhet då man betraktar
dem i förhållande till de frukter, som deraf
kunna förväntas. Jag anser mig äfven vid detta
tillfälle böra yttra min fasta öfvertygelse, att
i allmänhet inga Statsanslag så rikligen belönas
sorn de, hvilka gifvas åt vetenskapliga föremål.
Jag får derföre anhålla, att StatsUtskottets Betänkande
måtte återremitteras, så att Utskottet
må bestämma det sätt, hvarpå nödiga tillgångar
kunna vinnas för en af alla upplysta medborgare
önskad anslags-titel.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde
om Ridderskapet och Adeln ansåg de vid
Stats-Utskottets Utlåtande nu gjorde anmärkningar,
föranleda till desammas återremitterande.
Ropades starka Ja, jemte några Nej,
Den il April e. m.
29?
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarskalken
förklarade, att sorn, efter hvad han
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej, propositionen
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den 5 dennes
afgifne, samt den 7 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde Utlåtande, angående medels
anslående till kosfnadernes godtgörande för
Hans Kongl. Höghet KronPrinsens förestående
förmälning och verkställde utrikes resa.
Herr Montgommerie, Gustaf, anförde skriftligen
:
(Se Bilagan N:o 2.)
t
Herr Rothlieb, Axel, upplåste följande:
(Se Bilagan N:o 5.)
Hans Excellence Herr Grefve af THet t erstedt,
Gustaf: Utan att ingå i någon pröfning
af sjelfva hufvudsaken, anser jag mig pligtig #
att, i anledning af hvad Herr Montgommerie
yttrat, afgifva en upplysning. Han har nemligen
framställt en anmärkning emot StatsUtskottets
förevarande Betänkande, i afseende på dea
skiljaktighet, som yppar sig emellan den deri
föreslagne summan, och det belopp, hvartill
kostnaderne för Hans Kongl. Höghet Kronprinsens
resa samt Hans Kongl. Höghets tillkommande
Gemåls emottagande m. m., blifvit
flen j r April e. m.
Jios Utskottet uppgifna. J g bör i följe häraf
gifva tillkänna, att Hessa kostnader, såsom bestående
af utgifter, hvilka dels redan åra bestridda,
dels skalu bestrid s, nödvändigt »näste dassificeras
i tvenne afdelningar. Till den första höra
utgifterna för Hans Kongl. Höghets resa*
för min Ambassad?', för SfatsRådets Krogh»
beskickning, lör Conni er m. tp. Dessa utgifters
belopp liar på ziflran kunnat meddelas StatsUtskottet.
Fullständiga räkningar åro öfver dem
uppgjorde och åtföljas af veriflcationer, hvilka
blifvit afl empade, att undergå behörig granskning.
Den senare afdelningen innefattar åter
kostnaderne för flottans utrustning och för de
Kongl, rummens iståndsåttaude; i hvilka hänseenden
behörige förslag äro infordrade och afgifne,
samt för Deras Kongl. HÖgb»ters Biläger,
feter ined flere utgifter, som blott hypofhethiskt
kunnat till beloppet upptagas Derigenom
har den sammanslagna summan af 65i,ooo
R;dr uppkommit, hvilken summa Siat-Utskottet
jjemkat i rundt tal till 600,000 R:dr. Och i följd
af hvad jag nu haft åran upplysa, skall jag visserligen
icke i detta fall fordra återremfss af
Utskottets Betänkande,
Då det år möjligt, att någon besparing uti
den påräknade kostnaden för Hennes Kongl*
Höghet Prinsessans hitresa kan åga rum, derigenom,
att Hennes Kongl. Höghet, om om»tåndigheterne
sig så foga, kominer att, från Lybeck
färdas sjöledes hit, i stället för att landstiga
i Carlscrona, så år det icke osannolikt,
Den rr April e m.
599
stt de överskjutande 51,000 Riksdalerne kunna
jnbesparas.
Grefve von Rosen, Jxely Redan förekommen
af Hans Excellence Herr Grefve af
Wetterstedt, sorn yttrat sig på ett så högst öfvertygande
sätt, att jag tror någon skillnad icke
böra göras emellan utgifterne för Hans Kongl.
Höghet KronPriusens resa och Dess förestående
Biläger m. m , har jag blott en anmärkning att
tillägga. Den punkten nemligen i Utskottets Betänkande,
sorn talar om Norrmännens deltagande
i bestridapdet af förenämnde utgifter, föranleder
mig att framställa den synpunkt, hvarunder
jag betraktar detta ämne Min rättskänsla
säger mig välj att I^orrmännen böra bidraga till
ifrågavarande kostnads-ersättningj men samma
rättskänsla sager mig ock, att, i fall de derom
påminnas , de skola svara: Det gore vi, utan
att Svenskarne behöfva, bedja oss derom. Min
öfvertygelse är, att ju mera delicatesse man
mot dem iakttager, desto mera kan man förvänta,
att vt af dem skola mötas på halfva vägen,
snarare åtminstone, än om vi i förevarande
fall uttryckte en bestämd önskan, eller anhöllo
att Konungen ville derom hoss Norriges
Storting göra anmälan. Jag delar de Ledamöters
åsigter, sorn yrkat, att de utgifter, hvilka
oundvikligen påkallas för möbleringen af de Kongl,
rummen i Christiania, böra å vår sida tagas i
beräkning. Att Norrmännen icke äro obenägne
att deltaga i de för ändamålet i öfrigt erforderlige
kostnader, hafva de redan bevisat genom
utrustningen af det fartyg, som kommer att åt
-
3oc
Den 11 April c, m.
följa Eskadern vid Hennes Kongl. Höghet. Kronprinsessan.
? hitfärd Jag önskar således, att vi,
oberoende af det beslut Norrska Stortinget kan
i ämnet fatta, afgöra frågan och sedermera öflemna
till Kongl. Maj;t att dermed göra hvad
Plan finner för godt. Äfven på den grund anser
jag StatsUtskottets Betänkande böra återremitteras,
att der bör om de af Saltpeter-fon.
den utbetalande medlen heta; forskjutas i stabi
let för utgå.
Pierr Tham, Wollrath'. Jag får förena
mig med Herr Rothlieb i de åsigter han yttrat,
så väl om summan af det ifrågavarande anslaget,
s"<Sj^ beträffande Norriges deltagande deruti.
Vid sättet att utgöra summan, hvilken jag anser
böra genom en allman gård utgå, under namn
af Bröllopsgård, bär jag blott den anmärkning
att tillägga, att denna gärd icke må blifva personel,
ty derigenom skulle en orättvisa begås
emot den fattigare classen. Jag hemställer således,
att den må utgöras genom en viss Jämpelig
procent af bevillningen. Gärden skall då
jemnare träffa de skattdragande, och kan ej vid
ett tillfälle då ingen finnes, som ej med glädje
gifver, orsaka missnöje hos den, hvars tillgångar
kunna lemna ett större bidrag för ändamålet,
än den fattiges. Derjemte instämmer jag
med Herr Rothlieb deruti, att Saltpetter-fonden
ej bör tillgripas. Ett skäl häremot är, att, elivad
beslut än yid Finance- regleringen kan
komma att fattas, det möjligen icke torde blifva
så lätt att på Banken hänvisa några creditiver.
Det vore då må hända nyttigt, att bibehålla Saltpetersfonden
oförminskad, och låta den stå så
-
