# ID: svediakorp-gov299
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 66,672
# sentences: 1,826
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 5 Martil'
den som genom de sednare årens öfntngsläger.
pppkommit, emedan den vore lika så obillig,
som obehörig, då efter våra nu gällande Författningar
Kongl. Maj:t ovilkorlig äger att
öfva sin krigsmagt hvar och huru länge Han
i nåder godtfinner, blott Han icke af Rustpller
Rotehållare, till trouppens underhåll mera
fordrar, än som öfverenskomma är. Och
om man sammanräknar de möten som Kongl.
LifRegementets Hussarer under de sist förflutne
8;ta åren haft, skall man finna att det icke
utgör, fördeladt, mer än 14 dagar perar.
Jag är dessutom öfvertygad att Nerikes Rusthållare,
äfvensom alla andra, yäl kunna, utgöra
Rustningen, om något blefve gjordt till
afhjelpande af den förlägenhet hvari landtmannen
sig befinner; men så länge en del
blott söka utverka nya lånetillgångar, och
andra att dem tillstoppa, för att på en gäng
kunna strypa, och ingen vill söka hjelpmedlet
på en medelväg, så är det frugtansvärdt
att den stora massan af Landtbrukare skall
kunna utgöra 6katterne.
3:0. Anser Herr Anckarsvärd, beroendet;
ej allenast af ett militairbefäl, utan oftast af
Ryttaren, i anseende till behandlingen och vården
af den dyrbara Ryttarehästen, såsom högsfe
tryckande för den frie medborgaren.
Med sammma skäl kunde vi säga att vi
äro beroende af våra Domare — och icke af
våra Lagar: Öfver 20 år har jag tjent vit|
492
Den 5 Martil.
Rusthålls Regementen, men kan icke iqse fiv^d
Herr Anckarsvärd menarmed beroende af mili—
tairbefäl. Endast af Författningarne och Landshöfdingens
i dem föreskrifne åtgärder bero
Rusthållarne, och detta bör icke vara, olideligt.
Skulle någon gång missbruk, eller miss
tag äga rum, 6å behöfver nian icke deröfver
göra ett förfärligt larm. Författningarne gifva
oss vid handen, huru man vid sådane tillfällen
skall vinna rättelse.
Vid Öfningslägret å Ösköldsrnoar sisflidne
sommar, var min Lägerplats nog nära intill
Kongl. Lif-Regementets Husarers, jhvarigenora
jag ofta var i tillfälle erfara den utmärkta
omvårdnad Befälet lemnade Kronans hästar
och jag skulle förebrå mig, om jag icke vid
detta tillfälle förklarade, att Herrar Rusthållare
såsom Capitulanter, borde för detta Befäl
hysa en sann välvilja, emedan Ryttaren
aldrig lemnades i tillfälle vanvårda Rustningshästen.
4:0. Påstår Herr Anckarsvärd, att vid
Rustningens första inrättning, var Rusthållaren
sjelf Ryttare och vårdade sin egen häst.
Hvem hindrar nu varande Rusthållare göra
detsamma, om de så för godt finna och de
fertil! äro duglige? mig är sagdt att vid de i
\Vestergöthland indelte Sqvadroner, fj;ererRusthållare
ännu rida för egen nummer.
Den g Martil.
493
Med ett ord, efter mitt omdöme, har Herr
Anckarsvärd icke anfört ett enda grundadt skäl,
till den föreslagne afsittningen.
Men Herr Anckarsvärd har dessutom föreslagit,
att de inom Nerike indelte sqvadroner,
efter afsittningen, sorn han redan tycks
taga för afgjord, må införlifvas med Nerikes
Kongl. Regemente. Han har likväl härvid
alldeles förgätit att Kongl. LitRegementet, enligt
urgamla Författningar är ett Rangregemente.
Och jag frågar hvad hafva desse sqvadroner
gjordt, hvarigenom de förvärkat denj
na sin ftu ägande förmånsrätt?
Hade Herr Anckarsvärd lika med mig,
under sista kriget haft den lyckan, att under
sitt befäl äga eri af detta väl öfvade Regementes
Sqvadroner, så skulle han icke troligen
tillåtit sig denna motion.
Sluteligeri, och då Hans Maj:t Konungens
första omsorg måste vara Fäderneslandets
försvar, hvarförutan vår Constifution, vå*
ra lagar och vår frihet, ingenting betyda, så
länge Han icke förklarat oss nu äga för mycket
Cavallerie och ej gjordt nådig proposition
örn Dess minskning så vågar jag tro att Riksens
Höglofl. Ständer, hvarken kunna, eller
åtminstone, icke böra söka att medverka! till
någon ändring i hvad som åligger Nerikes
Rusthållare att fullgöra, i följd af deras be~
éittningssätt å Rusthållen; emedan en bördd
derigenom skulle flyttas ifrån skuldror som börd
-
494
Den 5 Martil.
dem bära Och läggas obehörigt å allmänhetens,
sorn derföre hvarken finge del af Rusthallens
jordeboks* eller augmentsräntör.
Vördsamt anhåller jag, att detta mitt anförande
må jemte Herr Anckarsvärds memorial
i detta ämne få följa till Statsötskottet.
N:o 7.
Friherre von Duben, Carl;
Jag har med uppmärksamhet läst Herr
Anckarsvärds memorial rörande frågan om Hussr-Corpsens
inom Nerike afsittning. Med all
aktning för den värde Talarens åsigter och dea
rätt han såsom representant har att yttra sig
öfver ämnen, som kunna tillhöra Rikets Ständers
granskning och bedömande, skulle jag
dock tra, att just den motion som den värde
Ledamoten afhandlat är af den beskaffenhet^
att af Ständer ej annorlunda kunna behandlas
än såsom ett undersökningsmål om och huruvida
Författnängarne för Rustningen, endera
ej äro följde eller aldeles åsidosatte äfvensom
huruvida desse Författningar genom föråldrade
former kunna vara felagtige, och föreslå
förbättringar. .  Sedan StatsFörfattningen till
Konungen öfverlemnat omsorgen af Landets
försvar, samt medlen dertillj måste förändrin.
gen af vapnen, hvilka innefatta ett af dessa
medel vara Konungens ensak att afgöra. Detta
ät salunda ett Coajmandomål, Denna min å
-
ben 5 Martii.
49a
éigt tyckes Herr Anckarsvärd äfven medgif*
Vit då han underrättar, huru som ägare af 240
Rusthåll inom Nerike hos Konungen framstält
taflan om deras betryckta tillstånd Månne
det då ej vöre lämpligt och öfvefenstämmande
ined den undersåteliga vördnad mot én vördad
Konung, hvaraf Nationens Representanter
böra lemna Nationen exemplet, att först
inhämta Konungens Nådiga svar på den framförda
ofvanbemälte Rusthållarnes klagan innan
mari går att till discusion, genom remiss
till Utskott öfverlemna detta ämne, ifall det
gillas att förändringen af ett vapen som öfverläggningsämne
kan upptagas och af Ständer
beslutes, hvilket jag för rriiri del ännu betviflar.
Jäg anser öfverflödigt och ledande till
tidsutdrägt att upprepa de skäl Herr Anckarsvärd
anfört såsom grund till sin motion;
de äro ej af deri art att de öfvertyga mig;
ty brri de än bevisa missbruk vid Författningärries
efterlefnad så kunna missbruk hjelpas,
tnen ej förarileda till förändring af ett vapen
hvars bibehållande enligt min tanka , det ensamt
och allenast beror af Konungen att bedöma.
j*g vågar tro att om allmänna klagomål
skulle få läggas till grund för indragning eller
förändring af vapnen, skulle snärt nog projecter
till hela arméens totala indragning inkomma
från alla Landsändar af så väl Rust- sorn Rothållarej
hvilka trodt sig finna sin existance
angripen af tidens förändrade skick och deraf
härflytande orsaker. Nationen har uppvaknadt
ur sin syndasömn, Nationalandan har utVeckladt
sig på ett förvånande sätt, man har
496
Den 5 Martil
i riset t nödvändigheten af den Constitutiönejisä
utbildningen och vi begagna oss af dess heliga
rättigheter för att förbättra vårt rätta tillstånd,
för att försäkra vår politiska existencej
låtom oss då ej genom öfverändakastande af
sådans inrättningar, utom hvilkas medverkan
vi aldrig hunnit tili det mål af politiskt sjelfbestånd
som vi nu äga, lenina rum åt vanmagten
att insmyga sig och sålunda vi sjelfva
bereda medlen att undergräfva detsamma: låtom
oss deremot begagna de fördelar sorn enväldet
synes hafva skapat; kanske utan att anä
det, just för att ställa oss på den respectabla
punkt af oberoende vi intagit» Rusthåilarne
inom Nerike äro trolige» ej de enda som önska
eftergift i skyldigheter åtagne i samma
stund de blefvo innehafvare af deras hemman,
och de hafva ingen större rättighet ari
öfrige medborgare att ensidigt betrakta sine
åligganden och såsom slutföljd påstå ändring
i desse skyldigheter, hvilka i samma mån de
för dem blifva lättade, med så mycket större
tyngd Skulle falla andra medborgare till last^
men de hafva en gemensam rättighet, den
nemligen att få tillgodonjuta de Författningar
sorn bestämt skyldigheterna: äro desse Författningar
ej iagttagne sä ägai de rätt tili
klagan.
Det är sant, att Rusthållaren vid första inrättningen
af Rustmngsskyldigheten, sjelf var
kyttare* Och att af denna orsaki rustriingerå
var
Den 5 Martiin
49?
var ”"äfven lättare ärt nu; denna rättighet
är honom ingalunda fråntagen, sä snart han
uppfyller vilkoret, nemligen att dertill vara
duglig. Om Rustningen då varade längre
än nu, berodde det då liksom nu af omständigheter
som ej kunna förutses. Konung Carl
XI har vilkorligt skänkt Rusthållena till viss
person som vid emottagandet af skänken iklädde
sig skyldigheten att rusta , liksom ägande
rätten till Rusthållet biet honom och arfvingar
tillerkänd, cå länge han eller de, dem åtagne
skyldigheten att rusta fullgjorde; att se-»
dermera Rusthållets gått i köp är ett afsteg
från första grunden af Inrättningen, och bötr
lika litet komma i beräkning sorn öfrige lika
högt och kanske högre beskattade Krono hemmans
ägares klagomål af dylik beskaffenhet,
Hvad åter beträffar den erbjudne afgiften i
likhet med andre afsUfne Cavallerier, nemligen
~i\ tunna Spannemål (Råg och Korn) så
tror jag att Rusthåll arne i Henke, om de en
gång kommO i erfarenhet af tyngden af denna
afgift, skola de, lika sorn större delen a£
Rustbåilarne i Westergöthland önska sig åter
försatte i sitt beridna tillstånd. Desse hafva
funnit att de nog lättsinnigt ingått på afsittningen
(Egennyttan sorn väckte projectet
härtill, bedrog 9ig sjelf då den döljande sig
under uttrycken af omsorgen för allmänt väl,
i tysthet trodde sig bereda enskilt fördel); desse
säger jag hafva funnit och andre med dsm
att en million R:dr Banco som oåterkalleligen
Bil. till Ricki, o. Ad. Pr. II Band. ga
Den 3 Martil.
utgått ur provincen under afsittningstiden, oberäknadt
alta andra olägenheter, som en om*
stöpning af en så vigtig och stor StatsEkonomisk
inrättning som vårt Indelningsverk,
medfört till stor ja väsenttlig del vållat förlägenheten
i deras province.
Det är ej här hvarken tillfälle eller stället
att mi ii t a i risk afhandla denna fråga, och
man kan väl ej n>ka att den äfven sålunda
bö1- åses — jag v t således ej till hvad Utskott
den skulle kunna remitteras, men om remiss
blifver bifallen anhålUr jag att detta mitt
anförande mätte åtfölja.
Tidens fordringar tyckas kräfva att den
ena Statsborgaren ej söker en otillbörlig eftergift
på den andres b-kostnad Jag medger
a*t Stat borgares rättighrt t 11 beskydd äro lika,
men då de samfäldt lämnat medlen att å6tadkon'ma
detta beskydd, böra ej enskildte
genom försök att till intet göra eller förminska
desse medel, medelst upprifvandet af vördnadsvärda
Statsinrättningar, skapa förlägenhet
för Sta-ens Chef, att uppfylla sin förb ndelse.
Jag vågar slutligen tro, att då man af erfarenheten
funnit otillräckligheten af vårt Cavallerie
i proportion till Infanteriet, skulle en
ytterligare reduetion af det förstnämnde möjeligen
kunna hafva högst känbar» följder, så
framt man ej anvisar medel att ersätta förlusten
af en Indelt Cavallerietropp genom lindet
hållandet af en värfvad, eiler stödd på
faemkgheten af en djup politik, eber något
Den ? Martil.
499
astrologiskt förespående kan bevisa onödigheten
af behofvet för Sverig* af en organiserad
armée.
Bilagor
tiri PleniProtocollet för tlen 5 Martil,
eftermiddagen.
No i.
Herr Hederstjerna, Erland:
Friherre von Diibenharuti inlemnad motion
Omnämnt det mindre Befälets vid ds Indelta
InfanterieRegementerna svaga Lönevilkor. Jag
skulle anse mig fela mot min pligt som Regementschef
om jag ej framstäide sanna förhållandet
häraf för Höglofl. Ridderskapet ocb
Adeln, samt Riksens nu församlade Ständer.
f
Det är egenteligen de SubaUerftOfficerare,
sorn i anseende till Regementernes förstärkande
med Beväringsmanskap och i följd deraf
tillökte Befäl för 3:ue Batailloner äro aflönte
med Underofficers Indelningar, hvilka aro de
vanlottade. Sådane finnas 12 vid hvarje InfanteriRegemente.
De fleste måste nu åtnöja^
med 120 i 130 R;dr Banco årligen, och dec
Den 5 Mcirtii,
finnas flere, åtminstone vid det mig Nådigst
anförtrodde Kronobergs Regemente, sorn ej
kunna påräkna mer än So å 90 R:dr i lön.
Ea inkomst ej svarande mot en Vagtmästares,
eliar den ringaste publique Embetsmans. Följden
deraf att desse Officerare måste tjena flere
år innan Befordran eller Transport erhål]es
till den rätta Officerslön kan lätt inses.
Deras framtida bestånd skall undergräfva®.
Månne ej högsta rättvisa och billighet fordra,
att de blifva förhulpne till lika lönebelopp,
som är stadgadt för färsta Officers-graden vid
alia Regetnenter och Co’p«er i Arméen i Contant
lön, som är coo R:dr Banco. Jag vågar
i sådant afseende föreslå och anhålla, att en
fyllnadssumma blir anslagen, så att efter inlemnad
verificerad uppgift ^årligen ifrån RegemenfsskiHvare-Contoireri
, desse löner erhålla
förenämnde belopp af 200 R;dr Banco. Vid
Kronobergs Regemente sorn med visshet har
af de svagare Indelningar vid Indelt© In
fanterier, skulle denna fyllnadssumma ej öfverstiga
7 å 800 R dr åf ligen. Då vid
andra Regemenfer den blir mindre, kati ej totala
beloppet för hela arméen blifva högst
betydligt.
Då man afser Tjenstens fordringar nu emot
förra tider, och den tillökte kostsamma
öfning i och för Beväringsmanskapets inötvaode,
då man erin drar sig den kostnad föräldrar
genom undei hållande vid MilitairLäroverk
eller genom privat undervisning måste
använda på sina Söners uppfostran för att
Den 5 Martii,
Sol
inhemta nödiga kunskaper och då medborgare
af alla stånd, hvars söner äro eller skola
blifva Officerare med lika interesse böra önska
deras framtida utkomst i tjensten, vågar
jag hoppas att så väl allmänt deltagande understödjer
denna framställning, som äfven utvägar
må finnas att afhjelpa detta behof.
Jag anhåller vördsammeligen att detta me*
morial jtmte Friherre von Dubens må blifva
remitteradt till StatsUtskottet.
N:o a.
Friherre Wirs in, Guftaf Fredric:
I anledning af Friherre Rhebinders anmälan
om det afdrag å Saltpeterlösningsbetalningen
af 16 skilling per Lisp., som han tror
vara tillkommit genom Konungens Befailningshafvandes
egen myndighet, anhåller jag vördsamt
att få anföra 2 §. uti Kongl, kungörel
sen
om uppbörden af den årliga Saltpeterskatten
af den 26 November ibid, så lydande:
Kongl.
Maj:t och Kronan betalar denna
Saltpeter med En Riksdaler, åtta skilbngar
Lispundet, hvarförutan sexton skillingar för
Lispundet afsättas till vissa omkostnaders bestridande,
emot redogörelse, likmätigt Rikets
Ständers beslut vid urtima Riksdagen i Öre-i
bro år 1812 och Kongl. Maj:ts i anledning
Den 5 Martil,
deraf under den 12 Februarii 1813, till Pess
Befallningbafvande utfärdade Nådiga CirculairBref.
N:o 3.
Herr Edenberg, Pehn
Då mitt förslag till rörelseCapifalefs ö~
bande, nu åter föredrages Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, önskade jag ödmjukeligen få
begagna detta tillfälle att dervid få göra några
tillägg,
Skulle frågan, rörande Bankens Publicitet,
icke vinna bifall, så torde vara nödigt
att intet silfvermynt derifrån utvexlades, utan
3 Stället endast användes till omedelbara vexeloperationer,
för att på detta sätt beständigt
kunna upprätthålla sedelmyntet till ett
bestämdt värde i jemförelse tili HamburgerBanco.
Skulle åter Pubiicitetsfrågan bifallas,
så föreslås vidare, att, då Banken till Trefjerdedtlar
utvexlat sitt silfver, så skulle låntagare,
af nya Bancolån, enligt gifven förbindelse,
insätta i Banken, antingen vexlar eller
Orny ritad t silfver, till vissa procent af sina erhål
Ine lån, allt efter Bankens vexJingsbehof;
då Banken derföre skulle lemna Bancosedhr
tili betalning efter faststäld Cours. De år då
Låntagare åläggas göra sådane insättningar i
Banken, skulle allmänna Bevillningen tillika
tillen viss del utgå i Silfvermynt, och i lika
Den 5 Martil,
5*3
förhållande till nu i omlopp varande sedelstocken,
sorn Låntagarne blefvo ålagde att insätta
vexlar odi silfver för den genom lånen
tillkomna sedelförökning, hvilken silfverandel
> Bevillningen skulle äfven efter faststäld
cours de skattskyldige godtgöras vid Bevillningens
erläggande.
Som Banken skulle utlemna | af sitt silfvertråd,
innan silfver kunde uttagas genom
Bevillning, så synes det, sora silfver för allmänheten,
vid den tid sådant fordrades, ej
blifva svårt att erhålla, t medan det då vore
gångbart i hvars mans hand.
Då Riksens Ständers Bank genom dessa
gifna tillgångar erhåller fullkomlig garanti af
hela Nationen, för sina sedlar , så torde möjeligen
förtroendet för d ssa sedlar, framdeles
stiga till den grad, att siilvermynt i Banken
till vexling föga eftt-rfrågas, och Låmagarne
äfvensom allmänheten ej en gång behöfva tillitas
att efter faststäld cours sälja sitt silfver
till Bankens behof.
Anhållande» jag vördsammeligen att dessa
tankar, såsom ett tillägg må iå åtfölja
mitt i ämnet den 26 sistlidne Febiuarii upplästa
memorial.
Den 5" Martiin
N.O 4.
Friherre Carpelan, Wilhelm;
En värd Ledamot af detta Stånd, Friherre
Wrangel, har tili Riddershspet och Adeln in-,
kommit med project till en Postvagns- eller Forvagns-inrättning.
Jag var icke närvarande då
denna motion väcktes, men har sedermera haft
tillfälle att genomögna Förslaget och utber
mig i anledning deraf den äiari, att få inför
Högloft Ridderskapet och Adeln anmäla sa
väl hvad jag i ämnet har mig bekant, som de
enskiidta tankar jag derutinnan fattat.
Att redan för längre tid tillbaka en dylik
inrättning, som den ifrågavarande, inora
Fäderneslandet varit påtänkt, inhemtas af så
väl en Kongl. Förordning af 16 j3, sorn ett Kongl.
Bref af 1705, hvilka omnämna inrättandet af
Post orh Forvagnar. Mig vetterligen följde
dera likväl ingen verkställighet. Sedermera
.har Kongl. Maj t 1755 förklarat, det Forvagnar
borde inrättas samt på Entreprenade med
bestämda vilkor låtit åt enskildte personer utbjuda
privilegium derå; hvarpå i7d7 ett dylikt
utfärdfides åt Directeuren Sack, sedan Säcken
hjelm, deruti, utom andra förmåner Entrepreneuren
beviljades ett räntefritt penninge2
lån från allmänna medel på 3000 Daler Silfvermynt,
att efter 6 år återbetalas, samt dessutom
på 4 års tid 9000 Daler Kopparmynt år»
ligen såsom ersättning för påräknade, men ge’
Den 5 Mavtii,
S05
norn tillkomna sednare Economiska Författningar
förlorade inkomster. Oagtadt detta understöd
bar sig inrättningen likväl icke många
år. Den lärer ha upphört redan på I760;talet,
sedan, efter hvad mig berättadt blifvit,
en af Forvagnarne kört sönder vid Fittja Gästgifvaregård
, der den sedan flere år legat ett
varnande minnesmärke öfver illa beräknade
företag. Några år derefter anhölio en Assessor
Karström, Guld och Silfverarbetaren Zethelius
sr mt Hof Gulddragaren Widman hos
Kongl Maj:t i underdånighet om Privilegium
på en Forvagnsinrättning, hvilket äfven för
dein utfärdades 1776 på femtio års tid under
namn för inrättningen af Gtnercil-Fragivagns-Contoir.
Denna inrättning atstadnade äfven snart,
hvartill i betydlig mån bidragit de då gällande
stränga Tullvisitationerna, hvarigenom ofta
skada tillskyndades de förut väl inlagde
psketer och vahror. I smärre scala hafva sedermera
tid efter annan dylika försök blifvit
gjorda, af hvilka, såsom alltför inskränkta, någon
slutsats likväl icke kan dragas vid bedömmandet
utaf ifrågavarande inrättning i
stort.
I sednare tider hafva vid åtskilliga tillfällen
frågor om Post- och Forvagnars begagnande
blifvit väckte dels af RiksStånden och
dels af enskildte Stånds Ledamöter.
Vid iBto års Riksdag föreslogo Rikets
Hcgloflige Ständer i underdånighet, att till
Brefpostens förande nyttja så kallade Post-;
Den 5" Martil,
vagnar, hvarå resande och större paketer skulJ
le tillika fortskaffa. Härå behagade Kongl.
?vlaj:t sedermera i nåder förklara, det en gemensam
inrättning för detta dubbla ändamål
icke blefve verkställbar, utan rubbning af de
grunder, hvarå postföringen hvilar, samt att den
dessutom vore förenad med så betydlig kostnad,
att den skulle öfverstiga den påräknade ersättningen,
utan att postgångens skyndsamhet,
hvarå Rikets Höglofl, Ständer fästade en synnerlig
uppmärksamhet, derigenom befordrades.
Deremot ansåg Kongl. Majd försök med en
Forvagns-inrättning, skiljd från brefposten böra
å de större vägarne göras och verkställigheten
deraf först genom utfärdande privilegium
upplåtas åt enskild man på entreprenade samt
anbefaldtes ÖfverPostDirecuonen, att såsom en
förberedande anstallt dertill, författa ett förslag
till allmänna grunder för en sådan inrättning,
innehållande alla för verkställigheten
tjenliga vilkor och att derefter utfärda Kungörelse
derom till efterrättelse för hugade Entrepreneurerj
hvarvid, i anseende till de möjeligen
tillgörande anbuden , företräde borde gifvas
dem 5 sorn erbjödo sig, att iordningbringa Forvagnsinrättningen
endast emot försäkran om
orubbadt bibehållande deråt i vissa år utr.n
allt intrång, men, om dylika anbud uteblefvo,
borde förslaget upptaga de ::ne hufvudsakliga
bitiäden för entrepieneuren, att få, emot Gästgil
vareskjutsleca, begagna ett bestämdt antal
skjutshästar på Gästgifvaregårdarna , samt att
pä vis:a är erhålla ett lämpjigt räntelritt lån
1)en 5 Marlit,
5°7
af allmänna medel. Skulle likväl intet anbud
göras borde underdånigt betänkande och kostnadsförslag
till Forvagnsinrättningens verkställande
på försök för Kronans räkning uppgöras.
I anledning af detta nådiga förordnande
och sedan nödiga upplysningar äfven från utrikes
orter blifvit förskaffade, författades 2:ne
olika förslag, det ena utan och det andra med
löfte om lån och utbjöds tid efter annan uti
allmänna bladen inrättningen på entreprenade.
Något anbud gjordes likväl icke inom föreskrifven
tid. Enskildte personer uti så hufvudstaden
sorn landsorterne anhöllo dock derefter,
att få del af de Forvagnarne rörande
handlingarne, hvilket, under hopp, att sådant
kunde väcka deras håg, att ingå uti företaget
och oagtadt den längre tidspillan sådant ofelbart
skulle medföra, beviljades; men något förmonligare
resultat följde icke heller härå. Då
således med säkerhet kunde slutas, det all speculation
på Forvagns-inrättningens öfvertagande
på entreprenade upphört, uppgjordes och
aflernnades i underdånighet förslag till ej mindre
samma inrättnings företagande på Kronans
bekostnad, än Instruction för PostContoren,
postilloner och resande, innehållande de veglementariska
föreskrifterna, med hvilkas upprepande
jag icke bör trötta Höglofl. Ridderskapets
och Adelns tålamod. Jag vågade dervid
hos Kongl. Maj;t tillika i underdånighet
anmäla min enskildta fruktan, att nästan oöfvcrvinneiliga
hinder för fortkomsten af denna
Den 5 Martti,
inrättning, verkställd! för det allmännas räkning,
skola mö a, hälst i ett land, sådant som
Sverige, der, utom andra verkställigheten förevarande
omständigheter, vägarne vissa årstider
äro mindre farbar3 och så olika, att på
ena station hjul och på den andra medar måste
nyttjas j äfvensom jag ansåg beloppet af den
nuvarande skjuHegan i sin mån motverka inrättningens
bestånd; kunde detsamma, utan att
leda till and a olagenheter, betydligen höjas,
så förmodade jag, att enskildte personer skulle
manas, att, med utsigt af skälig behållning,'
vilja åtaga sig lotvagnarne på entreprenade,
då resande, i anseende tillden lindrigare kost,
nåden, ekare skulle begagna dem.
Enär detta ärende hos Kongl. Maj t i un;
derdånighet föredrogs, erhöll jag nådig befallning,
att alresa till Tyskland, för att på
stället inhämta tillförlitliga underrättelser om
så väl der vidtagne anstalter till posternes
förskaffande med postvagnar, som de särskildta
utvägar, hvilka kunna begagnas, för att inrätta
Svenska brefväxlingen på continenten
med största skyndsamhet och minsta kostnad.
Af dessa 2;ne frågor äger endast den första eller
den om postvagnarne sammanhang med
för handen varande ämne. Uti de Preusiska,
Ssxiska och Österrikiska Staterna är den egentliga
brefposten skiljd från For- eller Postvagnsinrättningen.
Den bär namn af Ridande
och den sednare af Farande Posten. Med den
förra afsändas alla bref till en viss vigt. Med
den sednare afgå de 6törre paketen, emballes
Den 5 Martn:
racle varor af nästan alla slag samt resande.
Å postvagnar befordras således, icke heller i
ofvanberörde Stater, brefposten, då den ock
med erforderlig skyndsamhet icke skulle framkomma.
För Kongl. Maj t bär jag haft nåden
närmare utveckla detta ämnej och min förmodan,
att all Forvaposinrättning, verkställd för
Kronans räkning, icke skall bära sig, har i
sednare tider fått öMd styrka. De, genom enskildte
Bolags och personers försorg, anskaffade
Ångfartyg, hvilka begagnas inom mälarn,
samt på flere orter af Östersjöns kuster och
hvilka i en framtid äfven skola besöka de inre
delar af landet, genom hvilka Götha Canal
löper, lemna redan och skola ytterligare lemna
önskade tillfällen för resandes, varors och
paketers fortskaffände för en ringa betalning
ät de provincer af Riket, der rörelsen är iifligast.
Den behållning eller rättare inkomst,
som af en Forvagns-inrättning möjeligen vore
att påräkna, skall således äfven härigenom ansenligen
minskas och slufeligen förvandlas till
verkelig förlust, som drabbar de kanhända redan
till oumgängeliga behols fyllande icke till—
räekeliga Statsmedlen. Mindre äfventyr torde
en Forvagnsinrättning vara underkastad, orri
den, genom enskildies föranstaltande b?sörjdes,
hälst på smärre distaneer städerna emellan.
Då kunde en närmare efter yn äga ram, eo
mindre förlagskostnad erfor tias och allt mera
bestämdt lämpas efter de utåt rje särskildta bolagen
noga kände locala förhållanden. Dessa
äro de tankar jag i ämnet vågat för Hans Majit
underdånigst yttra, och hvilka, da samma äm
-
5ro
Den 5 Martii,
ne ru bär förekommit, jag vördsamt trott mig
höra låta komma till Högloft Kidderskapets
och Adelns kännedom. De äro grundade i
irvin öfvertygelse, utan att jag derföre är nog
förmäten att tro , det de äro uteslutande de
rättaste. Det är i tviflets spär vi vandra till
sanningarnaj det är ur flere synpuncter sedd,
sorn en sak. sluteligen utvecklas, och i dessa
afi.eenden torde de vara icke aldeles onyttiga.
Friherre Wrangels project innehåller hufvudsakligen
: att postvagnar böra inrättas nu
tili en början endast emellan de större städerna
och på vägarna em; Ilan Stockholm, Götheborg,
Helsingborg, Ystad, Carlscrona, Gefle
Och Grisslehamn; att emellan dessa städer och
platser Postvagnarne böra intaga den vanliga
postens ställe samt att Posthemman tillslås reserv-sk
juts*, n; att, när tyngden och mängden
sådant lordrade för resandes och varors fortko
mst, Bondkärror elier Bondvagnar togo* till
hjelp, samt att postverket betalade den andel,
sorn vanligen blifvit erlagd för i a 2 hästar,
dä resten af kostnaden skulle fyllas af inflytande
Forvagnsmedel. Kostnaden till uppköp af
Hollsteiner-vagnar m. m. upptages till 40,000
R.dr hvilken summa Friherre Wrangel förmodar
på ett år kunna återgäldas.
öian att ingå i alla detaillerna häraf, får
jag äran nämna, det jag, för min del, anser
Bredestens förenande med Forvagnarne icke
lämpeliget ofta har, med mer och mindre skäl,
klagats öfver posternas långsamma gång, nut
Den 5 Martil.
511
då den fortskaffas med lätta åkdon, hvilka,
utom postilion och postbonden, medföra endast
postväskorra. Skola din posterne afgå
med de tungt lastade och ofta med svaga hästar
anspände Forvagnarne, är det ganska
gifvit, att de ännu sednare frair komma, hälst
höst och vår Härvid bör äfven anmärkas,
att, enligt skjutsstadg n, får irk- köras fortare
än timma på milen, då deremot, enligt Postförfaitningarne
en m l skall tillrygga^.. gas på
minst 14 timma, enär cj mycket svart väglag,
gör sådant omöjeligt. For v gnarne. såsom medförande
resande-, kunna icke heller, utan afbrott,
fortgå På sätt jag här ofvan haft äran
anföra, har K01 gl Majt äiven funnit Brefposten
böra skiljas frän Forvägnsinrättningen.
Att Bondkäiror eller Bondvagnar skulle begagnas
lill de varors fortskaflände, hvilka icke
å Postvagnen kunde inrymma», anser jag äfven
vara mindre ändamålsenligt Skall en Forvagnsiniättning
vinna credit hos allmänheten,
är det nödvändigt, att den får fullkomlig visshet
derom, att de paketer och varor, som afsändas,
oskadade framkomma, och sådant lärer
i flera fall icke kunna äga rum om de skola
vid hvarje station flyttas från det ena till det
andra åkdonet. Vid Posthemmanens part ella
anslående till reserv-skjutsen möta ock betänkligheter
och skulle sådant icke sällan ge anledningar
till missnöje O; h klagomål, derest ej
en allmän omskapning af grunderne för postföringen
företogs.
Af hvad jag nu haft äran anföra, täcktes
512
Den 5 Martiin
Höglofl. Riddersbapet och Adeln inhämta, det
mina åsigter i detta ämne äro olika med Friherre
VViangels. Vi ledas dock säkert, ehuru
å skiijda vägar, af samma nit för det ailmänita.
Friherre Wrangel önskar en inrättning
den han anser gagnelig j j^g önskar den icke
i den form den föreslagen blifvit, emedan,
efter mitt sätt att se, vä! möjeligen förluster,
men ingen vinst dervid vöre att hämta.
För öfrigt har jag vid detta tillfälle trott
mig böra ha äran nämna , att CanzliRådef
Schoerbing inkommit till Kongl. Majst med ett
underdånigt förslag till inrättande af en farande
Post- eiler Forvagn, att begagnas endast
till resandes och paketers eller varors förskaffande.
Då det afser på en gång den så allmänt
öfverklagade hållskjutsens indragning,
städernes befriande från den dem nu åliggande
dryga skjutsskyluigheten, de resandes fortkomst
för mindre kostnad än den efter nu
gällande skjutsförfattningar samt derjemte en
icke obetydlig inkomst för Statscassan, förtjänar
det visserligen all uppmärksamhet. Af mig
kan det likväl icke bedömmas i hela sin vidd,
då det vidrör åtskilliga Economiska ämnen,
hvilka ligga utom gränsen af min befattning
och mina kunskaper. Jag har emedlertid trott
mig böra tillkännagifva tillvarelsen deraf.
Sluteligen får jag äran vördsamt anhålla,
att detta mitt anförande matte få åtfölja Friherre
-
Den 5 Mardi, flg
herre Wrangels project till det Utskott, dit
detsamma kan blifva remitteradt.
N:o 5.
Friherre Åkerhjelm, Cart Axeli
Det är med anledning af den af Herr Fri*
herre Ridderstolpe uti förmiddagsplenum den
26 sistledne Februarii gjorde motion, angående
bortarrenderandet af MilitiäBoställen och
andra Kronans lägenheter, eom jag utbeder mig
att några ögonblick få upptaga Höglofl. Ridderskapets
och Adelns tid, för att hvad MilitiäBoställens
bortarrendering beträffar göra
följande anmärkningar och tillägg.
Lika med Herr Friherre Ridderstolpe erkänner
jag, att vid de å desse boställen hitintills
anställde auctioner, man har allt för
nitiskt följt den principen, Itt antaga den högstbjudandes
anbud, så snart han varit försedd
med tillförlitlige Borgersmän för de första fem
åren, samt utan att fästa uppmärksamhet dervid,
om en sådan bjudare ägt den ringaste
kännedom af jordbruk eller dertill erforderlige
insigter. Ofta har händt att personer som
knappast mer än till namnet kändt en plog ,
och hvilkas förra yrken varit helt olika med
landtb uket, stannat för högsta anbudet, töljderna
häraf äro nogsamt kände, till stor för
-
Bil, till Ridd. 0. Pr, II Band. 33
Dun 5 Martii.
ju«f för indelnlngsinnehäfvaren, och till menlig
inflytelse på Bosta!Isjordens häfd, sorn derigenom
för en mängd år, blifvit försämrad.
Jag kan således icke annat än tillstyrka
det förändrande af grunderne för boställens
hädanefter skeende bortarrendering, 60m Herr
Friherren punctvis uppgifvit, dock med det
tillägg, att vid den, å ett boställe föresiagne
värdering, af Kronofogden, och af 2:ne i orten
boende; för idoghet samt grundad kunskap i
jordbruket kände personer, äfven bör vara närvarande,
lika med då andre boställsaffairer
komma i fråga, en af Chefen tillförordnad Regementsfullmägtig,
sorn äger tillförlitelig kännedom
af jordbruk. Ytterligare, då frågan uppkommer,
hvilket af de anbud skall antagas,
som för ett boställe blifvit giorde, bör efter
min tanka, ej LandshöfdingeEmbetet ensamt,
utan RegementsChefen och LandshöfdingeEmbetet
gemensamt, härom rådgöra, och deras betänkande
häröfver åtföljas till Kongl. KrigsCollegium.
Jag finnér för miri del intet skäl
uti, att utesluta, eller minska för en RegementrChef
den Economiska befattningen vid sitt
Regemente, sorn han bör äga, ty med detsamma
minskas äfven hans förmåga, att behöJ
iigen verka till sine officerares fördel.
Sluteligen får jag äfven fästa uppmärksamheten
uppå, huru nödigt det vöre att prerumerationspenningarne
eller det contanta arrendet
för de på 30 år bortarrenderade böstäl
-
Den 5 Martii.
515
len, finge genom Konungens Befallningshäfvandes
försorg uppbäras. Vid de Regementer
der bostället utgör största och kanske nästan
enda delen af lönen, är det hardt då den, genom
arrendatorns försummelse att betala, och.
derigenom inträffade utdragna lagsökningar, af
indelningshafvaren i flere månader, ja till och
med år skall saknas. Detta undvikes om Kronofogdarne,
inom hvarje fögderi, af hvarje sålunda
bortarrenderadt boställe, uppbära den ,r 4
Mars hvarje år, det contanta arrendet, då det
till betalning är förfallit, och detta af dem sedermera
insattes uti landränteriet, hvarest indelningshafvaren
ägde ovillkorlig rätt, att den
derpåföljande 1 Maj detsamma uttaga. Härigenom
kom det ledsamma förhållande af lagsökningar
emellan indelningshafvare, och arrendatorer
att upphöra, och den hvars inkomst
för det mästa består af (jess boställes ringa
afkastning, kunde påräkna, att, säkert erhålla
detta på en gifven och bestämd tid Kronofogdarne
borde dock för denna uppbörd få
beräkna en billig provision, sorn till exempel
1 a ij procent af den för hvarje boställe sålunda
utgående contanta arrendesumraan.
Jag anhåller att detta mitt vördsamma anförande
må få åtfölja den, af Herr Friherre
Ridderstolpe i detta ämne gjorde motion^ till
behörigt Utskott,
Den g Martil,
N:0 6 i
Herr Ehrenberg, Casper-.
Det är ingalunda för att bestrida Friherre
Rehbinders ifrande emot Kronobetjeningens egenmägtiga
förfarande, sorn jag anmält mig till
anmärkning vid hans motion. Jag delar tvärtom
fullkomligen ogillandet af ali godtycklig
behandling j och ehuru det tadel, som ofta höjes
emot desse tjenstemän, mången gång kan
hafva sin grund i det hårda och obehagliga,
som ligger i naturen af den i sista hand verkställande
tjenstemannens befattning, må man
dock icke neka att förhatligheten af det tvång,
som det tillhört Kronobetjeningens pligt att utöfva
eller handhafva, äfven stundom blifvit
ökad genom imposition vid sådane tillfällen,
som icke lagligen lemnat rum för dess verksamhet,
eller genom egennyttans beräkning vid
tjenstpligternss antingen fullgörande eller underlåtande.
En sådan esprit, sorn visserligen
ej förtjenar att berömmas eller ens försvaras,
torde kunna härledas dels från det godtycko,
som, före 1809 års Regementsförändring rådde i
nästan all slags styrelse, och hvars regellöshet
lättare utgrenar sig och tiilvänjes äfven vid
styrelsens lägre afdelningar, än principen af
en constitutionel och lagbunden frihet, 0111 och
på papperet stadgad, göres lefvande i den allmänna
andan och verkande på embetsmäanens
åsigter och åtgärder*vid embetsutöfningen: vidare
i den brist på allmänna medborgerliga
kunskaper hos menigheten, som man så litet
/
Deli g Alart ii.
sökt afhjelpa och hvarigenom den lika ofta
varit i okunnighet örn skyldigheter de der
skolat fullgöras, som om rättigheter de der
bordt iagttagas, och i bägge fallen beroende
af Embets- och Tjenstemäns större eller mindre
redlighet, skicklighet och välvilja: vidare
i det ti 11fälle som vissa economiska och policeförfattningar
lemnat till småagtighet och chicane;
och äntligen i den lägre Rronobetjeningens
otillräckliga lönevilkor och ringa anseende.
Är man härom öfverens, så torde och correctiverne
vara lätt fundne. I samma mån som
hvarje Embets- och Tjensteman genom både
kunskap och erfarenhet biifver öfvertygad, att
dess myndighet är 'ingen annan än lagens,
och såmedelst vand att vörda de gränsor, lagen
för samma myndighets utöfning och andras
derunder beroende rätt bestämmer; i
samma mån som menigheten genom lämpelige
undervisningsanstalter vinner den grad af upp.
lysning, som fordras för att dels inse sine rättigheter
och åligganden, dels häfva det misstroende,
hvilket man alltid hyser för åtgärder,
dem man ej är i tillfälle att granska: i samma
mån som de särskilta, economiska och policeförfattningarne,
närmare hänföras till principerne
af de allmänna, med undanrödjande af all
anledning till chicane, all strid emellan de positiva
lagbuden och den naturliga billigheten^
i samma mån, ändteligen, som den lägre Kro
nobetjeningen erhåller den förbättring i både
lönevilkor och anseende, att män med heder
Den 5 Martil.
och kunskaper vilja emottaga desse verklige^
vigtiga beställningar, skola de öfverklagade qlägenheterna
och missbruken , hvilkas aftagande
och förminskning sedan den constitutior.eila
friheten blef införd och vårdad, man ej lärer
billjgeti kunna förneka , med ännu mera säkerhet
blifva håfne och förekomne. Jag kan deremot
ickeinse, att det medel, Friherre Rehbinder
föreslagit, att nemligen betaga Kronobetjeningen
andel i böter för förseelser, som af dem
åtalas, skulle i ofvannämnde afseende vara
verkande. Kiorobetjeningen skulle derigenom
ej allenast frånkännas en inkomst hvarföre ersättning
genom allmänt anslag troligen blefve
svår att erhålla; utan det synes och påtagligt
att om man af ett åtal, derest det i laglig väg
anställes, äger ingen vinst, frestelsen är desto
större att bereda sig en sådan genom åtalets
nedläggande: Detta tyckes ock hafva blifvit
afsedt i vissa senare författningar, som tillägga
åklagaren dels betydligaste andel af böter,
dels hela brloppet deraf, i hvilket sistnämnde
fall det sällan synes kunna instämma med den
tilltalades fördel, så vida han eljest äger kännedom
om förseelsens verkliga påföljd, att ingå
i en förening, som derutöfver skulle tillskynda
åklagaren någon vinst. Ett aldeles
motsatt förhållande inträffar i de fall, der,
såsom i frågan om ansvar för ocker, hela bötesbeloppet
är till annat ändamål anslaget; en
åklagare kan i sådan händelse, genom enskild
uppgörelse med den tilltalade, tillskynda både
sig och honom en vinst. Jag känner och bestämdt,
att försök till bestickning i sådane fall
Den 5 Martil,
519
blifvit gjorde; jag vet med visshet ett, just i
fråga om åtal för nämnde förbrytelse, då detta
försök misslyckats genom en Kronobetjents
redlighet, oaktadt frestelsen kunde vara betyd?
lig nog, i hans ringa villkor; men det är icke
otroligt att andre sådane försök lyckats
och att orsaken dertill legat just i sådane lagbud,
som Friherre Rahbinder nu föreslagit.
Jag anhåller att dessa mina anmärkningar
måga få åtfölja Friherre Rehhinders memorial
fil i vederbörligt Utskott,
N:0 7,
Herr Stjernjlamt Ludviga
Vid Herr friherre Rehbinders ifrågava-*’
rande motion om införande af prygelbestraff-.
ning för fräcka brottslingar, när dessa på ett
smädeligt sätt jacka och trottsa Domare, Domstol
eller kronobetjent, utbeder jag mig att få
framställa några anmärkningar.
Utan, att bestrida det ju sådane fall inträffa,
då det ansvar, som i mån af förr nämnde
förbrytelses beskaffenhet, enligt Lag kunde
äga rum, icke synes utfalla, emedan detta
ansvar ingår uti det för ett annat brott stadgade
straff, och med antagande äfven, väl,
att ingen annan känsla, än Herr Friherrens
ömtålighet för bibehållande af Domarens och
Tjenstemannens anseende, uppkallat den,
Den g Martii,
Herr Friherren väckte motionen, måste jag
dock ur flere, som jag vågar föreställa mig,
gällande grunder, bestrida användandet af det
Correctif Herr Friherren föreslagit.
Det fordras i allmänhet en stor varsamhet
och ett noga betraktande af tidens läge,
då fråga är om stiftande af nya lagar i civila
Rättsförhållanden. En ej mindre försigtighet
kräfves vid stadgandet af Police- och Strafflagar,
hvilka närmare och hastigare verka på
menniskosinnet. Här kan ali öfverdrift tillvägabringa
helt motsatts och främmande verk»
ningar, än dem man åsyftat. Af denna vådliga
beskaffenhet anser jag införandet af den
nu föreslagne extrajudiciel^ bestraffningen, hvilken
också i sanniog skulle förete ett anmärkningsvärdt
motstycke till tidens mensklighet
och liberalité, om detta ord hår må användas.
»
Det kan vid första eftersinnande icke
undfalla huru högst äfventyrligt det vöre,
att i Domarens hand deponera en Police- och
bestraffningsmagt af denna art. Denna arbitrairs
magt, för att verka, borde naturligtvis genast
utöfvas och blifva en actför sig sjelf; men till
hvilken ytterlighet, och till hvilken möjlig grad
af våld och orättvisa, kunde dennas myndighet,
använd kanske utom det lugna sinnets gräns,
icke föranleda? Skulle ej det inträffa, att man
genom detta all menniskorätt kränkande medel
, sökte aftvinga en anklagad bekännelsen
Den 5 Martii.
521
om ett brott, som han aldrig föröfvat? Jag
häpnar för de möjeliga följderna häraf.
Jag anser det stridande emot lagens värdighet,
emot Domarens och framför allt emot
tidsandan att åt någon auctoritét där allmän
lätt skipas, anförtro en sjelfhämnd af sådan
natur, som den ifrågavarande. Det vore att
återflytta vårt tidehvarf till de för minnet
varnande dagar, då mörker och fanatisme gemensamt
satte den medborgerliga säkerheten i
våda.
I afseende åter på den omoraliska menniskoclass,
som egenteligen skulle blifva föremålet
för det föreslagne Correctivet, tror jag
detsamma alltid förblifva ogagneligt och ändamålslöst.
Man föreställe sig en fräck brottsling,
förut uppbragt öfver den ställning hvari han
måste framsläpa ett lif utan frihet, ofver felslagne
beräkningar, öfver domarens af lagen
påkallade bemödande att utleta vidden af hans
brott för att derefter ådömma ett för alltid
vanärande straff; man föreställe sig detta ock,
med den beklagansvärda erfarenhet man äger
om äfven de strängaste bestraffningars otillräcklighet
att hämma Lagbrott och missgerningar,
tvekar jag icke att påstå det en extra;
judiciel bestraffning sådan som den föreslagne,
kanske förr skulle tillvägabringa en ännu högre
grad af sinnets hårdhet än en motsatt verkan
deraf skulle rönäs, oberäknad!;, att en
Den 5 Martu,
brottsling säkert aldrig skulle underlåta att an-^
klagaDomaren för att hafvaaftvungit honomen
bekännelse, den han i annat fall tillbakahållit.
Mig förefaller det föga troligt att en fräck
missgärningsman, genom prygel, i stället för
den bristande educatipnen, skulle beqväma sig
till ett annat 6pråk, ett annai: uppförande inför
Domare och Domstol än det, hvari han
under en långlig Magazinering i häkten, arbetshus
och på fästningar, vunnit en inöfvad
färdighet.
Under dessa synpunkter, hvartill ännu
mycket mera kunde läggas, hyser jag den
ötvertygelsen, att Herr Friherre Rehbinders
motion icke är antagelig samt anhåller att dessa
anmärkningar må åtfölja reraissen till Lagutskottet.
Nsq 8,
Herr Silfverberg, Magnus Diedrich
Med anledning af Herr von Hartsmansdorffs
anföranden, såsom tillägg till den af Herr
Tham väckte motion, angående en friare handelsrörelse
och till måttligt belopp nedsatte
tullafgifter, vågar jag utbedja mig, att få fästa
Högiofl. Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet,
vid några omständigheter af ifrågavarande
ämne»
Att Tullafgifterne på inkommande varor
Den 5 Martil’.
52?
fqr det närvarande äro dryge, är ostridigt,
ty de uppgå från 25 till 130 procent af deras
inköpsvärden. Ett nödvändigt vilkor, om de
till sitt fulla belopp öfver hela Riket till StaisCassan
skola ingå, är således otvifvelaktigt
Tull-Författningarnes stränga handhafvande,
samt en noggrann controll, så väl tili förekommande
af varors inpractiserande i Riket
utan tull, med eller utan tuilbetjeningens
vetskap, sorn ock i synnerhet epiot tuliförsnillade
varors kringspridande i landet. Huruvida
detta, i anseende till Rikets vidsträckta kuster,
är verkställbar elier möjligt, kan jag ej
bedöma; men om man vill vara conseqvent,
lärer ej efter min tanka, mera än 2:ne alter-,
nativer finnas: antingen så låga tullafgifter,
att tullförsnillning ej lönar mödan, eller ock
för berörde noga controll.
För det närvarande existerar likväl det
högsta besynnerlig* förhållande , att de hoga
tullafgifterne stå qvar, men controllen öfver
varutransporter, det vill säga förpassningsskyldigheten,
hvilken i alla tider varit dervid
fästad, är aldeles upphäfd genom en den
14 Junii 1822 vidtagen Författning, sOtn med
ganska få undantag, derifrån befriar nästan
alla varor, hvilkaland-eller sjövägen, i sednare
fallet när Saltsjön ej befares, inrikes orter emellan
transporteras. Såsom en följd deraf,
kan jag ej annat inse, än att nu mera ett öppet
fält är lemnadt, för afsättning och kringspridande
öfver hela Riket, af alla sådane
tullförsnillade varor, som draga höga tullat™
524
Den 5 Martil,
gifter och med ringa kostnad kunna transporteras.
Om äfven förr handt, att i flere orter,
varor biifvit försålde till vida lägre pris,
än de förskiifne med tiilagde tullafgifter kostadt,
och hvaraf man kunnat hämta anledning
att tro, det tullförfattningarne ej alltid
Så noga efterlefdes, så har jdock måhända
detta varit af mindre betydenhet för
Statens intrader, då afsättniogen, i brist af för,
passningsrättighet varit inskränkt, inom ett
mindre område^ Nu åter, då genom nyssnämnde
åtgärd, ingen gräns för densamma
kan bestämmas, vågar jag tro, ingen annan utväg
återstå, än tullafgifternes betydliga nedsättning,
så framt ej Staten i vidrigt fall årligen
skall förlora minst 200,000 R:dr Banco i
sine inkomster, genom minskad eller alldeles
upphörd förtullning af alla sådane varor, som
äio med dryga afgifter belagde. Ett af de
2:ne förenämnde alternativer, synas äfven vara
påkalladt af rättvisan, så framt man får
antaga, att enskilte laglydige medborgare, då
de ej begära monopolier eller rättigheter,
som förnärma andra, böra af Staten skyddas,
så att dem ej, genom mindre väl beräknade
economiske Författningar betydliga och kännbara
förluster tillskyndas, men hvilka blifva
en oundviklig följd, om ej en obegränsad
concurrence, emellan tullförsniliade och med
dryga afgifter förtullade varor genom desamma
på det kraftigaste förebygges. Detta
mitt vördsamma anförande, anhåller jag må
blifva till vederbörligt Utskott remilteradt,
Den 5 Murtii,
N:0 9.
Herr Liljejlråle, Guftaf:
Då så månge värde talare yttradt sig i
frågan om allmänna Näringsfriheten eller Skråordningens
upphäfvande, torde vara öfverflödigt
att härom vidare orda. Jag utbeder mig
likväl af Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
att korteligen få tillkännagifva mina enskildta
tankar. Handtverkerier måste finnas
till, och ynglingar nödvändigt en längre tid
undervisas och handledas af kunnige mästare,
innan de lära handtverket.
Ordningar för handtverken, de må x öfrigt
hafva hvad benämning som hälst, blifva
således alltid oundgängelige. Men jag fruktar
och jag tror att uti hvarje skrå, åtskilliga
oordningar sig äfven insmygdt. Barn eller
ynglingar, som intagas uti ett handtverk, blifva
första eller andra året merendels nyttjade
som tjenstgossar åt gesäller eller mästaren och få
sällan lägga hand vid sjelfva handtverket förrän
andra eller tredje året. Detta är en stor olägenhet;
hindrar och motar en ynglings hog
och application och fördröjer utvecklingen af
dess skicklighet för yrket. När ändtligen en
yngling efter flere års vistande hos mästare,
kan blifva gesäll, huru många, kanske onödiga
utgifter har han icke att bestrida till den
så kallade Lådan, under många rubriquer och
benämningar, och är det fråga att en gång
<526
Den 5 Marta.
blifva mästare, äro utgifterne naturligtvis ännu
större och till den högd uppdritna, att
fattigare gesäller, ehflru kunnige och förtjente
att blifva mästare, derifrån aldeles i brist af
tillgångar,, afskräckas.
Allt sådant som är egenmågtigt, tvingande
och förtryckande för alla Lärlingar inom
skrået, bör utgallras, andras och förenklas.
Att i och för dessa ordningars skuld, som lätteligen
genom goda författningar kunna borttagas
och förekommas, upphäfva hela skråordningen,
finnér jag för min del icke rådligt.
Nog är det troligt, att om en allmän näringsfrihet
medgafs, Sverige icke derigenom saknade
handtverkerier. Men hurudana skulle de
inom en kort tid blifva? de gamla verkstäderna
biel vo torde hända snart öde och tomms,
saknade förtjenst, och dyrt inköpte förlager
lago förlagsmannen till last, och på deras ruiner,
uppstego om ett eller 2:ne år, fufkeri,
tiggeri, elände och mångJJögd. Man bör likväl i
allt vara billig och jag tror mig med skäl
kunna tillägga följande: en del nödvändighetshandtverk,
såsom Skomakare och Skräddare;
böra minst vara skråtvång underkastade. En
allmännare Näringsfrihet, ari anseende till dem
lämpelig, och skulle den tillåtna concurencen,
troligare i desse yrken medföra lindrigare pris
och kan hända bättre arbeten. Men med öfrige
handtverk förhåller det sig efter min tan-,
ka annorlunda.
Äfven jag hyser den öfvwtygelseri att
Den 5 Martti.
52?
Skråordningen ej är ett Stånds - privilegium.
Men det goda, af vise och store Konungar
Stiftade, gillade eller tillåtne i ordoingarne ingår
likväl väsendtligen uti en betydlig del af
ett aktadt Med-Stånds, Vallöf]. Borgerskapets
friheter, förmåner, näringar, bestånd och
välfärd.
jag anhåller ödmjukeligen att detta mitt
énkla memorial, måtte åtfölja de öfrige i ämnet
och till vederbörligt Utskott remittras.
N:o io.
Grefve Gyllenborgs Johan Henning:
Då Herr von Hartmansdorff, såsom följder af
tillämpningen af 89 §• Regeringsformen, framställt
flere stadganden af synnerlig märkbar
beskaffenhet, som synas mig böra hänföras till
beskattningsfrågör, såsom Expeditionslösen och
skjutslegans förhöjning, bro, vägar, mätareafgifter
äfvensom flere, andre stadganden 60m
till allmänna hushållningsärender icke böra beräknas,
men Herr von Hartmansdorff likväl begärt
remiss af detta anförande till Oeconomieoch
Besvärs-Utskottet, att i önskningsväg,
deri söka rättelse, får jag deremot anmärka,
att i anseende till beskaffenheten, af de omförmälte
stadganden, pröfningen af motionen
äéke synes OeconomieUtskottet tillkomma, sorni
troligen, med anledning af 44 §. Riksdags
-
Den 5 Mart ii.
Ordningen, densamma icke upptager. Dtt kunde
i annat fail hända, att om EkonomieUtskottet
upptog motionen och afgaf ett betänkande
till bifall deraf, sorn af Riksens Ständer
möjeligen gillades, förr än ConstitutionsUtskottet
medhant att taga kännedom om desse ämnen
hvarvid ConstitutionsUtskottet troligen fäster
uppmärksamhet, så kunde Riksens Ständers
beslut i förväg, lägga hinder i vägen
för ConstitutionsUtskottets åtgärd och omdöme,
och såsom önskningsmål, godkänna, hvad
efter af ConstitutionsUtskottet, erhållen upplysning,
kunde befinnas vara af helt annan
beskaffenhet, och hvarigenom Riksens Ständer
hade gifvit ett förhastadt omdöme, som seder-»
mera ej kunde återkallas i erkännande af att
benämning af allmänna hushållningsmål, vore
tillämpelig till föreskrifter om penningeutgifter,
redovisning för allmänna medel ni. m.
Jag hade önskat att Regeringslagarne hade
medgifvit att af ConstitutionsUtskottet äska ett
bestämdt yttrande deröfver, men då de ej tillåta
det, är jag inskränkt till den anhållan att
Herr v. Hartmansdorffs motion jemte detta anförande
måtte till StatsUtskottet remitteras, hälst
detta Utskott, icke lärer anse sig obehörigt att
sig yttra öfver skattläggningsstadgan för Jemtland,
och öfver föreskrifter till utgifter genom
Konungens nådiga stadganden om förhöjning
af expeditionslösen och skjutslega, då derigenom
äfven föranledes ökade utgifter för Statsverket,
äfvensom det omförmälte redovisningssättet
i KammarRätten icke heller synes böra
blifva
Den 5 Martiin j2g
blifva främmande för StatsUtéfcöttets uppmärk*
samhet;
N;0 i r*
Friherre Stjernjledt^ Lars i
Vid den af Herr Thairi väckt» motion,
ått torpare skola mot Bevillning» erläggande
få Utöfva Bränviris-brärining, samt att *fgiften
förpannerymden må lika beitämmas utan
afseende på pannans beskaffenhet, utbeder jag
mig ätt få göra följande anmärkningar, hvilka
jag ödmjukast anhåller mä Herr Tbams motion
till Utskott åtfölja.
Sorn en högre production af Spannemål,
ari den man till sitt hushåll behÖiver, bör
ligga till grund för bränvinsbränningsrättigheten,
och torpare sällan halva sitt fulla behof,
si bör dem icke tillåtas förädling af en vahra,
hvaraf de till nödvändigare behof icke hafva
tillfyllest; hvarföre jag icke annat kan än afstyrka
antagandet af denna motion. Och får
jag till undvikande af vidlyftighet för öfrigt
åberopa de skäl, som vid iSia års Riksdag
arifördes och ligga till grund för det beslut,
sorn inskränkte Torpares, med fleras rättighet,
att bränvinsbränning utöfva.
Hvad åter beträffar afgiften för panMil.
till Ridd. o. Ad, Pr. II Band. 34
«3Ö
Den 5 Martil.
nerymden, sä emedan all bevillning för branvinsbränning
bör erläggas i förhållande till
det qvantum spannneniål man afverkar; och
man med en så kallad Elglunds, Skotsk, eller
annan panna af ny sammansättning med mäskvärm*re
m m. inom samma tid tillverkar ett
dubbelt större^qväntum bränvin än med pannor
af fordna tiders modeller, så bör också
ett så beskaffadt bränvinsverk beräknas till
dubbelt så stor pannerymd, och bevillningen i
mån derefter erläggas.
N:o 12.
Herr Riben, Carl Wilhelmi
Redan vid 1812 års Riksdag väcktes hos
hedersvärda BondeStåndet fråga om ett efter
tiderna meta lämpadt stadgande rörande förhöjning
af Planpenningar eller så kallade Hjelpoch
Strö-Rotars skyldighet, att med Stamrotar”p
deltaga uti anskaffande af torp, mulbete,
vedbrand och gärdsle-fång för Indelte manskapet;
i anledning hvaraf det nämnde årets
Ständer funno med billighet och rättvisaöfverens*
stämmande att hjelprotar vidkändes ett emothemi
mantaletsvarandedeltagandeuti alla de förmåners
utgörande, berörde manskap äger rätt att af
Rotarne fordra; hvarefter Regeringen med fästadt
afseende på Ständernas yttrande önskan,
den i5 October 1812 anbefallte Landshöfdingarne
uti de Län, der indelte InfanterieRegempnter
äro förelagde, att söka, befordra fri
-
Dell g Martti,
Villigi; öfverertskommelser emellan Stam- och
Hjelprotarn.e om förberörde förmåners utgörande
efter ortens förhållande och contracten,
så att ersättningen till Stamroten skulle utsättas
i spannemål och andra vahror. Regeringen
löreskref tillika att derest icke frivilliga
öfvetenekommelser kunde trälFas, så. ägde
Landshöfdingaroe att elter vid vederbörlig domstol
föregången undersökning sådane ersättningar
Stam- och Hjelp-rotar emellan bestämma.
Men då sedermera vid Riksdagen 1815
hos Rikets Ständer ett närmare bestämmande af
de afgifter Hjelprötarne vid Indelte Regemente
r ne borde betala till Stamrotarne eller Plan?
penningarhes jemkning till ett efter tidens varupris
lämpadt belopp föreslogs, inkommo
Ständerna den 16 Maji samma attili Regerin?
gen med den underdåniga önskan i afseende
på jordlegans förvandling och ersättningarnes
bestämmande, att endast Indelningsverket och
kneckteContracter måtte få tjena till grund och
ersättningen ej fastställas i annat än Spannemål
eller deremot svarande penningar efter lä-J
nets markegång, så att i de orter der knecktecontracten
berättiga Stämrotarne till någon,
vedergällning af Hjelprötarne, denna ersättning
skulle utgå till samma belopp som knecktecontracten
och Indelningsverket utstaka, förvandladt
i så mycket spannemål hälften råg
och hälftén karri, som efter det årets markegång
då hvarje Regementes knecktecontract
efter indelningsverket upprättade3, belöpjr e-J
S32
Den 5 Murtii.
mot de i contractet utsatte penningar, och med
iaktagande att de Stamrotar, hvilka enligt Indelningsverket
äro förklarade skyldige att
Utan ersättning af Hjelprotarne bestå de Soldaten
tillerkände förmåner, äfvensom de rotar,
hvilkas torp vid fastställde Stor- eller
Enskiften utbrutne och planlagde på sådan gemensam
mark, hvilken förut tillhört både
Stain- och Hjelprotarne, samt i allmänhet de
Stamrotar, hvilka något ständigt vederlag erhållit,
vore till all ersättnings åtnjutande oberättigade;
hvarförutan rättighet till ersättning
för den jorderymd sorn tilläfventyrs utöfver
hvad knecktecontracten utsätta vid Soldatetorpen
befunnes, icke borde äga rum.
Den 23 Maji 1815 anbefalte Regeringen
Krigs- och KammarCollegierne att, sedan Landshöfdingarne
blifvit hörde,undcrdånigtutlåtande
afgifva, samt dervid, i händelse de af Riket*
Ständer sålunda uppgifna grunder icke voro
till hvarje ort lämpelige, i underdånighet föreslå
andra till ändamålet tjenligaj i följd
hvaraf Collegierne den 8 Januarii 1817 afgåfvo
sitt underdåniga betänkande, hvarefter,
och sedan allmänna Beredningen sig yttrat,
målet föredrogs inför Hans Maj:t Konungen i
StatsRådet den 28 October samma år, hvilken
sistnämnde dag Kongl. Maj:t äfven i ämnet
fattade sitt höga beslut.
Af hvad jag nu haft aran vördsammast
upplysa lärer nogsamt inses att en allmän för
hela Riket lika gällande Författning omöjligen
Den y Martil.
533
kunde vidtagas. KneckteContractemes olikhet,
olika localförhållanden och ändtiigen de
olika resultaterna af 1812 års åtgärder, påkallade
ett serskilt stadgande snart sagdt för
hvarje Län och hvarje Regimente. Det vore
endast en onödig tidsspillan att här omtala Regeringens
beslut i hela ders vidd; och jag inskränker
mig derföre till den del deraf, som
rörer Wermland, der Herr Liljestråle säger sig
vara Rothållare.
I Wermeland» Län ligga hela Wermeland*-
och en del af Nerikes Regementen: jag
vet intet under hvilketdera Herr Liljestiåles rote
lyder; det är ock likgiltigt ty samma kneckteContract
gäller för båda. Detta Contract innehåller
väl icke något bestämdt stadgande
om soldattorps anläggning, utan endast att soldaten
antingen skall med uthus och stuga
förses eller bo hos rotebonden, på gården inrymmmas
och derjemte erhålla visst i spannemål
och matvaror årligen. Torp med ägor
dertill äro dock sedermera anlagde och till
följe af 1812 års Kongl. Bref hade öfverenskommelser
för tre år till 1815 års slut blifvit
träffade Rotchållarne emellan om utrotarnas
ersättningsskyldighet till Stamrotarne; men
då ali annan eller så beskaffad grund för ersättningens
bestämmande, som Rikets Ständer tillstyrkt
saknades, ansåg Regeringen bäst att, derest
ej redan någon allmän öfverenskommelse vöre
träffad och af Landshöfdingen gillad, Landshöfdingen
sammankallade de Rotehållare hvil;
kas nummer äro med soldatetorp och dertill
534
Den 3 Martil'.
höränne jord forsed de, för att höra dem om
ett framtida bestämmande af den ersättning,
delägarne i roten borde utgöra till den ä hvars
ägor Soldatrorpet är anlagdt.
Hvad resultat sorn uppkommit af detta
beslut är mig obekant; rätta stället för upplysnings
erhållande derom är hvarken Riksens
Ständer eiler deras EconomieUtskott, utan
LandsCanz lliet uti Carlstad; och då Herr Lilliestråle
motion icke åsyftar någon förändring,
i en gällande Författning n an blott ett. yrkan
de örn vidtagande af ett beslut som för
mer än sex år sedan blifvit fattadt: vigar jag
Hara Lillj.':stråles egit bedömmsnde ödmjukeligen
understa!ta, om han icke skull .rönna skäl att återkalla
s:n begäran om remis*, häldst Utskottet, så
vidt jsg begriper, icke vid detta mål lärer
kunna lägga någon aanan hand än det samma
till Ståndet återsända med den upplysning jag
eu tagit mig den friheten att i ödmjukhet afgifva.
Om åter Herr Lilljestråles memorial remitteras
så anhåller jag att dessa anmärkningar
till Utskottet få åtfölja.
N*o 134
Herr von Qvanten 9 Cark
Frågan om utrotare ersättning till Stara
-
Den 5 Mar lii.
535
rotarne, tyckes vissserligen vara af mindre betydenhet,
men det är icke så: antages denna
ersättning,' utsås med detsamma ett oenighetsfrö
bland hela Rot- och Rusthållare-Cl-iss. n,
ty huru skall denna ersättning utgöras, da ena
torpet är mindre, det andra är större* der torpen
äro större, kunde äfven utroten begära
ersättning, medan han ofta på 2:02 mils afstånd
nödgas plöja och skörda långt större aréal,
än hvad han sig enligt indelningsverket
lagligen förbundit. Då detta 1685 in'
rättades beslöts för Soldaten, åker till etfc
Spanland, samt 2:ne stackar Höj- de utvidgningar
som sedan skedt, äro verkställde
med Stamrotens eget begifvande, aldrig har
utrote deruti kunnat medverkat. Då utmarkerne
sedermera undergått delning, har Soldattorpet
ansetts ej i delningen böra ingå, hvar^
före j sådana utmarker både Ut- och Stanarote
tillsläpt mark. Har åter Utrote ej haft
del i utmarken, så får den ofta nog genant
den långa vägen till torpet vidkännas olägenheten
af att ej äga det på sine ägor: och
dessutom har denna inrättning så gammal
häfd, att ali ersättning vore att störa ägande-,
rätten. Då nu utroten deltager i alla andra
onera, af Byggnader, Rrukningar och alla
contanta utgifter, finner jag denna begäran
olämpelig hälst denna fråga varit väckt sedan
1815 års Riksdag men blifvit nedlagd, elley
återkallad vid de många svårigheter som möt?
te vid dess verkställande. Jag förestår säle*
des vördsamt att Höglofl. Utskottet ej måtto
536 Deri 6 Martil.
göra något afsönde på den Herr LilljestrSIe
väckte motion.
E‘lagor
lill PleniPratocplIet för den 6 Myrtli.
N:0 i.
Friherre Lagerbjelke, Jpfian:
Då jag med anledning af Herr vpn Hart»
msnsdorfFs motion, qti eftermiddagsplepum dep
i dennes yttpde några ord, om olämpligheten
efter min tanka, föreskrifva vilkor för beviljandet
a> det utaf Kongl. Maj:t-tiH ConvoijCassan
begärte Creditjv, tror jag mig nu böra för
Högtofl. Ridderskapet och Adeln närmare utveckla
beskaffenheten af detta verk, på det
Höglofl. Ridderskapet och Adeln kan blifva i
tillfälle att med fullständig kännedom omför:
hållandet fatta sitt beslut.
Enligt Riksens Ständers beslut vid 1720
och 1723 årens Riksdagar, hevilijades en viss
afgift på alla inkommande och utgående vahror,
under namn af Extra licent för att dermed
bestrida kostnader af nödige anstalter
till beskyddande af Svenske handeln och sjö
-
Den 6 Marlit.
53?
farten emot Baibareskerne, och hvilka medel
sattes under ConvoijCommissariatets disposition,
som år 1727 i Götheborg inrättades; Till detJä
ändamål erhöll Comsjössaristet ock 2-.qe fregatter
som utrustades till Convoijering, och
användes i sådan egenskap intill dess fred.
kunde afsjutas med desse magter, hvilket likväl
ej fullkomligt blef verkstäldt före 1762,
då den gjordes med Marocco.
ConvoijCommissariatets åligganden blef sedan,
*tt besörja uppfyljandet af de med Bärbariska
Regeripgarne ingångne förbindelser
jemte de hos dem anstäldte Consulers aflöning
äfvensom att bestrida halfva kostnaden af beskickningen
i Constantinopel. 1742 flyttades
Verket tili Stockholm. Under tiden befupno»
dess tillgångar ofta otillräcklige så att Riksens
Ständer vid t 769 års Riksdag, sedan extra
JJcenten blifvit med den ordinarie sammanslagen
pck indrog» till Statsverket, i des»
»tälle anvisades af Statsverket» medel en ordinarie
fond af 4 tunnor guld årligen*
Efter flere förändringar såsom den år 1790,
då Gpmmissariatet upphörde och i stället bief
inrättad en Commhté, erhölt ConvoijCommissariatet
år 1797 dess nu varande form <Jm
Kongl. Majit under den 2 Februarii samma
år behagade tilldela af sjötullsmedlen den ordinarie
fonden 66,666| R.dr, hvarförutan ge->
aom kungörelse af samma dag, sedan Dcputefade
af HandelsSocieteterne hörde blifvit ConvoijCsssan
förstärktes med en sådan förhöjning
Den 6 Martil,
uti tullen, som redan förut 1779 varit bestämd-
Då igenom de fortfarande krigen och
oroligheterne i Europa, Convoij Expeditioner
allt mer och mer blefvo nödvändige, och
hvilka utgingo för Convoijmedlens räkning a
biet fonden otillräckelig till bestridande af de
angelägnaste utgifterne, oaktat Skeppsredare
erne på ett berömligt sätt erbödo sig bcfräm-,
ja Kongl. Maj.ts höga afsigter, till vinnande
af ett säkrare hägn och försvar för Svenska
sjöfarten. En ny förhöjning i Convoijafgiften
måste dä påbjudas genom Kongl, kungörelsen
af den 8 Majt 1798.
År 1801 och följande båda årens krig
med Tripolis ökade ännu mer ConvoyCommisi
gariatets be hofver, då Kongl. Majit fann sig
föranlåten att genom Kongl. Kungörelsen dea
30 Maj 1802 och ig April j8o3 bestämma
Convoyafgiften till hvad den nu är, nemligen
en förhöjning af 15 procent af tullen på alla
inkommande och utgående varor, som ej äro.
upptagne uti den särskilta taxa sorn år 1803
faststäldtes, hvarförutan en afgift under namn
af Lastafgift bestämdes för de så kallade Turkiska
passen uppgående till J6 sk. per läst
för fartyg, sorn ej gå längre än till Gibraltars
synd, men 1 Ridr för dem som gå till medel*
hafvet. Dessutom behagade Kongl. Majit tillåta
ConvoyCommissariatet att negociera ett
utländskt lån af 300,000 R:dr Hamburger B:o.
till bestridande af de dryga utgifter sorn den
förenämnde år i medelhafvet varande betydliga
örlogsescader medtog. Detta lån haft
Den 6 Mnrtii,
539
dock efter band med de ar.slagne tillgångarne
blifvit tillfullo betalt, oagtadt att Riksens Ständer
vid sednaste Riksdag indrog den ordinarie
fonden af 66,666§ Rtdr hvaremot Riksens
Ständer beviljade ett creditif på RiksgäldsCoafoiret
att emot återbetalningsskyldighet i händelse
af behof begagnas Under loppet af dessa
förflutna 5 år har det likväl icke bebofts,
pch jag vill önska och hoppas att det icke skall;
behöfvas, ehuru jag anser det af yttersta vigt
till bibehållande af verkets credit. Den fond
som nu utgör ConvoyCommissariatets tillgångar,
och som är oundgänglig till dess behofver,
är utom 25,000 R:dr Norrskt Specie,
Norrska Rikets bidrag, de i sistnämnde Kungörelse
bestämde Convoy- och Lästafgifter,
och hvilka anslag, ehuru i första början af
Riksens Ständer beviljade icke synas varaaf samma
egenskap som bevillning; de utgöras endast
af handeln och äro efter min tanka af helt
annan beskaffenhet än anslagen för de verk,
öfver hvilkas förvaltning Riksens Ständer i
Regeringsformens 5-8 och Riksdagsordningens
ék <5 §• förbehållit sig att förordna Revisorer.
ConvoyCommissariatets räkenskaper aSemnas
årligen till KammarRätten, sorn icke blott reviderar
ziffran utan äfven fordrar redo för autoxisation
till utgifterne. Längre kunna icke
Riksens Ständers Revisorer sträcka deras åtgärd
och då ConstitutionsUtskottet äger rättighet
och tillfälle att vid granskningen af Stats-;
Rådets protocolier anmärka om något anmärk'
ningsvärdt finnes i hvad som rörer disposition
af Convoymedlen, synes detta verk vara stäldk
Si*
Den g Martti,
under ali nödig controll och RiksgäldsContoi/
rets Revisorer ej böra besväras med en befattning,
som jag enskildt ej har något emot, men
som jag tror är utan allt behof, jag vågar siga
utan ändamål.
N:o 3.
Herr von Becker, Carl Joham
Vid Herr Lagerhjelm? nu ifrågavarande
memorial, och hans deraf föranledda motion
N:o t, utbeder jag mig vördsamt, att få göra
några anmärkningar
Den
värda ledamotens i inledningen yttrade
allmänna åsigter öfver landtmannens för.
lägenhet, öfver missförhållandet emellan vamproductionen
och rörelsecapitalet; öfver Spannemålsprisernes
hastiga fall, medan productionskostnaden,
d. v. s. arbetspriserna stodo qvar,
lika högt; öfver det menliga i detta förhållande,
såsom ledande å ena sidan till en minskad
production, till en slösaktigt skad consumtion
af vara, samt å andra sidan till en
förlamad arbetskraft j öfver Borgenärs svårighet
, att under vacklande varupriser, kunna
bedöma Gäldenärs ställning} öfver deraf uppkommande
brist på credit, alltså brist pä lif
i rörelsen; öfver producentens oförmåga att,
under väntan på fqrmonligare afsättning kontia
sjelf qvarhålla sin vara; öfver den enskildte
Handelsmannen* nuvarande brist på dispo
-
Dm 6 Martil.)
nibla capitaler, till större uppköp och längre
upplag af Spannemål; öfver den varsamhet,
hvarmed han långsamt inträder på denna obanade,
föga läckande stig; och ändteligen öf.
ver behofvet af Statens mellankomst för att,
åtminstone till en början, tillvägabringa Spannemålsupplag
inom landet, i ändamål atta ena
sidan i ymniga år emottaga det öfverskott,
hvilket ej genast, men småningom skulle påkallas
af andra utvidgade näringar, och ökad
folkmängd, samt att å andra sidan vara Riket
en borgen mot behofvet af utländsk Spannemål,
mot faran af hungersnöd elleråtminstone
dyr tid, under infallande missväxtår eller krig;
jag säger, att Herr Lagerhjelms allmänna åsigter
öfver dessa vigtiga ämnen, äro alldeles
mine egne, och de samme jag, fastän på ett
mindre fullkomligt och fullständigt sätt, i ett
redan å detta rum vördsamt framstäldt förslag,
till afhjelpande af landtmaonens förlägenhet,
haft äran framföra, jag säger, att hans allmänna
åsigter öfver dessa ämnen blifvit så grundligt,
6å ljust lagde i dagen, att de förtjena
hvarje erfaren, vältänkande mans tacksamhet,
och Rikets Ständers, samt deras Utskotts alf—
varliga begrundande, hälst då han varnar mot
det, från obehörig prohibitet, nu kanske in
brytande allmänna, obegränsade frihetsbegrepp,
*om skulle leda till formlöshet, och genom
oinskränkt handelsfrihet, såsom han säger, alstra
en circulation af industrie och mynt, som
tillhörde verlden först, och Staten sedan, då
man önskade ett förhållande af motsatt beskaffenhet.
*
54 ^
Den S Idar lii»
Men då jag i förenämnde åsigter, äfvensom
öfver orsakerne till landfraannens förlägenhet
är med Herr Lagerhjelm fullkomligt
ense, delar jag icke med honom förhoppningen,
att det onda skulle afhjelpa® genom den
af honom föreslagna eller af eigon annan hit»
tills föreslagen läneaostallt på Spannemål. Tjugu
års handläggning vid landtmannayrket, och
tillfället ätt derunder nars skåda och practiskt
lära känna förhållanderrse, gifva mig den visshet
att denna, i theorie väl framställda idée,
vid verkställigheten möter oötvervinnerliga svårigheter,
samt att den alitsa icke blir begagnad,
och icke leder till äudarriälet. Må det
tillåtas mig bestyrka denna tanka, genom några
strödda reflexioner.
i;o I motion N:o i och under littera C.
säger Herr Lagerhjelm, att endast till jämna
100 tal må säd belänas. Hela Rikets jordbrukande
allmoge, och alla mindre possessionaten
voro då stängde derifrån.
2:0 Skall den Spannemål man vill beläna
få qvarblifva hos Låntagaren, emot borgen j
att städse hålla den tillhanda, och med förbindelse
att i händelse af uppsägning återbetala
lånet inom en. månad (§. 14) hvar kunde
man väl, i dessa tider af misstroende och obsstånd,
hoppas finna sådane borgersman, och
huru kunna dessa, tid efter annan, controllera
pantens fulla belopp; då den qvarligger hos
låntagaren, utstäld för hans behof, för tjufvar
och eldsvådor?
Den G Martil,
543
3:0 Skall åter Spannemålen aflemnas till
ett magazin, ställdt under den fcreslagne municipalComitéen,
under dess ansvar och vård,'
hvar finner raan nog väl villige män, corn åtaga
sig ett sådant besvär, ett så ansvarsfullt
värf? hvilken vill ikläda sig detta uppbördsmannaansvar,
som skulle försätta honom i ett
tillstånd af våda, beroende, redovisning, klan*
der och obetackade mödor? hvilken ville dela
ansvaret med lika magtägande, icke af honom
sjelf valde, eller trodde kamrater? hvilken ville
åtaga sig detta, för betydlig lön, än mindre
för intet?
a:o Hvilken transportkostnad för Låntagaren,
att till upplagsmagazinet införa denna
säd, för att sedan, vid uppsägning, eller anvisning,
eller länetidens slut, köra den å nyo
antingen annorstädes, kanske åt annat håll,
eller ock hem, efter känbar afbränning, och
särskild afgift för sädens behandling! och hvilken
vara återfår han då ? icke sin egen goda,
väl och lagom hardt torkade säd, utan en annans,
som oaktadt mål och vigt, kan vara af
vida sämre natur. Och med alla dessa besvärligheter,
kostnader och vådor, skulle landt--  mannen vid Magasinet icke bekomma penningar,
utan blott en attest, en panimeubel, hvarpå
han genom Commissionairer, brefväxlingar
och omgångar kan få ett lån, det han, med
credit, fördelaktigare, och med mera bestämd
tid, med mindre invecklade förhållanden, kunnat
få i en Discont, utan att fastläsa sin vara
, på ett sätt, som hindrade honom att be
-
544 &en 6 Martil.
gagna ögonblicket af en förmånlig, men lätt
föränderlig conjunctur.
Må detta vara nog sagdt om en låneinrättning,
hvarom vore mycket mer, att siga;
men till hvars åhörande Höglofl. Ridderskapet
och Adeln saknar tid, och må händ# äfven
tålamod. Må det i stället tillåtas mig, att af
Herr Lagerbjelros premisser, draga en annan
conclusiott, och åberopa dem till stöd för den
af mig vördsamt föreslagna Magazinsinrättnirig
i våra sädesrikare provincer.
M:o 3.
Herr Rosenblad, Bernhard:
Realisationsplan.
1:0 Sverige# lagliga mynt blifver Riktdalit
silfver, efter samma mynttot som Norrska, Danska
och Hamburger Riksdalems; samt Riksdaler
Baneot hvars förhållande till den förra stadgas
efter närvarande medelcurs, såsom till
t. För verkställigheten häraf och till rättesnöre
vid alla liqvider utfärdas ett särskildt
myntplacat. (Se Allegat N:o l.)
2:0 Banken förbindes, att vid påfordran
inlösa sina utgifne sedlar med Riksdaler silfver,
efter i förra puncten stadgadt förhållande.
Denna skyldighet tager sin början 3 månader
' efter
Den 6 Martti,
efter att Kongl. Maj:t, på af Bancofullmägtige
gjord underdånig anmälan, derom utfärdat nådig
kungörelse. Dock kän denna inlösningsékyIdighet
ej uppskjutas längre än till den I
April å S 2 5i så vida ej den i ö;te punkten om*
närhnde händelse skulle inträffa.
3;o För Banken utfärdad nytt Privilegium,'
sorn noggrannt bestämmer dess förhållanden såsom
Insättnings- Vsxel- ochj Lätte Bank. (Se Allegat.
N:o 2.)
4-0 Den i Januarii 1824 dels afskrifveit
Banken; dels öfverlåter den på RiksgäldsConr
toiret följande sina fordringar;
1:0 Statsverkets hela återstående skuld,
deribland inbegripet Lånebiträdet åt TackjernsBergslagerne.
2:0 RiksgäldsContoirets Discontskuld*
3:0 MagazinsDirectionens dito dito.
4:0 Dito Dito för uppköp af Spannmål
Och myntbara metaller.
5;o Byggnadsbiträde åt Götha Canal*
6:0 Dito Dito åt Södertelje Canal.
7:0 Dito Dito åt Hjelmare slussverk,
i Bil. till Ridd. 9. Ad. Pr. II Band* 35
Dm 6 Martil.
S:o Hos Götheborgs Stad.
9-0 Manufactur-Discontens hela-' creditiveumma.
Anw. I händelse vid detta Öfverförande
på RiksgäldsContoiret, större eller mindre del
af ManufacturDiscontens och JernContoirets
creditiver skulle vara obegagnad, så öfverföres
den dessa verk till godo i deras med Banken
löpande räkningar j men hela creditivsumman
påföres dem såsom skuld till RiksgäldsContoiret.
Till ersättning för att ränta sedermera
blef dem beräknad, ehvad behållning de
af dessa summor kunde äga obegagnad, så
torde räntan böra nedsättas från 3 proc. till
2 proc.
10:0 JernContoirets d:o d:o.
Anm. Af JernContoirets hittills aldrig fullt
begsgnade creditiv, torde 100 å 150,000 R:dr
3B:co böra afdragas såsom understöd för Fahlu
Bergslag och öfrige kopparverk i stället för
deras förlorade rättighet att mot låg ränta få
belåna sina effecter i Banken.
11!0 Odlingslånen, jemte anslag för delån,
som innan den 31 December 1823 i laglig ordning
blifvit sökte, men ej utgått.
Anm. Allt efter som Odlings-lånen ingå,
torde de böra användas till understöd helt och
hållit af sådane större odlingsföretag,som öfverg
Den 6 Mur/ii.
547
stiga denvanliga enskildt» förmågan. Om större
eller mindre del då blef obegagnad, borde den imeilertid
göras Iruktbar, antingen genom inlösen
af några RiksgäldsContoirets egna skulder,
eller genom lån till Banken inot korrt uppsäg-,
ning.
12:0 Hos Uddevalla Kyrka, Kalmar Gymi
nasiutn ocb Skara Skola.
Skulle af dessa 3:ne sistnämnde fordringar,
större eller mindre del af låntagarne vara outtagne,
öfverflyttas återstoden på RiksgäldsContoirets
löpande räkning, med skyldighet att
bålla den låntagarne tillhanda, om de sig derom
anmäla.
13:0 Hos Comitén för Strömrensningar.
Öfverskottet af Bankens vinst förar 1823,
sedan anslagen till Götha Canal och Ström-;
rensningen afgått, öfverlemnas till användan-t
de för Götha Canal eller andra allmänt nyttiga
företag.
Deremot ansvarar RiksgäldsContoiret för
följande summor:
1:0 Ett capital af 800,000 R:dr Banco med
5 procents årlig ränta, som hvarje halfår erlägges,
till Bankens förmån, infört bland Riks-'
gäldsContoirets, å fordringsägarnes sida ouppsägbara
skulder, och med rättighet för Banken
att öfverlåta större eller mindre del af den
-
Den 6 Martil.
na fordran på åhdra, och för RikägäldsConföi^
ret atf, efter 3 månaders uppsägelse, derå göra
afbetalningar, för så vidt Banken fortfar
att vara ägare deraf; kunnande de enskiltas
andelar endast genom frivillig ömsesidig öfverenskommelse
(uppköp eftet cours)* eller ef'
ter ett års uppsägelse af hela capitalet, af RikagäldsContoiret
inlösas.
Om RiksgäldsCöntoifet tilläts om-1
sätta återstoden af sina 5 pröcéntslån, antingen
•&6om förut på 10 år, eller till permanenta,
och i händelse nya anslag för fullbordandet
af Götha Canal och Hjelmare Slussverk behofvas,
äfven under samma villkor fick upptaga
de dertill erforderliga summor, så erhölls utväg
för dessa begge utgifter, utan ökade anslag,
och RiksgäldsCöntoiret kom i ingen täflan
itféd näringarnes allmänna lånerörelse, då
eleisa lån, bärande lägre ränta än den vanliga,
endast kunde sokas af sådane capitalister, som
vilja uppoffra en dél af den ränta, de kunde
erhålla, för att med mera beqvämlighet kunna
uppbära den återstående, och då i alla fall RiksgäldsContoirets
sammanräknade skuld till inhemske
enskildté, äfven inberäknade de nya
I&nen, ej kom att öfverstiga, hvad dén utgjorde
1818- Om tillåtelse lemnades att göra annuiteter
(eller räntorne å de permanenta lånen)
till fideikomiss, så erhöllo de en ny credit, och
ett tillfälle vanns att skörda nyttan af fideiVommisser,
utan att medföra det skadliga af
listigheters oföränderliga satmuanhopmda i en
anda hand.
Den 6 Martil.
549
2:0 Den Kongl. Maj;t tillkommande ersättning
för coursskillnad vid inlösen afFrécgiske
lånet i Leipsig, hvilken summa Kongl.
Majit också i nåder torde tillåta få förvandlas
i ouppsägbart lån, pä samma vilkor, sQrn det
i föregående punct omnämnda.
3:0 3,000,000 R:dr silfver, som i, af
Kongl. Maj:t, utsatta terminer böra till Banken
utbetalas Bankens skuld för Desposition mot
intagne Piastrar afskrifves. hvaremot all skyldighet
till återställande af dessa upphörer.
5:0 Riksens Ständer uppdraga 1 underdånighet
åt Hans Majit Konungen att anskaffa i
föregående punct omnämnde 3,000,000 R:dr
silfver, genom upptagande af ett utländskt lån
på de fördelaktigaste vilkor, som kunna erhållas
Till räntor och amorterande af den
skuld, som sålunda uppkommer, anslå Riksens
Ständer på RiksgäldsContoirets stat, en bestämd
summa af 660,000 R;dr Blco (se'AUeg. N;o 4)
att årligen utgå, till dess denna skuld är helt
0.ch hållit infriad.
Alim. Till stärkande af Statens kredit skulle
tjena, om i Regeringsformen infördes en §. sorn
försäkrade alla Statsborgenärer om ovillkorligt
uppfyllande af alla Statens lagligen ingångna
förbindelser.
Särskild räkning föres öfver detta lån.
6:0 Kongl. Majit öfverlemna» rättighet
550
Den 6 Martu,
att om trängande omständigheter skulle så påfordra,
tills vidare inställa verkställigheten af
Bankens inlösnings-skyldighet af sina sedlar,
och af upptagandet af det utländska lånet, utan
upphäfvande likväl af alla öfrige genom
denna plan stadgade förhållanden och liqvider.
Så länge detta hinder för realisationens verkställande
fortfar, utbetalar RiksgäldsContoirct
hela sin årliga Realisations lånefond till Banken,
sorn derföre uppköper myntbara metaller.
Till li ndring i följderna af detta uppskof
vare under tiden Banken förpligtad uppköpa
allt silfver, som erbjudes efter teo sk.
cours, och att utlemna silfver efter en stadgad
högre cours af 128 eller 132 sk.
Anm. Det är visserligen icke troligt, att
sådana omständigheter skola inträffa, som förena
realisationens verkställighet med större olägenheter
(genom Låne-negociationerne) än
dem , som endast derigenom kunna häfvas.
Men då framtiden ej ligger inom vår synkrets,
är det nödvändigt att öfverlemna till Konungen
förmågan att möta älven dessa händelser.
Jag upprepar likväl, att jag både hoppas och
nästan är öfvertygad om, att Konungen ej behöfver
begagna denna rättighet.
Allegat N.o ii
För alpget Mynt Placat.
t:o Sveriges Rikes lagliga mynt blifver
Riksdaler silfver efter 9^ R:dr per få? Kohvisk
Den 6 Martn.
S5*
fint silfver eller 528,-% Svenska Asg fint silfJ
ver på Riksdalern; och Riksdaler Banco, hvaraf
2\ utgöra 1 R:dr Silfver. Hittills utgifne Riksgäldssedlar
vare gångbara efter förut stadgadt
förhållande till Bancomyntet; men hädanefter
kunna inga Riksgäldssedlar, eller såsom mynt
löpande Statsobligationer, utgifvas. 48 sk. utgöre
1 R;dr Banco, och 120 sk. 1 R:dr silfver.
12 r:st. utgöre 1 sk.
Motiver. På detta sätt förändras ej hittills
varande myntberäkning, och all villervalla vid
verkställigheten förekommes. Myntet endast
erhåller stadgadt det silfvervärde, det nu verkeligen
äger. Genom förändringen i myntfoten
af vår SilfverR:dr, i enlighet med hvad
Konungen redan vid förra Riksdagen föreslagit,
vinnes en likhet med den i Norrige och
Danmark antagna} samt med den, som ligger
till grund för den vid våra handelstratisactioner
så vigtiga Hamburger-R:drn.
2:0 I fullhaltigt Silfver utmyntas stycken
af 1 R;dr, f R:dr och 3 R:dr. På dessa utsattes
äfven deras värde i Bancomynt med 2§
R:dr, 1 R;dr och \ R;dr. Särskilt Förordning
stadgar hvad vid myntningen iagttagas bör
Mot.
Genom utsättandet på det gångbara
Silfvermyntet af dess värde i Bancomynt, vinnes
en lätthet vid begagnandet, af icke obetydlig
förmån för en ovan allmänhet. Den särskilta
myntordningen torde myntcommissionen
få uppdrag författa, med fästadt afseende på
55*
Den 6 Alar t ii.
hvad, som för myntets användbarhet, försvårandet
af dess förfalskning och minskning I
dess nötning erfordras.
3:0 Så-om skiljemynt utmyntas, dels Underhaltigt
Silfver, på sätt mymordningen stadgar,
i stycken af ,Jr R:dr eller 16 sk-, TsR:dr
eller 12 sk, tt? R dr eller 8 sk., /-R:dr eller
6 sk., och -/0 R:dr eller 4 sk,; dels af Koppar
i hela, halfva och fjerdedels sk., af den vigt ,
alt i Skepp utmyntas till lööf R:dr B:co. Med
undantag af Riksens Ständers Bank vare ingen
6kyldig i skiljemynt emottaga större summa
än 1 R dr B:co. Riksens Ständers Bank hålle
alltid allmänheten tillhanda nödig tillgång på
skiljemynt.
Mot. Derigenom att skiljemyntets lagliga
gångbarhet inskränkes till sådana liqvider, der
det är oumbärligt, förekommes, att dess omlopp
jemte det bättre myntet ej medför någon
menlig verkan på detta senares värde» Då
detta skiljemynts underhaltighet inskränkes till
hvad, som erfordras för myntkostnaden och
förekommandet af Kopparmyntets förvandlande
till handelsvara, betages all farhåga för eftergörning;
under det att å en sida allmänheten
försäkras om en gifven tillgång för sina behof
och afgång för sitt öfverflöd deraf, och, å en
annan, Banken tryggas emot alla förluster i
och för sin befattning dermed, derigenom att
•lia myntkostnadcrne inberäkna i det åsätta
värdet.
Den 6 Martii.
553
4:0 Svenska Ducater slås efter förr vanligt
skrot och korn StataContoiret eller det
Embetsverk, sorn öfver Statsverkets inkomster
äger styrelsen, stadge vid hvarje års början
en cours, hvarefter Svenskt Guldmynt i alla
Statsverkets uppbörder emottages.
Mot, Den föränderlighet i värde, i förhållande
till hvarandra, Guld och Silfver äro underkastade,
gör hvarje för alltid bestämdt föfhållande
emellan Guld- och Sdfvermynt omöjligt,
på annat sätt än att det myntet, som förlorat
i värde, drifver det andra ur rörelsen.
På sätt här är föreslaget, göres likväkSvenskt
Guldmynt andvändbart i publika liqvider, titan
nämnde olägenhet.
5:0 Statsverkets och alla offentliga inrätta
ningars räkenskaper, äfvensom alla vitsordägande
böcker vare ovilkorligt ställde i R:dr
Banco.
Mot. Härigenom sker ingen rubbning i
det nu varande förhållandet.
6:0 Alla hädanefter ingående förbindelser
vare endast betalbare i det mynt hvari de äro
ställde. Dock kunna alla utbetalningar till Statsverket,
RiksgäjdsContoiret samt alla Publika
verk och cassör , efter betalafens förgodtfinnande
erläggas, antingen i R.-dr Silfven eller
R:dr B:co, efter förut stadgadt agio.
Mot. Genom detta, stadgande både lera
-
554
Den 6 Martil,
nas ali helgd åt kraften af enskildta lagliga
öfverenskommelse?, och tillika förekommes all
misscredit å Bancomyntet eller sedlarne, så
länge Banken ej brister i sin inlpsningsskyli
dighet.
7:0 Alla hittills ingångna skuldförbindelser,
ställde i R:dr Specie eller R:dr B:co, vare
betalbare i R:dr B:co, Riksdaler för Riksdaler.
Från detta stadgande vare undantagna: 1:0
De förbindelser, hvarest uttryckligt förbehåll
är gjordt om liqvid i annat mynt eller
efter annan beräkning, hvilka förbindelser böra
efter ordalydelsen infrias} 2:0. Fromma
Stiftelsers före år 1809 i Banken insatte och
der qvarstående medel: och 3:0 enskiltas hos
Staten ägande fordringar af den beskaffenhet,
att de efter år 1808 ej kunnat göras användbara.
Sistnämde begge slag af fordringar,
godtgöras efter cursförhållande till det myntvärde,
hvarefter de blifvit uppburnc.
Mot. Formen Specie har nu mera blifvit
alldeles enstämmig med formen Banco. Också
begagnas ej den förra i detta förslag att
beteckna klingande mynt, — Den minskning
i sina fordringars ursprungliga belopp,
innehafvarne af låneförbindelser utgifne under
cn fördelagtigare cours härigenom vidkännes,
hafva de redan lidit i följd af vårt vacklande
myntvärde. Dessa förbindelser äga för det
närvarande ej högre värde än den summa i
Bancomynt, hvarå de lyda, och alla försök
att afhjelpa denna redan begångna orättvisa,
Den 6 Martti'
skulle blott åstadkomma en ny, emedan under
en tid z( 13 år, under hvilken de varit betalbare
i gångbart Bancomynt, så många förändringar
i förhållanderne måste uppkommit emellan
fordringsägare och gäldenärer, att ganska
få befinnas nu alldeles de samma som då.
Hvarje annat liqvideringssätt skulle ofta förorsaka
samma personer nya förluster, som redan
lidit genom myntförsämringen, och deremot
bereda ny vinst just åt dem, som genom
denna blifvit riktade. Undantag från
detta förhållande göra; 1 ;o. Sädane skuldförbindelser,
buared uttryckligt förbehåll är gjordt af
liqvid i silfver eller något annat mynt än Bancosedlar.
Dessa fordringar hafva hela tiden endast
varit betalbare efter ordalydelsen och således
ej kunnat komma att gravera någon ny
gäldenär, utan att han till fullo blifvit godtgjord
deras belopp. 2,0. Fromma stiftelsers-, hos
Banken ägande fordringar. I afseende på dem
äro båda gäldenär och borgenär de samma nu
som 1S08, och denne senare har dessutom oftast,
i kraft af framlidne gifvares föreskrifter,
ej kunnat uppsäga och på de fördelagtigare
sätt använda sin fordran. 310, Sädane hos Staten
varande enskilt es fordringar, sorn utan fordringsägarens
förvållande blifvit satte i den fällning, att
han ej kunnat använda deni. Mig vetterligt finnas
inga sådana mer än de små återstoderne
af contanta fordringar i bytesmål, hvilka genom
Kongl. Förordningen af den 8 December
J747 blifvit uppskjutne till liqvid, till dess
Kronans fordringar i bytesväg blifvit godtr
gjorde.
Den 6 Martil,
8:0. Alla före ar 1809 ingångrse, i pen-»
singar stadgade, afgifter, »om årligen af fastigheter
utgå, eller såsom arrenden erläggas,
utgå i Bancomynt till och med 1838 års slut
Rdr för R:dr, men sedermera efter förvandling
i förhållande till deras ursprungliga mynts
värde.
Mot. Med dessa afgifter är det serskilta
förhållande, att innejhatvarne ej kunnat uppsäga
capitalet för att ftå fördelagtigare sätt använda
det Den drygare köpeskilling möjligen,
i afseende pl deras förminskning i verkligt
värde, kunnat erläggas för en dermed onererad
fastighet, ersättes genom den långa tid,
som är utsatt innan ett ändradt betalningssätt
inträder. Innan denna tid äro också förmodeligen
de flesta arrenden, under detta förhållande,
tiliändaliipne.
9:0. Fri In- och Utförsel af myntadt
Guld och Silfver vare tillåten, utan erläggan-.
de af någon tullafgift.
Mot, Härigenom förekommes ali högre
coursskillnad emellan ett fremmande och vårt
mynt, än hvad transport och assuraocekostpader
utgöra, och underlättas, för den enskilda
omtankan, förmågan att rätta inhemska till?
gången af klingande mynt efter behofvet.
Alkgat N:o a.
Fot slog till privilegium för Riksens Ständers Bank,
no. Den i Stockholm; upprättade Riksens,
Den 6 Mitrtli.
557
Ständer tillhörige Bank oktrojeras, att under
en tid af 30 år, räknad från och med den
i;sta Jahuarii 1824 fortfara, såsom InsättningsIVexel-
och LåneBank. Under denna tid vare
ej i Sverige tillåtit upprätta någon annan
Bank, dock oförkränkt den, ersk illa Bolag
och personer * i torde punkten af detta privilegium
förbehållne rätt, att under vissa vilkor,
utgifva löpande förbindelser (sedlar) och
anvisningar (assignationer).
Mot. Nödvändigheten att ej binda en franttid,
må hända ägande större upplysning och
andra behof, än vi, torde fordra denna inskränkning
i tiden för Bankens oktroj.
2*o Riksens Ständer äga, i enlighet med
?2 §• Regeringsformen, högsta styrelsen och
vården öfver denna Bank De garantera, att
alla föreskrifter* detta privilegium Och särskilt
titfärdadt Reglemente stadga, skola ovilkorligt
blifva iakttagiie. Alla hittils för Banken gällande
ordningar, stadgar och föreskrifter vare
upphäfne, med undantag af dem, som bestämma
Bankens samt dess redan befintlige
borgenärers och?gäldenärers ömsesidiga förhållanden
och rättigheter.
Mot. Genom det tillfälle> sorn är öppet
att medelst tillägg i 72 §• Regeringsformen,
kunna vid nästa Riksdag gifVa detta privilegium
grundlagshelgd, kan den starkaste gatanti
Smet afsteg från; privilegi-löreskrifter
558
Den 6 Martil. !
vinnas, som är möjlig i ett constitutionelt
Land.
3:0. Riksens Ständers styrelse öfver
Banken utöfvas af Fullmäktige, Riksens Ständer
i öfverensstämmelse med 66 §. Riksdags -  ordningen dertill utse. Desse Fullmägtige ställe
sig till ovilkorlig efterrättelse, och under det
ansvar, som serskilt derom utfärdad Lag stadgar,
de föreskrifter detta privilegium och det
särskilta Reglemente innehålla.
Mot, Genom ändring i 66 §. Riksdagsordningen
skulle, utan skada för verket, Fullmäktiges
antal framdeles kunna minskas till
8, då också särskilt 4 Suppleanter kunde utses
att inträda i möjligen afgåendes ställe.
4;o- Såsom Insättnings Bank emottage Bani
ken till insättning på löpande räkning hvarje
summa i Svenskt guld- och silfvermynt eller
i Bankens egna sedlar, som till den blifver
inlemnad.
5:0. Särskild räkning föres öfver i Ducater
eller i Riksdaler Banco, insatte penningar,
tinder den senare räkningen införes alla i Riksdaler
silfver insatte summor, förvandlade till
Riksdaler Banco efter det i Myntplakatet stadgade
förhållande.
6:0. Hvarje innehafvare af i Banken insatte
summor äge rätt att, när som helst, utassignera
eller uttaga större eller mindre del
Den 6 i\lartii.
559
af sin der ägande behållning; Dock må ingen
enskilt utgifva assignation på mindre summa
än 4 Ducater eller 20 R:dr Banco, så vida
denna assignation ej utgör återstoden af
någon behållning.
7:0. Alla för Räntekammarens, Riksgäldscontoirets
eller något under Statens styrelse
stående och i Stockholms befintligt verks räkning
inflytande penningar skola i Banken insättas
för det verks räkning, de tillhöra. De
i denna punkt nämde verk, äfven som de,
hvilka enligt särskilta instructioner äro skyldige
i Banken insätta sina penningebehållningar,
åge rätt utgifva assignationer på dessa
behållningar å hvad summa, de för godt
finna.
Mot. Härigenom förblifver Banken såsom
hittills en gemensam cas6a för alla i hufvudstaden
varande publika verk, hvarigenom
dessa vinna både mera säkerhet för förvarandet
af sina penningar och minskning i eljest
derföre oundgänglige kostnader.
8‘.o. Såsom VexelBcink äger Banken rättighet
utgifva sedlar, lydande å Ducater eller
R:dr Banco, men med iakttagande af de skyldigheter,
nästa punkt föreskrifver. Hvad
sedlarnes beskaffenhet, storlek och öfriga förhållanden
beträffar, derom stadgar det serskilta
Reglementet.
Mot. Beträffande sedlarnes beskaffenhet
56o
Den 6 Martu,
och storlek^ anssr jag för min del, att småsedlarne
böra efter dand afskaffas, såsom både
vid begagnandet kostsammare än klingande
mynt, (troligen utgör nötningen af i million
R:dr i klingande mynt under loppet af
50 år vida mindre värde, än kostnaden för
underhållandet af en lika summa småsedlar),
och tillika af den för Bankens credit farliga
egenskap, att genom dem införes i rörelsen
sedlar vid tillfällen, då de ej kunna begagnas
med mera beqvämlighet ån det klingande
myntet, hvilken större beqvämlighet just utgör
stödet för Bankens visshet att kunna påräkna
sina sedlars omlopp. Jag tror också,
att mycken besparing i Bankens kostnadsräkning
skulle vinnas , utan olägenhet för allmänheten,
om på sätt hittills förfarits med 2
och 3 R:drs sedlar, helt och hållit tryckta eller
graverade sedlarne utan tränsportering utgåfvos
å 2 R:dr, 3 R:dr, 3 R:dr 16 sk., 5
Ridr, 6 R:dr 32 sk- 10 R;dr, i3 R:dr 16 sk.
16 Rdr 32 sk., 25 R:dr, 33 R:dr 16 sk., 50
R:dr, 56 R;dr 32 sk., 100 R:dr. Hvarje af
dessa olika valeurer kunde förses med olika
stämpel och format, hvarigenom förfalskning
åtminstone försvårades. Om de starre af dessa
sedlar utgåfvos directe från vexelbanken,
så vanns samma säkerhet som nu Med sedlar
å större summor än ioo R:dr torde böra
förhållas sorn hittills. Detta allt, såsom tillhörande
den reglementariska detaljen, är här
endast yttradt reflexionsvis.
9:0, Bad,'
Den 6 Martil,
9:0. Banken vare ikyldig utgifva till
hvarje, som sig derom anmäler, mot Svenska
Ducater, Sedlar lydande å lika antal Ducater,
äfvensom mot Svenskt Siifvermynt, sedlar
lydande å motsvarande ftntal R:dr Banco
efter stadgadt förhållande. Banken vare äfven
förpligtad att vid påfordran ovilkorligen
inlösa sina utgifne sedlar med full ålydande
valuta i guld eller silfver, äfvensom att, om
så åstundas, utbyta dem mot lika summa stäld
i andra för sedelhafvaren beqvämligare sedlar,
af sådane valeurer, som Banken enligt det
stadgade Reglementet äger rättighet utgifva.
Mot, Så snart Bankens Lånerörelse blif.
ver inskränkt till sådane lån, som inom kortare
tid förfalla och endpst användas för någon
industris eller consuments löpande penningebehof,
till dess den förras producter hinna
afsättas, och den senares påräknade inkom*
ster inflyta, kan Banken med trygghet motse
återtagandet af den för dess restauration så
oundgängliga inlösningsskyldigheten af desg
sedlar. Om en öfverflödig penningestock eller
behofvet af en utländsk liqvid , som med
mindre kostnad kunde bestridas med klingande
mynt än med varor, skulle föranleda en
betydlig uttagning ur Bankens réela fond, till
utförsel, så minskades härigenom inhemska
penningestocken med den summa i Bancosed.
lar, som blifvit inlöst och hvarför valutan blif.
vit utförd, samt måste således, med lika be
-
Bil, till Ridd. e. Ad, Pr. II Band. 36
Den 6 Martii,
hof efterfrågan af den återstående pettningestocken
ökas, hvarigenom ali vidare utförsel
upphörde att vara lönande. För inhemskt begagnande
kan det sällan blifva lönande uttaga
klingande mynt mot Bankens sedlar, så vidt
desse senare äro i rörelsen beqvämligare, (hvil.
ket är förhållandet med de större sedlarne)
och de tillika medföra samma säkerhet som
det klingande myntet, genom vissheten att
innehafvaren, när han behagar, kan erhålla
full åtlydande valuta i klingande mynt. Också
har man sett Engelska Banken, då dess
Lånerörelse inskränktes till naturenlig verksamhet,
ofta med en réel fond knappt utgörande
Vö-del af dess sedelstock, upprätthålla
sin credit; då den deremot vid andra tillfällen
med en réel fond till fdelar af dess sedelstock
eaknat denna förmåga, emedan dess lånerörek
se hufvudsakligen var upptagen af icke realisibla
försträckningar till Regeringen.
io:o. Enskilta Bolag och Personer åge
rättighet utgifva löpande förbindelser till Se-*
delhafvaren, att vid påfordran inlösas, äfvensom
anvisningar på viss man, också ställde
att vid uppvisandet infrias. Dessa sedlar kung
na ej ställas i annat mynt än R:dr Banco, eller
å mindre summa än 20 R;dr Banco. Ej
heller kunna de i någon under Statens styrelse
stående cassa emottagas. Utgifvarne vare
för deras inlösning underkastade samma ansvar,
som Vexelstadgan ålägger trassenter, acceptanter
och endoseurer af vexlar. Häfver
något Bolag utgifvit sådane förbindelser eller
Den 6 Martil.
anvisningar," som i denna punkt omnämnas,
vare hvarje delägare, en för alla och alla för
en, skyldige ansvara för deras infriande.
Mot. Derigenom att enskilta rättigheten
till myntteckens (creditmynts) utgifvande inskränkes
till sedlar af sådane valeurer, som
kunna medföra större beqvämlighet vid begagnandet
än det réela myntet, och att alla i
detta afsende ingångne företag helt och hållit
afstängas från all förbindelse med Staten, förekommas,
åtminstone till en stor del, de våld-*
samma skakningar i enskilt och allmänt välstånd,
missbruk af enskilta Disconter och
Provinciai-Banker förorsakat, utan att den en}
skilta omtankan betages förmågan att kunna
använda ägande förtroende eller credit, äfven
till underlättnad af egna Och andras penningebehof.
lito. Såsom Länebank åge Banken rättig}
het upptaga Lån, mot erläggande af lägre ränta,
än den Banken sjelf för egna utlåningar
erhåller, och under förbehåll af minst 3, högst
6 månaders uppsägelse.
i2;oI Banken vare tillåtit, att på kortare
tid* utgifva lån mot pant af varor, sorn
kunna med lätthet förvaras och afsättas; äfvensom
mot säkra vexlar och skuldförbindelser.
Den ränta, sorn för desse lån böf erläggas,
afdrages vid deras utgifvande.
Mot. De närmare detaljerne vid utlånin
-
5*4
Den 6 Mcirtii.
gen tillhöra det serskilta Reglementet, emedan
de, allt efter tidernas förändring, måste vara
underkastade ändrade föreskrifter. Jag vill här
blott anföra några önskningar jag i detta fall
äger, nemligen: i;o Att räntan å alla af Ban
ken
utgifne lån blef lika, utan afseende på
säkerhetens olika beskaffanhet af Real- eller
Personel-Hypothek, och att denna ränta biet den
samma som i allmänhet vid enskilta låneafhandlingar
erlades. I annan händelse skulle
vissa medborgare komma i åtnjutande af förmåner,
hvaraf ej alla kunde blifva delagtige.
2:0. Att således till nästa Riksdag 6 procents
ränta utsattes, men med rätt för Fullmäktige
att nedsätta den, i händelse en större del af
LåneFonden blef under en längre tid lemnad
obegagnad. 3:0 Att icke någon rättighet till
omsättning lemnades, men att alltid i anmaningsbrefven
utsattes, huruvida större eller
mindre del af lånesumman kunde få qvarstå,
börande likväl i denna händelse minst fdel
inbetalas- 4:0 Att alla åtgärder vidtogos, som
underlättade enskiltas beqvämlighet, utan att
förorsaka Banken någon förlust, såsom Discont,
contors upprättande i Landsorterne, DiscontStyrelsens
sammanträde minst 2:ne dagar i
veckan, rättighet för så väl Lånsökande som
Gäldenär att direct till DiscontStyrelsen uppsända
i recommenderade bref, så väl sina lån-)
documenter som liqvid för sina skulder, då
LandshöfdingeEmbetets eller Magistratens attestatum
serskilt bifogades, börande Secrete»aren
eller Referenten vara skyldig föredraga
Dea C Martil.
sådane inkomne handlingar och om förloppet
lemna svar, o. s. v.
13:0. Vid bedrifvande af Bankens Lånerörelse
hafva Fullmäktige hufvudsakligen
afseende derpå, att uppfyllandet af Bankens
förbindelser intet ögonblick måtte komma att
afstanna.
14:0. RiksgäldsContoiret äger disconträtt
i Banken, utan ränta för hela den del af ett
löpande års bevillning, som ej hunnit inflyta;
skolande detta förskott ovillkorligen ersättas,
så fort den återstående Bevillningen
ingår.
Moti Denna Disconträtt är nödvändig,
för att ej möjeligen Stats- och Riksgäldsverkens
löpande utgifter skola kunna afstanna.
Då Bevillningen bör och vanligen är så beräknad,
att dess fulla belopp inom loppet af ett
år inflyter, kan denna disconträtt ej medföra
någon fara för Bankens kredit.
15:0. Dessutom hålle Banken Riksgälds-i
Contoiret tillhanda, för oundgängliga behof,
en summa af högst 500,000 R;dr Banco, som
återbetalas utan ränta, på 10 år med TT5del
om året. Då denna summa en gång utgått,
kan ej större del deraf åter lyftas än sorn blifvit
återbetald.
Mot. I händelse af lilla creditivefs lyftande
eller annat stort opåräknadt behof, torde
536
Deri 6 Ularlii,
ett s'dant anslag vara för PJksgäldsContolret
oundgängligt. Det är upptaget att utgå af
Bankens öfverskott, och kan således ej gravera
dess credit. Då inträffande af sådane omständigheter
, som föranleda begagnandet af
detta anslag, ej alltid medförer Ständernas
sammankallande, torde RiksgäldsContoiret ofta
ej, i sina påräknade inkomster ega tillgång
till ränta å detta lån, hvarföre också ej någon
sådan upptagits,
16.0. Banken hålle Kongl. Maj t tillhanda,
i enlighet med 65 §. Regerings-For
men,
stora Creditivet, till ett belopp af högst
1,500,000 R:dr Banco. Så fort större eller
mindre summa härå utgått, införes den i
BiksgäldsContoirets böcker, ibland dess med
5 procents ränta löpande skulder, som ej af
fordringsägarne kunna uppsägas.
17:0. Om Banken, för utbetalandet af de
| 15 och 16 punkterne omnämnde summor el*
ler eljest till styrka för sin credit, skulle finna,
sig föranlåten afyttra större eller mindre dei
af sina hos RikrgäklsContoiret ägande fordringar,
äge Fullmägtige dertill rättighet.
Mot. Äfven till stora creditivet lemn-ar
Bankens öfverskott full tillgång att för en
gång begagna. Men då möjligen behofvet af
ett förnyadt anlitande kunde inträffa, så, för
att skapa en tillgång utan att sätta Bankens
credit i fara, är det nödvändigt, att de förut
uppburne summorne å detta creditif, blifvit
Den 6 Martti,
uppförde såsom Bankens räntebärande fordringar,
hvilka på andra kunna öfverföras. Då
Rikseos Ständer ovillkorligen måste sammankallas,
i händelse stora creditivet begagnas!,
uppkommer ingen svårighet för den nödiga rantans
fonderande.
18:0. Banken erlägger årligen 100,000
R;dr Banco till RiksgäldsContoirets Realisations
LåneFond, så länge denna finnes. Återstoden
af Bankens vinst användes endast till
förstärkande af dess rörliga fond, bestående i
klingande mynt och i på kort tiel utgifne lån,
ända till dess denna rörliga fond kommer att
fullt motsvara Bankens hela skuldsumma, och
Banken dessutom antingen i sådane eller andra
slag af säkra fordringar äger ett öfverskott
af minst 2,000,000 R;dr Banco. Sedermera
kunna Riksens Ständer till allmännna Statsbehof
om de så för godt finna, använda Bankens
halfva årliga vinst, sedan anslaget till
RiksgåldsContoiret afgått, och så snart BanJ
kens behållning uppgått till 3,000,000 R;dr
Banco, kunna Riksens Ständer disponera öfver
hela dess årliga oanslagna vinst.
Mot. Vigten af BsncoFondens rörlighet
och nödvändigheten att äga en disponibel tillgång
till creditiven, fordra det här föreslagna
användande af Bankens inkomster, innan den
hinner blifva fullkomligen consoliderad. Det
är så mycket oundgänglig#™, som till enborg
jan en betydlig del tf Bankens Fond består
i fastighetslån, hvilka endast sä sir.ånin3
Den 6 Martii.
gom ingå, och dessutom, de första åren, vinsten
troligen blir mindre betydlig, då myntkostnader
med flere utgifter i och för realisationen
måste afdragas, och någon besparing i
Löningsstaten först vid inträffande dödsfall lär
rer kunna påräknas.
19:0. Kongl. Majit uppdrager Riksens
Ständers BaDk, för dess oktrojtid, myntningen
i Riket, så väl af Guld och Silfvermynt,
söm af skiljemynt. Ställande sig BancoFullmäktige,
vid utöfningen af denna rätt, till
ovilkorlig efterrättelse den myntordning, Kongl.
Majit i Nåder låter utfärda.
Mot. Den nära gemenskap, som finnes
emellan Banken och myntet, gör detta öfverlåtande
vigtigt för Banken.
20:0. Hvarje, sorn på myntet inlemnar utländskt
Guld- eller Silfvermynt, eller omynr
tadt Guld eller Silfver, erhåller en anvisning
på Banken att genast lyfta en motsvarande
summa Svenska Ducater eller SilfverRtdr, endast"med
afdrag af den i myntordningen stadgade
slagskatt. Riksens Ständer äge rätt att
för en tid af högst 5 år efterskänka erläggandet
af slagskatten.
Då gångbart Guld- och Silfvermynt verkligen
äger högre värde än lika qvantitet samma
metall omyntad, så är en slagskatt, sorn
endast betäcker alla myntkostnaderne, billigDess
belopp torde Myntcommissionen få sig
Den 6 Martii,
uppdraget bestämma i den nya myntordningen.
Likväl kunna sådana omständigheter, i synnerhet
vid realisationens början, inträffa, som
göra det nyttigt att för en tid efterskänka
Slagskatten.
21 :o. Banken vare skyldig, att alltid hålla
allmänheten tillhanda nödig tillgång på
lagligt skiljemynt, äfvensom att till inlösen emottaga
hvarje belopp deraf, som till Banken
inlemnas.
32:0. Banken vare förbjuden att ingå i
någon annan rörelse, än hvad här ofvanföre
föreskrifvit är. Ej heller vare Banken tillåtet
köpa några fastigheter, så vida de ej skulle
vara oundgänglige för dess eget behof.
23,0. Särskildt Reglemente utfärdadt i
öfvenensstämmelse med hvad detta Privilegium
förskrifver, stadgar hvad för öfrigt till ordningens
vidmagthållande inom Bauco-verket
erfordras. Vid hvarje Riksdags slut uppgifve
BancoUtskottet till Riksens Ständer, huruvida
Utskottet anser några förändringar i nämnde
Reglemente vara erforderliga, hvarefter Riksens
Ständer antingen till fortfarande efterlefnad
stadfästa förut gällande Reglemente,
eller utfärda nytt.
Mot. För afgifvandet af ett för-slag till
detta Reglemente fordras en vida starre speciel
kännedom om BancoVerkets mecaniska delar,
än jag möjligen kunnat förvärfva. Jag vill så
-
Den S l\Iartii.
ledes endast nämna, att jag tror, att om Fullmäktige
så aflöntes, att de kunde ägna hela sin
tid åt Banken commissariatet vore alldeles öfverflödigt,
då kanske I Commissarie såsom
Chef kunde bibehållas vid hvarje afdelning: att
den särskilta Styrelsen öfver BancoDisconten i
Stockholm kunde upphöra; och att mycken
minskning i Bankens personal skulle kunna
vinnas, om Småsedlarne efter hand upphörde,
om det af mig föreslagne sättet för sedlars under
Joo R;dr utgifvande vidtogs och föröfrigt
en möjligen bättre organisation infördes. Men
i händelse någon indragning skulle komma i
fråga, lärer rättvisan fordra, att närvarande
innehafvare af de tjenster, som skulle upphöra,
bibehöllo sina löner, till dess de med döden
eller på annat sätt afgingo.
24:0 Granskningen öfver Bankens styrelse
och förvaltning verkställes på sätt Grundlagen
stadgar. Vid hvarje års början utgifve
Fullmägtige och läte allmänna tidningarne åtfölja
en tabell, innehållande fullständig öfversigt
af Bankens hela tillstånd. Enskiltes på
löpande räkning ägande behållningar kunna
dock endast i en sammanräknad summa der
införas.
Mot. Då Banken är nationens egendom,
tillhör kännedomen om dess tillstånd nationen.
Äfven är denna offentlighet ett kraftigt hinder
mot alla öfverskridanden af gällande stadgar
och reglementen,
Den 6 Martti,
571
Allegat N.o 3.
Föreslagen utredning öfver Riksens St Mert Bank
den 1 J annar ii 1824-
Dess Passiva.
1:0 Banco- och RiksgäldsSedelstocken samt
skulder på löpande räkning, enligt förmodadt
belopp, den 31 December 1823»
B co R dr 30,000,000
3:0 LåneBanco Capitaler med den
tillökning, ett ändradt Liqvideringssätt
af fromma stiftelsers
fordringar medförer, RealisationsObligationer,
Obligationer
för inlemnadt Silfver,
förslagsvis 1,500,00a
3:0 Fond för Stora Creditivet 1,500,000
4:0 Fond för ett Creditiv för Riks
gäldsContoiret
500,000
Summa Banco R:dr 33,500,000
Dess Activa.
1:0 Befintlig SilfverFond, 4,700,000 R:dr
efter 5-281/0 ass per Rsdr Silfver
B:o R;dr 11,750,000*)
Transport 11,750,000
*) Bankens reela fond, inberäknadt Kopparmyntet,
är här upptagit i Banco 45o,ooo R;dr min
-
Den 6 Martil.
Transport 11,750,000
2;o Inbetalning af RiksgäldsContoiret
i flere terminer, under
loppet af åren 1824 och
1825
3,000,000 R;dr
Silfver
3:0 Koppar Skiljemynt
4:0 Fastighetslån, förmodadt belopp
vid 1823 års slut
5:0 BancoDiscontUtlåningsSumma
|
6;o Lån på Guld och
Silfver
7:0 Lån på Jern och
Metaller
8:0 Förskott å utredningen
af FilialDisconterne
efter
afdrag af en
förmodad brist,
dubbelt större
änden som 1813
ansågssannolik,
och troligen
större än den
Dessa Summor
aro beräknade
efter
deras
belopp i
December
1S22.
7,500,000
400,000
6.000.000
5.000.000
180,000
1,270,000
Transport 32,100,000
dre än i FinanceComitéens Betänkande4 oaktadt
den ytterligare tillökning, minskningen i myntfoten
liär borde medföra. — Äfven är i alla
dessa calculer de obestämda summor, som äro
till förmån för planen, lågt beräknade och de
af motsatt egenskap högt tilltagne.
Den 6 Mart ii,
573
Transport 32,100,000
verkligen kommer
att blifva 6co,ooo
9:0 Fonderad capital fordran hos
RiksgäldsContoiret med årlig
ränta å 5 procent och
rättighet för RiksgäldsContoiret,
att efter 1 års förutgången
uppsägelse betala
hela capitalskulden 800,000
Summa Banko R:dr 33,500,000
Oberäknadt Bankens ägande Fastigheter
och Inventarier.
Allegat FJ:o 4.
Förslag Öfver RiksgiildsContoirets Realisations-Låne
Fonds årliga Inkomster och Utgifter.
Inkomster.
Af Statsverkets eller RiksgäldsContoirets ständiga
inkomster (t- ex. af Tullmedlen)
B;co R:dr 560,000
Af Banken 100,000
B:co R;dr 660,000
Utgifter.
Anm. Här är antaget, att de 3,000,000
R;dr Silfver, hvilka till Banken skola erlägr
574
Den 6 Martil.
gas, icke kunna erhållas mot lindrigare vilkor
än det af Norrska Regeringen år 1822,
upptagna lån, det vill Säga, att rena behållningen
endast blifver I4| gånger årliga räntan;,
och att af denna ränta ett Nominalcapital efter
5 procent uppgöres (4,180,000 R;dr Silfver),
hvaraf I procent anslås, såsom årlig AmortissementsFond,
samt sålunda vida fördelaktigare
utsigter till vinst lemnäs dehagarne i detta
lån än i det Hambroska, som fondérades till
ett Nominalcapital efter 6 procent. Skulle, såsom
sannolikt är, bättre vilkor kunna erhållas,
blifver AmortissementsFonden så mycket
större och hela skulden så mycket förr infriad.
Årlig Ränta
R:dr Silf
ver 209,000
AmortissementsFond
41,800
Vexel Trasseringskostnad ml m. (be*
räknad till nära 5§ procent  33,000
Summa B:co R;dr 660,000
Allegat N:o 5.
Retapitulatlon ofver den Minskning och Tillökning i
Skulder och årliga Utgifter, Stats Verkets fler
)
fR:dr Silfver 250,800 =
R;dr B;co 627,000
Den 6 Martil,
575
jalldige grenar genom den föreslagna Realisationen
kommo att undergå.
t;o Skulder.
Minskning.
StatsVerkets Skuld till Banken, vid 1823 års
slut, inberäknade' ett Lån till Tackjerns
Bergslagerne
B:co R:dr 5,200,000
RiksgäldsContoirets Skuld till
Banken, vid samma tid förslagsvis
beräknad till (sannolikt
för lågt) 5,300,000
Magazins-Directionens Discont
Skuld till Banken D:o D:o 1,800,000
ManufacturDiscontens Creditif 1,000,000
JernContoirets D.o 600,000
OdlingsLånen, förslagsvis vid
1823 års slut upptagne till 600,000
Hjelmare Canals Byggnads-bi*
träde 2 00,000
Södertelje Canals D;0 D:o 100,000
Götheborgs Stads Lånebiträde 200,000
Uddevalla Kyrkas, Kalmar- och
Skara Consistoriers af Banken
beviljade Lån 66,666*
(Räntebärande i2,o66,666| R:dr)
MagazinsDirectionens Skuld för
uppköp af Spanmål och myntbara
metaller, förmodadt vid
1823 års slut utgöra 300,000
Transport 12,366,666!
576
Den 6 Martti.
Transport 12,366,666!
Götha CanalBoIags' Skuld vid
samma tid 2,700,000
StrömrensningsComiténs D:o D:o 500,000
(Icke räntebärande 3,500,000 R:dr)
Öfverskott å Bankens vinst för
år 1823, sedan anslagen till
Götha Canal och Strömrensningen
utgått, ett öfverskott,
som till Götha Canal eller andra
nyttiga företag kan använ-i
das, förslagsvis  333»333f
Summa B:co R:dr 14,900,000
Tillökning.
Nominalcapital (högt upptaget) för
ett lån af 3,000,000 R:dr Silfver
R:dr 4,180,000 B:co R:dr 9,450,000
Fonderad RiksgäldsContoirets Ca
pitalSkuld
till Banken 800,000
Kongl. Maj:ts tillkommande rättighet
till ersättning af Banken
för eoursskillnad med liqvidenå
ett Sachsiskt Lån, för 900,000
R:dr å 34 sk. 450,000
Minskning i de flerfalldige gre.
narne af StatsVerkets skuld
(lågt tilltagit). 4,200,000
Summa B;co R;dr 14,900,000
2:0
D en G Martii.
2:0 Årliga Utgifterl
#77
Minskning.
46,000
54,000
StatsVerkets Ränte- och Capitalafbetalning till
Banken B:o R:dr 500,000
Ränta å RiksgäldsContoirets den 31
December 1823 förmodade skuld
till Banken
Ranta & MagazinsDirectionens räntebärande
skuld till D:o vid samma
tid
D:o å de af Banken på RiksgäldsContoiret
öfverdragde fordringar
hos ManufacturDisconten å 2 procent
hos
JernContoiret å 2 procent
för Odlingslånen å 2 procent, för:
slagsvis
hos Hjelmare Sluss-\
verks Bolag I
hos Södertelje Ca-,’i 2 procent
nalBolag )
hos Uddevalla Kyrka samt Calmar
och Skara Consistorier å 4 procent
hos
Götheborgs Stad i 5 procent
20.000
12.000
12.000
6,000
3jOob
2,666*
10.000
Summa B;Co R;dr 665,666f
Bil. till B idel oi Ad. Pr. II Band.
4r?t
beri 6 Martiii
Tillökning.
Ärlig fond för RiksgäldsContoirets ReäiisätionÄ
LåneFond, som oafkortadt utgår, till d«så
hela detta Lån blifvit inlöst
Banco R:dt 660,000
afgår Bankens tillskott 100,000
B:cö R:dr 560,000
Årlig ranta å 5 procent å Bankens
fötiderade fordran hos RiksgäldsContoiret
4°jOOO
Dto D:o 3 5 procent å Flans Majit
Konungens på RiksgäldsContoiret
öfverflyttade fordran för Sachsiska
lånet 22,500»
Besparing å de årliga utbetalningar
StatsVerkete fjerfalldige grénar,
efter närvarande förhållanden till
Banken, skulle nödgas bestrida
(lågt tilltagit) 43>i66f
Summa B:o R:df 665,666§
Cenna besparing lemnar Riksens Ständer
eli tillgång att kunna fästa något afseende på
/tctieagarne6 i Götha och Södertelge Canaler
patriotiska uppoffringar. Om nemligen Actierna
förvandlades till permanenta lån, för hvil
ta, för Södertelge Canal Bolag från och med
!i8»4 års början och för Götha CanalBolag
från och med I825 års början årligen erladeS
*) Orsaken hvarföre här föreslås att för Götha
CanalBolag först från ach med rÖ25 års boijart
Den 6 Martti,
579
i procent, med en tillökning efter förloppet
af hvart 10 år utaf i procent, ända till dess
denna annuitet uppnått 5 procent, så fordrades
lör första 10 åren omkring 35,000 R:dr årligen.
1824 års besparing kunde användas såsom
fond till amortering af dessa annuiteter.
Tillgång för deras framdeles ökade belopp*
leninade RiksgäldsContoirets under tiden infriade
öfrige skulder.
I den här upptagna besparing är ej inberäknad
ränte- oeh capitalafbetalningen åTackjerns
Bergslagernas af Banken erhållna Lån.
Denna, äfvensom afbetalningar å andra RiksgäldsContoirets
fordringar, kunde användas,;
såsom Fond för amorterande af RiksgäldsCori?
toirets 5 procents skulder.
N:o 4.
Herr af Borneman, jfohan Aron t
Det är redan en stor medborgerlig för»-  tjenst, att bjuda till leda allmänna opinion åt
örafattningen af en nyttig sparsamhet, att fästa
riktningen af en sådan på indragningar af allt
hvad icke nyttigt är och således utan olagen-.
dess annuiteter skulle vara betalbare, ar att vid
sista actie-inbetalningeri år ig24 godlgöres actieägarne
5 procents ränta å deras förut betalte
tillskott.
S8o
Den 6 Martil.
het indragas kan. Jag skulle icke tillåta mig
misskänna Herr Lagerhjelms syftning i detta
afseende, men som min granskningstörmåga så
hastigt möter sin gräns i det hela af motionairens
åtskilliga anföranden, fästar jag mig
endast vid den punct, der han synes mig nog
legert hafva framställt en sak af allt för stor
vigt, för att den icke tillika bort beledsagas med
endera, en påtaglig sanning, eller åtminstone
så motiverad, att någon del af framställarens,
troligen icke felande sakkännedom, understödt
anspråket på den allmänna oinfattningen deraf.
Motionairen tyckes hänvisa till indragning af
Örlogsflottan, af det skäl: att, som han på
står,
ett linieskepp kostar 400,000 R:dr och
att denna summa, använd till canonslupar och
canonjollar, skulle i det stället åstadkomma en
téte mot fienden af 200 till 400 canoner. Alternativet
emellan 200 och 400 canoner, ger
här föga hopp om calculens tillförlitlighet.
Något vand, att i denna del göra calculer
och äfven att praktiskt använda dem, torde
det icke vara utur vägen att jag försöker,
till det hufvudsakliga berigtiga denna uppgift;
jag vill dock icke ansvara för den yttersta exatitude,
då jag för tillfället egentligen måst tillita
mitt minne, men deremot försäkra, att ingen
betydlig afvikelse från rätta förhållandet
skall äga rum. Ett nomeneradt 74 canonskepp
Sorn kan föra till och med 80 canoner, kostar
complette färdigt, enligt senast uppgjorde förslager,
vid pass 335^000 R:dr B:co, erfordrar
Den 6 Martii.
581
660 mans besättning och commenderas af 7
Officerare.
För en summa af 335,000 R:dr kan åstadkommas
36 öppna canorislupar, 12 canonjollar,
11 kokslupar, 4 BataillonsChefsFartyg, 2 proviant
och 1 sjukfartyg. Alla dessa skärgårdsfartyg
erfordra en besättningsstyrka af, i det
närmaste, 2,775 man och alldraminst, 30 Officerare;
således 2,115 man och 23 Officerare,
mera än till ett Linieskepp erfordras. Men
som dessa små fartyg, i linie de bataille, presentera
åt fienden- 48 canoner, således icke 200
till 400) och linieskeppet, oberäknadt dess så
kallade och i senare tiderna införda, Schifting
guns, endast 37 canoner, så afdrages från berörde
överskjutande Besättningsstyrka, servicen
för 11 canoner och i rund summa upptages
2000 man och 20 Officerare, som erfordras
mera till besättandet af berörde skärgårdsfartyg,
än till ett linieskepp. Beräknas nu kostnaden
för Staten af detta överskjutande manskap
och befäl, på så sätt, att hvarje man, utan
afseende på underbefälet; kostar i underhåll
om dagen inalles 12 sk. och hvarje Officer
2 R:dr, så öfverskjuter bemanningskostniden
å skärgårdsfartygen, samma kostnad å linieskeppet
per månad med 16,200 R.*dr eller
för en campagne af 6 månader med 97,200
R:dr.
Fortsätter man nu denna jemförelse med
12 linieskepp och deremot svarande skärgårdsfartyg,
så stiger besättningskostnaden för 6 må^
$82
Den 6 Martil,
nader med skärgårdsfartygen, utöfver kostnaden
för linieskeppen, till ett belopp af [,166 400
R:dr. Detta är den ekomiska sidan af saken,
visserligen ännu provisionel uppfattad, mea
innebär dock grunden till en exactare beräkning.
Hvad den egenteliga militairiska och po;
litiska beräkningen angar, och hvarå torde vara
nödigt att äfven den strängaste Rikshushållare
gör afseende, så siknäs visserligen icke
inom detta rum, män af en alltför stor
fömåga i denna väg för att, ett försök af
mig deruti kan fordras, eller ens vågas. Jag
skulle emedlertid begärligt lemna min uppmärksamhet
åt en diskussion, mellan sakkun-.
nige, öfver följande omständigheter,
1:0. Förhållandet, eller fölgden af ett
krig mellan, till exempel, vår östra granne;
försedd med bade örlogs- och skärgårdsflotta,
och Sverige utan örlogsflotta, men deremot en
talrik skärgårdsflotta.
2to. Om Sveriges kuster äro så beskaffade
och belägna att en fietitelig örlogsflotta eller
Escadre, kan, genom defencen af CanonSlupar
och Johar, derifrån afhåliss, eller communication
mellan hamnarna försäkras handeln skyddas
och, manne icke dessa kuster innefatta
nog öppna sträckningar, der ett ringa antal
örlogsfartyg, med stor fördel skulle bjuda spit—
sen åt en, i annan locd belägenhet, öfverlägsen
6tyrka af Canonslupar.
Jhn 6 Martii.
S?3
3:0- Fienteliga örlqgsflottan, utan ali fara
för suprice i öppna sjön , således mästare af
?tt dela sig i Escadrar; verkan deraf på con*
centrtringen från våra skärgårds-ttationer
dit faran som mäst hotade, möjligheten eller
omöjeligheten att, i sadane fall, frånhålla fiendens
tentation att verkställa landstigningar,
Otn än med lindrigaste föremål, att endast här’
ja och utarma.
4;o. Månne icke en, i godt stånd, under
klokt och driftigt befäl, fast ringa talrik örlogsflotta,
dock tillräckligt skulle imponera på
en större, för att hindra den senare att de^
la sig qch Escadersvis verka och allarnwa öfver
allt.
5’.o. Änteligen behofvet af ett centralförsvar.
Jag ledes till begreppet häraf mindre
nf sakkännedom, än af hvad man kallar gros
bon rms, men jag ryser, fast utan misströstan,
för den Cathastroph, sorn skulle föra mitt Fädernesland
till absoluta behofvet af ett sådant.
Härvid, måste först örlogsflottans verksamhet
upphöra, helst den troligtvis, i så fall, reda»
förut upphört att existera, antingen såsomförsåld
eller slagen.
Det skulle för öfrigt vara en stor cornplaisance
af en mägtig fiende, att aldrig anfalla
med annan sorts vapen, än sådane sam
voro lika beskaffade med dem mot hvilka hatt
gick, att strida, äfven der hans fördel skttU®
bjuda annat 5 men icke lärer ett sådant undseende
äga rum förr, än magterna uppnå den
philantropiska bildning, som i och med detsamma
upphäfver deras stridiga intressen och
öppnar fältet för den mellan Nationerna evigt
blifvande freden. Under tiden, synes det mig,
att man icke allt för lättsinnigt bör tillstyrka
öfvergången från det ena försvarssystemet till
det andra och framförallt dervid icke utesluta
en beviselig och grundelig deduction i ämnet;
men det kan vara motionairen förbehållit, att
lika så grundeligt i militairiskt och politiskt
hänseende visa nyttan af örlogsflottans redu*
ction, som han, genom redan anfört exempel,
synes hafva gjort det i ekonomiskt.
N:o 5.
Herr Nordenskjöld, Carl Reinhold-,
I motioner här på Riddarhuset, vid dent
na och föregående Riksdagar och äfven i samqväm,
har man sedt opinionerna delade i hänseende
till Riket sjöförsvar, möjligheten att
underhålla s:ne flottor eller blott en och i
sednare händelsen hvilken då borde upphöra,
och resultaten hafva merendels blifvit, att den
stora eller örlogsflottan kostar för mycket, utan
att vara nödvändig och ger Nationen hvarken
vigt i hänseende till attaquen eller försvaret.
I detta vigtig» ämne har jag trodt mig
böra uppstå, och inför Höglofl. Ridderskapet
och Adeln vördsamt framlägga mina äsigter,
Den 6 Martti,
585
hälst det ej allenast rör Nationens anseende
bland Europa6 Folkslag, utan äfven i min öfvertygelse
sjelfva Nationalsjelfständigheten. __
Jag mäste likvälfbekänna, att ehurulätt jag tycker
mig som sjöman konna fatta och bedomina
förevarande ämne, är jag likväl brydd då jag i
detta upplysta Stånd vill tydeligen ådagalägga
min öfvertygelse, och finner vid försöket
att man kan vara god sjöman men slät talareWiljam
Pitt var ej sjöman, men van att sorn
Statsman se och uppfatta Englands interessen
i alla hänseenden skulle han på ett öfvertygande
och fattligt sätt, äfven här, bevisat nödvändigheten
deraf ”att Scandinavien måste hafva
en örlogsflotta bestående af örlogsskepp,
fregatter, mindre fartyg och canonslupar.”
Önskeligt kunde det vara att Nationerna aflade
de stora, dyrbarare två och tredäcksskeppen,
men detta är blott ett önskningsmål och,
intill dess tiden realiserar önskningen, torde
Scandinavien få åtfölja tidens ström»
För mig torde det bli lättast att practiskt
inför Högl. Ridderskapet och Adeln visa en
örlogsflottas nödvändighet, om mig tillätes att i
korthet ge en öfversigt af Sjöcampagnen år
1808. Vanligen fästade man ej mycken vigt
vid örlogsflottan det året, emedan den ej hade
någon affair med den fientliga flottan; men
är det, sorn jag vågar tro, likväl lätt att tydeligen
ådalägga, att örlogsflottan gjorde Fäderneslandet
till den grad betydeliga tjenster, att
den fullt ut återgäldade Staten fden kostnad,
Staten på dea under freden användt, så blir
586
Den 6 Martil,
det ju ock tydligt att Sverige hädanefter nied
ännu mera omtanka bör underhålla sin örlogsflotta,
sorn freden 1809 då vi förlorade Finland
och 1814, då Scandinayiens halfö bief
förenad, gör detta ögonskenligen nödvändiga- v
re; eller skall man säga, att sedan vi äro nästan
omgifne af vatten, endast åtkomlige öfver
hafvet, är den tidepunct dä hos oss ett
vapen bör upphöra, sorn genpm secler fortfarit,
men nu blir angelägnast, då kusten norrom Gefle,
Gottland, Öland, större delen af Smålands kusten,
hela Skåne och kusten til! Warberg, ja
äfven den djupare vestra skärgården endast
genom orlogsflottan kunna försvaras, och då
Sjelfva Norige fordrar den och torde till dess
bemannande lemna goda matroser Jag vill endast
omtala de tjenstår orlogsflottan gjorde, men
som ej af ett skärgårdsvapen kunnat verkställas,
och jag önskar att få framställa detta års
sjökrig sådant det fördes, jemte de företag sora
bordt ske, om frgn högsta ort den omtanka.och
d»t förtroende visats vid krigets utförande, sorn
ett svagare och fattigare land altid i krig bör
ådagalägga.
Den första tjenst orlogsflottan. gjorde Fä*
Öerneslandet var då den bittida om våren skyddade
Skåne för en tillämnad attaque från Tyska
sidan. GeneralGuverneuren öfver Skåne
fordrade genom bref på bref Escaderns skyndesamma
utrustande och utlöpande, sade att
han från Tyska sidan var hotad och att om
Escadern ej snart utlopp kunde han ej svara
Den 6 Martti,
fc,f följderna. I detta fall hade GeneralGuvernenren
rätt, emedan Skåne ej kan skyddas
för anfall utan att vara Herre i sjön eller äga
en örlogsflotta; denna Province är åtkommelig
lör den minsta Escader med en transport,
på hvilken en armée-corps befinner sig,
pch kan ej genom ett blott skärgårdsvapen
skyddas.
Dan andra händelsen jag önskar omtala år,
hvad örlogsflotlan kunnat tillvägabringa om ej
ett oblidt öde hindradt alla kloka företag. Flottans
Högste Befälhafvare lät då varande Konungen
veta, det han ansåg sig med blott tvenne
Regementer jämte Flottans egne troupper,
kunna med lätthet bemägtiga sig ön Bornholm.
©tvifvelaktigt hade också detta då ön
ännu ej hade rigtigt befäl Och ej var organiserad
till försvar varit en lätt conquettj men
jag ber Herrarne komma i håg att denna
tjenst endast kunnat göras med tillhjelp af
örlogsfartyg, ej med canonsiMpar, om fienden haft
den minsta Escadre i sjön, ön kunde endast
attaqueras, endast soutineras af örlogsfartyg,
ty i motsatt fall hade dgnna ö liksom något
derefter Gottland snart återgått till sine
fordna ägare.
Gottland blef bittida tagit af fienden j
men expeditionen var ej skyddad af en ör-~
logsEscadre och således illa beräknad. Hade
Sverige nu ej ägt styrka på öppna sjön, så
hade tydeligen Gottland blifvit i fiendens händer
och den minsta Escader hade gil vit ön s.äji
588
Den 6 Martu,
kerhet eller hade kunnat förstärka dess besätta
ning, helst man ej skolat våga sända en arméecorps
på en med möda långsamt samlad
transportflotta, under några Canonslupars skydd, (
med synbar risque att förlora hela expeditionen,
men vi voro ägare af en flotta och arméen
snart embarquerad på skeppen, och återtogo
Gottland snarare än det tagitg. Örlogsskeppen
voro likväl härtill den förste hufvudsakligen
medverkande orsaken.
Flottans Befälhafvare, mån om att göra
vapnet nyttigt för Fäderneslandet, hade beslutit
att attaquera och bemägtiga sig Hangö,
dels för att i dessa farvatten äga en hamn eller
redd, dels att fullkomligt afskära den östra
eller Finska viks skären från den vestra eller
Åboskären. Flottan redan färdig till en attaque
som, i allas öfvertygelse, ej kunde misslyckas,
hade den förtrytelsen att, samma morgon,
samma ögonblick vinden fogade sig, se
sin Befälhafvare i följd afen misstänksam Konungs
nyck, förlora befälet och en annan mottaga
det. Den ankommande Befälhafvaren o~
van ännu och okunnig om Flottans tillstånd,
ansåg sig ej böra våga attaquen, hvilken ock
3;ne dagar derefter hade blifvit för sen då hela
Ryska skärgårdsflottan passerade stället ock
Fästningarne blefvo mera bemannade. Om ej
ett för Sverige . oblidt öde hindrat att Hangöudd
jemte Fästningverken blifvit tagne, skulle
säkert detta mycket influerat på kriget; dessa
partiella försök der Svenska arméen, ehuru ef.
ter ärofulla strider, likväl en detaille blefvo
Den 6 Martti'
589
slagne!, hade troligen blifvit förvandlade till
ett sammanhängande helt och landstigning
skedt, antingen från Hangösidan eller ännu
bättre, längre in i Finska viken, och den Ryska
örlogsflottan, ej öfverlägsen den Svenska
men vida sämre förd och bemannad, emedan
deras bästa officerare och matroser voro fångne
i England, hade ej ,vågat sig utom Hogland
då de känt, att den Svenska Flottan ej
var delad derigenom att en del blifvit förlagd
i skärgården.
Detta bevisar likväl att ör
logsflottan
kunnat hufvudsakeligen bidraga
till möjligheten att se Finland återgå till sine
rätta ägare.
Man fruktade att den Ryska örlogsflottan
i Åboskären skulle kunna änuu mera förstärkas,
derföre beordrades en Escadre af örlogs*
skepp att taga position i Finska skären vid
Jungfru sund, hvarigenom också de större Ryska
skärgårdsfartygen jemte en del canonslupar,
hindrades att förena sig med deras öfriga
Flotta; äfven i detta fall voro således skep^
pen af verkelig nytta, medan det måste medgifvas
att denna fienteliga Escadre gifvit deras
flotta i Åboskären betydlig öfvervigt. Under
det de Svenska skeppen lågo i Jungfrusund
och en del af Flottan var ingången i
skären att skaffa vård åt det vexande antalet af
sjuka, dels och friskt vatten, ankom den fienteliga
stora Flottan ock tvång den i sjön
kryssande Escadern att stöta till den i skären
liggande, och Svenska Flottan blef bloquerad;
Dan 6 Martil.
men den var äfven i denna belägenhet ganskd
nyttig för sitt Fädernesland, emedan Ryska
Flottan ej vågade sig vestvart om den Svenska
bloquerade Flottan, af fruktan att blifva
afskuren från de Ryska hamnarne och tvungen
till strid. Jag hemställer nu till Herrarnas
eftertanke, huru skulle förhållandet hafva
varit, om Sverige ej ägt en örlogsFlotta och
om den Ryska, åtföljd af en arméecorps och ett
visst antal Canonslupar, just så som Svenskarne
verkstälde det året derefter i Bottniska viken,
kastat sig iSvenska och Stockholms skären;
under det Skärgårdsflottan låg i den Åländska
och Arméen på Åland. Sjelfva den Engelska Escadern
hade kommit för sent att rädda hnfvudstaden
och landet och säkert hade kriget snart,
men terribelt slutats; i detta enda fall anser
jag för min del, och fruktar ej att deri motsägas
af Englands största amiraler, att Grlogsflottan
återgäldade den kostnad Staten på den I '
freden användt, och det jag ber Herrarne synnerligen
reflektera derpå, såsom bloquerad,
såsom innestängd. Bloquaden var här likväl
ej af värre beskaffenhet, än att den genast kunnat
upphöra om amiralen tillåtits genast taga
offensiven utan att vänta ordres från ett högqvarter
i land, då hade och troligen ej den
Ryska Flottan refuserat batalj, som den gjorde
senare då ordres ankommo just till denna operation
och tvenne Engelsa skepp under tiden
hade förenat sig med Svenska flottan, hvarigenom
den Ryska var decideradt underlägsen,
6éh började sin retrait in till Baltick. port d«r
Deri 6 Martil.
59»
den blef bloquerad* och således Svenska skären
skyddad. jag kan likväl ej här lemna otiämdt
alt hade Örlogsflottan haft nationalopinionen
mera för sig, och af Regeringen varit
barre vårdad så hade troligen ej en sjöcampagne
blifvit företagen med skepp sorn ej vofö
förhydde i botten, kanske ej heller varit
så blottad och illa utrustad och då hade troligen
den Ryska flottan, med all den faveur
den ock hade af vindkasten, ej kunnat undgå
eti strid som säkert tillagt ett vackert blad i
fäderneslandets historia. Förut sade man, vi
skola alltid vara underlägsne Ryssarne, vi kunna
ingenting uträtta, men ett tillfälle yppade
6ig likväl sorn väl kunnat begagnas; nu säger
inan måhända äfven detsamma, men hvad en
gårig handt kan åter inträffa, dessutom torde
deri reflectiön här vara på sitt ställe, att 2 ne
utländska skepp gaf en deciderad öfvervigt åt
den Svenska flottan, och häraf torde äfven
finnas att man med mera lätthet kan erhålla
hjelp af 6 ä 8 skepp, ari af i§ å 20y och man
ligger ej heller så i händerna på en hjelpsändande
vän, sorn oftast endast afser sine egne
politiska angelägenheter.
I denna sjöcnmpagne har det således inträffat,
att i följd af en Örlogsflotta» blotta
existetice, prrivincen Skåne bittida på våren
kunnat skyddas för en tillämnad landstigning;
ätt en Ö Bornholm kunnat tagas; att Ön Gottland
verkeligen återtogs och slutligen art deritia
Örlogsflotta ganska betydligt tjenade sill
592
Den 6 Martil.
Fädernesland både som bloquerad och bloquerande.
Denna berättelse visar, som jag vågar tro
att en Örlogsflotta ej allenast har varit nyttig,
utan är nu mera högst nödvändig, sedan Skandinavien
är en halfö, hvars vidlyftigaste kuster
och rikaste provincer med Öland och Gottland
ej kunna försvaras utan genom en Örlogsflotta
, och äfven den mindre eller verkeliga
skärgårdskusten kan ej ensamt på alla
puncter af ett skärgårdsvapen försvaras, om
den attaqueras af större skepp och Skärgårdsvapen
gemensamt. Äfven i detta fall är det således
nödvändigt att, likasom närgränsande nationer,
hafva en Örlogsflotta, hvilken, om ock
bloquerad, åtminstone hindrar fienden från andra
företag och lemnar möjeliga tillfällen att
i detalj kunna slå honom. Härtill må läggas
att Norriges kuster och dess inbyggares Nationalopinion
kraftigt fordra detta vapen, som
således stärker och befäster föreningen. Men
dermed vill jag ej hafva sagt att den i min
tanka orätt kallade arméens flotta, ej är nöd*
vändig; den skapades vissserligen, för att under
det vi ägde Finland, på arméens flank agera
i Finska Skärgården, men ehuru något
sådant nu mera ej kan äga rum på Svenska
sidan, är vapnet likväl ett ganska nödvändigt
bidrag till sjöförsvarets fullkomnande och Sveriges
Örlogsflotta bör bestå af Skepp, Fregatter,
mindre Fartyg och Canonslupar. Deremot
är jag decideiadt af den opinion att ett stort
misstag
Den 6 Jfurin.
misstag begicks då Regeringen i fordna tider
upprättade 2:ne Sjöcorpser med allt tillbehör
at civil personal, hvilket ökat ett penningefattigt
lands kostnader utan att öka dess styr
ka i fartyg; detta misstag skulle jag anse sora
ett fel om jag ej vöre öfvertygad att det snart
upphörde. Med måttlig tanke på sjelfva ämnet
och någon omtanka för landets sanna val,
skiljd från s;ne corpsers enskifta fördelar, skall
det nogsamt finnas vara nödvändigt, ej allenast
att desse corpser förenas, utan ock att
stationerna sammandragas på det alla de inskränkniogar
måga ske sorn möjligen kunna
äga rum. Jag anser som en gifven, en bestämd
sanning, den tiden ännu mer skall bekräfta
att nationens opinion, skall stadna dervid, atti
följd af Scandinaviens local sedan frederneåran
1809 och 1814, dess kraft och omtanka skall vändas
på et sjöförsvar, att detta sjöförsvar skall
bestå af skepp, fregatter och canonslupar, och
att nationen vill ha all kostnad osparad till
detta stora mål, samt dess enda villkor härvid
bli att se resultaten svara emot kostnaden. 2;ne
dryga corpser, stor civilbetjening, mångå stationer
tillfredsställa den ej, då allt detta upptager
största kostnaden, förråden äro tomma,
och slutligen summan som till fartygen kunna
användas blir så obetydlig, att man svårligen
äger hopp att hinna till ett visst föresatt mål,
ännu mer, jag tror, att man skall blifva öfvertygad,
att ett fattigt land omgifvit af vatten
med mera lätthet och mindre kostnad, skall
Bil. till Ridd, o, Ad. Pr, II Band, $8
SS4
Deri 6 Martii.
genom étt sjöförsvar kunna hinna tili den be^=
tydenhet som erfordras för fredens bibehållande,
än om denna summa användes på något
annat sätt, och detta emot ett land, söm genom
sine omgifningar, må hända sina förstoringsprojecter,
i följd af sakens natur kostat
ali sin styrka på sina Arméer och liknöjt an*
vser sin flotta. Jag tror att vi kunna hinna
denna angränsande magt i sjöstyrka men ej i
Arméer, och om någon gång nationalfriheten
hotas af dessöfvermagt, skall, likasom fordom
Grekelatid, äfven Skandinavien finna ett Salamin,
utan att , som jag vågar tro j behöfva des»
Termopyler*
"Jag har nämnt stationer i sammandragning,
detta torde fordra en, explication hälst
min mening ej kan vars att flytta Örlogsflottan
till Stockholm, emedan detta innefattar
en orimlighet. Jag menar således att jag tror*
det skärgårdsvapnet både från Götheborg och
Stockholm bör flyttas till Carlscrona, där det
mycket vål kan bevaras i öfvertäckta dockor*
Men huru skall då Stockholm försvarås ropar
man? dertill Svarat jag, att vid hvarje sig yppande
orolighet skall en Skärgårdsflotta, som
naturligtvis först bör utrustas, med yttersta
skyndsamhet blifva färdig i Carlscrona, der
medlen äro stora och ‘förråden, i följd af bättre
tillgångar genom förbättrade arengemönter, måste
Vara fulla; allt som dessa fartyg blifva fär^
diga afgå de med ordres att rendevousera hvar
sorn hälst och dista ncen kan ej anses stor då
detta vapen erhåller den rörlighet hvartill det
Deri 6 Martil,
kan hinna. Jag vagar tro, att vid en sådan
reglering skall Skärgärdsvapnet vara i Stockhoimsskären
väl utrustat och redan öfvat förr
än nu, då ty värr somjag förut haft äran att särga,
medlen gå åt till corpser och stationers
undethål! och lemnar litet öfrigt för fartyg
och förråder. Dessutom är jag af den tanka,
ätt en flottas stationerande i hufvudstaden sätter
sjelfva hufvudstaden i fara för ett fiendtligt
anfall emedan det för fiende kan anses
så betydande och af så vigtiga följder för hela
kriget, att förstöra flottan med dess förråder
att man vågar en betydlig expedition äfven med
risque af betydlig förlust , för att hinna detta
mål, och då måste äfven hufvudstaden i mer
eller mindre mån lida. Vår tids historia visar
z:ne sådane exempel. Engelsmännen attaque,
rade Köpenhamn år 1807, ej för att hafva det
sorgeliga nöjet att taga denna Stad, nej endast
emedan Danska flottan låg der, flottan
togs och varfven och förråden plundrades; men
hufvudstaden led mer eller mindre dock ganska
betydligt. År 1814 attaquerade Engelsmännen
också Washington, ej i afsigt att endast
förstöra en stad, ehuru stor ock bitterheten
kunde vara emellan Engelsmännen och Americaname,
utan i afsigt att förstöra bäddar,
varp och förråder för Americas uppväxande
flotta. Förevändningens rigtighet måste erkännas,
ehuru staden led eller förstördes i utföringen.
Jag skulle äfven kunna tillägga att
om det i våra upplysta dagar ingår i någon
nations hufvuden att med långsamma, men säkra
och jemna steg vilja uppstiga till univer,
59*
Den 6 Mart ii.
sal monarki, kan etet ock ingå i dess infernaliska
politik att under den speciösa pretexten
att förstöra en Skärgårdsflotta, dels förstöra
den i sjelfva verket, dels ock under samma
förevändning förstöra hufvudstaden och sedan
employera en eller 2:ne campagner att härja
Rikets kuster till flera mil inåt landet, för
att då nationen rätt känner krigets rysligheter,
taga det afgörande steget till en slutelig conquet,
i det hopp att ett förtviflande folk ej
skall känna bojans tyngd, då krigets rysligheter
ännu stå i så friskt minne, och då man sedan
så lätt, med tillbud af nationens svett till
krigets onda följders afhjelpande, kan skaffa
en slags välsignelse äfven åt den svartaste politik.
Herr Lagerhjelms jemförelse emellan skepp
och canonslupar, ej antagelig till sin princip,
emedan svårligen dessa vapen kunna jemföras,
då deras verkningskrettsar äro olika, är äfven
felagtig i sjelfva uppsattsenj ett 74 canonskepp
som likväl förer So canoner, kostar
335,000 R;dr B:co och 44 canonslupar med
chefsfartyg, kokslupar och förrådsfartyg efter
nu varande Reglementen kosta 337,000 R:dr
B;Co. Det förra eller skeppet har 40 canoner
i linien, hvilka jag anser svara emot de sednares
44 canoner, i följd af den lifligare eld ett
skepp kan underhålla. Men skepp?t behöfver
endast 7 officerare med 660 mans besättning,
de sednare deremot 44 officerare med
inalles 2,840 mans besättningar: häraf kan sy
-
flen 6 Murtii.
597
nas att en skärgårds-campagne Sr oändligt dyrare
än en campagne med större fartyg, kanske
till den grad att a a 3 campagners öfverkostnad
skulle betala uppbyggandet af hela
örlogsflottan.
Af allt detta, kan jag för min del, tydligen
fatta, att Sverige måste hafva en örlogsflotta
bestående af skepp, fregatter och canonslupar,
och att sjön är det element der hädanefter
nationalfriheten bör befästas. En missförstådd
egenkärlek drifver mig ej till detta
yttrande, ty kan jag leda skepp och fregatter,
så kan jag äfven blifva nyttig för Konung
och Fädernesland i ett Skärgårdskrig på Skärgårdsfartyg;
lika litet drifver mig en missförstådd
Esprit de Corps, emedan hvad jag sagdt
om flottors sammanslagning är misshageligt för
största antalet af den. Nej fäderneslandets
sannaste interessen eldar mig då jag här inför
Höglofl. Ridderskapet och Adeln talar i ett
af de vigtigaste ämnen som på det lifligaste
bör röra nationen, och jag är öfvertygad att
alla tider skall erkänna sanningen af hvad jag
fast mycket ofuHkomligcn sagdt.
I \
l$8 D-n 6 Mart’i.
N:0 6.
Grefve Grönlie dt, Clas:
Anmärkningar vid Herr
Herr Lgaerhjtlmr anföranden.
Att Rikets försvar
tfll sin sammansättning
bör tillskrifvas snarare
en historisk härkomst,
an någon consequent
uttänkt idé.
Ått Sverige ej bör
eller kan ha tvenne
fulländade försvarssystem
nemligen tillsjöss
och lands sorn hvart
för sig fordrar full
-
Lagerhjelmt Memorial,
Undertecknad1 anmärk-:
ningar dervid.
Det historiska äro
Våra Förfäders bragder
och de voro vidt
omfattande; 1 kväl hade
Gustafi, Eric XIV,
Gustaf Adolph och
Carl XI, grundliga idéer
hvad sjö-vapnet
angick och först under
detta sednare seculutn
kan tillskrifvas inconsequence,
då ensidiga
åsigter blefvo verkande
pch 2 sjÖ.vapen inrättades
med dermed följande
felaktiga åtgärder.
Jag tror att Sverige,
kan och mäste ha, både
sjö- och landtförsvar;
men sorn sjöförsvaret
motstår första
anfallet af fienden, må
-
Den 6 Martii,
m
komliehet och kanske ste det vara af den nahvar
för sir upptager tur och den kraftattdet
alla de tillgångar som både kan vara offenkunna
lemnäs till för- civt och defengivt.
svaret.
Att för länder sora
omgifvas af skärgård en
örlogsflotta egenteligen
är ett offencivt krigsHiedel.
Sjöförsvaret fordrar
hefästade hamnar och
sjö- fästningar hvilkas
garnizon minska Arméen
och draga Armé,
ens operationer i otid
från det inre till grän*
särna.
Sveriges skärgård år
af helt olika beskaffenhet
än Finlands, den
var trång och grund i
djup, vår är deremot öppen
af djupt vatten,
följaktligen fordras olika
vapen atta densamma
agera, måste bägge vapnen
förenas och måste
vara så kraftige att de
innebära fullkomlighet.
Derföre bör vi ej ha
mer än ett sådant stal.
le, som försvarar sig
sjelf och detta hafva v|
förmåga till
-
Herr Lagerhjelm med*
gifver dock att en tillräcklig
örlogsflotta i
sjön sätter Riket i verkelig
sjelfständighet—.
När vi kunna åstad*
Dm fi Martti.
Ått Sverige ej förmår
på en gång hålla
örlogsFlotta och skärgårdsFlotta,
och att
det medför halfhet i
åtgärder och förmåga.
Vill ha undersökning
huruvida Rikets
försvar är sammansatt
efter högste fordringar,
om uppbörd, förvaltning
m. m. ej tarfvar
förändringar m. m.
Man har sagt('honom
att kostnaden i underhållet
af kraften »striden
canonelden skall
vara så betydlig skiljaktig
då medlen använda
på flogsFlottor
att ett 80 canonskepp
utredas (menas
komma den, hvarföre
ej ha den så?
På det sätt vi nu ha
dem har han nästan
rätt; men, om de förenas
på en punkt, farförenas
genom samma
intresse så kunna vi
förmå detsamma och
vi skulle få en öfverflyttad
summa af 150,000 “
R:dr från underhållaoch
personal-kostnaden
till materialsfond.
Detta liksom annat
är skärskådadt och upp»
gjordt af Comittéer rörande
Flottorna, och
troligen kommer snart
att tillvägabringas vid
en skeende allmän regi
lering af Flottorna.
Detta är alldeles o -  rätt och en dylik jemförelse
har aldrig kunnät
i verkligheten bestämmmas;
ty ännu hafva
aldrig Canonslupar
tagit något Linieskepp,
väi attaqueradt dem
men ej mer.
Den 6 Marlit,
601
väl byggnad och allt)
kostar 400,000 Rdr
Banco och hvarigenom
blott 40 canoner hållas
i linie, förslår att bringa
200 till 400 canoner
i spel på öppna canonslupar
och jollar.
Herr Lagerhjelm an*
för dessa sine .uppgift
Ett »kepp kostar
ej mer än omkring
320,000 R;dr.
Denna uppgift får
jag tacka för, och be
att få veta hvem som
kan åstadkomma En
Canonslup för 1,000
R:dr Banco. Jag räknar
Canoner och ej a
å 3 Lisp. Nickor bland
antalet af de uppgifne
4003 då man jemför i
ett fall måste det vara
i allt och då är dessa
nickor utan verkan
mot större fartyg hvilka
ej hafva andra Canoner
än 36, 24, 18 k
12 Lispunds Canoner.
Jag tviflar dock, både
på möjligheten af kostnaden
och på antal canoners
aptering på fartyg
till detta belopp.
Herr Lagerhjelm ursäktar
att jag får apli
-
t
6o2
Ben 6 Martn,
ter, för att tillkänna- cera i motsatt förhålgifva
att ingen lätt- lande dess egna yttransinnig
eller ytlig re- den om ytlighet m. m.
flexion förmått detta på den person somgifhans
anförande. vit Herr Lagerhjelm
dessa uppgifter och kan
ej annat än på det högsta
billiga Herr Lagerhjelms
nit för saken
Och dess ändamålsenliga
proposition om eq
Krigscassas samlande.
I förening härmed
får jag äran anföra följande;
Jag
vågar betragfa sjöförsvaret såsom nyttigt
och högst nödvändigt, för Sveriges oberoende,
såsom Scandinaviens naturliga försvar.
Denna tro synes kanske parodon för mångå;
men då jag betraktar de olikheter i opinioner
som härvid kunna alstras, härflutne, af de orsaker,
som alltid verkar då saker af stort intresse
skola bedömmas och som alltid vid dylika
fall äro, de rådande nemligen passionernas,
intressets och allmänna misstagens åsigter,
så finner jag lätt uppkomsten af desse o.
lika meningar; men åter då man med uppriktighet
söker den enkla sanningen skall man
finna att Sverige liksom England, genom sitt
georgrafiska läge, måste försvaras på sjön,
måste med Flottor till yttre försvar bibehållas
t sjelfrtändighet; då motsatsen visar att ifrån
Den 6 Martil.
?|en stund en stat åsidosatt, upphört att äga
eller bibehålla dess naturliga försvar, är denna
stat säker att alltid någon ^eröfrare ankommer
för att begagna tillfället af dess förSvarslöshet.
I 10 Secler är England deruppå
ett exempel, ty från den stund detta land med
alfvar vinlade sig om sitt naturliga försvar
sin Flotta — har det stigit i välmåga och
makt och på de tider det försummade densamma,
var det ett rof för inkränktningar. När
innehafvaren af en publique autoritet och hvar»
je medborgare i Staten, rätt förstått deras ge.
mensamma intresse; då fruktår ej den förre
att medgifva ansvarighet i utbyte emot makt
och den sednare makt i utbyte mot ansvarighet;
derföre måste i en constitutionej 6taf så väl den
iniiitaira som den civila makten vara populair
för att stödja sig på säkra grunder. De kunna
ej länge fortfara att vara, så vida ej de upplystare
classer af medborgare, förr eller sed"
nare verkande på allmänna opinion, erkänt
derigenom, den verkeliga fördelen af en dylik
makt. Denna popularitet godkänd genom det
plverlägsna begreppets röst har plaxerat i
första rummet de moraliska orsaker som med
täflan af de physiska frambringat Engelska
Marinen till dess öfverlägsenhet Den harsatt Nation
i samband med sina naturliga försvarare tili
den grad, att det i poesiens målande språk men
iden mäst vanliga familiaira conversation sorn
Engelsmän, då de omtala sina skepp, sin Flotta,
med entusiasme kallar dem, våra bålverk,
våra trädvallar. Jag har framkastat dessa re”
flexioner för att anhålla det Ridderskapet och
Adeln och samtclige Riksstånden med stadga
-
9cn 6 Martii,
de begrepp och uppmärksamhet tänka pä vårt
sjöförsvar. Länge var man på sjön okunnig om
den rätta kraft som var concentrerad inom
sjövapnet tch först inom det sednare seculum,
men synnerligast dessa senare 5o åren har
denna kraft blifvit helt och hållit utvecklad.
Man ansåg bland annat för omöjligt att passera
förbi Fästningar eller batterier, långt mindre
att våga attaquera dem; och man har derefter
fedt nästan otroliga saker utföras af dylika attaquer.
Genom alla Historiska facta framvisas,
hvilken betydlig materiel- och personalkraft
finnes sluten och sammanhållen så till
anfall som försvar inom hvarje slags Krigsfar^
tyg, allt i proportion efter dess storlek, och
bland mängden är som exempel Engelske Co,
mödor Sidney Smits Escader bestående af i
Linieskepp och några mindre fartyg som und*
»atte St. Jean d’Acre och tillintetgjorde Franska
Arméens attaque derå, genom deras Canoners
och Besättningars transporterande i land: ett
fullkomlig bevis. Då man sedt England under
dessa sednare 30 åren med en Flotta af
180 Linieskepp af 500 större och mindre Fregatter,
Briggar och armerade Fartyg, bemannad
med högst 145,000 matroser och sjösoldater,
bloquera hela verlden, inkräkta fasta
punkter öfver hela jordklotet hvarigenom
det är blifvit mästare på håfven, öka sine
undersåtare3 antal från 30 till 80 millioner,
så har man åter i tidernas häfder ännu ej
sedt någon Continental-makt förmå kufva eller
styra flera Folkslag än mindre få herravälde
i en verldsdel. Defta vittnar om det
Den § Murtu.
stora inflytande sjövapnet baft på Folkslagens
öden. Gamla verldens öde afgjordes vid
Actium & Salamis. Den nya verldens vid
La Honge 1692, vid Trafalgar 1805. Härutaf
vill jag draga bevis, hvad Scandinavien med
ett antal af 20 Linieskepp i öppna sjön och
ett tillräckligt antal små fartyg i skärgården,
bemannade med so a 25,000 man sjöbesättningar
kan till sitt försvar åstadkomma*, och jag
tilltror mig yttra, att detta försvar sker heldre
med denna Flotta än med Ioo.oco man’ Man
har tillskrifvit orsaken för omöjligheten att
hindra herjningarna 1718  19
20 af Ryssarna
på Sveriges kuster, det vi ej då hade
någon SkärgårdsFlotta och deraf dragit den slutsatts
att en ÖrlogsFlotta (sorn vi då ägde i
sjön af 12 Linieskepp utom 16 Engelska såsom
allierade) ej kan försvara våra kuster.
Detta raisonement är falskt, då man, M. B.
med uppmärksamhet Och opartiskhet betraktar
då varande tid och händelser. När samma
Armée som ena dagen hade stormat skantsen
Gyldenlöf och dagen derpå säkert under Carl
XII:s egit anförande sjelfva Fredricshalls murar,
drogs tillbakars efter det olyckliga skottet
och blef modfäld men brukades synnerligast
som ett medel till partiebatets och egennyttans
afsigter, i stället för att fullfölja det
påbegynta verket, så kan man lika lätt inse
om ej samma verkningar hade individuelt intryck
på Flottans befäl,| åtminstone verkade
det från högre 011 på densammas overksamhet
och stillaliggande- jemte att Engelska Flottans
närvaro var mer att anse som pockande till flen -
6otä
Dan 6 Martil.
dens hjelp änsom bidragande till vårt understöd:
Elter, denna tid har flottan i 1740 ochsoårens
krig i 17B8 och 90, jemte de deruppå följande
visat att inga härjningar, utan trefnad och säkerhet
varit rådande långs Sveriges kuster;
och det olyckliga resultatet i anseende till förlusten
af så minga linieskepp, fregatter och
skärgårdsfartyg vid utgången från Wiborgs viken
1790 vittnar om en örlogsflottas krafter
och beskydd, utom hvilket beskydd aldrig Gustaf
lil med skärgårdsflottan kommit derifrån
och utom hvilket (sedan detta beskydd för utgången
var gifvit) bataljen vid Svensksund aldrig
kommit i fråga.
Jag anhåller att få beropa mitt memorial
under den 19 Januarii 1818 och att det må inför
Utskottet uppläsa, hvaruti jag gifvit mera
utveckling åt detta magtpåliggande ämne,
än jag nu framstäldt.
N:o 7.
Herr von Francken, Augusti
Uti Herr Königs den i:sta dennes gjord*
motion att Rotehållare för en soldat skall betala
25 och för en båtsman 20 R:dr för hvart
krigsår som öfvergår det första mot det att
Rotehållaren under kriget skall vara fri för
nummerns completterande och monderingens
. underhåll, kan jag aldeles icke instämma, af
den enkla orsak att Rotehållarne redan af ål?
Den 6 Martti,
der varit befriade från monderings underhåll
i krigstid samt att alltsedan Beväringsskyldighetén
i Sverige öfvetenskorrts hafva Rotehållarhe
äfven varit fiie från completterande af soldat
Under krig, hvilken vid inträffad vacance un -  der ofredens påstående af Beväringen fylles,
Och kan jag derföre ej anse nödigt att vi på.
taga oss en utgift till undvikande af åliggande,
60m oss hvad hellre som är ej tillkomma,
men deremot hvad Rusthållare beträffar förenar
jag mig fullkomligt med Herr König* att
sedan häst och karl vid krigets början blifvit
aflämnad 6å för hvarje år som öfverskrider det
första erlägga 50 R:dr Banco och deremot blifva
frikänd från fecrutering* remontering och
monderings underhåll medan kriget påstår samt
Vid dess slut af Kronan återfå häst, karl och
mondering i fullgodt stånd.
Att Kronati genom den betydliga penningsumma
som blir af 50 R:dr årligt bidrag
af hvarje Rusthålls nummer rikligen under
kriget bör kunna åtaga sig underhållet, äfvensom
att Rusthållarne härvid ej kunna förlora
då augmenterne alltid uppgå till den föreslag,
fte afaiften kan lätt inses, samt att Cavalleriebefälet
genöm detta säkra contanta bidrag bör
lättas i sina omsorger för Regementets brukbarhet
tyckes ej heller böra betviflas, jag
förmodar derföre att hvarje härvarande indelt;
CaVallerieOfficer med nöje skall söka tillsyrka
denna del af Herr Königs väckte motion, som på
Bn gångvåstadkommer förmån för Kronan och Re
-
Den 6 Marlit.
gementerne samt befordrar de rustandes säkerhet
och väl.
Att detta mitt anförande matte få åtfölja
Herr Königs motion till vederbörligt Utskott
ar hvad jag slutligen vördsammast får anhålla.
N:o 8.
Herr af Schmidt, Georg Lort'.
I anledning af Herr Montgomaries gjorde
motion, rörande Vester- och Norrbottens läns
återförenande under en Länsstyrelse, får jag
äran till Högvälborne Herr Grefven och LandtMarskalken
samt Höglofl. Ridderskapet och
Adeln följande anmäla. Den skyldiga kännedom
jag om desse vidsträckte landskap äger,
förvissar mig om, att ehuru välment Herr
Montgomeries åsigt i ekonomiskt afseende för
staten synes vara, då dermed någon contant
besparing kunde vinnas, så tror jag icke att
denna lilla stats-fortune, svarar emot hvad dessa
landskap, hvilka utgöra tillsammans något öfver
r,300 qvadrat mil, ehuru dess folkmängd,
fast i betydligt tilltagande, för det närvarande
endast uppgår till 77,000 menniskor, deri.
genom skulle förlora.
Herr Montgomerie uppger, att fordna styrelsers
områden sträckte sig ifrån Gefle Ull
Torneå; hvad denna puokt beträffar, känner
Herr
Den 6 Martii,
Herr Montgomeri lika väl som jag, ordsaken
till denna vidsträckta fördelning, hvilken i begynnelsen
af Länsstaternas inrättande i de nordliga
provincerne, blefvo dem tilldelte; och
kunna således icke nu med skäl åberopas, sedan
man funnit dem äga ett för den tiden okändt
värde.
Vidare uppger Herr Montgomeri, att en
lättnad skulle för Inbyggarne vinnas, om
Landshöfdinge-sätet blefve flyttadt till Piteå
Stad. Beträffande denna punct, kan jag icke
neka mitt medgifvande, att om båda Länen,
emot hvarje sakkunnigs öfvertygelse skulle
förenas, piteå vöre väl då den ungefärliga
medelpunkten; men oberäknadt hvad södra
delen af det nedre Landet härvid skulle
förlora, i anseende till betydlig förlängning
af väg; skulle Inbyggarne, i de till
betydlig grad redan odlade, Lycksele och Åfcele
Lappmäiker, utgörande sju större Pastorater,
se sig högst Vanlottade genom en tillökning
af 23 mils förlängd väg, då de hos
Konungens Befallningshafvande sku le anföra
sine åligganden, Äfven yttrar Herr Montgomeri,
att Norrbottens Län, är att jemföra med
felt lagligt Fögderi. Hvad detta beträffar
känner jag väl icke om sådane finnas, som
innehafva 37,000 menniskor; men försäkrad är
jag, att icke något Fögderi finnes, sorn i vidSrräckthet
liknar Norrbottens Län, hvars arella
innehåll utgör 750 qvadratmil.
Bil, till Ridd. o. Ad, Pr. II Band. 39
Den 6 Martil,
Herr Montgomeri säger, att de delade
Länen förordsaka besvär för Regementsbefäiet,
då Vesterbottens Regemente* är förlagdt i båda.
Hvad den punkten vidkommer, tror j*g
nämde Regementer icke vara det enda inom
Sverige, som får rådslå och corraspondera med
flere Landshöfdingar; dessutom har jag aldrig
hört Befälet häröfver klaga.
Hvad styrelsen beträffar, så känner Herr
Montgommeri säkerligen, att om desse omtalte
vidsträckte trakter skola blifva hvad naturen
tycks för en framtid danat dem till, och
om tillsyn och uppmuntran af styrelsen skall
rätt verkställas, tili odlingar, röjdningar, strömrensningar,
Bt rgverksanläggningar, med flere
näringar som der bjudas och hvilka en gång
säkerligen komma att gifva Fäderneslandet
tacksamma gärder för gjorde uppoffringar så
öfverstiger allt detta, jemte de lagliga målens
afgörande, den mäst verksammes förmåga;
men kanske skulle återkallandet af de uråldrige
tidernas sätt att styra dessa trakter, ansea
lämpligare! då ett beständigt lika kunde opåtalt
råda, och då medvetandet om uppfyllde
plikter redan tillfredsställande den styrande,
då han å Embetsrummet förrättade sin tjenst,
och sällan annorstädes än der i anseende till svårigheter
att öfverfara de nästan omäieliga rynn
der, gaf rätt åt de lidandes klagan.
Att detta, jemte Herr Montgomerys mer
morial må till vederbörligt Utskott remitteras,
Dm 6 Martu.
6II
och med de öfrige RiksStånden communicerasj
derom anhåller jag ödmjukast,
N;o 9.
Herr Klingfiedtt Gnftaf Fredric:
Med den kännedom jag, under en flerårig
bosättning inom Norrbottens Län, hunnit förvärfva
angående denne Rikets nordligaste del;
kan jag icke undgå att göra följande anmärkningar
emot den af Herr Montgomeri, väckte
motion, om sammanslående af Norrbottens
och Westerbottens Län.
^ Ville jag antaga, att desse begge Län, innehållande
nära ett tusende fyrahundrade qvadratmil
i arealrymd, hade uppnått deras möjeliga
höjd af odling och befolkning; så skul.
le jag dock icke anse troligt att de måsgfaldiga
och granlaga årender, som tillhöra Länen
styrelserne j allmänhet, kunde, med tillhör,
ligt iagttagande af Statens fördelar samt La^
rens Invånares rätt och bästa, skötas af en
enda Landshöfding, hälst sedan desse Embetsmäns
åligganden nu mera blifvit mycket utsträckta
emot förra tider, då allmänna hushållningen
och Policen fordrade mindre omsorger, atmina
stone mindre vårdades Exempel hämtade från
desse tider torde således vara foga bevisande
i och för sig sjelfve; men en hvar som närmare
känner huru Provincen Westerbotten, med
dess enda Länsstyrelse i Umeå,, då -förvalta*.
Den 6 Martu,
des, iemnad nästan åt sitt ode, och Kronobe
tjeningens ensamma vård, finner utan tvifvel
att Provincens delning i Tvenne Län var en
upplyst och af omständigheteroe påkallad
åtgärd.
Ännu äro likväl, Sveriges ifrågavarande
Begge nordligaste Län , endast ett halffärdigt
Land, begåfvadt af Naturen med många obegagnade
förmåner. Befolkningen , för närvärande
tillhopa omkring 75^0 personer, befinner
sig i jemt och betydligt tilltagande, och
i samma mån som utkomst för Folkstocketl
beredes, genom tjenlige anstalter för Landets
-vidare odling och bebyggande samt Näringstillfällenas
utvidgande, skall folkökningen o*
felbärt blifva än starkare och folkmängden troligen
finnas fördubblad efter en mansålder.
När detta hunnit inträffa och de 1,400 qvadratmilen
bebos af 150,000 menniskor, finnes
förmodeligen ingen* som ur någon synpunkt
skulle ogilla Provincens skedde delning.
Emedlertid bör man besinna, att det städse
år Konungens Befallningshafvande och ofta
Landshöfdingen personligen, som måste uttänka,
framställa, förbereda och Utföra de allmänna
economiska företag och anstalter, 6önJ
skola leda till nyssnämnde stora och möjeliga
resultat, hvilket framför allt annat, bör
bibehållas i sigte när man vill ordna LändtRegeringrn;
och upplysningsvis får jag här
nämna några^af de vigtigaste omsorger, sorn i
Sen 6 Martii.
detta afseende åligga Landshöfdingen uti Norrbotten}
de äro;
■ :o. Afvittrings^ befordrande, med hänsigt
äfven till allmänningstrakters afskiljande
från enskiltes områden, och dessi trakters in
delande för Landtbruk, Bergshandtering, eller
andre näringsgrenar.
2:0. Storskiftes ärendetes befrämjande.
3:0 Landets befolkande, medelst befordran
af bosättningar å ödetrakter och jemn
tillsyn å Nybyggare.
4:0. Nya vägars anläggande uppåt landet.
5:0. De allt tor stora Socknarnas klyfning
och fördelning i smärre Pastorat, samt kyrkors
byggande uppåt landet.
6:0. Strömrensningars befordrande, för att
öppna tillgången till landets outtömliga Jernmalmsberg,
stora skogar och flere resourcer.
7:0. Införande och stadgande af en sjelfständig
bergshandtering inom Länet, med afseende
tillika på Jernmalmernes begagnande för
andre orter inom Riket.
8:0. Städers eller Köpingars anläggande
för att lifva rörelsen inom det vidsträckta
Landskapet.
6i4
Den 6 Mar t ii.
Jag vet att att alla dessa vigtiga företag
£ro började och under utförande, eller nu i
fråga att verkställas. Den arealrymd, hvar
inom de skola utföras, utgör föga mindre än
750 qvadiatmil; och då härtill kommer att
Norrbottens Län, med en vidsträckt gräns emot
Ryssland, fordrar jemnare uppmärksamhet,
till lugnets och ordningens bibehållande, än
annorstädes, tror jag det vara ostridigt, att
Landshöfdingen i Norrbotten hvarken kan eli
ler bör erhålla någon utvidgad verkningskrets.
Jag afstyrker således i allo bifall till
motionen derom, öfvertygad att den besparing
i Statsutgifterne, som derigenom åsyftas, skulle
i stället medföra stora förluster för Staten,
oberäknadt de svårigheter och den osäkerhet,
som genom Länens sammanslående skulle ä
oyo blifva deras Invånares lott.
N:o ro.
Herr Franc Sparre^ Bengt Erland',
Med anledning af Grefve Cronhjelms motion,
om sammanslående af Artilleriets och Ingen
eurcorpsens Läroverk, har jag erhållit tillstånd
att upplysningsvis tillkännagifva, hvad
inför Hans Kongl Höghet Kronprinsen i egen*
skap af högte Befälhafvare för Artilleriet, i
detta ämne blifvit discuteradt. Samma fråga har
nemligen blifvit väckt, men man har icke kun»
nät linna att någon synnerlig nytta af ett enkelt
sammanslående af desse Läroverk kunde
Den 6 Martil'
uppkomma, hvarken i anseende till undervisningen
eller till kostnaderne. (Icke i anseende
till undervisningen emedan begge
Corpsens Elever skulle fordra en vidare sträckt
undervisning i hvarderas särskilta, ehuru hvar*
andre nära liggande yrken. Icke i anseende
till kostnaden, emedan Ingeneurcorpsens Läroverk
endast kostar 1,200 R:dr pä ordinarie
Stat, hvaraf så mycket mindre någon indragning
skulle kunna äga rtira, som Professorer
för sine 1000 R drs lön, äro pligtige att verkställa
Triangelmätningarne, och för de 200
R;dr som äro anslagne till Lectionsarfvoden,
äfven bestrides vården af Archiverne. Deremot
har man funnit att sammanslagningen
skulle medföra mycken olägenhet, dels i anseende
till IngeneurElevernes individuella förhållande,
emedan de icke skulle kunna begagna
undervisningen vid Marieberg utan att bo
på stället, dels ock hufvudsakeligast i anseende
till de olika grundprinciper, som i afseende
på Corpsernes särskildte förhållanden vid
de begge Skolorne nu följas, nemligen att ArtillerieEleverne,
sammandragne frun 3_ne Regementer
Hylta till Marieberg och ho der oafbrutit
till dessCoursen är slutad, hvaremot Ingeneur-Eleverne
endast arbeta vid Skoleverket
vintern, och under sommarmånaderne, öfvas
och begagnas i verkelig tjenstgöring vid byggnader
eller Topografisks arbeten Af desse
skäl har idéen om Läroverkens sammanslående
blifvit förkastad, ehuru jag derför hvarken
vill påstå a^t någotdera äger all den fullkomlighet
det kan och bör erhålla, och icke hel
-
Den 6 Martil.
let att TngeneurLäroverket i längden ksn erhålla
den fullkomligare utbildning hvartill
det framgår, utan någre tillökte bidrag tran
Staten.
Men då den väckta frågan om desse bägge
läroverks enkla sammanslående, såsom i
intet afseende gagnelig förfallit, har deremot
uppstått en annan fråga, om nemligen icke
alla de särskildte grenar af publike tjenster och
äfven enskildte näringsyrken, sorn fordra kunskaper
i Mathematiske, Physiske; och Chemi*
ske vettenskap *r, skulle kunna med fördel
få sine elever undervisa i en gemensam
skola, uppställd på de principer som den Franska
Polyteckniska. Artilleriet, M i lita ira Ingenieurverket,
Flottorne, Hydrauliska och Vägbyggnadsverkeo,
Skepps- och Dock byggnadsStaterne,
Bergväsendet och Öfverintendentembetet,
skulle alla derifrån kunna draga sine
elever, hvarjemte till alla productive yrken
som fordra högre kunskaper för inrättandet af
gående verk, Machinerier och Chemiske operationer,
äfven private skulle kunna bildas i
denna högskola för undervisning med praktisk
tendens i ofvannämnda vettenskaper. Man har
icke ansedt omöjligt att om alla de medel sam*
manslogos som nu äro använde till särskildte
mindre undervisningsanstallter för ofvanuppnämnde
tjensteverk, och som alla mer eller
mindre nu mäste vidkännas olägenheten af bristande
sammanhang med Rikets allmänna läroanstallter,
skulle kanjke dermed, utan serdeles
tillökt kostnad kunna åstadkommas, ett stort
Den 6 Martil,
pph allmänt centralverk, som genom sin förenade
kraft skulle kunna bringa undervisningen
till en vida högre grad än af de nu isolerade,
så mycket af tillfällig vilja och förmåga
hos deras ledare, beroende särskildfe läroaostalterne
kan väntas. Att närmare här utreda
desse ämnen medgifver icke rummet och tiden,
men de hafva inför Hans Kongl. Höghet Kronprinsen
blifvit discuterade, och Hans Kongl.
Höghet som med nådig omtanka för allt sorn
kan befordra Fäderneslandets väl, sjelf förenar
så ovanligt säkert omdöme och så sällsynte
insigter i de strängare vetenskaperne,
har täckts deröfver höra flere, både embetsman
och lärde och några steg halva blifvit
vidtagne till idéens närmare utarbetande. Resultatet
häraf har blifvit att tankan ej blifvit
ogillad, men ansedd af den beskaffenhet att
den fordrade mycken mognad, mycken tid att
i allt sitt sammanhang med öfrige Stats- och
Uppfostringsförhållanden betraktas, och framför
allt mycken öfverläggning för att ej brådstörtadt
rubba hvad man egde, innan man med
full säkerhet visste hvad man satte i stället;
en försigtighet i synnerhet nödig i penningefattige
länder, der man ej har råd att göra
försök sorn kunna misslyckas. För egen del
får jag tillägga, att de flere anföranden jag
vid denna Riksdag hört göras om allmänna
uppfostran, öfvertygat mig att man i allmänhet
är böjd att leda den till mera sammanhang
nied det practiska borgerliga lifvet, en
tanke som torde vara en följd af vår fortgående
constitutionella utbildning, men hvilken,
618
Den 6 Mar t ii,
kanske fordrar någon tid att mogna och genom
publikt bearbetande erhålla en bestämd
och säker rigtning. Jag är derför nu mer än
förr af den tankan, att inrättandet af en sådan
Polyteckmsk skola som jag omtaladt, torde
böra hvila, till dess en allmän öfversigt af
alla publika undervisningsverk kan på en gång
företagas, och de som egentligen äro ämnade
för den theoretiske och speculative lärdomen,
kunna sättas i nödig öfverensstämmelse med
dem som äro eller blifva inrättade för practiske
yrken: och hyser jag fullkomligt tillförsigt
till Regeringen att något sådant blir företagit,
då det genom allmänna tankens utveckling
hunnit blifva tillräckligt förberedt.
Jag anhåller sluteligen att få begagna tillfället
att tillägga några ord om KrigsAcadeinien
på Carlberg.
Utan att ogilla hvad Herr Montgomerie
och Grefve Cronhjelm anfört, om möjligheten
att vid andra läroverk bilda militairer, hvilket
jag anser både möjligt och som theone
rigtigt, tror jag likväl att man gjorde ganska
illa, att rubba inrättningen af KrigsAcademien
förr, än man har något annat som säkert uppi
fyller ändamålet.
Jag anser KrigsAcademien hafva gjordt
mycken nytta för Arméen, och hyser för mine
yngre Lill största delen där bildade vapenbroder,
en hög grad af aktniog, som jag är
glad att offentligen få uttrycka. Sjelf bland
Ben 6 Martti,
de äldre har jag med innerlig fägnad sedt huru
kunskaper i allmänhet tiltagit, och huru ett -  kunskapsbegär utbildat sig, som i min ungdom
alldeles icke var så allmänt som nu. Qtvifvelagtigt
har inrättningen af KrigsAkademien,
om icke ensamt, åtminstone i betydlig
mån härtill bidragit. Ensidig är visserligen
uppfostran vid ett lärvoverk, inrättadt uteslutande
för ett yrke, men ingalunda har detta
hos de yngre generationerne bildadt någon ensidig
anda i allmänhet; den omsorgsfulla omvårdnad,
hvarmed conscriptionsclasserne blifvit
emottagne, behandlade och bildade, torde
bäst vittna att Arméens befäl ingalunda är lifvadt
af någon ensidig, skråaktig anda, utan af
den allmänna medborgerliga, som bör finnas
hos alla classer.
Med desse anledningar till tacksamhet för
den sednast afledna Konungen, som stiftade
KrigsAcademien, tror jag icke att Riksens
Ständer hafva skäl, att i underdånighet i denna
stiftelse önska någon rubbning, åtminstone
icke förr än en fullkomlig och sammanhänga^
de öfversigt, af alla allmänna läroverk kan
komma att företagas, för att bringa dem till
fullkomlig öfverensstämmelse sins emellan, och
för att uppfylla de luckor som tidens fortgående
fordringar, i de gamla inrättningarne kunna
upptäcka.
Jag anhåller att detta mitt yttrande må i
620 Deri 7 Martti,
remissen fa åtfölja Grefve Cronhjelms me-<!
morial.
Bilagor
till PleniProtoCollet för den y Martiin
N:0 i.
Grefve Ridderstolpe , Carl-,
Skyldigheten att icke för Ridderskapet
och Adelö upptaga någon dyrbar stund , kas
jag fägna mig att vid detta Riksmöte hafva
obrottsligt uppfyldt; men det är äfven en pligt
att yttra sig då man af så ömma åligganden,
som kamraters tillstånd, dertill föranledesj och
vågar jag derföre hoppas Ridderskapets och
Adelns öfverseende då också jag meddelar mi -  na tankar och mina känslor i ett ämne, där
någre värdige medbroder på ett hedrande sätt
beredt mig vägen, och en Statsutskottets egen
forskande ledamot så mycket snarare kan anses
hafva uppmuntrat mig, som det är troligt
att han, utan hopp om tillgångar till förbättring
af det mindre indelte befälets löner, aldrig hade
gjort den framställning, hvarigenom han rätt^
visat rfdan erhållen järd af aktning och förtroende.
bert 7 Martii.
Med den slutsatts jag således anser mig
befogad att draga af motionen, hoppas jag icke
förgäfves vädja till detta Rikets första Stånd ,
då jag utah att plåga med detailler, som ligga
för öppen dag uti Regementernes Stater, anmäler
otillräckligheten att de inkomster, som
likväl skola påstås tillräcklige för indelte compaghieofficerare
, icke!allenast till sina accorder och
räntor för dem, samt underhållet för sig sjelfve
och sin, fastän icke kostsamme, uniform,
utan ock till bestridande af andre tjensten åtföljande
skyldigheter j såsom resor för visitatioher,
undersökningar, transporter, auctioner,
bésigtningar, o. s. v.
Ått fordra desse, uti ständigt åberopade
Reglementen, och tjenstfärdige, deraf lefvande
anmärkares författningar, strängt föreskrefne
pligter, då det fattas tillgång på medel att dem
uppfylla, är smärtande för en befallande, Mine
Herrar! och lidande känslor uppkomma
derigenom äfven hos de lydande! ! Huru skulle
val desse kunna uteblifva när, med de nu
fallne Sädespriser, 75, 72 ja icke mer än 5a
&\Ar 21 sk. 2 r:ft. ofta utgöra, jemte 20 tunnor
Spannmål af bostället, en SubalternOfficers
kela ärliga inkomst, samt Capitainsr finnas, som
tjena Konung och Fädernesland med 191 Rtdr
37 Sk. 8 r:st. oberäknade icke tillfyllestgörande
20 sällan 30 tunnor af sine innehafvande,
genom bristen uti anslagen till ersättande
af utdömde caracters hus, mindre emot ändamålet
svarande, boställen. Då understundom
misslyckade författningar och afsigter med dem,
Den 7 Martn,
aotingen genom arrendatorer eller vederbör^
ligen godkände löftesmäns bristande ansvars—
föi måga, ytterligare minska de påräknade små
inkomsteroe och förordsaka alltid kännbare efterräkningar,
såsom för husröta med mera dylikt,
ökas tyngden af de eftersinningar jag lem$
nar en hvar att med mig dela, fastän jag, för
att ej för länge pröfva edert tålamod mine Herrar!
icke vidare utvecklar dem.
Må likväl den enda tillåtas mig, att tjenare
i allmänhet och sådane dagdrifvare, som
man i vissa förhållanden icke kan vara utan,
i synnerhet, oansedt flere varors minskade pris
måste vedergällas af enskildte mera än dubb
It emot medborgare, som, drefne af, i vårt
land alltid kraftigt verkande, känsla för heder
och fosterland, aldrig tveka när det gäller att
med lif och blod trygga det sednares ära och
säkerhet, skola icke desse oegennyttige, äfven
i yngre graderna äga rätt att fordra åtminstone
så bergelig utkom fl att de icke ovillkorligen
trugas uppsöka utvägar, som i förtid beröfva
Arméen all medverkan af deras mod, nit och
skicklighet, samt för dem sjelfve alldeles/örinta
den framtida befordran, hvarom hop,
pet ensamt kan väpna emot förevarande lidelser
till dess sådan, ofta dyrköpt, belöning
vankar.
Må äfven i anledning af allt detta den
slutetiga anhållan icke vägras mitt deltagande
I vanlottade vapenbröders ställning, att detta
anförande får åtfölja Herr Hjertås memorial
Den 7 Martil.
623
till Vällofl. Statslltskottet, hvars välvilja och
urskiljning, att, så vidt tiligångarne medgif_
va, behjerta föreslagne omständigheter, vare sig
med jemnktiingar af andra löner eller rent af
tillökningar, jag icke kan misskänna.
N;o 2.
Herr Boij, Johan Fredric:
Fråga har väckts uti detta stånd om, att
Riksens Ständers revisorer skulle äfven granska
den under Kongl. Krig Coliegii vård stälde
PassevotanceCassa; det är med anledning deraf
jag tager mig friheten att underställa detta
vördade samfund, ipine åsigter uti ämnet.
År 1778, inrättades mbtespassevolanceCassan
för Indelta Cavalleriet och 1812 den för Indelta
Infanteriet. Dessa båda Cassör äro nu
förenade och utgöra för mötena ett belopp af
34000, efter dem ungefärligen 250,000
R;dr Banco, vid hvilken summa Cassan biber;
hållit sig under de sednare åren.
Mötas PassevolanceCassan är stäld under
Kongl. KrigsCollegium. Den revideras äfven af
det samt undergår vidare ånyo granskning
uti KammarRätten.
Mig synes, att en sådan Controll är tillräckelig
Och all vidare öfverflödig om ej fkcdligi
grunderne för ett sådant förslag kunna ej
heller af mig gillas, då Cassans uppkomst och
6 24
Den 7 Martil.
närvaro är framkallad genom en enskilt öfverenskommelse,
med Kongl. Maj:t och Kronan
å ena, och rust- och rotehållare å andra si*
dan,samt på sammagrund som Riksens Ständers
Revisorer skulle förses med rättighet att granska
denna Cassa, borde de äfven öf verallt kunna
intränga på Passevolancens område och till
och med komma uti befattning med Ecsqva?-  drons- och CompagnieChefers egna Cassör.
Jag tror att Riksens Ständers Revisorers
vida och besvärliga omfattning ej bör tröttas
vid ändamålslösa öfversigter, och är äfven
öfvertygad att den säkerhet denna för Landtarméen
så angelägna Cassa nu äger, bestående
deri: att ej lån på annat sätt beviljas, än
att de sorn bifallit dessa Lån, äro äfven ansvarige
att balaneer ej få uppstå, skulle genom
förenämde åtgärd af Riksens Ständer försvinna.
Denna Cassa bidrager till Arméens
rörlighet, och få af denna natur, hafva under
dess närvarande Jorm, varit mera gagnande,
inom deras bestämda gränsor; dess styrelseoch
förhållande utgör ingen hemlighet.
Contracten för dess bestånd, stälde under
15 år upphöra 1827.
Under Mötespavolence Cassan, har Hans
Maj;t Konungen i nåder funnit för godt att
tills vidare ställa LöningsCassan, utgörande en
fond af too,ooo Rtdr Banco, sorn af Hans Maj.ts
tnfhilta uppoffrade tillgångar, är uppkommen.
Den 7 Martti.
€-5
Häraf utgå årligen 6,000 R.dr Banco, tillför-;
ökande af 6 särskilte Regementets aflöning.
Att detta mitt vördsamma anförande får
åtfölja Herr von Hartmansdorff* memorial anhåller
jag ödmjukast.
No 3.
Herr Hegardt, Christian Bernhard;
T anledning af Herr Gripenstedts yttrande
om fÖljderne af en i frågagtäld Realisation
af Rancosedlarne, uther jag mig vördsamt att
få göra några erinringar.
Öm med Realisation förstås endast och
allenast en bestämning af BancoSedetns värde,
enligt dess nu varande förhållande till det metalliska
mynt den skall föreställa, samt en anstalt,
syftande att upprätthålla det, och förekomma
dess ytterligare försämring, så väl
som dess lörhöjning, så synas ingalunda de
olägenheter deraf Vara att befara, uppå hvilka
Herr Gripenstedt velat fästa uppmärksamhet.
Han befarar att capitalisten eller fördringsägaren
skulle deraf foranlåtas, att till
betalning uppsäga sina utlånte penningar. Jag
tror att just motsatsen bör efter all sannolikhet
förväntas, och att Capitalisten, genom se°
Bil. till Ridd. 0, Ad. Pr. II Band. 40
628
Dm 7 Martil.
delvärdet^ bestämning tryggad emot den förlust,
för hvilken han nu genom dess obestämdhet
och ombytlighet är blottstäld, skall
deraf fast mera hemta en nu och iänge saknad
anledning både att låt* sina penningar
innestå hos låntagaren, så framt de för öfrigt
äro säkert placerade, och att äfven utlåna sådan*
penningesummor, sorn han för närvaran*
de låter ligga ofruktbara; enär han kan hysa
en grundad förhoppning att de vid återbetalningen
skola äga lika redbart värde som vid
utborgningen. Jag fruktar tvertom, att om
den ifrågavarande så önskliga myntbestämning
ej sättes i verkställighet, så torde man snart
få förnimma att betydeliga penningelån uppsägas;
emedan Capitalisten då måste blifva betänkt
på, att i tid rädda sin förmögenhet, och
på ett eller annat sätt realisera sina fordringar,
innan myntrepresentativerne ytterligare
försämras och närma sig till likhet med värdelösa
assignater.
Beträffande vidare den yttrade farhåga;
att, i följd af VexelBankers öppnande till
ledlars invexling, Bankens silfverfond skulle
utömmas och föras ur landet, samt de oinlöste
i omlopp qvarblefne sedlarne derefter sakna
allt värde eller åtminstone betydligen förlora
i värde; så får jag först och främst anmärka,
att om Realisationsoperationen blifver någorlunda
väl beräknad, hvilket jag har någon
anledning att förmoda, skall den händelse icke
inträffa att Bankens silfverfond till den
grad uttömes, att Banken icke förmår fortfara
Den 7 Martii.
med sedlars invexling vid anfordran; och så
länge denna invexling fortgår eller icke vägras»
kan sedlarnes silfvervärde icke förminskas.
Hvartill skulle det då båta att tillvexla
sig silfvermynt emot sedlar som, så beskaffade,
äro ett vida beqvämligare och lättare bytes-
och circulationsmedel? Men antagom,
hvad jag ej anser för sannolikt, att misstroende
till Bankens förmåga, och fruktan för, att
den i längden ej skulle kunna uthålla profvet,
föranledde till dess nu varande silfverfonds
uttömning. Lat denna Silfverfond utgöra
till exempel 5 millioner R;dr Specie, och
Bankens sedelstock, må hända något högt beräknad,
30 millioner R:dr Transportsediar.
Banken bade då efter 120 sk. Cours invexladt
12J million R;dr sedlar, och således voro J7J
millioner i rörelsen qvarblefne. Jcke saknade
desse ett verkligt värde? Ägde icke
Banken såsom underpant alla de hypothequer,
hvaruppå dess till 28 millioner beräknade säkra
fordringar nu grunda sig, att förtiga Riksens
Ständers garantier och skulle med en sådan
egendom, så mycket öfverstigande dess
skuld, Banken icke vara i stånd att förskaffa
sig det silfver som ytterligare till sedlars invexling
erfordrades? Förutsatt till och med,
hvad som ej bör förutsättas, att Banken icke
i förväg dragit försorg derom, utan väntat på,
och låtit det komma derhän, att hela dess nu
varande silfverförråd blifvit uttagit. Vöre icke
i värsta fallet, hvilket blott såsom en
möilighet är tänkbart, de öfrig blefne i7§ millioner
R:dr i förhållande åtminstone lika myc
-
Den 7 Mart ii.
ket värde som hela den nu utelöpande sedelstocken
af 30 millioner R:dr, och har denna
kunnat, utan utvexling af silfver, så länge bibehålla
ett värde sällan lägre än efter en
Curs af 120 sk.: så vet jag ej hvarföre en till
175 millioner R:dr minskad sedelstock skulle
Vara underkastad ett större äfventyr att till
sitt värde försämras. Tror man dä att hela
vår sedelstocks värde grundar sig blott på
den mening man hyser, att Banken äger i sina
hvalf ett silfverförråd af 5 millioner SpecieRiksdaler,
som aldrig kan utbekommas, och
som således nästan lika så nyttigt kunde ligga
outbrutit i grufvorneP
Jag är fullt och fast öfvertygad, att den
här blott suponerade händelse, att Bankens
silfverfond aldeles uttömdes, icke skall inträffa,
då nemligen, jag, såsom ett oumgängligt vilkor
för myntbestämningen och den fria silfverutvexlingen,
förutsätter, att Banken erhåller
en sådan organisation som skyddar den för
missbruk af dess Credit, och som för alltid
frånskiljer den sådane befattningar som äro qförenlige
med naturen af en sedelbank, hvars
ovilkorlig! åliggande och första syftemål är
och måste vara att noggrannt uppfylla sina
förbindelser. Det skall då icke hända, att
man till någon betydlig del uttager dess silf—
verförråd; ty hvad skulle man väl göra med
speciemyntet ? återgifva det såsom mynt i handel
och vandel? Man skulle då blott hafva
gjort sig ett onödigt besvär att tillvexla sig
det. Nedsmälta det för att deraf låta till ver
-
Den 7 Mertii.
* = 9
ka Bordsilfver och dylikt arbete? Sädant finnes
detförutan och kan köpas af den som har
råd och lust dertill, utan utvexling af Bankens
mynt; och att uttaga det i denna afsigt
vore en illa beräknad speculation. Slutligen;
det som man mest befarar; man kunde sända
speciemyntet ur landet»
Man medgifver, hoppas jag, att det icke
sändes ut för ro skull och för intet. Alltså
för att betala en ökad import af utländska så
kallade öfverflödsvaior. Men all import har
sin gräns och bestämmes af afsättningen, och
denna åter af en verksam efterfrågan, nemligen
Consumentemes åstundan och förmögenhet
att köps; och jag kan icke inse huru denna
verksamma eller effectiva efterfrågan skulle
ökas genom tillåtelsen att i Banken tillvexla
sig Speciemynt för Bancosedlar. Deraf
ökas icke Consumentemes inkomst; om så
hände voro det lyckligt och bevisade Nationalvälmågans
tillväxt. Men torde man säga,
väre Cepitalister skulle utsända Speciemyntet
för att insättas uti främmande Statsfonder. Vi
håfve ganska få rika Cspitalister, och jag tror
icke att de skulle vilja äfventyra sin förmögenhet
på desse vidtutseende speculationer, eller
att utländske Statsobligationer skola framdeles
mer än hittills i Sverige vinna någon
synnerlig credit, utan snarare tvertom.
Att yttra den tanka, att vi skulle kunna
utan realisation upprätthålla silfvervärdet af
väre myntJeckeOj Bancosedlarne, endast vi
630 Deri i Mar lii t
kunde bibehålla jemvigt eller vinna öfvervigt
i utrikes handeln; är 1 det närmaste att påstå,
att vi kunna efter behag tillskapa penningar
och i oändlighet öka Sedelstocken, utan
att dess värde skulle i förhållande till egendomar,
produeter och arbeten inom Landet förändras
och minskas; endast vi icke behöfde
köpa vexlar, eller kunde umbära utländske
öfverflödsartiklar. Orimligheten häraf är påtaglig.
Vår höga vexelcours är icke en följd
af väre handelstransactioner eller af det tankspöke,
som under namn af Handelsbalancejförbryllat
så många hjsrnor ochalstratså mångaonyttiga
och skadliga författningar- Hvad som kallas Cursskillnad
är i sjelfva verket intet annat än skillnad
emellanBancosedel och silfverRiksdalern, emellan
myntet och mynttecknet; det är agio. Så
snart förhållandet dem emellan blifvit stadgadt,
måste också VexelCursen blifva jemn; det vill
säga, sällan afvika mer än några procent öfver
eller under pari, som då, nemligen i hän;
delse af den i frågavarande myntbestämning,
Liefve 120 sk. per R;dr Hamburger Banco;
undantagne få tillfällen och utomordentlige
händelser, som kunde för kort tid verka en
betydligare Cursförädring; hvilket hvarken
kin förutses eller förekommas; men i alla fall
icke medföra någon varaktig inflytelse på pen»
ningeverket inom landet. Huruvida vi håfve
hvad man kallar öfvervigt eller undervigt i
utrikes handel, är mycket omtvistadt. Det
torde vara omöjligt att med visshet utröna,
och föga nyttigt vore att veta det. Dessutom
bestämmes icke ens den egentliga VexelCur
-
Deri 7 Martii,
631
sen hf handelstransactionerne allena. Mlngfalldiga
omständigheter medverka till dess
stegring och sänkning, och man kan deraf icke
draga någon slutföljd till en Nations tilltagande
eller aftagande välmakt och rikedom.
Jag ber om benägit öfverseende för det jag
uppehållit Höglofl. Ridderskapet och Adelli
med dessa reflexioner och om jag misstagit
mig i minaåsigter. Jag vet ganska väl att det
ämne jag vidrört är af en så stor omfattning
och af en så invecklad beskaffenhet, atf de
skarpsinnigaste och sakkunnigaste tänkare åro
deröfver af olika meningar; och att ingen har
anspråk på ofelbarhet.'
Frågan om en Realisation bör ske, lär för
öfrigt vid ett annat tillfälle i hela sin vidd
förekomma; och jag tviflar ej att talare då
skola uppträda, för att med öfvertygande skäl
yrka den moraliska nödvändigheteten och ekonomiska
nyttan af denna realisation, samt
pä ett tillfredsställande sätt visa medlen till
dess verkställighet, och Imer än sannolikheten
af dess framgång.
Nto 4.
Herr Lefrén, Johan Pehr:
Sedan Friherre Franc Sparre i anledning af
Grefve Cronhjelms motion om förändringar 1
nu varande militairundervisningsverken redan
lika klart som sakrikt utredt ifrågavarande ämne
och jag till 3]la delar instämmer i Herr
7 Martu.
Friherrens åsigter, samt med honom på närs
håll haft tillfälle att lära känna styrelsens
fortsätta bemödanden att låta äfven militairundervisningen
framskrida till förbättringar
enligt tidehvarfvets fordringar; så anser jig
öfverflödigt stt i anledning af Herr Montgotneries
motion orda något i hufvudfrågan.
Jag utbeder mig blott att få anföra några
ord i anledning af åtskilliga i motionen
förekommande allmänna yttranden.
Från längre tid personligen bekant med
den värde talaren, skall det visserligen ej
blifva jag som i några dess, sorn det vill syras
mig, mindre valda talsätt, vill uppleta nå.
gon afsigt att förnärma någons billiga ömtålighet;
men den som ej äger annan ledning
för sitt omdöme än ordalydelsen kunde
möjligen misstaga sig om Författarens
mening.
Jag uppträder ej för att, vore det äfven
i vänskapens namn, söka förmå talaren att återtaga
ett ord af hvad han sagt, ty jag har
ej rättighet att förnärma hvarken hans egen,
eller deras sjelfkänsla hvilka han synes strängt:
hafva bedömt.
Men då talaren sedan han först påstått,
”att ingen uppfostringsanstalt i så hög grad
”sorn Krigs A i ademien bär stämpel af ensidighet
”i bildning,” i allmänna ordalag yttrar sig:
, ”att den falska äran, flärden och fåfängan,
Den f Marlit,
63?
”äro redan från barndomen, genom ynglingaåren,
ofta, till Konungs Och Fäderneslandets
”föga båtnad, äfven vid mannaåldern, de kraftigaste
, de mest lockande driffjädrar till vå.
”ra strälvanden och företag: länge hänförde af
”desse bländverk, finna vi ej sällan för sent
”vår sanna bestämmelse; men hvad annat är
”oraken dertill än den oss meddelade ensidigt
”uppfostran? passionerne. omdömet, ja sjelfva
”grundsattserne, få vanligen under vår första
”och i afseende påföljderna vigtigaste lefnads”period,
en förfelad rigtning. Våra naturliga
”anlag undersökas icke. utvecklas icke till det
”beståndande sanna och ädla, och om denågon
”gång hos en kraftfull yngling det oaktadt yttra
”sig, qväfva» de likväl under deras utveckling,
”ofta i sjelfva gryningen, genom föräldrars och
”lärares mindre uppmärksamma ledning, ej säl.
”Ian af stånds intresse, fördomar, fåfänga och
”sådan slags ensidig bildning som den blott
”militairiska.” Och då han sedan tillägger;
”Hvilken (nemligen ensidiga bildning) icke
”blott enskildt olyckliga utan äfven för Staten
”vådliga följder deraf ägt och äger rum, är
”lätt insett och behöfver icke en kanske smär"tande,
om icke sårande bevisning;” så vågar
jag tro att Höglofl. Ridderskapet och Adeln
ej skall anse en förklaring i eget och vapenbröders
namn vid detta tillfälle otillbörlig.
Mine Herrar! Äfven jagar uppfostrad vid
det ifrågavarande läroverket och känner mig
derföre i detta ögonblick ganska brydd. Men
det gifves vissa tillfällen i lifvet då det är en
634
Den i Martu.
skyldighet att gifva sina känslor fritt utrymme,
och jag känner att ett sådant för mig nu är
för handen.
Nära |:dels århundrade är förflutit sedan
jag ifrån en aflägsen, nu för Sverige förlorad
Provins, inträdde i den glada ynglingakretsen
sorn jemte mig delade det allmännas omvårdnad.
Jag förstod då ej hvad ordet Fädernesland
betydde, men jag lärde det. Våra rum voro
prydde med bilderne af Gyllenhjelmar, Banérer,
Engelbrechtar, Oxenstjernor, Dahlbergar,
Torstensöner, Wranglarj, Helmfeldtar, Homar
Stenbockar, Königsmarkar, våra lärare tydde
deras bedrifter och värmde våra bröst, och sannerligen!
vi fingo en ensidig uppfostran, men
Fäderneslandet var föremålet för denna ensidighet.
Många af mina fosterbröder hafva stupat
på ärans bana, de efterlefvande skola anse sig
lyckliga att i fall det gäller, följa dem och
denna anda, den må vara ensidig eller ej, har
icke utslocknat, och skall icke utslockna så
länge nationen förstår att värdera sina förfäders
bedrifter och ej med vanvördnad för deras
stoft med isade sinnen trampar deras grafyari
Min
Konungs förtroende som lemnat mig
närmaste vården öfver det ynglingalag i hvilket
jag fordom deltog, min bestämda öfvertyg
Den 7 Martil.
S35
geise att alla raina vid KrigsAcademien uppfostrade
vapenbröder med mig dela outsläcklig
kärlek till Konung och Fädernesland och lika
bestämd afsky för all söndring i tänkesätt medborgareclasser
emellan, hafva uppmanat mig
till denna varma, men, som jsg vågar hoppas,
förlåtligt varma förklaring, hvilken jag anhåller
måtte få motionen åtfölja.
N:o 5.
Herr Nordenankar, Gujlaf-.
Rusthållen i Småland äro, jag tror ej att
jag deruti misstager mig, i allmänhet goda
Hemman, och Augmentsräntorne, med måhända
ganska få undantag, så tillräcklige, att någon
billig anledning till missnöja eller klagomål
öfver tryckande rustningsskyldighet i de
provincerne aldrig varit, och troligen aldrig
förekommer. Friherre Sparre nämner om att
återuppsätta den afsuttne Bataillonen af Smålands
Dragonregemente och att de fleste af
Rusthållarne önska det: jag medgifver gerna
att många af dem dermed skulle vara väl belåtne;
men säkerligen äro för närvarande äfven
många, som ej deruti skulle finna någon fördel.
Rusthållarnes vinst eller förlust genom
contractet om afsittningen, beror ondast på
Spannmålspriserna. Är Markegången hög så
är vinsten ingen, är den åter låg, torde någon
fördel dervid vara; likväl förenar jag mig
med Friherre Sparre i den anmärkningen, att
63s
Den 7 illarlii.
de summor sorn för Hästvacancesafgiften utgå,
ej i någon väg återkomma, utan äro för provincen
förlorade. Men någon vidlyftig discussion
i detta ämne anser jag ej vara lämpelig.
Det var genom öfverenskommelse med de rustande,
contractet uppgjordes om Batailloneos
afsittande för 30 års tid; hvaraf jag menar att
12 nu äro förflutne. Skulle Kongl. Maj:t i
nåder för godt finna desses återuppsittande innan
de 30 årens förlopp är jag fullkomligt öfvertygad
om, att det ej anbefalles utan likaledes
Rusthållarnes samtycke och begifvande
dertillj hvadan jag finner denna fråga ej annorlunda
kunna anses, än som endast beroende
af Kongl. Majit, och de rustande sjelfve.
N:o 6.
Herr Rothlieb t Axeli
Både med anledning af egen kännedom,
såsom boende > den ort der Smålands Infante*
rieBataillon, till följd af indelningsverket är
förlagd, och äfven genom de upplysningar jag
hämtat »f samtal i ämnet med Riksdagsmän
från Calmar, Kronobergs och Jönköpings Län,
kan jag icke medgifva, att en uppgifning,
af Smålands InfanterieBataillon, till Cavallerie,
skulle, för närvarande tillskynda de rustande
någon båtnad, helst öfverklagade penningeförlägenheten,
är i nämnde ort, så stor, om ej
större än i någon annan i Riket, och jag vet
sannerligen ej, hvar medel skulle kunna fin
-
Den 7 Martil,
637
nas till uppsättande af häst med mundering
äfvensom ny beklädnad för karl. Jag tror för
min del att den af Herr Friherre Sparre projecterade
uppsittningen ej för närvarande vöre
för Rusthållarne förmånlig utan snarare en
motsatts deraf, men jag tror derjemte, att då
contracter blifvit slutade emellan Kongl. Maj:t
och Kronan och de rustande, och då de sednare
säkrast sjelfve kunnat bedömma hvad för
dem kan vara fördelagtigt eller menligt, och
då tiden icke är tilländalupen då nämnde Batalion
åter bör remontera, utan contracterne
ännu äro gällande, så förmodar jag det vara
en serskildt sak Kongl. Maj:t och Kronan och
de rustande emellan , låta contracterne äga bestånd
eller ock genom ny afhandling förändra
eller upphäfva dem.
N:0 7*
Herr von Heijne, Georg:
Då flere värda ledamöter trodt, att bland
de åtgärder som kunde lätta landets bördor,
och Konungens bekymmer för beredandet af
försvarsanstallter utan nya anslag för detta
beredande , vore någon indragning af indelta
Arméens nummertal under fredstid, och då
Herr Haij, Friherre Sparre, jemte flere afRidderskapets
och Adelns ledamöter häröfver
yttrat sina tankar, torde det tillåtas mig att
äfven framställa mina åsigter i denna fråga.
6.38
Den 7 Martn,
Tidigt beträdde jag den militaira banan och
fortsatte den under krig och fred i 20 år intill
dess en svår Blesurs följder nödgade mig
att blott till jordbruksyrket inskränka min
verkningsförmåga. Jag vågar dock tro, att
jag uti mitt första eller det militaira yrket ej
saknar all erfarenhet. Denna har öfvertygadt
mig att recruter kunna ganska snart danas, örn
ej till utförande af eleganta paradmaneuvrer,
dock till goda och tappra försvarare af sitt
fosterlands ära och sjelfständighet. Men jag
vågar åberopa en himmelsvidt större; erfarenhet
som ligger för Europas ögon. Napoleonsoch Bernadottes
härar huru förvånade de icke verlden
med sina segrar, och huru liten del af desse
härar voro gamla soldater. Men anförarne voro
snillen och hjelrar, det högre så väl som
lägre underbefälet hade kunskaper, erfarenhet
och öfning. Carl Johan, den älskade och frejdade
fältherren, har en sednare tid fört extra
roteringens och beväringens oexercerade Batailloner
under ett kunnigt och öfvadt befäl
till segrar och ära, på samma gång som den
gamla Ärméen af hvilken ett ganska stort antal
äfven då bestod af recruter. Det torde må
händaäfven af mångå minnas att recruter utgjorde
en stor del af den Annee hvarmed Gustaf III
vann 1789 och 1790 årens segrar. Af dessa
korrta uppsattser torde finnas att ea indragning
af Arméens nummertal lätt kan i behofvets
stund ersättas, men att lika lätt åstadkomma
det saknade i materialer, jag menar flottor,
fästningsverk och andra krigsbehofver borde
väl anses omöjligt. Att genom indragning af
Den 7 Martti,
639
manskap under fred bereda en möjlighet för danande
af flottor och andra krigsbehof, anser jag
således långt ifrån att minska, uti betydligaste
nriån öka Sveriges försvarskrafter vid ett utbrytande
krig. Att Rust- och Rotehållare med
nöje skulle ingå uti ett sådant förslag vågar
jag tro, då ingen lärer kunna bestrida att Rustnings-
och Roteringsbesväret är det tungaste
af Landets onera, synnerligast desse sednare
tider då så många uniforms- och andra förändringar,
fäster en beständig omtanka för
desse ämnen vid Landtmannens öfrige tunga
omsorger. Sverige» läge i ekomiskt och fysiskt
afseende är ej det fördelaktigaste; vi hafva
att kämpa med ett härdt climat som fordrar
större ansträngning för frambringandet af
jordens alster än många andra länder. Men i
Geografiskt afseende äro vi ojemförligt lyckligare
ani de fleste Europas Folk, och Scandinavien
skall må hända sist af alla behöfva
blanda sig i de strider, som synas färdige att
utbryta i andra Länder till frihetens förtryck
och dess försvar.
Jag och de fleste inom denna vördnadsvärda
samling, lärer icke kunna förse aflägsenheten
af de faror som kunde hota vår sjelfständighet
och påkalla vårt försvar. Konungens
vishet kan förutse denna aflägsenhet, och
jag vågar hysa den förhoppning att, om indragning
af Indelta Arméen under fredstid är
som jag sökt korrt utreda ledande till förökade
stridskrafter vid ett utbrytande krig Hans
Maj:t lärer taga i nådig beräkning så val
Den 7 Mar ti i.
denna som öfriga utvägar hvilka Representationen
föreslagit till minskandet af landets
bördor och befordrandet af dess välstånd.
N:o 8.
Herr Silfverberg, Magnus Didric',
I anledning af den väckte motionen angå*
ende etablerandet af PrivatBanker, anhåller jag
att få utveckla de grunder, hvarföre jag tror
att inrättandet af sådane Banker, icke med
grundadt hopp om bestånd är verkställbart ,
och icke eller förmår åstadkomma det dermed
åsyftade ändamål, att till någon del afhjelpa
den öfverklagade penningeförlägenheten.
All Discont eller LäneBank-inrättnirtg sorn
grundar sin hufvudsakliga rörelse på emottagacdet
af penningar till låg ränta emot ovilkorlig
återbetalningsskyldighet vid anfordran,
samt åter utlåning emot högre ränta, men på
bestämda terminer, bär inom sig fröet till undergång,
hvartill ej mera behöfves än ett för
dess credit ofördelaktigt rygte, eller minsta
misstroende med eller utan grund. Det gif—
ves således enligt min öfvertygelse, endast
2:ne utvägar för möjligheten af en sådan inrättnings
bestånd, men desse äro alltför betänklige
att kunna tillstyrkas: den första vöre
en lånerättighet i Rikets Ständers Bank emot
ben 7 Martill,
lag ränta, men hvem garanterar i sådant fall
ätt denne endast begagnades såsom en nödfalls
reource och icke till återUtlåning?. Den
andra vore att en sådan PnvatBank autoriserades
att utgifva obligationer på emottagne
penningar, eiler andra myntrepreSentativer i
likhet med dylika inrättningar! England och Nord
America och hvarförutan desse aldrig skulle kunna
existera, samt såsom ett nödvändigt vilkor
derföre, ägde den credit att desse i allmänna
rörelsen kunde circulera, men hvarken trot
jag att det dertill behöflige förtroendet kan
vinnas efter den bedreflige erfarenheten af f.
d. FiiialDisconternes öde^ ej eller skulle jag
änse det vara nyttigt, emedan följderne i händelse
af desse Bankers möjligen inträffade obestånd
skulle blifva de olyckeligasté, då Statens
mellankomst dervid ej kunde eller borde
komma i fråga. Då man således får taga för
ftig jordt, att PrivatBankerne hvarken kunnä eller
böra utgifva några m y n t re p r e s e n t a tiv e r, så
tror jag ej, att de främmande penningar, som
torde der insättas emöt sj a 5 procents ranta,
blifva så betydeiige, eller så länge ihnestäende,
att dermed något väsendtehgt kän uträttas.
Man synes räkna på Capitalisters så kallade
skrinlagde Cåpnalt-r, men hvarken lära dessa
till särdeles stort belopp finnas, ej eller är det
sannolikt att den egentslige Cäpitalistert, som
hvarken är jord- eller bruksägare, handlande
eller fabrikant, äfven med fullt förtroende till
PrivatBankernes soiidité, åtnöjef sig med att
Bil. lill Ridå, o, Ad, Fr. Il Band, 41
648
Den 7 Martu,
der insätta sine penningar emot högst 3 procents
ränta, för längre tid än som kan behof,
vas att emot nöjaktig säkerhet få dem placerade
till 6 procent. De penningar som vissa
tider af året ej kunna i handelsrörelse användas,
torde Val af PriVatBankerne kunna påräknas,
men det blefve i alla fall på så korta
och obestämda tider, itt de dermed synas vata
föga belåtne.
För dét andra tror jag ej, att den Öfverklagade
penningeförlägenheten genom desse BankJ
inrättningar till någon betydlig del, skulle
kunna minskas; den är väl mäst tryckande för
jordbruket. Emot intekningar eller reverser
med säkerhet utstälde på längte tider, hvarmed
jordbrukare endast kunna vara belåtne,
kunna PrivatBankerne enligt sin plan ej lemna
lånebiträden; således finner jag för dem
derigenom alldeles icke någon lättnad beredd*
Förhållandet för det närvarande är dess^
»tom, att för solide låntagare och goda hypotheker
penningar icke saknas, hvilket i ett
motsatt fall nu och hädanefter alltid skall inträffa
med eller utan PrivatBanker.
Slutligen får jag tillägga, hvad dert sökte
rättigheten för desse PrivatBanker vidkommer
att få sig tillerkänd växelrätt för belånte
accepterade in visningar, att jag anser den
orättvis och, skadlig, orättvis om den skulle
blifva en uteslutande rättighet för PrivatBanberne,
ty icke bör någon fordringsägare äga
Den 7 ALxrlii,
Ö4J
mindre rätt till sin gäldenär derföre, att han
ej ät i behof att beläna dess accept; en följd
af denna rättighet utsträckt till alla accepterade
invisningar, biel ve otvifvelagtigt, att desse
skulle intaga reversernes ställe, hvilka derige^-  nom skulle försvinna. Det synes dessutom
Vara en högst besynnerlig motsägelse, att på
en tid då allmän förlägenhet medgifves, som
väl ej annat kan betyda, än svårighet för gäldenärer
att vid förfailotiden uppfylla ingångne
förbindelser, vilja yrka vexelrätt för accepterade)
invisningar, grundade på varuhandel,
och hvilket blefve högst skadligt och ruv
lnerande för alla Näringsidkare och minuthandlande,
som utan någon betydligare förmögenhet,
genom arbetssamhet, flit och redlighet
kunna äga sin bergning, genom det hittills
gällande mera vidsträckta Croditsystem maa
och man emellan. Möjligheten för desse att
på förfallodagen betala beloppet af handlade
Varor, beror dels på mera eller mindre afsättning,
dels på den Omständigheten att af sine
debitorer kunna få sine fordringar i rättan
tid inbetalte, till hvilka de ej äga samma
Vexelrätt, sorn de sjelfve skulle blifva underkastade
Dessa
mina anmärkningar underställas
Högloft. Ridderskapet och Adelns upplyste
bedömande Och får jag vördsamt anhålla om
remiss häraf till vederbörligt Utskott.
J&cn 7 JMartifLt
N:0 9.
Herr Ehrenstam, Samuel Gustaf:
Vid ifrågavarande motion, påminner iag
mig hafva åberopat verificationer till uppgiften
oin Statens förluster, genom ojemn Spannemålsmatning:
och jag anhåller nu, att få
desse verificationer beslående uti allmänna
MagazinsDirectionens KammarContoirs 2tne original
intyg, öfverlemna, med den ökade upplysning
i ämnet, attJ då nästlidne 1822 års
Magazinsräkenskaper blifva tillgänglige för
granskning, lärer det årets lika beskaffade
iöiluster ändock öfverstiga dem jag redan
anmärkt.
Under det min omtanka sysselsatt sig att
kunna undanrödja ojemn Spannemälsmätning,
såsom rätta upphofvet till Transportförlusterne,
har äfven min tanke varit fästad, vid Spannemålens
blotta beräkning efter vigt. Men då
jag icke kunnat utestänga de stora hinder,
hvilka sjelfmant erbjuda sig deruti; att Svenska
Jordeboksräkningen då skulle komma att
omskapast att Spancemålens godhet väl kan
erfaras af dess tyngd; men aldrig gradvis bestämmas
uti jemförelse med något mål: att
Spannemålsvägning, utan förutgången mätning
påkallar dubbelt mera tid och arbetskostnad;
att särdeles den oriade Spannemålen,
varierar så mycket uti vigten efter olika ålder och
årstider, att knappast någon rättskaffens grund,
Den 7 Martil.
64?
för uppbördsmannens skyldighet dervid skulle
kunna bestämmas: att blotta vigtens antagande
uti Spannemålsrörelsen obestrideligen föranleder
den snikne, att underhålla och kanske
möjeligen tillsätta Spannemålen med sandaktiga
tunga ämnen: och ändteligen, att Sveriges
allmoge, skulle påtvingas, emot deras
vana, att förskaffa sig våra kostsamma vågbal
lancer och vigter» så har jag vid öfvervägande af
allt detta, anlett mätning af Spmnemål böra
företrädesvis bibehållas, med det absoluta hinder
för missbruk, som jag redan föreslagit, och
sorn (jag bör hoppas denna rättvisa) icke lärer
dömas, innan det varder undersökt.
N;o ro.
Herr von Heijne, Georg'.
Friherre Ridderstolpe har nied värma och
Fosterlands känsla framställt sin öfvertygelse
om vådan af prål och veklighet och uppma
nät Nationen, och synnerligast sine yngre
landsman att aflägga detta prål och denna
flärd. Jag föreställer mig att Friherren dermed
afsedt den stora lux uti en del uniformer
som nu råder och hvilken äfven betager mån.
gen skicklig yngling hoppet att kunna beträda
dem militairiska banan, äfvensom den
sätter mången famille uti förlägenhet vid beräkning
»f tillgångar till uppfyllandet af sine
Söners behofver i detta afseende. Herr
Friberren har icke hegardt remiss af dess framj
Den 7 Martil,
ställning till något Utskott, men då jag, delande
med Friherre Ridderstolpe en lika varm
önskan för bortläggandet af lux Och flärd framställt
en ny motion i likhet med den underdåniga
önskan,1818 års Ständer i Riksdagsbeslutet intogo
om alskaffande af Guld och Silfver på en
del uniformer och denna motion blifvit till Ekonomie
och BesvärsUtskottet remitterad,hemställer
jag till Herr Friherre Ridderstolpe sjelf samt
Herr Grefven och LandtMarskalken och Högloflige
Ridderskapet och Adeln om icke Friherre
Ridderstolpe* anförande såsom underitödjande
min motion rr.å till EkonomieUtskottet
jemte detta mitt yttrande blifva remitterad:
hvarigenom de af Herr Friherren yttrade
värdiga tänkesätt kunna meddela sig åt
fleres än Höglofl. Ridderskapets och Adelns
hjertan,
N o M*
Herr Haikner eniz, Sten Engelbrecht:
Uti Plenum den 3 i denna månad, har
Herr Hammarsköld väckt motion om indragning
af Cantzlistyrelsen, såsom i hans tanke
öfverflödig då hvarje Expeditionschef kunde
hålla den ordning, och besörja de angelägenheter
hvilka med förökad omgång skola af
CantzhStyrelsen behandlas, och hvarigenom
en inskränkning och förminskning i Statsutgifterne
skulle kunna beredas. Jag ingår ej
i någon pröfning af CantzliStyrelsens mer el
-
Ben 7 Marlit.
*47
ler mindre umbärlighet, icke eller vill jag
vidlyftigt inlåta mig i någon vederläggning
af de förmenta skäl hvarpå ifrågavarande
motion sig grundar, emedan, om någre sådana
ens deri finnas, de äro af den beskedliga
beskaffenhet, att de sjelfmant förfalla, och jag
tror det icke eller vara af nöden, enär jag är
öfvertygad att CantzliStyrelsen hvilar på fastare
grundvalar, än att de skulle kunna skaka*
af den värde Ledamotens lösliga framställning,
eller falla på vinken af dess yttrade vilja»
Lika litet vill jag ingå i någon undersökning,
emedan det kan vara mig likgiltig, om orsakerna
hvarföre den värde Ledamoten ifrar för
upphäfvandet af just detta embetsverk, antingen
af egen drift och åstundan att befrias från
det inseende, och den till äfventyrs någon
gång obehagliga tillsyn öfver Kongl Bibliotheket,
CantzliStyrelsen har sig Hppdragen, eller
af någon främmande impuls. Jag vill blott
inför Höglofl. Ridderskapet och Adeln framställa
otjenligheten af berörde motion, enär
Kongl. Majit i Nåder förordnat ea Comitté
till reglering af Rikets Styrelseverk i allmänhet,
hvilken troligen icke lärer förbisett CantzliStyrelsen;
men om Herr Hammarsköld, som
förmodeligen icke varit i okunnighet om berörde
Comittés tillvarelse, hyst någon farhåga
i sistnämnde afseende, hade den i fråga varande
motionen mera lämpligt såsom en angelägen
erinran till berörde Comitté bordt inlemnäs.
På det sätt Herr Hammarsköld föreslå*-
Den f Martlin
git CantzliStyrelsens indragning, skulle man
afven kunna sätta nyttan och nödvändigheten
af hvarje annat verk i frö .va, i hvilken händelse
jag tror Kongl. Bibhotheksb t,j'Mngen
snarast och möjligast kunni blifva öfverflödig,
emedan det icke är otänkbart att det kund®
finnas dillettanter med egna tillgångar, hvilka,
utan anspråk på lön af Staten, af ren vettenskapslust
och nit för Bibliographien och
djupare forskningar, Och för att äga ett fullkomligt
och obehindradt tillträde till det rika
Bokförråd som ej utan svårigheter är för allmänheten
tillgängligt skulle vilja åtaga sig d®
skyldigheter, hvi k a nu åligga Kongl. Biblioteksbetjeningen,
sorn derigenom kunde indragas.
Då nu Kongl Majus Nådiga proposition om
en a lunån reglering af S atens Styrelseverk
till Höglofl Ri.dderskajp.et och Adeln ankommit
torde H rr Hammarskölds ifrågavarande
mot on såsom helt och. hållit öfverflödig, böra,
dela lika lott med dess framställning rörande
EvangeliiBokens granskning och endast:
\i 11 honom sjelf remitteras.
N:o 12,
Herr Printzensköld, Axeli ■
Då jag uti Flenisesgionen den 3 Mcrs togmig
friheten anhålla om Höglofl. Ridderskapets
och Adelns ynnestfull uppmärksamhet å
behofyet af c-n, förändrad séglyring. af lönerne
jn.om. Konungens Canzji och;StatsExpeditioner^
Dek 7 Martil.
,vsr det med föranledd öfvertygelse om ett aliminnare
deltagande för Statsadministrationens
möjligaste fullkomnande och med förutsättande
att detta ämne i Rikets Ständers upplysta
och rättvisa omdöme kunde finnas, i viss mån,
med samhällets behof och angelägenheter äga
gemenskap Vid detta högtidligt, vigtiga Rike
möte, utmärkt af stora förhoppningar och företräde
bemödanden till betryggande af Fäderneslandets
ära och välfärd, torde ingen enskild
tanke, som ingår bland föremålen derföre
böra undertryckas, eller uttalad, omildt
bedömrnas, då den har redlig syftning, omän
bristande insigter och erfarenhet icke medgifva
en skickligare utveckling. Angelägenheten och
rättvisan deraf, att å ena sidan mindre behöfJige
ijenstebefattningar inskränkas och att å
andra de för Statsorganisationen och allmänna
ärenders behandling nödvändiga sysslor med
skäliga löningsvilkor förses, tiar jag trott
mig finna vid föregående Riksdagar fullkomligen
bevisad och erkänd; men sättet huru ent
sådan reglering öfver hela Riket lämpligen må
kunna verkställas, kan , thuru upplysande åtgärder
härföre blifvit beredde, fordra en lång
och omfattande pröfning. Emedlertid torde de
rättelser och förbättringar sorn närmast af erfarenheten,
Statsinteresset, och billigheten påkallas
hufvudsakligen inträda vid de högre
administrativa verken. Med förutgifven anledning,
med min pligt och min förmåga har jag
ej trott förenligt att i detta hänseende våga
ett omdöme, sträckt vidare än till det embetsverk,
sorn utgör första och närmaste organea
Ben y Martiin
af en Konung# och Regerings riksvårdande o»:
sorger, öfvertygad att dervid ansvarigheten och
samhällets fordringar »ro i en högre mån fästade,
att derifrån emanera de principer, den
anda och ordning som i alla förvaltningens
grenar böra råda; samt att en fullständigare
granskning af desamma styrelsefördelning tillkommande
skyldigheter, ärenden och göromål
skall utvisa det resultat att detta verk i jemförelse
till löningsinkomster och förmåner är
af alla det mest vanlottade,
Det b«r funnits en tid, utmärkt genom
grundliga lärdomsinsigter och lysande medborgerliga
dygder, då Sveriges förnämsta, ädlingar
skattade för en heder att företrädesvis
i Kongl. Canzliet använda sin ungdomstid, då
Rikets yppersta Fältherrar och Statsmän der
inhemtat sin bildning till skicklighet i allmän*
na värf och ärofulla förtjenster. Vexlade för-;
hållanden under tidernas lopp, ombytta förmer
hafva inträdt, utmärkniogen och belöningen
hafva gäldats af strängare fordringar, ökade
mödor och bekymmer. Under vår lyckliga
Statsförfattning måtte ej samtidens ojäfaktig
ga företräden och framtida förhoppningar någonsin
skuggas af den tanken, att en gång
blott den arbetsamme medellöse ynglingen
skall af böjelse och ädel kraft hänföras på en
verkningsbana för Statens tjenst, der 6nillet och
förtjensten kunde umbäras, eller obemärkte
borttvina!
Den sednast af Kongl. Maj:t för Dess och
651
Rikets Canzli utfärdade ordning, jemte Kongl*
Majus vid Riksdagarne till Rikets Ständer meddelte
berättelser om styrelsen, angifva och upp-i
lysa till en väsendtlig del de magtpåliggande,
flerartade och ökade befattningar expeditionerne
af Canzliet åligga och tillhöra; deribland torde
såsom en allmän öfversigt få nämnas och åberopas
att uti detta embetsverk alla Kongl.
Majus egna bud och befallningar, Riksens
Ständers beslut och hemstälianden handläggas
och till behörig verkställighet befordras, jemte
alla Konungens Beslut, hvilka ytterst bestäm -  ma hvarje medborgsres pligt och rätt; att det
mål i sista instancen ingå och till pröfning upptagas,
hvilka af alla vederbörande Domstolar,
Verk eller Embetsmän blifvit behandlade, samt
tillämpning derstädes göres af lagar och författningar
i alla grenar af Riksstyrelsen under
ompröfning af andras åtgärder j att der Författningar
och allmänna föreskrifter skola utarbetas,
stiftelser och publike inrättningar till beskaffenhet
och nytta skärskådas och sanctioperas,
äfvensom deras egenskaper och förtjenster
jemföras och pröfvas, hvilka till Rikets
sysslor eller till särskilta vedermälen af Kongl,
nåd kunna komma i fråga
Religionens
fordringar, en stigande upplysning,
vidgade Statsintressen och behof, nya
inrättningar och industri-grenar, tillkomne lagar
och författningar, hafva i den mån de för-,
anledt ökade Regeringsomsorger och åtgärder
verkat i ärlig progression på göromålens mängd
652
Sen 7 Martii,
och svårighet inom Konungens CanzliExpedx-*
tioner.
Jemlikt Kongl. Maj ts uttryckliga bud och
befallning skola alla hithörande tjenstebefattjo
ingär.' så skötas och förrättas att de dermed
åsyftade ändamål Konungens och Rikets nytta,
heder och välfärd, med säkerhet vinnas må.
Såsom ovedersägligt villkor följer häraf att
skicklighet, nit och redlighet böra utmärka
hvarje embetsgrad, och att icke genom omöjligheten
att under trägen tjensteutöfning och
flerårige mödor ernå nödig utkomst, håg och
skicklighet måga förslöas, verksamheten frånledas
till bitjenster och skicklige ämnen afa
lägsnas.
Sysslorna i Canzliet måste ock oafbrutifc
förvaltas och medgifva alldeles icke någre ferier
såsom vid Coliegier och andra Publika
verk, hvartill i öfrigt kommer det mera uppmärksamma
och representativa i tjenstgöring
inför Konungen och Rikets högre Embetsman
samt ett dyrare vistande i Hufvudstaden, som
bidrager att öka den lönlöse eller svagt lönte
tjenstemannens förlägenhet och bekymmer. Då
det alltifrån de 4 Statsexpeditionernas inrättning
varit omöjligt itt åstadkomma göromålens
bestridande med de få till lön å stat uppförde
sysslor, hafva cheferne, såsom jag haft äran
anföra, funnit sig nödsakade att till nådigt förordnande
anmäla och antaga ett vida deröfver
L!
Ben 7 Martti.
EcclesiastikExpeditionen, derom jag såsom en
af dess tjenstemän, äger en närmare kännedom,
och hvilken har under sin befattning 4 serskildta
förvaltningsgrenar, har icke förr än efter
år 18 16 kommit i fullt åtjnutande af dess
8 i stat anslagne löner, utom det att StatsSecreterare
lönen till nämnde tid helt och hållit
och sedermera till största delen Varit för Statsverket
besparad. Beräknadt för sistledit år
gjorde hela beloppet af nämnde Expeditions
löner 3652 R;dr, derifrån likväl centonal och
bevillning borde afgå. Den enda deribland bestådda
ExpeditionsSecreterafe-lönen utgjorde
860 R:dr, högsta inkomst titeln dit en verkets
tjensteman i vanlig befordrings väg och efter
en lång följd af år möjligen kan hinna, Denna
Embetsgrad åtföljer jemväl, utom aila öfrige
ansvarige göromål skyldigheten att vid
vissa tillfållen deltaga i StatsSecretcrareEmbetets
utöfning och inför Konungen föredraga alla
inål, hvilkas handläggning icke af Expeditionschefen
kan medhinnas. Ingen extra lön har
varit i någon grad beviljad och således måste
tvåtredjedelar af med Fullmagt försedde ordinarier
tjenstgöra utan den ringaste löninkomst
eller ersättning äfven utan någon egentlig befordrings-rätt
eller utsigt till lyckligare emploj
utom verket. Efter sannolik beräkning
skall härefter fordras minst 15 å 20 års oafbruten
tjenstgöring att såsom ordinarie ens
komma till åtnjutande af copist lön, 179 R:dr.
De eventuella inkomster eller så kallade
sportler af Kongl, Resolutioner och lösen för
«54
Ben 7 Martti.
hågra få Fullmagter, grundad på 1720 års Taxa,'
äro, åtföljande da bestämda lönerne, för obetydlige
att äfven med högsta Lönbeloppet för*
säkra örn anständig bergning. Hufvudsakligen
lärer detta förhållande uti de öfrige Irenne
StatsExpeditionerne vara enahanda. Lofvande
skicklige ynglingar, hvilke såsom Extra ordinarier
inträdt aflägsna sig mer och mer, och
må hända skola redan till arbetsförmåga, Och erfarenhet
mognade ordinarie Tjenstemän icke
länge äga mod Och styrka att, med ångrade
uppoffringar och obelönta mödor framgå på
en bana hvarest, om ock den nyttigaste verksamhet,
de redligaste åsigter kunna ådagaläggas,
icke en tryggad tillräcklig utkomst slutligen
kan ernås. Denna teckning är visserligen
mörk med det torde a? kunnigare och erfarne
män kunna vitsordas, att den icke är uppdragen
med de mörkaste sanna färgor.
Till Höglofl. Ridderskapets Och Adelös
upplysta och rättvisa bedömmande, vågar jag
ytterligare hemställa:
Huru skola, vid omförmälte förhållanden*
StatsSecreterarne vara Konungen och nationen
ansvarige för den deras departementer åliggande,
tjenstgörings rätta och fullkomliga fortgång;
huru tjenliga ämnen för högre och vig.
tigare sysslor tilldanas, samt den utmärkta värdigheten
i tänkesätt och handlingar underhållas
och lifvas? Och då jag, förd af min öfvertygelse
som medborgare och på min innehafvande
Tjenstemannaplats aflägsnad från en»
Pen 7 Martil.
skild beräkning, vägat till Höglofl. Ridderskapet
och Adeln framställa det förslag att vid
de 4 StatsExpeditionerne af Konungens Canzli
endast en lön i hvarje grad kunde å Stat tillökas
och anslås, hvilket tillskott för hvarje Expedition
icke lärer komma att gravera Statsverket
med mera än omkring 2,400 R:dr, har
jag hyst den tillfredsställande förhoppning, att
detta ärende förtjente afseende och ompröfning
hos Rikets Höglofl. Ständer, hvilka ibland
många och stora föremål för deras upphöjda
tänkesätt och Riksgagneliga omsorger icke
sakna utvägar till rättelse och förbättring der
de, med nationens värdighet, Statens nytta
och rättvisans fordringar, stå i förening.
Bilagor
till PleniProtocollet för den 11 Martil.
N;o 1.
Grefve De ta Gardie. Jaeol:
0 *
Då jag nu anhåller att få några ögonblick
upptaga! Ridderskapet och Adelns tid, skulle
jag anse mig sjelf straffbar om jag ej lifligt
Den ri Martti,
vöre öfvertygad det J uppriktigt delen med
mig lika känslor, lika nit !ör den framställning}
jag går att göra. Jag är fast försäkrad att ingen
Riddersman finnes inom dessa murar, sorn
ej af den på Predikstolarne i Söndags och i
allmänna papperen i går lémnade Kungörelsen,
med afsky, förakt och harm inhämtat de
lika nedrige som straffbare företag, dem afgrundsfoster
kringsändt i afsigt att slita de heligaste
af alla band, de som fästa förtroendet
emellan Sveriges Konung och Svenska Folket}
jag har ej sedt desse brottslige bref, men per
söner som dertill haft tillfälle hafva försäkrat
mig och hvad Herr Grefven och LandtMar^
Skalken nu behagat säga oss, är för mig den
säkraste borgen om sannfärdigheten af desse
uppgifter, att de innehålla mordiska hotelser
mot Konungen, KronPrinsen och Kongl, huset,
att deras syftning -är öfverända kastandet af nu
varande Styrelseformer, Regering och Regeringssätt,
att uttrycken äro sådane att de hvarken
kunna eller böra framläggas, att man falskligen
nyttjat namnet af en hög Embetsman i afsigt
att förleda autoriteter till deras kungörande,
att det vore på Konungens höga befallning
sådant skedde, med ett ord en sammanläggning
af de största brott. Jag vädjar till
Ridderskapets och Adelns rättskänsla, till den
i hvarje ädlings bröst högt talande känsla af
pligt, af tillgifvenhet för Konungen, för Foster*
landet, för Friheten, för Regeringssättet, om vi
med liknöjdhet kunna eller böra upptaga försök
rigtade emot dem alla} om vi ej böra med den
värma
Deri il Martii.
Varma, med det nit sorn ifrån Secler ufgjort
stämpeln af Svenske Riddersman af hvarje fri
Svensk man , hasta att för Thronen nedlägga uttrycken
af vår rättvisa afsky för, vår billiga förtrytelse
öfver nidingens lika brottsliga som
vanmägtiga försök mot Nationens heder, lagarnes
helgd och allmänna säkerheten. Om
någon gång inom oss skilgde meningar kunnat
uppstå i medlen till befrämjandet af allmänt
väl, om olika tankar kunnat vara om sä-»
kraste sättet att ernå fullkomligheten derutinnan,
är jag likväl öfvertygad att J alle instämmen
i den önskan, pligt och erkänsla,
gemensamt af oss kräfva, den att utan uppehåll
till vår Konung och vår Kron-Prins
frambära uttrycken af vår vördnad , vår
kärlek och vår tillgifvenhet, och visa Europas
samlade nationer, om de erhålla tidning
af de låga försöken, med detsamma en förnyad
och kraftig öfvertygelse, att Sveriges fria
folk känner sin största, sin varmaste sällhet i
upprätthållandet af sin Regering, i försvaret af
sin frihet och i närmaste samband med denFurste,
det enhälligt kallat till Högsta vårdarenaf sin ära
och sin sjelfständighet, som genom sin omsorg
för båda förvärfvat sig dertill nya anspråk
och till hvars försvar hvarje bröst är
eldadt och hvarje arm här är ägnad. Det är
i anledning häraf jag till Herr Grefven och
LandtMarskalken samt Höglofl. Ridderskapet
och Adeln får framställa den anhållan, att vi
genast genom Deputerade inbjude våra Med
-
Bil, till Ridd. o. Ad, Pr. II Band. 42
6s8
Den 11 Mart lii
ständer sig med oss förena, att till Hans Maji
Konungen och Hans Kongl, Höghet KronPrin-*
sen genom en stor Deputation frambära sine
uttryck af Svenska Folkets tänkesätt och trohet,
samt anmoda ExpsditionsUtskottet skyndsammeligen
uppsätta en adress, som jemte desse
af hjertat och pligterne gemensamt påkallade
uttryck innehålla en underdånig begäran
det Hans Majit täcktes anbefalla de Embetsman
som dermed befattning hafva, att använda
all omsorg och alla medel för upptäckandet
af den, hvilken så brottsligt velat fläcka
Svenska namnet och den ifrån Seclernas längd
vitsordade trohet och tillgifvenhet för de Regenter,
hvilka i likhet med Carl Johan omsorgsfullt
vakat för dess ära och dess väl och
i tacksamma undersåtares kärlek hemtat sin
största belöning.
H:0
Herr Coijet, Carl Fredric:
Då Herr Lagerhjelms yttrade betänkligheter
angående svårigheten att bidraga till försvarsverkets
stora behofver, gifvit anledning
till anmärkningar, som flere Ledamöter af
Riddérskapet och Adeln framstält i frågan om
Sjöförsvaret särskildt j torde mig som användt
nära 40 års tjenst vid det vapen, som egenteligen
tillhör Skärgårdsflottan, äfven åligga.,
att framföra några åsigter i detta vigtiga äni'>
Den ii Martti.
659
ne, hvilket icke nu för första gången sysselsätter
mitt eftersinnande.
Skärgårdskriget befinnes vara det äldsta
stridssätt innom Scandinavien; anskaffandet af
de dertill nödige och förr brukelige fartyg,
utgjordes af de i skeppslag fördelte Strandboar;
bidragen till Sjöförsvaret är alltså äldre
an någon annan rustningsskyldighet och äldre
än Indelningsverket, hvari det af Carl XI erhöll
sin andel, genom det roterade Båtsmans?
hållet.
Samma vatten skölja ännu Sveriges stränder,
som i förra tider, och dess mägtigaste eller
farligaste granne, äger Flottor, och underhåller
dem för äran att befalla öfver Östersjön,
och tvekom ej derpå, för att i sinom tid
Vara i tillstånd att ovänligt besöka oss; sjelf—
ständigheten kräfver försvar och hederskän-?
slån hos Nation, liksom böiligheten, fordrar
möjligheten af contrabesök, hvilka i militairiska
företag dessutom ingå i hvarje försvarsplan;
vi torde således snart vara öfverens om;
att Sjöförsvarsanstallter äro af en absolut nöd-i
vändighet, så mycket mer, sorn inga fiendtliga
anfall emot Sverige med något allvar kunna
utföras med andra medel än Flottor. Således lärer
det vara obestridligt, att äfven vi måste
underhålla dem. Landets innebyggare skulle
dessutom röna den båsta verkan af sina bi*
drag och uppoffringar för krigsbehofvens anskaffande
om försvaret kunde vinna den fullkomlighet
på sjön 5 att ali landsättning af fi~
Den ii Martii.
endtligt krigsfolk på Svensk jord blefve genom
sjövapnen förekommen.
Krigskonstens utveckling i sednare tider
har hos oss åter gjordt Skärgårdskriget till en
icke obetydlig omständighet; uti så ojämt för.
hållande af krafter, stater emellan, uppkommer
sällan ett sådant resultat som freden vid
Verelä, afslutad på hedrande vilkor för det,
emot Rysslands ötvermagt ojemförligt svaga
Sverige. Historien öfver 1790 års krig, skall
tekna några vackra blad till efterkommande
Svedskars tillfredsställelse, hvilka mera opartiskt
än vi som ännu lefva skola bedomina
händelserne, och huru skärgårdsflottan under
sin benämning af arméens Flotta uppfyldt sin
bestämmelse, då den till denna lred så hufvudsakligen
bidrog. Detta erindras i anledning
af hvad en värd Ledamot Grefve Cronstedt
anfört i sine anmärkningar vid Herr Lagerhjelms
motion rörande det beskydd, hvilket
af Örlogsflottan lemnades. Åtskillige ännu
lefvande personer, af Landtarméens befäl,
här närvarande kunna vitsorda om så behöfdes,
att det Var Skärgårdsflottan ensamt som
stridde i Svensksund, hvarmed kriget fick ett
förmånligt slut. Den del af arméen som der.
vid deltog om bord på skärgårdsflottans får.
tyg lärer aldrig kunna anses illa använd om
lika märkeliga resultat derigenom vinnas. Det
vore att träda Konungens höga rätt för nära,
att, innom Riddarhuset, vilja besluta, eller afgöra
något om hvilkendera af Flottorne bör
njuta förmånsrätten vid fördelningen af de
Den il martii,
661
knappa bidrag Staten förmår att lemna till
Sjöförsvaret; den önskan vågar jag dock. framlägga
vid alla tillfällan der mitt utlåtande i
ämnet fordras, att så länge vi icke förmå
tillfullo förse Sjöverket med alla erforderliga
anslag af medel, den Flottan som på en gång
är både minst dyrbar, och vid krigstilifällen
först påkallas, och vid alla militaira företag
måste utgöra avantgardet, också borrie
först sättas i complett och för ändamålet nödigt
skick, om än deraf skulle föranledas ett
uppskof med vidare skeppsbyggnad; Calculerne
öfver kostnaden till ett nybygt Linieskepp
, må utfalla inom eller utom de uppgifne
och i frågasatte summor, så blir likväl
visst, att minst 5 Batailloner Canonslupar för
samma summa sorn till ett Linieskepp åtgår,
kunde anskaffas, och att saknaden af ettLinieskepp
i Örlogsflottans Linie, alltid är vida ringare,
än nyttan af 5 Bataiiloners tillökning
i skärgårdsflottans, och så vidare.
Våra åsigter må vara så olika som helst,
6kola de alltid, som jag hoppas, sammanstämma,
vid frågan om Fäderneslandets kraftigaste
försvar, så väl deras som dertill bidraga
med skatternes erläggande, som deras hvars
skyldighet blifvit att personligen uppoffra sin
möda, och sjelfva lifvet. Med någon kännedom
om Svenska kusternes beskaffenhet, till
längd Och farvatten, inom skärgården öfvertygas
man snart att tillökning i försvarsmedel
vid Skärgårdsflottan är af största nödvändighet
och att dess otillräcklighet, i behofvets
Dea. 11 Martii.
stund, icke af något kunde ursäktas. Sedan
detta vapen ändamålsenligt blifvit fullkomnad!,
mäste och borde medel till Linieskepp* bygg-,
naden, sora jag förmodar icke uteblifva.
Det är icke tänkbart, om än Nationens
hela manbara styrka ställdes under vapen,
att vederbörligen, utan Flottor, försvara detta
land 5 öfverflödigt vore derföre, att, med ytterligare
reflexioner, angående sjöförsvarets
nödvändighet i allmänhet, eller med kustförsvarets,
i synnerhet, uppehålla Ridderskapst
och Adeln, V» äga en dyrköpt erfarenhet i
dessa ämnen, jag vädjar till den, och tili Konungens
vishet, som skall bereda oss tid, till
alla våra Miliiaira anstallters planmässiga förkofran,
t raan af ds tillgångar sorn Rikets
Ständer härtill kunna anvisa. Jag vill blott dröja
ett ögonblick vid den af Herr Nordenschöld
framställde tanka, att Flottornes sammanslagning
till en Corps, snart vore att förvänta,
och ätt ett sammanflyttande af alla Sjöstationerne
till Carlscrona deraf skulle blifva en följd»,
till besparing genom Stockholmska och Görtheborgska
Escadernes établisseraenters indragning.
Att sammanslagning af dessa begge Corpser
länge varit tillämnad, är bekant; vi afbida
Kongl. Maj;ts nådiga befallning om verkställigheten
deraf med ali undersåtlig vördnadjoch
undergifvenhet, såsom bland annat ledande
till begagnande af hela den militairpersonal,
sorn finnes vid Örlogsflotta!^ och dervid nu
Den ii Martil,
663
icke är fullt behöflig för den så betydligen
minskade Flottan hvilken sjöförsvaret i hela
dess vidd så väl fordrar; men att deraf hämta
skäl till hela sjöstyrkans sammanförande
på en punct, torde vara mindre förmånligt
och högst betänkligt att tillstyrka. Dervid
framställer sig genast:
1:0. Att Carlscrona är för långt aflägse
från centralpunkten på föisvarslinien af Östra
kusten, i Uplands skärgård der fiendtliga anfall
från Åland, med största lätthet med skärgårdsfartyg
kunna försökas; än längre är afståndet
till Quarken, hvarifrån en bakom Umeåelf
stående ArméeCorps, sorn icke ägde sin
mot stranden af sjön stödde flank betäckt af
skärgårdsfartyg, snart tvingades från sin ställning;
afståndet till Vestra kusten kan, genom
möjeliga hinder r sundet, blifva artificielt längre,
än det Geografiska,.
2:0. Om än förmodas skulle att isens
tidigare bortgång vid Carlscrona), skulle göra
möjeligi för en derifån utsänd §kärgårdsEscader,
att hinna fram till de norra farvattnen
i råttan tid, hvilket om våren mycket
försvåras af då rådande nordanvindar, så
bör likväl ej förgätas, att en mot fienden
tjenstgörande SkärgårdsFlotta, efter hvarje
krigshändelse, eller] träffning, har ett säkert
behof af Reparationer på sina svaga Fartyg,
hvilket gjorde en återresa till Carlscrona lika
nödvändig sorn oläglig om ändamålet är, att
uthärda tjenstgöring^!! under en Itel Campagne,
Den 11 Martii,
och icke blott för ett enda drabbningstillf
alle.
3;o« Vådan att samla all till sjöförsvaret
hörande material på ett ställe är med Danska
Flottans öde i Köpenhamn tydeligen ådagalagt;
Carlscrona är ännu icke i vederbörligt
försvarsstånd, och skulle omän härtill gjordes
allt hvad göras kan i fullkomlighet, icke der.
före i alla händelser vara ointaglig; det kom
då till pass, att äga sjölörsvarets anstalter,
fördeldte på flera stationer, utan att härtill
af en ångerfull erfarenhet öfvertygas genom
misstag i en så angelägen del.
4:0. Så länge arbetsstyrkan förnämligast
till flottornes behof, måste tagas ifrån det roterade
Båtsmanshållet, som sträckes till Vesterbottens
södra gräns, inser man lätt, hvilken
ofantlig tunga för hela landet skulle förorsakas,
genom Norrländske Båtsmännens skjuts.
ring, ifrån Nordmaling till Carlscrona, och att
deras användande vid Stockholms station|, är
vida drät;ligare och mindre tidspillande vid
sjelfva uppfordringen.
Utan att hysa den förmodan, att hufvudstaden
under krig snarare skulle hafva skada
än gagn af den der förlagde Skärgårdsescader,
hvilket en ledamot Herr Nordensköld yttrat;
tror jag, att, som ett Rikets hufvudort i alla
fall har tillräcklige retelser för en fiendens försök,
att dittränga, den der förlagde del af
Skärgårdsflottan icke äger all erfordetlig sä.
Den ii Martil,
66's
kerhet; när Stockholm nu befinnes så nära
gränslinien. Det vore derföre ändamålscnligare
ait ett nytt Sveaborg i Stockholms skärgård
anlades, till försvarsverkets osvikeliga nytta.
Grannskapet af hufvudstaden skulle lämna tillfälle
att från dess Sjömanshus, det största i
Riket, liksom från dess Coopvaerdievarf, lemna
den der stationerade escader, nödigt biträde
vid hastiga utrustningar.
Med mindre kännedom om Statens klena
tillgångar, skulle jag icke tillbakahålla mina
tankar och min öfvertygelse i dessa ämnen,
och visserligen icke uteblifva med fullständige
förslager, angående sjöförsvarets fullbordan,
de, dem Sveriges local anvisarj och framtiden
säkert kommer att behöfva.
Till förekommande af en origtig tydning,
som kunde uppstå af en här gjord jemnförelse
emellan Linieskepps och Canonslupars militaira
nytta, hvilken oförtjent skulle nedsätta det förtroende
vi i alla fall måste hysa, för dessa
sednare; nödgas jag erhindra om det historiska
factum, att Svenska Canonslupar, både förstört
och eröfrat fiendtliga SkärgårdsFregatter af 40
Canoners styrka, samt att Engelska Linieskeppet
Africa i sundet af några Danska Canonslupar
var nära att förstöras, om ej en gynnsam
vind uppkommit till dess räddning, en
utväg som ganska sällsamt i vår Skärgård
6kulle blifva gagnelig för svåra skepp, som
der sökte att agera.
Den xi Martil.
Vid frågans handläggning i det Utskott,
til! hvilket Herr Lagerhjelms motion blifvit
remitterad, får jag vördsamt erinra om en tillgång
ehuru obetydlig, som finnes i de till
Statsverket årligen inflytande 25,000 R:dr B:co,
för Städernes vacanta Båtsmän, hvilken inkomst
nied sin benämning, tillkännager siri bestäm
melse vara ett bidrag till flottornes behof.
N:o 3.
Herr af Tibell, Gustaf Wilhelm t
En värd Ledamot har i ett till] Högloft.
StatsUtskottet remitteradt Memorial yttradt
den förmodan, att en del af det®så kallade
lilla creditivet måst ur RiksgäldsContoiret uttagas,
emedan Passevolancemedlen och andra
at KrigsCollegium efter Förvaltningen af Sjöärenderne
disponerade fonder varit otillräcklige
att bestrida de läger, marcher och rustningar,
hvilka ägt rum sedan sista Riksdag, anseende
till följe deraf såsom billigt, att om
Riksens Högloft. Ständer skola betala hvad
sorn brister i de redan anslagne tillgångarne,
deras revisorer först få tillse huru dessa tillgångar
blifvit förvaltade och använde, samt,
om de med bättre hushållning icke kunnat vaxa
tillräckligen i anledning häraf får jag den
äran anhålla, att följande upplysningar i ämnet,
måtte till samma Högloft. Utskott fä remitteras.
Dea u Martii,
667
Sedan Kongl. Majit genom nådig proposition
till Riksens Högloft Ständer af den 22
Maij 18*2, framställt nyttan af en mötespassevolance
afgift, i stället för den kostnad Rotehållarne
för matsäckar, drickespenningar och
skjut6 vid mötestiden åt den indelta Soldaten
vanligen bestå, aflemnade Riksens Högloflige
Ständer under den 19 derpåföljande julii deras
i ämnet fattade beslut. Med erkännande
af nyttan att under mött-stiderne i fred, underhålla
Soldaten på samma sätt som i krigstider,
hvaraf Riksens Ständer ansågo otvifvelaktigt
följa, att Soldaten vänjes vid fältlefnadeu, samt
den stora mortaliteten borde förminskas, sorn
vid krigens början härflyter af ombytt lefnadsordning
och Soldatens ovana att tillreda den
mat honom då tilldelas, sammanstämde Riksens
Högloft. Ständer 1 enhälligt bifall till
Kongl. Maj:ts nådiga proposition på de i underdånighet
uppgifne villkor, hvilka Kongl.
Majd genom nådigt bref af den 1 December
J812, till sine hufvudgrunder gillade och sedermera
äfven i anseende till detaillerna som
rörde locala förhållanden i nåder stadfästade, efter
det Rotehåilarne, i anledning af Riksens
Ständers underdåniga hemställan, blifvit hörde.
Desse stadganden rörde väl endast det Tndelta
Infanteriet och de till Infanterie förvandlade
Jndelte Ca vallerieCorpser; men under loppet
af år 1813, blefvo sedermera förnyade contracter
äfven med de Indelt® CavallerieRegementerne
afslutade, i anledning hvaraf Kongl.
Majit och Kronan åtog sig att emot en stad
-
668
Den ii Mar t ii.
gad afgift, under motestiderne underhålla karl
och häst vid desse corpser.
I anledning af hvad i detta ämne således
stadgadt blifvit, åligger Passevolanceverket,
att besörja underhåll och sjukvård för så väl
indelte Soldaten sorn för indelta Cavalleriets
harl och haji under mönstringar, möten, tåg
och marcher, eiler hvad annat tillfälle som
hälst, der Rust- och Råthållare, enligt förra
författningar ålegadt skyldigheten att bestå
underhållskostnaden, och detta åliggande har
Passevolanceverket under alla de förflutne åren
för så väl Regements- som de större öfningsmöten
af egna tillgångar till alla delar bestridt,
utan något tillskott af Statsverket.
Det ligger i sakens natur, att truppens
marchekostnader till och från öfningsställena,
måste genom Konungens Befallningshafvande,
af under händer hafvande medel förskjutas,
men desse hafva alltid i vederbörlig ordning,
så fort RänteriFörskottsräkningarne hunnit inkomma
och granskas, blifvit ersatte; och då
mötena hållas sommartiden, men afgiften ej
inflyter förrän om vintern, kunna visserligen
ögnablickliga behof vid inträffande större utgifter
uppkomma; men Inrättningen har alltid
vid hvarje års slut-liqvid befunnits hafva
fullgjordt alla sina förbindelser. Om således
till de marcher och rustningar, som den värda
ledamoten omförmält, några Statsmedel blifvit
anordnade, har sådant aldeles icke skedt
för Passsvolance-inrättniogens föremål, sorn är
Den ti MartH.
66g
att besörja de Indelte Regementernes manskaps
och rustningshästars underhåll och sjukvård
under mönstringar och öfningsmöten samt marcherr.
e dit och dan, hvartill, sorn jag redan
haft äran anmäla, inga Statsmedel blifvit använde;
Passevolanceverket kan i detta fall ej
anses annorlunda än i likhet med en enskildt
Entrepreneur, hvilken skulle medfhvarje Regementes
Rust- eller Rotehållare slutit contract
att emot en viss betalning, vid stadgade tillfällen,
föda deras Soldater; lika sä litet soin
denna vid uppkommen brist i sina tillgångar
kunnat yrka bidrag af Statsverket, lika litet
bör och kan Passevolanceverket fordra ett dy.
likt understöd, men och å andra sidan, lika
litet sorn Statsverket kunnat afen enskildt Entrepreneur
fordra det öfverskott som genom ett
års tillfälligt lindrigare priser kunnat för honom
uppkomma, och som han måste förvara,
för att dermed betäcka ett möjligtvis inträffandesvårare
årsförlust, hvars priser öfverstiga hans
Entreprenadssumma; lika litet kan och Statsverket
fordra PassevolanceCassans öfverskott det
goda året, då det icke äger förbindelse att ersätta
bristen , de svårare. Denna jemförelse
och detta förhållande torde vara den billigaste
ledtråd vid den väckte frågan om Ras*
sevolance-verkets Revision. Mig torde dock
tillåtas att dela denna fråga i två delar- Revision
omfattar dels den högre disposition,
dels förvaltningen och redogörelsen. Den högre
disposition fastställer, hvilka Regementer
och Corpser under årets lopp, böra hafva möten
och mönstringar; huru länge öfnings-mö
-
670
Den il Mar lii.
tena skola påstå, om ds skola Rsgemsnts-vis
eller i större läger förrättas, och hvarest desse
sednare då skola hållas. Desse dispositioner,
som endast af Konungen kunna gifvas,
bestämma PassevolanceCassans utgifter för året.
Då Riksens StändersRevisorer vid granskningen
af Statsmedlens disposition äga till ledning
Riksens Ständers gjorde anslag och fastställde
Stater, som vid medlens anordnande skola
följas; så saknas deremot för revision af
Passevolance-Cassans dispositioner all sådan
grund. Revisorerna kunna härvid endast anmärka,
om vissa möten bordt inställas eller
förkortas, eller något närmare belägit Lägerställe
kunnat begagnas, men härtill fordras att
känna huruvida Regementerne för deras militaira
tjenstbarhet varit i behof af längre ellet
kortare öfningstid; af öfning i detaille-exercicen
eller i de större rörelserne; om de beJ
gagnade öfningsfälten svarat emot det åsyftade
militairiska ändamålet m. m Att med sakkännedom
bedömma de i dessa afseenden anbefäldte
åtgärder, fordras åter att Revisorerne
erhålla Protocollerne, som i Commandomål inför
Konungen blifvit hällne, hvaraf grunderne
till besluten kunna inhämtas; man desse
har RegeringsFormen ansedt böra så hemliga
hållas, att ej en gång ConstititutionsUtskottet,
utom i vissa fall, äger att dem fordra. Någon
Revision i afseenee på hvad jag här
kalladt de högre dispositionerne lärer således
hvarken varit åsyftad eller kunna äga rum.
Hvad åter den sednare delen af Revision
Den II Martii.
hens föremål beträffar, eller huruvida Kongl.
Majits höga Dispositioner och Beslut blifvit
med tillbörlig hushållning verkställde och
PassevolanceCassans tillgångar efter föreskrifter
och med omtanka och uppmärksamhet för«!
valtade, samt medlen behörigt redoviste,
skulle väl synas som nödig controll i detta
afseende redan vore stadgad, då Kongl Maj:ts
och Rikets KammarRätt åligger ej allenast att
till siffran granska sjelfva redogörelsen, utan
äfven, enligt Kongl. Brefvet dsn ro September
1731, att tillse det KrigsCollegii dispositioner
och Förvaltningen af medel och hvad
dertill hörer, äro med Författningarne och en
god hushållning öfverensstämmande, samt,
om några anmärkningar dervid göras, dem genast
till Kongl. Maj:t i underdånighet ingifva,
sorn säkert med högsta onåd, skulle se sig nödsakad
att inskränka sine truppers öfningstider,
genom cassans oskickliga förvaltning; men då
jag i hvad som rörer denne sednare del af revisionen,
befinner mig vara en redovisande
Embetsman, deltagande i Passevolanceverkets
styrelse , så får jag blott framställa den önskan,
att den noggrannaste och offentligaste
granskning, som Konung och Ständer kunna
pröfva nödig, må äga ruin.
N:o 4.
Herr von Qvanten, Carli
T anledning af Herr Cocks Memorial af
672
Den 11 Martti,
den 28 Februarii går jag att vördsammast göra
några anmärkningar.
Herr Cock benämner Bankens räntor, öfver
700,000 R:dr, som ett öfverskott samladt
på medborgares bekostnad , och säger att mycket
nyttigt till allmänt bästa, borde med detta öf*
verskott kunna uträttas. Jag erkänner dettaj
men huru stridande mot denna framställning,
är ej Herr Coeks förslag, att Banken skall öfvertaga
Götha Canal, och evärdeligen försäkra
dess actieägare 5 procents ränta. Kan tran väl
då säga, att ett samladt öfverskott, är till allmänt
bästa användt, då dessa actier likväl
äro en aldeles enskildt förmögenhet, hvilkas
tecknande alltid berodde på fri vilja, och för
hvilka det allmänna redan gjordt så stora uppoffringar?
Jag säger det allmänna, ty på samma
grund som Riksens Ständer kunna förordna
om Bankens sedelfabrik, dess utvidgning, och
derpå följande ränteökning, på samma grund
kunna äfven Ständerne' besluta, att dessa räntor
skola användas till laodets väl, och detta
ändamål vinnes bäst, om de användas till lättandet
af den medborgerliga statsbördan. Om
Herrar Actieägare blifvit förledde och på god
tro som orden lyda öfverlemnat sig åt detta
företag, så böra de vända sin klagan mot dem
som egentligen varit vållande till deras gjorda
förlusta ingalunda mot dem, som genom stora
uppoffringar gjordt allt, för att återföra värde
å desse actier. Den omtalta gärd nation skulle
vara dem skyldig, som tecknade sig till actier,
Den ii Mar lii.
tief, tror jig å nationens sida lifligareskulle uttrycka
sig nu, om aldrig denna actieteckning skedt.
Om d <-11 a stora företag gil vit anledning till en
fästningsbyggnadj som den värda talaren yttrar,
om denna fästningsbyggnad skulle gifva
anledning till än flere byggnader, uppgåenda
till millioner, så bör nyttan af dessa byggnader
ställas i bredd med kostnaden och vara
denna kostnad vida öfverlägsen; på andra vil—
kof antager jag icke den Statslära, att stora
arbeten och stora kostnader ofelbart äro nyt-i
tige, emedan de sprida en välgörande verkan
i landet. Skaraborgs Län har väl uppburit
dessa fördelar, men den sanna teckning Herr
Ehrenborg gjorde för några dagar sedan härå,
Vittnar, att Götha Canal ej förmår en gång
sträcka sin välgörande verkan på välmågan
till ett helt Län; blott jtrakten omkring Canalen
betalte sina utskylder utan räst, då en
annan trakt af samma Län rester för hälften
af utlagorne med 20 ä 25,000 R;dr om jag rätt
Sninnes.
Jag bestrider högeligen Herr Cocks gjorde
motion, men förenar mig likväl i den åsigten
att Bankens räntor böra användas till
allmännytta, då om de användas till bevillnjngens
nedsättande, detta goda ändamål bäst forde
vinnas Detta mitt anförande torde få åtfölja
Herr Cocks Memorial tili behörigt Utskott.
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. II Sand. 43
*74
Den i ) Martii,
N:o 5.
Hörsamste Memorial!
Under den 27 Januari! detta år har Höglofl.
Ridderskapet och Adeln till RiddarhusUtskottets
Utlåtande remitteradt en af Friherre
G. F. Åkerhjelm den 20 i samma månad
väckt motion, rörande tillåtelse för främmande
personer, att få såsom åhörare öfvervara Ridderskapets
ock Adelns sammankonifter, jemte ett af
bemätte Friherre den 27 i samma månad uppläst
tillägg, äfvensom de i detta ämne sistnämnde
dag af flere värde ledamötar, så väl
muntligen som skriftligen, afgifne yttranden.
Innan Utskottet ingår i Utlåtande öfver
sjelfva saken, har Utskottet trott sig böra, såsom
en ledning vid frågans bedömande, framställa
ett sammandrag af det hufvudsakligaste,
som under debatten blifvit yttradt, så väl för,
sorn emot motionen; hvarvid Utskottet äfven
tillåtit sig egna reflectioner så ofta sådant an.
setts kunna till förhållandets utredande bidraga.
Då motionens idée är enkel och de skäl
som till stöd derföre blifvit anförde, låta, ehuru
med olika uttryck af olika talare, hänföra
sig till ett enda kufvudsakligt, men deremot
de anförde mer eller mindre vigtiga motskälen
varit af ganska olikartad natur, har Utskottet
ansett lämpligast classificera de afgifne
yttranden efter de hufvudsakligaste motskälen.
Den 11 Marin',
675
Dessa kunna innefattas under följande rubriker:
1:0.
Närvaron af åhörare skulle afskräcka
ovane talare, och salecies många nyttiga yttranden
gå för Ståndet förlorade.
Man har emot detta inkast anfort, att den
sorn talar inför 500 personer, till en stor del
okände och vanligen utgörande det mest upplysta
och vördnadsbjudande fäderneslandet äger,
kan tala inför 100 till, då dessa i alla fall
en gång kunna läsa hans tal tryckt. Man har
å ena sidan sagt, att talareskickligheten är i
Sverige för litet uppöfvad; man har påmint
om saknaden af undervisningsanstalter för talarekonst;
att här ej, såsom i England, någon
debattering af allmänna ärenden hör till det
offentliga lifvets bruk; att således svårligen
inom en menniskoålder klanderfrie improvisatör
vore att förvänta. Men deremot skulle
å den andra kunna svaras, att det enda rätta
sättet att tala, är, då sak och sanning framställas,
och att det är just känslan deraf, sorn
både hos Representanter och allmänhet bör
utbildas, innan det constitutionella samhällslifvet
kan visa hvad det förmår åstadkommaj
att de ovane Talarne sjelfve icke äro ens duglige
Representanter, om de tiga med en nyttig
sakåsigt derföre, att de misstro sin talarekonst
; och dessutom kan, efter lemnadt tillträde
af åhörare, så väl den vane som ovane Talaren,
emellan tvenne särskildta debatter öfver
samma ämne, inhämta vigtiga upplysningar
6j6
t)en II Martil,
af medborgare utom Ståndet, som nu ofta forst
lära känna hvad som förefallit, sedan beslut
redan är fattadt,
2 .‘o. Lemnadt tillträde ät åhörare skalle stå
i strid med de talandes justerings-rätt.
§» Riksdagsordningen förvarar Riksdagsmannen
rätt, att vid Protocollets justering
göra tillägg, hvarigenom ingen ändring
i beslutet uppkommer, samt stadgar, att med
Ståndets bifall, och den talandes eget begifvande,
må uteslutas dess egna uttryck och
äfven deliberationer, som deraf följdt. Man
har sagt, att örn dagens debatt, för dagen intressant,
före justeringen gjordes allmän, vore
denna sedermera för sen, i synnerhet om yttrandet
blifvit i Tidningar infört, och mart
har på den anförda grund, att Riksdagsordningens
5§ §• härigenom skulle mista sin kraft
och verkan, stödt det påstående, att Friherre
Åkerhjelms hela motion bordt väckas i likhet
med grundlagsfrågor.
Ehuru Riddarhusutskott, såsom enskildt
förordnadt af Ridderskapet och Adeln, ej anser
sig tillhörigt granska grundlagsenligheten
af en motion, som genom Ridderskapets och
Adelns formeiiga beslut blifvit till Utskottet
remitterad, tror Utskottet likväl undersökningens
fullständighet fordra ett upptagande af
hvad flere värda talare sig yttrat om denna
3cn it Martil,
motionens, af dem förmodade, egenskap utaf
grundlagsfråga.
Härvid förekommer först hvad som äfven
under debatten blifvit anfort, att grundlagen
ingenstädes nekar en Siåndsledamot, att sjelf
vara både snällskrifvare och tidningsutgifvare,
och att således äfven, utan främmande åhörare,
ett utdrag af debatterne kan lika fort
blifva allmänheten meddeladt, med samma utvägar
orh anspråk på fullständighet och förtroende,
som nu, samt med samma ansvar för
utgifvaren, i händelse af öfverbevisning om
lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar
till allmänhetens förvillande. (Se TryckfrihetsFörordningen
$. 3. Morn. 12.) Att denna
möjlighet af debatters tidiga meddelande
redan ofta blifvit begagnad opåtald, och sjelfva
dess tillvarelse bevisar, att Grundlagen i
58 §■ Riksdagsordningen ej haft afseende häruppå.
Riksdagsmannen är såsom sådan underkastad
sme olika arter af omdömen.. Två
af dessa äro opinionens, samtidens och framtidens,
det tredje är lagens, följdt af det juridik
sk» ansvaret. Man har vid debatten om detta
mål, fäst sin uppmärksamhet endast vid samtidens
opinions dom: trott, att det var derifrån
som Grundlagen genom medgifvande af
justeringsrätten ärnade undandraga allt, hvad
den lugna öfverläggningen icke godkände.
Men månne icke då samma Grundlag hade
förbudet hvarje Representant, att omtala och
utsprida det, sorn inom Ståndet förefaller, samt
Tryckfrihetslagen hvarje tidning6skrifvareÄ att;
673
Dan Ii Marlii,
meddela hvad som ej ännu gerom Protocollsjusteringen
vunnit häfd? men et t sådant Föri
bud igenfinnes likväl cj i någon aF Grundlagarne.
Deremot stadgar 78 §• Riksdagsord -  ningen en bestämd Fonn, under hvilken juridiskt
ansvar För Riksdagsmannens yttrande kan
åläggas. Vid fråga om detta ansvar äger blott
Frotocollet vitsord, och enligt 58 § Riksdagsordningen,
är Protocollet endast den justerade
uppfattningen af hvad som förefallit. Hvad
framtidens dom angar, som är den tredje, så
äger tydligen en officiel act mera vitsord inför
den, än ett tidningsblad, som sällan uppnår
framtiden. 1 två fall således njuter Riksdagsmannen,
om motionen amages, lika skydd
som förut af justeringsrätten; i det tredje har
han aldrig njutit någon sådan ; det torde således
icke kunna med skäl påstås, att 58 §•
Riksdagsordningen genom denna motion blir
till sin kraft och verkan upphäfven.
Men icke blott frågan huruvida den i
Grundlagen stadgade justeringsrätten, skulle,
genom offentlighetens införande, förnärmas,
tillhör Utskottets undersökning; Utskottet anser
sig äfven böra upptaga frågan huruvida i
samma justeringsrätt, sådan den nu begagnas,
och bör begagnas, härigenom skulle ske nå*
got intrång.
Frågor om förändringar i yttranden uppstår
vid och för Protocollsjusteringen i tre fall >
dictionens förändring till det som i Talarens
tanka är mer vältaligt; uteslutandet af per-;
Ben IX Martil.
«79
sonliga invectiver, och uttagandet af för stränga
omdömen om sak; i båda sednare fallen
äfven möjligen uteslutandet af en hel debatt,
uppkommen i anledning af hvad sorn skulle
ur Protocollet utgå.
Dictionens förändring till vältalighet har
Grundlagen ganska visligen icke omnämnt. Ej
derföre, att den nu brukliga, förmodligen alltid
fortfarande praxis, att Talaren om han så
önskar, enskildt hos Secreteraren öfverser sitt
yttrande, i sig sjelf skulle vara attfördömma;
men emedan hela frågan om vältalighet, såsom
något hufvudsakligt, är ett för litet ämne
för en Grundlag, för hvilken det, som med
sak äger sammanhang, är det enda vigtiga.
Och obestridligt kommer aldrig en snäilskrifvares
flygtiga uppsättning, att äga vitsord inför
någon allmänhet emot ett officielt Protocoll,
innehållande samma sak, sagd med andra
ord.
Att personliga invectiver ofta mer, ände
borde, ådraga sig samtidens uppmärksamhet,
är lika sant som, att, ehvad publicitet de erhålla,
de sällan uppnå framtidens. Personliga
förolämpningar äro i Riksdagsordningen serskildt
förbudne; de borde således aldrig förekomma.
Kunde de debatter, som genom afsteg
härifrån uppstå, blifva lör framtiden dolda,
endast genom uteslutande af främmande
åhörare, sä föranledde visserligen den ifrågavarande
motionen en förändring, om icke i det
nu stadgade, likväl i det nu varande, förhållana
Den i r Martut
det. Men erfarenheten visar oss mofsatfsen;
Tvärtom då kännedomen af det vtrkeligm passerade
genom offentligheten underlättas, skulle
derigenom de representanter, hvars personlighet
desse debatter serskildt rörde, vinna dets
stora förmån, att förhållandet ej vidjträcktare[t
eller annorlunda kom till allmänhetens kunskap,
än sådant, som det verkligen förefallit. Man
bör äfven ihågkomma, att desse debatter nät;
de ådraga sig den stora allmänhetens uppmärksamhet,
ej eller undgå den mindre inom Ståndet,
så vida ej detta skulle vara högst fåtaligt,
och tillika mera ändamålsvidrigt organiseradt,
än man af ett Svenskt Riksstånd kan
förmoda. Hos Ridderskapet och Adeln, hvars
stora antal och mångartade sammansättning,
säkrast förekommer all skråaktig anda, kan
man åtminstone taga för afgjordt, att det begifvande
på en gång af hela Ståndet, och tillika
af hvarje talare särskildt, som enligt 5&
Riksdagsordningen fordras, för hela debattens
uteslutande, sällan erhålles. Vanliga re,
sultatet blir således endast, att den förste talaren
får ändra uttryck, hvaraf man i alla falL
lätt kan upptäcka spåren i sedermera afgifne
yttranden, och hvarigenom Protocollet möjligen
blifver halft obegripligt för den, som ej
sjelf öfvervarit debatten. Denna följd af ju^.
steringsrätten var troligen ej den, som med
denna rätt åsyftades, och det är just vid sådane
tillfällen som samtiden alltid dömmer endast
efter första ordalydelsen, hvarom den,
med eller utan offentlighet, säkerligen blir på
Dea J i Martiin
6%i
ett siler annat sätt, och mer eller mindre fullständigt,
upplyst.
Hvad angar de allt för stränga omdömen
öfver sak, sorn någon gång fällas, och i afseende
hvarå möjligen fråga kan uppsta om uteslutande
ur protocollet, så väl af uttrycken,
sorn af hela den deraf föranledde debatten j
si» gäller härom egenteligen detsamma, sorn
om de personliga invectiverne är sagdt, utom
det, att elen sakrikhet, hvilken merendels
utmärker detta slag af debatter, gör ännu mera
osannolikt, att hela Ståndet och hvarje talare
serskildt, ingå på deras uttagande ur Protocollet.
Det torde således i allmänhet vara tvifvelaktigt,
om, åtminstone i ett talrikt Riks.
stånd, skillnaden emellan ett justeradt och ojusteradt
Protocoll kommer att sträckås till annat
äo obetydeliga detailler, hvilka väl kunna
intressera för dagen, men då också aldrig
undgå samtiden, och gom inom en kortare tiderymd
äro i det närmaste förgätna.
3:0. Tillträdes lemnande åt allmänheten hinde,
föranleda vanställda och stympade meddelanden
i Tidningar, af, innom Ståndet ajgifne yttranden.
Flera varda Ledamöter hafva ansett TfryckfrihetsLagen
ej innefattatta något lämpligt
stadgande emot en sådan förbrytelse, samt sa*
ledes hela motionen, såsom förärande ändring
Den l f Martti.
i Tryckfrihets-Förordningen, vara en Grundlagsfråga;
andra hafva deremot trott, att i
det förut anförda 12 morn. af 3 § nämnde
Förordning) finnes ett straff stadgadt på detta
brott. Ostadigt är ett vanstäldt och till sakinnehållet
stympadt meddelande af en Representants
yttrande en vrängd framställning till
allmänhetens förvillande, och således är detta
brott redan förutsett i TryckfrihetsLagen. Ej
eller lär kunna nekas, att falska uppgifter,
rörande ett RiksStånds debatter, redan kunna
inflyta i Tidningarne utan annan påföljd än
den TryckfrihetsFörordningen i sitt nu varande
skick utstakar. Men emot sjelfva dessa
förfalskningar skulle offentlighetens införande
lemna en controll, sorn för det närvarande icke
finnes. En Tidningsskrifvare kan nu genom
prefixerne: att den eller den yttrat sig «ä
eiler så; den eller den laver hafva anfört
följande, sedermera gifva sjelfva yttranderna
hvilken vrängd framställning han behagar och
likväl freda sig för det juridiska ansvaret genom
den förklaringen, att han endast infört
det åtalade såsom ett löst rygte, utan anspråk
på trovärdighet och utan tillgång till att sjelf
göra sig underrättad om verkliga förhållandet.
Om han nu meddelar isolerade anföranden,
utan att uppgifva dem som föranledt eller
besvarat desamma, så äger han inför allmänheten
den ursägten att han ej kunnat erhålla
kännedom om mer än hvad han anfört.
Deremot då en Tidningsskrifvare sjelf kunde
bevista ett Stånds debatter, ägde allmänheten
ostridigt anspråk på att han skulle sjelf öf
-
’ Ben ii Martil.
683
vervara och efter eget åhörande meddela de
debatter han införde. Gjorde han sig då skyldig
till någon vrängd framställning eller vigtig
afstympning, så, utom det juridiska straffet,
underkastade han sig det honom ännu
vigtigare: förlusten af allmänhetens förtroende
och intresset för hans Tidning.
4:0. Främmande åhörares närvaro skulle genom
oljud eller väld hinna störa Ståndets öjvsr:
läggningar eller imponera uppå detsamma.
Åtskilliga Talare hafva framstält, såsom
bevis härpå, flere i historien förvarade händelser,
bland dem Franske Revolutions stormiga
uppträden. Deremot är anfördt Englands exempel,
der publiciteten af Parlaments debatterne,
under en lång kedja af decenier, småningom
häfd vunnen, aldrig medfört några olägenheter,
äfvensom Frankrike nu i en lugnare
tid, oaktadt en häftig brytning af partiåsigter
framställer samma skådespel af den högsta offent-,
lighet i Lagstiftningen under ledning af ordning,
och utan upptedt exempel af missbruk.
Manbar derföre förmodat orsakernetill de under
Revolutionsyran öfverklagade offentlighetens
missbruk varit andra än sjelfva offentlighet*.;
principen, och man har trott sig igenfinna dem,
visserligen ej utan skäl. i det inflytande, som
en till alla menniskolifvets verkningskretsar
utsträckt gäsning i tänkesätten utöfvade på det
lättast upprörda af Europas folk. Man har
ansett användandet af en från dess historia
abstraherad regel på Sveriges alfvarliga invå
-
684
Ficn 11 Martil,
narne vara olämplig. Till stöd härföre har
man anfört det olika förhållande, soni nödvändigt
måste äga rinn, emellan ett folk, sorn,
under secler ovandt vid alla offenteliga sammankomster,
då det för första gången såsom
Lagstiftande sammanträder, börjar med att under
krossande af hvarje enskildt intresse, för
6Öka, att efter obepröfvade théorier omstöpa
alla samhällsförhållandenj och ett annat folk,,
som från urminnes tider vandt vid lagbunden
frihet, visat sig förtjena offentlighet vid sina
domstolar och möten, och som oagtadt de inskränkningar
senaste århundraden medfört, ännu
i lagskipningens nedre instancer bibehåller
detta, både såsom rättighet och såsom plägsed,
Den menighet sorn åhör våra närvarande
ting, utgöres vanligtvis af de minst bildade
medborgsclas&erj likväl åtlyda desamma några
få personer, underlägsna dem i physisk
Styrkaj hvad bör man då hafva att befara af
en mera vald samling af Åhörare, som man
med den minsta omtanka kan i hufvudstaden
erhålla?
Såsom ett ytterligare stöd mot all fraktan
i detta fall har en värd talare anfört exemplet
af det med oss i så många hänseenden
samslägtade Norrige, som då det, efter 3:ne
århundradens envälde, återfick en constitionel
frihet, stadgade offentlighet vid lagstiftningens
sammanträden, utan att de hittills förflutne
Storthing kunnat uppvisa någon olägenhet
deraf. Man kunde invända mot det från våla
Tings offentlighetjör motionen hämtade stöd*
Ben ii Martii.
6 85
btt de större och mera spända driffjädrar, sora
Vid politiska machinationer användas, kunde
göra ytterligheter möjliga för en, vid lagstiftningens
debatter närvarande, menighet,
som icke kunna förekomma vid de lagskipare
de domstolarnes.
Detta inkast besvaras af den genom histo-r
rien bekräftade sanning, att der jäsningen äc
sådan i begreppen och viljorne, att, vare sig
den redan med makt beklädda regeringen,
eller ett förtryckt Folk, som med skäl lösbryter
eller ändtligen en yrande massa sorn vågar sätta
sig mot grundlag och ordning; der är det
sällan, utan för ett stort öppet våld, som, lag.}
formernes physiskt svaga väktare duka underDen
som velat angripa dem, har ej förr kunnat
våga något, än han med hopp om framgång
kunnat våga allt. Så slutades just det
revolutionaira Frankrikes representativa tid, ej
genom Galleri-åhörarnes stoj eller anfall, utan
genom Nepoleons Grenadierer, hvilka utdrefvo
de 50o:des Råd. Emot de krafter, sorn»
der detta kan ske, äro i rörelse, hjelper ej att
tillsluta Salen. Så förvara Svenska Ridderskapets
egna Profocoller, och dessutom ännu många
lefvandes minne hugkomsten af en stormig
månad, då tonen i hela Europa emot adel och
inhemskt split uti sinnena, satte en Svensk Konung
i stånd, att ur Rikssalen utvisa Sveriges
första Riksstånd, att genom omotiveradt öppet
våld beröfva dess utmärktaste Ledamöter yttrande
rätten, och att med torget utanför,
fullt af pöbel, påstå er. proposition vara bi-*-
686
Den 11 Martii,
fallen, om hvilken Protocollernesedan förvarat
att den blifvit besvarad med blandade ja och
nej samt votering yrkad. Visade sig då med
dörren tillstängd, med, såsom nu, åtskilliga
Soldater utanför, Ståndets physiska styrka
och säkerhet större, än den skulle varit, om
på Läktaren funnits åhörare? Dess moraliska
styrka var mindre och derföre måste det
vika.
5to- Demagoger JJtulle, om motionen bifaller 2
lättare kunna verka pä sinnesrtdmmningen i landet;
och derigenom verka farliga oordningar.,
I ett land såsom Sverige; der den constitutionella
formen icke genom vulcaniska utbrott
och på ruinerna af enskiltas dyrbaraste
intressen, uppkommit, utan samtidig med nationen,
fortgått i utvickling och utbildning
fastän må hända med något långsammare steg,
der har Nationen med Regeringen genom
Grundlagen, bildat den starkaste ligitimitet;
ömsesidigt behof och stöd af hvarandras kraft och
intressen.
I ett sådant land måste i vaDliga tider
Demagogers stämplingar vara vanmägtiga, ty
de revolutionaira gnistorne måste slockna der
inga bränder finnas att antända. Men äfven i
detta land kunna tidepunkter inträffa, då en mer
än vanligt stark jäsning i sinnena, och spänning
af de enskilta passionerne måste uppkomma,
och söka alla utvägar att verka på Lagstiftningens
organer. Sådane äro de i Riksdagsord
-
Den t1 Martil',-
ningens 4 till och nied 7 §. §. förutsedde händelser
, och vår Grundlag har visligen för
dem utstakat särskilta försigtighetsmått. Deras
inflytande på våra öfverläggningars offentlighet,
i händelse af dess införande, torde Utskottet
längre fram få tillfälle vidare omnämna.
Men äfven under förutsättande, att Demagoger
skulle kunna verka farliga oordningar
inom landet, hvilka kraftigare medel dertill
lemnar dem den föreslagne publiciteten? Må hän-,
da det inflytande en förförande vältalighet kunde
äga på åhörarneg sinnen? Detta inflytande
måste likväl vara af en vida farligare egenskap
på 500 beslutande representanter, än på
100 åhörare; och det förra inflytandet kan äfven
nu finnas. Må hända upptagandet i någon
tidning af de nämnde förförande talen,
skulle kunna lemna tillfälen att missleda allmänheten?
Men är icke detta nu också öppet
och med så mycket mera fara, som den
tidning, hvilken införde nämnde tal, och som
genom det sken af Folkintressenas försvarare,
hvarunder alltid Demagogen i början döljer sine
stämplingar, troligen iörvärfvat en höggrad
af popularitet kunde isoleradt meddela de förförande
talen, då deremot, när debbafterna äro
offenteliga, han måste för att undgå Publis
quens misstroende, äfven meddela hvad som
emot dessa tal blifvit yttradt, och som om det
än skulle sakna deras vältalighet, likväl agde
den för det lugna bepröfvandet mera verkande
kraften af sanning och rätt.
€58
Den ii Martil,
6:0. Ofenieliga sammankomster skutte icke
hunna införas, utan af alla 4 Stånden i öfveremflämmelse,
och Publicitetens införande hos ett
Ständ, .fkulle gifva de andre Ståndens Protocollsutdrag
en offentlighet, desse Stånd icke medgijvit.
Den enda föreskrift Grundlagatne innehålla
hvad vid Ståndens sammanträden iagttagas
bör, eller om de så kallade StåndsOrdningarne,
är stadgandet i 12 §. Riksdagsordningen,
att dessa böra vara i öfverensstämmelse
med Grundlagen författade. På intet ställe t
Riksdagsordningen, hvarken tillåtes eller för*
bjudes denna offentlighet vid öfverläggningar*
ne. Detta beror således af Ståndets eget stadgande.
Dessutom har Vallofl. BorgareSfåndetä
redan i detta ämne fattade beslut de facto usi$
danröjt denna invändning.
Hvad ProtocollsUtdragen beträffar, så meddelas
de MedStånden först sedan de blifvit
justerade, och i samma form som de enligt 59
§. Riksdagsordningen ovilkorligen skola genom
trycket meddelas allmänheten. Öm genom
åhörares tillträde vid ett Stånds sammankomster
en skyndsammare publicitet gafs åt
MedStåndens Protocollsutdrag, så vore ju följden
deraf endast en hastigare verkställighet af
hvad Grundlagen uttryckligen befaller , och
kunde således ej anses stå i Strid med denMmma.
7:0, ä
-
Den 11 Martil.
689
7:0. Bestraffandet af maj liga oordningar, begangne
af främmande åhörare vid ett Ståndt sammanträde
fulle fordra en ny hgtliftning i detta Jally
och en förändrad Rättegångs ordning.
Häremot kan snföras hvad äfven flere
värde Talare till en del yttrat, att uo och
lii §. Regeringsformen i förening med 77
Riksdagsordningen innefatta ett nog tydligt
stadgande, rörande beifrande och bestraffning af
hvarje sådant företag, sorn på närmare eller
fjärmare håll knnde anses störa ett RiksStånds
öfverläggningar, eller ofreda enskild Riksdagsman.
8:0. Om hvarje af de 1296 åtter, som för
det närvarande äga rätt till säte och stämma på
Riddarehuset, derflädes inträday lemnar Ridder (hopet
och Adelns närvarande Sessionsrtim ingen plåts öfrig
får främmande åhörare,
Härpå kan svaras, hvad som äfven till
en del af en värd Talare blifvit anfört, att
sällan flere Ledamöter af Ridderskapet och
Adeln torde hafva blifvit antecknade, än sorn
kunnat inrymmas på de 52 neder i RiddarhusSalen
varaode Bänkar; att äfven i händelse af
bifall till motionen, nödvändigt förbehåll måste
göras af inskränkning till den händelse,
då rummet sådant tillåter, och slutligen att,
derest alla lefvande atter skulle begagna de
-
lfri. till Ridd. 0. Ad, Pt. 11 Band. 44
Den 11 Marini
ras rätt till inträde å Riddarhuset, de nu varande
platserne i allt fall äro otillräckliga,
hvadan RiddarhusUtskottet torde blifva föranlåtit,
att framdeles inkomma med Förslag till
vinnande af ett större utrymme, vid hvilket
förslags uppgörande utan olägenhet afseende
kan fästas äfven på utrymme för främmande
åhörare.
Sedan Utskottet nu fulländat framställningen
och undersökningen af de hufvudsakliga§te
skäl, som blifvit anförde mot motionen,
äfvensom af hvad till stöd för densamma blifvit
yttrat, fortgår Utskottet till afgifvaode af
sitt utlåtande i hufvudsaken eller huruvida Friherre
Akerhjelms motion bör bifallas eller ej.
Hvarje StatsFÖrfattning hämtar sitt starkaste
stöd från det samband, som vid den fäster
nationens Interessen och deltagande- Ju
närmare det offentliga är införlifvadt med det
enskildta. ju lifiigare folket omfattar dess allmänna
förhållanders lefvande fortfarande handling
och verksamhet, desto starkare är Statsbyggnaden;
den hvilar på en grundval, sammanfogad
af hvarje enskild skraft och Interesse
inom Samhället. Deremot ju mindre deltagande
de enskildta äga för det allmänna, ju mindre
interesse detta äger för det förra, desto svaw
gare är Staten: den stödjes då endast af toma,
kraftlösa former. Det är också detta det allmänna
interessets införlifvande i det enskildta,
som skapat Fosterlandskärleken, samt alla de
medborgerliga dygderne, och hvars närvaro,
Den u Martiin
69 r
trottsande alla faror, bibehållit, hvars frånvaro
tillintetgjort
Stater. Men olika tide—
hvarfs och folks bildning, politiska och economiska
förhållanden m. m. hafva fordrat olika
viigar till ernående af detta införlifvande
— gifvit olika uttryck åt dess yttringar. Der
en mindre vidd och folkmängd, eller en mindre
grad af odling, och således af politiska
behof tillåtit ett Folk 1 massa deltaga i sina
lagstiftande rådplägningar, der uttrycker hvarje
allmän handling ett resultat, af alla enskildtas,
der sker beröringen af det offenteliga
och det enskildta omedelbart. Men i ett
land, der en fortgående odling utvecklat det
representativa Systemet, detta i politiskt hänseende*
kanske närvarande tidens högsta företräde
för den förflutna, der fordras andra samband
emellan det offentliga och det enskildta
lifvet; och dessa igenfinnas i representationens
föreställande af alla slag utaf enskildta interessen
och i den lifligaste återverkan af Lagstiftxiingen
på Folket, samt af detta tillbaka pä
denna. Det förra ligger nu utom Utskottets
bedömande: I det senare igenkänner det en i
IS09 års Grundlag öfver allt uttryckt princip.
Men denna vexelverkan af stöd och inflytande
fordrar Folkets kännedom af lagstiftningens
handlingar, fordrar offentlighet j också anbefaller
1809 års Regeringsform i dess 59=de §.
meddelandet genom Trycket åt allmänheten af
RiksStåndens samtelige handlingar, och i 86
§. införer den Tryckfriheten, såsom, en Svenska
Folket tillkommande Constitutionell rättig,
het. Mea har det åsyftande af offentlighet
692
Den it Martil,
Grundligen lälunda öppet uttalat, genom des:
sa hittills varande medel vunnit sitt syftemål?
eller fordras nya utvägar för detta mål, och
igenfinnes^ 6ådane kraftfulle och verksamme i
Friherre Åkerhjelms motion? På den i;stt af
dessa frågor lärer erfarenheten svara nej. Långsamheten
af Protocollernes utgifvande, ögonblickliga
interesset för de handlingar, de innehålla,
är längesedan försvunnit innan de utkomma
och deras voluminösa innehåll, göra
dem hufvudsakeligen användbare såsom källor
för framtida forskning. Tidningsskrifvaren, enligt
hvad ofvanför är utredt, äger, under närvarande
förhållanden, ali förmåga, om han så
vill, att missleda allmänheten om dess Lagstiftningshandlingar,
otillräcklige, att Jidlftåndigt
upplysa den derom. Är första frågan afgjord,
så är äfven den andra. Den tredje frågan,
eller huruvida kraftfulla och verksamma utvägar
för den i Grundlagen anbefallte offenteligheten
igenfinnas i Friherre Åkerhjelms
motion torde böra besvaras med ja. Genom
offentlighet vid Lagstiftningens öfverläggningar
erhåller den emkildte medborgaren tillfälle
att sjelf göra sig underrättad om sine representanters
åtgärder och Tidningsskrifvaren,
denna vigtiga organ för all ögonblicklig upplysnings
spridande bland den stora allmänheten,
sättes i tillstånd att kunna fullständigt
meddela Lagstiftningens handlingar medan de
ännu äga dagens interesse, och under en starkare
controll, att dervid iagtaga nödig noggranhet,
Är denna åsigt af den utaf Friherre
Den ii Martil,
Åkerhjelm föreslagne publicitet rigtig, derom
Utskottet åtminstone är fullt öfvertygadt, så
försvinner en värd talares inkast, att Publicitens
införande ej skulle stå i förening sudden
öfriga Statsbyggnaden. Tvärtom är den då
endast en fullständigare och mera ändamålsenlig
utveckling af den offentelighet 1809 års
Grundlag anbefallt, och påkallad af Tidehvarfvets
kraf.
Således kan Utskottet för sin del ej annat
än för Höglofl. Ridderskapet och Adeln tillstyrka
bifall å Friherre Åkerhjelms motion
till dess hufvudsakeligaste delar, det vill säga,
att tillträde vid Ridderskapet och Adelns
sammankomster må beviljas främmande åhöra-i
re, så vidt utrymmet och blifvande stadgar
sådant tillåta.
För beredandet af verkställigheten deraf
har Utskottet funnit tillägg i nu gällande
Riddarhusordning vara nödige, hvilka i enligt
het med 52 §., i samma grundLag böra behandlas
j i händelse af Höglofl. Ridderskapet
och Adelns bifall å sjelfva motionen och god*
kännande af denna Utskottets åsigt, torde Utskottet
få sig uppdragit, att i den förändrade
redaction af Riddarhusordningen, som Utskotttet
framdeles lärer komma att föreslå,
äfven intaga de Paragrapher, som för Publicitetens
införande kunde finnas nödige; dock
tror Utstkottet sig nu böra underställa Högloflige
Ridderskapet och Adelns bepröfvan
-
694
Ben 11 Martil,
de de grunder Utskottet ansett böra dervid
följas.
i:q. Den befintlige Läktaren upplåtes vid
Ridderskapet och Adelns sammankomster för
främmande åhörare med de undantag och vilkor
som här nedan föreslås.
2;o. Ett Plenum kan vara slutet med fä;
stadt afseende på utrymmet t så ofta detta e|
inedgifver främmande åhörares närvaro}
på målens befkaffenhet;,
Härvid har Utskottet ansett endast un--  dantag böra göras för de i 4 till och med 7
§• §. Riksdagsordningen omnämnde ärenden;
för Ståndets egna oeconomica och för den i 2
mom. af 39 §. Riddarhusordningen omförmälte
händelse. Med undantag af detta sistnämnde
fall, bör, så ofta utrymmet eller målens beskaffenhet
fordra ett slutet Plenum, detta tillkännagifva?
å anslaget, medelst orden slutet
Plenum.
Debattens gång eller åhör ar nes uppförande.
Utskotttet föreslår att ett plenum må kunna
förvandlas till slutet så vida under varande
session, LandtMarskalken eller en Ledamot
från sin plats äskar slutedt Plenum, och
LandtMarskalken jemte en annan Ledamot eller
ock a:ne andre Ledamöter med honom deri
instämma, utan att de, på tillfrågan af Landt
-
Dm ii Martii,
Marskalken från en dylik begäran vilja afstå;
Utskottet har, å en sida, i denna, Ridderskapet
och Adelns ordförande och Ledamöter,
lemnade rätt trott sig finna ett Correctiv emot
all möjligen befarad olägenhet af offentlighet
vid Ridderskapet och Adelns sammanträden,
och å en annan sida, i offentligheten af denna
rätts ntöfvande funnit skydd emot des»
missbruk.
I den senare tanke styrkes Utskottet af
hvad erfarenheten visat i ett annat land, der
offentlighet vid Lagstiftningens sammanträden,
ej genom Lag, utan tvärtemot Lag vunnit
häfd, der således blott en enda rösts påminnelse
om Lagens verkställighet behöfves, för
att aflägsna alla åhörare, och der likväl denna
röst så 6ällan höres, *
• '
3:0. Att för ordningens lättare vidmagth°llaude,
platserne på Läktaren böra mimereras och
ett lika antal numererade Billeter vara att “tillgå
som platser.
4;0. Att en Billett, gällanda för hela
Riksdagen, öfverlemnas åt Redactionen af hvar->
je utkommande Tidning, då denna Redaction
sig derom anmäler.
Genom denna företrädesrätt för Tidning»,
redactioner att erhålla tillträde vid Ståndets
sammankomster tror Utskottet sig hafva undanröjt
de inkast, som blifvit väckte mot motionen
deri, att den föreslagna publiciteten vo
-
6gS
Den ii Murtu,
re för inskränkt att förtjena detta namn Och
att kunna medföra den dermed åsyftade nytta.
Då Tidningsskrifvartie kunna ock på visst
sätt förbindas, att taga kännedom om det hufvudsakligaste
i Dehatterne, komina dessa åtminstone
till sitt vigtigaste innehåll, att blifva
den läsande allmänheten meddelade.
5:0; Rörande utdelningen af de öfriga
billeterne, som borde gälla endast för 14 dagar,
hvarefter de skola utbytas mot nya, kunde
Ridderskapet och Adeln, förbehålla sig
rättigheten förordna vid hvarje Riksdags
Förslagsvis hemställer Utskottet, at em
Billete kunde lemnäs åt hva:je Bänkmans afdelning
och de återstående öfverlemna* tili
LandtMarskalkens disposition.
De Billeter TidningsRedactionerne erhållit,
äfvensom de hvilka torde böra blifva
olika så väl siws emellan, som med dem Ridderskapets
och Adelns egna Ledamöter begagna.
Riddarhus-Utskottet anser 6ig sluteligen
böra anmäla, att Läktaren med bibehållande
af den ena befinteliga uppgången rymmer öfver
100 personer, och att utifrån en uppgång dertill
kan öppna6 utan vanprydnad eller olägenhet
hvarigenom åhörarne erhålla en särskilld
Den il Martil. 697
ingång, skiljd ifrån dem som af Ridderskapet
och Adelns egna Ledamöter begagnas.
Åtskillige Ledamöters till Protocollet afgifne
serskildte meningar äro betänkandet bifogade.
Stockholms den 25 Febr. 1823.
På Riddarbus-Utskottets vägnar
C. F, Horn.
N. Snoilsky.
Utdrag af Protocollet, hållet i Högloft.
RiddarhusUtskottet den 25 Februarii
1823.
S. D. Vid afgörandet af den utaf Friherre
G- F. Åkerhjelm hos Högloft. RidderSkapet
och Adeln väckte, och till RiddarhusUtskottets
Utlåtande remitterade motion, angående
tillåtelse för främmande personer, att såsom
åhörare bevista Ridderskapets och Adelns öfverläggningar,
voro följande Herrar Ledamöter
af serskild tanka och yttrade sig:
Herr af Malmborg: ”Under de 42 år jag
förestått DomareErabetet hgr jag haft oräkne
-
Den il Mar t ii.
liga tillfällen erfara nödvändigheten och nyttan
af offentlighet vid UnderDomstolarne, der
medborgares rättigheter och skyldigheter mun.
teligen afhandlas. Den mäste således medgifvas
af en hvar, som icke med flit vill blunda
för rätt och sanning. Derföre är det ock enligt
med våra lagar, att medborgare af alla
Stånd få der fritt inträde, att, utom i en enda
händelse, rom jag tror mig nu icke böra näm.
na, bevista alla rättegångar och undersökningar.
Någon har häraf velat sluta till nödvändigheten
och nyttan af någras tillträde vid
öfverläggningarne på Riddarhuset, och flere
hafva, under jemförelse af hvad som skall ske
uti Norrige, England och Frankrike, sökt härnta
styrka för denna slutgattsj men jag vågar
fråga, kan någon jemnförelse emellan förhållandeme
härutinnan äg» rum? jag åtminstone
kan icke finna det. Vid UnderDomstolarne
får, såsom sagt är, en hvar som vill bevista
Sessioneme, Något missnöje kan således der
aldrig uppkomma elbr föranledas af något
godtyckeligt vägrande, som å Riddarhuset,
vid nu varande förhållande, skulle ofta möta
dem, som der ville inträda. Ett sådant vägrande
skulle med skäl anses såsom en verkelig
orättvisa, hvilken, säsom mig synes, alltid
skall medföra menliga följder, dem man
med största omsorg torde böra undvika.
Uti ofvannämnde länder åro hvardera nationens
Representanter, vid deras öfverlägguingar,
samlade uti ett rum. Här åter samlas
de på 4 serskildta ställen. Så länge detta exi-?
Ben IT Mar lii.
699
pterar kan någon allmännare ofientlighet icke
vinnas än den, som redan är beslutad, och erhålles
genom Protocollernes skyndsamma tryck;
ning, samt af de bulletiner, som dagligen
komma att utfärdas. Sådant lärer icke ske
uti ofvannämnde länder. Jag kan derföre icke
fatta anledningarne till jemnförelse af förhållandet
der, med det närvarande hos oss; hvarföre
jag ej eller tror mig böra, under sakernas
nu varande skick, tillstyrka den föreslagne
så kallade publiciteten, hvaraf jag icke kan
finna minsta nytta, men väl att en godtycklig
tillåtelse för vissa personer, till inträde på Riddarhuset,
kan gifva mångå anledningar till missnöje,
och följderna deraf kunna sannolikt icke
blifva goda eller nyttiga. Således synes mig
nyttigast, att man låter förblifva vid den nu
gällande och med lag befästade ordningen intill
dess en fullkomlig offentlighet kan vinnas; och
då skall ingen ifrigare än jag, om jag då lefve*,
yrka dess antagande. Halfmessurer hafva
alltid ansetts onyttiga om icke rent af ska*
deliga. Jag kan således icke tillstyrka dem.
Skulle någon derföre anse mig vara illi-*
beral, skall jag finna det mindre sårande, än
en rättmätig förebråelse, att hafva lättsinnigt
med min röst understödt antagandet af en inrättning,
hvilken efter mina åsigter, vid nuvarande
förhållande, är aldeles ändamålslås
och icke kau blifva nyttig, eller nu påkallas
af nödvändigheten.
I öfrigt är det så myeket skrifvit och ta-i
730
Den rr Martn,
lack uti detta ämne, att jag tror mig icke bora
uppehålla med vidare tilläggningar , som
icke kunde blifva annat än repetioner af hvad
flere förut sagdt.
Friherre Pojfei ”Utan att vidröra verk;
ställigheten af publicitetsförslaget, hvilken lärer
möta nog många hinder, torde det tillåtas
mig att yttra mina tankar om principen
för den projecterade offentligheten.
Publiciteten, stödd på öfvertygelsen om
allmänna opinions ofelbarhet, är ett lån från
England. Men publiciteten i Sverige vore icke
jemnförlig med publiciteten i England, der en
mägtig och rik aristocratie, så väl af Adel som
af Banquierer, åtminstone hittills motvägt folk
inflytandet.
Det ifrågavarande projectet härleder sig
från opinionen och vår tids förmenta företräde
framför förflutna tider. Låtom oss derföre närmare
betragta tidehvarfvets lösen: den all
männa
opinionen, Dess valspråk är frihet och
rättskänsla, men, vilseförd af ensidigt nit, är
den väpnad att störta allt, sorn äger mod att
resa sig mot dess kraft.
Sådan förekommer mig den allmänna mode-'
liberaliteten. Men den sanna liberaliteten be
-
Deri Ii Martn.
701
står i kärleken för Konung och Fädernesland»
och känslan för rättighet och pligt.
Den sanna fosterlandskärleken är född af
Religionen. Och jag tror icke, att det ofta medvettlösa
ropet, på tidsanda och liberalitet, utgår
från ren patriotisme, ty egoismen, vår tids
märklynne, är patriotismens död.
Öfvergången är lätt från opinions-regering
till revolutions-yra. Och vi lefva i en tid,
rik på idéer, ömsevis sunda och öfverspända,
i en tid af spänning, der det gamla goda tyc.
kes vara underlägset ynglingakraften hos det
nya, i en tid, då den moraliska crediten är
lika skakad, som den financiella; och en sådan
tid synes vara den mest otjenliga för den
föreslagne anstalten, hvars principmässiga utveckling
skulle tillintetgöra omröstningen med
slutna sedlar, såsom stridande mot offentligheten.
Det första slag af oberoende jag, såsom
representant, begär för våra öfverläggningar,
är oberoendet af en mer eller mindre bildad
allmänhets hvisslingar eller handklappningar.
Och jag är redo skyldig först inför Gud och
mitt samvete, och dernäst inför nationen. Men
jag finner icke skäl, att, hvarken utvidga ellet
inskränka denna grundsatts till förmån för alij
mänheten , 10m af Riksdagsärendcrnas behandling
får en säker kännedom, genom RiksdagsTidningen
och RiksdagsProtocollen, för hvilk»
postfrihet är föreslagen,
702
£)cn i i Murtii.
Sluteligen, i afseende på mitt sätt att betragta
en fråga, som rörer ofödda slägters rättj
får jag tillägga en erinran, huru ofta obetydliga
omständigheter haft vidtomfattande följder.
Den Lavin, som ödelägger Dalen,’ var i
sin början en snöklimp, som rullade undan
Foglens klo.
Jag afstyrker publiciteten och anhåller $
att detta yttrande måtte biläggas Utskottets Betänkande.
Herr van Hedenberg'. ”Jag anser de i uo
och n i §. §. af Regeringsformen, eller 77 §•
Riksdagsordningen bestämda straff ej ensamt
vara användbara, såsom för stränga; utan tror
jag, att nödvändigheten ovilkorligen fordrar
andra stadganden, hvilka med mera fog kunna
utöfvas, och äro lämpade efter brottets beskaffenhet
och grundade på ofvannämnde §. §:s
anda; helst en förbrytelse, enligt ofvannämde
§. §. af ett Stånd ensamt ej kan beifras, utan
böra Riksens Ständer samfält derom förena sig»
enligt ordalydelsen i no §:s sista moment.
Äfvensom jag tror, att RiddarhasFiscalen bör
efter gifven anledning dylika åtal ensamt utföra.
Den ii Martti. 7o5
Herr von Hohenhaufen; ”Till Högloflige
Ridderskapets och Adelns upplysta beprölvan.
de, anser jag mig pligtig att vördsamt underställa
min enskildta öfvertygelse i några väsendtlig*
omständigheter af betänkandets senare
del, eller dess utförande, hälst jag tror,
att blotta reservation deremot, icke öfverensstämt
med mitt åliggande som Utskotts ledamot,
att efter insigt och förmåga utreda ämnet.
RiddarhusUtskottets pluralitet har funnit
åig böra tillstyrka, att den ifrågavarande tillåtelsen
för ett inskränkt antal främmande personer,
att bevista Ridderskapets och Adelns öfverläggningar,
bor uti RiddarhusOrdningen
införas. Blefve detta verkstäldt så ikläddes
denna tillåtelse den högtidliga formen af en
offentlig laglig stadga, mera oföränderlig än
vår allmänna lag, sorn vid hvarje Riksdag
kan förändras, då deremot förändringar uti
Riddarhusordningen icke kunna blifva gällande
vid samma Riksmöte sorn de antagas- Att
lägga så stor vigt på inträdet af dessa åhörare
synes mig stridande mot andan af vår
och all representativ författning, sorn måtte
vara, att ett folks Representanter skola fullmyndigt
föreftälla hela nationen och således äga
rättighet och fullt förtroende, att enfamne afgöra
med Regeringen folkets angelägenheter;
derföre synes mig allt böra aflägsnas, som kun
de gifva något utseende af bevakning eller
uppsigt på Reprcsentanterne under fullgörandet
af deras uppdrag
-
Dm xi Martil,
Uti alla representativa Stater är allmängörandel
af representationens afhandlingar med
Regeringen och enskildta beslut, det enda.
som ansetts nödigt och väsendtligt, I Sverige
är tryckningen af RiksStåndens Protocoller,
som Grundlagen utstakar, den controll, som
genom offentlighet lagenligt skall och hör äga
rum. Democratiens väsende är oförnöjsamhet
och ostadighet; en densamma medgifven rättighet
föranleder merendels till fordran af flera;
Statskiokheten synes derföre bjuda, att icke
gifva ifrågavarande tillåtelse minsta sken af
rättighet. Kanske torde detta ligga till grund
hvarföre uti England, der man sedan mer än
ett Sekel erkänt och befunnit nyttan af åhörares
närvaro vid Underhusets öfverläggningar,
till den grad vacktat sig att låta det öfvergå
till i ätt i g het, att det ännu blott äget
sin tillvaro såsom ett missbruk, hvilket tolereras.
Härjemte får jag vördsamt underställa,
om det kan vara lämpligt, att i Riddarhusordningen
införa ett rent policemål såsom detta
synes mig vara, då fråga i Plenum redan uppstådt
och tankarne deruti icke synas mycket
delade, att en omarbetning af denna Ståndsordning
erfordras på sätt, att den med uteslutande
af hvad i Grundlagarne redan är stadgadt
och hvars bindande kraft ej kan ökasj
RiddarhusOrdningen endast komme att innefatta
hvad i Riksdagsordningen ej blifvit infört,
utan blott hänvist, nemligen huru Ridderskapet
»en ii Martii,
och Adeln vid Riksdag skola representeras m.
ni» dithörande; samt uti en serskild stadga
införas den Polisordning inom Riddarhuset,
sorn aktas nödig, och hvad dermed har gemenskap.
]ag tror mig äfven till besvarande böra
Upptaga en anmärkning sorn blifvit gjord ”att
20 <jj. i Riddarhusordningen skulle lägga hin.
der i vägen tor åhörares inträde på Riddarhuset.
Nämnde §. stadgar, att RiddarhusFiscalen
skall tillse, att ingen obehörig öfverläggningarne
bevistar; hvilka som äro behörige att
intaga säte och stämma på Riddarhus: förklaras
äfven uti flere §. §, af denna StåndsOrdning,
men här är icke fråga om säfe och stämma
och Ståndets egen CanzlieBetjening, hvilka
icke behöfva vara Riksdagsmän, och Vagtmästare
som äfven hafva' att syssla i salen
måtte Val vara behöriga att finnas der. Behöriga
blifva naturligtvis åhörare äfven på sitt
rum, i samma ögonblick de erhållit Ståndets
tillåtelse att intaga plats på läktaren.
Enligt öfvertygelse kati jag ej eller instämma
med betänkandet uti det bestämda företräde,
som deruti TidningsRedacteureme med.
delas. Utom att jag fullkomligt förena» mig
i de skäl, jag här hort yttras mot ett sådant
företräde, får jag, ehuru med misstroende till
egen insigt, anföra ännu ett ytterligare skäl.
Tryckfrihetsförordningen 2 $. 4 Morn», sorn
Bil. till Ridd. 0. Ad. Pr, II Band. 45
?o6
Den 11 Marity.
förbjuder, att utan särskildt meddelt tillstånd
trycka ett RiksStånds Protocoller, synes mig
icke medgifva det förfaringssätt som under
denoa Riksdag vidtagits, att i Tidningarne
trycka våra öfverläggningar ofta innan de blifvit
justerade, än mindre offentligt utgifne. titan
att vara bland deras antal, som påstå skadligheten
af en sådan åtgärd, eller som anse
vårt sätt af fullständig Protocolisföring på allt
hvad i Plena talas.för nyttig; anser jag, dä
vår Grundlag, efter tidens kraf lagenligt kan
förändras, dess helgd al hvarje medborgare
böra med varm tillgifvenhet omfattas, Jagkan
således icke samtycka till ett beslut, som skulle
innebära ett tyst begifvande på en frihet, som
synes mig stridande mot esprien af nämnde
Grundlag.
Den 3tdje punkten öfver hvilken jag hyser
olika mening med Betänkandet, rörer utfärdandet
af en serskildt laglig stadga i afseende
på mindre förbrytelser, som möjligen
kunde begås af åhörare som erhållit tillstånd
bevista ett RiksStånds församling. Utskottets
pluralitet har ansett en sådan stadga öfverflödig
J mig synes det icke så; ehuru jag icke
instämmer med Herr v.Hedenberg i den mening,
att denna stadga för begifvandet af ifrågavarande
tillåtelse är ett nödvändigt behof; hvilket
jag.instämmande med Betänkandet,tror man
tydligt ser det icke varit i Frankrike sedan
rjSi5. Man bär till stöd för yttrad farhåga
i detta afseende anfort motsattsen under revolution
j m^n ehuru en revolutionerande Riksför
-
Den ii Martis i
samling, sorn sjelf bryter alla lagar, har svårt
att fordra deras iakttagande af an ira; förmådde,
det oagtadt, Mirabeau med några ord,
qväfva allt 6törande i Lagstiftande församlingen.
”När nationens representanter haft den
godheten tillåta medborgare åhöra deras öfverläggningar;?
är å deras sida, tysthet och
ordning en ovilkorlig pligt”. Sjelfva det hideusa
conventet blef aldrig våldfördt af sina
åhörare, utan af beväpnade folkmassor, hvari,
bland troligen alltför få någonsin afhört dem.
fag kan icke tillåta mig den orättvisan
mot vår nation, att vilja påbörda den en mindre
kärlek för ordning och laglighet än den
Franska; likafullt tror jag ett skyldigt förutseende
på alla icke omöjliga fall bör ligga till
grund för lagstiftningen, och får derföre fästa
uppmärksamheten på föreskrift Om lagligt ansvar
för åhörarne, om de göra buller eller oljudt
om de tillåta sig uttryck af bifall eller ogillande,
eller blifva qvar sittande oaktadt Ordf brandens tillsägelse
att utgå; hvilka förbrytelser ej synas
mig vara af den natur att 77 §. Riksdagsordningen
derpå vore lämpelig, äfven derföre^
att sjelfva tillämpningen i afseende på enadelen
deraf eller 110 §. Regeringsformen, kunde
i afseende på olika mening i olika Riksstånd
ej blifva utförbar. Men då nationens
värdighet förnärmas vid ett strafflöst missfirmande
af dess Representanter, eller ett så
lindrigt beifrande, hvartill allmänna Policestadgarne
förmå, då freden störes på ett of
-
70*
Den il Martil,
fentligt rum; får jag vördsamt föreslå att denna
fråga måtts blifva till Lagutskottet remitterad*
-
Herr Rosenblad: ”Då jag icke kunnat med
Höglofl. Utskottets pluralitet instämma i det
beslut, att främmande åhörares tillträde vid
Ridderskapets och Adelns sammankomster fordra
ett tillägg i Riddarhusordningen, och sorn
således borde i enlighet med dennas 52 §. behandlas,
har jag, jemte min reservation mot
detta beslut, ansett mig böra skrifteligen anföra
de skäl, som grundat denna min öfvertygelse.
85 $• RegeringsFormen 6tadgar, att såsom
Grundlagar endast skola anses RegeringsFormen,
Riksdagsordningen, Successionsordningen och Tryck4
/riketsFörordningen, således borde Riksdagsordningen
omfatta allt det till ordningen vid samJ
teliga RiksStåndens sammankomster hörande,
som börde äga Grundlagshelgd. Men Riksdagsordningen
upptager likväl icke den vigtiga
del nationalrepresentationen, sorn utgör dess
ärftliga bibehållande princip, eller Ridderskapets
och Adelns sammansättning, utan öfverlem-j
nar den genom sin 12 §. helt och hållet åt Rid^
darhusOrdningen att bestämma. Således har
Ridderskapet och Adeln, för att ej för ögonblickets
ombytlighet blottställa en väsentlig
dsl af vår Grundlags anda pch form, nödgat»
Den ix jfja.rtii.
omgifva samma sin enskildta SfåndsOrdning
med nära lika säkerhet mot förändringar som
den, hvilken skyddar sjelfva de egentliga
Grundlagarne. På detta sätt har 52 §. i Rid*<
darhusOrdningen blifvit nödvändig och uppkommit.
Men såsom i RiddarhusOrdningen
intagits Reglementariska detaljer, hafva äfven
dessa kommit att omgärdas af lika helgd och
svåirubblighet som sjelfva representationen*
Detta, tror jag, ej vara rätt och böra så vidt
möjligt är undvikas för de reglementariska föreskrifter,
hvilka ännu ej vunnit sådan helgd»
I den form publicitetsfrågan blifvit väckt,
ej såsom någon förändring eller tillökning i
Svenska folkets i Grundlagarne stadgade rättigheter,
utan såsom en enskild Ridderskapet
och Adeln tillkommande fråga, rörande sättet
för dess sammankomsters hållande, tror jag denna
fråga obestridligt vara af en Reglementarisk
egenskap och såsom sådan böra behandlas.
48 §. Riddarhus-Ordningen innehåller:
"Till befrämjande af nödig ordning vid Ridderskapets
och Adelns sammankomster är serskildt
stagdande utfärdadt, sorn i stora RiddarhusSalen
kommer att till efterrättelse ansia*
RiddarhusOrdningen säger ju således uttryckeligen,
att serskildt stadgande, rörande
ordningens befrämjande vid Rivderskapets och
Adelns sammankomster är utfärdadt, hvilket
stadgande äger gällande kraft, utan att vara
i RiddarhusOrdningen infördt eller i likhet med
dennas §, tillkommit. AU detta stadgande en *
Den ri Martii.
fjast omfattar, hvad sorn rörer Ridderskapets
och Adelns egna Ledamöter, är af den enkla
orsak, att så länge inga främmande fingo inträde,
också intet Reglemente för Ordnings
yidmagthållande ibland dem var af nöden,
Det stöd för den tankan, att rättighet för
främmande personers tillträde vid våra sammankomster
medförde ändring i RiddarhusQrdningen,
man velat hämta af dennas 2o §,
tror jag, försvinner, då man förmodligen ej
nekar den vara behörig till inträde, som ett
Ridderskapets och Adelns beslut gifvit tillstånd
dertill, och sorn kan canstatera detta tillstånd
genom uppvisandet af en pollett. Alltså kan
efter min öfvertygelse, äfven det strängaste
iagttagande af Riddarhusordningens bokstafliga
föreskrifter förenas med införandet i ett serskildt
Reglemente af de stadganden, Ridderskapet
och Adeln kunde vidtaga i afseende pä
främmande personers tillträde vid dessa sammankomster.
Men för att erhålla förbindande
kraft i hänseende till de främmande åhörarne,
torde detta Reglemente fordra Kongl. Gtadfä-'
stelse.
Med stöd af hvad jag nu anfördt, tilU
styrker jag för min del, att Höglofl. Ridderskapet
och Adeln i händelse af bifall å den
egentliga hufvudfrågan i Friherre Åkerhjeims
motion, äfven måtte stadga:
i.o Att ett serskildt stadgande (Reglemente)
j afseende på främmande personers till
-
Den 11 Martil.
träde vid Ridderskapets och Adelns sammankomster
och ordnings Ibefrämjande dervid utfördes,
samt i underdånighet till Kongl. Maj:ts
nådiga stadfästelse öfverlemnas.
2:0 Att Riddarhusutskott, i händelse a£
erhållande af den Kongl. Sanctionen, uppdrages,
! att ombesörja allt hvad till verkställigheten
hörer, och när den anser offentligheten
kunna taga sin början, derom till Ridderskapet
och Adeln inkommer med berättelse, äfvensom
på lämpligt sätt då gifver det allmänheten
tillkänna.
3:0 Att RiddarhusFiscalen, i händelse af
Läktarens öfverlåtande åt åhörare, upprättar
ett förslag till en ny bänkindelning, som torde
kunna sålunda uppgöras, att hvarje Bänk
mansafdelning erhåller en bänk, och att de återstående
bibehållas ledige för de Ledamöter,
som framdeles sig anmäla. Utskrifningsexpenser
för de nya Bänklistorne torde RiddarhusFiscalen
få tillgodonjuta.
Förslag till Reglemente
för ej till Ständet hörande, personers tillträde vid
Högloft. Ridderftwpet och Adelns sammankomster och
till befrämjande aj den vid detta tillträde nödiga
1:0. Under Ridderskapets och Adelns
Plena, upplåtes den i Stora t RiddarhusSalen
Den ij Martii.
befintliga läktare åt ej till Ståndet hörande
personer, så vida ej Ridderskapet och Adeln
sjelf skulle för eget utrymme behöfva begagna
denna läktare och med de serskildta undantag
och åligganden, detta Reglemente
stadgar.
2:0. Slutet Plenum kallas det,"då det i 4
§. nämnde tillträde icke beviljas:
Öppet Plenum, då det tillätes.
3:0. Ett Plenum måste ovilkorligt vara
slutet, när sådana mål förekomma, sorn 4 och
7 §. §. RiddarhusOrdningen omförmäla, eller
sådana som röra Ståndets enskilda angelägenheter;
eller vid inträffande af den i 2 Morn39
§. RiddarhusOrdningen omnämnde händelse.
Utom i sistnämde fall, gifve* detta tillslutande
allmänheten tillkänna genom utsättande
§ anslagen af orden; Slutet Plenum.
4:0. Ett öppet Plenum måste förvandlas
till slutet, och de ej till Ståndet eller dess Betjenin£
hörande personer afträda ; så ofta LandtMarskalken,
eller en ledamot från sin bänk
äskar Plenum slutet, och LandtMarskalken,
jemte en annan ledamot, eller 2:ne andra ledamöter
på samma sätt med honom deri instämma,
utan att de på tillfrågan af LandtMarskalken
vilja frän denna begäran afstå.
5:0. Platserne å Läktarea numereras ock
Den ti Martii,
713
lika många Poletter utfärdas som platser finnas.
Desse Poletter numereras.
6;o. Angående Polett-utdelningen i akttages:
uo. att en för loppet af hvarje Riksdag
gällande utlemnas åt Redactionen af hvarje
utkommande Tidning, i hvars föremål såll
ane ämnen ingå, som kunna komma under
Ståndets öfverläggning, då denna Redaction
derom sig anmäler. 2:0. De öfriga blifva gällande
för dagar, då nya utlärdas. Sättet
för dessa senare Poletters utdelning bestämmer
Ridderskapet och Adeln vid början af
hvarje Riksdag.
7to- Bakpå dessa Poletter sättes utom
Ntrn, följande ord: ”erinras om åtlydnad af Reglementet
af den 1823.” De uppvisas
vid uppgången åt vakten eller vaktmästaren.'
8 0. De till TidningsRedactionerne lemnade,
äfvensom de blott för J4 dagar gällande
Poletter göras olike, så väl sins emellan
sorn med dem, Ridderskapet och Adelns egna
Ledamöter begagna*
9;o. De närvarande, ej till Ståndet hörande,
personer iakttaga den strängaste tystnad;
gifve på intet sätt hvarken bifall eller
klander tillkänna, eller tilläte sig några oordningar
eller något oljud. Vare äfven skyldige
skyndsam åtlydnad af hvad Ridderskapet
och Adeln genom sin Fiscal dem befaller.
Den 11 Martil.
10:0. Hvarje förbrytelse mot detta Reglemente
straffas, i enlighet med no och lii
§. §. RegeringsFormen samt 77 §. Riddarhusordningen,
(och den särskildt stadgade Lag,
rörande förbrytelser begångne, under Riksens
Ständers eller Ett RiksStånds sammankomster
af personer, ej hörande till Riksens Ständer
eller detta Riksstånd.
11:0, Detta Reglemente anslås så väl på
Läktaren sorn vid uppgången till denna och
vid stora Riddarhusporten,
12:0. Alla Förslag till ändringar i dett»
Reglemente beredas och anmäles af RiddarhusUtskottet.
I händelse Ridderskapet och Adeln
gillar dem, öfverlemnas de till Konungens
Nådiga stadfästelse, samt erhålla, om
denna nådigst lemnäs, genast gällande kraft,
och verkan.
Friherre Palmjljerna: . ”Emot det Beslut,
hvaruti Pluraliteten af Utskottets Ledamöter
stadnat att Billetter företrädesvis böra utlemnas
till TidningsRedactionerne j får jag anmäla
min reservation: Jag anser nemligen likhet
uti rättigheter vara ett vilkor för hvarje offentlig
Inrättning, som inrättas till begagnande
af allmänheten j Jag tror ej att något undantag
bör göras till förmån för någon särskilt
Class, fastän det väl kan önskas af våra
Den II Martu.
715
Tidningsredacteurer, hvilka derigenom skulle
erhålla en tyst uppmaning att ofördröjeligen
meddela Rikets läsande allmänhet hvad de sålunda
efter inbjudning kommit i tillfälle att
höra»
Grefve Horn; förenade sig med hvad
Herr von Hohenhausen yttrat i frågan om ett
särskildt stadgandes införande i Riddarhusordningen,
rörande offentelighet vid Ridderskapet
och Adelns öfverläggningar.
Och skulle desse särskildta meningar enligt
bemäldte Ledamöters begäran genom utdrag
af Protocollet åtfölja Utskottets Betänkande.
Ut supra»
Ex Protocollo.
N- Snoilsky.
N;o 6.
Hörsamste Memorial.
Uti 12 §> af RiddarhusDirectionens till
Höglofl. Ridderskapet och Adeln vid denne
Riksdag afgifne Berättelse, har Directionen anmält
det flere gånger hafva inträffat, att större
penningesummor, hvilka, antingen tillhört;
Den 11 Martii.
ge c^e under RiddarhusDirectionens Förvaltning
ställde Fonder, blifvit inbetalte, eller ock, vid
tillfälle af nya Stiftelser, till RiddarhusDirectionen
öfverlemnade, icke kunnat emot första
inteckningen i fast egendom, enligt de i Line*
Reglementet antagne grunder, så snart utlånas,
som afkomsten deraf varit till bestämde
pensioner eller andra lika beskaffade nödvändige
behof påräknad; hvarföre Directionen
hemstält att när större penningesummor inflyta
och icke kunna snart emot inteckning i fast
egendom, enligt Reglementet utlånas, RiddarhusDirection
må äga, att endast intill dess tillfälle
dertill yppas, emot annan af RiddarhusDirectionen
godkänd säkerhet samma penningar
på kort tid utlåna.
Med anledning häraf, samt då tillika hos
Utskottet anmäldt blifvit att en större summa
för det närvarande finnes ligga ofruktbar,
hvarigenom så mycket större förlust för Cassan
hotar att uppkomma, sorn de å Fonderne
anviste pensioner och stipendier ovilkorligen
måste utgå; får Utskottet', nu provisoriskt föreslå
att, intill dess granskning af LåneRegletet
i hela dess vidd af Utskottet hinner verki
Ställas och Höglofl. Ridderskapet och Adeln
underställas Directionen må, på sätt i ofvannämnde
måtto är föreslaget, mot godkänd säkerhet
af hypotheque eller borgen, på högst
ett års tid söka förränta de nu innestående me?
del, hvarvid äfven derest någon person anmäler
sig till erhållande af lån emot sådan sä
-
ben Ix Martii,
71?
kerhet som LåneReglementet i allmänhet Före-i
skrifver, och anhåller att under tiden få lyft*
penningar emot annan säkerhet afofvannämn.
de beskaffenhet* Directionen må äga att så-'
dant bevilja emot Låntagarens afgifvande förförbindelse
att, inom viss föreskrifven tid aflemna
complette Lånehandlingar, enligt LåneReglementet,
vid äfventyr att om sådant icke
fullgöres, eller om de inlemnade Lånefaandlingarne
af Directionen icke godkännas, skulden
genast är till betalning förfallen; hvilket ålit
vördsamt Höglofl. Ridderskspets och Adelns
ompröfvande underställes. Stockholm dea ii
Mars 1823.
Å RiddarhusUtskottets vägnar
C* F. Horni
F. O. Silfverstolpe
-
718
Den 12 Martii,
Bilagor
till PleniProtocollet för den 12 Martii.
N:0 1,
Grefve Posse, Cart Hindric;
Bland föremål, som, ovilkorligen påkalla
Lagstiftarens uppmärksamhet och reformerande
åtgärder, kan med skäl räknas Svenska
Tullverkets närvarande organisation. Redan
länge har den upplyftare allmänheten i detta
hänseende låtit höra blott en enda röst, förtrytelsens
och harmens öfver de tusende exempel
af Lagbrott och moraliskt förderf, af
chicaner och variationer, som endast kunna
hafva sin grund i Tullinrättningens närvarande
beskaffenhet, och de mångfaldiga frestelser
till försnillning, som denna beskaffenhet medförer.
Också har Hans Majit Konungen, erkännande,
att Styrelsen hemtar sin förnämsta
styrka i Nationalviljan, långt för detta insett
behofvet af Tullverkets förändrade organisation,
och Riksens Ständer hafva under 2‘.ne
förflutne Riksdagar yttrat sin öfvertygelse, att
denna reform vöre af allmänna rösten länge
påkallad. Den torde således icke eller hafva
uteblifvit, om Rikets Ständer btjldmdt föreslagit
hufvudgrunderne för den önskade refformen.
Dm 12 Martii,
Redan år 18 U, författade Assessoren Bodell,
som då biträdde Comitéen för granskning
af Tull-Lagarne, ett utkast till Reglemente
för Tullverkets Embets- och Tjenstemän,
i stället för det odugligt befundna af år
1724. Han lät med Comitéens samtycke trycka
första delen deraf. Den förföljelse han derföre
skall lidit af personer hvilkas intresse ej
öfverensstämde med Reformen, lärer varit orsaken,
att han ej fortsatt detta Arbete. Och
då under de sedan förflutne 8 år, något Reglemente,
mig vetterligen, icke blifvit kungjordt;
hemställer jag, om man ej hos Kongl.
Maj:t borde i underdånighet anhålla, att Hans
Maj:t täcktes nådigst uppdraga åt en eller flera
dertill skicklige personer författande af ett sådant
Reglemente, lämpadt efter tidens upplysning
och kraf. Öfvertygad, att Ridderskapet
och Adeln delar det allmänna tänkesättet
i detta afseende; skall jag med ledning af
hvad CantzlieRådet v. Hartmansdorff, ÖfversteLieutenant
Blomstedt och Assessoren Bodell
i ämnet officielt yttrat, försöka att göra
Tullverkets närvarande brister åskådliga, för
att derigenom bana vägen till framställandet
af hufvudgrunden hvarpå jag anser Reformen
böra fotas.
Då man jemför Tullverkets organisation
och personal i vårt land och i andra länder,
finner man, att t. ex. i Danmark, Kongl. General-Tullkammare
och Commerce-Collegiets,
Indiska Contoiret, Schlesvigska och Hollstein-;
ska Tull-Contoirens samt Canal- hamne- och
72»
Ben 12 Martil.
FyrbiksContöirens, sammanlagda persönal utgöres
endast af 73 personer. Den oinskränkta
handels- och nederlagsfriheten, de lindriga
Tullafgifterna och det särskildta Inrikes Consumtionsafgifts-verket
derstädes hvilket ej finnes
hos oss skulle göra detta Centralverks göromål
oändligt betydligare, äj) de äro i Sverige,
*! om ej detta verk varit satt på en enkel
concentrerad fot. Ungefär |:del af detta
verks personal, (24 å 25 personer,) revideraf
«ch controllerar ioi underlydande HufvudTullkamrars
räkenskaper m. m. I Sverige består
General TullDirectionen Coberäknad TullRätten)
af 51 personer: och CommerceCollegium
med Controllverket, af 48, Summa 99 personer.
CantlDirectioneftta utgöras dessutom af
53 personer, och båkverket controlleras af Sjöförvaltningen.
Här controllera och revidera
således £1 personer endast 37 så kallade Sjö—
Tullkamrars Räkenskaper m. m., hvilka för
de fleste Städer, äro ganska obetydliga, i anseende
till den ringa handel, som är en följd
af de många ut- och införsels- samt nederlags*
förbuden och omåttliga Tullafgifter på de flesta
inkommande varor- I Danmark uträtta således
24 å 25 TullkammarEmbetsmän 0-  ändligt mera, är 51 sådane Embetsmän i Sveriige,
ty der controllerar en sådan Embetsman
si, till en stor del betydliga Tullkamrar:
hos os9 en sådan tjensteman icke mycket
mer än \ Tullkammare* Köpenhamn med sin
vidsträckta rörelse och betydliga Tullinkomst,
ta enda*t 40 högre och lägre Öfver-TulD
Offician
-
Den 12 Martil,
OiTicianter: Stockholm, med sin vida in
skränktare
handel, 63 sådane. Vid Öresunda
Tullkammare, en af de största i verlden, finnas
iS TullEmbetsmän, af hvilka 6 höra till
translationen, sorn i Sverige sällan hehöfves.
Vid Götheborg finnas sy, den talrika underbetjeningen
oberäknad. I Norrige finnas 25
hufvudTullkamrar, sorn cominunicera directe
med Regeringens Departement för financehandels-
tull och öfrige Revisions-ärenden»1
Detta Departement utgöres af 23 personer
inberäknad det StatsRåd, som är dess Chef.
Ungefär ^del af dess personal, eller 5 ä 6
personer, uträtta således detsamma, som 51 I
Sverige. I England, der handeln är så ansenlig,
jemförd med vår, finnas i de största
städer, utom London och Dublin, ej me^
ra än 2 Styresmän vid hvarje HufvudtHllkaraJ
mare, samt vid en och annan af de betydligaste,
tillika 1 å 2 Öfverofficiantef vid bevakningsärenderna,
och på högst få ställen
äfven en Clerk Secreterare eller Notarie.
Vår GeneralTullstyrelses vigtigaste, nästan
enda närvarande göromål, är att 52 gånger
om året, ett par timmar hvarje gång, af
göra svaren på några ytterst få, enkla embetsbref
från Tullkamrarne, samt att stundom
tillsätta några lägre Tulltjensteman. Dessa
Embetsbref skulle blifva vida färre, om Tullverkets
organisation och räkenskaper bragtefi
till den enkelhet, de hafva i andra länder;
Bil, till Ridd. e, Jd, Pr, II Band» 4!
Den 12 Martti,
Svaren eller orderne kunde lätteligen uppsattas
af en BureauChef i FinansDepartementet,
samt af honom afsändas sedan de blifvit underskrifne
af DepartementetsChef. De få nya
Författningarne borde ock afsändas genom BuTeauChefens
försorg, såsom det sker i Norrige.
Alla anbefalde årliga Embetsutlåtanden från
HufvudTullkamrarne, om Tullverkets förbättring,
borde insändas till detta Departement,
samt alla räkenskaper till det HufvudContoir,
der de skola revideras. Då jag framställer onyttan
af hela nu varande GeneralTullstyrelse,
såsom ingalunda uppfyllande sitt ändamål,
är det icke min afsigt att kasta skugga på
dess nuvarande personal. Det är det förderfliga
organisations- och Styrelsesystemet som
man måste ogilla! Några Ledamöters år, någrhs
tjenstebefattningar på andra ställen,
andras näringsyrken hindra dem att uppfylla
den väsenteligaste af deras pligter i afseende
på Tullverket, den nemligen att ofta
inspectera Stockholms, och förnämligast
Landsorternes högre BevakningsEmbetsmäns
uppförande i tjensten. Detta har aldrig skjedt
och kan aldrig skje på den fot Generallnspectionen
nu är inrättad. De årliga Decbargerne
bevisa ingalunda, att tullbevakningen och
förvaltningen i Riket är ändamålsenlig, driftig
och redlig. De bevisa blott, att hufvudräkenskaperoe
och protocollerne äro^ ordentlige,
hvilket de kanske voro i ännu högre grad
näst för det sista skräckfulla Tullarende, som
blef en följd af de tygellösaste underslef. Med
ännu större skäl borde det under GeneralSty:
Deri i 2 Marlii,
reisen lydande så kallade ÖtvérDirectörsEm--  betet med dess Cancellie upphäfvas. De skamlösa
lilrendrägerier och försnillningar, som fö*
re tullarrendets tid, med Tullkammare- och
InspectionsChefernes samtycke blifvit bragta
i systeihe, del åätt hvarpå den i sednare tider
bekanta, stora tullbalance, i sjelfva Stockholm
gjordes, doldes och ersattes, bevisa mer äti
tillräckligt onyttanrdernf. Ett sådant Embete
finnes fö’- öhigt ej i någon af de länder, der
handelsrörelsen är vida större, än i Sverige,
De di t erta och indirecta underhållen för dylika
Sine-Gures, eller PensionsEmbeten böra icke
längre betuhga ett Folk, sorn redan är tryckt
under bördan af dess skatter och hvars nettoinkomster
äro så inskränkta, som det Svenska
Folkets.
De olyckliga följder som härflutit deraf;
ätt Tullverket ej här, såsom i andra civilicerade
länder varit uppfördt på Rikets Stat undviker
jag att här nämna.
Med kännedom af de tusende olägenheter,
som äro en följd af Tullverkets närvarande organisation^
tager jag mig friheten föreslå.
i;o. Att hela GeneralTullStyrelsen genast
må upphäfvas och att ordföranden jemte
Ledamöterne må få behålla deras Löner såsom
Pensioner.
2:0, Att i GeneralDirectiönens och det
724
Den 12 Martn,
så kallade UfverDirectörsEmbetets ställe af
Kongl. Maj t förordnas och på Stat uppföras,
etne under Sjöfanstiden resande, GeneralInspectörer,
hvilka hade att oupphörligt inspectera
DistrictsTullkamrarne, jemte de, under
dessa lydande inlopps eller bevakningsTullkamrar
samt öfriga bevaknings- eller upp*
bördsStationer. Dessa personer borde vara
män af utmärkt drift och moralitet med kännedom
af Tullverkets detaljer, och sättet huru
försnillningar och intriger töröfvades, samt ägande
insigter i Statshushållningen. De borde
anständigt lönas, till någon del genom vissa
procent af uppbörden Då Sjöfarten upphört,
borde de vistas i Stockholm, för att med
den blifvande Chefen för tullverket, (t. exChefen
för handels- och financedepartementet),
rådgöra om alla nödiga förbättringar. Deras
localerfarenhet, som lemnar dem tillfälle till
öfversigt af det hela, skulie göra dem skickliga,
att efter hand i tullbevakningen och
Styrelsen införa all möjligt drift, ordning och
redlighet.
3:0. I Stället för kustbevakningen genom
flottan, hvars Befälhafvare sällan kärn
na ränkorne vid Tullverket, och således lätt
kunna föras bakom ljuset, och hvilkas fartyg,
ehuru otjenlige till Tullbevakning, likväl kosta
Staten årligen omkring 70,000 Rtdr Banco;
i stället för de nu i alla afseenden oduglige
uppsyningsman och strandridare, hvilka knappast
kunna lifnära sig, borde JagtLieutenanter
med bevarade, och efter localcn lämpade
Den i2 Martii.
725
Jagter, samt uthamns- och kustControlIer förordnas.
Desse tjenstemän borde tagas af de
vid verket uppammade och tilldelas boställen,
belägne på de mäst t jeni ige ställen; emedan
det torde blifva svårast för detn att få hyra
rum der bevakningen är af nöden. De borde
äfven hafva hästar på stat. Sådant är förhållandet
i Danmark.
Dessa boställen och hästar skulle kosta
oändligt mindre än den närvarande kustbevakningen,
som dock ej kan göra tjenst tidigt
om våren och sent om hösten, då de flesta
underslefven äro att befara. Nämnde Jagt-^
Lieutenanter och Controllörer borde tillika vara
förmän för de tullbevakande lotsar, hvilka
i allmänhet hvarken kunna eller vilja hämma
de lagbrott, sorn öfvas i uthamnar och
pä kusterne.
4:0. Hela inrikes bevakningsStaten, som
är aldeles onyttig, och framlefver 6t'n tid i en
lättja och overksamhet, som är källan till alla
laster, borde indragas och Sjötullsverket bevaka
och förpassa de t saltsjön inrikes gående
fartyg.
5:0. Alla högre tjenstemän vid Tullverket
såsom District-Tullkammare och Inspections-Chefer,
Bevaknings-Controllörer, JagtLieutenanter
och Öfveruppsyningsman, borde,
på sätt i Norrige, Danmark och flera andra
Länder sker, förordnas af Konungen. Alla
lägre Tulltjensteman på hvilka Districts
-
Den is Martil,
Tullkammare- och inspectioner uppgjorde Förslag,
kunde förordnas af FinanceDepartementsChef.
6,o. Ingen borde erhålla Förslag till
Tullkam rcnre-District-styresmansEmbete, sorn
ej haft en vårdad uppfostran och ägde academiska
betyg på undergången Examen i Theo-;
logi, Moral, Geografi, StatsEconomi, lefvande
språk m. m. Äfven de öfrige högre
Tulltjensteman borde ofelbart äga säkra bevis
på god uppfostran och oklanderlig lefnad för att
kunnauppföras på Förslag. Illa uppfostradejmenniskor
hafva sällan aktning för lagar, pligtkänsla
och redlighet. Inga Controller göra
tillfyllest mot en liga af lagbrytare: och lika
som man vid våra Domstolar, efter tusende
omvägar och försigtighetsmått, omsider stad-o
pär i sin bevisning vid edgången, som är sam-:
vetets vittnesbörd och vid den moraliska lagens
förbindelser} så återstår slutligen äfven,
i afseende på Tullverkets Embetsmän,
ingen annan säker controll och ingen annan
pålitlig tydning af TullLagarne, än upplysning
och samvete. Det är med afseende härpå,
som upplysta och patriotiska Regeripgac
anse TullEmbetena så vigtiga att de af deras
Innehafvare fordra vida större kunskap, än
att läsa, skrifva och räkna; samt hafva tillagt
dem en emot deras vigt svarande rang
©ch värdighet. Kongl." Maj:t har också gif—
vit Hufvud-TulIkammareChefen i Norrige,
lika Embetsvärdighet med yngre RiksCollegii
Ledamöter. I England hafva alla Hufvudtull-'
Ben 12 Mart i i.
IV.
kammare och InBpectionsChefer vid Sjötullver^
ket lika värdighet med Ledamöterne, till och
med lika med Presidenten (Chairman) för Centräl-
eller GeneralTaillnspectionen, nemligen
den af Esquir.
Härigenom skulle ock det ändamål vinnas,
att inga odugliga personer sökte intränga
sig i dessa vigtiga tjenster och besvära
Kongl. Majit med obehöriga ansökningar.
Dessa tjenstemän borde lönas anständigt,
rättvisan lordrar det, i anseende till det ansvar
och det obehag deras kall medförer,
Statsklokheten fordrar det ej mindre i anseende
till de lätta, ofta förekommande tillfällen
och frestelser att undansnilla från
Staten.
7:0. Ingen högre eller lägre Tulltjensteman
borde få tillsättas utom förslag, hvarå 3
personer uppfördes Nu uppföres derå blott 1,
hvilket möjligen kan gifva anledning till den
gränslösaste Embetsmanna aristokrati och orättvisa
samt hafva den verkan, att personer
med moraliskt värde ej vilja ingå i ett verk,
der de af förmän kanna, utan ansvar behandr
las efter godtycke.
8:0. Ledigheter borde anonceras, icke
såsom nu sker, i GeneralTullDirectionens förmak,
utan i tidningarne, och det förhållande
icke mera inträffa, att vigtigare Embeten vid
Tullverket tillsättas af Konungens Embetsmål*
728
Den 12 Marlit.
eller undersåtar, och mindre vigtiga af KcnunJ
gen sjelf.
9:0. Ingen af Konungen förordnad Tullofficiant
borde kunna transporteras af någon
annan än Konungen elier Lån tjenstgöring
skiljas utan laga ransakning och dom. Det
arbitriutn som i sådant afseende stundom blifvit
föröfvadt af Embetsman, måste ofelbart af
deras underhafvande dana nedriga bedraga-,
re och slafvar. Utom frihet och sjelfständighet
i omdömen och behandlingssätt gifves intet
moraliskt värde, ingen ära och ingen dygd,
10:0, Båda Tullkammar-styresmännen, i
synnerhet den första, borde befrias från det
mångfalldiga, invecklade och oftast onyttiga
skrifveriet , hvarmed de nu öfverhopas. Hans
vigtigaste göromål borde vara Inspectionen och
Styrelsen af alia yttre bevakningsärender inom
TulJkammarDistrictet. Genom namnet TullDistrictChef
kunde han härom påminnas. Den
andra Tullkammareföreståndaren, sorn kunde
kallas Cassaförvaltare och hvars räkenskapshandlingar
äfven torde kunna betydligt förenklas,
borde åläggas, att, så ofta Contoirets
göromål ej fordrade hans närvaro, inspectera
eller förrätta Tullärenden utom Tullkammaren,
11:0. Ingen Landshöfding eller gammal
Officer borde få åtnjuta de höga löner de nu,
såsom serskilta TullDistrictChefer innehafva.
De förre hafva nog att beställa dessutom, och
Den 12 Martii.
729
genom de sednares brist på kännedom af verket,
blottställes det för stora oredor.
12:0. Tullverkets högre och lägre Tjenstemän
borde förses med tillräckliga löner på
Stat och derjemte njuta vissa procent af uppbörden,
inom hvarje District, efter den method,
som, i enlighet med förhållandet i Norrige,
är uppgifven af CanzliRådet von Hartmansdorff;
sä att hvar och en i samma tjenstegrad,
så vidt möjligt är, njöte samma inkomster.
För närvarande hafva någre i lägre
tjenstegrader och med ringa göromål betydliga
inkomster, då deremot de fleste TullEmbetsmän,
äfven i högre grader, hafva dem aldeles
otillräckliga. Hade man blott mod att
indraga denna skara af onyttige tjenstemän,
som finnes uppförd på inrikes bevakningsstaten,
och att förena denna mängd öfverflödiga
Canzlier, lnspectioner, Contoir och Tullkamrar;
så skulle derigenom handeln lättas, näringarne
förkofras och tillräckliga fonder för de nödvändiga
Embetsmännens aflöning uppkomma.
Pen stora Samhällsnyttan af dessa enkla
reformer är ofta af upplysta Statsmän ådagalagde.
De äro verkställde i andra , väl organiserade
Stater. Kan det väl vara för tidigt,
att yrka dem äfven i Sverige? eller är
det blott i Sverige, som man ännu ej mognat
för det förnuftiga och ändamålsenli
ga? Igenom en ny afsigtsenlig reorganisation
af Tullverket i vårt land skulle ansenliga
besparingar i Statsanslagen kunna göras
73o
Den 12 Martn.
till lindring'i tryckta medborgares bördor.
Man skulla rädda från moraliskt förderf och
medborgerlig död tusendetals trafiquerande och
Embetsman, hvilka nu mäste lefva och dö i
lagbrott och bedrägerier mot Staten. Och allt
detta goda skulle visa sig i ännu högre grad,
om in- och utförsels, om nederlags förbudslagar
och omåttliga tulJafgifter på varor, hvilka
ej inom landet kunna produceras, i grund
af säkra principer, dels inskränktes, dels upphäfdes
Oberäknelig är den nytta, sorn deraf
skulle bär fly ta, både för städcrne och för landet,
men ännu oberäkneligare är den skada
som detta Rike nödvändigt måste vidkännas
af en fördröjd reform uti organisationen af
Tullverkets närvarande styrelse och förvaltning.
Hvarje så demoraliserande och bristfällig inrättning
sorn den ifrågavarande, kan ej för snart
afskaffas. Det är en orm som Staten närer t
sin egen barm ; ty då nationen utblottas, då
dess krafter förtäras utan ändamål; så måste
omsider Staten äfven råka i förlägenhet.
Vi böre aldrig glömma att endast visa och
moraliska medel kunna med framgång använ.
das till vinnande af det stadgade oberoende
och det allmänna välstånd, som alltid borde
vara föremål för Regeringens och Nationens
Representanters gemensamma bemödande.
Jag anhåller att deta vördsamma Memorial
må till Stats- och Serskildta Utskottet remitteras
och med de öfrige Rcspective Stånden
communi ceras.
Ben 12 Mar t ii.
73»
N:0 2,
Herr Tham, JFollraih:
Så vida de af Götha CanalDirection föreslagna
inbetalningar för actierna, få erläggas
åren 1824, 1826 och 1828» och af actieägarne
få verkställas emot beräknande och tillgodo—
njutande af 5 piocents ränta under arbetsåren,'
samt Riksens Ständer bifalla det till arbetets
fullkomnande nödiga anslaget, förmodar jag att
dessa inbetalningar, ehuru utgörande 20” procent
utöfver det tecknade capitalet, likväl icke
af någon actieägare lära vägras, <lå dessa sistnämnde
20 procent egentligen icke fordra contant
tillskott utan utgöras af den ränta, som
uti privilegierna under arbetsåren är actieägarne
tillerkänd.
Kongl. Majtts nådiga proposition innehåller
i afseende på sjelfva Byggnadsbitrådet arne
frågor, den ena angår hela det anslag, som
fordras, att fullborda Götha Canal arbete, utgörande
om jag rätt minns 2,050,000 R.dr B:o;
den andra åter tillåtelsen att genast uti Riksens
Siänders Bank få lyfta 200,000 R:dr B:co
deraf, såsom redan år 1818 beviljade. Att
skyndsamt erhålla tillåtelse till lyftande af
sistnämnde Summa, är för Canalarbetet af högesta
vigt, emedan Directionen icke förr kan
gå i författning om de upphandlingar och för-)
beredande åtgärder, som för detta års arbete
fordras, och erfarenheten nogsamt lärt, att hvarje
uppskof med eller inskränkning uti erbella
732
Den i2 Martii,
bedrifvande ordsakar ökade, förut ej påiäknade
kostnader. Jag anhåller derföre vördsamt,
att Stats- och BancoUtskotten måtte anmodas
med första möjliga inkomma nW deras Utlåtande
angående lyftningen af förenämnde
2uo,ooo R:dr B:co. Hvad åter angar den törsta
frågan eller det till hela canalarbctets fullkomnande
nödige fleråriga anslag, anser jag för
min del att den icke kan afgöras utan i sammanhang
med planen för hela Rikets myntoch
penningeverk, emedan det endast blir i
sammanhang dermed, som Riksens Ständer kunna
stadga, af hvad fonder de till anslaget nödiga
medel skola tagas. Jag torde äfven vid
detta tillfälle få anmärka, att lika förhållande
företer sig i afseende på alla andra anslag,
som för Staten fordras; att bevilja anslag härtill
innan Financefrågan är afgjord tyckes vara
»tt besluta utbetalningar innan man känner sina
tillgångar. Jag tager mig häraf äfven anledning
ödmjukeligen föreslå det Stats- och BancoUtskotten
må anmodas att framför alla andra
frågor, företaga den om Rikets financer,
»eli att i anledning så val af Hans Maj:t Konungens
nådiga proposition, som FinanceComiténs
Betänkande och alla i detta ämne ingifna
Memorialer, så fort sig göra låter författa och
till Ständerna afgifva förslag om reglerande af
allt som angår myntet; enär frågan härom hos
Rikets Ständer blifvit afgjord , då först men
icke förr kunna Ständerna bedomina alla så
val till Staten i allmänhet sorn till Götha
Canal enskildt erforderliga anslag, hvilka hvad
de förstnämnde eller Statsanslagen angår, en
-
Den 12 Marti!,
733
ligt min öfvertygelse på en gång, uti ett sammanhang,
och icke styckevis böra till afgörande
företagas.
N:o 3.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislav,c:
Jag anhåller vördsamligen att få framställa
några önskningar till de Utstkott sorn
komma att handlägga frågan om det biträde,
som ytterligare skulle kunna beviljas Götha
Canal.
Jag önskar nemligen att frågan, huruvida
landets myntväsende skall förblifva i det skick
det är, eller någon åtgärd till myntvärdets bestämmande
skall vidtagas, måtte afgöras, innan
frågan framställes huruvida nationen skall eller
icke skall biträda canalbolaget.
I händelse Utskotten skulle föreslå ytter
ligare biträde till Canalers fullbordande, önskade
jag att detta biträde heldre måtte bestå
i garanterande räntor åt actieägare än i nya
län. Jag föreställer mig att genom garanterade
räntor actieägare skulle sättas i tillfälle att
sjelfva kunna uppnegotiera Capitaler.
Jag önskar vidare, att om räntor skulle
garanteras actieägare, denna förmån måtte
blott komma de actieägare tillgodo, hvilka gjort
inbetalningar, icke dem hvilka på auctioner
734 Dm 13 Martii,
för * R:dr köpt 100 R.*drs actier med inbetalning,
och ej heller bolaget tor de actier>
hvilka för bristande inbetalning hemfallit det^
samina.
Bilagor
afl PleniProtocollet för den i5 Martii.
N:0 1 ♦
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
För rätta behandlingen af Kongl. Majtts
nådiga proposition hafva betänkligheter hos
mig uppstått, sorn jag anhåller att få underställa
Herr Grefvens och LandtMarskalkens samt
Ilöglofl. Ridderskapets och Adelns upplystare
bepröfvande. Kongl. Maj:ts nådiga proposition
innehåller en yttrad önskan att Rikets Ständer
måtte till Kongl. Majrt inkomma med förslag
till ändring i Missgerningsbalkens 5 Cap. 1 §.
Sjelfva piopositionen innehåller icke något nytt
lagförslag.
En remiss till Lagutskottet skulle förutsätta
rättighet hos Lagutskottet att väcka fräj
Iben i 3 Martii;
göt till afgörande i Ståndens Plena, det vill
Säga: att framställa Förslag. Men denna rättighet,
enligt Riksdagsordningens 37 §. äges
endast Constitutions-och BancoUtskotten. Lag»
Utskottet, enligt Riksdagsordningens 33 §. äger
endast att ”utarbeta de från Riksens Stäm
ders plena remiterade förslag,” samt att upptaga
de, Riksens Ständer meddelade, Konungens
propositioner, eller i Riksens Ständers
plena väckta frågor. Lagutskottet synes mig
icke kunna lemna någon annan åtgärd än att
det utreder det närvarande förhållandet med ofvannätnnde
lagrum, samt yttrar sig huruvida
en ändring synes Utskottet behöflig.
Annorlunda bade förhållandet varit om
Kongl. Maj:ts nådiga proposition hade blifvit
Ständerna meddelad, innan motionstiden, ellef
rättigheten för enskildta Riksdagsmän att väcka
frågor och göra förslager upphört. Under
discussionen öfver ämnet hade ofelbart någon
tanke blifvit utvecklad, hvilken såsom förslag
eller motion hade kunnat remitteras till LagUtskottets
ytterligare utarbetning.
Nu blir sannolikt den enda åtgärd hvilken
från Ständernas sida kan lemnäs, den att
Rikets Ständer i underdånighet för Kongl.
Maj;t anmäla, att Rikets Ständer mott hindef
för uppfyllandet af Kongl. Maj:ts i nåder yttrade
önskan.
Som likväl RiksdagsOrdningens 44 §, synes
ovilkorligen påkalla remiss till Utskott af
736
Den io Martti^
Kongl. Majdg propositioner, åå den säger att
de ej få i Riksens Ständers Plena till omedelbarligt
afgörande upptagas” anser också jag
denna remiss böra ske, anhållande» att mitt Memorial
måtte få åtfölja remissen, då ofelbart Utskottet
om de af mig framställda betänkligheter
skulle befinnas grundade, derpå läref
göra behörigt afseende.
NlO 2.
Herr Cederschjöld t Pehr Gttftaf:
Hvarje brottmålslag består af 2 setskilta
delar, nemligen brottetr uppgift och sjelfva flrafJet.
Dessa lagar äro goda i nion som brotten
äro noga bestämde, samt straffen lämpade
efter brotten. Den senare delen af den ifrågavarande
§ eller sjelfva straffet, måste jag
öfverlemna åt mera lagkunniga att föreslå; jag
vill blott vördsammast uppgifva förslag till
den delen af §. sorn innefattar uppgiften på
brottet.
I stället nemligen för den gamla bestämningen
af brottet; ”Hvar som lasteliga talar
eiler skrifver något emot Konungen eller Drottningen
, eller den sorn till efterträdare i Regementet
förklarad är& c., lår jag föreslå;
Den som lasteliga talar eller skrifver något
emot
Den 13 Martii,
7 $ 7
fvmt Konungens person eller enskildt a gevningarJ
eller emot Drottningens, eller Thronféljarens&C;
Jag har på detta sätt velat noga utmär-i
ha, att det är Konungens tnskilclta lif och lefverne,
men ingal anda Kongl. Majts Jfgerinqs-åtgärder
och Författningar, sorn skola fridlysas för
klandret. Härigenom tror jag mig blott hafva
förtydligat det äldre stadgandet, och deruti
klart uttryckt Regeringsformens anda, samt
satt detta lägrum i nännäste öfverensstämmelse
med det motsvarande 4 mom, 3 §. af Tryckfrihetsförordningen,
hvarest förbjudes: ”allt slags
”lasteligt yttrande om den regerande Konungens
höga perion eller gemingar, eller dess Gc«
”mål, Drottningen, eller Rikets bestämda
”Tronföljare.” Att det gamla stadgandet ingalunda
angår klander af Kongl. Maj:ts regerings-
åtgärder, kan tillräckligen inhämtas a£
jemförelsen med 1 §. 28 Cap. RättegångsBalken,
hvarest utsattes endast peningeböter för
den, som tadlar Konungens dom. För att så
mycket fullkomligare sätta den ifrågavarande
<§. i öfverensstämmelse med det motsvarande
stadgandet i Tryckfrihetsförordningen/har jag
j hufvudsaken nyttjat samma ordalag; men blott,
för ytterligare tydlighet, tillagt Konungens gerningar
epithetet: cnskildta. Härigenom harjag
velat skarpt uppdraga den gräns, som Grundlagen
utstakat emellan Kongl. Maj:ts Regeringsåtgärder,
samt Konungens person och gemingar':
Konungens person och gemingar tillhöra nemligen
Bil. till Ridd, o. Ad, Pr, II Rand, 47
Den io Marlii.
blott hans en/hildia lif och lefverne; men i det
offentliga lifvet är Konungen endast den styrande
tnagtens högsta vilja, utan att likväl sjelf äga
några kroppsliga organer, för att till verk och
gerning bringa denna sin vilja. Kongl. Majds
regeringsåtgärder och författningar måste säledegj
enligt Regeringsformen , anses såsom coii•
irasignentens gerningar; ett ytterligare bevis för
denna mening kan hämtas från sjelfva Regeringsformens
ordalydelse. [ 3 § heter det nemligen:
”Konungens Majestät skall hållas i helgd
”och vördnad; hans gerningar vare frän allt åtal
fredade.” Men samma Regeringsform medgifver,
att Kongl. Majtts regeringsåtgärder kunna
hos Föredraganden och rådgifvarne åtalas,
enligt 106 §. inför Riksrätt, och enligt 107 §.
inför Ständernas opinions domstol; följaktligen
måste Kongl. Maj:ts regeringsåtgärder omöjligen
kunna vara det, som förstås med de i 5 §.
fridlyste Konungens gerningar.
M:o 3.
Grefve Gyllenborg} ffohan Henning:
Det har varit, likaså oförmodadt, sorn
smärtande för mig, och jag förmodar, de öfrige
Riksens Ständers Revisorer, som med mig
delat samma åsigter utaf Kongl. Majits nådiga
skrifvelse till Rikseos Ständer, angående revi*-  son af tullräkenskaperne, att inhämta, det KongL
Majit ansedt Riksens Ständers revisorer, med
afvikelse ifrån den för dem 1813 utfärdade
Den 13 Martil,
739
Jnstruction, samt 68 §• Riksdagsordningen,
hafva visse deri omnämnde åtgärder vidtagit,
och då jag, ej allenast såsom ledamot i alla
revisioner deltagit utan äfven i egenskap a£
ordförande, ägt förbindelsen till ärendernes
framställning till beslut, anser jag mig vara 1
tvelaildigt afseende skyldig att upplysa Högloft.
Riöderskapet och Adeln, att Revisionsåtgärderne
jemlikt min öfvertygelse icke öfvers
skridit föreskrifternes gränsor. Det är emot revisorerne
yttradt, att, oagtadt bokstafliga innehållet,
i den för dem utfärdade Instruction,
samt 68 § ”Riksdagsordningens stadgande, att
hvarje revision endast bör omfatta 2:ne års af«
slutade räkenskaper, Revisorerne dockickesäl-^
lan utsträckt sina omdömen och anmärkningar
till förvaltningsåtgärder, hörande till en
påföljande tidepunct, hvarförutan de stundom
ingått i tillstyrkanden och förslag, som enligt
hvad en del ledamöter vid sista Tevisionen
sjelfve funnit icke rätteligen böra utgöra
föremål för deras befattning.” Härvid får jag
först erindra, att detta stadgande 1 68 §. Riksdagsordningen
torde hafva afseende på räkenj
skapernes granskning och de ä ren der sorn deN
med stå i samband, i anseende till hvilka, då
en längre tiderymd fordras, för Täkenskapers
afslutande, en bestämd tid, aflägsen ifrån den
närvarande tiden, måste bestämmas,men, lägger
derföre intet hinder i vägen för den deraf
oberoende, administrativa granskningen, emot
hvilkens fortgång till den närvarande tiden,
änga föreskrifter kunna citeTas, utan hvilka der^
omot synas dertill authorisera, enär 2 §, i R«-
Den 13 Mardi.
visorernes instruetion innehåller att Revisorer-:
ne skola äga tillgång till alla StatsContoirets
handlingar och räkenskaper, icke allenast för
de år till hvilka revisionen sträcker sig, utan
ock likmätigt 42 §. Riksdagsordningen, äga
rätt att af StatsContciret undlä de upplysningar
och handlingar, som de i öfrigt finna nödiga
j varande det icke tänkbart, att Lagstiftaren
skulle öppna en oinskränkt tillgång till
handlingar och upplysningar för en oinskränkt
tid, utan ändamål att lå till granskningsåtgärder
begagnas, samt att
ningsrätt skulle vara inskränkt allena till räkenskaps
granskning för tvenne långt förut
förflutna år. Till detta omdöme hafva Revisorerne
äfven hämtat styrka ifrån StatsUtskottets,
af Riksens Ständer gillade Betänkande af
den 26 Maji 18iS, som i enahanda åsigter synes
instämma, och i öfverensstämmelse dermed,
hafva ock alla revisioner utsträckt sine omdömen
om administrativa åtgärder utöfver räken-t
skapsåren, utan att någon erinran blifvit dervid
gjord af Riksens Ständer, eller, förr än
nu ifrån Regeringen. Beträffande åter den andra
anmärkningen, att nemligen, Revisorerne
ingådt i tillstyrkanden och förslag som ej böra
utgöra föremål, för deras befattning, så för?
modar jag den, ej böra ledas, ifrån Revisorernes
instruetion af 1812, då Revisorerne ej lära
kunna anses hafva meddeldt föreskrifter eller
beslutat förändringar hvad Statsverket an-i
gär, som i 3 af instruetionen förbjudes; och
de, ifrån den revisorerne i samma §. uppdragne
rätt att anmärka och gifva omdöme 01a
Den 13 Martil,
74 r
förvaltningen icke rimeligen synes böra skiljas
den, att, i sammanhang med samma Omdöme,
framställa utvägar till rättelser och förbättringar,
vill det synas icke vara någon afvikelse
ifrån föreskrifter, utan tvärtom att gå ändamålet
till mötes att sadane framställa der de
tarfvas; enär, ifrån instruetionen icke kan deremot
hämtas något bestämdt förbud. Denna
Revisorernes åsigt har icke heller af Riksens
Ständer blifvit ogillad, och den allmänna nyttan,
som kan hämtas ifrån ett sådant behandlingssätt,
upplyses bäst genom 1820 års Revisions
tillstyrkande af flere stadganden och för;
bättringar för Rikshufvudsboksarbetet. som för-;
anledt til! flere vederbörande Embetsverk;; åtgärder,
sedan Revisorernes åsigter synts hafva
blifvit af Konungen i nåder gillade, hvarigenom
detta riksgagoeliga arbete tidigare och fullständigare
kommer till fullbordan, och hvilket förhållande
gifvit en ny styrka åt Revisorernes
öfvertygelse, att i förening med allmän nytta
och utan motsägelse af föreskrifter, 6a beskaffade
tillstyrkanden kunna äga rum. Då jag nu,
under åberopande af hvad anfört är, får Riksens
Ständers Revisorers, ifrågastäldte åtgärder,
till Höglofl. Ridderskapets och Adelns bedömande
vördsamt öfverlemna, kan jag icke ,
kallad af min pligtskänsla återhålla det yttrande,
att om, med instämmande i de emot Revisorerne
gjorde anmärkningar , Revisorernes
granskningsåtgärder blefvo inskränkte blott till
de tvenne räkenskapsåren, för en längesedan
tillryggalagd tjd utan tillåtelse till vidsträcktare
pröfning af administrativa åtgärder, och
74®
Den l> Martii.
utan rättighet att få yttra någon tanke om behöflige
rättelser och förbättringar i afseende på
förekommande ämnen, så skall man snart finna
att Revisorerne blifva så inskränkta i deras verkningskrets,
att det med denna inrättning, åsyftade
vigtiga ändamål aldeles för felas; och jag
vågar tro, att desse nationens ombud , desse
väcktare öfver nationens rättigheter, under det
längre mellanrummet, emedan lagtima Riksdagarne,
så uppfyldt nationens fordringar, att,
i afseende på denna beredda allmänna nyttan,
man äger anspråk på bibehållande af utöfnin*
gen af de rättigheter Revisorerne hittills begagnat,
som, under en ökad erfarenhet, otvifvelagtigt
skall äga ett betydligt inflytande på
nationens sannskyldiga väl Jag anhåller att
detta anförande må få åtfölja Kongl. Majts
nådiga Proposition till StatsUtskottet samt att
de öfrige Respective RiksStånden deraf ina erhålla
del.
1 N:0 4.
Friherre Mannerheim, Lars Anguji;
Enär alltsedan Pleni-dagen den 18 Februarii
då anmärkningar gjordes emot mina
Embetsberättelser och min förvaltning af Embetet,
ingen protocolls justering förr än nu
ägt rum, och jag derigenom saknat lämpligt
tillfälle att öfver dessa anmärkningar förr mig
yttra; anhåller jag att Ridderskapet och Adeln
ynnestfullt lemnar ett ögonblicks upp
-
Deri i5 Martil,
745
märksamhet till hvad jag i anledning af dem
nu ämnar anföra*
I främsta rummet sätter jag de väckta
fiågor, huruvida, (att nyttja Författarens egna
ord), sådana förklaringar och tillämpningar
af Ti yckfrihetslagen, af administrationen,
i oafhängighet med Riksens Ständer gjordes,
så att hvad Riksens Ständer stadgadt till skyddande
för publiciteten i någon mån derigenom
kunde eluderas»
På eine sätt kan Justitieombudsmannen
egenteligen komina i tillfälle att om så beskaffade
ämnen vinna kännedom, nemligen genom
klagomål från Författare och utgifvare,
eller genom någon till efterlefnad kungjord
offentelig handling. Intetdera har ägt rum.
Allmänhetens gissningar kunna ej, i hvad fall
som helst, ligga till grund för JustitiaeOmbuds*
mans åtgärder. Om med publicitetens händelser
och öden menas indragning af Dagblad, eller
förbud för någon person att sådane utgifva,
äro dylika åtgärder allmänt kände, och äga
deras grund i TryckfrihetsLagens uttryckelig»
Stadganden, till hvilka Ridderskapet och Al
deln vid 1812 års Riksdag sjelf medverkat.
Om det skick hvaruti sig befinner utarbeJ
tandet af Förslag till en ny Civil- och Criminal
Lag, har Kongl. Majit underrättat Riksens
Ständer i dess nådiga Berättelse, om hvad sig
i Rikets Styrelse tilldragit sedan sista Riksdag;
f?en T 3 Martil,
(se i6:de sidan;) jag har trott att ett upprepande
af detsamma vore öfverflödigt.
Med Comittéen till öfverseende af Författa
mngarne rörande näringarne, samt förändringars
föreslående för de administrativa Emhetsverken,
Saknar jag all relation, och resultaten
af deras arbeten voro mig ej kände, då berättelsen
inlemnades hvarken genom meddelande,
eller genom någon allmän gjord handling.
Deductionen om hvad som kan förstås med
'jofdelagtig eller icke öjär delaktig, lemnar jag i
sitt värde. Jag har med min ordställning ve*
velat uttrycka, att Lagskipoingen bibehållit
sin jemna gång, och mitt omdöme i denne
del grundar sig på hvad jag erfarit, på öppet
gjorda forskningar, på hos mig anstälda
klagomål, hvilka ej varit af beskaffenhet, att
innefatta tillräckliga anledningar för mig, att
genom klandrande omdömen kesta en oförr
t jer. t skugga på domare och Embetsman i allmänhet;
att en och annan; afvikelse bordt anmärkas
och blifvit det, bör ej anses verkande
på det hela, och den som under vidräkningen,
helst med sig sjelf, fattar, att ingen absolut
fullkomlighet finnes pä jorden, dömmer andre
med varsamhet.
Hvad de anmärkande samfält lägga mig
mig till last är underlåtenhet att anmärka brister
i lagar och Författningar.
Herr Cederschjöld indelar desse brister
i fern slag.
Den 13 Martil,
1:0. Brist på upphärning då de blifvit
föråldrade och olämplige för tidens upplys
ning,
lynne och öfriga fordringar.
2.0. Brist på måtta i antal.
3:0. Brist på plan i syftning och billig
het
i medel.
4:0. Brist på öfverensstämmelse sins emellan
och ändteligen
5:0. Brist på laglighet i tillkomst.
Han finner att alla dessa brister borde
Justitieombudsmannen anmärka.
Herr Cederschjöld har i sanning summariskt
öfverskå-dat Fäderneslandets Lagstiftning,
och endast den som ägde den sällsynt
lyckliga förmågan, att meden enda blick upp.
fatta hela sammanhanget och hvarje del af
slit hvad som egentelige hörer till ett Lands
Lagstiftning, skulle kunna våga försöket, att
lika Summariskt besvara anmärkningarne. Må
emedlertid vara mig tillåten den erindran , att
då lagar för ungefärligen ett secel sedan blifvit,
stiftade i enlighet, med då för handen varande
förhållanden, och dessa lagar, i följd af
förändrade tiders skick, blifvit antingen tillökte,
eller i vissa delar ändrade, eller ock igenom
tid efter annan utkomna förklaringar,
vid tillämpningen erhållit en riktning, som
iner eller mindre afviker från den syftning, de
7^6 Den 13 Martti,
ursprungligt ägt, torde en hvar, för hvilken
dessa ämnen icke äro alldeles främmande, inse,
huruledes försöket att på en gång visa,
hvilka lagar antingen äro eller böra anses
upphäfde; hvilka af dem må vara Öfverflödiga»
eller icke lämpelige till den närarande tidens
fordringar; komina att innefatta icke mindre
än ett fullkornnadt systematiskt arbete af en
aldeles ny Civil-, Criminal- och KyrkoLag,
hvarifrån vidare borde ledas alla de föreskrifter,
hvilka angingo sådane ämnen, de der t
följd af de för den egenteliga Lagstiftningen
lagda grunder, hade till föremål Ekonomi,
Handel och Police. Huruvida Justitieombudsmannen
må anses hafva åsidosatt de phgter
honom enligt Instruction och bestämmelse,
åligga, derföre att han afhåll it sig från
ett dylikt försök, må den sakkunnige domina.
Äfven hos oss har man å särskildte tider,
med större eiler mindre framgång försökt
att göra samlingar och sammandrag af tid efter
annan utkomne Lagar och Författningar,
ibland hvilka må nämnas Modées, Drangels,
af Ugglass, Norells, Robsahms m. fl. särskilta
•verk, samt Lagsainlingarne af 1807, och 1819;
men ehuru rik vår tid än må vara på försök
i allmänhet, saknas likväl ännu det af en
samling eller sammandrag af Lagar och Författningar,
hvilka å en tid stiftade, å en annan
bordt anses till kraft och verkan förfallne.
Det är vid fråga om tillämpningen afen
ny lag, i synnerhet Grundlag,Isom verkan af
en gammal, om han åberopas, egentligen
Den 13 Martil.
»näste bedömmas. Så länge det icke finnes en
aldeles ny lagstiftning, som omfattar alla lagstiftningens
föremål, äro bestämda föreskrifter,
hvilka af de gamle lagarne böra anses såsom
gällande, hvilka förfallne, icke ens tänkbare
Allt
sådant insågo också Konung och Stan.'
der år 1 SJo. Då redan vidtogos anstalter till
befordrande deraf, att alla gamla Lagar skulle
öfverses och Förslag utarbetas till nya, i öfverensstämmelse
med den antagna StatsFör*
fattningen. Medel anslogos; verkställigheten
öfverlemnades åt Konungen; en Comitté nedsattes;
fortgången af dess arbete är kändt.
Hvartill skulle väl tjena Justitie Ombudsmannens
partiel le framställningar, må hända
icke instämmande med Comittéens principer
för det hela? och äger han då ej, såsom ledamot
tillfälle att densamma sina åsigter meddela?
Hvad
beträffar sådan? Lagar och Författ*
ningar som röra ekonomi, handel, näringar,
är icke striden emellan anhängare till det prohibitiva
och det liberala systemet ännu oafgjord?
Skulle väl JustitiasOmbudsmaenen tilli
erkänna sig nog praesumtion, tilltro sig nog
öfverlägsenhet att slita tvisten?
f Den yttrade meningen, om egenteliga afsigten
med inrättandet afJustititeOmbudsmansEmbetet,
instämmer icke med det Constituerande
Utskottets vid 1809 års Riksdag. Utskottet
hade sig bekant de sällsamma förhål
-
7^8
Den 13 Martii.
landen, som under fordna styrelseformer ägt
rum, derigenom, att JustitiasCantzleren var ea
af Konungen och Dess befallningar vare sig
till actif åtgärd eller till overksamhet, beroende
Embetsman; som, i följe afblott välbehag
tillsattes eller entledigades. Det lät sig vara angelägit
att för framtiden förekomma möjeliga återkomsten
och verkningarneafsådane fordna förhållanden,
och då det icke borde vägras Konungen,
att äga en högSte Ombudsman, föreslog det
enligt Regeringsformens 96 § Creérasdet afen
Embetsman, tillsatt af RiksensStänder, oberoende
af Konungen, beroende afendast Lagen, men
också vid ansvar, dess stadgande underkastad;
en Embetsman, hvilken förnämligast ålåg tillsynen
öfver Lagarnes verkställighet, af Domare,
Embets- och Tjenstemän; som agde att
vid vederbörliga Domstolar tilltala sådane ibland
dem, som uti sine Embeten® utöfning af
väld, mannamån, eller annan orsak någon olaglighet
begå, eller underlåta att sine Erabetspligter
behörigen fullgöra; En Embetsman
till hvilken klagande öfver någon af förenämds
kunde vända sig utan att befara att blifva
afvist; sorn borde föra talan med anledning af
Riksens Ständers i 106 §. Regeringsformen
förvarade rättigheter, med mera, som Grundlagarna
och Instructionen innehålla. Skulle
åter nu meningen vara; att Justitieombudsmannen,
uti insigter och förmåga, borde seqvivalcra
Comitéen öfver författandet af en ny civil
och criminal-lag; Comitéerne till revision
af författningarne rörande näringarne och öfver
de administrativa verkens organisation i
Den 13 Martiin
749
”att han” (för att nyttja författarens ord) ”bor”de
under sina resor hafva funnit någon eller
”några hufvudsattser till den förlägenhet och
”vanmagt,” hvilkas tillvarelse flere anmält,
andre bestridt; ”att han, under representationens
5 åriga overksamhet, skall vara en all.
”tid lefvande och städse tillvarande laglig or”gan
för en i sjelfva Statsförfattningen grundad
opposition; att sila föremålen för Rik-,
”sens Ständers hela verksamhet äro till Justi”tiacOmbudsmannens
omvårdnad ölverlemnade
"under mellantiden af Representationens sammanträden;
att Justitieombudsmannen skulle
”fylla den så kallade luckan af Riksens Stan»
”ders 5 åriga overksamhet;” om ändteligen me-;
ningen vore, att Justitieombudsmannen skulle
befatta sig med ämnen af så mångsidig beskaffenhet,
af så vidsträckt och magtpåliggande
omfattning; då bekänner jag upprigtigt, att
jag dertill saknar erforderlig clairvoyance.
Efter 25 års obemärkt lefnad, utan publik
tjenst återförde mig kända händelser till
deltagande i Fäderneslandets angelägenheter,
hvilkas förändrandrade skick började med denna
dagen för 14 år sedan och vid 1809 års
Riksdags slut öfverlemnades mig det högsta
förtroende Riksens Ständer till enskildt man
kunna anförto. Normen för mitt handlingssätt
i Embete! blef och borde blifva: Nec vultus
principis, nec Civium ardor. Jag har ock
hvarken provocerat Konungens misshag, eller
sökt folkets gunst. Jag har aldrig nedlagdt
750
Den i5 Martu.
klagomål som förtjent åtgärd. I mina Eiri -  betsberäitelser och i remisser till åtal har jag
sorgfälligt undvikit att inblanda förolämpande
omdömen, ty jag vet, att jag är skyldig,
vördnad för min Öfverhet, aktning för medborgares
rättmätiga fordringar.
Trogen den regeln: att den som hafvet
ett Embete, han akte derpå, har jag icke någon
tid, icke under hvad förevändning som
hälst, undandragit mig vården af ett vigtigt
och ansvarigt kall ^ förbehållande mig endast
det lucrativa deraf. Man vill sakna Riksens
Ständers bifall till mitt sätt att förvalta erabetet;
ett oafbrutit förtroende under 4 infallne
Riksdagar sedan mitt första inväljande, utmärker
det då ett ogillande?
Under medvetande af efter förmåga mot
Fäderneslandet uppfyllda pligter, skall jag
nu, vid en ålder, som påminner om hvila,
med tillfredsställelse emotse den stund då till
en annan öfverlemnas Embetet med detsamma
åtföljande anseende, öfvertygad att ett godt
samvete och ett obefläckadt namn icke äro i
behof af en lysande yta.
Jag öfverlemnar nu mitt handlingssätt
till bedömmande af Höglofiige Ridderskapet
och AdeLn; af det Stånd, hvars offentliga förklarande
af välvilja och bifall jag haft den oskattbara
lyckan att på detta rum emottaga,
Den i5 Martil, ?5i
genom dess då varande organ, LandtMarskalken,
Friherre Anckarsvärd Herr Fader.
Bilagor
till PleniProtoeollet för den i5 Martii.
N:0 H
Herr Trafvenfelt) Carli
Till hvad jag förut, rörande indragningen
af medico>theologiska Stipendiifonden haft
äran anföra, anhåller jag vördsamt att få til-i
lägga följande, som, i sammanhang med det
förra, torde kunna till Högloft. StatsUtskottet
remittteras.
I händelse denna föreslagna indragning
skulle beslutas, anser jag, för min del, det va;
ra af högsta vigt, att densamma icke sker för
hastigt och på en gång, att derigenom fattige
ynglingar, som på det anslagna understödet
grundat möjligheten att kunna fullborda sina
studier, icke måtte blifva lidande och bedragi
ioa uti de anstalter de redan vidtagit och pi
75-
Den l5 Martti.
de förmoner de sned säkerhet räknat enligt
Kongl. Reglementet för' dessa Stipendier, hvilket
i visst afseende är att betragta sorn ett
kontrakt med Staten sorn icke bör elier kan
brytas förr än de, sorn deri ingått erhållit det
understöd dem blifvit lofvadt, så framt de
fortfara att uppfylla de förbindelser dem derföre
åiiggga.
Således hafva, i anledning af nämnde Reglemente,
flere, som varit stipendiater men
icke hunnit prestvigas, fått löfte att, så snart
de ingått i Andliga Ståndet, få uppbära Sti*
pendiimedlen för sista terminen; andra, sorti
gjort sig förtjenta af praemium, böra vid sam.
ma vilkor dertill anmälas; de som redan börjat
sin medicotheologiska lärocurs under förlitande
på detta understöd, kunna icke utan olägenhet
lemna det samma före Stipendiitidens
slut, hvartill de, liksom hvarje annar» .Stipendiat,
äro berättigade att detsamma behålla;
flera prester äro äfven ifrån stiften ankomna,
att begagna sig af denna förmån, o. s. v. Af
hvilket allt lätteligen inses, att indragningen
af mera nämde Stipendii medel, om den beslutes,
ingalunda kan ske brådstörtande och
på en gång utan successivt och med den
försigtighet^ som sakens beskaffenhet fordrar.
Nto 3«
Den i5 Martti,
N:0 2.
Herr Elgenjljsrna, Johan:
Vid Herr Friherre Rehbänders Memorial
sorn i plenum den 5, dennes eftermiddagen remitterades
till ÖeconomieUtsköttet anhåller jag
få göra några tillägg.
Jag har hört berättas att ett dylikt ämne
redan varit under beredning i Utskottet
och att pluraliteten varit af den tanke att
tjenstebjonsflyttningstiden borde åter flyttas till
Michaelis som den förut varit. Om detta så
förhåller sig, kan med skäl sägas det Utskottet
i denna sak följt det system att gå tillbai
lia; och jag får högtidligt förklara att efter
min oförgripliga tanke, denna förändring af
fiyttningstiden var för alla Landtman ikring
Stocholm högst olycklig, emedan oberäknadt
alla Ny-odlingar å sank marks bergning, sorn
sällan ej inträffar för än michelitiden, ingår
uti ett väl inrättadt åkerbruk potatis culturen
till en stor del, och denna jordfrukts upptagande
bör nödvändigt ske innan medio af October
månad då vanligtvis starka frostnätter tillstöta.
Jag frågar billigt? huru detta kan skje
om fiyttningstiden återkommer till den i;sta
Öctober då minst 8-ta dagars dagsverken gä
Bil. till Ridd. o. Jd. Pr. II Band.
Den i 5 Martil.
förlorade, och tror jag att förmånen få den tiden
begagna dessa dagsverken till potaters
upptagning fullkomligen öfverväger det af andre
värda Ledamöter framkastade skäl till
flyttningstidens förändrande, nemligen att med
fodret skall af de afflyttade tjenstehjonen misshushållas
under den sista månaden de äro
qvar i tjersten.
Hvad åter sorn jag hört sägas de af PresteStåndet
framkastade skäl angår, det de ej
hinna förrätta de vanliga husförhören innan
mantalsskrifningen börjar, tror jag att ej just det
är någon nödvändighet att dessa förhör slutas
innan Mantalsskrifningarne börjas, emedan om
något fel vid densamma skulle begås, detta
ganska lätt kan förändras när mantals förteckn
ningarne enligt Föriattningarne ifrån Häradsskrifvarne
återkomma till Socknarnes granskning
och genomseende, och vid hvilken tid
troligen alla husförhör äro gjorda.
Min ödmjuka anhållan är derföre att den
nu varande fly ttningsf i den måtte få blifva befiåndande,
, och tror jag att OeconomieUtskottet
vid sistlidne Riksdag denna sak då så noga
genomsedde innan Utskottet tillstyrkte den nu
varande flyttningstiden.
Dessa mina tankar anhåller jag ödmjukast
få åtfölja Friherre Rehbinders Memorial idetia
ämne.
Den i5 Martill
755
N:o 3.
Herr Hamnar [Kjöld, Lorenzo'.
Enligt den anhållan och det förbehåll jag
inför Höglofl Ridderskapet och Adeln haft ärån
anmäla, torde det nu tillåtas mig att anföra
de skäl, som förmått mig att vid denna
Riksdag förnya det Förslag som Riksens Standersij
särskildta Utskott vid sista Riksdag, föredrog
om upphäfvandet af den så kallade
CanzliStyrelsen.
Efter det fordna CanzliColIegii upplösande,
fortsattes, under flere sr behandlingen a£
alla Canzliärender af de särskilldte Verk och
Bu reauer, mellan hvilka de till Collegium
förut hörande mål blifvit fördelade, och erfarenheten
öfvertygade också alla, hvilken större
ordentlighet och skyndsamhet derigenom
blifvit vunnen. En sådan öfvertygelse tyckes
äfven hafva ledt Rikets Lagstiftare, under
uppgörandet af Constitutionen, i hvilken väl
de fyra StatsSecreterarnes och i och med detsamma,
de under dem lydande Expeditionernes
göromål bestämdes, men ingen anledning
förekommer, att Lagstiftarne tänkt på någon
CanzliStyrelse, ännu mindre, att de ansett den
nödig eller nyttig. Af hvad orsak den blifvit
stiftad är mig obekant, men påtagligt är det,
att man dermed laskat en gammal lapp på en
ny klädning i i thy att man härmed velat åter
framskaffa en slags skugga af det gamla
J/j6 Den 15 Martti,
CanzliCollegium, som med ds, utan hänseende
eller tanke på något sådant, sednare Constitma
nelle förshållanden Icke rätt ville passa. Det
är också i ögonen fallande, huru denna Canzli-*
Styrelse Omöjligen kunnat få några bestämda
göromål för sig säkert begränsade. En granskning
af Föreskrifterna i Kongl. Majus Nådiga
Ordning för Dess och Rikets Canzii, af den 2 5
October 1809, så vidt de röra CanziiStyrelsee,
skall ljusligen ådagalägga sannfärdigheten af
detta påstående.
Kongl. Canzliordningen 2 §. handlar om
Canzii-Styrelsens göromål och dessa angifvas
vara:
i:o. 55Att uti åtskilliga utrikes ärender*
enär Kongl. Majit det äskar, underdånige Betankanden
afgifva; sådane ärender äro: Frå
gor
rörande Kongl. Maj-.t och Rikets fördel,
Höghet, Interesse, Titulaturer och rättigheter»
Stridigheter,. afhandlingar och förbund med
främmande Makter, Manifester och Publika
skrifter rörande orsaker till Krig, Stilleståndssamt
Fredstractater med Rikets Fiender, jemväl
frågor rörande Tractamenten, Resepenningar
och extra utgifter m. m. för alla vid utrikes
beskickningar nyttjade personer,
Anmärkning.
Visserligen är denna Rikedom 1 uppräknandet
af föremålen för CanzliStyrelsens handläggning
imponerande och blir det ännu meta
genom den klingande Pleonasmen i bruket
Den 15 Martii,
75?
af tvenne liklydige ord: Fördel och Intresse.
Men ser man närmare lill, måste man finna,
att alla dessa amsen afgiva Ministeriella mål,
och huru de skola behandlas, har Coostitutionen,
utan att taga connoissance om någon
Canzlistyrelse, i 1 > §. föregkrifvit. Endast på
Cabinettsväg slutes Förbund med främande
makter; endast på densamma, under åberopandet
af Rikets väpr-ade styrka, afgQras
stridigheter med fremmande magter eller
UtRräfvas Rikets rättigheter, till hvilka äfven
hörer bibehållandet af erkände och öflige Titulaturer.
Då dessa mäst grunda sig på gammal
häfd, upplyses förhållandet med dem endast
och allenast af Rikets gamla documenter,
hvilka förvaras i RiksArchivet och icke af
CanzliStyrelsen, som således med detta ärende
icke heller gerna kan hafva annat att upplysa,
än det som grundar sig på underrättelser af
ArchivChefen. Lika litet med bestämmandet
af Tractamenten &c. för (diplomatiske Embetsmän,
då alla dithörande frågor numera afgöras
utan ali Collegialöfverläggning, sedan
Kongl. Maj:t har en bestämd summa för MinisterStatens
aflöning sig anslagen.
2:0. ’’Canzli-Styreisen har:, att jemt©
Kongl. Majus och Rikets CommerceCollegium,
med iagttagande af hvad ConsulsReglemen -  tet föreskrifver, upprätta Förslag till alle ledige
Consuls, Agents- och HandelsComissariebeställningar,
äfvensom att för dem föreslå IfrStructioner,
hvilka befattningar förut, enligt
Kongl, kungörelsen ensamt tillhört Commerce
-
758
Dm i 5 Martii,
Collegium. Den utfärdar Fullmakter för alla
Copister inom Canziiet och lör CanzliBokhållaren,
Constitutorialer lör Postlnspectorerne i
Riket samt later genom utdrag af Protocoliet
antaga Extra Ordinarie Canzlister och Canzlivaktmästare
eller Poster. I öfrigt eger den att
hålla hand öfver iagttagandet af alla Tjensten
rörande föreskrifter i alla till Canziiet
hörande Expeditioner och verk, samt dervarande
betjeningsrättigheter och skyldigheter.’*
Anmärkning.
Vid utnämnandet af alla desse, i §:n uppräknade
Tjenstemän måste CanzliStyrelsens åtgärd
befinnas högst öfverflödig. HandelsCommissarier
tillsättas nu mera icke, och således
behöfvas för deras skull ingen CanzliSiyrelse.
Agenter, såom ett slags diplomatiske personer,
utnämnas alltid af Kongl. Maj.t utan någons
hörande och så är äfven fallet med Postlnspectorerne,
enligt Kongl. Brefvet af den 24 April
1820. Då allt sedan år 1801 till i8to,
CommerceCollegium ensamt upprättade Förslag
till ledige Consulsbeställningar utan att någon
olägenhet deraf förspordes, skulle, man kanske
hafva fog att hoppas ett lika förhållande
äfven hädanefter. Visst är åtminstone att intet
öfversvängeligt Riksgagn, veterligen härflutet
deraf att dessa mål skola ytterligare
handläggas af en ny authoritet, isynnerhet,
som, enligt det åberopade Consuls-Regr
lementet, äfven GrosshandelsSocieteten och
Den 15 Martil.
759
Skeppsrederiernes Deputerade först skola höras
öfver alla ansökningar till nämnde Beställningar:
hvilket äfven, då Consulerne hafva att
vårda de Handlandes angelägenheter, med ali
billighet tyckes vara öfverensstämmande. Hvad
åter Copister och så kallade CanzliPoster beträffa,
så tillsättas de på ExpeditionsChefernes
anmälan, sä att hvad de förra angår, CanzliStyrelsen
icke har vidare bssvär än att teckna
namnen på Fullmakterna, för hvilket Riksvårdande
värf ett helt Collegium nästan skul,
le kunna tyckas mindre angeiäget. Fordom
erhöllo Copisterne, utan att derföre vara mindre
skicklige i tjensten, sine Fullmagter af
CanzliPresidenten, hvilken äfven, efter föregående
Examen i Vitterhets-, Historie- och Antiquitets-Academien,
antog Extra ordinarieCanzlister.
Skulle detta icke äfven hädanefter
med lika nit, noggrannhet och fördel kunna
verkställas af StatsMinistern för utiikesärenderne,
6åsom hela Canzliets högsta Chef? Tillsyn
”öfver iagttagandet af alla tjensten rörande
föreskrifter i alla till Canzliet hörande Expeditioner”
utöfvades fordom af HofCanzleren
ensamt, och de till Canzliet hörande Expeditionerne
funno sig väl deraf. Nu mera skall
det, enligt gällande Canzliordnings 4 §. i
mom. äfven tillhöra HofCanzleren: ”att vid
hvarje års slut infordra af SlatsSecreterarne en
lista på oafgjorda mål, med anteckning när de
inkommit och af hvad orsak de hvila, samt
att efter anstäld granskning af dessa listor, öfverlemna
dem jemt^ sitt yttrande deröfver till
CanzlieStyrelsen, hvilken dem, tillika med
76o
Den 15 Martii,
dess Betänkande till Kongl, Maj:fs Nådigt
Skärskådande framlägger,’’ Om HofCanzleren
möjligen af denna befattning kan hemta något
agrement eller Expeditionerne oeh ärendernes
gång af denna omväg kunni hemta någon
fördel, står ej mig att döms, ehuru föga
lik ligt det mig förekommer. Slut ligen beträffande
Betjeningens rättigheter och skyldigheter
afgöras de säkrast, billigast och bäst af
förståndige, driftige och rättskaffens Expeditionschefer,
och skulle tvist någon gång derom
uppkomma , ordentligast genom CanzUeRätten,
om detta Forum Privikgiatum, af vår
tids enhetssökande JurisCopsuler, längre får
lof att fortfara.
3:0. ”Eger CanzliStyrelsen öfverinseendet
pfver Postverket i hela Riket. ÖfverPostDirecteurers
andrtganden i alla Postväsendet
beträffande ämnen, anmälas hos Kongl. Maj:t
af CanzliStyrelsen, med bifogade underdåniga
yttrande deröfver.”
Anmärkning.
Detta stadgande bör jemnföras med Canz.
liOrdningens 22 §. der det heter: ”Svenska Post*
väsendet, så inom som utom Riket förvaltas ,
under CanzliStyrelsens öfverinseende, af ÖfverPoitDirecteurenoch
i afseende på hans skyldigheter,
påbjudes dersammastädes, att han
bör, när han ”linner några nödiga förändringar
af den beskaffenhet, att dertill fordras ökade
utgifter, hos CanzliStyrelsen det anmäla,
Den l5 Marti i.
761
sorn deröfver sig yttrar, och sådane liksasom
andre Postväsendet rörande mål , till Kongl.
Maj;(s afgörande öfverlemnar” Härigenom
blir det klart, att Kongl.CsnzIiStyrelsens, enligt
Theoria , stadgade öfverinseende öfver Postverket,
i practiken måste inskränka sig till ett
beständigt bifallande eller gillande af hvad Öfver-iPostDirecteuren
föreslagit. Också lärer
åtminstone enligt hvad mig blifvit försäkradt.
ÖfverPostDirecteuren, på de sednare åren till
förekommande af onödig omgång och till besparande
af Kongl. CanzliStyrelsens dyrbara
tid ej sällan vändt sig omedelbart och direct
till Konungen, hvarvid Svenska Postverket
ingenting skall hafva förlorat. Den hufvudsaklige
befattning med Postverket, som CanzliStyrelsen
ännu återstår, är således, att, enligt
Kongl. Brefvet af den 16 Martii 1816, bifalla
de utgifter hvilka erfordras när någon ny
Postväska eller dylikt skall varda förfärdigad.
4;0. ”Vården och inseendet af alla högre
och lägre läroverk samt uppfostringsanstalter i
Riket, jemte Ecclessiastikverket i Lappmarken.
Kommandes i anseende härtill, det hittillsvarande
Canzlersgillet att upphöra, ägande
CanzliStyrelsen, då mål, som röra läroverken
och uppfostringsanstalterne hos styrelsen förekomma
och hvilka i enlighet med den för
CanziersGillet, den 22 Oct. 1801 utfärdade instruction,
hos Styrelsen böra anmälas, pröfvas,
och afgöras, hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla om nådigt tillstånd, att sig till biträ—
<de få kalla någre flere i dylike ärender kun
-
762
Den 15 Martii.
nige män, om Styrelsen sådant vid förefallande
tillfällen för nödigt anser.”
Anmärkning.
Då Regeringsformen, i 6 §. bjuder, att det
skall vara en StatsSecreterare, således meden
honom underlydande CanzliExpedition , för ärender,
som angå Religionen, Ecclesiastikvervet,
allmänna uppfostran och den offentliga
fattigvården, så måste naturligtvis CanzliStyrelsens
befattning med läroverken och uppfostringsanstalterne
endast och allenast komma att
linnas på papperet i CanzliOrdningen men icke
j verkligheten. Att det äfven varit Regeringens
åsigt af saken, det dylika ärender icke
tillhörde CanzliStyrelsen, skönjes deraf, att denna
styrelse hvarken blifvit besvärad med upp.
rättande af den nya Scholelagen eller med pröfningen
af de academiska constitutionerna och
stadgandet om den academiska jurisdictionen,
utan att detta åt tvenne serskildta Comitéer
blifvit uppdraget. Hvad åter Ecclesiastikverket
i Lappmarken angår, så synes det väl vara
bäst och principenligast, att detta, under
öfverinseende af den StatsSecreter, som har att
handlägga Kyrkoärenderne i allmänhet, vårdas
af Consistorium i Hernösand, då localkännedotn
här är hufvudsaklig, om några för ändamålet
tjenliga åtgärder skola kunna vidtagas.
5:0. ”Tillsynen öfver Kongl. Bibliotheket
samt Riksarchivet, att de uti rigtig ordning
efter Register och Inventarier bibehållas,
Den io Alurtii.
763
samt vid Betjeningens ombyten behörigen inventeras.
”
Anmärkning.
Ålit ifrån upphäfvandet af det fordna
CanzliCoilegiam till upprättandet af CanzliStyrelsen,
vårdades Kongl. Bibliotheket, ensamt,
i högsta instancen, af HofCanzleren och denna
period var äfven tiden af Kongl. Bibliothej
kets flor och förkofran. Naturen af ett sådant
verk, till hvas förökande ofta erfordras ett hastigt
begagnande af erbjudna, samt snart försvinnande
tillfällen gör att det bäst måste kunna
vårdas tf en enda person, som genast kan
yttra sig öfver Bibliothekariens anmälanden.
Flere exempel hafva också bevisat huru möjligheten
att complettera Kongl. Bibliotheket,
gått Kongl. Bibliothekarien ur händerna, genom
den långsamma omvägen att nödgas afvagta
ett Collegialbeslut. Den som nitälskar
för Kongl. Bibliothekets bästa, måste således
önska, att i CanzliOrdoingen endast funnits
stadgandet i dess 4 §• 4 Mom. att det nemligen
åligger HofCanzleren ”att hafva närmaste inseende
öfver Rikets Archive och Kongl. Pibliotheket”
utan att det, af den föregående
bestämningen blefve paralyseradt. Emedlertid
lemnar jag till sakkunniges pröfning, om dessa
båda stadganden mycket tala för conseqven*
cen i CanzliStyrelsens organisation.
6:0. ”Med tillsynen öfver de enskildte
Boktryckerierne och Bokhandeln i Riket kom-.
7<> 4
Den 15 Martti.
mer att förhållas som uti TryckfrihetsFörordningen
föreskrifvlt varder, men CanzliStyrelsen
äger särskildt inseendet öfver det Kongl.
Tryckeriet, i anseende till tryckningen af Kongl.
Förordningar, Kungörelser och Påbud-”
Anmärkning.
Då TryckfrihetsFörordningen är en Grund*
och den icke vet af någon CanzliStyrelse,
är det gifvet, att dep måste lemna allt inseenda
öfver Boktryckerierne och Bokhandeln
derhän. Hvad åter det speciella inseendet öfver
Kongl Tryckeriet vidkommer, heter detta
rättare Correcturläsning, men äfven den besörjes
icke af CanzIiStyrelsen utan i RiksArchivet-
Skulle åter i dessa Förordningar något
märkeligt Tryck- Skrif- eller Tankfel förekomma,
sorn behöfver att rättas, då utfärdar
visserligen CanzIiStyrelsen en ny Kungörelse
om denna rättelse, der en mängd med
stora Bokstäfver tryckta namn, upptagande
större rymd än sjelfva rättelsen, för det egentliga
Svenska Folket erinrar om tillvarelsen af
en CanzliStyrelse, som annars för detsamma
egentligen blott existerar i Calepdern.
7:0. ”ConvoyCommissariatet står unde?
CanzIiStyrelsen, till hvilken det har att sig
vända i alla förekommande mål, som CanzliStyrelsen
sedan, med deröfver afgifne underdåniga
yttranden hos Kongl. Maj:t anmäler.
Commissariatet ingifver årligen sine Hufvudböcker
till CanzIiStyrelsen, sorn dem pröfvar
Ben i5 Marlit.
760
öch derefter till Revision i KammarRätten utlemnar.
Fordrar något ärende skyndsam åtgärd,
äge ConvoyCommissariatet det hos Konungen
directe i underdånighet anmäla-, dock.
erhåller CanzliStyrelsen genona vederbörande
StaisSecreterares försorg , underrättelse om
Kongl. Maj;is nådiga beslut i sådane och andre
ConvoyCommissariatet rörande mål.”
Anmärkning.
Som ConvoyCommissariatet har rättighet, »
att då, såsom orden lyda: ”något ärende fordrar
skyndsam åtgärd,” vända sig directe till
Konungen, så anser Commissariatet nu mera
alla ärender vara af sådan egenskap, härtill
troligen föranledd af samma skäl, som ÖfverPostDirecteuren,
att nemligen CanzliStyrelsen
ej kan säga annat, än hvad Commissariatet
sagdt. Hufvudböckerna åter insändas ordentligen
till CanzliStyrelsen, sorn genast insänder
flem till KammaiCollegium, hvarifrån de öfverlemna»
till KammarRätten, att revideras.
Det är svårt att begripa, hvarföre icke då ConvoyCommissariatet
sjelf må öfverlemna sina
Hufvudböcker till Kongl. KammarRätten, der,
de dock skola hamna, innan vid dem någon
åtgärd kan vidtagas. Pröfning af dessa böcker
i CanzliStyrelsen måste åtminstone anses
blott såsom en phras i CanzliOrdningen, ty
Kongl. CanzliStyrelsen är intet räkenskapsverk.
Hvartill det skall tjena, att StatsSecre.
terarne skola underrätta CanzliStyrelsen, om
Konungens nådiga beslut i mål rörande Con
voyCommissariatet, tål verkligen att tänka på,
om ej vederbörande tyckt, att det kunnat för
CanzliStyrelsen vara artigt att veta.
8:0. ”Vården öfver Tabellverket, att det
årligen med tillbörlig ordning fortsattes, lör
att vid påfordran vara i beredskap.”
Anmärkning.
Detta ärende besörjes som bekant är, af
en särskild af 6 ledamöter sammansatt commission
för Tabellverket. Också tviflar jag
att ett enda mål kan nämnas, som, Tabellverket
rörande, till CanzliStyrelsen inkommit,
eller något exempel företes, att CanzliStyrelsen
på något sätt sig med Tabellverket befattadt.
9:0. ”Under CanzliStyrelsens vård står
äfven en HandCassa och äger Styrelsen, att
bos Kongl. Maj:t föreslå användandet af de
der befintlige medel. Äfven undertecknar Styrelsen
alla Stats- Och Qvartals förslag, som af
CanziiBokhållaren författas, för att till Kongl.
StatsContoiret afgifvas.”
Anmärkning.
Origtig är benämningen HandCassa, emedan
dermed vanligen förstås en Fond för enskildte
behof. Men den hvarom här är fråga,
har tillkommit genom Stamboksmedel, insamlade
öfver hela Riket att utlösa Christna slaf
-
Den 15 Marlit.
767
var från Turken och uppbygga en Kyrka i
Constantinopel. Desse medel utgjorde till en
början 4C00 Rtdr, hvilka så val förvaltades af
fordna CanzliCoilegium, att de sluteligen uppgingo
till 8000 R:dr. Nu ville man draga
vinst af sin omtanka och alltså sökte och erhöll
CanzliCoilegium halfva capitalets ränta,
såsom lönebidrag. Efter Collegii upplösning
förvaltades medlen af CanzliPresidenten då
CanzliStyrelsen fick den, utan att hafva deltagit
i den goda Förvaltningen, dock deltaga
i njutningen af dess frugt, och så lemnades
dessa nu mera till 8,880 R:dr uppdrifne
medel, under namn af HandCassa, åt CanzliStyrelsen,
och är hälften af räntan under
Kongl- Maj:ts nådiga Disposition och den andra
tilldelas åt CanzliStyrelsens Betjening och
andre hvilka af CanzliStyrelsen föreslås, af
hvilka flere hvad band de annars kunna draga
åtminstone aldrig hafva burit de Turkiska.
10:0. 5,Till CanzliStyrelsen insändas: Kungörelser
om Concursmål till införande i Utlänska
Tidningar, hvarvid de i Kongl. Brefvet
af den 22 November 1806 och 26 Januarii
1809 gifne föreskrifterne blifva gällande.
CanzliGebiihren från Consistorierne, samt Rap.
porter och dylika handlingar, hvilka till CanzliPresidentens
Bureau hittills inkommit.”
Anmärkning.
Enligt Kongl. Brefvet af den 27 April
1814 införas icke mera några Kungörelser om
;68
Den io Martu.
Concurser i Utländska Tidningar, så att, för
deras skull ett särskildt Collegium visserligen
är aldeles öfverflödigt. CsnzliGebuhren åter
emottages af CanzliBokhållaren och utdelas
bland Sportelägare i CanzliStyrelsens Expedition,
HofCanzlerens Bureau, Kongl. Bibliotheket
och RiksArchivet. Rapporter från Consulerne
deremot meddelas CommerceCollegium ,
dit de egenteligen höra och tjena sedan såsom
Articlar i HandelsTidningen, hvilken nu
erhållit en ståtligare titel. Andre rapporter
t. ex. om Markegångssättningar läggas helt
enkelt ad acta, hvilket värf otvifvelaktigt hädanefter
bör kunfia förrättas af en enda person,
liksom fordom af Secreteraren i CanzliPresidentens
Bureau.
•
11:0. "CanzliStyrelsen äger magt att för.
ordna och hålla CanzliRätt, och dervid döma
öfver de till Canzliet samt Postväsendet hörande
Personer och Betjente, uti sådana måly
som angå Embets-felagdghet, hvarvid kommer
att iagttagas hvad uti den för Nedre Revisionen
utfärdade Instruction, rörande CanzliRätt
är i nåder förordnadt.”
Anmärkning.
I afseende på detta sista stadgande öfver
CanzliStyrelsens organisation, har jag blott att
erinra det CanzliStyrelsens magt att förordna!
CanzliRätt högst sällan varit utöfvad eller be-;
gag
-
Di-n i5 Martil.
7^9
gagnad. Vanligen hålles CanzliRä-tt I och
för Postmål, och de ingå directe till nämnde Rätt.
Af allt det föregående Kr det således klart,
fttt, till följe af föreskrifterna, CanzliStyrelsens
befattning omfattar mål med hvilka den antingen
i sjelfva verket, sig icke befattar, eiler med hvilka
att sig befatta, är den största öfverloppsgerning
i verlden och att således detta verk egentligen
är till för ingenting. Likväl kostar
det, enligt innevarande års Stat, omkring 3,135
Rsdr B:co. Det är icke mycket, det är sannt,
men troligen gäller samma regel för fattiga
Stater, som för fattiga individer, den nemligen
att hvarje absolut onödig utgift är för stor,
och efter Grefve Ehrensvärds anmärkning utgör
alltid, ett förmycket, det hvad man kallar
flärd; antydande, likaså väl som ett tor
litet, svaghet och ohälsa. Jag vågar Också
tro, att hopalagd med andra besparingar skall
den, af anslagen för CanzliStyrelsen, så inskränkt
den är, göra något och alltså den småningom
skeende indragningen af lönerne för
CanzliStyrelsens Betjening, allt som någon af
dem går bort eller i sin tour till andra platser
varda befordrade, hvartill de naturligtvis
aldrig kunna förlora sin rätt, i sin mån småningom
bidraga tili lättnad af Statsbördorna.
Jag smickrar mig att nu hafva öfvertygadt
Höglofl. Ridderskapet och Adeln, om det också
icke lyckats mig med Herr Hallencreutz, att
jag icke på allt för lösliga grunder byggt min
Bil. till Ridd. o. Ad, Pr. II Band. 4,9
Den 15 Martil,
motion om CanzliStyrelsens upphäfvande, och
att jag icke behöft att hämta den från min enskildta
Tjenstemanna ställning. Hela mitt in*
för allmänheten så väl sam inför enskildta
utförde handlingssätt, hade jag trott vara sådant,
att ingen skulle misstänka mig för
att dervid utgå från individuella beräkning
gar, och det vore således högst besynnerligt
om jag, när jag nu. framstår, som NationalRepresentant
och medlem af Rikets törsta Stånd,
icke hade lemnat Amanuensen vid Kongl Biblioteket
hemma. Herr Ha!lencreutz’s i detta
afseende yttrade misstankar skulle kanske snarare
kunna anses såsom alstrade af det individuella
medvetandet. Jag medgifver, att den,
hvilken såsom Tjensteman vid Kongl. Biblioteket,
sett, mot all princip detta verk så tillsidosättas,
att dess Chef uteslutes från Säte och
Stämma i CanzliStyrelsen ; sett denna styrelse,
utan att på något sätt utöfva inseendet öfver
Bibliothekets ändamåls-enliga förökning och
brukbargörande, med en tvetydigt skrifven befallning,
kasta skugga på en redig Embetsman,
i det att, helt oförmodadt, af Kongl Biblio—
thekarien infordrades redovisning , för medel
sorn CanzliStyrelsen åtminstone borde veta, att
han aldrig haft om händer; sett vidare samma
Styrelse, genom en annan utgifven befallning,
göra Bibliotheket för Allmänheten obrukbart,
i det den förnekar, hvad annars vid alla öfriga
Bibliotheker är öfligt, nemligen lån af
böcker, och vid detta dubbelt nödigare, som
der inga läsrum äro att tillgå; sett andra Befallningar
från CanzliStyrelsen utfärdas, utan
Ben i5 Martil,
77 *
att med något namn vara undertecknade o. e.’
v. Jag bekänner, att den som vid det verk.
der man tjenar, haft tillfälle att förvärfva des^
sa och dylika erfarenheter, den kan icke gerna
hysa någon synnerlig högaktning eller kärlek
lör det slags Collegium, som framkallat alla
dessa erfarenheter. Och härpå räknade förmodeligen
Herr Hallencreutz, då han väl kände
omständigheterna af Kongl. CanzliStyrelsens
och Kongl. Bibliothekets inbördes förhållanden.
Dock hade jag verkeligen, ända till dess
Herr Hallencreutz mig om deni erinrade, alldeles
förgätit dem, och hade jag af CanzliStyrelsen
kunnat upptäcka en för Fäderneslandet
i allmänhet gagnelig sida, s kulle jag visst
alldrig mot densamma höjt min röst, den måtte
för Kongl. Bibliotheket varit så besvärande
sorn hälst. Det har väl dragit sig fram ändat;
Dock skulle det visst kunna hända, att någon,
vid tillfälle gjorde motion om upphäfvande
Också af Kongl. Bibliotheket. Ansåg jag mig
då behöfva att tala till dess försvar skulle
jag likväl, det försäkrar jag, icke söka att
göra det med personaliteter mot motiooairen,
af det skäl, att ämnets natur gaf mig tillräckligt
bättre försvarsgrunder, så att jag icke, sora
min opponent, nödfallsvis måste tillgripa sådana
som icke duga. Aldraminst: om jag också
skulle personalisera, kunde det hända mig
■At, skjuta mina infallen förbi den jag ville
träffa. Hända hvad som hända vill är jag,
såsom Tjensteman vid Kongl. Bibliotheket, aldeles
oträffelig af CanzliStyrelsens bannstråle,
äfven om den också skulle slungas af Herr
772
Den 15 Mardi.
Hallencreutz^ skarpsynthet, drift och tjenstenit.
De lägre platserna, vid Kongl. Biblioteket,
af hvilken jag, genom Konungens nåd och
mina förmäns välvilja, bekläder en, och säkerligen
hela min li»stid kommer att bekläda ,
står ensamt under tillsyn af Kongl. Bibliothekarien,
hvilken åter å sin sida ensamt för Kongl.
Biblioteket och göromålen der, inför vederbörande
är ansvarig och således är det honom
allena, som CanzliStyrelsens uppsigt skulle
kunna genera. Jag öfverlemna? till Höglofl.
Ridderskapets och Adelns bedömande, om en
Tjenstcmans okunnighet, om en så väsendlig
omständighet, är för sammansättningen af Kongl.
CanzliStyrelsen mycket recommenderande.
Men säger man, all anmärkning mot denna
styrelse är olämplig, då Konungen sjelf afgifvit
en nådig Proposition om ny organisering
af de administrativa Styrelseverken. Till
svar härå har jag redan erinrat, att då min
motion gjordes, var Konungens nådiga Propo?
sition icke till Ständerna ankommen och kunde
nu erinra, att ännu är det mig och säkert
flere obekant, om denna proposition på något
sätt vidrör CanzliStyrelsen. Dock om också,
så måste en sådan motion om upphäfvandet
att ett Embetsverk, hvars upphäfvande Hans
Majit äfven föreslagit, icke vara otillbörligare än
de af flere gjorda motioner om Financerne, i afseendepå
hvilka Konungen likaledes lemnat Standerne
en nådig proposition. Och CanzliStyrelsen
detta af Constitutionen ej en gång nämnde verk,
mätte väl ej böra hållas mera i helgd eller vara
Den 15 Murtu,
rrn “9
//3
mera oantastelig, än Allmänna Beredningen,
Högsra Domstolen och sjelfva StatsRådet, mot
hvilka verk anmärkningar arn Ständerna och
deras enskildte medlemmar efterlåtne.
Men i denna Styrelse sitta såsom Ledamöter
så utmärkte så högt öfver den vanliga
synkretsen lyftade män? invändes vidare. Det
är sannt! Jag skulle alltför illa känna mitt
Fäderneslands utvecklings historia, om jag vore
okunnig hvad dels Litteraturen dels Rikets
politiska ställning är skyldig flere af de Herrar,
hvilka omgifva Sessionsbordet i Kongl.
CanzliStyrelsen, och jag trottsar hvem som
hälst att för hvarje enskildt af dem hysa varmare
högaktning och tillgifvenhet än jag. Mea
är det för någon på detta rum obekant, hvad
skillnad det är mellan de särskildte individerne
i ett Collegium och detta Collegium in corpore?
Jag är säker att desse män, med deras
håg och förmåga att gagna, sjelfve skola finna
sig föga belåtne, att bortgifta en förmiddag
j hvarje vecka, på ett rum, från hvilket de
intet reelt kunna uträtta. Jag går längre; och
försäkrar att jag är säker, att de sjelfve, inom
sig skola gifva mig rätt i alla mina anmärkningar,
om de också icke högt vilja göra det,
emedan det är jag som framfört dem. Emedlertid
önskar jag att det Utskott till hvilket
min motion blir remitterad, med lika mycken
sakkännedom skall bedöma dem, som jag är
viss om att CanzliStyrelsens Ledamöter med
billighet skola anse, att jag, utan allt annat
interesse än för saken, begagnat min rätt att
77^
Den i5 Martii,
yttra mig enligt öfvertygelse. Utur CanzliStyrelsen
skall visst ingen annan, än någon
af Uoderbefjeningen, af inre eller yttre bevekelsegrunder,
misstycka, att jag uttaladt hvad
så många tänka. Men häröfver skall jag visst
icke hafva svårt vid att trösta mig.
Bilagor
till PleniProtocollet för den 17 Martin
N;0 I*
Herr Montgommerie, Guflafi
Då jag härmed vågar, att ännu en gång
yttra mig i den så kallade publicitetsfrågan,
sker det under åberopande af mina förut ådagalagde
grundsatser i sjelfva hufvudsaken.
Men att gifva den af Riddarhus Ut/kottet tillstyrkta
publicitet, denna benämning, innefattar
redan en oriktighet, åtminstone en motsägelse.
En offentlighet som beror på och bestämmes af
godtycket kan icke kallas publicitet, hvars
grundelement är frihet utan afseende på person
och vilkor, är den för alla lika gällande
rättigheten, att åhöra våra öfverläggningar,
Den 17 Martii,
774
6a långt rummet det medgifver. Det vöre ju
blott en mera utsträckt Skråmässig handling,
att vissa personer såsom Tidningsredacteurer vore
sjelfskrifna till begagnande af denna rätt,
hvartill de, mig vetteriigen, framför några
andra medborgare icke kunna vara berättigade.
Ett sådant dem medgifvit prerogativ innefattar
helt och hållit en så påtaglig motsats af
publicitet, rättvisa och billighet, att det icke
bordt kunna undfalla Utjkottets uppmärksamhet
och således icke heller dfss ogillande, och
i följe deraf af- i1 stället för tillfhjrkan. Pä samma
sätt med den godtyckliga utdelningen af
inträdesbilletter. Alla medborgare kunna med
lika ojäfagtiga skäl åberopa lika rätt. Men
den godtyckliga billettutdelningen gjör icke
och kan icke göra afseende derpå. Enskildta
förhållanden, Slägt- och vänskapsförbindelser,
mer och mindre beroenden, artigheter, insinuationer,
tacksamhetsbetygelser, &c. allt detta
6kulle verka vid billeternas godtyckliga utdelning,
och skulle sålunda gifva mångfaldiga
anledningar till intriguer, missnöje och afund.
Hvilka oerhörda ledsamheter skulle icke dermed
innan kort förena sig äfven hos Landt•
Marjkalken och de personer sorn för tillfället
borde besörja denna Billette-utdelning; omgifne
af sökande, omhvärfda af böner, impulser,
intriguer, kanske hotelser, vöre man mer
än brydd, åt hvem BiHeten eller billeterne
skulle böra lemnäs, och huru rättvist man också
dermed förfor kunde man ändå icke tillfredsställa
alla, utan tvärtom vöre man tvungen
att gifva anledning till missnöje, knot må
-
776
Den 17 Martil,
hända fdrplljelser och hat. Jag frågar om det
vore värdigt ett folks representanter, att sättas
i så obehagligt, jag vågar tillägga, obehö.
rigt, småaktigt förhållande? Skall publiciteten
finnas, så måste den vara verklig, begagnandet
deraf, blott begränsas utaf utrymmet, och allt
godtyckligt medgifvande bannlysas, rättigheten
vara enligt naturen af saken, lika för alla,
utan afseende på personer och vilkor. Utom
dessa grundsatser kan ingen sådan framställning,
som den Utskottet föreslagit få ens rubrique
af publicitet. Men dröjom ännu vid olägenheterna
och undersökom utan enthusiasm,
utan fördom, hvad som för närvarande
talar emot. äfven den verkliga publiciteten,
icke den Utjkottet föreslagit, ty den anser jag
icke ens förtjena detta namn, emedan den åsyftar,
såsom jag nämnt, ett fkråmässigt godtyckligt
förfarande, i afseende på billet-utdelningen,
efter min tanke, icke värdigt medlemmar
af ett RiksStånd, och i afseende på Tid•
ningsredacteurers sjelfskrifne begagnande af dem,
icke öfverensstämmande med rättvisa och billighet,
då alla medborgare kunna åberopa lika
rätt: undersökom, säger jag, vårt nu varande
representationssätts anda och kraf. Rikets
Ständer utgöras af fyra serskildta Stånd, som
samfäldt representera, eller skola representera
Rikets alla medborgareclasser. Ronde Ståndet,
hvars medlemmar väljas bland den hedervärda
medborgareclass, sorn utgör ursprunget tili
alla andra S' nd och är Statens egenteligaste
och naturligaste styrka, föreställer den bestårn
dande Naturkrajten, ihärdigheten och allt annat
Den i" Mart ii.
777
uppehållande af hvad Staten äger, om ock,
genom andra medborgare förädladt och användbarare
gjordt. Om en controll på detta Ståndets
åtgärder vid Riksdagarne fordrades, så
tyckes mig inga andra kunna påkalla den, än
medborgare af den dass , Ståndet representerar,
och hvars fördel och bästa det åligger,
att bevaka. Således vore Bönder de enda,
sorn med skäl skulle kunna fordra tillträde vid
BondeStåndets öfverläggningar, för att tillse
huruvida deras Representanter uppfylla det
förtroende de äga, och de pligter de åtagit.
Alla andra medborgare, sakna annan orsak,
än nyfikenhetens, till begäran om inträde vid
nämnde Stånds plena; och då Ståndets principaler
dervid dels icke kunna, och dels icke vilja
infinna sig, så har detta Stånd förmodeligen
af sådan orsa-k afslagit den äfven der väckta
pnblicitetsjrågan, såsom med nu varande representationssätt,
icke för detta Stånd öfverensstämmande.
Det samma vore förhållandet med
B or gare Ståndet, (sorn föreställer det konstfulla,
industriella, beräknande, ombytliga och till allt
sträfvande i Statskroppen, en motsats, en stridighet
af BondeStåndet,) om icke just detta
Ståndets anda, att genom speculation och konst
tro sig kunna sammanhålla och styra allt,
skulle medgifva en publicitet, som just derigenom
blir behöflig, och ändamålsenlig, att inom
Hufvudjladen finnes Centralkraften, och i hvarje
Stad, der Riksdag kan hållas, delar deraf,
nemligen: principaler af Ståndet som vid dess
redan beslutna offenteiiga öfverläggningar äga
intresse, af att bevista deras Fullmägtigas
773
Ben 17 Marlit.
plena, om ock samfällt med andra, emedan
nästan alia medborgare kunna hänföras tili
detta stånd. Med Pr efie Ståndet, som icke föreställer
eller kan föreställa någon serskild del
af den politiska Statskroppen, är förhållandet
sådant, att derom kari sägas, med en godkänd
Författare: ”att, Preflernas Rike är icke af den«
na verldenMen så länge de ännu utgöra ett
Stånd, så måste deras Representanter, såsom
de älven nitiskt göra, bevaka helgden af deras
privilegier, och de öfverläggnängar som i
följd deraf, och de religiösa ämnen kunna äga
rum, äro icke af den beskaffenhet, att de medgifva
publicitet; också är denna fråga, visligen,
icke motiverad inom detta Stånd.
Ridderfkapst och Adeln deremot föreställande,
såsom åberopade Författare säger, gammal
ätt, gammal ägo, gammal rättighet, gammal
sed och gammal ära, är ett Stånd, som ehuru
till dess sammansättning sjelf valdt, representerar
en serskild del af den politiska Statskroppen,
nemligen den medlande, mellan Regenten och
Bonden. Samma Författare tillägger att nAdeln
Jhall i visst mått vara ett krigist jäsnings*
ämne för äran, hvilket låter krafterna fräsa,
och ibland höja uppöfver den vanliga höjden-, idéerne
af det stora och höga, ia äfven af det
dristiga och vådliga, skall Adelli bibehålla lefvande
hos Folket, och genom sin ärofulla och
oberoende ställning i Staten, söka verka att
Furstarne blifva ädelsinta och högtätikta, samt
med allvar och värdighet påminna elem om
deras skyldighet mot det allmänna,” Fä det
-
Den 17 Mart ii.
773
ta sätt utgör Adeln Thronens glans, Fäderneslandets
försvar, och Folkets ära; men allt
detta just genom sitt Afutocratifka grundelement,
ett slags opinionligt oberoende, nu utgång®!
från detta Stånds intellectuella, sedan mot naturen
af saken, det materiella, nemligen Rikedomen
upphört. Att nu genom ess medgifven
så kallad publicitet tillåta någon rubbning
af detta oberoende, är stridande emot Adelns
Stånds intresse, är dolkstynget i dess opinion <
liga ära, ty några andra än Ståndets orepresenterade
medlemmar, böra icke äga skäl att
åhöra våra öfverläggningar, hvaraf några obehörige
icke kunna inhämta någon uppbyggelse
och än mindre, böra de deråt få gifva
någon impulls. jag tror således af ofvananförde
anledningar, att med vårt nu varande
Representationssätt, äfven en verklig publicitet
icke är förenlig, aldraminst ledande till någon,
mot olägenheterna svarande, nytta. Jag tror
vidare, nemligen hvad jag i mitt första anförande
i detta ämne, inom detta rum, hade den
äran yttra, att, hela vårt Representationssätt
först bör förändras, och sålunda de nuvarande
fyra Ståndens egna och enskildta förening
föregå, innan man, förhastande, beslutar dea
allmänna»
Detta Stånds höga bestämmelse, nemligen:
att uppehålla Folkets lira och höja Furstens själ till
ädla idéer” säger en stor Författare, "är en ännu
nödvändigare serskildt del af Folket i små än 6Wra
Stater” Det tillkommer således Högloft.
JRidderskapet och Adeln att med en fästad
78o
Den 17 Martil,
blick på denna höga bestämmelse, ledde af
äran, med värma omfatta hennes heliga fordringar,
och med värdighet besluta i detta
ämne, sorn vissserligen för närvarande synes af
föga vigt, men som i en okänd framtid kan
äga de största, jag ville icke säga de obehagligaste
eller mäst oväntade följder. T. ex.
vid de tillfällen då inom detta rum, hvilket
förhållande inträffar hvarje Plenum, att nemligen
saker afgöras på LandtMarskalkens framställning,
med utrop af Ja och Neji om
Läktaren vore fylld med åhörare, hvem skulle
kunna urskilja deras med Ridderskapet och
Adeln instämmande rop af Ja eller Neji och
på detta sätt skulle våra röster innan kort
blandas med hopens och må hända af den öf^
verröstas om icke tillintetgöras. Man kan
svara härpå att sakerne då borde afgöras genom
votering, men hvilken tids utdrägt skulle
det icke medföra, att i minsta småsak föranlåtas
att votera: en tidsutdrägt, som minst
komme att fördubbla våra förut nog långa
Riksdagar.
Dessutom huru många kommo ej då att
tala, kanske lika mycket, om icke mer, för åhörsmes
än för sakens skull? och blott detta
skulle innan kort gifva mångartade frön till
partier, insinuationer, kanske tvedrägt ochjjförvirring
— och hvad ville man då säga om
vår sjelffländighet i handlings och tänkesätt, vår
ira och ädla bejlämmelse.
Nej! Låtom nyhetsbegäret icke förleda
Den 17 Marlit,
78l
oss; tagom icke ett förhasfadt intryck af någras
enthusiasm, älskom deremot den lagbundna
friheten, den behöriga offentligheten, sorn
vi redan äga , eller hvartåt vi ännu skulle
kunna gifva någon lämplig utsträckning,
genom mera detaillerade Bulletiner; uppfyllom
och glömmom således icke vår höga be"
stämmelse att vara Thronent stöd och glans,
Fäderneslandets och Constitutionens försvar;
och lifvoms alltid af den äran som förädlar
hjertat, och gjör det brinnande för dett rättas
och sannas, det beståndande godar seger'•!!
Nto 2.
Friherre Åkerhjelm, Gvjlaf Fredric:
Det skulle må hända synas öfverflödigt
att tillägga något i den fråga, som nu till
öfverläggning förekommit, då RiddarhusUtskottet,
så fullständigt upptagit de delar deraf
som hittills blifvit framställde och då nämde
Utskott, med lika så mycken klaihet i framställningen,
som styrka i exemplen, besvarat
de hufvudsakligaste invändningar, emot denna
fråga, hvilka åtföljde densamma till Utskottet;
men, då det är jag som upptagit ämnet
från dess hvilande ruin i Ridderskapet
och Adelns, under förflutne Riksdag hällne
Protocoll, synes det vara en mig tillkommande
särskilt pligt att innan det når sitt slut, gifva
detsamma all den utveckling, som mina anspråksfria
eftersinnanden kunnat uttänka, Måt
-
Den 17 Martil*
ten J mine Herrar, med benäget öfverseende
afhöra mina framställningar, och upptaga dem,
som en gärd af aktning, ej allenast för de opir.
ioner hvilka uti denna fråga öfverensstämma
med min, utan. äfven för dem, som mot
densamma äro stridande; och må det tillåtas
mig tillägga, att de sednare, derigenom skulle
skänka mig en rättvisa, som ett rent och välmenande
uppsåt, af opartiske domare plär
åtnjuta.
Som mig synes, fördelar sig vid afgorSn.
det, likasom vid utredningen, frågan i tvenne
delar; den första, om tillåtelfe Jör frårnman,
de perfoner, att under iakttagande af viffa före[knifter,
få fä/om åhörare bevifta Ridder[kapet och
Adelns plena nar de äro offentliga; och den andra:
På hvad fått denna tillåtelfe, med bibehållande
af ordning inom Ståndets öfver läggning ar, och
med förekommande eller beftraffande af möjliga niifsbruk
af denfamma, må kunna lämpligaft verkftällas.
Om, genom detta mitt sätt att betragta ämnet,
jag uppställt detsamma i ett riktigt förhållande,
så följer deraf, att utvecklingen af frå.
gans sednare del, synes först blifva nödig, om
den första vunnit bifall. Ur denna synpunct
betragtadt, torde det tillåtas mig, att nu endast
fästa uppmärksamheten vid ämnets första
del, der den ej i något särskilt fall, äger ett
stödjande samband med den sednare.
Vid frågor om antagande af nya Inrättningar,
vittna ej sällan de betänkligheter som
dervid uppstått, att mognad och alfvar i för
-
Den 17 Martii.
783
ståndet, mera än fördom, ledt undersökningar-?
ne och beredt besluten. Utan tvifvel är det?
ta förhållandet vid denna frågas behandling,
och jag inser så mycket mera värdet af denna
sinnesstämning, som, jag vågar säga det,
min Motion, härflyter från ett flerårigt eftersinnande
på beskaffenheten af detta ämne, på
de betänkligheter, som vid dess införande billigen
kunde uppkastas, äfvensom, på dess af
mig förmodade nyttiga verkan, om det såsom
stadgande här infördes.
Ifrån dst ögonblick, jag återväckte den
na
fråga, har hon i både tal och skrift blif
vit
kallad; publicitets - frågan; och måhända
skulle derigenom anledning kunna uppkomma,
att anse henne ej förtjena detta namn, då endast
ett begränsad! antal personer, påen gång
kunna komma i åtnjutande af den frihet hon
erbjuder; och man skulle tilläfventyrs derigenom
kunna tro, att en orättvisa skedde dera
af nationen, som ej häraf finge sig begagna.
Publicitet eller offentlighet för åhörande
af domslut, förhör, öfverläggningar, med ett
ord, för de afgöranden öfver Staters angelägenheter,
som af större eller mindre corporationer
utföras, är alltid begränsad af det utrymme
som localen medgifver, då den ej, likt
forntidens folkföreningar, äger rum under bar
himmel. Ett vid domstol för öppna dörrar af-J
kunnadt utslag, äger utan tvifvel caracteren af
den högsta offentlighet, men äfven der, kan
denna offentlighet ej begagnas af flere, än
Den 17 Martti.
rummets utrymme tillåter. De, sorn då ej der
kunna intränga, måste visserligen uppoffra en
billig åstundan, emedan den ej kan tillfredsställas,
men skulle de derföre med skäl kunna
anse någon orättvisa vara utöfvad på deras
bekostnad ? Om iou personer erhålla inträde
som åhörande i en öfverläggande församlings
Sessionsrum, emot inträdes-poletters aflemnande,
eller om de genom öppnade dörrar, utan
denna formalitets iakttagande, der få inträda,
så synes mig detta, i verkan af offentligheten,
vara detsamma, om än öppna dörrar, föreställa
en högre grad af den. Likheten emellan
dessa förhållanden, består ju då, uti verkligheten,
och olikheten uti blotta föreställningen,
från en mera skimrande offentlighet i det sednare.
Men om namnet publicitet, genom tankans
bemödanden erhåller en utsträckning, sorn
ej står i förening med begreppen om ordning;
om det af inbillningen föres utom gränsen af
den lagbundna frihet, som ligger till grund
för hvarje Samhällslnrättnings begagnande i
vårt fädernesland, och om man genom detta
sätt att argumentera, framställer den ifrågavarande
publiciteten, som en ofullständig frihet,
och såsom en otillräcklig gärd, åt den sanna
upplysningens billiga önskningar, så tror jag
dock att dessa, ej sträckande sig utom möjlighetens
gräns, åtnöja sig med en villkorlig
frihet, då Samhällets nytta är föremålet för
densammas införande.
Bland de betänkligheter mot Förslaget jag
förer
föreställt mig, har ytterligare framställt sig för
min tanka, betragtandet af det möjliga missbruk,
sorn genom tryckfrihetens begagnande,'
utaf denna ifrågasatte offentlighet, skulle kunna
uppkomma. Riddarhus - Utskottet, har uti
2:dra och 3:dje puncterne af sitt betänkande
så fullständigt utredt detta förhållande, och på
ett så tillfredsställande sätt undanröjdt ali billig
fruktan i detta afseende, det jag endast
tror mig böra tillägga, att då jag anser tryckfrihetslagens
stadgande i 3 § 6:te och i2:te
Momenterne, innebära en fullkomlig garanti
emot allt förnärmande af Riksens Ständers rätt
och säkerhet i detta afseende, så tror jag äfven,
att en förbrytelse emot detta stadgande»
och deraf följande bestraffning, skulle blifva
ett varnande exempel för framtiden, och skulle
väcka ett allmänt eftersinnande på vådaa
af dylike missbruk och på helgden af Lagstiftande
Magtens personlighet. När Libellisten
förolämpat Nationens Representanter, denna
andel af Lagstiftande Magten, så har han
i och med detsamma på en gång förolämpat
Styrelsen och Folket. Van, att emot den förra
af dessa rikta sina pilar, i afsigt att vinna den
sednares gunst, stödet för hans tillvarelse, skall
han utan tvifvel falla, när detta stöd ryckes
undan honom, om han tilläfventyrs förut ägt
det. Ett förnärmande af Nationens anseende,
förestäldt genom dess Representanters, kan ej
undgå att väcka allmän förtrytelse och de allmänna
rätts-begreppen skola, om jag = så får
Bil. till Ridd, o. Ad. Pr, II Band, 50
186 Den 17 Mar lii,
uttrycka mig, vid känslan af egen harm, från
straffbarheten af detta lagstridiga försök af inskränkning
på Nationens allmänna rätt, inse
nödvändigheten, att med ogillande bedöma dylika
försök mot den enskiltas. Något tillägg
i tryckfrihetslagen eller någon ytterligare garanti
emot de missbruk, hvarom nu är fråga,
anser jag således ej erforderlige, om offentliga
sammankomster här skulle tillåtas; hvaremot
jag, i afseende på nyttan af Tidningsredactörers,
eller andre Jonrnalisters närvaro
som åhörare vid Ridderskapets och Adelns
öfverläggningar, fullkomligen förenar mig, med
hvad RiddarhusUtskottet i sitt betänkande
derom yttrat.
Utskottet har, uti 4:de puncten af nämnde
betänkande i afseende på ett befaradt störande
af Ståndets öfverläggningar, genom främmande
personers närvaro derstädes, vederlagt denna
satts, och hemtat anledning till denna vederläggning
i den ordning och tystnad, sorn
råda vid våra Underdomstolar, der åhörarnes
antal vanligen är betydligt, der det utgöres
till det mästa af de lägre Folkclasserna, och
må hända af personer, sorn anse sin rätt förfördelad,
om ej ransakning och beslut öfverensstämma
med deras ésigter och önskningar,
och der, emot denna så beskaffade massa af åhörare,
ej finnes något annat imponerande värn
för ordning och lugn, än domarens röst och
lagens tysta närvaro Utskottet har äfven under
förtsättningen af denna vederläggning, ge;
aom exempels åberopande ur Sveriges och
Den 17 Martil.
78?
Frankrikes sednare historia visat, att det varit
en yttre våldsmagt, sorn stört NationalRepresentanternes
öfverläggningar, och ej en
inre. Till dessa, från erfarenheten hämtade
citationer, torde ej något behöfva tilläggas;
men om än en afvikelse från dessa erfarenhetsläror
här skulle äga rum, i fall den föreslagne
offentligheten ant-oges, så återstår alltid såsom
sista och kraftigaste correctivet emot dylika
missbruk, det högtidliga beifrande deraf,
som af National-Representationen skulle utöfvas,
genom tillämpningen af nu gällandeGrundlagar,
allmänna lagar,eller,i händelse af desedna*
resotillräcklighet j>enom tillämpningen afdesärskilta
lagar, sorn möjligtvis den ifrågavarande
friheten, torde göra beböflige. Verkställandet
af föreskriften i Regeringsformens 110 §., synes
mig ej möta något hinder, om än, ej alla
Stånden, tillåta att offentliga öfverläggningar
må hos dem äga rum; ty då enligt denna §.
Riksens Ständer må kunna låta beifra de förbrytelser
som utöfvas mot något af deras Utskott,
eller mot någon enskilt Riksdagsman så
lära de så mycket mera kunna i laga ordning
låta beifra slike förbrytelser, enär de motett
helt RiksStånd blifvit föröfvade. Häraf »ynes
mig den slitsatsen kunna dragas, att allt beifrande
af NationalRepresentanterne mot oordning,
laglöshet och våld,öker lagarnes anseende,
ökar helgden af verkställande och lagskipande
magtens oafbrutna åtgärder i detta
afseende, och stärker garantien för allmänna
säkerheten. När sjelfva organerne af Folkets
tänkesätt, yrka laglighet och ordning! när de
783
Den 17 Biar t ii.
i dessa grundsatser högtidligen förena sig med
Regeringen, så tillväxa derigenom, i hvarje
välsinnad medborgares sinne, af hvad dass eller
bildning han nu må vara, begreppen om nyttan
af lagars åtlydnad och ordningens bibehållande i
samhället, och hos den mindre välsinnade tilltager
derigenom fruktan för följderna af lagstridiga
handlingar. Hvem minnes ej 1810
års uppträden inom vårt landi* och månne
man ej torde böra erkänna att det var Nationens
Representanters sammankallande föranledt
af andra orsaker; att det var cferas förening
med Styrelsen i tänkesätt och grundsatser,
som beredde den frälsning från söndringens
och förvillelsens började påföljder, hvilken
sedan erhöll garanti för framtiden genom
en af de märkvärdigare händelser, häfderna
uppvisa.
Emot fruktan att Demagoger skulle väcka
oordningar inom öfverläggningarne, om
sådane der voro närvarande, har Utstkottet
framställt vederläggande raisonnementer. Mig
synes demagogers verkande, synbara och strafflösa
magt, blott tillhöra revolutionsepoker,
måhända till en del beredde af deras förut obemärkta
inflytelse. En fruktan för dessa folkpredikanters
inkräktning på Statens säkerhet
och lugn, synes mig således ej billig, så länge
känslan för Konungs och Fäderneslands bevarande,
är högsta driffjädern för medborgerliga
ord och gerningar; och hvar finnes ett
nyligare och starkare bevis, att detta förhållande
är vårt, än den indignation öfver mot
-
Dea 17 Mart ii.
789
satta tänkesätt, som så högtidligen och en-2
hälligt skallat inom våra murar.
Det har uti en af de serskilta meningar,
som åtföljde Utskottets betänkande blifvit ansett,
att denna nu i fråga 6atte offentlighet,
vore otillräcklig, och att halfmessurer vore rent
af skadliga. Jag har förut redan vidrört detta
ämne och vill blott tillägga, att" det nu under
öfverläggning varande Förslag, leder, efter
min tanka , närmare till ändamålet, jåg menar
offentlighet i Statsärendernas behandling af
Nationens Representanter, än de sent utkommande
protocollen, och de laconiska bulletinerna,
ehuru det med dem synes stå i det
närmaste samband.
Uti en annan af dessa särskilta meningar
förekomma uttrycken ”med vettlösa ropen på
tidsanda och liberalitet.” Dervid torde det tillåtas
mig förklara, att när dessa utrop äga en
slik caracter, nemligen oförståndets, förtjena de
ej någon uppmärksamhet; men när de stämplas
af en motsatt, och sådant är äfven förhållandet,
påkalla de aktning och afseende.
Att OpinionsRegering kan lätteligen öfvergå
till Revolutionsyra, äfven i samma
särskilta tanka yttradt, tror jag om jag rätt
fattat meningen i detta uttryck saknar grund
i menniskolynnet och erfarenheten. Jag föreställer
mig ej möjligheten af en revolutionsyra,
åtminstone ej af en rådande, der Regeringen
handlar i enlighet med den upplysta
79°
Den 17 Martii,
opinionen. Vi se sjelfva oppositionen i England
högtidligen sluta sig till Ministeren, och
gifva den, så tillsägande, nationens odelade
kraft till stöd för dess företag, endast derföre,
att Ministeren uttryckt sig vilja handla i enlighet
med den allmännare opinionen om Englands
värde och nytta. Deremot visar oss historien
i Franska revolutionens första utbrott,
frukten af en Styrelses företag, som ej lånade
örat till det allmännas önskningar. Det är
utan tvifvel en vigtig, grannlaga och må hända
för sin svårighet, afskräckande förrättning,
att noga urskilja opinionens rättmätiga kraf
från dess obilliga anspråk» att på grund deraf,
värdera en upplyst opinions omdöme, och sö'
ka dess gillande, och att förakta en obilligs,
eller vägleda den missledde; men då emedlertid
opinionens verksamma inflytelse i Staters
och enskiites öden ej lärer kunna bestridas, ty
hvilken tänkande kan säga, att han ej mången
gång lyssnat till dess röst kanäke och från den
hämtat anledning till en nyttig sjelfpröfning,
så anser jag denna möda belönad, när man
bland allmänna tänkesätten upptäcker dem,
som riktas åt nyttiga ändamål för samhället.
Bland dessa räknar jag sådane som närmare
knyta föreningen emellan Regenten, Folket
Och Lagarne och jag tror det ett af de säkrare
medel dertill är. att, genom en ordnings*
full och lämplig offentlighet, i de delar af
Statsangelägenheternas besörjande, som med
nytta kunna komma till allmän kännedom gif
va en välbetänkt ledning åt den tilltagande
upplysningen i alla Folkclasser och derigenom
U
