# ID: svediakorp-gov298
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 69,441
# sentences: 1,630
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den o Martu,
Lots 53 R:dr i sk., samt med Lots 61 Ridt
17 sk.
Om ett fartyg förrättade 28 paket
resor
under sommaren, så uppgå afgifterne i
förra fallet, eller utom Lots, till 2,255 R:dr
24 sk., samt i senare till 5,65g R:dr 22 sk.
Bancomynt.
Med den trafique, sorn nu åger
rum emellan Stockholm och Åbo, år det icke
möjligt att ett Svenskt ång-fartyg kan betåcka
sina omkostnader, utan lärer denna fraktförtjenst
få upplåt as åt Finska sUmparné.
Samma förhållande inträffar högst sannolikt
med de ång-fartyg, som få sin bestämmelse
att bestrida paquetfarten emellan Stockholm
och Carlscrona, Götheborg och MaltnÖ, Stock
holm och Gelle Scc,
och häraf synes, huru
stundom svårigheten att få äldre olämplige
blefne författningar upphåfne, qväfver en och
annan ny industri-grens tillväxt och utveckling.
Engelska Parlamentet har tillsatt en Cdmité,
som med synnerlig uppmärksamhet följt
utvecklingen af ångbåts-farten, och denna Comité
har, i dess femte års berättelse, tryckt s
London förliden Augusti månad, fästat uppmärksamhet
på afgifternes nedsättande för ångfartyg
5 och när det funnits nödvändigt uti det
rika, med mångfaldigt starkare trafique försedde
England, så måtte det blifva ännu nödvändigare
uti det, på både folk och produeter, fattige
Sverige.
Under det att Rikets Styrelse med varsam,
Den 5 Mars.
men säker, hanrl så småningom lossar de band,
som fj Ura nåringarne, torde det icke vara o«
tjenligt, att med ett par ord nämna, huru sorn
eila, så vål främmande sorn inländska fartyg
onder 6 fots djupgående, genom Kongl M j ts
Nådiga Skrifvelse till Förvaltningen af SjöAren
lerne, under flen 10 December 1822, fått
tillgodonjuta nedsatta afgiller uti Lots- och
Båk-urngålder, så fort de segla inrikes; men
denna förmon h<r icke blifvit lörum ad åt Svenska
inrikes seglande fartyg af lika djupgående.
Sorn den utrikes activa handelns liflighet helt
och hållet beror på den styrka och lätthet,
hvarmed den inrikes seglationen bedrifves, och
de flere dyrbara Ca na! verk Sverige redan åger
eller snart får färdiga, bestämt åsyfta lättare
inrikes communicatiorier, och i följd deraf en
lifligare inrikes rörelse, så lår jag vördsamt
hemställa: att samma får möner, sorn Kongl.
Maj-.ts Nådiga Skrifvelse af den to December
1822, tillägger alla utrikes Seglande fartyg
under 6 fots djupgående, äf ven må. utrträckas
till de inrikes seglande.
N;o 12.
Herr af Forsell, Carl:
Sveriges framfarne store Konungar hafva
gjort mycket för Fäderneslandets kännedom ,
men mycket återstår ännu för att på ett tillfredsställande
sätt kunna svara mot tidens fordringar.
Konung Carl IX, låt genom Bureus
Landt
-
Idén 5 Martil.
HrindtmåteriCohtoirets försteStyresman satnfa iraterioliér
till en karta öfver Sverige , sot» ulgals i 6
blad 1628, Konung Carl XI låt genott! Gner<»!-  Directeuren Friherre Gripenhjelm Öka oell förbättra
kännedomen om landet, sorn ifrån år 170/1
genom ilere utgifne kartor öfverlemnats till Allmänhetens
upplysning. Genom Directeuren Faggots
och fränd. Presidenten Friherre Wettersterlts
bemödanden bafra flere förbättrade ProVince-kartor
blifvit graverade och utgifne. Det
Ökade interesse hvarmed Sveriges inbyggare synas
omfatta sitt lands kännedom, och den mängd
bidrag dertill som nästan årligen genom etl
mängd offentliga handlingars allmängörande erhålles
har gifvit anledning till, att en större
Generalkarta öfver Sverige, Norrige och Dan*
mark år på Hans Maj;ts vår närvarande Konungs
Nådigste befallning af undertecknad- sam.
rmmdragen och Utarbetad uti 8 blad, jemte åtföljande
beskrifning. Denna karta biifver fårdig-grairerad
till nästa års slut, och j g smickrar
mig med det hopp, att hon skall svara moldén
niöda som blifvit nedlagd på dess fullständighet.
En ganska betydlig förbättring i Sveriges
och Finlands Geografi får tillskrifvas en
«nskildt mans brinnande ifver för sitt Fosterlands
Väl. Jag behöfver icke i milia Landsmäns minne åferkalla
att det år den förtjenstfull och patriotiske
Friherre Hermelins uppoffringar vi håfve att tacka
för ett af de större sfeg till fullkomlighet Svenska
Geografien gjordt. Från 1794 till 1809
säminandrogs och utgafs på dess bekostnad kar-tor
öfver de flesta provineer; och når Fribert®
. • Jiil. till Ridd. 0. Ad. Pr, 2 Baud
-
Den 3 Martil.
Hermelin bade uppoffrat hela sin forlu ne, 6amt
var urståndsalt art vidare fullfölja sina bemödanden
för fosterlandets heder och vål, hembjöd
h«n till Rikets Ständer vid Riksdagen år
1809 hela sitt dyrbara kartverk för en summa
af Femtontusende Riksdaler Banco. Anbudet
blef icke emottagit, utan två Stånd stadnade emot
två, då tväntie af Ridderskapets och Adelns
Ledamöter, Friherrarne Bonde och Adelsvärd ,
hellre ån att se Friherre Hermelins med så
mycken omsorg utarbetade kartesamling förskingras
genom försäljning på öppen auction,
eller det sorn kanske varit värre falla i handerne
på herrsklystne grannar, så erbjödo de
sig att inlösa detsamma.
Det blef sedermera fördelt på Actier, och
fick namn af Geographiska Inrättningen. Från
denna Inrättning hafva flere goda kartor utkommit
och Friherre Hermelins primitiva plan att
utgifva en fullständig kart-samling öfver alla
Sveriges provinser fullbordades, ech har redan
i flere år varit tillgänglig för Allmänheten att
för lindriga priser erhålla. Geografiska Inrättningens
karte-försåljning har icke dessa senare
åren inbringat mer ån omkring 3 procents revenue
årligen, och förlidet års behållning var
så ringa att ingen utdelning ägde rum. Flere
karteplåtar åro mycket slitne och en del tarfva
dels förbättringar, dels att å nyo uppläggas och
orrgraveras, och de rya kostnader som ett sådant
arbete påkallar kunna icke på annat sått
erhållas ån genom tillskott af Actie - ägarne.
Dessutom fordrar ett vidlyftigt karteverks till—
böiliga underhåll och begärlighet ho# publiken
Den 3 Martiin
195
att alltjemt förses med nya arbeten , så att det
fortskrider lika med hela den öfriga samhålls-,
culturens utveckling.
Uti de fleste Europeiska Länder hafva alla
större karteverk alltid varit Statens egendom,
och de mera utförliga arbeten, som blifvit publicerade,
hafva alltid haft Styrelsens omsorg
att tacka för deras tillkomst. Detta förhållande
år grundlagt uti sakens natur, derföre, att
alla de vidlyftiga priliminaira arbeten som fordras
till en kartas eller geographiska beskrifningars
författande åro så mångfaldiga och så
dyrbara, att högst sällan någon enskild man
fÖrmår bekosta dem, om han och skulle åga
viljan samt erhålla Regeringens tillåtelse dertill,
Friherre Hermelins arbeten grunda sig på
circa 100,000 kartor, som finnas uti LandtmåteriContoirets
vård, som blifvit samlade under
nåra tvänne seklers tid, och som kostat Staten
flere millioner Riksdaler.
Konung Carl den XT. förordnade redan år
j683, att bland LandtmåteriContoirets betjening
skulle en ensam befatta sig med det geografiska
arbetet. Rikets Ständer anslogo år 1734
Sooo daler Silfvermynt åt LandtmåteriContoiret
att derföre uppköpa instrumenter samt köp.
par-tryckeri. Detta anslag blef under följande
Riksdagar ytterligare ökadt med 7,000 daler
silfvermynt, hvarigenom Landtinåteri-Contoiret
sattes i tillfälle att utgifva flere, för de» ffö^n,
goda kartor. Desse kartor hafva sedermera
blifvit utträngde genom Friherre Hermelins såsom
varande fullkomligare och senare utgifnej
Den 3 Martil,
och de instrumenter som finnas vid Contoiret
åro icke heller nu mera, i anseende till senare
tiders förbättringar, rått tjenlige. Det år icke
att begära det geografiska Inrättningens delägare
skola genom uppoffringar fullfölja en enskildt
nians patriotiska företag, hvars hufvudåndamål,
nemligen att publicera förbättrade geografiska
kartor öfver alla Sveriges provinser, redan synes
vara uppnådt.
Det vore således af dessa samfåldta anledningar
som jag vördsamt får hemställa om icke
dea geografi/ka Inrättningens hela, dyrbara,
samling af ritade och graverade kartor, piettar
och instrumenter (hvuruti år inbegripet en
chronometer och tvånne sextanter) kunde för
Statens räkning inlöfas och öfverlemnas till
fvandtmäteri-Contoirets värd och handha/-  vande.
Härigenom skulle efter min tanke vinnas:'
1) Att denna dyrbara knrfe-9amling kornme
att deponeras på sitt råtta ställe, sorn år
Kongl. LandtmåteriContoiret, emedan derstädes
finnas både rum till deras förvarande och tryckeri
samt betjening.
2) Erbölies vid LandtmåteriContoiret saknade
goda instrumenter.
3) Sorn Embetsmål! pä Stat redan finnas
vid LandtmåteriContoiret, ilvars befattning det
år att vaka öfver Geografiens framsteg, så kurt?
Den 5 Martii,,
197
de de förbättringar som erfordras lättare verkställas.
4) Bereddes genom afkastningen af ifrågavarande
kartors försäljning en fond tili bestridande
af de omkostnader, som vid ett karteverk
åro oundgänglige, utan att Staten behöfde
vidare betungas med något wvisst årligt
anslag.
Jag får härjemte äran bifoga: 1) en förteckning
på geografiska Inrättningens alla effecter,
och 2) protocolls-utdrag af sammankomsten
den i5 sistlidne Februari, sorn både upplyser
©m de billiga vilkor sorn äskas för karte,
verkets försäljning, äfvensom att jag varit befogad
till den vördsamma framställning jag nu
gjordt.
När Friherre Hermelin hembjöd karteverket
till Rikets Ständer år 1809 utgjorde dess
pris i5,ooo Riksdaler Banco; det har sedermera
blifvit förökt med flere graverade plåtar, så att
dess värde uppgår lill öfver J7 000 Riksdaler,
hvilket dess närvarande ågare vilja afstå mot en
nedsatt summa af 12,000 Riksdaler Banco, att
betalas i fyra års trd, eller ock emot försäkran
af 4 procents årlig ränta per Actie, sorn på da
utelöpande 170 6tycken Actier, tecknade ä 100
Riksdaler hvardera, skulle belöpa sig till 680
Riksdaler årligen.
Den båsta Geografi öfver Sverige år, Sven•karne
till ringa heder, utarbetad af en utländning,
Den 5 Martil,
och tryckt i Leipzig år 1820. Förhållandet kan bli
detsamma med kartorne, om icke dess mera
uppmärksamhet användes; och Sverige år dock
ett Land, som förtjenar att vara ålskadt af dess
inbyggare, men för att älska det fordras att det
år kändt.
N;o i3.
Herr Haij, Albrecht:
I frågan om den allmänna penninge-förlägenheten
i landet har redan af många Talare
blifvit så mycket ordadt, att mera synes ej vara
att tillägga, men min lifliga känsla att ifra för
de,t allmänna båsta uppmanar mig att äfven yttra
mina tankar i samma ämne. Orsaken till
ifrågavarande förlägenhet ligger förmodligen i
det förut genom omständigheterna tvungna utsträckta
låne-sysiemet, och deraf uppjagade
priser så vål på egendomar som varor och arbetslöner,
hvilket förorsakat oreda i Nationens
penninge-affairer och gjort den mycket gäldbunden,
hvaraf resultatet blifvit att en stor del af
Svenska jorden finnes nu graverad i Banken,
Cassör m. m., detta gåldbundna tillstånd absorberas
en stor del af den i rörelsen varande
penningestocken till dryga räntors betalande,
provisioner &c., hvilket allt går till hufvudstaden,
och förorsakar i Provincerne brist på RÖrelse-capital,
till förlag af Nåringarnes underhållande,
Krono-utlagors betalande med mera till
den grad, att förmögne bönder, som ej hafva
skuld å sina egendomar, erfara förlägenheten
Den 5 Martil.
199
och med svårighet kunna göra rått för slg: huru
mycket svårare skall det då vara för den
skuldsatte och den mindre bemedlade! I allmänhet
omtalas de dryga K.rono_utlagorne, sorn
i närvarande ställning visserligen äro ganska
känbara, men som i händelse det vore i provincerne
tillräckligt rörclse-capital, sora befordrade
liflighet i allmänna rörelsen, sku lie ej så
egentligen kunna öfverklaga, Hufvudfrågan
torde således blifva att arrangera det denna hos
Nation genom tidernas skick tvungna skuldsättning
blifver så litet tryckande sorn år möjligt
och lärer svårligen kunna göras på annat sätt,
an att Cassör, der de måsta skuldsatte egendomar
åro graverade, nedsätta sina räntor, till ett
lika förhållande, med de lån Banken utlemnat
på jordegendom eller 4 procent och tvenne procents
afbetalning, då den omtänksamme och
idoge jordbrukaren skulle i framtiden se ett.mål
att kunna lösa sin jord från en tryckande skuld;
jag vågar äfven vördsamt föreslå att Cas3orne,
som uti sednare tider nådt en ostridig tillväxt,
måtte erhålla ett maxime-belopp, hvaröfver de
ej fingo stiga, utan deras tillgångar deröfver
användas till Riksgagneliga föremål. Jag förmodar
denna försigtighet så mycket mera enlig
nied vår närvarande samhällsordning, som Riksens
Ständer endast med inskränkta förbehåll
tillåtit FideiCommisser, och hvad åro desse att
jemföra emot Cassorne som fortgå uti ett jämt
stigande? Man klagar öfver den tryckande
ränta Staten genom Disconten fordrar, så mångfaldigt
större än hvad jordbrukaren kan beräkna.
Vöre det ej billigt att Disccmterne neda
Den 3 Martii.
satte sin ränta, och den tryckande föreskrifter}
att räntan förskottsvis skal! erläggas bjefve för.
ändrad, Piscpnten skulle derigenom blifva ett
välgörande räddningsmedel i stället för en rup
nerande, och Staten kunde erhålla ersättning
derigenom, att det bestämda anslaget bjefve
begagnat.
Uti ett land sopa Sverige, der produetion
af Landtmannaalster hastigare vuxit, än industrien
i öfriga grenar kunnat medfölja, mycket
i brist af tillräckliga capitaler till nåringarnes
bedrifvande, skulle naturligtvis förlägenhet oell
stagnation uppkomma; orsaken till denna nämnda
produetions hastiga tillväxt var utan tvifvel
den politiska ställningen i JEjuropa, då så vål
Sverige sorn andra hjationer måste öfverspänna
sina krafter, och då de reela tillgångarne bru^
sto, taga sin tillflykt till crediten och genom
ökad sedelstock förstora sitt rörelse-capita!; det*
ta tiar visserligen luft många skadliga följder
med sig, men likvist bidrog detta system till
nåringarnes hastiga lifvande, hvaraf en betydlig
Ökad produetion blef en följd, som nogsamt erfares
derigenom, att förr behöfdes ett storf
qvantum spannmål årligen införskrifva^, och
nu finnes deraf öfverflöd till landets behof,
Pet synes vara en gifven satts, att om man
har större varuqvantum att försälja, behöfve*
rnera penningar i rörelsen, att med fördel kunna
försälja detta, ån ett mindre erfordrar och i
hvilket fall produetion återgå1" förmodligen snart
till sitt aftagande, sorn år att befara hos oss.
Den 5 Martil,
2.01
hvarest nu flere år inträffat större produetion,
Xuen mindre penningar i allmänna rörelsen, följderne
deraf erfara vi redan. Man kan invända
att hastigt omlopp af det i rörelsen varande
myntet kunde fika vå! befordra försäljningen af
ett större varuqvantum som ett mindre, men
jag tviflm derpå att ett så hastigt omlopp, sorn
behöfdes låter sig göra i vårt vidsträckta land,
och detta sorn mycket annat Utgör en vacker
hypothese, men sorn ej år verkställbar, och
hvilken kraft vore det som för Landtmans afsättning
af dess produkter skulle befordra denna
hastiga circulation, då egentligen snart ett år
efter verkställd skörd eller påföljande sommara
först efterfrågan blifver efter dess effecter, och
brist på penningar gör att ingen kan speculera
j andra saker ån högsta behofvet påkallar; under
tiden har Landtmannen nödgats betala sina
Kronoullagor, räntor &.c., som naturligtvis grufligt
skola trycka honom.
J)et torde derföre vara nödigt att finna nå-^
got medel till vidare afhjelpande af den iråkade
pennirigeföi lägenheten, och antaga samma hjelpemedel
sorn andra bländer, hvilka varit i enahanda
författning med vårt land, nemligen haft
skuldsatt jord och ökad productjon, samt ej
haft af silfver tillräckligt utbytningsmedej, och
derföre nödgats skaffa sig annat, grundadt på
landets production och fastigheter, hvilket fått
pamn af creditsystern och hvarom Friherre Wran'
gel förut våcjct motion, hvaruti jag väsendtligen
instämmer, hvarjemte jag i anledning af fure=
gående får vördsamt föreslå?
202
Den 3 Murs.
1) Att uti flera delar af Riket matte af
privata få inråttas LåneBanker, med lika rättigheter
och förmåner som RiksDi-monten åger,
utan allt annat publikt biträde eller deltagande,
ån att samina ProvinceBanker må få hålla likasom
privata, öppen räkning i Banken och derå
utfärda Assignationer.
2) Att hvar och en Landtman må få emot
en lindrig hyra eller procent på nederlag aflemna
större eller mindre qvantum spannmål i
Kronans Magaziner och på de deröfver erhållna
attester företrädesvis i ProvineeBariken undfå
motsvarande lån på sex högst nio månaders
tid.
3') Som jordbruket och näringarne behöfva
stå med hvarandra i ett jemförligt och afvigt
törhållande till uppmuntran för slöjderne,
Får- och Boskapsafvelns förökande och förbått.
rande vissa premier för hvarje Landsort måtte
fastställas till några af dem, särdeles bland Allmogen
som i dessa delar ådagalagt båsta nit och
omtanka och som i längden säkert skulle hafva
nog så god verkan som ManufacturDiscoriten
för några särskilta Fabriksinrättningar, hvarjemte
icke olämpligt skulle vara att vid särdeles
goda års växter bestämma några Exportpremier
till de af våra Handlande som kunde styrka att
å Utrikes orter hafva afsatt största beloppet af
Svensk spannmål.
Flera vårda Ledamöter hafva projecterat
^tillgång till ersättning af skatternes förminskan
-
Den 5 Martti.
de uti ett indraga en del af Indelta Arméen;
ett sådant project oin det vunne framgång skulle
säkert icke leda till mindre ån att gifva sista
stöten åt den förut allt lör hårdt betungade
IvronoskatteHemmansågaren och öka penningeförlågenheten
hos jordbrukaren, som naturligtvis
har mindre känning, det Soldaten af
det stora areal jord som i allmänhet finnes till
våra Hemman lemnäs ett stycke, jemte den
obetydliga lön som depenceras i orten, ån om
han skulle betala en stor vacance-afgift sorn
ginge ur provincerne.
Dessutom synes de vårda talarne nog lått
betraktadt ett vigtigt ämne för bibehållande af vår
sjelfständighet till hvars råtta bedömande jag fruktar
de sakna den militaira erfarenhet och djupa
beräkning som erfordras för att moget bedömma
ett dylikt ämne, nemligen göra en militairisk
öfversigt huru stor Armée vårt land behöfver till
sitt försvar. Man ger vål deremot alltid anvisning
på vår Nationalbeväring, men det torde tillika
considereras att det fordras tid att den
organisera, och nödigt år, hafva den ständige
Arméen så stor som kan erfordras att emotstå
första anfallet af ett fientligt tillgrepp, tills ReservCorpsens
organisation medhunnits, äfvensom
ett tillräckligt antal exercerade och discipline
rade trupper att sätta emellan dessa recruter
och nyläringar i metieen, emedan jag beklagar
det befäl som har nyss skapade Batailloner att
föra emot fienden, äfvensom otyckligt det land,
hvars försvar icke båttre vid ett sådant tillfälle
år ordnadt. Denna min motion vågar jag vördig
204
Den 3 Martil*
samt anhålla måtte blifva remitterad till Statsutskottet.
N;o 14.
Herr Gripenstedt, Jacob'.
Då så många kunnige och vältalande vårda
Ledamöter redan yttrat sig rörande våra fi.
nancer, så borde jag med för litet upplysning
uti detta vigtiga ämne ej vågat begära ordet,
men den varma patriotiska känsla jag alltid närt,
och hvilken för ingen orsak kan hos mig ändras,
drifver mig att, ehuru enfaldigt, besvara
Herr Grefve von Plåtens anmärkning rörande
en realisation: ja, om den ock skuile gå med
bekostnad af utländskt lån, tror jag var yttrandet;
mitt blifver __ Gud må bevara oss för
bägge delarne.
Når en realisation vore besluten, år Följden
gifven, nemligen att hvar och en uppsäger
sina fordringar
och att, innan nya utlånings.
anstalter, med alla dess alltid många förknippa,
de svårigheter komme till undsättning, så blef
hvarje skuldenär ruinerad, eljer måste ingå på
Ackrarns vilkor, att gifva nya förbindelser uti
det rya, och kanske för en liten tid säkra myntet,
alltså dessas undergång afgjord, och troli -  gen inom ett års tid, vore vårt guld och silfver
Jäekadt ur Banken, och mot öfverllödsvaror uti
Utlänningens händer bortbytt
då vi blott
behålla qvar våra sköna Bankbyggnader med
Den 5 Marlii,
205
»II dess betjening, att sköta våra omkring- och
Vilsefarande sedlar, som saknade ali säkerhet.
Om, till exempel vi skulle upptaga ett Utländskt
lån, omkring tre millioner ett dermed
genomsätta vår realisation, så ginge på ungefär
#0 år allt det redbara vi uti vår Bank äga ut,
att betala räntor, och i så fall blef vår Bank
äfven förstörd»
Så länge Bancosedlarne, hvilka kunna förenäs
med Riksgåldssedlarne sedan de hafva ett
bestämt värde sins emellan, till besparing af
Betjening, utan svårigheter uppfylla sina bestämda
ändamål, att, uti handel och vandel
skilja hvarje Medborgare åt, och antagas uti alla
utskylder, hvarföre skola decasseras? Hvad rörer
oss inom landet uti hvad värde våra sed
lar
stå hos Utlänningen.
Att våra sedlars
värde bestämmer Cursen, tror jag vara ett stort
misstag _ lät oss bortlägga ali flärd och öfverflöd
hvarigenom våra importer ej behöfva
öfverstiga våra exporter, då blifva våra Handlandes
växlar för fullt godtogne, hvilka åro det
representiva myntet dem emellan. Det är onekeligen
vår Nations eget fel, att vi ej hafva
Öfverbalance uti Handeln med så inånga, och
för Utlänningen oumbärliga exportvaror; då vi
verkligen ej behöfva förskrifva utifrån någon
mera nödvändighetsvara ån salt.
Härvid bör
observeras —• de TullFörfattningars totala förändring,
sorn utestängt oss från alla de förmåner,
hvilka andra Nationer i följd deråt fått
Dea 5 Martti.
begagna, till vår stora förlust, och deras bevisliga
vinst, på vår bekostnad.
Låt oss förbjuda nyttjandet af blott 3 öf~
verflödsvaror, hvarigenom införseln förbjuder
sig sjelf, det vore efter min tanka
Caffe,
Vin och Sidentyg
Caffe kan ersättas på
mångå sått; Vin med Mjöd och hemmabrygdt
Öhl; Sidentyger, med hemmavåfda tyger, som
ock vore en skyldighet euiot vårt nu mera
snålla kön.
Tobak kostar oss mycket penningar hos
Utlänningen
uppmuntra planteringen deraf,
genom betydliga premier och belöningar.  . Jag
ansvarar sedan för öfverbalance i handeln. __
Hjelp penningeförlågenheten med UtlåningsFonden
till högst 4 procent, hvaraf äfven en bör
organiseras uti Göteborg och en uti Malmö
den entreprenante och idoge Medborgaren korn.
mer sig före, oah allt kommer uti välstånd,
hvarigenom åter förtroende och vänskap komma
att råda man emellan.
Gör Höglofl. Ridderskapet och Ådeln samt
de öfrige Respective MedStånden reflexion å
detta mitt vördsamma Memorial, så anhåller jag
ödmjukligen om dess remitterande till vederbörfigagUtskotten.
N:o i5.
Herr Lej ren, Johan Pehr:
Herr friherre Frång Sparf® har i Plenum
Den 3 Martu.
207
den 26 dennes genom en af Ridderskapet och
Adelli med enhälligt bifall mottagen framställning
visat angelägenheten att vända de bildade
Folkdassernas håg till de så kallande närande
yrken oell uppmanat oss dertill på ett sätt, värdigt
honom och den Nation till hvilken han
talat.
Min tanke är ej att nu öppna en öfver-'
läggning öfver detta ämne, som i sin ordning
framdeles förekommer. Jag har blott velat genom
dess nämnande bereda mig Högloflige Ridder,
skåpets oell Adelns benägenhet för den motion
som med den af Friherre Franc Sparre äger
ett nära sammanhang.
Med känsla af stolthet återkallas i våra
minnen de stora män, som i alla tider frägdat
Svenska namnet, och glädas må vi att den
gamla roten, ur hvilken allt stort och ädelt
uppstammat, ännu frodas i den fosterländska
jorden.
Men då vi utan national-egenkärlek kunna
påstå, att intet land, i förhållande till sin folknummer,
kan framte ett större antal stora män
inom alla grenar af menskliga forskningens område,
än Sverige, måste vi Afven medgifva, att
få länder så litet som Sverige förstått att begagna
dessa stora vetenskaps-män till direct
båtnad för landets fruktgifvande näringar, och
gammal är den klagan, den sorgligt sanna klagan,
att många Svenska snillen, antingen i saknad
af utrymme och föremål för practisk yerk-;
jDen 5 Martti,
isamhet inom Fäderneslandet, eller såsom följd
af tillfälliga anledningar till missnöjen, varit
nödsakade att lemna fosterjorden och tillbjuda
främlingen de skördar fädernebygden synts
förskjuta.
Afven i detta ögonblick saknas ej anteck-»
ning att behjerta dessa fordna tiders misstag,
och jag vågar derföre väcka uppmärksamheten
på en man af ett omisskänneligt och stort värde
i frågan om national-industriens fullkomnande,
jag menar ÖfverDirecteitren Schwartz, hvars
förtjenster i den väg hatt valt äro allmänneligen
kände, men som nu är i dert ställning att Fäderneslandet,
efter all sannolikhet, i honom gör
Cn förlust, sorn troligen ej på lång tid kan ersättas,
i fall medel att fästa honom qvar i landet
ej vidtagas.
Denne man ar OfverDirecteUren Schwartz, sorn
en tid förestått Technologiska Professionen vid Kgh
Vetenskaps Akademien, men nyligen från densamma’
tagit afsked, missnöjd med vissa inträffade
förhållanden vid nämnde befattning.
Jag tillåter mig ej ett detajlleradt omdöme
öfver dessa förhållanden, hvilket, särdeles på
detta rum, vöre olämpligt, men får endast nämna,
att de synas leda sitt ursprung å ena sidan
från aucforiteters obestridliga rättighet att strängt
tillhålla Tjenstemän att noggraunt följa stadgade
formaliteter vid tjenste-göromål, samt å andra
-
Den 5 Mar tili
209
fira sidan från vetenskapsmannens förlåtliga ömq
tålighet och mindre benägenhet för sådane former
hvilka alltid äro för vidtomfattande vetenskaps-idkaren
mera besvärande än för den van.
liga Tjenstemannen.
Jag vågar hoppas att ingen af Ridderskap
pet och Adeln tyder min afsigt derhän, att åsyfta
Herr Directeur Schwartz enskildta fördel.
Han behöfver ej i detta fall mitt oombedda
biträde mera än i något annat, ty en
man af hans förtjenst saknar ej inom Europa
utrymme för sin verksamhet.
Nej, det är en större åsigt, ett varmare
öfvervägande jag önskade kunna tillvägabringa:
det är Svenska national- interesset, jag vill
ställa framom alla enskildta afseenden; jag ville
leda uppmärksamheten på vårt behof af en man
som på egen och Statens bekostnad så inom som
utomlands samlat stora kunskaps-förråd till näringarnas
båtnad och genom sina enskildta egenskaper
ger oss en borgen för deras ändamålsenliga
användande.
Det torde finnas få personer som lika med
honom uppletat näringarnes vetenskapliga före—
ningspuncter och som från dem på ett verksammare
sätt förmått practiskt och välgörande ingripa
i deras felaktiga arbets-methoder.
Starkare medel att fästa en sådan man vid
Bil, till Ridd, o, Ad, Pr. 2 Band. i4.
210
Den 5 Mertil,
fosterlandet torde ej finnas än representationens
öppna erkännande att Nationen värderar och
behof ver honom.
Om denna min öfvertygelse om person och
sak allmänneligen erkännes, så gör jag mig äfven
säker derom, att fyllandet af denne mans
inskränkta behof ej lägger något hinder i vägen
för möjligheten att bibehålla honom i den verksamhet
inom landet som han begynt, det vill
säga, att stundeligen genom experimenter framställa
resultat åt alla näringsgrenar.
I följd af denna min vördsamma framställning
vågar jag föreslå, att Riksens Ständer intill
nästa Lagtima Riksdag anslå ett årligt arfvode
af 5ooo Riksdaler Banco för ÖfverDirecteuren
Schwartz emot åliggande att framdeles
som hittills inom Fäderneslandet arbeta för Manufacturernes
och öfrige Näringars bästa. Öfvertygad
att det allmänna ej mera fruktgifvan •
de kan använda denna kostnad, och att kom-r
mande Ständer skola finna nya anledningar att
dermed fortfara, anhåller jag att denna min
Motion må till Stats - Utskottet blifva remitterad.
N.*o 16.
Herr Lefrén, Johan Pehr:
Hvar och en som tagit någon, äfven blott
ytlig, kännedom af orsakerne till våra inhemska
Den 3 Marlit,
Manofacturers och Slöjders mindre trefnad, har
otvifvelaktigt funnit följande trenne hufvudomständigheter
dertill hafva bidragit, nemligen:
1) Nationens fåfänga, som hellre nyttjar
främmande än egna varor och derigenom dödar
hus/liten, som Ur (helst i Sverige med 7 å S
månaders vinter) modern till alla näringar.
2) Bristfällige författningar till skygd för
inhemska productionen, synnerligen den4, att det
som är förbudit till införsel ej tillika är förbur
det till förbrukning.
5) Dyrheten af rå-ämnen och Öfrige material
er som till manufacturers och slöjders drifvande
erfordras och till stor del måste hämtas
utifrån.
Jag förmodar att Riksens Ständer vid denna
Riksdag vidtaga sådana författningar, och
inför thronen frambära underdåniga önskningar
af sådan natur, att deraf ett verkligt och allvarligt
beslut uppkommer att ej, som hittills,
gynna den ensidigt dömande consumenten på
bekostnad af national-industrien och att Landets
egna Näringar, genom meddelad frihet, må
sättas i stånd att fylla eonsumenternes billiga
fordringar och framskaffa begärliga artiklar för
export.
Vid detta tillfälle ämnar jag blott vidröra
något rörande den tredje af de nämnde hufvudpnnkterne,
nemligen dyrheten af rå-ämnen
21 2
Den ö Martil,
m. m, sorn till näringarnes drifvande fordras oell
medlen att detta afhjelpa.
Dessa ämnen tagas sällan ur första handen,
blifva derigenom dyra och verka sålunda oförmonligt
på tillverkningens pris, oberäknadt att
importeuren sällan genom utbyte mot landets
egna slöjde-alster kan tillbyta sig dessa ämnen
då de ej tagas i det land der de äro inhemske.
Det lärer ej vara Högloflige Ridderskapet
och Adeln obekant att ett Bolag nu håller på
att bilda sig, hvars afsigt är att på södra Americas
vestra kust öppna segelfart för att från
dessa rika orter ur första handen afhämta sådana
varor som äro tillåtne till import och dit
exportera Svenska Manufactur- och Slöjdevaror.
Ingen lärer finnas som ej önskar att detta
nya försök måtte lyckas, emedan dess syftning
tydligen står i öfverensstämmelse med sunda på
imhemska flitens förkofran beräknade grundsatser.
Men om detta ej torde nekas, så böra vi
ej heller glömma att företaget är förknippadt
med manga vanskligheter och till en början måhända
äfven har att bekämpa Svenska trögheten,
jemte ögonblickets penninge-förlägenhet.
Jag vågar derföre föreslå att Riksens Ständer
ibland de underdåniga önskningar, hvilka
komma att göras, äfven ville upptaga den: att
nämnde Bolag, i händelse det, son» jag hoppas,
fortfar att bilda sig, må tilldelas sådana förmå
-
Den 5 Marlit,
213
ner i afseende på tull oell andra umgälder, som
kunna befordra planens verkställighet, samt att
Styrelsen på allmän bekostnad vidtager de anstalter
sorn kunna befordras till föregående närmare
upplysningars erhållande om dessa orter
med hvad mera till företagets förberedande kan
finnas behöffigt.
Om remiss till EeonomieUtskottet anhåller
jag vördsamt.
N:o 17.
Herr Anckar sparre, Ingemar Augusti
En långvarig erfarenhet har redan visat det
ofördelaktiga för Landet och Nationen af så val
nu gällande som de föregående Lurcndrägeriförfattn
ingar och förbud till införsel af åtskilliga
utländska varor, hvaraf en stor del alldeles
icke kan här tillverkas eller endast till
högt pris oph ringa godhet. Man har sedt och
ser vårt Land öfversvämmat af sådane varor
till den mängd, att intet af luxens eller modets
begär blifver otillfredsställt, så långt consumentens
enskildta tillgångar medgifva. Då de
fleste rudematerier för Juxe-artiklars tillverkning
måste förskriivas utifrån och varorne här tillverkade
blifva dyre och obetydligt varierade,
så är tydligt, att sådane varor af en mängd af
nya modeller, tillverkade på den ort, derifrån
rudimaterierne komma och der tillverkaren är
sjelf i tillfälle att af dem välja de bästa, och få
bästa pris och vilkor, skola både genom sin ny.
2x4
Den 3 Martti.
het, mångfald och godhet erhålla en afsättning
som samma slags varor utan de förenämndes
fördelar och endast sent efter de förres mönster
tillverkade, måste sakna. Man liar genom förbud
till införsel af sådane utomlands förfärdigade
varor och skärpte Lurendrägeri-förordningar
sökt uppmuntra dylika tillverkningar inom
Landet, men begäret ännu mer retaclt af förbuden
och äfven af en icke alltid af verkligheten
motsagd förmodan, att de utomlands förfärdigade
luxe-varor skola vara bättre än de härstä-des
tiilverkade, har alltid kullkastat det välgörande
ändamålet som med de prohibitiva författningar
i denna väg åsyftats, och hvilka endast
lemnat till resultat Nationens demoralisering,
en viss lättsinnighet i sättet att anse och
behandla sådane författningar som strida emot
det nationela luxebegäret och enskiltes interesse.
Dessutom ha dessa omständigheter verkat ett
menligt inflytande på Rikets penningar, en förlust
i StatsCassan så väl genom undandragne
tullafgifter som ock genom de högst betydlige
kostnader hvilka blifvit använde till en bevakning
af författningarnes verkställighet, men som
är och alltid blir förfelad och onyttig. Medlemrnarne
af en Stat äro icke danade till hvarandras
spioner och fiscaler; ett sådant förhållande
är oskiljaktigt från de författningar hvarom
jag talar, och i synnerhet olämpligt i Ärans
gamla Fosterland Sverige, för dess inbyggare
förhatligt, samt måste aldrig kunna gifva andra
frukter, än de mest otillfredsställande för den
Autoritet eller Inrättning som mäste påkalla dem.
Uti ett Land som med en ringa concurrence
Den 5 Martti,
2i 5
förenar en temmeligen allmän fattigdom, der
jordbruket med sina närmaste anförvandter, handeln
oell näringarne, sucka under åtskilliga
tvångslagar, oell tillfälliga betryck, följer helt
naturligt, att mängden af medborgare skall anse
allt det som hindrar deras närings omsorgers
fria utöfvande hvarhelst någon utväg dertill förmodas,
såsom fiendtligt, och att intet verkligt
ondt linnes deruti, att tvärtemot alla förbud
söka tillfredsställa det hos hvarje menniska af
både natur och skyldighet nedlagda närings-be
gäret.
En noga efterföljd af författningar,
stridande emot allmänna begär oell en mängd
enskiltes interessen, kan aldrig med skäl väntas,
och man har många exempel, att lif, ära och
timmelig välfärd till det aldra yttersta blifvit
vågade för Lagbrott i denna väg, det torde då
ändtligen vara af yttersta nöden påkallat, att inse
det origtiga i det hittills varande förbudssystemet,
och således tillåta införsel af alla
sddane varur sam icke redan tillverkas här,
dels till betydlig mängd, och dels kunna hår
förfärdigas till någon jemförlig godhet och
pris, med de utifrån inkommande, hvaribland
till framgent förbuden införsel allt det som af
Klädesfabrikerne kan tillverkas, måste hafva första
rummet, sedan dessa fabriker nu mera här
i Riket äro högst betydliga, upphunnit mycken
skicklighet, och begagnar till en stor del inhemsk
rudimateria, äfvensom de få slag af bomullstillverkningar
hvilka kunna här fabriceras, bordé
njuta samma skydd.
Då förbud emot förbrukande af de varor
2l6
Den. 5 Martii.
man vill utestänga är en högst förhatlig utväg,'
underkastad mycken chican och mycket underslef,
och derföre icke ansetts såsom en tjenlig
method till ändamålets vinnande, och då förbuden
införsel varit utan synnerligt gagn, men
tvertom större skada, så anser jag att förbuden
böra inskränkas till de få ämnen jag haft äran
nämna och således den nu varande fiscalisation
förvandlas till hindrande af öfverträdelser mot
de högst få då blifvande förbuden och till en
noggrann uppsigt öfver tullens fiktiga erläggande
för de öfrige varorne.
Den blifvande tullen bör bestämmas nog
hög för att gifva en god inkomst och ersättning
men icke så hög att den orsakar tull-försnillning.
För att erhålla någon Stats-inkomst af de
redan i Riket inkomne förbudne varor, är nödigt,
att det tillätes få förtulla dem inom en
viss tid oell att de blifva med förtullnings-stämpel
försedde.
En för afsättningen tillräcklig och oftast öfverflödig
tillgång på förbudet utländskt gods,
har aldrig här saknats och kommer troligen aldrig
att saknas, ehvad författning derföre än
stadgas, så länge fattigdomen och detta slag af
Industrie finnes i vårt land och om hvars förintande
vi på alltför långliga tider icke kunna
skäligen hoppas, derföre anser jag man bör ändtligen
börja draga någon fördel af det, hvaraf
man hittills endast lidit skada. }
Den 5 Martil.
217
N:o 18.
Herr Treffenberg, C. G.
Det är en allmänt känd sanning, att den
delen af EmbetsmannaCorpsen, som blifvit försedd
med indeldta löner, beroende af Spannemålspriser
och Markegångs-taxor, förlorat en
tredjedel
ja nära hälften af hvad de i årlig
inkomst förut innehaft, utan att kostnaderna för
hvarje sysslas erhållande, ifrån och med studierna
till och med uniformen, på något sätt
minskat sig. — Det finnes visserligen ett medel,
hvars användande till en viss grad balancerar
detta förhållande, och hvilket endast är beroende
af Embetsmannen sjelf, det nemligen: att i
samma förhållande som inkomsten aftager, minska
utgiften, samt aflägga ali luxe och allt öfverflöd
af hvad namn som helst;  men, äfven
denna sparsamhet äger en gräns, hvarvid hvarje
bemödande mäste stanna, jag menar möjlighetens.
Det är derföre nödvändigt att tillgån
garne
motsvara de oundvikliga utgifterne, så
vida Embetsmannen skall lugnt och redligt kunna
framgå på den bana pligten för honom utstakar,
och ej af behofyet sättas i frestelse att ty„
sta rättskänslans röst.
Men jag känner full -
komligt, att Fosterlandets tillgångar ingalunda
medgifva några tillökningar i löner åt Embetsman,
så vida det ej skulle vara möjligt att minska
det (jefter min tanka) 110g stora antal deraf
sorn för närvarande finnes inom Fäderneslandet,
— utan min önskan inskränker sig endast
i denna del, att financidla åtgärder måtte
2l3
Den 5 Martil.
vidtagas, hvilka så väl skyddade dem som Landtmannen
från undergång och fattigdom, samt äfven
skänkte hvarje Embetsman i Samhället den
tillfredsställande visshet, att, om det under dess
lefnad är honom omöjligt, genom de löneinkomster
sorn åtfölja hans tjenste-befattning, samla
något för framtiden åt hustru och barn, välgörande
inrättningar må finnas, som likafullt skydda
dem från nöd och torftighet vid detta deras
fordna stöds frånfälle.
Den ömma, faderliga
omsorg Hans Majit Konungen vid alla tillfällen
Nådigst visat livar och en behöfvande undersåte,
och det kraftiga understöd Riksens Ständer
alltid lenmat åt hvarje medel, hvars användande
omständigheterna gjort möjligt, till skyddande
af nödlidande likar, gör att jag vågar hoppas
uppmärksamhet
och om möjligt bifall åt
det förslag jag här går att framlägga, såsom egentligen
föremålet för den uppmärksamhet jag
vid detta tillfälle vågat utbedja mig.
Inom Fosterlandet finnas visserligen välgörande
Pensions-inråttningar, för så väl
som Civila Embetsmåns i fattigdom efterlenmade
Enkor och Harn; men fonden härtill synes
mig ingalunda tillräcklig, eller för behofvet svarande,
med undantag af hvad för PråstEnkor
och Barn år stadgadt, hvilka merendels utom de
vanliga Tjenste- och Fardagsåren, nådigst af
Kongl. Majit tilldelas nådår, som för dem utgöra
en betydlig hjelp, utan att Staten häraf
känner någon tyngd
och — att efterträda
ren
får vänta ett år längre innan lönen tillträdes,
för ett så godt ändamåls vinnande, deruti
Den o Martiin
219
år såkert hvarken någon orättvisa
eller skai
da, särdeles då han, för sina efterkommande
åger såkert hopp örn samma förmån, når behofret
det påkallar. — Jag vågar derföre ödmjukast
proponera: ”att, efter alla i tjensten
aflidna högre och lägre Embetsmån, måtte såsom
laglig rättighet beviljas nådår; ett efter
alla med indelta löner (utom de vanliga Tjenste-
och Fardagsåren) samt tvenne nådår efter
alla med penningelöner, (hvars arfvingar ej äga
rättighet till Tjenste- och Fardagsår),
för
hvilken tid hela lönen med alla dit hörande
förmåner, oafkortad bör ingå till en Cassa,
hvilken må sammanslås med förut varande allmänna
Militaira och Civila Pensionsfonden, samt
användas till pensioner och nådegåfvor åt alla
i fattigdom qvarlåmnade Embetsmåns Enkor
och Barn, samt måhända äfven till understöd
för i ålder, bräcklighet eller stor fattigdom varande
afskedade Embetsman, hvilka icke genom
en längre tjenstetid, sjelfve gjordt sig berättigade
till pensioner, och som åro försatte i ett
högst trängande behof.” Såsom grund för pensionernas
belopp, blef naturligtvis tillgången jern;
förd med deras antal hvilka till pensioner eller
nådegåfvor voro berättigade. Emedan förhållandet
hår ej kunde blifva detsamma sorn vid
nådårs tilldelande åt PråstEnkor och Barn,
hvilka sjelfve aflöna den Prästman som under
nådåren uppfyller dén aflidnes ställe, så fick
den, till efterträdare utnämnde Tjenstemannen,
sorn ett bestämdt vilkor åtnöja sig med, att under
denna tid vara lönlös, hvilket vid närmare
eftersinnande, så mycket mindre torde anses o
-
220
Den 5 Martil,
billigt, som det år en af allmän erfarenhet känd
sak, att de fleste Embetsmån, hvilka under lifstiden
skilja sig ifrån sina sysslor, alltid betinga
sig särskilta förmåner af sin efterträdare, meråndels
till vida högre belopp, ån hvartill i a 2
års löneinkomster uppgå, då deremot arfvingarne
efter en i tjensten afliden slägtinge sällan
eller aldrig kunna påräkna detsamma; och
hvad vore då rättvisare, ån att på detta sått
jämna ett eljest så olika förhållande, särdeles
när ett så godt ändamål vinnes, att fattiga En.
kor och Barn blifva tillräckligt skyddade från
att lida nöd på det oumbårligaste en menniska
behöfver, nemligen kläder och föda.
För att till någon mån kunna underhjelpa
jordbrukaren i de betryckta omständigheter lian
för närvarande sig befinner, genom det indragningssystem
af penningar, sorn i sednare tider
blifvit följt, hvars skadliga verkningar för de
fleste medborgare, mer ån tillräckligt visat sig,
samt nu minskat priserna på jordens produkter,
under sista missväxt, till halfva värdet emot
hvad för några år sedan under god växt betaltes,
utan att räntans belopp, eller belalningsvilkoren
för de skulder som da iråkades, på
något sått blifvit lämpade efter den förändrade
conjuncturen, föreslår jag tillika: att af den
Pensionsfond som på förenämnde sått grundlädes,
utlånas för fyra procents ränta på fast
Landtegendom, emot inteckning eller cck ann’an
antaglig säkerhet.
Dm 5 Martil,
N:o ig.
Herr Treffenberg, C. G.:
Då det lärer ankomma på nuvarande Riksens
Ständers beslut, huruvida BancoDisconten
intill nästa Riksmöte, vidare bör genom utlåningar
underlätta penningerörelse och dermed
förenad liflighet i alla nåringsdelar, tillstyrker
jag för min del, ett sådant stadgande, med den
förändring likväl, att inbetalning al capitalet,
bör utsträckas till 5 år, i stället för 2 och ett
halft, hvilket nu gällande vilkor synes nog strängt
och icke påtagligt nödvändigt, för att alltid hafj
ya medel inne, till utlåningar på annat håll.
Remiss häraf till Stats- och Banco-Utskotten
begäres ödmjukeligen.
N:o 20.
Herr Treffenberg, C. G,:
Den uppbörd och det redogörelsesått som
hittills varit gällande för Postverket, anser jag
icke äga den säkerhet som man bör söka att
vinna för allmänna medel.
Om ock icke försnillning skedt, blir det
alltid ett fel att ej förekomma en sådan då omständigheter
göra den möjlig.
Incasseringen och redogörelsen vid och från
PostContoiren borde efter ulin tanka försvinna,
232
Den 3 Marti i.
då jag deremot föreslår någon sort» ståmpladt
papper af olika valeur som kunde emot contant
j likhet med Chartae Sigillatae på annat håll få
köpas för att begagnas till omslag å Bref, hvilka
åter dermed försedde å PostContoiren utan
vidare omständigheter skulle emottaga» och upptecknade
å PostCharta fortsåndas.
Förslaget en detaille för denna ändring år
nog vidlyftigt att hår communicera, men anhåller
jag ödmjukast att det får åtfölja motionen
till Stats- och BevillningsUtskotten.
Det år icke i öfvertygelse om, att mitt
project år ofelbart som jag vågar framsvälla det,
tvärtom tror jag det kunna i alla dess delar vinna
fullkomligare ändringar, men hufvudsaken deremot
att förskaffa Staten ett redigare och säkrare
redogörelsesått för denna del af dess inkomster
tyckes mig ej vara utan allt anspråk
på en nogare undersökning.
Project till ändringar i och får Post-Verhet.
All contant uppbörd vid PostContoiren,
af hvad namn den vara må, bör upphöra.
2) Inga räkningar med enskildta personer
och associationer i och för Postliqvider bör hädanefter
få äga rum, utom i det enda fall ig;de
punkten omtalar.
3) FfiBrefsråttighet gålle dock, och bör
Den ö Martti.
dermed förfaras på enahanda sått som förut
skedt,
4) Ett ståmpladt papper af olika valeur, att
nyttjas till omslag å Bref bÖr påbjudas och finnas
till köps, i Ståderne hos Chartas Sigillatae
Ombudsmånnerne eller andra af Chartas Sigillatae
HufvudContoiret i Stockholm dertill uppdragne
personer; och på landet af KronoFogdarne
samt andre enskilte, som detta sig åtaga.
5) Alla enskilta som anmäla sig att försälja
dessa Porto-Chartor (sorn jag vill kalla
dem) böra göra det hos Konungens Befällningshafvande
i orten, hvilka dertill låmna tillstånd,
efter affordrad vederhäftig borgen för det belopp,
som hvarje gång uttages,
6) Ett maximum råttadt efter ungefåra behofvet
af PortoChartor i orten för trenne månader
bör dock fixeras och öfver detta bör ej
utlämnas utan contant betalning till enskildt»
som åtagit sig försäljningen.
7) Uppbördsman må dock åga förse sig
med PortoChartor för halft år under lika ansvar
i och för redogörelsen, som för annan
Kronans uppbörd; och utan annan borgen ån
den de förut ställt för densamma.
8) LandshöfdingeEmbetet bör medelst dess
kungörelse i Kyrkorne låta tillkännagifva dem
som fått uppdrag att sig med försäljningen
befatta.
224
Den o Martil,
g) Det bör vara hvar och en af ordinarie
försäljare tillåtit att i större eller mindre partie åt
andra uppdraga en del af försäljningen, men svare
de förre dock ensamt för den förlust som derigenom
tilläfventyrs för deni kunde uppkomma.
10) Hos Chartae Sigillatae Ornbudsmånnerne
i orten uttaga KronoFogdarne PortoChartor,
och aflåmne vid emottagandet qvitto för
beloppet. Enskilte personer, hvilka ulan contanters
erläggande vid tillfället anmäla sig till
bekommande deraf, böra uppvisa LandshöfdingeEmbetets
intyg, om hos detsamma ställd behörig
borgen för det de uttaga, samt lämna
qvitto vid PortoChartornas afhåmtande.
11) Hvarje halft år bör Revision ske öfver
PortoChartae-försåljningen hos Chartae Sigillatae
Ombudsmånnerne, hvarvid de framvisa qvittencer
å utlämnade Chartor åt dertill vederbörligt
berättigade , aflämna contanta uppbörden för
försållda Chartor, samt uppvisa innehafvande
PortoChartor.
12) Denna revision bör ske genom Rånteriernes
försorg som äfven böra emottaga contanta
uppbörden och derför aflämna qvitto till
ChartaeSigillatae Ombudsmånnerne, samt genast
derefter försända medlen till ChartseSigillatae
HufvudContoiret i Stockholm.
13) PortoCIiartorne böra blifva af ett varn
ligt skrifpappersarks storlek, utan att vara vik.,
na
Den 3 Marthi
na öfver lingdén sorn dessa; papperet starkt
men ej groft, och i detsamma ett ringformigt
mönster, sorn lått upptäckes, till försvårande af
förfalskning, åfvensom en ljus nuance i någon
fårg borde såttas å detsamma.
Mitt på papperet skulle finnas tvenne stämplar
bredevid hvarandra, intagande tillsammans
ti qvadrat tums areal innehåll. Den ena stärnpeln
skarpt pråssad i papperet och den andra
tryckt med svärta. Båda innehållande jemte
något passande emblem, som vore svårt att efterapa,
valeuren å Chartan, Sortamenter af valeuren
borde råttas efter fulla behofvet.
14) Vid hopslåendet af bref skulle ståmplarne
alltid våndas utåt och passas så, att något
af utanskriften öfver desamma skrifves, till
förekommande af att samma omslag ej åter kunde
begagnas. Ett utsättande bredvid af dato
då Brefvet aflåmnades, vore äfven kanske nödigt,
men deremot inse3 ej nödvändigheten af
någon hittills bruklig stämpling med ställets
namn ifrån hvilket det afgår.
15) Vid större paqueters afsåndande då ej
PortoCbarta år stark eljer stor nog till omslag,
bör på det sätt tillgå, att man lös bifogar Por.
toCharta af behörig valeur efter paquetets vigt
och orten dit det skall, då likväl å denna lösa
Charta, som bör afklippas till ett åttondedels
arks storlek, med ståmplarne derpå, skrifves
Bil. till Ridd. o. Ad, Pr. 2 Band. i5.
226
Den 5 Martti*
jmed blåok
Tillhör paquet som afgår den
(dato och årtal)
hvilken PortoCharta vid
pt.quetets uttagande afven bör aflåmnas frän
PostContoiret. Å sjelfva p, quetet skall i sådant
frill före afsändandet vara antecknat __ PortoCharta
medföljer.
16) Skulle corresponderande allåmna Bref
eller paqueter utan PortoGharta bör ej å Post»
Contoir vågras att detsamma emottaga och med
första lågenhet befordra, så snart å utanskriften
derå år utsatt
utan PortoCharta
men
sådane bref eller paqueter böra vid framkomsten
icke utlåmnas förr ån PortoCharta till en
åttondedels arks storlek såsom Postporto lemnäs.
Denna Charta bördå vara påskrifven med
bläck sålunda Begagnad den (dato och drtalj
_ (äfven Öfver ståmplarnej.
17) Om ett bref befinnes omslaget med
mindre valeur å PortoCharta ån efter brefvets
vigt skulle fordras, bör det mke få hindra fortskaflandet,
men Postmästare bör dessförinnan a
utanskriften tydligt teckna
Löses — då det
vid ankomsten till sista station ej utlåmnas förr
ån differencen med PortoCharta blifvit erlagd.
Dessa Chartor blifva äfven afklippte till en åttondedels
arks storlek, men till skillnad emot de
i föregående punkt nämnde skrifves öfver dessas
stämplar
FyllnadsCharta den (dato och
årtal)
De i dessa sista tvenne punkter fö
reslagne
Chartor qvarstanna vid PostContoiret,
i ändamål att framvisas, då revision hvarom s5;t3
punkten handlar, der pågår.
Pen B Martil.
227
18) Hvarje PostCharta öfver medföljande
bref bör innefatta 4 afdelningar: j) för Fribref j
a) för Charterade bref; 5) för, med brist Charterade
bref och 4) för oeharterade bref och
antecknas vid hvarje bref särskilt om det årreeommenderat
19)
Landtbo får besörja att 1 städerna
hafva Comrnissionairer som på Chartorne efterse
när Posten ankommit om bref derå finnas
tecknade att för deras räkning med PortoCharta
lösas, då sådane till Postmästaren böra aflemnas
och de på utanskrifterne befintlige orden
Utan PortoCharta  eller  Löses _
utstrykes med bläck hvarefter brefven genom
Post-Contoirets försorg vidare böra fortsändas.
Postmästare må få åtaga sig expedierandet
i allt hvad denna punkt innehåller, Allmoge
bör med i granskapet boende Ståndspersoner
så uppgöra att sådane bref till dem ge-,
nom desse sednares Comrnissionairer äfven blifa
Va utlöste,
20) FÖr recommenderade bref bör r j p läg^
gas högre PortoCharta än för andra och böra
qvittencer å desamma lika sorn förr skedt af
vederbörande lemnäs vid emot- och uttagandet.
Detta bör äfven gälla för bref, hvarå speciel
recommendation begäres.
st) Postmästare bör af Staten åtnjuta bestämd
tillräcklig lön i ett för allt till underhåll
af betjening, rum, ved, ljus och skrifmaterialier
2^8
Den 3 Mars.
och bör ensamt blifva ansvarig för all oordning
sorn inom dess Contoir yppar sig.
22) Postmästare bör ej få vägra att emottaga
bref en timma före Posten verkligen ofreaer.
Kan han öfverbevisas att hafva i detta fall
förgått sig, bör linn plikta med ett halft års
lön, tillfallande PortoChartemedlen och ersätte
dessutom skada som derigenom vållats den enskifte.
Dock må ingen fordra att få inlemna
bref sednare ån klockan 8 om aftonen och bitti—
dare uttaga dem ån klockan 8 morgonen. PostContoiren
böra vara öppna alla hvardagar.
25) Sednast tvenne timmar efter Posts ankomst
böra brefven utlemna* till den sig der-»
till anmäler vid samma ansvar för underlåtande
deraf som föregående punkt stadgar.
a4) Postmästare böra hålla till salu Tableauer
öfver PortoChartevaleur som fordras
ståderne emellan efter Jod beräknat och å hvilka
dagame samt timmarneför Posternes afgång
och ungefåra ankomst åro utsatte; jemte en ta.
riff som utvisar förmedlingen af Porto för bref,
som gå öfver visst lodtal. Priset å en dylik
Tableau borde fastställas och Postmåstarne der.
af hafva inkomsten.
25) Postmästare böra förvara alla PortoChartor,
som blifva inlemnade såsom lösen i de
fall 16:de och i7:de punkterne omtala, och då
genom Rånteriernes försorg Revision hvarje
halft år hos Chartse Sigillatse Ombudsmånnerne
Den 5 Martil.
229
sker. bör Sfven sådan förråttas på PostContoiren
öfver dessa LösningsChartor, hvilka då böra
befinnas i enlighet med hvad de vid samma
tillfälle framlagde PostChartor deröfver upplysa.
Yppas brist bör densamma genast af Postmästare
fyllas i contant, och dessa medel till
Chartae Sigillatae HufmdConloiret i Stockholm
genast insändas.
26) Om någon bevisligen upptäcker försnillning
vid PostContoir, bör denne erhålla i
belöning 5oo R:dr B.*co, hvilka böra hos Post_
mästare af dess enskilta egendom uttagas, hvartill
han bör mista tjensten utan att sedan kunna
den återfå.
Jag vågar ingalunda tro, att hvad jag nu
föreslagit år fullkomligt ledande till ändamålet,
men det år icke eller med den öfvertygelsen
framlagt, utan fast mer för alt gifva en väckelse
åt någon mera skicklig, att en detaille uppgifva
en båttre plan till efterföljd, hvarvid för*
enades Statens säkrare controll öfver Postintraderne
med beqvämlighet lör de corresponderande;
och tror jag att Riksens Ständer borde
till odi med utsätta ett lämpligt premium
för den som inkommer med ett antagligt förslag
i detta ämne.
Vid detta tillfälle anser jag mig icke böra
förbigå att nämna huru ofta det händer, att
bref sorn expedieras med lösposten ej framkom^
23o
Den 3 Martil,
ma, i synnerhet då under couvert till närmaste
P.ostContoir löspenningar inom detsamma medfölja
tili postporto för brefvet» vidare , befordran.
Sådane bref qvarstanna behändigt på
Postgårdarne, penningarne uttagas och brefven
uppbrännas, utan att man möjligen kan upptäcka
på hvilken Postgård det skedt då brefvet
passerat (lere sådana, och inga förteckningar åtfölja
från ena station till den andra. Utom
det att bref sorn på detta sätt ej framkomma >
ofta kunna vara mycket angeligna, är det cn
förförelse till vanart hos Allmogen, sorn slutar
sig med vana till större brott och ensamt: detta
skäl, såsom, efter min tanka, ganska vigtigt, bör
behjerta till vidtagande af sådane åtgärder, hvarigenom
medborgare icke så uppenbart frestas,
att blifva tjufvar.
Såsom tillägg i den controll jag finner nödig
öfver post-medlen, föreslår jag äfven följande,
nemligen:.
Postmästare böra vid ansvar åläggas att
dagen efter hvarje posts afgång till Allmänhetens
åskådande uthänga collationerade douppletter
af de Postchartor sorn blifvit upprättade öfver
till expedierande med sist afiärdade post emottagne
bref och blifvit densamma medsände.
Dessa chartor å hvilka äfven lodtalet å brefven
bör finnas utsatte skola till dess uthängandet för
nästa afgångne post, åt samma håll, sker, vara
på föreskrifne sätt tillgänglige för Allmänheten
att bese och sedan till HufvudPostContoiret inÄndas
för att jemföras om de öfverensstämma
Den 3 Martil.
231
med de, efter hvilka liquid inför detsamma skall
göras.
2) Ett lämpeligt vite bör stadgas för Postmästare
0111 olikhet, antingen till antal eller lodtal
befinnes å dessa ehartor vid jemförelse af
hvad deröfver blifvit utsatt å de som medföljt
sjelfva Posten.
Hvad dessa föregående fränne punkter innehåller,
anser jag för framtiden åtminstone böra
åläggas till iakttagande vid Postverket, om icke
någon annan controll för det närvarande linnes
mera ledande till ändamålet..
N:o 2i.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf:
Man behöfver blott genomögna våra Tullstadgar,
för att finna nödvändigheten af deras
omarbetning; och får jag derföre vördsammast
föreslå, att detta arbete måtte blifva åt Bevillningsljtskottet
uppdraget. Med blicken fästad
på det inflytande, som Tullstadgar kunna hafva
på Nationens moraliska och oeconomiska utveckling;
vågar jag lika vördsamt uppgifva några af
de principer, hvilka synas mig böra läggas till
arund för den blifvande Tulltaxan.
O
Allting bör tillåtas till införsel; och
följaktligen det förhatliga ordet Lurendrägeri
hos oss förlora all motsvarighet i verkligheten.
Den 3 Martil.
2) Tull-afgiften bör i allmänhet vara lag;
på det retelsen till tullförsnillning må blifva desto
mindre, tillika med behofvet af tullbevakning.
Att tull- afgiften ,bör vara desto lägre,
ju mindre förädling den utländska varan unders
gått, förstås af sig sjelf.
5) Sådane varor, som ej kunna bos oss
produceras, böra beläggas med desto lägre tull,
ju nödvändigare de äro; samt utländska skrifter
vara alldeles tullfria.
4) Sådana utländska varor som äfven kunna
och böra inom landet producera^, torde böra
beläggas med desto högre tull/ju nödvändigare
de äro för lifvets physiska behof; så att tullen
må för de nödvändigaste utgöra hela skillnaden
emellan det utländska och inhemska produetionspriset.
Den bevillning, som den inhemska pro—
ductionen nödgas bära, äfvensom den större
kraft-ansträngning, som climat och localförhål-'
landen kunna hos oss göra till vissa slags productioner
nödvändige, måste nemligen läggas på
den inkommande utländska varan, så vida samina
slags vara skall inom landet kunna produceras.
5) Ju större värde varor äga, i förhållande
till deras massa och utrymme, med desto måttligare
tull böra de beläggas, för att ej uppmuntra
till försnillning.
6) Till utförsel bör allting vara fritt, och
ingen egentlig tull derföre erläggas, som endast
Den 5 Martil.
i55
faller producenten till last, och såsom en ytterligare
bevillning för pr o duetions-rättigheten, måste
försvåra sjelfva productionen.
Men likasom den egentliga BevillningsFörordningen
synes mig äfven Tulltaxan böra ut_
sätta straffen för dess öfverträdande. Såsom
principer för detta slags Straffbalk, skulle jag
vilja föreslå:
1) Ofverträdelserna böra endast med penningeböter
beläggas, och till ett, efter varans
värde så lämpadt belopp, att ej straffets missförhållande
till brottet må kränka den allmänna
rättskänslan, samt göra angifvelse omöjlig, utan
med förnekande af all känsla för mensklighet.
2) Öfverträdelsens upptäckande hör ej sökas
på bekostnad af den husfred, som är betryggad
genom 16 §. af Regerings-Formen; ej
heller på bekostnad af den husliga förtrolighet
emellan Husbönder och Tjenare, hvarpå Samhällets
trefnad oell lugn till en så väsendtlig del
hvil ar.
N;o 22.
Herr Ehrenstam, Samuel Gujiaf'
I sammanhang med ärendet, angående Rikets
mått, mål och vigt, deri Kongl. Maj:t nådigst
begärt Rikets Höglofl Ständers medverkande
öfyerläggningar, utbeder jag mig yord
-
Den 5 Martu,
nadsfullt, att få framställa Sp arin en: als - inätn in -  gen såsom en Afdelning, af vida större vigt och
inflytelse för Samhället, än elen rymd sjelfva
målkärlet hädanefter kan tillägnas.
Under en längre tid af min Öfverlnspectors
tjenstgöring vid här varande Kronans Magaziner,
har jag varit intagen af den förmodan,
att en nitisk uppmärksamhet å min sida vid
tillfällen, då de med lutkommande spannemålslaster,
alltid åtföljande prof-tunnor uppvägas
och afmätas, skulle betydligen undanrödja de
förluster, som Kronan eller Staten årligen får
vidkännas af S p a n n e m å 1 s -1 r a n sp o r t e r n e; och en,
hvar kan lätteligen hänföras till samma förmodan,
då man känner, att de Spannmåls-förande
Skeppare, enligt Allmänna Magazins- Directionens
tryckta underrättelse eller föreskrift af den
25 Januari 1817 aro förbundne, att ersätta yppade
brister, i nion af proftunnornas fjel undra
förhållande, sorn uträknas på hela lastens;
tunntal.
Likväl' visar sig bäst utaf följderne, det
inga särdeles lyckliga resultat å Kronans sida
upphämtas af den sammanträffande kraften uti
forfattningen och dess noggranna utöfning; ty,
om någon enda på omförmälte sätt controllerad
Skeppare åtnöjer sig med den ersättnings-skyldighet,
honom uti frackt-liquiden påföres, (och
ett sådant begifvande inträffar icke i andra än,
mindre betydliga frågor, der klagomåls-kostnaden
jemte tidspillan för den sjöfarande, äger öfvervigten)
så kan deremot, elter erfarenheten,
Den 3 Marlii,
255
merendels tagas för afgjordt, att de uppkomné
större bristerne vid Spannemålens lossning,
stadna för Magazinsyerkets räkning, då fråga om
ålagd ersättning, dragés i återvinningsväg, under
vederbörande .Domstolars, afgörande.
Sådant antyder likväl icke något fel å Domaresidan
— icke eller någon, rättvisan förnärmande
skonsamhet emot Skeppame, emedan
de, lika litet sorn Besättningarne, kunna i allmänhet
skäligen misstänkas för tillgrepp uti låddningarne;
■ men visserligen är en så olycklig
Ställning att beklaga, då, endast gen oni förlust
af transporter, Allmänna Magazinslnrätiningen
år i 820 förlorade 5g5 tunnor, 29 kappar, och
år i&2J, 899 tunnor, 27 kappar diverse Spannemål;
derom jag äger säkra verificationer att
bilägga.
Ett så eftertänklig! förhållande, sorn för
ingen del legat inom Lagarnes eller Directionens
magt att förekomma eller afhjelpa, banar
mig väg tili den frågan: hvarifrån leda sig da
desse aldrig upphörande transport-brister, för
hvilkas ersättning, all Lagens kraft och den ifrigaste
Tjenstemanna-controll är otillräckelig ?
och huru skall oredan, såsom uppdagad, kunna
afhjelpas?
I förra fallet ger jag utan omsvep tillkänna
min fasta och på erfarenhet grundade öfvertygelse:
att ojemnhetem uti Spannemåls-mätningcn
är hufvudoisaken till' alla de transport-förluster,
§om hafva uppkommit __ och under ett oför»
206
Den 3 Martil.
ändradt skick deraf _ äfven hädanefter skola
uppkomma.
Man ilar från äldsta tider funnit Spännemåls-mätningen
utgöra en vigtig funetion ibland
den arbetande folk-classen,
man har rätteli
gen
beräknat, att, om dervid antingen samvetslöst,
eller endast obetänksamt tillgår, så gynnas
den ena contralienten obehörigt, medan den andra
hemligen rådas.
För att motverka så
dant,
har man förbundit Mätare_Skrået, eller
som det kallas, Städernes edsvurne Mätare med
Religionen och vid deras själars ansvar, att förfara
rättskaffens uti sin, handtering. De äro vidare
genom 170g års Förordning underkastade
kroppsligt äfventyr af sju hvarf gatulopp och
2 års Marstrands arbete för oredlighet vid mät-*
ningar; hvilket straff uti Förordningen af den
1 October 1762, blifvit sålunda ändradt och
tillökt, att den Mätare, som beträddes med underslef,
skulle stå en timma uti halsjern vid en
påle, med skofvel i handen, samt derefter slita
5o par spö, och arbeta 2 å 5 år vid fästning.
Endast genom strängheten uti desse före;
skrifter, bör den, som för öfrigt icke känner det
ringaste af Spannemålsmätningens historia, lätt
kunna sluta till hvilket högt värde sjelfva mät.
nings-fÖrrättningen varit från äldre tider skattad
af Lagstiftningen
hvilka lonnliga tillgrepp
och oförrätter, en missbrukad mätning åstadkommer
— och ändtligen, huru dubbelt lätt ondskan
framställer sina frestelser der, hvarest he
-
Den 5 Martil.
2?>7
derskänslan kan vara ingen — eller också fal
för en sup.
Det är ett verkligt och ej sällsynt factum,
att då Spannemåls-transporten för Statens räkning
, afgå sjöledes under behörig verification
till tunntal och vigt, från ena Magazinet till
ett annat, stannar merendels upplossningen, åtminstone
här i Stockholm, vid ett dtficit af
flera, ja, ända till 20 tunnor, hvilket här ägt
rum med en skeppslast af omkring 1200, utan
att likväl någon sjöskada eller annan olyckshändelse
deri hade del.
Jag har hort dem, som icke följt ärendet
med erforderlig uppmärksamhet, falla på den
tanken, att de bruklige mindre mätnings-skoflarne
i provincerne, vålla en svagare, och de större
skoflarne i hufvudstaden, en starkare matning;
hvilket alltså skulle förklara, att den massa säd
som skofveln upphämtar, genom sin egen olika
tyngd med en annan, bereder en olika sättning
uti tunnan, och följaktligen äfven uppmätnin
garnes
olika resultater,
Jag medger också
detta, men endast såsom ett bidragande medel i
det ögonblick, då mätaren afviker sin pligt,
och i stället för ösning uti tunnan, behändigt
störtar eller inkastar den massa, som hans skofvel
innehåller; och hvarvid den mindre så väl
som den större skofveln, lära hvar i sin proportion
utgöra tjenliga redskap.
När sålunda tillgår, antingen om bord på
fartyg under däck, elier vid afrads-intägter i
s38
Den 5 Martii,
Magazin __ just då inträffar elen ojemna, och
rättvisan kränkande mätningen.
Den sättning
inom Tunnans bräddar, som skiljer på hela
kappen och derutöfver
och de grofva förluster,
hvarmed Spannmålslrjnsporterne, åtminstone
på den för mig kända sidan, åro förknippade.
Ett gällande medel, för att afvända sådan
oreda, träffas, sanningen att såga, aldrig till*
fyllest uti någon controll öfver roåtningsförrått:
ningarne,
ganska osäkert, uti Edgångsför
bindelser
och nästan aldrig uti de, för missbruken
stadgade bestraffningar, emedan underslefvet,
verkstäldt af tillvända händer, innebär
en graderad finhet, som icke gerna låter genom
vittnen göra sig bevislig
Nej! ett physiskt
hinder, som absolut motverkar öfvertrådelsen,
torde med stor förmånsrätt böra komma under
beräkning: och lärer en hvar, som rätt tänker
sig in i saken, dela min enskilta undran, hvarföre
man icke långe sedan, och innan förutgångna
outsägliga förluster ägt rum, helt enkelt bemödat
sig att uppfinna ett vål inrättat, öfver
målkärlet liggande, flyttbart galler af tråd, som ej
allenast verkar, att målkärlet, oberoendejaf Mätarens
arbitraira handlag, endast intager en alltid lika
determinerad portion spannmål, utan också den
moraliska samhällsnyttan, att brottet utestängs
från tillvarelse.
Blygsamt får jag åran gifva tillkänna, det
jag redan för min del uttänkt, huru ett sådant
galler, torde kunna sammansättas med förhoppning
om ändamålets uppfyllande.
Kanske
Den 3 Mar tit.
239
framstår härefter någon annan, sorn båttre än
jag, vet att construera denna persedel.
I alla fal! år föremålet stort
och kost
naden,
att genom försök upphinna det — nästan
ingen; hvadan jag alltså af dubbelt skål,
vördnadsfullt får anhålla, det ärendet måtte förvisas
till vederbörande Utskott, för att deruti
yttra sina åsigter, och kanske bestämma, under
hvilken authoritet, förslaget nied det snaraste
må komma, att till sin användbarhet undersökas,
på det jag derigenom sättes i tillfälle, att
biträda med verktyget till den jämna Spannmålsmåtningen,
och för öfrigt med den kunskap
om motsatta fall, hvartill Staten ty värr
hittills betali dryga lärpenningar.
N;o 25.
Herr Marchs von Wurtenberg, Gustaf’.
Jemlikt Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning
angående inteckning i fast egendom af den j5
Julii 1818 stadgas uti 25 § ; att ”då inteckning
förnyas skall; uppvise Borgenär inför Rätten
den intecknade Handlingen i Huivudskrift och
skrifve Domaren inteckningsförnyelsen derå, och
att om Borgenärs hemvist år utom det Hårad
eller Stad, der den egendom ligger, hvari inteckning
skett, må han dock inför Rätten iden
ort, hvarest han bor, förete Inteckningshandlingen
a/t i dess InteckningsProtocoll införas,
och varde Borgenärs ansökning om Intecknings
-
24o
Den 3 Martil,
förnyelsen af Domaren å Handlingen tecknad
rn. in.
Då denna Författning stiftades, motsågos
troligen icke de olågenheter, som deraf skulle
blifva en följd, så vål för den enskilda Medborgaren,
som för allmänna och privata Embetsverk,
enär efter den grund, hvartill högstberörde
Nådiga Förordning synes föranleda,
uppvisandet af Reverserne bör ske inför den
Domstol, der InteckningsProtocoll fores.
I stöd af förut gällande Författningar och
sednast Kongl. ConcursStadgan den 28 Junii
1798 , var det enligt 20 §. hvarje Inteckningshafvare
tillåtit, att, i afseende på inteckningars
förnyelse eller dödande, vid någon Domstol i
den ort Borgenåren bodde, sin erhållna förskrifning
uppvisa och påteckna låta, samt bevis
deröfver ingifva till Domstolen, hvarest inteckningen
begärdes, hvilket vore så giidt, som
om Iiufvudskriften der uppteddes.
Hvad skål, som verkat ändring af detta
stadgande kan jag ej inse, men vål finner jag
en slik förut tillåten åtgärd lika förenlig med
allmän säkerhet, som för Inteckningshafvaren
mindre kostsam, än den 18 »8 års Förordning
utvisar, hålst utom Stockholm ofta fordras flere
dagsresor, kostnad och betydlig tidsspillan, för
att vid RådstufvuRätt eller HåradsTing i uppgifvit
afseende erhålla ett skuldebref påteck
nadt,
Den 3 Martii,
nadt, jemte särskildt Protocolls-Utdrag deröfver.
För min enskildfa del har jag under den
tid jag bestridt Fiscalstjenst inom Rikets Högloft.
Stånders Bank en ganska såker erfarenhet
derpå, att med Expeditionerne rörande Bankens
Intecknings-förnyelser m. m. fordrat en vida
lå ngre tid hos Stockholms RådhusRått, än då
sådane expeditioner före år 1818 emanerade
ifrån Stadens KåinnersRått.
Ordsaken till denne långsamhet hos RådhusRåtfen
anser jag härflyta ifrån tvenne omständigheter,
nemligen: 1) ifrån den mångd lagfarter,
hvilka ensamt tillhöra RådhusRåttens
åtgärd, och 2) ifrån de flere nnånaders ferier
nyssnämnde Rätt årligen begagnar och hvarunder
blott en enda gång i hvarje vecka sammanträde
sker, hvarförutan får erinras, att Expeditionslösen
hos RådhusRåtterne betydligen öfverstiger
den hos KämnersRåtterne.
Då alltså, såsom jag haft äran visa, allmänna
såkerketen icke mera före utfärdandet af
Kongl. Förordningen den i5 Julii 1818 åfventyrat,
ån sedermera, men mera skyndsamhet
vinnes samt större kostnad besparas derigenom,
att Inteckningshafvaren får efter sin beqvämlighet
uppvisa sin Inteckningshandling till renovation,
postposition, relax eller dödande vid hvad
Domstol som hålst 5 så får jag ödmjukast hem
-
ih-/. till Ridd, o. Ad, Pr. 2 Baud. 16,
24a
Den 5 Martii.
6tålla, om icke 20 §. i Kongl. Förordningen d.
i3 Julii 1818 kunde få följande förklaring och
redaction: ”Då inteckning förnyas skall; uppvise
Borgenår inför Rätten den intecknade Handlingen
i Hufvudskrift, och skrifve Domaren Intecknings
förnyelsen derå. Ar Fordringsägares
hemvist utom det Härad eller den Stad, der
den egendom ligger, hvari inteckning skett, må
han inför någon Domstol i den ort han bor,
uppvisa förskrifningen och uppteckna låta; och
varde om intecknings uppvisande till förnyelse,
postposilion, relax eller dödande betyg deröfver
af Domaren å Original Handlingen tecknadt; serl
an gifve Borgenär bevis härom in till den
Domstol, som inteckningen beviljat inom den
tid, sorn i 21 §. sågs; och vare detta så gildt,
aom om Handlingen der företedd varit.
Detta mitt ödmjuka anförande anhåller jag
matte tili Högloft. Lagutskottet varda remitterad*.
N;0 24.
Friherre Fock, Berndt Vilhelm'.
Att af lagen skyddas till person och egendom
utgör hufvudsakligen vilkoret för all Samhällsordning
utan undantag och isynnerhet åger
den fria medborgaren i en constitutionel Stat
grundadt anspråk på en lugn och säker besittning
af sin redligt förvårfvade förmögenhet.
Huruvida detta för enskifta säkerheten så nöd.
vaud iga skydd emot ingrepp i ägande rätten öfj
Deri 3 Martil.
243
verensstämmer med nu gällande Författningar,
sorn berättiga Kronan att under loppet af io år
i anmårkningsväg anställa kraf oftast af tvistig
beskaffenhet hos särskildta personer och redogörare
år det ämne, hvarpå jag trott mig böra
fästa Höglofl. Riddt rskapets och Adelns uppmärksamhet.
Det är nog sarmt att hos skattskyldige
böra slike kraf väckas inom trenne år,
ifrån det årets slut för hvilket läntan eller uppbörden
beräknats, men i alla andra fall kunna
äfven enskilte personer ställas till ansvar i ioår
för anmärkningar. Att så skedt och ännu sker,
derpå företer sig dagliga exempel. Min afsigt
är ingalunda, oell bör i följd af de Embeten
jag bekläder icke eller vara, att i nu gällande
Författningar yrka någon för Kronans rätt menlig
förändring, men jag anser det lika vådligt
för enskildta säkerheten sorn stridande emot
Kronans värdighet att, måhända till kånbart
lidande för Enkor och Barn, tvister, dem ingen
kunnat ana, få i anmärkningsväg väckas i io
år efter det räkenskaperna till Kongl. KawimarCollegium
blifvit aflämnade. Det är på denna
grund och i betraktande deraf att räkenskaperna
skola vara i KammarRåtten granskade inom
ett år och en månad ifrån deras förenämnde
aflåmnande, jag nu får föreslå, att hvarken
emot särskildta personer eller Redogörare och
deras Löftesmän anmårkningskraf finge väckas
sednare än inom högst 5 år ifrån det ordinarie
KronoRåkenskaperne till KamcruuCollegium ingådt,
samt tvenne år sedan tillfådige Redogörares
räkningar blifvit till vederbörande verk
afgifue,. inom hvilka tider så väl AdyocatFiscals
-
344
Den 5 Martu.
Revisionen i Kongl. KammarRåtten som anmårkningarnes
communicerande torde kunna med.
hinnas, och hvarefter ansvaret för tilläfventyrs
uraktlåtne anmärkningar bör drabba dem, som
råkningarne granska.
Detta mitt vördsamma Memorial anhåller
jag måtte till vederbörligt Utskott remitteras.
N:0 25.
Friherre Fock, Berndt Vilhelm:
Bland de frågor äfven i afseende på Lagföråndringar,
som under motionstiden hos Ridderskapet
och Adeln blifvit väckte, lärer ingen
efter hvad jag kan påminna mig hafva angådt
Kongl. Brefvet af den 2 November 1786, som
förklarar huru allmänna Lagens stadgande i 19
Gap. 3 §. MissgerningsEalken bör följas. Med
Herr Grefvens och Landt-Marskalkens, samt
Ridderskapets och Adelns tillåtelse, begagnar
jag fördenskull de återstående ögonblicken för
att framställa till andras upplystare bedömande,
om icke högstberörde Kongl, Bref, torde i tillämpningen
af straff på förbrytelse vara strängare
ån Lagstiftaren åsyftat. Frågan rörer egentligen
bestraflningen å Vaktkarl som släpper fånge
lös af försummelse eller vangömmo; en sådan
skall enligt 3 §. uti 19 Cap. MissgerningsBalken
mista sin tjenst, eller pligta med böter,
fängelse, arbete eller spö, allt som försummelsen
eller ock den undkomnes brott år beskaf
-
Deri & Martii.
24S
fädt. Deremot bjuder det Kong]. Brefvet att
Lagens berörde stadgande sålunda skall följas,
att den Vaktmästare, Vaktkarl eller öfrige Betjening,
hvilken Fångars vård på något sått år
anförtrodd, och sådan försummelse begår, bör,
jemte tjenslens förlust, afstraffas med spö, efter
beskaffenheten af försummelsen vid den unclkornnes
brott. Hår gifvas således inga mildrande
gradationer. Den tilitalte skall antingen untlergå
spöstraff eller befrias, hvilket sednare
icke kan ske om allenast den minsta försummelse
år begången. Ingen lårer kunna motsäga
att försummelse i pligters utöfning i allmänhet
år af mångfalldigt olika art, och försummad
tillsyn på fånge, måste visserligen betraktas efter
de flere förhållanden, hvaruti både väktaren
och den fångne sig befinna. Att upprepa
detta år icke min afsigt
en hvar gör sig
derom låtta begrepp. Med spöstraffet förhåller
det sig annorlunda; den sorn skall bestraffas, är
det snart sagdt likgiltigt om han får flere eller
färre spöslag, ty hans medborgerliga anseende
år alltid med det första slaget förloradt, och
den sålunda straffade Vaktmästaren eller Vaktkarlen
från Samhället förskjuten, han blir derigenom
försatt i vida olyckligare och sämre belägenhet,
ån den undkomne fången, hvars förbrytelse
ofta nog kan vara af sådan beskaffenhet,
att den derpå förjande bestraffning hvarken
skadar hans heder eller medför annan menlig
påföljd. Skulle härvid anmärkas, att fånge
af sistnämnde slag förmodas sällan eller aldrig
försöka att taga flygten, så tror jag mig deremot
kunna påstå att de åro få, sorn ehuru iner
Dm 3 Martil,
och mindre oskyldige, icke begagna det första
tillfälle ati återvinna det kåraste menniska» åger
friheten. Min mening år icke att i de fall der
Lagdiftaren med skål och billighet kan skärskåda
gerningarne och bestämma deras följder,
åt Domaren Jemna godtycklig pröfning; men
dä jag vet att alla sådana fall icke kunna bestämmas,
och då jag tror att graden af all bestrofF
ing bör vara låmpad efter graden af brottet,
hemställer jag om icke med upphåtvande
af stadgandet i ornförmälte 1786 års Kongl.
JJref, Lagens bud i 19 Cap. 3 § MissgerningsB
dken, måtte till sin kraft och verkan återställas.
Anhållande* jag att detta mitt Memorial
måtte till Lagutskottet remitteras.
N:o 26.
Herr von Schinckel, Johan Fredric:
Då få timmar återstå, inom hvilka Ståndets
Ledamöter äga rättighet att väcka någon
motion under innevarande Riksmöte, vågar jag
utbedja mig Höglofl Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet under några ögonblick, för ett
ämne, lika vigtigt för hela landet som för hvarje
enskild man, men hvilket bordt behandlas af
en mera sakkunnig än den, som nu för första
gången vågar framträda och höja sin röst inför
ett RiksStänd, sorn i sitt sköte åger Sveriges
största talare. Ämnet år icke nytt, __ det
rörer hushållningen med landets skogar.
Härom har vål vid föregående Riksmöten
Den 3 Martu,
247
fråga blifvit våckt hos Respective Stånden, men
niig vetterligen har ännu intet beslut blifvit
fattadt, eller någon nyare författning i det*
åmne blifvit utgifven.
Man behöfver blott
kasta en blick på huru skogarne behandlas hos
oss och huru de skötas hos våra sydligare
grannar för att finna huru långt vi åro efter
dem i denna hushållsgren, hvilket likvist hos
oss år af största vigt, emedan skogsproducter
utgör en af våra förnämsta Exportartiklac, och
dessutom hvad olyckor skulle ej förestå för våra
efterkommande om skogarne så skulle aftaga
hädanefter som hitintills.
Ännu lefva
män som i sin ungdom sågo sköna skogar växa
på de ställen som nu endast framvisa nakna fält
och ljunghedar: skall ej en gråns kunna såttas,
mot förödandet och misshushållningen, skall ej
en säker beräkning kunna göras öfver skogarnes
årliga afkastning, återväxt och framtida bestånd,
lika så vål i Sverige, som den kan göras
i Frankrike, England och Tyskland, eller
anses skogarne i Sverige ej förtjena att skötas
efter någon beräkningsgrund? Hafva stora trakter
sorn i mannaminne burit en frodig skog
kunnat ödeläggas, så kunna äfven flera af de
nu varande skogar efter ännu en mansålder undergå
samma öde.
Jag har hört ett förslag
nämnas alt dela Allrriånningarne och sålja K10•
noparkerne, samt låta dem sedermera skötas efter
den blifvande ägarens godtfinnande, men efter
min öfvertygelse böra reglorne för en god
hushållning uppgöras innan skogarne öfverlemna»
i deras händer, sorn sjelfve behöfva skog,
derföre att de förslördt den, som de tillförene
Den 3 Martil,
haft. Hvilken förlust för StatsCassan att i
en framtid nödgas köpa det virke som för Flottornes,
Fåstningarnes och Artilleriets samt Kronans
byggnader behöfdes, och månne det i en
framtid skulle furnäs till köps? Jag beklagar
mig att vid detta til fålle icke kunna uppgifva
viddén och beskaffenheten af Kronans i behåll
varande Parker, för att derigenom visa huru
litet Kronan åger qvar, men fastän de dro små
linnas de dock ännu dessa Parker, måtte aldrig
den dag komma då man behöfver såga: åe hafva
funnits!
Om vi någonsin böra vänta oss att få skogarne
så skötte, som en försigtig hushållning
fordrar, och så att vi ej måtte ådraga oss ett
råttvist klander af efterverlden, så år min
tanke, att detta bör börjas från Regeringens
sida, genom en klok skötsel af Kronoparkerne
och Allmånningarne, till föresyn för enskilldta
Skogsägare.
SkogsStaten och JågeriBetjenin
gen
böra såttas på en verksammare och vetenskapligare
fot, och alla platser deruti beklädas
med mån, sorn hafva kunskaper i Skogshushållningen,
eller åro skicklige att förvärfva sig dem,
i annor händelse torde denna corps böra anses
som öfveiflödig och ej svarande mot sitt ändamål,
och, har man mindre skål, att förvänta
sig dessa kunskaper hos dem här i Sverige, ån
i något annat land? Månne Allmånningarnes
fördelning och Kronoparkernes försäljning vore
nyBig? Vore ej båttre att dessa bibehöllos
oförskingrade och sköttes under Jtrångt ansvar
af dem som fått, eller få, sig vården deröfver
i
Den 5 Mar t ii,
249
uppdrågen. Jag framställer således till Höglofl.
Ridderskapets och Adelns bepröfvande, om icke
genom en underdånig hemställan till Kongl,
Majit kunde utvärkas, att SkogsStaten blefve
bättre organiserad och satt på den fot att den
blefve gagneligare till sin bestämmelse, samt
Kronoparker och Allmänningar satte under deras
ansvarsfulla vård, så skötte, att de icke
allenast bibehöllos i sitt värde, utan förbättrades
genom en omsorgsfullare behandling till föresyn
för enskildta skogsägare, då i följd häraf
dessa Parker kunde gifva en fortfarande säker
inkomst åt Statscassan, samt Allmånningarne en
årlig utdelning af SkogsefFecter åt Länens och
Håradernes invånare.
Att denna min motion blifver remitterad
till vederbörligt Utskott, vågar jag i ödmjukhet
anhålla.
N:o 537.
Herr von Schinckel, Johan Fredric:
Det har en längre tid varit tillåtit för
Stångjernsverken i Riket, att i grund af äldre
Författningar, och i stöd af ordalydelsen i dess
privilegier, få erlägga den Bevillning som från
desamma utgå under namn af Hammarskatt in
natura eller med sedlar efter det pris Kongl.
Bergscollegium, för hvarje år faststäldt för
Skep:det af detsamma; men, Kongl. Kungörelsen
af den 7 Junii 1820, har förändrat dessa
stadganden och i stället förordnat att ”Hain
-
200
T)en 3 Martil.
marskatten af Stångjernsverken, i händelse den
ej utgöres in natura, skall, likasom Kopparråntan,
beräknas orh utgå i silfver efter vissa för
Cursens fasstälfande bestämda grunder.”  Enligt
ingressen af samma Nådiga Kungörelse, har
syftemålet med d^nna åtgärd varit, att till förekommande
af B .neosedlarnes ytterlig.re försämring,
Bankens Silfverfond skulle derigenom
vinna en förstärkning, men jag tror att det åsyftade
ändamålet ej vunnits till någon betydlig
grad genom denna åtgärd, emedan svårigheten
att anskaffa silfver gjordt, att många af
Bruksägare valt det andra alternativet nemligen,
att lämna Hammarsk ttsjårnet in natura, hvilket
åter förordsakat både besvär oell omgång,
innan detta järn åter hunnits Btt å Auction
försäljas, då Banken i alla fall blifvit nödsakad
att derföre i betalning emottaga sedlar. Jag kan
ej inse hvarföre ej vilkoret för hvarje annan
skatts afbördande skulle på samma vis kunna
blifva det, att densamma skulle utgöras i silfver
eller efter Curs, men finner ganska vål att sådant
endast skulle lånda till att försvåra erläggandet
af de för öfrigt nog känbara utskylderne,
och hvarföre skall Stångjernsverken blifva
mera betungade i detta afseende ån de andra
nåringarne.
Af dessa förenade skål har jag trodt mig
böra påkalla Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på detta ämne till vinnande af den
rättelse, att Hammarskaften al Stångjernsverken
»nå hädanefter såsom alltid tillförene ända till
år 18ao varit brukligt få betalas med penningar
Dtn 3 Marlit,
25 (
uti landets allmänt gångbara mynt, enligt det
pris Kongl. Kammar- och BergsCollegierne samt
Kongl. StatsContoiret finner skäligt att å Skeppun*
det utsätta med billigt afseende å tillverkningssarnt
försäljningsprisen (men utan afseende å Cursens
stigande eller fallande) likvist Biuksidkaren
förbehållet, att i anseende till ett, kanhända
någon gång allt för högt utsatt pris derå,
få erlägga sin Hammarskatt in natura, i hvilket
sednare fall det borde vara honom tillåtet att lämna
densamma i 6 i 8 stycken bestämda Courantdimensioner
och ej endast i tvenne, hvilket hit.
tills varit brukligt, hvilket allenast medfört försvårandet
af Hammarskatt-järnets försäljning;
då sjelfva förnuftet säger, att ett parti af jårny
endast bestående af tvenne dimensioner, skall
vara mindre begärligt för köpären ån då det år
någorlunda aorteradt; dessutom torde; billigheten
fordra, att tiden för Hammarskattsjåtnets
lefvererande in natura, så vida blifver förändrad,
att detsamma får aflåmnas på våg når som
hålst, blott sådant blifvit så tidigt verkståldt, att
våg-attesten deröfver kan blifva vederbörande
Bergsfogde tillställd innan sista Uppbördsdagen
och ej Bruksidkare» vara tvungen att sorn hitintills
skedt, lemna järnet om Hösten, då lik—
vist sista Uppbördsdagen, i händelse han vill
betala sin Hammarskatt i penningar, ej infaller
förr ån i slutet af April mandel det följande
året ___ ett stadgande sorn medfört så mycket
mera svårigheter för Bruksidkare», som flere
Bruk ej hafva tillfälle att utföra sitt järn någon
annan årstid ån vintern, och således redan året
förut måste hafva varit betänkte på Hammar-r
Den 'J5 Alartii,
skattsjärnets utförande.»för det kommande året.
Genom den ränta han härigenom å detsamma
förlorar, blifver således en sådan Bruksidkares
skatt dyrare eller högre ån de Bruksägares,
hvilka hafva tillfälle att begagna sjötransporten
om sommaren till vågförning af sitt Hammar
skattsjårn.
Men jag tror deremot att med
den nu föreslagna ändringen skulle båda hafva
lika lätthet till denna skatts afbördande.
Jag änhåller att denna min motion måtta
blifva till vederbörligt Utskott remitterad.
N:o 28.
Herr von Hartmansdorff, Auguft:
Då Friherre Anckarsvärd, i Plenum den
6 sistlidne Februari yrkade, att Råkenskaperne
för åtskilliga allmänna medel, sorn hittills varit
undandragna Riksens Ständers Revisorers granskning,
måtte densamma underkastas, tillkännagaf
HofCanzleren, Flans Excellence Flerr Grefve af
Wetterstedt, ”utan att ingå i någon pröfning
af den tolkning Friherre Anckarsvärd gil vit åt
5o och 68 §. §. Riksdagsordningen, att Kongl.
Majit i detta vigtiga ämne redan fattat Dess
Nådiga Beslut, som inom få dagar skulle komma
att blifva Riksens Ständer öfverlemnadt.” Alltsedan
har jag, sorn tog mig friheten Öka Friherre
Anckarsvårds uppgift på de Cassör, hvilkas
Räkenskaper ej af Riksens Ständers Revisorer
granskas, väntat på detta nådiga medde
-
Den 5 Martil.
lande, och förmodligen hafva flere af Ridderskapets
och Adelns Ledamöter gjordt likaså. Men
då det ännu icke ankommit, och sista motions,
tiden i dag år för handen, utbeder jag mig, att
få låsta Högloflige Ridderskapets oell Adelns
närmare uppmärksamhet på detta ämne, som
jäg skall söka utreda och framställa så kort, som
ämnets vidlyftighet kan medgifva.
Rättigheten att tillse huru de åtagna skatterna
ingått och blifvit använda år en naturlig
följd af rättigheten att ej af någon annan
ån sig sjelf beskattas. Också följer omedelbart
på den §. i RegeringsFormen den 57, som förbehållet
Svenska Folket denna urgamla rått,
den §. som stadgar, att ”Konungen vid hvarje
Riksdag må låta uppvisa StatsVerkets tillstånd
i alla dess delar, till inkomjter och utgifter,
fordringar och skulder, för det Stats-Utskott,
som Riksens, Ständer utvälja.” 30 § Riksdagsordningen
bestämmer Utskottets befattning i
detta afseende vid Riksdagarne. Men som det
skulle för Utskottet vara ogörligt, att under de
för Riksdagarnes hållande bestämda 3 månader,
jemte löpande förrättningar, granska de, sedan
ett föregående Riksmöte förflutna 5 års StatsRåkenskaper:
så stadgades i 68 §, Riksdagsordningen,
att Revisorer af Stånderne skulle,
emellan Riksdagarne, hvart annat år sammanträda,
för att, enligt Riksens Ständers Instruction,
öfverse och granska StatsVerkets tillstånd,
styrelse och förvaltning, likväl hvad detsamma
angår (till skillnad från Banken och RiksgåldsContoiref),
utan rättighet att meddela föreskrif
-
*54
Den 3 Martti,
ter, eller förändringar besluta.” Meningen med
Stats-Revis.orerne synes således vara, att de
skulle utgöra ett emellan de aflägsna Riksdagarne
blott granskande Utskott, som med Ständernas
rätt och på deras vägnar, undangör
granskningsarbetet för dom, till hvilka deras afgifvande
berättelser också ställas.
Innan jag går vidare, och till förekommande
af missförstånd, bör jag anmärka, att redovisningen
för allmänna medel år tvåfaldig; dels
en högre, som beträffar medlens disposition, eller
Styrelsen af penninge-våsendet, och angår
Konungens rådgifvare och föredragande, sorn
vid RiksRätt dragas till ansvar, dels en lägre,
som beträffar medlens råtta vård och förvaltning,
sedan disposition är gjord; och hvilken e~
gentligen angår Regeringens underordnade embetsman,
som inför Kammar-Piåtten tilltalas.
Den förra redovisningen kan blott äga runi i
grund-lagliga samfund, hvarest finnes en af Ministrar
redofordrande Nafional-representation;
den sednare bör deremot äga rum i hvarje Samhälle,
emedan Regeringen må kunna låta efterse
huru hennes ombud anvåndt de dem anförtrodda
medlem, och draga dem till ansvar för
vårdslöshet eller svek i penninge-förvaltning,
såsom uti andra offentliga uppdrag. Den högre
redovisningen för Statsverket i Sverige år den,
som göres inför Riksens Ständers Revisorer,
den lägre åter år den som göres inför Kongl.
Kammar Rätten.
Då den förra icke ägt rum förr ån efter
Den 3 Martti.
255
frihetens befästande 1809, tiar den senare deremot
funnits alltifrån den enväldige hushållaren,
Carl XI:s tid. Om hennes närvarande ofullståndiga
beskaffenhet, har jag anmärkt något
i ett föregående Plenum, och vidare skall jag
göra det, då frågan om Styrelseverkets organisation
förekommer. Den förra eller högre
granskningen är den, sorn nu egentligen utgör
föremålet för våra betraktelser.
StatsVerkets Revision är förenad med den
öfver Ranken och Riksgälds-Contoiret. Liksom
den sednare synes hafva gifvit anledning till den
förra, så synes hon ock hafva föranledt dess ofullständighet.
Då Riksdagarne, elter Carl XI:s
död upphörde, och Banken, vid krigets utbrott,
råkade i misscredit, var en af åtgärderne till
dess upprättande, att Kongl. Maj:t förordnade
och tillät, att några vissa och dertill utnämnde
Ständernei Deputerade, måtte hvart fjerde år
komma uti Banken tillsamman, och der inhemta
redo och räkenskap, för den imellertid förda
förvaltningen, öfverse dess tillstånd, rätta och
förekomma irringar &c. Som Riksens Ständer
sedermera, efter 171g hvart tredje år, eller
tätare än Revisionerne, sammankomino, så synas
dessa derföre hafva upphört, under de så kallade
frihetstiderna. Sedan Riksdagarnes hållande,
efter 177a års RegeringsForm, blef obestämdt:
så stadgades å nyo att BancoRevisorer
*) Se Förordningen, rörand# Banco-Verket,
sid. 58.
25"6
Den 5 Martii.
skulle emellan Riksdagarne, hvart tredje år sammanträda,
jemlikt Kongl. Kungörelsen den ig
Februari 1779. Efter RiksgäldsContoirets inrättning
1789, reviderades äfven dess förvaltning
hvart tredje år af särskildta Riksens Ständers
Revisorer, intilldess Revisionerna, vid 1800
års Riksdag, blefvo gemensamma för Bancooch
Riksgälds Ver ken. Då tilläts äfven, vid förmögenhets-
afgiftens åtagande, och i samman -  hang med 5o §. i 1772 års RegeringsForm, att
Riksens Ständers Fullmägtige, i dessa bägge
Verk, skulle, imellan Riksdagarne, hvarje år få
se det föregående årets afslutade RiksStat. Efter
Statshvälfningen 1809, uppdrogs åt Riksens
Ständers Revisorer att äfven granska StatsVerkets
tillstånd och förvaltning, på sätt de nyss
anförda §. §. i Grundlagarne stadga, En instruction
utfärdades äfven för Revisorerna den
10 Junii 1812, men som man ännu var ovan
vid StatsVerkets revision och ingen method af
bruket blifvit införd: så synes stadgarne om
denna granskning hafva blifvit alltför obestämda,
och Revisionen mera bibehållen vid livad som
före 180g var vanligt, än rättad efter hvad sedermera
blef lagligt och i sig sjelft är riktigt.
Felet hvarifrån oredorna uppkommit, tyckes ligga
deruti, att Revisorerne, som förut icke fått
se något af Statsverket, i begynnelsen åtnöjde
sig med att få granska hufvudsaken deraf, eller
StatsContoirets Räkenskaper. Andra verk deremot,
som hade direct uppbörd och förvaltning
af allmänna medel undgingo denna granskning,
och
Den 3 Martil.
och man har sedan begagnat häfden, för att ytterligare
undandraga sig densamma.
Den före år 1809 rådande grundsatsen synes
hafva varit, att Riksens Ständers Revisorer
blott skulle granska Styrelsen och medels förvaltningen
i Ständernas särskilta verk, Banken och
RiksgäldsContoiret, samt deras Fullmägtige, efter
år icSoo, få ungefärligen veta huru det stod
till med Statsverket. Då nu varande Rege—
ringsForm gjorde Konungens rådgifvare ansvarige
för sina tillstyrkanden i allmänhet, och således
äfven i anseende till medels-förvaltningen,
förändrades val, såsom sagdt är, bokstafven derefter;
meri saken förblef ungefär densamma,
som förut. Således granska Revisorerne nu,
efter förra vanligheten, blott Bankens och Riks±
gäldsuerkets, samt det derunder lydande AffiJtanceContoirets
styrelse och förvaltning. De
verks och inrättningars, hvilka af Banken få deras
anslag, såsom de under CommerceCollegium
stående Manujactur- och Ull- DiJconternast
Allmänna Magazinslnrättningens och Strom—
renrnings-Comiténs redogörelser granskas väl äfven
af Riksens Ständers Revisorer, men till
följe af särskilta af Riksens Ständer (vid Riksdagarne
i Stockholm och Orebro den 27 Mars
och 18 October 1810) gjorda, och af Kongl;
Maj;t antagna framställningar eller af uttryckliga
förbehåll i Riksdagsbesluten, såsom i det
af 1818, §• 12. Tillika med Manufactur- och
UllDisconternes kommo äfven de öfrige under
Bil. till Ridd, 0. Ad. Pr, 2 Band. 17,
25S
Den 5 Martii,
Connnerce-Collegii förvaltning och disposition
stående Cassors, såsom Spinnhus- och Allmänna
Arbetshus-Fondernes, samt Manu factur
och Eskilstuna frijtadsmedels förvaltning,
under granskning af Riksens Ständers Revisorer,
ehuru hvarken Banken eller RiksgäldsContoiret
dertill gifva några bidrag. Till följe af
särskildta motioner, vid j8i5 års Riksdag, (af
Gretve Gyllenborg och Friherre Stael) är det
ock, sorn Riksens Ständers Revisorer granska
SaltpetterComiténs redogörelse, hvars fond består
af en gammal Kronouppbörd.
T afseende på StatsEerkets tillstånd hafva,
i stället för de afslutade RiksStater, som före
j8og borde uppvisas för Fullmägtige i Banken
och RiksgäldsContoiret, Riksens Ständers Revisorer
sedermera af StatsContoirets böcker fått
inhämta hvilka medel, som till StatsVerket influtit
^ och på hvad titlar de blifvit till vederbörande
utbetalta, eller huruvida de i allmänhet
påräknade inkomsterna ingått och de af
Riksens Ständer fastställda allmänna utgifts- anslagen
blifvit i StatsContoiret öfverskridna eller
icke. Men om ock huru de af StatsContoiret
utbetalta runda summorna ytterligare blifvit disponerade
för Arméens, Flottans eller andra Statens
behof, om de sedermera blifvit dragna till
andra ändamål än dem, som under vederbörande
titel höra (7>o §. Riksdagsordningen) och
Riksens Ständer åsyftat, om och till hvad belopp,
medel dessutom tillfälligtvis influtit till
KrigsCollegium, Förvaltningen af SjöÄrenderne
eller andra verk, försålda gamla kanoner, far-r
-
Deri 3 Marthi 259
tyg, krut, byggnader eller andra Kronans tillhörigheter,
oell hvartill sådane medel blifvit anvandel^
det erfares ej, offl. icke händelsevis af
Riksens Ständers Revisorer, som icke begifva
sig till nyssnämnde verk, såsom till MagaxinsDirectionen,
för att göra en granskning svarande
mot den, sorn der förrättas. Äfven då förberörde
verk hafva ständig uppbörd, sorn ej inflyter
genom StatsContoiret: sä undgår dessa
inkomsters belopp till en del och deras förvaltning
helt och hållet Riksens Ständers Revisorers
kännedom och granskning. Sådan är händelsen
med SeraphimerOrdens Gillets medel,
med Krigsmanshus- Militice- Bojia lis- och
MötesPaJJevolanes Cassornes; i KrigsCollegion»,
Cuiii>oy-Com/niJf 'ari,ets, happjka EcclejiajiihFondens,
Invaiidliirätlningens ni. 11 nya eller
smärre och för tillfälliga behof atislagne fonders
räkenskaper. Då Riksens Ständers Revisorer
granska StrömrensningsComitéens redogörelser,
hvartill medlen utgå af Banken: så granska
de deremot icke VåganlciggningsComiténs,
hvartill pennirtgarne utgå från StatsContoiret, Då
Riksens Ständers Revisorer efterse förhållandet
med den allmänna Bevillttirtgen, emedan hon går
genom Riksgälds-Contoiret: så få de deremot
icke granska förvaltningen af de till Bevillningen
äfvenledes hörande lull/nedlen, som gå
RiksgäldsContoiret förbi. Revisorerne erfara
Väl summariskt i StatsContoiret huru mycket
dessa intägter gifvit i oafkortad inkomst, huru
mycket förvaltningen kostat och behållningen
följaktligen u(gjordt; men ej huru de egentligen
■26 0
Den 5 Martil,
blifvit förvaltade, eller hvarföre de möjligtvis
icke gifvit mer.
Man ser af det föregående att Folkets Om;
bud småningom börjat marka huru ofullständig
utöfningen var af den granskningsrätt, Grundlagen
tillerkände dem, och att de efter' hand
sökt rättelse. Men först vid sistlidne Riksdag,
blef detta bemödande mera allmänt och fullständigt.
Riksens Ständer ansågo sig, i stöd a£
Gr un dl agar ne böra få genom deras Revisorer
granska redogörelserna för Hospitalens och Lazaretternas
inkomster, för Wadstena Krigsmans.
Lus- Militice., Boställs- och Mötes-Passevolance.
Cassornas samt Tullverkets medel, och Riksens
Ständer funno, att den i 68 §. Riksdags-Ordxsingen
för deras Revisorers sammanvaro bestämda
lid af 5 månader borde förlängas till
4. Uppå Riksens Ständers derom gjorde underdåniga
framställningar, meddelade Hans Excellence
HofCanzleren, under den i4 och lS
Julii j 818 Kongl. Majds afslående svar på den
grund, att 5o och 68 §. §. Riksdagsordningen
icke upptaga förberörde Cassör och Inrättningar
bland dem, hvilkas styrelse och förvaltning
skola af Riksens Ständer, eller deras Revisorer,
öfverses och granskas, samt att 83 §. RegeringsFormen
uttryckligen stadgar, det Grundlagarna
skola, efter deras ordalydelse, i hvarje
särskildt fall, tillämpas. Rörande Tullverkets
förvaltning tillädes derjemte det skäl, att hon i
flera delar ägde en så nära gemenskap med
Rikets oeconomiska styrelse, att densamma icke,
utan rubbning af ärendernas obehindrad® gång,
Den 3 Martil.
kunde sältas i ett deladt beroende al Konung
och Ständer. De sednares underlåtenhet att
vid föregående Riksdagar begära en sådan granskning,
åberopades äfven såsom skäl till att -vägra
den. Revisionens förlängning blef också vägrad
den i5 Junii 1818.
Huru litet de nyss omnämnde skälen kunna
anses gällande vill jag söka ådagalägga.
I fråga om granskning af redogörelsen
för Statens medel, nämner Grundlagen blott de
irenne hufvudgrenar hvarunder de innefattas,
nemligen Banken, RiksgäldsContoiret och Statsverket.
Men han nämner det sednare till alla
dess delar. Hvarken behöfver eller bör han
då upptaga någon Cassa särskildt. Skulle de
alla i Grundlagen uppräknas, så blefve han både
för vidlyftig och ändock ofullständig, emedan
nya fonder och inrättningar kunna uppkomma
eller upphöra tätare, än Grundlagen kan förändras.
Nar han säger Statsverket i alla dess
delar, så måtte ingen kunna undantagas, förr
an något undantag i Grundlagen är gjordt, och
ett sådant lärer hittills icke kunna uppvisas.
Påstår man att till Stats-Verket endast höra
de medel, som gå genom Stats-Contoiret,1
och dessa endast så länge de synas i dess böcker,
så stöder man sig på en förvirring i begrepp,
och på den styckning af Drätsel verket,
som för närvarande äger rum. Man lägger en
oreda till grund för att derpå bygga en ännu
större. Om denna grund, vid närmare skärskå-.
dande förfaller, så måste afven byggnaden ram
-
SÖ2
De» 5 Martil,
Ja, Till Statsmedel måtte utan tvifvel räknas
alla de medel som af medborgaren till Statens
behof betalas, Om de uppbäras och förvaltas
genom det ena eller andra af Statens Verk,
IvrjgsCollegium, SeraphjmerOrdensGillet, CanzliStyreisen,
ConvoyCommissariatet, Tullverketeller
StatsContoiret gör lika mycket. Saken är ändock
densamma, och förändras ej af den felaktiga
organisation, i följd hvaraf Uppbördsverket
ar deladt på så manga händer, Vöre denna
organisation redan rättad, och hade hela uppbörden
och utbetalningen af Statens medel blifvit,
som sig boide, hänförda under ett gemensamt
Drätselverk, så vore det ovedersägligt att
alltsammans hörde under granskning af Riksens
Ständers Revisorer, eller ock, att tydningen af
ordet Statsverk vöre godtycklig. Ville man påstå,
att de från Stats-Revisorernes granskning
undandragna Cassör borde så förblifva, för dét
att deras inkomster inflyta från vissa medborgare-classer,
eller gå till vissa ändamål allena;
så hade man lika orätt, Ty med samma; skäl,
som man påstår att de medel, som erläggas, för
att betala åt de barbariska magterne deras gard,
icke böra räknas till Statsverket, emedan de
handlande ensamt erlägga dem, eller vara underkastade
granskning af StatsVerkets Revisorer,
emedan tvänne Handlande sitta såsom Ledamöter
i Commissariatet; med samma skäl kunde
man påstå, att de utskylder, sorn erläggas af
Bruksidkare borde särskilt uppbäras, förvaltas
och redovisas för RergStatens räkning, utan sammanhang
med Samhällets öfriga Drätselförvaltning,
o, s, v. Hvarje del af Staten skulle då
Den o Martil.
263
utgöra ett strå för sig, och det hela icke vara
någorstädes i ett samband att finna. Likadant
är förhållandet med uppbörden och förvaltningen
af Tullmedels, Passevolance-, Krigsmanshus-,
Boställs-, Ecclesiastique-, Hospitals- och
Lazaretts- m, fl. medel. Antingen de betalas,
enligt skattläggning, bevillning, öfverenskommelse
med Kronan, eller till frivilligt belopp,
efter råd och lägenhet, så erläggas de naturligtvis
under den betalandes önskan och förutsättning,
att de måtte komma det allmänna till
nytta, och att de myndigheter, som skola v aka
öfver Statens förvaltning och bästa i andra afseenden,
äfven skola gora så i detta. En dylik
önskan och förutsättning å den skattdragan*
des, eller frivilligt betalandes, sida, bör icke
gäckas; och enda säkra medlet dertill, synes
vara att framlägga redogörelsen för Folkets
granskande Ombud.
Om Tullverkets förvaltning icke fått grani
skås af Ständernas ombud, i anseende till den
nära gemenskap, hon i flera delar äger med Rikets
oeconomiska styrelse, så borde samma skäl
hafva gällt, till att förmena Revisorerne granska
Allmänna Magazins-Inrättningens tillstånd.
Skulle vi väl då, hafva så väl som nu, genom
deras berättelser kunnat inse dess brister,
och varnas för deras följder? Till hvilka upptäckter
och lärdomar torde icke en dylik granskning
af Tullverkets förvaltning föranleda? o.
*. T.
Anses de ifrågavarande Cassorna och In
-
264
Den 3 Mars.
rättningarne främmande för Sfats Verket i fråga om
redovisning så borde de afven anses främmande för
detsamma då de behöfva penningar. Men det är
icke händelsen. Hvarföre skulle icke Regeringen eljest
begära ereditiver af Ständerne för deras rakrrng,
sorn nyss skedt för ConvoyCommissariatet?
Och h vårföre har val öfver en half million af
det så kallade lilla creditivet blifvit uttagen ur
Riksens Ständers RiksgaldsContoir, oin ej för
det, att Passevolance-medlen, och andra af
RrigsColleginm eller Förvaltningen af SjöÄrendierna
disponerade Fonder varit otillräckliga, att
bestrida de pragtiga läger, långväga marcher
■och rustningar, hvilka ägt runi under den fred,
liga tid, som förflutit sedan sista Riksdag? —
Skola Ständerna således betala hvad som brister
i de redan anslagna tillgångarna, så är det
lika billigt som med Grundlagarne öfverensstämmande,
att deras Revisorer först fä tillse huru
dessa blifvit förvaltade och använda, samt om
de, med bättre hushållning, icke kunnat räcka
lill. Intet sken af skäl synes mig följaktligen
kunna förebäras, till att neka en sådan gransk_
ning. Likväl nekades den vid sista Riksdag;
och då vi hittills, under den närvarande, förgäfves
väntat på ett nådigt meddelande af förändradt
innehåll, är det jag nu vågar underställa
Högloflige Ridderskapets Och Adelns be—
pröfvande hvad åtgärder, som, utan ,att gå Constituhonsf
Hskottet i förväg, möjligen böra till
rättelses vinnande, vidtagas.
Svenska Folkets rätt, att ej af någon annan
än sig sjelf beskattas4 är af Grundlagens
Den 5 Martii.
a65
67 §. försäkrad; och på det att beskattningens
höjande icke mätte föranledas af .misshåskådning
eller försnillning, stadgades att redogörelsen
för alla Statsmedel skulle vara de skattdragandes
granskning underkastad. Då den likväl nekas
för.en del af Statsmedlen, så synes det
enklaste sättet, näst en förnyad underdånig föreställning
hos Kongl. Maj t, att hindra en sådan
afvikelse från det rätta, vara, att Riksens
Ständer icke låta sig vidare beskattas utöfver
den närvarande Staf sreg! erin gen, hvars oförändrade
fortfarande intill nästa Riksdag kan dem,
enligt 109 §. RegeringsFormen afnödgas.
Jag tror 111ig således böra vördsammast föreslå
:
a) Att Riksens Högloflige Ständer måtte
på grund af 58 §. RegeringsFormen, samt 30 och
68 §• Riksdagsordningen, förnya deras underdåniga
föreställning till Kongl. Maj;t om erkännande
af rättigheten för deras Revisorer, att
granska de förut vägrade Cassornas, eller hvilka
Statsmedels förvaltning sorn lielst, undantagandes
dem, som gå til! det Kongl. Husets underhåll,
och tili hemliga utgifter i deplomaiiskt afseende.
b) Att, om detta erkännande vägras, elier
icke under Riksdagens lopp meddelas. Riksens
Högloflige Ständer å deras sida icke måtte bevilja
några nya anslag, vare sig tillfälliga eller
fortfarande, hvarom fråga redan blifvit väckt,
266
Den 3 Martii.
eller under detta Riksmöte kan komma att
täckas.
T anseende till det vidlyftigare arbete, som
skulle åläggas Stats-Revisorerne, när samtelige
Styrelse Verkens räkenskaper af dem borde granskes,
behöfde Revisionens sammmanvaro, utan
tvifvel förlängas till 4 månader, och jag skall
med förslag derom vända mig till ConstitutionsUtskottet.
Att den förlängda tiden för Revisionerna
icke kan, såsom en Grundlags-ändring,
vinnas förr än efter nästa Riksdag, hindrar ej
att granskningen genast utsträckes till sin lagliga
omfattning. Ty dels besparas mycken tid, om
Magazinslnrättningen upphäfves, och Revisorerna
framdeles slippa att befatta sig dermed, dels
bör deras granskning, som angår det stora af
penninge-förvaltningen, icke sträcka sig till små
detailler, som tillhöra Kammar-Ratten. StatsRevisorernes
granskningsrätt, egentligen åsyftande
att utreda, huruvida Regeringen uti Statsmedels
användande och penninge-bestyret i allmänhet,
uppfyllt de med Riksens Ständer träffade
öfverenskommelser, eller af dem derom gifna
föreskrifter, synes endast så vida böra beträffa
detaillen, att Revisorerne kunna fästa sig dervid,
om någon del deraf vore misstänkt, och
såmedelst förekomma att Kronans redogörande
och granskande Embetsman icke måtte vara
i hemligt förstånd med hvarannan. Blotta möjligheten
för StatsRevisorerne att kunna efterse
hvilken räkenskap eller hvilken detaille deraf
som helst, gör ungefär samma nytta, som om
de kunde genomgå alltsammans, emedan hvarje
Den 5 Martil,
267
redogörare måste befara, att uppmärksamheten
möjligtvis rigtas på hans förvaltning. Denna
allmänna eftersyn af Riksens Ständers Revisorer
år dessutom så mycket mera nödig, som
KaminarRåttens special-granskning år, enligt
hvad jag i ett föregående Memorial anmärkt
och nu å nyo erinrat, ofullständig till sin omfattning
och håmmad till sin påföljd.
Om detta Memorials remitterande till Stats.;
Utskottet anhåller jag ödmjukeligen,
N:o ag.
Herr von Hartmansdorff, /lugnJl:
Jag har flera gånger sökt fästa Högloflige
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet på
sksdligheten af den tärande classens tillväxt in«
om vårt samhälle, och nödvändigheten att förekomma
hans ytterligare ökande. Andra värde
Ledamöter af detta Stånd, såsom Herr Franc
Sparre, hafva, med Ridderskapets och Adelns
utmärkta bifall uppgifvit medel huru medlemmarne
af denna dass skulle kunna återföras till
närande yrken. Ett af botemedlen som skulle
hämma denna tillväxt i sin upprinnelse, har
hittills icke blifvit omnåmndt. Det år nemligen
ett sparsammare utdelande ån hittills af Adliga
värdigheter, genom hvilka icke blott vissa personer
för deras lifstid, utan slågter, för allden
tid, någon af dem finnes fästas, mera ån andra
Medborgare, vid de tårandes antal; och det
268
Veu 5 Martii,
år om detta ämne, som jag anhåller att nu få
yttra mig.
Såsom integrerande del af NationalRepresentationen,
år Adeln för talrik, både i förhålJ
lande till Rikets storlek, och till MedStänderna.
Då Sverige nu, enligt RiddarhusDirectionens
berättelse har 1296 röstägande åtter funnosidet
mågtiga Britannien år 1818, endast 5j4 personer,
berättigade att sitta i Parlamentets Öfverhus,
oberäknade 7 Prinsar af det Kongl, blodet
och So röstberättigade Prelater, tillsammans
55r. I Nederländerna med 6 millioner inncbyggare
der första Kammaren skall utgöras af
minst 4o — få högst 60 medlemmar finnas. Då
Öfverhuset allestädes år fulltaligare ån Underhuset,
t. ex. i England inemot hälften, i Nederländerna
minst omkring en tredjedel samt högst
omkring hälften o. s. v. år den röstberättigade
Adeln i Sverige öfver 5 gånger och den närvarande
vanligen 2 gånger talrikare ån alla de
öfriga Stånden sammanräknade. Jag vill, för
någon rättelses vinnande i detta afseende, icke
vånda mig till ConstitutionsUtskottet, emedan
det synes föga kunna uträtta att göra några
förslag till grundlagsändringar i detta afseende,
förr ån i sammanhang med NationalRepresentationens
förbättring i allmänhet. Men jag har
bordt anföra dessa exempel, för att visa förhållandet
i stort emelian de motsvarande Medborgareclasserne
i andra grundlagliga samhållen5
och för att med detsamma ådagalägga huru nödigt
det år, att Regeringens vårdande omsorg
under tiden mellankommer.
Den 3 Marlit,
269
Betrakta vi saken blott med afseende på
oss sjelfva, så dr förhållandet enahanda, En
vård Ledamot, Friherre Nauckhoff anmärkte, i
frågan om, våra öfverlåggningars offentlighet
att hår vore flera röstberättigade Adelsmän i
Sverige, ån som få rum på Riddarhuset. Detta år
så sannt, att om alla de 1296 infunno sig, skulle,
enär denna sal förmodligen icke rymmer flera ån
800 personer, ungefär 5oo nödgas stanna utanföre.
Detta förhållande mellan de röstågandes antal
och Riddarhusets rymd synes vara en sann bild
af förhållandet mellan Adelns myckenhet och
Rikets storlek' De svara icke emot hvarannan
och hvarje Adelsman, som vill söka anställning
och utkomst för sina söner, får med bekymmer
erfara det. Under den tid., Riddarhuset
byggdes, och när Ridderskapet och Adeln
första gången samlades på detta rum, eller vid
Riksdagen 1680, var Riket större ån det någonsin
varit tillförene och efteråt. Det runi
som då var tillräckligt för Sveriges Ridderskap
och Adel borde destomera vara det nu, sorn
öfver tredjedelen af Rikets då varande besittningar
gått förlorad. Ett större antal Adel ån
då fanns, borde, för samma orsak vål icke finnas
nu. De introducerades utgjorde vid ufgån.'
gången af 1G80, då Riksdagen äfven slutades
inalles 1071. Antager man samma förhållande
då, som nu, emellan introducerade och lefvande
Åtter, så uppkommer ett antal af 4y5 röstberättigade
eller af omkring 5oo personer, som
hår beqvämligen kunna rymmas. Nu, sedan
Riket år så ansenligen förminskadt, finnas hår
öfver 2 och en half gång så många. För att
270
Dan i 3 Martil,
erfara huru det tillgådt, böra vi återvända till
den tid, då Ridderskapet och Adeln fick en
constitutiv författning, såsom Stånd, eller RiddarhusOrdningén
af 1626, oell sedan fortgå till
närvarande ögonblick,
1 denna Författning omtalas blott att
det tillhörde Konungen utnämna eller naturalisera
Adelsmän; men icke till huru stort
antal. Den, som blifvit med någon Adelig värdighet
benådad, skulle te sig pä Riddarhuset,
hålst når möten höllos, celi sig der inmatricu
lera
låta, hvar och en uti sin dass.
Sveriges
deltagande i oo;årakriget och deraf följande eröfringar
bragte en mängd främmande Adel i
dess tjenst. I 1604 års RegeringsB*orm §. 47
stadgades följaktligen: ”att om någon af främmande
land, eller utur de vundna Landskap
kommandes, ville njuta stämma bland Ständerna,
då skulle det honom icke förvägras, sa
framt han hade satt bo i Riket} och, der han
Riddersman vore, och ville derföre aktad vara,
skulle han af Konungen förklaras privilegiirnägtig,
och på Riddarhuset å Riddare möte af
dem intagas, erkännas och inskrifvas.” 60 §, i
samma RegeringsForm stadgade, att ”ingen skulle
i Riket blifva adlad eller naturaliserad i Rid«
dareStåndet, medan Konungen vore utlåndes,
krank eller omyndig; men om sådant beneficium
af märkliga ordsaker skedde och gjordes, måtte
det icke längre bestå ån under Förmynderskapet,
utan (så vida) Konungen dem sedan särdeles
bekräftade. Oaktadt 3o:årakriget af Sverige
fördes med lysande framgång under de xSS
Den 5 Martil.
271
år som Förmynderskapet för Drottning Christina
varade, utnämnde Regeringen blott en Grefve,
några och 5o Adelsmän, men ingen Friherre.
Vid Drottningens anträde till styrelsen tun.
nos af introducerade Ätter endast 5 Grefliga,
g Friherrliga och 5i4 Adeliga eller tillsammans
526; hvaraf en stor del, och enligt det vanliga
förhållandet förmodligen öfver hälften, i synnerhet
efter ett så långvarigt krig sannolikt voro
utgångne. En så stor mängd af förtjenta
mån, har väl aldrig någon innehafvare af Sveriges
thron, haft att belöna, som hon. Främst
står den store Axel Oxenstjerna som upphöjdes
till Grefve, Stora Fältherrar och Statsmän följde
efter honom; men Drottningen behandlade
Adelskapets utdelande, såsom mycket annat, något
lättsinnigt, ty hon gjorde äfven Hofskräddare
till Adelsman, och tillskapade omkring
400 Ätter under de 10 år hon sjelf regerade.
Carl (Justaf meddelade inga Grefliga eller Friherrliga
och knappt 20 Adeliga vårdighefer; så
att Riddarhuset vid hans död 1660, både med
den gamla och den af Christina utnämnde Adeln,
blott bestod af 752 introducerade slågter.
Flere ån vanligt hade förmodligen utslocknat,
under Carl Gustafs skarpa krig, och det år icke
sannolikt, att flera ån 5oo Åtter, eller något
derutöfver voro lefvande. Likväl funno Ständerne
sig befogade, att i 12 §. af 1660 års Regeringsform
påminna, att derest ”man, i Konungens
omyndige år, intet kunde förbigå utan
för vigtiga orsaker, och till att förnöja vål förtjenta
personer, nödgades bruka de medlen, att
adla somliga och somliga naturalisera, man då
272
Den 3 Murtii,
försiktigt och sparsamt borde dermed umgå,
ocb deruti, så vål som uti andra vigtiga mål,
bruka Riksens Rids inrådande och samtycke.”
Den i2.‘åriga FörmyndareRegeringen gjorde
vål åtskilliga nya Adelsmän, och de Skånska
Åfterne inkoimno på Riddarhuset, men hvarken
någon Friherre eller Grefve. Deremot har
ingen Svensk Regent tillskapat så mångå nya
Ätter a{ alla 3 vårdigheterna, som Carl XI, i
egenskap af fullmyndig, synnerligen efter 1680
års reduetion, då han dels behöfde nytt folk,
för att afskaffa de gamla missbruken, dels icke
kunde vid införandet af en ny inrättning i Riket
vänta sig särdeles nit och biträde af dem,
på hvilkas bekostnad hon skedde. Ofver 600
Ätter leda sin härkomst från hans Regering, och
Carl XII ökade Adeln med 260. Under hans
långvariga och förödande krig, omkom en stor
del af Adeln, och de utslocknade Ätternas
mängd var förmodligen ansenlig. Likväl funno
sig Riksens Ständer vid 1719 års Riksdag befogade,
att uti den nya RegeringsFormen införa
en §. nemligen den 55, af följande innehåll:
”Det år vål uti vårt Rike ett urminnes bruk,
att den som genom dygd och tapperhet banat
sig vägen till höga Ofverhetens nåd och belöning,
till dess efterkommandes vördnad och heder,
uti Grefve, Friherre och Adelsståndet försättes,
hvilken benådningsrätt, såsom den Konungsliga
Högheten vidhängande, ock derhosförblifver;
men att endast de dermed måtte vill—
faras, hvilka om Fäderneslandet gjort sig vål
för-j
-
Den 3 Martil,
273
förtjente, och att sådant mycket sparsamt mätit
ske, anhålla Ständerna underdånigst, på lika
sätt, som redan år 1660, vid Riksdagen år
skedt.”
Men denna sparsamhet iakttogs icke
båttre, ån att, sedan den gamla Classfördelningen
inom Adeln blifvit vid Statshvålfningen upphåfven,
gjordes till stärkande af Hessiska partiet
på Riddarhuset, några hundrude nya familier
inom loppet af ett år. Riksens Ständer funno
sig då fÖranlåtne att, i den nya R ege ring sFormen
1720, åt detta ämne ågna en särskildt §.,
nemligen den 44.- Början är ungefär densamma,
som i 55 §. af 1719 års RegeringsForm, utom
det att studier och erfarenhet äfven uppräknas,
såsom skål till Adeliga vårdigheters erhållande.
”Men som, heter det, uti Sverige
redan år större mycsenhet af Adel, ån landet
kan tåla, så lärer Hans Maj:t vara så nådig, inga
flera med Adelig sköld att benåda, ån allenast
några få, vid dess kröning, hvilka medelst
märkliga tjenster för Riket, gjort sig dertill
värdiga, och blifva sedermera inga Adelsmän
gjorde till dess Riket sådant kan tillåta. Sammaledes
bör ej heller, i anseende till tjenster»
och caraeterer, någon med Grefve och Friherre
värdighet behedras, innan han genom stora och
besynnerliga förtjenster, gjordt sig dertill välförtjent.
"
Om man, för att få veta huru talrik den
Adel var, hvilken man ansåg större ån Riket
kunde tåla, antager samma förhållande emellan
Bil. till Ridd. e. Åd, Pr. 2 Band. 18,
274
Den 5 Martil.
introducerade och lefvande Älter då, sorn nu f
så uppkommer af 1993 introducerade ett antid
af något öfver 920 lefvande. Troligt är, art
det tämligen svarar mot råtta förhållandet,, emedan
den hastiga förökningen under Ulrica Eleonora
var mötvågd af den starka afgången under
Carl XII. Ifrån antagandet af 1720 års RegeringsForm
till och med slutet af 1756, introducerades
omkring 8 nya Atter årligen öfver hufvud
räknadt.
Men som under tvedrågtStider
na
ett större antal röstberättigade Ådelsmån än
eljest sig infunno, så erfor man olägenheten
deraf att dessa voro fEra ån Riddarhussalen
kunde rymma. Ifrån nämnde år afstannade alla
introductioner, intill 1762, då blott tvenne Friherrar
intogos på Riddarhuset; Men under den
21 December samma år, utfärdades, på RiddarhusDirectionéns
anhållan* och såsom bihang
till RiddarhusÖrdningen en Kongl. Kungörelse
ef innehåll: att om man, utan en obehaglig
trängsel, skadlig och mindre vårdig vid en så
betydande samling, som Ridderskapets Och Adelns,
skulle kunna på Riddarhussalen sammankomma
och rådpläga, tålde icke dess utrymme
att flera familier intogos, utan fordrade oundbårligen
att dermed bidades, till dess de dåvarande
introducerade Åtter blefvo till ett antal
af 800 förminskade, hvadan inga flera Ädeliga
Atter, under hvad anledning af introduction,
naturalisation, eller adoption det vara måtte, fingo
intagas, förr ån de redan röstägande blifvit
så förminskade, att de ej öfverstego 800. Eho,
det vare sig LandtMarskalken eller någon annan
af Adeln, som, emot detta beslut, fördristadtf
Den 5 Martii,
sig att proponera någon till säte och stämmas
erhållande på Riddarhuset, skulle sjelf förlora
bägge tlelarne. Ehuru ett annat parti den följande
Riksdagen fick öfvervigten, introducerades
ingen Adelsman , och endast tvenne Grefvar
samt Irenne Friherrar, förrän 1772. Huru
mycket de Adeliga vårdigheternas Ökande var
Nationen emot, synes inan kunna sluta deråt,
att Gustaf III låt uti 1772 års RegeringsForm,
binda sig vid adlandet af ett visst antal Ätter;
ett exempel, hvilket man förut icke sett. 11 §.
i nämnde RegeringsForm är af följande lydelse;
”Kongl Maj:t åger allena upphöja till Adeligt
stånd och värde dem, sorn genom trohet,
dygd, tapperhet, studier och erfarenhet, sig af
Kongl. Majit och Riket vålförtjenta gjordt; men
söm uti Sverige är stor myckenhet af Adel, så
lärer Kongl. Majit vara så nådig, och inskränka
detta antal till ett hundrade femtio, hvilka
i5o nya Åtter Ridderskapet och Adeln ej kunna
vägra introduetion. Likaledes kan ej Riddersk-jpet
och Adeln vägra introduetion för de
Riddersman, hvilka Kongl. Maj t med Grefligt
och Friherrlig! stånd benåda vill, och sig dertill
gjort vålförtjente genom stora och besynnerliga
för tjenster.”
En rnångd Grefvar, Fri
herrar
och Adelsmän, tillsammans i5g sorn under
tvedrågtstiderna erhållit sina vårdigheter,
blefvo nu efter hand introducerade, och då
Classindelningen på Riddarhuset åter upplifvades
1778, samt de så kallade ConmiendeursÅt_
terna tillskapades, för att förstärka RiddareClassen,
fick Adelns myckenhet en ytterligare
iillökning. Äfdrager man från de under Gu
-
Deri 5 Martti,
staf lifs tid tillkomna 289 Åtter* antal, der
nyssnämnde 159, sä blef under hans Regering antalet
15o, jeinnt fullt. Tager nian hela summan
af deni som introducerades oell genom
Ccunmendeursvåi digheter tillkommo, under den
tid, 1772 ars RegenngsForm var Rikets grundlag,
eller till 1809, så utgöra de 4oo, eller i
medeltal 10 om äret. Vid den Statshvälfning,
soni då tinsade, gjordes i §. RegeringsFormen
sorn stadgar Konungens rått, att förläna
Adeliga vårdigheter, intet förbehåll i afseende
på mängden deraf, ehuru Riket blef en tredjedel
mindre ån förut Under de i4 år, som sedermera
förflutit, hafva 164 nya Ätter tillkommit
, eller i medeltal räknadt, n om året.
Grundlagens stadgande att Greflig och Friherrlig
värdighet ej mera skulle tillfalla flera ån
den, som upphöjd blifvit, och, efter honom,
hans åhlsta manliga bröstarfvinge, har blifvit så
förstådt, att denne emellertid fått fadrens förra
värdighet, och att han följaktligen icke, så-i
sorn fordom, upphört att representeras efter innehafvarens
befordran till en högre.
Se vi till slutföljderna af Tabellverket, som
nyligen blifvit Ridderskapet och Adeln meddelade:
så finna vi att antalet af Adeliga personer
j Riket som från 1810 till 1815 ökade sig från
9,^72 till 9,681 personer, d. å. med 109 i det
hela, elFr med 21 årligen, har på de sednare
5 åren från i8i5 till 1820 ökat sig från 9,681
till 10,149, d. å. med 468 personer i det hela,
eller med årligen. BorgareStåndet deremot,
som ifrån 1810 till 181Ö ökade sig från (12,206
Den 5 Martil,
till 64,io2 personer, d. 3. med 1,896 i det hela,
eller med 079 årligen, har på de sednare 5
åren från 1815 till 1820, förminskats från
64,102 till 65,4o5, d. 3, med 699 i det hela,
eller inemot 140 årligen.
Förhållandet emellan närande och tärande
medlemmar år således, i detta fall, rått be-J
klagligt. År det svårt, att förmå ofrälse Ståndspersoners
barn, alt återvända till Nåringarne:
så bör det vara ännu svårare att förmå dem
eom blifvit födde tili Adelig sköld och hjelm,
att taga till spaden eller verktygen. Antingen
hindret hårrör från en fördom eller ej, så (innes
det likväl, och torde vara mycket svårare
att undanrödja ån det vore att förekomma Adelns
tillväxt, genom ett sparsammare utdelande
aF Adelskap. All medborgerlig förtjenst kan
icke rymmas inom Riddarhuset; det skulle då
omfatta alla de öfriga Stånden, eller hela Samhället,
hvilket vore omöjligt. Måste alltså en
viss inskränkning i Adeiiga vårdigheters medde-i
lande iakttagas och bör denna vara större än
hittills: så synes den likväl icke, utan orättvisa
emot den närvarande tidens utmärkta män af
ofrälse Stånd, kunna önskas sådan, att adlandet
för någon tid skulle alldeles upphöra utan att:
man, då 2 eller 5 slåg/er utgingo, kunde göra
en ny, o. s. v. Sedan sista Riksdag har förhållandet
varit omvändt, ty då 57 Åtter hafva tilikommit
sedan RiddarhusDirectionen afgaf sin
förra berättelse, hafva blott 54 utslocknat, hvar.
ibland 5, ("nemligen 5 Lagerbring och 2 Edelerantz}s
endast genom tvenne personers död»
Del i 7>
Af h^d jag nu haft äran anföra, torde det
vara tillräckligen ådagalngdt, att den representerande
Adeln i Sverige år Öfver 3 oell en
half gånger talrikare ån i det mågtiga Bri-v
tannien;
Att han mot förhållandet i andra representativa
Stater) år liera gånger större ån sina
MedStånder;
Att han år omkring 2 och en half gånger
talrikare, ån då Riket var störst och dä Riksens
Stånder i 1660 års Regeringsform, förhehöllo
sig att Adelskap mätte sparsamt förlånas;
Af t han år flera hundrade Åtter talrikare,
ån då Riksens Stånder enligt 1720 års Regeringsform,
ansågo honom större än Riket kunde
tåla, och detta Rike var då en tredjedel
större ån nu;
Att han utgöres af en tredjedel flera röstberättigade
personer, ån som på Riddarhuset
kunna rymmas;
Att Adeliga ynglingar i Sverige åro flera,
ån sorn Statens tjenst hehöfyer, och än sorn i
den kunna finna sin utkomst, med mindre man
ej vill hindra concurrencer af ofrälse mån som
uti de civila tjensterna åro talrikast;
Att Adelns tillväxt, de 5 sista år, för hvil.
ka förhållandet är kändt, varit öfver 4 gånger
starkare ån tillförene, under det att ett förut
Den 5 Martii.
2 79
tilltagande, närande Stånd, på samma tid aftynat.
Det år på sådana grunder jag härmedelst
får vördsammeligen föreslå:
Ätt Riksens Höglofl. Ständer ville genom,
en underdånig skrifvelse till Kongl. Majit framhära
deras Önskan, att, til! förekommande af
den redan för stora tårande elassens ytterligare
Ökande, Adeliga vårdigheter måtte hädanefter,
med mera sparsamhet, ån hittills, blifva utdelade.
Om remiss af detta mitt Memorial, till
Allmänna Besvärs- prh OeconoraieUtskottet, an^.
håller jag ödmjukeligen.
Njo. 3o.
Friherre von Höpken, Nilsi
Som motionstiden med i dag upphör, och
jag hitintills förgäfves väntat, att någon mera
lagkunnig Riksdagsman skulle väcka fråga om
ExpeditionsTaxornes nuvarande skick och de
missbruk, som i anledning deraf nästan dagligen
förspörjes och allmänt drabbar, efter hvad jag
dels sjelf erfarit, dels ock af andras bevis och
klagan inhåmtadt; så har jag funnit min pligt
fordra, att fästa Riksens Höglofl. Ständers uppmärksamhet
härå till befordrande af nödige rått,
el*er i denna del.
Den 5 Martil,
Om också aila Penninge-löntagande Ernbets-
och Tjenstemän, i äldre tider blifvit något
vanlottade, genom den aflöning, sorn på
Kronans Stat för dem varit anslagen; så hafva
de deremot tid efter annan äfven undfått och
blifvit skadrslöse hällne, med diverse sportelinkomster
och Expeditionslösen, ifrån och med
Troman till och med Cancellister, Contorister
och Vaktmästare samt ExecutionsBetjenter, både
i Städer och på Landet.
Denna osynliga Beskattningsmethode, sorn
icke igenlinnes på Contributionssedlar , drabbar
val icke således den ringare arbetsclassen, Frälsebönder
och Torpare samt Inhyseshjon med deras
vederlikar; men år dest om er betungande lör
den besuttne SkatteAlhnogen samt hela Ståndspersons-cojrpsen
, Borgare, Prester och Adelsmän
, Bmks-, Fabriks- och Näringsidkare, med
ett ord afla dem som äga och roulleramed någon
förmögenhet, från hvilken Process-omkostnader
och lösen för Protocoller och Expeditioner
af mångfaldiga benämningar åro oundviklige.
Genom 1777 års Silfver-realisation, blei
3 735 års ExpeditionsTsxa fördubblad; derefter
år 1801 den 27 Maj åter fördubblad!
med
tilläggning af särskild, förut okänd lösen af
Communications- och RemissorialsResolutionerl!
år 1813 den 5 December, fastställdes åter
der i 5o procents förhöjning, med afseende
uppå hvad Riksens Ständer derom i underdånighet
hade föreslagit, nied en tillökning af en
Den 5 Martti.
2gl
Cancellieafgift till 16 skillingar vid ansökningar
till alla Rikets Collegier; och r.u mera har genom
en från höga Regeringen utfärdad och af
Herr StatsSecreteraren M. G. Dankvardt contrasignerad
förnyad taxa på Expeditionslösen under
den i5 Maj 1821, i anledning af Kongl.
HofRitternes och Högsta Domstolens afgifna
underdåniga Utlåtanden, samma Expeditionslö
sen blifvit å nyo ansenligen förhöjd, i synnerhet
till faveur för Håradshöfdingarne, hvilkas
sportelsinkomster likväl förut åro vordne ansenligen
förbättrade, genom det i Kongl. Förordningarne
under den 5o Junii 1800 och dea
l4 Maj i8o5 stadgade påbud, att ”å alla köpebref
borde elter föregående lagfart, Fastebref
ovilkorligen utfärdas, hvilket likväl i förra tider
ganska sällan var öfligt.
I synnerhet är denna förhöjning märkbar i
den uti sednare Expeditionstaxan stadgade spor.
telafgift för Bouppteckningars inregistrerande
och förvarande, jemte påskrift eiler presentatum
å det utgående exemplaret, bestigande sig uti
ett Sterbhus med 20,000 R:drs behållning, till
icke mindre summa ån 28 R:dr 16 sk., med
ännu större proportionerad afgift för mindre
behållning.
I förra tider upptogs alltid Bouppteckningsvårdiet,
både å fastigheter och lösören till 25
å 55 och en tredjedels procent mindre än deras
verkliga värde och försäljningspris; men nu
mera och då enligt sednare BevillningsFörordBingen,
alla Fastigheter måste i Bouppteckning
•2<j2
Den 5 Mttrtii,
gar uppskattas efter de allmänna Täxeringslärrg-?
derne, hvilka åter öfverstiga de i sednare tider
förändrade och nedsatte försåljningspriserne; så
är det uppenbart att arfvingarne uti ett Sterbhus,
hvars behållna förmögenhet egentligen består
uti Fastigheter, blifva mycket förnärmade
och måste betala inregistreringsprocent för en
förmögenhet som de icke äga, utan endast igen.
finnes uti Taxeringslångder.
Detta oaktadt och fastän sportelmkomsterr»e
sålunda blifvit tid efter annan fördubblade
både för Domare och andra Civile Embetsmål!
och Betjenter, torde likväl flera missbruk begås,
för att ändå derutöfver föröka sportelinkomsterne,
såsom t. ex. att ehuru en köpare,
som börjat lagfara med en fast Egendom, densamma
åter fÖrsåljes efter ett och annat erhållit
uppbud, måste han likväl fullfölja lagfarten
och derå utlösa Fastebref, under förevändning,
att detsamma skall tjena till åtkomstdocument
för den nya köparenj och hvaraf följer, att en
och samma Egendom ofta blifver för tvenne
ägares räkning på en gång uppbuden och fasta in
dubblo utfärdad, eller äfven för den förra köparen
som Egendomen under tiden försåldt; och
vidare, att de original-handlingar, som till Domstolarne
inlemnas icke blifva, utom vid Härads
och LagmansRåtter, till Parterne återställde,
utan derstädes qvarhållas, och måste emot af
skrifter
utbytas orh å nyo utlösas:
sålunda
och då en originalhandling inlämnas till KåmnersRåtter
__ så återfå parter icke densamma,
utan att deremot utlösa en afskrift,
Och då
Den 5 Martil.
X.£'miiårsROfferts Protocol! och Utslag r.flamnas
till Rådstugurätt, så qvarhåiles de derstädes
och måste emot afskrifter åter lösas:
och
enär samma Protocoller och utslag ån ytterligare
till Kongl. HofRåtterne aflårrinas, vid R 5ttegångsmåiens
fullföljande, så återfås de icke
eller annorledes ån emot utlöste afskrifjer, hvilket
äfven practiceras uti Kongl. Maj;ts Nedre
JustitiaeRevision; hvaraf påföljden blifver, enär
Rättegångar fulliöljas, att en och sarinna UnderRätts
Protocoll och Utslag, blifver på 4 stallen
qvarliggande, antingen i originaier eller i utlöste
copier, och det utan annat ändamål ån att öka
skrifvarebesvåret och Betjeningens sportler, samt
att Öfverlasta Archiverne med onödiga handlingar;
icke att förtiga det Expeditioner ändå
utfärdas med allt för gles och utdragen styl.
Till minskning af den beskattning sorn sålunda
genom mångfaldiga onödiga sportelafgifter, efter
min tanka betungar Rikets innebyggare, och till
förekommande af förenämnde missbruk, dristar
jag för min del, ehuru med mera nit ån sakkännedom
tillstyrka, att Riksens Höglofl. S.tånders
Önskan till KonurigaThronen torde kunna
framföras, nemligen: att högsiber.orde 1821 års
Expeditionstaxa matte närmare öfverses och
modereras, och be/tamt förklara: att enär en
fqft Egendom bli jaer under Lagfartstid d ny o
försåld, någon fortfarande Lagfart och Fastebref
s utfärdande af säljaren icke må äskås,
och att alla parter måge berättigade anses,
att i de högre instantierne återfå sina dit ingifna
OriginalHandlingar, utan att behöfva
Hen 3 Martil.
dem ernet afskrijter (som ofta kunna blifva in
cprrecta)
utlösa; ändtligen sd ock att någon Formule
matte sökas och jnft(tällås för den grånslösa
och i alla ajseenden kostsamma godtyckliga
utdragning å bohstäfver och meningar
famt titulaturer m. m., Jorn eridaft föröda
papper och öka parternes kostnader.
Anhållandes för öfrigt, att detta mitt Memorial
mätte med de öfrige Respective MedStånden
cotnrnuniceras, samt till vederbörligt
Utskott iemiltera8.
N:o 3i.
Hans Excellence Herr Grefve von Effen,
Hans Henrici
Sedan jag. af vederbörande, sorn aga befattning
med Kongl, Majrts Hofhållning, jemte
dertill hörande detailler, blifvit underrättad att
det anslag, hvilket af Riksens Ständer till detta
• vigtiga ändamål år bestämdt, oaktadt all använd
noggrannhet, icke befunnits tillräckligt, har jag,
såsom RiksMarskalk och ägande i sådan egenskap
Högsta Styrelsen öfver Konungens Hof,
nnsedt min skyldighet vara, att ett sådant förhållande
hos Högloflige Ridderskapet och Adeln
anmäla. Anslaget, såsom bekant år, belöper sig
till 020,000 R:dr.
Den uppgifna bristen utgör
omkring 100,000 R;dr Banco, Då allt anslag
synes årnnadt att uppfylla det beräknade
syftemålet, och då bibehållandet af Kronans an*
seeade, med hvilket Statens år så nära förenadt,
Den 5 Martii,
28g
tycks mig vara af ett stort Och allmänt interesse,
har jag trott mig böra hemställa, om ej
tjenlig utväg till bristens fyllande inå af Riksens
Ständer vidtagas, och Konungen såmedelst sättas
i tillfälle att äfven i detta fall upprätthålla
Rikets värdighet, sorn Hans Majt i alla andra
hänseenden så fullkomligen bevarat.
Jag anhåller att denna hemställan må med
de öfrige RiksStånden coinmuniceras samt till
StatsUtskottet remitteras.
N;o 32.
Herr af Robfon, Carl Magnus:
Vid öfverlåggningar, som under Riksmötet
1818 förekommo, rörande en Bergslags inrättning
i Norrbottens Lån, grundad på det i Gellivare
berg befintlige rika och outtömliga förråd
af jernmalm, funno Rikets Ständer framgången
af detta företag, väsendtligen bero på möjligheten,
att genom Lina och Engeså Elfvars upprensning
och försättande i farbart stånd, bereda
utväg för en lättad malmtransport ned till hafskusten.
På Ständernas i anledning deraf yt
trade
önskan, det Kongl. Maj;t täckes låta anställa
en fullständig undersökning öfver dessa
Elfvar, blefvo Committerade för Sfrömrensningarne
i nåder anbefallde, att ofördröjligen gå i
författning om verkställigheten deraf. Ehuru
resultatet af detina år 1819 utförda undei sökning,
icke utföll gynnande för en strömfart»
2^6
Den 5 Martil.
öppnande til! det åsyftade ändamålet, mindre
motverkad* af oöfvervinneriiga naturhinder ån
af deh dertill erforderliga öfverdrifva kostnaden,
saint af det icke jemförbara förhållandet, i hvilket
ett så vidtomfattande arbete stod till landets
närvarande ringa befolkning och kulfur,
borde likväl, ett för Riket i allmänhet orh för
uppkomsten af denna obebodda Landsort isynnerhet,
så vigtigt ämne icke lämnas utan afseende,
emedan andra med locala beskaffenheten
mera förenliga anstalter till malm-transportens
befrämjande kunde, åtminstone till en början
lättare vidtagas.
Ledde af dessa åsigter, hafva fördenskull
Kongl. Kammar- och Bergs-Collegierne hos
Kongl. Maj:t i underdånighet föreslagit uppbyggandet
på allmän bekostnad ai en masugn,
hvilken sedan skulle, under vederbörlig tillsyn,
upplåtas till en,skiltas begagnande, och på sådant
sätt grunden läggas till Bergshandteringens införande
biand Allmogen.
Så afgjordt det ock må vara, att endast
genom denna utväg en ny näringsgren kan uppstå,
och en längre efterlängtad allmännare förädling
af en rik naturproduct vinnas, lärer det
dock böra medgifvas, att flere väsendtliga förberedelser
till utförande af detta förslag ännu
återstå.
Nya oeoonomiska anstalter fordra, i
mori af större omfattning, äfven sorgfålligare
förberedande åtgärder, om deras framgång skall
med sannolikhet förutses och beräknas, hvarföre
ock Kongl. Maj:t i nåder funnit för godt,'
Den 3 Martil.
287
ätt vid ber, ålte Collegiers underdåniga hemställan,
icke lägga någon afgörande hand, förr
ån åtskilliga till ämnet hörande, men ännu saknade
upplysningar, hunnit inhämtas.  Man har
uppgifvit 2 särskilta leder, åt hvilka malmtransporten
kunde riktas, den ena ned till Kalix
och den andra till Luleå Elf.
Genom undersökningen 1817 och i synnerhet
1819, samt Herr Majoren och Riddaren
Hällströms olörtrutna bemödande och sällsynta
skicklighet, år beskaffenheten af den förra visserligen
känd, men innan den företrädesvis våljes
till föremål för en blifvande Bergslags-in—
rättning, borde äfven den sednare med mera
noggrannhet och utförligare ån hittills skett,
utforskas __ Ehuru land-transporten, utan
tvifvel den mest naturliga, undet detta nordliga
lands långa vintrar, år något drygare nedåt Luleå
Elf, ersåttes den deremot af denna Elfs farbarhet
för större fragtbåtar, hvilken på en längd
af ro till ri mii afbrytes af endast tvånne
forsar.
Jemte det jag med fullkomligaste öfvertygelse
om vigten af detta ämne, föranledes att
hos Höglofiige Ridderskapet och Adeln vördsamt
tillstyrka ett lämpligt anslag af Statsmedlen,
till befrämjande af de primitiva anlåggningarne
för Bergs-näringens uppkomst uti Norrbottens
Lån, grundad på malm från Gellivare,
får jag tillika föreslå, att innan någonting hufvudsakligt
företages till deras användande, en
ytterligare utförlig undersökning måtte anställas
288
Den 3 Martil,
öfver den trakt mellan Lulea Elf och Gellivare
som till en transport-väg för malm och
till grundläggande af en Bergslag synes vara
bäst ägnad.
Föremålet för denna undersökning blefve
förnämligast:
1) Att utröna möjligheten, och uppgöra
förslag öfver kostnaden till upprånsandet af
Hedensfors uti Luleå Elf, antingen att helt och
hållet .eller till en del göras farbar, samt i det
sednare fallet uppgifva såtfet, huru transporten
förbi den samma, skall kunna beqvämligare förråttas.
2) Utforska beskaffenheten och läget af redan
befintliga Nybyggen på denna våg, och utse
lågenheter till anläggande af så många nya,
som möjligen kunna inrättas.
5) Bestämma sättet och vilkoren huru dessa
Nybyggen skola upptagas, med Åboer förses
och snart iståndsätta^.
4) Utstaka den tjenligaste ledningen af en
allmän vinterväg för transporten.
5) Utsyna det mest tjenliga läge för den
första masugn, som på allmän bekostnad kornme
att utföras m. m. Och då till utredande af
allt detta, erfordras olikartade insigter, hvilka
tilläfventyrs icke i sin vidd, finnas förenade hoa
en
Den 3 Martil.
289
en enda person, torde uppdraget böra öfverlemnas
åt flere, af hvilka hvar för sig, i afseende
på bergshandteringen, landtbruket och de
mechaniska vetenskaperne, .Igna ett gemensamt
bidrag till det helas fullständiga beredande och
framgång.
Jag anser det således mer ån Öfverflödigt
att upptaga Högloflige Ridderskapets och Adelns
dyrbara tid med närmare utveckling af ett ämne,
som under tvänne Riksmöten fästat Konungs
och Ständers allvarliga uppmärksamhet,
som redan 5o år tillbaka, uppmanade en af
detta Höglofliga Stånds egna medlemmar, att,
mera rådfrågande sin Fosterlandskänsla ån sina
tillgångar, våga detta stora företag, att från
Lappmarkens rika och outtömliga Jernmalms;
förråd söka oss ersättning, för de, under brytning
varande odalgrufvors allt mer och mer aftagande
malmtågt, och såmedelst åt efterkommande
gälda den skuld, som omtänksamma förfäders
förutseende ålagt det slägte, som ännu
länge skall njuta frukten af deras mödor.
Utförandet af ovanliga vårf, påkalla en
sällsynt belöning. Friherre Sumael Guftaf
Hermelin erhöll den också, då Rikets första
Stånd beslöt, att minnet af så stora förtjenster,
of en så sällspord uppoffring, skulle åt eftertiden
förvaras, genom en medalj med påskrift af
detta samtidens vitsord: För utvidgade kunskaper
om Fäderneslandet, fårkojrade näringar,
befolkade ödemarker.
Bil, till Ridd, 0. Ad- Fr. 3 Band- 19.
29»
Deri 5 Martii.
Der ett riksgagneligt företag begränsas alden
enskilta förmågan, der vidtager Statens
förbindelse att det fortsätta. Tvänne seklers
erfarenhet hafva nogsamt besannat fördelarne af
en utvidgad Bergshandtering.
Jag vågar således ånnu en gång påkalla
det Högloflige Ståndets ädla behjertande af ett
ämne, för vigten af hvars redbara följder under
tidernas fortgång jag vädjar till den store Axel
Oxenstjernas yttrande inför RådsProtocollet den
17 October i636;
Nog, sade han, kunna vi få medel åt Kronan,
om vi uhderjiödja. bergen, ty hvad forti
derpå användes, lönar kotinaden, och Riket
i lif ver derigenom rikti
N;o 53.
Herr von Ehrenheimj Reinhold Fredric:
Att ytterligare öka antalet af den mångd
förslag till penninge-förlågenhetens afhjelpande
och Landtbrukets understödjande, som under
detta Riksmöte blifvit af sakkunnige och erfarne
märi uppgjorde, torde mången anse vara
mindre väl betänkt
ja till och nied förmå
tit,
hvarföre jag, till urskuldande för detta mitt
företag får förklara, att jag anser det varå
hvarje medborgares, och i synnerhet hvarje Riksdagsmans
skyldighet, att elter sin förmåga biträda
att uppsöka botemedel för ett ondt, hvars
Olägenheter och verkliga tillvarelse synas mig
isaSä iner ärr tillräckligt ådagalagde.
Den 3 Martil,
291
Ibland de flere föreslagne botemodel ha
iåne-,iiistalters inrättande mot hypothek afspannemål
äfven förekommit. Vid dessa förslag
forde det tillåtas mig, att, af de mångå olägenheter
det medför, blott anföra den, att denna
varas tyngd relatift till sitt värde, fåstar vid
denna låne-utvåg så dryga kostnader och svårigheter,
vid pantens transporterande fram och
åter, att den, elter min öfvertygelse af högst
få kunde med fördel begagnas. Heltannorlunda år
förhållandet »ned lån på pant af jern, hvilket
stående på våg, dit det i alla fall skall föras för
att få afyttras, ej behöfver transporteras af stället
för att belänas.
Min öfvertygelse år dock att iåne-anstalter
för jordbrukaren; på billiga ochs med näringens
bestånd förenliga vilkor, samt med iakttagande
af sådane modificationer, sorn förebygga möjligheten
af ett återkommande vingleri med egendomshandel
för lånta penningar, i närvarande
på enskildt credit utblottade tid skulle vara
en verklig hjelp för jordbrukaren, då honom
derigenom bereddes utväg att till sina husbållsbeliof,
tjenstefolks löner och utskylders afbördande
kunna fä låna penningar, och således
blefve satt i tillfälle att hålla på sina varor intill
dess de med mesta förmon och beqvämlighet
för transporten kunde afyttras. Hvaremot förhållandet
med de fleste Landtmån nu deremot
år, att de, för att anskaffa penningar till dessa
utgifter, genast efter inbergningen, med försummande
af andra angelägne höstgöromål, måste
ftöska en del af sin säd och köra till torgs, der
Den 5 Martil.
en af gemensamma behof verkad större concurence
nödvändigt förorsakar lägre prises än de
som vid en mindre tillförsel sedermera blifva
gällande.
Jag vågar derföre vördsamt före
slå,
att låne-anstalter uteslutande för jordbru»
karen blifva inrättade på fyra ställen i Riket,
nemligen: en i Svea Rike
en i Götha Rike
en i Skåne och en i Rikets norra Landskap 3
hvarigenom lika lätthet att begagna dessa inrättningar
beredes för alla i detta vidsträckta Rike varande
Jordbrukare.  Min afsigt år för ingen del
att söka erhålla ett ökadt Rörelse-capital på bekostnad
af Bancosedelns minskade värde, helst
jag har den öfvertygelsen att Landets nuvarande
Rörelse-capital i det närmaste svarar emot
behofvet om det verkeligen vore ute i rörelsen
och mera spridi, öfver landet.
Jag hemstäl
ler
derföre vördsamt till de mera sakkunniges
bedömande, om icke de till odlings lån anslagne
men ännu obegagnade summor jemte någon del
af BancoDiscoptens fond, af hvilken nära en
million lärer nu vara utlånt, erforderliga fonder
för dessa Låne - anstalter kunde disponeras.
Till det föreslagne användandet af en del
af odlings låne-anslagen föranledes jag så vål
af våre upplyste Revisorers lemnade berättelse
och deri gjorde reflexioner öfver förhållandet
med dessa odlings-lån, som af min enskilt» öfrertygelse
att de ej medfört den reela nytta
för Jordbruket, sorn vid deras anslående åsyftades.
Den 3 Martil'.
Om dessa mina åsigter af Högloflige Ridderskapet
och Adeln samt de öfrige Respective
MedStänderne gillas, skulle jag föreslå följande
allmänna grunder för utförandet af mitt
förslag, hvars närmare verkställande i detaillerne,
för Öfrigt öfverlemnas till Riksens Högloflig»
Stånders BancoUtskotts på närmare sak-kännedom
grundade åtgärd, nemligen:,
1) Att på sätt jag redan anfört, fyra LaneContoir
inrättas och förläggas, försedde med
efter behofvet erforderlige och efter tillgångarne
afpassade fonder från Banken.
2) Lån meddelas på samma grunder sorn
af Disconten, med en femtedels afbetalning
hvart halft år, och afdrag af räntan då lånet
utfås
men utan straffränta för underlåten
omsättning, hvaremot omsättnings-rätt förloras,
om den ej verkställes inom tvänne månader
efter förfallotiden.
3) Säkerheten för lånen blifva en eller
tvänne personers proprie borgen, hvars vederhäftighet
skall attesteras af Konungens Befallningshafvande,
Domaren i Orten eller KronoFogden
inom Fögderiet.
4) Räntan af dessa lån bestämmes till 5
för hundrade.
5) Dessa LåncContoir skola redovisa till
Den 3 Martil.
Bankens Styrelse, och under den i allo subordinera.
6) Endast Jordbrukare äro berättigade att
erhålla lån, och det till ett bestämdt maximibelopp
i förhållande till innehafvande Jordbruk,
t. ex, af 4oo Riksdaler för hvarje helt Hemman,
samt efter samma grund mera för en
större Egendom och mindre för mindre Hemmansdelar
. dock med den inskränkning för
de större Egendomarne, att 3ooo Riksdaler är
högsta lånesumma, som på en hand får meddelas.
Med dessa summor, tror jag att hvar och
en kan vara hjelpt till fyllande af de behof jag
egentligen åsyftat
och alla speculationer för
yingleriet Uro stängde
då de dertill äro o—
tillräcklige.
Detta förslag torde mötas med det vanliga
inkastet, att Landtmanna-yrket ej står tillsammans
med något låne-system, och att följaktligen
alla låne-anstalter, isynnerhet på Discontfot
äro för Jordbrukaren skaddige. Härtill får
jag svara, att med den nu varande höga räntan
bär det sig visserligen icke för Jordbrukaren att
låna till sitt yrkes bedrifvande, men då han nu
genom en högst ofördelaktig conjunctnr redan
måst skuldsätta sig, tror jag, att just vid ett sådant
förhållande påkallar behofvet att en utväg
beredes, som Öppnar för dess idkare möjligheten
att få låna på sådane vilkor, som äro
förenliga med näringens bestånd, att dermed
Den 5 Martil.
småningom afbörda sig do gamla med hög ränta
löpande skulderne, hvilka otvifvelaktigt slutligen
ruinera mången Jordbrukare —- och det torde
vara hög tid att äfven för dessa näringsidkare
göres något af verkelig nytta, och sorn af dem
alla kan begagnas utan andra dervid fästade
band, än full säkerhet för återbetalningen, hvilket
ej är förhållandet med odlings lane anslagen,
sorn, om de ändamålsenligt användts af en
och annan, dock ej blifvit det af alla, enär
kanske mången odlat för att genom denna enda
utväg skaffa sig en låne-tillgång, hvarvid nyttan
af odlingen icke ingått i beräkning.
Om remiss häraf till behörigt Utskott anhåll
es vördsamt.
Bilagor
till PleniProto collet för den. 3 Mars,
eftermiddagen.
N:o ».
Friherre Carpelan, Carl Mauritzi
Om icke ämnets vigt i 160 år för obestridligt
riksgagneligt ansedt förmått mig att mera,
detailleradt utveckla skälen för den motion jag
jau vördsamt trott mig såsom en rättskaffens
Dan 5 Martil,
Svensk medborgare böra hafva äran insinuera,
så hade jag visserligen icke ökat antalet af dem,
som trötta detta upplysta Samfunds nog ofta på
hårda prof satte tålamod;
men då ämnet
fordrar någon vidlyftighet för att verka till ändamålets
befrämjande, som är en PortoFrancoInrättnings
stadgande för Gottland, torde det,
med hänsigt till dess ej allenast för nämnde ö,
utan äfven i flera afseenden, för hela det öfrige
Sverige så högst gagneliga resultater, i sig
sjelft plaidera ett ynnestfullt öfverseende; hvarföre
ock, i förlitande derpå, jag tager mig fri •
heten att så kort som möjligt, för att vinna
behörigt sammanhang behandla ämnet historiskt,
stats-oeconomiskt och politiskt.
Wisby stad har i urminnes tid varit en af
de märkvärdigaste, mest blomstrande och i localt
hänseende vigtigaste städer i Europa. Isynnerhet
spelte denna handelsstad en lysande röle
i n:te, i2:te och i5:de seklerne; men redan i
det 7:de eller Sale tidehvarfyet tjente den till
depot, till och med för Asiatiske varor, som
ditkommo öfver det nordliga Indien och Persien
till Caspiska Hafvet, samt vidare öfver Ryssland
uppför Wolgafloden till sjön Ladoga och
Ostersjöstäderne Narva, Revel oell Riga, hvilka
slutligen erli ollo Nederlagsfrihet i Wisby, i en
period då Gottland utgjorde en sjelfständig
Stat, troligen styrd endast af en Handlande Senat.
Detta oaktadt var dess nederlags-handel
ännu blott i sin linda till dess den vann ny styrka,
enär i nionde seklet den då florerande sta
-
Den 5 Martil.
-97
den Wineta på Ysedomska landet blef i grund
förstörd, då större delen af denne Stads öfverblefne,
med Wisby i Handelsrelationer varande
innevånare etablerade sig der, hvarest så vål
Greker som Tyskar lingö uppbygga sina egna
Ky i kor och Staden dessutom hvimlade af Fränker,
Engelsmän, Ryssar, Nederlåndare, Spaniorer,
Nordmän och Danskar. Såsom ytterligare
bevis på Wisby stads anseende, rikedom och
magt, må anmärkas dess uråldriga upptagande
bland HanseStåderna, samt den lagen som i
ia:te seclet stiftades, under namn af Wisby Sjölag
eller Gottlands Vater-rått; hvilken ej allenast
då nästan allmänt respecterades af andra
Handlande Nationer, utan Ulven i denna stund,
i betydlig mån tjenar till norm för de ännu
gällande reglementariska stadganden för sjöfarande.
Hvad som i öfrigt vållat Wisby Stads uppkomst,
dess i flera secler fortfarande flor och
slutliga fall, äfvensom hela Gottlands aftynande,
inhämtas utförligt af dess Historia. — Då man
betraktar, att denna O, i en lång kedja af århundraden,
oafbrutit varit ett mål för Vikingarnes
Härfärder, Preussiska KorssRiddarnes
egenmägtiga behandlanden, de så kallade FetaliiBrödernes
och andra roflystne Sjöröfvares ströftåg,
samt synnerligast Danskarnes inkråktningslystnad
och Lybeckarnes afund, igenfinner man,
allt mindre än tvetydigt, orsakerne till dess förfall;
som dock kanske mera ån allt annat
likväl hufvudsakligen bereddes af tvedrägtens
fackla, hvilken stundtals framblossäde emellan
298
Den 3 Martil.
'Wisby stadsboer och Gottlands Allmoge. Dessq
olyckliga conjuncfurer upphörde ej förr ån def
genom Brömsebroiska freden år i645, med Sverige
åter införlifvades, hvilket sent omsider betryggade
dess lugn och sjelfbestånd Yttre fred
samt invärtes trefnad och idoghet hafva våt
allt sedan småningom åter upphjelpt Gottland,
men förlusten af fri Nederl 'gshandel återstår
att upplifvas, hvarförutan Gottland ej allenast
icke kan uppnå en högre grad af förkofran och
välmåga, utan ock åfventyrar att, oberåknadt
inomentuella penningebristen och låga spannmålsprisen,
ändå nästan totalt ruineras genom nu
existerande mindre lyckliga handelsförhållanden,
och medelst de mot Gottlands betydligaste exportprodueter,
synnerligast kalk, hos Utländska
Nationer nyss antagne menliga pronibitiva Författningar
; svårigheter som torde likväl lättast
afhjelpas genom stadgandet af Ömsesidiga för
handeln gynnande privilegier.
Blott man rik
tar
sin uppmärksamhet på Marstrand under en
period då denna stad, icke längesedan ännu
innehade Portofrancofrjhet, och sedan den uppförde,
kan man lättast förvissa sig om förmånen
af nämnde rättighet ; ifrån det denna lilla
Staden befann si"g i högsta vålmagt, sjönk den
lill den grad af uselhet, att kort derefter endast
tvenne Handelshus förblefvo behållne; och
det endast af orsak att egennyttan och afundsjufcan
på främmande inflyttningar föyanlät Stadens
kortsynte Styresmän att nog fåviskt anhålla
om Portofrancofrihetens afskaffande, som äfven
bifölls;
en rättighet, hvilken de ej långt
derefter, uppvaknande från sin dvala, ångerfull
Den 3 Martil.
299
fruktlöst sökte återvinna. Att Wisby deremot
hvarken direct eller indirect afsagt sig sin
förr ägande dyrbara nederlagsråttighet ,• år en
sak sorn styrkes af sammanstämmande Historiska
facta. Det frågan om Portofrancoinråttnin.
gen å Gottland ej år ny, utan endast vördsammast
af mig nu åter härmedelst väckt, känner
Rikets HÖglofl. Ständer förut och behagade ytterligare
inhämta deraf, att den redan i Högstsalig
Konung Carl X:s tid påtänktes, äfvensom
sedermera under Konung Carl XIl:s regering
bragtes å bane och fann bifall, men veiktdålligheten
hindrades då endast och allenast af denne
Hjeltens förtida frånfälle,- hvilket, med hänsigt
till dess följder, ibland andra otaliga olyckor
för Svea land äfven medförde den, att denna
plan för en tid sänktes i glömskans flod;
dock blef den längre fram åter betraktad såsom
ett vigtigt öfverlåggningsåmne för Sveas Regenter
och dess Ständer: men alltid motarbetad
af egennyttan och afundsjukan, blef denna fråga
åter uppskjuten vid 1769 års Riksdag, Ej
långt derefter fann dock Konung Gustaf lil, i
början af dess Regerings tid, denna plan så
■vårdig dess upplysta uppmärksamhet att den beslöts
skyndsamt verkställas, men contrecarrerades
åter af vissa vederbörandes enskildta interessen
samt förändrade politiska åsigter. Kongl.
CommerceCollegii, år 1772 affordrade underdåniga
utlåtande, skall äfven ovilkorligen hafva
tillstyrkt Portofranco- och Nederlagsråttigheten
för Gottland, Sedermera blef denna motion å
ny o väckt år 1806, under den dethroniserade
Konungens regering och förnyades åter våfi
000
Den o Martu,
j8og och 1812 års Riksmöten, då resultaten af
Öfverlåggnirgfjrne blefvo, sorn skönjes utaf Riksdagsbesluten,
af den 2 Maj 1810 och 18 Augusti
1812, att detta amne stalie såsom ett
Economiemäl öfverlämnäs till Konungens nådiga
godtfinnande, jemte det underdåniga tillägg,
att ibland de flere städer, sorn voro före6lagne
till erhållande af nederlagsfrihet, fanns
ingen dertill mera passande ån Wisby på Gottland
; och lärer Kongl. Maj:t, af denna anledning
i nåder hafva infordrat vederbörande Autoriteters
underdåniga utlåtanden, hvilkas innehåll år
för mig ännu alldeles okändt; likväl år troligt
att de tillstyrkt Portofranco-frihet för Gottland,
då den Comitté som år 18(2, på nådig befallning
förordnades till förslags afgifvande om Portofranco-inråttningen,
äfven lärer hafva den tillstyrkt;
dock endast att Slitö och Wisby, skulle
dertill utses, försedde med särskilda TransitoTullkammare,
och att Ksppelhamns och Klintö
Landtharnnar skulle med Wisby under denna
rättighet inbegripas, dit, efter sig lämpande vind,
alla öfver 10 fots djupgående Fartyg, skulle
förvisas, under controll af Wisby Tullkammare.
Äfven skall nämnde Comitté hafva proponera!,
att Nederlagsafgiften skulle ökaa till t k 1 och
en half procent m. m., hvarom allt jag längre
fram får åran vördsamt yttra mina tankar. Såsom
något märkbart torde förtjena äfven anföras,
det allt sedan första början af i5:de sedet,
då Gottland inköptes af Preussiska KorssRiddarne,
och då Konung Erik XIII af Pommern
besökte Gottland, ingen af Sveas Konungar henrat
denna Ö med dess närvaro, med undantag
Den o Martii.
af Konung Carl X, som likväl endast i egenskap
af ArfFurste, år i646, besökte denna
Province då han genast insåg dess intrinsequa
värde.
Sedan jag nu haft åran att för Höglofl.
Ridderskapet och Adeln framlägga det Historiska
af ifrågavarande ämne, fortskrider jag vidare,
att enligt min ringa förmåga utveckla skålen
till Portofrancofrihetens eller åtminstone en
fri Nederlags-råttighets meddelande , antingen åt
hela Gottland, eller blott åt vissa Hamnar deraf.
Trenne hufvudomståndigheter förete sig,
synnerligast vid stiftningen af en slik inrättning
hvarå torde böra göras afseende nemligen: i)
Gottlands locala och andra förmåner, samt
dess egna produetiva resourcer; 2) dess vornmerciella
förhållanden till det öfriga Sverige
och andra Nationer, samt o) den fördel en
sådan rättighet skulle förskaffa Svea land i
Statsoeconomisk och politisk hänsigt.
1) Gottlands locala och andra förmåner samt
dess egna produetiva resourcer kunna förnämligast
betraktas nied afseende å dess tillgångar på 1)
födoämnen och förfriskningar så vål för de der
sig bosättande inflyttingar, sorn ock, för dem
som kortare eller längre tid nödgas på ön qvarstanna,
eller blifva vinterliggare; 2) goda och
säkra Hamnar, danade så vål af naturen som
konsten; och 5) materialier till Magaziner och
andra byggnader, på det ej afskråckande hyror
må för mycket stegras för varu-upplag och i
orten inträffande speculanter.
30 2
Den 3 Martii.
H-vad först födoämnen beträffar, år brist
på spannmål icke att befara, enär Gottland i
vanliga år, utan afsaknad för egna innevånare,
exporterar minst 10,000 tunnor deraf, hvilken
production, derest de på ön befintliga Myr-jordar
behörigen odlas, de då kunde uppdrifva till
i5o,ooo tunnor och derutöfver; som nu, genom
ett felaktigt skattläggnings-system, icke rendera
Staten det allraminsta; äfven dessutom skulle i
alla fall alltid resourserne af sig sjelfva danas,
genom en fri handel; ©ch skulle äfven om brist
på spannmål och victualier, medelst en alltmer
tilltagande population yppas^ dessa behof ifrån
Skåne och Småland ganska lått kunna afhjelpas,
utan att behöfva importera det minsta deraf
från utlänningen. Fisket har i sednare tider äfven
varit tåinmeligen betydande, och skulle vinna
ännu mera utvidgning och säkerhet om ordentliga
Bolag danades, lörsedde med lämpliga
Bolagsreglor, farkoster samt tjenlig redskap; och,
ehuru på victualier icke ännu år tillräcklig tillgång,
med undantag af Fårkött (som till och
med redan utgör en exportartikel), skall detta
behof, äfven om det icke alltid lika säkra fisket
skulle i en framtid städse vara att påräkna, lätteligen
förekommas då man töger i öfvervägande
Gottlands vidsträckta rikhaltiga myror, som
år 18ig, af den på Kongl. Maj:ts och Kronans
bekostnad hitsånde sakkunnige Engelsmannen
Steffens, befanns upptaga ett omfång af ej mindre
ån 47,950 geometriska tunnlands arealinne,
håll, ([att lörtiga en ansenlig mängd smärre,
med ringa kostnad, ganska odlingsbara mvrjor3ar
sora icke Ijlifvit upptagne i deana beråfc
-
Den 5 Martil.
5o3
liing)" hvilken ansenliga rymd äfven med de
hästan likartade så kallade betes- och ängsmarker,
i deras närvarande skick föga annat ån
alldeles våxtlöse, kan minst fördubblas. Om
dessa myror, hvilkas jordmån, art och natur
skall vara af en sällsynt god och förmånlig beskaffenhet
befunnen, skulle medelst vattuaftapp.
ningar göras productiva,
(hvilket troligen icke
medförde särdeles Stora omkostnader) blefvo derjemte
äfven landets rddan i brak befintliga sid—
låndté åkrar, ångar och betesmarker förbättrade,
samt Boskapsskötseln, synheriigast Fårafveln,
dermedelst mera lönande och i den mån
förkofrad, att tillräcklig tillgång å de måst behöfliga
victnalier derigenom förbereddes; hvarmedelst
äfven ullen befordrades till en betydlig
exportproduct. Lin- och Hampodlingen skulle
förmodligen likaledes då kunna drifvas till den
höjd, att till och med export deraf kom att idkas,
synnerligast å Lin, i början af dessa myrjordars
upptagande, och Hampa å Stadens tillhörige
mark, hvars omkrets, jemte Hospitalsågornes
område,; innefattar en sträcka af circa
&5o geometriska tunnland, (ängar och hagar oberåknade)*
Inköptes
ombemålte myror af Kronan (soro
troligen i deras närvarande skick erhöllos för facilt
pris), och odlingskostnaden af Statsmedlen
förskottsvis bestriddes, så år jag fullkomligen
öfvertygad, att äfven oberäknad den tillökning,
Kronan, genom dessa myrors skattläggning skulle
årligen tillflyta i dess intrader, om de sedari
3o4
Den 5 Martil.
i smärre stycken försålldes, eller i egenskap af
så kallade farmers utarrenderades; Staten icke
allenast ej skulle sakna fullkomlig ersättning för
sitt förskott, utan äfven deraf snart nog skörda
en ansenlig vinst, som blefve ån betydligare, om
mera bemedlade utländska speculanter etablerade
sig på Gottland; hvilket otvifvelaktigt sked.’
de om det förunnades Portofranco-frihet eller
för handeln gynnande privilegier, Ett annat
alternatif vore äfven, att dessa myrors ägare
älades, att, antingen, inom en viss tid,
tillbörligen upparbeta dem, emot af Staten pa
vederhäftig borgen, tillgodonjutande förskott
samt begagnandet af fixerade frihetsår; eller
ock att afftå nyttjorättigheten, emot skäligt
vederlag, till Kongl. Majit och Kronan, Både
med hänsigt till sådesproduetions ökande, som
Kronans och den individuelle sig derifrån deriverande
förmån, samt förekommandet af Fråssfebrar
och andra intermittente sjukdomar, hvilka
af dessa kärrs och myrors osunda dunster
uppkomma och underhållas, synes det allmänna
båsta högt påkalla en sådan vidtagande ofördröjlig
åtgärd. Att jordmånen verkligen år så
bördig som Steffens uppgifvit, styrkes af den
erfarenhet Handlanden Grubb hämtat å dess
odlade myror, hvilka redan andra året producerat
i afkastning till och med tionde kornet.
Jag inser icke eller något skål hvarföre Gottlänningen
skall vara mera. frikänd för en allmänt
antagen behörig skattrefning, så vål behöflig,
ån de öfrige Sveriges Provincer; och
torde Enskiften för denna Ö, med hänsigt til!
Hem
-
Den 3 Marin,
5o5
He mmnnens spridda ägor samt oupphörligt skeende
utbrytningar och utflyttningar vid Ailmogens
ingående giftermål, pröfväs måst lämplige.
Ingen kunde våi mera högljudt yttra sitt knot
och missnöje nied denna åtgärds anbefallande
än för detta Svenska Finlands Allmoge, men
inom få år, insåg den tydligt dess välgörande
verkan och välsignade upphofsmannen, hvilket
äfven Gottlänningen snart nog troligen skulle
komma att göra. Aflidne Presidenten m m.
Friherre YVetterstedts lör längre tider tillbaka
ingi Ine Skattlåggningsproject, utgående synnerligast
från den synpunkten, att all terrain bör,
i förhållande till dess inre halt beskattas, synes
åtminstone mig så mästerligt uttänkt och
uppmuntrande för industrien och arbetshågen,
att intet deremot kan billigtvis invändas; och
torde således förtjena ett ytterligare skärskådande,
hålst som StatsVerket af de i52 stycken
Sågqvarnar sorn å Gottland finnas, icke ordinarie
räntor tilkyodonjuter större summariskt
belopp ån g5 R:dr 44 sk. 6 r:st,; _ som tydligen
bevisar den godtyckliga och felaktiga tariffen
för deras så kallade beskattning,
Vidkommande dernäst goda och s (ihra hartlnen*,
har Gottland flere sådana. Så vida ej aila
dess nu till anlöpande tillåtne Hamnar, skulle
anses böra blifva fria Nederlagsplatser, såsom
äskande åtskiliige förberedande, för StatsVerket
på en gång kanske nog kostsamma anstalter,
(hvilka likväl troligen blefvo snart ersatte och
Bil. till Ridd. o. Ad, Pr. 2 Band. 20.
5o6
Den 5 Martil»
i alla fall i intet hänseende kunde jemföras med
de StatsCassan i en framtid tillflytande betydliga
intrader), får jag vördsamt till en början endast
föreslå frenne Hamnar, nemligen en på
Norra, en på Ostra och en på Västra kusten.
På Norra sidan af Gottland kunna tvenne
Hamnar dej till komma i fråga: Kappelshamn
och Fåhrosund-, men ehuru den förre, 4 mil
från Wisby, wiera Nord vestligt belägen, är ganska
rymlig, har god ankarsättning på yttre redden
på ett djup af 36 fot och längre in i viken
i4 fot, samt har ett grundfritt och äfven
i det längsta isfritt inlopp; tror jag dock mig
företrädesvis böra föreslå Fahrösund, 5| mil
från Wisby, sorn ilar r) en lör vindkast och
stormar mera fredad hamn, hvaruti de största
fartyg kunna ligga lika så säkra som uti en
skeppsdocka; 2) är tillräckligt rymlig för den
talrikaste Escadre; 5) såsom Nordligast situerad,
år mäst lockande för Rysslands norra orters
och hela Finlands Östersjöfarare, för hvars vin,
terliggare den också blir en förträfflig och lämpa
lig tillflyktsort; och 4) medför förmånen af
tvenne inlopp (som Kappelshamn saknar); hvarmedelst
nian i dess hamn kan inlöpa och utgå
med snart sagt alla vindar, och hvaraf det södra
vid Skarfgrundet lätteligen kan befästas, om
någon inträffande oförutsedd händelse det skulle
åska. Het Nordliga inloppet saknar väl ej grund,
men högst sällan afhöres någon olycka derstädes,
då dessutom den nödfalls-resourcen meråndels
står öppen, att medelst en omväg taga
södra inloppet, som öfver allt år minst 16 fot
Den 5 Martiin
djupt. Det Ostliga grundet af sjelfva den djupa
rännan, är så synbart att ingen deraf kan
något äfventyra. Utom alla ofvan åberopade
skål för Fåhrösunds apterande till fri Neder—
lagshamn, kommer äfven det, att den dertill erforderliga
kostnaden blir föga betydlig, då dervid
endast hufvudsakligast komma i fråga Bryggans
förlängning samt stenkistors och duc d’alfeers
uppförande.
Uppå Östra sidan år valet af Slitehamn,
5 och en half mil från Wisby, så obestridligt
att ingen tvist derom kan uppstå, såsom den
båsta på hela Gottland; och som, med afseende
på dess local, rymlighet, pålitlighet, djuphet
och goda ankarsättning, torde tåla jemförelse
med de bästa i hela Europa. Denna hamn har
fordom varit försvarad af Fästningen Carlsvärd,
till detta ändamål högst lämplig, men nu mera
i grund förstörd.
Enligt ett från Konung
Carl XII från Bender i Turkiet emanerat nådigt
bref, skulle vid Slitö äfven bygges en stad,
hvilket beslut dock efter dess frånfälle kom i
glömska. Jag år ock fullkomligt öfvertygad att
Statsverket, i afseende på de redan nämnde Landtb
Kamrnarnes upphjelpande, ej skulle synnerligen
behöfva anlitas, då, i fall omförmåldte förmån
beviljas, så vål vederbörande Handlande som
Härader troligen gerna skulle ikläda sig den
dertill erforderliga kostnad; inseende deras egen
framtida vinning deraf.
Uppå Vestra kusten möter för det nårvfi*
rande större svårighet att decidera sig i valet*
Den 55 Martil,
dock torde dervid allraförst böra komma i fråga
Wisby Stad, så vida hamnen blir behörigen
nppbjelpt; 7) emedan denna stad fordom ägt
Portöfrancofrihet och förlorat den endast af
vanmagt, hvartill den hvarken sjelf directe varit
vållande, ej heller någonsin förverkat, afsagt
sig eller blifvit denna rådighet fråndömd; 2)
såsom utgörande Gottlands medelpunkt, och då
blifvande en Coneentrafionsort för landets producter
och tillgångar; samt 3) ägande ett ymnigt
förråd af byggnadsmaterialier, synnerligast
al sten, öfverallt i Wisby nejder, och tjenlige
ämnen till de största MagaZiners apterande
af dess flera, nu utan tak stående ÖdeKyr
fcor;
jemte närbelägenheten af en mängd goda
kaikungnar, m. rn. Alla dessa skål synes
mig tala högt för valet af Wisby till en Portofranco-
ellar fri Nederlagshamn; men då nian
derjemte considererar att dels dess nu i dåligaste
författning befintliga hamn blott kan rymma
högst 30 fartyg, hvilka inlöpa på g å io fots
djup och som i alla fall blir älventyrlig vid
Vestliga stormar; dels ock, att dess yttre redd,
en åttondedels mil längre ut belägen, hvilken
har ankarsättning för j6 fots djupgående fartyg,
icke kan anses nog säker; så blir högst nödigt
att hamnen först förbättras och utvidgas. Det
i nämnde afsigt af Grosshandlaren derstädes N.
J. Schvan uppgjorda project, att ej allenast upphjelpa
den gamla hamnen, utan äfven, att i
sammanhang med den, genom dess förlängning
af omkring 1200 fot, formera en ny hamn,
tyckes mig förtjena största uppmärksamhet.
Provisionelt har Grosshandlaren Schvan härtill
Den 5 Martil.
uppgifvit 100,000 R.dr B:co kostnad, på tvenve
år fulländad! genom en arbetscomrnendering
af tvenne Cornpagnier; men ehuru Wisby Iramför
andra Svenska ståder torde, af hvad anfört
blifvit, böra äga förmånsrätt att hjelpas, tror
jag dervid något för StatsVerket mindre betungande
medel dock kunna uttänkas, Månne
ej till exempel, ett rcintfritt lån pä en längre,
viss bejtämd tid, med fixerad årlig afbetalning,
kunde af StatsCassan förskottsvis bestridas; eller
ock fVisby, emot förmonen af Poi toiraneo,
eller Nederlagsråttigheten, som i en så betydlig
mån bidrog till en för dess Handlande så högsr
indrägtig fri Transitohandel, åläggas, att till
Statsutgifternes underlättande , kostnadsfritt
lefverera pråmar samt erforderliga niuterialier
af timmer, sten, fyllningsgrus, m. ni. till af—
hämtning vid stranden. Dessutom blefvc åt
ven ett tredje alternatif, enligt min tanka verk-t
ställbart, nemligen: att inrätta den nya hamrik
anläggningen pä adier, då i en slik artad ron
junctur, inflyttande speculanter blefvo säkre arti -  tagare och rike utlänningar ditlockades genom
gynsamma privilegiers utfärdande; hvilket troligen
likaledes skulle hafva det Riksgagneligaste
inflytande på vår fimmriella ställning. YVi by
stad sorn enligt urårbinga privilegier , uppbär
alia Hamn- och Bropenningar på liela Gottland,
kunde då bibehållas vid den andel deraf
de i sista åren erhållit, då till norm tog^s ett
medium af sist förflutna 5 årens intrader; men
öfverskottet, äfven som alla för nya Hamnen
ingående medel ensamt tillfalla Actif ägarne
i sistnämnde fallet, eller i föregående
Deri 3 Martil,
alternativet till delnings emellan Kronan ock
iWisby.
Skulle åter ej piöfvas för ändamålet lämpligt
att bevilja Wisby denna dess förut ägda
rättighet, återstår för mig på Vestra kusten ingen
annan fri Nederlagshamn att föreslå än
Klintå, aflägsen från Wisby tre åttondedels mil,
hvilken för 4o år tillbaka då redan ansågs tjenlig
till Köping. Ehuru försedd med en mera
öppen redd, har den doek pålitlig ankarsättning
för ganska djupgående fartyg, fastän vid häftiga
vindstötar och Vestliga stormar, i Hamnens nu
befintliga skick underkastad mycken tidsutdrägt
vid loss- och lastningar; ett hinder som likväl
till en stor del afhjelptes om dess nu existerande
25oo fots långa brygga, än ytterligare behörigen
förlängdes och iståndsåttes. För öfrigt
år denna af alla Gottlands Landthamnar
häst bebygd; har ett eget Skeppshvarf, samt
kunde med föga, ändamålet motsvarande, kostnad,
till Nederlagshamn apteras.
Beträffande Gottlands förråd af materialier
till rnagaziner och andra byggnader,
får jag åran nämna att, ehuru Öns skogar, medelst
en hittills öfvad oförsvarlig misshushållning
vid deras fållande, på åtskilliga ställen i
hög grad blifvit medi agne, är dock, dels tillräckligt
förråd deraf till detta behof m. m. ännu
qvar, dels ock, af erfarenheten nogsamt
styrkt dess högst sällsamma productionsförmåga
i en dertill, på de flesta ställen tjenlig jordmån,
som genom kloka försigtighetsmått och författ
-
Den 5 Mar t ii,
ningars vidtagande, snart skulle ändamålsenligt
befrämjas. På använbar åmnesten och en för
sin godhet beryktad kalk, finnes för öfrigt så
öfverflödiga tillgångar, att säkert ej inom Baltiska
Hafvets gränsor, någon ort gifves som, ur
dessa synpunkter betraktadt, har så mångfalldiga
gynnande, sammanlänkande förmåner.
Hvad Gottlands öfriga fördelar vidkommer,
får jag nu vidare utveckla i andra hufvudafdelningen,
nemligen: Gottlands commerciella
förhållanden till det ojriga Sverige och andra
Nationer.
En enda blick på Chartan oell Gottlands
för handel och sjöfart fördelaktiga läge år så
ögonskenligt, att föga eller derom behöfver ordas;
dock torde det tillåtas mig något uppehåll
vid det som synnerligen fäst min uppmärksamhet,
och torde så mycket mindre anses olåmp*
ligt, som förmodligen andra vissa städers skefva
åsigter och sig derifrån hårflytande falska
slutsatser, kan hända äfven till och med deras
obehöriga och till egen skada grundlösa afundsjuka,
hufvudsakligen motarbetat beviljandet af
en fri nederlagsråttighet för Gottland; dock då
det år ovedersägligt påtagligt __ att, ehuru
ofattligt det ån synes, endast vissa Corporationers
och Individers låga egennytta och skråanda
lyckats uli, att ända hittills motverka en så
obestridligt Riksgagneiig inrättning, smickrar sig
hvarje redligt sinnad, från sophismer och egensidiga
åsigter fri Svensk, att den nu åndtligen
måtte realiseras, sorn med hänsigt till Europas
Den 3 Martil.
tiiomenfuelia ställning, torde äska dea ofördröj'
ligaste åtgärd!
Alt ingen annan Svensk ort åger de mångfaldiga
talande skål, sorn Gottland inom sig förena
r, till Portofrancofrihets erhållande, lårer
ieké möjligen kunna vederläggas. Hvad Stockholm
i synnerhet beträffar, kan i) så mycket
mindre jemförelse i lorslt hänseende åga ruin,
som det ej ligger i segelleden samt har en lång
Skärgård, alltid sujette för snarare inläggning,
och kan således icke med lika lätthet med
Gottland belägen mitt i gapet för alia Östersjöfarande,
af dem besökas; 2) står det ju Öppet
för Stockholms- och andra Svenska Köpmän,
att antingen directe flytta till Gottland och begagna
sig af dess privilegier, eller ock endast
derstädes etablera HandelsContoir och Facto—
rier; samt med deras ägande Köpmannavaror,
såsom Koppar. Jern, Tjära, Beck m. nv, i betydlig.
, re mån bidraga dertill att sorterade skeppsladdningar
kunna expedieras, som år grundvalen
lör all Nederlags- och Transitohandel; 3)
förmånen af att pä en så närbelägen ort kunno
drifva en fördelaktig byteshandel, och dels
föryttra egna exportprodueter, dels för dem tillbyta
sig sina behof; hvarvid äfven bör tagas i
Öfvervägande den mindre kostnad och risque
deras fartyg derigenom löpa, då de eljest i och
för siria förnödenheters af hämtande nödgas underkasta
sig dryg kostnad, med äfventyr, att
sorn oftast förlora både last oall fartyg, på ett,
ej alltid af Skepparen så vål kändt farvatten,
blottställde för våldsamma vindkast, kaperier
Den 5 Marlit.
313
m. m.; 4j) att de medelst besparing af en för
då umbärlig blifvande Assurancef-afgift å skepp
och gods, få skörda större vinst af sina laddningar,
och kunna under tiden med sina ägande
eller befragtade fartyg, företaga sig flerfaldigt
tätare, föga kostsamma resor; 5) att de dermedelst
äfventyra mindre af Cours-förhållanden,
och icke så ofta blottställas för växel-protester,
samt äfven till en del försättas i cas att i deras
idkande köpmanskap kunna använda våra
egna obligationer; samt 6) den stora fördelen
att finna lätthet för befraktningar. Den vigtiga
förmon detta medför, äskar ingen' vidare förklaring,
och bevittnas af erfarenheten bäst dermed,
att så ofta frakthandel» hos oss varit i tilltagande
har Växelcoursen fallit och tili och med
understundom inbragt gecliga silfvertackor.
Om en viss modiejne naturalisations-afgift
ålades alla utländska inflyttningar, hvilken likasom
recoguitions-afgiften alltid skulle erläggas i
silfver, så blefve detta en ny källa till ökad rikedom
för Staten, då derjemte stadgades, att
intet utländskt på Gottland etableradt Handelshus
(inge åter utflytta från Sverige under en
kortare dervaro än minst 10 år, och då ålades
erlägga en lag, lämplig pröfvad afgift af ägande
förmögenhet, så synes mig alla nödiga försigtighetsmått
vara iakttagne till Statens bästa och
säkerhet.
Gottlands mercantila förhållanden till andra
Nationer har för öfrigt så nära samband,
med hvad jag får gran i Statsoeconomiskt alse
Den 5 Martil,
ende omnämna, att jag blott får hänvisa till
tredje Hufvud-momentet, nemligen den fördel
porto-fråneo- friheten Jhulle meddela Sverige i
Stats-oeconomisk och politisk åsigt.
Hvad det Siatsoeconomiska vidrör, får, med
åberopande af hvad redan nyss ofvan yttrat
blifvit, jag derjemte vördsamt fästa Högloflige
Ridderskäpets och Adelns uppmärksamhet derå,
att medelst denna rättighet skulle, efter all san_
nolikhet, Gottland blifva en depot för ej allenast
de östra Europeiska produeter, som redan
befinna sig concentrerade i Ryssland, utan äfven
för dem, hvilka öfver detta land äro att förvänta
från Asiatiska Staterna; hvilken tanka torde vinna
än mera styrka, då man med noggrannhet
följer tidens gång och vågar en gissning j framtiden.
När man tillika, skärskådande närbelägenheten
af Gotha Canal, hvars fullbordande
snart är att förmoda, betänker, att, utom Svenska
produeter, äfven alla slags utländska effecter
denna vägen kunna förväntas, lärer väl
Gottlands företrädes-rätt till den projecterade
porto-franco- eller fria nederlags-rättigheten,
så i rnercantilt som stats-oeconomiskt och politiskt
afseende, framför andra Svenska orter icke
kunna någonsin med skal bestridas.
Det klefve icke heller osannolikt förmoda
att Orientaliske, Ost_ oell West-Indiske varor
fingo då en upplagsort i Götheborg, som skulle
troligen blifva af ännu större betydenhet för
Sveriges Sta ts-in trader och välmåga, om speculanler
uppmuntrades att expediera slika varor
Dm 3 Martn.
canalvägen till Östersjö-platserne, medelst stadgandet
af låga expence-umgälder, så val vid Canaleras
mångfaldiga Slussar som vid Tullberäkningen;
hvilka torde böra endast erläggas efter
fartygets lästetal, per celly, bal eller stycketal,
men ej efter godsets värde; hvarmedelst äfven
undveks så val den höga Danska Sunds afgiffen,
som alltid utgöres efter factura, som ock
de dryga Assurance-premierne, hvilka synnerligast
höst- och vintertiden, vid Cattegatts passe,
rande äro högst känbarare för Assurance-tagar
ne.
Oin till exempel Götheborg och Söderköping
utsagos till depot-orter för hela Östersjöns
transito-handel, Götha Canal-vägen, kunde ju de
den passerade fartyg obehindradt emellan dessa
bägge städer, få fortsätta resan, då de blifvit
försedde med vederbörande Tullkammares insegel
å fartygens luckor, skott och colly m. m.,
hvarå vigten likaledes bestämdes. Dermedelst
risquerades ej större tullförsnillning, eller underslef,
än eljest, som, om liberalare principer
för handeln stadgades, än mera före
byggdes.
Hvad förmon detta skulle tillföra Svea land,
förnämligast de af Canalen traverserade på
spannmål och victuälier så rikhakige provincerne
Östergöthland och Småland, äfvensom med
hvilken skyndsamhet Götheborgs åter uppkomst
och välmagt derigenom specielt befrämjades, kan
ej undgå någons uppmärksamhet, så vida denna
min vågade idée eljest prÖfvas vara planmässig.
Den 3 Marlit.
För öfrigt ela man betänker att Sverige omgifvande
Stater hafva i senare tider genom libe.
rälare maximers stadgande skaffat sig så ansenliga
förråder af allehanda sorterade produeter,
att de blott utlära en tjenlig moment att påtruga
oss deni; torde äfven detta blifva ett skäl
att uppmana oss försöka mota slika förhållanden,
som underminera vår handelsbalance.
Äfvenledes torde det tillåtas mig yttra den
tanken, att aldrig hitintills en för Sverige så
lycklig conjunctur sig företedt till stadgandet af
Gottlands porto-franco-frihet, som under vår
hu varande Konungs spira, och kan aldrig, sannolikt
mera inträffa. Skulle ej derföre Sverige
böra vara betänkt på att ofördröjligen deraf
draga fördel, innan svårigheter tillskapas.
Hvad det egentligen politijka vidkommer,
har, vid nogare eftersinnande, jag ej funnit det
lämpligt och mig tiilständigt, att här våga en
vidare framställning, eller en mera omständelig
utveckling, som oek är mindre nödvändig inför
statskunnige Riks-representanter och en Konung,
hvilken är i lika hög grad Statsman, som Hjelte
och Menniskovän.
Man har såsom motskäl för ifrågavarande
porto-frasco-rättighet anfort, dels att Gottland,
sedan den hunnit till en viss höjd af välmagt
endast skulle agga eråfringslyjinaden alt åtkomma
denna Ö med dess Jkatter; dels ock,
att lättheten derrnedelfi Jktdle förjioras till
infmuglande af Jörhjudne och tull] or snillade
Den 5 Martil.
varor på kujierne af Sveriges fajta land; ina
vändningar, som endast synas mig vara foster
af egensidiga och andra hemliga ränkefulla mo.
tiver. Hvad jorda inkallet beträffar, så anser
jag det tvärtom vara vida lättare för en eröfringslysten
Regering, att i Gottlands nuvarande
skick conquetera ön, än sedan den erhållit porto-
franco-frihet, som nödvändigt skall öka dess
folkmängd, styrka och försvarsmedel, och som
meri Sveriges egna stridskrafter samt locala
hjelpkällor, nog skall veta afvärja alla slikarta.
de planer; hvarförutan det likaledes blefve andra
Nationers interet att i detta hänseendet bistå
Sverige, om det emot förmodan deraf, i en
mera aflägsen framtid, kom i behof. Hvad åter
den andra invändningen angår torde säkraste
medlen att förekomma och afhjelpa ofvan
supponerade lag-förbrytelser förnämligast blifva
att i) gifva Lagar och Författningar en sådan
grundprincip och syftning att de ej genom för
mycket betungande bördor och genom invecklade,
motstridiga collisioner, locka till deras iluderande
och öfverträdande; 2) att vara uppmärksam
vid valet af de Tjenstemän som vården
af deras handhafvande och verkställande
blir ombetrodd, hvilka endast böra hafva till
norm för sina handlingar samvetsgrannhet samt
heders- och rättskänsla, derjemte begåfvade med
erforderliga kunskaper och verksamt nit för Statens
allmänna väl; och 3) (så vida ett, enligt
min tanka, riksskadeligt illiberalt handelssystem
än längre skall äga bestånd) genom noggranna
visitationer med aila från Gottland ankommande
5i8
Den 3 Martil,
fartyg som anlöpa det öfriga Sveriges kustorter;
sorn då torde böra behandlas i likhet med utrikes
ifrån anländande, och som äfven ytterligare
controllerades af den nu existerande kustbevakningen,
hvilken, i slik händelse ej torde blifva
onyttig att bibehålla långs Sveriges fasta kustorter.
Den sorn i öfrigt icke föresatt sig att
blunda för tillgången nu för tiden, skulle i alia
händelser ej hafva att befara stor skillnad mellan
det närvarande och tillkommande, äfven om
ej liberalare principer för handelns och financernas
upphjelpande, som redan kostat Hans
Maj:t Konungen så oafbruten möda, mångfaldige
bekymmer och egna uppoffringar, enligt
Nationens länge fördröjda väntan, redan år 1812
af Kongl. Majit så högst upplyst i.nsedt och af
allmänna rösten kraftigt yrkadt, skulle lemna en
snar och tillfredsställande förhoppning om upplösandet
af flera ännu gällande tvångsförfattningar,
samt stadgandet af mindre contradictoira,
mera gynnande oell ändamålsenliga.
Skplle åter icke detta project om porfofranco-frihets
meddelande åt Gottland, emot
all billig förmodan vinna bifall, får jag vördsamt
föreslå, att åtminstone försök på vissa år,
med dylika friare handels-principer, så högljudt
önskade, må med nämnde ö få göras, och skola
resultaterne bäst afgöra tvisten emellan de mera
liberale och illiberale stadganden; varandes jag
i öfrigt alldeles förvissad att Statscassan skulle
i den för nederlags-rättigheten tillfallande recognitionen,
komma att tillgodonjuta vida ni»j
Den 5 Martii.
3i9
ra inkomst än af de nu inflytande tullmedlen.
Ganska mycket hade jag än i ämnet att
anföra, men för att ej genomen alltför stor vidlyftighet
ytterligare upptaga Högl. Ridderskapets
oell Adelns för allmänt väl, äfven i andra hänseenden,
oumbärliga ansträngning, får jag sluta
detta andragande med den varma önskan, att
dessa mina patriotiska åsigter må väcka en mera
skicklig och öfvad hand att ljusare och kraftigare
skildra ett så vigtigt ämne; anseendes mig
lycklig om mitt välmenta, fastän svaga, berno.
elände att gagna en kär fosterbygd, för hvars
sanna väl mitt Svenska hjerta aldrig upphör
att känsligt klappa, vinner ädelmodigt öfverseende.
Slutligen anhåller jag vördsamt, att dessa
mina tankar måtte med de öfrige RiksStånden
behörigen comnnmiceras, samt till vederbörande
Utskott remitteras; varande jag städse beredvillig
att meddela de upplysningar och vidare
förklaringar i ämnet, sorn nämnde Utskott kan
för sig finna behöflige, men som jag ej här trott
mig böra mera omständligt utveckla.
N:0 2.
Herr Dahlman, Lavs Jonan:
Anspråkslöst och under öppet erkännande,
htt] vara noyice i den djupaste af alla läror,
320
1Den 5 Martti,
Stats- fmancens, anhåller jag vördsammast få
meddela mina enfaldiga åsigter i detta vigtiga
amne, och dymedelst göra, äfven jag, ett ringa
bidrag vid öfverläggningarne. Jag utgår ifrån
den grundsats, att medlet till afhjelpande af den
största förlägenheten, hvarförutan ej något grundligt
kan göras vid denna Riksdag, är och evigt
blir f örtroendets återJlallande. Jag yrkar således
absolut reda i vårt myntförhållande. Banken
bör, såsom hvarje individ, hvilken ej rnägtar
vid uppvisandet infria dess förbindelser med
hvad utlofvadt är, uppgifva sin Jtat. En borgenär
är ej pligtig nöja sig, vid anfordran af
specie, med hypotliekerande effecter, dd upphörde
ju till rörelse!
Jag understöder alltså fullkomligt den förut
gjorda motion om Bankens publicitet. Vidare
föreslås:
1) BancoUtskottet afgifver dess betänkande
om den del Banken, på grund af dess otvifvelaktiga
silfverfond, kan invexla af dess utelöpande
sedlar med minst 5o, högst (io, procent
rabatt; så att, om t. ex. sex millioner finnas i
Bankens hvalf, kunna åtminstone femton millioner
papper inlösas, helst många förkomne Bancosedlar
ännu äro bokförde.
2) Banken öfverflyttar alla dess intecknade
eller hypothekerade fordringar, samt alla dess
ägande Statsanslag på RiksgäldsContoiret, som
kunde hädanefter kallas CreditBank. Deremot
åtager
Den 5 Ulartii,
åtager sig CreditBanken för framtiden alla de
DepositionsBanken under sednare åren påbördadé
heterogena lån- och andra invecklade operationer:
båda Bankernes oundgängliga betjening
aflönas af CreditBanken.
3) Hela nuvarande Rörleseeapitalet i penningar
omsattes på så sätt, att inom viss inocli
utrikes behörigen kungjord praescriptionstid,
vid presentation af minst loo Riksdaler Bancosedlar,
SilfverBanken utvexlade så stor del nya
fanna depositions-attester till minst 10 Riksdalers
valeur som kunde belöpa sig derå, enligt
devaluationsgrunden. Dessa nya sedlar fingo i
den större rörelsen fullt, orubbadt silfvervärde.
För resten förmodligen hälften lemnades invisning
på Credit Banken, som derå skulle utgifva
utan afdrag resten i sedlar, med den enkla påskrift:
Sveriges Rikes Credit-sedel pd En Riksdaler
o. s. v., hvilka sedlar med stadgadt värde
eirculerade jemte Silfversedlarne, likasom Riksgäldssedlarne
sedan j800 gjordt det bredevid
Bancosedlarne i lika valeur som pappers Bancosedlarne
nu äga. Den gamla Riksgälds-sedeln
fick en tredjedels förminskning i numerairen.
Banken skulle såmedelst för evigt återställas
i dess primitiva egenskap af Depositions-anstalt
eller Nätional-Skattkammare: dess sedlar, såsom
fullt agquivalerande mynt, blefvo orubbad
norm för alla framtida transactioner. Jag kap
Bil, till Ridd. 0. Ad. Pr. 2 Band. 21.
Z-22
Den o Maril!,
ej föreställa mig, att med ärligt iakttagande af
dessa mesurer Banken ännu skulle behöfva åläggas
låta silfret ur hvalfvén komma i rörelsen,
som i nuvarande ställning visserligen vöre
betänkligt. CreditBankens sedlar circulerade,
på den lika kraftigt subsisterande hypothek- oell
garantie-fonden, i allmänna rörelsen och Kronans
uppbörd, med samma om ej större säkerhet
än nu. De amorterades småningom, dels i
nion SilfverBanken utgaf nya depositions-attester
på privat eller genom silfverskatt i bevillning
insatt silfver, dels genom att CreditBanken
köpte och insatte silfver för dess behållne räntor,
dels ändtligen ock i nion att de nu så vidt
utsträckte lånanstalter mindre behöfde anlitas.
I alla dessa fall skulle Fullmägtige, i enlighet med
Rikets Ständers eller dess Revisorers föreskrifter,
operera. I öfrigt måste fredslugnét, bibehållit,
näringsfriheten, klokt etablerad, en väl
uttänkt hushållsplan, ett allvarligt sparsamhetssysteme,
upprigtigt tillvägabragt, uträtta betydligt
till resultatets vinnande, så att SilfverBan_
ken en gång kunde öppnas till utvexling af silfver,
då äfven troligen en Riksdaler Svenskt Specie
borde i skrot och korn sättas i paralel med en
Riksdaler Hamburger Banco — hvarefter CreditBanken
förnämligast reducerade sig till Riksdiscont-anstalt
för handeln och de näringar,
hvilka oftare kunna omsätta deras produet,
men låneanstalter för Landtbruket afrådas i förhand
på det högsta, såsom verkande till dess
skada, hvilket erfarenheten nogsamt visat. Förmedelst
betydliga inskränkningar på jordbrukets
onera, och uppmuntrande exempel till enskilt
Den 3 Martil.
32a
sparsamhet kan enda/i landtmanna-yrket hjel—:
pas och bestå. Genom den af Herr Lagerhjelm
föreslagne nya rnilitaire organisation borde
creditiver till krigs utförande för framtiden
undvikas.
Genom denna enkla, rättvisa, syftesenligå
mesure finge man omsider veta det verkliga rö.
relsecapitalets nu varande numeraire, fick bas
för egendomshandel och andra affairer, fick begrepp
om hvad man i sjelfva verket åger, e-;
motsåg stadga och mod i sina företag. Vårt
finance-systeme skulle, efter hvad mig synes,'
sålunda fixt kunna retableras och det hittills landsförvista
allmänna förtroendet omsider återkomma.
Att detta förslag må med de andre RiksStånden
communiceras och till Stats- och BancoUtskotten
remitteras, anhålles ödmjukast.
N:o 3.
Grefve Wachtmeifter, Hans:
Blekinge Län, ehuru vid pass femton mil
långt har likväl endast en Provincial-Låkare.
Hans station borde vål rätteligen vara i Carls-]
crona, der Landshöfdinge-Residenset år, der
ständiga besigtningar på Lånsfångar påkalla
hans närvaro och der han vore till hands att
emottaga och genast i verkställighet sätta de
befallningar om Etnbetsresor, som Konungens
Dan 3 Martil,
Befallningshafvande icke sällan nödgas till ProvincialLåkaren
utfärda, men Carlscrona belägenhet
vid ena ändan af Länet har vållat, att
dessa fördelar af ProvincialLäkar.ens vistande i
Recidenset måst försakas, och att han blifvit
anbefalld att bo i Runneby köping, som är i
medelpunkten.
Från detta-, ställe har han väl
kortare väg till de vestra delarne af Länet, men
en ofta dyrbar tid förspilles derigenom, att orderne
om en besigtning, om skyndsam Läkarevårds
meddelande i de östra delarne först måste
gå till Runneby, hvarifrån Läkaren förbi
Residenset, der han rätteligen borde vistas, skall
färdas åt öster till det anbefallta stället. Genom
Provincial-Läkarens vistande utom Carlscrona
saknar Konungens Befallningshafvande äfven nödig
kunskap om orten der han kan anträffas,
ty resor inom Lånet kunna hafva påkallat hans
aflågsnande från Runneby, och Konungens Befallningshafvande
år alltid i förlägenhet då besigtningar
å Lånsfångar skola ske inom Carlscrona,
ty det är icke tänkbart, att vidtaga den
kostsamma och tidödande utvägen att vid hvarje
sådan ofta inträffande händelse från Runneby
requirera den enda i följd af sin tjenstebefattning
till besigtningens verkställande skyldiga
personen, ProvincialLåkaren och Låkarne vid
Amiralitetet, ehuru de hittills af god vilja och
för att afhjelpa förlägenheten dermed bitrådt
hafva uttryckligen förbehållit sig, att hädanefter
från detta besvär blifva befriade.
Jag nödgas således hos Riksens Högloflige
Ständer anhålla otn anslag af lön till
Deri 3 Martil,
ytterligare en ProvincialMedicus i Blekinge Lån',
då Konungens Befallningshafvande kommer i
tillfälle att gemensamt med SundhetsCollegimn
förordna, att den eria ProvincialLlkaren klefve
boende i Carlscrona och den ändra i Carlshamn,
då all olägenhet i denna väg derigenom vore
nlhjelpt
Skulle denna min vördsamma anhållan icke
bifallas, hvilket jag likväl på det högsta påyrkar,
mäste jag inskränka min begäran derhän,
att åtmindstone nödiga medel måtte blifva Konungens
Befallningshafvande i händer lemnade,
att aflöna en Läkare, som inom Carlscrona stad
verkställer de der behöflige besigtningar, på det
Konungens Befallningshafvande hädanefter mätte
undvika att stadna i personlig obligation hos
den Läkare, sorn fullgör hvad Konungens Be -  fallningshafvande borde kunna anbefalla.
Jag anhåller att denna motion måtte till
StatsUtskottet varda remitterad.
N:o 4.
Grefve TVachtmeifter, Hans:
I sammanhang med det förändrade sått för
kungörandet af allmänna påbud, som jag inför
Lögloflige Ridderskapet och Adeln föreslagit,
utbeder jag mig, att få fästa Högloflige Ridder;
skåpets och Adelns uppmärksamhet på nödvändigheten
af sådane påbuds lifgifvande från trye
-
326
Dea 5 Martil.
i
ket på ett sått som gjorde dem med liten kost!
nåd för enskilte personer tillgänglige. Det så
kallade Års-trycket kan vål nu af hvena som
helst inköpas, men många förskräckas för den
stora volume det vanligen utgör, och många
klaga ej utan skål, att dervid nödgas betala
vidlyftiga ceremonieler, som ingen har någon
nytta af och kungörelser af ÖfverStåthållareEmbetet
och Magistraten i Stockholm, som endast
gälla för Hufvudstadeii. Jag föreslår således,
att till någon publik autoritet inom Hufvudstaden,
JustitieCanzlersEmbetet till exempel,
måtte successive från Expeditionerne af Kongl.
Majts Canzli samt från samtlige Collegierne
och HofRåtterne insändas de allmänna påbud,
som från dessa verk expedieras och att de sedermera
måtte ord för ord hvad sjelfva påbuden
angår, men endast med korta rubriker för
hvarje, af trycket utgifvas i häften, som vid
hvarje månads eller hvarje fjortonde dags förlopp
skulle utkomma, till Allmänna Verk och
Embetsmån på vanligt sått afsåndas samt i Boklådorne
till uppköp för Allmänheten öfverlemnas.
Jag förmodar, att kännedom om de utkommande
författningarne skulle på detta sått
blifva för Allmänheten mera tillgänglig, ån dem
för enskilte persöner, åtminstone i Landsorterna
nu är, ty prenumerationskostnaden för dessa häften
och kostnaden för deras nedsåndande frånhufvudstaden
till Requirenten kunde visserligen icke
blifva betydlig, och afsändandet i vanlig postväg
verkställbar^ hvilket det nu svårligen dr.
Den 3 Alar lii,
027
Ehuru detta ämne endast såsom önsknings,
mål lärer kunna af Riksens Ilögloflige Ständer,
behandlas, anhåller jag likväl om remiss af detta
Memorial till StatsUtskottet, på det nödiga
medel till verkställande af mitt förslag, om det
godkånnes, måtte anslås.
N;0 5.
Grefve D^achtrneijier, Hans:
Vid flera Riksmöten har ett förbättradt sätt
för publicerandet af allmänna påbud varit ett af
föremålen för Riksens Ständers öfverlåggningar:
Om hitintills ingeri förändring härutinnan vunnits
lärer sådant böra tillskrifvas endast svårig.
heten, att uppfinna något båttre sått för detta
kungörande och icke bristande öfvertygelse hos
Riksens Höglofiige Ständer om olämpligheten af
kungörelsernas upplåsande på; predikstol arne ,
samt om ofullståndigheten af ett sådant kungörande.
Förr eller senare torde'dock ett låmp^
ligare sått kunna påhittas, och det är i sådant
afseende jag arthåller, att Riksens Höglofiige
Ständer äfven vid denna Riksdag täcktes åt detta
ämne lemna uppmärksamhet, hvarvid jag vågar
föreslå;
1) Att all uppläsning på Predikstolen af
författningar och' kungörelser af hvad slag de
vara må, hädanefter ina upphora och å Predikstolen
endast tillkännagifvas, hvilka så beskaffade
handlingar till församlingen ankommit.
528
Den 5 Mardi.
2) Att efter Gudstjenstens slut klockaren
eller en fjerdingsman må på gången i Kyrkan
upplåsa de ankomne lörfattningarne och
kungörelserne, och
o) Att dessa, hvaraf ett exemplar skall till
hvarje Kyrka eller Capell afsåndas, sedermera
böra på något lämpligt ställe inom Församlingen
städse vara att tillgå för dem som önska
att dem genomläsa, och skulle till de mindre
detaillerne af detta stadgande bland annat höra,
att en förteckning på de sålunda kungjorde påbuden
skulle hos nämnde personer alltid finnas;
och att det skulle vara hans skyldighet, att för
bibehållande af ordning inhäfta dessa handlingar
så fort de ankomma.
Jag hyser visst icke den tanken, att det af
mig nu föreslagne sått för allmänna påbuds
kungörande år det båsta eller det enda råtta,
men då mig vetterligen denna fråga ej. ännu
under denna Riksdag blifvit väckt, har jag ansett-
mig böra framställa den till öfverläggning;
och det år i sådant afseende jag anhåller om
remiss af detta Memorial till vederbörligt Utskott.
N:o 6.
Herr Hammarschöld, Lorenzo'.
Med anledning af den erfarenhet vi, genom
händelsen med SkoiOrdningen, vunnit, huru föga
ett enskildt Stånds pröfning, i dess enskilta
Den 5 Martii.
Utskott uttalad, betyder och förmår, vågar jag
föreslå, att samtlige Stånderne måtte uppdraga
sitt Oeconomie- och BesvårsUtskott granskningen
af det nyss utkomna Projectet till den nya
EvangeliiBoken. Denna Bok, som enligt sin
natur, på den allmänna folkstämningen måste
hafva ett så betydligt inflytande, bör vål af
Folks-Representanterne gemensamt skärskådas,
innan den till allmän sanction åt Regeringen öfverlemnas.
Den år icke ensamt för Presten
beräknad, och dess pröfning kan således icke
vara nog inom PresteStåndets Pastoral-Utskott.
Religion och Christendom år en National- icke
blott ett Stånds angelägenhet. Och dessutom
bekänner jag, att jag anser det för saken af yttersta
vigt och gagnelighet, om isynnerhet dan
Svenska Bonden, med sin redliga, klarsinniga
fromhet, Öfver den också uppmanas att höja
sin röst.
Att detta Memorial med de öfrige Stånden
må communiceras, anhåller jag ödmjukast.
N:0 7.
Herr Hammarschöld, Lorenzo:
Hittills har det i LåneBanken varit öfligt,
att den silfverpant, på hvilken lån, till 4o skil—
lingar Banco period, blifvit lemnadt, så vida icke
detta å förfallodagen år vordet återbetalat eller
omsatt, ansetts såsom till Banken hemfallen och
300
Den 5 Martil,
utan-all vidare lösningsrätt för låntagaren. Derigenom
måste flerfaldiga förluster för den enskifte
beredas, äfven för den som föresatt sig
att vara accurat. Man behöfver blott föreställa
sig, hvad säkert flere gånger inträffat, att en
Landtbo belänt sitt silfver i LåneBanken, att
detta lån på en Lördag förfaller; att då penningar
i råttan tid borda med Posten hit ankomma,
men att denna blir genom menföre
uppehållen, eller att Commissionairen är bortrest
på en dag eller annars hindras att på bestämd
timme utfå brefvet, och genom denna
oförvåilade tillfällighet går låntagaren miste om
att kunna återfå sitt silfver. I betraktande häraf
vågar jag föreslå, att detta bruk måtte andras,
och att en viss lösningstid af fjorton dagar eller
en månad efter förfallodagen, likväl mot en billig
straffränta, måtte låntagaren förunnas, och
först sedan äfven denna lösningstid vore förförsummad,
Banken äga rätt att pånten såsom
sin tillhörighet anse.
Denna min motion anhåller jag måtte blifva
BancoUtskottets ompröfvande underställd.
N;o 8.
Herr Hammarschöld, Lorenzo:
Då samtelig© RiksStånden beslutat att BL
hanget till RiksStdndens Protocoll, under denna
Riksdagen skall redigeras alldeles på samma
sått, sorn vid den föregående, år det naturligt,
Den 5 Martii,
53i
att för närvarande deri ingen ändring kan vidtagas.
Mig kan det ej heller synas tillståndigt,
att en sådan åsyfta. Men då naturligtvis Standerne
om en förändring för framtiden nu kunna
stadga sitt beslut, och jag anser både nödigt
och nyttigt, att hvad härvid bör iakttagas på
förhand år fastståldt, så att, vid en börjande
Riksdag, nödtvånget att begynna med tryckningen
af nämnde Bihang, icke inå hindra den
lugnare öfverlåggningen härom, vågar jag yttra
några tankar till en för det tillkommande
förändrad, ejler rättare sagdt, något jemkad redaction
af Bihanget. Ändamålet dermed år att
göra tryckningen af detsamma något mindre
kostsam, och Bihanget tillika mera afsåtteligt.
För närvarande indelas Bihanget i tio samlingar.
Af dessa innehåller den andra samlingen:
Riksens Ständers Revisorers, Justitia;-
Ombudsmannens m. fl. Berättelser, samt de
RiksStåndens Protocolls Utdrager, hvilka innefatta
Remisser. Skulle denna ganska arkdryga
samling icke alldeles kunna bortlåmnas? Då
de, som egentligen köpa Bihanget till RiksStåndens
Protocoll, åro Riksdagsmän, hvilka bekomma
dessa Berättelser särskildt tryckte förut, så
torde de fleste finna det mindre behagligt att
köpa in det, hvad de redan åga. Och hvartill
gagnar det att trycka om, hvad redan nyss förut
blifvit tryckt? Åtminstone år det stridande
mot den gamla godkände hushållsregeln, att icke
göra orri precist detsamma hvad man gjort förut,
allraminst når det förordsakar dubbel kostnad.
Hvad åter RikjjStåndens ProtocollsUtdrag
Den 5 Martii,
innefattande Remisser angår, bekänner jag uppriktigt
att att jag icke kan inse hvad nytta och
nöje dessa magra upprepanden af ett och detsamma
skola bereda. Att S änden sinsemellan
böra underrätta hvarandra, till hvilket Utskott
hvarje särskildt Stånd remitterat förekommande
mål, år naturligt, men tryckta tillsammans i bok,;
kunna af dem omöjligen uppstå annat ån den
vid all låsning odrågligaste egenskap, nemligen
tavtologie. Troligen år det också denna, sorn
vållat att, det annars i sig sjelft så vigtiga Bibanget
blir så föga låst; ty denna tavtologi uppkommer
äfven af vissa andra egenheter vid den
nu Öiliga Redactionen. Så t. ex. bruka vissa
Utskott, i synnerhet år detta inom StatsUtskottet,
nästan alltid vanligt, att, då de hafva att
afgifva utlåtanden öfver någon Konungens Nådiga
Proposition, först införa denna samma
Proposition in extenso, och enligt den nu brukliga
Redactionen af Bihanget, tryckes den efter
tillika med Utlåtandet i de samlingar, som innehålla
Utskottens Betånkanderi. Men då första
samlingen innehåller Konungens Nådiga Propositioner,
så blir följden af nämnde bruk,, att
ett och detsamma tryckes, omedelbart på samma
tid tvänne gånger.
Vidare, så händer det
ganska ofta att tvenne eller till och med alla
Stånden öfver en och samina sak fatta samma
beslut. Enligt nu gällande bruk, skola alltså, i
g:de samlingen, hvilken innehåller Riks St andem
ProtocollsVtdrag, sorn innefatta Beslut, dessa
omtryckas två, tre ända till fyra gånger tätt
efter hvarandra, ungefärligen affattade i samma'
ordalag. Så t, ex. i Bihanget för denna Riks
-
Den 5 Mav lii.
333
dag, låses Hedervärda BondeStåndets beslut om
tryckningen af Protocollen, straxt efter Vållofl.
Borgare Ståndets ProtocollsUtdrag, på hvilket det
förra icke allenast grundar sig, utan ord för ord
upprepar. Den sorn vill studera Bihanget, får
således vid bladets omvändande läsa otn igen
på sednare sidan, hvad han nyss låste på den
förra.
Jag föreslår således 1} att den nu i ordningen
2 'dra Afdelningen af Bihanget, för framtiden,
alldeles måtte försvinna 3 2) att då i ett Utskotts
Utlåtande, en Konungens Nådiga Proposition införes,
endast Rubriken, i deri tryckta samlingen
af Utskottets Betänkande, måtte referas, men i
stället för sjelfva texten blott derunder orden:
se 1 :a Samlingen, och derefter Utskottets yttrande
Öfver frågan; 5) att då flere Stånd Öfver
ett förekommande mål stannat i samma beslut,
ProtocollsUtdraget derom måtte in extenso
anföras från det Stånd, som sig först yttrat öfver
frågan, men i afseende på de öfiiga blott
en angifvelse, att de öfver ämnet fattat lika
beslut, t. ex. om Öfver ett mål Högloflige Ridderskapet
och Adeln först stadgat sin tanke,
och sedan något af de öfrige afgjort målet på
samma sått, så i stället för att aftrycka detta
Stånds ProtocullsUtdrag, föreslår jag att man
nyttjade denna formel, t. ex. ”Hedervärda
BondeSlåndet. S, D. Föredrogs det och det
målet. Afgjordes i likhet med Höglofl. Ridderskapet
och Adeln. Se ofvanföre.”
Skulle Höglofl, Ridderskapet och Adeln
554
Den 3 Martti,
tycka sig i dessa mina förslag finna några skål
och anledningar, vågar jag anhålla, att detta
mitt Memorial måtte till Riksens Stånders
Expeditionsutskott blifva remitteradt, och af detta
Utskott, som närmast år i tillfälle att pröfva
halten af mina anmärkningar, ett utlåtande
öfver dem, med project till jemkad Redaction
af Bihanget infordras, som i fall RiksStånden
det godkänner, för nästa Riksdag blefve gällande,
N:o 9<
Herr Hammar schjöld, Lorenzo'.
Inför Höglofl.^Ridderskapet och Adeln vågar
jag ödmjukast hemställa, om det ej skulle
synas tjenligt att upphäfva den så kallade CanzliStyrelsen:
en inrättning, alldeles öfverflödig, då
hvarje Expeditionschef sjelf inom sina underlydande
expeditioner kan hålla den ordning och
besörja de angelägenheter, hvilka nu, med förökad
omgång af CanzliStyrelsen skola behandlas.
Dessutom skulle upphåfvandet af denna
inrättning visserligen genast, men ännu mera
framdeles bereda en inskränkning och förminsk.
ning i Statsutgifterna.
Detta mitt vördsamma Memorial anhåller
jag ödmjukast måtte till vederbörligt Utskott
blifva remitteradt.
N;o 10.
Herr Brummer, Carl Magnus:
Enligt Hans Maj:t, Konung Gustaf IILdjesj
Den 3 Mardi.
Glorvördigst i åminnelse, meddeldte, och uti
bestyrkt afskrift härvid bilagde Nådiga resolution
den 25 Junii 1786, åro nu mera framledne
CommerceRådet Herr Arvid Schau, joch
dess rätts innehafvare nådigst förundte 5o års
förlängning, utaf det emellan Kongl. Maj:t och
Kronan, samt Herr CommerceRådet den 1 Maj
1761 påbörjade contract, angående arrendet af
Uranienborgs KungsLadugård på Ön Hvéen,
så att dessa ytterligare beviljade frihetsår, beräknas
Herr CommerceRådet och dess rätts innehafvare
tillgodo ifrån den 1 Maj 181 x s då
förra contractet lupit till ända, till samma tid
år 1861.
Detta Kongl, beslut, försedt med behörig
contrasignation af framledne Herr StatsSecreteraren
E. Schröderheim, år en afhandling, som, i
min tanka, ej godtyckligt kan eller får upphåfvas
till tredje mans förfång.
Sveriges allmänna Lag, 16 Cap. 6 §. sista
momentet JordaBalken, stadgar sålunda: Leger
man ut, eller till lego tager Gods och Gardar
med vilkor, rätte sig ä hdda sidor efter
thet, som aftalt är.
Denna Lag befinnes inom Sveriges område
ännu gällande; men sådant oaktadt, och ehuru,
jemlikt medföljande handling den 27 Maj 1787,
Handlanden i Landscrona Herr Johan Anders
Tauson år verklig innehafvare af Herr CommerceRådet
Schaus rått till prolongerade arrendetiden
af Uranienborg, har samma Kungsgård
536
Den 5 Martil,
likväl blifvit honom och dess afledne Broder
Directeuren P. O. Tauson afhånd.
En så beskaffad åtgärd förmenes vara grundad
på Riksens Höglollige Stånders beslut af år
18ro, men att så ii sjelfva verket förhåller sig
år mer ån otroligt, och ganska svårt, att fatta
af 10 §. uti Högbemåfte Lagtima Riksdagsbeslut,
hvarest, i afseende på Uranienborg, veiba
Formalia åro dessa
håfve vi ,
med afseende på contraoters bestånd, i förening
nied Kronans rått och fördel beslutit, att
Innehafvaren af
_  Uranienborg,
tnd begagna den återstående Contractstiden,
mot vittur, att den fastställda arrendesumman
erlägges, reducerad till spannmål efter
det årets markegång, dd penninger antan bestämdes
, eller arrenderättigheten beviljades,
och att detta således fixerade tunntal spannmål
ärligen betalas efter gcillande Markegängspris.
Denna föreskrift, som Riksens Ilöglofl,
Ständer behagat lämna, i hänsigt till förvaltningen
af Uranienborgs Kungsgård, år öfverensstämmande
med RegeringsFormen ”den 6 Junii
1809, hvars 77 <§., säger: att KungsLadugårdar
med flere Lågenheter skola förvaltas efter de
grunder, Riksens Ständer derom föreskrifva;
dock med tillägg, att de personer och menigheter,
som, efter hittills gällande Författningar,
sådane Kronans tillhörigheter nu innell
af
-
Den 5 Martii.
337
hafva eller nyttja, må njuta laglig rått derå
tillgodo.
Att CommerceRådet Schau, och dess rätts
innehafvare disponerat Uranienborg under loppet
af 5o år, eller från 1761 till 181 i, år oemotsägligen
i grund af Hans Majit Konung Adolph
Fredriks nådiga rescript till Höglofl. Kongl.
KammarCollegium af den 9 October 1759, samt
Högbemålte Kongl. Collega, i följd deråt, upprättade
Contract den 16 April 1761, hvars första
punkt bjuder, att vid hvarje arrendeårs början,
eller inom deri 1 Maj, uti gångbart mynt
prenumerera hela arrendestinunan, hvaraf följer,
att sista årets arrende, efter det äldre Contrsctet,
redan var betalt före Riksens Ständers beslut
den 2 Maj 18io, hvilket alltså, då Uranienborg
specielt finnes nämnd, måste absolut hafva afseende
på sednare contractet, för hvars bibehållande,
vilkorligen blifvit utförligt stadgade,
nemligen: ”att den fastställda arrendesumman
erlägges, reducerad till spannmål efter det årets
markegång, då räntan bestämdes, eller arrenderättigheten
beviljades, och att spannmålen betatalas
efter markegångspris.”
Att RegeringsFormerné den 2 Maj 1720,
och 21 Augusti 1772, tillika med förenings- 05^1
Såkerhetsacten af den 21 Februari och 5 April
1789, varit gällande Grundlagar ifrån sistnämnde
Konungs Regering till Regementsförändi ingen
1809, år äfven så obestridligt, som att
Bil. till Ridd, o. Ad, Pr. 2 Band-, 22.
Deri f> Martil,
dessa lagar försäkrat hvarje Svensk man om
oryggligt tillgodonjutande af sina fri- och rättigheter,
och framför allt, att ingen, utan föregången
laga ransakning och dom, kunde något
Gods afhändas, vare sig löst eller fest.
Vål stadgar 2 Cap. 1 §■ KonungaBalken,’
Lands-lagen: ”att Kronans Gods ej må förminskas,
utan att den Konungen, som efterträder,
åger väld det återkalla och taga j likväl med det
uttryckliga förbehåll, eller sorn orden lyda; Gm
huli gitter.”
Att sådant ej får ske efter godtycke, utan
i stöd af lag, säger samma KonungaBalk uti 4
Cap 5 § således: "Ej skall Han (Konungen^
något Gods, fast elier löst, af någon taga eller
afhända låta, utan efter lag och laga dom.
Om, oansedt tillvarelsen af sådana håde
åldre och nyare Grundförfattningar, i förening
med Sveriges allmänna kraftågande lag, det ändock
skulle vara tänkbart, och, till råga på all
ofullkomlighet, möjligt, att arbitråra, så att hvad
den ena Regenten contraherat, får upphäfvas
och ogilit förklaras af den andra, så år förhållandet
dermed vida skiijdt från den ordning,
som samhållslifvet påkallar för corporationers
o.c^i enskilta personers säkerhet.
Ett contract desse emellan, förnyadt så
ofta som hålst, måste otvifvelaktigt åga bestånd,
så långe detsamma fullgöres.
Ben 5 Martti.
Huru år det då görligt, att ett dylikt contract,
godkåndt under 5o år och prolongeradt på
lika lång tid, kan, utan hvarken löregifven, eller
bevislig underlåtenhet i skyldigheter, annulle—
ras, endast derföre, att Konungen eller ett dess
Collegium år den ene contruherande.
Supponeras nu, hvad äfven bevises, att Ar.:
rendator sjelf, eller dess rätts innehafvare icke
allenast fullgjort sina åligganden, utan derutöfver
på ett berömligt och hedrande sått, nedlagt
kostnader för arrenderade Egendomens iståndsåttande
till byggnad och häfd, så att Arrendatorn
blifvit tillerkånd ersåttning lör 225^|:dels
öfverbyggnadsår å 29 R;dr -8 sk. årligen med
6022 R:dr 4 sk. B:co, jemte qvittningar, oberäknade
oersatte 2498 R:dr s5 sk. till odling
och förbättringar, tillika med Herr CommerceRådet
Schaus Sterbhusskuld 1074 R:dr 5t> sk.
8 r:st., eller tillsammans 10,595 R dr 17 sk. 8
r:st. Banco, samt dessutom särskildta skulder,
som här förbigås, så måste det vara dubbelt påkostande,
att, sedan man anvåndt alla egna tillgångar,
och derjemte fördjupat sig i skuld,
allt i förlitande på en långvarig rolig besitt—
ningstid, blifva på en gång nödsakad en lagligen
åtkommen egendom afträda ungefärligen så, sorni
då biet drifves ur sin boning, att lämna frukten
af sina mödor endast för Ofvermagtpn, men
blottad! på allt, utom instincten, att genom nytt
släp söka rådda ett uselt lif.
Denna tillämpning får med råtta göras,
ej endast på Herr Directeuren Tauson, hvar»
34o
Deri 5 Murtii,
Sterbhus är under Concurs, än äfven på Brödren,
Herr Handelsman Tauson, som tillsatt,
snart sagt» hela sin timmeliga välfärd i och för
ifrågavarande arrende.
På sätt förut vordet nåmndt och bevist, år
den sednare rätter innehafvare af Herr CommerceRådet
Schaus öfverlåtelse utaf Uranienborgs
Kungsgård , hvilken Herr Direoteuren
Tauson, med sin Broders'samtycke, i lifstiden
begagnat, enligt öfverenskommelse och association
dem emellan, som bägge haft till föremål, att uppbygga
Ladugården och odla jorden, hvilket, ehuru
icke utan mycken uppoffring, skedt, synnerligast
i tillit att de sednare femtio årens arrende
skulle ersätta deras förut ullagde obeskrifliga kostnader;
men till stor afsaknad, fråntages dem
ohördan, sagde egendom, hvilken den 5o April
j8n blef på ett år arrenderad till HofMarskalken
Högvålborne Herr Baron A von Platen,
sorn, underrättad om den af Högstsalig Korung
Gustaf ULs lemnade prolongation, afsade
sig arrendet, hvarefter Konungens Befallningshafvande,
enligt föreskrift, låt för Kongl. Majits
och Kronans läkning, bruka och förvalta Uranienborg
till den i Maj j8i2, hvilket af KronoBetjeningen
verkställdes med förlust, då, under
tiden, emot formelt bestridande, Auction på 30
års arrende utlystes.
‘Dessa åtgärder, följder af Kongl. Brefven
den 10 December 1810, samt 4 och 18 Februarii
1811 till Kongl. KammarCoHegium, åro emot
Riksens Idöglofl. Ständers hår förut åberopade
och verbotim införde beslut i uppenbar colli
-
Den 5 Martil.
sion, så v ål i anseende till Expeditionernes mot-v
gatte lydelser, som deras ordaförstånd och tydning,
af hvilka de Kongl. Brefven haft för
Herrar Tausöner en heterogen och beklaglig
verkan, på sätt nämndt vordet.
Det torde icke förtydas, om man begagnar
tillfället, att utreda, huruledes missförstånd
(misstag vill man icke såga) härvid förelupit.
Riksens Höglofl. Ständer, hafva med mogen
urskiljning vetat att bibehålla en hvar vid sin
lagliga rått, och fördenskull uti 13 §., af Lagtima
RiksdagsBeslutet den 2 Maj 1810, först
specielt föreskrifvit, huru med vissa Kronolägenheter,
och deribland Uranienborg komme, att
förhållas, samt sedermera generelt stadgadt, att,
i afseende på förvaltningen af de då ledige varande,
eller framdeles ledige blifvande Kongsoch
KungsLadugårdar, skulle de samma lill den
måstbjudande på offentlig Auction till skatte försäljas
uti sådane större eller mindre Hemmantal och
delar, som, efter hvarje egendoms särskildta beskaffenhet
och locala omständigheter finnas mäst
passande; hvilket till Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning
och stadfästelse yordet i underdånighet anmält.
Hvaremot åter, och sedan Kongl. Mai;t i
Nåder tåckts förklara sin vägran till Kronogodsens
försäljning, Riksens Höglofl. Ständers vid
påföljde Urtima Riksdag uti sitt allmänna beslut
den 12 No v. 1810, §. 8 förordnat: att
Kongs- och KongsLadugårdar borde på allmän
Auction till arrende utbjudas, i enlighet med de
grunder, som i Kongl. Förordningen den 17
Den 5 Martil.
Dec. 17Q2 finna® utstakade, enar något corttrud
tiUandalupit.
Hårunder kunde omöjligen förstås, eller
inbegripas Uranienborgs Ko ngs Larl ugård, hvars
Arrendator blifvit vid den återstående Contractstiden
uttryckligen bibehållen, emot särskilta
här förut upprepade vilkor, nemligen primitiva
arrendesmnrnans reducerande, efter dd
varande Markegång till spannmål, och dennas
betalning efter nu gällande M a r k eg dagspris.
Motiverne härtill hafva, å ena sidan, varit
lagligen ingångne och fastställde contracters helgd
och bestånd, samt, å den andra, Statens ökade
behof, hvarigenom de arrenden, som för längre
tider tillbaka, och under ett flerfalldigt lägre
Varupris blifvit afsluine om en viss årlig penningealgift,
som vid arrendets beviljande var
afpassad efter egendomens afkastning i varuproducter,
men nu icke svarar deremot, skola till
samma numeraire utgå; samt emedan Arrendeinnehafvarne
icke heller synas hafva skål, att beklaga
sig, om de vid deras arrenden blifva bibehållne,
emot erläggande af det varubelopp,
sorn, med penningeråntans bestämmande kom i
beräkning.
En större utveckling vöre, måhända, allt
för vidlyftig, och icke hår passande; men för
den, som åstundar en dylik, lämnas anvisning
till Höglofl. SlatsUtskottets Betänkande af den
Den ö Martil.
343
sg November 180.9, till RiksStåndens Utlåtanden,
samt slutligen, och såsom följd deraf, till
sjelfva Riksdagsbeslutet den 2 Maj 1810,
Om nu hårtill kommer, hvad med sanning
år öfverensstämmande, att, på sått protesten,
bevisligen styrker, Herr Tauson erbu-i
dit sig, att den förhöjda arrendeafgitten för
Uranienborg erlägga, utan att det minsta afseende
derå blifvit gjordt, så må ingen neka, att
ju han åger allt skål till klagan öfver en be*
handling, hvilken bragt honom nära till armodets
gråns.
Emot den utlyste Auetionen protesterades
förgäfves, så att, oaktadt alla bemödanden, förfrågningar
och resor äfven till 1812 års Urtima
Riksdag i Orebro, der Herr Tauson tillsades,
att med ärendet vänta till nästa Lagtima
Riksdag, egendomen afllgsnades honom, samt
nu innehafves af de till gården lydande Åboer,
sedan Elcrr Tausons arrende-inrop, den yttersta
ansträngning för lågenhetens bibehållande,
ej möjligen kunde fullgöras, utan hans befrielse
derifrån måste hos Konungen sökas, och såsom
en nåd anses.
I högsta grad blottställd, har Tauson varit
nödsakad afbida denna Lagtima Riksdag, för
att, i egenskap af Svensk undersåte och medborgare,
få anropa Riksens Höglofl. Ständer1
om behjertande af hans lidande,
AHt för vål inser nian svårigheten af arrende-contractets
upplösning med förenämnde
Åboer; men i detta fall, år en och hvar sig
sjeif närmast, och Herr Tauson kan icke från.
tråda den öfvertygelsen, äfvensom jag Håller
före, att laglig Svensk mannarått ej blifvit honom
förunnad genom den Kongl. Prolongationens
upphåfvande utan föregånget hörande,
samt vederbörlig Domareåtgård, enär dessutom
samma uppgifvande år rakt stridande mot ordainnehållet
af Riksens S änders beslut ej mindre
af den 2 Maj än 12 November 1810, grundade
uti 77 af RegeringsFormen den 6 Junii
J809, allt på sätt förut blifvit visadt.
I alla afseenden år hans rått förnärmad,
hvarföre hos Riksens Högloft. Ständer ödmjukast
anhålles så vål örn lagbehörigt blifvande
deraf, sorn att, i öfrigt, Herr J. A, Tauson,
antingen må återkomma i full disposition af
arrenderade KongsLadugården Uranienborg på
resterande 5o åren, emot de i j8io års Lagtima
Riksdag föreskrefne vilkor, eller att åtminstone
undfå billig ersättning för.aftrådandet deraf,
med jetnksde 28,000 R:dr Bancomynt, hvil_
ka på nyssagde tid u>göra allenast 5oo R:dr
om året.
Att detta Memorial måtte få med de öfrige
Stånden communiceras och till vederbörligt
Utskott remitteras, derom anhålles vördsammast
-
Den 3 Martu,
0'JTT
N:o n.
Herr Nordenfalck, J.:
Under ett Riksmöte, då NationalRepresentationens
uppmärksamhet år fästad på de mer
och mindre grundade klagomålen öfver de skattdragandes
allmänt bekymmersamma ställning,
synes det icke vara olämpligt, att i de delar,
der sådant påfordras, bereda en jemkning af
tyngder emellan de ulika classer af skattskyldige.
Postföringen i Sverige har,ifrån äldre tider
tillbaka blifvit verkstäld af Aboerne å vissa
dertill anslagne Hemman och innehafvarne af
sådan jord hafva, tid efter annan, erhållit åtskilliga
friheter och förmåner, hvilka, genom
Kongl. Kungörelsen af den ig Augusti 18m,
blifvit till beskaffenheten närmare bestämde,
Dessa fördelar, tilläfventyrs vigtige för PostHemmanen
i de provincer, der localen gjort
mera tryckande de besvär, hvarifrån samma
Hemman undantagits, åro likväl i de norra
landsorterne på långt når ej svarande emot
Postföringens verkligen stora besvärligheter. Af
de Postbönder, hvilkas tunkar i detta ämne jag
haft tillfälle alt höra, finnes ingen enda sora
icke gerna åtager sig ett Skattehemmans onera
emot befrielse från Postföringen1, hvilken isynnerhet
i sednare tider, af förändrade omständigheter
blifvit tryckande. Jag vågar ej bestämdt
påstå, huruvida förhållandet i Rikets öfrig . eller
södra provinser kan vara detsamma, mes
3^3
Dan 5 Martu,
med tillförlighet kånner jag, att Postföringsskyldigheten
i Norrland år högst tung af anledningar,
som igenfinnas mera i ortens låge och
och i climatet, ån i sjelfva Post väsendets organisation.
Afståndet imellan Post-stationerna år i allmänhet
mycket långt i Norrland, oftast tvenne
och på flere »ställen frenne mil. Afven sommartiden
år detta kåribart, men isynnerhet under
vintern, då i denna landsort, svåra snöfall
sorn oftast inträffa och under de årstider, då
våga me under öfvergång* 11 ifrån Siöst till vinter
och ifrån vinter till vår, åro, om icke ofarbara,
dock för håstkreaturen, förderfvande; halst
Postillonen, sorn nu mera alltid beledsagar Posten,
icke år, såsom a nöre resande, bunden vid
någon föreskrift om tiden, hvarpå en mil bör
tiiliyggaläggas, hvarföre man ock af honom rållan
har någon skonsamhet att påräkna, och följden
af detta förhållande år, att Postbonden,
hvars biå st aldrig uthärdar långe, måste, oftast
med lanta penningar förse sig med nya dyrköpta
dragare. Af det längre afståndet emellan
Post-ste.tionerne följer ock en ökad kostnad för
föda åt hästar under den tid Postbonden år
borta hemifrån och då Postföringen fyra gånger
i hvarje vecka inträffar, år äfven denna kostnad
icke obetydlig. Ovad som likväl måst a£
allt trycker Postföringen, år snöplogningsskyl—
digheten, hvarifrån Posfhemmanen ej åro befriä*
de. Saöplogningen, som i Norrland utgör en
iblcrid Hemmansägarens större besvärligheter,
inträffar för en Postbonde ofta på Samina gång
Den 5 Martii.
meri Postföringen, då han för endera nödvändigt
måste betala en dryg lega.
Dessa en Postbondes betänkliga tyngder
motsvaras visst ieke af friheten frän Rotering
och Hållskjuts, sorn, i min hemort, åro, ibland
Postbönders friheter, de enda af vesändtlighet.
Jag har ännu icke nåmnt den omständigheten,
som visserligen också förtjenar uppmärksamhet,
att jordbruket å Posthemman alltid vanskötes,
ty det medliinnes icke, af hvilket allt
följer, hvad erfarenheten ock visat, att Postbönderne
i de norra provinserne åro af fattigdom
tryckte.
Jag får derföre vördsammast föreslå, att
Posten hädanefter må, i likhet med fångföringen,
fortskaffa» med Gåstgifvareskjuts åtminstone
i de norra provinserne, emot det att inne.
hafvarne af de Hemman, som varit till Post föringen
anslagne, åtaga sig alla de onere, hvarifrån
Posthemmanen varit fritagne eller reduceras
till fullkomlig likhet med andre Kronoskattehemman,
och öfverlemnar jag till dem, af
hvilka mitt förslag kommer att granskas, att afgöra
huruvida enahanda förändring öfver hela
Riket må vara lämplig och nyttig.
Genom den Rotefrihetsafgift, som Kronan
erhöll af de från Postföringsbesvåret entledigade
Posthemmanen,' kunde Kronan, i fall samina
Hemman icke till rotering indelades, erhål
-
Den 5 Martii.
Ia i penningar att bidrag till den förhöjning i
skjutslega!!,, .sorn naturligtvis blefve en följd af
Postens forslande med Gästgifvarskjuts; och
skillnaden eller elen ökade kostnaden till Postföringen
skulle blifva rätt obetydlig.
Det vanliga antalet af Hållhästar vid Gäst.'
gifvaregårdarne skulle också naturligtvis ökas
med en häst för hvarje af de dygn, då Posten
färdas, hvilken tillökning komme, om ej helt
och hållet, dock till största delen att utgöras
af de till hållskjuts, efter sin skatt indeldte
Posthemmanen.
Att postföringen, genom den föreslagna
förändringen, icke förlorar i säkerhet, men deremot
vinner i skyndsamhet, år ofelbart, ty derigenom
att posten nu på längre eller kortare
afstånd afviker från landsvägen för att komma
till de, icke elltid invid densamma belägne
Postgårdarne, förorsakas ett uppehåll, sorn försvinner,
när posten Gdstgifvaregårdarne emellan
får färdas alltid efter stora landsvägen.
Skulle af skål, dem jag ej kan inse, detta
förslag ej vinna bifall, så får jag, såsom ett
alternativ föreslå, att Postlegan, som i fordna
dagar, då Posiförings-skyldigheten var en obetydlighet,
emot hvad den nu år, alltid var lika
med Skjutslega!!, måtte åtrnindstone till likhet
med densamma höjas och postförarne framför
allt befrias ifrån snöplognings- skyldigheten, livilj
ken, jemte postföringen, år alldeles förderfvande.
Deri 3 Martil,
Jag anhåller pm remiss af detta Memorial
till vederbörligt Utskott.
N:o 12. ’
Friherre Boije, Ludvig:
Förd af min rättskänsla, och önskande högeligen,
att de fel i vår Riddarhusordning, som
Allmänheten med skäl ogillar, må undanrödjas;
har jag den åran föreslå, att en ny och förbåt.
träd Riddarhus-Ordning må varda, vid denna
Riksdag utarbetad, lor att vid nästa Riksdag
blifva gällande: och begår jag ändring och rättelse
förnämligast i nedanstående omständigheter,
nemligen:
1) Att Bånkmansval må alldeles försvinna,
och Ridderskapet och Adeln förunnas den billiga
rätt, att, sjelf och omedelbarligen välja sine
Electorer.
2) Att det missbruk, som i sednare tider
inträngt sig i en del af Adelns Representationsrätt,
derigenom, att Hufvudmanskapet för flere
Åtter, blifvit ansedt kunna af en och samma
person utöfvas, må alldeles afskafiäsj ett missbruk
som varit så mycket mera besynnerligt,
som detsamma, emot alla rättsbegrepp, skänker
åt den yngre Adeln sådane prerogativer, som af
den äldre Adeln aldrig kan delas. För att härom
öfvertygas behöfver man blott påminna sig,
stt om en Grefve Brahe oekså har flere söner,
55o
Den 5 Martu,
kan dork ej mera ån ett Hufvudmanskap af en
Grefve Brahe, på Svenska Riddarhuset utöfva®,
då deremot en Gretve Lagerbring, om han 6fverlefvat
denna Riksdag och hans helsa tillåtit
honora att sjelf taga såte för Greflig» Ätten
Lagerbring, kunnat derjemte utfärda Fullmagter
för Irenne andra Ätter, nemligen FriherreÅtten
Lagerbring, CommendeursAtten Lagerbring
och Adeliga Attén Lagerbring; det vill såga,
Btt en och samina Adelsman har kunnat utöfva
fyrafaldig representations-rått.
Jag har mig icke bekant huruvida Herr
Grefve af Ugglas begagnat sig af en så beskaffad
rätt; men den han, i följe af detta missbruk,
kunde utöfva att sjelf taga säte för sin
Grefliga Att, och tillika, i egenskap af förmyndare
för sina söner, utfärda fullmagten för Irenne
andre Ätter af Ugglas, kan aldrig förenas
med något rättsbegrepp. Och till undanrödjande
af sådane missbruk, föreslår jag, att nya
RiddarhusOrdningen må innehålla följande stadgande:
”Sammanträffa flere huvudmannaskap
hos en och samma person, må han dock icke
mera än ett sjelf utöfva: och ligge hans söners
Representations-rätt nere, intill dess de uppnå
aldren att densamma sjelfve utöfva.”
5) Att det emot all moralitet stridande
bud, som nu varande Riddarhusordning gifver,
och som försätter en blott anklagad person i
lika predikament med en för brott lagligen
dömd, må alldeles afskaffas; samt att der ordet
Den o Martil,
3si
nesligt brott nyttjas, tillika må bestämmas, hvad
med ordet nesligt rätteligen iörstås,
N:o iJ.
Herr Tham, JVollrath:
Som redan Hera Memorialer äro i Riks—
Standen ingifna, angående Biänvins-författnin.
garne, och antingen äro eller snart blifva remitterade
till Bevillwings- och Oeconomie-Utskotten,
och dessa Utskott således i hela sin
vidd mäste granska dessa författningar, anhåller
jag vördsamt få föreslå, att alla nu gällande
stadgar, som angå försäljningen af bränvin äfven
till pröfning företagas. Till sedlighetens bibehållande
böra krogars antal så vidt ske kan visserligen
inskränkas, deremot hemställer jag, om
det är riktigt, att en Hemmansägare, som sjelf
har rättighet bränna, icke skall äga lof att till
egna arbetare få sälja mindre än en kanna
bränvin, och att om flere af desse, vare sig underhafvande
eller legda arbetare, under varelsen
hos Hemmansägaren, sammansätta sig att
till deras behof af honom handla en kanna
brännvin, det icke är samma ägare medgifvit,
att låta dem förtära bränvinet inom hans hus.
D etta orimliga förbud brytes dagligen, likasom
det, att på ställen der mat hålles till salu, ingen
resande rätteligen får köpa en sup emelian måltiderna.
Ingen författning bor finnas, som ostraffadt
får brytas, derföre böra inga andra
utgifva» än sådana, som allvarsamt kunna hand
-
Den 5 Märta.
hafvas. Vid alla tillfällen som Lagstiftaren felar
emot denna regel, lägger Iian sjelf grund till
Lagbrottet, och åstadkommer derigenom förakt
för Lagarne; ty värr innehålla våra oeconomi.»
ska författningar allt för ofta detta fel, och det
vore en välgerning emot Nationen, om dessa
Lagar vid denna Riksdag derifrån kunde befrias.
Om remiss till vederbörande Utskott anhålles.
N;0 i4.
Herr Tham, Wollrath:
Att de Författningar, sorn nu äro gällande
för all Svensk in- och utrikes handel, äro afpassade
efter Landets behof eller fylla de kraf
medborgaren deraf billigen kan göra, har jag
svårt att tro; detta var anledningen, att jag i
början af motionstiden väckte fråga om förändring
af det i afseende på Handeln införda
prohibitiv-systemet, samma systems skadlighet
och nödvändighet af dess afskaffande.
Jag hoppades då', att någon mer kunnig
skulle utveckla denna fråga, men enär sådant
icke inträffat, och då jag tror, att Landets val
att våra fmancers bestånd och möjligheten att
erhålla ett bestämdt myntvärde, till hufvudsaklig
del beror deraf, att Landet äger en handel så
fri, sora med dess läge, dess egna alster och
nyttiga
Den 5 Meirtii,
353
nyttiga Manufacturers bestånd öfverensstämmer,
anhåller jag att ännu en gång få vid frågan
härom fästa Högloffige Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet.
Enligt våra Grundlagar är det Riksens
Ständer, som äga bestämma den, såsom ut- och
inrikes tull, utgående bevillningen det måste så-i
ledes äfven tillhöra dem att föreslå och stadga
bestämda grunder för hela området af de förförfattningar,
som skola ordna handelns mer
eller mindre frihet och för den inkomst Staten
deraf må kunna påräkna. Efter dessa grunders
stadgande, tillhörer det Rikets Ständer att hos
Konungen underdånigst anhålla om Dess åtgärder,
att genom underhandlingar med utländska
Magter, söka förskaffa Nationen sådane reciproka
förmoner, som kunna bereda framgången
af de föreslagne författningarne och ernåendet
af det mål som sökes.
Såsom anledningar för vederbörande Utskott
att med allvar och i hela dess vidd bearbeta
detta vigtiga ärende, utbeder jag mig få föreslå
följande grunder, hvarpå ett friare handelssystem
tilläfvenstyrs kunde byggas.
ij) Allt hvad som till införande i Riketförbjudes,
bör också utan undantag förbjudas till
bruk och nyttjande.
2) Vid dessa förbud böra inga artiklar komj
Bil, till Ridd, 0. Ad. Pr. 3 Band. a3.
554
Den 3 Martil,
rna 1 fråga, i afseende på hvilka missbruk: vid
deras nyttjande kan ske, utan författningarna böra
noga afse möjlighet och säkerhet vid "verkställigheten,
ty om man förbjuder hvad som
icke till förbrukning kan hindras, eller må hända
till och med till nyttjande är befallt, så råkar
författningen genast i förakt.
5) Som våra egentliga egna eller Svenska
produeter merendels äro tunga och vclumineusa,
samt således icke lätt eller med stor förmon kunna
olofligen inpractiseras, bör derå läggas så hög
tull, att deras införande icke skadar eller undergräfver
vår egen produetion.
4) För att skydda och upprätthålla alla
sådane inhemska Manufacturer, som bero af
våra egna alster, eller kunna upprätthållas utan
konstlade biträden, bör vid Införsel tullens stadgande
noga öfvervägas, hvad tillverkningen hos
oss nödvändigt skall kosta mer, än hos den Nation
från hvilken införseln af samma artiklar är
tillåten, och tullen på varorna derefter bestämmas
så att våra egna fabrikanter kunna genom
förnuftiga anstalter vid sina företag, täfla med
.ntländningen,
5) Hvad åter angår införsel af sådane till
bruk och nyttjande lofgifne, utländska varor,
som hos oss, antingen alldeles icke, eller också
Icke utan förlust eller allmänna uppoffringar,
och konstlade hjelpmedel, kunna alstra och tillverkas,
bör tullen derå göras-så lindrig, att Lu_
rendreijaren icke kan täfla med den redeliga
Köpmannen, eller Tullförsnillare!! finna sin ut
-
Den 3 Martil,
555
rakning förenad med den fara oloflig införsel
niedförcr.
6) Nationens vinst består deruti, att alla
varor,som införas, erhållas till bästa pris, och med
andra dermed förknippade vilkor, som befrämja
dess allmänna fördel,- derföre oell då det icke
ar nödvändigt, att utländska varor skola få införas
från alla Nationer utan undantag, torde
Rikets Ständer hos Hans Maj:t Konungen un*
derdanigst böra anhålla, det Honom täcktes, i
enlighet med de af Ständerne föreslagne grunder,
erbjuda fri införsel af tillåtne varor till
den elier dc Nationer, som deremot ville lemna
Sverige reciproka fördelar. Då en del oss närmast
belägna Länder ännu bibehålla prohibitiva
författningar, kunde man förmoda, att en
eller flera eif de Nationer, som äga utvidgad
handel, med nöje skulle emottaga ett sådant
anbud, hvarigenom en transitohandel skulle kunna
beredas igenom Scandinavien, till förmon
både för oss oell de Nationer, som uti sådane
handels-reia tioner med Sverige ville ingå.
7) Då en del af Svenska St apelstäd erne
hafva så obetydlig utrikes handel, att Tullumgälderne
icke förslå till aflöning för der stationerade
Tuilbetjenter, torde införseln af hittills
förbudna varor böra inskränkas inom de större
dertill bäst belägna städer, samt de städer hvartill
erfarenheten visat, att det mesta lurendrägeri
införes, och hvarifrån det sedan landvågen
transporteras omkring Rikets öfriga Provinser;
•356
Dea 3 Martil,
härigenom torde bevakningen kunna blifva både
mera säker och mindre kostsam.
8) Som de ännu gällande Norrska Tullförfattningar
torde göra den lika kostsamma
som obehagliga Tullbevakningen nödvändig emellan
båda Brödrafolken , så borde Rikets
Ständer hos Konungen underdånigst anhålla om
rless medverkan till förändring uti samma Tullförfattningar,
hvilket, då Svenska Handeln enligt
dessa förslag blefvo någorlunda eller alldeles
lika fri sorn den Norska icke torde mota
några oöfvervinneliga hinder.
g) Bland orsakerne till nu varande Finska
handelns ofördelaktiga verkan för värt Land,
torde böra undersökas, om bland de i afseende
på denna handel utkomna författningar, det
icke finnes någon, som förbjuder öppna Finska
fartyg eller skutor, att härstädes taga hvad återlast
de åstunda, ty om så är, hvilket jag fruktar,
torde orsaken vara lätt funnen, livarfÖre de
härifrån afsegla tomma till Pommerska och
Preussiska städerne och derifrån hemföra sina
behofver,
10)Att noga måtte undersökas om den nu
anbefallte tullen på utgående Svenska varor, befrämjar
eller förhindrar exporten, samt huruvida
några författningar för öfrigt försvåra utförseln
af Svenska producter och således böra undergå
nödig rättelse; och
11) Noga undersökas om det så kallade Pro.
Den 5 Martti.
357
ductPlacatet verkar lill skada eller förmon för
Svenska Handeln, och i sammanhang dermed
alla författningar om utländska och inhemska
fartyg, deras beskaffenhet, storlek och rättighet,
att med eller utan laddningar, inhemska eller
utländska, in- och utlöpa vid Svenska hamnar,
för alt i alla dessa fall föreslå rättelser uti hvad
som linnes felaktigt och stadgander uti hvad af
Riksens Ständer beror, samt dc ansökningar,
sorn hos Konungen i underdånighet böra göras
i alla sådane händelser, deruti Han äger ensamt
beslutande rätten.
Om våra grannar i Danmark och Norrige,
genom författningar, som till Landets väl aro
bättre afpassade än våra, uppmuntrat och underhållit
en nyttig handel, hvarigenom Danmark
hemtat medel, att återhjelpa sig till välstånd efter
de svåra olyckor det samma undergått, och
Norrige kunnat upprätthålla och förbättra sina
financer, så må väl ingenting kunna afhålla oss
att af samma författningar använda hvad deraf
med vår ställning kan öfverensstämma, och hvad
sorn kan bidraga till ökad inkomst utan landets
betungande eller ock till besparing af sådane
utgifter, som genom felaktiga författningar
äro utsträckta olver rätta behofvet; ibland sådane
författningar, torde isynnerhet böra under;
sökas dem, som stadga om beräknandet och uppå
börden af till Danmark införande främmande
varor. Jag hade önskat att detta amne blifvit
behandlat af någon, med mer kunskap än jag äger
kan hända, hvilket jag högeligen önskar,
att proposition om en lämplig handelsfrihet från
Den 3 Marlit.
Hans Maj.‘t Konungen under Riksdagen till Ständerne
aflernrias, men i okunnighet härom, må
det ursägtas mig, att åter hafva gilvit anledning
til! undersökning uti frågor, hvilka så directe
verka på Fäderneslandets väl.
Den öfverklagade förlägenheten är icke tillkommen
på en gång; tidens händelser sedan
a 812, och jag tror det åtminstone våra egna
misstag hafva grundat den, och i5 års förlopp
utan verksam hjelp deremot, har lemnat rådrum
för dess tilltagande; fåfängt bör man hoppas
på en hastig radicalcour, den sker hvarken
genom realisation, genom penningestockens förminskande,
eller genom pappersmyntets förökande;
hvilken financeplan som än antages måste
den verka långsamt till förbättring, om den
dertill skall verka med säkerhet, denna säkerhet
vinnes ej, om ej Landets hjelpkällor öppnas
och dessas öppnande tror jag åtminstone till
hufvudsaklig del deraf beror, att våra oeconomiska
handels- och närings-förfa t tn ingar lämpas
efter tidens kraf och Nationens behof, Åkerbruket
har hastigt blifvit uppbragt till en ovanlig
höjd, skall det dervid kunna uppehållas, än mer,
skall det ytterligare förkofras, så fordras lif i
handel och rörelse, och frihet i näringar; utan
handtag af dessa skall Åkerbruket åter förfalla,
ty hvem kan odla eller försöka producera, då
afsätlnings-tillfälle saknas.
Att detta mitt Memorial enligt min vördsamma
anhållan, remitteras till Oeconomie- samt
BevillningsUtskotten, önskar jag, äfvensom att mig
Den 3 Marlit.
måtte lemnäs tillåtelse, att directe till dessa Utskott
aflemna de ytterligare upplysningar i dessa
angelägna frågor det tilläfventyrs torde lyckas
mig att anskaffa.
N;0 i5.
Friherre Ridderstolpe, Fredric:
Mycket har blifvit sagt om allmänna förhållandernes
art, bekynnersam nu mot förr,
må det tillåtas mig att dertill uppsöka en
orsak:
Ehuru hvad jag nu ämnar säga, ej erkänner
någon motionstid, gör jag mig en pligt af
att tidigt yttra tankar, hvars verkningar bestämmas
af Försynens nåd och af Landsmäns deltagande.
Det Utskott hvartill jag önskar se detta mitt
Memorial remitteradt, linnes i hvarje ädlings
själ. Måtte det der upptagas med känsla för
det ingående tidehvarfvets lynne, med ansvarighet
för begagnandet af de medel Försynen lagt
i hvarje individs handlingssätt, och dettas verkande
på det allmänna.
Jag ser omkring mig en mängd hoppgifvande
unga män, hvilka ej lära misstyda uppmaningen
ifrån en Landsman, som  ej för
ang att äga erfarenhet, och ej för gammal ätt
ju känna med hela ungdomsvärman
vågar
56a
Den 5 Marth'.
erinra dem om vigten af den national-caractere
som deras handlingssätt går att för den ingående
epoken bestämma.
Vi vörda Gustaf Wasas tarflighet, förvarad
igenom uttrycken i dess bref till sina söner —
då Studerande i Upsala
Vi yfvas öfver den tid af storhet som Balttågets
Skald beskrifver med denna rad:
”Den tid att heta Svensk var mer än heta Prins.”
Ännu förvarad, kan ses den simpla trädstol
som bar Axel Oxenstjerna då han sammanskref
grunderne till Westphaliska freden.
Carl XII:s oförgyllda värjfäste, __ hvem
mins ej det!
Svenskar!
Återtagom vår nationalitet!
Återblifvom hvad vi varit före 1718;
Måtte fördomsfrihet, duglighet och kraft
blifva igenkänningsord för den generation, genom
hvars verkande anda vårt tidehvarf skall
caracteris eras!
Om vi, åtskiljde efter detta Riksmötes lyckliga
slut, i alla Svea Landsändar sprida tarflighet,
omtänksamhet och brödrakärlek, skall denna
Den 5 Marlit,
lijelfejorrl åter skryta med att bära söner, som,
fria från prål, veklighet oell orosinne, än en
gång igenkännas på den erikla blå rocken, svärdet
och sjelf-försakelsen. Det är salunda vi
skola belöna den XiV;de Carl för att åt oss
hafva återvunnit hvad den Xlhs olyckor beröfvat
vårt national-lynne.
Jag osskar oss att nasta Riksmöte, återförenade
under dessa minnesdigra hvalf hafva bevisat
att: några hundrade själar som förstå nordens
kraf af kraft hos sina söner, och sorn
förstå hvarandra _ förmå mera an flera förflutna
Riksdagars beslut.
N:o 16.
Herr Gripenfvärd, Fredric Adolph'.
Jag anhåller ödmjukeligen få upptaga Riddersknpets
och Adelns tid, med en anhållan
sorn jag nu går att lios Riksens Ständer göra.
Wermdön inom Stockholms Län, hvilken
ensamt utgör ett helt Härad eller Skeppslag, och
som består af 211 Mantal, till största delen innehafde
af Ståndspersoner, är circa 6 och en
half mil lång och nästan lika bred. Detta Härad
eller Skeppslag är med tvänne så kallade
däradsvägar fördelt, men i mistning af GästgifV
f pegårdar, hvilket vid flerfaldiga tillfällen meddt
för Skeppslagsboerne en utomordentlig
depence i synnerhet, sorn vår Tingsbyggning
56s
Den 5 Martiin
ligger frenne mil inpå On, dit sorn oftast vittnen
och Rättegångsombud få kallas från Stockholm.
Det tyckes äfven billigt att denna, ehuru
ringa del af det hela, måtte äfven få komma i
åtnjutande af den allmänna beqvämligheten.
Anhålles derföre ödmjukligen det Skeppslagets
nuvarande Hållskjuts vid Fittja, måtte
derifrån förflyttas till Vermdön der tvenne
Gåstgifvaregårdar kunde och borde anläggas.
Att detta vördsamma Memorial måtte till
Besvärs- och OeconomieUtskottet remitteras, anhålies
ödmjukligen, m
N:o 17.
Grefve Cronstedt, Claes'.
Riksens Ständers anslagssummor till Flottorne
äro delade i särskildta ordinarie Stater,
samt dessa sednare år under rubrik Nybyggnads-
och UnderhållsStat af 5oo,ooo R:dr årligen
på tredje hufvudiiteln. Genom erfarenheten
öfvertygad om, att materiella ansksnnmgar
för Flottorna böra grundas på en j
på en säker och bestämd årlig fond som ■ undergår
förändringar
kan jag ej annat c rå
det högsta önska och hemställa, det I
Ständers Statsutskott anmodas att uppgö o<
förelägga Riksens Ständer en så kallad 3 ir-r
Den o Mar lii.
565
eller Utgiftsförslag för Flottorna som fortfor
årligen till nästa Riksdag
Ledning i denna
•väg linnes redan i de documenter som Utskottet
åger rörande Flottorne.
En vål uppstkld
Budget, år en redig och utförlig framställning
af behofven och medlen för den tjenst den innebår
och behofvet af en sådan år desto tydligare,
dä Flottornas kostnad i fredstid består
synnerligast i uppköp af materiulier för närvarande
och tillkommande behofver och då uti
ingen gren af allmän hushållning *å mycket som
i denna, en illa förstådd temporair administration
slutligen framtvingar en större betydlig
kostnad. Till en Flottas material, fordras förberedelser
af år; men då dess styrelse är inskränkt
inom gränsen af årliga men osäkra anslag,
hvaruppå föijer kostsamma anskaffningsoch
auctionspriser, jemte mistning af tillfällen
till erhållande af effecler för godt pris
så
synes hushållningens kraf fordra, att detta blir
hulpit
och jag tror att det ej på annat vis
kan hjelpa^, ån genom det förslag jag vågat
framlägga.
N:0 18.
Grefve Cronftedl, Claes;
All utveckling till slutlig skicklighet och fullkomlighet
fordrar en lärotid och deruppå följd
bestämd och fortsatt öfning
detta fordras i
alla grenar, men säkerligen uti ingen till dea
grad som i sjörnetien. Af all publik tjenst år
Marinen den, som förenar högsta behofvet och
564
Den 5 Martil.
bruket af de flesta vetenskaper; utsatte priser
i England af dess Longitudsbyreau till 20,000
Pund Sterling åt den gern med säkerhet kan
beståmina säl tet att finna Longifuden inom en
half grad på sjön, jemte manga andra mindre
pris, vittna tillräckligt om det råtta af denna
slutkonst.
Då det i följd häraf år nödvän
digt
för
betydligt utvidgade theoretiska kunskaper, år det
af ån mera vigt att dessa, blifva väl fortsatta i pra
ctiskt
hänseende. Grunden till ail practisk roed
delning
och tjenstutöfning ligger deruti, att mart
alltid framgår uti regelmässighet, liksom det vöre
ingen tid, ingen kraft att förlora, för att inom
kortåste tiden utföra det båsta möjliga. Då
detta aldrig kan åstadkommas utan genom öfning,
må Ridder skåpet och Adeln benäget ursäkta
att jag framlägger följande proposition.
Arméen årligen öfvad, sä till troupp som befäl,
genom Compagniemöten, Befälsmöten, Regementsmöten
och som oftast sammandragne
Läget, kan skatta sig lycklig att härtill /iga en
fond i Passevolance-niedlen närs 200,000 R:dr årligen,
och genom hvilken den sättes således i ett
högst tjenstbar! tillstånd.
Flottorne äga in
gen
ting till detta ändamål och jag frågar vål
_ i farans stund, i krigets, utbrott
åt hvem
anförtros dyra försvarsvapens framförande i
striden
talrika besättningars bevarande till
hälsa och lif
djerfva företags utförande
till hvem säger jag
jo
till ett befäl som
kanske ej på 10 år, ja ån flera år, aldrig plöjt
vågorna hvad kan vål då af dem fordras annat
ån försigtighet och svaga företag; om detta
Dan 3 Martti,
befäl det oaktadt skulle bibehålla nog kunskap
al förra liders erfarenhet, för att ej bortsätta
den honom dyra anförtrodda egendom. Om
det år visst att Sverige skall och måtte försvaras
genom sitt sjövspen, år det lika visst att
d^tta vapnets befål fordrar öfning
Aldrig
har någon summa blifvit härtill anslagen, men
man har aldrig tånkt med allvare på denna sak,
och det kunde varit förlåtligt innan Sverige blef
en Ö,
men efter detta förhållande vore det
oförlåtligt,
Efter sednare vidtagne åtgärder,
har en årlig kustbevaknings-expedition af små
men seglande fartyg varit i jånni a ct i vite t,
dessa expeditioner hafva kostndt omkring 45 ä
5o,ooo R:dr B:co årligen, och dessa medel har
för det måsta utgå dt från Tullinkomsterna, för
hvars förökande egentligen expedition varit.
Ganska liten militairisk och sjömansenlig öfning
hafva dessa expeditioner frambringat
och
om
sorn det år att förmoda, det sådana ändringar
i Tullsystemet komma att vidtagas, att
dylika kuslbevaknings-expeditioner hädanefter ej
mera komma att utföras
och således Flot
tornes
befål blifva återsotta till sin förra passiva
tjertsteuiöfning, får jag såsom högst maktpåliggande
hemställa till Ridderskapet och Adeln
att en summa af minst 30,000 R dr B:co
må af Tullmedlen årligen anslås till exercice
på sjön för Flottornes befål och manskap, med
uttryckligt förbehåll om dess användande endast
dertill och mot fullkomlig redovisning derföre
denna summa må ej anses stor, då Passe
volancemedlen
för 3 och en åttondedels Rege-*
mente allena det åstadkommer.
564
Den 3 Martil,
N;o xg.
Grefve Cronstedt, Claes:
Då summan af inqvarteringspenningarne, som
af Riksens Ständer åro anslagne till Officerare
vid OrlogsFlottan som Arméens Flotta år grundad
på det antal Officerare eft^r Stat, som
nämnde Corpser bestå utaf, och dessa inqvarteringspenningar
enligt gällande Författningar
allt efter den lön hvar och en har på Stat,
bekorames till fullt belopp af den gifta Officern,
men för den ogifta blott för den tid han gjort
tjenst; synes det liksom dessa penningetillskott
tillhörde den lön och tjenstebefattning hvarje
Officer inom Edottorne njuter eller utförer; men
då nu, de Officerare som tjenstgöra inom Båts.
mansCompagnierne i Landsorferne (Vfter en sednare
vidtagen åtgärd till både Rothållares och
Trouppens båsta) har förlorat sina inqvarteringspenningar
genom besparing deraf till Staten
och de ej njuta inqvartering in natura, så
hemställer jag till Ridrlerskapet och Adeln att
dessa Officerare må i likhet med sina kamrater
under sin tjenstebefattning utbekomma sin inqvartering
i contant. __ För att ej vara vidlyftig,
vill jag ej framföra de många skål som hårför
tala, då sjelfva saken tyckes vara så billig
och rättvis,
N;o 20.
Grefve Cronstedt, Claes:
Då Kronan åger kopparränta, tionde och
Den 5 Marlii,
3 6?
hammarskattsjern liksom tiondespannmål och då
Kronan uttager in natura denna sin spannmål, erne
dan
Kronan till sina behofver fordrar densamma
tyckes vara en följd att då Kronan afven år i
behof af koppar och jern, Kronan in natura bör
uttaga sina behofver deraf. Dessa behofver fordras
till Flottorne om ej till det betydliga qvantum
som skatten utgör, dock åndå så stort, att en
betydlig förlust nu uppkommer derigenom, att Kronan
å Auction i Landsorten försåljersin koppar och
sitt jern till ett lägre pris (emedan ingen bjuder
högre) ån hvad Kronan måste på vågen eller
Auctioner betala.
Jag får derföre vördsamt
hemställa till Ridderskapet och Adeln att Flottornes
öfverstyrelse måtte årligen få requirera
sitt behöfliga qvantum koppar och jern in natura
då dessutom en Virist både för Kronan
och Bruksägare åstadkommes om dermed förenades,
att de Bruken som årligen in natura lefvererade,
fingo uppgifter å de jernsorter sorn
behöfdes, hvarvid Bruksägaren finge arbetsvinsten,
som utgjorde skillnaden å pris å vanligt
stångjern och det af olika smide reqvirerade.
N;o 21.
Grefve Cronstedt, Claes:
Riksens Ständer som sednaste Riksdag funno
nödvändigheten utaf en anslägssummatill Bevåringens
beklädnad och exercice och dertill anordnade
fio/joo R:dr B*co hafva derigenom visat sin fulleli.
ga nationalkänsla för egen kraft. Då denna summa
troligen hädanefter äfven kommer att fortfara, får
jag fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksam
-
368
Den 3 Martti*
het dervid: att ingen skillnad är gjord på Landtoch
SjöBevåringen; att ingen Sjö-Bevåringsexercice
har derföre ägt rum, ty kostnaderna
dertill hafva icke kunnat erhållas af denna fond,
utan skulle tagits af andra,
Kongl. Maj:t
har förledif år anbefallt, att dessa bägge classer
Beväring hädanefter skola exercera tillsammans
men då en gång vid behofvets stund och
Bevåringens begagnande, SjöBevåringen ej lärer
blifva uppklådd af KrigsCoilegium eller af den
nu omnåmde summa; utan måste då af Flottans
medel dermed förses, utan att några anslag dertill
blifvit hittills gifna, synes min framställning
ej kunna rnissbilligas.
Jag hemställer derföre
till Ridderskapet och Adeln alt såsom Beklädnadsbidrag
till ett förråd af SjöBevåringen (dertill
ovilkorligen anvåndt och redovisadt) af dessa
80,000 R:dr eller särskildt må anslås 8000 R;dr
B,co årligen.
N:o 22.
Grefve Cronstedt, Claes'.
Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition till Riksens
Ständers Statsutskott, angående Lots- och
Båkinråttningens afsigtsenliga inrättande, har gif -  vit mig anledning till denna min framställning.
— Lots- och Båkafgifterna åro en pålaga å sjöfarande,
att förlikna vid vägpenningar
man
betalar för att å vissa ställen på kusterna få råt;
telser för sin segling, antingen genom mårken
om dagen synliga, eller fyrar om nätterna, och
dy
-
Den 5 Martii,
36g
dymedelst med trygghet fortsåtta sin våg
för
att i hamnar lia ringar att förtöja vid
för
att få goda Chartor til! köps och för att erhålla
Lots når man så åskar; lika så betalas
vågpenningar för att åka på god väg, att genom
vågvisare och milpålar få anvisning för resans
fortskyndande.
Dessa till ett visst ändamål
utgående afgifter, kan jag ej linna, kunna disponeras
till annat ån hvartill de åro gifna, och
ej sorn nu upptagas såsom en Statsinkomst.  .
Då dessa afgifter hafva uppgått till 60 å 70,000
R:dr B:co de sednaste åren, utom de 35oo R:dr
Hamburger Banco som Danmark inbetalar i och
för underhållandet af de i Cattegatt och på
Norrska kusten varande fyrar, men hvarföre de
i utbyte också taga tull af våra Handelsfartyg;
och aflöningen å Lofsstaten eller personalen vid
Lotsverket uppgår till något öfver 21,000 samt
FyringsStaten eller underhållandet af fyrar, håkar
och mårken m. m. uppgår till nara 18,000
R:dr eller tillsammans nära 4o,ooo Rldr, har
en ren behållning af 20 å 3o,ooo R;dr å dessa
afgifter till Kronans andra utgifter blifvit begagnade.
Då till seglations fullkomliga trygghet långs
Svenska kusterna å följande ställen ytterligare
fordras nya Fyrbåkars anläggande, nemligen på
Ölands Norra udde, på utklippan utanför Biekinge-vallen,
på Våderöarne i Bohuslånsskåren;
då Korsö och Landsorts fyrbåkars inköp från
privat man till Kronans ägo är nödvändigt; _
Bil. till Ridd, 0. Ad. Pr. 2 Band. si.
Den 5 Martil,
då de flesta äldre fyrars ombyggande enligt tidens
kraf af förbättring och en framtida hushållning
af lysningsomkostnader fordras,
då
underhållandet af mårken årligen behöfves ; då
framdeles försåkringsanstalter för sjöfarande vid
inånga ställen kunna yppas blifva nödvåndige;
då pligtningsexpeditioner och mätningar till förbättringar
af nu och framdeles varande sjöchartor,
hittills dels sparsamt inträffat, dels af andra
titlar och medel blifvit anordnade, åro högst
nödiga
hemställer jag till Ridderskapet och
Adeln om ej denna å Stat nu upptagne summa
under titel Lots- och Båkafgifter må endast och
allenast begagnas till dessa ofvan anmälte behofver
och af Flottornes öfverstyrelse disponeras och
redovisas intilldess framtida Ständer finna att
till dessa behofver ej hela summan fordras och
då först en indragning till StatsCassan kan äga
rum.
Uti intet land ingår dessa medel i Statsa
Cassan, de användas till sjöfarandes trygghet och
och säkerhet, å hvilket man aldrig nog kan visa
omvårdnad. Sjömannen betalar nog dyrt sitt
måttliga bröd genom en för tidigt utsliten kropp,
utan att man äfven skall frånkänna honom den
rätt han fordrar (då han betalar) för sitt lifs
säkerhet.
N:o 23.
Grefve Cronstedt, Claes'.
Alla städer i Riket hafva sig tilldelt större
och mindre men på alla ställen betydlig areal
af jord och besynnerligt nog alldeles icke i något
förhållande till deras storlek, utan snarare
Den 5 Martii,
äga de mindre en vidlyftigare areal än de större,
hvarigenom man kan verkligen misstaga sig
på Byar, och dessa mindre Städer.
Hvad
orsaken härtill varit, kan uti inga handlingar
återfinnas
nog af att det så är.
Detta
missförhållande har haft den menliga följd med
sig, att dessa mindre Ståder genom deras sig ansiagne
stora, ägande jordrymd, öfverlåtit sin
arbetskraft och omtanka till Landtmannaprodukters
frambringande för lifvets första uppehälle, och
ej till Stadsmannaidogheten jag säger de menliga
följder, ty hvar och en som bor nära dylika Ståder,
kånrjer förhållandet att derstädes ingen afsättning
finnes för Landtman na varor. Ändamålet med
dessa donationer af jord har varit, dels löningsvilkor,
dels någon ersättning för det å handeln
åtagne Båtsmanshåll af Städerna, men synnerligen
för att i Sverige införa och producera alla
de slags växter som till förädling vid Fabriker
hår i landet kunde framdragas och hvilka på
Landsbyggden i brist af nog arbetskraft, af nog
gödningsämnen och borttagning af den bästa
jorden, ämnad till säd och andra till jordbruket
hörande produkter ej gerna derstädes kunde
frambringas.
På Stadsjorden borde således
endast planteras Lin, Hampa, Tobak, Färggräs,
Kardborrar m. fl. dylika alster — men hvar
sker detta?
ingenstädes  endast Tobak plan
teras
något allmänt å vissa ställen och å de
öfrige endast Landtmannaalster.
Då Sverige
åger en så betydlig Handelsflotta, då Seandia
naviens enda och rätta försvar ligger i dess sjö^
vapen, tyckes att Sverige inom sina egna områj
den bör skaffa sig materialier till dessas unders
Den 3 Martil,
hållande.
Ett af de betydligaste' dertill är
Hampa, och säkert skulle Sverige genom ökad
odling deraf få sitt eget behof fyldt jemte ett
öfverskott till förädling och afyttring. Jag får
derföre hemställa till Ridderskapet och Adeln
att skatten och bevillningen af Städernas jord
bör utgå in natura af Hampa, i likhet med Hammarskatt-
och Tiondejernet.
Grunderna till denna min begäran ligger
ej allenast i det oeconomiskt nyttiga utan i förut
varande Lagar och Författningar som detta
bjuda, men som af vanlig slapphet kommit under
rubrik af dem som ej mera behöfva följas.
Då dessa antyda specielt att minst 2
kappland af hvarje tunnland böra besås med Tobak
en mängd fördelar för dem som göra
plantager af förenämnde sorter alster, öfvergående
äfven till arfvingars fördelar. Dylika planteringars
tillgodonjutning af Manufacturfondens
förmåner och bidrag.
3nbefallningar att flottans
styrelse skall köpa dylik i Sverige växt
Hampa
betydliga premiers utsättande för dylika
odlingar
så synes att styrelsen gifvit
nogsamma anledningar och befallningar
fast
de i sednare tider blifvit förgätne.
Förordningar
och Kungabrefven af den 15 Febr. 1757»
25 Junii 1745, i4 September 1762, 28 Julii
1766,4 November 1772, 18 October 1774 jemte
3i §. i 1739 års ManufactursPrivilegier bjuda
detta och vittna om den tidens anda för
allmänt väl, om den tidens åsigter af våra
Flottors underhållande. Måtte vi i detta tidehvarf
ej sakna samma vilja
samma förmåga.
Den 5 Martil.
373
N:0 24.
Herr af Borneman, Johan Aron'.
År i8no blef Flottornes Comtructionscorps
reorganiserad och dess löningsstat ställd på samma
fot och till samma belopp i graderna, som
då redan för Fortification, eller Arméens IngenieurCorps,
var stadfåstadt. Yid i8i5 års
allmänna lönereglering för Flottornes Stater, blef
denna af Kongl. Maj:t år 1800 för Constructionscorpsen
beståmda parité med Ingenieurcorpsen,
i så måtto förbisedd, att dess löneförhöjning
vida nedsatfes, icke allenast under Arméens
Ingenieurcorps, utan äfven under den
som för Flottans Öfrige Militairecorpser anslogs,
då, når man beräknar dessa sednares bi-prerogativer
af Compagni inkomster och den förres
utomordentligt trägna göromål.
Af Staten ålagde pligter, Corpsens grundade
behof, och dess känslighet mot orättvis behandling
, påkallade underdåniga framstållanden
till rättelse, och Konungen , rättvisande
denna lilla Corps förtjenster, billigade dess
klagan.
Kongl. Brefvet af den i5 December 1818;
uttrycker Kongl. Maj;ts Nådiga åsigt och vilja,
att vid denna Riksdag förelägga Riksens HÖglofl.
Ständer billigheten af Constructionscorpsens
åter inställande i dess, mera af förhastande ån
af skål, förlorade löneparité med Arméens Ingenieurcorps
, men, som motionstiden med denr
Dm 3 Martil.
ira dag Sr tillåndalupen, utan att, mig vetterlig!,
ännu en sådan Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
ingått, så. med kännedom om mina kam-i
raters förtjenster, om deras och mitt rättvisa
kraf, skulle min tystnad i detta ämne der andras
rått ingår med ett icke likgiltigt inflytande
på tjenstekraftens utveckling, lika mycket uttrycka
efterlåtenhetens stämpel, som en illa använd
sjelfförsakelse*
Jag anhåller således vördsammast, att ConstructionsCorpsens
löningsstat må åter uppsättas
till parité med IngenieurCorpsen vid Arméen
och, att detta mitt vördsamma anförande, med
öfrige RiksStånden biir communiceradt samt till
StatsUtskoftet remitteradt; förbehållandes mig, att
till berörde Utskott närmare få framställa de
bevekelsegrunder och ytterligare förhållanden,
denna act kan påkalla.
N:o 25.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Jag har hört framställas behofvet utaf att
föröka Embetsmåns löner. Jag vill ej bestrida
rättmätigheten af denna fordran. Måtte tillgångar
kunna beredas, sorn sätta Staten i tillfälle
att handla rättvist mot sina tjenare!
Emellertid får jag göra en motion, syftande
uppå att göra slut på en, mot Embetsmin i
långliga tider begången orättvisa. Jag föreslår
att den del af Embetsoiannens lön som vid tjen
-
Dun 5 Martil,
stens tillträdande, afdrages, för att såsom begrafningshjelp
återställas dess maka och barn,
och hvarigenom hittills en inkomsttitel för Staten
uppkommit, måtte efter de grundsatser som
åro antagne för Sparbankslnråttningarne, administreras,
sålunda att fördelen deraf tillfället
allena den, hvilken derpå allena åger råttmåtiga
anspråk.
N:o 26.
Herr Gjllenheim, Eric Guftaf:
Till beredande af tvånne förenade Rikens
gemensamma förmon har en vis och välgörande
Styrelse, jemte andra vidtagna goda anstalter,
låtit anlägga en ny allmän landsväg vid vestra
districtet af Dahlsland förbi Gesålers och Töftedahls
kyrkor till så kallade Högssundet, eller
Norrska gränsen, och hvarifrån åter våra Naboer
fortsatt företaget, så att beqväm framfart
till Fredricshall år banad och fullkomnad. Ehu.
ru denna våg-anläggning å Svenska sidan utgjorde
i längden 1 och tre åttondedels mil öfj
ver den mest besvärliga bergs- och skogstrakt
med nästan bottenlösa myror och måsar, blef
den dock genom Lånets Höfdinges särdeles kraftfulla
nit och verksamhet färdig första året efter
dess beslutande, eller 1821;
och detta nyt
tiga
arbete spridde förtjenst och penninge-tilld
gång i en fattig och aflägsen provins, som deraf
befant sig i yttersta behof, och, utan någon
motsvarande ersättning, fått vidkännas svåraste
5;é
Den 5 Martii,
tyngden af de föregående krigs-oroligheterna.
Bägge grånsorternes innevånare och äfven andra
långväga resande begagna nu denna passage
och genled med mycken fördel, och de fleste
af Vestra Dahls Hemmansbrukare hafva 5,
4 å 5 mil närmare till Fredricshall ån någon
annan stad, och få der tillfälle att afsätta sina
Landtmanna-producter lättare och emot högre
betalning, samt återskalla sig sina förnödenheter
af salt, sill, fisk m. m. Visserligen möter
mycken olägenhet härvid af den på grånslinien
anställde tullbevakning och de i följd deraf ske*
ende åtal med ringa, eller ofta utan, grund inför
Rätter, hvilkas organisation på intet sått
gifver borgen för nödig insigt, oväld och rättvisa,
till pröfning af medborgares handlingar,
frihet och välfärd.
Vid första uppställningen
häraf gjorde man sig genast hopp om detta ondas
snara upphörande, och man lofvar sig fastmer
att se denna önskan fullbordad, efter de
många under förevarande Riksmöte emot samma
inrättning väckta anmärkningar, på stadgad
erfarenhet örn den ringa båtnad den medförer
för Staten, men om de stora missbruk och våsendtliga
hinder hvartill den för enskifta föranleder.
Ännu återstår dock ett annat hufvudsakligt
hjeipemedel å Statens sida, till närmare
föreningsband och lifligare handelsgemenskap ernellan
desse trafiquerande, och för befordrande
af den vinst, läge, natur och beskaffenhet erbjuda.
_ Vilkoret för ett båttre ernående häraf
innefattas ofelbart i en säker och snabb bref
-
Den 5 Martil,
vexling, hår så mycket mer nödig och låmpelig,
sorn många stora Bruksegendomar och åtskilliga
Possessionaten finnas i nejden och inora
det kringliggande Svenska territorium.
Af skyldig pligtkänsla, såsom Embetsman
från samma ort, vågar jag derföre vördsammast
anmäla nödvändigheten och yppa motion om en
ordinarie postgång öfver Norra Dahls land och
Wedbo Härad, samt att i sådant afseende PostContoir
måtte inråttas å Alkorps Tingställe och
Gästgifvaregård, liggande helt nära vid Lägerplatsen
ÖdsköldsMoar, för att fortställa icke allenast
den inom omförmålte område förefallande
correspondance, utan ock de paketer sora
kunna ankomma, dels från Wenersborg och dels
från Åmåls PostContoir, på Norrige och Fredricshall,
hvarigenom mycken besparing vinnes i
tid och omgång emot desammas afskickande, antingen
öfver Svinesund eller åt Kongsvinger  .
och sålunda icke eller något tvifvelsmål kan åga
rum att ju ej å Norrska sidan samma förslag
med nöje och bifall emottages. För Svenska
Kronan kan förskottet härtill ej blifva stort,
helst å omförmålte Tingsplats tillfälle kunde
gifvas för den blifvande Postmästaren att tills
vidare hyra rum;
och i framtiden böra in
komsterne
ej allenast kunna hålla Staten skadeslös,
utan ock lemna kanske en icke så obetydlig
behållning att påräkna.
I alla fall sy
nes,
utom ändra talande skål, billigheten påkalla,
att en så stor landsträcka sorn Vestra eller
Norra Dahl, der stor Bruksrörelse och vigtiga
handels-speculationer idkas och ännu vida.
5
Den 5 Martii,
re mycket kunna utvidgas, ej bör äfventyra säkerheten
för brefs och penningars fortstållande
med löspost på 7 ä 8 mil; äfvensom att icke
såsom hittills för starkt besväras af den högst
öfverklagade tryckande extra brefbäringen för
Kronobetjening och Embetsmån, som, i fall förestående
project blir godkändt, i betydlig mon
kommer att lindras.
Denna min ödmjukaste framställning torde
blifva cornmunicerad Respective Med-Stånden,
och till vederbörligt Utskott öfverlemnad.
N:o 27.
Herr Gyllenholm, Eric Guflaf:
Hos Lagstiftaren bör, vid påbud i allmänne
frågor af böter,ansvar otvifvelaktligen tagas
under noga och ömt öfvervägande, dels att detsamma
varder lån padt efter felaktighetens beskaffenhet,
dtls att detsamma, utom behof för
den åsyftade ordningen eller skyldigheten, icke
må tjena till missbruk för mindre grannlaga eller
egennyttiga Tjensfemäns riktande, och dels
att föreskrifter i dylika ämnen icke sakna nödig
tydlighet, sammanhang och bestämdhet.
Flere af dessa omständigheter tyckas likväl
vara förbisedda uti 4 §. af Kongl. Förordningen
den 5o September 1812, der det stadgas,
att den som ej infinner sig med behörig
anmälan vid mantalsskrifning, skall plikta 2 Riks
-
Den o Martil,
379
daler. Häraf hafva åtskilige Skattskrifvare tagit
sig ett gynnande tillfålie att skaffa sig ett
särskilt bidrag till siria inkomster, och andra åter
äro bekymrade att i detta fall infinna sig i
valet emellan tjenste-pligt och misstanka för
mannamon. Det år ej mantalsskrifvare!! förelagdt
huru eller hvar han bör börja och sluta upprepandet
af mantalsiörteckningen.
Man har ,
ock derföre hört att samtlige Aboerne i flere
Byalag, fastän till förrättningsstållet anlände,
men icke straxt i sjelfva samlings-rummet inkomma,
hafva utan skonsmål blifvit hvarje person
till omförraålte dryga böter uppförde och
fålde. Detta strider dock säkert mot syftningen
och ändamålet af en vis Lagstiftnings åtgärder,
som böra leda till allmänt båsta men
icke till folkets skada och förnärmande.
För
mången öfverstiga nämnde böter hela dess skattebelopp
; och en så svår påföljd syries nu fast
mindre nödig, som med den contrcll och noggrannhet
i husförhörslängden nu iakttages, svårligen
något underslef vid mantals-uppgiften hädanefter
torde äga rum.
Från förestående synpunkt dristar jag
alltså vördsammast, föreslå den ändring i ofvannämnde
författning, jemförd nied 5 Art. i §.
5 mom, i nu gällande Bevillningsförordning att
pligten för uteblifvande eller första gången underlåten
anmälan vid mantalsskrifning nedsåttes
till tolf skillingar, i likhet med hvad Kongl.
Brefvet den r5 Januari 7806 innehåller: att innan
någon till dylika böter uppföres skola tvånne
upprop föregått, och den ej dertill vara för
-
38o
Den 5 Martii.
fallen, som innan skattskrifningens skit afletnnat
sin uppgift; oell alt uttryckligen bestämmes
huru och hvar ändrings sökande i dessa och de
flera i högstberörde 1812 års författning omnämnde
vitesböter, som af Konungens Befallningshafvande
kunna åläggas, fullföljas må.
Om communication till Respective MedStånden
och remiss till behörigt Utskott af detta
Memorial anhålles i all ödmjukhet.
N:o 28.
Herr Rosenblad, B ernhard:
Redan har ett RiksSfånd stadgat offentligheten
vid sina sammankomster, och framdeles
kunna de öfriga följa detta Borgare-Ståndets,
efter min öfvertygelse hedrande efterdöme.
Jag delar visserligen icke den farhågan, att oordningar
genom offentlighetens införande blifva
sannolika __ dertill år både det förflutna och
det närvarande mig en för säker -borgen;
men jag tror att en lagstiftnings-ornsorg äfven
bör sträcka sig inom möjlighetens gråns. Jag
tror också, att 110 och 111 §. RegeringsFormen
och den deri upprepande 77 §§. Riksdagsordningen
ej omfatta sådane mindre förbrytelser
eller snarare förseelser, hvilka till endel endast
genom offentlighetens införande blifva möjliga,
och hvilkas beifran National-representationens
åra och säkerhet fordra. Det år äfven min öfvertygelse,
att Riksens Ständers värdighet kråf
-
Den 5 Martil.
581
Ver en ändrad Rättegångsordning för afdömandet
af alla vid deras eller ett enskildt RiksStånds
Plena, af främmande personer begångne förbrys
telser.
Med anledning af hvad jag nu anfört, får
jag vördsammast föreslå, att Lagutskottet måtte
i öfverensstämmelse nied 55 §. Riksdagsordningen
uppdragas utarbeta, för att sedermera enligt
87 §. RegeringsFormen till antagande anmälas
En Lag rörande förbrytelser under
Riksens Stånders Plena Ptenorum eller ett
RiksStånds Plenum, begångne af ej till Riksens
Ständer eller detta RiksStånd hårande
personer.
Såsom några grund-ideer för denna Lag
torde jag få uppgifva :
1) Att den som vid dessa tillfällen tillåt
sig oljud eller något bulier, straffades med kortare
eller längre fängelse.
2) Att ett strängare fängelsestraff ålades
den, som ej genast åtlydde en å Riksens Ständers
eller ett RiksStånds vägnar lemnad befallning.
5) Att den som med våld satte sig emot
verkställigheten af en sådan befallning, elier utfor
i förolämpande utlåtelser mot Riksens Ständer,
ett RiksStånd eller enskilt Riksdagsman,
eller våldförde någon af dessa, bestraffades i
33a
Dan 5 Martil.
enlighet med 110 och ui §. §. RegeringsFormen
samt 77 §. Riksdagsordningen.
4) Att Forum för afdömandet af de under
denna Lag hörande förbrytelser, blef Riksens
Stånder, om de under ett Plenum Plenorum blifvit
begångne, samt eljest det Riks-Slånd, under
hvars Plenum de föröfvats. I förra fallet torde
Actionen böra utföras genom Justitiae Ombudsmannen,
i det senare genom Ståndets Fiscal,
eller om sådan ej finnes, af särskildt utaf
Justitiae Ombudsmannen förordnad Actor.
5) Att då samtlige Stånden formerade Dom.
stol, de sammanträdde på RiksSalen, der målet
inför dem samlade utagerades, men afgåfvo sina
röster Ståndsvis; då frenne Stånds öfverensstämmande
vota fordrades för att fälla den å«
klagade.
6) Att då ett Stånd utgjorde Domstol, målet
utfördes inför detta Stånd i dess vanliga
Sessionsrum och att då dubbel pluralitet fordrades
för den anklagades fållande.
Den vördnadsbjudande åsynen af ett Riksstånd
eller alla fyra, dömande
icke majoriteten
öfver minoriteten
icke ett politiskt
parti 'öfver motsatta äsigters försvarare, utan
höjde öfver ovidrörda enskilta passioner, dö.
mande förbrytelser begångne mot NationalRepresentationen
såsom sådan och ej såsom en
samling af enskilta, tror jag, skulle en gång
framställd, djupt i Folkets minne inprägla akt
-
Den 3 M arti i.
585
ning för sina lagstiftares sessioner och förekomma
behofvet af förnyade upprepanden.
N;o 29.
Herr Réenstjerna, Nils Svante:
Jag har i det längsta väntat med denna
motion, i hopp att blifva förekommen af någon
skickligare; det år i afseende på Låneundsåttning
för de landtbrukare, som hafva fullgod
säkerhet, jag menar Hypothek af Jord,
som jag vågar projectera att Banquen ytterligare
borde utlåna, efter samma method, som
nu följes, en million, eller minst 5oo,ooo R.dr
B;co om året, intill nästa Riksdag, att denna
summa fördelles på de provinser, som mäst
deraf voro uti behof, att ingen fick låna, öfver
en tredjedel af egendomens värde, emot första
intekning, och att således högsta summan ej sorn
nu vore fixerad till 6,000 R:d B:co. Härigenom
vore vunnit, alt endast den som hade säkerhet
fick låna, och att den skyldige kunde betala
sin skuld, genom en, del af sin production.
En landtman, som lånar ett Capital, kan aldrig
på en gång återbetala det samma, utan att sätta
sig uti ny skuld eller afyttra sin Egendom,
en proportionerad årlig afbetalning år således
första vilkoret för lån på Jord. Jag tror äfven
att dessa Lån skulle framlocka de skrinlagda
penningar, sorn nu sägas hvila, kanske stundom
för att med dem till underpris inköpa fastighet.
Denaa Bankens utlåning motsvarad» de sum
-
584
Dan 3 Martil.
mor, som genom Filial-Disconternes fall indrogos
ulur rörelsen, och hvars åter lifgifvande år
så nödvändigt ej allenast för underhållandet af
de genom dessa penningar gjorda anläggningar,
utan äfven för utgörandet af de utskylder staten
har rått att fordra.
N;o jo.
Herr Printzensköld, Axel:
Uti en tid då man så ifrigt, må hända ej
utan skål, yrkar på indragningen af tjänster
för att derigenom minska statens utgifter, torde
det synas mindre låmpeligt att framställa Förslag,
som går ut på att öka så vål de förra
som de senare. Men, om det år en sanning
att en klok sparsamhet år berömlig, är det lika
säkert, att en sparsamhet som har ett menligt
inflytande på statens tjenst, blir för denne mera
skadlig ån gagnelig.
En aktningsvärd Ledamot af detta stånd
har sistledne Pleni-dag vackt Ridderskapet och
Adelns uppmärksamhet på det missförhållande
som år emellan det anseende, det inflytande
och den magt Grundlagen tillagt de 4 StatsSecreterare
sorn , enligt denna Grundlag böra
finnas, och de dem i stat anslagne löneförmoner,
samt har derföre föreslagit att de måtte
aflönas lika med Stats-Ministern för Utrikes
årenderne. Jag kan ej neka att icke jag äfven
fin
-
Det i 3 Martil. 585
linner billigheten häraf; men då man så frikostigt
vill belöna dessa vigtiga och ansvarsfulla
tjenstebefattningar, hoppas jag att man ej helt
och hållit lemnar ur sigte de under Stats-Secreterarne
inom de 4 Stats-Expeditionerne tjenstgörande
personers belägenhet; och det är på
denna belägenhet som jag utbeder mig att ett
ögonblick få fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet.
Inom hvarje af ofvannämnda Expedition
åro på stat anslagne åtta löner, nemligen i Expeditions-Secreterare®,
2 Protocolls-Secreterares,
i Registrators 2 Canzlist- och 2:ne Copist-löner.
Otillräckligheten af detta antal Embets- och
Tjenstemän inom verk der göromålen dagligen
ökas och der de äro af den beskaffenhet
och vigt att de omöjligen kunna anförtros åt
andra än verkets Tjenstemän och der det till
och med är förbjudit att låta en expedition
renskrifvas af en läjd hand, har länge varit
känd och af erfarenheten styrkt. För att i en
hast och utan tunga för Staten afhjelpa detta,
har man befordrat till ordinarie befattning utöfver
stat, med lika tjenstgörings-skyldighet som
den löntagande; denna utväg var visserligen
ej att klandra och dess verkningar skulle icke
eller hafva blifvit skadliga om man stadnat vid
att befordra 3 å 4 utöfver det föreskrifna antalet,
intill dess man åt deni kunnat anslå löner,
men detta missbruk, om jag så får kalla
det, har gått så långt, alt tid efter annan Tjen
-
Bil. till Ridd, o, Ad, Pr. 2 Band. 25.
586
Den 3 Martil,
atemånnens antal inom Expedition ökats till
2ö å 3o; då ej mer ån 8 af dessa hafva lön,
kan man lätt föreställa sig hurö långe de yngre
få vänta på den inkomst, hvaraf de genom sitt
arbete göra sig förtjenta. Denna tid sorn ofta
varit 12 a i5 år,fördröjes äfven mycket derigenom
att många Tjenstemän dels få ståndig
tjenstledighet, med bibehållande af lönen, dels
förordnas till andra befattningar utom Canzliet
utan att derigenom från detta veik skiljas.
Man invänder ätt det år hvar och ens fel som
ingår i ett sådant verk och som emottager ert
sådan befordran; den förra invändningens besvarande
lemnar jag åt deri kännedom man bör
liafva om en ynglings erfarenhet och förutseende
vid första inträdet på Tjenstemanna-banan;
den andra åter besvaras af ett gammalt ordspråk,
bättre något än intet, och en Fullmagt
år dock något; vidare kunde man såga;
når staten af så många tjenas frivilligt, för intet;
så kunna flere löner vara onödiga-; ingen
enskildt man vill låta tjena sig för intet, är
det då staten värdigt att begagna sig af denna
hushålls -princip; Jag tror det icke.
Med anledning af hvad jag nu haft den
åran anföra, och då jag af Kongl. Maj;ts Nådiga
proposition om StafsVerkets tillstånd och
behof, inhämtat att Kongl Maj:t redan beviljat
och nu till Riksens Ständers anslående på
Stat föreslagit 2me Protocolls-Seereterare, och
2:ne Canzlist-löner vid Kongl. Justitiae-Revisiöns-Expedition,
har jag ansett min pligt fordra
att till Riksens Ständers behjertande framställa
Den 3 Martil,
387
behofven inom de öfriga fördelningarne af det
Verk på hvars Ernbets- och Tjenstemän® större
eller mindre skicklighet och nit Rikets inre angelägenheter
så våsendteligen bero; Jag får
derföre nu ödmjukeligen föreslå: det måtte de t
hvarje Stats Expedition anslagne löners antal
ökas med fyra eller en inom hvarje grad:
andra tjenster torde i det stället kunna indragas,
såsom Riks-Historiograf, Riksgeograf, RiksHeraldici
samt de så kallade Translator* Regil
Tjensterne , Fäderneslandet komme säkerligen
ej att sakna män som arbetade i nämnde vettenskaper,
om än staten icke lönade dylika Em*-  betsmän.
Den af mig nu fÖreslagne utgift blefve ej’
för Statsverket mycket betungande, men skulle
i dess nytta säkert uppväga många mycket drygare
omkostnader.
Örn Remiss af denna min motion till StatsUtskottet
anhåller jag ödmjukast.
N:o 5r.
Herr Elgenstjerna, Johan:
Bland ämnen för öfverläggning vid ett
Riksmöte, synas mig icke uti sista rummet böra
räknas de , som angå missbruk af Domaremagten
eller dennas obehöriga sammanblandande
med hvad man på tidehvarfvets nya språk
kallar administration. Det må således billigt
Tinna vår uppmärksamhet att nu gällande eller
5g8
Den 5 Marlit, j
sednast utkomne författning af den 26 Febrnarii
1817, om Socknestämmor och KyrkoRåd
innefattar och medgifver den mest godtyckliga
doms- och decisions-rått åt ett Stånd, sorn med
det heliga åndamålet att befordra Kyrkans tilli
växt på jorden och i förening dermed, vårt
slågtes moraliska förbättring, genom en och
annan medlem någon gång förfelar detta vigtiga
ändamål och ådrager Ståndet en ovilja hos
lägre Classen af medborgare, som några få
medlemmar endast förtjena. Lagfarenheten och
de egenteliga Politie-Författningarnes tillåmpan^
de till serskildta Casus ligger , enligt sakens na--  tur, icke till dem, som, obekante med de specielle
stadganden, och kallade till ett, må Ilända,
till sin syftning högre vårf, icke böra sammanblanda
verldsliga förbrytelsers utredande och
bestraffande med den andeliga inflytelsen på
statskroppen.
Ostridigt är, att PråsteStån
det
i nyare tider fått, synnerligast uti Oeconomiska
årender, så många förökade göromål,
på hvars bättre eller sämre utförande till en
hufvudsaklig del beror, det värde vi vanligen
lämna och medgifve åt Kyrkans Tjenare.
Lika ostridigt år ock, att i samma mån arbetet
eller verkningskretsen för en Embets- eller
Tjensteman utvidgas, måste ock mindre tid
blifva öfver eller kunna användas åt hvarje
gren af denna verksamhet,
Ju korrtare tid
till ett företag, desto mindre vål blir det i allmänhet
utfördt, så vida nemligen icke snillets
eldkraft förmår att uppfylla bristen uti tid till
vårfvets utförande, eller företaget tillhör ögonblicket,
såsom på slagfältet; men Presternes gö
-
Deri 3 Marlit,
589
romål uti Embetet åro af en annan art, de angå
den andeliga striden emellan verlden och
det heliga, icke förbrytelser emot Borgerliga
Lagarne annorledes ån med syftning åt brottets
förekommande innan, och dess försonande, sedan
det år begångit.
Jag ville härmed till en början visa; att
hvarje inkräktning, Preste-Sfåndet gjort eller
gör uppå Domaremagtens eller den verldsliga
administrationens områden , blifver fel och lyte
i statskroppens organisation och kan, likt andra
lyten, icke leda till annat ån vanskaplighet. Någon
närmare bevisning härutinnan skulle vara
öfverflödig för de aktningsvärde medlemmar af
detta Stånd , sorn inom sig kånna värdet af,
och ändamålet med deras upphöjde plats uti
samhället.
Det år ej eller af dem, vi be
fara
några missbruk af en usurperad magt, och
vi förklara högtidligt, att vi icke misskänna
Ståndets höga eller dessa dess medlemmars sanna
värde, då vi påkalla en förändring och rättelse
uti ofvannåmnde författning som en icke
längre, ån sex-årig erfarenhet redan visat vara
nödvändig.
Denna nödvändighet år det, som jag nu
går att ådagalägga , utbedjande mig den uppmärksamhet
ämnet om ån ofullkomligt utfördt,
har ostridig rått att påkalla.
Vid Sockneståmma heter det, skall Ordföranden,
Kyrkoherden eller den, hans ställe företräder
j föra, ordentligt och redigt Protocollj
Sgo
Den 5 Martil,
att Socknestämma upplåses ensamt af Ordfa~
randen; att det beror vä Ordföranden att afslå
eller bevilja sådan , i alla andra fall , ån
då Konungens Befallningshafvande åskar den;
att det jemväl beror på honom eller den subjjectiva
möjligheten för honom, att låta justera
eller kanske rättare justera Protocollet, genast,
eller å åttonde eller å fjortonde dagen derefter,
och att Ordföranden år för dess riktighet ansvarig.
I hvarje af desse stadganden påskiner
ofullkomligheten: den allmänna , att något ansvar
för försummelse och underlåtenhet af honom
ej finnes stadgadt , kanske derföre att man
af förhastande trodt Gudalärans alla förkunnare
lika ofelbare, som sjelfva läran i sin renhet,
Betragtar man åter serskildt hvardera af
dessa puncter, så röjer sig snart samma ofullkomlighet;
ty hvem har gifvit Jernhref derföre,
att hvarje Prest vill och kan föra ett ordentligt
Protocollj att han icke upplöser en Sockneståmma,
för att afbryta en öfverläggning
som synes få en obehaglig vändning; att han
icke afslår en anhållan om Socknestämma , sorn
borde bifallas, och således, under det Besvär
deröfver anföras, förmår uppleta nya hinder
emot det gagneliga företag, någon vårdig medlem
af Församlingen ville föreslå; att han icke
förändrar författningens åsigt af möjejjgheten
Utaf ProtocolIs-justering å samma, åttonde eller
fjortonde dagen till lämpligheten och beqvåmligheten
för honom att justera, då de åro
fiånvarande, hvars emot hans, stridiga tänkesätt
han befarar eller att han utom något stadgadt
ansvar, skall städse ihogkoinma, huru dyrt
Den 5 Martil,
hans ball bjuder, att i den minsta omständighet
föra en riktig sanningsenlig anteckning öfver
alla förekommande ämnen,
Vid Socbnestämma förekomma bland mycket
annat, frågor om byggnader af Sochnens
hus, hvaribland uppräknas Preste- Fattig- och
Socknestuga, och så h ter det i 7 §. att rösterne
beräknas såsom vid Prestval. Nu finnes
väl få, som åro obekante med en slik beräkning,
eller vid jemförelse icke inse, att då Prestön,
som skill tillsättas, icke deltager uti val
af sig sjelf, förhållandet icke år enahanda med
det, då Presten har decisions-rått vid lika röster.
Han deltager uti sednare fallet i någon
mån i det beslut om sin egen fördel, som exempelvis,
vid de oupphörlige Prestegårdsbyggpaderne
och reparationerne, eller sorn är detsamma
, han år Domare i sin egen sak.
I afseende på verkställigheten af SockneStåmme-beslut,
heter det att Kronobetjeningen
skall, på Pastors begäran , dertill lämna handräkning,
deröfver Konungens Befallningshafvande
hand håller.
Om man nu erir.drar sig, att
Pastor må, om han så för godt finner ansvarslös
afslå en kronobetjentes begäran om
Söckneståmma , sfi skall man med någon billig
harm fråga, hyarföre å den ena sidan, skall
gifvas så mycken egen pröfhingsrått och å dea
andra, så oinskränkt pligt att efterkomma något
, som vål kallas begäran , men då det ej
får vägras , åger alla egenskaper af en befallning,
Den 5 Martti,
Åter en ofullkomlighet i denna ensidiga
författning; den yppar sig uti 4 som stadgar,
att rättigheten att inställa sig vid Sockneståmina
och att där yttra sina tankar, tillkommer
endast dem, sorn inom Församlingen äga fastighet,
med tillägg af de personer, som hafva
rösträtt vid Prestval , men med undantag åter
af dem , som efter afhandlingar, bruka enskildte
personers jord , så vida de icke åro med ägarens
fullmagt försedde.
Härigenom utestån
ges
ju en betydlig andel af medborgare från
en rättighet, som synes icke böra fråntagas dem,
hvilka skola utgöra onera af jorden,
Ingen
år mera behörig att öfverlägga om åtgärder,
som medföra arbete och kostnader, än just de,
sora skola bestrida dessa arbeten och utgifter.
Härtill fordras ingen djup insigt, utan endast
kännedom om landtmanna-yrken; omöjeligen
kan det vara lagens mening, att de, som minst
kånna det ämne, som förekommer, skola besluta
om utförandet deraf. En illa sinnad jordägare
skulle dessutom , om han träffade en
Prest af lika låga, eller egennyttiga tänkesätt,
lätt kunna förordsaka sine Landtbönder eller
Arrendatorer det mest oerhörda lidande. Contracter
om hemman och jord träffas vanligen
med förbehåll, att Arrendatorn eller landtbonden
skall utgöra alla onera af hemmanet eller
Jorden. Sålunda förpliktad att ansvara allt,
bindes han af jordägarens egennyttiga föranstaltande,
att alla allmänna byggnader blifva
företagne under arrende eller besittningstiden,
och besväras eller betungas med utgifter, som,
må hända} öfvergå hvad han i sittjo-rått för
-
Deri 5 Martii.
393
bundit sig att utgifva, och mången år genom
detta förfarande bragt till tiggarestafven?
Detta allt vore förekommit genom det enkla
stadgande, att den, som efter Contract ansvarade
alla en fastighets ■ onera, vore berättigad
deltaga i alla åfverlåggningar om nya besvär ,
sorn ålågo fastigheten att utgöra.
Man har till och med velat utestänga alla,
som vid Sockneståmma ej äga talan föra, från
rättigheten, att sig dår intränga, och sådant
vid äfventyr, att derifrån varda afviste.
Sock
nens
angelägenheter blifva hemligheter för dem
de egenteligen angå, intill dess det faller Kyrkoherden
in, att låta kungöra Beslutet vid ett
tillfälle, då de, som djupast kånna sin ofördelagtiga
belägenhet, åro frånvarande. Man frågar
utan förbehåll: hvarföre denna hemlighetsprincipe
, då en hvar Socknens invånare icke bör
vara i okunnighet om hvad i Socknen uti Oeconomiskt
afseende sker?
I en tid, då man vill på allmän bekostnad
sprida dagbladen till allmogen i alla Rikets
Provincer för att utbreda upplysning, skall
man vara i okunnighet om hvad sig tilldrager
i den Socken, deri man bor, och sådant endast
derföre, att man ej år jordägare. Huru låter
sådant förena sig till enhet i medvetandet, eller
huru är det möjeligt, att vid en tidpunkt,
då Ståhderne öppna sina Pleni-rum för offeiv
teligheten, skall hemlighetsfulla auctoriteter finnas
i Landsorterne ?
Motsägelsen emellan
.r>9*
Den 5 Martti,
Författningen och tirlens anda är Uppenbar och
fordrar ingen skarpsynthet att urskilja.
Bland exemplen , som ådagalägga Presternes
förhållande i detta fall kunde nämnas ett i
Strengnäs Stift, der Bönder försedde med Jordägarens
full magt, dock blifvit förmente rättigheten
att föra talan för de hemman, de bruka
och bebo. Huru illa skyddas icke medborgares
rättigheter, då förölåmpanden emot helgden
deraf ansvarslösa få äga rum? Kyrkoråd
tillsatte för handhafvande af Kyrkodisciplinens
och Religionens samt sedernas vård, utgöra
Domstolar, som äga att ålägga böter, förelägga
vitén, döma till arbeten och stockstraff,
Hår framträder Prestmannen såsom Do-?
mare , och då man icke får lemna utan uppmärksamhet,
att Ledamöterne, mindre skyd??
dadé ån Presten , vanligen i Landtförsamlingar
bestå af den Class, som sällan känner annan
Lag ån den medfödda , så år ostridigt att Prosten
, om han annars åger någon förmåga att
leda sina åhörare, bljfver ensam Domare och
Verldslig Sockne-Administrator, eller som år
detsamma , han öfvergår från Religionens Tjenare
och väktare på Sions murar, till den
förhatligaste af alla spioner på enskildta lifvet,
och dömer deröfver sjelf. Det fordrar i sanning
ingen djup forskning att inse, att af de
ämnen, som enligt Förordningen tillhöra Kyr^
koRåd, åro en del sådane, att de äfven tillhöra
Domstolarna och att, ehuru man velat
inskränka Kyrkoråds verksamhet, dymedelst,
Den 5 Martti,
395
att man tillagt det egentliga' lagbrott, eller såelane
snål, som tillhöra Domstols handläggning,
böra undgå Kyrkorådets Domsrätt, torde det
dock vara svårt, att uppdraga linien emellan
livad, som af det lagstridiga år lagbrott eller
icke. Denna svårighet har ej längesedan verekat
derhän, att ett Kyrkoråd ålagt öfvermaga
qvinna ris för stöld eller siiatteribrott, som ovedersägeligen
icke böra komma under denna
nya Domstols pröfning.
Det måste antagas, att synnerligast på Landet
, allmogen och dess barn åro egenteligen
de, sorn komma under tilltal inför KyrkoRåd,
och att desse mindre hyfsade, uti Naturens okonstl&de
enfald lefvande medborgare icke hafva
sinnet och tankan öppne för fataillers beräknande
och bevarande.
Då nu Förordningen bjuder, att den som
|t KyrkoRåds beslut ej nöjes, skall innan nästa
dag efter dess afkunnande tillåndagår, sitt
missnöje hos Ordföranden anmäla , följer, att,
om KyrkoRåd upptagit, pröfvat och afgjort
ett mål, som icke egenteligen ingått uti kyrkodisciplinen,
eller inom Religionens eller sedlighetens
områden, om KyrkoRådet fällt sitt
godtyckliga beslut så, att en yngling, hvars
första felsteg ofta år öfverilningcns, stämplas
med vanäran af ett stockstraf, eller om KyrkoRådet
på ett eller annat sått annars trådt in
Uti den egenteliga Domare-magten, men föremålet
för dess beslut, af okunnighet underlåtit
formaliteten, att innan nästa dag tillåndagått
596
Dea 5 Murtu,
gifva sitt missnöje tillkänna; så skall detta beslut,
så lagstridigt det ån må vara, ovågerligen
anses laga kraftvunnit, och verkställigheten deraf
ovilkorligen följa, synnerligast som Pastors
requisition derom hos Kronobetjeningen ej får
vågras.
Denna korrta tid för missnöjes anmälande
synes ej eller öfverensstämma med hvad i allmänhet
år stadgadt för Besvärs anförande i
brottmål, hvartill förbrytelser emot Religion
och sedlighet måste räknas; ty brottslingen,
missnöjd med underrättens utslag, behöfver ej
anmäla dess missnöje för att hafva sin appellations-rått
öppen.
Det år endast uti såkal
lade
preliminaire frågor, sora viss tid för missnöjets
tillkännagifvande år föreskrifven, och
denna föreskrift härleder sig derifrån, att man
funnit sig föranlåten att förekomma Advocaturens
försök att obehörigen uppehålla- slutliga
pröfningen af en sak. Villkoret af anmälan om
detta missnöje om Kyrkoråds definitiva beslut,
år således onödigt, och alla onödiga band på
medborgare eller inskränkningar af deras med^
födda rättigheter, äro obehöriga.
En vigtig del af granskningen i detta ämne
återstår ännu; den afser det olika skydd,
som Lagen lemnar åt Ordförande i KyrkoRåd
och Socknestämma, och åt Ledamöter i dessa
med Domsrätt försedde autoritetex’.
Att Embetsmannen j under xitöfningen af
sitt embete bör njuta skydd framför andra, be
-
Den 5 Marlit.
3 97
strider endast den, som blindt hatar alla styrelsens
organer j men att man i Lagen ej kan
upptäcka, hvad straff eller ansvar honom för
öfvertrådelser af Lagens bud skall drabba eller
hvar han derföre får och bör lagföras , år en
oförlåtlig ofullståndighet, som niåste råttas.
Ingenstädes uti den författning, som år målet
för vår granskning igenfinnes något ansvar, vidlådande
Presten för underlåtenhet eller öfverträdelse
uti denna hans blandade verldsliga administrations-
och doinare-magt.
Är det der
före,
att man anser en andans man så höjd öfver
jordiska ting, att man tror honom icke
kunna af hat, afund, egennytta eller obetänksamhet
öfverträda lagen; så år principen falsk
och alla tiders erfarenhet, allt ifrån Munkarnes
mest gynnande period i medeltidens mörker och
intill denna dag, svär deremot. Yi se ej sällan
Prester anklagade och dömde för brott.
Det år sannt, att om ock dessa icke åro åtkommelige
för lagen, så gifves i vissa Stift,
denna nödiga oell berömda tillsyn, att hvarje
oordning afhjelpes, så snart den förspörjes; att
Religionens högsta väktare låta sig vara angelågit
att utöfva en strång alfvarsamhet emot
dem, som i gerning och förhållande ohelga
deras aktningsvärda stånd; men så går det beklageligen
ej till öfverallt; missbruk inrota sig och
ålderdomen förmår ej hämma mannaåldrens vål
öfverlagda företag.
Det heter, Presten göre så och så, men
icke; gör han det ej, ansvare med böter,
Embets-förlust på viss tid eller för alltid, Of
-
Den 5 Martil,
verfaller man honom med ord eller gerning ,
straffas enligt iSCap. 8 §. Missgernings-Balken och.
Kongl. Förordningen den 20 Januarii 1779.
I dessa svåra straffrum talas idke om annat ån
lifvets förlust, ärelöshet, spö- och risstraff,
offentlig afbön samt höga penninge-böter allt
efter olika gradation af brott.
Förgripelser
emot det Högsta Väsendet, elter den Högsta
verldslig» Öfverhet kunna icke beläggas med
högre straff; och likväl finnes sådan olikhet,
att Presten för ett smådeligt ord, sorn , om det
fålles emot honom , kostar Tvåhundrade daler
och årans förlust, efter allmän Lag, sorn, i
brist af något serskildt stadgande, hår mäste
tillämpas , knappt pliktar sina Tre daler,
En annan nog besynnerlig olikhet uti stadganden
röjer sig i frågan om ansvar för Ledamöternes
öfverfallande; 9 §. af nyssnämnde Cap»
och Balk skall då tillämpas, eller som år detsamma,
sådant år en mindre förbrytelse, som
med penningebÖter kan försonas. Aro icke alla,
Ordföranden och Ledamöterne i samma förhållande
till de öfrige i ett KyrkoRåd, gemensamt
skola de vaka öfver sedligheten; hvarföre år
den ena mer helig och inviolabel än den andra?
__ Lika kall, klafver lika helgd. Presidenten
uti Konungens Högsta Nämnd år ej mera skyddad
ån den yngste Ledamoten deri.
Hvarföre
då denna olikhet inför lagen?
Men min ifver och värma för saken hafva
kanske gjort denna uppställning för vidlyftig 5
jag vill derföre afbryta i det glada hopp, att
Den 5 Martil,
^99
Höglofl. Piidderskapet och Adeln ej skall tveka
om nödvändigheten att låta öfverse och förbättra
den ifrågavarande Författningen, i den
niån, att gränsen emellan disciplin och domaren
magt roed verldslig administration grundligen, ej
af Ögonblickets lättsinne, bestämmes, att missbruken
förekommas, ansvar utsattes, der det ej
finnes utsatt, men måste stadgas, att jemnlikhet
inför lagen må blifva, äfven i detta fall, grunder
för dessa förbättrade stadganden, och slutligen
att PresteStåndet må få sin verkningskrets,
éå vidt möjligt,
ger och spioneriet på enskilta lefnaden.
N:o 32.
Friherre Anckarsvårdi Carl Henrici
”Öfvertygade om den allmänna uppfostrans
Vigt för Samhällets vål och med kännedom om
de i detta afseende inom Fäderneslandet vidtagne
anstalters mindre användbarhet 1 närvarande
tid,” samt med ådel förtröstan till sin
Regerings Upplysta omsorg ”om den styrelsegren,
sorn skall underhålla närvarande och bereda
kommande slågters förstånds- och kunskapsodling,
patriotisme och sedlighet” anhöllo Riksens
Ständer, uti skrifvelse af den 2 April 181 o (införd
i Ridderskapets och Adelns Protocoll för
April 1810, sid. 5i) att ”Kongl. Maj:t genom
kunnige och erfarne män täcktes låta undersoka
Läroverkens närvarande tillstånd, på det
att dessa Inrättningar mätte erhålla ett efter
4oo
Den 3 Martti.
tidens upplysning mera låmpadt skick. Denna
Riksens Ständers begäran föranledde val, som
jag tror, UppfostringsComittéens tillsättande kort
tid derefter; men att Comittéen, under den tid
af ii eller 12 år, som den sedermera med betydlig
kostnad för Staten existeradt, verkligen
anställt den önskade undersökningen om Läroverkens
tillstånd, för att utröna huruvida de
uppfyllde den Constitutionelle Samhällsordningens
och den närvarande vetenskapliga bildningsgradens
kraf, huruvida de behöfde någon förbättring,
och i sådant fall, af hvilken natur,
detta år åtminstone för mig ett okändt factum.
Jag har tvärtom anledning att tro, det en sådan
undersökning aldrig blifvit af Comittéen anstäld,
och af hvad som för några dagar sedan hår
yttrades om saknad undervisning i Grundlagarne
vid Universiteten, bör jag med visshet kunna
sluta, att en sådan undersökning, om den
ägt rum, åtminstone ej sträckt sig till Högskolorna,
hvilka likväl i första rummet bordt blifva
föremål för desamma, då den en gång påkallades,
emedan det år från dessa Läroverk, som
de organer måste erhållas, genom hvilka de
möjligen tilltänkte förbättringarna vid de lägre
Undervisningsverken skola verkställas och utföras;
och det lärer vara påtagligt, att alla reformer
vid Gymnasier och Skolor blifva utan
ändamål, så långe man ej förut genom Högskolornas
förbättrade skick, försäkrat sig om tillgång
på Lärare för de lägre Undervisningsverken,
med de egenskaper, sorn fordras för att
med
Den 5 Martil.
tne<l framgång bereda verkställighet åt de för.;
ändringar, som man vid dessa sednare åsyftat.
Det är ett bedröfligt förhållande, att Svenska
ungdomen vid Rikets Universiteter ännu i5
år efter en Statshvältning* sorn återgaf Nationen
sin värdighet såsom ett fritt Folk, hålles i
okunnighet om de lagar, som innehålla denna
frihet.
I det Constitutionella Samhället år
likväl Grundlagarnes kännedom för den blifvande
Medborgaren ett lika ovilkorligt behof, sorn
kunskapen om Christna Religionens hufvudgrunder
år för den uppväxande ungdomen ett vilkot
för dess upptagande såsom medlemmar uti Christna
Kyrkans samfund.
Om detta förhållande verkar förvåning, så
år det likväl ej blott det enda, som påkallar
uppmärksamhet. Jag har varit i tillfälle att erfara
huru ungdomen, åtminstone vid den Högskola
som år Hufvudstaden närmast belägen,
saknar tillfälle, att genom de offentliga föreläsningarna
förskaffa sig insigter i en mängd andra
ämnen, föga mindre vigtiga och nödvändiga ajtfc
kånna ån sjelfva Grundlagarne.
Ej blott den närvarande StatsFörfattningens
utan ock Svenska lagarnes oeh sedernas Historia,
Sveriges Statistik och Geographi, i en högre mening,
Svenskanåringarnes och handelns utvecklingshistoria,
Svenska språkets och Litteraturens häfder,
kunna anföras bland de för en Svensk medborgare
nödvändiga kunskaper, hvilka «j lära
vara ämnen fö,r särskildta föreläsningar; och
Bil, till Ridd. o. Ad, Pr, s Band- 36.
4 02
Den 3 Martil,
om man blott efterfrågar förhållandet med Fäderneslandets
Historia i allmänhet; huru myc.
ken insigt kan vål vinnas i den, genom de offentlige
föreläsningarna, så långe hon och UniversalHistorien
blott äga en enda lärostol tillsammans
vid Universitetet, hålst når dertill kommer,
dels att Statshushållningsvetenskapen på
ett så högst ofullständigt sått ingår i planen
för den Academiska undervisningen, att den ej
kan tagas i beräkning, dels att utom den så kallade
Naturråtten, alla andra politiska vetenskaper,
deras Litteratur och deras Historia åro
okände förelåsningsåmnen, lika så okända, soir,
de cornparativa föreläsningarne mellan främmande
folkslags StatsFörfattningar och Lagar, och
de fosterländska.
Om man nu dessutom skul
le
kunna påstå, att våra Universiteter lika litet
erbjuda tillfälle för inhämtandet af Naturvetenskapernes
tillämpning till en mängd industriella
yrken o. s. v. att Techneologien och att de inskränkta
undantantag som härifrån ägt rum, i
frågan om Bergsvetenskapen och Landtbruket,
ej vederlägga denna anmärkning så frågar jag
tryggt: kan väl vid våra Högskolor Medborgerlig
bildning vinnas af den ungdom, som der infinner
sig utan något bestämdt syfte på embetsmannavårf?
Och vidare; huru skall vål den
medborgerliga bildningen i allmänhet bli beskaffad
i Landet, då en solide grundläggning i dessa
kunskaper ej kan inhämtas vid Universiteterna,
och kan Xiågon Litteratur i dessa ämnen , hvilken
förtjenar namn af Litteratur, väl vara att
hoppas, så länge förhållandet vid Universiteterna
j detta hänseende fortfar sorn det är?
Den 5 Martu,
Jag har straxt från början förutsedt dep
jn\ändmngen att Univeisitt-terna ej direct årq
anstalter för utbildning af medborgerlighet •
alt det år Individens ensak att sjelf, på båsta
sått han gitter, förskaffa sig kunskap j dithörande
ämnen, och att Staten af Högskolarna
blott fordrar hvad som år statens
eller sonj
man säkert vid detta tillfälle distinguerar
Styrelsens behof, nemligen tjenstemånnen utrustade
med Tjenstemanna-fårdighet, sådane
som de behöfvas för statens offentelige yårf
pcb sysslor.
Men om denna invändning ägde
grund och detta vore verkeliga fallet 5 så
frågar jag blott; hvilka kunskaper åro då för
den blifvande civile tjenstemånnen mer nödvändiga,
ån just dem jag nyss uppräknat? Är det
pj för den tillkommande Embetsmannen mera
nödigt ån för medborgaren, i allmänhet, att
hafva gjordt framsteg i dessa kunskapsgrenar,
och kan , med saknad deraf, den insigt i Öfriga
Järostycken,som vid högskolan sökes såsom villkor
för inträdet i Statens tjenst, blifva grundlig tillfredsställande
och fullständig? Jag tror det ej; och
jag tror ej att någon, sorn med den aldraringaste
sakkännedom förenar opartiskhet och upppigtighet
skall på dessa frågor ge ett nekande
svar.
Svenska Universiteterna , i början till
komne
för att dana tjenstemän och stöd för
Kyrkan, ha i det sist förflutna århundradet företrädesvis
fått en vigt för Staten, såsom underyisnings-anstalter
för den myckenhet Civila
ijenstemän, hvaraf samhället och dess styrelse
lia behof till besättande af den efter hand tillskapade
ofanteliga mängden af sysslor och befattning
éo4
Deri 5 Martil,
gar, som gjordt förvärfvandet af Statens brödstycken
till en ordentlig Närings  att ej säga
handelsgren. — De flesta ynglingar som besöka
Universiteten , infinna sig också der i afsigt
att så snart som möjeligt taga de examina och
skaffa sig de betyg, sorn skola åt dem öppna
vägen till den Civila Embetsmnnna-nånngen.
__ Men om förhållandet verkeligen år sådant
hvilket det visserligen någorlunda borde va.'
ra
att staten förnämligast anser sig vara i
behof af Universiteterna såsom låro-ansfalter för
Civila Embetsmån, och om den hufvudsakligen
betraktar dem som sådana, hvarvid Universiteternas
andra och högre bestämmelser få stå
tillbaka, så frågar jag åter: har Staten sörgt
för att detta enda behof måtte af Universiteterne
tillfredsställas, då, på sått jag redan
nåmt, tillfälle der saknas till offentlig undervisning
i vissa de vigtigaste och mest nödvändiga
kunskaps-ämnen, samt någon pröfning
deruti följagteligen ej heller kan komma i frå.
ga; dels åter den insigtsgrad i andra lårostycken,
som kan bestå vid de föreskrifna KansliHojrätts-
och Cameral-Examina år tillräcklig,
för att berättiga till inträde i statens tjenst?
Öfver otillräckligheten för statens behof af den
grundläggning till Civilistiska kunskaper, som vanligtvis,
kan hända till och med utan undantag
anses fullt vittsordade genom de öfver dessa
examina utgifna betyg, lärer jag ej behöfva
ingå uti någon undersökning , utan anser mig
i den punkten tryggt kunna åberopa erfarenhetens
vittnesbörd.
Den o Martil,
4o5
Jag har uppgifvit ett samliållsondt, och derpå
vågat fästa Eder uppmärksamhet, mine Herrar,
och jag fruktår ej att misstaga mig, om
jag anser det får ett större ondt än någon,
annan af de olågenheter och sarnhällsbrister,
sorn vid detta Riksmöte blifvit föremål för
Edra öfverlåggningar. Men då jag framställt
det onda , så skulle det väl, enligt bruket härstädes
, äfven tillhöra mig, att föreslå botemedlet.
Gerna erkänner jag likväl ofullkomligheten
af min insigt i detta hänseende, och
att jag vid valet af de utvägar, som öppnat
sig för min forskning öfver detta ämne, ofta
känt mig villrådig.
Nya Lärostolars tillskapande , ökade kunskapsfordringar,
samt skärpta villkor och strängare
Cpntroller i afseende på de ofvannämde Academiska
examina, framställa sig lättast och vid första
påseendet såsom de naturligaste botemedlen,
och nekas kan ej heller, att de öfverensstämma
med de vanligast tillgripna. Men jag hoppas att
erfarenheten redan nogsamt visat otillräckeligheten
af dylika correctiver, för att ej än en
gång missleda till nya försök dermed. Vaknar
deremot efter hand behofvet af ifrågavarande
kunskapsämnen , till allmänlighet, ___ och jag
tror denna tidpunkt ej vara långt aflägsen ,
då skall detta väckta behof snart nog , och utan
direct åtgärd från statens sida, medföra sitt eget
tillfredsställande, och jag för min del önskar
derföre, att man ej hår ville göra mera, än
blott undanrödja hindren för den enskildta omtankans
fria verksamhet. Mitt förslag år sål®s
Den 3 Martil.
Qes • att inträdet i de eivild Embetsverkeh, i
Konungens kansli, Hofråttet och Rikets Collegier
, såsom. Äuscultant, och de derifrån härledda
rättigheter, matté förklaras öppet för
hvar och en, efter undergången och godkänd
jpröfhidg i det särskildta Verk, hvartill dea
sökande iig anmäler, utan nödvändighet af
någon vid Universiteierne föregången examen
eller def tillbrdgt lärotid; samt att Riksens
Ständer måtte hoS Konungen i tindérdåhighét
anriiåla deras önskan; att; så vida någon
eller några tili gällande Författningar hindra
billdandét af privata assosiationér mellar!
Lårdé till offehtélig undervisning i vettenskajierna;
Konungen då allérnådigst måtté upphäfva
dessa Författningar.
Utarbetningen af dé nya regienientariskå
föreskrifterna för examina i verken, hvilka till
följd af detta förslag blefvö nödiga; syneS rhig
'ej innefatta några särdeles svårighétér. Det
sätt på livilkét jag föreställt rriig lösningén af
detta problem innehållés i följande Förslag sotii
jag i Ödmjukhet underställer Riddérskapets öch
Ådelris upplysta pröfning.
Förslag till Reglemente för Examina.
i:ö Regeringen utfärdar eri föréskrift, sohl
Utstakar de kunskaps-åninen i hvilka den sökande
bör hafva gjort framsteg, hvilken föreskrift
naturligtvis bör vara offentliggjord.
årö Examen hålles 2 gånger orri året j)å
Dea 5 Martiin
4o?
bestämda tider, och de Sökande böra en viss
tid förut till Examens undgående hafva sig
anmält.
5) I anseende till de civilistiska kunskapernas
sammanhang och nödvändigheten att kånna
dem i system, bör Examen till Rättegångsverken,
Canzliet och de administrativa Embetsverken
ej vara mer ån ett och samma kunskapsqvantum
affordradt alla, med undantag af måhända
Bergscollegium.
4) Examinatorerne utgöras ex officin af jj
eller 3 Ledamöter af hvarje Verk, 4 Ledamöter
af VetenskapsAcademien, 4 af Historie-*
Antiquitets- och Vitterhets-Academien. Dessutom
bör hvar och en känd Författare äga rätt*
att efter gjordt tillkännagivande vid examen
framställa ett visst antal frågor,
5) Pröfningan huru examen blifvit fullgjord,
och örn den sökande i följd deraf bör
beviljas det sökta inträdet, uppdrages åt en Jury,
som består af samma beståndsdelar, men alla
Ledamöterne samfällt af det verk, till hvilket
den sökande specielt anmält sig; Juryrt afgöi*
frågan helt enkelt med Ja och Nej, utan gradation.
6) Examina hållas offentligt.
Dessa idéer hafva till det mesta framkaU'
lade af Friherre Frank Sparres Memorial^ bch
4ö8
Ben 3 Martil.
anhåller jag att dessa mina tankar mätte till
Oeconomie- och BesvårsUtskottet remitteras,
3N:o 35.
Herr Hammarhjelm, Carl Fredric3
Af de många motioner, sorn under närvarande
Riksmöte från detta rum blifvit framställde,
hafva de fleste afsett, dels klagomål Öfver
den allmänna penninge-förlågenheten, dels<
önskningar om besparingar, dels nedsättning af
Landets skatter.
Den förde klagan öfver förlägenhet i de
fleste Landsorter och öfver lamhet i nåringarnes
lif år så allmänt och högt yttrad, att man
bör taga för afgjordt att detsamma befinnes
grundad, hvilket ock min erfarenhet från hembygden
besannar.
Af de uppgifne botemedel mot en sådan
öfverhandtagande oförmåga och förlägenhet,
synes mig intet kunna leda mera rakt till målet,
ån örn någon betydlig förminskning i skatterna
skulle kunna äga rum. Bland de utgående
skatter, anser jag den hvarje år återkommande,
och i contant utgående Beviliningen isynnerhet
bortsopa penningen från landet, och hvarje år
efterlemna allt större och större saknad deraf;,
hvilket åter verkar de olägenheter sorn C\f v erklagas.
Den 5 Martii.
Hår häfva blifvit föreslagna indragningar
af öfverllödige ansedde Tjenstemän, besparingar
och utgifter, reductioner af försvarsstyrkan
m. m. Ehuru jag visserligen hoppas, att, under
loppet af detta Riksmöte, alla möjliga och med
Rikets värdighet öfverensstämmande besparingar
måtte iakttagas, så fruktar jag dock att
detta ej skulle verka lika hastigt till en minskning
i skatterna, som behofvet synes påkalla.
Ovisst är äfven, om, vid närmare utredning
under denne Riksdag, någon betydande förminskning
i och genom besparingar kan vinnas,
så att detta med något alfvar kan komma att
verka på skatterna.
Jag begagnar den anvisning, som FinanceComittéens
nu tryckta och meddelade Betänkande
innefattar, att föreslå, det Riksens Ständer
måtte förordna, att den årlige afbetalningen
nppå Statsverkets gamle skuld till Banquen,
utgörande en half million årligen , matte intill
nästa Riksdag uppskjutas och sålunda komma
att afgå på Rikets utgörande Bevillning, hvarigenom
densamma till en femtedel skulle mindskas.
Sedan efter 1808 års krig, då Banquen
biträdde Statsverket med lån af något rueya ån
11 och en half millioner, numera boch en half
millioner blifvit afbetaldta , synes stunden vara
inne att njuta någon lindring.
Vår genera
tion
kan ej uthärda med allt.
Hittills har blifvit tagit som grnndsatts,,
Den 5 Martii,
ött hvari Barquen på en sida inkråfde i Capital
och Räntor, det skulle i en annan våg som
lån utgå. Opinionen har under de förra Riksdagar
ej annorlunda kunnat tillfredsställas, men
ofelbart länder det mera direct till hvarje skattskyldigs
nytta och förmån, att han besparar
en dryg del af beskattningen, ån att han emot
ränta får göra nya lån.
Dessutom komma
dessa lån ej mängden till godo, minst den förlågne
och redan med Intekningar på sin egendom
besvärade Landtmannen. Denna förmån
tillfaller merendels dem, som hafva fri och
ograverad egendom att pantsätta, hvilka således
njuta fördelarne af alla de låne-anstalter som
inråttas, hvaremot den förlågne deraf drager
ingen eller liten vinst,
orättvisan häraf år
klar och påtaglig.
Så vida denna inkomst från Statsverket
under loppet af 5 år skulle afgå, äger dock
Banquen betydliga öfverskott genom sine af
räntor inflytande Gevinster att kunna besörja
de bidrag, hvilka för Landets nytta Riksens
Ständer skulle finna af oundgängligt behof.
N:o 54.
Herr Grönhagen, Gustaf:
Att inom hvarje samhälle, visa och klokt
författade Lagar, hvilka bokstafveligen efterlelvas,
vårdas och tillämpas, ovillkorligen utgör
hufvud-grunden för Folkens sällhet, välstånd
Den 3 Martil,
foch Upprätthållande; lärer vara så allmänt kändt,
att det ej i något afseende kan motsägas.
Sverige har i längre tider fått skatta sig
lyckligt att äga Lagar: 1754 års Lag såsom i
det mesta ännu till efterlefnad följes; kan vål
bhekeiigeri ej ärinat; ån anses såsom ett måfctétverk
af deri tidéris Upplysning; hedrände
dess stiftare; men den år derföre icke Utan
inånga bristfålligheter; orsakade af då varande
tids arida; och det Aristokratiska välde sorn Var
bådande då denna Lag upprättades; antogs och
stadfästades.
I denna Lag synes tydeiigeri; att Domare
foch ExecUtorer för sig och efterträdare lagt
Sådana bommar, hvarigenom arisvar och straff
för deras Lmbetsfel och olagliga förfaranden
Svårligen skulle kunna åstadkommas: likväl tror
jag; att Öm deririe Lag efter bokstafven tolkades
och tillämpades > skulle hvarken de lägre
Domstolar; ej eller de högre , och än riiindre
Executörer; kunna så ansVarsfritt densamma
öfverträda.
Senare tidshåndeiser hafva lemnat ojefaktiga
prof, det medborgares säkerhet till personlig
frihet och egendom, ligger i Domarehiagtens
händér; och beror på deras gödtycko j
hvarå exempel visst icke saknas;
Domstolarnes sätt, att i anseende tili tidsutdrägt
vid Rättegångars undersökning och afgörande
handla, bär väckt mycken uppmärk
-
Den 5 Martii,
samhet, hvartill jag såsom exempel anförer
tvånne Rättegångar såsom mägt märkvärdige,
nemligen, JVår mdö-målet, hvilket vid medio
af år i8ig vid Domstol gjordes anhängigt, och
fasfan criminelt, samt af svårare beskaffenhet,
ännu icke till slut blifvit afgjordt: samt Hållska
Rättegången, hvilken ungefär 16 års tid
varit under Domares handläggning, men ännu
år oafgjordt, och hvilket oerhörda dröjsmål,
försatt en bland Sveriges rikaste medborgare i
den aldrastörsta förlägenhet, samt yttersta armod.
Desse rycktbara Råttegångs-mål, för
anleda,
icke allenast hos Svenska allmänheten,
utan ock hos Utländska Nationer, till ett mindre
fördelaktigt omdöme om vår Lagskipning.
Till befordrande af en med Grundlagen
mera förenlig lagskipning, anser jag oundvikligt,
att, några högst nödiga ändringar och tillägg i
allmänna Lagen böra vidtagas, intill dess, LagCommittéen
till fullo densamma hunnit utarbeta
, och Riksens Ständer den antagit och fast—
ställdtj för hvilket åndamåli jag följande ändringar
föreslår!
I Missgårnings_Balken
att yde <jj. i 20
Capitlet bör förändras, och få följande lydelse!
Eho det vara må, Domare, Excecutorer,
Embets- eller Tjenstemän, eller annor, sorn
genom arrestering, beröfvar någon hvilken ej
till brott förvunnen år dess personliga frihet,
eller utan uppenbar missgerning ther han md
gripas och håcktas fåre, eller utan halfva
levis om foröfvadt brott; straffas med EtH
Den o Martil, 413
hundrade Riksdalers böter, tu drs arrest d
fästning, jämte, Tjenst ens förlust, ocä «rsätta
den lidande för hvarje dag han oskyldigt
häcktad hållits? med Sexton Riksdaler
och Trettiotvå skillingar. Hålles någon häcktad
längre tid än lag och därpå grundad
Idom utstakar, vare för den eller dem, eho
det vara md sorn dertill varit vållande, lag
Samma: dock icke innebegrip andes den tid
någor under Råttegängen i urbota mål häcktad
varit,
8. i samma Balk och Capitel, bör äfven
fÖråndras och få följande lydelse: Eho det vata
må, som med pinande antingen genom
plågsam arrest eller pd annat sätt söker tvinga
någon till bekännelse i någon sak: bote Tvåhundrade
Riksdaler till den lidande, miste
Embete eller tjenst sin, och sitte Två dr i
Fängelse d Fästning ; har såramål dertill
kommit, plickte derföre serskildt Etthundrade
Riksdaler som äfven den lidande tillfaller.
Hvar som emot desse nämnde <j:de och 8'.de
paragrafer sig förbryter, skall, utan afseende
lill personen , genast, vid Rättegångs början
härom, i häckte träda, till förekommande af
rymning och straffets undgående.
Anmärkning-,
Med anledning af dessa båda §§:rs tydliga
föreskrifter , bör således tillämpningen af g Cap.
6 §. Utsöknings-Balken och 1 Cap. 12 §. Rättegångs-Balken,
i hvad som rörer de i 7:de
Den 3 Martu,
och 8:de §§. Missgernings-Balken utstakade brott
alldeles försvinna.
Härads- och Kämners-Rätternes organisation,
anser jag böra undergå nödig förändring
och förbättring.
Hårads-Råtterne böra utgöra® af en i Lagkunskap
skickelig och examinerad person, sonj
må kallas Häradshöfding eller Justitiarie, jemte
8 ä 12 Ledamöter, som af ada besuttne
jnån inom Tingslaget för hvarje år väljes; vid
sådane val utses kloka och upplyste män af
hvad Stånd som helst, till hvilka Tingslaget
har mesta förtroendet; dessa Ledamöter böra j
besluten hvar och en för sig äga en röst; Häradshöfdingen
eller Justitiarjen ehvad man må
nämna honom, bör likasom yid KrigsRätterne,
yara ansvarig att Lagen rätt tolkas och tillämpas,
hvarföre han ock i besluten bör äga två
röster. En sådan väl organiserad Nämnd
bör vid usta och andra Råttegångs-dagarne af
hvarje Ting, endast befatta sig med, att sök$
genom förlikning förmå parterne att från Rättegång
afstå, hvaraf följden ovillkorjigen skulle
hkfva, en betydlig minskning af de Rättegångsmål
sorn till Häradsrätten blifvit ingifne
att ptageras; samt äfven, att inga särskilta för}ikn;ings-domstolar
behöfva tillsättas yid Underrätterne,
— På samma sätt bör ock Kämnersyåttprne
organiseras: I följe häraf, bör således
usta och 3;dje i Råttegångs-Bafkens usta
papitel förändras.
Dan 5 Martil.
4x5
Följande tillåggningar i allmänna Lagen,
anser jag äfven nödvändige, till vinnande af en
förbättrad lagskipning,
1) Att alla urbota brottmål böra till undvikande
ef tidsutdrägt, genom personlig inställelse
muntligen inför Dornsloiarne utageras, så
vida den klagande parten sådant åskar, (Högsta
Domstolen derifrån undantagen) ; parterne likväl
obetagit att äfven i sådane fall, sine förklaringar
och anmärkningar skriftligen författa
och uppläsa eller uppläsa låta: sådane mål böra
hädanefter vid strängt ansvar af tjenstens förlust,
vara vid alla instanser till slut afgjorde,
inom 6 månader efter den tid de till Domares
handläggning inkommit, så vida brotten blifvit
begångne tolf mil från dithörande HofRätt, och
inom g högst io månader, om afståndet från
HofRåtten längre är.
2) Att alla Domstolars och PolisSessioner
böra för öppna dörrar hållas, så att Allmänheten
eller hvem sorn helst äger att de samma
öfvervara och afhöra, hvarigenom våld, mannainon,
oqvådins ord, samt ali misstanka om jProtocollernes
riktighet säkerligen försvinner.
3) Att Konungens Befallningshafvandes betjenter,
så väl i Hufvudstaden som i Landsom
terne, om de i deras tjensteutöfning öfverträda
sina undfådda ordres, och såmedelst, genom
sjelftagen myndighet företaga en förtidig
eller annan arrestring, som ej med orderne öfverensstämmande
är, eller på godtycko störer
il 6
Den 5 Martil.
hus- och hemfriden, elier ock, på ett ellet* arinät
sätt olagligheter utöfvar; bör den lidande
eller förolämpade, äga rättighet, att utan omsvep,
af anmälan derom hos deras förmån och
i afvaktande äf deras utlåtanden, dem, för sådane
hrottsligheter, genast vid vederbörlig Un-*
derDomstol till laga ansvar instämma.
4) Domare åligga att tolka och tillämpa
lagen efter dess bokstafliga föreskrift, samt derefter
döma, men ej efter eget godtycko, och
då sådana mål förekomma, som i lagen ej så
tydligen utsatte åro huru med dem förhållas
bör, skall Domaren likväl, efter båsta förstånd^
samvete och förnuftsskäl rättvisligen dönta^ vetandes,
att han icke allenast år sin Konung Och
sine ÖfverDomare samt Folket, utan äfven, den
Allvetande och Allsmågtige Domaren derföre
ansvarig; hvarföre ock gila Domar som af Högsta
Domstolen upphåfvas, böra anses för orätt
dömde, och i följe deraf, så väl Domare som
DivisicnsLedamöter, hvilka sådane Domar eller
Utslag utfärdat, icke kunna eller böra undgå
att af Högsta Domstolen till ansvar och straff
derföre fållas, på det sått, att, för mål af betydligare
vigt, straffas med tjenstens förlust, de
af mindre betydligare, med suspension på 5 å
6 månader, och de minst betydlige, med böter,
från 25 till 100 R:dr för hvarje Domare ellet
DivisionsLedamot som ej emot ett orätt beslut
eller en orätt Dom sig reserverat; lifssaker härifrån
undantagne, med hvilka bör förhållas, sorn
i allmänna lagen stadgadt år.
Dessa
Den 3 Mart ii.
417
Dessa mine anföranden underställes vörd*
samt Höglofl. Ridderskapets och Adelns högt
upplysta bepröfvande; och aobålles ödmjukast,
att detta mitt memorial måtta till Lagutskottet
blifva rcmitteradt, och med de öfrige respective
RiksStånden communiceradt.
N:o 35.
Herr Gr (.lihagen^ Gujlaf:
Att hestraffmngssättet i Sverige efter min
öfvertygelse visserligen icke är öfverensstämmande,
hvarken med vår tids upplysning, ej
eller med de moraliska, ädla och religieusa
grundsattser som bär utgöra nationalcaracteren
i detta constitutjonella samhälle, lärer ej kunna
bestridas.
De grymma, rysliga och med barbariska
lagar förenlige spöstraffen och uppenbara kyrkopligten,
har ej ännu hunnit afskaffasj vid
de sednare Riksmöten har väl frågor derom
blifvit väckte, men utan önskad framgång.
Fem års erfarenhet sammanlagd med den
vi förut ägt, tror jag kan fullkomligen öfvertyga
oss, att dessa harda, omenskiiga och afsky
varda forntidens lämningar icke tillbakahå 1—
lit brotten: tvärtom har följderna deraf varit,
och blir, att den som en gång lidit sådane
Bil, till Ridd, 0. Ad. Pr. 3 Band» 97
Den 3 Martil.
nesliga straff, och derigenom förlorat all käti.
sia för ära och heder, kan sedermera begå
än vida svårare brott, då deremot en brottsling
genom arrestering på corrections- eller
arbetshus, möjligen kan blifva en förbättrad
Och förädlad menniska, samt dermedelsten nyt«
tig medlem i samhället. Vår medfödda känsla
för medmenriskor, vårt sunda förnuft jemte
Helig? onen bjuder oss till afläggandet af dessa
straff hvarföre jag underställer Högloft. Ridderskapets
Och Adelns upplysta ompröfvan
om
icke dessa tvänne omnämnde straff,
hädanefter må försvinna, och arrest på arbetselHr
corn cflonshus, deremot måtte antagas för
det mäst tjenliga straff.
TiU obillig bestraffning hörer äfven bysätmjni;
för skuld då låntagaren af oförutsedda
händilser kommit på obestånd och aldrig
med uppsåt velat försumma sin skulds gäldande,
och då man följagteligen aldrig kan hoppas
att genom bysättning framlocka några dol»
de skatter.
Ett välbestäldt samhälle kan aldrig antaga
ef ?*g 'om är verkan af låg och onyttig
MmndelysfOad , stridande emot den offentliga
Peligionéns hela anda, och sorn änd*målsstridio-r
plågar menniskor af ädla grundsatser.
Här kan äfven vara stället att anmärka, det
flere tusende menniskor i Sverige blifvit störtade
i nöd och uselhet derföre, att den i Polen
antagna indult, ej blifvit i Sverige antagen,
hvarigenom den skyldige fått fyra års anstånd
Den 3 Martti'
419
med betalningen, då en fjerdedel afbetalas årligen.
Om denna indult hade här blifvit antagen,
hade största delen af de mångå concurser
kunnat undvikas, igenom hvilka så många gäl—
denärer med hustru och barn blifvit störtade
i yttersta nöd. Hvarje Domare i executive mål,
bör hafva magt att Irån bysättning beskydda
den, som enligt all sannolikhet hvarken uppsåtligen
velat skada sina borgenärer ej heller
har några undangömda tillgångar till betalning.
Det synes ock vara högst orimligt, att den
som inga tillgångar äger att afbörda sin skull
med, skall genom bysättningsarrest med sin
person plikta; hvarigenom icke allenast honom
betages alla utvägar till förtjenst genom arbete,
att försörja sig och familj, utan äfven
att dermedelst kunna hopsamla till skuldens afbetalande,
utom det, att genom en sådan arrest,
helsa ja till och med lif derigenom ofta
förloras. Jag hoppas således, att någon ändring
härutinnan vidtages; hvarföre detta ock
till Höglofl. Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
till ompröfvande underställes.
Att detta memorial måtte till Lagutskottet
blifva remitteradt, och med de öfriga Riks*
Stånden communiceradt, derom anhåller jag
ödmjukast.
N^o 36.
Grefve von Roten, Carl Axeli
De fleste talare, sora under närvarande
420
Den 3 Martil,
Riksdag gjort motioner rörande myntvärdets
bestämmande, och lindring i skatterne, hafva
ansett, att Bankens årliga behållning,
vore det lämpligate medel, som, tillvinnande
deraf, kunde dertill användas. Säkrast ledes
man till detta stora ändamål derigenom , att
denna behållning i productif väg, såsom den
säkraste grund lör all realisation, begagnas}
och de anslag, som vid föregående Riksdagar
dertill blifvit lemnade , samt till upphjelpande
af näringar, och biträde åt enskildte, vid
större ekonomiska företag, hafva redan visat
väsendtlig nytta. I främsta rummet bland dessa
anslag, står det creditif på 100,000 R:dr
Banco, som blifvit lemnadt regeringen, till
strömrensningar och lättade transporters öppnande,
med hvad mera som kan leda till uppmuntran
och befrämjande af en ökad production
m. m, Jag tror ej att något tillskott af
allmänna medel, kan vara mer fruktbärande.
Det är allmänt kändt hvilka skatter i metalloch
skogseffecter ligga obegagnade i det norra
Sverige, endast derföre, att inga vägar för
deras transporterande finnas, och de större
strömmarne, i anseende till täta vattenfall, ej
kunna dertill begagnas. Genom dessa försvårade
transpotter, fjättras i högsta grad all utveckling
af industrien, då sällan enskildtes
förmåga är tillräcklig att undanrödja hindren.
Den ökade productionskostnad de förorsaka ,
borttager betydligaste delen af den vinst på
varan, som varit, påräknad att fylla producentens
egna behof, äfvensom dess andel i statsbidragen,
och hindia honom att undersälja
Dea 3 Martii.
utlänningen. Detta har visligen blifvit af föregående
Ständer insett, och denna sanning
torde ej af de närvarande misskännas.
Det är af sådan anledning jag får proponera:
att det anslag af 100,000 R:dr Banco hvilket
blifvit lemnadt, måtte än vidare, till befrämjande
af ekonomiska företag, af ett större omfång
och allmän nytta, fortfara; och anhåller
jag vördsammast, att detta mitt memorial,
måtte till vederbörande Utskott remitteras,
och med de andra Stånden comnmniceras.
N:0 37.
Grefve von Rosen, Carl Axel\
En af de mäst välgörande insättningar för
Brukshandteringen, är den af Ständerne lemnade
rättighet att emot 3 procents ränta, få
beläna, på våg inkommit jern och andre metaller.
Vissa brister i Reglementet härför, göra
likväl att denna anstallt är af en inskränktare
nytta, än deri till Bankens och den enskiltde
Bruksägarens fördel kunde vara, och
som Ständerne säkert velat åsyfta. Jag anhåller
derföre, att på detta ämne få fästa Högh
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet.
Reglementet för dessa utlåningar föreskrifver
nemligen att efter den 1 jun ii, (eller från
den tid då skeppningen anses vara öfverallt
börjad), få inga nya lån lemnäs, förr än eitei
Den 3 Martil.
den irsta November, då skeppningen anses vas
ra allmänt slutad, och hvatförinnan den summa
som på hvarje Skeppund kommer att utlånas,
af Banquens styresmän bestämmes.
Detta stadgande i Reglementet, medför
den olägenhet, att en Bruksägare snart sagt
är tvungen, att sälja den vara han, äfven på
eget förlag, tillverkat under loppet af vintern,
och som han under sommaren på stapelstadsvågen
införer, nästan till hvad pris, som efter
olika handelsställen, kan erbjudas , emedan gan?
ska få Bruksägare äro i tillfälle att, i speculation
på högre priser, hvilka vanligen vid
skeppningens början äro låga, belasta sig med
ett inventarium af mer än ett halft års tillverkning,
och ur sin rörelse umbära den betydliga
försäljningssumman för flere hundrade Skepp,
jern. Hade han deremot den rättighet, att då
han fann priserne för låga, och varan missbjudas,
genast kunna beläna densamma till f
af det gångbara priset, och emot lindrig ränta,
erhöll han derigenom den dubbla förmån,
att bekomma förlag till vidare drifvande af
sin rörelse och till sin förmån kunna begagna
den höjning i priser, som vanligtvis äger rum i
slutet af sommaren. Man klugar allmänt,'’att
vårt goda jern köpes af uMänningen till alltför
lindriga priser; men sättet att afhjelpa denna
olägenhet, är ej det, att betaga producenten
och äfven den inrikes köpmannen, som med
Bruksägaren kan dela fördelen af en sådan beläningsrättighet,
utväg att kunna hålla på sin
vara, utan snart sagt tvinga honom till för»
Den 3 Martil,
423
säljning, och derigenom fastställa d<=t låga pris,
hvaraf utlänningen ensamt profiterar.
Vidare stadgar Reglementet: att då lånen
förfalla, skola de fullt inbetalas. Man utfår val
samma summa efter en korrt tid, men en Bruksägare,
som belänt ett inventarium af t. ex 1500
Skepp, jern , måste emedlertid gå i författning
om anskaffande af 15,000 R:dr Banco, utgörande
efter närvarande fastställde bdänings-i
pris, hela beläningssumman, hvilket, ehuru
blott för ett par veckor, medförer en ganska
stor olägenhet för jerntillverkaren, i synnerhet
under närvarande allmänna penningeförlågenhet.
Om deremot det stadgades: att blott
skillnaden i det pris, som af BancoFullmägtige
vid hvarje Bruksårs början bestämmes, skulle
jemte upplupen ränta erläggas, vore denna
olägenhet helt och hållet afhjelpt.
I anledning häraf, får jag föreslå:
1:0 Att på våg inkomne metaller och
manufacturer som åtnjuta beläningsrätt, må under
loppet af hela året kunna belänas, emot
den af Ständerne fastställde ränta.
2:0 Att dessa lån kunna blifva stående,
med villkor, att vid hvarje Bruks års förlopp,
den upplupne räntan betalas, och ny vågattest,
jemte revers inlemnas; samt, i händelse
BancoFullmägtige- skulle minska lånebeloppet,'
bör differencen på gamla och nya summan genast
eriäggas. Funno deremot BancoFullmäg^
Den 3 Martil.
tige att den kunde höjas, bör denna förmån af
Bruksägaren kunna begagnas.
Då detta förslag kan komma att få gemenskap
med den allmänna finance regleringen,
Sär jag vördsammast anhålla, att detsamma,
så väl till Stais- som BancoUtskotten
remitteras, ocb de andre RiksStåndea med.
delas»
’ N:o 38-
Herr von Wahrendorff, Martin'.
På en tid då allmänna rösten påkallar frihet
i Handel och Näringar, vågar jag vördsammast
fästa Höglofl. Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet vid ett ämne, sorn med
d ana fråga står i närmaste samband} jag
menar: vidsträcktare frihet tor personer.
Jag vågar tro, att våra närvarande passförfattningar,
i anseende till utlänningar, i
betydlig mån, strida emot landets commercieila
fördelar, utom det att de ej stå i harmoni
med andan af vår Constitution och medt
Nationens lynne.
Det är allmänt bekant att utlänningar,
som önska inträde i Riket, böra vara försedde
med Hans Excellence Stats-Ministerns för
utrikes ärendernes pass. Detta erhålles på
sätt, att den resande derom gör anmälan, an*
Den 3 Martti,
425
tingen hos den från hans hemvist närmast vistande
Svenska legationen, eiler ock hos sitt
eget lands representant här i Riket, men vanligast
likväl förskaffar sig det genom något
Handelshus häri hufvudstaden, som derom
gör ansökan till passfördelningen af Hane Ex*
cellence Stats-Ministerns lör utrikes ärendernes
bureau.
Dels till följe af sakens comparativt ringa
vigt om den går ministeriel väg, dels till föl»
je af ett ombuds mindre activitet och dels till
följe af sjelfva afståndet af den resandes hemvist
härifrån, händer ej sällan att en. ja flere
månader åtgå, innan den resande kan lemna
sin hembygd, ifall, nota bene om passet blifvit
honom beviljat, och hans tålamod, eller sjelfva
motivet af resan tillåtet honom att invänta
det. Skulle den resande, af en eller annan
anledning, försumma att förskaffa sig ofvannämnda
pass, btifver han å gränsorten uppehållen
och måste afbida våra posters långsamma
fram* och återresa, och forinaliteternes
marche, innan han blifver satt i tillfälle att
fortsätta resan, eller kanske nödgas återvända
till annan ort, med oförrättad! ärende.
Resande af några få nationer, som med
oss stå i de närmaste handelsförhållanden y
hafva genom Kongl. Majffs visa och nådiga
medgifvande, sedan någre år tillbaka, erhållit
tillstånd i Riket inkomma med pass af de
Svenska Legationerne, eller med pass af dem
viserade, eller ock med Stats-Ministerns i ds
-
Btn 5 Martu.
ras eget lands pass, men äfven desse gynnade
nationer äro understundom underkastade
åtskilige uppehåll. I alla fall vågar jag
tro, att Kongl. Maj ts Nådiga medgifvande kunde,
med ej ringa fördel tor Svenska handeln
och till än större ära för Svenska namnet utomlands,
tåla en långt v.asträckiare omiattning.
Hvem inser ej den skyndsamhet som erfordras
i de fleste handelsföretag, om de 'kola
lyckas, hvem inser ej den misscredit Nationen
vinner i aflägsna länder genom frendingar,
sorn återvärda till sina hem efter misslyckade
handelsföretag, till följe af vexatoriska
policelagar, och kanske någon gång med
minnet af ett mindre vänligt bemötande.
Min afsigt är dock, egenteligen ej, att rensurera
utöfningec af lagen, utan principen af lagen
i och för sig sjelf.  Hans Excellence Stats
Ministerns
för utrikes ärenderne milda caractere
ochföfrige egenskaper, böra redan göra mig förvissad,
att Hans Excellence så sällan som möjeligt
utöfvar sin magt att utestänga främlingar,
och då det anses nödvändigt, det alltid
sker med en viss grad af motbjudelse, hviket
dessutom ej är mig obekant; då jag ej många
år tillbaka hade förmånen tjena i den utrikes
bureaun; men jag tror mig ej lika lätt kunna
förbigå hvad som är förhållandet i anseende
till policens rättighet att bortskicka utlänningar.
Det inträffar stundom __ och försöken
att göra det äro än talrikare, att Stock
-
Den 3 Martii.
4=?
holms Stads policekammare anbefaller sådane
utlänningar, som på god tro hitkommit med
Stats-Ministerns pass, att, inom »4 timmar,
eller något längre, lemna hufvudstaden. Man
bör förmoda, i anseende till desse händelsers
ofta förekommande, att de ej sällan äga rum,
utan tillräcklig undersökning af nödvändigheten
och, någon gång, till följe afen nogstiäng
granlagenhet.
Det talrika antal af detta samfunds värde
Ledamöter, som de sednare åren genomrest
främmande länder skola, som jag bör förJ
moda, med mig instämma deruti, att man nu
för tiden obehindrad och med intet eller ganska
ringa uppehåll insläppes och kan förblifva
i de fleste länder på Continenten, de Osterrikiske
Staterne likväl undantagne.
Då England är det land som i närvarande
tider tjenar till mönster för alla fria Staters
fullkomnande, anser jag ej öfverflödigt att för
Högloflige Ridderskapet'och Adeln framlägga,
hvad som i detta land är allmänna lagen, i
anseende till fremlingar: Ingen vägras inträde,
ingen kan förvisas derifrån? Sådan är, säger
jag, allmänna lagen, som likväl i sednare tider,
under Continentalkrigen till följe af Fran*
ska revolutionen, undergått den modication,
att ministéren, med Parlamentets medgifvande,
äger rättighet att på eget ansvar aflägsna sådane
främlingar, som på goda grunder kunna
misstänkas för stempiingar mot staten. Detta
provisoriska medgifvande blef ej långt tiilba
-
4'-!S
Den 3 Mar lii.
ka förnyadt för ^:ne kommande år, men ej
utan mycket motsånd, ehuru ministéren endast
i g-.ne fall, under loppst af flere år, gjort bruk
af sin rättighet.
Det är kan hända, mine Herrar, ett bland
de vackraste drag af Engelska friheten, att man
då Londens gator ser den lilla Savoyardgossen,
under bar himmel, visa sitt Marmottedjur,
ined samma beskydd för sin industri, som den
första handelskrämaren i sitt rika magazin utbreder
sina dyrbarheter.
Med anledning af de skäl och anmärkning
gar, jag nu i ämnet haft aran anföra, vågar
jag till Högloflige Ridderskapets och Adelns
bifall hemställa, om ej i önskningsväg hos
Hans Maj:t Konungen kunde i underdånighet
anhållas, om någon allmän Och bestämd modilication
af närvarande passförfattningar till
inöjeligen största frihet och förmån för resande
handlande af främmande Nationer, med
hänseende likväl å Statens säkerhet, som naturligtvis
i alla, detta Ståndets, önskningar går
framför allt annat.
Under hopp att Höglofl. Ridderskapet och
Adeln instämmer i mina åsigter, anhåller jag
att detta mitt memorial må till vederbörligt
Utskott remittera6.
D en 3 Martil,
429
NiO 39.
Herr Ehrenborg, Casper:
I sammanhang med de af Grefvarne De
la Gardie och von Rosen väckte motioner ota
vissa förmoner för Stockholms och Götheborgs
Sparbanks inrättningar egentellgen genom medlens
insättning i Banken eller Discontverket
till förräntande, får jag till enahanda förmån
anmäla den vid 1822 års början i Mannestad
organiserade Sparbank , hvilken under loppet
af samma år samlat en fond af omkring 5000
R:dr Banco, och sorn fortfar a<t begagnas till
insättningar af atbetsclassen och andra både i
Staden och kringliggande ori; hvarjemte hem*
ställes, om ej samma förmån borde med lika
skäl tilläggas alla de inrättningar af nämnde
egenskap, som hittills blifvit eller hädanefter
blifva organiserade, på det sätt, att deras rättighet
att genom något af berörde penningeverk
få sine fonder förräntade bestämdes antingen
till viss ande! af samma fonder, såsom
hälften eller tredjedelen, eller ock till någon
viss summa för hvarje Sparbank, lämpad efter
dess nu varande fond, hvilken för Marias*
stads Sparbank framdeles skall till Vederbör-,
ligt Utskott närmare uppgifvas.
N:o 40.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning'.
Icke utan anledning öfverklagas pennin
-
43o
Den 3 Martu,
geförlågenhet och inskränkta penningetilJgin*
gar, men, ibland orsakerne dertill tror jag
icke att man fästadt uppmärksamhet vid de
större summor, som årligen utgå till främmande
länder i synnerhet till Finland för victualie
och andra varor, som vårt eget land bör kunna
producera, och hvilken, utan beräkning af
allmän nytta, utsträckta importhandel, medverkat
att minska tillgångarne i den inhemska
penningerörelsen. Det medgifves att för vidtagande
af prohibitiva författningar, eller så
höga tullafgifter, som medlöra samma följder #
betänklighet kan skäligen i allmänhet uppstå,
men då fråga är om inhemska producter och
deras uppdrifvande till en sådan production,
att den kan uppfylla landets behof, påkallar
likväl vidtagande af de stadganden , som bereda
ett så vigtigt ändamål, och om, i fölgd
af tractater med Ryssland, som flere gåoger
blifvit förnyade, det blifvit Finland tillåtit att
för obetydlig tull, hitföra sina producter, och
riket derigenom måst vidkännas flere år en
betydlig underballance.i Finska handeln, beräknad
till minst en half million Riksdaler årligen
som i Finland qvarstadnat, så torde det
vara att förmoda, att desse för Sverige i detta
afseende icke förmånliga handelsförbindelser
måtte snart erhålla ett önskadt slut. Med afseende
härpå och då landtmannanäringen, icke
fordrar några kostsammare, och för Staten betungande
anstalter för dess upprätthållande,
utan blott trygghet för afsättning och skälig
betalning, torde jag icke sakna anledning föreslå,
att underdånig anhållan måtte göras det
Den 3 Martii.
431
aådane victualie och andre varor sorn Sverige
till eget behof Kan producera med undantag
af ved allena, antingen efter en viss föreskrifven
tids förlopp, förbjudas till införsel, eller
beläggas med sådane tullafgifter, att de icke
kunde här säljas under de pris hvartill de, i
jemförelse till öfrige förhållanden, här böra
uppgå Om skäliga pris å landtproducter kunna
med trygghet påräknas, skola innan kort
tid behofven af inhemsk production fyllas och
förhållandet blifva enahanda, sorn med spannemålen,
hvarå den för några år sedan, säkra
afsättningen , och skäliga betalningen, beredt
en sådan production att brist derå, och öfverdrifna
pris, aldrig mera blifva att befara-, och om i
följd af höjda Tullafgifter, de öfriga Landtmannavaroroe
skulle för någon tid stiga i pris, skall
deremot, innan kort en ymnogare tillgång
nedsätta prisen, sorn det händt med spannemålen
och det på säkra grunder, då det blifvit
en följd af ökad production, samt Riket
dessutom vinna, i finnacielt afseende, då penningar
derföre icke behöfva till främmande
länder utgå; hvaremot, om nu varande bandelssysféme
får fortfara, att Landtmannaproducter
såsom potates, bränvin, kreatur, kött,
fläsk, humla, ull m. tn- få mot en obetydlig
tull från Finland och andra främmande länder
bitföras och säljas till underpris emot hvad
vara borde, ekall inhemska productionen ännu
mera aftaga och fö! jderne deraf fallatungt på handelsvågen,
och Rikets financielle förhållanden.
Hvilken Landtman skulle val, under sine hushållsföretag
och beräkningar, hafva anat, att
432
Den 3 Martii,
ullproduction, hvilken man i förflutne tider
med prarinier uppmuntrat skulle genom concurrance
af utländsk import af ull förmodeligen
till icke mindre, än omkring femtiotusen»
de pund årligen, blifva för Landtmannen så
ringa lönande att knappt tredjedelen, nu för
spansk ull betalas af hvad den för trettio år
sedan gälde, sorn har den påföljd att fårafvel»
inskränkes, och ett större behof af utländsk ull
derigenom torde uppkomma, hvilket behof
deremot aldeles icke korner att äga rum, om
genom förbud eller högre tull, ullvärdet återkommer
i sitt förra skick. Jag anhåller vördsammeligen
att detta anförande må till OecQnomie-
och BesvärsUtskottet remitteras.
N:o 41.
Grefve Gyllenborg, Johnn Henningi
Då det bör vara Lagstiftarens åliggande
att, så vidt möjeiigt är, inskränka kostnader
och besvär för rättsökande, vid rättegångars
utförande, med hänsigt til! olika locala förhållanden,
äfvensom att undanrödja, de svårigheter
och hinder, sorn, för desammas, be.
höriga fullföljande uppstå, torde jag icke sakna
anledning att föreslå, så vidt lämpeligt vore,
några ändringar i den nu, i allmänna lagen,
stadgade rättegångs ordning, i följande
omständigheten Det har icke undfallit allmänna
uppmärksamheten, att föreskrifter för
civila måls behandling i Rättegångars uppi
komet
Den 3 Martii,
433
komst tarfvade förändring, i afseende hvarå
frågor uppstått om inrättning af förlikningsdomstolar,
äfvensom om permanente Häradsrätter,
men, då förslag i förra afseendet saknat
en önskad framgång, och då afgörande! af
den sednare frågan, beror på en aflägsnare
tids pröfning, hemställer jag vördsammeligen
om icke föreskrifter först kunde vidtagas, sorn
inskränkte besvär och kostnader, i synnerhet
för dem, hvilka genom stämning blifva tvungne
till svaromål, i tvistemål, som underställas
HäradsRätts pröfning. Till åtydnad af nu
gällande stadgar, böra alle som stämt eller
blifvit stämde till HäradsRätt, genast vid tingets
början sig infinna; en mängd af folk samlas
således, för obestämd tid, utan att känna tiden
då, dem angående mål kunna förekomma,,
och utan sysslosättning; och af detta förhållande
skall ofelbart uppstå en betydelig moralisk
skada hvartill kommer att den rättsökande
allmogen måste, med dryga kostnader
söka biträde på stället af halflärde och olärde
sakförare, koitnader som en svarande part aldrig
kan få ersatte, då rättegångskostnadsersättningen
beror på HaradsRätten och nästan
aldrig uppgår till verkliga kostnader, som ea
svarande part, under ofta uppskjutne tvistet
vid HäradsRätten måste vidkännas, . Med anledning
deraf, och föreslående af det tillägg
til! 11 Gap. i § Rättegångsbalken, a»t i stämningen,
skulle påståendet fullständigt innefattas, tillstyrkes
vidare, att föreskrifterne till person
-
Bil, till Ridd. o. Ad, Pr. 2 Band. 2S
434
Den 3 Martil.
lig inställelse eller fullmägtiges ställande viå
Domstolarne torde undergå en sådan granskning,
att i de fleste fall, inställelse för svarande
parter personligen , eller genom full_
mäktige kunde undvikas, och parterne vid
HäradsRätterne vara berättigade, att efter, af
svaranden vid uppropet afgifven stämning och
skrifteligt eller munteligt yttrande till besvarande
deraf, kunna, utan ansvar vara ifrån
tinget frånvarande, med förbindelse likväl, om
HäradsRätten i afseende på vittnesmål eller
nödige upplysningar ansåg begge parlernes
närvaro nödig, för svarande parten att på
HäradsRättens kallelse, och på kärandens
förskjutande kostnad, sig inställa. Då rättsfrågor
kunna förekomma hos Landshöfdingar
och i Rikets Collegier, af lika så grannlaga
och invecklad beskaffenhet, som vid HäradsRätterne,
synes, med undantag af de förre
fall, då HäradsRätt kan finna personlig inställelse
nödig, att en svarande icke mera bör
besväras med personlig inställelse vid vite,
vid underdomstolarne än hos Landshöfdingarne
och Collegierne, utan målen kunna afgöras på
för handen varande skäl, om ej svaranden
sjelf vill bevaka sin, på målets behandling,
beroende rätt. 1 sammanhang härmed föreslås
vidare att tiden för vads erläggande emot
Och besvär öfver HäradsRätt och LagmansRätts
domar, samt för anmälan i Hof-Rätt att
få hos Kongl Maj;t söka ändring i HolRätters
dom och utslag, måtte förändras, och den vinnande
partén, i alla tnstaniier vare pligtig på
Den 3 Martti,
4?S
lämpeligt sätt lemna vederparten del af det
meddeldte beslutet, samt, fatalietiden till vadeW
penningars erläggande och ändringssökande g
beräknas ifrån detta delfående, och icke blifva
mycket inskränkt, äfvensom, att, i anseende
till tidsutdrägten, för höjda vadepenningar,
kunde i Landtränteriet i provincen få nedsättas,
samt beviset öfver den i föreskrifven tid verkställte
nedsättning bifogas de, till nästa Instantien;
ingifvande handlingar. Vidare och till bera-t
dande af nödigt rådrum och trygghet för rättsökande
, föreslås, att den kortare tid, som i
25 Cap. Rättegångsbalken är töreskrifven för
ändringssökande hos HofRätten, måtte beräknas
ifrån delfåendet af dom eller utslag, mea
icke ifrån dagarne af dess utfärdande: Jag har
kändt en händelse för flera år sedan, då parten
så sent erhöll HäradsRättfttis utslag, att
rådrum ej var öfrigt till ändringssökande i
HofRätten och då ingen controll till förekommande
deraf kan äga rum mot domare, som
stundom icke utgifva expeditioner och utslag
förr än en längre tid efter tingets slut, så synes
det nu föreslagne stadgande, i flere afseendea
vara nyttigt och nödigt. Ytterligare, får jag, till
förändrings föreslående, anmärka det stadgande
i 30 Cap. 1 §. RättegångsBalken, ”att den
som söka vill, att Konungen må pröfva Hof.
Rätts dom och utslag, som i hufvudsakea
fallit, gifve det skrifteligen tillkänna i HofRätten
innan klockan tolf å sjunde dagen,
den oräknad då utslaget föll, och sätte det
tillika in stoa daler, eller så mycket i guld el^
43§
Den 3 Mar iii,
ler silfver som deremot svarar.” Då man besifi -  nar vigten. af, att kunna fullfölja sin rättegång j
till pröfning i högsta Instantien och kostnaderne
dervid, genom nedsättning af Revisionsskil*
ling, och jämförer dermed det korta rådrum *
som i detta lagstadgande dertill lemnäs, torde
man icke sakna anledning till en billig förundran,
att en sådan föreskrift, utan att vara
af nödvändigheten påkallad, kunnat i längre
tid få förblifva oförändrad och då man jämförer
principer för rättsfrågors behandling, sorn
allestädes böra vara enahanda, förekommer det
värkeligen anmärkningsvärd^ de skiljagtige föreskrifter,
ätt för rättsfrågors dragande till Konungens
pröfning uti KammafCollegium harden
tappande partens dertil fyra månaders tid, neni.
ligen ejter deljåendet af utslaget, utan kostnader,
men deremot HofRätten blott sex dagar hemligen
ejter anslag, med förbindelse derjemte
till nedsättning af revissionsskilling; då likväl
förbindelserne i lika instantier böra vara
lika, och är det svårt att inse skälen hvarföre
icke en vinnande part i HofRätten skall
stå i samma förbindelse till sin vederpart, son»
en vinnande part i KammarCollegium. Jag
hemställer derföre om man saknar anledning
till den öfvertygelse att flere föreskrifter till
förbindelser och fatålieberäkning efter anslag,
för ärenders behandling i HofRätt mera tillhöra
forntidens rättegångs-formaliteter än de
af nödvändigheten äro påkallade och hvari så
tnycket mera inskränkning och förändring synés
vara nödig, som föreskrifterne synas varå
Den 3 Martil,
437
för- rättsökande stundom högt besvärande, då
de, för egen säkerhet, nödgas dageligen efterse
anslagens innehåll, och det under en obestämd
tid, hvaremot det på HofRätts godtfinnande
beror, stt förr eller sednare, vid ett
mål någon åtgärd vidtaga,' och vill det synas,
att till sådane mindre nödige anslag, skulle
äfven kunna hänföras föreskrifterne vid vitén,
för svarande parter, i 27 Cap. i och 2 §. §.
RättegångsBalken, hälst den mindre vidlyftige
proredure till completterande af ett mål, son\
i Collegier följas, synes äfven kunna i HofRätt
tillämpas, utan inskränkning i. någons
rätt; eller för målens utveckling. Då föremålet
för denna motion hufvudsakligen ät att,
genom meddelande af ett säkert och längre rådrum
betrygga rättsökande , för försittande af fatalier,
efter erhållen kännedom örn domars,
innehåll, får jag i sammanhang dermed fästa
uppmärksamhet å föreskriften i Kongl, Förordningen
den 2 Februarii 1807 om enskiftet
att nemligen fatalierne af sextio dagar, till ändrings
sökande i Landshöfdingen utslag, beräknas
ifrån utslagets datum enär det likväl
kan hända att denna korta fatalietid, framskri*
der under utslagets qvarliggande i LandsCan^
celliet, och hvarom den tappande parten icke
äger kännedom, särdeles, sorn, någon Författning
icke föreskrifver att sådane utslag efter
anslag vid LandsCanceUjet skola utgifvas. I.
anledning deraf föreslås den ändring att fatalietiden
af sextio dagar, äfven måtte efteE
d.elfåendet beräknas; äfvensom, i anseende till
Den 3 Martil.
föreskriften, att den som i KammarColiegu
utslag, hos Konungen ändring söker bör besvären
bilägga bevis, när han*' af Collega
utslag del erhållit, den synes i så måtto böra
ändras att denna förbindelse bör åliggå den
vinnande partén, hälst den tappande parten,
om han till exempel får utslaget sig tlllsändt
i ett recomenderadt bref, derom icke erhåller
bevis, men saknar mnjelighet att verkställa
Lagens föreskrift; -Och känner jag en sådan
händelse, som lagt hinder för en saks fullföljande
till högsta Instantien. Sluteligen anser
jag mig böra nämna att visse delar af denna
motion blifvit, älven sista Riksdag, framställte,
men af Lagutskottet afsiagne, dels såsom
Tubbande nu stadgade rättegångsordning, dels
såsom innefattande ämnen, som lämpeligasfc
böra komma under pröfning vid omarbetning
af allmänna lagens stadganden, sorn af en Comittée
nu föredaIvis, hvarvid jag får anmärka,
i förra afseendet att rubbning af det gamla
icke bör allena antagas såsom skäl till afslag,
utan vederläggning, örn man kan föreslå
något båttre i stället; varande då, som
nu, hufvudsakliga föremålet för min motion,
till beredande aj Enhehprintiper vid alla högre och
iågre Embetsverk i förening med trygghet för rätts•
sökands till bevarande af fatalier och rådrum att
hinna få kännedom af ett utslog och dom innan de
voro förpligtade deri söka ändring-, att delfående af
dom eller utslag, skulle gotton ett allmänt stadgande
blifva tiden ifrån hvilken fatalier borde beräknas,
i stället för doms eller utslags ntgifningsdag3
Den 3 Mardi,]
439
hvarjemte jag, i anseende till LagUtskottets
förenämnde hänvisning till LagComitéens omarbetning
af lagen, får yttra den öfvertygelse,
att nyttiga lagförändringar icke böra uppskjutas
till en aflägsen framtid, i afseende på LagComitéens
åtgärder, helst nu vidtagande stadganden,
icke kunna lägga hinder i vägen, för
kommande generationer att njuta fördelarne af
Lagsystemets omarbetning, jag anhåller vördsammeligen
att detta anförande må till Lagutskottet
remitteras.
N:0 4 SS ^
Grefve Sparre, Erici
Bland de medel man föreslagit till afhjelpande
af penningeförlägenheten i handel
och rörelse, ha nästan alla hittils åsyftat ett
förökande af Bankens myntrepresentativer, antingen
omedelbart, genom utgifvandet af flere
Bancosedlar,eller påen omväg medelst utgifvande
Diseontassignationer, grundade på lånerättighet
i Banken; med ett ord, Banken dess fond
och dess credit, har nästan alltid lagts till
grund för förbättringarne, och dessa merendels
föreslagits på bekostnad af Bankens Fond och
Credit. Jag arnar ej nu ingå i någon undersökning
öfver nyttan och nödvändigheten af
hvarken Banken eller Riksens Höglofl. Ständers
derigenom etablerade Creditrörelse^ men om
440
Den 5 Martii,
afsigten är att på ett eller annat sätt realisera
Bankens obligationer, sa är det klart att dessas
antal ej vidare, utan ny fond, bör okas,
hvarken medelbarligen eller omedelbarligen.
Jag tror också att mot penningeförlägenheten
finnes ett annat botemedel, nästan lika verksamt,
men onekeligeh säkrare. Detta medel
består blott i undanrödjandet af hindren för
d?n enkildta CreditrGrelsen, jag kan icka finna
denna rörelse obehindrad, så länge t. ex. den
af allmänna lagen, i 4 Cap. 6 §. UtsökningsBalken
förutsatta assigneringsrätt, är genom
andra Författningar inskränkt till skrifna invisningar
eller assignationer; och jag kan å en
annan sida ej heller anse den obehindrad, så
länge all uttryckligen föreskrifven ränta är till
sitt maximi belopp bestämd af lagen; men
jag är öfvertygad att om dessa och andra hinder
bortskaffades, så skulle denna rörelse,
ensam och snart afhjelpa penningeförlä gen heten,
blott genom lossandet af det stora belopp
i Bancosedlar, sorn nu, för att ersätta bristen
på privat Creditrörelse ligger fjettradt i köpmannens
och Capitaiistens Cassäkistor. Hjel-J
pen vöre således gifven utan behof, att föröka
Bankens Sedelbelopp eller tillskapa nya Discont-sedelmassor.
I anledning af denna öfvertygelse anser jag
för min pligt, att föreslå det Riksens Högloft.
Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla om upphäfvande af alla de Lagar »ch
författningar, som lägga något hinder\i vägen för
enskildt man3 att, ensam eller i bolag, och pä hvad
Den 3 Martii.
441
sätt han vill och mägtar, begagna den credit han
ager.
Jag får den äran utbedja mig remiss till
vederbörande Utskott af denna motion.
N o 43/
Herr Stjernstam, Ludvig
Enligt äldre stadganden böra sådana upp,,
bördsmanna räkenskaps-handlingar som benämnas
afkortningslängder af redogöraren ingifvas
till Tingsrätterne, för att derstädes uppläsas,
granskas och medelst Domarens påskrift
verificeras.
Denna anstallt om än annan väsendtlig
nytta, än säkerhet emot möjlig förfalskning,
dermed ej vunnits, medger jag varit nödvändig,
på en tid då någon annan controll icke
medförde denna magtpåiiggande säkerhet i re.
dogörelseverket.
Men då Riksens Höglofl. Ständer uti nu
gällande Bevillningsstadga etablerat en controll,
som i alla afseenden uppväger den förr
omnämnde, nemligen derigenom, att afkortningslängderna
böra i Socknestämma granskas,
och af Sockneberednings Taxerings ledamöter
verificeras och underskrifvas, så anser jag den.
förra ännu qvarstående handläggningen af silke
räkenskaper vid Tingsrätterne aldeles ono
-
442
Den 3 Martti.
dig och öfverflödig, särdeles någon dubbel
coDtroll nu mera än förr icke synes behöflig.
Denna min anmärkning anhåller jag må
till BeviUningsUtskotfet remitteras, på det Utskottet
t den blifvande nya redactionen af Bevillningstadgan
, må, efter pröfning häraf, kunna
intaga ettupphäfvande af förberörde äldre
föreskrift.
N:0 44*
Grefve Snoilsky, Nili:
Vid bestämmandet af ansvar äfvensom vid
förvandling af böter för vissa fall af qvalificerad
tjufnad, halva Under-Domare icke sällan
råkat i villrådighet huru lagen och de deröfver
till förklaring eller tillägg utfärdade Författningar
rätteligen skola förstås och tillämpas;
och erfarenheten har visat, att skiljaktiga
meningar i dessa frågor, äfven inom Öfverg
rätt ägt rum.
Det är af sådan anledning, jag trott mig
såsom föremål för en lagförklaring böra anmäla
2:ne händelser, där bestraffningens qvan.'
titet icke synts mig vara i lagen nog bestämdt
uttryckt och dessa händelser äro: då en person
hvilken lidit straff för enkel tjufnad sedermera
begår stöld från husbonde; samt då
någon föröfvar sistnämnde brott andra gängen.
42 Cap 1 § Missgerningsbalken stadgar.
Den 3 Martil,
443
Stjäl, snattar, eller uppsåtliga förfar, eller undandöljer
tjenstehjon eller annan betjent, något
af dess husbondes egendom j det ligge allt
j tveböte mot annat snatteri och tjufnad. 40
Cap 3 §. i samma Balk. Varder tjuf för stöld
andra gängen lagförd , bote fyradubbelt tjuf—
nadens värde. Orkar han ej böta, plikte med
kroppen som sagdt är (i 1. §) och då ökes
straffet med fern par spö eller fyra par ris j
och Kongl. Brefvet den 20 December 1737,
meddeldt i anledning af underdånig förfrågan
om rätta förståndet af 42, 43 och 46 Cap.
MissgerningsBalken, innehåller, att då lagen
ansett hustjufnad svårare än annan tjufnad och
stadgat, att de böra ligga i tveböte emot
annan stöld, så kunde deraf) ej annat följa,
än alt när böterne vore dubbla, kroppspjikten
jemväl Loide för den som ej orkade böta fördubblas.
I afseende på den första händelsen, har
det understundom inträffat, att Domare, under
åberopande af dessa stadganden, fällt den brottslige
att böta 8 gånger tjufnadens värde, eller
i brist af böter, att, utom kroppsplikt, uträknade
efter tjufnadens dubbla belopp, undergå
straffet för iteration, utgörande 5 par spö,
dubbelt med 10 par, hvaremot andra Domare
ansett böterne för hvad som från husbonden
blifvit tillgripit, ej kunna bestämmas till mera
än 7 gånger, eller 4 för andra resan stöld,
och 3 gånger, såsom dubbelt mot enkel tjufnad
första gången, samt att ansvaret för iteration
ej kunde fördubblas, och har denna se3
444
Den 5 Martii,
nare straffbekännelse synts mig mäst öfverensstämmande
med lagstiftarens mening, hälst derigenom
iagttages ett rättvist förhållande i bestraffningens
stränghet mot hvad för enkel
stöld i allmänhet äger rum.
Rörande andra händelsen, eller straffets utsättande
för den person, sorn begår hustjufnad
andra gången hatva meningarne hos Domare
varit än mera delade, så att somlige, med antagande
af den grundsatts, att den bot lagen
för iteration af tjufnad bestämdt icke kunde,
genom det tjufnaden jemväl i öfrigt vöre q valificerad,
undergå någon förändring eller tillökning,
utan sjudubbla böter för ifrågavarande
förbrytelse, och om dessa ej kunde erläggas,
dubbel kroppsplikt efter stöldens värde,
med tillägg af fern par spö eller 4 pär ris för
iteration, en del åter förklarat de i 3 §. af 40
Cap MissgerningsBajken omförmälte böter böra
fördubblas, men i händelse af bristande tillgång,
iterations-ans varet i spö eller ris icke
skulle förändras j andre åter ansett både kropps
fdikten
efter stöldens värde och iterationsstrafet
böra fötdubblas; samt ändteligen några Domare
trott, att böterna böra blifva dubbla emot
för hustjufnad första gången och således 12
gånger stöldsumman, samt enahanda förvandling
sorn sistnämndt är, böra iagttagas.
Af dessa meningar synes mig den vara
^ättast, sem, äfven, för andra gången hustjufnad,
fastställer blott 7 dubbla böter och ingen
tillökning i iterationsansvaret, i händelse
Den 3 Martti.
445
fried kroppen pliktas skall: ty den bot, som
särskildt blifvit bestämd för det ett brott förnyas,
bör skäligen ej vara underkastad förändring
för det, att samma brott, i anseende till
stället der det blifvit föröfvadt, eller tjufvens
förhållande till den person hvarifrån tillgreppet
skedt kan vara qvalificeradt.
Jag vågar derföre vördsamt föreslå, att
fett bestämdt stadgande måtte meddelas i afseende
på bestraffhingsgrunden för ifrågavarande
2:ne särskildta händelser, till beredande
af enhet i Lagskipningen, hvarvid jag tillika
får hemställa, att sådant äfven måtte afse de
uti 43 och 46 Cap. MissgérningsBalken befinteliga
med hustjufnad lika bestraffade brott.
Och anhåller jag, att detta mitt memorial
må till Höglofl. LagUtskottets Utlåtande varda
remitteradt.
t4;0 45»
Friherre Stjerncrona, David:
Vid Kongl. Skånska DragbnRegementet
åtnjuta 13 SubaltérnOfficerare af Statsmedlen
penningelön med 200 R;dr Banco. Häruti inbegripes
likväl 10 tunnor Spannmål beräknade
i värde efter årets markegång, hvarigenom
én obetydlig förhöjning åstadkommes. Otillräckligheten
af en sådan lön för en CavallerieOfficer
uti närvarande tid är så påtaglig, att
44*6
Dea 3 Martil,
jag anser den icke behöfva ledas uti bevis.’
StabsCornetterne vid Hans Kongl. Höghet Kronprinsens
HnsarRegemente sorn är stationeradt
uti samma provins, erhålla uti lön 405 R:dr
16 sk. Banco oberäknadt den förhöjning som
uppkommer genom uti lönen inräknade 20
tunnor Spannemål, hvilka utgå efter RiksmarJ
kegångspris. Fänrickarne vid de tvenne uti
Skåne befintlige Indelta fnfanterieRegementerne
åtnjuta enahanda lönevilkor med penninge
löntagarns vid Skånska DragonRegementet, ehuru
tjenstgöring vid Cavalleri nödvändigt
m^dförer större utgifter. Genom denna jemi
förelse synes tili hvad grad SubalternOlficerarena
vid Skånska DragonRegementet äro vanlottade.
På dessa skäl får jag göra den motion,
att penningeLönerne vid Skånska DragonRegementet
måtte blifva förhöjde till 300 R:dr
B:co, samt häruti inberäknas 15 tunnor Spancemål
som böra utgå efter Riksmålkegång. Jag
får vördsamligen anhålla att denna motion
måtte till StatsUtskottet blifva remitterad.
N:o 46.
Herr Ankarsparre, Ingemar August;
Vid 1S15 års Riksdag ingofvos åtskilliga
förslag till förbättrande af den då gällande
Bevillningsförordning, hos Ridderskapet och
Adeln i synnerhet af Friherrarne Rudbeck;
Den 3 Marti i.
447
Wrangel, Cederström och Herr von Törne,
jemte anmärkningar af Friherre Wrangel. I
anledning deraf fattade Riksens Ständer, på
Bevillningsutskottets tillstyrkan, det beslut,
att förslagen borde allmän göras, för att vid
en kommande Lagtima Riksdag kunna bedömas
till sin användbarhet, och skulle alla med
Bevillningsämnet gemenskap ägande handlingar
på Statens bekostnad uttagas samt af en bland
de värde Ledamöter som då åtog sig det besväret
till allmänt tryck befordras. Nu då
det är af nöden att få se beslutet värkställt
torde vara skäl få upplysning huruvida den
värde Ledamoten, som åtagit sig det nämnde
besväret, erhållit de nödiga handlingarne och
bör redovisning af honom äskas för hvad afgjordt
blifvit och huru Statsanslaget för detta
ändamål blifvit användt.
Detta memorial jemte bragde tryckte Beviilningsförslag
och anmärkningar dervid anhålles
må till vederbörligt Utskott remitteras.
N:o 47.
Herr Gyllenram, Berndt Fredric:
I den händelse att hädanefter som tillförene
Bränvinspannor som skola begagnas böra
af tillförordnade Justerare uppmätas och
stämplas, så får jag föreslå, det ansvaret för
dessa Justerarnes förrättningar, bestämdare måtte
dem åläggas 3 än uti nu gällande författ
-
443
Den 3 Martti,
ningar, på det att ej tillverkare af Brännvin;
må stanna i ansvarsskyldighet för hvad de förra
af slurfaktighet och vårdlöshet, uragtlåta.
Jag har sjelf en obehaglig erfarenhet deruppå,
att så kan tillgå, och till förekommande af
dylika olägenheter föreslår jag, att intet ansvar,
och ingen förlust af Brännvinsredskap
må i något afssende tillskyndas den tillverkare
af Brännvin som har sin panna lagligt
stämplad och krönt, utan må allt sådant drabba
Justeraren, utan att pannan confiskeras eller
förseglas, blott åter uppmätes och orakrönes.
Om remiss af detta till vederbörligt Ut-'
skott anhåller jag ödmjukast.
N:o 48.
Friherre von* Roxendorff, Carl Gustaf:
Jag har visserligen hört och skulle Vara
böjd att tro, det den för handen varande stora
Financeoperation, skulle med flera, äfven
medföra indragningen af det anslag Kongl.
Maj:t och Riksens Ständer gjort såsom fond
för Bancolån till understöd för nyttiga uppod4
lingar i landsorten^, och att i följd deraf denna
lånerättighet skulle upphöra; men då detta
troligen först skall komma under Riksens Ständers
öfverläggning, och en sådan förändring
kanske icke så snart kan för sig gå, har jags
Den 3 Martti•
449
för den tid som denna lånerättighet ännu kan
vara öppen, ansett åtskillige äodringar och tillägg
i Kongl. Maj:ts förnyade nådiga kungörelse
i detta ämne af den 3 November 1819
af högsta nödvändighet, hvarjemte jig förenar
den ödmjuka anhållan, att de resolutioner
och instructioner, som Herrar Bancofullmägtige
kunna meddela Herrar Commissarier i Riksens
Ständers Bank i afseende å tillämpningen
af förordningen och hvartill närlaggde aine
FrotocollsUtdrag gifva anledning, måtte, (så
framt Herrar BancoFullmägtige äga rättighet
att i någor måtto ändra Kongl. Maj:ts nådiga
Kungörelser) blifva offentliggjorde till lånesökande
odlares efterrättelse.
Jag anhåller vördsamligen att detta mitt
memorial, jemte bilaggde föreslagne ändringar
i Kongl. Maj:ts nådiga Kungörelse angående
vilkoren vid beviljandet af Bankolån för nyttiga
odlingsföretag, samt de åtföljande fi:ne
ProtocollsUtdragen, måtte till vederbörande
Utskott blifva remitterade
Nio 49.
Herr Gripenstedt t Jacobi
Följande stadganden i våra brottmålslagas,
anser jag fordra Höglofl, Ridderskapets och A-;
delns granskning.
Bil till Ridd. 9. Ad, Pr. II Band. ae
45°
Den 3 Martil,
1:0 Domstolarnes Protocoller innehålla
ständiga exempel, att brottslingar återkalla den
bekännelse om brottslighet, hvilken de förut
gjordt i vittnens närvaro eller inför autoriteterj
och det afseende som fästes vid en slik
återkallelse, bereder ofta de brottsligas frigif—
vande, ställande under framtiden samt insättande
på bekännelse, hvilka åtgärder hafva ett
menligt inflytande på Folkets moralitet, personlig
säkerhet och ägande rätt.
Uta|> att spilla tiden med ett öfverflödigt
motiverande af lagens bristfällighet i närvarande
fall föreslår jag, att 17 Cap. 37 §. RättegångsBalken
måtte få löljande lydelse:
”Varder någon i brottmål bunden till sak.
med klara skäl och fulla bevis, äntå att han
ej kan förmås till bekännelse, ther galle ej
hans nekande. Och vare jemväl ogild återkallelse
eller förnekande af bekännelse, som
den tilltalade gjort i närvaro af ojäfvige personer,
inför Domstol, eller annan embetsmyndighet,
derest icke den tilltalade, med minst halft
skäl, kan styrka, att han till bekännelsen blifvit
tvungen eller lockad. Ej må Domare eller
Konungens Befallningshafvande låta någon
till bekännelse pinas och plågas: gjör der någor,
plikte som saken är till. I grofva brottmål
må Domaren försöka med svårare fängelse,
att få sanningen i ljuset ther bindande liknelser
och omständigheter finnas emot den som
anklagad är: förfare dock dermed varsammeliga.
”
Den g Martii,
45*
2:0 Lagen innehåller i 17 Cap 7 §• RättegångsBalken
att eget husfolk och enskildte
tjenare, tå de i tjensten äro, ej må viana, titan
så är, att groft brott inom huset skedt och
andra ej hafva när Varit,- och detta stadgande
tillintetgör nästan alldeles möjligheten af bevisning
Om tjufnad. Jag föreslår derföre, att
eget husfolk och enskiltä tjenare, så väl hos
målsägareo, sorn hos deli tilltalade, böra få
vittna i tjufnadsmål, örn dd för öfrigt årö ojäfvige»
3:0
Kongl. Brefvet den £4 April 1754 bju*-  der, att hvarken böra vittnen i mål, som angå
brott, vittna om sådant, söm emellan fyra
ögon säges, eller bör något afseende göras å
sådane vittnesmål , när de éj med laga skäl
bestyrkas eller af parten vidkännas;
Detta stadgande bidrager i märkelig mån
att försvåra bevisningen mot tjufvar Och andre
missdådare} och emedan den moraliska
skyldigheten mätte stå fast, att man är pligtig
upptäcka brottet, oaktadt man emellan fyra
Ögon fått veta det 5 så yrkat jag, att förenämnde
Kongl. Bref till all verkan upphäfves.
4.0 Bland orsakerna till tidsutdrägt med
Brottmålsrans; kningar , ärö brottslingars falska
Uppgifter om brott, begångHe jlå andra orter,
dit de, af sådtn anledning forss, för att undergå
ransakning, till kostnad för Kronan,
Domarens gäckande och PrötoCollernas fyllande.
Detta i lagen omnämnde brott borde utan af
-
45*
Dan 5 Martii,
räkning på den kroppsplikt, hvartill den tilltalade
för öfrigt vore förfallen, straffas med
spö eller ris allt efter lögnens beskaffenhet och
längden af den derigenom förorsakade transporten,
hvilken, jämte Domarearfvodet, där
sådant ägde rum, borde ersättas af den tilltalade,
i fall han dertill hade tillgång.
Nto 50.
Herr Gripenstedt, fjacob;
Den sedan sista Riksdag förhöjda insätt—
ningssumma för SiihsFröknar, har haft den
följd att färre personer begagnat denna inrättning,
som ofta räckt en hjelpsam hand åt behofvet
och ålderdomen. Om den således förfelat
sin ändamål, vor& det önskeligt om någon
minskning af insattningsbeloppen kunde
vinnas eller åtminstone utlösen af stjerna och
band undvikas
N:0
51X
Herr Haijt Albrecht:
Som vid första anläggningen af segelfartens
öppnande förbi Trollhättan en damm fanns
vara nödig, som betydligen influerat till vattnets
stigning i Götha Eif, emellan Trollhättan
och Wenern, hvarigenom de omkringliggande
Den 3 Martil,
45*
Hemmansägare och Boställsinnehafvare blefvo
genom vattnets uppstigande på deras ägor mycket
lidande, så hafva de så .om ersättning för
detta lidande af Staten, från längre tider tillhakars
njutit vattuskade-ersättning till ett visst
belopp för hvarje hemman, tills nu på aine
år dä den ej utfallit, och som deras lidande är
nu lika stort som förr, så vågar jag vördsamt
anhålla att desse jordägare och Boställs-innehafvare
måtte få tillgodonjuta vattuskade-ersättning
till lika belopp de förut erhållit, äfvensom
ersättning för de 2:ne passerade åren
som ej någon bekommits. Om denna min motions
remitterande till StatsUtskottet anhålles
vördsamt.
N:o 52.
Herr Uggla, Carl Fredric:
Då jag nu för första gången yttrar mig i
denna vördnadsvärda Samling af Rikets ädle
utbeder jag mig Herr Grefvens och LandtMarskalkens
samt HöglofligeRidderskapets och
Adelns benägna öfverseende med bristerna x
mitt framställningssätt. Örn jag ej ansåge hvad
jag nu kommer att föreslå, såsom verkeligen
gagneligt, skulle jag ej våga dermed borttaga
en dyrbar tid eller framlägga detsamma för
en så insigtsfull pröfning, och då jag haft anledning
förmoda, att denna motion skulle väckas
af en värd ledamot inom detta stånd,
hvars sakkännedom är ojemnförligt större än
Den 3 Martti.
den jag äger och utaf hvilken jag inhämtat
första idéen till densamma, har jag i det läng.
sta dröjt med min framställning af ämnet.
Flere varda ledamöter af detta Riksstånd,
hafva här yttrat sig öfver den verkeliga för
handen varande svårigheten af skatternas yt^-  görande till Kronan; månne ej derföre äfven
hvarje utväg att lätta denna svårighet, borde
söka vinnas? Det är med anledning af ett
förmodadt jakande svar härtill, sorn jag vågar
ödmjukast underställa, om ej till lättnad i KronoUtlagornes
utgörande, den contanta uppbörden
deraf framdeles, i likhet med hvad i Frankrike
brukligt är, kunde komma att ske genom
?å kallade Cpupons,
Hvar pch en skattskyldig ärbölle en Coupon,
på hvilken summan af hans bidrag till
Staten för året, upptpges i ett visst antal, till
penningebelopp lika stora delar. En eller flere
af dessa delar, kunde då, allt efter som
penningar hos dep skattskyldige inflöto, till
Kronobetjtningen, eller någon annan till uppbörd
förordnad, liqvideras, mot erhållande
qvitto och den betalde delen afskilja? från det
hela.
En viss tid borde likväl bestämmas, inom
hvilken hila rumman af årsbidraget , skulle,
till undvikande af lagsökning, vara betald.
Hvilken ti 1 rom härtill vöre den lämpligaste,
lemnar jag åt den sakkunnigare att bestämma.
Den 3 Martti.
7$
Fördelarne af detta uppbördssätt vore
mångfalldiga, jag nämner tor kortheten skull
blott: att man i mindre summor på obestämda
tider fick erlägga sine Kronoutlagor; således
ej Specular.ten vara i tillfälle att uträkna
när och huru mycket penningar som behöfdes,
såsom nu till de vanliga uppbördsstämmorna
stundom sker, till den penningebehöfvandes
präjande.
Dessa Coupons skulle i grund af bevill—
ningen upprättas och deras belopp blefve i
det närmaste lika hvarje år emellan Riksdagarne.
De skulle så tidigt som möjligt på året
tilldelas de skallskyldig, så att de derefter
kommo i tillfälle att bedöma sina behof
till uppbörden.
Skulle uppbörden för Kronobetjeningen
försvåras, så tror jag likväl, att desse olägenheter
skulle vida öfvervägas af de förmåner
sorn detta uppbördssätt äger.
Om remiss till vederbörligt Utskott och
communication med de öfrige respective medstånden,
anhålles vördsammast, och i händelse
den beviljas, Erbjuder jag mig, att till Utskotten
närmare uppgifva sättet och verkställigheten
af förslaget, i fall si äskås.
Den 3 Martil.
N:o 53.
Herr Wallqvijl, Gustaf:
I anledning af dea märkvärdiga rättegång
emellan Herr Friherre Anckarsvärd och ett
indeidt CsvallerieRegemente , hvilken rättegång
genom allmänna tidningarne är nogsamt känd,
har jag 5 det längsta väntat en motion som
skulle ge anledning tili bestämdare Författningar
emellan Kongl. Maj:ts och Kronans fordringar
och de Rostandes vid Indelte Cavallexiet
skyldigheter; men då en sådan motion
lyckas uteblifva och jag anser den uppkomne
rättegången vara synnerligast föranledd från
den löga bestämdhet emellan Konungens fordringar
och de Rustandes åligganden, finnér
jag min skyldig fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på stt så val till de Rustandes
framtida säkerhet som äfven för att bestämi
xna deras tillbörliga åligganden, något så kalladt
knecktecontract borde med Indelte Cavalleriet
upprättas, som bestämde excercitietider,
en ny munderings slitningstid m. m.
ländande tili både Kronans och de Rustandes
gemensamma fördelar och säkerhet, och önskade
jag att Ridderskapet och Adeln tillika
med de öfrige MedStånden måtte i underdånighet
anmäla denna önskan för att från
Konungen erhålla project till knecktecontract
samt bestämdare Författningar för hvarje Indelt
CavalleriRegemente, äfvensom jag anhåller
att denna min motion måtte bli de öfrige
Den 3 Martn.
457
MedStånden communicerad och till StatsUtkottet
remitteras.
N:0 54-
Herr Gyllensvan, Hindric Adolph:
Äldre och nyare tiders Erfarenhet besannar,
att ju mera handel och rörelse äga rum
i en Landsort, dess mer tilltager den i förkofran
och välstånd} om denna thése är riktig,
så måste det också vara naturligt, att man ej
utan att tillfoga en ort förlust, kan inskränka
eller borttaga dess så kallade årsmarknader.
Sådant har likväl för vid pass 20 år tillbaka,
då en allmän ny marknads-reglering öfver
hela Riket verkställdes, på åtskilliga ställen
inträffat, äfven i den del af landet der jag är
bosatt. Grenna stad hade efter gamla regleringen
flera års-marknader, hvika vid den nya
inskränktes till 2:ne, så mycket mera obilligt
som Jönköping belägit blott 3 och | mil der»
ifrån fick 5 marknader, Ekesjö 3me o. s. v.
Det är i stöd af hvad jag anfört, och till rättelse
af den orrättvisa, som jag tror vara be»
gången vid den omnämnde marknads-regleringen
i Jönköpings Län, som jag tager mig
friheten föreslå: att Grenna stad måtte återfå
rättigheten att hålla 3:ne årsmarknader. Om
de nu varande 2:ne marknads terminerna, hvil»
ka inträffa i början af Maji och emot slutet af
October månad bibehållas, och den 3tdje eller
nya marknads termin kunde bestämmas till
458
Den 3 Martil.
tnedio af Februarii månad alla år, tror jag det
vara för Grenna stad och landsbygden deromkring
af mycken båtnad. Locala omständigheter,
dem jag nu häraf fruktan att trötta
Ridderskapets och Adelns tålamod med en så
simpel atfaire som den i fragavarande, ej vågar
detaillera, gifva hopp om ett för ofvannämnda
stad och landsort ganska fördelagtigt
resultat, i händelse min motion vinner bifall.
Jag anhåller att detta mitt vördsamma anförande
måtte blifva till vederbörligt Utskott remitteradt.
N:o 55.
Herr Ankar spar re% Ingemar Angnst:
Till ändring uti de Reglementariska stadganden
för Riks-BancoDisconten , hvarom jag
förut haft äran väcka motion, föreslås vördsamt
följande;
I stället för Domarebevis, vid ansökning
och omsättning af lån, hvilka i synnerhet för
allmogen äro kännbare så väl i anseende till
kostnad som tidsspillan då Domaren bor på
längre afstånd, föreslås att alla Jordägare och
Bruksidkare å landet af Ståndspersoner ochallmo.
ge som anse det mindre beqvämt piaestera Döma»
af rebevis, få vid låneansökningarne bifoga bevis
afsistförlidne årspröfningsComitée öfver sin jords
eller bruks andelar värde, presenteradt på ali
-
Den 3 Martil,'
459
män Socknestämma för att dervid förena Pastors
och 2?ne redliga Socknemäns vitsord ora
sökandens hushållsaktighet, flit och arbetsamhet,
då äfven PröfningsComitléens bevis om
Cautionistemes fasta Egendom eller om sådan
ej finnes, Socknestämmoprotocoll som intyga
annan säker egendom bör åtfölja. Desse
handlingar qvarblifva vid lånet till de9s detsamma
är till fnllo inbetalt, likväl med åliggande!
för låntagaren, att vid hvarje omsättning
genom ett nytt Socknestämmoprotocoll
bevisa den behöriga 'säkerheten ännu
befinnes och att icke någon mindre gynnande
förändring föregått med så väl hans egen
som ^cautionisternas egendom, och böra
alltid sådane protocoil utgifva® i den Socken
der i ena fallet den fasta Egendomen är belägen
och i andra fallet den för säkra tillgångar
kände personen är bosatt.
Billigheten tyckes äfven fordra att låntagaren,
efter uragtlåten inbetalning på förfallotiden,
befrias, från högre ränta än 6 procent,
äfvensom vid inträffande lagsökning, från
Charta Sigillata-afgifteo, enär den på förhand
vid låns erhållande och omsättning afdragne
räntan gifver verket ersättning för denne kostnad.
Ehvad Lagsökningen är på större eller
mindre lån bör kostnaden derföre till LandsCancellier
och andre ställen vara bestämd för
alla lån lika, emedan det är reversens afskrift
och communicering som besvära men
ej summans storlek. Då Discotiten undfår sin
tätt, är ändamålet m<*d lagsökningen vunnen
Ben 3 Martu.
och bör låntagaren icke genom dryga och onödige
utgifter utarmas.
Valet och tillsättandet af Directeurer hör
vara sådant att dessa ej bero af någon Embetsmannamagt
eller myndighet, på det att
omröstning vid lånens beviljande må ske efter
hvars och ens egen öfvertygelse och ej af
främmande inflytelse eller andra likhaltiga motiver.
’I anledning häraf böra alla nya låneansökningar
för hvarje vecka, i den tour de
inkomma af Kammereraren vid Disconten öfverlemnas
till Bankens 12 Herrar Fullmägtige
sorn samfällt hafva att dem i sitt Sessionsrum
inom lyckta dörrar bevilja eller afslå.
Den högsta lånesumman bör så mycket
jnöjeligt är, ej för allmänt och till flere på en
gång uigifvas, på det att de som äro bjelpte
nied mindre lån ej niå skäligen möta vägran
för det flere uttagit den större summan. Verket
som är inrättzdt till hjelp st alls, befordrar
derigenom bättre sitt ändamål; när säkerheten
är god för hvad som äskas äro alla lika berättigade.
Då tillgångarne ej medgifva beviljandet
af alla sökte och säkre befundne lån ,
böra de som ej förut såsom låne-innehafvare
äro antecknade hafva första rummet framför
dem hvilka redan för skuld häfta och äfvenså
den som är mindre antecknad, framföre den
sora är det till ett större belopp.
Som Discontens förvaltning för hvarje år
bör ligga i full dag för Reyjsorernes gransk
-
Den 3 Martti,
461
ningj tyckes det vara nödvändigt för framtiden,
att en bok upprättas, hvaruti i indelt*
coiumner noga och bestämdt upptages icke allenast
antalet af lånsökande under året, utan
äfven för hvarje vecka hvar och en inkommen
låneansökning med den sökandes och
dess cautionisters namn, caractere, citerade fastighet
och säkerhetsbevis, samt de egne lån
eller cautioner hvarför de enligt uppsats från
Registratorn förut äro tecknade, och bör en
af Directeurerne på föredragningsdagen uti en
bred collumne i denna bok, i fall lånet afslås,
i korthet inskrifva ordsaken dertill, hvilken
mening äfven bör påtecknas den afslagne reversen
om så skulle äskas, dock utan rätt att
en sådan påskrift till någons mehn lagligen eller
annars begagna.
Detta anförande anhåller jag vördsamt må
till Banco-Utskottet remitteras,
N:0 56.
Friherre Sparre, Sixten:
Om vårt Fäderneslands välstånd, skyndsammare
och Säkrare befordras genom skatternas
nedsättande än genom förökad närings.)
flit, sparsamhet och ordning, är visserligen en
enkel fråga, likväl tyckes många heldre vilja
undvika en ringa utgift, än med någon möda
vinna betydlig förtjenst , och kanske ligger
deri grundan till de ilriga rop om nöd, bry
-
462
Deri 3 Marth.
deri och reduetioner som hörts från åtskillige
håll vid detta Riksmöte.
Må det vara mig tillåtit att inför Högh
Ridderskapet och Adeln yttra den önskan att
Vårt Stånd, sorn härleder sin ära och gina rättigheter
ifrån kärlek till frihet och ett oemotståndeligt
hat till utländskt våhl, aldrig måtte
bidraga till undergräfvandet af de hittills
så säkra krafter, vi kunna använda, för att bibehålla
Fäderneslandets lugn och sjelfständighet,
nemligen vår indelta armée.
Stige den fram sorn kan bestämma med
hvad styrka cn främmande fientelig magt kati
öfverträda våra gränsor, om de en gång öfverträdas!
troligt är, att vi vid en dylik olyckshändelse',
för att kunna göra motstånd må*
ste använda betydliga stridskrafter
och då,
är hvarje öfvad och vid sitt stånd och dess
mödor vand soldat ett förträffeligt och må
hända oumbärligt stöd för den unge nykomne
krigaren, sorn ännu aldrig vek ifrån faran
då han såg den trottsas af härdade vapenbröder.
Jag åberopar till stöd för detta
påstående hvar och en af Ståndet sorn sjelf
fört troupp emot fienden.
Träde den fram
som nu känner bättre än Konung Carl XI och
Hans Embetsman kände Sverige Statskrafter
och behof, då Han i öfverensstämmelse härmed
danade vår Indelta armée.
Man torde
invända, att omständigheter förändrat sig sedan
nämnde Konungs regering; men det vore
en skam för ett fritt folk, med alla dea Con--
Den 3 Martti.
4*3
stitutionella frihetens förmåner, om det, på
ett hundrade femtio år sä fallit att det, af
brist på tillgångar nödgades rubba grundvalen
för dess sjelfbestånd och krigsära. Må
åtminstone vi mine Herrar, snarare tillstyrka
uppoffringar för bibehållandet af denna grundval,
och aldrig, förledde af egennytta och ensidighet
eller genom försummelse tillåta den
att förfalla, än mindre medverka till dess upp.
lösning.
Några Rusthållare hafva, genom en Rusthållares
organ, här yttrat deras önskan om
ännu en del af det återstående Cavalleriets reducering
till fot, såsom bland annan enskildt
förmon, äfven såsom förmonligt för provincen,
Nerike är den province som deraf skulle skörda
en sådan förmån.
De Reductinner sorn hittills skedt af CaVallerie
till Infanteri, genom särskilta öfverenskommelser
mellan Regeringen och de rustande
hafva dels varit grundade på iagttagande
af ett förmodadt riktigt förhållande e~
mellan vapnen, dels med afseende å förmodade
ekonomiska fördelar3 men, då vårt Infanterie
nu mera genom Beväringens tillkomst
blifvit betydligen ökad torde raan snarare få
vara omtänkt att bereda medel till Cavalleriets
förökande i förhållande till detta Infanterie,
än tala om ytterligare förminskningy
och den af dylika indragningar för Statsverket
påräknade vinst, svajar ej mot de betydliga
förluster de provincer fått vidkännas in
-
4^4
Den 3 Mardi,
om hvilka dessa indragningar1 skjedt. Och jag
lyckörskar provincen Nerike att detta afseende
icke äga mera än 240 Rusthållare sorn ön*
ska sådant, hvilka således icke kunna uppträda
6åsom Fullmägtige för hela provincsns
samfälta önskan.
Det är icke troligt att denna province
kan vara okunnig om det öde densamma förestod,
så framt den skulle till StatsCassao
inlemna ett årligt Capital af ungefärligen
12,000 Riksdaler, såsom ren tillökning uti öfrige
utskylderne, utan att i samma förhållande
återfå något motsvarande.
En sådan okun*
nighet hos folket är nu mera icke att förmoda,
sedan ifrån äldre till nyare tider provincerne
Bohus Län, Östergöthland, Westmann
land, Södermanland, Westergöthland och Små-,
land lemnat, och hvarje år lemna så ojäfaktiga
bevis på dessa provincers förlust och må.
hända med tiden nära undergång, endast i och
för de inom dem grundlagde Cavalkriers reducering
till fot och de deraf följande vacanceafgifter.
Efter sednare arens spannemålspriser hafva
utgått från dessa provincer årligen till
Statsverket.
Från Bohus Lån , i . 16,000 R:dr
_ Östergöthland . . J 60,000
Transport. 76,000 R:ds
Från
Dea 3 Martu.
465
Från Westmanland
Södermanland
Westergöthland .
och från Småland •
hvilka
Transport. 76,000 R:dr
. 24,000
. 6,000
, 60,000 __
30,000 __
196,000 R:dr,
af hvilka tillsammans årliga
ifrån Statsverket till dessa provincer, intet återkommer.
Billigt torde derföre vara att Rikets alla
öfriga provincer i lika mån häruti bidroge till
Statsverket, så framt denna summa skulle anses,
såsom aldeles oumbärlig, eller i annat fall
att medel söktes för dess återgående till samma
provincer} hvilket lättast kunde skje genom
alla de reducerade Cavalleriernes återuppsättande.
Dessa provincer skulle ovedersägeligen
skatta sig lyckliga att återfå sina Cavalleriehästar
Och behålla sina penningar inom
sig.
Konungarne Gustaf lil och IV samt Carl
XIII, hafva ansett arméens vapen, efter deras
krigssätt vara proportionerade med mindre Cavallerie
än hvad landet då ägde och i följe deraf
hafva de gjort dessa reduceringar, medelst
särskilta öfverenskommelser med de rustande.
Konungen måtte derföre nu äga, art med
Rusthållarnes bifall, inom den accorderade reductionstiden,
bryta dessa Contracter och åter
' uppsätta, sä stor del af gamla indelningsver
-
Bil, till Ridd. o. Ad, Pr. II Band. 30
Den 3 Martti,
kets fonderade Cavallerie, som Konungen finner
nödvändigt för sin nuvarande armées säkerhet
och brukbarhet efter närvarande eller
Och må hända ett nytt krigssätt, hvarvid vi
med fullkomlig trygghet kunna tillförlita oss
på Konungens egen erfarenhet och krigskonst
och Siändsrnes omtanka blir vid detta tillfälle
att betäcka den derigenom uteblifvande
vacanceafgiften.
Efter den kännedom jag äger om Småland,
dess fattigdom, nu varande penningebrist
och dess vanliga behof af Spannemål,
men deremot dess tämmeligen betydliga tillgång
på bete och utfordring för så väl hästar
som boskap, jemte de underrättelser jag
kunnat inhemta om Rusthållarnes uti denna
province tänkesätt i allmänhet, så är jag öfvertygad,
att om de Rustande för den reducerade
Bataillonen af SrnålandsCavallerie, hade
hopp om, det afseende gjordes å deras önskan,
så skulle större delen af dem finna sin
enskilt» fördel vara enlig med provincens,
och de anhålla om reduetionsns upphäfvande,
då de återfmgo sina hästar med samma vilkor
de dem aflemnat,
Oaktadt vid denna reduetion en del af
dessa hästar blifvit använde till andre Regementets
bphof, hvarigenom då sparades för Kro*
nan en betydlig afgift, skulle dock äfven nu
hästarne äter kunna uppsättas utan någon särskilt
utgift för Kronan, om uppsättningstiden
för Bataillonen att åter vara complette Caval
-
Den 3 Martile
lerie, bestämdes ske efter 2tne års förlopp, då
under denna tid vaeanceafgifterne anslogos till
hästarnes uppköp.
Jag har anledning förmoda att samma
förhållande är uti Bohus Län med den enaBataillonen
af Bohus Läns Regemente, der da
Rustande verkeligen betala nog dryga reductionsafgifter
till Kronan, särdeles i törhätlan*
de till hvad den andra Bataillonen inom samma
Regemente eilägger, och hvarest spannsmälspioductionen
är vida sämre an uti Småland,
mea penningebristen lika stor, just i följd
afdeunder en längre tid utgående teduceringsmedeln,
sorn utan ersättning ur provincen ärligen
lörsvunnit. Lika förhållande anser jag
böra vara med minst lyra Compagnier af Westgötha
Regemente som hgga lördeite inom
den minst Spannemålsrika trakten af Westergöthland;
lika så med Lil Regementets Batalion
uti Westmanland, der krinliggande
Bergslagen och Dalarne ständigt böja priserne
å provimens Spannemål och consumera hela
dess produetion.
Vid Smålands InfanterieBataillon voro re->
dan år iRtS omkring 250 Rusthållare missnöjde
med reductionsContracfet och sinnade att
få bryta detsamma för att åter få rusta; att de
i denna piovince kunna det m?d verkligen
egen fördel, derom är ingen tvifvel; ty uti
foderberäkningen vid ett hemman, är tillökningen
af en hästs utfordring in natura mindre
känbar än tillökningen uti contant» ut
-
468
Dea 3 Martii,
skylder, medelst vacanceafgifter af circa 60
R.dr Banco,' oaktat i större beräkning en Capitulant
genom passevolance visserligen icke
uti garnizon eller på ett ställe kan underhålla
ett större antal hästar för samma pris.
Ett annat förhållande anser jag, kanske
kunna vara uti de mera Spannemälsrika provincer,
der det måhanda skulle anses nu såsom
mera tryckande för de rustande att underhålla
nummerhästarnej och der kunna gerna
dessa hästar sättas på passe volance och derigenom
på värfvad fot. N. B inom samma provincer,
på det att de derifrån utgående passevolsncemedlen
pä detta sätt måtte återkomma.
Förre Cavalleri-InspecteurernejFriherre Cederström
och Grefve Lövenhjelm hafva icke
allenat ansett ett sådant Cavaiierie med
Indelt manskap och värfvade hästar vara
till alla delar iika godt och brukbart med van*
ligt värfvadt Cavalierie, men äfven hvadtrouppens
stadga beträffar, till ock med pålitligare,
samt värfningen utan all särskilt kostnad, då
man betraktar att indelta Regementerne recrutera
sig sjelf ve; och har Friherre Cederström under
sin Irispectionstid, till Kongl. Majit ingifva
ett Förslag öfver en sådan reform för de
Skånska indelta CavallerieRegementerne, och
om än under en sådan Conjuncture som den
närvarande, icke Regementernas fulla antal
hästar, på detta sätt medelst vacanceafgifterne
skulle kunna underhållas, sa lemnar jag till
Konungens och andre ärfarne Generalers bedömande,
vinsten för vår arutée, att i denna
Den 3 Martti,
469
stund kunna tillbyta sig tretusende man sådant
Cavallerie och på detta sätt beridet indelt
artillerie, emot äfven något större antal
In fan tene.
Men de särskilta Provincernas totala förlust
vid sakernas nuvarande skick, är det som
jag, inför Ridderskapet och Adeln, vågat
framvisa, och anropar Riksens Ständers behjertande
iör deras lidande, och i detta afseende
▼erkeligen bekymmersamma ställning.
Vidare får jag » följe af förenämnde reduetioner,
enskilt för Smålands InfanterieBataillon
gifva tillkänna: att Statsverkets till
gångar nekat fulla verkställigheten af det Konungabref
af år 1811» sorn bestämde staten för
denna Batarllon vid dess reducering ; dess innehåll
var: att Bataillonen skulle organiseras
till lnfanterie, efter samma grund och med
samma vilkor som LilRegementets Grenadiercorps;
icke dess mindre felar denna Bataillon
ännu till sådan likhet.
1 Major . . . .
1 RegementsQvartermästare .
1 Regementsläkare
1 Regementsskrifvare
1 RegementsPrest
I Fahnjunkare ....
1 Bataiiions Adjutatant .
Äfvensom Befälets aflöning, till ganska
betydlig skildnad icke uppgår '-mot den andra
47»
Den 3 Martil.
Corpsens med hvilken det skulle blifva till alia
delar lika aflönt.
Genom detta vördsamma anförandes Comi
munication med de öfripe R:kStanden. anhåller
jag ödmjukeligen det Riksens Högloft Ständer
täckes uppfinna medel att äörse Smålands InfanterieBataiälon
med dess oumbärliga behof
af fullt Befäl och dertill hörande öfriga tjenstemän,
samt fullkomlige lönevillkor enligt
det åberopade Nådiga Konungens bref, intill
dess Bataillonen åter blir uppsatt till häst.
Jemte communicafionen häraf till de öfe
xige Stånden, får jag ödmjukast anhålla om
remiss till vederbörligt Utskott.
Bilagor
till FleniProtocollet för elen 5 Martil,
förmiddagen.
N.o i.
Herr Trafvenfelt, Carli
Vid den väckta frågan, om upphäfvande af
Medieotheologiska Stipendii-fonden och dess
användande till andra behof för Medicinalvers
Den 5 Martil,
471
ket, anser jag mig så mycket mera skyldig
att inför Högloflige Ridderskapet och Adtln
vördsamt meddela mina tankar, sorn jsg rörande
detta ämne hvarken bör sakna kännedom
eller erfarenhet.
Då j anledning af mitt Förslag om Läkarevårdens
förbättrande för Landtfolket samt för
arméen och flottorna, Riksens Högloff Ständer
år 1810 anslogo 5000 R:dr årligen till
50 Stipendier vid Rikets Univcrsiteter lör sådana
ynglingar, hvilka ämna att blifva Prester
och tillika vilja inhemta nödiga kunskaper
uti Läkarekonsten , för att dermed i brist
af egenteliga Läkare och intill dess deras biträde
hinner anskaffas, kunna gå församlingarnas
Innevånare tillhanda vid förefallande
sjukdomshändelser, samt utsågo början till tn
särskild fond til! inrättande af ett Instutit för
att bilda Fältläkare och i förening dermed
ett allmänt Garnizons sjukhus, var Iförhållandet
helt annorlunda emot hvad det nu är.
Antalet af Provincialläkare var mycket
mindre än nu; de voro högst illa lönta (med
100 R:dr om året och saknade allt annat biträde
än så kallade medhjelpare, hvilka endast
beviljades dem som voro sjuke eller ålderstigna-
Fäderneslandets försvarare saknade tillräckeligt
antal skicklige Läkare då, i anseende
till ringa lönevilkor och öfrige förmåner
(33 högst 50 R:dr om året), tili Bataillonsoch
Under-Läkare endast obildade personer
kunde anskaffas, hvilka dels saknade en för
472
Den 5" Martn.
ali Läkare-bildning nödig underbyggnad, dels
måste i hast och på några månaders tid dertill
beredas ifrån att förut oftast hafva sysselsatt
sig med helt andra yrken. Det olyckliga
kriget hade medfört en vanlig och icke
snart öfvergående inflytelse afven på de hemmavarandes
helso-tillstånd. Allt påkallade
nämnde Förslag och rättvisade det bifall hvarmed
det emottogs.
Sedermera hafva uti åtskilige Län flera
ProvincialLäkare blifvit anställda och uti nästan
alla, 2:ne BataillonsLäkare stationerade,
som äro legitimerade och de flesta både ChirurgiseMagistrar
och Medicinae-Doctorer, af
hvilka, enligt FältLäkareCorpsens nu varan.,
de förträffliga organisation, icke allenast allmänheten
har att påräkna en bt-qvämligare
sjukvård, utan och Provincial-Läkarne ett betydligt
biträde uti sina Embetsbefattningar.
På Landtbyggden finnas nu alltså, några
få ställen undantagna, nästan så många legitimerade
och skicklige Läkare som kunna behöfvas.
Lazaretter och sjukhus äro äfven, efter
hvarje orts behof, inrättade och utvidgade.
Hvar och en, som har aldrig så liten erfarenhet
af helsovården på landet vet huru
svår och nästan overkställbar den dock vore,
om ej Presterskapet skulle följa denna så väl
som andra sina åhörares , angelägenheter med
sin ömma uppmärksamhet, besörj» angifvandet
Dm 3 Martil,
af de sjuke i tid och befordra verkställigheten
af Läkarens föreskrifter. Visserligen kan
en Prest, som inhemta* en så grundelig kännedom
uti Läkarevettenskapen som vanligen
fordras af ChirurgiaeMagistrar eller MedicinaeDoctorer,
ännu mera och vidsträcktare gagna;
men så är ock en sådan kännedom för den nu
mera mindre allmänt nödig, sedan antalet af
kunniga Läkare blifvit t i 11 r äckel igare och i
synnerhet när de af Kongl. Majit i Nåder anbefalla
helsovårdsanstallter inom hvarje Socken
hinna blifva organiserade, då, enligt min
tanka, Församlingens Pastor kan af det förut
inrättade kyrkorådet, som med nya Ledamöter
kan förstärkas efter omständigheterna, utan
att några nya inrättningar eller utgifter behöfva
föreslås, påräkna ett verksamt biträde
vid verkställandet af redan påbudna Författningar
och vid efterkommandet af underrättet»
ser angående farsoters och smittosamma sjukdomars
hämmande, samt med till 1 redsstä 1 le Ise
medverka, att i förening med de redan vidtagna
eiler vidtagande anstallter till befordrande
af ordning och sedlighet, Barnens och
Ungdomens fysiska och moraliska uppfostran,
m. m , äfven förekomma sjukdomar och, åtminstone
lör det uppväxande glägtet, bereda
en större både fysisk och moralisk trefnad.
Hvarje yngling, sorn af någon invärtes
kallelse ämnar blifva Prest af rent alfvar väljer
detta dyrbara kall att upplysa och gagna
sina likar, lärer under den Presterliga bildningen
icke underlåta att förskaffa sig, i före
-
474
Den 5; Martti,
nämnde afseende, nödig kunskap om Läkarekonstens
preserverande del och om det sorn
bidrager att förekomma alla för hälsan skadliga
inflytelser, att i tid iakttaga och häfva
deras verkningar samt att kunna fatta och begripa
Läkares föreskrifter och med nytta läsa
och begagna de i sådant afseende utgifna Läkare-böcker,
utan att just dertill nödvändigt
beböfves att bevista medicinska föreläsningar.
Eo och samma har väl icke så ofta, som
man önskat, jemte da presterliga studierna äfven
idkat de medicinska med den grundlighet
att däri kunna graducras, men så har erfaren*
heter: likväl visat, att orsaken dertill ej så
mycket legat uu svårigheten af dessa studiers
förening, som icke mer och egentligen uti
saknad billig uppmuntran och belöning för en
sådan utmärktare kunskap och förmåga att gagJ
na, enär, enligt Kongl. Brefvet den 31 Mars
1813, generelt för alla Prester som studerat
medicin stadgas, att de endast skola vid förslag
och befordringar hafva företräde för dem,
hvilka med dem hafva lika många tjenste-år.
Visserligen blir det en förlust för den
vid Uoiversifeterna studerande ungdomen att
sakna detta understöd, som alltid skulle gagna
genom det tillfälle under ett längre academiskt
vistande derigenom bereddes en blifvande,
eller nyligen ordinerad, Prest, till ytterligare
förkofran, icke allenast uti den för
en bildad menniska så nödiga och nyttiga kännedom
uti naturvetenskaperna, utan älven uti
Dm 5 Martii,
de Presterliga studierna; men, då den »liman
na
ställningen snaraie förutsätter besparingar
än den medgifver ökade anslag, kan jag, för
min del, icke annat än med Herr Cederschjöld
instämma deruti, att Medico-theologiska sti—
pendiilonden anslås till de nya behof för Medicinalverket
som vid denna Riksdag kunna
pröfvas mera angelägna , och hvaribland i synnerhet
Veterinärinrättningen påkallar allt det
biträde, som med tillgångarne möjliger? kan
förenas.
N:o a.
Herr Hjärne, Cart Jacobi
Vid det af Stats- och BancoUtskotten afgifr.
e betänkande rörande förlängning af utredningstiden
för f. d. Filialdisconterne, som
af RiksStåndens flere Ledamöter blifvit påyrkad,
får jag göra några anmärkningar till Ridderskapets
och Adelns högt upplysta bepröfvande.
Ilo Uppgifves såsom under Concurs varande
lån, och sålunda icke kunna komma
under den ifrågasatte omsättningsrätten icke
mindre! än en summa af 977,404 R;dr 10 sk. B;co.
Då jag såsom handläggande vid utredningscontoiret
fått erfarenhet deraf, att vid inträffan.
de concurser, vanligen någon af Borgersmännen
fått ikläda sig lånet, och varit berättigad
dervid till omsättning om än längre tid åtgått
476
Den 5 IIlav t ii.
innan öfvertagningpn skedt, och denna casus
troligen vid de flästa concourser inträffat, så
torde icke kunna iörnekas en sådan Borgersman
att lika med de andie låntagarne, få tillerkännas
rättigheten till omsättning, hvilket
jag sål. des får äran tillstyrka, och hvarigenom
summan af de lån som till omsättning anses
berättigade torde ansenligen förökas.
2:0 Då jag ej kan inse något annat hinder
för omsättningar på koitare tid i likhet
med BancoDisconten, än något obetydligt ökadt
besvär för verkets Embetsmän vågar jag
ytterligare yrka derpå att detta må tillätes åtminstone
på 3 månader, föranledd dertill af
den kännedom jag har, att i Götheborg, finnes
en mängd af mindre förmögne och fattige
handtverkare och andre personer, som skulle
anse det för en värkelig välgerning att derigenom
för ögnablicket vara hulpne med en
mindre summas anskaffande och jag är fullkomligt
öfvertygad att om det bi fal les, erfarenheten
skall bevisa att jag haft rätt.
3:0 I Herr Friherre Wirséns med Utskottets
betänkande särskildt åtföljande tanka rörande
Öfverräntans försvinnande ifrån d<?n 1
Januarii till den x Juli i 1823, förenar jag mig
fullkomligt såsom på värkeliga skäl och goda
åsigter grundadtj men då jag äfven förenar mig
med Herr Fiihtrren rörande utredningscontoren,
såsom för kostsamma ansedde, och att en
förmodad blifvande BancoDiscontsContoi i Göteborg
må åläggas att emottaga omsättningar
Den 5 Martil.
477
och inbetalningar af f. d. FilhlDisconternes
Låneliqvider, sker det dock med det tillägg,
om en sådan inrättning ej skulle äga rum, eller
någon tid skulle framflyta innan den börjades,
anstallt då måtte fogas att sådane liqvider
måtte något i Göteborg varande Embetsverk
uppdragas att emottaga, hvarigenom ortens
fattigare invånares beqvämlighet, i synnerhet
befrämjades, och sorn genom utredningscontorens
inrättande af i 8 t 8 års Ständer
endast åsyftades, då skyldig uppmärksamhet
lemnades till de ökade kostnader, sora en sådan
liqvid endast i Stockholm skulle påläggas
de fattigare låntagaiena.
I anledning af föregående anmärkningar
anhåller jag om återremiss af Utskottets Betänkande
åtföljdt af dessa anmärkningar,
No 3.
Herr af Wingårdh, Johan-.
Med Herr Lagerhjelms förslag om utsträckning
af hvad lagen bjuder i 25 Cap. 1 §.
Byggningabalken till de vägar som erfordras
för varutransporter, förenar jag mig till al,a
delar.
Denna fråga är i högsta grad vigtig för
den ort hvars styrelse nådigst blifvit mig anförtrodd,
och skulle visserligen af mig hafva
blifvit väckt vid denna Riksdag om ej Herr
473
Den 5 Martil,
Lagerhjelm hade förekommit mig. Med en ökad
industri, går alltid i bredd en mängd hinder
som hämmar den, och sällan har styrelsen
behof af andra åtgärder för att befordra ett
lands förkofran, än att upphäfva dem som med
stöd af äldre författningar kunna läggas i dess
väg Herr Lagerhjelm har ganska väl insett
dem och ehuru korrt, på ett bestämdt sätt upplöst
en fråga , som troligen har ett vida större
inflytande på allmänt väl än mången som fått
en vidlyftig debatt. Må den obemärkt gå sin
väg och vinna gillande: Jag känner nogsamt
hvarthän den leder och skall med största deltagande
följa dess utveckling.
Några tillägg önskar jag dock få göra
och som jag hoppas af Lagutskottet må kunna
upptagas då det går att upphäfva de betydligare
hindren för Sjö-transporter inom landet,
nemligen: 1:0 att på de ställen afen båtled
där strömdrag kräfver trälning, träl vägar
obehindradt må få efter laga syn utstakas och
kostnadsfritt af trafiquerande begagnas, äfven,
som kappståndares upprättande där de fordras
till lättnad i arbetet. 2:0 Att lucka ovilkorligen
bör göras på alla broar öfver båtleder vid
hädanefter skeende ombyggnader eller reparationer.
Vid slutet af projeefprade Lag-paragraphenJ
föreslår jag den förändring att den slutas med
”kan vara af nöden” i stället för ”af angelägenhet”,
samt att för öfrigt bestämmes huru
med sådane vägars anläggande och indelning
Den 5 Mart ii.
4?S
skall tillgå då de icke af ålder funnits, mea
nu synas för trafiquen nödväodige. Och sluteligen
om icke alia de afgifter som strandägare
kunna fordra för begagnandet af sådana
inrättningar, hvilka antingen bidraga til!
trafiquens lättnad, större säkerhet eller beqväm*
lighet vid varornes vård &c., må efter vederbörandes
hörande vid Tingen till följe af utfärdade
allmänna kungörelser, stadga? för viss
tid såsom till exempel 5 år eller något dylikt.
Vid en ökad trafique väckes äfven industrien
hos de kringboende att på en ganska loflig
väg deltaga i de fördelar den synes lämna,
genom tillbjudandet af sådan hjelp localen kan
påkalla. Alla sådana äro icke alltid prejerier.
Värdshus, Ångbåtar och Forvagnar vore det
då äfven, men egenmäktiga taxationer äro det
deremot och synnerligen om man af omständigheterne
är tvingad begagna dem.
N:o 4.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinna
Jag kan ej neka mig, att yttra min förundran,
olver den väg hvarigenom framställning
blifvit gjord, om medels anslående; till
ersättande af Hans Kongl Höghet Kronprinsens
resa; till dels redan inträffade, dels ännu
återstående kostnader för Högstberörde förmälning;
till Hennes Kongl. Höghet Prinsessan
Josephinas ankomst 1 11 Riket och Hufvudstaden,
till uppsättande af Hans Kongl. Höghet
480
Den 5 Martii,
Kronprinsens nya etablissement; tili inredningen
af dpn våning i Kongl. Slottet, hvilken
af Hans Kongl. Höghet och dess blifvande
Höga Gemål kommer att bebos; samt slutligen
till de kostnader hvilka i anledning af
den höga förmäiningsacten på vanligt sätt erfordras
Jag
hade trodt. att så högst betydiige penningeanslag
i fall de afbehofvet verkligen påkallas
bordt genom nådig proposition i tran
Konungen, till vissa bestämda summor af Riksens
Ständer begäras. ] ig kan för min del
icke inse det vara det rätta att den enskildte
motionairen förelägger folkets ombud kostnadsanslag
af så vidsträckt och tillika obestämd
beskaffenhet. Jag anser det lör min del vara
origtigt, att den ene Representanten genom dylika
framställningar, sätter den andra uti den
obehagliga ställning, att nödgas visa sig mindre
angenäm, då dess pligtkänsla vid dylika
omständigheter befaller honom, att yppa de
betänkligheter hvartill ämnet kan gifva anledning.
Det är ett fält af oändligt olika beskaffenhet;
att föreslå millioner, såsom nödvändige
offer af Folkets kärlek och tacksam*
het till ett älskadt Konungahus, emot att påstå
hushållning uti utgifterne för Folket och
derigenom ett möjeligt beredande af minskade
statsbördor, såsom det rätta medlet att knyta
de säkraste band mellan Styrelse och FolkJag
tror att grundlagen visligen velat afböja
en sådan obehaglig ställning representanterne
emellan,
Den 5 Martil,
43 r
emellan, derigenom att grundlagen berättigar
Konungen att efter dess Rådgl Ivares hörande
Utaf Riksens Ständer begära sådane bidrag som
jiröfvats oundvikligen nödvändiga. Om Konungen
begagnat denna rättighet, i fall Hati
vid detta tillfälle ansedt sig behöfva påkalla
den , skulle den ehskiidte representanten undgått
det obehagliga valet emellan en förådm
triad pligtyttring, och äfventyret att blifva
misstydd, derföre, att han vid propositioner
af så obestämd art, sorn den hu ifrågavarande
finnér betänkligheter. t Ibland deni som Vid
detta tillfälle Irämst framställa sig, är den
omständighetj att Konungariket Norrige otvifvelaktigt
både bör deltaga och troligen ej tiridandrager
sig att bestrida åtminstone -^:del uti
dessa kostnader, men jag hemställer huruvida
en sådan proposition en gång skall kunna Norrska
StörTinget göras, då hela denna betydliga
Statsutgift endast grundar sig på en enskildt
inotidnairs föredragning utaf ämnet, och hvarigenom
det mera får anseende afen från Svenska
Folket hemburen frivillig gåfva, än af ett
af nödvändigheten påkalladt Statsbehof: Jag
anser framställningen vara oformlig, och anser
StatsUtskottet som sådan börä ansé den, liva-*
dan jag tror detta vigtiga ämne icke kunna tagas
i öfvervägande för än det i form af eri
Kongl. Proposition, blifver Ständerna ordentligen
förelgdt. I fall remiss blifver beviljad,
änhåller iag att desse mina anriiärRningar måtte
få åtfölja.
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr, II Band* 2 i
4§2
Den 5 Martin
N:0 5.
friherre Toll, Gustaf Philip:
Med sann agtning för den raft 1,agéli
akänkt oss alla att äfven önskningsvis framlägga
våra åligganden , samt uti Lagstiftningens
omvårdnad innesluta våra enskildta angelägenheter
för att medverka till Konungens nådiga
afgörande; vågar jag endast anhålla om Högh
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet å
principen, häruti, då jag Vördsamt underställer
följande:
Vid Lagstiftningens medverkan är jag öfvertygad
man icke kan åsidosätta den grannlaga
omtanka», huru samma medverkan kari
lemnäs individuelt, då genom utverkade förmåner
för en viss del, man skulle göra orätt
att icke deruti kunna inbegripa de, hvilka ostridiga
rättigheter äro enahanda; att nian då
icke på fullkomlig rättsgrund handlar om någon
enskildts derigenom förnärmas; att deri
i Grundlagen Konungen förvarade lycklige
och för ändamålet högst nödiga rätt att ensam
besluta i allt hvad uti dylika fall Arméen
vidkommer äfven uti dess rättvisa och välgörande
hägn öfverlemnat fäderneslandets försvarares
rättigheter; härom behöfverjag icke vidare
orda på detta rum, där detta än aldrig
varit i fråga att förnärmas. Må det endast
tillåtas mig biträda högtidligen allt hvad Friherre
Däbens värdiga motion i denna del inflebåiler.
Måhända skulle en ensidig önska»
Den 5 Martn.
'483
af Rikets Stander det LifRegementets HusgärCorps
skulle afsitta och införlifvas med Infanteriet
sätta Konungen i den för hans fadershjerta
emot sine trogne undersåtare så högst
beklagansvärda belägenhet att nödgas afslå deras
underdåniga önskningsmål ? och på hvad
säker grund skulle väl fäderneslandets försvar
stödja sig? huru vöre Väl alla de medel använde
som på bildningen af Cavallen dess full»
komnande i sitt vapen genom Exercitie-inrättningaf
och annat sedan indelningsverkets pretnitiva
inrättning af Staten blifvit påkostade?
om detta verk genom enskiltas lidna förluster,
genom det betryck af pennirigeförlägenheten,
söm i sin mån besvärar Rustningen och af hvad
annan orsak som hälst än Konungens beslut^
eller cöntract mellan Kronan och de rustande
gillade af Konungen, kunde till sine delar förändras.
Då ällmänt anföres besvär öfver rustningens
tyngd för landtmattnen vill jag äfven
deruti kunna förena mig med den förklaring^
att jag anser ett sådant förhållande grundadt uti
den allmänna olägenhet att väre produetioa-r
icke hafva värde i goda åren, lika säkert soni
de brista i de svåra samt att i följd häraf Rusthållen
icke finnas sämre lottade än alla de
öfrige. Jag går att såsom grund för denna
min öfvertygelse lägga ett korrt sammandrag
af indelningsverket sedan dess första uppkomst
till närvarande tid. Ålla hemman som till
Rust- och Rotehåll inddtes blefvo ålagde att
hålla karl, men dem som bestämdes för Rytteriet
tillädes uti Indelte Stam- och Augmentsiäator
ett tillskott fö t hästen* moaderin^cn ocfi
484
Den 5 Martil.
trossen, hvarmed utgifterna ökades i jemförelse
med Infanteriet, hvars beklädnad Kronan
påkostade. Uti så begkafiadejräntor ärböll LifRegementet
innehållande 1505 hela Rusthåll
ett årligt Stats-anslag af 107,386 daler 17 öre
silfvermynt, utgående i persedlar efter förvandling.
Som denna summa är svår att bestämma
till persedelantalet torde för jemnare
beräkning, och såsom ett öfverslag lampeligasf
vara att förvandla alltsammans till säd efter
a daler 8 öre tunnan; hälst äfven derföre
att större delen deraf i säd utgår efter nämnde
pris, derigenom uppkomma 47,727 tunnor
som de rustande uti rustningsbidrag årligen
åtnjuta. Tages en ungefärlig tredjedel deraf för
LifRegementsHussarer utgör deras andel 15,909
tunnor* som efter 10 års medelpris på säd kunde
förvandlas efter 7 R;dr B:o tunnan hvadan
det betydliga Rustningsbidraget af 111,363 R;dr
B:co uppkommit, det vill säga att för nämnde
.10 år hafva de rustande sammanräknadttillgadonjutit
1,113,630 R;dr B:co, huruvida utgifterna
sammanräknadt uppgått eller öfverskrida beloppet
till denna stora summa vill jag lika li4
tet bestrida som jag det kan bedöma. Ätt Torpet
och karlens lega icke får tagas uti beräkning
erindras, emedan Rustningshemmanen i
fall de blifvit Rotehåll fått utan minsta ersättning
vidkännas detta onus. För hvarje Rusthåll
uppgår således Stam- och Augmentsräntåfl
till 3i||| tunna som efter 7 R:drgör 223!
R:dr 32 sk. 10 r:st. Banco.
Å? 1788 (onl jag ej minnes orätt) åtogd
Den 5 Martii,
pjg samtelige de rustande att till fäderneslandet
tjenst så väl under krig sorn i fred uppsätt*
och underhålla en Reservcorps under namn af
Vargering. 1812 års Ständer som beslöto en
Dy skatt-läggning öfver hela Riket medelst extra
rotering till lika princip så väl å frälse,
sorn Kfono- och Skattehemman, ansågo denna
vargerings underhållande på Rusthållen
svarande deremot; jag tror mig icke fela i uppgiften
då jag ville minnas det var kort derpå
sorn denna vargering upplöstes, och hvarken
Rusthållen eller fördelshemmanen mig vet^
terligen ålades något svarande arnot Extraroteringsskyldigheten,
hvilken skattläggning i anseende
till sin principe var den svåraste sora
sedan Konung Carl den Xks räfst drabbat Sve.
rige. Förhållandet med denna Extra rotering
i provincen Skåne der den beslöts att på en
gång utgöras i likhet med Rikets förut roterade
provincer, har i anseende till fin dryg»
kostnad och olägenheterna deraf varit mig förut
tillåtit inför Höglofl. Ridderskapet och Adeln
framlägga. Man ansåg sig icke kunna
klaga', ty billigheten låg till grund emedan
man allt sedan Danska tiden der blott skattat
till landets försvar med ett ringa bidrag. Jag
vördar vår constitutionelia frihet; Försynen, uppehälle
den, men må hända är varsamheten att
s noga bevara den ett lika ömmande sorn skyldigt
föremål! Det är en dold klippa uti okändt
farvatten der man kastad af händelsernas vågor
så lätt befarar stöta sig. Må den soia
deruti (åsidosättande rygtbarhet och enskildt»»
fördelar) ej föres af annat än värdig fcstssö
4S<5
Den 5 Martil,
landskänsla beifra folkets rättigheter till och
medi ringaste omständigheter gärna och med skäl
äga min oinskränkta högagtning, men må han
å andra sidan aldrig glömma att det finnes
deremot svarande lika skyldigheter. Må man
endast uppmärksamt vagta nationen från söndringar
uti begre ppen och öfvertygelsen, som
splittra den enighet, hvilken befäster constitutionens
lycka, och tro det man inför fäderneslandets
Domstol gör sig saker till följderna
derutaf; med uteslutande rätt att åtala förbrytelser
i allt, då endast hålla sig till saken,
icke utmärka någon tanka af stridiga intresset*
ty kan hända finnes antm i Sverige den gamla
vana att tro sig lida, så snart någon omnämner
det, och i hopp att genom klagomåls
anförande vinna ensidiga fördelar, (följd af den
mindre upplystes sämre bildning), utan att ens
forrska till grunderna af rät tighet, billighet och.
må hända stundom möjlighet. Efter hvad jag
sålunda haft den äran anföra, hvaruti jag vore
lycklig om Höglofl. Ridderskapet och Adela
täcktes gilla ett det renaste och varmaste nit
för fäderneslandets lika dyrbara oph heliga
rättigheter och skyldigheter; vägar jag underställa
Höglofl, Ridderskapets och Adelns,
pröfning samt den värda ledamotens (Herr Anckarsvärds)
egit godtfinnande, om icke den ändring
af motionen borde tillåtas nemligen: att
i stället, för bestämdt afsittande af LifRegeirientets
HussarCorps och dess införlifvande med
Infanterie, dea jag icke finnér på någon rättvis
grund mig kunna understödja, att KonuQr
Den 5 Mart ii.
48?
gen tacktes i nåder låta för Rustningstjenstens
utgörande i allmänhet till Rusthållarnes fria
antagande utarbeta ett lämpligt Passevolancecontract,
som uti sig innefattade ej mindre årliga
Rustnings- och mötesafgiften, än hästar-*
nes remootering och årliga underhållande. Att
detta mitt vördsamma anförande må åtfölja
remiss af Herr Anckarsvärds memorial., anhåiles
Ödmjukeligen,
N:o 6.
Herr Adlercreutz, Gujtcif •-
Vid den motion Herr Anckarsvärd väckt,
om en del af Kongl. LifRegementets Husarer?
afsilning, utber jag mig få göra några anföranden.
Såsom motiv till motionen, har Herr Ane»
karsvärd anfört;
1:0 Att olikheten af Skattehemmanens
vilkor, för utgörande af lika bördor, är uppkommen,
dels genom okunnighet, bristande
noggrannhet och understundom väld vid de urgamla
skattläggningarna &c., hvaraf händt att
det hemman sorn för 100 är sedan ansågs godt
nu är dåligt och tvärtom.
Så länge hemmanen voro i deras händer»
hvilka innehade dem vid första skattläggningen,
kunde den okunnighet, bristande nog~
488
Den g Mari ii.
grannhet och väld» som anföres, hafva utgjort
en orättvisa; qten sehlan de nu gatt i arf elle*
köp, så uppstår ett helt annat förhållande. Nu
varande Rusthållare hafva säkerligen i arf emottagit,
eller i köp hetalt Rusthållen, i proportion
efter deras godhet,; härigenom är olikheten
i Rusthållens vilkor, fullkomligen håfven
och existerar icke mer. Men skulle Rusthällarne
varit tyungne mottaga Rusthållen till
ett lika värde, då vore deras olika vilkor för
utgörande af samma Statsbidrag, en skriande
orättvisa, mot hvilken äfven jag skulle höja
nain röst. I alla fall finner jag icke huru dea
föreslagna afsittningen, på något sättskall kunna
verka till förmån för de svagare Rusthållen,
i faU Herr Anckarsvärd icke haft för afsigt,
att vid hästvgcance-afgiftens utgörande,
få de bättre lottade Rusthållarne att åtaga sig
en större andel deri. Om så vöre, är Herr’
Anckarsvärds project lika berömvärdt som
ovanligt. Likväl lärer Riksens Högloflige
Ständer, icke på något sätt dertill kunna medverka.
Utan den föreslagna afsiftningen, gifves
en annan utväg till befrämjande af den ädla
»fsigten, nämligen: att Nerikes rusthållare öfverenskomma
att ställa Remonteringen på skåf,
indela Rusthållen i classer efter deras mer eller
mindre godhet samt att sedan i proportion
derefter, insätta penningar i den gemensamma
cassan till hästars inköp. Derigenom försvinner
allt partielt lidande, om än flere hästar för
Seri 5 Martii»
439
en Nummer skulle störta inom året, och förluspen
delad på alla, blifva föga känbar.
2:0 Anför Herr Ankarsvärd att ingenting
är mera lika som det var då Rusthållningen
inrättades, att allt fått ett fövändradt skick,
hvarigenom hela inrättningen aldeles kommit
ur sitt, vid ursprunget beräknade förhållande,
till de skattdragandes förmåga att upprätthålla
den, att militairtennuens fordringar nu mot
förr, äro för väl kände för att kunna betviflas,
att de deraf ökade bördorna äro lika ögonskenlige,
sorn Rusthållarnes deraf värkade obestånd
är obestridligt.
Nog har jag vettskap att flere Rusthållare
gjort bankrutt, men ännu har jag aldrig
hört någon uppgifva rustningen såsom orsak
Jill deras obestånd. Månne man icke med mera
skäl kan tro, att det obestånd Herr Ankarsvärd
förmenar nu hota Ner'^es Rusthållare,
härleder sig från samma orsak, som i allmänhet
vållar landtmannens bryderi?
Efter min öfvertygelse är Rusthållen för
närvarande åtminstone af ali skattejord i Sverige,
den bäst lottade, i synnerhet de som lyda
under Kongl. Lifregementet och derföre
hafva större A.ugmentsränta än andre. Jag
skulle anse mig lycklig att på passevolance,
få öfvertaga hela rustningen, mot rättighet att
få uppbära Rusthållens jordebok? och Augmentsräntor,
samt 4 R:dr 8 sk. såsom Vä,rÉningsmedel
och 2 R;dr sorn Husarlön årligen.,
498
Den 5 Afur/ii,
och dessutom de nu utsynfe torpen, hvarige^.
nom Rusthållarne ändå vore bättre lottade än
Rothållare sorn utom allt detta bekosta halfva
Soldatens beklädnad.
Om militair-tennuensfordringar stigit nu,
mot förr så kan jag också svårligen töresta Ila mig
att något Rusthåll nu existerar som icke blifvit
förbättradt. Jag är öfverlygad att de fleste
nu gifva en mångdubblad afkastning mot förn
I motsatt fall skall man åtminstone icke kunna
säga att desse Rusthåll åstadkommit den
öfverproduction sorn nu tros besvära Sverige.
I alla fall är Rustningens fullgörande för*,
sta vilkoret för att få besitta Rusthåll. Innan
någon såsom innehafvare af Krono- Rusthåll
får i Rullan införas, skall han ställa borgen
för uppfyllandet af Rustningen. SkatteRusthållet
utgör sjelft borgen och går i mät för
eftersatt Rustningsutgörande, framför ali annan
gäld hos innehafvare. Och om Rusthållen vore
så ofördelagtige som de nu framställas, hvarföre
har man förvärfvat sig eller mottagit
dem? Hvarföre skola Rusthållen just i nu vavarande
innehafvares hand, tillskyndas en
förmånligare natur, än de ägde vid desas tillträde?.
Herr Anckarsvärd har i sin motion icke
eller uppgifvit någon bestämd ny tunga, som,
i sednare tider skulle tillkommit, och jag förmodar
icke, att han med sin klagan åsyftar
de några dagars längre slitning af beklädna
-
