# ID: svediakorp-gov297
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 67,836
# sentences: 2,016
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


jven 19 martu ,
prestanda , så får jag gifva Ridderskapet och
Adeln tillkänna, att han blifvit introducerad ;
utan LandtMarskalken säger; sedan den och
den fullgjordt prestanda, så får jag fråga
om Ridderskapet och Adeln bifaller att han
må introduceras? och denna proposition kan,
såsom hvarj» annan, besvaras lika väl med
Nej, sorn Ja.
Herr Tham har trott, att stadgandet i 1660
års RegeringsForm emot Adelns ökande varit
en följd af aristocraternas då varande öfvervälde.
Jcg kan icke annat ån betvifla det. Redan
i655 gjorde de Ofrälse Stånden de alfvarsammaste
föreställningar mot Adelns företräden,
och 1660 års RegeringsForm, torde ej böra anses
annorlunda ån såsom en förening, hvarigenom
de Ofrälse Stånden emot Adeln betingade
sig ett bestämdt sätt för Regeringens förande,
intill dess Konungen sjelf upphunnit myndiga år.
Flera stadganden i denna act synas mig bevisa
en så reserverande och inskränkande syftning
mot Adeln, att de Ofrälse Stånden säkert haft
ett stort inflytande på dess författande.
Jag tror mig nu hafva besvarat de hufvudsakligaste
anraårkningarne, som mot min motion
blifvit gjorda, och öfverlemnar den till
det afseende, den kan anses förtjena. Jag har
uppfyllt min pligt såsom Riksdagsman, då jag
anmärkt hvad jag funnit anmårkningsvårdt. Ridderskapet
och Adeln tillhör det att bedömma
min framställning och jag kan icke lemna
pröfningea deraf i bättre händer.
&93
uen ju mai int
Herr Grefven och Landt-Mar skallen för-*
klarade det han, dels af den i ämnet förefallna
discussion, dels och i synnerhet af de sistaorden
Uti Herr von Hartmansdorff^ nyss meddelte anförande,
ansåg sig åga anledning, att innan Herr
LandtMarskalken framställde någon proposition,
inhämta Herr von Hartmansdorffs yttrande,
om han icke behagade medgifva, att ifrågavarande
motion hnge förfalla.
Friherre Cederström: Hå 56 §. Riksdagsordningen
stadgar, att intet ärende må nedläggas
utan Ståndets uttryckejiga beslut, anser jag
deraf följa, att motionnairens begifvande till ett
måls nedläggande icke är behöfligt, Oin nu Ridderskapet
och Adeln skulle anse ärendet vara
af den beskaffenhet , att detsamma icke bör
Upptagas, tror jag att det således bör förfalla.
Herr von Hartmansdorff Om det är Hög-.
Joflige Ridderskapets och Adelns önskan, att
min motion må förfalla, så är det visserligen
Öfverensstämmande med meningen af mina sista
qrd, att jag ej gör några invändningar deremot,
ehuru jag tror att detta, mitt förslag år fullt ut
så riksgagneljgt, som många andra, åt hvilka
remiss blifvit beviljad,
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde
derefter, att ifrågavarande motion kunde
helt och hållit få förfalla; hvilket bifölls.
Upplåstes StatsUtskottets den 6 dennes aflåta?
a:ne Memorial, innefattande gine anledningar
till anmärkningar mot Föredraganden af
KrigsArender; hvarom remiss begärdes till ConstjtntionsUtskottet,
inför hvilket anledningarne
yppgifvas skulle ; och blefvo berörde 2:ne anledningar
till anmärkningar jemlikt 29 §. i Riksdags-Ordniugen
till Constitutions-Utskottet re-^
mitterad e.
Upplåstes till justering och godkändes följande
från ExpeditionsUtskottet inkomne förslag,
till Riksens Ståndera underdåniga SkrifYeiser
till Kongl. Majit.
1) Angående kostnaden f8r tryckning af
Riks-Ståndeos Prptpcoll mod dertill hörande
Bihang,
2)) f anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
proposition om den för Öland inrättade provisoriska
Eåns-Styrelses fortfarande intill nästa
Riksdag.
3) J anledning af Kongl, Majits Nådiga
remiss uppå en af de Heste LandsKarnererare i
Riket gjord underdånig ansökning om lönctillÖkning
m, m,
4) I anledning af Kongl, Majits Nådiga
proposition , rörande A. R. Lorents anhållan att
få till Skatte inlösa några lågenheter under
Elfsborgs Kungsladugård,
5) I anledning af Kongl. Maj.-ts Nådiga
remiss uppå Kongl. Majits Befallningshafvande*
i Skaraborgs Län underdåniga hemställan , örn
jVakt vid LandsCanzliet och LandsContoiret.
6) I anledning af Kongl, Maj.ts Nådiga
remiss uppå Landshöfdingen» m. m. Grefve von
Rosens underdåniga ansökning, om befrielse
från ansvars-skyldighet i afledne Kronofogden
Jacob Grönvalls balance.
7) I anledning af Kongl* Maj;ts Nådiga remiss
uppå Minister Residenden Å. Hjorts underdåniga
ansökning att utbekomma aflidne Abbé
^oglers pension.
Justerades PleniProtocollen för d. 21 sistl.
Februarii och för d. 24 i samma månad förmidd.
Upplåstes och lades på bordet följande från
nedannåmnde Utskott inkomne Utlåtanden:
Från StatsUtskottet:
Af den 6 denness
N:o 34. I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
remiss, angående fortfarande af det understöd
utaf Statsmedlen, Carlscrona StadsFattigvårds-Inråttning
hittills åtnjutit.
N:o 35. I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
proposition , rörande löne-lörhöjning för
BataillonsLäkare, efter åtta års tjenstgöring.
Af den 8 dennes:
N:o 36. Angående den ProvincialMedicus,
Doctor C. J. Kjellmans af KarnmarColIegium till
gäldande ådömde Testaments-bevillning.
nen 19 Martu i
6o5
N:o 37. Angående den af Husby klosters
krutbruks-ägare hos Kongl. Maj:t sökte restitution
af erlagd Bevillning för krut åren 1814
och i8i5.
N?o 58. Rörande gjord hemställan om serskildt
anslag af Bevillnings-medlen till kostnadernes
bestiidande i och för Bevillnings- Taxeringarne
inom Norrbottens Län, samt arfvoden
åt vederbörande Tjenstemän, hvilka dervid biträda.
N;o 5g. O111 bidrag af Statsmedlen till
kostnaden för Fångvården i Götheborg.
Af den 12 dennes:
N:o 4o. I anledning af Riksens Ständers
Revisorers år 1820 afgifne Berättelse, angående
StatsVerkets förvaltning och räkenskaper.
N:o 4i. I anledning af den Berättelse Riksens
Ständers Revisorer år 1S22 afgifvit, om
StatsVerkets förvaltning 'och räkenskaper åren
181 g och 1820.
N:o 42. Angående General-Lieutenanten i
Neapolitansk tjenst von Rosenheims ansökning
om utbekommande af innestående lön.
N:o 43. I anledning af Öfversten H. F.
Reuterskjölds ansökning, att utbekomma innestående
Expectance-arfvode.
N:o 46. I anledning af Riksens Ständers
Revisorers Berättelser, angående den så väl år
182* som sednast år 1822, förrättade gransk
-
6o6
Den 19 Martil.
ning af RiksgaldsVerket och Geheral-Assistancé
Contoiret.
N:o 4“. Angående KronoFogden > Assessor
Hellbergs ansökning om ersättning för liden förlust
å en contraherad lefverans af Artillerihästan.
N;o 4g. I anledning af gjord motion ont
understöd för Hamnbyggnaden i Lidköping.
Af deri 13 dennes:
N:o 44. Angående väckt fråga om de så
kallade Talmäns Tafflarnes återställande samt
Herrar Talmäns representations-kostnad.
N:o 45* Rörande gjord motion, om Dagtractamente
för Magistrat s-personer och Handt-"
verkare vid publike syner5 Värderingar och Inventeringar.
N:o 48. I anledning af Capitainen G. Ö4
Schoughs ansöknings om eftergift af den Kronan
tilldömde imrnisions:rätt i hans extra lön.
N:o 5o. Rörande Kongl. Maj:ts Nådiga
Skrifvelse om anslag af medel till fyllande utaf
brist i tillgångarne för rätilans godtgörande å
köpeskillingen för det till Gevärs-Factori inköpte
Carl Gustaf StadsBruk,
Från Lag- Vlftxötiei:
Af den l5 sistiedne Februarii:
N:o 1. Angående föreslagen ändring i 5
Och 7 §. §. af 24 Cap. Rättegångs-Balken.
Den 19 Martti\
N;o 2. Om närmare bestämmande af deri
tid, inom hvilken hinder för lysning till ägtentenskap
bör anmälas och styrkas.
«■■■ ii h, ■ ■
Justerades följande;
Utdrag af Protocollet hållet hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm, förmiddagen
den 19 Martil lSsö,
S. D. Remitterades till
Stats- och Banco-Utskotterii
Kongl. Maj:ts den 5 dennas eftermiddagen
på bordet lagde Nådiga proposition till Riksens
Ständer, angående låne-understöd för Städerne
Norrköping och Borås.
Stats-Utskottet i
1:0 Kongl. Maj:ts den 1 r denne» på bordet
lagde Nådiga Proposition till Riksens Ständer,
om nedsättning i den årliga Saltpetter-gärden.
2:0 Herr Coyets, Carl Fredric, den 11
dennes på bordet lagde Memorial, angående
Sjöförsvaret, jemte Grefve Grönstedts, Claes, i
anledning deraf, denne dag, afgifne yttrande.
3:0 Herr af Tibells, Gustaf Wilhelm, den
Ii dennes på bordet lagde Memorial, angående
Riksens Ständers granskning af den under
Kongl. Krigs-Collegium stållde PassevolanceCassan;
jemte Herr von Hartmansdorffs, Augugust,
i anledning deraf, afgifne yttrande.
Stats- Bevillnings- och Serskildta Utskotten'.
Grefve Posses, Carl Hindric, den 12 dennes
på bordet lagde Memorial, angående en förändrad
organisation af TullVerkets Styrelse och
förvaltning. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Högvördige
Präste-Ståndets den 5 dennes allåtne
och den i5 derpå följde på bordet lagde Protocolls-Utdrag,
innefattande remiss till BancoUtskottet
af Herr Doctor Wallins motion , att
en minnespenning må präglas i anledning af
Hans Kongl. Höghet Kronprinsens och Hennes
Kongl. Höghet Prinsessans Josephina af Leuchtenberg
förestående Biläger, uti hvilken remiss
de öfrige Riks-Stånden blifvit inbjudne, att sig
med Preste-Ståndet förena; fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att äfven för dess del uti
berörde remiss instämma. Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo Constitutions-Utskottets
den 27 sistledne Februarii afgifne, och
den 11 dennes på borde lagde Memorial, i anledning
af Kongl. Maj:ts under den i5 sistledlie
Februarii till Riksens Ständer allåtne Nådiga
skrifvelse, angående rättighet för KonglMaj:t,
att i de fall 45 §. Regeringsformen innehåller,
och untjcr Kongl, Maj;ts resor till
Konunga,
y Den 19 Martu t
KönungaRiket Norrige, utnämna Hans Kongl:
Höghet KronPrinsen till Ordförande i den då
tillförtirdnade Regering; och sedan Constituiions-Utskottet,
på upptagne grunder, Funnit
sig icke tillständig! att taga befattning med målet,
utan detsamma till Riksens Ständer återlemnat
för den åtgärd, som kunde pröfvas erforderlig
och lämpelig; fann Ridderskapet och
Adeln nu för godt, att Kongl. Maj;ts högstberörde
Nådiga skrifvelse tili alla delar bifalla.
Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls Bevillnings-Utskottets
den 4 dennes afgifne och deri
12 i samma månad på bordet lagde Memorial
N:o 2, angående ytterligare Betjenings antagande.
Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Riddarhus-Utskottets
den 11 dennes afgifne, och sam-,
nia dag på bordet lagde Memorial , angående
föreslagiié ändringar i det för utlåningen äf Riddarhusets
medel nu gällande Reglemente, blef
samma Memorial, i anledning af de utaf Grefve
De la Gardie, Jacob, dervid gjorde anmärkningar,
till Riddarhus-Utskottet återremitteradt.
Ut Supra.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
den 19 Martn 1823.
S. D. föredrogos Stats-Utskottets den 6 den-i
Ridd. o. Ad. Prot. 2 Band. Sg.
Den 19 Martii,
Mes aflåtne 2:ne Memoria], innefattande 2:n«
anledningar till anmärkningar mot föredraganden
af Krigs-Ärender, hvarom remiss begärdes
till Constitutions-Utskottet, inför hvilket
anledningarne uppgifvas skulle, och blefvo berörde
tvenne anledningar till anmärkningar jern.
likt 2q §. i Riksdags-Ordningen, till Constitutions-Utskottet
remitterade. Ut Supra.
Si D. Föredrogs å nyo och gillades Stats-^
Utskottets den 6 dennes afgifne, samt den i5
derpå löljde, på bordet lagde Utlåtanden:
1:0 Angående tryckning af Kongl. Maj ts
Nådiga proposition om StatsVerkets tillstånd
och behof.
2:0 Om befrielse för Magistraterne från
all befattning med Landt-Ränterierne. Ut Supra,
Högloflig© Ridderskapet oell Adeln åtskilj$•8
klockan en qvart till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli
O, /. Lagerheim.
*
ben 21 Martti.
Fredagen den 21 Martil.
Plenum klockan ■§ till 6 eftermiddagen.
Öppnades Herrar Electorers lista till val af
Ledamöter i Serskildta Utskottet och befunno#
följande Herrar dertill hafva blifvit utsedde:
N;o 555. Friherre von Döbeln, Fullmågtig
Herr Franc Sparre, Bengt Erland;
N:o i4i8. Herr Ädelberg, Fullmågtig Herr
Danckvardt, Gustaf Magnus;
N:o 1861. Herr von Hartmansdorff, August;
N:o 2275, Herr Lefrén, Johan Pehr.
Friherre Boije, Ludvig: Jag torde icke
fela i det begrepp att våra Electorer åra våra
Ombud, och att följaktligen Ståndet innehar en
principalsrått att deras handlingar ogilla, då skål
dertill förefinnes. Tillhör en sådan rått Ståndet,
så tillhör den också hvarje dess Ledamot:
och jag begagnar densamma, då jag härmed reservationsvis,
till Protocollet förklarar, att jag
icke kan gilla det val Electorerne gjordt, då de
kallat till Ledamot i Särskildta Utskottet Herr
von Hartmansdorff, ehuru han är en af Ledamöterne
i sjelfva den Comitté, hvars arbete nu
skall af Utskottet granskas. Allmänna lagen förbjuder
hvarje Domare, att taga befattning med
någon sak, som han, på annat ställa handlagdt:
och detta dagbud har sin grund i c’«t naturliga
6*2
Den 2i Marlit,
begrepp, att menniskans medfödda egenkärlek
hindrar henne att sjelf vara behörig domare,
öfver egna tänkesätt, eller egna handlingar, t
min tanka har detta moraliska jäf uteslutit Herr
von Hartmansdorff, hvars rätt i öfrigt till Herrar
Electorers förtroende icke af mig i frågasättes.
Jag väcker icke heller någon motion till
pröfning; men jag reserverar mig emot ett Val,
som jag anser icke behörigt.
Herr Riben, Carl Vilhelm-. Då Friherre Boije
inskränkt sig till en blott reservation emot Herr
von Hartmansdorff} inväljande till Ledamot i det
Särskildta Utskottet, år det visserligen icke rriig
tillåtet att emot utöfningen af Herr Friherrens
obestridliga reservationsrätt söka uppställa några
hinder; men jag kan ej lemna oanmärkt det
felaktiga i den princip Friherre Boije framställt,
då han nemligen, så vidt jag rått fattadt hans
ord, velat tillägga Ridderskapet och Adeln en
principalsrått öfver sina Electorer, i grund af
hvilken principalsrätt det skulle vara det Höglofl.
Ståndets rättighet att ogilla ett af deras
Electorer lagligen anstäldt val. Särskildta Ut-,
skottet år dessutom icke någon Domstol; Herr
von Hartmansdorff kommer således icke såsom
Ledamot af detta Utskott att pröfva någon enskildt
mansrått, hvars sakaf honom förut varit behandlad,
och jag finner derföre icke att något lagligt jåf
emot honom kan komma i fråga.
Friherre Boije : Om ämnet, hvaröfver Hr
von Hartmansdorff, såsom Ledamot i Comittén
förut yttrat sig, på ett sätt, hvaröfver han nu,
Den 21 Mart (i.
såsom Ledamot i Utskottet, skall sjelf yttra sig,
och hvarvid jag förmodar att han skall, i granskningen
af sitt egna arbete, förfara skonsamt; om
detta ämne icke angår någon enskildt mans rått*
så angar det deremot så mycket mera hela Nationens.
Ingen ting år lättare ån att, utan be*
}iof af-revolution, och utan att nyttja det mede)
Constitutionen ger till ändring i Regeringssättet,
ändock totalt förändra detsamma. Det år lyckligt
att åga en fri Constjtution; men ger man åfe
dess verkstållningsorganer möjlighet för despotistne,
så tjenar friheten i Constifutions-pergamentet
till alldeles intet. På administrationsverkens
egenskap, på deras öfverensstämmelse
med Grundlagens anda och syftemål, ankommer
verkligheten af Nationens frihet; och då nu allmänna
EmbetsVerken skola omskapas, Gud vet
huru långt, blir det af största vigt att ej glömma
de sanningar, hvarom jag påmint. Det
år möjligt att jag icke år hår, då målet återkommer
från Utskottet; och jag begagnar derföre
detta tillfälle att besvärja Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, att ej med kall liknöjdhet
behandla ett ämne, af 6a vigtig, så ömtålig
egenskap.
Herr Riben: Jag år för min del fullkom
ligen
säker, att Herr von Hartmansdorff hvarken
som Ledamot af en Kongl. Cornitté, eller som
Ledamot af ett Riksens Stånders Utskott, sysselsätter
sig med förslag till omskapande af vå-'
ra Grundlagar, och Friherre Boije har visserligen
icke med ett slikt uttryck åsyftat någon
tillämpning på Herr v oa Hartmansdorff!» person*.
t
Den 21 Mart ii.
För öfrigt vill jag nu blott, meri begagnande af
den anvisning Friherre Boije sjelf gifvit mig,
utur våra financiella förhållanden håmta ett ytterligare
bevis för lagligheten af Herr von Hartmansdoiffs
val; Friherre Wirsén Ilar varit Ledamot
af FinanceComittén, han sitter nu i BancoUtskottet,
och ingen menniska har fallit på
den tankan att han skulle vara jäfvig.
Friherre Boije: Jag vill éj upptaga Rid
derskapets
och Adelns tid med en diskussion
emellan blott tvenne Ledamöter. Men jag tror
xnig böra medgifva att Herr Ribens anmärkning
år sann. J ig kan dock för ingen del medgifdet
vara rått, att Friherre Wirsén år Ledamot
af BancoUtskottet; utan tror att dermed bevisas
blott, att Harrar Electorer felat en gång
förut. 1 övjgt skulle jag tycka att om Herr
von Hartmansdorff» val år alldeles riktigt, så
hade det båsta varit, att också alla de personer,
sorn varit Ledamöter i den förberedande Co—
millén, nu hade blifvit vahle till Usskottets Ledamöter.
JÖen lättnad i arbetsmethoden hade
då kunnat vinnas, att Comittéens Betänkande
kunnat till rubriken blott omskrifvas, för att
dermed också utgöra Utskottets Betänkande.
Det år alltid att förmoda att samma Ledamöter
yttra sig på ena stället, lika med hvad de
yttrat sig på det andra; och man kan då anse
att hvad sorn vore i Comittén undangjordt, vore
i och med detsamma, undangjordt i Utskotte
t o
Herr Grefven och Landt Marskalken för
-
Den ig Martil'.
klarade, att, ehnru det visserligen vore hvarje
Ledamot rätt, att till Protocollet anmäla dess
reservation emot hvad beslut eller åtgärd sorn
hålst kunde inom Ståndet vidtagas, ansåg Herr
Grefven och LandtMarskalken likväl någon
discussion, i det nu förevarande åmnet icke
lämpligen kunna fortsättas, samt hemställde derföre,
om icke Ridderskapet och Adeln behagade
tillåta föredragning af ett annat mål,- hvilket
bifölls.
Friherre Carpelan, Carl Mauritz, hade
inlemnat ett Memorial, hvilket upplåstes, så
lydande:
(Se Bilagan N:o i.)
Lades på bordet.
Föredrogs å nyo och gill ides följande Statsutskottets
den i5 och 19 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Utlåtanden:
den 6 dennes:
\) N:o 26. Angående afskrifning i Götheborgs
och Bohus Läns Landt-Ränteris räkenskaper
af åtskillige för åren 1799, 1800, 1801,
1802 och i8o4 resterande Bevillningsmedel.
2) N:o 29. Angående de så kallade Trippiska
Köpegodsen i Halland.
S\$ Den 21 Martti.
5J N:p 3.0. Angående understöd af allmänna^
medel för uppmuddring af Landscrona hamn.
4) N:,o 34. Angående fortfarande af det
understöd utaf Statsmedlen, Carlscrona Stads
Fattigvårdsinrättning hittills åtnjutit.
Af den 8 dennes'.
5) N;.o, 36. Angående, den Provin,cialMedieus
Doctor C. J. Kjellman af Kongl. Kammar--  Collegium till gäldande ådörnde Testamentsbevillning.
6) N:o 37. Angående den af Husby Klosters
Krutbruks-ågare hos Kongl. Majit sökte
restitution af erlagd Bevillning för Krut, åren
1814 och i8i5,
7) N:o 38. Angående sårsfeijte anslag af
Bevillnings-medlen till kostnaders bestridande i,
och för Beviilnings-taxeringarne inom Norrbot,
tens Lån, sarpt arfvoden åt vederbörande Tjenstemän,
hvilka dervid biträda.
8) N:o 3g. Om bidrag af Statsmedlen till
kostnaden för fångvården i Götheborgs Stad,
»
Af den 12 dennes:
9) N:o 42, Angående GeneralLieutenan,-  ten i Neapolitansk tjenst, von Rosenheims anhala
Ian, om utbekommande af innestående lön.
10) N:o 43, Angående Öfversten H. F*
Reuterskjölds arisökning, att utbekomma innestående
Expectance-arfvode.
Den 21 Mar t ii.
jl) N:o 47. Angående KronoFogden Asgessoren
Hellbergs anhållan, örn ersättning för
liden förlust å en contraherad lefverance af Arfilleriehåstar.
AJ den i5 dennes:
12) N:o 48. Angående sökt eftergift af
den Kronan tilldömde imrnisionsrått i Capitainen
G, O. Schoughs extra lön.
10) N:o 5 o. Om anslag af medel till fy t.
lande utaf brist i tillgångarne för räntans godtgörande
å köpeskillingen för det till GevärsFactorie
inköpte Carl Gustafs Stads Bruk.
Företogs till pröfning StatsUtskottets deri
12 dennes afgifne samt den ig derpå följde eftermiddagen
på bordet lagd Utlåtande, om understöd
för hamnbyggnaden i Lidköping.
Herr Tham, Wollrath: Det år ej min afsigt
att motsäga det afslag StatsUtskottet gifvitj
ty motionairen har begått det fel, att ej uppgöra
något förslag till sättet att verkställa Hamnbyggnaden
, och jag tror således att hans begäran
ej kunnat bifallas. Men deruti tror jag ej
Utskottet hafva handlat rätt, att det gjort en sådan
missjemförelse emellan Lidköping och Malmö.
Localen kring Lidköping är lika med den kring
Malmö; ett bördigt slättland, med enskiften och
stora odlingar. Det behöfver afsättning och år
i förlägenhet, och derföre tror jag att d*t borde
hjelpas på det sätt Herrar Arfvedsson och
6x8
Den si Martiin
Santesson föreslagit. Och som Hamnbyggnaden
utan tvifvel skulle medföra mycken nytta för
det allmänna, förenar jag mig till alla delar med
hvad Herr Santessons särskilta mening i detta
ämne innehåller.
Herr Hjerta, Gustaf-. Utskottet har vid
behandlandet af denna fråga, äfvensom alla af
dylik natur utgått från den grundsatts, att någon
gång borde det upphöra, detta systeme,
att genom allmänna bidrag, dels af en Bank
sorn utlånat på sine fordrings-ågares bekostnad,
dels af ett Statsverk, sorn fordrar tunga skatter
af landet, bestridda företag, som antingen
åro lönande och nyttige, och dä lätteligen betala
orternes egne uppoffringar, eller ej, åro lönande,
och då jemväl onödige. Yanan har synnerligen
varit, att tillgripa Banken, men det
rnå^te vara tid att återsåtta den i ordentligt
skick. Skatterne anses så stora, att ej genom
Statsanslag medel böra påräknas; således inses
låtreliaen de skål StatsUtskottet haft till afslaget.
Hvad M dmö Hamn angår, har dervid naturligtvis
afsetts behofvet af denna Hamn för
sjöförsvaret i Sundet. Derföre hafva RiksensStånder
vid förra Riksdagen trott sig böra göra
anslag för den; men af Lidköpings hamn lärer
aldrig Arméens Flotta behöfva begagna sig.
Som denna sak år ortens egen angelägenhet,
tror jag Utskottet haft rått att föreslå,
att den må af orten sjelf skötas. Arden
af så stor vigt, som jag visserligen år böjd
att tro, lönar dft sig* nog, genom en afgift
Den 21 Marlii,
af dem, som begagna densamma; och jag tillstyrker
derföre antagandet af betänkandet.
Herr Ehrenborg, Casper: Jag instämmer
uti hvad Herrar Tham och Santesson yttrat,
ooh på samma skal som de yrkar jag återreiniss
af Betänkandet; icke derföre, att jag tror
det StatsUtskottet kunnat bifalla Herr Arfvedssons
motion i det outredda skick den blifvit
fiamställd, men derföre att Betånkande't synes
gifva tillkänna, att Utskottet ej i något fall hade
velat bifalla densamma. Jag skulle tro lika
med ofvannåmnde Herrar, att sedan Götha Canal
blifver färdig, kommer nyttan deraf mycket att
bero på huruvida Hamnbyggnaderna vid de kring
Wenern och Wettern liggande Städer, blifva
satte i verkställighet. En sådan år i fråga för
Jönköping; och för Hjo, hvilken af Hertig Jo»
han erhöll en sådan Hamnbyggnad, har jag hos
Kongl. Maj;t gjort en underdånig anmälan om
biträde till dess återställande. Dylike bidrag
åro ej store , men de bidraga betydligt till ökadt
lif i rörelsen. Som de skäl StatsUtskottet
anfört, egenteligen åro grundade på en jemförelse
med Malmö , tyckes det, emot hvad Herr
Hjerta anfört, att Utskottet ej ovillkorligen bestämt
att Staten ej bör gifva sådane bidrag i
allmänhet, utan att någon gång undantag kunna
äga rum. Om så år, tror jag att ett sådant
skäligen borde göras i afseende på denna
fråga. Derföre anhåller jag om åtörremiss af
Utskottets Betänkande. Jag tror att det vore
bäst om Utskottet dröjde med afgörandet af
detta ämne, tilis det kan synas, örn icke medel
Den 2i Martil,
torde finnas till en större eller mindre summas
afsåttande för en eller annan Hamnbyggnad ,
och att pröfningen af det ena eller andra företagets
företräde till understöd åt Kongl. Maj;t
öfverlemnades.
Herr Hjerta■ Jag anser mig endast böra
nämna, att hvarföre Malmö Hamn blifvit
nämnd i Betänkandet, var för det att motionairen
jerrifört Lidköpings Hamn med Malmös i
eeconomisk vigt. Utskottet har blott utgått
från den grundsatts jag förut nämnt, och
enligt hvilken det äfven redan afsfyrkt andra
dylika företag, såsom för Jönköping m. m., fastän
dess Betänkanden derom ännu ej hunnit inkomma.
Herr Tham: Hå den siste värde Talarert
upplyst, att StatsUtskottet redan afslagit flere
dylike frågor, så tror jag det vara ån mera
angeläget att återremittera Betänkandet, på det
saken, såsom Herr Ehrenborg föreslagit, tills
vidare må !å hvila. Mig synes att det vore ganska
olyckligt, om Utskottet stadgade sorn princip,
att afslå alla sådane motioner, innan Statens
verkliga tillgångar åro utredda och upplyst
blifvit, om hjelp kan medgifvas till något eller
några nyttiga företag, sådant yore att lägga
hinder i vågen för utvecklingen af en bland
Statshushållningens vigtigaste grenar.
Herr Lagerhjelm, Pehr: Jag instämmer i.
lpvad Herr Hjerta yttrat. Jag inser ej att Statss
Utskottet kan utfinna några medel, hvaraf alla
$e anslag, hvilka af särskild te corporationer å
-
Den 2 x Martin
Ö2i
stundäs, skulle kunna fyllas. Visserligen vore
en sådan Hamnbyggnad nyttig, men då medel
ej finnas och då sådane biträden sorn detta t
hittills varit lemnade af Banken, som Utskottet
ej disponerar; tror jag ej att StatsUtskottet
kan ändra sitt Betänkande^ och då år det ej
ändamål att återremittera. Jag anhåller således
om proposition till bifall af Betänkandet*
Herr Grefven och Landt-Marskalken frågade
om Ridderskapet och Adeln ansåg de vict
StatsUtskoftets Betänkande nu gjorde anmärkningar
hindra detsammas antagande; samt på sådan
grund behagade Betänkandet jemte anmårkr
ningarne till Utskottet återförvisa.
Ropades Ja och Nej.
I anledning hvararaf Herr Grefven och
Landt-Marskalken gjorde proposition till bifall
å Stats-Utskottets betänkande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Lagerhjelm t. Jag utbeder mig, att
den eller de som önska återremiss, måtte satta
Utskottet i tillfälle att bifalla betänkandet, medelst
uppgifvande af medel till det begärda anslaget.
Jag kan ej finna några. Jag ser väl
förestående utgifter ntan opåräknade inkomster;
iiien inga inkomster, som man ej i förhand bestämdt
till eller upptagit för redan gifna utgifter.
Herr Ehrenborg: I anledning af hvad Herr
622
Den 21 Martii.
Lagerhjelm nu anfört, får jag blott yttra, att
möjligheten eller icke möjligheten af medels utfinnande
torde i någon mon bero på Financeregleringen;
i hvilken fråga Utskottets tankar ännu
ej äro så stadgade att man kan förutse hvad
som kan gifvas eller icke. Åtminstone borde möjligheten
att af Strömrensnings-fonden eller Nionde
HufvudTiteln erhålla något understöd,
icke betagas. Jag förnyar derföre min anhål.
Ian, att Stats-Utskottet måtte uppskjuta afgörandet
af denna fråga till mot slutet af Riksdagen.
Herr Hjerta: Det ar visserligen tillfredsställande,
att lefva i hoppet och ledsamt att
beröfva någon sitt hopp. Men, jag anser mig
ej böra tveka att yttra, det allt hopp på binancqregleringen,
att den skulle bereda medel till ytterligare
Stats-anslag, ar origtigt En sådan
åtgärd skulle, enär finance-regleringen ej bör
vara annat än en liqvid emellan borgenärer
och gäldenärer, om den skall varå nyttig och
rättvis, vara högst skadelig. Angående Statsanslagen,
veta vi ej hvar vi skola taga dem; an.
gående Banco-försträckningarne, har Götha Canal
erhållit så mycket och fordrar ännu så
mycket, att det synes alldeles vara opassande
att man ytterligare skall uppbygga alla de hamnar,
som med densamma hafva gemenskap.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner,
sidolf Gör ani Jag ärnar ej för det närvarande
ingå uti någon undersökning om den ifrågavarande
hamnbyggnadens nytta, men jag utbeder
mig att till Ridderskapet och Adelns samt Stats
-
Den 21 Martii, 6a3
. . ' %
Utskottets behjertande få hemställa, om det ej
i allmänhet vöre nyttigt hvad Herrar Ehrenborg
och Tham föreslagit, att nemligen StatsUtskottet
vid frågor om sådane mindre anslag, som
röra ämnen af allmän nytta, toge alla uti ett
sammanhang och dröjde dermed tills den slutelige
Finance-reglpringen visade om någre tillgångar
kunde uppstå. Det är visserligen rätt
vackert hvad Herr Hjerta yttrat, att denna blott
skulle vara en liqvid emellan Creditorer och
Debitorer; men jag tror att den kan så uppgöras,
att äfven tillgångar uppstå. Jag känner
ej Utskottets principer, men jag supponerar
att någon vidare granskning af de för
Utskottet fratnlagde planer torde vara af nöden,
innan något dtfinitift beslut deröfver kan blifva
stadgadt Jag hemställer således, om icke,
då anmärkningar blifvit gjorde och återremiss
yikad Ridderskapet och Adeln ville nu, likasom
förr, vid till och med mindre anmärkningar,
tillåta återremiss af StatsUtskottets Betänkande.
Friherre Hjerta, Fredric: Äfven jag har
den äran att vara Ledamot af StatsUtskottet,
och skulle således vara smickrad deraf, att Utskottets
Betänkande bifölles; men då discussionen
nu blifvit så lång, måste jag bekänna, att
jag gerna lemnar företrädet åt en återremiss.
Herr Lagerhjelm: Det år ej min tanka
att motarbeta en återremiss, och jag känner rått
väl att om den sker, år det Utskottets skyldighet
att omarbeta målet, men jag får blott till"
Den 21 Marti},
kånnagifva, att jag tror mig med säkerhet kånna
de tillgångar sorn kunna finnas. Alla de behållningar
sorn kunna uppstå, behöfvas För att
fortsätta de arbeten^ till hvilka Bankens och
Stats-Verkets medel förskjutas, såsom till Götha
Canal, Strömrensningar m. m., och då ej
några nya källor finnas, vöre således en återremiss
utan ändamål; helst ämnet, om ån nyttigt,
dock är till en stor del enskilt, då deremot
de som bestridits af Bankens medel, hittills
varit af ett allmänt syftemål.
Grefve von Schwerin., Fredric Bogislaus:
Idet vore visserligen en önskansvärd sak, i
händelse frågan återremitterades, om på sätt
flere Ledamöter yttrat sig åstunda, vi kunde
få alia Statsbehof på en gång uppgifne, eller
en ordentlig Budgett, i synnerhet då så olika
åsigter hår blifvit framställda, i afseende
på tiilgångarne. Ständernas Ombud eller Stata.
Utskottets Ledamöter se mörkt och såga att ingen
tillgång finns; en Konungens Rådgifvare deremot
förmodar att tillgång skall finnas. Jag
tillstyrker derföre återremiss, helst det torde
gå fortare att, sedan Betänkandet återkommit,
svara Nej.
Herr Grefven och LandtMarshalken hemställde
å nyo, om icke Ridderskapet och Adelil
behagade StatsUtskottets Betänkande, i anledning
af de dervid gjorda anmärkningar, till Utskottet
återremittera; hvilket bifölls.
Före
-
Den 21 Mart it.
625
Företogs till pröfning LagUtskottets den i3
sistiidne Februari! afgifne samt den ig dennes
eftermiddagen på bordet lagde Betänkande, angående
föreslagen ändring uti 5 och 7 §. §. af
a4 Cap. RåttegångsBalken, så vidt de stadga
böter för försummad inställelse af parter, till
afhörande af Utslag och Dom, eller för underlåtande
att sådane expedifoner utlösa.
Herr von Hartmansdorff, August-. Jag har
förut fästat Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
derpå, att Kongl. Majts rått att utfärda
oeconomiska Författningar år till sin omfattning
obestämd, och jag har ibland sådane, af eftertänklig
beskaffenhet äfven nämnt Stadgan om
Expeditions lösen. Af förevarande mål synes tydligen
till hvilka irringar dylika Författningar
kunna föranleda. Herr Bagge har nemligen trott,
att 5 och 7 § §, 24 Cap. RåltegångsBalken
förlorat all kraft och verkan , hvad Lagmansoch
HåradsRåtterne angår, genom denna Expeditions-taxa,
som utan Riksens Stånders medverkan
af Kongl. Mij:t allena blifvit utfärdad.
Då Herr Bagges motion hvilar på sådan
grund, och det år af denna anledning som LagUtskottet
kommit att behandla frågan, så kon
man bédömma om det icke år af vigt att tillse,
det allmänna Lagens stadgaoden hvarken i sjelfva
verket, eller uti deras mening, som skola
tillämpa eller lyda deni, rubbas genom de oe*
conomiska Författningarne. Hvad sjelfva lagfrågan
angar, kan jag ej annat ån förena mig
Ridd. o, Ad. Prof., 2 Band.
4o.
6*6
Den 21 Martil,
med Herr Ribbing; ty det synes mig vara nied
en Domstols värdighet öfverensstämmande, att
dess beslut icke afkunna* inför tomma väggar,
och böterna för vederbörandes utebjifvande ärc*
ej så stora , att någon dylik fara bör uppstå,
som den Utskottet uppgifvit vara grund för dess
tillstyrkande. Jag yrkar således återremise af
Betänkandet.
Herr Danckwardt j Carl: Anledning till
Herr von Hartmansdorff* förmenande, att ifrågavarande
motion visade olämpligheten af sättet
för Expeditions-taxans utfärdande, tror jag
ej kunna hämtas af LagUtskottets Betänkande.
Om en Ledamot af BorgareStåndet gjort en
motion, hvilken han grundat på oriktig tydning
af Författningen, bör ej deraf slutas att
Expeditions-taxan står i strid med Lagen, hvilket
icke torde vara förhållandet. En sådan tydning
lärer lika vål kunnat ske om den af Konung
och Ständer varit antagen. Hvad åter beträffar
böterne för försummad inställelse den
dagen,, då Utslagen utfärdas vid HäradsRåtten,
så får jag upplysa, att Ordföranden vål icke
afsägej; dem för tomma väggar, men att
Nämnden oflast utgör största delen af den publik
, för hvilken de afkunnas. I de fleste Domsagor
är praxis den, att Nämnden vanligen utlöser
Expeditionerne; och om nu skulle tillämpas
på alla dem sorn ej inställa sig, skulle
troligen mängden af de rättsökande blifva pliktfälld.
Når mig veterligen en sådan lagskipning
ingenståds åger rum och åtminstone måste vara
sällsynt, hemställer jag om ej Utskottet
Den 21 Martil,
riktigt utlåtit sig i denna fråga, då det tillstyrkt,
att ett stadgande måtte utur Lagboken bortgå,
hvilket i allmänhet icke tillämpas.
Herr von HartmansdorffPå hvad den
siste värde talaren anfört, får jag jag blott sva.
ra, att den, sorn efter hans uttryck utgör publiken,
nemligen Nämnden, också tillhörer Domstolen
; och den sorn skall yttra sig måste vål
finnas på stället.
Herr Tham, JVollrath: Jag har ilere gånger
varit vid HåradsRåtter närvarande qch der
haft saker, men ej vid Domars afkunnande någonsin
varit tillstädes och likväl aldrig blifvit
pliktfålld. Jag hemställer hvilken verklig landsplåga
det skulle blifva, om en hel rättsökande
Allmänhet skulle vara nödsakad att färdas ofta
fi å 6 mil, endast för att afhöra Domar. Jag
förenar mig således med hvad Utskottet yttrat,
och hemställer att dess Betänkande måtte bifallas.
Herr Grefven och Landt-Mar skalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Lagutskottet»
Betänkande böra, i anledning af do*
dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteras.
R opades -Nej.
Hvarefter Herr Grefven och fandtMartkalken
hemställde, om Ridderskapet och Adelö
62»
J)rn 21 Murtii,
behagade gilla LagUtskottets Betänkande; hvilket
bifölls.
Föredrogs å nyo Lag-Utskottets den i3
sistledne Februari afgifne, samt den 19 dennes
eftermiddagen på bordet lagde Betänkande, om
närmare bestämmande af den tid, inom hvilken
hinder för lysning och ägtenskap böra anmälas
och styrkas.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Den Kongl. Författningens syftemål var ofelbart
egentligen en praescriptionstid af 6 månader,
med rättighet för Prästerskapet att förkorta
prasscriptionsfiden till 3 månader, om endera
contrahenlens vistelseort skulle vara så nära belägen
den församling, der han tänker ingå ågtenskap,
att en prasscriptionstid af 3 månader
kunde synas Pastor tillräcklig, eller om anledningar
skulle finnas, som göra sannolikt för Pastor
att klander å lysning icke vore att befara, och
Kungörelsen i Tidningarne således blott vore en
formalitet, som tryggade Pastor mot tilltal. Tre
månaders praescriptionstid år ofelbart för kort,
om till exempel i Skåne eller Halland någon skui»
le begära lysning, som år född eller långe vistats
i de norra orterna, Meråndéls år det också
personer från de norra orterna, och fordom
ifrån Finland, som vid dylika tillfällen hafva
svårt att documentcra sig. Pastor år säker för
tilltal, antingen han föresknfvit 3 eller 6 månaders
praescriptionstid; men mången gång torde
den förra äfven synas honom kort. Jag uther
Den 2i Martil,
629
mig att härpå få fästa clet Höglof]. Utskottets
uppmärksamhet och anhåller derföre om återremiss.
Herr Danckwardt, Carl: Vid öfverlågg
ningen
i detta ämne inom Utskottet, måste det
naturligtvis mäst bygga sitt Utlåtande på den
tanke, sorn yttrades af PrästeSfåndeis Ledamöter.
Herr Grefve von Schverin» förklaring af
Författningens stadgande år så vida riktig, att
6 månader utgöra den längsta tiden, som må föreläggas,
men då Författningen bestämmer den
från 3 till 6 månader, år hvarje tid deremellan
efter Prästens eget omdöme lika laglig, och
derföre yrkade Präste-Ståndets Ledamöter, att
det icke borde bero på Prästens fria vilja att
bestämma tiden, utan att någon viss tid borde
uttryckligen stadgas. De upplyste tillika att 3
månader vore den tid som allmännast bestämdes,
och att högst vid få tillfällen kallelsen derutöfver
förlängdes. Derföre har äfven jag ansett
olämpligt att bestämma något öfver denna tid,
helst hindren vid så beskaffade tillfällen kunna
vara ganska olåglige för dem, som vilje gifta sig
i anseende till den förestående bosättningen,
och lagen dessutom förbjuder troiofvade att
sammanflytta. Jag skulle tro att egentligen orsaken
hvarföre tiden varit utsträckt till 6 månader,
har haft afseende på Finland, och då
detta skäl nu mera ej äger rum, sedan Finland
ej tillhörer oss, tror jag icke någon återremiss
vara af nöden.
Herr Grej eea och Landt Alar skalken hem
-
65o
iDm 21 Murin,
ställde, om Ridderskapet orh Adeln ansåg Lag»
Utskottets Betänkande böra, j anledning af den
utaf Grefve von Schverin dej vid gjorde anmärk»
Ding, till Lagutskottet återremitteras.
Ropades Ja,
Föredrogos å nyo och remitterades till
Stats-Utskotteti
Riksens Ständers för deltagande i ÖfverRevijionen
af KrigsRäkenskaperne utsedde Deputerades
den 7 dennes på bordet lagde berättelse, rörande
så väl 808 och 1809 som 1810 och sednare
årens Rrigsredogörelse och Revisionsverk,
Stats- och BevillningsUtskotten',
Friherre Rudbecks, Alexander, d 19 dennes
eftermiddagen på bordet Jagde Memorial,
angående åtskillige föreslagna ändringar i BevillningsStadgan
m, m,‘
Stats- och SHrJkildta Utskotten',
Herr Hammarskjölds, Lorenzo, d, |5 den,
nes på bordet lagde Memorial, angående Canzli»
Styrelsens upplösning.
Allmdnncf Besvärs- och OeconomiUtskottet;
Herr
af Uhrs, Gustaf, den 19 dennes eftermiddagen
på= bordet lagde Memorial, i an
Den ar Martil.
ledning af Friherre Wrangels, Henning, motion,
rörande fångars transporterande.
Hidda rhusUtjkottet:
Grefve Frölichs, David, den 19 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Memorial, angående
ändring af Bånkindelningen i RiddarhusSalen.
Föredrogs å nyo Herr Trafvenfelts, Carl,
den i5 dennes på bordet lagde Memorial, rörande
den af Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf,
föreslagne indragning af de Medico-Theologiska
Slipendierne.
Herr Cederschjöld, Pehr Qudaf, anförde
skrilteligen:
(Se Bilagan N;o t.)
Herr Grefven och Landt Mar skalken föreslog,
att så vål Herr Trafvenfelts ofvannåmnde
Memorial, som Herr Cederschjölds i anledning
deraf, nu afgifne yttrande, måtte till StatsUtskottet
remitteras; hvilket bifölls.
Å nyo föredrogs Herr Trafvenfelts, Carl,
den 19 dennes eftermiddagen på bordet lagde
Memorial, i anledning af Herr Cederschjölds,
Pehr Gustaf, motion om upphåfvande af förbud
mot dans .och lekstugor för den lägre
folk-klassen, jemte Friherre Boijes, Ludvig,
63a
Den 21 Martil,
i anledning deraf sistnämnde dag afgifne yttrande.
Herr Cederschjöld, Pehr Gufiaf, upplåste
följande:
(Se Bilagan N:o 3.)
Herr Grefven och Landt lila rjkalken hemställde,
att så väl Herr Trafvenfeits ofvannåmn.
de Memorial, sorn Friherre Boijes och Herr
Cederschjölds, rörande samma ämne, afgifne yttranden,
måtte till Lagutskottet remitteras; hvilket
bifölls.
Föredrogs å nyo Herr Elgenstjernas, Johan,
den 15 dennes på bordet lagde Memorial,
i anledning af Friherre RehWinders, Johan Fredric,
motion, angående förändring af den för
tjenstefolk beståmda flyttningstid.
Friherre Hermelin, Carl, uppläste följande:
(Se Bilagan N;o 4 )
Hvarefter Friherre Hermelin muntligen tilläde:
Olika oeconomiska stadganden för sär
skildta
provincer finnas redan; så t. ex. äga
flere provincer sina speciella EnskiftesFörordningar;
och Landshöfdingarnes varierande Kungörelser
påminna äfven ofta om den olik het i
Författningar af denna art, som för de särskilta
provincerne anses förmonligast.
Herr Grefven och LandtMarfkalben före
-
D«n 21 Murtii.
635
slog, att aå vål Herr Elgenstjerna® ofvannåtnnde
Memorial, sorn Friherre Hermelins, i anledning
deraf, nu afgifne yttrawde, måtte till Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottet remitteras;
hvilket bifölls.
nyo föredrogs Grefve Posses, Carl Henric,
j?n 19 dennes förmiddagen på bordet Egde
r^morial, angående inrättande af gymnastiska
j^oppsöfningar vid alla Skolor, Gymnasier
och u^iversiteter.
pj(“ir Riben, Carl Vilhelm: Jag utbeder
nig fä till Grefve Posse frambära min innerlig
1 tacksamhet för hans nit om sina unga medborgares
bildning. Uti de praemisser han uppställt
instämmer jag hufvudsakligen, och de anmärkningar
jag nu går att göra, föranledas endast
deraf, att han åt sina resultater gifvit en
utsträckning, något utöfver hvad praemisserne
bordt föranleda.
Herr Grefven antager den physiska utbildningens
inflytande på den moraliska, och jag
instämmer i denna åsigt; men då Grefven fordrar
att gymnastik skall införas vid alla Läroverk,
tror jag att han gått något för långt.
Gymnastiken år ej nödig i de första barnaåren.
Om pojken obehindrad af klemande mammor
och tanter, får öfverlemna sig åt lekarmed sina
jemnåriga, så bereder han sig nog sjelf den
kroppsliga utbildning, han behöfver och som öfveiensstänjmer
med hans ålder, Del år först
654
Dm 2 £ Martil.
vid 12 å io årsålder, som jag tror att han med
verklig nytta kan begagna en riktig gymnastik;
i öfverensstämmelse hvarmed jag äfven anser af
yttersta vigt, att gymnastiska öfningar införas
vid alla Akademier och Gymnasier. Detta är
också redan beslutadt och det lärer blott vara
brist på medel, som hittills någonstädes uppehållit
verkställigheten,
I slutet af sitt Memorial yrkar Grefve Posse
vidare, att ingen måtte antagas uti Statens tjenst,
som icke genomgått en cours i gymnastiken och
deröfver företett bevis. Med fullt erkännande
af gymnastikens värde, underställer jag den ädle
Grefvens upplysta bedömmande, om icke ett
slikt förslag innefattar en öfverdrift af en i sig
sjelf visserligen god sak. Historien har väl till efterverldens
kännedom öfverfört minnet af Oxenstjernors
och Säl viers förtjenster; men Historien
omtalar alldeles icke, att dessa Herrar kunnat
gymnasticera; och ännu i våra dagar torde
det vara mig tillåtit att antaga möjligheten af
Embetsmanna-skicklighet, skiljd från förmågan
att speta i luften rned fötterna vånda mot skyn.
Herr \>on Hartmansdorff, August: Med
erkännande af de ädla afsigtcr Grefve Posse,
nu som alltid, yttrat, då fråga varit om Folkets
eller Landets odling, må det dock tillåtas mig
att göra någm anmärkningar vid hans ifrågavarande
Memorial.
Herr Grefven har yrkat, att kropps-gymnastik,
så vidt möjligt år, bolde finnas på lan
-
O ett 21 Martil*
£55
det och i Städerne, ehvar en Skola, Gymnasium
eller Universitet funnes för själens utbildning.
Jag får dervid påminna, att i Skol-ordningen
redan är föreskrifvet, det Gymnastik vid
de offentliga Läroverken skall äga rum. Det
enda, som hittills hindrat verkställigheten år brist
på erforderliga medel. Jag har förut fästat
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet på
sättet, huru förnödenheterna för den allmänna
undervisningen skulle kunna erhållas, örn do
stora tillgångar, sorn Sveriges Ständer och fram
färne Konungar till LäroStaten anslagit, blefvo
riktigare fördelta och använda. Om afseende
göres på denna framställning, så tror jag, att
medel äfven till ifrågavarande ändamål skulle
vinnas,
Vidare har Herr Grefven önskat, det ungdomen
ovillkorligen måtte åläggas, att dagli
gen begagna gymnastiken, når väderleken det
tillåter. SkolOrdningen liar redan gått så vida,
att den till och med bestämt tinnnarne, då gymnastiska
öfningar böra hållas, ehuru det blott
hörer till det reglementariska, Sluteligen , och
beträffande hvad sorn blifvit yrkadt, att ingen
skulle få mottagas i Statens tjenst, med mindre
han visade betyg öfver genomgången gymnastik,
tillåter jag mig anmärka, att om man stadgade
det ingen finge inträde i Statens tjenst, som ej
vid offentliga Läroverk blifvit bildad, så vunnes
derigenom ändamålet.
Grefve Posse, Carl Henria På de anmärkningar,
so/n af tvenne vårda Ledamöter
■656
Deri 21 Martii,
blifvit gjorda emot min proposition, om införande
ai Gymnastik vid de allmänna Läroverken
, får jag den äran lemna några svar. Den
förste amnärkaren har sagt, att det vore svårt
att ålägga Tjenstemän gymnastiska prof innan
de fingo antagas. Jag har i mitt Memorial blott
begärt, att som princip för framtiden skulle stadgas,
att ingen ung person skulle få blifva Tjensteman,
oro han ej genomgått gymnastiska prof.
För min del skulle jag, ehuru kommen till mogna
år, hellre, orri sådane prof äskades, underkasta
mig dem, ån att utan ändamål låra
mig Grekiska och Hebreiska språken, hvilket
SkolOrdningen ålägger alla dem, som genomgå
den tröga coursen vid Skolor och Gymnasier. I
afseende på hvad Herr Riben yttrat om Oxenstjernor
och Salvier med flere, hvars minnen för
oss åro kåra genom det gagn de gjort fäderneslandet
, får jag blott åberopa det gensvar ,
som detta inkast uti mitt Memorial finnes upptagit,
nemligen: att det ej kan blifva ett skål
emot Gymnastiken , att några Snillen utan densamma
trångt sig fram, ty detta år ej stridande
mot principen; möjligen hade de kunnat hinna ännu
längre, om de i deras ungdom begagnat Gymnastiken.
Jag får blott tillägga, att krig år den
verksammaste gymnastiska öfningen både för
kropp och själ, och denna hade de alla genomgått
i hela dess vidd,
I anledning af hvad Herr von Hartmansdorff
yttrat, att brist på medel hindrat verkställigheten
af gymnastiska inrättningar vid Gymnasierna,
får jag erinra, att det torde vara
Deri 2x Martti.
mera brist på vilja ån på medel, som lägger
hinder i vågen. Jag har sjelf varit vittne i flere
månader 1820, 1821 och 1822, då jag dels
vistades i Linköping, dels genomreste denna Stad,
att vid dervarande Gymnasium fanns en förträfflig
gymnastisk inrättning, men alltid obegagnad.
På tillfrågan berättades mig af tillförlitlige
personer, att den på flera år ej varit begagnad,
ehuru tillfället ar det båsta, då den
ligger utanför Gymnasium och Skolhuset. Också
har denna omständighet till stor del gifvit anledning
till min motion. I öfrigt tror jag visserligen,
att under de första ungdoms-åren
det ej är så nödigt att systematiskt behandla
gymnastiken; men jag har varit i tillfälle att
göra jemförelse emellan ungdom, som begagnat
Gymnastik, och den som deraf sig icke begagnat,
och jag har funnit förhållandet vara mycket
olika. De förra åro lifligä och glade, färdige
till allt, de andre tröge och sömnige,
och önska blott att åter få komma hem, för
att öfverlemna sig åt deras vanliga lättja och
overksamhet. Jag tror således ej, att något af
de anförde skålen bör föranleda till förändring
i de åsigter, jag framställt.
Herr Rosenblad, Bernhard: Ändamålet
hvarföre jag nu uppstigit, är blott att förklara
mitt ogillande af den principe, Herr von Hartmansdorff
tyckts mig framställa , att nemligen man
borde genomgå de offenteliga Läroverken för
att erhålla tillåtelse inträda i Statens tjenst.
Dessa Verk åro inrättade endast för att lemna
638
Den 21 Martil.
ungdomen tillfälle till undervisning , ej för att '
tvinga den att begagna densamma.
t
Ehuru fullkomliga de publika undervisningsanstalterna
kunna blifva, skola naturligtvis med
den olikhet i åsigter, som äfven i uppfostringsvägen
måste bland tänkande medborgare finnas,
flere fäder ej godkänna grundsattserne för den
offentliga undervisningen. Om nu dessa fäder,
vid förlust af allt hopp för sina barn att kunna
vinna inträde i Statens tjenst, skulle nödsakas
att öfverlemna dem åt en uppfostran, de icke
gilla, så skedde ett våldsamt ingrepp i en af de
dyrbaraste medborgerliga rättigheter i fadersValdet,
ett ingrepp, som skulle återkalla i minnet
Napoleona Lycéer, dit Gensd’armer förde
Frankrikes ungdom Må gerna de examina skärpas
, hvilka den i Rikets tjenst ingående ungdomen
underkastas, men att utsträcka fördrin*
gen ända till att föreskrifva huru de pröfvade
kunskaperne skola vinnas, det anser jag för min
del stridande inot andan af vår fria lagstiftning.
Herr Vora Hartmansdorff: Jag bör anmärka,
att jag ej uppställt såsom grundsatts, hvad
Herr Rosenblad trott mig hafva yttrat* Jag har
endast sagt, att om ingen finge antagas i Statens
tjenst, som ej genomgått de offentliga Läroverken,
så vunnes hvad Grefve Posse åsyftat.
Det skulle föra oss utom ämnet att, vid detta
tillfälle, afhandla frågan om Statens rätt, att för
mottagandet i dess tjenst fordra genomgåendet
af offentligen stadgade och godkända undervis
-
Den 21 Martti.
6%
nings-anstalfer, hvarföre jag nu lemmar denna
fråga derhän.
Herr Mannerhjerta, Ulric Ernanuel: Min
åsigt öfver Herr Grefve Posses Memorial, har
till en stor del blifvit uttryckt genom Herr Rosenblads
yttranden, i hvilka jag i alla delar instämmer
, men det torde likväl tillåtas mig upplåsa
de särskilta tankar, som jag öfver ämnet
hyser.
Härefter upplåste Herr Mannerhjerta följande;
(Se
Bilagan N;o 5 )
3Herr Lefrén, Johan. Pehr: Då jag har
den äran att såsom Styresman förestå ett Läroverk,
bör jag ej underlåta att anmäla, att jag
ej tror det vara möjligt för ungdom , att med
ihärdighet fortsätta sina studier utan att. begagna
gymnastik. Åtminstone kan jag, angående Cadett-corpsen,
upplysa, att jag skulle se mig nödsakad
att med 5o procent förkorta lästiden, om
ej gymnastiken funnes. Så frisk ungdom finnes
ej, som på Carlberg, och vi behöfva blott gå
till de allmänna Skolorne, för att se om den
munterhet der finnes, som hos Cadetterne. Jag
är sjelf uppfödd vid Carlberg, i en tid, då der
ej fanns någon gymnastik. Vi voro trötte efter
läsningen oell vi voro trötte före den. Nu är
det tillåtet för Cadetterne, att för några ögonblick
mellan leetionstimmarne ingå i den beständigt
öppna Gymnastik-Salen, der göra några
rörelser och återkomma med munterhet till
Den ?.i Martn.
studierne, och man har nu ej hört någon Cadett
klaga öfver för lång lästid, ehuru den nu
är mycket längre än förr. Jag anhåller att dessa
mina enkla anmärkningar, måtte till Utskottet få
åtfölja motionen, jemte den varma önskan att,
så vidt tillgångarne medgifva, medel måtte utses
till befordrande af det åsyftade goda ändamålet.
Herr von Hartmansdorff-. För deras tillfredsställelse,
som lika med mig önska att gymnastiska
öfningar måtte införas, får jag omtala
hvad jag just nu fått höra, att nemligen sedan
Linköpings Gymnasium reglerat sina Cassör efter
den nya SkolOrdningen, har en af Consistorii
Ledamöter, på dess vägnar, vändt sig till
föreståndaren för Gymnastiska Central-Institutet
i Stockholm och begärt kostnadsförslag å en
syftesenlig gymnastisk inrättning i Linköping, i
stället för den förra, sorn varit i det förfall,
Grefve Posse omtalat.
Uppå derefter af Herr Grefven och bandt.
Marjkalken gjord proposition, fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att så väl Grefve Posses
ofvannämnde Memorial, som de af åtskillige
Ledamöter, rörande samma ämne, nu afgifne
yttranden, till Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet
remittera.
Herr Grefven och baridtMarffalken yrtf—
rade, att sedan Grefve Gyllenborg, Johan Hen
ning,
/
Den 21 Martil:
bing,. till Riddérskapets och Adelns ProtbcoU
den 5 dennes eftermiddagen afgffvit ett anförande,
i anledning af Herr von Hartmansdorff?,
Augnst, motion, angående ändring af åtskilige
Oeconomiska Författningar, hvilken motion då
remitterades till Lag- samt Allmänna Besvärsoch
OeconomieUtskotten, så hade Grefve Gyllenborg,
hvars anförande icke kommit att åtfölja
nyssnämnde remiss, nu anhållit, att berörde
anförande äfven måtte varda remitteradt;
och hemställde Herr Grefven och Landt-Mar.
/kalken, i anledning deraf, om icke detta anförande
kunde få till samma Utskott som Herr
Von Hartmansdorff? ofvannärnnde motion, eller
Lag- och Oeconomie-Utskotten förvisas; hvilket
bifölls.
Herr Grefven och Landt Mar falken hemställde,
om icke, sedan Ridderskapet och Adeln
den 19 dennes förmiddagen ansett nödigt, att
de af vissa Comitterade uppgifne förslag till en
förändrad organisation af åtskillige Rikets Styrelseverk
rm m. borde till trycket befordras,
och StatsUtskottet. anmodas, att till tryckningskostnadens
bestridande utse nödiga medel, Ridderskapet
och Adeln nu mera, efter det Särskildta
Utskottet blifvit förordnad!, torde finna
lämpligt, att åt bemälte Utskott uppdraga, att
om berörde trycknings verkställande föranstalta;
hvilket bifölls.
Hvarefter Herr Grefven och Lan dt MarRidd,
o, Ad, Prof. 2 Band. Ali
Den 21 Mar Lii,
fkalken föreslog; att de öfrige RiksStånden måts
te inbjudas, att uti detta beslut med Ridderskåpet
och Adeln sig förena.
Ropades Ja.
Grefve Posse, Carl Hindric> anförde skrif,
teligen:
(Se Bilagan N:o 6).
Lades på bordet. ♦
Upplåstes och lades på bordet:
1) ConstitutionsUtskottets den i 8 dennes
afgifne Memorial N:o 4, i anledning af Grefve
Gyllenborgs, Johan Henning, anförande, rörande
sättet att inom ConstitutionsUtskottet verkställa
läsningen af StatsRådets Protocoll.
2) LagUtskottets den 18 dennes aflåtne
Memorial, med hemställan, om tillåtelse för Utskottet,
att få antaga ytterligare en Canzlist,
samt att arfvode för honom inå från sistnämnde
dag beräknas.
Upplästes ett från RiddarhusUtskottet inkommit
så lydande Memorial:
(Sa Bilagan N;a 7.)
Lades på bordet.
ben 21 Martii, - ' 645
Justerades följande-.
Utdrag af Protocollet hållet Hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i [Stockholm, den 21
Martii 1820.
S. D. Remitterades till
[«57 Ut skott et:
1) Herr Trafvenfelts, Garl, den i5 dennes
på bordet lagde Memorial, rörande den af
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf, föreslagne indragning
af de Medico Theologiske Stipendierne;
jemte Herr Cederschjöld® i anledning deraf,
denne dag afgifne yttrande.
2) Riksens Ständers för deltagande i ÖfverRevisionen
af KrigsRäkenskaperne utsedde
Deputerades Berättelse,, rörande så väl 1808
och 1809, sorn igio och sednare årens Krigsredogörelse
och Revisionsverk.
Stats- och Redilin i ngs-Utskotten:
Friherre Rudbecks, Alexander, elen 19 dennes
eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
angående åtskillige föreslagne ändringar i BevillningsStadgan
111. m.
Lag-Utskottet:
Herr Trafvenfelts, Carl, den 19 dennes
eftermiddagen på bordet lagde Memorial, i anledning
af Herr Cederschjölds, Pähr Gustaf,
644
Den 21 Martil»
motion, om Upphäfvande af förbud mot dan®
och lekstugor för den lägre folk-klassen; jemte
Friherre Boijes, Ludvig, och Hr Cederschjöld» ,
rörande sanjma ämne afgifne yttranden.
i
Lag- Jämt Allmänna Befvårs- och Oeconomie-
Ut,/kolt en:
Grefve Gyllenborgs, Johan Henning, dea
5 dennes eftermiddagen afgifne Memorial, i
anledning af Herr von Hartmansdorff», August,
motion, rörande ändring af åtskilliga oeconordiske
Författningar.
Allmänna Besvärs~ och Oeconomie
Utskottet;
*
1)
Herr Elgenstjernas, Johan, den 15 dennes
på bordet lagde Memorial, i anledning af
Friherre Rehbinders, Johan Fredric, motion,
angående förändring af den för tjenstefolk bestämda
flyttningstid, jemte Friherre Hermelins,
Carl, rörande samma ämne, denne dag afgifne
yttrande,
2)5 Grefve Posses, Carl Henric,' den 19
dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
angående inrättande af gymnastiska kropps-öfningar
vid alla Skolor, Gymnasier och Universiteter,
jemte de af åtskillige Ledamöter, rörande
samma ämne, denne dag afgifne yttranden.
3) Herr af Uhrs, Gustaf, den 19 dennes
eftermiddagen på bordet lagde Memorial, i anledning
af Friherre Wrangels, Henning, motion
, rörande fångars transporterande.
Dea 21 Marlii,
645
Stats- och Särskilta Utskotten:
Herr Hammarskjölds, Lorenzo , elen i5 dennes
på bordet 1agde Memorial, angående CanzliStyrelsens
upplösning. Ut supra*
S. D. Föredrogos å nyo och gillades följande
StatsUtskottets den i5 och 19 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Utlåtandens
Af den 6 dennes v
1) N:o 26. Angående afskrifning i Götheb
borgs och Bohus Läns LandtRänteriets räken^
skaper af åtskillige för åren 1799, 1800, ‘1801,
1802 och i8o4 resterande Be villnings-medel.
2) N:o 29. Angående de så kallade Trip=
piske Köpegodsen i Halland.
5) N;o 5o. Angående understöd af Allmänna
medel för uppmuddring af Landskrona Hamn.
4) N:o 54. Angående fortfarande af det
understöd utaf Statsmedlen, Carlskrona Stads
Fattigvårdsinrättning hittills åtnjutit.
Af den 8 dennes:
5) N:o 56. Angående den ProvincialMe—
dicus Doctor C. J. Kjellman, af Kongl. KammarColIegiuin,
till gäldande ådömde Testamentsbevillning.
6) N:o 67. Angåend» den af Husby Klosters
KrutBruks-ägare hos Kongl, Maj;t sökte
646
Den 21 Martii,
restitution af erlagd Feviilning för Krut, åren,
1814 och 1815.
7) N;o 38. Angående särskildte anslag af
Bevillnings-medlen, till kostnaders bestridande i
och för BevillningsTaxeringarne inom Norrbottens
Län, samt arfvoden åt vederbörande Tjenstemän,
hvilka dervid biträda.
8) N:o 5g. Om bidrag af Statsmedlen till
kostnaden för fångvården i Götheborgs Stad»
Af den 1 2 dennes:
g) N;o 42. Angående GeneralLieutenanten
uti Neapolitansk tjenst, von Rosenheims anhållan,
om utbekommande af innestående lön.
i " 4 1 : ’ ' ' ' ' ' ' ‘ '
10) N;o 43. Angående Öfversten H. F.
Reuterskjöld» ansökning, att utbekomma inne
»tående
Expectance-arfvode.
‘ ' ‘ • *
11) Nio 47. Angående KronoFogden Assessoren
Hellbergs anhållan , om ersättning för
liden förlust å en contraherad lefverance af Ar
tilleriehästar.
'■1 • >
Af den 1.3 dennes:
12) N:o 48. Angående sökt, eftergift af
den Kronan tilldömde immisions-rätt i Capitainen
G. O. Schougs extra lön.
i5) N;o 5o. Om anslag af medel till fyllande
utaf brist i tillgångarne för räntans godtgörande,
å köpeskillingen för det, till Gevärs
-
Den 21 Martti.
64 f
i.
Factorie inköpte Carl Gustafs Stads Brak. Ut
Supra.
S. D Vid förnyad föredragning af Stats-;
fjtskottets den 12 dennes afgifne och den ig
•derpå följde eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande,
om understöd för Hamnbyggnaden i
Lidköping5 blef samma Utlåtande, i anledning
at åtskilliga Ledamöters dervid gjorda anmärkningar
, till StatsUtskottet återremittcyadt. Ut
Supra,
S. D, Föredrogs å nyo och, bifölls Lagutskottet
den 1,5 sistledne Februarii afgifne %
och den ig dennes eftermiddagen på bordet
lagde Betänkande, angående föreslagen ändring
uti 5 och 7 §. af 24 Cap, RättegångsBalken,
så vidt de stadga böter för försummad inställelse
al parter y till afhörande af Utslag och
Dom, eller för underlåtande att sådane Expeditioner
utlösa^ Ut Supra,
S, D, Vid förnyad föredragning af Lag-;
Utskottets den i3 sistlidne Februarii afgifne,
samt den ig dennes eftermiddagen på bordet
lagde. Betänkande , om närmare bestämmande af
d;en tid, inom hvilken hinder för lysning och
ägtenskap bör anmälas och styrkas; blef samma
Betänkande, i anledning af den utaf Grefve
yon Schwerin, Fredric Bogislaus, dervid gjorde
anmärkning, till Lagutskottet återremitteracft,
Ut Supra.
So D; Uppå derom af Herr HjertaGua,
staf, gjord hemställan, beslöt Ridderskapet och
648
Den 21 Mavtii.
Adela, att de af vissa Committerade uppgifna
förslag till en förändrad organisation af åtskillige
Rikets Styrelseverk m. m., borde genom,
Särskildta Utskottets föranstaltande till trycket
befordras, samt StatsUfskottet anmodas, att till
trycknings-kostnadens bestridande utse nödige medel;
uti hvilket beslut de öfrige Respective Riksj
Stånden skulle inbjudas, att sig med Ridderska$>et
och Adeln förena. Ut Supra.
S, D. Remitterades till
*
Riddarhus-Ut skottet'.
Grefve Frölichs, David, den ig dennes eftermiddagen
på bordet lagde Memorial, angående
ändring af Bänk-indelningen i RiddarhusSalen.
Ut Supra.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskilldes,
kl. 19 om aftonen.
In fidem Protocolli
O. /. Lagerheim,
Tisdagen den 25 Martil.
[Plenum klockan 10 förmiddagen.
Föredrogos å nyo och gillades följande Stats-,
Utskottets den 12 och i3 dennes under lS;ri»
Den 25 Mardi.
64g
4o, 44 och 45 afgifne samt elen 19 derpå fö!j.
de eftermiddagen på bordet lagde Utlåtanden;
1) I anledning af de till Stats-, Banco,-  och Riksgälds Verkens öfyers^ende år 1829 församlade
Riksens Ständers Revisorers afgifne Berättelse,
angående Stats Verkets förvaltning och
räkenskaper.
2) I anledning af vackt fråga om de så
kallade Talmans-tafflarnes återställande samt
Herrar Talmäns representations-kostnad.
5) Om dagtraktamente för Magistrats-pem
soner och Handtverkare vid publike syner, värderingar
och inventeringar.
Företogs till pröfning StatsUtskottets den
6 dennes afgifne och den ig derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde Utlåtande, N:o55,
i artledning af Kongl. Maj:ts Nådiga proposition,
rörande Löneförhöjning för BataillonsLäkare ef.
ter åtta års tjenstgöring,!
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, hade
inlemnat ett Memorial y hvilket upplästes, så
lydande:
(Se Bilagan N:o i.>
Friherre Boije, Ludvig'. De skäl, på hvilJ
ka Herr Grefve Gyllenborg stöder sitt anförande
hafva synts mig så grundade; att jag på dem
också begär återremiss af betänkandet.
65o
Den 25 Martil,
Friherre Wrangel, Henning, förenade sig
afven med Grefve Gyllenborg , samt anhöll om
återremiss af StatsUtskottets Betänkande.
Herr Grefven och LandtMarskalken frågade,
om Ridderskapef och Adeln ansåg StatsUtskoltets
Betänkande böra, i anledning af de.
dervid nu gjorde anmärkningar, till Utskottat
återremitteras.
Ropades Ja.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den 12.
dennes meddelte samt dep 19 derpå följde ef»
termiddagen på bordet lagde Utlåtande, i anledning
af den Berättelse, som 1822 års Riksens
Ständers Revisorer afgifvit öfver Statsverkets
förvaltning och räkenskaper åren, 18 j q
och 1820.
Friherre Wirsen, Gustaf Fredric, anhöll,
att StatsUtskottets berörde Utlåtande kumle yti
terligare få hvila på bordet till nästa Plenum.
Herr Tham, Wollrath'. Om jag ej misstagit
mig vid åhörandet af StatsUtskottets Betänkande,
finnes uti detsamma föreslagen en re-,
giementarisk beräkning emellan Svenskt Banco
och Hamburger Banco för den del af Tullen,
som, efter nu varande Tulltaxa, skall utgöras
uti Hamburger Banco. I anledning deraf får
jag nämna, att från BorgareStåndet har tili
BeyillningsUtskottet blifvit remitterad en mo
-
Den 2o Martti.
65i
tion, alt Tullen måtte få i Svenska BancoSedla~
betalas. Detta ämne beror ännu på Bevillningsutskottets
afgörande och innan detta med
sitt Betänkande inkommit samt Ständerne deröfver
beslutat, hemställer att frågan, i afseende
på det reglementariska, må få hvila,
och densamma ej till slutligt afgörande företagas
förr, än BevillningsUtskottet afgifvit sitt
Betänkande och Riksens Ständer afgjprt om
Tullen skall utgå i Hamburger Banco ellef Sven
ska BancoSedlar. Utskottet har äfven utlåtit
sig om inventeringar å stämpladt papper. Denna
fråga förekommer hos BevillningsUtskottet i sammanhang
med Chartae. Sigillatae afgiftens bestämmande,
och händelsen är den, att det nu redan
ar svårt att få försäljningsman på landet; ännu
svårare blir det, om inventeringar skola ske mera
än en gång om året. Jag anhåller derföre att
med beslutet härom må uppskjuta* till dess BevillningsUtskottet
hinner afgifva Betänkande om
(diarisc-Sigillatae-afgiften. Samma förhållande
är, i afseende på frågan, om Treskillings-afgiften;
den ligger på bordet hos BevillningsU tskottet,
i följd af flere derom gjorde motioner.
På grund af allt detta, anhåller jag att det
nu föredragne Betänkandet måtte återremitteras.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric, och
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus, anhAllo
att StatsUtskottets Betänkande måtte få
hvila på bordet till nästa Plenum.
Herr Grefven och LandtMarskalkeji förklarade
, att då flere bland Ridderskapels och
6.53
Den z5 Martiin
Aderis Ledamöter begärt, att StafsUtskoliets
ifrågavarande Utlåtande, mätte ytterligare få
hvila på bordet, ansåg Herr LandtMarskalken
berörde anhållan, jemlikt 49 §. i RiksdegsQrd-t
flingen, ieke kunna förvägras.
Företogs till pröfning ConstitutionsUfskottets
deri 18 dennes afgifne samt den 21 derpå följ-;
de på bordet lagde Memorial, N:o 4, rörande sättet,
att inom ConstitutionsUtskottet verkställa
låsningen af StatsRådets Protocoll.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, hade
inlemnat ett Memorial, hvilket upplåstes, så
lydande:
(Se Bilagan N:o 2.)
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus."; <
Då jag , uti hvad Herr Grefve Gyllenborg
nu anfört, ej funnjt några nya skåi lagde,
till hvad han förut yttrat, skall jag ej lån^-  ge uppehålla Ridderskapets och Adelns tålamod»
Jag får blott förklara, att arn, som Grefve Gyl.
lenborg förmält, någon klar föreskrift finnes uti
Constitutionen , tvert emot hvilken ConstitutionsUtskottet
delat sig i afdelningar, så har Utskottet
orätt, och så snart Utskottet derom blifver öfverbewsadt,
skall det visserligen erkänna sitt misstag
och råtta sig. Men intilldess får jag såga, att vi
flied vår obetydliga gransknings-förmåga sökt utgrunda
Grundlagens föreskrifter, utan att kunna
finna dLenna klara mening, hvilken vi således nu
Den s5 Mai tii. . 65!)
bläste vänta af Motionairen. I afseende på hvad
sorn' dr yttradt om afdelningårne, att de kunde
Vera af den' art, ’*att de ej. kunde eller ville
se”, och att somlige af deni kunde Varu med
gdrlige;
så Vet jag ej något sorn hindrar att
man lika väl kan använda sanima phraser på
hela Utskottet, lag vet ej livar man da skulle
stanna j och jag framträder således åtet med deli
tanka, att med någorlunda omdöme vid valet af
Utskottets Ledamöter, tror jag att nian armera
tryggad genom en granskning, som sker af 8
personer, ån den som sker af 24, der till och
nied mer ån vanlig stämma erfordras, för att
höras vid låsningen af omkring 2000 Protocoller.
Grefve von Schwerin uppgifver, att man icke
kånner hvad vid föregående Riksdagar tilldragit
sig i detta hemlighetsfulla Utskott. För min
del får jag nämna, att det ej varit mig obekant,
att Utskottet arbetat på 5 afdelningar. Jag får
nu blott ödmjukeligen framställa dessa påminnelser,
och hor för närvarande intet annat att
tillägga ån> att endast åberopa Utskottets Betänkande.
Friherre Boije, Ludvig-. I fortsättning af
de anmärkningar jag gjorde, då detta amne törsta
gången förevar; får jag nu förklara, att jag
icke kan anse dem nöjaktigt besvarade, hvarken
i Utskottets utlåtande, eller i dess Ordförandes
nu afgifne yttrande. Jag skall dock
icke uppehålla Högloflige Ridderskapets och Adelns
tid med någon vidlyftig argumentation:
utan blott åtnöja sig med den erinran, att dä
Constitutioös-Utskottéts läsning af Stats-Rådéfs
6;4
Den 2o Martii,
Protocoller innebär en helt annan åtgärd, än de
andra Utskottens förberedande arbete, så är jemförelsen
dermed ingalunda riktig. Då Grundlagen
stadgar, att Utskottet skall läsa, oell att Utskottet
skall bestå af 524 Ledamöter, så förminskar man
kraftert af detta bud, då blott 8 Ledamöter verkställa
läsningen. Med hvad Herr Grefve Gyllenborg
sig nu härom yttrat förenar jag mig i allo.
Friherre Cederström, Jacob: Den egentliga
anmärkningen Grefve Gyllenborg gjort emot Utskottet
är, att man arbetar på afdelningar, och likväl
har han sjelf föreslagit, att Utskottet måtte arbeta
på afdelningar, ehuru med dén större personal af
524 personer på hvar afdelning. Ytterligare har han
påstått, att läsningen skall ske iri pleno om ej Utskottet
förstärkes. Detta står ej i Grundlagen; der
står blott att Utskottet skall äska och granska vissa
Protocoller, men sättet är ej stadgadt, om det
skall ske på afdelningar eller in Pleno. Detta
har hittills vanligen ej skett in Pleno; man har
funnit bäst och lättast att göra det på afdelningar.
Jag hemställer således till Ridderskapet
och Adeln , hvartill det skulle tjena att förstärka
Utskottet, och om sådant ens vore möjligt i
de andra Stånden, samt yrkar derföre bifall å
Utskottets yttrande.
Friherre Anckarfvärd, Carl Henric'. Då
jag ej har något att tillägga, hvad Grefve
Gyllenborg yttrat; vill jag ej upptaga Ridderskapets
och Adelns tid, med upprepande
deraf. Jag förenar mig till alla .delar med
samma värde talare, men medgifver i enlighet
ian* "ad flere anfort, att Constitutionén visser
-
Den 25 Mar t ii.
655
ligen ej genom bestämd föreskrift utstakar huru
läsningen bör föregå. Då fråga derom nu väckes,
hemställer jag oin det icke vore lämpligast,
ait Ridderskapet och Adeln, med gillande af
hvad Grefve Gyllenborg yttrat, till Utskottet
framställde den önskan, att i enlighet med hvad
han föreslagit, läsningen måtte ske in Pleno.
Min öfve^rgelse är, att ändamålet säkrast vinnes,
om läsningen sker inför hela Dtskottet.
Utan att fästa mig vid någon viss afdelning, anser
jag det dock vara troligare, att ingenting
undfaller ett större antal än ett mindre. En fråga
torde kunna framställas till Utskottets Ordförande,
om ej läsningen redan så framskridit, att den återstående
delen mycket val kunde läsas in Pleno? Jag
hemställer således, oni icke Herr Grefven och
LandtMarskalken täcktes till Ridderskapet och
Adeln framställa huruvida Ståndet önskar att läsningen
sker in Pleno, eller om läsningen bör ske
såsom den hittills af Utskottet blifvit verkställd.
Grefve von Platen: I följd af den sista
värde talarens fråga, får jag nämna att tvenne
StatsExpeditioriers Protocöller äro läste, och att
Utskottet nu håller på med den tredje; att vid
läsningen blott anmärkningar blifvit gjorde inom
divisionerne, utan att någon discussion deröfver
in Pleno ännu ägt rum, hvarmed Utskottet ansett
sig böra vänta till dess alla Protocolien blifvit
lästa, på det de sednare skulle kunna jeinföras
med de föregående. När härtill kommer,
att tvenne Expeditioners Protocolls massa ännu
återstår, att vidare alla andra ämnen, såsom
förslag till förändringar i Grundlagen, anmärk
-
656
\Den 25 Martii,
långsmål. med flere ännu äro hos Utskottet livilande
på bordet, så torde Ridderskapet oell
Adeln finna, att Utskottets beräkning af tiden, ej
varit så oriktig. Jag bekänner att jag ej kan
inse annat, än att Utskottét äfven med närvarande
arbetsmethod blir mycket sysselsatt. Det
återstode då ej annat för Utskottet, än att begära
förstärkning på sina tre divisioner; men jag
hemställer om derigsnom mera enhet vunnes,
det blefve ändå tre delar, men med den skillnad,
att 72 personer då blefvo afgörande, der
annars blott a4 personer äro det. Jag tror att
ändamålet derigenom icke skulle vinnas, vidlyftigheten
och många andra svårigheter att förtiga.
Jag hemställer således om icke Ridderskapet
och Adeln anser Utskottet hafva uppfattat
ämnet under rätta den synpunkten.
Herr von Hartmansdorff t Auguft\ Jag
erkänner visst riktigheten af den grundsats^
Grefve Gyllenborg framställt, men att döma efter
den enskilta erfarenhet, jag såsom tjensteman
vid ConstitutionsUtskottet förvärfvat, tror
jag det vara ogörligt att, vid en Riksdag sorn
denna, då fem års Protocoll skola läsas; kunna
iakttaga regeln. Man bör erinra sig, att det är
fem särskildta Expeditioners Protocoll, hvardera
för fem år, eller a5 årS Protocoll, om man tager
dem alla i en årsföljd, som bora läsas. Skola
dessa vederbörligen af Utskottet granskas, så
lärer läsningen icke kunna ske in Pleno. Vid
1812 års Riksdag, då jag tjenstgjorde i CoristitutiousUtskottet,
hade det blott tvenne års Pro
tocell
-
Den 25 Martiin
tocoll att läsa, tuen jag såg ändock, att tre fördelningar
voro fullt sysselsatta, enär Utskottet
tillika skulle behandla de Grundlagsfrågor, som
åt detsamma voro öfverlemnade, Jag tror således
Utskottets handlingssätt vara riktigt, och
vågar hemställa dess Memorial till Högloflig®
Ridderskapets och Adelns bifall.
Herr Hjerta, Guftaf: Ingen kan högre äil
jag beklaga, att Riksens Ständers granskande
tätt öfver administrationen, ar öfverlemnad till
ett så obetydligt antal som 2 4 personer, eller 6
af hvarje Stånd; ett antal, som dessutom, derigenom,
att det är jemnt, vid voteringarne ofta
icke kail komma till något resultat, der man likväl
borde vänta ett sådant. Men då Grunalagarne
Öfverlemnat hela controllen öfver Regeringsåtgärderne,
till detta, allena af 24 personer bestående
Utskott, då de med Riksens Ständer#
ratt afgöra, huruvida eller på hvad sätt, de felaktiga
åtgärderne skola lagligen behandlas eller
ej, inser jag icke, att man genom förstärkande af
deras antal, kan vinna annat, än flera läsare,
besluta kan väl ej det- ökade antalet i mera än
ett fall, det -nemligen, då Grundlagsfrågor af
detta Utskott med Riksens Ständers rätt afgöras.
Jag anser mig således böra tillstyrka bifall å
Utskottets Betänkande och tror, att Riksens
Ständer hafva all den controll på sitt Constitu*
tionsUtskott, som under nu varande Grundlag
kan yrkas, i deri öfvertygelse hvarje redlig man
hiåste äga, att ingen ära vinnes, utan genom
uppfyllandet af medborgerliga pligter.
Kidd. o, Ad, Prot, 2 Band. 42*
Dm 25 Martti,
Grefve von Platen: Då Herr Hjerta b6-=
klagat, att antalet af ConstitutionsUtskottets Le-*
damöter är så inskränkt, får jag blott nämna,
att 1809 fann man så många giltiga skäl, hvarföre
antalet ej borde vara större, att man ansåg
dessaskäl vara mycket Öfvervägande. Jag är
för min del ännu af samma tanka; och utan
att vilja anticipera, kan jag blott försäkra,
att då de mål som blifvit anmärkte, komma
till Riddqrskapets och Adelns kännedom,
skall man finna, att dervid sådana småsaker
blifvit anmärkte, att de ej äro värdige hvarken -  Constitutions-Utskottet, Riksens Ständer eller
Styrelsen; men sorn åtminstone skola bevisa, att
Utskottet all med noggrannhet velat fullgöra
åliggande.
Herr Grefven och LandtMarJkalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg ConstitutionsUtskottets
Memorial böra, i anledning af
de dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet
återremitteras. ’
Ropades Ja och Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och Landt 1
Marjkalken hemstållde, om Ridderskapet och
Adeln behagade gilla Utskottets Memorial.
Ropades äfven Ja och Nej,
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Som jag
Uti Utskottet reserverat mig emot en del iaBs
-
Den 2 5 Martil.
tänkandet, anser jag mig nu böra något närmare
göra reda för detta mitt förhållande. De skål
Utskottet anfört till försvar för dess fördelning
på 5 divisioner, äro af trenne slag; i) Söker
nemligen Uf-kottet bevisa lagligheten af en dylik
fördelning. Och jag kan för min del ej annat finna,
ån att Utskottet deruti bär fullkomligt rått: ty jag
kånner ingen ting i Grundlagen, sorn hindrar
CorisHtutiönsUtskottef: mer än något annat Utsi
att fördela sig på divisioner. Hvad dess-t
. '.n beträffar, att Cönftitutiöm-Utjkottét skall.
■■■.■•ansia Stats-Råds-Protocöllferi ; så bjudes i
i.; k sd a gs-Ord ningens 3o §; lika bestämdt, att
■SiatsUtskpttet skall granska Stats- och Riks:
‘dtVerkens tillstånd, förvaltning och behof.
Nar nu denna sednare granskning uti Stats-Utskottet
kari fördelas på särskildta divisioner; så
måste med samma skål, uti ConstitutionsUtskottet;
läsningen, af StatsRådsProtocollen likaledes
kunna på divisioner fördelas; 2) ÄnförUtskottet,
såsom skål till fördelningen på divisioner,
omöjligheten att medhinna läsningen ia
Pleno. Äfven detta skälet gipar jag ? sedan de
flesta UtskottsLedamöterne förklarat det vara dem
omöjligt att på låsningen använda mer tid ån
hittills skett; o) Söker Utskottet att försvara
fördelningen på divisioner såsom formonlig,
och menar att låsningen kan på sådant sått nyt*
tigare verkställas än in Pleno. Det år endast
emot detta loftal, sorn jag reserverat mia Jag kan
nemligen ej frångå den öfvertygelsen att s4 böta
kunna se och förstå mera ån 8, hålst i åmhen
af så oändligt skiljaktig beskaffenhet. Men
66o
Den 25 Martil,
läsningen på divisioner har ännu en annan olägenhet,
sorn ej skulle afhjelpas genom divisionernes
förstärkning. Det år nemligen omöjligheten
att bedöma enheten och planmåssigheten
i Regeringens åtgärder. Ty då man låser 4
månaders Protocoll på hvarje division, blir det
omöjligt att rått uppfatta idéen af Regeringens
syftning; eller ens att noga bedöma, huruvida
samma slags mål alltid blifvit efter samma princip
behandlade.
Då de 2 vidlyftigaste Expeditioner äro lästa,
och den tredje kan slutas på något öfver
två dagar; så skulle återstoden visserligen kunna
hinna att låsas in Pleno: men det skulle
likväl ej tjena till något att åtterremittera Betänkandet;
emedan läsningen redan måste vara
slutad, långt innan remissen kan hinna till Utskottet
ankomma. s
Friherre Cederström: Då efter låsning
af ConstitutionsUtskottets Betänkande man vill
granska hvad resultatet skulle blifva af en återremiss,
torde man finna, att det ej kan blifva
något. Grundlagen stadgar att Utskotten sjelfve
för sig få bestämma arbetsmethod, men den
säger ej huru denna bör vara inrättad. Om
Riksens Ständer hädanefter sjelfve vilja bestämma
den, om de' häruti åstunda en ändring;
bör den i laglig ordning ske, genom Grundlagens
förändrande. Men derom år här nu ej frågan. .
I afseende åter på en förstärkning-af Utskottet,
kan en sådan icke äga rum, utan Utskottets eget
medgifvande, då enligt 56 §, RiksdagsOrdnin
-
Den 25 Martil,
661
gen, det Utskott som en sådan behöfver, derom
skall till Riksens Ständer göra anmälan. Nu
har ej Utskottet, utan en ledamot af RiksStånden,
yrkat detta, och således måste saken förfalla.
Jag hemställer derföre om något resultat skulle
kunna uppkomma af en återremiss.
Herr Grefven och LandtMarskalken gjorde
å nyo proposition till bifall’ å ConstitutionsUtskottets
ifrågavarande Memorial; hvilken proposition
besvarades ined starka Ja, blandade med
några Nej,
Herr Grefven och G andt-Marskalken - förklarade,
att som, efter hvad han tyckt sig finna,
Ja öfverröstat Nej, propositionen blifvit af Rid,
derskapet ogh Adeln bifallen.
Å nyo föredrogs och remitterades till Stats^
Bevillning®- och Särskildta Utskotten, Friherre
Carpelans , Carl Mauritz, den 21 dennes på bordet
lagde Memorial, i anledning af väckt fråga
om en förändrad organisation af TullVerkets
styrelse och förvaltning.
Föredrogs å nyo Grefve PossesJ Carl Henric,
den 21 dennes på bordet lagde Memorial,
angående vissa grunder för en blifvande näringsfrihet.
Herr von Hartmansdorff, Augufti Grefye
Posse har uti nu förevarande Memorial fram;
Den 2 5 Martil.
stållt de'grundsatser för näringsfriheten ,Jhvilka
hjn anser böra följas i afseende på SkråFörfattningarne,
uti den underdåniga framställning, som
Riksens Ständer komma att göra och som nu
skall utarbetas öfver detta ämne i hela sin vidd. t
I anledning häraf utbeder jag mig, att få nämna
de grundsatser, som i samma ämne blifvit
åntagna i ett annat grundlagligt samhälle, nemligen
i Baden, Beslutet fattades förjedit år, och
sota det år det nyaste jag i denna våg känner,
torde det ej vara utan interesse, att se huru ett
i handaslöjder1 längre hunnet folk ån vi, behandlat
frågan. Badenska Representanternas
andra Kammare beslöto den i5 Juli 1822 £se
Hamb. Corresp. för samma år Fko 12g) i afseende
på SkråFörfattningarne,
'• y
j) Ski’åna böra upphåfvasj ledningen af
slöjderna anförtros åt egna Utskott af sakkunniga
fGewerb Rathe) under Regeringens uppsigt.
2) Det finnes en graduell utbildning och
indelning i classer af Lärlingar, Gesäller,
Mästare.
5) Anträde till mästerskap år tillåtet med
inträde i niyndighets-åldern.
4) Hvar och en måste, innan han kan blifva
mästare, vandra, och underkasta sig ordentlig
pröfning.
5) Hvar och en må drifva det handtrerk3
Dc\l 25 Martil,
661
lian ordentligt larf eller åtminstone lev'car sig
förstå; och, under lika vilkor, år det en hvar
tillåtet, att öfvergå frän ett handtverk till ett
annat.
6i) Hvar och en som år skydds- eller ort*,
borgare i en menighet, (GemeindeJ kan utöfva
det handtverk, sorn han ordentligen lårty och i
hvilket han blifvit pro/vad.
Utan att ingå i vidare utveckling af sjelfva
åmnet, tycker jag mig firma och böra såga, att
detta beslut, efter min mening, innefattar en
riktighet i åsigter och ett hof i tillämpningen,
som vi borde följa. Man erkånrier frihetens
kraf, men tillika nödvändigheten af låra och
ordning för nåringarnes bedrifvande, samt af
It getingen» uppsigt deröfver. Äfvenledes böra
vi fästa vår uppmärksamhet dervid, att man
gjort tili vilkor för att blifva mästare, förhindelsen
att livad man i Tyskland kallar vandra y
eller att på flera ställen se huru handtverk utöfvas
och deltaga deri. Derigenom undvikes
den ensidighet och inskränkning i näringsdrift
ten, som skulle uppkomma inom en art, om
man ej underrättade sig om huru saken behandlas
på andra ställen. Det år samma grundsats,
att gifva utbildningen i handlag och nåringsvåg
allmännelighet, som den man åsyftar för fÖrståndsodlingen
och embetsmannaskickfigheten, då
man skickar ungt folk på utländska resor, till
. fullåndnirjgen af deras daning.
Jag anhåller att detta mitt anförande mått©
664
jPera a5 Martiin
få åtfölja Herr Grefve Posses till vederbörligt
Utskott.
Herr Grefven och LancltMcirJkcilken föreslog,
att så vål Grefve Posäes ofvannårande Me~-  morial, sorn Herr von Hartmansdorff?,, i anleda
ning deraf, nu afgifne yttrande, måtte till Lagsamt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskot^-  ten remitteras; hvilket bifölls.
Anmåltes och emottogs Hans Excellence
HofCanzleren Herr Grefve af Wetterstedt, hvilken
å Kongl. Maj:ts Höga vägnar, aflemnade
dels Kongl. Maj:ts den 12 dennes till Riksens
Ständer aflåtne nådiga proposition, angående bidrag
till utförande af Hjelmare Canal och Sluss;
Verks ombyggnad; dels ock Kongl. Maj:ts dea
ao dennes till Riksens Ständer aflåtne Nådiga
skrifvelse, rörande föreslagen jemkning i Extra
Roteringem'
Herr Grefven och Lcindt-Marskalken anmodade
Hans Excellence Herr Hof-Canzleren ,
att till Kongl. Maj;t framföra Ridderskapets och
Adelns vördnad, jemte försäkran, att Kongl,
Maj;ts Högstberörde Nådiga Proposition och
skrifvelse skulle med första varda till handläggning
företagne.
Sedan Hans Excellence Herr Grefven och
jHofCanzleren blifvit på .vanligt vis utbdedsa^
Den 25 Martil. 665
gad, upplästes och Iades på bordet Kongl.
Maj:ts Högstberörde Nådiga Proposition och
Skrifvelse,
Herr af Sillén, Georg Axel, upplåste följande
;
(Se Bilagan N:o SJ
Ilades på bordet.
Friherre Björnstjerna, Magnus, anförde
ekrifteligen;
(Se Bilagan N;o 4.)
Friherre Björnstjerna, Magnus, upplåste
ytterligare följande;
(Se Bilagan N;o 5.)
Friherre Boije, Ludvig: Jemte det jag
förklarar min tacksamhet till. den vårda Ledamotj
som gjort denna proposition, ville jag erinra
huru financeåmnena blifvit behandlade vid
våra tvenne sista RiksdagäV; till bevis huru angeläget
det år, att ett annat behandlingssätt vid
denna Riksdag iakttagas.
Vi minnas alla att Financeplanerne hafva
Den 20 Martil.
icke förekomma till slutligt afgörande förr, än
dä Riksdagen redan räckt så långe, att Nation
nens längtan, och Riksdagsmännens tröttnad på-,
kallat Riksdagens snara slut; och- många af oss
minnas, att denna omständighet varit, mera ån
allt annat, orsaken till det bifall en stor del af
Riksdagsmännen lemnat åt Finane plarierne. Utan
all intention att imponera på S ändernas fria
vilja, jag medgifver'det gerna, har man dock
försatt Riksdagsmännen i en ställning, som medfördt
alldeles sådan verkan; ty da ingert tid
återstod att utarbeta * annan Financeplan, sa
hvad återstod väi annat, ån det enda att, åfven
emot öfvertygelsen, antaga hvad man ick,e mera
kunde motverka. Detta sätt att behandla financerne,
eiler rättare sagt, att behandla Ständerna,
hör det, eller skall det längre fortsättas. Nej,
sannerligen år det hög tid att man förfar ined
mera aktning för Stånderne, och för Nationens
upplysning och förstånd. Jag föreslår alltså, att
Utskottet må, genom ProtocollsUtdrag, anmodas
att, så fort sig göra låter, inkomma med grunderna
för den blifvande Financeplanen,
Herr Rosenblad, Bernhard". Jag instämmer
med Friherre Björnstjerna deruti, att Statsoch
BaneoUtskotten mätte anmodas inkomma
med en på motiverade grunder stödd financeplan,
innan de uppgöra de smärre detaillerne,
jnen anser deri äfven böra upptagas den i sammanhang'
med financeplanen stående delén af
Stats-regleringen,
I afseende på hvad Friherre Boije yttrat,
Den 2 J Mai lii.
657
tror jag om Utskotten, såsom Friherre Björnstjerna
yrkat, hufvudsakligen sysselsätta sig med
Finance-planens uppgörande, kunna de utan att
behöfva uppoffra fullsiåndigheten för skyndsamheten
snart nog inkomma med sin financeplan.
Herr von Quanten, Carl: Jag förenar mig
med Friherre Björnstjerna och Friherre Boije i
deras önskan, att Utskotten med det första måtte
yttra sig; men Friherre Björnstjernas framställning
innefattar ämnet i hela dess vidd. Derifrån
skiljer jag mig i så måtto, att jag tror det
yara bäst, att Utskotten först afgöra om vi skola
realisera och på hvad sätt, eller om vi ej skola
realisera, samt med Betänkande derom till Rik-*
sens Ständer inkomma,
Friherre Wrangel, flenning'. Den af Friherre
Björnstjerna nu gjorde motion, anser jag
af så mycket större vigt, som vid förra Riksdagen,
de motioner icke blefvo upptagne, sorn
ifrån Riksens Ständer inkommo, rörande financerna,
men ett annat Finance-project, som
ansågs vederlägga alla de öfrige, och som redan
före Riksdagen var utarbetadt, meddelades
och antogs. Hvem ock författaren må hafva varit,
tror jag honom likväl icke vara så allvetande,
att han kunnat förutse Riksens Ständers
tankar; och torde den sanning stå fast, att
den finarice-plan är bäst, som åger minsta
preludierne, ty den har minsta hemligheterna
att (följa.
668
Den 25 Mart ii.
Friherre Boije: Om jag fattat Herr Rosenblads
mening riktigt, går den ut på att
sammanblanda Statshushållnings-planen med den
nu ifrågavarande Finance-planen. År meningen
att påfinna en utväg, för att sätta åmnet i bra
mycken vidlyftighet, så att skål må finnas åt
myck.cn
gifvande, då år detta sammanblandande af 2;ne
ämnen åndamåismåssig; men annars vet jag ej
hvartill det skall tjena. Båda dessa planer åro
alldeles icke oåtskiljeliga; och jag bestrider der»
före sammanslåendet; samt anhåller om proposition
å det ProtocollsUtdrag, som jag begårt.
Herr Rosenblad: Jag får blott förklara
att min mening var, att Stats- och BancoUtskotten,
då de afgåfvo sin finance-plan, skulle
deri upptaga Stats- eller Riksgålds-regleringen,
endast så vidt denna stod i omedelbar gemenskap
med den egenteligen såkallade Financeregleringen.
Herr Lagerhjelm, Pehr: Jag har visser
ligen
föreställt mig nödvändigheten deraf, att
Stats- och BancoUtskotten till Riksens Ständer
först framställa grunderne för sina arbeten, innan
de uppgöra detaillerne; men jag bör dock
hafva den äran nämna, ett den sammansatte
Finance-afdelningen ånni: ej haft mer ån ett
sammanträde. Jag hemställer således huruvida
det kan vara nödigt att göra en påminnelse till
Utskotten, då tiden ännu icke tycks vara inne
att något arbete ifrån Utskotten, i detta afse
-
Dea l5 Mardi.
669
ende, kan vara att förvänta. För öfrigt får
jag erinra, att Utskotten icke torde behöfva
någon påminnelse om hvad vid förra Riksdagen
skett, och att ett sådant Protocolls-Utdrag
som Friherre Boije föreslagit, således de
facto , lärer blifva öfverflödigt.
Herr Hjerta, Gustaf: Frågan afgöres lättast
om man med sig sjelf afgör, huruvida man
af de förenade Utskotten, som skola åt Riksens
Ständer utreda och framlägga förslag, tili reglerande
af Rikets penningeverk, vill hafva an.
tingen'utredda, eller outredda grunder. Skulle
man verkeligen vilja hafva dem framställda, såsom
jag mig det föreställer, utredda och motiverade,
och skulle man vilja hafva alla de grun*
der motiverade och utredda, som Friherre Björnstjerna
så fullständigt föreslagit, då låra dessa
grunder komma att innefatta hela det Betänkande,
de förenade Utskotten gå att afgifva; åtminstone
låra få detailler, elier rättare, endast
detailler, som fordra obetydlig tid utt bestämma,
då återstå. I thy falt torde således ej
påminnelser behöfvas. Vill man åter nöja sig
med att få grunderna hit, till preliminairt afgörande,
utan att de behöfva vara motiverade och
utredda, då vågar jag underställa Herr Grefven
och LandtMarskalken huruvida detta ej år en
fråga, som måste i behörig ordning af alla Stånden
åtgöras; ty, de andra RiksStånden nöja sig kanske
icke med dylika grunder. Jag erkänner likväl, att
jag icke har något emot att Finance-regleringen
påskyndas; men hvad jag vågar synnerligast lägga
på Ridderskapets och Adelns.samvete år, att ej
Den 25 Martti,
utan närmare pröfning gilla förslaget, att Riksens
Stånders Statsutskott skall dröja med uppgörande
af aila de Stats-regleringen tillhörande delar,
intilldess man får se hvad medel Finance-regleringett
medgifver. Mine Herrar! Det vore att
utkasta förskräckelse ibland hela Svenska Folket,
hvars enda mynt består af de Banko-Sedlar,
hvilka nu äro i fråga attregleraö; det vore att
rubba ali säkerhet om ägande rätt i hela landet;
det vore, enär dessa Sedlars och alla
förskrifningars värde bero af opinionen om
Bankens egendom; att visa fen förtanka på dess
begagnande, till lättande af ökade Statsanslag,
sorn jag anser för orättvis Och förderflig. En
aning derom, skall sätta Capitalisterne i förskräckelse
och Gåldenårerne i trångsmål. Så
visst jag år öfvertygad, att vår Bank skall kunna
gagna, om den behåller förtroende, så säker
år jag, att om det i närvarande Ögonblick genom
en förhastad åtgärd störes, skall ingen
mensklig kraft förmå att upphjelpa vårt myntväsende.
Jag hemställer derföre, om ej den väckte
frågan kunde helt och hållit förfalla.
Friherre Björnstjerna: Herr Lagerhjelm
tyckes förutsätta, att man velat inblanda sig uti
Utskottens afbets-method; detta år fej förhållandet,
derom föreskrifver Riksdagsordningen; men
44 §. i densamma lemnar Rikséns Ständer rättighet
att medelst Ståndens pluralitet bestämma
tid, inom hvilken Utskotten med sine Utlåtanden
skola inkomma. Då detta stadgande stråe-1
ker sig till det hela, måtte det äfven stråe--
Den 2 5 Alart i i.
6ji
ka sig till en del, och man således med ännu
mera rätt kunna anmoda Utskotten att skyndsamt
inkomma med förslag till grurtderne för
Finance-regleringen, då det (tiller ne sedan kunna
Öfverlemna.®. I anledning af hvad Herr Hjerta
anfört, att besvarandet af alia de puncter
jag framställt, skulle tillika innefatta hela Fitiance-planen;
får jag blott förklara , att jag i
Finance-Comittén sett grunderne först inkomma,
utan detailler och calculer, och desse sedan
fordra mycken tid, innan de blifvit utarbetade.
Således vågar jag anhålla, att grunderne
nu först måtte insändas. Jag liar uti
första afdelningen af mitt yttrande sammanfogat
alla de ämnen, sorn röra realisationen, och
begår att desamma af Utskotten först måtte
blifva besvarade. I öfrigt får jag erinra, att
jag ej begärt det någon praescriptionstid för Utskottens
arbeten måtte bestämmas, på det Utskotten
utan förhastande behörigen må kunna
utarbeta grunderna för den tillämnad^ Finances
planen.
, ' ;
Friherre Boije: Då min begäran angående
ProtocollsUtdrag till Utskotten icke inneburit
förslag om någon viss tid, utan blott att Utskotten
skulle, så sfiart sig görejåter, inkomma med
grunderne; så väntade jag mig sannerligen icke att
mötas af den förtydning $ som hade jag velat
* hafva blott outredda grunder: och jag tror mig
icke hafva gifvit någon anledning till sådant begrepp
om min mening. Då Finance-planen måste
blifva helt olika om realisationen skall götass
eller om den icke skall göras, så kan jag
672
Den .20 Martil,
t
icke förstå annat, än att det vore för Utskottet
sjelfve en stor fördel, att tidigt veta Ståndernes
vilja 1 denna vigtiga fråga, för att spara sig
den möda åt endera sidan, som blir öfverflödig;
och om meningen är hvad den måste vara,
att lemna hufvudsakeliga afgörandet till Ständerne,
som detsamma rätteligen tillkommer, så
blir det ju också angeläget, att den föregående
fråga, hvarpå utarbetningen af det Öfriga först
kan behörigen följa, blir snart afgjord.
Herr Lagerhjelm: Då jag, såsom Leda
mot
af FinanceAfdelningen, hembår min tacksamhet
till Friherre Björnstjerna, som framställt
en motion alldeles öfverensstämmande med
mine åsigter, och då jag finner det vara Utskottens
åliggande, att ofördröjeligen till Riksens
Ständer inkomma med grunderne, hvilket säkert
skall åstadkomma stor lättnad och redighet
i detaillerne; kan jag dock icke fin-j
na att denna sak bör framställas i form af påminnelse,
hvilket genom ett ProiocollsUtdrags
utfärdande skulle vara händelsen. Således år
det blott mot formen, som jag yttrar mig.
Grefve Posse, Carl Henric: Jag instämmer
så mycket hellre uti hvad Frihem» Björnstjerna
och Friherre Boije yttrat, som jag tror att pluraliteten
af Nationen hunnit samla en tillräckligt
dyrköpt erfarenhet, rörande de handlings^
sått, som .vid förflutne Riksdagar blifvit iakttagne
för tillvågabringandet af Finance-projecter.
Jag vill således icke ingå uti någon pröf
-
Den 25 Martil,
673
ning af hvad Frilierre Björnstjerna så fullkomligt
utveckladt, eller af frågan om.rättighet att
förelägga en viss tid, inom hvilken grunderne
höra till Riksens Ständer vara afgifne. Mitt syftemål
är blott att göra en anmärkning emot Hr
Hjerta, hvilken såsom sjelf Ledamot af StatsUtskottet,
har yttrat, att Nationen skulle förskräckas
om Utskottet gjorde anslag eller droge
i betänkande att afslå beviljandet af anslag, innan
det vore bekant hvad medel man hade att
använda. Jag tror att det snarare borde förskräcka
oss och våra committenter om ett motsatt
förhållande ägde rum; ty det skulle förutsätta,
att man hellre ville låta hela rikets välfärd
springa, an att uppoffra några tusende
Riksdaler eller några millioner Riksdaler mer
eller mindre. Sådant har man ej uti något land
af den civiliserade verlden hört offentligen framställas
och försvaras.
Herr von Qvanten: I anledning af hvad
Herr Lagerhjelm yttrat får jag anmärka, att då
man önskat det Utskottens yttrande måtte skyndesamt
inkomma, tror jag det ej hafva varit
någons mening, att dermed såra Utskotten,
utan blott att i hast få grunderne till afgörande.
Jag hemställer således, om man icke
såsom en Önskan kunde framställa, att de punkter,
sorn uti första Afdelningen af Friherre
Björnstjernas anförande finnas upptagne, måtte
inom 14 dagar eller 5 veckor af Utskotten blifva
besvarade.
Ridd. 0, Ad, Prot, 2 Band, 45.
D cn 25 Martii,
Herr Rosenbladt Då jag instämmer uti
hvad Friherre Björnstjerna yrkat, var dock icke
min önskan att blott grtinderne helt enkelt
skulle öfverJemnas till Stånden * utan tvertom,
att de uti deras hela vidd utredde* borde såsom
ett fullständigt förslag ingifva^. Jag har ansett
en fullkomlig utredning vara nödig, inrtäh vi i
det vigtiga ämnet fattat våra beslut, och derföre
har jag äfven förut föreslagit* att Utskottens
Betänkande måtte tryckt, till Stånden inlemnas,
så att det till deras samtlige Ledamöter
kunde utdelas och deiigenom hvar och en såttas
1 så mycket båttre tillfälle att stadga sin individuella
åsigt. Särskilt får jag nätuna, att då
eö »notion redan för längre tid sedan äf Herr
Hjerta blifvit gjord om Bankens publicitet, vöre
det önskeligt att något svar derom snart
från BancoUtskottet inkomme* så att Riksens
Ständer deröfver kunde fatta beslut; Om denna
motion bifölls, vore det icke skadligt att innan
den egenteliga Finance-reglering företogs, äga
fullständig och officiel kännedom af Bankens
tillstånd. Jag hemställer således om icke på-1
minnelse till BancoUtskottet måtte göras, att
snart med sitt Utlåtande i detta ämne till Riks-31
Stånden inkomma.
Herr Hjerta: Jag hår redan förut yttfat* att
Finance-regleringen allt för gerna må påskyndas;
Jag vill således ej motsäga de begårta utredde
grUndernes infordrande. Men jag anser mig, i
anledning af hvad Grefve Posse yttrat, böra betyga*
fitt jag, såsom Riksdagsman, alltid skall
Den 25 Martil.
söka åtskilja begreppen emellan Rik' fs StatsVerk
och Sveriges Rikes Stånders Bank.
f lerr Rothlieb , Axel, förenade sig med Hr
von Qvanten dock icke i afseende å deh af
Herr von Qvanten föreslagna tid.
B iris Excellence Herr Grefve Mörner,
Adolph Göran: Jag hade i förra Plenum å
ran
hemställa, om det icke vore nyttigt att
Stats- och BancoUfskotten arbetade i det systeme;
att grunderne först framställdes, innån
detaillerne nppgjordes. Jag har nu tyckt mig
finna denna mening vara temmeligen allmän. Då
återstår således blott frågan om formen. Jag
tviflar visserligen ej, att ju för de af Utskottens
Ledamöter, söm åro hår närvarande, det
år onödigt att mera formeligen tillkännagifva
denna önskan, men jag tror, att då, vi icke
hafva annan utväg, för att förmå de andra Stånden
att häruti deltaga, ån ätt genom ProtocollsUtdrag
uppmana dem dertill, detta ej kan anses
stötande, och det vore blott en ledning
för dein till den öfvertygelse, att man önskar
ett sammanhängande arbete , i afseende på hvad
som kan görsS , i afseende på hvad som kan gifvas;
men delta hör ej hindra Utskotten att inkomma
med Utlåtanden öfver andra ämnen, hvilka med
Het ifrågavarande ej äga sammanhang. Jag troe
Således, att om Fx iherre BjÖrnst jern as yttrande,
såsom grund för det sorni skall besvaras, öfverlemnades
till Utskotten, nied den tillagde ön.
stan, att Riddersknpiet och Adeln så vida derati
lör ett ar sig, att Stata- och BancoUtskotten
5^5 Den 25 Martil,
«
till Riksens Stånder skyndesamt måtte inkomma
med förslag till grunderna ’för den nyttigaste
Finance-plan ; så vore åndamålet derigenom
vunnet.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Herr Lagerhielm: I anledning af Herr
Rosenblads yttrande om nyttan och nödvändigheten
deraf, att frågan om Bankens publicitet,
snart afgöres, får jag upplysa, att samma fråga
i går i Finance-beredningen förevar och lades
på bordet, hvilket torde bevisa, att Utskotten
icke försummat att, så fort möjligt varit, taga
den i öfvervägande.
4
Friherre Björnstjerna: Med fullt förtro-!
ende till Utskottens nit för saken, och då flere
personer af Utskotten åro hår närvarande, hvilka
hört Ridderskapets och Adelns önskan; år jag
öfvertygad att Utskotten, utan att någotProtocollsUtdrag
behöfver utfärdas, gå Ridderskapets
och Adelns önskningar till mötes, hvarföre jag till
Friherre Boije hemställer, em han ej skulle viU
ja återtaga sitt yrkande i detta afseende.
Herr Tham, Wollrath: Jag förenar mig med
Flans Excellence Hr Grefve Mörner och får blott
tillägga, att hela landets uppmärksamhet år först
och främst spänd på frågan om realisationen. Den
år ett föremål för ångest och öfverläggning.
Herr Hjerta har talat om Capitalistens farhågor
, jag tror att Landtuiannens icke åro
> Den 25 Martti.
mindre , och ju längre frågan hvilar , desto mera
ökas de och äfven de torde förtjena afseende.
Jag instämmer således deruti, att Utskotten
böra anmodas, att så vidt ske kan, fortskynda
med arbetet rörande Finance-planen, men att in.;
gen tid må dem föreläggas, ty Ridderskapet och
Adeln bör vara öfvertygådt, att Utskotten arbeta
så fort som möjligt år. Ridderskapet och Adeln
visar åtminstone derigenom, att Siandet önskar åt
sine Landsmän lemna en skyndsam hjelp , och
Ridderskapet och Adeln åger ej annan utväg ån
den, att genom ett ProtocollsUtdrag härom lemna
sine MedStånder underrättelse.
Grefve Posse förenade sig med Herr Tham.
Herr von Hartmansdorff, August'. Jag
får med Herr Rosenblad förena mig i den mew
ning, att frågan om Bankens offentlighet borde
vara första föremålet för Utskottens arbete.
Utan att kånna Bankens tillstånd, hafva Stånden
svårt vid att bedomina en af Utskotten utarbetad
Finance-plan. Utan denna kännedom kun
na ej farhågorna för framtiden häfvas, kan man
ej afgöra om en realisation kan företagas eller
ej. Jag yrkar således , att den åtgärd, hvarigenom
Riksens Ständer erhålla erforderliga upplysningar,
för att med sakkännedom fatta deras
beslut, måtte blifva den fprsta, som vidtages.
Grefve Lowenhjelm, Carl Axel'. Jag instämmer
till alla delar med Friherre Björnstjerna,
men jag kan likväl icke finna annat, ån att ett
ProtocollsUtdrag i detta ämne blir af nöden,
D< M 25 Martil-,
Jag tviflar visserligen icke. att ju Utskotten flitigt
arbeta, men Hå de bestå af Ledamöter
äfven från de öfrige RiksStånden, torde det icke
Vara skadeljgt att jemväl för dem framstålles,
huru mycket uppmärksamheten år tåstad på
detta åmne. Allmänna omdömet i denna sak
tyckes vara temmeligen enigt, likväl afviker jag
ifrån Herr Cirefve MÖrners mening, att Utskotten
ändock under tiden kunde inkomma med utlåtanden
uti andra ämnen. Jag tror det vara. nyttigast
att uppskjuta med afgörandet af alla papn
tiolia frågor, intilldess säkra grunder blifvit bestämde.
Detta tror jag blifva mest tillfreds*
ställande både. för oss och för våra principaler.
Jag anhåller således om proposition å expedierande
af det begärde ProtocollsUtdraget.
Friherre Boije; Långt ifrån att afstå från
min begäran om ProtocoJlsytdjcaget, förnyar jag
den, i likstämmighet med Herr Grefve MÖrners
framställning. Jag-döljer icke heller ett skål,
som på mig verkar starkt. Jag tror mig känna,
att Allmänheten i Landsorterne år af underrättelsen
om realisationen, tili hög grad orolig.
Man darrar för ett steg som skulle förvärra det
tillstånd som redan är bekymmerfpjlt; och mig
synes, att ju förr sinnena kunde lugnas, ju båttre
vöre det: och det år åtminstpnp billigt att
Allmänheten må kånna det Riksdagsmän finnas,
som i frågan om financerne, afse annat, ån blott
penninge-egennyttan.
Friherre Cederström, Jacob: Jemte det jag instämmer
Den 25 Martil»
vensom med Friherre Björnstjerna, anhåller jag få
fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet deruppå,
att hans Memorial genast kan och bör remitteras
till Utskotten, i enlighet med 4p §. Riksdagsordningen,
sorn säger: Hvar och en allman
fråga , som första gången i något Stånd
förekommer, skall, så vida ej Ståndet enhälligt
genast densamma till vederbörligt Utskott
fårviser, ligga på bordet till nasta Plenum,
då remiss bör ske; således, i händelse ingen
begär frågan på bordet, kan visserligen remiss
genast ske. Detta är nu angeläget, efter det
år fråga om skyndsamhet; och om Ridderskapet
och Adeln enhälligt instämmer uti remiss,
år det fullkomligen enligt med Grundlagen, att
den aker i. dag. I afseende på hvad några Ledamöter
yttrat, att partiella beslut ej böra fattas
innan grunderne åro ”stadgade, får jag blott
erinra, att det måtte falla af sig sjelf, att sådane
Ämnen som hafva sammanhang med finans
cerne, ej kunna framställas förrän grunderne
för desamma åro bestämde, men alla andrst
som ej, med financeplanen stå uti direet förenings
böra och kunna särskildt pröfvas och afgöras.
Herr Lagerhjelm : Då motionens, ändamål
till en. del minskas om den kommer att hvila
på bordet, anhåller jag att den genast måtte
remitteras. Formen, af Protocolls,-Utdrag lä-*
rer då vara* den, råtta, och detta behöfver
ej innehåll* en påminnelse, hvaraf Utskotten
ej, gjort sig förtjent®,, enär financeberedninge®
Innu ej haft mer än, en sammankomst,
68 o
Den 2 5 Martti,
Herr 'Rotenblad: I anledning sf Friherre
Boijes yttrande, angående de oroande underrättelser
han haft från sina correspondenter i landsorterne,
får jag vördsammeligen nämna, att äfven
jag har correspondenter i landsorferne, som
med tillförsigt till Riksens Ständers vishet, afvakta
deras beslut rörande penningeregleringen,
och med hopp motse den glada tidpunkt, då en
realisation återgifvit säkerhet åt ägande rätten
samt lif åt näringarne; äfvensom jag kan försäkra
Herr Friherre Boije, att hvarken de eller
realisationens härvarande förfäktare ledas af
penninge-egennytta.
Herr Cederschjöld, Pehr Gujiaf: Jag kan
ej underlåta att yttra betänklighet vid att anmoda
Utskotten att uppgifva de allmänna grunder,
hvarefter Utskotten erna uppgöra sin finan,
ceplan. Ty det bör ej allenast blifva svårt för
Utskotten att särskildt uppgifva dessa grunder;
utan dessutom nästan omöjligt för Riksens Stån.
der att bedöma dem, då man ej tillika får se
huru grunderna skola utföras. Jag skulle t. ex.
omöjligen kunna våga gifva mitt bifall till en
realisation, utan att veta, huru och på hvad
sått den skulle verkställas. Jag afstyrker således
att gifva Utskotten ett dylikt uppdrag.
Grefve Posse: Jag tror det vara så myc
ket
nödvändigare att påminnelse till Utskotten
expedieras, som jag af en Ledamot i StatsUtskottet
Herr Lagerhjelm hår fått höra, att finance-afdelningen
blott haft en enda samman-;
komst. Denna påminnelse skulle troligen genom
Den 25 Martti.
681
ett ProtocollsUtdrag säkrast uppfylla ändamålet.
Uti hvad Herr Cederschjöld yttrat, kan jag ej instämma.
Han har sagt, att det skulle blifva svårt
för Utskotten att besvara Friherre Björnstjernas
framställningar; de skola likväl en gång besvaras,
och troligen hafva de flesta Ledamöterne redan så
öfvertånkt dessa ämnen, att .Utskotten med lätthet
kunna afgifva sitt yttrande angående grunderne
för financeplanen, såsom Friherre Björnstjerna
yrkat. I alla fall blifver det af oändlig
nytta för Riksens Ständer och för Nationen, atti
tid kunna få del af de åsigter Utskotten ämna
göra gällande. Jag tror att de ej nog hastigt
kunna kungöras, på det de anmärkningar som dervid
komme att framställas må hinna att pröfvas.
Friherré Björnstierna: En värd Ledamot
Herr Cederschjöld, tyckes oriktigt hafva fattat
mitt anförande. Han har trott det jag blott
begärt de generella grunderne. Jag har likväl
äfven begärt, att de skulle vara motiverade,
för att tjena till någon ledning; .men för att
blifva motiverade, behöfva de icke innefatta detaillerne.
Grefve af Ugglas, Gustaf: I anledning af
hvad sorn blifvit yttrat, att Finance-Beredningen
blott haft ett sammanträde, får jag upplysa,
att densamma för i4 dagar sedan hade
sin första sammankomst för att organisera sig;
att Beredningen då beslöt att införvånta alla de
särskildta olikartade motioner, som uti det Beredningen
tillhörande ämne, blifvit gjorde, innan
något kunde tagas i öfvervägande, och att då
6$i
Dm 25 Martil,
nu de fleste af dessa motioner inkommit, Beredningen
i går åter sammanträdt. Likväl
får jag upplysa, att ännu åtskilige motioner
återstå, sorn ej ifrån StåndsCanzlierne inkommit.
D^tta torde bevisa, att Utskotten ej visat
någon försummelse, hvaraf torde följa, att de ej
förtjena någon påminnelse.
Herr Cederschjöld: Då jag för min def
anser den nu uppkomna frågan yara, af högsta
vigt ocfl erfordra en mogen Öfverläggning, be-,
gagnar jag min rått, att begära fiågan
bordet.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskilja
. des klockan half till 3, eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O, J. Lagerheim.
Av
Tisdagen den 25 Martii.
Plenum, klockan till 5 eftermiddagen.
Herr von Hartmansdorff, Augusti Vid
tfutet af motionstiden väckte så vål Grefvi
Den 25 Martii.
685
Cronhjelm som Herr Montgommerie frågor, om
en förändrad undervisningsmefhod för de yng—
lingar sorn vilja ingå i MilitairStåndet. Jag anmålte
rnig då vilja i åmnet yttra mina tankar,
men har ej förr ån nu hunnit att något fullständigare
utveckla dem, och anhåller följaktligen
att få underställa dem Ridderskepets och
Adelns pröfning.
Härefter upplåste Herr von Hartmansdorff
följande:
(Se Bilagan N:o i.)
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Jag gör mig det hopp att de Höglofl. Utskotten
icke lära underlåta att sjelfmant? skåda fÖremå.
let jemväl från sin andra sida. Likväl kan jag
icke afhålla mig ifrån att med fä ord angifva
hvad som dervid torde böra kontina i betraktande,
då de Iierrar sorn talat mot Carlbergs
KrigsAcademie, blott omnämnt hvad som kan>
gagna deras åsigt.
*
Först och främst får jag derpå fästa, uppmärksamheten
att, ehuru syftemålet år enahanda,
så åro likväl sjelfva åtgärderna att uppfostra
och att undervisa alldeles icke enahanda.
Uppfostrans egentliga mål år att göra menniskan
god och ådel och att bilda medborgare.
Undervisningens år att bilda mån för v-fen8k**perna,
för sådana yrken och näringar som
förutsätta vidsträcktare insigter, och för Staten.
Uppfostran behöfva alla. Undervisning behöfva
634
Den 25 Martu,
icke alla.' Derföre måste också uppfostran vara,
hvad maq förstår nied ordet allmän. Undervisningen
kan få vara ensidig, utan att derigenom,
hvarken för individen eller för det allmänna
någon menlig ensidighet uppkommer.
Ingenstädes är hvad som hörer till den
egentliga uppfostran så väl organiseradt som i
Sverige. Den hvilar på tvenne grundsatser,
hvilka just derigenom att de blifvit lagde till
grund för den religieusa bildningen fått sin allmännelighet
och beredt en allmän uppfostran.
Den första grundsatsen är denna: Gud skall
mera lydas ån mennijkor. Genom denna grund-'
sats, och sedan den öfvergått till känsla, är
hvarje Svensk individualiserad och sjelfständig
gjord. Domare öfver sig sjelf genom samvetet,
får han fritt bedöma andras handlingar. Han
blir derigenom fri medborgare. Idéen af constitutionalitet
och af opposition skall finnas inom
hans själ, om också inga Grundlagar funnos.
Mera allmän vöre denna känsla, om Staten
blott med folkets uppfostran befattade sig.
Den förstöres ofta och isynnerhet inom de högre
folkelasserne, derigenom att åtgärderna till
undervisning icke stå i harmoni med grundsatserna
för uppfostran.
Att äl/ka näftan såsom man äl/kar sig
sjelf, utgör den andra grundprincipen för den
all oknna uppfostran. Känslan skall mildra den
dom som det stränga förståndet skulle vilja fälla.
Folkels allmänna caracter är mildhet och billighet.
Fick folket sjelf döma öfver dem, som
Den 25 Martti.
685
stört den allmänna säkerheten, så skulle man
snart öfvertyga sig att det mildare och rättvisare
skulle behandla den felande, än Domaren,
som mäste lyda den föreskrifna lagen,
det kan.
Sluteligen hörer till den allmänna uppfostran,
den af Carl XI stiftade lag, att både man och
qvinna skola kunna läsa i bok, så snart de hunnit
till den ålder att kunna intagas i Församlingen,
som i smått framställer bilden af Samhälle eller
Stat. Genom den nu mera allmänna färdigheten
att läsa i bok, innan han träder ur det husliga
lifvet, har en hvar fått medel i sin hand att
ställa sig i communieation med en större verld
och med de förflutna tiderna: han kan söka un
*•
. ■
dervisning; hans yttre förhållanden få bestämma
graden deraf. Härmed slutas åtgärderna för
den allmänna uppfostran.
Hvad åter undervisningen beträffar, så för;
drar sakens natur, att den i afseende på individefna
som undervisas, måste vara ensidig till
sitt syftemål. Genom individuel ensidighet i
kunskap, kan vetenskap bli mångsidig inom en
nation och slutligen allsidig för slägtet. I vetenskapernas*
och i konsternas verld, mäste, likasom
i industriens, den ena förarbeta och biträda
den andra; af individer eftersträfvad mångsidighet
och allsidighet i vetenskap, blir för vetenskapen
sjelf lika menlig, sorn mångslöjdet inom
industriens gebiet. De som klaga att de
hos de vetenskapligt bildade, ofta finna så myc,
ken ensidighet, torde glömma att uppå den in
-
6ä£
Dtn 25 Martil,
eli vi du eli a organisationen ingen uppfostrare och
ingen undervisare förmår något, samt att det
icke äro insigterna allena som vålla olikhet i åsigter,
viljan och sådant sorn mäste lorås på uppfostrans
räkning har deri sin dryga andel.
Våra undervisningsanstalter äga siri organisation
från Carl XI;s tid» Högskolorna blefvo
nederlagsplatser för vetenskap. En hvar skulle
der få hämta den undervisning, som han fann
sig behöfva; men ej begärdes att en hvar^ som
sökte undervisning skulle undervisas i allt.
Skolorna och Gymnasierna bestämdes egentligen
för Prästernas bildning och voro således
hvad man behagar kalla ensidiga undervisningsanstalter.
Men det var ingen annan förnekadt
att begagna den undervisning som der tilldelades
Presterna. Man har i sednare tider velat
göra de lärda Skolorna mindre ensidiga, eller
mera lämpadd fefter allas så kallade behof. Det
år osäkert om icke derigenom en ensidighet af
ett annat slag blifvit beredd. Förr låste man
Tacitus, Salustius och Plutark och lärde sig
tänka utaf detri. Snart torde man af de gamla
icke kånna flere ån Ovidius och Caesars commentarier,
och sinnet i stället för att låga för
sanning och åra, torde fatta tycke för digt och
ior ryktbarhet.
Den som undervises vid Carlbergs KrigsAcademi,
kan naturligtvis icke heller bli undervist
i allt. Men deraf följer icke att han held
Siri lifstid igenom skall ensidigt bedöma iirigefl;
Deri 25 Martii,
668
Så mycket lår han att han duger till mera ån
ett enda yrke- Det man lår till 20 års ålder
genom betalta undervisares åtgård, betyder i
alla fall ganska litet emot hvad man lår, sedan
kunskapshågen blifvit tånd och man sjelf börjar
söka undervisning.
Herr von Hartmansdorff beräknar kostnaden
för en vid Carlberg bildad Officerare till
Boo R:dr Banco om året, eller till 0000 R:dr
för hela Coursen. Jag har beråknat kostnaden
för en Theologi* Studiosus, till dess han blir
färdig att ingå i Församlingens tjenst till 4ooo
R:dr, når man till hvad Staten påkostar, räknar
stipendierna stiftade af enskildte.
Om i närvarande ögonblick Carlbérgs KriggAcademie
upphåfdes, skulle, som jäg befarar,
det allmänna deraf vidkännas en verklig förlust.
Carlberg utgör ett experimentalfält för den nya,
så kallade Lancasterska undervisningsmethoden
och för Gymnastiken.
Hvad det förra beträffar, så återstår der
ännu ganska mycket att göra. Meddelningsmethoder
för hvarje särskild kunskapsgren måste
uppfinnas, och derefter inrättade läroböcker
éamt generélla, en allmän öfversigt beredande tableauer
författas. Detta låter mycket lättare verk.
Ställa sig vid Carlberg ån vid de andra läroverken.
Skulle man vilja ännu ett par decennier
ha tålamod med den ensidiga undervisningéri
Vid Carlbergs SdrigsÅcadeoiie, så torde sediäti
688
Den 25 Martil*
undervisningen vid Läroverken i allmänhet kunna
erhålla en raskare och säkrare gång.
Det år möjligt att KrigsAcademien kostar
mera ån nödigt år. Kan man icke jemväl der
införa hushållning? Men en förlust vore det,
efter min öfvertygelse, om KrigsAcademien i
närvarande ögonblick upphåfdes.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric: Herr
von Hartmansdorff har i min tanke så fullständigt
utvecklat mötiverne för upplösning af KrigsAcademien
på Carlberg, att det vore förgäfves
för mig att bjuda till öka dem; och jag vill således
inskränka mig till några anmärkningar vid
hvad Grefve von Schwerin nu i ämnet yttrat.
Herr Grefven synes mig åt den ensidiga bild
ningen
vilja lemna ett företräde , som jag ej kan
medgifva den, då jag anser ensida uppfostringsanstalter
uteslutande tillhöra enväldiga Statsformer.
Jag nödgas påstå och kan af egen erfarenhet
vitsorda, att de egenteliga militaira
färdigheter, hvilka åtminstone på min tid vid
KrigsAcademien inhämtades , voro ganska rin.
ga, att tiden för kunskaps-utvecklingen just
hörjås, när vanligen uppfostran vid KrigsAcademien
anses vara fulländad och att grunderne
för alla de kunskaper som fordras , för att vara
en bildad medborgare eller skicklig militair,
icke af mig kunde-vid KrigsAcademien inhämtas,
utan felades mig när jag derifrån blef utexaminerad;
och dessa brister, i afseende på en
fullständig militaire-undervisning vid KrigsAcademien
,
Dan 25 Martti,
689
denik n, tror jag felas ännu. Jag ber derföre,
att få i alla delar förena 111ig med det yttrande
Iden’ von Hartmansdorff afgifvit, utom hvad an«s
går användandet af de besparade medel, som ,
genom KrigsAcadeiniens möjliga indragning kunde
blifva att tillgå.
Herr Riben, Carl [Rilhelm: Jag yrkar
icke KrigsAcademiens upplösning , men jäg tror
att en allmän medborgerlig bildning bör föregå
den uteslutande militairiska, oell det är af detta
skäl som jag till en hufvudsaklig del instämmer i
Herr von Hartmansdorffs åsigt er. Då jag nu hör
en värd Ledamot yttra, att ali undervisning bör
vara ensidig, för att bilda mångsidighet, erinrar
jag mig en skriftiélig afhandling om KrigsAcademiens
organisation, författad af en nu afliden
utmärkt militaire-person, som just i motsatts a£
Grefve von Schwerin , men i öfverensstämmelse
med Herr von Hartmansdorff och Grefve Cronhjelm
icke trodde sig böra försvara ensidighet i
någon sort af undervisning uti en constitutionel
Stat. Jag skulle önskat att de personer sorti förstå
detta ämne bättre än jag, ville noga begrunda,
om icke den militaira bildningen inom vårt
fädernesland, långt ifrån att försämras, tvertom
skulle ännu mera utvecklas, om tilläfventyrs de
första Classerna vid KrigsAcademien försvunno,
och således ingen offentlig undervisning uteslu—
tande egnad åt det militaira yrket der bibringades
ynglingar förr än vid iö;de året.
Ridd, o, Ad, Prat, 2 Band.
445
690
Den 25 Martil^
Grefve Posse, Carl Henrici Då jag instämmer
med Herr von Hartmansdorff, hav jag
endast stigit upp på min bänk för att besvara
Grefve von Schwerins yttrande, i afseende på
den goda tanke han tyckes hysa om den allmänna
uppfostran i Sverige, då han säger, att sedan
Konung Carl XI.s tid allmogen kunnat vål
läsa i bok. Det vore önskelig t om sig så förliölle
, men derifrån tror jag stora undantag finnas
; om hela befolkningen i Götha Rike tages i
betraktande, vore det lyckligt om hvar io:de
person kan rigtigt låsa i bok. För 12 år sedan
köpte jag en egendom i Södra delen afRi.
ket, hvarunder lydde öfver 1800 personer, och
ganska få utaf dem kunde hvarken skrifva eller
läsa; men vål hade de familiariserat sig med *.
brott af många slag. Jag vet ej huru förhållandet
dermed år i de Norra Provinserna af Riket,
men att tillståndet i flera delar af de Södra
år sådant som jag nu yttrat, det år säkert.
Det vore således ganska illa, om Allmänna
Besvärs- och OeconornieUtskottet med kallsinnighet
upptoge alla de motioner om allmänna
uppfostrans förhållande, sorn utaf flera Ledamöter
af detta upplysta Stånd blifvit gjorde.
Herr von Hartmansdorff: Det är några
anmärkningar vid Grefve von Schwerins yttrande,
som jag anhåller få göra. Han har ansett
det vara en betydlig skillnad emellan uppfostran
och undervisning. Jag tror det äfven; men anser
dem böra, så mycket som möjligt förenas
till ynglingens jemna utbildning. Den ensidighet,
sofin undervisningen föranleder, blifver an
-
Den 25 Martil,
nu större, om ynglingens uppfostran äfven får
en riktning dertill genom hans tidiga skiljande
ifrån föräldrars och anförvandters husliga krets.
Grefve von Schwerin har erkändt, att undervisningen
vid KrigsAcadernien vore ensidig, mea
liar dock funnit den så god, att de som utgått
derifrån varit skicklige till allt. Om detta Ur
undervisnings-anstaltens förtjenst, så synes den
ej, såsom Herr Grefven medgifvit, kunna kallas
ensidig. Förtjensten måtte följaktligen hafva
varit hos Cadetterna. Såsom skäl för KrigsAcademiens
bibehållande, har Grefve v. Schwerin
uppgifvit, att en Theologiae Studiosi-cours
genom de allmänna Läroverken skall kosta den
ansenliga summan, 4ooo R:dr. Enär för en Cadett
årligen betalas omkring boo R:dr, och hans
vistande vid KrigsAcadernien är fem år, så kostar
det följaktligen öooo R:dr, utom tillbringandet
af de förberedande kunskaper, som fordras
för att blifva intagen, med flere tillskott
sedermera. Hans ensidiga uppfostran lärer således
blifva föga mindre dyr, än den förres allmänna.
Sluteligen har Grefve von Schwerin förmenat
KrigsAcadernien böra bibehållas på den
grund, att Bell-Lancasterska undervisnings-rnethoden
och Gymnastiska öfningar derstädes voro
drifna till större höjd än annorstädes. Mig
synes att samma anstalter kunna utan svårighet
vidtagas vid de allmänna Läroverken.
Herr Lefren, Johan Pehr: Jag hade ej
amnat besvära Ridderskapets oell Adelns tålamod
med förlängning af en discussion, deri jag
deltagit då frågan remitterades j men enär jag
:t)cn 20 Märt ii,
liört flere ej fullständigt utreda grundbegreppet
om det allmänna och enskildta undervisningssättet,
toi'de mig tillåtas att få anföra några
ord. Den som väntar att en yngling, då lian
vid 18, ig eller 20 års ålder Utgår från KrigsAcademien,
eller livad annat Läroverk sorn
helst, kan äga alla erforderliga kunskaper, bedrager
sig förfärligt, emedan hufvud-ändamålet
går derpå ut, att blott reda och Utbilda ynglingens
förstånd, samt att visa honom sättet och
grunden, för att sedermera på egen hand kunna
fortsätta sin uppfostran. För ått vmna det-i
ta ändamål, tror jag mycket beror på methoden
af undervisningen; och i det fallet kan jag
ej dölja min öfvertygelse, att de allmänna Läroverken,
nemligen Skolor och Gymnasier, långt
ifrån att stå på samma höjd som KrigsAcademien,
stå långt tillbaka, i afseende på förbere-,
dande kunskapers meddelande, med undantag
likväl af Latin, Grekiska och Hebreiska, sorn
vid Carlberg ej läsas. Till stöd för denna min
tanka må anföras, att de fleste af de Läroböc.
ker som af KrigsAkademiens Lärare tid efter
annan blifvit utgifne, begagnas vid allmänna
och enskifta undervisningen i Landet, afven sedan
de blifvit vid KrigsAkademien utträngde af
bättre omarbetningar.
Friherre Ridderstolpe, Fredric; Mig må
tillåtas att få conformera mig med den siste
värde talaren Jag tror att Svenska Arméeri
vunnit nog af KrigsAkademien, om de Officerare
som derifrån utgått och ännu utgå, fått
®ch få den öfvertygelse inplantad, att de b»-
Den 2a Marlit.
höfva lära mera; och, i afseende åter på Krigs
Akademiens
Upplösning, tror jag att man bör
Vänta med denne frågas afgörande, intilldess
man får se om den stående arméen, i anledning
af hvad flere värde Ledamöter här påstått,
skall förminskas, eller icke, helst jag anser, att
»ian nu på förhand icke bör fatta ett beslut,
som man sedermera skulle ångra.
Herr von Hartmansdorff: >Tag vill endast
besvara den sista anmärkningen, tom Herr Lefrén
behagat göra, den nemligen, att våra allmänna
Skolor och Gymnasier skola stå långt
tillbaka mot KrigsAkademien i de stycken sorn
der läras. Det är möjligt och sannolikt, att så
förhaller sig, emedan de allmänna Läroverken
omfatta alla förberedande kunskaper, då KrigsAkademien
blott sysselsätter sig med några vissa.
Enär den således ifrån början är en ApplicationsSkola,
bör förhållandet vara sådant
(sorn Herr Lefrén uppgifvit.
Friherre Anckarsvärd: .Tåg tycker mig se
frågan så, om det är nyttigt för samhället, att
olika bildning erhålles på olika yrken, samt huruvida
den ensidiga bildningen för mili.tair- yrket
bör bibehållas, äfvensom om den icke kan vinnas
vid de allmänna Läroverken. Jag instämmer
med Herr von Hartmansdorff i den af honom
yttrade tanka, att all uppfostran bör vara
lika för hvad embete sorn helst en person ämnar
bekläda; och då Herr Lefrén nyss sagt, att
den egentliga vetenskaps-bildningen icke kanön—
jämtes vid Krigs Akademien, utan först då yng
-
6g4
Den 'i5 Martil.
lingen derifrån utgått, hämtar jag just deraf
det hufvudsakligaste skäl för mitt förut gjorda
påstående om Krigs Akademiens upplösning.
Hvad för öfrigt beträffar det framkastade
skälet, att fråga om KrigsAkademiens upplösning
icke bör förekomma förr än det varder afgjordt,
huruvida den stående Arméen skall förminskas,
så enär dessa ämnen icke hafva något
omedelbart sammanhang med hvarandra, samt
KrigsAcadenaien först i sednare tider lemnat sujetter
till Officerare åt Arméen, tror jag, då
Historien visar, att Sverige under framfarne
Konungar som fört krig, haft store och skicklige
män inom MilitairStåndet, hvilka icke studerat
vid någon KrigsAkademi, att nämnde Akademies
bibehållande icke är af nöden, helst Academiens
inrättande är en följd af efterapning»—
lynnet, för det sådane inrättningar finnas i an.
dra länder, samt dess indragning lemnar en betydlig
besparing för Staten.
Herr von Hohenhausen, Michael: Jemte
det jag anhåller att få förena mig med Herr
Lefrén, torde jag, då målet återkommer från
det Utskott, till hvars handläggning det blifvit
remitteradt, få besvara de särskilte af Herr von
Hartmansdorff gjorda anmärkningar.
Herr Lefrén'. Friherre Anckarsvärd har
anmärkt, att jag skall sagt, att den egentliga
vetenskaps-bildningen icke vid KrigsAkademien
fullständigt inhämtas af en yngling, som vidig,
ig eller 20 års ålder derifrån utgår. Jag med-'
Den 25 Martil.
gifver detta, och tror att förhållandet är enahanda
i alla länder.
Hvad sedermera angår det, såsom skäl mot
Akademiens bibehållande, af Friherren uppgifne
förhållande, att Historien skulle visa, att Sverige
under fram färne Konungar haft store och
skicklige militai er, utan att de hafva bevistat
någon KrigsAkademi; så torde mig tillåtas anföra,
att Konung Gustaf Adolph lät inrätta en
såkallad PageSkola, hvarest dess sedermera så
vidtfräjdade Generaler erhöll o undervissning i militaire-yrken;
hvarförutan på den tiden i sådant
ändamål, utskickades flera personer till
RiddareAcademierna i Frankrike, Tyskland och
Nederländerne samt Italien; och torde man till
bevis härå endast behöfva kasta ögat på Bercks
afhandling öfver ryktbara Svensk© mand
Jag tror således att det ej är absolut nödvändigt
att instämma uti Herr von Hartmansdorffs
grund-princip, ehuru jag medgifver att
den är theoretiskt ganska rigtig, utan är det
bäst att med lugn pröfva ämnet, innan man lö—j
per öfver från en till en annan princip.
Herr Peresvetoff Morath, Anders Wilhelm:
Jag börjar med att upprepa en värd talares
tanka, att man ej hastigt och utan moget öfvervägande
bör öfvergå Från en till en annai*
princip.
I och för sig sjelft betraktade, äro de grundsatser
Herr von Hartmansdorff framställt rigti
-
Den 2 i Mar t ii.
gi, och mari kan, ej neka, att nu varande ?>hlifaireSkola,
icke är så inrättad att medberger-;
likhet der utgör hufvud-elemenlet, samt att ingen
uppfostran i en constitutionell Stat kan ani
ses fullkomnad, ined mindre den lios ynglingen
grundlagt en sann medborgerlig anda; men jag
öfverJetnnar åt detta aktningsvärda Hus att domina
om Herr von Hartmansdorff» grundsatser i
»äryarande ögonblick kunna göras gällande, och
örn icke, i fall man skulle försöka det, nu ya«t
rande förhållande i Euiopa omintetgjorde hvarje
dylikt försök. Först mäste afgöras de storat
frågorne: Skall det constituiionella Systemet se«
gra? förblifva sådant det nu är? eller undertryckas?
I de tvenne senare fallen, är allt bemödande
af en enda Staf af andra ordningen att bringa
militair-uppfostran derhän, att den unge krigaren
förnämligast och först bildas till medborg
gare efter min tanka alldeles förgäfves, och i;
det första åter erfordras intet bemödande af naiional-reprcspntationen,
ty har constitutionelle
principen en gång så befästat sig, att den kan
anses lika mäktig eller mäktigare än den d.espotiska,
med dess bundsförvandt, den hierarkiska,'
så viker den lika hastigt och oemortståndeligt till
det medborgerliga sinnes utbildande inom alla.
Stånd. Till denna punkt hafva de constitutionelle
Staterne på långt när ännu icke hunnit*
man kan blott säga, att de begge heterogena
principerna framträdt mot hvarannan , sökt för-’
hund på hvar sin sida och tagit en hotande
ställning, för att låta förnimma att en öppen strid
kan börjas.
Den 20 Martil.
697
Vid ett pådant förhållande bjuder klokheten
fiss att stilla afbida de stora frågornas lösande,
Emellertid åro tidens tecken, ej ofördelaktige.
Mångå uf de mån sorn vid vår KrigsAcar
denne blifvit bildade, hafva inom detta hus utmärkt
sig för sann medborgerlighet och kärlek;
till de constitutionella idéerna, och af den man
sorn nu har närmaste tillsynen öfver samma Academie,
kan man med trygghet vänta, att upp_
fostran der, hädanefter blir så litet ensidig, sorn
i sakernas nuvarande skick år möjligt. Mera
kan icke för närvarande och innan de -of-t
vannåtnnde politiska hindren blifvit undanröjde,
med skål bf gåras. Jag röstar för Krigs Acadeunens
bibehållande.
Herr von Hartmansdorff: Herr Lefren
har förmodat, att de stora Fältherrar, Sverige i
fordna tider ägde, erhållit sin rniliiair-bildning
vid de RiddarAcademier och PogeSkolor, sorn
då funnps. Jag vågar likväl betvifla det; emedan
man der endast fick lära sig de egentligen
så kallade Ådeliga exercitier eller rida, fågta o.
d. men inhämtade icke någon krigs vetenskaplig
undervisning. Skulle dock så hafva varit, förfaller
min anmärkning i allmänhet; men särskilt
står den fast, i afseende på Helmfeldt och Dalberg,
hvilka icke voro födda Adelsmän, och
följaktligen icke kunnat inlåtas i dessa blott för
Adeliga ynglingar stiftade undervisningsanstalter.
Hvad beträffar de personer, sorn våra stors
Konungar utskickade till andra länder för att
der utbilda sig, så år jeg öfvertygad om, attd®
«S8
Den 2 5 Martti,
ej dertill valde andra ynglingar än dem , som
redan vid de allmänna läroverken hemma fått
den grundliga underbyggnad, att de med fördel
kunde begagna de utländska, och der vånda
sig till hvad slags applicationsstudium, som
hålst. Detta förhållande synes mig äfven bestyrkas
af Gustaf IILs åberopade yttrande om
sättet huru våra utmårktaste män blifvit bildade.
Sluteligen, och då så många motioner, om
förbättring af undervisningsverken blifvit väckta,
får jag hemställa till Höglofl. Ridderskapets och
Adelns bepröf vande om det icke skulle vara nyttigt
och lämpligt, att i remissen till vederbörande
Utskott begära, det alla dessa frågor
i ett sammanhang måtte behandlas och besvaras.
Herr Rosenblad, Bernhard: Jag vill blott
tillägga, att i samma Page-Skola der den stora
Fältherren Banér blef uppfostrad, der bildades
äfven en annan Banér till civila yrken. Derigenom
att således på samma ställe ynglingar
danades till skickliga Tjenstemän i alla medborgerliga,
yrken, förekoms den ensidighet i uppfostran
och omdöme, som hufvudsakligen föranledt
det väckta klandret mot KrigsAcademien.
Ty få lära neka dess närvarande organisation,
såsom en speciel Eleine atar-Krigs-Skola. stora
förtjenster, i synnerhet under dess närvarande
utmärkta Guverneur.
Friherre Ridder[tolpe j De sista värde
Den 25 Martii.
699
talare hafva, om jag derom får döma, vidrört
en epok ganska aflägsen. Herr Morath har visat
kännedom af saken och omtalat Europas nu
varande tillstånd, hvilket bör komma i beräkning,
då fråga är huruvida Krigs-Academien
må upplösas eller icke, destohellre, som från
detta undervisningsverk, efter hvad vår tids
KrigsHistoria gifver oss vid handen, utgått så
många dugliga och skickliga militairer.
Herr Grefven och Landt Marskalken förklarade,
att Herr von Hartmansdorff^ ofvanberörde
Memorial, hvilket gifvit anledning till den
nu förefallna discussion, borde, jemlikt 49 §. i
Riksdagsordningen ligga på bordet till nästa
Plenum.
Justerades PleniProtocollet för den 24 sistledne
Februarii eftermiddagen.
Friherre Boije, Ludvig, hade inlemnat följande
som upplästes:
(Se Bilagan N:o 2.)
Lades på bordet.
Herr Grefven och LandtMarskalken till—
kännagaf, att StatsUtskottets den l3 sistledne
Februari afgifne, och den 17 i samma månad
eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande, angående
de fleste LandsKammererares underdåniga
7oö
Den 2g Marttil
■ansökning om tillökning i expencer och skrift
varelön; hvilket utlåtande Ridderskapet och
Adeln den 24 sistledne Februari beslutat böra
tills vidare hvila på bordet, sedermera blifvit af
de öfrige trenne RiksStånden bifallit, samt ExpeditionsUtskottets
förslag till Riksens Ständers,
underdåniga skrifvelse till Kongl. Maj;t, i ämhet
äfyen blifvit den ig dennes eftermiddagen
hos Ridderskapet och Adeln juste rädt; i anledning
hvaraf Herr Grefven och LandtMurJkalien
hemställde, om icke Ridderskapet och Adeln
vid sådant förhållande behagade för dess,
del dervid låta, bero.
Bifölls.
Justerades PleniProtocolIet för den 26 sistledne
Februari förmiddagen och för den 28 i
samma månad.
Justerades Pleni-Protocollei för den 1
dennes förmiddagen*
Herr Bruncrona, Guftaf Adolph y hade
Inlemnat ett Memorial, hvilket upplästes» så
lydande:
(Se Bilagan N:o 5.)
Lades på bordet.
Den 25 Martiin
Justerades PleniProtocollet för den 1 derifies
eftermiddagen.
Friherre Ane tarf v cird,, Carl Henric, anförde
skrifteligen;
(Se Bilégari N:o 4.)
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus:
Det var mig helt oVäutadt, att vid en justering
och en redan så långt framskriden timma, jag
skulle komma att uppehålla HÖglofl. Ridderskapet
och Adeln; men jag lofvar att ej blifva
lång, ehuru jag ej helt kan förbigå det mödosamt
val utarbetade anförande Friherre Anckarsvärd
nu uppläst. Då jag alltid liar framställt,
och, som jag hoppas, följt den satts, att på
detta rum aflägsna alf individualitet, så förbigår
jag allt försvar i följd af de anmärkningar,
som här nu blifvit gjorda vid mitt muntliga yttrande,
hvilket med så mycken skicklighet blifvit
uppfattadt till Profocollet, att jag med glädje
erkänner mina ord, som jag hoppas skola
vittna, att hufvudgrunden för dem ej varit att
lysa med egna meningar. Äfven vore det att
mycket misskänna den plats hvarpå jag, genom
Ridderskapets och Adelns val blifvit ställd, om
jag skulle försöka att försvara eller tadla Ministeren.
Jag hade endast ett föremål, det, att
göra mitt stånd uppmärksamt på de ordalag, jag
uti Friherre Anckarsvärds anförande ansåg för-<
hastade och obehöriga; ett omdöme ännu ytterg
ligare bestyrkt derigenom, att Friherre AnckarJ
svärd nu uti sitt anförande yttrar sig ej vilja
702
Den 2o Martil.
ingå i försvar af hållningen i taflan. Det var
denna hållning som var ämnet för mitt tal,
hvarå jag ville fästa Ståndets uppmärksamhet;
och om jag häruti lyckats, så har jag derföre
mera att tacka ämnet och Ståndets klarsynthet,
än min alltid ringa förmåga, Alltid skall jag
med tillfredsställelse och tacksamhet ihågkomma
den i Mars, då jag var lycklig nog att tillvinna
mig mitt Stånds bifall, jemte det jag gaf
Höglofl. Ridderskapet och Adeln tillfälle att uttrycka
sin mening sådan den är förvarad i Pro.
tocollet; och hvarföre jag nu ej har något vidare
att tillägga.
Upplästes och lades på bordet följande från
nedannämnde Utskott inkomne Memorial och
Utlåtanden;
Från StatsUtskottet;
Af den 21 dennes:
N:o 52; angående väckt fråga om förändrad
disposition af räntan å den så kallade
Wermlands LandtvärnsCassa.
N:o 55; angående gjord motion, om anslag
af spannmål till aflöning för en särskild
Kyrkoherde i Strömstad.
N:o 54; i anledning af gjorda hemställanden,
om anslag af allmänna medel till kostnadern.
es bestridande vid uppmuddring af Upsala Å,
Den 25 Martii.
70 5
N:o 55; angående föreslagen indragning af
Taffel-penningarne för Rikets Högsta Embeten
m. fl.
N;o 56; angående väckt motion om boställes
anslående åt Kronofogden i Sollentuna
och Wallentuna Härader samt Danderyds
Skeppslag.
N:o 57; i anledning af gjord hemställan, om
understöd af allmänna medel till förbättrande af
Hamnen vid Halmstad.
N;o 58; rörande väckt fråga om uppförande
på, allmän bekostnad af en bro öfver
Färjesundet vid Sigtuna.
N:o 09; i anledning af de anmärkningar,
som i Präsle. och BondeStånden blifvit gjorde
vid Utskottets Betänkande, angående framtida
dispositionen af Wendtholins IIof-Stall-Äng.
N:o 60; om föreslaget understöd till Assessoren
Lundeqvist för dess utgifna Kammarverk.
N:o 61; angående beräkningsgrunden för
RiksMarkegångspriset å den, under Rikets Embets-
och TjenstemannaStater med penningelöner
uppförde spannmål.
N:o 62; angående väckt fråga oin inköp af
boställe åt Domhafvanden uti Åse, Barne, Wiste
och Kållands Häraders Domsaga.
Den 25 Martii,'
N:o 65; angående gjord ahsökning Om upphörande
af tulllägt föl- den ved söra införes till
Halmstad.
N:o 64; angående tryckning af Landsliöf-r
dingarnes FemårsBerättelser,
N:o 66; rörande väckt fråga om Ångfartygs
byggande på allman bekostnad, till fortskalfan—
de af Båtsmans-commenderingäi*.
Från Stats- och Banco-Utjkottem
Jf den 24 dennes:
N:o 5i; öfver de inom Ridderskapet och
Adeln och BondeStåndet gjorda anmärkningar vid
Utskottens den so siodedne Februari afgifné
Betänkande, rörande förändring i tiden och sättet
för indrifningeh af Götha CanalBoIags, Götheborgs-
och Malmö f. d. DiscontVerks ännii
utestående fordringar.
Frän Banco-UtJKottei;
den 20 dennes:
N:o 2; i anledning af Riksens Ständers Réi
visorers åren 1820 och 1822 afgifne Berättelser
angående BancoVerket, jemte dervid fogade
särskildta Utlåtanden:
a) rörande liqvid med StatsVerket för det
vid sista Riksdag beslutade nya kopparskiljeJnynt
fe)
-
Den 25 Marlii, 705
b) angående Bankens i särskilda Vågar föri
Varade Metall-panter.
c) angående beläriingsrättigliet för så kai*
lade BergslägsHyttor.
d) angående arliga Capitalafbetalningarne
på Bankens Fastighets-Iån,
e) angående yppad förlust för Banken på
åtskillige lån mot pant af fasta Egendomar i
Götheborg och Carlshamn.
f) angående det till Gagnefs Socken i Dalarne
utgångne låne-biträde af i5,ooo Rtdr.
g) angående det för Staden Götheborg vid
sista Riksdag beviljade låne-biträde af 200,000
R;dr.
h) angående det vid sista Riksdag till SkaJ
ra 'Consistorium för byggnaden af ett lärohus
beviljade låne-biträde.
i) öfver en och annan fråga i afseende på
Bankens odlingslån.
k) angående inhibition af en emot Rådtnannen
i Carlstad G. Kellander anställd lagsökning
för ett honom beyiljadt odlingslån.
1) rörande en och annan fråga i afseende
på BancoDiscontVerkets Revisioner.
Hidd. 0, Ad. Prot. a Band, 45.
.-o6 Den 25 Martu.
m) angående afskrifning af tvenne uti Bankens
räkenskaper såsom fordringar, balancerade
poster.
Af elen 21 dennes:
N:o 3; rörande väckt motion, om publicitet
af Bankens angelägenheter.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus:
Enligt Författningarnes föreskrift och då Friherre
Anckarsvärd* anförande redan för längre tid sedan
(på hvad väg är mig obekant;) blifvit tryckt
uti Tidningarne, samt sedan flera påminnelser
från landsorterne i följd deraf till mig ingått,
får jag anhålla, det Högloflige Ridderskapet och
Adeln täcktes tillåta Riddarhus-Secreteraren att
meddela mig vidimerade afskriften af mine anföranden
i samma ämne, för att låta de samma
införas i någon Tidning.
Och blef Grefve von Plåtens berörde anhållan,
uppå gjord proposition, af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm förjniddagen
den s5 Martii 1823,
Dea ‘i5 Martil,
707
S. D. Remitterades till
Stats-, Bevillnings- och Särskilta Utskotten:
Friherre Carpelans, Carl Mauritz, den 21
dennes på bordet lagde Memorial, i anledning
af väckt fråga pm en förändrad organisation af
Tullverkets styrelse och förvaltning.
Lag- famt Allmänna Befvårs- och Oeconomle-
Utjkotten:
Grefve Posses, Carl Henric, den 21 dennes
på bordet lagde Memorial, angående vissa
grunder för en blifvande nårings-frihet; jemte
det af Herr von Hartmansdorff, August, rörande
samma ämne, denne dag afgifne yttrande.
Ut Supra.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades följande
StatsUtskottets den 12 och 10 dennes under
N:ris 4o, 44 och 45 afgifne samt den 19
derpå följde eftermiddagen på bordet lagde Utlåtanden:
1)
I anledning af de till Stats-, Banco- och
Riksgäldsverkens öfverseende år 1820 församlade
Riksens Ständers Revisorers afgifne Berättelse,
angående Statsverkets förvaltning och räkenskaper.
2) I anledning af väckt fråga om de så
kallade TalmånsTafllarnes återställande samt H»r*
jcar Talmäns representations-kostnad.
Den 2o Martil.
3) Om dagtractamente för Magistrats-per-'
söner och Handtverkare vid publike syner, värderingar
och inventeringar. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Statsutskottets
den 6 dennes afgifne och den : g dern
på följde eftermiddagen på bordet lagde Utlå-J
tande N:o 55, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
proposition, rörande löne-förhöjning för
lUtaillonsLåkare efter 8 års tjenstgöring, ble£
samma Utlåtande, i anledning af dervid gjorde
anmärkningar? till StatsUtskottet återremitteradt.
Ut Supra,
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls ConstitutionsUtskottets
den 18 dennes afgifne och
den 521 derpå följde på bordet lagde Memorial,
N:o 4, rörande sättet, att inom ConstitutionSUtskottet,
verkställa låsningen af StatsRådets
Protocoll. Ut Supra.
Utdrag af Protocollet hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
den 25 Martii 1820.
S. D, Vid förnyad föredragning af Stats»
Utskottets <b?n ip sistlidne Februarii afgifne}
och d. 17 i samma månad eftermiddagen på bordet
lagde Utlåtande, angående de fleste Lands-;
Kammererarcs underdåniga ansökning om tillökning
i expencer och skrifvare-lön , fann Ridderskåpet
och Adeln för godt att, enär berörde
Utlåtande redan blifvit af de öfrige irenne Re
-
Den 25 Martti,
spective RiksStånden gilladt, äfven för dess del
dervid låta bera. Ut supra.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskilldesi
klock* half till i om morgonen den 26 Martii.
In fidem Protocolli
O. j. Lagerheim,
Bilagor
tili
H 6 g 1 o I 1 i g e
Ridderskapets och Adelns
Protocoll,
vi d
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
År 1823.
Andra Bandeti
STOCKHOLM,
Tryckt hos Olof Grahn, 1825,
Bilagor
till PleniProtocollet för den i Mars,
förmiddagen.
N:o 1.
Herr Gripensvärd, Fredric Adolphi
En besynnerlig strid har uppstått om benämningen
på den allmänna nöd, som trycker i
synnerhet Landtmanna-Näringarna, och, hvad
som är ej mindre besynnerligt, händelsen har
blottat tillvarelsen af interessen, så oförenliga
med en allmän välmåga, att de, för att hindra
till och med sjelfva frågan om dess vinnande,
vågat höja sina rop anda till att vilja inbilla
den lidande, att han icke lider. Denna nöd,
som redan en längre tid med stora steg undergräft
vår hufvudhäring, jordbruket, vill man
kalla en blott tillfällig förlägenhet, på det den
icke måtte anses förtjena något behjertande.
Är det väl nödigt att erinra det våra öfriga
näringar omöjligen kunna äga bestånd utan
sin modernäring? Om också dess totala undergång
icke vöre så hastigt att befara, bör då
blotta möjligheten, att gifva den ett bättre lif
och afhjelpa dess brister icke förtjena uppmark
-
4
Dan i Murs.
samhet ? Men liär är icke nu frågan om mindre
•än dess fullkomliga vanmagt, bestyrkt af upplyste
Representanter, som äga den obestridligaste
sakkunnighet, som på det närmaste håll sett
mängden af Landtbrukare väl icke uthungrad,
men utpantad; dess boskap väl icke ännu dö af
brist på föda för sig och ägarne, men drifvas
hoptals till auctioner, för att af Kronobetjening
försäljas; åkrarne vanhäfdade och troligen snart
obrukade, icke af brist på arbetande händer,
men af brist på dragare och redskap. Man
skryter, att skatterne blifvit inbetalta, men man
tiger troligtvis med det sätt, hvarpå sådant blif.
vit möjligt. Linder det Ränterier och Allmänna
Verk fått sitt, har den enskilte fordringsägaren
fått föga eller intet, och hans enda bedrölliga
tröst är den, att snart får Kronan ej eller
något. <
Jag upprepar ännu en gång: Folket har
väl ännu att äta; men det är i allmänhet blottadt
på capital, utsigter, dragare, redskap, för
att fortsätta sin näring och åtmindsfone utan
allt hopp om nya företag, odlingar, förbättringar,
ja, allt hvartill förlag fordras. Endast med
ett smålöje bör man bemöta jemförelsen mellan
gamla tider och nu. Den nöd, sorn fanns till
exempel i Konung Carl XILs lid var af en helt
annan art. än den, som nu linnes. Skulder och
egendomsköp voro nästan en oerhörd sak; hela
hushållningen bestod i enkla operationer; capital,
förlag, speculation voro ord, hvaremot Landtmannen
ej hade något svarande begrepp. Krig,
pest, hungersnöd, voro sannerligen förfärliga
Den i Mars.
5
landsplågor, men de förstörde icke den bas,
hvarpå arbetskraft och idoghet kunde bygga ny
välmåga; de förstörde det närvarande, men de
förstörde icke möjligheten af ett tillkommande
lika godt eller bättre.
Men äfven den Vanbäfdade åkern kan upplijelpas,
ehuru med lång och varsam omsorg.
Vår belägenhet kr hård, men icke förtviflad.
För att kunna hjelpa måste man först uppsöka
det onda, se efter huru det uppkommit oell mognat,
utröna sjukdomens art; — och då detta
skedt, upptäckes botemedlet nästan af sig sjelft.
Allt annat sätt att förfara blir experimenter;
och för experimenter äro vi Gu nås just
oller.
Först torde man böra göra sig noga reda
för den skillnad, hvarom jag redan gifvit en
vink, mellan Landtbrukets natur förr och nu,
det vill säga mellan nöd och nöds afhjelpande
förr och nu.
I det stora Skrå-systemet ingick nödvän^
digt, att Landtmannen skulle helt och hållet
stängas från allt hvad man kallar rörelse, det
vill säga industri på annat än plöjning, såning,
skörd och dylikt; från all sorts uttykt i speculation
och användande af capital skulle han
noga afhållas; man tålde knappt, att han bakake
bröd eller ystade ost åt sig sjelf, allraminst
att han dref det systematiskt och i stort och
således icke, att lian speculerade på nya eller
lättare och indrägtigare methoder, hvilka egent
-
6
Den l Mars,
ligen äga rum då man i stort företager något.
Allt varubyte var honom strängt förbudet; och
han skulle endast och allenast söka draga af sin
jord, hvad han sjelf förtärde och hvad Kronan
borde åtnjuta, hvilket åter då erlades i hans
egna producter. Utan att vara slaf, var han
ändock fästad vid torfvan, och bevakades noga,
att lian icke måtte få det infallet, att vända
sina ögon derutom.
Under ett sådant system kunde visserligen
ett slags jordbruk finnas, men till någon höjd
och soliditet kunde det icke föras. Ty all näring,
som skall drifvas lill någon höjd, måste
vara fri och hvila på en fond, ett öfverskott
på Capital och arbetskraft, hvarmed den olyckliga
conjuncturens följder kunna bäras och den
lyckliga begagnas. Sträfvandet skall ej stanna
vid det gamlas bibehållande; ty till det gamla
höra många fördomar, sorn förlama tanke och
verksamhet
utan åsyfta beständig utveckling
af nya krafter och hjelpkällor. Detta är tidens
lösen. Detta oroliga sträfvande, som utgör vår
tids caracter har påfört oss våra ofantliga behof;
men också lärer det ensamt vara i stånd
att bereda möjligheten af deras uppfyllande; på
den punkt af lefnads- och njutningslust, der vx
nu stå, med de mångfaldigade behof och den
vaknade oroliga forsknings- och rörelse-anda,
som nu herrskar, lärer det blifva fåfängt
om ej förderfligt, att vilja återföra sakerna till
den inskränkta hushållning, som våra förfäder
forde. Behofven skulle vara moderna och hjelp#
källorna föråldrade,
t
Den I Mar lii.
7
Korttänkt är således hvarje jemförelse med
det förflutna, så länge man icke gjort sig klart
reda för skillnaden mellan förr oell nu. Allmän
nöd, med allmän tillgång på folk och lifsmedel,
är ett fenomen, som endast nutiden kan förete;
men forntiden icke kunde tänka sig; och å
andra sidan är att hoppas, det forntidens nöd
icke mera kan komma att äga rum, så vida,
nemligen Styrelsen icke öfvergifver tiden, och
stadnar efter såsom en upptröttnad vandrare,
efterlemnad af sitt sällskap. Våra hjelpkällor
äro nu ojemförligt talrikare; men de fordra
också ojemförligt mera uppmärksamhet och ans.
Äfven den minst erfarne mäste se, att
Landtmanna-rörelsen gjort verkliga och lysande
framsteg under den så illa beryktade period,
hvarifrån del nuvarande tillståndet härleder sig.
Mången äfventyrare köpte jord endast på speculation,
det måste medgifvas; ännu flere köpte
med ärlig föresats, att drifva Landtbruket, men
utan erforderliga kunskaper. Men också mäste
man medgifva, att mången, som köpte jord, på
ett hedrande sätt fullgjort sitt åtagande, och att
Landtbruket i allmänhet vunnit ofantligt på dessa
så kallade speculanter. ,
Speculation och rörelse förutsätta ovilkorligen
Rörelsecapital; och detta framkom. Följden
deraf var mera lif och afsättning för hvarje
näring, och kanske mäst för Jordbrukaren.
För första gången kände han riktigt fördelarna
af odlingar och förbättringar; och dessa uteblefvo
ej. Landtmannen var ej mer den ford
-
8
Den t i\lartii.
na vid torfvan fästade dagakarlen, Ilvars kogsta
anspråk gick ut på frambringandet af vinterföda
åt sig och tionde åt Löntagare; Iian varén
Näringsidkare, berättigad, att hoppas allt större
och större förbättringar i, oell fördelar af sin
näring. Allt tycktes bestyrka hans hopp, då i
en hast nästan allt lif i rörelsen utsläcktes genom
de källors uttorkande, hvarur Rörelsecapitalet
flöt.
Man kan icke påstå, att det var blott den
oforsigtiga speculanten, som straffades, nej hela
systemet var på en ny fot; näringens natur
hade ändrat sig öfver hela landet; den gamle
Fastighetsägaren var lika väl sorn den nya indragen
i hvirfveln, och alla utan undantag drabbades
af indragningsoperationen; straffade nian
den djerfve äfventyraren, så straffade man dock
icke honom ensam; hela landet har känt och
känner straffet.
Hela Landtmannanäringen nedstörtades således
från den höjd, dit den hunnit. Hvad
som varit lif, rörelse oell förhoppning blef dödt;
en hushållning, beräknad på tillgång till, ej
blott samma, utan äfven nytt capital, så snart
det kunde erfordras, bléf med våld dragen baklänges;
de understöd som redan erhållits, återfordrades
hastigt och strängt* Detta hade ej
blott verkan på den skuldsatte, utan äfven på
alla dem, som med honom stått i något förhållande
och rörelse, det vill säga på hela landet
utan undantag.
Den x Martii.
9
Skatterne, uppjagade under den godapenningetiilgången,
minskades icke med Rörelsecapitalet,
utan måste utgå oafkortade. Dertill
korn vår märkvärdiga Magazinsinrättning, sorn
på det mäst bestämda sätt fulländade den, genom
Penningestockens minskning oell Discontfordringarnes
indrifning , redan grundlagde förlägenheten.
Den enskilta crediten försvann och
äfven det så mycket minskade Rörelsecapitalet
gömde sig hos Capitalisten. Denne kunde icke
anförtro sina penningar åt Landtmannen, som
knappast var i stånd att afbörda sig Statsutgifterne
och skulderne till MägazinsDirectionen.
En dödande långsamhet och skonsamhet vid
utsökningen af enskildta fordringar, har visat
sig öfver allt, utom i Residenset. Också är det
endast der, som penningar kunna fås, men mot
inteckning i Stadsegendom; penningar finnas der,
men begrafne såsom sagt är.
Att framlocka dem ur denna graf genom
något annat medel än egennyttan, lärer vara
fåfängt. Att verkligen vilja umbära allt Rörelsecapital
utom det lilla som nu visar sig i dagen
vore, att med flit föra Landtmannanäringarna
tillbaka till deras obetydlighet. Detta
synes mången önska; man berömmer den goda
gamla tiden, då allt var så tarfligt. Denna tid
var också sannerligen värd högt beröm; men
hon har det stora felet, att hon är förliden och
aldrig kan återkomma, åtminstone aldrig utan
genom de förderfligaste brytningar, hvaraf vi
redan känt symptomer. Om vår Landtmannarörejse
nu skall räddas fran undergång, måste
IO
Den i Martti,
det ske genom återställande af capital, credit
och rörelse, men ingalunda genom sträfvande
mot dessa saker. Endast beskattningssystemets
förändring till utskyldernas erläggande i penningar
i stället för produeter och tjenstbarheter,
om ej annat vore, skulle göra sådant nödvändigt.
Vilja vi ej se våra odlade fält återfalla till
vildhetstillstånd och ull frukt af de påbegynta
förbättringarne vid Landtbruket gå förlorade,
måste således, efter min fasta öfvertygelse, en
möjlighet för Landtmannen öppnas, att åter
kunna disponera penningetillgångar, till samma
belopp åtminstone som före Disconternas indragning.
Vi måste upphöra att straffa den idoge
Näringsidkaren för några Discont-Directeurers
oredlighet.
En betraktelse Öfver den plats, Capitalisten
intager i Samhället, och öfver hans förhållande
till dea produetiva Näringsidkaren torde liär
förtjena ett rum. Penningehandel är visserligen
det beqvämaste lefnadssätt man kan begära, men
för landet är den icke på något sätt indrägtig*
En Penningehandlare är en död person (jag
hade velat säga moraliskt, om ej detta ord äfven
hade en god bemärkelse). Hans snille, om
han har något, vänder sig kring den frågan,
huru största ränta kan med största säkerhet
dragas af penningen, det vill säga huru han må
kunna utan något arbete, högst beskatta de närande
Statsborgarne. Han är blott half medborgare,
ty hans interesse är vändt blott åt ett
Den I Martil.
II
håll och Iian äger ensamt hvad den nyttige
medborgaren alltid bör äga förenadt med idoghet,
nemligen capital. En allagd fond, ett capitalöfverskott
är nödigt för ali näring och production,
om den skall bringas till någon fullkomlighet
och fasthet; men denna fond bör
finnas hos just den, som sjelf producerar och
förädlar; finnes den isolerad hos någon annan
så är Näringsidkaren ingen ting annat än dennes
dagsverkare.
Af allt detta, är jag förd till den öfvertygelsen,
att personer, som endast äro Capitalister
oell draga ränta af penningar (0111 ock
denna vore måttlig och laglig) försvara ett gan*
ska underordnadt interesse i samhället, och att
alla åtgärder, som föranleda dylika personer till
deltagande i produetiva näringar, äro högst att
recommendera.
Här finnes en annan invändning att besvär
ra, som har mera Auctoritet med sig, och genom
sin skenfagerhet vunnit anseende. Man
vill realisera, fixera myntvärdet, göra sedlarne
svarande mot ädla metaller, o. m. s. och detta
mål kommer man ej blott icke närmare, utan
till och med längre ifrån genom mera penningars
utsläppande,
Men har väl någon gjort sig klart begrepp
om fördelen af en dylik realisation? Jag har
aldrig kunnat fatta huru produetion, rörelse,
välmåga skulle kunna ökas derigenom, att hvarje
Bancosedel nar som hälst finge utbytas mot
V2
Den x Mar Lii,
silfver. Vi hafva sett länder, der Guld och
Silfver öfverflödat och der ingen underhaltig
sedel funnits, likväl sjunka i vanmagt och näringslöshet.
Vi hafva deremot sett andra med
ett ofantligt creditsystem stiga till ofantlig höjd
af idoghet och välmåga. Och orsaken till detta
fenomen måtte vara ingen annan än den,
att penningens värde bestämmes af rörelsens
storlek och icke af de ädla metallers mängd,
hvilka ligga gömda i hvalf.
Penningen här i Sverige var fordom af
högt värde emot varor, emedan han var sällsynt,
men icke emedan han var af silfver. Den
säkraste garantien för ett lands mynt är, att
det af Staten emottages i Kronouppbörden. Våra
Riksgäldssedlar t. ex. äro af hvar man kände
såsom hvilande på ingen bas, och de emottagas
icke i Banken, hvilken ändock anses äga
någon säkerhet; men deras värde har ändock
aldrig ändrats mera än Bankens sedlar, allt sedan
de emottogos i Kronouppbörden. Detta
ger myntet första garantien; och sedan regleras
dess värde genom förhållandet mellan production
och consumtion, genom mängden af de
varor, som med myntets tillhjelp omsättas och
genom lifvet eller hastigheten i denna omsättning.
Detta gäller ej blott om myntets varde inom
Landet, utan äfven om dess förhållande till
främmande mynt, eller den såkallade Coursen,
Blifva våra produeter mångå och goda; blifver
vår varuomsättning liflig; göra yi icke skulder
Deri i Martu. l5
hos Utlänningen, så blir vår Cours god. Fås
åter silfver för hvarje Bancosedel till fullt
namnvärde, men penningebeloppet i allt fall ej
fyller beliofvet för en ökad production och rörelse,
så följer deraf intet annat än att varan
silfver exporteras, åtminstone till så stort belopp,
som i andra våra pr o ducter brister, att betäcka
vår import med, så vida Utlänningen icke åtnöjer
sig med att vara obetald. Att häremot
instänga silfret i Bankens hvalf, för att förekomma
en sådan export, tjenar till intet, ty
hvad frågar jag eller Utlänningen efter, att veta,
det silfver finnes till det belopp, som sedeln
omtalar, i fall vi tillika veta, att vi aldrig få
något deraf.
Dessutom, så länge vi är o lycklige nog, att
icke hafva någon Statsskuld till Utlänningen,
vet jag icke hvad ondt det ligger i den höga
Coursen. Få vi betala Utlänningens producter
dyrt, NB. räknadt i vårt mynt; så får ock lian
betala våra varor dyrt, likaledes räknadt efter
vårt mynt, och Coursens höjd kan således' ej
skada oss så vida vi icke beständigt köpa mera
än vi sälja, d. v. s. sätta oss i skuld ett förhållande,
som i alla fall icke kan länge äga bestånd,
utan snart måste göra slut på sig sjelf; ty Utlänningens
långmodighet, att utborga upphörer
snart.
Heldre än att behandla Coursen såsom någon
ting för sig sjelf bestående och magtpåliggande,
heldre än att uppoffra Statens kralter
för Coursens förändrande; synes det ling således
i4
Den i Martil.
angeläget, att göra Coursen oskadlig, hvilket endast
sker, såsom redan visadt är, genom productionens
upphjelpande. Att detta sednare
ej låter sig göra utan genom hjelpkällors
öppnande för producenten, har jag förut ådagalagt.
Jag får således föreslå ej blott, att den
del af Rörelsecapitalet, som blifvit indragen genom
FilialDisconternes upphörande och MagazinsDirectionens
fordringars indrifning, må åter
få utkomma i rörelsen genom lån till Näringsidkare
ock i synnerhet Landtbrukare, på sådana
betalningsvilkor, som äro förenlige med den
tid, inom hvilken näringen kan hinna inbringa
någon frukt, utan ock, att dessa utlåningar må
sträcka sig till ännu större summa i fall sådant
visar sig nödvändigt. Vilja vi ändamålet, så
möta icke svåra hinder i utförandet. För närvarande
torde man blott behöfva uppdraga det
eller de Utskott, till hvilka målet hörer, att,
jemte betänkande i hufvudsaken, till närmare
granskning inkomma med förslag till det reglementariska.
Ett ämne, som har noga sammanhang meri
detta nu framställda, är, att den enskildfa crediten
må få begagnas. För att gilla denna sats,
behöfver man blott besinna, huru ofantligt orättvist
det är, att neka någon, att, i hvad form
och till hvad belopp han godt "finnér, utge en
förbindelse, att betalas af honom sjelf eller någon
annan. Det beror ju sedermera på hvars
och ens förtroende till utgifyaren, om dylika
De,n r Martil.
15
förbindelser mottagas eller ej. Män har säkert
icke betänkt huru ondt man gjorde allmänna
rörelsen och enskilta crediten, då man vid sista
Riksdag inskränkte Assignationsrättigheten.
Äfven får jag anhålla det detta mitt vördsamma
Memorial måtte till behörigt Utskott
remitteras, samt med de öfrige Respective Med_
Ständerrie communiceras.
Herr af Uhr, Gustaft
Förvaltningen af Strömsholms och Kongsöhrs
Kungsgårdar och Stuteriinrättning, utgjorde
ett bland de vigtigare föremålen för Riksens
Ständers öfverläggningar v
detta ämne, äfven vid denna Riksdag har stora
anspråk på Riksens Ständers uppmärksamhet,
och vågar derföre föreslå, att StatsUtskottet
måtte få sig uppdraget, att granska samma ämne,
för att till Ständerne inkomma med det Utlåtande
deröfver, hvartill Utskottet kan finna
omständigheterne föranleda.
Jag tror mig vara i tillfälle, att anskaffa
vigtiga och tillförlitliga upplysningar härom; men
desse hinna ej ingå, innan tiden för motioners
väckande är tilländalupen; derföre vill jag nu
ej försumma att väcka motionen, och skall ej
underlåta, att till StatsUtskottet afgifva de införväntade
upplysningarne, så snart de hinna
N;o 2.
har grundade anledningar
till den förmdflan, att
i6
Den I Martii.
ingå, om, som jag hoppas, Högloft. Ridderskapet
och Adeln bifaller remiss af denna motion
till StatsUtskottet.
N;o 5.
Herr Berghman, Ambrosius Magnus'.
Allt ifrån sista revolutionen, har en nästan
allmän önskan yttrat sig om indragning af åtskilliga
EmbetsYerk, sysslor och pensioner, hvilka
man tror vara öfverflödiga, och således onödigtvis
gravera StatsCassan samt öka de skattdragandes
bördor.
Man har ock mycket
talat om dessa indragningar, äfvensom att minska
den ofantliga PensionsStat som Riket betalar.
Men allt hittills har man ej sett dessa
välgrundade önskningar till minsta delen uppfyllde.
£
Tvärtom äro Embets-Verk och många
sysslor, under tiden tillkomne, hvilka i högst
betydlig mon, ökat de allmänna utgifternej
Så har en ny HofRätt blifvit anställd i
Skåne, som af ingen nödvändighet var påkallad,
då någon tillökning i Götha HofRätts Personal
gjort den umbärlig. T vänne Län hafva blifvit
delade och början är gjord med det tredje.
De tvänne förstnämnde, ekuru vidsträckta,
hade, såsom af ringa Hemm anst al och folkmängd,
hädanefter en lång tid kunnat vara odelade,
då population lärer vara rätta grunden till
Läns
Den i Martiii
Läns indelning.
Ölands afsöndrande - från
Calmar Lån, synes ock vara utan skäl, hvarföre
Ridderskapet och Adeln redan afslagit Proposition
härom. Domsagor hafva blifvit klufna,
hvilka rått vål kunnat bestridas af en Håradshöfdinge.
Detta graverar vål icke Staten mycj
ket; men derigenom tillkomma mindre vål lönte
Embetsmån, hvilket icke torde vara utan våda.
Tullstaten har fått en betydlig tillökning i sin
personal, genom den nya bevakningen vid Västra
gränsen. Huruvida lurendrågerier derigenom,
och förmedelst den kostsamma kustbevakningen,
blifvit håmmade, lemnar jag en hvar
att bedömma, och om icke desse kostnader varit
förgäfves.
Vid den så kallade nya organisation af arméen,
har Statens utgifter blifvit mycket förökade.
Jag menar härmed icke de tillökte
Compagnie-Officers-Bestållningarne, hvilka åro
nödige, i anseende till Beväringsmanskapets öf.
ning och vid behof dess införlifvande med Regementerne,
utan de tillkomne Generalslöner
och Taffelpenningar för RegementsCheferne, så.
som tjenande med endast ÖfversteLieutenantslöner,
samt de tractamenten som Adjutants
Corpsen
uppbär.
Många års erfarenhet och
derunder förde krig hafva bevisat, att Carl Xl:s
organisation icke varit att förkasta, * ehuru förändringar
i sättet att föra krig stundom inträffat.
Under 1788 års krig i Finland, hade ArBil.
till Ridd, 0. AA. Fr, 2 Band. 2
Den 1 Martii.
mééni som tued Fricorpser och dylika nyvärfde
trupper, utgjorde, om jag rått minns, circa 70,000
man, icke mera än ett Commissariat, hvilket
likväl hade Magaziner på flere ställen, efter behof;
nu har Indelta Arméen, af några och
20,000 man i fredstid, sex Commissariater,
hvardera under en Intendent med underhafvande
Betjente, ifrån 5 till 9 personer. Dessas underhåll
tages väl icke af Statsmedlen, utan af
PassevolanceCassan, hvilket dock år detsamma,
då medlen i alla fall tillskjutas af Jordbrukaren.
Innan Passevolancen blef införd och då missväxt
inträffade i någon Landsort, gjorde Lands,
höfdingen vanligen anmälan derom hos Konungen
och begärde, att i orten stationerade Regementet
måtte befrias från mötes hållande följande
året, till lisa för Rust- och Rothållare.
Jag har aldrig hört att en sådan ansökan någonsin
blifvit afslagen. En dylik lindring äger
EU mera aldrig rum, utan måste Passevolanceafgiften
erläggas, ehvad svår missväxt inträffar.
_ Om Rust- och Rothållare kunnat förutse detta,
och att deras manskap skulle commenderas till
aflägsna läger, samt att de i Trouppernes marche,
vägar boende Hemmansägare blifva besvärade
med inqvarteringar, hvilka alltid åro betungande
, tror jag icke att de ingått i Passevolancen.
För öfrigt känner jag icke eller kan uppi
råkna alla de sysslor, hvilka nu mera ån förr
belasta Staten, påminner mig dock CoursControlleurstjensterne,
som icke haft förmånlig verkan
på Coursen.
Den 1 Martii.
*9
Af hvad jag således haft den åran ett andraga,
lärer Höglofl. Ridderskapet och Adeln
finna nödigt, att en annan ordning i Statens
reglerande måtte införas. 5y §. RegeringsFormen
bibehåller Svenska Folket vid dess urgamla
rått att be katta sig sjelft, och den 62 § stadgar,
att sedan Riksens Ständer pröfvat Statsutskottets
uppgifne Statsbehof, ankommer det
å dem att åtaga sig en deremot svarande Bevillning,
samt fastställa huru särskildta summor
deraf skola till särskildta ändamål anvånda9,
och dessa summor under bestämda hufvudtitlar
uti RiksSfaten anslå. _ Att kunna pröfva förutsätter
rättigheten att antaga eller afslå hvad
till pröfning blifvit Framståldt. Således äga
Riksens Ständer, efter min o förgripliga tanka,
rättighet att antaga, förändra eller afslå de uppgifna
Statsbehofven i alla detailler och sedan
anordna de för hvarje hufvudtitel derefter upp.
kommande summor. Den som åger att determinera
hufvudstimmorna, måtte vål ock åga att
fastställa de partielle deraf, och hade Riksens
Ständer icke denna rått, så vore deras sjelfbeskattningsrått,
icke annat ån en absolut Bevillningsskyldighet,
sorn skulle utsträckas så långt som
påfordringarne.
Med anledning häraf, får jag vördsammeligen
proponera: att Riksens Höglofl. Ständer
uppdraga deras Statsutskott, att författa en jemförelse
emellan 1810 och 1822 årens RiksStater
och efter nogaste och samvetsgrannaste pröfning,
anmärka de Verk, Embetsmån ooh sysslor,
hvilka Utskottet anser kunna indragas, utan
20
Den x Mavtii,
att de allmänna årendernes ordentliga gång derigenom
skulle möjligen komma att lida: lika
sorn hvilka pensioner kunna indragas: och efter
det Utskottet afgifvit yttrande om i hvad mon
de till indragning föreslagne tjensters och pensioner
innehafvare synas böra få behålla hela
eller någon del af de löner eller pensioner de
innehafva, allt efter deras längre eller kortare
tjenstetid, till Riksens Ständer öfverlemna granskning
af hvad Utskottet funnit sig befogadt att
således föreslå.
Att detta Memocial måtte blifva remitteradt
till StatsUtskottet och communiceradt med
de öfrige Respective Stånden, derom får jag ödmjukeligen
anhålla.
N:0 4.
Friherre Ridderstolpe, Fredric:
En årad Ledamot af detta Stånd, Herr
Grefve von Platen, har yttrat af hvad vigt det år
att befordra Moralitetens förbättrande — och
att denna förbättring bör ske nedifrån i den
lägre classen af Samhället.
Jag lärer visserligen ej vara den enda som
delar denna öfvertygelse.
Trefnaden flyr Rån det land der Jordbrukarens
uppfostran år vanvårdad, der duglösheten,
liderligheten; Allden och den af dessa
Den i Martn.
21
läster uppkommande liknöjdheten öfver sin och
sina barns framtid, tecknar hufvuddragen i generationens
lynne.
Interesset för Allmogens upplysning, har
de sednare åren utmärkt flere Ledamöter af
detta Stånd , hvilket således må med välbehag
upptaga min motion om:
lj) Anbefallandet af strång forskning om
tillståndet af ungdomens förståndsodling inom
hvarje Socken, vid tillfälle af den visitation som
bör af ContractsProstarne förrättas inom prosterierne;
och
2) Åliggandet för SocknePresten att £
hvarje klandervärd persons betyg anteckna,
huruvida den förre vid de allmänna Husförhören,
i Husfolkets närvaro manat den sednare
att ifrån iråkade villovägar återtaga dygdens
stig 5 samt
oj Stadfästandet af skyldighet för hvarje
Domare att uti Protocollet öfver Brottmålsransakningar,
intaga namnet på den ort och på
den skola, hvarest brottslingen njutit sin förfelade
undervisning, och hvarest han vistats utan
att hafva deltagit i de årliga Christendomsförhören.
Min vördnad för själasörjarens philantropiska
kall, öfvertygar mig om den tillfredsställelsen
öfver uppfyllda pligter som gerna skall emotse^det
authentiqua beviset, hvilket tillskyndas
2 2
Den i Martil,
hvarje rättskaffens Kyrkoherde i kraft af de«
törsta af dessa punkter, då deremot den försumlige
skall i andra punkten finna en behöflig
väckelse.
Jag känner med visshet att Rikets ÄrkeBiskop
gör mig den äran dela de åsigter sorn
föranleda min motions första punkt: anledning
till de andra punkterne har jag hämtat under
mina 24 fjensteår sorn Officer, ur erfarenheten
af den nytta sorn åstadkommes igenom våra
militairiska Corrections- och Straff-Journaler,
Jag h ir äran anhålla om communication
med Högvördige PresteStåndet, och om remiss
till behörigt Utskott al denna min vördsamma
motion,
N:0 5.
Friherre Ridderstolpe, Fredric'.
Nödvändigheten ef Jrbetsdomars återinförande
blir denna gång föremål för min
bevisning.
Säkerhet om valuta för gjorda förstråckningar
till den arbetande classen, åger den som
ser arbetaren tvingad igenom Lsgarne att med
arbete, beråknadt till ett visst pris gälda det Lån
han på tro och heder ti!lockat sig. I ett land,
der arbctsdomar upphöra, der lockas den ill villige
att blifva bedragare, och der berättigas dea
Den I Martii.
feedragne att blifva döf för den fattige arbetarens
bön om förlag.
Med så vål årfd som förvårfd egendom
måste man gälda de förbindelser, hvari man in*
gått: hvarföre skall då den som åger den ursprungliga
grunden till all förkofran __ arbetskraften
_ åtnjuta det jernbref, som saknad af
arbets-domen, så oförskyllt tillerkänner honom
?
Min gåldenårs rock kan jag afkläda honom
; men jag kan ej tvinga honom att, utan
sin skada, och till vår gemensamma nytta, förrätta
ett för honom vanligt arbete, hvarigenom
han snart skulle afbörda sin skuld.
Dessa tvånne förhållanden tyckas 'emellan
sig hafva bytt natur;
Rocken år capital,
dess ränta är den
värma den skänker åt den kropp, hvars verkningsförmåga
är mina fordringars hos gåldenären
befintliga ammortissements-fond. Detta capita^
tillåta Lagarne mig att beröfva honom.
Hans arbete år blott ränta af hans physia
ska kraft. Denna ränta frånryckes mig af Lagarne.
Hvilken obillighet! att gifva capital till
sköflings, emedan ännu ränta hanes, hvarigenom
fordringsägaren kan förnöjas.
•4
Den i Martil,
Jag inser fullkomligen den varsamhet, deri
grannlagenhet, som vållat upphåfvandet af arbetsdomar,
men
VSummum jus
summa injuria
Nåden får ej låta höra sig förr __ än
rättvisan talat till punkt.
Jag föreslår, att' hvarje fordringsägare må
få rättighet att yrka gåldenärens arbete, emot
ersättning enligt Markegångstaxans utfåste pris,
till gäldande af erkänd eller domfäst skuld, sd
framt skuld-beloppet ej öfversiiger summan
af Femtio Riksdaler Banco.
Jag anhåller att denna min vördsamma moi
tion må till Lagutskottet remitteras.
N;o 6.
Friherre Rudbeck, Alexandera
En längre tid har den olägenheten mött
Allmogen, som till Stockholms Stad införa hö,
halm, brånnkohl och ved m. m. till försäljning,
att når Bönderne med sådana varor ankommit
till torgen, en ej så obetydlig afgift, under namn
af renhållnings-accis, blifvit dem aflordrad,
hvarmed ännu fortfares, och den som antingen
vägrat erläggandet deraf, eller af okunnighet om
denna, troligen i ingen annan stad af Riket,
kända pålaga, densamma pg icke afbördat in*
Dea i Marlit,
25
nan försäljningen skett, har, för sådant förhållande
måst böta 3 R:dr 16 sk. Banco.
Utom det att denna afgift år för Jordbruksnäringen
en ny pålaga, obillig och olaglig, tror
jag, att ej något förordnande om dessa nya på^
lagors utgörande från vederbörande emanerat
till upplåsande i ortens kyrkor, hvarigenom åt.
minstone kunnat förekommas, att Allmogen ej
haft skål till klagan öfver inträffande bestraffning
för öfverträdelse af en, för dem, okänd
författning.
Jag anhåller, att denna klandrade åtgärd
mätte vara råttad genom föranstaltande af Högloflige
Besvärs- och Oeconomie-Utskottet, dit
denina min motion torde remitteras, och som
också benäget torde vara betänkt på medel att
förekomma förnyade anstalter och författningar
af art och beskaffenhet lika med den ifrågavarande.
N:o 7.
Herr Gripenvaldt, August', *
Sedan erfarenheten tillräckligen visat, att
de 100,000 Riksdaler Banco som Rikets Ständer,
af ManufacturDiscontens fond anslagit att
till samtlige Glasbruksägare, efter skedd fördelning,
utlånas i mon af deras tillverkning, icke
varit tillråcklige, då de icke kunnat erhålla så
stort lån, som beredt dem möjligheten att uthärda
ett inneliggande oförsåldt glasförlag, och
afvakta en tid då det, oaktadt alltid långsamt,
s 6
Den i Mars,
och i mindre partier, med någon fördel kunnat
afsåttas, hvaraf håndt, att rörelsen blifvit nedlagd,
och hos andra för vissa tider upphördt,
så synes det vara tid och skål, att söka uppmuntra
och hjelpa de Glasbruksägare, som ännu
drifva denna rörelse, i hopp om att tagas under
armarne af nu sandade Rikets Ständer, och
då det sker, kunde man hoppas, att införskrifningen
af utländskt glas, som i sednare åren skett
till en högst betydlig mångd, skulle, om ej
upphöra, åtminstone betydligen förminskas, hvaraf
uppkom en sann National-vinst. Af dessa
skål vill jag hafva åran framställa, om det icke
vore högst billigt och nödvändigt, att med
100,000 Riksdaler öka detta utlånings-anslag
för Glasbruksägare, hvilka tagas af den Fond
som Kongl. CommerceCollegium åger, utgörande
en million, som till Manufacturerne år anslagen
att utlånas, och skulle detta endast blifva
en jemnare fördelning af nämnde fond, då
man har full anledning att tro, det af de goo,ooo
Riksdaler, som till utlåning återstått sedan Glasbrukens
anslag afgått, icke någonsin varit fullt
utlånadt, och således detta mitt project på intet
vis förnärmar någon, och meningen måtte
vara med en dylik inrättning att hjelpa den
som mest år i behof.
Vid utlåningen af nämnde 200,000 Riksda.'
Ier skulle samma grund följas som Kongl. CommerceCollegii
Bref af den 5i December 1818
stadgar, med det undantag, att så vida Rikets
Ständer bevilja !den föreslagne tillökningen af
Ben I Martil.
27
iooooo Riksdaler, det kunde tillåtas de Glasbruksägare,
som i början af detta år, icke erhållit
något lån, emedan de för förra året icke
tillverkat något glas, alt då de frampå sommaren
bevisa sig hafva sådant tillverkadt, få i
mon deraf låna till årets slut af det nya anslaget,
vid hvilken sistnämnde tid de ovilkorligen
till Disconten skola hafva åter betalt sina
tagne lån, på det att den må såttas i tillfälle
att vid nästa års början lördela och utlåna hela
Fonden,
Som jag tror mig bevisat att detta icke
vårkar oförmånligt, hvarken på de andra Manufacturerne
och Fabrikerne, ej eller någon
vinst hårflyter af att Disconten ej utlånar medlen,
under det att Glasbruksägare hafva allt
annat för att med allvar drifva sin rörelse,
anhåller jag ödmjukast att denna min motion
må varda till behörigt Utskott remitterad,
N:o 8.
Herr Rosenblad, Bernhard'. *
Jag får vördsamligen föreslå, att Riksens
Ständer måtte uppdraga Stats- och BancoUtskotten
att utarbeta en Plan till erhållande
och försäkrande af ett fast myntvärde, utan
rubbning i någon enskildt nu krajtägande
rätt.
28
Den I Martii,
N:o 9.
Herr af Eienftam, Israel:
I nära sammanhang med den önskade näringsfriheten
står rättigheten till uteslutande pri.
vilegier å nya uppfinningar. Denna rättighet
ntgör en betydlig driffjäder till näringarnes lortkomsf,
och blir säkerligen ifrigare åberopad, i
samma mon sorn näringsfriheten lemnar utrymme
för den enskilta omtankan och färdigheten.
Tidernas närvarande skick synes derföre påkalla
åtskilige förändringar uti Kongl. Maj:ts
Nådiga Förordning af den 28 April 1819, rörande
exclusiva privilegier för nya, i Riket tillförene
okända, slöjde-inrättningar, konster eller
våsendtliga konstförbättringar.
Härvid framställer sig trenne hufvudsakliga
ändamål att gemensamt ernå:
1) Att väcka industrien igenom uppfinnings-gåfvans
åggande, så att Nationens både
kropps- och sjåls-krafter må i sammanhang utvecklas
till näringarnes hastiga förkofran; samt
att främmande Nationers uppfinningar och erfarenhet
må här i landet så snart som möjligt
naturaliseras. Detta ändamål vinnes bäst genom
meddelande af uteslutande privilegier på
nya uppfinningar; ej allenast, såsom hittills, på
sådane som åro erkåndt goda, utan äfven för
dem, som till utseende ej hafva det ringaste
värde, endast de åro nya; emedan det ej ligger
inom menskliga bedömandet!, att på för^
Den i Martil,
29
hand afgöra den verkan hvartill äfven den uslaste
uppfinning kan föranleda. Det gifves deremot
knappt någon enda uppfinning af vigt, som
ej leder sitt ursprung från en annan oduglig
och alltid från en sämre; hvarföre det
år högst nödvändigt, att ej qväfva geniets
barndom genom en partisk utgallring. Skråandan
döljer sig förgäfves uti den invändning,
att man skulle öfversvåmmas af usla uppfinningar;
correctivet ligger i afsåttningen.
2) Att, med bibehållande af den föregående
principen, bevara hvarje enskilt medborgares
rått emot intrång i utöfningen af sina
naturs-förmögenheter. Detta ändamål vinnes
äfven bäst genom samma medel, nemligen, att
genast lemna ett sådant privilegium åt hvarje
anmäld förbättring af en gjord uppfinning, den
må vara huru ringa till utseendet som helst, endast
den år verkligt ny. Det correctiv som
inånga skulle önska emot missbruk eller orättvist
förnärmande af den föregående privilegii—
innehafvarens rått, finnes äfven i afsättningenj
ty om den sednare inventionen, som skulle vara
båttre, verkligen år sämre, så vinner den ej
sitt illa beräknade ändamål; men deremot, om
den nya förbättringen i sjelfva verket har mera
värde, så blir den rättvisligen i tillfälle, att med
bibehållande af den föregåendes rätt, vinna ett
företräde i afsättning, som den gamla inventionen
förut, under samma förhållande, gjort
gällande. Ofta torde man derigenom få se uppfinnare
och förbättrare uti samma person, och
3o
Den i Martiin
en fortgående täflan skall sålunda såttas i verksamhet.
Z) Att bevaka helgden af den intellectuela
äganderätten, som ofta år ganska dyrt inköpt.
Sådant kan ej förenas med nuvarande praxis
vid granskningen af inkommande ansökningar i
detta ämne, nemligen: att uppfinnaren skall vara
nödsakad fullkomligen upptäcka hela sin konst
för en otalig, namnlös, hår af så kallade vederbörande,
det vill såga detsamma sorn för hela
Allmänheten, innan han erhållit någon säkerhet,
om uteslutande privilegium till dess utöfning
För beviljande af ett begårdt Uteslutande privilegium
behöfver endast att utrönas om uppfinningen
hår i landet år förut känd och utöfvad;
hvilken forskning alltid bör kunna låta sig göra
inom uppfinningens rubrik, sorn för detta ändamål
alltid bör tillräckligen specificeras. Efter
närvarande förhållande skulle en Inventor möjligen
kunna utan ersättning beröfvas denna sin
rättmätiga egendom; hålst då man kan vara försäkrad,
att den döende skråandan gör de kraftigaste
ansträngningar för att illusoriskt verka
på godtycket vid uttydningen af det sedermera,
i l. momentet af samma Kongl. Förordning,
stadgade vidsträckta och obestämda vilkor för
beviljandet, nemligen såsom orden falla: om
Collegium finner det sökta privilegium lämpligt.
Det blir derföre nödigt att bestämdt försäkra
en uppfinnare om den fördel som honom
genom Kongl. Förordningen bör tillkomma;
samt att ej allenast fixera en minimi-tid för sådane
privilegiers åtnjutande, utan äfven att be
-
Den i Mars.
stämma en viss kort tid, inom hvilken ansökningen
bör vara bifallen eller afslagen; emedan
tillfållige omständigheter möjligen kunna vara
för handen, hvarigenom Inventor skulle betagas
en stor del af sin påräknade fördel, om dröjsmål
vid utfärdandet ägde rum.
Att god
tyckligt,
såsom hittills, grunda bestämmandet af
minimi-tiden för åtnjutandet af ett sådant privilegium,
endast på den mer eller mindre kostnad,
som uppfinningen vid utförandet skall medtaga,
synes ej vara nog; emedan den aldra enklaste,
och i utförandet minst kostsamma uppfinning,
kan vara ett resultat af otroliga föregångne
kostnader, hvilka sällan kunna uppgifvas,
än mindre verificeras.  . Äfvenledes torde
böra göras ett hufvudsakligt afseende på uppfinningens
härkomst: om den är Svensk, eiler
endast första copian af en utländsk.
Den verkan som åsyftas med 5 mom. af
samma Kongl. Förordning, synes ej heller nu
kunna förenas med den åt uppfinnaren ämnade
fördel och säkerhet: Genom bibehållande af
samma moment, skulle det missbruk kunna förefalla,
att en Svensk man blefve emot sin vilja
skiljd ifrån sådan sin vålfångna Egendom, då
fattigdom ej tillåt honom att sköta densamma
med sådan drift som andra, med användande af
större förlager, otvifvelaktigt skulle kunna göra.
Man kan dessutom lått föreställa sig, att en
uppfinnare som blifvit utarmad genom föregångna
mångfaldiga försök, och slutligen medellös
hinner sitt mål, ofta nödgas, af brist på både
förlag och credit, utbjuda sin uppfinning till
r
n*
Den i Mars.
salu åt en förmögnare person, och att det i
sådant fall ej beror af säljaren att föreskrifva
en köpare någon tid; helst då denne sednare
vet, att om han förmår något fördröja affairens
afgörande, så har den fattige säljaren förverkat
all rätt till hela sin egendom, sorn derefter lätteligen
och lagligen, enligt detta nämnde moment,
kari af den tillämnade köparen åtkommas
för intet; oaktadt sjette momentet af samma
Nådiga Förordning, förklarar denna egendomsrätt
lika helig med all annan, lagligen till,-!
kommen.
Möjligen torde man likväl anse ett uteslutande
Privilegium, som obegagnadt undanhålles
Allmänheten, ej böra få bibehålla sin rått längre
ån den utstakade Minimitiden för ett sådant
åtnjutande. Denna inskränkning, ehuru en medelväg,
lärer ingenstädes utomlands vara antagen;
emedan man anser såsom ett våld, att,
med hotelse att återtaga hvad man gifvit, tvinga
uppfinnaren att sätta sin invention i verkställighet
på en tid då det ej lönar sig. Man
ledes af den säkra erfarenhet att enskildta interesset
är i alla sådana fall den båsta Regulatorn,
endast det omgärdas med äganderättens
helgd;
Nya förbättringar bryta dessutom
vanligen den första Privilegiifördelen, innan den
beviljade tiden år utlupen.
Sådane åro de motiver som legat till grund
för uteslutande Privilegiers meddelande i andra
länder. Hvad denna sporre hos dem verkat,
och
Den i Martti.
33
och ännu verkar till näringarnes fortkomst, ligger
för öppen dag. Jag vågar derföre vörda
sammast föreslå en underdånig anhållan omsådane
ändringar i nämnde Kongl. Maj.ts Nådiga
Förordning, som åro nödvåndige för att böja
egenheten uti våra administrativa former emot
samma mål. — Det förändrade utseende som
de reglementariska föreskrifterne derigenom
skulle erhålla, har jag ansett min skyldighet att
härjemte i sammanhang framställa, under form
af Allegat. Till undvikande af ytterligare vid.*
lyftighet, torde detsamma, med Ridderskapets
och Adelns tillåttelse, få ouppläst åtfölja Memorialet,
och på bordet låsas af den som sådant
åslundar; anhållande jag vördsammast om
vederbörlig remiss.
Allegat.
Uppställning af det förändrade utseende, sorn
Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning af den *8
April 181 q, angående Exclusiva Privilegier
skulle bekomma, i följd af här frammanför
gjorda erindringar.
Göre veterligti Att som Vi, i an
ledning
af hvad Rikets Ständer hos oss i underdånighet
framståldt, insett nödvändigheten
Bil, till Ridd, *. Ad, Pr, s Band. j 3
Den x Martti,
af något sådant allmänt stadgande, angående
exclusiva eller uteslutande Privilegier, sorn, då
det å ena sidan, genom uppmuntran och säkerhet
för den, hvilken använder tid och kostnad,
på uppfinning eller bedrifvande af någon Ilar i
Riket okänd slöjd, konst eller väsentligt konstförbättring,
medförer naringarnes hastiga förkofran
; tillika å den andra sidan, förvissar hvarje
medborgare om den i 60 §. af RegeringsFormen
och i Författningarne grundade Näringsfrihet;
så hafva vi funnit, i sådant ändamål,
godt, att i detta ämne härigenom i Nåder förordna
följande:
I) Den som uppfunnit, eller hår i Riket
först verkståldt, eller vill verkställa, någon ny
slöjdinrättning, konst eller väsendtlig konstförbättring,
och åstundar uteslutande privilegium,
att på viss tid deraf sig begagna, må ingifva
ansökning derom till vårt och Rikets CommerceCollegium.
Ansökningen hör innehålla
sådana detailler, som tydligen ådagalägga att
uppfinningen ej förut här i Riket är känd och
utöfvad, då Collegium äger att inom i4 dagar
efter ansökningens inlemnande till oss inkomma
med underdånig tillstyrkan derå; hvarefter vi
vilje oss i nåder utlåta om sådant Privilegium
må af Collegium den sökande meddelas. Vid ett
sådant nådigt utlåtande vilje vi, till afslag eller
bifall, endast göra afseende på huruvida uppfinningen
verkligen förut här i Riket är känd
öeh utöfvad eller ej;
och vilje vi i Nåder
deraf lemna Collegium så tidigt del, att det
Den i Martii,
&
sökta Privilegium må hinna meddelas inom 6
veckor efter ansökningens jnlemnande. Skulle
Collegium deremot finna elen angifna uppfinningen
vara här i Riket förut känd och utöfvad,
äger Collegium att ansökningen om uteslutande
Privilegium genast afstå.
Ehuru det bör för
modas
att den föregående undersökning, som
nu blifvit Föreskrifven, skall medföra säkerhet
för en hvar emot inskränkning uti hans lofliga
näringsfrihet; likväl och på det att ej någon
må sakna tillfälle att lagligen bevaka sin rätt, skall
uteslutande Privilegium ej i något fall utfärdas
annorlunda, än med det vilkor, att sedan dess
innehåll blifvit, genom Privilegii-innehafvarens
försorg, trenne gånger i Stockholms Post- och
InrikesTidningar kungjordt, den som förmenar
sig vara genom samina Privilegium förnärmad,
är öppet, att inom trenne månader ifrån sista
kungörandet, hvarje månad till trettio dagar
beräknad, skriftligen anmäla sig hos Commerce.
Collegium, som då, efter förnyad noggrann undersökning,
bör skyndsamt meddela utslag, huruvida
klaganden företett skäl, som förtjena sådant
afseende, att dst vilkorliga Privilegium,
som blifvit utfärdadt, kommer att förfalla; eller
om han varit obefogad till sin talan, och samma
Privilegium således må till dess kraft och
verkan fortfara; i hvilken sednare händelse han
bör sakfälla® att böta 5o till 100 R:dr efter
omständigheterna, och tillika kännas skyldig att
ersätta Privilegii-innehafvarens förlust genom
uppehåll och förordsakade kostnader. I fall anmärkning
emot uteslutande Privilegium icke, in
-
36
Den i Martil»
norn förenämnde tid blifvit vederbörligen bevakad,
vare det ej underkastadt något klander.
2) Kortaste tiden för åtnjutande af ett uteslutande
Privilegium bestämmes till sex (6) år,
hvaremot längsta tiden ej må öfverstiga (i5);
och vilje vi ej i nåder medgifva, att sådan tid
må förlängas, så framt icke synnerliga skal skulle
dertill föranleda och någon för Riket vigtig
slöjd funnes, ej kunna på annat sätt främjas.
Vid bestämmandet af en sådan tid bör göras
afseende på uppfinningens härkomst, om den är
Svensk eller endast första Copian af en Utländsk;
samt på den större eller mindre kostnad,
sorn den antingen redan medfört eller i utfö.
randet skall medtaga.
i ,T) Innehafvare af ett på förestående sätt
tillkommet uteslutande Privilegium, kan under
de.första 6 åren ej förlora detsamma; men om.
samma Privilegium är utsträckt till längre tid,
och inrättningen efter 6 års förlopp ej är satt
i full verkställighet, eller sedermera afstannar,
och under tvenne på hvarannan följande år ej
tillbörligen bedrifves, skall i bägge dessa fall
Privilegium till dess kraft och verkan upphöra,
så vida ej Innehafvaren kan leda i bevis, att
orsaken ligger utom dess förvållande, då Colle,
grum, genom särskildt resolution, äger att upphäfva
denna inhiberande verkan.
Återstående delen af Kongl. Förordningen,
Den I Marthi.
37
eller 3:dje, 4:de, 5:te, 6:te och 7:de momenterne
skulle förblifva oförändrade.
N;o 10.
Grefve Mörner, Carli
I en tid, då man sorgfälligt bör undvika
att öka Statens utgifter, borde jag kanske nu
icke inför Höglofl, Ridderskapet och Adeln väcka
någon fråga derom; men som ämnen af enahanda
beskaffenhet förut blifvit af några värda
Ledamöter framställde; skulle jag anse mig fela
i min pligt, om icke äfven jag begagnade detta
tillfälle att anmäla behofvet af en särskild Läkare
för den del af Kron öbergs Län, somgrånsar
emot Jönköpings och Hallands Län eller för
Sunnerbo Härad. Upplysningsvis får jag äran
nämna att inom Vexiö Stad bo jemte en ProvineialLäkare,
Lazaretts- och RegementsLäkare,
men utom det dessa tvenne sistnämnde icke
äro pligtige att biträda ProvincialLäkaren vid
sådana förrättningar, dervid denne är skyldig,
att på kallelse inställa sig, är det lika omöjligt
för honom att jemväl bestrida sjukvården inom
Sunnerbo Härad, som det vore kostsamt och
ofta ändamålslöst för den som behöfde hans
hjelp att påkalla den, då de som bo på den
trakt af Sunnerbo Härad, hvilken gränsar mot
Halland, hafva i4 å i5 mils väg till Vexiö, och
ingen inom samma Härad boende under 5 mil
till nämnde Stad __ Lika vanlottade äro angränsande
tvenne Härader af Jönköpings Län,
38
Deri i Martil.
össbo och Vassbo, och då Läkarevärden beqvämligen
kunde uppdragas en ProvineialMedicus
för dessa bägge Härader inom Jönköpings
Län, samt Sunnerbo inom Kronobergs, på det
sätt, att denne Embetsman, i afseende på den
allmänna Läkarevården och de ProvincialMedicitjensten
i öfrigt åtföljande skyldigheter, sorterade
under begge Länstyrelserne, får jag
ödmjukast föreslå, att anslag på Stat för en så
beskaffad ProvincialMedicibeställning måtte af
Rikets Ständer beviljas; och som denne Läkare
icke lika med andra ProvincialMedici hade att
påräkna någon Stadspractik, hvilken på Jandet oftast
är litet lönande, anser jag anslaget böra
vara något högre, än hvad i allmänhet för ProvincialMedici
är bestämdt.
Tillgång härtill
torde StatsUtskottet finna i den af Herr Cedersköld
förest agne indragning af anslaget till
uppmuntran för Läkarevetenskapens studerande
af unga Präster; och de minskade utgifter, som
Staten kommer att vidkännas genom minskade
resekostnader för Medico]egala undersökningar och
andra Embetsresor, komma att härföre i betydlig
nion gifva ersättning.
Beträffande denne
Läkares station, så skulle jag anse Ljungby
Tingsställe dertill böra utses, såsom beläget ungefär
midt uti det område hvarom nu är fråga;
men då det torde vara angeläget, att Apothek
är att tillgå å det ställe der Läkaren sig uppehåller,
bör jag jemväl nämna, att ett sådant redan
finnes inrättadt i Vernamo inom Össbo Härad,
samt att denna Gästgifvaregård är belägen
endast fem fjerdedels väg från Vässbo och tvänne
mil från Sunnerbo Härads gräns; och det
Den i Martil.
39
ir det med afseende härå som Wernamo torde
böra bestämmas tiil station för den ifrågavarande
Provincial Läkaren.
Jag anhåller Ödmjukast om remiss af denna
min motion tili Oeconomie- och Stats-U-frskotten.
N;o 11.
Friherre Wrangel, Henning:
Linder de interessanta discussioner och Anföranden
som ägt ruin öfver landets närvarande
förlägenhet, har jag till denna stund, blott med
min uppmärksamhet följt dessa öfverläggningar,
under afvaktan af ett för min öfvertygelse tillfredsställande
förslag till afhjelpande af det onda
men som motionstiden lider till slut —-
och, enligt mina åsigter, icke något fullständigt
system blifvit framlagdt, ehuru både Grefve Hård,
Friherre Cederström, Herr Tham med flere utbredt
ljus öfver detta ämne; så torde det icke
af Ridderskapet och Adeln synas förmätit, att
jag vågar anhålla om tillstånd att framställa en
motion, rörande industrien i allmänhet, lämpad på
Sverige, hvars utarbetning och detailler jag förbehåller
mig att längre fram, sedan den korta
inotions-terminen är förbi, inför Ridderskapet
och Adeln till granskning framlägga.
Konungens nådiga skrifvelse rörande näringsfriheten,
torde göra mitt förslag öfverila
-
I
Den i Martti,
digt, men som jag icke haft tillfälle att dejvsamraa
genomläsa, och genom mina anmärkningar,
äfvensom andras, åsigterne må hän*
da blefvo alltför delade, så vill jag ej dröja
med framställandet af mina tankar i detta
ämne.
Under denna synpunkt, utan att tilltro mig
inse det rätta, skall jag försöka att framställa
juina tankar i åtskilliga angelägenheter. Med den
korthet, sorn man bör iakttaga, för att icke
trötta Ridderskapet och Adeln, är det för mig
omöjligt att fullkomligen utveckla ämnet, men
hoppas det åtminstone kan blifvs en ledning till
något bättre — fida händer åt enskifta crediten,
till allmänhetens säkerhet och ett deraf följande
nödvändigt obetvifladt värderingssätt utgöra enligt
min tanka delar af Statshushållningen, hvarförutan
inga författningar, huru förträffliga de
än må vara, kunna lämna tillräckelig kraft att
satta näringsfriheten i gång.
De tvänne delarna nemligen credit-systejnet
och varderings-sättet för beskattning oell
inteckning har jag redan föreslagit sättet
att tillvägabringa resultaterna återstår.
jag inser hvad som efter dessa principer af mig
bör fordras, men också lugnas jag vid åtankan,
att hos Ridderskapets och Adelns upplysta bedömande
finna undseende vid misstagen och
uppmuntran vid det nyttiga^ som tillfälligtvis kan
framställas.
Den i Martii,
4*
N:o 12.
Friherre Wrangel, Henning',
I en period då Statshushållningen utgör alla
Nationers föremål, och dess sanningar alltmer
och mer påkalla Regeringarnes uppmärksamhet,
så är tiden inne att sätta en gräns för
den Finska handeln, menlig för inre productionen.
Om jag intet misstager mig, ligga
gjorda tractater i vägen för dess upphörande i
närvarande ögonblick, men det hindrar icke att
Nationens allmänna önskan af dess Ombud inför
Thronen framföres, det en dylik Tractats
förnyande icke må ske, saint att tillika i underdånighet
begära underrättelse om tiden af dess
upphörande, på det Sveriges näringsidkare derefter
må kunna rätta sig, utan att den hastiga
. öfvergångea verkar skada åt medborgaren.
Om någonsin något Statshushållnings-systern
skall vinna stadga i Sverige, så är det
högst nödigt, att en modifierad Tull tillåter införseln
af alla utländska producter, för att tvinga
inrikes producenten att lemna god vara i
och med detsamma möjligheten som den upprätthåller,
för näringarna att emotstå utländska
concurencen.
N:o i3.
Friherre Wrangel, Henning i
Den Fångförings-anstalt; sorn under Riks
-
4*
Den x Martu'.
dagen 1818 blef af Ständerna antagen, har
närmat sig så vida till fullkomligheten, att färre
rymningar förmärkas, men den medför en större
kostnad, an som borde kunna förmodas, hvil_
ken dock kan afhjelpas, derigenom, att, i
likhet med England och Frankrike, brottslingarna
foras ihopkopplade med en kedja, som
sätter dem ur stånd att rymma, och dymedelst
kan en FångGevaldiger till häst föra flera på
en gång. Sjuka och ofärdiga borde få åka, men
inga andra. Genom detta sätt skulle äfven vinnas
vida mindre transporter, och egna angifvelse!’
å diktade brott.
Om den af Friherre Schöldebrand projecterade
deportation, i förening med den kostnad
som af Grefve Cronstedt blifvit uppgifven,
kan till vägabringas samt derigenom utväg vinnas
att kunna skilja de grofva brottslingarna
från de vilseförda; uppgår för mig ett ljus af
hopp, att se sedligheten äfven genom detta medel
tilltaga, och öka Sveriges productiva capitaler,
medelst många armar, sorn nu äro Nationell
till last och ingen nytta.
N;o 14.
Friherre Wrangel, Henning:
Alltsedan Riksdagen 1812, har jag påyrkat
en till principerna förhättrad Landtmäteriiaxa,
der godtycket mindre än som nu sker,
uppgör liquiden. För egen del har jag inlem
-
Den i Martti.
43
n»t ett projeet som genom Regeringens försorg
blifvit omarbetadt
men ännu icke fastställdt
annorlunda, än att man funnit för godt att fördubbla
Landtmätarnes arfvoden
hvarigenom
deras vilkor förbättrats med bibehållande af lika
felaktiga principer, som de hvilka uti 1780 års
Landtmäteri-taxa finnas, och allt detta på Jordägarens
bekostnad.
Häraf tager jag mig anledning att hos Ridperskapet
och Adeln hemställa, om vi icke
skulle inbjuda de öfrige Stånden, att hos Ktgl.
Majit underdånigst anhålla det ifrågavarande
projeet måtte blifva oss oommuniceradt, för att
deröfver kunna discutera och vinna ett önskadt
slut på denna motion, af så mycket större vigt,
som de kostnader, hvilka äro förknippade med
en mätning, äro stora, samt dryga i mon af
Landtmätaréns förmåga att sammansätta invecklade
räkningar. Som förmodligen de grunder
hvarå jag gatt äro glömda; torde det tillåtas
mig att blott nämna, det tunnelands-beräkningen
med vissa modificationerför olika slags belägenhet
är den princip jag ansett rättvisast, så väl vid
mätningar som delningar, renoveringar &c. &x\,
och sträck aln tagen till grund vid rågångars uppgående
m. m., hvarigenom regndagar &c. hlif.
va uteslutne såsom omöjliga att controllera.
N;o i5.
Friherre Wrangel, Henning".
1 närvarande stund då hela Nationens upp»
44
Den r Marsi
märksamhet är fästad på den blifvande Realisationsplanen
är det kanske icke ur sin ordning
att fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
derpå, att alla publika fordringsägare,
hvaröfver Riksens Ständer äga disposition, böra
inställa sina lagsöknings^åtgärder intill dess Finance-Regleringen
hunnit att uppgöras.
Flera bref från Landsorterna hafva uppmanat
mig till denna motion, om hvars remitterande
till Stats- och BancoUtskottet anhålles
och att Utskotten inom i4 dagar häröfver af.
gifva deras Utlåtande.
N:o 16.
Grefve Hård, Carl Gustaf:
Ett hinder för näringarnes uppkomst och
förkofran i vårt land, anser jag vara den allmänna
bristen på en sådan dass af arbetare,
sorn med ett slags oberoende existence, kunna
vara verksamma för näringarne, utan att uteslutande
tillhöra någon. Jordbruket drifves antingen
nied lejda tjenstehjon, hvilka, om de
vissa tider af året äro nödvändiga, likväl en annan
tid skulle kunna umbäras, eller ock med
arbetsbönder och torpare, som vanligen måste
vårdslösa sitt eget gårdsbruk, för att behörigen
sköta herregårdens, och ofta allt mera betungas,
i den mon detta utvidgas. — Bergshandtefingen
har sina särskildte arbetare, sorn alltid
måste underhållas, men icke hela året igenom
kunna sysselsättas. Likaså har nästan hvarje
Den i Martii.
4*
större Fabriksrörelse sina egna arbetare; och
detta gör både productions- och förädlingskostnaden
drygare, än de behöfde vara, emedan dels
arbetarens underhåll den tid hans arbete icke
behöfves, faller det gjorda arbetet till last, och
dels ofta ett helt hushåll måste försörjas af deny
som begagnar arbetet af en enda.
Ett förmonligare förhållande tror jag kun.'
de beredas, om tillfälle gåfves för mindre be-*
medlade personer, att med ägande rätt förvärfva
mindre possessioner, utan deltagande i de onera
och tjenstbarheter, som i allmänhet åtfölja
hemmantalet. Fråga har varit om en mera utsträckt
hemmansklyfning, men dels är denna i
sjelfva verket längre utsträckt än författningarne
hittills medgilvit och äfven längre, än de, med
en generel tillämpning kunna medgifva, och dels
blir alltid fördelningen af hemmantalets skyldigheter,
rotering, skjutsning in, m., på mindre
lotter, svår att med rättvisa verkställa; men ett
annat medel gifves, som jag nu föreslår; att
nemligen den tillåtelse, som, genom Enskiftesförfattningarne
för särskilda provinser, är lemnacl
åt ägare af enskiftadt hemman, att inrätta
och anslå till och med tiondedelen af dess erhållna
jordrymd till särskilta lägenheter, hvardera
minst af fyra tunnlands innehåll, och att
dem till andra personer upplåta, under full ägande
rätt till evärdelig besittning, måtte utsträckas
till ägare af enstaka hemman i allmänhet,
men med mindre inskränkning, än som nu
för enskiftade hemman äger rum, så att t. ex.
från helt hemman af ett hundrade tunneland»
Den t Martiin
jordrymd finge på detta satt abajieneras tiondedelen,
fran hemman om ett hundrade femtio
tunneland femtedelen o. s. v. , med iakttagande
af lika förhållande i afseende på mindre hemmansdelar,
utan skillnad på odlad eller ouppodlad
mark, blott med vilkor af hvarje lägen--  hets bestämmande till minst 4 tunneland och
utsättande af någon viss årlig spannemåls-afgift
till stam-hemmanet,
Att en tryggad besittningsrätt är ett vilkor
för bemödandet att förvärfva, synes mig vara
afgjordt, men sådan besittnings-rätt tillerkanne»
nu endast den, som har nog förmögenhet att
köpa en till visst mantal bestämd hemmansdel,
oell saknas helt och hållet för den, som, i egenskap
af landtbo, torpare, eller förpantningshafvare
brukar annans jord. Dessas existence
beror af ägarnes godtfinnande, och de kunna
icke med säkerhet påräkna, att få njuta frukten
af deras använde mödor. Om deremot tjenstehjon
eller andra obemedlade personer hade
i sigte möjligheten, att, på det sätt jag föreslagit,
genom arbetsamhet och sparsamhet vinna
säker besittning på en jordlägenhet, som de
kunna förvärfva, skulle dessa egenskaper blifva
mindre sällsynta; ägtenskapen bland den lägra
Folkclassen, som nu oftast föranledas af lättsinnighet
och sedeförderf, och medföra en tillökning
i folkmängdens numerär, men icke i arbetskrafterna,
skulle gifva bättre resultater i
både moraliskt och oeconotniskt afseende; och
derigenom skulle bildas en dass af arbetare,
Sorn, utan tillräcklig sysselsättning af eget jord
-
Den t Martii.
4?
bruk, kunde använda sin arbetsflit till förmon
för näringar i allmänhet, utan att vid någon
viss vara bunden.
Jag anhåller att detta mitt Memorial måtta
blilva till Allmänna Besvärs och OecononiieUtskottet
remitteradt,
N:o 17.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning x
Sedan Friherre L. A. Mannerheims motion,
att de Brandstodsskyldige, som, för någon
del af deras åbyggnader, ville i allmänna Brandförsäkringsverket
ingå, skulle förklaras berättigade
att skilja sig ifrån de Brandstodsinrättningar,
sora 24 Cap. 5 §. ByggningaBalkén, föreskrifver,
blifvit af Riksens Ständer sista Riksdag
bifallen, lärer denna Lagens allmänna föreskrift
hafva blifvit upphäfven, och Brandstadsinrättningen
upphört att såsom en barmhertighetsanstalt
anses; och vid sådant förhållande, och
sedan detta förutgådt, hemställer jag vördsammeligen
om icke, den nu mera yilkorliga tvångslagen,
som innefattas i denna föreskrift äfven
må upphäfvas. Till detta omdöme att så bör
ske, hänföres jag först deraf, att sedan, genom
stadgandet, att ovilkorligen kunna skilja sig ifrån
Brandstodsinrättningar, man nu mera icke anser
denna föreskriften om brandstod som ett Barmhertighetsverk,
tvångslagen icke synes åsyfta något
annat, än ett förmynderskap, att alla på landet,
skola på ett eller ann at sätt äga ersättningsKKj
48
Den i Mavs,
språk för brandskador, hvilken föreskrift synfi9
vara olämplig, och icke böra innebära vidsträcktare
förbindelser för Hemmansbrukare än för Husägare
i Städerne, hvilka icke af Författningar
äro ovilkorligen älagde deras Hus brandförsäkra,
och i afseende hvarpå, på landet liksom i
städerne, icke någon inskränkning af tvång bör
äga rum; men, utom detta företer sig ett annat
skäl för upphäfvande af denna vilkorliga föreskrift,
det nemligen, att derigenom komma de
qvarblifvande i Brandstodsföreningen att, utöfver
behörig proportion, mera än förut, med
Brandstodsersättningar betungas, då desse qvarblifvande,
måste erlägga hvad på dem kommit
att utgifva, som Brandstodsföreningen frångådt,
och som, i mindre Härader i synnerhet, kan
blifva ganska betungande hvarpå så mycket mera
bör fästas afseende, som nu mera, då byggnadsämnen
blifvit dyrare, Brandskadeersättningar
uppgått till betydliga kostnader, till bevis
hvarå må nämnas, att i Åkers Socken i Södermanland
nppgår i år Brandstodsersättningeii för
en större afbränd By till 9 R. dr Banco på hvarje
helt mantal som blifvit betydligare, i den
nion Hemmansägare hunnit flytta sig till allmänna
Brandförsäkringsverket. *Med afseende
härå, och sedan sålunda Lagen i 24 Cap. 5 §.
ByggningaBalken förut är förändrad, föreslås
vördsammeligen, att hvar och en Hemmansägare
äfven må vara berättigad, att utan vilkor
och förbindelse att ingå i allmänna Brandförsäkringsverket,
skilja sig från allmänna Brand,
stadsf öreningar, med tiUkännagifyande derom
hös
Den i Martii.
49
hos Landshöfdingen eller HäradsRätten; men
att, till betryggande i för större kostnader än
förut, borde de qvarblifvande i Brandstodsförening
icke komma att erlägga brandstod i annat
förhållande än till det hemmantal, hvari de förut
deltagit, så, att om t. ex. i ett Härad af 4o
mantal, 20 frångått Brandstodinrättningen, hvarje
mantal af de återstående tjugu, blott erlade
en fyratiöridedel, af förut på Häradet belöpande
ersättning, och hvarvid äfven borde tilläggas,
att de sorn erhållit brandskade-ersättning, icke
blefvo beiättigade att skilja sig ifrån den inrättning,
der de en sådan förmon tillgodonjutit, åtminstone
icke förr, ari de i brandstod utgifvit
det belopp, sorn kan svara emot den fördel dé
äf Brandstodsinrättningen njutit.
Jag anhåller vördsammeligen att detta anförande
till Lagutskottet remitteras.
N:o i8.
Grefve Gyllenborg, Johan Henninge
Ibland de olägenheter sorn Landtmannfen
får vidkänriasj är den icke obetydlig, att nödgas
emottaga kririgvandrande personer, Väl med
pass försedde, mfen stundom af sådan beskaffenhet,
att det dermed åsyftade äridarriål ieke
iippfylles. Jemte andra kringvandra Gesäller,
permitterade Soldater och Båtsmän, förpassade
till aflägsnare provincer, de förre ofta att söka
Bil. till Ridd. 0. Åd. Pr. 2 Band 4
5®
Den i Martti.
antagas af Mästare i någon aflägsen stad, äfvensom
de sednare att söka arbetsförtjenst, besöka
slågtingar, eller i andra ändamål, utan att i
passet år föreskrifvet bestämdt ställe dit förpassningen
leder, tiden då den förpassade borde
ankomma tiil föreskrifven ort, eller vågen
som densamma borde färdas, hvaraf blifver en
följd, att innehafvare af sådana pass kunna verkställa
deras vandring, så långsamt och med så
många krokvägar de finna för godt. Landtmannen
är likväl nöjd då deras besök icke hafva
andra påföljder, ån att blott meddela desse besökande
mat och herberge, stundom äfven understöd,
och har man förbindelse åt Svenska
Nationalcaracterens godhet, att detta förpassuingssått
icke oftare, ån som sker, leder till
menligare följder; inen då det obestämda i förpassningar,
hvarigenom den förpassade kan fortskrida
i sin vandring så långsamt honom godt
synes, utan att någon derföre åger lägga hinder
i vågen, kan blifva vådligt för allmänna så«
kerheten, och det år af större angelägenhet att
lemna uppmärksamhet åt de gående ån åkan.
de resandes förpassning, tror jag icke anledning
saknas till det tillstyrkande, att i alla pass,
för gående personer, som ifrån SlottsCancelliet,
Landshöfdingesäten, städer eller andra vederbörlige
autoriteter emanera, borde bestämdt utsättas,
jemte destinationsstållef, vågen som bör
följas utan rättighet till afvikande, vid ansvar,
och Gåstgifvaregårdarna till nåstintill belägna
Lån, der påskrift å passet meddelas, äfvensom,
med beräkning af resetid, minst 2 mil om dagen,
det torde vara lämpligt att derom meddela fö
-
Ben J. Martil.
reskrift; och torde till vinnande af åndamålet
sä vida icke allt för mycket besvär derigenom
beredes blifva, såsom controllerande gagnéligf,
om förteckningar upprättades af de authoriteteter
som förpassningar meddela, upptagande
förpassningarnes innehåll, samt äfven af der»
föregående sista påskriften, då passet ifrån annat!
authoritet blifvit utfärdad, för att deraf kunna utröna,
huruvida, föreskrifterna blifvit behörigen
iakttagne.
Jag anhåller vördsammeligen att detta anförande
må till Oeconornie- och BegvårsUtskot—
tet remitteras,
N:q ig,
Herr König, Johan A.:
Vid alla Riksdagar har det visserligen varit
Beviiining6Utskottets berömliga omsorg och
bemödande att på säkra grunder fördela beskattningen.
I sista Bevillningsstadgan har det
dock håndt att en högre afgift blifvit ålagd för
utsatte capita ler, sorn icke åro intecknade, ån
för deni som åro det. Då likväl det år en
stor förmon att hafva sitt capital försäkrad t genom
inteckning, i stället att andra utestående
capitaler kunna vara underkastade många tillfälligheter
till långifvarens osäkerhet, hemställen
ödmjukast att den omständigheten måtto med
Högloft. R dderskapets och Adelns bifall lill
BevillningsUtskottets handläggning vid förestående
Bevillningsstadga, remitteras, att en helt
omvänd ordning måtte iakttagas och således
52
Den i 31«rs,
den afgift, sorn i sista BevillningsFörordningen
är ålagd ointecknade capitaler blifva ålagd dö
intecknade, och de förre för framtiden njuta
den lindring i afgift, som de intecknade genom
samina stadga åtnjutit sedan sista Riksdag. Hvar
och en torde anse detta så billigt, att jag icke
tror mig fela då jag Ödmjukast hos HÖgvålborne
Herr Grefven oell LandtMarskalken samt
Högloflige Ridderskäpet och Adeln anhåller
att detta Memorial till vederbörligt Utskott
måtte remitteras.
N=0 20»
Herr Königh Johan A.l
Långe nog har man vid de olika tillfället!
och ställen då mått, mål och vigt nyttjast, blifvit
gäckad genom deras olikhet* dels på särskildta
platser eller verk, dels för olika varor*
så att den ene eller andre ofta icke vetat om
honom skett rätt eller ej. Det är vål att ett
sådant förlitande gifves medborgare emellan*
att misstroende icke åger rum; men det år bättre
att en sådan tydlighet gifVes, att alla begripa
förhållandet och att ingen orätt kan ske. Nii
år det annorlunda. Hvad kan ock vara orimligare^
ån att det finnes tvenne tal* sorn kallas
'3000, eller att 1200 skall stundom kallas 1000;
att 25 marker skola heta ett Lispund, då likväl
detta aldrig består af mera ån 20 marker, och
att Skeppundet på olika ställen och för olika
Varor har olika innehåll? Så många skiljaktiga
Vigter finnas nu, att den ytterst# redighet be
-
Den i Martii.
höfves för att ej confunderas; och utan annan
giltig orsak ån vanan, har nian bibehållit en an-^
nan vigt för Stapelstäderna, en annan för Uppgtåderne;
äfvensom vid Järnbruken en olika vigt
eller beräkning för Malm, Tackjern och Stånga
jern, samt ännu en annan för Victualievaror?
då likväl allt k»» och synes böra vågas efter
enahanda grund, så att köpare och säljare lika
begripa beräkningen.
En Comiftée yar i mångå år förordnad att
Utreda detta ämne, der likväl hela saken hjel^
pes genom en enda befallning, att icke annan
vigt eller beråkningssått må på något ställe
eller för någon vara nyttjas, än en och densamma,
Huruvida måtten, målen och vigterne böra
indelas i decimaler eiler förblifva sådane de
nu af Allmänheten brukas, och hvad vigterne
angår år genom den så kallade Betsmannen
allmännast, understålles i ödmjukhet närmare
pröfning. Ehvad härom förordnas, gr ändamålet
vunnit blott ett och samma mått, mål och
vigt komma att gälla öfverallt i Riket och i
ali slags handel, Att mången, sorn nu invant
sig vid gamla bruket, skall i början finna sig
besvärad, är vål onekligtj men snart skall dett^
förgå, och ingen skall gifvas, som icke efter
någon tid skall finna förändringen eller rättelsen
lika god, som den verkligen är behöflig till.
upphåfvande af oreda. Det lilla motskålet att
Allmänheten nu har sina målkärl och vigter
annorlunda indelta, ån kanske vid förändring©**
54
Den i Martiin
kan finnas redigast, är för svagt att motverka;
ty snart oell för ringa kostnad får man dem
ändrade och omjusterade, hvilken förrättning
dessutom år Land t må tärne ålagd mot ringa afgift
samt för öfrigt bör i alia Saiubodar årligen
iakttagas. Men då fördelandet i fjerde- åttonde-
och lö.dedelar o. s. v torde förefalla lika
fått sorn i decimaler och icke så snart förfaller
i brutna tal eller så kallade Bråk, samt nu år
allmännast, loide allt, eiler så vål vigterne sora
måtten och målen dervid kunna förblifva; och
för redighets skull alla så kallade öfvermålskappar
vid ali mätning försvinna. Saken beror
blott på ett förordnande om lika förhållande
öfver allt.
Man skall vål säkerligen rörande Jernvigten
invända, att inrättningen i Bergslagerne nu år
sådan, att jernet, enligt talesättet, arbetar sig
sjelft, hvarmed lärer förstås, att det qvantum
malm, som der kallas ett Skeppund, skall
innehålla så många Lispund eller så stor öfvervigt,
att hela afbrånningen vid Tackjernstillverkningen
kan afråknas, och ett så kalladt
Skeppund Tackjern erhållas ur det qvantum som
med sin öfvervigt kallats ett Skeppund malm,
samt vidare och på samma sått ett Skeppund
Stångjern utaf hvad som anses för ett Skeppund
Tackjern, så att riår man vet huru många så
kallade Skeppund malm man har, vet man ock
huru många Skeppund jern man kan påräkna
sig äga. Tag medger vigheten häraf; men intet
Bruk lärer äga så okunnig betjening, att
den ej kan uträkna det ändrade och proportio
-
JJ,:u I Martil.
56
nella förhållandet, samt Patronen sjelf, utan egen
möda, lå lika rigtig kännedom om hvad han
åger. Invändningen måste ock icke vara så betydlig,
emedan malmens förhållande år underkastad
mycken olikhet genom dess mer eller
mindre rikhaltighet: och uträkningen år lätt
gjord, hålst följden blott bk-fve en proportionerad
minskning i priset för Malmskeppundet,
når det innehölle mindre vigt eller verkligt
värde. Men otn emot förmodan en rubbning 1
vägningssåttet möjligen vore för Bergslagern©
otjenlig i det hela eller hvad Malmen och Tackjernet
angår, synes dock den ändring vara högst
behöflig lör hela Allmänheten, att ett Skeppund
Stångjern och allt Manufactursmide, åtminstone
när det såljes eller afgår från Bruket, beVåknas
på lika sått och till lika många Lispund och
Marker, sorn ett annat eller Victualievigts Skeppund
eller den vigt, som i allmän handel och
vandel år eller kan blifva bestämd. Om en
dubbel uträkning blefve häraf en följd förBruksbetjeningen;
rörer den och endast dem, hvars
kunskap och öfning skall härvid lätt reda sig;
och hela Allmänheten, som ej åger samma
upplysning i Räknekonsten, skall härvid vinna
en betydlig förmån i det den då kånde vigten
af hvad han köpte och kunde se om möjligen
ett misstag eller orättvisa skett.
Om hela förändringen i nåder arbefalles
att taga sin början med nästa Nyår, efter hvilken
tid intet annat mått, mål eller vigt bör i
någon handel få nyttjas, ån den soni nu blåvér
påbjuden, skall hvar och en dessförinnan
Den i Martii.
hinna anskaffa sig nödiga mått, mål och vigter^
i fall, emot förmodan de nu, så yål för ygta,
aom torra varor, allmänt i handel brukliga måtren
, målen och vigten med dess nu varande
indelning icke skulle kunna fastställas, och hels.
oredan således på en gång försvinna genom enhet
och likhet öfverallt.
Något mera eller flera omständigheter behöfvas
icke, ån ett allmänt gällande Påbud med
strängt förbud mot alla afsteg derifrån, om
hviikets utfärdande jag i ödmjukhet vågar föreslå
att Riksens Högloflige Ständer ofördröjligen
hos Kongl. Maj;t i underdånighet anhålla
sedan saken, blott för grunderne till måttens,
målens och
nomieUtskottets skyndsamma utredande remitteradt.
N:o ar.
Herr Konig, Johan A.y
I ett tidehvarf då Litteraturen vunnit en,
sådan tillväxt att större Verk i flera lärdomsgrenar
utkomma, och då ordning äfven i de
minsta delar åsyftas, torde det tillåtas att väcka
uppmärksamheten på en sak, som ej mindre
kan i sin mon vara gagnelig, ån ländande till
Verkens prydlighet, men egentligen rörer stadgande
för ett af vårt Lands mindre Manufacturlnrättningar,
nemligen Pappersbruken. Man
har sett desse ej allenast i myckenhet ökas, utan
ock deras tillverkningar så i godhet tilltaga,
Den l Martii.
jgtt både våra bok- och kopparpråssar kunnat
af dem nöjaktigt förses med vackra papperssorter.
Det gör lik väl för alla utgifvare af
större verk och i synnerhet af arbeten, som
långvarigt fortsåttas eller sorn, bestämda till
flera delar, icke hastigare ån på flera år kunna
utkomma, en stor olågenhet, att papperets storlek
nästan vid hvarje Bruk år olika. Man har
stundom sett böcker ^tgifvas, som till en ny
del mast åtnöjas med annat format ån i de fö,,
yegående, och våra Collegier® archiver intyga
huru i deras tjocka yolumer förekomma ofonn-,
ligt olika storlekar af papper, hvilket gör boken
ej blott mera ful och svårare att inbinda, utan
ock obeqvämare att handtera och genomleta.
Det vöre derföre en tjenlig sak om vissa storlekar
för papper blefvo föreskrifna. Af hvarje
papperssort borde dock tillverkas till alla de
storlekar, som komma, att blifva bestämda, så
att den sorn vill hafva mera fint och mera hvitt
papper, men af enahanda storlek med det gröfre,
alltid kan finna tillgång, och papperets godhet
eller vackerhet ej bindas till viss form, utau
fås af alla storlekarne, hvilket förmodligen
kunde för yanliga behofven inskränkas till 4,
slag och bestämmas för en sort eller nu vanliga
skrif- och concept-papperet till 17 tums.
längd med i4 tums bredd för hela arket; för
en sort eller nu vanliga post- och bref-papperet
till 22 tums längd med 17 tums bredd; för
en sort eller så kallade regal-papperet till a4
tums längd med 19 tums bredd och åter för en
sort eller imperial-papperet 00 tums längd rned,
23 tums bredd. De ännu större slagen nyttja®.
58
Den i Mars.
så sällan, åtminstone icke allmänt eller till böe.
ker räkenskaper eller andra vanliga behof, utan
någon enda gång till char tor och kopparstick,
då också särskildt tjocklek erfordras, så att ett
visst mått icke behöfde för dem föreskrifvas,
helst sådane sorter icke vid hvarje Pappersbruk
hvarken sökas eller tillverkas, utan hvar och en
sorn behöfver dem, lärer få beställa sitt erforderliga
qvantum å de Bruk, der de kunna fås.
_ Men nödigt klefve, såsom redan ofvan före
år nåmndt, att alla slag af papper, både tryck-,
concept- och skrif-papper, samt ännu finare,
tillverkas af enahanda storlekar, så att allmänt
och vid alla Bruk kunde finnas af alla
desse redan allmännare eller allmänna blifvande
slagen. Förlägenheten att få papper af lika
storlek till rnanuscripters eller tryckta verks
fortsättningar skulle då försvinna, äfvensom att
i Collegiernes stora vol unner hafva ån ett litet
och ån ett stort ark.
Men en anstalt, som i sammanhang härmed
får i ödmjukhet nämnas och sorn vördsammeligen
anmåles att i alia fall blifva vidtagen, år
att allt ståmpladt papper eller så kallad Charles
Sigihalas skall vara lika stort och skurit till precist
lika storlek efter ett visst föreskrifvit mått,
som i Ödmjukhet föreslås till i3 tums höjd och
8 tums bredd för vikta arket eller halfarks storlek.
Detta år af vigt för alla rättsökande: och
hemstålles derföre till Högvåiborne Herr Grefven
och LandtMarskalken och Högloflige Ridderskapets
och Adelns ompröfvande, med anhållan
att detta Memorial måtte de öfrige Re
-
Den i Martil.
S9
speclive RiksStånden meddelas, samt i händelse
af bifall, en underdånig begäran hos Kongl.
Majit genast anmälas om utfärdande af författning
i förenämnde tvånne ämnen, af hvilka det
första befrämjar en viss ordning, och det senare
länder till ett rättvist behandlande af Svenska
Allmänheten, som nu ofta, kanske blott genom
en Bokbindares hårda beskärning af papperet,
får ena gången mindre ståmpladt papper,
andra gången större; hvarföre också ett högt
vite borde utsättas för minskning i det mått,
som för ståmpladt papper komme att föreskrifvas.
N:0 22.
Herr Konig, Johan A.'
Ingen tvifvel år att ju i ett land, der för
uppsigten öfver rättvisans skipande finnas både
Justitiae-Cantzler och Justitia;-Ombudsman, på
allt sått vakas öfver allt hvad dertill hörer; och
då ingen Domare tillsåttes utan i Stats-Rådet,
der äfven flere af Rikets kunnigaste lagfarne
mån, lika kånde för oväld som oegennytta, åro
Ledamöter, år otvifvelaktig^ att ingen annan
kommer atti såsom Ordinarius intaga Domaresäte,
ån personer, sorn med mogna insigter förena
rättrådighet, samvete och dygd. Derpå beror
ock Folkets vål och timliga välfärd. Mea
om detta vigtiga ändamål skall vinnas, år nödvändigt,
att de som sålunda blifvit ar Öfverheten
utnämnde och hvilka likasom i dess ståde skipa
rättvisan, sjelfye göra sia syssla och icke utöfva
6o
Ven i Martu,
den genom vicarier, hvilka hvarken kunna förmodas
lika kimnige eller åro lika förbundne
och måne att i Orten förtjena det vittsord om
pvåld och rättvisa, som ordinarie Domaren. Det;
år derföre ett verkligt brott i Lagskipningen,
att gansia ofta och utan särdeles nödvändighet
extra Domare intaga Domare-sätet: ofta ynglin-.
gar, sqrn nyss intrådt i Auscultantskaran i någon
Kongl* HofRätt och börjat sin Skrifvare-förrättning
hos Häradshöfdingen. Qm deras befattning
yore på ordinarie Domarens ansvar,
skulle en större säkerhet vara att ingen annan
af honom föreslogs till hans vicarius, ån den,
c«n hvars utmärkta skicklighet och rättrådiga
tänkesätt han vore fullt öfverlygad eljer hvars
omdömen han finge styra, Men så snart lian
ptverkat Kongl. HofRättens förordnande, år ordinarie
Domaren fri från allt ansvar för ehvad
dom som utfaller och ehvad vjcarien företager.
Till mognares besinnande får derföre nu den
fråga i Ödmjukhet väckas, om icke några mått
pch steg kunde vidtagas, att en ordinarie Domare
icke må utan de ytterst tvingande omständigheter
kqnna utöfva sin syssla genom andra,
utan ansyar pch utan, förbindelse.
Jag får derföre hos Högvälborne Herr
Grefven och Landt-Marskalken samt Högloflige
Ridderskapet och Adeln anhålla att detta Memorial
till Lagutskottet måtte remitteras.
N:o, 2 3.
Herr Konig, Johan A.:
Bland de syftemål, hvartill vid alla pålagor
Den r Martil,
61
fetråfvats, år visserligen en lika fördelning, så
att desse må i lika mori trycka* och den ene
medborgaren icke mera ån den andra betungas.
En orättvisa uppstår eljest, som väcker
afund och derefter håmdelust eller hågen att
vid annat tillfälle få kasta en annan börda på
flen som förut njutit lättnad, ån mera på den
sorn varit drif-fjåder eller bidragande till hans
betungande. Så böra ock alla lika deltaga i
kostnaderne till Landets försvar, och ej deh felia
mer än dfen andrå vara underkastad att genom
olyckan eller andras vårdslöshet lida drygare
känning. Lika orätt, sorn hardt år det
derföre att den Rote eller Rusthåll, som under
ett krig och sedan utrustningen dertill blifvit
vederbörligen besörjd * mister sin karl elier
häst, skall på sin enskilta kostnad anskaffa en
annan. Exempel gifvas att en och samma Rote
teller Rusthåll måst under ett krig uppsåtfä 2
karlar eller 2 hästar, då deremot andre fått
sina tillbaka ur kriget, friska, helbregda tech
tjenstbara. Hvarföre skall en sådan olikhet vära
ihÖjlig, som ofta till den grad förtryckt dfen o *
lycklige, att han måst sålja sitt hemman, af teförmåga
att utgöra rustningen. Ej endast billigheten,
utah också rättvisan bjuder, att när fen
Rote eller Rusthåll till ett krig vederbörligen
fullgjort hela sin utrustning, och öfverlemnat
den. vare sig karl eller häst, eller bägge, jemte
tillhörande mundering, så skall Kronan vara för
alla under kriget timade förluster tech påkostningar
ansvarig, samt vid krigets slut återlemna
till Rusthållet eller Roten, alltsammans i liket
godt stånd sorn det emottogs, Då alla andrå
6*
Dan l Martil.
kostnader under och för ett krig bestridas af
StatsCassan elier komma hela Nationen tili last,
år det orättvist att hittills annorlunda förhållits
med berörde utrustning; hvarföre en rättelse i
denna delen ödmjukast föreslås och att alla under
ett krig timande förluster och omkostnader
så väl till ersättande af karl eller häst, som till
munderings återskaffande eller reparerande, eller
med ett ord alla under kriget och för dess skull
tillgörande kostnader, böra af Statens Cassör
bestridas. Men på det en rättvisa äfven å andra
sidan må iakttagas, och hemmanen icke just
genom kriget åtnjuta enskilt fördel, hemstålles
tillika, att om kriget skulle råcka längre ån ett
år, hvarunder Roten eller Rusthållet på förenämnde
grund blir fritt från all kostnad för sin
kneckt, bör en viss afgift för hvarje påföljande
krigsår betalas, hvilken för hvarje Rusthåll synes
kunna blifva 5o Riksdaler Banco, men för
hvarje Soldatrote blott 25 Riksdaler, och för
hvarje Båtsmansrote 20 Riksdaler.
Saken är lika rättvis och billig som vigtig,
och 'rörer vårt Fäderneslands fastaste stöd,
landtbruket eller jorden, och jag begår derföre
i ödmjukhet hos Högvålborne Herr Grefven
och LandtMarskalken samt Högloflige Ridderskåpet
och Adeln att detta Memorial till vederbörligt
Utskott måtte remitteras.
N;0 24.
Herr Ehrenborg, Casper:
Uppå väckt fråga af några bland Landa
-
Den x Mart ii.
63
Kammererarne i Riket om förbättring i deras
lönevilkor, har Höglofl, StatsUtskottet, i anledning
af erhållen remiss, vål i allmänhet afstyrkt
bifall lill berörde ansökning, men likväl föreslagit,
att ved till LandsContoiren skulle al Krös
nan bestås.
Som någon dylik fråga icke blifvit väckt
för LandsCancellien och LandtRånterierne, men
anslaget år för dem lika behöfligt, som för
LandsContoiren, får jag äran härmed föreslå,
att Höglofl. Ridderskapet och Adeln, i förening
ir.ed sine MedStånder täcktes godkänna vederbörande
Embetsmåns rättighet, att få dessa sine
Embetsrum under vintermånaderne med ved försedde,
utan någon sin enskilta kostnad, och det
antingen genom anslag af Kronans ränteved, der
öådan finnes, genom utsyning åJKronans Parker
och Allmänningar, der sådane åro närbelågne,
i hvilket fall likväl vedens upphuggning och
transport torde få af Kronans medel bekostas,
eller, i brist af allt detta, genom uppköp af det
erforderliga vedbeloppet å allmän Entreprenad—
Auction, sedan samma belopp förut blifvit i vederbörlig
ordning bestämd till vissa famnar för
hvarje Embetsrum.
Om remiss af detta Memorial till StatsUt--  skattet anhåller jag ödmjukast,
N;o 25.
Herr Ehrenborg, Casper:
Då Kongl. Förordningen öm inteckning i.
64
Den i Martil,
fast Egendom af den i3 Julii 1818, torde, i
afseende på underlättandet af de athandlingar,
för h vilka inteckning tjenar till säkerhet, komma
att i vissa delar undergå förändring, utber
jag mig att få fästa Höglofl. Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet å behofvet af ett stadgande^
rörande rättighet för den, söm å Utmätnings-
eller CoricursÅuction inköper fast egendom*
att få, sedan köpeskillingen blifvit erlagd
Egendomen befriad från alla köpeskillingens belopp
öfverstigande gravatiöiier.
Denna rättighet har af åtskilige Domstolar
blifvit ifrågasatt, på den grund, att 24 §. i
högstberörde Förordning omförmåler skuldebrefs
företeende hos Rätten, med bevis örn dess
infriande* såsom vilkor för intecknings dödande*
men hvilket vilkor köpare vid öfvanhämndé
tillfällen icke varit i tillfälle fullgöra, i afseende
på såfia ne i den köpte egendomen intecknadé
skuldebref, till hvilkas infriande köpeskillingen*
såsom Understigande inteckningarnes sammanräknade
belopp* i anseende till äldre inteckningshafvarés
ellef andra fordringsägares för*
monsrätt icke lernnat tillgång, rilén hvilka förbindelser
Borgehärerne ändock kunna vägra att
återställa, såsom berättigade att derföre hålla
sig till Gäldenårens öfriga égendom eller ock
tili ha ns person.
Då likväl emot en kÖpares af fast egendom
skyldighet, att köpeskilligen derföre erläg
måste
svara hans rättighet att af sammai
egen
-
Dch i Mårtn.
65
fcgbhdoih kothurn j full laglig ågö och besittning,
then hvilken likväl i betydlig mon inskiänkes,
Otri, vid dess antingen föryttrande eiler belåning^
SIdre inteckningar ligga i vågen, samt d< t mäste
Vara gifvet, att i orb med detsamma sorn
en concUrs- eller Utmåtnings-ahction, hvarigenom
egendom blifvit försåld tinder intecfeningarnes
belopp, vinner lagä kraft, llorgenåierne
Upphöra att hafva fortfarande rätt till egt ndomen,
i afseende på den del af berörde belopp,
Söm leke af köpeskillingen kunnat Utgå; så lår
jag äran föreslå följande tillägg till berörde 24
Då fast egendom biifyer i Conctirs, elier å
Irtniåtrtitlgs-aUctioii försåld, och köparen behörigen
styrker, alt aUoti.onert Vunnit laga kraft,
Samt att hatt köpeskillingen erlag»; Varda eif*
inteckningar i den fastighet dödade, ändock Mt
de skitlle öfverstiga det belopp, sorn köpeskillingen
utgör.
Enår det likväl år attgelåget, att icke innehafvare
af sådane inteckningar, efter det ihtecknings-såkerheten
för fordringarna såmedelst
upphört, kunna få tillfälle öfverlåta dem på andre,
som deri kunna tro sig åga säkerhet, torde
det böra fåstas ej allenast vid Konungens Befallningshafvandes
åligg;ihde, att å alla skuldsedlar,
Som vid utmåtnings-anctioh eller deraf
följande liquidation företes, teckna cm och i
hvad mon innehafvaren blifvit ef köpeskillingen
godtgjord, utah ock vid Domerens, ott om inteckningars
dödande, i de fall då det ej verk
-
Sil. till Ridd. o. Ad< Pr. 2 Band- 5
Den f Martu „
ståltes på grund af infriadt och Rätten förefedt
skuldebref, låta underrättelse i Allmänna
Tidningarne inflyta»
Om remiss af detta Memorial till Lagutskottet
anhåller jag ödmjukast.
N:o 526.
Herr Montgommerie, Cederhjelm Josias t
Då jag nu för första gången höjer min
röst i detta aktningsvärda Samfund, vågar jag
utbedja mig Högloflige Ridderskapets och Adeln
öfverseende med de möjligen förefallande
bristerne i mitt framställnings-sått. Uppmuntrad
af den tanken, att det år för kamraters
vål jag talar, skall jag alltid äga den tillfredsställelsen,
att om jag äfven ej skulle lyckas i
mina önskningar, de alltid hårflutit af goda af
sigter.
Når Arméens löner sednaste gången reg.
lerades och ökades, erhöll Wermlands FåltJågareRegemente
äfven tillökning i sina löner,
men blefvo dervid något vanlottade, så att ej
allenast den reguliera Arméen, utan äfven Bevårings-Corpserne
äga vida bättre lönevilkon
Ödmjukast skulle jag derföre önska, att Befälet
vid Kongl. Wermlands Fältjägare måti
te komma i åtnjutande af samma löne_förmoner,
som BevåringsCorpserne; hälst ehuru obetydlig,
vi dock hafva någon tjenstgöring mellan
exercice-tiden.
Sedan en Ledamot af VålJoflige Borgare
-
Den t * Martu.
Ståndet, äfven behjertat FältJägarens beklagansvärda
ställning i förhållande till den Öfrige arméen;
är det sorn jag utan att frukta beskyllas!
för ensidighet, eller att med ogrundad klagan
upptaga Högloflige Ridderskapets och Adelns
tid, tar mig friheten göra en kort skildring
af FältJägarens belägenhet. Anvärfd för den
obetydliga summan af i5 Riksdaler på sex års
tid; äger han i årlig lön 8 Riksdaler, af hvilka
penningar han likväl skall föda sig på i4 dagars
Regements-möte, samt marchen dit och
derifrån, hvaraf följer, att öfverskottet blir litet
eller intet; från äldre tider har äfven detta årliga
anslag ej kallats för lön, utan för möteskost.
Frihet från Krono-utskylders erläggande
är således nästan den enda förmon Fältjägaren
af Staten åtnjuter. Och mot denna lilla förmon,
skall han alltid vara färdig för Fäderneslandets
tjenst våga lif och lemmar, ännu lycklig
om han i striden förlorar det förra; alldeles
olycklig om den fiendtliga kulan endast borttager
en arm eller ett ben, ty då, återkommen
till sin hemort, der inga förhållanden trygga
dess framtid, återstår för honom ej annat än
anlita medmenniskors medlidande, ett öde, erkännom
det mine Herrar, som måtte vara gruf.
ligt för den, som endast ledd af äran och fosterlandskärleken
med vanligt Svenskt mannamod,
gått farorna och döden till mötes. Med hvad
en värd Talare för några dagar sedan här yttrat,
inser jag att tanken af ett dylikt öde, kan
injaga fruktan, en känsla sorn alltid varit och
alltid bör vara okänd för Svenska krigaren.
68
f)en 1 Martil.
Att något förbättra Fält Jägar ene vilkor vågar
jag i Ödmjukhet föreslå:
1) En minst fördubblad värfnings-summa.
2) Åtnjutande af traetamente under marchen
till och från Regementsmötet, hvartill kan
räknas 8 dagar, nemligen: fyra till ditmarchen
och lika manga till hemmarchen.
3) Antingen contant aflöning eller portion
in natura under mötestiden.
Någon anledning att drista begära de nu
föreslagne bättre vilkor för Fält-Jägaren , torde
kunna hämtas af följande uppgift. Af hela reguliera
arméen tror jag ej något Regemente så
litet betungar Staten som Wermlands Fältjägare.
För en summa af icke fulla 5o,ooo Rldr,
är en Öfverste, tvänne Majorer, en RegementsQvartermästare,
tvänne Adjutanter, en Regementspastor,
en Auditeur, en RegementsLäkare,
2 4 CompagnieOfficerare, en ringare Stab af 9
personer, samt 5ö Underofficerare aflönade Och
j 2 Trumslagare jemte 600 man Corporaler och
Fältjägare, aflönte, beklädde, bevarade Och i
fullt tjenstbart stånd. Om man från förenämnde
summa afdrager circa 10,000 Riksdaler till
Befälets löner, återstå 20,000 Riksdaler att fördela
på boo man, hvaraf foijer det resultat, att
hvarje Fältjägare kostar Staten 35 Riksdaler 16
sk. Att jag ej på runstycket uträknat alla summor,
är för att ej med onödiga detailler upptaga
Högloflige Ridderskapets ech Adela# tid»
Den i Martil»
69
Då jag nämnt ett Memorial uppläst i Välloflige
BorgareStåndet; är jag skyldig förklara,
att de fleste uppgifterne deruti äro mindre grundadé,
någre öfverdrifne. Att Carlstads Borgerskap
så strängt ifra mot FältJägarne förundrar
mig så mycket mera, som så väl Herrar Handlande,
som Handtverkare-classen betydligt förtjena
på Regementet, ja flere tusende Riksdaler
årligen. Äfven vill jag återkalla i Carlstads innevånares
minne, att vid den eldsvåda sorn förliden
vår hotade att förstöra Staden, var det i.
synnerhet FältJägarne, som med det förakt de
alltid visa för farorne, nied den o förskräckthet,
hvarför de äro kände, hindrade de härjande lågorne
att utbreda sin förstörelse. Detta erkän_
des då af flere aktningsvärde bland Carlstads
innevånare; men gjorda tjenster glömmas lätt,
då deremot den obetydligaste oförrätt med noggrannhet
i minnet förvaras.
Ehuru ännu ganska mycket återstod, att säga
i detta ämne, vågar jag ej längre upptaga Högloft.
Ridderskapets och Adelns dyrbara.tid; utan
får endast hos Högvälborne Herr Grefven och
RandtMarskalken anhålla att denna min vördsamma
motion må blifva till vederbörligt Utskott
remitterad.
N;o 27.
Herr Sabelfeldt, Zacharias Johan:
Da man hört Allmänhetens röst och tone»
Den i Martti,
I109 allt tänkande hederligt Folk så länge stämd
emot det nedriga och högst skadliga procenteri,
som i Hufvudstaden utöfvas, och älven derifrån
utbredt sig till Landsorterne, särdeles de södra,
och hvarigenom så mången hederlig men behöfvande
man och dess familj genom öfverdrifna
räntor, deri nöden för momenten tvingat honom
att ingå vid omöjligheten att få låna mot
lindrig ränta, bringats på obestånd och förderf,
jemte det, till stagnation i all handel och rörel»
se, stora penninge-capitaler derutur försvunnit
och hållas i beredskap för procenteri, hvartill
både Svenskar och Judar nyttjas såsom Agenter
emot 2 procents provision, samt när man,
allt detta oaktadt, sett flere Riksdagar framlöpa,
utan att någon bom sökt sättas emot desse
föraktlige och i samhället skadlige menniskors
oförskämda vinningslystnad och blodsugeri, skulle
man i hast kunna falla på den tankan, som vo
re
detta onda ohjelpligt
och inga lagar möj
lige
mot en så kräftartad sjukdom.
Det förhåller sig likväl icke så. Med förbättrade
Lagar kan allt uträttas, men förutan
dem intet
och detta, med så stora steg till
tagande
onda, skall, omotadt, sluteligen förderfva
hela JNationen.
Man har sett handskrifne, till sedelhafvaren
eller viss man och ordres ställde invisningar,
eller så kallade assignat!oner, som understiga
100 Riksdaler Banco summa, genom K:gl.
Förordningen den i5 Julii 1818, förbjudas, så,
sorn skadliga i allmänna rörelsen; ehuru denna
Den I Harti!,
7*
skada visst ej är allm ann el igen bekant, och säkert
mindre förderflig än procenteriet. Men vid
denna räfst har man öfverhalkat skuldsedlar till
innehafvaren eller viss man och ordres, utan att
någon allvarlig vilja låtit förmärka sig till utrotande
af dem, som likväl äro mångfaldigt skadligare
än små assignationer och en rot till allt
ondt, emedan dessa sedlar just äro den grundval,
hvarpå procentarena uppfördt sina afgudatempel
och feta altaren, hvilka det nu en gång
måtte vara hög tid att, liksom guldkalfven, omkullstörta.
Jag har sagt, att en Lag emot detta Onda
är möjelig. Det åligger mig också då, att underställa
ett utkast dertill.
Af hvad redan
nämnt är förstås af sig sjelf:
1) Att alle skuldsedlar till innehafvaren ela
ler viss man och ordres böra förbjudas vid förlust
af den summa, hvarå de lyda, och befrielse
för utgifvaren från all betalnings-skyldighet derföre.
2) Att inga andra skuld-sedlar skola vara
gällande och medföra förbindelse till betalning,
än de som rakt äro ställde till viss man, och
bevittnade af tvänne på en gång närvarande djäfvige
vittnen, som sjelfve räknat och tillställt
full valuta åt låntagaren, samt under edsförpligtelse
derom bevittnat skuldsedlen.
3) Att, till befordrande af vighet i rörelsen,
desse sedlar få transporteras man och raan emellan,
Den I Martil,
med skyldighet likväl för hvarje transporteur,
att, till förekommande af missbruk och I afseende
på nödiga upplysningar vid möjligen förekommande
tvister, tydligen utsätta hela sitt namn
derå oell på hvem transporten göres, samt tiden
dertill.
4) Att då för slike sedlar lagsökning måste
anställas, primitiva långifvare» skall vara skyldig
att edeligen bekräfta , det lian icke, sedan han
anmodades om länet och innan reversen i vittnens
närvaro undertecknades, i förhand ernet*
tagit någon discretion för sin beredvillighet att
tjena, eller efter det sedeln utgafs och bevittnades,
samt innan han transporterades, under
någon sorts titel och förevändning i raport p4_
lånet, emottugit någre å skuldsedlen icke afakrifne
penningar elier varor i stället för högre
ränta, och hvarförinnan skuldebrefvet ej får
domfästas, om ock låntagaren, tvungen af hemliga
orsaker, skulle dertill vilja sitt samtycke
lemna eller slik ed eftergifva.
5) Att om långifvaren åt slik ed bruste,
låntagaren skulle vara fri för betalningen, samt
sökanden berättigad, att vända sin talan emot
första långifvaren, sorn utan all tids utdrägt
skulle vara skyldig- att honom godtgöra.
6) Att handfångne penninge-försträckningar
utan skuldsedlar, likaledes böra ske i vittnens
närvaro, och låntagarens blotta, möjligen honom
aftvungna erkännande efteråt af erhållen full
penninge-valuta, till förekommande af missbruk
Den I Martii,
73
oc h hemligt prejeri, ej göra tillfyllest S laga
väg,
7) Att då skuldsedlar gifvas för borgade
varor, sådant i sedeln bör utsättas, äfvensom å
räkningen antecknas, samt af tvänne vittnen bestyrkas;
och om desse ej sett gäldenären emottaga
slik full varu-valuta fordringsägaren vara
ovilkorligen skyldig, att, vid den Domstol der
han bor och sitt hemvist äger, edeligen bekräfta
räkningens riktighet, och att den, hvarken till
persedlar är diktad, eller till pris högre än det,
gom var gångbart då handeln gjordes m. m.
Det vöre ock i öfrigt tillqnskandes, att någon
sådan ändring i våra Lagar kunde äga rum,
som i skuldfordrings-mål alldeles utplånade Bysättning,
då NB. gäldenaren ej forhållet sig
bedrägligt; ty ätt vara fattig är ej något brott,
En skuldsedel innelattar nu liksom ett köp
om personen - _ ett salu af dess frihet i brist af
betalning. Sådant har en alltför stark smak af
slafhandel för att hos oss längre böra tålas - och
jag tror ej att Sverige skulle vanhedras af förfiningen,
att vara den förste bland Europas Stater,
sorn afskaffat och utplånat denna, den aldra
sista qvarlefva af lif-egenskapen och slafveriet.
Det är i sanning rysvärdt att påtänka, det
fordringsägare gifvas, sorn utan ringaste hopp
att genom denna hårda medfart kunna vinna sin
betalning, likväl af harm och hämnd och med
egen ytterligare depence, låta sin, genom revers
köpta gäldenär, ofta hela sin återstående
lifstid långsamt aftyna och försmägta i fängelse.
74
Den l Martil,
skiljd från hustru och barn, sora förut blifvit
afpantade allt.
Skäligen tyckes det dock böra göra tillfyllest
för långifvarens harm, att vid bristande betalning
äga frihet, att i Allmänna Tidningar få
annoncera, att hans gäldenär vore oförmögen
att betala, och att man borde akta sig att med
honom ingå i penninge-nogocer; men efter en
sådan tagen hämnd skulle fordrings-ägaren också
ej äga något vidare anspråk på gäldenären,
utan denne befrias från ali betalnings-skyldighet,
ehvad framtida förbättring han ock i sina
omständigheter genom arf, testamente eller gåfva
m. m. erhålla kunde.
Härigenom torde ock en civil eller militair
gäldbunden hederlig man, som fordom genom
bysättning äfventyrat både tjenst och timmelig
välfärd oftast i sina unga och bästa år, hädanefter
kunna undgå detta hårda öde, då esprit
de Corps ej fordrade ett sådant oller för en obetydlig,
ej så djupt sårande annonce i Tidningarne.
Jag hör väl likasom flere inkast göras emot
olägenheten af en slik författning, men detta
onda försvinner genom vanan, utan att efter
sig lemna skadliga följder för Samhället, och
bör för ingen del afskräcka, vid betraktande af
de vida öfverstigande stqra fördelar, som deraf
ofelbart skola blifva att förvänta, då derigenom
vägen i det närmaste skall tillbommas för allt
procenteri, eller åtminstone så besås med tistel
Den i Martii,
75
oell törnen, att få derpå skola vilja försöka att
smyga sig fram, vid åtankan och saknaden
af den förra så blomsterbeströdda beqväma
banan.
För ett lån på ooo R:dr i tre månader
med säker borgen nöjer sig procentaren sällan
utan afdrag af 5o R:dr af summan, och ändå
löper sedeln med 6 procent, hvilket, när man
4 gånger om året kan röra sig med samma capital,
renderar i38 R:dr eller nära 4o procent
ett ocker, som, ehuru groft det tyckes vara,
likväl ändå ej är det värsta, och hvarpå man,
att förtiga allt annat, äfven finner en talande
tafla framställd uti Anmärkaren för den 7 sistlidne
December; der en utpekad Erkeprocentare
på Norr — af en gammal i £ förlägenhet
stadd bekant, varit i stånd, att för ett lån på
5o R:dr i åtta dagar taga 25 R:dr utomLagsökningskostnaden,
hvarigenom om manövren, med
lika framgång kan fortsättas blott 2 gånger i
månaden, han på året kunde vinna 290 R:dr
aom gör nära 1000 procent.
I sitt så grofva och samvetslösa procenteri
hade likväl den föraktliga mannen aldrig kommit
fort, örn en sådan Lag existerat, som den
ofvanberörde projecterade, ehuru ofullständig
den ock må vara. En klokare må förbättra
densamma. Jag är nöjd och min afsigt är vunnen,
om jag derigenom kunnat väcka andras
ljusare omtanka och verkningsförmåga. Emellertid
ansvarar jag, att en sådan Lag, innan
nya oförutsedda missbruk hinna upptänkas (ty
r6
Den i Martil,
inventa tege inve nitur etjam /raus') skulle göra
tillfyllest för att jaga bloden åt hufvudet på bela
Proeentareskrået.
Måtte derföre Haglöf!, Ridderskapet och
Adeln samt öfrige Rikets Ständer vid detta ämne
fästa ett uppmärksamt öga, så att vid den
nu påstående Riksdagen någon ny god Lag i
denna väg blifver utarbetad och utfärdad  en
Lag, som hvarken hemligen eller uppenbarligen
kan motverkas af någon, som vill anses för rättsinnig
och god patriot.
Endast en och annan
ProcentareChef kan bjuda till att höja sin hesa
röst häremot.
N:q 28.
Herr Ankar$parret Ingemar åugust:
Olägenheterne af de Författningar som hindra
Landtmannen att, i likhet med sin öfriga
skog, få till sin fördel fritt begagna de på dess
ägor växande Eketräd, hafva redan länge varit
kände. Till dessa olägenheters afhjelpande föreslås
vördsamt, att hvarje jordägare, emot det.
att han på sina ägor planterar och underhåller
ett visst antal Ekar, hädanefter må fritt begagna
sina Eketräd så väl till eget behof som afsalu,
dock med vilkor att först erbjuda dem åt
Kongl. Majit och Kronan, på det att allt för
Statens behof tjenligt Ekvirke må med företrädesrätt
kunna upphandlas; hvilken upphandling
likväl bör ske på ett sätt som icke i någon be
-
Den 1 Martii.
77
tydlig mon blifver besvärligare för säljaren än
då försäljning sker till privata personer.
Den uppmuntran till Ekeplanteringar som
en sådan frihet skulle ördsaka, ökades ännu
mer om tjenliga premier blefvo utsatte, för planteringar
åf Ek till visst antal och upphttnncs
en viss dimension. Att vidare befordra ändamålet,
torde underdånig anhållan hos Kongl.
Maj:t kunna göras, att sakkunnige män uppdragas
författa en kort och tydlig beskrifning öfver
rätta behandlingen af Ekeplanteringar, hvilken
på allmän bekostnad, af trycket meddelas
Allmänheten Och till Allmogen gratis utdelas.
örtl remiss till Allmänna Besvärs- Och
OeconomieU tskottet änhålles.
N.*o 29.
Herr MotitgoråTticrie, Gustafi
Då det nu ar fråga om indragning af ÖfVerflödiga
Embeten och Tjenster, torde det i
och med detsamma Vara en Representants ovilkorligä
pligt att fästa Konungs och Ständers
Uppmärksamhet på sådane Embeten, som kunna
indragas.
För icke många mansåldrar Sedan, var den
delen af Riket, som nU Utgöres af Helsingland
eller Gefleborgs Län, Västernorrlands eller
Hernösands Län, Jemtlandst Vester- och Norr*
bottens Län, styrd af en enda Land&höfdinge, i
Den t Martti.
stället att dessa Provincer nu styras af 5 Lands»
liöfdingar.
Man måste medgifva att en ökad befolkning
och särskildta localförhållanden påkallade
någon delning af det för mycket vidsträckta
Norrland. Af sådane anledningar deltes Norrland
uti Gefleborgs, VesterNorrlands och Vesterbottens
Höfdingedömen, liyilken delning fortfor
ända till 1808 och 1809 årens krig emot
Ryssland. Detta krig, så rikt på politiska villor
och misstag i mer än ett afseende, gaf anledning
till en nu mera lika öfverflödig som, snart
sagdt, orimlig ytterligare delning af Vesterbottens
Län. Driffjädrarne dertill går jag förbi,
ty jag tror att all personalisering, om också
öfver en redan afliden raan. på detta rutn icke
är tillbörlig- nog af: sedan nämnde krig och
derpå följande Fredsfördrag, borttog icke allenast
större delen af Länets folkrikaste, vidsträcktaste
och mest välmående Socken, utan äfven, mot naturen
af saken, Tårneå stad, ehuru liggande inom
Svenska området af den demarkationslinie, som
skulle utgöra den blifvande gränsen emellan båda
Rikena; nå, oaktadt Länet genom kriget förloradt
så mycket, blef det ändå deladt i tvenne
Höfdingdömen, nemligen i Vesterbotten och
Norrbotten. Dessa Län utgöra likväl icke stort
mera till folkmängden, nemligen hvar och en
särskildt, än ett Fögderi i Sveriges större Länf
och samfält innefattas de af Vesterbottens Regemente,
som icke utgöres af mer än circa
1000 man, sålunda delta på tvenne Höfdingedömen,
Jag medgifyer att Landet är vidsträckt
Den t Martii,
till längden, men deremot icke till bredden.
Olämpligheten deraf att Residenset för det för.
ra Vesterbottens Län är i Umeå eller vid södra
ändan af Länet, hade lätt varit hulpit derigenom,
att det blifvit flyttadt till Piteå der
Residenset för Norrbottens Län nu är, men vid
sodra ålidan deraf, i stället att denna stad utgjort
medelpunkten om Länen icke voro delade.
För att tillskynda StatsCassan en betydlig
besparing, vågar jag således af åberopade skäl
och orsaker, vördsamt föreslå att Riksens Hög^
loflige Ständer måtte hos Konungen göra un_
derdånig begäran derom att, så snart det blir
verkställbart, nemligen vid någon af nu varande
Landsbo[dingars afgång ifrån Norrbotten
eller Vesterbotten, dessa Län må åter sammanslås
och LäneResidenset förläggas i Piteå,
hvarigenom administration af Länets styrelse
blir lika lätt för det hela, om icke lättare, än
nu såsom delade^ hvilket tvärtom medför både
omvägar och i synnerhet i militairiskt afseende
fördröjer Regementets rörlighet då alla expeditioner
onödigtvis måste fördubblas. Utom dessa
talande skäl, och det sednare särdeles, talande
för en gränsprovins, finnas äfven andra skäl och
orsaker som högt påkalla Länens återförening;
men jag hoppas, för korthetens skull, att de
redan uppräknade äro tillfyllestgörande, och
anhåller blott att denna min motion med de
öfrige Respective MedStånden må eommuniceras
och till vederbörligt Utskott remitteras.
N:o 3o.
Herr Ribbing, Arvid:
På Riksens Ständers underdåniga begäran
8o
Den i Mars,
har Kongl. Majit i Nåder under den 5 April
j8i6 utfärdadt Kungörelse angående öfvérertskonnnelser
om Prästrättigheter, jemte Förklaringen
deröfver den 12 Nnv. i8ip, allt 1 deli
Nådiga afsigt att Förekomma oenighet emellan
Lärare och Åhörare,
Till vinnande af detta vigtiga ändamål,
återstår likväl ännu en åtgärd. Det händer
nemligen att någon af de Präster, söm ärö på
förslag till ett Consistorielt Pastorat före valet
ingår afhandling med Församlingen, att åtnöja®
med förminskade inkomster och derigenom lockar
de flesta rösterne till sig, men sedan han väl
fått Pastoratet vill han ingalunda stå vid sin
förbindelse. Häraf uppkommer gräl, processer,
och då Kyrkoherden dervid vinner, emedah
hans olagliga löften icke äro af gällande kraft,
<5kas hatet och bitterheten emot den svekfulle.
Jag har nyligen i den ort jag bor erfarit en sådan
händelse- missnöjet och föraktet för en lärare,
som ansågs hafva brutit sin Embetsed,
var der stiget till sin höjd. Huru illa han derföre
uppfyllde sin plats såsom Ungdomens ledare
eller såsom tröstare vid sjukbädden, vill
jag icke uppiepa; ty det är ledsamt att Vara
vidlyftig i ett obehagligt ämne.
Till förekommande af förberörde missbruk
vid Prästval, föreslår jag, att så snart ett Cort.
sistorielt Pastorat blir ledigt, så skall förening
genast och före förslaget upprättas, på satt för»
feerÖrde Kongl. Maj.ts Nådiga Kungörelser inne
-
Den i MciHiit
nehåll a, inett som ingeri Pastor då ärm ti är tillSait:,
så skal! det åligga Consistorium utse en
Fa! lin äg tig iör den blifvande Kyrkoherden, sorn
bevakar halls rätt^ oell Skall vid dessa före iugars
Upprättande Församlingen uttryckligen kungöras
att ingen annan grund kommer att gälla
för rättigheterttes utgörande, än dell förening
eller sämja, som Kongl. Majit i Nåder, efter
redan stadgad ordning, på 25 eller 5o år fastStällandes
valder.
På detta sätt tror jag, att till större delen
skall häfvas xett ondt, som har menliga följder
för Religion och Samhälle; oell då jag icke åsyftar
någon minskning i Prästerskapets rättigheter
och mitt förslag icke innefattar något nytt, utan
endast verkställighet af hvad sorn redan är,
hoppas jag atl inga svårigheter dervid skola
mota.
Nio oi,
Herr i>on Hartmansdorff, Angust:
1 ett land, med så gles befolkning och så
fattiga innebyggare, soiil Sverige, bör man icke
lemna någon utväg obegagnad, för att biand
dem sprida upplysning genom allmänna anstalter,
synnerligen då det kan ske, utan Statens
betungande, eiler någon särdeles saknad af inkomster.
En sådan utväg anser jag vära Tidningars
portofrihet, hvarigenom Latidtmänncu
Bil, till Ridd. o. Ad Pr. 2 Band.
6
Den i Martti.
och de i Landsorterna i allmänhet boende Medborgare,
eller de flesta, erhålla samma fördel,
som Hufvudstadens innevånare, att, med undan,
tag af Prenumerationspriset och Postbetjeningens
arfvode, få läsa och inhämta hvad i allmänna
angelägenheter förefaller. Derigenom
vinnes ock den fördelen att innebyggarne i Rikets
aflägsnaste Landskap, hvilkas närmare förbindelse
med sjelfva hjertat af samhället, är så
vigtig, icke försvåras eller hämmas genom de
större kostnader, hvarmed ett långväga porto
beskattar deras lofvärda bemödande att få veta
hvad både inom och utom Riket tilldrager sig,
samt tänka deröfver. Konungen har varit så
mon om att förskaffa folket denna anledning till
upplysning och eftertanka, att, ehuru Postmedlen
höra till Bevillningen och derföre måhäncla bor«
de vara af styrelsen orubbliga mellan Riksdagarne,
Regeringen likväl under den i5 Dec.
1820, nedsatt Portoafgiften för alla i Riket utkommande
Dagblad till f:del af hvad för bref,
efter då gällande taxa betaltes. Vissa Tidningar,
som funnos före statshvälfningen 180g, såsom
Post- och Inrikes, Allmänna Journalen,
den fordna HandelsTidningen eller nu mera
Journalen för handel, konst och slöjd, hvaraf
de förstnämnda såsom officiella mäst läsas, äro
alldeles portofria. Också har Tidningsportot
för hvartdera af de bägge åren 1821 och 1822,
endast uppgått till den ringa summan af omkring
1400 R:dr. För denna, som i det hela är obetydlig,
och som genom en syftesenligare organisation
af Postverket torde lätteligen kunna
insparas, synes det icke vara skäl, att bibehålla
Den 1 Martti,
85
en Portoafgift på Tidningar, hvilken förordsa
kar
mycket räkningsbesvär på PostContoiren,
och en icke så ringa afgift för den enskildte,
som måhända allena på stället uti en aflägsen
Landsort, önskar hålla utkommande Dagblad.
Dessutom, hvarföre skola, under en Författning,
der monopolier äro förbudna, vissa Tidningar
belasta med porto, då andra äro derifrån
befriade? Ämnet bör ännu ur en annan
synpunkt betraktas. Kan Regeringen minska
portot, så torde man äfven vilja påstå, att hon
saklöst kan höja det. I sådant fall behöfde man
blott taga nitet för ökandet af Kronans inkomster
till förevändning, för att genom portots för-}
höjande, eller nedsättningens nekande försvåra
eller hindra vissa Tidningars spridande i LandsJ
orterna. Dagbladen vore då utsatta för en
dubbelt godtycklig behandling, hvilken Regeringen
ej behöfver, när han genom HofCancelle-i
rens rätt, att indraga dem utan ransakning och
dom, kan, när som halst, göra ända på tillvarelsen
af de Tidningar, som misshaga henne,
eller synas vådliga för det allmänna lugnet.
På sådana grunder vågar jag vördsamme-^
ligen föreslå:
a) Att Riksens Höglofl. Ständer måtte efterskänka
den Bevillning som hittills utgått
i postporto för Tidningar; eller ock
*0 att Riksens Ständer ville uttryckligen
upptaga det nuvarande Tidningsportot i
Bevillninaen, så att det lika litet, som
84
Den 1 Martii,
någon annan del deraf, inå kunna utan
Ständernas medgifvande förhöjas; samt i
sådan händelse
c) att en viss afgift till Postverket måtte
bestämmas för hvarje exemplar af en
Tidning, som genom detsamma fortskaffas
från tryckningsorten, utan afseende på
om den fördes längre eller kortare väg
inom Riket.
Derigenom blefve Tidningarne icke dyrare
att hålla i Piteå ån i Upsala, i Malmö, än i
Södertelje; afgiften blefve lått att uppbära och
beräkna på PostContoiren, och den torde i allmänhet
medelst denna jemning kunna nedsättas
utan att Kronan förlorade.
Att detta Memorial måtte blifva remitteradt
till BevillningsUtskottet, anhåller jag vörds
earmneligen.
N;o 32.
Friherre Anckarsvärd., Carl Henric:
Jag tror det vara af högsta nödvändighet
att Folket åt StatsFörfattningens fyra StatsSecreterare
gifva all den upphöjelse och inflytelse,
som StatsFörfattningen med dessa Embeten
åsyftat.
StatsFörfattningen har för dessa Embeten
bestämt en vidsträckt och maktpåliggande verkningskrets.
Talanger gifva visserligen anseende
Den i Martil,
85
inom Samhället, men de fordra ofta att understödjas
utaf förmågan att å utkomstens sida
äfven kunna inom Samhället intaga ett upphöjdare
rum; och jag föreslår derföre, att de
StatsSecreterare, hvilka enligt RegeringsFormens
6 §. ovilkorlig^ skola vara fyra, målte till lönförmåner,
af Riksens Ständer såttas i likhet
nied StatsMinistern för Utrikes Årenderne: och
torde utväg till ett sådant ökadt anslag kunna
vinnas , om på de Utrikes Ministerposterne någon
indragning kunde i det stället göras.
Bilagor
till PleniProtocollet för den i Mars,
e f'terra id d agen.
N:o r.
Herr Montgommerie, Fabian:
Förvissad att, hvarje af heders och rättskänsla
ledd Nationens Representant, omöjligen
kan vilja att någon Statsinkomst, ehuru ringa
den ån må vara, på ett orättvist och Lagstiftaren
icke värdigt sätt, af någon enskildt person
titpråssas, år jag äfven öfvertygad att, ett sådant
förfarande, då förhållandet blifver rätteligen
upplyst, af Ridderskapet och Adeln ogillas,
Hvar och en lärer medgifva att, då en Em*
86
Den l Alarlii.
betsman, först tilltråder en tjenst i Staten, år
han, om saknande egna tillgångar, i högsta behof
af sina löneinkomster och, att om , då af
dem beröfvad, han nödgas börja med att skuldsätta
sig, icke blott han sjelf, utan äfven Statens
tjenst dervid torde komma att lida.
Så tillgår likväl nu:
Då, till exempel,
någon till ett civilt eller militairt Embete med
indelt lön, blifver befordrad, och dertill erhållet*
Fullmagt, ovilkorligen innehållande: ”att han
skall komma i åtnjutande af alla detta Embete
åtföljande löne för möner" ■> beröfvas han
likväl:
1) Tvenne så kallade Ligg eller Vacancemånaders
lön, som till StatsVerket indragas, om
också tilltrådaren blifvit utnämnd samma dag
aftrådaren afgått.
2) Sex månaders indelt lön, under benämning
af begrafningshjelp, hvilket afdrag likväl i
händelse ännu innehafvande samma Embete,
han med döden skulle afgå, återställes hans
Enka och Barn, men om han medelst afsked,
eller transport till annat Embete bortgår, behåller
StatsVerket hela denna i de högre graderne
för honom icke obetydliga afgift.
3) Om han förut vid annat Embete innehaft
en stundom ringa lön, och till den nya
beställningen blifver, till exempel i Februarii
månad, utnämnd, får han, äfven för de sista
2 månaderne af året, fortfara att blott uppbära
sin förra lön? och differensen indrages till Stats*
Den i Martii.
Sy
Verket, och når härtill lågges, att i följd af
IndelningsVerkets inrättning, han får vänta i
ännu 14 månader derefter, på uppbärandet af
sin lön för följande året, kan lätteligen bedöramas
i hvad belägenhet, just vid början af dess
tjenstetid, och under nödvändigheten af en ny
bosättning han sig befinner.
Öfvertygad, att Riksens Ständer vid närmare
betragtande af detta beskattningssått, finna
att rättvisan påkallar en ändring, och att,
fall Staten år i behof af denna, för Statsverket
ändock icke särdeles betydliga inkomst, den
samma på annat sått bör utgå, vågar jag vördsamt
föreslå:
i,) Att allt afdrag för Vacancemånader, bör
upphöra, ifrån den dag en Embetsman erhåller
Fullrnagt; men att StatsVerket må fortfara aft
uppbära lönen under den förut verkligen existerande
vacancetiden;
2) Att indragning af halfva lönen, till begrafningshjelp,
hädanefter må upphöra, att på
sått hittills skedt utgå, såsom för en Embetsman,
utgörande en så stor och känbar mistning
på en gång; men att deremot årligen 1 å 2
procent af dess lön må afdragas, och efter 5
års tid från denna förändrings början utgöra en
fond, från hvilken så vål. hvarje i tjensten fortfarande,
som afskedstagande Embetsmans Enka
och Barn, då han en gång med döden afgår,
böra iå åtnjuta den begrafningshjelp, som efter
Kvar och ens grad, kan komma att bestämmas;
Den ( Ulars.
och torde äfven igenom en sådan inrättning,
från samma Food, pensioner för afskedstagande
Embefsmän kunna utgå, då likväl, i alla fall,
Fonden alltid borde under Kongl. SfatsContojrets
förvaltning fortfara.
31 Att, sorn de redan skedde innehållningar
af begrafningshjelp, icke lätteligen knnna
anses annorlunda, än såsom en d< position hos
StatsVerket, med rättighet att vid dödsfall den
SHiumu åteibekomma, de nu tjenande Embetsman,
i fall de under sin tjenstetid med döden
afgå, blifva försäkrade att deras Enkor och
Barn, i fall de sådane äga, återfå hvad man
för dern, vid tjensteps tillträdande, inneliållit
och åtdragit; oell med lika rättvisa i att om någon
af nn tjenande Embetsmän erhålla afsked,
eller transport till annat Embete, då ett nytt
förhållande uppkommer, en sådan , vid afträdande)
från sitt nu innehitvande Embete, bör
återbekomma, hvad man under titti af begrafningshjelp
fråntagit honom.
Om remiss till StatsUtskottet anhålles,
N:o a.
Herr Hallenborg, Carl Johan ’
Allt hvad som kan minska kostnader, isynnerhet
då samma ändamål vinnes, synes vara
en tillräcklig anledning att önska förändring i
en sak. Vanligen åtminstone i Skåne, förrättas
mönstringar med CavalleriRegementerne om Hö*
Den I Martil,
»9
sten, då det skulle vara lämpligare att verkställa
nämnde mönstringar under den årliga mötestiden.
, hvarigenom besparing skedde lör Staten,
grun derigenom undvek att särskildt betala
Mönsti i lii ri ns och dess Adjutanters reseomkostnader
i och för sjelfva mönstringen, emedan
de alltid plåga öfvervara Regementsmötena
i ali fa’l. De rustande erhöllo äfven genom
denna af mig föreslagna förändring en lättnad,
emedan de härigenom befriades från karlens och
hästens underhåll under de dagar sorn åtgå i
och för nämnde mönstringar; bruket har varit
att vid samma tillfälle besigtiga håstarries utfördring
öfver sommaren, men örn denna besigtning
skedde inom hvarje Corporajskap, så undvek0®
de längre marcherne till Esquadronssandingsplatsen.
I anledning af hvad jag nu
haft åran omnämna, teger jag mig friheten föreslå,
det Rikets nu församlade Ständer ville
hos Konungen framföra den underdåniga anhållan
och Önskan, att Hans Majit täcktes i
Nåder tillåta att mönstringarne hädanefter få
Ske endast under Regeinenternes Excercitiemöten.
Om eommunicerande af denna min motion
med Respective MedStånden, samt dess remisa
till vederbörligt Elskott, får jag ödmjukast
anhålla,
N:o 5.
Herr von Hartmansdorff', August:
Det har undfallit inia uppmärksamhet att
90
Den i Mars,
Kongl. Maj:ts Nådiga proposition af den den 25
Januari 1826, angående fortsatt beviljande af ett
creditiv på RiksgäldsContoiret, stort 66,666 R;dr
52 sk. för ConvoyCommissariatets räkning, redan
blifvit den 24 sistlidne till StaisUtskottet remitterad.
Jag hade ämnat att dervid göra en anmärkning,
som jag nu i stället utbeder mig, att
få framföra, pådet att den må kunna följa hufvudsaken
till Utskottet,
Jag har förut under Riksdagens lopp haft
äran fästa Höglofl Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet derpå, att ConvoyCommissariatets
räkenskaper voro ibland de redogörelser
sorn ej af Riksens Ständers Revisorer granskas.
Nu då Ständerna anlitas om ett creditiv till
denna Cassas förmon, skulle jag, för min del,
anse det vara rigtigt, att detta creditiv icke be-^
viljades, utan under förbehåll, att Riksens Ständers
Revisorer finge granska Convoij-Commissariatets
räkenskaper, och att dess rättighet till
creditivets begagnande förlorades, om denna
granskning blefve Riksens Ständers Revisorer
vägrad.
N:o 4.
Herr Klingstedt, Guftaj Fredric',
Då redan af flere värde Ledamöter åtskilligt
blifvit anfördt om Magazins-Inråttningens
skadlighet för Landet, med dermed förenad
önskan om dess upphörande, skulle det kunna
Den i Mar lii.
9*
anses öfverflödigt, att med detta ämne vidare
uppehålla Högloflige Ridderskapets och Adelns
dyrbara tid, men då ett sådant språk blifvit
fördt vid flera föregående Riksdagar utan att
kunna leda till annat resultat, ån organisation
af en föråndrad styrelse, som alltid lika litet
svarat emot Landets fordringar, så anser jag
mig böra fästa uppmårksamheten deruppå, att
det understöd som till de af missväxt hemsökte
Landsorter blifvit lemnadt, meråndels blifvit
dyrare ån det i missväxt-orten gångbara pris,
hvaraf som exempel kan anföras sista missväxten
i Norra Orterne år 1821, då priset på undsåttnings-spannmålen
i VesterNorrlands Lån med
den mindre aflägsenhet denna ort äger ifrån
Hufvudstaden blef så högt, att enskilta personer
sålde den vida under det af Magazinslnråttningen
fastställde pris, och då jag ej t villar alt
dylika förhållanden äfven kunna hämtas från
andra orter, skulle jag förebrå mig, om jag ej
genom framställningen deraf gaf ett förökadt
skål till Allmänna Magazinslnråttningens upphörande.
Men då landet ej kan umbära spannmåls-understöd
vid de ofta inträffade missväxtår,
utan att äfventyra dess alltför höga stegring
genom den enskilta vinningslystnaden, så skulle
jag önska att härmed kunna förena ett nyttigt
förslag huru ett sådant understöd skulle kunna
verkställas, och då jag härutinnan bekänner min
oförmögenhet, så vill jag dock, till mera upplyst
pröfning och utveckling göra den framställningen,
att den primitiva Magazins-fonden insatt
uti Banken skulle fördelas på Lånen, med
betraktande af deras folkmängd t och mer eller
92
Den I Martil.
mindre äfvenlyr för missväxter, för att af Herrar
Landshöfdingar kunna användas til! uppköp
af spannmål inom deras Lån i goda år, till ett
pris som förenade förekommandet af spannemålens
alltför låga fallande, och förmon
af understödet i missväxt-år, hvilken sp;.nnemål
borde af Kron-Fogdarne emottagas för
att bespara kostnaden af särskild Magazins-betjering,
hvars underhåll så betydligt ökar spannmålspriset,
och hvarvid borde iakttagas att ingen
spannmål borde uppköpas, som ej vore torkad
på det af Friherre Schjöldebrand förcslagne
sätt.
Jag anser mig i förening härmed höra framställa
den önskan att inrättningen af SockenMagaziner,
genom frivilliga tillskott i goda år kraftigt
måtte understödjas, på det Svenska Allmänheten
må framdeles kunna undvika behofvet af det
allmänna understödet såsom alltid för Landtmannen
betungande, hvarigenom Magazinsfonden
slutligen skulle till Statsverket kunna ingå.
Att detta mitt Anförande måtte till vederbörligt
Utskott blifva remitteradt, derom anhåller
jag ödmjukeligen.
N;o 5.
Herr Anckarsvärd, Michael Guftaf:
Öm rättvisa och billighet böra utgöra grunderna
för alla afhandlingar enskilte Medborgare
Den i Martii.
93
emellan, så är det vål lika obestridligt, att Statens
löi hållanden vid fråga om den enskildtes
behandling, måste hvila å samma grunder.
Jag tager mig i anledning håraf friheten att inför
Högloflig? Ridderskapet och Adeln återvåcfca
en motion, rörande Herr Ministern Lagersvårds
fordringsanspråk å dess ännu hos Kronan Sverige
verkeligt innestående fordran, uppkommen genom
mindre billiga liquidations-grunder för dess andelar
uti det så kallade Genuesiska Statslånet.
Detta ämne har så utförligt vid sistliden
Riksdag genom Herr G. A. Silfverstolpe blifvit
utveckladt, att jag bUtt tager mig friheten hånvisa
till dess Anförande, för att deruti lenina
den utförligaste upplysning öfver förhållandet.
Jag anser mig blott behöfva upptaga, att det
fordrings-anspråk till hvars gäldande Ministern
Lagersvård anropar Riksens Stånders rättskänsla
för en Svensk medborgare, som utom eget förvållande
eljest skulle blifva alltför mycket lidande,
för det nit, och den omtanka, att i den
varande Styrelsens åsigter tjena och gagna sitt
Fädernesland ännu utgör en summa af 57,932,
8, 11 Genuesiska Lire fuori di Banco.
StatsUtskottet har vid förra Riksdagen afslagit
Ministern Lagersvårds fordran å ful! ersättning
för sine innehafvande delar uti det Genuesiska
lånet, på den grund, att Herr Lagersvärd
möjligtvis kunnat tillhandla sig dessa låneactier
till en lägre cours, ån den, hvarefter har»
fordrat deras liquid, Härvid tyckes först visa sig
94
Den i Martiin
den obilliglieten, att man dömt efter möjligheten,
utan några lagligt grundade bevis på ett
verkligt förhållande; för det andra synes ordalydelsen
af det skrifteliga löfte om återbetalnings
som vanligen innefattas uti en skuldförbindelse,
böra vara den för liquiden ensamt gällande
grunden.
Herr Lagersvård har dessutom ge
nom
bevis, som härmed bifogas, styrkt, det han
verkeligen varit delägare i dessa lån långt före
den epok då betalningen inställdes.
Om han
dessutom någon gång skulle till creditens uppehållande
uppköpt sådane papper vid tillfällen då
förtroendet till dem börjat falla, så har han ju
genom en sådan sin omtanka, vid den tiden,
gjort Fäderneslandet en tjenst, hvaraf han vid
denna, icke bör få vidkännas något lidande.
Att Herr Lagersvård kunnat hafva skål till
begagnande af främmande namn för insåttningarne
i detta lån, är otvifvelaktig!, och det synes
mig icke böra lägga något hinder för honom
att utbekomma sin fordran, helst han uppgifvit
den sådan den nu synes, att ifrån första stunden
då fråga uppkom af detta lånets Iiqnide
rande.
Det synes vara mera ån hårdt om en
Svensk medborgare, och dertill hvad mera år,
en Embetsman som handlat efter sin Regerings
föreskrifter och efter yttersta förmåga sökt be.
främja dess afsigter, skulle få vidkännas samma
slags förluster, som utländska mån endast i represaille
väg kunnat tillfogas.
Jag bör inför Ridderskapet och Adeln begära
dess öfverseende att jag med denna motion
Den I Martil.
9?
som redan vid förra Riksdagen blifvit afslagen,’
vågar å nyo uppträda och derigenom möjligen
väcka en ovilja, som alltid skulle på det högsta
smärta mig att förtjena; men jag har icke kunnat
neka mig detta ringa offer af erkånsla och tacksamhet
mot Hr Lagersvärd för den vänskapsfull godhet
hvarmed han omfattar alla Svenskar som besöka
de vackra Länder, hvarest han i egenskap af Minister
förvaltar Sveriges angelägenheter.
Jag
har för icke längesedan sjelf varit ibland dem
som fått tillfälle att på det högsta berömma mig
Öfver denne Svenske Embetsmans välvilja för
sine Landsmän i utrikes orter.
Jag har af
honom sjelf hört detailleras denne dess affaire
och dess beskaffenhet äfven af andre personer
på stället bestyrkas, på ett sått, som för mig visat
den hvila på så oomkullstötlige rättsgrunder,
att jag icke kunnat neka mig att på en frånvarande
Svensk Riddersmans Herr Lagersvärds
begäran, å nyo till Riksens Ständers billiga pröfning
framställa den.
Jag anhåller vördsammeligen om remiss till
StatsUtskottet å detta mitt Memorial, med alla
dervid bifogade handlingar.
Öfversättning.
Utdrag utur våra Register öfver de uti Ge *
nua upptagne Svenska lån:
Vi undertecknade, för detta Svenske Bankierer
uti Genua intyge, att ibland de på särskilta tider,
96
Den l Martil.
inköpt^ och uppå dåvarande Svenske Chargé
des affaires uti Italien och Riddaren , nu inera
Commendeurcn Harr Lagers-vårds namn öfverförda
andelar uti Svenska lånen, följande
poster uti våra böcker finnas införde på Herr
Lagersvårds rakning:
P:d Sterb 4ooö, afstådde den 29 Mars igoo af
Laurent Ant. Pareto,
45oo, afstådde den 26 April 1800 af
Et, Pallavieine,
l5,75o, afstådde den 1 April 1800 af
Bröderne de la Rue,
5ooo, afstådde den 24 Dec. 1800 af
Gabriel Ruflinesque.
Till bestyrkande hvaraf vi uthändiga närvarande
betyg. Genua den 3 Augusti 1822.
Bröderne de la Rus,
I Hans Majlts Carl Felixis namn, med Guds
Nå de, Konung i Sardinien, Cypern och Jerusalem,
Hertig af Savojen och Genua samt Prins
af Piemont &.c. &c. &c.
Ar Ett -tusende åttahundrade tjugutvå i dag
den tredje Augusti, på eftermiddagen, uppå requisitum
af Hr Andre de la Rue, Son till Herr
Antoine, Handlande och till Nationen Schweizare,
född och bosatt uti Genua, vid torget Embriaci,
häfver jag undertecknad, Kongl. Notarius
Publicus
Den i Martii.
97
Publicus uti Gernia, Pierre Marie Åssoreto inställt
mig uti Bröderne de la Rues HandelsContoir
uti nämnde deras hus, hvarest, af förenämnde
Hesr André de la Rue mig företeddes
Firmans böcker öfver Svenska Länen, och efter
det jag noggrannt undersökt dem, befunnit, att
de uti Herrar de la Rue frerés betyg öfvanuppiåknade
poster, nemligen :
Livres 4ooo, afstådde den 2y Mars 1800 af
Laurent Ant. Pareto,
45oö, afstådde den 26 April 1800 af
Etienne Pallavicini,
13,75o, afstådde den i5 Augusti 1800
af Bröderne de la Rue,
3000, afstådde den 24 December 1800
af Herr Gabriel Ruffihesque.
der, såsom ofvan sagdt är, uppföras uppå Herr
Lagersvärds namn,- till bestyrkande hvaraf jag
iithåndigat detta intyg, till deri kraft och verkad
Lag förmår.
Pierre Marie Ässoretö,
Notariusi
Ätt förestående Öfversättning år till mening
och ordaförstånd öfverensstämmande med
det för mig i original uppviste, och på Franäka
språket skrifrie betyget; intygar med Embe
-
Bil. till Ridd, 0. Åd, Pr. 2 Band. 7
98
Den i Martil,
tes nnderskrift och insegel. Stockholm den i5
Februarii i8i3.
Fredr. M. Calvagen,
Not. Pub.
(Sigill.)
Vi undertecknade, för detta Svenska Bankierer
intyga, att vid en tidepunkt, då Genuesiske
Capitalister drogo i betänkande, att omsätta
deras uti Svenska Statslånen insatte Capital,
då varande Svenske Chargé des affaires uti
Italien, Herr Commendeuren Lagersvård, bekymrad
öfver denna farhåga, hvilken kunde
skada hans Hofs finance-interessen uti detta
Land, under loppet af år Ett-tusende åttahundrade
ifrån Mars månad sagde år och efter hand
förmedelst sin personliga credit och för till den
åndan upplånte penningar inköpt åtskilliga andelar
uti dessa Statslån, i afsigt att förekomma
deras misscredit och för att genom sitt eget förtroende
vid ett critiskt ögonblick underhålla sin
Regerings credit; hvilket härmedelst till bevis
lemnäs. Genua den 17 April 1822.
Bröderne de la Rue,
Uppvist, till bestyrkande, att Herr Anton
de la Rue, Bankier och Hufvudman för Bankiershuset
Bröderne de la Rue, hvilken jag väl
känner, egenhändigt skrifvit och undertecknat
detta, intygar jag härmedelst. Genua den 17
April 1822.
Raphael Lavaggi,
Notarius.
Den i Ulartii.
99
Ätt förestående öfversättning år till mening
och ordaförstånd öfverensstämmande med det
för inig i original uppviste, och på Franska språket
skrifne betyget; intygar med Embetes underskrift
och insegel. Stockholm den i3 Februari
1823.
Fredr. M. Calvagen,
Not. Pub.
(Sigill.)
Promemoria, som innefattar åtskillige upplysningar.
Till åfventyrs skall det förefalla djerft, att
åter i minnet kalla anspråk, dem Rikets Högloflige
Ständer redan vid i8r5 och 1818 årens
Riksdagar pröfvat, och vid den sednare förkastat
på skål och anledningar dem StatsUtskottet
framställt på ett sätt, som skulle göra frågans
åter upptagande omöjligt. Detta Utskott afstyrkte
då Svenske Ministern i Italien Herr Johan
Claes Lagersvårds anhållan om rättelse uti
liquidations-såttet af hans, uti förra Genuesiske
Rikslånen ägde fordran, förnämligast på de skäl,
att efter de j 808, af RiksgåldsContoiret inställde
interesse-betalningar, Lagersvård möjeligen
kunnat åga tillfälle att till underpris emot primitiva
värdet, inköpa de andelar, han befanns
före 1810 åga uti samma lån, samt dessutom,
att vid 1799 och 180I års gjorde omsättningar,
Lagersvårds namn icke finnes uti låne-listorne
som delägare.
Deremot utvisa RiksgåldsContoirets dåva*
ICO
Den i Martil,
räntie Baukiers, Handelshuset de la Rue fréreg
hosgående bevis ej allenast, att Lagersvård vid
den sista omsått ningen var deltagande Uti de
Svenske Janett, utan åfven, att hans efterdöme
söm Svensk Embetsman, ingaf Allmänheten ett
förtroende till dessa Stats papper, som gjorde
omsättningen möjlig och beredde dess lyckliga
utgång.
Om det ock vore bevisligt, att Lagersvård
åren 1804 och i8o5 såsom Riksgålds-Contoiret
sjelf gjorde, till underpris inköpt andelar uti
dessa Statslån, hvilket alla tiders bruk företer,
så lärer dock i följd af nu företedde Notarialattest
ej kunna vederläggas det Lagersvård redan
1800 ägde en tredjedel af sin år 1815 anmälte
andel i dessa lån, och han öfverlemnar
till det Stånd, hvaraf han år Ledamot, att bedömma
om det år billigt och råttvist, att en
Svensk undersåte och Embetsman innebegripes
under en författning, som var en följd af en
utländsk Magts fiendtlig» och obilliga förhållande,
i afseende på Svenske undersåtares fordringsanspråk.
Bör vål Lagersvärds förtroende till ett af
Bakets Ständers Ombud med Konungens bifall
och gillande afslutadt publikt Contract straffas
med förlusten af 67,932 Lires fuori Banco, som
han lagligen åger att fordra. Bör vål Lagersvärd,
sorn i dessa låne-årender allt ifrån 1796,
ägt så mycken befattning, och en befattning som
tillskyndat honom Höga vederbörandes bifall och
belöning, hvarom bilagorne härtill nogsamt bära
Di 1 Martii,
vittnesbörd; tor vå! han, infödd Svensk, hårdare
behandlas ån Sachsiske undersåtar, delägare
uti Svenske i Leipzig gjorde Rikslån? Kan
vål någonsin ett liquidations-sätt billigas, hvarefter
Svenskt försåmradt mynt, utan afseende
pä VexelCours, betalas en i redbart mynt contralierad
skuld till en Svensk undersåte? Skall en
Svensk vidkännas en dylik uppoffring, lärer den
icke kunna rättfärdigas förr, ån den öfyergås
alL Svenskar,
Hvad omdöme skulle fållas öfver en Domstol,
som för en, i Hamburger Banco eontraherad
skuld fastställde, att betalningen kunde
göras tned nu gällande Svenskt Ranco-papper
till samma cours, som den, då Svenska BancosedelRiksdalern
var i högre värde, ån Hamburg,
ska Riksdalern ? Den ifrågavarande fordran år
tillkommen i Genuesiska Lire fuori Banco, och
bör, enligt contract i samma mynt betalas, då
Lagersvård, den ende Svenske undersåte, som
år deltagare i desse lån, ej kan billigtvis reduceras
till en tredjedel af Capitalet eller hänföras
till enahanda betalnings-sått som Franske
undersåter. iVtt förtiga det undantag som K:gl.
Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Fullmågtige i Riks»
gåldsContoiret af den 10 Februari 1814 utstakat
i anseende till de af Svenske undersåter ågda
fordringar uti Genuesiska lånen. Icke dess mindre
har Lagersvård, i stället för full betalning
erhållit omkring fyra niondedelar af sin fordran
eller föga bättre ån Genuesaren, som varit
offer för dess dåvarande Regerings orättvisa.
102
Dea i Martil.
Ministern Lagersvård bör ej frukta att så behandlas
af egna Medborgare.
Utur dessa skål föreslår jag att Ministern
Lagersvärds förnyade anhållan om ändring i liquidafions-såttet
af hans i Genuesiska lånen insatte
Capital och deruti ägande fordran måtte
till StatsUtskottet remitteras. Denna fordrans
belopp var såsom redan 1818 utredes, den 3
Augusti 1816:
Capital Genuesiske Lire fuori
Banco _ 75,687, 3, 10,
Upplupen ränta å 5 procent,
ifrån den 1 October 1807
till den 3 Augusti 1816 - 53,345, 5, 4.
Lire fuori Banco iog,o32, g, 2.
Hvaraf Lagersvärd igenom det
af Stånderne fastställde betalningssätt
i diverse remisser
erhållit inalles - 5r,loo,
3.
I skillnaden utgör alltsåLire 57,g32, 8. 11.
Denna skillnad år mer ån känbar för en
Svensk undersåte och medborgare som lidit ansenligt
i värdet al hvad han i Sverige årft; dock
delar han detta missöde med alla de Svenske
medborgare, som 1804 hade något capital; deremot
år han ensam Svensk träffad af missödet,
att vara delägare nti Genuesiske lånen.
Den i Martu.
103
Bilagor i utdrag af vid Italienska Missionen
befintlige Originaler.
1793, den 10 Oct. skrifver Riksgålds-Directionen,
”Sorn H. Ex. Riks- Canzleren
Herr Friherre Sparre beliagat underrätta
Fullruågtige, örn Hr Chargé d’affairens
oförtrutna bemödande vid omsättningen
af det uti Genua, under
förra Finance-administrationen, igenom
Hr General - Lieutenantens Friherre
Wrangels åtgärd, upptagne Lif-rånte
lån, så få Fullmågtige härigenom betyga
Herr Chargé d’affairen deras tacksamhet
&c.”
1794, den 17 Febr. skrifver RiksgäldsDirectionen:
^Fullmågtige anse för en skyldighet
att betyga deras tacksamhet och
tillfredsställelse öfver den nit och osparda
möda, hvarmed Hr Chargé d’affairen
behagat i detta mål tillhandagå,
och förvänta, att Hr Chargé d’affairen
äfven hädanefter ville på det kraftigaste
sått förmå Herrar De la Rue
fréres &c.
1795, den 21 Julii, behagade H. K. H. Re.;
genten, under contrasignalion af Herr
Grefve Nils Bark utfärda nedanstående
Nådiga Resolution:
Kongl. Majit har hos 6ig i Nådig å
-
Den r Martil,
tanka komma låtit de trögna tjensier,
hvarmed uti 21 års tid Dess Chargé
d’affaire vid de Italienske Hof och Stater,
Ädel och Välbördig Johan Claes
Kagersvärd, Kongl Majit och Riket
tillhnnga gatt, hvaribland förnämligast
förekommer den af honom projecterade
och verkställde negociation af Svenske
lifränte-låpens utsläckande i (Ä~
tiua, och hvarigenom för Stats-utgifterne,
så väl för det närvarande sorn
för framtiden vunnits en förmånlig och
betydande besparuig, ej allenast medelst
det så dryga årliga interessets
upphörande, utan äfven vid sjelfva
operationens verkställande, igenom den
vanliga provisionens nedsättande ifrån
sex till en och en half för hundrade }
och på det ett sådant Lagersvärds pitjska
förhållande icke måtte sakna den
billiga uppmuntran och belöning till
hvilken han gjordt sig förtjent; så viii
Kongl. Majit härmed i påder hafva
förordnadt och försäkra dt i händelse
af Lagersvärds rapell ifrån dess nu
inpehafvande beställning såsom Kongl.
Maj:ts Chargé d1 Affaires uti Italien, det
mätte nämnde Joln Claes Lagersvärd
få för dess öfriga lifstid behålla och
årligen uppbära ep tredjedel af dess. nu
på Stat ägande inkomst, eller hvad
sorn deremot svarar, nemligen det traptamente,
sorn CommissjonsSecreterare
Vanligen på Stat beslås, så framt han
Den I Martii,
icke med någon annan lika stor lön på
Stat i Nåder hugkomines, då denna
deremot kommer att indragas. Hvilket
vederbörande till underdånig efterrättelse
länder. Drottningsholms Slott
den 21 Julii I7g5.
Under min Allernådigste Konungs
peli Herres minderårighet.
CARL.
(L- S.)
Nils Bark,
1799? f^en April, skrifver RiksgäldsDirectionen:
”Igenom Idr StatsSecreteraren
oell Ridd, Rosenblad hafva Fullmägtige
emottagit Herr Captzli-Rådets under
den 2 sisthdne Martii a 11 åt ne Promén
moria. De upplysningar Herr CanzliRådet
deruti behagat meddela, jemte
förslag att omsätta det derstädes i December
månad förfallande lån, vittna
om Herr CantzliRådets nitiska omtanka
för RiksgäldsConloirets förmon och
bästa; och hvarföre Fullmägtige nu
få betyga Herr Cantzli - Rådet de-.
ras erkänsla och tacksamhet. Uti sakernas
nu varande skick skulle Fullmägtige
helst önska omsättning af detr
ta lån m. m.
Den x Martti,
1799. den Nov. skrifver Riksgälds-Directionen:
Igenom Herr Canzlie-Rådets
Promemoria af den 28 sistl. Oct. hafva
Fullmägtige inhämtadt att omsättningen
lofvar en lycklig utgång. Det
verksamma bemödande Herr CantzliRådet
härutinnan användt, vittnar om
Herr CantzliRådets nit för det allmännas
och Riksgälds - Contoirets bästa.
Fullmägtige, som nu uppfylla den glada
skyldighet att aflägga sin tacksägelse,
äro fullkomligen öfvertygade, att
Herr CantzliRådet icke upphör med
vanlig verksamhet befordra denna för
Svenska Rikets credit så angelägna negociation
till lyckligt slut &c.
1799, den 23 Dec, behagade RiksgäldsDirectionen
efter önskad framgång af omsättningen
yttra: ”En så lycklig operation
anse Fullmägtige med skäl böra
tillskrifvas Herr CantzliRådets berömliga
omtanka och verksamma nit; och
vilja Fullmägtige framdeles, när operation
blifvit fulländad, lemna Herr
CantzliRådet något öfvertygande vedermäle
af deras erkänsla och tacksamhet
för de vigtiga tjenster Herr
CantzliRådet vid detta tillfälle gjordt
Fäderneslandet och detta Contoir isynnerhet.
Provisionen af 8 procent de laRue
fr eres fordra, tycke* vara så högt till
-
Den 1 Martil.
10?
tagen, att de med mindre böra åtnöjas.
- - - Fullmägtige öfverlemna till
Hr CantzliRådets omsorg, att meddela
Rue fréres reglera denna sak, hvarvid
de förvänta af Herr Canzlie-Rådets
vanliga nit för Contoirets förmon och
bästa, att provisionen accorderas så
lindrig som möjligt är.
1799, den 27 Dec. behagade f. d. Hans Maj:t
Konung Gustaf Adolph från Haga
skrifva följande:
Ädel och Välbördig CantzliRåd och
Chargé d’Affaires. Vi bafve af Eder
underdåniga Skrifvelse under den 18
sistl. November med särdeles nöje och
välbehag inhämtat, huruledes J genom
edert nitiska bemödande utverkadt en
förmonlig omsättning af de i Genua
upptagne och nu förfallne Rikets lån,
samt förnimme tillika, huru J ägen
hopp att till någon del ännu ytterligare
nedsätta de provisioner som dervid
vanligen äskas. Vi håfve härigenom
velat förklara eder det synnerliga
nådiga afseende Vi håfve gjordt på
den tjenst J vid detta tillfälle Oss och
Riket bevisat, samt den välgrundade
tillförsigt Vi hyse till edert nit, att J,
på så billiga vilkor som görligt är, soken
bringa detta omsättuings-verk till
slut och stadga.
Deri I Martti.
Och vi hefalle Eder Gild Allsmäg®
tig nådeligen samt förblifve eder val
affectionerade
Gustaf Adolph*
?8oo, den «5i Mars. Direötionen behagade jemte
insändande af Statsobligationer lör 5 mill,
yttra: ”Fullmägtige finna med fullkomlig
aste tillfredsställelse, att lån^omsättningen
i Genua haft den bästa framgång.
- - - De anse sig skyldige, att
å nyo förnya sin tacksamhet för den
utmärkta nit och osparda möda Herr
Cantzli-Rådet i denna, för Riket i allmänhet,
som för Riksgälds-Contoiret i
synnerhet, vigtiga operation ådagalagdt.
Äfvensom Fullmägtige bordt härigenom
förklara sin förbindelse för Herr CantzliRådets
bemedlande i frågan om provisionen
till Handelshuset De la Rue,
hvilken haft en till besparing för Riks.
gähls-Contoirets lidande , lycklig fram
gång*
l8oo}
den 14 Julii, skri f ver Riksgäl dsDi r ec t i o n
”Med särdeles nöje och tillfredsställel--  se skola Fullmägtige alltid påminna sig
det nitiska och verksammma biträde
Herr CanzliRådet vid hela operation
lemnat; och såsom ett vedermäle af
Fullmägtiges erkänsla och tacksamhet,
behagade Herr CantzliRådet emottaga
inneslutne 1000 R:dr Hamb. Banco.
Den i Martil.
i801, den 12 Febr. yttrar sig RiksgäldsDirectionen:
”Jemte det Fullmägtige nu få
betyga Herr Cantzli-Rådet deras erkänsla
och tacksam aet för Herr CantzlL
Rådets uppmärksamhet, ätt yid alla
tillfällen befordra Riksgälds-Contoirets
förmon och bästa, och hvarpå Fullmägtige
fått röna ett förnyadt vedermäle
Uti den af Herr Cantzli-Rådet
gemensamt med Handelshuset De la
Rue freres gjorda proposition, i afseende
på omsättningen af det lån,
hvaraf en del till betalning förfallen
mot slutet af innevarande år, hafva
Fullmägtige &c.
1801, den 27 April, skrifver Riksgälds-Direction,
berättande sig hafva uppdragit
åt Handelshuset De la Rue omsättningen
af lånet, samt tilläggerr Fullmäg.
ti ge förvänta, att vid detta tillfälle,
äfvensom vid förra omsättningen, få
röna Herr Cantzli-Rådets verksamma
och nitiska biträde, så att operationen
må vinna en önskad framgång.
1801 d. 5 Nov. Fullmägtige, hvilka det icke
kunnat undfalla, att Tit. ej allenast
haft mycken möda och särskilt
besvär till befordrande af det år i 791
för RiksgäldsContoirets räkning i Genua
upptagne Låns nu ifrågavarande
omsättning, utan äfven måst vidkän
-
no
Den i Mars,
nas kostnad vid öfverförandet af de
för sagde omsättning nödige documenter,
så väl hit sorn tillbakas, anse sig
skyldige, att, utom livad Fullraägtige
muntligen haft tillfälle förklara, äfven
härigenom aflägga tacksägelse för det
nit och den välvilja HerrgCantzli-Rådet
till denna angelägna operations
understödjande visat; och ehuru Fullinägtige
icke finna sig hvarken vara i
tillstånd eller lämpligt att söka belöna
Herr Cantzli-Rådets i denna sak visade
kärlek till Fäderneslandets bästa
och välvilja för detta verk, och Fullmägtige
sig likväl tillhöra att ersätta
Herr Cantzli-Rådets hafde kostnad,
och i någon mon visa sin erkänsla,
hvadan Fullmägtige önskade, att Herr
Cantzli-Rådet i sådant afseende ville
emottaga en summa af 16,000 L. F. C.
hvilken Herrar De la Rue Fréres erhållit
Fullmägtiges föreskrift, att till
Herr Cantzli-Rådet utbetala.
Likheten med Originalerne intygar
Carl Axel Wachtmeister.
Anmärkning
Desse^bilagor
äro ej framställde för
att prunka med erhållet beröm, ofta
mindre uttryckt för verkliga redan gjor
-
Deri i Martil,
lil
ela tjenster, än med afsigt att uppmuntra
en Embetsman, af hvars åtgärd
man knnde hafva framdeles behof;
men de bevisa åtminstone en slags
tillfredsställelse, samt att mantrodtsig
böra belöna. Dessa belöningar, aldrig
begärte *), men likväl emottagne med
djup erkänsla, utgöra ej till deras belopp
en fjerdedel af den summa, som
Lagersvärd enligt contract bör undfå,
och som hittills blifvit förnekadt; ty
då det aldrig blifvit fråga om verkställighet
af Kongl. Resolutionen af d.
21 Julii 1795, samt då man af drager
den kostnad, som skulle hafva uppgådt
till en Couriers afsändande ifrån Genua
och tillbaka med aflörandet af de
till 1801 års låneomsättning hörande
documenter (innehållande Statsobligationer
för 8 millioners värde, som Lagersvärd
ansåg säkrast att personligen
medföra, och hvilket motiverat hans
*) Hvilket äfven kan bevittnas af Kongl.
Secret. och Ridd. Sylvan, då han förmodligen
commissionerad af RiksgäldsContoiret,
frågade i Stockholm Lagersvärd
med hvad gratification eller resekostnadsersältning,
han skulle anse sig
vara belåten, och hvarpå denne svarade;
att han åtnöjde sig med allt hvad
som RiksgäldsContoiret kunde anse billigt
och skäligt för dess reseomkostnaders
betalande.
ben I Martii.
resa till Sverige) så reduceras dess i
contanta penningar erhållna gratiiicationer
till hvad här ofvanföre är antordt*
eller en fjerdedel mindre än
dess lagliga fordran i GenUesiska lånen,
hvilka ej kunna compensera för -  lusten af liqvidationssättet.
Enligt den år 1818 gjorde utredning af
Lägersvärds fordran uti Genuesiskä Lånet var
den, den 5 Augusti 18x6.
UtriCapital Lire fuori di Banco ^75,687: 5; 10;
Upplöpande ränta å 5 procent
ifrån dert 1 Oct. 1807 till
den 5 Augusti 1816 55,545: 5; 4<
Summa Lire fuori 109,002: 9: 2»
Härutaf har Herr1 Lagers värd genom
det af StänderUe föreslagne
betalningsratt uti diverse
Poster erhållit - 51,100:  5.
Åteistodfoi’dransåledesfux'oidiB:co 57,952; 8; un
N;0 6.
Herr Kul [fr atil, Carl Gustaf Herman:
Vid nuvarande Riksmöte hafva redan tvänae
varda Ledamöter inom detta Hus, fästat
uppmärksamheten på behofvet af ett stadgande,
som kraftigate, än våra förut gällande Författningar
, med Lagarnes hägn omgärda våra
Den 1 Martn
-
skogar: afven jag inser nödvändigheten häraf*
irnen med dessa värde Ledamöter kan jag likväl
icke instämma i sättet för denna Lagförandring.
Jag är derom innerligen Öfvertyga d, att
den skillnad Lagstiftaren gjort emellan stöld och
åverkan är god oell fordrar att bibehållas, __
De vådliga följderna af straff som skulle väcka
förakt för lagarne och i följd deraf bidraga att
öka brotten, halva vid Lagstiftningen ingått i
beräkning. _ Man Ilar insett att idealet för ali
BrottmålsLagstiftqing vöre, att i möjligaste måtto
lämpa straffet efter brottets beskaffenhet, och
att då man afvikit från denna grundidée, har
man stiftat Lagar, hvilka snart eller sent sträfva!
att motarbeta sitt eget ändamål,
Alla tiders erfarenhet har dessutom bevittnat,
huru sällan det lyckats, att till en nyttig
medborgare inom samhället återföra den, som
en gång stämplats med vanäran af ett nesligt
straff, och skulle det väl då vara med en sund
Lagstiftningsprincip förenligt, att för en förbrytelse,
hvilken efter det hos menigheten allmänt
rådande begrepp, ej är neslig, stadga ett straff,
hvilket troligen skulle blifva af de menligaste
följder för samhället.
Sedan jag på detta satt sökt utveckla mina
åsigter af de förut föreslagna förändringar i
Författningarne om ansvar för åverkan, går jag,
Bil. till Ridd, o. Ad. Pr. a Band. 8
Den x Martin
att för Höglofl. Rid der skap et och Adeln vördsamt
framställa den ändring i dessa stadganden,
jag efter min öfvertygelse anser tjenligast.
Jag föreslår: att ett förhöjdt vite emot det,
som uti våra nu gällande Författningar för å~
verkan af skog finnes utstakadt, måtte stadgas,
tillräckligt nog att afhålla åverkaren från försöket
att tillgripa en annans egendom.
Jag är alldeles icke i okunnighet om det
tillfälle, Lagstiftaren lemnat hvarje enskild öppet,
att genom Domaremagtens åtgärd erhålla
ett ökadt skydd för sin egendom mot åverkan;
men genom hvilken vidlyftighet i förberedande
åtgärder, genom hvilken methodiskt framskridande
långsamhet, genom hvilka oberäkneliga
kostnader erhållas icke vitesförbud, och hvilka
olägenheter får man icke vidkännas, sedan ett
sådant förbud erhållits. Är det väl dessutom
billigt att man först måste förlora en del af sin
egendom, innan man kan vinna ett medel, nog
kraftigt att skydda den ägande rätten? För mitt
begrepp (jag bekänner det uppriktigt), är det
åtminstone alldeles ofattligt, hvilken princip^
sorn kunnat ligga till grund för ett sådant förordnande.
Om remiss å detta Memorial till vederbörligt
Utskott, anhåller jag vördsammast.
N;o 7.
Herr Anckarsvärd, August:
Då Riksens Ständer vid sednast haline Ur
-
Den r Martil.
tima Riksdag fattat ett beslut, rörande förändrat
beklädnadssätt för det Indelta Infanteriet,'
var det icke i afsigt, att belasta Rotehållarne
reed tillökning i den redan förut nog tunga
Roteringsbördan, utan nied tydligt uttryckt ändamål,
att lätta från den ökade kostnad, som
genom 1812 års Författning om Indelta Infanteriets
beklädnad drabbat så väl Rotehållare
sorn Soldaten; med afseende hvarå, Riksens
Ständer funno billigt oell rättvist att af StatsVerkets
tillgångar göra nya och betydliga anslag
till Indelta Infanteriets beklädnad; men oaktadt
ett sådant Riksens Ständers tydliga förordnande,
har vid tillämpningen af den anbefaldta
förändringen, samtelige Rotehållare inom Nerikes
provins af Kongl. Nerikes Regemente fått
vidkännas en utgift, ökad till dubbelt, emot hvad
enligt KneekteContracternes innehåll, dem förut
ålegat, och hvaruti Författningen af 1812 ej
gjort något intrång.
Det afseende som vid Idelnings-Verkets
upprättande fastades vid Provineer och Hemmans
olika beskaffenhet och styrka, föranledde
Konung Carl NI, att för Nerikes provins, hvars
Hemman äro svaga och inskränkta, anslå vissa
indelta räntor till understöd vid Soldatbeklädnaden
för Nerikes Regemente; men har Statsverket
i sednare tider af nämnde räntor satt
sig i besittning, utan att fästa något afseende ä
den förlust, sorn derigenom drabbat Rotehållarne
vid Nerikes Regemente, som om de orubbadt
fädt tillgodonjuta denna genom Indelningsverket
dem försäkrade förmon, ej behöft be
-
Den x Martti.
tungas med något bidrag till Soldatbeklädnaden,
hvilken då genom BeklädnadsDirectionens försorg
bordt kunna underhållas, till hälften emot
hvad Kronan efter nu antagen ordning för det
Indelta Infanteriet bekostar.
Då således en påtaglig orättvisa i min tanka
öfvergått Roteliållaren vid Nerikes Regemente
derigenom, att dén sednaste BeklädnadsFörordningen
för Indelta Infanteriet, ej afsedt
olika local-förhållanden utan generaliserats för
hela Arméen; och sådant ej kunnat vara förenligt
med Riksens Ständers afsigt, att lätta
Rotehållarne i allmänhet, så hoppas jag det
skall med välvilja emottagas, att jag yrkar ändring
i den sednaste Författningen om beklädnaden,
samt att Nerikes Regementes Rotehållare,
måtte återfå de vid In delnings Verkets upprättande
dem anslagne räntor till hjelp vid Soldatsbeklädnaden,
för att sedan kunna till hälften
emot Kronan, hålla Soldaten beklädd, eller
att i motsatt händelse alldeles befrias från någon
skyldighet att bidraga till munderingen.
Till de»na motion har jag ansett mig personligen
förpligtad, då jag, jemte öfrige Rotehållare
inom Nerike, vid communicationen af
den vidtagne nu klandrade förändringen protesterat
deremot, men slutligen nödgats ingå derpå,
då ett alternativ af ännu mer tryckande
beskaffenhet oss förelädes; likvist fastades af
samtlige Rotehållare vid bifallet det vilkor, att
till den nu för handen varande Riksdag få saken
upptagen till rättelse, hvarom då äfven en
Dem i lil ar t ii.
117
underdånig anhållan till Konungen aflämnades.
Jag anhåller att denna min motion måtte
till StatsUtskottct blifva remitterad.
N;o 8.
Herr König, Johan A.\
Böjelsen att förbättra är så naturlig och
tillika så berömlig, att man icke bör misstycka,
än mindre lasta de misstag dess goda afsigt
stundom förordsakar. Noga bör man dock akta
att den icke urartar till blotta böjelsen att förändra;
ty många förändringar vålla oreda; och
det torde vara en afgjordt riktig regel, att man
hällre bör bibehålla det sorn genom vanan blifvit
helgadt och likasom öfyervunnit sin olägenhet,
än göra en förändring utan att vara fullt
säker om dess nytta, äfvensom att i betydligare
mål icke göra något blott på försök. Om den.
na reflexion genast föll in då en ändring skedde
i t jens tefolkets flyttningstid, bör det icke illa
uttydas. Hvar och en ser ur särskildt synpunkt
och ser derföre olika. Emellertid, 0111 också
lankan är felaktig, bör den sägas för ali vacka
upplysfare omdömen. Den säges dock nu med
mera förhoppning om riktighet.
Om det är en obestridlig sanning att Landtbruket
utgör vårt Fäderneslands förnämsta styr.
ka; och följaktligen är det Näringsfång, hvarpå
iiS
Den x Martil.
högsta afseende bör fästas; och om detta så
väl som alla andra större inrättningar icke kan
skötas utan en mängd arbetande personer, samt
sällan utan Legohjon, så är det ock nödvändigt
att för dessas flyttningstid utsätta en termin,
som å ena sidan bäst passar för detta yrke, och
å den andra icke kan i något afseende vara
ofördelaktig. Vid flera till fällen har detta ämne
varit under consideration: och Kongl. Majrt
som insett att den hittills vanliga ffyttningstiden
vid Michaelis, icke varit nog tjenlig; har genom
Dess Nådiga Författning föreskrifvit en annan.
Det kan icke vara min tanka att om detta stadgande
blott upphäfva en vidrig röst, då Fäderneslandets
väl varit dess vigtiga syftemål. Men
som den utsatte flyttningstiden' åtminstone förjordbruket
icke i alla Rikets Provinser är passande;
torde ett yttrande tillåtas i detta ämne»
Man kan icke tvifla om den prisvärda afsigten
att genom förenämnde nyligen skedda
förändring förekomma den ledsamheten att sakna
sina arbetare just då efterskörden ännu varar:
och onekiigt är att Rotfrukterne eller
egentligen Potäterne, som förnämligast utgöra
den, icke hunnit blifva upptagne vid Mi»
chaelis på de orter i Riket, der denna växt
utgör en hufvndartikel och likasom vill uttränga
Sädesslagen; men deremot inträffar vid den nya
Flyttningstiden mot slutet af October den ännu
större olägenheten, aft det gamla eller afilyttande
tjenstehjonet redan börjat fordra kreaturen,
innan det nya kommer (emedan de vanligen
mäste vid October månads början insättas i hus)
Den I Martil.
*19
och således genom vårdslöshet eller illvilja och
den afundsjuka, som så vanligen verkar, kunnat
redan på de få veckor kreaturen behöfva före
nya flyttningstiden fordras inne, förslösa en stor
del af det hö eller vinterfoder, som eljest kunnat
räcka länge. Sannt är, att man visserligen
kan uträkna huru mycket bör på dessa få veckor
rätteligen åtgå i mån af hela förrådet och
i mån af behofvet för veckan eller dagen med
afseende på årstid och väderlek, samt särskilt
afdela detta förråd för det afflyttande tjenste-i
hjonets behandling; men dels är ej hvarje Landtman
i stånd att så uträkna, ty våra vanliga
Åkerbrukare- äro ej vane vid en sådan uträkning
eller noga utfordring, och utfordringssättet
ar så ganska olika, ej allenast på olika orter,
utan efter hvar och ens olika ställning, dels
äro Hemmansägarne ej alltid på stället att kunna
göra en sådan fördelning, dels gifvas icke
allestädes utrymme och tillfälle till särskild plats
för det foder, som på det afflyttande tjenstehjonets
få veckor kan bestås. Huru mödosam
och ofta förordsakande gräl är också icke en
sådan fördelning, då ingen Författning utsätter
eller möjligtvis kan utsätta huru mycket hvar
och en enskildt bör för dessa få veckor, på
ena eller andra sättet bestå? Vid dessa omständigheter
torde det lätt inses att olägenheten
är både större och allmännare af den nya Flyttningstiden,
än af den vid Michaelis;, ty sällan
inträffar vid sistnämnde tid så stark köld, åtminstone
i Rikets Landskaper söder om Gefle,
att jordfrukterne förfrysa eller skadas, om dé
några dag ar längre skulle qvarlämnas i jorden
ISO
Den 1 Mars,
Så är förhållandet i afseende på flyttningstiden,
för landet. För Städerne han ock säkerligen
ingen hufvudsaklig förmån af n}^ flyttningstid en
inses. Om det å ena sidan kan rara väl att
vid flyttningarna ur ewa huset i ett annat, som
vanligast sker oni hösten eller vid Michaelis,
icke sakna sina tjenstehjon, är det deremot å
den andra ledsamt och svårt, att kort efter skedt
husombyte, förlora det tjenstehjon som nyss
lärt känna och häst kan bibehålla den ordning,
Iivari man då sätter sina saker; och ofelbart är
att årstiden genom vanligen inträffande svårare
väderlek och gator, jemte kortare dagar, gör
den nu påbjudna flyttning,stiden mindre tjenlig
än den förr antagna; hvartill kommer, att man
merändels måste i October förse sitt hushåll
med vinterförrådet, så väl af ved, som af matvaror,
om det ej, hvad veden angar, kunnat redan
förut ske, hvilket »således nu måste göras
genom det »flyttande tjenstehjonet, som ofta
med mera liknöjdhet handlar för den husbonde
det kommer att öfverge, då deremot det nya
tjenstehjonet vid en nyss antagen tjenst vändigen
visar sig mäst nitisk och oförtruten.
Af allt detta synes, att den nya flyttningstiden
så väl för städerne som för landet medförer
åtskilliga, kanhända opåtänkta olägenheter.
Men då detta kari inses, är det: lika svårt att
uppgifva hvilken tid af året vore för alla Rikets
Landsorter och i alla afseenden tjenligast till
flyttningstid.
Dock synes det, åtminstone för
landet, bäst om den utsattes litet före Midsommaren
eller så, att tjenstehjonet oundvikligen
Den I Martii.
121
skall hafva tillträdt sin nya tjenst den 20 Junii.
Då är höslotlern ej ännu börjad. Hela salungen
är slutad. Det afflyttande tjenstebjonet har
intet foder att förslösa och det tillflyttande börjar
ej sin tjenst nied ett svårt arbete i en mörk
årstid: ett af dess första göromål är den muntra
skörden. Friveckan är ock då lämpligast.
Husbon den kan lättast umbära biträde vid en
del sysslor, emedan väderleken är mild: tjenstehjonet
hinner på de långa dagarne bäst sköta
sina angelägenheter, kan under denna frivecka
beqvämast besöka sina anhörige vid årstidens
goda väglag och mörkret skyddar icke de utsväfningar,
hvartill ledigheten så ofta ger den
vanartige och då från all uppsigt befriade, ett
tillfälle, kanske en anledning eller väckelse. Enda
skälet mot denna flyttningstid torde vara att
på ett och annat ställe är byggnad företagen,
som bäst verkställes denna årstid, och att mången
behof ver, dels för sin hälsa, dels för andra
angelägenheter, vara borta. Men desse äro
tillfälligheter, som träffa få bland en hel Allmänhet:
och det är verkligen mindre betydligt
om några dagar vid denna årstid förspillas,
Un om hösten då mästa goromålen allmänt tillstöta
och dagarne äro mindre tillräckiige. Någon
betydlig olägenhet torde ock icke finnas härvid
för Stadsboen. Lättare är det för hvarje Husbondfolk
att i en så vacker årstid sjelfve bestrida
alla sysslor under så kallade friveckan
eller hafva uppsyn på Legofolk, än om sedna
och kulna hösten: lättare också att få främmande
biträde. Om tvenne flyttningstider äro för
städerna angelägna, så torde medlet af Jarman*
Den 1 Murtii.
lämpligen kunna utgöra andra terminen, clå det
nya tjenstehjonet bör inträda i sin tjenst: allt
detta underställer jag Högvälborne Herr Grefven
och LandtMarskalkens och Högloft. Ridderskapets
och Adelns mogna ompröfvande:
glad, om jag gifvit anledning till en nyttig förändrig,
som ej behöfver jemkning, och anhåller
ödmjukast att detta Memorial till vederbörligt
Utskott matte remitteras.
N:o 9.
Friherre Adlerbeth, Jacobi
Herr Hammarsköld har i Plenum den 24
Februari uppläst några anmärkningar mot de»
nu gällande Skolordningen. Dessa anmärkningar
öfverflöda af origtiga uppgifter. Jag anhåller
att derom genom några bevis £å öfvertyga,
Högloft» Eidderskapet och Adeln,
Hå Herr Hammarsköld i anledning deraf,
att efter Skolordningen följa anvisningar och rad
till Lararne vid dess tillämpning, funnit att denna
Skol-lag ej äger nog öppenhet, kan jag icke
dela hans mening. För min del anser jag rätt
lämpligt, att hvad sorn be falles, utgörande egentlig
Lag, skiljes från hvad som till styrkes, såsom
gagnande, ehuru icke oundgängligt. Hvar
och en torde med mig erkänna, att Herr Hammarsköld
varit hänförd af en allt för liflig in*
hillningskraft, då han i Skolordningens nuva_
rande inrättning trott någon kunna se en syft
-
Den i Martti..
123
ning till de reservcitiones mentales, som gifvit
Loyolas Lärjungar ett så tvetydigt rykte.
Att denna Lag står i motsats med Consfitutionens
anda, kan jag icke linna. Föreskriften
att en gosse vid intagning i Skola skall
styrka att lian, genom egna tillgångar, eller andras
understöd, kan sig vid Läroverket uppehålla
, åsyftar förebyggande af egentligt tiggeri>
hvilket år genom redan gällande Författningar
förbudet. I Bihanget till Skol-lagen, sid. 5i,
6ynas dessutom skålen för denna föreskrift^vara
nöjaktigt utredde.
Möjligheten att från ett Läroverk afskilja
gossar, som utan något slags framsteg i tre
år qvarstått på samma rum, synes icke heller
vara inconstitutionel. De allmänna Läroverken
äro inrättade lör att bereda framsteg, icke qvarstående
på kunskapens bana. Den yårri om de
duglöses constitutionefla frihet, som skulle visas
genom deras ytterligare bibehållande vid Läroverket,
blefve ett ingrepp i yngre och dugligare
gossars eonstitutioriella rättighet att intaga
de förstnämndes platser inom Skolan.
Med uppmärksamhet genomläst, skall Skolordningen
ådagalägga, att insigt i modersmålet,
hvilkens förvärfvande jag med Herr Hammarsköld
anser af stor betydenhet i constitutionella
samhällen, vid författandet af denna Lag varit
ett vigtigt ämne för omtankan.
Med Herr Hammarsköld kan jag icke upp
-
1-4
Den i Martil,
täcka något skeft eller förderfligt i den uppdragna
grånslinien emellan allmän medborgerlig
och lård bildning. Att andra dela min åsigt,
bevisas deraf, att en medlem al ett annat Riks.
Stånd, då inom detsamma rådplågades om öfverlåggningarnes
offentlighet, nyligen yttrat, att
StåndsLedamöter ej åro af sina Comittenter
kallade att ådagalägga litterär, utan medborgerlig
bildning. I långliga tider har man inom vårt
Fädernesland varit van att under benämning af
lärda språk innefatta Grekiska och Latin, och
att anse kunskaper om dessa språk såsom den
egentliga lärdomens kännemärke. __ Herr Hammarskölds
förmodan, att Näringsidkares danande
vore ApoIogistSkolornas förnämsta syftemål,
är icke heller grundad. I dessa Skolor bildas
älven Tjenstemän för alla sådana Embetsverk,
i hvilka inträde vinnes ulan Latinska skriföfn
ingar.
Att Fäderneslandets Statskunskap och
Grundlagar böra redan vid Skolor och Gymnasier
blifva hufvudsakliga undervisningsämnen,
kan jag icke medgifva. Att de deremot böra
blifva det vid Rikets Universiteter, är min oryggliga
öfvertygelse. —• Jag inser ej hvarföre
Nordiske Mythologien blifvit ett mål för Herr
Hammarskölds ovilja. Då Grekers och Roma
res Gudalära år och långe blifvit vid ElementarLåroverken
föredragen, bör väl våra egna
förfäders icke förgäta*.
Den nu gällande Skolordningen synes icke
föranleda någon rättmätig farhåga för afsigten
Den I Martil.
att upplifva f. cl. Kejsaren Napoleon* påbud om
det Romerska språkets studium med det Grekiskas
uteslutande: Skolordningen bjuder motsatsen.
Öfversåttningar från Grekiska på Latin
åro för nybegynnare icke anbefallde. Att ett
stridigt förhållande åger rum, utvisas af Skolordningens
Bihang, sid. 26.
Någon befallning att vid Gymnasier blott
föredraga en Philosophie1 definitiva, har jag
icke i Skol-lagen kunnat finna. Vidden och
åtnnet för den Philosophiska undervisningen åro
öfverleranade till Lårarens pröfning. Se SkolOrdningens
1 sid. Cap. 5, §.3. och Bihanget,
. sid. 46.
De strödda anmärkningar, hvilka Herr Harn.;
marsköld vidare framställt, torde äfven med några
ord böra besvaras.
Vid åberopandet af föreskriften i 1 Sectionens
6 Cap. 2 §. om färdighet i läsning af
Svensk handstil, har Herr Hammarsköld uteslutit
ordet Svensk. I en tid, då mindre uppmärksamhet
varit lemnad åt den svårlåstare Svenska
handstilen, torde föreskriften, troget åberopad,
icke befinnas otjenlig.
Af Skol-lagens 1 Sect. 10 Cap. 5 §. 3 mom.
har Herr Hammarsköld gjort en egen tydning.
Der stadgas, att om Lärjungar sammanrota! sig
att förolämpa sin Lärare med ord eller gerning,
skola upphofsmånnen, utom ansvaret efter allmän
Lag, från Läroverket förvisas, Att straff
1-6
Den l Martil
mot myteri ej är, enligt Herr Hammarskölds
påstående, det enda härvid användbara, år nog
tydligt. Myteri år brott mot Konung, ellerthen,
som å Öfverhetens vägnar bjuder och befaller,
och straffas med lifvets förlust. MissgerningsBalkens
6 Cap. Skol-lagen åter bjuder, såsom
nyss anfördes, att de brottslige, utom ansvaret
efter allmän Lag, böra från Läroverket förvisas.
Skulle de nu, enligt allmän lag, mista
lifvet, vöre vål föreskriften om deras förvisande
tämligen öfverflödig.
Det år ej svårt att
i Missgerningsbalken finna det Lagrum, hvarefter
ifrågavarande förbrytelser böra straffas.
I 5:te Sect. Cap. 2, 7 år ej, såsom Hr
Hammarsköld påstått, bestämdt sagdt, att Secreteraren
vid Skolverkens Revision skall med lön
förses. Frågan derom år öfverlåten åt Konungens
pröfning, Då Secreteraren blott hvart tre^
dje år åger egentlig sysselsättning, måtte be-»
ståndig lön för honom icke komma i fråga. Men
att hans betydliga arbete vid hvarje Revisionsförråttning
med arfvode eller gratification vedergålles,
lärer Herr Hammarsköld icke finna
obilligt.
En liten Historia om Skolordningens uppkomst
utgör slutet af Herr Hammarskölds an.
förande. Vid denna Historia måste jag särskilt
uppehålla mig, emedan, enligt hvad jag kunnat
finna, hvarje deri meddelad uppgift år mer eller
mindre felaktig.
Anmärkningen att UppfostringsConuttéens
Deri i Martii.
127
Ledamöter först företogo sig att reglera SkolStatens
aflöning, är en af de anachronismer,
sorn utmärka vissa af vår samtids häfdatecknare.
En förbättrad organisation af Elementar-Läroverken
utgjorde det första ämnet för den Comités
omtanka, af hvilken SkulOrdningen är utarbetad.
Comitén hade länge varit sysselsatt
med förberedande åtgärder i detta afseende,
innan dess första förslag till en förbättrad Skolordning
år 1817 den 8 April till Kongl. Maj:t
i underdånighet öfverlemnades. Förslaget till
en Interims-löne-reglering för Skolor och Gymnasier
blef nästan vid samma tid, nemligen
den ig Mars sistnämnde år, Konungen underståldt.
Att Herr Hammarsköld icke vet, om på de
af Högvördige PresteStåndets EcclesiastikUtskott
framställde anmärkningar mot det första Skolordnings-förslaget
mycket afseende vid slutliga
Redactionen blifvit gjordt, har han rättvisligen
erkänt. Jag torde derföre få lemna honom den
underrättelse, att många af dessa anmärkningar
blifvit iakttagne.
Att förordningen påböds till allmänt antagande
förr än det å vissa aflägsna orter var
physiskt möjligt, år icke enligt med verkliga
förloppet. SkolOrdningen utfärdades den 16
December 1820 och anbefalldes till iakttagande
från och med Höst-terminen 1821. (Se Inledningen
till SkolLagen.)
Herr Hammarskölds förmodan, att denna
Lag blifvit kungjord för att råcka evinnerligen.
io8
Den l Martti.
år så mycket mera obegriplig, som sjelfva Lagen
innebär medlen till förbättringar genom fö*
reskriften om Läroverkens livart tredje år intråffmde
Revision. Denna Revision, hvars föremål
tydligen bestämmes i 5 Sect Cap. 5, §.
5, är, efter min öfvertygelse, för ändamålet vål
beräknad. Skol-Lagens möjliga brister mäste
bäst kunna upptäckas och deras afhjelpande bäst
föreslås af de Lärare, hvilka det blifvit uppdraget
att handhafva dess utöfning. En sådan
Revision år bestämd till år 1824. Förr anser
jag någon granskning af denna Författning mindre
nödvändig. Dess verkningar kunna ännu
ej rått bedömas, då den så kort tid varit gällande.
Att dess föreskrifter ännu icke föranledt
någon enda från Consistorierne till Timonen
förd klagan, anser jag mig skyldig att vid
detta tillfälle nämna.
Jag kan icke inse de, enligt Herr Hammarskölds
tanka, nästan' oöfvervinncrliga svårigheterne
för verkställande magten att pröfva en
Skolordning. Att Riksens Ständer icke insett
dem, år tydligt, då de åt Regeringen uppdragit
rättigheten att i ämnet besluta. Tvånne Ledamöter
af Konungens StatsRäd åro äfven medlemmar
af den Comité, åt hvilken Lagförslagets
utarbetande varit anförtrodt, och kunde således
vid ärendets slutliga pröfning, lemna alla nödiga
upplysningar. Enligt hvad Herr Hammarsköld,
sä väl af den sednast tryckta Riksdags-beråttelsen,
som af inledningen till SkolOrdningen
lått kunnat inhämta, har Hans Kongl. Höghet
Kron
-
Den 1 Martu.
KronPrinseri egnat särskild uppmärksamhet åt
förslaget till denna Lag, hvars stadfästelse Han
hos Konungen tillstyrkte.
Jag vill icke bestrida Herr Hammarskölds
tnotiön, att en granskning af 1820 års Skolordning
måtte blifva Riksens Stånders Oeconomie-
och Besvärs - Utskott tippdragen. Men
skulle en petition om ny redaction af denna
författning icke grandas på starkare skål, ån
deria han anfört* så kan jag icke anse den behöflig.
Slutligen anhåller jag att detta mitt Anförande
måtte få åtfölja Herr Hammarskölds motion
till behörigt Utskott och med de öfrige
JElespectiVe RiksStånden coniinuniceras.
N»0 10;
Grefve Hård, Carl Gustaf :
Hans Excellence Herr Grefve Cederström
har yttrat, att Herr Grefven icke kan föreställa
sig någon allmän nöd hos den talrika arbetande
Folkklassen* under en tid, då alla födoämnen
och alla andra förnödenhets-varor fallit
till ett, emot förra tider, lågt pris, då ingen
hungersnöd, inga farsoter, inga utvandringar ågt
rum, då egendomar, ifrån Adelns och Ståndspersoners
händer, kommit uti Allmogens, då
föga eller inga restantier, efter hällne uppbörds
Bil.
till Ridd, o. Ad, Pr. a Band. q
Den I Mars'.
stämmor i Landsorterne, blifvit anmärkte. Den
råtta nöden anser Herr Grefven endast finnas
hos de personer, som förvillade till misslyckade
speculationer, köpt dyra fastigheter med lanta
penningar, eller af fåfänga gjort öfverdrifna
depenser, eller haft sina enskilta aflairer i oordentligt
skick.
Om dessa Herr Grefvens yttranden voro
grundade, hade både jag och de flere, sorn med
mig gjort lika framställningar om allmän nöd
eller förlägenhet, begått ett misstag och tillåtit
oss en obehörig klagan, men det år långtifrån
mig, att vilja anse enskild förlägenhet, som bevis
på allmän nöd, och jag tror detta uppsåt
vara långt ifrån hvarje Ledamot af detta Stånd,
sorn måst lemnat prof af oegennytta, genom
uppoffringar af enskilda interessen åt det allmänna.
Den talrika arbetande Folkclassen består af
Jordbrukare, eller sådane, som åt detta yrke
ägna sina krafter.
Och dessa åro i en sådan
förlägenhet, att den kan få namn af nöd. Det
år sannt, att födoämnen gälla litet, men just
deri ligger grunden till det onda, ty andra utgifter
ha föga fallit, åtminstone icke i samma
förhållande.
Den fastighet, hvars spannmåls
afkastning
förr var tillräcklig att fylla ägarens
eller åboens behof, och derjemte lemnade öfverskott
till bestridande af contanta utgifter, såsom
skatter, tjenstefolks löner m. m., lämnar nu vål
samma afkastning, men den förslår icke nu till
alla dessa behof, gom bibehållits i sitt förra
Den r Martil,
*3*
värde, då afkastningens fallit under halfva. Skuli
le Jordbrukaren af spannmålen betala skatter
och löner, måste han minska sin egen consumtion,
och den år redan mycket inskränkt _ eller
ock måste han till de contanta utgifterna
använda annan förmögenhet
eller kreatur.
I det sednare fallet aflågsnas möjligheten af
ökad afkastning, och särskilda förmögenheten
aftager
Resultatet blir fattigdom.
Antingen man har egendom skuldfri, eller
med skuld, är förhållandet detsamma.
Skill
naden
år endast den, att ägaren i sednare fallet
blir snarare utfattig ån i det förra.
I
Skaraborgs Lån finnes egendom uppskattad till
5o,ooo R:dr, sorn, i högsta afkastning, med afdrag
af utsädet ger 200 tunnor Råg och dubbelt
Hafre.
Sällan har man köpt fastighet
för mindre än uppskattningsvårdet, ty köp åro
i sednare tider sällsynte, utom vid Utmåtnings
och
ConcursAuctioner.
Denna egendoms ca
pitalvårde
bår 3ooo R:drs ränta, som utbetalas
contant, om köpeskillingen år lånad, men i annat
fall likväl måste beräknas, då capitalet, annorlunda
anvåndt, ger denna ränta.
Dertill
kommer Kronoutskylder 3oo R;dr, tjenstefolks
löner 200 R:dr och underhållskostnad till lika
belopp, allt i det måttligaste beråknadt, tillsammans
5700 R.dr.
200 tunnor å 6| R:dr och
4oo tunnor Hafre ä 2^ R:dr, gifva 2266^ R:dr.
Således uppstår en årlig förlust af i435-J
R;dr, eller nära 5 procent af capitalvärdet; och
likväl år intet afdrag gjordt för egen consumtion,
eller tillfållige utgifter, eller lön för äga
-
Den l Martil,
jens mödor och risque af någon gång inträffande
missväxt.
Det år således icke den misslyckade spe^
culationen, icke fåfängans Öfverdrifna depenser,
eller enskilda affairers oordentliga skick, som
förordsakar nöden, utan sjelfva Jordbrukets ställning
år sådan, att den undergråfver dens bestånd,
som derpå använder sin förmögenhet och
sina krafter.
Hungersnöd existerar icke, ty man svälter
icke till döds, men den arbetande classen är
reducerad till en mindre närande föda, och det
växande slågtets svaghet, som icke ensamt kan
hårledas från brånnvinsförtåring, vittnar härom.
Sällan år en i5 års yngling arbetsför, och vid
Mantalsskrifning framvisas ofta sådane, som icke
kunna vid denna ålder till mantal uppföras. —
Vid Bevåringsmönstringarne kunna ofta 20 års
ynglingar godkännas till excercis.
Utvandringar ske icke, ty populationen har
icke tilltagit i samma roon, som productionen,
men häraf kan ej hämtas bevis på välstånd, ty
mängden af lösdrifvare, tiggare och brottslingar
bevisar åtminstone i någon rnon brist på arbetsförtjenst.
Att egendomar gått ur Adelns och Stånds*
personers händer i Allmogens, år, efter min
tanka, icke något lyckligt förhållande
det
år en följd af fattigdomens jämnare fördelning,
icke välmågans.
Den i Martiin
l3a
Att skatterne inflyta utan restantier, lia?
jag förut medgifvit, men tillika förklarat min
tanka vara, att dermed icke bevisas välstånd,
eller mindre obestånd ty frågan år, om de
inflyta utan tvångsmedel. Jag har redan nekande
besvarat denna fråga , och jag uppmanar
Styresmännen för de lån, hvarom jag hufvudsakligast
talat, att afgöra om jag deruti haft
orätt.
Jag tror mig härmed hafva vederlagt hvari
Herr Grefve Cederström yttrat, i motsatts mot
andras opinion i detta ämne; och jag beklagar,
att en man, som inför Thronen yttrar samma
tänkesätt, sorn hår, funnit sig uppmanad, att
gifva dementi åt den klagan öfver förlägenhet,
betryckt ställning eller nöd, som hår af flera
blifvit förd, då Herr Grefven icke kunnat grun.
da denna dementi på en noggrann undersökning
om hela landets eller vissa enskilda provincers
verkliga belägenhet.
N;o
Herr Rothlieb, Axell
Då Hans Excellence Herr Grefve Cederström
uti dess anförande af den 24 Februari,
bland annat förklarat, att de som fört klagan
öfver nöd och förlägenhet, hafva dermed velat
söka mårkbarhet genom klander; och då
äfven jag, varit en af dem, som med matta fårgor
tecknat den i min ort rådande förlägen
-
*34
Den i Martii,
heten, så borde jag visserligen med upprepande
af åtskillige bevis söka Öfvertyga den ådle
Grefven om sannfärdigheten af hvad jag yttrat
men det skulle endast föranleda till en vidlyftighet
som till intet vore gagnelig.
Jag
tror mig hafva uppfyllt min Riksdagsmannapligt,
då jag inför denna aktningsvärda samling af ädlingar
höjt sanningens röst.
Och månne man
hår kan framträda med en osanning?  Hvad
som år taladt och sagt står till en åminnelse i
Protocollerne.
Må allmänna rösten dömma
och bestämma hvem har rått. Jag har ingen
märkbarhet sökt
men min öfvertygelse
skall jag ej kränka.
En innerlig osviklig till
gifvenhet
för min Konung och den mäst obegränsade
kärlek för Fäderneslandet, ådagaläggas
säkrast genom sanningens språk
och
detta skall jag alltid föra.
Med sådana tån
ke-
och handlingssätt skall jag utan förebråelser
utan att rådna för hvad jag gjort eller
talat, återvända till min fosterbygd.
N:o 12.
Friherre Toll, Gustaf Philip:
Jag vill endast hafva åran inför Höglofl.
Ridderskapet och Adeln yttra min verkliga oro
deröfver, att jag genom Herr Grefve Cederströms
afgifne motion, innefattande dess tankar
i och för våra financiella förhållanden, trott
mig finna ännu sådana meningar gälla, som bistå
det ensidiga penningeinteresset; nemligen att
Den x Marlii.
sorn Herr Grefven yttrar, vinglerier eller oberäknade
speculationer skulle vålla denna allmänna
öfverklagade' brist.
Kanske hade
det varit mera hugnande för hoppet om olägenheternas
afhjelpande, om från en så betydande
och upphöjd man, väl antagits dylika
biomständigheter, men icke hufvudsakliga orsaker,
hvilka så skenbart yttra sig, att de visserligen
icke bordt undgå väcka Herr Grefvens
uppmärksamhet t. ex, uti Skåne, hvilken provins
genom direct beskattning af Extra Roteringens
uppsättande lemnade i Statsbidrag väl
beråknadt tremie års behållen inkomst af hvarje
ograveradt Hemman (de med skuld förut graverade
i proportion deraf flera års inkomster) på
en gång, icke successive.
Det penningeverk
som härvid nästan allmänt ålitades, drogs på
en gång utur provinsen, med föreskrifter att
blott indrifva fordringar, befordrande flera Hemmans
vrak, det jag kallar sådane, hvilka på
UtmåtningsAuetioner långsamt utpinas för att
omsider falla i andras händer. Derpå följande
missväxtår trenne efter hvaran, och behofvet
för den redan utblottade att skuldsätta sig ytterligare
för sin lifsbergning, samt derefter ymniga
år som i anseende till handelns aftynande
försämrade productionerna till ett nästan oerhördt
vanvärde, utan att någon ting vidtogs till förhjelpande
genom Rikets Ständer häraf, och
utan att man kanske ännu vill inse en nödvändigt
följande penningeförlägenhet, så för den
rikaste som fattigaste skulle blifva en naturlig
följd deraf. — Penningetillgångarnes coneentrerande
inom Hufvudstaden, lockade således be
-
Den i Rfartii.
höfvande från alla håll elit, för att skatta ål
detta ensidiga financesystem friu ailt sedan åt
1812); hälften af sin behållna ärfda eller förvårfda
egendom
Det vöre rågan afolf olyc
ka,
jag kan äfven såga. det vöre. rysligt veta om.
denna mening nemligen, att obehörige speculationer
och vinglerier såsom hufvud orsaken till
detta Rikets aftynande tillstånd, skulle äfven,
hafva medverkande inflytelse dertill och vållat
en för långe uraktlåten omtanka, af lags! i bande
rnagten, till ringaste under lättnad för denna i
sig sjelf bland Statens rikaste och högst skattdragande
provinser.
Alåtte likväl de otroligt
många oskyldige så vål uti vinglerier sorn speculationer
af alfa slag, hvilka ifrån välstånd nu,
finnas lidande, och som med all rättvisa, och
så mångå skål uti detta system, dess upphof
pch fortgång fördöma alla verkningar deraf,
icke åga anledning göra detsamma ötver dem*
sorn, icke vågat deråt lemna offentlig yedesc^
äggning.
N*-o i3.
Herr \>on Becker, Carli
Vid Hans,,
ström® nu omnämnde Memprial, anhåller jag
vördsamt, att få göra någon erinran.
Herr Grefven har deruti; bemödat sjg. att.
jäfva riktigheten af den teckning öfver Landets
oeconomiska ställning, hvilken blifvit framståld
Deri i Martii.,
137
ef hera vårda Ledamöter, och åfven af mig irvana
detta Hus,
Jag vördar en hvars enskifta
Öfvertygelse i detta som i andra ämnen, och,
dess rätt, att den framföra.  Jag skall e j hel-.
ler förspilla tiden, med en vederläggning, öfver-,
{lödig för allmänna opinion, oell troligen frukt,
lös för de iä undantagen:
men Hans Ex-.
celfence yttrar sig tillika sä hur: __ ”källan föreslås
andra botemedel ån minskning i skatter—
ne, och indragningar vid stora Flottan och Ar—
Oléen, _ I både eria och andra fallet klandras
styrelsen, under det man synes vilja så inskränka
Kommgamagten,, i financiella och administrativa
årendcr, att den ej skulle kunna uträtta,
något af det goda och nyttiga.”
Det är dessa förvånande tillmålen jag dristar
bestrida,
Så yål jag, sorn en mångd an
dra
hafva hår framställt tillståndet i landet;
men de fleste hatva ock dervid fogat helt andra
förslag till det ondas af hjelp,ande, ån skatternas
minskning, och indragningen vid Flottan
och Arméen.
Och ingen af dem, sorn yttrat
sig om Landtmannens, genom penningebrist och
vanvård et å dess produkt, iråkade förlägenhet
och nöd, ingen af dem, hvilka lika med mig,
hafva, uppgifvit Discopternas fall, och rörelsecapitalets
hastiga förminskning såsom orsaker
dertill hafva yarit nog okunnige, att klandra
styrelsen för slika Rikets Ständers egna åtgärder,
ej heller för följderna deraf,
Än,
rnindre hafva vi gifvit anledning till det sårande
tillmålet, att i, något fall synas vilja inskränka
Konungarnagten, en tanke så himmels
-
138
Den i Martil^
■vidt skild från hvarje redlig Svensk mans känsla
och afsigt, att jag anser den i blotta föreställningen
för en vidunderlig produkt. — Sådant
vittnar jag om inig sjelf, och sådan har
jag funnit sinnesstämningen inom detta Riddarhus,
inom min aflägsna hembygd, inom hela
Fäderneslandet.
Må det alltså vara mig tillåtet
att afskudda oss en så oförtjent misstanka.
Hvart hafva vi burit våra framställningar om
det onda?
icke till Thronen — det har icke
derifrån utgått.
Vi hafva yppat det för
hvarann, såsom följd af våra förra misstag och
beslut, för att gemensamt söka utvägar til! dess
afhjelpande.
Ingen må förtycka oss denna
rått
jag må tillägga, denna pligt.
Slutligen får jag yttra den förmodan, att
den ädle Grefven med glädje emottar en vederläggning
af denna art, och att han med nöje
begagnar sin höga plats vid sidan af Thronen,
för att inför en högt älskad och vördad Monark
framställa de loyala tänkesätt, hvaruti vi
kunna mäta oss med en hvars, och hvilka alltid
skola gå i bredd med utöfningen af vårt Riksdagsmannakall.
N:o i4.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric’.
StatsOeconomiens theorier åro inom oss
för väl kände, för att påkalla någon utveckling,
särdeles innan något afgörande år för handen.
Den l Martil.
139
Jag anser mig derföre icke behöfva ingå uti
någon särdeles vederläggning af de idéer, en
vård talare Herr Grefve Cederström framställt,
såsom en i dess tanke tjenlig ledning för våra
åsigter, och sorn i sådant afseende visserligen
böra åga ett stort värde, vid betraktande af
den höga punkt inom samhället, hvarifrån de
utgått. Jag hyser det fulla förtroende till våra
deputerade i Utskotten, att de af den värde talarens
framställningar veta draga all den nytta,
hvartill erfarenheten om de sanna verkningarne
af talarens meningar kunna gifva anledning: och
då det icke år att föreställa sig, att ett yttrande
i dessa delar ifrån en hög medlem af Ministéren,
kan vara uttrycket af en enskild tanke;
så synes mig Nationen uti detta, den värde
talarens yttrande åga en fullkomlig vägledning
för sitt omdöme öfver de grundsatser, hvarefter
Ministéren synes värka på den allmänna välmågans
befrämjande: och Svenska Folket lärer
utom tvifvel komma att vitsorda, hvad trefnad
och välmåga, som för Sverige hårflutit af den
värde talarens utgiftsystem. Jag anser mig böra
frångå detta ämne, då så många talare yttrat
sig deröfver, och då det genom sina allt för vål
kända vårkningar talar för sig sjelf: deremot har
jag trott mig böra fästa min uppmärksamhet
vid några andra af den ädle Grefvens yttranden,
hvaribland det ställer sig främst, att man
synes vilja sd inskränka Konungamakten i
financietla och administrativa drender, att den
ej skulle kunna uträtta något af det goda och
nyttiga. Något sådant förslag har jag sannfår.
deligen icke alhört; ly jag kan ej föreställa mig,
Den i Martti*
att det är något intrång uti den constitutionella
Konungens makt, om Folkets Representanter
ådagalägga Folkets oförmåga att längfe utgöra
de Statsbidrag, som affordra®. Jag kan ej inse
att det är en syftning till inskränkning uti Kopungens
makt, om Folkets Representanter genom
ett öppet ådagaläggande af landets, särdeles
med afseende på framtid, bekymmersamma
Ställning, lemnar Konungamakten ett nytt tillfälle,
att visa sin välgörande verkan på ett tillstånd,
sorn ensamt ifrån den äger att hoppas
och förvänta någon förbättring •; och hvilken är
val den ädle Grefven® mening när han uttrycker
sig, sorn om Konungamakten icke skulle
kunna uträtta något af det goda och nyttiga, på
andra vilkor än Folkets tralände i armod.
Den ädle Grefven yttrar, att man låtsar
icke veta huru inskränkt StatsRådernes makt
och verkningskrets är, efter vår Regeringsform.
Jag kan icke medgifva att den makt är inskränkt,
som gen om StatsFörfattningen och An.
svårighets!agen förbinder och förpbgtar, att in_
för Konungen sjelfkrafde påminna om Rikets
rätt och bästa; att påstå denna makt vara för
ringa, är detsamma, sorn att säga att goda» på
sakkännedom grundade råd ej voro tillräckligt
verkande anledningar för Konungen att åstadkomma
det goda och nyttiga.. Jag lemnar hvadj
intryck en sådan tankyttring ifrån en Konungens
Rådgifvare, skulle göra uppå Svenska Na.
tion, om den här lämnades utan motsägelse; jag
lämnar hvad intryck det skall göra på Nation,
att ifrån en Konungens Rådgifvare höra en.
Jfru i Martu.
14*
klagan deröfver, att Stot&Rdrfet ganska in'voiistitutionelt
tituleras, sorn Ministrar. Ar det
att förmoda att Nation skulle glömt de motiver,
Som ifrån i8ot) års ConstitUtionsUtskott åtföljde
väj a Grtmdlagar till Rikets Stätider, och om
Folket icke glömt rnotiverne till de garantier,
hvarpå hela dess frihet hvdlar; hvilken skall då
dess tanka blifva oni den RådgifVarfes nit, skicklighet
oclr drill, som inför Folkets Representanter
visar sig i«*ke känna de grunder hvarå
StatsFörfatlningen blifvit b}rgd; och månne inan
ined en högre grad af moderation kan möta
den värde talarens yttranden, än då man nyttjar
dess egna ordalag och tror, att han blott
ilåtsat glömma huru Lagstiftaren ansåg StatsRådet,
och huru dess Ledamöter af honom benämndes
sorn Ministrar. Att gifva en fullkomlig
utveckling åt det ämne, skulle här kanhända
vara illa passande, då Conslitutiortens helgd är
anförtrodd åt den Fäderneslandsälskande anda*
sorn i alla tider utgjort hufvudcaracterett äf det*
ta Stånd. Men det torde dock tillåtas mig,
att här anföra pågra tankar ifrån de Lagstiftare,
åt hvilka vi äro skyldige erkänslan, ej allenast
för att hafva lämnat oss ConstitutioPens bokstaf,
utan för det de åt sig förvarat den odödliga
äran, att till efterkommandes vägledning
och tillrättavisande, hafva till grund för den
döda bokstafven lagt en lefvande anda, sönt
skulle visa sin kraft, då den påkallades; ehuru
jag ar säker, att Lagstiftaren icke föreställde
sig, att denna anda skulle utur Konungens
Rådkammare vara utträngd, åtminstone så länge
någon af elen nya StatsFörfattningens stifta
-
ii2
Den i Martil.
re der ånna ägde ettrum.
1809 års Lag
stiftare
yttrade sig, ibland annat:
”Den oafbrutna vanan, att höra råd, allvarligen
och högtidligen gi/na, skall i en ung
Monarks sinne dana, och i en mogen Konungs
stadga aktning för sanning och rått. Och skulle
ännu en gång ett oblidt öde uppsätta på Sveriges
Thron en egenmägiig Konung, skall dock
den förenade kraften af han% rådgifvares föreställningar,
af Nationens fritt yttrade tänkesätt
och af vissheten om kommande Ständers ovilja,
tidigt bryta hans våldsamma lynne. Han skall
åtminstone icke genom Constitutionsvidriga be__
slut blottställa sin magt för en föredragande
Embetsmans vägran af den contrasignation hvarförutan
Hans befallningar icke blifva gällande
Ar en sådan magt och en sådan verkningskrets
inskränkt som i dessa Lagstiftarens
märkvärdiga rader för Konungens Rådgifvare
uttryckes?
Jag stannar här, och vill icke in
gå
uti någon djupare undersökning af innehållet
utaf den ädle Grefvens yttrande, det skulle
möjligen inleda mig till slutsatser, hvarmed jag
kunde gå allmänna opinionen i förvåg, och jag
tror mig icke behöfva göra det, då jag är öfvertygad
att dess omdöme uti ett så vigtigt
ämne icke kan komma att uteblifva.
Men då jag uti den värde Talarens Anförande
tycker mig finna en ordentlig uppmaning
till förklarande af en föresedd möjeligt tillvarande
önskan af förändring uti den, under benämningen
af Ministere, utmärkte Corps, så
Den 1 Martil.
143
skulle jag blygas att vid detta tillfälle genom
en feg tystnad förneka, att jag år en af dem, som
ganska lifligt Önska en sådan förändring; och
att jag önskar den, derföre, att jag tror Sveriges
vål hvila på uppfyllandet af denna önskan.
Jag år Talaren likväl förbunden derföre, att
han frikallar mig ifrån mödan, att närmare utveckla
grunderne för denna önskan, då han i
sin egenskap af Konungens Rådgifvare inför
Folkets Ombud framlägger nödvändigheten af
pensions-fond, för de StatsRåd och StatsSecreterare,
som befinna sig utur stånd att gilla de
grundsatser, hvarpå besluten byggas, och derföre
anses böra resignera.
Jag tror, att en
sådan framställning såsom vilkor för uppfyllandet
utaf en af Lagen föreskrifven ovilkorlig
pligt, år tillräcklig att stämpla denna Ministére,
och att ådagalägga de anspråk den med rättvisa
kan äga å Folkets förtroende: och hvad den
föreslagne pensions-fonden vidkommer, så skulle
jag, oaktadt mitt stränga begrepp om nödvändigheten
att hushålla för folket, likväl icke anse
någon uppoffring för stor om derigenom ett så
vigtigt föremål, som en ministére-förändring
kunde vinnas, men då Stats-författningen lernnar
en vida lättare och mindre kostsam utväg
uti begagnandet af Regerings-Formens 107 §.,
så tror jag att man försigtigtvis bör dröja med
nya anslag i detta afseende, intilldess man får
erfara om den mindre betungande utvägen icke
vid detta Riksmöte kan tillvågabringas.  Hvad
den omständigheten vidkommer, att den ädle
Grefven med flere af sine Herrar medbröder
skulle finnas villige att lemna sina platser åt
i44
Den l Martil.
några af dem utmärkte persöner, sorn med
starka armar tro sig kunna föra det administra,
tiva och financiella svärdet; så anser jag mig
böra Öppet förklara min innerliga tillfredsställelse
deröfver, att det icke lärer stå uti dessa
till afgång villige Herrars förmåga* att bestämma
sine efterträdare, hvadan ingen särdeles farhåga
i detta hänseende fean komma att intaga
sinnena, då af den mÖjeliga vådan den Värde
talaren deraf i perspectiv visat , få låra blifva
så förskräckte* som deri värde Talaren käri
hända föreställt sig,
N;0 i5.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus s
Den värde Talaren, hvars motion nii blifvit
upptagen, har velat göra det Utskott, som
sysselsätter sig med utarbetandet af Stat§-regleringen
öbh Rikets financer* hppmårksämt uppå
det sått, som synes honom Vara det råtta* till
afhjelparide af den förlägenhet, som genom penningens
hämmade fcirculation uppkommit.
Den värde Tajarén, nemligen, anser Statshjulet
böra bringas i än kraftigare gång; det
år i hans tanka genom detta hjuls svärtgrtingar,
sorn lifvet skall spridas i Nationen; hade ej Götha
Canal varit, säger den värde Talaren, eller
strömrensningarhé, eller väganlåggningärne, eller
fästningsbyggnadert, eller öfningslågren och Kö.
iiUngens resor, så skulle* i hans tanka, förlägenheten
-
Deri i Martil.
gfenheten hafva varit ån större* öch erfarenheten
af det gagn sorn härigenom åstadkommits,
anser han böra vara oss en ledning vid
öfverlåggnirtgeh öm sättet att afhjelpa ali fÖr^
lägenheg
En granskning af Theoriehs Vigtighet, öni
dess resultat skulle synas ofördelaktigt, skulle
kunna blottställa mig lör tillvitelsen att hafvä
velat Utmärka mig gehom Otillbörligt klander.
Jag viii derföre blött hämna, att theöriens princip
år lika gammal Söm Egyptens pyramider.
Angeläget likväl anser jag, Och det år hvad jag
utber mig att få fästa Utskottens Uppmärksamhet
Uppå, i händelse Utskotten skulle vilja i motionen
finna en ledning Vid dess ÖfveHäggnihgar
om sättet att afhjelpa förlägenheten
att dö
Landsörter^ vid den blifvahde bevillilingens fördelande,
böra skonsammare behahdlas* Öfver
hvilka iStatshjulet aldrig milar* der inga byggnader
företagas* inga Öfriingsläger hållasj Och
Söm icke komma ätt hughas af KonUngetii
besök.
Jemte motionfeii har på Ridderskäpets OcH
Adelns bord blifvit hedlagt ett tVÖäggädt sVärdj
hvars administrativa och finahciella Sidor börd©
härmare betraktas, inhah det till ett mintiö fÖf
kömmahde slägter, förVäras bland dé öfrige hilder
deh härvarande tidens strider* förda vapen»
Ått det är konstigt samrhähsmidt är eii sährling j
Éiii tilt Pidd. b. Ad. Ptr, s Bandi iö
Den 1 Martii,
prohibetisinen och liberalismen synas hafva ömsom
arbetat deruppå; men det synes som hade
behofvet utaf att slipas efter dagens curs gjordt
det vekt; det torde ej hålla att sönderhugga
förlägenhetens gordiske knut.
De bidrag till taflan öfver tidens nöd och
förlägenhet sorn åtskillige Riksdagsmän lemnat,
hafva blifvit ökade, genom den från ett annat
håll förda klagan, att Kongl. Maj:ts Stats-Råd
inconstitutionelt tituleras för Ministrar, att deras
magt och verkningskrets är genom RegeringsForinen
inskränkt; att ingen fond finnes att dermed
pensionera afgående StatsRåd och StatsSecreterare,
då de befinna sig ur stånd att gilla de
grundsatser, hvarpå besluten byggas och derföre
anses böra resignera.
Gifve Gud! att botemedel mot den å de
skattskyldiges sida öfverklagade förlägenhet lika
lätt kunde finnas, som de sednast anmälta brister
synas mig kunna afhjelpas.
Då Sully, Oxenstjerna, Bernsdorff och Pitt,
ehuru egentligen Rådgifvare, brukat tituleras
för Ministrar, är det att förmoda, att denna titel
icke länge kan synas oangenäm; Svenska
Folket deremot torde svårligen vänja sig vid att
i ansvarige Rådgifvares personer tänka sig verkliga
Rikets Herrar.
De källor hvarifrån Konungens Rådgifvare
skola hämta hvad dem tarfvar i magt och verkniugskraft
äro af moralisk natur, och således outösliga;
RegeringsFormens 4;de §. specificerar
Den I Martil.
i*7
flem: de äro kunnighetens, erfarenhetens, redlighetens
och den allmänna aktningens.
Fond till pensionering, synes kunna bildas
genom frivilliga bidrag. Man känner den i
England brukliga Panny-afgift. Genom det
derigenom beredda tillfället åt opinionen att yttra
sig, kunde RegeringsFormens 107 §. blifva
öfverflödig,
N:o 16.
Herr Klingstedt, Gujiaf Fredric:
1 afseende på det af Herr Toll gjorde för-!
slag, att till afhjelpande af den allmänna penningebristen
och penningars kringspridande i orterne
samt soldatens beredande för fält-lefnaden,
göra underdånig framställning att Svenska
Arméen skulle marchera ifrån den ena orten
till den andra, så anser jag detta förslag i anseende
till saknade tillgångar lika litet verkställbart,
som det för Landet skulle vara högst
skadligt genom inqvarteringar och transporterande
af troppernes tross: jag tror deremot ett
vida förmonligare sätt att bereda Herr Tolls
goda afsigter derigenom vinnes, att Rikets Högl.
Ständer genom nödiga anslag sätter Hans Maj:t
Konungen i tillfälle att anbefalla fortsättningen
af de påbegynta och till en del fullbordade
Canal- och Strömrensnings-arbeten, samt begagj
nande af Lappmarkens rika malm-tillgångar,
hvarom underdånig framställning vid sistförllut
-
Vm 1 Martu,
«e Riksdag ägt runi, och det är i afsigt att dessa
Riks-gagneliga föremål skola få sysselsätta
Utskottets uppmärksamhet, som jag ödmjukeligen
anhåller, att i händelse remiss af T olls motion
ager rum, detta mitt Anförande måtte densamma
få åtfölja.
K;o 17,
Friherre Lagerbjelke, Gujtaf:
I afseende på en värd Talares, Herr Friherre
Anckarsvards Motion om besparingar på
MinisterStaten, samt om betydliga indragningar
af tjenster, hvilka på denna .Stat äro Uppförda*
har jag ansett såsom en verkelig pligt, att vördsamt
meddela de upplysningar jag kunnat inhämta
under mina fordna befattningar, dels såsom
Chef för Konungens Cabinett, dels såsom
Freds underhandlare och Minister vid främman.
de Hof, dels ändtligen såsom den, åt hvilken
tinder en kort tid ledningen af utrikes Ärenderne
varit anförtrodd. vAtt hafva deltagit i
det slags ärender hvarom fråga är, och att deruti
icke mer deltaga, synes mig bilda en på
dubbelt sätt fördelaktig ståndpunkt, för att kanske
med någon sakkännedom, men säkert med
fullkomlig opartiskhet öfverskåda saken.
Jag ämnar icke följa Herr Friherren i den
omständeliga tankeledning genom hvilken Hatt
banat sig väg till de slutföljder han uppgifvit.
En del af de ämnen han vidrört* ligger utorti
Deri i Martii.
kretsen af mitt bedömmande; en annan del åter
synes mig mer eller mindre främmande för
hufvudfrågän, i den mening åtminstone jag den.
samma uppfattat. På en ginare stråt framtränger
jag directe till det resultat Friherre Ankarsvärd
åsyftat. Den värde Talaren önskar besparingar
på Minister-Staten; lian föreslår indragning
af alla extra-ordinaire Envoyé-bestäliningarne
i främmande Länder, med undantag
af tvänne, samt tror de indragna Ministrames
åligganden af Chargé d’Affairer kunna bestridas.
Att önska noggrann beräkning af utgifter
i allmänhet, är hvad hvar och en gerna gör,
och hvaruti äfven jag uppriktigt instämmer. Att
under en epok af förlägenhet söka besparingar
öfverallt der anslag finnas, måhända icke i hopp
att vid hvarje framställning lyckas, men i förmodan
att någorstädes vinna ändamålet, är visst
ingen ovanlighet. Men 0111 vid förslaget af en
särskild och bestämd besparing någon gjorde
sig sjelf följande frågor; ”Är den uppgifna besparingen
möjlig?” och, detta förutsatt, ”vöre
dess verkställande nyttigt för Staten och det
Allmänna?” samt blefve då den enskilta öfvertygelsens
svar på dessa frågor, nekande; då
tyckes denne någon vara skyldig att utveckla
sina motskäl, om an i fara att mota den mindre
gynnsamma känsla hvarmed ett besparingsförslags
motståndare torde åhöras. Sådant är
fallet i förevarande ämne.
Till dess utredande lärer höra att undersöka:
i) huruvida den önskade bestämningen af
beski«kuinganie samt af dc petsouers politiska
Den l Ahrs,
värdighet so® dervid nyttjas, icke är specialitet,
som alltför nära rörer Kronans prerogatif; 2)
huruvida den i allt fall vore lämpelig i allmänna
ärendernes nu varande skick; samt 5) huruvida,
äfven med undanrödjande af denna vidsträcktare
åsigt, en sådan bestämning, med afseende
på sakens särskilta natur och på Rikets
vanliga förhållanden till utländska Magter, vöre
förenlig med dess värdighet och interesse.
Hvad den första frågan vidkommer, tror
jag RegeringsFormen, både i ord och anda hafva
till Konungen allena öfverlemnat ledningen
af de så kallade ministériella angelägenheterna.
Huru denna otvungna ledning vore verkställbar,
om en sakernas ordning gåfves, hvilken nödvändigt
skulle inskränka valet af personer, som
Kongl. Majit ville nyttja till diplomatiska värf,
kan jag icke rätt fatta. I allmänhet sagt, synes mig
ändamålet med bestämda anslag vara, dels att
förekomma dessas öfverskridande, dels att förhindra
medlens användande till utgifter, främmande
för anslagets ändamål; men sällan lärer
en alltför noggrann bestämning af hvarje tjenst
och af hvarje utgift inom Anslagets område,
utan olägenhet kunna verkställas. Minst af alla
vore den möjlig att införa i utrikes Ärenderna,
hvilka vid hvart enda händelsernas skifte kunna
ombyta håde local och vigt och omfattning. Jag
vet väl att en dylik specialitet blifvit antagen i
en af de sist tillkomna constitutionella Regeringarne;
men detta skedde vid en fullkomlig omskapning
af hela Stats-systemet, och jag tror
vårt lands Grundlagar äga en vida mer Monar
-
Den I Martii,
kisk syftning än StatsFörfattningen i det land
der denna och andra förändringar timat.
Riksens Ständer hafva äfven alltid erkänt principen
af Konungens ensamma rättighet i afseende
på allt hvad till Diplomatiska ärenderna.
hörer; och ett kraftigt bevis derpå är just det
anslag för MinisterStaten, hvilket i rund summa
blifvit till Hans Maj.ts fria disposition öfverlemnadt.
Hvad den andra frågan beträffar, huruvida
förslaget i allt fall vöre lämpligt i afseende på
den allmänna politiska ställningen, vädjar jag
tili Högloll. Ridderskapets och Adelns upplysta
bepröfvande, om tiden, sättet, omständigheterna
nu vore väl valda. I ett allmänt tillstånd
af oro och ovisshet om dels anade, dels förborgade
öden; under ständigt växlande farhågor
och förhoppningar, sprittande rörelse och skenbar
hvila; med brytning af tänkesätt hos Folken
och skiljaktiga interessen emellan Staterna,
är det omöjligt att bestämma hvarest bedrifvandet
af vårt Fäderneslands angelägenheter, är
eller blifver vigtigast. Konungen kan det ensamt.
Ögonblickets betydenhet är icke alltid
störst på det betydligaste stället; och det är
icke alltid (fastän oftast) med de mägtigaste Stater,
som de mäst maktpåliggande värf måste
underhandlas. Mycket vore härvid ött tillägga:
men skälen sorn återhålla ifrån all utveckling,
äro lätt insedda. Har jag i detta hänseende
icke redan lyckats att fästa Höglofl. Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet, skulle den ut
-
fkn 1 Martti^
förligaste uppställning af politiska hypothesev
föga yerka på des^ öfvertygelse,
Slutligen återstår att utreda tredje frågan ,
filer- huruvida den föreslagna indragningen vo=
re passande, i anseende till Sveriges särskildta
förhållanden. Man tillstyrker bibehållandet af
Ministrar vid tvenne stora Hof. Dessa äro visserligen
för Sverige de vigtigaste, toen icke en•
saarni vigtig^. Det gifves liera Mag ter af första
yangepj och yid åtskilliga Hof finnas införda
Ordningar, seder oell bruk, hvilka dervarande
Svenskar måste underkasta sig, af samina skäl
font vi kräfva Utlänningars, aktning för hvad
hos, p.ss, f enahanda väg är pfligt- Ifetfa
bär en stor och ofta skiljaktig inflytelse på en
Ministers eller en Chargé d*Affaire& verkningsförmåga.
Yisserligen utgör dep personliga skickligheten
ett Imfvudvilkor• peli frågan finge s^
kerf en annan riktning, om hvarje Minister ansa
ges vara oskicklig, samt deremot hvarje Chargé*
d’Affaires förmodades, utrustad m.ed stora egen.
skaper, Men billigheten fordrar, att åtminstone
utgå ifrån förutsättningen af/tfn förmåga, helst
pm någon skillnad vöre att förmoda, troligheten
snarare skulle synas vara filt fördel af en lang*
re erfarenhet, föryärfyad i flera grader af samma
yrke. Mert nied denna förutsätta likhet i
kunskaper och talanger , kan förenäs mycken
phkhet i tillfällen och möjlighet att göra dem
gällande. Länder finnas, der politiska verksamheten
icke ensamt är inskränkt inom murarna
af ptt confcrcnsrum; der mycket ses, läres, utVätfas
i sallskapslifvets niångfalldigt sammansattai
Den | Mai't ii.
kretsar: och samma skicklighet i Cabinettet åtföljes
icke alltid af samma inflytelse i Salongen,
en inflytelse, till hvilken högre Samhälls-,
värdighet och längre vana nödvändigt mäste
bidraga,
Jag säger ingalunda alt sådant är rätt; jag
yågar blott tro att $d är, hälst när detta lämpas
till några stora Idof på längre afstånd ifrån
Sverige. Betraktar man åter sådana Magter
som med vårt Fädernesland äro i grannskaps.-  förhållanden, gälla dessa skäl kanhända mindre,
men ersättas af andra. Man skulle tro, att den
mängd af vanliga eller så kallade kuranta ärender
sonr vid dessa beskickningar förefalla, lika
yäl kunna uträttas af en Tjensteman med underordnad
värdighet, sam af en med högre.
Men detta är icke alltid fallet. När olikheten i
afseende på det coaventionella förhållande sorn
kaflås rang, är allt för stor emellan den diplomatiska
Agenten och den Embetsman, med
hvilken lian har att underhandla, uppstår ofta
pog för den förra nödvändigheten sitt mera omgång
och skriftligen bedrifva ärendpr, sorn af
en Minister lättare och muntligen kunna afgöraa,
ej sällan ined undvikande af mångå små
missförstånd sorn den idkeliga skriftvexlingen
kan alstra, utur det goda skäl, att Verbo. vo~
lant, &cripta maneiit. Det vöre icke svårt,
men icke heller tillbörligt, att i detta afseende
anföra exempel, — Om hvad jag här äfven
andragit, icke anses sakna all grund, och om
följaktligen beskickningar af andra rangen befynnos
tjenligast i de Länder, hvartill mina an^
Den 1 Martil
märkningar kunna hänföras, vågar jag fråga*
hvarest man då kunde utan olägenhet tillämpa
principen att endast hålla, en ej mindre aktningsvärd,
men till vissa anspråk mindre berättigad
dass af Ministeriella Agenter? Just der,
om jag icke bedrager mig, hvarest Kongl. Majit
för det närvarande blott underhåller Tjenstemän
af mindre värdighet än Plenipotentiaire
Ministrar, utan att af någon yttrad önskan dertill
vara föranledd.
Jag tror mig nu hafva anfört flera, både
utur vårt Regeringssätts anda, allmänna ställningen
och sakens särskilda natur hämtade skäl
emot det framställda förslaget att indraga åtskilliga
beskickningar. Huruvida åter, utan dessas
inskränkande eller nedsättning, någon besparing
i nuvarande MinisterStatens anslag är
möjlig, kan jag, som snart sedan 12 år lemnat
all tjenstebefattning, icke känna; men jag är
långt ifrån att våga hoppas det. Fasthellre
skulle jag tro rättvisans kraf, Rikets interesse
och Konungens önskan deruti öfverensstämma,
att utvägar måtte vidtagas, som förvissa
de pä Minister Staten lönade personer,
att nied ordentlighet och i råttan tid utbekomma
de dem lagligen försäkrade inkomster.
Jag anhåller att detta mitt vördsamma
Anförande må få åtfölja Remissen af Herr
Friherre Anckarsvärd motion till vederbörligt
Utskott.
Den i Martil,
|55
N;o 18.
Herr Rappe, Carli
Friherre, Anckarsvärds C. H, den 2 4 dennes
upplästa Memorial innehåller flere inarkvär.
digheter. Jag vill blott anmärka en der förekommande
oriktighet; som på sitt sätt, specielt rörer
mig, och hvilken dessutom, är förolämpande
för Riksens Höglofl. Ständer i allmänhet.
Sedan Herr Friherren framställt Skattebondens
nöd, Folkets elände och förtryck, och den
vackra uppmaningen, att det vore tid, det den
mera gynnade Medborgaren, underlättade den
svagares bördor, omtalar Herr Friherren såsom
ytterligare bevis på förtryck, den Skånska Roteringen
och den Extra.
Jag kan ej begripa huru Herr Friherren
kunnat tro sig med denna origtiga framställning
förmå blända någon om sitt Fäderneslands inrättningar
det minsta kunnige Medborgare.
Denna Extra Rotering har icke drabbat
någon enda Skattebonde, icke heller direct eller
lagligen den visserligen i långt större nöd varande
FrälseBonden, så vida ej någon skicklig
Egendomsherre hafv den skickligheten, att låta
sitt Frälsegods utgöra den Rotering sorn tillkom
honom att för Säteri-Egendomen underhålla;
men härpå hoppas jag ej något enda exempel
skall förefinnas.
I några Bergslagsorter har väl denna Ro
-
*56
Den \ Martil,
tering träffat så kallade Bergsmän af Bondea
Ståndet; men dessas tillstånd och förhållande till
gina öfrige medbroder af BondeStåndet, tror
jag var sådant och i synnerhet deras medborgerlighet
så stor, att de med välvilja ingingo i
deras lindrande,
I Skåne, der förr ingen Rotering fanns,
blef den visserligen i början högst onereus, men
denna Landsorts förmögna och upplysta Possessionaten
njuta nu hvarje redlig Medborgares
vördnadsfull erkänsla och tacksamhet för den
Stora uppoffring de gjort, att uppsätta tvenne
hela sköna Regementer, hvarigenom de mindre
Jottade Landsorterne så betydligt blifvit lättade,
ock vid påkommande krig Rikets försvar så
kraftigt ökats.
Jag vill hoppas att Herr Friherren sjelf,
men jag är säker att hvarje medlem af Högloll,
Ridderskapet och Adeln vet och fullkomligen
känner, att Extra Roteringen af i S i o års Ständer
antogs, just för att lindra de mäst tryckte
Medborgares bördor vid påkommande krig; och
sedan sekler har Svenska Bonden aldrig rönt
ett större och mera välgörande bevis på sina
MedStänders patriotiska deltagande i dess öden,
Het var jag sorn i detta vördade Riks-»
Stånd i Junii månad i8o9 väckte motion om
Extra Roteringens antagande under krig.
Jag gjorde det af ren medborgerlig känsla,
att det då var tid4 att de så kallade mera gym>
Den I Martti.
Hade-innehafvarne af all så kallad privilegierar!
jord, kraftigt visade det de ömmade oell deltogo
uti den linder alla våra föregående olyckliga
krig så hårdt tryckte Skatte-Bondens lidande.
Jag misstog mig ej, Hogvördige Fråste- och
Vallofl. BorgareStånden antogo den med samma
Välvilja som Högloll. Ridderskapet oell Adelm
Det Hedervärda BondeStåndet emottog då denna
Medborgsgärd med en öppen redlig tacksamhet,
och svårligen skall man nu kunna inbilla dess
medlemmar att det skedde till deras förtryck ;
toen i ett samhälle finnes ofta en stor toängd
Medborgare af alla classef som ens ej kanner,
hvarken Artoéerts organisation eller de olika bidrag
till dess underhållande soto utgå af olika
jord, oell jag önskar att icke ert gång desse,
toå blifva förvillade; dessutom är det för mig
fägnande att kunna uppgifva, åtmilidstone ert
handling af Sveriges Rikes Ständer, som både l
afsigt och verklighet Varit välgörande för dert
mindre val lottade Medborgaren, och hvarvid
de således ej lånat sig till täckelse åt för-*
trycket.
- i
Ett nog hårdt tillmäle toot en ädel Nations
Representanter!
Månne det ej skulle Vära en feg brottslighet
att ej våga i minnet återkalla denna hand-»
ling af mången kanske redan bortglömd*
Jag Vill ej Vidare söka forska efter motto
i 58
Den I Martti.
verne till den omnämnde Herr Friherrens framställning-.
det är nog för mig, att som jag tror,
klart hafva visat, att den var ovigtig.
Bilagor
till PleniProtocollet för den 3 Mars,
förmiddagen.
N:o i.
Herr Reutersvärd, Pehr Ad.;
I en tid, då ägande rättens helgd med
hvarje dag allt mer och mer erkännes, och då,
så väl Konungen som Ständerne synas, genom
upphäfvande af vissa prohibitiva Författningar,
låta hvarje Medborgare komma i fri utöfning af
sina naturliga rättigheter, hoppas jag att Hög_
loll. Ridderskapet och Adeln skall anse den motion
jag nu tager mig friheten att väcka, vara
af mycken vigt, och, om den bifalles, blifva af
stor nytta för Samhället.
Jag vågar alltså vördsammeligen föreslå:
i) Att hvar och en som äger ett vatten_
fall, eller rinnande vatten inom sitt omfång, må
lika fritt få begagna sig deraf, som af hvad
honom i öfrigt tillhörer, utan all föregående
undersökning, endast mot åliggandet, att ersätta
Den 1 Marhi,
all skada, han genom uppdämning kan tillfoga
någon annan. Yi behöfva blott återflyttas till
våra Förfäders enkla och sunda Lagstiftning,
som härom endast föreskref: att Ängla ma andrum
til sk adlia byggiat ok ängin ma andrum
sit fortaka.
2) Att hvar och en må få sitt verk skattlagdt,
om han så vill, för att äfven dermed
kunna betjena andra; och lärer ingen blottställa
sig för en kostsam anläggning, i grannskapet
af ett redan förut varande vattenverk, som tillräckligt,
väl, och för godt pris uppfyller ortens
behof, eller hvars tillverkningar ej vid den nya
Inrättningen kunna göras bättre och för billigare
pris. I motsatt fall må han skylla sig sjelf.
Om ägare till gamla skattlagde Vattenverk, t.
ex. Qvarnar, häraf skulle finna sig förnärmade,
hafva de derutinnan orätt, så framt de ej kunna
i bevis leda,'att deras äldre verk blifva till den
grad, och utan deras eget förvållande, skadade af
yngre anläggningar, att deras intägt ej motsvarar
den fjerdedel de årligen utgöra till Staten. Som
nu detta lärer inträffa vid få, eller må hända
inga Qvarnar i hela Riket, utan deremot att
ett ansenligt öfverskott gemenligen uppkommer;
så finner hvar och en, att Staten verkligen förlorar
i den inkomst som af Q varnar från början
varit påräknad. Detta öfverskott, som genom
sednare tiders betydliga odlingar, tillkommit,
och hvaraf således ingen skatt till Staten
erlägges, kan väl icke agarne till de gamla skattlagde
Qvarnarne med skäl påstå böra dem för
everdeliga tider uteslutande och för intet tillfalla,
0111 än detta öfverskott blefve Hera gånger
i~)cn 3 Martii.
fördubbladt, genom en stigande production af
Spannmål? Så vida S lats verket således skall erhålla,
åtminstone i någori mort, hvad lättgesedart
bordt tillkomma detsamma* synes sjelfva
billigheteri fordra, att hyä qvarnar tillåtas delä
Öfverskotta! med de gamlä, derföre betala skatt*
Och Statsverket härigenom erhålla ert betydlig
inkomst* allt efter sorn prodiictionen af spann-1
mål och folkmängden ökas.
Men hvad jag härvid framför allt yrkär^
ar, att hvarest ett par Stenar redan blifvit til—
låtne och skattlagde att mala för tull, böra änhU
ett eller fler e pär få skattläggäs, då ägaren sådattt
begär* enär erfarenheten besannar, att han med
det enda stenparet ingalunda kätt Varä belåten*
Och nöjaktigt betjenä mäldlaget* helst hatt med
detta nödgäs förmala älla blikå sädesslag bådö
för folk och kreatur, hvilket förorsakär mycket
Uppehåll* genottl rensning* omställning* reparationer
lili irt. Någon skada medelst Uppdänihirtg
bör*, génörn tillökad! antal Stenar* härvid
svårligen kunna komma i fråga.
Hvad åter* andrä vattenverks-agard beträffar*
Sorti till inbördes försvar* håfva öbrgifvit
sig nied skråmässiga författningar* så kunna devas
Uteslutande rättigheter leke Vara Större Och
heligare, ätt gamla qvarnägards, eller de förre
Varä mera berättigade än de sädnaré, att hindrä
den allmänna industriens förkofran, öeh Statens
derifrån oskiljaktiga tillväxt i magt* ansefettdö
oell inkomster*
Tili
Den 5 Martil.
Till ytterligare stöd för hrad af mig nu,
vördsammeligen blifvit anfördt och yrka dt, som
ännu mer bevisar obilligheten af gällande författningar
rörande hya qvarnars anläggning, får
jag hänvisa till en anonym författare i Allmänna
Journalen för den i Februari innevarande
år N:o 20; och torde icke exempel saknas, att
ägare af större qvarnar, kunna af enskilt hat
och motvilja uträtta mycket, för att hindra en
annan qvarnägare att, ehuru understödd af ett
helt mai del ags önskan, komma i åtnjutande af
sina naturliga rättigheter.
Må derföre den frihet man redan äger för
anläggandet af hvarjehanda fabriks-inrattningar
med vattendrift, äfven få sträcka sig till alla
andra vattenverk, utan undantag; och då frågan
härom, afser Statens inkomster, i förening
med ökade närings-utvägar, icke några utgifter,
torde den påkalla en närmare granskning och
uppmärksamhet,
Att detta mitt vördsamma Memorial må dé
öfrige Stånden communiceras och till vederbörligt
Utskott remitteras, derom anhåller jag ödmjukeligen,
N;o 2»
Giefve Cronhjelm, Polycarpus;
Under ett tidehvarf då Skråsystemet i NäBil,
till Ridd, 0. Ad, Pr. 3 Band. 1».
162
Den f/ Martil.
ringar nalkas sin upplösning, torde det äfven
vara billigt, att Vetenskap erne göras skrå-frie.
Denna princip har hos mig föranledt några reflexioner
öfver den elementära militair-undervisningen,
vid hvilka jag anhåller, att för några
Ögonblick få fästa Högloflige Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet. Det är visserligen långt
ifrån mig att för närvarande vilja klandra vår
KrigsAcademies existens. Mycket har i senare
tider blifvit sagt för och mycket emot densamma,
och jag bekänner uppriktigt, att jag icke äger
tillräckliga insigter för att ingå i en grundlig
undersökning i detta ämne, en undersökning,
som bör företagas icke endast under militairiska,
utan äfven under allmänt intellectuella, moraliska,
fysiska, politiska och oeconoiniska åsigter.
Men jag utgår endast från den synpunkt, att
denna inrättning icke bör njuta monopolium för
militaira elementar-undervisningen, och det under
en tid då alla andra monopolier med så
mycken rättvisa försvinna. Det torde anses
billigt, att då den studerande ungdomen vid
våra Universiteter under Bevärings-åren practiskt
skall bildas till Fäderneslandets försvar,
äfven tillfälle till theoretisk bildning för detta
ändamål skulle beredas dem som det åstundade;
det torde anses billigt, att de som genom conditioner
och med knappa tillgångar kunna draga
sig fram vid ett Universitet, men som sakna
medel att betala sitt vistande vid KrigsAcademien,
icke skola betagas möjligheten att välja
det militairiska yrket ifall de dertill skulle tro
sig äga kallelse; och det torde slutligen anses
billig^ att icke vilja lägga band på de föräldrar,
Deh 3 Marthi
i65
sota misstroende barna-årens ofta vacklande
syftning till något visst yrke anse sig böra vid
ett Universitet låta sina söner först förskaffa sig
allmän medborgerlig bildning i samband med
Landets öfrige studerande ungdom, för att seldal!
vid en något mera stadgad ålder odh med
mera urskiljning kunna välja det yrke, som mest
Öfverensstämmer med deras böjelsei Dessa skäl
torde visa nyttan och nödvändigheten af att vid
hvarje Universitet anställa en Lärare i de elementaira
delarne af den egentliga Krigs-vetenskapen,
helst der i alla fall finnas Lärare för
de nödige hjelp-vetenskaperne. En sådan Lärare
har redan för omkring ett år sedan blifvit
anställd vid Lunds Academie. Jag känner icke
Lärarens skicklighet; men är fullkomligen öfvertygad,
att om denna är svarande mot ändamålet,
så skola de goda följderne icke uteblifva*
I anledning af hvad jag nu haft äran anföra,
får jag vördsamt föreslå: ih att Rikets
Högloflige Ständer hos Hans Maj:t Konungen
anhålla det ville han äfven för Upsala Academie
utse en skicklig Militair-Lärare och £2) att
nödigt Stats-anslag för en sådan Lärares aflöning
måtte af Ständerne beviljas.
Under Nationens närvarande mindre gynnande
oeconomiska ställning, skall det kanske
synas orätt, att föreslå nya utgifter; men denna
är så obetydlig, och dess förmonliga verkan på
den medborgerliga bildningen i proportion mot
dess belopp säkert så stor, att jag icke drager i
betänkande, att tillstyrka densamma.
Den 5 Metts,
M:o 3.
Grefve Cronhjelm, Polycarpus\
Den motion jag nu täger mig friheten väcka,
rörer våra högre Militair-iäroverk. Vi äga
inom Riket tvenne sådane, ett för IngenieurCorpsen,
fÖrlagdt i Hufvudstaden och ett för
Artilleriet, fÖrlagdt vid Mariebergs Krono Styckgjuteri,
Redan för ett år sedan hörde jag nämnas
en tillämnad sammanslagning af dessa båda Läroverk,
och då jag nu går att tillstyrka densamma,
anhåller jag att i korthet få utveckla
mina skäl dertill.
Det sammanräknade anta
let
af båda Corpsernes elever är ej större ån att
det vid ett Läroverk kan undervisas; vetenskaperna
som vid dessa båda Läroverk studeras åro des
arn me och deras studium skulle säkert vinna vid
om den enhet och grundlighet åstadkommas,
sorn onekligen skulle blifva en följd af Läroverkens
sammanslagning; ett bibliothek kunde
linnas gemensamt för båda Corpsernes elever;
gemensamma Lärare bespara dubbla Statsanslag,
och den enhet i principer vinnas, hvilken beklagligen
ofta saknats vid Artilleri- och IngenieurOfficerns
gemensamma tjenstgöring i krig.
Slutligen tror ja gmig böra erinra, att vi i afse.
endeådessa gemensamma högre MilitaireLåroverk
åga4förtråffiiga exempel i de Fransysk gro MilitaireLåro
verken. I anledning af hvad jc„ nu anfört,
får jag den åran vördsamt föreslå, att Rikets
Höglofl. Ständer ville hos Hans Maj;t Konungen
anhålla, det Han vid deras underdåniga ön
-
Den 3 Martu,
i65
skan om sammanslående af Artilleriets och IngenieurCorpsens
undervisningsverk täcktes fästa
nådigt aiseende.
N=o 4.
Grefve Cronhjelm , Polycarpus ;
En värd Ledamot har för några dagar se.}
dan väckt motion om ökadt anslag för Kongl.
Bibliotheket, till inköp och lifgifvande af goda
verk, hufvudsakligast som jag tyckte mig finna,
innehållande bidrag för Statshushållningsveteri—
skapen och för en critisk historia af de constitutionelia
Statsförfattningarne. Då jag Fullkomligen
instämmer häruti, anhåller jag, att för
Höglo 11, Ridderskapet och Adeln få göra en
annan motion, föranledd af elen nyssnämnde.
Värdet af goda boksamlingar i ofvannämnde
ämnen år onekligen ganska stort; likväl fordras
för deras ändamålsenliga begagnande en anvisning
af dem , som studerat sig in i vetenskapen
och noggrannt följt dess framsteg; fordras en
anvisning om hvad som med nytta kan lämpas
till det närvarande samhällsförhållandet och om
sättet härtill. Detta torde bäst kunna verkställas
genom den mundtliga undervisningen, och
det år i detta afseende, som jag vördsamt vågar
föreslå, att Rikets Höglofl. Ständer ville
bevilja ett årligt Statsanslag för en eller tvenne
Lärare utsedde af Regeringen att i Hufvudstaden,
der de flesta administrativa verken åro
förlagde, bestrida föreläsningar i Statshushållningsvetenskapen
samt i de fria StatsFörfattnin
-
i66
Den 5 Martil.
garnes critiska Historia, Under en tid, då det
år så nödigt att dessa Vetenskapers slöja afhöljes
och att bestämda begrepp derom aflösa
de vacklande och föråldrade som oftast yppat
sig, torde detta mitt förslag icke anses obehörigt,
N:o 5.
Herr Mvnlgommerie, Gustaf i
Med en föregående vård talare som vid
Plenum d. 28 sistledne med så mycken grundlighet
och sanning ifrade för den närande folkklassens
förökning och uppmuntran dertill, går
jag nu att framställa ett för lika ändamål bidragande,
vigtigt och maktpåliggande medel:
Mo delli ammar en och Mechaniska Skolan,
åro tvenne i Hufvudstaden befintliga inrättningar,
såsom jag tror af större värde ån man i
allmänhet anar. Den förra, uppkommen för
snart etthundrade år sedan, genom etf bidrag
af den odödlige Polhem, och den sednare för
omkring 25 år tillbaka förenad dermed, i afsigt
att genom elevers undervisande i Machineläran,
dana personer för detta yrke och bereda afritning
af alla slags machiner på Modellkammare!!
till mera allmänt gagn.
Det varade endast några få år efter den
sednares inrättning, innan den vackra Modellsalen
härjades af eldsvådan i Kongshuset, och
de härjade qvarlefvorna kringspriddes af bri
-
Dm 3 Martii
stande utrymme, och vanvårdades ända till dess
framledne Presidenten Lagerheim omsorgsfullt
skaffade dem ett härberge i nuvarande Modellkammarehuset.
Likväl har ända hittills saknats
medel att iordningbringa dessa dyrbara qvarlefvor,
då från äldre tider endast xoo R:dr B;co
årligen dertill åro anslagne , hvilka hvarken
kunna förslå till reparation af de gamla ännu
mindre till anskaffande af modeller på nya uppfinningar
hvarmed de tvenne sista decennierne
varit så rikt begåfvade.
Hvad åter den Mechaniska Skölda angår,
så år den snart sagt den enda Läroanstalt som
med undervisning i Theorien äfven gifver dess
tillämpning i Practiken, i dess syftning, åtminstone
till någon del att jemföra med Polyteckniska
Skolan i Paris.
Till bela denna Läroanstalt finnes, nemligen:
för en Directeur, trenne Lärare och den
oundvikliga uppassningen, jemte instrumenters
och materialiers m. m. underhållande blott 5?5
R-dr B:co, samt dessutom årligen till tvenne
stipendier sammanlagt 100 R:dr B:co, nemligen
för de elever som genom nya uppfinningar och
skicklighet sig utmärka:
Att någon lämplig förhöjning i detta ringa
anslag år af nöden, torde vara lätt insett. Jag
vågar föreslå en icke betydlig årlig summa af
i5oo R:dr Banco att fördelas af den authoritet
sorn har öfverstyrelsen dervid ■ äfvensom en lika
stor, på en gång utgående summa till Moa
*68
Den 5 Martil,
dellkammarehusets reparation efter en mer] system
uppgjord och af erfarenheten anvisad plan;
härigenom bereddes Allmänheten en lätthet att
bese dessa inrättningar, modeller och uppfinningar,
. hvilka nu till stor del ligga dolda för de
egentliga idkarne. Dertill borde åtminstone
tvenne runi underhållas med eldning om vintern,
såsom högst nödigt om de finare maohinerna,
ieke skola lida af en olika temperatur
orh derföre ej kunna utan att skadas, såttas i
rörelse.
Jsg har afvaktadt dpt yttersta ögonblicket
att till Ridderskapets och Adelis» behjertande
framställa detta ämne, under den förhoppning
att någon sakkunnigare, antingen genom en dei^
öfver ägande styrelse, eller genom handläggning
och utöfning af sjelfva yrket, skulle förekommit
mig; men då sådant icke skedt, äger jag
desto högre anledning till den glada förmodan,
att af dem så mycket kraftigare blifva understödd
i en sak, som allmänna tanken och öfvertygelsen
icke låra ogilla.
Nio 6.
Herr Montgommery, Gustaf:
Inom detta rum år mycket taladt om allmänna
uppfostran, visserligen ett af de vår“
digaste föremålen för Rikets Ständers uppmårkj
samhet, emedan urkällan till menniskans högsta
vål och yppersta goda, emedan grundvalen
till enskild trefnad och allmän sällhet, år en
Den 5 Martii,,
tillbörlig uppfostran, den nemligen som mera
åsyftar en i möjligaste grad stigande mor alforädling,
att icke såga fullkomlighet, ån så kallad
spitsfundig, ej sällan förvillande lärdom i
ämnen som ofta icke ligga inom Medborgarens
verkningskrets; men ingen har hittills vidrört
den särskilta eller rättare enskilta uppfostran,
man, enligt hvad jag dristar tro, orätt lämpar
på särskilta menniskoklasser. Denna ensidig
het
i uppfostran anser jog icke vara nyttig, all.
raminst rtu mera, då den allmänt stigande upplysningen
söker att upplysa alla rnenniskoclasser
j jemlikhet med hvarannan i afseende på i möjligaste
måtto lila och allmän bildning. Att
återhålla detta ädla bemödande eller blott att
söka hejda det, vore att strida mot en stor och
öfverlägsen, allmänt verkande, öfverallt sig höjande
kraft, sorn icke låter besegra sig, och som
ingen ädelt tänkande ens ville, om också han
kunde besegra.
Således synes klokast, utom att det äfven
år det naturligaste och med bildade och fria nationers
tänkesätt mest öfverensstämmande att
hellre godvilligt ge vika för denna kraft, än att
genom ett ändå fåfängt motstånd blottställa sig
för dess mägtiga seger. Jag menar i att gifva
vika för den stigande upplysningen, den förädlade
opinion, som fordrar en allmän liberal
uppfostran och bildning, icke den som åstadkommer
Ståndsskillnader, delade interessen, och
ej sällan delade tänkesätt för och grundsatser cai
Statens båsta,
17»
Den 3 Martil.
Jag vet ingen uppfostringsanstalt, ehuru
välgörenhet varit och är (derom har jag aldrig
tvifla dt) dess mål och åsyftning, som i så hög
grad bär stämpel af denna ensidighet i bildning,
sorn KrigsAcademien på Carlberg.
Då jag fäller detta, visserligen enskildt,
men icke allmänt betraktadt hårda omdöme,
bör jag tillika yttra den öfvertygelsen, att nämnde
Krigs Akademie under de sist förflutna åren,
genom dess sednare tillförordnade Guverneurers
och nu varande föredragandes för Commandomål
berömliga bemödanden, och tillvägabragte
behöfliga ändringar i lärosätt och lagar, vunnit
en hög grad af förädling och friare, ändamålsenligare
uppfostringsmethod, men det oaktadt,
kan det hela af den der meddelade bildningen
icke annat vara än ensidig och äfven som sadan
betraktad icke grundlig.
Att den är ensidig bevisas lätt derigenom,
att den, bildning man der erhåller endast är
militairisk och den sålunda uppfostrade ynglingen
mäste både mot natur och anlag blifva militair,
emedan han icke kan äga skicklighet för
annat yrke än det hvartill han, snart sagdt,
från barndomen blifvit bestämd genom denna
ensidiga bildning. Den ömmaste Fader, den
skarpsyntaste Lärare, kan icke i förhand eller
vid början af en uppfostran förutse ynglingens
natur-anlag eller hvartill han i en framtid,
skulle bli mäst användbar. Endast erfarenheten
och sjelfpröfningen kunna, hos den ena förr,
bos den andra sednare, utveckla och anvisa vå-J
Den 3 Martti.
ra egentliga anlag. Det är först då vi kunna
inse vår rätta bestämmelse, och just då, är det,
ej sällan, för sent i anseende till den förfelade
och ensidiga rigtning man gifvit åt vår uppfostran,
Af sådan egenskap är den ynglingen erhåller
vid KrigsAcademien på Carlberg. Och
det är oemotsägligt att Krigsståndet, genom sin
skimrande yta, hänför ynglingen att välja det,
utan att särdeles pröfva huruvida naturen bestämdt
honom dertill eller icke. Den falska
äran, flår den och fåfängan, äro redan från
barndomen, genom ynglingaåren, ofta, till Konungs
och Fäderneslands föga båtnad, äfven vid
mannaåldern, de kraftigaste, de mäst lockande
driffjädrar till våra sträfvanden och företag:
Länge hänförde af dessa bländverk, finna vi ej
sällan för sent vår sanna bestämmelse; men
hvad annat är orsaken dertill än den oss meddelade
ensidiga uppfostran. Passionerne i omdömet,
ja sjelfva grundsatserne, få vanligen,'
under vår första och i afseende på följderne
vigtigaste lefnadsperiod, en förfelad riktnings
Våra naturliga anlag undersökas icke, utvecklas
icke till det beståndande sanna och adla, och
om de någon gång hos en kraftfull yngling det
oaktadt yttra sig, qväfvas de likväl under deras
utveckling, ofta i sjelfva gryningen, genom föräldrars
och lärares mindre uppmärksamma led-i
ning, ej sällan af stdndsinteresse, fördomar,
fåfänga och sådan slags ensidig bildning sorn
den blott rnilitairiska. Hvilka icke blott enskildt
olycklige utan äfven för Staten vådliga
följder deraf ägt och äger rum, är lärt insedts
J72
Den 5 Martil,
och beliöfver icke en kanske smärtande, om icke
sårande bevisning.
Man må icke säga, att en blott militairisk
uppfostran är nödig om man skall kunna påräkna
användbare Officerare och skicklige Generaler.
Visserligen liar från KrigsAcudemien
pä Carlberg utgått Officerare, som gjort sig
fört jente af Fäderneslandsts bifall, och som genom
kunskaper, mod och skicklighet banat sig
en ärofull väg till högre befäl, kanske till Generals-graclermen
jag uppmanar dessa aktade
män, (hvaraf säkerligen många hedra detta rum)
att säga: om ej den bildning de erhållit på Carlberg
dertill varit mindre verkande, än deras
derefter fortsatta egna bemödanden att grundlägga,
rotfästa, öka och utsträcka de kunskaper
de vid KrigsAeademien blott ytligt fått inhämta?
Dessutom fanns ingen Krigs Academie,
under Guftaf Adolph den Stores och derpå
följande store Carlars tid, och när har väl Sverige
ägt större Generaler, skickligare Officerare?
Mig tillkommer det icke att göra någon
jemförelse med samtidens Generaler; jag blott vågar
framställa en vördsam fråga till mera competenta
domare. Af samma orsak kan jag blott nämna,
att när har väl Frankrike kunnat skryta af så
många utmärkte härförare på en gång, som under
och straxt effei' revolutionen, och huru
många af dem hade val erhållit endast en militairisk
uppfostran? Jag vågar tro, att de fleste
af dem, som genom deras bragder, mod och
talenter under denna period väckt Europas bi
-
Den 5 Mar lii.
i;5
fall, kanske beundran, icke bivistat någon
Kr ig s A c a dem i e.
Det torde således kunna anses för en bevist
sanning att ingen blott militairisk uppfostran
är af nöden för erhållande. af skickliga
Officerare och talentfulla Generaler. Oell deraf
utgår grunderna till min vördsamma förmodan,
att Krig sAc a demi e n pd Carlberg icke kan vara
nödvändig eller behöflig. Jag tror det så mycket
hellre, sorn den slags bildning man der erhåller,
hvarken öfverensstämmer med tidens anda
eller den stigande allmänna upplysningens
kraf, som vill att menniskorna skola närma sig
till hvarandra, och. icke genom ett slags skrärnässig
uppfoftran åstadkomma och befordra
ständsskillnader. Detta sednare tror jag vara
fallet med KrigsAcademien, såsom en o vilkor,
ligt militairisk uppfostringsanstalt, emedan ynglingarne
derigenom småningom oell till och med
oförmärkt danas till det blott militaira, icke endast
till yrke, utan hvad värre är till känslan,
af en esprit de Corps, som föranleder till en
söndring och skiljaktighet från andra stånd, och
andra Medborgare-elasser. Ändamålet svnes
O v<
mig dock böra vara motsatt, ty det är genom
den allmänna föreningen, ibland Statens särskilta
Stånd, som den varma, kraftiga fosterlandskänslan
och intellectuella, likasom den stora
fysiska styrkan hämtar sin egentligaste och
orubbligaste grund. Derföre borde den allmänna
biidningen syfta på detta högst vigtiga
och ärofulla mål, och således alla Stånds-skill
-
174
Dea 3 Martil'»
naclér, långt ifrån att befordras, på det kraftigaste
sätt förekommas.
Meli som alla maktpåliggande ändringar
böra ske småningom, och icke förr än något
bättre icke endast är uppgifvet, utan äfven såsom
nyttigare bepröfvad! och godkändt; så enär
Kongl. Maj:t på Riksens Höglofl. Ständers underdåniga
begäran, hvartill denna min motion
tilläfventyrs skulle kunna föranleda
täcktes i
nåder upplösa KrigsAcademien på Carlberg,
jag i sådant fall anser mig pligtig, attj vördsamt
föreslå en, efter min tanke, både mindre kostsam
och ändamålsenligare Uppfostrings-method
för de ynglingar, som vilja studera de miiitaira
kunskaperna, utan att behöfva, allraminst vara
tvungne att åsidosätta de öfrige Vetenskap erne.
Dessa vigtiga fördelar kunna vinnas helt enkelt
derigenom att 2 Militair-professorer anställas
vid hvarje Universitet, nemligen en vid Upsala
och Lund, samt en Militair-Professor vid
hvarje Gymnasium i Riket, På detta sätt skulle
den enskildta miiitaira uppfoflran kunna gå i
bredd med den allmänna, och ynglingen icke
tvingas att endast lära sig det, hvartill han tilläfventyrs
icke har anlag, utan tvärtom finge han
derigenom ett vidsträckt fält att profva sin fallenhet
på och välja den bana som syntes honom
lämpligast. Den fond sora nu utgår till
underhåll af Fri-cadetter, skulle då, med en
ändamålsenligare välgörenhets åsyftning, kunna
användas såsom stipendier åt medellösa ynglingar,
hvilkas fäder gjordt sig förtjente af denna
ädla omvårdnad. Huru som detta uppfe
-
Den 3 Murtii,
*75
stringssätt skulle småningom sammansmälta alla
Stdnds-iriteressen till ett gemensamt och odeladt
mål i Fäderneslandets och Konungs båsta, åstadkommit
genom en allmän förening, då uppj
fostran för alla varit enahanda och under en
broderlig, likstämmig tillväxt i kunskaper, grundsatser,
omdöme och känsla för det sanna och
råtta, kan lätt inses. Och på detta sätt skulle,
blott en Stdndskånsla (Esprit de Corps) inom
Id mansåldrar finnas hos alla Svenska medborgare,
ehuru i verkningskrets delade i högre
och lägre, militaira och civila befattningar under
gemensam trohet och nit för Konung och
Samhället.
Men i händelse denna min välmenta framställning
om KrigsAcadeniiens upplösning och
förening med Academierne i Upsala och hund
icke skulle vinna bifall; sa vågar jag, tills denina
total-förändring i en framtid (jag önskar af
varmt hjerta för det allmänna bästa, att denna
tid icke är alltför aflägsen!) kommer att äga
runi, vördsamt föreslå: i) att åtminstone KrigsAcademien
må flyttas från Carlberg till en ort
sorn icke är så nära Hufvudstaden, att ynglinJ
garne genom så mångfaldiga förströelser och
förförelser icke må äga tillfälle att försämras
till deras moral och finna obehag för ett träget
studium,- och 2) att Sjö-cadetterne måtte flyttas
till Carlscrona, der de äga tillfälle att practiskt
öfva hvad de theoretiskt inhämta, välvetande
att det förra är lika så nyttigt och kanhända
nyttigare Un det sednare.
Den 3 Martil,
.lag hoppas att ett billigt afseende på dessa
niina {råinställningar måtte fästas, och ingen
misstyda den varma, lifliga önskan och oförfalskade,
ehuru svaga bemödande jag haft och alltid
skall ha för det råttas seger oell Fädernetlandets
bii/la, de enda driffjädrarne till denna,
likasom mina öfriga motioner och ringa åtgär.
der under den ännu ovana utöfningen af det
dyra Riksdagsmanna-kallet.
För öfrigt anhåller jag om remiss till vederbörligt
Utskott och communication med de
öfrige Respective Med-Stånden af denna min
motion.
N:o 7.
Friherre Mannerheim, Lars Augusti
Erfarenheten synes redan hafva ådagalagt
fördelarne så väl för Kongl Majit och Kronan
sorn för Rotehållare och Soldater, af nu gällande
bestämda föreskrifter för det indelta Infanteriets
beklädnad. Partielle hinder hafva yäl
uppstått från emellan Rotar och Soldater ingångna
eontract, innan den nya sakernas ordning
infördes, men de upphöra, enär med de gamle
Soldaternes afgång anledningarne till sådane
hinder upphöra.
Detta förhållande har gifvit mig anledning
till den öfvertygelse att enahanda anstalter kunde
vigtagas.
O
Den 3 Mdriui
t) För beklädnaden och r ejni pering fef så
Vål k:..ilar sorn hästar vid det ladelia Cavalleriet.
2) Beklädnad och eqniperidg af Indeldte
RoleBåtsmän,
Hvad det fndejte Cavalleriet beträffar inskränker
j g mig till anmälan af de åtgäider,
som uppkomma i anledning af föreskrifter för
beklädnad och equipering äf Kongl. Lif-Regeinentets
DragonCorps, hit hörer;
1) Att Rusthållaren öfverlemnar filt Kongl.
Majds och Kronans Ombud* ny gjorde, alla tili
karlens och hästens mundering och equipering
hörande persedlar; således äfven remtygs-, bevårings-
och häst-beslag, enligt derå, af Konungens
General Adjutant för Arméen till uppgifvande,
med Konungens nådiga approbation
försedd förteckning.
2) Till lindring för Rusthållaren,, täckes
Kongl. Maj:t i nåder samtycka, att persedlar* ehuru
icke nya få i stället för sådftne lefvereras,
hvarvid Rusthållaren erlägger i contante penningar,
hvad såd.ane persedlar understiga nyås
värde: och bestämmes melisngiftens belopp af
GeneralMuristerherre, Rusthållaren dock alltid
obet >git, att, derest han dervid ej åfnöjes, hellre
ny persedel anskaffa.
5) Genast vid det sista Contracts-årets till»
Bil. till Ridd, o. Ad, Pr. 2 Band, 13»
i?8
fyen 3 Martti.
ändalöpande återlemnas å Kongl. Maj:ts och
Kronans vägnar till Rusthållaren de i och en
ligt i momentet specificerade, eller i dessas ställen
gällande persedlar, antingen alldeles nya eller
till bruk godkände, efter de grunder som
för persedlars värde, hvad mellangiften beträffar
i 2 momentet bestämde äro; Rusthållaren
dock alltid förbehållen rättigheten att fordra
nya, derest han ej åtnöjes med det åsatte
värdet,
4) För befrielsen ifrån att hålla och uric?erhål
la tili karls och hästs mundering och equipering
hörande persedlar, ai hvad namn och
beskaffenhet de nu vara må eller framdeles
blifva kunna, betalar Rusthållaren, hvarje contract-år
den (månad, datum) en summa af
(oooo) Riksdaler Banco, efter nu varande silfvervärde.
5) BÖr bestämmas hvilken det tillhörer att
vårda och ansvara för pcrsedlarne; de äro ej
mera Rusthållaren.
6) Någon förändring i Contractet, till större
eller mindre del äger ej rum annorledes, än
att fråga derom väckes vid allmän Riksdag,
hvaraf följer, att detta ärende behandlas lika
med andra Riksdagsmal.
7) Contractet äger kraft till efterlefnad under
en tid af (RoQ år) räknade ifrån den (oo)
till den (oo).
Den g Martil,
m
Föremål för contract om de Indeldte Båtsmans
beklädnad och equipering, synas mig kunna
blifva:
1) Att Roten till den person, åt hvilken,
å Kongl. Maj:ts och Kronans vägnar, uppbörden
anförtros, årligen för sådane persedlar, af
hvad namn och beskaffenhet de nu vara ruå,
eller framdeles blifva kunna, betalar för nu så
kallade års-persedlar (oo) R:dr samt för nti så
kallade tre års persedlar (oo) R:dr Banco, allt
efter deras nuvarande silfvervärde.
2) Att den stadgade årliga summans erläggande
första gången äger rum, vid den tid då
Roten, efter det contractet blifvit gällatide, första
gången är skyldig att Båtsmannen Utrusta,
och sedermera vid samma tid, så länge contractet
varar.
3) Att contractets innehåll för öfrigt blifver
i öfverensstämmelse med hvad sorn är föreslaget
för LifRegementets DragonCorps Uti 5)
6 och 7 mbmenterne.
N:o 8.
Friherre Wrangel, Henning".
Vid 1818 års Riksdags slut ägde jag det
hopp att vid denna ej behöfva återkomma till
Skånska Roteringens permanance, hvars uppkomst
—- och så kallade bifall — j'ag för evigt
i8o
Den 3 Mars',
rille dölja för mitt medborgerliga sinne. Jag
Jiar vid nämnde Riksdag framställt det historiska
af dessa ProvinceRiksdagars beslut. Taflan
var sann
färgerna lifliga, dock utan aft kun
na
bereda den förändring, sorn mina hemmavarande
Landsmän önskade, men hvad sorn är
gjordt, är gjordt. Vid förra Riksmötet, beslöto
Ständerna, att ny Comité skulle sättas, för att
vinna jemkning och ändring.' J;*g reserverade mig
då mot detta alltför mycket begränsade beslut,
■tillfredsställd af den förhoppning, att denna
jemkning skulle leda till återförande af den ordning
i tillkomsten af Roteringens permanance,
hvaröfver jag klagade, ej för egen del emedan
mine i Skåne ägande Hemman . , orubbeligen
voro underkastade permanancen redan
i en annan ägares hand, men — såsom innebyggare
i en Province, sorn i rågadt mått bidrager
till Statens bestånd. Denna Comité blef
som sagt är
beslutad, men har ännu efter
5 ärs förlopp icke kommit i verksamhet. Ett
skäl härtill kan finnas deruti, att anslag vid Statens
uppgörande för kostnaden af denna Comité
förglömdes att särskilt bestämmas, ehuru man
med vilja för dess bestridande troligen kunnatfinna
någon utväg dertill, utan att härutinnan se en ökad
beskattning då ändamålet var att på ett annat
håll så hufvudsakligen och så rättvist minska
den.
Jag får således yrka att nödiga åtgärder
vidtagas, för att sätta denna Comité i full utöfning
af dess åligganden, på det att de klagande
må finna en laglig punkt, der de med
framgång kunna anmäla de orättvisor, som dem
Den 5 Martu.
öfvergått då de frånvarande dömdes såsom jakande.
Jag kan omöjligen finna något hinder
att underställa denna fråga allmän pröfning, da
hvad go §. Regerings-Formen innehåller icke
betager rättigheten att visa, det andra §§. blifvit
öfverträdda Att begära verkstållandet af
förra St! nders beslut kan icke misstydas, isynnerhet
då man år styrd af en Regering
grundad på de constitutionella Författningar,
hvilka böra trygga oss från sjeifsvåldet, och
befästa den lagbundna frihet, som ännu aldrig
kunnat med bestånd fråntagas Svenska Folket,
N'° 9-
Friherre Raab, Jacob:
En värd Ledamot af detta Stånd har upp.
gifvit, att den af Riksens Högloft. Ständer beslutade
Extra Rotering i Riket icke drabbat någon
enda Skattebonde, men jag får härvid anmärka;
att undantag bordt göras för Skåne, der
SkatteHemman. som icke till rustning varit indelte,
äfven blifvit Extra roterade, oansedt de
från skyldigheten att hålla Soldat tillförene varit
befriade, hvaraf synes, att icke på sätt, dea
värde Ledamoten äfven yttrad t, ”Skånes fcrmögne
och upplyste Possessionaten kunna emottaga
enskilt en tacksamhetsgärd för tvenne heja,
sköna Regementets uppsättande;” i synnerhet
då äfven mångfaldiga Frälsehemman af Ailmo
'.
J cj
gen innehafvas.
Öra härmed afses Extra Roteringen så var
182
Pen 3 Martil,
dess uppsättande en pligt, enär Riksens Höglof].
Ständer sådant beslutat; och detta beslut,
ledande till Fäderneslandets försvar i vådans
stund, ägde icke något motbjudande, oansedt
dess verkställighet medförde uppoffring af fordna
rättigheter. — Afses åter förvandlingen af
denna Extra Rotering uti en permanent under,
både krig och fred, kan jag, såsom Skånsk
Possessionat icke tillägna mig något beröm derföre,
emedan jag aldrig hvarken begärt eller,
bifallit en sådan förändring, hvars stadga jag
förmodar ännu icke vara befästad; och jag utber
mig tillåtelse att vördsamt få framställa
grunderne för denna min öfvertygelse.
Vid 1818 års Riksdag, |utgjorde Skånska.
Roteringen ett föremål för Riksens Höglofl.
Ständers granskning, efter den då förekomne
klagan öfver det sätt, hvarpå Extra Rotering
gen i denna provins blifvit förvandlad, till permanent.
Det upplystes, att sedan några,, vid
1812. års Riksdag, närvarande Ledamöter af
Ridderskapet och Adeln, Prästerskapet [och
BondeStåndet från Skåne, i underdånighet anhållit
om lindring uti dervarande Extra £ Rotering,
emot åtagande att i krig och fred uppsätta
1200 Soldater och Båtsmän, hvaraf likvä]L
600 skulle, i fredlig tid vara vacante för 6 tunnor
spannmål årligen af hvarje Rote, så har
Kongl. Maj;t under den 27 Oetober 1,812, låtit
göra de Roteringsskyldige nådig. proposition, att
i stället för de 2572 Soldater och Båtsmän, sorn
i krigstid borde af dem anskaffas, åtaga sig.
hålla 2000 man ständige Soldater, hvaraf 4oo
D en 3 Martil.
1Ö3
nummer finge vara v a cante för ö tunnor spannmål
årligen;, hvarförutan borde erläggas § R:dr B Co
årligen i Passevolance för Soldatens underhållande
vid möten, samt en Släpmundering gifvas
hvart tredje år; hvilken nådiga proposition, efter
Rothållarnes hörande, å nyo framställdes
år 1813 med den förändring, att ofvannämnda
4oo va cancer skulle få hållas under 5o på hvarandra
följande år; och denna framställning kungjordes
af Konungens Befallningshafvande i Mal.
möhus oell Christianstads Län, med den föreskrift:
att de Rote skyldige sorn icke åb est åmd
utlyst dag tillstådeskornmo för att afgifva
svar, skulle anses såsom hade de Kongl, Mapts
Nådiga proposition till alla delar gillat; i
följe hvaraf, mångfaldiga jordägare i Skåne blifvit
såsom frånvarande ohördan dömde till permanent
Rotering, hvilken de aldrig bifallit, ej
heller föreslagit; hälst den derom, vid 1812 års
Riksdag, af några Skånska Riksdagsmän väckte
fråga, icke kan anses annorlunda än såsom de_.
ras enskilta önskan; oell hvilken dessutom icke
innehöll det sedermera tillkomna förvånande
tillägg af Passevolance- och Beklädnads-afgiften.
Detta förhållande med tillkomsten af Skån.
ska Roteringens perman ance torde rättvisa min
öfvertygelse, att om Skånes jordägare kunna, i
medvetandet att dela det öfriga landets alla
bördor och i hoppet om lyckligare tider, finna
en tröst och. en ersättning för den ständiga Ro
teringen, hvars kostnad under snart förflutna 10
fredsår, minst kan uppskattas tilPtvå millionen
j84
Deri 5 Martiin
R;dr R;gds (räknadt efter 100 R:dr R:gds som
betalas för vacant Musique-nummer) då de
JSxtra Roterade deremot betalt intet; skola de
likyai aldrig glömma, att de erhållit perm ar,enta
Roteringen i en ordning och på ett sätt, som
icke synas öfverensstämma med föreskriften i
5y, 60, 73, 80 och 3 1§§. RegeringsFormen,
ehuru de säkert önskade att få utesluta detta
minne utur Historien pin Skånes öden.
' Vid sist!erine Riksdag blef det af Riksens
Högled, Ständer äfven utred t, att mångfaldiga
fel ägt runi vid Hemmanen indelning till ständig
R otering, genom de Comitterades afvikelser
från den nådiga instructionen, som legat till
grund för deras åtgärd. Ibland dessa fel får
jag blott upprepa de vasendtligaste, såsom att
Skåne blifvit inroterad!, först till 2000 ordinarie
Rotar, och sedan till lii man derutöfver,
behållne i Extra Roteringen, hvilket varit helt
och hållet stridande emot Konungens Nådiga
proposition, och att Comitterade bestämt Roteringsskyldigheten,
icke blott efter jördens godhet
och afkastning, utan äfven i nion af den
större eller mindre frihet, det ena Hemmanet
emot det andra åtnjuter efter Privilegier och
Författningar, hvaraf följt att Säterier, sorn i
andra provinser äro befriade från ständig Roterin
gssk y 1 ti i gh et, samt FrälseHemman, fått i afseende
på deras natur, en ökad Rotering mot
lika goda Krono och KronoskatteHemman, då
ett motsatt förfarande, snarare öfyerensstämt
med rättvisa.
Den 5 Martii.
I följd af denna utredning funno Riksens
Höglofl. Ständer, att en jemkning af Roteringsbesväret
påkallades både af rätt och billighet,
saint anhöllo således uti underdånig skrifvelse,
att Kongl. Majit täcktes utfärda ny instruction
för Rotei ings verkställande i Skånska Länen,
samt derefter anbefalla ny R-oterings undersökning,
hvarvid de Roteringsskyldige, som förut
icke vant tillstädes, agde ratt afgifva det
Utlåtande hvartill de funno sig b ej o gade.
En sådan undersökning är likväl ännu icke
verkstäld; och som den skedde Roteringen, o^
ansedt alla dess anmärkte felaktigheter, emellertid
förb ifver i dess närvarande skick till de
Rpteskyl diges lidande; så får jag hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln vördsamt anhålla, om
en förnyad underdånig hemställning till Kongl.
Maj: t rörande behofvet af den Roteringsundersökning,
som af Riksens Höglofl. Ständer vid
j8i8 års Riksdag i underdånighet blifvit begärd.
Under discussionerna i denna fråga sistledne
Riksdag, blef det uppgifvet, att Kongl. Majit
i nåder anslagit 6 tunnor spannmål, för hvarje
af de i Skåne öfverroterade 11 i stycken Rotar
till de ordinarie Rotarnes understöd, räknadt
från och med år t 8:6; men då, mig vetferligen
ingen deraf rönt lindring i det RoteringsbesvMr
som från början vidlåder dess Egendom; så hemställer
jag i ödmjukhet om icke Höglofl. Ridderskåpet
och Adeln skulle täckas om förhållandet
härmed infordra nödiga upplysningar, samt der
-
Den 5 Martil.
est nämnde uppgift befunnos rigtig, i underda--  nighet anhålla om understödsanslagets uppfyllande,
äfven för den sedan år 181 (i förflutne
tiden, hvarigenom medel till bestridande af kost.'
naderne till den nödig ansedde Roteringsundersökningen,
torde kunna erhållas utan Statsverkets
betungande.
Detta Memorial torde till behörigt Utskott;
blifva remitteradt,
N:o t o.
Herr Hjerta, Johan Guslaf :■
Ehuru lifligt jag känner och inser nödvän»
digheten att, i närvarande ögonblick göra alla
de besparingar, som med Fosterlandets sjelfständighet
äro förenlige, nödgas jag fästa Ridder-,
skåpets och Adelns uppmärksamhet på den ställ--  ning hvari Refälet af Indelta Arméen behrn
ner sig.
Deras löner hafva de sednare åren undergått
en alldeles oberäknelig minskning, genom
de fallna priserne på Landtmannavaror. När
härtill lägges att vid de flesta Regementer, Be»,
fälet blifvit tillökadt ined en tredjedel, utan att
Staten för deras aflönande anslagit mera än 8
<pontanta löner på 200 R.dr och hvarigenom,
andra och tredje Majorerne endast hafva Capitains-löner;
Capitainerne, med undantag af tvenne,
allena äga sådana löner, sorn vid Indelnings»
jkerkels inrättande anslogos till SubalternOifice
-
TJen 5 Mart ii.
rare; samt till 2.4 SubalternOfficeraves oell irenne
Adjutanters aflönande således endast återstå
7 Fendrickslöner, och de 8 contanta lönerne
samt de öfrige innehafva UnderOfficersindelningar;
då synes, att detta Befäl i stället,
att finna sina vilkor förbättrade under dettiden
beredt åt andra en sådan förbättring i inkomster,
tvärtom hafva så att säga samteligen ringare
lön än den Konung Garl XI vid Indelningsverket
tilläranade dem; en sak, så mycket
känbarare, som förlängde Befälsmöten och Beväringsmanskapets
exercerande föranleda ökade
utgifter.
Man må ej invända, att deras tjenstgöring
hemma i landet kan ske utan synnerlig kostnad.
Jag är öfvertygad, att sedan de afdragit räntan
för sina. accorder, underhållit sina uniformer
och gjort sina möten, återstår för de flesta ganska
obetydligt och för mången alldeles intet;
och likväl mäste man tillägga i och för tjensten
ännu en vigtig utgift, som är skjutpenningar,
h vilka ofta inom de vidsträckta Indelta Compagnierne
göra betydliga summor och icke kunna
besparas . vid förefallande Recrutexingar, sy_
ner m. m.
Jag vågar således anhålla, att, Ridderskapet
och Adeln måtte tillåta, att, Stats Utskottet
i fall det skulle finna medel, att bereda någon
tillgång till en förbättring i Indelta Befälets löner,
matte blifva anmodadt att göra härå afseende,
samt att Riksens Ständer matte hos Hans
Maj:t Konungen underdånigst anhålla, att
i88
Den 3 Martti.
jemnare reglering med Indelta Befälets löner
måtte verkställasj samt minimum fastställas för
hvarje grad.
N;o 11.
Herr af Forsell, Carl:
Uti ingen epok af Sveriges framfarne öden,
liar allmänna uppmärksamheten varit så uteslutande
riktad på landets naturliga förmåner
och deras fördelaktiga begagnande, som under
de sist föi Hulne 14 åren.
Stora och vigtiga
hafva de framsteg varit, som, i följd deraf, vunnits
uti landets bättre häfd, samt uti beredandet
af lättade inrikes communicationer.
Till
stöd för de framsteg jag åberopat behöfver man
blott i minnet återkalla fortgången af Enskiftes,
och Storskiftes-delningarrie, afvittringarne i Dalarne
och Jämtland, öppnandet af Götha, Södertelje
och Vaddö Canaler, Hjelmare Slussverks
ombyggnad, Strömrensningarne, nya vågars
anläggning m, m. och Sverige synes nära
hafva uppnått det långe önskade mål, så väsendtligt
för dess sjelfbestånd och oberoende,
att, af egna skördar kunna föda sina egna invånare,
En ökad inrikes rörelse blifver ett
nödvändigt resultat af dessa nya förhållanden,
och alla de medel, som lifva och befrämja densamma,
bidraga, i sin nion, till landets trefnad
oell välstånd.
Den upptäckt, som gjordes 1807 i Norra
America, att nyttja Ånguiachiner till Fartygs
Deri 5 Martu,
i8g
framdrifvande, synes vara synnerligen egnad, att
i alla länder, sorn äro omgifna eller genomskurna
af farbara vatten, högst fördelaktigt verka
på den inre rörelsen.
Afven hos oss haf
va
flere försök genom den skicklige Mechanicus
Herr Ovens nitfulla bemödanden blifvit verkställde
att nationalisera denna utomordentliga
uppfinning, och det synes, sorn Ångbåtsfartén,
nied ett stigande interesse, vore omfattad af
publiken. Pä den korta tiden, från 1807 till
1822, hafva N< rdÅ nerikanarne Ökat antalet af
sina Ångbåtar till fioo, och uti England, der
denna inrättning icke år mer ån 10 år gammal,
finnas dock redan öfver 100.
Hos Svenskar
ne,
der järn, virke och arbetslöner finnas till
båttre priser ån i något annat land, borde en
nyttig och indrägtig industrigren kunna tillskapas,
derigenom att vi tillverkade och till Utlänningen
försålde Ångbåtar.
Emellertid borde
vi dock först sjelfve vara fullkomligt hemniastadde
i der s construction och tillbörligen
afpassade maehir e ij och det är ur detta skål,
sorn det skulle vara en nationalvinst otn alla de
svårigheter, hvilka möta deras allmänna införande
kunde håfvas.
Dessutom påkallar upp
märksamheten
de stora omkostnader deras underhåll
fordrar, hvilka, i anseende till landets
giesa befolkning, och brist på produoter af stör*
re värde, äro svåra att betacka.
Det vo
re
således i dessa samfåldta afseenden, sorn
jag vördnadsfullt får hemställa; om icke de
Bak- och Lotsa/gifter, som Ångfartyg nu betala
, kunde, under någon viss tid, t. ex. 15
d 20. års förlopp, nedsättas till en tiondedel
igo
Deli 5 Martti,
lif hvad Kongl. Majlis Nådiga Forordning af
den 20 Junii 1820 Jiadgar.
Denna vördnadsfull hemställan öfverensstämmer
fullkomligt med rättvisa och billighet
på den grund, att når ett handels-fartyg gör
blott få resor och aldrig utan att åga full last,
år ett äng-fartyg, enligt dess bestämmelse, nödsakadt,
att beständigt vara i rörelse, åtnöja sig
med små fragter, samt att afgå, om äfven ingen
enda passagerare infinner sig; så att ofta nogj
åtminstone i början innan förtroendet blir stadgadt,
förlust i stället för vinst träffar fartyget»
ågare.
Ett handelsfartyg kan skötas med ringa
besättning, och begagnar, till dess framkomst,
vinden, som kostar intet, når deremot ett ångfartyg
måste hafva en talrik besättning, samt
consumerar oupphörligt betydliga qvantum ved
för dess framkomst.
Hastighet utgör ett
ångfartygs våsendtligaste egenskap, och det nödgas
följaktligen, enligt dess natur, att göra rö
resor når ett handelsfartyg gör en, och betalar
således effectivt 10 gånger så höga lots- och
båk-algifter, som ett handelsfartyg, ehuru att
deras behållna vinst kan yara lika.
Till upplysning i detta afseende, får jag
bilägga Herr Ovens uppgift på dé höga omkostnader
ång-fartyget Stockholm under dess
resor emellan Stockholm och Åbo fått vidkännas,
Ut- och ingående genom Stockholms
Skärgård hår, når icke Lots varit begagnad, i
hvarje resa kostat 47 R:dr 25 ek. Banco, samt
med Lots 68 R;dr sg sk, å Ryska sidan5 utan
