# ID: svediakorp-gov296
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 71,324
# sentences: 2,253
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 7 Martii.
301
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord proposition, fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att så vål Herr Gripenstedts
ofvannåtnnde Memorial, som Herr Hegardts,
i anledning deraf nu afgifne yttrande,
till Stats- och BancoUtskottet remittera,
Å nyo föredrogs Herr Montgommeries,
Gustaf, den 3 dennes, förmiddagen, på bordet
lagde Memorial, om upphörande af Krigs-Academien
och inrättande af Professioner i Mili—
tair-vetenskaperne vid Rikets Universiteter.
Herr Lejréni Johan Pehr, upplåste följande;
(Se
Bilagan N;o 4),
*
Åtskillige yttrade härtill dera» bifall.
Herr Montgommerie, Gufiaf: Jag trodde
mig så mycket mindre hafva kunnat såra någon
inom detta rum, allraminst den sista värde Talaren,
som mine reflexioner voro helt och hållet allmänna,
och som jag dessutom i sjelfva motionen
hade den äran att göra nu varande Föredraganden
af Commandomal och de tvånne sista
tillförordnade Gouverneurer den fullkomliga rättvisa
för deras bemödanden att förbättra och förädla
låromethoden vid KrigsAcademien.
Äfven jag bär lika så varm känsla som
503
Den 7 Martii.
någon annan för de af den värde talaren åberopade
namn, nemligen Wranglar, Torstensöner,
Stenbockar m, m.; men också dessa vördade
namn talaf för min, motion, ty ingen af
dem hade bevistat någon Krigs- Academie. Dessutom
lärer man sig viel Academierna att känna
och varmt värdera andra likaså vördnadsbjudande
namn, såsom Oxenstjernor, Linneér,
MelanderhjeJm, Ihre &c. För öfrigt hade jag
väntat att den värde talaren hållit sig mera vid
sjelfva saken, än blott vid uttrycken, under
fcänsloväckande utrop.
Grefve Cronhjelm, Polycarpus: Frånva.
varande då min motion om sammanslående af
Artilleriets och Ingénieur-Corpsens högre Läroverk
i går afton förekom, anhåller jag, att nu
få yttra mig öfver de anmärkningar som af
Herr Franc Sparre gjordes, så val. i anledning
af nämnde.motion, som i anledning af min arn*
dra motion, om anställande af en Militair-Lärare
vid Upsala Academie. Det är visserligen
för mig afskräckände', att jdtra mig öfver anmärkningar,
framställde af en Ledamot, hvars
rika erfarenhet' och djupa insigter i krigS-yrkets
alla delar äro så allmänt kände; jag beder derföre
att man ville anse hvad jag nu blygsamt
går att anföra, mindre såsom ägande till föremål
att vederlägga Herr Franc Sparres anmärkningar,
än såsom ägande det, att rättvisa de
åsigter jag framsta]It, en åtgärd, sorn jag tror
mig vara skyldig så väl min egen öfvertygelse,
som det rum, inom hvilket jag haft den äraa
att yttra mig,
Den 7 Martu,
5o5
Herr Franc Sparre anför, att ingen seH
deles nytta skulle uppstå af ofvannämnde båda
Läroverks sammanslående; hvarken .med afseende
på undervisningen, eller på kostnaden,
och Herr Sparre bifogar derföre några skäl.
Afven för mig, jag vågar försäkra det, hafva
dessa skäl framställt sig och jag anhåller,
att för Högloflige Ridderskapet och Adeln få
anföra de raisonnementer, som hos mig uppstått
mot de samma.
Vid det gemensamma Läroverket, kunde
de blifvande studierna indelas i frenne slag.
A
iso Sådane, som till lika utsträckning
gemensamt borde idkas af båda Corpsernes
elever.
2:0 Sådane gemensamma vettenskaper, sorn
borde behandlas af båda, ehuru till olika utsträckning.
3.0 Sådane som äro serskilde för hvarje
Corps.
Till den första afdelningen höra sjelfva deh
rena Mathematiken i hela den utsträckning, som
fordras för allt begagnande af de Physise Mathem
atiske vettenskaperne samt vissa delar af
den använda Mathematiken och till denna för™
sta afdelning torde äfven böra räknas KrigsHistorien
och de allmänna åsigter af krigsvettenskapen,
som icke uteslutande tillhöra något
serskildt yrke, något serskildt vapen, utan
5o4
Den 7 Mar lii.
sorn röra alla gemensamt. I dessa delar anser
jag för min del icke behofvet af serskildte Lärare
för hvarje Corps. Till det andra slaget
studier, eller sådane som gemensamt böra behandlas
af båda Corpsernes elever, ehuru till
olika utsträckning, höra Artillerie-, Fortifica-^
tion och Topographie med mer eller mindre
användande af de Mathematiske lärorne. Jag
har föreställt mig, att Artillerie-föreläsningar
för Ingenieur-Corpsens, och Fortifications samt
Topographiske föreläsningar för Artilleriets elever,
alltid genom den serskildte undervisningen
måste blifva något ensidige och ej innebära de
generelt omfattande åsigter, som skulle erhållas
om t. ex. den skickligaste Läraren i Artillerievettenskapen
äfven bibringade Ingenieur-Corpsens
elever de nödvändiga grundbegrepp i denna
vettenskap och de skickligaste Ingenieur-Lärare
bibringade Artillerie-eleverne de nödvändige
begreppen i Fortification och Topographie.
Den, som af Krigshistorien inhämtat hvilken
tids-utdrägt och förlust vid krigs-företag, isynnerhet
i Fästnings-kriget, ofta uppkommit genom
brist på enhet i principer hos Artillerieoch
Ingenieur-Officerare, skall säkert ej neka
nyttan af denna gemensamma undervisning i
Militaire ämnen. Hvad det tredje slaget af
studier beträffar, ligger det i sakens natur, att
de, likasom nu, alltid måste behandlas serskildt.
Jag har nu trott mig visa , att någon nytta
i vetenskapligt afseende verkeligen skulle uppkomma
af båda undervisnings-yerkens sammanslående
-
Dea 7 Mar Lii.
5o5
slående, jag skall afven söka visa nyttan deraf i
oeconomiskt, så vida man cj bestrider min premiss
örn möjligheten af en gemensam lärare i
Mathematiken och af gemensamma Militairelärare.
Hvad först angår den förra, så torde
han väl i anseende till dess åliggande att under
sommaren förrätta triangel-mätningar och
i anseende till det förökade besväret vid undervisningen
, böra åtnjuta högre arfvode än han
nu äger; men detta torde väl icke behöfva
ökas med hela löne-anslaget för Artillerieläroverkets
Mathematiske Lärare. Jag inser
icke heller att en gemensam Lärare i Mathematiken
ej skulle medhinna undervisningen;
ty säkerligen skulle föreläsnings- timmarne kunna
indelas så, att de timmar, som för hvarje
corps elever enskildt upptogs för föreläsningar,
i den använde Mathematiken, kunde för
den andras upptagas af den tillhörande enskillde
studier af 5:dje slaget. Hvad åter angår
gemensamma Militair-Lärare , så kan man
invända att derigenom ingen besparing skulle
vinnas, emedan Militair-Lärarne vid IngenieurCorpsen
nu ej äga något arfvode; men dessa
kunna väl göra anspråk derpå äfven så väl
som de vid Artillerie-Läroverket, och om de
icke hittills haft det, så tyckes mig häruti ligga
en obillighet i principen, hvilken också framdeles
någon gång torde kunna i siri ordning verka
ofördelagtigt på undervisningen.
Talaren anför vidare såsom skäl mot min
motion, att Ingenieur-Corpsens elever måste
Mield, o. Ad. Prof, 2 Band. 20.
Zo6
Den j Martil.
om Sommaren bortcommenderas för att öfvas
i practiske arbeten. Jag får den äran upplysa,
att Under den tid jag begagnade underyxningen
vid Artillerie-Läroverket, och jag tror
det är så ännu, begagnades Sommar-månaderne
uteslutande för Artilleri- elevernes practiska öfningar,
såsom utvidgad ritning, Canongjutning,
Krutprobering, Gevärs-tillverkning och recognoseeringar,
hvartill stundom kom fäktning och
gymnastik samt afskrifning af curser. Jag in-i
ser icke, att dessa olika practiska öfningar skulle
vålla något afbrott i sambandet emellan begge
Corpsernes gemensamma theoretiska undervisning.
Herr Franc Sparre anför vidare, att Ingenieurs-Corpsens
elever icke kunna bo på Marieberg.
Den värde Talaren känner säkerligen bättre
än jag, om [detta medför några olägenheter.
Men jag får endast i sådant fall erindra, att min
idé icke ar bunden vid något visst ställe, utan att
tilläfventyrs Årtillerie-undervisningen skulle kunna
, och det med betydlig besparing för Staten,
verkställas inom hufvudstaden likasom nu Ingenieur-Corpsens,
och må hända skulle en del
af denna besparing kunna användas att gifva Ingenieur-undervisningen
den utbildning, som Herr
Franc Sparre yttrar den ej kunna ernå i anseende
till bristande Stats-bidrag.
Herr Sparre öfvergårj derefter till min
motion om anställande af en Militair-Lärare vid
Upsala Academie, och anför dervid följande:
''Utan att ogilla hvad Herr Montgommerie och
Den 7 Martti, 5©7
”Grefve Cronhjelm anfört om möjligheten att
”vid andra Läroverk bilda Militairen, hvili”kat
jag anser både möjligt och som theori rig.
;”tigt, tror jag likväl att man gjorde ganska illa
”att rubba inrättningen af Krigs-Academien förr,
”än man har något annat som säkert uppfyller
”ändamålet.”
.......
Jag skulle högeligen önskat, att Herr Frane
.Sparre gjort mig den rättvisan att finna, att
;just denna sista princip legat till grund för min
jmotion. Jag har nemligen trott, att om Mili—
jtair-Lärare anställdes vid Universiteterne , så
skulle genom inrättningarnes concurrence förordsakas,
att den inrättning som visade de bärsta
följderne skulle erhålla mästa förtroendet;
örn då resultatet skulle utfalla till fördel för
bildningen vid Universiteterne, så vöre tids nog
Jtt indraga Krigs-Academien, och skulle åter
esultatet utfalla til! förmån för Kxigs-Acadellnien,
så vore det val i alla fall obilligt, att
betaga den vid Universiteterne studerande Ung„
domen tillfälle att der bilda sig äfven i Milia
tairiskt afseende. Dessa mina tankar finna*
tillräckeligen uttryckte i början af min motion
deri jag yttrar.- ”Jag är v”-* långt ifrån, att
för närvarande klandra ,'igs-Academiens
existence oc. ” och detta just derföre, att jag
anser, i detta fall likasom i många andra, tiden
och. den stigande upplysningen utgöra de
säkraste correctiven
Herr Franc Sparre anför sluteligen, att
fråga älven här är om inrättandet af en Gen
-
Dtn v Martti.
träl-Skola, tili likhet med de så mycket c< ;
römda polytechniska Skolor, som af Napoh >
inrättades. För den fägnande underrätta!! o
om denna åtgärd, så vacker till sitt ända.
och så lofvande till sina följder, om man oci
skulle nödgas motse dem först i en a (lag; i a
tid, anser jag, att hvarje vän af den allm
bildningen är skyldig Herr Franc Sparr .1 •
varmaste tacksamhet.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric: •
förevarande frågan om Krigs-Academiens
häfvande, anser jag utgöra en så väse: di
del af de olika åsigterne i afseende på Kos ~
svars-verkets organisation i allmänhet, att
icke är i stånd att finna huru denna fråga
behandlas urjsitt sammanhang dermed. Jag
således äfven, att den väckta motionen butan
all påföljd, då den icke kommer på tr.
väg, hvarifrån den enda verkan i den selen
vore att hoppas. Men då flere af Ridde
pet och Adelns Ledamöter, som sjelfve ge n
gått coursen vid Krigs-Academien, yttra
öfver de stora fördel arne utaf den där införd.-;
VJppfostrings-method, så kan icke heller ' . 5
som äfven blifvit uppfostrad derstädes, förtiga
den utgång jag deraf erfarit. Jag frågar
huruvida det är enligt med något system; 1
hafva serskildta uppfostrings-anstalter för i
tairer; och jag fruktar att denna tanka ick kan
bestå emot de åsigter, som ligga till gru ;
allt constitutionelt samhälle. Är väl de lårhållande
byggdt på sunda principer, att 1
å 12 årsålder, då man vanligen insäl n»
I
Ben j martil', 5og
Krigs-Academien, vilja bestämma en gosses fallenhet
för något visst yrke, och gifva honom
en ,så ensidig bildning, som den man på detta
ställe erhåller? Sjelf röner jag en daglig erfarenhet
af denna uppfostrans otillräcklighet, då
jag vid 16 års ålder lemnade Carlberg, utan
att äga grunderne för de kunskaper, hvaraf jag
sedan känt mig i så stort behof. Jag tror att
de egenteliga medborgerliga kunskapernes inhämtande,
alltid bör sättas i främsta rummet,
och de Militaira anses endast såsom en accessoir,
som lätt vinnes, då den Militaira färdig,
heten icke utgör någon egentelig vettenskapsgren,
och således kan ernås af hvilken som
helst, som redan i de förra förvärfvat grundeliga
kunskaper. Härifrån torde väl undantag
böra göras för Sjö-Cadetterne, då Sjöväsendet
och de dertill erforderlige vettenskapers studium
omfatta så många ämnen af en mera abstract
natur, att utan jemn öfning och längre
ivana, ingen fullkomlig färdighet deruti kan vin.
nas; men att för Landt-Arméens behof bibehålla
en inrättning, sorn kostar iner än den båtar
det allmänna, anser jag icke enligt med ett
systematiskt Stats-Iiushållnings-systéme. Dess-,
utom gör denria inrättning ännu en skada. Många
förmögna Föräldrar, som nu för det goda
prisets skuld placera sina barn der, skulle annars
åt dem hållit Informatorer; och mångå
fattige ynglingar, som, under det de undervik,
sade andras barn, sjelf ve fullbordade sin egen
uppfostran och bildade sig till i framtiden store
och kunnige män, äro nu* alldeles i saknad
af en sådan utväg. Jag förenar mig derför©
Dm 7 Martii,
med Herr Montgommerie och instämmer i dess
motion.
Herr von Hohenhausen, Michael;. 1 frågan
om upphäfvande af en hittills godkänd inrättning
, har jag endast kunnat betragta den narvarande
tidens kraf. Man bortrifver icke de
stöd, på hvilka en gammal byggnad hvilar för
det man tänker uppföra en ny grundmur derunder,
och alltid lärer den regeln blifva gällande,
att endast den förändring är god, som i
det gamlas ställe, sätter ett påtageligt bättre.
Till Höglofl. Ridderskapets och Adelns
upplysta bepröfvande vågar jag hemställa, om
detta är fallet med Herr Montgommeries motion
, eller om en Lärares undervisning uti de
Militaira vettenskaperne vid Universiteten kan
uppväga den säkerhet i dessa kunskapers meddelande
i Arméen, som nu äges och som hittills
vid Krigs-Academien erhållits. I våra Ariillerie-Regementen
hafva alltid funnits Lärare
och Informations-Officerare, för att undervisa
uti de derstädes förekommande vettenskapsgrenar,
och ingen har, efter inträdet i dessa Corpser
derstädes kunnat vinna något anvancement,
utan att förut hafva tagit den så kallade stora
Artillerie-examen. Men äfven de som undergått
denna examen, hafva ytterligare behöft
tillbringa tvenne år vid Mariaebergs Högskola,
till genomgående af dervarande .cours uti de
Militaire vettenskaperna , och jag tror att desse
Herrar sjelfve skola medgifva, att de ännu icke
uttömt sitt ämne* Om vi varit i saknad af den
-
Den j Martil,
na inrättning, skulle vi äfven hafva saknat mån,'
ge kunnige och skicklige Officerare ; ty ganska
få deribland hade kunnat bekosta sitt underhåll
i främmande länder, för att der erhålla denna
undervisning.
Att Militaira kunskaper aro nödvändiga
i det utbildade skick, Krigs-Systemet i Europa
nu uppnått, lärer väl af ingen bet villas. Men
ännu nödvändigare blifva de hos oss, än i stör«-  re Riken; då Krigs-Theatern i vårt couperad®
land, på få ställen erbjuder användandet af dessa
stora massor, utan fordrar mindre styrka
och mera enskildta insigter och skicklighet hos
befälet och truppen. Jag tror således icke att
de summor, som Staten använder på denna
undervisning, äro bland de minst nödvändiga
till Försvars-verkets upprätthållande. En annan
sak har man ej heller velat medgifva, nemligen
nyttan af en enskildt uppfostran för det
Militaira lifvet, hvilket man kallat ensidig.
Hvarje uppfostran bör väl till en viss grad vara
allmän; men om, sedan den blifvit fullbordad,
man icke fästat sig vid något visst yrke,
så blir man, om denna allmänna uppfostran
längre fortfar, ej skicklig till något- Jag vänder
mig i detta fall till Eder, mine Herrar, som
sjelfva vid Carlberg tillbragt Eder ungdom,
jag återkallar i Edert minne, huru mången pojke
vi sedt inkomma, bortklemad i Föräldrars
hus, med vedervilja mot gröfre spis, fruktan
för djerfva kroppsrörelser, att bada i sjön, med
ett ord för allt, för hvilket den moderliga ömheten
bäfvat och med sin skyddande vinge bevarat
Dm 7 Martti.
den spröda gunstlingen, och denna pojke hafva
vi sedt lemna Krigs-Academien, såsom en
härdad yngling, med erkänsla för sin der skedde
omskapning, och med förmåga att gagna
Konung och Fädernesland.
Jag vill icke längre upptaga Edert tålamod
mine Herrar, men slutar med den erindran
till mine motståndare, att först uppföra
den nya grund-muren, innan man bortrifver
de gamla stöden.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
att så väl Herr Montgommeries ofvannämnde
Memorial, som de af åtskillige Ledamöter,
i anledning deraf, nu afgifne yttranden
måtte till Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomiae-Utskotten remitterades.
Bifölls.
Föredrogs å nyo Friherre Mannerheims,
Lars August, den 5 dennes förmiddagen på
bordet lagde Memorial, angående indeldta Ca~
valleriets samt RoteBåtsmännens beklädnad och
equipering.
Grefve1 Cronstedt, Claes: Herr Friherre
Mannerheim menar förmodeligen, att det af
honom projecterade Beklädsnadssätt för indeldta
Båtsmän , skall vederfaras alla sådane, och om
så är, får jag upplysa, att så kallade indeldte
Båtsmän äro de i Blekinge och Södra delen af
Calmare Län; men att i de andra Provincerne
Deri 7 Martil,
endast finnas RoteBåtsmån, hvarföre denna rubrique
torde ändras. Jag gillar för öfrigt fullkomligen
förslaget och anser att både , Kronan,
Roten och Båtsmannen skola vinna derpå; men
jag fruktar att detta ej kan af Riksens Ständer,
såsom ett annat Riksdagsmål afgöras, som Herr
Friherren föreslår i sjette punkten, utan måste
dylika contracter uppgöras mellan Roten och Kro.
nan, antingen vid mönstringar eller andra allmänna
sammankomster.
Herr Grefven och L andt Marskalken föreslog,
att så väl Friherre Mannerheims ofvannåmnde
Memorial, som Grefve Cronstedts, i anledning
deraf, nu afgifne yttrande måtte till
Stats- samt Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskotten
remitteras; hvilket bifölls.
Å nyo föredrogs Friherre Sparres, Sixten,
den 3 dennes eftermiddagen på bordet lagde
Memorial, angående de reducerade CavalleriRegementernes
återuppsåttande till häst, samt
om särskildta löneanslag för Befälet vid Smålands
InfanteriBataillon,
Herr Nordenankar, Gustaf, anförde skrif,
teligen:
(Se Bilagan N;o 5),
Herr Rothlieb, Axel, upplåste följande;
(Se Bilagan N;o 6.)
5i4
Den 7 Martil.
Friherre Boije, Ludvig: Jag är ej mili
taire,
och ingår alltså icke i annat yttrande ån
den allmänna erindran, huru litet frågor af denna
speciella natur synas tillhöra Ständernes afgörande.
Inorn motionstiden har en värd Ledamot
hos oss begårdt, att en del af Sveriges
Cavallen bör sitta af; och nu begår en annan
värd Ledamot, att ett redan afsuttet Cavallen
må sitta upp; men då proportionen emellan
Cavallen och Infanteri dock år en fråga af natur
att egentligen tillhöra Rikets Högste MilitaireBefålhafvare,
så tror jag att vi göra bäst
att öfverlemna densamma till vår Konungs afgörande
, sorn visserligen förstår den frågan
båttre ån vi. Jag instämmer alltså i Herr Nordersankars
yttrande; likväl med det förbehåll,
hvarom Herr Rothlieb påmint, och hvari han
har mycket rått, nemligen, att der contract existerar,
mellan Kronan och Rusthållare, der kan
rubbning icke göras, utan i följe af båda contrahenternes
fria medgifvande.
Uppå derefter af Herr Grefven och Landt~
Marskalken gjord proposition, fann Ridderskapet
och /.deln för godt, att så vål Friherre
Sparres o'.vannåmnde Memorial, som de af åtskilige
Ledamöter, i anledning deraf nu afgifne
yttranden, till Stats-samt Allmänna Besvårsoch
OeqonomieUtskotten remittera.
Föredrogs å n.yo Herr Haijs, Albrecht, d.
3 dennes förmiddagen på bordet lagde Memo
-
Den 7 Martil.
5i5
rial, angående inrättande af private LäneBanker
samt premier till uppmuntran för Slöjderne
och Boskapsskötseln.
Herr von Heijne, Georgy anförde skrifteligen
:
(Se Bilagan N:o 7.)
Herr Silfverberg, Magnus Diedric, hade
inlemnat följande, som upplästes:
(Se Bilagan N.o 8.)
Herr Tham,, Wollrath: I anledning af
Herr von Heijne* yttrande, ber jag att få nämna,
det jag vål ej kan bedöma, huruvida Rotehållare
i allmänhet skulle önska att se någon
del a£ Indeldta Arméen indragen. Men hvad
Rotehållarne inom Skaraborgs Lån vidkommer,
kan jag å allas vägnar försäkra, att de icke hysa
en sadan önskan, emedan de vid nuvarande
förhållande åro försäkrade för alla vilkorliga
afgifter och åtminstone säkert veta, hvad de för
soldatens beklädnad och underhåll måste betala.
De skulle derföre ej önska se Regementet indraget,
emedan Rotefrihetsafgiften skulla draga
nya penningesumtnor utur landet, efter hand
beröfva Länet en mängd genom sednare tiders
nyttiga arbetscommenderingar i flera mechaniska
yrken vål inöfvade arbetare, och betunga detsamma
med underhållandet af kanske nära 1000
Hushåll, som genom Regementets indragning
blefvo utan tak och föda.
Herr Grefven och Landt Mar slalken
5i6
Den 7 Marlit,
ställde, att så vål Herr Haijs ofvannämnda Memorial,
som de af åtskillige Ledamöter, i anledning
deraf, nu afgifne yttranden, måtte till
Stats-, Banco- samt Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskotten remitteras\ hvilket bifölls.
Å nyo föredrogs Herr Ehrenstams, Samuel
Gustaf, den 5 dennes förmiddagen på bordet
lagde Memorial, angående inrättande af flyttbara
trägaller öfver målkäril för spannmål.
Herr Ehrenstam, upplåste följande:
(Se Bilagan N;o g).
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord proposition, fann Ridderskapet
och Adeln för godt att, så väl Herr Ehrenstams
förstnämnde Memorial, som dess i samma
ämne nu ytterligare uppläste anförande till
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottet
remittera.
Föredrogs å nyo Friherre Ridderstolpes,
Fredric, den 5 dennes eftermiddagen på bordet
lagde Memorial, innefattande uppmaning att åter«i
taga nationaliteten.
Herr von Heijne, Georg, anförde skrif—
teligen:
(Se Bilagan ,N:o i o.)
Friherre Ridderstolpe, Fredric: Då jag har
Den 7 Martil,
anledning tro mig af en och annan missförstådd,
får jag tillägga, att till dem, som ej fattat hvad
jag sagt, har mitt tal ej haft förmåtenheten att
tro sig hinna. Jag åger, utom hoppet att hafva
varit förstådd af en betydlig del landsmän ,
äfven vissheten om att tånka lika med en stor
del af detta tidehvarfskapande Ridderskap.
Historiens blad stå öppna; de vänta med
tillförsigt sin prydnad af den nya Dynasti, hvars
fortgång vi nu emotse. Denna prydnad år en
capitell som bör uppbäras af nationalitetens colonne,
hvartill Constitutionen år basen.
Jag har framkastat några sanningar och
sökt uttrycka dem på ett ädelt språk; vål vetande,
att sanningens bild förnedras af en plump
pensel, hänförd af öfverdriften.
Att se mitt anförande intaga ett rum i Protocollet
år min rättighet; min tröst den, att
kommande tiders Nordiska allvar skall rättfärdiga
mina nu fällda uttryck, Jag instämmer
med Herr von Heijne uti anhållan om remiss
af mitt anförande till OeconomieUtskottet.
Herr Grefven och LandtMar skalken föreslog,
att så vål Friherre Ridderstolpes förstnämnde
Memorial, som de af honom och Herr
von Heijne, i anledning deraf, nu afgift» yttranden,
måtte till Allmänna Besvärs- och OeeonomieUtskottet
remitteras; hvilket bifölls.
3«S
Den 7 Martil.
Å nyo föredrogs Friherre Anckarsvårds,
Hendric, den 5 dennes eftermiddagen på bordet
lagde Memorial, angående förändrade stadganden
i afseende på publike examina.
Friherre Adlerbeth, Jacob: Det år i an
ledning
af Friherre Anckarsvärds motion, som
jag för några ögonblick anhåller om Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet. De fosterländska
tänkesätt, sorn ligga till grund för Friherrens
yttrande, göra mig förvissad, att han
ej misstycker de anspråkslösa anmärkningar jag
dervid ämnar framställa. Friherre Anckarsvärd
har, i afseende på undervisningen vid Rikets
Universiteter önskat den förändring, att Fäderneslandets
Grundlagar och Statistik måtte derstädes
blifva ämnen för allmänna föreläsningar.
Att sådant icke redan blifvit stadgadt, anser
han vara en följd af bristande omtanka hos den
Comitéj sora varit nedsatt för att undersöka
och förbättra de offentliga Undervisningsverken.
Jag bör derföre upplysa, att denna Comité aldrig
varit anbefalld att granska de Aeademiska
Constitutionerne. Denna befattning har varit
uppdragen ät en annan Comité, af hvars arbe-,
ten verkningarne åro mig obekanta. Hvad UppfostringsComitéen
angår, blef dess första åtgärd,
att undersöka de lägre läroverken, och det var
behofvet af förbättrade föreskrifter för den elementariska
undervisningen, som föranledde den
nya SkolOrdningen. UppfostringsComiféen var
visserligen, enligt hvad Friherre Anckarsvärd anmärkt,
länge sysselsatt med sitt förslag till denna
författning, Men denna långsamhet var en
Den 7 Martil,
5i9
oundviklig Följd af sjelfva arbetets beskaffenhet.
Något nytt förslag till Elementar-Läroverkens
organisation kunde icke uppgöras, förrän fullständiga
uppgifter vunnits, om deras tillstånd
vid den tid, då Comitéen började sina arbetenj
först sedan dessa upplysningar hunnit insamlas,
kunde man tänka på förbättringar. Hvad angår
de kostnader, som Comiténs verksamhet för
Statsverket medfört, får jag åran nämna, att,
enligt hvad jag med noggrannhet beräknat,
hela belopppt af dessa omkostnader icke uppgått
till 8000 Riksdaler T ineo. Orsaken hvarföre
de varit inskränkte till detta belopp, år, att de
till bestridande af UppfostringsComitténs utgifter
nödige medel, under någon tid utgingo af
Barthelemyska Statsinkomster, och således icke
i ringaste mon betungade Svenska StatsVerket.
Om nyssnämnde kostnadSsumma jepiföres med
hvad andra Comitéer af Staten erhållit, lärer
den icke kunna anses såsom mycket betydlig.
.Tåg utbeder mig afven att få fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på följ—
derne af Comitéens förrättningar. De hafva
väl stundom varit omtalade, men icke nog full.
ständigt Att här uppräkna dem alla, vöre
äfven utan ändamål; jag anhåller derföre blott
att exempelvis få anföra några. Hufvudstadens
Allmänna Läroverk hafva, enligt UppfostringsCoinitéens
tillstyrkande, blifvit utvidgade Och
försatte uti ett förbattradt skick. Ett nytt Gymnasium
har blifvit inrättadt på Gottland, och
ett fullständigt förslag till ett dylikt för Lunds
Stift, är redan öfverlamuadt till Kongl, Maj;ts
Deri 7 Martti,
Nådiga pröfning. Derjemte liar en mindre bekymmersam
framtid blifvit beredd för Lärare
af lägre grader vid Gymnasier och Skolor,
De kunna nu berga sig af sina inkomster, hvilket
förr icke var förhållandet. Ytterligare har
den stora förändring i afseende på de offenteliga
Läroverken blifvit vidtagen, att till främ^
jande af undervisning för dem som söka en allmän
medborgerlig bildning, eller egna sig åt
industriella yrken, fullständiga Apollogist-Skolor
blifvit organiserade. Jag får tillägga, att,
enligt hvad Uppfostrings-Comitéen yrkat, Gymnastiska
öfningar, dessa vigtiga befordrings-medel
för en national-krafts utveckling, blifvit i den nya
Skol-ordningen anbefallde vid Rikets samteliga
Elementar-Läroverk. Det enda skäl hvarföre
denna föreskrift, hvars gagnande verkningar re.
dan genom 1807 års Sko!-lag blifvit erkände
icke ännu kommit till verkställighet, är saknad af
de dertill nödige Stats-anslag. Det var äfven
på Comitéens tillstyrkande, som Stockholm erhöll
ett Gymnastiskt Central-Institut, hvilket i
Herr Ling äger en Styresman, hvars förträffliga
egenskaper det vöre öfverflödigt att här
nämna, då de ostridigt äro kände af de fleste
bland Ridderskapets och Adelns Ledamöter.
De upplysningar jag nu haft äran meddela,
hafva endast blifvit föranledde af Herr Friherre
Anckarsvärds motion, hvars egentliga innehåll
jag icke velat göra till ämne för någon serskild
undersökning.
Hans
Den 7 Mur lii.
321
Hans Exellence Herr Grefve Fleming,
Claes: I anledning af hvad Friherre Adler
beth
yttrat, bör jag, utan att för närvarande
finna mig beredd att tala i ett så vigtigt ämne
som det ifrågavarande, upplysningsvis nämna,
det jag år 18x7 erhöll Nådigt föi’ordnande att
vara Ordförande uti en Comitée, nedsatt För att
yttra sig, huruvida de Academiska Constitutionerne
vid Upsala Universitet kunde bereda för
ärenderna ett skadeligt sammanlopp emellan
Academiens och Landshöfdingen executiva myndighet
och Police-befattningar. Denna Comij
tées betänkande är redan tryckt, och besvarades
af Consistorium Academicum i Upsala. I
följd häraf utkom en i min tanka förti’äflelig
afhandling i samma ämne af en anonyme Författare.
Sedermera har en vederläggning å Comitterades
Betänkande blifvit införd i Upsala
Litteratur-Tidning, hvars Författare är mig
obekant. Detta har jag endast upplysningsvis
i ämnet velat anföra.
Herr von Hartmansdorff, Augtifl: Vid
de anmärkningar, Friherre Adlerbeth gjort i
afseende å Friherre Anckarsvärds framställning
om förbättringar i Läroverken, anhåller jag att
få foga några tillägg.
Då jag till en de] gillar hvad Friherre Anckarsvärd
yrkat, är det åter i andra händelser,
jag tror mig böra bestrida det, eller meddela
Ridd. o. Ad, Prot, 2 Band.
21.
Den 7 Martti,
några erforderliga och må hända för motionairen
tillfredsställande upplysningar.
Friherre Anckarsvärd har förmenat, att Läroverkens
reform bordt börja med Universitetens,
och Skolornes komma sedan. För min del tror
iag det vara tvärtom; emedan all grundlig förbättring
bör göras ifrån roten af det felaktiga,
eller i detta fall från begynnelsen af ungdomens
undervisning. Är han ej riktigt underbyggd
vid de lägre Läroverken, så blifver det
svårt, om icke ogörligt för Universiteten, att
hjelpa det. Jag håller således före, att den
ordning, hvaruti Regeringen låtit, genom UppiostringsCornitéen,
företaga Läroverkens omskap.
ning, är den rätta.
Friherren har trott, att ungdomen, ännu
10 år efter den gällande Statsförfattningens antagande,
hålles vid Högskolorna i okunnighet
om dess innehåll. Jag kan ej säkert påminna
mig huruvida 1812 års författning om embetsexamina
och hvad dertill fordras, föreskrifver
någon kunskap i Rikets Grundlagar;'; men jag
måste betvifla det. Man bör likväl förmoda att
de Professorer som föreläsa Svenska Lagarne i
allmänhet, äfven föredraga sjelfva Grundförfattningen;
och enskilt vet jag, att nu varande Historiarum
Professorn i Upsala sjelfmant i våra
Grundlagar examinerat dem, som gått till Canzliet
och Rättegångsverken.
Den värde Ledamoten har befarat, att vid
Universiteten saknades dolkare af Svenska nä
-
Den 7 Martn.
3*5
ringarnes och handelns utvecklings-historia, Om
så är, härleder det sig af ouppfyllda pligter å
lärarnes sida, åtmindstone i Upsala, hvarest finnes
en Professor för elen oeconomiska och handels-lagfarenheten.
Utvecklingen af dess framsteg
sammanhänger så nära med sjelfva näringarnes,
att den kan sägas derunder innefattas.
Hvad Fäderneslandets Statistik och Geographi
beträffar, så bora de för det mesta vara undangjorda
vid Gymnasierna, eller de lägre Skolorna;
och om något vidare återstår, synes-det
höra till de allmänna föreläsningarne öfver Statistiken,
hvilka icke saknas.
Friherren tyckes förmoda, att alla andra
politiska föreläsningar, utom NaturRätten; att de
comparativa mellan Folkslagens Statsförfattningar
och Lagar, deras Litteratur och Historia,
voro okända föredragnings-ämnen vid Universiteten.
Men det är, eller har åtminstone icke
varit så; ty af egen erfarenhet, kan jag upplysa,
att dylika allmänna stastisfiska föreläsningar
höllos i Upsala 1807 eller 1808 Hvad politiken
beträffar, sa är det en sjelf följd, att vid Universiteten,
hvarest grundsatser förnämligast
skola läras, det endast blifver NaturRätten, som
i detta ämne kan föredragas; och jag tror, att
det för den Academiska undervisningen skulle
vara förderfligt, om man ville befatta sig med
tillämpning i politiken Det skulle otvifvelaktigt
leda till en partiskhet sorn bör vara aflägsnad
från Högskolorna och från allt vetenskapligt meddelande.
Vi se fÖljderne af dessa tillämpade
läror i Paris, der lärjungarna deltaga i dagens
M
pen j Martti.
politiska strider, Fäderneslandet till ringa båtnad
och sig sjelfva visserligen till stor skada.
Friherre Anckarsvärd har ansett de förmenta
bristerna i våra undervisnings- verk för
ett större ondt, ån något af dem, hvarpå man
förut iåstat uppmärksamheten. Om det till någon
del lyckats mig ådagalägga, alt detta onda
icke åger jrum; så bör äfven slutsatsen förfalla.
Uti hvad Herr Friherren yttrat, om riktigheten
af en för alla Statens Tjenstemän
gemensam embets-examen, instämmer jag fullkomligt.
Det år. visserligen skada, att de som
gå till Canzliet icke examineras i Sveriges lagfarenhet,
att de som söka inträde i Rättegång*
eller Kameral-Verken, icke åro ålagde att hafva
samma kännedom af historia, statistik m. m.,
som de förstnämnde. Då de särskilta Styrelseverken
stå i ståndig beröring med hvarannan,
och då deras sysselsättning fordrar ån den ena
och ån den andra af de kunskaper, som nu
äro fördelade på tre särskilta examina; så bor.
de de vara förenade till en. Det vore så mycket
nödigare, som de olika examina nu för tiden
bestämma olika befordringsrätt i de lägre
tjenstegraderna, och således hindra skickliga per.
söner att vånda sig dit deras fallenhet föranleder,
i händelse den skulle afvika från deras
undergångna examen.
Då Friherren ansett inträdet i de civila
Embetgverken, Canzliet, HofRåtterna och C0I3
Dm 7 Marti!,
Sfi£
legierna böra förklaras öppet för livar och en,
efter pröfning vid samma verk, utan nödvändighet
af föregången examen vid Universiteten,
elier der tilibragt lärotid, hyser jag deremot
skiljaktig mening. Jag fruktar nemligen, att om
denna sats blefve antagen, det skulle vara förbi
med ali grundlighet i Embetsmanna-bildningen.
Hvad säkerhet skulle samhället då äga
att dess tjenare blifvit theoretiskt underbyggda
till utförandet af allmänna värf. Och hvem
skulle kunna examinera nykomlingarne, i händelse
de äldre kommit fram, utan att sjelfva
veta något särdeles? Om denna regel utsträcktes
till alla andra vågar för mensklig kunskap,
så skulle man komma derhän, att inga Universiteter
mera behöfdes. Eller hvar skulle denna
ytterliga liberalitet väl stadna? Hvem skulle
gifva akt på den tnenskliga bildningens gång,
och följa den då ingen anstallt just derföre funnes,
och då det blott vore händelsevis, om någon
gåfve akt derpå? Är det troligt, att den
heliga elden på upplysningens altare skulle underhållas,
om den lemnades utan egen vårdare?
och vore det samhället värdigt?
Friherre Anckarsvärd har föreslagit, att de
vettenskapliga och vittra Academierna i Stockholm
skulle adjungeras med Embetsmännen i
vederbörande verk, lör att examinera nykomlingar.
För min del måste jag anse detta deltagande
otjenligt och onyttigt, emedan hemaite
litteraira samfund litet eller alldeles intet sysselsätta
sig med de ämnen, som uti embetsvåg
komma i fråga. För öfrigt beror Etnbetsmåns
5j6
Den 7 Mar lii.'
duglighet ej så mycket på stränga examina, som
deruppå, huruvida kunskaper och skicklighet af
Regeringen värderas i iråga om befordran ,
hvarom jag får tillfälle vidare yttra mig, då Hr
Franc Sparres Memorial* rörande skärpning af
examina förekommer.
Sluteligen har Friherre Anckarsvärd ansett
examinas utgång böra afgöras af en Jury, sammansatt
af de omtalta Aeademiernas Ledamöter
och af vederbörande Verks embetsman. På samma
grund, som jag ansett de förras deltagande
i examen vara otjenligt, tror jag äfven att deras
inträde i en sådan Jury, det vöre. Att
Jurymän, med det ojämkliga Ja eller Nej, skulle
besvara frågan om en persons duglighet till
Statens tjenst, torde ingalunda leda till målet.
Man har i allmänhet sett, att dylika nämnder
heldre fria än fälla, och deras tillsättande för
examens pröfning skulle förmodeiigen leda derhän,
att man linge sämre i stallet för bättre
nykomlingar.
Grefve De la Gardie, Jacob: Jag tror
mig ej irra mig, då jag vill minnas, att i Friherre
Anckarsvärds motion förekommer det yttrande,
att en vidsträcktare Militairisk daning åt
ynglingen, borde vid våra lärosäten gifvas. I
denna önskan instämmer jag fullkomligen; men
vill upplysa Friherre Anckarsvärd, att vid Lunds
Academie, har, genom dess Canzlers Hans Excellence
Herr Grefve von Engeslrörns nitiska
försorg en sådan Lärare blifvit anställd, som
Den 7 Martii.
kommer att lemna ungdomen en passande undervisning
i Miiitair-vettenskap en. ; «
Friherre Anckarsvärd., Carl Henriet Jag
bör öppet förklara, att jag till denna motion
varit mera föranledd af hvad jag af andra hört,
än af hvad jag sjelf erfarit. Hvad angårmiotionens
afdelning om skärpning af examina, liar
jag dertill blifvit föranledd af de ofta repeterade
författningarne i detta hänseende och sist af
Friherre Sparres upplästa Memorial. Jag trodde
en sådan examen vara möjlig och en starkare
control! nödvändig, och är glad om detta
kunnat framkalla mera sakkunnige mäns anmärk,
ning af till vinnande af något resultat. Flvad
den anmärkning vidkomriier, att jsg ansett do
A cademiska betygen ej behöflig», vid inträdet i
ett Embets-Verk, så har jag dervid utgått från
en friare synpunct, som man må benämna med
hvad liberal jtets-namn man behagar, att ingen
bör vara fjettrad af några andra band än behof
af kunskaper. Jag liar utgått från den
olyckliga erfarenhet jag sjelf äger, att vi i Huf—
Yiidstaden sakna allt tillfälle till en vidsträcktare
bildning. Hit samlas nästan all ungdom från
Universiteterna och Krigs-Academien, ännu föga
bildad, Om bättre tillfälle varit, skulle säkert
många begagnat detsamma och derigenom vunnit
en mognad i kunskaper, som de nu måste
sakna Oin ock icke alla kunnat draga någon vä^
sendtelig nytta deraf, men blott en större procent
bland dem vunnit en högre kunskapsgrad,
så hemställer jag likväl, hvad fördel detta skulle
innebära för samhället. Om nu sådane för
-
Den j Martti.
fattningar skulle existera, som genom deras innehåll
lade ett band på eller hindrade enskildte
associationers formerande för den vettenskapliga
bildningen, hemställer jag om de icke
borde upphäfvas. Jag har ifråga satt de Academiska
betygens nödvändighet på den grund,
att jag trodde stället hvarifrån ett betyg utfärdades
vara fullkomligen likgiltigt, och att endast
lärdomen borde produceras såsom bevis.
Herr Hammarskjöld, Lorenzo: Om meningen
med motionen är den, att alla Embetsexamina
och betyg skola försvinna, så tror jag,
att hvarje varm vän af Universiteter och kunskaper
skall deruti instämma. Historien öfver
Universiteternes utveckling skulle kunna visa,
att genom införande af dessa slags examina,
»nan icke blott skadat och förryckt Universiteternas
idée, utan äfven tillintetgjordt det gagn
nian af dem ville vinna. Jag förenar mig derföre
fullkomligt med Friherre Anckarsvärd.
Friherre Boije, Ludvig: Jag har ingen
kännedom om Friherre Anckarsvärds motion,
som gifvit anledning till denna öfverläggning j
och det är således blott vid de yttranden som
nu här äro lemnade, jag fäster mig. Man begär
att Aeademiska examina må upphöra, och
examina, i stället af Embets-Verken anställas 5
men jag får då påminna att Embets-Verkens
examina i långliga tider ägt rum. I mera än
21 år har jag, sorn Ledamot af ett allmänt.Verk,
varit examinator; men skulle fela i patriotism8
0111 jag här fördolde den sanning, att dessa exa
-
Den 7 Marlit,
»nina, som hittills följt efter de Academiska, och
gjordt, med dem, ett gemensamt helt skulle
ensamne 'vara alltför otillräcklige för det större
ändamålet af visshet om ynglingarnes Academiska
bildning. Med allt möjligt nit å examiuatorns
sida, blir förhöret dock, hvad vettenskaperna
angår, mera ytligt; och får alltid en
viss riktning åt det practiska mera än åt tlieorierne:
Och jag är öfvertygad att alla härvarande
ledamöter af Allmänna Verk, skola med
mig önska att de Academjska examina, om också
förbättrade, må hädanefter fortfara.
Grefve von Schwerin , Fredric Bogislaus;
Jag anhåller om några ord till Protocollet. Jag
är väl icke fullt säker på den uppgift som jag
ernar meddela, och kan derföre här blott namna
saken, såsom en hänvisning för Utskottet
till inhämtande af säkrare upplysning. Jag vill
minnas att det var först på 1760-talet som skyldigheten
att examinera unga embetsmanna-ämnen
livälfdes från Embets-Verken på Academierna.
Flere utmärkte lärde, och ibland dem,
om jag mins ratt, Linné, motsade denna förändring
och förespådde att grundligheten i studier
skulle förlora derpå.
Min öfvertygelse år att om de som anmäla
sig att i Embetsverken intagas, i Chefernes
öfvervaro offentligen examineras, så skulle detta
inbördes väcka vördnad hos de yngre för
sina äldre förmän, och hos de äldre välvilja
för sådana yngre ämnen, som lofva något. Detta
skulle onekeligen vara båttre och nyttigare
35o
Dea 7 Murtii.
ån en inskrifning efter förpassning från Academierna.
Grefve 'L/öwenlijelin, Carl Axel’. Då en
disouskkm uppkommit i detta ämne, som år så
rikhaltigt, ville jag serskildt yttra mig i hvarje
del deraf; men då discussionen redan så långe
fortgått, skall jag blott skörda af dem, som redan
falat. Jag instånimer med Friherre Anckarsvärd
i den del af motionen, som angår saknaden
af tillfälle för en fullkomligare utbildning
inom Hufvudstaden.
För öfrigt förenar jag mig till det mesta
med Herr von hartmansdorff. Med Friherre
Boije år jag af lika tankar, angående
anställande af examina hår i Hufvudstaden. Man
har sagt, att ynglingen hitkommer förpassad
från Academjen, och att mera fullkomlighet vid
examina kunde vinnas, om de skedde i de Em—
bets-Verk dit någon vill ingå Men hvar och
en känner förut, huru Embetsmännens tid är
upptagen; och då många dagar, kanske veckor
brhöfvas, för att kunna ratt pröfva hvad kunskaper
som äro föryärfvade; då för en sådan
examinator fordras grundelig kännedom ej blott
af de kamerala och Juridiska vettenskaperna,
utan äfven i språk m m., så tviflar jag, att en
så fullkomlig noggranhet bär kan vinnas, sorn
vid. Acndemierna Jag anser således ganska
nödvändigt, att ynglingar aga med sig de betyg,
som vid Academierna gifvas dem.,
» Friherre Boije: Jdg har ej förmäienhelen
Den 7 Martiif
att kalla mig vetter.skapernes idkare. På embets-banan
har man ej tid att vara det; men
med tacksamt minne af mine Lärares vårdnad
den tid jag tillbragte vid Upsala Lärosäte, kan
jag ej dela den tanka, att den bildning man
der får är onyttig; Oell med värma för mitt
Fädernesland önskar jag val att de missbruk,
sorn kunna hafva insmjrgt sig vid Academierne
må afskaffas, men att de Academiske examina
dock må fortfara; emedan jag icke inser hurudan
derförutan, den visshet skulle blifva , 0111
ynglingarnes vettenskapliga bildning, som alltid
förblef så vigtig, innan man lör dem öppnade
ingången till Embetsvägen. Jag tillstyrker
alltså att man må väl betänka sig, innan man
ger bifall åt de nya läror, man i denna discussion
framställt.
Herr Hammarskjöld: Äfven jag delar
Friherre Boijes önskan , att den Academiska
bildningen icke må borttagas från Embetsmannen.
Men jag tror icke att denna bildning vinner
vid exarnina till embetsverken, utan att
desse snarare åro ett hinder derföre. Nu kommer
ynglingen till Upsala och tånker blott på
sin exitben, och ej på det rena Academiska
studium. Vi håfve ett grannrike, Danmark, sotn
har många utmärkt skickliga och kunniga Embets.
män. Der existera inga embets-exunina och
lika så är förhållandet vid de Tyska Univegsiteterne;
ulan den sorn vill, erhåller bevis a!t
han afhört någon viss föreläsning så och så
långe, och tager sedan examen vid det Verk,
der hi*u vill ingå. Äfven innan sådana exami
-
Den i Alitria.
na här inrättades, ägde vi inånga stora och utmärkta
män. Insigten af onyttan och klagan
öfver skadligheten af dessa examina år icke ny,
den har yrkats af ilere våre ypperste Vetenskapsidkare.
Så ifra de, sorn Herr Grefve von
Schverin yttrat, Linné med kraft deremot, och
med Linné förenade sig Ihre i samma mening,
ehuru de annars voro hvarandras beständiga
opponenter.
Herr von Hartmansdorff: Innan jag ytt
rar
mig om sjelfva frågan, bör jag upplysa, att
i Danmark finnas embetsexamina, och jag skulle
kunna styrka det med de derom utfärdade
Kongl. Förordningar. Men, emedan Universitetet
är beläget i Hufvudstaden, går det så till,
att vissa ci>,ila Embetsmån åro tillstädes vid
den Academiska examen, och deltaga derefter
med Lärarne i bedömandet af den examinerades
skicklighet. Universitets- och Embets-exanien
år således der förenad. Likadant år förhållandet
i Norrige, hvarest Ledamöter af Högsta
Domstolen åro tillstädes vid den juridiska
examens förrättande; och jag har sjelf i Christiania
hört RegeriogsAdvocaten examinera tillika
med Professorerna,
För öfrigt instämmer jag med Friherre
Boije i öfvertygelse!! om otillräckligheten af de
examina, man undergår vid Embetsverken, i
händelse de Academiska icke hade föregått. Jag
har ej varit examinator, men vål examinerad i
Embetsverken, och kånrier således hvilken skill,
liad det år emellan de förhör, sorn man under
-
Ben ■» Muvtii,
går i Upsala och (lein , som hållas hår, både i
Canzliet och HofRätten. Det år ock naturligt,
att Embetsman, synnerligen sedan de i långi’e
tid sysselsatt sig med ärenders practiska handläggning,
ej skola vara så skickliga som Professorer,
att undersöka huru det förhåller sig
med en ynglings theoretiska kunskaper, och det
är egentligen dessa, som han, vid ankomsten
från Academien har inhämtat, och hvaruti han
skall förhöras. Den examen, han vid Universitetet
undergår, synes mig egentligen böra vara
en borgen för samhället, att han åger den theoretiska
bildning, som erfordras för att kunna
dimiiteras från Academien till att ingå i det
practiska lifvet. Om han der kan emottaga*,
bör deremot tillhöra det Embetsverk, hvarest
han söker inträde, att bedöma och afgöra.
Orsaken, hvarföre man så ofta och långe
klagat öfver otillräckligheten af de Acådemiska
examina, och velat skårpa dem, ligger djupare.-  Den synes mig hufvudsakligen datera sig från
iy56 års tjenstebetånkande, hvaruti förklarades,
att hvar och en Embetsman borde anses skicka
lig, då hans oskicklighet icke kunde bevisas,
och att tjensteårsberåkning, eller anciennitet
var den säkraste måttstocken på förtjenster, så
att den der var äldst, äfven ansågs vara måst
förtjent. Dessa grundsatser hafva sedermera i
civil befordringsväg, blifvit troget iakttagna för
de lägre tjensterna. Hellre än att dröja vid
Universitetet och låta studierna mogna, skyndar
derföre ynglingen med öfverlåsta läxor genom
do föreskrifna examina till Stockholm, för att
334
Den 7 Martii,
redan såsom extra ordinarie råkna tjensteår, oell
förnöta sin tid med uppassning i flera verk pä
en gång, i förväntan att någorstädes vinna befordran.
En annan orsak till Embetsmäns okunnighet,
och sorn icke kan tili vitas läroverken,
år att Regeringen icke uti befordringsväg gör
tillbörligt afseende på kunskaper och skicklighet.
Då man,~ enligt Författningarne, ej kan blifva
extra ordinarie Canzlist eller Copist i Embets—
verken , utan att hafva undergått Academisk
examen: så kan man deremot blifva verklig ExpeditionsSecreterare,
CanzliRåd, KrigsRåd, Corn*
merceRåd, BergsRåd, KammarRåd, StatsCommissarie,
KammarRåttsRåd, Landshöfding, President,
ja äfven StatsSeoreterare och StatsRåd,
eller livad som hålst, utan att hafva undergått
behörig eller ens den ringaste Academiska examen.
Det år naturligt att då Cheferne och Ledamöterne
i Embetsverken sjelfva icke undergått
några förhör, så måste de, för att undvika
tillämpning på sig sjelfva, hafva öfverseende
med andra, i samma belägenhet, vara benägna
att tillstyrka dispencer för nykomlingar o.
s. v., hvarigenom okunnigheten fortplantas oell
aktningen för insigter åsidosåttes. Så länge
Examens Författningarne icke tillämpas, då det
år fiåga oin de högre Embetsmånnens befordran,
så år det fåfängt «tt vilja vara strång
mot de ringare, och att blott vara det vid Universiteten.
Jag har förut yttrat mig anse det
nyttigast, att blott en gemensam Embetsexamen
funnes. Men i sällan händelse torde någon skillnad
i fordringar böra iakttagas för dem sorn
åtuna sig till Bergscollegium eller de Verk sorn
Den 7 Martti.
355
hafva att gora med Nåringarnes bedrifvande och
för detn sorn ämna sig tili Cabinettet för Utrikes
Brefvåxlingen. I bägge afseenden fordras
särskildta kunskaper, hvilka ej i allmänhet torde
böra af Tjenstemannaämnen begäras.
Friherre Anckarfvärd". Då jag skriftligen
författat en motion i detta ämne, hade jag visserligen
äfven varit skyldig, att deråt gifva all
den utveckling, som stod i min förmåga, och
sedermera bordt helt och hållet öfverlemna den
till Ridderskapets och Adelns egna upplysta anmärkningar.
Jag vill blott erinra Friherre Boije,
att han efter dess eget yttrande ej lärer tagit
kännedom af min motion, och således ej eller
känner den examens grund jag föreslagit; ty om
han kändt den, skulle han ej t,dt om den svårighet,
som uppkommer för Embetsmannen i af.
seende på tid till denna examens förrättande.
Min motion innehåller deremot, att sådana skulle
anställas blott tvenne gånger om året, och
jag kan således ej inse, att något synnerligt Ilinder
derigenvm uppkommer för Embetsmannen,
då hvar och en, för att undergå den, skulle
förut behörigen dertill anmäla sig. Hvad för
Öfrigt vidkommer den omständighet, alt den icke
skulle behörigen kunna fört åttas af de personer
jag föreslagit, kan jag ej annat ån inskränka
mitt omdöme lill den tro, att de voro fullkomligen
tiliråcklige. Jag upprepar blott ännu
en gång, att resultatet af motionen går derpå
ut, att uppl! ina något, som kunde gifva en
starkare controll på ynglingens kunskapsförråd,
ån de Academiska belygen, sorn, oaktadt flere
5f> 6
Pali 7 Martn.
gander skärpta Författningar derom, hittills ej
medfört en åsyftad verkan.
Herr Grefven och Landt-Marsk alten hemställde,
att så väl Friherre Anckarsvårds ofvan-,
nämnde Memorial, som de af åtskilliga Ledarnö-,
ter, i anledning deraf, nu afgifne yttranden, måt.;
te till Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet
remitteras; hvilket bifölls.
Å nyo föredrogs Herr von Wahrendorff*,
Martin, den 5 dennes eftermiddagen på bordet
lagde Memorial, angående ändring af Författningarne
rörande Utlänningars förpassande.
Herr von Hartmansdorff, August: För
min del får jag tillstyrka hvad Herr von Wahrendorff
i sitt Memorial föreslaget. Under den tid
jag varit Secreterare hos RiksStåthållaren i Norrige,
har jag ofta haft tillfälle erfara olägenheterna
för främlingar af de stränga passförfatt--  ningar, som här gälla. Då man i Norrige kan obehindradt
inpassera hvar som hålst, mötes man
å Svenska gränsen, ej blott på vågen förbi Eda
skans, utan äfven på strandvägen öfver Svinesund,
af Svenska inilitaireposteringar, hvilka undersöka
förpassningarne och återförvisa de resande,
om de icke hunnit blifva försedda med
pass från fJtrikes StatsMinistern. Jag vill till
bevis anföra ett par exempel.
En Italiensk Marquis som korn till Christiania,
Den 7 Martil.
33 7
nia, och Srnade resa till Torneå Lappmark, för
alt se midnattssolen, mäste vänta 14 dagar
på pass, eller intilldess att posten från Stockholm
hann återkomma.
Emellertid var midsommaren så nära för
handen , att den resande troligen ieke kunde nå
sitt mål. Det var vål icke af stor vigt, men det
Var dork hårdt att förfela det genom en oväntad
sträng passförfattning, sedan man rest
från den ena ändan af Europa till den andra.
En annan gång hände det, att en Holländsk
Köpman, som för handelns skull varit i Norrige,
och långs kusten vilie resa hem igen, öfver
Danmark, blef, ehuru försedd med RiksStåthållarens
pass återförvisad af den Svenska posteringen
vid Svinesund. För att komma hem
utan vidare uppehåll, måste han fara sjöledes^
Och yttrade, att han ville hos sin Regering beklaga
sig öfver hvad Sorn vederfarits honom^
Strängheten på denna väg blef sedermera mildrad,
men annu gälla i flere afseenden sådane
passförfattningar, som sätta de Embetsmin, hvilka
skola verkställa dem, uti en brydsam förlägenhet,
och ej kunna annat ån verka ofördelaktigt
på Utlänningars tänkesätt. Nu, då man
yrkar fri passage för varor, synes äfven tiden
vara inne, att yrka den för resandes personer,
så att de mera obehindradt än hittills kunna
flytta sig ut och in öfver Sveriges gränsor.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarslcalken
gjord proposition, fann RidderskaRidd.
<?, j£d, Prot, a Band. 22,
338
Den 7 Martti.
pet och Adeln för godt, att så vål Herr von
Wahrendorffs ofvannämnda Memorial, som Herr
von Hartmansdorff i anledning deraf nu afgifne
yttrande, till Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet
remittera.
Föredrogs å nyo Friherre Boijes, Ludvig,
den 3 dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
angående åtskillige ändringar uti RiddarhusOrdningen.
Herr Mannerhjerta, Ulric Ernanuel: I det
jag till alla delar instämmer uti Friherre Boijes
motion, vågar jag fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet dervid, att frågan rörande
Bånkmåns afsk a Ilande redan vid i8i5 års
Riksdag till pröfning förehades, och att deras
uppliåfvande då biet af Ridderskapet och Adeln
beslutit. Detta beslut kunde likväl icke då verkställas,
emedan det reglementariska deraf ej var
tillfyllest utveckladt, hvarföre återremiss till Utskottet
skedde, som skulle i den förändrade redactionen
af RiddarhusOrdningen uppgöra formen,
i enlighet med den af Herr Munck af
Rosenskjöld föreslagne och då antagne princip;
målet förekom sedan icke förr, ån mot slutet
af Riksdagen 1818, då man stannade i beslut,
att förklara detsamma hvilanda intill nästkommande
Riksdag. Då således sjelfva principen
redan år fastställd, och endast i de reglementariska
formerne någon åtgärd år att vidtaga,
lärer blott en anmodan till RiddarhusUtskottet
Den 7 Martil,
339
behöfvas, att inkomma med den nya redactionen,
samt Friherre Boijes motion, i hvad
sorn rörer denna del, icke tarfva någon ny
handläggning.
Friherre Boije, Ludvig: Utan att motsä
ga
den sista värde talaren, skall jag blott erinra,
att om förhållandet år sådant, så blir det
otvifvelaktig! af Utskottet uppgifvit. Det blir
då klart, att ju mera som år undanröjdt, ju lättare
blir det, som återstår, att göra.
Herr Grefven och LandtMarskalken föreslog,
att sä vål Friherre Boijes ofvannåmnde
Memorial, som det af honom och Herr Mannerhjerta,
i anledning deraf, nu afgifne yttranden,
måtte till Riddarhus-Utskottet remitteras;
hvilket bifölls.
Å nyo föredrogs Herr Hammarskjölds, LoJ
renzo, den 5 dennes eftermiddagen på bordet
lagde Memorial, om upplösning af CanzlieStyrelsen.
Herr Hallencreutz, Sten Engelbrecht, hade
inlemnat följande, sorn upplåstes:
(Se Bilagan N:o n.)
Herr Hammarskjöld, Lorenzo: Då jag
genom mitt Memorial om CanzliStyrelsens indragning
förnyade den motion, sorn väcktes vid
föregående Riksdag af det då tillsätta Särskildta
340
Deri f ■ Martti,
Utskottet, var Kongl. Majits nådiga Skrifvelse
om de administrativa Verkens förändring, ännti
icke till Ridderskapet och Adeln ankommen.
Jag trodde icke, att mitt Memorial skulle så hastigt
blifva remitteradt, och ansåg skålen derföre
redan förut vara så vål utredde, att mer
icke behöfdes. Men då Herr Hallencreutz i sitt
nu upplåsta Memorial, ansett grunderna vara
så lösliga, så anhåller jag, att vid ett annat
tillfälle få framställa dem tydligare och mera
bindande.
Herr von Hartmansdorff, Augajt: Som
Kongl, Maj:ts Nådiga skrivelse om tillsättande
af ett Särskildt Utskott för Styrelseverkens förändrade
organisation, nu till Ridderskapet och
Adeln ankommit, så vågar jag ödmjukast hem:
ställa, om ej den ifrågavarande motionen, angående
CanzliStyrelsens upplösning, borde till detta
Utskott remitteras»
Herr Grefven och IsandtMarskalken hemställde,
om icke, enår Herr Hammarskjölds ofvannämnda
Memorial vore af natur, att synas
tillhöra Särskildta Utskottets handläggning, berÖrde
Memorial kunde få hvila på bordet, intilldess
sig visat, om Riksens Ständer funno för
godt, att, på sått Kongl. Maj;t i Nåder föreslagit,
tillsätta det ifrågavarande Särskildta 'Utskottet.
EiföIIs»
Föredrogs å nyo Herr Printzerskjöldsj
Den 7 Martii,
541
Axel, den 5 dennes eftermiddagen på bordet
lagde Memorial, om tillökt antal löner inotn
StatsExpeditionerne af Konungens Canzli,
Herr Printzenskjöld hade ytterligare inlemnat
ett Memorial, hvilket upp^stes, så lydande
(Se
Bilagan N:o 12 )
Herr Grefven och LandtMar skalken föreslog,
att så vål Herr Printzenskjölds förstnåmnde
Memorial, som dess rörande samma åmne i
dag upplåste anförande, måtte till StatsUtskottet
remitteras} hvilket bifölls.
Upplåstes och lades på bordet Riksens
Ständers för deltagandet öfver Revisionen af
Krigsråkenskaperne utsedde Deputerades, den 20
sistlidne Januari afgifne Berättelse, rörande så
vål 1808 och 180g som 1810 och sednare årens
Krigsredogörelse och RevisionsVerk.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes.
kl, half till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli
O. J, Lagerheim.
542
Dea i r Dlartii.
Tisdagen den II Martil.
Plenum kl. 10 förmiddagen.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm, den
7 Martii 1820.
S. D. Remitterades till
StatsUtskottet:
jJ Grefve Cronhjelms, Polycarpus, den 3
dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
angående anslag å Stat för Lärare i Hushållnings,
vetenskapen, samt i de fria StatsFörfattningarnes
critiska historia.
2) Herr Montgommeries, Gustaf, den 5 dennes
förmiddagen på bordet lagde Memorial, angående'tillökning
i anslagen för Modellkammaren
och Mechaniska Skolan.
3) Friherre Wrangels, Henning, den 3
dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
om nedsättande af en Comitté till jemkning i
Skånska Roteringen.
4) Friherre Raabs, Jacob, den 5 dennes
förmiddagen på bordet lagde Memorial, angående
Extra Roteringen i Skåne.
Den i i fl/x eli i.
543
5) Herr Hjertås, Gustaf, den 3 dennes
förmiddagen på bordet lagde Memorial, angående
förändrad reglering af lönerne för Betälet
vid Indeldta Arméen, jemte Grefve Ridderstolpe»,
Carl, i anledning deraf afgifne yttrande.
6) Herr af Forsells, Carl Gustaf, den 3
dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
om inköp för Statens räkning af Geographiska
Inrättningens Charlaeverk; saint berörde Verks
öfverlemnande till General-Landtmäteri-Contoiret,
7) Herr Lefrcns, Joban Pehr, den 3 dennes
förmiddagen på bordet lagde Memorial, 0111
ett årligt arfvode af 5ooo R:dr Banco till Öfver- •/
Directeuren Schvartz.
8) Herr Treffenberg», Curry Gabrie], dea
3 dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
om bildande af en pensionsfond för Enk^r
och Barn, efter så väl Civile som MiJitaire
Tjenstemän.
g) Grefve von R.osens, Axel, den 3 dennes
förmiddagen på bordet lagde motion, angående
rättighet för Götheborgs Sparbank, att
mot 5 procents ränta få i RiksgäjdsContoiret
insätta en summa af 5o,ooo R;dr Banco.
10) Herr von Hartmantsdorffs, August, d.
3 dennes förmiddagen på hordet lagde Memorial,
om rättighet för Riksens Ständers Revisorer
alt hädanefter granska räken.°kaperne
544
Den 11 Martil.
för åtskillig© allmänna medel, hvilka hitintills ej
varit revision underkastad* ; jemte Herr Reijs,
Johan Fredric och Herr von Hartmansdorffs uti
samma ämne denne dag afgifne yttranden.
11) Hans Excellence Herr Grefve von Essens,
Hans Henric, den 3 dennes fömiddagen
på bordet lagde Memorial, angående tillökning
af anslaget för Kongl. Majits Hofhållning.
12) Grefve Wachtmeisters, Hans, den 5
dennes eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
om anslag å Stat för en Provincialläkare i
Blekinge Lån med station i Carlshamn.
i5) Herr Brummers, Carl Magnus, den 3
dennes eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
angående ArrendeContract rörande Uranienborgs
KungsLadugård.
i4) Grefve Cronstedt®, Claes, den 3 dennes
eftermiddagen på bordet lagde sex särskildta
Memorial, angående:
a) anslag å Stat af minst 5ö,öoq R:dr B:cn
årligen till exercice på sjön för Flottornes befäl
och manskap.
bj inqvarteringspenningar för befälet vid de
Indeldta BåtsmansCompagnierne.
c) användande af Kronans Koppartionde
ech Hammarskattsjern för Flottornes behof.
Den ii Martti,
545
dj anslag å Stat af 8000 R:dr Banco årligen
för SjöBeväringens beklädnad.
e) Lots- och Båk-afgifternes användande
till de dermed afsedde behof.
f) anmodan till StatsUtskottet att uppgöra
och förelägga Riksens Ständer en så kollad
Budget eller utgiftssumma för Flottorne intill
nästa Riksdag.
i5) Herr af Borneman*, Johan Aron, den
5 dennes eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
angående Constructions-Corpsens löningsstat.
16J Grefve von Schverins, Fredric Bogislaus,
den 3 dennes eftermiddagen på bordet
lagde Memorial, angående användande af de så
kallade Begrafningshjelp** medlen.
ijJ Herr Printzenskjöld*, Axel, den 3 dennes
eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
om tillökt antal löner inom StatsExpeditionerne
af Konungens Carizli, jemte Herr Printzenskjöld»
i samma ämne denne dag afgifne yttrande.
18) Friherre Stjerncronas, David, den 5
dennes eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
angående lönetillökning för Befälet vid Skånska
DragonRegementet,
19) Herr Haijs, Albrecht, den 3 dennes
eftermiddagen på bordet lagde Memorial, ana
546
Den it Martu.
ersättning för jordägare, som lidit skada genom
vattenuppdämning vid Trollhättan. Ut supra.
S. D, Remitterades till
Bevillnings Utskottet i
1) Herr Trefienbergs, Curry Gabriel, den
5 dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial
, om ett nytt uppbördssätt vid Postverket.
2) och 5) Herr Anckarsparres, Ingemar
August, och Herr Cederschjölds, Pehr Gustaf,
den 3 dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
angående förändring af nu gällande
TullFörfattningar. Ut supra.
S, D. R.emit terad es till
Banco-Utjkottet •.
1) Herr Trefienbergs, Curry Gabriel, dea
3 dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
angående förlängning af tiden för inbetalningarne
af lån i BancoDisconten.
2) Herr Hammarskjölds, Loreqzo, den 3
dennes eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
om förlängning af tiden för återlösen af i
Banken pantsatt silfver.
3) Grefve von Rosens, Carl Axel, den 5
dennes eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
angående ändring af reglementet för lån å
jern i Banken.
4) Herr Ehrenborgs, Casper, den 3 dennes
Den ii Martil.
54;
eftermiddagen på bordet lagde Memorial, om
rättighet för Sparbanken i Mariestad samt alla
sä väl redan befintlige som framdeles blifvande
Sparbankar, att i Banken eller dess DiscontYerk,
få till förräntande insätta någon viss del
af de i nämnde Sparbankar insatte summor.
5) Friherre von Roxendorff?», Carl Gustaf,
den 5 dennes eftermiddagen på bordet lagde
Memorial, rörande åtskillige ändringar i Kongl.
Kungörelsen den 3 November 1819, angående
Odlingslån.
6) Herr Anckarsparres, Ingemar August, d.
5 dennes eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
angående ändring i BancoDiscontens Ut»
låningsRegiemente. Ut supra.
S. I). Remitterades till
Stats- och BevillningsUtJkottenx
1J Herr Anckarsparres, Ingemar August,
den 3 dennes eftermiddagen på bordet lagde
Memorial, angående redovisning af de förtryckningen
af Handlingarne i Bevillningsfrågan vid
1815 års Riksdag anslagne medel.
<
2J Herr Ugglas, Carl Fredric, den 5 dennes
eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
om inrättande af så kallade coupons* till lättnad
för dé skattskyldige vid uppbördens liqviderande.
Ut supra.
548
Dm ii Martil,
‘S. D Remitterades till
Aa/s- och BancoUtskotten:
*
1) Herr Gripenstedt* Jacob den 3 denne»,
förmiddagen på bordet lagde Memorial , om
medel till financernas uppiijelpande; jemte det
af Herr Hegardt, Bernhard Christopher,, i anledning
deraf, denne dag afgifne yttrande.
2) Herr yon Ehrenheim», Reinhold Fredric,
den 5 dennes förmiddagen på bordet lagde Me»
morial, innefattande ett financeproject.
3) Herr Dalmans, Lars Johan, den 3 dennes
eftermiddagen på bordet lagde Memorial%
innefattande ett financeproject.
4) Herr Reenstjerna?, Nils Svante, den 3,
dennes eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
rörande låne-undsåUning för Landtbrukare.
5) Herr Hammarhjelm», Carl Fredric, d 3
dennes eftermiddagen på bordet lagde Memorial;,
om uppskof med betalningen af Stat&Yerkets,
skuld till Banken.
6) Grefve von Rosens, Carl Axel, den 5<-  dennes eftermiddagen på bordet lagde Memorial
, om fortfarande af det vid sista Riksdag
beviljade anslag för Strömrensningar. Dt
supra.
Den II Martu.
'S. D. Remitterades till
tätats- /'arnt Allmänna Besvärs- och Oeconomii
Utskotten:
1) Herr Montgommeries, Gastaf, den 5
dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
om upphörande af Krigs-Academien och inrättande
af Professioner i Militair-vetenskapern*
vid Rikets Universiteter; jemte de af åtskilliga
Ledamöter, rörande samma ämne, afgifne yttranden.
2) Friherre Mannerheims, Lars August;
'den 5 dennes, förmiddagen, på bordet lagda
Memorial, angående indeldta Cavalleriets samt
Rote- Båtsmännens beklädnad och equipering;
jemte Grefve Cronstedt, Claes, i anledning deraf
afgifne yttrande.
3) Herr von Schinkels, Johan Fredric, den
5 dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
angående en ny skogsordning, samt en för.
ändrad organisation af Jågeri-staten.
4) Herr Wallqvists, Gustaf, den 5 dennes
eftermiddagen på bordet lagde Memorial, angående
KneckteContracts upprättande emellan
Kongl. Maj.t och Kronan samt de rustande vid
Indeldta Cavalleriet.
5) Friherre Sparres, Sixten, den 3 dennes
eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
angående de reducerade CavallenRegementer
-
Ben i r Martil,
nes åtéruppsättande till häst, samt om särskildta
låneanslag för Befälet vid Smålands fnfanteriBataillon;
jemte de af åtskilige Ledamöter,
i anledning deraf, denne dag afgifne
yttranden.
Siats-, Banco- Jamt Allmänna Befvårs- och
Oeconomie-Utskotten :
Herr Haijs, Albrecht, den 5 dennes förmiddagen
på bordet lagde Memorial, angående
inrättande af private LäneBanker samt premier
till uppmuntran för Slöjderne och Boskapsskötseln;
jemte de af åtskillige Ledamöter i
anledning deraf afgifne yttranden.
Bag- samt Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskotten:
1) Friherre von Höpkens, Nils, den 5 dennes
förmiddagen på bordet lagde Memorial angående
förändring af den nu gällande taxa för
expeditionslösen m. m.
2) Herr Elgenstjernas, Johan, den 3 dennes
eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
rörande jemkningar i nu gällande författning om
Sockenstämmor m. m.
5) Grefve Sparres, Eric, den 5 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Memorial, om upphåfvande
af Författningarne mot privata assignationers
utgifvande. Ut supra,
töen II Martu.
55i
S. D. Remitterades till
Bevillnings~ samt Allmänna Besvärs- och
OecoTiomieUtskotten:
Herr Thams, Wollrath, den 5 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Memorial, angående
ändringar i nu gällande BrännvinsFörfattningar.
Ut supra.
S. D, Remitterades till
Lag-Utskottet:
1) Herr Marcks von Wiirtembergs, Gustaf,
den 3 dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
' angående ändring af i3 §. i Kongl. Förordningen
den i5 Julii 1818, om inteckning i
fast egendom.
2) Friherre Focks, Berndt Vilhelm, den 5
dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
angående förändring af tiden för krafs anställande
af Kronan enot enskildte.
5) Friherre Focks, Berndt Vilhelm, den 3
dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
angående upphåfvandet af Kongl Brefvet den 2
November 1786 rörande straff för fångspiilning.
4) Grefve Wachtmeister, Hans, den 3
dennes eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
om förändring i sättet att promulgera Allmän^
na Författningar.
352
Den II Martn.
5) Herr Gyllenbeiins, Eric Gustaf, den 3
dennes eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
rörande ändring af 4 i Kongl. Förordningen
den 3o September 1812.
6) Herr Grönhagens, Gustaf, den 3 dennes
eftermiddagen på bordet lagde tvänne särskildta
Memorial, dels angående en så kallad
indult för skuld, dels örn åtgärders vidtagande
till beredande af skyndsamt slut på Rättegångar,
7) Grefve Gyllenborgs, Johan Henning, d*
3 dennes eftermiddagen på bordet lagde Memo.
rial, angående åtskillige ändringar uti allmänna
RättegångsOi drängen.
8) Grefve SnoiFkys, Nils, den 3 dennes
eftermiddagen pä bordet lagde Memorial, om
närmare bestämmande af beräkningsgrunden utaf
böter för hustjufnad.
g) Herr Gyllenrams, Berndt Fredric, den 5
dennes eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
om ansvarsskyldighet för Justerare i afseende
på af dem stämplad brånn vinsredskap.
10) Herr Gripenstedts, Jacob, den 3 dennes,
eftermiddugen, på bordet lagde Memorial,
om åtskillige lagföråndringnr, åsyftande större
lätthet för bevisnings tillvågabringande i brottmål
111. m.
11) Herr Cederschjöld?, Pehr Gustaf, den
3 desmes
Den ii Marlii.
3-53
5 dennes eftermiddagen på bordet lagde motion,
angående uppgifvande af förbuden mot dans
och lek-stugor för de lägre folkclasserne. Ut
supra.
S. D, Remitterades till
Allmänna Besvärs- och OeconomiUiskottet:
i)
Herr af Forssells, Carl Gustaf, den 5
dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
oni nedsättning i åtskillige umgälder för Ångfartyg
, samt alla inrikes Fartyg, under 6 fot
djupgående.
åj Herr Lefréns, Johan Pehr, den 3 dertdes
förmiddagen på bordet lagde Memorial, om
Vissa törraåner i afseende på inrättande af ett
HandelsCompagnie på Södra America*
3) Herr Ehrenstams, Samuel Gustaf, den 5
denUes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
ftngående inrättande af flyttbara trådgaller öfver
målkåril för Spannmål, jemte Herr Ehrenstams
i samnla ämne denna dag efgifne yttrande.
k) Herr von Schinckels, Johan Fredric, d.
3 dennes förmiddagen på bordet lagde Memotin!,
angående förändring af sättet och tiden för
Hammarskattens utgörande.
Ridd. o. Ad. Prof, a Band.
23.
Den ii Martil»
5) Herr af Robsons , Carl Magnus, den o
dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
'angående öppnande af en conimunication ined
Gellivare Jernmalmsberg i Lulea Lappmark.
6) Friherre Carpelan?, Carl Mauritz, den 5
dennes eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
om en PortoFranco-inrättning på Gottland;
7) Grefve Wachtmeister, Hans, den 5
dennes eftermiddagen på bordet lagde Memorial
, om åtgärder till beredande af lättare tillgång
på allmänna Författningar.
8) Herr Nordenfalks, Johan, den 5 dennes
eftermiddagen på bordet lagde Memorial, om
jemkning i de postföringen åtföljande onera.
9) HerrThams, Wollrath, den 5 dennes
eftermiddagen på bordet lagde Memorial, angå.
ende vissa prohibitiva Författningar.
»c\) Friherre Ridderstolpes Fredric, den 5
dennes eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
innefattande uppmaning att återtaga nationaliteten
j jemte de af Herr von Heijnes, Georg,
och Friherre Ridderstolpes, i anledning deraf,
denne dag afgifne yttranden.
11) Herr Gripensvärds, Fredric Adolph, d.
3 dennes eftermiddagen på bordet lagde Memo-i
rial, 'om anläggande af tvenne.Gästgifvaregårdar
å Wermdön.
12) Grefve Grönstedts, Claes, den 5 den
-
Den xi Marlit*
555
lies eftermiddagen på bordet Iagde Memorial,
angående beredande af tillgång inom landet å
materialier för Flottornes behof.
i5) Herr Gyllenbeims, Eric Gustaf, den 3
dennes eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
angående inrättande af ordinarie postgång öfVer
Norra Dahlsland.
i4J Friherre Anckar®vårds, Carl Henric,
den 5 dennes eftermiddagen på bordet lagde
Memorial, angående förändrade stadganden i
afseende på publika examiri^; jemte de af åtskilige
Ledamöter, rörande samma ämne denna
dag afgifne yttranden,
vl*
i5) Herr von Wahrendorff?, Martin, den
3 dennes eftermiddagen på bordet lagde Memorial
, angående ändring af Författningarne
rörande Utlänningars förpassande; jemte Herr
von Hartmansdorff?, August, rörande samma
ämne, denne dag afgifne yttrande.
i6J Grefve Gyllenborgs, Johan Henning,
den 3 dennes eftermiddagen på bordet lagde
Memorial, om förbud mot införsel af sådane
varor, söm Sverige till eget behof kan producera.
-
17) Herr Gyllensvahns, Henric Adolph, d.
3 dennes eftermiddagen på bordet lögde Memorial,
om en ny årsmarknad? inrättande i staden
Grenna,
556
Den ii Marlit.
18) Herr Cederschjöld®, Pehr Gustaf, deri
3 dennes eftermiddagen på bordet lagde motion,
om fritt bruk af alla slags varor. Ut supra.
S. D. Remitterades till
Expeditions Utjkottet:
Herr Hammarskjölds, Lorenzo, den 3 dennes
eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
om en förändrad redaction af Bihanget till
RiksStåndens Protocoll. Ut supra.
S. D. Remitterades till
RiddarhusUtJkottet:
1) Friherre Boijes, Ludvig, d. 3 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Memorial, angående
åtskillige ändringar uti Riddarhus-Ordningen ;
jemte Herr Mannerhjertas, Ulric Emanuel, samt
Friherre Boijes, rörande samma ämne denne
dag afgifne yttranden.
2) Herr Gripenstedts, Jaeob, den 3 dennes
eftermiddagen på bordet lagde Memorial, rörande
nedsättning i afgifterne för inträdes vinnande
i Adeliga JungfruStiftet. Ut supra.
Herr Grefven och LandtMarskalken yttrade:
Då Ridderskapet och Adeln säkerligen
tued en hög grad af uppmärksamhet inhämtat
Den ‘ii Martil, 3^7
af den ÖfverStåthållareEmbetets Kungörelse, som
förliden Söndag i Hufvudstadens Kyrkor upplåstes
och sedermera i allmänna Tidningarne
blifvit införd,» att skrifvelser i högst brottsliga
afsigter, blifvit under GeneralMajor' Holsts förfalskade
namn, till flere af Konungens Befallningshafvande
afsånde, har jag med K:gl. Maj.ts
nådiga tillstånd och efter i allmänhet erhållen
del af dessa skrifvelser, bordt gifva Ridderskapet
och Adeln tillkänna, att deras innehåll år
af så afskyvård och smädelig art, att det icke
ordagrannt kan eller bör uppgifvas, men att de
brottslida hotelser, hvaraf dessa skrifvelser öfverflöda,
åro riktade icke allenast emot Hans
Maj:ts Konungens, utan äfven Hans Kongl,
Höghet Kronprinsens och det Kongl. Husets
lif och säkerhet, emot beståndet af den närvarande
sakernas ordning, och emot helgden af
den ed och trohet, som föibinder Svenska Folket
med det Konungahus, det sjelf kallat på
Sveriges Thron,
Grefve De la Gardie, Jacob, anförde
skrifteligen;
(Se Bilagan N:o i).
t
Härtill yttrades ett allmänt bifall.
Friherre Lagerbjelke, Guftaf: Jag uppstår,
mine Herrar, för att understödja Herr Grefve
De la Gardies framställning. Understödja år
likväl icke råtta ordet. Den sorn varit lycklig
nog att tala till gemensamma känslor, till en
-
4
358
Den 11 Martil.
ståmrmga tänkesätt, behöfver intet förespråk}
och jag bör fast hellre anhålla otn Ridderskapets
och Adelns tillgift för de ögonblick jag må
hända fördröjer dessa tänkesätts, dessa känslors
högljudda och kraftfulla yttrande. Men ämnet,
som till framställningen föranledt, detta ämne i
sin blandning af vanvett och ohygglighet, för-.
tjenar en allvarsam och dock hastig öfversigt,
ty hvem af oss vill, hvem kan dervid långe
stanna? Jag vet väl, att lömska ränkors beslöjade
anslag, anonyma smådelser, helt enkelt
öfverlemnade åt det tysta föraktet, vanligtvis,
snart sjunka i glömskans djupa, strandlösa haf;
men så låga ån dylika anfall åro, så vanmåktiga
ån deras verkningar, kan likväl någon gång
deras föremål vara för högt, deras syftning för
vigtig, att medgifva tystnad och förgätenhet, in-,
.nan allmänna opinionens t hord omstämma först
hunnit gerdi-,ida i ryaiden, oell injaga skräck i
den "dolda anstiftarens sinne. Jag tror detta
sednare fril nu vara för handen; och vågar för-,
moda, att Riksens Ständer, med förklarande af
deras liflig?» harm och förtrytelse öfver desse
mörkrets foster, torde tillägga en varm önskan.,
att sfe alla möjliga medel vidtagna, som kunde
uppdaga hvilka hemliga driffjädrar, vare sig af
hat, hämd, afund eller egen vinning dertill föranledt,
samt hvilka äro dylika skåndfiga tilltags
upphofsrnån, närboende eller fjerran; på det
vanäran må drabba den brottsliga och ingen
misstänka svåiva öfver redlighetens boningar.
Konungens öfvertygelse, (så kunde med
skäl sågas mig) kråfver visst ingen ytterligare
t
Den 12 Martil,
559
bekräftelse på Riksens Stånders tillgifvenhet för
dess Höga Person och Ått; äfvensom Riksens
Stånders medvetande visserligen ej har af nöden
att åter upprepa hvad i detta afseende så
ofta både med ord och gerningar blifvit bevisadf.
Törhånda skulle dock Nationen vid ett tillfälle,
sådant som detta, med deltagande lyssna till
sina Representanters röst, talande i eget och
allas namn. Och svarade man mig på denna
förmodan: ”Äfven Nationen år utom allt behof
att med nya försäkringar ådagaläggga dess otvifvelaktiga,
samt af Konungen obetviflade tånke.
sätt;” så skulle jag af allt hjerta, erkännande
denna sanning, likväl tillägga: Månne ej nyttigt
vöre, att äfven utom Sverige en sådan
sinnenas enhälliga stämning blefve allt mera
känd och värderad? Månne ej Svenska
Folket gerna toge Europa till vittne, att det
känner sig med heliga, oupplösliga band fästadt
vid deri Konunga-Ått, det sjelfve utkorat,
vid den sakernas ordning det sjelf infördt
och stadgadt, vid de Grundlagar det sjelf
stiftat och besvurit? Den högtidliga Adresse,
som blifvit föreslagen, synes mig uppfylla detta
ändamål. För min del skulle jag ock deruti
finna uppfyllandet af en Riksens Ständers
förbindelse, emot sig sjelfve: ty, mine
Herrar! vid hvarje händelse af denna art,
månne Monarkens åra icke äfven år Statens
åra, Dess rätt,, tillika äfven Nationens rått,
Dess säkerhet och trefnad icke äfven borgen
för "Fäderneslandets trygghet, oberoende
och lugn?
Den ii Martil,
Manga hördes häruti instämma^ och äfven
yrka på proposition.
I anledning hvaraf Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade deti af Grefve De la
Gardie gjorde qch af Friherre Lagerbjelke unr
derstödde framställning bifalla.
Ropades starka Ja,
Herr Grefven och Landt Marskalken föresåg,
att Ridderskapets och Adelns nu fattade
beslut, kunde genom en Deputation de öfrige
Riks-Stånden meddelas.
Bifölls,
Justerades följande:
Utdrag af Prptocollet, hållet hos flögloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm den
11 Marth ’ \ 820.
S. D. Sedan, med Kongl. Maj:ts Nådiga
tillstånd och efter i allmänhet erhållen del af
de skrifvelse!, hvilka i högst-brottsliga afsigter
jblifvit under General-Major Holsts förfalskade
namn till flere af Konungens Befallningshafvande
afsände, Herr Grefven och LandtMarskalken
gifvit Ridderskapet och Adeln tillkänna,
«tt berörde skrifvelsersinnehåll vore afsa afskyrärdoch
smädelig art, att de icke ordagrannt kunde
Den 11 Martii,
eller borde uppgifvas, men att de brottsliga hotelser,
hvaraf samma sfcrifvelser öfverflödade,
voro riktade icke allenast mot Hans Maj;t Konungens,
utan äfven Hans Kongl. Höghet Kronprinsens
och det Kongl Husets lif och säkerhet,
emot beståendet af den närvarande sakernas
ordning och emot helgden af den Ed och
trohet, som förhinder Svenska Folkel med det
Konungahus, det sjelf kallat på Sveriges Thron;
beslöt Ridderskapet och Adeln, uppå derom af
Grefve De la Gardie, Jacob, framställd samt
af Friherre Lagerbjelke, Gustaf, understödd
motion, det borde Riksens Ständer genom en
stor Deputation uti en underdånig Adress till
Hans Majrt Konungen och Hans Kongl* Höghet
KronPrinseu, uttrycka Svenska Folkets djupa
afskv för dessa högst brottsliga företag,
och dervid förnya försäkringarne af Nationens
osvikeliga underdåniga vördnad, trohet och tillgifvenhet,
för Hans Majit Konungen, Hans
Kongl. Höghet KronPrinsen, samt liela det
Kongl. Huset; och skulle Expeditions-lJtskottet
anmodas att skyndsammast uppsätta förslag till
Riksens Ständers underdåniga Adresse i detta
ämne; uti hvilket beslut de öfrige respective
Riks-Stånden skulle inbjudas att sig med Ridderskapet
och Adeln förena. Ut Supra.
Herr Grefven och Landt Marskalken anmodade
Grefve De la Gardie, Jacob, att anföra
Ridderskapets och Adelns omförmäldte Deputation
till (fe öfrige Riks-Stånden; hvarefter
hemälte Deputation , sorn redan blifvit hos Rid
-
D mi rl Martil.
darhus-Fiscalen antecknad, genast uppropades
och afgick. v
Herr Coyet, Carl Fredric-. Jag var ej
närvarande i det Plenum, då Herr Lagerhjeltns
Memorial rörande Flottorne remitterades. Då
gjordes och remitterades likaledes någre anmärkningar
dervid, uti hvilka jag ej hade tillfälle
att deltaga. Jag får derföre nu framställa någre
erindringar i ämnet, hvilka jag går att uppläsa,
under anhållan att de må till Utskottet
få åtfölja remissen.
Härefter uppläste Herr Coijet, följande:
(Se Bilagan 'N.m 2.)
Lades på bordet.
Herr af Tibell, Gustaf Wilhelm, anförde
skrifteligen:
<A
(Se Bilagan N:o 5.)
Herr von Hartmansdorff, August: Om
den värde Ledamotens önskan går i fullbordan
så skola Riksens Ständer i allmänhet, samt Ridderskapet
och Adeln serskildt, förmodeligen vinna
tillfredsställande upplysning om.Passevolancej
Lassans förvaltning. Emedlertid utbeder jag mig
att få göra några anmärkningar vid Herr af
Tibells anförande/
Den ix Martti.
565
Han har ansett Mötes- Passevolancen böra liknas
vid en entreprenade som Regeringen ingått
med Rothållarne- och har derigenom velat bevisa,
att Folkets ombud icke ägde ratt att granska dithörande
medelst förvaltning, så länge entreprena.
den uppfylldes. För min del kan jag ej gilla denna
åsigt Ty naturen af en entreprenade är den, att
om der blifver något Öfverskott, så tillfaller det entrepreneuren.
Vore nuMötes-Passewlance-Inrätt-*'
ningen en entreprenade, och vid Contractets slut
funnes något öfverskott i dess Cassa; så frågas om
det skulle tillfalla Konungens Rådgifvare? eller
Krigs- Collegii Ledamöter? eller i motsatt händelse
Staten ? och jag tror ej, att någon Svensk
medborgare skulle vara tvehogse om svaret.
Herr af Tibell har sagt-, att all grund saknades
för Riksens Ständer att granska dispositionen
af Passevolance-medlen, då de endast äro
anslagna till ett bestämdt ändamål, arméens
krigs-öfningar. Men om nu dessa anställas utom
Riket, om medlen derigenom för sitt ändamål
blifva otillräckliga, och om Passevolance-Contractets
mening i alla fäll icke kunnat vara, att
de skulle utom riket användas , så hemställer
jag till Högloflige Ridderskapet och Adeln, huruvida
anledning saknades till att göra anmärkningar
vid dispositionen?
Herr af Tibell har yttrat, att Passevokarice*
medlens användande berodde på de befallningar
om Arméens öfning hvilka, under nama al commando-mål
expedieras af Konungens tjenstgörande
General-Adjutant för Arméen j och sorn
Den ii Martil.
Protocollen deröfver äro undantagna från granskning
af folkets ombud, så vore det ett ytterligare
skäl hvarföre Riksens Ständer ej borde
få efterse huru Passevolance-medien blifvit använda.
Jag får dervid förnya min förra anmärkning,
att om användandet skett utom riket,
så är detta en ällmänt känd händelse, der folkets
ombud både fordra Protocollen öfver Commando-mål,
och göra anmärkningar vid befallningarne.
Sluteligen har den värde Ledamoten ansett
Stats-Revisorernas granskning vara öfverflödig:
emedan Passevolance-Cassans ,räkenskaper granskades
i Kongl. Kammar-Rätten. Men livar
och en kan bedöma huru litet tillräcklig en
granskning mätte vara, hvilken, såsom Kammar-Rättens,
endast sträcker sig till ziffran af
de disponerade sömntörne, ej till sjelfva dispositionen.
För öfrigt har det, såsom jag förut
anmärkt, blifvit Kammar-Rätten, genom i8i4
års Instruktion förbjudit, att då någon dess anmärkning
beträffar en högre embetsman eller ett
Collegium, fullfölja saken, utan regeringens tillåtelse.
Jag anhåller att dessa mina anmärkningar
måtte få åtfölja Herr af Tibells yttrande till
vederbörligt-Utskott. 1
Lades på bordet.
Herr von Hartmansdorff, hade under loppet
af sitt yttrande, tvenne gångor blifvit afbruten,
dela genom Grefve De la Gardies, Ja
-
Den ix Martti,
565
eob, återkomst med Ridderskapets oell Adelns
Deputation från de öfrige Riks-Stånden, dela
genom ankomsten af en Deputation från Hedervärda
Bonde-Ståndet, anförd af RiksdagsFullmägtigen
från Malmöhus Län Nils Månsson
i Skumparp, hvilken tillkännagaf, att BondeSfåndet
instämt i enahanda beslut som Ridderskapet
och Adeln, i afseende på de ofvanomformäldte
underdåniga Adresserne till Hans Majit
Konungen och Hans Kongl. Höghet KronPrinsen.
Herr Grefven och Landt-Marsicalken förklarade,
att då Ridderskapet och Adeln uti
ifrågavarande ämne redan fattat samma beslut
som Hedervärda Bonde-Ståndet, hade Ridderskapet
och Adeln dertill varit föranledt af orubbelig
trohet mot en älskad Konung och ett
kärt Konunga-Hus; och vore Ridderskapet och
Adeln öfvertygad, att dessa tankesätt fullkomligen
delades så väl af Bonde-Ståndet, som af
hvarje Svensk undersåte , Och hvarje vän af
Fäderneslandet,
Deputationen aftradde, på vanligtvis utbeledsagad.
Föredrogos å nyo och remitterades till
Stats- Utskottet :
Grefve Cronhjelms, Polycarpus, den 3 f. m,
denne* på bordet lagde Memorial, om tillsättande
af en Lärare i Krigs-vettenskapen vid
XJpsala Universitetet,
Deii ir Martil,
Bavillnings- Utskottet:
Herr Stjernstams, Ludvig, den 3 dennes
eftermiddagen på bordet lagde Memorial, rörande
alkortnings-längdernes ingifvande till Härads-Rätterne»
-
Föredrogs å nyo Herr Franc Sparres,
Bengt Erland, den 28 sistledne Februarii på
bordet lagde Memorial, angående åtskillige medel,
för dtt tillvägabringa en öfvergång af de
mera bildade folkklasserne till productivä yrken,
K
Herr von Hartmansdorff, Angust: Herr
Franc Sparre har trott, att inträdet i Statens
tjenst borde försvåras genom strängare examina
och uppsatta fordringar på högre kunskaper,
Jag har i förra Plenum anmärkt, hvilka
jag ansåg vara orsakerna hvarföre tillströmmandet
af mindre kunniga och skickliga ynglingar
icke kan hämmas genom stegrade examina samt
hvarföre dessa och andra smärre åtgärder äro
fåfängliga , om ej vid sjelfva befordringarne tillbörligt
afseende göres på de egenskaper, som
böra dertill föranleda.
Den värde Ledamoten har ansett antalet
af extra-ordinarier böra inskränkas i civila såsom
i Militairen. Det vore visserligen rigtigt,
under andra förhållanden än de närvarande.
Men så länge man saknar medel till utarbetade
Embetsmäns pensionerande så länge de ej, såsåsom
Officerare, kunna afgå mot accörd,
och så länge 111^11 följakteligen icke kati beräkna
Den Ii Martil. 56p
huru många löntagare, som, inom hvarje Verk,
kunna vara af ålderdom eller bräcklighet oförmögna
att förrätta tjenst: så kan man svårligen
bestämma huru manga de extra-ordinarier skola
få vara, hvilka i stället göra den för intet,
eller för hoppet, att en gång blifva löntagare.
Herr Franc Sparre har hållit före, att stipendier,
tillkomna af allmänna medel, för vettenskapligt
studerande, borde användas för productiva
yrken. För mili del tror jag det böra
sättas i fråga, om en dylik förändring vöre
nyttig eller ej. Sådane stipendierna, under närvarande
mynt-förhållanden, qvarstå från fordna
tider, äro de väl många, men alltför ringa för
hvarje stipendiat. Åsyftningen med dem synes
snarare vara, att många skola studera, 'än att
någon skall kunna drifva studierna långt. Det
förra behöfver icke uppmuntras, men val det
sednare. Skulle någon förändring med stipendierna
företagas: så synes den mig böra bestå
deri, att flere sammanslogos till ett, och utväg
gåfves för våra unga landsmän, att, genom
resor utrikes, hvartill medel för närvarande
saknas, utveckla sina anlag, och qka redan
förvärfvade insigter. Men att afvända stipendierna
från vettenskapliga till närings-ändamål,
tror jag ej vara rigtigt. Studierna i sednare
afseendet åsyfta att vinna något, och en ytterligare
uppmuntran lärer ej behöfva». Men; f
förra fallet åsyfta studierna blott att veta något,
och för detta oegennyttiga ändamål, ar
det visserligen nödigt att Staten gifver Uppmuntran,
synnerligen i ett fattigt land,
368
Den i i Martil.
Herr Franc Sparre har trott, att en prae^
tisk Landtbruks-Skola borde inrättas på något
dertill inköpt, eller upplåtet Hemman i granskapet
af Stockholm, under Landtbrtiks-Academiens
ledning, och att ynglingar der borde ifrån
andra Skolor inträda; att hushålls-sällskaperna
i Länen borde uppmuntras till dylika skolor,
der stipendier skulle gifvas af de från lärdomsskolorna
indragna; och att man, genorii Landshöfdingarne
och hushålls-sällskaperna skulle draga
försorg örn ynglingars anställning i egendomsherrars
tjenst. Vi veta att experimental-fält
finnas både här vid Stockholm och Lund. Om
de likväl icke åstadkommit det gagn, som Herr
Franc Sparre åsyftat; så är det frugtansvärdt,
att ännu en dylik inrättning ej heller skulle göra
det. För min del, tror jag, att en sådan
anstalt endast kan blifva rätt gagnelig, oin hon
förenas med verkligt landtbruk, som drifyes på
alfvar, att jag så ma säga, eller icke för experimenternas,
utan för jordägarnes nyttas skuld.
Forst då kan man göra räkning på, att alla fö.
retag utföras med den noggrannhet och omtanka,
att en grundelig undervisning meddelas.
Om jag ej bedrager mig, så är det regeln för
de berömda instituten hos den ryktbare Thaer
på Mögelin i Preussen och hos Feltenberg på
Hofwyl i Schweitz. Ridderskapet Och Adeln räknar
äfven bland sina Ledamöter en man, som
gifvit ett dylikt efterdöme i afseende på undervisning
örn linets behandling. Det torde må
hända trötta Ridderskapet och Adeln att höra
mig så ofta anföra exempel från det land, soirt
med
Den 11 Martil''.
569
ihed oss är förenadt under samina spira; meri
just det synes mig vara ett skal till jemförelser,
och jag kan, vid detta tillfälle, icke underlåta;
att nämna, det ett sådant Landtbruks-Institut
finnes på Grefskapet Jarlsberg i Norrige, hvarest
ägarens förvaltare, en Särd man, sorn öfvergifvit
lärostolen vid skolorna, för att sköta jorden,
sjelfmant upprättat ett sådant. Der har
jag sett Svenskar, Skåningar, hemta undervisning.
Om hos ©ss, patriotiska märi och stora
godsägare, såsom en Grefve Piper, en Friherre
W rangel; med flere, ville pä deras egendomar
främja en dylik inrättning, så kunde man deraf
vänta betydlig nytta. Eljest drager jag i
' tvifvelsmål att något väsendtligt dermed skulle
kunna uträttas. Hvad beträffar de undervisade
ynglingarnes anställning hos egendomshafvare:
så bör det naturligtvis vara1 föremål för vederbörandes
egen omtanka. Men då det, om jag
tej felar, är ett af Landtbruks-Academiens åligganden,
att, genom sin Landtbruksafdelning, befrämja
medlen till bildande af Rättare och Gårdsfogdar,
samt att hafva inseende öfver det här
befinteliga experimental-fältet: så kunde Aeademieri
äfven, genom Konungens Befallningshafhafvande,
eller Hushålls Sällskapernä i landsorterna,
hålla den tillsyn öfver dessa undervishings-anstalter,
hvilken Regeringen, i afseende
derå, måhända borde utöfva.
Herr Franc Spårre har önskat att ett Teehhiskt
och Mechaniskt Central-Institut måtte in
-
Ridd. o. Ad. Prat, 2 Band. 24.
Den Ii Martti.
rättas i Hufvudstaden. Jag tror äfven, att så
borde vara, emedan de förnämsta Fabriker och
Machinerier förmodeligen äro här till finnandes,
hvarigenom deras begagnande och behandling
följakteligen kunde vid sjelfva näringsdriften inhemtas,
liksom jag ansett ett dylikt förhållande
förmonligast i fråga om Landtbruks-näringens
lärande. Men här finnes redan en Mechanisk
Skola och en dermed förenad Modell-Kammare,
sorn lärer stå i förening med LandtbruksAcademien,
eiler lyda under densamma. Om
jag ej bedrager mig, har en värd Ledamot, Herr
Montgommerie redan gjort en motion om nytt
eller förökadt anslags beviljande åt densamma.
I händelse det lemnäs, och inrättningen utvidgas
t så kan Herr Franc Sparres önskan uppfyllas,
utan att man behöfver skapa något nytt
institut, emedan en planta redan finnes att fostra
och utveckla.
Herr Grefven och Landt Marskalken hem-,
ställde, att så val Herr Franc Sparres ofvannämnde
Memorial* som Herr von Hartmansdorffs,
i anledning deraf nu afgifne yttrande,
måtte till Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomiae-Utskotten remitteras.
Bifölls.
Anmältes och emottogos korrt efter hvarannan
tvänne Deputationer från Välloflige Borgare-Ståndet
och Högvördige Preste-Ståndet, anförde,
den förra af vice Talmannen, Stads-Majo
-
Den II Mar lii.
571
ren oell Riddaren af Kongl. Wasa-Orden Herr
Johan Westin, samt den sednare af Biskoppen
i Linköpings Stift, Ledamoten af Kongl. Nordstjerne-Orden
Herr Doctor Marcus Wallenberg;
hvilka båda Deputationer tillkännagåfvo att
Preste- och Borgare-Stånden, i afseende å de
förut i dag af Ridderskapet och Adeln beslutade
underdåniga Adresser till Hans Maj t Kon.
ungen och Hans Kongl. Höghet KronPrinsen
vidtaget enahanda beslut som Ridderskapet och
Adeln.
Sedan bemälte tvenne Deputationer blifvit,
hvar efter annan, af Herr Grefven och LandtMarskalken
besvarade, samt på vanligtvis utbeledsagade,
företogs till profning Kongl. Maj:ts
den 4 dennes aflåtne och den 5 derpå följde
eftermiddagen på bordet lagde Nådiga skrifvelse
till Riksens Ständer, angående de af utsedde
Comitterade uppgifne förslag, till en förändrad
organisation af åtskillige Rikets Styrelseverk, 111. m.
Herr Hjerta , Gustaf, anhöll, att de af
Committerade uppgifne, i Kongl. Maj;ts Nådiga
Skrifvelse omförmälte förslag till en förändrad
organisation af åtskillige Rikets Styrelse-Verk m.
m. måtte till trycket befordras, samt StatsUtskottet
anmodas, att till trycknings-kostnadens
bestridande utse nödige medel.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
om icke Ridderskapet och Adeln ansåg
lämpeligt, attj på sätt Kongl. Maj;t i Nåder
föreslagit, ett Serskildt Utskott borde för be
-
3?2
Den i I Martu!
handling af ifrågavarande ärende af Riksens
Ständer tillsättas, samt Kongl Maj:ts högstbe»
rörde Nådiga Skrifvelse till detta Utskott ©f~
verlemnas»
Hopades Ja*
Hvarefter Herr Grefven och Landt Marskalken
föreslog, att antalet af hvarje Stånds
Ledamöter i bemälte Utskott kunde bestämmas
till Fyra»
Herr Pereswetoff Morath, Anders Wilhelm'.
Så vida det Utskott, som är i fråga,
skall svara mot sin bestämmelse, måste det ut.
göras af flere personer, i tillfälle, att grundeligen
bedöma i hvad mån nit varande organisation
af Styrelse-Verken är felaktig eller icke ,
och dertill fordrasen speciel kännedom af hvarje
sådant Verk.
Icke ar det att förmoda, det valet irtont
Bonde- och Preste-Stånden till Ledamöter i
detta Utskott kan slå så ut, att Utskotts-Ledainöterne
frän desSa båda Stånd blifva i tillfälle
verksamt deltaga i öfverläggningarne inom Utskottet,
eftersom uti samma Stånd ej lärer finnas
personer, hvilka genom» tjenstgöring inom,
eller beröring med de Verk, sorn äro i fråga ,
varit i tillfälle , att om samma Verks organisation
taga närmare kännedom, och hvad BorgareStåndet
angår torde förhållandet blifva nästan
enahanda.
Hos Ridderskäpet och Ädeln kan således
Dm 11 Martu,
37 3
endast med visshet presuponeras, att valet utfaller
så , att de valda Ledamötenie kunna uppfylla
deras bestämmelse, och vid detta förhållande
torde Ridderskapet och Adeln önska att Utskottet
måste bestå af större antal Ledamöter,
Jag föreslår derföre, att minst 6 må utses
från hvarje Stånd, och jag hoppas att detta
mitt förslag skall understödjas af hvar och en,
som anser saken af vigt, och ej vill åt slumpen
Öfverlemna utgången.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustafa hemställde,
om ej Utskotts-Ledamöternes antal bor»
de vara udda, på det Stånden icke skulle, vid
votéringarne, kunna paralyseras, derigenom att
ett lika antal stadnade emot hvarandra; samt
föreslog derföre, att Utskottet kunde bestå af
5 medlemmar utaf hvarje Stånd,
i *
Herr von Hartmansdorff, August: Jag
skulle också vara af den mening, Herr Morath
yttrad t, att det ifrågavarande Utskottet borde
bestå 6 Ledamöter af hvarje Stånd, så vida
det är möjligt för de öfriga Stånden, att lemna
ett så stort antal, då de fleste af deras meda
lemmar redan äro Utskotts-Ledamöter. Denna
min mening stöder jag deruppå, att ämnet är
af så vidlyftig beskaffenhet, att till dess ordentliga
beredande behöfyas personer, sorn höra
till flera af Styrelsens olika grenar. Således synes
det mig Önskeligt, att i Utskottet funnes en
Ledamot ur Konungens Canzli, en ur liefIlätterne,
en ur de Civila Collegierna, en Qi'~
Den 11 Martii,
ficer af Arméen och en af Flottorna samt en
upplyst Landtman, som ej vöre i tjenst. Att
vinna allt detta är ej möjligt, med 'mindre Utskottet
består af 6 Ledamöter från hvarje Stånd ,
ty endast hos Ridderskapet och Adeln kan en
sådan förening af Ledamöter från särskildta yrken
åstadkommas. I hvad en annaji värd talare
föreslagit, att nemligen, Comitéens arbete
måtte tryckas, instämmer jag visserligen, men
får blott nämna , hvad jag förut haft äran tillkännagifva,
att mitt yttrande i Comitéen, ehuru
till saken utarbetadt, dock i redaction och
i afseende på det historiska, är ofullständigt,
emedan jag ej ännu hunnit eller kunnat erhålla
de upplysningar, som tarfvats. Likväl bör jag
nämna att jag gått i författning om tryckningen
af en del af mitt arbete. Återstoden, ehuru
icke alldeles färdig att läggas under prässen,
är likväl så fullständig, att jag tror den kunna
af Utskottet begagnas.
Herr Pereswetoff Morath: Herr von Hartmansdorff
har omnämnt svårigheten för de andra
Stånden att utse 6 Ledamöter, då, i anseende
till dessa Stånd fåtalighet, de fleste deras
Ledamöter redan sitta i Utskott.
Härvid får jag anmärka, att det torde finnas
ett och annat Stånd, der alla Ledamöter
åro invalde i redan organiserade Utskott, och
det blir ju då i allt fall nödigt, att de af Herr
Grefven och LandtMarskalken föreslagne 4 Ledamöter
måste sitta i tvenne Utskott. Jag frågar
då, år det icke detsamma, om 6 Ledamö
-
Den 11 Martil.
fer af dessa Stånd hafva sådana dubbla befattningar;
åtminstone är Herr von Hartmansdorff^
skål ej giltigt nog, då nyttan af ett förökadt
antal år så påtaglig, som hår.
Någon liar påstått att Utskottets Ledamöi
ter borde bestå af 5 från hvarje RiksStånd.
Jag kan ej begripa, hvarföre man så mycket
fåster sig vid udda tal.
Allt för gerna skall jag för min del medgifva
udda-talet, men icke under 6, ty det är
af mig redan visadt, att minst 6 Ledamöter från
Ridderskapet och Adeln erfordras.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus;
Jag förmodar att föremålet för det särskildta
Utskottets arbeten blir att pröfva, huruvida Co.
mittéens förslag åga den fullständighet, att de
ined kanske en eller annan modilication kunna
fö relåggas Riksens Ständer till besvarande med
Ju eller Nej. Skulle Utskottet blifva mycket
talrikt, skulle Embetsmin blifva kallade till Ledamöter
deraf, så föreställer jag mig att i stället
för att Utskottet endast bör yttra sig rörande
de framställde förslagen, blefvo flera nya
förslag af Utskottet uppgjorde. Om jag ej bedrar
mig, har Comittéens arbete ytterligare blifvit
granskadt af en annan Comitté. Denna har
förmodligen redan pröfvat förslagen och sökt
förlika de oljka åsigterne; och då tror jag
stt Riksens Ständer snart kunna vara i tillfälle
att fatta deras beslut. Skyndsamhet år
hår nödvändig, ty jag förmodar att sedan be
-
Den 11 Martu,
$lut härom år fattadt, återstå i anledning d^rajf
flere öfverlåggningar. Af dessa skål anser jag
Utskottet böra blifva fåtaligt, oell tillstyrker
hvad Herr Grefven och LandtftUrskalken föreslagit,
att nemligen det må bestjä af 4 Ledamöter
från hvarje Ständ.
Herr Pereswetoff Morath'. Herr Grefve
von Schwerin har anmärkt, att det vöre nödigt,
att skyndsamt få frågan handlagd af Utskottet,
som endast hade att besvara Comitféens förslag
med ja eller nej, och den ädle Grefven har
alltså ansett det af Herr Grefven och LandtMarskaiken,
föreslagna antal af Ledamöter ej
böra ökas.
Jag bekänner, att jag anser åmnet af sådan,
vigt, att jag lifligen Önskar, det Utskottet
måtte med grundlighet och alltså icke i hast
undersöka, förslaget.
Det år tydligt, att de Ledamöter sorn hos.
Rjdderskapet och Adeln väljas, och hvilka kunna
praesuponeras äga ali nödig kännedom för
ämnets, behandling, blifva de, sorn egentligen
komma att utöfva granskningsråtten och örn
meningen icke är att slumpvis behandla saken,
år det tydligt, att 4 personer ej kunna så, sorn
vederbör, undersöka, och besvara frågan, då
deremot genom deras antals bestämmande till,
sex, det vore att hoppas att förhållandet med
hvarje af de verk, sorn åro i fråga kunde närmare
utredas. Når Utskottet sättes i verksamhet,
torde det bäst visa sig, om det af mig fö
-
Len xi Martil,
077
ypslagna antal ej erfff Irats, och kanske lärer Utskpttet
ändock behöfva jnh&nta upplysning af
Hmbetsmån inom de verk Comittéens förslag
förer.
Med min röst skall jag ej bidraga dertill,
att snart sagt hela bördan af Utskottets arbeta
kastas på 4 Ledamöter af Ridderskapet och
Adeln.
Med åberopande af hvad jag redan förut
yttrat, anhåller* jag, det Herr Grefven och
LandtMsrskalken täcktes genom proposition utröna,
0111 icke Ridderskapet och Adeln anser
Utskottet böra formeras genom 6 Ledamöter
från hvarje Stånd.
Herr Grefven och Landt-Marshallen yttrade,
att då det varit hans pligt, att inför Ridåerskapet
och Adeln uppgifva något visst förslag
till antal af Ledamöterne i Särskildta Utskottet,
samt Pråste- och BorgareStåndens Herrar
Talemån, vid den sista gårdags hällne Talmansconference
förklarat, att bi malte Stånd,
hvilkas alla Ledamöter redan voro uti de ordinarie
Utskotten upptagne och sysslosatte, icke
utan största svårighet kunde till Särskildta Utskottet
aflemna mer ån 4. Ledamöter från hvarje
Stånd, hade Herr Grefven och LandtMarskalken
af denna anledning föreslagit, att antalet
af hvarje Stånds Ledamöter kunde bestämmas
till fyra; men då flere af Ridderskapet och
Adeln 1111 önskat ett större antal, ansåg Herr
Hofven och LandtMsrskalken sig böra hem
-
578 Den 11 Martii,
ställa, om icke Särskildta Utskottet borde bestå
af 6 Ledamöter utaf hvarje RiksStånd.
Bifölls.
Föredrogs å nyo Herr Berghman», Ambrosius
Magnus, den 1 dennes förmiddagen på
bordet Egde Memorial, angående indragning af
öfverflödiga Embeten och Tjenster.
Herr Grefven och Landt-Marskalken föreslog,
att Herr Berghmans ifrågavarande Memorial,
måtte till StatsUtskottet remitteras.
Herr von Hartmansdorff, Magust, hemställde
om icke Herr Berghmans Memorial, snarare
borde remitteras till Särskildta Utskottet
ån till StatsUtskottet.
Herr Grefven och LancltMarskalken förklarade
sig äfven hafva hyst samma mening,
men att det vore på Herr Berghmans egen begäran
som Landt Marskalken föreslagit Memorialets
remitterande till StatsUtskottet
Herr Berghman, Ambrosius Magnus". Då
flere motioner förut blifvit väckte i samma ämne,
och desse till StatsUtskottet blifvit Öfverlemnade,
torde ordningen fordra att äfven denna
dit hånvises, hvarföre jag får anhålla om proposition
å remiss till Stats-Utskottet af mitt
Memorial.
Herr Ehrenborgh, Casper, och Herr Fe
-
Den lx Martil.
t
^79
reswetoff Morath, •Anders Vilhelm, förenade
si^ med Herr von Hartmansdorff, i afseende på
Memorialets remitterande till Särskildta Utskostet.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarjkalken
förnyad proposition blef Hr Bergh
mans Memorial af Ridderskapet och Adeln till
StatsUtskottet remitteradt.
Å nyo föredrogs Herr Cocks, Axel, den
28 sistledne Februari på bordet lagde Memorial,
angående Götha CanalVerk.
Herr von Qvanten, Carl, harle inlemnat
ett Memorial, hvilket upplästes, så lydande;
(Se Bilagan N:o 4)*
Herr Grefven och Landt-Marskalken föreslog,
att sä vål Herr Cocks ofvannåmnde Memorial,
som Herr von Qvantens, i anledning deraf,
nu afgifne yttrande, målte till Stats- och
Banco-Utskotten remitteras; hvilket bifölls.
Företogs till pröfning ExpeditionsUtsfcottets
den 27 sistledne Februari aflåtne, samt den
1 dennes lörmiddagen på bordet lagde Memorial,
med anhållan, att vederbörande Utskott
måtte anmodas, att af deras Betånkanden in. m.
låta utskrifva och ExpeditionsUtskottet tillställa
tvånne exemplar.
380
lien 11 Marlii>
I sammanhang härmed upplästes Vållofi.
BorgareStåndets den 28 sistledne Februari efiermiddagen
meddeldte ProtocollsUtdreg, af in.
nehåll att BorgareStåndet vid pröfning af ExpeditionsUtskottets
ifrågavarande Memorial, ansett
någon annm åtgärd dervid icke erfordras,
Jin att genom ProtocollsUtdrag å nyo påminna
samtHige Utskotten att ställa sig til! efterrättelse
hvad Riksens Ständer, i afseende på de ifrån
Utskotten till Expedition»- Utskottet afgående
handlingar, redan tillförene förordnat; och fann
Ridderskapet och Adrin för godt, att uppå derom
af Herr Grefven och LandtMarskalken gjord
proposition, i BorgareStåndets nyssnämnde beslut
instämma.
Föredrogs å nyo och remitterades till Sär--,
skildta Utskottet, Perr Hammarskjölds, Lorenzo,
den 3 dennes eftermiddagen på bordet Eg -  de Memorial, om upplösning af CanzliStyrelsen,
jemte Herr Hallencreutz’s, Sten Engelbrecht, d,
7 dennes i anledning deraf afgifne yttrande.
Upplåstes och lades på bordet Constitutions.
Ftskottets den 27 sistlidne Februari afgifne Utlåtande,
i anledning af Riksens Ständers remiss
|t Kongl. Maj;ts Nådiga skrifvelse, angående
Pans Kongl. Höghet Kronprinsens utnämnande,
att i vissa fall föra ordet uti Kongl. Regeringen.
Dan II Martil.
58i
Upplåstes följande från RiddarhusUtskottet
Ihkpmne Memorial;
£Se Bilagan N;o 5).
Lades på bordet.
Upplåstes ett så lydande från RiddarhusUtskottet
inkommet Memorial;
(Se Bilagan N;o 6.)
Ladés på bordet.
Anmåltes och emottögs Hans Excellencé
HofCanzleren Herr Grefve af Wetterstedt, hvilken
å Kongl. Majits Höga vägnar aflemnade
Kongl. Maj;ts Nådiga proposition till Riksens
Ständer om nedsättning i den årliga Saltpetergården;
gifven Stockholms Slott den 10 Mars*
1825..
Herr Grefven och LcindtMarskcilken anmodade
Hans Excellence Herr Hof-Canzleren
att till Kongl. Majit framföra Ridderskapets och
Adelns underdåniga "vördnad, jemte försäkran,
att Kongl. Majits Högstberörde Nådiga proposition
skulle med första varda till handläggning
företagen.
Sedan Hans Excellence Herr Grefven och
jfof- Canzleren blifvit på vanligt vis utbeledsa
-
582
Den ii Martu'.
gad, begärde Hans Excellence Herr Grefve
Fleming, Claes ordet, och yttrade sig:
Redan den 29 Juni iyt>8 behagade Ridderskapet
och Adeln bevilja FrimurareBarnhusIn-,
rättningen att vid de årliga Concerterne på
Långfredagarne få begagna RiddarhusSalen, Det*
ta fortfor nära 5o år, och den x April 1818
tog Ridderskapet och Adeln det beslut, att
Frimurare - Barnhus - Directionen skulle äfven
hädanefter få begagna densamma. Detta har
äfven varit vanligt under påstående Riksdagar,
med förbindelse likväl för Directionen
att inom viss tid återställa salen uti det skick,
hvaruti den bör vara vid Ridderskapets och
Adelns Öfverläggningar. Det är af sådan anledning,
jag och Grefve De la Gardie hos Ridderskapet
och Adeln ödmjukligen anhålla, att äfven
i år, emot en lika förbindelse, få begagna RiddarbusSalen
till förmån för en inrättning, sorn
underhåller omkring 4oo barn, af hvilka 47
njuta föda och undervisning inom hus.
Herr Grefven och Handt Marskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade
den af Hans Excellence Herr Grefve Fleming
gjorde anhållan bifalla.
Ropades Ja,
Upplåstes och lades på bordet Kongl. Maj:ts
nyss förut i dag ankomne Nådiga proposition
till Riksens Ständer om nedsättning i den årliga
Saltpetergärden.
Den ii'Martil.
585
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet hållet hos Höglollige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm, den
11 Martii 1820.
S. D. Remitterades till
Stats Utskottet:
lj Grefve Cronhjelms, Polycarpus, den 5
dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
om tillsättande af en Lärare i Krigsvetenskapen
vid Upsala Universitet.
2) Herr Berghmans, Ambrosius Magnus,
den 1 dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
angående indragning af öfverilödiga embeten
och tjenster.
Stats- och BancoUlskotten:
Herr Cock», Axel, den 28 sistledne Februarii
på bordet lagde Memorial, angående Götha
CanulYerk; jemte Herr von Qvanten», Ciri,
rörande samma ämne, denne dag afgifne yttrande.
Stats- famt Allmänna B ifvars- och Oeconomie-
U/Jkotten:
Pierr Franc Sparres, Bengt Erland, den 28
sistledne Februari på bordet lagde Memorial angående
åtskilliga medel för att tillvägabringa en
öivergång af de mera bildade folkclasserne till
584
Deri 11 Murtii.
produ('tiva yrken; jemte Herr von Hartmansdorff»,
August, i anledning deraf denna dag afgifne
yttrande.
Bevillnings Utskottet:
Herr Stjernstam», Ludvig, den 3 dennes
eftermiddagen på bordet lagde Memorial, rörande
Afkortningslångdernes ingifvande till HåradsRåtterrie.
Serskildta Utskottet.
Herr Hammarskjölds, Lorenzo, den 3 dennes
eftermiddagen på bordet lagde Memorial;
om upplösning af CanzliStyrelsen; jemte Herr
Hallehereutz^, Sten Engelbrecht, i anledning
deraf afgifne yttrande. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Kongl.
Maj:ts den 5 dennes eftermiddagen på bordet
lagde Nådiga Skrifvelse till Riksens Stånder, angående
de af utsedde Comitterade uppgifne förslag
fjäl en förändrad organisation af åtskillige
Rikets Styrelseverk m. m., besiöt Ridderskapet
och Adeln att för behandling af detta årenda
borde tillsåttas ett Särskildt Utskott, bestående
af 6 Ledamöter af hvarje RiksStånd, till hvilket
Utskott Kongl. Maj:ts Högstberörde Nådiga
Skrifvelse således skulle öfverlemnas. Ut
supra.
S. D. Föredrogs å nyo Expeditionsutskott
tets den 27 sistl. Februari aflåtne, samt den i
deri
-
Deli 11 Martil,
585
dennes förmiddagen på bordet Jagde Memorial,
med anhållan att vederbörande Utskott måtte
anmodas, att af deras Betånkaniien ni. m, låta
utskrifva och ExpeditionsUtskottet tillställa tvenne
exemplar; i sammanhang hvarmed äfven upplåstes
Vållofl. BorgareStåndets, den 28 sistledne
Februari eftermiddagen meddeldte Pi otocollsUtdrag
rörande samma ämne; och fann Ridderskapet
och Adeln för godt instämma uti BorgareStåndets
beslut, att å nyo påminna satntelige
Utskotten, att ställa sig till efterrättelse,
hvad Riksens Ständer, i afseende på de
ifrån Utskotten till Expeditions-Utskottet afgående
handlingar, redan tillförene förordnat.
Ut supra. *»
S. D. I anledning af Hans Excellence Hr
Grefve Flemings, Claes, å FrimurareBarnhusDirectionens
vägnar, hos Höglofl. Riddtrskapet
och Adeln derom gjorde anhållan, fann Ridderskapet
och Adeln för godt tillåta, det må, under
iakttagande af de utaf RiddarhusDirectionen
tillförene dervid föreskrilne vilkor, RiddarhusSalen
å nästkommande Långfredag innevarande
år begagnas till den Concert, hvilken å
samma dag för FrimurareBarnhusets räkning
vanligen plägar uppföras; hvarom Utdrag af
Protocollet skulle till FrimurareBarnhusDirectio^
nen expedieras. Ut supra.
Ridd. o. Ad. Prot. '% Band. 25.
>
Den n Martii,
Högloll. Ridderskapet och Adeln åtskilldes
kl. a eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Onsdagen den 12 Martii. *
Plenum kl. half till 6 eftermiddagen.
Grefve Posse, Carl Hindric, hade inlemnat
ett Memorial, hvilket, till följd af Grefven*
den 3 dennes gjorde förbehåll, innefattade
en närmare utveckling af dess då väckte
motion, om en förändrad organisation af TullVerkets
styrelse och förvaltning. Detta Memorial
upplåstes nu, så lydande:
(Se Bilagan N:o i.)
Lades på bordet.
Föredrogs å nyo Kongl. Maj:ts den 27 sist—
lidne Februarii aflåtne och den 5 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Nådiga proposition
till Riksens Ständer, angående ytterligare anslag
för fullbordandet af Götha Canal,
Den 1 2 Marlit)
587
Herr Tham, IFollrath, uppläste följande
(Se Bilagan N:o 2.)
Herr Tham anhöll att dess anförande måtte
få åtfölja Kongl. Maj:ts Nådiga proposition
till vederbörlige Utskott.
Grefve von Schlerin, Fredric Bogislaus,
anförde skriftligen ;
(Se Bilagan N:o 5.)
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde,
att så väl Kongl. Maj:ts ofvannåmnde Nådiga
proposition, som de af Herr Tham och Grefve
von Schwerin, i anledning deraf, nu afgifhe
yttranden, måtte till Stats- och Banco-Utskottett
remitterasj hvilket bifölls.
c
Herr Berghman., Ambrosius Magnus: Det
förundrar mig öfver all måtta, att ingen vid
detta till fällö vtalar i Nationens namn. Grefve
Anckarsvärd, Friherre Stael von Hollstein och
Herr Påhlman äro icke mera här. Ridderskapet
oell Adeln får derföre förlåta, att det språk
desse förtjente man talat, i dag föres af en person,
som delar deras nit, men saknar deras
insigter.
Det tyckes sorn Götha Canal-Direetion
sjelf medgifvit, att företaget ej skall vara så
särdeles lyckligt. Det omtalas förmodan att erhålla
3 procents afkastning och begäres att Staten
mätte åtaga sig att garantera ActUv-ä garrn?
538 Ben 12 Martii.
\ ' _
falla 5 procents ränta på deras insatta Capital.
Jag kan ej annat än beklaga Actie-Agarne;
men de kunna ej skylla Riksens Ständer för de
olägenheter, sorn drabba dem. Hvar och en
påminner sig huru det tillgick år i8ocp Riksens
Ständer beviljade Bolaget ett privilegium
och en Discont. Denna sednare öfverskred sitt
Reglemente och gick under. Detta var icke
Riksens Ständers, utan Bolagets fel, som ej
såg upp med sin Discont-Direction. Som Riksens
Ständer ej stå i någon förbindelse hos Bolaget
och ej eller åtagit sig ansvara detsamma
för Canal-anläggningens fullbordan och följder,
så hemställer jag, huruvida man nu bör lemna
det begärdta understödet?
Jag bestrider helt och hållet den siste värde
talarens framställning, om garanti för Bolaget
att åtnjuta en viss årlig procent af Staten,
i händelse Canalen ej kan inbringa den sjelf.
Vi och våra efterkommande skulle derigenom för
eyärdeliga tider blifva tributairer till Götha Canal.
Det är en svag röst, jag upprepar det ännu
en gång, sorn höjt sig till den goda sakens
försvar, men jag rår icke för, att jag ej är eq
Anckarsvärd, en Stael von Holstein, eller en
Påhlman.
Herr Tham: Då jag nu anhåller, att vid
Herr Berghmans yttrande få göra några anmärkningar,
torde jag först få nämna, att jag
varit Directeur vid Götha Canal, att jag icke
nu mera är det, men väl Actie-ägare, och att
Ben 12 Martil,
389
jag sorn Revisor för åren 1811, 1810, i8i4,
j8i5, 1816, 1817 oell 1818 granskat ömsom
Disccnt-Directionernes i Götheborg oell Stock,
holm göromål. Herr Berghman har yttrat, att
Discont-Directionen öfverträdt Reglementet och
derigenom orsakat Verket skada. Jag bestrider
detta helt och hållit; jag har icke alltid delat
lika åsigter med Discont-Directionerna, men efter
sorgfällig och noga granskning af deras åtgärder,
är jag fullt öfvertygad, att de aldrig
gjort sig förtjenta till denna dem af Herr Berghman
gjorda beskyllning. Lika rättfärdigande
vitsord hafva de alltid med råtta erhållit, icke
allenast af Canal-Bolagets Revisorer och Discont-Bolags-Ståmmor,
utan äfven af Riksens
Ständers Banks vid alla Revisionerna närvarande
Ombud, och sluteligen ej mindre af den till
räkenskapernas granskning serskildt tillförordnade
Bankens Ombud Herr Kammar-Rådet
Evelius, ån äfven af Riksens Ständers Revisorer
för åren 1818, 1820 och 1822, uti hvilkas göromål
en del nu närvarande Herrar Riksdags^
män samt de af Herr Berghman åberopade
framledne Herrar Stael von Holstein och Påhlman
sjelfva deltagit'; att vid de sista af Riksens
Ständers Revisorer verkställda granskningar,
några obetydliga anmärkningar blifvit gjorda,
känner jag, men ingen som kan kasta minsta
skugga på Directionernas rättskaffenhet och åtgärder,
hvarföre jag anser att de nu böra
få vara oklandrade.
Uti det gjorda förslaget om ränte-ersåttning
för Actie-ägare, har jag, såsom icke va*
Den V-i Martil,
rande Directeur ej eller kunnat deltaga, men
tror att Dir.ectionen . då den för Konungen framlagdt
dess underdåniga anmälan härom, fullgjordt
på agtningsvärdt sålt deras pligt emot Artie-ågarne;
jag har aldrig delat den öfvertygcRen , att
Actie-ågareie genom Götha Canal Byggnad skulle
kunna vänta någon serdeles vinst , men alltid
varit fullkomligt Öfvertygad, att Canalen varit,
år och blir af stor allmän nytta; då frågan örn
rånteersåtfning för Actie-ågare förekommer, är"
nar jag blifva en tyst åhörare/men kan ej under,
låta att yttra den Öfvertygelse, att det stora,
Riket hedrande och gagnande Götha Canal Verk
bör fullbordas, och att det år Riksens Ständer
värdigt, att genom nödiga anslag sätta CanaJDirectionen
i tillfälle att ernå detta mål.
Herr Berghman: Jag har just icke sagt,
att Directionen öfverskrida Reglementet. Mig fela
ord för att fullkomligen uttrycka min mening.
Jag vet ej om ruan kan applicera benämningen
bedrägeri; men det påminner jag mig med visshet,
att det stod förskräckligt illa till med CaJ1
al ens affairer vid sista Riksdag. Erfarenheten
visade att 1,100,000 R-dr gingo förlorade derigenom
att Directionen opererade med Discontpapper,
hvilken högst betydliga summa Natinnen
efterskänkte. Jag lemnar derhän om Revisorne
med serdeles grannlagenhet verkstälhlt
granskningen af Canal-Bolagets räkenskaper; men
jag vädjar till detta Riddarhus, om ej förhållandet
är sådant jag det nu uppgifvit, och oni
nyttan af Canal-anläggningen svarar emot kostnaden,
Jag protesterar helt och hållit emot
Ben 12 Marlit.
alla nya anslag till fullbordande af detta illa
beräknade företag,
'i*
Herr Kuylenstjerna, Johan Carl: Afven
jag liar haft det förtroendet att vara Revisor i
Götha Canal-Discont, och utbeder mig i anledning
deraf att få|, jemte vitsordande af hvad
Herr Tham nyss anfört, tillägga några ord om
de anmärkningar Herr Berghman framställt.
Enligt Riksens Ständers Revisorers Berättelse,
synes väl, som om Staten skulle förlorat
omkring goo,ooo R;dr på Götha Canal Disconts
utredning; men härvid är icke beräknadt,
ätt Riksens Ständer år 1818bortskänkte, i,o§o,ooo
R:dr. Om detta ej skedt, hade Götha Canal
Discontsutredning kunnat ske med så stor vinst
som den förmodade förlusten är mindre än den
bortskänkta tillgången; och Verket hade med
fördel kunnat reda sig sjelf.
Vid förvaltningen anmärktes mot Götheborgs-Contoiret
bland annat, att det, till den
tillförordnade Revisorn utbetalt, det stadgpde
arfvodet af 200 R;dr Banco , hvilket Stockholms
Contoir äfven till mig utbetalte, som derstädes
var en tillförordnad Revisor, men mot Stockholms
Contoirets enahanda förfarande är- ingen
anmärkning gjord. Då en Direction, som
förvaltat millioner kunnat få en så beskaffad
anmärkning på 200 R:dr Banco, hvilken hos
dem executift utsökes, så lärer sådant bevisa
att Revisionen förfarit med yttersta stränghet
och accuratesse.
Den 12 Martil.
Herr Berghman: Det är lika angenämt
som ovanligt, att här få höra talas orri 200
•R:dr, då fri:gan aldrig plägar gå ut på annat
än millioner.
Herr Knylenstjerna medgaf sjelf, att Staten
förlorat omkring 900,000 R:drpå CanalDisconten;
och att Riksens Ständer efterskänkte omkring
1,100,000 R:dr; men hvad var detta för en eftergift
mine Herrar? Jo, Assignationer, som
Disconten utgifvit utan att kunna honorera.
Lägger man nu till dessa 1,100,000 R;dr förutnämnde
900,000, så uppkommer en summa
af 2,000,000 R:dr, sorn' denna Canal-anläggliing
redan kostat vårt fattiga Rike.
Grefve Cronstedt, Claes : Som Högloflige
Ridderskapet och Adeln redan beslutat remiss
af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om anslag
för fullbordandet af Götha Canal, och frågan
icke är om Discont- Verkets förvaltaingssättj och
åtgärder, lärer den nu förefallne Discussionen
hvarken höra till ämnet, eller kunna åtfölja
remissen till Utskotten.
Herr Lagerhjelm, Pehr: Det är blott i
anledning af en anmärkning, som blifvit gjord
emot 1820 års Riksens Ständers Revisorer, jag
anhåller få yttra några ord. Man har yttrat 1
det vara besynnerligt, att desse ej fästat sig
vid det arfvode som blifvit anordnad! för Canalverkets
Revisor i Stockholm, då de likväl gjordt
anmärkning vid ett likartadt förhållande i afseende
på Canalyerkets Revisor i Götheborg. Jag
Den 12 Martti.
593
ansei’ mig i följe häraf böra anmäla, att StatsUtskottet
nu är sysselsatt med granskningen af
1S20 års Revisions-Berättelse, och att det tor-,
de vara lämpeligast att innehålla med allt bedömande
af Revisorernes åtgärder, intill dess StatsUtskottet,
hvars åliggande det är att pröfva
Revisionens halt, hunnit till Riksens Ständer
inkomma med sitt yttrande i ämnet.
Herr Berghman: I anledning af Grefve Cronstedt
gjorde anmärkning, utbeder jag mig få
nämna, att jag begärde ordet, just i det ögonblick,
då Ridderskapet och Adeln med ja besvarade
Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition om remiss. Jag dröjde i det längsta,
emedan jag hoppades få höra någon skickeligare
talare än jag, yttra sig i ämnet.
För öfrigt höra mina anmärkningar visserligen
till saken. Ty då Staten eller Banken
i-edan på Canalen offrat 2,000,000, och dessutom
000,000 R;dr årligen sedan 1815 års Riksdag,
lärer det ej vara ur vägen, att återföra
detta förhållande i minnet, och att derpå fästa
Stats-Uf skottets synnerliga uppmärksamhet, emedan
jag ej kan inse något skäl att göra nya
uppoffringar för detta så litet lönande ändamål.
Herr Montgommerief GuftaJ: Då under
loppet af innevarande Riksmöte hår blifvit så
mycket taladt om allmän nöd och förlägenhet,
synes det icke vara lämpeligt att betunga Nationen
med en ny utgift af den betydenhet, som
blifvit föreslagen till understöd för Götha Canal,
ett understöd, sorn, på hvad sätt det ock
594
Den i2 Martti,
af medborgare uttages, för dem blir högst kånbart,
utan deremot svarande fördelar, ty Rikets
norra Provinser åtminstone, kunna aldrig
päråkna någon nytta af denna Canal, hvartill
dess innevånare tillika med många andra medborgare,
likväl redan onödigtvis uppoffrat så
oerhörda summor, och ännu begåres icke mindre
än 4oo,ooo Riksdaler årligt anslag i flere
år. Huru skola dylika pretentioner kunna uppfyllas,
särdeles nu, då klagan öfver financiell
nöd är lika allmän, som verklig? Jag ville blott
pligtenligt hufva den äran anmärka det förra,
och vördsamt fråga det fednare.
Herr von Qvanten, Carl: Kongl. Maj;ts
ifrågavarande nådiga proposition, sorn nu blifvit
remitterad, föreslår, att Canalbygnaden må
fullbordas med Statsobligationer, eller med upptagande
lån mot 5 procents ränta, i likhet med
de. lån RiksgåldsContoiret upptog; det blifver i
båda afseenden mindre betungande för Nationen,
och våra efterkommande få då äfven deltaga i
en kostnad, af hvilken de troligen mera ån hvad
oss år förbehållit, få njuta frukten. Hela affairen
kunde då aflöpa med 24,000 Riksdaler
årlig ränta jemte t. e. 4 procent till dess Capitalets
amortiserande, då på 2* år . hela Lånet vore
återbetalt. Jag tror således, att här ej vidare
bör uppstå fråga, om summans contanta utgifvande
på annat sått, och anhåller vördsamt,
att detta mitt Anförande må få åtfölja remissen
till Stats- ocn BancoUtskotten.
Herr Tham-. Lika med Herr von Qvanten de
-
Den 12 Martti,
lar jag elen öfvertygelse, att de capifaler, som
fordras till fullbordande af Götha Canal, kunna
förskaffas utan tunga för Landets innevånare,
och jag förmodar äfven, att om sådant verkställes
genom Statsobligationer, dessa så i afse.
ende på Capitalernas arnortissement, som räntan
derå, böra så kunna fonderas, att ingendera
delen genom bevillning eller skatt å medborgare
behöfver återgäldas, så vida frågan om
Statsobligationerna får ingå uti financernas allmänna
reglering på ett för Staten och dess innevånare
nyttigt sätt.
Herr Berghman* I anledning af hvad Hr
von Qvanten anfört, får jag blott anmärka, att
det lärer bli ungefärligen detsamma, om ränta
betalas för Actie-Capitalef, eller för Stats-obligationerne;
och jag förblifver vid min öfvertygelse,
att 'det ej blir möjligt fullborda detta
dyrbara arbete, innan vi påfunnit den philosophiska
stenen.
Herr von Qvanten'. Jag får blott erinra
i anledning af livad Herr Berghman anfördt,
att jag endast talat örn medels anskaffande för
arbelets fullbordande, och ej om anslag, som
skola försäkra Actieägarne om en everdelig ränta
å deras tecknade Actier. Med ali vördnad
för Kongl. Majits nådiga proposition, tror
jag att ett sådant beslut skulle kunna anses obilligt,
då på sådant sätt Nationen derigenom betungades
med snart sagt en grundskatt, endast
till förmon för vissa få enskildte. v
596
Den l# Martii.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner,
Adolph Göran: Jag vili endast hafva åran
vördsamt hemställa, huruvida ej all deliberation
år för tidig, om, huru och på hvad sått,
anslaget bör utgöras, da frågan nu endast år
om remiss af Kgl. Maj:ts nådiga proposition, och
denna remiss, enligt Grundlagen, ej kan vågras.
Det tillhör Stats- och BancoUtskotten att utreda
och upplysa huru Riksens Ständer böra i detta
ämne förhålla sig; och då Utskottens Betänkande
inkommer, åger hvar och en Riksdagsman
sin rätt öppen, att göra hvilka anmärkningar
honom godt synes. Jag hemställer således, om
icke all discussion i detta ämne för närvarande
må upphöra.
'A Herr Grejven och Landt-Marskalken föreslog,
att de i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga
proposition om ytterligare anslag för fullbordandet
af Götha Canal, af åtskillige Ledamöter
nu afgifne yttranden, kunde få åtfölja
den af Ridderskapet och Adeln redan beslutade
remiss af åmnet till Stats- och Banco-Utskotten.
Bifölls.
Upplåstes till justering ExpeditionsUtskottets
insände förslag till Riksens Stånders underdåniga
Adresser till Hans Maj;t Konungen
samt Hans Kongl. Höghet KronPrinsen, i anledning
af de Bref, söm under GeneralMajorens
Ben Ii Mart ii.
5g 7
Holsts förfalskade namn, till åtskilige Kongl?
Maj:ts Befallningshafvande blifvit afsände.
Grefve, von Schwerin, Fredric BogislausDå
jag för min del icke anser låmpeligt, att i
en adresse af den art, som den föreslagna, må
nämnas ett ord, syftande derhän, att olikheter i
våra åsigter i Statsoeconomiska frågor behöft åj
sidosåttas, för att förena oss i uttrycket af en
gemensam känsla, som af omståndigheterne påkallas,
tar jag mig friheten hemställa, om icke
följande i adressen förekommande period: ”om
någon gång Jkiljagtiga meningar kunnat uppJtä
under öfverläggningarne ibland ofs, rörande
medlen till befrämjande af allmänt
väl, ont tankarne kunnat vara delade i frd->
gor om fäkrajte fättet, att hinna detta mål,
fä räder dock hos ofs fullkomlig enighet och
öfverens fl ämmelfe, då vi för Eders Kongl.
Majit nedlägga förklaringen af vår under-,
fälliga vördnad, kärlek, tillgifvenhet och erkånjla;”
måtte utgå, samt i stället en så lydande
mening t. ex, införas: ”Det är fäledes
vid detta tillfälle hos Rikfens Ständer endaji
en ge menfarnt rådande känfla, den, att inför
Eders Kongl. Majit nedlägga förklaringen af
deras underJätliga vördnad, kärlek, tillgifvenhet
och erkänfla. Jag utber mig härå Herr
Grefvens och LandtMarskalkens proposition.
Många hördes häruti instämma.
Friherre Cederström, Jacob: Jag får un
derställa
Ridderskapet och Adeln, huruvida den
1»
3g*
T)en 12 Martti,
af Grefve von Schwerin föreslagne ändring uti
ExpeditionsUtskottets ifrågavarande förslag karl
lagligen nu genast verkställas, utan att återremiss
af förslaget, i vanlig ordning, föregår.
Grefve De la Gardie, Jacob'. Då jag nu
finner, att den af Grefve von Schwerin föreslagne
mening endast innefattar en obetydlig
redactions-föråndring, och Ridderskapet och Addn,
efter hvad jag vill minnas, tillförene vid
sådane tillfällen som det ifrågavarande, både
beslutat, och äfven genast, utan återremiss
till ExpeditionsUtskottet, verkställt dylika mindre
betydliga ordföråndringar, kan jag icke anse
införandet nu genast af den utaf Grefve vOll
Schwerin önskade förändring i adressen vara
på något vis olagligt, utan får för min del tillstyrka,
att Grefve yon Schwerins derom gjorde
anhållan må bifallas.
Herr Grefven och LandtMarshalken hem.
ställde, om icke ExpeditionsUtskottets förslag
till Riksens Ständers ifrågavarande underdåniga
adresser kunde, med iakttagande af den utaf
Grefve von Schwerin deruti föreslagne förändring,
godkännas.
Bifölls.
Upplåstes och lades på bordet:
i) StatsUtskottets den 22 sistledne Februari
afgifne utlåtande i anledning af de utaf af
-
T)m \t Marla,
399
lidhé ComtnerceRådet J. Sederholins i Finland
bosatte arfvingars väokte anspråk att, i likhet
med hvad sorn blifvit bemålte CommerceRåds
inom Sverige boende arfvingar, vid »815 års
Riksdag beviljadt, undfå ersättning af Svenska
Staten för den del, sorn af CommerceRådets hos
Franska Regeringen ägande erkände fordringar
förstbemäite arfvingar kunde efter Lag tillkomma.
a) RevillningsUtskottets Memorial, af den
4 dennes, angående ytterligare betjenings antagande.
Justerades Pleni-Protocollet för den 12
sistlidne Februarii eftermiddagen och den i5 i
samma månad.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm den
12 Martii 1825.
S. D. Remitterades till
Stats- och Banco Utjkotlen s
Kongl. Maj ts den 5 dennes -eftermiddagen
på bordet lagde Nådiga Proposition till Riksens
Ständer, angående ytterligare anslag för full
-
4oo
Den 12 Mårlii.
bordandet af Götha Cana], jemte de af åtskilige
Ledamöter, i anledning deraf, denne dag
afgifne yttranden. Ut supra*
S. D. Upplåstes till justering ExpeditionsUtskottets
förslag till Riksens Stånders underdåniga
‘Adresser till Hans Majestät Konungen
samt Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsen; och
fann Ridderskapet och Adeln för godt, att berörde
förslag gilla, likväl med den förändring,
att i stället för den period i samma förslag,
som börjas med orden; ”Om någon gång Jkiljtiktiga
meningar kunnat upp fia,” och slutas
med orden; ”tillgifvenhet och erkånjla” skulle
införas en så lydande mening: Det ar fdledes
vid detta tillfälle hos Rikfens Ständer endali
en gemenfamt rådande hauf a, den, att inför
Eders Kongl. Majit nedlägga förklaringen af
deras under/ätliga vördnad, kårlek, tillgifvenhet
och erkänjla. Ut supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
kl. 10 om aftonen.
In fidem Protoeolli
O. J. Lagerheim.
i
Thors
Ben iS Martu,
T horsdagen den i3 Martil.
Plenum klockan § till 6 eftermiddagen.
Företogs till pröfning StatsUtskottets dert 4
S2 sistlidne Februarii afgifne, samt den 12 dennes
på bordet lagde Utlåtande, i anledning af
de utaf aflidne CommerceRådets J. Sederholms i
Finland bosatte arfvingar väckte anspråk, attf i
likhet med hvad som blifvit bemålte CommerceRåds,
inom Sverige boende arfvingar, vid 1815
års Riksdag, beviljadt, undfå ersättning af
Svenska Staten för den del, som af CommerceRådets
hos Franska Regeringen ägande erkände
fordringar, förstbemålte arfvingar kunde efter
Lag tillkomma; och fann Ridderskapet och Adeln
för godt, alt, uppå derom af Herr Grefven
och LancltMarskalken gjord proposition,
StatsUtskottets berörde Utlåtande gilla»
Föredrogs å nyo Kongl. Majit den 5 dennes
aflåtne och samma dag eftermiddagen^ på
bordet lagde nådiga skrifvelse täll Riksens Ständer,
angående en förändring i 5 Cap. 1 §. MissgerningsBalken.
Grefve von Schiver in, Fredric Bogislaus
uppläste följande:
Ridd. o. Ad, Prof, 2 Band. 26;
Den l5 Martu.
(Se Bilagan N:o i.)
Hans Excellence Herr Grefve M6rnert
Adolph Goran: Den betänklighet, som af en
värd Ledamot nu blifvit yttrad, i anledning af
Kongl. Majrts förevarande nådiga skrifvelse, har
förefallit inig något oväntad.
Det ar visserligen sannt, att Lagutskottet
ej fjelfmcmt kan inkomma med ett förslag till
ändring al Allmänna Lagen; men då Kongl.
Maj:ts nådiga skrifvelse innefattar icke blott en
önskan om ändring af i §. 5 Cap. MissgerningsBalken,
utan ock en tillika bestämdt uttryckt
begäran, att detta lagrum måtte förmildras,
så ligger deri en tillräcklig grund för frågans
behandlande. Det är blott om gradationerne,
son» Kongl. Majit icke velat ingå uti en
närmare utveckling ock det år dem, som det
tillhörer Lagutskottet att föreslå. Når detta
år verkstålldt, år det ju hvar och en af RiksStåndens
Ledamöter obetaget, att, oaktadt motionstiden
förflutit, i åmnet göra de anmårkningar
och hemställanden om förslagets jemkning
eller förändring, som kunna finnas nödi.
ga. Riksens Ständer åga således i detta fall
alldeles samma rätt, som om den Kongl. Propositionen
kommit tidigare, och innehållit, ett, äfven
till ordalagen bestämdt, Lagförslag. På
Lagutskottet ankommer det att yttra sig öfver
denna proposition, hvilken tydligen uttrycker
Kongl. Maj;ts nådiga afsigt, och hvarest endast
saknas några vissa nuancer i bestraffningsgraden,
som Kongl Maj:ts delicatesse förbjudit honom
Den i3 Martti,
att sjelf bestämma, oell hvilkas införande i lagrummet
Kongl. Maj:t velat åt Riksens Ständers
eget bepröfvande öfverlemna.
Jag ser alltså icke något hinder för LagUtskottet,
att i detta fall handla efter enahanda
grunder, som i hvilket annat, der ändringar af
§, §. i Allmänna Lagell äro i fråga.
Herr Cedederfchjöld, Pehr Guftaf: Jag
får börja med att tillkännagifva, att äfven jag
anser den ifrågavarande nådiga Propositionen
icke vara fullkomligt öfverensstämmande med
den form, som Grundlagen föreskrifver. Enligt
RegeringsFormen 87 §> synes nemligen Konungens
proposition oni. Lagförändring böra vara
så beskaffad, att frågan afgöres genom Riksens
Ständers bifall eller afslag. Men vid detta tillfälle
måste Riksens Ständers bifall komma att
sjelf utgöra en proposition) som det åter ankommer
på Konungen att antaga eller förkasta.
Hvad sjelfva saken beträffar, anhåller jag att
få uppläsa följande, som torde få åtfölja remissen
till Lagutskottet.
Herr CederfchjÖld uppläste derefter följande:
(Se
Bilagan N:o 2). t
Herr Grefven och LandtMarslalken heun*tallde,
att så val Kongl Maj:ts Högstberörde
Nådiga proposition, sorn de af åtskillige Ledamöter
, i anledning deraf nu afgifna yttran
-
4o't
Den i3 Martii.
den, matte till Lagutskottet remitteras; hvilket
bifölls.
Å nyo föredrogs Kongl. Maj:ts den 28
sistledne Februrii aflåtne, och den 5 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Nådiga Skrifvelse
till Riksens Ständer, angående granskningen af
Tullverkets räkenskaper, samt räkenskaperne för
vissa under Kongl. KrigsCollegium och SeraphimerOrdensGillet
ställde Cassör.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, hade
inlenmat ett så lydande Memorial:
(Se Bilagan N;o 5.)
Herr af Uhr, Carl David: Då äfven jag
varit bland deras antal, som Arid sistlidet års
Revisions-förrättning understödt de af Kongl.
Majit uti Dess nu upplästa Nådiga Skrifvelse
ogillade åtgärder, anhåller jag vördsamt att till
alla delar få förena mig med hvad Grefve
Gyllenborg i detta afseende till sitt försvar
anfördt.
Under loppet af denna Riksdag, är det nu
för andra gången, på detta rum, som anmärkningar
blifvit gjorda emot 1822 års Revisionsförrättning,
- men också befinnas dessa anmärkningar
sins emellan jemförde, af en ganska
skiljaktig beskaffenhet.
Då man på ena sidan ansedt Revisorernes
»
Dea 15 Martii.
4o5
granskning i vissa omständigheter nog mycket
efterlåten, hur man deremot på den andra, fund
nit densamma för vida utsträckt, äfven utöfver;
gvänsen“af lemnade föreskrifter. £
I frågans närvarande skick, år det således
af mycken vigt, att få ett så grannlaga ämne
närmare utveckladt, emedan det år lika angeläget,
att ett sådant förhållande högtidligen ogillas,
om det verkligen ägt rum, som det år råttvist
mot Revisorerne, att de befrias ifrån en
sådan misstanka, i händelse de dertill icke gjordt
sig skyldige.
Revisorernes berättelser åro vål redan <5fverlemnade
till StatsUtskottets pröfning, men en
annan sak år, att granska de uti samma Berättelser
förekommande anmärkningar, och en annan
sak, att tillse huruvida dessa anmärkningar,
skedt i öfverensstämmelse med lemnade föreskrifter
eller icke, samt om . Revisorerge i sådant
full gjort sig förtjenta af någon förebråelse.
Jag vågar derföre anhålla, att StatsUtskot- „
tet som åger tillgång på alla de handlingar,
hvarå ett säkert bedömande härom kan grundas,
måtte anmodas att så skyndsamt sorn ske
kan, afgifva ett bestämdt utlåtande, huruvida
Revisorerne öfverskridit deras Instruction af den
10 Junii 1812, hvilken enligt hvad'jag förmodar
ganska tydligt bestämmer deras både rått
och skyldighet att anmärka hvad som kan finnas
änmårkningsvårdt, helst denna instruction ännu
dr den enda lill efterlefnad gällande.
Rättskänslan hos Riddcrskopet och Adeln
4q6
/Jen 13 Matil,
förvissar mig att denna begäran icke kan vägras,
hvarföre j ig också anhåller, att Herr Grefven
och LandtMarskalken behagada göra proposition
derå.
Härvid får jag blott tillägga, att en af Revisorerne
Friherre af Nordin, som, i anseende
till dess Faders svåra sjukdom, för någön kort
tid måst lemna Hufvudstaden, anmodat mig å
dess vägnar gifva HÖgloflige Ridderskapet och
Adeln vid banden, att äfven häri till alla delar
förenar sig med hvad Herr Grefve Gyllenborg
och jag nu haft den åran anföra.
Grefve af Ugglas, Gujlaf: Då äfven jag
haft den åran deltaga i den Revision, hvars åtgärder
nu åro i fråga, anhåller jag vördsammast
att få för Höglofl. Ridderskapet och Adeln med
några ord framlägga de begrepp jag gjort mig
om meningen af den för Riksens Ständers Revisorer
år 181? utfärdade instruction. Grefve
Gyllenborg har redan i sitt upplästa anförande
upplyst, att 2 §. i nämnde instruction bestämdt
innehåller, att Revisorerne skola äga tillgång till
alla Räkenskaper, Protocoll och Handlingar, icke
allenast för de år till hvilka Revisionen sträcker
sig, utan ock äga rätt, att af vederbörande
undfå de upplysningar och handlingar sorn de i
öfrigt finna nödiga. Detta stadgande står ej eller
i motsatts med föreskriften i 68 §. Riksdagsordningen,
der det heter, att hvarje Revision
må sammanträda så ofta att den må kunna omfatta
tvenne års afslutade Räkenskaper. I anledning
häraf har jag för min del trott, att Re
-
Den i5 Martil,
visorerne icke blott voro berättigade, utan ock
bade till skyldighet, att, så vidt deras inskränkta
tid det medgaf, äfven sträcka sin granskning till
en tid, närmare Revisionen än den som Råkenskaperne
omfatta- och 1822 års Revisorer
åro icke de enda som på detta sått tillämpat de
åberopade stadganderne.
Tredje i 1812 års instruction innehåller,
alt örn Reviforerne finna något af Rikfens
Ständer fafijiälldt anslag vara öfverjkridet,
eller något i öfrigt vid förvaltningen att erindra,
Reviforerne böra fddant uti deras till
Rikfens Stander af gifvande berättelfer anmärka
och sitt utlåtande deröfver afgifva.
Då nu denna §, innefattar såsom en bejiärnd
Jkyldighet för Revisorerne, ej blott att anmär
ka, utan ock att utlåta sig öfver hvad som under
Revisionen kan ådraga sig deras uppmärksamhet,
så har jag trott att ett sådant utlåtande
icke skulle inskränka sig blott till en enkel
beskrifning om anmärkningens beskaffenhet, utan
att, enär Revisorerne funno någon åtgärd vara
ledande till ordning för framtiden, utlåtandet
äfven derom borde lemna en anvisning; och en
så beskaffad framställning har, efter min öfverg
tygelse aldrig bordt kunna hänföras till det samma,
som att meddela förejhrifter eller besluta
förändringar, hvartill Revisorerne, enligt instructionen
icke äga rättighet.
Haris Excellence Herr Grefve af TVetterfiedt,
Gufiafi Jag år glad, att genom de värde
Ledamöter, som nu yttrat sig, tillfälle blifvit
mig beredt, att i rätt dag framställa de åsig
-
Den 13 Martti.
ter som ligga till grund för Kongl. Maj.ts ifrågavarande
Nådiga skrifvelse. Dermed förenar
sig den särskildta pligt, sorn tillhörer mig i
egenskap utaf Contrasignent af denna Skrifvelse,
att nemligen ansvara så val för åsigterne
sorn uttrycken i densamma. Skiljaktigheten
emellan det sått att se saken, som der antageg
vara det råtta, och det, sorn Riksens Stånders
Revisorer följt, bevisar bäst, att de stadganden,
efter hvilka Revisorerne handlat, äro så obestämda,
att de måste gifva rum åt denna skiljaktighet.
Förnåfnsfa grunden för Kongl. Maj:ts
skrifvelse, år alltså angelägenheten, att denna
skiljaktighet må för framtiden undanrödjas. Det
år visserligen lika obehagligt för Kongl. Maj:t,
sorn för Riksens Ständer, att ett så vigtigt ämne
skal! vara underkastadt tydningar, af så väsendtlig
olikhet, sorn de nu omförmålda. Men, säger
man, de föreskrifter, som röra detta ämne, åro
ej obestämda, kunna ej medgifva någon förklaring.
Jag bör dock i förväg anmärka, att jag tror,
det en sådan förklaring kan äga rum, och det
år denna tro, som föranledt mitt tillstyrkande
till den nådiga skrifvelsen. Men för att kunna
ådagalägga anledningen till detta tillstyrkande, „
anhåller jag att få ingå uti en historisk utveckling
af tillkomsten och gradationerne uti de, i «
afseende på Revisionen af StatsVerket m. tn.,
nu gällande förordnanden. Intill 1812 års Riksdag
fanns tör Revisionen icke någon annan ledning,
än ds allmänna föreskrifterne i ,80 och
68 §. § Riksdagsordningen. Yid denna Riksdag
inkommo Riksens Ständer med en underdånig
skrifvelse, antagen i Ståndens Plena deri
3 Junii 1832, hvilken var så lydande; ”Tili
Den 13 Biar t ii.
4o9
Eder Kongl. Majt få Rikfens Ständer harvie
delji i underdånighet öfverlemna inftruc t loven
för Rikfens Ständers Reviforer öfver StatsBanco-
och Riksgälds Kerken. Denna inftruction
blef redan vid 1809 och 1810 arens Riksdag
ftadgad, men icke till Eder Kongl. Majt
i behörig ordning afgijven. Rikfens Stander
anmäla den famina nu med underdånig anhållan,
det täcktes Eder Kongl. Majt denfamma
till vederböraudes efterlefnad i nåder
utfärdaEhuru 68 §. i Riksdagsordningen
stadgar, att Riksens Ständers Revisorer skola
handla enligt af Riksens Ständer utfärdad instruction,
ansågo likväl Riksens Ständer vid
1812 års Riksmöte; att denna af dem bestämda
instruction, ehuru ej beroende af Kongl.
Maj:ts sanction, dock borde af Konungen uti'äi>
das. Så tänkte Riksens Ständer, för att begagna
mig af en vård talares ord,
i det
c o njl i t ut io nedin lif veis förjla menlöfa dagar;
ett bevis, att denna menlöshet icke ensamt tillhörer
Konungens Rådgifvare. I öfverensstämmelse
härmed förfor man ända intill
1818 års Riksdag, då Riksens Ständer funno
för godt att upphäfva 5 §. i den för Revisorerne
utfärdade instruetionen, utan att detta
beslut ens blef Kongl. Majit tillkånnagifvit. I
nämnda står: att, ”sedan Revisionen öfver
StatsVerket, efter förejkrifna grunder blifvit
fullbordad, böra Reviforerne deröfver låta
författa en utförlig berdt telje, hvilken förfeglad
hommer att förvaras uti RiddarhusCanzliets
Archiv intill näfta Riksdag, Jör att då till
Rihjens Ständer
4to
Den 13 Martil,
af beslöto Riksens Ständer att berättelsen skulle
på StatsVerkets bekostnad genast elter Revisionens
slut till trycket befordras och med
allmänna Tidningarne utdelas; och detta beslut,
sorn i så väsendtlig nion ändrar, eller rättare
alldeles upphäfver en §. i den instruction Kongl.
Majit, på Ständernes egen begäran, låtit utgå ,
blef aldrig hos Kongl. Maj:t anmäldt och än
mindre till utfärdande ingifvit. Då frågar jag
0 om, ifrån det ögonblick Riksens Ständer ensamine
ansågo sig berättigade att ändra en instruction
som till Konungen var öfverlemnad, Konungen
icke ägde fullt skål att för sina åsigter
om Revisionsförråttningarne, ej i någon mån
anse denna instruction bindande; men deremot
endast hålla sig till Grundlagens bokstafliga stadganden,
hvilka äfven i 11 §. af instructionen
åberop as. Tryck ningen af Revisorernes berättelse
år i och för sig sjelf likgiltig, når och huru
den sker; men vid förändringen af en enda
rad i en fastståld lag, bör samma grundsatser
gälla, som vid upphåivandet af hela denna lag.
Det år just den i våra constitutionella lagar uttryckta
princip, att dess stadganden icke kunna
egenmågtigt af någondera magten upphåfvas,
som Kongl. Majit jemfört med Riksens Ständers
åtgärd i förevarande fall och lagt till grund för
dess till dem nu ailåtne skrifvelse.
Jag medgifver att Revisorerne icke kunnat
eller bordt annat än följa den Instruction, som
deras principaler dem meddelt, men Kongl.
Maj;t hade ock lika mycket skäl att inskränka
Sitt omdöme om Revisorernes åtgärder endast
Den i5 Mar lii.
4U
inom omfånget af den Grundlag Han besvurit.
Snart yppades afven en skiljagtig tydning af
den för hvarje Revision i Grundlagen stadgade
granskning af %\ne ars afslutade Räkenjkaper.
Vid Revisionen 1820 framställde Revisorerne
till Stats-Contojret följande fråga: Huruvida
Stat s-Contoiret ansäge Ränte-Kammarens hufvud~
hok och de Memorial-böcker, som hos StatsContoiret
förås öfver StalsVerke.ls inkomster och utgifter, hinna
så tidigt afslutas, att de kunna aflemnas till Riksens
Ständers framdeles blifvande Statsutskott eller under
Revisions-förrättningar till deras Revisorer, inom den
1 November för det näst föregående året? StatsContoiret
svarade härpå: Att StatsContoirets inkomster
och utgifter, men icke Stats-Verkets på det hela kunde
af Memorial-böcker ne för det nästj örflulne året utfinnas.
alt StatsContoirets C assa-förvall ning för ett förflutit
år visserligen kunde framläggas till granskning
den 1 November det påföljande, men icke SlalsVerkets,
att Stat sC ont Äret trodde det icke skulle leda till
ordning, om Riksens Ständers Revisorer samlade deri
I November 1821, då granskade StatsContoirets Cassaförvalining
för år 1820, ulan att kunna prof ani Statsverket
s på det hela. Andre deras Revisorer, som
nästa gång samlades, skulle du, jemte granskningen af
StatsContoirets Cassaförvaltning för ett senare är ,
pröfva StatsUerkets tillstånd och förvaltning på det
hela för år 1820, hvaraf en del förut blifvit undersökt,
och sålunda ofelbart återkomma på de förre Revi
söre nies arbeten. Olika åsigter skulle kunna leda, till
nya frågor och gränsen emellan hvad som redan undergått
den coust ditti o nella behandlingen 1 detta jall,
och hvad som för en sådan behandling åter stade,
klefve tilläfventyrs svår alt uppgöra; säkerheten ge
-
412
Den 13 Mur lii.
nom den styckade .åtgärden möjligen mindre än den
Liefve mera befästad.
Uti den samma år afgifne Berättelse yttra
Revisorerne; med anledning af 2 §. Revisorer nes
Instruction, som stadgar, alt Revisorerne äro berättigade
af Stats-Contoiret infordra alla de upplysningar
och handlingar, som finnas nödiga, äfven för
annan tjdj än de tvenne är, hvartill Revisionen sig
sträcker, hafva Revisorerne, sorn frän Stats-Contoiret
erhållit underrättelse, att dess Memorial-böcker äfvensom
Ränte-Kammar ens Hufvudbok kunna vara afslutade
den 1 Jfovember hvarje dr för det näst föregående
äret, ehuru siidant nu icke är stadgadt, funnit
sig böra föreslå, det Riksens Stähder hos Kongl,
Majit i underdånighet anhålla om det Nådiga förordnande,
att berörde räkenskaper i Stats-Contoiret skola
vid hädanefter infallande Revisioner vara af slutade
den 1 November för det nästförflutna äret och för
Revisorerne ttllgängelige. dag öppnar den åberopade
Instructionen och läser den 2 §, utan att
derifti kunna upptäcka de citerade orden: får
annan tid. §. innehåller att Revisorerne skola
äga tillgång till räkenskaper och Handlingar,
icke allenast för de år, till hvilka Revisionen
sträcker sig, utan ock äga rätt att af StatsContoiret
undfå de upplysningar och handlingar
sorn de i öfrigt finna nödiga. Detta utgör i
sammandrag liela §:s lydelse. Jag medger gerna
att orden; icke allenast för ds år till hvilka
Revisionen sträcker sig, möjeligen kunna
tillåta den tolkning af eftersattsen ulan ock (ffe.
att Revisionen skulle äfven få omfatta en påföljande
tid, men jag vädjar till hvar och ens
omdöme om detta är klart uttryckt; och om ej.
Den i3 Marlii.
4i3
för den händelsen, att §\s mening vöre sådan
sorn man nu tillämpat den, det bort, efter orden
: icke allenast &c. hafva stått utan och
för en annan tid-, då deremot nu, och om
man borttager orden : icke allenast samt utan
ock , och på senare stället blott tillsätter ett och,
derigenom den fördelen vinnes, att man tydeligare
bestämt, det Revisionen skulle, på sätt
58 §. Riksdags-Ordningen Stadgar, inskränkas
till 3 år.
Emedlertid och såsom jag förut haft äran
anmärka, är det just det obestämda i föreskriften,
hvilket äfven Grefve Gyllenborg erkänt,
då han vid åberopandet deraf nyttjat de obestämda
termerne synas och torde, är det säger
jag, just detta som gifvit anledning åt Riksens
Ständers Revisorer ätt handla såsom de handlat,
och åt Konungen, att yttra hvad han yttrat.
För att för framtiden afböja detta mindre
behagliga förhållande, har Kongl Majit af Riksens
Ständer begärt en rättelse i den af dem
för Revisorerne fastställde Instructionen.
Jag högaktar den granlagenhet hvarmed
Revisorerne söka uppfylla de pligter, deras principaler
dem pålagt, och bevara den rätt, de
anse dem tillhöra, Kongl. Maj:t har deruti
funnit ett förnyadt bevis på Révisorernes bepröfvade
nit, att drifva dessa pligter till det
högsta, och Kongl. Majit gör rätt åt detta nit.
Men Kongl. Majit fordrar med samma skäl,
att Riksens Ständer skola göra rättvisa åt den
ömtålighet hvarmed Kongl. Majit söker skydda
4i4
Den i5 Martti.
sina rättigheter; och då Han funnit Revisorer*
nes åtgärder icke öfverensstämma med den til*
lämpning af den för dem utfärdade Instructioii
som Kongl. Maj:t ansett vara den enda giltiga,
har JCongl. Maj; t trott det vara Dess pligt att
yrka mera bestämdhet i de stadganden Revisorerne
nu följa, öfvertygad, att derigenom de
band skola fastare sammanknytas, som böra
förena en välviljande Konung med medviljande
un ders åter.
Många yttrade härtill deras bifall.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Då så
val åtskilliga Herrar Revisorer, som en af Ko*
nungens Rådgifvare nu gjort reda för deras ömsesidiga
åtgärder, anhåller jag, att äfven för
min del få göra reda för mitt förhållande såsom
Riksdagsman vid sistledne Riksdag, och för min
delaktighet i det beslut Riksens Ständer då fat4
tade, om granskningen så val af Tull-Verkets
räkenskaper, som af de under Krigs-Collegii
disposition ställde fonder Och medel. Jag hade
nemligen alltid trott, att Statsverket i alla dess
delar, som Riksens Ständer i Grundlagen förbehållit
sig au granjha till inkomfier och utgifter,
ej var inskränkt inom blotta Stats-Corin
toiret, utan innefattade alla de medel forn Rikfens
Stander anflagit till allmänt nyttiga anmäl.
Men van att städse misstro mina egna
åsigter, lyssnade jag med begärlighet till andras
meningar; och hade den fägnaden att af 2 StatsRåds
Ledamöters sammanstämmande yttranden
till Ridderskapets och Adelns Protocoll, styrkas
i min öfvertygelse, åtminstone hvad angår re
-
Sten 13 Martil«
visionen af Tull-Verkefs räkenskaper. Då nemligen
i Plenum den 5 Junii 1818, fråga varom
Riksens Ständers rätt att granska Hospitals-fonden,
bestriddes denna rätt af den ena varda
Stals-Råds Ledamoten, under påstående att denna
Fond ej kunde räknas till Stats-medlen, hvarpå
han, tpag. 167 och i5&J uppgaf följande
definition: ”Enligt RegeringsFormen räknas
”till Stats-medel endast fddane, hvarigenom
”det allmännas directa utgifter antingen kun—
”na ökas eller minjkas.” Att åtminstone Tullintraderne,
enligt denna definition ar© Statsmedel,
och således böra vara underkastade Riksens
Ständers granskning, är otvifvelagtigt.
Då den g Januari 6amma år, den andra
värde Stats-Råds-Ledamoten bestridde Riksens
Ständer rättigheten att besluta om Tullverkets
organisation, yttrade han (pag. 554) bestämdt:
”Deremot är det Rikets Ständers ovilkorliga
rått, att gran/ha TullVerkets råkenjhaper, att
bejtämma grunderna för Tullintradernas beräkning
och sjelfva TullTaxan.” Rlott detta
ville jag hafva åran till Protocollet anmäla.
Herr von Hartmansdorff, Auguft\ Det
år visserligen med utmärkt tacksamhet, som
Riksens Ständer böra emottaga den Nådiga
skrifvelse, som nu år i fråga, då Kongl. Majit
genom densamma, utan förnyad föreställning
från Riksens Ständer, erkåndt deras Revisorers
rätt, att granska åtskilliga cassör, hvilkas eftersyn
vid sistledne Riksdag blef dem förvägrad.
Likväl år den i RegeringsFormen tydligen ut
-
Den Martil.
tryckta grundsatsen att Statsverket i alla dess
delar bör af folkets ombud granskas, icke eller
i denna Nådiga skrifvelse fullständigt erkänd.
Det år i afseende derå, sorn jag utber mig, att,
innan remiss af den Kongl. Skrifvelsen beslutas,
få göra några anmärkningar dervid.
Kongl. Maj:t har vål samtyckt, att Tullverkets
Räkenskaper, Militiae- Boställs- och KrigsmanshusCassorna,
den del af SeraphimerOrdens
Gillets fonder, som af allmänna medel utgöres,
hädanefter få granskas af Riksens Ständers Revisorer.
Men då de antingen af Testamentariska
dispositioner eller frivilliga sammanskott härflytande
medel, blifvit under Regeringens särskilta
vård och förvaltning ställda, anses äfven
granskningen af dessas räkenskaper tillhöra de
af Kongl, Maj:t dertill utsedde personer.
Man synes härvid hafva utgått från den
förmodan, att de som testamentera, eller frivilligt
sammanskjuta medel, till fromma stiftelser
göra det endast under förutsättning, att de sko.
skola förvaltas under en enväldig Konungs Styrelse
och icke vårdas af Konung och Ständer
gemensamt. Jag deremot tror, att hvarken våra
förfäder eller de Svenskar, sorn nu nitälska
för lidande medmenniskors väl skulle häldre
hafva gifvit3 eller gifva sina bidrag- under nämde
förutsättning, än under den, att Folkets
ombud äfven borde hålla tillsyn öfver gåfvormes
syftesenliga användande. Man skulle få se
hvad verkan det gjorde om någon ville uppmuntra
allmänheten till gifmildhet för ett godt
ända-.
Den Martil.
,t \ '• ' . ' - t
ändamål, med de orden: ”1 börén så mycket
hålldre frambära eder skårf, som j kunnen vara
förvissade ditt, ätt Styrelsen sörjer För, det Édrä
RiksdägsÖmbud aldrig skola få se och granska
huru Edra gåfvor förvaltas och begagnas.”
Hvad år vål orsaken; hvarföre allmänheten år
så frikostig ätt bidraga till insamlingar för brändskadade
med fleré b döfvande? om icke vissheten
att i allmänna tidningar; eller på annat
offentligt sått erhålla redovisning för hvad deni
gifvit? Om denna visshet i mindre fall ökar
välgörenheten,, så bör den ock i de större, lika
kraftigt medverka dertill. Jag insér då ibké
något skal, att från den allmänna granskningen
af StatsRevisorérha undandraga de frivilliga bidragen,
om icke farhågan att såra de gifvandes
modesti. Men vanligen 4ro de icke kända, oell
de kunna i gåfvor till det allmänna, lika vål
Sorn till énskilta, dölja sig linder initiäl-bokståfver,
tänkespråk eller artdrä nu bruklige utvägar
för att förblifva okända.
Vidkommande PassévolanceCassan, hvars
granskning år i underdånighet begärd, men hvartill
rättigheten icke blifvit erkänd, har jag redan
så ofta yttrat mig j att intet vidare derom
torde behöfva tilläggas, om ej en anmärkning}
föranledd af en vård Ledamots påstående uti
ett föregåendePlenum, att nemligen Pa.ssevo-'
ianceCassan skulle genom Konungens Rådgifvare
i Commandomål kunna disponeras. För
inin del kan jag ingalunda föreställa mig ätt
Ridd. o, Ad. Prat, 2 Bahd; 27;
4ig
Dr/i *3 Martn,
så förhåller sig’ emedan det skulle var» stridande
mot Grundlagen, Endast StatsSecreterairen
för Krigs-årenderne kan lagligen rara organ
för Kongl. Majils disposition af de till mi~
litaire behof anslagna medel, och denne Embetsman
år en af dem, hvars FÖredragningsProtocoll
skola granskas af Folkets Ombud, Hans
handläggning af målen kan således icke vara till
hinder derför, att medels-förvaltningen ställas
under enahanda eftersyn.
I en särskild motion har jag föreslagit en
förnyad underdånig framställning om erkännande
af grundsattsen, att Riksens Ständer äga
granska Statsverket i alla dess delar, blott med
undantag af de medel, som åro anslagne för
det Kongl. Husets underhåll och till hemliga
diplomatiska" behof. Vid detta tillfälle anhåller
jag få erhindra om vigten deraf, att berörde
underdåniga framställning göres så tidigt,
att Kongl. Majits nådiga svar kunde an -  komma , innan en förändrad redaotion af In~
struetionen för StatsRevisorerne uppgöres, emedan
den vål bör råttas efter omständigheternes
föranledande i detta afseende. Med Hans
Excellence Herr Grefve af Wetterstedt instämmer
jag således deri, att denna Instruction bör
undergå förändring; men deremot kan jag icke
tro, att Grundlagens stadganden, beträffande allmänna
medels granskning, tarfva någon rättelse.
Skulle man der uppräkna alla de särskildta
cassör, alla de olika delar, hvaraf Statsverket
utgöres, så blefve det nödigt, att Grundlagen
ändrades för hvarje Gassa sora tillkoraraej eller
Den i 5 Martti.
försvunne, hvilket vore olämpligt. Lagstiftaren
har i detta som öfriga fall, naturligtvis bordt
taga för grundsats, att blott uppställa regeln
och anföra undantagen derifrån, men ej att uppteckna
allt hvad sorn är tillåtit, emedan detta
skulle leda till allt för stor vidlyftighet och ändock
blifva ofullständigt.
Ibland de Cassör jag anser böra undergå
Riksens Ständers granskning, är äfven den såkallade
Lappska Ecclesiastik-fonden Skäl dertill
hämtar jsg äfven af Kongl. Maj:ts nu förevarande
nådiga skrifvelse. Då Hans Maj:t deruti
erkänner Riksens Ständers rätt, att efterse
förvaltningen af de åt Hospitaler och andra
fromma Stiftelser anslagna medel, så lärer äfven
berörde fond böra underkastas enahanda
granskning, synnerligen som densamma, Collecterna
oberåknadt, utgöres af Kronotionde och
Lappmarks-räntan, som åro rena Stats-medel.
Riksens Ständer böra derföre med så mycket
mera skål vänta, att deras begäran i detta
hänseende villfares.
Med en annan Gassa, som jag tillförene
omtalat, nemligen Invalid-Inrättningens, synes
förhållandet vara enahanda. Hon är grundad
på anslag af Indelningsverket, det vill såga, på
de fordna Adelsfane-indelningarne, som till detta
behof åro använda. Dessutom, då Kongl.
Maj:t redan medgifvit, att KrigsmanshusCassans
förvaltning må granskas, så bör icke något hinder
möta för granskningen af InvalidJnråttnin
-
Den i% Martti.
gens* emedan den endast är att anse för ért Utvidgning
af Krigsmanshus-Inrättningett,
Jag här slutligen nårnht oiri några vissa
mindre fonders granskning, mert de behöfva ej
Vidare Uppräknas, ty öm grundsatsen att granskningen
skall vata allmän eller sträcka sig till
alla StatsVerkets delar* erkännesj så är det
blott undantagen ifrån detta gemensamma stadgande,
sem deri böra få ett rum.
Grefve Löwenhjelm, Carl Axel: Den siste
värde Talaren har satt i fråga, huruvida
Kongl. Maj/t tillkomme, att anse sig såsorii
vårdare af de legater, fromma menniskor gjort.
Jag deremot arther den styrande makten varä
sjelfskrifven vårdare af dylika medel. Det står
ej i Riksens Ständers förmåga att föreskrifvä
göda Verk Och gerningäfj o,Ch att tillvälla sig
en makt deröfver, vöre ett intrång i den enskilda
välgörenheten. Den sorti testamenterar
sin förmögenhet till vackra ändamål, lemnar deri
åt allmänna makten* hvilken representeras af
Konungar och Styrelsen. Under dess vård ställer
nian sin sista vilja och ej underlagstiftarens, eller
de äf honom förordnade Revisorer. Jag tror således,
att den värde talaren misstagit sig örn principen,
och han torde en gång sjelf erkänna det. Samme
talare har flere gåriger närtint PasseVolanceCassans
granskning såsom en Riksens Ständers
rättighet. Jag frågar honom, hvem bekostar
denna Cassa; och hvarföre bekostas dén ? Det
ålåg, såsom hvar man känner, från långliga tider
de rustande och rothållarne, att sjelfva Un
-
Den 13 Martil
4ai
erhåla qch föda sina Soldater under marcher
och möten. Dels för att minska de härigenom
Uppkommande betydliga utgifter, dels lör att
ynder freden våiaja Soldaten vid den utspisning,
som i fält är bruklig, företog Regeringen Passevolancens
införande, Riksens Ständer antogo
den och sallen fullbordades. Men derföre kun,
de ej passévolance-afgiften anses såsom bevillning
Det var en gammal pligt af Roten och
Rusthållet, att in natura utgifva hvad till Soldatens
underhåll under mötes-tiden kunde erfordras.
Kongl M ‘j t och Kronan åtog sig, att
emot en viss afgift befria Rust- och Rotehålfarne
från allt anspråk å Soldatens sida. Om
nu någon k$n visa, att detta sålunda frivilligt
afslutade contract blifvit hrutit, eller att de Rustande
och RotehåUarne blifvit derutöfver betungade,
så inträder först en tredje mans rätt,
Utt blanda sig i frågan.. Men denna tredje man
åra ej Riksén» Ständer. Samma värde talare
har i detta ämne framkastat tankar af d.en beskaffenhet,
att jag vädjar till honom sjelf, om
han ment hvad han dermed uttryckt. Han har
jpemligen framställt, ehuru endast theoretico,
tvifiet, huruvida en så betydlig Ca&sa sora PassevolanceRonden,
kunde af Konungens Rådgifvare
eller ett Collegiiim efter behag användas.
Jag har ej mera än ett ord att härå svaraf Kan
någon finna spår till en sådan godtycklig disposition,
uppstige han då såsom laglig angifvare
inför Domstol, och han skall säkert der mötas
med svar. Men hvarföre framkasta dessa lösliga
idéer? De röra ju ett mellan enskilde och
Kronan ingånget contract, som Kronan hittills,
'®2£ Den l" Marin,
uppfylldt? och när de medel, sorn för ändamålet
inbetalas och åter utgå, ej åro en bevillning,
icke åro råknade bland de Siats-intrader,
hvilkas förvaltning ovillkorligen skall af Folkets
Ombud granskas; med hvad rått, frågar jag,
yrkar man då att åfven till ifrågavarande contrahei-ade
afgift utstråcka granskningen?
Grefve von Schiverin, Fredric Bogislaus:
Jag kan ej neka mig den tillfredsställelsen, att
för en vård Ledamot af »leita hus, som tillika
år bland Konungens Rådgifvare betyga min upprigtiga
aktning, för det att han behagat meddela
Ridderskapet och Adeln dc åsigt er, som legat
till grund för en af honom föreslagen och contrasignerad
Kongl. Skrifvelse,
Med den värde Ledamoten kan jag vål icke
dela öfvertygelsen, att 1812 års Riksdag kan
räknas höra till det constitutionella lifvets menlösa
tider. Men det år med glådje som jag jag
motser framtiden, och jag hoppas att den fordne
menlösheten skall återkomma, sedan Konungens
Rådgifvare börjat inom Ständernas samlingsrum
meddela upplysningar, orh sedan »le
sjelfmant föranleda propositioner, genom hvilka
Riksens Ständer såltas i tillfälle ett råtta begångna
misstag.
Herr von Hartmansdorff: Grefve Löwenhjelm
har yttrat, att det ej tillkomine Riksens
Ständer att föreskrifva goda Verk och gerningar.
Jag vet det. Sådant tillkommer icke någon,
hvarken Riksens Ständer eller Regeringen,
Den i5 Martii,
43$
Men då dessa barmhertighets-Verfc redan liro
gjorda och gifvärne föreskrifvit, att de anslagna
medlen skola till allmänt nyttiga ändamål användas
, så måtte det vål tillhöra det allmännas
representanter att tillse, om så sker, och om
medlen väl vårdas. Häröfver bör följakteligen
icke blott Regeringen, utan äfven Folkets Om*
bud vaka. De sednare kunna ej anses såsom
tredje man, mellan det allmänna och den enskildte;
ty i sådan händelse, vore hvarje lagligen
förordnadt Ombud, en tredje man, en
tanka, som säkerligen ingen antager eller den
Kongl. Skrifvelsen i detta afseende velat uttrycka.
För öfrigt har den värde Ledamoten misstagit
sig, då han trott mig hafva yttrat, det
Passevolance-Cassan kunde efter behag användas.
Det är just motsattsen af hvad jag velat
säga och jag önskar att Herr Riddarhus-Secreteraren
behagade genom Memorial Protocollet
upplysa, om nämnde ord någonsin undfallit mig
rörande detta ämne. Men då nyligen en värd
Ledamot liknade Passevolance-inrättningen vid
en entreprenade, och dera! drog slutsattser för
att bevisa det hennes medels-förvaltning icke
borde vara underkastadStats-Revisorernes granskning,
påstod jag det vara origtigt. För ätt bevisa
det, fullföljde jag liknelsen, enligt hvilken
ett blifvande öfverskott borde tillhöra entrepreneuren;
och frågade, i händelse något sådant
skulle finnas i Passevolance-Cassan, vid den ingångne
öfverenskommelsens slut, hvem det då
borde tillfalla ? antingen Regeringens, eller Krigs
-
Den iö Martti,
Gpllegji Ledamöter, eller StatsVerket? Jag trqd--  de att ingen Svensk medborgare borde vara
tvehogse om syaret, och jag uttalade det icke
<iå, men jag sager det nu, att svaret endast kunde
ntfalla till fö.rmon för StatsVerket. Är förhållandet
sådant, så matte liknelsen vara origtig,
och föl|agteligen afven de slutsattser man
(deraf velat draga.
Vidare har den värde Ledamoten anmärkt,
ett Passavolance-afgiften icke vore en bevillning,
utan blott en ersättning för en tillförene
in natura utgången gärd och den således icke
kunde blifva föremål för Stats Revisorernas
granskning. Dervid vill jag endast korteligen
erindra, att icke blott bevillnings-medel, utan
afven andra garder, och de sorn utgå in natura,
till exempel Saltpetter- gärden och Kronans
behållna tiondo-spannemål, hora till de
utskylder, hvilkas förvaltning af Riksens Ständer
efterses. Grefve Löwenhjelm har sluteligen
'till styrka för sin satts anfört, att Passevolance.
Cassan ej vöre uppräknad ibland de allmänna
medel, sorn enligt Grundlagen skola undergå
Riksens Ständers granskning. Till svar får jag
upprepa, hvad jag redan förut anmärkt att
Grundlagen i, detta hänseende icke ingår i någon
specification, utan upplager blott de tre
Imfvudgrenarne af allmänna medels förvaltning
i Sverige, nemligen Statsverket i alla dess
delar, Banken och Riksgälds-Contoiret, utan
atf uppräkna de mångå serskildta Cassör, sorn
tinder dessa hufvudgrenar, livar för sig inne^.
Den Marlit.
Grefve Lowenhjelm: Den siste värde talaren
har till stöd lör sitt påstående uppräknat
åtskilliga gärder som af Svenska Folket erläg-r
gas, men dock icke äro under bevillmngen inbegripne.
Det är ej nu tid att undersöka denna
fråga i hela dess vidd ? den skulle föra oss
för långt ijrån ämnet. Jag vill endast hålla
mig dervid, att Passevolance-afgiften ej kantilj
sin natur jemföras mpd de af Herr von Hartmansdorff
omnämnda gärder. Dessa äro alla
resultat af äldre eller nyare hevillningar och i
urminnes tider åtagna skyldigheter. Passevolance-afgiften
åter härleder sig Irån enskillde
öfverenskommelser emellan de rustande och deras
Soldater, ingenstädes lika, och icke ens hvad
qvantiteten af Contractets föremål vidkommer
noggrant bestämde. På grund af dessa Contract
och såsom ett surrogat för dem har passeyolancen
uppkommit. Den är sålunda ingalunda
jemförlig med de af Herr von Hartmansdorff
omförmälda gärder. Qin jag i öfrigt misstagit
mig om meningen af hvad Herr von Hartmansdorff
i afseende på Passevolance-Cassans
möjeligen blifvande öfverskott yttrat, skall jag
icke tveka att erkänna det; emedlertid instämmer
jag gerna med honom deruti, att Passeyolance-inrättningen
ej kan hetragtas såsom en
entreprenade. Cassans styrelse har sig ålagdt,
att på eget ansvar förränta dess medel, och
så till vida afviker den redan från naturen af
en entreprenade.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric: Jag
har, såsom vid discussionens början icke nåjy
-
4sS
lUn 13 Marfa,
varande,' enskildt fått den upplysning, att rätts
tiden till frågans afgörande behandling icke ännu
år lör handen. Jag hade i annat fall ämnat
yttra mig ej mindre öfver de principer, den
sista värde talaren, i afseende på uppkomsten
af passevolanceafgiften, framställt, än äfven beträffande
Riksens Ständers rått att begära passevolancemedlens
granskning. Jag hade åmåt
såsom Rust- och Rotehållare framlägga mina
åsigter i detta fall, öfverensstämmande efter hvad
jag vågar tro, med mångfaldiga andras; men då
jag nu icke bör upptaga Ridderskapets och Adelns
tid härmed, afstår jag för närvarande från
min rått att tala.
Herr von Hartmansdorff: Jag har visserligen
icke, såsom Grefve Löwenhjelm förmenat,
veldt ingå i någon undersökning huru de garder
uppkommit, som af Svenska Folket utgöras.
Jag anförde blott några af dem såsom exempel,
till bestridande af Grefvens påstående, att endast
förvaltningen af bevillningsmedel hörde till
Riksens Ständers granskning. Jag bör ock anmärka,
att passevolanceafgiften grundar sig, icke
på contract emellan Soldaten och Roten, utan
på öfverenskommelse emellan Kronan och ds
Roteringsskyldige.
Slutligen bör jag tillägga, att då fråga år
om erkännandet af grundsatsen för utökningen
af StatsRevisorernes granskningsrått, det vore
lämpligare att nu i sammanhang med öfriga fon»
der, inbegripa Passevolancecassan derunder, ån
att om några år, dä närvarande Contract lö
-
Ben 13 Martit-,
per till ända, jag tror 1826, nödgas till detta
erkännande, emedan Contractet dessförutan förmodeligen
icke å folkets sida förnyas.
Herr Adlercreutz, Gustaf Mauritz: I frågan
om Passevolancen har det inträffat, att,
sedan Contracten derom slötos, ätliga varor i
allmänhet betydligt fallit i pris, hvarigenom
Kongl. Maj:t blifvit satt i tillfälle, att längre
än vanligt å möten och öfnings-läger sammanhålla
indeldta arméen. Men om nu dessa varupris
tvertoin stigit, månne Riksens Ständer i
förhållande dertill, ökat passevolance-afgiften?
Och om detta ej skett, hade ju Kongl. Majrt
måst med flere dagar minska tiden för troup.
pernäs sammanvaro.
Herr Grefven och handt Marskalken hemställde,
att så väl Kongl. Maj:ts ofvannämnde
Nådiga Skrifvelse, som de af åtskillige Ledamöter,
i anledning deraf, nu afgifne yttranden,
måtte till Stuts-Utskottet remitteras, hvilket
bifölls.
Upplästes Bonde-Ståndets Protocolls-Utdrag
af den 12 dennes, innehållande, att BondeStåndet
godkändt Expeditions-Utskottets förslag
till Riksens Ständers underdåniga Adresser till
Hans Maj:t Konungen och Hans Kongl Höghet
KronPrinsen , i anledning af de bref, som under
General-Majoren Holsts förfalskade namn,
till ålskillige Kongl. Maj;ts Befallningshafvande
blifvit afsända likväl med den rättelse i samma,
förslag, Ridderskapet och Adeln sistledne gårdag
|5 Martii.
heslntat, samt med det tillägg, att näst efter
orden: ” förvärfvat nya anspråk pd var tack**
Vsarnhet” skulle införas följande mening: ”Qch,
VJivars åljkade Sou, Fader ne sia rulei s hopp,
vhar sa utmärkt rätt till Nationens innerliga,
^kärlek och tillgifvenhet
I sammanhang härmed upplästes äfven Preste-
och Borggre-Ståndens Protocolls-Utdrag af
denne dag, hvaraf inhämtades, att bemälte Stånd
äfven godkändt Expeditions-Utskottefs ifrågavarande
förslag med de deruti af Ridderskapet
och Adeln samt Bonde-Ståndet gjorde andrin?
gar och tillägg.
Herr Grefven och Landt Marskalken hem-?
ställde, om icke Ridderskapet och Adeln beha-r
gade, äfven för dess del, uti Bonde Ståndets
ofvanberörde tillägg, instämma.
Ropades Ja.
Herr Grefven och Landt-Marskalken till-r
fcännagaf härefter, att Hans Maj:t Konungen
peli Plans Kongl. Höghet KronPrinsen i Nåder
utsatt nästa Lördag den i5, dennes klockan i
på dagen till emottagande af Riksens Ständers
stora Deputation, oc^i då Herr LandtJWarskalken
förmodade, att ett långt större
antal af Ridderskapets och Adelns Herrar
ledamöter, än det vanliga, torde önska, att i
Hperörde Deputation deltaga, hemställde Herr
grefven och LandtMarfkalken om icke Riddprskapet
och Adeln behagade tillåta, att hvar
piph en af Ståndets Ledamöter, som det åstunfinge
uti Deputationen deltaga samt att
Den 13 Martil,
följaktligen någon anteckning kos RiddarhusFiscalen
vid detta tillfälle, icke komme att ägä runi.
Bifölls.
Justerades Pleni-Protocoileh för den 17
sistledne Februarii för och eftermiddagen samt
för den 18 i samma inånad för- och eftermiddagen.
Friherre Mannerheint, Lats Auguts, anförde
skrifteligen ;
(Se Bilagan N.‘ö 4.)
Flera yttrade härtill deras bifall.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus 1
t)å jag på Bidderskapets och Adelns bord nedlade
de tankar, hvilka i anledning af Riksens
Ständers Justitias-Ombudsmahs Embets-Berättelse,
blifvit hos mig framkallade, förklarade
jag att de hade afseende endast pa Embetets
åtgärder, icke på personen, hvars höga ålder
öch förtjenster mot Fäderneslandet påkallade min
agtning.
Med innerlig tillfredsställelse har jag afhördt
Justifiäe-Ombudsmannens nu Upplästa anförande
, hvari han framlägger sin åsigt af Justitise-Ombudsmanna
Embetets bestämmelse. Jag
var öfvertygad att det skulle göra den åldrige
mannen en verklig glädje att finna, alt man
sent omsider lemnat uppmärksamhet åt hans
Embets förvaltning. När man är kallad att med
Sjö uppmärksamhet följa det offentliga lifvets
45»
Den i5 Martn,
och att röja bristerna i de redoskyldiges hand»
lingssått, så år det ett stöd och en tillfreds—
stålse att finna, det folkets ombud med deras
uppmärksamhet följa utökningen af den gran-*
åkande och yttranderätt, som blifvit en uppdragen.
Det vore de misstag, e>n verklig oformlighet
om de personer åt hvilka man anförtror
rättigheten att anmärka och att röja de brister
som de hos andra upptäcka, skulle med obehag
anse att jemväl deras åtgärder blifva granskning
underkastade.
Det år med sann glädje, jag upprepar det,
som jag i Hr JusfitiaeOmbudsmannens algifne svar
uppå våra anmärkningar vid hans Embetsberättelse,
funnit en åtgärd, bidragande att åt all
granskning gifva en ådel rigtning, och jag betygar
honom för detta svar min aktning. J
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
J^agtima Riksdagen i Stockholm den
i5 Marth 1820.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls Statsutskottets
den 22 sistledne Februari afgifne samt
den 12 dennes på bordet lagde Utlåtande, i anledning
af de utaf afledne CommerceRådet J.
Sederholms i Finland bosatte arfvingar väckte
enspråk, att, i likhet med hvad som blifvit bemålte
ComrnerceRåds inom Sverige boende arfvingar
vid 1815 års Riksdag beviljadt, undfå
'Ekm i ? Martint.»
ersättning af Svenska Staten för den del, som
af Commerce-Rådet hos Franska Regeringen
ägande erkända fordringar förstbemälte arfvingar
kunde efter lag tillkomma. Ut supra.
S. D. Remitterades till
Stats-Utskottet:
Kongl, Maj:ts den 5 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Nådiga skrifvelse till Riksens
Ständer, angående -granskningen af Tullverkets
räkenskaper, såsom ock råkenskaperne för vissa,
under KrigsCollegium och SernpfimerOrdens_
Gillet ställda Cassör; jemte de af åtskilige Ledamöter
i anledning deraf, denne dag afgifne
yttranden.
Lag Utskottet:
Kongl. Maj;ts den 5 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Nådiga Skrifvelse till Riksens
Ständer, angående en förändring i 5 Cap. i
MissgerningsBalken; jemte de af åtskilige Ledamöter,
i anledning deraf, denne dag afgifn®
yttranden. Ut supra.
S, D. Föredrogs Hedervärda BondeStåndets
den 33 dennes aflåtne ProtocollsUtdrag, innehållande
att BondeStåndet godkänt ExpeditionsUtskottets
förslag till Riksens Ständers underdåniga
Adresser till Hans Maj:t Konungen och
Hans Kongl. Höghet KronPrinsen i anledning
af de bref som, under GeneralMajor Holsts förfalskade
namn, till åtskillig© Kongl, Majus Be
-
452
Beti i 5 Martti.
fallningshafvande blifvit afsände> dock med deri
rättelse i samma förslag Ridderskapet och AÖeln
förut beslutat, samt med det tillägg, att
näst efter orden; "fötvärfvat nyå anfprdk pd
vår tackfamhetskulle införas följande meling:
”och hvars åljkaclé Son, Fäderneslandets
hopp, har sd utmärkt ratt till Nationens in~
nerliga kärlek och tillgifvenhetocli fänri
Ridderskapet och Adeln för godt att åfvéri för
dess del uti det äf BondeStåndet sålundä gjör-^
da tillägg instämma. Ut supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskilja
deé kl. en qvart till 11 om aftonen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Lörclagen den l5 Martil.
Plenum kl. half till 12 förmiddagen.
Upplästes och lades på bordet PråsteStåndets
den 5 dennes aflåtne ProtocollsUtdrag af
innehåll, att PrästeStåndet till BancoUtsköttet
fffcmitterat Piastör Primarii tn. m. Herr Doctor
k
Den i5 Martil*
435
J. Wallins motion, att en minnespenning må
präglas, i anledning af Hans Kongl. Höghet
Kronprinsens och Hennes Kongl. Höghet Prinsessans
Josrphinas af Leuchtenberg och Eichstedt
förestående Biläger; uti hvilken remiss de
öfrige RiksStånden blifvit inbjudne, att sig med
PråsteStåndet förena.
Upplåstes och lades på bordet följande
StatsUtskottets den 6 dennes afgifne Utlåtanden:
1) Angående tryckning af Kongl. Maj:f®
Nådiga proposition om Stats-Verkets tillstånd
• och behof.
2) Otn befrielse för Magistraterne från all
befattning med LandtRåntarierne.
3) Om understöd af allmänna medel för
uppmuddring af Landscrona hamn.
4J Angående afskrifning i Götheborgs och
Bohus Läns LandtRånteris räkenskaper af åtskillige
för åren 1799, 1800, 1801, 1802 och
i8o4, resterande bevillningsmedel.
5) Angående de så kallade Trippiska Körs
pegodsen i Halland.
Herr Trafvenfelt, Carl, hade inlenjnat ett
så lydande Memorial:
Ridd. 9, Ad. Prof. 5 Band. 28.
*
454 Den i5 Mar lii.
(Se Bilagan N:o i.)
Lades på bordet.
Herr Elgenstjerna, Johan, hade inlemnat
följande, sorn upplåstes:
(Se Bilagan N:o 2.)
Lades på bordet. *
Sedan Talmånnen för de tre öfrige Respective
Stånden, jemte de Ledamöter deraf,
som skulle deltaga i den stora Deputation, hvilken
klockan ett i dag borde uppvagta Hans Majit
Konungen och Hans Kongl. Höghet KronPrinsen,
för att aflemna Riksens Stånders uti gårdagens
PleniProtocoll omförmåldte underdåniga adress,
afgick under Herr Grefvens och LandtMarskalhens
anförande bemålte stora Deputation klockan
tre qvart till 1 till Kongl. Slottet. Efter
det Deputationen i underdånighet uppvaktat Hans
Majit Konungen och Hans Kongl. Höghet KronPrinsen,
samt den underdåniga adressen blifvit
af Kongl. Maj t i nåder besvarad, återvände
Herr Grefven och Landt Marskalken jemte de
af Ridderskapets och Adelns Herrar Ledamöter,
som i Deputationen deltagit klockan tre qvart till
2 eftermiddagen till Riddarhuset.
Herr Grefven oeh Landt-Marskalken till-'
kännagaf, att ett exemplar af Kongl. Maj:ts
Nådiga svar till Deputationen blifvit till Herr
Den i5 Mart ii.
Landt-Marskalken i nåder öfverlemnadt, samt
hemställde om icke detsamma huge dagens
Protocoll intagas.
Bifölls. r*
Högstberörde Nådiga Tal upplåstesjgderefter
så lydande:
Den afsky som Rikets Ständer och hvarje
dass af medborgare enhälligt yttrat vid första
underrättelsen om de anslag, som illviljan och
skadebegåret sökt att bereda emot Mig och Mitt
Hus, lernnar Mig en rik vedergällning för det
intryck, Jag deraf erfarit.
Med rörelse ser Jag ömbuden för ett ädelt
och troget Folk täfla att sluta sig till Mig,*'ej
derföre att Jag tror mig kunna vara blottställd
för någon fara, på hvars verklighet Jag ej vill
fästa någon tro, men emedan denna allmänna
känsla hos Eder, ett sannt kännetecken på allt
hvad kärleken för Fäderneslandet innebår mäst
högtidligt och vördnadsbjudande, skall i de främmande
folkslagens ögon, anses som ett insegel
på heigden af Edra rättigheter’, på orubbllghe-'
ten af Eder StatsFÖrfatlning och på det fi;i»
och enstämmiga val, som följde på den.
Frihetens bestånd Rråfver en förening af
Vår vilja och en fortsättning af Vår kraft. De
Nationer vinna sällan någon förkofran, der icke
Regenten och Folket åro genom inbördes öfvertygelse
och interesse förenade. Regentens
43S
Den 15 Martti.
åra återstrålar på Nationen, lika som Nationens
sällhet blir en delaktighet af Hans. Jag har
redan bevisat Eder, att Jag endast andas och
lefver för Folket, och Jag åger visshet att göra
det sjelfständigt och aktadt utom oss, då hvarje
Medborgare vill det med Mig.
Alla de undersökningar, Lagarne medgifva,
fortsåttas oafbrutet, och ännu åger Jag det hopp,
att det afskyvårda anslag, man velat stifta, icke
haft sin upprinnelse i ett Svenskt hjerta. Jag
förblifver Rikets Ständer med all Kongl* Nåd
och Ynnest städse välbevågen.
Lades till Handlingarne.
Herr Hammarskjöld, Lorenzo, hade inlemnat
ett Memorial, hvilket upplåstes, så lydande:
(Se
Bilagan N:o 3.)
Lades på bordet
Högloft Ridderskapet och Adeln åtskilldet
IL J till 5 eftermiddagen.
,ln fidem Protocolli
O. I. Lagerheim.
Ben 17 Martii.
457
Måndagen den 17 Mars.
Plenum klockan § till 10 förmiddagen.
Företogs till pröfning RiddarhusUtskottets
den 25 sistlidne Februarii afgifne, och den *1
dennes på bordet lagrie utlåtande, i frågan om
offentlighet vid Ridderskapet och Adelns öfver,
läggningar.
Herr Montgommerie, GuJtaJ, anförde skrif-’
tel igen;
(Se Bilagan N:o i.)
Ålsbillige yttrade härtill deras bifall.
Grefve Cronhjelm, Polycarpus: Redan innan
motionen remitterades till RiddarhusUtskottet,
hade jag den åran anföra några skål emot
dess antagande. Jag trodde mig likväl älven äga
andra mera hufvudsäkliga , hvilka möjligheten af
en misstydning afhöll mig att anföra; Men en
annan Ledamot, känd för djupa åsigter af statsläran,
har lyckats, att utan misstydning få utveckla
idéen om grund-elementerne i en constitutionell
monarki, och då denna idé äfven
ligger till grund för mina hufvudsakligaste
skål mot motionens antagande, torde
jag nu våga att blygsamt anföra dessa skäl,
hvarvid jag likväl på förhand får utbedja mig
det öfverseende, hvartill raina välmenande åsigter
torde göra mig berättigad. Lika med hvad
43§
Den 17 Martil,
Grefve von Platen förut anfört, tror således jag,
atr Stats- byggnaden i en constitutionel] Monarki
bör vara grundad på 3:ne fiufvudsakliga elementer:
det monarkiska, det aristocratiska och
det democratiska, hvilka alla integrerande i lagstiftningen,
endast genom de as ömsesidiga balance,
förmå gifva Staten det bestånd sorn är nödigt
för lagarnes helgd och Samhällets säkerhet. Men
dessa frenne makter kunna icke fullkomligt uppfylla
deras ändamål, utan så vida emellan dem
vid lagstiftningen finnes uppdragen den strängt
isolerande demarcationslinea, hvilken hindrar allt
annat ömsesidigt inflytande, ån det som åger
rum på constitutionel våg; och detta har förmodligen
varit orsaken, hvarföre lagstiftaren åt
hvardera gifvit sin sårkiida representation. Jag
tror mig tili följe af dessa grunder icke kunna
gilla, att de democratiske principalerne få inträde
i de aristocratiske församlingarne; ty jag
tror att detta skulle bilda ett democratiskt opinions-inflytande
på en aristocratisk makt, hvilket
just varit det som lagstiftaren velat förebygga,
då han bjudit dessa tvenne makter, att
yttra sig på olika rum. Jag tror aft denna cmalgamering
skulle bidraga att utplåna den skarpa
demarcatäons-linea, som man vid lagstiftningen
velat uppdraga mellan dessa tvenne elementer,
och att den således skulle utgöra första
steget till upplösning af den aristocratiska maktens
existence. En existence , som man alltid
bör värdera för dess vackra ändamål, att verka
till Statens bestånd, samt aft ståndigt yrkafolkets
väl och frihetens upprätthållande.
Ben 17 Martti.
Dessa åro de hufvudsakligaste skåj, sorn inom
mig verkat motionens ogillande. Vid betraktande
af detta ämne, liar för mig framställt sig den
frågan: bör den aristocratiska makten ännu äga
bestånd, eller har vår tid redan uppnått dan
höjd af dygd och likstämmighet i alla interesse»,
att ingen balance mera behöfves inom StatsFörfattniogarne?
Detta sednare tror icke jag, och
anser mig derföre böra högt ifra mot hvarje steg ,
sorn i större eller mindre grad kunde leda till
denna Statsmakts upplösning. Mina bevekelsegrunder
åro välviljans, mina Jrsigter kunna vara
felaktiga, det år mycket möjligt; också åro
de framställde utan något anspråk på ofelbarhet.
Men så långe jag icke funnit mig vederlagd,
kan jag icke frångå min öfvertygelse, och
tror mig också böra yttra densamma i ett ämne
äf så mycken vigt som detta. Uppfostrad
under de liberala idéernas period och van att
alltid hylla desamma, smärtar det mig„ att vid
detta tillfälle nödgas yttra olika mening med en
del af de Ledamöter , hvilka gjort sig kände
såsom dessa idéers tolkare- men må det tilla.-*
tas mig söka tillfredsställelse i en tanka , den s
att om raan kan vara liberal såsom democ-rat,
så kan man äfven vara det som aristocrat, och
måhända år det misstagen mellan dessa båda
nuapcer, som ofta verkat den aristocratiska
maktens för stora inskränkning. Till följe af
detta mitt vördsamma anförande, får jag således
i allmänhet tillstyrka afslag å motionen;
men som det icke strider emot de principer jag
utvecklat, att bevilja inträde åt extra Capita,
44o Den 17 Martil,
får jag i sådant afseende förena mig nied hvad
Herr Montgommerie anförde, innan motionen
remitterades till Utskottet.
Flere yttrade hårtill deras bifall.
Friherre Åkerhjelm , Gustaf Fredric'. Se.
dan den dagen, då jag hade den åran våcka
den motion, hvarom nu år fråga, och efter de
debatter, hvilka i anledning deraf inom detta
Hus ägt rum, har antalet af Höglofl. Ridderskap
pet och Adelns Ledamöter blifvit nåra fördubbladt;
och jag tror derföre det vara min skyldighet,
att i Ridderskapets och Adelns minne återföra
ämnet i dess första skick, hvarigenom
de vårde Ledamöter, sorn ej förut öfvervarit
öfverlåggningarne inhåmta kunskap derom,
1 följd håraf anhåller jag att få upplåsa följande;
(Se
Bilagan N;o 2.)
Mångå yttrade hårtill deras bifall.
Grefve von Flaten, Baltzar Bogislaus;
Jag har tillförene vid några tillfällen sökt utveckla
mina tankar om nödvåndigheten att sammanföra
de olika beståndsdelar, hvaraf Svenska
StatsFörfattningen år sammansatt. Jag bekånner,
att jag i den nu föreslagna offentligheten
vid våra ölverlåggningar, trott mig se ett nytt
medel dertill. Örn vi betragte den Svenska Statsbyggnaden
, så finne vi, att den har en egenhet,
som icke uti någon annan Europeisk Stat
Den 17 Martii.
har sin like. Ingenstädes är representationen lagligen
så afsöndrad i 4 delar som i Sverige. Jag
vågar tro, åtminstone är det min öfvertygelse,
att denna söndring år ganska svår om icke o~
möjliglig att förändra. Hvarje folkslag måste i
dess Statsbyggnad betrakta sina ursprungliga lagar,
seder och bruk och lämpa dem derefter, ty
endast derigenom lyckas det, att försäkra byggnadens
varaktighet. Örn man utan rådförande af
dessa åldriga lagar, seder och bruk. i en tidepunct
af spänning uppförer byggnaden på theoretiska
grunder, utan afseende på det practiska
Jifvet, skall den må hända stå upprätt en tid,
men den ramlar, sedan första spänningen en
gång upphördt. Deraf åge vi många bevis, och
flere i vår tid ån i någon annan. Men om afsöndringen
i vår Statsförfattning år så gifven
och vi torde få bibehålla den samt kanske finna
oss bäst dervid, så år det dock ett annat
lika märkbart drag uti Svenska Nationens caracteristik,
det nemligen, att i och med detsamma
Stånden äro så mycket fördelade i politiskt
afseende, år det kanske icke något land i den
civilicerade verlden, der uti dagliga sammanlefnaden
är så liten skillnad dem emellan, som i
Sverige , och detta år ett af Svenska Folkets
vackraste drag, som mer ån många andra medverkat
till Sveriges bestånd, sjelfständighet o<h
åra. Och då vi liår stå inför minnena af en
Brahe, Oxenstjerna, Torstenson och Baner, så
böra vi ej elier glömma , att vi ock stå inför
minnena af en hjelmfelt och en Dahlberg, ly
deras hjertan voro alla lika lågande för fosterlandet.
Om vid sådane förhållanden fråga ér
Dan 17 -Meirlii.
att bibehålla och stärka denna lyckliga samman.1
stämning, som här hunnit till den grad , att den
icke hos något annat folkslag finnes sådan
skall onekligen dertill mycket bidraga, om vi
begagna det omtalade medlet, att sammanföra
de särskilta Ståndens idéer. Och då Stats-författningen
nu gör nödvändigt ntl Stånden öfverlägga
på fyra rum , bör visserligen icke någon
utväg glötnmas , derigenom meningarne kunna
samlas och med hvarandra jemföras. Jag tror, att
jag utan Öfverdrift , och utan att stämplas för högmod,
kan säga, att, ibland Rikets-Stånd, vårt är
det mest upplysta; men jag bör ock påminna, att,
i följd af vår sammansättning, våra beslut i de
allmänna frågorne ofta åro de sista, så att vi
blott iå instämma med hvad de 3 öfrige Stånden
afgjort. Deremot och om våra discussioner
och våra meningar kunde tidigare desse
Stånds Ledamöter meddelas, skulle de möjligen
deraf hämta nytta för deras egna beslut, utan
fruktan att såra någons ömtålighet. Men jag
behöfver endast härvid följa impulsen af min
egen känsla. Jag tillstår uppriktigt, att, når jag
kastar en blick på Europeiska verldsdelen, och
der ser a o folkslag med mer och mindre monarchiska
förmer, men alle med constitiitioner
och representationer; når jag ser ibland dem q,
som äga offentlighet vid deras NationalFörsamfingars
öfverlåggningar; så kan jag omöjligen
finna hvarföre Sverige skulle härifrån göra ett
undantag, då Sverige, i hänseende till Constitutionel
ålder ibland desse Stater måhända intager
det första, åtminstone det andra rummet.
Jag bekåhner, att det kostar på mig att då hö
-
»
Ben 17 Martti.
445
ra omtalas, det en sådan offentlighet icke skalle
kunna utan våda hos oss införas; når jag! ser
en Wiil tern bergare, en Badare, en Portugisare,
en Spanior njuta offentlighetens fördelar, utan
att yttra någon fruktan för vådor deraf. År
det vål möjligt, att vi skulle vara bland de förste
som ådagalade denna fruktan. Då vi åro
vane att i krig föra folket mot fienden; att som
Embetsmån eller enskilta i fred leda dess öfverlåggningar
om allmänna hushålls-angelägenheter:att
såsom domare afgöra dess tvister; skulle
då några åhörare på läktaren i detta rum
hindra mig i hvad jag talar inför den mest imposanta
samling; en samling, inför hvilken jag
vål sällan uppstått, utan att bloden i mina ådror
fått en lifligare fart? Nej icke skall jag det ringaste
derifrån afhållas af fruktan för några fremmande
åhörare. Och hvilka skulle val de vara
, som kunde inspirera denna fruktan ? Jag
kan ej föreställa mig , att de skulle utgöras af
den bildade classen, eller af Sveriges redlige
allmoge. Måhända finnes det en annan class,
som kunde bjuda till att blifva högljudd, men
denna år sannerligen den minst fruktansvärde.
Jag hoppas att icke blifva af densamme störd i
en enda stafvelse, och jag år öfvertygad, att
ingen af Huset bör befara det. Ja£ gör mig förvissad,
att en hvar delar min känsla i detta fall
och med mig instämmer i den åsigt, att när
min handling, min åtgärd ,^mitt tal åro offentliga,
så blifva de bäst bedömde.
Jag tet väl , att juan i denna del citerar
äfven hvad som tillförene handt i Sverige; att
444
Den 17 Martti.
man åberopar händelserne år 1789, och hvad
då, såsom vi nogsamt känne, inträffade. Men
just derföre anhåller jag att få erindra denna
varda samling om en händelse från nämnde tid»
Då en uppretad folkhop hade sammanskockat
sig utanför detta hus, fanns här en
medlem, ej utrustad med utmärkt talare-förmåga,
ej med en upphöjd rang, ej af hvad man
kallar vigt, men med godt mod, han framträdde,
som bekant är, och tilltalade folkhopen
med de korta till och med retande orden: Tig
pack &c. Denne man gick likväl både före,
under och efter detta uppträde oantastad af
samma folkhop. Hvad bevisar detta, om icke
Svenska Folkets lugn och Laglydnad? Man citerar
vidare hvad som här i Stockholm år 1810
sig tilldrog. Också jag var en åskådare af
händelserna vid detta tillfälle; men det kan vara
lika öfverflödigt sorn det är bedröfligt att
komma tillbaka på orsakerne till och följderne
af dessa händelser. Då emedlertid fråga är om
Svenska Folkets laglydighet, vågar jag påminna
att dessa ord stundom fått en orätt tydning,
och att vi ofta icke ens rigtigt användt benämningen:
Folket. Vi kunna ej göra oss ett rätt
begrepp derom, annorlunda än genom exempel
hämtade från andra länder. Jag har i dem
sett folksamlingars upplopp, jag har sett dem i
det despotiska Ryssland, sett dem i det fria
London, med en massa af folk, stor till den
grad, att den ej med någon annan lärer kunna
förliknas ; jag har sett sådane upplopp i Köpenhamn,
der Monarken enligt lag och folkets
Ben I? Martti'. 4^5
1
beslut ar allrådande; och jag försäkrar att alla
dessa upplopp voro vådeligare än 1810 års uppträde
i Stockholm. Detta senare var val blodigt,
men det voro serskildta händelser som
dertill] medvei-kade. Jag har mer än en gång
sett den store Fredric den andre rida på Berlins
gator omgifven af folkhopen med så litet
afseende, att pojkar sprungo med piskor och
smällde omkring hästen; men han antingen
skrattade, eller gaf dem blott en skarp blick
och skingrade dermed hela hopen.
En sak ses så olika från de olika synpuncterne,
hvarutur man betragtar den och farlig
gast är att med fördom anställa beträgtelserne,
ty den återverkar ofta på omdömet.
Jag har kanske redan varit för vidlyftig,
och jag skall derföre inskränka mig till hvad
jag nu yttrat, men jag måste erkänna, att jag
icke ser något oöfvervinneligt hinder för publicitetens
införande, hvarken af 20§. i Riddarhusordningen
eller af localen, endast vi äro ense
om sjelfva principen. Men jag bör tillika säga,
att då jag fullkomligen instämmer uti hvad Friherre
Åkerhjelm så grundeligt i denna fråga
anfört, anser jag dock densamma böra så fördelas,
att den ena delen innefattar principen,
den andra verkställigheten. Och då jag tror
det vara mera våda uti, att ej principen antages,
än nytta, i det att den genast utföres, ty
verkställigheten kan blott i en framtid gagna,
så måste jag tillstå, att jemte det jag tillstyrker,
att vårt beslut ru mk utgöra sjelfva förr
446
Den 17 Mar t ii.
beredelsen, jag icke anser frågan hvarken om
sättet eller tiden för utförandet behöfva för närvarande
till afgörande förekomma. Jag skall
ej vara nogräknad 0111 detta sednare sker vid
denna eller en blifvande Riksdag, allt nog att
vi nu lägga grunden för hvad som komma skall.
Jag behöfvGr ej förklara, att jag icke anser
en hastig förändring i stadgade former böra
äga rum; jag-vill blott anmärka att vi, i följd
af denna grundsatts, både kunna och böra begagna
en längre tid att öfverlägga om det reglementariska
i denna fråga, ehuru jag för min
del är öfvertygad att detta rätt så väl nu äfven
kunde afgöras som vid något annat tillfälle
ty jag vågar påstå, att, om Svenska Nationen
i afseende på upplysning, icke allenast står i
bredd med hvilken annan som helst, utan äfven
framför de fleste andre, man också bör
lemna vår nation det vackra vitsord, att den
lugnt öfverlägger och att den ej af ögonblickets
impuls låter hänförå sig; och i denna stadga
biträdes den äfven af Svenska Statsförfattningen.
Under sådane förhållanden tager jag mig
friheten föreslå, att ifrågavarande ämne ina i
två delar afskiljas, den ena angående principen,
den andra beträffande sättet att utföra den,
och jag anhåller till den ändan, om Herr Grefvens
och LandtMarskalkens proposition till bifall
å den förra delen.
Många yttrade härtill deras bifall;
Herr von Becker, Carl Johan, uppläst*
följande;
Den 17 Martil.
447
(Se Bilagan N:o 3.)
Herr Dalman, Lars Johan} anförde skrifteligen;
(Se;
Bilagan N:o 4.)
Herr Heijkenjkjold, Ludvig Detloff, uppläste
följande;j
(Se Bilagan N:o 5).
Flere lior des häruti] instämma.
Grefve Löwenhjelm, Carl Axel-. Det är i
sanning ett ganska svårt yrke, att efter ett förflutet
tal, sådant som Grefve von Plåtens, förfäkta
en annan tanka, än den han yttrat. Jag vore
modlös, örn jag i denna opinions-strid icke
följde samma känsla som han, för hvad jag anser
vara af* pligt och rätt påkalladt; och jag
hoppas, att genom detta öppna erkännande vinna
Högloilige Ridderskapets och Adelns undseende.
Grefve von Plåtens tal har gjort ett djupt
intryck på mig, och jag tviflar ej att det gjort
samma verkan på alla andra. Det är sakrikt,
rikt på tankar, och rikt på anda för allmänt
val. Det är svårt, att der finna något, som
kan bemötas med ett giltigt motstånd; och då
jag nu emedlertid går att våga ett försök att
framställa några reflexioner till vederläggning
af hvad Herr Grefve von Platen yrkat, anhåller
jag i förhand om Högloilige Ridderskapets
och Adelns tillgift och utbeder jag mig att
få uppläsa följande: *
(jSe Bilagan N;o 6).
4 4^ Den 17 Martil.
Gretve Lowenhjelm tilläde derefter munteligen:
Innan jag lemnar ordet, skall jag ta
ga
mig friheten, att till en del, ehuru i svag
nion söka besvara hvad Grefve von Platen yttrat.
Han har uppställt en jemförelse emellan
Svenska Folket samt dess lagstiftning å ena sidan,
och andra folk och deras lagstiftning å den
andra. Denna jemförelse är ej stödd på rättvisa
grunder. Hvarje land har sine bruk, sine
seder. Hvarje land har af erfarenheten fått
vissa principer, visse bruk, visse seder, hvilka
det måste följa, likasom menniskan följer de
grundsattser, hon i barndomen erhållit; och dessa
principer kunna, efter ruin öfvertygelse, icke
utan fara rubbas.
Om jag vågade fästa Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet på det, såsom det synts
mig, mest vigtiga skäl, man framställt till stöd
för publicitetens införande, så är det den af
Grefve von Platen, såsom jag tyckt mig höra,
yttrade tankan, att befästandet af idéen om
publiciteten, vore ett medel att befästa idéen
om en framtida ändring af representationen.
Jag vet hvad man förebrår den, dess styckning
i 4 delar, dessa delars sammansättning m. m.
och jag vet också hvilka förbättringar man deruti
föreslagit; men jag betragtar med tillgifvenhet
och vördnad denna uråldriga byggnad; och
icke är jag den, som någonsin skall vilja rubba
dess grunder.
Det förhåller sig för öfrigt med Constifutionen
som med vin; (må denna liknelse förlåf
tas
Den 17 Martil.
tas mig) det måste blifva gammalt, om det skall
blifva godt. Den sorn dagligen rubbar det, förderfvar
det slutligen.
Med dessa betragtelser har jag velat uttrycka
min önskan, att Riddarhus-Utskottets
hemstållanden i detta åmne, måtte till alla delar
afslås.
Skulle emellertid Högloflige Ridderskapet
och Adeln anse publiciteten vid våra öfverläggningar
medföra en sann och verklig nytta för
Fäderneslandet, så år jag dock öfvertygad, att
förslaget bör såsom en högst vigtig constitutionsfråga
behandlas och blifva ett föremål för
alla fyra RiksStåndens beslut.
I detta skick och på denna våg har jag ingen
ting mot åmnets vidare behandling, och jag
förklarar på förhand, att hvad alla fyra Rikets
Stånd anse för Fäderneslandet nyttigt, skall äfven
af mig vördas och bifallas.
Många yttrade härtill deras bifall.
Friherre MannerheimLars Auguji: Min
afsigt år ej att vid RiddarhusUtskottets under
öfverläggning förekomna betänkande göra »ådane
anmärkningar som kunde föranleda till åter«
remiss, och det så mycket mindre, som den
utförligen omrörda qucestio an, ganska vål kan
skiljas ifrån den högst obestämdt vidrörda quae-^
8tio qvomodo.
Ridd, e. Adr Pro*, a Band.
29.
45*
Dall 17 Marttil.
Anledningen till förevarande ämne är, om
jag ej misstager mig: att befrämja allmångörandet
af Ridderskapets och Adeina handlingssätt;
och den värde Ledamot som först väckt frågan,
hembär jag villigt min gärd af aktning för
dess alltid visade liberala tänkesätt. Men är
det då af nödvändighet att söka ett föremål,
hvilket, i min tanka längst för detta år funnit?
En värd Ledamot har med ogillande omnämnt
den tysthet, som var rådande i fordna
tiders Hemliga Utskott. Också jag ogillar ali
tysthet, men för att bringa Ridderskapet och
Adeln ett begrepp om dess beskaffenhet, må mig
tillåtas att anföra, huruledes Biskop Gadolin, i
Konungens närvaro beklagade sig: att näppeligen
ett beslut var fattadt innan det var allmänt
bekant. Var nu ej tystheten bättre bevarad inom
ett Utskott af 45 personer, alle bundne
genom tysthets-ed, huru mycket mindre år det
väl tänkbart, att något skulle kunna undanhållas
Allmänhetens kännedom af hvad sorn afhandlas
inom Ridderskapets och Adelns talrika
personal, der ingen år bunden, hvarken af ed
eller årendernas beskaffenhet, och sådant har
förhållandet varit under de 10 Riksdagar jag
utom denna bevistat, utan att någon tid klago-*
mål afhörts öfver bristande publicitet.
En mindre öfvad talare finner ej i Ögonblicket
de ordalag med hvilka han vill uttrycka
»in mening; han rättar sådant vid Protocollets
justering. Det händer ock stundom, att en motion,
en hel discussion, vid justeringen, utgår ut
-
1fen 17 Martil,
ur Protocollet. Men denna justering äger ej
rum förrän efter flere veckors förlopp, emeller.
tid år i Allrriånheten utspridd kännedomen örn
saker sorn ej finnas i det ensamt vitsord ägande
Protocollet. Det år dessutom Ridderskapels och
Adelns beslut , som bestämmer dess handlingssätt,
icke individers yttrade meningar, och om
det förra har aldrig saknats kännedom.
Det kan icke undvikas att upprätta föreskrifter,
om hvad insläppte åhörare hafva att
iakttaga. Följderne blifva, erinrandet af förr
okända förbrytelser och bestraffningar, hvarvid
varsamhet fordras, att ej komma i collision med
stadganden, rörande Riksdagsmannaht !gden. Det
år dessutom en af Lagstiftare antagen princip,
att undvika ett umbårligt införande af förr
okända förbrytelser och bestraffningar, hvartill
jag lämpar Gyllenborgs ord:
Nog af med dem vi ha, de ge ej hog får flerai
Hos' hvar och en af Eder mine Herrar
»om med mig bevistat 1789 års Riksdag, lår
ännu vara 1 friskt minne, hvad sig tilldrog då
Konung Gustaf III ankom på Riddarhuset, och
fann med sin höga värdighet öfverensstämmande:
att vicariera för då varande LandlMarskalkens
vicarie Contre Amiralen Liljehorn; i
hvad afsigt, och under bibehållande af hvad
‘slags ordning, förvaras i håfderne. Dagens
händelser finnas utförligen beskrifne af Auctorn
till Svenska Adelns Historia; jag utbeder
wig att endast få citera tvenne korta stropher,
hvilka åg« sammanhang med förevisande ämne.
Iden ri MurtH.
"(Sid. 278^. Det var Måndagen den 27
April klockan half 11 förmiddagen som Konungen
begaf sig till Riddarhuset, utanföre hvilket
en af nattens rus ännu yr pöbel församlat
sig, uppretad, som det syntes emot Ridderskapet
och Adeln, och färdig att vid minsta vink
bevisa sina tänkesätt med sina gerningar. Och
(sidan 289) under detta tal hade Konungen ofta
blifvit afbruten af den församlade pöbelns
oljud, så väl på torget utanföre, som i sjelfva
trapporne, der den framträngt ända till Riddarhussalens
dörr.” Nå väl Högloflige Ridderskap och
Adel! under brydsamma öfverlåggningar om
vigtiga Rikshushållningsmål, då meningarne med
värma kunna vara delade, skullen J vål vilja
åga ^närvarande inom Ert samlingsrum detta
bullrande, distraherande och måhända till deltagande
benägna sällskap? Ty det år ej osannolikt
att, om bruket den tiden varit att inlåta
åhörare, Konung Gustaf III funnit med sina machiavellistiska
principer instämmande, att begagna
afven denna utväg till befrämjande af sina af~
sigter; och hvad som varit möjligt under en
förfluten tid, kan blifva möjligt under en
framtid. Jag har ej utan afsigt nämnt en framtid,
ty hvarken under vår nu regerande Konungs
styrelse eller under Hans Kongl. Höghet
KronPrinsens, når naturens ordning en gång
bjuder att Han Regeringen emottager, är att
befara, att någondera af Deni nedlåter sig till
begagnande af Gustafvianska practiker. Men
personer åro dödlige , laga stadgar permanente.
Flere hördes häruti instämma.
Ben 17 filur Lii',
m
Herr Rosenblad., Bernhard: Då ifråga
varande
ämne redan med så mycken skicklig,
het blifvit under dagens discussion af flere
värde talare utredt, hade jag visserligen ansett
mig böra iakttaga fullkomlig tystnad, om ej de
af flere värde ledamöter framställde anmärkningar
emot RiddarhusUtskoftets Betänkande hade
gjort det till en pligt för mig, som har den
åran vara Ledamot af detta Utskott, att dessa
anmärkningar till besvarande upptaga.
En af desse värde Ledamöter har uti grunderna
för vår representation trott sig finna det
egentliga hindret för publicitetens införande ho»
Ridderskapet och Adeln. Han har dervid omtalt
de serskilta delar af Stats-kroppen, hvarje
Stånd för sig skall föreställa och ansett endast
medlemmarne af den samhällsklass, ett Riksstånd
tillhör, äga interesse af att åhöra dess
öfverläggningar, samt på detta förhållande grundat
det afslag Bonde-Ståndet redan gifvit i
frågan om publiciteten. Men denne värde Ledamot,
som endast ihogkommit sättet huru hvarje
Stånds representations-rätt uppkommer, har
åter glömt, hvad i §. Riksdags-Ordningen tydeligen
säger, att Riksens Ständer representera
Svenjka Folket, ej vissa samhälls-klasser. En
annan talare har ansett den aristocratiska principen,
som ingår i Ridderskapets och Adelns
sammansättning, lägga ett hinder i vägen för
publiciteten. Denna öfvertygelse kan jag ingalunda
dela, och jag tror, att den härleder sig
från ett misstag, en sammanblandning af uppkornsten
af vår represeqjation och dess utöf
-
4*4
jPett 17 Martil.
vande. Den aristocratiska, den bibehållande
principen sätter samhälls-formerne i säkerhet
mot stadeliga ingrepp så väl af den Monarkiska
som nf den democratiska principen. Denna aristokratiska
princip värderar jag såsom en grundpelare
för alla Monarkisk» länder och såsom
ett af Sveriges starkaste stöd. Men denna princip
hindrar ej, att Sveriges Ridderskap och
Adel beslutar, ej för sitt Stånd ensamt, utan
gemensamt med de öfrige Stånden för hela Svenska
Folket. De discussioner som föregå besluten,
tillhöra således hela Nationen, utan afseende
på, om de förevarit hos de» aristocratiska
eller democratiska delen af representationen.
Om länder finnas, der denna offentlighet
egenteligen endast i den valda representantkammaren
är införd, såsom i England, der den
ej skall i Öfverhuset äga rum, så lärer sådant
hvad detta land beträffar, härröra deraf, att
offentligheten, som der genom bruket eller missbruket
existerar, helst begagnas i Underhuset,
eller den valda kammaren, derföre att dess
debatter äro de mest interessanta. Men att
detta ej är förhållandet hos oss, det torde vi
utan egenkärlek kunna påstå.
En annan värd Ledamot har yttrat, att
offentligheten skulle djupt ingripa i våra constitutionella
former. 1 enlighet med hvad Riddarhus-Utskottet
anfört, tror jag deremot, att,
då Riksdags-Ordningen utstakar att allt hvad
som vid Riks-Ståndens öfverläggningar munteligen
eller skrifteligen yttras och beslutes, skall
genom tryckte PrQtocoll komma till Allmänhe
-
9*n 17 Mur t ii.
4 5S
tens, ej StåndsLedamöters kännedom, så tord#
det ej böra anses för en ny constitutionel form,
om man genom verksammare medel ån de hittills
brukeliga, söker befrämja denna Grundlagens
så tydligt uttryckta afsigt.
Man har vidare yttrat, att om offentlighet
vid våra öfverlåggningar varit införd år 1789,
pöbeln kunnat inrusa i detta samlingsrum och
der utöfva ett kraftigt inflytande; och man har
af uppträdet nämnde år dragit den slutsatts, att,
om offentligheten nu antoges, ett dylikt inflytande
af pöbeln möjligen i en framtid vore att
befara. Jag får dock erinra, att hvad som hår
föregick år 1789, var ett öppet våld, och att
samma våld, som tillåtit sig nedbryta en laglig
form, kunnat mot andra ej mera kraftfulla lagbud
användas. Man bör derjemte påminna sig,
att den klass af medborgare, som Utskottet till
inträde i detta rum föreslagit, år ej den råa
obildade pöbelmassan, och att mot hvarje möjlig
oordning dessa åhörare kunde tillåta sig,
•tränga lagar kunna stiftas och användas.
Man har vidare ansett den händelsen, då
Napoleon utdref 5oo-Rådet ur deras Sessionsrum,
utan att gallerierne deröfver yttrade något
missnöje, bevisa att publiciteten i Frankrike
«j gaf något stöd för friheten. Så kunde väl
förhållandet då vara i Frankrike, der Statsbyggnaden
i dess dåvarande skick icke var beräknad
på , eller införlifvad med Fransyska folkets interessen;
men jag år förvissad, alt det skulle
vara annorlunda i Sverige, der nationens alla
Den 17 Martti,
interessen åro förenade i dess representation
s^mt blir det ånnu starkare ju mera man befrämjar
allt som kan fastare sammanknyta de
gemensamma banden; och jag tviflar ej på , att
offentlighetens införande blifver ett nytt medel
till vinnande af detta ändamål.
Ytterligare har man ansett den publicitet,
sorn hår skulle kunna af endast omkring hundrade
personer i sender begagnas, vara allt för
inskränkt att ens förtjena namn af publicitet.
Men i de länder som redan äga publicitet vid
representanternes församlingar, är proportionen
emellan deras antal som kunna såsom åhörare
i dessa församlingar inlåtas, och dem som möjligen
kunde komma i fråga att begagna detta
inträde, vida större ån det skulle blifva hos oss,
ty i de Deputerades Kammare i Paris t. ex. rymmas
visst icke 1000 personer på åhörarnes läktare,
och förhållandet af detta antal till Paris’
folkmängd af 700,000 menniskor, år detsamma
sorn emellan 100] personer på vår läktare och
Stockholms folkmängd. Valde man Underhuset
i London till jemförelse, blef förhållandet ännu
mera till vår förmån.
Vidare har man sagt, att publiciteten vore
i England en ersättning för skrifna och tryckta
protocoll , hvilka der ej skulle vara bruklige.
Detta år emellertid icke förhållandet, ty protocoll
finnas, ehuru de ej justeras, hvilket sednare
bruk är alldeles oafhångigt af publicitetsfrågan,
och måhända i sinom tid kunde äfven
hos oss utan skada alldeles upphöra,
£>cn |” Marlit,
iS 7
I begge ParlamentsHusen firmas flere i Husens
tjenst varande snabbskrifvare, som uppteckna
debatterna, och vid slutet af hvarje
ParlamentsSession utgifves en samling af dess
diskussioner, kallad Parliamentary Debates. Dessa
Parliamentary Debates, som sedermera ordnas
i vissa serier, och som jag tror oafbrutet
utkommit allt från Walpoles Ministere,
utgöra liksom våra Protocoller och Bihang, rika
källor för dem, som vilja forska i lagstiftningens
häfder.
Man har äfven anmärkt, att ett RiksStånds
bemödande, att i sina former vinna popularitet
i högre grad ån de andre, icke vore med Constitutionens
fordringar öfverensstämmande. Men
jag tror dock att en talare, som har giltiga anspråk,
att sägas kånna grundlagen, redan tillräckligen
bevisat, att just den form vår representation
åger, fordrar publicitet; och jag tror,
att då Ridderskapet och Adeln alltid af nationen
varit ansett som det Stånd, hvilket först
gifvit de andra efterdömen af en stigande upplysning
och af ett oegennyttigt afseende på folkets
sanna fördelar; så borde vi äfven nu i publicitets-frågan
åtminstone ej blifva de siste som
följa tidens kraf, i synnerhet då localen icke
hos oss deremot lägger några hinder, emedan
det tvertom år mycket möjligt, att BondeStåndet
endast i saknad af ett lämpeligt samlingsrum
icke funnit sig kunna bifalla förslaget.
Man har sedermera ansett ali förändring,
forn ej tnedförer en omedelbar nytta, såsom
Ptn 17 Martil,
tkadelig. Men om nu införandet af publicitet
ten skulle verka till ett fullkomligare uppfyllande
af den i 5g §. i Riksdagsordningen uttryckta
grundsatts, att Ståndernes handlingar böra,
så tidigt ske kan , komma till nationens kännedom,
så år ju publiciteten nyttig?
Vidare har man erindrat, att den står i
strid med den nu vanliga slutna voteringen.
Jag erkänner, att jag efter min öfvertygelse föredrager
en Öppen votering framför en sluten;
men jag finner intet skäl hvarföre införandet
häraf skulle stå i omedelbart samband med publicitets-frågan
Jjg tror således att, fastän våra
Grundlagar hindra oss att annorlunda ån genom
deras ändrande vinna det förra, vi derföre
ej böra underlåta att bereda oss det goda vi
kunna åstadkomma.
Man har jemväl yttrat, att det tillkomme
folket att ovillkorligen vörda och lyda lagstifningens
bud och beslut. Detta år ock efter min
tanka folkets obestridliga pligt; men jag tror det
äfven äga lika ovedersäglig rätt, att få kunskap
om de motiver, som ligga till grund för dessa
bud och beslut; och att ju närmare och starkare
representationen verkar på nationens öjvertygeise,
desto mera kraft vinner den sjelf för
sina beslut.
Man har omtalt huru ringa tystlåtenheten
varit i fordna tiders Hemliga Utskott, och deraf
velat bevisa, att äfven våra handlingar skul»
le tillräckligt hastigt komma till allmänhetens kån
-
Den 17 Hart/i.
459
nedom Detta år visserligen sannt, men de tomma
dit styckade och stympade, på sätt vi dagligen
se, och just derföre har den afsigten ingått i Utskottets
Betänkande, att nemligen kunna lägga
en större controll på TidningsSkrifvarne att
tala och att tala sanning, ^Jivad år då nu
den egentliga frågan? Icke att låta en rå pöbelmassa
intränga i vårt samlingsrum för att
imponera på våra öfverlåggningar, utan att der
lemna tillfälle för en inskränkt del af den bildade
medborgs-klassen, att under iakttagande af
den strängaste tystnad afhöra våra debatter,
samt att derigenom göra dem mera kände för
nationen. Behöfva vi väl sky denna offentlighet?
Våra handlingar hafva alltid bevisat, att
Sveriges Ridderskap och Adel endast lifvats af den
mesta kärlek för Konung och Fädernesland, och
att vi, då det allmänna varit i fråga, aldrig tvekat
att åsidosätta hvarje enskildt intresse. Jag tror
då, att ett Stånd, som sålunda under århundraden
bevisat sig vara folkets och thronens stöd, ej
behöfver dölja sina handlingar bakom slöjan af
sent tryckta, sällan låsta Protocoller. Det år
möjeligt, att den liflighet, den romantiska värma,
hvarmed man vid yngre åren omfattar allt
sorn visar sig skönt och upplyftande för tankan,
äfven hänfört mig, att med för häftig enthusiasme
fästa mig vid de öppna rena förhål—
landerna emellan alla Statsmakter, såsom det
starkaste stöd för ali samhålls-författning. Men
samma min öfvertygelse, den må vara byggd
på hvad känsla sorn hälst, som säger mig, att
saknaden, af detta öppna, rena, offentliga, gör
Statsrnakterne till isolerade fiendtliga krafter,
då deremot dess närvaro omkring Grundlag och
Thron bildar den starkaste förmur i hela Nationens
förenade kärlek och interesse 5 samma
Öfvertygelse säger mig ock, att en lika öppenhet
bör äga rum i alla enskildes offentliga handlingar.
Dei år denna min öfvertygelse, sorn med
lika värma med hvilken den -i dag låter mig försvara
offentligheten vid våra öfverlåggningar ,
vid ett annat tillfälle låter mig bestrida misstroendet
mot Styrelsen, att hos oss vinna inträde.
Det år den, som utan farhåga för möjligen
misstydda motiver, alltid skall låta mig
högt bekänna min tillgifvenhet för den Ministére,
som i sednare tider utgjordt Konungens
Råd, och hvilken, om ån de fördelar den beredt
Fäderneslandet kunnat varit flere, likväl
berett nog många, för att äga anspråk på medborgares
erkånsla och vördnad.
I öfrigt och då jag år förvissad, att genom
det mångfalldiga betraktande, för hvilket detta
ämne varit föremål, hvars och ens individuella
mening redan år tillräckligen stadgad, får jag,
lika med Friherre Åkerhjelm och Grefve von
Platen, anhålla om Herr Grefvens och LandfMarskalkens
proposition till bifall å principen,
utan att någon återremiss af Betänkandet må
komma i fråga, samt att, sedan principen år afgjord,
vi derefter må om verkställigheten besluta;
och till den då möjligen blifvande discussion
uppskjuter jag besvarandet af de anmärkningar,
sorn blifvit riktade mot defaillerne af
Utskottets Betänkande, för så vidt dessa af mig
blifvit godkände*
Åtskilige yttrads härtill deråt bifall,
Den 17 Marlit,
drefva Frölich, David, upplåste följande:
(Se Bilagan N:o .7)
Flere yttrade härtill deras bifall.
Herr Hammarskjöld, Lorenzo: Jag be
känner,
att jag tror det Höglofl. Ståndet bör
vara sitt Riddarhusutskott mycken tack skyldigt
för dess väl utarbetade Betänkande i förevarande
ämne.
Jag för min del underskrifver gerna allt
hvad Utskottet i hufvudsaken derom anfört. Publiciteten
år lifvet i alla constitutionella Stater 5
men då publiciteten i våra sednare tillkomna
stora Europeiska Riben ej kan vara sådan, som
i gamla tidens små Fristater, af hvilkas historia,
i fall man om den skaffat sig fillräckelig
kunskap, båttre upplysning kan inhämtas om
skillnaden emellan democrati och aristocrati, ån
den som någre talare här framställt, då publiciteten,
säger jag, icke nu år sådan som i dessa
Stater, så har i nu tidens samhällen det fria
trycket kommit i stället, och det måste alltid
anses som det förnämsta för uttrycket af våra
Staters caracter. Jag gillar derföre Jhögt, att
RiddarhusUtskottet föreslagit fritt tillträde i detta
Hus för TidningsRedacteurer, emedan de, i
afseende på offentliggörandet af allmänna årender,
äro surrogat för Athens och Roms torg,
Derföre skulle dock ej tryckningen och utgifvandet
af våra Protocoll vårdslösas eller upphöra;
ty denna åtgärd år väsendtlig. Men med
den låter också allt för vål förena sig försöket,
4^8
Den 17 Martil.
att genom åhörares insläppande genast göra Öfverläggningarne
offentliga, “Jag har redan, då
frågan derom första gången väcktes, yttrat min
öfvertygelse, att Ridderskapet och Adeln är sig
sjelf skyldig, att öppna sina dörrar för allmänheten,
och jag är fullt öfvertygad att detta kunde
ske, utan fruktan för något dolkstyng i det
Högloflige Ståndets ver heliga ära, om ock det
skulle innebära något dylikt för den opinionliga
är.an, hvilken Herr Montgommerie med så
passionlig ifver omfattat. Jag instämmer tvertom
med Herr Heijkenskjöld uti hvad han yttrat
om gagnet och nyttan af publiciten för
vårt Stånd, men jag går längre än han, då
jag påstår, att den är högst vigtig för hela det
allmänna.
Flere värde talare hafva yttrat sig deremot,
och, hvad på mig gjordt det högsta intryck,
äfven Riksens Stånders JustitiaeOmbudsman. Då
meningen af hans kall onekligen år, att han
skulle uppträda i allmänna opinionens och offentlighetens
tribun; har egenskapen af hans
Embete härvid verkat starkare på mig ån dc grunder,
Friherre Mannerheim anfört. För öfrigt
och hvad beträffar den anmärkning emot förslaget,
som jag hört fållas, att nemligen det ej
vore passande för Ridderskapet och Adeln, att
anställa en kappkörning efter liberalitet, så får
jag påminna, att, i händelse behandlingen af förevarande
fråga förtjenar benämningen af k;ppkörning,
måste hoppet att först hinna till målet
af Höglufl Ståndet öfvergifvas, emedan det
redan är af ett annat Stånd förbikördt. Men
Hen 17 Martii, 4&5
■V*.
om det derföre år mera passande att ej köra
vidare, det inser jag icke, allraminst torde det
passa att nu vända om och hålla stilla.
Man har sagdt, att det ej skulle vara af
särdeles interesse för Allmänheten, att afhöra
stympade discussioner. Under de Riksdagar jag
bevistat, kan jag ej påminna mig hafva hört
discussioner öfver samma ämne, börjas den ena
dagen och slutas en annan dag. Ty att eh här
först väckt och till något Utskott remitterad
motion, derifrån, åtföljd af ett Betänkande,
återkommer, ger den utan tvifvel rått att anses
såsom ett nytt mål, åtföljdt af en ny ventilation.
Vidare har man anmärkt, att så få åhöra,
re här kunde rymmas, att deras inlåtande icke
borde få namn ef publicitet. Att derföre förkasta
publiciteten, vore att utgå ifrån den principen,
enligt hvilket allt menskligt måste förkastas;
ty det är åndlighetens vilkor, att ingen
ting i högsta fullkomlighet kunna åstadkomma.
Eljest delar jag visserligen deras åsigt, som beklaga,
att icke hela Allmänheten kan här få
plats. Sedermera har man anmärkt, att det innebure
en inconseqnence att lemna tillträde för
åhörare i Ridderskapets och Adelns Plena, och
bibehålla voteringen med slutna sedlar. Jag kan
dock ej finna, att emellan det förra och sednare
år något sammanhang. Hvad som låckar åhörare
att fika om plats på våra låcktarr, år luften
att höra ett vål utarbefadt tal öfver ett
vigtigt ämne, eller att höra brytningen mellan
464
&tn t>7 Martti,
olika meningar öfver en fråga af allmänt interesse,
men ej att se huru den eller den Ledamoten
voterar.
Jag tror mig således äga skål tillstyrka bifall
till förslaget i allmänhet; men instämmer
med Grefve von Platen med flere deruti, att
principen först bör afgöra* och sättet för verkställigheten
sedermera komma under ompröfvande,
Herr Lagerhjelm, Pehr^ anförde skrif—
teligen:
(Se Bilagan N;o 8.)
Herr Hjerta, Gastaf:] Då flera förut yrkat
propositionens åtskiljande, eller den del
af Riddarhus-Utskottets Betänkande, som angår
sjelfva principen, huruvida offentlighet bär vara
under våra öfverläggningar eller ej, från sättet
att ifall den beslutes, verkställa densamma,
vill jag endast, i öfvertygelse att denna fråga,
såsom Stånds-sak och ej allmän, icke behöfver
återremitteras (enligt 4g §. Riksdagsordningen^,
förena mig i denna vördsamma anhållan, och
utbeder mig att få yttra mig, endast öfver första
propositionens föremål.
RiddarbusUtskottets Betänkande, utreder så
fullständigt den frågan: huruvida offentligheten
vid representationens öfverläggningar år lagenlig
eller ej, både i afseende å Grundlagens anda
och bokstaf, att jag ej behöfver erinra derom.
Se
-
Den \*j Martil.
46?
Sedan Ridderskapet och" Adeln inhämtat huru
tydligt det är att den constitutionella tidens
hufvuddocument icke lagdt hinder för uppfyllandet
af den constitutionella tidens hufvudsakliga
fordran, synes mig att Ridderskapet och
Adeln nu mera endast behöfver betrakta nyttan
af denna offentlighet, för att sedan gå till fattande
af det beslut, som åt samtiden skall visa
det förtroende Ridderskapet och Adeln gifVer
den [och åt framtiden att Ridderskapet
och Adeln, nu såsom förr, når det gäller
att uppfylla dess fordringar, icke förskräcIces
af någon svårighet, hvarken inom eiler utr
om sig.
Rör Sveriges Adel kan det ej vara likgiltigt’,
att dess öfverlåggningar utaf Sveriges
medborgare åhöras; ej heller afskråckande att
inför dem höja de röster, som alltid hafva varit
och alltid skola blifva fosterlands- känslans ,
pligtens och sanningens. För Sveriges ädlingar
kan icke en inbillad förmån af en Protocollernas
justerings-rätt, oftare missbrukad än brukad,
uppväga förmånen af en tankarnes justeringspligt,
som offentligheten bjuder och som i sanning
är en billig folkets fordran af sina Ombud,
och dessa Ombuds lättaste skyldighet emot sina
principaler; ty den, som ej talar annat språk
än det, som utgår från det Svenska hjertaf; den
sorn ej förer annan talan än den, som förut
gjort honom förtjent af allmän aktning, allmänt
förtroende; den Representanten behöfver ej juster
l Ridd. o, Ad, Prof, 2 Band. 3*.
466
Den 17 Martil, ’
ra! Hos Sveriges Ådlingar kan ej finnas^någon
fruktan för en vanställd framställning af
deras, yttrandert inom detta ryktbara rum, sedan
{■Svenska allmänheten får tillfälle att åhöra våra
öfverläggningar. ^Hafva väl dessa någonsin varit
annat än bevis för den tro , som Svenska
folket hyser: att dess Adel år frihetens kraftigaste
stöd och våldets ifrigaste motståndare.
Och skulle man vål ens behöfva tänka möjligheten
af oljud eller inverkan på våra öfverlåggningar,
når våra Domare, ensamme som de
åro på sina Domare-säten, icke behöfva beklaga
sig deröfver? Eller skulle vål vi behöfva
hysa denna arma fruktan för demagogers försök
och ståmplingar ?i Vi, ibland Nordens laglydiga,
lugna Folk! ibland detta Folk, hvars förfäder,
dignande under de lidanden en Carl XII ådrog
dem , följde Konungen , sörjde Hjelten , och aldrig
glömde de dygder, som på en gång förvånade
och förstörde dem? Detta Svenska Folk,
hvars öde hittills, med få undantag, synes hafva
varit, att under Regenter för hvilka det ej
varit nog, under styrelse-grunder, för hvilka
det varit främmande, genom sig sjelf blifva
hvad det är: kanske mindre ån det kunnat blifr
Va; men dock mera än man kunnat hoppas!
Skulle vål vi, Sveriges Ridderskap och Adel,
kunna förgäta den pligt emot våra medborgare
och synnerligen de orepresenterade bland
dem , hvilken i och för detta fajl ålågges oss
derigenom, att inom detta Riddarhus finnas vanligen
de mån} af hvilka Konung och Folk haft
Den 17 Martii.
46/
va att redo fordra? Och ntt i följd deraf, den
stund, när vi lemna offentlighet åt våra öfverlåggningar,
blifver den* då inom vårt fädernesland,
sarnhålls-formerna kunna begynna utveckla
v sig till ännu högre kraftfullhet? Från den Stunden
skall det hvarken fattas stöd åt Thronen
eller stöd åt Folket; ty, tiden skall ingifva
hvarje Svensk Konung och hvarje Svensk man,
den grundlags-enliga öfvertygelsen: att den rost,
sorn ej öppet Ilöjes vid representationens ot'~
Verläggnirtgar om Folkets angelägenheter, den
höjes icke inför Thronens till dess sanna väll
Och skulle vål jag behöfva erinra detta
Stånd, att ej concessioners mängd gifver anspråk
på allmänt förtroende, i en högre mening, utan
blott vigten af dessa concessioners inflytande på
folkets framtida Väl? Friheten att besitta Säterier
var i sanning ett intet, emot friheten, att
få ett åhöraresåte inom det öfverlåggningsrum,
der den Svenska mannen finner sitt kraftigaste
skydd och den Svenska ynglingen sin kraftigast®
Uppmuntran.
Men, jag behöfver ej derom påminna Ridderskapet
och Adeln! Jag behöfver ej derom
erinra det Stånd, hvars kraft alltid tillhörde sin
tid och hvars hjertan alltid slogo högt för efterkommandes
upplysning och sällhet. Jag behöfver
blott utropa: Offentlighet qvarhdller
all på menskligheten inverkande menniskokraft
\ emellan pligt och rykte! Fattade af
hvarje Riddersman, skola dessa ord vara tillräck
-
468
Den 17 Martil,
lige, för att visa vigten af denna vår öfverläggning
och följderna af denna vår votering,
Friherre Boije, Ludvig'. Den pligt som kallar
mig, att deltaga i striden otn ett beslut, hvarä
alla möjliga följder, ifrån i dag icke kunna nu
förutses, uppfyller jag, då jag utan att bry mig
om på hvilkendera sidan pluralitefen kan ansea
stadna, förklarar att jag ogillar Utskottets
Betänkande, dels derföre, att jag anser detsamma
icke vara förenligt med de angelägne begrepp,
som efter min tanka, höra till basis af
vårt constitutionella väsende; och dels derföre,
att Utskottet icke, på ett öfvertygande sätt uppdragit
jemförelsen emellan Förslagets föregifna
nytta, och möjliga skada; eller rätteligen upptagit
de motskäl, sorn jag och andra ledamöter
af detta Stånd hade uppgifvit. Efter allt hvad
här i ämnet är sagdt, har jag icke mycket att
anföra; men jag har dock ett skål, som verkat
starkt på mig; och som jag gerna framställer.
Ifrån Hedenhös var Sverige Monarki: och Svenska
folkets frihet, egenteligen understödd af
Sveriges Adel, var, äfvensom den, lika gammal
som Sverige. I hvarje constitutionel Stats-författning
måste en bevarande, en bibehållande
princip finnas; emedan, örn denna angelägna
princip
den aristocratiska —_ icke finnes, så
följer ovillkorligen, att regerings-såttet blir, förr
eller sednare, antingen despotiskt eller democratiskt.
För att påminna oss att, i Sverige,
Ridderskapet och Adeln har sig denna princip
anförtrodd behöfva vi icke mera ån eftersinna
vår bördsrätt till representationen; en rättighet,
Ben 17 Martti
469
som oberoende af ali, både monarkisk och democratisk
makt, måste utmärka något eget ändamål,
åtföljdt af egne och särskilta skyldigheter.
Nå vål! eftersinnom då hvad för denna
Stats-princips vidmakthållande, Sveriges Adel varit
och år. Den tid år icke mer, då , på våra
forntima Herredagar, Adeln uppfyllde ett
kall af Sveriges Pairer. Af allt hvad Adeln då
var och ågde, återstår mycket litet. Makten;
rikedomen, och det derpå grundade högre anseendet,
alla dessa materiella stöd för det ab«'
stracta begreppet, hafva längesedan fallit undan.
Det oaktadt hafva våra förfäder, tack vare deras
klokhet, vetat att behålla begreppet qvar, i
all sin värdighet, och derigenom i all sin till-:
börliga förmåga. Åt oss öfverlemnades det, att
bevaras; men mig förefaller mera ån sannolikt,
att i dag gäller det, om begreppet skall vårdas
och bibehållas, eller uppoffras och öfvergifvas.
Redan hafva vi hår hördt, att, såsom följd af
offentligheten i ett, kan också en offentlighet
i annat förestå oss; den nemligen , af öppen
votering; och jag kan ej neka, att denna slutföljd
innebär ett. visst skäl af analogi; men
kunna vi då också dölja för oss, att dermed vore
det förbi med all sjelfständighet i våra beslut
, och dermed också förbi med både begreppets
värde, och vårt eget. Andra sått att
nedrifva begreppet gifvas visserligen. Genom
sammanblandning af representationens aristocratiska
element med ett demokratiskt af ingen delaktighet
i representationen, syses mig sannolikt,
att kraften af det förra snart skall undergråfyas
af det sednare. Skulle det närmare tillträ-*
47®
Den 17 MartiL’
det gifva ett tillfälle åt skriftställarne för dagen,
att ema ett inflytande på Ståndet; oell skulle
det gifva tillfälle åt dem och hopen, aft, förr
eller sednare uppkasta på opinions-banan sjelfva
begreppet, så är äfventyret dermed öppnadt
och följderne ovisse. Ja, mine Herrar! dessa
föreställningar hafva fastat hos mig en öfvertygelse,
som jag anser mig pligtig, att äfven med
äfventyr, att derföre offentligen gäckas, här utsäga;
den, nemligen, att det steg man nu våll,
'4 att vi skola sjglfve vidtaga, det, att sätta oss
under controll och möjligt inflytande af en obehörig
democrati, också är första steget till nedrifvande
af den princip vi äga att, i representationen
uppfylla. Våra förfäder vidkändes icke
behofvet af en sådan controll; och äro vi nu redan,
till den grad democraticerade, att vi, mera
än de, äga detta behof, så är medgifvandet, efter
min tanka, också ett bevis, att af principens
förmåga icke mycket återstår. Om den tanka
kan äga någon sanning, att vi gamle, i visst afseende,
äro forntidens representanter hos de
unga; så tar jag mig den friheten att tilltalade
unga af vårt stånd; och, i Eder egen framtids,
i Edra söners namn, ber jag, att om J också
icke nu insen alla följder af det steg J gån att
taga, så utesluten likväl möjligheten af ettmiisstag,
och möjligheten af efterverldens^förebråelser
derföre.
För mig vare det nog, att jag, oförfärad,
nu sagdt hvad jag bordt säga, och dermed ock^
så fredat mitt samvete.
ta
Hvad åter Betänkandet angår, så är jag
Den 17 Martti,
långt ifrån, att kunna ägna detsamma ett lika
beröm, som det bär fått af andra. Vid upptagandet
af de föreställningar, sorn varit af Hr
Grefve Lövenhjelm och mig gjorde emot förslaget,
har full rättvisa icke blifvit dem gifven,
ja, de hafva icke ens blifvit rätteligen uppfattade.
Hvarken Herr Grefve Lövenhjelm eller
jag har fruktat för demagogiska oroligheter emot
Adeln; men vi hafva varnat för nyhetsbegärets
och demagogiens sträfvande efter välde öfver
alla begrepp. Det sakta och gradvis utsträckta,
men derföre icke mindre farliga arbetet på
opinionen, ligger dock långt frammanföre stämplingar
och oroligheter; och en vigtig sanning
är, att när dessa sednare kunde uppstå, så vöre
det också allt för sent, att mera försvara
begreppet. Jag tror äfven, att Utskottet för
mycket tillhördt ämnets ena sida, då jemförelsen
för vårt Stånd blifvit anställd med Englands
och Frankrikes democratiska m^gter, Underhuset
och Deputerades Kammarj; i stället, att
jemförelsen bordt göras med—ddssa länders aristocratiska
representationer, Qfverhuset och PairKammaren,
hvilken jemförelse, såsom den enda
rätta, också hade gifvit ett annat resultat. Man
vet att Englands Öfverhus och Franska PairKammaren
lenina tillträde åt Lordernes och
Pairernes söner, samt stundom åt utlänningar;
men icke oftare åt Allmänheten, än då de formera
sig till Domstolar. Det företräde kan jag
icke heller gilla, som Utskottet tillstyrkt för
Hufvudstadens Tidnings-Redacteurer, på andra
Medborgares bekostnad; och för ingen del kan
jag instämma i det oyilkorliga loford Utskottet
4 7a
Den 17 Martil'.
ger deni af alt vara ”vigtige organer för Ögon»
blickets upplysning.” Å ja! de äro det stundom;
men stundom äro de också olycklige organer
af ögonblickets passioner och förvillelser;
hvilket dock är något helt annat. Det är otvifvelaktigt
lagstiftarens pligt, att förutse ej blott
den ljusa sidan af sitt ämne, utan äfven den
mörka; men huru har väl Utskottet uppfylldt
denna pligt, då Riksdagsmannens behof af ett
nytt beskydd, emot nya tillfällen till förolämpningar,
som lagen hittills icke kunnat förutse,
icke ens blifvit erkändt, ännu mindre, till sin
fordran besörjt? Man åberopar Englands och
Frankrikes exempel till framgång för saken;
men man glömmer samma exempel, i frågan
om säkerhet emot sakens missbruk, hvilka man
här icke ens bryr sig om att vilja mota.
Jag slutar , mine Herrar! med förnyande
af den vigtiga erhindran, att om, af alif
hvad Adeln varit och ägt, ingenting oss mera
återstår, änden dyrbara rättighet, att, såsom
födda representanter för Svenska Folket, vara
vart Fädernesland nyttige; och om denna ratt,
nu mera ensamt hvilar på det abstracta begreppet
af dess nödvändighet; så mäste det också
vara så mycket angelägnare, icke blott för
oss, men för vårt Fädernesland, att detta begrepp,
vårdas och bibehålles; ty om begreppets
kraft, en dag, försvinner, så försvinner också
snart vår förmåga att, såsom representanter,
vara Fäderneslandet nyttige: Och mine Herrar!
Jag frågar: hvem af oss bryr sig val sedan om,
att ujera vara Adelsman-'
Den 17 Martiin
tys
Många yttrade härtill deras bifall.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus'.
Jag torde ej behöfva nämna ur hvilken anda
jag ämnar tala. Om an jag skulle anses höra
till ett Stånd, hvars rike, såsom en värd talare
här behagat uttrycka sig, icke är af denna
verlden, så torde det dock vara mig tillåtit, att
så godt som jag förmår, söka medverka derhän,
att de hvilka inom denna verldens rike åtagit
sig mer eller mindre lysande roler, måtte utföra
dem på ett sätt, som bereder glädje åt de
ädle och trefnad at Nationerna.
Må dock den värde talaren förlåta, om ännu
jag anser mig höra till denna verld, om
ännu jag trifs, och med hvarje dag bättre trifs
i detta urgamla Svea Rike. Äfven jag äger
minnen inom detta hus som fästa mitt sinn®
vid Fäderneslandets ära; äfven jag har söner
som jag önskar måtte gå i mina Fäders spår;
äfven jag interesserar mig, och torde aldrig
upphöra att interessera mig för mitt fosterlands
Öden.
Jag ar vän al publiciteten. Jag är född vän
af publiciteten. Jag säger född vän af publiciteten.
Ju äldre jag blir dessmera älskar jag att
tro att det finnes medfödda idéer och böjelser
och att den ena meniskan födes med sympathie
för saker, för hvilka en annan har en medfödd
antipathiej Denna tro har gjort mig tolerant
mot andra, för hvilkas förstånd och earaeter
jag hyser agtning, men hvilkas åsigter annars
skulle förblifva oförklarliga för mig.
4y4
Den 17 Martii,
Jag är van af publiciteten icke på grund
af theoretiska raisonnementer, utan på grund
af min erfarenhet såsom Svensk man, af min
erfarenhet såsom medlem af detta Hus. Jag
beklagade publicitetens öde i mitt Fädernesland
under de tider som föregingo 180g års Regenients-förändring;
jag har funnit många anledningar
till glädje öfver dess tillväxt efter denna
epok. Med hvarje dag utvecklar sjelfva
Folket sig mera; pied hvarje Riksdag synes
Ridderskapet ocn Adeln Folket agtningsvärdare.
Ingen publicist, ingen författare, som icke med
agtning talar om Svenska Riddarhuset; det
fordna agget har försvunnit; man skiljer ej mer
emellan Frälse och Ofrälse Stånden.
Hvarför neka Riddarhuset den tillfredsställelse
att se denna agtning ytterligare tillväxa; om
främlingar någon gång bevistade våra öfverläggpingar;
om de till deras hembyggd föra intrycket af
det lugn och den värdighet som råder inom Svenska
Riddarhuset, och de kanske icke alltid finna
inom sina rådslående församlingar, bör det icke
glädja oss? är det icke en ära för oss? Om
personer ifrån landet komma in, och, sedan
de hört huru vi öfverlägga, berätta för andra
att Folkets representanter värdigt representera
Folket, befordras ej derigenom ett allmänt godt?
Vore det onyttigt om någon gång medlemmar
af de andra Stånden åhörde våra öfverläggningar;
om medlemmar af det Stånd, hvilkas rike
inan påstår icke vara af denna verlden, och
som torde bli nödsakade att i trakterna emellan
Torneå och Kengis bereda sig ett nyttPa
-
Den 17 Mnrtii.
raguay, någon gång hörde oss behandla Fäderneslandets'
angelägenheter. Jag tror att det
skulle ske, icke utan deras uppbyggelse; Jag
tror att Borgare-Ståndets medlemmar här skulle
höra ämnen d isen terås på ett sätt som icke
sårar deras känsla; jag tror att Bonde-Ståndets
medlemmar torde någon gång här söka stöd
för sin öfvertygelse och alltid härstädes, i hvad
som är Fäderneslandet nyttigt, finna en föresyn.
Man har anfört skäl mot publiciteten, och
bland andra, att den publicitet som vi önska
kunna gifva åt våra öfverläggningar, icke är
och icke kan bli någon publicitet. Men det är
icke här fråga om en publicitet sådan som den
kunde äga runi inom Noé ark; väl yill man bli
hörd af många, men ej vill man höras öfver
hela verlden, Sjelfva begreppet af representation
förutsätter en gräns för publiciteten. Likasom
Ridderskapet och Adeln representerar
Folket, så får ock det åhörande folket sina representanter
på Läktaren,___ publicisterne, sorn
anteckna hvad här säges och sedan derom underrätta
sina committenfer; eller resande som
till sina hembygder medföra den öfvertygelse
att Folkets angelägenheter samvetsgrant behandlas.
Andre talare hafva bestridt publicitetens
antagande, derföre att Ridderskapet och Adeln
utgör Statens aristocratiska element, och att den
derföre icke bör blottställa sig för inflytande af
tidens opinion, Jag skulle verkeligen tveka att
i
478 Ilen 17 Martil.
i närvarande tider tillstyrka publicitet om Svenska
Riddarhuset vore hvad Elnglands eller Frankrikes
Pairskammare är. Jag tror att om Riddarhuset
verkeligen vöre enl legal aristocratisk
corps, ägande de dertill erforderlige perogativer,
rikedomar och inflytelse; så borde det försaka
att tillvinna sig bifall och popularitet. Men
Riddarhuset har ej något veto att dermed mota
demokratisk häftighet; Riddarhuset utgör
blott en fjerdedel af den allmänna national-förH
samlingen.
Man har sagt 'att Adeln ej bör inom sig
införa publicitet, förr än de andra Stånden fÖrklafiat
sig villigt att också tillåta publicitet. Jag
svarar att då tällan utgörgprincipen för det välstånd
som man förväntar sig af en allmän närings-
och handels-frihet, hvarföre skulle man
här icke vilja låta täflans mägtiga driffjeder
yerka.
Man har anfört de uppträden, som inträffat
under j 789 års Riksdag, såsom ett varnande
exempel på de vådor som pöbelyran kan
vålla. Vissa delar af den tafla som man uppdragit,
hafva hos mig väckt en obehaglig känsla,
som jag icke kan och icke vill dölja. Man
bör ej tala om de döda, när man ej kan tala
godt om dem. En afliden Konung, är ock en
Konung. Med en Konung som ligger i grafven
ligga ock hans möjeliga misstag begrafne; sa
länge Thronerne stå, bör Majestätet icke oskäras.
Af alla, de drag som man i minnet återkallat
från den märkvärdiga dagen, behöfva vi
Deri 17 Martill
blott erindra oss de tvänne af en annan värd
talare citerade orden: tig pack, såsom bevis på
effecten af en enda mans mod på en svag pöbel.
Man har beräknat hvilka vådor genom publicitetens
införande möjeligen i en framtid skulle
kunna hota Svenska Riddarhuset. Man har utmålat
tallorna med mer och mindre lifliga färgor ,
allt efter tillgången och allt efter som man sjelf
föreställt eller diktat sig en möjelig framtid. Men
mången har också beräknat Cometers gång och
kommit till det resultat att planeter skulle kastas
ur sina banor. Men likväl står allt ännu i sitt
skick. Jag hoppas och jag är öfvertygad att
samma hand som styr Cometernas gång och
som bevarar Planeterna inom sina banor, också
skall, genom den ständigt verkande kraft, hvarigenom
menniskoslägtets stigande bildning befordras,
skydda våra efterkommande mot de
vådor, som man förespår.
Då fordom våra Konungar på Mora äng
eller från Upsala högar talade till en väpnad
menighet, hände dem något, eller de ädlingar
som omgåfvo dem ? Och hvad betyda vådor
och faror der det fins mod? Dessa sköldemärken
som pryda Riddarhuset, vittna icke de, att
om det funnits vådor förr; så har det ock funnits
mod att trottsa dem. Och jag föreställer
mig att just dessa vådor som man målar, dessa
faror hvarmed man hotar skola bestämma hvarje
ung Adelsmans voteringssedel.
Hårtill yttrades ett starkt bifall.
Den 17 Martiii
Hans Excellence, Herr Grefve Mörner >
Adolph Göran; Innan jag går att yttra mig
ofver det ämne sorn nu är i fråga, må det först
Vara mig tillåtit att förklara min utmärkta högaktning
för den som väckt motionen derom. Jag
har uti en gemensam befattning haft tillfälle
bevittna hans insigter, skicklighet och patriotiska
nit och jag är glad att få offenteligen tolka
de tänkesätt dessa egenskaper hos mig" ingjutit*
Samma känslor må det äfven vara mig tillåtit
yttra för den utmärkte talare, hvilken nyligen
uti ett mästerligt anförande påmint om en af dfe
fördelar som tillhora vår samhälls-inrättning,
den nemligen , att oaktadt lagstiftningen är delad
emellan 4 Stånd, äro likväl Ståndskillnader
uti allmänna sammanlefnaden mindre märkbara
här, än i de flesta öfriga Europeiska länder.
Med agtningen för talaren må det Vara mig tillåtit
förklara mitt bifall till denna anmärkning!
Men då jag således uppfyllt den enskilta högagtningens
pligter, må det nu vara mig tillåtit,
anföra de betänkligheter hvilka rörande sjelfva
anmet hos mig förekommit.
Det gifves frågor, hvilka igenom sjelfva det
begrepp de uppväcka, hänföra känslan, verka
på inbillningen och derigenom snart rycka till
sig bifallet. Sådan synes mig den vara som
angår offentligheten af våra öfverläggningar.
Då man frågar, om vi skulle vilja att nationen
hörde dem, att den kunde bevittna våra tänkesätt
och våra bemödanden för allmänt väl och
derefter bedöma dem, så lärer väl ingen af oss
' kunna svara annat än Ja, och icke mera än en
Den 17 Martil.
47 9
önskan Iean i detta afseende gifvas. Men för
att detta ändamål skall vinnas, är ej nog att
fästa sig vid ord; man mäste äfven undersöka
påföljderne, man måste granska verkan och beskaffenheten
af den åtgärd som är i fråga. Jag
vet att de lagstiftare som författade Regementsförfattningen
1809, ansett att det var ifrån alla
männa opinion som den ytterst skall hämta sitt
stöd, och jag delar fullkomligen denna deras
Öfvertygelse. Men för att opinionen skall kunna
uppfylla detta ändamål, bör den vara upplyst
, bör den vara grundad på sanna uppgifter,
på en säker och fullständig kännedom af
alla förhållanden. Derföre befallte samma lagstiftare,
att Protocollen i alla Riks-Ständen
skulle tryckas; derigenom vinnes tillräcklig säkerhet
och fullständiga insigter för ett rätt bedömande
af ämnet, derigenom endast kan hvar
och en äga visshetpn, att i mon han gjort sig
af det allmänna väl förtjent, ovedersägliga bevis
deruppå skola uti häfderne förvaras. Men
då fråga är om ett inskränkt antal personer sko-3
la få inträde på läktaren, då ber jag att man
fästar uppmärksamhet derpå, hvem kan välsvara
före att i följe deraf ett fullständigt omdöme
rörande våra öfverläggningar, skall blifva
Allmänheten meddeladt? Hvem kan hindra att
ensidiga eller halfva framställningar af hvad som
tilldragit sig utsprida oriktiga begrepp? Hvem
kan hindra att icke låttsinnigheten, om icke
oviljan, någon gång skola beinågtiga sig ett förhastadt
uttryck som man önskat och ägt rått
återkalla och som nu kan hända, skulle blifva
ej allenast kungjordt men utlagt? År det då
48ö
Den i? Marlit»
för sådant ändamål sorn vi skola sätta oss i
beroende af personer, som egentligen ej hafva
annat yrke ån att för sina tidningar vinna Allmänhetens
bifall, genom det slags mod som består
uti att genom kritiker fästa uppmärksamheten,
eller roa sysslolösheten ? För min del tror jag \
att om Ridderskapet och Adeln lemnar sitt bifall
till förslaget, skall Ståndet misstaga sig, emedan
man misstager sig om ändamålet som man vill
vinna. Jag tror att för uppfyllandet af det
råtta, af det som våra Grundlagar åsyftat, fordras
blott det correctiv att våra Tryckerier
blifva förbättrade så att de kunna arbeta lika
fort som i andra länder, och att derjemte genom
vål författade utdrag af Protocollerna som
upptogo de vigtigare öfverläggningarne, men uteslöte
allt hvad som egentligen endast vore coui
ranta årender, hos Allmänheten ett lifligare interesse
för låsningen deraf skulle kunna väckas»
Men att inkalla främmande personer till åhörare
af våra öfverlåggningar, för att vi sedan
skulle blifva beroende af deras välbehag, det
anser jag för ganska vådligt, om vi vilja att
Allmänheten skall med rättvisa och insigt bedöma
vårt förhållande. Man har sagt att detta
skulle tjena att närmare sammanföra samhällsklasserna
och derigenom verka ett lifligare deltagande.
Men jag frågar, om ej redan uti vår
sammansättning finnes en sådan förening af alla
samhällets olika, interessen. Jag tror att Ridderskapet
och Adeln skulle genom inlåtande af
åhörare utsätta sig för den obehagligheten, att
uppmärksamheten ofta flyttades ifrån 6aken på
perr.
Den 17 Martii*
personenj att framställningssättet äfvensom ämnet
kunde blifva ett färemål för kritiken. Det
år således derföre, att jag ej med säkerhet set
de fördelar som skulle vinnas i men vål flera
olägenheter, som jag icke kan annat ån afstyrka
förslaget. Det äro saker och grundsatser
som böra värderas^ icke mindre bisaker sorn under
våra öfverlåggningar böra fästa uppmärksamheten
och det år uti en fullständig tryckning,
som jag linner den garantie hvilken år nödig
för sakernas och grundsatsernas riktiga fram-r
ställning.
Sluteligert utbedér jag mig få nämna att
Sedan detta ämne vär första gångfen under öfverläggning,
har jag haft tillfälle att tala derom
med en man, hvilken från 1761, till och med
180g bevistat alla Riksdagar. Denna man sorn
deltagit i de strider då Nationen hade få rättigheter
Öfriga oell då det var fråga om att
bevara dem, denna man Sorn varit samtidig
Och vän äf sådane män sorn Spaldencreutz,
Fritzky, Friherre Carl De Geer och gamla
Grefve Axel Fersen, hvilka voro patrioter och
af oppositionen på en tid då den verkeligen
fordrade mod och icke var en väg till betydenhet,
då den med egen fara stridde för bevarandet
af nationens få öfriga rättigheter, denne
man har högeligen afstyrkt förslaget att inkalla
främmande åhörare och Ilar påmint om
möjligheten af flera olägenheter som kunde derutaf
uppkomma»
Ridd. o. Ad, Prot. % Band.
Ben 'i 7 Mar t ii.
Jag för min del kan icke eller annat ä£i
afstyrka ett sådant förslag såsom skadeligt för
yttrande rättens frihet och högeligen önska
att den må blifva oberoende af allt annat
än vår egen öfvervaro och våra Protocoilers
vitsord.
Många yttrade härtill deras bifall.
Grefve Cronhjelm: Afven på min känsla
halva taägtigt verkat de uttryck, sorn här fällts
för motionens antagande. Kanske är det mitt fel,
att jag ej nog följt denna känsla, kanske ett fei
att jag i saknad af erfarenhet att derpå stödja
min öfvertygelse, framför känslan väljer till detta
stöd en theone, sorn jag åtminstone anser
Vara riktig. Det är hufvudsakligen i afseende
å Grefve von Schverins anförande som jag an.
håller få yttra mig. Det skall billigt synas Högloflige
Ridderskapet och Ådeln vara af mig mycket
vågadt att uppträda mot en talare, så allmänt
känd för djuphet i forskning och elegans i uttryck;
men då frågan hår år om att för misstydning
freda de åsigter jag vördsamt framfört,
nödgas jag förbise all egen intellektuel under»
lågsenhet, och endast skrida till detta försvar,
j den tillförsigt att Ridderskapet och Adeln
icke skall med obehag anse, om åfven en af
dess yngre Ledamöter söker på nationel väg
göra sig redo för liberalftetens fordringar. Kerr
Grefven har yttrat, att han skulle gilla mina
skäl emot motionen, om Svenska Adeln vore
lika mäktig och oberoende som det Engelska
eller det Franska Öfverhuset. Härpå svarar jag,
att det visserligen år vål, då oberoendet grundaf
thil 17 Marlit,
sig på förmögenhet, men kanske år det båttre
då det grundar sig på fasthet och sjelfständighet
i caractéren. En blick på våra framfarna
Riksdagar , i synnerhet på den af 1789 och
1800, skall visa, att Svenska Riddarhusets pluralitet
alltid ådagalagdt en sjelfständighet, sou»
man torde få svårt att igenfinna i ofvannåmnde
länder. Herr Grefven anför vidaret att vi utgöra
blott ett fjerdedel af representationen; jag
får erinra att ännu en annan fjerdedel deraf år
aristocratisk; ty örn PråsteStåndet icke grundar
sig på en aristoerafisk princip, så vet jag verkligen
icke till hvilken princip det skall hänföras»
Herr Grefven säger sluteligen att ingen
fara skall Uppslå af publiciteten och att man ej
bör frukta en sådan» Detta har äfven jag alltid
trodt, men om någon fara uppstod, skulle
jag säkert ej vara den sista att möta henne.
En annan vård talare har yttrat, att vi på
detta ruin icke representera våra förfäder. Deri
instämmer jag fullkomligt; ty jag tror att vi
representera Staten i dess största allmännelighet.
Man liar sagt att nit för Fäderneslandet
bör verka bifall till motionen. Jag afstyrker den
just af samma motiv, och vågar försäkra, att
ehvad resultatet af denna öfverläggning ån må
blifva, skall ingen Varmare an jag kunna nitälska
för vårt Fädernesland, på hvars bekostnad
jag njutit min första uppfostran, och för hvari
sjelfbestånd jag alltid skall vara färdig att tömma
min sista blodsdroppa.
Flere yttrade härtill deras bifall.
Många yrkade på proposition.
Dcu ij Marlit,
Herr Grefven och Lan dt Mar sia Ilen till—
kännagaf,att åtskillige ledamöter, hvilka anmält
sig att tala, ännu icke haft tillfälle att i ämnet
yttra sig.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf-. Sedan
jag begärde ordet hafva flera värda talare redan
anfört så mycket, af hvad jag ernade säga, att
för mig föga mer nu återstår , ån blott att högtideligen
förklara mig vara ibland dem, som
önska publicitet. Ett och annat skål som blifvit
anfördt deremot, anser jag likväl återstå att
vederlägga.
Flere värde talare hafva nemligen ordat om
de särskilta elementerna af var representation;
samt om de olika principerna för Ståndens
förhållanden. Denna skillnad kan jag för
min del, hvarken fatta med mitt förstånd eller
kånna i mitt hjerta. Jag kan nemligen ej inse
hvarföre det ena Ståndet skulle böra handla
efter en annan princip än de öfriga; och
jag känner med mig sjelf, att mitt handlingssätt
skulle vara detsamma,’ i hvilketdera Siandet,
Försynen behagat ställa mig. En och samma
princip anser derföre jag böra ligga till grund
för samtlige Stånden och deras handlingssätt,
nemligen den för alla likartade dygden, eller
aktning för den gemensamma lagen, och kärlek
till det gemensamma fäderneslandet.
Man har påstått: att Ridderskapets och
Adelns anseende skulle lida genom publicitet.
Mig synes det tvertom klart, att den aktning,
Den 17 Mar lii,
485
Ridderskapet och Adeln så välförtjent åtnjuter,
skulle, om möjligt vore, ännu mes ökas, om ali—
månheten finge tillfälle att med egna ögon se,
och med egna öron höra hvad inom detta rum
förefaller.
Alan har ansett publiciteten onådig, då allmänheten
redan har tillfälle att, genom de
tryckte Protucollen, i alla fall erhålla kännedom
om vära öfverläggningar. Alen först
och främst går tryckningen så långsamt, att Protocollen
gemenligen ej hinna utkomma, förr ån
målen redan äro afgjorda, och saken således
förlorat allt interesse för allmänheten. Och dessutom
år det en stor skillnad emellan att åhöra en
öfverläggning, och att läsa protocollet deröfver.
Hår kan man med sanning såga : att det talade
ordet är lefvande', men den tryckta bokstafven
död.
Alan har yttrat den farhåga: att friheten i
Ridder&kapets och Adelns öf ver lägg ningar
skulle genom främmande personers tillträde
till läktaren kunna storas', samt påmint om
fordna händelser. Jag bekänner uppriktigt, att
mitt hjerta år otillgängligt för detta slags fruktan.
Jag anser dylika uppträden hädanefter för
omöjliga. Alen jag skulle för min del till och
med anse en förvillad folkhop mindre fruktansvärd
inom dessa murar , ån såsom fordom, på
torget utanför. Jag år nemligen öfvertygad, att
mängden skulle förändra tänkesätt och vika för
den nästan oemotståndliga kraft, som den med
vårdig frimodighet yttrade sanningen medför. I
4*6
Dm i? Marttit
denna öfvertygelse styrkes jeg så mycket mer,
som jag sjelf mer ån en gång sett huru en enda
man kunnat med några lå ord imponera på
en hel uppretad folkmassa,
Ibland de skäl hvarföre jag önskar publicitet,
vill jag blott anföra följande ;
Publiciteten skulle befrämja förtroendet
emellan folk och Ständer, samt emellan Standen
inbördes. Det har, ty värr, alltid varit ett
nog allmänt tal , ”att Riksdagar åro mer stadeliga
ån nyttiga ; att Riksens Ständer ingenting
”uträtta för landets båsta, utan endast sysse!»
”sätta sig med småaktigt gräl och enskilta Stånds”tvister”
m. m. Detta bevisar huru litet allmänheten
känner Riksens Ständers förhållanden.
Man kan ej heller begära, att allmänheten skall
låsa våra vidlyftiga och sent utkommande Protokoller:
men örn man leronade denna allmänhet
tillfälle att öfvervara våra öfverlåggningar, så
skulle tonen snart förändras, och man innan korrt
få höra samma allmänhet göra rättvisa åt våra
bemödanden. Om denna ton redan börjat den
sednare tiden något mildras ; så har man derföre
endast att tacka publicisterna. De andra
Ståndens förtroende och tillgifvenhet för Ridderskapet
och Adeln kunde icke annat ån ytterligare
Ökas och befästas, om de fjngo tillfälle
att fullkomligt erfara, huru värdigt och fritt
från aRa ensidiga Ståndsförhållanden arenderna
hår på Riddat huset behandlas,
Publiciteten sätter hela allmänheten i tilte
Di/i 17 Martii.
fålle att rnecl råd och upplysning gå Riksens
Ständer tillhanda. Derigenom att alla motioner
och öfyei läggningar genast komma till ali*
månhetens kunskap, kunde allmänna opinionen
hinna stadga och yttra sig öfver ämnena , innan
de till afgörande förekomrne. Hela Svenska
folket finge på sådant sätt tillfälle att liksom
deltaga i Öfverlåggningarne»
Sluteligen vill jag blott förklara : att jag
anser Riksdagsmannen stå inför Gud och sitt
samvete; men jag anser honom tillika böra stå
i åsyn af det folkj på hvars vägnar han talar.
Herr Ehrenborg, Casper : Då redan så
inånga värde talare yttrat sig i förevarande ämne
, som af RiddarhusUtskottet dessutom blifvit
så ganska väl ufredt, så vore visserligen min
röst i denna discussion öfverflödig, om icke de
olika åsigter sorn derunder blifvit framstäldå,
gjort utgången af målet oberäknelig , och derigenom
äfven satt hvar och en i mera nödvändighet
att reseryera sin egen mening. Den rätt
Grundlagen i detta fall tillägger Riksdagsmannen
, begagnar jag nu, i det jag anhåller att få
i allo instämma uti hvad Friherre åkerhjelm
samt Herrar Rosenblad och Cederschjöld anfört.
Jag har väl icke förmåga att punctevis upptaga
och vederlägga alla de skäl, sorn emot RiddarhusUtskottets
Betänkande blifvit uppgifne ,
men äfven om jag ägde denna förmåga skulle
jag ej härvid tro mig böra använda den ; ty
det vore endast, att trötta Högloflig* Ridder
-
48g
Den 17 Marlii.
stapet oell Adeln med en recapitulation al Utskottets
Betänkande, der alla förenämnde skäl
redan finnas nöjaktigt vederlagde. Dock ära
tvenne betänkligheter framkastade, af hvilka den
ena verkat starkt och den andra vidrigt på mig.
Den ena, att det skulle vara stridande emot
Constitutionen, att antaga publiciteten, den andra
hämtad från 1789 års uppträden. Hvad
beträffar det förra inkastet, så måste jag bekänna
att jag alltid trott och alltid skall tro,
. att constitntionens föreskrifter böra efter ordalydelsen
tillämpas, och då jag i dem icke igenfinner
något förbud emot offentlighet vid RiksStåndens
öfverläggningar, ser jag ej huru man
från Constitutionen kan hämta något skäl emot
denna offentlighet, så vida man ej vill antaga
den ovanliga lag-princip, att hvad som ej är
tillåtit, skall vara förbudet: en princip, stridande
emot andan och meningen af våra lagar, de
der innehålla förbud, icke tillåtelser, och derigenom
alltför vådelig i tillämpningen, att någonsin
kunna vinna allmän giltighet. Dessutom,
då RegeringsFormen bestämdt förbjuder, att
Riksens S.tänder ej må i närvaro af Konungen
öfver något ämne besluta, men ej nämner att
beslut icke må fattas i närvaro af någon elia
det vara md, tror jag, att häruti ligger snarare
ett medgifvande, än ett hinder, att inlåta
åhörare i RiksStåndens Plena. Vidkommande
åter 1789 års händelser, så är jag må hända
obehörig att derom fälla ett omdöme, enär jag
ej kan minnas denna tid och således derom äger
endast en historisk kännedom; men jag tror mig
dock kunna påstå, att en esprit, vida skiljd från
Den 17 Martil.
489
den närvarande, då herrskade, samt att den
afund och det Stånds-agg, som då skall varit
rådande, nu har aftynat och småningom
måste alldeles upphöra, ifall Ståndens öfverläggningar
blifva offentliga. Jag är öfvertygad,
att de oordningar, man dervid befarar, skulle
lätteligen kunna förekommas, genom lämpelige
föreskrifter, och någre åtgärder för ordningens
bibehållande sällan eller aldrig behöfvas; men
om annars någonsin en Svensk Konung skulle
finnas, nog förgäten af sin höga värdighet och
af sin pligt, att vilja våldföra Rikets Ständer,
om Militairen, om Folket kunde tänkas så förvillade,
att de skulle understödja våldet, då
kunde också inga bommar, inga lås emotstå det;
och då, men möjligheten häraf låter i vår tid
icke tänka sig, då vore icke något annat oss
öfrigt, än att falla för våldet, sedan vi förgäfves
kämpat för friheten.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Herr von Hartmansdorff, August'. Grefve
von Platen har på ett så stoi't, ädelt och
Fosterländskt sätt talat för offentligheten vid våra
öfverläggningar, att i hufvudsaken föga lärer
vara att vid hans yttrande tillägga. Men under
debatternas gång, föranledd att göra flera anmärkningar,
vili jag, för att icke länge uppehålla
IJögloflige Ridderskapet och Adeln blott
anföra några, som synas mig väsendtliga, och ej
skola upptaga mycken tid.
Man har yttrat farhåga, att Allmänheten
4g»
Den 17 Murtii.
skulle genom sin närvaro på läktaren utöfva ett
democratiskt inflytande af skadelig verkan pä rlet
aristocratiska element, som vi här skola föreställa.
Jag vill visst icke vålla Adelns försvagande,
men jag tror tillämpningen derhän, vid detta
tillfälle, vara ovigtig. Om någon möjligen är
Utsatt för inflytande från den democratiska sidan,
så är det fruktansvärd! att han. äfven är
det från en motsatt, genom aristocraternas närvaro.
Om så förhåller sig, och om aristocratien
bör anses förnämligast finnas der, hvarest
magien är störst: så behöfver den, som.
känner det aristocratiska elementet hos sig
duka under, genom democraternas närvaro, ju
blott vända sin blick till de bänkar, sorn innehafvas
af Konungens Rådgifvare och Rikets
Högsta Rmbetsmän, för att af deras åsyn vinna
erforderlig sinnesstyrka att emotstå frestelserna
från läktaren.
Én annan värd talare har förmenat, attoni
allmänheten här inlåtes, sådant skulle blifva
en början till Adelns undergång, samt att
egendom eller förmögenhet voro nödvändiga vilkor
för Adeln att kunna uppfylla sitt kall. Jag
kan icke erkänna rigtigheten af dessa påståenden.
Hvad det första beträffar, så är jag öfvertygad
att Adeln icke skulle förlora utan
vinna vid, att af allmänheten ses på .närmare
håll. Hvad förmögenheten beträffar, så är Sveriges
Adel utmärkt på ett alldeles eget och helt
annat sätt än i andra länder. Hos oss bär hah
ej, såsom där, sitt namn af någon egejidem}
Den 17 Martil.
eller förmögenhet, utan af skölden, det är af
bedrifterna, sorn utmärkt den. Efter skölden
heta Sparrar, Oxensijernor, Bjelkar, Gyllenstjernor
och merendels alla ätter af Svensk härkomst
och af Svenska namn. Ursprungligen fattig
på ägodelar men rik på bragder, har Sveriges
Adel varit en sann bild af Svenska Nationen,
och han skall nog bibehålla sig sådan,
utan rikedom, Till hvars och ens rättvisa omdöme
hemställer jag att afgöra huruvida någon
af de rikaste män inom denna församling i frimodighet
fordom öfverträffät eller ännu i dag
öfvertraffar dem, som icke ägde eller äga något
annat, än deras Fosterlands-kärlek, och deras
redliga nit för allmänt väl? Det kommer ej
så mycket an på förmögenheten, att Adelil fortfar
i sin sjelfständighet, att ömsom försvara
thronens eller folkets rättigheter; utan det härleder
sig egenteligen från Adelns företräde, att,
endast genom börden, och följakteligen oberoende
af hofgunst, som af folkgunst yttra sin
mening om allmänna angelägenheter. Så länge
denna rätt, den hufvudsakeliga för Adeln och
den dyrbaraste af alla, Samhället kan gifva är
oss förbehållen, så skall ock frimodigheten hos
Adeln bestå.
Jng vill nu icke tillägga mera, utan får
blott anhålla om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition till bifall å Betänkandet,
Herr von Quanten, Carl: En vård tala
re
Herr Grefve Lövenhjelm, har fåstat min
Ttippmårksamhet på en sak, som i denna fråga,
etter min tanka år af yttersta vigt, nemligen
Den 17 Martti,
vår hår antagna arbefsmeihod, jemförd med de
nationers, som åga publiciteten, och efter hvilka
vi söka modellera oss. I England t. ex. föres
aldrig till Protocollet, hvad som under en discussion
yttras, endast frågan och dess afgörande;
hvad man der yttrat år oåterkalleligt och
låses i åtskillige Dagblad dagen derpå. Vi åter
hafva en ovilkorlig rätt bevarad i Grundlagen, att
ej allenast återkalla uttryck och meningar, utan
hela motioner; huru kan denna rått bevaras, då
genom publiciteten mitt yttrande möjligen kan
läsas dagen derpå, och huru kan detta yttrande
sedan återkallas. I England voteras på det sättet,
att Ja rangerar sig på ena sidan, Nej på
den andra. Manne icke publiciteten fordrar ett
lika öppenhjertigt förhållande hos oss? Ordet
publicitet, har nära gemenskap med liberalitet;
min varma medborgerliga känsla ser blott detta
ordet, skulle kunna hänföra mig till motionens
antagande , utan gransknings-skyldighet. Jag
inser också ingen våda deraf, eller ens det
vara af betydelse om denna läktare år upptagen
af 100 af Högloflige Ridderskapets och
Adelns Ledamöter, eller af 100 andra redlige
Medborgare. Likasom jag ej eller kan inse, någon
bestämd nationalbildnihg, eller stora förmåner
uppkomma deraf, att denna läktare endast är upptagen
af enskildta Medborgare, ej hörande till detta
H us;då vårt antal redan utgör 600, hvaribland
många åro tysta åhörare; om således denna
motion antages, vågar jag vördsamt hemställa,
om icke ämnet i ett belt, äfven bör antagas;
om icke alla fyra Stånden böra detsamma antaga;
samt att en förändrad arbetsmethod äfven
Den 17 Marti i.
på samma gång, eller i sammanhang härmed hör
föreslås, hvarföre jag hos Högvålborne Herr
Grefven och LandtMarskalken ödmjukast anhål.
ler, att i samma proposition äfven må inflyta;
att om motionen antages, en reform i arbetsmethoden
må ovilkorligen äga rum, och blifva
en följd af dess antagande.
Herr Treffenberg, Curry Gabriel: Egna
medvetandet af, att hafva lagt ett Ja för saken,
i den votering, utan hvilken frågan om offentligheten
vid Ridderskapets och Adelns sammankomster
icke afgöres, år icke tillräckligt för
mig.
Det år ärelystnaden, jag medgifver det, att
till aflågsnare tider, stå tecknad bland antalet af
de upplysta och frimodige män, hvilka högt ifrat
för uppmärksamhet åt ig;de seklets fordrin-’
gar, som framkallar detta yttrande.
Jag conformerar mig således till alla delar
med dem, som talat för ifrågavarande publicitet
vid våra sammanträden på detta rum; och
reserverar mig deremot helt och hållet, förtron
på de jernspöken, man å andra sidan framställt,
såsom varnande och hotande bilder, emot
densamma.
Herr Montgommerie: Jag hade gerna af
stått
ifrån att nu uppehålla Ridderskapet och
Adeln och således ifrån att hafva den äran yttra
mig om icke^andra äfven velat tala.
4^4
Ren \j Murtii,
Min afsigt år blott att besvara några personella
anmärkningar, hvarom jag likväl icke
trott på detta rum bordt uppstå någon fråga.
Utan att någonsin kunna betvifla att den ädle
Grefven hört och hörer mera till denna ån
någon annan verld, trodde jag att mitt yttrande
att Preslernas rike år icke af denna
verlden ej kunde så mycket misstydas att jag
dermed kunnat mena någon inom detta rum,
allraminst Grefve von Schwerin, sorn i egenskap
af Präst icke kan tillhöra denna vördade
samling, och således icke heller skäligen bordt
på sig kunna lämpa detta yttrande, emedan det
endast hade afseende på det Högvordiga Stånd,
om hvars medlemmar sjelfva vår Christna Religions
Gudomliga Instiftare fällde ifrågavarande,
för hvarje sann Präst, oåndligen hedrande
och tillfredsställande omdöme.
Hvad åter vidkommer Herr Grefve 3Iornets
anmärkning, om TidningsRedacteurers (derest
de inom detta rum fingo inträde) möjligen
mindre pålitlige sått alt anteckna hvad hår
talas och afgöres, delar jag samma tanka
derom, och hemställer således om icke de nu*
varande ofullständiga Bulletinerne kunde få den
omfattning att deri upptoges det hufvudsakliga
icke endast af ämnet, utan äfven al discussio*
nerne, eller ock att Ridderskapet och Adeln lika
med Parlamentet i England, antoge en egen
Snabbskrifvare och ait all annan ProtocollsfÖring
med detsamma måtte upphöra.
Hans Excellence Herr Grefve af Weiter*
t/en 17' Melli ii.
49#
sledty Guftdf: Jag instämmer fullkomligen uti
hvad en vård Ledamot, Herr Grefve von Platen
så skönt framstå! dt, angående den egna caracteren
af Sveriges Statsförfattning, ett, ehuru
Svenska Folkets representanter aro delade i
fyra Stånd, alla Medborgare dock hafva lika
oell samma rått, att bana sig våg till Statens
högsta årestållen. Och hårom torde åfven den
svaga röst vittna, sorn jag har åran att höja inom
detta Hus, der så höga och stora minnen
åro samlade, minnen, hvilka jag ej kan på mig
åberopa. Må det emellertid tillåtas mig att, i
afseende 'på den vigtiga fråga, som nu år under
Ridderskapets och Adelns öfverläggning,
få påräkna några ögonblicks uppmärksamhet.
Jag kan icke dela deras mening, som yrka, att
frågan må behandlas såsom vore den af constitutionel
beskaffenhet. Men jag tror mig ock
böra öppet förklara, att då införandet af åhörare
i Ridderskapets och Adelns Plena, år ett
nytt förslag, sorn till någon del ingriper i våra
constitutionella rättigheter, vi böra betänka, att
icke Ett Stånd kan medgifva verkställigheten af
detta förslag, då ej de öfriga göra det. Jag kan
icke inse och ej heljer ana de vådor, man af
offentligheten befarat. Lagar böra ju gifvas för
ordningens bibehållande ibland de åhörande,
och der lagar tala, der år intet för lugnet och
ordningen att frukta. Jag har derföre af detta
med flera skål, icke något mot grundsatsen att
invända.
Då jag medgifver detta, Förklarar jag tillika,
att, efter min öfvertygelse, denna grund
-
Den iy Marti!.
sats måste för alla fyra RiksStåndett Vara gemensamt
gällande. Jag tror att det ligger 1
ädelheten af denna grundsatts, en pligt för oss,
att endast i förening med våra MedStänder och
om de för sig anse det nyttigt, lemna fritt tillträde
för Allmänheten uti vårt samlingsrum;
men att deremot ej genom ett för tidigt beslut
bereda en ny förut okänd classification ibland
Sveriges RiksStånd. I följd häraf anser jag det
vilkor böra vid grundsatsens gillande fästas, att
densamma äfven af de öfrige Stånden antages.
Må man ej invända, att detta vore detsamma,
som att förkasta den. Ar saken nyttig, efterlängtad
och af allmänna opinionen med välvilja
omfattad, år jag förvissad att den ock skall af
våra MedStänder gillas. Grefve von Platen har
ganska riktigt anmärkt, att så vigtiga förändringar
böra med långsamhet och eftersinnande
verkställas. Hår år nu fråga om ett ämne, af
ganska mycken vigt, och emot hvilket flera bé*j
tånkligheter som kunde fordra en vidlyftigare
undersökning, blifvit framställde. Vi vete, att
Vålloflige BorgareStåndet redan antagit grundsatsen,
att Hedervärda BondeStåndet icke gillat
den och att Högvördige PråsteStåndet icke derom
öfverlagt. Om vi nu bifalle den och målet
i detta styckade skick till Kongl. Maj;t öfverlemnas,
hvad skall val Konungen dermed göra,
hvad skall Han derom yttra? Om deremot
Rikets alla fyra Stånd framställa ämnet, kan
Konungens svar icke blifva tvifvelaktigt; och
med den öppenhet, jag är skyldig denna vördnadsvärda
samling, förklarar jag, att jag säger
Ja
Den 17 Altirtn.
%
Ja ifall beslutet om denna fråga blifver gemensamt,
men Nej 3 örn det blir styckadt.
Man har anfört, att det ej skulle behöfVas
någon sårskild lag för ordningens bibehållande
ibland åhörarne i RiksStåndens Plena,
och att 110 och 111 §. §. i RegeringsFormen
aro för detta ändamål tillräckliga. Jag hem
ställer
likväl, om ej dessa stadganden äro för
stränga, och om de kunna tillämpas på en åhörare,
som ger ett tecken till bifall eller ogillande.
En Polislag skulle åter icke vara tillfyllestgörande.
Det fordras derföre en allmän lag,
en Domstolslag, och den kan icke af Konungen
ensam stiftas, utan måste af Riksens Ständer
och Konungen sammanstämmande beslutas.
Sådan är min åsigt af denna fråga ; och
om åhörares införande i våra Plena skall anses
såsom ett prof af utbildningen utaf vårt constitutionella
lif, så är jag öfvertygad, att Riddarskapet
och Adeln ej ensam vill bidraga till
denna utbildning.
Jag har här hort talas om liberala och illiberala
meningar och jag vågar, af denna anledning,
påminna, att om meningarne äro skiljagtiga
och det yiåste de vara, ly der alla tänka
lika, der k'r död; så aro de dock så vida
liberala , att de syfta till ett gemensamt mål,
det allmännas väl; neli jag skall aldrig, om än
de mäst stridiga tankar emot mina egne framställas,
tillåta mig, att gifva dem en annan be-;
Ridd, o. Ad, Prot. 2 Baad. 52,
498
Den 17 Martli.
nämning eller stämpla elem med någon annan afsigt,
än den, att vara skil jäktige från min mening.
Många yttrade härtill deras bifall.
Herr von Hohenhausen, Michael'. Skäl
och motskäl synas uttömda i frågan om den
fara, som af publicitetens införande kunde uppstå
; jag erkänner mig icke kunna inse den ringaste
fara dervid. Men jag uppträder denna
gång med en oro jag ej förmår bemästra, medvetande
min inskränkta förmåga att klart utveckla
för andra det jag tänker och ser, att jag
med skäl befarar mig möjeligen genom ett felaktigt
framställningssätt kunna skada den sak
jag så lifligt önskar gagna, ty nyttan af att
detta Riddarhus’s öfverläggningar blifva åskådliga
för nationen, ligger för mina ögon i den
ljusaste dag.
Tretton år äro nu förflutne sedan den
medborgerliga friheten i Svea land genom lag
åter inträdde i sin uråldriga rätt, en korrt tiderynul
men med vigtigare händelser för verldshistorien
än månget helt förflutet århundrade;
djupa lärdomar för kommande slägter innebär
denna tid; så mycket likväl torde vi af den
kunna sluta, att till alla menskliga inrättningars
bestånd, fordras att de äro hvilande på en förfluten
tid, äro förenliga med den närvarande
och kunna hoplänkas med den tillkommande.
Jag tror mig skyldig yttra den öfvertygelse jag
hyser, att vår nuvarande constitution, den hästa
Sverige hittills ägt, under första åren af
i
Den 17 Marlit.
499
dess tillvaro icke ägde ett starkt stöd i tänkesättet
hos den stora massan af Nationen och
likväl, mina Herrar! ar deri stora massans verkliga
öfvertygelse, det enda Ankare, vid hvilket
allting i menskligheten håller, ifrån det heligaste
till det mest obetydliga. En mild Försyn
skyddade våra Grundlagar under den nya fri*
liets-tidens svaga barndom; den har vunnit mera
styrka, likväl vidlåda våra Grundlagar ännu
samma brister som de ägt i långliga tider, en
på theoretiska rättsgrunder icke hvilande representation.
England står i samma förhållande,
och likväl omfattar Engelska folket med kärlek
och stolthet sin constitution, ehuru det nogsamt
känner och fordrar rättelse i det missförhållande
valrätten iråkat genom tidernas förändringar.
Hvad är det då som orsakar denna tillgifvenhet
oaktadt de kända bristerna? Månne ej det
lifvande och verkande af allmänna interesset,
som uppstår genom det ögonblickliga meddelandet
af Underhusets debatter, och den stolta
känslan hos Britten att sjelf kunna åhöra och
för Utlänningen visa huru öppet och fullmyndigt
Nationen handlar genom sina representanter.
Hvarje Engelsman, till hvad mening han ock
hörer, är nästan alltid viss att i Parlamentet
finna sin representant och i striden som der föres,
äfven igenfinna sin sak; och allt detta måste
nödvändigt bilda en stark national-anda.
Jag vågar icke afgöra, men Öfverlemnar
till de djupa tänkarnes bedömande, huruvida
Englands Constitution kunde äga bestånd, om
509
Den 17 Murtu,
Parlamentets Sessioner voro slutna och de endast
utgåfvo justei'ade Protocoll?
Det lärer vara en obestridlig sanning, grundad
i sakens natur och på den erfarenhet oss
är lemnad, af så månge redan undergångne Nationer,
att ett Folk, sedan det trädt utur råhetens
physiskt krafifulla tillstånd, skall falla i
veklighetens och förderfvets, när det uppnådt
den period, å hvilken det utan rast fortskyndar
på en bana, der uppfinnande och förfining
i sinliga njutningar utgör det högsta goda;
så vida ej medborgarnes hog vändes ifrån en
uteslutande uppmärksamhet från enskilta fördelar,
uppå det helas, eller nationens ära och
välfärd, hvilket allena kan utbilda nationalandan,
enda kända garantien mot aftagande
och förfall.
Om vi lämpa dessa allmänna åsigter till
Sveriges enskilta förhållanden, så hemställer jag:
är sambandet fast slutet emellan Nationen och
dess representanter? och, hvaråt sträfvar national-andan
i vanliga tider, då inga faror hota,
ty då återtar Svenska sinnet sin fulla kraft.
Hvad jag härom kunde säga vore blott ett efterljud
af den röst, som hos hvarje enskilt redan
svarat. Jag vädjar till denna röst må den
äfven afgöra denna fråga.
Böra icke vi, som hvarken splitets eller förtryckets
storm fattat, begagna detta lugn och
genom det medel vi ännu äga i våra händer,
närmare hopsluta Nationen med dess representanter,
på det de genom ömsesidigt stöd må
Din 17 Martil,
5oi
öka elen upprätthållande kraften i stormiga
dagar ?
Jag har fullgjort min pligt. Öppet och
redligt har jag ådagalagt mina tänkesätt och
de grunder, på hvilka jag, med fast oell innerlig
öfvertygelse om deras sanning, tillstyrker bifall
till motionen
Afgörandet må nu utfalla huru som hälst,
i enlighet med min lifliga önskan, eller stridandet
deremot; tror jag dock med tillförsigt, att de som
med inig hysa olika mening, i tankarnes vida
verld funnit andra grunder, än mina; och är
fullkomligt öfvertygad, att Sveriges Ridderskap
och Adel uti intet fall styres al en ensidig Ståndsanda,
utan alltid beslutar såsom det odelade
Svenska Folkets representanter.
Ropen om proposition förnyades.
Herr Mannerstarn, Johan; För att icke
uppehålla en redan lång discussion, får jag endast
äran åberopa hvad iag tillförene i detta
ämne inför Högloflige Ridderskapet och Adeln
yttrat, och tillstyrker, att frågan må blifva behandlad
på sätt Grefve von Platen och Friherre
Åkerhjelm föreslagit.
Pierr Rosenblad: I anledning af Friherre
Boijes oblida omdöme om Riddarhus-Utskotfets
Betänkande, får jag endast vördsamt nämna ,
att Utskottet vid detta Betänkandes uppsättande,
sökt efter måttet af sin förmåga motsvara
Högloflige Ridderskapets och Adelns dem visa
-
5e2
Den 17 Martii.
de förtroende, och att det härvid ej uraktlåtit
något af hvad som efter dess öfvertygelse varit
öfverensstämmande med sanning och rått.
Undertecknad Riddarhus-Secr eter are anmälte,
att Grefve Hård, Carl Gustaf, inlemnat
ett Memorial uti ifrågavarande ämne; men som
Herr Grefven och LandtMarskalken tillkännagaf,
att Grefve Hård, efter anmälan hos Herr
LandtMarskalken och med dess tillstånd från
Staden afrest, för att någon tid vistas i Westergöthland
och således nu icke vore vid Riksdagen
närvarande, ansåg Ridderskapet och Adeln,
uppå af Herr Grefven och Landt-Marskalken
framställd proposition, att, i följd af 55 §. RiddarhusOrdningen,
Grefve Hårds berörde Memorial
icke kunde af Ridderskapet och Adeln
upptagas.
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade
derefter, att, då den nu brukliga arbetsmethoden
och dermed förenade Protocollsföringen
hos Ridderskupet och Adeln grundade
sig på 24 och 5g §. §. i Riksdagsordningen,
ansåg Herr Grefven och Landt Marskalken Hr
von Qvantens anhållan om en förändring derutinnan
icke kunna, såsom, efter Herr Gref vens
oeh Landt-Marskalkens omdöme, innefattande
en Grundlagsfråga, hvarken af Herr Grefven
och LandtMarskalken, på sått Herr von Qvanten
begärt, uti den blifvande propositionen fram.
ställas, eller af Ridderskapet och Adeln upptagas.
Den 17 Martil.
So5
För öfrigt och som Herr Grefven och
Landt Marskalken af discussionen inhämtat, att
flere bland Ridderskapets och Adelns Ledamöter
önskat att hufvudfrågan, huruvida offentlighet
vid Ridderskapets och Adelns öfverlåggningar
borde äga rum eller icke, måtte nu genast
särskildt komma under Ståndets pröfning,
trodde Herr Grefven och LandtMarslcalken sig
vål desto hellre böra uppfylla denna önskan,
sorn på utgången af hufvudfrågans pröfning berodde,
om någon åtgärd i afseende ä sättet och
verkställigheten af berörde offentlighet, kunde
komma att af Ridderskapet och Adeln erfordras;
men ville dock fästa Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet på nödvändigheten deraf,
att vid bifallet till den ifrågaställde offentligheten
fästa det förbehåll, att efter särskild
pröfning framdeles få bestämma sättet och verkställigheten
af samma offentlighet.
Grefve Löwenhjelm'. Det år blott i afseende
på propositionen, som jag begärt ordet,
icke för att vidare yttra mig om sjelfva saken,
hvars nytta jag erkänt, men hvars vådor jag
ock sökt visa. Då jag emellertid med fullkomligt
billigande af principens ädelhet, lika med
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt,
anser denna princip böra vara af alla fyra
RiksStånden gemensamt antagen, för att hår
gälla; hemställer jag, om icke första propositionen
bör innefatta den frågan, huruvida Ridderskapet
och Adelil finner principen kunna göras
gällande för Ett Stånd allena, för samtelige
RihuStåiiden gemensamt.
5o4
Deri 17 Marlii.
Herr Grefven och Landt-Marskalken yttrade,
det han redan förra gången, då frågan
om offentlighet vid Ståndet? öfverläggningar hos
Ridderskapet och Adeln förevar, förklarat att
han icke ansåg detta årnne innefatta något förslag
till ändring eller förklaring af Grundlagen,
utan endast åsyfta en förändring uti 20 af
RiddarhuéOrdningen; och då denna Herr LandtMarskalkens,
efter en noggrann pröfning af ämnet
långt för detta tillkomne öfvertygelse sedermera
icke i någor måtto blifvit rubbad, trodde
Herr Gref ven och LandtMarskalken att den
af Herr Grefve Löwenhjelm föreslagne proposition,
icke vore vid detta tillfälle lämpelig.
Grefve Lowenhjelm: Min afsigt var vis
serligen
ej att bestrida den proposition Herr
Grefven och LandtMarskalken ämnade framställa
, och icke eller, att saken ovilkorligen
skulle såsom coustitutionsfråga anses, utan blott
att contra-propositionen mätte innehålla att
principen borde vara gemensam för alla fyra
RiksStånden, och i följd deraf, Ridderskapets
och Adelns beslut, med dem communiceras.
Herr Grefven och Landt-Marskalken förklarade,
att Herr LandtMarskalken ännu icke
framställt någon proposition, saint» att på utgången
af Ridderskapets och Adelns omdöme öfver
den proposition Herr LandtMarskalken nu gick
att göra, berodde huruvida någon coniraproposition
kunde komma att erfordras eller icke;
hvarefter Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, om Ridderskapet och Adeln beha
-
Den 17 Martil,
gade bifalla att, såsom RiddarhusUtskottet föreslagit,
offentlighet vid Ridderskapets och Adelns
Öfverlåggningar må äga rum, under förbehåll
att, efter särskild pröfning, få framdeles
bestämma såttet och verkställigheten af berörde
offentlighet.
Ropades starka Ja och Nej i flera omgångar;
hvarjemte votering begärdes.
Grefve Posse, Claes Fredric: Jag instämmer
fullkomligen uti hvad Hans Excellence Hr
Grefve af Wetterstedt framställt, och kan således
ej annat än gilla principen af den föreslagna
offentligheten, då nemligen densamma
blifver gemensam för alla RiksStånden. I sådant
fall bidrager det onekligen till utbildningen
af nationaliteten. Men om den ensamt af Ridderskapet
och Adeln antages, skall, efter min
Öfvertygelse, ingen nytta dermed vinnas, och
Högloflige Ståndet endast visa, att det i allmänna
omdömet sökte en fördel på de öfrige Ståndens
bekostnad. Jag får derföre, då votering
nu blifvit begärd , hemställa, att contra-propositionen
må ställas så, att Ridderskapet och
Adeln bifaller principen med vilkor, att den af
öfrige RiksStånden jemväl antages, för att sedermera
till Kongl. Maj:ts Nådiga sanction Öfverlämnäs.
Herr Grefven och Landt-Marskalken för.
klarade, att då af den i ämnet föregångna dis—
cussion vöre utredt, att många bland Ridderskapets
och Adelns Ledamöter önskat, men an
-
5o6
Den 17 Mar Lii,
dra deremot bestridt offentlighet vid Ståndets
öfverlåggningar, och första Irågan sorn borde
af Ridderskapet och Adeln afgöras, således
blott vore om offentlighet skalle medgifvas eller
icke samt någon annan nuance derutöfver
icke skäligen syntes kunna i voterings-propositionen
innefattas, ansåg Herr Grefven och LandtMarskalken
för dess del, att Ja-propositionen
borde blifva enahanda med den Herr LandtMarskalken
nyss förut framställt, samt Nejpropositionen,
att Ridderskapet och Adeln icke
medgaf offentlighet vid sina öfverlåggningar.
Grefve af Ugglas, Gustaf: Jag får blott
underställa Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
om icke orden för närvarande kunde i contra-propositionen
intagas.
Herr Grefven och Landt Marskalken före-,
slog derefter följande voterings-proposition:
Den som bifaller att, såsom RiddarhusUtskottet
föreslagit, offentlighet vid Ridderskapels
och Adelns öfverläggningar må äga rum, under
förbehåll att, efter särskild pröfning, få framdeles
bestämma sättet och verkställigheten af
berörde offentlighet, skrifver
Ja;
Den det ej vill, skrifver
Nej;
Vinner Nej, ansea Ridderskapet och Adeln för
Den 17 Matt ii.
närvarande ej hafva medgifvit offentlighet vid
Ståndets öfverläggningar.
Hvilken voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt derefter
anslogs.
Sedan 43, 44, 45 och 46' §. §. i RiddarhusOrdningen
blifvit uppläste, börjades voteringen
klockan ^ till 4 eftermiddagen 5 och befunnos
efter voteringens slut, sedan en voterings-sedel
blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige voterings-sedlarne öppnade, röi
sterne hafva utfallit som följer:
Ja i42.
Nej
269.
I följd hvaraf Herr Grefven och LandtMarskalken
förklarade, att Ridderskapet och
Adeln för närvarande icke medgifvit offentlighet
vid Ståndets öfverlåggningar.
Herr Riben, Carl Wilhelm: För min egen
tillfredsställelse och efterverldens bedömmande,
anhåller jag, att, i Ridderskapets och Adelns
Protocoll få nedlägga min reservation emot
det beslut, som nu genom votering blifvit
fattadt.
Herr Stråle, Nils Wilhelm, förenade sig
med Herr Puben,
Herr Uggla, Goran Gustaf: Det år med
tillfredsställelse jag kan inför Iiögloil. Ridder
-
5°8
Den 17 Martii.
skåpet och Adeln högtidligen förklara, att jag
icke hörer till antalet af de 269 , sorn röstat
emot publiciteten inom detta Hus. Jag anser *
deremot för en åra, att vara en af de i42,
som röstat för densamma ; och jag begagnar
detta tillfälle att, med den rått Grundlagarne
lemna, mig till Protocollet reservera emot
ett beslut, lika stridande emot min öfvertygelse,
som emot tidens upplysta kraf och Svenska
folkets derpå grundade rättvisa fordringar.
Friherre Wrangel, Henning: Under de
discussioner som ågt rum, så vål i dag som första
gången motionen väcktes , var min tanka
att äfven yttra mig; men då så många talare
på ett så upplysande sätt, enligt min öfvertygelse
utveckladt ämnet , ansåg jag öfverflödigt
att öka deras antal., Då nu denna vigfiga
publicitets-fråga af Ridderskopet och Adeln blifvit
afslagen och derigenom Svenska folket beröfvadt
ett tillfälle att vinna den national-ända,
som utgör constiiutionella Staters styrka och en
lagbunden frihets palladium; anser jag åter för
min egen tillfredsställelse nödigt, att til! Protocollet
reservera mig mot detta Ridderskapets och
Adelns beslut. Hvad ån omdömet må blifva, kan
jag ej annat än djupt smärtas öfver en , enligt
min tanka, för Svenska folket menlig utgång.
Jag vördar alltid Ridderskapets och Adelns beslut,
men beklagar mig sjelf, att så märkeligen
skiijas ifrån den inom Ståndet uti denna fråga
rådande opinion. För min blick ligger det klart,
att genom detta steg hafva vi afklippt all utväg
till ett, enligt tidens andas kraf, hastigare fort
-
Den 17 Martti.
skridande af upplysning och af nationens värma
för våra öfverlåggningar; säkerligen kan
ingen med mera känsla vilja träda i Förfådernes
fotspår ån jag ; men om man å ena sidan
är skyldig att vörda deras minnen, har
man å andra sidan en ån högre pligt att uppfylla
, nemligen den, att upphöja sin röst som
Svensk, ty framför allt lefver man för Sverige.
Med Friherre Wrangel förenade sig Grefvarne
Hamilton, John, samt Lewenhaupt, Claes
och Gustaf Adolptl.
Herrarne Akrell, Carl Fredric, och Stjernstam,
Ludvig, reserverade sig äfven emot Ridderskapets
och Adelns beslut.
Grefve Horn, Claes Fredric: Ehuru jag,
såsom ledamot i RiddarhusUtskottet, deltagit i
dess betänkande, och min öfvertygelse rörande
publiciteten således år af Ridderskapet och Adeln
fullkomligen känd, anhåller jag likväl, att
emot Ridderskapets och Adelns nyss fattade be^
slut få till Protocollet anmäla min reservation.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
kl. 6 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Den 19 Martti.
Onsclagen den 19 Martii.
Plenum kl. half till, 10 förmiddagen.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm, den
17 Martii 1823.
S. D. Föredrogs å nyo RiddarhusUtskottets
den 25 sistledne Februarii afgifne, samt
den 11 dennes på bordet lagde utlåtande, i
frågan om offentlighet vid Ridderskapets och Adelns
öfverlåggningar; och ansåg Ridderskapet
och Adeln sig icke böra för närvarande medgifva
offentlighet vid Ståndets öfverläggningar.
Ut supra.
Friherre Åkerhjelm, Gusta{ Fredric: Sedan
frågan om offentliga öfverlåggningar inom
Ridderskapet och Adeln, vackt under förra Riksmötet
och då af Ståndet blott uppskjuten, men
under detta åter upptagen af mig, nu blifvit afslagen,
får jag begagna den rått Grundlagen
lemnat minoriteten, och emot detta beslut mig
reservera. Det skulle till äfventyrs synas öfverflödigt,
att den som våckt en motion och för
dess antagande in Pleno sig yttrat, begagnar reservations-rätten,
då ingen torde tvifla, att han ju
icke äfven röstat för dess antagande; men då erfarenheten
visar möjligheten af hvarje saks för
-
Ben 19 Martil.
5x1
tydning och då grunderna för samtidens och den
kommande tidens dom, således kunna förvillas,
har jag, genom denna min öppna reservation,
velat bereda mig en tillfredsställelse, som jag år
öfvertygad ingen skall missunna mig.
Med Friherre Åkerhjelm förenade sig Grefvarne
af Ugglas, Gustaf, och Lewenhaupt,
Gustaf Adolph , Friherrarne Cederström , Jacob
, och Rålamb, Claes, samt Herrarne Bergenstråle,
Johan, Crusenstolpe, Magnus, Ehrenborg,
Gustafa och Heijkensköld, Ludvig
Detlof.
Herr Hjerta, Gustaf: Det bör ej förundra
Ridderskapet och Adeln, att äfven jag anhåller få
min reservation i Protocollet tecknad, emot det
beslut, som blifvit fattadt angående offentligheten
vid våra öfverlåggningar. Jag skall aldrig tveka,
att dela lika öde med alla Sveriges representanter;
men, då jag uppfyller en ärftelig representations-pligt
inom en af Svenska representationens
fyra kamrar, tror jag mig ej böra anse
mig för annat, ån ett Svenskt Ombud ibland inför
lagen lika Svenskai’. Och då, under en
discussion, som visserligen icke eljest, men nu
genom resultatet , blifver så märkvärdig , man
så mycket omrört om en aristocratisk princip
i Staten , som vår Grundlag icke känner
och Svenska folket föraktar, anser jag
mig böra på detta rum högtidligen betyga , att
så långe en droppa blod flyter i mina ådror,
skall aldrig min röst gilla eller min arm försvara
någon annan aristocratisk princip inom
512
Den 19 Murtii.
mitt Fädernesland, ån den, som grundar sig på
kärleken till den bestående Sanihålls-ordnin^67/
, uppväckt och underhällen af ädla Furstar,
goda lagar och medborgerliga dygder.
Herr Anckarsvärd, Michael, och Herr Eh~
renborg, Casper, förenade sig nied Herr Hjerta,
Herr Munck af Rosenskjöld, Éberhard1
Afven jag får anmäla min reservation emot ifrågavarande
beslut. Vore hår frågan blott
om beslutet, skulle jag kanhända nöjt mig med
att hafva voterat deremot. Men en del af de
skäl, som för detsamma blifvit anförde, hafva
varit af den beskaffenhet, att jag år angelägen
fritaga mig från den misstänkan, att hafva deltagit
i godkännandet af dessa skål. Jag får således reservera
mig emot så väl beslutet, sorn äfven och
i synnerhet mot en del af de för detsamma anförde
skål. Jag, utber mig älven få råtta en oriktig
uppgift som hår af flere värde Ledamöter blifvit
framställd , och sorn torde haft en icke obetydlig
inflytelse på Ridderskapets och Adelns beslut.
Man har sagt, att Engelska ufv< rhusets
sessioner icke åro offentliga Men att de det
åro , kan så val jag sjelf , sorn flere härvarande
Ledamöter af egen erfarenhet intyga. Jag skulle
innan beslutet fattades, hafva anfört detta, om
jag kunnat förmoda möjligheten af det resultat,
som de nog långa diskussionerne medfört. Äfven
har man ansett läktaren hår vara allt för
otillräcklig för att rymma ett" så stort antal åhörare,
att sessionerne kunna förtjena namn af
offent
-
Den 19 Mar lii.
Ölo
bffentliga. Men i Underhuset, i det mångå gånger
folkrikare England, få ej flere åhörare plats,
ån på läktaren hår, så att afven detta argument
är af intet värde.
Herr von Heijné, Georg: Med smärta har
jag mången gång sett mig höra till minoriteten
inom Riddarhuset, då jag vetat att jag röstat i
enlighet med majoritetens af nationens vilja och
önskningar. Detta var älven fallet då jag i förrgårs
inlemnade mitt slutne Ja till den af Friherre
Åkerhjelm gjorda motion , om publicitet
•vid Ridderskapets och Adelns öfveriåggningar.
Jag begår derföre att i Protoeollet få reservera
min öfvertygelse, att det fattade beslutet
innebår lika liten liberalitet som tolerance.
Friherre Sprengtporten , TVilhehn’ Afven
jag anhåller att mitt namn matte tecknas jemte
deras, som reserverat sig mot ifrågavarande
beslut, och får jag såsom skäl för denna
min önskan tillägga några ord. Det år möjligt,
att jag misstagit mig, då jag trott att afgörandet
af dehria fråga varit förenad med interessen
af långt större vigt: Hade den blifvit
affirmatif besvarad , skulle vi med detsamma
hafva gjort ett betydligt framsteg mot utvecklingen
aLett fullkomligare samliålls-skick. Nu,
då den blifvit afslagen, åro vi åtminstone qvarstående,
och detta betyder nära n<>g detsamma
éotn tiilbakaskridande. Då dert ena hälften af
<tår verldsdel ikladt sig de constitutionella for
-
Ztidd. o. Ad. Prat. d JBand.
55,
5i4
Dm ig Marlit,
tnerna, och elen andra hälften våpnadt sig deremot;
i ett ögonblick , då den stora afgörande
striden, hvars föremål år den Europeiska
civilisationen, synes nåra för handen, hade jag
trott att Ridderskapets och Adelns beslut i detta
ämne ej kunde sakna en högre betydelse.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Herr Lagerheim, Lars Magnus, förenade
sig med Friherre Sprengtporten.
Friherre Adlerbeth, Jacob: Öfvertygad att
ett samhälles bestånd tryggas i den mån sambandet
fastare knytes mellan Folket och dess
Ombud, har jag alltid insett publicitetens värde.
Jag får derföre förklara, att jag icke kunnat instämma
i det beslut, hvarigenom Ridderskapets
och Adelns pluralitet till en obestämd framtid
bortvisat frågan om införande af offentlighet
vid våra Stånds-öfverlåggningar.
Herr Lefrén, Johan Pehr, anförde skrifteligen:
(Se
Eilagan N;o i.)
Med Herr Lefrén förenade sig Herr af
Zellén, Nils, Herr Netherwood, Wilhelm, Herr
Hallenborg, Carl Johan, Herr Wejdenhjelm,
Eric, Herr Tiger skjold, Carl Wickman och
Herr, Wulf rath, Carl Gustaf.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus,
anhöll, att i Protocollet måtte intagas, att han
Den 19 Martti.
emot Ridderakapets och Adelns beslut reserverat
sig; hvarefter Grefven tilläde följande:
Den utsträckning i publicitet som önskades
af en del al Ridderskapet och Adeln och genom
hvilken man hoppades, se de band styrkte
som förena Folket och dess Representanter,
har blifvit afslagen och afslagen med en pluralitet,
hvilken, jag bekänner det, mera ån sjelfva
afslaget hur födt häpnad hos mig.
Den af lagstiftaren anbefaklta Protocollstryckning,
utgör således nu som förr, enda
communicationsmedlet, emellan Folket och dess
Representanter, enda garantien för Folket, end*
handet på Representanternes egoism,
Når jag tänker tillbaka, och påminner mig
hvad jag så ofta, äfven här, hört sågas om onyttan
af Protocollstryckning, när jag erinrar mig
huru det gått med tryckningen af förra Riksdagens
Protocoller, når jag vet att hvad sorn
skedt både för att fullborda tryckningen af förra
Riksdagens Protocoll, och för att möjliggöra
en båttre ordning med tryckningen af
den innevarande Riksdagens, har behöft motioneras
af enskilda män , och år till större
delen frukten af ett sjelftaget ombudsmannaskap;
når jag ser att vi redan i Protocollernes
tryckning åro en hel månad tillbaka, så befarar
jag att jemväl detta'af lagstiftaren auetorisej
rade communicationsmedlet, eller rättare denna
anbefallda redovisning, skulle kunna komma att
»udergå någon förändring,
5i6
Den 19 Martil.
Visserligen är det en tillfredsställelse för
Representanten, når han vet att hvad han talar
för Folkets rått och bästa höres, icke allenast af
dem inför hvilka* utan äfven af dem, för hvilka
han talar. Representanten, orri han klart
uppfattat begreppet af Representant, torde dock
alltid finna medel att åter varma sitt hjerta, om
han känner det vilja kallna; han torde veta att
förblifva sitt kall trogen intill ändan, om ån han
skulle sakna ali yttre uppmuntran, eller siuteligen
få otack till lön. Men det år för Folkets
skull som Protocollstryckning år anbefalld; det
år en tröst för Folket att Stinna tro; det år ett
stöd för den constitutionella frihetens bestånd
att det tror på Riksdagsmanna samvete.
Sedan sista Plenidag har jag också blifvit
spökrädd. Jag tänker mig såsom möjligt, såsom
ganska möjligt att jemväl det communicationsmedel
emellan Folket och dess Representanter
som Protocollernes tryckning år ämnad att utgöra
skulle kunna borttagas, och att i Protoreollernes
ställe, Folket i en framtid torde få åtnöja
sig med dessa ny-uppfunna Bulletiner; med
dessa squeletter af förstånd och hjerta, som
torde synas det i förlägenhet stadda Folket, om
Riksdagen skulle slutas utan verksam hjelp , såsom
en hånande carricatur af det allmänna tillståndet.
Men spöken visa sig icke så långe dagsljuset
räcker. Får Folket se att det går an att
låta Protocollers tryckning följa tätt i spåren
på discussionerna; så torde Bulletinerna få van
-
Deri ig Martil.
517
dra ned till spökenas råtta hemvist. Det äc
derföre sorn jag till Herr Grefven orh LandtMarskalken,
i många Representanters och i Folkets
namn, framför den varma bön, att Herr
Grefven och LandtMsrskalken tåcktes jemväl till
denna angelägenhet sträcka sin uppmärksamhet.
Jag vet att det kan sågas vara för mycket begärt
af Riddarhusets LandtMarskalk ; men jag
vet ock att det år till Grefve Carl De Geer
som jag talar.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Herr Gripensvärd, Fredric Adolph, Friherre
Ulfsparre, Georg och Herr Raab, Axel
Arvid anmälte äfven till Protocollet deras reservation
emot Ridderskapets och Adelns beslut.
Friherre Wrangel, Henning, förenade sig
. med Grefve von Schverin.
Herr von Hohenhausen, Carl: Äfven jag
anhåller att till Protocollet få anmäla min reservation,
emot det beslut som utvoterat publiciteten,
och jag är glad att äga detta tillfälle att
gifva en offentlig hyllningsgärd åt liberalitetens
fordringar.
Herr Manner/tam, Johan: Jag har förut
tvenne gånger yttrat min öfvertygelse i detta
ämne, och en gång motiverat densamma; således
får jag nu endast ganska kort uttrycka min
reservation emot pluralitetens beslut. Pluraliteten
i em Nationalförsamling måste väl alltid an
-
Den 19 Rhrtii.
ses hafva rått; mén då Grundlagen lemnar tillstånd
att reservera sig emot dess beslut, är det
vid intet tillfälle sorn jag hellre begagnar denna
rättighet, än vid detta.
Jag har tillstyrkt publicitet vid våra öfverläggningar,
derföre att jag ansett den såsom ett
verksamt medel att bereda en upplyst nationalanda
och att befästa Nationens förtroende till
dess Ptepresentanter. Det är på detta förtroende
sorn all styrelse och all Nationalrepresentation
ytterst hvilar, och hvarförutan hvarken
styrelse eller National-representation i tidens
längd kan äga bestånd. Det är derföre jag icke
utan ledsnad ser denna fråga vara förfallen, men
jag hoppas att den i en icke aflägsen framtid
skall bifallas. Jag tror afl vi böra hellre välja
detta medel att vinna Nationens tillgifvenhet
och Europas aktning, än åter väcka idéer som
höra till medeltiden och hvilka jag trott ifrån
längre tid tillbaka i vart Fädernesland vara förkastade.
Friherre Boije, Ludvig: Jag uppträder
icke för att bestrida reservationsrätten. Den är
laglig; oell jag Ilar så mycket mindre att deremot
erinra, som jag älskar att tro, det den
värma som nu visar sig, är mera ett behof att
yttra en stark öfvertygelse, än blott sinnets harm
öfver en förlorad votering. Men då de skäl
som jag, i disctissionen öfver ämnet hade äran
framställa, nu blifvit så förskräckligt illa handterade,
tror jag min pligt vara, att försvara
den. Det gafs, mina Herrar! en tid af många
år, då länder regerades, eller rättare sagt, våldfördes
af den magiska kraftj som man hada
Deri l9 Martti,
5ig
skänkt åt tvenne ord, frihet och jemnlikhet, för
hvilkas missbruk nationer knäböjde. Verlden
tröttnade ändtligen dervid; men i sin upplysning
gick lion icke längre, än att hon blott öfverflyttade
den magiska kraften, ifrån nyssnämnde
ord, till tvenne andra ordtermer, nemligen: allmänna
opinionen, tidsandans fordringar och liberåliteten:
ord, för hvilkas kraft man, nu för
tiden, vill att allt skall knäböja. Målet för den
förra förvillelsen var en stor popularitet, och må'-  let för den sednare är ingen annan än en stor
popularitet Våra Protocolier läsas af samtid
och efterverld, och jag befarar ingen ting af
dess dom. Den aktning för sjelfständighet i tänkesätt
som skall lemnäs åt den sidan, der den
magiska kraften blifvit hyllad, skall visserligen icke
heller vägras åt den, der mari haft mod at göra annat;
och skall icke vägras åt den Ledamot, sorn,J i
detta tidehvarf haftmokl, att säga: Jag är aristocrat,
derföre, att mitt lands regeringssätt fordrar det,
och derföre, att på regeringssättets bestånd b< 3
ror mitt Fäderneslands sjelfständighet. Må verlden
gerna döma min mening; men för min öfvertygelse
har jag gifvit borgen nog, då- jag
frivilligt blottadt mitt bröst för alla de hugg,
som den magiska kraften, i liberalitetens missbrukade
namn kan vilja slunga. Den Ledamot som
tillåtit sig ett yttrande, som jag trott vara oförenligt
med värdigheten af lietta rum; som sagtj
att lian föraktar all aristocratie, får jag undervisningsvis
meddela, att i Sverige gifves tvenne
begrepp om ordet aristocratie. Det ena utgör
ett hatfullt minne från de tider, då Svenska
Adeln ägde en stor magt, och missbrukade
den till medborgares förtryck; men det andra
520
Den i g Martil,
står heligt qvar, i all sin rätt till aktning, af
hvar man, sorn förstår af hvilka elementer ett
constitutionelt monarkiskt regeringssätt mäste bestå,
för att icke blifva antingen despotisk, eller
för mycket democratiskt. Må den värde Ledamoten,
ehvad lian gör rätt åt denna urskilning,
eller ej, i öfrigt emottaga af mig det lugna svar,
att jag föraktar ingens mening; men att jag känner
medömkan för hvar person som saknar förmågan,
att bevara sin egen egenkärlek, utan att
såra andras. Beträffande slutligen. det öde som
en annan Ledamot bestämt åt Riddarhusets Bni.
lehner; så kaia det visserligen vara mig likgiltigt;
men jag tror dock att beslutet om dem,
behåller sin kraft, intilldess det varder, i laglig
ordning, af Ståndet återtagit; och min tro i denna
del åtföljes äfven af ali den säkerhet, sorn
ligger i kännedomen att Grefve Carl Dq Geer
är vår LandtMarskalk,
Herr Grunde.lJijerna, Axel Vilhelm: De
tankar Friherre Adlerbeth och Herr Lefrén nu
yttrat, har jag lange hyst, och de utgjorde äfven
grunrlerne för det svar i frågan om offentlighet
yid Ridderskapets och Adelns öfverlåggningar,
sorn min voteringssedel innehöll. Jag anhåller
nu vördsammeligen, att min reservation emot
det beslut Rjdderskapet och Adeln i nämnde
fråga vidtog, måtte i Protocollet blifva antecknad.
Herr af Lefrén, Carl Adolph: Afven jag
fiar vid voteringen röstat för publiciteten, och
anhåller att få instämma i Friherre Sprengt
-
Den 19 Martir,
021
portens reservation emot Ridderskapets och
Adelns beslut. ,
Herr af Uhr, Carl David: Äfven jag be
gagnar
tillfället, för att tillkännagifva det jag
hört till minoriteten, af hvilken anledning jag
ock nq mot pluralitefens beslut högtidligen re-^
serverar mig. >
Herr af Uhr, Guftafx Jag får anmäla min
reservation mot beslutet, och blott tillägga i anledning
af Friherre Roijes yttrande, att om en
stund skulle inträffa, då Fäderneslandet år i
fara, kommer det mera an på förtroendet
mellan alla classer Medborgare, ån på theoretiska
grunder.
Herr 'Törneblad, Carl, anmälte äfven till
Protocollet sin reservation emot Ridderskapets
och Adelns beslut.
Herr Rothlieb, Axel: Med all aktning för
andras öfvertygelse, skulle jag likväl svika min
egen, om jag ej vid detta tillfälle öppet förklarade,
att äfven jag voterat för och önskat
offentligheten vid Ridderskapets och Adelns öfverlåggnit.
gar. Det år på sådan grund jag i öfrigt
förenar mig med Grefve von Schverin och
Friherre Sprengtporten.
Herr Lefrén'. Jag hade trott, att då minoriteten
helt enkelt begagnade sin rätt att reservera
sig, skulle Ledatnöterne af majoriteten
lugnt hvila vid sin seger och ej utkasta nya.
5j2
Dan ig Martti.
stridshandskar. Friherre Boije har entellerfid begagnat
den vältalighet som är honom egen för
att vilja öfvertyga en eller annan att minoritetens
tänkesätt varit grundade på de åsigter som
satt Europa i jäsning. Jag får då förklaraatt
det varit sakens nytta som legat till grund för
så vål min som hela minoritetens mening, och
att sådane opinioner hvilka ej stå tillsammans
med lugn, ej åro deras som legat under i voteringen.
Friherre TVachtmeifter, Bleckert, och Hr
Tham, Wollrath, förenade sig med Herr
Lefrén.
Herr Cederschjöld, Pehr Gufsaf. Jag hade
visserligen icke ernat reservera mig; utan tänkt
åtnöjas med att redan hafva mitt namn tecknadt
ibland dem, som önskat publicitet. Men hvad
Herr Friherre Boije nu behagat i detta ämne
ytterligare anföra, har gjort till ett behof för
mitt hjerta, att icke allenast reservera mig emot
Högloflige Ståndets fattade beslut: utan äfven och
framförallt, högtidligen protestera mot idéen om
behofvet för Ridderskapet och Adeln af en ari.
Jtocratisk eller någon afnnan särskildt Stånds-prin.
cip; samt mot hvarje försök att vilja skilja Ridderskapets
och Adelns interesse ifrån Svenska
Folkets.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hindric: Jag
hade vid detta tillfälle icke trott mig böra utsträcka
mig längre än till en reservation i enstämmighet
med hvad Herr Hjerta yttrat; men då di
-
Den i g Martil,
5‘2J
»mission nu uppstått öfver andra ämnen än beslutet,
har jag ej kunnat genom min tystnad
biträda en opinion som jag ej gillat. Jag hörde
i förrgårs nämnas, att inom detta rum den
aristokratiska principens tillvaro skulle vara ett
skäl att sluta våra dörrar för allmänheten. Nu
har jag åter hört samma talare yttra huruverlden
först ledsnat vid friheten och sedan antagit
orden allmän opinion och liberalitet, blott
för att derigenom vinna popularitet. Då jag ej
kan deruti ingå, att detta är verkeliga förhållandet,
måste jag bestrida det. Hvad åter angår
flen aristocratiska principens tillvaro inom
detta Stånd, så tror jag den vara jäfvad af
vår sammansättning, af vårt handlingssätt, och
af vår öfvertygelse om det menliga inflytande
den fordom ägt på samhälls-ordningen. Jag
anhåller att i korthet få återföra minnet på följden
af den aristocratiska principens utveckling
inom Sverige. Den öfvergång från frihet till
despotisme som i vårt fädernesland så ofta inträffat,
tror jag vara ett resultat af den aristocratiska
principens utveckling. Jag tror att
fordna tiders erfarenhet icke gillar återinförandet
af den aristocratiska principen, och om det
för åtskillige öron skulle låta för hårdt, att säga
denna så kallade princip föragtad, så tror
jag mig med full visshet kunna påstå, att sjelfva
namnet aristocrat af Svenska folket är till
det »lindsta hatadt. Jag hemställer hvad nytta
det skulle medföra om denna systematiska theoreticering
skulle antagas som basis för våra beslut.
Jag tror att de grunder sorn för publiciteten
blifvit anförde, äro så lill rackel ige, och1
524
Ben rq Mnrtii.
att så mycket är taladt om densamma, att jag
verkeligen är förundrad att det ej är nog. Jag
anhåller således blott att få mitt namn antecknadt
ibland reservanterne.
Herr Hammarjköld, Lorenzo: Jag anhåller
att till Protocollet få anteckna min reservation
emot ett beslut, genom hvilket Pådderskapet
oeh Adeln sjelf något nedsänkt sig i allmänna
tankesättet från den höjd, till hvilken
det Högloflige Ståndet, genom tillförene gifna
så många prof af storsinnig liberalitet, uppsvingat
sig Jag gör det med bedröfvelse, och utan att
missunna pluraliteten dess vunna seger, aldraminst
då en af denna pluralitéts talare offentligen
förklarat, att han, liksom verlden, redan
tröttnat vid friheten och att han gör sig en ära
af att heta aristocrat. Hvad mig angår, ar det
på en gång för min tanke och känsla ett innerligt
behof att anföra min högtidligaste pro.
test mot den satsen, att jag såsom Svensk
Adelsman skulle vara underkastad en aristocra--  tjsk princip.
Herr Hjerta s I anledning af hvad Friherre
Boije yttrat, anhåller jag, . att få , hvad
mine ord angå, vädja till Protocollet. De voro:
”En arifiocratijh prihcip i Staten, som
var Grundlag icke kanner och Svenjka Folket
föraktar.'” Hvad åter sjelfva sanningen af detsednare
angår, vädjar jag från kojan till palatset.
Friherre Löwen, Axel, förklarade, det
lian instämde uti den af Grefve von Schwerin
för en stund sedan anmälde reservation.
Den 19 Martii.
Herr Stråle, Nils Wilhelm: Redan då
beslutet uti Ridderskapets och Adelns sista Plenum
af pluraliteten fattades, förenade jag mig uti
den reservation som då af en Ledamot genast
efter voteringens slut , gjordes. Jag anhåller
nu endast att få instämma uti de Ledamöters
yttranden, som ansett det aristoeratiska
elementet af national-representationen icke mera
ingå uti vårt Stånd, än uti de öfrige Stånden. Om
man med aristocratie menar deri bestående principen,
så finnes den allestädes, der egendom
»representeras, och detta inträffar likaså väl hos
de öfrige Stånden som hos Ridderskapet och
Adeln. Med aristocrat förstår man vanligen
en enskild person som söker att herrska på de
öfriges bekostnad och jag skulle vara ganska
bedröfvad om jag trodde , att alla de 269 som
röstat emot publiciteten varit sådane aristocirater.
Tvärtom är jag öfvertygad, att förhållandet
icke är sådant. Men då jag hört att man
för sin öfvertygelse i detta ämne velat hämta
skäl från annat än från begreppet om sanning
och rätt, då man Velat åberopa hvad som för Riddei^skapets
och Adelns så kallade enskilda interesse
skulle vara mer eller mindre formonligt, då kan
jag icke återhålla yttrandet af min öfvertygelse,
det man härvid lenmat utur sigte Ridderskapets
och Adelns sanna fördel. Om Ja vunnit
och detta rum blifvit öppnadt för allmänheten
är jag säker att den funnit huru Ridderskapets
och Adelns bemödanden i allmänhet äro riktade
till Fäderneslandets sanna väl och det föra
troende som Ridderskapets och Adelns beslut
i ännu högre mån än nu tillvunnit sig, skujle
5a6 Den 19 Marlit.
>
säkerligen hafva återgifvit elem den vigt och - <
det värde de fordom agde och det skulle sedermera
icke hafva handt, att då ett vigtigt
mål till afgörande förékomme, man svarade oss
att de 5 andre Stånden redan afgjordt detsamma
och att vår röst ingenting betyder.
Friherre Boije: Jag begagnar min Riksdagsmannarätt,
då jag förklarar, att Herr Lefren
missförstått mig; men att Friherre Anckarsvärd
och Herr Hammarskjöld gått ännu längre. De
hafva förvrängt mina ord; och till bevis derpå
behöfver jag icke mera ån åberopa hela Riddarhuset
till vittne på både ordalagen och meningen
af mitt yttrande. Jag har sagt, att verlden
tröttnade vid det missbruk, sorn den magiska
kraften gjorde af orden frihet och jemnlikhet;
men derföre har jag icke sagt hvarken
att verlden, eller att jag, tröttnade vid friheten,
som vore något helt annat. Af min kärlek för
friheten tror jag mig hafva gifvit ett förnyadt
prof då jag följdt min öfvertygelse , utan afseende
på en förvillad opinions-makt. För min del
befarar jag ingalunda, att Ridderskapets och Adelns
värdighet skulle förminskas i någon följd
af pluralitetens beslut; utan bekänner mig till
en alldeles motsatt tro för framtiden.
Herr von Ehrenheim, Johan Reinhold,
och Friherre Carpelan, Carl Mauritz, anmälte
till Protocollet deras reservationer, ‘i enlighet
med hvad Herrarna Hjerta och Lefrén förut
anfördt.
Den 19^Martil,
52?
Gref ve Cronstedt, Claes: Äfven jag har voterat
för publiciteten , och Jrodde en reservation
vara öfverflödig , då jag ansåg mig vara nog
känd; men då en oriktig tydning af min tanka
möjligen kunde äga runi , anhåller jag få reservera
mig i likhet med Herr Lefrén,
Friherre vört Stedingk, Ludvig, och Grefve
Taube, Gustaf Eric, anmälte nu till Protocoliet
deras reservationer emot Ridderskopets
och Adelns beslut.
Grefve Posse, Arvid-. Jag erkänner uppriktigt
min förundran deröfver, att den i Grunda
lagarne Riksdagsmannen tillagde reservationsrätt
, nu blifvit utsträckt till ny öfverläggning
öfver ett redan afgjordt ärende. Jag vill icke
deltaga deruti, utan anhåller endast att uti Protocoll^t
få antecknadt, att äfven jag röstat för
den såkallade publiciteten; men icke derföre,
att jag delar det förakt som folket, enligt hvad
här blifvit yttradt, skall bära för aristocratien ,
icke eller derföre, att jag i våra Grundlagar ej
finner några aristocratiska principer; utan derföre,
att jag anser publicitet ganska förenlig med
en laglig aristocrati, den jag älskar såsom ett
hufvudvillkor för beståndet af constitutionella
Monarchier.
Herr Uggla, Carl, förenade sig med Grefve
Posse.
Grefve Posse, Carl Hindric: Jag börjar
med att förklara mig vara en ifrig anhängare
# I
Den i g Martil*
äf frihet, publicitet, sanning och rått. Men då
jag med förundran hört den nu öppnade dis—
cussionen annoncera en pluralitet i motsatt förhållande
emot voteringen i förrgårs, så skulle
jag anse det som en feghet af mig, att ej yttra
det jag af öfvertygelse voterat Nej. Jag förenar
mig med Friherre Boije, och får blott til—
lägga, det jag tror att man ofta lÖrblandar bruket
med missbruket. Det lärer vara få ibland
©ss som ej påminna sig att det var en tid, då
blotta namnet af aristocrat var tillräckligt, att i
Frankrike föra hvilken person sOm helst gerad
till Guillottinen. Få visste dock hvad detta
ord betydde fastän de använde det. Icke destomindre
hafva vi sett, att uti den constituiion,
som under restaurationen år 1814 uppgjördes för
Frankrike, man både antog och hyllade den
aristocratiska principen såsom ett nödvändigt
element i det constitufioneya systemet. Den cohstitution,
som då under namn af charta gafs
Frankrike, Var ej ett hastverk, uppgjordt för
tillfället af de personer, som disponerade fiendens
bajonettet. Den var en följd af en mogen
öfverläggning af Frankrikes mest upplyste
tänkare. Ett nytt bevis derpå lemnäs oss under
de hundra dagars regering i8i5, då fråga var
att uppgöra en ny constitutiop, i stället för
den sorn Bourbonerne infört. Äfven då, ehuru
den nysamlade hational-representation var
bestämdt derliocratiskt sinnad, antogs en PairsKammare
med årfda rättigheter, och man hyllade
sålunda den aristocratiska principen, såsom
fett nödvändigt element till bibehållande af jeran
vigterl
-
Den ig Mar tik
529
vigten emelian de monarchiska och democratiska
makterne, Jag har således trott, att man ej har
hör förblanda principen med de missbruk som,
både hår och annorstädes, ägt rum. Missbruk
kunna finnas allestädes; friheten kan urarta till
anarchi, äfvensom aristocratien till oligarchi och
Kungamakten till despotism. Jag har trott att
man utan att begå något brott, kunde tala om
aristocratien. Jag afhöll mig i förrgårs att härom
yttra mig, då jag hörde flere utveckla sina
tankar i ämnet, och det var i följd af deras tal
jag voterade Nej. Med full öfvertygelse att hafva
handlat rätt då jag sade Nej, och att ej hafva
varit influerad, vare sig af den ena eller den
andra, yttrar jag mig i dag, och förenar mig
Sfven med alla dem , som i förrgårs önskade
publiciteten allmän för alja Stånden. Jag skulle
önska, att öfverlefva en tid då detta sker. Emedlertid
instämmer jag med Grefve von Schwerin
i dess begäran, att Protocollerne med möjligaste
skyndsamhet mätte lemnäs åt publiken,
för att således verka åt samma mål.
Herr Treffenberg, Curry Gabriel: Oak
tadt
jag nyligen afhört hvad Friherre Boije anfört
mot det Herr Hjerta i dess reservation ytt»
rut, tvekar jag icke, att ord från ord instämma
uti hvad denne sednare sagt, samt således
för min del äfven reservera mig mot resultatet
af ifrågavarande votering.
Grefve Cronhjelm, Polycarpus'. Jag får
äran gifva tillkänna, att jag förenar mig med
Ridd■ o. Ad, Prot, ? Band. 54.
35o
Dtn i Martii,
Grefve Carl Hindric Posse, en man, hvars liberalitet
och upplysning åro allmänt kånde.
Herr Rosenblad, Bernhard: Jag får till
kännagifva
, att jag, och jag tror de fleste af
dem, som vid voteringen i förrgår röstade Jat
ej trodde oss genom våra öfverlåggningars offentlig-görande
nedrifva Svenska representationens
aristocratiska princip. Yi trodde, att likaså litet
intrång häri som närvaron af våra democratiska
vaktmästare förorsakar, lika litet ägde vi
att befara af 100 möjligen democratiska åhöra*
re, genom stränga lagar underkastade djup tystnad.
Vi trödde också $ att Sveriges Konunga-
makt, frihet och välfärd äger ett så starkt stöd
i representationens aristocratiska princip, att ju
mera våra Riksdagsmanna-handlingar blifva kända
för nationen, ju mera skall dess tillgifvenhet
och förtroende för sitt Ridderskap och Adel
tilltaga.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Herr von Francken, August: Ehuru öf
verflödigt
jag anser det vara, att en öppen votering
följer på en sluten, som redan vunnit laga
kraft, får jag dock af skyldighet mot mig
sjelf tillkännagifva, det jag vid den slutne voteringen,
ledd endast af min öfvertygelse, säde
Nej; och får jag för öfrigt förena mig i hvad
Herr Grefve Posse, Carl, i ämnet nyss yttrade.
Grefve Horn, Claes Fredric: Jag har redan
reserverat mig emot Ridderskapets och A.~
Den 19 Mar lii.
delns beslut i frågan om den såkallade publiciteien;
inen i anledning af hvad hår nu blifvit
yttradt, anhåller jag att i Protocollet äfven få
(antecknadt, det min öfvertygelse icke erkänner
någon annan aristocrati inom Svenska.representationen,
ån den, som grundar sig på medborgares
aktning och förtroende i följd af medborgerliga
dygder och ädla tänkesätt.
En vård talare har velat framställa den åsigt
af restaurationen 181 i i frankrike, sorn
skulle den aristocratiska principen der hafva
stadgat den råtta medborgerliga friheten; men
jag nödgas vara af den tanke, att det år just
denna aristocratiska princip sorn , 1 strid mot
lagen och friheten infört Gensd’armer i de Deputerades
Kammare och våldfört de heligaste
folkets rättigheter i den aktningsvärde representanten
Manuels person.
Grefve Posse, Arvid: Reservations-rätten
har nu öfvergå» till en öfverläggning, huruvida
en aristocratisk makt finnes i' vårt land, och
i sådant fall, huru nyttig den må vara. I förra
fallet hvarken vågar jag eller behöfver fålla
något omdöme, ty Höglofl. Ridderskapets och
Adelns eget medvetande gifver säkraste utslaget
deröfver, och i det sednare åberopar jag erfarenhetens
vittnesbörd, och hvad de mest utmärkta
författare yttrat 1 fråga om constifutiohella
Monarchier. Jag har egentligen begärt ordet
endast för att bestämdt gifva tillkänna, att
jag icke delar den sista vårda talarens åiigter,
ty min öfvertygelse är den, att det Va
-
552
Dea 19 Biarliii
rit ett missbruk af den aristocratiska makten,
och icke egenskapen af denna makt, som fört
Gens’darmer i Frankrikes Deputerades Kammare.
Grefve Frölich, David, förenade sig med
Grefve Posse.
Grefve Ridderstolpe, Carl-. Jag hade trott,
att, i afseende på Friherre Åkerhjelms väckte
motion, ingen vidare åtgärd vore för närvarande
af nöden, sedan den i förrgår vidtagne, nemligen
voteringen; men då jag likväl nu finner,
enart sagt, ny öfverläggning derom öppnad, vill
Icke eller jag dölja, att jag dervid lemnat mitt
slutna Ja. Det skedde af känsla, öfvertygelse
och öfverläggning; men, i hänseende till flere
5 dag framkastade åsigter, nödgas jag tillika förklara,
att jag förenar mig för öfrigt med Herr
.Grefve Arvid Posse.
Friherre Lagerbjelke, Gustaf: Jag förenar
anig med Herr Grefve Arvid Posse i det afseende,
att den obestridliga och nu begagnade
rättigheten till enskilta reservationer emot förrgårdagens
beslut, föranledt till en något för
utvidgad öfverläggning om ämnen, som med utöfningen
af denna rätt icke äga en nödvändig
eller åtminstone oundviklig gemenskap. Anledningen
till denna utsträckta discussion ligger törhända
i något missförstånd om orden aristocrati,
aristocratisk princip, aristocratiska elementer,
hvarom åtskilige värde talare tyckts äga motsatta
idéer. En korrt utredning a£ ämnet torde
Den 19 Martti'.
?35
således bidraga till någon upplysning, möjligtvis
äfven till sammanförande af några skiljaktiga
begrepp. Jag tror att en väsendtlig afdelning
bör göras emellan den positiva aristocratiska
princip, sorn kan tillhöra en Stats-författning,
och åe moraliska aristocratiska elementar, som
i alla samhällen och hos hvarje nation lätteligen
stå att upptäcka. Hvad den förra beträffar,
eller principen af positiv och så till sågande
materiell aristocrati, finnes den mer eller
mindre uti alla Stats-författningar, utom i
dem, som utgå från grundsattsen af pur democrati,
hvaraf exempel nu mera ej torde kunna
företes. Den finnes således, och i ett högre
mått, i Frankrike, i England, hvarest ärftliga
Pairs-Kamrar äga, utom det allmänna interesa
set, äfven vissa speciella interessen att försvå;
ra, och i sådant afseende åro med särskilta
privilegier och prserogativer utrustade. Den finnes
äfven inom vårt fädernesland, men visser-1
ligen i en vida mindre grad, derföre att vår
Stats-författning stadgar Fyra Kamrar , med lika
andel i lagstiftningen, samma initiatif-rått,
enahanda öfverlåggnings-method, samt lika fjerdepart
i besluten. Hvad åter angår aristocratiens
immateriella elerpenter, vågar jag tro, att
de finnas i hvarje samhälles natur, och i naturen
af sjelfva mennisko-hjertat. För att bestrida
deras tillvarelse, skulle man nödgas förutsätta
en absolut likstämmighet i hvarenda men^
niskas förmåga och öfriga förhållanden. Ty dessa
aristocratiska elementer bestå just i hvad man
kanske neologiskt skulle kunna kalla de fociala
fommileterna, icke med hänseende till rang och
554
Dea ig Martn,'
verklig makt, ulan lill moraliska öfverlägsen lister,
dessa må härröra från åldriga historiska minnen,
från högre kraft af snille, från djupare mått
af insigtsr, elier från inflytelsen af större rikedomar.
Dessa olika slag af moralisk aristocrati
, åro hos oss, likasom öfverallt, omisskåhnbara;
de gifvas i alla Stånd, de låra visst ej
^kunna förnekas i detta. Långt ifrån att tro dessa
elenienter förkastliga , anser jag dem innebära
den vigtiga conservatoriska princip , som utgår
fjrån behofvet af ordning, af varaktighet, och
således äfven år sjelfva frihetens fastaste stöd;
ty de medborgare, på hvilka någon af aristocratiers
moraliska elemenler kari lämpas , äga
det högsta interesset att bevara hvad sorn år.
Mycket vöre härvid att tillägga , men jag hemställer
vördsamt, om ytterligare discussioner i
detta ämne behöfvas , och om icke fast hellre
tjenligt vore, att till andra deliberationer öfvergå
, sedan den aktningsvärda minoritet, sorn
önskat reservera sig emot det beslut, hvilket till
denna discussion föranledt, nu ägt tillfälle att
sin lagliga rättighet utöfva.
Friherre Carpelan , Carl. Mauritz: Ehuru
interessant det kunde vara att höra hvad Friherre
Lagerbjelke nu yttrat* tror jag dock hvar
och en sorn vill reservera sig, kan göra det
utan något vidare yttrande rörande sjelfva ämnet.
Herr Rosenqvist, Fredric Leonard, hade
inlemna! följande, sorn upplästes:
Med stöd af Riksdags-Ordningens 5y §.,
hav jag den äran vördsamt anhåjla, om mia.
Den 19 Martil.
555
reservations intagande i Protocollet, emot det
beslut, sorn Högloflige Ridderskapet och Adeln
fattat, i fråga om publiciteten.
Herr Maule, Carl > hade inlemnat ett skrifteligt
yttrande, så lydande:
v
Då jag anser för en heder att hafva röstat
för offentligheten uti våra lagstiftande sammanträden
, men resultatet, vid voteringen uti
ifrågavarande ämne i förleden Måndags-Plenum,
utfallit så oförväntadt och så litet öfverensstämmande
med den tro om sann upplysning
och liberalitet, man hyst och bordt hysa 0111
Rikets första Stånd; så anser jag för en ännu
större heder, att högtideligen hafva reserverat
mig till Protocollet emot det fattade beslutet.
Herr Dahlman, Lars Johan, anmälte till
Protocollet sin reservation emot Ridderskapets
och Adelns beslut.
Herr Dankwardt, Carl*. Ehuru jag af
den händelse, ej kommit att deltaga i voteringen,
att jag missräknat mig på tiden, tror jag
det dock vara min rätt^ att reservera mig emot
det fattade beslutet, sorn min öfvertygelse ogillar.
Friherre Raab, Jacobi Min trosbekännelse
aflägges äfven derigenom, att jag reserverar
mig emot beslutet.
Friherre Ridderstolpe ‘ Fredria: Jag har
yoterat emot publiciteten. Jag skulle varit af
motsatt tanka:
Den 19 Murtii,
1 io Om jag i nuvarande publicisternas ton
kunde igenkänna den hyfsning i uttryck, och
den billighet i upptagande af motpartiets skäl,
som utgöra rättvisans kännemärke.
2:0 Om tillskottet af läktarens 100 persosöner
ej frambringade hesitation hos mången ung
talare viel de tentamina, hvilkas återhållande här
har blifvit vidrört, samt hvarigenom vältaligheten
skulle blifva ett behof och snillet tillrycka
sig den uteslutande uppmärksamhet, som äfven
bör ägnas åt det enkla förståndet.
Föredrogs å nyo Högvördige Präste-Ståndets
den 5 dennes aflåtne och den i5 derpå
följde på bordet lagde Protocolls-Utdrag, innefattande
remiss till Banco-Utskottet af Herr
Doctor J. O. Wallins motion, att en minnespenning
må präglas i anledning af Hans Kongl.
Höghet KronPrinsens och Hennes Kongl. Höghet
Prinsessans., Josephina af Leuchtenberg,
förestående Biläger; uti hvilken remiss de öfrige
Riks-Stånden blifvit inbjudne, att sig med
Preste-Ståndet förena. I sammanhang härmed
upplästes Borgare- och Bonde-Ståndens Prutocolls-Utdrag
af den 1 1 och 12 dennes, innehållande
att bemälte Stånd , örn enahanda remiss
med Preste-Ståndet sig förenadt. Och
fann Ridderskapet och Adeln, uppå derom af
Herr Grefven och LandtMarskalken gjord pro^
position, för godt att, äfven för dess del, uti
ofvanberörde remiss, instämma.
Den 19 Martil»
Föredrogs å nyo och remitterades till Stats-x
och Banco-Utskotten, Kongl. Maj.ts den 5 dennes
aflåfne och samma dag eftermiddagen på
bordet lagde Nådiga Proposition till Riksens
Ständer, angående låne-understöd för Städerne
Norrköping och Rörås.
Företogs till pröfning Constitutions-Utskottets
den 27 sistledne Februarii afgifne och den 1 r
dennes på bordet lagde Memorial, i anledning af
Kongl. Maj;ts under den i3 sistledne Februarii till
Riksens Ständer allåtne Nådiga skrifvelse, angående
rättighet för Kongl. Majit, att i de fall 45 §,
Regerings-Formen innehåller och under Kongl.
Majits resor till Konunga-Riket Norrige, utnämna
Hans Kongl. Höghet KronPrinsen till
Ordförande i den då tillförordnade Regering.
I sammanhang härmed upplästes Prästeoch
Bonde-Ståndens Protocolls-Utdrag af den
11 och i3 dennes, hvaraf inhemtades, att bemalte
.Stånd, med godkännande af Constitutions-TJtskottets
åsigt, att här icke vöre fråga
om någon verkelig för alltid bestående Grundlags-förändring,
utan ett personelt undantag,
eller en tillfällig modification af RegeringsForTnens
43 §., funnit för godt att Kongl. Maj:ts
ifrågavarande Nådiga Skrifvelse till alla delar
bifalla.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislans j
anförde skrifteligen:
£Se Bilagan N;o 2.)
Den 19 Martti,
Hans Excellence Herr Grefve af Weli
tersteclt, Gustaf: Till svar på hvad en värd
Ledamot Herr Grefve von Schwerin yttrat angående
Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse, torde
jag få anföra att de ord på hvilka Grefve von
Schwerin mycket synes hafva fästat sin uppmärksamhet
och dem han anser innebära en önskan
från Konungen om en förändring eller ett
tillägg i Grundlagen, icke efter min öfvertygelse
äga denna mening. Ordet tillagg finnes
val i skrifvelsen, men det står sorn ett exempel,
ej sorn en yttrad önskan. Det torde til-,
låtas mig få upplysa den del af skrifvelsen,
som angår hufvudfrågan. Först står omtaladt
det beslut som af Riksens Ständer vid 1818
års Riksdag blef fattadt. Derefter kommer:
För att julikomna verkan af detta beslut, vav
derföre Kongl. Maj.ts första tanke att föreslå,
Rikets Ständer att afven vid de tillfällen 43 §.
Reg erings Formen om förmå ler, åt Hans Kongl.,
Höghet KronPrinsen uppdraga Rikets Styrelse;
men dd, på sätt sä val nämnde §., sorn
8 §. Regerings-For men innehålla, Kongl;
Maj:t, d ena sidan, ej bort betaga Sig den
rått att, i vigtiga fall och utan omgång till.
Regeringen , utöfva Sine Konungslige pligter,
<td Dess hälsa sådant tillåter, och, d den andra
, vid det i afseende pä Hans Kongl. Höghet
KronPrinsens Person, nu åsyftade tillägg
i Grundlagens Jiadganden, trott fig, i möjligafte
måtto, böra gä dessa Jtadgandens anda
till mötes, har Kongl. Majit, med jäjiadt afseende
på dessa förenade omjiändigheter, nöd-,
gatt afflå ifrån denna fin föresatts. Det äjr
Den 19 •Martil,
> $ptta ordet tillägg, som jag medgifver kan väcka
någon villrådighet, men det står blott för
att visa, att ej någon bestämd förändring skulle
komma att ske i 45 §. Regerings-Formen,
hvilken säger: ”Går Konungen i fält, eller till
”aflägsnare Inrikes orter reser, förordne han
”fyra af Stats Rådets Ledamöter och ibland
”deni Justitise-Ståts-Ministern att lora Regeringen
i de mål, Konungen föreskrifver. Med
”de mål, Konungen då Sjelf afgör, förhålles på
”det sätt, som 8 §. stadgar.” Då nu Konungen
begär att KronPrinsen må kunna blifva
Ordförande i denna Regering, så är det visserligen
ett tillägg till ett stadgande, sorn Han derigenom
velat uttrycka; men orden i afseende
pd Hans Kongl, Höghet KronPriruens Person
visa, att detta ej skulle blifva ett permanent
och bestående tillägg till Grundlagen, utan blott
ett af Riksens Ständers förtroende påkallad t beslut,
personelt för vår nuvarande KronPrins.
På sätt som Herr Grefve von Schwerin yttrat,
är i afseende på formen stor skiljaktighet emellan
detta ämne och de 1812 och 1818 af Riksens
Ständer fattade beslut; men ett beslut af
Riksens Ständer i afseende på en möjeligen
sig företeende Konungens sjuklighet, kan ej
jemföras med det då Hans Maj:t reser oell
samtycker att sälta Sin Son till Ordförande i
Regeringen. Vid ett sådant tillfälle kan icke
det förra beslutet tillämpas, emedan det är
Konungen tillåtit att, om Han medhafver 5 af
Stats-Rådets Ledamöter, kunna utöfva Regeringen
, och den sorn är här i Stockholm blott får
sysselsätta sig med de mål Konungen föreskrif•
54o
Den 19 Martit,
ver. Om fulla utöfningen af Styrelse-magten
öfverlemnades åt Regeringen i Stockholm, så
betoge Sig Konungen rättigheten, att i Sitt Eget
land färdas annorlunda än som resande. Detta
öfverlemna!' jag nu till Ridderskapets och Adelns
bepröfvande och jag skulle tro att Ridderskap
pet och Adeln utan att detta syftar till någon
ändring uti Grundlagen, kan gå tillväga med
samma förtroende som då de, i händelse af
Konung Carl XIII;s sjukdom uppdrogo åt då
varande KronPrinsen att föra Styrelsen. Grefve
von Schwerin har äfven anmärkt, att ämnet
blifvit framställdt genom en skrifvelse och ej
genom en proposition. Just det att Konungens
framställning bär namn af skrifvelse visar att
frågan blott ar personel. Man har äfven anmärkt,
att det icke står om Regeringen skall
vara mindre eller lika med hvad i 4ö §. RegeringsFormen
finnes stadgadt. Jag tror att då
denna §. i Grundlagen, endast åberopas i Kongl.
Maj:ts Nådiga skrifvelse, på sätt sorn skedt är,
bevisar detta tillfyllest att den, i afseende pä
den tillförordnade Regeringens personal icke
kan, eller får undergå någon förändring, och
att KronPrinsen skulle blifva Ordförande i den
Regering som består af fyra Ledamöter, bland
hvilka Justitiae Stats-Ministern är inbegripen.
Jag tror således, att till den Furste som i händelse
af Konungens sjukdom, kommer att, med
full Konungslig makt och myndighet, föra Rikets
Styrelse, kan man nu med säkerhet och
tillförsigt, lemna rättigheten att med 2.me röster
presidera i Regeringen.
Ben 19 Martil.
Friherre Boije, Ludvig: Äfven i denna
sak skall jag yttra mig i enlighet med hvad min
känsla säger mig vara rått, och min förståndspröfning
såger mig vara sannt och klokt. Annat
år form, och annat år sak; men då saken
just angår undantag från formen, kan behandlingssättet
för pröfningen icke vara bundet af
formen, emedan det vore icke att pröfva saken,
utan att afslå den. Något annat svar år icke
att af ConstitutionsUtskottet förvänta; och jag
inser då ingen nytta af en återremiss. Hvad
saken angår, så får jag påminna om de tvenne
undantag, af likartad beskaffenhet, men i större
scala, som Stånderne vid 1812 och 1818 årens
Riksdagar, vidtagit: och om den inconsequence
hvarföre vi skulle taxeras, om vi nu gjorde
annat. Då Konung Carl XIII lefde, blef, utan
all fråga om former, KronPrinsen Carl Johan,
beklädd med rättigheten, att under Konungens
sjukdom, utöfva Regeringen; och vid sista Riks-t
dag blef, utan fråga om former, samma rättighet
uppdragen vår nu varande KronPrins: Jag
vet dä icke heller hvarföre formerne mera nu,
ån då, skola binda oss; men det Vet jag, att då
två Stånd redan bifallit saken, och det tredje
otvifyelaktigt äfven gör det; så skulle Adelns
vägran, gifva, icke anledning, men tillfälle för
uttydningar, för hvilka jag tror att vi icke böra
blottställa oss. Jag begär alltså proposition till
bifall åt Konungens Nådiga Skrifvelse.
Grefve von Schwerin'. En nations garanti
för de rättigheter som den betingat sig, ligger i
formerr.es
Den 19 Martii.
äfven aå litet sorn någon annans det förtroende
sorn Hans Kongl. Höghet KronPrinsen så rättvisligen
påkallar. Jag är också fullkomligen benägen
att antaga den förklaring på Kongl.
Maj:ts nådiga skrifvelse, som Hans Excellence
Herr Grefve af Wetterstedt behagat gifva. Jag
skulle kanske icke yttrat några betänkligheter,
om ConstitutionsUtskottet helt enkelt hade svarat
att det icke kunde sig med målet befatta.
Men då ConstitutionsUftkottet kommit med en
hel ny theorie; då det antager en skillnad emellan
verkliga Grundlagsförändringar och tillfälliga
Grundlags modijicationer\ då det låtit oss
ana möjligheten utaf, att, från de förbindelser,
i hvilka Sveriges Konungar ingått, och som skola
gälla man efter man, undantag för personer
skulle kunna göras, så får jag säga, att det
år just dessa ideer, hvilka hos mig födt betänk*
ligheter.
Jag hemställer till Ridderskapets och Adelns
bepröfvande, om vi kunna stå till svars för
Nationen och för efterkommande att hafva tillåtit
uppställandet af en sådan theorie; om vi
kunna stå till svars inför våra egna samveten,
att hafva medgifvit, att från en Grundlag, som
både Konung och Ständer besvurit, undantag
för personer skulle få äga rum.
Jag vill ej sträcka min blick in i framtiden;
men skulle det komma i bruk att omedelbarligen
i Stånden besvara Kongl. Maj:ts nådiga
propositioner, utan att på sått som RegeringsFormens
56 §. föreskrifter, proposition till bi
-
Deri 19 Marth.
543
fall eller afslag framstålles på ett från Utskott
kbmmet förslag till svar; huru lått skulle icke
öfverraskningar kunna åga rum; huru lått skulle
icke Ständerna i ett obevakadt ögonblick
kunna ge bort cönstitutionen.
Jag har påkallat Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet. Jag har fredadt mitt samvete.
Jag lågger på Ridderskapets och Adelns samvete
om dess eftergifvenhet skulle medföra vådliga
följder. Men än en gång hemställer jag om
ej Ridderskapet och Adeln skulle vilja återremittera
Utskottets Betänkande, med anhållan att
Utskottet bestämdt må såga om det tillstyrker
Ridderskapet och Adeln att bifalla É.ongl. Maj:ts
Nådiga Proposition.
Friherre Taranget, Henning, och Grefve
Horn, Claes Fredricf förenade sig med Grefve
von Schverin;
Herr von Hartmansdorff i Augiift: Jag
erkänner visst riktigheten af de anmärkningar,
Grefve von Schverin gjort i allseende till den
formela behandlingen af detta amne; men jag
kan ej instämma uti hans yrkande af återremiss
till ConstitutiönsUtsköttet; emedan, i en fråga
af sådan natur sorn denna; intet steg bör tagas
, hvilket kunde uttydas såsom någon svårighet
vid beviljandet. Deremot tror jag att
dessa invändningar snarare bordt göras första
gången, då fråga var att gifva Hans Kgl. Höghet
KronPrinsen rätt att sitta i Regeringen. Enär
Riksens Ständer vid sistledne Riksmöte, enligt 2
544
24e/i 19 Martil.
§. i Riksdagsbeslutet, uppdragit åt Hans Kongl»
Höghet Kron-Prinsen att , vid tillfållen af
Hans Maj.t Konungens skjukdom, föra Regeringen,
hafva Riksens Ständer redan gifvit mera,
ån hvad som nu begäres. Det vore då en
motsägelse att icke bevilja det ringare. Men jag
anser det vara olämpligt, att Kronprinsen skulle,
enligt den Nådiga skrifvelsen , sitta i Ståts-Rådet
blott med arne röster, och följaktligen kunna
öfverröstas. Redan finnas, enligt våra författningar,
och jag utbeder mig att derå få fästa
Höglofl. Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
4 slags Regeringar; detta skulle blifvadet 5:te.
Det första år, då Konungen vistas i hufvudstaden
och sjelf är i Regeringen tillstädes, enligt §. §.
4 och 8, RegeringsFormen. Det andra, då Konungen
är utrikes, sjuk eller död och Thronföljare år
omyndig, eller icke finnes, samt Regeringen föres
af StatsRådet med Kongl, magt och myndighet,
enligt §. §. 5g, ^2 R.egeringsFormen. Det tredje,
då den, i de mål Konungen föreskrifver, föres
af 4 StatsRådets ledamöter, under det Hans Majit
är i fält eller stadd på resor till aflågsnare inrikes
orter, enligt §. 43 RegeringsFormen. Det fjerde,
då KronPrinsen med Kongl, magt och myndighet
förer Regeringen under Konungens sjukdom,
enligt §. 3 af 1818 års Riksdags-beslut.
Det femte vöre det nu föreslagna, då KronPrinsen
under Konungens frånvaro på resor, inom
Riket, eller åt Norrige, skulle sitta i Regeringen
nied 2ine röster. Det förefaller mig, sorn sagt
år, olämpligt, att Hans Kongl. Höghet Kron
Prinsen,
som redan år myndig vorden och till
( 0
sa
iben 19 Marttil
så hög grat! åger nationens kärlek och förtroende,
skulle deltaga i ledningen af de mål, Konungen
till Regeringen öfverlemnade, utan §tt hafva
afgÖrande-rått. Redan har man funnit olämplighet
ten elerat att Konungen deltager i Högsta Domstolen
på sätt KronPrinsen nu skulle deltaga i Regeringen,
eller så att han af de öfrige Ledarnöterne
kan öfverrÖstas, Gäller detta i fråga om
domare-mål, så måtte det ännu mera gälla om
Regerings-årender. Såsom följder af det örigtisa
förhållandet i förra afseendet, anser jag, att
Kongl. Majit så sällan sitter i Domstolen, att
Hans Maj:t funnit för godt icke längre underteckna
de beslut, Han der icke öfvervarit, samt
att Kongl. Maj:t i sitt tal vid Riksdagens Öppnande
förklarat sig vilja afsåga Sig sitt rum uti
Högste Domstolen. Alt en dylik författning likväl
Skulle fortfara i Regeringen, i afseende på
Hans Kongl. Höghet KronPrinsen, vore eh motsägelse.
Man invänder, att ora KronPrinsen
Enge ensam afgörande rätt i Regeringen, och
Konungen dessutom utfärdade Förordningar ifrån
Norrige, skulle man på en gång hafva 2:ne Konungar.
Förhållandet vöre då likväl icke annorlunda,
åri det år nu, när Konungen ar pä
resor, ty i de mål , Konungen föreskrifver, afgår
den tillförördnadé Regeringen i Stockholn*
ined Konringslig makt och myndighet. Jag inger
då ej hvarföre KronPrinsen skulle förmenas
lika makt, enär öfvefskrifteri äfven hanö
hamn, naturligtvis då, liksom nri, Öfver Regeringens
ledamöter, borde tillkännagifva förord
Ridd,
o, Adj JProt, 2 Band, 55;
546
Dan 19 Martiin
Bandet. Ett sådant beslut vore äfven, i afse^
ende på lagligheten af dess fattande, formligare
ån det föreslagna , ymedan det blott vöre en fullständigare
utveckling af dem som 1812 och 1818
blifvit vidtagna. Jag vågar således underställa
Högloflige Ridderskapet och Adeln huruvida denna
framställning förtjenar afseende. Skulle man
deremot tro att ingen afvikelse från skrifvelsen
bör ske, yrkar jag icke eller deruppå; men jag
har dock bordt anföra hvad jag i detta ämne
ansett vara rätt.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hindric: Jag
kan ej föreställa nyg huru, vid behandling af
detta ämne, fråga kan uppstå 0111 tänkesätten för
Hans Kongl. Höghet KronPrinsens person, hvilka
åro sådane att de ej kunna vara underkastade
något tvifvel; helst hvad sjelfva saken angår,
det synes tydligt, att då Riksens Ständer
redan till KronPrinsen öfverlemnat rättigheten
att under Konungens sjukdom regera med
full myndighet; det nu ej kan komma i fråga
att af bristande förtroende vägra en ringare
makt. Här år ej fråga om annat ån principen
af constitutionens helgd. Först är den omständigheten
, att jeg omöjligen kan göra mig ett
begrepp om ett föråndradt behandlingssätt för
temporaira och personella afsteg och för tillägg
till Grundlagen. Jag s^r ej hvart det skulle leda
om roan kunde förklara hvad afsteg som
helst såsom blott temporairt. Det kunde vara
likgiltigt, i afseende på detta ämne, men prcejudicatet
kunde leda till dylika beslut af mera
vigtigt inflytande- Det må kallas proposition
siler skrifvelse, så kan jag ej ingå uti den di
-
Den 19 Martti.
547
Stinction som deremellan är gjord , då den förfcnleder
till en förändring i Grundlagen, och
då remiss af ämnet till ConsfitutionsUfskottet
redan förevarit. 81 §. RegeringsFormen säger
tydligen: men icke må under någon förevändning
Riksens Stander förrän å nästa Riksdag
propositionen till bifall Upptaga. Dessa
ord tyckas tydeligen gifva tillkänna att ingen
förevändning får finnas för sakens ConstitutionsVidriga
behandling. Jag finner således att ConstitutionsUtskottet
ej Grundlags-enligt behandlat målet
och ej Grundlags-enligt Framställt sine tankar.
Om Riksens Ständer vid förra Riksdagen funnit
sig föranlåtne, att emot constifutionens ordalydelse
bifalla en förändring, så har det kanske
skett af politiska grunder och andra skål * så
giltige , att mari'ej har något dervid att anmärka.
Mert jag hemställer huruvida förhållandet nu
år lika; och huruvida det år enligt med princip
, att eri Kongl, person , som redan i Vissa
fall har högsta makten kan insättas ibland Konungens
ansvarige Rådgifvare, blott med rösträttighet.
Det år öfver denna princip som Utskottet
hade bordt yttra sig, om den år i öfverensstämmelse
med Grundlagens anda Och om
den ej deruti medför rubbning. På denna grund
föreslår och yrkar jäg återremiss. Jag anser
ieke någon betänklighet för Ridderskspet och
Adeln uppstå att besluta en sådan, om ock tre
Stånd skulle annorlunda" afgöra målet. Jag tror
ingen derutaf kunna draga någon obehaglig slutSatts,
då KronPrinsen redan år beklådd raed en
högre makt, och vi ålla säkerligen i likhet med
hvad Herr von Hartmansdorff föreslagifj äfven
548
Den IQ Mar lii.
för detta tillfälle gerna skulle vilja lemna fick—
uoin den högre. Jag kan eller ej inse behofvet
deraf, att KronPrinsen någonsin i Regeringen
intager annat runi ån Regentens person , ty om
han ej som sädsn kan deltaga i Regeringen, ser
jag ej hvarföre han deruti skulle vara röstägande.
Jag tror att den §. som bestämmer Regegrringen
under Konungens frånvaro , år så tydlig,
att ej den kan vara underkastad något tvifvelsmål.
Det år möjligt, att jag ej fattar det
goda sorn derigenom skulle kunna uträttas, meri
aå långe jag ej inser det, måste jag bestrida
.detsamma. Utskottets hänvisning att handla inconstitutionelt
för det att man förut gjort det,
år så märkvärdig, att den hos mig framkallat
dessa kalla anmärkningar nästan emot min vilja
att mera deltaga uti försvaret af principer, sedan
jag till en för mig outplånlig smärta, inom
detta rum, under det Nittonde århundradet fått
upplefva förkastandet af det fria samhällets första
princip, publiciteten; och måtte det förlåtas
mig5, om jag fruktar att eö ministeriel obscurantisme
möjligen en gång kan komma att
uppstå på dess graf.
Friherre Boije: Då jag nu hör faran *
af praejudicatet åberopas såsom skål, bör jag
erinra, att prcejudicatet just låg i de tvenne
Ståndernes beslut, om Ii vilka jag nyss erinrade.
Ja, jag drar icke i Betänkande att förklara, att
om dessa prasjudicater icke varit gifne, i alldeles
samma ämne, så skulle jag, till hvad man
nu begår af oss, hafva ihärdigt svarat Nej; men
nu går det, efter min tanka, icke mera an, att
neka till elt mindre, då man 2 gånger bevilja!
9én 19 Martil'.
ett större; emedan det dock innebär en inconsequence
i handlingssätt. Det är i anledning af
Herr von Hartmansdorff^ yttrande, som jag bör
påminna örn otiliståndigheten för oss att ingå i
annan pröfning om hvad iner, eller mindre
magt, sorn skulle tilläggas Hans Kongl. Höghet
KronPrinsen ån den, hvartill Konungens bref
föranleder. Konungen år sjelf enda innehafvaren
af ali Konungsligän rått och magt, och utöfver
den del deraf, som Hans Majit sjelf vill
åt sin Herr Son uppdraga, kunna vi omöjligen
tillåta oss att gå.
Grefve Do la Gardie, Jacobi Hufvudsakligen
förekommen af den värde talaren
som sist yttrade sig, åfvensoin af Herr vora
Hartmansdorff', med hvilken jag instämmer; får
jag blott tillägga, att då Herr von Hartmansdorff’
funnit det vara olämpligt att KronPrinsen
vid Konungens frånvaro, icke skulle äga samma
rått som Konungen, så hemställer jsg om det
icke vore ån mera olämpligt att en Furste, sorn
åger Nationens oinskrånktaste förtroende, skulle
kunna linnas på samma ställe som Regeringen
och deruti ej hafva någon röst. Af dessa skål får
jag hos Högvålborne Hr Grefven och LandtMarskalken
anhålla om proposition till bifall å Hans
Maj.ts Nådiga Skrifvelse, men med tillägg, att då
som hittills skedt Hans Majd sjelf bestämmer de
mål, hvilka under Dess Höga frånvaro, af den
tillförordnade Regeringen får upptagas och afgöras
samt denne äfven hitintills med Konungs-»
lig magt och myndighet dein afgjordt, samma
sått hädanefter må tillkomma Hans Kongl. Hög»-
55o
Den 19 Mar lili
het KronPrinsen, Jag har ej sett någon våda
vidlåda denna magt, lemnad åt 4 Stat-Råder,
jag inser den ånnn mindre, om den öfverlämnäs
åt Thronföljaren; tvärtom skulle jag anse mot
nuvarande styrelse-princip stridande, om Hans
Kongl. Höghet af de 4 StatsRåden öfverröstades,
som ehuru ej troligt, likväl möjligen nu kunde
hända, och Hans- Kgl. Höghet derigenom blef
tvungen underteckna ett heslut, i motsatt förhala
lande med Dess yttrande och Dess öfvertygelse.
Friherre Wrangel'. Redan har jag förenat
mig med Grefve von Schverin rörandé återremissen
af ConstitutionsfJtskottets Betänkande;
äfvensom i anledning af Friherre Anckarsvårds
nu gjorde erinringar, jag helt och hållet delar
samma öfvertygelse. Svenska Folkets tillgifvenhet
för närvarande Konungahus, år ingen slags
tvifvel underkastad, derpå hafva vi lemnat högtidligen
gällande bevis, och just detta föranleder
till ökade anledningar, att förekomma allt
intrång på våra Grundlagar; de åro en förmur
så vål för Thronen sorn för Folket emot allt
främmande våld, och hvarje afsteg från deras
bokstafliga innehåll, år ett ingrepp på friheten.
Det förundrar mig att höra åheropas tvenl
ne förut vidtagne eonstitutionsvidriga åtgärder,
såsom en inbjudning till flera dylika; men för
det man tvenne gånger varit constitutionsvidrig,
inser jag intet slags skål, att vara det tredje
gången; om ån Kongl. Maj.ts Nådiga skrifvelse
endast rörer Prins Oscar personligen, blir
likväl af densamma den följd, att hvarje ny
Den 19 Martil,
KronPrins påkallar en lika åtgärd; för öfrigt
paralyserar det constitutionen, att införa ett Regeringssätt
som strider emot densamma. Jag
gillar ej allenast saken, utan jag anser den äfven
högst nödvändig och nyttig; mert jag ogillar
högeligen sättet, i synnerhet sorn önskade
förändringar från Representanternes sida, säkerligen
med mycken noggrannhet skulle bevakas och
icke tillåtas, -under åberopande af föregående
praejudicater.
Måtte vi alltid erinra oss, att Konungamagien,
Folkets frihet och Nationens sjelfjtändighet
hvila på Constitutionens helgd.
Grefve Posse, Carl Henric, förenade sig
med Friherre Wrangel.
Friherre Anckarsvärd: Det år blott i moU
satts af hvad Friherre Boije yttrat för honom
vara anledning till bifall, som jag anhåller få
nämna, att det just år derföre att jag vid förra
Riksdagen deltagit i afsteget från Grundlagen,
för det jag då trodde det vara nödvändigt, sorn
jag nu på samma grund talat emot ett sådant
afsteg. Jag har i öfrigt ej yrkat ett afslag, jag
har blott yrkat, att ConstitutionsUtskottet skulle
Grundlagsenligt yttra sig om principen, på det
Riksens Ständer derefter enligt formen, måtte
fatta sitt beslut. Derföre får jag anhålla om
återremiss, på det Utskottet måtte mera fästa
sig vid orden och andan i constitutionen, ån
vid hänvisningar till Riksens Stånders egna gerningar.
Herr Hammarskjöld, Lorenzo: Om riese
skrifvelse som ligger till grund för ConstitutionsUtskottets
Utlåtande ej egentligen år någon
Kongl, proposition och ej år en constiiutionsfråga,
så lärer ett misstag begåtts, då den remitterades
till GonstitutionsUtskottet. Men då
detta misstag år begånget, ej allenast af Ridderskapet
och Adeln, utan åfven af de 5 öfrige
RiksStånden, då saken en gång till Constitutions-Utskottet
blifvit remitterad och af
detsamma i behörig ordning upptagen, så hade
det varit Constitutions-Utskottets pligt att
deröfver yttra sig, antingen att det ej med frågan
kunde sig befatta, eller ock att utreda detsamma,
men ej att tala om tillfälliga eller personliga
modificationer, hvilket man ej borde,
•vänta af ett Utskott, sorn är tillsatt att bevara
grundlagens helgd. För öfrigt tyeker jag det
vara besynnerligt, att man täger de yttrade meningar
annorlunda ån såsom anmärkningar emot
Constituti.ons-Utskottets behandling af målet,
Hvad sjelfva saken angår, kan jag ej förutsätta,
att någon har något deremot, så vida den i.
tillbörlig form framståiles» Den innerliga vördnad
jag hyser för Hans Kongl. Höghet Kronprinsen,
gör det omöjligt för mig att tro, att
Han med nöje skulle se ett beslut i afseende
på Sig fattas, sorn ej i legal, ordning tillkommit,
och, äfven denna vördnads-kånsla nödgar
!nig att yrka återremiss af R.e.tånkandet,
Herr Cederschjöld, Pehr Gu Jinf: Jag har
Regart ordet blott för att, såsom Ledamot af
Copstitutions-Utskottet, möta den beskyllning
Wan gjort Utskottet, att hafva vid detta tillfälle
olagligen förfarit. Jag anhåller derföre att få
påminna Högloflig^ Ridderskapet och Adeln, det
sjelfva föreskriften för Constitutions-Utskottet i
65 § RegeringsFormen ”att väcka och upplugga
frågor rörande förändringar i Grundlavgarne”
så mycket mer hindrat Utskottet att
med detta mål taga. någon befattning, sorn här
ej åsyftas någon verklig och för alltid gällande,
redactio.ns-förändring af någon Grundlags §.
titan blott en, för viss. person gällande, tillfällig
modification och utsträckning af Ständernes redan
förut i samma ämne fattade beslut. Detta
ärende trodde Utskottet så mycket mer ligga
utom gränsen för dess befattning, som intet
stadgande i Grundlagen finnes, enligt hvilket
det kunnat af Utskottet behandlas. Att Utskottet
utred t rnofi verna för dess förfarande, bade.
Utskottet hoppats, ej skulle räknas detsamma
till last. Hvad återremiss beträffar, får jag
vördsamt förklara, aft den helt visst skulle tjena
till intetf hälst Utskottet omöjligen lär kunna
annorlunda än som skett, behandla frågan,
i det skick den nu är. Helt annat klefve förhållandet,
om antingen Kongl. Majit eller någon
enskilt Riksdagsman ville göra én ordentlig
motion om laglig ändring i Grundlagen; dä
Utskottet ej skulle underlåta att sig deröfver,
vederbörligen utlåta,
Sluteligen vill jag blott fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet derpå, att Utskottet
sorgfälligt undvikit, att i sjelfva saken yttra
något hvarken af- eller tillstyrkande.
554
Dm 19 Martti„
Herr Lagerhjelm, Pehr: Då jag lifligen
delar Herr von Hartmansdorffs öfvertygelse,
får jag till Herr Grefven och LandtMarskalken
framställa den önskan, att propositionen måtte
innefatta det tillägg, som Herr von Hartmans*
dorff framställt.
Friherre Anckarsvärd; Med kännedom
och öfvertygelse om den värde talarens Herr
Cederschjölds grundeliga insigter i de constitutianella
formerne, uppstår verkeligen hos mig
en villrådighet, då jag ej kan fatta analogien
emellan Grundlagen och den Arärde talarens
yttrande. Jag kan ej annat inse, än att den
ifrågavarande skrifvelsen ås}rftar en förändring
i 45 §. RegeringsFormen, då det uti den bestämdt
säger,, huru Regeringen skall vara förordnad
då Konungen går i fält eller reser till
aflägse Inrikes orter. Grundlagen måste således
undergå en bestämd förändring, då Regeringen
skall vara annorlunda sammansatt. Derföre
hade jag trott det vara Constitutions-Utskottets
ovilkorliga skyldighet att upptaga målet
och inkomma med förslag till förändring. Jag
förstår icke, huru det icke annars skulle kunna
hända, att hvar §. genom skrifvelse förändrades,
utan förslag af Utskottet, det blott förklarade
målet ej tillhöra och i följe deraf öfverlemnade
det åt Riksens Ständer. På denna grund
yrkar jag återremiss. Jag inser väl, efter hvad
konstitutionsutskottet upplyst, att den borde blifva
utan påföljd; men jag kan ändå ej afstå fran
att yrka densamma, förr än jag blifvit öfverg
tygad om misstaget, samt att 45 5. Regerings*
Den 19 31arlii.
S55
FoVmen Jean oförändrad bestå med det beslut
Jivarom nu är fråga.
Herr Lagerhjelm: Då Kongl. Maj:t Sjelf
bestämmer hvilka ärenden tillhöra den Rese--  ring spm nu är 1 fraga, lärer en sadan utveckling
af ett förut fattadt beslut som Herr von
Hartmansdorff föreslagit icke leda till intrång i
Kong!.' Majits rättigheter.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner,
jfdolph, Goran; Om jag hade trott att skrifvelsen
innebure något Constitutions-vidrigt, hade
jag visserligen ej kunnat tillstyrka den; men
constitutionen upptar de allmänna stadganden
som innefatta grunderne för allmänna fall.
Personella förhållanden äro deruti icke nämnde.
Här är fråga om en mesure i afseende
på en person, nemligen Thronföljaren. Då oinständigheterne
äro sådane, att denne Furste är
kommen till den ålder att Han kan deltaga i
Regeringen, då Hans Fader det önskar, då
Riksens Stander tvenne gånger förut efter omständigheterne
lämpat sitt beslut, utan att derefter
rätta Grundlagen, hvilken innehåller blott
allmänna vilkor och förhållanden, så tror jag
att man misstager sig då man anser detta som
en eonstitutions-vidrig mesure. Detta är blott
en personel sak, den" ändrar ingenting i jemn-*
vigten emellan Stats-Magterne, ingenting om
Konungens Rådgifvare ooh deras ansvarighet,
ingenting 0111 Nationens säkerhet, ingenting i
Grundlagens stadganden och förhållanden i allmänhet.
När dessa rubbas, då vidtages en CojjsrtituLions-vidrig
mesure; men när‘b,lolt fråga är
S5&
Den 19 Martii,
em den eller den person skall sitta i Regering
gen , när Regeringen derigenom ej får mera
magt än den förut äger, när ingen annan förändring
uppkommer, än att ärenderne behandlas
under |3ens ögon sorn en gång skall styra
Riket; då tror jag att Ridderskapet och Adeln
kan låta sin känsla råda och ej fästa afseende
på ord, som ej grunda sig på sak, Hvad återremissen
angår, så tror jag att om det blott är en
eller annans öfvertygelse att en sådan bör ske,
bör det likväl icke hindra propositionen. Men
att gå längre än Konungens skrifvelse innehåller,
tror jag vore att misstaga sig om ändamålet
och gära, en förändring, hvilken ej vore
lämpelig.
Herr Stråle, Nils Wilhelm: Frågan har
delat sig uti 5me delar. Den första huruvida
det med Grundlagen är öfverensstämmande
att bifalla, det Hans Kongl. Höghet KronPrinsen
må under Konungens frånvaro deltaga
liti Regeringen: den andra om sådant bör skepa
sätt Kongl. Majit föreslagit endast med 2:ne
vöster, eller för det tredje om KronPrinsen hörföra
Styrelsen med Kongl, magt och myndighet.
Hvad den föggta, angår, tror jag icke att man borlänge
förvilla sig. Då Grundlagen stadgar att i ett
visst bestämdt fall bör på ett bestämdt sätt förhållas
och uran nu vill stadga , att i samma fall
bör på annat sätt förhållas, så mäste väl detta
innefatta en rubbning i Grundlagen. Då jag
således icke kan finna att den föreslagna organis,
ahonen af en, Kongl. Regering under Hana
ben ig Martu.
651
Maj:ts frånvaro, är Grundlags-enlig; tror jag
likväl det ej böra inedföra någon våda om det
af Riksens Ständer fattade beslutet) att KronPrinseu
äger föra Riks-Styrelsen under Konungens
sjukdöm, äfven skulle utsträckas till dö
liändplser då Konungen reser till aflägsnaré orten
Att sådant skulle innefatta en inskränkning
uti Konungens rtiagt, kan jag alldeles icke finna,
emedan det likväl skulle bero på Kongl.
Majit, hvilka mål Han ville öfverlemna till
KronPrinsens afgörande, liksom dét nu beror på
Kongl. Maj:ts godtfinnande, hvilka skola af Regeringen
handläggas. Det är endast Stats-Rå^
dets rätt att deltaga uti beslutet, soui inskränkes
men icke Konungens. Ännu étt annat skäf
talar emot den föréslagne orgartisafionen af Regeringen.
Om olyckligtvis åtal skulle ske för
ett beslut, fattad t af Kronprinsen och 4 StatsRådets
Ledamöter, så är dét väl sannt att KronPrinsen
Vore fri från ansvar, men om de Ledamöter
sorn med Honom röstat lika, dömdes
skyldige, så vöre äfven Hans Kongl. Höghet
KronPrinsen i sjelfva verket dömd, ehuru domen
icke verkställdes, och ett sådant förhållande,
kan jag för min del icke anse värdigt Sveriges
Rikes KronPrins. Annorlunda förhåller
sig då åtal sker blott emot Konungens Rådgifvare
för deras råd, och den beslutande personen
är fri för åtal.
På dessa grunder får jäg vördsamt hemställa
till Höglollige Ridderskapet och Adeln,
örn det icke i alla afseenden skulle vara bäst,-  att stanna vid en blott utvidgning af det besluj
55^
Den ig Marlit»
Riksens Ständer redan tillförene fattat och jag
tillstyrker således bifall å Herr von Hartmansdorff»
förslag.
Herr Cederschjöld: En värd Ledamot har
framställt den fråga: huru ett bifall till Kongl.
Majts Nådiga skrifvelse Jkulle ftd tillsammans
med 43 §. af RegeringsFormen? Till
svar derpå får jag föiddara: att detta bifall
skulle stå tillsammans .med 43 precist på
samma sätt, som Riksens Ständers beslut 1812
och 1818 stå tillsammans 4ö af samma RegeringsForm.
För öfrigt begagnar jag detta tillfälle att
förklara, det jag fullkomligt delar den värde
Ledamotens Ömtålighet för Grtmdlagarnes helgd;
och att jag inom Utskottet först föreslog att
beledsaga utlåtandet med förslag till förändrad
redaction af 5g, 4o och 43 §. af Regerings
Formen.
Men oagtadt Utskottet ej fann lärnpeligt
att vid detta tillfälle och i detta sammanhang
framställa något förslag till ändring i
Grundlagen; så har jag likväl ännu ej uppgifvit
hoppet, att Utskottet torde framdeles omfatta
elen motion jag serskilt ärnar göra om en
så beskaffad ändring i ofvannämnde §. § att då
Konungen reser Utrikes eller blifver sjuk, det
ovillkorligen skall tillkomma den till myndig ålder
komne Thronföljaren att föra Regeringen
nied Konungslig magt; men att, då Konungen
reser till aflägsnare inrikes orter, det må ankomma
på Honom Sjelf att, uppdraga Regeringen
antingen åt' Thronföljaren eller ock såsom
förut, åt 4 af Stats-Råden, Jag har neru
-
1
Den ig Martu,
35g
ligen trott, att hvad vi alTtsedan år 1812 funnit
nyttigt, böra vi i8a3 söka göra lagligt.
Herr von Hartmansdorff: Jag år hufvud- ••
säklrgen förekommen af Herrar Lagerhjelm och
Stråle i vederlåggning af hvaden ledamot nåmnt
om inskränkning i Konungens rättigheter. I
Skrifvelsen står, att Hans Kongl. Höghet Kronprinsen
skulle blifva Ordförande i den Regering,
som Kongl Maj;t , till följe af 43 §. RegeringsFormen
utnämner, att föra Styrelsen i
de mål Konungen Jöreskrifvsr. Då Kongl.
Maj:t således bestämmer de ärender , med hvilka
en sådan Regering må sig befatta , kan lian
äfven bestämma dem , om KronPrinsen vore afgörande
i Regeringen; och jag tror att Konungen
lika så gerna lärer uppdraga samma makt åt sin
Son, som åt sitt StatsRåd. För min del afstyrker
jag återreniiss, emedan ConstitutionsUtskottet
derigenom skulle komma i en svår förlägenhet
: och utan tvifvel har det varit för att und.
vika ett sådant yttrande, som det man synes
fordra, som Utskottet afgifvit-det svar, memorialet
innehåller. Jng hemställer derföre om
icke den Nådiga Skrifvelsen mätte, på sätt, och
med den förändring i formen, jag föreslagit,
Varda bifallen.
Friherre Anckarsvärd: Jag ser mig förarilåtdn
att tillrättaföra ett misstag af Hr Grefve
Mörner, då han trott sig i mina yttranden finna,
det jag skulle ansett den Kongl. Skrifvelsen,
som en constitution.s-vidrig mesure. Om jag så
yttrat tnig, har det varit tvärt emot mina å
-
Den 19 Martil,
sigter. Min tanke år blott att behandlings-såu
tet håller på att blifva fconstitntionsvidrigt. Jag
hade trott en återrenaiss så mycket mer af nöden,
sorn begrteppen åro skiljaktigé, oell sonl det
hade varit Utskottets skyldighet att bestämma,
att utreda och afgifva sin tanka om principen,
till vägledning för oss vid beslutet. Jag kari
omöjligen Fatta annat, ån att ifall CohstitutionsUtskottet
hade ansett 43 §. RegeringsFormeri,
genom tillägget blifva förändrad, och i följe
deraf till Riksens Ständer inlemnat ett förslag,;
hade saken fått ett annat och lagligt skick. Jag
kan ej Öfvertyga mig derom att hvad Riksens
Ständer 18x2 och 1818 ansågo nyttigt, mi skulle
vara nödvändigt. Jag tror att man bör göra
den skillnad, att man kan vara öfvertygad orri
nyttan af en åtgärd, men nu anse tidsförhållandena
sådane, att man ined lugn kan discuterä
ora åtgärdens enlighet med Constitutionens principer,
och om nödvändigheten att bryta deni ge-^
norn ett constitutionsvidrigt beslut. Jag säger
constitutionsvidrigt, om man Onder någon förevändning
afgör vid denna Riksdag en sak, sorii
enligt 85 §. RegeringsFormen tydligen ej får
afgöras förr ån vid nästa Riksdag. Propositiolien
år föredragen, remitterad, discussion öppnad
Öfver betänkandet, meningarne åro delade om
förslaget kan bestå med Grundlagens principer;
således böt målét såsom om donstitutions-frågor
år föreskrifvit till Utskottet återremitteras;
visserligen ej såsom en följd af någon enskilts
4 öfvertygelse att det bör återremitteras; ty det
beror på pluralitetens beslut. Detta hindrar mig
doek
Den ig Mart ii. 56i
dock ej alt fortfara uti mitt yrkande af återremiss,
om Ridderskapet och Adeln deruti också
icke skulle instämma. Jag kan nu ej ingå
uti någon afhandling om principen; såsom vägledning
för en sådan discussion , hade jag först
Önskat att känna Constitutions-TJtskottets taukar
Herr Manncrstam, Johan: Man har un
der
discussionen yttrat och sökt bevisa, att ifrågavarande
beslut om Hans Kongl. Höghet
KronPrinsens deltagande uti Regeringen icke
vore i något afseende emot constitutionen stridande.
Uti denna tanka kan jag likväl icke
instämma. Constitutionen föreskrifver bestämdt
uti 3g, 4o och 43 §. §., huru Regeringen skall
foras i de fall , Konungen är sjuk , Utrikes,
går i fält, eller till aflägsnare Inrikes orter reser,
och lirarje nytt förordnande om Regeringsmagtens
utöfning i dessa fall måtte väl otvifvelagtigt
innefatta ett Undantag ifrån eller en förändring,
eller ett tillägg uti dessa föreskrifter.
Då likväl Riksens Ständer vid 1812 års Riksdag
gillat och besliitit ett Undantag af dennå
art för då varande Kronprinsen vår nu Regerande
Konung och redan vid 1817 års Riksdag
åt Hans Kongl. Höghet vår nu varande
Kronprins uppdragit, att i händelse af Hans
Maj:t Konungens sjukdom föra Regeringen, lärer
det i sammanhang med detta beslut oell
såsom en följd deraf äfven böra bifallas för
Hans Kongl. Höghet personligen, att vid ntt
ifrågaställde fall deltaga uti Rikets Styrelse,
Ridd. *. Ad. Prat. g Band, -8®.
S6a
Den 19 Martti,
Åtminstone "anser jag mig som deltagit i de
förra besluten icke kunna motsäga en sådan
tillämpning deraf. Dessutom torde uppmärksamhet
äfven böra fästas på en omständighet, som
vid constitutionens antagande icke varit förutsedd,
den nemligen, att Norrige sedermera
blifvit jmedf Sverige förenadt, hvarigenom
det nya förhållande numera kan inträffa,
att Konungen en längre tid kan föranlåtas att
uppehålla sig utom Sverige, utan att derföre
kunna anses som Utrikes, oell det lärer då ej
vara olämpeligt att stadga huru Rikets Styrelse
vid ett sådant tillfälle skall förvaltas,
I frågan om sättet för Hans Kongl. Höghets
deltagande uti Styrelsen under Hans Maj:ts
frånvaro, synes valet vara emellan 2:ne alternativer,
det ena som i Kongl. Maj;ts Nådiga
skrifvelse är föreslagit, och det andra det som
Herr von Hartmansdorff uppgifvit, nemligen
att Hans Kongl. Höghet afven i sådant fall
skulle med Konungslig magt regera. För mindel
skulle jag hälst instämma uti det sednare alter-i
nativet både derföre, att det vöre mera likstämmigt
med det vid förra Riksdagen fattade
beslut och derföre att jag tror det mest förenligt
med Rikets sannskyldiga nytta; men må
hända är detta en ny fråga, sorn icke blifvit
väckt uti Kongl. Majsts Nådiga skrifvelse, hvilken
utgör enda anledningen till remissen och
egenteliga föremålet för närvarande discussion.
O O
Uti denna skrifvelse föreslås endast, att Hans
Kongl. Höghet KronPrinsen skulle i det fall,
hvarom nu är fråga, sitta i Regeringen och der
Den 19 Martti.
liga 2:ne röster, utan att någon för framtiden
gållande förändring i Regeringsformen blifvit
ifrågaställd.
Constitutions-Utskottets utlåtande häröfver
är icke af den beskaffenhet, att någon proposition
derå lärer kunna göras och en återremiss
till Constitufions-Utskottet torde, på sätt en Ledamot
i delta Utskott i dag yttrat, troligen icke
föranleda till något nytt resultat, serdeles
sedan 2:ne Stånd redan bifallit Kongl, Maj:ts
Nådiga skrifvelse.
Jag hemställer derföre till Herr Grefvert
och LandtMarskalken samt Högloflige Ridder-,
skåpet och Adeln om i det skick saken nu kommit,
någon lämpeligare utväg finnes att afgöra
denna frågan, än att proposition göres till bifall
å samma skrifvelse.
Grefve von Schwerin: Jag skulle icke åter
hafva anhållit om oi’det, om jag ej hade hört
förundran deröfver yttras, att någon i anledning
af hvad man kallar en löreslagen me—
sure , och den man tror hafva bordt af känslan
besvaras, kan äga och yttra betänkligheter,'
kan se vådor för Constitutionens helgd.
Jag har velat undvika att yttra mig öfver
den Kongl. Propositionen eller öfver sjelfva
saken. Men då andra det gjort, så må
också jag få yttra min känsla. Den finnér
motbjudande, att se Hans Kongl. Höghet
KronPrinsen ställd i collegiala förhållandenj
Ben 19 Murtii,
den finner motbjudande att se minnet återlifvadt
af Konung Adolph Fredrics Rådkammare.
Jag har ej velat bestrida saken, efter den
blifvit yrkad, men jag har ta diet behandlingssättet.
Jag har yrkat återremiss blott för att
få det korrta yttrande af ConstitutionsUtskottet,
att Utskottet tillstyrker Riddersképet och Adeln
att bifalla Kongl. Maj:ts Nådiga proposition.
Jag har yrkat återremiss, blott på det att RegeringsFormeris
56 §. icke måtte förlora sin
helgd. Den är tydlig och klar. En Konungens
proposition, den må kallas proposition eller
communication eller skrifvelse, — i en frarns
tid skulle man kanske vilja bruka ordet or dre t
får icke omedelbarligen till afgörande i Stånden
upptagas; den skall 611 Utskott remitteras;
på ett förslag af Utskott skall Ståndet grunda
sitt beslut, och alla dessa omgångar"hafva blifvit
anbefallda, på det ej känslan måtte besvara
•n föreslagen mesure, eller med andra ord, på
det ingen öfverraskning må äga rum, som beröfvar
våra efterkommande den frihet och d*
rättigheter, som våra fäder föryärfvat.
Här taltes i förrgår om vådor, om hvad
aom hinda knnde mot Ridderskapets och A~
delns frihet i händelse Ridderskopet och Adeln
skulle tillåta främmande att från läktaren
åhöra dess öfverlåggningar. För att kunna tänka
sig dessa vådor såsom möjliga , skulle man
först tänka sig såsom möjligt, ett Svenskt folk
utan Gud, en Svensk Adel utan mod. Men
vill man på det sättet beräkna möjligheter, så
skall man också kunna tänka sig vådor af ett
Den Martil.
56 5
annat slag. Man kan tänka sig såsom möjligt;
•n Ministére som icke känner, kanske icke en
gång läst de Grundlagar, som den besvurit; en
Ministére, som finner oangenämt att Folkets
Representanter på vissa tider sammanträda, och
då jemväl tillkännagifva deras tanka om visheten
af de rådslag, hvarefter Folket styres; man kan
tänka sig såsom möjlig: en Ministére, hvilken,
sedan den sagt åt sin Konung att han kan höja sig
öfver samtidens omdöme, och i och med detsamma
sagt, att han kan höja sig öfver de för hans
samtid gällande lagar, tillstyrker honom såsom
ett medel att förvärfva samtidens lof, att föreslå
en oinskränkt dictatur på fem år.
Friherre Boije; Jag anser nödvändigt att
leda Höglofl. Ridderskapets och Adelns eftersinnande
på de olika följder , hvartill dessa olika
meningar skola föra. Såsom blott en temporair
anstalt, har Konungen framställt sin begäran.
Sorn sådan har densamma af ConstitutionsUtskottet
blifvit behandlad ; och som sådan
år den af mig och några andra ledamöter hår
bedömd. Skulle den nu få anses sådan, så kan
saken i dag afgöras , med bifall eller afslag, efter
som Höglofl. Ridderskapet och Adeln finner;
men blir åter andra sidans mening, rådande
, så blir följden helt annan. Af de arne ledamöter
, som egenteligen yrkat återremiss, har
Grefve von Schwerin förklarat, att så snart
formen blir uppfylld, skall han göra sig ett nöje
att bifalla saken; och om jag fattat Friherre
Anckarsvärd mening rätt, så år han ingalunda
•mot taken, utan blott emot formen; men till
Den 19 Martil»
dessa ledamöter ville jag gerna hemställa, om
det också år så alldeles ratt, att uppoffra saken
för formen ; hvilket hår år fallet ; ty skall
constitutionelia formen uppfyllas, då år också
saken de facto afslagen för hela 5 åren; hvilket
likväl må hända, icke år dessa vårda ledamöters
afsigt. Jag tillstår att denna eonsideration
ingår icke för ringa del i mitt sätt att se och
bedömma frågan: och jag tror att den också
förtjenar att till sitt värde öfvervägas.
Herr von Qvanten , Carl: Den varma tillgifvenhet
och undersåtliga vördnad för vårt höga
Konungahus, som år oskiljaktig från hvarje
Svensk representant , bör äfven skydda mig»
att ej blifva misskänd, såsom den der ej med
Slöje skulle gå Hans Maj;ts proposition till mötes
, om jag också ser den ur en annan synpunkt
; synnerligast då ingen egentligen kan hafva
att invända emot saken, det år således blott
mot formen ; min pligtkänsla affordrar niig detta
yttrande,
Når Grundlagen tydligt utstakar huru Regeringen
så vål vid Konungens höga närvaro som
under Dess frånvaro skall vara sammansatt, så
förstår jag ej huru ändring i detta stadgande
kan åga rum, utan rubbning af Grundlagen;
och huru denna fråga i Ståndens Plena kan af
göras,
utan ConstitutionsUtskottets bestämda yttrande.
Det praejudieat Friherre Boije omnämnt
kan jag aldrig antaga såsom skål , hvarföre
man na åter bör afvika från Grundlagens stad
-
Den 19 Martii,
gamle. Dessutom visar sig jemförelsen nu i ett
helt annat förhållande. Ty 1812 upphöjdes
då varande KronPrinsen, nu varande Konungen,
till Konungavårdighetens beklädande, vid vissa
tillfällan ; nu åter på sätt och vis förringas den
glans som omgifver Hans Kongl, Höghets höga
tillvaro, då Hans Kongl. Höghet blott med en
röst mera nedstiger till StatsRådsvårdigheten,
och blandar sina 2:ne röster med Embetsmåns,
hvilka inför nationen åro ansvarige för deras
rådslag. Skulle åter Hans Kongl. Höghet inträda
uti ifrågavarande regering, med Konungslig
makt och myndighet, skulle det som Herr von
Hartmansdorff nyligen yttrade, medföra 2:ne
Konungamakter ; i båda afseénden år det en
Grundlagsfråga; hvarföre jag vördsamt yrkar återremiss
till ConstitutionsUtskottet, som i ämnet
ovillkorligt bör utlåta sig.
Herr Grefven och Landt Marskalken till
kånnagaf, att Plenum komrne klockan half till
6 i eftermiddag att fortsättas.
■9
Herr Tham, Wollrath: Af fullkomlig öf
vertygelse
och förd af mitt hjertås innersta kånj
sia , förenar jag mig uti Herr Friherre Boijes
sista yttrande; om Hans Maj:t Konungens skrifvelse
eller proposition hade innehållit det förj
slag, att alla kommande KronPrinsar, sorn uppnått
en viss ålder, under Konungens frånvaro,
skolat föra ordet i StalsRådet med tvenne
röster, då hade sådant innefattat en förändring
af Grundlagen och ovilkorligen bordt behandlas
i constitutionel form, men nu, då ingen förän
-
dring åsyftas, då frågan endast angår ett per*
sonligt uppdrag åt vår nuvarande älskade Kronprins
Osc.ar, så finnes uti propositionens eru
Ida bifall ingenting sorn förnärmar Constitutionen.
Åren 1812 och 1818 hafva Stånderne på
enskildta Riksdagsmäns framstå Ilningar enhälligt
bifallit propositionen om mycket större magt»
personella tilldelande, utan att anse sig kränk»
eller rubba Constitutionen; jag finner således
ingen anledning till betänklighet, att nu bifalla,
hvad Konungen i lika fråga föreslagit. Man har
yttradt, att för handen varande fruktade, vådeliga
händelser, som möjligen kunnat inträffa,
föranledde och rättfärdigade de beslut, som togas
18 2 och 18x8, och &tt dylika farhågor,
icke kunna finnas uti vårt nuvarande fredliga
lugn; men jag utbeder mig få fråga, hvad säkerhet
den värde tataren gifver oss för fortfarandet af
detta lugna tillstånd; jag förmodar ej att denna
säkerhet kan hämtas Rån Europa» nuvarande
allmänna ställning, ej heller från den oro de flesta
Regeringar visa, och lika litet från det gäsningsåmne,
som hos Folken finnes. Jag tror derföre
att det tillhör Svenska Folket att biträda
sin Regering uti allt, som kan betrygga dess
sällhet, vid de händelser, som möjligen kunna
inträffa och vi nu hvarken kunna förese elier
förekomma.
Lika med Herr Grefve De la Gardie anser
jag oformligt, att en KronPrins, vid de år
och med de egenskaper, som pryda den, hvilken
vi med åktq nationalstolthet kalla vår, skall
under Hans Maj;t Konungens frånvaro, vara ute
-
Dan icj Mart ii.
•tångd från deltagande uti Rikets Styrelse, och
denna i Hans närvaro föras endast af StatsRå.
det. Det år sagt, att KronPrinsens värdighet
skulle förnärmas, om StatsRådets Ledamöter
af Ständerna funnos klandervärda för beslut,
deruti Hans Kongl. Höghet deltagit. Jag finner
till detta omdöme ingen anledning, Hans Kongl»
Höghets Person år i detta afseende lika helig»
som Hans Maj:t Konungens, och Konungens
Person anses icke sårad, om Ständerna
förklara sig ogilla att StatsRådet icke högtidligen
afstyrkt beslut , som Konungen fattat och
Ständerna tro vara oförenliga med Rikets sanna
vål.
Jag afstyrker all återremiss och anhåller,
att Herr Grefven och LandtMarskalken behagade
göra proposition till bifall å Konungens
Nådiga skrifvelse.
Herr Grefven och Landt-Mar skalken frågade
örn Ridderskapet och Adeln ansåg öfverlåggningen
fulländad?
*
Ropades Ja.
Hvarefter Herr Grefven och Landt-Marskalken
yttrade, att då ConstitutionsUtskottet,
på anförde grunder, funnit sig icke tillståndigt,
att taga befattning med målet, utan detsamma
till Riksens Ständer återlemnat för den åtgärd,
•om kunde pröfva* erforderlig och lämplig, ansåg
Herr Grefven och LandtMarskalken sig
höra hemställa, om Ridderskapet och Adela
Den 19 Mar lii.
behagade Kongl. Maj:ts ifrågavarande Nådiga
skrifvelse bifalla.
Ropades starka Ja, jemte några Nej,
Grefve von Schwerin anhöll, det Herr
Grefven och LandtMarskalken måtte göra proposition
till återreaiiss af Constitutions-Utskottets
Memorial.
Grefve Lowenhjelm, Carl Axel: Om återremiss
beviljas, innefattar det ett beslut, att
saken blifvit ansedd som Constitutionsfråga och
således på fem år ej kan afgöras.
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade,
att då ConstitutionsUtskottets Memorial
icke innehöll något yttrande öfver ifrågavarande
ämne, Herr Grefven och LandtMarskalken
ej eller ansett sig kunna framställa någon
proposition hvarken till bifall eller återremiss af
berörde Memorial; tilläggande för öfrigt, att
enligt hvad Herr Grefven och LandtMarskalken
tyckt sig finna, den af Herr LandtMarskalken
nyss gjorde proposition redan blifvit af Ridderskåpet
och Adeln bifallen.
Grefvarne Posse, Carl Hindric, och Snoiljky,
Fredric, Friherrarne Anckarfvärd, Carl
Hindric; Wrangel, Henning; Oxenjijerna,
Sven; Gyllenftjerna, Nils; Wachtmeijier, Bleckert
, samt Herrarne Rothlieb, Axel; Dalman,
Lars Johan; och Hallenborg, Carl Johan,
anmälte livar efter annan till Protocollefe deras
Den i9 Martti.
reservation emot Ridderskapets och Adelns
beslut.
Grefve von Schwerin: Jag anhåller att Sfven
få till Protocollet anmäla min reservation, så väl
mot den nya' theorie ConstitutionsUtskottets Memorial
uppställer, som deremot att hår blifvit
gjord proposition på en Kongl. Maj:ts . proposition
eller skrifvelse, utan att, på sätt, efter
min öfvertygelse Grundlagen bjuder, ett af behörigt
Utskott författadt Utlåtande i ämnet le^
gat till grund för densamma.
Grefve Horn, Claes Fredric, förenade sig
med Grefve von Sehwerin.
Föredrogos å nyo och remitterades till
Stats-Utskottet:
i) Kongl. Maj:ts d. i o dennes aflåtne samt d.
11 derpå följde på bordet lagde Nådiga proposition
till Riksens Ständer om nedsättning i dea
årliga Saltpetergården.
q) Herr af Tibells, Gustaf Vilhelm, den
11 dennes på bordet lagde Memorial, angående
Riksens Ständers granskning af den under Kgl.
KrigsCollegiurn ställde PassevolanceCassan, jemte
Herr von Hartmansdorffs, August, i anledning
deraf afgifne yttrande.
S72 öerc 19 MarLii>
y 1 *
Grefve Posse, Carl Hindrie t anförda *krifteligen:
(Se
Bilagan N.o SJ
Lade* på bordet.
Föredrogs å nyo Herr Coyet*, Carl Fredric,
den x 1 denne* på bordet lagde Memorial,
angående Sjöförsvaret.
Grefve CronJtedtf CYaes, upplåste följande;
(Se Bilagan N:o 4.)
Herr Grefven och Landt Marskalken föreslog,
att så vål Herr Coyets ofvannämnde Memorial,
som Grefve Cronstedt®, i anledning deraf
nu afgifne yttrande, måtte till StatsUtskottet
remitteras; hvilket bifölls.
Å nyo föredrogs Grefve Posses, Carl Hindric,
den 13 dennes på bordet lagde Memorial,
angående en förändrad organisation af TullVerkets
styrelse och förvaltning.
Herr Grefven och LandtMttrskalken hemställde,
att berörde Memorial måtte till Statscch
Särskildta Utskotten remitteras.
Herr Tham, Wollrath: Att den af Herr
Grefve Posse om organisationen af TullStyrel-v
sen väck ta motion bör remitteras ej blott
Ben ig Martti.
till Stats- och OeconomieUtakotten, utan äfven
till BeviilningsUtskottet, år min öfvertygelse,
hvartill jag vördsamt anhåller få anföra mina
skål.
k
Det lärer icke kunna nekas, att Bevillningens
stadgande och fördelande år Ständernas
ensak. 60 §. RegeringsFormen upptager tydligen
Tullen såsom den första delen af Bevillningen,
den inkomst Staten kan hafva af Tull,
Postmedel, ChartaeSigillatae-afgiften och Brännö
vinsskatten, måste först bestämmas för att kunna
kånna hvad summa Riksens Ständer särskilt
till fyllande af Statsbehofvet nu skola bevilja;
för att veta hvad behållen inkomst genom
Tullen kan inflyta år icke allenast nödigt att
vara bekant med Tulltaxan, man famlar i mörkret
om man icke äfven känner hvad omkostnader
Tullverket kråfver, hvilket åter beror af
dess organisation. Då den förra eller Tulltaxan
föreslås af BeviilningsUtskottet ensamt, och detta
Utskott för Ständerna skall uppgifva, huru
stor behållning af Tulhnedlen bör kunna påräknas,
tror jag att det år alldeles nödvändigt att
BeviilningsUtskottet icke utestånges från öfver,
läggningar och beslut rörande TullStyrelsens alla
detaitler; om Utskottets göromål härigenom ökas>
skall dess Ledamöters tillfredsställelse blifva så
mycket större att oförtrutet söka medverka till
Fäderneslandets bästa. Jag anhåller derföre
att Grefve Posses Memorial remitteras till
Stats-, Bevillning*- och OeconomieUtskotten,
samt att Bevillnings-Utskottet tillätes daltaga
Den 19 Martil',
uti allt som angår Tullverkets styrelse och or»
ganisation.
Friherre Cederftrom, Jacob: I anledning
af hvad Herr Tham yttrat, får jag blott erinra,
att då 45 §. Riksdagsordningen tillåter Utskotten
att, om de så nödigt pröfva, med hvarandra
sammanträda, torde remiss till BevillningsUtskot.
tet hår vara öfverflödig. Vili Bevillnings- eller
OeconomieUtskotten med det andra Utskottet
åska sammanträde, sä år det dem genom Grund,
lagen tillåtet.
Herr Grefven och Handl-Marskalken tillkånnagaf,
att Grefve Posse uti dess ifrågavarande
Memorial endast begårt remiss deraf till
Stats- och Särskilta Utskotten; men då Herr
Tham nu önskat, att Memorialet äfven mätte
till Bevillningsutskottets handläggning öfverlämnäs,
hemställde Herr Grefven och Landt Marskalken
att detsamma måtte till Stats- , Bevillnings-
och Särskilta Utskotten förvisas ; hvilket
bifölls.
Föredrogs å nyo och bifölls Bevillningsutskottets
den 4 dennes afgifne och deri 12 i
samma Månad på bordet lagda Memorial N;o 2,
angående ytterligare betjenings antagande.
Föredrogs å nyo RiddarhusUtskottets den
11 dennes afgifne och samma dag på bordet
Deri ig Martti,
’ 675
lagde Memorial, angående föreslagne ändringar
i det för utlåningen af Riddarhusets medel nu
gällande Reglemente.
Grefve De la Gardie., Jacob: Ehuru fullkomligen
instämmande med Utskottet i dess nu
upplåste Memorial, fruktar jag dock nödgas
begära återremiss deraf.
Utskottet har föreslagit lån på kortare tiel
å säkre Documenter, och detta år redan en
utsträckning af Reglementet, som jag för RiddarhusCassan
anser vara lika gagnelig, som af
Directionen långe önskad. Men just i dessa dagar
är inkommen en ansökan af en skiljaktig
natur mot det fall Utskottet upptagit, och det
är i anledning deraf jag önskade Utskottet ville
sig yttra i sammanhang och på samma gång
med det föregående. Enligt LåneReglementet
är det endast mot första inteckningen eller näst
efter Banken, Cassan kan lån bevilja- med hvarje
dag blifva så beskaffade panter allt sällsyntare
, och följaktligen äfven tillfällena för RidJ
darhusCassan till penningars utlånande svårare;
En låne-ansökan år inkommen, panten fullkomligen
säker , det begårta lånet uppgår till ^ af
Egendomens värde, och allt i den ordning, att
intet annat hinder möter, ån att i stället för
Banken, en annan Publik Gassa åger första inteckningen.
Då jag anser, att det måtte vara
RiddarhusCassan likgiltigt hvem som åger första
inteckningen, endast Cassan åger fullkomlig säkerhet
uti återstoden för sitt lemr.ade lån, har
jag trott mig böra fästa Ridderskapets och A
-
Den 19 Marth.
delns uppmärksamhet pä nödvändigheten af en
förändring härutinnan. Mine Herrar! de betydligaste
af de fonder, som stå under RiddarhusDirectionen
åro, donationer, gifne med villkor
af hela årliga räntans utgåande till fromma
stiftelser, välgörande ändamål, pensioner till
fattige Enkor och faderlösa barn; huru blir det
möjligt att fullgöra desse åtagne heliga pligter
om, sorn nn, capitalerne genom felaktige stadgar
stå längre tid ofruktbare. Jag får således
ödmjukast anhålla om anmodan ifrån Ridderskapet
och Adeln till dess Riddarhusutskott, att så
skyndsamt som möjligt inkomma med sitt yttrande
häröfver, och tviflar ej, att Utskottets
Ledamöter, som haft tillfälle af Directionens Protocolierinse
så vål svårigheten hvilken mött Directionen,
bunden af gifne stadgar, som nödvändigheten
att häruti göra en ändring, skola
fullkomligen instämma i samma åsigt, som jag
nu haft Äran yttra.
Grefve Horn, Claes Fredric: I följd af
Hr Grefve De la Gardies yttrande, får jag blott
hemställa, om RiddarhusUtskottet nu skall inkomma
med förslag till en del af LåneReglementet,
innan Utskottet med utlåtande öfver hela nya
LåneReglementet framdeles till Ridderskapet och
Adeln inkommer.
Grefve De la Gardie: Då Utskottet ganska
riktigt anmärkt, att dess nu förevarande förslag
endast ar provisoriskt intill dess Utskottet
hinner yttra sig öfver hela det föreslagna Léne
-
Reg
-
ftm ! () Martu.
Reglemente, tror jag det af mig sökte tillägg,
lika vål kunna nu provisoriskt afgöras, hälst
det år af en oundviklig nödvändighet, om Direcfionen
skall kunna uppfylla sina förbindelser
och betala de pensioner, som å räntan af de
donerade capitalen åro fonderade.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord proposition, fann Ridderskap
pet och Adeln lör godt, att RiddarhusUtskottets
Memorial, i anledning af de dervid nu
gjorde anmärkningar, till Utskottet återremittera/
Herr Grefven och LandtMarskalken tillkånnagaf,
att Herr Hjerta, Gustaf, den 11 dennes
hemställt, att de af vissa Comitterade uppgifna
förslag till en förändrad organisation af
åtskillige Rikets Styrelseverk m. m. måtte till
trycket befordras, samt StatsUtskottet anmodas,
att till tryckningskostnadens bestridande, utse
nödiga medel; i anledning hvaraf Herr Grefven
och LandtMarskalken frågade om Ridderskapet
och Adeln behagade Herr Hjertås berörde hemställan
bifalla.
Ropades Ja.
Upplåstes frenne från de öfrige Respective
RiksStånden ankomne Protocolls-Utdrag af
den 6 och 11 dennes, innehållande: att bemålte
Stånd, med anledning af Kongl. Maj:ts den
4 dennes till Riksens Ständer aftåtne Nådiga
Ridd. 0. Ad, Prot, s jBaad,
578
- Den 19 Martti,
skrifvelse], angående det af utsedde comitterado
uppgifne förslag till en förändrad organisation
af åtskillige Rikets Styrelseverk m. m, beslutif,
att, för behandling af detta ärende, ett Särskildt
Utskott borde tillsättas, bestående af fyra Ledamöter
utaf hvarje RiksStånd.
I anledning häraf anmodade Herr Grejven
och LandtMarJkalken Herrar Electorer, att i
morgon sammanträda för att utvälja fyra Ledamöter
utaf Ridderskapet och Adeln uti Särskildta
Utskottet.
Herr Riben, Carl Vilhelm'. Enligt de nyss
uppläste ProtocollsUtdragen, hafva väl de tre ofrälse
Stånden beslutat, att det Särskildta Utskottet
skulle bestå af 4 Ledamöter af hvarje Stånd, men
jag bekänner uppriktigt, att jag är osäker huruvida
Ridderskapet och Adeln åligger att ställa sig det^
ta beslut till efterrättelse. Jag känner vål den
omständighet, hvarmed Lagstiftaren uti Riksdagsordningens
29, 5o, 51, 52, 53, 34 och 35 §. §,
bestämt antalet af UtskoftsLedamöter, men man
märke det noga, dessa §, §. omtala endast de
Utskott, som vid Riksdagens början ovilkorligen
skola tillsättas. I 56 §. heter det; Skulle
Riksens Ständer finna flere Utjkott vara af
nöden, ma de af Ständerne obehindradt tillsättas.
Sådane Utjkott ma dock ej befatta
sig med andra ärenden, än dem, hvilka, enligt
RegeringsFormen, på Riksens Ständers åtgärd
ankomma. I fråga om deras tillf åttonde
gälla tre Stånd pluralitet, men flmnna två
Den 19 Marlii,''
%
Stånd emot två, öfverlemne Rikfens Ständer
härutinnan sin a]fårande rått till ConjtituiionsUtJkottet.
Blifva göromålen inom något
Utfkvtt fä. ökade, att de ej med det vanliga
antalet af Deputerade kunna befiridas, Jläii-i
de Utfkottet fritt att anhålla om förfiärkning,
dock arikomrne beviljandet deraf på Rikfens
Ständers pröfning,* och galle härutinnan eif—
venfom i förenämnde omftändighet tre Stånds
pluralitet', men Jianna två Ständ emot tvä,
förjalle frågan. Häraf synes tydligt att, om,
sedan ett Särskildt Utskott är formeradt, och
sedan arbetet är i gång, Utskottet finnar antalet
af Ledamöter vara för litet, och derföre anhåller
om förstärkning, så blir en slik anhållan
bifallen eller alslagen genom tre Stånds beslut
; men hår förekommer intet som säger
huru det skall förhållas då vid Utskottets tillsättande
tre Stånd blifva af olika tanka med
det fjerde i afseende på antalet af Ledamöter,
och jag tror således att Ridderskapet och Adeln
kan förblifva vid sitt en gång fattade beslut,
att 6 Ledamöter al Ridderskapet och Adeln böra
uti det Särskildta Utskottet utses, hvilket jag ock
för min del i ödmjukhet tillstyrker,
Herr Cederschjöld, Pehr Gufiaf: Jag vill
blott upplysningsvis nämna, att 28 §. Riksdagsordningen
uttryckligen stadgar, att Ledamöterna
vara , ”lika många af hvarje Ständ i
de Utskott, hvilka skola årenderna bereda ” Det
kan således omöjligen gå an, att i detta Utskott
insätta ett större antal Ledamöter af Ridder—
skåpet och Adeln, ån af de öfrige Slånden.
Ben 19 Martile
Herr Elben: Riksdagsordningen* 28 §. är
icke helier mig obekant: den stadgar visserligen
att Ledamöter, lika manga af hvarje Stånd
skola väljas i de Utfkott som skoja ärehderna
bereda och utarbeta,- men samma stadgarock
att dess val skola ske genaji och sift inom 8
dagar, fedan Riksdagen blifvit öppnad; hvarefter
vidare säges: Sådane i Grundlagen stadgade
Utskott aro: Conftitutions- Stals- Bevillnings-
Banco-Län-/arnt B ef v års- och OeconomieUtf
otten. Hemliga Ut fottet våljes heter
det vidare, då Konungen Jada rit eif ar. Då
Lagstiftaren sålunda uppräknadt en myckenhet
af Utskott, kan jag icke föreställa mig att lian
menat ännu flera än han uppräknat, i synnerhet,
som han med tydliga ord uttryckt, att här
endast vore fråga om de Utskott som sift inom
ätta dagar efter Riksdagens öppnande böra
vara formerade; hvilket är omöjligt med ett
Särskildt Utskott.
Då lagstiftaren vid fråga om de ordinarie
Utskotten gått så långt i omständlighet, att han
till och med fastställt antalet af deras C ari/dist er,
så skulle jag -finna besynnerlig hans tystlåtenhet
nm de Särskildta Utskotten, så framt jag ej dertill
kunde upptäcka en orsak. Hans tanka synes
mig hafva varit denna; jag kan icke förutse
de fall som erfordra tillsättande af Särskilta
Utskott; måhända han vid slikt tillfälle ett
större antal Ledamöter behöfvas af ett Stånd,
än af ett annat, och jag vill derföre icke upp$tälla
några föreskriftersorn i en framtid kun
-
Den 19 Martil,
de blifva besvärliga. Jag finner mig så mycket
iner böjd för denna tolkning af 28 och 86 §. §.
Riksdagsordningen, som, i följd af det antagna
voteringssättet Ståndsvis, sex Adelsmän icke kunna
verka iner än fyra Präster. Utan anspråk
på ofelbarhet i denna min åsigt, öfverlemnar
jag den likväl helt och hållet till det afseende,
som Herr Grefven och LandtMarskalken samt
Högloflige Ridderskapet och Adeln finnér den-i
samma förtjena.
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade,
att då, enligt 56 §. Riksdagsordningen,
tre Stånds pluralitet, i fråga 0111 förstärkning af
ett Utskott, utgjorde Riksens Ständers beslut,
syntes ock i fråga 0111 antalet af ett Utskotts
Ledamöter frenne Stånds beslut böra gälla;
hvaruti Ridderskapet och Adeln äfven hördea
instämma.
Höglofl. Ridderskapet och Addri åtskillde*
kl. ^ till. 2 eftermiddagen.
lii fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
5g j Den 19 Martu.
Onsdagen den 19 Martii.
Plenum klockan f till 6 eftermiddagen.
Friherre Rudbeck, Alexander, hade inlemnat
ett Memorial, hvilket upplåstes, så lydande:
(Se
Bilagan N;o i.)
Lades på bordet.
Herr Trafvenfelt, Carl, hade inlemnat följande
som upplåstes:
(Se Bilagan N;o 2).
Friherre Boije, Ludvig: Jemte det jag anhåller
att Pierr Trafvenlelts nu upplåste anmål
kningar vid Herr Ceder&chjölds motion, örn
upphåfvande af förbudet emot dans och lekstugor
för den lägre folkklassen, må få åtfölja
samma motion till det Utskott, hvartill den kan
blifva remitterad, utbeder jag mig äfven att få
anföra några ord.
Lekstugor kunna visserligen vara oskadliga,
men åfven blifva lasternas vagga ; och jag anser
alltså , att det bör ankomma på vederbörande
LånsAuctoriteter, att dem tillåta eller förbjuda;
och i denna tanke styrkes jag ännu mera af den
händelse, sorn jag r.u vill meddela. Konungens
Befallningshafvande inom Jönköpings Lån, der
jag är boende, lät, efter de underrättelser som
Presterskapet meddelat, utfärda en kungörelse ,
som stadgado förbud emot folksamlingar och
Den 19 Martil. g85
Lekstugor om Söndagarne å krogar och Gästgifvaregårdar.
En kort tid derefter blef detta
ämne föremål för en TidningsSkrifvares taddel.
Jag vill ej tro att vår Landshöfding varit svag
nog att låta detta verka på sig; men nog har
man trott sig linna, att kungörelsens efterlefnad
derefter blifvit lamare handiiafd, och följden
har varit, att Söndags eftermiddagarne Ungdomen
samlat sig på Gåstgifvaregårdar och kro.
gar, hvarest de sysselsatt sig med dans och
spel af lotteri, samt, då ej vinsten varit tillräcklig,
gjort sammanskotter till inköp af brännvin,
hvarefter de lomnat sig åt hvarjehanda
utsväfningar. Jag säger icke ett detta år allmänt,
xnen jag vet att i min ort åger det rum i mera
än en Socken. Jag tror derföre, lika med Herr
Trafvenfelt, att något generelt stadgande i detta
hänseende icke bör utfärdas, utan anser att
det må vara de locala Auctoriteterne öppet, att,
efter omståndigheterne, i ämnet förordna.
Begärdes på bordet.
Grefve Frölich, David, upplåste följande:
(Se Bilagan N:o 5.)
Lades på bordet.]
Herr af Uhr, Gustaf, hade inlemnat ett
så lydande Memorial:
(Se Bilagan N;o 4.)
Lades på bordet.!
584
Deri 19 Martiin
Föredrogos å nyo och giilades SfalsUtskottets
den 6 dennes afgitne samt den 15 derpå
följde på bordet lagde Utlåtanden:
1) Angående tryckning af Kongl. Maj:ts
Nådiga proposition on? StatsVerkets tillstånd
och behof.
2) Om befrielse för Magistraterne från ali
befattning med UandtRånterierne,
Å nyo föredrogs Herr von Hartmansdorff* ,
August, deri 5 dennes förmiddagen på bordet
lagde motion , angående en underdånig Önskan
till Kongl. Maj:t, att, tili förekommande af den
redan för stora tårande dassens ytterligare åleande,
Adeliga vårdigheter måtte hådanelter
ined mera sparsamhet ån hittills blifva utdelade.
Herr von Tvernstedt, Johan Otto, upplåste
följande :
(Se Bilagan N;o 5.)
Herr von Tvernstedt tilläde derefter muni
teligen:
Jag anhåller att detta yttrande måtte till
vederbörligt Utskott få åtfölja Herr von Hartmansdorff*
anförande, vid hvilket mig torde
tillåtas jemväl anmärka, att en misskrifning eller
missräkning deruti förejupit, medelst uppgiften
, att under Drottning Christinas tolf-åra
Förmyndare-regering utnämndes blott några och
Den 19 Martil.
3o Adelsmän, i stället för att deras antal uppgick
till några och 60.
Herr Hammarskjöld, Lorenzo : Jag an
håller
att vid Herr von Hartmansdorff^ motion
få göra några observationer, för att i vissa
delar gifva hans grundliga deduction en någon
båttre hållning. Således vill jag taga mig friheten
att först anmärka , att jemförelsen emellan
den Engelska och Svenska Adelns representation,
icke år adaeqvat. Sveriges Riddarhus
år ingen Pair-Kammare, år intet Öfverhus,
Sveriges Ridderskap och Adel år icke en modifierande
och sanctionerande Auctoritet emellan
Regeringen och Folket, utan en fjerdedel af
hela den Svenska representationen, och har
blott en fjerdedel i det beslut, som representationen
fattar. Om också Sveriges Ridderskap
och Adel utgjordes af 100,000 personer, och
de tre öfrige Stånden blott af en person hvardera
, hade Adeln dock. vid afgörande! af en
framställd fråga, ej mer ån en enkel röst mot
tre röster, blott en fjerdedel i svaret. I detta
afseende kan intet ondt hända af Svenska Adelns
talrikhet.
Den andra anmärkningen jag ber att få
framställa, år i afseende på cfet uti Memorialet
förekommande yttrande, att Sveriges Adel skall
vara flera hundrade Åtter talrikare, ån då Riksens
Ständer, enligt 1720 års RegeringsForm, ansågo
den större ån Riket kunde tala. Härvid
torde jag få erindra, att Ridderskapet och Adeln
då ännu hade qvar alla de dem förundte
586
Den 19 Martil.
privilegier och rättigheter; men nu hafva vi
inga , framför hvarje annan medborgare. Jag
kan således icke inse, att Sveriges Ådel går
någon i vågen , tror ej heller att den bereder
någon märklig disproportion mellan den närande
och tärande Classen. Afven denna benämning
bekänner jag uppriktigt, att jag anser som
en tom phras, hvilken endast af gammal
häfd fått en viss imponerande betydelse. Icke
år jag närande blott då jag med plog eller spada
påtar i jorden ? Hvar och en sorn med sitt
arbete nårer sig och andra, arbetet må nu verkställas
med yxa, med svärd, med nål, med penna
eller ritstift, den år närande. Och i detta
afseende lärer Adelsmannen i sin mån, lika så
väl kunna vara närande som Bonden.
Slutligen och för det tredje torde jag få anmärka,
att, så vidt jag kan förstå, det ej år
tillständig* e-ler förenligt med Riksens Ständers
rått, att pa något sätt, om det ock sker i form
af p Idion , vilja inskränka Konungen i utöfningen
af någon bland Hans i Grudlagen förvarade
rättigheter. Lika så måne vi böra vara
att söka bibehålla våra egna rättigheter, lika
försigtiga böra vi ock vara att ej vilja inskränka
någon del af Konungens. Hans rått är det,
att utdela Adelig skjöld och hjelm , att resa ett
lefvande, genom tiderna organiskt, fortgående
monument af sina dagars åra , och enda Domaren
deröfver måste Konungen vara, såsom den
naturlige Medlaren inom Nationen, mellan det
närvarande och tillkommande. Skulle, hvad
tåock ej bör kunna förutsättas och jag åtmin-;
Den 19 Martil,
687
stone ej vill förutsätta, Konungen så misstaga
sig i sitt berömmande, att Han adlar den, som
allmänna opinionen ej dertill anser värdig, så att
Ridderskapet och Adeln såsom representerande
S'ånd, ej vill hafva denne nye Adelsman ibland
sig, så kan ju Ståndet neka introductiori? Denna
rått har Ståndet förr utöfvat; den finnes in- •
genstådes Ståndet fråntagen. Tverfom bevisas
det, att den ännu tillhör oss, emedan vi tillfrågas,
om vi vilja bifalla introductionen. Må då
Ståndet neka den, når det synes hafva skål dertill;
men Konungens rått att adla, må hvarken
Ståndet eller någon annan vilja lägga band på.
Herr Rosenblad, Bernhard: Utan att ingå
i någon undersökning rörande riktigheten af
de vanligen antagna definitionerne på närande
och tärande samhälls-klasser, vill jag endast
yttra att jag ej kan finna, att den senare klassen
ökas genom Konungens utöfvande af Dess
höga rätt att i Adeligt stånd och värdighet upphöja
dem, han anser förtjente af denna belöning.
Den, sorn till Adelsman upphöjes, befinner
sig vanligen redan förut i en sådan ställning
i samhället, att han är underkastad samma
fördomar, som möjligen kunna hindra Adelsmän
ifrån att låta sina barn ingå i vissa näringar,
såsom handtverkerierne med flere. Dessutom,
enligt 180g års RegeringsForm blifver
hädanefter endast den adlade Frälseman och
först efter hans död hans äldste son. Om således
sjelfva Adeliga värdigheten ensam skulle
lägga något hinder i vägen för fritt val af yrke,
äger detta hinder ej runi för de yngre sö~
5g8
Ben 19 Marla.
nerne. Jag tror mig afven böra nämna, ntt jag
för min del känner flere ganska agtningsvärde
Adelsmän, sorn utan hinder af sitt stånd, ingått
i de så kallade handtverks klasserne. Jag måste
bekänna, att jag ingalunda förstår, hvad det
vill säga talrikare Adel, ciri riket kan tåla. Om
förhållandet vore här som fordom i Venedig,
att hvarje Adelsman dagligen under sin hela
lefnad uppbar en pension af Staten, så skulle
jag visserligen bestrida hvarje tillökning i Adelns
antal, men då vi för det närvarande äga ingen
immunitet af sådan beskaffenhet, ser jag ej,
huru vår talrikhet kunde vara Staten till någon
tunga. Jag tror tvertom, att då ej hos oss,
såsom i England, lagstiftningens aristocratiska
princip är stödd på representationen åtföljande
rikedomar, vårt Ridderhus’s styrka just hvilar
på dess talrika och mångartade sammansättning.
Deremot tror jag, att om Adeln inskränktes
till nu befintelige ättGr, möjeligen för framtiden
en farlig aristocratisk anda skulle kunna hos
den utbildas. Således är min öfvertygelse, att
likasom hittills Sveriges Ridderskap och Adel
också för framtiden måtte innefatta hvarje förfluten
eller närvarande tids lysande minnen och
utmärkta förtjenster. Jag anser således in
gen
annan inskränkning kunna eller böra göras
i Konungens rätt att med Adeligt stånd och
värdighet belöna förtjente män, än den 37 §•
Re geringsFormen föreskrifver.
Friherre Cederström, Jacob: Det är all
deles
icke min afsigt att ingå i någon pröfning
af Herr yon Hartmansdorff? motion, utan jag a
Dm ii) Martil.
589
håller bloit om Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
å formen, hvilken, att i önsknin.
gsväg hos Kongl, Majit frambära Riksens
Ständers anhållan, att Adeliga värdigheter måtte
hädanefter,-med mera: sparsamhet än hittills,
blifva utdelade, innebär en slags inskränkning i
Kong], Maj:ts rättigheter. Om Riksens Ständer
finna inskränkningar deri genom ändringar i
Grundlagarne behöfvas, utvisar 87 §. i RegeringsFormen
huru de skola i Constitutions-Utskottet
väckas och af samma Utskott behandlas,
hvarefter Ständerna äga besluta samt hos Kongl,
Majit anhålla om Nådig fastställelse derå; men
att nu remittera motionen till Oeconomie-Ut*
skottet och att derefter i önskningsväg vilja bereda
inskränkningar i Konungens genorti Grundlagarne
bestämda prerogativer, tror jag ej kan stå
tillsammans med formen; och ej eller anser jag det
Vara, förenligt med Riksens Ständers värdighet,
att hos Kongl. Maj:t frambära en sådan önskan
Bom den, hvarå motionen syftar.
Herr Cederschjöld, Pehr Guftaf, anförde
skrifteligen:
(Se Bilagan N;o 6.)
Flere hördes häruti instämma.
Herr von Hartmansdorff, Augnst: Jag
Utbeder mig att, i den ordning anmårkningai ne
vid min motion blifvit gjorda , äfven få besvara
dem, och anhåller om ursågt för det mindre
sammanhang i framställningen, sorn derigenom
kan uppkomma, .
59°
Den 19 Martil,
En värd Ledamot har anmärkt, att ej så
inånga lefvande Atter funnos, som dem jag uppgifvit.
I sådant fall år det icke mitt fel, ty
jag har gjort mina beräkningar efter RiddarhusDirectionens
offentliga uppgift till Ridderskapet
och Adeln , och har ej kunnat vånda mig till
någon pålitligare källa.
Det har blifvit yttradt, att om än Adeln
ökat sig de sednare åren fyradubbelt emot förr,
så har också det närande BondeStåndet å en
annan sida betydligen tilltagiti Jag förmodar
att det gjorde så äfven i den tid, Adeln ökade
sig mindre. Endast i den händelse, att Bondea
Ståndet tilltagit 4 gånger starkare ån tillförene,
hvilket ej lärer hafva skedt, vore förhållandet
rigtigt motsvarande.
Samma Ledamot har anmärkt, att det ej
vore skäl att minska antalet af tårande medlemmar
nu, då det vore sådant öfverflöd på ätliga
varor och brist på afsättning. Jag deremot
tror, att man just icke åter mera, för det man
blifver Adelsman; men befarar, på redan anförde
skål, att man gör mindre produetift arbete.
Man har yttrat, att några och 5o Åtter, som
tillkommit sedan sista Riksdag ej kunnat förorsaka
en fyradubbel ökning af Adelns vanligå
tällvext. Jag tror icke eller de nya Ätterne allena
derom, men factum står i alla fall qvar,
och bevisar att tillökningen ägt rum utöfver
fordna förhållanden. Det har blifvit sagdt, att
under Drottning Christinas minderårighet några
och 6o nya Åtter blifvit tillskapade, ehuru
Lfen 19 Martiin
5 91
jag endast uppgifvit några och 5o. Mina uppgifter
åro tagne efter noga beråkning, ur Herr
Rothliebs Matrikel: har jag felat, så år det åtminstone
i följd af en auctoritet, som jag haft
allt skål till att anse för trovärdig.
Flera vårda Ledamöter hafva anmärkt, att
det icke skulle vara Riksens Ständer tillståndigt
att göra en framställning, som åsyftade inskränkning
i Konungens rätt att förläna Adeliga vårdigheter.
Hvad som var Riksens Ständer tillständigt
på den tid, de ägde ringare grundlagliga
rättigheter, och mindre skål ån vi till enahanda
föreställningar, torde äfven kunna anses
tillståndigt för oss. I 12 §. af 1660 års RegeringsForm
påminte Riksens Ständer att derest
”man i Konungens omyndiga år intet kunde
”förbigå, utan för vigtiga orsaker, och till att
”förnöja vål förtjente personer, nödgades bru”ka
de medlen, att adla somliga, och somliga
”naturalisera, man då försigtigt och sparsamt
”borde dermed umgå, och deruti, så val sorn
”uti andra vigtiga mål, bruka Riksens Råds in”rådande
och samtycke.” Riksens Ständer nyttjade
då samma ordalag i RegeringsFormen, som
jag begagnat i min motion. I 55 §. af 1719 års
RegeringsForm yttrades likaledes om Adeliga
vårdigheters beviljande, ”att sådant mycket spar—
”,samt måtte ske, hvarom Riksens Ständer un”derdånigst
anhöllo, på lika sålt, sorn redan
”år 1660 vid Riksdagen skedt.” I 44 §. af 1720
års RegeringsForm heter det, 5,att som i Sve”rige
redan vore större myckenhet af Adel ån
”Landet kunde tåla, så lärer Hans Maj;t vara
Den 19 Martil.
”så nådig, inga flera med Adelig skjöld att bernada,
än allenast några få vid Dess kröning &c.”
I 1772 års PiegeringsForm §. 44, bestämdes
antalet af nya atter sorn Konungen kunde
utnämna till blott i5o, dem Pudderskapet oell
Adeln ej fick vägra introduction. 1762 förbjöds
det, såsom jag i motionen äfven anfört, uttryckeligen,
att intaga någon ny ätt på Riddarhuset,
förr än de redan befintelige sammansmida
tit till 800 lefvande. Äga nu Riksens Ständer
rätt att föreslå ändringar i RegeringsFormen,
följakteligen äfven i de delar, sorn angå adlandet,
så måtte de äfven äga rätt att yttra
deras önskan, det någon inskränkning gjordes i
begagnandet af de rättigheter Grundlagen medgifver.
En värd talare har ansett det vara bättre
att Ridderskapet och Adeln vägrade introduction
när ätterne blefvo för många, än att
Riksens Stander anhöllo att denna ytterlighet
måtte förekommas. .lag tror tvertom att ett
sådant medel icke vore så godt, som det jag
föreslagit, utan att det vöre värre om Ridderskapet
och Adeln Vägrade introduction, än om
Riksens Ständer önskade sparsamt adlande. En
annan ledamot har anmärkt, att sedan 1809
blott en person af hvarje ätt blifvit upphöjd
till Adelig värdighet, och att genom de öfriges
uteslutande derifrån , Adeln icke så betydeligen
ökai sig, eller adelskapet undandragit hela slägter
från de närandes antal Det senare har jag
ej heller påstått, utan endast sagt, att den adlades
efterkommande, genom börden, i en fortfarande
-
Ben 19 Martil.
farande kedja, mer Un andra bibehöllos vid den
tärande classen. Man har anmärkt att den talrika
Adeln icke vore till tunga för Riket, att
dess förrättningar voro lika så nödige i samhället,
som näringsidkande medborgares, och man
har till stöd derför erliindrat om bilden af lemmarnes
uppror mot magen. Jag nekar visst icke
nyttan af ett Stånd , som förnämligast arbetar
med tankarne, emedan det för samhället
är lika oumbärligt, som hufvudet för kroppen.
Men då jag erkänner, att detta aldrig kan blifva
får godt, åberopar jag erfarenhetens intyg,
att det ofta kan blifva får stort, hvilket icke
är någon fördel för kroppen, och detta synes
i närvarande ögonblick vara förhållandet hos
•oss. Enligt Tabell Verket finnes nu i riket omkring
10,000 till EmbetsVerk hörande personer,
hvaraf kanske 4ooo voro öfverflödiga, om
de öfriga b lefvo rigtigare använda och bättre
aflönta. Just derigenom att de äro flera än son*
behöfvas, tära de onödigtvis på samhällets krafter,
utan att bidraga som sig borde, till deras
beredande; och vi skola såsom jag förr yttrat,
se, när fråga blifver om EinbetsVerkens in^
skränkning, om den icke motarbetas af den öfverdrifvet
stora tärande klassen, emedan mången
fader, som redan nu är i förlägenhet hvar
han skall finna anställning för sina söner, dä
skall komma uti ännu större bekymmer för (deras
framtida bergning. En Ledamot har sagt,
att Adelns talrikhet vore nyttig dels af skäl,
sorn jag , för deras nesligbets skuld, ej vill upp
-
Ridd, a. Ad, Pr »t, 2 Band»
58.
Den 19 Mari ii.
repa, dels för den större upplysning, som inom
en större församling bör kunna förenas. Jag
erkänner ock rigtigheten, af denna anmärkning;
men hvarje national-församling måste naturligtvis
vara inskränkt till sådant antal, att det för
hvarje medlem deraf blifver möjligt att af de
öfriga höras. Ehuru vi blott äro hälften så
många, som de der till inträde äro berättigade:
så känner jag icke någon äfven af de som äro
begåfvade med de starkaste röster, till hvilken
man icke ropat högre. Ännu mindre skulle
man höras, om vi voro flera. En Ledamot har
trott det vara en orättvisa mot närvarande och
kommande tider, om man uppsköte Adeliga värdigheters
utdelande, intill dess de lefvande ätterne
sammansmultit till ett rigtigare förhållande
mot Rikets folkmängd. Jag tror det äfven,
och har erkänt det uti mitt Memorial, samt derföre
ansett tjenligt, att man under tiden adlade
faire slägter, än de sorn utgingo, oell icke tvertom,
efter livad hittills skedt. En Ledamot har
ansett det olämpligt, att i önskningsvag hos
Kongl Majit begära ett vist sätt att begagnade
rättigheter Grundlagen tillerkänner Konungen,
och att, om man ej vöre tillfreds dermed, man
häldre borde i föreskrifven ordning föreslå än.
dring i sjelfya constitutiorten. Jag har, i början
af mitt Memorial, uppgifvit orsaken, hvarföre
jag ej vände mig till Constitutions-Utskot- *
tet i detta afseende. Den var nemligen, att jag
trodde frågan om Grundlags-ändringen icke böra
förekomma förr än i sammanhang med nation
al-rep resenia ti oneus allmänna förbättring. På
det att Adeln ej emedlertid måtte ofverdrifvit
Deri ig Martti.
5g5
tillväxa, ansåg jag Rikstens Ständer bora i Örtsk^
hings-väg vä tida sig till Kongl. Magt nied ifrå-^
gaVarande ähltållatf. Éii Ledamot bär ansett
Säkert böra rémitttefäs till RidrlarhuS-Utsköttetj
emedan det vore ert Ridderskapet och Adelil
enskildt beträffande angelägenhet. Jag iriser ej
hvad enskildt» söm finnes deruti. Blott i den
händelse ätt Riddarhuset» fört bristande utrytnine
att hysä dert stora mängder! af Adel » be.
hofde utvidgas, kuride frågan blifva ett serskildt
öfverlägghiilgs-ämhe för detta Stånd. Mert icke
då en gång: ty finner Regeringen det för
Rikets bästa Vara nödigt» att göra Adeln så talrik»
så bör det äfven vara Riket teller Staten #
Sorn gifvter medel till störte försattiiingS-ruttt åt
Adeln*
Jag har icke betraktat denna fråga Såsom
enskildt för Högloft Ridderskapet och Adelrt»
katt icke eller firma henne vara af aririat än allmänt
interesse. Derföre har jag begärt bennes
remitterande till Allmänna Besvärs- och OecöriomieUtskottet»
hvarigenom Vägen går för Rik.
Sens Ständers gemensamma önskningar» till Kgl.
Majit, t sådant ändamål är det äfven» jag anhåller
» att rättigheten att få henne remitterad
dit» ej måtte mig förnekas. '
Herr fto&éribtad: Herr von Hartmansdorff
liar yttrat, att då Riksens Ständer förr kunnat
hos Konungen anmäla önskningar om inskränkning
i Adelskaps utdelande» mätte det äfven nu»
då vi äga större constitutionella rättigheter, vara
Riksens Ständer tillåtit» att eri dylik Önskan
Den 19 Marlit,
frambära. Jag medgifver visserligen att vi aldrig
ägt större constitutionella rättigheter än nu,
men finnér deraf icke kunna härflyta; att vi böra
nu tillåta oss allt, hvad vi fordom under helt
olika förhållanden tillåtit oss. Vidare och såsom
exempel på sådana utaf Riksens Ständer
beredde inskränkningar i utdelandet af Adelskap
har Herr von Hartmansdorff anfört, att i
a 660 års RegeringsForm stadgades, det Adelskap
skulle med försigtighet och sparsamhet utdelas.
Det torde vara öfverflödigt för mig erinra,
att 1660 års Regerings-Form endast var
en interimistisk föreskrift för Konung Carl Xl:s
Förmyndare,, och att då Ständerne föranledde
af nödvändigheten att belöna de många förtjenster,
föregående lysande tidehvarf gifvit tillfälle
att utvecklas, lemnade Förmyndarne rättighet
göra Adelsmän, de gjorde ett intrång i denna
Konungens af ålder ägande Majestätsrätt. Också
blefvo de under FörmyndareRegeringen ut-i
nämnde Adelsmän ej verklige Adelsmän, förrän
Konungen vid fullmyndige år dem i denna värdighet
stadfästat, en nåd sjelfve Förmyndarne i
deras 1672 afgifne berättelse om sin styrelse,
af Konungen i bevekande ordalag ansågo nödvändigt
utbedja sig. Således finner man lätt att
ingen jemförelse kan äga rum, emellan den inskränkning
som 1660 ansågs nödig i en FörmyndareRegerings
vilkorliga rättighet att adla,
och den man nu skulle kunna önska i en fullmyndig
Konungs af Grundlag ägande rätt, att
genom Adelskap belöna förtjenster.
Beträffande de af Riksens Ständer i 171,9
JUen 19 Martii.
597
®ch 1720 arens RegeringsFormer och 1752 års
Konungaförsäkran stadgade inskränkningar i Konungens
rätt att adla, så finner jag deri intet
nu användbart prsejudicat. då jag uppriktigt ber
Försynen bevara det gamla Sverige från att
styras efter de politiska grundsatser, sorn utmärkte
detta tidehvarf. Särskildt anser jag det
1762 utfärdade förbud mot flere än goo Ätters
introduction på Riddarhuset hafva varit ett af de
farligaste aristocratiska ingrepp i vår samhällsform,
då varande partier tilivägabragte. Hvad
åter det af en annan värd Ledamot föreslagne
correctivet angår, att Ståndet skulle kunna vägra
introduction åt en person, som Kongl. Maj.t
upphöjt i Adeligt stånd, tror jag att Ridderskapet
och Adeln icke kan, då aila efter Författningarnes
föreskrifne praestanda äro fullgjorde,
neka någon person introduction, som af Kongl,
Majit blifvit nämnd till Adelsman. För öfrigt
åberopar jag mitt förra yttrande i ämnet.
Herr Nordenankar , Guftaf: Jag förenar
mig belt och hållet i hvad Friherre Cederström
yttrat; och då Regerings-Formen föreskrifver
huru ändringar i Grundlagarne skola erhållas,
hemställer jag om denna motion kan till något
Utskott remitteras.
Herr Tham, Wollrath'. Jag skall ej länge
borttaga Höglofl. Ridderskapets och Adelns tid,
men anhåller att i afseende på Herr von Hartmansdorffs
motion få göra några anmärkningar.
Man har sagt, att Ständerna nu lika så väl
pen 19 Marfil,
soln |66q Jeunna göra Arlelns talrikhet till 8f»
yerläggningsämne. Jag skulle vara färdig tro,
att den rnägtiga aristocratiska Adpl, sorn vid
nämnde tid, tili stur del styrde landet, då fattade
beslut om inskränkning utj tilldelandet af
Adelskap, för att orubbad t kunna begagna de
stora prerogativer, denna Adel då agde och icke
gerna delade med andra nykomlingar. En sådan
anledning finnes icke nu mer; Adeln äger
nu framför sina medborgare inga andra verkliga
företräden, än dem sorn yarm Fosterlandskärlek,
nit för Konung, laud oell medborgare,
§amt sann upplysning kunna förvärfva,
Att Ridderskapet och Adeln skulle kunna
vägra introduetion för någon af Konungen nämnd
Adelsman, sorn fullgjord! livad RiddarhusQrdningen
i sådant afseende föreskrifyer, öfverensStämmer
ej med min öfvertygelse, opb tror jag
ej att 5| RiddarhusOrdningen härtill ger någon
anledning, 3/ §, RegeringsFormen, tillägger
Konungen rättighet, att upphöja i Adeligt
stånd och värde, män, som genom trohet, tapperhet
och dygd, lärdom och nitiska tjänster,
gjort sig af Konungen och Riket synnerligen
fprtjentu. Att framställa den underdåniga önskan
det Konungen hädanefter,'till inskränktare
antal än hittills skedt, måtte Utdela Adelig värdighet,
innehåller efter min åsigt ett iiidirect
klander, hvartill jag icke anser oss vara berättigade,
pcb som ej heller emot vår nu regerande
Konung är passande; jag kan derföre ej undgå
att önska^ aft den af Herr veu Hartmans'»
uru 119 MdiiiJT
dorff i detta ämne väckta motion, måtte med
hans samtycke, helt och hållet få förfalla.
Herr Rothlieb, Axel: Då Grundlagen tydligen
bestämmer i 37 §. RegeringsFormen, Kgl.
Majds rättighet att upphöja förtjenta män i Adéligt,
Friherrligt och Grefveligt Stånd, och då
den minsta inskränkning i dess constitutionella
rätt, föranleder till en osäkerhet i Riksens Ständers
egen; så anser jag den väckta frågan ej
kunna remitteras till något Utskott; samt förenar
mig med Herr Cederschjöld.
Grefve Posse, Carl Henrie, förenade sig
med Herr Tham.
Herr von Hartmansdorff; En vård Ledamot
har anmärkt, att hvad Ständerna itiöo,
1719 och 1720 beslutade, just icke vore så låmpeligt
att efterfölja nu, emedan folkvåldet då
var härskande och dess missbruk böra afskräcka
oss för åtgärder, lika detsammas. Jag får
dervid erinra, att i 1773 års Regeringsform,
sorn af Konungen förelädes dem, inskränkte
Han sig sjelf till i£>o Ätter. Således år det icke
blott från de tider, då Ständerna haft öfvervigten,
utan äfven från dem, då Konungamak-'
ten haft densamma, sorn man åger exempel på
våra förfäders öfvertygelse om rigtigheten att
sätta en gråns för Adeliga vårdigheters meddelande.
Man har in vändt, att del var en partisak
1763 , att flera Ätters intagande på Riddarhuset
förhöds, intilldess antalet af de lefvandes
och då merendels närvarandes blifvit förmin
-
6oo
Den 19 Martil,
stadt till 800 Deremot får jag erindra derom, att
jned undantag af några Grefvar och Friherrar,
blefvo inga nya Atter intagna på Riddarhuset
från 1706 till 1772, Ehuru mycket partierna
tinder tiden omvexlade och tvistade, synas de
likväl i detta lall hafva varit öfverens. Det år
således troligt s att do upprigtigt menade hvad
de sade, då de anförde trängseln såsom skål
till beslutet. Flere hafva påstått, att Ridderskapet
och Adeln icke skulle hafva rått att vägra
introduriion. Jag har ej yttrat motsattsen,
och kunde således öfverlemna åt den värde Ledamot
9 som det gjort, att vidare utlöra den. Likvål
vill jag i förbigående nämna, att Ridderskapet
och Ådein ansåg sig åga rått till denna
vägran i Drottning Christinas tid, och att de äfven
utöfvede den mot en man, serni lion upphöjt
till Adelsman, hvilket torde al Riddarhusets Handlingar
kunna närmare upplysas. Vid Grefve Steinbergs
introduetion, låra ock åtskillige svårigheter
hafva blifvit gjorda. I Kongl. Kungörelsen af 1762
såges uttryckligen , att hvar ken LandfMarskalken
eller någon Ledamot af Adeln fick tills vidare
föreslå någon till intagande på Riddarhuset,
utan att sjelf förlora såte och stämma.
Derigenom år det tydligt , att introduetion kunde
vägras. Ytterligare synes af 1772 års RegeringsForm
att så var, emedan ett visst antal
slägter undantagas från denna vägran. Hvarken
Såkerhefs-Akten elier närvarande RegeringsForm
hafva i detta afseende inskränkt Ridderskapets
och Adelns rätt Den uttryckes i sjelfva
formen för introduetionen; ty LandtMarakaiken
säger ej, emedan den och den uppfyllt
