# ID: svediakorp-gov295
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 65,704
# sentences: 2,129
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


—^
Pr otocoll,
hållna
§
llOB
Högloflig e
r ’ r r
Ridderskapet och Adeln
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
År 1823.
Andra Bandet.
STOCKHOLM,
Tryckt lios Olop G kahn, i8s5.
Lördagen den I Martil.
Plenum kl, 10 förmiddagen.
Herr Gripensvärd, Fredric idolph, hade inlemnat
ett Memorial, hvilket upplåstes så lydande;
(Se
Bilagan N:o i.)
Lades på bordet.
Herr von Heijne, Georg: Som Taxeringsman
uti Linköpings, Jönköpings och Stockholms
Lån har jag funnit, huru olika BevillningsFörordningen
tillämpas, i synnerhet vid principen
af Fastigheters värdering. Det är väl bland
ledningar för sådan värdering föreskrifvet, att
Taxeringsmän böra göra afseende på de inom
frenne år skedda köp, men jag har aldrig ansett
det förenligt med min ed, att denna föreskrift
skulle ålägga mig att värdera sådana försålda
Egendomar eller Hemmansdelar e er köpesumman,
utan trott att jag såsom Taxeringsman
skulle tillse, att, jemte det Statens rått
iakttogs, hvarje skattskyldig skedde lika rätt,
och att alla lågenheter, som nied hvarannan åro
4
Den l Martil,
jemförliga, borde lika värderas. Med denna öfs
vertygelse får jag föreslå, att i en blifvande
BevillningsFörordning, blott den föreskrift må
blifva gällande, ,att vid värdering af ali jord bör
håfvas afseende på jordmönens beskaffenhet^
afsättningstillfål 1 en m. rn., så att ingen lågenhet
värderas till mindre ån den efter Taxeringsmännens
samvetsgranna bedömande, kunde komma
att gälia om den vore till salu; i följd hvaraf
alla andra föreskrifter borde, såsom endast
förvillande, ur Eevillnings-Förordningen uteslutas.
Lades på bordet.
Herr von Heijne, Georg: En värd Ledamot,
Hans Excellence Herr Grefve von Engeström,
har vid motionstidens början till Högh
Ridderskapet och Adeln ingifvit ett anförande^
deruti han förklarat, att lian vid flera föregå-»
ende Riksdagar gjordt samma framställning, och
äfven årnade vid blifvande Riksdagar dermed
fortfara^ i hopp att den slutligen skulle vinna
afseende. Jag går att följa detta exempel. Uti
Riksdags-J.f slutet af år 1818, finnes Rikets
Ständers underdåniga önskan, att guld, silfver
och broderier på miiitaira och civila uniformer
skulle afskaffas. Jag får nu å nyo göra motion
örn afskaffande af guld och silfver på miiitaira
och civila uniformer, med undantag af Konungens
Lif- och HusTroupper samt de högre Embetshsännens,
jemte gradtecknen på de militair»
Den I Martil,
5
uniformerna. Jag anser öfverflödigt, att framställa
de oeconomiska, moraliska och äfven
Statsskäl sorn föranledt denna motion. De igenfinnas
uti sist förflutne Riksdags motioner och
OeconomieUtskottets Protocoller, der nuvarande
OeconomieUtskott lärer finna ledning för sitt
bedömande af ämnet, om det förtjenar något
afseende.
Lades på bordet.
Herr af Uhr, Glihåf, anförde skriftligen:
(Se Bilagan N:o 2.)
Lades på bordet.
Herr Berghman, Ambrosius Magnus, hade
inlernnat ett Memorial, hvilket upplåstes, så
lydande:
(Se Bilagan N;o 3.)
Lades på Bordet.
Friherre Ridderfiolpe, Fredric, upplåste
följande tvenne Memorial:
(Se Bilagorne N:ris 4 och 5S)
6 Ben x Martil.
Dessa arne Memorial lades på bordet.
Friherre Rudbeck, Alexander, hade inlem*
nät ett så lydande Memorial:
(Se Bilagan N;o 6):
Lades på bordet.
Herr Gripenvaldt, Augujt, hade inlemna!
ett Memorial, hvilket upplåstes, så lydande:
(Se Bilagan N;o 7).
Lades på bordet.
Herr Rosenblad, Bernhard, anförde skriftligen
:
(Se Bilagan N;o 8J
Herr Rosenblad tilläde derefter mundtligent
Denna plans föremål skulle vara att gifva
fasthet och trygghet åt all enskildt ägande
rätt, och detta är troligen också allas gemensamma
önskan, ehuru delade våra åsigter om
medlen, och äfven våra begrepp om hvad, som
nu verkligen utgör denna ägande rått, kunna
yara, Dessa olika åsigter och begrepp måste
Den x Martiu
7
för att medelst conilicten kunna åstadkom'tna
ömsesidig upplysning och derigenom frambringa
det sanna och råtta, hafva en gemensam punkt,
der de kunna mötas. En Sådan finnes endast i
en fullständig, ämnet omfattande plan, denna
må för öfrigt vara utgången från hvilken synpunkt
och under ledning af hvilken åsigt som
hålst. Materialierne till en sådan plans uppgörande,
äga Stats- och BancoUtskotten, men dessa
Utskotts constitutionella förhållanden tillåta
dem ej, att opåmint afgifva densamma. Statsutskottet
åger blott att föreslå hvad det anser
Stats- och Riksgåldsverkens behof fordra. BancoUtskottets
rättighet sträcker sig visserligen till
att föreslå de medel och utvägar, Utskottet anser
befordra Bankens förkofran och dess sedlars
inlösen med reelt mynt, men vid dessa isolerade
föremål stannar den. Således måste frågan
om den af mig föreslagna plan väckas ino«r
Stånden. Detta har föranledt min motion. Jag
anhåller vördsammeligen, att den må blifva liggande
på bordet, och förbehåller mig rättighet,
att vid dess återupptagande få anföra mina individuella
åsigter i ämnet,
Lades på bordet.
Herr af Ekenftam, Israel, hade inlemnat
ett Memorial, hvilket upplåstes, så lydande:
(Se Bilagan N:o g.)
Lades på bordet;
8 Den I Martu.
Grefve Mörner, Carl, ar förde skriftligen:
(Se Bilagan N;o 10.)!
Friherre Sparre, Sixten, förenad e sig med
Grefve Mörner.
Lades på bordet.
Friherre Wrangel, Henning, upplåste,
följande:
(Se Bilagan N:o ii.)
Lades på bordet.
Friherre Wrangel, Henning, upplåste vidare
följande tvenne Memorial:
(Se Bilagorne N:ris 12 och i3.)
Grefve Löwenhjelm, Carl Axel: Friherre
"Wrangel har upplåst en motion, deruti han
framställt önskan, dels att erhålla upplysning
om tiden, når den emellan Sverige och Finland
afslutade Handelsfractat år tillåndalupen, och
dels att dylika tractater, dem Fiiherren i allmänhet
synes ogilla, aldrig hädanefter måtte
emellan detta och andra Riken uppgöras. Frågan
om nyttan af tractater af den beskaffenhet,
sorn den Friherre Wrangel omnämnt, år högst
Den I Martn,
9
vigtig och i många hänseenden svår, att hår afgöra.
Så långe likväl Europas" öfrige Stater
icke antaga ett fritt Handelssystem, och ej lossa
de tunga fjettrar, sorn nu trycka handeln, torde
det ej vara möjligt för Sverige, att göra det.
Sverige har derföre sökt i vissa andra lånder
förskaffa' sig vidsträcktare handels-rättigheter
emot vilkoret för samma länders Handlande att
hår tillgodonjuta motsvarande förmåner. Men
detta ämne är, jag upprepar det ännu en gång,
af för mycken vigt, att nu kunna med tillförlitlighet
behandlas. Likasom det ej heller Lärer
kunna utredas med den skyndsamhet, som Friherre
Wrangel åsyftat. Skulle Riksens Ständer
finna nödigt, att alla prohibitiva Författningar
upphåfvas och att således alla Handels-relationer
med främmande länder fingo ett förändradt
skick, är jag dock förvissad, att Kongl- Maj:t,
vid bestämmandet af dessa nya Handelsförhållanden,
så mycket möjligt är, rättar sig efter
dem som hos andra Nationer existera , oell
tillser, att förmånerne dervid blifva ömsesidiga.
Hvad den ifrågavarande senaste, tractafen,
i afseende på handeln med Finnland beträffar,
så får jag upplysa, att den afslöts år 1818, under
det jag var Minister i St. Petersburg, och
upphörer 1826.
Friherre Wrangel har äfven i en annan
motion föreslagit, att fångar, i stället att såsom,
hittills skett, skjutsas, måtte hådanelter föra^
till fots, sa ruman bundne med kedjor, hvarvid
Friherren ansett dem böra tillryggalägga två mil
10
Den i Mai lii.
om dagen. Oin man täger detta i betraktande,
så skall man finna, dels att fångens transport
försvårades, och dels att tiden för undersökningars
fullbordande vid Domstolarne skulle
fördröjas, då det ofta, med antagande af 2 mils
marche hvarje dag, skulle erfordras 2 å 5 månader
att föra fången'ifrån den ena Rätten till *
den andra; och att åter begära det en mindre
vål född fånge skulle gå mer ån 2 mil om dagen,
lärer ej vara rimligt, då soldaten ej gör
längre marche och då det oftast kunde inträffa,
att fångens, genom långvarigtvistande i håckte
försvagade hälsa blef ett nytt hinder för hans
förskaffande på det nu föreslagna såttet.
Hvad jag sålunda haft äran anföra, torde
få åtfölja remissen af Friherre Wrangels motioner.
Friherre Wrangel, Henning: I anledning
af de anmärkningar, Grefve Löwenhjelm vid
tvenne mina motioner framställt, anhåller jag
om tillåtelse att få göra några erinringar.
Lika litet som jag gillar ett prohibitivsystem,
som fjettrar nåringarne, lika litet gillar
jag en ovilkorlig och alltför utvidgad import,
och det är just derföre som jag trott Riksens
Ständer böra förekomma återupplifvandet af en
handelstractat, som jag ock flere med mig anse
vara för Sverige ganska menlig. Grefve Löwenhjelm
har sagt, att når tractater afslutas,
dervid förnämligast bör afses, att förmonerne
blifva ömsesidiga. Afven jag tror, att sä borde
Den i Martil.
11
vara; men nu åro fördelarne af tractaten med
Finland, endast på detta lands sida, sedan Finnarne
vål påföra oss deras varor, men nästan
alldeles upphört, att hår upphandla några af
våra. Jag vet ej då, hvarföre man icke skulle
kunna yttra den begäran, att når en gång tractaten
med Finland upphörer, densammas förnyande
icke må komma i fråga; och jag vet ej
hvarföre, då skadligheten af denna tractat synes
vara så allmänt medgifven, national-rösten
i detta fall ej skulle varda hörd. Hvad åter
beträffar Grefve Löwenhjelms yttrande om mitt
förslag i afseende på fångars transporterande;
får jag blott anmärka, det Herr Grefven misstagit
sig, angående det uppgifna miltalet; ty jag
har ej nämnt något visst miltal; men jag har
trott en dubbel fördel kunna genom det af mig
uppgifne forslingssättet vinnas, nemligen att en
person kunde fora flere gående, hvarigenom
transporternes antal och kostnader för forslingen
minskades.
Grefve Lowenhjelm'. Jag skulle tro, eller
rättare sagt, jag år säker på att Friherre Wrangel
misstagit sig om min mening. Det kunde
^aldrig vara min afsigt att stämpla hans motion
såsom olämplig, eller hans rätt att göra den,
såsom obehörig. Jag har blott velat meddela
en upplysning i frågan huruvida handelstractater
med främmande länder, i allmänhet åro så
skadliga. Hvad den med Finnland särskilt vidkommer,
år den grundad på de inre och yttre
förhållanden, hvari Sverige stod vid den tidpunkt,
då tractaten afslöts, och jag år öfverty
-
12
Den i Martii,
gad att densamma ingalunda för detta rike varit
menlig. Om Finska innebyggare haft rättig?-  bet att hår införa deras lands producter, så har
Sverige å andra sidan ågt deremot svarande
förmåner i tillåtelsen, ibland annat, atl i Finnland
afyttra Svenska Manufactur- varor, och
måhända skulle både Stockholm och Westervik
med flere städer, som idkat handel på
Finland, lida ganska stor skada, om denna handel
upphörde. I öfrigt vill jag visserligen ej
bestrida andra, att så vål i detta sorn andra,
ämnen, hafva båttre åsigter ån jag; min afsigt
har endast varit att visa mina, utan att göra
något intrång på andras rätt; och jag vågar för-,
moda, att ehvad önskningar och förslag i detta
och andra fall af Rikets Ständer varda framställda,
Kongl. Maj:t skall, så vida Kongl. Majit
anser dem för Riket nyttiga, alltid med nöje afhöra
och söka uppfylla dem.
Reträffande sluteligen det af Friherre.
Wrangel uppgifne sätt till fångars transporterande,
så medger jag i sanning, både att besparing
derigenom möjligen skulle kunna vinnas
, oell att fångarnes lust att resa skulle minskas;
men jag önskar, att man å andra sidan
yille taga* i betraktande den längre tid, som
vid lagskipningens närvarande skick skulle fordras
för att föra fången emellan Tings-RäWerne
och den rubbning som skulle uppkomma i
redan vidtagne anstalter i afseende på fångarnes
nattläger, vård och underhåll.
Friherre Wrangel: Om än Svenska ma.
Den i Mårtii,
i5
hiifacturister skulle hafva någon fördel genom
handels-tractaten med Finland, liade jag dock
trott att mera afseende borde fästas å Svenska
landtbrukets bästa. Utan att nämna någon viss
person, kan jag likväl försäkra, att flere jordbrukare
fått behålla sine produeter, blott för
den öfverflödiga tillförseln från Finland. Denna
skada är för Riket väsendteligare, än den
Grefve Lövenhjelm omtalt; och jag hemställer
om ej denna min öfvertygelse, som jag vågar
säga delas af större delen utaf Nationen, förtjenar
uppmärksamhet.
Friherré Anckarsvärd, Carl Hendric: Ehuru
öfvertygad, att det nu ej är rätta ögonblicket
att ingå i någon undersökning om handeln
emellan Sverige och Finland, tager jag mig dock
Råheten, att, då discussion derom blifvit öppnad,
äfven framställa mina åsigter af ämnet.
Jag kan ingalunda inse, att det förslag J
som Friherre Wrangels motion innefattar, bör
utgöra ett föremål för pröfning, förrän i sammanhang
med frågan om Sveriges handelsförhållande
i allmänhet, och sedan denna fråga
blifvit utvecklad och afgjord. Intill dess anser
jag framställningen af detta förslag icke fullkomligen
läinpelig. Hvad beträffar de olägenheter
för landet, som Friherre Wrangel anmärkt
skola af den betydliga tillförseln från Finland
härflyta, så är det visserligen möjeligt, att
dessa olägenheter existera; men huruvida det
kater sig göra att, med bibehållande af liberalare
gruudsattser, dem förekomma, det kan jag ef
*4
Den i Martti
inse. För min tiel tror jag, att hvad vi i detta
fall mest håfve att beklaga oss öfver, är våra
öfverdrifvit stora Tull-afgifter, hvilka verkat
derhän, att Finnarne, icke numera, såsom tillförene,
här tillhandla sig colonial-varor, och att
sålunda den fordna bytes-handeln i det mesta
upphört.
I detta förhållande ligger, efter min öfvertygelse,
en större orsak till Finska handelns
mindre fördelagtighet, än deruti, att vårt land
öfversvämmas af Finska landtmanna-producter;
ibland hvilka åtminstone under de senare åren
ett ganska ringa qvantum säd hitkommit, helst
Spannemåls-prisen i Finland desse år varit högre
än hos oss. „
Grefve Löwenhjelm: Det var ej eller min
afsigt att öppna en discussion i afseende på en
motion , som för första gången förekom, men ,
då ventilation, sådant oagtadt, derom är börjad,
så begagnar jag tillfället för att fullkomligen
instämma uti hvad Friherre Anckarsvärd så ganska
sakkunnigt, till besvarande af Friherre Wrangels
anförande, yttrat,
' ' v ' 1
Friherre Wrangel: För att grundeligen
vederlägga hvad Friherre Anckarsvärd nyss yttrat,
skulle fordras att afhandla Statshushållningens
principer, hvilket åter skulle upptaga för
mycken tid; och inskränker jag mig derföre endast
till den erindran, att det är egenteligen
icke Finsk spannemål, utan fastmera Finska
yictualier af alla slag, som i vårt rike öfver
-
T)m I Alart ii.
lil
flöda och hvilka, belagde med en lägre tnllafgift,
förordsaka, att våra egne likartade producter
ej finna afsättning utan förlust för producenten.
Jag skall i öfrigt framdeles söka tillfälle
att mera utförligt oell bättre bevisa rigtigheten
af hvad jag nu anfördt, hvartill jag för
närvarande anser mig icke böra något vidare
tillägga.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Jag skall ej
lange profva Ridderskapets och Adelns tålamod.
Det ar blott en enda anmärkning, som jag utbeder
mig få framställa. Friherre Anckarsvärd
har nemligen yttrat den förmodan, att det vöre
våra höga Tull-afgifter, som verkat dertill,
att Finnarne nu icke såsom tillförene, i utbyte
mot sina produeter, här emottaga våra mannfactur-varor
m. m. Jag tror deremot, att det
egenteligen är den för deni öppnade vägen att
i Ryssland och annorstädes få dylika varor,
som orsakar, att de nu mera ej i vårt land
upphandla sina förnödenheter; utan blott påföra
oss sådane deras egna vahror, för hvilka de i
Ryssland ej finna afsättning.
Lades på bordet.
Friherre Wrangel, Henning, uppläste följande
a.ne Memorial:
(Se Bilagorne N:ris i4 och 15.)
Dessa arne Memorial lades på bordet.
i 6 Den r Martti.
Grefve Hård, Carl Gustaf, hade inlemnat
ett så lydande Memorial:]
(Se Bilagan N:o 16).
Lades på bordet.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, hade
inlemnat 2:ne Memorial, hvilka upplästes, så
lydande;
(Se Bilagorne N.ris 17 och 18.^
Desse 2:ne Memorial lades på bordet.
Herr König, Johan, hade inlemnat 5 Memorial
, hvilka upplästes så lydande:
(Se Bilagorne Nåås 19, 20, 21, 22 och 23.)
Förenämnde 5 Memorial lades på bordet
Herr Ehrenborg, Casper, uppläste aine så
lydande Memorial;
(Se Bilagorne N:ris 24 och 25.)
Dessa a;ne Memorial lades på bordet.
Heric
Den i Martii.
Herr Montgommerie Cederhjelm,
anförde skriftligen:
(Se Bilagan N:o 26 )
Lades på bordet.
Herr Sabelfelt, Zacharias Johan, hade
Inlemnat ett Memorial, hvilket upplästes, så lydande:
(Se
Bilagan N:o 27).
Lades på bordet*
Herr Anckar sparre', Ingemar Allgust^ hade
inlemnat ett så lydande Memorial:
(Se Bilagan N:o 28.)
Lades på bordet.
Herr Montgommerie, Gustaf, anförd*
skriftligen;
(Se Bilagan N:o 29).
Lades på bordet.
17
Josias ,
Ridd, o* Ad. Prat. II. B. 2
*8 Den i Martti,
Herr Ribbing, Andel, uppläste följande5
(Se Bilagan N:o 5o.)
Lades på bordet.
Herr Grefven och Landt-Marskalken tillkännagaf,
att Plenum koinme klockan 5 i eftermiddag
att fortsättas,
Herr von Hartmansdorff% August, anförde
skrifteligen:
(Se Bilagan N:o 3i.)
Lades på bordet.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hendric, hade
inleninat ett Memorial, som upplästes, så
lydande:
(Se Bilagan N:o 52),
Lades på bordet.
Upplästes Stats-Utskottets den 22 sistledne
Februarii afgifne Utlåtande i anledning af Kongl.
Maj.ts Nådiga remiss på Landshöfdingen* i
Skaraborgs Län underdåniga hemställan om yakt
Den i Marth.
vid Lands-Cancelliet oell Lands-Contoiret, till
säkerhet för eontante medel oell handlingar.
Herr Ehrenborg, Casper: Det torde visserligen
icke vara beliöfligt, att här försvara
hvad jag i underdånighet anmält om behofvet
af vakt vid Skaraborgs LandsCanzli. Jag är
dertill föranledd af de flere inbrottsstölder som
både inom detta och andre Län blifvit i sednare
tider begångne, samt hvartill försök afven
vid LandsCanzliet blifvit gjorde; och om mia
framställning lemnäs af Ständerna utan det afseende
Kongl. Majit för Sin del täckts derå i
Nåder fästa, skola åtminstone icke följderne
stanna på min rakning. Jag vågar dock fästa
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet å
Herr Sante*sons, vid Siats-Utskottets Betänkande,
bilagde serskildte votum, och hvarvid
jag tror mig äfven kunna , i afseende på belägenheten
af Skaraborgs LandsCanzli, åberopa
mine öfrige här varande landsmän, sorn säkerligen
skola med Herr Santesson instämma. De
fleste Embets-Verk och Landshöfdinge-residencer,
utom Skaraborgs, äro förlagde antingen i
Städer, der ständig garnizon hålles, eller der
nattvakter äro till finnandes, eller ock, såsom i
Örebro, inom Borg och Slott, der handlingar
och penningar kunna med säkerhet förvaras.
Skaraborgs LandsCanzli åter ligger isoleradt vid
öppen landsväg utom Stadens jurisdiction. I
Ränterihuset är väl en Vaktmästare boende, så
att för Ränteriet någon serskild vakt ej behöfves,
men Vaktmästarens vaksamhet kan ej sträcka
sig utom Ränteriets omkrets och icke heller torde
2*
lien 1 Martil,
man af en person som hela dagen passar upp,
fordra vakthållning, afven örn nätterne. Jag
ser således ej annan utväg, om ifrågavarande
anslag icke varder beviljadt, ån att man nödgas
förse fönstren i Embetsrummen med jerngaller,
hvilket dock år ganska obehagligt för dem, som
om degen skola vistas och arbeta i dessa rum.
Herr von Becker, Carl Joham Då ej blott
Herr Ehrenborg, utan äfven Herr Santesson i dess
•votum så utförligt och öfvertygande bevisat
nyttan af der» för Skaraborgs Låris LandsCanzlie
föreslagne nattvakten, så har jag, i detta fall,
ej annat att tillägga, ån vitsordet om belägenheten
af nämnde LandsCanzli, hvilken år sadan,
att den onekligen påkallar en sårskild vård,
enär densamma ej kan bestridas genom Mariestads
Brandvakt, som ej går utom staden.
I öfrigt torde jag, äfven såsom en af innevånarne
i Länet, få erinra, att jemväl för
deras egen trygghet i afseende på de i LandsCanzliet
förvarade oell dem rörande handlingar,
det synes högst vigtigt, att förevarande
fråga inå vinna uppmärksamhet 5 och jag anhåller
på dessa skål om återremiss af StatsUtskottets
Betänkande.
Herr Tham, Wollrath: Till hvad förut
blifvit i detta ämne yttradt, anhåller jag blott få
lägga den anmärkning, att ej endast den enskilda
säkerheten, utan synnerligast vårdnaden om de
Publika Cassör och Fonder, för hvilka medel i
LandsCanzli et inlemnas, fordra en åtgärd till
Den l Martil,
2)
deras säkrare bevarande. Möjligen kan dessa
medels plundring vara eller blifva åsyftad; ty
det 5r allmänt kändt, att betydliga summor för
FilialDisconternes räkning i LandsCanzliet inflyta
och förvaras i rum, som hvarken bebos
eller åro försedde med galler lör fönstren, och
jag tror således, att den publika, lika så vål
som den privata, säkerheten kråfver en rättelse
i detta förhållande.
Friherre Rådbeck, Alexander'. Såsom äfven
innevånare uti Skaraborgs Län, anhåller jag
att jemväl få i Herr Ehrenborgs förslag instämma.
Det år af högsta vigt, att de i LandsCanzliet
liggande publika och privata medel samt
angelägna papper må noga förvaras för inbrott,
och jag önskar derföre, det Högloflige Ridderskåpet
och Adeln täcktes a Herr Ehrenborgs
hemställan i detta ämne göra afseende,
Herr Grefven och LandtMarskalken yttrade,
att sorn StatsUtskottets ifrågavarande Betänkande
nu första gången blifvit upplåst, komme
detsamma tillika medi hvad i anledning deraf,
blifvit anfördt, att till nästa Plenum hvila på
bordet.
v Upplästes och lades på bordet följande, från
nedannåmnde Utskott inkomne Memorial och
Utlåtanden:
Fran Stats-Utskottet:
-i
Af den i4 sistlidne Februari; i anledning
Den i Marlii,
af våckt motion att, för Statens räkning, ett
Hus måtte inköpas och inredas så vål med tjenlige
Sessionsrum för Riksens Stånders Utskott,
som Samlingsrum för Hedervärda BondeStåndet,
jemte Canzlierum och Archiver m. m.
Från Stats- och Banco-Utskotten:
Af den 525 sistlidneFebruari; angåendeföråndring
i tiden och sättet för indrifningen af
Götha CanalBoIags- Götheborgs- samt Malmö
f. d. DiscontVerks ännu utestående fordringar.
Fran ExpeditionsUtskottet:
Af den 27 sistlidne Februari;
1) Angående en förändrad redaction af Bihanget
till RiksStåndens Protocoll.
2) Med hemställan, att vederbörande Utskott
måtte anmodas, att af deras Betånkanden
m. m. låta utskrifva och ExpeditionsUtskottet
tillställa tvenne exemplar.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskilldes
kl. tre qvart till 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Den i Martil. 23
Lördagen den I Martii.
Plenum klockan 5 eftermiddagen:
Herr Montgommerie , 'Fabian, hade in_
lemnat ett Memorial, hvilket upplåstes, så lydande:
(Se
Bilagan N;o 1.)
Lades på bordet.
Herr Hallenborg, Carl Johan, hade inlemnat
följande, sorn upplästes ;
(Se Bilagan N:o 2.)
Lades på bordet.
Herr von Hartmansdorff, Auguftt anförde
skrifteligen:
('Se Bilagan N;o 5J
Friherre Lagerbjelke, Johan: Herr von
Hartmansdorff har föreslagit, att creditivet för
ConvoijCoimnissariatct ej måtte beviljas med annat
vilkor, ån att Riksens Ständers Revisorer
Den i Martii.
må äga att granska Commissariafets råkenskaper,
Jag hemställer till Ridderskapet och Adeln
huruvida det kan vara värdigt, att för Hans
Majit Konungen framställa ett sådant vilkor. För
min enskilta del har jag ej något emot revision
af passan, men jag tror, att så som inkomsterne
hittills utgjorts, hafva Riksens Ständer ingen
rätt. ett den revidera. Inkomsterne gå till
en dpi från GrosshandelsSocieteten och SkeppsRederierne.
De hafva sine Coinmitterade, sorn
utur Societeten nämnas af Konungen. Den andra
delen går ifrån Norrige, och jag tror äfven
detta vara ett skäl, hvarföre vilkoret vore mindre
låmpeligt. I Öfrigt får jag anmäla, att det
creditif Kongl, Majit begärt, blott år eventuelt.
Det har ej på 5 år inträffat att det behöft anlitas,
och jag hoppas att det ej heller skall
behöfvas. Det är blott för att stärka crediten
som det år behöfligt. Jag anhåller att detta
yttrande må til] vederbörande Utskott få åtfölja
Herr von Hartmansdoiffs anförande.
C
Herr von Hartmansdorff: Då det uti 3a
$. Riksdags-Ordningen uttryckligen år föreskrifva
att Riksens Ständers Stats-Utskott åger
granska Stats Verkets tillstånd i alla dess delar,
så synes det vara Riksens Ständer, värdigt, äfvensom
det år der.i.s pligt, att genom sina Revisorer
fordra redovisning för alla de medel,
som af landets innebyggare till allmänna behof
erläggas. Att afgiftérne till ConvoijCommissariatet
betalas af en viss medborgareclass, förändrar
icke saken. Hvad dessa skola utgöra för
skyddet mot Barbareskerne, måste naturligtvis
Den I Martil,
25
tagas igen af andra på de varor, som till dem
försäljas. Man har anmärkt, att Borgerskapets
i anseende till deras särskilte bidrag, till Convoij-medlen,
ägde tvånne Deputerade i ConvoijCommissarialet.
Dervid lår jag erinra, att der
fordom äfven fanns en Adelig Ledamot, emedan,
under de så kallade frihetstiderne, Deputerade
af RiksStånden gemenligen insattes uti
de inrättningar, som då stiftades.. Detta förhållande
är nu så vida åndradt i ConvbijCommissariatet,
att i stället för den Adeliga Ledamoten,
sitter der en af Konungens Canzli. Då
den så kallade Extra Licenten fordom blef beviljad
till Convoij-medel, behandlades de i granskningsvåg
på samma sått, som tulllågten, för
att begagna de då brukliga ordalagen. Jag har
ej nu vid handen de papper, som röra detta
ämne, men jag skall framdeles närmare upplysa
att räkenskaperna då insändes för dessa, liksom
för andra Statsmedel till KammarCollegium; det
år således icke någon nyhet, då jag yrkar granskning
af dessa likasom af andra Statens tillgångar.
Friherre Lagerbjelke har anmärkt, att
fråga nu endast voro om ett creditif, sorn troligen
ej behöfver begagnas. ,Så mycket bättre*
men då Riksens Ständer likväl anmodas om ett
sådant, hvarigenom de möjligen åtaga sig utgifter,
så synes ögonblicket just vara igne att
göra det förbehåll jag föreslagit,
Grefve Cronfedt, Claes; Af samma an4
ledning som Herr von Hartmansdorff yrkat, att
Riksens Ständer böra revidera Convoij-Commiss
6ariatets räkenskaper, borde han äfven med sam*
26
Den I Murlii.
ina nit yrka en dylik revision af allt slags Tolag,
som går till hamnbyggnad, Magistraters aflöning
m. m.; men då blir en resande revision
af nöden.
Herr von Hartmansdorff: Nyss glömde *
jag besvara hvad Friherre Lagerbjelke yttrat
rörande de medel som från Norrige influtit till
ConvoijCommissariatets disposition. Jag har väl
icke talat om andra medel ån dem, som utgå
från Sverige- men jag år fullt öfvertygad om,
att Norriges Storting skulle med nöje se, att
Sveriges Stånder åtogo sig det besväret, att efterse,
huru dessa medel blifvit använde jemte
de öfrige.
Hvad som blifvit yttradt rörande Tolagen,
torde icke behöfva besvaras; emedan hvar och
en vet huru olika förhållandet år med de afgifter
som gå till särskilta Städers behof, och
med dem sorn. beträffa hela Riket.
Herr Grefven och Lan dt Ma r skalk en till—
kånnagaf, att både Herr von Hartmansdorffs
ofvannåmnde Memorial och hvad, i anledning
deraf, nu blifvit yttradt, komme att till nästa
Plenum hvila på bordet.
Herr Klingjtedl, Giiftaf hade inletnnat
ett Memorial, hvilket upplåstes, så lydande:
Don x Marlin
(Se Bilagan N;o 4.)
Lades på bordet.
27
Herr Anclcarfvärd, Michael Gu fia}, upplåste
följande;
("Se Bilagan N;o 5.)
Lades på bordet.
Herr JVulff rath, Carl Gufiafi hade in*
lemnat ett så lydande Memorial;
(Se Bilagan N:o 6)
Lades på bordet.
Herr Anclcarfvärd, Auguji, anförde skrifteligen:
(Se
Bilagan N;o j.)
Lades på bordet.
Herr Konig, Johan Adolph, uppläste följande
:
Den i Martil,
(Se Bilagan N:o 8.)
Lades på bordet.
Friherre Lagerbjelke, Johan: Med anled..
ning utaf den af Herr von Hartmansdorff i för.
Eniddags väckte motion, om Postfrihet för Tid-,
ningar, hvilken motion jag för min del gerna biträder,
får jag till beredande för Statscassan af
en motsvarande inkomst, i stället för hvad den,
i händelse af bifall till hvad sålunda blifvit föreslaget,
kommer att förlora, ödmjukast hemställa,
att BevillningsUtskottet måtte höras, och
till Riksens Ständer inkomma med utlåtande
öfver lämpligheten och sättet att förse Tidningar
samt periodiska skrifter med stämpel, hvarföre
ståmpel-afgift komine att erläggas, i likhet
med hvad som nu sker i de fleste Europeiska
Stater, hvarest Tidningarne hvar i sin nion, på
detta sått contribuera till Statsbördornes lättande.
Jag anhåller vördsammast, att denna
min motion måtte få åtfölja Herr von Hartinansdorffs
ofvannämnde motion till Bevillnings»
Utskottet.
Lades på bordet.
Föredrogs å nyo och remitterades till
iStats-ljtskottet',
Herr von Arbins, Axela den 31 sistlidne
Den i Martil,
29
februarii på bordet lagde Memorial, om förändring
i inqvarteringen för Wendes ArtilleriRegemente.
Stats- famt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie- Utskotten:
friherre Rehbinders, Johan fredric, den
ai sistlidne februarii på bordet lagde Memorial,
angående sättet att afhjelpa allmänna förlägenheten.
c
Bevillnings Utskottet'.
friherre Wrangels, Henning, den 24 sistlidne
februari förmiddagen på bordet lagde
Memorial, om grunderne för beskattning- af fastigheter.
föredrogs å nyo Herr Hammarskjölds, Lo:
renzo, den 24 sistlidne Februari förmiddagen
på bordet lagde Memorial, innefattande anmärkningar
emot nu gällande Skolordning.
Friherre Adlerbeths Jacob, anförde skrifteligen:
(Se
Bilagan N:o 9)
Herr Hammarskjöld, Lorenzo: Om deri
anmärkningen är riktig, att försvaret för en dålig
sak år något det vanskeligaste och otacksammaste
man kan företaga sig, då måste dep
00
Den l Martil.
vänskap jag länge hyst och hyser för Friherre
Adlerbeth verka, att jag lifligt beklagar, det han
trott sig pligtig att bjuda till ett försvar för
Skoiaeordningen. Jag tror att den inför fria och
tänkande män bör blifva svår att försvara. De
anmärkningar jag gjort ligga öppna för hvar
nian; jag har lemnat dem till en elite af Sveririges
utmårktaste män, till ett af Riksens Ständers
Utskott och till det öfverlenmar jag att
bedöma, huruvida mina anmärkningar falla för
Friherre Adlerbeths motskäl. Att jag ej till
dem saknat anledning, tror jag deraf, att en annan
vård Ledamot vid ett annat tillfälle, hår
likaledes mot ifrågavarande lag gjort invändningar.
Vidare har en Ledamot af PråsteStåndet
yttrat sig i samma mening, och äfven haren utmärkt
oell vördnadsvärd litterateur Biskop Bjurbäck
derom utgifvit en särskildt bok med ganska
många erinringar, de der icke så lått torde
låta sig afvisa. Jag vill ej bortslösa Ridderskapets
och Adelns tid med att upptaga och refutera
Friherre Adlerbeths försvars-sophisiner, men
så mycket vill jag blott i förbigående nämna,
emedan Herr Friherren derpå lagt sådan vigt,
att, så mycket som jag kan påminna mig, begärde
och erhöll UppfostringsComittéen redan
i8i5 af Riksens Ständer medel till en båttre
reglering af SkoloeStatens aflöning, och således
före den tid, som af Friherre Adlerbeth blifvit
nämnd.
Friherre Adlerbeth: Jag lemnar obesvarad
den af Herr Hammarskjöld mig gjorda beskyllning,
ntt jag försvarat en dålig sak. Jag öfver;
Den I Mar t ii.
5l
lemnar denna fråga till Ridderskapets och Adelns
upplysta pröfning. Hvad deremot angår
Herr Hammarskjölds uppgift, att Rikets Stån-’
der redan år jSiö skulle hafva beviljat medel
till löneförbättring för Lårarne vid Rikets allmänna
Skolor, måste jag anmärka, att den år
stridig mot verkliga förhållandet, emedan UppfostringsComittéen
väl år 1817 tillstyrkte löneförhörhöjning
för ElementarUndervisningsVerkens
Lärare; men sorn denna löneförhöjningsmöjlighet
förutsatte nya Statsanslag, hvilka ej
förr ån vid 1818 års Riksdag af Riksens Ständer
beviljades, kunde Comittéen först efter nyssnämnde
Riksmöte i underdånighet afgifva det
förslag till de anslagne medlens fördelning,
hvilket stadfåstades genom Kongl. Maj:ts den 22
April 1819 utfärdade Nådiga skrifvelse om en
interims lönereglering för Rikets ElementarLåroverk.
Men om äfven UppfostringsComittéens
första omsorg hade varit, att bereda förbättring
i de knappa löner, med hvilka Lårarne vid våra
Skolor förut varit försedde, synes denna
omsorg hafva varit berömvärd, långt ifrån att
förtjena klander. Jag vädjar i detta afseende
till Herr Hammarskjölds egen rättskänsla. Det
måste vål ej vara hans önskan, att så mödosamma
och ansvarsfulla befattningar, som SkolLåraresysslor,
skulle anförtros åt män, hvilkas
inkomster voro så otillräckliga, att de under utöfningen
af sitt vigtiga kall, befunno sig i verklig
fara att svälta ihjel; i synnerhet som spannmålsvärdet
redan började falla vid den tid, då
förbättrade löneyilkor blefvo dem förunnade.
toen i Martil,
Får öfrigt anhåller jag att blott få tillägga
några ord. Jag anser otjenligt att hår ingå i
en fullständig recension af den nu gällande
Skolordningen. Jag står ej hår för att hålla
loftal öfver en lag, som andra tadlat; men utan
tvekan vågar jag försäkra, att denna författning4
afven som dess bilagor, då de låsas med oafbruten
eftertanka, och i sitt hela sammanhangj
skola vinna bifall, snarare ån klander, af hvarje
billig granskare.
Herr von Hartman a dorff, August: Jag
anhåller att få korteligen anmärka, det Skol- lagen
torde vara den enda fullständiga organisation,
som följt af de mångfaldiga Comittéer,
hvilka sedan 1809 blifvit nedsatta. Arbetet har
varit ganska vidlyftigt och fordrat mycken tid;
naen de goda resultaten deraf ligga för öppen
dag, och Riksens Ständer kunna uti de många
förbåttringarne af Skolverken inom Hufvudstaden,
sjelfva se och pröfva frugterna af UppfostringsComittéens
bemödanden. Bland annat har
äfven ett Gymnasium här i Stockholm blifvit
inråttadt, från hvilket ynglingar redan utgått,
hvilka med heder blifvit emottagne vid Upsala
Universitet. Hvad beträffar Hr Hammarskjölds
yttrande, att många anmärkningar vid Skolordningen
blifvit gjorda, får jag bedja honom ihågkomma
att UppfostringsCJomittéen sjelf uppmanat
Allmänheten att så vål skrifteligen sorn
genom tryck göra sådana vid Skolordningen, och
&tt de som nu tadla henne, således haft ett förträff
-
Den i Martti.
35
träffligt om ån af dem obegagtiadt tillfälle, att
göra sina påminnelser innan hon kom ut.
Friherre Adlerbeth: Jag förbehåller mig
att få råtta ett möjligt misstag, jag kan ej med
visshet erinra mig, orri icke redan vid 1815 års
Riksdag fråga varit våckt angående ökade löneanslag
åt Lärare vid de allmänna Skolorne. Huj
ru förhållandet härmed ån må vara, lärer dock
ingen kunna bestrida riktigheten af hvad jag redan
anfört, att, nemligen behofvet af löneförbättring
för de SkolLärare, hvilka tillförene icke
ens kunde påräkna den tarfligaste Utkomst, var
ett värdigt ämne för Llppfostrings-Comittéens
uppmärksamhet.
Herr Grefven och .LandtMarskalken hemställde,
att så vål Herr Hammarskjölds ofvannåmnde
Memorial, som de, i anledning derafs
nu afgifne yttranden, måtte till Allmänna Besvärs-
och OeconomieUtskottet remitteras.
Bifölls.
Å nyo föredrogs Hans Excellönce Herr
Grefve Cederströms, Rudolph, den 24 sistlidné
Februari förmiddagen på bordet lagde Memorial,
angående allmänna förlägenheten, samt behofvet
i vissa fall af medel till pensioner för
StatsRådets Ledamöter.
Ridit. o. dd. Prof. 2. Band. 5-,
3^
Den i Martil.
Grefve Hard, Carl Gustaf, hade inlemnat
ett så lydande Memorial:
(Se Bilagan N:o i o.)
Herr* Rothlieb , Axel, upplåste följande:
(Se Bilagart N:o i l.j)
Friherre Toll, Gustaf Philip, anförde
skrifteligen •
(Se Bilagan N;o 12).
Herr von Becker, Carl Johan, upplåste
följande;
(Se Bilagan N;o i3.)
Herr Rosenblad, Bernhard: Utan att in
gå
uti någon undersökning om den allmänna
förlägenheten, tror jag att den finnes, och att
den hos vissa enskildta öfvergått till nöd. Jag
vill nu blott fästa mig vid tvenne uttryck uti
Grefve Hårds Memorial. Han har anfört exempel
af en egendom uti Skaraborgs Lån som
blifvit Uppskattad till 5o,ooo R:dr, och hvilken
lemnade i afkastning endast 200 tunnor Råg
och 4oo tunnor Hafre, samt ingen ting af Ladugården,
Jag betviflar ej rigtigheten häraf, men
jag tror att då den nu brukliga taxation mfördes,
funnos personer, som för att stärka sin credit,
eller af andra orsaker, uppgåfvo sina egendomar
till ett värde, vida öfverstigande det rät»
Den i Martiin
55
ta. Vid sådana egendomar tror jag vlsserligert
det kunna hända att afkästningen ej svarar emot
värdet. Men i allmänhet tror jag att uppskattningsvärdet
af Svenska Landtegendomar ej Öfverstiger
det värde sotn motsvarar räntan föif
deras afkastning Grefve Hård har äfven såsom
ett bevis på vårt försvagade tillstånd anfört
aftagandet af deri physiska styrkan hos
ungdomen, och han har ansett den härleda sig
icke från brännvinssupande^ utan från bristen
på födoämnen och deras sämre beskaffenhet.
J)g vill lemna åt hvar och en att jemföra den
föda, som nu förtåres af Svenska Allmogen*
med den, hvarmed den förr fick åtnöja sig, då
den ofta nödgades lefva af barkbröd. Sådant
händer nu icke mera äfven hos den fattigaste;
och jag hemställer då till hvar och en, om det
år bristen på födoämnen som kan anses hafva
minskat den physiska kraften. I öfrigt delar
jag med Herr Rothlieb den mening, att hvar
och en bör vara försäkrad, att hvarje röst sorn
här höjes * utgår från öfvertygelse och frårt
Varmaste känsla för Fäderneslandet.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric, anförde
skrifteligen:
(Se Bilagan N:o |4.)
Herr Ehrenborg, Casper: I anledning af
Grefve Hårds uppmaning bör jag ej undandraga
mig, att, sanningen likmätigt, lemna det vits*
ord, att svårigheten för uppbördens restfria redovisning
i sednare åren tilltagit, i samma mått
56
Den I Martil,
sorn sådespriserne fallit oell penningeförlågenheten
ökats. Detta gäller dock egentligen om
slättbygden eller de orter, som hånsta, sin ut
komst
endast af sådesproduetion. Der binäringar
idkas eller allmänna arbeten gifva lif åt
rörelsen, är förhållandet annorlunda, på sått jag
i anledning af Friherre Rudbecks motion redan
haft åran anföra. Således redovisades i Maj
månsd förlidet år uppbörden i det Fögderi af
Skaraborgs Lån, som af Götha Canal genom--  skåres, utan något öres på pantning beroende
rest; hvaremot sådane restantier för tvenne
andra Fögderier i vestra delen af Lånet
utgjorde, om jag rått minnes, omkring booo
R:dr; och i ett af dess sistnämnde, det omkring
Lidköping belägna, var för några veckor
sedan hälften af uppbörden, eller omkring
255ooo R:dr icke vid uppbördsståmmorne eriagd,
utan beroende på uttagande. Det år inom
detta sistnämnde Fögderi som Herr von
Becher år boende, och likasom jag förut instämt
\ hans uppgifter om tillståndet i hansort, förenar
jag mig ock nu, så väl till tankar som uttryck,
med hvad han i anledning af Hans Excellsnce
Herr Grefve Cederströms motion andragif.
Jag vågar likväl för min och Heres till
fredsställelse
dervid hysa den tillförsigt, det Hr
Grefven med sine yttranden icke åsyftat någon
anmärkning emot de värde talare, som endast
framlagt en sann teckning af landets ställning
©ch om orsakerne och hjelpemedlen yttrat sig
efter öfvertygelse, utan fast hellre emot dem, sora
i mindre bestämda termer antydt landets lidande
eller mindre lyckliga tillstånd, men destomera
Den I Martu.
57
bestämdt fört detta tillstånd Konungens Rådgifvare
eller den så kallade Minisféren till last.
Det tyckes äfven mig vara en föga hugnande
tröst, att med sådana beskyllningar, hvilka, då
de framställas utan stöd af bevis, endast kunna
verka på en lått missledd opinion, söka hämnas
på de olägenheter, hvilka till större delen Ständernes
egna beslut och tillstyrkanden, jemte andra
af ali slags mensklig elier åtminstone inrikes
styrelse oberoende natur- och politiska hån.
delser tillskyndat. Måtte derföre Ridderskapets
och Adelns dyrbara, för vigtiga öfverlåggningar
så väl behöfliga tid hädanefter lika litet uppta,
gas af sådone, obestämda och obevista framställningar,
stridande, sorn mig synes, emot principen
af den Grundlag, hvilken endast i viss
föreskrifven ordning tillåter Embetsmäns anklagande,
som af den åndamålslösa ordstriden om
tillståndets i vissa Landsorter råtta benämning
såsom nöd eller förlägenhet, helst det för en
hvar, som ej vill neka vitsord åt redlige medborgares
sammanstämmande uppgifter, ej mera
bör kunna vara tvifvelaktigt, i hvad nion och på
hvad sått Landtmannen år nödställd eller i förlägenhet
bragt och det således endast återstår
att tillse, huru detta tillstånd, hvilket lika litet,
med all annan verklighet låter bortargumentera
sig, må genom enighet, kraft och välvilja i lag.
stiftande magtens beslut, kunna för framtiden
förbättras»
Åtskilliga yttrade härtill deras bifall.
Grefve von Schwerin3 Fredric Bogislam
uppläste följande:
53
Pen l Alariii,
(Be Bilagan N:o i5.)
Herr von Hartmansdorff, August: Så
vidt jag kunnat fatta, hafva discussipnerna hit--  tills mera angått inledningen till den förevarande
motionen, ån dess ändamål, som år pensioners
anslående åt Konungens Rådgifvare, eller
StatsRåd och StatsSecreterare, sorn resignera.
I afseende på StatsSecreterare, så har 58,
§ RegeringsFormen redan sörjt för dem, då den
stadgar, att Föredragande, som, på grund af vågrad
contrasignation, nedlägger sitt Embete,
skall bibehållas vid sin lön och öfriga tjensten
åtföljande inkomster, intilldess att Rikets Stånder
pröfvat hans förhållande. För närvarande åro
de flesta Stats-Secreterarne constituerade till
embetets förrättande; och så långe detta förhållande
fortfar, år vådan att resignera icke stor;
emedan de då förblifva ExpeditionsSecreterare,
med åtnjutande af dertill hörande lön. Men
deremot finnas andra, StatsSecreteraren biträdande,
Föredragande, med ringa, eller ibland
alldeles ingen lön; och de åro högeligen att
beklaga, emedan de få draga arbetets tunga, utan
någon motsvarande vedergällning. Så långe detta
missförhållande icke råttas, synes det icke
vara billigt att anslå pensioner 'åt medlemmarne
af StatsRådet, sorn blott åro Bisittare vid
Föredragningen. Allraminst behöfva de milit aira
frugta en resignation från detta embete, då
de dessutom åga beställningar i Arméen och
Vlottorna, med löner, som både förr och nu
9,nsyfts; stora nog, för att allena kunna föda sitt
Den J Martil\
*9
man. Jag skulle således tro, att Herr Grefve
Cederströrns motion ej annorlunda bör behandlas,
ån i sammanhang med regleringen af pensioner
för civile Embets- och Tjenstemän i allmänhet,
hvaribland de ringare icke åro i mindre
behof af en sådan förmån än de högre*
Detta ämne står i förbindelse med regleringen
af Styrelseverken; och om Kongl. Majit afgifver
någon proposition i detta ämne, så bör man
hoppas att äfven denna del af Embetsmanna-:
corpsens angelägenheter kommer i behörigt Öfvervägande.
Grefve Posse, Carl Hendric: Hans Ex
cellence
Herr Grefve Cederström har genom
sin motion öppnat ett vidsträckt fält för våra
granskningar. Sedan flera lika utmärkta sorn
upplyste talare intrådt derpå, för att vederlägga
den ädle Grefven, torde det tillåtas mig
dervid endast tillägga några få anmärkningar.
Herr Grefve Cederström påstår att hår ej
finnes någon förlägenhet som förtjenar namn af
nöd. Sorn jag förut haft åran inför Högloflige
Ridderskapet och Adeln utveckla mina åsigter i
detta fall, inskränker jag mig nu blott lill den
förklaring, att allt hvad jag sedermera hört och
låst, endast lemnat nya bevis till stöd för den
öfvertygelse jag vågat underställa Ridderskapets
och Adelns upplysta pröfning. Jag skall blott anhålla
att få anföra några facta. Kongl. TabellCommissionens
sednaste underdåniga berättelse
upptager pag, 20, att ifrån år i8o5 till år 1820,
eu förminskning ägt rum i följande classer nesn
-
4e
Dr.n l Marlit.
ligen: af Ståndspersoner 4345. Af Borgare
2008 och af Låroståndet 262 personer. Vidare
finner man af samma berättelse pag. 5i och
32, att af 483,145 hushåll sorn funnos i Riket
år 1820, voro 317,099 fattiga och utfattiga. Jag
frågar huruvida denna minskning uti de för-?
jnögnare classerne och detta ovanliga missförhållande
emellan förmögna och fattiga hushåll i
fliket vittnar ura rikedom, eller om fattigdom
och nöd?
Civilisationens hjul, mine Herrar, är aldrig
stillastående; det måste antingen gå fram eller
tillbaka. Alt icke det förra kan vara fallet,
under nyssnämnde förhållanden lärer hvar och
en lått inse.
Herr Grefve Cederström anför såsom en
hufvudsaklig orsak till vår förlägenhet, den speculations-anda,
som under en viss period fästat
sig vid egendomshandel, Jag kan icke godkån-r
lia denna orsak, ty i alla civiliserade länder med
handel och industri, måste speculationer finnas
af alla slag; ju mera produetionen och det allmänna
välståndet tillväxa, ju mer måste äfven
speculationer tilltaga. Om det till och med skulle
medgifva?, att man af låtta pennmgpfiilgångar
varit förledd att sträcka speculationen på
Landfegendomar långt öfver den gråns vanliga
omständigheter skulle hafva medgifvit, så kan
jag dock deraf ej inse någon olägenhet för det
allmänna, emedan hvar och en köpare varit
tvungen att använda flit och omtanka till afkastningens
förökande vid sin dyrköpta egen
-
Den I Martti.
41
<lom. Jag hemställer derföre, om det *j bör
anses bättre att speculera på allmänt välstånd,
ån pä allmän fattigdom och förlägenhet?
Vid resultatet af Herr Grefve Cederströms
anförande, nemligen: att alla ombyten af ledamöter
inom den styrande Conseiilen skulle föga
gagna, utan endast ådraga nationen ökade o«H
kostnader till pensions-anslag, får jag göra den
anmärkning, att ehuru den allmänna fattigdomen
är stor, skulle det dock blifva ganska vådligt,
att ulan undantag följa den af Herr Grefven
recommenderade besparings-principen; ty
om det t. ex. inträffade, att en eller flere af
Conseillens ansvarige ledamöter, antingen af
bristande upplysning, eller af bristande nit för
landets väl och Rikets vidmagthållande, vora
mera intagne af begäret att bibehålla de inkomster
och det artificiella anseende, sorn åtfölja
deras befattningar, ån af verklig pligtkänsla,
såsom en lagbunden Konungs ansvariga Rådgifvare;
så skulle Herr Grefve Cederströms
princip medföra de bedröfligaste följder, både i
peconoiniskt och moraliskt hänseende.
Äfven ifall ifrågavarande ombyte i anseende
till personliga förtjenster, ej skulle medföra
någon vinst, så tyckes det dock vara säkert,
att det åtminstone för någon tid skulle
lifva hoppet, och derigenom rikeligen ersätta
pensions-anslagen, helst som det år fråga om
ett stort Rike.
Herr Grefven och Landt Mar skalken före,
4^
Deri i Martil,
slog, aft så val Hans Excellence Herr Grefve
Cederströms ofvannåmnde Memorial, gom de
fif åtskilige ledamöter, rörande samma ämne,
nu afgifne yttranden måtte till Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconornie-Utskotten remitteras;
hvilket bifölls.
Föredrogs å nyo Herr Tolls, Florus, den
e4 sistlidne Februarii förmiddagen på bordet
lagde Memorial om nyttan af marcher för Arméen
och sättet att derigenom befordra penpinge-circulation,
Herr Klingstedt, Gustaf Fredric, hade
jnlemnat ett så lydande Memoria]:
(Se Bilagan N;o 16 )
Herr Grefven och Landt-Marskalken hemställde,
att, så väl Herr Tolls nyssnämnde Memorial
, som Herr Klingstedts, i anledning deraf,
nu afgifne yttrande, matte till Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottet remitteras ;
hvilket bifölls.
Föredrogs å nyo Friherre Anckarsvårds,
Carl Hindric, den 24 sistledne Februarii förmiddagen
på bordet lagde Memorial om indragning
af Minister-platser vid främmande Hof,
Utom i Pettersburg och London , samt cle Diplomatiske
Ärendernes besörjande i Öfrigt af
Chargés cTaflåires och Consuler,
T)en. i Martii. 45
Friherre Lagerbjelke, Gustaf, anförde
pki ifteiigen :
(Se Bilagan N:o i<j).
Herr Rappe, Carl, upplåste följande;
(Be Bilagan N:o *8.)
Grefve von Platen, Ballzar Bogislaus;
Jag nppstår i dag inför denna aktningsbjudande
samling, i anledning af ett ämne, son\
jag gerna erkänner vållat mig mer än vanlig
oro och bekymmer. Jag skyr , så mycket sorn
någonsin är möjligt, att på detta rum framställa
något som kan anses vara af individuell inflytande;
men då fosterlandets kraf, då vigten af
den allmänna saken ålägger att döfva denna
känsla, då följer mannen, fast med upprördt
hjerta, den pligt som förfäder gjort till valspråk,
och dess samvete säger honom aldrig varit bruten.
linder sådana förhållanden får jag, mer
än någonsin, anhålla om det undseende denna
ädla samling alltid tilldelar en svag förmåga,
ledd af en god vilja, då, efter flere dagars och
nätters helt inom mig sluten öfverläggning af
desse ovanlige förhållanden, jag endast lyder
öfvertygelsen om skyldighet oell pligt, när jag
yttrar mig öfver Friherre Ankarsvärds Diktamen
af den 24 Februari. Jag skall deryid söka
bibehålla lugn och följa sanningen. _ Hvad
är det synbara ändamålet af den framställning
Friherre Ankarsvärd gjort? En indragning i
SY^jges utrikes Minister-stat. En värd leda-r
44
Den i 'Martil.
mot, som uti dessa ämnen är ganska bevandrad,
liar så väl utredt dessa förhållanden, att jag
ej liar något att tillägga på ett så okändt fält.
—• Jag skulle likväl , då detta är en betydlig
utgift, genia hafva instämt med Friherre Ankarsvärd
uti dess önskan om besparing i detta
afseende, om ändamålet dermed kunnat vinnas.
— Vidare har Friherre Ankarsvärd yrkat, att
Stats- Secreterare-Funbetena borde af ordinära
Embetsman bestridas, till uppfyllande af constitutionens
föreskrifter. Jag tror också, att det
är enligt med grundlagen, att dessa för Svenska
Statsbyggnaden så vigtiga platser beklädas
af verkliga Stats-Secreterare. Afven häruti instämmer
jag således med Friherre Anckarsvärd.
Sist yttrar Friherre Anckarsvärd en önskan till
besparing i allmänhet. Hvem är, som ej önskar
det, då det kan ske i förening med samhällets
bestånd, och med iakttagande af dea
regeln, att, för att rätt hushålla, bör man veta
att rätt utbetala. — Men hvilka medel,
hvilka uttryck har Friherre Anckarsvärd nyttjat,
för att komma till detta mål! Så vidt de endast
kunna betraktas som följder af en mörkt
målande sinnesstämning, af oangenäma förhållanden
och en lifligt upprörd inbillning, som
verkar, då vi tala om ärenden, hvilka röra allmänt
val, så böra de ej så noga af oss andra
granskas, då de ej kunna verka någon skada,
och så vida vi ej behöfva frukta deraf några
elaka intryck i en vidsträcktare krets eller uti
främmande länder. Men det är under denna
synpunkt jag nu anhåller att några ögonblick
få fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksam
-
hen I Marlit.
45
het på några uttryck uti Friherre A nekar svärds
Memorial. De lyda som följer, då isynnerhet
fråga är om att teckna Svenska Skatte-Allmogens
belägenhet: ”Huru lefva — under dåligt
”tak, med gamla slitna kläder, uselt husgeråd»
”dålig föda, utan förmåga att vinna en tide”hvarfvet
tillhörig bildning, utan njutningar,
”utan hopp om ett förbättradt tillstånd, hvarfen
för det närvarande, eller för det väx”ande
slägtet, under ett oupphörligt trälande
”för statsbehofvens fyllande! detta är långt ifrån
”icke att lefva fri, och nära nog det samma
”sorn att icke lefva.” Vidare: ”och sådan är
”likväl ofta nog den Svenska Skattebondens belägenhet
till hvars klagan man hittills så litet
”lyssnat.”
Ytterligare säges: ”den oupplyste,
”hvilken ifrån sekler lidit, är att ursäkta, om
”lian förr ej kunnat lyfta känslan öfver den sva”ga
tillfredsställelsen af ett blott jemnadt lidanJ
”de; och denna känsla är, tyvärr, den som
”likväl så länge bibehållit den Svenska Skatte
”bonden
vid sitt betryck.”
Jag hemställer
till Ridderskapet och Adeln, huruvida man ej
här bör taga i betraktande, att Sveriges Allmoge
består egentligen af tvenne klasser, nemligen af
Frälse- och Skattebönder. Af de förra har äfven
jag några underhafvande. Jag erkänner,
att jag skxdle känna mig olycklig, om Friherre
Anckarsvärds teckning skulle på dem inträffa/
Jag vet att Friherre Anckarsvärd äfven har så«)
dane, och jag är viss, att målningen, i afseende
på dem, ej är sann. Ja! jag erkänner att,
då jag alltid anser mig hedrad att stå såsom
ledamot i denna samling, skulle jag stå hiir med
46
Den i Martil,
rysning, om teckningen kunde tydas på Svenska
Frelse-Allmogen. Nar nu livar nian vet,
att ingen Frelsebonde linnes, sorn ej önskar att
blifva Skatteman, och kanske Ufven ingen Skattebonde,
som vill vara Frelsebonde; så hemställer
jag, huru dessa uttryck kunna med rätta
användas pä Skattebonden •
eller om denna
teckning ej är i hög grad öfverdrifven; och om
detta är förhållandet, hvilket jag åtminstone
tror, så hemställer jag, om det är nyttigt, om
det är önskligt, att sådane teckningar här yttras
af Sveriges Ständer, för att komma ut ej
allenast ibland Sveriges menighet, utan ock öfver
allt uti Europa, för att på sådant sätt
teckna deri varelse, Svenska Skattebonden,
hvars like jag likväl ej någonsin funnit uti andra
länder,
och jag tviflar den finnes på
hela jordklotet __ ej endast i hänseende till
Svenska allmogens sjelfständighet, utan ock bildning.
— Det heter vidare; ”att Riksens Stän”der
vid alla tillfällen varit mera omtänksam”me
att jemna lidandet, att betunga der, sorn
”ännu ej var öfverlastadt, an att minska några
”bördor.” — Har väl Sveriges lagstiftning gjort
sig förtjent af denna beskyllning? Visserligen
hafva behofveri varit mångå, visserligen hafva
bördorna varit tunga, meri jag tror, att man
skulle kunna framställa mer än ett exempel att
Riksens Ständer sökt lindra dem.
Det heter
sedan vidare; ”Manne någon sannirigsälskande
”tänkare gifves, sorn ej till den lätthet, hvar”med
lBog års statsförändring utfördes, nödgas
”finna orsakerne vida aflägsnare, än uti den förevarande
olycksli virf vein? _ Åter heter det t
Den i Alarin.
47
”Svenska Folket är, sedan urminnes tider, tryckt
”af tunga bördor: fattigdomen är trög och lik—
”giltig, oell motser just derföre med ett passift
”begär all förändring, såsom en ljusnad på sin
”horizont.” Vidare heter det: ”och man måste
”med billighet, i detta tillstånd finna ursprun”get
till den revolution, hvartill 1809 års politiska
olycksställning blef medel, mera än den
”var ensam orsak.” Men ännu mer heter det:
”Månne det icke nu skulle vara en feg, en
”brottslig uraktlåtenhet, att fördölja liuru Sven”ska
Folket på långt när icke, genom sista förändringen
uti dess samhällsskick, vunnit den
”minsta lättnad eller förbättring i sin ställning?”
Ytterligare: ”Och månne man inför samtid och
”efterverld kan ansvara för de följder, som kun”na
beredas igenom en längre tystnad härutinnan?”
Ännu heter det: ”Det synes vara
”billigt, örn Svenska Folkets Representanter en
”gång med allvar börja höja sin röst, för att
”för samhället fordra åtnjutandet af ett lyckli”gare
tillstånd, långt före detta genom ett ba”ilndr
ansvar dt tålamod förtjent.” Sist heter
det: ”Det förhatliga af en förfluten olyckstid
”förglömmes snart, om den ej efterträdes af en
”bättre, och den Styrelse, sorn ifrån Folket
”icke undanrödjer lidandet, förblandas snart
”med dem som skapat det.” Jag vill ej framtränga
i hela djupet af tankans möjlighet. Det
ryser inom mig, om jag bär skulle uttrycka den.
Men lika bestämdt, lika uppriktigt yttrar jag,
att, om genom advokatorisk spitsfundighet dessa
uttryck kunna tydas som likgiltiga, skall raan
dock, med en enkel slutkonst, i dem finna en
48
Deri 1 Martii,
saminanförning af 1809 års orsaker och gilladé
händelser, med ett annat oss närmare tidehvarf;
hvilken är grufligare, än att jag skulle kunna säga
mera. _ Vidare heter det: ”Men Sverige
”hemsöktes genast i början af denna nya tide”räkning
af den svåraste af alla landsplågor,
”nemligen af en osammanhängande, och derigenom
svag minister, sorn under en 10-årig fortsatt
overksamhet, ej lemnar andra spår än lan”dets
aftagande i krafter och deraf härflytandé
”missnöje och olust.” ^ Jag ber denna aktningsvärda
församling om förlåtelse, om jag efter
10 års tystnad här framstår till sjelfförsvar.
Också jag njöt den äran att deltaga i Svenska
ininisteren under den 15-åriga overksamhet, som
här blifvit omtalad,. Jag hoppas att, utan personlighet
i afseende på mig, och med köld kunna
granska och omtala de händelser, som under
denna tid inträffade. Under denna overksamma
tid inföll först thronföljden och Carl
Augusts val, som afgjordes här i Stockholm.
Jag tror, att hvar Svensk hade skäl att vara
nöjd dermed,- om den var frukten af overksamhet,
så skulle jag önskat mången verksamhet
under den tiden vara borta, som varit mindre
nyttig.  . Dernäst kom Norrbottens expedition;
utgången må då hafva varit hvilken som helst,
jag vill ej här återkalla sorgliga minnen; men i
den del som berodde på ministéreu, kan ingert
beskylla den hvarken för misstag i beräkningen
eller långsamhet i utförningen. Resultatet kunde
,och borde hafva blifvit annat än hvad det
nu blef genom en olycklig händelse, hvilken
det
Den I Martil.
4 9
det ej låg i ministerens makt att afhjelpa. Tvertom
skulle man kunna hänföra det till orsaker
hvilka, ehuru ganska ledsamma, dock skulle vara
befriande för ministéren. Men det är nit
förbi, det är bäst att glömma dessa händelser.
Så kom freden; den var ej lysande, i sanning;
men jag hörde då mången yttra, att man var
för envis i att bibehålla krigstillståndet, för att
få den bättre. Jag hemställer hurudant Ministerens
förhållande då var, då Sverige ensamt
med sina krafter kämpade mot Rysslands hela
makt, och var öfvergifvit af hela Europa. Hos
den då så mäktige Napoleon gjordes försök att
öppna underhandlingar; men man fick det tröstlösa
svar, att han ej i sådane ville ingå, förr
än kriget med Ryssland var slutadt. Samma
svar om nödvändigheten af freden gaf afven
den Engelska Regeringen. Då såg man aldrig
Ministeren förtvilla, och freden hafva vi att
tacka för det riket nu är sjelfständigt. De händelser,
som sedan inträffat, förbereddes ej af
Ministeren, men måhända förutsågos de. Efter
freden kom Beväringssfrågan, som äfven af Ministéren
fördes vid Riksdagen; och slutet blef
sådant, att Cari. Johan med ära fört Svenska
vapnen dit, der de förr lyst under den Store
Gustaf Adolf, och att minnet af detta fälttåg
skall öfverföras till efterverlden. Efter beväringsfrågan
vill jag blott nämna de andra i
förbigående. Jag är möjligen för vidlyftig, och
hvar och en har dessa händelser nogsamt i
minnet. Knappt var Riksmötet till anda, förr
Ridd. Ad. Prot, II, B.
4.
5o
Den i Marlii.
än en ny olycka inträffade, nemligen Carl Augusts
död. Får jag fråga Eder, mine Herrar,
om någon då såg Ministéren svigta, eller vara
förlägen vid ett så ry^sligt tillfälle, under en ålderstegen
Konung? Jag vill förbigå andra sorgliga
händelser. Örn ej alla stått att afböja,
kan man åtminstone ej säga, att icke Ministeren
gjort, hvad den kunnat, för detta ändamål.
I Örebro kallades Ständerna tili nytt T-hronföljare-val.
Få visste då, huru man skulle afböja
farorna; jag hörde knappt någon då kunna
eller vilja gifva råd i en så svår belägenhet;'
och likväl var Riksdagen knappt börjad, förrän
Ministéren i samma stund var i tillfälle, att för
Riksens Ständer föreslå värdiga föremål för deras
omtanka, till fyllande af Sveriges thron;
och jag hemställer till denna upplysta samling,
om det var, genom ett ungefär, eller Ministörens
omtanka, rådslagen leddes, när den store
Carj, Johan ställdes vid Svea thron, för att
komma att regera öfver Svea Folk?
Men
en ny period inträdde,
jorden skakades! _
hotande nalkades farorna våra landamären!
ett beslut måste fattas emellan tvenne halfvor
af verlden, som stodo emot hvarandra! __ som
hotade att krossa hvarandra! och för hvilka
de små staterne skulle blifva ett offer!! Här
kunde ej mera frågan vara, att genom en vacklande
politik afböja farorna, så från den ena
som från den andra sidan. Ett beslut måste
fattas; man måste förklara sig, man mäste välja
imellan den ovissa utgången och den vissa förödmjukelsen.
Under Kronprinsens ledning, omgifyen
af Ministären, beslöts att gå faran till
Den i Murtu,
mötes: afven möjligen med äfventyr af undergång
, men då med ära! ! Jag hemställer , om
detta vittnar ona overksamhet, om bristande
kraft; jag hemställer om, bedömande efter utgången
, anan ej äger skäl att vara nöjd ? Derefter
, och såsom en följd häraf, skedde Norri—
ges förening med Sverige. Jag bekänner, att,
om någonsin en lycklig händelse inträliät för
oss, så var det denna. Må hända äro många,
som ej finna denna förening så fullkomlig , så
förmånlig, som de hade önskat. Men tvenne
Folk, med samma tungomål, samma religion,
samma seder och saipma ursprung, äro åtminstone
så mycket förenade, som det är möjligt
att förena dem, sool i fem sekler varit skiljda
genom sina politiska institutioner, och derför©
ej kunna smältas tillsammans som en blyklump
i en degel. Hade man försökt detta, hade säkerligen
mera skäl varit till klagan. ' Man må
tro mig eller icke; men ont man erinrar sig
Skottlands förening med England, om man påminner
sig Skånes-, Hallands och Blekinges förening
med Sverige, skall man finna, att man
lätt kan förhasta sig uti sammansmältningen
af nationer; finna, att Carl Johan var.
vida större i föreningens uppgörande, än sorn
ledare af kriget. Man kail påminna sig, att,
om föreningen af Skåne, Halland och Blekinge
vållade de inre oroligheter, som plågade
Sverige under Carl XI;s och Carl XII:s tid, genom
Snapphane-fejden , med flera olyckor j så
Voro dessa oroligheter en följd af förhastandet
vid föreningens uppgörande. Om riu detta handt
»ti så släta bygder, hvad hade val kunnat sk»
52
Den i« Martil.
genom en annan tvungen förening med Norrige,
der fjällar, berg och sjöar gifva helt andra
medel för den upproriske Partigängaren? Jag
får nu hemställa, om allt detta vittnar, att
Riksens Ständer blifvit handlöst lemnade af
Ministéren?
Men ännu en gång får jag anhålla
om förlåtelse, att jag vidare fäster denna
adla samlings nppmärksamhet vid ett och annat
uttryck. På ett annat ställe är det sagdt: ”Att
”det osammanhängande i åtgärderne varit, är
”och blilver en följd af Ministérens mera eller
”mindre nit, skicklighet och drift.” Hvad är
meningen med denna teckning, efter en så afgjord
beskyllning för 15-årig overksamhet för
det allmänna? Jag vill ej uttala en ledsam tydning;
jag kan ej gifva någon bättre! Ett osammanhang
i sjelfva början af den nya ordningen
är mig bekant, kanske äfven den skicklighet
och drift , som vållade den; men ännu en gång:
jag skyr i det yttersta personligheter,
Ett
annat osammanhang, men endast i öfvertygelse,
är mig bekant, och för denna öfvertygelse gaf
genast, och i känsla af constitutionell pligt, det
personliga vika.
Jag är lyckligt förbi min
tid;
jag hoppas hafva förtjent den dom,
att jag åtminstone tält med lugn, och jag känner
en lättnad.
Jag förklarar uppriktigt för
den tid som är, att kanske äfven jag ej gillar
allt som skedt och sker; men jag'glömmer ej,
att vi menniskor ej se, ej kunna se lika; att
driffjädern, ej utgången, måste bestämma vårt
omdöme; att stundom samma gerning, under
olika förhållanden, blir helt olika. Efter sådana
grunder ser jag ej ännu skäl att instäm
-
Den i Martu.
55
ina i den förändring af Minister, jag så ofta hör
yrkas, och om, i det ärofulla men tunga kall
mig blifvit ålagdt, jag skulle blifva af annan
tanka, blir min oro ej minskad af någon visshet,
att de, sorn klandra, skulle göra bättre
på detta upphöjda ställe.
Jag skulle glömma
mitt kall, om i denna väg jag yttrade mig mera.
När den stunden kommer, är jag viss på, att
utan personligt inflytande yttra mitt omdöme,
äfvensom jag anser att detta mitt omdöme
skulle kunna blifva vidrigt för föremålen af
min aktning och vänskap , utan att detta individuella
förhållande förändras.
Jag har ej
mer att lägga till;
kanske skall jag en dag
stå till svars för hvad jag sagt; men jag gör
det med nöje. Den som vill förstå mig, han
förstår mig; — för den, som det ej vill, har
jag ej något att tillägga, ej något att upplysa.
Vidare säges: ”Riksens Ständer äga:'nu mera
”ingen annan utväg öfrig än den. att, genom
”föreslagne och tillvägabragte indragningar, och
”genom ett ihärdigt och fortsatt nekande till
”alla nya anslag, visa, att Riksens Ständer gjort
”hvad de kunnat.” Skälen till vårt möte äro
att bota och hjelpa, ej att söndra. Första Ståndet
bör stå fram, med sanning och rätt för
fosterlandets väl, utan afseende på det enskildta.
Är det nu tid att, då vi önska consolidera
hvad hittills är gjordt, — att hjelpa den förlägenhet
hvilken egentligen hvilar på orsaker,
som ej herot af oss; _ att då måla medfärgor,
sorn förmörka allt, och dymedelst sprida en skadlig
tanka hos in-, och utlänningen? att då hos
en väntande allmänhet, som alltid utmålar taf
-
r—
5*
Dm t Murtu.
#
•L
Jan/gora en skildring af vår stallning, som ej
Jean annat än åstadkomma ledsnad oell missnöjen?
Yi hafva i går hört en utmärkt talar©
liår framställa, huru nödvändigt det år, att småningom
återbringa de båttre klasserna till närande
yrken.
Jag tror ingen finnes inom detta
Hus ? som ej gillat hans yttrande. Men huru,
bringa delta till något sammanhang, då man,
målar den arbetande klassens belägenhet så o,
lycklig? Jag har nåmnt utlänningen. Hvem känner
ej våra förhållanden emot honom? Ingenstädes
åro de bättre kände ån hos Ridderskapet
och Adeln. Vi framställa för utlänningen
en af de få modeller på constitutionella stater»
som från urminnes tider hafva bibehållit sin
frihet. Vi kunna vara stolte, att, ehuru.
» en liten Nation , dock tjena till efterdöme
för EurO^as folkslag. Vi ställe oss vid sidan
af de stebe Rritterne, och de anse oss som sina
constitutionella bröcier. Men om detta är
sant, böra vi äfven visa, att vi med en sann
känsla, att vi med lugn kunna betrakta våra
allmänna och enskifta förhållanden , och att vi
med lugn besluta, sedan vi med Ingn granskat,
huru de må kunna förbättras, Jag hemställer
huru denna grund är följd i den teckning Friherre
Anckarsvärd framlagt , och hvaraf jag bär
lemnat utdrag? Jag hemställer, huruvida det år
rätt, att, i en tidpunkt då Europa fäster vakande
afundsfull ögon på Sverige, framställa
en tafla, der vi visa den stora, massan lidande,
och der vi, såsom grund för vårt handlingssätt,
yrka ett nekande till allt hvad som hegåres?
Jag skyr ej att erkänna, att kanske finnes det
Den 1 Martil, 55
ett slatssamband i Europa, som ej bättre begär,
ån att se oenighet och skakningar uppkomma
bland Svenska Folket;
men jag har förstärk
och säker öfvertygelse om Svenska Folkets känsla
för sitt fosterland, att jag skulle frukta något
sådant.
Jag erkänner, att jag år upprörd
i min själ, och begår ursäkt för mitt osammanhang;
mitt hjerta är för fullt, mitt sinne är
hvirflande!! Det år i Fåderneslsndets namn,
vid allt hvad heligt år, soni jag besvär Friherre
Anckarsvärd att taga tillbaka sin skrift. Jag anhåller
derom vid den aktning för hvarandra,
som inom detta Stånd år vår första känsla,
samt begår att Ridderskapet och Adeln med
mig instämmer.
Ridderskapet och Adeln yttrade i flera
omgångar härtill ett allmänt och högljudt bifall.
Flera Ledamöter ropade: Vi besvärja alla
Friherre Anckarsvärd, att återtaga sitt ifråga-,
varande anförande.
c
Friherre Anckarsvärd, Carl Hindric: En
verklig villrådighet bör naturligtvis uppstå hos
mig till ordnande af mina tankar, då jag går
"att möta den värde talaren som framställt sina
anmärkningar till ogillande af mitt anförande.
Denna villrådighet ökas naturligtvis, då jag erinrar
mig de stora talare-egenskaper, som genom
deras behag och den tjusningskraft de äga
på sinnet, verkat det så högljudda bifallet,
Denna villrådighet ökas naturligtvis äfven
derigenom, att det klander jag framfört emot
56
Den i Martti,
Ministéren, fått en försvarare uti den man, som
äger det utmärkta förtroendet, att som Ordförande
uti Constitutions-Utskottet vara en utsedd
granskare af dess handlingssätt.
Den värde Talaren har i afseende på denna
omständighet, på ett så skickligt sätt leninat
anledning att förmoda dess förestående handlingssätt,
att jag ej vill ingå uti någon ytterligare
tankeledning i anseende dertill, men söka
att med aktning bjuda till att förstå hans yttrande.
Jag är villrådig om jag skall börja med
vederläggningen af de anföranden min värde
motståndare emot mig yttrat, eller med framställningen
af de grundsatser, hvaraf jag varit
ledd. Jag är förundrad att den värde Talaren
så uteslutande fästat sig vid de politiska förhållanden,
hvilka jag ej vidrört, och hvilka det
bör synas att jag icke åsyftat. Det år landets
ställning, det år jordbrukarens tillstånd som år
oföråndradt ofördelaktigt sedan långliga tider;
det år deruti jag ej finner de förbättringar jag
hade önskat, och jag utsträcker denna tanke
äfven till Statsborgaren i allmänhet. Det år
blott derpå som mina yttranden vant riktade. I
detta afseende skall jag försöka att framställa
en vederläggning, som hår påkallas. Jag skall
ej möta Talarens yttrande med någon spetsfundig
advocatur, såsom enda undflykten. Den
har aldrig, vid intet tillfälle af lifvet varit mitt
försvar. Jag har yttrat mig såsom min känsla
dicterade. En Ministéres egenskap af sammanhängande
eller osammanhängande kan betraktas
från tvånne synpunkter. Den ena från Stats
-
Den l Martti,
57
författningens egenskap att göra den sammanhängande;
den andra ifrån Ministéren sjelf. Jag
trodde oss vara komne på den punkt af constitutionell
bildning, att vid frågan om Ministérens
ansvarighet all individualitet hade försvunnit,
och att Ministéren aldrig annorlunda kunde ses
än i sin collectiva beskaffenhet, såsom en corps,
hvars tankar och verkningar voro allas. Personlighet
har ej hår kunnat vara min afsigt.
Hade jag trott en sådan tanka kunna uppstå,
hade jag kanske qvåft min känsla, hellre ån att
blottställa mig för en sådan misstänka. Jag
torde böra återkalla i minnet hvad som år ändamålet
med en Ministére. Man skall finna att
menniskans ingående uti samhälle var en afsägelse
af hennes naturliga frihet; men då rättigheten
att begagna de fördelar som naturtillståndet
och den naturliga friheten erbjuda, förmenniskan
upphörde, inträdde i dess ställe ägande
rätten och rättigheten att förvärfva. Men ledningen
af allas bemödande till gemensamt vål
påkallade en styrelse, och så uppkomma Ministérer.
Deras förpligtelser blefvo att genom
goda lagar styra allt till befrämjande af allmänt
vål och till möjligaste lycksalighet. Grefve von
Platen har förebrått mig att jag framställt skattebondens
förlägenhet emot förhållandet, och
han har framställt frålsebonden såsom ett motstycke,
då han yttrat hans tillstånd vara sämre
ån skattebondens. Jag tror att han häruti misstagit
sig, ty man bör besinna, att skattebonden
som år sjelf ågare till sin jord har större fordringar.
Han har anspråk att ej blifva körd
derifrån för sina bidrag till Staten. Den an
-
58
Den i Martti,
dra deremot har ingått ett frivilligt contracf,
och det år en husbondes skyldighet, påkallad af
hans eget interesse, att så ställa för Bonden,
att han kan bibehålla sitt contract. Jag har
sagt att Ministéren varit overksam. Grefve von
Platen har mött mig med en uppställning af
jhronföljder, krig och politiska företag. Jag får
blott fråga om detta år svar på min framställning.
Jag får blott hemställa huru det varit löjligt, att
Ministéren då hadelemnat folket handlöst, huru
de hade kunnat undgå att gifva dessa råd,
hvilka man säger hafva verkat dessa stora re-r
sultat, för hvilka, jag kan icke dölja mig det,
vi likväl torde mera hafva att tacka lyckan, ån
jnenskliga beräkningar. Men om det är det
allmännas fordran att förås till sitt högsta mål
of lycka genom goda lagar, om detta år hån-r
delsen redan i samhällets första station, så år
det ån angelägnare i den nion samhälls-bildnin-r
gen stigar. Redan 1809 års Ständer insägo nödvändigheten
af ett nytt förbåttradt Lagverk.
Vi hafva sett 15 år förflyta sedan LagComitén
nedsattes, och ännu ej erfarit några tillfredsställande
resultater deraf. Detta har varit anförtrodt
åt Ministérens ledning, det kunde ej
anförtros åt någon annan; man har ej kommit
längre ån att några balkar blifvit utarbetade,
men hvad har man vål sedan gjordt. Huru har
den befallning blifvit uppfylld, som ålade Domare
alt inkomma med sina yttranden och råt.'
feiser i anledning af de nya lagförslagen? Hvad
anledning har man vål att hoppas, att vid en
kommande Riksdag kunna antaga förslaget, när
långsamheten har varit sådan vid beredandet
deraf och månne det ei år troligt, att en ny
Den I Martil.
59
Comité behöfver lika lång tid till döss granskning.
Kan man kalla inrättningen af en ny
JiolRätt för en sammanhängande åtgärd innan
principerne för Lagskipningen äro afgjorde, och
innan man vet, om dessa inrättningar komma
att ingå ibland dess beståndsdelar. Förändring
i de administrativa StyrelseVerkens organisation
har i 12 år och vid trenne Riksdagar varit önj
skad. Har nu det i sådant afseende gjorde arbete
ej blifvit gill ad t af Ministeren, borde ett nytt
hafva blifvit utarhetadt. Penningar anslogos redan
1815 till tryckningen af detta arbete, men ännu
år det ej tryckt. Jag har egentligen aldrig
sträckt mitt yttrande längre, ån att Sverige i
oeconomisk väg år långt efter hvad det barde
kunna vara. Vi öfversvämmas af författningar,
hvilkas antal dageligen ökas. Tull-organisation
nen år långe önskad, men ännu ej verkstålldi
Jag hemställer, om det ej år osammanhängande
att hvad Stånderne önska, de ej få verkstålldtj
att då tusendetals Riksdaler bortkastas på Gm.
hermän i Tullverket, och då stora arfvoden
lemnäs åt de öfrige Embetsmånnen i detta Verk,
hvilka förut innehafva löner på Stat, de tjenande
bröderne måste svälta och hindras i sin tjensteutöfning
genom bekymmer för sitt lifs uppe.
hålle. Det år för öfrigt snart sagdt icke möjligt
att härvid till mitt rättfärdigande upptaga aila
omständigheter; tiden år dessutom så långt fram.
liden på aftonen, tålamodet redan må hån-^
da för långe pröfvadt, och det bilall Ridderskapet
och. Adeln lemnat åt Grefve von Pla„
ten var sä allmänt, att det borde decouragera
mig att ingå uti en, närmare bevisa
I
6o Den I Martil.*
ning af grunderne för mitt yttrande. Jag får
då blott sluta r*ed det tillägg, att om jag yttrat
mig illa, om i mitt yttrande finnas uttryck
(hvilket jag likväl ej kan medgifva) som åro
olämplige, så blir det för min räkning, så blir
det en skam för mig. I en constitutionel Stat
år talfriheten första grundsatsen; om någon inskränkning
hår funnes för talet, äfven om man
talade orätt, vore det ute med friheten. Jag tror
ej att det finnes båttre sätt att vederlägga mig,
om jag talat illa, ån att Grefve von Palten talat
bättre. Jag tror att jag hade kunnat rättfärdiga
mig, om ej ett så allmänt bifall af Ridderskapet
och Adeln, grundadt på Grefve von
Plåtens talent och dess yttrande, som det ej varit
mig möjligt att följa, nästan satt mig utur
fattningen dertill. Då vi höra hvad som inom
andra länders representationer såges, tror jag
den fruktan vara grundlös, att jag ej hår kunnat
säga hvad jag sagt. Engelska Tidningarne vittna,
att inom Parlamentet ofta starkare saker sågas,
ån dem jag yttrat. Jag kan således ej instämma
deruti, att Grefve von Platen ägt skål
att besvärja mig att återtaga mitt yttrande. Han
kan ej hindra mig att tänka hvad jag tänkt; då
vore det grymt att neka mig yttra, hvad jag
tänker och känner. Det kan ej falla mig in,
att mäta mig i förtjenster med Grefve von Platen,
men i känsla och nit för Fosterlandet mäter
jag mig med hvem som helst. Hvad jag har yttrat
om Svenska Allmogen, år grundadt på min öfvertygelse
att intet blifvit gjordt till förbättrande
af^dess tillstånd. Grefve von Platen har nämnt
Conscriptionen, Jag tror att den står som ett
Den X Martti, (h
enstaka försvarsmedel, då man så litet begagnat
den, för att utbilda nationalandan, och för att
åt den gifva en militairisk riktning. Jag tror
att Sverige allt för långe befattat sig med inblandning
uti andra Nationers tvistigheter. Detta
har varit vår olycka i alla tider, och så länge
vi ej dermed upphöra, hafva vi ej att vånta
något välstånd. I vårt frånskiljda låge kan jag
ej se att Sverige har något att frukta, och minst
af den sammansättning, med hvars tillvaro i Europa
man så ofta hotar, och af hvars afundsfull
ögon man tyckes så omsorgsfullt vilja ingifva
oss anledningar till en fruktan, som jag
erkänner mig icke kunna dela. Jag kan ej såsom
Grefve von Platen inse något frö till split
och oenighet vara utsådt genom mine yttrade
tankar om landets ställning, eller genom ett åda.
galagdt missförhållande emellan Statsbidragen och
förmågan att dem utgöra, som år större hår ån
annorstädes. Jag tror att ett land, der folket
ej har mera ån 4 å 5 månader om året, på
hvilka det skall för den öfriga tiden samla sina
förnödenheter, ej kan jernföras med andra lander
med båttre klimat. Jag finner då ej, hvad
ondt det kan vara i att framställa nödvåndigheheten
af uppmärksamhet å detta folks belägenhet
och tvetydiga oeconomiska ställning; jag
tror tvärtom, att det år nyttigt, och jag kan ej
ingå deruti, att mitt yttrande år af den vådliga
natur man velat gifva det, hvadan jag också
icke eller kan medgifva, att med mitt bifall biträda
Herr Grefve von Flåtens önskan, att få
det utur Protocollet uteslutet.
Deii i Måftii,
'& ■
Åtskilige yttrade härtill deras b;fall.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaust
Ridderskapet oeh Adeln täcktes tillåta att jag
återför discussionen på sjelfva ämnet, på den
motion som Herr Friherre Anckarsvärd framställt.
Jag har ej kunnat fatta Herr Friherre Anc^
Jcarsvårds mening hafva varit den, att Rikets
Ständer, genom en framställd underdånig önskan,
skulle syfta uppå att inskränka Kong!.
Maj:t i valet af de persöner, hvilka vid Utländska
Hof komma att representera Kongl. Maj.t,
eller Dess godtfinnande, i afseende på de nyttjade
diplomatiska Agenternes rang. Herr Friherre
Anckarsvärd har hämtat anledning till en
yttrad önskan, deraf, att de 90,000 R:dr Hamburger
Banco som blifvit anslagne till bestridande
af utgifterna till underhåll af Utrikes MinisterStaten,
befunnits otillräcklige, samt att Kongl.
Maj:t uti sin till StatsUtskottet afgifne Nådiga:
proposition, äskat ett ytterligare anslag af 5o,ooo
R;dr Hamburger Banco för detta behof. Denna
förhöjning i Statsutgifterne, under en period,
då så många andra Statsanslag anmälas vara
otillräckliga för behofven, då näringsidkare allmänt
klaga öfver förlägenhet, då förlågenhehetens
tillvarelse vitsordas af flere Konungens
Embetsmän, förde Friherre Anckarsvärd helt
naturligt på den af honom yltrade tankan, att
genom anställande af diplomatiska Agenter med
mindre hög rang, en besparing på denna utgiftstitel
skulle kunna beredas.
Den i Martil.
63
Jag kan ej annat än instämma i dén af r,
Friherre Ackarsvård yttrade tanka, att på den-;
na utgiftstitel besparingar kunna göras. Mina
skål åro dessa.
Mindre Nationer bruka ej i diplomatisk
luxe tåfla med rikare Nationer; diplomatiska
Agenter, hvilka hemma i fösterbyggden åga medborgerliga
rättigheter, sakna aldrig tillfälle, att
genom medborgerlig och personlig värdighet, i
diplomatiska sallonger relevera den rang, hvilken
tillkommer den titel, sorti de bära; ädla Natio-*
ner behöfva ej blygas, för det att de äro fattig
ga på silfver och guld; stora Konungar som
lefvat och handlat för Historien behöfva ej ge-*
norn diplomatisk luxe, till andra länder sprida
glansen af deras namn.
Konung Fredric II i Preusen, hvars Stat
och inflytelse på Europas politik öfversteg Sve^
riges, iakttog strång hushållning i diplomatisk
väg, under samma tid som Sverige med höga
titlar beklädde sina sändebud vid de Idof, der
det sökte och njöt subsidier.
Men ett annat ån vigtigare skål talar för
ett föråndradt förhållande. I en constitutionel
Stat få anspråken på medborgarerang icke förglömrnasi
Diplomatiska Agenter, hvilka i andra
länder njutit en hög rang, befinna sig derigenom
ofta, efter återkomsten till Fäderneslandet, uti
en generad ställning till sina öfrige medborgare.
Det faller svårt för personer, hvilka ifrån
ungdomen lefyat vid främmande Hof, [och na
-
G4
Den x Martn.
turligtvis icke kunnat undgå att vistas i de UItraskretsar
som hvarje tid och hvarje land måste
kännås vid, att, återkommande vid en hög.
re ålder, kunna finna sig i de vanor och den
ton som tillhör Fosterbygden. Det år derföre
som man i contistutionella Stater, såsom i Eng.
land, till exempel, sällan ser personer, som långe
och uteslutande ågnat sig åt den diplomatiska
banan, åtaga sig ledningen af Statens inre
angelågenheter. Den inre styrelsen plär i con.
stitutionella Stater gerna anförtros åt personer
som studerat, och ågt tillfälle att studera landets
inre ställning, som åro bekante med Nationens
krafter och bördor, med folkets lynne, caracter
och anspråk uppå sin styrelse.
Mången gång har jag här hört strängt bedömas
tiden ilrån 1719 till 1772* Jag har 1
denna tidrymd funnit, om ej stora 6a kallade
bragder, dock mycken ädelhet, mycken medborgare-dygd,
och ett stort sinne för sann national-ära.
Men denna tid, för att rättvist
kunna bedömas bör delas i tvenne perioder,
eller i tiden före 1758 och i tiden efter 1758.
Det var under den senare perioden, som ledningen
af Statens, så inre som yttre angelägenheter
anförtroddes åt personer, hvilka på den
diplomatiska banan erhållit sin bildning. Det
förtjenar verkligen uppmärksamhet, att högst få
af de mån som gått den cameralistiska vågen,
oaktadt ådagalagd djup kännedom af landets inre
resourcer, blifvit upphöjde till så höga poster
att Fäderneslandet kunnat hämta full nytta
af
Dan. l Martti.
65
af deras förvårfvade insigter. Vågen till dessa
poster torde mången gång derigenom stängts för
dem, att diplomatiska personer varit beklädde
med så hög rang, att Staten icke kunnat tillägna
sig deras insigter och verkningsförmåga, med
mindre icke de få höga poster sora hår finnas,
åt dem inrymdes;
Må det vara mig tillåtet att yttra några
örd öfver hvad som blifvit sagdt i anledning af
de reflexioner sorn förekommo i Herr Friherre
Ånckarsvårds Memorial. Jag vet ej om jag smickrar
mig sjelf, dä jag vågar hysa det hopp, att
åtminstone en del af Höglofl. Ridderskapet och
Ädeln tror, att äfven jag med någorlunda lugn
kan yttra mig öfver förekommande ämnen; att
ej heller jag brukar sqrchargera taflorna; att ej
heller jag, brukar omildt yttra mig öfver personer,
ehuru jag strängt bedömer sakerna. Må
det då också vara mig tillåtit att erinra Ridderskapet
och Adeln, huru blott i4 år äro förflutne
sedan vi erhöllo rättigheten att fritt tala
och utlåta oss. Må det vara mig tillåtet att
erinra att vi ej bqra, genom öfverilad© beslut,
föranleda praejudicater, söm kanske göra det
omöjligt för våra efterkommande, att fritt tala
och utlåta sig. Der man har rättighet att
fritt tala och utlåta sig, skall naturligtvis lättare
misstag kunna begås, ån der denna rättighet
icke finnes. Genom det att de förblifva synliga
blifva sjelfva misstagen gagnande; genom deras
Ridd. o, Ad. Prat, 2. Band. 5
66
Den i Martil.
utplånande gagnar nian ingen. Rättigheten att
begå misstag dr ett vilkor lör möjligen afsjålsförmögenheternas
utbildning.
Det är icke hår blott som den ena folkrepresentanten
sdger saker, sorn kunna vara
oangendma för en annan; det sker i alla constitutionella
länder; det sker öfver allt der man
liar rättighet ntt fritt tala och utlåta sig, och
mod nog att begagna denna rättighet.
Vi hafva nyligen i Tidningarne låst huru
Talleyrand bedömer Franska Ministeren , i anledning
af det lerig som det tändt emellan
Frankrike och Spanien, ett krig hvars följder,
icke allena för dessa Nationer, utan för hela
Europa, ingen dödlig kan förutse och beräkna.
Hvem känner ej lika lifligt som Talleyrand, då
det gäller medmenniskors vål ? Hvem instämmer
ej hår i de känslor som han uttryckt?
Men manne vål Talleyrand undgå att i andra
kretsar blifva bittert tadlad, för det att han
tänker som han tänker, och för det att han
yttrar hvad han tänker? Hvem känner icke
huru oppositions-männen i England, Lord FIolland,
Marquis LansdoAvn yttra sig, icke allenast
öfver Brittiska Ministrarnes åsigter och
deraf bestämda handlingar, utan äfven öfver
andra, inom Europa verkande politiska krafter,
som verka vål eller ve för menskligheten ?
Tadlar någon Lord Chatam för det att han,
som spelt en så lysande röle i Miriistéren, gick
in i oppositionen och varmt och kraftigt tadlade
den Buteska ministeren, hvilken genom sina
Den r Martti.
våldsamma åtgärder mot Americanerne gjort
sig allmänt hatad. ”Väl ser jag thronen, sade
han en gång, men jag något bakom Thronen,
högre ån sjelfva Thronen,” Låste vi icke alla
för ett eller tu år sedan Tierneys svar till
Lord Castlereagh, då denne sade: ’5En opposisition
har ej annat syftemål ån att sjelf få ert
plats i Ministeren.’* Heldre, svarade Tierney,
dör jag på en dynghög , ån jag skulle vilja bli
en minister sådan sorn ni.”
Om jag hade haft det ämne att behandla
som Herr Friherre Anckarsvärd behandlat, kanske
hade jag yttrat mig annorlunda. Ett tal
år en aestetisk product, likasom en målning,
eller hvilket konstverk som helst, som uttrycker
en idée eller en åsigt. Hvarje sådan product
bår ståmpeln af sin författares sinnesdaning,
bildning och individualitet. Vilja och caracter
hafva dermed ingen gemenskap. Taflan
blir sådan, som den, hvilken tecknar den, förmår
eller vant sig vid att se och uppfatta föremålen
; den enas tafla kan ej bli lik den andras;
men alla åga lika rått att såga huru de se föremålen,
eller att i sina producter afbilda sitt
inre.
Då Herr Grefve v. Platen för några Plenidagar
sedan, yttrade huru han skulle anse det
för en olycka, om denna Riksdag slutades, utan
att något definitift blef gjordt, för att ställa
Mynt- och Credit-väsendet i ordning; huru gerna
hade icke jag, om lagen och anständigheten
tillåtit att högt tillkännagifva bifall, högt ytt
-
Defi i Martti.
rat, huru Herr Grefve von Platen, genom sitt
yttrande uttryckt hela min inre känsla, ty också
jag känner en innerlig oro vid denna tanken;
också jag skulle anse för en national-calamitet,
om Ständerne åtskiljdes, utan att hafva
gjort slut på den oreda i mynt-väsendet, på
den osäkerhet i alla industriella företag och alla
penninge-afbandlingar, som redan i mer än
t o åi's tid verkat förlägenhet inom alla folkklassen
Men
skulle mina önskningar icke uppfyllas,
min oro för framtiden icke skingras; skulle jag
se att man ingenting gör, eller ingenting vill
göra, för att återföra ordning, dell för att uppfylla
alla folkklassers så rättmätiga fordran, så
förklarar jag öppet, att jag, såsom folks-representant
anser mig icke äga mer än en pligt att
fylla, Aoch den är att, lika mdTf Herr Friherre
Anckarsvärd säga nej till alla nya utskylder.
Flere hördes häruti instämma.
Grefve von Platen: Det är med verkelig
oro och bedröfvelse som jag åter uppstår, anhållande
om Ridderskapets och Adelns tålamod,
hvilket jag likväl ej skall påkalla mer än som
är oundvikeligt, för att följa mitt ämne till slut.
Jag hade önskat att ej vidare behöfva yttra mig,
men förgäfves. Jag följer samma pligtkänsla
som förut ledt mig, att yttra mig i detta ämne.
Om mitt omdöme missleder mig, är jag
dock lugn; jag rår ej före, om jag ej bättre
förstår. Men jag skulle anse mig fela mot fo
-
Ven \ Marlit,
69
^erlandet, emot det Stånd hvaraf jag har den
aran att vara en medlem, om jag ej ginge rakt
till det mål som jag för mig föreskrifvit.
Först får jag förklara, att om Friherre
Anckarsvärd framställt sin förundran öfver lånesamheten
af Lag-Comitéens arbeten, kan jag
ej annat än yttra min tillfredsställelse öfver densamma.
Ty sedan 2:ne Riken blifvit förenade,
vore Lagen högst ofullkomlig, om den ej vore
lika för tvenne folkslag, i allt så öfverensstämmande,
sorn styras af samma Konung. Helldre
önskar jag derföre, att vi må bibehålla 1754 års
lag och dess brister, än få en ny, om aek aldrig
så fullkomlig, om den ej är bygd på en för
båda Rikena gemensam bas. Vidare tror jag lika
med Friherre Anckarsvärd, att Sverige ej
bör fika efter krigs-operationer, sedan vi ej
mera hafva' något att frugta; ty det är äfven
min öfvertygelse , att S verige kan se lungt omkring
sig. Men hvad är det vi hafva att tacka
för detta lugn l Jo, Norriges förening; och den
hade ej ägt rum; om ej Beväringen existeradt,
genom hvilken den kunnat med framgång och
utan förlust verkställas. Jag har ej jeinfördt
Svenska Allmogen med andra Nationers i afseende
på dess skatter och tungor men väl i
afseende på dess njutningar och bildning. Detta
kan jag med många skäl understödja, hvilka
hos mig äro tillräckliga, att bilda den fasta öfvertygelsen
örn vår Allmoges företräden. Efter
dessa anmärkningar får jag ytterligare förklara,
att lika så litet som jag haft den tanken,
att hvarken jag eller någon annan kan tvinga
70
Den i Martii.
någon, inom ett Riks-Stånd att yttra sig annorlunda
än huru och när han vill, likaså litet
har jag velat tvinga någon att återtaga hvad
han yttrat. Men jag erkänner att jag besvurit,
att jäg hedt Friherre Anckarsvärd vid allt hvad
heligt är, att han skulle återtaga sitt yttrande,
och det sedan jag noga och med bästa förstånd
sammanfört uttrycken i hans skrift. Jag skulle
gifva, jag vet icke hvad, om jag kunde gå ifrån
min tanka; men ingen jordisk makt lär kunna
taga mig ur min öfvertygelse. Jag har öfvervägt
saken noga med mig sjelf, jag har för
densamma haft sömnlösa nätter, och det är först
efter noggrann pröfning som jag beslutit, att
deröfver yttra mig; och stige den fram som
kan säga, att ens en mening af mitt anförande
varit honom bekant innan jag fattat detta beslut.
Det är i öfvertygelsen om skadligheten
af den gjorde framställningen som jag yttrat
mig. Jag erkänner att afsigterna möjligen, varit
goda, och jag instämmer till en del uti
hvad Friherre Anckarsvärd yrkat; men vissa
ordalag i hans skrift äro af den art, att de ej
af mig kunna erkännas, annars hade jag helt
enkelt respecterat hans fria yttrande rätt. Jag
bringas nu således till den olyckliga skyldighet,
att då jag erkänner Friherre Anckarsvärds rättighet
att få sin skrift qvarstående i Protocol- '
let, att få den remitterad till Utskott och communicerad
med de öfrige Stånden, samt att låta
trycka densamma, likaledes begagna min
rättighet att ej godkänna uttrycken uti dess
skrift, och att hos Herr Grefven och LandtMarskalken
begära den propositionen, att Rid
-
Den i Martii,
71
derskapet och Adeln ej gillar uttrycken uti Friherre
Anckarsvårds memorial.
Grefve von Schwerin'. Jag skulle tro, att
om någon Ledamot känner sig missfirmad af
Friherre Anckarsvårds anförande, så n?å den
sjelf yrka proposition till ogillande.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetter
fedt, GuftaJ: Jag hade icke vid detta till
fälle
ämnat höja min röst, emedan Friherre Anckarsvärd
uti sitt Memorial riktat flera anmärkningar
emot det StatsRåds Ledamöter, hvaraf
jag har den äran att vara en medlem. Jag vill
ej eller försöka alt verka på öfvertygelsen efter
ett sådant tal som Grefve von Flåtens. Men efter
den förklaring Grefve von Platen afgifvit, att
han nemligen öfverlernnade till Friherre Anckarsvärd
sjelf, huruvida han ville återtaga de
anmärkte meningarne; når denna följdes af ett
bifall, som då det å ene sidan råttvisude Friherre
Anckarsvärds afsigter, å den andra ej
borde lemna någon tvekan öfrig om Ridderskapets
och Adelns med Grefve von Platen instämmande
tänkesätt, att under erkännande af Friherre
Anckarsvårds rätt att låta sina uttryck
blifva qvarstående, vädja till hans egen känsla,
att dem återkalla, vänder jag mig nu till honom
med förtröstansfull förhoppning, att han
uppfyller denna önskan. Hår har flere gångar
blifvit nämnt örn förhållandet i andra constitutionella
länder; jag tror deni då böra i allt
tillämpas, och efter man alltid tager exempel
från England, så må man erinra sig att der åf
-
79
Den i Mar lii#
ven nu mycket talats örn nöd och förlägenhet
uti stränga ordalag; men både Ministrarne
och Oppositionen hafva likvål öppet och bestämdt
förklarat, att om England blir kalladt
till krig, år det beredt att med eftertryck det
utföra. Om nu någon hade sagt motsatsen och
han uppmanades att förklara och jemka sitt påstående,
som wiöjligen kunde vid en sådan politisk
erise sorn den närvarande, verka på och
nedstämma sinnena, så år jag öfvertygad^ att
han villfarade en sådan allmän begäran. Det
är blott i följd af eq dylik allmän känsla, som
jag hemställer till Friherre Anckarsvärd, om ej
de anmärkte uttrycken kunna utgå.
Friherre Anckarfvcird: De mest besyn
nerliga
belågenheter, synas vid alla händelser
af lifvet vara mig förvarade; och den nu förevarande
är visserligen ej af de minst brydsamme.
Jag skulle icke tveka , om här endast
vore fråga, att, medelst en likgiltig Uppoff!ing
af min enskilta öfvertygelse, tillfredsställa en så
högljudt uttryckt önskan ifrån många förenade
röster utaf denna aktningsvärda samling: men
då jag kastar min blick uti framtiden, finner
jag dervid föreskrifter för det uppförande jag
bör följa, tepknadt uti de möjeliga följderne af
ett medgifvande, som för yttrande rätten kunde
blifva så yådligt, att jag vid besinnande häraf
nödgas följa min pligt, vöre det äfven med
uppoffringen af min känsla, för en ifrån en ännu
större pluralitet inom Ståndet yttrad önskan.
Jag skulle blygas för mig sjelf, om jag
så litet eftertänkt hvad jag gjorde då jag lade
Ben i Marin.
1$
filina tankar på papperet, att jag nu skulle sjelf
böra medgifva dem vara ett förhastande, och
jag samtycker ingalunda dertill. Jag ber att i
Ridderskapets och Adelns minne få återföra de
Sömnlösa nätter, hvarmed Grefve von Platen
synes så kraftigt hafva verkat på Ridderskapets
och Adelns känsla; och jag frågar, om man af
mig åger hjerta, att fordra uppoffring af sömnen
för alla mina återstående nätter, hvars följeslagare,
otvifvelaktigt skulle blifva en oupphörlig
förebråelse, öfver en tillfällig svaghet i
handlingssätt,
Ridderskapet och Ädeln kan efter Grundlagarne
möjligen sätta sig i tillfälle att votera
pm mitt personliga deltagande i dess öfverlägg.
ningar, men öfver mine till Protocollet yttrade
tankars uteslutande derifrån, gifves ingen annan
beslutande rätt, än mitt eget begifvande; jag
underkastar mig med fullkomlig resignation den
förra möjligheten, och jag gör ett verkligt offer
af min känsla åt min öfvertygelse, då jag för
den sednare händelsen nödgas afslå den först
med Ridderskapets och Adelns yttrade bifall
till mig framställde begäran, hvilken redan genom
det fordrade ogillandet, antagit en ännu
strängare natur.
Jag niedgifver mig icke af Herr Grefve v.
Platen hafva blifvit öfvertygad om något misstag,
ännu mindre om någon elak afsigt, men
jag vidkännes gerna, att jag blifvit decontenan-:
terad, och att jag ej vid detta tillfälle besvarat
74
Den i Martil.
min motståndare, som jag hade önskat, och som
Ridderskapet och Adeln ågt rått att fordra.
Jag underkastar mig hellre det ogillande,
som ifrån Ridderskapet och Adeln år å bane,
ån jag medgifver ett påtvingadt återkallande af
det anförande jag afgifvit; och till hvars ogillande,
jag förmodar mindre anledning vara för
handen, ån som med råtta skulle följa på den
svaga handling man nu fordrar utaf mig.
Åtskillige yttrade hårtill deras bifall.
Herr Grefven och LandtMarskalken förJ
klarade, det han af den förefallne discussionen
endast ansåg sig åga anledning att till Ridderskapet
och Adeln hemställa, om icke Friherre
Anckarsvårds ifrågavarande Memorial, jemte de
af åtskillige ledamöter, rörande samma ämne,
nu afgifne yttranden kunde till Stats- samt All.
månna Besvärs- och Oeconomie-Utskotten för*
» '
visas.
Ropades starka Ja.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm, eftermiddagen
deri i Martil 1820.
Den I Martil.
S. D. Remitterades till
Stats-Utskottel:
Herr von Arbins, Axel, den 21 sistlidne
Februarii på bordet lagde Memorial, om förändring
i inqvarteringen för Wendes ArtilleriRegemente.
Stats- farnt Allmänna Besvärs- och
Oeconornie- Utskotten:
1) Friherre Rehbinders, Johan Fredric, d.
al sistlidne Februarii på bordet lagde Memorial,
angående sättet att afhjelpa allmänna förlägenheten,
2) Hans Excellence Herr Grefve Cederströms,
Rudolph, den 2 4 sistlidne Februari förmiddagen
på bordet lagde Memorial, angående
allmänna förlägenheten, samt behofvet i vissa
fall af medel till pensioner för Stats-Rådets
Ledamöter; jemte de af åtskillige Ledamöter,
rörande samma ämne denna dag afgifne yttranden.
5J Friherre Anekarsvårds, Carl Hindric,
den 24 sistledne Februarii förmiddagen på bordet
lagde Memorial, om indragning af Ministerplatser
vid fråmmando Hof, utom i Pettersburg
och London, samt de Diplomatiske Arendernes
besörjande i öfrigt af Chargés d’af~
faire» och Donsuler, jemte de af åtskillige Ledamöter,
i anledning deraf afgifne yttranden.
Deli r Martii,
Bevillnings Utskottet:
Friherre Wrangels, Henning, den 24 sist—
Jidne Februari förmiddagen på bordet lagde
Memorial, oin grunderne för beskattning af Fastigheter.
Allmänna Besvärs- och Oeconomie--  Utskottet;
1) Herr Hammarskjölds, Lorenzo, den g4
»istlidne Februari förmiddagen på bordet lagde
Memorial, innefattande anmärkningar emot nu
gällande Skolordning; jemte de af Friherre
Adlerbeth, Jacob, och Herr von Hartmansdorff,
August, i anledning deraf afgifqe yttranden,
2) Herr Tolls, Florus, den ?4 sistlidne
Februarii förmiddagen på bordet lagde Memorial,
om nyttan af marcher för Arméen, och
sättet att derigenom befordra penninge-circulation,
jemte Herr Klingstedts, Gustaf Fredric,
rörande samma ämne afgifne yttrande. Ut
supra.
Högloft Ridderskapet och Adeln åtskilldes
lit tre qvart till io om aftonen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
'Den 5 Martiin 77
Måndagen den 3 Martii.
Plenum kl. 10 förmiddagen.
Herr Reutersvärd, Pehr Adam, hade inJemnat
ett Memorial, hvilket upplåstes t så lydande:
(Se
Bilagan N:a i.)
Lades på bordet
Grefve Cronhjelm, Polycarpus, uppläst*
följande trenne Memorial:
(Se Bilagorne N.-ris 2, 5 och 4.)
Dessa 3;ne Memorial lades på bordet
Herr Jilontgomrnerie, Gujtaf, anförde skrif-,
teligen:
(Se Bilagan N:o 5.)
Lades på bordet.
Herr Montgommerie, Gustaf: Ehuru till
del förekommen af den sista värde talare*
78
Den 5 Martii,
i det Ämne, hvarom jag nu går att yttra mig,
får jag likväl, då saken till åfventyrs blifvit af
mig mera fullständigt utredd, såsom ett tillägg
och en utvecklig af dess framställning, öfverlemna
min motion till Ridderskapets och Adelns
pröfning.
Härefter uppläste Herr Montgommerie,
följande:
(Se Bilagan Nio 6)
Lades på bordet.
Friherre Mannerheim, Lars August, hade
inlemnat följande, som upplästes:
(Se Bilagan N:o q.)
Lades på bordet.
Friherre Wrangel 3 Henning, upplåste
följande:
(Se Bilagan N;o 8)
Lades på bordet.
Friherre Raab, Jacob? hade inlemnat ett
så lydande Memorial;
Den 3 Martil.
(Se Bilagan N:o 9.)
Lades på bordet.
79
Herr Hjerta, Guftaf, anförde skrifteligen:
(Se Bilagan N:o 10.)
Lades på Bordet.
• ' r ’
Herr af Forssell, Carl Gustaf, upplåste
följande tvenne Memorial:
(Se Bilagorne N:ris n och 12.)
De uti dessa tvenne Memorial åberopade
handlingar, voro vid de samina bifogade.
Lades på bordet.
Herr Haij, Albrecht, anförde skrifteligen:
♦
(Se Bilagan N;o i3.)
Lades på bordet.
Herr Gripenstedt, Jacob , uppläste följande:
(Se Bilagan N:o i4.)
Lades på bordet.
8o Den 3 Martii,
Herr Lefrén, Johan Pehrs anförde skrif—
teligen :
(Se Bilagan N;o j5.)
1 Friherre Wrangel, Henning, och Grefve
Posse, CarZ Hendric, förenade sig till alla de,
lar med Herr Lefrén,
Lades på bordet
Herr Lefrén, Johan Pehr, upplåste ytterligare
följande:
(Se Bilagan N;o 16).
Lades på bordet.
Herr Anclarsparre, Ingemar August, anförde
skrifteligen :
(Se Bilagan N:o 17.)
Lades på bordet.
Herr Treffenberg, Curry Gabriel, upplåste
följande trenne Memorial:
(Se Bilagorne N.ris 18 ig och 20.)
Desse 5;ne Memorial lades på bordet.
Herr
Den 5 AI ar lii. 8j
Herr Cederschjöld, Pehr Guftaf, anförde
skrifteligen
lir ' '
(Se Bilagan N:o 21.)
Herr Cederschjöld anhöll att dess Memoria)
måtte till BevillningsUtskottet remitteras.
Lades på bordet.
Herr Ehrenstam3 Samuel Gustaf, upplåste
följande:
(Se Bilagan N:o 22.)
Lades på bordet.
Pierr Grefven och LandtMarskalken tillkånnagaf,
att Plenum komme klockan 5 i eftermiddag
att fortsåttas.
Herr Marks von ppjirtemherg, Guftaf 3
hade inlemnat ett så lydande Memorial;
(Se Bilagan N:o 25).
Lades på bordet»
Ridd, o. dd, Fröt. 2. Band, 6.
02 Den 5 Martii,
Friherre Fock, Berndt Vilhelm, upplåst#
följande tvenne Memorial:
(Se Bilagorne N:ris 24 och 25.)
Dessa 2;ne Memorial lades på bordet.
Grefve von Rosen, Axel'. Uti ett före-5
gående Plenum har Herr Grefve De la Gardie,
i afseende på Stockholms Sparbank gjort moj
tion att den måtte få rättighet att uti Banco-*
DiscontVerket insätta ett capital af 5o,ooo R:dr
Banco emot 5 procents ränta. Samma värde
Ledamot Utvecklade då afven nyttan af dessa
slags inrättningar, hvilket nu besparar mig, sona
år begåfvad med svagare faculteter att uttrycka
mig den annars icke svåra framställningen af
sådana inrättningars gagn. Men hvad som ar
Sagd t om Stockholms Sparbank, gäller äfven lika
örn Götheborgs; insättningarne uppgå der, oaktadt
Stadens nu beklagliga belägenhet, ända till
47,0013 R:dr Banco. Af sådan anledning får
jag göra den motion att, uppå samma skäl, sorn
Grefve De la Gardie anfört, i afseende på
Stockholms Sparbank, lika rättighet kunde beviljas
för Götheborgs Sparbank, Men då jag
hört svårigheter göras vid sådana insättningars
emottagande uti BancoDiseontVerket, får jag
föreslå, att RiksgåldsContoiret kunde åläggas
att ifrån hvardera Sparbanken emottaga 5o,ooO
R;dr Banco mot 5 procents ränta. Detta bör
så mycket mindre finna svårighet, sorn Riks-*
gåldsContoiret förut emot 5 procents ränta flere
Hen 3 Marini
83
gånger emottagit penningar. Jag änhåller att
denna motion måtte i sammanhang med Grefvö
t)e Ja Gafdies piötioil remitteras till vederbörligt
Utskott.
Ladfes på bordet:
Herr vo ti Schincke/, johäri Fredric - upplåste
följande tvenne Memorial:
(Se Bilagorne N.ris 26 och 27 )
Dessa arnd Memorial lädes på bordet*
Herr von Hartmansdorff* Auguftt upplååte
följande tvenne Memorial:
(Se Bilagorne N:ris 28 och 29)
Dessä tvenné Memorial ladds på bordet»
Friherre von Höpken i Nilsj hade inleliidäi
6tt så lydande Memorial?
(Se Bilagan N*o 3d.j
Lädes på bordet.
Hans Excellencé Herr Grefve von Essén.}
Hans Henric, hade inlemnat ett Memorial* hvil»
ket upplåstes* så lydande;
84 Dm a Marlit,
(Se Bilagan N:o 5i.)
Lades på bordet:
Herr af Robson, Carl Magnus, anförde
skrifteligen:
(Se Bilagan N:o 52.)
Lades på bordet.
Herr von Ehrenheim, Reinhold Fredric j
hade inlemnat ett så Memorial.
(Se Bilagan N;o 33.J
Lades på bordet.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskilldes
kl. 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O, J. Lagerheim.
Den 3 Martii.
Måndagen den 5 Martii.
Plenum klockan 5 eftermiddagen.
Friherre Carpelan, Carl Mauritz, hade
inlémnat ett så lydande Memorial;
(Se Bilagan N:o j.)
Lades på bordet.
Herr Dalman, Cars Johan, hade inlemnät
följande, som upplästes:
(Se Bilagan N:o 2.)
Lades på bordet.
Grefve Vachtmeister, Hans, uppläste följande
5:ne Memorial.
(Se Bilagorne N:ris 3, 4 och 5.)
Hessa 5:ne Memorial lades på bordet.
Herr Hammarsköld, Lorenzo, hade inlernnat
ett så lydande Memorial:
(Se Bilagan N:o 6.)
Herr Grefven och LandtMarskalken för
-
D.e.n 3 Martil.
klarade, att då den af Herr Hammarskjöld om-*
nämnde nya Evangelii Bok jökp blifvit till Rid
der,skåpet oell Adeln uf\ erlempad syntes Rjdderskapet
peli Adelil icke eller kunna, på sätt
Herr Hammarskjöld begärt, dpnsamma till Allmänna
Besvärs- pelt Qecpnomie-Utskottets handläggning
remittera, Utan ansåg Herr Grefven
pch LapdtMarskalken sig böra hemställa, ont
jcke förevarande motion kunde få förfalla,
Bifölls,
Herr Hammarskjöld, Lorenzo, hade in^
Jpmnat följande 3:ne Memorial:
(Se Bilagome N:ris 7, g, pch 9).
Dpssa 5;ne Memorial lades på bordet
-
Herr Brummer-, Varl Magnus, hade hl~
jpmnat ?tt så lydande Memorial:
(Se Bilagan N:o iq.)
De uti jMemorialet åberopade Handlingar
yoro vid detsamma bifogade,
Pades på bordet,
Herr Norden falk, Johan, had§ trimmat
följande som upplästes;
Den 5 Martu, f>J
(Se Bilagan Nro n).
Lades på bordet,
Friherre Boije, Ludvig, hade inlemnat ett
så lydande Memorial;
(Se Bilagan N:o 12.)
Lades på bordet.
Herr Tham, Wolrath, uppläste följande
tvenne Memorial;
(Se Bjlagorne N:ris i3 och i4).
Dessa 2:ne Memorial lades på bordet.
Friherre Ridderstolpe, Fredric, anförde
skrifteligen ;
(Se Bilagan N:o i5.)
Lades på bordet.
Herr Gripensvärd, Fredric Adolph} hade
inlemnat följande som upplästes:
(Se Bilagan N;o 16).
Lades på bordet,
88 Den 3 Martti,
Grefve Cronstedt, Claes, uppläste följande
7 Memorial:
£Se Bilagorne N:ris 17, 18, 19, 20, 21, 22 och 25).
Förenämnde 7 Memorial lades på bordet.
Herr af Borneman, Johan Aront hade
inlemnat ett så lydande Memorial:
(Se Bilagan N:o 24).
Lades på bordet.
Grefve van Schwerin, Fredric Bogislaus,
anförde skrifteligen :
(Se Bilagan N;o 20).
Lades på bordet,
Herr- Gyllenheim, Frie Gustaf, hade inlemnat
2:ne Memorial, hvilka upplästes s så lydande
;
(Se Bilagorae N:ris 26 och 27).
Dessa 2:ne Memorial lades på bordet.
Herr Rosenblad, Bernhard, anförde skrifteligen
:
(Se Bilagan N;o 3$)?
Den 3 Martil,
Herr Rosenblad anhöll, att dess nu väckte
motion kunde få hvita på bordet, intill dess
Riddarhus-Utskottets utlåtande i frågan om offentlighet
vid Ridderskapets och Adelns öfververläggningar}
till Ridderskapet och Adeln inkommit.
Grefve Posse, Carl Hindric'. Sedan jag
med uppmärksamhet sökt uppfatta de olika motioner
som här blifvit gjorde, vill jag ej upptaga
Ridderskapets och Adelns tid med framställningen
af sådane motioner, hvaruti jag af
andra blifvit förekommen, utan nu blott uppnämna
dem, hvilka mig vetterligt af ingen föi'-  ut blifvit väckte. Desse äro:
i;o Ett Förslag till ändringar uti organisationen
af TullVerkets styrelse och förvaltning.
2:0 Vissa principers utstakande till ledning
för en blifvande närings-frihet.
5;o En mera ändamåls-enlig vettenskaplig
bildning och strängare examen för Landtmätare.
4:o Ett allmännare användande af Gymnastiska
öfningar vid alla publika Läroverk.
5:o Upphäfvande af alla sådane hinder för
den Inrikes handeln, som ej äro oundvikeligen
nöd vän di ge att bibehålla.
Då dessa 5 motioner såsom önskningsmål,
Ren 3 Martil,
böra framställas, liar jag nu endast enligt 36 §.
Riddarhus-Ordningen velat förvara min rätt att
framdeles få utveckla deni.
Dessa 5 motioner lades på bordet.
Herr Réenstjerna, Nils Svante, hade inJemuat
ett så lydande Memorial:
(Se Bilagan N:o 2cy),
Lades på bordet,
Herr Printgenjkjold, Axel, anförde skrif-»
{ellgen;
(Se Bilagan N:o poJ
Lades på bordet,
Herr von Hohenhaufen, Michael: Jag anhöll
denna förmiddag om ordet för att tala emot
Herr Montgommeries motion; ej af tacksamhet
mot en inrättning, der jag på Statens
bekostnad njutit uppfostran och undervisning,
ty jag kanner lifligt, att min tacksamhet bör yttra
sig uti ifrandet för Statens väl, sedt i det
hela, och i det ständiga bemödandet, att i min
ringa mon dertill söka bidraga; mili afsigt är
att fästa uppmärksamheten på den väsendtlig®
nytta af KrigsAcademieu, sorn Herr Montgont-®
Pen 5' Maftii, t)l
pierie sjmes mig hafva förbisett. Denna iurätt-^
ning har tvänné ändamål, det ena förvärfvande
af kunskaper i krigsmanna-yrket, det andra da->
nipgen af den anda får discipline och sjelfför^
sakelse, sorn är Imfvudyilkoret för krigsmannens
duglighet. Jag* skulle tro, att detta sednare
svårligen står att erhålla vid Universitetet. fdvad
det förra åter angår, tror jag ej heller, att det
kan förvärfvas till lika grad, då det är gifyit,
att theoden handledd af practiken ger en tillförlitligare
undervisning, än theoriep allena. Jag
skulle således tro det vara allmänt erkändt, att
KrigsA-eademiep varit gagnande genom spridan^
de af kunskaper uti Arméen. Jag hoppas, att
min mening ej blifver missförstådd. Jag har ej
velat saga, att de sorn der blifvit uppfostrade
endast eller mest utmärkt sig, men de hafva der
lagdt grunden, Utan hvilken säkra grund de ej
i de högre grud enie kunna vara verksamme,
£tt träd mäste planteras i djupan jord oni det
skall blifva högväxt. Jag tror visserligen, att
dep närvarande organisationen af KrigsAeademien
kunde vara bättre, Mig synes undervis-^
ningen derstädes kunna inskränkas till de tvänne
högre elasserne, då de lägre classerne ej sysselsättas
med annat än hvad sorn låres i Skq^
jor. Min mening är derföre icke att frånrycka
de värnlösa det understöd , som Staten hittills,
lemnat dem. - Jag tror att den trösten bör lemnäs
en får, som uppoffrar sig åt Statens tjenst,
att veta vid sitt frånfälle, det Staten drager
försorg om hans barn, för hvilka lian icke kunnat
arbeta; men jag tror, att detta understöd
kan med mindre kostnad för Staten och mera
92
Den o Martti^
gagn för barnen, användas till stipendier under
den tid, som ynglingen annars använder att genomgå
de lägre classerne. Om efter denna tid
ynglingen ägde böjelse för militaira yrket, och
dertill hade erforderliga egenskaper, borde det
stå honom öppet att ingå uti Academien, men
i annat fall borde ett understöd honom beviljas,
svarande emot det, som lemnäs dem, hvilka
genomgå de tvänne högre classerne. Det allmänna
skulle derigenom vinna, att de som ej
agde fallenhet, icke blefvo inledde på en bana,
der underhållet är så kostsamt, och medlen att
det förvärfva så inskränkte, Alin afsigt har varit
att borttaga det vidriga i lörsta intrycket af
Herr Montgommeries motion, och att söka gifva
en ljusare sida åt ämnet. Jag begär således
icke remiss af mina anmärkningar till Utskottet,
öfvertygad ätt ämnet härstädes innan
dess, ljusare och grundligare skall blifva utredt
af en man, som dertill är vida skickligare
än jag.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Herr El'geljtjerna, Johan, upplåste följande:
(Se
Bilagan N;o 5i.)
Lades på bordet.
Den .1 Martil. 93
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric, hade
inlemnat följande, som upplåstes;
(Se Bilagan N:o 52.)
Lades på bordet.
Herr Hammarhjelm, Carl Fredric, an-'
förde skrifteligen:
(Se Bilagan N;o 33),
Lades på bordet.
Herr Grönhagen, Gudtaf, hade inlemna!
tvånne så lydande Memorial:
(Se Bilagorne N:ris 54 och 35.)
Des?a 2;ne Memorial lades på bordet.
Grefve von Hofen, Carl Axel, hade inlemnat
2:ne Memorial, hvilka upplästes, så
lydande;
(Se Bilagorne N:ris 36 och Z7.)
■■ 1
Hesse 2;ne Memorial lades på bordet. i]
g/l Den 3 Martil.
Herr von Wahrendorff, Martin> upplästd
följande i
(Se Bilagan N;o 38J
Lades på bordet
Herr Ehrenborgh Casperj anförde skriffeligen
i
(Se Bilagan N:o 59.)
Lades på bordet*
Grefve Gyllenborg, Johan Henninge hadd
iftlemnat tvånne så lydande Memorial:
(Se Bilagorne N:ris 4o och 4i.'J
Dessa tvenne Memorial lades på bordet»
Grefve Sparre, Eric , Uppläste följande |
(Se Bilagan N:o 42.)
Lades på bordet,
Herr Stjernftam, Ludvig, hade inlemäaf
följande, 50m upplåstes{
Den 3 Martil, g5
(Se Bilagan N:o 46.)
Lades på bordet.
Grefve Snoiljky, Nils, hade iniemnat ett
fiå lydande Memoriali
(Se Bilagan N:o 44,)
Lades på Bordet,
Friherre Stjerncrona, David, hade inlemflat
följande, som upplåstes:
(Se Bilagan N;o 45.)
Lädes på bordet.
Herr Anharfparre, Ingemar August, hade
iniemnat ett Memorial, hvilket upplåstes, så lydande;
(Se
Bilagan N:o 46.)
Lades på bordet,
Herr Gyllenram, Berndt Fredric, hade
iniemnat följande, som upplåstes!
Den 5 Martii\
(Se Bilagan N:o 47.)
Lades på bordet:
Friherre von Roxendorff, Carl Gustafa
hade inlemnat ett så lydande Memorial:
(Se Bilagan N:o 48)
Lades på bordet.
Herr Gripenstedt, Jacob, hade inlemnat
tvenne Memorial, hvilka upplåstes, så lydande:
\
(Se Bilagorne N:ris 49 och 5o.)
Dessa tvånne Memorial lades på bordet,
/ m 111
Herr Haij, Albrecht, anförde skriftligen:
(Se Bilagan N:o 5x.)
Lades på bordet
Herr Uggla, Carl Fredric, hade inlemnat
följande, som upplåstes:
(Se
Den 3 Martil.
(Se Bilagan N;o 52.)
Lades på bordet.
97
Herr TVallqvift, Guftaf, uppläste följande:
(Se Bilagan N:o 55.)
Lades på bordet.
Herr Gyllengahn, Henric Adolph, hade
inlemnat ett så lydande Memorial:
(Se Bilagan N;o 54)
Lades på bordet.
Herr Cederfchjåld'3 Pehr Guftaf'. Genom
knånga, till syftning sammanstämmande motioner,
har Handels- och Näringsfriheten blifvit
fcögt påkallad. Men då jag ej funnit någon bestämdt
yrka en deremot svarande njutnings frihet,
anser jag mig böra föreslå, att hvar och
en må efter eget godtfinnande få njuta frukten
af sin handels- och näringsflit, samt att således
alla utländska varor må blifva till bruk och
nyttjande tillåtne.
Lades på bordet.
t Ridd. o, Ad. Pröt, 2. Band;
7
98
Den 3 Mari åi.
Herr Cederfchjolcl, Pehr Guftctf: Då nästan
ailä andra prohibitiva författningar blifvit
till upphäfvande anmäldte, får jag vördsammast
hemställa, om ej äfven de författningar borde
upphäfvas, hvilka inskränka friheten för de lägre
folkclasserna, att genom dans och lekstugor
söka en oskyldig förströelse. Till denna mo.
tion föranledes jag dels af min billighetskänsla,
och dels af den öfvertygelse, att dylika allmänna
nöjen skalle i sin nion bidraga att skingra
den tröghet och melankoli, som klimat och öfriga
local-férhållanden gjort till ett liufvuddrag
i Svenska national-lynnet.
Lades på bordet
Herr Monigomriierie, Gitjiaf: Utan att
ingå uti någon vederläggning af hvad Hr von
Hohenhausen yttrat emot min motion rörande
KrigsAcadamien på Carlberg, och det så mycket
mindre sorn hans anförande till eri stor dej
instämmer med mina åsigter, Inskränker jag mig
blott till att anmärka ett misstag, som han begått,
då han nemligen trott, att jag velat undanrycka
förtjenfe fäders barn det understöd,
som af Staten dera lemnäs. Tvärtom har jag
klart och tydligt yfkat, att den fond, sorn nu
till KrigsAcademiens underhåll blilver använd,
skulle ändamålsenligare, såsom stipendier, användas
åt dem, hvilkas fäder gjort sig förtjenté
af Fäderneslandet. I anledning af hvad häri
nämnt om djupa rötter, har jag trott, att just
Den 5 Martii.
99
de rytterne innebära ensidighet, emedan uppfostran
blott blir militairisk, och att, då vi böra
uppfostras ej blott till militairer, utan äfven till
medborgare, sådant vinnes bäst vid Universiteterne,
Herr Ankarfparre, Ingemar August, hade
ihlemnat följande som upplästes:
(Se Bilagan N;o 55).
Lades på bordet,
Friherre Sparre, Sixten, hade inlemnat ett
så lydande Memorial:
(Se Bilagan N:o 56J
Lades på bordet,
Herr Grefven och Landt Marskalken frågade
derefter om Ridderskapet och Adeln hade
hågon vidare motion att framställa.
Ropades Nej.
joe Deri 3 Mnrtii,
Högloft. Ridderskepet och Adeln åtskilldeö
fel. jo om aftonen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Onsdagen den 5 Martil.
Plenum klockan l o förmiddagen.
Föredrogos å nyo och remitterades till
Stats-Utskottet:
Kongl. Maj;ts den 24 sistledne Februarii
förmiddagen på bordet lagde Nådiga Proposition
till Riksens Stander, angående anslag så
Väl till åtskilige byggnader vid Veterinair-Inrättningen
i Hufvudstaden, som till en årlig Stat
för samma Inrättnings framtida underhåll, uti
d ess fullkomnade skick.
Allmänna Besvärs- och OeconomiUtskottet:
1:0
Grefve von Plåtens, Baltzar Bogislaus.»
den 24 sistledne Februarii förmiddagen på bor-»
det lagde Memorial, öm rättighet för Norrska
Skepp att, under alla förhållanden, i Svenska
Den 5 Martil,
hamnar behandlas lika med Svenska Skepp så
länge desse njuta samma rätt i Norrska hamnar.
2:0 Herr Lefréns , Johan Pehr, den 24
sistledne Februarii förmiddagen på bordet lagde
Memorial, om sättet att så tillverka Svenskt
Jern, att det på Norra America kan vinna af-'
sättning,
3:0 Herr Tolls, Florus, den 24 sistledne
Februarii eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
om åtgärder till afhjeJpande af den förhand
varande penninge-forlägenheten,
4:0 Herr Montgommeries , Gustaf, den 2 4
sistledne Februarii eftermiddagen på bordet lagde
Memorial, om nedsättning af den nu stadgade
skjuts-legan.
Föredrogs å nyo Herr Cederschjöld®, Pehr
Gustaf, den 24 sistledne Februarii förmiddagen
på bordet lagde Memorial, örn indragning af
de Stipendier, hvilka blifvit anslagne till understöd
för Prester, sorn studera Medicine, och
desse Stipendii-medels användande till fyllande
af de nya behof för Medicinal-Verket, sorn vid
denna Riksdag kunna pröfvas vara angelägna,
Herr Trafvenfelt, Carl, hade i nionina t
ett Memorial, hvilket upplästes, så lydandet
(Se Bilagan N:o
102
Den 5 Marlit.
Herr Grefven och Landt Marskalken föreslog,
att, så val Herr Cederscbjölds ofyann
amri de Memorial, sorn Herr Trafvenfelts, i
anledning deraf, nu afgifne yttrande måtte till
Stats-Utskottet rémitteras; hvilket bifölls.
Företogs till pröfning Stats- oph BancoUtskottens,
den s5 sistledne Februarii afgifne
samt den i dennes förmiddagen på bordet lagde
Betänkande, angående förändring i tiden oell
sättet för indrifningen af Götha Cabal- Bolags-,
Götheborgs, samt Malmö- f. d. Discont-Aerks
annu utestående fordringar:
Herr Hjerne, Carl Jacob 3 hade i nl emit al;
ett så tydande Memorial:
j^Se Bilagan N:o 2)
Herr von Qvanten, Carl: Jag anhåller afl
inför Ilögloilige Ridderskapet och Adeln vördsamt
få göra några anmärkningar mot Statsoch
Banco-Utskottens ifrågavarande Betänkande.
Hvad först angar tiden, 'då öfverränta skall
beräknas å de redan förfallne lånen i f. d. Filial—
Disconterne, får jag hemställa, om icke i stället
för den i nästkommande Julii, sorn Utskotten
föreslagit berörde tid, häldre bör bestämmas
till 6 veckor efter innevarande Riksdags
slut. Det synes mig som de gäldskyldige endast
efter Riksmötets slut böra kunna gå i författning
om dessa låns omsättande, då de sålunda
komma i tillfälle att begagna de lane
-
Den 5 Martii,
biträden, hvilka genom mesurers vidtagande under
Riksdagens lopp kunna beredas dem, som
deraf äro i behof och äga säkerhet. Hvaremot,
derest Riksdagen ännu den j Julii skulle
fortfara, men denna dag i aila fall vara utsatt
såsom den termin , med hvilken omsättningarne
böra, till undvikande af öfverräntas erläggande
verkställas, ändamålet med den ytterligare beviljade
omsättnings-rattigheten vöre förfeladt,
I afseende åter på den tid af 6 månader
från förfallo-dagen, då omsättningarne, enligt
Utskottens förslag må ske; har väl Höglo!! Utskotten
medgifvit att omsättning får ske, inom
2:ne månader efter förfallo-dagen; men den
som sig af denna rättighet begagnade skulle likväl
inom Sex månader efter förfallo-dagen åter
omsätta, och således oundvikligen förlora 2 månader
af de i Discont-väg allmänt brukelige sex
månader, hvilken tid på sådant sätt endast skulle
inskränkas till 4 månader; då en dryg öfverränta
drabbar en låntagare för de 2:ne månader
han försummat omsättning, bör han väl å
andra sidan, njuta en förmån, något när svarande
mot denna uppoffring.
Jag hemställer derföre om icke rättigheten
att omsätta Discont-lån, borde utsträckas till 6
månader efter den dag, då sista omsättningen
skett. Om enskilda gäldenärer med accuratesse
fullgjorde deras förbindelser, kunde man äfven
på bestämd dag afbörda sina skulder till Disconterne;
men då sådant i närvarande conjunctur
icke är af de enskildte att förvänta, vn~
iDcn 5 Mai 'tit.
re det obilligt, att inskränka omsättnings-rättiglieten
till den af Stats- och Banco-Utskotten
nu föreslagne tid, Jag yrkar derföre, att Utskottens
Betänkande må återremitteras och anhåller
att desse mine tankar få åtfölja återremissen.
Friherre Boije, Ludvig, Med tillfredsställelse
har jag afhördt ett Betänkande, mycket
billigare än man hade sagt mig att det var.
Också skall jag blott framställa några anmärkningar
emot det reglementariska af förslaget.
Sraffräntan, 12 procent, begär jag ma afskaffa®.
Det tillhörde systemet att först bereda en allmän
penuinge-sfälloing, sådan, att Gäldenären
derigenom betogs förmågan att anskaffa penningar,
och sedan straffa gäldenären för brist i
förmåga. Nog är det sannt att man indrager
mera genom 12 procent än genom 6; men skall
väl ännu indragnings-principen gälla mera, än
Statens pligt att vårda rättvisa oell billighet?
Vi klandra procentarens blodsugeri, men vi tillåta
likväl att Staten öfvar det emot egna medlemmar:
och i hvilken tid? Jo, då, när penningebristen
utgör föremålet för Ständern.es allmänna
klagan. Jag vet sannerligen icke huru
Nationens bekymmerfulla ställning skulle, på
ett mera lagbehörigt, eller mera tillfÖrlåteligfe
sätt frambäras , än genom Nationens laglige representanter,
hvilka också inom alla Stånd,
höjt en klagan, åt hvilken det då också mäste
vara en pligt att lenina något afseende,. Och
likväl vill mart alldeles åsidosätta detta emot de.
gäldenärer, hvilkas olyckliga ställning redan är.
Dea 5 Martti.
io5
vitsordad i sjelfva den omständighet, att de ej
mägtat, inom föreskrifne tiden, fullgöra deras
inbetalning, och för hvilka denna straffränta
alitsa utgör en verkelig sten på börda. Må det,
i sammanhang med mitt ämne tillåtas mig, att
få till Protocollet aflemna en uppsatts angående
beloppet af de summor, som, blott i räntor,
blifvit, genom Filial-Disconternes utredning
utur allmänna rörelsen upptagne. Jag har
icke haft tillfälle att genomgå Riksgälds-Contoirets
böcker; men en värd ledamot af Statsutskottet,
som haft detta tillfälle, har lemnat
Wiig uppsattsen, på hvars rigtighfet jag alltså
tror att något skäligt tvifvel icke gerna kan äga
rum. Denna uppsatts visar, nemligen att ifrån
den i October 1818, intill den sista December
j 82 2, har Filial-Disconternes utredning uppburit,
i sex procents räntor, en summa af 34;),208
R.d 27 sk. 7 r:st. Banco och i tolf procents
räntor en summa af 284,590 K:d 58 sk. 4 r:st ,
eller tillsammans 655,851 R;dr 17 sk. 11 r:st.
Banco, en Summa som öfverstigit sjelfva Capital-fordringarnc,
och sorn man således kan
anse vara upptagen, sorn man säger, på köpet.
Jag vet icke hvad verkan denna uppgift gjordt
på Högloft. Ridderskapet och Adeln; men o.m
<let vore mig tillåtit att döma, ifrån min egen
känsla, så skulle jag fråga: Ar det ännu icke
tid att att detta ohyggliga procenteri upphör'?'
Eftersinnom också hurusom, ifall penningeställningen
vid denna Riksdag icke lätfas, derij
ännu mäste blifva, värre ån den nu är. Vi
torde med visshet kunna antaga att Filial-Disqonternes
qvarvarande fordringar uppgå, meck
$1
lo6 Den 5 Marlit,
räntor, till minst i millionj vi veta att Spa$«
nemåls-Magazins-Directions, under utmätningstvång,
upptagande fordran uppgår till 55o,ooo
R;dr Banco. Och jag torde icke bedraga mig
om jag upptager de uppsägningar som AUmänlnänna
Brandförsäkrings-Contoiret mast vidtaga,
till 700,000 R.dr Banco, hvartill ännu kommer
innestående räntor till Allmänna Cassör och
Capitalister, till ett belopp minst 200,000 R.dr
Banco; och dessa sammanlagde summor af nara
2 och en half million, huru mycket skall ickp
deras indrifvande förvärra allmänna ställningen.
Det är i en sådan penninge-tid \i skola utpressa
12 procents ränta utaf redan nog olyckliga
gäldenärer? Nej, mine Herrar! det är icke
Ständerne värdigt: och jag anser så mycket
mindre, att bifall dertill nu kan lemnäs, som
jag får den äran erindra derom , att en ledamot
af detta Stånd har, uti ingifven motion,
begärt icke allenast ali straffräntas afsk a frän de ,
utan äfven nedsättning i den vanliga Disconträntan.
Åt denna motion är remiss lemnad;
och behörigt handlade vi väl icke nu, örn vi,
under det generella frågan är oafgjord, stadgade
något angående Filial-Disconternes ränta,
‘pmedan det vöre att, på förhand, göra ett undantag,
till förnärmande af somligas rätt, hvilken
dock bör anses’ lika med allas.
Hemstållningsvis får jag också göra en an^
lian anmärkning. Man har sagt mig att reglefnentet
skall, vid alla omsättningar, fordra att
förra cautiönister qvarblifva; hvaraf skall handt,
fitt både den gåldskyldige och Staten kommit
Den 5 bértil.
107
£tt lida. Om så är, torde också rättelse deri
böra lemnäs.
I stöd af dessa anmärkningar, begår jag
återremiss, och anhåller att hvad jag nu haft
äran andraga, må få remissen åtfölja.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredric: Det
5r så vål öfver Stats- och BancoUtskottens förslag,
jag utbeder mig Högloll Ridderskapets och
Adelns tillstånd att yttra några ord, som älven
i anledning af de särskildta meningar, hvilka
finnas Betänkandet bilagde, Sorn jag anhåller få
framställa en förklaring i afseende på Fullmägtiges
i Riksgålds-Contoiret behandlingssätt af
ämnet,- en förklaring hvartill jag finner nng af
pligtkänsla uppmanad, såsom ägande det förtroende
att vara en bland Ridderskapets och Adelns
Fullmågtige i detta Yerk,
I afseende på förstnämnde omständighet
finnes hufvudsakljgaste olikheten mellan Utskottens
Betänkande och Fullmågtiges Utlåtande bestå
i afbetalningarnes belopp. Fullmågtige hafva
nemligen ansett minst en fjerdedel af capitalet
böra hvar sjette månad inbetalas. Genom
antagandet häraf skulle redighet i råkenskaperne
bibehållas och Reglementets föreskrift, att
■omsättning hvarje sjette månad skall ske, förblifva
orubbad, hvilket synes mig magtpåliggande
derföre, att, genom gammal häfd, Allmänheten
gjort sig med detta förhållande bekant,
och hvarje lånägare således undviker, att
ic8
Den 5 Martti,
genom en förändring af den i flere är gällande
ordningen, surprineras eller förvillas.
Då det år att förmoda, att de fleste af
dem, som ännu åro f. d. FilialDisconternes gäldenärer,
behöfva begagna de så kallade respitmånaderne,
så ansågo Fuilmägtige det vara iör
sådane låntagare beqvåmligare, att hvarje åttonde
månad afbörda sig en fjerdedel af- eapitalet,
ån att, på sätt Stats- och BancoUtskotten tillstyrkt,
hvar sjette månad inbetala en femtedel,
utan åtnjutande af respittid. Utskotten, sorn
gillat Fulhnågtiges åsigt, att ali skuld till f. d,
FilialDisconterne borde tvenne år efter den i
nästkommande Julii vara inbetald; men derjem*
te antagit sådant böra ske med en femtedels in~
* betalning hvarje sjette månad, hafva derigenom
borttagit respitmånaderne, emedan inbetalning af
hela skulden annars icke skulle kunna inom ds
tvenne åren Verkställas, hvaraf en alldeles ny
omsåltningsmethod uppkommit. Utskotten hafva
äfven på detta sätt rubbat den grundsats
för omsättningstiden, sorn i Utskottens Betån-r
kande blifvit stadgad, och råkat i motsägelse,
enär 6, månaders omsättningstid ej alltid kan.
åga rum, åtminstone ej för dem, hvilka icke
draga försorg att omsättning verkståiles på förfallodagen.
Med dessa gålcfenårer uppkommer
då ett förhållande, sam uppvisar alldeles ojåinna
omsättningstider, ty deras omsatte reversaler,
komma att blifva på 4 å 5 månader och dagar,
allt eftgr tiden, som de fördröjt omsättningen
Öfver förfallodagen. Att detta förhållande fö£er
tili ett mera inveckladt beråkningssätt, åa
Deli 5] Martti,
hittills skett, lärer livar och en finna.) och månne
det i förmånligt hänseende för galdenären,
ersätter denna svårighet? Utskotten hafva föreslagit
i Betänkandets andra punkt. ”Att sednast
inom den i Julii omsättning ofelbart bör vara
verkställd, med afbetalning dervid utaf minst
en femtedel af det skuldbelopp, som för hvar
och en vid 1822 års slut utbalanceras, jemte
all till omsattningsdagen upplupen öfverretata;
och uti nionde punkten: att öfverråntan
pä Jörfaline och härefter förfallande Länecapital
kommer fortjarande att beräknas till
deri dag, da Rikets Högloft. Ständers beslut i
afseende pä FilialDisconterne varder expedieradt;
hvarefter och intill den 1 Julii, då första
omsättningen sednast skall vara verkställd, endast
6 procents ränta erlägges.” Om jag ej
bedrager mig, ligger häruti någon contradiction,
enär de gäldskyldige uti andra punkten åläggas,
att till omsåttningsdagen betala en öfverränta
från hvilken de genom nionde punkten befrias,
då omsåttningsdagarne inträffa emellan den tid^
då Riksens Ständer fatta deras beslut i ämnet
och den 1 Julii. Meningen lärer vara, att alla
befrias från öfverråntas erläggande för lån till
S. d. FilialDisconterne från den dag Riksens
Stander i ämnet fatta sitt beslut och intili den
1 Julii. Dessa stridigheter i Utskottens Betänkande
torde böra bringas till enhet.
Utskotten hafva visserligen benäget gillat
Fullmågtiges åtgärd, att tills vidare dels innehålla
med alla nya lagsökningars expedierande,
dels inhibera' försäljning af för RiksgäldsCon
-
110
Den 5 Martil.
toirefs rakning utmätt egendom; dels förordna
att bysåttningar under tiden ej må äga ruin;
men Utskotten hafva derjemte ansett dessa åtgärder
innefatta en anticipafion på Riksens Ständers
rättighet att i dessa ämnen vidtaga nödiga
beslut. Jag anser mig således skyldig att
utveckla grunderne lör Fullmägtiges förhållande
i dessa omständigheter.
Fullmägtige trodde Riksens Ständers allmänt
yttrade önskan att förekomma de vådor
för Gäldenårerne, sorn genom lagsökningar skulle
åstadkommas, kräfva afseende och påkalla
Fullmägtiges uppmärksamhet. Då det möjligen
kunde draga långt ut på tiden innan Rik«ens
Höglofl. Ständer fattat hufvudsakligt beslut i
ämnet, och svårigheten för de gäldskyldige genom
denna tidsutdrägt med hvarje dag ökades,
ansågo Fullmägtige sig böra vidtaga ifrågavaran,
de inhibitiorisanstalter; och detta ej utan ledning
af Reglementet, som säger, att Fulimägti-'
ge skola sjelfve pröfva de mått och steg som
med verkets fördel åro måst öfverensstämmande,
der de ej i hvarje särskildt fall i nämnde
Reglemente åro utmärkte. Fullmägtige hafva
också vid flera tillfällen inhiberat UtmåtningsAuclioner,
förekommit bysåttning m. m., då i
förra fallet större säkerhet för Verket blifvit
tillvågabringad och i det sednare den kostnad
besparats, som då den annars fruktlöst varit
använd endast ledt till Gåldenårens olycka.
Jag vågar således hoppas att Riksens Ständer
skola linna skål, gilla detta Fullmågtigeg
Den 5 Martu, ' ill
V
' 'i
förfarande, grundadt på Riksens Stånders önskan,
oell föranledt af Reglementets föreskrift.
Stats- och BancoUtskottens Betänkande år
åtföljdt af, så vål de upplysningar, sorn blifvit
Fullmägtige både i Banken och RiksgäldsContoiret
affordrade, sbin flera Ledamöters af sam.
ina Utskott särskildta meningar, bland hvilka en
värd Ledamot af Vållofl. BorgareStåndet Herr
Santesson, framställt betragtelsér och anmärkningar
ernot Fullmägtige i RiksgåldsContoiret,
hvilka anmärkningar jag anser för min pligt alt
vid detta tillfälle besvara;
I den motion som åtföljde första remissen
till Utskotten anför denne Ledamot ”attén mot.
sågelse finnes i Reglementet för FilialDiscontStyrelsen,
grundadt på Riksens Ständers vid
sista Riksdag fattade beslut i så måtto, att detta
Reglemente i en del skall medgifv^Gäldenärerne
en förmån i afseende på omsättningstiden,
för hvars tillgodonjutande det i eri sednare, förmenas
hafva lagdt hinder i vägen och att Gäldenärerne
i dessa Disconter, voro i fullkomlig
okunnighet om detta förhållande.”
Då det icke kunde vara Fullmägtige likgiltigt,
om någon contradiction funnits uti en
föreskrift, grundad på Riksens Ständers beslut
och dem anförtroddes till verkställande, samt
det ännu mindre kunde vara Fullmägtige likgiltigt,
att de låntagande voro om denna omständighet
okunnige; ansågo Fullmägtige sig förbundne,
att häröfver ingå i bestämd förklaring;
112
r
Den 5 Martti.
och detta var orsaken till de upplysningar ocli
tabeliariska uppgifter, som bifogades Fnilmågtiges
utlåtande till Utskotten. Dessa uppgifter
utvisa, att omsättningstiden varit tillräcklig, då
respitmånaderne ej begagnats. I Tabellen Litt.
j?. tror den Värde Ledamoten att någon anmärkning
blifvit riktad mot honom personligen. Från
denna beskyllning hoppas jag genom en enkel
framställning af förhållandet kunna befria FulU'
mågtige.
Då remissen ankom, tillsades Secreterare)!
att samla nödige upplysningar, för att, dels under
form af tabell, dels såsom raisonnement
kunna biläggas Fulltnågtiges utlåtande. Litt B.
upptager 5 lån, blott utmärkte genom rummet,
utan att någon låntagare blifvit till namnet uppgifven.
Bland dessa lån tillhörde ett ifrågavarande
Ledamot af BorgareStåndet, hvilket
jag sjelf först sedermera, händelsevis fått veta;
Biand de flera tusende låntagare i Disconterne,
år jag öfvertygad att ganska få skola känna
nummern på sina lån, ännu mindre att främmande
personer af blotta nummern eller summan
skola inhämta hvem som år lånågaren. En
gäldskyldig till Disconterne plär sällan kånna
mer i afseende på sitt lån, och behöfver aldrig
kånna mera, ån dagen då det förfaller och lånsummans
belopp. Det år således efter min tan*
ka, ej Fullmågtige som utmärkt eller tillkännagifva
lånägarne af dessa, blott till nummern
och summor uppgifne lån, utan det är Herr
Santesson sjelf sorn uppgifvit deras namn, hvadan
-
Den 5 Martin
U3
dan ock mig synes, att det uttryck af olämpligt
och opassande hvarmed han stämplat Full-*
mågtiges framställningssätt, åtminstone ej, bör
lämpas på dem som ej röjt föfhållandet, oell
ej hyst personliga afsigter.
Den värde Ledamoten har ytterligare behagat
anmärka, att lagsökningar nog tidigt skola
blifvit anställde. Detta har ej kunnat förekom—
mas, når tiden för Omsättningar tillåndagåtti
Dagen då all skuld till f, d. FilialDisconterne
borde vara betald, var af Riksens Höglofl. Stån- ■
der bestämd till den 1 October detta år; och
då granskning af råkenskaperne i sistlidne Juni
månad företogs, förståndigades de gåldskyldige,
att, efter den 1 Januari detta år, i stöd a£
Reglementets föreskrift, inbetala deras återstå^,
ende lån på fÖrfallodagen; och detta blef dem j
så Vål genom Tidningarne, flera gånger kunH
gjordt, Som äfven medelst särskildta anmanings-i
bref til! hvar och en gäldenär meddeldt. Att
denna grundsats varit riktig, finner jag med tillfredsställelse
af Utskottens Betänkande, då de
för den fortsatte utredningen, i samma fall, föreslagit
enahanda stadgande, och det kan icke
annat än på det högsta inieressera mig och
mina medbröder i RiksgåldsOontoiret, att våra
Jjerrar principaler, Riksens Ständer, finna vårt
förfarande utvisa omtanka om Reglementets efterlefnad,
på ett sått, som på en gång öfverejisståmmer
med Verkets vål och nied den skon;
samhet Riksens Ständer så beväget medgifvit
de gåldskyldige.
Ridd. -Ad. Fröt. 2. Band. 8.
Den 5 Martil.
FÖr att sprida ett fullkomligt ljus öfver
Fullmägtiges handlingssätt, må hända beskuggadt
af förenämnde värde Ledamots af mig
åberopade särskildta tanka, då lian yttrar att
denna Styrelse ej alltid varit nogräknad uti iakttagandet
af Reglementets föreskrifter, torde det tillåtas
mig sluteligen citera, att Reglementet blef af
Fullmägtiges pluralitet, i afseende på alla f. d.
FilialDisconternes Gåldenärer, lindrigare tillämpadt,
ända till dess 1820 års Revisorer, bland
hvilka jag äfven hade den åran att vara medlem,
vid detta ämne, fästade särskild uppmärk^
samhet och ansågo detta undseende med låntagare
i allmänhet böra inskränkas, hvarföre
Revisorerne ock föreskrefvo ett begränsadt förhållande.
Detta vidtogs äfven med den 1 Januari
1821.
1822 års Revisorer hafva sedermera, efter
noggrann och allvarlig granskning meddelat Fullmägtige
decharge äfven för deras befattning med
utredningarne af f. d. FilialDisconterne, och
denna decharge år leornad i så hugnande och
tillfredsställande ordalag, att något icke kunnat
vara för Fullmågtige mera uppmuntrande.
Jag anhåller att dessa anmärkningar må,
i händelse af återremiss, till Utskotten få åtfölja.
Friherre Wirf in, Gitftaf Fredric'. Det
borde vara öfverflödigt att uti Högloflige -Rid.
derskapets och Adelns minne återföra förhållandet
vid sista Riksdagen, i den fråga, som nu
är för handen; men hvad Herr Friherre Boij®
Den 5 Martil,
derom behagat yttra påkallar likväl några ord
till svar; lör hvilkas afhörände jag utber mig
Ridderskapets och Adelns tålamod.
Det var ingalunda en indragning af Filial—
Disconterne, till de skuldsattes skada, som Riksens
Ständer vid sednaste Riksdagar vidtogo;
det var tvärtom en utredning, förbunden med
dryga förskotter och uppoffringar, för att komma
de skuldsatte till hjelp. Disconterne hade
redan, förr än Riksdagen inträffade, upphört att
betala, och var det just denna händelse sorn
föranledde Riksens Ständers sammankallande.
Fordringsägarne hade, vid sådant förhållande,
laglig rättighet att disponera öfver massans tillgångar.
Fordringsägarne voro, dels Riksens Ständers
Bank för creditiverne, dels enskilte medborgare,
som insatt sine penningar mot 5 procents ränta;
tillgångarne åter bestodo uti löpande reverser,
alla förfallne inom 6 månader. Det var
att förekomma den oordning och de stora olyci
kor, som, inom de fleste samhällsclasser, skulle
blifvit följder af desse liquidationers öfverlåtande
åt de interesserades omedelbara afgörande,
som Staten trådde emellan, med sin garantie
och sine förskotter; hvarigenom gåldenårerne
lingö 5 års rådrum att successive afbörda sig
de skulder, hvilka genast kunnat, såsom förfallne
indrifvas; och äfven utan tvifvel, i saknad
af en sådan mellankomst, hade blifvit detf
Det år nu emellertid denne med betydlig
förlust för Statscassan, ehuru till allmän nytta
ledande åtgärd, sorn man behagar kalla en in
-
Den 5 Martti,
dragning;"1 och på hvilken inan vill försöka att
kasta alla rle olågenheter och allt det betryck,
som likväl i sanning voro följder, icke af mesuren,
utan af det tillstånd, som löranledde den;
men utom hvilken mellankomst, samma olågenheter
i förökadt mått hade uppstått.
Herr Friherre Boije säger att den under
Discont-utredningstiden influtne ränta varit opåråknad
och utgjort en ytterligare indragning»
Jag’ förklarar, att förhållandet icke år sådant.
Denna tillgång intogs fullständigt i calculerna
Öfver Disconternes utredning, för att motsvara
en del af redan inträffade och vidare föresedde
förluster, genom gåldenårern^s oförmögenhet att
betala sine skulder. De Ledamöter af Högloflige
Ridderskapet och Adeln som deltogo i
de arbeten och förslag, hvilka grundläde Riksens
Stånders beslut om Disconternes öfvertag
gande till utredning och liquidation af Staten,
tillåter jag mig erinra om sanningen af detta
förhållande. Jag erinrar tillika huru många
röster, isynnerhet inom Utskotten, som höjde
sig emot denna mesure, i anseende till de med
Öfvertagandet förbundne förluster för Banken,
dem de calculerade vida högre ån jag, och sorn
derföre yrkade att Discont-massorne skulle öfverlåtas
till concours och egen utredning. Jag
vet ock rått vål att förluster skola blifva det
sluteliga utslaget; men jag år glad, att de icke
komma att öfverstiga hvad man vid förra Riksdagen
ungefärligen beräknade, inneslutit de af
Friherre Boije nu uppgifne rånternedlen, men
icke utom dem; och|för min del skall jag alltid
Den 5 Märht,
117
med tillfredsställelse anse dö beslut, sorn af Riksens
Ständer då fattades om dessa Disconter.
Hvad det uppgifne förhållandet med öfverråntor
angår, lärer Herr Friherre Boije befi,
ga erinra sig att beloppet (284,000 Riksdaler
om jag hörde rått) uppkommer genom 12
procent: att alltså hälften genast måste afslås,
såsom laglig rånta, då återstoden blifver öfverränta
elier så kallad straffränta. Summan år ty
värr, i alla fall stor nog, och antyder ett högst
betänkligt tillstånd; men derföre bör den dess
mindre uppställas dubbelt mot hvad den i sjelfva
verket utgjort. Att betala 6 procents ränta för lån,
är i detta land både vanligt och lagligt. Alla de
penningar som under lifpiidationerne influtit i
sådane räntor, åro alltså icke att anse såsom
något utomordentligt bidrag; utan hafva tvärtom
tillkommit i naturlig följd af den förlängda
utredningstiden.
Vid den allmänna frågan, både om utrednings-
tiden och straffräntan i Diseont-liqyidationerne,
kunde jag visserligen ha en serskild
Tätt att derom yttra mig i någon öfverensstämmelse
med Friherre Boije, emedan jag vid förra
Riksdagen tillstyrkte , både 10 års utredningstid
i stället för 5 och straffräntans nedsättning
till 2 procent i stället för 6, eller inalles Åtta
för Tolf; men jag stannade då i minoriteten,
både inom Utskotten och i Riks-Ståriden; likväl
tillåter jag mig derföre alldeles icke ett sådant
bedömmande af andras åsigt er, sorn jag här
hört framställas.dj
Den 5 Marth.
Högloflig Ridderskapet och Adeln behagade
taga i betragtande, att ett rådrum för omsättning
i Filial-Disconterne nu är föreslagit,
till den i nästkommande Julii, utan att öfverränta
derunder skall falla gäidenärerne till last.
Jag hemställer derföre, om det vid detta tillfälle
är lämpeligt att nu upptaga till öfverläggning
den allmänna frågan, om straffränta å Discont-lån
skall äga rum eller ej Inskränkes
den tili 2 procent för året, för att betänka omkostnader,
tror jag att mången gäldenär kunde
vara mera belåten erlägga den för en korrt tid,
under det han bereder tillfälle och medel till
en omsättning, och dervid nödgas Öfverskrida
den rätta förfallotiden , än att genast emottaga
lagsökning och blifva för bysättning blottställd;
men denna fråga är särskild väckt och till BaneoUtskottet
remitterad: Efter all anledning bör
man kunna föreställa sig att den hinner till
afgörande inom den 1 Julii: Då är dessmindre
liindei’ för handen att tillämpa Riksens Ständers
beslut äfven till liqvidationerna i FilialDisconterne,
som Reglementet, hvilket i alla
fall under tiden måste följas, äfven i denne
del redan innehåller en lämpelig föreskrift.
En annan värd Ledamot Herr Friherre
Åkerhjelm, har erindrat att aldra puneten uti
Utskottens förslag, der det heter att ”0// till
omsått ningsclagen förfallen öfver ränt a skulle
inbetalas, synes stå i någon motsägelse med
9 puneten, der det heter: ”att öfverrdntan
skulle upphora från deri dag Riksens Stander
i ämnet fattat deras beslut, och till den
I
Den 5 Martii,
i Julii. Det må vara möjligt att någon anledning
till (Jenna erinran förefinnes, ehuru det
vill falla nog klart, att ett positift beviljadt undantag
från en sådan öfverräntas erläggande,
under en bestämd termin, skäligen borde undanrödja
all tvekan om en sådan, det oagtadt,
i följd af det generella stadgandet i s;dra puncten
skulle beräknas oph uttagas; ty en öfyerränta
sorn, enligt specielt 'stadgande icke får
äga rum, kan ej eller någonsin blifva förfallen
att utgå. De ord, hvarvid erinran blifvit gjorde,
tillkomrno verkeligen i Utskotten för mera
tydlighet skull, och lemnar ett ytterligare bevis
huru det emellanåt händer, att, för ett noggrannare
uttryck af sin mening på ett ställe,
träffar man i otydlighet med en annan del af
hvad sorn blifvit sagdt. En rättelse i redactionen,
om den behöfs, är ganska lätt tillvägabragt,
då målet återremitteras.
Åter i fråga derom att Utskotten föreslagit
respit-månadernes inneslutande uti omsättnings-terioinerne,
hvardera af bestämde 6
månader, får jag den äran upplysa, att sådant
ansetts nödvändigt, för att få en fixerad tid—
punct för all liqvidation om dessa skulder. Man
bör komma ihåg att, under de så kallade respit
månaderne, erlägges öfverränta, och att
altså hvar och en lärer vara angelägen krättan
tid göra omsättning, till undvikande af ökade
kostnader, hvartill finnes en stor lättnad deruti,
att blott en femtedel af återstående skidden
kommer att hvar fide månad erläggas. Någon
svårighet uti liqyiden eller bokföringen kan deir
120
Den 5 Marti i.
af icke uppsta. Öfver ränta räknas i alla fall
på dag, oell likaså gerna kan äfven den ränta
sorn vid hvarje omsättning i förhand innehålles
till nästa 6 månaders förfallo-termin , på dag
beräknas och afdragas. Både Riksgälds-Gontoiret
och Låntagarne hade deremot den lättnaden,
att förfallo-terminerne för hvart Län blefyo
oförändrade, på dagen 6 månader emellan
hvardera, under hela den nu föresi agne ytterligare
anståndstiden, så att man ej behöfver undersöka
förändringarne i följd af olika uppehåll med omsättningar,
under respit-månaderna. Den motsägelse,
som ville finnas mellan uttrycket att 6
månaders omsättnings-tid skall hvar gång åga
xum, och å ett annat ställe att respit—män ad erne
skola tillgodonjutas, synes alltså i sjelfva
verket icke existera.
Friherre Boije: Sedan jag nedstigit från
piin bank, gafs mig af en värd Ledamot i Riks,-  gälds-Gontoiret en upplysning, som sätter mig
i skyldighet att förändra den anmärkning jag
gjordt, rörande? omsättningarne, till blott en
begäran, att, vid sådane omsättningar, fråga
endast må blifva om säkerheten är god, eller
ej, utan afseende om C ant i ollis terne äro de
samma, eller ej?
I anledning af Herr Friherre Wirséns yttrande
, utbeder jag mig att också få framställa
mina åsigfer.
Det händer visserligen ofta, att stridiga,
meningar äga rum- mea då är det, för den
Den 5 Martil,
rälta meningen alltid lyckligt, när afgörande!
får ankomma på en auctoritet, så upplyst, så
rättsinnig, sorn den, inför hvilken jag nu här talar.
Herr Friherre "Wirsén har sagt, att Filial-Disconternes
upphäfvande åtföljdes af blott en utredning,
men icke af någon indragning; och
jag åter är af den tanka, att utredningen verkehren
åtföljdes af en gajjska hård indragning.
Med den frihet jag sålunda tar mig, att framställa
en mening af alldeles motsatt beskaffenhet,
erkänner jag likväl gerna skyldigheten att fullkomligt
bevisa hvad jag påstår: och lyckligtvis
är ingenting lättare. Det mäste nemligen äga
temmelig likhet af axiome, att då man, af
till exempel, 8 millioner Stats-papper, om också
af olika beskaffenhet, men i allmänna rörelsen
lika gällande, och på en gång utelöpande,
tillåter sig att, med opex-ationen af
ett penndrag , alldeles annihilera de 4 millionerne,
så att de icke mera åro löpande och det
utan att man ger något annat i stället, så måste
denna operation utgöra en ganska verkelig
indragning. Att, före den 27 September 1817
något mera ån 4 millioner Discontpapper, var
i allmänna rörelsen utelöpande; att desse Discontpapper
hade en så au.etoriserad gångbarhet,
lika med Bancosedlarne, att allmänna upp.-  bördsmånnen voro ålagde Discont-papperen %
Krono-uppbörden, lika med Bancosedlarne emottaga;
samt att, når man aflyste deras gångbarhet,
man icke gal någon ny ersättning i stället^
allt detta år sanningar, somfcke ens kunna bestridas,
och åro sanningar, sorn också tillräckligen,
bevisa mitt påstående, att en indragning ågtt
'lii
Dan 5 Martil.
rum; för hvars beskaffenhet af ganska hård,
jag blott behöfver åberopa til] bevis, de tusendetals
familjer, som blifvit olyckliga, jemte det,
beklagansvärda tillstånd hvari Näringar och Nationen
befinna sig; eti .tillstånd, som förnämligast
har sin orsak i indragningen, som ieke så
orätt fick namn af strypsystem. Man invänder
deremot, att Discontpapperen icke vore Bancosedlar,
och voro icke Statspapper; men hvartill
tjeriar väl denna klyfning i begrepp, då man ej
kan neka, att ju Discontpapperen, med behörig
auctorisation, gingo och gällde i allmänna rörelsen,
lika med Bancosedlar, och således utgjorde
en ganska verklig del af rörelse-capitalet,
hvarifrån de indrogos. Man invänder vidare,
att då man indrifver FilialDisconternes fordringar,
odi dermed infriar Discont-papperen, så
har man gifvit Bancosedlar i ersättning för Discont-papperen;
men då man måste medgifva,
att dessa Bancosedlar icke äro nya, utan åro
alldeles de samma sorn voro, tillika och på en
gång med Discontpapperen, utelöpande; så har
man ju icke dermed bevisat någon ting emot
indragningen; emedan ombytet af dessa Bancosedlars
riktning, till det ena, eller andra ändamålet,
dock icke fyller den ena luckan, utan
att öppna en annan. Det år sannf, att Discont-papperens
innehafvare fått Bancosedlar i
stället, roen allmänna rörelsen, som tillsläppt
dessa Bancosedlar, har derföre icke fått ersättning
för den förlust, som Discontpapperens annihilerande
åstadkom; hvilken förlust jag kallar
indragning, så länge det ännu år mig tillåtit att
tro, det 2 gånger 2, gör eller, rättare sagt,
Den 5 Martii.
i2>
*
att tro på flen temligen solklara sanning, att
det som funnits, men icke mera finnes, det
är verkligen borta. Vi minnas alla Iiuru Disconternes
fall tillvågabragtes, och det torde icke
skad.a, att påminna derom.-. I Malmö Discont
hade en verklig malversation ägt rum, sona man
afvetat, men fördragit redan ett år, innan man
gaf catastrophen af Discontens upphåfvande.
Ingenting hade då varit lättare, ån att afsätta
Directionen, tillsätta en ny, och låta Verket
utreda sig sjelf, hvilket var ganska möjligt, och
hvarvid Staten undgått ali förlust. Man ville
likväl icke denna låtta utväg; och hvarföre icke?
Jo, som det vill synas derföre, att strypsystemet
skulle genomdrifvas. Götheborgs och
CanalDisconterne hade ingen malversation begått;
de'voro alldeles intacta; men de störtades
dock; och når man besinnar, att Götha CanalBolags
äganderätt till sin Discont, var gifven af
Ståiiflerne och sanct ion erad af Konungen, men
att likväl, i trötts af äganderättens helgd och
allmänna säkerhetens fordringar, CanalBolaget
mistade denna sin vålfångna egendom, så har
man svårt att på frågan: hvarföre? lemna annat
svar, ån derföre, att stryp-systemet skulle
genomdrifvas. Man förebrår efteråt, att äfven
dessa sistnämnde båda Disconter voro banqueroutte,
flå de föllo; men man har aldrig
förmått bevisa sanningen deraf. Att de tvungos
till; banqueroutte, det vill såga, att man
gjorde flem banqueroutte, det år sanning; mendet
vur just deri man felade. Disconternes natur
och ändamål medgaf icke, att upplåna pengar,
för att hålla dem inneliggande; utan ändamålet,
Deli o Marti i.
så för Verken sjelfya, som för Allmänheten,
fordrade, att de penningar sorn af Disconterne,
till låns emotlogs, skulle genast åter utlånas; och
det var då bra solklart, att när man, på en gång,
genom kungörelsen emot Malmö Digcont-papp
er, gaf misstroende till de andra båda Disconternes
papper; och man icke rille, på några
veckor understödja de sistnämndes credit; hvilket
varit så oåndligen lätt; så skulle omöjligheten
uppstå för dem, att så hastigt indrifva
éina fordringar, sorn behofvet att betala deras
skulder fordrade, och på detta sått betog man
dero möjligheten, icke att göra rått för sig, men
att göra det ino n den korta tid, som papperens
Innehafvare ägde rätt att begära. Att först, som
man säger, tillstållningsvis slå fötterne undan
allmänna Creditverk, och sedan förebrå deni a tide
icke stodo uppe; det år dock icke ädelt; oell
man må, så mycket man behagar, förnya den
förvrängning i begrepp, hvaraf man, vid sista
Riksdag, betjente sig, för att förvilla omdömet,
och såmedelst tillvägabringa systemets antagan*
de; så qvarstår dock resultatet i penningebri-r
sten, som år en följd af indragningen. Hvilket
var det sorn skulle bevisas.
Hvad åter angår Herr Friherre Wirsen*,
anmärkning derom, att i den uppgift på öfverjärna,
som jag haft äran meddela, halfva beloppet
bör afdraga*, såsom utgörande den vanliga
6 procents räntan; så bör jag erinra, att enligt
den mig lemnade ofvannämnde uppsatts, de i
egenskap af 6 procents ränta influtne medel särskilt
blifvit beräknade, hvaraf synes följa, alt
ben S Martil.
125
deri af mig uppgifne, och af Herr Friherre
Wirsén anmärkte, andra summan eller 284,59,5
Riksdaler 58 sk. 4 r:st. endast måste innefatta
de till RiksgåldsContoiret influtne 12 procents
räntor. I allt fall så bör jag medgifva, att denna
anmärkning synes mig vara riktig. Den
förminskar dock icke* i min tanka, nödvändigheten
att hädanefter utpråssa lagom ränta
af de skuldsatte; en nödvändighet, som har
sin orsak icke blott i moralens bud, utan äfven
i klokhetens»
Åtskilige yttrade härtill deras bifall.
Friherre Cederström, Jacob: Då genom
åtskilige motioner fråga blifvit väckt örn nedsättning
af räntan, så vål till RiksDiscontVerket,
som Banken och andra publika Cassör, öfver
hvilka Riksens Ständer komma att besluta,
så år det alldeles för tidigt, att nu i förvåg nå^
got besluta rörande den ränta som bör åläggas
gåldenårerne i f. d. FilialDisconterne under den
prolongation af betalningstid, som Riksens Ständer
kunna finna skål att dem bevilja; utan låra
de beslut som Riksens Ständer framdeles öfver
förenämnde motioner komma att fatta, höra blifva
gällande äfven i afseende på gåldenårerne
i f. d. Filial-Disconterne. Jag tror att Utskotten
lättast kunnat undvika all slags tvetydighet
om de inskränkt sig till att tillstyrka en
fortsatt omsättnings-rått för lånen i f. d. FD
lialDisconterne, och dervid tillagdt, att, hvad
ränta och öfverränta beträffade, dermed kommet
Den 5 Martu.
att förhållas på sått Riksens Stånder derom i
allmänhet besluta.
Jag förmodar att Betänkandet med de dervid
gjorde anmärkningar blifver återmitteradt,
och vill slutligen endast anmärka, i anledning
af hvad som blifvit yttradt, att jag anser det icke
nyttigt att upphetsa sinnena, genom återkallande
i minnet af gjorde misstag, då fråga endast
år att i möjligaste måtto afhjelpa deraf
liårflytande olägenheter, och genom mera betänksamhet
förekomma nya oredor.
Friherre Åkerhjelm, Gujlaf Fredric: Jag
utbeder mig blott att få, i anledning af hvad
Friherre' Wirsén anfört, förklara, att jag alldeles
icke ansett Utskottens Betänkande vara i
coUtradiction i afseende på föreskriften för sjelfva
omsättningstiden, hvilken ehuru svår, dock
ej år omöjlig att verkställa, utan endast i hvad
förslaget om öfverrånta beträffar, hvilket jag
för en kort stund sedan hade den äran närmare
utveckla. Jag har blott sagt, att når de 6
månaderne ej beräknas från omsättningstiden,
utan från förfallodagen, så störes grundsatsen
af 6 månaders omsättning för ella de gåldskyl.
dige, som efter denna dag omsätta sina län.
Dessutom och då således genom bristande accUfr
ratesse eller förmåga, att på förfallodagen bestrida
omsåttningarne, de nya förfallotiderne
skulle komma att bestämmas såsom jag förut
haft åran nämna, på månader och dagar, skulle
härigenom ett ökadt besvär för uträknandet
af råntebcloppet uppstå, hvilket, i förening med
Den 5 !\Iurtii.
127
elen utvidgade räkenförning hvartill detta föranleder,
troligen äfven skulle föranleda till ett
ökadt antal Tjenstemåns tillsättande vid DiscontContoiren,
hvilka nu, äedan sista regleringen,
blifvit betydligen förminskade.
Herr Cederschjöld, Pehr GnftafJag har
endast begärt ordet i anledning af den bitterhet,
hvarmed en vård talare klandrat förra Ständers
åtgärder. Då Tryckfrihetslagen skyddar Riksens
Ständer för andras smådelser, synas mig
Riksens Ständer äfven böra underlåta att sjelfva
smäda hvarandra; och skulle jag önska att
man omsider ville aflägga den nog gamla vanan,
att så strängt beskylla föregående' Ständer
för allt det onda, 6om icke kunnat förekommas.
För öfrigt har jag tyckt samma värde talare ej
rigtigt hafva fattat Herr Friherre Wirsén, i afseende
på öfverråntan. Då nemligen öfverräntan
utgör 12 procent, men den lagliga räntan
deruti år inbegripen, kan naturligtvis ej mer ån
hälften, eller 6 procent, hänföras under den
värde talarens benämning af blodsugning. Hvad
slutligen sjelfva Öfverråttan beträffar, så vill jag
visserligen ej försvara dess belopp; men något
straff synes mig likväl böra vara lör underlåtenhet
att fullgöra den ingångna förbindelsen.
Och jag vågar tro, ott de flesta låntagare åro
bäst belåtne med att blifva tillhållne till ordentligt
afbördande af sina inbetalningar; helst
otörmögenheten alt betala, ej sällan skulle ökas
tillika med anståndet.
Grefve Posse, ,Carl Henric: Då jag full
-
I 2u
Deri 5 Martti.
kondigen med Herr Cederschjöld oell Friherre
Cederström delar den Öfvertygelse, att man ej
bör, i minnet återkalla förra Stånders misstaga
tror jag likväl icke, att man kan med framgång
fästa blicken på det tillkommande, utan att dervid
äfven tänka på det förflutna och vidröra
de misstag, sorn då ågt rum. Jag instämmer
således i den vederläggning , Friherre Boije
gjordt af hvad en annan vård Ledamot Friherre
Wirsén framställt, och tror, med den förre,
att de af honom anmärkte 284,ooo R:dr, årö
ufgångne från landet emot allt ändamål och ali
princip.
Friherre Åkerhjelm har sagt, att Fnllmågtige
i RiksgåldsContoiret till alla delar fullgjort
deras skyldighet att bevaka Verkets fördel. Jag
t vi Ilar icke derpå; men det ligger ett stort fel
deruti, att man söker befrämja Gerkens fördel
framför Nationens. Det torde nu vara tid att
tänka i en annan rigtning; och detta kan ej
ske utan att granska förra Ständers åtgärder.
Jag inser ej med hvad skåjl man vill betaga oss
en sådan granskningsrätt, då verkningarne af
dessa åtgärder haft det olyckligaste inflytande
på Nationens välstånd. Alla administrativa och
financiella beslut böra åsyfta nationalvålståndets
förkofran; de äro i annat fall okloka och omoraliska.
Om det var ett misstag af 1809 års
Ständer att kasta Statens skuld på Banken, hvil-'
ket dock ännu icke år bevist, emedan det ej år
troligt alf ändamålet i dåvarande omständigheter
annorlunda kunde vinnas; men om vi till
Den 5 Martil,
129
och med antage att det var ett misstag, så har
detta misstag icke verkat annat ån ökad handel
och rörelse, ökad production och synbart tilltagande
allmänt välstånd i alla classer och i alla
Rikets provincer. 1809 års Ständer kunde ej
ana att senare Ständer skulle begagna deras fij
nanciella åtgärder för att deraf göra en snara,
hvarmed tre fjerdedelar af hela Nationen skulle
fångas och störtas. Det var svårt att förutse
en så allmän förmörkelse sorn den, hvilken
sedermera inträffat, och under hvilken det blifvit
möjligt att förmå pluraliteten af Nationens;
Representanter att tro, det man utan olägenhet
kunde uppoffra ändamålet för ett af medlen;
men det år tid att denna synvilla upphör och
försvinner; det år hög tid, att man framför allt
tänker på Nationens interesse; det år tid, att
man låter öfvertyga sig att både Mynt, Banker,
Disconter, Riksgälds-Contoir och alla dylika
Svenska inrättningar hafva tillkommit för folkets
nytta och förkofran. Om de ej uppfylla detta
ändamål, bör sådant råttas. Jag förenar mig
derföre med de värde talare, som begårt att
Betänkandet måtte återremitteras. Lika med
Herr von Qvanten och Friherre Cederström,'
tror jag äfven det vara en högst felaktig princip,
om Riksens Ständer nu skulle tillkännagifva,
att de ämna följa ett Reglemente som uppoffrar
Nationens interesse för Verkets. Når ett
allmänt financeproject framdeles blifver Riksens
Ständer förelagdt, år först tiden inne att besluta
i detta ämne i sin helhet, och jag instäm
-
Ridd. o. Ad. Prof. 2. Band. g.
i5o &*n 5 Martu.
mer således deruti, att omsättnings-råttigheten
måtte bestämmas till 6 veckor efter Riksdagens
slut.
Friherre Boije: Det år i anledning af tvenne
talares yttrande, som jag förklarar, att jag
ingalunda vidkännes hvarken att hafva talat med
bitterhet, eller att hafva hetsat sinnena.
Jag har tält med värma; och detta är min
rättighet; men deraf uppstår ingen rätt för an.
dra, att tillägga mig afsigter, som jag icke haft.
Den moderation om hvilken desse talare påmint,
gillar jag högeligen; och önskar att den också
må ågas af Nationen, då hon känner sitt lidande
och behöfver glömma dess ursprung. Jag
skall likväl alltid tro, att en viss värma i detta
ämne kan vara särskildt oklanderlig hos den
man, som, vid sista Riksdag gjorde allt hvad
han, sorn representant, förmådde, för att hindra
systemets antagande, och för hvilken det
följaktligen måste förefalla svårt, att ännu vid
denna Riksdag, då en så tillräcklig erfarenhet,
åndtligen stadgat omdömet, höra återljudet af
samma förvillelse i begrepp, hvarigenom systemet
då tillvågabragtes.
Uppå härefter af Herr Grefven och LandtMarskalhen
gjord proposition, blef Stats- och
Banco-Utskottens ifrågavarande Betänkande, i
anledning af de dervid gjorde anmärkningar, till
bemälte Utskott återremitteradt.
Den 5 Martii.
Föredrogs å nyo Herr Lagerhjelms, Pehr,'
den 24 sistledne Februari förmiddagen på bordet
lagde Memorial, angående stiftande af en
lag, som på alla för varutransport nödige vå«
gar, lårnpar allmänna lagens stadgande i 25 Cap.
X §. ByggningaBalken, örn Landsvägar.
Herr af Wingårdh, Johan, anförde skrifteligen:
(Se
Bilagan N:0 3).
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde,
att så vål Herr Lagerhjelms ofvannämnde
Memorial, som Herr af Wingårdhs, rörande
samma ämne, nu afgifne yttrande, målte till
Lag-Utskottet remitteras; hvilket bifölls.
Föredrogos å nyo Friherre Tolls, Gustaf
Philip, och Grefve von Plåtens, Baltzar Bogislaus,
den 24 sistlidne Februari förmiddagen på
bordet lagde Memorial, det förra om anslående
af medel i anledning af Hans Kongl. Höghet
KronPrinsens förestående förmälning, och det
sednare om anslag af nödiga medel till bestridande
af de kostnader hvilka, i och för Hans
Kongl. Höghet KronPrinsens förmälning, dels
redan inträffat, dels ännu måste uppkomma.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Att på
sätt som blifvit föreslagit, i officiel väg begära
uppgift på beloppet af kostnaden för Hans Kgl.
Höghet KronPrinsens utländska resa, anser jag
J32
Den 5 Miirtii.
för min del mindre lämpligt; helst hvarje sedan
tilläfventyrs uppkommande öfverläggning, huru
och till hvad del den uppgifna summan möjligen
skulle kunna utgöras, vore i min tanka
mindre grannlaga. Jag lår derföre vördsammast
hemställa, om det ej vore lämpligare att
anmoda StatsUtskottet att sjelf föreslå den runda
summa, som Utskottet ansåge Nationen kunna utgöra,
såsom en gård af dess glädje öfver resans
lyckliga följder. Detta sått skulle, enligt min
öfvertygelse, vara vida angenämare för Kongl.
Majit och värdigare för Riksens Ständer.
Friherre Anclar^värd, Carl Henric, uppläste
följande;
(Se Bilagan N:o 4.)
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus:
Ö6t år fruktansvårdt, att jag i dag, ej lyckas
att riktigt framställa min mening, då jag, så
oberedd jag nu är, går att besvara Friherre
Anckarsvårds oväntade anmärkningar emot min
ifrågavarande motion. Jag säger med flit oväntade,
då de åsyfta att inskränka min rättighet
att yttra min öfvertygelse, och den mig lika
med hvarje Folkrepresentant tillhörande motionsrätt,
oberoende af allt annat ån Grundlagens
föreskrifter. Jag tillstår, att anmärkningen
deremot förefallit mig så mycket mera oväntad,
som de sednast framfarne dagarne nogsamt visat,
att Svenska Folket i fullt mätt b gagnat
denna i Grundlagen förvarade rätt. Tiv d cj_dfya^saken
beträffar, så bekänner jag att ,ag ej
Den 5 Martil»
finner hvarföre jag ej borde fästa tnig likaså
vål vid det föremål, hvarom min motion handlar,
som vid något annat, af dem, hvilka varit
ämne för öfriga här gjorda motioner. Jag tror
tvärtom, att det icke finnes något föremål dit
man hellre hör vånda sin uppmärksamhet, eller
som mera bör ligga oss om hjertat. Och hvilket
år då detta ändamål? Jo, vår älskade
KronPrins. En Prins, fostrad i Sverige, uppväxt
ibland oss, och hvars lycklige anlag vi med
glädje sett nå den utveckling, att han nu framstår
med mannens mognad, sådan som Svenska
N.ltionen önskade honom; sådan att han med
åra en gång skall fylla Sveriges Thron. Svenska
Folket har varit vandt att se en sådan utveckling
af dess Prinsars intellectuella bildning,
ibland annat befordras genom resor i främmande
land, och en dylik resa har äfven vår Kronprins
nu lyckligen fullbordat. Kanske åro vissa
särskildta förhållanden i Europa, som gjort
denna resa ännu mera önskelig; men hår år ej
stället- att om dem fålla något yttrande. Nog
af, denne Prins, Sveriges älskling, Nationens
hopp, har af alla magtågande Furstar, utaf Europas
församlade Monarker blifvit erkänd värdig
sin bestämmelse. Jag tror just derföre, att
råtta tiden nu år inne, att både för Ut- och
Utlänningar visa, att Svenska Fofket önskat resan
och gillat resultatet deraf. Och det år i
denna öfvertygelsen, jag begagnat min motions-'
rätt, och i följd af den begår jag äfven att motionen
måtte enligt Grundlagen behandlas. Remiss
vet jag ej någonsin vara inom detta rum
för någon motion vägrad, så vida icke niotio-»
l34
Den 5 Martil.
ren varit alldeles obehörig; men af sådan art
förmodar jag att mitt förslag ej varit och jag
anhåller således, tvärt emot hvad Friherre Anckarsvärd
yrkat, att detta förslag rrå på vanligt
vis få till vederbörligt Utskott öfverlemnas, äfvensom
att detsamma inå blifva med de öfrige
RiksStånden communiceradt.
Friherre Anckarsvärd: Om mitt anföran
de
vid detta tillfälle varit mundtligt, så skulle
jag möjligen misstänka, att mitt framställningssätt
varit så tvetydigt, att det kunnat gifva Gref.
ve von Platen en anledning till det yttrande
han fällt, att jag velat inskränka hans motionsrätt.
En sådan syftning var dock långt ifrån
min afsigt och jag förmodar att äfven mina uttryck
skola bevittna det. Jag har blott velat
fästa uppmäi ksamheten på det, såsom det synes
mig, olämplige deruti, att Grefve von Plåtens
förslag år så obestämdt och dock omfattar
ett så vigtigt ämne. Jag hemställer till Ridderskapets
och Adelns bedömande om mina deremot
gjorda anmärkningar kunna leda till den
slutsats, att icke jag skulle dela de tänkesätt i
afseende på Hans Kongl. Höghet KronPrinsen,
som Grefve von Platen motiverat såsom skäl för
sitt förslag. Jag har aldrig yttrat mig om och
ännu mindre satt mig emot det ifrågavarande
anslaget. Jag har endast bestridt giltigheten af
den form, hvarunder detta ämne öfverlemnats
till Riksens Ständers bedömande, och jag tror
ej _att jag saknat all anledning till hvad mitt anförande
innehåller, då jag deruii åberopat Norriges
skyldighet, att i förenämnde anslag delta-;
Den 5 Martti.
i3 5
ga, såsom ett skäl, att propositionerne borde
hafva kommit ifrån Konungen, men icke
från en enskild. I öfrigt har jag visst icke
något deremot, att målet blir remitteradt
till behörigt Utskott; jag anhåller endast, att,
i sådan händelse, mina anmärkningar äfven må
Utskottet meddelas.
Grefve von Platen: Det är blott i afseende
på den puncten uti Friherre Anckarsvärds
Memorial, som angår Norrige, jag
nu anhåller att få tillägga, att det visserligen
vöre mycket väl om en sak, som så
nära och så gemensamt rörer både Sverige och
Norrige, kunde på en gång i båda rikena afgöras;
men då representationens möten i hvardera
riket ej inträffa på en och samma tid, så
är de^ nödvändigt att en börjar; och om man
här skulle taga sig skäl att låta frågan hvila,
för det densamma icke på samma gång kunde
i Norrige behandlas, så kunde det möjeligen
inträffa, att man i Norrige begagnade enahanda
skäl i anseende till Sverige, och då skulle man
aldrig .komma till något slut.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Jag föreställer mig att det ovilkorligen åligger
folk-representanten, att tänka sig huru folket
skulle tala och yttra sig om det sjelft vore kalladt
att om sina angelägenheter besluta. Tänker
jag mig, huru Svenska folket i sådant fall nu
skulle behandla den förevarande frågan, så är
jag förvissad, att det skulle svara, att ske bör
hvad rätt är och hvad förr skett, och att det *
i56
Dea 5 Martil.
skulle gifva wied glädje hvad sorn bör gifvas.
Tänker jag åter på framtiden, så synes det mig,
att man med försigtighet bör gå till väga och
icke fatta ett beslut, som kan genera kommande
Ständer.
Jag hemställer derföre , att Stats- Utskottet
måtte anmodas , att underrätta Riksens Ständer
huru med dylika frågor i fordna tider förhållits,
Hvad Kongl. Personers resor i främmande
land beträffar, så känner jag icke mera än tva
fall, då Svenske IvronPrinsar gjort såda.ne resor.
De är o Eric den i4:de och Gustaf den
Ilhde. Det torde blifva en ledning för Höglofl,
Ridderskapet och Adeln, att veta, huruvida
vid dessa båda tillfällen, propositionen angående
resekostnaden , kommit från Konungen till Ständerne,
eller, såsom en underdånig önskan, från
Riksens Ständer till Konungen. Lika angeläget är
det att känna de förhållanden, som hittills iagttagits
när Thronföljare trädt i ägtenskap. Sedan
Gustaf Wasa hafva blott tre händelser af denna
art timat, nemligen Sigismunds, Adolph
Fredrics och Gustaf den JIljdes biläger. Det
ar mÖjeligt att dessa förhållanden blott kunna
tjena till ledning för formen af åtgärden, ej för
beslutet om qvantitelen af det anslag, som är i
fråga, ty tiderne hafva förändrats; men jag vet,
att, på hvilken punkt Folk-representanten än
hiå stå, han dock bör komma ihåg, att han bör
handla, icke som stöde han ensam, utan som
stöde han midt emellan förflutne och kommande
tider. Jag anhåller att detta mitt yttrande
¥)e.n 5 Martil,
107
må få åtfölja remissen af Grefve von Flåtens
motion.
Herr von Hartmansdorff, August'. Jag är
visserligen af den mening, att de af Grefve
von Platen i omförrnäldte ändamål föreslagna
summor böra af Riksens Ständer utgöras, oell
jag i ror mig hafva varit den första som nämnde
derom, då jag ifråga om det Serskildta Utskottets
nedsättande fästade flög lo [lige Ridderskap
ets och Adelns uppmärksamhet på StatsVerkets
förlägenhet. Antingen nu propositionen
om förenämnde anslag kommit ifrån Konungen,
eller en enskild Riksdagsman, så är saken i
grunden alldeles densamma. Men lika med Friherre
Anckarsvärd anser jag Norrige till en
tredjedel, eller hvad mindre, som på detsamma
kan belöpa, böra i nämnde anslag deltaga.
Het är i egenskap af Svensk och Norrsk
KronPrins som Hans Kongl. Höghet gjort sin
resa i främmande land, och som Han uppträdt
bland de församlade Monarkerna i Verona. Ett
Norrskt Stats-Råd har dervid åtföljt Hans
Kongl. Höghet, liksom Han blifvit beledsagad
af en medlem ur Svenska Stats-Rådet. .lag
skulle derföre tro, det böra uppdragas StatsUtskottet
föreslå mått och steg, ledande derhän,
att Norrska Stor-Tinget, som i Februarii
månad nästa år sammanträder, måtte anmodas
för Norriges andel bidraga till de nu ifrågavarande
kostnaderna, och Svenska Stats-Verket
försäkras 0111 erhållandet af denna andel, i händelse
den, såsom man bör förmoda, utfaller.
«58
Deri 5 Martii,
Jag anser oek Norrska Rikets bidrag icke böra
inskränka sig till rese-kostnaderna allena, utan
äfven omfatta utgifterna för KronPrinsessans
liitresa och biläger, -emedan Norrmännen, i
händelse Kongl. Maj:t funnit för godt låta det
ske i Norrige, visserligen icke skulle hafva underlåtit,
och med skäl, att fordra Sveriges deltagande
i de dertill erforderlige utgifter.
Herr Cederschjöld: I anledning af den anmärkning
jag gjort vid ifrågavarande motion ;
får jag hemställa, om ej Herr Grefven och
LandtMarskalken skulle täckas genom proposition
utröna, antingen Ridderskapet och Adeln
vill att Utskottet i officiel väg begär uppgift på
resekostnadens belopp, eller ock sjelf dertill
föreslår en rund summa; helst jag fruktar, att
Utskottet eljest kan komma i någon förlägenhet,
hvilkens mening det skall följa, motionairens ,
eller anmärkarens.
Friherre Anckarsvärd: Utaf hvad Grefve
von Platen nyss yttrade tyckte jag mig fatta ,
det han uti min framställning sage den gifna
följd, att propositionen skulle blifva hvilande
och saken ej komma till någon verkställighet.
Så var dock ingalunda min mening, och jag
vet icke huru man möjligen af mina anmärkningar
skulle kunna draga ett sådant resultat.
De syfta ju endast derpå, att Norriges tredjedel
måtte ingå i beräkningen af den äskade gärden;
och i grund deraf har jag ansett förslaget
om denna gärd böra väckas genom en Kongl.
Proposition , för att på enahanda sätt kunna
Den 5 Martil,
Norrska Stor-Tinget föreläggas. Jag liémställer
huru man skall kunna beräkna följderne , om
icke någon enskild vid Stor-Tinget gjorde motion
i ämnet, utan Konungen således blefve nödsakad,
att der sjelf framställa propositionen.
Jag hemställer, säger jag, till hyars och ens
bedömmande , om icke sådant skulle föranleda
till ett ganska obehagligt förhållande.
Friherre Cederström, Jacobi Det är blott
i afseende på hvad Herr Cederschjöld nyss yttrade,
som jag anhåller få fästa Högloflige Ridderskapets
oell Adelns uppmärksamhet derå,
att, ela 42 §. i Riksdags-Ordningen till Utskotten
sjelfve öfverlemnat, att om de behöfva
aj någon Konungens Embetsman eller af
något publikt Verk inhämta munteliga eller
skrif teliga upplysningar, desamma genom Ordf
öranden på vederbörlig ort åska, lärer vid
sådant förhållande någon föreskrift till Stats-Utskottet
om hyilke upplysningar det bör för ifrågavarande
måls bedömande sig förskaffa, och
sättet huru detta bör ske, icke kunna eller böra
Utskottet meddelas.
Grefve von Platen: Ehuru äfven jag in
ser
vigten och angelägenheten af besparingar i
Statens utgifter, tror jag mig dock igenfinna
den råtta caracteren af verkliga besparingar deruti,
att man ej sätter i fråga sådane utgifter,
sorn äro oundvikligen nödvändige; man yttrar
sig då med mera rått om dem som synas oss
öfverflådiga. Jag håller således före, att förslaget
i detta ämne ganska riktigt kommer ifrån
Den 5 Martil,
Riksens Ständer, såsom rörande en Nationens
angelägenhet; äfvensom jag tror, att, då det
råtta synes vara att de ifrågaställa kostnaderne
bestridas af Sveriges Ständer, propositionen
derom likaså vål kan väckas inom något af
dessa Stånd, sorn af Konungen sjelf. Man har
hår anmärkt, att Norrige borde lemna en tredjedel
af den belöpande summan. Jag måste i
anledning deraf bekänna, att, om ock det år
billigt, att Norrige med oss demi innan delta,
ger, jag åtminstone ej har mig bekant den ziffra,
sorn uttrycker bråket, hvarefter detta deltagande
skall bestämmas, och kan alltså icke
innesluta denna andel inom någon viss gråns.
Hvad ater angår de upplysningar, hvilka man
omtalat såsom för Utskottet erforderliga, så har
jag väl ej sett på min motion sedan den dagen,
då densamma här inlernnades; men jag vill dock
påminna mig, att jag yttrat, det de underrätte!,
ser Utskottet för frågans behandlande kunde
behöfva, borde i vanlig ordning af Herr HofCanzleren
begäras.
I öfrigt kan jag ej, lika med en värd talare,
finna något obehag deruti, att Kongl. Maj;t
och en enskild man på olika vågar yttra sina
tankar i samma ämne. Tvärtom år det ju oss
öppet lemnadt, att i alla mål fritt yttra vår öfvertygelse,
ehvad vi åfo af lika eller olika mefcingar
och åsigter med Konungens. Att denna
rätt blifvit begagnad, derå sakne vi ej exempel;
och det år också på denna grund jag trott,
att något hinder icke kundo förefinnas,- att, på
Den 5 Martil,
141
sätt som skett, framställa dea motion, hvarom
nu är fråga.
Herr Ceclerfchjåld: En värd Ledamot har
påmint mig om ordalydelsen af 42 §, Riksdagsordningen.
Just denna §. år ett nytt stöd
för min mening, att Ståndet bör bestämma huru
Utskottet vid detta tillfälle bör förfara. Der
står nemligen: Finner Utskott sig behöfva
__ upplysningar &Lc.
Här beror det så
ledes
på Ridderskapet och Adeln att bestämma
huruvida Utskottet shall finna sig deraf i behof
eller icke. h
Friherre Anclarfvärd: I afseende på Gref.
ve von Plåtens yttrande, angående den dividend
jag ansett Norrige böra uti ifrågavarande
gärder utgöra, får jag förklara, att jag icke tror
att någon ting kan gifva mera styrka åt mitt
påstående i nämnde fall, ån just den osäkerhet,
hvari vi nu sväfva, om beloppet af den andel,
som Norrige bör lemna. Denna osäkerhet
hade varit håfven om propositionen kommit ifrån
Regeringen, som båttre ån någon enskild
bör hafva sig bekant förhållandet emellan de
båda förenade Rikena.
I öfrigt får jag anmärka, det jag alldeles
icke kan med den värde Ledamoten instämma
deruti, att Sverige borde ensamt bestrida de ifrågavarande
utgifterne. Någon grund för denna
sats har han icke anfört, och någon sådan
kan efter min öfvertygelse, ej heller vara tillfinnandes,
med bestående af rättmätiga anspråk
å föreningens fördelar.
l42
Den 5 Martti,
Friherre Ehrenborgh, Cafper Willielm:
Om jag vid detta tillfälle saknar ord för att
nog kraftigt uttrycka hvad jag så lifligt känner,
så är jag säker att derföre vinna Högloflige
Ridderskapets och Adelns tillgift och att ändå
bli förstådd.
Jag tror mig hafva hört att en våra Ledamot
Herr Grefve von Schwerin sagt, att hvarje
Folkrepresentant alltid borde tala i det sinne,
som om han talade med hela Nationens röst.
Jag delar fullkomligt denna mening; men just
derföre att jag delar den, just derföre att jag
tror hvarje Representant inom detta lius böra
tala i det sinne, som Folket sjelf skulle tala,
om det här kunde vara församladt, är det som
jag upptrådt, för att med min röst understödja
Grefve von Plåtens motion. Jag år öfvertygad,
att om hela Nationen möjligen skulle kunna
tillfrågas, om den skulle vilja ersätta kostnaden
för vår älskade KronPrins’s resa, hvars lyckliga
följder gifvit Nationen de gladaste förhoppningar,
skulle denna fråga med ett enhälligt och
högljudt Ja besvaras. Ja, jag år innerligen för.
vissad, att om man till hvarje Svensk medborgare
kunde framställa frågan, om han ville bifalla
detta anslag, skulle han utan besinnande
dertill svara Ja, om än han förutsåg, att hans
blifvande bevillning derigenom skulle blifva för
ett sådant ändamål något Ökad; och jag år således
öfvertygad, att jag icke misstager mig om
Ridderskapets och Adelns tänkesätt, då jag yttrar
den tanka, att det skulle vara Ridderskapet
och Adeln värdigt, att med ett enhälligt
Den 5 Martti.
och högt gillande af hvad Herr Grefve von
Platen föreslagit, förskottsvis uttrycka dessa
tänkesätt, innan ännu StatsUtskottet afgifvit det
yttrande, sora enligt formen visserligen tillhör
Utskottet att meddela.
Ropades Nej.
Herr von Hartmansdorff-. Grefve von
Platen har sagt, att han icke kände någon ziffra,
hvarefter Norriges andel i de omtalade
kostnaderne borde beräknas. Jag utber mig
derföre att få uppgifva en sådan, efter hvilken
denna andel möjligen kunde bestämmas, nemligen
den proportion, hvarefter Norriges bidrag
till de Kongl. Personernes Hofhållning utgår.
Af Norrska StorTinget har Hans Majit Konungen
sig i sådant ändamål beviljade 64,ooo och
Hans Kongl. Höghet KronPrinsen Ö2,ooo Norska
Specier. Om dessa snmmor efter cours re -  duceras till Svenskt Bancomynt, (nu ungefär
l44,ooo R:dr BancoJ och jemföras m^d de anslag,
Sverige i samma afseende betalar, så torde
man finna en lämpelig måttstock att vid beräkningen
följa. Jag tror då, att Norriges andel
uti omförmålde gärder, visserligen uppgår till
en tredjedel emot hvad Sverige erlågger, och
att således denna förslagsvis uppgifne tredjedelen
icke är så oriktigt tilltagen.
Friherre Boije, Ludvig: Jag föreställer
mig att om den värda motionairen hade, innan
han gjorde motionen , förskaffat sig den så nödiga
upplysningen om summornes belopp, för
Den 5 Martil,
hvilka Iian begärt anslag, hade discussionen j
må hända, ej blifvit så lång. Nu har detta
icke skedt; och vi måste således taga motionen
sådan den är samt erhindra oss, att remiss får
icke nekas at någon laglig motion. Beträffande
åter den erhindran, att Norrska folket äfven
bör deltaga i dessa utgifter, så synes den vara
ganska skälig; och då af Svenska och Norrska
folken, tillsammanstagne, det sednare utgör en
fjerdedel i folkmängd, så synes mig, att det
också bör till en fjerdedel deltaga i dessa kostnader;
men skulle åter proportionen böra beräknas
efter dess hittills gjorda bidrag till hofhållningen,
så vet jag icke huru pass billigt det
skulle blifva, när vi eftersinna att Konungens
Svenska hofhållning lärer utgöra £20,000 R:dr
Banco om året, hvartill torde böra läggas de
200,000 R;dr Banco, som Konungen har ifrån
Banken årligen, och hvarmed således anslagssumman
utgör inalles 520,000 R:dr Banco, då
deremot Norrska folket blott betalar 64,000
R:dr Norrska specie. Men jag bekänner, att
jag icke vet hvarföre vi på förhand uppehålla
oss vid dessa urskilj anden, då vi böra vänta,
att Stats-Utskottet icke lärer underlåta, att utreda,
hvad utredas bör; hvarefter vi blifva i
tillfälle att ärendet, i allo, afgöra, efter som
Ständerne rätt och skäligt pröfva.
Uppå derefter af Herr Grefven och
LandtMarskalken gjord proposition, blefvo så
Väl Friherre Tolls och Grefve von Flåtens ofvauberorde
Memorial, som de af åtskillige le-.'
damöter
Den 5 Martu,
dtt möter i anledning deraf, nu afgifne yttranden,
till Stats-Utskottet remitterade.
Å nyo föredrogs Friherre Cederströms, Jacob,
den 26 sisth Februarii f m. på bordet lagde
Memorial, angående anmodan till StatsBanco-
samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskotten,
att inom |4 dagar efter delfåendet
bestämma, och för Riksens Ständer framlägga
grunderne för det Statshushållnings-systém
som hädanefter skall följas.
Herr Hjerta, Gttficif'- Jag får vördsamt
hemställa, huruvida det är lämpligt, att, på sätt
Friherre Cederström yrkat, förelägga Utskotten
en tid af i4 dagar, att besvara en så vigtig
fråga: en fråga om en Statsplan, som oaktadt
de vid förra Riksdag hörde önskningar, vi efter
5 år, icke funnit förberedd af dem, som ensamt
äro i stånd att framlägga något resultat i dylikt
hänseende.
Friherre Cedetjiråm, Jacob: Min motion
åsyftar endast att få grunderne för Statshushållnings-systemet
fastställda, alldeles icke att
med detsamma ingå uti till Statshushållningen
hörande (jet ail ler. Stats- och Eanco-Utskotten,
som det i alla fall åligger, att föreslå den blifvande
finance-planen, kunna i intet fall hindras i
sina arbeten, derigenom, att grunderna för Statshushål
jnings-systemet blifva bestämda, helst des
Ridd.
Ad. Prut, 2, Band. 10. o
146
Den y Martti,
sa Utskott gemensamt med OeconomieUtskottet
böra föreslå de nämnde grunderne.
Det är tilläfventyrs en olycka, att icke den
ordning jag nu föreslagit, nemligen att bestämma
grunderna för Statshushållningssystemet vid föregående
Riksmöten blifvit iakttagen, innan detailler
ne handlagts; ty, utan en bestämd plan för Statshushållningen,
blifva detaillerne efter stridiga
åsigter bearbetade, och således osammanhängande.
Jag ber Höglofl. Ridderskapet och Adeln
noga fästa uppmärksamhet dervid, att frågan
alldeles icke år om uppgörande af systemet
med sina tillhörande detailler, utan blott att bestämma
de grunder man vill följa vid detaillernes
bearbetande: nemligen om det prohibitiva
systemet skall fortsättas, eller om ett på mera
utvidgad frihet i handel och näringar grundadt
skall införas, på det Utskotten må veta hvarefter
de skola sig råtta vid bearbetandet af de
till deras handläggning remitterade mål. Jag
tror, att i4 dagar år en tillräcklig tid för Utskotten,
att uti en så enkel fråga afgifva sitt
utlåtande, och jag har ansett nödigt föreslå tiden
kort, på det handläggningen af den massa
mål, som blifvit remitterade, icke må fördröjas.
Grefve Posse, Carl Henric: Med Friherre
Cederström förenar jag mig, så vål i afse.'
ende på nödvändigheten och nyttan af att Utskotten
erhålla den äskade upplysningen, som
Den S Martil.
på den föreslagna tiden af i4 dagar, inom
hvilken samma upplysning bör meddelas. Den
torde kunna lemnäs uti två ord. Om nemligen
Utskotten anse oss böra gå fram eller tillbaka.
Jag ser för dem intet hinder att uppgifva, om
de ämna tillstyi ka frihet i näringar och handel
nied mera, eller snörpsystemet, med hvilket jag
vål icke har den äran vara bekant, men som
jag hört mycket omtalas. Afven tror jag, att
Riksens Ständer, genom en dylik upplysnings
erhållande skulle vinna det af Friherre Cederström
åsyftade ändamål; enhet och sammanhang
i Statshushållningen.
Herr Hjerta-. Då af hvad jag nu hört
Friherre Cederström yttra, jag finner, att han
icke önskar annat, ån något så lått verkställbart,
som afgifvandet af Utskottens mening, huruvida
Utskotten anse, att Riksens Ständer böra
handlägga alla denna Riksdagens årender, i
enlighet med den anda, som råder bland hela
Svenska Folket, är följd af hvarje folks begår,
att erhålla större frihet, större säkerhet, samt
lyda behofvet af att följa med den tid, som
rycker menskligiieten med sig; då anser jag visserligen
denna tid af i4 dagar vara mera ån
öfverflödig Men jag kunde aldrig föreställa
mig, att Friherre Cederström åsyftade någon
ting så obetydligt. Jag trodde frågan vara om
en fullständig plan för vår oeconomiska och financiefla
lagstiftning; och då ansåg jag all annan
åtgärd otjenlig, än den, som kunde gifvas
af det Särskilta Utskottet, jag vördsamt föreslog
i början af Riksdagen; och som af detta Stånd,
i48
Deri 5 Mavtii.
så kraftfullt understöddes, men nu, jag vet ej
på hvad grund, af ConstitutionsUtskottet afsla.
gits. Emedlertid vågar jeg i alla fall underställa
Ridderskapet och Adeln, huruvida Friherre
Cederströms motion kan anses vara annat,
än en enskilt Ledamots begäran, samt erinra,
att, i fall saken skall ske, och tiden bestämmas,
måste väl 3 Stånds beslut erfordras,
för att kunna dertill föranleda.
Herr Grefven oell Landt Marskalken föreslog,
att både Friherre Cederströms ofvan—
nämnde Memorial, och de af åtskillig© Ledamöter,
i anledning deraf, nu afgifne yttranden,
måtte till Stats-, Banco- samt Allmänna Besvärs-
och Oeconomie - Utskotten remitteras)
hvilket bifölls.
Herr Grefven och LandtMarskalken tilkännagaf,
att Plenum komme kl. half till 6 i
eftermiddag att fortsättas.
Föredrogs å nyo Herr Ankarsvärds, August,
den 24 sistlidne Fehruarii förmiddagen på
bordet lagde Memorial, om rättighet för Nerikes
Rusthållare, att för nåstfrihet betala samma
vacance-afgift, som Rusthäffarne i Österoch
Westergöthland, samt att Nerikes Esquadron
af LifRegementets HusarCorps, mätte med
Nerikes InfanteriRegemente sammanslås.
Deri 5 Martil.
Friherre 2o//, Gujiaf Philip, uppläste föl.
jande;
(Se Bilagan N:o 5.)
Herr Adlercreutz, Guftaf} anförde skriftligen;
(Se
Bilagan N;o 6).
Friherre \>on. Liewen, Carl, uppläste följande;
(Se
Bilagan N;o 7)
Herr Anckarfvärd, Auguft: Jag vill inga*
lunda missbruka Ridderskapets och Adelns tålamod
eller upptaga dess tid med en vederläggning
af allt hvad som nu af flere värde Ledamöter
blifvit emot mitt Memorial anfördt. Blott
en af dessa anmärkningar måste jag upptaga
oell besvara, den nemligen, att jag genom min
motion skulle åsidosatt den vördnad, hvarje undersåte
är skyldig Konungens person. Förhållandet
år likväl helt annorlunda. Jag erkänner
att Konungen år och bör vara den högste Chefen
för Krigsmngten till lands, och vatten; men
då fråga år om ändring i Kueckte-contracten,
och 80 §• RegeringsFormen uttryckligen förmår,
att Konungen och Riksens Ständer samfällt
äga att deri ändring göra, om de så nödigt
finna; så lärer deraf ock blifva en följd,
att ämnen, uti hvilka Ständerna äga gemensam
beslutande rått med Konungen, måtte kunna af
enskilde Riksdagsmän till öfverläggning väcka?,,
Den B Martil..
Jag anhåller derföre att min motion, tillika med
hvad i anledning deraf blifvit anfordt må varda
till vederbörligt Utskott remitteradt.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hindric: Då
det skulle bli allt för vidlyftigt att vederläggningsvis
genomgå allt hvad flere varda Ledamöter
emot den sisle talarens motion anmärkt,
anhåller jag att blott få uppehålla mig vid några
ställen i deras anföranden. Jag tror mig ej
utan all anledning fästa Ridderskapet och Adelns
uppmärksamhet först på det besynnerliga förhållande
, att personer som alla äro boende
utom ifrågavarande province, kunna med så
mycken kännedom ingå i bedömande af de resultater,
som skulle för denna samma Province
uppkomma, om dess önskan vunnes att slippa
underhålla hästarrfe för den där för!agde del
af Lif-Regements Hussarer. Dernäst kan jag
icke inse framställandet af en dylik önskan vara
ett otillbörligt försök, såsom jag här hört
det benämnas, då man har exemplet för sig,
att Cavallerie-Regementer på andra orter afsuttit,
och då ingen ens försökt vederlägga den
uppgiften, för hvars rigtighet jag dessutom ansvarar,
att nemligen Nerike ibland alla Svenska
provincer, ar den minst tjenliga för underhållandet
af ett Cavallerie. När Regeringen kunnat
föreslå en sådan förändring i provincer,
som i afseende på häst-afveln äro vida mindre
vanlottade än Nerike; men Regeringen sådant
oagtadt icke gör något steg för dess tillvägabrin—
gande i sistnämnde landsort; så synes mig den
enskilde vara fullt berättigad; att i detta af
-
Den 5 Martti.
i5r
seende framställa sin önskan. Jag tror äfven
att detta förslag är ganska antagligt, då Regeringen,
vid bifallet till hela provincens yttrade
önskan, är i tillfälle att kunna genom samina
medel upphjelpa en province, som den uti andra
användt, utan ett påkalladt behof.
Hvad de värde talarne anfört derom , att
en annan province, eller Westergöthland, skall
ångrat att någonsin hafva tillåtit det der förlagde
. Cavallerie-Regemente afsitta, lärer just
detta befinnas utgöra ett stöd för hvad Nerikes
Rusthållare yrkat, och för hvilket jag anser
mig pligtig att förklara de värde talarne min
innerliga tacksamhet å alla Nerikes Rusthållares
vägnar. Om nemligen en province önskar
sitta upp odh en annan att sitta af, så synes
Regeringen kunna omfatta detta tillfälle att tillfredsställa
begge partierna
I anledning af hvad Ilerr Adlercreutz anfört,
sorn skulle den begärda förändringen för
Lif-Regements-Hussarer blifva något förolämpande,
får jag förklara, att det visst icke kunnat
falla mig in att underteckna en skrift, som
skulle haft för afsigt att föreslå något förnärmande
utaf någon tredje mans verkeliga rätt.
Hvad rang-frågan vidkommer, så vill jag anmärka
att jag sjelf undergått en sådan rangföråndring,
och att, om Herr Adlercreutz känner
sig lycklig att hafva haft en Esqvadron af
detta Cavallerie-Regemente under sitt befäl,
är minnet för mig oändeligen angenämt af den
tid, då jag commenderade flera Esqvadrouer
Deri 5 Martii,
af denna Corps. Jag skulle således säkerligen
aldrig vilja föreslå något intrång uti de nu varande
individuerfias rang, so;n för deras personer
gerna kunde bibehållas på samina sätt,
som skedde när Garderna förändrade rang.
Hvad saken för öfrigt angar, vill jag ej
trötta Ridderskapet ock Adeln med framställningen
af ett förhållande, som finnes grundadt
på gällande Författningar. Man har yttradt att
frågan vöre af Comtnando-måls egenskap. Derpå
kan jig ingalunda ingå.; men får blott erindra,
att vår Armée, bör under discussioner,
som denna, alltid från arne synpuncter betragtas
: den Militairiska och den Oeconomiska.
Derföre finnas oek i Regerings-Fprmen 2:ne §. §.
som åsyfta detta ämne, af hvilka den i4 appliceras
till Konungens militairiska befäl., och den
80 bestämmer gränsorna för Konungens makt i
Oeconomiska mål.
Afven anser jag mig böra tillkännagifva,
att inom Nerike finnas många Rusthållare, sorn
gerna afstå sitt Augment och åtaga sig Rotetering,
endast de slippa rustningen.
Jag hemställer sluteligen om det är billigt,
att personer, som icke bo inom den province,
hvarom fråga är , bestrida, hvad denna orts
egne innevånare sjelfve om deras tillstånd anföra,
och hvad aao Rusthållare intygat uti en
skrift, som i samma ändamål blifvit till Konungen
uti Krigs Expeditionen inlemnad.
Den c Martii.
Herr Adlercreutz, Gustafi Sedan jag me;
Jin 20 år haft den äran att göra tjenst vid et<
Rusthåils-Régemente, trodde jag det vara min
rättighet att som Riksdagsman yttra mina tankar
i ämnet; och om- också flera än 24o Rusthållare
önskade att få sitta af, bör sådant ej
afskräcka någon annan, att yttra sina deremot
stridande åsigter. Utskotiet må sedan bedöma
hvilkendera har rätt. Jag lemnar derhän om
Nerike ej är »lämpeligt för underhållande af Cavallerie;
men det måste falla en och hvar i
ögonen, att då i Vestergötland ej finnes någon
enda duglig Rustningshäst, äro hästarnc deremot
i Nerike i allmänhet stora oell goda.
Hvad sluteligen beträffar, att Friherre Anckarsvärd
förr haft under sitt befäl flere Esqvadroner
af Lif-Regementets Hussarer, så har
jag aldrig satt detta förhållande i fråga; men
då äfven jag haft tillfälle lära känna detta Regemente,
har jag ansett mig pligtig, att offentejigen
uttrycka mina tänkesätt om en, Corps, den
jag estimerar.
Herr Tham, 1Vollrath: Såsom bosatt inom
Skaraborgs Län, och då jag hört yttras, att det
vore en lycka för denna province att få remontera,
vill jag blott anmärka, att kanske
Rusthåjlarne der ej hysa samma önskan. Deremot
önska de ganska lifligt, att genom Kongl.
Maj;ts Nådiga försorg få ett Contract uppgjordt
om beklädnaden, hvarigenom så väl dess beskaffenhet,
som någon bestämd slitningstid blef
stadgad. Remontering kunna deså mycket min
-
Dea 5 Mar i ii.
dre åstunda, som. de nu utgöra samma prestation
med Spannemål, på hvilken inom provincen,
öfverhufvud taget, snarare är öfverflöd
än brist.
Friherre von Essen Fredric: Såsom Rusthållare,
ja kanske en bland de största i Vestergöthland,
får jag förklara: att jag och flere med mig af
skogsbygdens innevånare önska, att Vestgötha
Regemente, som suttit af, åter måfå sitta upp.
Friherre Ehrenborgh, Casper: Då jag
genom Kongl. Maj:ts Nåd någon tid haft mig
anförtrodd styrelsen öfver Skaraborgs Lån,
med hvars administration jag förut under loppet
af flera år såsom LandsSecreterare haft befattning,
har jag varit i tillfälle att inhämta en
närmare kännedom om Rusthållarnes önskan i
detta afseende, och jag har anledning tro den
vara enlig, med hvad Herr Tham nyss yttradt.
Vål finnas, synnerligen i skogsbygden, Possessionaten,
hvilka lika med Friherre von Essen
skulle finna sin räkning vid att å nyo remontera
; men sådant år icke förhållandet i allmänhet.
Tvärtom tror jag att, ehuru tungan af den
närvarande spannmålspraestationen nu år i friskare
minne, ån de mångfalldiga olägenheter,
Rusthållarne fingo vidkännas i och för retnonteringar
den tid Regementet var Cavallerie, pluraliteten
af dem likväl, om de vid allmänt sammanträde
blefvo i ämnet hörde, skulle förklara
sig för beståndet af det sätt, på hvilket detta
onus nu utgöres. Deremot har jag hört den
önskan yttras, att vacanceafgiften måtte, annor
-
Den 5 Martii,
lunda ån nu sker, varda indeld, så att till exempel,
de orter, som icke producera både Råg
och Korn, måtte få utgöra sin afgift i ettdera
af dessa sädesslag. För Öfrigt och hvad beklädnaden
angår, förenar jag mig i allo med
hvad Herr Tham anfört.
Herr Grefven och Landt Mars kalken förklarade,
att den nu uppkomna discussionen innefattade
ett annat ämne ån det, som för når_
varande vore föremål för Ridderskapets och Adelns
pröfning, samt hemställde, om icke så vål
Herr Anckorsvårds ofvannåmnde Memorial, som
de af åtskilige Ledamöter rörande samma ämne
afgifne yttranden, kunde till Stats- samt Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskotten remitteras.
Bifölls.
Föredrogs å nyo Kongl. Maj.ts den 24 sistlidne
Febr, f. m. på bordet lagde Nådiga Proposition
till Riksens Ständer, angående Kronoskogarne
i Riket.
Herr von Hartmansdorff, Augujt: Vid
detta tillfälle, och innan den förevarande Kongl,
propositionen till vederbörligt Utskott remitteras,
anhåller jag att få fästa Höglo!]. Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på sättet huru det
tillgått med andra dylika Kronans tillhörigheter,
hvarom Ridderskapet och Adeln vid sista
Riksdag beslöto, att de till skatte borde försäljas.
25 §, i 1818 års Riksdagsbeslut lyder i
i56
Den 5 Martii,
afseende derå: ,;Alla sådana i Södermanland
belägna Jagbackars sorn ostridigt tillhöra, eiler
genom laga kraftvunna domar tillerkännas Kongl.
Maj t och Kronan, böra genom offentlig Auction,
till den mestbjudande, mot årlig afgift i
spannmål eiler hö, in natura eller penningar,
efter markegång, upplåtas under skattemannarått.
” Jagbackarne bestå nemligen, såsom bekant
år, af småire jordrymder eller parker,
hvilka åro belägna inom enskildta måns ägor,
men som till jagt för personer af det Kongl.
Huset blifvit beståmda och för sådant ändamål
i Skogsordningarne fredlysta. Till följe af berörde
stadgande, påbjöds 1819, att alla de som
förmente sig äga några anspråk att göra på.
dessa lägenheter, hvilka af de kringboende be--  gagnades tili muhlbete eller andra partiella fördelar,
skulle komma in med deras påståenden..
Somliga afstodo genast derifrån; andra föibehöilo
sig muhlbete och företrädesrätt till skatteköpet,
i händelse af försäljning; men största
delen gjorde anspråk på ägande rått till Jagbackarne.
Man godkände blott deras, sorn med
skatteköpsbref bevisade, att Jagbackarne i köpet
voro innefattade. Dem som ej hade sådana
bref att förete, förståndigades, att Jagbackarne
tillhörde Kronan. Några låto sig dermed nöja,
men de flesta klagade i PIof-Rätten, som fann
målen tvistiga, och Konungens Befallningshafvande
i alla fall obehörig, att dermed taga befattning.
LmdsFiscalerne förordnades då att
utföra Kronans talan vid Domstolarne, och t vi—
steparkerne ställdes emellertid linder förbud..
Dä lärer det hafva håndt, att de kringboende^
Den 5 Martil,
J57
befarande deras förlust, tilläto sig en sådan skogsåverkan,
att parkerna innan kort beröfvades en
stor del af den förut sorgfälligt vårdade skogen.
Då saken koni för Tingen, och Kronans
ombud yrkade, att vederbörande skulle åläggas
med behöriga handlingar styrka deras förmenta
ägande- eller nyttjande rått till Jagbackarne,
var det blott några få, som gjorde det. De
Öfriga påstodo, att sorn de redan voro innehafvare:
så var det icke dem, utan Kronan, som
bevisningsskyldigheien åläg.. Men hon kunde
icke nog uppfylla den, emedan häfden var det
enda sorn kunde åberopas. Följden blef, att
Kronan förlorade både vid Härads Lagmansoofl
Hof-Rätt, emedan Skatte- och Frälseman
ansågs äga allt hvad inom hans rågång fanns,
och ej bevisligen blifvit annans ågovålde underlagdt.
Således hafva nu af lin, som de ifrågavarande
Jagbackarnes antal utgjorde, 61 blifvit
Kronan frånkånde, och deribland en skog,
sorn skall vara öfver en fjerdedels mil lång.
29 har Kronan bibehållit, men de skola genom
skogsåverkan, vara till sitt värde betydligen förringade.
De återstående 25 låra dels ännu vara
föremål för undersökningar, dels Kronan frånkånde
vid UnderRåtterna. Målet år följaktligen
icke alldeles slut, och lärer till en del ligga
i JustitiseRevision.
Det år väl möjligt, att någon upprättelse
för Kronan, kan, vid det slutiiga afgörandet,
äga rum; men jag har i alla fall trott mig böra
anmärka detta för StatsVerket olyckliga förhållande,
på det att en dylik utgång icke måtte
iS8
Den 5 Marlit,
{öija på den nu föreslagna skatteförsäljningen af
parker och allmänningar, hvarå enskildta Hemmansägare
äfvenledes hafva rättighet till muhlbete,
skogsfång elier annat dylikt. Varder bevisningsskyldigheten,
hvaraf Jagbackarnes förlust
synes härröra, också i anseende till Ali—
männingarne Kronan ålagd, så kan enahanda
missöde, som det här omtalade, vara att å nyo
befara,
Jag hemställer till Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, om det icke vore nödigt, anmoda
vederbörande Utskott att föreslå nödiga försigtighetsmått
deremot, och jag anhåller i alla
fall, att dessa mina anmärkningar måtte få åtfölja
remissen, hvilken synes mig böra ske till
Stats- och OeconomieUtskotten gemensamt.
Herr von Schinckel, Johan Fredria: Då
jag i den motion, som jag sistlidne månad tog
mig friheten göra, framställde mina tankar angående
försäljning af Krönoskogarne; får jag
nu blott åberopa dessa tankar, under anhållan,
att de kunde få åtfölja remissen af Kongl. Maj:ts
ifrågavarande Nådiga proposition.
Herr Grefven och Landt-Marskalken hemställde,
att så väl Kongl. Maj:ts Högstberörde
Nådiga Proposition, som de af Herrarne von
Hartmansdorff och von Schinckel i anledning
deraf nu afgifne yttranden, måtte till StatsUtskottet
remitteras; hvilket bifölls.
Den 5 Mar lii, 109
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskilldes
kl. 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O, J. Lagerheim,
Onsdagen den 5 Martii.
Plenum klockan half till 6 eftermiddagen.
Föredrogos å nyo och remitterades till
Stats- Utskottet:
1) Grefve Gyllenborgs, Johan Henning,
den 26 sistledne Februarii, eftermiddagen, på
bordet lagde Memorial, angående nedsättning af
Saltpeters gärden intill nästa Riksdag, och utlåning
af Saltpeter-fonden.
2) Friherre Cronstedts, Carl Fredric, den
26 sistledne Februarii, eftermiddagen, på bordet
lagde Memorial, angående Hemrnansråntans
utgörande i spannemål eller jern, som i orten
l6o Den 5 Martil',
produceras, efter ett medelpris af jo års niar
kegång.
5) Herr Rosenblads, Bernhard, den 26 sistlidne
Februarii, eftermiddagen, på bordet lagde
Memorial, oin nedsättande af en Comité, till
undersökning om uppkomsten och råtta naturen
af alla utaf Hemman och Lägenheter, under åtskilige
namn, till Staten utgående utskylder. >-
4) Herr Rosenblads, Bernhard, den 26
sistlidne Februarii, eftermiddagen, på bordet
lagde Memorial, om förökndt anslag å Stat till
Kongl Bibliotheket i Stockholm, sä val för inköp
sorn utgifvande af böcker.
5) Herr Rothlieb?, Axel, elen 28 sistlidne
Februarii, på bordet lagde Memorial, angående
dispositionen af Ådelforss Guldverk och de derunder
lydande lågenheter,
6) Herr Stjerncreutz^, Petter Niclas, den
28 sistlidne Februarii, pä bordet lagde Memorial,
angående indragning af VaxelCoutrolieurs
tjensterne.
Bevilhungs Utskottet:
t) Friherre von Schultzenheim?, Conrad
Theodor, den 26 sistlidne Februarii, eftermiddagen,
på bordet lagde Memorial, angående en
ny method lör Bevillningens utgörande.
2)
Den 5 Martii.
2) Herr Montgommeries, Gustaf, den’ iq
sistlidne Februarii på - bordet lagde Memorial,
angående fördelningen af den hvart och ett Lån
tillkommande Bevillningssumma på hvarje Fögderie
eller Socken inom Lånet.
Stats- och Bevillnings-Utskotten:
Friherre Ridderstolpes, Fredric, den 2O
sistlidne Februarii, förmiddagen på bordet lagde
Memorial, angående den så kallade tre skil—
lings-afgiftens utgörande och användande.
Stats- och BancoUtskotten:
1) Herr Von Qvantens, Carl, den 26 sist-,
lidne Februarii, förmiddagen, på bordet lagde
Memorial, innefattande förslag lill en finance-;;
plan.
2) Friherre Wrangels, Henning, den 10
sistlidne Februarii, förmiddagen, på bordet lagde
motion, om införande i Sverige af ett Credit-system,
grundadt på hypothek för fastighet
ter 5 jemte Herr af Lundblads, Johan Fredric,’
den 12 sistlidne Februarii, förmiddagen, röran-i
de samma ämne, afgifne yttrande,
5) Herr Hjertås, Gustaf, den 28 sistlidne
Februarii på bordet lagde Memorial, angående
Bankens förvaltning intill nästa Riksdag.
Riddi o, /ld. Brot. 2 Band.
11.
162
Den 5 Martii,
4j Friherre von Saltzas, Gustaf, den 28 sist-*
lidne Februarii på bordet lagde Memorial, an^
gående utvidgande af Banco-Discontens lånerörelse.
5J Grefve Beckfries, CorsitZ, den 28 sist—
lidne Ffcbruarii, på bordet lagde Memorial, angående
en utgrening af Bankens låne-anstallt
till förmon för Provinsen Skåne.
L ag-Ul skottei.
t) Herr von Vegesaehs, Ernst, den 26
sistlidne Februarii förmiddagen på bordet lagde
Memorial, angående Revisions-skillings afskaffande
såsom vilkor för rättigheten att draga
Hof-Råtts Dom under K:gl. Maj:ts nådiga
pröfning.
2) Herr von Franckens, August, den 26
sistlidne Februarii förmiddagen på bordet lagde
Memorial, om ändring i 9 Cap. 1 UtsökningsBalken.
5J Friherre Ridderstolpes, Fredric, den 26
sistlidne Februarii, förmiddagen, på bordet lag.
de Memorial, angående medel till förekommande
af skogsåverkan.
4) Friherre Skjöldebrands, Pehr Eric, den
26 sistlidne Februarii, förmiddagen, på bordet
lagde Memorial, om en så beskaffad lagföråndring,
att icke någon må för proprie borgen
Den 5 Martti.
byså t fas, så långe gåldenåren kan inom Riket
anträffas.
5) Grefve Gyllenborgs, Joban Henning, dea
26 sistlidne Februarii, eftermiddagen, på bordet
lngde Memorial, om stiftande af en lag,
angående jordägares förrnonsrått vid utmätning
å Landtbondes tiJIhörigheter.
6) Friherre Grönstedts^ Carl Fredric, den
26 sistlédne Februarii, eftermiddagen, på bordet
lagde Memorial, angående skärpning af straffet
för skogsåverkan.
7) tlerr af Ekenstams, Israel, den 26 sistJ
iidne Februarii, eftermiddagen, på bordet lagde
Memorial, angående ändring af Kongl Förordningen
den i5 Junii 1800 om städsel och lego
åi jord på landet.
8) Grefve Lewenhaupts, Claes, den 28
sistlidne Februarii, på bordet lagde Memorial,
angående privat-Bankers inrättande.
9) Friherre Posses, Christer, den 28 sistlidne
Februarii pia bordet lagde Memorial, angående
förändring af författningarne rörande
Edgång.
10J Herr Gyllenheims, Eric Gustaf, d,en 28
sistlidne Februarii på bordet lagde Memorial,
rörande de allmänna fängelsé-anstaltcraa och
örn förändring af vissa strafflagar.
i64
Den 5 Martil,
Stats-, Banco- Jamt All manna Befvårs- och
Oeconomie- Utskotten:
Herr von Staels, Samuel, den 10 sistlidne
Februarii, förmiddagen, väckte motion, angående
åtskilige anstalters vidtagande till den öfverklagade
förlägenhetens afhjelpande.
Stats-, Lag- famt Allmänna Bef närs- och
Oeconomie-Utskotten:
Herr von Q vantens, Carl, den io sistlidne
Februarii, förmiddagen, på bordet lagda Memo.
rial, angående löreslagne medel till den allmänna
förlägenhetens afhjelpande, samt räntans
nedsättande å lån utur Publika Cassör.
Stats- och Lag-Utskottem
Herr Hjertås, Gustaf, den 28 sistlidne Februarii
på bordet lagde Memorial, angående
rättighet att utfärda enskilta assignationer under
100 Riksdalers belopp.
fc Bevillnings- och Lag-Utskotten:
Friherre von Salfzas, Gustaf, den 28 sistlidne
Februarii på bordet lagde Memorial, angående
förändring af författningarne rörande
utmätning.
Allmänna Besvärs- och OeconomiUtskottei:
1).
Herr von Beckers, Carl Johan, den 26
Den 5 Martti.
l63
sistlidne Februarii, förmiddagen, på bordet lagde
Memorial, om åtgärders vidtagande till förekommande
af vattenflöden utaf sjön Wenern,
2) Herr von Hartmansdorff"?, August, den
526 sistlidne Februarii, förmiddagen, på bordet
lagde Memorial, angående undersöknings anställande
i afseende pä Ecclesiaslique och LäroStaterne.
5) Herr von Wahrendorffs, Anders den 26
sistlidne Februarii, förmiddagen, på bordet lagde
Memorial om jemkning i den vissa hemman
åliggande Krono-brefbårings-skyldighet.
4) Friherre Rehbinders, Johan Fredric, d.
28 sistlidne Februarii på bordet lagde Memorial,
angående ändring af tiden för allmänna
landsvägars grusning,
5) Herr Thams, Wollrath, den 28 sistlidne
Februarii på bordet lagde Memorial, angående
vissa stadganden i afseende på husbyggnad
i Städerne utom Stockholm.
Anmåltes och emottogs Hans Excellence
Hof-Canzleren Herr Grefve af Wetterstedt,
hvilken å Kongl. Maj ts höga vägnar, aflemnade
så väl tvenne Kongl. Maj:ts Nådiga Propositioner
till Riksens Ständer, af den 27 sistlidne
Februarii och den 5 dennes:
Den 5 Martil.
1) Angående ytterligare anslag för full-.
bordan,det af Götha Canal;
2) Angående låne-understöd för Städerne
Norrköping och Borås;
sorn ock frenne Kongl. Majj:ts Nådiga Skrifve!*-,
ser till Riksens Ständer af den 28 sistlidne Februarii,
samt den 4 och 5 dennes;
1) Angående granskning af TullYerkets rä-^
kenskaper samt råkenskaperne för vissa under
Kongl. I^rigsColiegium och SeraphimerOrden^
Gillet stålide Cassör.
2) Angående de af utsedde Committerade
uppgifna förslag till en förändrad organisation
gif åfskillige Rikets Styrelseverk m. m.
3) Angående en förändring i 5 Cap. 1 §,
MissgerningsBalken.
Herr Grefven och LandtMarskalk en an-'
rnodade Hans Excellence Herr Hof-Canzleren
att till Kongl. Majit framföra Ridderskapets och
Adelns underdåniga vördnad, jemte försäkran,
att Kongl, Majits Högstberörde Nådiga propositioner
och skrifvelser skulle nied första varda
till handläggning företagne.
Sedan Hans Excellence Elerr Grefven och
Hof- Canzleren blifvit på vanligt vis utbeledsagad,
upplästes och lades på bordet Kongl. Maj:ts
Ben 5 Martti, 167
Högstberörde Nådiga pröpositioner och skrifyelser.
Vid förnyad föredragning af ConstitutionsUtskottets
den 26 sistledne Februarii aflåtne,
samt den 28 i samma månad på bordet lagde
Memorial, angående frågan om tillsättande af
ett Serskildt Riksens Ständers Utskott, i afseende
på den i flere delar af Riket, synnerligast
för Jordbruks-näringen öfverklagade förlägenhet
fann Ridderskapet och Adeln att samma Memorial
endast borde läggas till handlingarne.
Föredrogos å nyo oell biföllos, följande
Stats-Utskottets, den 22 sistledne Februarii afgifne
samt den j6 i samma månad på bordet
lagde Memorial och utlåtanden:
3,
1:0 I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
proposition, angående Handlanden A. R. Lorents
ansökning om Skatte-köp af någre lägenheter
under Elfsborgs Kungs-Ladugård.
2:0 I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
remiss, uppå Landshöfdingen Grefve A. von
Rosens underdåniga ansökning, om befrielse
från ansvarsskyldighet i afledne Krono-Fogden
Grönvalls balance.
3:o Angående Allmogens i åtskilige Hå
-
i68
Dm 5 Martti.
räder af Malmöhus Län dagsverksskyldighet
till Flyinge och Dahlby Kungsgårdar.
4:o I anledning af Kongl Maj;ts Kådiga
proposition, angående de så kallade Schlegeleka
köpegodsen i Halland.
5:o I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
proposition angående framtida dispositionen af
iWendtholms Hof-Stall-Äng.
6;o I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
remiss uppå Minister-Residenten i Frankfurt,
Hjorts, underdåniga ansökning om utbekommande
af afledne Abbé Voglers pension,
7:0 I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
remiss uppå Kyrko-Rådets i Calmar underdåniga
ansökning om medels anslående för reparation
af Kyrkobyggnaden derstädes.
8;o Angående tillåtelse förStats-Utskottet,
att, i anseende till mängden och beskaffenheten
af de Stats- Utskottet tillhörande ärenden, få ,
utom de förut antagne 5;ne, ytterligare antaga
2 me Canzlister.
Vid förnyad föredragning af Allmänna Besvärs-
och Oecouomie-Utskottets den 18 sistledne
Februarii afgifne, samt den 26 derpå
följde eftermiddagen på bordet lagde Memorial
om utskrifvande af serskildta exemplar till hvar
-
Den 5 Martii,
je Utskott utaf remiss-acter i mål, som tillsammansatta
Utskott remitteras, blef samma Memorial
af Ridderskapet och Adeln bifallit.
Föredrogs å nyo Friherre von Diibens,
Carl, den 526 sistledne Februarii förmiddagen
på bordet lagde Memorial, om förbättring i
w estgötha Regementes aflöning.
Herr Hederstjerna , Erland, hade inlemnat
ett Memorial, hvilket upplästes, så lydande;
(^Se
Bilagan N:o 1).
Friherre Wrangel, Henning, hemställde,
om icke Herr Hederstjerna? nu uppläste Memorial,
innefattade en ny motion, hvilken följ- «
akteligen icke eller kunde af Ridderskapet och
Adeln upptagas.
Grefve Lövenhjelm, Carl Axel'. Den af
Friherre Wrangel väckte fråga kan besvaras efter
hvars och ens åsigt af ssken. Den kan
betragtas som en ny motion, då här är fråga
om ett annat Regemente än det hvarom motion
först blifvit vackt, men den kan äfven anses
som hörande till samma ämne då man besinnar
att den angår samma class af tjenstemän inom
samhället; och jag tror det vara mera öfverensstämmande
med Riilderskapets och Adelns
känsla och ädelmod a5t betrakta saken utur
denna sednare synpunkt, Jag talar nu ej seni
17» Ben 5 Mar t ii.
Konungens Rådgifvare, de personer hvarom har
är fråga, hafva ej till Kongl. Maj:t framlem.
nät någon anhållan om löne-förhöjning, mea
om de det gjort, tviflar jag icke att ju Kongl.
Maj:t behjertat deras belägenhet och att en proposition
i detta ämne blifvit till Riksens Ständer
öfverlemnad. Det är som inilitair, som
kamrat, som jag vagar tala till eder mine Herrar,
för att nämna att det finnas Officerarn i
Arméen som våga lif och blod för fäderneslandet
och aga mindre lön än edra tjenare. Jag
hemställer således att det uppläste Memorialet
måtte få åtfölja, och att Stats-Utskottet måtte
göra hvad sora kan vara möjligt för att hjelpa
deras belägenhet.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag får endast gifva
tillkänna att en af mig gjord motion innefattar
hela indeldta Arméen. I fall General Hederstjerna
kanske ej är närvarande, får jag således
anhålla att hans Memorial må få åtfölja Friherre
von Dubens, ty sedan en motion som har en
vidsträcktare omfattning är gjord , lärer väl icke
en annan som angår en del deraf kunna anses,
såsom ny.
Friherre Boije, Ludvig: Efter den uppJysning
Hr Hjerta femnat, synes det icke kunna
vara något tvifvel underkastadt, att Herr He.
derstjernas Memorial bör komma under pröfning,
då det måtte vara likgiltigt om det står
under försvar af den ena, eller den andra motionen;
för min del tillstyrker jag således biJ
fall å hvad Grefve Lövenhjelm med så mycket
skäl föreslagit.
Den 5 Martti,
171
Friherre von Duben, Carl Joachim'. Jag
får blott anmärka att Herr Hederstjernas motion
så mycket mindre kan anses såsom ny, som
äfyen jag nämnt hela Indelta Arméen, oell det
har varit i anledning deraf sorn Herr Hederstjerna
talat.
Herr Grefven och Landt Ma r skalk en föreslog,
att så vål Friherre von Dubens ofvannärnnde
Memorial, sorn de af åtskilliga Ledamöter,
i anledning deraf, nu afgifne yitranden,
måtte till Stats-Utskottet remitteras 5 hvilket
bifölls.
Å nyo föredrogs Herr Berghtnans, Ambrosius
Magnus, den 26 sistlidne Februari förmiddagen
på bordet lagde Memorial, angående in-^
köp af Canzli-Rådet Schoerbings afhandling om
det råtta Skogshushållningssåttet, jemte Friherre
Boijes, Ludvig, i anledning deraf, samma dag
afgitne yttrande.
Herr Berghman, Ambrosius Magnus: I
den händelse StatsUtskottet ej1 har medel till
det uppköp jag föreslagit, får jag framställa
som alternatif, att ett exemplar måtte inköpas
af hvarje Moderkyrka, då boken derigenom
kunde spridas i Riket.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner,
Adolph Goran: Jag har visst ej något emot
att Herr Berghmans Memorial i»emittoras till
StatsUtskottet, men jag får blott upplysa, att
173
Den 5 Martil,
LandtbruksAcademien inköpt en del af exem*
plaren. Boken år för öfrigt en öfversättning
från Tyskan, och, enligt den kännedom jag
deraf åger, kan ämnet visserligen båttre behandlas,
ån det skett i denna bok.
Herr Berghman: Det år besynnerligt att
LandtbruksAcademien inköpt exemplar af boken
om den ej ägde värde. Att originalet år på
Tyska kan vål vara, men Bönderne kunna ej
Tyska, och således har den gjordt väl, som
öfversatt boken, ty boken bör bli känd.
Friherre Ridderstolpe, Fredric'. Anledning
till omdöme i denna sak kan hämtas af det
öde, sorn vederfors en dylik proposition, i afseende
på Herr Ekenmarks väfbok. I Vestmanland
åtminstone köpte ingen Socken något exemplar:
de hade intet att köpa för.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner:
AU ting är relatift. Då LandtbruksAcademien
köpte boken, var det för att tjena till utdelning
till LandthusbållningsSäUskapen, hvilka åro
24, således ett inskränkt antal. Det år stor
skillnad emellan en dylik åtgärd, och den att
ålägga ModerKyrkorne att köpa en sådan bok,
då den säkerligen på ganska många ställen alldeles
icke skulle komma att begagnas. För
öfrigt tror jag ej heller, att sådant kan deni
åläggas.
Friherre Ridderftolpe: Jag får blott erin
ra
att intill dess man afgjordt om åverkan å
Den 5 Marlit,
_rr
173
skog skall straffas som stöld, eller ej, lårer det
ej vara vårdt att plantera i ena åndan af parken
under det att åverkaren hugger i den
andra.
Herr Grefven och Lan dt Marshalk en hemstållde,
att så vål Herr Berghman ofvannämnda
Memorial, som de af åtskillige Ledamöter,
i anledning deraf afgifr.e yttranden, måtte till
StatsUtskottet remitteras; hvilket bifölls.
Föredrogs å nyo Friherre Rehbinders, Jop
han Fredric, den 28 sistledne Februari på bordet
lagde Memorial, angående Saltpetergården.
Friherre Wirsén, Guftaf Fredric, hade
inlemnat följande, som upplåstes:
(Se Bilagan N:o 2.)
Uppå härefter af Herr Grefven och Landt*
Marskalken gjord proposition, fann Ridderskap
pet och Adeln för godt, att så vål Friherre
Rehbinders ofvannåmnde Memorial, som Fri-j
herre Wirséns i anledning deraf, nu afgifne yttrande,
till StatsUtskottet remittera.
Föredrogs å nyo Herr von Beckers, Carl
Johan, den 28 sistledne Februari på borde lagde
Memorial, angående inrättande af en gemensam
Klubb för alla RiksStånden.
Den 5 Martti.
Herr oora Hartmansdorff, August: jag
instämmer fullkomligen uti Herr von Beckers förslag,
hvad afsigten beträffar; men rörande verkan
deraf år jag af olika mening. Om, då vi
nu äge fyra särskildta för hvarje RiksStånd inrättade
Klubbar, man ej finner, att der samlas
Ledamöter af andra Stånd, an det, hvartill
Klubben hörer, så synes af detta förhållande
kunna slutas, att, i händelse Klubbarnes antal
ökades till fem , följden icke skulle blifva någon
annan ån af de nuvarande fyra. Man har
vid flere Riksdagar inrättat én så kallad allmän
Klubb, och jag har sett huruledes den alltid
varit den tommaste. Jag år öfvertygad, att förhållandet
nu skulle blifva enahanda med den j
hvars inrättande Herr von Becker föreslagit och
afstyrker således för min del bifall derå, emedan
def blott skulle leda till kostnad utan någon
nytta.
Herr von Becker, Carl Johan: Då jag tog
inig friheten att föreslå inrättandet af en allmän
Klubb, var min mening den, att berörde
Klubb skulle vara den enda. Att Klubbarnes
antal skulle ökas från fyra till fem, var ingalunda
min åsigt, utan jag hoppades, att genom
antagandet af mitt förslag, skulle tillvågabringas
det önskliga resultat, att medlemmar af alla
RiksStånden kunde på ett ställe förenas för att
samtala om gemensamma angelägenheter, och
såmedelst idéerna såttas i den friction, som för
discussionen inom Stånden år så nödig.
Herr von Hartmansdorff t Jag får bedja
Deri 5 Mariii.
i?5
om ursågt i fall jag misstagit mig om Herr von
Beckers mening; men hvad han nu, i afseende
derå, upplyst, ändrar ej , min öfvertygelse om
sjelfva saken. Jag tror icke att Ridderskapet
och Adeln skulle vilja upplösa sina nuvarande
aftonsamlingar hos LandtMarskalken, för att med
de öfrige RiksStånden förena sig om en allmän
Klubbinråttning; och lika litet tror jag
desse vara böjda för ett dylikt steg å deras sida.
Icke eller vet jag, hvarest man skulle kunha
erhålla en dertill passande och nog rymlig
local. Om än förslaget vunne fullbordan, så är
det icke sannolikt ati man, å denna så kallade
allmänna Klubb skulle kunna vänta sig det förtroliga
meddelande af ömsesidiga tankar, sorn
nu på hvarje särskildt Klubb äger rum; ty förtroligheten
plågar ej trifvas i stora sällskap.
Det år egentligen inom Ståndens öfverläggnings.
rum, som Riksdagsmännen göra bekantskap med
hvarannan och med målen som förehafvas. Få
åro förmodligen de, som göra sig besvär med
att för hvarannan relatera hvad som inom de
särskildta Stånden förefallit, allramåst då samma
mål icke på samma dag i Stånden föredragas.
Helt annat år förhållandet då samtalsämnet.
genom föregående uppläsning eller öfverläggning
inom ett Stånd, redan år kändt för
dess samtalande Ledamöter. Jag tror således
icke, att det goda ändamålet med Herr von
Beckers motion kan vinnas på sått han före
slagit.
Herr Grefven och LandtMarskalken föreslog,
att så väl Herr von Beckers ofvannämd^
176
Den 5 Mar lii.
de Memorial, som de af Herr von Hartmansdorff
och Herr von Becker, rörande samma
ämne, nu afgifne yttranden, måtte till Statsutskottet
remitteras, hvilket bifölls.
Föredrogs å nyo Grefve De la Gardies,
Jacob, den 26 sistledne Februarii förmiddagen
på bordet lagde motion, angående rättighet för
Stockholms Spar-Bank, att, emot 5 procents
ränta, få i Banco-Disconten insätta en Summa
af 00,000 R:dr Banco; och fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att, så väl berörde Memorial,
som de af Herr von Qvanten, Carl, Fri*
herrarne Boije, Ludvig, och Cederström, Ja{
cob, samt Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus
, rörande samma ämne, sistnämnde dag,
afgifne yttranden, till Banco-Utskottet remittera.
Föredrogs å nyo Herr Estenbergs, Pehr,
den 26 sistledne Februarii förmiddagen på bordet
lagde Memorial, innefattande ett Financeproject.
Herr Estenberg hade ytterligare inlemnat
ett så lydande Memorial;
(Se Bilagan N;o 5.)
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
att så väl Herr Estenbergs förstnämnde
Memorial, som det af honom nu afgifne
yttrande
Deli o Marttil
177
yttrande,1 måtte till Stats- och Banco-Utskotten
Remitteras, hvilket bifölls.
Föredrogs å nyo Friherre Wrangels, Henning,
den 26 sistledne Februarii förmiddagen
på hordet lagde Memorial, 'angående förslag till
en Postvagns inrättning i Sverige.
Friherre Carpelan, Tf^ilhelm, hade inlemnat
ett Memorial, hvilket upplästes, så lydandet
(Se Bilagan N:o 4.)
Friherre jj^rangel, flenning". I anledning
af det nu uppläste Memorialet, torde Ridderskåpet
och Adeln tillåta mig att gora några anmärkningar.
Man har sagt att flere försök till
Forvagns-inrättningar här blifvit gjorde, meri
att de icke burit sig. Största orsaken har legat
deruti att de som begagnat en sådan inrättning,
ej funnit kostnaden lindrigare, än för
begagnandet af skjutts med en häst, i följe
hvaraf man naturligtvis heldre begagnat detta
sätt att komma fort. Då dessa inrättningar
gjordes, var icke blott rörelsen inom landet,
Ritan äfven upplysningen och productionen mindre.
Jag har äfven hört nämnas , att vägarne
här äro sämre, och hästarne dåligare. Jag
hemställer till dem, sorn rest i andra länder,
om icke vägarne i åtskilige af dem älo sämre och
lassen tyngre, samt hästarne, fastän större,
likväl mindre ihärdiga. Sedan jag gjorde mo
Ridd.
0. /ld, Prot. 2. Band. 12.
Rrn 5 Martii.
tion om Forvagns-inrättning, har jag fått den
upplysningen, att i Ryssland Forvagnar begagnas.
Då Sverige säkerligen är lika tätt bebodt
som Ryssland, bör denna inrättning bära sig
lika väl här. Jag hemställer på dessa grunder,
om det icke är skäl, att åtminstone försöka att
få Forvagnar i gång. Friherre Carpelan har
yttrat dess opinion vara, att en sådan inrättning
ej skulle bära sig. Jag är deremot öfvertygad
om motsattsen, i fall den förenas med
allmänna posten, men i motsatt fall tror äfven
jag, att den blir för kostsam och utan ändamål.
Friherre Carpelan upptager såsom skäl mot
Forvagns-inrättningen i Sverige, att den i an.
dra länder icke är förenad med posten, till förekommande
af den sednares långsamma gång.
Häremot får jag anmärka, att enligt min plan,
hvartill jag hänvisar, skulle posten i betydlig
mohn fortskyndas. .
Herr Grefven och LandtMarshalken föreslog,
att så väl Friherre Wrangels ofvannämde
Memorial, sohl de af Friherre Carpelan och
Friherre Wrangel, i anledning deraf, nu afgifne
yttranden, måtte till Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskotten remitteras;
hvilket bifölls.
Å nyo föredrogs Herr af Ufirs, Carl David,
den 26 sistledne Februarii förmiddagen på
bordet lagde Memorial, angående förslag till
&en 5 Mur lii. |*jj
grunder för de regi emen tariska föreskrifter,
som kunna finnas lämpelige till efterlefnad för
den auctoritet, hvilken, efter nu varande Dykeri-Octroys
slut, kan komma, att emottaga
och verkställa de med denna befattning förena»
de åligganden.
Herr von Hartmansdorff, August: Det är
beklagligt, att «n så förtjent man, som Herr
Westbeck skall vara, icke erhållit någon belöning
, svarande mot värdet af den uppfinning
han gjordt, med framgång användt och erbjudit
sig att meddela. Saken har likväl, enligt hvad
upplyst blifvit varit i fråga under hela 5 års
tid. Då DykeriCompagniet drager alla inkom,
sterna af bergadt gods, så är det icke Kronan,
utan Compagniet som borde betala upptäckten
af Herr Westbecks nya bergnings-anstalter.
Men, då det hittills undandragit sig att göra det
och heldre än att en så nyttig uppfinning skulle
gå förlorad med uppfinnarens död, syne»
Kronan, isynnerhet då han är ålderstigen, böra,
på förskott gifva den äskade belöningen,
och taga sin skada igen när Dykeidets Octroij
om några år är slut Det sätt hvarpå DykeriCompagniet
bemött Herr Westbeck, i fråga om
en uppfinning af så väsendtligt gagn , som hatts,
synes mig vära ett ytterligare talande skal för
Compagniets upphätvandfe så snart Öetröijen
går till anda.
Jag utbeder mig äfven , att få fästa Högloft
ige Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på en omständighet, sorn ej omtalade^ då
Den 5 Martti.
frågan om Dykeri-Compagniets upplösning föreha;
des, den nemligen, att närvarande Dykeri-Reglemente,
som så mycket sysselsätter sig med bergningen
af gods, nästan icke, eller åtminstone obestämdt
oinförmäler räddningen al personer Det
tyckes likväl vara en skyldighet af dem, som tillegna
sig en så betydlig andel af godset, att
rädda deras lif, sorn förlora sin egendom, eller
besättningen på förolyckade fartyg. Jag vågar
således i sammanhang med frågan om en bättre
inrättning af Dykeriet vördsamt föreslå:
Att en stadga om lifräddnings-båtars hållande
och användande måtte uti det blifvande
Dykeri-Reglementet inflyta; och det vilkor fästas
vid rättigheten till beräkning ar bergningsprocenten,
att dess belopp skulle förminskas i
händelse icke alla inöjeliga försök till räddning
al besättning och passagerare å förolyckade
Fartyg af Dykeriet blifvit gjorda.
Jag anhåller att detta mitt anförande måtte
få åtfölja Herr af Uhrs Memorial lill Statsoch
Oeconomie-Utskotten.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
att så väl Herr af Uhrs ofvannämnda
Memorial, som Herr vonHartmansdorfFs, i anledning
deraf, nu afgifne yttrande, måtte till
Stats- samt Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskotten
remitteras.
Bifépls.
JDcn 5 Martil.
Föredrogs å nyo Friherre Ridderstolpe^,
Fx’edric, den 26 sistledne Februarii förmiddagen
på bordet lagde Memorial, om förändring
i sättet vid Militiae-Boställens bortarrenderande.
Friherre Åkerhjelm, Carl Axel, hade inlemnat
ett så lydande anförande;
(Se Bilagan N;o 5).
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord proposition , fann Ridder.skapet
och Adeln för godt, att, så väl Friherre
Ridderstolpes ofvanberörde Memorial, som Friherre
Återhjelms i anledning deraf afgifne yttrande
till Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Oeeonomie-Utskotten remittera.
Föredrogs å nyo Friherre Rehbinders,' Jo-j
han Fredric den 26 sistledne Februarii förmiddagen
på bordet lagde Memorial om Länsmäns
skiljande från all andel i böter, hvilka kunna
härledas från ärenden, med hvilka de hafva
befattning.
Herr Ehrenborg, Casper, anförde skrifteligen:
(Se
Bilagan Mo 6)*
Herr Grefven och LandtMarikalken fö*
reslog, att så väl Friherre Rehbinders ofvanrnämnde
Memorial, som Herr Ehrenborgs, i anledning
deraf, nu afgifne yttrande måtte till
Lag-Utskottet remitteras; hvilket bifölls.
Drn 5 Marith,
Föredrogs å nyo Herr af Ekenstam», [arnel,
den 26 sistledne Februarii eftermiddagen på
bordet lagde Memorial om förbud för Ledamöter
i HofRätt, att sig emellan byta lottade mål.
A
Herr Gyllenhaal, Lars Herrman: Ibland
den mängd utmärkte talare, som under loppet
af närvarande Riksmöte uppträdt på detta ruin,
är det visserligen förmätet, att äfven jag höjer
min röst Men såsom Ledamot i ett af de
EmbetsVerk, emot hvilka Herr af Lkenstams
nu uppläste motion är uteslutande rigtad, bär
jag ansett min pligt fordra, att bryta den tystnåd,
som jag eljest utur så inånga skäl föresatt
mig att iakttaga, för att meddela några upplysningar
till vägledning för omdömet 0111 beskaffenheten
af ifrågavarande motion Härvid
skall jag likväl bemöda mig om samma korrthet
i mina yttranden, som motionairen, under
det jag tillika utbeder mig Herr Grefvens och
LandtMarskalkens samt Högloflige Ridderskapets
och Adelns öfverseende med det ofullkomliga
i min framställning.
För hvar och en som åger ringaste kännedom
om den i HofRätterne antagne Reglementarisk^
ordning, år det säkerligen öfverflödigt
att upprepa, huruledes för rättsökande parter
derstädes icke existerar någor» möjlighet, att,
genom godtyckligt utbyte af ett lottadt mål, förskaffa
sig en annan referent. Ett sådant byte
åger aldrig rum i annat fall, ån då Föredraganden,
af jåf eller andra giltiga orsaker hindrad,
icke emot lag kan eller fät■ handlägga
Den 5 Martii.
lS5
rnålet, eller då detta har oskiljaktigt sammanhang
med något annat redan förut på en af de
andre Ledamöterne lottadt mål. Då sker likväl
delta byte ingalunda hemligen emellan referenterne,
eller under någon slags medverkan
af den enskilda partén; tvärtom, det tillkånnagifves
alltid för Ordföranden och öfrige Ledarnöterne
på Divisionen, jemte de orsaker, som
föranledt bytet, hvika sednare äfven antecknas
i de vanliga arbetsrotlane., och hvilkas giltighet
följaktligen genast kan bedömas. Men ännu of.
tare äger likväl, i förenämnde fall, den praxis
rum, att en referent, som finner sig vara jäfvig
att taga befattning med något på honom lottadt
mål, återlemnar detsamma tdl Actuarien, för att
å nyo lottas ibland HofRåttens alla Ledamöter.
Så är åtmindstone förhållandet inom Svea HofRått,
och jag förmodar, att samma princip följes
inom Rikets öfriga HofRåtter.
Då det sålunda för ingen del beror af en
rättsökande part, att tillbyta sig en. annan referent,
och något missbruk i den delen icke kan
existera, synes det mig, som vore den väckte
motionen både öfverflödig och olämplig, och att
den följaktligen skulle kunna utan afsaknad förfalla.
Men långt ifrån att yrka någon återkallelse
deraf, förenar jag mig tvärtom i tillstyrkan
af bifall till den äskade remissen till Lagutskottet,
Öfvertygad, att den pröfning frågan
der komtner att undergå, samt Riksens Höglof.
lige Ständers derefter meddelande beslut i ärnvet
skola för HofRåtterne blifva ett kraftigt
värn emot hvarje misstänka i denna del af rätt.
Den 5 Mar lii.
sökande parter, hvilka sakna antingen vilj * eller
förmåga, att göra sig närmare underrättade örn
verkliga förhållandet, och som uti mötiverne till
hvarje handling alltid tro sig upptäcka, såsom
orden i det upplåsta Memorialet fallit: ensidiga
dsigter och ändamål, eller partisk inflytelse.
Den tillvitelse i detta afseende, som Herr
af Ekenstam rigtat emot HofRåtternes Ledamöter
ensamt, fastän många andra Embetsverk
gifvas, uti hvilka enahanda arbetsordning äranlagen,
skulle jag, för thin enskilta del, oåndiigen
gerna åt glömskan öfverlemna, tryggad i
medvetandet, att aldrig hafva gifvit anledning
till en så beskaffad tillvitelse. Men då densamma
drabbar en hel Embetsmannacorps, hvars
fleste medlemmar icke möjligen åro i tillfälle,
att hår försvara sig, känner jag min pligt oeftergifligen
fordra, att icke lemna obemärkt ett
yttrande af så eftertänklig art. Härvid inskränker
jag mig likväl derhän, att dels till hvarje
rättsinnig och fördomsfri granskare® ompröfvande
öfverlemna, huruvida HofRåtternes Ledamöter
gjort sig förtjente af den emot dem nu
framställde beskyllning, dels till den värde Talarens
eget lugna- eftersinnande hemställa, om
han finner det värdigt, billigt eller rättvist, att
emot en hel elass af Embetsmån framkasta insimulaiioner
och sårande tillmålen, för hvilka
icke den ringaste bevisning blifvit erbjuden, mindre
åstadkommen. Har Herr af Ekenstam grundad
anledning att klaga öfver något enskildt fa.
ctum, något verkligen begånget misstag inom
Deri 5J Martil.
någondera af Rikets HofRåtter, i afseende på
verkställdt utbyte af redan lottade mål, så åger
han ju vågen öppen, att i laga ordning söka
rättelse, och lian kan vara säker, att den icke
uteblifver; men intill dess sådant sker, n;å han
tillbakahåtla alla tvetydiga anfall, hvilkas grundlöshet
mängden icke år i tillfälle att bedöma,
och sorgfälligt undvika att kasta skugga på Embetsman,
de der icke förverkat rättigheten till
sina medborgares aktning och förtroende.
Jag anhåller vördsammast, att detta mitt
yttrande måtte få åtfölja den blifvande remissen
till Lagutskottet.
Herr af. Eken/tam, Israel: Den alldeles
oriktiga tydning af min motion, och den vid.
lyfriga utläggning deröfver, som Herr Gyllenhaal
nu gjordt, skola, jag år derom ganska säker,
alldeles förfalla, om mig tillåtes, att genom
en förnyad uppläsning af mitt Memorial,
ytterligare göra dess verkliga innehåll gällande;
hvarföre jag, om en sådan uppläsning, vördsammast
anhåller.
I anledning häraf upplåstes Herr af Ekenstams
Memorial, hvarefter Herr af Ekenstam
fortfor:
Häraf synes obestridligen klart, att endast
fråga år om en tillfällighet, som nu är möjlig,
den jag för framtiden vill göra omöjlig, utan
ringaste afseende på förflutna händelser; således
äfven utan all tillvitelse, eller personlig in
-
f)fn ö Martn.
blandning. Hvad som nu är möjligt, synes uttrycka
sig tillräckligt gonom det förhållande,
att sedan den scrupuleusaste lottning är verkställd,
häftar ingen contradiction vid den omständighet,
att Referenten, eller de genom lottning bestämde
Domare kunna godtyckligt genast derefter,
utan lottning, förvexlas mot andra, hvilka dessutom
nyss förut kunnat vara inkomne såsom adjungerade
Ledamöter. På hvad sått en adjungerad
Lddamot tillkommer känner hvar och en. Jag
förutsätter ingalunda någon inträffad erfarenhet
af intriger vid sådane förhållanden ; men jag kan
deremot ej med Herr Gyllenhaal anse dem för
omöjlige.
Friherre Ehrenborgh, Cafper Wilhelm:
Herr Gyllenhaal har helt och hållit förekommit
mig, och jag får således blott till alla delar
instämma i hans yttrande; endast med det tillägg,
att samma arbetsmethod, som Herr Gyllenhaal
uppgifvit vara antagen i Kongl. Svea HofRått,
äfven följes i de öfrige Rikets HofRätter
uti Jönköping och Christianstad, i de afseenden
som här blifvit anförde. För min del kan jag
ej annat tro, ån att Herr af Ekenstam blifvit
vilseförd af den klagan, som allmänna tidningarne
meddelat, att en Referent i HofRätt fått
på sin Rotul till föredragning, alla de mål som
rört en och sarinna person, då målen sins emellan
haft med hvarandra sammanhang. Som
Herr Gyllenhaal åter begärt ordet, lärer han
ej underlåta att fullständigt vederlägga Herr af
Ekenstams yttrade tanka, att det möjligen kan
bero af någon enskilt part att välja sig referent
Och 5 Mur t ii.
i och för sina måls handläggning, och jag anser
mig således ej böra gå Herr Gyllenhaal i
förvåg i denna vederläggning.
Herr Gyllenhaal: Jag år på det högsta
förbunden Herr Friherre Ehrenborgh, sorn Hti
sitt yttrande gillat de af mig framställde anmärkningar,
hvilka jag således vågar tro ej kunna
anses hafva varit obetänksamt yttrade. För
min enskilda del begriper jag ganska väl, hvarthän
Herr af Ekenstams sista anmärkning syftar;
men jag bör dervid hafva äran upplysa, att det
ingalunda beror hvarken af någon enskild part,
eller af HofRåtterne, utan af Kongl. Maj;t allena,
att iörordna adjungerade Ledamöter, med
undantag af det särskildta tillstånd, som blifvit
HofRåtterne lemnadt, att, vid hastigt påkommande
behof, till biträde adjungera någon underlydande
Häradshöfding, eller af HolRåttens
egen betjening på en kortare tid, af högst i4
dagar. 1 allt fall förekommer det åtminstone
mig, att ingen möjlighet existerar för någon enskild
part, att sjelf kunna bereda sig en annan
referent. För öfrigt innefattar Herr af Ekenstams
sednare förklaring något helt annat ån
sjelfva motionen, som talar om utbyte af lottade
mål. Ty annat år, efter mitt begrepp, ett
utbyte af en lottad sak, annat åter den håndfelse,
att en Ledamot uti någondera af Hof-Råtterne
blir förordnad till någon annan tjenstebefattning,
och en annan person adjungeras till
bestridande af den förres tjenst. Då fölaktli—
gen icke något missbruk möjligen kan åga rum,
anser jag, för min deJ, det vara olämpligt, att
i3 j
Den 5 Martil,
begära en åtgärd till förekommande af sådane
missbruk.
Herr af Ekenftam: Jag år ej den sorn i
tid och olid misstänker Domare; tvärtom, jag
är sannerligen öfvertygad att den oroande misstänksamhet
sorn ej sällan uttryckes, mindre har
gin grund i verkligheten, ån uti Frondeurens
eget medvetande att sjelf ej kunna emotstå en
åkornmen frestelse: Af 10 misstänkte Domare,
vill jag ej medgifva en skyldig; men då Herr
Gyllenhaal uti närvarande fall bestridt tillfället,
”ej alle/tast möjligheten att hafva existeraclt,
utan afven möjligheten att kunna existeraf*
så anser jag mig skyldig att framställa ett exempel:
En Lagman äger att till sitt biträde
kalla en kunnig person; denne sitter med honom
i Rätten, ordnar detaillerne lör Domsluten,
och inväfver sina enskildta idéer uti Domen,
i samma trion som Lagmannen har behof
af andras åsigter. Om ån Lagmannen år aldrig
så redlig, endast han år svag, så underskrifver
han slutligen en Dom, uppsatt af en person,
som i målets handläggning lagligen, men utan
allt ansvar, deltagit. Denne samma person kan
vara ingen ting mindre än den ena partens hemliga
ombud. Når målet sedermera hinner till
HofRått, kan densamma personen äfven hafva
hunnit att vinna inträde der såsom adjungerad
Ledamot- och då sparar han säkert ej någon
möda för att under form af händelse, såsom
referent, utom lottning, få emottaga saken till
föredragning och afgörande. Det år sannt, att
partens inflytande blir ej synbart, men möjlig
-
Den 5 Martil.
189
heten år så mycket farligare. En sådan planmässig
intrig vill jag medgifva sällan torde förekomma
och ofta skulle misslyckas, åtminstone
upptäckas; men den skulle ännu oftare misslyc.
kas, om den i Lagen föreskrifne lottning ovilkorligen
klef iakttagen. Den skillnad Herr GylJ
lenhaal söker uppställa emellan utbyte af mål
och utbyte af personer, år till sin verkan ingen;
den sednare händelsen är måst anmärkningsvärd,
och innefattar egentligen den förra, och jag anser
dessutom att ett noggrant handhafvande af
den lottningsprincip som Lagen bestämmer, skall
vara säkraste sättet ett fria Domare från en
sådan orättvis misstanka, som genom ett motsatt
förhållande kan uppstå; hvarföre min motion
synes mig böra för dem vara välkommen
i stället för vidrig.
Herr Gyllenhaal har fästat sig dervid att
Kongl» Majit år den som tillsätter adjungerade
Ledamöter och har derigenom velat hämta stöd
för bestridandet af den omtvistade möjligheten.
Utan att sådant i min tanka inskränker denna
möjlighet, synes den, tvärtom derigenom ansenligen
vidgas, i ett fall, hvarpå jag utan denna
Herr Gyilenhaals påminnelse ej kommit att tänka,
nemligen: I den händelse att Regeringen
någon gång kunde vara inleresserad i utgången
af ett vid Hof-Rätten anhångigt mål. Efter
närvarande praxis behöfdes då ej mera ån att
genom agreabia Nådiga förordnanden för tillfället,
bortföra de lottade Ledamöterne, och
insätta adjungerade Ledamöter; hvilken operation
utan uppseende och ansvar kunde repete
-
s*
ffen R Martii.
ra» ända till dess man erhöll sådana personer
som önskades.
Friherre Ehrenborgh: Jag skulle göra för
mycken orättvisa åt de Herrar Ledamöter i
Lagutskottet, dit detta mål blifver remitteradt,
om jag skulle försöka upplysa något ytterligare
i detta ämne; jag är öfvertygad, att de för vål
kånna tillgången med årenders behandling inom
HofRåtterne, för att ej vid första påseendet finna
olåmpligheten af Herr af Ekenstarns motion;
men jag kan ej afhålla mig ifrån det yttrande,
i anledning af Herr af Ekenstams sednaste anförande,
att jag, med den ringa erfarenhet jag
åger om arbetsmethoden inom HofRåtterne, icke
funnit det någon forskning från Regeringens
sida någonsin ågt rum , i afseende på Rotlarnes
utseende, innan Kongl. Maj:t, uppå HofRåttens
förslag, förordnat adjungerad Ledamot; jag tviflar
på att en sådan forskning någonsin skedt
och jag år såker att den aldrig kommer att ske.
Herr Grefven och LandtMarskcilken hemställde,
att så vål Herr af Ekenstams ofvannämnde
Memorial, som de i anledning deraf nu
afgifne yttranden, måtte till Lagutskottet remitteras;
hvilket bifölls.
Föredrogs å nyo Friherre Rehbinders, Johan
Fredric, den 28 sistlidne Februari på bordet
lögde Memorial, om rättighet för Kongl.
Majits Befallningshafvande och vedei börande Do
T)rn 5 Martii,
*9*
mare, att, vid vissa tillfällen, extra judicialiter
afstraffa brottslingar.
Herr Stjernstam, Ludvig, rappläste följande:
(Se
Bilagan N;o 7)
Och fann Ridderskapet och Adeln för godt,
att så vål Friherre Rehbinders ofvannämnda
Memorial, som Herr Stjernstams, i anledning
deraf, nu afgifne yttrande, till Lagutskottet remittera.
Föredrogs å nyo Herr Thams, Wollrath,
den 10 sjstlidne Februari förmiddagen väckte
motion, angående antagande af en allmän Näringsfrihet,
såsom medel till den nuvarande förlägenhetens
afhjelpande; jemte de i samma ämne
den 15 sistlidne Februari afgifne yttranden
af Herr von Hartmansdorff, August; Grefve
von Schwerin, Fredric Bogislaus; Herr Rosenblad,
Bernhard; Herr Tham, Wollrath; Herr
Lefrén, Johan Pehr; Grefve Cronhjelm, Polycarpus;
Herr von Qvanten, Carl; Friherre Björnstjerna,
Magnus; Grefve Posse, Carl Henric;
Herr Pereswetoff Morath, Anders Vilhelm; Friherre
Anckarsvärd, Carl Henric; Friherre Boije,
Ludvig; Herr von Heijne. Georg; Herr Mannerstam,
Johan; Grefve Lövenhjelm, Carl Axel
och Friherre Cederström, Jacob.
Herr Silfverberg, Magnus Diedric, hade
inlemnat ett Memorial, hvilket upplåstes, så
lydande:
19=
Ben 5 Alarik,
(Se Bilagan N;o 8)*
Herr Liljeftråle, Gustaf, hade inlemnat
följande, sorn upplåstes:
(Se Bilagan N:o g.)
Herr Grefven och Landt Marskalken hem*
stållde att så vål Herr Thams ofvannåmnde motion,
sorn de i samma ämne, så vål den i5 sistledne
Februari som denne dag af åtskillige Ledamöter
afgifne yttranden, måtte till Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskotten re«;
mitteras; hvilket bifölls.
Å nyo föredrogs Herr von Hartmansdorff,'
August, d. 28 sistlidne Februari på bordetlagde
Memorial, rörande ändring af åtskillige Oeconomiska
Författningar.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, hade
inlemnat ett så lydande Memorial:
(Se Bilagan N:o 10.)
Herr Cederschjöld, Pehr Gujtaf: Med
fullkomligt erkännande af Herr von Hartmansdorff
välmening, kan jag likväl ej undgå att på
det högsta bestrida det sått, hvarpå lian under en
och samma cathegorie sammanblandat oeconomiska
och polis-mal: hvilka åro i alla afseenden väsendtligen
åtskillda. Den oeconomiska lagstiftningen
år enligt vår Grundlag, öfverlemnad ensamt åt
Kongl,
t)cn 5 Martil,
Kongl. Maj.-t och Ständerna hafva deruti blott
förbehållit sig att få framställa underdåniga
Önskningar. Då deremot Polislag, ej lärer såsom
jag förut haft äran anmärka, kunna Vara
annat ån allmän civil- och crirniual-lag; så
synes polislag omöjligen kunna stiftas, utan af
Konung och Stånder gemensamt. J^g finnér
derföre att det skulle vara i högsta grad olämpligt)
att, såsom Herr von Hartmansdorff föreslagit,
i underdånighet önska, att Kongl Majit
täcktes afven vid polislagars stiftande, följa
andra principer: ty derigenom skulle Riksens
Ständer erkänna Kongl. Maj:ts förmenta rått att
utan Ständerg biträde stifta polislagar; och StMn»
derna sålunda i sjelfva verket önska bort sin
dyrbara rått att i denna lagstiftning deltaga. Jag
får således vördsammast anhålla, att motionen
må, tillika med dessa mina anmärkningar, äfven
till Lagutskottet remitteras.
Herr von Hartmansdorff, August i Herr Cederschjöld
har fästat Ridderskapets och Adelns
Uppmärksamhet på skillnaden emellan ordningsoch
hushållsmål; men jag tillstår mig icke veta
hvarest någon sådan skillnad är i Grundlagen
upptagen. Då emellertid både Herr Cederschjöld
och Grefve Gyllenborg velat gifva en större
vigt åt min motion, ån jag sjelf gjordt, afstår
jag utan invändning från mitt yrkande af remiss
derå till OeconomieUtskottet, öfverlemnande till
Ridderskapets och Adelns bepröfvande, huruvida
motionen snarare bör behandlas af StatsUt
-
Ridd. Ad, Fröt. a. Band.
Den 5 Martil,
skottet. Innehållet af densamma år visserligen
sådant att det möjligen kunde föranleda till åtgärder
af ConstitutionsUtskottet; men jag har
icke väckt den i sådant ändamål, och tror att
Riksens Ständer Utan afseende på hvad Consti.
tutionsUtsbottet kan anmärka i anledning af de
Protocoller detsamma har till granskning, böra söka
att få ändring i de osconomiska författningar, som
strida mot Grundlagens anda, samt att förebygga
det sådane icke hädanefter må utfärdas. Derföre
och emedan någon förändring i 89 §. RegeringsFormen
ej så snart kan äga rum elier
väntas, år det som jag föreslagit, att man i önsk.
ningsvåg måtte göra den underdåniga framställning,
hvarom nu år fråga.
Herr Cederfelt]öld: I anledning af Herr
von Hartmansdorff* yttrade okunnighet om någon
i Grundlagen stadgad skillnad emellan oeco•
nomiska- och ordningsmål, vill jag blott anmärka:
att just den omständighet, att Grundlagen
ingen ting nämner om ordnings- eller polismål,
synes bäst bevisa, att detta slags lagar
ej bör stiftas annorlunda, ån allmän civil- och
criminallag, hvartill de, till sisi natur och beskaffenhet,
ovilkorligen höra. Så måste,de åtminstone
anses och stiftas intilldess Kongl. Maj:t
och Riksens Ständer finna för godt att, genom
något tillägg i Grundlagen, derom annorlunda
förordna. Slutligen vili jag blott tillägga, att
jag emellan oeconomiska- och polis mål tänker
mig en ganska väsendtlig skillnad, hvilken, synes
mig kunna skarpt uppdragas sålunda: att oeco
-
Deilia Martil
nomisk lag år inskränkning af den enfkildtes
näringsflit, till bejråmjande af allmän välmåga;
och deremot polislag, inskränkning af
den enfkildtes personliga frihet till befrämjande
af allmän ordning och säkerhet. Huru
jag må förvalta och söka förkofra min egendom,1
derom har jog i Grundlagen öfverlemnat åt mira
Konung att förordna; men till hvarje inskränk-;'
ning i min personliga frihet, fordras, enligt sam-f
ma Grundlag, ovilkorligen tre Stånds bifall ocht
samtycke.
Herr Grefven och Län dtMar ska Iken hem-'
ställde om icke, enar de, i Herr von Hartmans^
dorffs Memorial, upptagna äsinen syntes tillhöra,
ej mindre Lag- än Allmänna Besvärs- och!
Oeconomie-Utskottens handläggning, berörde
Memorial kunde till nämnde Utskott remitteras,'
Ropades Ja,
Föredrogs å nyo Herr Thamsj Wollrath;
den 28 sistledne Februari på bordet lagde Me-*
morial, angående förändring af de, i afseende
på HusbehofsBrännvinsbrånningen, nu gällande
Författningar.
Friherre Sljernfiedt, Lars, anförde skrif-'
teligen:
(Se Bilagan N;o 11.)
Uppå derefter af Herr Grefven och Landt-,
Marskalken gjord proposition, fann Ridderskap
19*
Ofri ^ Martu;
pet och Adeln för godt, att så val Herr Tham
ofvannämnde Memorial, som Friherre Stjernstedts,
i anledning deraf, nu afgifne yttrande,
till Bevillnings- samt Allmänna Besvärs och
Oeconomie-Utskotten förvisa.
Föredrogs å nyo Herr Liljestråles Gustaf
den 26 sistledne Februarii förmiddagen på bordet
lagde Memorial, angående Hjelp-Rotarnes
ersättningsskyldighet till StamRotarne.
Herr Riben, Carl Wilhelm, anförde skrifteligen:
(Se
Bilagan N:o 12).
Friherre Ridderstolpe', Fredric: Jag anser
som min pligt att, hvad Westmanlands Län
vidkommer, tillkännagifva att Landshöfdingen
derstädes i följd af Kongl. Maj:ts Nådiga befallning,
sammankallat Rotehållarena och att
dessa (till stadgande af bidraget ifrån Ut-rotarne
till Stam-roten) bestämt årliga värdet af
Soldatens Hus och Täppa till En Tunna Råg,
utgående enligt Länets Markegång och fördelad
likmätigt hvarje Rotes öretal i Soldat-nuinmern.
Denna öfverenskommelse harerhållitKongl.
Maj:ts Nådiga Stadfästelse, hvadan jag, såsom
både Rotehållare och Regements-Chof ej kan
medgifva någon ytterligare handläggning af
denna fråga.
Herr von Qvanten, Carl, hade inlemnat
ett så lydande Memorial;
Den 5 Mar lii.
(Se Bilagan N:o 13.)
197
Herr Rothlieb, jlxel'. Jag får anmärka, att vid
Calmare Regemente äfvensom vid första Östgötha
Grenadier-Regementet befinnes mycken olikhet
11 ti den afgift, som utgår från Strö-Rotarne
till Stam-Roten och sorn benämnes med planpenningar
för Torpen. Innan den ifrågavarande
författningen utkom, som bestämmer, åtminstone
i Calmare Län, att endast 12 kappar
Spannemål skola beräknas såsom plan-penningar
för Soldat-Torpet på hela Roten , det vill
säga 4 kappar på den Strö-Rote som utgör ett
halft Hemman, hade flere Stam-Rotar träffat
contracter med sina Strö Rotar om en å^lig afgift
till 10 å 12 R:dr; härigenom har uppkommit
ett högst olika förhållande rotar emellan
inom samma Regementen; och önskeligt vöre,
att en lika afgift bestämdes för alla rotar. De
onera som ej äro jemt fördelte, ' äro i samma
mon tryckande; och sådane Stam-Rotar som
endast i ersättning för Torp-planen erhålla några
kappar säd, kunna med skäl anses lidande,
när andra Stam-Rotar hafva af sina Strö-Rotar
en mångdubbel inkomst.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord proposition, fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att så väl Herr Liljestråles
ofvannämnde Memorial, som de af åtskilige
Ledamöter, rörande samma ämne, nu
afgifne yttranden, till Allmänna Besvärs- ocL
Oeconomie-Utskottet remittera.
ig8
Deri 5 Martil,
Föredrogs å nyo Friherre Rehbinders, Johan
Fredric, den 28 Februarii på bordetlagde
Memorial, angående förändring af den förtjena
stefolk bestämde flyttnings-tid.
Friherre Ehrenborg, Casper Wilhelm-. I
anledning af Friherre iiehbinders förevarande
motion , anhåller jag att blott få gifva tillkänna,
att då Kongl. Maj.t år 1819 i nåder utfärdade
en förnyad Tjenstehjons-stadga deruti
flyttnings-tiden förändrades ifrån den a4 September
till den 24 Oetober, skedde en sådan
förändring just med anledning af Riksens Ständers
vid tvenne föregående Riksmöten yttrade
önskningar. Kongl. Maj;t hade i detta ämne
redan förut låtit infordra alla fnöjeliga upplysningar,
och i Kammar-Expeditionen af Kongl.
Maj:ts Canzli förvaras en mängd handlingar
i detta ämne, som ojn de genom Hof-Canzle.
rens försorg, af Oeconomie-Utskottet infordras,
skola lemna Utskottet tillräckelig vägledning för
frågans bedömande.
Utskottet skåll af dessa Handlingar ofelbart
inhämta, att Kongl. Maj:t vid förändringen
af flyttnings-tiden sökt i möjligaste måtto
uppfylla Riksens Ständers underdåniga begäran,
och vid beslutet derom rådfört Sig med de
ifrån alla olika landsorter inkomne uppgifter
och fordringar.
Herr von Qvanten, Carl: Jag tror Friherre
Rehbinders mening läi’er vara, att få den
nuvarande flyttnings-tiden förändrad till som
-
Dea 5 Martti.
199
maren ; men då denne årstid synes ännu mindre
lämpelig för tjenstehjonens flyttning, kan
jag för min del ej tillstyrka bifall af hvad Fri,
herre Rehbinder föreslagit, Den nu varande
flyttnings-tiden har så nyligen blifvit antagen,
att en rubbning deruti skulle medföra många
olägenheter, och villna om nog mycken obeslutsamhet,
synnerligast som beslutet är en följd
af föregående Ständers reitererade önskningar.
Jag anser således bäst låta det vara som det
är, och tror att många med mig skola häruti
instämma.
V
Herr \>on Becker, Carl Johan : Jag påminner
mig ej precist innehållet af Friherre Rehbinders
motion, men jag begagnar tillfället att
både för egen del och å innevånarnes i Westergöthland
vägnar, tillkännagifva olämpligheten
af nu varande flyttningstid, och att vi helst
skulle önska att densamma blef förändrad till
midsommaren, eller, om detta ej låter sig göra;
att åtminstone den fordna flyttnings-terminen
den 1 October åter måtte införas.
Friherre Ehrenborgh: Jag vill ingalunda
ingå i någon undersökning af sjelfva frågan;
anledningen dertill är den, att jag är Skåning
oeh således skulle kunna taxeras för ensidighet,
dä jag bestrider lämpeligheten af den föreslagne
flyttnings-tiden, hvilken för Skåne vo^
re ganska olämpelig. Anledningen hvarföre midsommaren
icke antogs för tjenstehjonens flyttning,
är så grundeligt utredd innan frågan af
Kongl. Maj;t afgjordes; så att jag ej tror att
Sqo *
Den 5 Martti,
någon ytterligare pröfning i detta afseende skall
vara erforderlig, eller att någre ridare upplysningar
pin flyttnings-'! len i allmänhet kunna
vinnas; och i synnerhet finner jag för min del,
att det skulle synas underligt, om, sedan Riksens
Ständer sjelfve föreslaget, och Kongl Maj:t
efter mogen öfverläggning fattat ett beslut som
för det hela af landet ansågs för 5 år sedan
vara det tjenligaste, detsamma nu åter skulle
andras och allt återställas i dess förra skick.
Friherre Ridderstolpe, Fredric: I hopp,
att mitt yttrande må få åtfölja remissen af
Friherre Rehbinders motion, anhåller jag få
nämna, att Westmanlands innebyggare helst
Önska, det flyttningstiden måtte utsättas tillslutet
af Juni månad; men att om ej denna termin,
utan någon annan skulle komma i fråga,
de hellre bibehålla deif nuvarande.
Herr Rothlieb, jlxel'. Jag bör ej obemärkt
lemna, att för Calmare Län, der jag är bosatt,
vore kanske början af Juni månad den bäst
passande tid för Tjenstehjons flyttning, ty vid
månadens slut inträffar vanligen löfbrytning,
trädesjordens beredning, med flere landtmanna.
göromål innan Höbergningen tager sin början.
För öfrigt anser jag elen nuvarande flyttetiden
olämpligare än den förra, som inträffade vid
Michaeli, emedan den nuvarande är utsatt på
en årstid, då vägarne vanligtvis äro svårast;
dessutom är det ej den minsta olägenhet, att
ett tjenstehjon, som skall flytta, oftast slösar af
vårdslöshet, med fodret till den 24 October;
Den 5 Martil,
2oi
sedan måste en Husbonde under den så kallade
friveckan skaffa sig legohjon i Stall och Ladugård,
intill nya tjenstehjonets ankomst den x
Nov.; således utfordringen för året ombytas
trenne gånger. Svårt, om ej omöjligt, blir att
träffa en passande flyttetid, lämplig för alla
landsorter, då local-omständigheterne göra,
hvad som skulle vara lämpeligt för den ena
provincen, mindre passande för en annan.
Herr Tham, Wollrath-. Jag tror visser-J
ligen att Förordningen rörande tiden för tjenstehjon
flyttning, likasom alla öfriga oeonomiska
författningar, med få undantag, åro helt och
hållet beroende af localen; och jag instämmer
vål med Friherre Ehrenborgh deruti, att det ser
underligt ut att vid den ena Riksdagen omgöra
hvad som vid den föregående blifvit stadgadt;
men jag finner också, att en sådan förändring,
som den man nu yrkat, år för många provincer
nödvändig.
Då frågan vid slutet af 1818 års Riksdag
afgjordes, fanns, som jag tror mig veta, icke
någon enda Adelsman ifrån Skaraborgs Lån,
som hår kunde upplysa hvad i nämnde hänseende
för Lånet bäst passade. Den då bestämde
flyttningstiden, är för Skaraborgs Läns innevånare
den mest olåmpeliga, ty den inträffar
just då de nyss börjat med boskapens stallfo..
dring, brånvinsbrånningen och linberedningen.
Men skulle ej en ändring af denna flyttningstid
kunna tillvågabringas, så att densamma kunde
utsättas till början eller slutet af Junii månad,
2C2
Den 5
hvilket for Skarnborgs Län vore det tjenligaste,
önskar jag åtminstone, att vi må kunna återkorwna
till den gamla, eller Michaelis.
Herr von Heijne, Georg: Jag påminner
mig ej med säkerhet, huruvida frågan om fiyttningstiden
afgjordes vid början elier slutet af
sista Riksdag; men det vet jag, att OeconomieUtskottet
hade frågan ganska tidigt under ompröfvande
och noga Öfvervågde de skål, som
sedan föranledde Utskottets tillstyrkande, att
flyttningstiden måtte till den 24 October bestämmas.
Jag erinrar mig vål nu icke alla dess
skäl; men jag ansåg dem då, och anser dem äfven
nu så giltige, att den på dem grundade
författningen bör bibehållas.
Herr von Qvanten, Carl: Herrar Roth;
lieb och von Becker hafva yttrat att flyttnings,
tiden måtte fastställas till sommaren. Jag tycker
likväl att dessa 8 Jånga sonnnardagarne vida
båttre kunna användas, ån om alla arbetare un«
der den tiden endast skulle slå dank. I min
ort åtmindstone, hafva vi ganska angelägna göromål
att då verkställa, och tillstyrker jag, derföre,
att flyttningstiden må vara om hösten.
Tjenstehjonen torde möjligen använda 8 dagar
om hösten mera till egen nytta, ån den vackra
sommaren, och för dem bör det i alla fall vara
likgiltigt, när frihetsveckan inträffar.
Herr Stjernjiam, 'Ludvig: Def bör ej fö.
ref all a underligt, att i ett ämne ef dea beskaffenhet,
som det nu förevarande^ å^igterne skola
Den o Martn,
2o5
vara ganska olika, och discussionen bår också
derom vittnesbörd. Då Herr Friherre Ridderstolpe
ansett sig böra för Westmanland ajternatift
yrka bibehållande af den nu varande flytt—
ningstiden, kan jag deremot för Hallands Lån,
hvarest jag år bosatt, icke deri instämma, utan
anser nyttigast att vid det i ämnet redan af
Riksens Ständer fattade beslut måtte få för-’
blifva.
Friherre Cederström, Jacob: Då fråga
nu blott år oin remiss af Friherre Rehbinders
motion, så hemställer jag till Höglofl. Ridderskapet
och Adeln huruvida det kan anses nödigt
att ingå uti en discussion om den omtvistade
flyttningstiden. OeconomieUtskottet har
redan ifrån de öfrige RiksStånden emottagit flera
motioner i detta fall, med förslag, snart sagt,
på alla månader i året, utan att det lärer blifva
för Utskottet möjeligt att förena allas önskningar
i ett enda mål, der hvar och en, allt
efter olika local, har sin egen mening.
Herr Grejven och Landt Marskalken föreslog
, att så väl Friherre Rehbinders ofvannämnda
memorial, som de af åtskillige Ledamöter,
rörande samma ämne, nu afgifne yttranden,
måtte till Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet
remiiteras.
Bifölls.
204
Dea § Mdrtii.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet hållet hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm, förmiddagen
den 5 Martii i8a3.
S. D Vid förnyad föredragning af Statsoch
BancolJtskottens den 25 sistledne Februari
afgifne, samt den i dennes förmiddagen på bordet
lagde Betänkande, angående förändring i
tiden och såttet för indrifningen af Götha Canal
Bolags- Götheborgs- samt Malmö- f. d,
DiscontVerks ännu utestående fordringar; blef
samma Betänkande, i anledning af de utaf åtskilige
Ledamöter dervid gjorde anmärkningar
till bemåldte Utskott återremitteradt. Ut supra.
S. D. Remitterades till
Stats- Utskottet:
1) Kongl. Maj:ts den 24 sistl. Februarii
förmiddagen på bordet lagde nådiga proposition
till Riksens Ständer, angående anslag så vål till
åtskillige byggnader till Veterinairlnråttningen i
hufvudstaden, som till en årlig Stat för samma
inrättnings framtida underhåll, uti dess fullkorn,
nade skick.
2) Kongl. Maj;ts den 24 sisth Februarii
förmiddagen på bordet lagde|4nådiga proposition
till Riksens Ständer angående Kronoskogar ne i
Riket, jemte de af Herr von Hartmansdorff,
Tirri 5 Martii,
2o5
August, och Herr von Schinckel, Johan Fredric,
i anledning deraf denne dag afgifne yttranden.
3) Herr Cederschjölds, Pehr Gustaf, den
24 sisth Febr. förmiddagen på bordet lagde Memorial
om indragning af de stipendier, hvilka
blifvit anslagne till understöd för Prester, sorn
studera Medicinen, och dessa stipendii-medels
användande till de nya behof för MedicinalVerket,
som vid denna Riksdag kunna pröfvas
vara angelägna; tillika med Herr Trafvenfelts,
Carl, i samma ämne denne dag afgifne yttrande.
4) Friherre 'Polis, Gustaf Philip, den 24
sistlidne Februari förmiddagen på bordet lagde
Memorial, om anslående af medel i anledning
af Hans Kongl. Höghet Kronprinsens förestående
förmälning.
5) Grefve von Plåtens, Baltzar Bogislaus,
den 24 sisth Febr. förmiddagen på bordet lagde
Memorial, om anslag af nödiga medel till bestridande
af de kostnader hvilka, i och för Hans
Kongl. Höghet Kronprinsens förmälning, dels
redan inträffat, dels ännu måste uppkomma; jernte
de af åtskillige Ledamöter, rörande samma
ämne, denne dag afgifne yttranden.
Lag- Utskottet:
Herr Lagerhjelms, Pehr, den 24 sistledne
Februari förmiddagen på bordet lagde Memo
-
206
Den 5 Marlit.
rial, angående stiftande af en lag, som på alla
för varutransport nödige vågar, lämpar- allmänna
lagens stadgande i 25 Cap. i §. ByggningaBalken,
om Landsvägar; tillika med Herr af
Wingårdhs, Johan, rörande samma ämne denna
dag afgifne yttrande.
Stats- famt Allmänna Besvärs- och
Oeconoinie- Utskotten:
Herr Anckarsvärds, Apgust, den 24 sisth
Febr. f. rn. på bordet lagde Memorial, om rättighet
för Nerikes Rusthållare, att för hästfrihet
betala samma vacance-afgift , som Rusthållarne
i Öster- och Westergöthland, samt
att Nerikes Esquadron af LifRegementets Husarcorps,
måtte med Nerikes In fanteriRegemente
sammanslås; tillika med de af åtskilige Ledamöter
rörande samma ämne denne dag afgifne
yttranden.
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskoitet:
i:o
Grefve von Plåtens, Baltzar Bogislaus,"
den 24 sistledne Februarii förmiddagen på bordet
lagde Memorial, om rättighet för Norrska
Skepp att, under alla förhållanden, i Svenska
hamnar behandlas lika med Svenska Skepp så
länge desse njuta samma rätt i Norrska hamnar.
2:0 Herr Lefréns , Johan Pehr, den 24
sistledne Februarii förmiddagen på bordet lagde
Memorial; om sättet att så tillverka Svenskt
Den 5 Marlit.
201
Jern, att Jet på Norra America Iean vinna af-:
sättning.
3:o Herr Tolls, Florns, elen 24 sistledne
Februarii eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
om åtgärder till afhjelpande af den forsland
varande penninge-förlägenheten.
4:o Herr Montgommeries, Gustaf, den 24
sistledne Februarii eftermiddagen på bordet lagde
Memorial, om nedsättning af den nu stadgade
skjuts-legan.
Stats-, Banco- samt Allmänna Befvärs- och
Oeconomie- Utskotten:
Friherre Cederströms, Jacob, den 26 sistlidne
Februarii, förmiddagen, på bordet lagde
Memorial, innefattande anmodan till bemälte
Utskott att inom fjorton dagar efter delfående!,
bestämma och för Riksens Ständer framlägga
grunderne för det Statsliushållnings-system som
hädanefter skall följas; jemte de af åtskilige
Ledamöter i anledning deraf denne dag afgifne
yttranden. Ut supra.
Utdrag af Protocollet hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm, eftermiddagen
den 5 Martii 1820.
S. D. Vid förnyad föredragning af ConstitutionsUtskottets
den 20 sisth; Februarii aflåtne,’
samt den 28 i samma månad på bordet lagdo
208
Den 5 Martti.
Memorial, angående frågan om tillsättande af
ett Serskildt Riksens Ständers Utskott, i afseende
på den i flere delar af Riket, synnerligast
för Jordbruks-näringen öfverklagade förlägenhet
farni Ridderskapet och Adeln att samma Memorial
endast borde ^läggas till handlingarne.
Ut supra.
S. D. Föredrogos å nyo och biföllos, följande
Stats-Utskottets, den 22 sistledne Februarii afgifne
samt den 26 i samma månad på bordet
lagde Memorial och utlåtanden:
iso I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
proposition, angående Handlanden A. R, Lorents
ansökning om Skatte-köp af någre lägenheter
under Elfsborgs Kungs-Ladugård.
2:0 I anledning af Kongl. Majjts Nådiga
remiss , uppå Landshöfdingen Grefve A. von
Rosens underdåniga ansökning, om befrielse
från ansvarsskyldighet i afledne Krono-Fogden
Grönvalls balance.
3:o Angående Allmogens i åtskillige Härader
af Malmöhus Län dagsverks-skyldighet
till Flyinge och Dahlby Kungsgårdar.
4:o I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
proposition, angående de så kallade Schlegelska
köpegodsen i Halland.
5:o I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Pro3
Dun 5 Martii.
20^
proposition angående framtida dispositionen af
Wendtholms Hoff Stall-Äng.
6;o I anledning af Kongl. Maj.ts Nådiga
remiss uppå Minister-Residenten i Frankfurtr
Hjorts, underdåniga ansökning om utbekommande
af afledne Abbé Voglers pension.
7:0 s I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
remiss uppå Kyrko-Rådets i Calmar underdåniga
ansökning om medels anslående för reparation
af Kyrkobyggnaden derstädes.
8:0 Angående tillåtelse för Stats-UtskottetJ
att, i anseende till mängden och beskaffenheten
af de Stats-Utskottet tillhörande ärenden, få,
utom de förut antagne 3:ne, ytterligare antaga
2:ne Canzlister. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- oell Oeconomie-Utskottets den ig sistledne
Februarii afgifne, samt den 26 derpå
följde eftermiddagen på bordet lagde Memorial
om utskrifvande af serskildta exemplar till hvarje
Utskott utaf remissacter i mål, som till sammansatta
Utskott remitteras, blef samma Memorial
af Ridderskapet och Adeln bifallit. Ut
supra.
S. D. Remitterades till
Stats- Utskottet:
j) Friherre von Diibens, Carl, den 26
Ridd. o, Ad. Prot, 2 Band. lå.
210
Deri 5 Mcirtii,
sistlidne Februårii förmiddagen på bordet lag0
de Memorial, om förbättring i Westgötha Regementes
aflöning; jemte de af åtskiliige Ledamöter
rörande samma ämne afgifne yttranden.
2) Herr Berghmans, Ambrosius Magnus, d.
26 sistlidne Februari, förmiddagen, på bordet
lagde Memorial, angående inköp af CarizliRådet
Schöerbings afhandling om det råtta Skogshushållningssåttet,
jemte de af åtskiliige Ledamöter
i anledning deraf afgifne yttranden.
3) Grefve Gyllenborgs, Johan Hennings,
den 26 sistledne Februarii, eftermiddagen, på
bordet lagde Memorial, angående nedsättning af
Saltpeters gården intill nästa Riksdag, och utlåning
af Saltpeter-fonden.
4) Friherre Cronstedts, Carl Fredric, dert
26 sistledne Februarii, eftermiddagen, på bordet
lagde Memorial, angående Hemmansråntanå
utgörande i spannemål eller jern, som i orteit
produceras, efter ett medelpris af to års markegång.
5) Herr Rosenblads, Bernhard, den 26 sistlidne
Februarii, eftermiddagen, på bordet lagde
Memorial, om nedsättande af en Comité, till
undersökning om uppkomsten och råtta naturen
af alla utaf Hemman och Lägenheter, under åtskilige
namn, till Staten utgående utskyldex-.
6) Herr Rosenblads, Bernhard, den 26
sistlidne Februarii, eftermiddagen, på bordet
Den 5 Martil,
lagde Memorial, om förökadt anslag å Sfat till
Kongl Biblioteket i Stockholm* så Väl för inköp
sorn utgilvande af böcker.
7J Herr Bothliebs* Axel, den 98 sistlidne
Februarii, på bordet lagde Memorial, angående
dispositionen af Ådelforss Guldverk och de derunder
lydande lågenheter.
8) Friherre Rehbinders, Johan Fredric,
den 28 sistle^ne Februari på bordet lagde Memorial*
angående Saltpetergården; jemte Friherre
Wirséns, Gustaf Fredric, i anledning deraf
afgifne yttrande.
g) Herr Stjerncreutz^, Petter Niclas* den
28 sistlidne Februarii* på bordet lagde Memorial,
angående indragning af VåxelControlleurs
tjensterne,
10) Herr von Beckers, Carl Johan, den
28 sistlidne Februari på bordet lagde Memorial*
angående inrättande af en gemensam klubb
för alia RiksStånden- jemte de af Herr von Hartuinnsdorff,
August, och Herr von Becker, rörande
samma ämne denne dag afgifne yttranden^
BanCoUtJkotteti
Grefve De la Gardies, Jacob* den 26 sistl»
Februarii förmiddagen på bordet lagde Motion,
angående rättighet för Stockholms Sparbank* att
emot 5 procents ränta få i BancoDisconten insätta
en summa af 5o*ooo Riksdaler Banco$
2i2 A‘;i 5 Martif,
jemte de af åtskilliga Ledamöter, i anledning
deraf, afgifne yttranden. Ut supra.
■* t
S. D. Remitterades till
Stats- ocJi BancoUtskotten:
1) Herr von Qvantens, Carl, den 26 sist—
lidne Februarii, förmiddagen, på bordet lögde
Memorial, innefattande förslag till en fmanceplan.
2) Herr Estenbergs, Pehr, den 26 sist]:
Februarii förmiddagen på bordet lögde Memorial,
innefattande ett finance-project; jemte Herr
Estenbergs rörande samma ämne denne dag afgifne
yttrande.
3') Friherre Wrangels, Henning, den 10
sistlidne Februarii, förmiddagen, på bordet lagrie
motion, om införande i Sverige af ett Credit-system,
grundadt på hypothek af fastigheter;
jemte Herr af Lundblads, Johan Fredric,
den 12 sistlidne Februarii, förmiddagen, rörande
samma ämne, afgifne yttrande.
4) Herr Hjertås, Gustaf, den 28 sistlidne
Februarii på bordet lagde Memorial, angående
Bankens förvaltning intill nästa Riksdag.
5) Friherre von Saltzas, Gustaf, den 28 sistlidne
Februarii på bordet lagde Memorial, angående
utvidgande of Banco-Discontens lånerörelse.
Den 5 Marlii,
2l5
6J Grefve Beckfries, Corfitz, den 28 sistIidne
Februarii, på bordet lagde Memorial, angående
en utgrening af Bankens låne-anstallt
tili förmon för Provinsen Skåne. Ut supra.
S. D. Remitterades till
Stats- och Bevillnings-Utskotten:
„ Friherre Ridderstolpes, Fredric, den a6.
sistlidne Februarii, förmiddagen på bordet lagde
Memorial, angående den så kallade tre skiflings-afgiftens
utgörande och användande.
Bevillnings Utskottet:
1) Friherre von Schultzenheims, Conrad
Theodor, den ad sistlidne Februarii, förmiddagen,
på bordet lagde Memorial, angående en
ny method för Bevillningens utgörande.
\
2) Herr Montgommeries, Gustaf, den 10
sistlidne Februarii på bordet lagde Memorial,
angående fördelningen af den hvart och ett Lån
tillkommande Bevillningssumma på hvarje Fögderie
eller Socken inom Lånet. Ut supra. ,
Si D. Remitterades till
Stats- Jamt Allmänna B ef t års- och Oeconomie-
Utjkottet:
1) Friherre Wrangejs, Henning, den 36
sistledne Februarii förmiddagen på bordet lag^
de Memorial, angående förslag till en Postvagns
inrättning i Sverige; jemte de af Friherre Wrangel
f Henning, samt Friherre Carpelan, Wilhelm,
Den 5 Martii.
rörande samma ämne, denne dag afgifne yttranden.
2) Herr af Uhrs, Carl Dand, den 26 sistlidne
Februarii förmiddagen på bordet lagde
Memorial, angående förslag lill grunder för de
reglementariska föreskrifter , som kunna finnas
lämpefige till efterlefnad för den auetoritet,
hvilken, efter nu varande Dykeri-Octroys slöt,
kan komma, att emottaga oell verkställa de
med denna befattning förenade åligganden; jern*
te Herr von Hartmansdorff*, August, i anledning
deraf afgifne yttranden.
3) Friherre Ridderstolpe.?, Fredric, den 2Q
sistledne Februarii förmiddagen på bordet lagde
Memorial, om förändring i sättet vid Militiae-*
Boställens boriarrenderande; jpmte Friherre j\-  kerhjplms, Carl Axel, i anledning deraf afgifne
yttrande, Ut supra,
S. D. Remitterades till
Lag-Utakotlet s
1) Herr von Vegesaehs, Ernst, den 26
sistlidne Februarii förmiddagen på bordet lagde
Memorial, angående Revisions-skillings anskaffande
såsom vilkor för rättigheten att draga
Hof-Råtts Dom under K:gl. Maj:ts nådiga
pröfning.
2) Herr von Franckens, August, den 20
sistlidne Februarii förmiddagen på bordet lagd*
Den 5 .‘Martii.
215
Memorial, om ändring i 9 Cap. 1 §. UtsökningsBaiken.
5) Friherre Ridderstolpes, Fredric, den 26
sistlidne Februarii, förmiddagen, på bordet lagi
de Memorial, angående medel till förekommande
af skogsåverkan.
4) Friherre Rehbinders, Johan Fredric, d.
26 sisth Februarii, förmiddagen, på bordet lagde
Memorial, om Länsmäns skiljande fran all
andel i de böter, hvilka kunna härledas från ärenden,
med hvilka de hafva befattning; jemte Hr
Ehrenborgs, Casper, i anledning deraf afgifne
yttrande.
5) Friherre Skjöldebrand», Pehr Eric, den
«6 sistlidne Februarii, förmiddagen, på bardet
Jagde Memorial, om en så beskaffad lagföråndring,
att icke någon må för proprie borgen
bysåttas, så långe gåldenåren kan inom Riket
anträffas.
6) Grefve Gyllenborgs, Johan Henning, den
26 sistlidne Februarii, eftermiddagen, på bordet
lagde Memorial, om stiftande af en lag,
angående jordägares förmonsrått vid utmätning
å Landtbonde» tillhörigheter.
7) Friherre Cronstedt», Carl Fredric, den
26 sistledne Februarii, eftermiddagen, pä bordet
lagde Memorial, angående skärpning af straffet
för skogsåverkan.
2l6
! Den 5 Marth,
8) Herr af Ekenstams, Israel, den 26 sistlidne
Februarii, eftermiddagen, på bordet lögde
Memorial, angående ändring af Kongl. Förordningen
den i5 Junii 1800 om städsel och lego
af jord på landet.
g) Herr af Ekenstams, Israel, den 26 sistledne
Februarii eftermiddagen på bordet lagde
Memorial, om förbud för Ledamöter i HofRätt,
att sig emellan byta lottade mål- jemte de af
åtskillige Ledamöter, i anledning deraf, afgifne
yttranden.
10) Friherre Rehbinders, Johan Fredric, d.
28 sistledne Februari på bordet lagde Memorial,
angående rättighet för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
och vederbörande Domare, att
■vid vissa tillfällen, extra judicialiter afstraffa
brottslingar; jemte Herr Stjernstams, Ludvig,
rörande samma ämne, afgifne yttrande.
11} Grefve Lewenfjaupts, Claes, den 2&
sistlidne Februarii, på bordet lagde Memorial,
angående privat-Bankers inrättande.
12) Friherre Posse», Christer, den 28 sistlidne
Februarii på bordet lagde Memorial, angående
^förändring af författningarne rörande
Edgång,
15) Herr Gyllenheims, Eric Gustaf, den 28
sistlidne Februarii på bordet lagde Memorial,
rörande de allmänna fängelse-anstalterna och
om förändring af vissa strafflagar. Ut supra,
Den 5 Martil,
2x7
S. D. Remitteradess till
Lag- samt slllmånna Besvärs- och
OeconornieUtskottet
1) Herr Thams, Wollrath, den 10 sistlidne
Febr. f. m. väckte motion, angående antagande
af en allmän näringsfrihet: såsom medel till den
nuvarande förlägenhetens afhjelpande; jemte de
i sapnna ämne, så väl den i5 sistledne Februari,
som denne dag, af åtskillige Ledamöter afgifne
yttranden.
2) Herr von Hartmansdorfls, August, den
28 sistledne Februari på bordet lagde Memorial,
rörande ändring af åtskillige Oeconomiska
Författningar. .
Stats-, Banco- famt Ali manna BeJvårs- och
Oeconomie-Utskotten :
Herr von Staels, Samuel, den 10 sistlidne
Februarii, förmiddagen, väckte motion, angående
åtskillige anstalters vidtagande till den öfverklagade
förlägenhetens afhjelpande.
Stats-, Lag- famt Allmänna Befvårs- och
Oeconomie- Utskotten:
Herr von Q vantens, Carl, den 10 sistlidne
Februarii, förmiddagen, på bordet lagde Memo.
rial, angående föreslagne medel till den allmänna
förlägenhetens afhjelpande, samt räntans
nedsättande å lån utur Publika Cassör,
ai8
Den 5 Marlit.
Bevillnings- samt Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtslotten: <
Herr Thams, Wollrath, den 28 sistledne
Februari på bordet lagde Memorial, angående
förändring af de i afseende på Husbehofsbrånvinsbränningen
nu gällande Författningar,- jemte
Friherre Sijernstedts, Lars, i anledning deraf,
afgifue yttrande.
Stats- och Lag-Utskotten',
Herr Hjertås, Gustaf, den 28 sistlidne Februarii
på bordet lagde Memorial, angående
rättighet att utfärda enskilta assignationer under
loo Riksdalers belopp.
Bevillnings- och Lag-Utskotten:
Friherre von Saltzas, Gustaf, den 28 sistlidne
Februarii på bordet lagde Memorial, angående
förändring af författningarne rörande
Utmätning. Ut supra,
S. D. Remitterades till
Allmänna Besvärs- och OeconomiUtskottet:
1)
Herr Liljestråles, (fustaf, den 26 sistledne
Februari förmiddagen på bordet lagde
Memorial, angående Tijelprotarnes ersättningsskyldighet
till Stamrotarne, jemte de af åtskilige
Ledamöter, rörande samma ämne, afgifne
yttranden,
Den 5 Martil.
2i9
2) Herr von Böckers, Carl Johan, den 26
sistlidne Februarii, förmiddagen, på bordet legde
Memorial, om åtgärders vidtagande till förekommande
af vattenflöden utaf sjön Wenern,
3) Herr von Hartmansdorff*, August, den
26 sistlidue Februarii, förmiddagen, på bordet
lagde Memorial, angående undersöknings anställande
i afseende pä Eeelesiastirjue och LåroStaterne.
4) Herr von Wahrendorffs, Anders den 26
sistlidne Februarii, eftermiddagen, på bordet lagde
Memorial oin jemkning i den vissa hemman
åliggande Krono-brefbårings-skyldighet,
5) Friherre Rehbinders, Johan Fredric, den
28 sistledne Februari på bordet lagde Memorial,
angående förändring af den för tjenstefolk bestämda
flyttningstid; jemte de af åtskilige Ledamöter,
rörande samma ämne, denne dag af
jfne
yttranden,
6) Friherre Rehbinders, Johan Fredric, d.
38 sistlidne Februarii på bordet lagde Memorial,
angående förändring af tiden för allmänna
landsvägars grusning,
i) Herr Tharas, Wollrath, den 28 sistlidpe
Februarii på bordet lagde Memorial, angående
vissa stadganden i afseende på husbyggnad
i Städerne utom Stockholm, Ut supra,
220 Den 6 Murtii,
.Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
kl. 10 ani altonen.
In fidem Protocolli
» O. J. Lagerheim.
Thorsdagen den 6 Mardi.
Plenum klockan 5 eftermiddagen.
Föredrogos å nyo och remitterades'till
StatsUtskottet;
ij Herr Lagerhjelms, Pehr, den 28 sistledne
Februari på bordet lagde motion, angående
bildande af en så kallad Krigscassa.
2) Herr af Uhrs, Gustaf, den 1 dennes
förmiddagen på bordet lagde Mernorial, om en
förändrad förvaltning af Strömsholms och Kungsörs
Kungsgårdar.
7>) Herr Gripenvaldts, August, den 1 dennes
förmiddagen på bordet lagde Memorial, om
iörökadt anslag af ManufacturDiscontens Fond,
för lån åt Glasbruksägare.
4) Grefve Mörner®, Carl, den 1 den tieg för
-
Den G Martti,
221
middagen, på bordet lagde Memoria], angående
anslag å Stat, för en ProvincialLåkare i Sunnerbo
Hårad af Kronobergs Lån.
I
5) Herr Ehrenborgs, Casper, den i dennes
förmiddagen på bordet lagde Memorial, om anslag
å Stat till ved för LandsCanzlierne och
LandtRånterierne.
6) Herr Montgommerie Cederhjelm®, Josias,
<1. l dennes förmidd. på bordet lagde Memorial,
om förhöjning af lönerne för Befälet och Manskapet
vid Wermlands Fältjägare Regemente.
7J Friherre Anckarsvårds, Carl Henric, den
I dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
angående tillökning i lönerne för de fyra
StatsSecreterarne.
8) Herr Montgommeries, Fabian, den 1
dennes eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
0111 upphörande af de vanliga afdragen å lönerne
vid befordringar till embeten och tjenster.
9) Herr Klingstedts, Gustaf Fredric, den
1 dennes eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
angående Allmänna Magazinslnråttningen.
10) Herr Anckarsvårds, Michael, den 1
dennes eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
angående Ministern Lagersvårds fordran hos
Kongl. Majit och Kronan.
1 j) Herr Anckarsvärds, August, den 1 den->
222
Den (, Martti,
nes eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
om ändring i den nu gällande lleklädnadsförordningen
för en del af Infanteriet, samt om
rättighet för Nerikes Regementes Rotehållare,
att antingen återfå de vid Indelnings-Verkets
upprättande, detn anslagne räntor, till hjelp vid
Soldatbeklädnaden, eller ork varda befriade från
skyldigheten, att bidraga till munderingen»
Besittnings- Utskottet i
l) Herr von Heijnes, Georg, den i dennes
förmiddagen på bordet lagde motion, angående
ändring i BeviliningsFörordningens stadgande, i
afseende på taxering af fast egendom å landet.
2~) Herr Königs, Johan, den l dennes förmiddagen
på bordet lagde Memorial, angående
ändring i BevillningsFÖrordningen, i afseende på
ointecknade capitaler.
5) Herr von Hartmansdorff*, Angust, den
1 dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
rörande Portofrihet, eller ett bestämdt Post*
porto för Tidningar.
4) Friherre Lagerbjelkes, Johan, den i dennes
eftermiddagen på bordet lagde motion, om
erläggande af stämpelafgift för Tidningar.
BancoUtsbottet:
i) Herr Lagerhjelms, Pehr, den 28 sist—
ledne Februari på bordet lagde motion, angå
-
Den 6 Martil,
223
ende skyldighet för Banken, att efter en viss
cours emottaga silfver.
2) Herr Lagerhjelms, Pehr, den 28 sist—
ledne Februari på bordet lagde motion, angående
fortfarande intill nästa Riksdag af Bankens
lånebiträden till JernContoiret, Strömrensoingsfonden,
Götha CanalBolag m. m.
Stats- och BancoUtJliottem
Herr Gripensvärds, Fredric Adolph, den 1
dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial*
angående föreslagne medel till den allmänna
förlägenhetens afhjelpande.
Stats- famt Allmänna Besvärs- och Oeconomii
Utskotten:
Friherre Wrangels, Flenning, den 1 dennes
förmiddagen på bordet lagde Memorial, örn me;
del till afhjelpande af den allmänna förlägen^
heten.
Lag- Jämt Allmänna B ef vars- och OeconomiUtjkotten
1)
Herr af Ekenstams * Israel, den l denhes
förmiddagen på bordet lagde Memorial, angående
en förändring i Kongl. Förordningen d.
2 8 April 1819, rörande Exclusive Privilegiers
meddelande,
2) Herr Anckarsparre, Ingemar August, d.
1 dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
Den 6 Murtii.
om rättighet för jordägare i allmänhet, att fritt
begagna de å deras ägor växande Ekar.
5) Herr Reutersv^rds, Pehr Adam, den 3
dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
angående ändring i Författningarne, rörande
Vattenverks anläggande.
Stats- och Banco- samt LagUtskotten'.
Friherre Wrangels, Henning, den i dennes
förmiddagen på bordet lagde Memorial, om inställande
af Publique Cassors lagsökningar, intilldess
Financeregleringen blifvit uppgjord.
LagUtJkottet:
\
i'» Herr Lagerhjelms, Pehr, den 28 sisfledne
Februari på bordet lagde motion, angående
förändring af Författningarne rörande utmätning
af fast egendom.
aj Herr Lagerhjelms, Pehr, den 28 sist—
ledne Februari på bordet lagde motion, angå;
ende fastställande af en liqvidationsgrund emel.
lan långifvare och låntagare.
o) Friherre Ridderstolpes, Fredric, den 1
dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial
om nödvändigheten af Arbetsdomars återinförande.
k) Grefve Gyllenborgs, Johan Henning, d.
I dennes förmiddagen på bordet lagde Memo
\
rial,
Den 6 Martil
2.25
rial, rörande ändring i nu gällande lag, angående
brandstodsförening.
5) Herr Königs, Johan, den i dennes förmiddagen
på bordet (agde Memorial, om vissa
föreskrifter i afseende på extra Domares förordnande,
6) Herr Ehrenborgs, Casper, den i dennes
förmiddagen på bordet lagde Memorial, angående
ett föreslaget tillägg uti 24 §, af nu gällande
inteckningsförordning.
7J Herr Ssbelfelts, Zacharias Johan, den i
dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
om en lag till förekommande af procenteri.
8) Herr Wnlfraths, Carl Guataf, den i dennes
eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
bm skärpning i straffet för skogsåverkan.
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet:
1)
Herr Lagerhjelrhs, Pehr, den 28 sistledhe
Februari på bordet lagde motion angående
näringsfriheten.
2) Herr von Heijnes, Georg, den i dennes
förmiddagen på bordet lagde motion, angående
afskaffande af guld och silfver på vissa
uniformer.
Ridd. 0. Ad. Prot. 2. Band. 15.
Den 6 Mar lii.
3) Friherre Ridderstolpes, Fredric, den i
dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
angående medel till befordrande af upplysning
och sedlighet hos Allmogen.
4) Friherre Rudbeeks, Alexander, den i
dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
rörande upphåfvande af råttigheten för Stockholms
stad, att uppbära de så kallade ParmTorgs-
och Renhållningspenningar för höj, halm
ved och brånkol.
5) Friherre Wrangels, Henning, den 1 dennes
förmiddagen på bordet lagde Memorial, angående
åtgärder till inskränkande af Finska handeln,
jemte de af Grefve Lövenhjelm, Carl
Axel, Friherre Anckarsvärd, Carl Henric, Herr
Lefrén, Johan Pehr och Friherre Wrangel rörande
samma ämne sistnämnde dag afgifne yttranden*
6)
Grefve Hårds, Carl Gustaf, d,en 1 dennes
förmiddagen på bordet lagde Memorial, om
rättighet för enstaka Hemmansägare i allmänhet,
att inrätta och anslå tillj och med tiondedelen
af deras jordrymd till sårskiite lägenheter.
0
7) Grefve Gyllepborgs, Johan Henning, d.
I dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
angående visse föreskrifter för meddelande
af pass åt kringvandrande Gesäller, samt pers
mittsrade Soldater och Båtsmän.
Den 6 Martii. 227
<M 4
8) Herr Königs, Johan, den i dennes förmiddagen
på bordet lagde Memorial, om förändring
af de i Riket brukliga Mått, Mål och
Vigt.
$) Herr Königs, Johan, den i dennes förmiddagen
på bordet lagde Memorial, om föreskrifter
i afseende på tillverkningen af papper.
roj Herr Ribbings, Arvid, d. I dennes förmiddagen
på bordet lagde Memorial, angående
överenskommelser om Prest-rättigheter.
11) Herr Hallenborgs, Carl Johan, den i1
dennes eftermiddagen på bordet lagde Memorialj
om förändrad tid för mönstringar.
12) Herr Königs, Johan, den 1 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Memorial, om förändring
i flyttningstiden för tjenstehjon.
Stats-, och Lag- samt Allmänna Befvårs- och
Oeconomie-Utskatten:
Friherre Wrangel», Henning, den 1 dennes
f. in på bordet lagde Memorial, om förändring
i fångföringssåttet, jemte de af Grefve
Löwenhjelm, Carl Axel, och Friherre Wrangel,
rörande samma ämne sistnämnde dag afgifne
yttranden.
Föredrogs å nyo Ståts-Utskottets den 22
sisth Februari afgifne, samt den 1 dennes för
-
Den 6 Marlit.
iniddagen på bordet Jagde Utlåtande, i anledb
ning af Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss på Lands,
höfdingens i Skaraborgs Lån underdåniga hemställan
om Vakt vid LandsCanceiliet och LandsContoiret,
till säkerhet för contante medel och
handlingar.
Herr Tham, Wollrath: Genom de anmärka
ningar, som gjordes vid Betänkandet, då det
första gången upplåstes, förmodar jag så mycket
vara vunnet, att en återremiss lärer blifva af
nöden. Det torde vara styrkt, att läget af byggtiaderne
vid Mariaeholm år sådant, att vakt derstädes
behöfves. Af denna anledning får jag
anhålla om återremiss af Betänkandet.
Herr von Hartmansdorff, August: Då
flere Ledamöter ifrån Skaraborgs Lån yttrade
sig öfver detta ämne förra gången det förevar f
©mtalades äfven såsom ett alternatif, att galler
och jernluckor för fönsterna å LandsContoiret
skulle kunna göra samma tjenst som den vagt^
hvarom nu år frågai.
För mjn del anser det jag förra såkerhetsmåttet
vara så mycket lämpligare, som det kostar
mindre, och har den fördelen att också utestänga
vaktkarlen, om han skulle kånna sig fre.
stad att tillgripa den ombetrodda skatten. För
I andsContoirets Embetsmin bör Hes ej vara
förnärmande, att hafva galler för fönsterna i
deras Embetsrum, då hvar och en vet, att rådane
icke finnas der för att innestänga d.-nu rf
-
Den 6 Martil.
235
ian för att utestånga obehöriga personer. J
Banken arbeta åfven Embetsrnånnen i runi med
galler för fönsterna. Det sått sorn befunnits
tjenligt att förvara Bankens skatter, bör äfven
vara tillfredsställande i afseende å förvaringen
af allmänna medel i Mariestads L mdtRånteri.
Jag vågar alltså tillstyrka bifall å StatsUtskottets
Betänkande, > ,
Herr Ehrenborgh, Ccitper'. Det år med
mycken tillfredsställelse jag finner, att'mitt yttrande,
som i förbigående omnämnt alternativet
af luckor och galler, gifvit den värde Talaren
anledning att utveckla det besparingssystem, i
hvilket han så berömligen tållar med HögloQ.
StatsUtskottet. Likväl och ehuru det visserli.
gen år säkrare med galler, ån utan, kan jag ej
med honom fullkomligen instämma, då galler
göra rummen mörka. Hans jemförelse med
Banken år ej heller så alldeles adaequat, då
vid deq åfven finnes vakt* Jag förenar mig
således med Herr Tham i begäran om återremiss.
Det år mig okårt att uppehålla Ridderskapet
och Adeln med en så obetydlig omständighet,
men jag har ansett mig, ehvad utgång
saken än må få, böra ådagalägga, att det ej
varit utan anledning, som jag begärt anslaget.
Herr Hjerta, Gujiaf* Jag får endast tillkännagifva,
att orsaken hvarföre det andra alternativet,
nemligen jerngallers och luckors sättande
för fönstren, icke af Utskottet blifvit vidfördt,
år den, att en särskild fond lör Lands..»
Dea 6 Martu,
höfdingeResidencers underhåll finnes, hvarifrån
genom anmälan hos Regeringen, medel kunna
erhållas äfven till sådane obetydlige ändringar.
Hvad särskilt angår frågan om anslag till en
vaktkarl vid Skaraborgs Låns LandsCanzli, får jag
upplysa, att flere andra Lån åro i samina ställning,
ehuru blott för detta enda ett sådant anslag
blifvit begårdt. Hår bor äfven folk i nästa
flygeln, I Westerås skall LandsCanzliet
ligga lika långt afsides, och flere Residencer
åro i samma belägenhet.
Herr von Becker, Carl Johan: Det år endast
i afseende på det gjorde förslaget att jerngaller
skulle sättas för LandsCanzliets fönster,
som jag anhåller få påminna, att då huset är
fårdighygdt, sådane svårligen låra kunna insättas.
Hvad Herr Hjerta anfört, att flere Residencer
å^o i samma belägenhet, tror jag ej
böra afskräcka, når utgiften är för ett godt ändamål,
och icke betydligare an denna.
Grefve De la Gardie, Jacob: Då nu så
mycket blifvit ordadt om galler och jernluckor,
samt cm en särskild commendering till
förvarande af Skaraborgs Läns Lands - Contoir
och Landt-Rånteri, tror jag det vara öfverflödigt
för mig att derom yttra mig. Jag
anhåller blott få nämna, att jag känner ett
Landshöfding^Residence, der vakt är utan för
Rånteriet, och der en stöld begicks för få år
sedan af sjelfva vaktkarlen. Jag tillstyrker alltså
bifall till Utskottets Betänkande,
Dan 6 Martil.
Herr Grefven och LandtMar skalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg de vid
Ståts-Utskottets Utlåtande gjorde anmärkningar
hindra detsaminas antagande, samt på sådan
grund behagade Utlåtandet jemte anmärkningarne
till Utskottet återförvisa?
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Herr Grefven och Z^andtMarskalken
hemställde, om Ridderskapet och Adeln
behagade gilla StatsUtskottets Utlåtandet
Bifölls.
Företogs till pröfning Stats-Utskottets den
i4 sistledne Februarii afgifne, och den I dennes
förmiddagen på bordet lagde utlåtande, i
anledning af väckt motion, att för Statens räkning
ett hus måtte inköpas och inredas, så väl
med tjenlige Sessionsrum för Riksens Ständers
Utskott, som samlingsrum för Hedervärda BondeStåndet,
jemte Canzlb-rum och Archiver m. m.
Herr Montgommerie, Gujtaf: Ehuru denna
fråga ej tili afgörande nu kan upptagas,
hemställer jag likväl till framtida bepröfvande,
om icke de öfrige Ståndens hus, kunde såsom
flyglar förenas med Riddarhuset, hvarigenom en
närmare gemenskap Stånden emellan blef möjlig,
eller om icke, då Magazins-Directionen, Nu marner
Lotteriet oWcieGeneralAJfiftenpen tilläfventyrs
2Ö2
Den 6, Martil.
upplösas, någon af fleras byggnader' för dett$
ändamål må kunna begagnas.
Uppå derefter af Harr Grefven och LandtMctrskalken
gjord proposition blef Stats-Utskottets
Utlåtande af Ridderskapet och Adeln bifallit.
Vid förnyad föredragning af ExpeditionsUtskottets
den 27 sistledne Februarii afgifne,
samt den t dennes förmiddagen på bordet lagde
Memorial, innefattande utlåtande öfver Herr
Brumniers, Carl Magnus motion, angående en
förändrad redaetion af Bihanget till Riks-Ståndens
Protocoll, blef samma Memorial, uppå
derom af Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord proposition, af Ridderskapet och Adeln
bifallit.
\ k
Föredrogs å nyo Herr von Hartmansdorffs,
August, den 1 dennes eftermiddagen på bordet
lagde motion, angående visse vilkor för beviljandet
af ett ytterligare creditiv åt ConvoijCommissariatet,
jemte de af Friherre Lagerbjelke,
Johan, och Grefve Cronstedt, Claes,
samma dag, i anledning deraf afgifne yttranden;
Friherre Lagerbjelke, Johan , anförde skrifteligén;
j(Se
Bilagan N;0 i\
Herr von Hartmansdorff, August'. Då fag
förra gången hade äran yttra mig angående Stats
-
Den 6 Martti.
Revisorernas granskning af Convoij-Commissariatets
räkenskaper, lofvade jag lemna närmare
upplysning luiru dermed fordom tillgått. Nu
synes tillfället vara inne , att göra det.
I afseende på Convoij-medlens beskaffenhet
och sättet huru Riksens Ständers gransknings-rätt
uppkommit, utbeder jag mig således
få upplysa: att, enligt Riksené Ständers skrif.
Veise till Kongl. Maj:t af den :g September
1725, borde den så kallade extra Licenten
■’ eller Convoij-medlen icke betragtas annorledes
rän såsom en del af Tull-tägten, och räkenskaperna
insändas till Kammar-Collegium såsom
andra redogörelser för Stats-medel, Utom det,
att de Handlande förbehöllo sig, att, nar de
det åstundade, få efterse huru medlen blifvit
använde, borde Riksens Ständer pä. hvarje
Riksdag om administrationen underrättas.
Ständerne betingade sig således vid sjelfva början
af Convoij-Corn missariatets tillvarelse, den
ifrågavarande gransknings- rätten, hvilken sedermera
under envålds-tiden kommit ur utöfning.
Den värde Ledamoten, som nu bestrider
ifrågavarande rättighet, har sjelf nämt huruledes
Convoij-Commissariatet för en tid var
upphäfvet. Under densamma ingingo Convoijmedlen
till Stats-Contoiret som fick penningebestyret,
och de öfrige förrättningarne besörjdes
af serskildta Comitterade. Men det bar sig
icke att således söndra verkställighets-åtgärderna
från medels-förvaltningen, och Commissariatet
mäste åter upprättas. Hade det likväl burit
sig, eller StatsContoiret tillika med penninge
-
234
Den 6 Martil.
förvaltningen afven fått den öfriga, liksom Commissariatet
fick, så granskade nu, utan gensägelse,
Riksens Ständers Revisorer redovisningen
för Convoij-medlen, så väl som för de öfriga,
Slats-Contoiret har om händer. Det är saledes
en tillfällig händelse, ej något grundeligt
skäl, som gör att granskningen icke äger rum.
Friherre Lagerbjelke har yttrat, att Kammar-Rätten
granskade Convoij-Commissariatets
räkenskaper ej blott till ziffran, utan äfven till
dispositionen. Hvar och en inser, att denna
disposition ej kan sträcka sig längre än till verkställighet
af Konungens beslut eller befallningar;
men huruvida dervid varit något att påminna,
och contrasignenten följakteligen bordt dragas
till ansvar, kan Kammar-Rätten, såsom ett
Kcngl Verk, naturligtvis icke an märka. Att
Constitutions-Utskottets granskning af Stats-Rådets
Protocoll skulle i anseende till den högre
dispositionen af medel, gifva Riksens Ständer
en tillräcklig ledning för sitt omdöme öfver förvaltningen,
kan jag icke tro; emedan helt annat
är, att här och der i Protocollen se ett
mål upptaget rörande det ena eller andra
Verkets medel än att se dem hvar för sig upptagna
i räkning till debet och credit. Vore
denna Friherre Lagerbjelkes invändning rigtig:
så borde läsningen af Stats-Rådets protocoll,
göra Stats-Revisorernes granskning af Statsmedels
användande öfverflödig äfven i alla andra
afseenden, hvilket man svårligen torde erkänna.
Jag fortfar således i mitt yrkande, att det
begärdta creditiyet för Convoij-Commissariatet,
Den 6 Martti.
endast under det af mig förut nämnde vilkor*
bör beviljas.
Friherre Lagerbjelke: Jag får endast anmärka,
att Kammar-Rätten ej allenast granskat
medlens disposition utan äfven authorisation
till deras utbetalande. Convoij-Commissariatet
låter ej gifva några medel utan i följd af en
sådan, eller i följd af gifne föreskrifter. För
öfrigt har jag ingenting emot ramissen och underkastar
mig villigt hvad granskning af rakenskaperne
som hälst.
Herr Grefven och LandtMarskcilken föreslog,
att så väl Flerr von Hartmansdorff? ofvannämnde
motion, som de af Friherre La--  gerbjelke och Grefve Cronstedt i anledning deraf
afgifne yttranden, måtte till Stats-Utskottet
remitteras; hvilket bifölls.
Å nyo föredrogs Herr Lagerhjelms, Pehr,
den 2S sistledne Februarii på bordet lagde motion,
angående en förändrad organisation af
Allmänna Magazins-Inrättningen.
Herr von Becker, Carl Johan, uppläste
följande:
(Se Bilagan N:o s)*
Herr Lagerhjelm., Pehr: Det tillhör mig
att vördsamt och korteligen redovisa för degrunder
som föranledt den ifrågavarande mot
tionen. Den värda talaren instämmer val i det
Den 6 Martil,
allmänna innehållet af dessa grunder, så att
de i theoretiskt hänseende öfverensstämma med
hans åsigter ;, men han finnér verkställigheten
förenad med så många och stora svårigheter,
att de samma upphäfva den allmänna
fördel som åsyftas, och fäster sig deribland
först och främst dervid, att ett qvantum af
i oo tunnor vöre minimum för belåning , emedan
den mest behöfvande delen af producenter,
icke har så stort belopp att afsätta. Jag
erkänner icke rigtigheten af den theori, som
icke skulle hålla profvet vid tillämpningen. Den
grundsatts jag i detta hänseende följt, har varit,
att Statens lånebiträde icke afsåge person,
men sak; att detsamma sålunda borde verka
på Spannemåls-marknaden medelst minskande
af den concurrence som efter ymniga skördar
alltför mycket nedtrycker priserne; att den Spannemål
som belånas, derigenom drages från
marknaden, hvadan belåningen bör motverka
prisernes fall samt lätta afsättningen på den
Spannemål som icke belånas, hvarigenom innehafvare
af mindre Spannemåls-poster medelbarligen
njuta förmon af låne-inrättningen. Här
uti anser jag den theoretiska grundsatts utförd
som egenteligen innehålles uti det system jag
sökt att utveckla, nemligen att] Staten bör verka
först och direct i allmänhet samt sedan ock ■■>
indirect på den enskilde. Bestämmandet af detta
större tunnetal såsom ett minimum, har jag
afven nödgats föreslå] af det skäl, att det
första förslaget, som i delta hänseende uppgifves,
borde vara på det högsta enkelt. Sluteligcn
kunna äfven 'flere Spannemåls-innehaf
-
Dan 6 Martti,
Vare sammansätta sig till det föreslagna beloppets
ernående. Det är vidare anmärkt, att det
icke kunde sammanstå med producentens fördel,
ätt få låna på Spannemål emot borgen, helst
lian då lättare kunde Vanda sig till Disconten ,
hvarigenom han äfven vore befriad ifrån transport
till och från Magjizinet, med flere omkostnader.
Då jag föreslagit Magazins-Inrättningens
upplösning, har jag ansett mig böra
uppställa något annat sätt, hvarigenom de verkeliga
fördelar, som denria inrättning nu medför
kunde ernås. Deribland förekom först,
uppbärandet och användandet af Kronans behållne
räntor till Värf vade Arméeris och Flottornas
behof in natura, hvilken function jag
vördsamt föreslagit måtte uppå Kongl. StatsContoiret
varda öfverflyttad. Dernäst har jag
ansett Kongl. Maj:t vara i behof af Spannemål
för inträffande krig eller missväxt, hvilket jag
velat fylla dels derigenom att Spannemål förvarades
i Kronans Förråder, dels derigenom
att med borgen försedde förbindelser uppköpas
och förvaras utställde på Spannemåls-lefverence
å utsatt tid och ort, hvilkas motsvarande Spanriemåls
belopp af förbindelsens utställare skulle
vårdas. Jag har således i detta hänseende blifvit
missförstådd, ty den penning som vid sådane
uppköp utbetalas, kan naturligtvis icke
återfordras; oell endast i detta hänseende har
borgen af mig blifvit föreslagen. I afseende på
den munieipala formen af de för belåningens .
utförande nödiga myndigheter, och hvad dervid
blifvit anmärkt^ att nemligen ingen skulle vilja
åtaga sig det dervid ifråga kommsjjdé förtroeri
-
238
Den 6 Martil.
det, får jag medgifva och erkänna att derest
icke en allmän och benägen vilja hoä'Nationen
skulle möta detta förslag i utförandet, så kan
det icke annat än misslyckas, och allt bemödande
skulle i sådant hänseende vara frugtlöst.
Att undvika de transporter från och till Magasinet,
som möjeligen kunde medföra en körsel
utan réel product; har jag tänkt mig belåningsmagazinerne
så belägne, att Spannemålen som
pantsättes naturligen finner sin afsättning i sådan
ort, att Spannemålen genom forslandet
till Magazinet är lord i i mg. Den värde talaren
har vidare anfört, att låntagaren icke kunde
återfå samma säd, som blifvit pantsatt.
Visserligen! kunde någon enskild som pansatt
säd 'af bästa sort. och vid relaxeringen återfått sitt
pundtal af en mindre vigtig säd och således
utfår litet mera skal och litet mindre kärna, än
han pantsatt, vidkännas någon förlust; men ingen
allmän idée låter utföra sig i stort, utan
svårigheter i smått; vill man ändamålet, så måste
man vilja medlen och sluteligen kan den
Spannemåls-innehafvare, som fruktar större skada
än gagn af lane-inrättningen, afhålla sig
från dess begagnande. Talaren har vidare funnit
den omständigheten att pantsättaren i sin
ort endast erhölle attest och först penningar i
Stockholm, vara så olaglig, att densamma motverkade
den fördel jag velat bereda. Jag svarar,
att detsamma gäller vid pantsättning af
jern; att den locala myndigheten måste meddela
ett bevis om vederbörlig pantsätlning; att derpå
först penning kan utställas; att till denna inrättnings
enkelhet nödvändigt erfordras, att endast en
Dea 6 [Martti.
239
enda cassa existerar, nemligen i Stockholm, åtminstone
i början. Sluteligen återkommer den värde
talaren på den reflexion, att ehuru han med
mig fullkomligen öfverensståmmer i praemisserne;
kunde han likväl icke annat än skilja sig i
resultaterne och deribland hufvudsakligast deruti,
att ett särskildt mynt utställes såsom lån,
enär det Bancomynt sorn dertill ändock måste
kunna disponeras såsom basis, hade par consequence
bordt af mig föreslås till direct uppköp
af spannmål, hvarigenom jordägaren verkligen
skulle åtnjuta den lindring i sin bekymmersamma
belägenhet, ’ som jag i praemisserne erkänt
och velat afhjelpa. Genom det nya myntets
utställande, har jag åsyftat möjligheten för Riksens
Ständers Fullmägtige att till dessa ändamål
använda' ett större penningebelopp ån Di.
scontråtten i Banken medgifver, nemligen 4 millioner.
Hvad i öfrigt vidkommer grunden för
detta mynts beskaffenhet och min öfvertygelse
om nyttan af dess utställande; får jag vördsamt
åberopa hvad i sjelfva motionen i detta hänseende
förekommer, och hvilket framställer detta
ämne från dess fmanciella synpunkt; hvarvid
jag slutligen föres på den anmärkning, att mitt
förslag ej blott afser hjelp åt jordägaren, men
ställer denna hjelp i rapport med reda i Rikets
allmänna myntväsende; hvadan den värde falaren
möjligen torde hafva utgått från en mindre
sammansatt betraktelsegrund, ån den, hvari,
från jag ansett mig böra se mitt ämne.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde,
att så vål Herr Lagerhjelm? ofvannåmn
-
c
Den g Martti,
de motion, sorn de af Herr von Becker och
Herr Lagerhjelm rörande samma ämne, nu afgifne
yttranden, måtte til! Stafs - och BancoUtskotten
remitteras j hvilket bifölls.!-
Föredrogs å nyö Herr Rosenblads, Bernhard,
den i dennes förmiddagen på bordet lagde
motion, om uppdrag till Stats- och Banco--  Utskotten, att utarbeta en financeplan.
Herr Rosenblad, Bernhard: Då jag tog
mig den friheten föreslå, att Riksens Ständer
måtte uppdraga Stats- och BancoUtskotten utarbetandet
af en plan till stadgande Och försäkrande
af ett fast myntvärde, utan rubbning i
någon nu kraftågande rätt, förbehöll jag mig,
att vid motionens föredragande få anföra minä
egna tankar i ämnet, och det år denna rättighet,
jag nu går att begagna. •>
Jag tror mig härvid böra besvara följande
tvenne frågor:
1) Hvad är mynt, hvad år dess ändamål
och hvad beftämmer dess belopp ?
2) Hvilka åro apande rättens närvarande
anfpräk på myntförhällanderné inom Fäderneslandet,
och huru Jkola deffa anfpräk
kunna tillfredsfiallas?
1) Källan till ail industri och till allt våL
stånd j
Deii 6 Martil,
stånd* år den oss af Försynen letnhade förmågan
till Byten (Handel). Härigenom kunna vi
begagna hvarandra® öfverskott, samt bereda oss
iijutuingajf och beqvämligheter, livilka feljest aldrig
funnits. Men gränsen för den sålunda
uppkomna industrien, skulle snart varit hunnen,
om man blott kunde bortbyta sin vara till den,
som sjelf behöfde förbruka den. Detta har föranlåtit
införandet af ett allmänt bytesmedel5
vanligen kalladt nlynt eller penningar. Vilkoren
för detta allmänna bytesmedel åro allm ärt
begärlighet, beqvämlighet vid begagnandet,
varaktighet neli säkerhet för all häftig förändring
i varde. Dessa egenskaper igenfinnas hos
ingen känd vara i högre grad ån hos de ädla
metallerne Guld och Silfver. Derföre hafva
dessa efter hand blifvit antagna såsom mynt hos
alla folk bland hvilka odling och industri gjort
några betydligare framsteg»
Såsom allmänt bytesmedel utgöra penningar
en del af de capitaler eller förlagt produptionen
och consumtionen erfordra, nemligen
den, som behöfves för löpande utgifter^ innan
näringsidkaren hinner realisera sina produeterj
eller consumenten incassera sina inkomster. Beloppet
af en Nations erforderliga penningestock
i förhållande till dess industri, beror på den
större eller mindre lifligheten i dess rörelse och
på den större eller mindre tillgången på utvägar
att bespara penningebehofvet.
Sedan jag nu sökt visa hvad mynt år, dess
Ridd. o, Ad, Prut. 2 Band; i6j
Den 6 Martu,
ändamål och hved som bestämmer dess belopp,
återstår att utreda den andra frågan:
2) Eller ägande rättens närvarande anspråk
på myntförhållanderne inom Fäderneslandet, och
sättet att tillfredsställa dessa anspråk.
När samhällena började allt mer och mer
närma sig målet för deras utveckling, skydd
jör all ägande rått och helgd för ulla lagliga
förbindelser, uppstod Jörtroendet eller crediten,
detta mäktiga medel till nåiingarnes fram»
steg och till allmänt samt enskildt välstånd.
Då uppkommer efter hand de enjkildta förbindelserne,
Handelscrediten, Vexlar, Qvittningsliqvider
och, Banker. Samteliga dessa
creditens alster äga det gemensamma, att de
genom dem tillkomne fordringar i ågarnes händer
representera en motsvarande andel i gåldenärernes
egendom. Men för öfrigt dela de sig
i tvenne på olika sätt till industriens båtnad
verkande grenar Den ena, omfattande de enskildta
föi bindelserne'och handelscrediten, åger
till föremål att gifva befintliga c-pitaler det produetivt
nyttigaste användande. Men till vinnande
hårat foidras.
1) Ett för alla hastiga förändringar fredadt
värde på det mynt, hvari de ingångne förbindelserne
afslutas. Om en capitalist finner, att,
i händelse han Öfverlåter sina etipitaler till en
annan att såsom lån begsgna, de penningar, hvari
detta lån bestämmes, kunna försämras, det vill
säga blifva mindr« tillräckliga, att bestrida hans
Den 6 Martil,
243
behof, det må för öfrigt vara den theoretiska
sakkännedomen eller erfarenheten som visar ho.
nom detta resultat, så hellre ån att sålunda
blottställa sig lör minskning i sjelfva capitalet,
skall han sjelf använda det med mindre vinst,
ån den andre kunnat gifva i ränta, eller kanske
till och med låta det ligga ofruktbart till
Stor skada både för sig sjelf och det allmänna.
2) Säkerhet för ordagrant uppfyllande af
ingångna förbindelser.
3) Frihet att kunna på det fördelaktigaste
sätt använda egna eller låntagna capitaler.
Dessa bägge sednare fordringar tillhöra ej
omedelbart det ämne, som nu skall undersökas.
Särskildta motioner om förbättrade Utsöknings—
Förmyndare- och Inteckningslagar samt oin Flandels-
och Näringsfrihet hafva tästat nödig uppmärksamhet
härpå.
Den andra grenen af de genom crediten
uppkomna förbindelser bestå i dem, hvilkas föremål
år besparing i "penningebehofvet. Såd ma
åro t. ex. växlar, sorn jemte besparande *af stora
penrdngecapitaler, hvilka eljest för handeln
emellan aflågsnare länder och orter erfordras,
tillika bespara de kostnader fram- och återförandet
af en stor qvantitet guld och silfver skulle
medtagit. Sådane åro också Banker, hvars
utgifna sedlar, då de åro ställda på större summor
och alltid vid uppvisandet inlösas med full
reel valuta, förena med det klingande roynteta
*
244 Den 6 Martti.
fästa yärde en större beqvämlighet för alla större
iiqvider. Då förmånerne af en till större
sedlar inskränkt Bancosedelstock, alltid skall i
rörelsen qvarhålla utelöpande en stor del r£
denne, så kan en Bank använda sin deremot
svarande reela valuta till lån, och på detta sått
blifver industrien dubbelt nyttig, endast den iakttager
att alltid hafva sina lån ställda på kortare
förfallotid, och fäster noggrann uppmärksamhet
dervid, att de användas till penningebehof,
emedan i annan händelse den öfverflödiga
sedelmassan skulle tillströmma Banken till
inlösen, hvarigenom uttagandet ur dess reela
fond kom att fullt motsvara lånbeloppet.
r
Jag tror således, att så vå! ägande rättens
helgd, som befråmjandet af nåringarnes lif fordra,
att vårt mynt erhåller ett orubbligt silfvervärde.
Flere utvägar härtill halva blifvit föreslagne.
Någre hafva trott, att om man fixerade
sedelstocken till en bestämd summa, ändamålet
skulle vinnas. Men då äfven med samma
produetion behofvet af penningecapital kan
genom en olika liflighet i circulationen vara
högst föränderligt, så må.ste denna utväg vara
otillräcklig. Också hafva vi'sedan sistförflutne
Riksdag sett vår cours variera hela 27 proc.
under det sedelstocken ej varierat öfver 10
proc., och troligen ej det. En annan utväg är
Upprättandet af WexelContoir, med skyldighet
»tt försälja vexlar efter en bestämd cours. Men
så väl framfarne som äfven sednare tiders historia
lem nar oss en varnande erfarenhet emot,
att detta sätt förspilla våra tillgångar, då vi
Den 6 Mar lii, Si5
slutligen, efter kanhända lika uppoffringar , som
dem, hvilka fordra en verklig realisation, komino
att befinna oss på summa punkt som
nu. Efter min öfvertygelse, år således en verklig
realisation det enda, sorn kan återgifva vårt
mynt ett fast silfver värde.
Men efter hvilket förhållande skall denna
realisation verkställas, efter sedlarnes ålydande
påskrift, det vill såga efter 48 sk. Svenskt Banco
per R:dr Svenskt Specie, eller elter deras
närvarande rnedelcours omkring 120 skilling
Svenskt Banco per R:dr Hamburger Banco. I
förra händelsen, om den vore verkställbar, skul.
le ej endast innehafvarne af Bancosedlarrie, er,
hålla 2 och en half gång deras verkliga värde,
utan också alla gåidenärer få sina skulder 2
.och en half gång större än de nu verkligen åro,
hvarigenom näringarnas förfall och verklig allmän
nöd blefvo oundvikliga. Derföre lärer en
realisation efter sedlarnes närvarande medelcours
vara den enda rättvisa. Härvid år likväl
oundgängligt, då en stor del af Bankens fordringar
år för en verklig Bankrörelse oanvändbar,
att Banken erhåller en tillökning i sin reela
fond af högst 3 millioner R:dr Hamburger Banco.
Denna summa kan erhållas antingen genom
enskildta Actieågares intagande i Banken,
eller genom utländskt lån. Om den förra utvägen
våljes, skola actierne öfvertagas, antingen
af inhemska eller utländska Capitalister. I förra
fallet skulle 7 och en half million R:dr Banco
capital undandragas nåringarne i en tidpunkt
då man rättvisligen klagar öfver svårighet för
V
$46 Den 6 Martil.
dera att erhålla förlag eller ock Actietecknar»
ne partielt utrkes uppnegotiera de nödiga summor
ne, troligen på vida svårare vilkor ån Staten
kan erhålla. I sednare håndelsen måste utmärkt
lofvande utsigter till vinst erbjudas, för
att utländska Capitalister skulle, med möjlig fara
för förlust, våga på detta sått använda sina
capitaler. Jag tror således ett utländskt lån i
närvarande ställning vore att föredraga. Den
förlust för Riket man kunde anse uppkomma
deraf, att 2 å 5oo,ooo R:dr Hamburger Banco
årligen kommo att gå ur landet till räntor och
amortering, försvinner, då man deremot räknar
besparingen af de summor, utländska Växelhus
nu skörda genom coursagiotering, och man äfven
tager i beräkning den ökade production
nåringarne kunna åstadkomma, sedan det starkaste
hindret för deras trefnad blifvit undan
*
V
röjdt. Också 1800 till exempel under en liflig
industriens verksamhet, kunde RiksgåjdsContoiret,
utan känning för landet, i växlar
remittera Öfver 1,400,000 R:dr Hamburger B:co
till ränta och afbetalningar å vår utländska
skuld.
Med anledning af hvad jag nu anfört, får jag
för Högloflige Ridderskapet och Adeln uppläsa en
af mig uppgjord realisations-plan, jemte dertill
hörande Bilagor. Den slöja sorn änuu till hälften
betäcker en del af Bankens förhållanden,
har hindrat mig att kunna upprätta bestämdt
säkra kalkyler; men i allmänhet har jag iakttagit.
, att beräkna allt, hvad som är till förmon
Deii 6 Martii.
för min plan, under det sannolika, men deröfver
allt hvad sorn är emot elen.
Härefter uppläste Herr Rosenblad följande:
(Se Bilagan N:o 3.)
Herr Rosenblad tilläde derefter mundte—
ligen: Detta är den så mycket fruktade realisationen.
Förtjenar den verkligen denna fruktan?
Dess grundval är rättvisa, skydd för all
ägande rätt, de+ta Staternes första åliggande.
D ess inål är lif och trefnad åt näringarne, enskildt
och allmänt välstånd, en byggnad som
endast på sådan grund kari uppföras. Dess mål
är förekommande för framtiden af de skakningar,
som än vägande åt ena sidan beröfva Enkor,
Faderlösa och nödlidande de tillgångar,
makars, fäders och mensklighetens omtanka lemnat
deni, ån lutande åt den andra, störta idoge
närings-idkare, såsom offer för riktade borgenärers
anspråk. Det är sannt, att denna återgång
till det rätta skulle tillintetgöra de bruk
eller rättare missbruk af Bankens credit till
Statsbehofvens fyllande, hvilka hittills stått oss
öppne. Det är sannt, att ihop års krigsbehof
genom Bankens försträckningar betäcktes , men
det är också sannt, att ej Bankens Sedlar utan
för dem upphandlade, redan befintliga eflecter
uppfyllde Arméernes och Statens behof, samt
att de för dessa effecter erforderliga summor
kunnat erhållas på ett sätt, som mera jemt fördelande
bördan af krigets olyckor, ej låtit ensamhälls-class
ensam draga hela tyngden, under det
<*-
Ben 6 Rlarth\
tvertom andra af sjelfva olyckorna skördat vinst,
och utan behof att nedbryta en åf industriens
yigtigaste grundpelare.
Hvad jag anfört äger endast anspråk på
att vara mi A enskilta åsigt af saken. Föremålet
för min motion var att bereda Stats- och
Banco-Utskotten tillfälle att för Ständerne framlägga
en plan, som, motsvarande Ledamöternes
af dessa Utskott högre upplysning och erfarenhet,
kunde i närvarande och kommande slägters
välstånd bereda dem den skönaste lön för medborgerliga
mödor.
Då det är af högsta vigt att hvarje Riks*
dagsman kan ägna den mognaste granskning åt
den blifvande Finanee-planen, så får jag göra
det tillägg tili min motion, att Utskotten måtte
öfverlemna den plan de uppgöra tryckt, till
utdelning bland Ståndets samtelige Ledamöter
och kanske afven bland allmänheten.
Friherre Cederström, Jacob: Det är ej
min afsigt att ingå uti någon vederläggning af
de långa cal euler, som här blifvit framställde.
Det är blott i afseende på den värde talarens
yttrande rörande Banco-Sedelns värde, hvilket
ligger till grund för dess sj^steme, som jag ansett
nödigt deruppå fästa uppmärksamheten, att
allt slags myntvärde, vare sig metalliskt eller
pappers-creditmynt, är tvåfalldigt, nemligen i
förhållande till* varor inom landet, och i för-*
hållande till metalliskt mynt i andra länder.
Den 6 Martti.
Då man lemnar afseende åt detta förhållande,
skall man finna det vara origtigt påstå,
att något mynt har ett fixt värde, och att andra
hafva intet, hälst det i alla hänseenden är
och blir relativt till andra varor och andra
mynt. Hvad vår Eanco-Sedel enskildt beträffar,
synes det omöjligt, att dess naturligt relativa
värde kan bestämmas innan man allmänt
kunner Bankens tillgångar,
Herr Rosenblad: Rörande mynt-värdet
medger jag visserligen att det är dubbelt; ädle
metaller och deraf förfärdigade mynt, äro liksom
allt annat undeidcastade förändring i värde;
men de äro det mindre än andra varor, och
just derföre hafva de blifvit antagne till måttstock.
Det är obestridligtt att Banco-Riksdalern
i närvarande stund, antingen man betragtar
honom såsom mynt, eller såsom värde,
äger det värde han nu har; och om någon annan
liqvidations-grund än dess verkliga värde
antoges, är det otvifvelagtigt, att en del personer
utan eget förvållande skulle blifva lidande
oell andra deremot vinna,
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Det problem,
sorn Herr Rosenblad uppgifvit för Utskotten
att besvara, nemligen: huru myntvärdet
skall kunna fixeras till ägande rättens
fullkomliga betryggande, är af den största vigt,
och innefattar det vilkor, hvarförutan alla andra
åtgärder till förlägenhetens afhjelpande och
allmänna välmågans varagtiga befrämjande, skill-,
le vara fruktlösa, Vid 2 föregående Riksdagar
joo
Den 6 Martil.
har jag trott, att detta ändamål endast kunde
fullkomligt vinnas genom realisation, eller frihet
att i Banco-luckan kunna för Banco-sedeln
erhålla dess motsvarande värde i Silfver; och
jag har ännu ej kunnat vinna någon annan öfvertygelse.
Hvad Herr Rosenblads Realisationsplan
beträffar, har jag vid det flyktiga afhörandet
ej så noga nu kunnat fatta den i alla dess
delar, för att våga hvarken understödja eller
bestrida den. Jag har blott velat förklara, att
likaså öfvertygad jag är om nyttan af en realisation,
likaså klart tycker jag mig äfven se,
att den ej bör företagas med lånad fond: ty
dylika lån, de må vara utländska eller inländska,
skulle, i min tanka vara en kräfta för
Banken, och förr eller senare spränga den.
Likväl bör jag anmärka, att jag ej rätt kan
förstå, huru Sedelstocken skulle kunna minskas
genom vexlars upphandlande på Beursen, helst
ingen enda sedel synes böra gå förlorad derigenom,
att de öfverflyttas ifrån vexel-köparen
till vexel-säljaren.
Om Utskotten ej skulle för realisationens
verkställande finna någon annan betänklighet,
ån blott fruktan för fondens otillräcklighet; så
vill jag först påminna, att i ett land, sorn år
så glest bebodt och så vidsträckt, och som har
så svåra communicationer, synas sedlar ej kunna
umbäras i den dagliga rörelsen, och Bankens
fond- följaktligen ej mycket kunna påkånnas;
samt derjemte hemställa, om ej Bankens fond
skulle kunna ytterligare betryggas igenom det
stadgande, att alla Krono-utlagor, belöpande
Den 6 MmrLii.
251
sig ungefär till 6 millioner Riksdaler, och orri
man Ior yttermera fåkerhet annu ville, råntorna
till publika Cajfor, nödvändigt Jkulle
med fedlar erläggas. Derigenom att dessa
summor på sådarwp sått afhöllos ifrån Bancoluckan,
finnes samma ändamål kunna vinnas,
som vore det motsvarande silfverbeloppet liggande
i Bankens hvalf. Detta har jag blott
velat underställa Utskottens mognare begrundande.
Herr Grefven och Landt Marskalken föreslog
, att så vål Herr Rosenblads ofvanberörde
motion, sorn de af Friherre Cederström samt
Herrarne Rosenblad och Cederschjöld, i anledning
deraf nu ofgifne yttranden, måtte till Statsoch
BancoUtskotten remitteras, hvilket bifölls.
Föredrogs å-nyo Herr Lagerhjelm», Pehr,
den 28 sistlidne Februarii på bordet lagde motion
, angående reglering af Krigsmagten till
lands och vatten.
Herr af Borneman, Johan Aront upplåste
följande;
(Se Bilagan N:o 4.)
Herr Nordenjkjold, Carl Reinhold, anförde
skrifteligen:
(Se Bilagan N;o 5.)
25S
Den G Martil
JLtskiHige yttrade härtill deras bifall.
Grefve Cronftedt , Claes y uppläste följande
;
(Se Bilagan N;o 6.)
Herr Lagerhjelm Pehr-. En värd Ledamot af
Ridderskapet och Adeln, sorn behagat fästa uppmärksamhet
vid nu ifrågavarande motion, liar
funnit det vara mitt åliggande, att understödja
opinionen i allmänhet om nödvändigheten af
ett kraftigt sjöförsvar. Jag tror mig hafva icke
otydligt tillkånnagifvit, huru vigtigt jag anser
detta ämne vara, då jag begagnat den rått och
skyldighet, som tillkommer Riksdagsmannen, för
att yttra min öfvertygelse derom, Hvad jag i
detail anfört, har skett för alt rättfärdiga påkallandet
af Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet.
Då jag yttre - att Rikets försvarsverk
mera vore en följd af händelsernas sammanyerkan
(jeller hade en historisk härkomst)
ån ett fullständigt utveckladt systeme; har jag
tillkånnagifvit. att det vore mig fullkomligen o,
kändt, huruvida detta försvarsverks alla delar
stodo till hvarannan uti eit beråknadt förhållande,
oeh genomträngdes af en encia idée,
hvarigenom endast det sammanhang kan upp-,
komma, hvilket kallas system. Alt utsträcka
detta ämne till flere detailiers meddelande har
jag ansett hvarken öfverensstämma med hvarje
Ledamots nödiga omsorg för Ridderskapets och
Adelns dyrbara tid, eller egentligen kunna medföra
ämnets utredning, hvilken, enligt naturen
Den 6 Martil,
253
af Riksdrgsårenders handläggning, tillkommer
Utskotten.
Utaf hvad i detta ämne blifvit anfördt, anser
jag mig icke sakna anledning att förmoda
förmonliga resultat af den undersökning, som
motionen åsyftar. Att deraf skulle följa besparing,
år icke nödvändigt; ty dess egentliga
syfte år att förvandla Rikets krafter i fred till
den högsta styrka i krig, och detta ändamål
vinnes icke utan en fullständig upplösning på
frågan i hela sin vidd.
En vård Talare har ansett sig böra uppfordra
mig att icke lättsinnigt behandla detta
ämne. Jag hemställer till Talarens eget bedömande,
huruvida ett förslag förtjenar att kallas
lättsinnigt, som innebår en underdånig önskan,
att Kongl. Maj:t täcktes föranstalta om en undersökning,
som medförde detta iåmnes fullständiga
utredande. På sådant sätt synes mig utredningen
åtminstone icke böra bli låttsinnighetens
verk.
, Den anhållan man framställt, att få veta
hvem som kan bygga en kanonslup för 1000
Riksdaler Banco, saknar jag väl anledning att
besvara; men bör dock upplysa, att en kanonslup
kan byggas för 2 å 3,000 Riksdaler Banco,
ehuru denna upplysning visserligen icke bringar
ämnet till mera klarhet; hvilken endast i Utskottet
kan och bör väntas. Likväl får jag
tillägga, att en sådan utredning kan, når och
hvar som helst åstundas, meddelas.
Den 6 Mari ii.
Af en värd Talare har jag erfarit det bedömande,
att jag af nit blifvit förd på Minnet för
min motion. Jag år skyldig Talaren all tacksägelse
för hans tänkesätt, men bör förklara,
att jag ensam svarar för min motion.
Grefve Lowenhjelm, Carl Axel: Till de
grundliga anföranden, hvilka af Herr af Borneman,
Herr Nordenskjöld och Grefve Cronstedt
blifvit upplåste rörande sjöfössvaret, är det
ej behöfligt att något tillägga. Alldeles oberedd,
hade jag trott att någon annan mera skicklig
skulle upptaga frågan rörande landtförsvaret.
Då detta ej skett, torde det tillåtas mig, att i
detta afseende framställa några anmärkningar.
Den värde rnotionairen Ilar yrkat 6000 mans
nedsättning i nu varande styrka. Han grundar
detta på den beräkning, att Arméen skulle
bestå af 37,000 man. Måhända kan det tillåtas
mig att häruti misstänka någon irring. Näppeligen
lärer någon hafva en så allmän insigt,
att han icke, med alla de förträffliga egenskaper
den värde talaren äger, någon gång kan
begå ett misstag. Det är sannt att Ar rrv (ren år
37,000 man efter prima plan; men derifrån måste
många afdrag göras. I fredstid åro vacancerne
3ooo; dertill kunna med fog läggas alla
vårfvade troupper, Flottan, Cavaileriet och Artilleriet.
Når således dessa afdragas, hvilka ej
räknas till den vanliga stridsstyrkan, återstår ej
mer än 25,ooo å 26,000 man. Dragas nu äfven
dessa 6000 man derifrån, blifver vid ett infallande
krig den ordinarie styrkan icke mer ån
so,ooo å 18,000 man, Det år sannt, att man
Di n 6 Martii,
255
med myeket skål grundat Fåderneslandets försvar
på Beväringen, och jag år säker att Fäder- ,
neslandets söner på stridens fält skola kånna sig
lifvade af det höga kall som år dem anförtrott;
men det år ej nog att eldas af kånslan, om ej
öfning, erfarenhet och ledning komma dertill.
Tio dagars exercice, hvaribland nödvändigt en
måste vara Söndag, år allt hvad som nu bestås.
Den värde motionairen har föreslagit, att värdet
af de 6000 vacancerne skulle användas till
' B^väringens vidare öfning, och att hvarje dass
i 3 år skulle exerceras. Detta gör ej till fullo
en månads exercice, då en soldat, hvilken likväl
vida mer öfvas, icke kan anses upphörn att
vara Recrut, förr ån efter 5 års möten. Skulle
nu Bevåringens styrka, hvilken uppgår till 5o 000
man, uppblandas blott med 18,000 man reguliera
trupper, vore visserligen ej rigtig proportion
iakttagen. Vill man hafva en verklig nytta
af Beväringen, och kunna begagna den som
sanna vapenbröder, borde man snarare öka den
reguliera styrkan, för att vinna enhet och sammanhang.
Motionairen har yrkat nedsättande
af en Comitté, som borde uppgifva den försvarsglan,
som vore nyttigast för Sverige. Jag
får upplysa, att en sådan varit satt, och att den
till Hans Majit Konungen ingifvit sitt Betänkande;
men ämnet år af den natur att detta ej kan
komma till Allmänhetens kunskap. Angående
sjöförsvaret, får jag nämna, att redan under f. d.
Konungens tid, en Comitté var satt, sorn borde
yttra sig rörande den vigtiga och mycket omstridda
frågan om den stora Flottans nytta för
Sverige. I denna Comitté, hvilken var sam
-
s56
Den 6 Martil,
mansaft af sjömän och af de personer, som vörö
mäst kände för kunskaper och skicklighet\
tiilstvrktes stora Flottans bibehållande. Jag tror
att den sanna oeconomien består ej endast i att
spara penningen, utan äfven i att vål använda
den.
Herr von Hartmansdorff, Augnst: Det skulle
vara förmätet af mig* att vilja tala om den
militairiska organisationen af sjöförsvaret, då det
år ett ämne, som ligger utom min kunskapskrets.
Pä samma grund, som den Grefve Lövenhjelm
uppgifvit hafva varit skål för den nedsatta
militaire Comittén, att ej meddela allmänheten
slutsattserna af dess arbeten , tror
jag äfven, att detta ämne icke bör utgöra föremål
för öfverlåggningarne i en nationalförsamling,
hvars handlingar tryckas. Men det år i
anseende till kostnaden för de olika Flottornas
anskaffande och underhåll, som. jag utbeder mig
att få göra några anmärkningar.
Det synes mig nemligen tvifvelaktigt huruvida
fartyg skulle i Sverige kunna byggas för
så godt köp, som flera Ledamöter påstått, enär
virket måste köpas utifrån; emedan slutföljden
af de undersökningar den förste värde talaren
sjelf gjort, lärer vara, att föga eller alldeles otillräckligt
virke för större skeppsbyggnad inom
Riket finnes. För jemförelsens skull, torde det
tillåtas mig, att uppgifva hvad fartyg kosta att
bygga i våra grannriken. I Norrige, hvarest
man bestulit att bygga en Fregatt af 56 kano
\
ner»
Den 6 Martil,
ner, kommer flen, enligt kostnadsförslag att kosta
något öfver 25i,5oo Norrska Specier, hvilka,
förvandlade efter nuvarande cours af i R:dr 24
sk. Svenskt Banco för en Norrsk Specie, skulle
utgöra 077,000 R:dr Svenskt Banco, eller mera
för ett 56 kanoners Faityg i Norrige, ån för
ett dubbelt si örre, eller 74 kanoners skepp i
Sverige. Detta missförhållande synes ej kunna
förklaras annorlunda, ån att kostnaden för virket
icke måtte vara upptagen till hela sitt belopp
i Carlscrona, dit jag påminner mig, att
skeppsvirke håmtades ur Kronans domania^skogar
i Pommern de sista åren, detta land tillhörde
Sverige Tager man i beräkning hvad
detta virke skulle hafva kostat att köpa af en
jordägare, så torde calculen blifva annorlunda;
ty, enligt hvad jag förnummit, kostade ett 74
kanonskepp år 1782 i Köpenhamn 186,000 R:dr
i silfver, hvilken summa, efter nuvarande mynt»
och varuvärden måhända skulle uppgå till 5oo,oo.o
R:dr Svenskt Banco.
I afseende på lättheten, att, oberåknadt
kostnaden, anskaffa större eller mindre fartyg,
bör man ihågkomma, att då virke saknas inom
Riket till de förra, är ingen brist derå, till de
sednare. En Ledamot har omtalat huruledes
våra skepp farit illa emedan de ej varit förliydda
med koppar; dervid bör anmäikas, att den i
sådant afseende nödiga kostnad undvikes, om
man begagnade smärre fartyg, hvartill förhydning
ej lärer fordras.
Ridd. 0. yld. Prof. a. Band.
258
Den G Martil,
Hvad kostnaden för kanonslupars byggande
beträffar, så har jag förnummit, att dylika
som år 1808 byggdes på entreprenade i Gefle,
Westervik och annorstädes, endast kostade 2
till 3ooo R:dr med tacklingen inberåknad under
den sednare summan. Sakkunniga mån påstå
åfven, att till en stor Flotta fordras öfvade
Matroser, hvilka vi aldrig med säkerhet
kunna påräkna, så långe medel saknas till att
exercera örlogsflotta!! i sjön, såsom Carl XI
gjorde. Den bristande öfningen för manskapet
måste för samma orsaks skull, äfven isin nion
sträcka sig till befälet, och örlogsflottan följaktligen
vara mindre tjenstbar, då hennes användande
fordras. Deremot lärer mindre sjö—
vandt och öfvadt manskap, bunna, såsom erfarenheten
äfven visat, begagnas på en Skärgårdsflotta.
Grefve Cronstedt'. För att Öfvertyga Herr
Lagerhjelm, att jag icke .sagt, det han med lättsinnighet
yttrat sig, torde det tillåtas mig att
åter Uppläsa mitt yttrande. Det lyder sålunda
på det citerade stället: ”Herr Lagerhjelm ur”sägtar
att jag får applicera i motsatt förhållande
dess egna yttranden om ytlighet m. m.
”på den person som gifvit Herr Lagerhjelm
”dessa uppgifter, oell kan ej annat än pa det
”högsta billiga Herr Lagerhjelm» nit för saken
”och dess ändamålsenliga proposition om en
”Krigs-Cassas samlande.” Mitt anförande har
varit sådant, att för den som deruppå gifvit
akt, skall det vara tydligt, att jag ej sagt, det
Herr Lagerhjelm med lättsinnighet yttrat sig.
Ben 6 Martil,
Hvad åler angår Herr Lagerhjelm* uttryck, att
jag skall saknat anledning till den förmodan,
att en Canonslup kunde förfärdigas för 1000
R:dr; så får jag namna, att jag dividerat summan
4oo,ooo R;dr, hvilken åtgår till ett 80
C anon,skepp, med 4oo, hyilkrn summa utgör
antalet af de canoner, som Herr Lagerhjelm
förmodar kunna för samma summa bringas i
elden om de användas på Canonslupar och dollar,
då qvotén blifver 1000 R:dr; ty en Canon—
slup förer blott en Canon, Smärre nickor,'
sorn finnas sä väl på de smärre fartygen sora.
■* skeppen, kunna ej tagas i beräkning. Hvad angår
Hr von HartmansdorfTs anmärkning, att den
uppgifne summan till byggande af ett 80 Ca—
nonskepp vore för liten , tror jag att Herr a£
Borneman och Hr Nordenschjöld bättre äro i tillfälle,
att derom döma, än Herr von Hartmans-,
dorff. Grunden hvarföre sådane Fartyg härko^
kosta mindre än annorstädes är skillnaden i
kostnaden för dagsverken. Ett sådant kostar
här blott 18 sk.; i England deremot kostar det
5 skilling Sterling, eller ungefär 2\ R:dr Banco,
i America kostar det 2 Piaster, eller 5 R:dr
Banco, f England är också derföre den vanliga
beräkningen roooPund ; i Frankrike 20,000
Francs; i Dannemark 10,000 Riks-Bank per
Canon. Hvad jemförelsen angår med det Fara
tyg som skall byggas i Norrige, är det svårt
att derom döma, då det ännu ej är bygdt, oell
man således ej kan veta, hvad det kommer att
kosta.
Grefve von Rosen, Axel: Det skulle vara
Den 6 Martti.
med liten sakkännedom jag kunde tala i detta
amne. Jag får således blott nämna, att Grefve
Löwenhjelm förekommit mig i afseende på den af
honom nämnde Comité, och att jag med honom
instämmer deruti, att resultaten af dess öfverläggningar
ej kunna vara kände. Säkerligen lärer
för öfrigt i vårt Fädernesland ingen finnas
med så stora militaira-talenter, som Hans Majit
Konungen, och det torde egenteligen endast
hafva varit för att. inhämta underrättelser om
åtskilliga locala förhållanden, soirt Han nedsatt
den omförmälte Comiten.
Herr 1jägerhjelm: Jag borde i sanning med
största blygsamhet uppträda för att besvara de
anmärkningar, som af Herr Grefve Löwenhjelm
emot min motion blifvit gjorde. Jag bör likväl
icke lemna oanmäld den rättelse, som torde vara
nödig i afseende på rätta meningen af den ifrågavarande
motionen. Jag har icke yrkat indragning
af 6000 man från stående hären; endast
sagt, att om 6000 nummer indrogos, så
kunde med de häraf inflytande medel 43,200
man Beväring exerceras. I anledning häraf får
jag å nyo nämna, att besparing icke utgör hufvudideen
af den ifrågavarande motionen. Den
är tvåfaldig. Att få en allmän undersökning
om vårt försvarsverks tillstånd och en utredning
utaf dess mest ändamålsenliga skick, utgör den
första delen deraf Först efter en sådan undersöknings
fulländning, kan kostnaden af Rikets
försvar beräknas, och ensamt detta sednare resultat
kan och bör meddelas Ständerne, som ifrån
ämnets eeconomiska sida gå Kongl, _Maj:ts
D/iii 6 Martil.
2 fil
Nådiga ineddelande till mötes. Ty Rikets försvarsverk
består af tvänne elementer, nemligen
den ändamålsenliga formen och den ceconomiska
förmågan att bära dess tyngd; och derutaf
synes, att både Konung och Folk hafva sin röst
i detta vigtiga ämne.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric: Denna
fråga har utan tvifvel länge varit ett ämne för
delade åsigter, och i detta fall bör motionairen
njuta den rättvisa, att han afsedt, det ett visst
system borde iakttagas. Angående Flottorne
vore det djerft af mig, att anföra något mot
dem, som med så mycken sakkännedom vitsordat
deras nytta. Jag vill således ej i dessa delar
för närvarande motsäga dem. Men då grunderne
för alla försvarsanstalter mäste fota sig
på möjligheten att kunna tillvägabringa de sam»
ma, så mäste man äfven taga i betraktande,
hvilka försvarsmedel man kan åstadkomma, eller
icke åstadkomma. Och om detta är förhållandet,
bör ett sådant system antagas, som
är byggdt på verkställbara grunder. Jag hemställer
huruvida historien framvisat något just
synnerligen tillfredsställande resultat af vara
Flottor; jag frågar, huru de uppkommo under
den tid Sverige ägde ett mägtigt inflytande.
Under sednare tider hafva vi aldrig af egna
medel förmått tillvägabringa en Flotta, som
kunnat mäta sig med de Nationers, med hvilka
vi kunna komma att strida. Jag tror att vapnets
styrka är ett vilkor för effecten deraf. Jag
underställer Eder, mine Herrar, hvad de Europeiske
Flottorne, med undantag af • Englands,
Dc:i 6 Alavtiu
hafva uträttat till forsvar af de länder, hvilka
de tillhört. Hvad har Frankrike, hvad har väl
Sverige åstadkommit med sina Flottor. Jag
skulle tro, att discussionen hyilar deruppå, om
vi äga nog medel att underhålla en Flotta i
fredstid, att bemanna den i krig, oeh således
deraf draga allden fördel, en sådan kan lemna.
För härvarande är det ef möjligt att här utreda
denna fråga ■ det är omöjligt att här ingå
uti sådane afhandlingar. Jag tror att ett Särskildt
Utskott skulle behöfvas för att uppgöra
principerne för vårt; försvarsverk, då det tages
uti sin vidsträckthet. Jag tror det ej vara möjligt
för Stats Utskott et, sorn är öfverhopadt med
så mångå andra göromål, ej eller för oss, i anseende
till vår talrikhet, alt utreda detta amne.
Angående Landtförsväret, är jag i mångå delar
af samma tanke sorn Herr Lagerhjelm, Jag
lemnar derhän, om tiden ännu är inne, om sinnena
ännu äro mogne till emottagande af ett
sådant systeme. Jag tror det ej. 1 alla falt
har den värde molionairen rätt till vår tacksamhet,
då han dertill utsått första fröet,' men
den tid kommer» då man skall inse att försvaret
i närvarande skick är för litet, att man mäste
skapa ett större, och att Beväi ingen är den
enda princip, hvarpå försvaret kan grundas. Jag
tror, att om man med bibehållande af befälet
behandlade ämnet systematiskt, skulle en större
armée kunna tillvägabringas genom conscriptionens
ställande på annan fot, hvilken grundar
sig på national-kraftens utbildning, men man
skall då gå längre tillbaka och börja redan vid
uppfostringsverken. Jag skulle tro, att då Na—
Den G Martti.
a65
tionen skall försvara sig sjelf, borde det ske titan
Statens bekostnad; men för att skapa ett
föi'svar utan kostnad, måste man börja i tid.
Om gossen i skolorne lärde sig gymnasticera
och marchera, vid Gymnasium lärde sig att
handtera geväret, vid Universitetet inhämtade
grunderne för den hufvuösakligaste militaira kunskaps-bildningen,
så tror jag att vår ungdom
snart skulle blifva bildad till krigiska yrken, att
vi skulle uti den, utan afseende på stånd och
yrken för framtiden kunna erhålla skicklige
anförare: I vår nuvarande Beväring finnes re
dan
en början till en sådan instrnction. 1 Ivad
jag yttrar om Beväringen, *är ej för att nu yrka
ett sådant försvar sorn jag omtalar, det är blott
för att derom framställa mina enskilte tankar,
.lag tror nemligen, att om Beväringen här sattes
på samma fot som det Schweitziska försvaret,
om ynglingen vid 20, eller här kanske,
i anseende till den sednare utbildningen
i Norden, vid 22 års ålder finge någon
hjelp till beklädnad, om bevärings- och
rnunderings-persedlar då leinnades honom af
Staten, skulle vi kunna erhålla ett försvar vida
större, vida i kraft öfverträffande det yi erhålla
genom Flottan, Landtförsvaret är i min tanke
för oss det hufvudsakligaste, i synnerhet i Sveriges
närvarande belägenhet, då, efter Finlands
förlust, central-försvaret är det enda, som med
fördel kan begagnas. Det är vådligt, att låta
en så stor bemanning som Flottorne behöfva,
af 20 till 00,000 män, flyta på sjön Yrårt land*
ringa befolkning gör att fienden måste propor
-
264
' Den 6 Martil.
tionera siri styrka efter förmågan att underhålla
sina troupper, och att han således ej kan låta
dem öfverstiga ett visst antal, Vi böra således
efrer mitt sått att se, använda alla krafter
på central försvaret, och ej afse något
annat»
'Friherre Lagerbjelke, Johan: Då jag be
gärde
ordet var det för att besvara Herr von
Hartmansdorff, i anledning af hans yttrade misstänka
att Herrar af Borneman oell Nordenskjöld
hade misstagit sig, i afseende på deras uppgifna
calculer. Häruti har jag blifvit förekommen
af Grefve Cronstedt. För öfrigt vill jag blott
i afseende på hvad den sista värde talaren anfört
rörande Centralförsvaret, framställa inin
egen öfvertygelse som är den, att ett sådant
egemligen blir användbart då alla andra åro
förbi. Att förhindra en hernie härja våra kuster
och bränna våra sjöstäder, blir det första
försvaret. Dertill fordras flottor. Kunna vi ej
hålla dem, kunna vi således icke hindra fienden
få fast fot i Fäderneslandet, då först tror jag
ett Centralförsvar blifva nödvändigt och det
enda som återstår att vidtaga: men så länge vi
kunna, bör denna utväg undvikas, och så länue
anser jag nyttan af ett sjöförsvar obestridlig. I
afseende på Flottans bemanning, böra vi erinra
oss, att efter Norriges förening, tillgång på
20,000 väl befarna Matroser uppkommit, sorn
möjligen härvid kunna användas, och således
torde böra komma i beräkning vid sjöförsvarets
fullkomnande.
Den 6 Martil.
265
Herr af Borneman'. Tvenne värde talare
hafva redan förekommit mig i besvarande af
Herr von Hartmansdoiffs anmärkningar rörande
mina ealculers rigtighet, hvarföre jag nu endast
får med dem förena mig.
Herr Hjerta, Guftaj: Jag tror att denna
öfverläggning aflågsnat sig frän motionairens mening,
fivilken endast synes vara, att Riksens
Ständer hos Hans Maj:t Konungen borrie anhålla,
att försvarsväsendet matte så organiseras,
alt det med minsta möjliga kostnad i fred kan
medgifva största möjliga kraft i händelse af
krig. Men som de afgifne yttranden synes åsyfta
en inverkan på det Utskotts behandlingssätt
af ämnet, hvilket bör tillstyrka eller afstyrka
denna begäran, hvad Flottorne angår,
anser jag mig böra vördsamt yttra några derifrån
skiljaktiga åsigter.
Hvad sjelfva hufvudförsvaret beträffar, förenar
jag mig med Friherre Anckarsvärd, angående
nyttan och nödvändigheten af ett så kalladt
Centralförsvar; och jag gör det så mycket
hellre och rned så mycken mera öfvertygelse,
som Carl Johans idée i detta fall synes för
hvarje Svensk, j de murar, som höja sig på
Wanäs. Men, oaktadt detta, troe jag ej, att
man med likgiltighet bör anse våra Flottor,
eller försumma deras iståndhållande. Dermed alser
jag likväl ej hufvudsakligen den stora. Jag kan
ej med Gretve Cronstedt inse, huru Sverige och
England i detta [fall kunna förliknas. England,
ser genom sitt insulaira läge i Ocea
-
266
Dea 6 Martiit
nen, sina Flottor obehindrat utlöpa till dess
försvar. Vår åter, måste antingen ut, genom
trånga debouchéer, eller under otaliga svårigheter
söka spärra Finska Viken, hvarvid, om
jag skall tro hvad Ehrensvärd yttrar i sin lörsvarsplan
för Finland, hon hindras att nog tidigt
ont våren framkomma genom de denna tiden
rådande Nordostvindarne, och hvarest hon
blott kan gagna på en obetydlig sträcka; ty
norr om Åland, lårer ingen stor Flotta med
fördel kunna användas. Jag ber, att ingen vill
häraf sluta, att jag helt och hållet önskar vår
stora Flottas förstörande; jag nämner blott hvad
jag tror ännu gäller, lika som det, samfält med
beskaffenheten af Finska kusten, der en Landt—
Armées flancjue rått vål skyddas af en SkårgårdsFlotta,
var anledhingen att Ehrensvärd föreslog
den derföre så kallade Arméens Flottas
inrättande. Således tror jag, att den kan behöfvas;
men ännu nödvändigare år det, att
Skärgårdsflottan genom ett tillräckligt försvar
från Gefle till Öland, skyddar hjertat af Riket
och tvingar fienden att leda sitt anfall emot
norra eller södra delarne, då Centralförsvaret
kan begagnas, i den allrahögsta kraft, och utgången
aldrig bör blifva, åtminstone ej i tidens
längd, oviss. Dertill tror jag att en Skärgårdsflotta
af ungefär 4 å 5oo Fartyg behöfves;och
jag tror då, att vi borde minska kostnaderne
för den stora, ja, ända till dess vi hade 600
Skärgårdsfartyg, som visserligen ej skulle vara
kostsamt, samt ej fordra mera ån kanhända
en större befästning och anläggning, vid Köp*
parholrmsrne framför Söderköping, för att vara
Den 6 Martti,
tryggad, under en möjligen infallande stark
vinter.
Det förefaller mig visserligen ej besynnerligt,
att så olika omdömen höras, angående sto.
ro och lilla Flottan. Man kan ju ej en gång
bestämma hvad man sannolikast behöfver: slåss
antingen i storm eller i lugn; och caracteren
af bägge Flottorna, år att blott, i ena fallet
famna brukas? men då man vill hämta skål för
predilectionen, i facta; kan jag ej annat ån
anse mig, hvad det angår, att mera folk behöf.
ves till lilla Flottan, böra yttra, att det visserligen
så år; men detta folk finnes ståndigt att tillgå,
då deremot öfvade Matroser för den stora, i
vårt land, saknas till nog stort antal; samt, då
en vård Ledamot af en händelse under 1808
års krig sökt bevisa, att den stora Flottan allena
kan tjena till eröfringar; ^erinra Ridderskapet
och Adeln, att Svenska folket icke behöfver
tänka derpå, sedan dess Konung yttrat, att
det endast är ur Sveriges sköte, vi böra eröfra
eget välstånd och efterkommandes sällhet.
Flerr Lefrén, Johan Pehr'. Hvar och en
som vet med sig, att han kan lemna en skärf
på Fäderneslandets altare, bör visserligen göra
det. Alven jag tror mig kunna deltaga i denna
öfverläggning, men jag har gjort det till en
pligt, att icke yttra mig i ämnen, som enligt
pain öfvertygelse höra hållas hemliga, och jag
anser det ej vara nyttigt att offentligen discutera
detta ämne. Jag tror visserligen att Fäderneslandet
alltid kan försvaras; men detta bli*
Den 6 Marlit,
betydligt svårare om vi ofta tala derom och
derigenom sjelfve leda våra fienders omdöme
öfver vår ställning. Jag tror det vara bäst att
hålla sig vid motionairens åsyftning, nemligen
en underdånig anhållan till Kongl. Maj:t i detta
ämne. Jag har vål hört att en sådan utredning
af syvstemet för Försvarsvei ket, skulle
vara skedd, men den är kanske icke fullständig.
Särskildt anhåller jag att få göra en anmärkning
emot Herr Grefve Löwenhjelm. Han
har yttrat att NationalBevåringen med frenne
års exercice icke skulle blifva tillräckligt öfvad
för att insättas i Cadren som goda soldater.
Om man för Conscriptionen derjemte följde
samma grundsatser som Carl XI stadgade för
den Indeldta Arméen med Kyrkoparader under
särskildt Sockenbefål, tror jag att ändamålet
till en stor del skulle vinnas. Jag appellerar
till hvilken Officer som hålst, om icke den
Svenska indelta soldaten i 5 år år Recrut, men
sedan så complett som han kan blifva, om man
undantager någon vana vid fåltlefnaden och vid
sin egen skötsel. Jag ber om ursågt att jag
Specielt besvarat denna anmärkning; men då
Beväringen år det förnämsta medlet till vårt
försvar, har jag trott mig böra genast vederlägga
den farhåga som Herr Gretvens yttrande
kunnat föranleda; och jag år för min del fullkomligen
öfvertygad att en så exercerad och
disciplinerad Beväring, med lämplig starn, utgör
en god Armée.
Grefve Löwenhjelm: Jag får tacka den
tjste välde talar fen för det sätt, hvarpå lian
1
Den 6 Martiz.
framställt sin anmärkning, men’ får upplysa
att det ej varit min mening att misskänna värdet
af Beväringen. Likväl gifves det ett plus och
ett minus i allt. Man kan blifvaså godsom en
Beväring kan blifva, och derföre ej vara fullkomlig
Soldat. Den som sett, som gjort krig,
måste erkänna att utom exercicen i Bataillon, i
Pluton, gifvas äfven andra notioner som fordras
af en Soldat. Dessa bibringas ej på Sår,isynnerhet
då de ej alltid följa på hvarandra. Det
är således nödvändigt för Beväringen att blandas
med en regulier styrka. I anledning af
Pierr Hjertås anförande, att hans mening vöre
att återföra discussionen till det ämne motionairen
först framställt, hvilket endast vore nedsättandet
af en Comité till utredande af de lämpeligaste
grunderne för vårt försvars-verk, får
jag endast nämna att då jag upplyst, det en
sådan Comité redan varit nedsatt, på Hans
Maj;ts befallning, lärer Hans Majit visserligen
med beredvillighet gå Riksens Ständers önskningar
till mötes, och icke finna underligt, att
detta ämne äfven fästat deras uppmärksamhet.
Herr Hjerta har nämt Central-försvaret. Afven
jag delar hans öfvertygelse i detta ämne.
Största beviset för detsamma torde vara de arbeten,
som Hans Maj;t Konungen låtit begyn.
na vid Wanäs; någon ytterligare recommendation
torde icke behöfvas. Men jag anhåller
få erliindra att Wanäs icke blifver nyttig, förrän
Riket redan är olyckligt, och det blir alltid nyttigast,
att afhålla fienden från våra kuster. Man
har sagt att stora flottan vöre mera användbar
till anfallskrig och eröfringar; men jag anhåller få
270
Den 6 Mur t ii.
påminna, att man gör ej eröfringar för det mangr
anfallskrig. Det blir alltid nyttigast att föra kriget
i fiendens land, och man bör ej förblanda
begär till eröfringar med önskan att föra kriget
utom Fäderneslandets gränsor. Om stora
flottan dertill vore nyttig,' vore det ett skäl
till dess bibehållande. Ett krig utom oss aflägsnar
otaliga olyckor.
Herr von HarlmansdovjJ : Då flere värde
Ledamöter synas hafva missförstått min anmärkning
vid den uppgifna byggnads-kostnaden
för Kronans fartyg, såsom skulle jag hafva
misstrott tillförlitligheten af deras uppgifter, vill
jag blott hafva äran anmärka» att jag sjelf gaf
anledning att förklara olikheten emellan prisen
här och i grannrikena. Jag förmodade den nemligen
härröra deraf, att vi fått virket från Kronans
skogar för intet, utom hvad liuggningsoeh
transport-kostnaden utgjordt. Men ingen
af de värde Talarne hafva behagat upplysa
huru förhållandet dermed är. Deremot har man
ansett det Norrska kostnads-förslaget vara mindre
tillförlitligt, emedan det ej vore ut för dt.
Men skulle man döma efter kostnads-förslagen
för allmänna byggnader i vårt land, så pläga
de merendels upptaga ringare summor än verkställigheten
kräfver.
Herr Grefven och GandtMar skalken föreslog,
att så vål Htrr Lager-hjelms ofvannämnda
motion, som de af åtskilige Ledamöter rörande
samma ämne, nu ofgifne yttranden, måtte
Dan 6 Martiin 27j
till Stats- samt Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet
remitteras, hvilket bifölls,
Å nyo föredrogs Herr Königs, Johan, den
1 dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
angående mått o-ch steg till beredande af
jemlikhet uti tyngderne af rustnings-skyldigheterne
under krigs-tid.
Herr von Franken, August: uppläste följande:
(Se
Bilagan N:o 7,)
Och fann Ridderskapet och Adeln för godt,
att så väl Herr KÖnigs ofvannämnde Memorial,
som Herr von Frankens i anledning deraf nu
afgifne yttrande till Stats- samt Allmänna Besvärs-
och Oeconomie-Utskotten remittera.
Föredrogs å nyo Herr Montgommeries, Gil.;
staf, den 1 dennes förmiddagen på bordet lagde
Memorial om sammanslående af Vesterbottens
och Norrbottens Höfdingedömen under en
Läns-Styrelse.
Herr af Schmidt, Georg Lars, hade inlemnat
ett så lydande Memorial:
(Se Bilagan N:o 8.)
3-2
Deri 6
Herr Klingstedt, Gujiaf Fredric, hade
inlemuat följande, som upplästes:
(Se Bilagan N:o 9).
Herr Muntgomrnerie, Gujtaj: .Tag tror icke
att hvad de tvänne siste värde Talarne anfört, i
något hufvudsakligt afseende talar mot min motion.
Huruvida tvänne Landshöfdingar till den
betydliga grad kunna, mer än en Landshöfding,
verka till en förökad population, att det skulle
anses svarande mot kostnaderne af en hel LandtJtat,
är ieke lätt insedt. leke eller begriper åtminstone
jag, på hvad sätt tvänne mer än en
Landshöfding, förmå att frambringa Köpingar,
Städer och Nybyggen, emedan den härtill verkande
åtgärden af en eller flere Landshöfdingar,
är högst indirect. Dessutom sätta de när intill
r»
varande Fjällarne och Lappmarken, som större
delen af året äro snöbetäckta, en oöfverstiglig
gräns för allt jordbruk. Hvarje bemödande må*
ste lyda den af naturen utstakade begränsning.
Kanske det är fråga om förökningen af
Lappar och Renar, och då blir förhållandet
helt annat. På samma sätt är locala vidden,
när man inberäknar Fjällarne och Lappmarken,
ganska betydlig; men om man blott afser
den cultiverade localen, så blir den icke vidsträckt.
Förlägger man i de sammanslagne Länen,
Residenset i Piteå, så hafva innebyggarne
icke längre dit, än d§ både Länens nu hafva
hvar
Den 6 Martil.
livar till sitt LäneResidence, som ligga i ytter-
sta ändah af hvardera* Länet.
%
Herr Berghman, Ambrosius Magnus: Uti
mitt Memorial, om indragning af öfverllödiga
Embets-Verk och sysslor, har jag äfven föreslagit
att Westerbotten måtte sammanslås . till
ett Län. Då jag varit boende i Westerbotten
54 år, torde jag kunna anses temmeligen noga
känna det landet. Det innehåller 11 Svenska
och vid pass hälften af 5 Finska Socknar. Af
de förra äro 4 stora och utaf i oo till igo man~
tal, någre emellan So och 70, samt 2:ne af 12
å i5 mantal. De 5;ne halfva Finska Socktiarne
hafva blifvit delade vid sista fredsslutet med
Ryssland, då Torneå Elf blef Riksgräns, på
båda sidor om hvilken Neder Torneå, Carl
Gustafs och Ofver Torneå Socknar äro belägne.
Hvad af dem ligger på östra sidan om
elfven tillhör således Ryssland, och å den Vestra
Sverige. Desse senare äro dock af mindre
Hemmantal, än de förre, ty Förste Majorens Compagnie
af Regementet sorn låg i berörde Socknar,
var af 2oS mans styrka och nu mera efter
freden, återstå deraf endast några och 90.
Utom desse Svenska och Finska Socknar tillhöra
Lappmarkerne ock Westerbotten. Såsom
bevis att detta land, fast vidsträckt, icke har,
hvarken stort Hemmantal eller folkmängd, får
jag nämna att hela landet ej underhåller flere
Soldater än circa g4o man, ehuru ganska hardt
roteradt, såsom t. ex. Bygdeå Socken af 6g
Ridd. 9, Ad. Prot. 2 Band.
>7^
•#
Den 6 Martii,
mantal håller 82 man och Öfver-Calix af i5
Mantal har 25 man. Att dela ett så liteF bebodt
land i 2:ne Län, har förefallit alla, hvilka
ej äro interesserade i delningen, gansta besynnerligt.
Jag har sett det ganska val styras
af en Landshöfding, och sådant skulle än kunna
ske i längre tid. Vid delningen till 2:ne
Län, lärer man tyckt att det södra skulle blifva
alltför litet, hvarför man för att hjelpa saken,
lade dertill den nästgränsande NordmalingsSocken
af Ångermanland, hvilket måste göra
mycken oreda vid Jordaböckers förändrande m. m.
Båda Landshöfdingarne bo vid södra ändarne
af Länen, som ock medför olägenheter. Innan
delningen önskades att LandshöfdingeResidencot
skulle flyttas till Piteå* såsom midt i landet,
och om, såsom Herr Montgommerie föreslagit,
och hvari jag instämmer, Länen skulle sammanslås
vid skeende vacance, blir en sådan flyttning
ganska nyttig,
Herr Grefven och Landt Marskalkett hemställde,
att så väl Herr Montgommeries ofvannamnde
Memorial, sorn-de af åtskillige Ledater
i anledning deraf nu afgifne yttranden, måtte
till Stats- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskotten
remitteras.
Bifölls.
Föredrogs å nyo Grefve Cronhjelm», Polycarpus,
den 3 dennes förmiddagen på bordet
lagde Memorial, om sammanslående af Arjille
-
Den 6 M/irtii. tf$
riets å Mariaeberg oell IngenieurCorpsens i Hufvudstaden
iförjagde, Läroverk.
■
Herr Franc Sparre, Bengt Erland, anförde
skrifteiigen: '
£Se Bilagan N:o jo.)
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMafrskallcen
gjord proposition, fann Ridderskaipet
och Adeln för godt, att så vål Grefve CronIhjelms
ofvannåmnde Memorial, som Herr Franc
Sparres i anledning deraf nu afgifne yttrande,
till Stats- samt Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskotten
remittera,
Å nyo föredrogs Friherre Wrangel», Henning,
den l dennes förmiddagen på bordet lagde
Memorial, rörande en förbättrad Landtmåteri-Taxa,
Friherre Ehrenborgh, Cafper Wilhelmi
I anledning af Friherre Wrangels motion får
jag upplysa, att då Kongl, Majit beslöt höja
Landtmåteri-Taxan, skedde det af det skål, att
Landtmäteristaten befann! vara vanlottad i afseende
på lönevilkor, i jemförelse med andra
Stater och Tjenstemän, Förhöjningen var en-i
däst provisionel, intill dess ny skiftes-stadga
skulle hinna blifva uppgjord, och i sammanhang
gertned äfven ny taxa.
m
Jag tror mig kånna att personer åro sy«-
27® Den 6 Martil,
selsatfe att uppgöra ej mindre ny Landtmäteri- §
Förordning, än äfven ny Landtmåteri-Taxa,
byggd på de grunder, som komma att blifva!
gällande för skifte i allmänhet. Taxan kari ej|
fullständigt uppgöras separat från Förordningen^;
Och då Riksens Ständer medgifvit att A.o - '
skillnads Råtter må organiseras för pröfningenl
af Landtmåteri-förrättningar, tror jag, att etti
af de största medlen är lemnadt till bereda ide
af fullkomlig ordning i skiftesverket.
Kongl. Majit skall säkert med nöje se attj
en person, hvilken, såsom ågare af så stot
gendom som Friherre Wrangel, har haft
fålle inhämta så stor practisk erfarenhet af Jetta
vigtiga ämne, ytterligare häruppå fästat i
mårksamheten. När Utskottet handlägger
torde det blifva af vigt, att genom HofCar
ren förskaffa sig underrättelser, i hvad för ari
ning frågan nu år, och jag tror, att man iå
Bkall finna en stor del af öaskningarne redan
vara uppfylld.
Herr Grefven och Landt Mari kalker föreslog,
att så vål Friherre Wrangels ofvannämnde
Memorial, som Friherre Ehrenbor
anledning deraf nu afgifne yttrande mått till
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskott*- -:e
mitteras; hvilket bifölls.
Den 6 Martil.
Högloflige Ridderskapet och Adela åtskiljdes
kl. jo om aftonen, »
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Fredagen den 7 Martii.
Plenum klockan 5 eftermiddagen.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm den
6 Martii 1820.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades Statsutskottets
den i4 och 22 sisth Februari afgifne,
samt den 1 dennes förmiddagen på bordet
lagde Utlåtanden:
1) I anledning af Kongl. Maj.ts nådiga remiss
på Landshöfdingen i Skaraborgs Lån underdåniga
hemställan om vakt vid LandsCanzliet
och LandsContairet till säkerhet för corn-,
tanta medel och handlingar;
378
Den 7 Mtirtii.
2) I anledning af väckt motion, att för Sta*
‘tens räkning étt hus måtte inköpas och inredas,
så väl med tjenlige Sessions-ruin för Riksens
Ständers Utskott, som samlingsrum för Hedervärda
BondeStåndet, jemte CanzlUrum och Archiver
m. m. Ut supra,
S. D. Vid förnyad föredragning af ExpeditionsUtskottets
den 27 sisth Februarii afgifne,
samt den 1 dennes förmiddagen på bordet lagde
Memorial , innefattande utlåtande öfver Herr
Brummers, Carl Magnus, motion, angående en
förändrad redaction af Bihanget till Riks-Ståndens
Protocoll, blef samma Memorial af Ridderskapet
och Adeln bifallit. Ut supra,
S. D, Remitterades till
Stais- Utskottet:
\) Herr Lagerhjelms, Pehr, den 28 sistledne
Februari på bordet lagde motion, angående
bildande af en så kallad Krigscassa.
2) Herr af Uhrs, Gustaf, den i dennes
förmiddagen på bordet lagde Memorial, om en
föråndrad förvaltning af Strömsholms och Kungsörs
Kungsgårdar.
5) Herr Gripenvaldts, August, den 1 dennes
förmiddagen på bordet lagde Memorial, örn
förökadt anslag af' ManufacturDisconlens Fondj
för lån åt Glasbruksägare,
4) Grefve Mörners, Carl, den i dennes för
-
Dart 7 Martil.
middagen, på bordet lagde Memorial, angående
anslag å Stat, för en Provincialläkare i Sunnerbo
Hårad af Kronobergs Lån.
5) Herr Ehrenborgs, Casper, den i denne*
förmiddagen på bordet Egde Memorial, om anslag
å Stat till ved för LandsCanzlierne och
LandtRånterierne.
6) Herr Montgommerie Cederhjelm*, Josias, .
d. X dennes förmidd. på bordet lagde Memorial,
om förhöjning af lönerne för Befålet och Manskapet
vid Wermlands FåltJågare Regemente.
q) Friherre Anckarsvårds, Carl Henric, den
I dennes förmiddagen på bordet lagde* Memorial,
angående tillökning i lönerne för de fyra
StatsSecreterarne.
8) Herr Montgommeries, Fabian, den i
dennes eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
om upphörande af de vanliga afdragen å lönerne
vid befordringar till embeten och tjenster.
g) Herr Klingstedts, Gustaf Fredric, den
x dennes eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
angående Allmänna Magazinslnråttningen.
10) Herr Anckarsvårds, Michael, den i
dennes eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
angående Ministern Lagersvårds fordran hos
Kongl. Majit och KronaD.
11) Herr Anckarsvårds, August, den i den
-
Den 7 Martil.
nes eftermiddagen på bordet lagda Memorial,
om ändring i den nu gällande Beklädnadsförordningen
för indelta Infanteriet, samt »om
rättighet för Nerikes Regementes Rotehållare,
att antingen återfå de vid Jndelnings-Verkéts
upprättande, dem anslagne räntor, till hjelp vid
^oldatbekladniden, eller ock varda befriade från
skyldigheten, att bidraga till munderingen.
12) Herr von Haidmansdorffs, August, den.
I dennes eftermiddagen på bordet Iagde motion,
angående visse vilkor för beviljandet af
ett ytterligare creditiv åt Convoij-Commissariatet,
jemte de af Friherre Lagerbjelke, Jo-;
han, och Grefve Cronstedt, Claes, i anledning
deraf afgifne yttranden. Ut supra,
S. D. Remitterades till
jBevillnings-Utsknttet:
1) Herr von Heijnes, Georg, den 1 dennes
förmiddagen på bordet lagde motion, angående
ändring i BevillningsFörordningens stadgande, i
afseende på taxering af fast egendom å landet.
2) Herr Königs, Johan, den 1 dennes förmiddagen
på bordet lagde Memorial, angående
ändring i BevillningsFörordningen, i afseende på
ointecknade cäpitaler,
5) Herr von Harlmansdorffs, August, den
1 dennes förmiddagen på bordet lagde Memo
-
Den 7 Martil.
rial, rörande Portofrihet, eller ett bestämdt Postporto
för Tidningar.
4) Friherre Lagerbjelkes, Johan, den i dennes
eftermiddagen på bordet lagde motion, om
erläggande af ståmpel-afgift för Tidningar. Ut
supra.
S. D. Remitterades till
BancoUtskottet:
1) Herr Lagerhjelms, Pehr, den 28 sistledne
Februari på bordet lagde motion, angående
skyldighet för Banken, att efter en viss
cours emottaga silfver.
'i
2) Herr Lagerhjelms, Pehr, den 28 sistledne
Februari på bordet lagde motion, angående
fortfarande intill nästa Riksdag af Bankens
lånebitråden till JernContoiret, Strömrensningsfonden,
Götha CanalBolag m. m. Ut supra,
S. D. Remitterades till
i
Stats- och BancoUtJhoiten:
1) Herr Lagerhjelms, Pehr, den 2S sistl.
Februarii på bordet lagde motion, angående en
förändrad organisation af Allmänna MagazinsInrättningen,
jemte de af Herr von Becker,
Carl Johan, och Herr Lagerhjelm, rörande
•' samma ämne, denne dag afgifne yttranden,
3g2 Den 7 Martil.
*■
2) Herr Gripensvårds, Fredric Adolph, d. i
dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial, *
angående föreslagne. medel till den allmänna
förlägenhetens afhjelpande.
3) Herr Rosenblads, Bernhard, den i dennes
förmiddagen på bordet lagde motion, om
uppdrag till Stats- och Banco-Utskotten, att
utarbeta en financeplan; jemte de af åtskillige
Ledamöter, i anledning deraf, denne dag afgifne
yttranden. Ut supra.
S. D. Remitterades till
Stats- famt Allmänna Besvärs- och Oeconomi-i
Utskotten:
iJ Herr Lagerhjelm*, Pehr, den 28 sistl.
Februarii på bordet lagde motion, angående
reglering af Krigsmagten till lands och vatten;
jemte de af åtskilliga Ledamöter, rörande samma
ämne, denne dag afgifne yttranden,
2) Friherre Wrangels, Henning, d. i dennes
förmiddagen på bordet lagde Memorial, om ine;
del till afhjelpande af den allmänna förlägen,
Jieten.
3) Herr Königs, Johan, den 1 dennes förmiddagen
på bordet lagde Memorial, angående
mått och steg till beredande af jemnlikhet uti
tyngderne af rustnings - skyldigheterne under
krigstid, jemte Herr von Franckens, August, i
anledning deraf afgifne yttrande.
Den 7 Martil.
j83
4) Herr Montgommeries, Gustaf, den i
dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
om sammanslående af Westerbottens och Norrbottens
Höfdingedömen under en Länsstyrelse,
jemte de af åtskillige Ledamöter, rörande samma
ämne, denne dag afgifne yttranden.
b) Grefve Cronhjelms, Polycarpus, den 3
dennes förmiddagen på bordet lugde Memorial,
om sammanslående af Artilleriets på Mariaeberg
och IngenieurCorpsens i hufvudstaden förlagde
Läroverk,- jemte Herr Franc Sparres, Bengt Erland,
i anledning deraf denna dag, afgifne yttrande.
Ut supra,
S. D. Remitterades till
Lag- famt Allmänna Befvärs- och Oeconomi
U/Jkotien:
1)
Herr af EJcenstams, Israel, den i dennes
förmiddagen på bordet lagrie Memorial, angående
förändring i Kongl. Förordningen d.
2 8 April 181 g, rörande Exclusive Privilegiers
meddelande.
2) Herr Anckarsparres, Ingemar August, d.
1 dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
\om rättighet för jordägare i allmänhet, att fritt
begagna de å deras ägor växande Ekar.
3) Herr Reutersvårds, Pehr Adam, den 3
dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
Den 7 Martil
angående ändring i Författningarne \ rörande
.Vatteirverks anläggande.
Stats-, och Lag-samt Allmanna Befvdrs- och
Oeconomie-Utikotten:
Friherre Wrangels, Henning, den i dennes
f. m på bordet lagde Memorial, om förändring
i fångföringssättet, jemte det af Grefve
Löwenhjelm, Carl Axel, i anledning deraf afgifne
yttrande.
Stats- och Banco- samt LagUtskottenl
Friherre Wrangels, Henning, den i dennes
förmiddagen på bordet lagde Memorial, om inställande
af Pubhque Cessors lagsökningar, inv
tilldess Financeregleringen blifvit uppgjord. Ut
supra.
S. D. Remitterades till
LagUiJhottet;
il Herr Lagerhjelms, Pehr, den 28 sistledne
Februari på bordet lagde motion, angående
förändring af Författningarne rörande utmätning
af fast egendom.
2) Herr Lagerhjelms, Pehr, den 28 sist—
ledne Februari på bordet lagde motion, angå-:
ende fastställande af en Iiqvidationsgrund emellan
långifvare och låntagare.
Friherre Ridderstolpes, Fredric, den_j
Den 7 Martil,
dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial
om nödvändigheten af Arbetsdomars återinförande.
\
k) Grefve Gyllenborgs, Johan Henning, d;
i dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
rörande ändring i nu gällande lag, angående
brandstodsförening.
/ i*
5) Herr Königs, Johan, den i dennes förmiddagen
på bordet lagde Memorial, om vissa
föreskrifter i afseende på extra Domares förordnande.
6) Herr Ehrenborgs, Casper, den i dennes
förmiddagen på bordet lagde Memorial, angående
ett föreslaget tillägg uti 2 4 §. af nu gällande
inteckningsförordning.
y) Herr Sabelfelts, Zacharias Johan, den i]
dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,'
om en lag till förekommande af procenteri.
8) Herr Wulfralhs, Carl Gustaf, dan i dennes
eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
om skärpning i straffet för skogs-åverkam Ut
supra.
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtshottet:
t
- *
i) Herr Lagerhjelms, Pehr, den 28 sistledae
Februari på bordet lagde motion angående
näringsfriheten.
Herr ven Heijne®? Georg, den 1 den
-
s86
Den 7 Martil.
nes förmiddagen på bordet lagde motion, angående
afskaffande af guld och silfver på vissa
uniformer,
5) Friherre Ridderstolpes, Fredric, den l
dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
angående medel till befordrande af upplysning
och sedlighet hos Allmogen.
4) Friherre Rudbecks, Alexander, den i
dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
rörande upphåfvande af råttigheten för Stockholms
stad, att uppbära de så kallade ParmTorgs-
och Renhållningspenningar för hö-, halm
ved och brånkol.
5) Friherre Wrangel?, Henning, den 1 dennes
förmiddagen på bordet lagde Memorial, angående
åtgärder till inskränkande af Finska handeln,
jemte de "af åtskilliga^ Ledamöter i anledning
deraf afgifne yttranden.
6) Friherre Wrangels, Henning, den 1 dennes
förmiddagen på bordet lagde Memorial, rörande
en förbättrad Landtmåteri-Taxa, jemte
Friherre Ehrenborghs, Casper Vilhelm, i anled.
ning deraf afgifne yttrande.
7) Grefve Hårds, Carl Gustaf, den 1 dennes
förmiddagen på bordet la*gde Memorial, om
rättighet för enstaka Hemmansägare i allmänhet,
att inrätta och anslå till och med tiondedelen
af deras jordrymd till sårgkiite lågenheter.
Den 7 Martii,
287
8) Grefve Gyllenborgs, Johan Henning, d.
I dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
angående visse föreskrifter för meddelande
af pass åt kringvandrande Gesäller, samt per5
mitterade Soldater och Båtsmän.
, g) Herr Königs, Johan, den i dennes förmiddagen
på bordet lagde Memorial, om förändring
af de i Riket brukliga Mått, Mål och
Vigt.
10J Herr Königs, Johan, den i dennes förmiddagen
på bordet lagde Memorial, om föreskrifter
i afseende på tillverkningen af papper.
i\J Herr Ribbings, Arvid, d. I dennes förmiddagen
på bordet lagde Memorial, angående
Öfverenskommelse!" om Prest-rättigheter.
12) Herr Hallenborgs, Carl Johan, den i
dennes eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
om förändrad tid för mönstringar.
i5) Herr Königs, Johan, den i dennes eftermiddagen
på bordet lagde Memorial, om, förändring
i flyttningstiden för tjenstehjon. Ut supra.
Föredrogos å .nyo och remitterades till
StatsUtskottet:
i) Grefve Cronhjelms, Polycarpus, den 5
dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
a83
Den 7 Martil.
angående anslag å Stat för Lärare i Statshushållningsvetenskapen,
samt i de fria StatsFörfattningarnes
critiska historia.
2) Herr Montgommeries, Gustaf, den 3
dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
angående tillökning i anslagen för ModellKammaren
och Mechaniska Skolan,
0) Friherre Wrangels, Henning, den 5 dennes
förmiddagen på bordet lagde Memorial, ora
nedsättande af en Comitté till jemkning i Skånska
Roteringen.
4) Friherre Raabs, Jacob, dpn 5 dennea
förmiddagen på bordet lagde Memorifd, angående
Extra Roteringen i Skåne.
5) Herr af Forssells, Carl Gustaf, den 3
dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
om inköp för Statens räkning af Geographiska
Inrättningens Chartaeverk; samt berörde Verks
öfverlemnande till General Landtmäteri- Contoiret.
6) Herr Lefréns, Johan Pehr, den 3 dennes
förmiddagen på bordet lagde Memorial, om
årligt arfvode af Sooo R:dr Banco till ÖfverDirecteuren
Schvartz.
7),Herr Treffenbergs, Curry Gabriel, den
5 dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
om bildande af en pensionsfond för Enkor
och
Den 7 Martti,
och barn, efter så vål civile som militaira
Tjenstemän.
8) Grefve von Rosens, Axel, den 3 dennes
förmiddagen på bordet lagde motion, angående
rättighet för Götheborgs Sparbank, att
mot 5 procents ränta få i Riksgälds-Contoiret
insätta en summa af 5o,ooo R;dr Banco.
q) Hans Excellence Herr Grefve von Essens,
Hans Henric, den 5 dennes förmiddagen
på bordet lagde Memorial, angående tillökning
af anslaget för Kongl. Maj:ts Hofhållning.
10) Grefve Wachtmeisters, Hans, den 3
dennes eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
om anslag å Stat för en Provincial-Låkare i
Blekinge Lån med station i Carlshamn.
11) Herr Brummers, Carl Magnus, den 3
dennes eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
angående ArrendeContract rörande Uranienborgs
KungsLadugård.
12) Grefve Cronstedts, Claes, den 3 dennes
eftermiddagen på bordet lagde sex särskildta
Memorial, angående:
a) anslag å Stat af minst 3o,ooo R:dr B:co
årligen till exercice på sjön för Flottornas befäl
och manskap,
b) iirqvarteringspenningar för Befälet vid
de indeldte BåtsmansCompagnierne.
Ridd. 0. Ad. Prot. 2. Band. 19.
Den 7 Marttil,
c) användande af Kronans Koppartiond©
och llammarskattsjern för Flottornes behof.
dj anslag å Stat af 8000 R:dr Banco årligen
för SjöBeväringens beklädnad.
e) Lots- ech Båk-afgifternes användande
till de dermed afsedde behof.
f) anmodan till StatsUtskottet att uppgöra
oell förelägga Riksens Ständer en så kallad
Budget med utgiftssumma för Flottorne intill
nästa Riksdag.
13) Herr af Bornemans, Johan Åron, den
3 dennes eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
angående GonstructionsCorpsens löningsstat,
14) Grefve von Schverins, Fredric Bogislaus,
den 3 dennes eftermiddagen på bordet
lagde Memorial, angående användande af de så
kallade Begrafningshjelps-medlen.
15) Friherre Stjerncronas, David, den 5
dennes eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
angående lönetiflökning för Befälet vid Skånska
DragonRegementet.
16) Herr Haijs, Albrecht, den o dennes
eftermiddagen på bordet lagde Memorial, onj
ersättning för jordägare, sorn lidit skada genom
vattenuppdåmning vid Trollhättan.
Bevilinings Utskottet t
ij Herr Treffenbergs, Curry Gabriel3 den
Den 7 Martil.
3 dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial
, om ett nytt uppbördssätt vid Postverket*
2) och 5) Herr Anckarsparres, Ingemar
August, och Herr Cederschjölds, Pehr Gustaf,
den 3 dennes förmiddagen på bordet lagde MeJ
morial, angående förändring af nu gällande
TullFörfattningar.
Banco-Utjkotteti
\
1) Herr Treffenbergs; Curry Gabriel, den
3 dennes förmiddagen på bordet lagde Meino-j
rial, angående förlängning af tiden för inbetab>
ningarne af lån i BancoDisconten;
2) Herr Hammarskjölds, Lorenzo, den 5
dennes eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
om förlängning af tiden för återlösen af i
Banken pantsatt silfver.
3) Grefve von Rosens, Carl Axel, den 5
dennes eftermiddagen på bordet lagde Memorial
, angående ändring af reglementet för lån å
jern i Banken.
4) Herr Ehrenborgs, Casper, den 3 dennes
eftermiddagen på bordet lagde Memorial, om
rättighet för Sparbanken i Mariestad samt alla
så väl redan befintlige som framdeles blifvande
Sparbankar, att i Banken eller dess DiscontYerb,
få till förräntande insätta någon viss del
af de i nämnde Sparbankar insatte summor.
5) Friherre von Roxendorffsy Carl Gustaf,1
Den 7 Martti,
den 3 dennes eftermiddagen på bordet lagde
Memorial, rörande åtskillige ändringar i Kongl.
Kungörelsen den 3 November 1819, angående
Odlingslån.
6) Herr Anckarsparres, Ingemar August, d.
5 dennes eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
angående ändring i BancoDiscontens Ut.
låningsRegiemente.
Stats- och Bevillnings- Utskotten t
1) Herr Anckarsparres, Ingemar August,
den o dennes eftermiddagen på bordet lagde
Memorial, angående redovisning af de för tryckningen
af Handlingarne i Bevillningsfrågan vid
i8i5 års Riksdag anslagne medel.
2) Herr Ugglas, Carl Fredric, den 5 dennes
eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
om inrättande af så kallade coupons’ till lättnad
för de skattskyldige vid uppbördens likviderande.
Stats- och BancoUtskotten:
1) Herr von Ehrenheims, Reinhold Fredric,
den 3 dennes förmiddagen på bordet lagde Me*
modal, innefattande ett financeproject.
2) Herr Dalmans, Lars Johan, den 3 dennes
eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
innefattande ett financeproject.
5) Herr Reenstjernas, Nils Svante, den 5
Dm 7 Martti.
dennes eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
rörande låneundsåttning till Landtbrukare.
4) Herr Hammarhjelms, Carl Fredric, den
3 dennes eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
om uppskof med betalningen af StatsVerkets
skuld till Banken.
5) Grefve von Rosens, Carl Axel, d. 5 dennes
eftermiddagen på bordet lagde Memorial, om
fortfarande af det vid sista Riksdag beviljade
anslag för Strömrensningar.
Stats- famt Allmänna Besvärs- och
Oeconornie- Utskotten:
1) Herr von Schinkels, Johan Fredric, den
5 dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
angående en ny skogsordning, samt en förändrad
organisation af Jågeri-staten.
%
2) Herr Wallqvists, Gustaf, den 3 dennes
eftermiddagen på bordet lagde Memorial, angående
KneckteContracts upprättande emellan
Kongl. Maj:t och Kronan samt de rustande vid
Indeldta Cavalleriet.
Bag- samt Allmänna Besvärs- och
OeconornieUtskotten:
1) Friherre von Höpkens, Nils, den 3 dennes
förmiddagen på bordet lagde Memorial, angående
förändring of den nu gällande taxa för
expeditionslösen in. m.
294
Den 7 Martil,
2~) Herr Elgenstjernas, Johan, den 5 dennes
eftern idd.-gen på bordet lagde Memorial,
rörande jemkuingar i nu gällande författning om
Sockenstämmor m. m.
3) Grefve -Sparres, Eric, den 3 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Memorial, om upphäfvande
af Författningarne mot privata assignationers
utgifvande.
Bevillnings- samt Allmänna Besvärs- och
OecunomieUtskotten:
Herr Thams, Wollrath, den 5 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Memorial, angående
ändringar i nu gällande BrännvinsFörfattningar.
Lag-Utskottet:
i) Herr Marcks von Wiirtembergs, Gustaf,
3en 3 dennes förmiddagen på bordet lagde Me.,
morial, angående ändring af 25 §. i Kongl. Förordningen
den i3 Julii 1818, om inteckning i
fast egendom.
a) Friherre Focks, Berndt Vilhelm, den 5
dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
angående förändring af tiden för krafs anställande
af Kronan snot enskildte.
5) Friherre Focks, Berndt Vilhelm, den 3
dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
angående upphäfvandet a£ Kongl. Brefvet den a
Den 7 Martti.
25S
November 1786 rörande straff för fångspill-:
ning.
4> Grefve "Wachtmeisters, Hans, den 3
dennes eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
om förändring i sättet att promulgera Allmän^
na Författningar,
5) Herr Gyllcnheims, Eric Gusfaf, den 3
dennes eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
rörande ändring af 4 §. i Kongl. Förordningen
den 5o September 1812.
6) Herr Grönhagens, Gustaf, den 5 dennes
eftermiddagen på bordet lagde tvänne särskildta
Memorial, dels angående en så kallad
indult för skuld, dels om åtgärders vidtagande
till beredande af skyndsamt slut på Rättegångar,
7) Grefve Gyllenborgs, Johan Flenning, cb
3 dennes eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
angående åtskilige ändringar uti allmänna
RättegångsOrdningen.
8) Grefve Snoilskys, Nils, den 5 dennes
eftermiddagen på bordet lagde Memorial, örn
närmare bestämmande af beräkningsgrunden utaf
böter för hustjufnad.
9) Herr Gyllenrams, Berndt Fredric, den 5
dennes eftermiddagen på bordet lagde Memorial;
om ansvarsskyldighet för justerare i afseende
på af dem stämplad brånnyinsredskap.
Den 7 Marlit,
10) Herr Gripenstedts, Jacob, den 5 dennes
eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
om åtskillige lagförändringar, åsyftande större
lätthet för bevisnings tillvågabringande i brottmål
m. m.
11) Herr Cederschjölds, Pehr Gustaf, den
3 dennes eftermiddagen på bordet lagde motion,
angående upphåfvande af förbuden mot dans
och lekstugor för de lägre folkclasserne.
Allmänna Besvärs- och OeconorniUtskottet:
\)
Herr af Forssells, Carl Gustaf, den 3
dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
om nedsättning i åtskillige umgälder för Ångfartyg,
samt alla inrikes Fartyg, under 6 fots
djupgående.
sJ Herr Lefréns, Johan Pehr, den 3 dennes
förmiddagen på bordet lagde Memorial, örn
vissa förmåner i afseende på inrättande af ett
HandelsCompagnie på Södra America.
3) Herr von Sehinckels, Johan Fredric, d.
3 dennes förmiddagen på bordet lagde Memoria],
angående förändring af sättet och tiden för
Hammarskattens utgörande.
4) Herr af Robsons, Carl Magnus, den 3
dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
angående öppnande af en communication med
Gellivare Jernmalpisberg i Luleå Lappmark.
Den y Martil.
29?
5) Friherre Carpelans, Carl Mauritz, den 3
dennes eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
om en PortoFranco-inrättning på Gottland*
6) Grefve Wachtmeister, Hans, den 3
dennes eftermiddagen på bordet lagde Memorial
y om åtgärder till beredande af lättare tillgång
på allmänna Författningar.
7) Herr Nordenfdks, Johan, den 5 dennes
eftermiddagen på bordet lagde Memorial, om
jemkning i de postföringen åtföljande onera.
8) HerrThams, Wollrath, den 3 dennes
eftermiddagen på bordet lagde Memorial, angående
vissa prohibitiva Författningar.
g) Herr Gripens värds, Fredric Adolph, d,
3 dennes eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
om anläggande af tvenne Gåstgifvaregårdar
å Wermdön.
i o) Grefve Cronstedts, Claes, den 3 dennes
eftermiddagen på bordet lagde Memorial,,
angående beredande af tillgång inora landet å
materialier för Flottornes behof.
ii) Herr Gyllenheims, Eric Gustaf, den 3
dennes eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
angående inrättande af ordinarie postgång öfver
Norra Dahlsland.
12J Grefve Gyllenborgg, Johan Henning,'
den 5 dennes eftermiddagen på bordet lagde
298
Ben 7 Martu,
Memorial, om förbud mot införsel af sådan©
varor, som Sverige till eget behof kan producera.
i5) Herr Gyllensvahn, Henric Adolph, d.
3 dennes eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
om en ny årsmarknads inrättande i staden
Grenna.
i4) Herr Cedérschjölds, Pehr Gustaf, den
3 dennes eftermiddagen på bordet lagde motion,
om fritt bruk af alla slags varor.
Expeditions Utjkottet’.
Herr Hammarskjölds, Lorenzo, den 3 dennes
eftermiddagen på bordet lagde Memorial 9
om en förändrad redaction af Bihanget till
RiksStåndens Protocoll.
RiddarhusJJtJkottet:
Herr Gripenstedts, Jacob, den 5 dennes
eftermiddagen på bordet lagde Memorial, rörande
nedsättning i afgifterne för inträdes vinnande
i Adeliga JungfruStiftet.
Föredrogs å nyo Herr Hjertås, Gustaf, d„
5 dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
angående förändrad reglering af lönerne
för Befälet vid Indeldla Arméen.
Grefve Ridderstolpe, Carl, anförde skriftligen:
(Se
Bilagan N:o 1.)
Den 7 Martil.
299
Herr Grefven och LandtMarshalken föreslog,
att så vål Herr Hjertås ofvannämnd e Memorial,
sorn Grefve Ridderstolpes, i anledning
deraf, nu afgifne yttrande, måtte till StatsUtskottet
remitteras; hvilket bifölls.
Å nyo föredrogs Herr von IlartmansdorfFs,
'August, dan 5 dennes förmiddagen på bordet
lagde Memorial, om rättighet för Riksens Stånders
Revisorer, att hädanefter granska Råkenskaperne
för åtskillige allmänna medel, hvilka
hitintills ej varit Revision underkastade.
Herr Boij, Johan Fredric, upplåste följande:
(Se
Bilagan N;o 2)<
Herr von Hartmansdorff\ Augnst: Den
värde Talaren har anmärkt, att PassevolanceCassan
uppkommit genom en öfverenskommelse
mellan Regent och Folk. Jag skulle tro, att
förhållandet år sådant med alla Allmänna Cassör.
Folket gifver och Regeringen emottager
medlen, för att förvalta dem för Folkets räkning.
I detta förhållande ligger således intet
skål att undandraga dennaCassa granskningaf Riksens
Ständer eller Folkets Ombud. En annan grund
som blifvit anförd deremot år, att Kongl. Maj.t
skall hafva skänkt 100,000 Riksdaler till Passevolance-Inrättningen.
Om så förhåller sig, och
något förbehåll dervid blifvit fåstadt, så kan ju
denna summa undantagas från Revisorernas ef
5oo
Deri 7 Martti.
tersyn, oell återstoden likväl i sin ordning
granskas.
Herr Boij: Jag utber mig att endast få
göra en anmärkning: att nemligen PassevolaneeCassan
är ställd under en Styrelse, hvars form
rubbas om denna Cassa kommer under Riksens
Ständers granskning. Må Ilända skulle vid en
sådan grankning anmärkning göras dervid, att
större planer vidtagits, än man förmodade att
Cassan kunde bära, att exercice-fålt blifvit inköpte
och afröjde med mera dylikt; och att
sålunda genom anmärkningar rubba hvad man
i äldre tider funnit vara godt och nyttigt, an.
ser jag ej vara med det allmänna bästa förenligt.
Herr Grefven och LandtMarslcalken hemställde,
att så väl Herr von Hartmansdorff^ ofvannämnde
Memorial, som hans och Herr Boijs,
i anledning deraf nu afgifne yttranden, måtte
till StatsUtskottet remitteras; hvilket bifölls.
Föredrogs å nyo Herr Gripenstedt, Jacob,
den 3 dennes förmiddagen på bordet lagrie
Memorial, om medel till financernas upphjelpande.
Herr Hegardt, Chriftian Bernhard, anä
förde skrifteligen:
(Se Bilagan N.o 3■)
