# ID: svediakorp-gov293
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 65,625
# sentences: 2,216
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Pr o t o c o 11,
hållna
hos
Högloflige
Ridderskap^ och Adeln3
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
År 1823.
Elfte Bandet.
Andra Afdelningen*
STOCKHOLM,
tryckte hos Samuel Rumstedt, 1824-
/ ... ' \ , . \ t
4
Tisdagen den 16 December.
Plenum klockan 5 eftermiddagen.
Vid förnyad föredragning af Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottens den
7 dennes under N:o afto algifne, samt den ro
derpå följde eftermiddagen på bordet lagde,
Betänkande, i afseende på jdunkning i fråga
om upphörande af Landshöfdingarnes domsrätt
i Enskiftes-mål; fann Ridderskapet och
Adeln för godt, att, med godkännande af Utskottens
Jemnknings-förslag, instämma uti det
af Wällöf!. Borgare-Ståndet vid stadgandet i
3:dje punctcn gjorde tillägg.
Föredrogs å nyo och bifölls BevillningsLag-
samt Allmänna Besvärs- ocb OeconomieUtskotteiis
den 2 dennes under N:o' 66 afgifne,
samt den 10 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning af
yrkade ändringar i den nu gällande Seglations-Ordningen.
Då nu å nyo föredrogs Constitutions-Utskottets
den x 1 dennes under N:o 82 aflåtne,
4
Den 16 Decemberl
samt den i5 derpå följde eftermiddagen på
bordet lagde, Memorial, rörande sättet för
sluteliga behandlingen af frågan om Allmänna
Brandförsäkrings-Verkets Lånerätt i Banqven;
fann Ridderskapet och Adeln, att samma Memorial
borde till Stats- och Banco-Utskotten
remitteras.
Vid förnyad föredragning af Constitulions-Utskottets
den 11 dennes under N:o 83
aflåtne samt den i5 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Memorial, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottets förut
meddelte förslag lill ett tillägg i 56. §. Regeringsformen;
fann Ridderskapet och Adeln
för godt, att det af Constitutions-Utskottet i
nyssnämnde Memorial nu framställde förnyade
förslag till berörde tillägg, till den behandling
56. §. Regeringsformen föreskrifter,
godkänna.
Föredrogs å nyo Förstärkta Stats-Utskottets
den 11 dennes under N:o 664 aflåtne,
samt den i5 derpå följde eftermiddagen på
bordet lagde, Memorial, i fråga om Pensions
anslående åt Rikets Ständers förre JustitueOmbudsman,
Herr Friherre L. A. Mannerheim;
och skulle samma Memorial till Statsutskottet
öfverlemnas.
Deri 16 December.
Vid förnyad föredragning af Förstärkta
Stats-Utskoltets den ii dennes under N:o 665
aflåtne, samt don i5 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Memorial, i fråga om
inlösen af f. d. Filial- Disconterues ännu utelöpande
Skuld-förbindelser; fann Ridderskapet
och Adeln att samma Memorial borde till
Stats- och Banco-Utskotten öfverlemnas.
Föredrogs å nyo och bifölls Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Oeeonomie-Utskottens
den i3 dennes under N:o 666 afgifne, samt
den i5 derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens förut meddeidte
Betänkande, rörande dels nedsättning, dels
upphörande af den för innomskärs seglande
fartyg, bestämda Lots- och Båk-afgift.
Vid förnyad föredragning af Bevillningsutskottets
den i5 dennes under N:o -jo aflåtne,
och samma dag på bordet lagde, Memorial,
angående de, i frågan om Bränvinsbrännings-afgifts
utgörande af de vid Fabriker
nyttjade pannor öfver go kannors rymd,
Riks-Stånden emellan yppade skiljaktiga meningar;
fann Ridderskapet och Adeln för godt, att,
under förblifvande vid dess i detta ämne för\'.
t fattade beslut, samt med godkännande af
de utaf Utskottet föreslagne Voterings-Propo
-
6
1Den 16 December.
sitioner, öfverlemna berörde fråga till Förstärkta
Siats-Utskottets afgörande.
Föredrogs å nyo och lades till Handlingarne,
Bevillnings-Utskottets den i5 dennes
under N:o 71 aflåtne, och samina dag på bordet
lagde, Memorial, med öfversigt af den
Allmänna Bevillningen.
'Företogs till pröfning Constitutions-Utskottets
den 11 dennes under N:o 81 aflåtne,
samt den i5 derpå följde eftermiddagen på
bordet lagde, Memorial, innefattande Utlåtande
öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets
förut meddeldte förslag, i anledning af de uli
Serskildta Utskottets Betänkande, örn StyrelseVerkens
Reglering, förekommande Grundlagsfrågor.
Herr von Hartmansdorff., August: Jag
får vördsamt underställa Herr Grefven och
Landt-Marskalken samt Ridderskapet och Adeln,
om ej Protocolls-Utdraget öfver Ståndets
förra beslut i dessa ämnen kunde få
föredragas tillika med de Redactions- förslag,
som Constitutions-Utskottet sedermera afgifvit,
äfvensom huruvida målet ej måtte få
punktevis afgöras?
Och blef Herr von Härtmansdorffs berörde
hemställan, uppå gjord proposition, af
Ridderskapet och Adeln bifallen.
Den i6 December i
?
Regeringsfor men.
§• 5.
Herr von Hartmansdorff: Denna §:s redaction
beror på Ridderskapets och Adelns
beslut öfver den följande §:n angående Ministrarne;
hvarföre jag anhåller, att pröfningen
deraf måtte företagas i sammanhang med
pröfningen af nästföljande §.
I anledning häraf upplästes
§. 6.
Herr von Hartmansdorff: Ridderskapet
och Adeln inhemtar häraf, att ConstitutionsUtskottet
ej funnit skäl förändra §. till enlighet
med Ridderskapets och Adelns beslut,
att det skulle finnas en Minister för Laiultförsvarets
och en för Sjö-försvarets ärender.
Jag tillstyrker alltså, att Ridderskapet och Adeln
måtte förblifva vid sitt förra beslut, och
frågan följagteligen liänskjutas till afgörande
genom Nämnd.
Herr Hjerta, Gustaf: Constitutions-Utskottet
har visserligen gjort afseende på den
återremiss Utskottet erhållit, så väl från Ridderskapet
och Adeln, som Borgare-Ståndet,
och just på denna grund föreslagit, alt saken
måtte i Förstärkt Constilutions-Ulskott afgöras.
Till följe deraf är §. så redigerad, att
orden: en för Landtförs v arets och en för
Sjöförsvarets ärender, kunna insättas. Jag
anser således ingenting vid denna punct vara
8
Den 16 December!
att anmärka, och tillstyrker för öfrigt, att
Ridderskapet och Adeln måtte förblifva vid
det förra Beslutet.
Herr Grefven och Landt-Marskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln under förblifvande
vid dess, rörande 5 och 6 §. §. Regeringsformen,
förut fattade heslut, att en
Krigs-Minister horde finnas för Landt-försvarets
och en annan för Sjö-försvarets ärenden,
och att, i sammanhang dermed, Stats-Rådets
Ledamöters collectiva antal horde ökas från
i3 till i4, samt med godkännande af den
utaf Constitutions-Utskottet i afseende derå
föreslagne Yoterings-proposition, behagade öfverlemna
denna fråga till Förstärkt Constitutiöns-Utskotts
afgörande.
Bifölls.
Hvarefter Herr Grefven och Landt-Marskalken
frågade, om Ridderskapet och Adeln
behagade den af Constitutions-Utskottet i öfrigt
föreslagne redaction utaf 6 §. i Regeringsformen,
till den behandling 56 §. Regeringsformen
föreskrifvcr godkänna.
Ropades Ja.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställde serskildte propositioner j
fann Ridderskapet och Adeln för godt, att, tili den
behandling 56 §. Regeringsformen föreskrifver,
godkänna de af Constitutions-Utskottet
Den 16 December.
9
föreslagne redaclioner utaf 8, 10, 26 och 27
§. §. Regeringsformen.
§. 28.
Herr von Hartmansdorff: ConstitutionsUtskottet
har icke funnit skäl att införa Föredragande
i Commando-mål hland dem, som
höra bekänna sig till den rena Evangeliska
Läran. När Commendanter i Fästningar icke
få vara af annan Religion, tror jag det icke
heller kunna tillåtas den, som commenderar
Commendanterna. Jag tillstyrker således, att
Ridderskapet och Adeln måtte förblifva vid
sitt förra heslut.
Herr Hjerta: Under öfverläggningen härom
i Constitutions-Utskottet, insåg väl Utskottet,
hvad Herr von Hartmansdorff nu yttrat,
men ansåg saken icke af särdeles vigt.
Då dessutom, i enlighet med Serskildta Utskottets
Betänkande, som nu mera är bifallet,
det är ganska troligt, att föredragningen af
Commandomål kommer att sammanslås med
föredragningen af Krigsärenderna, skulle detta
endast lägga hinder i vägen för ett sådant
sammanslående. Dessutom är det ej otänkbart,
att Konungen, vid något tillfälle, kunde
till denna Post behöfva en utländsk man af
Catholsk Religion. Jag tillstyrker derföre bifall
af Utskottets förslag.
Herr Rosenblad> Bernhard: Af ett skal
alldeles motsatt det af den siste värde Talaren
anförda, kommer jag till samma resultat.
10
Den 16 December.
Yigtén för Statens Embetsman af bestämd religicus
öfvertygelse äfven i dess minutieusare
beståndsdelar, har hos mig stadgat den mening,
att inga lagar böra finnas, som kunna
bos medborgare och Embetsman föranleda en
Politisk Trosbekännelse, olik bjertats, och derigenom
öppna vägen för en dubbelhet och
falskhet i handlingssätt, för hvilken man i
verldsliga förhållanden skulle känna mindre
betänkligheter, sedan man redan i samvetets
dyrbaraste angelägenhet tillåtit sig det. Jag
tror tvertom, att då för hvarje bekännare af
Christna Läran är öppet, att utan hinder för
sin medborgeliga verksamhet bekänna, hvad
hans hjerta och tro bjuda, så skall Staten bäst
kunna vinna de stora ändamålen, Samvetsgranna
Embetsman^ Christelig förening och
enighet emellan medborgaretinder Ömsesidig
aktning för, och helgd af hvarandras religieusa
öfvertygelse.
Herr von Hartmansdorff: Då en krigare
sjelf har trott, att Konungen kunde komma
att behöfva en Föredragande i Commandomål
af främmande Troslära, så torde det icke
tillhöra mig att bestrida, ehuru jag bctvillar,
det. Men ingalunda kan jag medgifva det
vara likgiltigt, af hvad religion man är, eller
förmoda, att en sådan tanka skulle af Högloft.
Ridderskapet och Adeln antagas, såsom skäl
för det beslut man vill tillvägabringa. Jag
förnyar således min anhållan om Ridderskapets
och Adelns för blifvande vid sin redan i
detta afseende yttrade mening.
Den 16 December i
11
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag erkänner
vigten af den siste värde Talarens
anmärkning, och tror, att den Man, hvilken
skall vara Ständerna ansvarig för sina rådslag
inför Konungen, ieke blott bör vara af den
Evangeliska Läran, hvilket ändock icke torde
vara så högst nödvändigt; utan att han fast
iner ovillkorligen måste vara infödd Svensk.
Jag fruktar nemligen, att ansvarighetslagen
skulle förlora en betydlig del af sin betydelse
för en man, hvilken kunde undgå allt lagligt
ansvar endast derigenom, att lian begåfve
sig till sitt Fädernesland. Jag har uti Utskottet,
angående denna punkt, varit af serskild
tanka, och funnit tillägget öfverflödigt,
emedan jag ansåg Konungen redan sakna ali
anledning, att till Rådgifvare i Commandomål
antaga någon annan än en infödd Svensk,
som bekänner sig till den Evangeliska Läran.
Då Konungens öfrige ansvarige Rådgifvare enligt
4 §• Regeringsformen ovillkorligen måste
vara infödde Svenskar af den rena Evangeliska
Läran, så synes (let samma äfven böra
gälla för Rådgifvaren i Commandomål. Dessutom
stadgas i a8:dc §. att alla Embetsman
skola vara infödde Svenskar, med undantag
blott för Militären, till hvilket slags Embeten,
utom likväl till Commendanter i fästningar,
Konungen må nyttja utländske män af sällsynt
skicklighet. Men sorn det förtroendet att
vara Rådgifvare i Commandomål ej lär kunna
anses såsom ett militäriskt Embete, hellst det
icke lär finnas å Rikets Stat uppfördt, så synes
också Konungen icke dertill kunna nämna
12
Den 16 December.
någon annan än infödd Svensk man af den
rena Evangeliska Läran. Jag tror således, anmärkningen
böra lemnäs utan afseende, icke
såsom likgiltig, utan som öfveidlödig.
Herr Rosenblad: Början af aS:de §:s innehåll
visar, att Konungen mäste antaga infödda
Svenskar till beklädande af alla Embeten,
utom serskildta Militärposter. Jag kan
således ej finna nödigt att ytterligare utsträcka
den intoleranta föreskrift, alt Konungen ej
skulle få tili Embetsman utnämna män, sorn
bekänna sig till olika sekter af den Christna
Religionen, en föreskrift, som nu endast gäller
vid tillsättandet af Civila och Domare-Embeten.
Herr Grefven och Landt-Marskälken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade
Constitutions-Utskottets föreslagne redaction af
n8:de §. i Regeringsformen, till den behandling
56 §. Regeringsformen föreskrifver, godkänna.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och
Landt-Marskalken förklarade, att som, efter
hvad han tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej,
propositionen blifvit af Ridderskapet och Adeln
bifallen.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
gjorde serskildte propositioner, fann
Ridderskapet och Adeln för godt, att till den
Den 16 December.
13
behandling 5G §. Regeringsformen föreskrifver,
godkänna Constitutions-Utskottets föreslagna
redactioner af 34-, 35 och 102 §. §. Regeringsformen,
samt \i §. Riksdagsordningen.
Herr Grefven och Lanclt-Marskalken yttrade,
att, sedan Ridderskapet och Adeln, genom
nyss fattadt beslut, öfverlemnat frågan om
en förändrad redaction af 5. och 6- §. §.
Regeringsformen till förstärkt ConstitutionsUtskotts
afgörande, ansåg Herr Landt-Marskalken
sig böra hemställa, om icke Ridderskapet
och Adeln behagade å nästa Thorsdag den 18
dennes förmiddagen, på vanligt sätt, utvälja
14 ordinarie Ledamöter och 4 Suppleanter
uti Förstärkta Constitutions-Utskottet.
Bifölls.
Upplästes till justering och godkändes
följande Expeditions-Utskottets insände Förslag
till Riksens Ständers underdånige Skrifvelser
till Kongl. Maj:t:
N:o 4i3. Angående arfvodcn till de
inom vissa Utskott antagna Extra Ordinarie
Cantzlister.
N:o 4*5. Angående Rustnings-skyldighelens
utgörande i krigstid.
*4
Den 16 December.
N:o 4jG. I anledning af väckt fråga om
förräntande af den till Kongl. Maj:ts Nådiga
Disposition öfverlemnade Saltpetter-Fonden.
N:o 4J7- 0>n en Dykeri-Commissarien
Westbeck tillagd Pension, m. m.
N:o 4I8- Angående utbetalande af ett
för Öfver-Commissarien D. Ek, till 5oo R:d.,
faststäldt arfvode.
N:o 419. Angående Land t-Tullsbevåhlängen
och Gränse-Tullarne mot Norrige.
Upplästes till justering Expeditions-Utskottels
under N:o 4*4 afgifna Förslag till
Riksens Ständers underdåniga skrifvelse till
Kongl. Maj:st, angående fortfarande anslag
för Strömrensningar m. m.
Herr Hjerta, Gustaf , anmärkte, att uti
den del af ifrågavarande underdåniga skrifvelse
som angick Anslaget till Wäddö Canal, förekom
å ett ställe ordet: utomskärs, hvilket, efter
hvad skrifvelsen tydeligen utmärkte, likväl borde
vara: innomskärs. Af hvilken anledning Herr
Hjerta alltså yrkade, att ordet utomskärs, måtte
utbytas mot ordet innomskärs.
Sedan den af Herr Hjerta omförmäldte
del af Expeditionen blifvit å nyo uppläst,
fann Ridderskapet och Adeln för godt godkänna
Den 16 December.
1?
Expeditions-Utskottets ifrågavarande Förslag
till underdånig skrifvelse, endast med den
rättelse, att ordet utomskärs borde förändras
till ordet innomskärs; och skulle, till tidens
vinnande, detta beslut, hvaröfver något serskilt
Protocolls-Utdrag icke behöfde uppsättas,
endast nu genast å den så kallade Löparen
antecknas.
Företogs till pröfning Stats-Utskottets
den 13 dennes under N:o 658 aflåtne, samt
följande dagen på bordet lagde, Memorial, i
anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse,
angående ändring uti Instructionen för Riksens
Ständers Revisorer m. m.
Grefve Gyllenborgs Johan Hennings bade
inlemnat ett Memorial, hvilket upplästes, så
lydande:
(Se Bilagan N:o 1.)
Grefve af Ugglasj Gustaf: Då Kongl.
Maj;ts Nådiga Skrifvelse i dessa dagar ankommit,
och blifvit till Stats-Utskottet remitterad,
bar det icke varit tillfälle eller lämpeligt för
Utskottet, att utarbeta någon ny Instruction,
hälst Kongl. Maj:t anser den af år 1812 ännu
gällande. Det har icke eller varit möjligt att
föreslå någon ändring af reglementet, hvilket
redan förut var af Herr Grefven och LandtMarskalken
samt de. öfriga Ståndens Herrar
Taleman undertccknadt. Då Grefve Gyllenborg
bestrider den Nådiga Skrifvelscns inta
-
Den 16 December.
gande i Riksdags-Beslutet, torde han icke erindra
sig, att, enär i Riksens Ständers Beslut
angående en nj Instruction innefattas vissa
vilkor för utiemnandet af mindre Creditivet,
och denna Instruction måste i Riksdags-Beslutet
inflyta, vore det endast förvillande för
allmänheten, om det icke äfven tillkännagafs,
att, i följd af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse,
denna Instruction ej kan gå i verkställighet.
Jag anhåller derföre om bifall till Utskottets
Utlåtande.
Herr Cederschjöld\ Pehr Custaf: Jag kan
för min del icke neka, det jag anser öfverflödigt
och mindre lämpligt, att, till följd af
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, ändra den
Instruction, hvilken Ständerne, 1 följd af Riksdags-Ordningens
föreskrift, för Revisorerne utfärdat.
Mig synes det vara lämpeligäst att
låta denna Skrifvelse inflyta i Riksdags-Beslutet,
likasom det skedde vid sista Riksdag
med Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse örn Manufactur-Disconten;
och jag hemställer, om
icke ändamålet med Instructionens förändring
kan tillräckligen vinnas derigenom, att den
Nådiga Skrifvelsen öfverlemnas åt Fullmägtige
och Revisorerne, utan något utlåtande af Rikets
Ständer, i den säkra förmodan, att de respectera
densamma utan Ständernas tillsägelse.
Grefve af Ugglas: Jag ber Ridder
skapet
och Adeln om förlåtelse, att jag, då
jag sist yttrade mig, förglömde en omständighet.
Den 16 December*
1?
dighet. Det står nemligen i Instructionen, att
Tullmedlen skola ingå lili Riksgälds-Contoiret.
Då nu Kongl. Majit förklarat detta icke komma
att verkställas, lärer väl blifva nödvändigt,
att intaga i Riksdags-Beslutet, det Reglementet
i denna del icke är gällande, äfvensom
detta bör ske, i afseende på de vilkor,
som blifvit stadgade för Credilivets utlemnande.
Herr Munck af Rosenskjöldj Eberhard:
För min del skall jag afhålla mig från all
anmärkning vid den ifrågavarande Nådiga
Skrifvelsen. Hvad de rådgifvande åtgärderna
beträffar, tillkommer deras bedömande icke
de nu församlade utan nästkommande Ständer.
Men det må tillåtas mig att yttra några
ord om, hvad Riksens Ständer sjelfve, i anledning
deraf, hafva att iakttaga, i synnerhet
angående Instructionen. Denna har före år
1812 varit af Riksens Ständer sjelfve utfärdad,
men efter nämnde tid hafva Ständerne
öfvcrlemnat den åt Kongl. Majit, för att ge«
nom Dess åtgärd blifva kungjord. Ehvad denna
Instruction innefattar föreskrifter, förenliga,
eller icke förenliga, med Grundlagen, följer
likväl af sig sjclft, att Kongl. Majit äger
magt befalla Vederbörande Embets-Verk, att
medge eller vägra revisionen af de Cassör,
som stå under deras förvaltning. Nu hafva
Riksens Ständer öfverlemna! åtgärden af Instruetionens
kungörande åt Konungen, och
derigenom onödigtvis föranledt den underdåniga
skrifvelsen, som kunde åstadkomma ett
Ridd. o. Ad. Prot. XI. Band. a. Afd. 2.
18
Deri 16 December.
obehagligt split emellan den Styrande och
Lagstiftande magten, om ej den sednare gjorde
afseendé såväl på närvarande politiska conjmtctur,
som på den undersåtliga vördnaden
för Konungens person. Att Ständerne nu sjelfve
skulle utfärda en Instruction, hvilken de
förut öfverlemnat åt Konungen, vöre en rak
motsats i handling. Således återstår ingen
annan tjenlig, och för denna tid passande, utväg
för Riksens Ständer, än att de, ledde af
undersåtlig vördnad för Kongl. Maj:t, medgifva,
att 1812 års Instruction får gälla såsom
rättesnöre för deras Revisorer intill nästa Riksdag,
hvilket jag vördsamt föreslår; men jag
yrkar tillika, alt Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse
icke måtte ingå i Riksdags-Beslutet, emedan
jag anser det icke böra utgöra en
Riksdags-historia, utan blott innefatta besluten,
oell att således Ständerne bestämdt yttra,
hvilken Instruction Revisorerne hafva att rätta
sig efter intill nästa Riksdag. I följd häraf
anhåller jag om återremiss af Utskottets
Memorial.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredric: En
Värd Ledamot Herr Grefve Gyllenborg bar i
sitt nyss upplästa anförande erkänt, att tvenne
olika meningar ägt rinn, mellan Konung
och Ständer, uti 4 ganska vigtiga frågor, som
åt Lagstiftande Magtens underordnade Auctoriteter
skulle öfverlemnas till verkställighet.
Deruti instämmer äfven jag, men just derföre
anser jag, att till deras efterrättelse, som skola
verkställa dessa beslut, endera meningen
Den 16 December i
19
mäste stadgas som gällande. För denna orsak,
har äfven saken blifvit Öfverlemnad lill
det Utskott, som med alla dessa mål haft att
skaffa, och Utskottets Utlåtande deröfver är
nu till Riks-Stånden inkommit. Om nu detta
Utlåtande antages, blifva Riksgälds-Contoirets
Fullmägtige, Revisorerne, Stats - Contoiret oell
Tull-Styrelsen, i Riksdags-Beslutet underrättade
om den betydliga förändring, att Tullmedlen
icke komma att ingå till RiksgäldsContoiret,
med mera; och genom införande i
Riksdags-Beslutet af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse
i förevarande ämnen, enligt Stats-Utskottets
förslag, får äfven det Allmänna fullständig
kännedom örn sakens hela förlopp.
Om nu Ständerne gilla detta, är det icke, såsom
Grefve Gyllenborg ansett, en sjelftagen
myndighet af Utskottet, utan ett beslut af
Ständerne, att lemna behörig underrättelse
om inträffade förändringar 1 deras beslut.
Hvad för öfrigt Riksdags-Beslutet angår, så
har man flere exempel på nästan enahanda
förhållande vid föregående Riksdagar, då så
väl Ständernes beslut, som de påföljder de
stundom rönt, genom Kongl. Majrts vägrade
sanction, blifvit derstädes införda. Skedde ej
så, skulle Riksdags-Besluten ej komma att innehålla
hvad de böra, nemligen en berättelse
om hvad under Riksdagen blifvit gjordt och
beslutadt, samt hvad som föranledt besluten.
Jag anhåller derföre om bifall till Stats-Utskottets
Memorial, hvilket jag anser väl grundadt;
skulle återremiss komina att äga rum,
åstadkommer sådant endast en högst olämp
-
20
Den 16 December.
lig tidsutdrägt, och jag fruktar, att RiksdagsBeslutet
då hvarken hinner Blifva färdigt, eller
nied någorlunda tillbörlig omsorg redigeradt.
Herr Munck af Rosenskjöld: Så vidt jag
kunnat fatta Stats-Utskottets Memorial, tillstyrker
Utskottet, att ej meddela någon bestämd
anvisning åt Revisorerne, på hvilken
Instruction de skola göra mest afseende, utan
bar Utskottet tyckt det kunna bero på
Revisorernes eget godtfinnande, antingen de
ville följa 1812 års, eller den nu beslutade
Instructionen. Jag deremot skulle tro det vara
Riksens Ständer värdigt, att sjelfva afgöra
denna fråga, och som den är ganska enkel,
tror jag återremissen icke skall åstadkomma
någon tidsutdrägt, emedan den innan 2 dagar
kali återkomma till Stånden.
Herr Hjerta, Gustaf: Onekligen är förhållandet
sådant, som Herr Munck af Rosenskjöld
framställt, nemligen att det år 181 o
vid Riksdagen i Stockholm äfven som i Örebro
så tillgått, att Instructionen för. Riksens Ständers
Revisorer af Ständerne sjelfva utfärdades;
men det gifves i våra tider, likasom i
alla andra, vissa tillfällen, då man annorlunda
behandlar ärender, än efter Ständernas obestridliga
rättigheter, och detta skedde 1812,
Riksens Ständer låto denna Instruction utfärdas
på en annan väg, än alla deras öfriga
justructioner, derigenom att de öfverlemnade
tfp Iiongl. Maj:t, att kungöra densamma. Man
par derefter 1815 och 1818 endast åberopat
den Instruction, som var 1812 utfärdad, och
Den 16 December.
nu då Ständerna vilja göra en tydligare, neLar
Konungen att kungöra den. Om Herr
Munck af Rosenskjölds mening Lief gällande,
skulle man för hvarje gång få ny strid, antingen
"Riksens Ständer skola vid hvarje Riksdag
utfärda en ny Instruction, eller låta 1812
års blifva gällande. Att deremot nu låta den
vara gällande, derföre talar den omständighet,
att Kongl. Maj:t yttrar sig hafva förstått
Grundlagen så, att 18x2 års horde ännu äga
full kraft och verkan; och då denna medgifver
allt, hvad som förekommer i den nya,
med undantag af Cassornas specification, lärer
det väl vara rättast, att förblifva vid hvad
Utskottet tillstyrkt. Och ehuru Herr Munck
af Rosenskjölds princip är ganska riktig, torde
för närvarande ingen annan utväg vara
verkställbar, än att införa den Nådiga Skrifvelsen
i Riksdags-Beslutet, samt låta tiden
småningom bereda Svenska Folket tillfälle att
granska, hvad som hörer till deras heskattnings-väsende,
på det sätt Grundlagen innehåller,
emedan den i längden måste förena
meningarna emellan Styrelse och Folk.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Jag anser tiden
vara allt för kort, att behandla målet
med en återremiss. Jag tillstyrker derföre
bifall till Utskottets Memorial, och får, såsom
grund derföre, anföra följande: Först nämner
Utskottet det Förslag, att ordalydelsen af den
Nådiga Skrifvelsen bör införas i RiksdagsBeslutet
till Vederbörandes efterrättelse; sedan
föreslår Utskottet Riksens Ständer, att med
-
22
Den 16 December.
dela Fullmägtige föreskrifter i anledning af
samma Nådiga Skrifvelse. Den fruktan, som
Grefve Gyllenborg tyckes hysa, att ett Utskott
skulle kunna komma att gifva föreskrifter,
hvilka Ständerna ej känna, är en fruktan sorn
hör undanrödjas; men jag hemställer, då det
blifvit sagdt att hela Skrifvelsen borde införas
i Riksdags-Beslutet, om Utskottet kan lemna
någon annan föreskrijft, än sjelfva verba
formalia i den Nådiga Skrifvelsen. Af dessa
skäl, sammanlagda med dem, som hämtas af
den korta återstående tiden af Riksdagen, anhåller
jag om Memorialets antagande.
Herr Munck af Rosenskjöld: Om uti Memorialet
vore tydligen föreskrifvit, att Kongl.
Maj:ts Nådiga Skrifvelse bör tjena till efterrättelse
för Revisorerne, så skulle jag dock
anse lämpligare, att Riksens Ständer förklara
sig medgifva, det 1812 års Instruction må
blifva gällande intill nästa Riksdag, men att
detta medgifvande härleder sig från undersåtlig
vördnad för Konungens önskan. Som
vi ej första gången kunna antaga Memorialet
med någon förändring, blifver således en återremiss
nödvändig, och jag kan ej finna annat,
än att Memorialet kan återkomma till och med
i öfvermorgon i ett förändradt skick.
Herr Grefven och Landt-Marskalken frågade,
örn Ridderskapet och Adeln ansåg Statsutskottets
Memorial böra, i anledning af de
dervid gjorda anmärkningar, till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja oeh Nej.
Den 16 December.
23
Hvarefter Herr Grefven och Landt-Marskalken
hemställde, om Ridderskapet och Adeln
behagade gilla berörde Memorial.
Bifölls.
Herr Munck af Rosenskjöld: Jag anhåller,
att få till protocollet anmäla min reservation
emot det af Ridderskapet och Adela
nu fattade beslut.
Föredrogs å nyo Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomie- Utskottens den 31
sistledne November under N:o a38 afgifne,
samt den 22 i berörde månad eftermiddagen
på bordet lagde, förnyade Utlåtande, rörande
frågan om offentlighet vid Riks-Ståndens
öfvcrhiggningar:
Herr von Hohenhausen., Michael: Då tiden
redan är så långt framliden, att Riksdagens
slut är bestämdt, är icke nu någon behandling
af detta mål möjlig för ett annat
Utskott. Jag instämmer således numera deruti,
att Betänkandet må läggas till handlingarne,
på den grund, att tidens korrthet icke
medgifver målets behandling på ett mera
grundlags-enligt sätt. Likväl synes af det förslag,
hvarmed Constitutions-Ulskottet nyligen
inkommit om en förändrad Protocolls-foläng,
att frågan i den Kongl. Propositionen hade
erhållit en annan vändning, om den blifvit
remitterad, såsom flera jemte mig önskade,
till Constitulions-Utskollet.
24
Den 16 December.
Herr Grefven och Landt-Marskcilken hemställde,
örn Ridderskapet och Adeln behagade
tillåta, att Lag- och Oeconomie-Utskottens förevarande
Utlåtande finge, med afseende på
Riksdagens annalkande slut, endast läggas till
handlingarne.
Bifölls.
Föredrogs å nyo och lades till Handlingarne
Lag-Utskottets den 12 sistledne Augusti
under N:o i56 afgifne, samt den 27 i berörde
månad eftermiddagen på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
öfver väckt motion, om stiftande af en
Lag i afseende på förbrytelser begångne af
åhörare innom Riks-Ståndens Plena och Plena
Plenorum.
Företogs till pröfning Banco-Utskottets
ej mindre den i3 dennes under N:o io3 afgifne,
samt följande dagen på bordet lagde,
Memorial, angående föreskrifter uti BancoReglementet,
i sammanhang med Riksens Ständers
beslut om Allmänna Magazins-Inrättningens
tfpplpsning; än ock denne dag under
fvT:o 104. aflåtne Memorial, angående ett tillägg
för närmare förtydligande af den till intagande
i Banco-Reglementet föreslagne irsta
punkt, rörande Allmänna Magazins-Inruttningen.
Den 16 December.
Herr Hjerta., Gustaf: Som de i parenthesen
införda Förslag icke innehålla annat,
än hvad som förut befinnes i Stats- och Banco-Utskottens
Betänkande, kan jag ej annat än
tillstyrka bifall å dessa tvenne Banco-Utskottels
Memorial, hvarå jag alltså anhåller om
proposition.
Herr Grefven och Landt-Mar skalken gjorde
proposition lill bifall af Banco-Utskottets
ifrågavarande 2:ne Memorial; hvilken proposition
med Ja besvarades.
Föredrogs å nyb Expeditions-Utskottets
under N:o 412 afgifne, samt den i5 dennes
eftermiddagen på .bordet lagde, Förslag till
Riksens Ständers underdåniga skrifvelse lill
Kongl. Maj:t, angående öfverseende och förbättringar
i Rikets Politie-Författningar m. m.
Grefve Posse, Arvid: Då jag förliden
gårdag begärde på bordet Expeditions-Utskottets
förslag till Riksens Ständers ifrågavarande
underdåniga skrifvelse, skédde det af den
anledning, att jag på ett ställe i nämnde skrifvelse,
■ som innefattar Riksens Ständers underdåniga
anhållan om upphäfvande af Förbudet
den 3o November 1820 emot bildandet af
Talare-sällskap, tyckte mig sakna en mening,
sorn jag ville erindra mig fanns i Lag- och
Oeconomie-Utskottens i denna omständighet
af Riks-Stånden bifallne Betänkande Nio 92.
2É>
Den i6 December.
Jag har sedermera haft tillfälle jemnföra skrifveisen
med berörde Betänkande, och dervid
funnit, att en mening, som uti Betänkandet
förekommer, ej blifvit i skrifvelsen upptagen.
Skrifvelsen innehåller nemligen följande period
: ”På dessa grunder få hos Eder Kongl.
”Maj:t Riksens Ständer i underdånighet hemställa,
att högstberörde Förbud mot bildan”det
af Talare-sällskap, måtte i nåder upphäf”vas.
” Hvaremot, enligt Betänkandet, Utskotten
tillstyrkt, att Riksens Ständer må hos
Kongl. Maj:t i underdånighet hemställa, ”att
”högstberörde Förbud, Så vida detsamma skul”Ui
kunna anses innefatta hinder emot bildan”det
af ifrågavarande Talare-sällskap, mätte i
”nåder upphäfvas.” Jag medgifver visst, att
skrifvelsen hufvudsakligen är öfverensstämmande
med Betänkandet, men anser mig dock
böra underställa, om icke, åtminstone för meningens
fullständighet, det i Betänkandet förekommande
af mig nu anmärkte uttryck: sä
vida detsamma skulle kunna anses innefatta
hinderj jemväl bör i skrifvelsen inflyta.
Friherre Åkerhjelm_, Gustaf Fredric: Vid
justeringen i Expeditions-Utskottet af detta
Förslag, ansåg Utskottet den af Grefve Posse
anmärkte mening kunna utgå, emedan man
fann densamma redan i det föregående vara
yttrad. Här är blott i allmänhet taladt om
"förbud mot Talare-sällskapcr; men då Förbudet
af den 3o November 1820 äfven lärer
vara rigtadt i specielt hänseende, är visserligen
intet hinder emot, ali denna mening i
Den 16 December.
2.7
skrifvelgen införes, om Ilöglofl. Ridderskapet
och Adelli så för godt finner, helst emot densamma
i Riks-Stånden någon anmärkning ej
blifvit gjord.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag anser, att detta
förslag måtte återremitteras. Den mening,
som finnes i Utskottens Betänkande, tyckes
vara af mycken vigt, emedan man af det nu
i Expeditionen nyttjade uttryck skulle kunna
tro, att den Författning, som blifvit utfärdad
mot ett Talare-sällskap innom Stockholm, ännu
skulle vara gällande för hela Riket; hvilket
likväl ej kan vara meningen, då sådana
Talare-sällskap existerat, och ännu existera,
på andra orter.
Herr Grefven och Landt-Marskalken frågade
om Ridderskapet och Adeln ansåg Expeditions-Utskottets
ifrågavarande Förslag böra,
i anledning af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja.
Upplästes och lades på bordet följande
ifrån nedannämnde Utskott inkomne Memorial
och Utlåtanden:
Från Constitutions-Utskottet:
Af den i3 dennes:
N:o 84. Om sättet till slutliga behandlingen
af frågan, rörande oinsättnings-bcloppet
för Discontlån.
28
Dm 16 December.
N:o 85. Angående Förslag till ett tillägg
i 29 §. Riks dags-Ordningen.
Från Stats- samt Allmänna Besvärsoch
Oeconomie-Utskotten :
Af denna dag:
N:o 667. Angående Förslag till Votering-proposition,
i anledning af Riks-Ståndens
olika beslut i fråga om dispositionen af Kro110-skogarne.
Frän Stats - Utskottet:
Af denna dag:
N:o 668. Öfver gjorde Anmärkningar vid
Utskottets förut meddeldte yttrande uti frågan
om utdelning af Ridderskapets och Adelns
Protocoll vid 1817 och 1818 årens
Riksdag.
Från Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet:
Af
den i5 dennes:
N:o 223. I anledning af Riks-Ståndens
olika beslut i frågan rörande yrkadt upphäfvande
af de nu stadgade Böter för förfallolöst
uteblifvande från Regementsskrifvares så
kallade Restmöten.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 8 om aftonen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Den 17 Decemberi
Onsdagen den 17 December.
Plenum klockan 6 eftermiddagen.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet hållet lios Höglofl.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm den 16
December i8a3.
S. D. Vid förnyad föredragning af Lagsamt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottens
den 7 dennes under N:o 2Öo afgifne,
samt den io derpå följde eftermiddagen
på hordet lagde, Betänkande, i afseende på
jemnkning i fråga om upphörande af Landshöfdingarnes
Domsrätt i Enskiftes -mål; fann
Ridderskapet och Adeln för godt, att, med
godkännande af Utskottens jemnknings-förslag,
instämma uti det af Wällofl. Borgare-Ståndet,
vid stadgandet i 3:dje puncten, gjorde tillägg.
Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo coll bifölls Bevillnings-
Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskottens den 2 dennes under
N:o 66 afgifne, samt den 10 derpå följde eftermiddagen
på hordet lagde, Utlåtande, i
anledning af yrkade ändringar i den nu gällande
Seglations-Ordningen. Ut Supra.
S. D. Då nu å nyb föredrogs Constitutions-Utskottets
den 11 dennes under N:o 82
3o
Den 17 December.
aflåtne, samt den i5 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Memorial, rörande
sättet för slutliga behandlingen af frågan om
Allmänna Brandförsäkrings-Werkets Låne-rätt
i Banken; fann Ridderskapet och Adeln, att
samma Memorial borde till Stats- och BancoUtskotten
öfverlemnas. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Constitutions-Utskottets
den 11 dennes under N:o
83 aflåtne, samt den i5 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Memorial, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottets
förut meddeldte förslag till ett tillägg i 56 §.
Regeringsformen; fann Ridderskapet och Adeln
för godt, att det af Constitutions-Utskottet,
i nyssnämnde Memorial, nu framställde
förnyade förslag till berörde tillägg,
till den behandlig 56 §. Regeringsformen föreskrifver,
godkänna. Ut Supra*
S. D. Föredrogs å nyo Förstärkta Statsutskottets
den 11 dennes under ]Y:o 664 aflåtne,
samt den i5 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Memorial, i fråga om
pensions anslående åt Riksens Ständers förre
Justitias-Ömbudsmån Herr Friherre L. A. Mannerheim;
och skulle samma Memorial till StatsUtskottet
öfverlemnas. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Förstärkta
Stats-Utskottets den 11 dennes under
3NT:o 665 aflåtne, samt den 15 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Memorial, i frå
-
Den 17 December.
31
ga om inlösen af f. d. Filial-Disconternes ännu
utelöpande Skuldförbindelser; fann Ridderskapet
oell Adelil, att samma Memorial
borde till Stats- och Banco-Utskotten öfverlemnas.
Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls Statssamt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottens
den i3 dennes under N:o 666 afgifne,
samt den i5 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning af
gjorde anmärkningar vid Utskottens förut meddeldte
Betänkande, rörande dels nedsättning,
dels upphörande af den, för innomskärs seglande
fartyg, bestämda Lots- och Bilk-afgift.
Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Bevillnings-Utskottets
den i5 dennes under N:o
70 aflatne, och samma dag på bordet lagde,
Memorial, angående de, i frågan om Bränvinsbrännings-afgifts
utgörande af de vid Fabriker
nyttjade pannor öfver po kannors rymd,
Riks-Stånden emellan yppade skiljagtiga meningar;
fann Ilidderskapet och Adeln för godt,
att, under förblifvande vid Dess, i detta ämne,
förut fattade, beslut, samt med godkännande
af de utaf Utskottet föreslagne voteringspropositioner,
öfverlemna berörde fråga till Förstärkta
Stats-Utskottets afgörande. Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo och lades till handlingarne
Bevillnings-Utskottets den i5 dennes
under N:o 71 allåtue, och samma dag på bor
-
32
Den 17 December i
det lagde, Memorial, med fversigt af den Allmänna
Bevillningen. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Corn*
stitutions-Utskottets den 11 dennes under N:o
81 aflåtne, samt den i5 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Memorial, innefattande
Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte förslag, i
■ anledning af de, uti Serskildta Utskottets Betänkande,
om Styrelse-Verkens Reglering, förekommande
Grundlagsfrågor; fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att, till den behandling
56 §. Regeringsformen föreskrifver,
godkänna de af Constitutions-Utskottet, i samma
Memorial, nu framställde förslag till ifrågavarande
Grundlags-ändringar, endast med
undantag af Ridderskapets och Adelns samt
Borgare-Ståndets vid 5 och 6 §. §. Regeringsformen
gjorde anmärkning, att en Ivrigs-Minister
borde finnas för Landt-försvarets och en
annan för Sjö-försvarets ärenden, samt att, i
sammanhang dermed, Stats-Rådets Ledamöters
collectiva antal borde okas från Tretton till
Fjorton, hvilken fråga Ridderskapet och Adeln,
under förblifvande vid Dess derutinnan
.förut fattade beslut, och med godkännande af
den utaf Constitutions-Utskottet, i afseende
derå, föreslagne voterings-proposition, öfverlemnade
tili Förstärkt Constitutions-Utskotts
afgörande. Ut Supra'.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls StatsUtskottets
den i3 dennes under N:o 658 aflåtne
-
Den 17 December.
33
låtne, samt följande dagen på bordet lagde,
Memorial, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Skrifvelse, angående ändring uti Instructionen
för Riksens Ständers Revisorer nr. m.
Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Lagsamt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Ubskottens
den 21 sistl. November under N:o
2 38 afgifne, samt den 22 i berörde månad
eftermiddagen på bordet lagde, förnyade Utlåtande,
rörande frågan, om offentlighet vid
Riks-Ståndens öfveriäggningar; fann Ridderskapet
och Adeln, att samma Utlåtande, med
afseende på Riksdagens annalkande slut, endast
borde läggas till handiingarne. Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo och lades till
handiingarne Lag-Utskotteis den 12 sistl. Augusti
under N:o 156 afgifne, samt den 27 i
berörde månad eftermiddagen på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
öfver väckt motion, om stiftande af
en Lag, i afseende på förbrytelser, begångne
af åhörare inom Riks-Ståndens Plena, och Plena
Plenorum. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Banco-Utskottets
ej mindre den i3 dennes under
N:o io3 afgifne, samt följande dagen på bordet
lagde, Memorial, angående föreskrifter uti
Banco-Reglementet, i sammanhang med RikRidd.
0. Ad. Prot. XI. Band. 2 Afd. 3
34
Den 17 December.
sens Ständers beslut, om Allmänna MagazinsInrättningens
upplösning; än ock denne dag
under N:o io4 aflåtne Memorial, angående ett
tillägg för närmare förtydligande af den, till
intagande i Banco-Reglementet, föresi agne irsta
punct, rörande Allmänna Magazins-Inrättningen;
fann Ridderskapet och Adeln för godt,
att Banco-Utskottets berörde 2:ne Memorial
Bifalla. Ut Supra.
S. D. Upplästes till justering ExpeditionsUtskottets
under N:o 412 afgifne förslag till
Riksens Ständers underdåniga skrifvelse till
Kongl. Majrt., angående öfverseende och förbättringar
i Rikets Politie-Författningar m. m.;
och hlef berörde förslag, i anledning af dervid
gjorde anmärkningar, till Expeditions-Utskottet
återremitteradt. Ut Supra.
Upplästes till justering och godkändes
följande Expeditions-Utskottets insände förslag
till Riksens Ständers underdånige skrifvelser
till Kongl. Maj:t:
N:o 420. Angående en årligen intill nästa
Riksdag utgående afgift till Veneriska smittans
hämmande.
N:o 42I> Angående ändring och tillägg
uti Kongl. Förordningen den 26 Februarii 1817
angående Socken-stämmor och Kyrka-Råd.
N:o 422. Med en förnyad Förordning om
Stämplade Pappers-afgiften.
Den 17 December.
35
N:o 423. Angående Bevillningarne i allmänhet,
samt med förordning om Allmänna
Bevillningen för år 1824 och de påföljande
åren intill nästa Riksdag.
Då nu å nyo föredrogs Constitutions-Utskottets
den i3 dennes under N:o 85 aflåtne,
samt den 16 derpå följde på hordet lagde,
Memorial, med Förslag tili ett tillägg i 2g
Riksdags-Ordningen; fann Ridderskapet och
Adeln för godt, att Constitutions-Utskottets
herörde Förslag, till den behandling 56 §, Regeringsformen
föreskrifter, godkänna.
Företogs till pröfning Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottens den
16 dennes under N:o 667 aflåtne, och samma
dag på bordet lagde, Memorial, med förslag
till voterings-proposition, i anledning af RiksStåndens
olika beslut, i fråga om dispositionen
af Iirono-Skogarne.
Herr af RobsonCart Magnus: Med tillkännagifvande
deraf, att jag icke uti de sammansatta
Stats- och Öeconomie-Utskotten förliden
gårdag var närvarande, då det beslut
fattades, som det nyss uppläste Memorialet
redovisar, anhåller jag nu, att Reservationsvis
få till protocollet anmäla, det jag för min del
ingalunda instämmer i den tanka, att Skogsfrågans
sluteliga bedömmande skulle inskränka
3^
Den 17 December
sig till handläggning i det Förstärkta StåtsUtskottet,
utan att detta rätteligen tillhört de
Förstärkta Stats- och Oeconomie-Utskotten.
Grefve af Ugglas, Gustaf: . Om denna
fråga skulle afgöras af Stats- och OeconomieUtskotten,
förstärkte till 3o Ledamöter af hvarje
Stånd, skulle det väl vara enligt §. Riksdägs-Ordningen,
men då borde frågan förfalla.
Deremot då frågan är om en Statsintrad,
får den ej förfalla, hvadan den, i enlighet
med 69 §. Regeringsformen, hör afgöras
af Förstärkta Stats-Utskottet, hvilket blifvit
föreslaget. Jag anhåller således om proposition
till godkännande af Utskottens Memorial.
Herr Grefven och Landt-Marskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade,
under fÖrblifvande vid dess i detta ämne
förut fattade beslut, samt med godkännande
af den utaf Utskotten föreslagne voteringsproposition,
öfverlämna berörde fråga till förstärkta
Stats-Utskottets afgörande.
Bifölls.
Föredrogs å nyo Constitutions-Utskottets
den i3 dennes under N:o 84 aflåtne, samt
den 16 derpå följde på hordet lagde, Memorial,
om sättet till slutliga behandlingen af
frågan, rörande omsättnings-beloppet för Disont-lånj
och fann Ridderskapet och Adeln,
Den 17 December.
37
att samma Memorial borde till Banco-Utskottel
öfverlämnäs.
Företogs till pröfning Stats-Utskottcts den
16 dennes under N.*o 668 afgifne, och samma
dag på bordet lagde, Utlåtande öfver gjorde
anmärkningar vid Utskottets förut meddeldte
yttrande, uti frågan om utdelning af Ridderskapets
och Adelns Protocoll vid 1817 och
1818 årens Riksdag.
Herr Riben, Carl Wilhelm: Genom Riddarlius-Utskottets
Utlåtande öfver RiddarhusDirectionens
Riksdags-Berättelse är det Ridderskapet
och Adeln längesedan bekant, att af de
uti Stats-Contoiret tili tryckning af 1817 och
1818 årens Pleni-Protocoller på ett mindre
behörigt sätt utlämnade medel en Summa af
881 R:dr 12 sk. Banco icke blifvit till sitt afsedda
ändamål använd, till säkerhet för hvilka
medel 2:ne Boktryckare, Grahn och Gadelius,
i qvarstad behållit en del af det Höglofl.
Ståndets hos dem tryckta Protocoller.
En värd Ledamot, Herr Rosenblad, väckte
i anledning häraf motion om utdelning af så
mycket af 1818 års Protocoller, som vöre till
utdelning färdigt, hvilken motion till Statsutskottets
utlåtande remitterades, bifogad af
en anhållan utaf mig om bestämd uppgift af
orsaken, hvarföre icke Prolocollerna i complett
skick kunde erhållas.
38
Den 17 December.
Stats-Utskottet afgaf det äskade Utlåtandet,
som återremitterades på grund af gjorde
anmärkningar, och målet är nu till slutligt
afgörande inkommit.
Utskottet anser hvarken sig eller Riksens
Ständer tillkomma, att ingå i undersökning
om orsaken, hvarföre den redan verkställda
Protocolls-tryckningen ännu icke blifvit till
fullo liqviderad; roen så till befordrande af
redovisning både för medlen och exemplaren,
som för att bereda Roktryckarné möjlighet,
att utbekomma en ostridig fordran, tillstyrker
Utskottet en underdånig anhållan hos
Kongl. Maj:t om ej mindre skyndsam undersökning
till utrönande, hvilken kan finnas
skylldig att de från Riksdags-kostnads-summan
vitgifne, men icke till Protocolls-tryckningen
använde medlen ersätta, än ersättningens aflemnande
till Riddarhus-Direction: hörande i
Utskottets tanka Riksens Ständers Fullmäktige
i Riksgälds-Contoiret anmodas, att med uppmärksamhet
följa detta ärende, så val i afseende
på undersökningen, sora på de redovisningar,
hvilka ännu återstå.
Slutligen förmodar Utskottet, att de 1000
R:dr R:co, som Riddarhus-Directionen den 3o
sistl. Jan. emottagit, skola, jemte den blifvande
ersättningen, lämna Directionen tillräckliga
utvägar, att försätta 1818 års Protocoller x
fullfärdigt skick.
Hvad nu angår dessa nvssnämde 1000
R:dr, har jag om dem sökt och erhållit den
Den 17 December.
39
upplysning, att 4°° Rtdr af dem redan äro, i
och för genom lliddarhus-Directionens föranstaltande
verkställd Protocolls-tryckning, utbetalte,
samt att de återstående 600 äro påräknade
till tryckningen af Registret, samt af
ännu otryckta Protocoller för förra hälften af
Junii månad 1818, hvilka sistnämde tros komma
att utgöra i5 a 20 tryckta ark.
Yid slikt förhållande täckes Höglofl. Ridderskapet
och Adeln linna, att hela hoppet
om möjligheten att kunna utbekomma de liksom
i qvarstad hållna Protocollerna, hvilar, i
händelse Utskottets Betänkande oförändradt
antages, på den framtida utgången af en i
underdånighet begärd undersökning.
Grundlagen bjuder, att Riks-Ståndens
Protocoller skola tryckas. aine medborgare
hafva på god tro ingått behöriga Contracter
om tryckningens verkställande; men bedragna
i deras förhoppningar öm en utlåfvad betalning,
hafva de genom Protocollernas qvarhåliande
förskaffat sig den enda säkerhet de ägde
i sin makt, att sig bereda. Jag underställer
Ridderskapet och Adeln om ett sådant
förhållande längre må fortfara, eller om icke
fast heldre ett alfvarligt steg bör göras till
Protocollernas utbekommande. Det är för ett
sådant ändamål jag härmed vördsamt tillstyrker
Ridderskapet och Adeln, att bifalla
Stats-Utskottets Betänkande med den förändring,
att Ridderskapet oeh Adeln beslutar
en underdånig begäran hos Kongl. Majit, att
40
Den 17 Decemberi
Kongl. Maj:t i Naclér måtte täckas låta af
extra utgiftsmedlen anordna 881 R:dr 12 sk.
R:co till Riddarhus-Directionens disposition emot
ersättning af den, som vid den skeende
undersökningen finnes skyldig, att oftanämncle
medel godtgöra.
Om Ilöglofl. Ridderskapet oell Adeln härtill
behagade lämna sitt bifall, torde det blifva
nödigt, att Ståndets beslut communiceras
de öfrige Stånden, samt att Ridderskapet och
Adeln inbjuder deni att sig uti detsamma
förena; då det af mig nu afgifna yttrande
äfven torde få åtfölja det afgående ProtocollsUtdraget,
på det de respective Med-Stånden
måtte erhålla kännedom om otillräckligheten
af de 1000 R:dr, hvilka blifvit af RiddarhusDirectionen
uppburne, och nu skulle, enligt
Stats-Utskottets förslag, till ifrågavarande ändamål
användas.
Herr Grefven och Landt-Marskalken gjorde
proposition till bifall af Stats-Utskottets
förevarande Utlåtande.
Ropades Nej.
Hvarefter Herr Grefven och Landi-Marskalken
hemställde, om Ridderskapet och Adeln
behagade gilla berörde Utlåtande med den
förändring, att, enär de af Riddärhus-Dircctionen
iyftade 1000 R:dr, dels till en del redan
blifvit använde, dels ytterligare borde,
enligt det dermed afsedde ändamål, oförryckt
Den 17 December.
41
användas till fulländande af tryckningen af
Ridderskapets och Adelns Protocoll jemte Register
deröfver, Riksens Ständer horde hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla att Kongl.
Majit täcktes af Extra Utgiftsmedlen låta anordna
och Riddarhus-Directionen tillhandahålla
de 881 Rid 12 sk. Råneo, hvilka för
liqviderandet af Boktryckarne Grahns och
Gadelii obetalte Räkningar erfordrades, hvilket
belopp sedermera borde af den, som vid
den blifvande undersökningen dertill kunde
förklaras skyldig, ersättas.
Bifölls.
Herr Grefven och Landt-Marskalken frågade
om Ridderskapet och Adeln önskade att
de öfrige Riks-Stånden skulle inbjudas, att uti
detta Beslut med Ridderskapet och Adeln sig
förena, samt 'att Herr Ribens i detta ämne
afgifne yttrande skulle de öfrige Riks-Stånden
meddelas.
Ropades Ja.
Herr Riben: I sammanhang med det Beslut,
som Ridderskapet och Adeln nu fattåt,
vågar jag anhålla, om den föreskrift till Riddarhus-Directionen,
att Directionen, efter Riksdagens
slut, låter utdela 1818 års Protocoller
åt de personer, som vid denna Biksdag varit
Ledamöter af Ståndet; men jag anhåller tillika,
att denna utdelning måtte ske inom någon
korrt förelagd tid, sorn Herr Grefven och
42
Den 17 December,
Landt-Marskalken torde täckas föreslå, och
således för sig gå, utan afvaktan på de seqvestrerade
Protocollernas utlösen, eller de otrycktas
tryckning.
Undertecknad Riddarhus-Secreterare: 1
händelse de öfrige Riks-Stånden instämma uti
Ridderskapets och Adelns nyss fattade Beslut,
samt Kongl. Maj:t dertill lämnar Dess Nådiga
Bifall, blifva 3 månaders Protocoller tillgängeliga,
hvilka nu hos Boktryekarne qvarhåljas.
Så snart Riksdagen varder slutad, kan den
ännu återstående Protocolls-tryckningen, som
endast upptager 8 dagars Pleni-Protocoller,
snart blifva fullbordad, och mig synes det
derföre vara både lättare och redigare, alt
verkställa utdelningen på en gång. I alla fall
torde det vara i sin ordning, att Ridderskapet
och Adeln, på sätt Herr Riben föreslagit,
anmodar Riddarhus-Directionen, att, enär de
ifrågavarande 881 R:dr 12 sk. Banco erhållits,
innom någon viss korrt tid derefter föranstalta
om de hos Boktryckarne qvarhållne
exemplarens utbekommande, samt Protocollens
fullständiga utdelning, efter förut skedd
kungörelse i Tidningarna, åt de Herrar, hvilka
vid innevarande Riksdag varit Ledamöter
af Ridderskapet och Adeln.
Herr Grefven och Landt-Marskalken hemställde
att, i händelse de öfrige Riks-Stånden
instämde uti Ridderskapets och Adelns nyss
fattade beslut, samt Kongl. Maj:t dertill lämnade
Dess Nådiga bifall, Riddarhus-Directio
-
Den 17 December.
43
nen måtte anmodas, att, enär de ifrågavarande
881 R:dr 12 sk. Banco erhållits, innom
3:ne veckor derefter föranstalta ej mindre
om de hos Boktryckarne qvarhåilne Exemplarens
utbekommande, än ock om Protocollens
fullständiga utdelning, efter förut skedd kungörelse
i Tidningarne, åt de Herrar, hvilka
vid innevarande Riksdag varit Ledamöter af
Ridderskapet och Adeln.
Bifölls.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskottets den i5 dennes under
]N:o 228 aflåtile, samt följande dagen på bordet
lagde, Memorial, i anledning af RiksStåndens
skiljaktiga beslut i frågan, rörande
yrkadt upphäfvande af de nu stadgade Böter
för dem, som förfallolöst uteblifva från Krono
Uppbörds-stämmor och de af Ilegements-skrifvare
utsatte Uppbörds-möten.
I sammanhang härmed upplästes Högvördige
Preste-Ståndets Protocolls-Utdrag af den
16 dennes, hvaraf inhemtades, att Preste-Stånflet
nu mera accederat till Ridderskapets och
Adelns samt Bonde-Ståndets i detta ämne fattade
beslut, hvarigenom all fråga om votering
deröfver uti Förstärkt Oeconomie-Utskott bomme
att förfalla.
Herr Grefven och Landt-Mar skalken hemställde,
i anledning häraf, att då någon åtgärd
44
Ben 17 Becember.
således icke af Ridderskapet och Adeln erfordrades,
Oeconomie-Utskottets Memorial måtte
läggas till liandlingarne.
Bifölls.
Upplästes Hedervärda Bonde - Ståndets
Protocolls-Utdrag af den 7 sistledne October,
hvarigenom Ståndet, med anledning af StatsUtskottets
i afskrift bifogade Memorial N:o 481
i målet om yrkad rättighet för åboer å PresteKlockare-
Annexe- och Mensal- samt flere hemman,
att lösa dem till Skatte, anmodat Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-Ståndét, att
i den förut uppkomne frågan om skyldighet
för Stats-Utskottet, att afgifva motiveradt Utlåtande
till svar på ett Riks-Stands återremiss
af mål, som de öfrige Riks-Stånden afgjort,
nu mera bestämdt förklara, huruvida BondeStåndets
eller Stats-Utskottets åsigt ansågs vara
med Grundlagens stadgande förenligt.
Herr von Hartmansdorff\ August'. Då detta
mål förra gången förevar, förklarade Ridderskapet
och Adeln, att Ståndet fann lagstadgandet
tydligt. Alltså kan jag för min
del ej finna, att Ridderskapet och Adeln nu
heller kan gifva detta lagrum någon tydning
utöfver dess ordalydelse. Jag anhåller derföre
om Herv Grefvens och Landt-Marskalkens
proposition, att Ridderskapet och Adeln endast
måtte lemna detta förklarande till svar på
Bonde-Ståndets Protocolls-Utdrag.
Den 17 December:
45
Herr Grefven och Landt-Marskaiken tillkännagaf,
att Ridderskapet peli Adeln den 27
sistledne Augusti förmiddagen, då detta ämne
förra gången förevar, för dess del ansett föreskriften
uti 4.0 §• Riksdags-Ordningen, huru
Aud ifrågavarande tillfällen borde förfaras, vara
så tydlig, att något vidare yttrande, rörande
detta ämne, icke af Ridderskapet och Adeln
fanns nödigt, samt hemställde örn icke,
då, enligt 83 §. Regeringsformen, Grundlagarne
höra efter deras ordalydelse i hvarje serskilt
fall tillämpas, och någon förklaring af
desamma icke finge på annat, än det i 81 och
82 •§. §. Regeringsformen föreskrifne sätt till—
vägabringas, Ridderskapet och Adeln skulle finna
lämpligt förklara, det Ridderskapet och Adeln
icke ansåg sig äga rätt, att utöfver ordalydelsen
ingå uti någon tolkning af 4p §. Riksdags-Ordningen,
och således ej eller kunna
någon vidare förklaring öfver Dess nyssberörtle
beslut meddela.
Bifölls.
Upplästes Hedervärda Bonde - Ståndets
Protocolls-Utdrag af den 12 dennes, innefattande
Ståndets beslut, öfver Banco-Utskottets
Utlåtande Nm p3, i frågan om föreskrifterne
för Bankens utlåning på Fast Egendom intill
nästa Riksdag; enligt hvilket Protocolls-Utdrag
Bonde-Ståndet beslutat, att maximum för Fastighets-lån
å landet borde upphöjas till 4000
R:dr Banco för hvarje låntagare, samt inbjudit
de öfrige Riks-Stånden att deruti instämma.
46
Den 17 December.
Herr Munck af Rosenskjöld, Eberhard:
Jag har ej begärt ordet, för det jag tilltror
mig förmå Ridderskapet och Adeln, att frångå
sitt beslut, i synnerhet då mitt bemödande
var fåfängt, innan beslutet togs. Jag vill
blott åtnöja mig med att för min del förklara,
att jag anser, det Bonde-Ståndets inbjudning
borde antagas, men att jag så mycket
mindre nu kan förmoda det, som just det
skäl, Bonde-Ståndet anfört, att lånesumman
annars ej skulle utgå, lärer vara det, sora nu
just torde verka motsattsen hos Ridderskapet
och Adeln.
Herr Grefven och Landt-Märskalken hemställde,
om icke, enär Ridderskapet och Adeln
redan bifallit Banco-Utskottets i denna omständighet
afgifne ofvanberörde Utlåtande, Ridderskapet
och Adeln nu torde anse sig icke
eller kunna Bonde-Ståndets ifrågavarande inbjudning
antaga.
Ropades Ja.
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne Memorial
och Utlåtanden:
Från Revi/lnings-j Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskotten:
Af denna dag:
N.‘o 72. Öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottens förut afgifne Betänkande, angående
en ny Författning mot Lurendrägeri och
T ullförsnillning.
Den 17 December.
47
Från Förstärkta Banco-Utskottet:
Af den 16 dennes:
N:o io5. Angående verkställd omröstning,
i anledning af Riks-Ståndens skiljagtige beslut
rörande de föreslagne Reglementariske Föreskrifterne
om Odlings-Lån.
Från Lag-Utskottet:
Af den 16 dennes:
N:o 2Ö2. Öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut meddeldte Betänkande, angående
behörig Domstol för upptagande af åtal
emot Hof-Rätter och Collegier, med flere
Embets-Verk.
Från Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskotten:
Af denna dag:
N:o 255. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens förut afgifne Betänkande,
angående dels afskaffande af all Expeditioiis-lösen,
dels ock nedsättning af Taxan derå.
Upplästes tvenne från Riddarhus-Utskottet
ixikomne så lydande Memorial:
(Se Bilagorne N:s 1 och 2.)
Lades på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan | lill 10 om aftonen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
48 - Den 18 December.
Thorsdagen den 18 December.
Plenum klockan § till 9 förmiddagen.
Företogs val af 14 Ordinarie Ledamöter oell
4 Suppleanter uti Förstärkta Constitutions-TTtskottet,
och befunnos, vid valförrättningens
slut klockan § till 11 förmiddagen, följande
Ilerrar hafva blifvit utsedde till
Ordinarie Ledamöter:
N:o io5. Grefve af ^Ugglas, Gustaf, 29 röster.
N:o 48. Friherre Creutz; Fullmägtig
Friherre Cederström, Jacob,
------ 3o dito.
N:o 2o5. Friherre Åkerhjelm af Margretelund,
Gustaf Fredric 3o dito.
N:o 249- Friherre Adelsvärd, Eric
Reinhold, - - - - - 29 di Lo.
N:o 329. Friherre Adlerbeth, Jacob, 3o dito.
N:o 335. Friherre von Döbeln; Fullmägtig
Herr Franc Sparre,
Bengt Erland, - - - 3i dito.
N:o 338. Friherre Tersmeden; Fullmägtig
Herr Tersmeden,
Pehr Reinhold, - - - 3o dito.
N:o 189. Herr Rääf i Småland, Fullmägtig
Herr Ribbing, Arvid,
------ 3o dito.
N:o 792.
Deri lS December} 49
N:o 792. Herr Lagerhjelm, Pehr, 3o roster.
N:o I142. Herr Ankarstjerna; Fullmägtig
Friherre Lagerbjelke,
Johan, - - - - 3o dito.
N:o 1788. Herr Psilanderhjelm; Fullmägtig
Herr von Schantz,
Carl, 29 dito.
N:o i86r. Herr von Hartmansdorff,
August, - - - - - 3o dito.
N:o 2013. B. Herr Rosenblad, Bernhard,
------ 3o dito.
N:o 2275. Herr Lefrén, Johan Pehr, 3o dito.
Suppleanter:
N:o 19. Grefve Dougglas; Fullmägtig
Grefve Löwenhjelm, Gustaf
------ 28 röster.
N:o 84. Grefve Löwen; Fullmägtig
Grefve von Schwerin, Fredric
Bogislaus, - - - 28 dito.
N:o 2i5o. Herr von Hohenhausen,
Michael ----- 25 dito.
N:o 2245. Herr von Hedenberg, August,
------ 34 dito*
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet hållet hos Höglofl.
Ridderskapet och Adehr vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm den 17
December 1823. fj
S. D. Då nu å nyo föredrogs ConstituRidd.
0. Ad. Prof. XL Band. « Afd. 4
!Defl 18 December;
tions-Utskottcts den i3 dennes under N:o 85
aflåtne, samt den 16 derpå följde på bordet
lage, Memorial, med förslag till ett tillägg i
2g §. Riksdags-Ordningen; fann Ridderskapet
oell Adeln för godt, att Constitutions-Utskottets
berörde förslag, till den behandling 56 §.
Regeringsformen föreskrifver, godkänna. Ut
Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Statssamt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottens
den 16 dennes under N:o 66j aflåtne,
och samma dag på bordet lagde, Memorial,
med förslag till voterings-proposition, i
anledning af Riks-Ståndens olika beslut, i fråga
om dispositionen af Krono-skogarpe; fann
Ridderskapet och Adeln för godt, att, under
förblifvande vid Dess, i detta ämne, förut fattade
beslut, samt med godkännande af den
utaf Utskotten föreslagne voterings-proposition,
öfverlemna berörde fråga till Förstärkta StatsUtskottets
afgörande. Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo Constitutions-Utskottets
den i3 dennes under N:o 84 aflåtne.
samt den 16 derpå följde på bordet lagde,
Memorial, om sättet till slutliga behandlingen
af frågan, rörande omsättnings-beloppet för
Discont-Lån; och fann Ridderskapet och Adeln
att samma Memorial borde till BancoUlskottet
öfverlemnas. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottets den
JDen 18 December.
i5 dennes under N:o aa3 aflåtne, och följande
dagen på bordet lagde, Memorial, i anledning
af Riks-Ståndens skiljagtiga Beslut i frågan,
rörande yrkadt upphäfvande af de nu
stadgade böter för dem, som förfallolöst uteblifva
från Krono-Uppbörds-Stämmor och
de af Regiments-Skrifvare utsatte Uppbördsmöten;
fann Ridderskapet och Adeln, att,
sedan Högvördige Preste-Ståndet, enligt Protocolls-Utdrag
af den 16 dennes, nu mera
accederat till Ridderskapets och Adelns samt
Bonde-Ståndets, i detta ämne, fattade Beslut,
hvarigenom all fråga om votering deröfver
uti Förstärkt Oeconomie-Utskott komme att
förfalla, någon annan åtgärd således icke af
Ridderskapet och Adeln erfordrades, än att
Utskottets Memorial borde läggas till handlingarna.
Ut Supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs StalsIJtskottets
den 16 dennes under N:o 668 afgifne,
och samma dag på bordet lagde, Utlåtande,
öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets
förut meddelte yttrande uti frågan om
utdelning af Ridderskapets och Adelns Protocoll
vid 1817 och 1818 årens Riksdag} fann
Ridderskapet och Adeln för godt, att samma
Utlåtande gilla, endast med den förändring,
att, enär de af Riddarhus-Directionen lyftade
1000 R:dr dels till en del redan blifvit använde,
dels ytterligare borde, enligt det dermed
afsedda ändamål, oförryckt användas till
fulländandet af tryckningen af Ridderskapets
och Adelns Protocoll jemte Register der
-
52
Defi 18 Decemberi
öfver, Ridderskapet och Adeln ansåg-, det
Riksens Ständer borde hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes
af Extra Utgiftsmedlen låta anordra och
Riddarhus-Directionen tillhandahålla de 88 r
R:dr 12 sk. Banco, hvilka, för liqviderandet
af Boktryckarne Gråhus och Gadelii obetalte
Räkningar, erfordades, hvilket belopp sedermera
borde af den, sorn vid den blifvande
undersökningen, dertill kunde förklaras skyldig,
ersättaS; uti hvilket Beslut de öfrige RiksStånden
skulle inbjudas, att sig med Ridderskapet
och Adeln förena; och skulle äfven
Herr Ribens C. W. i detta ämne afgifna
anförande de öfrige Riks-Stånden meddelas.
Ut Supra.
S. D. Upplästes Hedervärda Bonde-Ståndets
Protocoils-Utdrag af den 7 sisth Octob.,
hvarigenom Ståndet, med anledning af Statsutskottets,
i afskrift bifogade Memorial N:o
481, i målet om yrkad rättighet för Åboer å
Preste- Klockare- Annexe- och Mensal- samt
flere hemman, att lösa dem till Skatte, anmodat
Ridderskapet och Adeln samt BorgareStåndet,
^att i den förut uppkomna fragan om
skyldighet för Stats-Utskottet, att afgifva motiveradt
Utlåtande till svar på ett Riks-Stånds
återremiss af mål, som de öfrige Riks-Stånden
afgjort, nu mera bestämdt förklara, huruvida
Bonde-Ståndets elier Stats-Ulskottets åsigt ansågs
vara med Grundlagens stadgande förenligt.
Ridderskapet och Adeln, som, på sätt
Dess Protocoils-Utdrag af den 27 sisth Äng.
Deh 18 December■
förmiddagen utvisar, för Dess del ansett föreskriften
uti 49 §• Riksdags-Ordningen, huru
vid åfråga varande tillfällen, hör förfaras, vara
så tydlig, att något vidare yttrande, rörande
detta ämne, icke af Ridderskapet och Adeln
funnits nödigt, förklarade nu, att då, enligt
83 §. Regeringsformen, Grundlagarne böra,
efter deras ordalydelse, i hvarje serskildt fall,
tillämpas, samt någon förklaring af de samma
icke får på annat, än det i 81. och 82. §. §.
Regeringsformen föreskrefna sätt, tillvägabringas,
ansåg Ridderskapet och Adeln Sig icke
äga rätt, att utöfver ordalydelsen ingå uti någon
tolkning af 4p §• Riksdags-Ordningen och
således ej eller kunna någon vidare förklaring
öfver Dess nyss berörde Beslut meddela.
Ut Supra.
Upplästes Hedervärda Bonde-Ståndets Protocolls-Utdrag
af den 12 dennes, innefattande
Ståndets Beslut öfver Banco-Utskottets Utlåtande
N:o p3., i frågan om föreskrifterna för
Bankens utlåning på fast egendom intill nälsta
Riksdag; enligt hvilket Protocolls-Utdrag
Bonde-Ståndet beslutat, att maximum för fastighetslån
å landet borde upphöjas tili 4000
R:dr Banco för hvarje Låntagare, samt inbjudit
de öfrige Riks-Stånden, att deruti instämma
; men som Ridderskapet och Adeln redan
bifallit Banco-Utskottets i denna omständighet
afgifne nyssnämnde Utlåtande, ansåg Ridderskapet
och Adeln Sig nu icke eller kunna
Bonde-Ståiulels berörde inbjudning antaga.
Ut Supra.
54
Den 18 December.
Företogs till pröfning Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottens den
ii dennes under N:o 65^ afgifne, samt den i4
derpå följde, på hordet lagde, Utlåtande, i anledning
af gjorda anmärkningar vid Utskottens
förut meddcldte Betänkande, öfver vackt motion
om undersökning af de Civile Läroverkens
närvarande beskaffenhet.
Herr von Hohenhausen, Michael: För
min enskildta del skulle jag vara ganska tillfredsstäld
med Utskottens nu afgifne Utlåtande,
om min afsigt varit, att uttvinga ett tillstyrkande
af en Revision; emedan stylén i
Betänkandet utvisar, att detta då lyckats mig.
Men jag har ej derpå grundat min motion.
Jag har sökt utveckla skälen, hvarföre en sådan
behöfdes, och dessa skäl hafva af andra
blifvit än mera tydligt ådagalagde. OeconomieUtskottet
har likväl funnit tjenligt, att med
en viss missaktning nästan helt och hållet
förbigå dem, och uttrycker sin ovilja emot
Revisionens anställande nog bittert i sjelfva
tillstyrkandet deraf sålunda: ”Att Utskotten>
”ehuru det ej inser niigot egenteligt behof,
”som påkallade denna Revision, likväl sam”tyckte
dertill, eftergifvande för deras en>’trägna
yrkande, som derom icke ägde någon
”sakkännedom.” •— Jag lämnar åt andra att
afgöra, huruvida delta uttryck är rättvist, eller
icke, men tror, att Utskotten bordt det undvika,
och ännu mer hvad på ett annat ställe
förekommer, att nedgå till genmälen mot sådana
påståenden af enskildt Ledamot, hvilka
Den 18 December.
mot Utskotten kanske voro personligen sårande.
Jag hade trott ändamålet af ett Universitet
vara, att bilda kunniga Medborgare och skicklige
Embetsman, och att i den man det närmar
sig dertill, eller aflägsnar sig derifrån,
Universitetet bättre eller sämre uppfyller sitt
ändamål. Hvad Upsala Akademi serskildt angår,
vete vi att Gustaf II Adolph testamenterade
åt denna inrättning aila Wasa-ättens
stamgods, för att genom detta understöd sätta
den i tillfälle att åt Staten bilda behöfligt
antal skicklige Tjenstemän. Jag finnér således
besynnerligt, hvad Utskotten här yttrat om
de civila Examina. Utskotten säga att det ej
varit Akademiens fel, om de ynglingar, som
sökt inträde på Tjenstemannabanan, försedde
med de betyg, som qualificera lill detta inträde,
sedan icke kunnat uppfylla Statens fordringar:
att detta fel legat hos de förberedande
Läroverken, hvarifrån de icke kommit
nog bildade tili Universitetet, och för sina
knappa tillgångar, som nekat så många ett
längre vistande vid Universitetet, söka hastigt
der afgöra deras Cours, för att sedan inträda
i Statens tjenst. Utskotten anföra äfven, att en
annan väg kunde tagas, för att göra slut på
de nu högljudda klagomålen i anledning af
civile Examina, nemligen den, att befria Universiteten
från denna skyldighet. Detta synes
icke tillfyllestgörande. Det är en bisak, om
Examina tagas vid Embetsverken eller Academien.
Jäg är böjd att tro det förra vara
nyttigast; men nödvändigt är, att de behöfliga
kunskaperna vid Universiteten meddelas, och,
Den 18 December:
om icke de, som från Academien utgå, hittills
i allmänhet kunnat uppfylla de skyldiga fordringarna,
skulle jag önska, att Academien,
så länge denna Examens-skyldighet dem åligger,
vidtogo åtgärder, att genom strängare
och grundligare pröfning påfordra större kunskaper.
Till äfventyrs vore då mycket mer
vunnit, och då hade man förekommit den
högljudda klagan, på sätt som sig bör, genom
rättande af det felagtiga. Det är af dessa orsaker,
som jag finnér Utskottens motif i-fullkomlig
strid med dess resultat, ty ingen, hvarken
ett Utskott, eller någon enskild Riksdagsman,
bör vika från sin öfvertygelse, för att
gifva efter för -någon annans yrkande, det
må vara aldrig så enträget. Jag anhåller derföre,
att Ridderskapet och Adeln måtto bifalla
Betänkandet, utan att gilla motiverna, och det
så mycket hällre, som Expeditions-Utskottes;
i den underdåniga Skrifvelsen vanligen pläga v
upptaga de moliver, hvarpå ett Beslut är
bygdt. Ridderskapet och Adelil har icke längesedan
vidtagit samma utväg med ett annat
Betänkande.
Herr Hammarskjöld, Lorenzo: Tonen, som
råder i nyss uppläste Betänkande, visar nogsamt,
att Höglofl. Oeconomie-Utskottet sticknät
vid de anmärkningar, som åtföljde återremissen.
Man må icke misstycka denna harm,
ty den är, som Fichte säger, dock eine kraftige
Regung. Vi ha också sett de goda följderna
af den. Utskottet har nemligen ej blott
blifvit qviekt, utan det har äfven tagit raison,
Den i8 December.
och detta är i alla fall ett vackert drag af
Högloft. Oeconomie-Utskottet, visande att det->
samina emot Riksdagens slut börjat formera
sig. Denna raison följer väl, på ett nog ologiskt
sätt, såsom conclusion af alltför besynnerliga
premisser| men det goda, det berömvärda
resultatet är dock verkligen förhanden,
deröfver bör man glädjas, men icke bekymra
sig om, huru man kommit dertill. Derföre
vill jag, oaktadt det är emot mig, som Utskottets
polemiska batteri häftigast spelat, lemna
Utskottets alla hvasst tournerade saillier derhän,
och endast uppehålla mig vid sådana
yttranden och satser, af hvilkas betragtande
någon anledning kan hemtas till ett närmare
utredande af ämnet.
Utskottet anmärker, att Undervisningsverken
alltsedan 1810 varit föremål för Regeringens
synnerliga uppmärksamhet. Det är rigtigt,
och Utskottet hade kunnat gå ändå längre,
och, utan att fela mot sanningen, påstå,
att Undervisningsverken allt sedan 1610 njutit
denna Regeringens synnerliga uppmärksamhet.
Det är då skäl, att folket en gång vill
veta, huruvida Undervisningsverken motsvarat
denna uppmärksamhet, vill efterse om det med
så mycken ansträngning planterade och så omsorgsfullt
omgärdade trädet fortfar, att lemna
en läskande och närande frugt. Denna anmärkning
talar alltså i dubbelt mått för billigheten
af en revision.
Det är icke blott Oeconomie-Utskottet,
som tror, att Hög-Seholorna ej blifvit uteslut
-
Den 18 December i
na från Regeringens förbättringsplan. Tvärtom,
hvarje Svensk undersåte känner med
varm tacksamhet alltför väl, att ingenting,
som på något sätt kan lända till landets bästa,
är uteslutet från vår Regerings planér.
Det är också icke af en misströstande anledning
man nu Önskat denna ifrågavarande revision.
Men man bar, trott, att likasom all
granskning af ett ämne bör utgå från ämnets
princip, så måste all förbättring börja från
den punct, ur hvilken lifvet utgrenar sig.
Man börjar, säger en viss Författare, icke reformationen
i Kyrkan med Klockaren, utan
med Biskopen, icke eller renovationen af ett
Utskott med Vaktmästaren, utan med Ordföranden.
Likaså är det icke från de lägsta
Folk-Scholorna, stiftade för undervisning i
ABC och innanläsning, som en förbättrad national-undervisning
bör utgå, utan från Universiteterna.
De äro vårt Lärdomsväsendes
salt; om de nu . mista sin sälta, huru skall
man då kunna afvärja förruttnelsen, förslappningen
eller dåligheten, den ytliga lexkunskapen
och det tornä, uppblåsta Pedanteriet från
de lägre Schöl-anstalterna, och hvarmed då
motarbeta det föragt för all djup, sjelfständig,
efter ideer regulerad lärdom, som ty
värr! äfven hos oss i sednare tider velat intränga
sig?
Utskottet anmärker, för att bevisa nyttan
af Ådjuncter och Docenter vid våra Lärosäten,
att Utskottet ej kan inse, att ungdomens
offentliga undervisning kan tillåtas andre än
Den 18 Decemberi
dem, som med oförvitlig fräjd förena efforderlig
skicklighet dertill. Jag är glad och
stolt öfver att tänka så lika med Högloft. Oeconomie-Utskottet,
som jag gör i denna punct.
Men deri skilja vi oss något, att jag icke med
Utskottet kan inse, att denna anmärkning på
något sätt h evis ar angelägenheten af de såkallade
Docenturerna. Huru mången har ej, sedan
bruket af dessa Docenturer infördes vid
våra Universiteter, kommit till någon af dem
hufvudsakligast derföre, att han genom en akademisk
condition eller andra tillfälligheter,
erhållit medel att uppehålla sig vid Universitetet,
så långe som slumpen fordrat, att han
skulle gå der, för att uppnå ep akademisk
värdighet. Bevisar nu lyckan att få en akademisk
condition, ett öfvermått af fräjd och
skicklighet framföre den, som icke vunnit
samma lycka? Och månne den sedermera så
namnkunnige Lärde, hvilken knappa tillgångar
nödgade att söka sig en Scholmästareplats
på Wermdön, stod i någon mån under
sine till Docenter creerade kamrater, hvilka
gingo så länge i det beprisade akademiska
lugnet, till dess att deras namn alldeles försvunnit
utur Lärdomshistorien. Det nu nyss
anförda exemplet af denne utmärkte Lärde,
som länge rättvisligen varit ansedd för fen af
fäderneslandets yppersta litterära prydnader,
och som ur sin Scholstuga flyttades till en af
Kathedrarne i Upsala, bevisar mer än något
annat, att Docent-inrättningen icke är nödig,
sorn Utskottet säger, för att befordra en jemn
tillgång på lärde män till afgångne Professo
-
éo
Den 18 Decemberi
rers efterträdare. För min del är jag fullt
öfvertygad, att om den lyckliga dagen en
gång inträffade, då det lemnades åt livar gradueracl
full lärofrihet inom sin Facultet, och
det blefve honom möjligt, att af sitt undervisande
draga någon fördel, skulle visst icke
allenast ingen hrist yppas på efterträdare åt
Professorerne, utan äfven vederbörande bättre
än nu sättas i tillfälle,, att utvälja den skickligaste,
den af ungdomens förtroende mest
omfattade. Att icke tala om den verkan, som
den härigenom uppväckta täflan skulle på Professorerna
sjelfva utöfva, dels att hindra dem
ifrån att, som nu väl kan hända, låta tiden
och Vetenskaperna ett par Decennier löpa
framom sig, dels att dämma strömmen af det
besynnerliga snack, som understundom utflyter
från Kathedrarne. Jag erinrar mig, att
under det jag vistades vid Upsala, lärde der
en Professor, som vid hvarje Termins början
lofvade sina åhörare att gifva dem ett ungefärligt
begrepp om hela Skapelseverket, och
sedan omtalade, huru vår Herre, efter att
hafva format hvarje Verldsklot, gäf det en
knuff, så att det utflög i tomma rymden, der
det till följe af attractions- och repulsionskrafterna
småningom böjde sig i sin närvarande
bana. En annan talade i en styl fullkomligt
likdanad med denna sedermera tryckta
Phrasen: ”Jornandes omtalar i sin göthiska
Historia, som var Borgmästare i Born.” — E11
tredje åter försäkrade, att getter voro för skogarne
högst skadeliga djur, i synnerhet på
skoglös ort. Sådana och dylika saker skulle
Deri 18 jDecérftlerl
6t
omöjligen kunna offentligen framställas, om
Professorerne hade att bibehålla sitt anseende
i täflan med yngre lärde.
Utskottet påstår väl, att det är ingen genom
Lag förbjudet, att söka och erhålla rättighet,
att docera vid Hög-Scholorna. Men
om ingen Professor finnér sig böjd att kalla
den sökande tili Docens, så blir, efter hittills
gällande bruk, den sökta rättigheten verkligen
något mer än svår att erhålla. Yäl kan
jag icke bestämdt säga, om någon Lag för
bjuder
det, men det vet jag, att än intet exempel
kan uppvisas, det någon fått docera,
det är offentligen föreläsa, utan att vara Dosens.
Denna uppgift är i sanning lika så otvifvelagtig,
sorn den: att en synnerlig Nepotism
icke allenast kan blifva, utan äfven blifvit
utöfvad derigenom, att Professorn visar
sina Colleganter till den Docens han vill gynna,
och icke släpper någon fram till Examen,
som ej betalat denne Collegii-pengar. Den
måste djupt i glömskans flod nedsänkt sitt
fordna Universitetslif, som ej derifrån bibehåller
några sådana erinringar i minnet.
Utskottet har ganska fintligt genom en
spitsig sarcasm sökt skrufva sig ifrån att besvara
anmärkningar ne om ogagneligheten och
det föråldrade Pedanteriet af den ännu öfliga
akademiska Latinskrifningen. I stället yrkar
Utskottet, att hvarje uselt skrifveri, på
hvad språk Som heldst, borde upphöra, och
denna sats är så gyllende, att man blott må
-
62
Den 18 December i
ste beklaga, det Höglofl. Utskottet sjelft mest
behandlat den som en theoretisk sats, och så
sällan låtit den få inflytande på Practiken.
Annars kunde man kanske medge det påståendet,
att det usla producerandet uteslutande
borde önskas innom Latinen, der det verkligen
tager sig bättre ut, än på Modersmålet,
om ej detta Latinska producerande i sig sjelft
bade så förderfvande verkningar. Dels är det
gifvet, att så länge Lärjungen vänjes, att endast
läsa de gamla latinska Auctorerna för att
ur dem hemta Phraser till sitt eget Chrieskrifvande,
så skall han icke kunna skörda
någon frugt för sin inre bildning af det sköna,
upplyftande, innehållet. Dels också är
det gifvet, att så länge Studenterna tillhållas,
att bara rada upp och svarfva tomma talesätt
och liknelser, plockade ur fem, sex sei’skildta
Onomastica, till uttänjande och varierande af
moraliska allmän-sätser, skall han så småningom
förlora sinne för gediegenhet, innehåll
och originalitet, och lätt tro, att allt låter afgöra
sig med phraser. Följden häraf så väl
på hans förmåga af vetenskaplig conception,
som i synnerhet på modersmålets bildning är
allmänt bekant. För några år sedan dog en
berömd TJniversitets-Lärare, som utmärkt nästan
hvarje vecka af sin lefnad med hopskrufvande
af något latinskt Tal, elier några heroiska
eiler elegaiska Carmina — alla ganska
correcta, eleganta, innehållslösa och tråkiga.
Men skulle han skrifva Svenska, om också
blott en affairs-billet, då kunde denne grundlige
kännare af det latinska Pronomen reiati
-
Den 18 December.
63
vum Quij Quaej Quod, icke frambringa tvenne
rader, utan att på det grofsta peccera mot
bruket af de Svenska orden: sorn och hvilken.
Derföre med hänsyn tili detta Latinskrifveriets
förderfligä inflytande på Modersmålet,
likasom på Vetenskapernas närvarande utvecklingshöjd,
som ej längre får rum i det latinska
fängelset, hafva ej blott berömde utländske
Lärde, såsom en Lessing, en Steffens, en
Schleiermacher, m. fl. utan äfven inhemske utmärkte
Scholkarlar, ifrat mot detta tomma, pedantiska
Latinskrifveri, som hos oss göres till
hufvudsak och ändamål för all lärd undervisning.
Ingen Revision — säger Utskottet •—• har
någonsin befordrat Vetenskapernas framsteg.
Denna sats, framställd såsom Thes vid en akademisk
Disputations-act, skulle ofelbart gifva
sina försvarare mycket att göra, om Opponenten
rätt förstod, att nyttja sina Syllogismer.
Men här är icke stället, att i en dylik
undersökning ingå, hvarföre jag endast vill
anmärk#, att ett är Revisionen af en Vetenskap,
och ett annat är Revisionen af en eller
flere inrättningar för handledning i Vetenskaperna.
Om den förra har här aldrig varit
fråga. Den sednare är åter så mycket lämpeligare,
som dylika Läroanstalter äro yttre inrättningar,
och således såsom all annan existens
i rummet mäste utnötas, föråldras och
förfalla, äfven om dess första sammansättning
varit aldrig så ypperlig.
Déh 18 Beåtmbefi
Sådant är, jag- bekänner det, äfven förhållandet
med Universiteterna. Deras grundconstruction
är, liksom deras syftemål, god,
ljust sedd och djupt igenomtänkt. Men de
hafva icke växt till sig, och utvecklat sig tillika
med tiden och vetenskaperna. De fleste
Universiteter uppkommo på en tid, då all
Vetenskap var antingen scholastisk Theokogi,
Philosophi och Juridik eller på sin höjd en
glossatorisk Philologi och uteslutande grammatikalisk
Kritik af de gamle Auctorerne. Då,
medan Vetenskapen således ingenting annat
var än en mager, logisk formalism, och dertill
med samtliga landsspråken ännu i sin linda,
egnade sig Latinen uteslutande åt det akademiska
föredraget. Men sedan hvarje Nation
upparbetat sitt Modersmål, och. det friska
vetenskapliga lifvet rikt spelat ut åt alla
håll, kunde den döda och bundna Latinen ej
mera rymma den fria andan. De akadeåuiska
sedvanorna fortforo dock oförändrade, ehuru
de ej längre kunde vara, hvad de fordoin varit.
Så står ännu bruket qvar, att på Latin
skrifva den så kallade Gradual-Chrian och
Gradual-Disputationen, hvarigenom dessa Specimina
derpå, att Candidaten förmådde att,
så skriftligen som muntligen, afhandla ett vetenskapligt
ämne, och att han så fattat Vetenskapens
anda, som det anstod den, hvilken i
Litteraturen ville förvärfva titel af Lärare oell
Mästare, dessa Specimina säger jag hafva nu
i stället blifvit obetydliga, haltlösa Språköfningar,
och dertill med vanligen skrifna på
en
2Oen 18 December.
en Latin, sådan att man skäligen kan säga
med Lessing, att visste Vederbörande rätt,
hurudan Latin de skrifva, skulle de fleste åtminstone
ha så mycken sjelfkänsla, att de aldrig
skrefvo den. — Men denna föråldring i
detta och så manga andra afseenden måste
vid våra Svenska Universiteter bli synbara,
då de stå ensamne, livar för sig, så aflägse
att de icke kunna täfla med hvarandra. Täflan
är dock det, som sätter lif uti och underhåller
spänningen i alla litterära institutioner.
Tysklands Univcrsiteter äro derpå bevis. Men
de båda Svenska Syster-Universiteterna äro
från hvarandra så skiljda, att dem emellan
intet annat eger rum, än en affecterad inbördes
missagtning, och ett afundsjukt skryt, störst
naturligtvis der, hvarest medvetandet mest beliöfver
att omtöckna sig, för att icke alltför
djupt nedslås vid jemnförelsen emellan fordom
och nu. *— Äfven har en annan anledning
till täflan, innom Upsala Lärosäte, försvunnit.
Nu mera kallas inga andre än HögScholans
egna skötebarn till Professors- och
Adjuncts-platserna, förr såg man dem ofta sökas
och vinnas äfven af berömde Utländningar.
Och naturligtvis gaf det ett helt annat
lif åt Universitetets Lärdomsidkare, när de
ständigt måste vara beredde på, att nedslå
eller motväga en främlings anspråk. De menliga
följderna af upphörandet utaf detta bruk,
att låta främlingar mäta sig med inhemske
innom den lärda tornerbanan, hafva i synnerhet
röjt sig på den Profession, som fordom
Ridd. o. Ad. Prof. XI. Band, r. Afd, 5
66
Den 18 December.
nästan alltid besattes med Utländningar, den
nemligen som enkom och med hög liberal
anda är stiftad i mening att dana Statsmän —
jag menar den Skyttianska. Under de sex år
jag vistades vid Upsala Hög-Schola, tydde
den då varande Skyttianska Professorn, fyra
timmar i veckan, orden och meningarne i
Livius, sålunda att han t. ex. öfversatte phrasen:
Sole caclente, ”då solen är i åkarebacken,
” och på samma prydliga och precisa sätt
allt det öfriga. Huru nämnde Profession nu
beklädes är mig alldeles fördoldt; spordt har
jag dock, att Tacitus nu för tiden lärer säkert,
klart och behagligt expliceras på Skyttianska
Lärosalen för ett inskränkt antal åhörare. Scheffer
i verlden läste också Livius och Tacitus,
men tydde dem ej blott, utan läste öfver
dem, så att han, efter philosophiska ideer, ur
dessa Auctorer utvecklade djupet af Politiken
och den Statsmanliga Talekonsten. Iian trodde
nemligen sig ej fylla sitt kall dermed, att
han gjorde sin Lärosal till ett Repetitorium
för Latinska glosor.
Af hvad jag sagt, torde vara antydt, att
mångfaldiga omständigheter vid våra HögSkolor
finnas, hvilka högt påkalla en noggrann
och fördomsfri granskning, för att utfinna,
Aiuru de må kunna afhjelpas eller modifieras,
eller om de, för att icke skada något ännu
vigtigare, måste lemnäs qvarstående. Allt sådant
kan man ju icke veta utan undersökning?
Jag omfattar alltså med glädje de förenade
Utskottens Förslag, om anställande af en Re
-
Den 18 December.
67
vision öfver Universiteterna. Men ej blott af
dem, utan af liela Svenska Läroverket i ett
sammanhang. Man har lange nog sysselsatt
sig med detailler och splittrade delar, nu kan
det vara tid att fatta något i sin helhet.
Dessutom är och blir en förbättring af Universiteterna
alldeles gagnlös, om ej alla de
lägre Undervisnings-anstalterna bildas med
dem i samma anda, såsom sanna gradvisa
förberednings-anstalter för dem.
Jag har varit vidlöftig, och jag måste
bedja Herr Grefven och Landt-Marskalken
samt Riddei\skapet och Adeln om tillgift för
det jag tröttat dem med frambärandet af en
gärd åt fäderneslandet, den min känsla äskat.
Med handen på hjertat och med fullt medvetande
om upprigheten af mina ord, kan jag
säga, att nit för Svenska Lärdomen och Litteraturen
är min enda passion. Jag måste då
vara en varm vän af våra Universiteter, och
jag trottsar någon att älska dem innerligare
än jag. Men min kärlek är ej af den, jag tor
säga, pjåkiga natur, som i farans, afmattningcns,
tvinsotens stund, heldre låter det älskade
föremålet småningom förgås, än göra det
omak, eller störa dess dödande hvila. Nej!
mitt lynne är, att i det första hotande ögonblicket
kallar jag gerna på Läkaren, och heldre
må den älskade förtära de bittraste medicamenter,
och lida för en stund de pinsammaste,
de henne mest motbjudande operationer,
än att jag skulle utsättas för vådan, att ohjelpj
ligt förlora deu, som utgör miu lycka, min
68
Den 18 December:
fröjd och min stolthet. Jag anhåller derföre
om Herr Grefvens och Landt-Marskaikeirs
Proposition till bifall på Betänkandet.
Herr Hjerta^, Gustaf: Ganska tillfredsställd
Öfver, att de förenade Utskotten nu tillstyrka
alla Undervisningsverkens Revision i ett sammanhang,
skall jag ej yrka, att man bör förkasta
de besynnerliga motiver, som OeconomieUtskottet
för sitt Beslut derom uppgifver. De
behöfva ej åberopas i den underdåniga Skrifvelsen,
om en sådan af Ständerna beslutes.
Det skall göra mig detsamma, om en god saks
seger mera vunnits genom harmens välde, än
öfvertygelsens. Det är troligt, att harmkänslan
är ett af dessa retningsmedel, som äro ämnade
att drifva den del af menskligheten närmare
målet, som icke i sitt inre har ädlare
krafter att uppkalla; Och jag går derföre rakt
till mitt mål, som nu är, att söka vederlägga
några yttranden i Betänkandet, som eljest kunde
i framtiden lända till misstag eller öfverseende
med verkliga missbruk. Först synes
det, som Utskottet yttrar om Regeringens synnerliga,
allt hittills fortsatta, uppmärksamhet
till Läroverkens förbättring, tåla inskränkning;
ty, hvad angår de facta, som Utskottet till
bevis derom föregifvit, så har den af Riksens
Ständer 1810 begärta undersökning om Läroverkens
tillstånd i det hela, endast stadnat
vid Elementar-Läroverken, oagtadt det varit
lika angeläget, att göra Universiteterna till
föremål derföre, så att jemte Skol-lagens förbättring
inan påtte kunnat påräkna gkiejdiga
Den 18 December.
69
Lärare till verkställighet deraf. Nu liar följden
blifvit, att man haft allt mera och mera
svårt att få skickliga Lärare vid de lägre
Undervisnings-verkeri.
Hvad ater angår exemplet af det numera
utarbetade Förslaget till Stadgar för Studentexamen,
så utkom det först år 1822, således
12 år sedan Revisionen begärts. Jag medgifver,
att det i många delar kan vara väl
uttänkt; men jag frugtar, att det kanhända är
för ensidigt, just för det att omtankan vid
dess uppgörande icke fick sträcka sig till betragtande
af Universitets-författningen. Om
ett grundrigtigt Reglemente för Civil-examina
och andra Lärdomsprof en gång blef utarbetadt,
torde man kanske finna, att några föregående
Examina, såsom nu är föreslagit att
stadgas om Student-examen, äro öfverflödiga,
samt att en riktigt, efter fulländad Lärocours,
tagen Slut-examen, är tillräcklig och
förekommer olägenheterna af en mängd Preliminär-examina,
hvilka äro lappverk, och dela
ansvarigheten på alltför mångå händer, under
olika tidpunkter, der den eila Examinatorn liter
på den andra, m. m. dylikt. Jag tviflan
derföre ej, att om de som utarbetat Studentexamens
föreskrift, fått taga i betragtande hela
det Academiska Examens-väsendet, skulle
de, långt ifrån att som de föreslagit, öka
Examinas antal, och derigenom minska deras
vigt, hafva ökat deras värde genom afskaffandet
af denna splittring, och inskränkt dem
till några få, men alfvarliga och stränga.
70 * Den 18 December.
Slutligen hvad angår den äfven som bevis
framdragna öfver academiska Jurisdictiolien
förordnade Comitte, så tillförordnades
den lika mycket med hänsigt till den allmänna
Lagstiftsningsfrågan i nya Lagen, om
upphäfvandet af fora privilegiata, som af något
serskilt afseende på Universiteten. Skriftvexlingen
emellan Comitteen och Consistorium
Academicum har likväl varit 2 år slutad, utan
att Regeringen fattat något beslut, ej en gång,
hvad Polismagten beträffar, hvilken fråga synes
mig vara oberoende af den allmänna om
forum privilegjatum; och man ser således äfven
här senfärdigheten i allt, som rörer Academiens
förbättring.
I afseende på min anmärkning om saknaden
af behöflig Lärofrihet, yttrar Utskottet:
”Att det icke kan föreställa sig, huru Ungdo”mens
offentliga Undervisning skulle kunna
”blifva andra tillåten, än dem, som med ofÖr”vitelig
frejd förenade erforderlig skicklighet
”till detta kall,” samt, ”att Det ej kan inse
”åt hvem Staten skulle anförtro pröfningen
”af dessa egenskaper, om icke åt Lärarne i
”vettenskapen, och den Auctoritet, som trädt
”i föräldrars och förmyndares ställe.”
Jag har väl foga att tillägga till hvad Herr
Hammarskjöld deremot anfört, och behöfde
kanske blott erxndra, att Friherre Adlerbeth,
som sjelf är Ledamot af Uppfostrings-Comitteen,
då frågan här förra gången förevar,
vitsordat apmärkningens rigtighet; men jag
Den 18 December.
71
kan ej återhålla mig ifrån att uttrycka min
förundran öfver det språk, sorn Utskottet i
detta f^ll fört. Om män i ett närbelägit land,
der Universitetets-Lärarne, i och för sina föreläsningar,
för några år sedan blefvo ställde
under Polis-uppsigt, och der en Polis-Agent
residerar vid Universitetet, hade hört detta
språk föras, vore det mindre underligt; men
jag trodde åtminstone, att det ej skulle ske i
mitt fädernesland, i Sverige, der Grundlag
och Tryckfrihetslag tillåta enhvar att lära genom
utgifvandet af tryckta Skrifter, i Sverige,
der tili och med under den afsalte Konungen
Gustaf IV Adolphs envälde, en nu afliden
Lärare opåtalt fick utgifva en Handbok i
Natur-Rätten, hvari läran om Samhällsfördrag,
delegation af den offentliga makten, m. m.
framställas vid samma Universitetet, der dessa
läror nu åtalas som revolutionära; att här,
nuy säger jag, dylika saker skulle kunna drifvas,
finner jag i det minsta oförklarligt. Eller
vill man ej en gång innom Litteraturen medgifva
så mycken näringsfrihet, som innom
handel och handtverk? Eiler skulle ej en
Philosophiae Magister, som aflagt ed att i de
vettenskaper, hvari han blifvit examinerad, ej
underkasta sig ytterligare pröfning', kunna anses
nog pröfvad, för att utan afseende på
någons godtycke meddela undervisning till
dem, som hafva fritt förtroende till hans skicklighet?
En frihet, som ej vore farlig för ungdomen;
ty huru sällan misstager den sig om
de ordinaire Lärarnes skicklighet eller oduglighet?
Eiler äro Lärår ne su ofelbara, alt de
7a
Den 18 December '.
möjligtvis ej, till exempel af förkärlek för
den feodalistiska principen, anse eller skulle
vilja betragta Läraresysslan, som ett Feodum,
för att lemna den i arf åt en slägtinge eller
såsom ett lämpligt benificium till belöning åt
sina söners Informator? Och hvarföre önskar
man förändring i sättet af Docenternes kallande,
om ej för det, att erfarenheten visar, att ej heller
det närvarande förebygger oduglighetens innästlande
på Läro-skolorna? Eller ser man
ej, att de Skottska och Tyska Universiteten
besanna Lärofrihetens fördelar; och vill man
ännu rent af yttra: att den slutna Corporationsformen,
eller Skrået, är den enda form, som
är naturlig för Vettenskaps-Lärarnes förening,
sorn hör qvarstå vid Universiteten, lik en
ruin, midt emellan de yngre formationerna af
den allt ädlare gestalter antagande Europeiska
civilisationen?
Utskottet yttrar dessutom en sak, som
synes mig oförklarlig, och som jag heder någon
härvarande Utskotts Ledamot lemna upplysning
om. Utskottet säger: ”att hvar och
en är berättigad att erhålla Docenter.” Hvarest
har Utskottet inhämtat detta? Oagtadt den
möda jag gjort mig, att genomläsa de Universiteten
rörande acter, har jag ej funnit detta.
Utskottet upprepar åter i detta Betänkande:
”att det ej är Examina eller deras
”mängd, som vållat ytligheten; utan deras
”Ungdom och otillräckliga Elementar-bildning,
”som vid Universiteten ämna sig till Rikets
Den 18 December.
73
”tjenste!’ och embeten.” Detta är dock helt och
hållit Lärarnes fel, som eftergifvit för Ungdomens
böjelser. De hafva ej allenast fullkomlig
magt, att qvarhålla den, till dess den
blifvit moget bildad, utan äfven förbindelse
dertill. Hvad Philosophiae Examen och Läxläsningen
angå, har jag hört alltför många
intyga, hvad jag derom yttrat, synnerligen
yngre Studerande, för att kunna, på Utskottets
ord, frångå det.
Angående de practiska Faculteternas förening
och förflyttning till hufvudsta den, yttrar
Utskottet sig deremot. Jag åter finner tydligt,
att derigenom skulle vinnas besparing,
lättare practisk undervisning, och garanti för
att få bättre Lärare och flera vetenskapsidkare.
Besparing skulle behöfvas, för att förbättra
Biblioteker, Observatorier, Laboratorier och
Museer, hvartill nu anslagen ej förslå; samt
för att erhålla löner till nya professioner, som
behöfvas; och jag tror mig i min Reservation
hafva tillräckligen ådagalagt detta behof, t. ex.
för den Organiska Fysiken; och dertill kommer,
att Carolinska Institutet skulle kunna
förenäs med Faculteten här, med flera förmåner
i besparingsväg.
Angående practiska Undervisningen, skulle
den naturligtvis blifva lättare här, hvarest
finnas större Lazarett, Sjukhus, Dårhus, och
Veterinär-Inrättningen till begagnande för studium
af Anatomia Comparata; än i en småstad,
der- sådana inrättningar dels ej finnas.
74
Den 18 Decemberl
dels innehålla några få sjuklingar. Detta hvad
angår Medicinska Faculteten. Men det finnes
ett gammalt Svenskt ordspråk, som torde vara
nog att bevisa nyttan för den Juridiska,
af en sådan'förflyttning. Det låter så: En
_ t- O
god Domare bättre än en god Lag! Och huru
mycket mera försäkrad skall man ej kunna
blifva att erhålla sådane, då redan från
ynglingaåren de sig till Jurister ämnande studerande
kunna bevista Domstolarnes Sessioner,
och se, huru der tillgår, samt låta det practiska
sålunda, så att säga, beständigt'följa deras
framsteg i vettenskapen? Lika tydligt är
det, att deras Lagkunskap dä skall blifva säkrare,
som dess erhållande skall derigenom
forlskyndas!
Utskotten sluta med att förklara: ”att
”det ej är stora Revisioner, utan frihet för
”Vettenskaps-idkaren, som befrämja Vetten"skaps-odlingens
framsteg.” Men! det är just
för att tillvägabringa den, som man begär
Revisionen. Detta är åtminstone mitt motiv.
Nu finnes den blott i ringa grad, för så väl
Lärare, som Lärjungar. J)et vöre ej svårt för
mig, att beröra, att denna frihet nu är ansenligen
kringskuren genom många flera förhållanden
än dem, jag förut uppgifvit, och
som jag hoppas tillräckligen bevisat, och som
måste höfvas, innan allt blifver rätt fullkomligt
vid våra högre Läroverk. Men detta skulle
nu leda mig för långt. Nog af, att en allvarlig
Revision är villkoret för just den frihet,
Utskotten så lifligt synas önska. Det å
-
Den 18 December.
T>
ters tår mig allenast, att försäkra, att ej conjuncturens
fordran varit hvad som motiverat
mig, att yrka denna Revision, utan ett det
aldra uppenbaras te behof deraf har satt mig i
rörelse. De forskningar jag gjort i såväl våra,
som Norriges, Tysklands och Englands
Universitets inrättningar, hafva visat för mig
detta behof; äldres och yngres yttranden och
samtal hafva stärkt mig deri.. Jag hade antecknat
i flera år, hvad jag derom ämnade
framlägga. Ett ögonblick har vållat, att det
af mig påkallades en Riksdag förr än jag ämnat;
men jag skall söka, att vid nästa Riksdag
fullständigare utreda förhållanderne. Nu
afstår jag gerna från att yrka antagandet af
de punkter, som jag i reservationen föreslagit.
Jag yrkar endast proposition på den underdåniga
skrifvelse Utskotten tillstyrkt. Och jag
ingår gerna på den öfvertygelse, att om mina
föreslagna punkter innehålla något nyttigt,
kunna de ej undgå Regeringens uppmärksamhet.
Det må åtminstone vara, ännu några år,
en välmenande Representants tröst.
Herr von Hartmansdorff'., August: Då
Herr Hjerta afstått ifrån yrkandet, att Riksens
Ständer måtte till sina egna göra de frågepunkter,
angående Universiteten, hvilka i hans
reservation innefattas: så borde ej vidare tal
om förevarande ämne behöfvas. Men våra
Universitet hafva af honom och Herr Hammarskjöld
nu, samt förut af andra Ledamöter
blifvit, såsom mig synes, obilligt behandlade.
Näst föräldrar vet jag ingen, man är större
76
Den 18 December.
erkänsla skyldig, än fiina lärare; och jag skulle
anse mig ganska otacksam, om jag med
stillatigande afhörde de oblida yttranden, som
angående dem blifvit fällda. Höglofl. Ridderskapet
och Adeln torde derföre ursäkta, om
jag upptager tiden med ett något vidlyftigt
genmäle, och om jag icke heller är skonsam»
Först må jag anmärka, att man gjorde
bättre, om man ifrån sin academiska tid erliindrade
sig det goda och förståndiga man
af sina Lärare fått höra, än att hånligt blotta
deras brister och svagheter; samt att jag anser
den vara jäfvig, att tala om felen vid Universitelen,
om Professorernas ringa kunskaper
och oförmåga att pröfva andras, hvilken
sjelf i sina examina varit olycklig, och deraf
måhända bibehållit obehagliga minnen.
Herr Hjerta har sagt, att åtgärderna i afseende
på frågan om den Academiska Jurisdictionen
icke bevisade någon omsorg för Universiteten,
utan snarare tvärtom; enär saken
uppkommit endast i sammanhang med
den allmänna frågan om serskildta domstolars
upphäfvande, och förslaget sedermera
icke blifvit utfördt till någon verkställighet.
Jag får dervid anmärka, att Regeringen efter
mitt begrepp visat större omvårdnad för Universiteten
derigenom, att bon icke verkställt
detta förslag, än om lion gjort motsatsen.
Den värde Ledamoten bar äfven hos Regeringen
velat finna en bristande uppmärksamhet
på Läroverken i allmänhet; men jag tror
att det som hörer till Ecclesiastikväsendet är
Den 18 December.
77
en af de vackrare delarne i vår statsförvaltning-;
och får upprepa, hvadUjag redan vid
ett annat tillfälle yttrat, att nemligen af de
mångfaldiga Comite'er, som blifvit nedsatta
sedan statshvälfningen 1809, för att bringa
våra inrättningar i öfverensstämmelse med rikets
nya samhällsskick, är det mig veterligen
ingen, utom Uppfostrings-Comitén, hvars förslag
till nya organisationer blifvit fullständigt
utförda. Herr Hjerta har instämt med Herr
Hammarsköld i den mening, att det vore felagtigt
af Regeringen, att hafva börjat Läroverkens
reformerande med de lägre; och att
man, så vida något väsendtligt skolat uträttas,
bordt göra tvärtom, och begynna med
Universiteten. Det må vara; men Ridderskapet
och Adeln torde dock påminna sig, att
samme värde Talare, i fråga om organisationen
af rikets styrelseverk lagt mig, och äfven
Serskildta Utskottet till last, att vi företagit
organisationen uppifrån nedåt, eller från Regeringen,
statskroppens hufvud, till de lägre
embetsverken; ty, säde han, man borde hafva
gått nedifrån uppåt, eller med andra ord,
börjat med fotterna, för att komma till hufvudet.
Då Talarens mening nu är alldeles
motsatt, så mätte han antingen hafva haft 0-  rätt förra gången, eller ock nu; eller tror
hail måhända, att en annan regel ligger till
grund för Styrelseverkens än för Läroverkens
organisation, likasom den läkare, om hvilken
berättas, att han ansåg samma botemedel, sorn
hjelpte handtverkare, icke vara användbar*
för krigare,
73
Den 18 December.
I afseende på de yttranden, som här förut
i motsats af Herr Hjertås mening blifvit framställda
eller åberopade, i fråga om rigtigheten
af Universitetens inrättning, bar lian anfört,
att Autoriteter intet bevisa. Med Åutoriteter
menas förmodeligen ansedda mäns yttranden.
Gälla de ej för Universiteten, så måtte de ej
heller gälla mot dem; och då står saken, som
hade aldrig några tal derom ägt rum. Anser
man dem böra något gälla å ömse sidor, så
torde det tillåtas mig att hålla Linnés och
andra utmärkta Lärares omdöme, grundadt på
långvarigt vistande och befattning vid Universiteten,
för lika så godt som deras, hvilka
icke der blifvit uppfostrade, och följagteligen
ej af egen erfarenhet veta, huru der tillgår.
Herr Hjerta erkänner ej, att Universiteten
möjligtvis kunna vara oskyldiga till den ytlighet,
lian förmenar förefinnas i E mbets männens
bildning. Dervid bör jag först anmärka,
att Universitetens egenteliga föremål icke .är
att bilda Embetsman, utan att underhålla
vettenskapernas ljus i stort och i allmänhet;
samt att Embets-examina alldeles icke funnos
på de tider, då Sveriges Statsförvaltning stod
i sin högsta glans. Hvad var orsaken till deras
umbärlighet? Jo, att Rikets förnämsta
Embetsman voro tillika de kunnigaste män i
landet, och att befordringarna för de ringare
rättades derefter. Nu deremot och så länge
till de förnämsta Embetena ofta tagas nfän,
som inga academiska Embets-examina undergått,
så är det fåfängt att vilja genom Uni
-
Den 18 December•
79
versitetens åtgärd allena framtvinga kunnighet
hos Embetsmännen. Då Cheferna i Verken
icke undergått den Examen, som fordras för
att der blifva Extraordinarie eller Copist,
huru skola de kunna pröfva de nykomnas
kunskaper, eller särdeles uppöfva dem ? Och
hvartill skulle det för mängden, sorn ej älskar
dem i och för sig sjelfva, tjena, att beflita
sig om deras förvärfvande, enär man, dem
förutan, kan blifva hvad sorn heldst? Frågan
om Embets-examina är, derigenom att Ridderskapet
och Adeln antagit Serskildta Utskottets
Betänkande, redan afgjord, och lärer för denna
Riksdag ej mera kunna blifva öfverläggningsämne.
Men besynnerligt förekommer det,
att man sätter deras afskaffande i fråga på
samma gång, som man af Universiteten allena
fordrar de okunnigas förhindrande, att i Kronans
tjenst inträda; och huru skulle väl Universiteten
kunna i ringaste mån ansvara för
de afgående Studenternas kunskaper, utan att
pröfva dem? —• Herr Hjerta tror, att de flera
föregående smärre Examina, som tagas innan
den slutliga, borde afskaffas, och denna göras
till ett gemensamt förhör i allt på en gång. Jag
kan oj instämma i denna mening. Hvar och
en, som undergått flera Examina, vet, huru
angelägen man, som gosse eller yngling plägar
vara, att bestå sig väl i hvarje förhör.
Ju oftare man examineras, ju mera anstränger
man sig, ju mera lärer man. Skulle allt
läsas på en gång, så korarae det hos de flesta
förmodeligen att öfverstiga höfvan, och föranled^
oreda. Huru skulle man ock kunna
Den 18 Decemberi
grundeligt förhöra i alla stycken på en gång,
utan att dertill använda hela dagar, i stället
för timmar, samt borttaga för mycken tid
för Lärarne, och öfverdrifvet uttrötta både
dessa och dem, som skulle examineras?
Herr Hjerta har satt i fråga att disputationer
och stilöfningar borde vid Universiteten
afskaffas. Huru kan det förra förlikas
med ifrandet för Talare-sällskap för fullmyndiga?
Ynglingarne böra väl också få tillfälle
utveckla förmågan, att med reda och sammanhang
uttala sina tankar; äfven för att med
tiden blifva värdiga medlemmar af Talaresällskapen?
Lika sjelfstridigt finner jag äfven
yrkandet, att afskaffa stilöfningar för studenter,
under det man vill att de skola deltaga
i den practiska juridiken, hvartill fordras
skrifters, elier handlingars uppsättande, der
ordning och öfverensstämmelse i tankegång
och slutsatser böra äga rum.
Man har sagt, att Professorernas antal
borde ökas, på det att, om 2:ne i en Facultet
voro oskickliga, en 3:dje duglig skulle vara
att tillgå. Vill man antaga, att oskickliga personer
sättas till embetena, så finnes mera ingen
gräns för suppleanters antal, i händelse
odugliga äfven gåfves ibland dem. Det är
möjligt, att Professorerna vid Universiteten
äro för få, men det är icke deras fel; utan
man bör hålla sig till Riksens Ständer för att
få anslag till deras ökande, om man finner
A
Den 18 December*
81
det nödigt. Man borde så mycket mera göra
det, sorn vårt första Lärosäte föga kostat Staten.
Detta oell allt godt, dét uträttat, är hufvudsakligen
en skänk af honom, hvars vapen
sitter här, högst ibland alla, jag menar den
store Gustaf Adolph, som —• jag säger det å
nyo —• gaf sin egendom för Sveriges upplysning,
liksom han gaf sitt lif för den protestantiska
Christenhetens allmänna tankefrihet.
Då Upsala Universitet kostat Staten så litet,
har det visserligen varit oförväntadt, att se
till och med ett lånebiträde åt detsamma på
detta rum bestridas; ty vili man klandra, så
hör man ock anvisa några medel till förbättring.
Man har sagt att en profession i •
Physiologien och Naturalhistorien saknades i
Upsala: det är möjligt; men att föreläsningar
öfver den organiska Naturen, i dess åtskilliga
delar, Zoologien inberäknad, icke fattats, det
vet livar och en, som känner den berömde
Thunbergs med flere Professorers nit, eller
liört deras föredrag.
Herr Hjerta har yrkat en förändrad reglering
af läroämnena innom Faculterna, och
bland annat att den politiska oeconomien skulle
föreläsas af Professor Skyttiarius. Här är icke
stället, att ingå i någon undersökning af ett
sådant ämne; likväl hör jag anmärka, att den
värde Ledamoten synes vara i någon strid,
med' sig sjelf, då han eljest vanligen hort till
dem, som bestridt Regeringens och hennes
Embetsverks behörighet, att gifva förskrifter
Ridd. 0. Ad. Prof. XI. Band. 3. Afd. 6
82
Den 18 December.
angående allmänna hushållningen, eliev såsom
tlet heter, att utöfva förmynderskap öfver
näringarne. När man ihogkommer, att Herr
Hjerta yrkar frihet för hvarje Magister, att få
hålla föreläsningar för Ungdomen, följagteligen
äfven uti Oeconomien, och således att
gifva en viss allmän rigtning åt medborgares
liushållsföretag: så synes det åtminstone för
mig, vara någon motsägelse deri, att ej vilja
medgifva Kongl. Maj:t och dess Embetsverk,
något inflytande i samma afseende.
Herr Hjerta har anmärkt de långa Feriernas
skadlighet. Det är sannolikt, att Hösttermin
borde ökas med 1 månad, eller taga
sin början med September, om det, med afseende
på folkets hushållsbestyr i landet, kan
låta sig förena, hvilket jag ej är i stånd att
bedömma. Men alt Professorerna skulle hålla
föreläsningar hela året igenom, anser jag alldeles
otjenligt. Man åberopar de Tyska och
andra Universitet; men jag har sett, och måhända
Herr Hjerta äfven, huru de Tyska Studenterna
om somrarne vandra till märkvärdiga
bergstrakter och andra orter, till Stutenkammer
på Rugen för att se kritbergen och
Östersjön, o. s. v. Det är ock mot sakens
natur, att aldrig gifva ledighet hvarken åt
Lärare eller Lärjungar, och att fordra läsande
och stark tankansträgning under sommarens
hetta och lockelser till förströelse. Läsandet
är mera än något annat en fri, på hogen beroende
handling, och bör ej tvärdrifvas. Det
oafbrutna trälagtiga arbetandet jned under
-
Den 18 December.
83
visningen, eller det så kallade inpluggandet,
tjenar till ingenting. Jag har sett ett märkeligt
exempel på denna Öfverdrift, i den Campiska
(pnn minnet ej felar) uppfostrings-anstalten
i Halle, hvarest de arma barnen ej en
gång under måltidstimman lemnades i ro för
undervisning. Någon lärorik berättelse förelästes
dem då, på det att de måtte insupa
visdom, med sjelfva maten. —• Ändring af de
långa mellanterminerna har Herr Hjerta ansett
vara påkallad af ett billigt afseende å
bemedlade ynglingars tillgångar, att i längre
skiften på en gång vistas vid Universiteten.
Men skulle allmänna anstalter inrättas efter
de rikares beqvämlighet, så befarar jag, att
samhället i allmänhet blefve nog trångt för
de fattigare; Och hvad denna omständighet
serskildt beträffar, så pläga förmögna föräldrars
barn vanligtvis ej vara så begärliga på
studier, att läster minerna för deras skuld behöfva
förlängas. Åtminstone har min erfarenhet
varit den, att endast de mindre bemedlade
plägat qvarstadna vid Universiteten,
under mellanterminerna, då rikare ynglingar
deremot tillbringat sin tid på föraldrarnes
landtegendomar, på resor eller vid helsobrunnar,
der nöjen varit att tillgå.
Herr Hjerta har ansett de practiska Fdculteterna,
eller den Juridiska och Medicinska,
böra förflyttas från Universiteten till
hufvudstaden. Höglofl. Ridderskapet och Adeln
torde påminna sig, att jag, i frågan om
näringsfriheten, påstod, att de serskildta handt
-
84
Den 18 December:
verkerierna utgjorde delar af ett större sammanhängande
helt, hvilka för hvarannan, till
åstadkommande af en förädlad och fulländad
vara, äro lika oumbärliga, som de serskildta
Faculteterna äro det vid ett Lärosäte, om en
högre och fullständig hddniiig skall kunna
vinnas. Det torde nu tillåtas mig återgå till
denna jemnförelse, för att visa, huru origtigt
det vore att stycka, hvad som, enligt sakens
natur, griper in i hvartannat, såsom lemmarne
i samma kropp. Lika fåviskt sorn det
skulle vara, att i närirrgsväg vilja påbjuda,
det alla Smeder skulle bo i Stockholm, under
det att Yagnmakarne bodde i Upsala och
Lund, lika olämpligt i lärdomsväg synes clet
mig vara att vilja till bufvudstaden förlägga
Universitetens practiska Faculteter, under det
de öfriga i province-städerna förblefve. —•
Till styrka för sixr sats om practikens inmängande
i studierna, har den värde Ledamoten
anfört, att Mathematik ej kan läras utan limér,
ej Botanik, utan lierbarier, ej Mineralogie,
utan mineral-samlingar och laboratorier,
ej Anatomie utan clissectioner 0. s. v. och
anser dessa meningar oomkullstötliga, så länge
menskliga förnuftet är ett och ‘ detsamma.
Men det är olyckan, att denna bevisning just
börjar utom den krets, för hvilken hon skulle
gälla, nemligen den juridiska. Man kan med
streck afrita -en triangel, en fyrkant, en cirkel,
en ört, en sten eller; en sena, och man
kan äfven med händerna fatta de sednare.
Men huru vill man få en åskådlig eller handgriplig
figur af begreppen uppsåt, handling,
Den 18 December.
8?
sanning, lögn, dygd, brott, ägande rätt, våld
och andra ämnen för rättslärans stadium. De
kunna ej portraiteras, eller tagas med händerna,
utan blott af tankan fattas, eller sorn
man säger begripas. Till och med acterna i
juridiken äro så beskaffade. Ty vill man afmåla
eller blott beskåda en stämning eller
ett vädjande, 'så ser eller fattar man endast
ett papper, hvarpå något är skrif vet, men
man är oviss örn hvad, intill dess man begripit
innehållet. Allt det uppräknade, nemligen
her barl er, mineral-samlingar, laboratorier,
anatomiesal och sjukhus finnes dessutom
i Upsala, äfvensom Härads-Rätler och andra
Domstolar, i händelse studenterna skulle hugfällas,
att afhöra deras förhandlingar. För öfrigt
lärer Lazaretts-tjensten för Läkare hufvudsakligen
vara beräknad på vinnandet af
det handlag, som hörer till Chirurgien, och
ej till studierna.
Herr Hjerta har måhända sjelf funnit otjenligheten
af, att förlägga vissa delar af Universitetén
till hufvudstaden, emedan hart.
satt i fråga, att de hel och hållna skulle ditflyttas;
och han förmäler sig icke hafva hört
något, ens med sken af skäl, förebringas deremot.
Jag hoppas väl icke kunna öfvertyga
honom om motsatsen; men anhåller dock att
för Ridderskapet och Adeln få uppgifva några
af de'grunder, sorn hos mig stadgat en annan
mening, än den värde Ledamoten hyser.
En af våra berömda författare har sagt, hvad
-stort skerj det sker tjstj, och det gäller fram
-
86
Dm *8 December.
för allt om studier, hvilka icke bullra eller
pråla i det practiska lifvet, men ligga till ledande
grund för menniskors handlingar. Till
studiers idkande, och den stilla flit de kräfva,
fordras lugn och afsöndring från en hufvudstads
stoj och förströelser. Der har det
practiska lifvet ett sådant företräde, att en
\Notarie
tigare, än en Professor, då man deremot, såsom
Student i en mindre stad, knappt hör
talas om några högre mera betydande män,
än Professorerna, och sådant med rätta; emedan
kunskaper äro ändamålet, och de, som innehafva
dem i högsta mått, böra mest äras.
Detta gifver äfven en upphöjelse och en uppmuntran
åt de studerande sjelfva, hvilka i en
hufvudstad äro allt för mycket nedsatta. —
Under min academiska tid, påminner jag mig,
att Studenter af Stockholms nation i allmänhet
ansågos för att vara bland de minst
kunniga, då deremot Norrländningar, Dalkarlar
och Vermländningar gingo längre i
studier, synnerligen af hårdlästa ämnen. Hvad
var väl orsaken om icke den, att Stockholmarnes
bog redan från barndomen blifvit för
mycket vänd åt det practiska lifvet och hufvudstadens
förströelser, samt tvärtom i afseende
på ynglingarne från rikets aflägsnare
landskap. Man bör dessutom betänka det sedeförderf,
som merendels råder i större städer,
den förföriska drägt, hvari lasterna der
kläda sig, och de frestelser, för hvilka ungdomen
följagteligen utsättes der, mera än annorstädes.
Sluteligen bör jag i Piidderskapets
Den 18 Decemben
oell Adelns minne återkalla en omständighet,
som jag förut vid ett annat tillfälle anmärkt,
den nemligen, att Universitetens befintlighet
i hufvudstäderna, synnerligen i grundlagliga
samfund, indrager den studerande Ungdomen
i dagens politiska strider, till skada för den
enskildtes bildning, som bör vara oväldig, och
till men för Statens tjenst, som fordrar opartiska
embetsman, hvilka ej redan, såsom studenter,
blifvit besmittade af agg och ensidiga
åsigter. Jag har på nära håll i Christiania
sett hufvudstadens inflytande i detta afseende
på studenterna; Tidningarne underrätta oss
om Student-uppträdena i Frankrike och Tyskland.
Äfven i Köpenhamn visar liufvudstaden
sin, såsom mig synes, skadliga verkan på de
studerande.
Herr Hjerta har satt i fråga, om icke Universiteten
i Upsala och Lund borde sammanslås
till ett. I alla andra fall, der det är
fråga om begreppens utveckling och berigligande,
plägar man anse täflan mellan flere
vara vigtig för framstegens skuld; och jag
tror, att det vore skada om man borttoge
den, som äger rum mellan de bägge Universiteten.
Den skulle försvinna, om de förenades,
och den värde Ledamotens farhoga, att
de ej följa med sin tid, då måhända blifva
grundad. Dessutom bör man ihogkomma rikets
längd, och att Lund, genom sitt läge i granskapet
af Köpenhamn, utgör en föreningslänk
med det Danska och de Tyska Universiteten,
hvilken ej utan skada torde kunna borttagas.
88
Den 18 Decemberi
Den värde Ledamoten liar befarat, att
den vid Universiteten varande lärofriheten
icke motsvarade ideen af sann academisk finhet,
och har sagt, att den vore för mycket
kringskuren. Jag torde ej behöfva ingå i vederläggning
af detta påstående, då Herr Riben
i ett föregående Plenum underrättat, och
måhända öfvertyga! Ridderskapet och Adeln
om, att denna frihet är vidsträckt nog.
Herr Hjerta har ansett den nuvarande inrättningen
med Docenterna böra upphöra,
samt att det borde blifva en hvar promoverad
Magister obetaget, att få docera, när han
kände sig hafva kallelse dertill. Utom hvad
Utskotten anfört om nödvändigheten, att vid
Universiteten genom Docenterna äga tillgång
på män, vana att utöfva Lärarns kall, samt
kända för skicklighet och värdighet dertill,
anhåller jag att få tillägga några anmärkningar.
Hinder för att blifva Docens finnas förmodeligen
icke annorlunda, än för att blifva
tjensteman, officerare, eller hvad sorn helst,
nemligen erforderliga kunskaper, och ett uppförande
värdigt den befattning man vill erhålla;
ty det är icke nog att Veta, hvad man
böi-, utan äfven att handla, eller att uppföra
sig derefter. Vi hafva hört Herr Hammarskjöld
omtala den berättelse en Professor skall
hafva gjort om himlakropparnes utstötande
i rymden, eller, som orden föllo, i luften.
Men finge hvilken promoverad Magister, som
lieldst, docera, så skulle man otvifvelagtigt få.
höra mera än hittills talas i vädret; och det
Dm 18 December.
89
vöre så mycket större skada för lärjungarne,
som de ej äro lärda på förhand, och följag-*
teligén sakna förmåga att -bedomina, huruvida
villomeningar föreläsas dem, eller icke. Sedan
man en gång blifvit vilseförd, och hunnit, till
mognare år, tror eller vill man ej gerna medgifva
sig vara stadd på villstråi; och andra
blifva städse besvärade med den otacksamma
mödan, att tillrättavisa en fullvuxen, som i
ungdomen lättare kunnat återföras. Ville man
consequent utföra den satsen, att hvarje promoverad
Magister skulle få hålla offentliga
föreläsningar för ungdomen; så borde man
äfven yrka, att hvarje examinerad Student
borde få privat undervisa barnen i föräldrars
hus, antingen han förtjente och ägde föräldrarnes.
förtroende eller ej. Så vårdslös om
sina bärns väl, bör dock ingen fader förmodas
vara; och hvad Regeringen beträffar, så
hoppas och tror jag, att hon aldrig skall blifva
så likgiltig för våra unga landsmäns bildning,
att hon öfverlemnar den åt slumpen.
Den värde Ledamotens yrkande, att då tryckfrihet
finnes här i landet, borde äfven mundtelig
lärofrihet äga rum, är här icke tillämpeligt.
Man' trycker till sin egen heder eller
vanära; och ingen är skyldig att tro derpå.
Men annat är förhållandet med föreläsningar
för ungdomen, sorn, intill dess sjelfpröfningens
förmåga inträder, måste antaga, att Läraren
ej säger annat, än det rätta.
Jag hade väl mera att tillägga; men bör
sluta, då liden är inne för Ståndet att upp
-
<)0
Den 18 Decemberi
träda i Plenum Plenorum. Redan liar jag i
mitt tryckta anförande om organisationen af
Rikets Styrelseverk föreslagit, att Skol-Revisionen
måtte utsträckas till att äfven omfatta
Universiteteh, och tillstyrker således antagande
af Utskottens Betänkande; men utan något
tillägg af Herr Hjertås frågopunkter, hvilka
synas mig vara af den beskaffenhet, att, om
de än kunnat framställas af en enskildt Ledamot,
så bör hvarken något Stånd för sig
eller Riksens Ständer gemensamt upptaga dem,
såsom sina egna. Jag anhåller sluteiigen, att
i eftermiddag få vidare yttra mig i ämnet,
om discussionens gång skulle dertill föranleda.
Herr Grefven och Landt-Marskalken
kännagaf, att Kongl. Maj:t genom anslag låtit
kalla Riksens Ständer, att klockan Ett i dag
infinna sig uti Plenum Plenorum å Riks-Salen;
och som klockan redan vore half till Ett, samt
åtskillige Ledamöter, hvilka anmält sig att tala
uti förevarande ämne, dertill ännu icke haft
tillfälle, hemställde Herr Landt-Marskalken att
Discussionen måtte uppskjutas, intilldess Ridderskapet
och Adeln från Kongl. Slottet återkommit.
Bifölls.
Sedan de tvenne Härholdei», hvilka borde
gå framför Ridderskapet och Adeln, ankommit,
afgick Herr Grefven och Landt-Marskalken
med Ridderskapet och Adeln tili Riks
-
Den 18 December.
9*
Salen å Kongl. Slottet, hvarest Hans Excelleuce
Hof-Canzlereu Herr Grefve af Wetterstedt,
i Stats-Rådets Ledamöters och StatsSecreterarnes
närvaro, uppläste Kongl. Majrts
Nådiga Tal, hvarigenom Kongl. Maj:t i Nåder
hesvarat åtslullige af Riksens Ständer i underdånighet
framställde Förslag till Lagförändringar.
Herr Grefven och Landt-Marskalken öfverlemnade
derefter, å Riksens Ständers vägnar,
Deras underdåniga svar på Kongl. Maj:ts
till Dem aflåtne Nådiga Proposition om förändring
i 1 Cap. 1 och 10 §. §. RättegångsBalken
m. m.
Sedan Plenum Plenorum blifvit afslutadt,
samt Herr Grefven och Landt-Marskalken jemte
Ridderskapet och Adeln klockan i till 3 eftermiddagen
till Riddarhuset återkommit, upplästes
Kongl. Maj:ts å Riks-Salen hällne Högstberörde
Nådiga Tal, så lydande:
Välborne, Ädle och Välbördige, Ärevördige,
Vördige och Vällärde, Äreborne, Förståndige
och Välaktade, Hedervärde och
Redlige, Gode Herrar och Svenske Män!
Uti skrifvelse af elen 17 sistledne November,
håfven J, Gode Herrar och Svenske
Män, till förekommande af det missbruk, att
Makar, sorn med hvarandra icke äro belåtne,
efter öfverenskommelse, öfvergifva hvarandra,
och, sedan lysning efter den förrymde, men
ofta i granskapet vistande Makan för sig gått,
92
Den 18 December;
erhålla äktenskapsskillnad, i underdånighet
hemställt 0111 ändring af 4- §•> *3 Capitlet,
Giftermåls-Balken.
Vid öfvervägande af detta Edert förslag,
hvaröfver Jag inhemta! Högsta Domstolens
och Stats-Rådets yttranden, har Jag funnit
det af Eder hefarade missbruk höra i hufvudsaklig
mon förekommas genom efterlefnad
af Kongl. Brefvet den 4 Februarii 1818; och
då föreskrifterne uti det nu ifrågaställde Lagrum,
i anseende till det samband de äga med
öfriga stadganden i Giftermåls- och, ÄrfdaBalkarne,
icke, utan rubbning af de Allmänna
Lagstiftnings-grunderne i samma Balkar, kunna,
förrän i sammanhang dermed, under gå
nödiga ändringar och förbättringar, hvartill
förslag jemväl blifvit af Lag-Cornilsen utarbetadt,
samt Edert förslag, dels .i hvad angår
lysning öfver hela Puket, icke, synes lämpligt
i mål af denna egenskap, eller förenligt
med det i Lag stadgade sätt för Vederbörandés
kungörande i frågor om ömsesidiga rättigheter,
dels icke innefattar alla eiler sa bestämda
föreskrifter, som erfordras, har Jag
icke funnit skäl att detsamma antaga.
Eder underdåniga skrifvelse af den 17
sistledne November angående ytterligare föreskrifter,
i afseende på försäljningen af utmätt
Fast och Lös Egendom, har Jag, efter
Högsta Domstolens och Stats-Piådets hörande,
Den 18 December.
93
låtit Mig föredragas, dervid Jag funnit skäligt
bifalla de af Eder föreslagne stadganden, så
väl i 3:dje och 4;de puncterne sorn angående
tiden för Auction å utmätt Lös Egendom; men,
hvad åter angår Edert förslag i irsta och 2:dra
puncterne, angående utfärdandet af Kungörelse
till Utmätnings-Auction, utan hinder deraf,
att Gäldenär sökt ny värdering, samt åliggande,
för Domare, att, om han är hindrad,
värderingen verkställa, meddela Gäldeliären
sin derom till vederbörande Hof-Rätt
ställde anmälan; så, enär genom Förordningen
den 28 Junii 1798 redan finnes bestämdt,
att en värdering är tillräcklig för försäljning
af utmätt Fastighet, hvilket stadgande icke är
upphäfdt eiler föränclradt genom den i Förordningen
den 27 April 1810 ägaren mcdgifne
rättighet, att söka ny värdering af Domaren,
och således föryttrandet af utmätt Fastighet
icke kan uppehållas deraf, att den äskade
ytterligare värderingen ej blifvit verkställd
före tiden till Auctionens förrättade, hvaraf
äfven följer, att den ytterligare värderingen
ännu mindre kan utgöra hinder för AuctionsKungörelsens
utfärdande, samt ifrågavarande
stadganden,\ enligt ordalydelsen, endast afse
Kungörelsen, men icke Auctionen, har Jag icke
funnit skäl, att densamma antaga, äfvensom
Jag ansett Edert förslag i 5:te puncten o,m
en månads anstånd med betalningen för å
Utmätnings-Auction inköpt Fastighet icke vara
antagligt, då icke tillika blifvit föreslaget,
att vederhäftig borgen för inrops-summan
borde vid Auctions- tillfället aflemnas, utom,
94
Den 18 December.
hvilket säkerhetsmått egendomen kunde komma
att föryttras till en medellös person, hvaraf
ny Auction skulle blifva en följd, ledande
till hinder och uppehåll för fordringsägaren
samt till kostnader, hvilka kunde blifva oersatta,
då första köparen, som borde dem godtgöra,
dertill saknade tillgångar.
Öfver de af Eder i underdånig skrifvelse
af den 20 sistledne månad, föreslagne ändringar
i Brottmåls-Lagarne, har Jag infordrat
Högsta Domstolens och Stats-Rådets yttranden,
och anser Jag hvarken med Nationens
värdighet förenligt, att öfverlemna Svenska
undersåtares bestraffning åt främmande Makter,
eller med antagna rättsgrunder och mensklighetens
fordringar öfverensstämmande, att
Svensk man, vid undergåendet af det straff,
honom genom Svensk Lag blifvit ådömdt,
skulle sakna det skydd af samma Lag, äfven
brottslingen äger rätt att påräkna, och hvarvid
ofta den olyckliges hela hopp finnes fästadt,
hvarföre Jag icke funnit skäl antaga
det af Eder föreslagne stadgande om deportation
eller en brottslings öfverlemnande till
annan Makts vård.
I afseende på Edert förslag, att böter i
alla brottmål, som efter nu gällande Lag kunna
med denna påföljd försonas, må, vid bristande
tillgång, med arbete för allmän eller
enskild räkning aftjenas, har Jag inhemtat,
Den 18 December.
9?
att, genom Förklaringen elen a3 Mars 1807
ooh Förordningen den 24 Augusti 18 r 3, redan
är stadgadt, att då någon, som är fälld
till vites- och ensaks- eller fylleri-böter, saknar
tillgång till deras gäldande, och annan
person vill dessa böter erlägga, — denne må,
såsom ersättning, begagna sig af den pliktfälldes
arbetsförmåga, och som erfarenheten visat,
att sällan några böter på detta Sätt blifvit
godtgjorde, samt arbete hos enskildte, under
åtnjutande af fullkomlig frihet, dessutom
icke kan anses för bestraffning, hvarförutan
något allmänt arbete, genom bristande Arbetshus
i Länen, icke finnes att tillgå, har
Jag ansett destomindre skäl förekomma till
antagande af ifrågavarande Lagförslag, som
skillnaden i påföljderne för gröfre och ringare
förbrytelser derigenom i betydlig mån
skulle försvinna, och äfven ett af hufvudföremålen
för en väl organiserad BrottmålsLagstiftning,
eller skyndsamhet i verkställigheten,
förfelas.
Edert förslag, att en lagförd och straffad
tjuf ej måtte få antaga tjenst hos en sådan
eller gröfre brottsling, har Jag icke funnit
utgöra föremål för allmän Lagstiftning, men
vill låta utfärda den förklaring öfver i5 §. i
Förordningen (Ten 3i Augusti 1819, angående
sysslolöse och vanartige personers insättande
å allmänna Arbets-Inrättningar, att ÖfverStäthållaren
och Landshöfdingarne böra tillse,
det personer, dömde för stöld och andra
vanfräjdande hrott, icke tnå i deras tjeust an
-
96
Dm 18 Decemlen
taga lagvunne tjufvar, i hvilka frågor Vederbörande
skola äga att efter omständigheterne
förfara.
Jemväl har Jag funnit det af Eder föreslagne
stadgande, om extra-judiciel bestraffning
å fångar för uppstudsighet, icke utgöra
ämne för Allmän Lagstiftning, äfvensom att
med Domare-Embetets värdighet och naturen
af dess befattning icke är förenligt, att Domare
använda dylika bestraffningar. Jag har
likväl ansett tjenligt förordna, att de förbrytelser
af fångar, hvilka finnas omnämnde i
det, för Smedjegårdshäktet den 1 October iSoo
utfärdade Police-lleglemente, i enlighet hvarmed
Kongl. Majit den 13 Februarii 1808 befallt,
att Reglementen för samtlige Kronofängelserne
i Riket skulle utfärdas, må, då fånge
af varning icke låter sig rätta, i stället för
ansvar efter Lag, af Öfver-Stäthållare-Embetet,
Landshöfdingar och Commendanter beläggas
med extra-judiciel bestraffning, som
dock alltid bör i närvaro af Tvenne ojäfvige
vittnen å den felaktige verkställas, och icke
får i stränghet öfverskrida hvad Lagen såsom
husaga medgifver.
Lika med Eder anser Jag det vara med
rättvisa förenligt, att fånge, sorn med osanna
uppgifter om diktade brott bereder sig tillfälle
att forsslas från en till annan ort, bör
ersätta de dermed förknippade kostnader, men
då, för verkställigheten häraf, de hinder möta,
att
Den 1$ December.
97
att fångar sällan äga några tillgångar, att stundom
icke utrönas kan* huruvida deras uppgifter
varit diktade eller icke* att tillfälle till
allmänt arbete saknas, och brottslingar hvarken
lämpeligen böra i arbete åt enskildta utlemnäs,
eller af dem vanligen skulle emottagas,
att liquiderne om forsslingä-kostnaderne
icke utan de vidlyftigaste omgångar skulle erhållas,
och att ofta nästan vore omöjligt, att
kunna bestämma denna kostnad, då flere arrestanter
blifva forsslade tillsamman, har Jag
icke kunnat godkänna Edert förslag i denna del.
Hvad J hemställt till förminskande af de
flerfaldiga forsslingar, sorn ofta måste företagas
med gröfre brottslingar, hvilka å sig bekännt,
eller emot hvilka anledning förekommit,
att hafva begått flere förbrytelser, har*
af Mig blifvit antaget, hvarföre Jag nu äfven,
i öfverensstämmelse med Edert Lagförslag i
detta ämne och med ändring af 21 §. 10 Cap»
Rättegångs-Balken, vill låta allmän Författning
härom utfärda.
Vid granskning af hvad J rörande deii
Allmänna Kyrkoplikten i underdånighet föreslagit,
har icke undfallit Min uppmärksamhet,
att uppenbar Skrift eller Kyrkoplikt, ehuru
ifrån början endast bestämd till den brottsliges
försoning med Gud och Församlingen*
redan i äldre tider blifvit ansedd såsom straffi
År 1698 stadgades allmänneligen, att den borde
af Verldslig Rätt ådömmas, och Kongl»
Ridd. 0. Ad. Prof. XI. Band. 8. Afd.» 7
98
Den 18 December.
Brefvet den 16 November 1699 bestämmer
ansvar för vägran att densamma undergå.
Enahanda åsigter hafva äfven legat till grund
för de under tidens lopp sedermera utkomne
mångå Författningar i detta ämne, tvifvelsutan
emedan Lagstiftaren insett förmon af ett
opinions-straff, som enligt erfarenhetens vitsord
ofta varit mera verkande än kroppsligt
lidande.
Åsyftande Edert förslag, att KjTkoplikten
skulle återföras till dess ursprungliga bestämmelse,
borde fördelarne af dess användande
såsom straff icke lemnäs utan afseende. "Vore
åter ändamålet, att upphäfva hvad om tiden
och sättet för dess undergående finnes stadgadt,
fordrades i detta fall ändring af nu gällande
Kyrko-Handbok, hvartill förslag ieke
blifvit afgifvet, och då dessutom 9 Gap. KyrkoLagen
innehåller de mest obestämda föreskrifter,
hvilka gifvit anledning till de fyrfaldiga
författningar om KyÄoplikt, sorn utkommit
före 1 807 års Förklaring, hvilken i ett sammanhang
uppfattar alla serskildta tid efter
annan nödige ansedde förbättringar af Författningarne
i detta ämne, samt upphäfvandet
af 1807 års Förklaring, i denna' del, hvartill
grunderne kunnat inhemtas af Lag-Commissionens
berörde år derom afgifne Betänkande,
följakteligen skulle» återföra till stadganden
som nära ett århundrade icke funnits uppfylla
och motsvara deras ändamål, har Jag, på
desse grunder och då dessutom förevarande
ämne, vid antagandet af nya Brottmåls-Lagen,
Den j8 December.
99
Lör komma i betraktande, icke funnit skäl antaga
Edert berörde förslag, hvarom Jag nu
velat Eder underrätta.
Uti skrifvelse den 17 sistledne November
håfven J, Gode Herrar och Svenske Män, i
underdånighet föreslagit, att genom utfärdande
författning må stadgas, det Gäldenär, som
å Banco-Auction inropar en honom förut tillhörig
egendom, må vara berättigad, att vid
liquiden använda sina ägande-rätts-handlingar,
sålunda, att de företes hos Konungens Befallningshafvande,
att liquidationen pröfva och
verkställa, på sätt Förordningen den 19 Augusti
1789 medgifver för köpare, som förut
varit innehafvare af inteckning i fastigheten,
så att Gäldenär, sedan han erlagt hvad ej
mindre Banken än öfrige Integkningshafvare
tillkommer, må från nedsättningen af det öfriga
af Auctions-skillingen varda befriad.
Efter det Högsta Domstolen häröfver afgifvit
yttrande, har Jag i Mitt Stats-Råd tagit
ämnet i öfvervägande, hvarvid Jag funnit den
af Eder yttrade grundsatts vara med sakens
natur öfverensstämmande, och derföre bifallit,
att Nådig Förordning i likhet med hvad
J i underdånighet hemställt, må utfärdas.
,,
J håfven, Gode Herrar och Svenske Män,
uti skrifvelse den 20 sistledne November, hemställt,
att genom Allmän Författning matte med
-
100
Den 18 December i
delas följande stadgande. ”Riksens Ständers
”Bank äger i afseende på dem af sine egne
”Embets- och Tjenstemän, som Bankens me”clel
under uppbörd hafva, att vid inträffande
”uppbördsbrist för densamma njuta uti Upp”bördsmannens
tillgångar enahanda förmånsrätt
som Kronan i allmänhet hos dess Uppbördsman
är eller kan blifva tillagd.”
Detta ämne har Jag, efter Högsta Domstolens
hörande, i Mitt Stats-Råd tagit i öfvervägande,
och dervid funnit godt bifalla
Eder underdåniga hemställan, i likhet hvarmed
Nådig Förordning kommer att utfärdas.
Uti skrifvelse den 20 sistledne November
håfven J föreslagit en sådan förklaring af
1 Momentet i 12 §. af Förordningen den i3
Julii 1818, angående inteckning i fast egendom,
att det deruti meddelte förbud emot inteckning
i hus, annan byggnad eller vattenverk,
hvarmed ständig rätt till grunden ej är
förenad, icke måtte lämpas på sådane å öfre
grund i städerne belägne hus och byggnader,
hvai'S innehafvare för besittningen af Tomten
erlägga en viss årlig Tomtöres-afgift, och på
grund deraf icke kunna från lägenheten skil—
1*as, med mindre att lösen för husen till dem
jetalas.
Sedan Jag häröfver hört Min Högsta Domstol,
har Jag i Mitt Stats-Råd tagit "detta ämne
i öfvervägande, och funnit godt Eder berörde
hemställan i Nåder bifalla. I följd
Den 18 December.
101
hvaraf den af Eder föreslagne Lagförklaring
kommer att utfärdas.
Efter Min Högsta Domstols hörande, har
Jag i Mitt Stats-Råd tagit i öfvervägande Edert
uti skrifvelse den 20 sistledne November
gjorde hemställan om stadgande, att de kallelser,
hvilka höra af Concours-Domaren å
Borgenären i gäldbundet ho utfärdas, skola, i
händelse Banken uti den afstådde egendomen,
innehar inteckning, jemte uppgift om densammas
primitiva belopp, innehålla underrättelse
om den intecknade fastighetens namn, Länet,
Häradet och Socknen der densamma är belägen,
samt vid alla cessions-tillfällen så tidigt
utfärdas, alt minst en månad före inställelsedagen,
samtelige Borgenärer må deraf kunna
få del; Och har Jag funnit godt detta Edert
förslag i Nåder bifalla; hvarom Nådig Förordning
kommer att utfärdas.
TTti underdånig skrifvelse af den 3 sistledne
November, håfven J, Gode Herrar och
Svenske Män, förmält, huruledes, i anledning
af väckt fråga, om rätta förståndet af Lagens
stadgande i 10 Cap. 9 §. Handels-Balken, och
om en Löftesman, hvilken borgat såsom för
egen skuld för ett på uppsägning stäldt skuldebref,
är berättigad, att få serskild uppsägning
och tillgodonjuta enahanda anslåndstid med.
betalningen, som Gäldeilären; J uppå de skäl
och grunder, som Eder underdåniga skri! veise
Den 18 December
närmare upptager, funnit det vara med Lagens
mening öfverensstämmande:
”Att den som borgat såsom för egen
”skulld för att på betalning efter viss uppsägningstid
ställdt skuldebref, bör, innan
”Borgenärens fordringsanspråk emot honom
”blifva gällande, af denne erhålla särskild
”uppsägning och derefter åtnjuta det anstånd,
”sorn Gäldenären sig betingat.”
I följd hvaraf, och då efter Eder öfvertygelse,
hvarken Allmänna Lagen eller särskilda
Författningar i berörde afseende innehålla
något så tydligt och bestämdt stadgande,
att icke olika meningar hos Domare och
Exsecutorer kunna uppstå i frågor af denna
beskaffenhet, af Eder är vordet i underdånighet
föreslagit, att en Lagförklaring i öfverensstämmelse
med hvad J i berörde måtto
yttrat, kunde i Nåder utfärdas.
Efter det Högsta Domstolen och StatsBådet
blifvit häröfver hörde, har Jag tagit detta
ämne i öfvervägande; och som Jag anser innehållet
af nyssnämnde g §. uti 10 Gap. af H.andels-Balken
icke föranleda till den förklaring,
hvarom J hemställan gjort, hvilken ej eller
instämmer med hvad hitintills allmännast varit
antagit; alltså och då frågan nu ej är
framställd såsom en ny Lagstiftning, till efterrättelse
vid pröfning af de borgens förbindelser,
som hädanefter kunna varda ingångiie,
har Jag funnit betänkligt, att i Nåcler
Den 18 December.
103
bifalla den af Eder i ofvannämnde måtto
gjorde hemställan.
Till betryggande af enskildtes rätt. i äfseende
å sådane medel, som Krono-Fogde eller
annan publique Embels- eller Tjensteman,
i följd af Embetsmanna-pligt eller verkställde
utmätningar får om händer, men förskingrar,
håfven J, Gode Herrar och Svenske Män, uti
skrifvelse den 17 sisth November bland annat
föreslagit: att Under-Exsecutorer, hvilka af
Konungens Befallningshafvande, såsom ÖfverExsecutor
åläggas att medel utmätningsvis uttaga
och till honom insända, måtte tillförbindas,
att dessa medel uti Land-Ränteriet
nedsätta och, på enahanda sätt som vid Kronouppbörd,
Konungens Befallningshafvande derom
underrätta, hvarefter medlen borde på
lika sätt, ifrån Landt-Ränteriet med omgående
post till vederbörande öfversändas, jemte det
Konungens Befallningshafvande, derom meddelade
underrättelse: Att Magistrat och KronoFogde
ovillkorligen böra genast, vid Utslags
emottagande till verkställighet, deröfver utan
betalning afgifva bevis till Fordringsägare;
samt att till ersättning för enskildta medel,
som enligt Tjenstepligt uppbäras, men derefter
förskingras, vederbörande skola närmast
efter Staten, i fall af Allmänna medels förskingring,
äga förmånsrätt till Uppbördsmans
tillgångar framför andra Fordringsägare.
Den 18 December.
Till dessa Edra Förslag har Jag, sedan
Högsta Domstolen blifvit hord, lemnat Nådigt
bifall; hvarom Allmän Författning kommer
att utfärdas; men då Eder uti samma skrifvelse
intagne hemställan, att den borgen, Uppbördsman
vid Tjenstens tillträdande skall ställa,
bör gifva säkerhet för de enskildte medel,
som i Tjensteväg uppbäras, närmast efter de
allmänna medel, Uppbördsman om händer får,
innefattar ett ämne, hvilket, såsom varande af
Reglementarisk egenskap, icke kan bland Lagfrågor
hänföras; vill Jag framdeles fatta Mitt
beslut så väl derom, som hvad rörer det i
berörde Eder skrifvelse äfven framställde Förslag,
angående Statens skyldighet att ansvara
för sådana medel, som uti Räntekammaren
och Landt-Piäntcrierne af enskild la personer
deponeras,
Uti underdånig skrifvelse af den 39 sist!.
November håfven J, Gode Herrar och Svenske
Män, förmält, att enär, enligt Lag, verkställighet
äger runi å Kongl. Majrts Befallningshafvandes
Utslag i Utmätningsmål, ej mindre i
de fall, då Gäldenär uleblifvit med förklaring
och tredskovis blir ålagd, att betala, än ock
i alla frågor om qvarstad å Gäldenärs egendom,
samt då fordringarne grunda sig på löpande
förskrifningar; håfven J ansett, att en
lika verkställighet jemväl borde meddelas då
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes Utslag grunda
sig på Gäldenärs ovillkorliga erkännande
Den 18 December.
af skulden, och i följd deraf föreslagit, att
genom en allmän Författning måtte stadgas:
”Att ther Gäldenär, utan allt jäf eller
”invändning, hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
skrifteligen eller mundteligen, er”kännt
skulden, må den Sökande, ehvad För>
"klaranden vill anföra besvär eller icke, gehast
å Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes TJt”slag
erhålla Utmätnings-verkställighet, och va”ra
berättigad, att det utmätta godset lyfta
”emot af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
”godkänd borgen.
Efter Högsta Domstolens och Stats-Rådets
hörande har Jag i Nåder funnit godt, berörde
Edert underdåniga Förslag antaga; och kommer
alltså en härmed öfverensstämmande Författning
alt till allmän efterrättelse utfärdas.
Uti skrifvelse af den 20 nasti. November,
Kafven J, Gode Herrar och Svenske Män, i
underdånighet inkommit med Förslag till stadga
om Invisningar, sorn emellan Bolag eller
enskilde Personer innom riket utställas.
Vid öfvervägande af detta ämne, hvaröfver
Jag inhemta! Högsta Domstolens och
Stats-Rådets yttranden, har Jag funnit, att
om än å ena sidan, den tillökning af rörelsecapitalet,
som af löpande Assignationers utgifvande
blefve en följd, icke kundo äga men
-
Io6 Den 18 December4
lig verkan pä allmänna Crediten eller myntets
värde, och fördeiarne af en fri Assigneringsrätt
uppvägde de olägenheter och de missbruk,
som derigenom kunde uppstå, förekommer
likväl, å andra sidan, vid granskning af
de utaf Eder föreslagne reglementariske stadganden,
att påföljden af bysättning, för utgifvare
eller godkännare af Invisning, som å
förfallotiden ej inlöses, icke synes förenlig
med den utöfver Lag sträckta ränta af 12
procent, som finnes föreslagen för till betalning
förfallen, men icke inlöst Invisning, hälst
en försumlig Gäldenär, hvilken blifvit ådömd
bysättning genom förlusten af sin personliga
frihet, som deraf blefve en följd, skulle vara
tillräckligt straffad, utan att hans olyckliga
belägenhet bör förvärras genom erläggande
af dryga räntor, som skulle medtaga hans
och hans familjs återstående tillgångar.
Ifrågavarande Lagförslag skulle dessutom
icke vara instämmande med den af Eder anmäldte
nedsättning af räntan å förfallne Discontlån;
äfvensom det icke undfallit Min uppmärksamhet.
att föreskriften i 10 §. af den
föreslagne Stadgan, att utan afseende å jäf
utmätning borde för sig gå, samt godset antingen
sättas i taka händer eller under Utmätningsmännens
vård, synes nog sträng i det fall, då
invändning kunde göras, att Assignationen vore
falsk eller bedrägligt förhållande ägt rum,
emedan, om sådant verkeligen inträffat, den
förmente Gäldenären, under utsökningstiden
icke borde vara sin egendom förlustig, och
Den 18 December i
107
Fordringsägares säkerhet dessutom kunde förvaras
genom laga qvarstad å så stor del af
Gäldeuärens egendom, som i värde funnes e111
o t krafvet svarande.
Jag som insett behofvet af så väl Allmänna
Lagens, som Handels- och DrätselFörfattningarnes
i ordningbringande till en enkel,
klar och lättfattlig Lagstiftning, skulle
likväl icke tveka, att antaga förevarande Lagförslag,
så vida 12 procents ränta icke vöre
med bysättningstvång förenad, men vid detta
förhållande finnér Jag Mig sakna skäl, att
till detsamma lemna bifall.
Uti skrifvelse af den irsta innevarande,
håfven J, Gode Herrar och Svenske Män, i
underdånighet anfört, att, sedan hos Eder
fråga blifvit väckt 0111 rätta förståndet af Kongl.
Förordningen den i3 Junii 1800, angående
sättet, huru med städsel och lego af jord på
Landet förhållas bör, och J dervid inhämtat,
att hvad denna Förordning stadgar, angående
Inteckning af Arrende-Coritracter, blifvit af
en del Domare så tillämpadt, att ett ingånget
Arrende-Contract ansetts ovillkorligen böra intecknas,
för att gälla emot Jordägarens möjligen
vidtagande försäljning af en på Arrende
upplåten Egendom, håfven J ansett en sådan
tillämpning icke vara öfverensstämmande med
denna Förordnings rätta mening, och derföre
till förekommande för framtiden af ali miss
-
Den 18 December.
tydning i underdånighet anhållit, att till allmän
efterrättelse måtte i Nåder förklaras:
”Att den i nämnde Förordning föreskrif”ne
Intecknings åtgärd endast afser Arrendators
förhållande till Jordägarens Borgenärer,
”och att följakteligen underlåtandet deraf i
”annat afseende icke inverkar på aftalet emelian
Arrendator och Jordägare.”
Efter det Högsta Domstolen och StatsRådet
blifvit häröfver hörde, har Jag tagit
detta ämne i öfvervägande; Och som Lagstiftaren,
då den funnit nödigt bereda större säkerhet
för Årrendatoren af Fast Egendom, än
den i 16 Cap. i5 §. Jorda-Balken är tillagd,
genom Förordningen den i3 Junii 1800 påhudit,
att Arrende-Contractet borde intecknas
innom viss tid, och sådan åtgärd är af lika
mycken vigt för en framtida köpare af den
jbortarrenderade Egendomen, som för ägarens
Borgenärer; Alltså finner Jag icke skäl att bifalla
den förklaring J härutinnan i underdånighet
begärt, såsom icke öfverensstämmande
med de grunder, på hvilka den genom ifrågavarande
Förordning gjorde ändring uti Lagens
stadgande i 16 Cap. i5 §. Jorda-Balken hvilan
Jemväl håfven J, Gode Herrar och Svenske
Män, uti underdånig skrifvelse af den i:a
i denna Månad, anfört, huruledes hos Eder
framställning blifvit gjord om nödvändighet
Den 18 December• 109
ten, att, genom skärpning af det i Lag och
Författningar bestämda straff för skogs-åverkan,
skydda ägande rätten mot ingrepp deruti, och
håfven J, uppå de skäl och grunder som samma
Eder underdåniga skrifvelse närmare upptager,
i underdånighet föreslagit den ändring
uti 63 §. af Förordningen om Skogarne i Riket,
den 1 Augusti i8o5, att de uti samma §.
omförmäldta serskildta slag af åverkan å Allmänning,
eller annans enskild »a ägor, hädanefter
måtte beläggas med lika böter, som 62
af berörde Förordning utsätter för dylik åyerkan
å Kronans Parker, Gehäg och Djurgårdar;
härförutan och då af Eder befarades,
att Krono-skogarne, i fall deras upplåtande
åt enskildta varder beslutit, kunna utsättas
för sköfling under afvittrings-tiden, håfven
J, Gode Herrar och Svenske Män, till Mig
i underdånighet öfverlemnat, att der serskilda
locala omständigheter skulle sådant påfordra,
i Nåder stadga, utöfver det allmänna
ansvaret, serkildta Vitén för åverkan å berörde
skogar under den tid afvittringen påstår
och intill dess densamma blifvit behörigen
stadfästad.
Sedan Högste Domstolen och Stats-Rådet
blifvit häröfver hörde, har Jag tagit detta
ämne i öfvervägande, och dervid i Nåder
funnit godt antaga Edert förslag i afseende
på skärpning af straffet för åverkan å Allmänning
eller å Enskildes ägor; hvarom alltså
författning kommer att till allmän efterrättelse
utfärdas.
iro
Den x8 Decemberi
Men hvad åter angår Eder tillika i underdånighet
gjorda hemställan om Vitens stadgande;
så enär det genom Lag är åt håde
Domare och Kongl. Majrts Befallningshafvande
öfverlåtit, att, der omständigheterne kunna sådant
påfordra, i åverkans-mål utsätta serskildta
Vitén, utöfver det ansvar Lagen bestämmer,
har Jag ansett denna Eder hemställan
hafva varit öfverflödig.
ff
Vidare
håfven J, Gode Herrar och Svenske
Män, uti underdånig skrifvelse af den ira
i denna Månad, tillkännagifvit, att sedan hos
Eder fråga blifvit väckt, att ifrån det Exemplar
af Under-Rätts Allmänna Sak-Protoeoll
och Dombok, som, enligt Lag, bör till vederbörande
Hof-Rätt renskrifvit insändas, måtte
uteslutas alla andra mål, än de hvilka angå
ägande rätt till fast Egendom, eller ägoskillnad,
eller delning af Jord eller annan Fastighet,
håfven J, uppå de skäl och grunder, som
Eder underdåniga skrifvelse närmare upptager,
funnit Ransakningarne i Brottmål kunna
utan olägenhet ifrån de renoverade Exemplaren
af Domhöckerne uteslutas, och derföre
i underdånighet föreslagit, att genom Allmän
Författning måtte stadgas:
”Att vid LTtskrifningen af Under-Rätts
"allmänna Sak-Protocoll och Dombok, som,
"enligt Allmänna Lagen, skall till vederbörande
Hof-Rätt insändas, må uteslutas, jemte
Den 18 December.
liz
”Ransakningar och Utslag i underställa mål,
”hvarom serskildt är stadgadt, jemväl undersökningen
uti alla andra Brottmål; Dock bö”ra
Utslagen i dessa Mål, jemte en korrt ru”hrik
för hvarje alltid utskrifvas.”
Öfver detta förslag hafva Högsta Domstolen
och Stats-Rådet blifvit hörde, hvarefter
Jag i Nåder funnit godt detsamma antaga;
Och kommer alltså en härmed öfverensstämmande
Författning att till allmän efterrättelse
utfärdas.
Ytterligare är af Eder, Gode Herrar och
Svenske Män, uti skrifvelse den ira innevarande
i underdånighet vordet förmäl dt, att
sedan utbetalningen af det mindre Creditivet
blifvit anvisad på Riksgälds-Contoiret, håfven
J funnit nödvändigt, att Fullmägtige i Riksgälds-Contoiret
borde ställas under ansvarighet,
i afseende på utbetalningen deraf, i öfverensstämmelse
med 63 §. Regeringsformen,
samt att hvad 2 §. 1 Mom. af ansvarighetsLagen
för Fullmägtige i Banken,' den 1 Maji
1810, i denna del innehåller, jemväl skulle
blifva gällande för Fullmägtige i RiksgäldsContoiret,
så länge det mindre Creditivet vore
på Riksgälds-Contoiret anvisadt. Och håfven
J, till följd häraf i underdånighet föreslagit,
att, genom utfärdande Författning, måtte,
såsom tillägg i ansvarighets-Lagen förFullmägtige
i Riksgälds-Contoiret stadgas:
lia Den 18 December i
”Utbetala Fullmäktige den i 63 §. af Regeringsformen
omnämnde mindre summa, an”tingen
hel och hållen eller till större eller
”mindre del, innan Konungen för dem förkla”rat,
att Han de äskade medel oundvikeligen
”har af nöden, antingen till Rikets försvar,
”eller andra högst vigtiga och angelägna än”damål,
samt innan de derjemte undfått del
”af hela Stats-Rådets deröfver inhemtade tannar,
vare den eller de, sorn till beslutet bi”dragit,
förlustige så väl Riksens Ständers, som
”allt annat medborgeligt förtroende.”
Sedan Högsta Domstolen och Stats-Rådet
blifvit häröfver hörde, har Jag i Nåder funnit
godt bifalla hvad i omförmälte måtto är vordet
af Eder föreslagit; och kommer alltså en
Författning härom att till allmän efterrättelse
utfärdas.
Efter Högsta Domstolens hörande, har Jag
i Nåder bifallit Edert under den 6 i denne
Månad i underdånighet framställde förslag,
att Ledamöter af Berednings- Taxerings- och
Pröfuings-Comiteer, såsom Taxeringsman, i och
för utöfningen af deras kall, bora till godo
njuta enahanda skydd och säkerhet, som uti
lii §. Regeringsformen och 77 §. Riksdagsordningen
är åt Riksdagsmän försäkrad, hvarom
Allmän Förordning kommer att, utfärdas.
XJti
Den 18 December.
XI?
Uti skrifvelse den 8 i denna Månad håfven
J, Gode Herrar och Svenske Män, i 'underdånighet
föreslagit en sådan ändring uti
12 och i3 §. §. af Förordningen den i3 Julli
1818, angående Inteckning i Fast Egendom,
samt i 17 Gap. 12 §. Handels-Balken, hvariigenom
skulle stadgas: att om, innan uppbud
är sökt af den sorn förvärfvat Egendom, genom
fång, som lagfaras bör, förre ägarens
Borgenär kommer med skuldebref eller annan
handling, derföre Inteckning lagligen beviljas
kan, han då borde äga att den erhålla; med
rättighet för köparen att för den intecknade
skuldens belopp söka skadestånd af sin fångesman,
derest icke, i händelse genom sådan
Inteckning, villkoren för fånget äro vordne
ändrade, köparen häldre vill fånget upphäfva
och Egendomen till förre ägaren afträda.
Efter det Högsta Domstolen i detta ämne
blifvit hörd, har Jag med afseende derå,
att i Sverige ännu icke finnes införd någon
Inrättning, hvarigenom tillfälle gifves för den
sorn Fast Egendom förvärfvat, att åt åtkomsten
genast gifva erfordlig offentlighet, och
enär köpares rätt att vara betryggad vid
ingånget köp, då han iakttager hvad på honom
enligt Lag ankommer, icke bör förnärmas
af de anspråk, förre ägarens Borgenärer
kunna finna sig befogade att göra gällande;
ansett Edert förberörde Förslag icke vara
förenligt med den allmänna grundsalts, atfc
köp om Fast Egendom i såmma stund det
Ridd. n. Ad. Prat. XI. Band. 55. Afd. 8
H4
Den 18 December i
lagligen är afslutadt, medförer ägande rättens
öfverflyttande från säljare till köpare; hvarföre
Jag icke kunnat till samma Förslag lemna
Nådigt bifall.
Vidare håfven J, Gode Herrar och Svenske
Män, uti skrifvelse af sistnämnde dag föreslagit
att it\ §. af Intecknings-Lagen den i3
Julii 1818 må erhålla följande tillägg:
”Köpare till Fastighet, hvilken antingen
”å TJtmätnings-Auction eller under Concours
”af Borgenärer genom offenteligt utrop såld
”är, och hvaruti Inteckningar finnas, till hvil”kas
gäldande köpesumman icke förslår, äga,
”så snart Auctions-förrättningen vunnit laga
”kraft, eller i händelse af klander fastställd
”blifvit, samt köpesumman är inbetald, att
”derom af vederbörande Exsecutor eller Sysslo”man
erhålla bevis; köparen anmäle sig med
”detta, jemte gravationsbevis, hos Domstolens
■”Ordförande i den ort, der Fastigheten är
”belägen, och Ordföranden äge att genom an”slag
å Rättens dörr och kungörelse, hvilken
”genom köparens försorg bör trenne gånger
"införas i Allmänna Tidningarne, kalla och
”förelägga de Inteckningshafvare, som antingen
alldeles icke, eller endast till någon del
"fått sina Inteckninger utur köpeskillingen
"guhine, att i Stad, innom en månad från
"den dag kungörelsen i Tidningarne sista gången
finnes införd, och å Landet vid det Ting,
Den v8 December.
"gom Wrst infaller, sedan ea månad frén eista
"kungörelsedagen förflutit, hos Domstolen an"inäla
huruvida emot deras Inteckningars dö"dande
kan vara något att påminna; åliggande
"Domaren, ehvad Inteckningshafvarne då be"gagna
rättigheten att varda hörde eller icke,
"och jemväl utan hinder deraf, att Original”Intecknings-handlingarne
icke uppvisas, angående
Inteckningarnes dödande sig utlåta."
Och som .Tåg, efter det Högsta Domstolen
blifvit hörd, funnit godt bifalla förberörde
Stadgande, kommer Allmän Författning derom
att utfärdas.
Likaledes har Jag, efter Högsta Domstolens
hörande, bifallit Edra underdåniga hemställanden
af den 12 i denna Månad, om utfärdande
af Allmänna Författningar, dels: att
den, som efterapar eller förfalskar en af Bankens
Vestra eller Södra Låne-Contoir på Banken
utgifven Assignation, eller till efterapningen
eller förfalskningen råder eller hjelper,
eller ock beträdes med utprångling af sådan
Assignation, den han vet falsk vara, bör straffas
lika med hvad för efterapning, förfalskning
och utprångling af Banco- och Riksgäldssedlar
stadgadt är; dels att den, som upptäcker dylika
brott må njuta belöning efter de grunder som
äro stadgade genom Kungörelsen den 8 Julii
1,818, angående slik upptäckt i afseende å
Banco- och Riksgälds-sedlar.
n6
Den 18 December.
Beträffande de af Eder, Gode Herrar oell
Svenske Män, i Öfrigt redan afgifne och än
vidare inkommande Förslag till ändring i, eller
förklaring af Allmänna Lagen, så enär den
af Riksdagen återstående korta tiden icke tillåter,
att å dessa ämnen lemna den uppmärksamhet
deras vigt kräfver, föranlåtes Jag förklara,
att Jag icke kan dessa Lagförslag nu
antaga.
De af Edra skrifvelser åter, hvilka icke
innefatta egenteliga Lagförändringar, utan äro
af en Reglementarisk egenskap, vill Jag efter
Riksdagens slut i behörig ordning låta Mig i
underdånighet föredragas.
Jag förblifver Eder, Gode Herr.ar och
Svenske Män, med ali Kongelig Nåd och
Ynnest, städse välbevågen.
CARL JOHAN.
Lades till liandlingarne.
Fortsattes den i förmiddags började öfverläggning,
rörande Stats- och OeconomieUtskottens
Utlåtande, öfver väckt motion .om
undersökning af de Civile Läro-Verkens närvarande
beskaffenhet.
Herr Munck af Rosenskjöld, Eberhard:
Föremålet för det Betänkande, som nu är
Den 18 December.
117
under öfverläggning, är frågan om en revision
af Universiteten, i sammanhang med de
öfrige Läroverken. Att döma af de yttranden
här blifvit afgifne, skulle man tro, att
Revisionen redan i de minsta detaljer vore
börjad; och som detta ämne äfven rörer mig
personligen, torde det ursägtas, att äfven jag
vågar dermed uppehålla Ridderskapet och Adeln
några ögonblick.
Bland de anmärkningar, jag här fått anledning
göra, är äfven den, att det är angeläget
att betrakta en sak i hela sitt sammanhang,
emedan man annars ofta råkar på motsägelser;
ehuru, när dessa motsägelser ofta
inträffa, man äfven stundom måste råka sanningen.
Herr Hammarskjöld har förklarat sig
önska, alt nu, såsom i äldre tider, Utländska
Professorer måtte inkallas till UniversitetsLärare.
Han har äfven på samma gång påstått,
att det Latinska språkets studium för
mvcket drifves vid våra Universiteter. Dgn
värde Ledamoten tycks ha glomt orsaken,
hvarföre Utländska Professorer i äldre tider
kunde inkallas, som var den, att Latinska
språket då var så allmänt, och så ifrigt yrkadt
bland de Studerande, att de flesta offentliga
föreläsningar höllos på detta språk. Man
bör laga så, ätt allt afpassas efter tid och
rum. Samma Ledamot har äfven klagat deröfver,
att ingen täflan äger rum emellan våra
2:ne Universitet, i anseende till det stora afståndet.
Men sedan Boktryckerikonsten hunnit
lill sådan höjd, och Postgång blifvit in
-
IIS
Den 1$ December.
rättad, så betyder ett sådant afstånd, i afseende
på detta ändamål, ailsinlet. För öfrigt
tror jag, alt i senare tider varit en betydlig
täflan mellan Lunds och Upsala Universiteter,
i afseende på mängden och godheten af
de skrifter, som blifvit från trycket utgifne,
och halten af den undervisning, som blifvit
de studerande meddelad. Man har äfven yrhat,
att det borde vara tillåtit, att undervisa
ungdomen, utan serskildt tillstånd; Härvid
får jag lemna den upplysning, att den, som
icke blifvit kallad till Docens, väl får undervisa
ungdomen, men icke göra anslag derom.
Utan att vilja bestrida den fria undervisningen,
tyckes det mig icke skada, att elen till
Academien nyss anlände Studerande åtminstone
häfver någon säker anvisning på kunnige
personer till Lärare. För öfrigt finnas vid
våra Universiteter, i synnerhet i Lund, flere
lönlösa Docenter och Adjuncter, sorn skulle
söka sig derifrån, om de ej kunde säkert påräkna
någon förtjenst af undervisning. Deraf,
att en mängd Lärare hafva liten eller ingen
lön, uppstår ock ofta den olägenhet, att Professorer
och Adjuncter söka sig från Academien
till Pastorat: en anmärkning, som val
icke är gjord, men förtjenar att behjertas, i
synnerhet i ett land, der de flesta Studerandes
förmögenhets-tillstånd ej medgifver betydliga
inkomster genom enskilta föreläsningar.
Dessutom äger i allmänhet den olikhet
rum emellan våra Universiteter, och de Utländska,
att våra Studenter aro mera medellöse,
och således mindre förtjenst vid deras
Den 18 December.
H9
enskilta undervisning att påräkna. Dock borde
vid Upsala Academie, der de Studerandes
antal är mer än dubbelt mot det i Lund, och
ett ännu större antal rika mäns söner infinner
sig, genom enskilta föreläsningar, en ej obetydlig
inkomst kunna vinnas. Jag medgifver
rigtigheten af Herr Hammarskjölds anmärkning,
att Latinska språket mera, och nästan
uteslutande, idkas för glosor och fraser; ehuru
man deraf äfven borde inhemta höga och.
ädla tänkesätt, kärlek för frihet, men tillika
faran af öfverdrift. För öfrigt beror allt detta
mycket på personalen. Är man icke, vid
Universiteter och andra Lärosäten, samt vid
befordringar, nogräknad på kunskaper, så hjelpa
inga fria Lagar. Med Herr Hjerta instämmer
jag deruti, att Student-Examina i synnerhet
borde mera strängt verkställas. Sjelf
gjorde jag förra Riksdagen, i Serskildta Utskottet,
den anmärkning, att det icke är nog
att föreslå en förminskning i Embeten och
Tjenster, utan äfven i de Tjenstbehöfvandes
och Tjenstsökandes antal, hvilket säkrast åstadkommes
genom stränghet vid Gymnasier
och Academier; ty så länge dessa frequenteras
af ett vida större antal, än som kunna
användas i Rikets tjenst, eller sjelfve underhålla
sig, så tror jag, att hvarje försök till
indragning är fåfängt, ty ej blott de tjenslbehöfvande,
utan äfven deras föräldrar, anhörige
och vänner, hafva interesse deremot.
Man har äfven omtalat bristen på Professorer
vid Universiteterne. Denna brist har man
icke att klaga öfver vid Lunds Academie, i
120
Den 18 December:
Theologiska och Medicinska Faculteterne, icke
heller i vissa verenskaper af den filosofiska.
I den Juridiska finnes deremot en brist, sorn
föranleder mig instämma deruti, att en ny
Profession mätte inrättas, hvars innehafvare
läste den Politiska Oeconomien, ehuru Herr
von Hartmansdorff befarar det vara lika origtigt
att undervisa i Politiken, som att Regeringsformen
vöre föremål för undervisningen.
Man vill ej ha förmyndare i Oeconomien,
fast man vill hafva en Professor i PolitieOeconomien.
I förra fallet är frågan om föreskifter,
i senare om anvisning och råd (undervisning),
som för folket ej kan vara skadligt. —•
Det har varit i fråga, huruvida ett eller 2:ne
Universiteter voro förmonligare för Sverige.
Man måste nu icke betrakta denna sak, såsom
om här icke funnes något Universitet, sedan
vi, äga 2:ne, sorn äro med mycken kostnad
anlagde. —• En fråga är, om ett Universitet
i sig sjelf är bättre än två, en annan,
om, sedan de två med så mycken kostnad
blifvit änlaggde, det ena bör indragas, och
åter en annan, om det enda Universitetet bör
förläggas tili hufvudstaden, och till en hufvudstad,
som är en gränsort, lätt utsatt för
iiendligt anfall, ja eröfring. Detta har för öfrigt
ingen gemenskap med frågan, huruvida
det Amre nyttigt att flytta vissa delar af Universiteten
till Hufvudstaden, hvarvid skäl både
mot och med finnas att anmärka. För de
Practiska vetenskåperna äro bär redan anläggningar.
Den 18 December.
12.1
Jag bör upplysa, att, under den nuvarande
Cantzleren, har den Medicinska undervisningen
i Lund blifvit mycket förbättrad genom
mångdubbelt utvidgande och förbättrande
af det gamla Lazarettet, genom anläggande
af ett serskilt för Veneriska sjukdomar,
genom ett nytt Accouchementshus, och införandet
af en Chemisk Inrättning. Jag är ense
med Herr von Hartmansdorff deri, att om
icke kunskaper, i förening med skicklighet att
använda dem, framför allt annat leda till befordran,
så hafva Studenterne mindre skäl,
att vinlägga sig om sådane kunskaper, som
fordras tili examina, och Professorerne hafva
svårt att qvarhålla dem, till vinnande af en
fullständig bildning. Jag kan dock icke med
honom inse, att den theoretiska undervisningen
skulle lida derigenom, att de practiska
Faculteterne flyttades till Stockholm, ty det
förstås, att, i samma ögonblick, som till exempel
den practiska Medicinen flyttades hit,
skulle den theoretiska delen äfven här läsas.
Utomdess förloras ej sammanhanget emellan
den theoretiska och practiska delen genom
förändrad iocal, ty det kail ändå bli qvar i
hufvudet. Ej värre, än att den theoretiska
och practiska examen ej få tagas på samma
termin, eller att en Professor läser theorien,
den andra practiken. Herr von Hartmansdorff
har upplyst, att, då han var i Upsala,
voro Ledämöterne af Stockholms Nation mindre
flitiga, än de andra Nationernas Ledamöter.
Eli vigtig orsak dertill tror jag vara
den, att liär då icke fanns något Gymnasium.
122
Den 18 December.
Så är äfven förhållandet i Lund, att den
Skånska Nationen icke äger den förberedande
hildning, som de, hvilka komma från Provincer,
der Gymnasier finnas, hvarföre äfven nu
hålles på, att i Lunds Stift inrätta ett sådant.
I fråga kan dock med skäl sältas, om Gymnasier
göra någon hufvudsaklig annan nytta,
än att de förlänga ungdomens studerings-pteriod.
Huruvida förströelser i en hufvudstad,
eller i en småstad, äro farligare, lemnar jag
derhän. Man skulle kunna säga, att de äro
af olika beskaffenhet, åtminstone är här tillfälle
till ädlare förströelser, än att spela och
supa, som utgöra de nästan enda i en småstad,
der intet Spectakel och inga Societeler
finnas, att tillgå. Huruvida en Student i hufvudstaden
skulle skada sig, och andra, genom
Politiska discussioner, är jag icke i stånd att
afgöra. Det skadar väl icke, att ungdomen
något befattar sig med de ämnen, som äro
de vigtigaste i samhället. De klandrade disputa
tions-öfningarne kunna åtminstone hafva
den förmån, att man lär sig se saker från
flere sidor: något som ofta saknas hos män af
den största skicklighet. Men jag återkommer
till hufvudfrågan, sorn. är Revisionen af Universiteten.
Jag tror, att dermed förhåller sig,
som med Revisionen af de Publika Cassorne:
den kan åtminstone icke skada, man får då
se, om det verkligen står så illa till, som man
föreställt sig. Man skulle hafva anledning förmoda
det senare, i afseende på Lunds Universitet,
örn jag motsatte mig Revisionen Det
återstår således blott att, i tjenlig» uttryck,
Den 18 December.
m
anhålla om den Revision man önskar, ty annars
kunde lätt hända, att man, för att tillfredsställa
hågen för skarpa ordalag, uppoffrade
sjelfva ändamålet. I följd af hvad jag
nu anfört, får jag förklara, det jag, utan att
gilla Utskottens premisser, förenar mig med
Herr Hjerta rörande resultatet, eller om en
underdånig anhållan lios Kongl. Maj:t, det
denna Revision måtte beviljas.
Herr Lagerhjelm, Pehr: Af Herr Hjerta,
som icke blott en, utan tvenne gånger gått
med sin Reservation emot Utskottens Beslut
till Riks-Slånden, har blifvit .yrkadt ibland
annat, såsom motiv för eli Revision, dels alt
Universiteterna borde styckas, och de så kallade
pracliska Faculteterna flyttas till hufvudstaden,
dels att Universiteterne borde helt
och hållit hit förläggas. De öfrige anmärkningar,
som i samma hänsigt blifvit anförde,
hafva dels inneburit tillvitelser emot det sätt,
hvarpå Universiteterne för närvarande uppfylla
den väntan man gör sig, dels afsett
Universiteternes form, och äfven hvad af
Kongl. Maj:t blifvit vidgjordt, sedan Riksens
Ständer först vände Sin uppmärksamhet på
förevarande ämne.
Ehuru en värd Talare redan visat skadan
af Universiteternas flyttning, skulle man likväl
kunna föreställa sig att de fördelar man
å andra sidan deraf väntar, kunde uppväga
denna skada. I detta ämne återstår alltså att
betrakta nyttan af denna flyttning, eller huru •
124
Den 18 December.
vida de väntade fördelarna verkeligen skulle
vinnas. Man väntar nemligen, att Universiteternes
anläggning i hufvudstaden skulle med- .
föra den ganska välgörande verkan, att vettenskapernas
behandling icke hårdnade inom ensidiga
theoretiska former, ej isolerade sig från
inflytelsen af tidehvarf vens practiska framsteg.
Lika med Herr Hjerta är jag öfvertygad, att
all kunskap i sin tillämpning hör äga värde
för Staten; och jag tillägger, att endast i det
practiska lifvet (^erfarenheten) finnes- prof vet
på alla vettenskapers resultat, och hvarefter
sanningens stämpel kan tilläggas dem. Genom
tillämpning är det också, sorn Universiteterne
skola utföra ett af'deras väsendtiigare åligganden,
nemligen Nationens fortgång i allmän
bildning. Men detta practiska,— hvilket man,
i afseende på styrelse-åtgärder, kunde kalla
Nationens allmänna —■ lif innefattas visst icke
i hufvudstaden, eller centraliseras der. Man
kunde, i formelt hänseende, anse den såsom
medelpunkt för Stats-åtgärderna, så väl i afseende
på tvisters slitning, som förvaltningen
af Statens angelägenheter; ehuru många ärender
afgöras i Otterne, utan att synas lill i
hufvudstaden. Ur denna synpunkt skulle hufvudstaden
kunna liknas vid en spegel, hvaruti
nalional-lifvet mer eller mindre fullständigt
afbiidar sig; men dervid bör icke lemnäs
ur sigte, att en bild blott är yta, ingen verklighet.
Skulle Nationens verkliga lif centraliseras
och finnas i hufvudstaden, så skulle
man högeligen förundra sig deröfver, att krigaren
söker kriget för sin utbildning; att en
Den 18 December.
Föredragande i Konungens Högsta Domstol
måste hafva varit i Domarevärf nyttjad, merendels
under längre lid; att idkaren af de
practiska vettenskaperne i Naturens egit sköte
söker den kännedom, hvari han lefver, och
hvarmed han bidrager till vettenskapens.fortkomst;
att den Embetsman, sorn med råd eller
föreskrifter skall gå Närings-idkaren tillhanda,
eller slita tvister i näringsväg, måste
äga en sak-kännedom, som i hufvudstaden,
alldeles icke inhämtas; att' Stats-Economen,
så vida han skall äga annan än siffer-kunskap,
bildas ej i hufvudstaden, utan måste i Nationens
inre rörelse söka källan till det medel,
hvarigenom en sann och beståndande Nationalförmögenhet
skall uppväxa, frodas och lemna
skörd; o. s. v. Om detta'allt är sannt; visar
ej det, att Nationens inre lif alldeles icke
centraliseras, utan blott till en del afbildas i
hufvudstaden? och således, att man här ser
ytan, men icke kärnan deraf. Men äfven denna
bild af Sta ts-lif vet, hvartill ärendernes och
allmänna rörelsens centralisering i hufvudstaden
verkeligen lemnar några mer eller mindre
fullständiga drag, är visst icke att förakta
för Vetenskapsmannen; endast man derjemte
ihågkommer att, liksom det egenteligen practiska
af vettenskaperne fordrar den vidsträcktaste
och djupaste theoretiska underbyggnad
för att kunna fattas, så händer äfven, att den
bild af sta ts-lif ve t, som hufvudstaden framställer,
så vida den skall med vettenskapens
och ej blotta handtverkets ögon betraktas, icke
tjenar Ynglingen, men Mannen till uppbyg
-
Den i$ December.
geise. Man kunde häraf likväl draga den slutsats,
att det för Lärarena vore af vigt, att
hafva tillträde till den framställning af National-lifvet,
sorn i hufvudstaden blottar sig,
på det att desse der skulle äga ett evigt correctiv
för ögonen, emot förhärdelse i Theoriens,
former, hvarigenom tiden löper oni vettenskapen.
Men denna fördel äger T nsala
Universitetet, genom sin närbelägenhet till
hufvudstaden, den lätta communication, som
deraf är en följd, och hvarigenom dess local
erbjuder alla de fördelar, man vid anläggningen
af ett Universitet kan föresätta sig att
vinna. — Hvad deremot angår ynglingens
öfvergång från det tlieoretiska, d. v. s. academiska,
till det practiska, d. v. s. stats-lifvet;
så sker den antingen genom practiska Skolor
eller tradition, d. v. s. undervisning, som meddelas
åt den i Statens tjenst inträdande ynglingen
af den erfarne Embetsmannen, hvilken
handlägger ärenderna i deras ursprung, d. v. s,
i det inre af Nationen; ty derifrån hörjås
denna undervisning rättast. Skulle deremot
ynglingen få se den, icke så sällsynta föreställningen
sanctionerad, att hufvudstads-tjenstgöringen
lemnar all nödig skicklighet; så hör
man vänta sig ett, ej blott alltför ytligt, men
alldeles falskt begrepp om Nationens verkeliga
angelägenheter och formerna för deras handliafvande,
samt ett ohejdadt lycksökeri. Man
skulle snart finna den fördel man väntat sig,
vänd uti skadan af falska begrepp, just i hufvudämnet
för all tjenste-utöfning, nemligen
Statens verkeliga beskaffenhet och behof. —
Den 18 December.
Lägger man nu härtill, hvad redan emot Univers!
teternes styckning och flyttning blifvit
anför dt, så visar sig detta Förslag från tvenne
olika åsigter, såsom högst skadligt.
Man söker äfven, att genom tillvitelser
emot den Personal, som för närvarande meddelar
Universitets-imdervisningen, hana sig väg
till den i frågavarande Revisionen; liksom vore
alla medel tillåtliga, för alt vinna detta
mål. Med värma afhör jag dessa anfall emot
en Lärare-Corps, hvilken, jag har att tacka för
min bildning. Denna hildning må vara en
ringa sak; men utgör det heligaste jag äger.
Må denna känsla förklara den vördnad och
grannlagenhet, med hvilken jag skulle handla,
om det vore mig tillständigt att på detta rum
granska ifrågavarande Embetsmäns förhållanden,
eller anföra ett klander, som, till det
mindsta sagt, ställer Universiteternes Personal
i ett fiendtligt förhållande till det föremål,
hvarpå man syftar. Långt ädlare, ja klokare,
vore det, att med uppdagapde af de ofullkomligheter
man inser, framställa önskningar
om rättelse, än att motivera Revisionen ur
anklagelser emot personliga förhållanden, eller
ur angifvelser af Embetshrott, eller från åsigter
af Universitets-ideen, hvilka genom sönderstvckning,
så att ena delen kastas hit, den
andra dit, bereda den njutning åt Förslagsuppfinnaren,
att få omfamna skenbilden af ett
nationabdif, hvars kärna likväl liknar all annan
kärna deruti, att icke ligga i ytan. På
sådant sätt motiverad, kan jag ej annorlunda
än afstyrka Revisionen.
128
Den 18 December.
Man hör äfven anmärkas det sätt, hvarpå
Kongl. Majrt gått Riksens Ständers önskan
till mötes i denna sak; men då Kongl. Maj:t
utfärdat en Skole-Ordning, hvars följder eller
verkningar ej ännu hunnit tillräckeligen visa
sig, oell jag förutser utsträckning af LäroVerkens
hittills förehafda granskning ända till
Universiteterne, samt anser ingen pålitelig
granskning kunna verkställas och medföra nytta,
utan att af Universitets-Lärarena vara biträdd;
emedan rättelserna böra komma inifrån,
såsom ali utveckling, utan förstöring,
men med bestånd; så kan jag ej heller ur
denna synpunkt finna någon åtgärd af Riksens
Ständer nödig, hälst enär detta vigtiga ämne
icke kunnat beredas till ett lika slut i samtéliga
Riks-Stånden, och sålunda skulle öfverlemnas
till Kongl. Maj:t, ej såsom Nationens,
men några Riksdagsmäns önskningsmål, ehuru
Universiteterne tillhöra Nationen såsom ett helt.
Herr Dalman, Johan Wilhelm: Då jag
begärde ordet, hade jag egenteligen ämnat
yttra mig i anledning af de punkter, Herr
Hjerta framställt såsom hufvudfrågor att af
den föreslagna. Revisionen besvaras; men då
den värde Talaren nu återkallat sitt påstående
om dessa punkters inflytande i propositionen,
bör jag icke med deras granskning upptaga
Högloft. Ridderskapets och Adelns tid.
Det må endast tillåtas mig, att i korthet yttra
något rörande den i frågavarände Revisionen.
Att
Den 18 December.
129
Att vid våra högre Läroverk fyrfaldiga
och betydande brister finnas, är åtminstone
min enskildta öfvertygelse, hvilken jag således
anser mig skyldig, att, så öppet och frimodigt
som en Representant egnar, tillkännagifva. Men
huruvida den nu föreslagna Revisionen må
blifva bästa och säkraste medlet till de dermed
åsyftade förbättringarne, är en fråga sorti
jag ingalunda vågar bestämdt afgöra. Resultatet
häraf beror på flere ännu obestämda villkor;
t. ex. huru Styrelsen upptager detta Förslag,
huru mer eller mindre lyckligt Committeen
kommer att organiseras, i fall Förslaget
vinner bifall; huru djupt eller ytligt Revisionen
verkställes, och äfvenledes huru en sådan
Revision upptages af sjelfva Universiteterna.
Olika torde nemligen Utslaget blifva, örn Universiteterne
i denna Revision endast se ett
medel till deras fullkomnande, till deras friare
och fullständigare utveckling; ett tillfälle att
sjelfva bidraga härtill medelst uppgifter på
bristerna, och på medlen till dessas afhjelpande,
och de således sjelfva gå Revisionen
öppet och verksamt - till mötes. Helt olika
åter, om Universiteterne skulle med misstroende
betrakta den, såsom en slags anklagelseakt,
såsom ett främmande ingripande i deras
frihet, att sjelfva och med inre oberoendeorganisera
och utveckla sig. Om de således
skulle emotse Revisionen med den fruktan,
att af ett billigt medgifvande måhända ådraga
sig ett ökadt anspråk på ett hittills främmande
beroende; om de, i följd häraf, j stället
Ridd. 0. Åd. Prot. XI. Band. 2. Afd. 9
i3o
Den 18 December.
för att välvilligt gå Revisionen till mötes, skulle
söka motarbeta densamma, eller åtminstone de
deraf möjligen härflytande förändringar.
Jag kan ej neka, att af livad jag hitintills
kunnat inhemta om det sätt, hvarpå Uliiversiteternas
angelägenheter nu en tid å
Ömse sidor blifvit i skrifter behandlade, synes
mig att befara, det Universiteterne torde
luta till denna sednare för Revisionens verkningar
mindre gynsamma åsigt. Ett sådant
misstroende från deras sida synes mig så
mycket menligare, som farhåga för ett anfall
alltid föranleder till försvar, och fruktan att
åt den supponerade motparten lemna minsta
insteg öppet, kan gifva anledning att af politik
ej medgifva en fordran, som man måhända
eljest af billighet ej velat neka, — och den
vid sådana tillfällen alltid vaknade esprit de
corps kan möjligtvis slutligen gifva uttryck
och anseende af rådande opinion åt en mening,
som vid ett opartiskt betraktande af saken
måhända icke kommit i fråga.
För min del, härvid endast och allenast
afseende de vid våra högre Läroverk erforderlige
förbättringar, kan jag ej undgå att önska,
det äfven formen för deras verkställande,
och sjelfva förslagen härtill, måtte komma
i det fördelaktigaste skick. Jag önskade,
att den ifrågavarande {tevisionen, om den skall
ske, måtte beredas och organiseras så, att deri
vinner äfven Universitetens förtroende.
Den 18 December.
Af de många förändringar och forsla»-,
sora under öfverläggningen om detta ämne
Idifvit vidrörde, torde Universiteternas förening
och förflyttning till hufvudstaden, visserligen
vara bland de vigtigaste och dristigaste.
En rådplägning om deraf följande fördelar
eller olägenheter lär för det närvarande
iloek ej mycket komma i fråga, då verkställandet
af detta förslag i det närmaste är en
omöjlighet. Såsom ett exempel på, huru stridiga
åsigter och förslag ännu möta hvarandra,
kan jag likväl cj undgå, att vid förslaget om
Tini versi tetcrnas flyttande från Landsorterna
till Stockholm, i förbigående erinra, huru en
lika utmärkt Statsman som Talare för någon
tid sedan bär väckt en alldeles motsatt fråga,
nemligen, om icke måhända flere nu i Stockholm
befintliga inrättningar hellre borde flyttas
härifrån inåt landet.
Det vore för öfrigt, att gå sjelfva den
föreslagna Revisionen i förväg, att nu vilja
bestrida elier försvara de både för och emot
Universiteterne här yttrade meningar. —• Med
aktning äfven för den öfvertygelse, som är o3
ika med min egen, anser jag för min del det
nu vara nog, att endast, enligt hvad slutet af
Utskottens Betänkande innefattar, till Kongl.
Maj:t frambära Ständernas underdåniga Önskan,
att den redan med de lägre Läroverken
pubegynta Revisionen måtte utsträckas äfven
till de högre; och jag vågar hoppas att Kongl.
Majit skall i Nåder täckas upptaga denna underdåniga
önskan såsom cfct bevis på det ut»
»3»
Den 18 December i
märkta intresse Riksens Ständer fästat vid
detta vigtiga föremål.
Herr Riben, Carl Wilhelm: Då jag varit
en bland dem, som yrkat Revisionen af de
» liögre. Läroverken, och motionen derom nu
ändteligen af de sammansatta Utskotten blifvit
understödd, skulle det kanske synas öfverflödigt
af mig, att vidare orda, i synnerhet
sedan ämnet redan af så många värda Ledamöter
blifvit utförligen behandladt, och resultatet
af Utskottens Betänkande i allmänhet
obestridt. Men det har undfallit det närvarande
Universitets-väsendets försvarare åtskilliga
yttranden, som jag anser förtjenta af någon
alfvarlig uppmärksamhet, och då jag förgäfves
väntat, att de af någon skickligare Talare,
än jag, skulle upptagas och besvaras,
finnér jag mig nödsakad, att, oaktadt den
långt framskridna tiden, ännu för en stund
qvarhålla det Högloft. Ståndets uppmärksamhet
vid ett ämne, kanske det mest vigtiga, som
vid ett nu snart slutadf? Riksmöte förevarit.
Åtskilliga den motsatta sidans Talare hafva
något ogunstigt upptagit de uppgifter, hvarpå
vi vågat grunda vårt yrkande om en underdånig
anhållan hos Kongl. Maj:t om den
ifrågavarande Revisionen, och vi hafva fått
uppbära beskyllningen, att hysa en sinnesstämning,
icke mindre än fiendtlig emot Universiteterna;
men de torde hafva förglömt
dessa Herrar, att de sammansatta Utskotten
började paed att afstyrka Revisionen, såsom
Den 18 Decembers
då i deras tanka alldeles onödig. Vid ett
slikt förhållande blef det en nödvändighet,
att genom anförda facta och bevisningar åstadkomma
en återremiss, som troligen aldrig
blifvit beviljad, om icke vår begäran derom
åtföljts af skäl, tillräckliga att verka på Ridderskapets
och Adelns öfvertygelse. Detta var,
hvad vi försökte: den beviljade återremissen
gaf oss redan rättighet att förmoda, det våra
bemödanden icke varit alldeles obefogade,
och den förändring i Utskottens åsigter, som
deraf varit en följd, har förvandlat denna
förmodan i visshet.
Formen för Utskottens Betänkande har
förekommit mig något egen. Det är svårt att
upptäcka conclusionens sammanhang med premisserna,
och dessa senare antyda för ingen
del det samtycke till Revisionen, hvaraf man
slutligen gladt öfverraskas. Men nog om Utskottens
Betänkande: min åsigt om detsamma
öfverensstämmer fullkomligt med den, som af
Herrar Hjerta och von Hohenhausen redan
blifvit yttrad; — förenande mig med dem,
utbeder jag mig, att nu få öfvergå till Herr
von Hartmansdorffs anförande:
Näst föräldrarj säger den värde Ledamoten,
är man ingen större erkänsla skjldig
än små Lärare. Långt ifrån att bestrida denna
vackra tanka, önskar jag att alla måtte dela
den lika lifligt, som jag det gör; — men
med vördnadsvärda föräldrar förblandar icke
jag de Lärare, hvilkas föräldravård om min
*34
Den 18 December.
person varit inskränkt lill emottagande af uppvaktningar
och Collegii-penningar.
Universitetens egentliga föremål, säger
den värde Ledamoten, är icke att bilda emhet
sm Un, utan att underhålla vetenskapernas
lius i stort och i allmänhet; och är det icke
just detta, som af oss blifvit yrkadt? Nu är
Professorernas tid så upptagen af embetsexamina,
att man verkeligcn, till att domina
om Universiteternas närvarande tillstånd, skulle
kunna tro, att embetsmäns bildande vore
Universitetens egenteliga föremål, och jag
måtte då icke blifva beskylld för obillighet„
när jag långt ifrån att lägga Universitetens
Lärare till last det ringa underhåll de genom
utgifna arbeten beredt åt vettenskapernas ljus,
tvertom tillskrifver • sådant det öfverhandtagande
examensväsendet.
Den värde Ledamoten anmärker sjelf, att
Embets-examina icke faunos, dä Sveriges statsförvaltning
stod i sin högsta glans. Nå väl!
Är icke detta ett nytt bevis emot den nuvarande
methoden för embetsmäns danande.
Den värde Ledamoten delar ej Herr Hjertås
mening om afskaffande af de flera smärre examina,
och då hvarje yngling plägar vara angelägen
att bestå sig väl i hvarje förhör, drager
den värde Ledamoten deraf den slutsats, att
ju oftare man examineras, ju mer anstränger
man sig. Det är sannt: men ansträngning
för en examen är likväl oftast lexläsning, och
jagt efter höga videtur.
Den 18 Decemberi
13?
Alldeles obegripligt förekommer mig den
värde Ledamotens påstående, att stii-öfningarne
skola bereda färdighet i handlingars uppsättande
för dem, sorn skola deltaga i den
practiska juridiken. För ett slikt ändamål
borde åtminstone stil-öfningarne vara inrättade
annorlunda, än de voro på den tid jag
var vid Academien. Har förhållandet sedan
den tiden undergått någon fördelaktig förändring,
så skall det vara mig kärt, men att
de eländiga Chrior, som då skrefvos på Consistorium,
beredde någon tjenstemanna-skicklighet,
vågar jag bestämdt motsäga.
Emot Herr Hjertås förslag om de pracliska
Faculteternas förflyttning till liufvudstaden,
använder den värde Ledamoten en åtminstone
för mig högst oväntad bevisning:
lian finnér det nemligen lika fåviskt, som det
skulle vara att förflytta alla Rikets Smeder
till. Stockholm, och alla Vagnmakare till Upsala
och Lund: jag lemnar detta yttrande ritan
vederläggning, icke derföre att jag tror
den vore svår att åstadkomma, utan derföre
att jag vili. undvika en ordvexling, der Vettenskapsmän
och Handtverkare kunde komma
att förblandas med hvarandra.
Till studiers idkande och den stilla flit
de kräfva, fordras, i den viirde Ledamotens
tanka, lugn och afsöndring från en hufvudstads
stoj, förströelser, sedeförderf och frestelser.
Jag kan icke vitsorda den uppgiften,
att Upsala är något lugnets hemvist. Stoj
136
iDen 18 Dioember'.
och förströelser trifvas der också; och jag
han icke underlåta, att hembära min uppriktiga
tacksamhet åt en annan värd Ledamot
af detta Stånd, sjelf Universitets-Lärare, för
den ädla öppenhet, hvarmed han erkänt företrädet
af en stor stads förströelser framför
en småstads; hans öfvertygelse i detta afseende
öfverenstämmer helt och hållet med
min egen. Otvifvelaktigt äro småstädernas förströelser
för Ungdomens moraliska utbildning
af en vida eftertänkligare natur, än dem, som
en hufvudstad erbjuder.
Såsom en särdeles härlig verkan af småstads-lifvet,
anförer Herr von Hartmansdorff
det begrepp, som deraf inympar den studerande
Ungdomen om Professorernas höghet.
Måtte blott detta begrepp evigt förblifva inom
Student-corpsen, och icke en gång stiga
upp äfven bland Professorna, och dessa inbilla
sig vara något högre_, än de verkeligen
äro. Herr von Hartmansdorff finner uti Studenternas
öfvertygelse om Professorernas höghet,
en upphöjelse och en uppmuntran åt de
Studerande sjelfve. Herr von Hartmansdorff
medgifver dock sjelf, att höghets-begreppet
härrörer derifrån, att Studenten i en småstad
knappt hör talas om mer betydande män,
än Professorer. Den värde Ledamoten lärer
dock hvarken kunna eller vilja bestrida, att i
Samhället finnas personer mer hetydande_, än
Professorer. Det är således af okunnighet i
det practiska lifvets förhållanden, som höghetsbegreppet
skall alstras, och okunnigheten är
Den 18 December.
*37
det alltså vidare, som skall gifva uppmuntran
och upphöjelsej en lära som jag icke godkänner.
Herr von Hartmansdorff har mycken farhåga
för den studerande Ungdomens indragning
i politiska strider, dess besmittande af
agg och ensidiga äsigter, enligt hans ideer,
osvikliga följder af Universitets-inrättningar i
hufvudstäder. Hvad först den befarade indragningen
i politiska strider angår, och hvarpå
händelser i Christiania och Köpenhamn
blifvit angifna, som exempel, så har jag uti
Sverige ingen fruktan derföre; men vore en
sådan indragning verkeligen att vänta, så i
sanning vore det bättre, att de politicerande
vnglingarne vore i Stockholm, der man just
"hade lättast, att hålla dem inom skrankorna,
än att de, instängda i en småstad, skulle bilda
Secteriska Samfund. Herr von Hartmansdorff
erkänner det practiska lifvets företräde
i en hufvudstad; men icke dess mindre anser
han Universiteternas befintlighet i hufvudstäder
bereda agg och ensidighet; således, i hans
tanka, följder af bekantskap med det practiska
lifvets förhållanden.
Frågan om de båda Universiteternas sammanslagning
öfverensstämmer icke med Herr
von Hartmansdorffs åsigter. Jag tror dock,
att den skulle medföra stora och nyttiga resultater;
men jag inser ock de svårigheter,
för att icke säga omöjligheter, som skulle
möta ett sådant företag; och jag vågar således
icke nu understödja det, likväl ingalunda
*38
Den 18 December.
af det skäl, som den värda Ledamoten anfört:
lian tror nemligen skadligt, att borttaga den
täflan, som emellan begge Universiteternä äger
rum. Erkänner Herr von Hartmansdorff,
att den närvarande Universitets-författningen
icke är sådan, ^tt hvart Universitet inom sig
äger frön till" täflan, så bar hail ock i och
med detsamma gifvit ett oemotsägligt erkännande
af Revisionens nödvändighet.
Herr von Hartmansdorff har icke trott
sig behöfva ingå uti vederläggning af Herr
Hjertås påstående att den varande Lärofriheten,
såsom för mycket kringskuren, icke motsvarar
ideen af sann academisk frihet, då jag
i ett föregående Plenum underrättat Ridderskåpet
och Adeln om att denna frihet är 'vidsträckt
nog. Jag vidkänner, hvad jag i detta
föregående Plenum yttrat, och återkallar det
icke; det står icke eller i strid med Herr
Hjertås mening, ty förhållandet är, att hvad
som borde vara kringskuret i den acarlemiska
friheten, det är obegränsadt, och det som
borde vara obegränsadt, det är kringskuret.
Märkeligt förekommer det mig, att samma
värda Ledamot, som bestrider Univcrsiteternas
sammanslagning, såsom skadlig för
täflan, äfven bestrider den föreslagna tillåtelsen
för hvarje promoverad Magister, att få
docera, sorn just vore det ginaste, och kanske
ofelbaraste sättet att uppväcka en sann academisk
täflan. Herr von Hartmansdorff tror,
att hinder för att blifva Docens endast äro
Den 18 December.
139
bristande kunskaper och bristande värdighet
i uppförande. Hvilka äro domare öfver häftigheten
eller underhaltigheten i don Sökandes
kunskaper? Professorerna. Nå viii; är det då
en absolut omöjlighet för en Professor, att
döma oriktigt? Vore det ens underligt, om en
Professor icke vilie förunna Docentur åt en
Magister, af hvars snille och lärdom han fruk*
tade att se sig sjelf fördunklad? Men här har
också nämnts värdighet i uppförande. Jag
älskar icke att nämna namn, minst på detta
rum, och ännu mycket mer är jag skyldig att
icke göra det, då, såsom nu, den person jag
afser, icke mer är bland de lefvandes antal;
men vore jag icke af denna consideration hindrad,
så skulle jag i Herr von HårtmansdorfFs
egit minne återkalla, att äfven under nu gällande
befordrings-lagar åtminstone någon Docens
funnits, hos hvilken oförvitfighet i seder
just icke utgjort elen rådande egenskapen.
Herr Dalman har uti ett anförande, så
vidt jag riktigt uppfattat dess innehåll, väl
icke bestfidt den yrkade Revisionen, men önskat,
att Revisionen måtte så organiseras, att
densamma erhåller Universiteternas förtroende.
Sättet för Revisionens organisation är en detailfråga,
sorn vi icke böra pröfva, då saken är
ett önskningsmål, och beror på Regeringens
afgörande. Universiteterne för öfsigt i ali
ära, men det linnes 2:ne andra Auctoriteter,
hvilkas förtroende torde i främsta rummet
böra afses: de äro Regeringens och Svenska
Folkets. Förtjeuar en blifvande Revision dessas
140
Den 18 December.
förtroende, så lärer den icke eller komma att
sakna Universiteternas.
En annan värd Ledamot, den ende, som
rent af bestridt Revisionen, Herr Lagerhjelm,
liar i dag afgifvit ett ganska utförligt yttrande,
hvaråt jag visserligen borde egna en serskild
uppmärksamhet; men tidens korrthet
hindrar mig derifrån. Jag kan likväl icke underlåta,
att tolka min förbindelse för definitionen
på ordet hufvudstad, hvarmed, enligt
den värde Talarens ord, förstås en spegel
hvari national-lifv et mer eller mindre fullständigt
afbilda/' sig; en definition, som jag
dock icke har den lyckan att begripa mer,
än jag begriper den undervisning, som rättast
börjar i det inre af Nationen.
Jag anhåller hos Herr Grefven och LandtMarskalken
0111 proposition till bifall på resultatet
af Utskottens Betänkande.
Friherre Adlerbeth, Jacob: I det ämne,
som nu sysselsätter Högloft. Ridderskapet och
Adeln, är så mycket redan taladt, att jag, för
min del, skall blifva så korrt, sorn möjligt.
Blott vid ett och annat yttrande ämnar jag
fästa uppmärksamheten.
Herr Hammarskjöld har sökt roa Ridderskapet
och Adelil med ett urval af anecdoter
från hans Upsala-tid. Deribland förekommo
berättelser örn sättet, hvarpå en Professor
uppfyllde sitt, hvarje termin förnyade löfte,
Den 18 Decemberi
att gifva sina åhörare ett ungefärligt begrepp
om skapelseverket, och om en annan Professors
i ett tryckt arbete införde anmärkning,
att getter äro skadedjur på skoglös mark,
hvarest de bita barken af träden. Härvid får
jag blott erinra, att, mig vetterligen, ingen
Lärare vid våra Universiteter numera finnes,
som i tal elier skrift bibehållit samma åsigt
af getter och skapelse verke t.
Till ett bevis af Academiens försumlighet,
att belöna den sanna förtjensten, har
Herr Hammarskjöld anfört exempel af en
bland våra lärde, som, då han vid Upsala
icke kunde blifva Magister Docens, nödgades
mottaga en Skolmästare-syssla på Wermdön.
Jag känner icke alla omständigheter vid denna
händelse; men anser mig tills vidare, såsom
ett enkelt skäl, hvarföre ifrågavarande
Vetenskapsman sökte sig till Wermdön, kunna
antaga, att Skolmästaretjensten derstädes
gaf honom ndgon inkomst, då deremot en
Docentur vid Universitetet gifvit honom ingen.
För öfrigt har denne man för sitt missöde
längesedan vunnit ersättning igenom en
lyckligare skickelse, emedan han, om jag rätt
minnes, redan i mer än Herr Hammarskjölds
halfva lifstid, vid Upsala Academie innehaft
ett Lärare-embete, hvartill han från Skolmästare-sysslan
på Wermdön förflyttades.
Vi hafva hört Herr Hammarskjöld yrka,
att Latinskrifveriet vid Academierne motverkar
det skönas utbildning. Jag kan icke med
-
142
Den 18 December.
gifva, att förhållandet i allmänhet är sådant,
Skulle skrif-öfningar på Latinska språket hafva
ett så menligt inflytande, vore väl detta
språk längesedan utdömdt från Läroverken.
Herr Hammarskjöld här slutligen gifvit
försäkran om sin kärlek till TJniversiteterne.
Hvad lian yttrat, bevisar att han känner oell
föijer det gamla ordspråket: det barn, man
älskar, agar man.
I hufvndsakcn, —• angående de förenade
Stats- och Oeconömie-Utskottens Betänkande,
— anhåller jag' att nu la säga några ord. Jag
erkänner, att jag efter en sorgfällig genomläsning
af detta Betänkande, funnit de skäl vara
till det mesta vederlagda, på hvilka jag grundat
min förr yttrade öfvertygelse, att en Revision
af de Academiska Läroverken kunde i
vissa afseenden vara Önskvärd. På de grunder,
som i Betänkandets första Afdelning innefattas,
hafva Utskotten ansett en Universitets-revision
icke vara af behofvet så påkallad,
att den borde blifva ämne för en serskild
petition från Riksens Höglofl. Ständer.
Då likväl Utskotten slutligen tillstyrkt en sådan
Revision, hafva de utgått från en consideration,
hvars styrka jag icke kan inse. För
min del vågar jag påstå, att hvarje Betänkande
bör grundas på en princip, icke på en
consideration; och jag är förvissad, att Herr
Hjerta i detta afseende delar mitt tänkesätt,
då lian i sin sednare reservation uttryckeligen
anmärkt, att de bäst uttänkta förslag kunna
Den 18 December.
förderfvas, om man vid deras utförande afvikor
från grundsatser, för att iakttaga blotta
considerationer. Vid detta förhållande anser
jag en anhållan om Revision af våra Universitets-inrättningar
mindre lämplig. Sakens vigt
synes dessutom fordra, såsom ett villkor för
en sådan anhållan, att alia fyra Riks-Ståhden
förenade sig i beslutet; och derom lärer, enligt
de underrättelser jag inhemtat, afl förhoppning
numera vara fåfäng.
Jag vill icke ingå i de smärre sönderdelningar
af ämnet, till hvilka öfverläggningarne
kunnat gifva anledning. Jag skulle dermed
upptaga för mycket af den tid, som nu,
mera än någonsin, är för Ridderskapet och
Adeln dyrbar. Likväl bör jag, af förekomne
anledningar, icke underlåta att närmare förklara,
hvad jag bär en gång förr yttrat i frågan,
om vid Upsala Academie Svenska grundlagarne
varit föremål för Historiarum Professorns
föreläsningar. Jag bar vid hvarje tillfälle
böflitat mig om noggrannhet i uppgifter.
Med iakttagande af denna grundsats, har jag
icke ovillkorligt påstått, att Historiarum Pro"
fessorn hållit offentliga föreläsningar öfver våra
Grundlagar, utan jag nämnde att, enligt
hvad man försäkrat mig, förhållandet varit
sådant. I ett allmänt kändt Dagblad har en
onämd författare, med åberopande af sin mångåriga
Academiska erfarenhet, nyligen velat bestrida,
att vid Upsala Universitet några föreläsningar
öfver Sveriges Grundlagar ägt rum.
Men Professor Geyer har i dessa dagar lein
-
144
Den 18 December i
nät mig upplysning, att, fastän hans ofTentli*
ga lectioner icke varit egnade åt grundlagarnes
utveckling, har han under flera år i enskilda
föreläsningar afhandla t Sveriges Statsförfattning,
ehuru med större vidlyftighet för
de äldre tiderna, än för de sednare; och
hvad våra nuvarande grundlagar serskildt beträffar,
har han icke ansett sig tillständigt, att
commentera dem; men då de af hvar och en,
utan serskild handledning, kunna läsas, har
han fordrat redovisning för deras innehåll vid
de Juridiska examina, i hvilka Historiarum
Professorn, enligt Kongl. Majrts Beslut af den
C) October 1812, deltager. En utförlig anmälan
härom ämnar Professor Geyer i någon
allmän Tidning ofördröjligen införa. För öfrigt
får jag åberopa N:o 23 af Svensk Litteratur-Tidning
för innevarande år, såsom bevis,
att de Studerande både genom Föreläsningar
erhållit begrepp om Svenska Grundlagarne,
och i Examina fått ådagalägga, hvad
de i detta afseende veta. Den Skyttianska
Professorn är ålagd att läsa öfver Politiken
och Stats-författningarne i allmänhet; under
enskilda Föreläsningar bar hail äfven afhandlat
Sveriges Constitution; och som kunskapen
derom, enligt hvad jag serskildt inhemtat, utgör
en af hans fordringar vid hvarje Facultets-examen,
lärer ingen, utan att hafva vunnit
denna kunskap, anmäla sig till någon sådan
examen.
Tiden medgifver icke någon vidare utveckling
af ämnet. Jag vill derföre endast
anföra,
Den 18 ^December.
anföra, att då våra begge Universiteter, med
alla dithörande inrättningar, en gång fått sin
plats i Lund och i Upsala, anser jag Förslaget
till deras centralisering i Stockholm förtjena
lika liten uppmärksamhet, som om fråga
skulle uppstå att centralisera Småland och
Södermanland i Östergöthland.
Herr Bergstedt, Erici Jag bär icke läst
Utskottens nu förevarande Betänkande, och
jag uppkom först emot slutet af discusionen,
hvarföre jag endast kail yttra mig öfver det
lilla jag hört. Det är således förnämligast
mina egna åsigter i ämnet, min egen erfarenhet
deraf, som jag utber lxlig att’ för Ridder--  skåpet och Adelil få framlägga. Här har omtalats
Professorernes vanvård om den studerande
Ungdomen. Deremot får jag Vördsamt
anföra, att, under den tid af trenne år, som
jag vistades i Upsala, omfattades jag af dem
alla med en ädel, alldeles faderlig omvårdnad.
Flere af dem öppnade för mig tillträde till
sina hus och sitt enskildta umgänge, lemnade
mig böcker ur allmänna och enskildta förråden,
och gingo mig tillhanda med alla möjliga
upplysningar. Bestraffning utsatte jag mig
icke för. Det är således icke Professorerne,
icke Universitetet, som jag tillräknar, om jag
icke lärt allt hvad jag kunnat lära; min egen
försumlighet har då varit orsaken dertill. Det
är säkert, att hvilken yngling, som begärde
deras råd, icke af dem afvistes. Jag anser
mig derföre dem skyldig den tacksamhet, att
Ridd. 0. Ad.' Brot. XI. Band. *. Afd. 10
Den 18 December.
göra rättvisa åt deras minne, då nu deras Len
ligga i grafven. Man liar ytterligare talat om
Examina, och att de i senare tider förfallit.
kr 1779 inträdde jag i det Verk, som
då kallades Cancellie-Collegium; jag har sedermera
under den tid, jag varit hemma i
Fäderneslandet, genomgått aila graderne till
Ledamot i detta Verk, och utom de senare
åren allt ifrån 1792, då jag varit hemma,
merendels der varit Examinator. Mitt intyg
är, att i allmänhet Ungdomen kommer mer
underbyggd från Academierna nu, än i min
ungdom. Men en ny epok hörjås för en yngling,
när han lemnar Academien och inträder
på tjenstebanan. Då han måste tjena utan
lön i i4 å i5 års tid i Cancelliet, kan man
icke begära, att han skall länge stadna vid
Universitetet, för att hinna der inhemta mognade
kunskaper.
Jag brukade vanligen underrätta deras
blifvande Expeditions-Clief om, huru Examinerades
framsteg voro, i synnerhet om några
serdeles utmärkte sig, för att på dem fästa
uppmärksamhet. Nästan alltid hafva mina omdömen
om dem äfven i framtiden besannats,
och desse ynglingar äfven fortfarit att utmärka
sig, och blifva belönte, en sporre på den efterkommande
Ungdomen, att äfven vinlägga
sig om kunskaper. Jag anser en Examen vid
Universitetet böra föregå, der kunskaperne
bättre kunna utrönas, emedan hvarje Professor
förut vanligen tenterar sin Examinandus.
Den 18 December.
*47
Bland andra inkast man gjort mot Unirersiteten
är äfven det om Latinska språkets skrifning.
Det Latinska språkets Gramatik är den
mäst fullkomliga och utredda af alla. Bland
de lefvande språken finnes blott ett, som har
en fulländad Gramatik, nemligen det Fransyska,
men den är för filosofisk för att kunna i
första ungdomsåren rätt fattas och begripas.
I en litterär uppfostran anser jag det vara
bättre, att begynna med att lära Gramatiken
af ett dödt språk, emedan den är bestämd.
Ehuru man måste börja med utanläxor blir
likväl Gramatiken sedan en verklig filosofisk
undervisning, ganska tjenlig och verksam till
redande och utvecklande af begreppen och
förståndet. Man må sedan glömma den lilla
Latin man lärt, men de grammatiska reglorne
blifva qvar, användbara med föga förändring
vid läsandet af hvad språk som hälst, äfven
modersmålet.
Jag anser de chrior man skrifver, såsom
den förnämsta förberedelsen till denna grammatikaliska
kunskap, och jag har märkt, att
de, som icke kunna Latin, sällan kunna sitt
modersmål grammatikaliskt. Man har äfven
talat om sammanslående af de bägge Universiteten,
och deraf framställt åtskilliga fördelar.
Men utom den täflan, som nu äger rum emellan
2:ne serskildta Corporationer, bör dervid
äfven tagas i betraktande Sveriges vidsträckta
område, och att en resa från Skåne lill Upsala
skulle blifva alltför kostsam. Båda Universiteten
hafva haft män af utmärkta fö»~
148
Den 18 December i
tjenster; båda hafva sina fördelar och kanske
aga sina ofullkomligheter. Kanske skulle några
kunskaper bättre kunna odlas i Lund, än i
Upsala, såsom Botaniken, i anseende till climatet,
som i Lund tillåter cultiverande af sydligare
växter. Hvad åter klyfningen och frånskiljandet
af vissa Faculteter angår, så tror
jag det icke vara någon vettenskap, hvars afskiljande
från Universiteten man kan tillstyrka.
Det är ganska sannt, att den filosofiska Faculteten,
som omfattar de beredande vettenskaperne,
skulle kunna i Upsala och Lund hilda
ämnen för de practiska, som äro resultater
deraf; men det vore en ofullständighet, om
icke alla vettenskaper stodo att lära vid ett
Universitetet. Antalet af Professioner önskade
äfven jag kunde ökas, men icke på bekostnad
af dem, som redan finnas. Jag känner inga
andra vettenskaper, som kunde sammanslås
under en Profession, än den theoretiska och
practiska Filosofien, och äfven detta icke utan
olägenhet. Föreläsningar i Grundlagen kunna
häst hållas af en Professor i Juridiken,
Ett tillägg, som jag dock skulle önska vore
att kanske man vid Universiteterna skulle
undervisas och examineras i Juridiken, särdeles
i Rättegångs-Balken, grunden för alla Civila
ärenders behandling. Jag får sluteligen
äran nämna, att undervisningen icke är slut vid
Universiteten; det kommer sedan en ny epok
för den unge Mannen, och han bör icke anse
sin undervisning såsom fulländad, utan fortsätta
sina studier, sedan han kommit till huf
-
Den 18 Decemberi
149
vudstaden och i tjenstgöring, så skedde fordom.
Kanske var afven en omständighet, som
vid mitt inträde jjå tjenstemannabanan gjorde,
att ynglingen vinlade sig härom; det var
den fullkomliga säkerhet, hvarje yngling med
kunskaper och skicklighet ägde, att, om han
blef känd, äfven bli hyllad af den Store Gustaf
den III, som fästade sin uppmärksamhet
på sådane ynglingar. Och jag hoppas, att
denna säkerhet äfven skall fortfara under den
ädle Furste, som nu är Upsala Academies
Cantzler.
Sluteligen anser jag Universitetets flyttning
till hufvudstaden olämplig. Det bör vara
belngit på ett ställe, der undervisningen
utgör hufvudändamålet, och uppsigten öfver
ungdomen, om den äfven nu är ofullständig
vid Universiteten, är dock lättare i en liten,
än i en stor stad; men i hufvudstaden åter
böra finnas andra inrättningar, som äro Academierne,
der den vundne grundbildningen
kan vidare utvecklas, och jag är äfven af den
tanka, att de andre härvarande Academierne
borde, likasom Vetenskaps-Academien, hafva
Professorer, så att den, som lemnade Universitetet,
kunde fortsätta sina studier i Stockholm.
Herr Hammarskjöld: Naturen af det sätt,
och den häftighet de Talare användt, hvilka
yttrat sig emot Revisionen af de högre
Läroverken, påkallar ett ytterligare gensvar.
Det kan dock vara korrt, ty deras method
har bestått deri, icke att motsäga våra skäl,
IJO
Den 16 December.
Utan att tillägga oss satser, dem vi aldrig yrkat,
och sedermera, med en bitterhet, som
kunnat passa i fall fråga vore om hela Samhällsskickets
upplösande, vederlägga dem. Ingen
har påstått, att Universiteterna voro odugliga,
utan blott att de, så som de nu äro,
äro föråldrade inrättningar. Ingen har yrkat,
att de vanliga Disputations-acterna i allmänhet
borde afskaffas, utan blott erinrat om 0-  lämpligheten deraf, att de uteslutande anställas
på Latin. Och ingen har invändt något
mot studium af den Classiska Litteraturen,
tvertom klagat, att de bildande verkningarne
af detta Studium upphäfvas och motverkas
derigenom, att det drifves phraseologiskt uteslutande
såsom medel för det ändamålslösa
Latinskrifvandet. — Herr von Hartmansdorff
har framställt den grundsats: att näst den att
vörda sina Föräldrar, gifves ingen heligare
pligt än den, att vörda sina Lärare. Med
den värde Talarens . tillåtelse känner jag en
ännu heligare, den nemligen, att vörda Gud,
och Hans uttryck Sanningen, och i följe af
denna grundsats läser jag det åberopade ordspråket
så: om de afdöda, likasom om allt,
bör man tala sanning. Jag vill, i följe deraf,
icke bestrida Friherre Adlerbetlis försäkran,
att nu mera i Upsala icke finnes någon Professor,
som hyser sådan åsigt af getter och af
skapelseverket, som ett par af mig framförda
exempel antydt; men om den ädle Friherren
vill utvidga sitt påstående derhän, att der
aldrig funnits några Professorer, som offentligen
framställt sådana åsigter, då förtviflar
Den 18 December:
jag om den lyckliga utgången af hans bevisning.
—• Slutligen i afseende på Herr von
Hartmansdorffs framställda förmodan, om anledningen
till mina yttranden öfver Universitets-inrättningens
härvarande beskaffenhet, så
skulle det visserligen icke vara svårt att, med
Documenter, dem Herr von Hartmansdorff måste
gilia, då de äro academiska, bevisa origtigheten
af hans uppgift. Men detta hör icke
hit, och rigtig eller origtig, blir Herr von
Hartmansdorffs uppgift, här använd, af lika
betänklig natur. Väl har jag hört omtalas,
att dåliga Advocater, med dylika påståenden,
pläga försöka, att beröfva hvarandra agtning
och förtroende; men från detta rum väntade
jag icke att höra en så, lindrigast sagt, ohemul
insimulation. I 20 år har jag, inför Nationens
ögon, fört ett offentligt lif, och stått blott för
anmärkningar och anfall från alla håll, men
hittills bar ingen sagt eller ens med skymt af
skal försökt att antyda, det jag någonsin drifvits
lill mina yttranden ellef handlingar af
individuella considerationer. Derföre, om det
möjligen skulle hända, att jag till den grad
glömde hvad jag som National-Representant
är skyldig mig sjelf, och dem, inför hvilka
jag talar, att jag i detta fallet skulle vilja
likna Herr von Hartmansdorff, kunde jag lätt
använda det påslåeude, att Herr von Hartmansdorff
i sitt inre medvetande slutar till
andra efter sig sjelf.
Friherre Adlerbeth: Herr Hammarskjöld
har rätteligen anmärkt, att man bör tala san
-
152
Dén i-8 December.
ning om de döde. Jag torde endast få erinra,
att, då fråga är om våra Academiers
förbättring, synes det vara tjenligare, att tala
om de lefvande lärarne, än om de aflidna.
Tvenne uttryck, som under denna öfverläggning
förekommit, fordra äfven serskildta
svar. En värd Talare har påstått, att man i
Upsala hos Studerande af Stockholms Nation
funnit mindre grundlighet i kunskaper, än hos
medlemmar af andra landskap. Jag anser mig
skyldig förklara, att någon sådan allmännare
skiljaktighet i egenskaper bland Studerande af
serskildta Nationer, så vidt jag känner, aldrig
blifvit anmärkt. Äfven på den tid, då en Cathedral-Scliola
var Stockholms förnämsta undervisningsverk,
utgingo derifrån till Academien
ynglingar af stor skicklighet. De medlemmar
af Stockholms Nation, hvilka vid Academien
visat sig minst kunnige, lära hafva varit
sådana, som åtnjutit enskild undervisning,
utan att hafva genomgått offentliga Läroverk.
Om det för den allmänna uppfostran varit
»fördelaktigt, att hufvudstaden länge saknat
en Gvmnasii-inrättning, har en önskad förbättring
i detta afseende under de sistförflutne
åren blifvit vunnen; härvarande Gymnasium
äger Lärare och Lärjungar, som tillfredsställa
äfven de strängaste granskares fordringar.
En annan värd Talare -har såsom ett bevis
af Universiteternes förfall anfört svårigheten,
att derifrån erhålla skickliga Lärare
Den 18 December.
U3
för Seholorne. Med någon sakkännedom måste
jag bestrida denna uppgift. För att ådagalägga
det verkliga förhållandet, vill jag taga
exempel från den ort, som är oss närmast,
nemligen Stockholm. Denna hufvudstad har
många offentliga Läroverk af olika slag. De
der anställde Lärare äro i allmänhet af en
omisskännelig förtjenst; många af dem äro
utmärkte genom kunskaper och skicklighet.
Vid lediga Lärare-sysslors återbesättande har
brist på insigter hos de sökande icke ägt
rum; tvertom har vid många sådana tillfällen
eil hugnelig collision af många skicklige
sökande inträffat.
Slutligen får jag hos Herr Grefven och
Landt-Marskalken vördsamt anhålla om upplysning,
huruvida från de öfrige Riks-Stånden
några Protocolls-Utdrag, innefattande deras
beslut i förevarande öfverläggnings-ämne, till
Ridderskapet och Adeln inkommit.
Herr Grefven och Landt-Marskalken tillkännagaf,
att Preste- och Borgare-Stånden bifallit
Utskottens första Betänkande, samt, i följd
deraf, laggt det sednare Utlåtandet till Handlingarne;
oell hade någon underrättelse om
Bonde-Ståndets beslut i ämnet ännu icke ankommit.
Herr Bergstedt: Jag utber mig få göra
det tillägg angående Revisionen, det jag tror
mig känna, att, sedan den nya Skol-Ordningen
var satt i verket vid Skolor och Gymna
-
Den 18 December.
sier, man hade den afsigt, att, sedan man
hunnit döma om verkan deraf, utsträcka den
blifvande undersökningen äfven till Universiteten.
Jag tror detta vara den rätta marchen.
Det vore då alltid tids nog, att företaga denna
Revision; jag hyser den fullkomliga tillförsigt
till Regeringen, alt, örn den är nödvändig,
den äfven hlifver anbefalld, och då
uppdragen åt grundliga Vetenskapsman. För
öfrigt och om Undervisningsverken ock alla
äro ofullkomliga, anser jag dem likväl vara
ganska nyttiga, och ägande den stora förtjensten,
att bibringa grundlighet i kunskaper
samt att afleda ifrån tilldanande af Charlataner.
För öfrigt lemnar jag derhän, om en
sådan Revision nu bör af Ridderskapet och
Adeln begäras, då den icke blifvit yrkad af
de andra Stånden.
Herr Hjerta: Jag finner att flera Ledamöter
gjort sig orätt begrepp om hvad som
begäres; åtminstone förstår jag eljest icke,
huru de kunna så misstyda de Yttranden,
som här blifvit afgifne, och sä likgiltigt behandla
en den vigtigaste angelägenhet, som
innom Samhället kan komma i fråga. Jag
vill ej nu förlänga Discusionen, redan ovanligt
långvarig, med en vederläggning af någre
Yttranden, som ej tåla närmare granskning;
jag vill lemna till Allmänheten, att sjelf bedomina
ofoget af det skrik, som upphöjes emot
eu erinran, att så föga blifvit gjordt i
hvad Riksens Ständer år 181 o begärt, angående
Undervisningsverket. Jag vill blott inför
Den 18 December.
detta Stånd högtidligen förklara, att jag ej
ett ögonblick haft för afsigt, att antasta sjelfva
Universitetens så kallade Ide", eller deras
närvarande Personal; utan endast åsyftat, att
man genom en alfvarlig Revision skulle utreda
och undersöka, huruvida våra Universitet nu
svara emot Statens fordringar, samt föreslå de
förbättringar, som i följd deraf erfordras.
Fatta kan jag ej någon anledning till den
fruktan, som här blifvit alltför märkbar hos
några Ledamöter, för en sådan åtgärd. Då
offentligheten i alla öfriga Samhällsförhållanden
sprider sina välgörande verkningar, då
tankan och reflexionen ädelt och lugnt rigtar
sig åt Samhällsinrättningarne i allmänhet, böra
väl ej Universiteten undandraga sig deras
blickar, utan tvärtom synes mig, att de nu
varande Lärarne borde längesedan insett nödvändigheten
af en närmare förening emelian
Universiteten och Staten, en fullkomligare harmoni
emellan Yettenskap och Handling, emellan
Theori och Praxis.
Om Ridderskapét och Adeln bifaller Betänkandet,
anser jag för säkert, att pluralitet
vinnes för detsamma inom Stånden. I Borgare-Ståndet
företogs, med anledning af PresteStåndets
Protocolls-Utdrag, denna fråga, en
gång då blott få Ledamöter voro närvarande,
och jag förtröstar på, att detta Stånd skall
ändra Beslutet, om Ridderskapet och Adeln
gemensamt med Bonde-Ståndet dertill inbjuder
det. Jag anhåller derföre om proposition
U6
Deri 18 December.
till bifall å Betänkandet, samt inbjudning till
de andra Stånden, Öfvertygad, att ingen far,
ingen vän af det unga slägtet inom fäderneslandet
skall anse saken öfverflödig eller lik
giltig
Herr
Lagerhjelm,: Den siste värde Talaren
frugtar, att man missförstått honom. Om
det är en sanning, så lärer dock ingen missförstå
de yttranden, som af Talaren å hans
sida blifvit fällde: att Docenturer bortgifvas
genom inflytelse af nepodsme; att ingen admitteras
till Examen, utan att hafva betalt Collegii-pengar;
0. s. v. Och då jag icke utan
vördnad kan yttra mig i detta ämne och på
detta rum, ej allenast för det Stånd, inför
hvilket jag talar, utan äfven för den Embetsxnanna-Corps
jag här hör anfallas; samt ett
sådant klander icke tillhör Riksdags-öfverläggningar;
så kan jag ej annat än ogilla motiverne
för Revisionen, och afstyrka densamma
häldre än att bana väg till den, medelst åtgärder,
hvarigenom dess välgörande verkan
helt och hållet förfelas. Jag styrkes härtill
ytterligare af de mått och steg, som Kongl.
Maj:t redan vidtagit rörande Undervisningsverken
i allmänhet, hvilka, enär tiden är inne,
lära utsträckas till de högre Undervisningsverken.
Jag har ej skäl förmoda, att BorgareStåndet
skall frångå sitt beslut; tvärtom skulle
man väl hafva skäl att anse det, såsom efter
mogen öfverläggning fattaclt, komma att bestå.
Den 18 Decemben
Skulle Revisionen yrkas af blott sådane
personer, hvilka ej haft annan beröring med
Universiteterne, än att uppvakta Professorerne
och betala Collegii-pengar; så kan jag ej förundra
mig öfver Utskottens Betänkande, utan
skulle i ett sådant förhållande söka upplösningen
till den strid man velat finna emellan
praemisser och resultat; äfvensom den personal,
för hvilken Utskotten tillstyrkt Revisionen,
nemligen för dem, hvilka om Universiteterne
sakna kännedom.
På sådana anledningar förnyar jag vördsamt
min anhållan om proposition till afslag
på Utskottens Betänkande.
Herr Grefven och Landt-Marskalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg öfverläggningen
fulländad.
Ropades Ja.
Hvarefter Herr Grefven och Landt-Marskalken
gjorde proposition till bifall å Statsoch
Oeconomie-Utskottens förevarande Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Herr Lagerhjelm begärde votering.
Herr von Hartmansdorff: Jag har redan
yttrat min mening om rigtigheten af den högre
Revisionens anställande i sammanhang tned
den lägre. Då likväl de värde Ledamöter,
Den 18 December.
som bestridt Revisionen, lära finna, att, enär
2:ne Stånd ansett den icke böra ske, Riksens
Ständer icke komma att begära den, ehuru än
ifrågavarande votering slår ut; så hemställer
jag till den värda Ledamoten, om han icke
skulle vilja afstå från sin anhållan om votering,
aldenstund tiden är så långt framliden,
och vi veta, att Förstärkta Stats-Utskottet
skall sammanträda på detta rum klockan 5.
Herr Grefven och Lanclt-Marskalken yttrade,
att då Herr Lagerhjelm, oagtadt Herr
von Hartmansdorffs till honom gjorde hemställan,
iagttog tystnad, syntes deraf följa, att
Herr Lagerhjelm önskade, det den af honom
begärde votering måtte för sig gå; I anledning
hvaraf Herr Grefven och Landt-Marskalken
alltså framställde följande voterings-proposition:
Den
som bifaller Stats- och OeconomieUtskottens
förnyade Utlåtande om undersökning
af de Civile Läroverkens närvarande beskaffenhet,
voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Ridderskapet och Adeln afslå
nämnde Utlåtande, samt den föreslagne
Revisionen således icke böra äga rum.
Hvilken voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Den 18 December;
Herr Bergstedt hemställde, om icke uti
contra-propositionen ordet äskas heldre borde
nyttjas, än äga rum.
Herr Grefven och Landt-Marskalken förklarade,
att, sedan voterings-propositionen redan
blifvit af Ridderskapet och Adeln godkänd,
någon ändring deruti numera icke kunde
äga rum.
Sedan 43, 44» ^5 och 46 §• §• i Riddar
hus-Ordningen
blifvit uppläste; börjades voteringen
klockan 4 eftermiddagen, och befunnos
vid voteringens slut klockart | till 5 eftermiddagen,
sedan en voterings-sedel blifvit
undantagen och förseglad, samt de öfrige voterings
-sedlarne öppnade, rösterne hafva utfallit
sorn följer:
Ja  —> ao.
Nej
6.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
serskilt förde Protocoll blifvit uppläst,
Herr Grefven och Landt-Marskalken förklarade,
det Stats- och Oeconomie-Utskottens ifrågavarande
Utlåtande, således blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallit.
Herr Hjerta anhöll, alt de öfrige RiksStånclen
måtte inbjudas, att uti Ridderskapets
och Adelns nu fattade beslut instämma.
Herr Grefven och Landt-Marskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln önskade,
att de öfrige Riks-Stånden måtte inbjudas, att
uti enahanda beslut med Ridderskapet och Adeln
sig förena.
i6o
Den 18 December i
Ropades stax-ka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och
Landt-Marskalken förklarade, att som, efter
hvad han tyckt sig finna, Ja öfverrösta! Nej,
propositionen blifvit af Ridderskapet och Adeln
bifallen.
Upplästes och lades på hordet Bevillningssamt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottens
den 11 dennes under N:o 69 afgifne
Utlåtande öfver de vid Utskottens förut meddeldte
Förslag till reglementariska föreskrifter
vid den gillade Tariffen för Tull-BevilU
ningens beräkning, å inkommande och utgående
Varor, gjorde anmärkningar.
Upplästes följande från Riddarhus-Utskottet
inkomne Memorial:
(Se Bilagan N:o 1.)
Lades på bordet.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet hållet hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm den 18
December 1823.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls Statssamt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Ut
skottens
-
Ben 18 December
161
sköttens den 11 dennes under N:o 607 afgifne,
samt den i4 derpå följde på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens förut meddeldte Betänkande,
öfver väckt motion om undersökning
af de Civile Läroverkens närvarande beskaffenhet;
uti hvilket beslut de öfrige Riks-Stånden
skulle inbjudas, att sig med Ridderskapet
och Adeln förena. Ut Supra.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 5 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Fredagen den 19 December.
Plenum klockan § till 7 eftermiddagen,
Upplästes till justering och godkändes föl-»
jande Expeditions-Utskottets insände Förslag
till Riksens Ständets underdånige skrifvelser
till Kongl. Maj:tJ
N:o/p4- I anledning af Kongl. Majfts Nådiga
Proposition örn inrättandet af ett Correctionshus
i Hufvudstadeii, i stället för defc
i Wadstena varande m. m.
Ridd. 0. Ad. Prot. XI. Band. a. Afd. 11
iéa Den 19 December.
N:o 42^. Om Kronofogdarnes skyldighet,
att afgifva Redogörelse för utestående Undsättnings-Spannemåls-medel.
N.'o 426. Om upphäfvande af Böter och
Vitén för dem, som förfallolöst uteblifva från
Uppbörds-stämmor samt Aflönings-möten.
N:o 427- Angående Bränvins-pannors mätning
och stämpling samt ansvar för origtighet
dervid.
N:o 428- Angående åtskilliga förändringar
i Seglations-Ordningen.
N:o 429- I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, angående ett underdånigt
Förslag till Allmän Stadga för Fattigvården i
Riket och för Tiggeriers hämmande.
N:o 43°- Angående Bergs-Tings-Rätternes
afskaffande.
N:o 431- Angående ändring uti 25 Cap
8 §., 27 Cap. 9 §• Byggninga-Balken samt
10 Cap. iG §. Rättegångs-Balken.
N:o 432. Angående Vården af Förvaltningen
af Kyrkornes Fastigheter och Medel,
samt granskningen af redogörelsen derföre.
N:o 433. I anledning af Kongl. Majrts
Nådiga Proposition med Förslag till Författning
om Fast Egendoms försäljning å Lotteri.
N:o 434- Angående laga Domstol för åtal
emot Ledamöter i Rikets Hof-Rätler, Collegier,
Allmänna Beredningen och Allmänna Magazins-Direction.
Den 19 Deander. 16}
N:o 435. Rörande frågan om Herjeådalens
återläggande under Gefleborgs Läns-Styrelse.
N:o 436. Om Schäferiers anläggning.
N:o 437- Angående en upprättad Ansvarighets-Lag
för de blifvande Directionerne vid
Vestra och Södra Låne-Contoiren.
N:o 438. Om utgifvande af en Författnings-Tidning.
N:o 439- I anledning af Kongl. Majds
Nådiga Proposition, om den nya Evangeliibokens
antagande.
N:o 44°- Angående den af Stora SjöTullen
utgående Bevillning samt andre dermed
gemenskap ägande ärender.
Upplästes till justering och godkändes Expeditions-Utskottets
insände förslag till i5 §.
af Riksdags-Beslutet angående Allmänna Magazins-Inrättningens
upplösning.
Herr von Hohenhausen, Michael: Ett
misstag har skedt i frågan om den vid Riddarhuset
befinteliga Lastbryggas iståndsättande.
— Vid den besigtning, sorn utaf en del
af Riddarhus-Utskottets Ledamöter med Herr
Öfverste-Lieutenanten Lidströmers biträde företogs,
på ifrågavarande brygga; fann matt»
att densamma för vida mindre kostnad, än
164
Den 19 December.
elen Riddarhus-Directionen i dess Utlåtande
upptagit, kunde repareras; men som denna
reparation, hvilken endast skulle verkställas
nied några plankor, efter Herr Öfverste-Lieutenanten
Lidströmers nu mera gjorde förklarande,
icke är tillräcklig för längre tid, än
till våren, då bryggan hör nybyggas; så får
jag, i anledning deraf, å nyo väcka denna fråga,
med anhållan, att då det uti RiddarhusDirectionens
Instruction står, att större nybyggnader
emelian Riksdagarne icke må af
Riddarhus-Directionen verkställas, Ridderskapet
och Adeln nu ville besluta, att, enär verkan
af ofvannämnde ternporaira reparation af
sjöbryggan framdeles upphör, samt nämnde
brygga åter kommer i bristfälligt tillstånd,
Riddarhus-Directionen då må äga, att, efter
sig företeende omständigheter, samma brygga
antingen å nyo reparera, eller ock alldeles
ombygga, på sätt Riddarhus-Directionen kan
finna lämpligast.
Herr Grefven och Landt-Marskalken hemställde,
om icke, ehuru Ridderskapet och Adeln
den i5 dennes eftermiddagen bifallit
Riddarhus-Utskottets den g i samma månad
afgifne Memorial, i anledning af RiddarhusDirectionens
hemställan, om uppförande af en
Brygga och Strandmur vid Riddarhusets tomt
åt sjösidan; Ridderskapet och Adeln likväl, i
anledning af hvad Herr von Hohenhausen nu
anfört, skulle finna för godt förklara, att, enär
verkan af den i berörde Memorial omförmälte
ternporaira reparation af sjöbryggan fram
-
Den ig Decembef*
deles upphör, samt nämnde brygga åter hommer
i bristfälligt tillstånd, Riddarhus-Directionen
då må äga, att, efter sig företeende omständigheter,
samma Brygga, antingen å nyo
reparera, eller ock alldeles ombygga, på sätt
JRiddarlius-Directionen kan finna lämpeligast.
Bifölls.
Herr Grefven och Landt-Marskalken yttrade,
det Ridderskapet och Adeln torde påminna
sig, att Herr Berghman, Ambrosius
Magnus, den e5 sistledne Augusti eftermiddagen
väckt motion om val af Suppleanter till
Ridderskapets och Adelns Revisorer Öfver StatsBanco-
och Riksgälds-Verken vid de a:ne Revisioner,
som före nästa Riksdag komma att
äga rum; och hemställde Herr Grefven och
Landt-Marskalken hvad åtgärd, i anledning'
af berörde motion, Ridderskapet och Adeln
behagade vidtaga.
Herr Berghman> Ambrosius Magnus: Då
endast få dagar återstå, innan Riksdagen tager
slut, samt Ridderskapet och Adeln, för
andra vigtiga frågors afgörande, icke kan medhinna
att förrätta val af Suppleanter till Ridderskapets
och Adelns Revisorer vid de tvenne
Revisioner öfver Stats- Banco- och Riksgälds-Verken,
som före nästa Riksdag komma
att inträffa, så får jag hemställa, om icke motionen
derom må förfalla, samt PiiddarhusDirectionen
hädanefter som hittills uppdragas
Den ig December i
att Utse Suppleanter; och anhåller jag om
proposition härå.
Herr Grefven och Landt-Marskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade
tillåta, att deri af Herr Berghman väckte förherörde
motion finge förfalla, samt Riddarhus-Directionen
således aga att, på sätt dess
lustruction förcskrifver, tillsätta de ledigheter,
hvilka bland Ridderskapets och Adelns
Revisorer, vid ifrågavarande tvenne Revisioner,
tilläfventyrs kunna uppkomma.
Ropades Ja.
Vid förnyad föredragning af BevillningsLag-
samt Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottens
den 17 dennes under N:o 72 afgifne,
och samma dag på bordet lagde, Utlåtande,
öfver gjorde anmärkningar vid Utskottens
förut meddeldte Betänkande, angående
en ny Författning mot Lurendrägeri och
Tullförsnillning; fann Ridderskapet och Adeln
för godt, att, enär sistnämnde Betänkande redan
blifvit af de öfrige Trenne Riks-Stånden
bifallit, för dess del dervid låta bero.
Då nu å nyo föredrogs Förstärkta BancoUtskottets
den 16 dennes under N:o io5 aflåtne,
samt följande dagen på bordet lagde,
Memorial, med anmälan otu verkställd om
-
Den 19 December*
röstning, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktige
beslut, rörande de föreslagne reglementariske
föreskrifterne om Odlings-Lån; fann
Ridderskapet och Adeln, att samma Memorial
borde till Banco-Utskottet öfverlemnas.
Vid förnyad föredragning af Lag-Utskottets
den 16 dennes under N:o 2Ö2 afgifne,
samt följande dagen på bordet lagde, Utlåtande,
öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets
förut meddeldte Betänkande, angående
behörig Domstol för upptagande af åtal emot
Hof-Rätter och Collegier med flere Embetsverk;
fann Ridderskapet och Adeln, att, enär
sistnämnde Betänkande redan blifvit af Ridderskapet
och Adeln afslagit, Utskottets ifrågavarande
Utlåtande borde läggas till handlingarne.
Föredrogs å nyo och bifölls Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Oeconomic-Utskottens
den 17 dennes under N:o 255 afgifne, och
samma dag på bordet lagde, Utlåtande, öfver
gjorde anmärkningar vid Utskottens förut meddeldte
Betänkande, angående dels afskaffande
af ali Expeditions-Lösen, dels ock nedsättning
af Taxan derå.
Företogs till pröfning Riddarhus-Utskottets
den i3 dennes aflåtne, samt den 17 derpå
i68
Den 19 December.
följde på bordet lagde, Memorial, med en ny
Redaction af i3 §. 1 Art. i Riddarhus-Directiouens
Instruction.
Herr von Hartmansdorff,, August: I början
af den föreslagna redactionen till i3 §.
slår, att, i händelse Riddarhus-Secreteraretjensten
Liefve ledig, Riddarhus-Directionen
ägde att derom genast i Allmänna Tidningarne
kungöra till sökandes underrättelser, att
inom 56 dagar, efter ledighetenmed sina ansökningar
inkomma. Det torde deremot höra
stå: efter kungörandetemedan en så betydlig
tid möjligen kunde förlöpa imellan ledigheten
och kungörandet, att tjenstens ledighet
ej blefve känd nog snart, för att ansökningar
från aflägsnare delar af riket skulle hinna inkomma,
förr än ansökningstiden vore förliden.
Jag får derföre tillstyrka att ordet: ledigheten
må förändras till: kungörandet.
Herr Grefven och Landt-Marskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade
gilla Riddarhus-UIskottets Memorial tillika med
den dervid fogade- nyssberörde redaction, endast
med den förändring, att, i stället för de
uti första perioden af Redactionen förekommande
ordén: efter ledighetenj borde införas:
efter kungörandet.
Bifölls.
Föredrogs å nyo och bifölls Bevillningssamt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Ut
-
Den 19 Decemberi
skottens den 11 dennes under N:o 6g afgifne,
samt den 18 derpå foljde på bordet lagde,
Utlåtande, Öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottens förut meddeldte Förslag till Reglementariske
föreskrifter vid den gillade Tariffen
för Tull-Beviilningens beräkning å inkommande
och utgående Varor.
Herr Grefven och Lanclt-Marskalken hemställde,
om icke, i likhet med hvad vid förra
Riksdagar varit öfligt, Ridderskapet och Adeln
skulle finna för godt besluta, att de Utskottens
Secreterare och Canzlister tillkommande
slutleliga arfvodén och tractamenten, icke må
till dem utbetalas, förr än genom RiddarhusSecreterarens
qvitto intygas, att Utskottens
Protocoiler och Handlingar, ordentligen inbundne,
blifvit till Riddarhus-Årchivet aflernnade;
gällande sådant likväl icke i afseende
på Stats- och Banco-Utskotten, hvilkas Handlingar
icke i Riddarhus-Archivet förvaras.
Bifölls.
Hvarefter Herr Grefven och Landt-Marskalken
föreslog, att de öfrige Riks-Stånden
måtte inbjudas, att uti enahanda beslut med
Ridderskapet och Adeln sig förena.
Ropades Ja.
FÖredrogos å nyo och gillades RiddarhusUtskottets
den i3 och 17 dennes aflåtne, samt
370
Den i() December.
den 17 och 18 i samma månad på hordet lagde,
2:ne Memorial:
1:0 I anledning af väckt motion om Riddarhusets
Brandförsäkrande.
2:0 Angående svar å Kongl. Maj:ts Nådiga
Remiss på Öfverste-Lieutenanten Arnold
Du Rees ansökning att blifva Svensk Adelsman.
"Upplästes och lades på hordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne Memorial
och Utlåtanden:
Från Constitulions-Utskottet :
Af den 18 dennes:
N:o 86. Rörande förloppet af en i Förstärkta
Constitutions-Utskottet anställd omröstning.
Af denna dag:
N:o 87. Angående fullständiga Redactionsförslag
till de Grundlags-ändringar och tillägg,
hvilka blifvit af Serskildta Utskottets Betänkande,
om en ny Styrelse-Verkens reglering,
föranledda.
Från Förstärkta Stats-Utskottet :
Af den 18 dennes:
N:o 669. Uti frågan om Bränvins-brännings-Bevillnings
utgörande för de vid Fabriker
nyttjade pannor, öfver 90 kannors rymd.
N:o 670. Angående verkställd votering Öfver
frågan om dispositionen af Krono-skogarne.
Den 19 December.
171
Från Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskotten:
Af
denna dag:
N:o 224- Angående äskad förklaring af
Ridderskapets och Adelns beslut öfver Utskottets
under ISTrs 106 och i85 förut meddeldte
Betänkanden, rörande föreslagen ändring
uti examina för inträde uti de Civila
Embets-Verken.
Från Expeditions-Utskottet:
Af denna dag:
I anledning af återremiss å Utskottets under
N:o 299 förut meddeldte Förslag till Riksens
Ständers underdåniga skrifvelse till Kongl.
Maj:t, angående en förändrad reglering af Hospitals-Inrättningarne
i Riket.
Angående öfverlemnande, genom underdånigt
missiv, till Kongl. Maj:t utaf en afskrift
af 9 Art. uti den för Fullmägtige i RiksgäldsContoiret
utfärdade Instruction.
Från Serskildta Utskottet:
Af denna dag:
N:o 6. Angående aflemnandet af de, genom
Utskottets försorg, tryckte skrifter.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 5 till xo om aftonen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
17a Den 20 December f. mi
Lördagen den 20 December.
Plenum klockan § till 12 formiddagen.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet hållet hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm den 19
December 1823.
S. D. Vid förnyad föredragning af Bevillnings-
Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskottens den 17 dennes under
jNf:o 72 afgifne, och samma dag på bordet lagde,
Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottens förut meddeldte Betänkande, angående
en ny Författning mot Lurendrägeri och
Tullförsnillning; farin Ridderskapet och Adeln
för godt, att, enär sistnämnde Betänkande redan
blifvit af de öfrige Trenne Riks-Stånden
bifallit, för Dess del dervid låta bero. Ut Supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs Förstärkta
Banco-Utskottets den 16 dennes under N:o
io5 aflåtne, samt följande dagen på bordet
lagde, Memorial, med anmälan om verkställd
omröstning, i anledning af Riks-Ståndens skiljagtige
beslut, rörande de föreslagne lleglementariske
föreskrifteme om Odlings-Lån;
fann Ridderskapet och Adeln, att samma Memorial
borde till Banco-Utskoltet öfverlemnas.
Ut Supra.
Den so December f. m.
173
S. D. Vid förnyad föredragning af LagUtskottets
den 16 dennes under N:o 2Ö2 af
gifne, samt följande dagen på bordet lagde,
Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets
förut meddeldte Betänkande, angående
behörig Domstol för upptagande af åtal
emot Hof-Rätter och Collegier, med flere Embets-Verk;
fann Ridderskapet och Adeln, att,
enär sistnämnde Betänkande redan blifvit af
Ridderskapet och Adeln afslagit, Utskottets
ifråga varande Utlåtande borde läggas till handlingarne.
Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls Lagsamt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottens
den 17 dennes under N:o 2.55 afgifné,
och samma dag på bordet lagde, Utlåtande,
öfver gjorde anmärkningar vid Utskottens
förut meddeldte Betänkande, angående
dels afskaffande af all Expeditions-Lösen, dels
ock nedsättning af Taxan derå. Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls Bevillnings-
samt Allmänna Besvärs- och Oeconomi^-Utskottens
den 11 dennes under N:o 6g
afgifne, samt den 18 derpå följde på bordet
lagde, Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottens förut meddeldte Förslag till
Reglementariske föreskrifter vid den gillade
Tariffen för Tull-Bevillningens beräkning å inkommande
och utgående Varor. Ut Supra.
S. D. I likhet med hvad vid förra Riksdagar
varit öfligt, fann Ridderskapet och Adeln för
174
Den $o December f. mi
godt besluta, att de Utskottens Secreterare
och Canzlisler tillkommande slutlige arfvoden
och tractamenten icke må till dem utbetalas,
förr än genom Riddarhus-Secreterarens qvitto
intygas, att Utskottens Protocoller och Handlingar,
ordentligen inbundne, blifvit till Riddarhus-Archi
vet aflemnade; gällande sådant
likväl icke i afseende på Stats- och BancoUtskotten,
hvilkas Handlingar icke i
hus-Archivet förvaras; Uti hvilket Beslut de
öfrige Riks-Stånden skulle inbjudas, att sig med
Ridderskapet och Adeln förena. Ut Supra.
S. D. Ehuru Ridderskapet och Adeln den
i5 dennes eftermiddagen, bifallit RiddarhusUtskottets
den 9 i samma månad afgifne, samt
den i4 derpå följde på bordet lagde, Memorial,
i anledning af Riddarhus-Directionens
hemställan om uppförande af en brygga och
strandmur vid Riddarhusets tomt åt sjösidan;
fann likväl Ridderskapet och Adeln nu för
godt, att, uppå derom af Herr von Hohenhausen,
Michael, väckt motion, förklara, att,
enär verkan af den i berörde Memorial omförmäldte
temporaira reparation af sjöbryggan
framdeles upphör, samt nämnde brygga åter
kommer i bristfälligt tillstånd, RiddarhusDirectionen
då må äga, att, efter sig företeende
omständigheter, samma brygga antingen
å nyo reparera, eller ock alldeles ombygga,
på sätt Riddarlius-Directionen kan finna
lämpligt; hvilket Beslut Riddarhus-Utskottet
borde Riddarhus-Directionen till behörig
efterrättelse meddela. Ut Supra.
Den so December /. mi
17*
S. D. Vid förnyad föredragning af Riddarhus-Utskottets
den i3 dennes aflåtne, samt
den 17 derpå följde på bordet lagde, Memorial,
med en ny Redaction af i3 §. 1 Art. i
Riddarhus-Directionens Instruction; fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att samma
Memorial, tillika med den dervid fogade berörde
Redaction, gilla, endast med den förändring,
att i stället för de uti irsta perioden
af Redactionen förekommande orden: efter
ledigheten, borde införas: efter kungörandet.
Ut Supra.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades Riddarhus-Utskottets
den i3 och 17 dennes aflåtne,
samt den 17 och 18 i samma månad
på bordet lagde, tvenne Memorial:
1:0. I anledning af vackt motion om
Riddarhusets Brandförsäkrande.
2:0. Angående svar å Kongl. Majrts Nådiga
Remiss på Öfverste-Lieulenanten Arnold
Du Ree's ansökning, att blifva Svensk Adelsman.
Ut Supra.
Upplästes Preste-Standets Protocolls-Utdrag
af den 25 sistledne November, innehållande
Preste-Ståndets, i afseende på 4-de Art.
4 §• af den blifvande Bevillnings-Förordningen,
fattade Beslut, att det uttryckeliga villkor
vid Bevillningens åtagande skulle fästas,
att, i händelse af anmärkningar öfver debite
-
Den 30 December /. ml
ring af sådane medel, som genom Bevillning
utgå, ingen betalnings-skyldighet måtte, efter
en tid af fem år, äga rum, samt att, i följd
deraf, det borde bos Kongl. Maj:t genom underdånig
skrifvelse anhållas, att Kongl. Maj:t
i Nåder täcktes till Kammar-Rätten härom
låta utfärda Nådig Befallning; Uti hvilket Beslut
de öfrige RiksStånden blifvit inbjudne,
att sig med Preste-Ståndet förena; Och fann
Ridderskapet och Adeln för godt, att, uppå
derom af Herr Grefven och Landt-Marskalken
gjord Proposition, äfven för dess del uti
Preste-Ståndets nyssnämnde Beslut instämma.
Föredrogs å nyo och lades till Handlingarne
Constitutions-Utskottets den 18 dennes
under N:o 86 aflåtne, samt följande dagen på
bordet lagde, Memorial, rörande förloppet af
en i Förstärkta Constitutions-Utskottet anställd
omröstning.
Herr Grefven och Landt-Marskalleen anmodade
icke allenast de Herrar Ledamöter
af Ridderskapet och Adeln, hvilka behagade
deltaga i Ridderskapcts och Adelns underdåniga
Uppvaktnings-Deputation till Kongl. Maj:t,
och de öfrige Kongl. Huset tillhörande Höga
Personer, hvilken Deputation komme efter
vanligheten att utgöras af 4$ Ledamöter af
Ridder
-
Den Vi December f. ms
177
Ridderskapet och Adeln, utan ock de Herrar,
sora åstundade att deltaga uti Ridderskapets
och Adelns af 12 personer bestående AfskedsDeputation
till de öfrige Riks-Stånden, att i
sådant afseende till anteckning anmäla sig hos
Riddarhus-Fiscaien.
Föredrogs å nyo Constitutions-Utskoltets
den 1 g dennes under N:o 87 aflåtne, och
samma dag på bordet lagde, Memorial, innefattande
fullständiga Redactions-Förslag till
de Grundlags-ändringar och tillägg, hvilka
blifvit af Serskildta Utskottets betänkande om.
en ny Styrelse-Verkens reglering föranledda;
Och skulle berörde Redactions-Förslag, såsom
Riksens Ständers beredde Utlåtanden, förblifva
hvilanda till nästa Riksdag.
Vid förnyad föredragning af Förstärkta
Stats-Utskottets den 18 dennes under N:o 669
aflåtne, samt följande dagen på bordet lagde,
Memorial, uti frågan om bränvins-brännings
bevillnings utgörande för de vid Fabriquer
nyttjade pannor öfver 90 kannors rymd; fann
Ridderskapet och Adeln, att samma Memorial
borde till Berillnings-Utskottet öfverlemna».
Då nu å nyo föredrogs Förstärkta StatsUtskottets
den 18 dennes under N:o 670
Ridd. 0. Ad. Proh XI. Band. *. Afd. 12
178
Den 20 December f. m;
aflåtne, samt följande dagen på bordet lagde,
Memorial, angående verkställd votering öfver
frågan om dispositionen af Krono-skogarne;
fann Ridderskapet oell Adeln, att samma Memorial
borde till Stats- samt Allmänna Besvärsoch
Oeconomie-Utskotten öfverlemnas.
Vid förnyad föredragning af ExpeditionsUtskottets
den 19 dennes aflåtne, och samma
dag på bordet lagde, Memorial, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottets förut
under N:o 299 meddeldte Förslag till Riksens
Ständers underdåniga skrifvelse till Kongl.
Maj:t, angånde en förändrad reglering af Hospitals-Inrätningarne
i Riket; fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att, enär berörde
Förslag redan blifvit af de öfrige 3:ne RiksStånden
godkändt, för dess del dervid låta bero.
Föredrogs å nyo • och bifölls ExpeditionsUtskotlets
den 19 dennes aflåtne, och samma
dag på bordet lagde, Memorial, angående öfverlemnande
genom underdånigt missiv till
Kongl. Maj:t utaf en afskrift af 9 Artiklen
uti den för Fullmägtige i Riksgälds-Contoiret
utfärdade Instruction.
Upplästes Vällofl. Borgare-Ståndets Protocolls-Utdrag
för den 1 sistledne September,
Den 20 December f. m.
179
af innehåll, alt, sedan Riksens Stander beslutat,
att Öfverlemna uppsigten Öfver Grundlagarnes
felfria tryckning åt Riksens Ständers
Comiterade till Tryckfrihetens vård, BorgareStåndet
funnit för godt, att jemväl uppdraga
åt nämnde Comiterade enahanda befattning
med Riksdags-Beslutet, samt att anmoda Expeditions-Utskottet
om uppsättning af Förordnande
för Comitterade till desse befattningar;
Uti hvilket Beslut de öfrige Riks-Stånden blifvit
inbjudne att sig med Borgare-SLåndet förena.
Grefve von Schwerin_, Fredrid Bogislaus:
Sedan, efter hvad jag har mig bekant, Hedervärda
Bonde-Ståndet förenat sig med Vällofl.
Borgare-Ståndet uti enahanda Beslut, men
Högvördiga Preste-Ståndet deremot funnit
lämpligt anmoda Riddarhus-Directionen samt
de öfrige Ståndens Canzli-Directioner, att genom
utsedde Deputerade, 2.‘ne af hvardera
Stånden, under Justitiae-Ombudsmaiinens ordförande,
hafva tillsyn öfver Riksdags-Beslutets
felfria tryckning; så hemställer jag, att Ridclerskapet
och Adelil täcktes förena sig med
Borgare- och Bonde-Stånden, hvarigenom ett
Riksens Ständers Beslut i denna omständighet
må kunna uppkomma.
Herr Grefven och Landt-Marskalken hemställde,
0111 Ridderskapet och Adeln behagade
äfven för Dess del uti Borgare-Ståndets nyss-*
nämnde Beslut instämma.
Bifölls.
Den 20 December f.
Föredrogs å nyo och gillades Serskildta
Utskottets den 19 dennes under N:o 6 afgifne,
och samma dag på hordet lagde, Betänkande,
angående aflemnande af de genom Utskottets
försorg tryckte skrifter.
Herr Treffenberg, Curry Gabriel: Som
Riddarhus -Directionen under förflutne Riksdagar
alltid varit upplöst, samt RiddarhusUtskottet
i stället under påstående Riksdag
förvaltat alla Riddarhusets angelägenheter, hafva
af sådan anledning, Ridderskapets och Adelns
under Riksdagen fattade Beslut, hvilka horde
komma till Riddarhus-Directionens kännedom,
blifvit genom Protocolls-Utdrag från Riddarhus-Utskottet
Riddarhus-Directionen meddelade.
Nu åter, då Riddarhus-Directionen, till
följe af Riddarhus-ordningens föreskrift, äfven
under Riksdag fortfar med förvaltningen af
alla Riddarhusets angelägenheter, samt Riddarlius-Utskottet
endast är att anse såsom en
granskande auctoritet, i likhet med Stats- och
Banco-Utskotten, ställd emellan Ridderskapet
och Adeln samt Riddarhus-Directionen, har
derigenom ett annat förhållande uppkommit.
Fråga har, i anledning häraf, uppstått inom
Riddarhus-Utskottet, huruvida Riddarhus-Directionen
horde personligen inför RiddarhusUtskottet
erhålla del af Ridderskapets och
Adelns vid denna Riksdag, i afseende å mångfaldige
ämnen, som tillhöra Riddarhus-Directionens
verkställighet, fattade Beslut, på lika
Den so December f. mi
salt sorn Riksens Ständers Beslut lära utaf
Stats- och Banco-Utskotten Herrar Fullmägtige
i- Banken och Riksgälds-Contoiret communiceras,
eller om Ridderskapets och Adelns nyss
berörde Beslut liorde, såsom förut varit vanligt,
endast genom Protocolls-Utdrag Riddarhus-Directionen
meddelas. Såsom Ledamot af
Riddarhus-Utskottet vågar jag således utbedja
mig Hoglofl. Ridderskapets och Adelns föreskrift,
huru Utskottet i detta fall bör vid
Riksdagens slut sig förhålla.
Lades på bordet.
Herr Grefven och Landt-Marskalken öfverlemnade
klubban tili Grefve Wachtmeister,
Hans, samt bortgick.
Upplästes till justering och godkändes
följande Expeditions-Utskottets insände Förslag
till Riksens Ständers underdånige skrifvelser
till Kongl. Maj:t:
N:o 444- Angående Krono-skogarne och
Allmänningarne i Riket.
N:o 445.* Angående beviljade arfvoden för
a:ne vid Stats-ULskottet serskildt antagne Secreterare,
Hemliga Utskottets Secreterare och
Cantzlist m. m.
N:o 446. Angående Lots- och Båk-afgifterne
för inomskärs seglande fartyg.
Den 20 December f. m.
N:o 44/- I anledning af väckt fråga om
nedsättning af Lots- och Båk-afgifterne för
Ångfartyg i allmänhet, samt andre inrikes orter
emellan seglande, under Sex Fots djup
gående Fartyg.
N:o 44^. I fråga om ersättning för Svenska
Medborgares lidne förluster genom upphringningar.
J\T:o 449- Om en förnyad Författning rörande
Bränvins-bränningen och de derföre bestämda
afgifter.
N:o 45o. Angående en Författning mot
Lurendrägeri och Tullförsnillning.
Högloft. Ridderskap et och Adeln åtskiljdes
klockan 2 eftermiddagen.
In fidem Prolocolli
O. J. Lagerheim.
Lördagen den 20 December.
Plenum klockan § till 7 eftermiddagen.
Upplästes följande Kongl. Maj:ts till Herr
Grefven och Landt-Marskalken aflåtne Nådiga
Skrifvelse, så lydande:
Den so December e. mi
183
CARL JOHAN med Guds Nåde,
Sveriges, Norriges, Göthes och Vendes
Konung.
Wår synnerliga ynnest och Nådiga benägenhet
med Gud Allsmäktig: Troman, Herr
Grefve, Landt-Marskalk, Öfverste-Kammarjunkare,
Riddare och Commendeur af Wåre
Orden! WI håfve i Nåder låtit Oss föredragas
det Förslag till en ny och omarbetad
Riddarhus-Ordning, som J, å Ridderskapets
och Adelns vägnar, uti underdånig skrifvelse
af den 4 * denna Månad, till Wår Nådiga
stadfästelse i underdånighet öfverlemnat; men
då Riksdagens nära föreslående slut, och andre
viktige, tili Oss inkomne Riksens Ständers
fattade beslut och hemställanden icke gifva
Oss tillfälle, att detsamma i hela dess vidd
behörigen genomgå och granska; Alltså håfve
WI velat Eder till Nådigt svar derå gifva,
att WI, med bifall till Tredje, Sjunde, Nionde,
Tionde, Elofte, Sjuttonde, Adertonde, TjugoTredje,
FyratioFemte, FyratioSjunde, Fju-alioNionde
och Femtionde §. §. af det nya Förslaget,
med Eder deruti instämme om ett
molsvarigt upphäfvande af Fjerde, Sjunde,
Åttonde, Elofte, Tolfte, Trettonde, Sextonde,
Sjuttonde, TrettiondeFörsta, FyratioSjunde,
FyratioNionde, FemtiondeAndra, och FemtiondeFjerde
§. §. af den nu gällande Riddarhus-Ordningen
af den iG Julii 1818, hvilken
för öfrigt i all dess kraft och verkan förblifver
gällande. Dess nuvarande Nummerföljd
af §. §. skulle i så måtto, genom denne af
iS4 Den 20 December e. m.
Oss nu medgifne förändring rättas och tillämpas,
att
r - blifver - - i §-
2 ------- 2.
/ 3 3.
6 ------- 5.
[7 (af nya Förslaget} - 6.
9 7-
xo - -- -- -- 8.
9 (af nya Förslaget) - 9.
10 (af nya Förslaget) - 10.
11 (af nya Förslaget) - ir.
14 ------- 12.
15 - -- -- -- i3.
17 (af nya Förslaget) - i4-
18 (af nya Förslaget) - i5.
18 ------- 16.
19 ------- 17.
30 - -- -- -- l8.
21 ------- 19.
32 ------ - 20.
3 3 ------- 21.
24 ------- 22.
35---'--- - 23.
26------ - 2,4-
27 - - J — - - - 25.
28------ - 26.
39------ - 27.
3o - -- -- -- 28.
2.3 (af nya Förslaget) - 29.
3a------ - 3o.
33 * 3i.
Den 20 December e. m.
34 - - hlifver -
3a.
35 ------ -
33.
36 - -- -- --
34.
37 ------ -
35.
38 ------ -
36.
3.9
37.
4o - -- -- --
38.
41
39.
42 -
4o.
43
41.
44 - -- -- --
42.
45
43.
46
44-
45 (af nya Förslaget") -
45.
48 -
46.
47 (af nya Förslaget") -
47-
5o - - - - ___
48.
49 (af nya Förslaget") -
4p-
5i ------ -
5o.
5o (af nya Förslaget") -
5i.
53 - -- -- --
5a.
3 (af nya Förslaget) -
53.
55 -------
54.
I följd häraf komma de uti närvarande
Riddarhus - Ordnings 3:dje, 33:dje, och 39:de
§. som nu komma såsom 3:dje, 3i:sta, och
^rde §. §. att numereras, gjorde hänvisningar
på andra §. §. att efter dessas nya numerering
rättas, så att i 3 §. i stället för i/pde
och i5:de§. §. införas i2:te och i3:de; i 33:dje
nu blifvande 3irsta, i stället för 37:de §.,
den 35rte; och i Sprde nu blifvande 37:de
i stället för 33:dje den 3irsta.
r86
Den 20 December c. m.
Hvad de öfrige förslagen till förändringar
i nu gällande Riddarhus-Ordningen vidkommer,
så kunna WI af ofvan anförde skäl
dem icke för det närvarande i Nåder antaga;
Hvarom J, Herr Grefve, lärn nen Ridderskapet
och Adeln behörig del. WI befalle Eder
Gud Allsmäktig synnerligen nådeligen. Stockholms
Slolt den 18 December 1823.
CARL JOHAN.
G. af Wetterstedt.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Då Kongl. Majrts Nådiga Skrifvelse innehåller,
att tiden icke medgifvit pröfning af alla
de förändringar i Riddarhus-Ordningen, sorn
Ridderskapet och Adeln ansett nödige, och
för sin del beslutat, får jag vördsamligen
hemställa, om icke undersökas borde, huruvida
genom de förändringar, hvarå Kongl.
Majrt redan täckts lemna sin Nådiga sanction,
Riddarhus-Ordningen fått den helhet, som
Ridderskapet och Adeln önskade, och af hvars
saknad i den förra Riddarhus-Ordningen Ridderskapet
och Adeln blifvit föranledde att
densamma omarbeta. Skulle, derigenom att
några punkter blifvit beviljade, andra åter, af
brist på tid till deras pröfning, afslagne, några
sådana lacuner äga rum,- som göra den
förväntade nya Riddarhus-Ordningen lika 0-  fullständig, som den förra, så skulle jag tro, att
Ridderskapet och Adeln i underdånig skrifvelse
derpå borde fästa Kongl. Majrts uppmärksamhet.
Den 2o December e. m. 187
Herr Grefven och Landt-Marskalken hemställde,
om icke Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelser
borde remitteras till Riddarhus-Utskottet,
med anmodan till nämnde Utskott, att ofördröjeligen
uppgöra, samt till Ridderskapet
och Adeln afgifva Förslag till en ny redaction
af Riddarhus-Ordningen, i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj:ls högstherörde Nådiga
Skrifvelse.
Ropades Ja.
Upplästes till justering och godkändes följande
Expeditions-Utskottets insände Förslag
till Riksens Ständers underdånige skrifvelser
till Kongl. Majrt:
N:o 451. Angående öfverseende af 1831
års Taxa å Expeditions-Lösen m. m.
N:o 453- Angående Bankens utlåning på
Guld- och Silfver-panter.
N:o 453. Rörande förändring i Allmänna
Skjutsnings-Inrättningen m. m.
N:o 454. Angående grunderne för de från
Riksens Ständers Bank utgående Odlings-Lån.
Föredrogs å nyo Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Oeconomie-Utskottens den sist—
ledne Maji under N:o 55 afgifne, samt den 23
i berörde månad eftermiddagen på bordet lag •
188
Den ao December e. m:
de, Betänkande, angående yrkad förklaring af
Kongl. Kungörelsen den 6 April 1810, angående
skyldigheten för Ledamöter af Ridderskapet
och Adeln saint Preste-Ståndet, att för
deras jord, hus och tomter i Städerne deltaga
i Allmänna åligganden. I sammanhang härmed
upplästes Borgare-Ståndets ProtocollsUtdrag
af den 14 sistledne Julii och den 12
dennes, innefattande bemälde Stånds anhållan
om hufvudsakligt utlåtande i ämnet.
Grefve af Ugglas, Gustaf: I anledning
af det nu upplästa Betänkandet, samt BorgareStåndets
tvenne serskildte Protocolls-Utdrag,
lärer Ridderskapet och Adeln böra fatta ett
beslut; för min del anser jag de af Ridderskapet
och Adeln, emot Borgare-Ståndets eftergift
af lösningsrätten till fastigheter i Stad,
eller till Stad hörande hus och jord, vid 1809
och 1810 årens Riksdag åtagne motsvarande
Förbindelser, att för sine hus och tomter i
Städerne deltaga i Skjutsnings-besvär, Inqvartering,
Båtsmanshåll och öfrige Egendomen
ålagde afgifter, hafva haft afseende på alla
Rikets Städer, utan undantag, samt att, i följd
deraf, desse Förbindelser höra vara för Ridderskapet
och Adeln gällande, äfven i de Städer,
hvilka icke med enskildt privilegium kunna
styrka sig hafva ägt ifrågavarande lösningsrätt;
i enlighet hvarmed jag alltså vågar anhålla
om Herr Grefvens och Landt-Marskalkens
proposition.
Herr Hjerta, Gustaf förenade sig med
Grefve af Ugglas.
Den 20 December a mi
189
Herr Grefven och Landt-Marskalken yttrade,
att, sedan med bifall till Lag- och
Oeconomie- Utskottens Betänkande, alla RiksStånden
ansett hufvudfrågan ensamt tillhöra
Ridderskapets och Adelns samt Preste-Ståndets
pröfning och heslut, finge Herr LandtMarskalken
hemställa, om Ridderskapet och
Adeln behagade, i afseende på hufvudsaken,
gilla den åsigt af ämnet Grefve af Ugglas
nyss framställt, med tillägg, det Förklaring
af Kongl. Kungörelsen den 6 April 1810 borde,
i öfverensstämmelse dermed, till allmän
efterrättelse utfärdas.
Bifölls.
Företogs till profning Allmänna Besvärsoch
Oeconomie-Utskottets den 19 dennes under
N:o 224 aflåtne och samma dag på bordet
lagde, Memorial, innefattande anhållan, det
Ridderskapet och Adeln matte öfver dess, i
anledning af Oeconomie-Utskottets Betänkande
N:o i85 i frågan om föreslagen ändring uti
Examina för inträde uti de Civila Embetsverken
fattade Beslut, meddela sådan förklaring,
sorn kunde gifva tiilräckeliga grunder för
den blifvande Expieditionen.
Herr von Hartmansdorff> August: Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottet synes
vilja veta skälet, hvarföre Ridderskapet
och Adeln lagt Utskottets förra Utlåtande i
Den 20 December e. m.
denna fråga till Handlingarne. Höglofl. Riddevskapet
och Adeln torde erhindra sig, att
det var i anledning af redan gifvit ibifall till
Särskildta Utskottets Betänkande, hvarigenom
en annan- åtgärd, än den Oeconomie-Utskottet
föreslagit, blifvit godkänd, som OeconomieUtskottets
Utlåtande lades till Handlingarne.
Bifallas kunde det icke, emedan tvenne olika
Beslut då skulle hafva blifvit fattade i samma
ärende och icke heller kunde det lämpligen
afslås, emedan Ridderskapet och Adeln väl
såsom Utskottet funnit en förändring i CivilExamina
nödig, men bestämt sig för andra
resultater. Dessa grunder, hvarföre Ridderskapet
och Adeln lade Oeconomie- Utskottets
Betänkande till Handlingarne, kunna ju, om
Ståndet så för godt finner, detsamma till svar
meddelas.
Herr Grefven och Landt-Marskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln skulle finna
lämpeligt förklara, att, sedan Ridderskapet
och Adeln, vid pröfning af Serskildta Utskottets
Betänkande örn reglering af Rikets Styrelseverk,
redan öfverlemna! det deruti, rörande ett
förändradt sätt för Examina, framställde Förslag
till Kongl. Maj:ts Nådiga åtgärd, hvarigenom
denna fråga således blifvit af Ridderskapet
och Adeln afgjord, Ridderskapet och Adelil
derefter, vid granskning af Oeconomie-Utskottets
under N.‘o 185, angående detta ämne afgifne
Utlåtande, icke funnit lämpligt, att nämnde
Utlåtande hvarken bifalla eller afslå, utan
Den 20 December e. m* 191
föijakteligen endast ansett detsamma såsom för
fallet böra läggas till Handlingarne.
Bifölls.
Herr Grefven och Landt-Marskalken yttrade,
att, i händelse någon bland dem, som vid
innevarande Riksdag blifvit af Ridderskapet
och Adeln utsedde till Directeurer och Suppleanter
vid Låne-Contoiren i Götheborg och
Malmö, skulle före nästa Riksdags början med
döden afgå eller genom laga förfall sättas
ur stånd, att detta uppdrag bestrida, det torde
blifva nödvändigt, att Ridderskapet och
Adeln stadgade, huru sådane ledigheter, bland
bemälte Directeurer och Suppleanter, borde
tillsättas; och hemställde Herr Landt-Marskalken,
om icke Ridderskapet och Adeln skulle
behaga uppdraga åt Riddarhus-Directionen, att
vid slika tillfällen genast gå i författning om
nytt val i den afgångne Suppleantens ställe.
Herr Munck af Rosenskjöld, Eberhard:
Som fråga förut har varit, att Herrar BancoFullmägtige
skulle utse Directeurer och Suppleanter
vid de ifrågavarande Låne-Contoiren,
och först, efter det två Stånd deruti stadnat
mot två, genom Nämnd blifvit afgjordt, att
Riksens Ständer sjelfve borde välja bemälte
Directeurer och Suppleanter; så får jag hemställa,
om det icke vore lämpeligt, att de ledigheter,
hvilka bland de af Ridderskapet och
Adeln vid denna Riksdag valde Directeurer
192
Den 20 December e. ml
oell Suppleanter tilläfvenstyrs kunna före nästa
Riksdag inträffa, må af Ridderskapets och
Adelns Fullmägtige uti Banken tillsättas.
Grefve af UgglaSj Gustaf: Hvad jag ville
hafva äran nämna, vöre, att hvilken Auctorit,
som må erhålla detta uppdrag, hör äfven
vara förbunden att välja Directeur eller Suppleant,
då någon af de nu utsedde tager afsked
från den honom anförtrodde befattning.
Herr RosenbladBernhard: Då discussion
derom förevar, var jag visserligen af den tanka,
att Banco-Fullmäktige borde utse Directeurer
i de nya Disconterne; men sedan Riksens
Ständers beslut annorlunda utfallit, och stadgat,
att de skulle inom hvarje Stånd väljas,
så lärer det vara mest öfverensstämmande
med denna en gång antagna grundsats, att de
ledigbeter, sorn kunna yppa sig emellan Riksdagarne
ibland Ridderskapets och Adelns Directeurer
och Suppleanter, tillsättas af Ståndets
Representanter, dess Riddarhus-Direction.
Friherre Hjerta, Fredric: Som jag alltid
varit af den tanka, att Herrar Banco-Fullmägtige
böra utöfva detta val; så instämmer jag
med Herr Munck af Rosenskjöld, helst BancoFullmägtige,
efter mitt omdöme, snarare, än
någon annan Auctoritee, äro i tillfälle att
känna de personer, som till en sådan befattning
kunna vara passande.
Herr
Den ao December e. mi
193
Herr Printzenskjöld, Axel: Jag instämmer
till alla delar uti Herr Munck af Rosenskjölds
samt Friherre Hjertås yttranden, emedan
jag för min del tror, att det har mycken
fördel med sig, att Herrar Banco-Fullmägtige
förrätta detta val; helst det äfven närmast öfverensstämmer
med det sätt, hvarpå Revisarerne
hitintills blifvit valde.
Herr IIjerta, Gustaf: I anseende till det
ringa antalet af Ridderskapets och Adelns
Fullmägtige i Banken, tar jag mig frihet hemställa,
om icke Ridderskapets och Adelns Fullmägtige
i Banken och Riksgälds-Contoiret samt
Riddarhus-Directionen må anmodas, att' gemensamt
verkställa ifrågavarande val.
Grefve af Ugglas: Jag får blott upplysa,
att, vid någon yppad ledighet ibland Revisorerne,
ingalunda Fullmägtige öfver Banco-och
R i k s gä 1 ds-V erke n tillförene fyllt ledigheten,
utan att valet skedt utaf de öfrige Revisorerne
gemensamt med Riddarhus - Directionen.
Detta stadgande förändrades, uti sista Instruction'en
för Riddarhus-Directionen, så att Directionen
ensam erhöll uppdraget, att utse
Revisor, i händelse någon af de utaf Ridderskapet
och Adeln valde skulle afgå. För min
del skulle jag anse Herr Hjertås förslag för
det bästa, och får anhålla om proposition derå.
Herr Munck af Rosenskjöld: Jag vill endast
nämna, att om det är möjligt, att ge*-  Ridd. o. Ad. Prof. XI. Band. %. Aid. i3
194 • .Den 20 December e- m.
norn Herrar Banco -Fullmägtige utse Directeurer
och Suppleanter i de afgångnes stiilJe, vore
sådant det hästa; Och enär de Öfrige Trenne
Riks-Stånden lära hafva beslutat, att genom
Deras Fullmägtige i Banken fylla dylika
ledigheter, hemställer jag, om någon annan
princip här bör antagas.
Herr Printzenskjöld: Sedan jag nu utaf
hvad Grefve af Ugglas anfort blifvit upplyst om
förhållandet i afseende på val af Riksens Ständers
Revisorer, finner jag, att jag misstagit
mig; hvarföre jag nu rättar mitt förra yttrande,
och instämmer till alla delar uti det af
Herr Hjerta uppgifne förslag, såsom i min öfvertygelse
det lämpeligaste, enär derigenom
Ridderskapets och Adelns samtelige Fullmägtige
gemensamt utöfva en hela Ståndets tillkommande
rättighet.
Herr RooSj Johan Emanuel: Då Ridderskapet
och Adeln redan förut beslutat, att icke
Fullmägtige i Banken, utan att Ståndet skall
förrätta ifrågavarande val under påstående
Riksdag, lärer det icke eller kunna tillkomma
Fullmägtige emellan Riksdagarne, utan skulle
jag anse Riddarhus-Directionen härom höra
gå i författning; Men då Herr Hjerta gjort
hemställan, om icke Riddarhus-Directionen
jemte Fullmägtige i Banken och RiksgäldsContoiret
kunde sammanträda till valets förrättande,
instämmer jag så mycket heldre deruti,
som, enligt min öfvertygelse, aldrig för
många af Ståndets Ledamöter kunna anförtros
pröfningen af denna angelägenhet.
Den -30 December e. nu 197
Herr Munck af Rosenskjöld: Nu forst har
jag varit i tillfälle, att rätt höra Herr Hjertås
förslag, men det kan jag för ingen del gilla,
emedan jag tror, att Ridderskapet och Adelil
icke bör fatta ett olika beslut, emot hvad de
öfrige Riks-Stånden fattat; Och då de stadgat,
att Herrar Fullmägtige i Banken skola
utse Directeur och Suppleant, om någon af de
utaf bemälte Riks-Stånd nu valde innan nästa
Riksdag på ett eller annat sätt afgår, så
kan jag icke frånträda min förut gjorde anhållan,
alt Ridderskapet och Adeln äfven måtte
taga ett lika beslut, att Ståndets BancoFullmägtige
skola äga att ifrågavarande val
förrätta; och i händelse denna min anhållan
icke blifver bifallen, begär jag Votering.
Herr Roos: Då vi äro så lycklige, att äga
en Riddarhus-Direction, för hvars Ledamöter
man kan hysa fullt förtroende, anser jag det
icke vara skäl alt utesluta dem från deltagandet
i detta val, hvarföre jag ännu en gång får
yttra, det jag finnér Herr Hjertås förslag vara
det tjenligaste, och anhåller, att Herr Grefven
och Landt-Marskalken täckes å detsamma
frams lälla proposition.
Grefve von Schwerinj Fredric Bogislaus:
För min del förenar jag mig med Herr Hjerta.
Herr Munck af Rosenskjöld har väl begärt votering,
men jag ber att få fästa hans uppmärksamhet
derpå, att förhållandet, rörande
detta val, är mycket olika i afseende på de
öfriga Stånden, samt Ridderskapet och Adeln.
196
Den So December e. mi
Då någon Directeur eller Suppleant vid LåneContoiren,
som blifvit af Preste-Ståndet utsedd,
afgår, och annan i dess ställe skall utväljas,
äro, om jag så må yttra mig, Candiclaterne
få, och enahanda förhållande inträffar
hos Borgare-Ståndet, men deremot är det
mycket vidsträcktare hos Ridderskapet och Adeln;
Jag anser derförej att det är skäl att
antaga Herr Hjertås förslag, emedan ju flera
väljare ju bättre; och torde hända, att Herr
Munck af Rosenskjöld således torde afstå från
sin anhållan om votering.
Herr Grefven och Landt-Mar skalken yttrade,
att då Herr Munck af Rosenskjöld uppgifvit,
att de öfrige Riks-Stånden skola åt deras
Fullmägtige i Banken hafva uppdragit att
tillsätta de ledigheter, hvilka bland Directeurerne
och Suppleanterne vid Låne-Contoiren
af desse Stånd kunde yppa sig, finge Herr
Landt-Marskalken upplysa, att på sätt de från
Preste- och Borgare-Stånden ankomne, och nu
äfven uppläste Protocolls-Utdrag af den 12 och
18 dennes, innell öllo, bemälte Stånd anmodat
sine Cantzli-Directioner att ifrågavarande ledigheter
tillsätta, i öfverensstämmelse hvarmed
Herr Grefven och Landt-Marskalken ock
framställt den af honom nyss gjorde proposition.
Herr Munck af Rosenskjöld: Sedan jag nu
hört Preste- och Borgare-Ståndens ProtocollsUtdrag
i ämnet, afstår jag från min anhållan
om votering.
Den 30 December e~. mi
*97
Herr Grefven och Landt-Marskalken hemställde,
att, i händelse någon Liand de vid innevarande
Riksdag af Ridderskapet och Adeln
utsedde Directeurer och Suppleanter vid LåneContoiren
i Götheborg och Malmö skulle före
nästa Riksdags början med döden afgå, eller
genom laga förfall sättas ur stånd, att detta
uppdrag bestrida, Riddarhus-Directionen, tillika
med Ridderskapets och Adelns Fullmägtige
i Banken och Riksgälds-Contoiret, då genast
måtte gå i författning om nytt val i den
afgånge Suppleantens ställe.
Bifölls.
Upplästes och lades på bordet:
1:0 Stats- Banco- och Lag-Ulskottens denne
dag under N:o 6^3 afgifne Betänkande, i
anledning af en från Bonde-Ståndet remiterad
motion om förnyad underdånig framställning
till Kongl. Maj:t, i afseende på frågan
om enskilta personers och Bolags rätt, att
sins emellan innom Riket utställa Invisningar.
a:o Bonde-Ståndets Protocolls-Utdrag af
denna dag innehållande, att Bonde-Ståndet,
som, i anseende till Riksdagens förestående
slut, nödgats afstå från annan handläggning
vid nyssberörde vigtiga ämne, likväl ansett
sig böra, uti serskild underdånig skrifvelse eller
Adresse öfverlemna åt Kongl. Maj:t, att i
Sin vishet vidtaga sådane modificationer uti
nu gällande föreskrifter, om privata personers
' 198
Den 30 December a. m
-
Invisningar, som till befordrande af dessas
användbarhet uti allmänna rörelsen kunde finnas
nödige, för att intill nästa Riksdag blifva
gällande; Uti hvilket beslut, de öfrige
Riks-Stånden blifvit inbjudne, att sig med
Bonde-Ståndet förena.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet hållet hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm förmiddagen
den 20 December 1823.
S. D. Upplästes Preste-Ståndets Protocolls-Utdrag
för den 25 sistledne November,
innehållande Preste-StåndeLs, i afseende på
4 Artikeln 4 §• af den blifvande BevillningsFörordningen,
fattade beslut, alt det uttryckeliga
villkor vid Bévillningeus åtagande skulle
fästas, att, i händelse af anmärkningar öfver
debitering af sådane medel, som, genom Bevillning,
utgå, ingen betalnings-skyldighet måtte
efter en tid af 5 år äga rum, samt att, i
följd deraf, det borde hos Kongl. Maj:t genom
underdånig skrifvelse anhållas, att Kongl.
Maj:t i Nåder täcktes till Kammar-Rätten härom
låta utfärda Nådig befallning; uti hvilket
beslut de öfrige Riks-Stånden blifvit inbjudne,
att sig med Preste-Ståndet förena; Och
faun Ridderskapet och Adela för godt, att
älven för dess del uti Preste-Ståndels nyssnämnde
Beslut instämma. XJt Supra.
Den 20 December e. nt«
*99
S. D. Föredrogs å nvo och lades till
handlingarne Constitutions-Utskottets den 18
dennes under N:ö 86 aflåtne, samt följande
dagen på bordet lagde, Memorial, rörande
förloppet af en i Förstärkta Constitutioils-Utskottet
anställd omröstning. Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo Constitutions-Utskottets
den ig dennes under N:o 87 aflåtne,
och samma dag på bordet lagde, Memorial,
innefattande fullständiga redactionsförslag till
de Grundlags-ändringar och tillägg, hvilka
blifvit af Serskildta Utskottets Betänkande om
en ny Styrelse-Verkens reglering föranledda;
Och skulle berörde redactionsförslag, såsom
Riksens Ständers beredde Utlåtanden, förblifva
hvilande till nästa Riksdag. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Förstärkta
Stats-Utskottets den 18 dennes under
N:o 66g aflåtne, samt följande dagen på bordet
lagde, Memorial, uti frågan om Bräuvinsbrännings-Bevillnings
utgörande för de vid
Fabriker nyttjade pannor öfver 90 kannors
rymd; fann Ridderskapet och Adeln att samma
Memorial borde till Bevillnings-Utskottet
öfverlernnas. Ut Supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs Förstärkta
Stats-Utskottets den 18 dennes under N:o 670
aflåtne, samt följande dagen på bordet lagde,
Memorial, angående verkställd votering öfver
frågan om dispositionen af Kronp- Skogar ne;
fann Ridderskapet och Adeln, att samma Me
-
Den so December e. nu
jnorial borde till Stats- samt Allmänna Besvärs-
oeh Oeconomie-Utskotten öfverlemnas.
XJt Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Expeditions-Utskottets
den 19 dennes aflåtne, och
samina dag på bordet lagde, Memorial, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottets
förut under N:o 399 meddeldte förslag till
Riksens Ständers underdåniga skrifvelse till
Kongl. Maj:t, angående en förändrad reglering
af Hospitals-Inrättningarne i Riket; fann
Ridderskapet och Adeln för godt, att, enär
berörde Förslag redan blifvit af de öfrige
Trenne Riks-Stånden godkändt, för dess del
dervid låta bero. Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls Expeditions-Utskottets
den 19 dennes aflåtne, och
samma dag på bordet lagde, Memorial, angående
öfverlemnande genom underdånigt Missiv
till Kongl. Majrt utaf en Afskrift af 9 Art.
uti den för Fullmägtige i Riksgälds-Contoiret
utfärdade Instruction. Ut Supra.
S. D. Upplästes Wällöf!. Borgare-Ståndets
Protocolls-Utdrag för den 1 sisth September,
af innehåll, att, sedan Riksens Ständer
beslutit att öfverlemna uppsigten öfver
Grundlagarnes felfria tryckning åt Riksens
Ständers Comiterade till Tryckfrihetens vård,
Borgare-Ståndet funnit för godt, att jemväl
uppdraga åt nämnde Comiterade enahanda befattning
med Riksdags-Beslutet, samt att an
-
Den oo December e. m. 2oi
moda Expeditions ^Utskottet om uppsättning
af förordnande för Comiterade till desse befattningar;
Uti hvilket beslut de öfrige RiksStånden
blifvit inbjudne, att sig med BorgareStåndet
förena; Oell fann Ridderskapet och
Adeln för godt, att äfven för dess del uti
Borgare-Ståndets nyssnämnde beslut instämma.
Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo och gillades Serskildta
Utskottets den ig dennes under N:o 6
afgifne, och samma dag på bordet lagde, Betänkande,
angående aflemnande af de genom
Utskottets försorg tryckte Skrifter. Ut Supra.
Utdrag af Protocollet hållet bos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
den 20 December 1823.
S. D. Vid förnyad föredragning af ej
mindre Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskottens den i4 sistledne Maji
under N:o 55 afgifne, samt den 23 i berörde
månad eftermiddagen på bordet lagde, Betänkande,
rörande yrkad förklaring af Kongl. Kungörelsen
den 6 April iSio, angående skyldigheten
för Ledamöter af Ridderskapet och Ädeln
samt Preste-Ståndet, att för deras jord,
bus och tomter i Städerne deltaga i allmänna
åligganden; än ock Wällöf!. Borgare-Ståndets
den i4 sistledne Julii och den 12 dennes, rörande
detta ämne, aflåtne Protocolls-Utdrag;
fann Ridderskapet och Adeln, sedan, med gillande
af Utskottens Betänkande, alla Riks
-
202
Den so December e. m.
Stånden ansett hufVudfrågan ensamt tillhöra
Ridderskapets och Adelns samt Preste-Ståndets
pröfning och beslut, nu för godt, att i
afseende å hufvudsaken förklara, det Ridderskåpet
och Adeln, för Dess del, anser de af
Ståndet, emot Borgare-Ståndets eftergift af
lösningsrätten till fastigheter i Stad eller lill
Stad hörande hus och jord, vid 1809 och 181 o
årens Piiksdag åtagne motsvarande förbindelser,
att för sine hus och tomter i Städerne
deltaga i Skjutsnings-besvär, Inqvartering, Båtmanshåll
och öfrige Egendomen ålagde afgifter,
hafva haft afseende på alla Rikets Städer
utan undantag, samt att, i följd deraf, dessa
förbindelser borde vara för Ridderskapet och
Adeln gällande äfven i de Städer, hvilka icke
med enskilt Privilegium kunna styrka sig hafva
egt ifrågavarande lösnings-rätt; Och ansåg
Ridderskapet och Adeln förklaring af ofvanliämnde
Kongl. Kungörelse höra i öfverensstämmelse
härmed till allmän efterrättelse utfärdas.
Ut Supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottets den 19
dennes under N:o 224 aflålne, och samma
dag på bordet lagde, Memorial, innefattande
anhållan, det Ridderskapet och Adeln matte
öfver Dess i anledning af Oeconomie-Utskottets
Betänkande N.’o 185 i frågan om föreslagen
ändring uti Examina för inträde uti de
Civila Embets-Verken fattade beslut meddela
sådan förklaring, som kunde gifva > tillräckeliga
grunder för den blifvande Expeditionen;
Den 20 December e. m.
20?
fann Ridderskapet och Adeln nu för godt
förklara, att, sedan Ridderskapet och Adeln,
vid pröfning af Serskildta Utskottets Betänkande
om reglering af Rikets Styrelse-Verk
redan öfverlemnat det deruti rörande ett forti
ndradt sätt för Examina framställde Förslag
till Kongl. Maj:ts Nådiga åtgärd, hvarigenom
denna fråga således Blifvit af Ridderskapet
och Adeln afgjord, Ridderskapet och Adeln
derefter, vid granskning af Oeconomie-Utskottcts
under N:o 185 angående detta ämne afgifne
Utlåtande, icke funnit lämpligt, att nämnde
Utlåtande hvarken Bifalla eller afslå, utan
följakteligen endast ansett detsamma såsom förfallit,
Böra läggas till Handlingarna. Ut Supra.
S. D. Beslöt Högloft. Ridderskapet och
Adeln, att om någon ibland dem, som vid
innevarande Riksdag Blifvit af Ridderskapet
och Adeln utsedde till Directeurer och Suppleanter
vid Låne-Contoiren i Götheborg och
Malmö skulle före nästa Riksdags början med
döden afgå, eller genom laga förfall sättas ur
stånd, att detta uppdrag bestrida, RiddarhusDirectionen
tillika med Ridderskapets och Adelns
Fullmägtige i Banken och RiksgaldsContoiret
då genast borde gå i författning
om nytt val i den afgångne Suppleantens
ställe; Om hvilket Beslut underrättelse skulle
genom Utdrag af Protocollet Riddarhus-Directionen,
samt Herrar Fullmägtige i Banken och
Riksgälds-Contoiret till behörig efterrättelse
meddelas. Ut Supra.
Den 20 December e. m
S. D. Remitterades till
Riddarhus - Utskottet:
Kongl. Majrts den 18 dennes till Herr
Grefven och Landt-Marskalken . aflåtne Nådiga
Skrifvelse, angående Riddarhus-Ordningen; med
anmodan till Utskottet, att ofördröjeligen uppgöra
och till Ridderskapet och Adeln afgifva
Förslag till en ny Redaction af RiddarhusOrdningen,
i öfverensstämmelse med Kongl.
Majrts högstberörde Nådiga Skrifvelse. Ut Supra.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 8 om aftonen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Söndagen den 21 December.
Plenum klockan u förmiddagen.
Uppl ästes till justering och godkändes följande
Expeditions-Utskottcls insände Förslag
till Riksens Ständers underdånige skrifvelser
till Kongl. Majrt:
• '
N:o d56. Angående grtmderne för de från
Riksens Ständers Bank utgående Lån mot Inteckning
i Fast Egendom.
Den2i December f. ml 20?
N:o 457. Angående inrättandet af Beklädnads-Directioner
för det indelta Cavalleriet
m. m.
N:o 453. Angående reglering af Rikets
Styrelse-Verk.
N:o 459. Angående ny organisation af
Tull-Verket.
N:o 46°- Angående den tid inom hvilken
betalningsskyldigheten af anmärkte Bevillningsmedel
upphörer.
Anmältes och emottogos tvenne Kongl.
Maj:ts Öfverste-Kammar-Junkare, Herr Grefve
C. E. Gyldenstolpe och Herr Grefve C. HTawast,
af hvilka den förre, å Kongl. Majrts
Höga vägnar, kallade Ridderskapet och Adeln
att i morgon Måndag den 22 dennes klockan
11 förmiddagen infinna sig i Storkyrkan till
Riksdags-predikans afhörande, samt, efter förrättad
Gudstjenst, inställa sig å Riks-Salen,
för alt låta sig Riksdags-Beslutet föreläsas,
och af Kongl. Maj:t i Nåder hemförlofvas;
Hvarjemte Herr Öfverste-Kammar-Junkaren
bjöd 5o af Ridderskapet och Adeln, Riddarhus-Secreteraren
inberäknad, att samma dag
spisa middag på Kongl. Slottet.
Herr Grefven och L andt-Marskalken anmodade
Herr Öfverste-Kammare-Junkaren, att
till Kongl. Maj:t framföra Ridderskapets och
Adelns underdåniga vördnad och tillgifvenhet,
2o6
Den, 31 December f. m.
jemte försäkran om efterkommande af Kongl.
Majrts Nådiga befallningar.
Sedan Herrar Öfverste-Kammar-Junkare
blifvit på vanligt vis utbeledsagade, föredrogos
å nyo ej mindre Stats- Banco- ocb Lag-Utskottens
den 20 dennes under N:o 6^3 afgifne,
och samma dag på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af väckt motion om
förnyad underdånig framställning till Kongl.
Majrt, i afseende på frågan om enskilte personers
och Bolags rätt, att sinsemellan innom
Riket utställa In visningar; än ock Hedervärda
Bonde-Ständets, rörande samma ämne, aflåtne
Protocolls-Utdrag, med inbjudning till de öfrige
Riks-Stånden, att uti enahanda Beslut
med Bonde-Ståndet Sig förena.
Herr Munck af Rosenskjöldj Eberhard:
Jag tillstår, att jag med ledsnad erfarit, det
de af Riksens Ständer föreslagne Assignationslagar
haft sådane bristfällighetér, att Kongl.
Maj:t derå måst vägra sanction. Om i ett land,
som har till mynt silfver och guld, såsom
t. ex. England, och der rörelse-capitalet således
kan ökas, ändå en fri assignationsrätt finnes
nyttig, så måste den ännu mera vara det
i Sverige, der Sedelmyntet eller Rörelse-Capitalet
ej kan ökas utan Riksens Ständers beslut,
och hvarigenom sålunda bestämd gräns
är vorden satt för Nationens välmåga. — Jag
tror derföre, att, då ännu en utväg finnes föreslagen
till utvidgande af Assignations-rätten,
man hör antaga den. — Jag har inhemtat
Den ax December f. m.
207
utaf det från Bonde-Ståndet ankomne och
uppläste Protocolls-Utdrag, att sedan detta
Stånd erfarit, att Kongl. Maj:t vägrat sanction
å det af Riksens Ständer till Kongl. Majrts Nådiga
pröfning öfverlemnade förslag, i afseende
på frågan, örn Enskifte personers och Bolags
rätt, att sins emellan inom Riket utställa Invisningar,
har Ståndet, i anledning af gjord
motion, beslutat, att öfverlemna åt Kongl.
Maj:t, att vidtaga sådane modificationer uti
nu gällande föreskrifter om private personers
Invisningar, som till befordrande af dessas
användbarhet uti allmänna rörelsen kunde anses
nödige. — Efter min öfvertygelse hade
Bonde-Ståndet ej behöft remittera denna fråga
till Utskottets handläggning, emedan samma
sak förut blifvit remitterad, och af Utskottet
pröfvad, utan hade Bonde-Ståndet kunnat
genast antaga motionen med de förändringar,
som Ståndet funnit vara behöflige. —. Nu
hafva, som mig är vordet berättadt, Utskotten
med en rösts pluralitet, afslagit den gjorde
framställningen; men jag vågar dock, under
förmodan att det icke strider emot formen,
hemställa, att Riksens Ständer uti en skrifvelse
till Kongl. Maj:t må frambära deras underdåniga
önskan, att Kongl. Majrt täcktes i
Nåder vidtaga sådane modificationer i afseende
å Assignations-rätten, som i och för berörde
Assignationers gångbarhet kunna finnas
nödige, på det en sådan Lag intill nästa Riksdag
må blifva gällande; I följd hvaraf jag
anhåller, att Ridderskapet och Adeln ville lem
-
2Cg
Den 2i December f. m.
na bifall till den inbjudning, som af BondeStåndet
blifvit meddelad.
Jag tillstår gerna, att jag visserligen skulle
önska högre straffränta, än Sex procent,
och att ansvar genom bysättning må bibehållas,
men Konungen äger ju i sin vishet att
vidtaga dessa åtgärder, hvilka nu synas Honom
för stränga, i händelse Assignations-rätten
skulle missbrukas, hvartill likväl erfarenheten
icke lemnar någon anledning. För min del
finner jag således största skäl tala för BondeStåndets
beslut, och föreslår derföre, att Ridderskapet
och Adeln behagade förena sig deruti,
hvarå jag anhåller om Herr Grefvens och
Landt-Marskalkens proposition.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Riksens Ständer åtskiljas nu i det glada hopp,
att hafva undanröjt större delen af de hinder,
som legat i vägen för en. definitiv reglering
af våra (mandelia; förhållanden, så att kommande
Ständer måtte kunna fullborda ett verk,
sorn Nationen så högeligen efterlängta!’.
Jag befarar likväl, att ett siort hinder
återstår, om det blefve omöjligt, att i vissa
orter organisera Privat-Banker. Jag säger: i
vissa orter, ty det kan icke bli fråga om flere
än 3 eller 4 i hela Sverige, för närvarande
åtminstone. Men förutan rättigheten att
fritt få assignera, kunna sådana Banker icke
bildas.
Utan
Den Si December f. m.
109
Utan att med Bonde-Ståndet instämma i
den tanka, att straffräntan för missbruk med
assignering, kunde sättas under den som Vexelstadgan
foreskrifver, instämmer jag gerna
i dess önskan, att Ridderskapet och Adeln
måtte förena sig med Bonde-Ståndet om en
underdånig anhållan hos Kongl. Maj:t, att
Kongl. Maj:t, efLer sig företeende omständigheter,
mätte vidtaga sådana åtgärder med nu
gällande föreskrifter för enskilta personers invisningsrättigliet,
som, till befordrande af privat-Bankers
stiftande, kunna befinnas nödige.
Herr Rosenblad, Bernhard: Jag medgifver
visserligen, och skall alltid medgifva, att
det är med tillit af crediten, som man kan
bespara betydliga eljest erforderliga penningecapitaler
lill förmån för industrien, såsom till
odling af jord, eller bedrifvande af någon fabriksrÖrelse
m. m.; och jag medgifver äfven
således, att Assignerings-rätten rätt använd
kan vara af stor nytta; men då erfarenheten
visar hvad vådliga, följder dess missbruk ägt
för den ömtåliga crediten och ett helt lands
välstånd, så anser jag de största försigtighetsmått
nödiga, i synnerhet der första grunden
till en stark och vidsträckt credit — ett stadgadt
myntvärde saknas. Jag finner således
betänkligt, att i närvarande tidepunkt tillstyrka
en vidsträcktare Assignerings-rätt, än den
som redan finnes. —• Jag vill icke vara vidlyftig,
men anhåller att blott få tillägga: I
England t. ex. ulöfvas Assignations-rätten dels
Ridd. 0. Ad. Prat. XI. Band. sy Afd. i4
2ia
Den *1 December f. m.
af handelshus eller andra enskildte personer
pä något B anid er hus eller Privat-Bank, dels
af dessa på andra Bankierer eller Engelska
Banken; men tor begagnandet af denna rätt
är oundgängligt, att hafva tillräckligt Saldo
hos acceptanlen, och nödig credit att ersätta
detta, när det blifvit till fullo uttagit. Under
alldeles lika förhållanden kan Assignationsrätten
utöfvas i Sverige, der den är tillåten
på Riksens Ständers Bank till ett minimibelopp
af 20 R:d. Den, som ej äger nog
penningar eller credit till att kunna göra de
insättningar i Banken, som erfordras för att
alltid äga en behållning tillräcklig för inlösen
af de Assignationer, som blifva presenterade,
den kan ej, enligt min tanka åtminstone, begagna
Assignations-rätt utan våda för allmän
och enskild credit. I afseende på hvad här
blifvit framställdt, att vi borde instämma uti
Bonde-Ståndets beslut, torde jag få erinra, att
detta beslut rörer en allmän fråga, af det Hedervärda
Ståndet betraktad såsom Economisk.
Enligt 89 §. i Regeringsformen, få väl i Riksens
Ständers Plena sådane frågor väckas, men
icke afgöras, förr än de varit till behörigt Utskott
remitterade. •— Dessutom får jag hemställa,
om det kan vara förenligt med 87 §. i
berörde Regeringsform, i afseende på stadgandet
om Lagförklaringar, att öfverlemna till
verkställande magtens godtyckliga afgörande
denna fråga, som obestridligen i sig innefattar
en förklaring eller förändring af Allmän Civil—
Lag, innan behörigt Utskott handlagt ärendet,
samt Riksens Ständer derefter lättat sitt beslut.
Den 21 December f. m.
211
Friherre Cederström, Jacob: Lika med
Grefve von Schwerin tror jag att en högre
ränta bör finnas stadgad, i händelse en Assignation
icke inlöses på dagen, emedan ett
högre ansvar bör drabba den, sorn försummar
uppfylla åtagne förbindelser. I afseende
på sjelfva Lagförslaget, torde jag få anmärka,
att, då Kongl. Maj:t emellan Riksdagarne äger
att utfärda Lagförklaringar, som äro gällande
till näst derpåföijande Riksdag, tror jag att
Kongl. Maj:t fullkomligen äger den rätt, som
Bonde-Ståndet begärt att Han måtte utöfva.
Jag skulle förmoda, att enar Kongl. Maj.*t äger
denna rätt i fråga om Lagförklaringar,
äger Han den äfven i hvad sorn rörer Rikets
Finaneer, och ännu mera då det endast liar
afseende på reglementariska föreskrifters stadgande
och utfärdande för privata Banker, i
händelse sådane komma att bilda sig; hvadan
jag således anser något serskildt beslut nu
icke behofvas, utan anhåller jag endast, att
Ridderskapet och Adeln ville antaga BondeStåndets
inbjudning.
Herr Rosenblad: 83 §. Regeringsformen
innehåller: De förklaringar, sorn, till svar
på inkomne förfrågningar om Lagens råtta
mening, Konungen genom Dess Högsta Domstol
emellan Riksdagarne gifver, kunna af
Riksens Ständer ogillas, hvarefter de icke
längre vare gällande eller af Domstolarne
iakttagas eller åberopas må. Detta stadgande
finnes derföre, att Ständerne icke sammankallas
hvarje år, men att Konungen ändock, då
Den 5(i December /. ml
någon del af en Civil- eller Criminal- samt
Kyrko-Lag finnes bristfällig, eller otydelig,
må kunna pro tempore utfärda en Lagförklaring.
Att Ständerne uti förevarande fråga
skulle öfverlemna sin Lagstiftningsmagt till
Konungen, derigenom att hela förslaget till
Konungens ompröfvande hänskjutes, utan att
Ständerne deröfver fatta sitt beslut, tror jag
för min del icke vara hvarken lagligt eller
lämpligt, såsom rakt motstridande Grundlagens
både anda och bokstaf.
Herr Munck af Rosenskjöld: Uti hvad
den sista Talaren yttrat instämmer jag Så vida,
som jag tror, att Piiksens Ständers beslut
är nödvändigt, om Konungen skall kunna vidtaga
de förändringar, som finnas nödvändige
för Assignations-rättens behöriga utöfning;
men för öfrigt är jag af alldeles olika tanka.
Jag medger att denna fråga är allmän, och
att den sålunda bör af Utskott handläggas;
men denna fråga är alldeles icke ny. Den
har varit remitterad tili behörigt Utskott, derifrån
inkommen och af Riksens Ständer återremitterad
till Utskott, samt derefter af Riksens
Ständer afgjord, och skrifvelse derom afgången
till Konungen. Å detta Riksens Ständers
beslut har Konungen vägrat sin sanction,
på grund af a:ne puncter, sorn Konungen ansett
vara skadliga. Nu liar detta först inträffat
så nära Riksdagens slut, att Riksens Ständer
icke medhinna utarbeta ett nytt förslag,
men derföre kan jag icke finna det vara olämpligt,
att Riksens Ständer hos Konungen
Den *i December f. m.
i underdånighet anhålla, att Han täcktes vidtaga
de modificationer, som Han kan anse
nödige. Skulle det befinnas, att högre ränta
och bysättning behöfves, så har "ju Konungen
naturligtvis sig öppet lenmat, att vidtaga dessa
åtgärder. — Således och då Bonde-Ståndets
beslut hvarken strider emot det Allmänna
bästa eller emot Grundlagen, hemställer
jag ytterligare, om icke Ridderskapet och Adeln
skulle vilja uti samma beslut sig förena.
Jag får dessutom tillägga, att det är en stor
skillnad emellan Assignations-rätten på Riksens
Ständers Bank, och den som här är i
fråga på Enskilta crediten. På den förra erhåller
man ingen Assignations-rätt, utan motsvarig
insättning af mynt, men den sednare
grundar sig icke på någon insättning. Då här
i landet är brist på Rörelse-Capital, tror jag
att Åssignerings-rätten är nödvändig och nyttig;
men enär misscredit ännu äger ruin, beli
öfver man icke frukta att Assignerings-rätten
blir för vidsträckt, emedan en Assignation
visst icke emottages af någon, om icke ulgifvaren
är personligen känd för redlighet och
vederhäftighet, eller ock för öfvercomplett,
säkerhet.
Herr von Hohenhauseny Michaelr Jag
skall ej ingå uti betraktande af det Financiella
och Stats-Oeconomiska afseendet af denna
fråga. Den har blifvit afgjord af Riksens
Ständer, och underställd Kongl. Maj:ts sanction,
men Konungen har förkastat Riksens
Ständers beslut, samt gillat den åtgärd Rid
-
ai4
Den 21 December f. m>
derskapet och Adeln åt frågan lemhat. Pen
siste värde Talaren har sagt, att en ny Lag
ej kan af Riksens Ständer utan Konungens
samtycke utfärdas, äfvensom att Konungen
icke äger att stifta Lag utan Ständernes hörande;
men han har ändock trott att något
hinder icke låg i vägen derföre, att ju icke
ifrågavarande Lagförslag, angående Enskiltes
Assignérings-rätt, kunde lill Konungen öfverlennes,
med anhållan, att Han täcktes vidtaga
de modificationer, som kunde anses behöflige,
för att intill nästa Riksdag blifva gällande.
Enligt 87 §. i Regeringsformen är det
icke Riksens Ständer tillåtit, att uppdraga åt
Konungen att emellan Riksdagarne stifta Lag.
Det måste ske under Riksdagarne, emedan
nämnde §. stadgar, att då Riksens Ständer
öfverenskomma om någon ny Lag elier om
gammal Lags upplräfvande eller förändring,
skola de aflemna förslaget derom genom Talemännen
till Konungen, som inhemte StatsRådets
och Högsta Domstolens tanka deröfver,
och, sedan Han sitt Beslut fattat, kalle
Riksens Ständer på Riks-Salen att antingen
emottaga Dess samtycke tili deras åstundan,
eller afhöra Dess skäl att det vägra. Det synes
mig således vara constitutions-vidrigt, att
till Konungen öfverlemna Riksens Ständers
rätt att besluta i Lagstiftningsväg, hvadan jag
anhåller, det Ridderskapet och Adeln icke
mätte instämma uti Bonde-Ståndets inbjudning,
utan endast lägga Protocolis-Utdraget
till handlingarne.
Den ai December f. m.
Herr Rosenblad: Då, i anseende till Riksdagens
annalkande slut, denna sak lärer komma
att förfalla, anhåller jag att denna allmänna
fråga, som nu för första gången är inkommen,
må, enligt 49 §• Riksdags-Ordningen, få
än vidare ligga på bordet tili nästa Plenum;
hvarförutan jag yrkar att Stats- Banco- och
Lag-Utskottens ifrågavarande Betänkande må
bifallas, eller ock i annat fall äfven ytterligare
blifva hvilande på bordel.
Herr nion Hartmansdorffj August: Jag
får så mycket heldre förena mig i den anhållan,
som af Herr Rosenblad blifvit gjord,
att denna fråga må hvila på bordet till nästa
Plenum, som det varit mig oväntadt, att ett
mål, hvilket redan blifvit afgjordt, å nyo framställes
till öfverläggning, då trumpeten skallar
utanför våra murar, för att tillkännagifva oss
det våra Riksdagsförrättningar upphöra.
Herr Munck af Rosenskjöld: Jag får i afseende
på hvad Herr von Hohenhausen yttrat,
anföra, det jag instämmer med honom deruti
att Konungen icke äger att utfärda någon ny
Lag emellan Riksdagarne, då ej Riksens Ständer
deröfver förut blifvit hörde, och det är
1‘ust derföre, som jag tror att Riksens Ständer
>öra öfverlemna denna fråga till Konungen,
på det att Han må kunna uti densamma utfärda
en Författning, som blir gällande intill,
nästa Riksdag. —• Samme Ledamot och Herr
von Hartmansdorff hafva, då frågan förevar
om de af Stora Sjö-Tullen inflytande Bevill
-
Den 21 December f. m.
ningsmedel, yrkat att åt Konungen skulle öfverlemnas
att, efter ornständigheterne, i vissa
delar, lioja och sänka Tullen. Detta är åtminstone
ett bevis derpå, att de då erkände,
att Riksens Ständer kunde öfverlemna åt Konungen
att stifta Lag. För öfrigt och när
Herr Rosenblad och Herr von Hartmansdorff'
begärt, att denna fråga må hvila på bordet,
hoppas jag att den icke kommer att hvila
längre än till i eftermiddag, ty om frågan ej
då får förekomma utan skall hvila till nästa
Riksdag, så är det, efter min öfvertygelse,
olagligt.
Herr von Hohenhausen: Jag vill blott upplysa,
att det är en stor skillnad emellan att
stifta en Civil- och Criminal-Lag, och att antaga
en Assignations-Lag, som Riksens Ständer
föreslagit. Hvad åter beträffar frågan, huruvida
detta ärende skall hvila på bordet, så,
enär sådant blifvit begärt, lärer det icke kunna
förnekas; och ehuru jag tror, att detta ärende
icke vidare behöfver komma under Ridderskapets
och Adelns öfverläggning, då det
en gång är vordet afslaget, anser jag mig likväl
böra erindra, att det icke kan förekomma
i eftermiddag, emedan då ej är något nytt
Plenum, utan endast ett fortsatt. Att detta
ärende således skall hvila till nästa Riksdag,
lärer säga sig sjelft, emedan det å nyo blifvit
så sent väckt, att Riksdags-trumpeten skallar
' till Riksdagens afslutande, och i och med detsamma
anses frågan vara afslagen.
Den 21 December f. m.
Herr Munck af Rosenskjöld: Jag kan ej
instämma deruti, att örn denna fråga kommer
att hvila till nästa Riksdag, densamma derföre
skall anses vara afslagen. Frågan kan ej förekomma
vid nästa Riksdag på annat sätt, än
genom en ny motion, men icke kan den anses
afslagen, för det Riksens Ständer ej medhinna
i hela dess vidd granska densamma.
Herr Rosenblad: Jag vill blott nämna att
förhållandet blir enahanda, om frågan hvilar
till nästa Riksdag, elier om Ridderskapet och
Adeln afslår densamma.
Herr Grefven och Landt-Marskalken frågade,
om Herr Rosenblad önskade, att både
Stats- Banco- och Lag-Utskottens förevarande
Utlåtande och äfven Bonde-Ståndets ProtocollsUtdrag
sktdle hvila på hordet till nästa Plenum.
Herr Rosenblad: För att lättast komma
ifrån alia disputer, var det verkeligen min
begäran, att så väl Utskottens i frägavarande
Betänkande, sorn Bonde-Ståndets ProtocollsUtslag
skulle hvila på bordet till nästa Plenum,
och hvaruti Herr von Hartmansdorff
äfven instämde.
Herr Grefven och Landt-Marskalken förklarade,
att den af flere Ledamöter sålunda
gjorde anhållan, att Utskottens Utlåtande och
Bonde-Ståndets Protocolls-Utdrag måtte ytterligare
hvila på bordet tili nästa Plenum, icke
kunde, enligt 4 9 §• Riksdags-Ordningen, för
-
218
Den 21 December f- mi
Företogs till pröfning den af Herr Treffenberg
C. G. sistledne gårdag väckte fråga,
om lämpligaste sättet, på hvilket RiddarhusUtskottet
borde meddela Riddarhus-Directionen
de Ridderskapets och Adelns beslut, hvilka
skulle lända Riddarhus-Directionen till efterrättelse.
Herr von Hohenhausen, Michael: För
min del anser jag den af Herr Treffenberg
väckte fråga ej böra föranleda till någon förändring
uti hvad hittills varit brukligt, nemligen
att genom Protocolls-Utdrag öfverlemna
den nya Instructionen till de af Ridderskapet
och Adeln utsedde Riddarlius-Directeurer. —
Alla andra dem rörande beslut, som Ridderskapet
och Adeln fattat, emottager Directionen
vanligen genom Protocolls-Utdrag, och
jag vet således icke, hvarföre man vid öfverlemnandet
af Instructionen skall annorlunda
sig förhålla. Jag anser derföre den föreslaglie
ceremonien vara alldeles öfverflödig.
Herr Rosenblad: Såsom Ledamot af Riddarhus-Utskottet
skulle det visserligen vara
artigt nog, att få i sittande Utskott öfvervara
Instructionens högtidliga öfverlemnande till
Hans Excellence Herr Grefven och Ordföranden
samt öfrige Riddarhus - Directionens
stående Ledamöter, men då en sådan ceremoni
är både obruklig och Öfverflödig, så instämmer
jag till alla delar uti hvad Herr
von Hohenhausen tillstyrkt.
Den 21 December f. m.
219
Herr Grefven och Landt-Marskalken hemställde,
om icke Ridderskapet och Adeln fann
lämpeiigt, att alla Ridderskapets och Adelns
beslut måtte hädanefter som hittills, endast
genom Protocolls-Utdrag från Riddarhus-Utskotlet,
Riddarhus-Directionen meddelas.
Ropades Ja.
Herr Grefven och Landt-Marskalken tillkännagaf,
att Plenum lomme klockan \ till 7
i eftermiddag att fortsättas.
Upplästes ett från Riddarlius-Utskottet
inkommit, så lydande Memorial:
(Se Bilagan N:o 1.)
Grefve Cronhjelm, Polycarpus: Enligt
formen borde väl detta Memorial hvila på
bordet till nästa icke fortsatta Plenum; men
då det möjeligen kan föranleda till någon ny
åtgärd för Riddarlius-Utskottet, och de andre
Riks-Stånden derigenom icke förnärmas, så
anhåller jag, att detsamma nu genast må företagas
till pröfning.
Herr Grefven och Landt-Marskalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln önskade, att
nu genast- företaga Riddarhus-Utskottets ifrågavarande
Memorial till pröfning och afgörande.
Ropades Ja.
Den 51 December f. m.
Friherre CederströmJacob: Ja g kan ej
med Riddarhus-Utskottet instämma deruti, att
Ridderskapet och Adeln skulle till Kongl.
Maj:t låta afgå en sådan skrifvelse, att, om
Kongl. Maj:t icke ville sanktionera hela den
af Ridderskapet och Adeln föreslagne nja redaction
af Riddarhus-Ordningen, Kongl. Maj:t
då täcktes tillåta, att den gamla RiddarhusOrdningen
linge fortfara att vara gällande.
Våra Grundlagar stadga, att Riddarhus-Ordningen
skall behandlas på det sätt, att då
förslag till ändring göres, skall det underställas
Konungens sanction, och när Konungen
medgifver ändringen, sä är det Lag, men om
Konungen afslår det understäidte förslaget,
blifver det gamla gällande. Således och då
Riddarhus Utskottet icke gittat uppgifva, att
någon af de utaf Kongl. Maj:t sanctionerade
§. står i stridighet med de §. §. som äro
i den gamla Författningen, synes det mig vara
klart, att hvad Kongl. Maj:t fastställdt af
det nya förslaget i Riddarhus-Ordningen,
redan liar kraft af Lag, och bör derföre blifva
utfärdadt, men då Kongl. Maj:t uti Dess
Nådiga Skrifvelse tillika gifvit tillkänna, att
Kongl. Majrt ej medhunnit granskningen af
Ridderskapets och Adelns hela förslag, ser jag
ej något hinder derföre, att genom en ny skrifvelse
till Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
det Han täcktes å nyo företaga pröfning
af Ridderskapets och Adelns förslag, samt derefter
låta utfärda Författning i de delar af
förslaget, som Konungen antager; men att begära,
att den gamla Riddarhus-Ordningen må
Den 2i December f. mi
fortfara att vara gällande, i händelse Kongl.
Maj:t ej vill sanctionera hela nya Förslaget,
finner jag vara i formen olämpligt, och det
är ej eller en artig framställning, emedan
Kongl. Maj:t är obetaget, att på Ridderskapets
och Adelns Förslag antingen svara ja ellei; nej.
Herr Rosenblad, Bernhard: Jag har med
Riddarhus-Utskottet instämt i den tankan, att 52
§. i Riddarhus-Ordningen icke lägger något
hinder i vägen, att ju icke Konungen kan, efter
Riksdagens slut, granska Ridderskapets och
Adelns Förslag till en ny Riddarhus-Ordning,
men jag har ej kunnat instämma med Utskottet
deruti, att i den föreslagna underdåniga
skrifvelsen till Konungen anhålla, att, i händelse
Hans Maj:t ej fann för godt att sanctionera
allt hvad Ridderskapet och Adelil i
den nya Riddarhus-Ordningen föreslaget, den
gamla då mätte fortfara att i sin hela vidd
vara gällande, emedan detta helt och hållit
strider emot nyss åberopade §. i RiddarhusOrdningen,
som lyder sålunda: Skulle Riddarhus-Utskottet
finna någon ändring uti eller
tilläggning till denna Riddarhus-Ordning nödig,
eller väckes fråga derom in Pleno, hvilken
då alltid till Utskottet remitteras bör,
äige Utskottet att derom öfverlägga, och med
sitt Betänkande till Ridderrkapet och Adeln
inkomma. Fattar Ridderskapet och Adeln, med
anledning deraf, sitt Beslut till någon ändring
eller tilläggning, öfverlemnas samma Beslut
till Konungens stadfästelse och blifver, derest
en sådan vinnes, vid nästföljande Riksdag
222 Den 21 December f. m»
gällande. Varder under varande Riksdag, på
det sätt 82 §. Regeringsformen om förmäler,
någon sådan ändring, uti Grundlagarne an~
tagen, som, för uppfyllande af föreskriften,
uti 12 §. af Riksdags-Ordningen, gör en derefter
lämpad ändring i vissa delar af Riddarhus-Ordningen
nödvändig, bör en sådan ändring
af Riddarhus-Utskottet skyndsammeligen
föreslås, och, af Ridderskapet och Adeln godkänd,
till Konungens stadfästelse öfverlemnas.
Således, i kraft af ofvanstående §. och 12 §.
i Riksdags-Ordningen, blifva de beslut, som
Ridderskapet och Adeln till förändring af
Riddarhus-Ordningen fattat och till Konungens
stadfästelse öfverlemnat, så snart denna
stadfästelse vinnes, verkeligen grundlags-enligt
antagne förändringar, som från början af nästa
Riksdag till efterlefnad lända, och endast,
på det sätt nämnde §. stadgar, genom Konungens
samt Ridderskapets och Adelns förenade
Beslut kunna åter upphäfvas. Det betingande
att i bela sin vidd få den nya Riddarhus-Ordningen
antagen, eller i motsatt fall
få bibehålla den gamla, öfverensstämmer hvarken
med Grundlagens och Riddarhus-Ordningens
föreskrifter, eller påkallas af något behof.
Ty utan den nödiga ordningens brytande
skulle möjligen Hans Maj:t kunna för godt
finna, att bifalla vissa af de föreslagna nya
sladgarne, såsom t. ex. om Electors-valen,
om Förmyndares uteslutande från rättigheten
att utfärda fullmakt m. fl. utan att derföre
behöfva godkänna andra med dessa intet sammanhang
ägande föreskrifter, såsom om slägt
-
Den 21 December f. mt 22j
leders beräkning, om contra-propositioners uppställande
m. fl.
Jag får derföre föreslå följande proposition:
Att Ridderskapet och Adeln måtte hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att, då
Kongl. Maj:t i Nåder förklarat Sig icke hafva
medhunnit granskningen till hela dess vidd
af det underdåniga Förslag till en ny Riddarhus-Ordning,
Ridderskapet och Adeln vid innevarande
Riksdag i underdånighet afgifvit,
och Ö2 §:s nu gällande Redaction icke utsätter
någon tid för afgifvandet af Kongl. Maj:t
Sanction å de förändringar i Riddarhus-Ordningen
Ridderskapet och Adeln antager, Kongl.
Maj:t i Nåder täcktes innan nästa Riksdag
pröfva den del af det inlemnade Förslaget,
sorn ännu icke hunnit undergå någon granskning,
samt derefter låta utfärda den nya Riddarhus-Ordningen,
sådan den, genom Ståndets
antagande och Kongl. Maj:ts Nådiga Sanction,
till efterlefnad från och med nästa Riksdags
början i öfverensstämmelse med ofvannämnde
52 §. blifvit förändrad.
Grefve Cronhjelm: Jag har förut en gång
haft tillfälle, att yttra, det jag anser att den
föreskrift, som finnes i 12 §. af Riksdags-Ordningen,
att Riddarhus-Ordningen hör vara i
öfverensstämmelse med Grundlagarne författad,
är en nödvändig controll, på det att
Riddarhus-Ordningen icke kommer att stå i
strid med Grundlagarnej och jag kan derföre
224 Den 21 December f. m>
ej annat finna, än att Konungens sanction af
allt, hvad som ej rörer Adelns representation,
endast är en formalitet; men oberoende af
detta raisonnement, skall jag anhålla, att få
göra några anmärkningar vid hvad som här
blifvit yttradt. En värd Ledamot har upjiehållit
sig vid det olagliga, sorn skall ligga i
formen af den föreslagna skrifvelsen till Konungen;
men mig må tillåtas dervid anmärka,
om det är Öfverensstämmande med formen
att hvarken alslå eiler gilla ett Förslag, utan
uppskjuta det samma. Detta sednare sättet,
ellef att uppskjuta, finnes icke' omtäladt i 02
§. Riddarhus-Ordningen, men väl att gilla eller
afslå. Man må invända, huru mycket man
vill, att de §. §. som af Konungen blifvit antagne
i den nya Riddarhus-Ordningen, ej stå
i strid med de §. §. i gamla Riddarhus-Ordningen,
som icke blifvit förändrade, så skall
ändock hvar och en, sorn läser dem,' finna,
att Redaclioncn är förändrad, och alt vissa
grunder eller principer uti den nya Riddarhus-Ordningen
äro antagne, som ligga i strid
med den gamlas. Jag hade derföre tro.dt, att,
då Konungen tillkännagifvit för Ridderskapet
och Adeln, att Han ej medhunnit företaga
pröfningen af det Förslag till en ny Riddaihus-Ordning,
som Ridderskapet och Adeln till
Konungen öfverlemnat, och då 5a §. i samma
Riddarhus-Ordning icke utsätter någon tid för
en dylik Konungens pröfning, en underdånig
anhållan hos Konungen borde göras, det Han
täcktes företaga en sådan pröfning, och i
händelse
Den su December f. m.
händelse af bifall till Förslaget låta promulgera
detsamme, eller i motsatt fall vid nästa Riksdag
för Ridderskapet och Adela gifva tillkänna
skälen för afslaget. Jag anser pröfningen af
det hela vara en oundgänglig akt, och derföre
tror jag att de af Konungen gillade §. §.
i den föreslagne nya Riddarhus-Ordningen nn,
och intill dess Konungen gVanskat hela förslaget,
icke kunna anses såsom antagne. Så-,
dant är beslutet, som Riddarlius-TJtskottets
Memorial innefattar, och jag tror att det är
riktigt om det än ej bär stämpel af den här
åberopade artigheten, hvilken jag för min del
anser i constitutionelle förhållanden vara alldeles
olämplig.
Herr Rosenblad: Hvad Grundlngarne eller
i öfverensstämmelse med dem antagna
Stånds-Ordningar stadga, står ej, såsom en
värd Ledamot synes tro, för en tom ceremonis
skuld, utan till allmän efterlefnad. Vi
hafva haft exempel derpå, alt Konungen godlynt
en del af ett förslag till en ny Riddarhus-Ordnkig,
och förkastat en annan del
af samma förslag; men vi böra icke förmoda,
hvad vi sakna exempel utaf, att Konungen
antager en §., och ogillar en annan §.,
om dessa skulle stå i oundgängligt samband
med hvarandra; Och då nu, i afseende pä
den föreslagne nya Riddarhus-Ordningen, något
sådant ej inträffat, vet jag icke, hvarföre
man ej i öfverensstämmelse med Gruncllagarnes
föreskrifter, vill åtnöja sig med de beslut
Ridd. o. Ad. Prat. XI. Band. a. Afd. i5
22.6
Den 21 December f. m.
Konungen fattar, helst Han i alla fall äger
rätt att i allo eller till vissa delar bifalla eller
afslå, på sätt Honom godt synes, och
hvarå vi håfve flera exempel så väl rörande
vårt Stånds serskildta Ordningslag, som Rikets
Grundlagar.
Friherre Cederström: I anledning af hvad
Grefve Cronhjelm yttrat skall jag anhålla, att
få fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på den stora skillnad, som är i förhållandet
med förändringar i Grundlagarne
och Stånds-Ordningen. Om det skulle falla
Constitutions-Utskottet in, att inkomma med
förslag till en fullkomlig förändring af Grundlagarne,
och hvilket förslag ifrån den ena
Riksdagen h vilade till den andra, och då af
Riksens Ständer antages; Om, säger jag, Constitutions-Utskottet
gjorde detta, men Konungen,
sedan det blifvit öfverlemnadt tili Hans
sanclion, ansåg åtskillige redactionsförbättringar
vara af nöden, och sålunda endast biföll
några §. §. och afslog de öfrige, skulle då
det stadgande gälla, att Riksens Ständer äga
rätt att ingå med en underdånig skrifvelse
till Konungen* deruti de anhålla, att, om Konungen
icke vill antaga hela förslaget, det
gamla i sådant fall skulle fortfara att vara
gällande, samt att Konungen, i händelse af
afslag, täcktes för nästa Riksens Ständer meddela
skälen dertill. Jag känner ej något ställe
i våra Grundlagar, som gifver anledning
dertill, att Konungens pröfning ställes under
Riksens Ständers, men väl tvärtom, eller att
Den 2i December f. m,
227
sedan Riksens Ständer beslutat, Konungen gillar
eller afslår samma beslut. Enahanda förhållande
är det äfven med Riddarhus-Ordningen;
och om det anses för en formalitet,
att Konungen skall sanctionera densamma, så
är den dock högst nyttig, oell äfven laglig,
så länge stadgandet derom> star qvar; och jag
hoppas att Ridderskapet och Adeln på sista
dagen af Riksdagen icke vill åsidosätta lagligheten
i sina åtgärder, samt derföre instämmer
uti det förslag till underdånig skrifvelse till
Kongl. Maj:t, sorn Herr Rosenblad' afgifvit.
Grefve Cronhjelm: Jag beklagar, att jag
icke kan instämma uti Friherre Cederströms
yttrande, emedan jag nödgas på det högsta
bestrida den jemförelse, som af honom blifvit
gjord emellan Grundlagsfrågor och förändringar
i Riddarhus-Ördningen. Konungen
har tillkännagifvit att Han ej medhunnit pröfva
Ridderskapets och Adelns hela förslag till
en ny Riddarhus-Ordning, och sålunda har
Han hvarken bifallit eller afslagit detsamma.
Då ett arbete är i helt fattadt, så ligga derföre
vissa principer till grund, och då Konungen
sagt, att Han af tidens knapphet icke
hunnit att pröfva hela förslaget, så torde, vid
en sådan pröfning, de af Konungen antagne
§. §. i Riddarhus-Ördningen komma att undergå
någön modificalion, i händelse ej hela
förslaget af Konungen godkännes, och af sådan
anledning anhåller jag om bifall å Riddarhus-Utskottets
nu ifrågavarande Memorial;
Det har blifvit af en annan Ledamot Herr Ro
-
228
Den 31 December f. mi
senblad anfört, att Konungen endast skall uppskjutit
pröfningen utaf den återstående delen
af den föreslagne nya Riddarlius-Ordningen;
och att förra Riksdagen lemnar flera praejudicat
derpå, att Konungen antagit en del och
afslagit en annan, del af ett till Hans granskning
utaf Riksens Ständer ofvérlemnadt Lagförslag;
men jag tror, att vi ej äga praejudicat
i en dylik fråga som denna, emedan Konungen
här icke pröfvat förslaget, och det
gör skillnaden.
Herr von Hartmansdorff, August: Ingen
har bestridt, att ju Kongl. Maj:ts sanction erfordras,
för att en ny Riddarhns-Ordning skåll
blifva gällande. Ej eller har någon satt i fråga,
att icke de af Kongl. Maj:t antagne §. §.
uti berörde Riddarhus-Ordning äga kraft af
Lag, och sålunda äro gällande. Men Riddarhus-Utskottet
har trott, att då Ridderskapet
och Adeln i ett sammanhang afgifvit ett förslag
till en förändrad Riddarhus-Ordning, så
borde Ståndet förmoda att de äfven skolat i
ett sammanhang blifva af Kongl. Maj:t pröfvade,
och detta tror också jag hafva varit det
rätta. Att nu höra Friherre Cederström på-'
stå att detta ärende kan uppskjutas lill nästa
Riksdag, förundrar mig, då han i dag åtta dagar
sedan, i frågan om Serskildta Utskottets
Betänkande, yttrade just motsatsen. Antingen
måtte den värde Ledamoten hafva haft orätt
den gången lian fick rätt, eller ock nu. s Skalet,
hvarföre jag önskar, att Riddarhus-Ordningen
må i ett sammanhang pröfvas, är det, att
Den 2i December f. m. 229
grunderne Lora granskas, och icke Llott detaljerne.
Det kan eljest, såsom jag yttrade i
fråga om' Serskildta Utskottets Betänkande,
hända, att man får detaljer, som icke stämma
öfverens med grunderna för det hela. Hvad
Behandlingen af grundlagsfrågor beträffar: så
är med dem ett helt annat förhållande än
här; ty Grundlagarne innefatta så inånga serskildta
ämnen, att hvart och ett för sig, kan
ensamt afhandlas och pröfvas, t. ex. frågor
örn Högste Domstolen, utan att det rörer
Konungens rätt att förläna adelskap; frågor
om Tryckfrihets-Lagen, utan att det rörer
sättet, hvarpå Statsregleringen skall göras o. s. v.
Men sådan är ej händelsen med Riddarhusordningen,
sorn blott innefattar ett hufvudämne,
med sina nära förbundna detailler. Intet
af de väsendtligaste stadganderna uti den
af Ridderskapet och Adeln Konungens sanetion
underställde nya Riddarhus-Ordning, såsom
till exempel om Suppleanter i Utskott,
Bänkmäns och Electorers val med mera, eller
just de föremål, hvarföre ändring i nu
gällande Riddarhus-Ordning påkallades, hafva
af Kongl. Majit blifvit pröfvade. Endast det,
livar.uti förändringarne äro likgiltiga eller mindre
vigtiga, har af Kongl. Majit blifvit godkändt.
Jag tror således, att det, för sakeus
rigtiga behandlings skuld, vöre nödigt i underdånighet
anhålla, det Kongl. Maj:ts täcktes
innan nästa Riksdag, då den nya RiddarhusOrdningen
egenleligen först kommer att beliöfvas,
pröfva den del af det inlemnade förslaget,
sorn ännu icke hunnit undergå nådig
J
230 Den 21 December f. m.
granskning, samt derefter låta utfärda den nva
Riddarhus-Ordningen i sin fullständighet. Skulle
den icke helt och hållit antagas: så synes
mig bättre att den helt och hållet ogillas, än
att det ena eller andra sker blott styckevis.
Tv om Kongl. Majit granskade hela förslaget,
och uppgåfve skälen för dess ogillande, så
kunde Ridderskapet och Adelil vid nästa Riksdag
hafva en ledning, till att rätta sina beslut,
så att de vunne sanction; men likväl få
en v Riddarhus-Ordriing med systehn, hvilket
saknas i den nu gällande. Sedan vi haft så
många öfverläggningar i detta ämne, och äfven
enskildta i närvaro af Konungens Rådgifvare,
så synes Ståndet hafva kunnat hoppas
en annan slutföljd af sitt arbete, än; antagandet
af några mindre betydliga §. §. och omflyttningen
af andra; ty som de alla voro
uppställda i en sj?stematisk ordning, så skall
äfven rubbningen deraf verka menligt på det
helas sammanhang. Här har blifvit sagdt, att
Kongl. Majit, i följd af 5a §. Riddarhus-Ordningen,
kan antaga en del oell förkasta en
annan, af ett förslag till ändring eller tillägg
i Riddarhus-Ordningen, hvilket Ridderskapet
och Adeln till Konungens Nådiga sanction öfverlemnat.
Men ordalagen uti nämnde §1 lyda
sålunda: "Fattar Ridderskapet och Adelil
sitt beslut till någon ändring eller tilläggning,
öfverlämnäs samma, beslut till Konungens
stadfästelse, och blifver, derest en sådan
vinnes, vid nästföljande Riksdag gällande.’3
Här står ingenting om ett partielt antagande
oller förkastande af Ridderskapets och Adelns
Den 3i December f. m.
231
förslag, utan blott om stadfästelsen af ett beslut
eller ock motsatsen, ehvad det är långt
eller kort. Deraf äfvensom af sakens natur
bör ock följa, att det väsendteligaste af ett
beslut aldraminst må förbigås i fråga om
stadfästelse eller förkastande. Derföre anser
jag det ock vara mest ländande till målets
rätta behandling, att bifalla Riddarhus-Utskottets
afgifne Memorial. Man har sagt, att
här vore samma förhållande å Regeringens
sida, att gilla '•eller icke antaga delar af ett
från Ridderskapet och Adeln kommit förslag,
som eljest å Ständernas att göra likaledes med
en proposition från Kongl. Majrt. Men skillnaden
består, såsom hvar och en vet, deruti,
att då Kongl. Majrt framställt någon proposition
lill Riksens Ständer, och de funnit skäl
att deruti göra några ändringar, så återgår
alltid saken till Konungen igen, som kan 0-  gilla alltsammans, i händelse han ej godkänner
ändringarne. Men sådan är ej händelsen
med de förslag, sorn Riksens Ständer öfverlemna
till Kongl. Majrts granskning och stadfästelse;
ty om Konungen ej antager dem i
sin helhet, återfå Riksens Ständer dem icke å
nyo, för alt förklara, örn de äro nöjda med
hvad Regeringen tillagt eller fråntagit. Då
detta just kan vara det väsendteligasle; så är
det naturligt, att Ständernas deltagande i lagstiftningen
skulle kunna tillintetgöras, om Kongl.
Majrt ägde parlielt antaga eller förkasta deras
förslag till författningar. Jag beklagar visserligen
om man, såsom några Ledamöter påstått,
icke iakttagil nog grannlagenhet i detta
Den 31 December f. m.
måls behandling; man vågar tro, att felet icke
ligger på Ridderskapets och Adelns sida, samt
att Utskottets behandling af frågan åtminstone
år den rätta, hvilket är hufvudsaken.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Det kunde
väl synas lämmeligen likgilltigl, anlingen
Ridderskapet och Adeln bibeholle den nu gällande
Riddarhus-Ordningen, sådan den är,
eiler an toge så mycket af den föreslagna nya,
som Konungen godkändt, emedan de nu sanctionerade
§. §. skilja sig ifrån de gamla nästan
endast uti föga magtpåliggande ordställningar.
Det skulle till och med kunna tyckas,
sorn borde Ridderskapet och Adelil så mycket
heldre antaga de sanctionerade §. §. som en
utaf dem, nemligen den innehåller en
väsendtlig och ganska vigtig förbättring, derutinnan
att det olämpliga stadgandet, sorn
Kongl. Majit, vid gamla Riddarhus-Ordningens
sanctioneraftde, tilläde, om förlust af RepresentationsTrätt
för den, som blifvit för nesligt
brott vid domstol tilltalad, uti den nu
sanctionerade §. finnes uteslutet.
Men ehuru vigtig denna förändrig än må
vara, så anser jag likväl den princip vida vigtigare,
att ett af Ständerna uppgifvit Lagförslag
ej kan af Konungen styckevis sanctioneras,
eller ett sålunda stympadt Lagförslag
anses för Lag, innan Ständerna åtminstone
slutligen godkänt sjelfva stympningen. Denna
princip är af aldrayttersta vigt, och tål att
noga begrundas. Den måste sorgfälligt hållas
Den 21 December f. m.
235
i helgd, om man ock för den samma skulle
nödgas uppoffra den omnämnde förändringen
i nide §.
Jag får börja med att förklara, det jag i
Grundlagarne ej funnit annat, än att Lagstiftande
Magten är jemnt fördelad emellan Konung
och Ständer; och salunda är det gifvit,
att om Konungen kunde antaga vissa delar
af ett Förslag, som Riksens Ständer till Hans
godkännande öfverlemnat, så skulle äfven Piiksens
Ständer med förändringar kunna gilla,
hvad sorn Konungen tili deras pröfning framställer.
Jag hemställer, 0111 det är tänkbart,
att en Konung skulle promulgera en sådan
af Ständerna stympad lag? Följaktligen äro
icke heller Ständerna skyldiga att, såsom Lag
erkänna, ett af dem ingifvit, men af Konungen
stympadt, Lagförslag. Det skulle ju kunna
hända, att Förslaget innehölle i vissa §. §.
allmänna stndganden, och i andra högst nödiga
undantag; samt i vissa §. §. pligter, och
i andra rättigheter. Huru skulle nu Lagen
komma att se ut, om lian sanctionerades med
uteslutande t. ex. af undantagen och rättigheterna.
Jag anser det således klart och af
yttersta vigt, att ett af Ständerna uppgifvit
Lagförslag icke kan vinna kraft' af Lag, i händelse
det blifvit endast till en del af Konungen
godkändt, åtminstone icke förr än Riksens
Ständer deröfver blifvit hörde.
I 8n;de §. Regeringsformen stadgas, att
0111 Ständerna Öfverenskommit om någon ny
234
Den 21 December f. m.
Lag eller om gammal Lags upphäfvande eller
förändring, skola de aflemna Förslaget derom
till Konungen, som kalle Riksens Ständer på
Riks-Salen att antingen emottaga Dess samtycke
till deras åstundan_, elier afhöra Dess
skäl att det vägra. Likaledes, att om Konungen
funnit godt, någon Lagfråga för Riksens
Ständer framställa; skola de öfverlemna Konungen
deras svar på Riks-Salen!? om de bi-fallit
Konungens Propositionoch skriftligen genom
Talmännen om de densamma af slagit.
Häraf synes man nogsamt finna, att det af
Konungen eller Ständerna framställda Lagförslaget
anses såsom helgjutet, hvilket icke
kan af den bifallande ma g ten godtyckligt stympas,
utan mäste antingen i hela sin vidd antagas,
eller också alldeles förkastas.
Jag tillstyrker således bifall till Utskottets
Memorial; mindre, för Riddarhus-Orclningens
skull, än egentligen för principens.
Friherre Cederström: Herr von Hart
mansdorff
har behagat framställa ett yttrande
af mig i frågan om Serskildta Utskottet, sorn
skall ligga i strid med det jag i denna fråga
afgifvit. Det må vara Herr von Hartmansdorff
förbehållit, att anse, det Ridderskapet och
Adeln ej fattat sitt beslut i denna fråga; men
likväl är det ett factum, att beslutet är tagit,
och att detsamma blifvit understäldt Konungens,
sanction, samt att Konungens svar, i anledning
deraf, till Ridderskapet och Adeln ankommit.
Jag kan ej sammanpara detta för
-
Den ai December f. m.
hållande med Herr von HartmansdorfFs anförande,
men erkänner detsamma, så att vidare
vederläggning torde vara öfverflödig. Det har
blifvit af’ en annan Ledamot sagdt, att principen
här egentligen skulle afses, eller huruvida
Konungen skall äga rätt, att endast till
en del antaga ett Förslag, sorn af Riksens
Ständer blifvit till Hans sanction öfverlemna,dt;
och om i slikt fall icke Ständerne jemväl
skulle vara tillåtit, att styckevis godkänna ett
af Konungen till dem öfverlemnadt Förslag.
Den värde Ledamoten torde påminna sig, att
hvarje Riksdag bär vittne om sådana händelser,
då Konungen ej sanctionerat hela Förslaget.
Det är tydligt att Riksens Ständer
icke kunna vara bundne vid ett helt Lagförslag,
som af Konungen blifvit framstäldt
till deras pröfning, helst det icke är gärna
möjligt, att kunna uppgöra något sådant, som
icke tål någon jemkning, utan är det Riksens
Ständer äfven obetagit, att antaga en del, och
förkasta en annan del deraf. Således kan
frågan ej vara annan här, än om de utaf
Konungen gillade §. §. uti den af Ridderskapet
och Adeln till Hans granskning framställde
nya Riddarhus-Ordning skola blifva
gällande; och då Grundlagen innehåller, att
hvad Konungen gillat, är Lag, så är det ju
äfven tydligt, att dessa §. §. såsom ' sådana
skola efterlefvas; men att hos Konungen anhålla,
att, intill dess Han hunnit pröfva den
del af det återstående Förslaget, som ännu
icke hunnit undergå Nådig granskning, Han
täcktes uppskjuta utfärdandet af de §. §. i
236
Den 21 December f. m.
samma Förslag, som Han redan sanctionerat,
anser jag vara alldeles orätt, hvadan jag ännu
en gång anhåller, att få förena mig uti den
proposition, som Herr Rosenblad föreslagit.
1
Herr Rosenblad: Grefve Cronhjelm har
fullkomligt rätt deri, att jag instämt med Utskottet
och den värde Grefven deruti alt anse,
det Konungen icke afslagit den del af nya
Riddarhus-Ordningen, Hans Maj:t förklarat sig
icke hafva medhunnit att granska, utan att en
slik granskning, för.hvilken ingen tid finnes
utstakad, ännu återstod. Jag har också förenat
mig med Utskottet uti att tillstyrka en
underdånig adress till Konungen med anhållan,
det Hans Maj:t täcktes pröfva den återstående
delen;'men deri skiljer jag mig från
Utskottet, att jag föreslagit,\ det nämde adress
måtte åtföljas af den begäran, att de §. §. sorn
dels redan erhållit, dels efter den nya granskningen
kunna erhålla Nådig sanction, mätte
förklaras från och med nästa Riksdag gällande,
utan det af Riddarhus-Utskottet föreslagna
lagstridiga villkor af ett oinskränkt bifall
till alla de förändringar, Ridderskapet och Adeln
antagit. I afseende på den tydning, en
värd Ledamot velat gifva 5a §. RiddarhusOrdningen,
anhåller jag att derur få uppläsa
några ord. Der står: "- - fattar Ridderskapet
och Adeln sitt beslut till någon ändring
eller tilläggning, öfverlennäs samma heslin
till Konungens stadfästelse och blifver,
derest en sådan vinnes, vid nästföljande Riksdag
gällande - Utaf detta stadgande har
Dm 31 December f. m. 237
elen värde Ledamoten trott, att med ordet
ändring skulle förstås, att Konungen icke kunde
partielt eller paragrafvis utan endast i massa
pröfva och antaga ett af Ridderskapet och
Adeln till Hans stadfästelse öfverlemnadt förslag.
I denna händelse skulle äfven samma
förhållande äga rum vid Grundlagsförändringar,
enär enahanda ord igenfinnas i 81 §. Regeringsformen,
som innehåller: Blifva då alla
Riks-Ständen om ändringen ensej öfverlemne
de förslaget derom till Konungen, genom
deras Tale män, med begäran, att Konungen
ville sitt bifall dertill gifva. Konungen, inhämte
hela Stats-Rådets tankar deröfver, tage
sedan sitt beslut, och meddele Riksens
Ständer å Riks-Salen sitt samtycke, eller ock
de orsaker, för hvilka Han icke samtycker
till deras åstundan. Skulle nu med ordet
ändringen förstås all ändring, så skulle Konungen
ej kunna Bifalla en §. och afslå-en
annan uti ett af Riksens Ständer till Honom
öfverlemnadt förslag till Grundlagsändringar,
men erfarenheten till och med under denna
Riksdag visar, att Konungen opåtalt utöfvat
en sådan rätt. 1— En annan värd Ledamot
har med åberopande af 87 §. Regeringsformen
sökt visa, att Konungen, lika så litet som
Ständerne, äger att styckevis antaga eller förkasta
ett afgifvit Lagförslag, men den värda
Ledamoten har förgätit fästa sin uppmärksamhet
derpå, att sjelfva de ceremonier för Konungens
bifall eller afslag, han sjelf anfört,
visa, att denna §. icke äger någon gemenskap
med Riddarhus-Ordningen. Enligt dess bok
-
238
Den 21 December f. m.
statliga ordalydelse, handlar nämnde §. endast
om Allmän Civil- och Criminal- samt KyrkoLagj
hvars förändring eller upphäfvande fordrar
Konungens och Riksens Ständers (^samtlige
Riks-Ståudens, eller åtminstone deras PIuraiitets)
samtycke. Riddarhus-Ordningen deremot
är en enskildt Lag för Ridderskapets
och Adelns Representation och Ordningen vid
deras sammanträden, en Lag, som med de
förbehåll 12 §. Riksdags-Ordningen föreskrifver,
genom Konungens samt Ridderskapets och
Adelns öfverensstämmande beslut kan, på sätt
dess 5a §. stadgar, ändras. Enligt 83 §. Re,
gerihgsformens stadgande om Grundlagarnes
hokstafliga icke godtyckliga tillämpning, äro
således alla slutsatser, hem tade från 87 §. Regeringsformen,
här oanvändbara. — Man har
talat om systemets rubbning, så vida vissa
delar af den Riddarhus-Ordning vi föreslagit,
kunde antagas, under det att aildra förkastades.
Det är visserligen sanni, att RiddarhusOrdningen,
så väl som Grundlagarne, utgör
ett helt, men detta hela består af delar (serskildta
Stadganden, Paragrapher, Momenter'),
hvilka hvar för sig utgöra serskildta helheter,
som efter förändrade förhållanden, och ökad
kännedom af behofven, kunna ändras, utan att
derföre systemet i det stora hela undergår
någon rubbning. Våra Lagstiftare, som insett
detta, hafva också tillåtit partiella ändringar
af våra Grundlagar, men för att verka, att
dessa ändringar måtte blifva frukten af den
mogna opassionerade pröfningen, hafva de för
sådane ändringar fordrat tiderymden af 2tne
Den 21 December f. m.
239
Riksmöten, samt Konungens och samtliga RiksStåndens
bifall. De hafva tilltrott Rikets Lagstiftande
Corpser, Så väl Regeringen som Riksstånden,
nog sundt omdöme, och frihet från
barnsliga ingifvelser, för att ej befara möjligheten
af ett stadgandes antagande, under det
att ett annat dermed oundgängligt förbundit
blefve förkastadt, och hittills har detta Svenska
Grundlagens Stiftares förtroende till Sveriges
Konung och Ständer icke blifvit svikit,
och ej eller lärer det framdeles blifva det.
Då Riddarhus-Ordningen i sig upptager en
vigtig del af Rikets constitutionella stadga liden,
nemligen Adelns representationsrätt, så
har den äfven för de ändringar, den kunde
komma att undergå, fordrat Konungens och
Adelns förenade samtycke, och stadgat, att
de först vid påföljande Riksdag blifva gällande.
Yid innevarande Riksmöte har Ridderskapet
och Adeln i laglig ordning beslutat
vissa ändringar i Riddarhus-Ordningen, äfven
som för godt funnit, att, då denna var sammansatt
af ganska olikartade delar, afdela den
i atne delar, hvarigenom flere §. §. erhållit
en annan nummerordning. ' På detta sätt har
den såkallade N/a Riddarhus-Ordningen uppkommit,
hvilken på samma sätt, som förhållandet
var med de vid tvenne föregående
Riksdagar antagna N/a Riddarhus-Ordningar,
endast är den gamla, med en något ändrad
uppställning, och med förändringar samt tillägg,
hvilka i enlighet med 5a §. blifvit antagna,
och enligt samma §. kunna af Konungen
både sanctioneras, och icke sanetioneras.
240
Den 21 December f. m.
Men de ändringar, Konungen dels redan godkänt,
dels på vår underdåniga anhållan framdeles
kan godkännas, blifva efter oftanämnde
§. från och med nästa Riksdags början integrerande
delar af Riddarhus-Ordningen, som
endast i laglig ordning kunna åtefupphäfvas.
Jag anser således en sådan inskränkning af
Konungens Höga Rätt att antaga föreslagna
ändringar i Riddarhus-Ordningen, som Riddarhus-Utskottet
åsyftat, för lagstridig, och ett
praejudicat af yttersta våda, då genom dess
tillämpning på Grundlagarne, betydligen skulle
nedsättas Konungens för dessas orubbliga
fortfarande lif så vigtiga prerogatif, att genom
sitt bifall gifva kraft åt de ändringar, samtliga
Riks-Stånden kunde anse tidens behof kräfva,
och genom sitt veto förekomma dem, som
ännu saknade den mognare pröfningen. Men
äfven om det af Riddarhus-Utskottet föreslagna
villkor icke vore lagstridigt, skulle jag ej
tillstyrka dess bifall. Ålla de ändringar, vi i
denna nya RiddarhnS-Ordning föreslagit, äro
ju våra egna beslut, tillkomna efter förutgången
mogen granskning och öfverläggning.
Att de icke stå i det oskiljaktiga samband
med hvarandra, att den enas antagande ovillkorligt
fordrar de andras, har jag i ett förutgående
yttrande visat, utan att någon ens försökt
vederlägga mig. Vi lära således önska,
att så stor del af dem, sorn möjligt är, erhåller
den sanction, hagarne föreskrifva, för
att vinna gällande kraft. Böra vi då handla,
som stickna barn, hvilka om de ej få allt,
hvad
Den 21 December f. m.
241
livad de begära, förkasta äfven hvad de kunna
erhålla? Nej detta vore icke öfverensstämmande
med det lugn och den värdighet, sorn
utmärker Sveriges första Riks-Stånd, och bör
således icke kunna befaras. Med stöd af allt
hvad jag anfört, får jag förnya min anhållan
om proposition, sådan jag tagit mig friheten
föreslå den.
Herr Cederschjöld: Friherre Cederström
har ganska riktigt påmint, att Riksens Ständer
aga rätt, att pröfva och förändra vissa delar
af Lagförslag, som från Konungen till dem
blifva öfverlemnade; men jag torde derjemte
få erinra, att Konungen sedan äger att pröfva,
huruvida Han vill godkänna det ändrade Förslag,
som från Riksens Ständer sålunda återkommit.
Och då jag ej kan tro att Konungen
äger i Lagstiftningen, annan eller större magt
än Riksens Ständer, med undantag blott af
promulgationen; så måste äfven de på sin sida
äga rätt, att i händelse ett af deni afgifvit
Lagförslag blir af Kongl. Majrt stympadt, få
yttra sig, huruvida de erkänna ett slikt stympverk
för Lag, innan detsamma kan såsom
verklig Lag anses.
Grefve von Schwerin, Fredric Fogis laus;
l)å jag vid Riksdagens början fästade Ridderskåpets
och Adelns uppmärksamhet på bristerna
uti vår Riddarhus-Ordning, uppgal’ jag äfven,
hvaruti de hufvudsakligast, i min tanka, bestodo,
nemligen deri, att stadgandena, heträfRidd.
0. Ad. Prot. XI. Band. 3. Afd. 16
Den ai December f. m.
fande adeliga värdigheten, voro sammanbiande
med föreskrifterna för utöfningen af Riksdagsmanna-rättigheten.
Jag föreslog, att, till förekommande deraf,
Riddarhus-Ordningen borde delas i tvenne
serskildta stadganden.
Den förra, innefattande föreskrifterna rörande
Adeiiga värdigheten och Adelsmannens
rättighet att blifva Folksrepresentant, bör, såsom
en lagstiftnings-åtgärd, underställas Konungens
pröfning, och sedan erhålla Dess sanction;
den senare, innefattande föreskrifterne för
Riksdagsmanna-rättighetens utöfning, grundar
sig på Riksdags-Ordningen, och behöfver icke
å nyo underställas Konungens pröfning.
Det synes, att denna tanka foresväfvat
Redacteurerne af en gällande Riddarhus-Ordliing,
emedan 5a §. stadgar att
derest Ridderskapet och Adeln skulle finna
någon ändring eller tilläggning nödig, så
skulle beslutet derom anmälas för Konungen,
och Dess stadfästelse derå sökas, då förändringen,
i händelse stadfästelse]! vunnes, vid
nästföljande Riksdag blefve gällande; .
samt att
i händelse någon sådan ändring i Grundlagarne
komme att göras, som, för uppfyllandet
af föreskriften uti 12 §. af Riksdagsordningen,
gjorde en derefter lämpad än
-
Den 31 December J. m.
dring 1 vissa delar af Riddarhus-Ordningen
nödvändig, så borde en sådan lindring af
Riddarhus-TJtskottet skyndsamligen föreslås,
och af Ridderskapet och Adeln godkänd,
till Konungens stadfästelse Öfverlennias.
Ilär svnes ju tydligen, huru felagtigt Rid-*
dårhus Ordningen är construerad; en ändring
i Grundlagen, som icke kail äga rum utan
Ständernas och Konungens sammanstämmande
bifall, bestämmer ju en motsvarande ändring
1 Ridderskapets och Adelns Ståndsordning,
och denna af Grundlagen påkallade ändring
hör icke för andra gången komma under Konungens
pröfning, eller för andra gången behöfva
Dess stadfästelse,
Riddarhus-TJtskottet liar också i sina tvenne
Så Väsentligen skiljagtiga delar, fördelat
sitt Förslag till en ny Riddarhus-Ordning,
lnen man har underlåtit att uti den underdåniga
skrifvelse, seni beledsagade Förslaget,
fästa Konungens uppmärksamhet på det egentliga
skälet, som föranledt Ridderskapet och
Adeln att önska en alman Riddarhus-Ordning,
Jag vill minnas, att under discUssionen
öfver detta ämne, jag äfven nämde, att uti
skrifvelse!! till Konungen motiverna för föi*-  ändringen borde uppgifvas. Hade detta skett,
så hade Konungen funnit Sig i tillfälle att
pröfva, huruvida sjelfva ideen, som legat till
grund för den önskade förändringen, kunde
förtjena Nådigt afseende.
244
Den 21 December f. m.
Jag instämmer derföre gerna uti den önskan,
att en underdånig skrifvelse måtte till
Konungen afgå, framställande Ridderskapets
och Adelns anhållan, att, innan en ny Riddarhus-Ordning
utfärdas till efterföljd med de
förändringar, som Kongl. Maj:t täckts sanctionera,
den öfriga delen af den föreslagna nya
Riddarhus - Ordningen, måtte undergå Kådig
granskning; dock anhåller jag, och ur flere
skäl anser jag det för alldeles nödvändigt, att
uti skrifvelsen mätte framställas skälen, hvarföre
Ridderskapet och Adeln företagit en omarbetning
af Riddarhus-Ordningen, att nemligen:
Ridderskapet och Adeln anser de stadganden,
sorn. röra Adeliga värdigheten och A'
delns representationsrätt, böra skiljas från de
stadganden, hvilka angå Riksdagsmanna-rättighetens
utöfvande, såsom gemensamme för alla
Stånden, och redan bestämde af Grundlagarna.
Herr Rosenblad: Jag har ingenting emot
det tillägg, som Grefve von Schwerin nu gjort,
hvadan jag anhåller om proposition i enlighet
dermed, och med mitt förut afgifna förslag.
Herr von Hartmansdorff: Jag vill ytterligare
fästa uppmärksamheten på en omständighet,
som, då jag nyss yttrade mig, måhända
icke blef nog utvecklad, den nemligen, att
då Riddarhus-Ordningen innefattar stadganden,
å ena sidan rörande Ridderskapets och
Adelns rättigheter, och å den andra Regeringens,
så skulle,, om man erkände Kongl. Majrts
rätt att bifalla vissa, jaen afslå andra delar
Den ti December f. m.
24?
af författningen, det vara möjligt, att endast
de §. §. antoges, hvilka syntes fördelaktiga
på Styrelsens sida, men att de åter, som syntes
fördelaktiga på Riddefskapets och Adelns
sida, ogillades. —• Finge man således vid en
förändrad stadga endast göra afseende på den
ena, men icke på den andra contrahentens
förmon, så funnes det ingen jemnvigt dem imellan,
hvilken likväl plägar vara nödvändig
för de ömsesidiga åtgärdernas uppfyllande. —
Det exempel Herr Cederschjöld anfört från
1818 års Riddarhus-Ordning, huruledes Konungen,
då den öfverlemnades till Hans stadfästelse,
låtit införa det, i nuvarande förslag
modifierande, stadgande, att den person, som
vore för nesligt brott under tilltal vid Domstol,
icke får antaga säte och stämma på Riddarhuset,
så länge Utslag i saken icke är
fäldt, bör påminna oss om nödvändigheten
att ett förslag till Riddarhus-Ordning icke
styckevis utan i ett sammanhang pröfvas och
afgöres.
Herr Grefven och Landt-Mcirskalken yttrade,
att Riddarhus-Utskottet uti förevarande
Memorial afgifvit ett förslag till underdånigt
svar å Kongl. Majrts angående Riddarhus-Ordningen
sist aflåtne Nådiga Skrifvelse; Och hade
under discussionen Herr Rosenblad framställt
ett annat förslag, samt Grefve von Schwerin
dervid äfven anhållit om ett tillägg. Den
enda skillnad Herr Landt-Marskalken tyckt
sig finna emellan Riddarhus-Utskottets och
Herr Rosenblads förslag bestod deruti, alt
24‘6
Den 31 December f. m.
Utskottet serskildt tillstyrkt den' underdåniga
anhållan, att om Kongl. Majit icke i Nåder
gillade den nya Riddarhus-Ordningen i hela
dess vidd, den nuvarande Riddarhus-Ordningen
då mätte fortfara att vara gällande. I afseende
derå trodde Herr Landt-Marskalken
sig likväl höra erinra Ridderskapet och Adeln,
alt Kongl. Majit, under Riksdagens lopp, uti
en annan Nådig Skrifvelse framställt Hess önskan,
att 47 §• 1 Riddarhus-Ordningen, angående
val af Ridderskapets och Adelns Revisorer
öfver Stats- Banco- och Riksgälds-Verken,
mätte hringas till lika lydelse med stadgandet
i 68 §. i Riksdags-Ordningen, samt att
Ridderskapet och Adeln i underdånighet svarat,
det Ridderskapet och Adeln, sorn äfven
ansett en sådan likstämmighet höra äga rum,
uti 45 §. af den nya Riddarhus-Ordningen
föreslagit en sådan redaction, som med 68 §,
i Riksdags-Ordningen fullkomligen öfverensstämde;
hvilken Redaction skulle Kongl, Majlis
Nådiga pröfning och sanction underställas, samt
äfven sedermera verkligen blifvit af Ridderskapet
och Adeln, då den njut RiddarhusOrdningen
i underdånighet öfverleronades, hos
Kongl. Majit i underdånighet anmäld, och af
Kongl, Majit jemväl i Nåder gillad. Om nu
Ridderskapet och Adeln, på sätt Riddarhusutskott
föreslagit, hos Kongl, Majit i underdånighet
anhöll, att den nu varande RiddarhusOrdningen
måtte i allo fortfara alt vara gällande,
skulle derigenom äfven den nya Redactionen
af 45 §- upphöra, samt Ridderskapets
och Adelns, i afseende derå, förut fatta
-
Den 21 December /. m.
247
de, i underdånighet anmälte och af Kongl.
Maj:t i Nåder sanctionerade, beslut om intet'
göras. Om deremot Herr Rosenblads förslag
tillika med det af Grefve von Schwerin dervid
gjorde tillägg af Ridderskapet och Adeln
antoges, ansåg Herr Landt-Marskalken, för
dess del, att enahanda hufvudsakliga ändamål,
som Riddarhus-Utskottet åsyftat, eller Kongl.
Maj:ts Nådiga yttrande öfver de §. §. i Nya
Riddarhus-Ordningen, hvilka ännu icke blifvit
af Kongl. Majit pröfvade, skulle vinnas,
samt i öfrigt Ridderskapets och Adelns nyss
omförmälte beslut, i afseende å val af Revisorer,
icke eller derigenom komma att rubbas.
Herr Grefven och Landt-Marskalken gjorde
härefter proposition till bifall å Herr Rosenblads
förslag, tillika med det af Grefve
von Schwerin dervid yrkade tillägg.
Ropades Ja och Nej.
Grefve Cronhjelm: Då Ridderskapet och
Adeln antagit det af Konungen under denna
Riksdag framställde förslag om val af Revisorer,
och skrifvelse derom redan afgått till
Konungen, så kan jag ej fimta, alt något missförstånd
kan i delta afseende uppkomma; och
jag anhåller derföre, att proposition först måtte
göras på Riddarhus-Utskottets Memorial.
Herr Cederschjöld: För min del kan jag
ej tro, att den föreslagne nya Riddarhus-Ordningen
behöfver antagas blott för Revisorer
-
Ä4S
Den 21 December f. m.
ne, emedan jag fcirmodar, att ett beslut af
Ridderskapet och Adeln fattadt, samt af Konungen
sanctioneradt, är tillräckligt att suspendera
ali kraft af Riddarhus-Ordningen, likasom
ett beslut, som af de \ Riks-Ståndea
är tagit, och af Konungen godkändt, ansetts
tillräckligt, att till förmån för II. K: H. Kronprins
en suspendera Grundlagens kraft.
Jag anser frågan, huruvida Konungen får
styckevis antaga ett till Hans sanction framstäldt
Lagförslag, i sjelfva principen, för så
vigtig, att jag icke kan samtycka till Herr
Rosenblads förslag. Det måste bero på Ständerne,
om de vilja "såsom Lag erkänna ett af
Konungen antaget stympadt förslag. Men i
anseende till omöjligheten att vid denna Riksdag
medhinna någonting vidare tillgöra, tror
jag det vara bäst, att hös Konungen anhålla,
det Han, innan nästa Riksdag, täcktes i hela
dess vidd granska den föreslagne nya Riddarlius-Ordningen,
och antingen sanetionera den
utan förändringar, stympningar eller tillsatser,
eller ock låta Ståndet behålla den gamla.
Herr Rosenblad: Då den siste värde Talaren
sagt, att Ridclerskapets ocn Adelns beslut,
samt Konungens sanction derå, i afseende
på val af Revisorer, suspenderar ali kraft
af Riddarhus-Ordningen, så frågar jag om icke
således stadgandet derom är till all kraft och
verkan upphäfvet, hvadan jag hemställer, om
en ny ändring eller återgång till det gamla
nu kan äga runu
Den 21 December f. mi
249
Herr Grefven och Landt-Marskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adela behagade
gilla Riddarhus-Utskottets Memorial, tillika
med det al' Grefve von Schwerin föreslagne
tillägg.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr von Hartmansdorff: Jag anhåller
hos Herr Grefven och Landt-Marskalken, att
proposition först måtte göras å RiddarhusUtskottels
förslag, utan någre tillägg.
Grefve von Schwerin: Vi torde få medgifva,
att det var en försummelse å vår sida,
att, i skrifvelsen till Konungen, motiverne till
Riddarhus-Ordningens omarbetning icke blifvit
uppgifne; hade det skett, så hade ofelbart
Konungens uppmärksamhet blifvit derpå låstad,
att här icke var fråga om några partiella
rättelser, utan att Ridderskapet och Adelli
önskade äga en Riddarhus-Ordning, uppgjord
efter rigtigt system.
Då nu orsakerne till vårt handlingssätt
blifva Kongl. Maj:t i underdånighet framställde,
böra vi hoppas, att Kongl. Maj:t derå
lemna!' Nådigt afseende; och för min del
skulle jag Önska, att det förslag till underdånig
skrifvelse, som Herr Rosenblad föreslagit,
erhölle Ridderskapets och Adelns bifall.
Grefve Cronhjelm: Som meningarne, i afseende
på proposition i denna fråga, torde
2^0
Den 21 December f. m.
vara delade, anhåller jag hos Herr Grefven
och Landt-Marskalken, att proposition först
mätte blifva framställd antingen på Utskottets
Memorial, eller på Herr Rosenblads förslag,
och derefter serskilt på Grefve von Schwerins
tillägg.
Herr Rosenblad: Då jag anser det af
Grefve von Schwerin gjorde tillägget vara angeläget,
så kan jag ej annat än bestrida, att
detsamma skall uteslutas vid propositions framställande
å mitt afgifne förslag till underdånig
skrifvelse till Konungen.
Herr Grefven och Landt-Marskalken framställde
derefter serskilte propositioner först å
Riddarhus-Utskottets Memorial, tillika med
Grefve von Schwerins tillägg, samt derefter
å Herr Rosenblads förslag, jemte berörde tillägg;
men håda propositionerne besvarades
med Ja och Nej.
Grefve Cronhjelm: Då Riddarhus-Ordningen
var under öfverläggning ansågos åtskilliga
puucter uti densamma vara så vigtiga, att de
ej kunde afgöras utan votering. Nu då det
hela måste vara af ännu större vigt, än dess
delar,, så, ehuru tiden är kort, kan jag likväl
ej afhålla mig ifrån att begära votering.
Herr Cederschjöld: Enär de af Herr Grefven
och Landt-Marskalken hittills framställde
propositioner blifvit med Ja och Nej besvarade,
hemställer jag, om icke proposition på
Den 21 December f. m.
enkelt bifall af Ricldarhus-Utskottets Memorial
kunde framställas.
Herr Grefvert och Landt-Marskalken gjorde
proposition endast tili bifall ä RiddarliusUtskollets
Memorial.
Ropades Ja oell Nej.
Friherre Cederström begärde votering.
Herr Grefven och Landt-Marskalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln önskade,
att Grefve von Schwerins tillägg skulle så väl
i Ja-propositionen, som i Contra-propositionen,
intagas.
Herr von Hartmansdorff: För min del
tyckte jag, att votering begärdes på Utskottets
Memorial, utan Grefve von Schwerins tillägg;
och en sådan framställning är väl ock den
rig ti gaste, och mest öfverensstämmande med
måls vanliga behandling inom Stånden,
Grefve Cronhjelm: Som det var jag, som
först begärde votering, får jag upplysa, att
min mening var, att Grefve von Schwerins
tillägg äfven må uti propositionen intagas;
hvarjemte jag får anhålla, det Herr Grefven
och Landt-Marskalken ville inhämta Ridderskapels
och Adelns tanka derom, huruvida
någon remiss af detta ärende vidare behöfver
ske till Riddarhus-Utskottet.
Herr von Hartmansdorff: Då Ordföranden
i Ricldarhus-Utskottet, Grefve Cronhjelm an
-
Den 2i December f. mi
sett det af Grefve von Schwerin yrkade tillägg
hafva nog sammanhang med den äf Utskottet
föreslagna skrifvelsen till Kongl. Maj:t, för
att böra uti Ja-propositionen intagas, sä har
jag för min del, intet vidare deremot.
Friherre Cederström: Jag anhäller, att
Contra-propositionen måtte blifva å Herr Rosenblads
förslag, i afseende på den underdåniga
skrifvelsen till Konungen, tillika med det
af Grefve von Schwerin gjorda tillägg, på det
missförstånd ej må äga rum om lydelsen af
denna skrifvelse.
Herr Grefven och Landt-Marskalken framställde
derefter följande voterings-proposition:
Den som bifaller Riddarhus - Utskottets
Memorial, i anledning af Kongl. Marjts Nådiga
Skrifvelse, angående Riddarhus-Ordningen, med
det tillägg, att uti Ridderskapets och Adelns
underdåniga skrifvelse till Kongl. Maj:t bör
uppgifvas orsaken, hvarföre Ridderskapet och
Adeln önskat en ny Redaction af RiddarhusOrdningen,
den nemligen, att alla de stadganden,
som röra Adeliga värdigheten och
Representations-rättigheten, måtte skiljas från
de stadgar, hvilka angå Riksdagsmanna-rättighetens
utöfvande, såsom gemensamma för alla
Stånden, och bestämde af Grundlagen, voteraF
Ja;
Den det ej vill voterar
Den 21 December f. m;
2? 3
Vinner Nej, kominer jemte bifall å sistnämde
i Ja-propositionen upptagne tillägg, Ridderskapet
och Adeln derjemte, att hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, att då Kongl.
Majrt i Nåder förklarat Sig icke hafva medhunnit
granskningen till hela dess vidd af
det underdåniga Förslag till en ny Riddarhusordning,
Ridderskapet och Adeln, vid innevarande
Riksdag, i underdånighet afgifvit, och
52 §:s nu gällande Redaction icke utsätter
någon tid för afgifvandet af Kongl. Maj:ts
sanction å de förändringar i Riddarhus-Ordningen
Ridderskapet och Adeln antager, Kongl.
Maj:t i Nåder täcktes innan nästa Riksdag
pröfva den del af det inlemnade Förslaget,
som ännu icke hunnit undergå Nådig granskning,
samt derefter låta utfärda den nya Riddarhus-Ordningen,
sådan den, genom Ståndets
antagande och Kongl. Maj:ts Nådiga sanction,
till efterlefnad från och med nästa Riksdags
början, i öfverensstämmelse med ofvannämnde
52 §., blifvit förändrad.
Hvilken voterings-proposition af Ridder^
skåpet och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan 43, 44> 4^ och 4^ §• §• i Riddarlius-Ordningen
blifvit uppläste, börjades voteringen
klockan § till 3_ eftermiddagen, och
fortsattes sedermera, hvarunder Herr Grefven
och Landt-Marskalken öfverlemnade klubban
till Grefve 'Wachtmeister, Hans, samt
bortgick.
2?4
Den 21 December f. m.
Vid voteringens slut befunnos, sedan en
voterings-sedel blifvit undantagen och förseglad,
samt de Öfrige votefings-sedlarne öppnade,
rösterne hafva utfallit som föijer!
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
serskildt förde Protocoll blifvit uppläst,
Herr Grefven och Ordföranden förklarade, att
Riddarlms-Utskottets Memorial således blifvit,
tillika med det af Grefve von Schwerin dervid
föreslagne tillägg, af Ridderskapet och
Adeln bifallet.
Upplästes och lades på bordet Expeditions-Ulskottets
den 20 dennes aflåtne Memorial
öfver väckte motioner, innefattande förslag
till förändrade åtgärder vid tryckningen
af Bihanget till Riks-Ståndens Protocoll.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan i. till 4 eftermiddagen.
Ja
Nej
37.
12.
In fidem ProtoColli
O. J. Lagerheim.
Den 31 December e. mt 2??
Söndagen den 21 December.
Plenum klockan § till 7 eftermiddagen. '»
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet hållet hos IlÖglofl.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm förmiddagen
den 21 December 1823.
S. D. Upplästes Riddarhus - Utskottets
denna dag aflåtne Memorial, i anledning af
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, angående RiddarhuS-Ordningen;
Och fann Ridderskapet och
Adeln för godt, att samma Memorial gilla,
likväl med det tillägg, att uti Ridderskapets
och Adelns underdåniga skrifvelse till Kongl.
Maj:t borde uppgifvas orsaken, hvarföre Ridderskapet
och Adeln önskat en ny redaction
af Riddarhus-Ordningen, den nemligen, att
alla de Stadganden, som röra Adeliga värdigheten
och Representations-rättigheten, måtte
skiljas från de Stadgar, hvilka angå Riksdagsmanna-rättighetens
utöfvande, såsom gemensamma
för alla Stånden, och bestämda af
Grundlagen. Ut Supra.
Friherre Cederström,, Jacobj hade inlemnät
följande, som upplästes:
(Se Bilagan N:o 1.)
Herr Rosenblad3 Bernhard: Jag anser mig
skyldig, att till Protoeollet anmäla min re
-
Den ai December e, m.
servation emot Ridderskapets ooh Adelns i
förmiddags Pleno fattade beslut. Jag tror,
att hvad Ridderskapet och Adeln grundlagsenligt
beslutat, samt Kongl. Maj:t grundlagsenligt
sanctionerat, icke sedermera kan af
Ridderskapet och Adeln upphäfvas och tillintetgöras.
Herr Grefven och Landt-Marskalken anmodade
de Herrar Ledamöter af Ridderskapet
och Adeln, hvilka åstundade begagna
Kongl. Maj:ts Nådiga bjudning till middagen
i morgon, att, i sådant afseende, låta anteckna
sig hos Riddarhus - Fiscalen; hvarjemte
Herr Grefven och Landt-Marskalken tillkännagaf,
att 5o biljetter till Storkyrkan, och 5o
dito till Riks-Salen, blifvit till Herr LandtMarskalken
öfverlemnade, för att utdelas blaxrd
Ridderskapets och Adelns Herrar Ledamöters
Fruar och Döttrar; I anledning hvaraf Herr
Grefven och Landt-Marskalken äfven anmodade
de Herrar Ledamöter, som önskade erhålla
dylika biljetter, att derom ■ anteckna sig
hos Riddarhus-Fiscalen.
Herr Grefven och Landt-Marskalken til 1-  kännagaf, att, sedan pliktbössan blifvit af
Riddarhus-Secreteraren och Riddarhus-Fiscalen
öppnad, de der inneslutne medel befunnits
-
Den 21 December e. m.
nits uppgå till ett belopp af io5 Riksdaler
j6 Skillingar Banco, livilket belopp Herr Grefven
och Landt-Marskalken hemställde måtte
fördelas i 4 lika delar, samt tillställas /[ i
torftige omständigheter stadde Adeliga Enkor.
Bifölls.
Upplästes följande från Riddarhus-Utskottet
inkomne Memorial:
(Se Bilagan N:o 2.)
Herr Grefven och Landt-Mar skalken gjorde
proposition till bifall af Riddarhus-Utskottets
berörde Memorial, hvilken proposition
med Ja besvarades.
Upplästes följande från de öfrige Respective
Riks-Stånden tid efter annan ankomne
Protocolls-Utdrag:
Från Högvördigc P reste-Ståndet:
Af den 1, 2, 5, 9, it, i3, 16, 18, 19, 22»
25, 27 och 3o sistledne September månad,
innehållande:
1:0 Remisser till
Constitutions - Utskottet i
Åf Serskildta Utskottets Betänkande, rörande
Reglering af Rikets Styrelse-Vel*k, i afseende
på de deruti förekommande Grundlags-»
Ridd. 0. Ad. Prot. XI. Band. 2. Afd. 17
278 Den ai December e. m.
förändringar; och i anledning af Kongl. Majrts
bifall lill Riksens Ständers förslag till vissa
förändringar i Rikets Grundlagar.
Lag-Utskottet:
Åf Banco-Utskottets Memorial, angående
Förklaring öfver 17 Cap. 8 §'! Ilandels-Baiken,
rörande skuld till Kronan för Uppbörd;
och af Serskildta Utskottets Betänkande, rörande
Reglering af Rikets Styrelse-Verk.
Allmänna Besvärs- och Qeconomie-Utskottet:
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, angående
en af Preste-Ståndet gjord framställning
örn den nya Evangelii-Bokens antagande.
2io Äherremisser af nedanilämnde Utskotts
Memorial och Utlåtanden:
(konstitutions- Utskottets :
Med förslag lill ändring i 33 §. Riksdags-Ordningen.
Stats - Utskottets':
I anledning af Kongl. Majrts Nådiga Skrifvelse,
angående Tredje Hufvud-Titelus behof.
Stats- Banco- samt Oeconomie-Utskottens:
Rörande Allmänna Magazins-Inrättningeil.
Banco - Utskottets :
Angående generella förslag till reglementariska
föreskrifter för Organisationen af LaneGontoiren
uti Städerne Götheborg och Malmö.
Den 21 Deiembe? e. m.
2?9
Lag-Utskottets :
Angående föreslagne ändringar tili Cohfcours-Lageit
af deii iB Jttlii iSioj i fråga ohl
befrielse för Rikets Ständers Bank från skyl*
dighélen att i ConCourser och Års-proclama
bevaka sina emot Lös Pant ägande fordringar;
oell rötande Barnamord.
Lag- och Oecohomie - Utskottens :
Öfver Kongl. Majlis Nådiga Skrifvelse»
jemte åtskillige enskilde motioner, i frågan
Örn Näringsfriheten, Samt örn förslag till nya
Handels- oell Handtverkeri-Reglementen.
Expeditions - Utskottets
Med förslag tili Inledning och 4 §• §*
af Riksdags-Bcslutet.
3:o Bifall till följande Utskotts Memorial
och Utlåtanden:
Constitutions - Utskottets :
I anledning af Kongl. Majits Nådiga Proposition,
öin upphiifvände af Konungens två
röster i Hö gsta Domstolen; med föreslående
af ett tillägg i 14 §. af Instructionen för JuStitiae-Ombudsmannen;
Stats
- Utskottets i
Rörande pension till framlidne Riks-Rådetä
Grefve Lilljencrantzs dotter, Friherrinnan
Tornerhjelm; angående pension för Directeuren
Löfving; angående Götha Caiial-Bolags,
Götheborgs och Malmö f. d. Discont
-
Den 21 December e. m.
Inrättningars tillstånd och förvaltning; om
tillökning i det af Manufactur-Discont-Fonden
bestämda Lån-anslag för Glasbruken; om Revision
af Läst-afgifts-fondens förvaltning; i
anledning af gjorde anmärkningar vid den af
Riksens Ständers Revisorer år 1822 afgifne
Berättelse, rörande då verkstäld granskning
af Allmänna Magazins-Inrättningens förvaltning
under de sednare åren, 111. in.; angående
upplåtande af Rosersbergs Kungsgård till
Enkesäte för H. K. M. Drottningen; i fråga
om pension för f. d. Landshöfdingen Hans
Järta; i anledning af gjord ansökning om liquid
för Grellige Gyllenstjernska famillens påstådde
fordran i stöd af arfsrätt efter Konung
Carl VIII Knutson; om ändring i tiden
till redovisningen för Statens inkomster; i fråga
om hyra för Landshöfdinge-Residencet i
Hernösand; rörande de för Örlogsflottans behof
disponerade Stats-medel; i anledning af
de berättelser, som Rikets Ständers till StatsBanco-
och Riksgälds-Verkens öfverseende åren
1820 och 1822 församlade Revisorer afgifvit,
angående de under Kongl. Majrts och
Rikets Commerce-Collegium ställde fonder och
medel; om anstånd för Fabriks-Idkaren Frisk
med inbetalning af ett Lån i Manufactur-Discont-fonden;
i anledning af Casseuren Israel
Tingbergs ansökan om afsked med pension;
angående General-Assistance-Contoiret; i fråga
om Krono-Utskyldernes debitering och quittering
m. rn.; om Begrafningshjelp efter Capitainen
C. A. Sabelfelt; om nedsättning uti
Arrendet för betesmarken Rebbelberga Broar
Den 21 December e- mi 261
i Christianstads Län; om Passevolance- afgiftens
upphörande eller nedsättning; i frågan
örn yrkad ränta för fordringar hos Kronan,
enligt General-Krigs-Commissariatets vid f. d.
Armeen i Norrige åren 1815 och 1816 utställde
fordringsbevis; angående verkställigheten
af Riks-Hufvud-Boken; angående Revision af
Manufactur-Discont-fondehs förvaltning och rä <
kenskaper för år 1822.
Stats- och Bevillnings - Utskottens:
I anledning af väckt fråga om alla Tull.
umgälders liquiderande i Svenskt mynt; angående
en af hvarje Mantalsskrifven person
årligen intill nästa Riksdag utgående afgift
tili Veneriska smittans hämmande.
Stats- Bevillnings- och Oeconomie-Utskottens:
Om ytterligare understöd för Nybyggarnc
i de Norra Provinoerne; angående en j.erånare
fördelning af Postförings-skyldigheten,
tillökning i den nu hestådde Poslskjuts-legan,
Postens fortskalfande genom Gäslgifvare-skjuts
med flera till Postväsendet hörande ämnen.
Stats- och Banco-Utskottens:
I anledning af Kongl. Majrts Nådiga Proposition,
angående bidrag till utförandet af
Hjelmare Canal- och Slussverks ombyggnad.
Stals- Lag- och Oeconomie-Utskottens:
Angående dels befrielse från Skattläggning
för Husbehofs- Mjöl- och SAg-Qvarnar,
dels' ock rättighet, att obehindradt, samt utan
26a Den 21 December e. m,
föregången syn på stället, få sådane Qvarnar
samt andra Vattenverk anlägga,
Stats- samt Qeconamie-Ut skott eris:
Om Kongl. Lif-Regements-Husar-Corpsens
reducerande till Infanteri; i frågan om Stads-»
privilegier för Trelleborg och Hamnbyggnad
derstädes m. m. 5 om ändring uti de angående
Mörums Krono-Laxfiske utfärdade Författningar;.
i anledning af väckte motioner om
uppmuddring af Clarie Sjön; rörande indelta
Cavaileriets samt Rote»Båtsmännens beklädnad,
equipering, m. m.j om Ny-hemmans anslående
till hjelp för svaga Rotar, m, nu; och
rörande Bytes-Verket,
Bevillnings - Utskottets.>
Angående sökt eftergift i Bevillningen för
branskadade Innevånare i Städerne Norrköping
och Borås; med förslag till en förändrad
Tariff för Husbehofs-Bränvins-bränningsafgiften;
och om lindring i Bevillningen för
brandskadade i Madängs By, af Wartofta Härad
och Skaraborgs Län,
Bevillnings- och Bag-Utskottens:
Angående förändradt sätt för Krono-Skattornes
indrifvande,
Bevillnings- och Oeconomie - Utskottens ;
Om inskränkning i Finska handeln,
Banco - Utskottets:
I frågan om prägling af Runstycken; angående
anslag till konstnaderne iför Mynt
-
Den 21 December e. m. 263
Verkets islåndsättancle; rörande det vid sisla
Riksdag anslagne Låne-biträde för återuppbyggande
af Gymnasii- och Skoiliuset i Calmar;
och rörande en af Casseuren P. W. Loström
gjord anhållan om utbekommande af
2000 R:dr.
Lag - Utskottets:
Rörande utmätning och försäljning af fast
egendom m. m.; angående dels afskalfande dels
inskränkning af Borgenärs Bysättnings-rätt för
skuld, den Gäldenär ej mägtar betala; och
angående ändring uti Kongl, Förordningen
den 24 Augusti iSi3 emot fylleri och dryckenskap,
samt den 20 December 1815 i hvad
den sednare angår laga Domstol för åtal mot
oloflig Bränvins-försäljning, utom hvad angick
de för Fylleri-förbrytelser föreslagne straffbestämningar,
i afseende på hvilka PresteStåndet
ansåg, att det borde vid de nu gällande
Författningar förblifva.
Lag- och Oeconomie-Utskottens;
I fråga om yrkad rättighet för Norrlands
Allmoge, att i Stockholm få sälja sina Victualie
varor och Fogel i Bodar; om yrkad ändring
uti Kongl- Brefvet den 1.4 April 17,91, m. m.;
om yrkad förändring uti Enskiftes Förordningen;
om föriiknings-ålgärdernes skiljande från
Domstolar och uppdragande åt serskiklte Nämnder;
angående yrkad skärpning i ansvaret för
skogs-åverkan; i anledning af yrkadt utvidgande
af de såkallade Privilegia Exclusiva; angående
yrkadt åläggande för Landtmätare, att,
Den 21 December e. m.
-vid vite, innom viss tid fullgöra de dem upp«
dragne Enskiftes-förrättningar; om lämplige
medel till ett allmännare spridande af Rikets
Grundlagar och andre Författningar; i anledning
af vackt fia ga om utfärdande af en Författning,
som bestämmer ordningen för stadfästelse,
och ändrings sökande, i afseende på
af Landtmätare verkställde Gärdesgårds-delningar;
och om Lagfarts beviljande å sådana
Lägenheter, som blifvit inköpte, för att derå
uppföra Mekaniska Inrättningar.
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottets:
Angående tidens förlängande för de Allmänna
Ulskyldernes erläggande; om nedsättning
af Lois- oell Eåk-afgifterne för Ångfartyg
i allmänhet, samt andre Inrikes Orter emellan
seglande Fartyg under Sex fots djup gående;
om medel till Sedlighetens befordrande
hos de lägre Folkklasserne; angående fond
till understöd för Jordbrukare, som genom
frost eller hagelskada förlora växande gröda;
i frågan om jemkning uti Riks-Ståndens serskilt
fattade beslut öfver fÖreslagne ändringar
uti författningarne rörande Husbehofs-Bränvins-bränningen,
och dermed gemenskap ägande
ämnen; om upphörande af de Stockholms
Stad ahslagne såkallade Parm- Bro- Torg- och
Renhållnings-afgifter för vissa varor, som landeller
sjövägen till Staden införaS; - rörande
väckt fråga om Saköres-Längdernes allmänna
kungörande; om förhöjning i Tullen å Finskt
och Ryskt Glas, samt dess framtida förbjudande
lill införsel na. m.j i anledning af upp
-
Den 2i December e. m.
gifvit förslag till förändrade grunder för ett
nytt Beskattnings-systern; angående förslag
till upphäfvande elier ändring af Vissa stadganden
i Kongl. Maj:ts förnyade Skol-Ordning
af den 16 December 1820; och 0111 Stads-rättigheters
meddelande för Köpingen Ronneby.
Serskildta Utskottets:
I afseende på indragning af vissa Embeten
och Tjenster.
4:o Godkännande af nedannämnde Utskotts
Memorial:
Constitutions- Utskottets :
I anledning af gjordt förslag, till ett tillägg
i 7 Mom. i 14 §. Riksdags,-Ordningen;
med föreslående af ett tillägg i 87 §. RiksdagS-Ordningen;
med åtskillige Grundlags-ändrings
förslag, åsyftande Riksdags-ärendernes
skyndsammare gäng; med föreslående af tillägg
i 7 Mom. 1 §. och 4- Morn. 2 §. Tryckfrihets-Förordningen;
och med förslag till
ändring i 63 §. Regeringsformen.
Stats - Utskottets:
Angående Riks-Ståndens Serskildte beslut
i frågan om Lön-tillökning för Secreteraren och
Canzlisten vid Öfver-Intendenls-Embetet; samt
rörande Riks-Ståndens olika beslut i frågan om
understöd af Staten, till några Inqvarteringssky
ld i ge Städer; hvarjemte Preste-Ståndet antagit
de utaf Utskottet i båda dessa mål föreslagne
yoterings-propositioner.
266 Den 21 December e. m,
Bevillnings - Utskottets:
Angående föreslagne voterings-propositionev
uti frågorne dels i afseende på Värderingsgrunder
tili Bevillningens utgörande af brandförsäkrade
Hus i Städerne, och dels rörande
den af Städerne utgående Salu-Accissen,
Lag-Utskottets
Angående förändring i r Cap, 1 och 10
§, §. Rättegångs-Balken, med antagande af
det i sednare Utlåtandet framställde första
alternatif; och angående befrielse för Rådman
och Kämnärer att deltaga uti ansvaret för
försummelse, att till Öfver-Domare insända
Rådstufvu- och Kämnärs-Rätters Domböcker
och Protocoller m. m,
5:o Instämmande uti Ridderskapets och
Adelns samt Bonde-Ståndets beslut, hvaruti
det blifvit Expedilions-Utskottet, enligt dess
derom afgifne Memorial, medgifvit, att af Renskrifnings
biträde sig begagna, samt framdeles
få anmäla till ersättning de utgifter, hvartill
detsamma kan föranleda,
6:0 Af slag å följande Utskotts Utlåtanden,
nemligen;
Stats - Utskottets t
Angående hemmans-räntornes utgörande
efter en förenklad beräkning, eller sammanslående
af jordeboks persedlarne.
Den 31 December e> m<
267
Bevillning^- och Oeconomie-Utskottens;
I anledning af gjorde motioner om upphörande
af bötesansvar för de skattskyldige,
sorn från Krano-Uppbörds-Stämmor och af
Regements-Skrifvare utsatte Uppbörds-möten
förfallolöst uteblifva,
Lag-Utskottets .<
Angående yrkad befrielse från bysättning
för Löftesmän, som ingått proprie borgen, så
fänge sjelfva Gäldenären är inom Riket till—
gänglig.
Lag- och Oeconomie-Utskottens;
I anledning af Kongl. Maj:ts Proposition
om antagande af en Författning, angående
förändring eller utdömande af Vattenverk, som
genom uppdämning skada jord, eller hindra
dess odling; och om upphäfvande af Landshöfdingarnes
Domsrätt i Enskiftes mål.
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Uiskottets:
örn Glas- och Porcelfaine-Förares m. fl,
kringstrykande, samt om tillåtelse för Allmogen,
att under deras resor afyttra förenämnde
varor, sorn de af Bruksägare kunna sig tillhandla;
i anledning af föreslagne medel tili
förekommande af åtskillige förm en! e missbruk
vid Prestval; och om en jemnare reglering
vid de indelte Regementerne, Slam- och HjelpRotar
emellan,
7:0 Vägran att instämma dels uti Ridderskåpets
och Adelns beslut, alt med ogillande
268 Den 21 December e. m.
\
af Stats- och Banco-Utskoltens Utlåtande, stadga,
det alla f. d. Filial-Disconternes ännu utelöpande
Assignalioner, hvilka inom nästkommande
års sint varda anmälde, borde, enär
de tillförene varit i Uppbörd gängse, inlösas;
och dels uti Borgare-Ståndets beslut,- att frågan
om pension åt Friherrinnan Thornerhjelm
skulle förfalla.
8:0 Anmodan till Stats-Ulskottet att, tili
tidens vinnande, och utan hinder af PresteStåndets
återremiss och framställning om det
ökade Militaire-anslagets utgående genom Statsobligationer,
förslagsvis uppgifva Stats-bristsumman,
deruti innebégripne de för 3 HufvudTitelns
behof ytterligare bevilljade 65,000 Rdr
årligen, på det Bevillnings-Utskottet derefter
matte komma i tillfälle att beräkna Bevillningen,
9:0 Beroende vid Stnts-Utsköttets Memorial,
angående Riks-Ståndens olika beslut uti
frågan om anslående af ett årligt arfvode för
Öfver-Directeuren, Schwartz.
10:0 Förblifvande vid Preste-Stundets förut
fattade beslut, i anledning af Lag- och
Oeconomie-Utskottens förnyade Utlåtanden, ej
mindre angående Byggnads-skyldigheten viel
Kyrkoherde-Boställen; än äfven rörande rättighet
till grustägt å andras ägor för underhållande
af allmänna vägarne, samt sättet och
ordningen till samma rättighets bestämmande
och begagnande.
Den 21 December e. m. 269
I
n :o Läggande till handlingarne af nedannämnde
Utskotts Utlåtanden:
Stats - Utskottets:
Öfver en del af 1820 och 1822 årens
Revisions berättelser örn Allmänna MagazjnsInrättningens
förvaltning; i afseende på det
af 1822 års Revisorer klandrade inköp för
Allmänna Magazins-Inrättningens räkning af
den så kallade Eldqvarnen här i hufvudstaden;
angående regleringen af Riks-Statens
tredje Hufvud-Titel; och angående de för
Beklädnaden vid Nerikes Regemente anslagne
Hemmans-Räntorne.
Stats- och Banco-Utskottens:
Angående stadgande af ny praescriptionstid
för sådane f. d. Filial-Discont-Inrättningarnes
skulder, som icke inom den förut bestämda
praescriptions-tiden blifvit tili inlösen
uppvisade; och angående Herrar Fullmägtiges
i Banken och Riksgälds-Contoiret åtgärd, i
afseende på den af Riksens Ständer utsedde
Justitiae-Ombudsmannens Efterträdares inkallande,
att Justitiae-Ombudsmans-Embetet emottaga.
Stats- och Oeconomie-Utskottens :
Om utgörandet af Stora Barnhusets i
Stockholm anslagne Krono-Tionde.
Bevillnings-Utskottets :
Angående det å brandförsäkrade hus i
Städerne och Bruksegendomar föreslagna vär
-
270
1Jen 21 December e. m.
deringssätt; och rörande den af Städerne utgående
Salu-Aceisen och dess upphörande.
Lag- Utskottets :
Om Stiftande af en Lag i afseende på
förbrytelser, begåilgne af åhörare inom RiksStåndens
Plena och Plena Plenorum; angående
skyldighet för Gäldenär att sin skuld
med arbete aftjena, m, m.; och angående yrkad
ändring uti Kongl. Brefvet d. 6 Maji 1767
samt Kongl. Förordningen d. 3i Julii i8i5.
Lag- och Oeconom te-Utskottens:
Örn yrkade utvägar, att förekomma losa,
men arbetsföre Personers kringstrykande och
bettlande; I anledning af väckte förslag, dels
i afseende på grunden för Hemmans skyldighet,
att deltaga 1 Kyrko- och PreStegårdsbyggilad,
samt dels, att sådaiie Krono-beteu
eller andre dylika Kronans odisponerade lagenheter,
sorn uti Extra Roteringeii ingått,
borde få vidkännas berörde skyldighet och
utgörande af Kyrka-Tionde; och om Öfverseende
och förbättring af Rikets Oecoiiomiska
och Politie-Författniilgar, Samt om Landshöfdingarnes
rätt, att utfärda Vites-förbud m. m.
Allmänna Besvärs- och Öeconomie-Utskötteisi
Om DirectiolierS inrättande till Cavalleriets
beklädnad m. m,; i anledning af väckt
fråga om förbud emot införsel af Danska hästar;
och angående yrkad likhet uti rättigheten
till nya Smidens anläggande, så i Södra
som Norra Orterna; samt
Den s?i December e. ni.
Expeditions - Utskottets :
Memorial med svar på återremiss af Utskottets
förslag till i §. af Riksdags-Beslutet.
Från Wäll afl. B or gar e-Ständet :
Af den i, 2, 5, 9, it, 12, i3, 16, 18, 19,
22, 25, 27 oell 3o sistledne September, innefattande
i
i io Remisser till
ConstitutionS- och T, a"-Ut skollen:
Af Serskildta Utskottets Betänkande rörande
Reglering af Rikets Styrelse-Verk, med
anmodan att öfver de deri förekommande
Grundlags- och Lag-frågor sine Utlåtanden
afgifva.
Lag - Utskottet t
Af Banco-Utskottets Memorial, angående
förklaring af 17 Gap, 8 §. Handels-Balken,
rörande skuld till Kronan för Uppbörd.
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottet:
Af Herr G. Lennings motion om upphörande
eller nedsättning af Lots- och Båkafgifterne
för innomskärs seglande Skeppare;
och af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse angående
en af Preste-Ståildet gjord Underdånig
framställning om den nya Evangelii-Bokeus
antagande.
2:0 Återremisser af nedannämnde Ut*
skotts Memorial och Utlåtanden, nemligen
272
Den 2i December e• m.
Constitutions - Utskottets:
Med föreslående af elt tillägg i 37 §.
Riksdags-Ordningen.
Stats - Utskottets:
Oni Läs t-afgifts-fonden; i anledning af
Casseuren, Kamereraren Tingbergs ansökning
om afsked med pension; i anledning af ytterligare
fråga om Städernes Inqvarteringsbesvär;
och i anledning af Riksens Ständers
Revisorers Berättelse om de under CommerceCollegium
ställde fonder och medel, i hvad
angick de utaf Allmänna Arbetshus-fonden använde
medel till inköp af Biskopshus i Götheborg,
samt denne fonds framtida användande.
Stats- BeviUnings- och Oeconomie-Utskottens:
Öfver väckte motioner om Postföringen,
Postskjutsen, och flere till Postväsendet hörande
ämnen.
Stats- Banco- samt Oeconomie-Utskottens:
Rörande Allmänna Magazins-Inrättningen.
Stats- Bag- och Oeconomie-Utskottens :
I fråga dels om befrielse från Skattläggning
för Husbehofs- Mjöl- och Såg-Qvarnar,
. dels ock om sådanes anläggande.
BeviUnings - Utskottets:
Med förslag till en förändrad Tariff för
Husbehofs-Bränvins-brännings-afgiften.
Banco
Den 31 December t. m.
a7j
Banco-Utskottets:
Med generelt förslag tili Reglementarisk.!
stadganden för de serskilde afdelningarne af
Baaco-Discoiiten.
Lag-Utskottets:
Om föreslagné ändringar i Concours-Lagen;
i anledning af väckte frågor om behörig Domstol
för upptagande af åtal emot Hof-Rätter,
Collegier med flere, samt om Tjenste männens
i Nedre Justitiae-Revision Subordinerande under
Högste Domstolen; och om utmätning och
försäljning af Fast Egendom.
Lag- oell O eeonora!e-Utskottens
I frågan om Näringsfriheten, samt ont
förslag tilt nya Handels- och HandtverkerieReglementen;
om Fabriks-Gesällers ställande
under Tjenstehjons-stadgan; om yrkadt utvidgande
af de så kallade Privilegia Exelusiva,
och i frågan om upphäfvande af Laudshöfdingarnes
Doansrätt i Enskiftets mål.
I
Allmänna Besvärs- och O economie-Utskotteis i
I fråga om nedsättning af Lots- och Båknfgifterne
för Ångfartyg, samt Vissa andre,
som segla Inrikes orter emellan; och i anledning
af föreslagne medel till förekommande
af åtskiilige förmente missbruk vid Prestval.
Expeditions- Utskottets: ■
Med förslag till Inledning och de fyra
första §. §. af Riksdags-Beslutet.
Ridd. q. Ad, Prot. XL Band, ». Afd« iS
274
Den 2i December e. m.
3:o Bifall till följande Utskptts Memorial
och Utlåtanden:
Constitutions-Utskottets:
Med föreslående af ett tillägg i i4 §. af
Instruction för Justitiae-Ombudsmannen.
Stats-Utskottets:
Angående Götha Canal-Bolags, Götheborgs
och Malmö f. d. Discont-Inrättningars tillstånd
och förvaltning; om Låne-anslaget för Glasbruken;
om upplåtande af Rosensbergs Kungsgård
till Enkesäte åt Hennes Kongl. Maj:t
Drottningen; i återremitterade frågan om pension
åt Landshöfdingen Järta; angående Hemmans-räntornes
utgörande; i anledning af Fxiherre
Ankarsvärds anmärkningar vid Riksens
Ständers Revisorers år 1822 afgifne Berättelse
om granskningen af Allmänna Magazins-Inrättningens
förvaltning; om verkställigheten af
Piiks-Hufvud-Boken; om sökt liqvid för Grefliga
Gyllenstjernska Familjens påstådde fordran;
om yrkad ändring i tiden till redovisningen
för Statens inkomster; öfver anmärkningar
vid Betänkandet i frågan om ränta för
fordringar hos Kronan, enligt General-KrigsCommissariatets
vid f. d. Arrcmn emot Norrige
utställde fordringsbevis; öfver väckt motion
rörande de för Örlogsflottans behof disponerade
Statsmedel;- i anledning af anmärkningar
vid Betänkandet rörande inköpet af Eldqvarnen
i Stockholm; om Stats-Verkets tillstånd
och behof under Tredje Hufvud-Titeln; om
Lots- och Båk-afgifterna; i anledning af Kongl.
Den 21 December e. m.
27?
Majrts Nådiga Skrifvelse angående Tredje Hufvud-Titelns
behof; rörande Fabriks-Idkaren
Frisks Lån i Manufactur-Diseonten, och i anledning
af Riksens Ständers Revisorers Berättelse
om de under Commerce-Goilegium
stående fonder och medel, utom hvad angår
de utaf Allmänna Arbetshus-Fonden använde
medel till inköp af Biskopshus i Götheborg,
samt denne Fonds framtida användande, hvilken
del af Betänkandet blef af Borgare-Ståndet
återremitterad!; samt örn Löne-tillökning för
Secreteraren och Cancellisten vid Öfver-lntendents-Embetet.
Stats- och Bevillnings-Utskottens:
Om afgift till Veneriska smittans hämmande.
Stats- BevillningS- och Ceconomie-UtsfcottenS:
I anledning af väckt fråga om ytterligare
understöd för Nybyggare i de Norra provinserna.
Stats- och Banco-Utskoltens t
I fråga om Lån till Interessenterne uti
Röna Koppargrufva; och i anledning af Kongl.
Majrts Nådige Proposition, angående bidrag
för Hjelmare Canal och Slussverks ombyggnad.
Stats- och Oeconomie-Utskottens:
I anledning af Väckt fråga öm Nyhemmans
anslående till hjelp för Svaga Rotar,
m. m.; rörande Bytes verket; och om Kongl.
Lif-Regements-Husar-Corpsens reducerande till
Infanteri.
Den 21 December e. m»
Bevillnings-Utskottets :
Med voterings-proposition i afseende på
värderingsgrunden till Bevillningens utgörande
af brandförsäkrade hus i städerne; och likaledes
rörande den af Städerne utgående Saluaccisen;
hvilka frågor blifvit öfverleinnade till
Förstärkta Stats-Utskottets pröfning.
Bevillnings- och Lag-Utskottens:
Om förändradt sätt för Kronoskatternas
indrifvande.
Bevillnings- och Oeconomie-Utskottens :
Öfver väckte motioner om inskränkning i
Finska handeln.
Banco-Utskottets:
Öfver gjorde anmärkningar vid de af Utskottet
föreslagne vilkor för återbetalning af
Götheborgs Stads Lånebiträde; om prägling
af Runstycken; angående kostnaderne för Myntverkets
iståndsättande; i anledning af väckt
motion om det anslagna Lånebiträdet för återuppbyggandet
af Gymnasii- och Skolhuset i
Calmar; och om en af Casseuren Loström
gjord anhållan om utbekommande af 2000
Rdr. Banco.
Lag-Utskottets:
Om föreslagen ändring i Kongl. Brefvet
den October 1778 rörande Barngmord; i
fråga om befrielse för Banken från skyldigheten
att i Concourser och Års-Proclama beyaka
sine, emot lös pant, ägande fordringar;
Den 31 December e. m.
277
om Borgenärs bysättningsrätt för skuld, den
Gäldenär ej mäklar godtgöra; angående yrkad
ändring uti Kongl. Förordningarne den 24
Aug. 1813 »emot fylleri och dryckenskap, samt
den 20 December 1815 i hvad den rörer laga
Domstol för åtal emot oloflig Bränvinsförsäljning;
och rörande ändring i x Gap.
1 och 10 §. §. Rättegångs-Balken.
Lag- och Oeconomie-Utskottens:
Om yrkad rättighet för Norrlands Allmoge
att i Stockholm försälja sina Victuaiievaror
och Fogel i bodar; angående yrkad
ändring uti Landtmäteri-Förordningen m. fl.
i afseende på föreskrifter om Skiftens antal
vid Storskiftes förrättningar; om ändring i
Enskiftes-Förordningen, huru med föregången
Storskiftes delning bör förhållas, då Enskifte
hegäres; i anledning af väckt fråga om Förliknings-åtgärders
skiljande ifrån Domslolarne
och öfverlemnande åt, serskilde Nämnder; i
anledning af anmärkningar vid Utskottens Betänkande
om Byggnads-skyldigheten vid Kyrkoherde-Boställen;
i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens Betänkande orri
rättighet till Grustägt, m. m.; om yrkad skärpning
i ansvaret för Skogs åverkan; om vito
för Landtmätare tili fullgörande af de deni
uppdragne Enskiftes förrättningar; om allmännare
spridande af Rikets Grundlagar och andre
Författningar; i frågan om öfverseende
och förbättring af Rikets Oeeononriska och
Pol i tie-För fattningar m. • m.; om ordningen för
stadfästelse och ändrings sökande, i afseende
278 Den 31 December t. m.
på Landtmätares Gärdesgårds-delningar; och
om Lagfart å Lägenheter, inköpte för atfc
derå uppföra Mechaniska Inrättningar.
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottets:
I fråga om medel till Sedlighetens befordrande
hos de lägre Folkklasserne; i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottets
förut meddeldte Betänkande om förbud
mot införandet af Danska hästar; i frågan om
jemnare Reglering vid de Indelta Regementerna
Stam- och Hjelp-Rotar emellan; i anledning
af uppgifvit förslag till förändrade
grunder för ett nytt Beskattnings-systedn; om
Parm- Bro- Torg- och Renhålinings-afgifterne
i Stockholm; i anledning af väckt fråga om
SakÖres-Längders kungörande; om förhöjning
i Tullen å Finskt och Ryskt Glas; i anledning
af återremiss å Betänkandet om rättigheten
till nya Smidens anläggande; och angående
förslag till jemkning uti Riks-Ståndens beslut,
rörande Husbehofs-Bränvins-bränningen.
Expeditions - Utskottets :
Med hemställan om ersättning för Renskrifnings-bi
träde.
4:o Godkännande af nedannämde Constitutions-Utskottets
Memorial:
Med förslag till ändring och omflyttning
af 2 Mom. i 56 §. Regeringsformen; med
förslag till ändring i 33 §. Riksdags-Ordningen;
med föreslående af ett tillägg i 1 §. 7
Mom. och 2 §. 4 Morn. Tryckfrihets-Ordnin
-
Den 31 December e. m.
279
gen; med förslag till ändring i 63 §. Regeringsformen;
och med åtskillige Grundlagsändringsförslag,
åsyftande Riksdags-ärendernas
skyndsamare gång.
5:o Instämmande uti Ridderskapets och
Adelns heslut, i anledning af Stats-Utskottets
Betänkande om Riks-Statens Tredje HufvudTitel,
en ny Rubrik å Tionde Hufvud-Titeln
borde uppföras under namn af Fyriiigs-Stal,
hvartill Fern Tusende R:dr årligen utöfver
det hittills per medium under de sist förflutna
åren åtgångne belopp skulle anslås.
6:0 Afslag å följande Utskotts Utlåtanden,
nemligen:
Stats-Utskottets:
I anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottets
förut meddeldte Betänkande, angående
pension för Directeuren Löfving.
Stats- samt Oeconomie-Utskottens:
I fråga om Stads-privilegier för Trelleborg,
och Hamnbyggnad derstädes m. m.
Lag-Utskottets:
I anledning af gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut meddeldte Betänkande, om
skyldighet för Gäldenär att sin skuld med
arbete aftjena, m. m.; om Glas- och Porcellains-förares,
Smideshandlares och Lumpsamlares
obehöriga kringstrykande, samt om tillåtelse
för Allmogen alt under sina resor af
-
jjgo Den ai December t. m.
yttra förenämnde varor, som de af Bruksägare
kunna sig tillhandla; oell i frågan om
Lagmans-Rätternes upphörande.
7:0 Inbjudning att med Borgare-Ståndet
sig förena, uti det af Ståndet fattade Beslut,
att Stats-TJtskottets Memorial, i anledning af
Riks-Slåndens serskildta Beslut, rörande pension
till Friherrinnan Tornerhjelm, borde, enär
d. Stånd stadnat mot 2, enligt ^5 §. Riksdagsordningen,
förfalla.
8:0 Beroende vid de öfrige Riks-Ståndens
beslut, dels rörande Stats-Utskottens Betänkanden
ej mindre angående förhöjde Spannmåls-upphandlings-priser
i Skaraborgs Län år
1819, än i fråga om hyra för LandshöfdingeResidencet
i Hernösand; dels angående Lagoch
Oeconomie-Utskottens förnyade Utlåtande
om utvägars vidtagande att förekomma löse
men arbetsföre personers kringstrykande och
bettlande; och dels angående Allmänna Besvärs-
och Oeeonomie-Utskottets förnyade Utlåtande
om Postmästares skyldighet att hålla
Postbok med Landtboer.
9:0 Läggande till Handlingarne af liedannämnde
Utskotts Utlåtanden:
Stats - Utskottets :
Öfver Revisions-Berättelsen angående Allmänna
Magazins-Inrättningea.
Den 2i December e. m.
Stats- och Banco- Utskottens :
I fråga örn ny praescriptionstid för f. d.
Filial-Discont-Inrättningarnes skulder; med.
underrättelse att Riksens Ständers Fullmägtige
öfver Banco- och Riksgälds-Verken, sedan
Ständevnes ,Justitias-Ombudsman Ehrenborg
allidit, insatt i Embetet den af Riksens Ständer
utsedde efterträdare Förste ExpeditionsSecreteraren
Richert.
Lag- Utskottetts :
I frågan om vissa ändringar i Kongl. Brefvet
den 6 Maji 1767 uti Kongl. Förordningen
den 3i Julii 1815, angående Utsökningsmåls
behandling; rörande yrkad befrielse från bysättning
för Löftesman i vissa fall.
Lag- och Oeconomie-Utskottens:
I frågan om Hemmans skyldighet att deltaga
uti Kyrko- och Prestgårds-byggnad, 111. m.
.Allmänna Besvärs- och Oecononlie-Utskottets:
Om fond till understöd för jordbrukare,
som genom frost eller hagelskada förlora växande
gröda; och om föreslagen ändring uti Examina
för inträde i de Civile Embets-Verken.
Serskildta Utskottets:
Angående väckt motion i afseende på indragning
af vissa Embeten och Tjenster.
Expeditions - Utskottets:
Angående förslag till Inledning och de
fyra första §. §. af Riksdags-Beslutet.
282 Den si December e. m.
Från Hedervärda Bonde-Ständet:
Af den i, 2, 5, io, ii, 12, 13, 16, 18, iq,
z5, 27 och 3o sistledne September, innefattande:
i:o Remisser till
Constitutions-Utskottet:
Af Serskildta Utskottets Betänkande, rörande
Reglering af Rikets Styrelse-Verk, i afseende
på de deruti förekommande Grundlags
ändrings förslag.
Lag - Utskottet:
Af Serskildta Utskottets Betänkande rörande
Reglering af Rikets Styrelse-Verk, i afseende
på de af Utskottet föreslagne ändringar
i Allmänna Lagen; och af Banco-Utskottets
Memorial, angående förklaring öfver 17 Cap.
8 §. Handels-Balken, rörande skuld till Kronan
för Uppbörd.
Lag- och 0rconomie-Utskotten:
Af Riksdags-Fullmägtigen Johan Jacob
Ruthbergs m. fl. anförande, innefattande anmärkningar
vid Utskottens återremitterade Betänkande,
angående Näringsfriheten.
2:0 Jterremisser af nedannämnde Utskotts
Memorial och Utlåtanden:
Constitutions - Utskottets:
Angående Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
om upphörande af Konungens två röster
i Högsta Domstolen.
Den qi December e. m. 283
Stats-Utskottets :
Om Allmänna Magazins-Inrättningens förvaltning;
och i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Skrifvelse om Tredje Hufvud-Titelns
hehof.
Stats- Bevillnings- samt Oeconomie-Utskottens:
Rörande Postförings-skyldigheten, m. m.
Stats- Banco- samt Oeconomie-Utskottens:
Om upphörande af Allmänna MagazinsInrättningen.
Bevillnings - Utskottets:
Om lindring i Bevillningen för branskadade
Innevånare i Madängs By af Skaraborgs
Län.
Banco - Utskottets :
Med generelt förslag lill Reglementariska
föreskrifter för Organisationen af Låne-Contoiren
uti Städerne Götheborg och Malmö.
Lag-Utskottets:
Om föreslagne ändringar uti ConcoursLagen
den i3 Julii 1818; om ändring och
undantag i Allmänna Lagar och Författningar
för betryggande af Banco-Verkets säkerhet;
rörande utmätning och försäljning af Fast Egendom
m- m.; och angående ändring i Författningärne
mot fylleri och oloflig bränvinsbränning.
a84
Den 21 December e. m.
Lag- och Oeconomie-Utskoftens :•
Om ändring i Kongl. Brefvet den i4 Api
il 1791, saint Kongl. Förordningen om Landtniäteriet
i Riket den 12 Augusti 1788, om Skiftens
antal vid Storskiftes förrättningar; om
upphörande af Landshöfdingarnes Domsrätt i
Enskiftesmål; och om utfärdande af en Författning,
som bestämmer ordningen för stadfästelse,
samt ändrings sökande, i afseende på
af Landtmätare verkställde Gärdesgårs-delningar.
Allmänna Besvärs- och Oecononiie-Utskottet:
Angende Glas- och Porcellaine-Förares
samt Smideshandlares obehöriga kringstrykande,
m. m.
Expeditions - Utskottets :
Med förslag till Inledning och dc fyra
första §. § af Riksdags-Beslutet.
3:o Bifall till nedannämnde Utskotts Memorial
och Utlåtanden, nemligen:
Constitutions - Utskottets:
Innefattande förslag till ändring i Justitiae-Ombudsrnannens
Instruction.
Stats - Utskottets :
Angående Rusthålls-afgifternas vid Skånska
Cavalleri-Regementerne utgörande i Spannmål;
i anledning af Riks - Ståndens serskildta
beslut rörande pension till Friherrinnan Tornerhjelm;
om tillökning i det af Manufactur
-
Den 21 December e. m.
28?
Discont-fonden beslämde Låne-anslag för Glasbruken;
angående Revision af Läst-afgiftsfondens
förvaltning; i anledning af Riks-Ståndens
serskildta beslut angående dels Löntillökning
för Secreteraren och Cancellisten
vid Öfver-Intendents-Embetet, och dels understöd
af Staten till någre Inqvarteringsskyldige
Städer; angående verkställighet af
Riks-Hufvud-Boken; rörande Hemmans-räntors
utgörande efter förenklad beräkning, eller sammanslående
af jordeboks-persedlar; angående
de under Kongl. Coinmerce-Collegium ställde
fonder och medel; om anstånd för FabriksIdkaren
Frisk med inbetalning af ett Lån uti
Manufactur-Discont-fonden; om pension för
Casseureu Israel Tingberg; rörande sökt liquid
för Greflige Gyllenstiernska Famillens
påstådde fordran efter Konung Carl VIII Knutson;
om Krono-Utskyklernes debiterande och
quittering m. m.; orri begrafningshjelp för Capitainen
Carl Åke Sabelfeldt; rörande nedsättning
i arrendet för betesmarken Rebbelberga
Broar i Christianstads Län; angående upplåtande
af Rosenbergs Kungsgård till Enkesäte
för IL K. M. Drottningen; om ändring i tiden
till redovisning för Statens Inkomster; i
anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottets
förut meddeldte Betänkande, rörande
Stats-Regleringen under Åttonde Hufvud-Titeln,
med undantag af Utskottets yttrande rörcnde
Kongl. Majrts rättighet att till Diplomatiska
utgifter begagna den Summa circa 40,000
R:dr Hamburger Banco årligen, Sorn förut varit
anvisad, i hvilken del Bonde'Ståndet, un
-
286 Den ai December e. m.
eler åberopande af dess beslut vid frågan örn
Andra Hufvud-Titeln, och anslaget för Minister-Staten,
ansett någon ändring uti det förhållande,
som hitintills varit iakttagit, icke böra
äga rum; och angående Götha Canal-BolagsGötheborgs
och Malmö 1'. d. Discont-Inrättningars
tillstånd och förvaltning.
Stats- och B evillnings-Utskottens:
Om ytteri gare understöd för Nybyggarne
i Norra Provincerne; och örn Tull-umgäldernes
liquiderande i Svenskt mynt.
Stats- Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskottens :
Angående dels befrielse från Skattläggning
för Idusbehofs- Mjöl- och Såg-Qvarnar,
dels ock rättighet, att obehindradt samt utan
föregången syn på stället, få sådane Qvarnar
samt andre Vattenverk anlägga.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottens
:
Angående Bytes-Verket; om Stads-privilegier
för Trelleborg, och Hamnbyggnad derstädes
m. m.; om Nyhemmans anslående till
hjelp för svaga rotar nr. m.; om Kongl. LifRegements-Husar-Corpsens
reducerande till
Infanteri; om ändring i de angående Mörums
Laxfiske utfärdade Författningar; om uppränsning
af Clara Sjö; och om utgörande af Stora
Barnhusets i Stockholm anslagne KronoTionde.
Den 21 December t. m. 287
Bevillnings-Utskottets:
Angående förändradt sätt för Kronoskatternes
indrifvande; med förslag till en förändrad
Tariff för Husheliofs - Bran vins-brännings-afgiften;
om upphörande af böter för
uteblifvande vid Uppbörds-Stämmor; med
voterings-propositioner uti frågorne om värderingsgrunder
till Bevillnings utgörande af
brandförsäkrade hus i Städerne, och om den
af Städerne utgående Salu- och Åccis-afgift.
Bevillnings- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskottens:
Angående inskränkning i Finska handeln.
B anco- Utskottets:
Öfver den uti 1822 års Revisions Berättelse
gjorde framställning om prägling af Runstycken;
angående anslag till Myntverkets
iståndsättande; angående det vid sista Riksdag
anslagne Lånebiträde för återuppbyggande af
Gymnasii- och Skole huset i Calmar; och rörande
en af Casseuren P. W. Loström gjord
ansökning om utbekommande af 2000 Rdr. B:co.
Lag- Utskottets :
Angående föreslagen ändring i Kongl. Brefvet
den 17 October 1778, rörande Barnamord;
om befrielse för Banken, att i Concourser bevaka
sine, emot lös pant ägande, fordringar;
om förändring i 1 och 10 §• §• 1 Cap. Rättegångs-Balken;
samt angående skyldighet för
Gäldenär att sin skuld med arbete aftjena,
med antagande af de utaf Utskottet i sist
-
288
Den 21 December e. m:
nämnde tvenne Utlåtanden föreslagne senare
alternativ.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottens:
I
anledning af gjorde anmärkningar vid
Utskottens förut meddeldte Betänkande, angående
rättighet till grustägt å andras ägor
för underhållande af allmänna vägarne, samt
sättet och ordningen till samma rättighets
Bestämmande och Begagnande; i anledning af
återremiss i frågan om Byggnads-skyldigheten
vid Kyrkoherde-Boställen; om rättighet för
Norrlands Allmoge, att i Stockholm få sälja
sina Victualie!- och Fogel i Bodar; om FabriksGesällers
ställande under Tjenstehjons-stadgan;
om förändring i Enskiftes Förordningen, eller
huru med föregången Storskiftes delning förhållas
Bör, då Enskifte Begäres; angående
förliknings åtgärders skiljande från Domstolar
ne ; rörande skärpning i ansvar för Skogsåverkan;
om åläggande för Landtmätare, att
vid vite inom viss tid fullgöra de dem uppdragne
Enskiftes förrättningar; om lämpeliga
medel till ett allmännare spridande af Rikets
Grundlagar, m. m.; örn de så kallade Privilegia
Exclusiva; och angående Lagfarts Beviljande
å sådane lägenheter, som Blifvit inköpte,
för att derå uppföra mechaniska Inrättningar.
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottets:
Angående nedsättning af Lots- och Båkafgifter
för Ångfartyg m. m.; och i anledning
af
Den si December e. ml »89
af föreslagne medel till förekommande af förmente
missbruk vid Prestval; om medel till
sedligbetens befordrande hos lägre folkklasser;
med förslag till jemnkning uti Riks-Ståndens
beslut, öfver föreslagne ändringar uti Författliingarne,
rörande Husbehofs-Bränvins-bränliingen,
ocb dermed gemenskap ägande ämnen;
om jemnare reglering vid de indelta Regementerne,
Stam- ocb Hjelp-Rotar emellan; om
upphörande af de Stockholms Stad anslagne
så kallade Parm- Bro- Torg- oell renhållningsafgifter
för vissa varor; om Såköres-längders
allmänna kungörande; angående förhöjning i
Tullen å Ryskt glas, samt dess förbjudande
till införsel; angående nya Smidens anläggande
m. m.; om förändrade grunder för ett nytt
Beskattnings-system; om förbud emot införsel
af Danska hästar; och angående Fond till understöd
för jordbrukare, som genom frost eller
hagelskada förlora växande gröda.
Serskildta Utskottets:
Rörande reglering af Rikets Styrelse-Verk,
Expeditions - Utskottets:
Med förnyadt förslag till Inledning ocb
första §. af Riksdags-Beslutet.
4:o Godkännande af uedannämnde Constitutions-Ulskottets
Memorial:
Med förslag till åskillige Grundlagsändringar,
åsyftande Riksdags-ärendernes skyndRiAd.
0. Ad. Prof. XI, Band. 9. 'Afd. i 9
aga Den 21 December e. m*
sammare gäng; med förslag till ändring i sednare
Mom. af 33 §. Riksdags-Ordningen; med
föreslående af ett tillägg i 7 Mom. 1 §. och
4 Mom. 1 §. Tryekfrihets-Förordningen; och
med förslag till ändring i 63 §. Regeringsformen.
5:o Instämmande uti Ridderskapets och Ådelns
beslut: om antagande af Lag-Committehis
förslag i 16 §. 7 Cap. af nya Handeis-Balken,
rörande Löftesmäns i’ättighet att uppsäga borgen;
om en förändrad Redaction af 4 §• i3
Cap. Giftermåls-Balken, angående förrymd
makas rättighet att träda i nytt gifte; att,
med ogillande af Stats- och Banco-Utskottens
Utlåtande i frågan om ny praescriptionstid i
afseende på sådane f. d. Filial-Discont-Inrättningarnes
skulder, hvilka icke inom den förut
bestämda praescriptionstiden blifvit till inlösen
presenterade, alla f. d» Disconternes ännu
utelöpande Assignationer, hvilka inom nästkommande
års slut varda anmälte, borde, eirär
de tillförene varit i Uppbörd gängse, inlösas;
samt uti Borgare-Ståndets beslut Öfver
Lag-Utskottets Betänkande, angående befrielse
för Rådmän och Kamnärer att deltaga uti
ansvar för försummelse att insända Domböcker
och Protocollel’.
6:0 Afslag å Stats-Utskottets Utlåtande,
angående pension för Justitiae-Rådet Blom.
7:0 Vägran att instämma uti BorgareStåndet*
beslut, att frågan om pension till
Den ai December e. m.
291
Friherrinnan Tornerhjelm, borde, enär två
Stånd slädnät emot två, enligt ^5 §. Riksdags-Ordningen,
förfalla.
8:0 Anmodan till Stats-Utskottet, att, i
följd af 49 §• Riksdags-Ordningen, oagtadt
Tre Stånds bifall tili e*t afgifvit Betänkande,
inkomma med motiveradt svar till det Stånd,
hvarifrån Betänkandet blifvit öterremitteradt.
9:0 Beroende vid följande Utskotts Utlåtanden:
Stals- samt Allmänna Besvärs- ock
Oeconomie-Ulskottens: rörande Passevolanceafgiftens
upphörande eller nedsättning; Lagsamt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottens:
i anledning af väckte förslag om
Hemmans skyldighet, att deltaga i Kvrkooch
Prestgårds-byggnad; och Lag-Utskottets:
angående afskaffande eller inskränkning af
Borgenärs bysättningsrätt för skuld, den Gäldenär
ej mägtar godtgöra.
10:0 Läggande till Handlingarne af nedannämnde
Utskotts Utlåtanden:
Stats - Utskottets:
Angående pension lill Directeuren J. D.
Löfving; i anledning af Friherre Ankarsvärds
anmärkningar vid den af Riksens Ständers Revisorer
år 1823 afgifne Berättelse, rörande då
verkställd granskning af Allmänna MagazinsInrättningens
förvaltning under de sednare åren;
om pension för Landshöfdingen Järta;
©m ränta för fordringar hos Kronan, enligt
Den si December e. ml
General-Krigs-Commissariatets vid f. d. Armen
mot Norrige åren i8i5 och 1816 utställde
fordringsbevis; om hyra för Landshöfdinge-Residencet
i Hernösand; rörande de
för Örlogs-Flottans behof disponerade Statsmedel;
rörande det af 1822 års Revisorer
klandrade inköp för Allmänna Magazins-Inrättningens
räkning af den såkallade Eldqvarnen
i Stockholm; angående Revision af Maiiufaotur-Discont-fondens
förvaltning och räkenskaper
för år 1822; och om anslående af årligt
arfvode till Öfver-Directeuren Schwartz.
Stats- och Lag-Utskottens:
I anledning af gjorde anmärkningar vid
Utskottens förut meddeldte Betänkande, rörande
Hof-Rättens öfver Skåne och Blekinge
ställande på Indragnings-Stat.
B evillnings-Utskottets:
Angående den af Städerne utgående SaluAccisen
och dess upphörande.
.Lag-Utskottets:
Om förlikningars anmälande i Lagsökningsmål;
om Bysättning å Löftesman, som
borgat såsom för egen skuld; samt om stiftande
af en Lag, i afseende å förbrytelser,
begångne af åhörare inom Riks-Ståndens Plena
och Plena Plenorum.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottens:
Om
utvägar att förekomma lösa men arbetsföre
personers kringstrykande; och om öf
-
Den 21 December e. rm 295
Verseende och förbättring af Rikets Oeconomiska
och Politie-Författningar, samt om Landshöfdingarnes
rätt att utfärda Vites-förhud m. m.
Serskildta Utskottets:
Rörande indragning af vissa Embeten och
Tjenster,
Från Högvördige Preste-Ståndet:
Af den 3, 4» 6, 7, 9, 11, i5, 17, 20, a3,
24, 27, 29 och 3i sistlidne October; innefattande:
1:0
Remisser till nedannämnde Utskott:
Constitutions-Utskottet:
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, om
upphäfvande af io3 §. Regeringsformen, och
64 §• Riksdags-Ordningen.
Stats-Utskottet:
Af Doctor Wallins motion, om ersättning
af Riksdagskostnaderne för reparation af Storkyrko-Församlingens
Orgelverk; och Professor
Fröbergs motion, om högre Lön för Riksens
Ständers Justitias-Ombudsman.
Bevillnings-Utskottet:
Af Stats-Utskottets Utlåtande angående
den summa, som för Stats- och RiksgäldsVerkens
behof erfordras, att genom Allmänna
Bevilliungen utgöras.
294 Ben ai December «. m»
Banco-Utskottet:
Af frågan om och huruvida några ytterligare
uppgifter rörande Banco-Verkets stallning
framdeles under Riksens Ständers sammanvaro,
eller äfven dessemellan, antingen
årligen efter afslutade Räkenskaper, eller efter
hvarje Revisions-förrättning, må komma att
allmängöras.
Lag-Utskottet:
Af Banco-Utskottets Memorial, dels om
upprättande af en ansvarighets-Lag för Directionerne
vid de blifvande Vestra och Södra
Låne-Contoiren; dels angående nödig åtgärd
för Bankens och Enskildtes säkerhet i
afseende på de Assignationer, som från nämnde
Låne-Contoir komma att utfärdas.
2:0 Bifall till nedannämnde Utskotts Utlåtanden,
nemligen:
Stats- Utskottets:
Angående afskrifning af de medel, som
sedan sista Riksdag blifvit använde till Brödprisets
nedsättande i Hufvudstaden; om anslag
af missräkningspenningar för Casseurerne vid
Rik gälds - Contoirets Credit-Sedel - Verk; om
verkställd granskning af redogörelsen för 1817
och 1818 årens Riksdagskostnader; om ersättning
för förlorade ängar m. m. vid gränslinien
emot Ryssland; om skattläggnings-methoden
af Såg- och Mjöl-Qvarriar; angående
Riks-Ståndens olika beslut i fråga om åtskilJi—
ge anslag för Förs vars-Verket; om ytterligare
Den 2i December <. m*
anslag för Tredje Hufvud-Titelns behof; om
ändring i nu gällande föreskrifter för ArrendeSpannemålens
utgörande af Kungsgårdar m m.;
rörande Lieutenaolen von Fieandts ansökning
om ersättning för liden förlust å dess Boställe
Fullstad; rörande förvaltningen af de till
Strömrensningar auslagne medel; med förslag
till förnyad Instruelion för Riksens Ständers
Revisorer, i hvad som rörer deras befattning
med Stats-Verket; om H ä s t-Va c a n ee-afgi ft ens
utgörande vid Östra Härads Squadron af Smålands,
Husar-Regemente; om nedsättning af
Quarantaines-afgifterne vid Känsö för Svenska
Fartyg; i fråga om aflöning för Stats- oeh
Banco-Utskottens samt Serskildta Utskottets,
betjening; angående nödige medel för en projecterad
Vattenledning till Carlscrona; i frågan
om Riksgälds-Contoirets öfvertagande af
Banken; om förnyelse af en förkoromen Riksgälds-Contoirets
Obligation; i anledning af
väckt fråga,, att Uppbörden och Redovisningen
af alla Allmänna Medel måtte öfvertagas
af Riksgälds-Contoiret,, eller ock detta Verk
alldeles upphöra..
Stats-, och Banco-Utskottens :■
Med anmälan af Riks-Ståndens beslut till
sammaujemkning af deras förut yttrade skiljaktiga
meningar i frågorna rörande Rikets
Penningeväsende och dermed gemenskap ägande
ämnen; om ytterligare anslag till Götha
Canal; angående förändrade villkor för
Lånet till Consistorium i Calmar för uppbyggande
af ett Gymnasii- och Scholashus der
-
Den si December «. m.
städes, samt om tillökning af detta anslag;
angående Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i
fråga om inlösen af f. d. Filial-Diseonternes
ännu utelöpande skuldförbindelser; angående
Låneunderstöd för Städerne Norrköping oell
Borås.
Stats- och Bevillnings-Utskottens:
Om Extra Grufvehjelpen i Stora Kopparbergs
Län; angående Postfrihet för Tidningar,
oell deras förseende med Chartae Sigillatae
Stämpel.
Stats- Banco- och Lag-Utskottens:
Angående villkoren för inrättandet af enskildte
Banker eller Disconter.
Stats- Lag- och Oeconomie-Utskottens:
Angående en friare disposition af Ekefikogarne
i Riket.
Stats- och Lag-Utskottens :
Om Statens ansvarighet för Enskildtes af
publique Tjenstemän förskingrade medel.
Stats- och Oeconomie-Utskottens :
Angående en förändrad reglering af Hospitals-Inrättningarne
i Riket; om all jords lika
Beskattning, och om förändring i sättet för
Skatternas utgörande; angående Communications
öppnande med Gellivare Jernmalmsberg
i Luleå Lappmark; rörande Dykeri-Verket;
örn inrättande af en fristad för mindre brottslingar
in. m.
Den 91 December e. mi
397
Bevillnings - Utskottets:
Rörande Post-Verket och deraf härflytande
Bevillningsmedel, med undantag af 2:dra
punkten om moderations upphörande, som blifvit
afslagen; om arfvode för tvenne Extra
Canzlisler; rörande jemnkning i Tulibevillningen
å Rum; med förslag till Tariff för den
blifvande Tull-Bevillningen å varor samt Transito-afgift;
angående Voterings-propositioner i
afseende på de om Tull-Bevillningens utgörande
Riks-Stånden emellan yppade skiljaktiga
meningar.
Banco-Utskottets:
Om utsträckning af Lånerättigheter i Banken
å Metall-eflecter; om Banco-Låns meddelande
mot pant af Tackjern; rörande uppskof
med återbetalningen af ett från Banco-DiscontVerket
år 1818 utgifvet Lån.
Lag-Utskottets :
Angående föreslagen ändring uti 24 §. af
Kongl. Förordningen den i3 Julii 1818 om
Inteckning i Fast Fgendom; i frågan om yrkad
företrädesrätt för Jordägare till betalning
af Brukares Lösa Egendom; angående befrielse
för Banken från skyldigheten att i Concourser
och Års-proclamata bevaka sine emot lös
pant ägande fordringar; angående expeditionssättet
af Kongl. Majrts Nådiga Resolutioner i
Besvärsmål; angående bestämmande af lik^
ansvar för Lands-Secreterare och ConsistoriiNotarier,
som förskingra Allmänna medel, med
hvad Lagen för Uppbördsman utsätter; om
£98 Den 51 December «, m!
rättighet att obehindradt få uppföra VäderTull-Qvarnar;
om förtydligande af Kongl,
Förordningen den i3 Junii 1800, angående
städsel och lego af jord på landet; om hvad
vid Lagförklaringars utfärdande bör iakttagas.
Allmänna Besvärs- och Öeconomic-Ut skottets
Om större frihet i Jerntillverkning och
försäljning; angående ökadt antal Besigtnings'
män å Ekeskogarne i Riket; om ett Canzlistarfvode
till fördelning mellan tvenne Canzlister;
om Porto Franco på Gottland; om utsträckning
af Seglationsfriheten mellan Blekinge
och Skåne; röraxxde yrkad befrielse för Gottlands
Hemmansägare att underhålla Lastagebryggor
och Strandridare-Boställen,
3:o Jterremisser af nedannämnde Utskotts.
Memorial och Utlåtanden:
Constitutians - Utskottets'
I anledning af ett föreslaget tillägg i Justitiae-Ombudsmannens
Instructxon.
Stats - Utskottets :
Angående väckte anspråk på ersättning af
Staten för Svenske medbox-gares lidne förlustor
genom uppbringningar af Magtex-, med
hvilka Riket varit i fredligt förhållande; om
pension åt Fxdherre Maxmeidxeim.
Stats- Lag- och Oeconomie- Utskottens:
Om ändring i nu gällaxide grunder för
Militiae-Bostäilens och annan Krono-jords utarrendering.
Den 31 December e. mi 5199
Stats- och Oeconomie-Utskottens:
I anledning af Kongl. Majrts Nådiga Proposition,
rörande Kronoskogarne i Riket; i
frågan om understöd för Dykeri-Commissarien
Westbeck.
Bevillnings - Utskottets:
Angående en ny Chartae Sigdlatae Förordning;
med förslag till en blifvande Bevillnings
Förordning.
Lag-Utskottets:
I anledning af väckte motioner, om Bankens
säkerhet genom Inteckning i fast Egendom;
om ändring af 17 Cap. 8 §. HandelsBalken,
och inrättande af en FörmyndareKammare,
samt om en förändrad HypotheksLag
m. m.; öfver Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
om upphäfvande af 8 §. 1 Cap. Utsöknings-Balken,
samt ändring af 2 §. /p Cap.
Missgernings-Balken och öfverskriften till samma
Capitlet och Balk; öfver Kongl. Maj:ls
Nådiga Proposition om vidtagande af en ytterligare
anstalt till förekommande af fångars
flykt.
Lag- och Oeconomie-Utskottens:
Om Fast Egendoms försäljning å Lotteri.
Oeconomie-Utskottets:
I anledning af väckt fråga om allmänna
Författningars utgifvande från Trycket på ett
för Allmänheten mera tillgängligt sätt.
3oö
Den 2i December t. m>
4:o Af slag å följande Utskotts Utlåtandenr
Lag-Utskottets:
I anledning af återremiss utaf Utskottets
Betänkande, om upphäfvande af de Författningar,
som hindra Sakägares fria val af Rättegångs-Ombud;
i anledning af återremiss af
Utskottets Betänkande angående dels ändring
uti i3 §. af Kongl. Förordningen den i3
Julii 1818 om Inteckning i Fast Egendom,
dels tillägg till samma Författning.
5:o Godkännande till den behandling 56
5. Regeringsformen föreskrifver, af följande
Constitutions-Utskottets Memorial:
Med förslag till några smärre ändringar i
iq och 22 §. §. Riksdags-Ordningen; med förslag
till ändring i i3 §. Riksdags-Ordningen, med
afseende å Universitetens Representationsrätt;
med förslag till ändring af i3 §. Riksdagsordningen,
för bestämmande af Universitetens
Representanters valbarhet; rörande några mindre
Grnndlags-ändringar, föranledda af det
inom Utskotten införda omröstningssätt; med
förslag till ändring i 4 Morn. 2 §. TryckfribetsFörordningen;
med föreslående af ett tillägg
i 102 §. Regeringsformen; i anledning af återremiss
af Memorialet N:o 48, med ändringsförslag,
åsyftande Riksdagsärendernas skyndsammare
gång; i anledning af återremiss af
förslaget till ett tillägg i 3y §. Riksdags-Ordningen;
med förslag till ett tillägg i 98 §.
Regeringsformen och 63 §. Riksdags-Ordningenj
i anledning af återremiss af förslaget till
