# ID: svediakorp-gov291
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 69,128
# sentences: 2,578
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 4 December f. m, 3ot
Motion man behöfver besinna sig. Men då frågan
blott rörer införande af en enklare, kraftlullare
och mindre kostsam administration, bör
man icke längre uppskjuta med dess införande,
än till dess man blir enss om planen. Om ock
Ständerne hade 3 månader qvar af Riksdagen ,
vore det högst osannolikt , att kunna Ståndsvis
uppgöra en sådan plan. De debatter, som i
gar höllos endast öfver en liten del deraf , visa
bäst, huru det skulle gå, om vi punktvis skulle
företaga hela förslaget till pröfning. Jag anser
öfverflödigt att tillägga något vidare, då jag
instämmer så väl i hvad Herr Lefrén nyss yttrat,
som uti Borgare-Ståndets Beslut. Beträffande
Preste-Ståndets meddeldte beslut i ämnet,
får jag anmärka, att detta Stånd icke lagt
andra delar af förslaget på bordet till nästa
Riksdag , än de , som bero af Konungens och
Ständernas gemensamma beslut, det vill säga
Grundlags- och Lagfrågor I öfrigt har PresteStåndet
icke yttrat sig öfver Särskildta LTtskottets
Betänkande, utan endast hos Kongl. Majit
anhållit, att man icke må på fullmakt tillsätta
de tjenster, som inom nästa Riksdag blifva ledige.
Tror man väl , att det skall leda till
Statens bästa, att innehafvarne af dess tjenster
icke veta , om de äro mer än expectanter , och
månne icke genom ett uppskof ännu i fem år
organisationen skall blifva långt svårare att
verkställa, än nu?
Herr Berghman; Grefve von Platen är en
mycket grundlig och lycklig Talare, sorn har
med största styrka utfört det ämne, hvari jag
302
Den 4 December f. m.
blott helt korteligen framlade samma åsigter;
hans anförande är af den vigt , att något hvar
inom hela Riket skulle önska känna dess innehåll.
jag anhåller derföre vördsamt , att Ridderskapet
och Adeln behagade med mig instämma
uti en anmodan till Grefve von Platen,
att låta trycka det.
Feiherre Cederström j Jacob: Jag har e
mot
antagande af Särskildta Utskoftets Betänkande
hört yttras farhågor, som till det mesta
hemtat sin grund ifrån forntiden, Jag skulle
likväl förmoda, att om man erkänner, det olika
tidehvarf och samhällsskick fordra olika Författningar
, det icke är klokt, att så helt och
hållet fästa sig vid forntiden , att man afsäger
sig all blifvande nytta af en förändring. Då
menniskan eger ett omdöme, hvarmed saker
kunna urskiljas, skulle jag icke tro , att lösligen
uppkastade farbagor utan skäl böra kunna
leda detta omdöme. Ingen enda riktig anmärkning
har blifvit framställa mot Utskottets
förslag; man har blott bestridt verkställigheten,
medelst allmänna termer, och tagit till stöd för
sin talan framfarne store mäns mmnen , hvilka,
om de lefvat, säkerligen skulle jäfvat de framlagde
satserna. Man har yttrat , att frågan
bör, såsom lagfråga , behandlas , enligt 89- §•
Regerings-Formen , samt att denna §. skulle
hindra Ständerne ifrån att öfverlemna till Kongl.
Maj:t de delar af Betänkandet, som angå administrationen.
Sådant är dock icke förhållandet.
89 §• rörer egenteligen frågor om förändringar
och förklaringar af allmänna Lagen,
Den 4. December J~. m.
3o3
hvilka remitteras till Lag-Utskottet. Här deremot
är saken i ett annat skick , och , såsom
Herr Mannerstam yttrat, redan bearbetad a£
föregående Ständer. Jag ser derföre ingen våda
uti att öfverlemna förslaget till Kongl. Maj:t,
med tillkännagifvande , att de delar deraf, som
röra G. undlags-förändringar eller ändringar af
allmänna lagen, må blifva hvilande till nästa
Riksdag. Om då Konungen, efter föregången
pröfning, finneiy-att några ändringar med nytta
kunna verkställas , så vore det ju oklokt af
Ständerne, att vilja tillbakahålla dem. Man
må ej befara , att de skola omstörta grundvalarne
för Rikets Styrelse-former. Dertill är
Styrelsen allt för klok. Det är endast för att
bereda den successiva förbättring , hvilken redan
så länge varit af ett allmänt behof påkallad ,
Som man bör vidtaga detta steg. Om någre Ledamöter
skulle vid Betänkandet göra anmärkningar
af den vigt, att de visade, det förslaget
icke är så beskaftadt, att det kan öfverlemnas
till Konungen 5 så blir förhållandet helt annat
; men intilldess de det gjort , må det tillåtas
mig tro, att hvad de yttrat, icke äger
den halt , att Ständerne derå kunna göra något
afseende.
Herr Lagerhjelm , Pehr: Till en det förekommen
af af flere värde Talare, utbedjer jag
mig likväl vördsamt att få anföra mina tankar
i detta ämne, hvilket jag anser ingripa i Rikets
alla inre förhållanden och inrättningar.
Det gifves två sätt att betrakta Statens
3o4
Den 4 December f. ni.
Styrelse-verk, äfvensom Staten sjelf; det ena
då man anser Systemet af dessa Verk eller Stater
sjelf att vara af organisk beskaffenhet, så
att det hela genomtränges af en och samma
idé, hvadan det hela lika väl är till, för dess
del, som delen, för det hela; det andra då man
anser detta System eller Staten sjelf såsom
blott en massa af delar, hvilka icke stå tili
hvarandra eiler det hela i annat förhållande än
blott den yttre anordningens. Ur den förra
synpunkten, hvarutur Grefve von Platen sett
detta ämne, visar det en djupare betydelse,
än ur deri1' sednare , för hvilken det är likgiltigt
, huru med Riks-Styrelsen i öfrigt samt
Folkets lynne och Landets beskaffenhet sig förhåller;
och då jag hufvudsakeligen biträder denne
värde Talares åsigt, skulle jag icke vidare
upptaga Höglofl. Ridderskapets och Adelns dyrbara
tid, om man ej emot honom anfört, att
ingen anmärkning i detaille blifvit framställd
emot Utskottets Betänkande
Ostridigt är Stat ett lefvande väsende, som
till sin idé (folkets fortgång i bildning) är oföränderligt,
men till sin form underkastadt
all oupphörlig växling, liksom detsamma till
sitt innehåll beständigt försvinner och förnyas
(Slägtets Succession). Detta på en gång beståndande
och fortgående , som samhället uppenbarar
vid första reflexion öfver dess natur,
visar sig i hvarje dess del eller Inrättning; och
deruti ligger det organiska af dess sammansättning.
Taga vi den oeconomiska Lagstiftningen
till exempel, och den del deraf , som kallas
pro
-
Den 4 December J. m.
3o5
prohibitiv-systeme; så härleder sig dess upprinnelse
från den tid , då Styrelsen var och
borde vara omtänkt, att väcka Näringsfliten på
nya föremål, eller införa nya arbetssätt, eller
framlocka nya anläggningar inom Fäderneslandet.
För denna tid, då t. ex. Bergshandteringen
skulle bana vägen för odlingens framgång
till glest bebodda och aflägse delar af Riket ,
innan communicationer voro öppnade , innan arbetssätten
sammanvuxit med Folkets arbetsiynne;
skulle Författningens idé nödvändigt
visa sig uppmuntrande och ordnande. Vår store
Konung , Carl XI , gaf systemet sin bestämda
character, ehuru man då visst icke insåg
alla de följder, hvartill dess utveckling i yttersta
detaille skulle leda. Men samma författnings-system
, sorn då verkade faderligt ordnande
och uppmuntrande , har sedan blifvit
tryckande och hämmande. Denna olikhet uti
verkningar utaf samma Författning härledes naturligen
från tidernas skiften eller den fortgå-,
ende utveckling, som i alla samhällets delar
tillkännagifver lif, och åstadkommer rörelse.
Ingen lärer neka , att med prohibitiv-systemet
åsyftats Näringarnes uppkomst ; liksom säkert
ingen nekar, att denna uppmuntran blir öfverflödig
, då Näringsfliten inträngt i Folkets lynne,
sysslosättning och färdighet, då anläggningarna
vunnit stadga, deras fördelaktigaste localer
blifvit fundne , samt vägar och farleder
blifvit öppnade , Landet befolkadt och då produeterne
upptagas af Verldshandeln. Men prohibition
blir då ej blott öfverflödig , utan skadRidd.
o. Ad,'Prot, XI Band. ao
3o6
Den 4 December f. m.
lig 5 och man kan icke nog vörda och lyckönska
Fäderneslandet åt den anda hos Konung och
Folk, som vill förenkla Styrelsen, gifva den
större kraft, och Näringsfliten ett friare utrymme,
Man kan icke önska något högre i afseende
på den ceconomiska Lagstiftningen och
tillämpningen , än att skyndsamhet och ofelbar
rättelse förenas med säkerhet i åtnjutandet af
Närings-Rättens helgd. Derhän syftar Utskottets
Betänkande, och jag skulle med vördnad
lemna det mitt ringa bifall, om jag fann gåtan
verkeligen löst , huru dessa önskansvärda ändamål
skola ernås. Men då principerne i Utskottets
Betänkande, till så vida de kunna utletas,
strida emot de villkor jag anser nödiga , pä
det att Närings-Rätten kan sakkunnigt pröfvas,
hvarpå den trygghet ytterst hvilar, som lockar
Capital och Industri in i det verksamma medborgslifvet
j så kan jag icke undgå , att framställa
min motsatta öfvertygelse, och grunderne
derför i detaille.
Ingen Inrättning eller Författning kan äga
bestånd , utan att med Samhällets idé stå uti
ett väsendteligt sammanhang. Om formen (Inrättningen
eller Författningen) icke passar för
det lif, som deruti skall rörås och utvecklas J
så måste antingen formen brista , upplösas eller
förändras , eller också skall lifvet dö , eller
utvecklingen hämmas. Men Historien tillkännagifver
och bestämmer hvarje särskildt Samhälles
utmärkande förhållanden och Folkets e~
genheter 5 hvadan ingen Inrättning eller Författning
kan komma eller vara i ett väsendt
-
Den 4 December f. m.
ligt sammanhang med Staten , utan genom den
historiska betydelse den 'ager. Svenska Folkets
äfvensom flere Europeiska Folkstammars urgamla
ömtålighet om sin frihets och sine rättigheters
helgd, har gifvit våra allmänna Domsto.
lar sin sammansättning, väsendtligen innebärande,
att den anklagade skall dumas af en
Persona moralis, sammansatt af Individer, sorn
närmast ansågos känna person och förhållandet.
Samma noggranna värd om parters rätt har sedermera
gifvit vära särskilda Domstolar sin
sammansättning , hvilkas utmärkande egenskaper
äro, att Domen fälles af en persona moralis,
hvaruti sak-kpnskap finnes förenad med Lagkunskap.
Att denna ömtålighet uti Näringsrättens
tillämpning på mer än ett sätt kan vinnas,
derpå finna vi bevis i de former, hvarunder
Närings-tvister afhjelpas i England och
Frankrike, hvarest en sak-kunnig Nämnd biträder
de allmänna Domstolarne i dessa tvistemål.
Men det egenteligen utmärkande eller
väsendteliga uti formen vid Närings-Rättens
pröfning iakttages sä väl i dessa Länder, som
inom Fäderneslandet , nemligen att den utöfvas
af flere och sak-kunnoge män , d. v. s. af
mångvälde och icke af enväldepå sätt Utskottets
betänkande föreslår ; och detta väsendtliga
har sin historiska betydelse i dessa Folkslags
lynne, sådant historien visar det varit
och vara. De trenne Committéerne , hvilka i
underdånighet föreslagit gränslinien emellan judiciella
och administrativa ärender, anföra val,
att Närings-Rätten borde , liksom all annan
Rätt, tillämpas af allmänna Domstolarne, efter
3o8
Den 4 December f rn.
nödige upplysningars inhämtande från administrerande
myndigheter ; men uppgifva icke sättet
för gemenskapen emellan Domare- och förvaltande-myndigheterne.
Derigenom synas icke
desse Committéer fallit i den förvillelse, som
Särskildta Utskottet i likhet med Committén
för Rikets Styrelse-Verk.
Men , om äfven
den historiska uppkomsten af formen för Närings-Rättens
afgörande skulle lemnäs utan allt
afseende, finner jag likväl intet skäl, hvarföre
Utskottet föreslagit, att denna Rätt skulle mindre
vårdsamt behandlas än allmän rätt, eller
pä ett sätt, nemligen enväldigt, som ingalunda
öfverensstämmer med vår Constitution. Såsom
exempel härpå vill jag åberopa Bergs-Contoirets
sammansättning. Dess enväldiga form
strider helt och hållet emot hvad sorn väsendtligen
utmärkt alla Rätts-frågors behandling hittills*
och, eftersom den saknar ali historisk
grund , är den egenteiigen en följd af en theorb
j som saknar all bekräftelse af erfarenheten.
Man kunde kalla denna form abstractj (tvärtemot
hvad dess uppfinnare sannolikt tro den
vara), emedan deri från vilkoren för tvisters
rättsensliga slitning abstraherar det ena , nemligen
säkerheten i Rättigheters besittning och
utöfning , och' endast gör afseende på det andra
, nemligen skyndsamheten vid målens behandling.
Man synes härvid ha glömt, att theorien
har sin plats inom vetenskapernas fält,
hvarest dess bekännare dock måste beständigt
vara uppmärksamme på erfarenheten , men icke
vid utvecklingen af Stats-formerne. Ty Staten
är sjelf ett organiskt väsende , som inom sig
Den December f m,
sjelft bär fröet till sin utveckling ; det inneboende,
sorn skall utvecklas, är idén, på hvars
historiska grund hvarje byggnad måste uppföras
, som skall blifva stående. Om man, tvärt
emot detta begrepp om Stat , skulle i verkligheten
införa Utskottets abstracta , tbeoretiska ,
förslag, så skulle ovilkorligen hända antingen,
att Nationens rätts-anspråk skulle antaga ett annat
lynne passande för en despotisk Styrelse i
allmänhet , eller att otaliga klagomål öfver
författningarnas osäkra och ofullkomliga tillämpning
uppkomma, hvilka förr eller sednare skulle
afhjelpas genom upplösning af den nya Inrättningen.
Jag återkommer alltså till den följd
af Utskottets förslag , att dä Näringslifvet intvingas
i en form , som icke motsvarar sitt innehall
; så skall lifvet antingen förbytas eller
formen brista. — Å andra sidan yrkar jag äfven
, att coilegiala formens fel böra afhjelpas,
samt att Rättsfrågor af Collegierne handläggas,
hvilka tillhöra allmänna Domstotarne, emedan
deras pröfning icke förutsätter någon särskild
kunskap, t. ex. oloflig kolhandel inom Bergslag,
hälst samma mål utom Bergslag upptagas och
afdömas af HaTads-Rätterne. Sådant påkallar
visserligen rättelse, ehuru icke på sätt, som
förnärmar Rättens heigd.
Det gifves äfven en annan sida , från hvilken
Utskottets förslag visar sig högst ofulli
komligt. Det är nemligen icke nog dermed,
att Närings-frågorne behandlas oväldigt 3. kunskapen
, som i deras afgörande ingår, måste
också vara säker 3 icke blott antyda en enskild
3io
Ben December f. m.
persons öfvertygelse , utan uttrycka vetenskapens
resultat. Jag vill åter taga .Bergsärendernas
afgörande till exempel — Grufvorne hafva
från utminnes tider varit ansedde såsom (efter
ordalydelsen) Cronones regalej, hvaröfver vården
nu snart i tvenne århundraden varit anförtrodd
ett särskildt Embets-vcrk. Detta tillkannagifver,
att Styrelsen ansett Staten såsom ett
fortvarande helt. hvars Natur-rikedom tillhör
det allmänna (Folket såsom innefattande generationernas
succession) och icke det enskilda
(Folket, såsom omfattande blott den närvarande
generationen); ty ur den Stats-idé, hvari enskilda
friheten spelar hufvnd-röln , kan endast
polis-uppsigt tillkomma Staten i detta hänseende
, en magt, som till följe af sin Natur måste
vara enväldig. lill hör Natur-rikedomen Folket
såsom ett fortvarande helt och icke blott en
enda generation (nemligen den, som påfunnit
eller satt sig i besittning af fyndet) ; så måste
Staten vaka deröfver, att t. ex. Grufvebrytningen
sker med Grulvornas bestånd , ett vilkor,
som af enskilda friheten så mycket mindre kan
väntas uppfyldt , som utförandet af en Grufvas
brytnings-plan vida utsträcker sig öfver en mennisko-ålder.
Skulle man härvid invända , att
Åker och Skog äfven böra begagnas så , att
de äga bestånd; så ligger förklaringen i den
märkeliga omständighet, att Åkerjord och Skog
alltid blifva lika åtkomlige , samt icke för evärdeliga
tider försvinna , utan förbättras och återväxa.
Utskottet har visserligen bland BergsContoirets
göromål uppräknat Grufve-brytningen
, irnen Chefen afgör ensam alla ärender. Man
Den 4- December f. rn. 311
kan likväl icke vänta, att en person skall känna
allt det locala vid dessa ärenders handläggning
, som inom hela Riket kan förefalla, och
som ofta är det väsendtliga (en kunskap, som
förutsätter oafbruten handläggning , samt derförutan
lätt förloras) , samt dessutom vara kunnog
i alla öfriga, Bergsbandteringen rörande,
ämnen. Likväl röra föreskrifterna vid Grnfvebrytningen
bade Staten och den enskilde direct.
Att äga kunskaper i dessa öfriga ämnen , skulle
så mycket mer fordras af Chefen , som han
enligt Utskottets förslag skulle enväldigt meddela
de upplysningar, som Kongl. Maj:t, eller
Domstolarne eller andra myndigheter äska. Jag
förbigår härvidden omständighet, att Styrelsen
icke vill veta en persons öfvertygelse , utan hvad
vetenskapen har att förete såsom allmänt antagit,
och vill blott nämna, att för dem, som
ämna gå Bergs-vägen, åtgå merendels tre år
Vid Universitetet, ensamt för Bergs-Examen,
samt två år vid den practiska Bergs-Skolan j
och slutligen delar sig Bergväsendet i tre så
skiljda grenar, af hvilka hvar och en fordrar
sin man för sig på lifstiden , att jag öfverlemnar
till hvars och ens bedommande , huruvida
mankan vänta sig fullständig kännedom i Smält,
konsten , Grufve-brytningen och den Mechaniska
Byggnads-konsten förenad hos en enda person.
Således kunde man säga, att från kunskapens
egen synpunct, (hvilken Utskottet icke
jäfvat, utan fast mer velat tillägna sig), dess
förslag icke håller pröfning.
Att Närings-frågor på olika sätt afgöras i
3l2
Dm December J. m.
olika länder, bör icke förvåna , enär dessa Länder
skilja sig uti antingen Natur-alsternas beskaffenhet
eller Närings-idkarenas industriella
eultur eller Närings-tvisternas mängd, Englands
Jern-tillverkning är anlagd på ett fattigt malmslag
, flolägrigt med bränslet och derigenom befriad!
från Transport-kostnad. Deraf följer, att
vid jernhaltens utbringande , mindre är fråga
örn besparing af Malm och bränsle än arbetskostnadens
fördelning pä en stor Jern-tillverkning.
Deraf härleder sig Jern-tillvcrkningens
hopande till stora qvantiteter vid hvarje verk.
Sveriges Jern-tillverkning hvilar uppå rika bergmalmer,
aflägse från bränslet, som är fördeladt
på stora ytor, och kan alltså icke concentreras
uppå få poncter , utan idkas såsom FolkNäring
, utbredd öfver hela Landsträckor. Den
stora Jern-tillverkningen på få händer, hvilka
hvar och en äga Grufva , Kolfång, Masugn och
Stångjerns Verk , ger alldeles icke anledning till
den mängd tvister, hvilka leda sin upprinnelse
från gemensambeter inom Sveriges Grufva bolag
, Hyttelag, Kol-districter eiler Smedjelag.
Englands outöseliga Malm- och Stenkols-Lager
torde ännu länge befria Staten från all annan
än blott polis-uppsigt vid Giufve-driften. Sveriges
Malm-fdrråd, hvaraf endast de rikaste,
bäst artade och minst af transport betungade
kunna användas, fordrar hushållning för att motsvara
behofvet; och Malmen, franiforslad till
Hyttan, är redan genom brytningskostnad i sköliga
, djupa berg samt lång transport, sä dyr,
att det nogaste utbringande af Metallhalten lönar
sig. — I England finnes kunskapen i yr
-
Den December f. m>
3t3
leet så utbredd , att Domstolarne utan svårighet
finna skicklige Jurymän. Sverige bör deremot
skatta sig lyckligt, om Riket i det hela kan
påräkna en tillräcklig personal , för att , samlad
inom Tjenstemar.na-classen, kunna handlägga
och afhjelpa förekommande Närings-tvister.
—Jemnföras Närings-tvisternas mängd, t. ex.
i Norrige, med elem i Sverige; så finner man
af erfarenheten , att deras ringa antal i fÖrstnämde
Land icke påkalhr en permanent myndighet
, utan kan utan oreda eller långsamhet afgöras
genom Nämder, valde särskildt för hvar^
je mål.
Ett sådant afseende å det egna ,
Sverige från andra Länder bestämdt skiljande (i
Närings-hänseendej), har Utskottet icke behagat
göra j och likväl är det i sjelfva utöfningen af
Närirtgs-fliten , som ärendernes ursprung mäste
sökas, och härifrån de härleda sin beskaffenhet.
När härtill kommer det egna i Svenska
Folkets lynne, att nemligen icke tåla enväldig
Styrelsej så finner jag, för min del, de grunder,
hvarifrån organisationen af Embets-verken
skall hämta sin rot, vara af Utskottet helt och
hållet förbisedde.
Till följe af denna framställning , och då
jag anser Utskottets betänkande i sjelfva grunden
vara felaktigt, och innebära ett så ofullkomligt
förslag, att detsamma antingen i utöfningen
skall brista sönder, eller medföra oberäknelig
skada ; förmodar jag , att detsamma icke
med ett klubbslag , utan öfverläggning , antages.
Huru Höglofi. Ridd. och Adeln detsamma
anser, är mig fullkomligen obekant; men
3i4
Den 4 December f. m.
tnig synes det icke vara i skick , att inför Kongl.
Maj:t i underdånighet framläggas. I öfrigt föreskrifva
Grundlagarne sättet för behandlingen.
Ämnets vigt voterar visst för en allmännare
och alfvarligare pröfning än Riksens Ständers,
vid denna Riksdag * och jag anser icke otjenIigt
, att förslaget hvilar intill nästa Riksdag ,
pä sätt flere Ledamöter yrkat. Man erinre sig,
att ämnets utredning ytterst hvilar på begreppet
om Stat, hvarom tankarne vid närvarande
Riksmöte synas vara mycket delade , och hvaröfver
omdömes-rättigheten äfven tillhör Fäderneslandets
Lärde, fast ej deltagande för öfrigt
i Rikdags öfverläggningarna. Den större och
bildade allmänhetens omdöme kan väl förbigås,
och äfven väl vara felaktigt; men bör ej med
liknöjdhet anses af de constitutiva magtema.
Grefve LöwenhjelmGustaf: Jag har dröjt,
att uppstiga, för att kunna med visshet veta
mig tala, fri för hänförelse. — När en Talare ,
sorn Herr Grefve von Platen — en talare reed
så bepröfvad Fosterlands-känsla , och med så
bepröfvad erfarenhet, trott sig så varmt böra
yttra sig i detta ärende, hittills föremål för
den kallaste öfverläggning, har jag bordt å ny o
pröfva grunderne för den mening jag i saken
yttrat. Jag har pröfvat dem, och efter att ha
lemnat inkasten all möjlig uppmärksamhet, finner
jag mina grunder alla qvarstående. Jag
finner dem icke ens angripne af det tal jag
hört. Jag medgifver fullkomligen alla deri yttrade
grundsatser, men bestrider lika bestämdt
desses användande på förevarande fråga.
Den 4 December f. m.
3i5
Hvem skulle väl kunna ifrågaställa den
sats, att ett ärende af detina natur icke bör afgöras
innan allmännelig kännedom derom hunnit
tillräckligen spridas P och den sats, att en
iyo års gammal Stats-byggnad icke bör utan
yttersta varsamhet , och med fullständig sakkunskap
antastas ? Men jag svarar, i det förra
hänseendet, att denna allmännelighet i kunskap
om målet är förhanden. Från första tillvarelsedagen
af vår närvarande Grundlag ha vi med
hvarje påföljande dag allt mera öfvertygats om
förträffligheten af dess grundsatser , och af dess
ädla syftning. Men från denne första dag ha
vi också med hvar dag blifvit allt mer och mer
öfvertygade om ofullkomligheten af Grundla*
gens bestämmelser, i anseende till Styrelse-verkens
organisation. Jag förbigår alla enskilte
uttryck af denna öfvertygelse och åberopar endast
hvad samtelige Riksdagar sedan 1809 derom
yttrat. Vid igi2 års Riksdag äskades ändring.
Ämnet förevar vid 1815 års Riksdag,
Riksens Ständer framställde 181 g den önskan,
som lågt grunden till närvarande öfverläggning.
En Comité nedsattes. Den har arbetat i 5 år.
Ett särskildt Utskott har under hela denna Riksdag
arbetat i målet. För flere månader sedan
äro så väl Comrnitténs som Utskottets arbeten,
jemte sig reserverande Ledamöters särskile iankar,
utgifne från trycket. För flere inånader sedan
ha 2:ne Stånd bestämdt och jakande yttrat
sig. Sannt är, att hos oss har målet sent fötekoramit,
Men kan det med sådant ursprung
och sådan förutgången bearbetning kallas £tt
oberedt hastverk , en ölveiraskmng af allmän
-
3i6
Den 4. December f, m.
na omdömet ? Beträffande dernäst den påkallade
vördnaden för 150 års gammal organisation,
skalle jag, om en sådan fanns, ofelbart
dela denna vördnad. Men tala vl väl här om
ändring i något, som stått i 150 år? Nej, vi
tala om en grundlag , oss för 14 år sedan till
efterlefnad, men ock till pröfning öfverlemnad
om en grundlag hvars stiftare sjelfve förut
sägo
behof af ändringar, och utstakade vägen,
på hvilken de skulle sökas. En grundlag, i
hvilken opinionen, innan en enda påföljande
Riksdag hunnit sammankallas, redan utpekade
ofullkomlighet, (detta sagdt, som nyss, blott
om grundsatsernes användande, och alltid med
samma oskrymtade vördnad för grundsatserne
sjelfve}. Långt ifrån att angripa detta något,
sorn påstås i 150 år hafva stått, nalkas videtta
något då vi hylla Särskildta Utskottes tankar.
Ja, närmare än något, som sedan blifvit
projecteradt, eller vidtaget, går Särskildta Utskottets
arbete till det, som var på slutet af
aöoo talet, då våre Riks-Embeten floierade. Må
derföre åldern af den organisation vi önska ändra
icke åberopas, som skäl till vördnad för
densamma, ett argument dessutom, sorn utanstöd
af andra aldrig bör gälla.
Näst de nu bestridde skäl till förkastande
af ändrings-förslaget, har jag hört anföras skäl
till uppskof intill nästa Riksdag. Men desse
har jag alla funnit vara af den beskaffenhet,
att, om de antogos, skulle de föranleda till
vida längre uppskof. Vår Lagboks än ofullkomnade
skick? Mern hvem säger oss , hvad tid
Den 4 December f nt, 317
sorn åtgår, innan den hinner fullkomnas? Och
huru mycket nyttigt kan ej af ifrågavarande ändrings-förslag
verkställas, utan att i förväg ingripa
i den förbättrade Lagstiftning vi förvänta?
Ändrjngs-förslaget innefattar, så vidt jag förstår,
icke Lagstiftnings- utan blott Lagkipningsfrågor,
och desse ändå blott i hvad angår hänvisning
till behörigt forum. Jag kan således
ej linna något skäl , att göra förevarande mål ,
i anseende till lämpeliga tidepunkten för dess
afgörande, beroende af den tidepunkt, då nya
Lagboken hinner blifva färdig.
Förbättring
i vårt beskattnings-systeme är önskad ? Ja,
hvem delar denna önskan lifligare än jag? Men
huru mycket finnes ej i det förevarande ändrings-förslaget,
som skall befinnas lika användbart
vid hvilket beskattnings-system som
hälst? För öfrigt — om ett förbättradt beskattnings-system
är önskaDSvärdt, och så lifligen
önskadt: hvarifrån skola väl förslag till detta
Herculis arbete komma? Ifrån Embeten , så organiserade,
som våra nuvarande Stat-Secreterares?
Ifrån Embeten, som äga blott makten att
föreslå Och expediera , men intet det ringaste
af makten att till verkställighet befordra eller
ens att tillse , huru det expedierade verkställes
? Hvad jag vet, är att om jag innehade
ett sådant Embete, och i min hjerna uppkommit
och utbildats ett förslag i min öfvertygelse
alldeles förträffeligt, skulle jag det nogsamt
inom mig dölja. Ej af det klenmodiga
motiv, som föranledde en namnkunnig Philoi
soph att säga det han för sitt lugn aldrig skulle
öppna den hand, i hvilken han höll alla san-:
3i8
Den 4. December j. m,
ningar inneslutne; men i stöd af den öfvertygelse,
att det project, som väl verksteldt skulle
gjuta balsam i Statskroppen, kan gjuta gift
deri, om det illa exequeras; hvem vet ej, huru
Illa ändringar smaka underordnade Embetsverk,
och huru kan man då vänta, att de väl
verkställas, utan förmanskap af det högre Embete,
som föreslagit och promulguerat nndringsprojectet?
Aldrig skall jag derföre hoppas eller
fordra väsendteliga förbättringar ifrån den
Embetsman hand, sorn blott äger att föreslå
och expediera) och hvars inverkning på det han
föreslagit upphörer, när hans Waktmästare lagt
Expeditionen i post-luckan. I stället för att ,
60m förutgående vilkor för förbättring af våra
ansvarige Embetens organisation, fordra förbättring
i hvad af dem skall åstadkommas, väntar
jag denna sednare af organisationens, och
väntar den allenast på denne väg, och denne
banas af förevarande ändrings-förslag. Jag understödjer
derföre detta, såsom medel till det
ändamål, den värde Talaren åtrår.
Hvad veta vi, har blifvit sagdt, huruvida
de ändringar vi nu gå att besluta , anstå Brödra-folket?
Hvad rätt ha vi att besluta för dem,
och vice versa? Är likväl ej en närmare förening
lika värdig vår önskan, som tillåten vårt hopp?
och motarbeta vi den ej, då vi emedlertid på
egen hand organisera oss? Äfven mina önskningar,
mina varmaste önskningar äro ägnade åt
förkortandet af den tid, som af tingens natur
är bestämd att förgå, innan fjällen upphöra vara
gräns emellan två Brödra-folk. Trodde jag,
Den 4 December f m,
att förevarande ändrings förslags antagande med
en dag kunde förlänga denna tid; skulle äfven
jag, betraktande det större föremålet, votera
för uppskof i det mindres sökande. Men är
väl fråga här om sådana anstalter, sorn kunna
höja skiljemuren? Tala vi om att förändra vår
Representation eller att i vår Stats Form rubba
grundvalar, hvilkas homogenitet, jag medgifver
det gerna, är ett nödvändigt vilkor för en blifvande
förening? Nej, vi tale ora blotta former,
och de vi föreslå, ha med Norriges organisa-,
tion långt mera analogie , än de vi önska ändra.
För öfrigt Upprepar jag, att antogs än tillståndet
med Lagboken, med beskattningen och
med Norrige, som skäl till uppskof, så är
det ett obegränsadt uppskof, icke uppskof till
nästa Riksdag, som på dessa skäl kan yrkas.
Fråga är således, att under denna mer än
sannolikt ganska långa framtid bibehålla alla in.
rättningar, hvilkas ofullkomlighet icke ens bestridas,
och lika länge sakna det stora gagn ,
äfven partiella ändringar skulle medföra. Vi ha
ju icke yrkat bestämdt bifall till hvarje mening
i förslaget. Det sönderdelar sig af sig sjelf f
sådant, som grundlagligen af Konung och Ständer
måste, och i sådant, som godtyckligen af
Kongl. Majit allena kan afgöras. Det förra är
redan bestämdt, att vid nästa Riksdag företagas,
och det Constitutions - Utskott (hvars medlemmar
vi nu finna i spetsen för ändringsförslagets
vedersakare) har, långt ifrån att denna del af
förslaget förkasta, sjelf dertill uppgifvit redao
3 20
Den 4 December f. tn.
tioner, och det utan att ens beledsaga sitt betänkande
med varning för den dolda våda, Utskottets
medlemmar nu tro sig se i tillstyrkanden,
sorn af Utskottets blott äro corollarier,
Då detta öfriga af Konungen beror, kunde resultatet
af våra öfvert äggningar deröfver visserligen
synas mindre vigtigta, om Kongl. Majit ej
af oss fordrat ett utlåtande, och om vi således
ej voro skyldige ett sådant afgifva, hvilken
pligt vi med uppskof till nästa Riksdag icke
uppfylla.
Besinne vi derjemte den erfarenhet vi äga
om det vigtiga afseende Kongl. Maj:t äfven i
sådant, som står under Dess egen afgörande
rätt, alltid lemnat Ständers yttrade meningar,
så finna vi, att värt yttrande öfver den nu för
oss varande sednare del af Särskildta Utskottets
arbete ingalunda är som likgiltigt att anse.
Men då jag här yrkat ett fördelaktigt yttrandes
afgifvande öfver detta förslag, är ingalunda min
tanke, jag upprepar det åter, att som vår speciella
önskan det i alla sina tillstyrkanden framställa.
Utom Särskildta Utskottets, ligga här
för oss Committerades samt flere Utskotts-Le.
damöters högst tänkvärdiga reserverade meningar,
emellan hvilka alla våra äro delte, och jag
t. ex. bekänner mig hufvudsakligen till Herr
Cancellie-Rådet von HartmansdorfFs tankar. Derjemte
och ehuru jag icke kan anse ändringsförslagen
gripa så djupt i Statsförfattningens
grundvalar, sorn det af Constitutions-Utskottet
blifvit ansett, erkänner jag gerna, att der fin
nas
-
Den 4 December, f. rn.
321
nas mål af den vigt, att de ligga nära intill
dessa grundvalar , t. ex. Collegiernes afskaffande
och gränsliniens uppdragande mellan juridiska
och administrativa ärender. Då beklagligen
detta mål så sent hos oss förekommit, torde svårligen
numera så grundlig öfverläggning deri medhinnas
, att vi i form af bestämda önskningar kunna
deri yttra oss. Men då förra frågan handlar blott
om de 2:ne minst vigtiga Collegierna, och den
sednare mera synes mig åsyfta bestämmande af
en än icke systematiskt uppgjord gräns, än
rubbning af en som finnes, anser jag oss utan
betänklighet kunna, med antagande af uppgifne
generelle grunder, i underdånighet recommendera
dessa vigtiga mål till Konungens nådiga
uppmärksamhet och åtgärd. Afven icke hindrad
af tidens korthet, skulle jag ändock afhålla mig
Jfran speciellare meningars yttrande.
Efter 18 års nästan oafbruten utrikes tjenstgöring,
ömsom i militair ömsom i civil väg ,
bör jag med misstroende till mina notioner
förfara, så snart discussionen går utom cirkeln
af allmän organisations-lära. Men hvad jag
med en fullständig, genom sjelfva denna utrikes
tjenstgöring nogsamt inhämtad, öfvertygelse
kan förklara, är att den af en värd Talare
förmodade ofördelaktiga verkningen på våra utvärtes
politiska förhållanden i intet fall kan bli
att befara af hvilket beslutsom helst vi, i förevarande
frågor , fatta. Våra utvärtes förhållanden
äro högst tillfredsställande. Denna öfverläggning
är icke af dea natur, att de af dess re;
Ridd. o. Ad. Fröt. XI. Band. 21
Den 4 December f. m.
sultat kunna störas. Det enda jag i afseende pä
Europa skulle frukta, vore att seende oss efter
så långvarige önskningar, och efter så bety cilige
förberedande arbeten, stadna i tvehogsenhet
och improduetiva yttranden nu då afgörandets
stund är kommen, skalkaktige utländske publicister,
i hvilkas mening jag ändå icke skulle
tillåta mig någon del, torde kunna dömma, att
vi gerna vilja ligga bättre , men icke komma
oss till att bädda om vår säng.
Herr Grefven och Landt -Mar skal ken till»
kännagaf, att Plenum komme klockan 6 i eftermiddag
att fortsättas; äfvensom att Kongl.
Majit täckts utsätta denne dag klockan f tiil
2 eftermiddagen till emottagande af Riksens
Ständers Stora Deputation, hvilken borde till
Kongl. Maj:t öfverlemna Riksens Ständers underdåniga
Skrifvelse, angående Hennes Kongl.
Maj:t Drottningens Kröning. Då de öfrige
Riks-Ståndens Dej utationer stundeligen väntades,
samt flere Ledamöter, hvilka anmält sig
att tala öfver Särskildta Utskottets förevarande
Betänkande , dertill ännu icke haft tillfälle, hemställde
Herr Landt-Mar sk al ken, om icke fortsättningan
af discussionen finge till eftermiddagens
Plenum uppskjutas.
Bifölls,
Sedan de öfrige Riks-Ståndens Herrar Talmän
och Deputationer till Riddarhuset ankommit
, afgick Herr Grefven och Landt-Mar sk alben
med Riksens Ständers Stora Deputation
Den 4 December J. m.
3*3
klockan ett qvart till 2 till Kongl. Slottet,
hvarest Herr Grefven och Lan dl-Mars kalken
till Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemnade
Riksens Ständers underdåniga Skrifvelse angående
Hennes Kongl, Maj.t Drottningens Kröning;
Och täcktes Kongl. Majrt genom ett Tal
i Nåder besvara Riksens Ständers bemälte Deputation.
Sedan Herr Grefven och Landt-Marskalken
tillika tned de Ridderskapets och Adelns
Herrar Ledamöter , hvilka deltagit i nämnde
Deputation, till Riddarhuset återkommit, upplästes
uppå derom af Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord proposition , Kongl. Majtts
Högstberörde Nådiga Tal, så lydande:
Gode Herrar och Svenske Män!
Den önskan Rikets Ständer för mig yttrat,
väcker hos Mig den lifligaste tillfredsställelse.
Redan flere månader sedan skulle Jag hafva förekommit
den, genom anstalters vidtagande till
Drottningens, Min Gemåls, Kröning, om Jag
icke varit återhållen af den tankan, att denna af
ett uråldrigt bruk vördnadsbjudande Act, på
ett uteslutande sätt tillhörde Statens Stora Högtidligheter.
Denna öfvertygelse ledde Mig, att
afvakta Rikets Ständers Mig i detta afseende meddelade
önskningar, och Jag emottager dem nu
med den erkänsla, som hvarje nytt prof af Deras
tillgifvenhet för Mitt Konungsliga Hus alltid
ingifver Mig. Jag bifaller således Rikets
324 Den 4 December e. m.
Ständers begäran, och skall framdeles bestämma
tiden.
Jag förblifver Eder, Gode Herrar och
Svenske Män , med ali Kongl. Nåd och ynnest
städse väl bevågen,
Lades till Handlingarne.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 2 eftermiddagen.
In Fidem Protocolli
Nils Snoilsky.
Thorsängen den 4 December.
Plenum klockan 6 eftermiddagen.
ortsattes den i förmiddags Pleno började pröfning
af Särskildta Utskottets den 2J sistledne
Augusti afgifne, samt den 27 i berörde månad
eftermiddagen på bordet lagde, Betänkande, rörande
reglering af Rikets Styrelse-verk.
Herr Grefven och Landt-Mcirskalken uppropade
Herr von Hartmansdorff \ Augustj och
Den 4, December e. m. 3&5
A
Herr Hammarskjöld, Lorenzo, hvilka båda i
förmiddags Pleno anmält sig att tala i ämnet,
men ingendera af dem var nu närvarande.
Herr Grefven och Lan dl-Mar skalken yttrade
, att då under discussionen blifvit yrkadt,
dels att Ridderskapet och Adeln måtte instämma
i Borgare-Ståndets beslut, dels att Särskildta
Utskottets ifrågavarande Betänkande måtte
blifva hvilande till nästa Riksdag , ansåg Herr
Grefven och Landt-M^iskalken sig först böra
hemställa, om Ridderskapet och Adeln behagade
instämma uti Burgare-Ståndets rörande detta
ämne fattade beslut.
Ropades J a och N e j.
Hvarefter Herr Grefven och Landt-Marskalken
frågade, om Ridderskapet och Adeln
önskade att Särskildta Utskottets Betänkande
borde blifva hvilande till nästa Riksdag.
Ropades äfven Ja och Nej.
Hert Berghman, Ambrosius Magnus: Så
vida icke Ridderskapet och Adeln skulle förena
sig om, att låta detta mål förblifva hvilande
till nästa Riksdag, nödgas jag begära votering.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus
förenade sig med Herr Berghman.*
Herr Grefven och Landt - Marskalken
326
B Den 4 December e. m.
framställde derefter följande voterings.proposition:
Den
som instämmer uti Välloflige Borgare-Ståndets
fattade Beslut, rörande Särskildta
Utskoitets Betänkande, angående reglering af
Rikets Styreise-verk, och hvilket beslut, på sätt
Borgare-Ståndets Protocolls-Utdrag omständligt
upptager, innehåller dels godkännande af Utskottets
förslag till rätts-frågornes afsöndrande
från Förvaltnings-verken och öfverlemnande till
Domstols - behandling, dels äfven underdånigt
öfverlemnande af det öfriga utaf Utskottets
Betänkande till Kongl. Maj:t, voterar
Ja;
Den det ej vill , voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer Särskildta Utskottets
nämnde Betänkande, att blifva hvilande till
nästa Riksdag.
Hvilken voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Herr von Hartmansdorffj August: Jag
vill icke uppehålla Ridderskapet ocb Adeln med
någon vidlyftig framställning; men då jag under
ett par år egnat nästan all min tid och all
min förmåga åt utarbetandet ef detta ämne, anser
jag mig nu, då dess afgörande är förhan
-
Den 4 December e. m.
den, icke böra förtiga min öfvertygelse. Den
är med ett ord sagdt, att saken ännu alltför litet
hunnit blifva känd af Riksens Ständer och
än mindre at Nationen, för att man nu skulle
fatta något definitivt beslut derutinnan. Jag
får derföre förena mig med dem, som önska att
målet må förblifva hvilande, och tillstyrker således
Ridderskapet och Adeln, att instämma i
Preste-Ståndets beslut.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Jag vågar underställa Herr Grefven och LandtMarskalken,
då det blifvit Herr von Hartmansdorff
tillåtet att tala, om .äfven jag kan erhålla
denna tillåtelse. Jag vågar icke utan tillstånd
yttra mig öfver ämnet, då votering redan
blifvit begärd; dock torde den förklaring
tillåtas mig, att jag icke delar den af Herr
von Hartmansdorff i detta ögonblick framställda
åsigt; jag anser det åligga Ständerna, hvilka
för 10 är sedan hos Konungen anhöllo om
förslag till förändrad organisation af Styrelseverken,
att meddela Konungen sitt svar, sedan
förslaget blifvit färdigt, och förelagdt deras
pröfning.
Sedan 43, 44, 45 och 46 §. §. i Riddarhus-Ordningen
blifvit uppläste , börjades voteringen
klockan | till 7 eftermiddagen , och befunnos
vid voteringens slut klockan i till 8 eftermiddagen,
sedan en voterings-scdsl blifvit
undantagen och förseglad, samt de öfrige voterings-sedlarne
öppnade , rösterne hafva utfallit
, som följer:
3a3
Den 4 December e, m.
J a — 47.
Nej — 57,
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskilt förde Protocoll blifvit uppläst,
Herr Grefven och Landt-Marskalken förklarade
, att Särskildta Utskottets Betänkande således
komme, att, enligt Ridderskapets och Adelns
Beslut, blifva hvilanda till nästa Riksdag,
Vid förnyad föredragning af Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottens
den 21 sistledne November under N:oÖ2oafgifne
, samt den 2S" i berörde månad eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottens förut
meddeldte Betänkande i fråga om dispositionen
af Recognitions-Skogarne , blef samma Utlåtande,
uppå gjord proposition, af Ridderskapet
och Adeln bifallet.
Herr HjertaGuslaf: Utskottens förra Betänkande
har varit från Ridderskapet och Adeln
6amt Bonde-Ståndet återrcmitteradt, hvarigenom
det blifvit förenkladt i några punkter. Som nu
det förra Betänkandet redan är bifallet af de begge
andra Stånden , komma 2 Ständ att stadna
emot 2 i punkter af föga betydenhet. Jag anhåller
derföre , att Ridderskapet och Adeln ville
inbjuda de öfrige Stånden , att instämma i
det beslut vi nyss fattat.
Den 4 December e. m.
3^9
Herr Grefven och Landt ~ Marsk allen hemställde
, om Ridderskapet och Adeln önskade,
att de öfrige Riks-Stånden skulle inbjudas, att
uti enahanda beslut med Ridderskapet och Adeln
sig förena.
Ropades J a.
Då nu å nyo föredrogs Banco-Utskottets
den 26 sistl. November under N:o 86 afgifne,
samt den 29 i berörde månad på bo det lagde
, Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut meddeldte Betänkande, angående
väckt förslag , att alla utelöpande Bancosedlar
mätte inom viss praescriptions-tid, i
utbyte emot nya indragas; fann Riderskapet
och Adeln att, enär sistnämnde Betänkande redan
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallet»
Utskottets ifrågavarande Utlåtande borde läg«
g3S till Handlingarne.
Föredrogos å nyo och gillades följande LagUtskottets
den 26 sistl. November afgifne, samt
den 29 i berörde månad på bordet lagde, Utlåtanden
:
N:o 241. Öfver väckt Motion om yrkande,
att förmedlade hemmantalet må ligga till
grund för alla hemman åtföljande Skatter och
Qoera,
33o
Den 4 December e. mi
N=o 242. I anledning af Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut i frågan om behörigheten att
deltaga i Nämudemans-Val, och att kunna till
Nämndemän väljas.
N:o 243.1 anledning af Riks-Ståndens skiljaktig©
beslut, i frågan om föreslagen ändring
i 24 §• af Kongl. Förordningen den 13 Julii
1818 > angående Inteckning i Fast Egendom.
Vid förnyad föredragning af Lag-Utskottets
den 26 sistledne October under N:o 244 afgifre,
samt den 29 i berörde månad på bordet
lagde, Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande ,
angående skydd för Taxerings-män ; fann Ridderskapet
och Adeln , ätt enär sistnämnde Betänkande
redan blifvit af Ridderskapet och Adeln
bifallet , Utskottets ifiågavarande Utlåtande
borde läggas till Handlingarne.
Då nu å nyo föredrogs Stats- och Bevillnings-Utskottens
den 28 sistl. November ander
N:o 631. afgifne, samt den 1 dennes på Bordet
lagde, Utlåtande, öfver gjorde anmärknin*
gar vid Utskottens förut meddeldte Betänkan»
de , om Tidningars förseende med Chartae-Sigillatae-Stämpel,
fann Ridderskapet och Adeln,
att, enär sistnämnde Betänkande redan blifvit
af Ridderskapet och Adeln bifallet, Utskottens
Den 4 December c. m. 331
ifrågavarande Utlåtande borde läggas till Hand*
lingarne.
Föredrogs å nyo och bifölls Stats-Utskottets
den 28 sistledne November under N:o 632
afgifne , samt den 1 dennes på bordet lagde.
Memorial , med förslag till ändring i tiden för
afslutande af summariske räkningarne öfver Uppbörden
af Riksgälds-Contoirets medel m. m.
Företogs till pröfning Stats- Banco- samt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottens
ej mindre den 25 sisth October under N:o 57^
afgifne , samt den 3 derpå följde November eftermiddagen
på bordet lagde , Betänkande, rörande
anslaget för Strömrensningar, samt åtskilllge
dermed gemenskap ägande motioner; än
ock den 28 sistledne November under N:o 633
meddeldte , samt den 1 dennes på bordet lagde,
Utlåtande, öfver de vid berörde Betänkande
gjorde anmärkningar.
Herr Ribbing., Arvid: Utskotten hafva i
detta Betänkande yttrat, det Riksens Ständer
torde finna , att Utskotten icke ändrat sin förut
afgifne mening angående undersökningar om
Kungsådra; men Riksens Ständers uppmärksamhet
bör icke afledas från saken och det rätta
, med att betrakta d; Högloflige Utskotten.
Då här tillstyrkts, att på alla de ställen, der
klagomål ske öfver tillstängd kungsådra, un*
33a
Den 4- December e. m.
dersökning skali förrättas på de klagandes bekostnad
, så finnes deruti hvarken mer eller
mindre än hvad som förut är förordnadt , ty genom
inrättningen af varande Allmänna Domstolar
och åklagare har hvar och en öppet, att få
de undersökningar han åstundar, äfvensom pligten
att derföre stånda kostnaden redan är gifven.
Men det ogagn, hvartill detta ändamälslösa
stadgande leder för dem som tro, att Riksens
Ständers Beslut hafva någon mening, och
icke blott äro skuggbilder af hvad som redan
finnes, är, att den som besväras af dämning i
Kungsådra, hoppas att en för honom mera gynnande
Författning blifvit tagen J hvaremot Vattenverksägare
med särkildta privilegier att stänga
Kungsådra skola befara rubbning i deras ägande
rätt. Och som Ridderskapet och Adeln
säkerligen icke lärer vilja bidraga till ett beslut
, som endast upprörer onödiga rättegångar,
så torde ingen betänklighet förefinnas , att härutinnan
afslä Betänkandet, så mycket häldre
som hvarje vackling i grunderne för ägande
rätten , om än blott härrörande från misstag *
bör anses för vådlig inom samhället.
Herr Hjerta, Gustaf: Härvid hafva Utskotten
afsett, att Kungsådror på några ställen
skulle vara stängde på olagligt sätt, och väckt
Nationens uppmärksamhet derpå, att det finnes
en rätt att få sådane olagligheter hafna. Utskotten
hafva, för att hindra en mängd onödiga
Rättegångar, föreslagit, att undersökningen skall
ske på enskildtas bekostnad, men Rättegången
utföras af publik åklagare. Jag tror det vara
Den 4 December e, m.
333
för det Allmänna vigtigt, att, der en öppen
Kungsådra finnes stängd , eller, om jag så får
säga , moraliska hinder emot strömrensningen
gifvas , dessa måtte häfvas, likasom de pbysiska
tillintetgöras genom Stiömrensnrogs-Fonden,
Der Kungsädra blifvit lagligen stängd , kan sädant
icke komma i fräga • roen der den blifvit
olagligen stängd , bär en laglig rättelse vinnas.
Ur denna synpunkt önskar jag, att förslaget
må blifva beståndande.
Friherre Cederström Jacob: Vid de af
Herr Ribbing framställda betädkligheter emot
förslaget, att, då klagomål förspörjas öfver tillstängd
Kungsådra, undersökningen skall föras
på den klagandes förskjutande kostnad, får jag
anmärka, att den olikhet äger rum mellan hvad
Utskotten föreslagit , och den hittills enligt allmänna
Lagen gällande föreskrift, att en klagande
nu icke kan , på egen anmälan om förhållandet
, få någon undersökning utförd utan
vidlyftiga omkostnader och rättegångar, som ofta
räcka längre än hela hans lifstid. Derföre
anser jag det vara bättre, att genom en publik
Actors utförande af saken bereda hvar och en
utväg , att komma till sin egande ratt. Jag anhåller
på denna grund om bifall å Betänkandet.
Herr Ribbing: De anmärkningar jag vågar
underställa Ridderskapet och Adeln, hafva icke
varit rigtade mot dispositionen af medel till
inlösen af sådana rättigheter, på grund hvaraf
enskildte äga att tillstänga Kungsådra , utan endast
emot den del af Utskottens Betänkande,
334
Den 4 December é. m.
sorn tillstyrkef anställande af allmänna undersökningar.
Leder nu Utskottens Betänkande
till någon ändring i våra allmänna Rättegångsformer,
eller hvad allmänna Lagen om Kongsådra
stadgar, så har frågan af Oecor.omie-Utskottet
obehörigen blifvit behandlad och en Lagfråga
skulle derefter komma att i grundlagsvidrig
ordning i önskningsväg inför Kongl. Maj:t
framställas. Leder icke betänkandet tili någon
ändring , hvartill tjenar det då , om icke att
åstadkomma det oroande , hvarom jag nyss talat
? Hvad Friherre Cederström yttrat, att ett
hastigare slut på en sådan fråga skall ernås genom
hvad Utskotten föreslagit, kan jag ej
finna, ty meningen måste väl vara, att deri
Lagliga ordningen skall iakttagas; Och hvar
och en , som har ringaste kännedom om hvad
sorn Konungens Befallningshafvande åligger, lärer
veta, att då det allmännas eller Kronans rätt
är i fråga , så skall Krono-Ombud tillförordnas.
Således är icke eller härutinnan någon förändring
i författningarne föreslagen , utan ändamålslöshet
igenfinnes äfven härutinnan.
Herr Hjerta: I fall någon Lagförändring
vore tillstyrkt, eller något nytt sätt att slita
frågor om Kungs-ådra föreslaget, då hade det
varit i sin ordning, att deröfver höra Lag-Utskottet
j men då frågan endast rörer förordnande
af en publik actor till målets skyndsammare
utförande, så tror jag Betänkandet kan antagas
, såsom alldeles icke innefattande någon
Lagförändring.
Den 4 December e, vi,
335
Herr Gref ven och Lcmdt-Marskalken gjorde
proposition till bifall af Stats- Banco- och
Oeconomie-Utskottens sednare Utlåtande; hvilken
proposition nied J a besvarades.
Hvarefter Ridderskapet och Adeln, uppå
framställd proposition, äfven fann för godt, att
livad Utskotten i deras första Betänkande i allt
öfrigt, sorn icke blifvit uti sednare Utlåtandet
oniförmäldt, tillstyrkt, gilla.
Då nu å nyo föredrogs Stats- och Bevillnings-Utskottens
den 28 sistl. November under
N:0 634. afgifne , samt den 1 dennes på bordet
lagde Memorial , rörande afgörande genom
votering af frägan, om en bestämd afgift till
Veneriska smittans hämmande ; fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att, under förblifva*!*
de vid dess i detta ämne förut fattade beslut,
samt med godkännande af den utaf Utskotten
föreslagne Voterings - proposition , öfverlemna
berörde fråga till förstärkta Stats-Utskottets afgörande.
Föredrogs å nyo och gillades Banco-Ufskottets
den 28 sistl. November under N:o 87
afgifne, samt den 1 dennes eftermiddagen på
bordet lagde Utlåtande , angående förändringar
och tillägg uti den Instruction , som under den
10 Junti i8ia blifvit utfärdad för Riksens Stan*
336 Den 4 December e. m.
ders Revisorer öfver Banco- och RiksgäldsVerken.
Vid förnyad föredragning af Allmänna Besvärs-
och Oeconomie-Utskottets den 28 sistf.
November under N:o 22oaf2ifne, samt den 1
dennes på bordet lagde , Utlåtande, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottets förut
xneddeldte Betänkande , rörande Glas- och Porcellain-FÖrares
samt Smides-Handlares obehöriga
kringstrykande m. m ; fann Ridderskapet
och Adeln, att, enär sistnämnde Betänkande redan
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallet,
Utskottets ifrågavarande Utlåtande borde läggas
till Handlingarne.
Då nu å nyo föredrogs Constitutions-Utskottets
den 26 sisth November under N:o 7g
aflåtne , samt den 3 dennes eftermiddagen på
bordet lagde Memorial , i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets förut meddeldte
förslag till ett tillägg i 28 §. Riksdags-Ordningen
; fann Ridderskapet och Adeln för godt ,
att de i förstnämnde Memorial föreslagne nya
redactioner af 28 och 79 §. §. Riksdags-Ordningen,
till den behandling, 56 §. RegeringsFormen
foreskrifver, godkänna.
Vid förnyad föredragning af de till en
Nämnd af 120 Ledamöter sammansatte Stats
Banco
-
Den 4 December e, m.
337
Banco- samt Allmänna Besvärs- och OeconomiUtskottens
den 28 sistl. November under N:o
635 aflåtne , samt den 3 dennes eftermiddagen
pä bordet lagde, Memorial, angående Låne-understöd
af Säd till anläggning af District- eller
Sockne-Magaziner i Landet; fann Ridderskapet
och Adeln att samina Memorial borde till
bemälte sammansatte Utskott öfverlemnas.
Företogs till pröfning Banco-Utskottets den
go sistl. November under N;o 88 afgifne samt
den 3 dennes eftermiddagen på bordet lagde,
Utlåtande , i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande, uti
någre, rörande Götha Canal-Verks angelägenheter,
hos Utskottet förekomne frågor.
Grefve GyllenborgJohan Henning hade
inlemnat ett Memorial, som upplästes, så lydande
:
(Se Bilagan N:o 1.)
Herr Gref ven och Landt-Marskalken gjorde
proposition till bifall af Banco-Utskottets
förevarande Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Herr Berghman> Ambrosius Magnus: Jag
tror det vara billigast, att förblifva vid Utskottets
första Betänkande i denna fråga , samt vä.
Ridd. o. Ad. Brot. XI. Band. 22
338
Den 4 December e. m.
gar anhålla hos Herr Grefven och Landt-Marskalken
om Proposition derå, för att höra, huruledes
rösterne då utfalla.
Grefve von Platen , Baltzar Bogislaus:
Jag kan visst icke hindra någon Ledamot att
begära proposition, som honom godt synes, och
jag förmodar den lärer äfven få göras ; men
jag hör likväl påminna , det jag icke finner
hvartill detta skall tjena. Här är icke fråga
om något vidrre anslag till Götha Canal. Detta
är redan gjordt, och Irågan angar nu blott ,
huru dessa anslag skola kunna användas, att
det'sökta ändamålet vinnes. Jrg hemställer,
om det någonsin varit vigtigare än nu , att
lemna Styrelsen orubbad, dä man vid alla granskningar
icke haft något att tillvita den, utan
tvärtom erkänt, att, ehuru summorna varit
stora , arbetet likväl blifvit utfördt med en kostnad
vida under den, hvartill det kunnat stiga.
Men jag hemställer äfven, huruvida detta hädanefter
skall blifva möjligt , om Styrelsen skall
så förlamas af fruktan för en framtida räfst, att
den ej kan vidtaga några verksamma åtgärder.
Och jag hoppas, att den värde Ledamoten lärer
finna , huru vigtigt det är, att Styrelsen får
fortgå efter samma föreskrifter, som igio och
1815 års Ständer stadgade. Hvad särskildt
vidkommer frågan om pensionerne , sä får jag
äran påminna, att dertill, enligt detta BancoUtskottets
yttrande, aldrig mer kommer att användas
Ständernas medel. Enär Canal-inkomsterne
äro sä betydliga de föista åren , och troligen
med hvarje är komma att växa , sä blir
Den /j, Dccembér e. m.
33g
ej mer fråga om , atf ju tillgång deraf finnes
till pensioner, och jag försäktar, att ingen Actie-egare
deremot skall halva något att påminna.
Når då denna fond af 10,000 R:dr är sä
gifvet en Actie-Egarnes egendom, att Ständerne
sjelfve beslutat, att den skall tillkomma ActieEgarne
och ingalunda arbetets fonder, så skulle
, om Ständerne nu afslå dess användande till
pensioner , följden deraf blifva dess utdelande
till Actie-Egarne 5 Och jag hemställer, om detta
innebär något annat jin hvad den värde Ledamoten
önskar, samt om icke förnämsta ändamålet,
tankan om sjelfva sakens nytta, må för
öfrigt vara hvilken som helst, bör vara, att, på
kortaste-tid , och med minsta kostnad, skrida
till fullbordan af ett arbete , som redan är så
långt framskridet . och hvilket lättast verkställes
derigenom , att det får jemnt och oförryckt
fortgå efter den hittills följda planen. Jag anhåller
vördssmt om proposition till bifall af
Banco-Utskottcts. ifrågavarande Utlåtande,
Herr Berghman: Vid hastig uppläsning
af Utskottets Utlåtande, har jag tagit miste om
meningen deraf Jag fattade icke, att man velat
utesluta Grefve von Platen från Ordförandeskapet,
och jag tillstyiker derföre, att Grefve
von Platen nu som förr måtte fortfara med
detta varf , som han med så mycken skicklighet
utfört. Jag viii icke heller uppehålla mig
vid det yttrande, att han skulle vara synnerli
gen
generad af Banco-Fullmcäktige ; men hvad
Pensionerne angår , får jag föreslå Ridderskapet
Ovh Adaln, att för framtiden afsäga sig all
34»
Pen 4 December e. m.
utbetalning deraf, om Canal-Bolaget icke sjelf
kan verkställa den. I detta fall skall jag icke
hindra ett bifall af Utlåtandet.
Grefve von Schwerinj Fredric Bogislaus :
Då ifrån arne Stånd anmärkningar gjordes vid Utskottets
första Betänkande, ålåg det naturligtvis
Utskottet att pröfva och besvara dem. Antingen
Utskottet nu fann anmärkningarne grundade eller
fann sig föranlåtet föreslå Riksens Ständer ett begifvande
till hvid Canal-Direction önskat , kan
vara likgiltigt, då tvisten är afgjord; och då Utskottet
bestämdt gjort för behåll, att det icke må
lända till praejudicat föi framtiden, så är Öfverste
Berghmaos omsorg för Nationens Cassa
fullkomligen tillfredsställd. Jag anhåller derföre
om bifall ä Utskottets sednare Utlåtande,
Herr Pereswetoff Morath s Anders Wilhelm:
Jag var en bland dem i Banco-Utskot
tet,
som, då frågan derstädes förra gängen förevar,
delade Utskottets åsigt i ämnet; men
sedan, i anledning af skedd återremiss, Grefve
von Plåtens yttrande härstädes förre gången blifvit
af Utskottet noga öfvervägdt, fannö vi,
hvad de ifrågavarande pensionerne angår , lämpeligt
ingå uti hvad Grefve von Platen yrkat,
emedan det för Canalarbets-Cassan medförde en
verklig fördel , ty följden skulle annars blifva
den, att vederbörande Tjenstemän vid CanalVerket
måste öka sine pretentioner på lön , enär
de icke kunde få hopp om någon slags ersättning
vid inträffande sjukdoms- eller andre
tillfälligheter. Med de restrictioncr Utskottet
Den 4 December e. rn.
föreslagit, är det alldeles ingen fara, att bifalla
hvad Utskottet nu tillstyrkt. Jag hemställer
således , att Ridderskapet och Adeln täckes
åt Utskottets sednare ifrågavarande Utlåtande
lemna dess bifall.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
förnyade den af honom , till bifali ä BancoUtskottets
Utlåtande, förut gjorde proposition.
Ropades J a och N e j.
Herr Berghman: Jag anser det tillägg ,
som jag föreslagit, högst nödvändigt för framtiden.
Jag har en gång förr stått här ensam
och ropat Nej, men likväl vunnit vid voteringen.
Man har velat ålägga Ständerna den skyldighet
att fullfölja Canal-arbetet, för det att
Ständerne biföllo dess påbörjande 1809, Af
samma skäl torde ock hända, att, när Bolaget
icke längre kan utbetala pensionerne, denna utgift
kastas på Stats Cassan. Jag får anhålla om
den proposition jag föreslagit.
Herr Hjerta j Gustaf: Enär en sådan fråga,
solliden Herr Berghman befarar, icke kan förekomma
förr än vid nästa Riksdag, torde det kanna
öfverlemnas åt då blifvande Ständer att afgöra
den. Då jag yrkade, att anslag till Canal-arbetets
fullbordande måtte beviljas , förbehöll
sig den värde Ledamoten , att detta måtte
ske, endast i egenskap af Låne-anslag. När
nu anslaget kallas Låne-anslag, torde det vara
onödigt att ingå i pröfning, huru de effecter
342
'en 4 December c. m.
användas, som tillhöra Canalen, Iivari Ständerne
icke äga att inblanda sig.
Herr von Hohenhausen_, Michael: Jag
skulle önska, att sä litet af tiden som möjligt
måtte upptagas med discussion häröfver. Det
finnes i Utskottets Utlåtande uttryckeligen förbehållet,
att detta icke för framtiden skall komma
Ständerna till last. Ett sådant förbehåll är
uttryckeligen gjordt, hvilket Ridderskapet och
Adeln lättast kan finna , om detta ställe i Utlåtandet
ä nyo uppläses. För öfrigt tror äfven jag
det vara. nödyäudigt, att anslaget endast såsom
Låne-asslag betraktas, men anser det icke vara
värdt, att nu röra mer i den saken.
Herr Berghman: Herr Hjerta har illa
fattat min mening , om han trott mig vara e«
mot att Canalen ger pensioner af egna medel.
Detta vill jag icke hindra , endast det icke kommer
Staten på någon kostnad. Jag anhåller ännu
en gång om proposition, eller att jag må få höra
den citerade strophen i Utlåtandet uppläsas , då
min reservation torde vara onödig.
Härefter upplästes det af Herr Berghman
omförmäldte ställe i Banco Utskottets Utlåtande.
Herr Berghman: Det är väl icke att för
moda,
att Staten kan komma att betala dessa
pensioner, men icke dess mindre tror jag det
vara säkrsst , att Ridderskapet och Adeln förbehåller
sig , att Staten icke mä dermed för
framtiden graveras.
Den /{. December e, m,
343
Henr Grefven och Landt-Mar skallien gjorde
å nyo proposition tili bifall å Banco-Ufskottets
Utlåtande.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Herr Berghman: Om Ridderskapet och
Adeln bifaller den nu gjorde proposition, får
jag yrka Votering.
Herr Hjerta'. Om Herr Berghman påminner
sig , har i Hufvud-Betänkandet rörande Götha
Canal influtit den mening, att Ständerne
icke efter år 182g på något sätt erkänner sig
skyldige att biträda Canalen. Jag anhåller, att
Herr Berghman täcktes fästa uppmärksamhet
hätvid och afstå från en votering, som endast
på dubbelt sätt skulle upptaga tiden.
Herr Berghman: Jag kan icke afstå från
mitt yrkande, att det af mig föreslagne tillägg
måtte göras. Om det ändå vore den minsta
betänklighet dervid ; jag finner mig annars nödsakad
att begära Vorering.
Herr Uggla Göran Gustaf: För min del
hvilar jag visserligen trygg vid Utskottets Utlåtande,
men jag anser likväl det af Herr
Berghman föreslagne tillägg så oskyldigt och
tillika så billigt, att jag icke finner någon betänklighet,
att derå tillstyrka bifall.
Herr von Hohenhausen: Jag skall icke
vara envis att bestrida den värde Ledamotens
344
Den 4 December c, m.
yrkade tillägg: det gör visst ingen ting, emedan
det står i fullkomlig consequence med hvad
förut är beslutadtj men då det endast innefattar
ett upprepande af samma ord, som finnas i
det nyss upplästa och bifallna Utlåtandet, skulle
ett sadant särskildt tillägg till Ridderskapets
och Adelns bifall se besynnerligt ut. Herr
Berghman kati ju låta det upptagas i Protocollet
såsom dess enskilta Reservation, så blir det
för den värde Ledamotens egen räkning.
Herr Berghman: Jag lärde i min ung
dom
ett ordspråk: Vestigia me terrent. Jag
bar sett mycket inträffa, som jag aldrig förmo^at»
Ja§ önskar, att detta tillägg måtte göras,
Jag vill likväl icke besvära Ridderskapet
och Adeln med en votering, utan får åtnöja
mig med min enskilta reservation,
Herr Berghman_, Ambrosius Magnus:
I förmiddagens Plenum hade jag äran anhålla
om den Proposition, att Ridderskapet och Adeln
täcktes anmoda Herr Grefve von Platen ,
att låta särskildt trycka sitt anförande i anledning
af Constitutions-Utskottets yttrande öfver
de af Särskildta Utskottet föreslagne Grundlags-förändringar.
Denna Proposition blef då
icke gjord, hvarföre jag nu får förnya min anhållan
derom,
Grefve 0)071 Platen Baltzar Bogislaus :
Med full erkänsla för den värde Ledamotens
Den 4 December c. m.
345
Motion, hemställer jag dock, då vid denna
Riksdag alldeles icke varit brukligt att låta
särskildt trycka några yttranden, huruvida detta
nu kan anses passande, Jag för min del
anhåller ödmjukligen att det icke måtte ske.
Herr Berghman: Vid denna Riksdag har
mycket inträffat, som icke handt förr. Om ej
Grefve von Platen vill låta trycka det, supplicerar
jag att få låta verkställa tryckningen för
min räkning.
Herr von Hohenhausen s Michael: Det
torde icke vara skäl, att särskildt trycka etc
yttrande, utan att tillika trycka alla anföranden
öfver samma ämne. Jag instämmer således med
Grefve von Platen, och kan, på de grunder han
anfört, icke eller lemna mitt samtycke till den
gjorda anhållan.
Herr von HartmansdorffHugust: Jag
förenar mig med den siste värde Talaren; och
får blott tillägga , att då det är föreskrifvet, att
Protocollerne skola tryckas, lärer ej något särskildt
tillstånd uti förevarande afseende behöfvas.
Jag afstyrker derföre all proposition.
Herr HjertaGustaf: Jag förenar mig med
den siste värde Talaren och anhåller få fästa uppmärksamheten
derpå, att, sedan Protocollet blifvit
justeradt, det beror helt och hållet af Herr
Berghman, att låta trycka det när som helst.
Hela olägenheten, hvarföre det nu icke kan bifallas,
är, att det ännu icke är justeradt. För
346
Den 4 December e, m.
öfrigt tycker jag det vore lämpligare, att icke
ensamt trycka ett särskildt yttrande, utan tillika
dein som förut och efteråt i ämnet afgåfvos.
Friherre Cederströmj Jacob: Hvad de siste
tvenne Talarne anfört om den rättighet en StåndsLedamot
i dera-s tanka äger, att efter justeringen
när som helst kunna trycka ett Protocoll, står
ej rätt väl tillsammans med 4. mom. 2. §. Tryckfrihets-Lagen,
der detta förbjudes, utan vederbörandes
tillstånd. Om nu frågan är om en discussion
eller ett helt Protocoll, så är Ståndet
denna vederbörande; men om frågan endast är
om en Ledamots enskildta yttrande» så kan väl
den vederbörande icke vara någon annan, än
denna Ledamoten sjelf, eller uti nu ifrågavarande
fall, Grefve von Platen.
Grefve von Platen: Jag tycker det vore
bäst att låta hela saken falla.
Herr Berghman: Det är blott Grefve von
Plåtens modesti, sorn gör att han icke vill medgifva
denna tryckning. Jag anhåller derföre ora
Ridderskapets och Adelns bifall till min frami
ställningom icke Grefve von Platen protesterar
deremot.
Herr Grefven och Lanclt-Mdr skalken yttrade,
att dä Gretve von Platen tillkännagifvit
sin önskan, att någon särskild tryckning af dess
ifrågavarande anförande icke måtte äga rum,
samt Herr Grefven och Landt-Marskalken förmodade,
att så val Herr Berghman som Rid
-
Den December c, m.
347
derskapet och Adeln torde i denna del vilja gå
Grefve von Flåtens önskan till mötes, ansåg
Herr Grefven och Landt-Marskalken sig böra
hemställa, om icke sil fråga om särskild tryckning
af berörde anförande finge lörfalla.
Bifölls.
Vid förnyad föredragning af Bevillningsutskottets
den 2 dennes under N:o 62 aflåtne,
samt den 3 derpåföljde eftermiddagen på bordet
lagde Memorial, i anledning af yppade skiljaktigheter
i afseende på det i den nya Bevillnings-förordningen
förekommande stadgande, angående
den af Bryggare, Handtverkare och andre
Borgersman, hvilkas rörelse och näringsfång
egentligen äro rigtade på inhemska produeter,
utgående Bevillning; fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att, under förblifvande vid
dess i detta ämne förut fattade beslut, samt
med godkännande af den utaf Utskottet föreslagne
Voterings-proposition, öfverlemna berörde
fråga till Förstärkta Stats-Utskottets afgörande.
Företogs till pröfning Constitutions-Utskottets
den 11 sisth Nov. under N:o 71 aflåtne,
samt den 16 i berörde månad på bordet lagde,
Memorial, innefattande förslag till ett tillägg i
56. §. Regeringsformen.
348
Den 4 December e. m.
Friherre Cederström Jacob: Jag sif ulle endast
underställa , om icke de i redactionen förekommande
orden: önskningsmål &c. kunde
förändras till: Dock i de mål, hvarom 89- §•
handlar &c. Ty genom användande af benämningen
önskningsmål kunde långvariga tvister i
framtiden komma att äga rum, emedan man icke
alltid vore ense om hvad dermed skalle förstås;
men om den af mig föreslagne redaction begagnas
, tror jag all sådan misstydning vara förekommen.
Jag anhåller hos Herr Grefven och
Landt-Marskalken om proposition till Ståndets
instämmande i denna tanke , och remiss deraf
till Constitutions-Utskottet.
Herr Grefven och Landt-Marskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade
förklara Friherre Cederströms vid ConstitutionsUtskotrets
Memorial framställde anmärkning
utgöra Ridderskapets och Adelns gemensamma
tanka, samt på sådan grund berörde Memorial
till Utskottet återförvisa.
Ropades Ja.
Herr Hjertaj Gustaf: Jag skulle i anled
ning
häraf önska, att få framställa en annan
anmärkning, som möjligen också torde kunna
blifva Ståndets gemensamma tanka. Constitutions-Utskottet
har blott tillstyrkt, att vederbörande
Utskotts i sådana mål först framställda
förslag genast må af Stånden kunna med ändringar
antagas. Jag tror det vara bättre, om
redactionen innehöll, att de skola genast kun
-
Den 4. December c. m,
349
na af Stånden med ändringar antagas. Annars
kunde blott för detta ordet: må ganska många
stridigheter uppkomma, om återremiss borde
aga rum, eller icke. Då härvid blott ar
fråga om sådana mål, som Konungen kan efter
sitt eget välbehag afgöra, der Ständerna blott
ega önsknings-rätt; samt dessa mål ofta äro af
den beskaffenhet, att Ständerne dermed upptaga
längre tid än med dem, hvaröfver de sjelfve
äga besluta , sä tror jag det vara tillräckligt,
att de kunna försia gången definitivt afgöras,
helst bordläggning i alla fall äger rum. Då
hvar och en vet, att ett Betänkande skall ovilkorligen
afgöras, tager han också derom en
närmare kännedom. Återremisserne blifva i
dylika mål blott tidödande, utan något verkligt
gagn. Jag anhåller derföre om proposition till
Ståndet pä instämmadde i den anmärkning, att
ordet: må i redaetionen bör förändras till ordet:
skola.
Friherre Cederström: Det är ganska an
geläger,
att ordet; må bibehålies i stället för ordet:
skola ; ty det händer, att i sådana frågor, som
af Oeconomie Utskottet handläggas , så myeken
vidlyftighet It3n förekomma, att det blefve nästan
omöjligt att i ett Plenum företaga och afgöra
ett sådant mål, eller åtminstone att det, i
stället att förkorta, skulle förlänga discussionen.
Man kunde få hälla Plenum flere veckor
för att votera öfver anmärkningar, sorn Utskotten
annars i massa emottaga, sammanställa och
besvara. I alla sådana vidlyftiga mål blir det
omöjligt att icke begagna sig af den rättigheten,
35o
Den 4 December c. m.
att återremittera. I Narings-frihets-frågan till
ex. emottogo vi i Oeconomie-Utskottet till besvarade
en sådan mängd anmärkningar, att de
utgjorde en större lunta än alla i samma ämne
väckte motioner. Om sådana frågor nu skalle
första gången af hvarje Stånd definitivt afgöras,
biet sammnnjemkningen mycket vidlyftigare än
sjelfva Betänkandet.
Herr Mannerstam, Johan : Jag är före
kommen
af Friherre Cederström, som
utredt förhåljandet med denna sak. Jag tillstyrker,
att ordet; må måtte qvarstå, så att
Riksens Ständer hafva sig öppe't och å'ro obehindradeatt,
efter omständigheterna, återremittera,
eller definitivt afgöra dylika.
Herr Hjerta: Jag deremot tror, att i ålla
sådana vigtiga mål , sorn Friherre Cederström
omnämnt, man kan taga för afgjordt, att Be-,
tänkanderne inkomma tryckta till Stånd:-n • och
äro af Ledamöterna så väl kända, att de kunna
lika val afgår as första som andra gången.
Till skäl härföre får jag åberopa samma Betänkande
som Friherre Cederström, nemi. om
Näringsfriheten. Utskottens svar på återremissen
derom utgjorde en hel lunta , som måste
genomgås, men som icke innehöll annat,
ån att nästan i hvarenda punkt Utskotten qvarblifvit
vid sitt första Betänkande. just detta
bevisar, huru föga en återremiss i jådana frågor
gagnar, jag medger visserligen, att, sedan
den af Friherre Cederström föreslagna Redactions.
förändring blifvit antagen såsom Stan
-
Dan 4 December e, m.
35i
dets gemensamma tanka, förhållandet är vådligare,
än om det af Utskottet föreslagna ordet:
önsknings-mål blifvit bifallet, emedan gp
äfven handlar om Lag-frågor. Men jag är åtminstone
öfvertygad, att det inom Svenska representationen
skulle gå lika väl för sig attt i
sådana frågor genast besluta , som i den Norrska,
der ingen återremiss eger rum, om den
ock är ett bestämdt uttryck af Plu:alitetens
önskan.
Herr von Hartmansdorff,, s/ugiist: Hvad
Norriges exempel beträffar, så får jag fästa uppmärksamheten
derpå , att sättet för målens behandling
der är sådant, att bestämda redactionsförslag
af vederbörande Comitéer eller Utskott
i alla frågor uppgöras. Dessutom finnes icke
i Norrige 4 Ständ, utan antingen behandlas
Målet genast i det samlade Stortinget, eller
också först i Odels-Tingét, hvarefter, och då
en viss redaction der blifvit bestämd, saken
afgår till Lagtinget eller den högre Kammaren,
Derigenom undgår ingen -anmärkning att förnimmas
antingen af hela representationen på
en gång , eller af dess flesta ledamöter i Odelstinget;
vid hvars sammankomster Lagtingets
medlemmar ofta äro tillstädes , såsom åhörare.
Hos oss deremot, der Lagstiftande magten beslutar
på 4 särskildta rum , blir återremiss af
anmärkningar nödvändig, Skulle man här vara
tvungen, att i sådana vidlyftiga mål, som Friherre
Cederström omnämnt, fatta beslut, hvarje
Stånd för sig utan något längre rådrum för
redactioners uppgörande, än det som under en
35a
Den 4 December e. m.
discussion kan medgifvas, så blefve det, äfven
om man bade handliogarne tryckta, alltför svårt,
att göra redactionen så sammanhängande , som
vederborde , för att deraf sammanjemka 4 Stånds
möjligen olika beslut till ett. Jag anhåller således,
i likhet med Friherre Cederström, att
ordet må bibehålles.
Herr Gref ven och Landt-Marskalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Herr
Hjertås, vid Constitutions-Utskottets Memorial
framställde, anmärkning böra förklaras utgöra
Ridderskapets och Adelns gemensamma tanka.
Ropades Nej.
Upplästes ett från Riddarhus-Utskottet inkommet
så lydande Memorial:
(Se Bilagan N:o 2,)
Och fann Ridderskapet och Adeln , uppå
derom af Herr Grefven och Landt-Marshalken
framställd proposition, för godt godkänna
ej mindre det af Riddarhus-Utskottet i berörde
Memorial öfverlemnade Förslag till Ridderskapets
och Adelns underdåniga skrifvelse till
Kongl. Maj:t med anhållan om Stadfästelse å
en ny Riddarhus-Ordning, än ock den dervid
fogade förnyade och fullständiga Redaction af
samma författning.
Upp
-
Den 4 December e. m.
353
Upplästes och lades på bordet följande
frän nedannämnde Utskott inkomne Memorial
och Utlåtanden:
Frän Stals- Lag- samt Allmänna Besvärsoch
Oeconomie-Utskotten :
Af den 2 dennes;
N;o 6;6. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens förut meddeldte Betänkande,
i fråga om ändring af nu gällande grunder
för Militiae-Boställens och annan Krono-jords
utarrendering.
Frän Stats- samt Allmänna Besvärsoch
Oeconomie-Utskotten :
Af den 26 sist!. November:
N:o 638 I anledning af väckt motion, törande
dels nedsättning , dels upphörande af den
inom Skärs Skeppare ålagde Lots- och Båkafgift.
Frän Stats-Utskottet:
Af den 2 dennes:
N:0 639. I anledning af årerremiss å Utskottets
förut afgifne Betänkande angående upplåtelse
till Hedervärda Bonde-Ståndet af den
våning Kongl. Allmänna Magazins-Directionen
hittills begagnat.
Ridd. o. Ad. Prot, XI Band. 53
354
Den 4 December e. m.
Från Stats- och Banco-Vtskotten:
Af den 4 dennes;
N:o 640. Angående förslag till Voteringsproposition
i fråga om inlösningen af f. d. Filial-Disconternes
ännu utelöpande skuldförbindelser.
Justerades följande ;
Utdrag af Protocollet hållet hos HögJoflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm förmiddagen
den 4 December 1823-
S. D. Då nu å nyo föredrogs Stats-Utskottets
den 21 sistl. November under N:o 615 afgifne,
samt den 25 derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde , Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeidte Betänkande,
i fråga om Arrende-Spannemålens utgörande
för Kungsgårdar och derunder lydande
Hemman, fann Ridderskapet och Adeln för godt,
att, med afslag å berörde Utlåtanden , Kongl.
Maj:ts i detta ämne aflåtne Nådiga proposition
till alla delar bifalla. Ut Supra.
Utdrag af Protocollet hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
den 4 December 1823.
S. D. Vid förnyad föredragning af Särskildta
Utskottets den 2$ sisth Augusti afgift
Den 4 December e, m.
355
ne, samt elen 27 i berörde månad eftermiddagen
på bordet lagde , Betänkande , rörande Reglering
?.f Rikets Styrelse-Verk ; beslöt Ridderskapet
och Adeln , att samma Betänkande borde
blifva hvilanda till nästa Riksdag. Ut Supra,
S. D. Vid förnyad föredragning af Statssamt
Allmänna Besvärs-och Oeconomie-Utskottens
den 2t sisth November under N:o 620
afgifne, samt den 25 i berörde månad eftermiddagen
på Bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottens
förut meddeldte Betänkande , i fråg aom dispositionen
af Recognitions-Skogarne ; blef samma
Utlåtande af Ridderskapet och Adeln bifallet;
uti hvilket beslut de öfrige Riks-Stånden skulle
inbjudas, att sig med Ridderskapet och Adela
förena. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af BancoUtskc
tets den 26 sisth November under N:o
86 afgifne, samt den 29 i berörde månad på
bordet lagde, Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
angående väckt förslag, attalia utelöpande
Banco-Sedlar måtte , inom viss praescriptions-tid,
i utbyte emot nya, indragas; fann Ridderskapet
och Adeln, att , enär sistnämnde Betänkande
redan blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallet,
Utskottets ifrågavarande Utlåtande borde
läggas till Handlingarne. Ut Supra.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades följande
Lag-Utskottets den 26 sisth November
356
Den 4 December e. m,
afgifne , samt den 29 i berörde månad på bordet
lagde, Utiåtenden :
N:o 24T. Öfver väckt Motion om yrkande
att förmedlade hemmantalet må ligga till
grund för alia, hemman åtföljande, Skatter och
Onera.
N:o 242. I anledning af Riks-Ståndens skilj,
agtige. beslut , i frågan om behörigheten , att
deltaga i Nämndemans-Val , och att kunna till
Nämndemän väljs.
N:o 243- I anledning af Riks-Ståndens
skiljagtiga beslut i fragan om föreslagen ändring
i 24 § af Kongl Förordningen den 13
Julii 1818- angående Inteckning i Fast Egendom.
Ut Supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs Lag-Utskottets
den 26 sisth November under N:o 244
afgifne, samt den 29 i berörde månad pä bordet
lagde, Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeidte Betänkande
, angående skydd för Taxeringsman; fann
Ridderskapet och Adeln, att , enär sistnämnde
Betänkande redan blifvit af Ridderskapet och
Adeln bifallet, Utskottets ifrågavarande Utlåtande
borde läggas till Handlingarne. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Statsosh
Bevillnings-Utdtottens den 28 sisth November
under N:o 631 afgifne, samt den 1
dennes på bordet lagde, Utlåtande, olver gjor-.
Den 4 December e. m.
357
de anmärkningar vid Utskottens förut meddeldte
Betänkande , om Tidningars förseende med
Chartre-Sigillatae-Stämpel 3 fann Kidderskapet
och Adeln, att, enär förstnämnde Betänkande
redan blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallet,
Utskottens ifrågavarande Utlåtande borde
läggas till Handlingarne. Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls StatsUtskottets
den 28 sistl. November under N:o
6$2 afgifne , S2mt den i dennes på bordet lagde,
Memorial, med Förslag till ändring i tiden
för afslutande af Summariske Räkningarne öfr
ver uppbörden af Riksgälds-Contoirets medel
ni. m. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af StatsBanco-
samt Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottens
ej mindre den 25 sistl. October under
N:o 575 afgifne, samt den 3 derpåiöljde
November eftermiddagen på bordet lagde, Betänkande
, rörande anslaget för Strömrensningar,
samt åtskilige dermed gemenskap egande motioner
; än ock den 28 sistl. November under
N:o 633 meddeldte , samt den 1 dennes på
bordet lagde , Utlåtande , öfver de vid berörde
Betänkande gjorde anmärkningar, fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att förstnämnde
Betänkande tillika med de i sednare Utlåtandet
föreslagne rättelser gilla. Ut Supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs Stats- och
Bevillnings-Utskottens den 28 sistl. November
under Nm 634 afgifne, samt den 1 dennes pä
358
Den 4 December e. m.
bordet lagde, Memorial, rörande afgörande,
genom Votering, af frågan om en bestämd afgift
till Veneriska smittans hämmande ; fann
Ridderskapet och Adeln för godt, att , under
förblifvande vid dess i detta ämne förut fattade
beslut samt med godkännande af den utaf
Utskotten föreslagne Voterings-proposition, öfverlemna
berörde fråga till Förstärkta Stats-Utskottets
afgörande. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och O;conomie-Utskottets den
98 sisth November under N:o 220 afgifne, samt
den i dennes på bordet lagde , Utlåtande, i
anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottets
förut meddeldte Betänkande, rörande Glas.
och Porcellaine-Förares, samt Smides-Handlares
obehöriga kringstrykande m, m.J fann Ridderskapet
och Adeln , att , enär sistnämnde Betänkande
redan blifvit af Ridderskapet och Adein
bifallet , Utskottets ifrågavarande Utlåtande
borde läggas till Handlingarne. Ut Supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs Constitutions-Utskottets
den 26 sisth November under
N:o 7g. aflåtne , samt den 3 dennes eftermiddagen
på bordet lagde, Memorial, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottets förut
meddeldte förslag till ett tillägg i 28 §. Riksdags-Ordningen
j fann Ridderskapet och Adeln
för godt, att de i förstnämnde Memorial föreslagne
nya Redactioner af 28 och 79 § § Riks*
dags-OrdniDgen , till den behandling 56 §. Rc
-
Den 4 December e. ru.
t
gerings - Formen föreskrifver, godkänna. Ut
Supra.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades följande
Banco-Utskottets den 2g och 30 sisth
November afgifne , samt den 1 och 3 dennes
eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtanden:
N:o 87. Angående förändringar och tillägg
uti den Instruction , som , under den 10 Junii
1812) blifvit utfärdad för Riksens Ständers
Revisorer öfver Banco- och Riksgälds-Verken.
N:o 88- 1 anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
uti någre, rörande Götha Canal-Verks angelägenheter,
hos Utskottet förekomne frågor.
Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Bevil 1-  nings-Utskottets den 2 dennes under N:o 62
aflåtne, saint den 3 derpåfö!jde eftermiddagen
på bordet lagde. Memorial, i anledning af yppade
skiljaktigheter, i afseende på det i den
nya Bevillnings - Förordningen förekommande
stadgande, angående den af Bryggare, Handtverkare
och andre Borgersman , hvilkas rörelse
och Näringsfång egenteligen äro rigtade på inhemske
produeter, utgående Bevillning j fann
Ridderskapet och Adeln för godt, att , under
förblifvande vid dess i detta ämne förut fattade
beslut, samt med godkännande af den utaf Utskottet
föreslagne Voterings-proposition, öf
-
Den 4 December e. m.
verlemna berörde fråga till Förstärkta StafsUtskottets
afgörande. Ut Supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs de till en
Nämnd af 120 Ledamöter sammansatte StatsBanco-
samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottens
den 28 sisth November under
N:o 63J aflåtne, samt den 3 dennes eftermiddagen
på bordet lagde, Memorial, angående
Låne-understöd af Säd till anläggning af Districteller
Sockne-Magaziner i Landet; fann Ridderskapet
och Adeln, att samma Memorial borde
till bemälte sammansatte Utskott öfverlemnas.
Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Constitutions-LRskottets
den n sisth November
under N:o 71 aflåtne, samt den 16 i berörde
månad på bordet lagde, Memoral , innefattande
Förslag tili ett tillägg i 56 §. RegeringsFormen
; blef samma Memorial, i anledning af
Friherre Cederströms , Jacob, dervid gjorde
anmärkning, hvilken Ridderskapet och Adeln
förklarade utgöra Dess gemensamma tanka, till
Constitutions-Utskottet återremittera dt. Ut Supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskilj.
des klockan \ tili 11 om aftonen.
In Fidem Protocolli
Nils Snoilsky.
361
Lördagen den 6 December.
Plenum klockan 9 förmiddagen.
T-Jpplästes till justering och godkändes föl jan
de Expeditions-Utskottets insände förslag till
Riksens Ständers underdåniga Skrifvelser till
Kongl. Maj:t:
N:o 378. Med svar å Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, angående förändring i 1 Cap.
1 och 10 §. §. Rättegåogs-Balken.
N;o 37g. Angående ändring i Kongl. Förordningarne
den 24 Aug. 1813, och den 20 December
18r 5". så vidt de tillägga Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande Domsrätt uti mål angående
fylleri och dryckenskap, samt oloflig Bränvins-försäljning
å Landet m. m.
f
N:o 380, Angående ändring i 12 och 13
§ § af Kongl Förordningen den 13 Julii 1818»
om Inteckning i fast Egendom samt i 17 Cap.
12 §. Handels-Balken
N:o
381. Angående föreslagen ändring i
17 Cap. Handels-Balken och 20 Cap. ÄifdaBalken.
N:o 382- Angående Rådmäns och Kämnärers
befrielse från deltagande i ansvaret får
\
36a Den 6 December J, m,
försummelse att till Öfver-Dorr.aren insända Renoverade
Domböcker och Protocoll, m. m.
N:o 383- Angående föreslagne ändringar
uti Concours-Lagen af den 13 Julii 1818-
N-o 334. Angående föreslagen ändring i
24 §. af Kongl. Förordningen den 13 Julii i8<S
om Inteckning i fast Egendom.
Föredrogs å cyo och bifölls Banco-Utskottets
den 2 dennes under N:o 90 aflåtne, samt
följande dagen på bordet lagde, Memorial, angående
en Commissarie-tjensts uppförande på
Bankens Stat, till fyllnad i det fastställda antalet
af Bankens Commissarier.
Företogs till pröfning Constifufions.Utskottets
den 13 sistiedne October under N:o 62 aflåtne,
samt den 17 i berörde månad eftermiddagen
på bordet lagde Memorial, med föreslå,
ende af tillägg i 98 §. Regerings-Formen och
63 §. Riksdags-Ordningen.
I sammanhang härmed företogs äfven till
pröfning Constitutions Utskottets den iy sistiedne
November under N:o 73 aflåtne, samt den 19
derpåföljds eftermiddagen på bordet lagde, Memorial
, angående för/dag till ett ytterligare til
-
Den 6 December f m.
363
lägg i 98 §• Regcrings-Formen och 63 §. Riks
dags-Oidningen.
Friherre Cederström Jacob’. Hvad det
sednast upplästa Momentet beträffar, att Bancooch
Riksgälds-Fullmäktige, då Vacance mellan
Riksdagaine inträffar, skola handla med Riksens
Ständers rätt, har jag deremot intet att
invända; men den punkt, der det föreslås, att
om Justitire-Ombudsman dör under Riksdag,
Ständerne ganast skola i det ordinarie embetet
insätta den valde Suppleanten, kan jag ej godkänna.
Det skulle vara en inskränkning af
Riksens Ständers fria valrättighet. Af samma
skäl kunde man stadga, att Ständerne vid en
ny Riksdag skulle åter välja den gamla Ombudsmannen.
Jag förutsätter, att Ständerne 2tne
månader efter första valet ej hafva förtroende
till samma person, ej om honom hafva samma
opinion, och jag påstår, att Ständernes valrättighet
bör vara fri. Således anser jag vigtigt ,
att, om Justitiae-Ombudsmannen afgår antingen
med döden eller annorledes, när Ständerne äro
samlade, böra de välja en ny Ombudsman,
Ständerne likväl obetaget, att dertill välja Suppleanten.
Jag anhåller om Herr Grefvens och
Landt-Marskalkens proposition, huruvida Ridderskapet
och Adeln instämmer i denna min
anmärkning.
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf: Den anmärkning
Friherre Cederström gjort skulle åstadkomma
stora oredor. Huru skulle det väl
gå, om Ständerna fingo rätt att bryta fattade
364
Den 6 December f. rn,
beslut, och att fråntaga en nian det förtroendeuppdrag,
som cle kort förut lemnat honom?
Detta har åtminstone jag och ConstitutionsUtskottets
pluralitet ansett vara Ständerne fö^a
värdigt. Dessutom skulle derigenom tillfälle
öppnas för partianden, att intrigera emot Suppleantens
ära och Ständernas värdighet. Sjelf. 1
va valet vore redan en skymf för Suppleanten:
emedan derigenom sattes i fråga, huruvida han
skulle anses värdig att inträda i ett embete, hvartill
han redan blifvit utkorad. Följden skulle
blifva, att ingen som vore ömtålig om sin ära
kunde emottaga Ständernas uppdrag att blifva
Suppleant. Dessutom är förhållandet här fullkomligt
enahanda med det som äger rum vid
andra uppdrag, hvartill Suppleanter utses , till
exempel , Förstärkta Utskott m. m. När en
Ledamot afgår, inträder Suppleanten såsom sjelfskrifven
ordinarie Ledamot. Men efter Friherre
Cederströms princip borde ju nytt val äfven
der anställas, för att utröna, huruvida Ståndet
anser Nämnd-Suppleanten värdig att blifva ordinarie
Ledamot, eller böra ytterligare qvarstå
såsom Suppleant. Jag tillstyrker således bifall
till Constitutions-Utskottets Förslag.
Friherre Cederström: Det har blifvit yt
tradt
af Herr Cederschjöld, att det kunde anses
såsom en skymf för Suppleanten, om han
vid inträffande ledighet ej finge förtroende, att
blifva ordinarie Ledamot. Jag får då underställa,
om det kan anses såsom en skymf för en Justitieombudsman,
att han ej vid en annan
Riksdag blifver vald å nyo; eller om det är
i
Den C December f m.
3 65
en skymf, att, i fall Justitite-Ombudsmannen
ej blifver å nyo vald , man ej til! Justitia Ombudsman
väljer den , som varit dess Suppleant.
Om så är, hafva Riksens Ständer redan utöfvat
en sådan skymf vid denna Riksdag, då de efter
Friherre Mannerheim ej invalt hans Suppleant,
utan en annan person. Det är åtski 1 lige olikheter
mellan att vara Suppleant till ett Embete,
hvilket man ej (örmodar behöfva suppleeras, och
att vara ordinarie Embetsman. Således är det
en farhåga, sorn man ej behöfver hysa, att en
skymf derigenom skulle beredas , och att ingen
derföre skulle åtaga sig platsen. Jag anhåller
om proposition till lagenlig återremiss.
Herr HjertaJohan Gustaf: I fall Fri
herre
Cederströms anmärkning skall blifva Ståndets,
så fordras äfven en ytterligare anmärkning
vid Grundlagen, ty der står: elen man.,
som Justitice-Ombudsmannen efterträda skall.
Detta måste då ändras till Justitiae-Ombudsmannens
Adjunct eller något annat dylikt, ty han
är då ej mera Justitis-Ombudsmannens efter-,
trädare.
Herr Munck af Rosenskjöld Eberhard:
Jag medgifver visserligen , att Ständerne kunna
vilja hafva till Suppleant en person, som de ej
vilja hafva till Ombudsman, och än hellre, att
de kunde vilja hafva till Ombudsman en person,
som de ej ville hafva till Suppleant. På
den sednare händelsen har man bevis, ty om
man ville välja ett Justitiae-Råd till Justitim-Ombudstnan,
ville man likväl ej välja honom till
366
Den 6 December f m.
Suppleant. Det oaktadt, anser jag Herr Cederschjölds
skäl nog vigtig! , för att antaga Utskottets
förslag, på det man ej må vägra att
emottaga ett förtroende, som är lönlöst. Annars
kan en cbicane åstadkommas , som på det af
Constitutions Utskottet framställde sätt är undvikelig,
men som, på det sätt Friherre Cederström
föreslagit, ej kan undvikas. Jag tillstyrker
derföre bifall å Constitutions - Utskottets
förslag.
Herr Cederschjöld: Friherre Cederströms
argumentationssätt i detta fall är sä eget, att
det svårligen låter upptaga sig till vederläggning.
Han säger, att det är en lika stor skymf
för den , som blifver Suppleant vid en Riksdag,
att ej blifva ordinarie Justitiae-Ombudsman vid
den nästföljande , om den ordinarie Ombudsmannen
emedlertid afgått. Skillnaden iir himmels
vid. Hvarje contract gäller väl ej längre än för
den tid, för hvilken det är ingånget. När Ju«
stitiae-Ombudsman och dess Suppleant utses , så
utses de blott till nästa Riksdag. Följaktligen
kunde det endast medföra skymf lör Suppleanten
att uteslutas ifrån Ombudsmanna-embetet
under den tid contractet varar. Nasta Riksdag
ingås ett nytt contract.
Friherre Cederström: I händelse det stad.
gande jag föreslog, i anledning af ConstitutionsUtskottets
Memorial, vinner Ridderskapets och
Adelns bifall, så inträffar just den omständighet
Herr Cederschjöld anfört, att contractet kommer
att innehålla, att, om Justitias-Ombudsmannen
:Den 6 December f m.
367
afsäger sig, eller dör, under Riksdagen, nytt val
kommer att anställas. Således förfaller af sig
sjelf frågan , att någon skymf derigenom skulle
beredas. Frågan är af större vigt, än att den
bör lättsinnigt behandlas. Det kunde hända, att
Ständerne ej voro belåtne, att få den till Justitiac-Ombudsman
, som de nyss förut valt till
Suppleant, och då hemställer jag , om det är
nyttigt, att lagen hindrar dem att välja en annan,
Det är det allmänna förtroendet som tillsätter
dessa Embetsmän, och de personer, som
dertill utväljas , böra äga egenskaper svarande
mot vigten af Embetet, och den nytta man deraf
bör kunna påräkna. Derföre tror jag , att
redactionen bör blifva ungefärligen sålunda : Dör
eller afgår Justirias Ombudsman under Riksdag,
förrätte Ständerne nytt val. Samma förhållande
äge äfven rum , om dess Suppleant afgår.
Herr Cederschjöld: Den siste Talaren har
såsom stöd för sin opinion anfört , att Riksens
Ständer borde hafva fria händer, och icke vara
bundne att i Ombudsmanna - Embetet insätta
den, som förut blifvit utsedd till Suppleant.
Men jag får påminna , att detta bandet på
Ständerna endast är en tillämpning af det så
visligen vidtagne, allmänna stadgandet, att nemi.
ett beslut sj får upprifvås vid samm,a Riksdag
, dä det är fattadt. Utom detta skulle
all ordning och säkerhet npphöra.
Herr Hammarsköld, Lorenzo: Jag förstår
ej hvarifrån Friherre Cederström hämtar den
fruktan, att Riksens Ständer inom kort tid skuF>.
368
Den 6 December f. m.
la förändra sin opinion, då den värde Talaran
sjelf med sä mycken ihärdighet fisthänger vid
den opinion, som han för ett par månader sedan
yttrade. Jag hyser det hopp, att Riksens
Ständer ej likna den Veegelsindede Lucretia i
Holibergs Comedier, som ombytte opinion vid
ny och nedan, vid klart och mulet väder. Det
vöre då besynnerligt, om Riksens Ständer, i
fall en Jostitiae-Ombudsman straxt efter utnämningen
dog , så alldeles kunde förändra sin tanka,
att de skulle hysa en annan opinion om
den person de nyss valt till Suppleant, än den,
att han vore värdig att bekläda Justitiae-Ombudsmans-Embetet.
Detta skulle alldeles kullkasta
läran om survivancer. Man har flere sådane
vid Holvet , och jag tror aldrig, att Kongl.
Maj:t, när något sådant embete blifvit ledigt,
insatt deruti någon annan än den som haft survivance.
Jag kan ej annat än förkasta Friherre
Cederströms anmärkning, äfven af det skäl
Herr Hjerta anfört , att man då måste ändra
Suppleantens benämning i Grundlagen, och jag
vet ej hvad man skulle kalla honom,
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Friherre Cederström har visserligen rätt deruti,
att Justitiae-Ombudsmans-Embetet beklädes blott
af en person, och att, om, vid tillfälle af Ständernes
sammanvaro, han med döden eller på
annat vis afgår, Riksens Ständer borde få förordna
deri som dertill synes dem passande,
och icke vara nödsakade att insätta Suppleanten$
men jag vill fästa uppmärksamheten på
en
Den 6 December, f m.
36g
cn omständighet. När det är fråga om att be
sluta
om sakerj så säger man, att det är opinionen
, som deciderar. Är det fråga om personer,
så vill man kalla det förtroendemen
undersöker man förhållandet närmare , så är det
här ock blott opinionen, som bestämmer resultatet
; det är nemligen opinionen om personens
opinion. Det gifves en strid i opinionen
om saker, så äfven om personer. Har
den ena opinionen utsett Ombudsman , så har
vanligen den andra utsett Suppleanten, Det är
detta, som man anser ej vara bra. Jag tror,
att det kan vara nyttigt , skulle det äfven någon
gång inträffa , att minoritetens opinion får
realiseras. En Justitiae-Ombudsman skall vara
helt och hållet opartisk , och ej tillhöra någon
opinion, jag ser dessutom ej någon fara
dervid, att en man af annan opinion, än den
rådande, bekläder detta embete , ty han är responsabel
för utöfningen af sin Embetsmanna
myndighet. Jag tror således, Ridderskapet och
Adeln gör bäst, att antaga Constitutions-Utskottets
förslag.
Herr von HartmansdorffAugust: Jag
vill ej trötta Ridderskapet och Adeln med något
vidare yttrande i detta ämne , utan instämmer
blott i Friherre Cederströms, emedan det
är enligt med hvad jag föruc anfört.
Herr Grefven oah Landt-Mar skalken frå.
gade , om Ridderskapet och Adeln instämde i
Ridd. o. Ad. Fröt. XI. Band. 24
370
Den 6 December f. m.
den af Friherre Cederström framställde ofvanberörde
anmärkning.
Ropades Nej.
Hvarefter Herr Grefven och Landt-Marskalken
hemställde, om Ridderskapet och Adeln
behagade Constitutions Utskottets uti ofvannämnde
2:ne Memorial framställde Grundlagsändrings-Förslag
, till den behandling 56 §.
Regerings-Foimen föreskrifver, godkänna
Bifölls.
Föredrogs å nyo Constitutions-Utskotfets
den 14 sistl. October under N:o 63 aflåtne,
samt den 17 i berörde månad eftermiddagen
på bordet lagde, Memorial, innefattande Utlåtande
i anledning af ett föreslaget tillägg i
Justitiae-Ombudsmanneus Instruction.
Herr von Hartmansdorffj August: Enär
Ridderskapet och Adeln antagit det af Constitutions-Utskottet
nyss uppläste förslag , hvarigenom
sjelfva §:n i Jusritiae-Ombudsmannens
Instruction skulle blifva öfverflödig , så synes
detta förslag till dess ordalydelse böra förfalla.
Innan nästa Riksdag, kan händelsen icke inträffa,
och då kan den föreslagna ändringen i
Grundlags-§:n varda antagen.
Herr CederschjöldPehr Gustaf: Till
besvarande af den siste Talarens anmärkning ,
Den & December f. m,
får jag erinra, att i nuvarande instruetion står,
att, om Justitise-Ombudsinannen afgår innan nästa
Riksdag, skola Banco- och Riksgälds-Fullmäktige
välja en ny; men genom den nya redactioncn
är det äudradt, sä att det blott skall
ske emellan Riksdagarne. Om nu detta betänkande
afsloges, voro Fullmäktige autoriserade
att insätta och välja Justitiae-Ombudsman
såsom hittills älven under Ständers sammanvaro,
För att förekomma detta, har det nya för.
slaget blifvit gjordt; men om vid nästa Riksdag
den hithörande Grundslags-förändringen antages
, blir sedan hela denna §. öfverflödig.
Herr Grefven och Landt-Marskalken gjorde
proposition till bifall af Constitutions-Utskottets
förevarande Memorial, hvilken proposition
med Ja besvarades.
Företogs till pröfning Banco-Utskottets den
2 dennes under N:o 89 atgifne, samt följande
dagen på bordet lagde, Utlåtande , i anledning
af uppkommen skiljaktighet i Riks-Ståndens
beslut öfver Utskottets förut meddcldte Betänkande,
rörande väckte motioner, i afseende på
Banco-Discont-Styrelsens sammansättning , och
det Reglementariska för samma Discont-Verks
förvaltning.
Herr von Hohenhausen> Michael. Efter
ett noggrant eftersinnande af ämnet, delar jag
372
Den 6 December f. m.
med fullkomlig tillförsigt den mening , som af
Herr Doctor Hedrén uti dess reservation blifvit
yttrad. Frågan är ganska enkel. 2 Stånd
hafva stannat emot 2, Ridderskapet och Adeln
och Borgare-Ståndet hafva beslutat förblifva vid
hvad förut varit, men Preste- och Bonde Stånden
halva bestämt afbetalningarne till . Uti
§. i Riksdags - Ordningeu stadgas: Till
Grundlags stiftande, upphäf rande, förändring
eller förklaring fordras alla Riks - Ståndens
sammanslå finnande beslut , och Konungens Seni*
dion. För beslut i alla öfriga ärenden , de
mål undantagne, hvarom i Regerings-Formens
66, öp, jo, gi och 72 §. särskildt förord
na
dt är, galle, jemte Konungens samtycke,
T're Stånds mening. Desse uppräknade § §.
äro således undantagne. Om man sedan undersöker
dessa §, §., så linner man, att uti Riksgälds-Contoirs-ärender
utgöra 3 Stånds beslut
Ständernes, och om 2 Stand stanna mot 2, skola
målen förvisas till Nämnd. Deremot uti Bevillnings-mål
äro ej tre Stånds beslut Ständernes
beslut , utan om ett Stånd är skiljaktigt,
skal! målet till Nämnd förvisas. Men 72
§. Regerings-Formen lyder sålunda: Riksens
Ständers Bank förblifver hädanefter, som den
hittills 'varit, under Riksens Ständers egen
Gar emlie och Färd, sä att den ostörd ma förvaltas
af de Fullmäktige , hvarje Ständ dertill
förordnar, efter de Ordningar', Stadgar
och Reglementen, hvilka redan gjorde äro,
eller vidare af Riksens Ständer göras kunna;
ägande Riksens Ständer allena rätt, att genom
Banken utgif va Sedlar, som för Mynt i
Den 6 December f, m.
Paket må erkännas. Detta är hela §;n. Uti
den finnes ej särskildt upptaget, såsom i de förra
§. §;ne om Constitutions-frågor m. m. huru
förhållas skall, när olika meningar uppkomma.
Deraf följer klarligen, att när 75 §;n ej lifver
något bestämdt utlåtande , är denna 72 §, intagen
blott derföre, att i sådane mål ej fordras
Konungens Sariction. Uti Banco-Utskotfet voro
meningarne så delade, att det blott var en
rösts skiljaktighet, och af Ridderskapets och
Adelns Ledamöter voro ej alla närvarande. Vid
sednaste Riksdag 1818 kar äfven en dylik fråga
förevarit rörande odlings-*ånen. Banco Utskottets
jemknings-förslag i detta ämne slutas
sålunda: '•'Då Bonde-Ståndet i allo afsksgit Ut
•”skottets
Betänkande, men Höglofl. Ridderska”pet
och Adeln samt Högvördige Preste-Stån"det,
äfven hvad denna hemställan beträffar,
”detsamma gillat, hafva således i frågan härom
’’2:ne Stånd stannat emot tvänne, hvadan ock,
’’med stöd af 75 §. Riksdags-Ordningen, Ut”skottets
Förslag i denna del kommer att förefalla.
” (Pag. 646 Bih.j till Samtl. R. St.
Prot. Sjette] Bandet,) Detta blef äfven af Riksens
Ständer gilladt. Det synes således äfven ,
att en sådan tolkning nu bör äga rum. Af
dessa anledningar får jag anhålla, att Betänkandet
måtte återremitteras, på den grund, att frågan
bör anses såsom förfallen.
Herr HjertaJohan Gustaf: Jag med
gifver
visserligen, att 72 §:n, som föreskrifver,
huru Banken skall förvaltas, ej innehåller något
bestämdt, huru fööhållas skall, när 2 Stånd stan
-
Den 6 December f. m.
na emot 2 , men jag tror att det skeft derföre,
att Lagstiftaren 1809 ämnade göra Banco-Ut«
skottet till något helt annat , än hvad det blifvit
vid denna och några föregående Riksdagar.
Banco-Utskottet skulle nemligen då utfärda föreskrifter
om förvaltningen , och hvarföre man
således ej föreskref något sådant om Banco mål
sorn om andra, var att Banco-Utskottet'hade
afgörande-rätt, och röstade per capita i dylika
mål. Saken har sedermera blifvit mycket förändrad,
synnerligen nu genom Bankens publicitet.
Jag afstyrker, att Ridderskapet och Adeln
skulle yrka att saken bör förfalla. Det är
af ingen framtida nytta, innan man får afgjordt,
huruvida det nya credit-systemet leder til! någon
förbättring. Det är tnycket bättre, att man
får framgå ur den mening, som allmänheten nu
i denna angelägenhet hyser, än att hindra den ,
ty då blir det nästa gång ansedt, som om hindret
är olyckans orsak, samt ej felaktigheten i
systemet. Jag tillstyrker således, att man måtte
framgå på ett credit systeme , som är antaget,
och hvaraf man väntar så mycken nytta
för landet. Jag medgifver derföre gerna, att
Betänkandet måtte återremitteras, men yrkar ,
att det af Banco-Utskottet måtte öfverlemnas
till Constitutiöns-Utskottet,
Herr von Heyne j Georg: Jag har varit
myeket nöjd med att Discont-creditivet ökats,
och att räntan blifvit nedsatt, men aldrig kan
jag föreställa mig , att det kan vara bra , att
Discont-lånen blifva stående lån. Det blir svårt,
att få borgensmän på 5 år, och det blir svårt
Den 6 December J. m.
att få Discont-lån för att afhjelpa hastig förlägenhet,
då de få stå i 5 år. Jag förenar mig
i den åsigt Doctor Hedrén och Herr von Ho.
henhausen yttiat, samt anhåller om återremiss.
Herr von Hohenhausen: Jag nekar ej ,
att det var något oförväntadt , att en Constitutions-Utskottets
Ledamot, vid bedömmande
af Grundlagen , skulle sätta andra considerationer
i betraktande, än de fastställda formerne ,
dessa bålverk för vår frihet. Jag erkänner, att
jag förut i Utskottets Betänkande märkt sådant
, men Constitutions-Utskottet matte aldrig
blifva öfver Grundlagen. I alla fäll bör väl
denna fråga blifva på samma sätt behandlad af
Banco-Utskottet, sorn den förra blef behandlad
af Stats Utskottet. Hvad särskildt beträffar frågan
om hvad som kan vara nyttigt eller fördelaktigt,
så, enär det nu blifvit afgjordt att
ingen förflyttning af fonden får ske från den
ena Disconten till den andra , hemställer jag
hvad följden skulle blifva lör Götheborg och
de kringliggande orterne .hvilkas Discont-anslag
enligt uppgift lär vara nära uttaget, om de som
nu hafva lån , ej skulle behöfva omsätta dem
med mera än ^tdel af lånesumman hvarje haflt
år. Jag anhåller, att Betänkandet måtte återremitteras
på den grund , att Ridderskapet och
Adeln anser frågan förfallen,
Herr Hjerta : Om den värde Ledamoten
täckes läsa den Grundlags-§. , som fordrar 3
Stånds beslut , skall han finna , att äfven 72.
§• der omtalas. Således lär det vara tydligt,
376
Den 6 December f. m.
att ingen bestämd Gtundlags-föreskrift finnes,
utan är här blott fråga om Riksens Ständers
opinion , huruvida frågan kan förfaila eller ej.
Om den opinion jag yttrat, är den rätta , så är
det gifvet, att den remiss, som jag yrkat, äfven
är den enda rätta , att nemligen saken bör
återgå till Banco-Utskottet, och detsamma öfverlemna
den till Constitutions-Utskottet. Min
tanka är ej, att Ståndet skall öfvergå ifrån sin
mening , men att ståndet ej skall yttra sig, huruvida
frågan bör förfalla, eller icke. Det är
den skilnaden i framställningen emellan oss, att
Herr von Hohenhausen yrkar, att Ståndet skall
afgöra, det frågan bör förfalla, hvaremot jag
anser, att den ej bör förfalla , utan att den bör
återlemnas till Banco-Utskottet och derifrån öfverlemnas
till Constitutions-Utskottet.
Herr •von HartmansdorffAugust: Mig
synes det vara af Doctor Hedrén tydeligen visadt,
att 72 §■ Regerings-Formen alhandlar ett
ämne till beslut, öfver hvilket Konungens
sanction icke fordras. För öfrigt , då ett Betänkande
är afgifvet till Riksens Ständer, så har
det skett för att dem underställas. Nu tillkommer
det således Ridderskapet och Adeln att
pröfva , huruvida Ståndet anser den af Utskottet
yttrade mening vara den rigtiga eller ej. Jag
lemnar derhän , hvad som anses mest fördelaktigt.
Men mig sätter det i förvåning, och mig
synes det skadligt för det Allmänna, att vilja
taga ögonblickets financiella fördel till grund
för tolkningen af Grundlagens mening. I förevarande
händelse lära 2 Stånds mening göra,
Dea 6 December f. m.
377
att saken förfaller, emedan det är Banken som
frågao rörer. Jag yikar således återremiss.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag för
min del instämmer i Doctor Hedréns reservation.
Hade nya Disconter skolat inrättas och ett
helt nytt Reglemente uppgöras , sä hade naturligtvis
Nämnden måst slita en fråga , som icke
kunnat förfalla. Men då det nu endast är
den redan befintliga Banco-Disconten , som skall
utgrenas, samt det gamla Reglementet som skall
blott i vissa delar jemkas , så måste den nu
yppade frågan ovilkorligen kunna och följakteligen
äfven böra förfalla.
Grefve af Ugglasj Gustaf: Jag får underställa
Ridderskapet och Adeln min tanka , som
är att jag ej tror, att någon återremiss behöfves.
Det är ej första gången frågan är före.
Om Betänkandet skall återremitteras, så mäste
Utskottet åter besluta. Ett mål af samma beskaffenhet
har förevarit i Stats-Utskottet. Detta
Utskott ansåg en fråga förfallen men 2:ne
Stånd stadnade i motsatt beslut. Då inkom
Stats-Utskottet med förslag , att denna omständighet
skulle hänskjutas till Constitutions-Utskottet,
hvilket ock skedde. Detta tror jag
äfven här vore rätta marchen. I följd häraf
underställer jag , om icke Ridderskapet och Ädeln
vill fatta det beslut , att frågan bör förfalla.
Herr von Hohenhausen : Jag vill blott nämna,
att jag finner Grefve af Ugglas’s förslag
378
Den 6 December J. m.
vara enklare, och förenar mig deruti ; samt
således afstår från det af mig framstäldte.
Herr von Hartmansdorff'. Afven jag förenar
mig med Grefve af Ugglas, och erkänner
mitt misstag.
Herr Grefven och Län dt-Mar skalken yttrade,
att då, elter dess enskildta öfvertygelse
, den angående beloppet af den summa ,
hvarmed Discont-lån må omsättas), uppkomne
fråga syntes böra, enligt ordalydelsen i 75 §.
Riksdags-Ordningefij förfalla, finge Herr LandtMarskalken
inhämta Ridderskapets och Adelns
tanka, huruvida Ridderskapet och Adeln i en
slik åsigt af ämnet instämde.
Ropades J a.
Vid förnyad föredragning af Stats- och
Banco-Utskottens den 4 dennes under N:o 640
aflåtne , och samma dag på bordet lagde , Memorial
, med Voterings-proposition i fråga om
inlösningen af f. d. Filial-Disconternes ännu utelöpande
skuldförbindelser; fann Ridderskapet
och Adeln för go'dt , att, under godkännande af
den utaf Utskotten föreslagr.e Voterings-proposition
, öfverlemna berörde fråga till Förstärkta
Stats-Utskottets afgörande.
Den 6 December f »i.
379
Föredrogs å nyo och bifölls £evillningssamt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottens
den 2 dennes under N:o 63 afgifne ,
samt följande dagen på bordet lagde , Utlåtande
, i anledning af väckt fråga om Nederlagsfrihet
för Carlscrona m. m.
Herr Grefven och Landt-Marskalken yttrade,
det Ridderskapet och Adeln torde påminna
sig , att motion blifvit den 2j sisth
Augusti eftermiddagen af Grefve Spens, Carl
Gustaf , vackt derom, att Ridderskapets och Adelns
Revisorer öfver Stats-, Banco- och Riksgälds-Verken
vid den år 1827 inträffande Revision
borde af Ridder-kapet och Adeln vid innevarande
Riksdag utväljas. Herr'Grefven och
Landt-Marskalken finge i anledning deraf nu
hemställa , om Ridderskapet och Adeln önskade
, att bemälte Revisorer borde af Ridderskapet
och Adeln vid denna Riksdag utses.
Ropades J a.
Hvarefter Herr Grefven och Landt-Marskalken
föreslog , att detta val af Sex Revisorer
måtte å nästa Måndag den 8 dennes förmiddagen
verkställas.
Bifölls.
Friherre Hjerta, Fredric: I anledning af
det sista beslutet, får jag hemställa, om det
3So
Den 6 December f. m.
är något hinder att till denna Revision utse
samina Revisorer, hvilka till 1825 års Revision
redan blifvit utvalde. f ör min del vet jag ej
något hinder derföre , men har ändå velat förfråga
mig, om- någon sedel kunde casseras derföre
, att en af de redan valde Revisorerne stod
på densamma.
Herr Grefven och Landt-Marskalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln behagade tillåta,
att de Ledamöter, hvilka redan blifvit utsedde
till förrättande af I82J års Revision, äfven
linge till 1827 års Revision komma i fråga.
Ropades J a.
Herr Grefven och Landt-Marskalkén yttrade
vidare , att sorn, enligt den för Riddarhus-Directionen
fastställde nya Instruction , ett
visst anta! Suppleanter till Ledamöter i Riddar*
hus-Direction borde af Ridderskapet och Adeln
utses3 finge Herr Landt-Marskalken hemställa
, dels om icke, enär Riddarhus-Diréetionen
utgjordes af 7 Ledamöter, antalet af Suppleanterne
kunde bestämmas till 3 ; dels ock, om
icke valet af dessa 3 Suppleanter kunde å nästa
Måndag den 8 dennes eftermiddagen få
verkställas.
Bifölls.
Den 6 December f. m.
38i
Företogs till pröfning Banco-Ufskottets den
2 dennes under N:o 91 aflåtne, samt den 3
derpå följde eftermiddagen på bordet lagde, Memorial
, angående Reglementariska föreskrifter,
rörande Metall-effecters beläning vid det i Götheborg
blifvande Låne-Contoir.
Grefve von Rosenj Axel'. Då Rikets Stan*
der, under nu påstående Riksdag , beviljat Jernbelänings-rättighet
och relaxering på stället i
Götheborg ; erkänner jag å ena sidan nyttan
för expor.teurer och Bruks-patroner, af detta
beviljande ; men tror å den andra, att nämnde
beläning bör vara så inrättad, att Bankens fullkomliga
säkerhet dervid är iakttagen. BancoDtslcottet
synes mig likväl hafva förbisett nödige
försigtighetsmått i detta afseende , enär
det i usta puncten af sitt Memorial framställt,
att belånings-attesterna i Götheborg böra vara
undertecknade endast af Vågmästaren , Bokhållaren
och en Vägare vid Vågen 3 då deremot i
öfrige Städer af Låne-districtet, Magistraterne
äro ålagde certificera Attesterne. Jag förmodar,
att Utskottet hämtat anledning till denna sin
framställning af den tankan , att möjligen personalen
vid vågen i Götheborg kunde till antal
och controll vara lika med den i Stockholm.
Jag önskar det sednare 3 men då det förra på
långt när ej inträffar, tror jag , att Magistratens
i Götheborg teckning å Attesterna är af högsta
nytta.
Uti en annan punct af Memorialet föreslås,
att beläningeD på Jern skulle ske de dagar, då
38»
Den 6 December J. m.
allmänna posten afgår från Götheborg ; mig synes
, att då posten från Götheborg till Stockholm
går 4 gånger i veckan , det vöre mindre
nödigt och för Directionen med sin ringa underlydande
personal besvärlig; , om nämnde 4
dagar utlåning skulle beviljas. Det tyckes ,
att Directionen bäst kunde bestämma antalet af
belänings-dagar, likväl med det förbehåll, att
minst 2:ne sådana ägde rum i veckan Med
anledning af hvad jag nu yttrat , får jag hos
Herr Grefven och Landt-Marskallcen vördsamt
anhålla om återremiss afBanco-Utskottets Memorial.
Herr von Hohenhausen, Michael'. Jag erkänner
rigtigheten af den anmärkning Herr
Grefve von Rosen gjort emot Utskottets betänkande.
Att den undfallit Utskottets uppmärksamhet
, härleder sig deraf , att då Riksens
Ständer beslutade , att belåningen a Meta!l-effecter
skulle få verkställas i Götheborg , stälde
Utskottet denna beläning i parité med den i
Stockholm. Men jag erkänner, att det är en
stor åtskiihad i lönings-vilkor och anseende
emellan Embetsmännen vid den mer än dubbelt
större Jern-Vågen i Stockholm och dem vid
Vågen i Götheborg , så att, om än genom nu
varande Embetsman vid den sednare Vågen
fullkomlig trygghet kunde ägas, tjensterne likväl
för framtiden ej lemna nödig säkerhet för
de betydliga Attester de skola lemna. Jag instämmer
således i anhållan om återremiss af
Memorialet , på det Utskottet må få tillfälle
vidtaga nödig rättelse.
Den 6 December f. rn,
383
Grefve von SchwerinFredric BogislausJ
Om , såsom jag förmodar, återremiss kommer
att äga rum, utber jag mig att äfven få göra
Utskottet uppmärksamt på en annan liten omständighet.
Det står i Reglementet, att Assignationer
på Jern-beläningen skola vara skiljaktiga
från Assignationer på Discont- rörelsen.
Detta kunde förvilla mången, som skulle tro
formen derföre vara olika. Det torde blott
böra heta, att de skola uppföras på Conto N:o
I och Conto N:o %.
Herr von Hohenhausen: Jag ville blott
hafva äran upplysa, att Banco-Utskottets mening
verkligen vant, att formen borde vara olika,
till vinnande af en säkrare controll, och
till förekommande af en eljest möjlig förfalskning
utaf dessa assignationer.
Herr Grefven och Landt-Marskcilken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Banco-Utskottets
Memorial böra , i anledning af de
dervid gjorde anmärkningar , till Utskottet återremitteras.
Ropadts Ja.
Föredrogs å nyo Stats- Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottens den 2
dennes under N:o 636 afgifne, samt den 4 derpåföljde
eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande
, i anledning af gjorde anmärkningar vid
384
Den 6 December f. m.
Utskottens förut meddeldte Betänkande, i fråga
om ändring af nu gällande grunder för Militiae
- Boställens och annan Kronojords utarrendering.
Herr Riben j Carl Wilhelm: Om ifråga
varande
ämne vore af egenskap att bero på
Riksens Ständers^ ensamma afgörande, så vore
den discussion, som nu går att börjas, en af de
vigtigaste. Lyckligtvis är det icke förhållandet;
och om äfven emot hvad jag ännu i detta ö~
gonblick vågar hoppas, Utskottens Betänkande
skulle af Riks-Stånden godkännas , hyser jag
den förtröstan till en upplyst Regering, att den
ej sanctionerar ett förslag , hvars oundvikliga
resultat vöre en hel dass Svenska Medborgares,
nemligen Indefte Arméens Subaltern-Officerares,
undergång, och en mängd hemmans fallande i
ödesmål.
Innan jag yttrar mig i hufvudsaken, anhåller
jag att få göra en recapitulation af målet;
och derjemte visa det behandlingssätt , som
detsamma undergått.
Åtskilliga Riksdagsmän hade inom motionstiden
sökt fästa Ständernas uppmärksamhet på
behofvet af er. förändrring i Författningarne om
utarrendering af Kronans jord, och deribland
Militiae - boställen. Memorialerne remitterades
till Stats- Lag- och Oeconomie-Utskottens gemensamma
handläggning. Utskotten besvarade
dem alla uti ett Betänkande, som i grund af
gjorda
Den 6 December f m.
385
gjorda anmärkningar til! Utskottens förnyade
pröfning återremitterades, och Utskottens Utlåtande
är nu för andra gången, således till
slutligt afgörande, inkommet. Dervid förekommer
det egna förhållande, att Utskottens sista
Betänkande icke framställer ämnet i den vidsträckthet,
som det första: det innefattade nemi
ligen Utskottens tankar om utarrendering af
Kronans jord i allmänhet: det andra åter innefattar
endast frågan om utarrendering af M i 1 i -  tiae-boställen. Men, lika godt , jag skall ock
för min del ställa mig till efterrättelse den nya
form för öfverläggningen, sorn Utskotten anvist,
och således endast fästa mig vid frågan om utarrendering
af Militiae.boställen.
När Betänkandet första gången förevar,
sökte jag bevisa, att Utskotten uti sitt yrkande
om upphörande af Boställenas utarrendering,
alltför mycket betraktat förhållanderne af den
tid, då Indelnings-verket inrättades, och deremot
alltför litet afsett dem af den närvarande.
Jag sökte bevisa olämpligheten af ett förslag ,
hvars ändamål är att bringa unga Militairepersoner,
att blifva Jordbrukare, på en tid, då
jordbrukarens nödställda belägenhet varit och är
föremål för så stora och ofta så grundade klagomål.
— Jag sökte bevisa förslagets oförenlighet
med tidens lynne och fordringar , af den
höga grad af rörlighet, som den nya Krigskonsten
kräfver, och med den myckenhet af stora
arbeten, hvartill Arméen nu användes, omständigheter,
som vålla öfningsläger och arbets-com;
Ridd. o. Ad. Fröt. XI. Band, 2>
386
Den 6 December f. m.
menderingar, alltid infallande den årstid, då
jordbrukaren icke utan förluster kan vistas
frän sitt hem.
Svenska Indelnings - verkets förträfflighet
och nytta, säga Utskotten, är allmän och erkänd.
Jag vill icke vid detta tillfälle inlåta
mig i någon tvist om Indelnings verkets förträfflighet
f och icke heller om dess nytta'.
det härer egentligen icke hit, ty frågan är icke
nu om Indelnings-verkets upphäfvande; men
då Utskotten vid frågan om Boställens utarrendering
förklara, att samma omständigheter ,
som framställa sig ernot dess (Jndelnings-verkets)
upphäf vande i helt äfven framstå vid
fråga om upphäfvande af någon af dess väsendtliga
delary så finner man tydligen, att
det i de sammansatta Utskottens tanka utgör
en väsendtelig del af Indelnings verket, att en
Subaltern Officer vistas på den fläck , der hans
boställe är beläget,, och det kan jag för ingen
del medgifva. Indelnings-verkets ändamål är
National-försvaret; National försvaret måste inrättas
efter Krigskonstens reglor; Krigskonsten
har gemensamt med all annan vetenskap , att
icke evigt stå på samma punct. Således, olika
tider, olika Krigskonst; olika Krigskonst,
olika sätt för inrättningen af ett National-försvar.
Antages detta , så måste man ock antaga
, att många af Indelnings-verkets delary 130
år efter dess inrättning tåla jemkning , ty eljest
händer, att den öfverdrifna vördnaden för
de gamla formerne just blir hindrét för danandet
af ett Nationahförsvai, och dermed vore
Den 6 December f. m.
387
i sanning, Indelningsverket upphäfvet i helt.
Så synes ock detta ämne i sednare tider hafva
blifvit betraktadt, ty vore Utskottens slutföljd
riktig, så är det klart, att Indelnings-verket
redan är till väsendtlig del rubbadt deraf , atc
ett f. d. Fändricks-boställe nu är Capitains-boställe
o. s. v. Sådant har skett i följd af den
förökning i Befäl, som erfordrats för den förökning
i gemenskap, som erhållits genom Beväring
och extra Rotering. Boställenas ändamål
är dessutom, att löda, men icke att ruinera sina
innehafvare. Beredes detta ändamål säkrast
genom en utarrendering, så är det val, att den
äger rum. Om Bostället brukas bättre af en
Bonde, än af Indelnings-hafvaren , så är äfven
i Stats-oeconomiskt hänseende en fördel vunnen”,
ty det kan icke vara en Stat likgiltigt, huru
en myckenhet jord skötes.
Indelnings-verket afser „ säga Utskotten,
att ej mindre Befälet än Soldaten under fred
skola använda tiden gugneligt för Fäderneslandet
och sig. Att en Krigsmans gagnelighet
för fäderneslandet och sig beror på, om han
är jordbrukare, är enupptäpkt, märkvärdig om
icke för annat, åtminstone för sin nyhet. Det
har varit en tid, då Torstensöner, Wranglar och
Banérer stridde i Svenskarnes leder: de hade
icke några Boställen att bruka : må hända skola
till och med de sammansatta Utskottens pluralitet
göra dessa män den rättvisan i deras
grafvar, att de i lifstiden varit gagneliga för
Fäderneslandet och sig.
38S
Ven 6 December f. m.
Af Utskottens Betänkande inhämtas vidare
, att en Officer, som ej bebor sitt Boställe,
undgår att känna en li var Soldat för sig, och
att i allmänhet blifva bekant med gemenskapens
lynne, lefnadssätt och seder, hvilket allt,
fortfara Utskotten , är nödigt för den, som
skall kunna klokt utföra sitt befäl och rätt
veta umgås med den subordinerade Soldaten ;
Och jag erkänner min oförmåga, att ens kunna
gissa till hvad Utskotten härmed velat uttrycka.
Vidare heter det i Utskottens Betänkande:
Officeraren går i mistning om ett tillfälle,
att lära känna de allmänna förhållanden, som
i Scimhällslifvet Medborgare emellan äga rum,
om han ej bor pä sitt Boställe. Jag underställer
detta yttrande deras pröfning, som veta,
huru ett Fändricks-bost-älle ser ut. På en trång
ful gårdstomt står en liten eländig byggning af
kök och 2:ne rum , der skall då en ung Officer
inpackas med sitt tjenstfolk, skiljd frän kamrater
och vänner förvärfva kännedom om det borgeriiga
lifvets Samhälls-förhålianden?
Utskotten hafva ock velat framställa en
rörande målning på en Subaltem-Officers närvarande
belägenhet, och yttra sig sålunda : skiljd
från Bostället, måste lian (Officern) hos främmande
söka sig ett tillhåll, der sysselsättning
med egna angelägenheter oftast helt och hållet
saknas, och all hans ressource för att tillfredsställa
behof vet af förtro elser, alltid åtföljande
sysslolösheten, ligger endast i det
contanta arrende-beloppet, som nu äfven skall
Den 6 December f. m.
389
rucka till hyra för rum mat, med, ljus, uppassning
och klädsel y sådan som den i Stad
eller under vistelsen pä ett främmande ställe
erfordras : tillgångarne finnas otillräckligare,
skuldsättning och obestånd blifver följ fen.
Man föreställs sig en yngling, nyss utgängen
från Krigs-Academien: han är fattig , han måste
redan skuldsätta sig för sitt första accord och sin
equipering; men det är dock icke nog : han skall
ock för lanta penningar köpa bo och bohag :
visserligen beredes hoaom derigenom syssel.
sättning med egna angelägenheter , men denna
sysselsättning är icke af egenskap att af
Lagstiftande makten böra påtvingas Medborgaren
i ynglinga-åren , denna sköna tid af vår
lefnad, sorn aldrig kommer åter. De timliga
bekymren komma nog i sinom tid ändå, ofta
så bittra, att de pröfva hela den utbildade
mannaåldrens styrka och kraft. En missväxt,
en boskapssjuka, en commendering under skördetiden
, och mera dylikt, kan dessutom förorsaka
Indelningshafvarne skuld och obestånd
långt snarare, än en utarrendering af hans Boställe,
Uti Utskottens uppgift, att mången Officer
önskat att få öfvertaga befattningen nied
sitt Boställe , instämmer jag så vida, att jag
medgifver detta förhållande hafva inträffat med
en och annan , men visst icke med mängden.
Erfarenheten har visat, säga Utskotten,
att Officerarne funnit sig bättre af de contracter,
som af deni sj elfve af slutades före i8o5.
3go
Den 6 December f. m.
Det är sannt; men Utskotten hafva här förnyat
samina misstag , som det , hvarpå jag , första
gången Betänkandet förevar , förgäfves fästade
deras uppmärksamhet: det nemligen, att skylla
på en författning , hvad sorn härflutit af conjuncturen.
Man behöfver blott erinra sig den
oeconomiska ställningen i landet före igoj , och
saken är lätt utgrundad. Det hade varit väl,
om Utskotten uppgifvit , huru många Bostäils-arrenden
misslyckades före 1809. Jag
skulle tro , att de icke varit många. Jordbrukarens
belägenhet har efter denna tidpunct varit
högst bekymrande, och huru skulle brukaren
af Militiae-bostäilen kunnat undgå en olycka ,
som drabbat alla hans likar? Må icke Subaltern-Officerare
vara glada , att uti arrende-systemet
äga en fristad deremot? Den, som behagar
läsa de ursprungliga författningarne för
utarrendering af Mil i tiae-boställen , Kongl. Brefven
den 20 Febr. igos och 4 October igo6,
skall deraf inhämta med hvilken försigtighet
beslutet vidtogs.
Men emot det öfliga sättet för Militiaeboställe
ns utarrendering tror jag likväl att åtskilliga
ganska grundade anmärkningar kunna
framställas , och skulle någon annan af Ståndets
Ledamöter yrka , såsom ett tillägg vid den afslags-proposition
, hvarom jag ämnar anhålla ,
en Revision af 1805 och 1806 arens Bref, så
vidt de röra methoden för utarrenderingen, skall
jag icke ha något deremot; för egen del, begär
jag det icke derföre, att Regeringen i detta oeconomiska
ärende kan göra hvad förändringar,
Deri 6 December f m.
sorn helst, utan att dertill vara uppmaned af
Ständernas underdåniga önskningar.
Jag har flere gångar ifrån detta rum sökt
fästa uppmärksamhet på da brister, som vidlåda
Författningarna om värdering af fast egendom
å landet. Annu fäster man ett alltför stort
afseende å den öppna åkerjorden, liksom den
vöre en ofelbar värderings-grund. Kongl. Brefvet
den 11 Oetober 1807 föreskrifver väl, att
den, som på en Arrende-auction stadnar för
högsta anbudet, bör vid inropet ställa fem års
borgen, efter hvilken tids utgång det åligger
Kongl. Maj;ts Befallningshafvande hålla hand
deröfver, att ny borgen blifver anskaffad; men
med skäl invänder man, att det är svårt så
val att anskaffa , som att pröfva en borgen i
våra dagar.
Ett stort fel i det ru rådande Arrende systemet
är, att Kronan väl tager ensam befattning
med utarrenderingen , men ansvarar icke Boställs-innehafvaren
för Arrendets utgörande. Sådant
är icke en gång billigt. När Kronan genom
sine auetoriteter besörjt urarrenderingen och
pröfvat säkerheten , så är det också ingen annan
än Kronan, som bör vara Boställs-innehafvaren
ansvarig för arrendets fullgörande. Alla dessa
olägenheter voro ganska lätt afhulpna , utan
att systemet i sin grund ändrades. Då Utskottens
Betänkande första gången förevar, åtföljdes
det af ett Utlåtande i ämnet, afgifvet af
Stats-Utskottets Inkomst-afdelning. Herr Gustaf
Hjerta hade i Utskottens Plenum åbero
-
Den € December f m.
pat detta Utlåtande såsom sin reservation, och
åtskillige Utskottens Ledamöter hade sig med
honom förenat. I denna reservation föreslogs,
att sedan Bostället blifvit af Landtmätare affattadt,
och på Charta lagdt, samt fullständig
beskrifning deröfver upprättad , Landshöfdingen
ekall anbefalla Kronofogden och Regiments-Skrifvaren,
att med biträde af tillkallade, i Landthushåll
iingen erfame män , noga uppskatta
hvad Bostället, jemte alla dertill hörande härligheter,
vid hälften-bruk eller annat i orten öfligt
brukningssätt, kunde afkasta, samt i förhållande
dertill bestämma årliga arrende-afgiften , antingen
i Spannemål ensamt, eller Spannemål och
Victualie-persedlar, efter sig företeende locala
omständighi ter,hvarefter värderings-instiumentet
borde underställas Landshöfdingens och Regements-Chefens
vidare pröfning, och af dem sedermera
insändas till de Embets-verk, som hafva
befattningen med ut3irenderingen sig uppdragen,
och hvilka, i händelse vid uppskattningen
ej något vore att erinra, det då skulle
åligga , att ombesörja Arrende-auctionens förrättande
å samma dag i Hufvudstaden, och vid
Landshöfdinge-Residenset i orten. Det Arrende,
som sålunda blifvit genom värdering bestämdt,
blefve hvad Indelnings-hafvaren i årlig lön tillkommer,
och som ej genom öfverbud af Speculanter
borde kunna förböjas, utan skulle endast
afsigten med Auctionen vara att lemna
tillfälle för täflan i erbjudande af den städja
Speculanteme ansågo sig kunna utgöra utöfver
den stadgade årliga arrende-afgiften, och*
borde denna städja genast eller emot godkänd
Den 6 December j. m.
3g3
borgen inom viss förelagd tid på en gång betalas.
För arrendets behöriga utgörande i y
års tid, skulle Arrendatorn jemväl vid Auctionen
aflemna antaglig borgen , hvarefter den
samma för lika lång tid borde förnyas innan
Thomae-dagen året förr än den vore förfallen ,
vid äfventyr för Arrendatorn, att, utan rättighet
till den erlagde städjans återfående, halv* arrende-contractet
förverkat. Arrendet börtie vidare
för Statens räkning, och af de under KrigsCollegium
ställde Uppbördsmän infordras, samt
Indelningshafvare!! försäkras att oafkortad! utaf
Staten ärligen utbekomma det Arrende-belopp,
som vid hans tillträde af Indelningen Boställs-Arrendatorn
bort utgöra. Srädje-penningarne
åter, och de Räntor, sorn å desse medel
kunde inflyta , borde till Krigs-Collegium och
Boställs-Cassan lefvereras, som deremot till
Indelnings-hafvaren skulle årligen utbetala en
trettiondedel af den erhållne städjan, Slutligen
borde den Arrendator , sorn vid 26:te året anmält
sig till förnyelse af contractet, hafva rätt,
att få ny värdering och auction, för att tryggas
i sin besittnings-rätt af Bostället.
Riöderskapet och Adeln torde täckas finna,
att alla de olägenheter, som nu åtfölja MilitiaeBoställens
utarrendering , voro hafna i samma
stund detta förslag antoges. Den här föreslagrie
värderings-methoden skulle befria värderingsmännen
frän tvånget, att efter den öppna åkerjorden
bedöma ett Boställes godhet : den föreslagne
städjan skulle åter från Auctionen utestänga
Speculantsr, som icke äga tillgångar och
3g4
Den 6 December f m.
förlag. Men ännu mer, om detta utarrenderingssätt
utsträcktes till all Kronans jord , så
skulle en sjelfständig dass af Arrendatorer bilda
sig, som icke litet skulle bidraga till en
ökad production och förmögenhet. Indelta Arméen
skulle också enskilt deraf komma att
hämta den framtida fördel , att den jemt stigande
Bqstfils-Cassan finge tillgång, att höja penninge-Iö.
ierne i mon af de behof deraf, som
myntvärdets fall kunde förorsaka. Och då Kronan
ändteligen ensam vore Indelningshafvaren
ansvarig för Arrendets utbekommande , hände
icke, hvad som under närvarande förhållanden
icke sällan inträffar, att en Subaltern-Officer,
genom Arrendators och cautionisters iråkade
obestånd, går förlustig af en påräknad löneinkomst.
\
När ämnet här första gången discuterades,
understödde jag Inkomst -Afdelningens utlåtande
, och jag yttrade helt öppet den önskan ,
att detsamma måtte återkomma icke i form af
Mino itetens reservation, utan såsom Utskottens
Betänkande. Denna önskan har till den
grad slagit felt, att Herr Hjerta icke ens förnyat
sin reservation , och det nu förevarande Betänkandet
erinrar icke vidare om Herr Hjertås
särskilta mening , än med det uttrycker, att en
Cassa är mindre säker fond- än jorden, hvilken
icke så lätt kan tillgripas och förskingras:
ett i sanning märkvärdigt skäl, som alltför
lätt kunde leda till den slutsats , att alla
Cassör just för sin tillgripiighet genast borde
upplösas.
Den 6 December f m,
Hvad som förmått Herr Hjerta , att icke
vidhålla sin mening , vet jag icKe , och jagskall
icke borttaga tiden med att forska derefter.
Riksdagen nalkas sitt slut, och det är för sent,
att nu mera kunna genomdrifva ett nytt förslag
af vidsträckt omfattning. Det må alltså för
denna gång förfalla. Kommande Ständer skola
kanske å nyo upptaga , hvad som nu blifvit
förkastadt , och det är med hoppet fästadt på
framtiden , som jag nu inskränker mig att hos
Herr Grefven och Landt-Marskalken helt enkelt
begära proposition till afslag å Utskottens Betänkande.
Anm altes och emottogs Hans; Excellence
Hof-Cancelleren Herr Gref ve af Wetterstedt,
hvilken, å Kongl. Maj:ts Höga vägnar, aflemnade
Dess den /pde dennes till Riksens Ständer
aflåtne Nådiga Svar, uppå deras underdåniga
Skrifvelser af den ig September, 10 och 17
November, om granskningen af Allmänna Cassör,
Instructionen för Riksens Ständers Revisorer
af Statsverket , Tull-medlens öfverlåtande
till Riksgälds-Contoiret, och de, enligt 63
Regerings-Formen, afsatte Summor.
Herr Grefven och Landt Marskalken anmodade
Hans Excellence Herr Hof-Cancelleren,
att till Kongl. Majit framföra Ridderskapets och
Adelns underdåniga vördnad , jemte försäkran ,
att Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse skulle med
första varda inför Ridderskapet och Adeln föredragen.
3g6
Den 6 December f rn.
Sedan Hans Excellence Herr Grefven och
Hof-Uancelleren blifvit på vanligt vis utbeledsagad,
upplästes oell lades på bordet Kongl.
Maj:ts Högstberörde Nådiga Skrifvelse.
Herr 'von Hohenhausen^. Michael: Full -  * komligen görande rättvisa åt de motiver, sorn
legat till grund iör Utskottens betänkande, tror
jag likväl, att Utskotten förbisett hufvudföremålet.
De hafva egenteligen fästat sig vid jordens
skötsel, och möjligheten att bereda utkomst
för Officerare , men de hafva förbisett hufvud
7
♦
föremålet, eller nyttan och nödvändigheten för
unga militairer, att ej lefva enskifte, utan vara
mera tillsammans, för att taga kännedom om
sitt yrke , och skaffa sig bildning. Om nu,
såsom fordom , konsten att förgöra hvarandra
ej vore bragt till vettenskap , och man kunde
taga härförare ifrån plogen, samt kroppsstyrkan
utgjorde hufvudsaken ; då vore det ingenting
att anmärka emot förslaget. Skulle åter
de tider återkomma, att militairen i de lägre
graderne qvarblefve i tjensten , tills den uppnått
en högre ålder, och bodde på sitt boställe
tills den kunde få pension , så blefve följden
deraf, att de militaire corpserne blefvo oduglige
till närvarande krjgs-systéme. Marcberne
hafva blifvit hastigare och oftare förekommande.
Man äger numera ej den seden, att gå i vinterqvarter
i October, och ej gå utur dem förr
än i Mars eiler April. Infanteri-Officeraren äger
numera ej en häst, att rida på, bredvid plutonen,
ej eller får han medföra någon egen bagages-kärra
, som gör maichen tung m. m. Of
-
Den 6 December f. m.
397
ficeraren får nu, likasom soldaten, sjelf föra
det nödvändigaste på sig, och en liten kappsäck
på den allmänna vagnen är allt hvad honom
är medgifvet. De tider kunna ej återföras
, soln förr varit. Att en Officer ej skulle
hafva tillfälle att taga kännedom om Soldaten ,
för det han icke bodde på sitt boställe, kan
jag ej frukta. Deremot vore mera att frukta ,
att en Officer, som helt och hållet vöre fästad
vid sitt boställe, vid möten skulle hafva tankarne
på väderleken, och huru sysslorne sköttes
vid bostället , i stället för att tänka på det
kall han hade att sköta. Hufvudsaken måtte
väl vara den miljtaira dugligheten. Hvad Utskotten
anfört om utkomsten, och möjligheten
att sköta boställen för Officerare , som ofta befordras
, anser jag som ett icke upplöst problem,
hvilket likväl i alla fall ej kan läggas på samma
vågskål. Jag tror ej eller tiden nu vara
inne till de förändringar i utarrenderingen, sorn
föreslås. Kanske kunna de tjenligare företagas
vid den lönereglering , som är å bane. Jag tillstyrker
således afslag å Betänkandet.
Herr von Heijne, Georg: Då jag anser
det vara Riksens Ständers pligt , och äfven de^
ras Utskotts , att yttra sig öfver sådane ämnen,
som till deras behandling öfverlemnas ; och att
yttra sig oförstäldt , så har jag framställt sådane
åsigter i Utskotten rörande förevarande ämne.
Det är mycket möjligt, att Utskotten ej kunnat
så riktigt utveckla saken , som den kan bedömmas
af den krigare, som är på Sveriges
thron. Då saken i alla fajl skall öfverlemnas
3g8
Den 6 December j\ m,
till honom, ankommer dst på Ridderskapet och
Adeln att bedömma , hvilket som är mindre
vådligt för Stats-Verket , att hvarje Officer sjelf
sköter sitt boställe, eller att Staten blifverbesvärad
med ansökningar om undsättning för
Officerare , som ej utbekommit sina arrenden.
Det kunde verkeligen blifva följden. Skulle
Kongl. Maj:t i sin vishet finna icke lämpeligt,
att upphäfva 1805 års Författning, så lära Riksens
Ständer med lika glädje finna sig i det.
Emedlertid tror jag , att på de skäl , som af
Utskotten blifvit anförda, deras beslut ej torde
vara så mycket att klandra , hvarföre jag
tillstyrker bifall å Betänkandet.
Friherre Ridderstolpe. Fredric : Bland Sveriges
Konungar har Carl XI klarast insett förnämsta
medlen till Sveriges sjelfförsvar. Det
Indelnings-Verk Han danat, skyddar ännu Hans
tacksamma Fädernesland; men detta IndelningsVerk
har, i min tanke , ej vunnit igenom dess
Välmenande förbättrares åtgärder.
Det enda vilkoret för bibehållandet af
Sveriges sjelfständighet, är det innerliga sambandet
emellan Jordens odlare och försvarare ,
hvilket samband tydeligen inses hafva varit kärnan
till Carl XI:s försvars-verk: men, huru
har man vårdat detta samband, igenom den eljest
aktningsvärda planen af 1805' års författning
?
Numera synes ej Officeraren oftare inom
Compagniet, än han af tjenstepligten ditkallas;
Den 6 December f. tn.
399
Mången rotebonde känner ej, ens till utseendet,
den unge man , tili hvars lynne han anförtror
rättigheten att väcka och leda dess sons anlag. ..
Den unge Fändriken framlefver sitt lif i Provincens
Städer, aflägsnad ifrån Naturen, obekant
med landets enkla njutningar, och olärd i
konsten att blifva fattig på begär3 han skulle
såsom boende å sitt boställe
undvikit de
skulder han iklädt sig hos skräddaren , och
hvaruti han stadnat å värdshuset, då han i stället
nöjd med ett par rum, afstådde af Arrendatorn
till honom , kunde å Bostället lefva för
godt köp af de varor, som arrendatorn eljest
skulle för underpris i Staden sälja , för att utgöra
ett arrende , som blir drygt igenom producternes
evalvation till gångbart mynt.
Jag säger Arrendator, ty sådan bör antagas
3 men antagas af Indelningshafvaren , hvilken
, då han emottager en del af arrendet i
elfecter, af värde för honom , och för arrendatorn
lätta att afstå, förenar bådas interessen.
Dessa indelningshafvare begifva sig då på besök
till städerne, blott för att emot nya utbyta
de böcker, hvilkas innehåll riktat deras
läsares kunskaper, och för att med äldre erfarne
landsmän jemföra sina åsigter Öfver verldshändelserne.
På sådant sätt blir vistandet i
Staden en recréation för samma unga man,
hvilken , såsom beständig invånare af samma
stad , skulle ledsnat vid ett lif , aflägsnadt från
Soldaten, och beröfvad tillfället, att vinna aktning
af en allmoge, som af hans upplysta råd
kunnat draga nytta.
4oo
Den 6 December J. ni.
Fraktan för ensidig militairisk uppfostran
har här, under innevarande Riksdag , blifvit yttrad.
Har man ej dervid silat mygg , då man
nu är färdig att svälja kameler P Jag tror det;
ty intet kan mera motarbeta sammansmältandet
till ett odelbart interesse hos medborgsmannaclasserne
, än det bålverk boställs-ärrendena af
i8os upprest emellan Officerare, Soldater, celi
deras fäder, Bönderne. Svenskarne böra utgöra
en stor slägt , hvars medlemmais alla särskilda
små interessen sammanflätas så , att ingen ensamt
lider j och att alla gemensamt vinna.
Deruti tror jag linnas enda säkerheten för vår
oafhängighet.
Såsom varande den , hvilken gjort motionen
om förändring af grunderne för Boställens
utarrenderande , anhåller jag om proposition till
bifall å Utskottens Betänkande.
Herr Biben: Jag betviflar ej, att Utskottens
Ledamöter oförstäldt yttrat sina tankar, men
de måste hafva den godheten förlåta , om äfven
den, som ej är Uiskotts-Ledamot, oförstäldt
yttrar sina. Vid den siste Talarens yttrande
anhåller jag få göra en erinran. Friherre Ridderstolpe
synes mig något litet motsägande sig
sjelf då han erkänner, att boställena böra vara
utarrenderade, men icke dess mindre yrkar upphäfvande
af Arrende-Systemet. Herr Friherren
invänder väl häremot , att innehafvaren kan
sjelf utarrendera sitt Boställe ; men härvid får
jag erinra, att första vilkoret för möjligheten
att
Den 6 December.
att få en god Arrendator, är försäkran om en
säker besittnings-tid , en försäkran , som ingen
Subalfern-Officer kan gifva, ty han vet icke,
huru länge han innehar samma Boställe. Jag
förnyar min anhållan om proposition till afslag
å Betänkandet. Då man så nära Riksdagens
slut skall besluta öfver ett så vigtigt ärende,
och det slutliga Utskotts-Betänkandet är så oantagligt,
som det vi nu ha under öfverläggning,
mäste man inskränka sig till den önskan, att
få bibehålla hvad som är.
Friherre Björnstjerna, Magnus: Som denna
fråga redan är väl utvecklad, och skälen
framställde både för och emot; samt jag första
gången den förevar mera utförligen yttrat mig,
anhaller jag nu , att blott korteligen få anföra
några ord Jag tror, att den rätta principen
är en medelväg i utarrendering , hvilken ock
1805 års Författning åsyftar, nemligen att det
äldre Befälet, till och med Capitaioer, skulle
behålla boställen; men Subaltern-Officerarnes
blifva utarrenderade. Med det äldre Befälet
inträffar ej så ofta någon förändring, eller byten.
De äro ofta gifta , och tjensten fordrar
att Regements-, Bara i Ilons- och Compagnie-Chefer
finnas marn deras stationer. Hvad Subalterner
äter angår, är det ej förenligt hvarken med
jordbrukets bästa, deras egen fördel, eller tjenstens
rätta skötande , att de bebo sina boställen
(med undantag likväl af Vesterbottens och
Jemtlands Regementen). 1 öfrigt hemställer
jag till Ridderskapet och Adeln, om det kan
Ridd- 0. Ad. Prot, XI Band. 26
Den 6 December.
vara nyttigt, eller ens möjligt för en yngling ,
sorn kommer till exempel från Carlberg , att
skaffa sig booch inventarier. Boställs-lefnaden
leder dessutom dertill , att han i förtid gifter
sig, eller ock vidtager utvägar, som äro ännu
skadligare vid yngre åren. Knappt blifver han
ett år på sitt boställe , ty vid hvarje vacance
söker man medelst transport att erhålla ett bättre
, hvarigenom Boställen oändeligen blifva
vanskötte. 1805 års Författning torde således
vara det enda rätta , och jag afstyrker Utskottens
förslag.
Friherre Ridderstolpe: Med anledning af
hvad Herr Riben anfört , får jag yttra , att om
äfven i detta fall inom detta hus rösten skulle
höjas emot Förmyndare-vård,, så vore detta
icke olämpeligt, Flvarje Regemente , som ville
utarrendera sina Boställen , skulle ej hafva svårt
att genom sin Chef fä den tillkommande Indelningshafvarens
påskrift, hvarigenom arrendet
gällde för flere, t. ex. 30 år. Detta har ägt rum
utan påskrift , och endast af orsak att , af flere
indelningshafvare, den ena efter den andra
lika klart insett billigheten af att behålla en
idog arrendator , .hvaraf erfarenheten bevisat
nyttan.
Herr RibbingArvid: Då flere så upplyste
och sakkunnige talare yttrat sig i detta ämne
, borde jag ej uppträda , om mig ej blifvit
uppdragen den pligt , att deltaga uti Utskottens
ötveriäggningar, och derefter författa Betänkandet.
Jag skall således korteligen framställa de
Dan 6 December.
4o3
åsigter, som ledt Utskotten , och söka vederlägga
hvad sorn ansetts skadligt. Man har i
sednare tider fastat en särdeles uppmärksamhet
vid, huru skadeligt det är för unga Militairer ,
att sjelfva vara jordbrukare; man har omtalat
de stora förlag , som dertill fordras, o. s, v. Jag
vet ej hvarföre man skall se detta ämne nu mera
än förr med förstoringsglas, och det blott pä en sida.
Månne löre r80> alla, som hade Boställen bodde
der och utsatte sig för de faror, som stöta förlag,
med hvad mera man anfört, kunna medföra?
Tvärtom begrgnade de fleste hälftenbrukare ,
eiler Arrendator; men ds vakade sjelf ve deröfver,
att de fingo någonting , hvilket då bättre
lyckadfes än under Collegiernes inspection ; ty
egen fördel bevakas merendels bäst af egaren.
De, som sjelfve brukade sina boställen,
voro dertill merendels föranledde af omständigheter,
för hvilkas afhjelpande de nu icke ega den
ärliga utvägen, att sjelfve arbeta. Man har
talat om , huru svårt det är för en Fändrick,
nyss kommen från Carlberg,' att emottaga ett
Boställe. Utom det att sällan ett Boställe just
lärer för honom då'genast stå till tjenst, Jära
hans tillgångar under de för sta tjensteåren just
icke lemna förlag på annat än skulder, och bildandet,
som man omfalt, af en dass sjelf ständige
arrendatorer, synes mindre nödigt, då denna
dass utgöres af våra Frälse- och Boställs
Bönder. Vill man hafva sådana Herrar Årreddatorer,
som ej sjelfve deltaga uti arbetet, utart
endast efterse det, så blifva de snart tiggaré
och för bildningen af sådane böra vi akta oss.
Man har omtalat, huru fruktansvärd ea miss
-
4°4
Den G December.'
växt vöre för en Officer, som skötte sitt Boställe
; sannt är, att de fleste hafva blott bröd för
dagen , men det är, emedan man så stäilt det.
Man har sagt, att frågan , huruvida Boställena
blefvo bättre skötte , är problematisk. Deruti
kan jag ej instämma, ty det är uppenbart, att
en del af dem , som äto utarrehderade af Staten,
ligga i ödesmål , utan att ett enda sådant exempel
lärer kunna framvisas med dem, öfver hvil.
ka Boställs-hafvarena sjelfva haft befattning.
Man har ändteligen Iruktat, att då en ung Officer
på bostället satte hushåll , skulle han antingen
gifta sig , eller vidtaga mindre tjenliga
utvägar. Manne detta hjelpes , om han bor i
Staden ? Jag tillstyrker bifall ä Utskottens Betänkande.
Herr Mann sr stam > Johan: Grunden till
I8C5 års Författning var otvifveiaktigt den,
att , då man efter igoo fästade mera uppmärksamhet
på jordbrukets uppkomst , ansåg man
en längre tids besittning al jord vara ett verksamt
medel dertill , och Statens jordegendom
borde derföre på längre tid bortarrenderas. Redan
då bodde ganska få Subalterne Officerare
på sine Boställen. Jag känner det så mycket
säkrare , sorn jag dä bevistade ganska många
husesyner på sådane Boställen. Visserligen är
det sannt, att flere Boställen kommit i förfall,
sedan de blifvit bortarrenderade ; men detta är
en följd deraf, att sädesprisen vid deras utar.
renderande voro ganska höga, hvarigenom arrendatorer
inleddes att gifva högre arrenden ,
än de i längden kunde utgöra. Men derföre är
Den 6 December.
4o5
det ej ändamålsenligt, att ändra systemet, isynnerhet
, som sådant för en mängd Subalterne
Officerare skulle vara högst skadligt Flere
Ledamöter hafva redan förut utvecklat, att Utskottens
förslag både uti militairiskt och Stats -  oeconomiskt afseende är skadligt , och jag anser
öfverflödigt att något tillägga , utan tillstyrker
afslag å Betänkandet.
Herr Grefven och Ldndt-Marskalken gjorde
proposition till bifall af Utskottens förevarande
Utlåtande.
Ropades J a och Nej.
Hvarefter Herr Grefven och Landt-Marskalken
hemställde , om Ridderskapet och Adeln
behagade afslå berörde Utlåtande,
Ropades äfven Ja och Nej.
Friherre af JVordi/ij Carl Johan: Frågan
är af den vigt, att jag denna gång nödgas begära
votering.
Herr Hjertaj Gustaf: Förhållandet med
frågan är det, att motionairerne åsyftat, att indelningshafvaren
mätte vinna trygghet att få
ersättning , då Arrendatorn ginge under. Utskotten
hafva nu förvändt detta till upphäfvande
af 1805 års Författning. Hvar och en, som
läser denna Författning , finner, huru väl grundad
den är* hvar och en inser afsigten med utarrenderingen
vara gynnande både för Indelnings
-
4o6
Den 6 December.
hafvare och jordbruket , samt dess förbättring ,
hvilket ej är att tänka pä , dä antingen indelningshafvaren
för en kort tid sjelf sköter bostället,
eller pä sin tjenstetid utarrenderar det.
Bostället måste då gä ur hand i hand, ecb hvar
och en sköter det, så , att han deraf kan suga
den mesta vinst. När man vidare tänker på
tjenstgöringen inom Armeen ■ på vära långa möten
, ökadö dels för Bevärings-Manskapets, dels
för Befälets öfning , samt våra ständiga arbetscommencleringar,
skall man ej längre tveka om
olägenheten deraf , att yngre Officerare sjelfva
sköta sina boställen. En värd talare , som i
Utskotten varit en af de mest ifriga för detta
förslag, har erkänt arrenden vara oundvikeljge
för de unga Officerarne , men har yrkat, att de
sjelfve borde lå utarrendera sine boställen. Om
en ung Officer utarrenderar sitt boställe, kan
han ej lofva Arrendatorn längre besittning , än
han innehafver samma boställe. Arrendet blifver
således ganska lågt, Det finnes ej några
sådane händelser i vårt land , åtminstone vid
de Regementen, der jag haft tillfälle att dels'
tjenstgöra, dels underrätta mig om förhålianderne
, och hvilka .aro ganska många inom den
indelta Arméen , att ju icke Officerare kunna
bo inom Compagnferne. Compagni-befälbafvärne
bo nästan alltid inom Compagnierne, och begagna
visserligen de yngre Officerarne sig till biträde
vid några tillfällen, men i allmänhet uppgöra
de sjelfve Compagniernes angelägenheter.
Af dessa skäl , och då man i denna sak utgått
ifrån en åsigt . så alltför philantropisk , att den
skall förstöra Befälet vid Indelta Arméen och
Den 6 December.
ail mindre Boställs-Jord , tillstyrker jag att Betänkandet
helt och håller afslås , emedan det ej
nu är möjligt, att få antaget ett sådrnt arrende-förslag,
som jag framställt , ehuru icke ensamt
mitt , utan frukten af Inkomst-Afdelningens
arbeten inom Stats-Utskottet.
Friherre Björnstjerna : I anledning af hvad
Herr Ribbing anfört, får jag fästa uppmärksamheten
pä tvänne omständigheter. Han påminte,
att Subalternerne förr sjelfve skötte sine boställen.
Jag får påminna den värde Ledamoten
, i hvad skick Arméen då var. Vid Elfsborgs
Regemente måste vid början af Kriget
1788 aha 8 Lieutenanteme taga afsked, såsom
orkeslöse, hvarigenom nuvarande General Posse
gick från Fändricks-graden gerad till Capitaine.
Dessutom hafva genom beväringen , och den
deraf följande nya organisation, boställena blifvit
så uppflyttade , att blott 3 Capitainer hafva
Capitaines-boställen, och att de yngre Subalterne
Officerarne blott hafva Under-Officersboställen,
hvaraf de fleste äro utan bostad. För
öfrigt finnas nu blott 110 sådane boställen outarrenderade.
De öfrige äro redan utarrenderade
på 30 år, så att förändringen i alla fall ej
mera kan ske under vår lifstid.
Grefve Löwenhjelm Carl Axel: Jag får
anhålla om förnyande af proposition till afslag;
hvarigenom votering torde kunna undvikas.
Friherre af Nordin : Om Ridderskapet och
4oö
Den 6 December,
Adeln förenar sig uti att zfslå betänkandet, så
yrkar jag visserligen icke votering.
Herr Ribbijig: Jag trodde , att discussionen
var slutad, men då jag finner, att ej så är,
vill jag blott rätta förmodeligen ett missförstånd
af Friherre Björnstjerna , eiler ett oriktigt uttryck
af mig. Herr Friherren har sagt, att jag
skulle hafva yttrat , att Officerarne förr alltid
bodde på sina boställen; jag har likväl sagt,
att då yttre omständigheter det tilläto , utarrenderade
de sina bestäilen , men att man ej borde
betaga dem tillfälle, för hvilka det vöre
oundgängeligen nödigt att på ärligt vis draga
sig fram genom egen närmare vård af bostället.
Beträffande hvad en Ledamot af SratsUtskottet,
Herr Hjerta yttrat, har man äfven
i Utskottet fästat afseende derpå , att Staten
ej skulle inledas uti ersättningsskyldighet.
Grefve Löwenhjelm’. Af samma anledning ,
spm den siste talaren , att jag nemligen finner
discussionen ej vara slutad , anhåller jag få yttra
några ord. Jag vill visserligen ej att Staten
skall inledas i kostnader och ersättningsskyldighet,
men jag vill ej eller, att man skall
tjena Staten för intet. Jag anhåller, att Betänkandet
måtte afsiås.
Friherre Ridderstolpe: Som jag finner, att
discussionen nu förs t rätteligen börjar, får jag
erinra , att det ej är fråga om att upprifva de
contracter, som redan äro afslutade , utan blott
Den 6 December.
4o9
om de mått och steg , som böra vidtagas , då
de löpa till ända.
Herr Grefven och Landt-Marskalken förnyade
de af honom , dels till bifall , dels till
afslag å Utskottens Utlåtande , förut gjorde
propositioner; men å båda propositionerne sva*
rades Ja och Nej.
Herr Ribbing begärde votering.
Herr Gref ven och Landt - Marskalken
framställde derefter följande Voterings-proposition
;
Den som bifaller Stafs-, Lag- och Oeconomie-Utskottens
Utlåtande i fråga om ändring
af nu gällande grunder för Militiae-boställens och
annan Kronojords utarrendering, voterar
Ja;
Den det ej vill , voterar
Nej;
Vinner Nej, anses nämnde Utlåtande hafva
blifvit af Ridderskapet och Adeln afslaget.
HvilkenVoterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan 43, 44, 45 och 46 §. § i Riddarhus-Ordningen
blifvit uppläste börjades voterin
-
Den 't> December.
gen klockan till 2 eftermiddagen och befunnos
vid voteringens sint, klockan half till 3
eftermiddagen, sedan en voterings-sedel blifvit
undantagen och förseglad, samt de öfrige voterings-sedlame
öppnade, rösterne hafva utfallit,
som föijer:
J a — 29.
Nej — 54*
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskildt förde Protocoll blifvit uppläst ,
Herr Grefven och Landt-Marskalken förklarade,
det Utskottens Utlåtande således blifvit af
Ridderskapet och Adeln afslaget.
Upplästes Präste-Ståndets Protocolls - Utdrag
af denne dag, innehållande, att som Präste-Ståndet
ansett att Riksdsgs-ärenderne nu
voro så nara afgjorde, att Riksdagen aen 15
innevarande månad, enligt Kongl. Maj:ts tili
Herr Grefven och Landt-Marskalken samt Herrar
Talemän redan i Nåder yttrade vilja, borde
kunna afslutas, Präste-Ståndet uppdragit åt
Herr Erke-Biskopen, att på sätt Riksdags-Ordningens8i
§. omförmäler, gemensamt med Herr
Grefven och Landt-Marskalken samt de öfrige
Herrar Talemän hos Kongl. Maj t i underdånighet
anhålla, det täcktes Kongl, M?.j:t utsätta
dag till Riksdagens aflysande och Riksens Stan.
ders hemförlofvande 3 Och hafva de öfrige Riks
-
Den 6 December. 4i*
Stånden blifvit inbjudne att hvar för sig enahanda
åtgärd vidtaga.
Lades på bordet.
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomna Memorial
och Utlåtanden:
Från Stats- Bevillnings- Lag- Oeconomieoch
Särskildta Utskotten:
Af den 26 sist!. November;
M:o 641. Angående en ny organisation af
Tull-Verket,
Från Stats- samt; Allmänna Besvärsoch
Oeconomie-Utskotten :
Af den 1 dennes:
N:o 642. I anledning af väckt motion, rörande
Rustnings.skyldighetens utgörande under
Krigstid.
N:o 643. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens förut meddeldte Betänkande
i frågan om ett årligt understöd för DykeriCommissarien
Westbäck.
Från Stats-Utskottet:
Af den 5 dennes:
4l2
Den 6 December.
N:o 644 Angående förslag till jemkning af
Riks-Ståndens skiljaktige beslut, i fråga om ersättning
för Svenske Medborgares lidne förluster
genom uppbringningar.
Frän Förstärkta Banco-Utskottet:
Af den j dennes:
N:o 92. Angående verkställd votering till
afgörande af åtskilige frågor, rörande reglementariska
stadganden lör de i Städerne Götheborg
och Malmö blifvande Discont-Contoir, derom
Riks Ståndens beslut funnits sins emellan stridige.
Från Lag-Utskottet:
Af den J dennes:
N:o 245. Angående föreslagen nödig åtgärd
till betryggande af Bankens och enskildtes
säkerhet, i afseende på de assignationer, som
komma att utfärdas från Westra och Södra
Låne-CoDtoiren.
Justerades följande :
Utdrag af Protocollet hållet hos Hög*
loflige Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm den
6 December 1823.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls BancoUtskottets
den 2 dennes under N:o 90 aflåtne ,
Den 6 December,
4*3
samt följande dagen på bordet lagde Memorial,
angående en Commissarie-tjensts uppförande på
Bankens Stat, till fyllnad i det fastställde anta.
let af Bankeus Commissarier. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Con~
stitutions-Utskottets den 13 sistledne October
under N:o 62 aflåtne, samt den 17 i berörde
månad eftermiddagen på bordet lagde, Memorial
, med föieslående af tillägg i 98 §. Regerings
Formen och 63 §. Riksdags Ordningen J
fann Ridderskapet och Adeln för godt att Constitutions
Utskottets berörde Förslag , till den
behandling 56 §. Regerings-Formen föreskrifver,
godkänna. Ut Supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs Constitutions-Utskottets
den 1 y sist 1. November under
N;o 73 aflåtne , samt den 19 derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde, Memorial, angående
Förslag till ett ytterligare tillägg i 98 §-  Regerings-Formen och 63 §. Riksdags-Ordningen,
fann Ridderskapet och Adeln för godt, att
Constitutions Utskottets berörde Förslag, till den
behandling 56 §. Regerings-Formen föreskrifver,
godkänna. Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo och gillades Constitutions-Utskottet
den 14 sistl. October under
N:o 63 aflåtne , samt den 17 i berörde månad
eftermiddagen på bordet lagde, Memorial,
innefattande Utlåtande i anledning af ett föreslaget
tillägg i Justitiae.Ombudsmannens Instruction.
Ut Supra.
4*4
Den 6 December.
S. D. Vid förnyad föredragning af Banco-Utskottets
den 2 dennes under N;o 89 afgifne,
samt följande dagen pä bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af uppkommen skiljaktighet
i Riks-Ståndens beslut öfver Utskottets förut
meddeldte Betänkande, rörande väckte motioner,
i afseende på Banco-Discont-Styrelsens sammansättning,
och det Reglementariska för samma
Discont Verks förvaltning; fann Ridderskapet
och Adeln för godt , atr, med afslag å berörde
Utlåtande, förklara den angående beloppet
af den Summa, hvarmed Discont-lån må
omsättas, uppkomne fråga böra, enligt 75 §.
Riksdags-Ordningen, förfalla. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Statsoch
Banco-Utskottens den 4 dennes under N:o
640 aflåtae , och samma dag på bordet lagde ,
Memorial, med voterings-proposition, i fråga
om inlösningen af f. d. Filiai-Disconternes ännu
utelöpande Skuldförbindelser, fann Ridder6kapet
och Adeln för godt, att, under godkännande
af den utaf Utskotten föreslagne voterings-proposition,
öfverlemna berörde (råga till
Förstärkta Stats-Utskottets afgörande. Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls Bevillnings-
samt Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottens
den 2 dennes under N;o 63 afgifne,
samt följande dagen på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af väckt fråga om Nederlagsfrihet
för Cailscrona m. m. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Banco
-
jDen 6 December.
Utskottets den 2 dennes under N:0 91 aflåtne,’
samt den 3 derpåföljde eftermiddagen på bordet
lagde, Memorial, angående Reglementariska föreskrifter,
rörande Metall-efFecters beläning vid
det i Götheborg blifvande Låne-Contoir • blef
samma Memorial , i anledning af dervid gjorde
anmärkningar, till Banco-Utskottet återremitteradt.
Ut Supra.
S D. Vid förnyad föredragning af Stats*
Lag- samt Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottens
den 2 dennes under N:o 636 afgifne,
samt den 4 derpåföljde eftermiddagen på
bordet lagde, Utlåtande , i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottens förut meddeldte
Betänkande , i fråga om ändring af nu gällande
grunder för Militire-boställens och annan Krono-jords
utarrendering; blef samma Utlåtande af
Ridderskapet och Adeln afslaget. Ut Supra,
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 3 eftermiddagen.
In Fidem Protocolll
O. J. Lagerheim,
4i6
Måndagen den 8 December.
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Företog Ridderskapet och Adeln val af Sex
Revisorer till öfverseende och granskning af
Stats- Banco- och Riksgälds Verkens tillstånd,
Styrelse och Föivaltning vid igu7 års Revision
; och befunnos, efter Val-förrättningens
slut klockan 11 förmiddagen, följande Herrar
hafva blifvit till Revisorer utsedde:
Grefve Gyllenborg , Johan , Kammarherre
... . . 142 röster.
Friherre Wrangel, Henning, Capitaine 87
Friherre Anckarsvärd, Carl Hindric,
General-Adjutant . . . gi —
Herr Gyllenkrok , Göran , Major , 90 —
Herr von Seth, Johan, Kammarherre 150 —
Herr af Uhr, Carl David, Directeur 95 __
Upplästes Expeditions-Utskottets den 29
sistledne November aflåtne Memorial, deruti
anmältes, att sedan Expeditions-Utskottet i öfverensstämmelse
med Stats- Bevillnings- samt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottens
af Trenne Riks-Stånd bifallne Betänkande N=o
443, angående ytterligare understöd för Nybyggare
i de Norra Proyinserne , uppsatt Förslag
Den 8 December, f m.
till Riksens Ständers underdåniga Skrifvelse i
ämnet, hvilket Förslag jemväl blifvit af sam*
telige Riks-Stånden godkändt ; så hade ett af
förbemälte 3:ne Utskott afgifvet Utlåtande N.-o
f7<5, uppå åtskillige mot Utskottens första
Betänkande framställde anmärkningarr kommit
Expedjtions-Utskottet tillhanda 5 Och som detta
sednare Utlåtande, hvilket nu mera äfven
vore af samtlige Riks-Stånden gilladt , innehöll
tvenne , på grund af anmärkningarne, föreslagna
tillägg och föiändringar i Redactionen af
Riksens Ständers ifrågavarande underdåniga
Skrifvelse; finge Expeditions-Utskottet, i enlighet
dermed , förnyadt förslag till samma skrifvelse
tili Riksens Ständer öfverlemna.
Och fann Ridderskäpetoch Adeln, uppå derom
al Herr Grefven och Landt-Mar skalken gjord
proposition , nu för godt , att Expeditions-Utskottets
under N:o 385 insände sistnämnde Förslag
till Riksens Ständers underdåniga Skrifvelse
till Kongl. Maj:t , angående ytterligare understöd
för Nybyggen i de Norra Provincerue
, godkänna.
Upplästes till justering Ridderskapets och
Adelns Protocolls-Utdrag för den 3 dennes eftermiddagen,
innefattande Ridderskapets och
Adelns beslut, i anledning af Constitutions-Utskottets
den ix sistledne November under N:o
72 aflåtne, samt den 16 i berörde Månad på
Ridd. o. Ad. Prat. XI. Band. 27
4i8
Den 8 December f m.
bordet lagde , Memorial, rörande de i Särskildta
Utskottets förslag till ny reglering af Styrelse-Verken
förekommande Grundlags-frågor.
H err Cederschjöld, Pehr Gustaf: Vid närmare
eftersinnande, har jag funnit några ytterligare
anmärkningar att göra vid det Förslag
Constitutions-Utskotter afgifvit; hufvudsakligen
för att sätta det i öfverensstämmelse med de
principer, sorn Ridderskapet och Adeln redan
godkänt Jag vågar derföre hemställa , om icke
i g §, må införas, i öfverensstämmelse med den
princip, som redan blifvit antagen , att Konungen
icke må fatta beslut med mindre 3 icke
Föredragande Rådgifvare äro närvarande.
Herr <von Hartmansdorffj, August: Om
icke mitt minne felar, har Ridderskapet och
Adeln redan såsom sammanstämmande mening
yttrat, hvad Herr Cederschjöld nyss anmärkte^
men förhållandet var det, att då jag trodde mig
bestrida Utskottets förslag , har jag i stället
försvarat det, och Herr Cederschjöld tvertom.
Anledningen till mitt misstag var CohstitutionsUtskottets
förslag i 43 §. , att i en tillförordnad
Kongl. Regering skulle, utom Justitiae-StatsMinistern,
finnas. 3:ne icke Föredragande StatsRåd.
Hade det varit den fullkomliga öfverensstämmelse
imellan Utskottets förslag i g och
43 <§. Regcrings-Formen som jag förmodade,
så hade detta misstag å min sida icke ägt rum.
Nu anhåller jag endast, att i Protoeollet min
mening må ändras sålunda, att jag varit Re
-
Den 8 December f. m.
4i<)
spondens, i stället för Opponens, och Herr
Cederschjöld tvärtom.
Friherre Cederström3 Jacob: Nu lärer icke
vara fråga om annat, än att justera Ridderskapets
och Adelns Protocolls-Utdrag öfver de
beslut, som redan äro fattade, och således lära
inga vidare anmärkningar vid § §:s redaction
nu kunna göras. Om någon anmärkning är att
göra vid Protocolls-Utdraget, kan det visserligen
ej hindras ; men emot Utskottets förslag
kunna några ytterligare anmärkningar icke vidare
äga rum.
Herr Cederschjöld: Här är icke fråga om
någon ändring uti ett förut fattadt beslut, utan
endast om tillägg till detsamma : och om saken
lörhåller sig , såsom Herr von Hartmansdorff
yttrat, skulle Ridderskapets och Adelns beslut
härutinnan redan vara fattadt.
Herr Grefven, och Landt-Marskalken låt
uppläsa Constitutions-Utskottets Förslag till g:de
§:n i Regerings-Formen, så lydande:
j1Ej må Konungen fatta något beslut i de
,5mål , hvaiöfver Stats-Rådet höras bör , derest
”icke minst Tre af Dess Ledamöterjemte ve’'derbörande
Föredragandej tillstädes äro. Stats”Ministrar
ne och samtlige icke Föredragande
”Stats-Råclj der de icke laga förfall äga, skofla
----- med flera af dylik beskaffenhet.’*
Herr Cederschjöld: Jag skall utbe mig få
Den 8 December f. m.
fästa uppmärksamheten derpå , att här omtalas
a:ne slags mål , nemi. först mål i allmänhet,
det vill säga sådana, vid hvilkas Föredragning
endast 3:ne Rådgifvare behöfva-vara närvarande:
och det andra, vigtigare mål, vid hvilkas
föredragning Stats-Rådets samtlige icke föredragande
Ledamöter skola vara tillstädes. Men
för att nu sätta denna i öfverensstämmelse med
hvad förut blifvit beslutadt , anhåller jag , att
efter ordet tre , måtte tilläggas icke Föredragande.
Vid afgörandet deremot af högst vigtiga
mål , vore det angeläget , att Stats-Rådets
samtlige Ledamöter voro tillstädes
,
Herr von Hartmansdorff'. Då Ridderskapet
och Adeln, ehuru emot mitt bestridande,
yrkade, att man borde förblifva vid orden;
icke Föredragande; men desse ord icke finnas
i Constitutions-Utskottets Förslag, så har Ridderskapet
och Adeln likväl uttryakt den mening,
att de borda innehållas i Redactionen j
hvarföre de ock torde böra i Protocolis-Utdraget
intagas.
Friherre Cederström: jag anhåller, att
Riddarhus-Secreteraren behagade upplysa, om
Protocolls-Utdraget fir enligt med det beslut
Ridderskapet och Adeln i denna del fattat. I
sådant fall kan ingen vidare ändring i denna
del äga rum.
Undertecknad Riddarhus-Secreterare: Jag
får den äran vördsamt upplysa , att, när Constitutions-Utskottets
förslag till Redaction af 8
Den 8 December f. m.
421
§. i Regerings-Formen var under discussion ,
tog man allmänt för gifvet, att Utskottet derutinnan
tillstyrkt,, att minst 3:ne icke Föredragande
Stats Råd skulle öfvervara alla mål.
Herr von Hartmansdorff yikfde, att orden:
icke Föredragande mätte utgå. Men efter
discussionen, hvarunder Herr Cederschjöld försvarade
Utskottets föimodade Redactions-förslag,
beslöts , att dessa ord skulle qvarstå, och
redactioneu godkännas. Vid Protocolls Utdragets
uppsättning har jag sedermera erfarit, att
ifrågavarande ord: icke Föredragande ej finnas
i Utskottets Redactions-förslag. Detta om Redactions-förslagets
verkeliga innehåll sålunda
förelupne misstag torde likväl icke böra åstadkomma
någon förändring i Ridderskapets och
Adelns beslut, utan detsamma, hvilket, när det
togs, innefattade godkännande af Utskottets
förmodade Redactions-förslsg, nu mera höra
uppställas i form af aumärkning emot Utskottets
verkeliga förslag.
Herr Cederschjöld: Jag vill blott, jem
te
erkännande af rigtigheten utaf hvad Herr Rid.
dårhus-Secreteraren upplyst, påminna om innehållet
af 58 §• Riksdagsordningen: Vid justering
af Protocoll eller Protocolls-Utdrag, kan
ett Beslut ingalunda ändras, men väl sådana tillägg
göras, hvarigenom ingen ändring i beslutet uppkommer.
Jag förmodar således, att ingenting
kan hindra detta tillägg, äfvensom alla öfriga,
hvilka icke äro i strid med Ridderskapets och
Adelns fattade Beslut.
Den 8 December f. m.
Hen' Grefven och Landt-Marskalken yttrade,
att sedan Riddarhus-Secreteraren upplyst,
att Ridderskapet och Adeln godkänt den af
Constitutions-Utskottet föreslagne Redaction af
8 §. i Regerings-Formen, under förmodan, att
berörde Redaction innehöll orden: icke Föredragande
Ledamöter j ansåg Herr Landt Marskalken,
vid det nu mera utrönte förehållande,
att berörde ord icke finnas uti nämnde Redaction,
sig böra hemställa, om icke Ridderskapets
och Alein, i afseende å dessa ord, fattade beslut
finge , såsom en Ståndets anmärkning mot
Constitutions.Utskottets Redaction , åtfölja den
till Utskottet redan beslutade återremissen , i
hvilket fall 8 §. skulle komma att erhålla följande
lydelse:
’’Ej ma Konungen fatta något beslut i de
mål, hvaröfver Stats-Rådet höras bör , derest
icke minst Tre af Dess icke Föredragande
Ledamöter jemte Vederbörande Föredragande
tillstädes äro/’
Bifölls.
Herr Cederschjöld: Dernäst vågar jag,
enligt hvad jag förut haft äran nämna, vördsamt
hemställa, om det icke vore billigt/att senare
punkten af denna § finge följande lydelse:
Stats-Ministrarne och Stuts Rådets Samtlige
Ledamöter j der de icke laga förfall äga , skola
- - * - med flem af dylik beskaffenhet.
Herr von Hartmansdorff: Jag instämmer
Den 8 December f m.
423
alldeles med Herr Cederschjöld deruti, att §.
måtte i denria del oförändrad förblifva sådan
som hitintills.
Herr Gref ven och Landt Marskalken gjorde
proposition till bifall af Herr Cederschjöld®
berörde hemställan, samt att, i öfverensstämmelse
dermed, sednare Momentet af g §. Regerings-Formen
matte erhålla den af Herr Cederschjöld
föreslagne lydelse.
Bifölls.
Herr Cederschjöld: Förhållandet Hr alldeles
enahanda med 26 §. Der står: Dä Justities-Jrender
inför Konungen i Stats-Rådet Jure
dr agas , skola, jemte Justitice Stats -Ministern
och minst 2 Stats-Råd samt Föredraganden
, 2 af Högsta Domstolens Ledamöter
dem öfvervara. - - - - Med dessa 2tne StatsRåd
måste nödvändigt menas icke Föredragande.
Jag anhåller derföre, att äfven här dessa
ord, för tydligheten skull, måtte tillsättas.
Herr Grefven och Landt-Marskalken yttrade
, att då det af Herr Cederschjöld föreslagne
tillägg syntes vara en följd af Ridderskapets
och Adelns vid 8 §• Regerings-Formen
nyss fattade beslut, finge Herr Landt-Maiskalken
hemställa, om icke, med antagande af
Herr Cederschjölds tillägg, 2(5 §. RegeringsFormen
borde lyda sålunda:
Då Justitiae - ärenden inför Konungen i
4^4
Den 8 December f m.
Stats-Rådet föredragas, skola jemte JöstitiaeStats-Ministern
och minst Två icke Föredragande
Stats-Räd etc.”
Bifölls.
Herr Cederschjöld: Jag har funnit ännu
ett misstag, som insmygt sig i ConstitutionsUtskottets
Redactions-förslag till 27 §. Der
står : Justitiaä-Cancelleren , hvartill må utses &c.
I den nu gällande Regerings Formen förekommer
deremot, att Konungen nämner denne Embetsman.
Det torde vara någon skillnad i begreppet
mellan orden: utse och nämna. Jag
föreslår vördsamt i anledning deraf följande redaction:
Justitia:-Cancelleren, hvartill Konungen
må nämna en Lagfaren etc.
Herr Grefven och Landt-Marskalken gjorde
Proposition till bifall å Herr Cederschjölds
berörde hemställan, livilken proposition med
Ja besvarades,
Herr Cederschjöld: Till slut vigar jag
hemställa, om icke dessa anmärkningar må kunna
få anses gjorda till det Protocoll , då detta
ämne verkeligen var under öfverläggning , för
att återställa det sammanhang, som annars skulle
vara brutet.
Herr von Hartmansdorff: Jag får så mycket
mer instämma häruti, som jag jemte Herr
Cederschjöld, vållat det i dag anmärkte misstag
, hvilket icke bör falla Ståndet till last.
Den 8 December f m,
4a5
Friherre Cederström: Ehvad misstag ägt
rum, eiler icke, bör likväl icke Ståndet förklara
, att något beslut i ett Plenum blifvit fattadt,
då sådant icke är enligt med verkhga förhållandet.
I annan händelse, skulle man alltid
kunna göra om Protocollet efter godtycke och
dagens lynne.
Herr Gref ven och Landt-Marskalhen förklarade,
att han ansåg det vara rättast och med
verkliga förhållandet mest öfverensstämmande,
att låta Protocollet för den 3 dennes eftermiddagen
förblifva oförändradt, men deremot i denna
dagens Protocoll upptaga, hvad Herr Cederschjöld
uti förevarande ämne anfört, samt,
i anledning deraf, blifvit af Ridderskapet och
Adeln besiutadt; hvaruti Ridderskapet och Adeln
äfven hördes instämma,
Friherre Cederström anhöll, att Constitutions-Utskottet
måtte anmodas, att med Utlåtande
öfver Ridderskapets och Adelns vid Utskottets
Memorial gjorde anmärkningar inom
g dagar härefter till Ridderskapet och Adela
inkomma, samt att de öfrige Riks-Stånden mätte
inbjudas, att uti denna omständighet med
Ridderskapet och Adeln sig förena,
Och blef Friherre Cederströms berörde
hemställan, uppå gjord Proposition, af Ridderskapet
och Adelil bifallen.
Härefter upplästes till justering och godkännande
följande:
426
Den 8 December f. m.
Utdrag af Protocollet hållet hos Högloflig®
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm förmiddagen
den 8 December 1823.
S. D. Då rm å nyo föredrogs Constitutions-Utskottets
den j 1 sisth November under
N:o 72 aflåtne , samt den 16 i berörde månad
på bordet lagde, Memorial, rörande de i Särskildta
Utskottets Förslag till ny Regleiing af
Styrelse-Verken förekommande Grundlags-frågor;
blef samma Memorial till ConstitutionsUtskottet
återremitteradt, i anledning af följande
dervid gjorde anmärkningar, hvilka Ridderskapet
och Adeln förklarade utgöra Dess gemensamma
tankar, nemligen:
Regerings- Formen :
§■ f.
Ordet Tretton skulle förändras till Fjorton
och ordet Ellofva till Tolf.
§• 6.
skulle förändras sålunda :
jlf Stats-Räden skola Sex vara Föredragande
j nemligen Justitia:-Canceller en för
Grundlags- och Justitia:. är enden, med undantag
af frågor om nåd i brottmål som af Revisions-
Se cr eter are föredragas , En Krigs-Minister
för Landtförs varets och En 1)jÖ-Mi
-
Den 8 December f, m, 427
nister för Sjö-försvarets är ender , en Ecclesiastik-Mini
ter för Religionsj Allmänna Upplysnings-
Helsö- och Fattigvårds- är ender, en
Inrikes-Minister, för jrender, angående Näring
arnej Allmänna Hushållningen och Ordningenj
samt en Finance- Minister för Kameral-
och Drätsel-är ender.
Bland de öfrige Stats-Råden ansåg Ridderskapet
och Adeln minst tre böra hafva förvaltat
civilt Embete j samt ett kallas Idof-Canceller
j och ego. de iGrundlagarne närmare bestämda
befattningar , med undantag af dem ,
Särskildta Utskottet ansett böra från hans Embete
skiljas.
§ 8-
Borde lyda sålunda: Ej må Konungen fatta
något beslut, i de mål, hvaröfver StatsRådet
höras bör , deräst icke minst 3 af dess
icke Föredragande Ledamöter , jemte vederbörande
Föredragande, tillstädes äro. StatsMinistrarnc
och Stats-Rådets samtelige Ledamöter,
der de icke laga förfall ega, skola
. - - - , med flere af dylik beskaffenhet.
§• IQ
Den
af Constitutions Utskottet föreslagne
Stats-Råds-beredning ansågs icke böra i Regerings-formen
upptagas; Och skulle således denna
§. erhålla följande förändrade lydelse : Innan
Ärenderne hos Konungen uti Stats Rådet
4a8
Den 8 December f. m.
föredragas skola de , genom nödige upplysningars
inhämtande från vederbörande EmbetsVerkj
af den Föredragande beredas.
§. »6.
skulle erhålla följande lydelse: Dä Justi
ties-
Ärenden inför Konungen i Stats-Rådet
föredragas j skola, jemte Justities-Stats-Ministern
och minst två icke Föredragande Stats•
Råd etc.
S. 27-
skulle förändras sålunda; Justities - Cancel.
leren , hvartill Konungen må nämna en Lagfaren
och i Domcire-värf nyttjad man, ähgge,
utom hans befattning i Stats-Rådet att,
såsom Konungens Högste Ombudsman etc.
§• 28.
borde sålunda förändras; Till Civile Embetsmän
inom Riket , Föredragande i Commundo-mul
och Domare etc.
§• 35-
Ordet: Statsförvaltnings -Departementen
borde utbytas mot ordet\ Stats-Expeditionerne;
samt ordet: Under - Ståthållaren ur §. utgå,
hvarjemte Chefen för Tullverket borde förses
med Kongl. Maj:ts Nådiga Fullmakt, samt upp
-
Den 8 December f. m.
4«9
tagas bland dem, som innehafva förtroendeembete.
§• i02.
Uttrycket: Högste Befälliafvaren för
Escadron af Jrméens Flotta borde förändras
till : Högste Befälhafvaren för den i Stockholm
förlagde Escadre af Kongl. Maj:ts
Flotta.
Riksdags-Ordningen :
§• 4i
Ordet:
Stats-Räd borde utbytas mot: Stats
Rådets
öfrige Ledamöter.
Och beslöt Ridderskapet och Adeln anmoda
Constitutions-Utskottet , att med Utlåtande
öfver ofvannämnde Anmärkningar inom Åtta
dagar härefter till Ridderskapet och Adeln inkomma
Uti hvilken sistnämnde omständighet
de öfiige Riks-Stånden skulle inbjudas , att sig
med Ridderskapet och Adeln förena. Ut Supra.
Företogs till pröfning Stats-Utskottets den
5 dennes under N.-o 644 aflåtne , samt följande
dagen på bordet hgde Memorial , med förslag
till jemkning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut,
ifråga om ersättning lör Svenske Medborgares
lidne förluster genom uppbringningar.
Friherre Hjertaj Fredric : I det Stats-Ut
-
43o
Den 8 December f. m.
skottets Memorial, som nyss blifvit uppläst,
iörekomma egenteligen s.ne pancter, som blifvit
hänvista cili Förstärkta Stats-Utskottets afgörande,
uti hvilka jag vågar vördsamt tillstyrka
Ridderskapet och Adeln att förblifva vid dess
redan fattade Beslut. Da öfriga puncterne utgöra
blott smärre redactions-förändringar, eller
förtydliganden ; och derföre vågar jag tillstyrka
Ridderskapet och Adeln, att i afseende å
dem instämma uti Utskottets jemknings-förslag.
För att ytterligare ådagalägga detta, anhåller
jag , att Memorialet måtte punctvis föredragas
, då jag skall söka göra reda för hvarje
punct särskildt , och tillstyrka Ridderskapet
och Adeln, icke att frångå sitt förut fattade
Beslut , utan blott förtydliga detsamma. Det
är först rörande sjelfva grund-principen en redactions-förändring
, hvaruti Preste-Ståndet bifallit
min särskildta tanka, och hvari jag tror
det skulle vara nyttigt, om Ridderskapet och
Adeln nu begagnade tillfället att instämma.
Herr von Hartmansdorff åugust: Så vida
ingen af Ridderskapet och Adeln skulle hafva
någon invändning att göra emot Friherre Hjertås
framställning , torde sakens föredragning
punctvis vara öiverflödig. Jag vågar således
anhålla om proposition till instämmande uti
Friherre Hjertås yttrande.
Herr HjertaGustaf: Jag tror deremot,
att det är bäst fö blifva vid Ridderskapets och
Adelns redan fattade Beslut, hvilka jag anser
för de mest verkställbara. Att företaga endis
-
Den S December f. m.
Cussion öfver hvarje punct särskildt , tror jag
ock skulle föga tjena till ändamålet. Den enda
redactions-förändring af någon vigt, förekommer
vid 30 § , .men då just den redaction dervid
blifvit af Utskottet bibehållen , som Ridderskapet
och Adeln beslutat, anhåller jag, att
Ridderskapet och Adeln må förblifva äfven derutinnan
vid dess förra mening.
Friherre Hjerta: Jag åter anser 30 §:ns
redaction böra blifva i enlighet med BorgareStåndets
Beslut , .emedan der annars blir ett redactions-fel
, som kommer att göra mycket förfång
vid dess tillämpning i liqviden Man kunde
dervid göra sig ett begrepp, att Ridderskapet
och Adeln beslutat icke öfverskrida den
ersättnings-summa , som redan blifvit bifallen.
Meningen dermed lärer dock endast vara , att
ingen ersättnipgs-sökande kan erhålla något utöfver
hvad de förra Comitterade tillstyrkt, men
genom den längre utsträckta fredstiden hafva
några flere reclamations-anspråk tilikommit,
hvilka äfven skola pröfvas 5 ehuru jag i alla fall
vågar försäkra, att totala sutnman bör understiga
det af Comitterade föreslagna totala belopp.
Herr Grefven och Lanclt-Marskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade ,
under förblifvanle vid sine i detta ämne förut
fattade beslut , samt med godkännande af de
utaf Utskottet föreslagne Voterings-propositioner
, öfverlemna berörde frågor till Förstärkta
Stats-Utskottets afgörande.
Bifölls.
432
Den 8 December f. m.
Föredrogs å nyo Stats- samt Allmänna Besvärs-
och Oeconomie-Utskottens den 26 sistl.
November under No 638 afgifne, samt den 4
dennes eftermiddagen på bordet lagde , Betänkande,
i anledning al väckt motion, rörande
dels nedsättning, dels upphörande, af den inom
Skars-skeppare ålagde Lots-och Båk-afgift.
Herr Hjertaj Gustaf: Oaktadt det är ledsamt
, att dä Riksdagen snart lider tiil sitt slut,
begära en åteiremiss , nödgas jag dock nu göra
det, helst jag är öfvertygad , att Betänkandet
snart kars återkomma. Man har grundat
sitt beslut, att ingen lindring skulle lemnäs uti
Lots- och Båk-afgifterne för inhemska inomskärs
seglande fartyg deruppå, att en sådan
lindring kunde hafva något inflytande på inkomst-beräkningen.
Men de beräkningar, som
af Stats-Utskottet i detta afseende äro gjorde,
hafva skett efter de inkomster, som tillflöto
Stats-Verket, innan den nya taxan utgafs , eiler
åren 1817, ig, 19, 20 och 21. Således skulle
jag tro , att den lindring jag i min reservation
föreslagit , ej skulle åstadkomma någon brist.
Dessa afgifter hafva hittills lernnat ett betydligt
öfverskott och skola säkerligen ännu göra
det. Dessa höga afgifter för inhemska kustseglationen
verka skadligt på communicationerne
mellan Rikets olika provincer. Genom
dem blir t. ex. den Spannemål, som hitföres
ifrån Skåne, så dyr, att den ej kan undersäljas
den Finska , samt timmer och ved från Norrland
så dyrt, att Finnarnes afsättning deraf på
Stock
-
Den 8 December f. m.
433
Stockholm gynnas , m. fl. skäl, som kunde åberopas.
Jag vågar således anhålla om återremiss.
Friherre Cederström Jacob: Lika med
den siste värde talaren , får jag anhålla om återremiss.
De höga afgifterne medföra stor olä*
genhet för afsättningen inom landet. En mängd
af skogs-producter förblifva i våra skogar, och
ruttna derstädes, derföre att afgifterne äro så
höga , att det ej bär sig att transportera producteme
till afsättnings orten. Staten skall, i
afseende på sine inkomster, visserligen icke
derå göra någon förlust, utan snarare vinst,
ty flere fartyg komma att segla, i samma mån
som afgifterne blifva mindre j och det är ej
möjligt, att beräkna resultaterne af en lifligare
rörelse inom landet. Jag får således äfven anhålla
om åferremiss.
Herr LefrénJohan Pehr ; Jag instämmer
i de tvenne sista Talarnes anhållan, och utber
mig , art vid detta tillfälle få fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på en grundsats
, som ofta vid denna Riksdag blifvit bestridd
, att nemligen Tull-afgifter med flere
andra icke ensamt äga rum , för att åt StatsCassan
skaffa inkomster ; man bör äfven taga
i betraktande , i hvad mån de mörda industrien,
och som dessa entraver, eller Båk-afgifter, äfven
utgöra en del deraf, så anhåller jag att de
måtte lindras.
Ridd. o. Ad. Prot. XI. Band.
28
434
Den 8 December f, m.
Herr Hjerta ; Jag glömde att yttra en sak ,
som jag tror förtjena afseende, åtminstone inom
detta Stånd. Ridderskapet och Adeln var
nemligen det första, som, vid afgörandet af
frågan om Allmänna Magazins-Directionen , beslöt
den underdåniga anhållan hos Kongl. Maj:t,
att entraverna för inrikes handeln i allmänhet
inom Landet måtte lindras. Det skulle således
dermed stå i uppenbar strid , om det förevarande
Betänkandet biföiles. Detta torde äfven
vara ett skäl för återremiss.
Friherre Toll, Guslaf Philip, förenade sig
med Herr Lefrén.
Herr Grefven och Landt Marskalken frågade
, om Ridderskapet och Adeln ansåg Statsoch
Oeconomie-Utskottens förevarande Betänkande
böra, i anledning af de dervid gjorde
anmärkningar, till Utskotten återremitteras.
Ropades J a.
Företogs till pröfning Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottens den 3
dennes under N:o 643 afgifne , samt den 6 der.
påföljde på bordet lagde , Utlåtande, öfver
gjorde anmärkningar vid Utskottens förut meddelte
Betänkande i frågan om årligt understöd
för Dykeri-Commissarien Westbeck.
Friherre Cederström, Jacob . Utom de uppgifter,
sorn redan blifvit Utskotten meddelade
Den 8 December f, in.
435
om Herr Westbecks skicklighet, att upptaga
laster ur sjunkna Fartyg, hafva Utskotten nyss
erhållit underrättelse om ett Fartyg , som förledet
år sjunkit på Falsterbo-redd , på 6 famnars
djup. Commerce-Collegium hade genom
en Kungörelse varnat de Sjöfarande för detta
Fartyg, såsom farligt för seglingen. Westbeck
söndersågade det på 3 dagar, upptog på arne
dagar större delen af lasten , och jemnade det
med hafsbottnen. Dessa kunskaper äro så nyttiga
för segelfarten, att man icke bör försumma,
att bevara sådana upptäckter, hvilka, om
de en gång gå förlorade , kanske aldrig återkomma.
Frågan är nu , att meddela en 60 års
man 600 R^dr i årlig pension , emot det att
lian kostnadsfritt årligen undervisar 4 Elever i
detta yrke, samt utgifver en beskrifning på den
af honom uppfundne redskap, och sålunda alimängör
sina nyttiga apptäckter. Jag får dessutom
tillägga, att Westbeck på god tro öfverlemna!
Ritningar på alla sina Instrumenter
till Förvaltningen af Sjö-Ätenderne. De hafva
äfven blifvit visade i Utskotten. De äro således
icke mer någon hemlighet. Han lemnade
dem mot förbehåll , att af Staten erhålla
en sparsam bärgning under sin återstående lifstid.
Att han med nit bedrifvit sitt arbete,
bestyrkes deraf, att han under ett dylikt arbete
sif,ledet år förvärfvade sig ett brock, som
skall förorsaka honom plågor under hela hans
återstående lefnad. Jag vågar derföre tillstyrka
, att, med afslrg å Stats Utskottets Utlåtande
, den af Oeconomie-Utskottet föreslagne
pension måtte Westbeck tillerkännas.
436
Den 8 December f. m.
Grefve von Rosen, Aocel: Alldeles instämmande
med Friherre Cederström , vil! jag blott ,
till så mycket mera stöd för dess förslag, anföra
en händelse , som i år timat. Den 17 Sept.
strandade ett Fartyg i Götheborgs Skären. Dykeri-Directionen
upptog först derutur varor för
60 000 R:drs värde. Fartyget såldes sedan för
ett pär hundrade R:dr af den till en Dansk
Consul, som , genom Westbecks åtgärd, derur
uppsågade varor för ännu 17,000 R:dr Banco.
Detta torde ådagalägga den stora nyttan af
hans konst, sä mycket mera, som den icke af
någon annan än honom är känd på hela Svenska
kusten ifrån Torneå och till Strömstad,
Han har äfven nyligen uppfunnit cn vattenkikare,
hvarmed han säger sig bättre kunna se
föremålen på ett större djup, än med alla hittills
kända. Jag förenar mig med Friherre Cederström
uti att tillstyrka alslag pä Stats-Utskottets
Utlåtande.
Herr Nordensköld„ Otto Gustaf: Jag vill
blott lemna en upplysning i anledning af hvad
Friherre Cederström yttrat, att nemi. Westbeck
skaile på god tro hafva meddelat sina upptäckter.
Westbeck var i Dykc-ri-Bolagets tjenst,
och således skyldig att för detta Bolag uppoffra
sig, och nyttja all den skicklighet han ägde.
De verktyg han nyttjat, äro redan allmänt
kända. Dessutom kan man icke anse Westbeck
såsom deras upptäckare , för det han annorlunda
krökt en täng, eller för det han vidtagit någon
annan liten förändring. Han bör icke hafva
någon ersättning från Staten för sådana tjen
-
Den 8 December J. m.
437
ster, som bords tillräckligt hafva lönat sig
sjelfva. Är han nog godtrogen, att hafva gjort
dem för intet, så blir det hans eget fel. För
resten har man nämnt Vattenkikaren. Statsutskottet
har tillstyrkt, att denna upptäckt bör
lemnäs till Förvaltningen af Sjö-Ärenderne att
granskas , och på Statens bekostnad försökas ,
hvarefter Westbeck kunde, om saken approbera®
, erhålla en discretion, men icke någon pension.
Om Stats-Utskottet föreslagit pension
för Directeur Löfwing, så kan möjligen hafva
handt, att det var orätt. Löfwing var Inspector
hos en enskildt Bruks-Patron, och således skyldig,
att till hans fördel egna sin upptäckt, eller
af honom belönas, cm Herr Löfwing ej
blef det till en del derigenom , att dess arbetsförmåga
satte honom i ständ , att tillhandla sig
Bruket. Likväl var dervid den betydliga skillnad
, att den af honom gjorda upptäckt äfven
kom sjelfva Staten till nytta, och möjligen
kunde influera på Krigs utgång. Men om man
en gång origtigt meddelat en pension , tror jag
derföre pä intet vis, att man bör göra det 2:ne,
och Herr Westbeck kan dertill ej berättigas.
Sjelfva det rika England meddelade i dylika
fell som detta, aldrig pensioner. Jag vill likväl
icke drifva saken till votering. Man säger,-  att Stats-Utskottet vid denna Riksdag silat mygg
och sväijt kameler. Likväl kan Stats-Utskottet
till sitt försvar anföra , att Ständerne vid
flera tillfällen afslagit Utlåtanden , hvaruti Utskottet
afstyrkt anslag.
Herr von Hartmansdorffj August: Äfven
4-38
Den 8 December f. m.
jag tillstyrker Pension af 600 R;dr åt Herr
Westbeck. Om efter hvad deremot anföres
man möjligen kunde visa, att hans förmenta
uppfinningar redin förut varit kända, så kan
man likväl icke bestrida, det hin allena i vårt
land förstår begagna dem. Det är icke nog att
veta hvad som är rätt, man bör äfven kunna
verkställa det. Då Westbeck det kan, och
förstår undervisa andra der uti, bör man icke
låta sådant tillfälle gå förloradt. Man bar sagt,
att om Westbeck varit nog godtrogen för att
låta andra få kunskap om sina upptäckter, vore
det hans eget fel , och icke Statens skyldighet
att ersätta honom derför. Jag tror icke,
att Riksens Ständer böra såmedelst bestraffa
Westbeck för det han icke varit sä egennyttig ,
som möjligt. Tvärtom , synes mig hans sjelfförsakelse
vara ett ytterligare skäl för oss att
belöna hans skicklighet. Man har sagt om en
annan af bans uppfinningar, att den icke borde
tagas i beräkning förr, än vederbörande pröfvat
hennes användbarhet. Det kunde då gå , som
med den förra, att sedan man väl fått kännedom
deraf , lade man Westbeck till last , att
han godtrogen meddelat hvad han visste. Jag
vägar således tillstyrka Ridderskapet och Adeln,
att anslå 600 R:drs pension åt denne
gamle man, på det han må kunna sorgfritt tillbringa
sin återstående lefnad , och derjemte åt
några elever meddela sina nyttiga kunskaper.
Friherre Cederström: Jag är till det me?
sta förekommen af Herr von Hartmansdorff.
Det sätt, hvarpå Srats-Utskottet föreslagit, att
Den 8 December f m.
439
belöna Westbeck för Vattenkikarens upptäckt, var
verkligen fulländningen af sättet, att behandla
denne man. När man känner den ena upptäckten
, vill man äfven skaffa sig den andra,
för att sedan afstå all ersättning. Det är icke
nied billighet och rättvisa öfverensstämmande,
att så behandla en Person, som bevisligen gjort
så många nyttiga upptäckter. Att de redan förut
varit kända, må tillåtas mig att betvifla, till
dess man får se , att en sådan såg och borr ,
hvarmed han söndertager fartyg på hvad djup
som hälst, äfven nyttjas af någon annan. Om
sådant icke kan bevisas, men väl det, att fartyg,
som hittills legat oåtkomliga på hafsbottnen
, blifvit af honom upptagna, så frågas, om
han af Fäderneslandet icke derföre förtjent någon
belöning. Då uppstår äfven den frågan,
om man bör låta förspilla tillfället , att i desse
kunskaper bereda icke en utan flere personers
undervisning, sorn sedan kunna pä alla kuster
använda dem. Afundsjukan, som hos ett Bolag
, hvilket bort belöna honom , fedt ända
derhän, .att Bolaget försålt sjunkna fartyg i
stället för att genom honom fä dem upptagna,
bevisar icke annat, än att detta Bolags förvaltning
varit mindre god. Jag tror derföre icke,
att Staten bör förbise de fördelar den kan erhålla
af en man, som kan vara död inom ett
eller par år, hvarigenom vi skulle förlora desse
upptäckter , nyttiga icke allenast för Sverige,
utan ock för hela verlden. Ett af vilkoret för
Pensionen är dessutom, att Ritningarne och
beskrifningarne på instrumenten skola tryckas.
44°
Den 8 December f. m.
Jag vågar förnya tnin anhållan om bifall till
den föreslagne pensionen.
Grefve von Rosen: Förekommen till det
mesta af Friherre Cederström och Herr von
Hartmansdorff, vill jag endast återkalla i Ridderskapets
och Adelns minns en händelse,
hvilken jag hade äran anföra förra gången detta
ämne här förevar, men hvarvid torde hända
någre Ledamöter icke varit närvarande. Ett
tredäckadt fartyg Nadescha, hvarmed Crusenstern
seglat 3 gänger kring jorden , sjönk på
ig famnars djup vid Skånska vallen. Detta
fartyg hade redan legat 2 år pä hafsbottnen, och
Dykeri-Compagniet hade fåfängt gjort försök ,
att upptaga något derur. En Handlande i Marstrand
, som tält med Westbeck derom , köpte
Vraket för 600 R:dr , hvarefter Westbeck reste
dit och upptog derur varor för ng,ooo
Rtdrs värde. Dessutom tyckes den omständighet,
att en man, som erhållit 2:ne Guld-medailler
från England för vackra medborgerliga
gerningar, och arne i Sverige, men likväl är
bragt nära tiggarstafven, bevisa ett eget sätt, att
använda till sin nytta så Riksgagneljga upp.
täckter.
Herr Nordensköld: Om en Engelsman
gör någon ny uppfinning, äger han derå begära
Patent hos Regeringen. Detta kostar Staten ingenting,
det tvärtom renderar ; men innan han
erhållar det, måste han till Regeringen uppgifva
beskaffenheten af sin upptäckt. Jag underställer
likväl, om Herr Westbecks upptäckt är
Den 8 December f m. 441
ny, elier icke. Man bör åtminstone ej köpa
grisen i säcken. En discretion skall jag icke
sätta mig emot, men rättast vore, om han begärde
Patent på sin uppfinning.
Herr Rosenblad, Bernhard. De händelser,
som nu blifvit anföida ur Dykeriets Annaler,
lemna ett nytt prof på faran af att lemna
åt ett privat Bolag denna vigtiga befattning ,
och bevisa, att en sådan inrättning borde stå
under Statens tillsyn. Detta kan likväl icke nu
ändras, men bör icke hafva något inflytande på
Westbecks öde. Jag kan således icke annat
än tillstyrka bifall å den föreslagna pensionen ,
likväl med det vilkor, att, när ett nytt Dykeri-Bolag
organiseras, detta då bör utbetala dess
pension. I afseende på den pension , som här
anförts, atr Ständerne beviljat en annan redan
på Rikets Stat pensioneiad man, tror jag det
vara att allt för mycket nedsätta Westbeck att
här anställa någon jemförelse.
Friherre af Nordin _, Carl Jacob: Dykeri-inrättningen
är nu i ett enskildt Bolags händer.
Detta enskildta Bolag har Westbeck
tjenat; det måste således äfven vara dess skyldighet
att belöna honom, men icke Statens.
Har han upptagit varor för 118,000 Rrdrs värde
ur ett fartyg, som icke kostat mer än 600, så
tyckes der varit tillfälle till en rikelig vedergällning,
utan att anlita det Allmänna. Slutligen
får jag anmärka, att Riks-Staten redan är uppgjord,
hvadan det vöre olämpligt, att ytterligare
derå anslå några nya utgifter. Jag till
-
Den 8 December f. m.
styrker således bifall af Siats-Utskottets Utlåtande.
.
Herr Lefren j Johan Pehr: Jag vill endast
förklara, att jag instämmer i afslag å Betänkandet
och bifall till Pensionen. Särskildt
får jag upplysa rörande da Engelska Patentförfattningarne,
det förhållandet icke är sådant,
att den, som söker ett Patent, behöfver uppgifva
och låra granska sin uppfinning. Han
erhåller Patentet, det förutan. Om någon sedermera
genom laglig rättegång kan bevisa , att
uppfinningen icke är ny , förloras Patent-rättigheten.
Detta utgör skillnaden emellan detta
6lags Privilegier i England och i Sverige.
Herr Mannerhjerta Ulric Emanuel: Då
jag instämmer med de värda talare, som önska
afslag på Utskottets Betänkande, och med så
mycket skäl yrka att pension åt Herr Westbeck
måtte beviljas, får jag äran meddela , att
min afsigt, då jag begärde ordet, endast var
att rätta några misstag om Engelska Paten
terne,
som af Herr Nordensköld voro begångne;
men jag är förekommen genom hvad Herr
Lefrén behagat yttra.
En tillförlitelig underrättelse om dessa Patentlagar
finnes dessutom i Ridderskapets och
Adelns Protoceller för sistledne Riksdag , som
jag hade tillfälle att deri låta inflyta.
Felet med våra Lagar för uppfinningar ,
och sorn troligen Herr Westbeck skulle få rö
-
Den 8 December fx m.
443
na, är att uppfinningens värde måste underkastas
andra personers pröfning, hvarigenom
hemligheten yppas, och sedan äfventyrar att
anses för ett intet, och ej förtjenande afseende
Man
har omnämnt, att Herr Westbecks
förtjenst och skicklighet att upptaga fartyg,
borde vara en tillräcklig källa af inkomst för
honom. Tvertom tror jag den ej så vara , när
hans oegennytta tages i betraktande; och sjelfva
denna så hedrande oegennytta, jemte andra
anförde skäl, torde vara en värdig anledning
för Höglofl. Ridderskapet och Adeln att bevilja
den föreslagne pensionen,
Herr Nordensköld: Jag är förekommen
af Friherre af Nordin, Man har nämnt, att
Westbeck upptagit varor ur ett fartyg för
118,000 Ridr , men icke att kostnaden derför
uppgick till nära ioo,oco. Vinsten är således
icke så stor, sorn den later. Vid hvarje stort
Bolag finnas personer, som lika med Westbeck
skulle kunna komma och göra anspråk på dylika
belöningar. Hvad jag förut nämnt om Patenter, torde
kanske vara origtigt, men jag hörde, att
Herr Owen, som hade inlemnat en sådan ansökning
i England, väntade till dess uppfinningen,
satt i verket, blef färdig för att pröfvas.
Kanske förhåller det sig icke så.
Grefve von Rosen : I anledning af den siste
värde Talarens yttrande, får jag upplysa,
att det var 113,000 R:dr Riksg. jag mente,
och att denna summa återstod, sedan alla om*
444
Den 8 December f. m.
kostnader voro afdragne. Derföre erhöll Westbeck
2000 R:dr Banco. Det bevisar, att karlen
icke gatt försigtigt till väga , ty han hade till
och med kunnat begära, och ganska säkert erhållit
procent. Meia detta öfverensstämmer
icke med hans lynne. Han har många gånger
sökt , men af Dykeri-Compagniet fatt afslag på
all anhållan om någon belöning från dess sida.
Nu är mannen så gammal, att Dykeriet
icke mer lär göra något för honom, ty han har
troligen icke långt igen af sin lefnad. Han är
så till åren kommen, att man bör begagna tiden
för att draga nytta af hans kunskaper. Jag
hemställer, om endast det är vinst för Staten,
som icke tages ur dess Cassa , och om icke
äfven sådant måste dit räknas , som upptages
från sjöbottnen.
Herr von Hartmansdorff': Jag har förut
under denna Riksdag vågat fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på skadligheten a£
det nuvarande Dykeri-Compagniet. Att ru
vilja utsträcka denna skadlighet till framtiden
vore än värre. Detta skulle likväl ske, om
Westbeck förlorade all belöning för sina upptäckter,
emedan Dykeriet ej velat gifva honom
den, och de, eller åtminstone sättet att dem
begagna, derigenom gingo förlorade för våra
efterkommande. Om Dykeriet ej velat mot
Westbeck uppfylla hvad som synes varit dess
pligt , böra Riksens Ständer likväl icke deraf
hemta någon anledning att vara lika obilliga
mot en förtjent medborgare. Man har äfven
sagtj att Riks-Staten redan vore uppgjord;
Den 8 December J, m.
445
men jag förmodar, att tillgång å 600 R;dr ändock
nog skall finnas genom andra pensionairers
dödsfall, eller dylika besparingar.
Herr Grefven och Landt-Marskalken tillkännagaf
, att Plenum kömöte klockan half till
6 i eftermiddag att fortsättas.
Herr von Hohenhausen j Michael: Jag
har anmält rr.ig blott för att lemna ett bidrag
till kännedomen om ifrågavarande person. Af
en här närvarande Ledamot, som sjelf varit
icke blott ögonvittne utan deltagare, har jag
hört , huru Westbeck räddat flera Engelsmän
från ett strandadt fartyg , som uppkommit och
fasrhölio sig på några klippor under 3 dagars
storin , utan allt hopp dm räddning. Endast
han med några unga Officerare vågade sig ut
pä hafvet i en liten båt , för att frälsa desse
olycklige. Men ensamt Westbeck förmådde
utföra det, ty alla de öfrige blefvo snart af
hafssvallet oförmögne att kunna dertill bidra,
g*; han ensam genom sitt mod och sin insigt
räddade dessa menniskolif. En sådan person
måtte vara långt uppböjd öfver den låga egennytrans
beräkningar, och när h3n ännu kan göra
gagn för menskligheten , bör man icke vägra
att antaga anbudet , och derigenom belöna
hans förtjenster genom en så medelmåttig
pension.
Grefve af Ugglas Gustaf: Då jag hört
så många Ledamöter yrka pension för Herr
Westbeck, lärer den troligen äfven komma att
446
Den 8 December f. m.
beviljas. Då uppstår fråga, hvarifrån den skall
utgå. Friherre Cederström har försslagit, att dell
skall tagas af öfverskotlen. Detta är något alldeles
ovanligt, och ett farligt pnejudicat. Jag tior
icke, att det förr skett. Skall pension anslås,
så bör den tagas af allmänna Indr3gningsstaten,
der alltid genom någres afgång, linnes tillgång.
Ett af skälen för pensions anslående lärer vara
, att Herr Westbeck skall undervisa andra
i sine handgrepp; men då vågar jag underställa
att pensionen endast må meddelas mot det
villkor , att han vid hvarje års slut skall styrka
sig hafva deruti undervisat 3 eller 4 Elever.
Herr Rosenblad: De exempel , sorn redan
blifvit anförda , gifva så mycket starkare anledning
till att icke öfverlemna åt det närvarande
Dykeri-Bolagets välvilja och omtanka att belöna
Westbecks upptäckter. Jag skulle således
anse, att, utom hvad ädelmodet fordrar, den
ifrågasatte pension föranltdes af den billiga
omtankan, att icke låta dessa upptäckter gå
förlorade, i brist af uppmuntran till den, som
gjort dem , för att återfå' dem mångfalldigt mera
dyrköpta efter ett hallt Sekel. I afseende på
sättet för pensionens beviljande instämmer jag
helt och hållet med Herr Grefve af Ugglas.
Herr Hjerta : Jag förenar mig i det
sätt, Grefve af Ugglas föreslagit, att pensionen
må utgå på Indragnings-St atén; men
jag tror tillika , att dessutom bör noga bestäm*
mas, hvad Oeconomie - Utskottet tillstyrkt, att
Westbeck bör för Allmänheten kungöra bruket
Dea 8 December f ni.
447
af sina redskap. Jag anhåller att detta villkor
äfven må i Beslutet iQtagas.
Friherre Cederström : Herr Westbeck har
sjelf uppgifvit såsom ett villkor för den sökta
pensionen , att Iian ville undervisa i sitt yrke
4 Elever. Det är således intet hinder emot ,
att , i likhet med hvad Oeconomie-Utskottet föreslagit
, utsätta i Beslutet, att han ovillkorligen
skall fullgöra detta ; men att innehålla pensionen
till slutet af året , går väl ej an. Deremot
, om det bufinnes , att han icke fullgör
sin förbindelse , torde pensionen få upphöra.
Hvad åter den omständighet beträffar, att han
skall genom trycket för allmänheten kungöra
sin upptäckt, så är detta just hvad OeconomieUtskottet
föreslagit y men tryckningskostnaden
bör då ersättas honom , ty denna kunde annars
blifva drygare , än hela pensionen. Jag anhåller
derföre om Proposition till af slag å Statsutskottets
Utlåtaude, och beviljande af 6oo
Rrdrs pension på Indragnings Staten, mot det
villkor Westbeck sjelf åtagit sig, att årligen
undervisa 4 Elever på sin bekostnad , samt att
tryckniBgen af hans beskrifning verkställes på
sätt Oeconomie-Utskottet föreslagit, som, om jag
mins rätt , var att Westbeck skall besörja redactionen
, men tryckningen under dess tillsyn
på allmän bekostnad verkställas.
Grefve af Ugglas: Jag har visst ingenting
emot , att pensionen qvartaliter utbetalas
, så vida villkoren derföre riktigt uppfyllas.
448
Den 8 December f. rn.
Jag vill blott underställa , om det icke ma
heta tilldana i stället för undervisa 4 Elever.
Herr Nordensköld: Jag bade tänkt, att
ehuru icke pension skulle åt Westbeck beviljas ,
brefvexla med honom och mot en rund summas
betalning få honom att resa ner till Carlscrona
, för att der söndersåga några fartygy
men om nu pension beviljas , anhåller jag , att
i beslutet må ingå äfven det villkor . att kan
emot fri skjuts och dagtractamente skall vara
förbunden , att nästa sommar resa ned till Carlscrona
, för att der söndersåga några fartyg. Der
kan han få manga Elever, och konsten skall
icke dö ut,
Friherre Cederström: Jag sätter icke i
fråga, att Dykeri-Bolaget kan hafva något emot,
om Westbeck vill resa till Carlscrona , emedan
det en gång förut tillåtit honom att i dylikt
ändamål resa til! Sundet; men så lange Westbeck
ar i Dykeri-Bolagets tjenst, lära Ständerne
icke kunna utsätta ett sådant villkor. Då detta
är ett Regerings-ärende, afgöres det ock i min
tanka bäst genom en communication af Hans
Majit Konungen till Dykeri-Directionen.
Herr Grefven och Landt-Marskalken gjorde
Proposition till bifall af Stats- och OeconomieUtskottens
förevarande Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Hvar
-
Den 8 December J. m.
449
Hvarefter Herr Grefven och LandtLMarskalken
hemställde , om Ridderskapet och Adeln
behagade, med afslag å berörde Utlåtande,
tillägga Dykeri-Commissarien Westbeck uppå
Allmänna lndragnings-Statens blifvande behållningar
en årlig Pension af öoo R:dr Banco, mot
förbindelse , att han icke allenast, enligt dess
eget erbjudande, årligen skulle undervisa och
tilldana Fyra Elever uti dess konst att upptaga
fartyg , utan ock till trycket aflemna och
befordra en fullständig beskrifning så väl på berörde
konst, som på alla de till densamma hörande
ritningar.
Herr Natt och Dag, Christoffer: Jag hemställer,
att den ifrågavarande Pensionen ej må
upphöra, dä Herr Westbecks tilltagande år alldeles
sätta honom ur stånd, att vidare kunna
tilldana några Elever, och föreslår, i sådant afseende,
att det vid Pensionen fästade villkor
angående Elevernes undervisning endast må
fortfara, så länge Herr Westbecks hälsa och
krafter medgifva en slik undervisning.
Herr von Hartmansdorff: Jag instämmer
visserligen i den mening Herr Natt och Dag
yttrat j och skulle tro, att, om Riksens Ständer
beviljat Herr Westbeck pension , skall man
icke vara nog hård att fråntaga honom den ,
sedan hans krafter att arbeta med undervisningen
börjat upphöra. Men måhända vore , för
säkerheten skull. bäst att, såsom Herr Natt
och Dag föreslagit, tillägga: det denna unHidd.
o. Ad, Prat. XI Band. 29
4*0
Deri S December f. m,
dervisning b (fr fortfara, så länge Herr West
becks
krafter dst tillåta.
Friherre Cederström: Jag anser det nu ifrägaställde
tillägg vara öfverflödigt , emedan
Herr Westbeck säkerligen kan , sä länge han
lefver, meddela undervisning , helst de Elever
han en gång tillärt dervid äfven kunna honom
biträda. Någon fråga om pensionens indragning
framdeles bör således aldrig kunna uppstå. Jag
anhåller endast, att det beslut Ridderskapet
och Adeln fattar må med de öfrige Riks-Stånden
skyndsamt communiceras , samt de tillika
inbjudas, att deruti sig förena.
Herr Rosenblad: Möjligen kundeden vidsträckta
tydning göras af ordet tilldana att
det skulle innefatta en praktisk tilldaning, som
icke vore möjlig , sedan krafterna upphört;
men om ordet undervisning uyttjas, kunna hans
krafter alltid medgifva uppfyllandet af den utfästade
förbindelsen.
Grefve af Ugglas : Jag förenar mig
med Friherre' Cederström i den anhållan ,
att beslutet må förblifva sådant, det af Herr
Grefven och Landt-Marskalken blifvit föreslaget.
Om det skulle tilläggas, att pensionen finge
fortfara, äfven sedar. han blifvit orklös, så
skulle, då han redan är på ö^de året gammal,
denna tid snart kunna inträffa.
Friherre Cederström: Jag får tillika anhålla
, att till beslutet i afseende på trycknin
-
Den S December f. m.
gen af Instrumenternas ritningar och beskrifning
må tilläggas, att denna tryckning skall verkställas
pä Statens bekostnad under Westbecks
ledning.
Herr Grefven och Landt-Marskalken förnyade
den af honom förut gjorde Proposition ,
med tillägg, att Dykeri-Commissarien Westbeck
borde för tryckningskostnaden af allmänna
medel undfå ersättning.
Ropades J a och N e j.
Herr Hjerta : Jag anhåller att Prepositionen
må delas, sv att den först framstäiles rörande
sjelfva pensionen, och emot villkor, som
sedan komma att särskildt bestämmas 5 ty då
man vill dermed förena så många villkor, torde
i den omständigheten meningarne vara mera
delade.
Herr von Hartmansdorff'. Att döma efter,
ropen , skulle jag tro , att Propositionen redan
vore bifallen. Men för att tydligare kunna utröna
, om så är, anhåller jag, att den måtte
förnyas.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
framställde ä nyo den af honom sist gjotde
Proposition.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf H§rr Grefven och Landt
-
453
Den 8 December J. m.
Marskalken förklarade, att sorn, efter hvad
han tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej, Propositionen
blifvit af Ridderskapet och Adeln
bifallen.
Friherre Cederström'. Jag anhåller å nyo
vördsamt om Herr Grefvens och Landt - Marskalkens
Proposition på inbjudning till de andra
Stånden, att instämma i Ridderskapets och
Adelns beslut.
Herr Grefven och Landt-Marskalken hemställde
, om Ridderskapet och Adeln önskade
att de öfrige Riks-Stånden skulle inbjudas , att
uti detta beslut med Ridderskapet och Adeln
sig förena.
Ropades J a.
Vid förnyad föredragning af Stats Utskot.
tets den 2 dennes under N o 639 aflåtne , samt
den 4 derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde, Memorial, i anledning af gjorde anmärk,
ningar vid Utskottets förut meddeldte Utlåtande
, angående upplåtelse till Hedervärda Bonde-Ståndet
af den våning Kongl. Allmänna Magaxins-Directionen
hittills begagnat; fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att, enär sistnämde
Utlåtande redan blifvit af de öfrige 3:00
Riks-Stånden bifallet, för Dess del dervid låta
bero.
Den 8 December e. m. 4^3
Upplästes till justering och godkändes Expeditions-Utskottets
under N:o 387 afgifne Förslag
till Riksens Ständers underdåniga Skrifvelse
till Kongl. Maj:t , angående Allmänna Magazins-lnrättningen
och dess upplösning.
Höglofiige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 2 eftermiddagen.
In Fidem Protocolli
O. J. Lagerheim,
Måndagen den 8 December.
Plenum klockan half till 6 eftermiddagen,
Jb öretogs Val af Tre Suppleanter till Ledamöter
i Riddarhus- Directionen ; och Befunnos vid
Valförrättningens slut klockan 7 eftermiddagen,
följande Herrar dertill hafva blifvit utsedde:
454
Den 8 December e. m.
Herr Danckvardt, Gustaf Magnus 91 röster.
Friherre von Raijalin, Salomon
Mauritz . . . go —
Herr Åkerhjelm, Conrad . .68 —
Vid förnyad föredragning af Kong!. Maj:ts
den 4 dennes aflåtne, samt den 6 derpåfoljande
pä bordet lagda , Nådiga Svar till Riksens
Ständer på Deras underdåniga Skrivelser af deri
ig September, 10 och 17 November om granskningen
af allmänna Cassör, Instructionen för
Riksens Ständers Revisorer af Statsverket ,
Tullmedlens öfverlåtande till Riksgälds-Contoret
, och de, enligt 63 § Regerings-Formen,
afsatte summor; fann Ridderskapet och Adeln,
att Högstberörde Nådiga Svar, som icke erfordrade
någon åtgärd , borde läggas till Handlingarne.
Då nu ånyo föredrogs Förstärkta BancoUtskottets
den 5 dennes under N;o 93 aflåtne ,
samt följande dagen pä Bordet lagde Memorial,
angående verkställd votering till afgörande
af åtskilige frågor, rörande reglementariske
stadganden för de i Städerne Götheborg
och Malmö blifvande Discont - Contoir, derom
Riks-Ståndens beslut funnits sinsemellan stridige
♦ fann Ridderskapet och Adeln , att samma
Memorial borde till Banco. Utskottet öfverlemnas.
Den 8 December e, m.
455
Föredrogs å nyo och bifölls Lag-Utskottets
den j dennes under N:o 245 afgifne, samt
följande dagen på bordet lagda, Betänkande, angående
föreslagen nödig åtgärd till betryggande
af Bankens och enskiltes säkerhet, i afseende
på de Assignationer, som komma att utfärdas
från Vestra och Södra Låne-Contoiren.
Föredrogs å nyo Expeditions-Utskottets
den 28 sistledne October aflåtne, samt följande
dagen på bordet lagde, Memorial , angående
kallelse till nästa Riksdag.
Herr Grefven och Landt-Marskalken hemställde,
om icke Ridderskapet och Adeln skulle
finna för godt bestämma den 4 November
jg28 till den dag, å hvilken nästkommande
Lagtima Riksdag borde taga sin början.
Herr Cederschjöld j Pehr Gustaf: Såvida
Riksdag skall hållas hvart jite år , måste terminen
utsättas till medlet af Januarii år 1828;
ty tiden bör räknas ifrån Riksdags början till
Riksdags början.
Herr HjertaJohan Gustaf: För min del
kan jag ej finna nödigt, att Riksdagen inträffar
, sä snart 4:de året är förbi. Jag tror, att
den bör blifva Höstetiden 1828, men det är
försent i November. En Lagtima Riksdag går
ej så fort, utan den lider då ända in på som
-
456
Den 8 December e. m.
maren, Jag tycker , att terminen kunde utsättas
i Qctober.
Herr Rosenblad Bernhard'. I afseende
på beräkningen af de 5 åren instämmer jag
med Herr Hjerta, men den af Herr Grefven
och Landt-Marskalken föreslagne tid har, enligt
min tanka, företräde, emedan man då, efter
fulländad bergsel , mest är i tillfälle att lemna
sina oeconomiska göromål. Jag tillstyrker således
den af Herr Grefven och Landt-Marskalken
föreslagne termin.
Friherre Cederström Jacob : Den af
Herr Cederschjöld gjorde anmärkning torde ej
förtjena afseende, helst det endast står, att
Ständerne hvart j;te år skola sammankomma,
men ej dagen. Den af Herr Grefven och LandtMarskalken
föreslagne tid är så mycket förmånligare,
som skörden då är slutad, tjenstehjonens
flyttning förbi , och hvar och en af
dem redan i tjenst kommen. Vid den tid »
som Herr Hjerta föreslagit , är flyttningen ännu
ej slutad.
Herr Cederschjöld: Då Grundlagen låter
Representationen så sällan sammankomma, bör
man åtminstone bokstafveligen följa det gifna
stadgandet 3 och då det nu står, att Ständerne
skola sammankomma hvart y;te år, så hemsta!-  ler jag , om det kan förstås annorlunda , än att
det skall ske efter jemt 5 års förlopp, ifrån
denna Riksdags början. Ständerna skola ju vara
tillsammans sme gånger på 10 år, och 4 gån
-
Den S December e. nt.
4§7
ger pä 20 j men efter den nu föreslagne beräkningen
skulle det ej blifva mer än 3 Riksdagar
pä 20 år. Jag hemställer således att ti>
den måtte bestämmas till medlet af Januarii
1828-
Herr Hjerta: Jag tror ej, att man bör
göra afseende på fiyttnings-tiden , då ibland
700,000 det är blott fråga om 3 å 400 husfader,
som ankomma till Riksdag. Snarare borde
man då afse arbetstiden. Det är derföre
bättre, att börja tidigare på hösten, och sluta
vårtiden. Hvad angår det Herr Cederschjöld
yttrat, så är det visst en sanning, att Ständerna
kunna så utsätta Lagtima Riksdagen ; men
då jag ej kan anse det af så stor vigt, om
man sammankommer i början eller i slutet af
året, som att de, hvilka sammankomma, hafva
lust och ledighet att lemna sig åt Riksdagsgöromålen,
sä tror jag hösttiden vara bäst,
men tillstyrker att itsta October måtte utsättas
i stället för November.
Hans Excellence Herr Grefve af TVetterstedt.
, Gustaf: Jag har alltid trott, att det
stadgande i Grundlagen, att Riksens Ständer
hvart femte år skola sammankomma, borde så
tydas, att det skulle ske inom det ytte året
efter en slutad Riksdag. Så har det åtminstone
hittills blifvit tillämpadt. Riksdagen år 1815
slutades d. 9 Augusti, och Riksdags kallelsen
till den följande utsattes till den 15 Januarii
1820. Den sista Riksdagen slutades den 21
Julii I8I8, och början till denna bestämdes
458
Den 8 December e. m.
till den 15 Januarii 1825, eller 4* år derefter.
Jag tror således ej , att tiden bör räknas från
den dag, då Ständerne sammankommit, utan
från den, då Riksdagen upphör att vara verksam,
och då inom j;te året. Om denna tolkning
skulle antagas, anser jag ändå den beräkning
Herr Cederschjöld yttrat icke vara riktig,
nemi. att Ständerne blott skulle sammankomma
3 gånger på 20 år, ty om äfven 5 år skulle
vara emellan, hvilket icke förhållandet varit
med de 2 sista Riksdags-kallelserne, så gör 3
gånger 5 , 15; då äro ändå 5 år qvar, så att ,
i händelse desse Riksdagar skulle hvardera
upptaga ett år, i öppen stridighet med Grundlagens
stadganden, och mig torde äfven tillåtas
tillägga , utom i vissa utomordentliga fall, äfven
med det allmännas fordringar, 2 år åtmin
O
”
stone äro qvar innan den 4 de kallelse-terminen.
Visserligen skulle Riksens Ständer inom
dessa 20 år endast 3 gånger, sorn Herr Cederschjöld
sagt, verkligen komma tillhopa; men
fortgår man , afven ined hans beräknings-grund?r,
så skall man linna, att inom t vänne andra
decennier , de på 20 år kunna samlas till 4
Lagtima Riksdagar. Jag tror således, att, om
Herr Grefvens och Landt-Marskalkens förslag
antages , förenas den fördel Herr Hjerta framställt,
att samlingen sker omhösten, och den Friherre
Cederström yttrat, att ombytet af tjenstefolk
då redan skett. Dessutom, om Ständerne
sammankomma den 4 November, och Konungen
g dagar derefter afgifver Sin Nådiga
Proposition om Stats - Verkets tillstånd och
behof , så vore motions-tiden slut straxt
Den 8 December e, m.
4*9
före Jul , och Utskotten hade då tillfälle , att
arbeta under Julferierne. Derföre tillstyrker
jag den 4 November 182g, sorn Herr Grefven
och Landt-Msrskalken föreslagit, hvilken tid äfven
fullkoinligeh är inom de 5 åren. Naturligtvis kan
det ej vara någon fråga mellan den 4 November
och den 1 Oetober. Jag hemställer till
Herr Hjerta sjelf, om han icke i detta afseende
vill foga sig efter hvad Friherre Cederström
anlört.
Herr Cederschjöld: Såsom en ytterligare
utveckling af mitt påstående, att stadgandet i
2 §. Riksdags-Ordningen, om Ständernes skyldighet
att sammankomma hvart 5:te dr_, innefattar
en nödvändighet att räkna tiden , icke ifrån
den dag då Riksdag slutas, utan ifrån den,
då Ständerna sammankommit, anhåller jag att
få anföra ett exempel från Läkare-Vettenskapen.
Periodiska febrar, eller så kallade annandagsoch
tredjedagS'frossor, hafva erhållit dessa tillnamn
derföre, att anfallen återkomma på samma
tid hvarannan eller tredje dag. Tiden räknas
således ifrån början till början af anfall,
oaktadt hvarje Paroxysm kan räcka 12 eller
flera timmar. Mig synes derföre Grundlagsstadgandet,
efter allt språkbruk , ovilkoiligen
innefatta, att tiden för nästa Riksdags början
bör utsättas till jemnt 5 år ifrån början af innevarande
Riksmöte, nemi. till den iy Januarii
1828.
Herr Hjerta : Jag skulle gerna se saken
på det sätt, som Herr Cederschjöld, oaktadt
46o
Den 8 December e. ni.
1809 års Ständer ej utsatte 1814 till nästa
Lagtima Riksdag, utan lgij, således nära y år
efter föregående Riksdagens upplösning. Fallet
blifver visserligen , att Riksdagen efter den nästa
inträffar 1834, och att således 11 år åtgå,
i stället för 10, inom hvilka 2:ne Riksdagar
hade bort inträffa, men detta gör ingenting
till bufvudsaken. Jag förenar mig alltså med
Grefve af Wetterstedt, och det så mycket hellre
, som jag betraktar som en stor förmår,
att Stats-Utskottet då kunde hinna granska Statsverket
för 1826, men eljest hade ingen granskning
att göra, då Ständernas val till Revisorer
1827 synes försäkra oss, att de förra årens
Räkenskaper blifva så fullständigt, som möjligt,
granskade. Jag kan likväl ej finna, att af
700020 husfäder det för 300 kan vara nödvändigt,
att se, hvad tjenstfolk de få, helst
de kunna se dem, när de städjas.
Herr von Hartmansdorff „ Augusti Jag
instämmer med dem , som anse Grundlagens
bud uppfyllas , då Riksdag inträffar inom femte
året, efter den sednast hållna. Således, dä
frågan är att lämpa tiden efter husfäders och
de fleste Riksdagsmäns beqvämlighet, anser jag
den af Herr Grefven och Landt-Marskalken
föreslagna tid vara tjenligast. Jag tillstyrker
den cå mycket mera , som exemplet af frossan
ej synes mig bevisande , alldenstund Riksdagar
vanligen hafva på sinnena en verkan motsatt
den , hvaraf frossan benämnes.
Herr von Hejne j Georg: Jag vill blott
Den 8 December e. m.
förena mig med dem, som utsätta tiden till början
af November. Landtmannen behöfver vara hemma
i October , man kan resa i böljan af November.
Jag anser af vigt för Landtmannen ,
att vara hemma , tills han emottagit sitt nya
tjenstefolk, hvarföre den 4 November är den
lämpligaste tiden.
Herr Cederschjöld: En värd Ledamot har
jnvändt , att Stats-Utskottet ej skulle få tillräckligt
att göra, om Riksdagen inträffade straxt
efter Revisionen. Denna Riksdag bevisar likväl
motsatsen.
Hvad åter angår, att 1809 och ig 10 årens
Ständer utsatteden 15 Januarii 1 g i 5, oaktadt
denna termin ej passade in med tiden för den
dåvarande Riksdagens hvarken början eller slut,
så får jag påminna, att 1809 och 1810 årens
Ständer förmodligen utsatte nästa Riksdags början
till den 15 Januarii, såsom ett minne af
fordna frihets-tider, helst icke allenast 17:0
års Regeringsform utsatte tiden för Lagtima
Riksdagars början till medlet af Januarii , utan
äfven de fordna märkvärdiga Disar eller Allhärjar-thingen
på Upsala högar höllos vid denna
tid.
Hvad beträffar liknelsen om frossan, så
får jag påminna, att den torde vara mera lämplig
, än den värde Talaren synes ana; helst man
vid Riksdagar ej sällan får se menniskor undergå
stora brytningar i sinne och tänkesätt,
46a
Den 8 December e. m.
samt efter omständigheterna skiftevis öfvergå
ifrån köld till hetta , och från hetta till köld.
Herr Lilljestrålej Gustaf: Det är mig
visserligen okärt , att jag skall vara af olika
tanka med Herr Grefven och Landt-Marskalken
, men jag bygger den deruppå, att väglaget
är svårt i början af November, Om man
nu föreställer sig, att man skall fara från Skåne
eller Norrbotten till Stockholm , så får man
fara hemifrån 14 dagar förut. Då är ännu icke
det nya tjeustefolket ankommet. Jag tror det
således vara tjenligast , som Herr Hjerta föreslagit
, att bestämma tiden till början af October,
blott derföre, att man dä lättare kan färdas,
och således ei behöfver tillbringa så lång
tid pä landsvägen.
Herr Grefven oall Landt-Marskalken yttrade
, att den af Herr Landt-Marskalken för
början af nästa Lagtima Riksdag föreslagne dag
den 4 November igsg blifvit uti Talmans-conferencen
af alla ansedd vara den lämpligaste, äfven
derföre att denna dag är och blifver en i Sveriges
häfder ganska märkvärdig dag. Herr LandtMarskalken
hemställde således å nyo , om icke
Ridderskapet och Adeln behagade bestämma
den 4 November 1828 till den dag, å hvilken
nästkommande Lagtima Riksdag borde taga sin
början.
Bifölls.
Den 8 December e, m.
453
Vid förnyad föredragning af Banco Utskottets
den 30 sisti. October under N:o 66 aflåtne,
samt den 3 derpåiöljde November eftermiddagen
på bordet lagde, Memorial, om upprättande
af en ansvarighetslag för de blifvande Directionerne
vid Westra och Södra Låne-Contoiren;
beslöt Ridderskapet och Adeln, att, på
sätt Banco-Utskottet hemställt , anmoda LagUstKottet,
att samfäldt med Banco-Utskottet
uppgöra, och till Riksens Ständer ingifva, förslag
till en ansvarighets-Tag för bemälte Directioner.
Föredrogs å nyo och bifölls Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottens
den 2 dennes under N;o 642 aflåtns, samt den
6 derpåföljde på bordet lagde, Utlåtande, i
anledning af väckt motion rörande Rustnings*
skyldighetens utgörande under Krigstid,
Företogs till pröfning Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottens elen 4 sisth
Maji under N:o 74 afgifne, samt den 3 derpåföljde
Junii på bordet lagde, Betänkande, i anledning
af väckt fråga, om jemkning i Seglations-Ordningen
till förmån för Rikets mindre
Sjöstäder; och fann Ridderskapet och Adeln för
godt, att, uppå derom af Herr Grefven och
Landt-Marskalken gjord proposition, Utskottens
berörde Betänkande gilla.
464
Den 8 December e, ni.
Föredrogs å nyo och gillades Stats-Utskottets
den 26 sistl. Maji under N:o i8y afgifne,
samt den 6 derpåföljande Junii eftermiddagen
på bordst lagde, Utlåtande, i anledning af Riksens
Stånders Revisorers åren 18-O och 1822
föreslagne ändringar uti den af Kongl. Allmänn
Magazins Directionen hittills följde Bokföringsoch
Redogörelse-method, S3mt Kronofogdarnes
åliggande, att årligen göra redo för utestående
Spannemåls undsättnings-medcl.
Vid förnyad föredragning bifölls Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottens
den 29 sisth Augusti under N;o 161 afgifne ,
samt den 5 derpåföljande September eftermiddagen
på bordet lagde , Utlåtande , i anledning
af väckt motion om Fabriks gesällers ställande
under Tjenstehjons-stadgan.
Då nu å nyo föredrogs Constitutions-Utskottets
den 21 sist!. November under Nio 77
aflåtne , samt den 27 derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde, Memorial, innefattande förslag
till ändring i 59 §. Riksdags-Ordningen; fann
Ridderskape£ och Adeln för godt, att Constitutions-Utskottets
berörde förslag, till den be.
handling 56 §. Regerings-Formen föreskrifver,
godkänna.
Före-s
Den 8 December e. m.
465
Företogs" till pröfning Stats-Utskottets den
3 sist!, Maji under N:o 141 afgifne, samt den
7 i berörde månad eftermiddagen på bordet
lagde , Utlåtande, öfver säiskilte motioner om
Löne-besparingarne å Embets- och Tjenstemäns
aflöning.
Herr voji Hartmans dorffj Augnst: Statsutskottet
har uti det upplästa Betänkandet, så
vidt jag nu hört, och af dess föregående genomläsning
kan erinra mig, endast åberopat
det Betänkande Utskottet förut afgifvit rörande
en Pensions-regler ing för Civilstaten. Härvid
får jag erinra, att frågan om afdrag å Embetsmäns
löner ingar uti det allmänna Betänkande,
Särskildta Utssottet afgiivit, om Stats-förvaltningen.
I afseende dera hafva Stånden stannat
uti olika beslut, och Särskildta Utskortet har
afgifvit ett förslag till jemkning. Ehuru jag
ej linner detta steg rigtigt, anser jag mig dock
böra lemna Ridderskapet och Adeln underrättelse
derom , emedan det beslut , som möjligen
fattas öfver förevarande Betänkande , kunde ligga
till hinder för beslutet rörande Särskildta Utskottets.
Jag anhåller således, att det förra ännu
må tills vidare blifva hvilande.
Herr Hjerta_, Gustaf : Utskottet afstyrker
ali annan åtgärd än den , som redan är bifallen.
På denna grund tror jag, att, om man antager
Betänkandet, gör det ej något hinder,
Det afstyrker all ändring i hvad förut är beslutadt.
Ridd. o. Ad. Prot. XI. Baad. 30
466
Den 8 December e. m.
Herr von Hohenhausen Michael: Om
det blott gäller närvarande ögonblick, så har
detta Betänkande ej något inflytande på hvad
af Särskildta Utskottet kan yttras; men om man
har afseende på framtiden , så , enär Stats-Utskottet
afstyrkt all förändring, anser jag, lika
med Herr von Hartmansdorff, ehuru jag med
honom är af olika tanka om Särskildta Utskottets
Betänkande , att detta nu bör hvila.
Herr Hjerta: Om slutet af Betänkandet
åter får uppläsas, tror jag man skall finna, att
Stats-Utskottet ej tillstyrkt någon åtgärd.
Herr von Hartmansdorff: Om förhållanlandet
med detta Betänkande är sådant, att i
anledning deraf ingen skrifvelse kommer att
afgå till Kongl. Maj:t, så har har jag intet emot,
att det genast afgöres. Men i annat fall hade collision
kunnat uppkomma.
Herr Hjerta: Ingen skrifvelse kan komma
ifråga, i afseende å detta ämde, enär Utskottet
afslagit all ändring.
Sedan slutet af Stats*Utskottets ifrågavarande
Utlåtande blifvit å nyo uppläst, yttrade:
Herr von Hohenhausen : Efter den uppläsning,
som nu skett, finner jag ingen åtgärd vara
tillstyrkt, och har således iogen ting emot
att Betänkandet företages.
Herr von Hartmansdorff: På samma grund.
Den 8 December e. m.
467
sorn Herr von Hohenhausen anfört , afstår jag
frän min begäran att Betänkandet ytterligare
måtte iå hvila.
Uppå' derefter af Herr Grefven och
Landt-Marskcilken gjord proposition, blef StatsUtskottets
Utlåtande af Ridderskapet och A-,
deln bifallet.
Föredrogs å nyo Lag- samt Allmänna Be.
svats- och Oeconomie-Utskottens den 10 sisth
Maji under N:o 61 afgifne, samt den 30 i berörde
månad eftermiddagan på bordet lagde, Betänkande
i anledning af väckte motioner om anskaffande
af all slags Expeditions-lösen , samt
om nedsättning dels i allmänhet, dels i särskilfe
de!ar af nu gällande Taxa å ExpeditionsLösen.
Herr von Hartmansdorff'j, August'. Med
detta Betänkande är äfven det förhållande, att
den deruti afbandlade frågan innefattas uti Särskildta
Utskottets stora Betänkande. Derföre
har det förra hittills varit hvilande, Jag tror
löl jaktel igen att det ytterligare bör så för bl ifva,
tills man ser, hvad beslut, som ändteligen fattas
öfver Särskildta Utskottets förslag.
Och fann Ridderskapet och Adeln, uppl
derom af Herr Grefven och Landt-Marskalken
gjord proposition, för godt tillåta, att Utskottens
förevarande Betänkande finge ytterligare
468
Dsn 8 December e. m.
hvila på bordet intill dess Särskildta Utskottets
Betänkande om Reglering af Rikets StyrelseVerk
blifvit af Ridderskapet och Adeln sluteligen
afgjordt.
Herr Gref ven och Landt-Marskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade
å nästa Onsdag den io dennes utvälja Directeurer
och Revisorer, jemte Suppleanter till Directeurer
och Revisorer vid Lane Contoiren i
Götheborg och Malmö.
Herr von Hohenhausen . Michael: Hvad
Revisorerne beträffar, är af Banco-Utskottet ingenting
annat föreslaget, än att val af dem skall
ske , på sätt Ständerne finna lämpligast. Angående
Dir#cteurer och Suppleanter är valsättet
bestämdt, I afseende å Revisorerne , hemställer
jag, huruvida Ridderskapet och Adeln finner
lämpeligt , att valet bör ske på lika sätt
som val af Revisorer öfver Banco-Disconten ,
eller Ridderskapet och Adeln viii sjelf välja ifrågavarande
Revisorer för hela tiden intill nästa
Riksdag. För min del synes det mig mest
lämpeligt , att med valet lörhålles på lika sätt,
sorn med val af Revisorer öfver Banco-Disconten,
eller att Revisorerne utses för hvarje år
af Riddarhus-Directionen.
Herr Hjertas Gustaf: Jag förenar mig i fden
åsigt Herr von Hohenhausen framställt. De är
vigtigt, att Revisorerne ombytas årligen; de
Den 8 Dceember. e. in.
46g
kunde annars anse sig tillhöra Directionen, Jag
anhåller således om proposition, att de måtte
utväljas på samma sätt, som Revisorerne öfvar
Banco-Discont-Verket.
Herr Grej ven och Landt-Marskalken hemställde
, om icke, enär Riddarhus-Directionen ,
enligt Ridderskapets och Adelns tillförene fattade
beslut, årligen utväljer Ridderskapets och
Adelns Revisorer öfver Banco-Discont-Verket,
Ridderskapet och Adeln skulle finna lämpligt ,
att i sammanhang dermed äfven åt RiddarhusDirectionen
uppdraga, att, å Ridderskapets
och Adelns vägnar, årligen utse en Revisor jemte
dess Suppleant vid Läne-Contoiret i Malmö.
Bifölls.
Hvarefter Herr Grefven och Trundt-Marskalken
föreslog, att Ridderskapet och Adeln
måtte å nästa Onsdag den io dennes förmiddagen
utvälja en Directeur jemte dess Suppleant
vid Låne-Contoiret i Götheborg, samt å
eftermiddagen samma dag en Directeur och Dess
Suppleant vid Låne-Contoiret i Malmö.
Bifölls.
Upplästes och lades på Bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne Memorial
och Utlåtanden:
47° Den 8 December el m.
Från Stats- och Banco-Utskotten :
Äf den 6 dennes:
N:o 645. I anledning af väckte motioner,
rörande användandet af de medel, hvilka vid
utredningen af Allmänna Magazins-Inrättningens
tillgångar och skulder, till Banken inflyta.
Från Stats-, Bevillnings* samt Allmänna Besvärs-
och Oeconomie-Utskotten:
Af den 5 dennes:
N;o 64$. I anledning af återremiss å Utskottens
förut afgifne Betänkande, angående
yrkadt upphäfvande af Gränse-Tullbevakningen
mot Norrige.
Från Stats- samt Allmänna Besvärsoch
Oeconomie-Utskotten
Af den 5 dennes:
N:o 647. Öfver väckt Motion om kraftiga
åtgärders vidtagande till Svenska^Klädes- Fabrikernes
upphjelpande.
Frän Stats- och Bevillnings- Ut skot ten :
Af den 6 dennes:
N:o 64g. 1 anledning af Riks-Ståndens
olika beslut angående Tidningars förseende
med Charta; Sigillatte stämpel.
33
Den 8 December e, m.
47 *
Från Stats-Utskottet :
Af den 5 dennes:
N:o 649. I anledning af ytterligare väckt
fråga om utdelning af Ridderskapets och Adelns
Protocoll vid 1817 och 18*8 arens Urtima
Riksdag.
N;o 651. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte yttrande,
uti frågan om Saltpeterfondens utlåning.
Af den 6 dennes:
N;o 652. I anledning af äterremiss å Utskottets
förut afgifne Betänkande, i fråga om
grunderne för en ny Instruction för Riksens
Ständers Revisorer.
Frun B evilla ings- Ut sko t L el:
Af den 2 dennes:
N:o 64. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte förslag
till en förnyad författning angående Bränvins.
bränningen , och de derföre bestämda afgifter.
Af den 5 dennes:
N:o 67. Om arfvode för Öfver-Commissarien
D. Ek, som biträdt Utskottet vid Bevillnings-författningens
uppgörande.
472
Den 8 December c. m.
Frän Bafico-Utskottet :
Af dea 5 dennes:
N:o 93. Öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut meddeldte Memorial , angående
de föreskrifter , som må lemnäs föj
Bankens utlåning på fast Egendom intill nästa
Riksdag.
N:o 94. Dels öfver gjorda anmärkningar
vid Utskottets förut afgifne förslag till reglementariska
stadganden rörande Odlings-Lån ,
dels i anledning af yppad skiljaktighet emellan
Riks-Ståndens härom fattade beslut.
Från Lag-Utskottet :
Af den 5 dennes:
N:o 246. Öfver väckt Motion , angående
ändring i 9 Capitlet 2 §. Handels-Balken.
Frän Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskott en :
Af den j dennes:
N:o 247. Öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottens förut afgifne Betänkande om ändring
i nu gällande föreskrifter angående förvaltningen
af Kyrkornes Räkenskaper m. m.
N:o 248- Öfver gjorde anmärkningar vid
Den 8 December e. m. ^ 3
Utskottens förut meddeldte Betänkande, angående
fast Egendoms försäljning genom Lotteri.
Justerades Pleni-Protocollen för den 11
Augusti för- och eftermiddagen ; den 14 Augusti
för- och eftermiddagen • den ig Augusti
förmiddagen , den 22 Augusti eftermiddagen ;
den 2^ Augusti för- och eftermiddagen; den
27 Augusti för och eftermiddagen , samt den
30 Augusti för- och eftermiddagen.
Justerades följande :
Utdrag af Protocollet ballet hos Högloflig^
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm förmiddagen
den 8 December 1823.
S. D. Föredrogs å nyo och återremitterades
, på grund af dervid gjorde anmärkningar,
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottens
den 26 sistlidne November
under N:o 638 afgifne , samt den 4 dennes eftermiddagen
på Bordet lagde , Betänkande , i
anledning af väckt Motion , rörande dels nedsättning
, dels upphörande af den inom skärs
Skeppare ålagde Lots- och Båkafgift. Ut Supra,
S. D. Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
den 2 dennes under N:o 639 aflat
-
474
Den 8 December e, m.
ne, samt den 4 derpåföljde eftermiddagen på
Bordet lagde, Memorial, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets förut meddeldte
Utlåtande, angående upplåtelse till Hedervärda
Bonde-Ståndet af den våning Kongl. Allmänna
Magazins - Directionen hittills begagnat, fann
Ridderskapet och Adeln för godt, att enär sistnämnde
Utlåtande redan blifvit af de öfrige
Trenne Riks-Stånden bifallet, för Dess del dervid
låta bero. Ut Supra.
S. D. Då na å nyo föredrogs Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie Utskottens
den 2 dennes under N:o 643 afgifne , samt
den 6 derpåföljde på Bordet lagde, Utlåtande
ofver gjorde anmärkningar vid Utskottens förut
meddeldte Betänkande i frågan om ett årligt
understöd för Dykeri-Commissarien Westbeck j
fann Ridderskspet och Adeln för godt , att,
med afslag å berörde Utlåtande, tillägga Westbeck
uppå Allmänna Indragnings - Statens blifvande
behållningar en årlig pension af 600
R:dr Banco, mot förbindelse, att han icke allenast
, enligt dess eget erbjudande , årligen
skall Undervisa och tilldana fyra Elever uti
dess konst, att upptaga fartyg , utan ock till
trycket aflemna och befordra en fullständig beskrifning
så väl på berörde konst, som på alla
de till densamma hörande ritningar , dock att
han för tryckningskostnaden bör af allmänna
medel undfå ersättning ; uti hvilket beslut de
öfrige Riks-Stånden skulle inbjudas, att sig tued
Ridderskapet och Adeln förena. Ut Supra,
Den 8 December c. m.
475
S. D. Vid förnyad föredragning af Statsutskottets
den 5 dennes under N:o 644 aflåtne
, samt följande dagen på Bordet lagde , Memorial
med Förslag till jemkning af Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut i fråga om ersättning för
Svenske Medborgares lidne förluster genom
uppbringningar j fann Ridderskapet och Adeln
för godt, att, under förblifvande vid sine i
detta ämne fö;ut fattade beslut, samt med godkännande
af de utaf Utskottet föreslagne Voterings-propositioner
, öfverlemna berörde frågor
till Förstärkta Stats-Utskottets afgörande. Ut
Supra.
Utdrag af Protocollet hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
den 8 December 1823.
S. D. Vid förnyad föredragning af Kongl.
Maj;ts den 4 dennes aflåtne , samt den 6 derpåföljde
på bordet lagde, Nådiga Svar till Riksens
Ständer på Deras underdåniga Skrifvelse
af den ig September, 10 och November,
om granskningen af Allmänna Cassör, Instructionen
för Riksens Ständers Revisorer af Stats*
Verket , Tullmedlens öfverlåtande till RiksgäldsContoiret,
och de, enligt 63 §. Regerings-Formen,
afsatte Summor * fann Ridderskapet och
Adeln, att Högstberörde Nådiga Svar, som icke
etfordrade någon åtgärd, borde läggas till
Handlingaine. Ut Supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs Förstärkta
476
Den 8 December e. m.
Banco-Utskottets den g dennes under N;o 92
aflåtne , samt följande dagen på bordet lagde,
Memorial, angående verkställd votering till afgörande
af åtskillige frågor, rörande Reglementariske
Stadganden för de i Städerne Götheborg
och Malmö blifvande Discont-Contoir,
derom Riks-Ståndens beslut funnits sinsemellan
stridige, fann Ridderskapet och Adeln, att
samma Memorial borde till Banco-Utskottet öfverlemna®.
Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls Lag-Utskottets
den 5 dennes under N:o 245 afgifne,
samt följande dagen på bordet lagde, Betänkande,
angående föreslagen nödig åtgärd till betryggande
af Bankens och Enskildtes säkerhet, i afseende
på de Assignationer, som komma ätt
utfärdas från Westra och Södra Låne-Contoiren.
Ut Supra.
S- D. Vid förnyad föredragning af Expeditions-Utskottets
den sg sistl. October aflåtne
, samt följande dagen pä bordet lagde, Memorial,
angående Kallelse till nästa Riksdags
fann Ridderskapet och Adeln för godt att bestämma
den 4 November 1828 till den dag, å
hvilken nästkommande Lagtima Riksdag borde
taga sin början. Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls Statssamt
Allmänna Besväss- och Oeconomie-Utskottens
den 2 dennes under N:0 642 aflåtne, samt
den 6 derpåföljde på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af väckt motion, rörande Rustnings
-
Den 8 December e. m.
477
skyldighetens utgörande under Krigstid. Ut
Supra.
S. D, Vid förnyad föredragning af BancoUtskottets
den 30 sistl. October under N:o 66
aflåtne , samt den 3 derpåföljde November ef.
termiddagen på bordet lagde, Memorial, om
upprättande af en Ansvarighets-Lag för de blifvande
Directionerne vid Westra och Södra Låne-Contoiren
, beslöt Ridderskapet och Adeln ,
att, på sätt Bauco-Utskottet hemställt, anmoda
Lag-Utskottet, att, samfäldt med Banco-Utskottet,
uppgöra, och till Riksens Ständer ingifva,
Förslag till en Ansvarighets-Lag för beinälte
Directioner. Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo och gillades Lagsamt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottens
den 4 sistledne Maji under N:o 74 afgifne,
samt den 3 derpåföljde Junii på bordet
lagde, Betänkande, i anledning af väckt fråga
om jemkning i Seglations-Ordningen till förmän
för Rikets mindre Sjö-Städer. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragnig bifölls
Stats-Utskottets den 26 sissi. Maji under N:o
I8y afgifne samt den 6 derpåföljde Junii eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af Riksens Ständers Revisorers åren 1820
och 1822 föreslagne ändringar uti den af Kongl.
Allmänna Magazins Directionen hittills följde
Bokförings- och Redogörelse-method, samt Kronofogdarnes
åliggande att årligen göra redo för
Den S December c. m.
utestående Spannemåls-undsättnings-medel. Ut
Supra.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls Lagsamt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottens
den 29 sisth Augusti under N:r 161 afgifna,
samt den y derpåföljde September eftermiddagen
på bordet lagde , Utlåtande, i anledning
af väckt motion om Fabriks Gesällers ställande
under Tjenstehjons-stadgan. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Constitutions
Utskottets den 21 sistledne November
under N:o 77 aflåtne , samt den 27 derpåföij.
de eftermiddagen på bordet lagde, Memorial,
innefattande Förslag till ändring af 59 §. Riksdags-Ordningen
; fann Ridderskapet och Adeln
för godt, att Constitutions-Utskottets berörde
Förslag, till den behandling 56 §. RegeringsFormen
föreskrifver, godkänna. Ut Supra
S, D. Då nu å nyo föredrogs Stats-Utskottets
den 3 sisth Maji under N:o 341 afgifne
, samt den 7 i berörde månad eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, öfver särsk i 1 -  te motioner om Löne-besparingarne å Embetsoch
Tjänstemäns aflöning ; blef samma Utlåtande
af Ridderskapet och Adeln bifallet, Ut Supra.
S. D. Som Riddarhus Directionen , enligt
Ridderskapets och Adelns tillförene fattade beslut
, årligen utväljer Ridderskapets och Adelns
Revisorer öfver Banco • Discont-Verket; fann
Ridderskapet och Adeln nu för godt, att, i sam
-
Den 10 December J. m. 4y9
manhang dermed, äfven åt Riddarhus.Directionen
uppdraga, att, å Ridderskapets och Adelns
vägnar, årligen utse en Revisor jemte dess
Suppleant vid Låne Contoiret i Götheborg, samt
en Revisor och dess Suppleant vid Låne-Contoiret
i Malmö j Om hvilket beslut underiittelse
skulle, genom Utdrag af Protocollet, Riddarhus-
Directionen till behörig efterrättelse meddelas.
Ut Supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan io om aftonen,
In Fidem Protocolli
O. J, Lagerheim.
Onsdagen den io December.
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Företogs Val af en Directeur och en Suppleant
vid Låne-Contoiret i Götheborg; och be
-
^8o Den 10 December J, m.
fanns, vid Valförrättningens slut klockan | till
11 förmiddagen, hafva blifvit utsedd till
Directeur:
Herr Hjärne Carl Jacob > Öfverste,
R, S. 0 102 röster.
Suppleant :
Herr af Pettersens Carl ^ Öfverste
Liemenant,
. . , . 83 röster.
Föredrogs å nyo och bifölls Stats- och
Banco-Utskottens den 6 dennes under N:o 64^
afgifne , samt den 8 derpåföljde e. m. på Bordet
lagde, Betänkande, i anledning af väekte
Motioner rörande användandet af de medel,
hvilka vid utredningen af Allmänna MagazinsInrättningens
tillgångar och skulder till Banken
inflyta.
Vid förnyad Föredragning af Stats- , Bevillnings-
samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottens
den 5 dennes under N:0 646
afgifne , samt den 8 derpå följde e. m. på Bordet
lagde, Utlåtaade , i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens förut meddeldte Betänkande,
angående yrkadt upphäfvande af
Gränse
-
Den 10 December f tn.
Gränse - Tullbevakningen mot Norrige , fann
Ridderskapet och Adeln , att , enär sistnämnda
Betänkande redan blifvit af Ridderskapet och
Adeln bifallit, Utskottens ifrågavarande Utlåtande
borde läggas till Haodlingame.
Föredrogs å nyö Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottens den 5 dennes
under N:o 647 afgifne , samt den 8 derpåföljde
e. m. på Bordet lägde , Utlåtande öfver
väckt Motion om kraftiga åtgärders vidtagande
til! Svenska Kiädesfabrikernes upphjelpande.
Grefve Cronhjelmj Polycarpusy anhöll t
att Stats- och Oeconomie-Utskottens berörde
Utlåtande måtte ytterligare få hvila på Bordet
till nästa Plenum.
Friherre Toll ^ Gustaf Philip förenade
Sig med Grefve Cronhjelm.
Herr Grefven och Landt*Marskalken förklarade
, att den af flere Ledamöter sålunda
gjorde anhållan, att Utskottens Utlåtande måtte
ytterligare hvila på Bordet till nästa Plenum
icke kunde, enligt 49 §. Riksdags Ordningen,
förvägras.
Vid förnyad föredragrm „
Villnings-Utskottens den 6 dennes under i\:o
Ridd. o. Ad. Prot. XI. Band. 31
48?-
Den 10 December f. m.
648 aflåtne , samt den 8 derpåföljde e. m. på
Bordet lagde, Memorial , i anledning af RiksStåndsns
olika beslut, angående Tidningars förseende
med Charta; Sigillatae-stämpel, fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att, under förbi
ifvande vid dess i detta ämne förut fattade
beslut, samt med godkännande af den utaf Utskotten
föresiagne Voterings - proposition , öfverlemna
berörde fråga till Förstärkta Stats-Utskottets
afgörande.
* "
Då nu å nyo föredrogs Stats - Utskottets
den 4 dennes under N:o öyi aflåtne, samt den
8 derpåföljde e. m på Bordet lagde ^ Memorial,
i anledning af gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut meddeldte Betänkande uti frågan
om Saltpeterfondens utlåning; fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att, enär sistnämde
Betänkande redan blifvit af de öfrigeTrenne
Riks-Stånden bifallet, för dess del dervid
låta bero.
Föreiogs till pröfning Bevillnings - Utskottets
den 2 dennes under N:o 64 afgifne , samt
den 8 derpåföljde e. m. på Bordet lagde, Utlåtande
, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte förslag till en
förnyad författning angående Brännvinsbränningen,
och de derföre bestämda afgifter.
Den 10 De cerni er f. m.
483
Herr 'von Heijne , Georg : Jag känner ej,
om flere Ättiksfabrikör än Gripsholms hafva rättighet
genom Konungens Resolution att tillverka
brännvin , men jag vet, att Gripsholms har
en sadan Kongl. Resolution att tillverka brännvin
såsom materie , hvilken är nödvändig för
fabriken, och jag anser att det vöre ett inträngande
i Konungens rätt , om Ständerne skulle
beskatta denna fabrik utöfver dess privilegium.
Det enda vore , om Gripsholms fabrik försäljer
brännvin , som ej är förvandiadt till ättika. I
sådan händelse önskade jag , att ett tillägg, till
förhindrande af en slik försäljning , måtte i privilegierne
göras; roen jag tror , att en sådan
försäljning lika lätt kan 'genom Läns.Styrelsen
förekommas. Jag afstyrker derföre för min
del ali beskattning på Ättiksfabrikernes brännvinspannor,
så vida de ej erhålla rätt, att tillika
i paiti eiler minut försälja brännvin.
Grefve Löwenhjelm , Gustaf: När fråga
var om Höganäs Stenkolsverk , yttrade jag
min öfvertygelse om nödvändigheten att ägna
en särdeles uppmärksamhet åt industriens uppmuntrande.
Vid hvad jsg då sade, bör jag nu
tillägga , att de industriella företag, sorn ledas
af vettenskap, äro berättigade till ett särdeles
afseende. Industrien framskrider med jettesteg
i Europa. Andan af detta framskridande är
den Technologiska — är vettenskapens användande
på det practiska. Ehvad ansträngningar
vi än må göra, skola de bli fruktlösa, cm vi
ej handla i samma anda , om vi fortfara att
slentriansmässigt, handtveikaremässigt behand
-
484
Den 10 December f »i.
la slöjderne, medan i andra länder vettenskä*
pen kaijas till hjelp vid de trivialaste tillverkningar.
Vi skola då med hvarje år finna ossi
än längre tillbaka efter tidehvaifvet , Och med
smärtsam förundran befinna oss , all flit oaktad,
ständigt arbetande utan vinst och utan förkofran.
Den ifrågavarande Gripsholms fabrik är
styrd af vettenskapen. Det är derföre jag , i
stöd af nu anförde allmänna grunder, uppstiger
till dess försvar, och oaktadt det betydeliga nationella
gagn hon redan åstadkommer, åser jag
ändå mera det, sorn en så styrd fabrik skall
åstadkomma , om dess verksamhet får ostörd
utveckla sig. In specie vill jag anföra, att fabriken
fått ett Kongl. Privilegium, att, om ett
sådant kan qväljas , upphörer all säkerhet, och
dermed ali båg för kommande industrie-företag,
ty desse måste vara grundade på beräkning
i denna ingå hufvudsakligen välfångna
Privilegier, och med dessas helgd upphörer ali
beräkningsgrund. Föröfrigt förmår jag ej fatta,
med hvad rätt man som bränvinsbrännare vill
beskatta den, som icke bränner, än mindre försäljer
bränvin; item är det blott förbränna
Gripsholms fabrik till sin ättike-tillverkning
bränner, och förbränna är icke brännvin. Med
samma skäl kunde alla våra Fabriks-idkare få
vidkännas en särskildt skatt för sin vara i hvarje
studium af dess tillverkning. Men dessa målets
speciella åsigter ha redan fullständigt af
mina företrädare i ämnet blifvit inom Utskottet
afhandlade. Jag förbjuder mig derföre att
deri vidare intränga , och med åberopande af
de generella principer jag först framställt, an»
Den 10 December f. m.
4 85
håller jag det Ståndet måtte låta bero vid hvad
Kongl. Privilegier stadfästat } och a:ne Riksdagar
iemnat orubbadt*
Herr Lagérhje/m, Pehr: Då jag besva
rat
med en reservation i ämnet, anhåller jag
blott, att sorn allrakortast få anföra några ord.
Efter min tanka har Bevillnings-Utskottet brutit
emot principen i 3:ne afseenden. Först och
främst att det lagt en dubbel beskattning, nemligen
på ättikan, och på brännvinet, sorn är råämne.
Man beskattar ej särskildt ull-tillverkningen
och klädes-tillverkningen, ej heller särskildt
malm och stångjern. Dernäst har Utskottet misstagit
sig i principen, då det trott det vara brännvin,
som tillverkas vid attike-bryggerierne , hvilket
det ej är. Detta är ett teckniskt fel. Man
har föreslagit att skatten skall räknas för vissa
tider, och att pannorne deremellan skola vara
förseglade. Men vid Gripsholm, der äfven blyhvitt
förfärdigas af concentrerad ättika , behöfvas
pannorne föy denna tillverkning emellanåt.
Sluteligen synes mig att Utskottet begått ett
fel, i afseende på formen , då det sökt åstadkomma
ett stadgande, hvarigenom verkas upphäfvande
af Kongl, Maj:ts Resolution, som passerat
2:ne Riksdagar. Till följd af allt detta
hemställer jag, om icke Ridderskapet och Adeln
vill förblifva vid sitt i afseende å detta
ämne förut fattade beslut, likväl med det tillägg,
att, om Privilegium missbrukas, ägaren må underkastas
ett fullkomligt uppbäfvande af Privilegium,
och hvad Fötfattningarne i öfrigt stadga.
Om detta beslut fattas, anhåller jag att;
486
Den 10 December f. in.
det mätte meddelas de öfrige Stånden, och de
inbjudas att sig deruti förena.
Friherre Skjöldebrand, Pehr Eric: Jäg instämmer
med de 3 siste Talame om olämpligheten
deraf, att sedan man lagt nåd kostnader
i grund af privilegier , kunna blifva dessa förlustig,
men jag anser tillika alldeles nödvändiga
de tillägg, som Herr von Heyne och Herr Lagerhjelm
yrk3t, att innehafvarns, vid förnyande af
Privilegium, blifva ålagde, att hvarken i minut
eller i parti försälja det Brännvin de tillverka,
och detta vid förlust af deras Privilegium. Detta
är så mycket angelägnare, sorn, då det nu
är tillåtet, att tullfritt införa brännvin till Hufvudstaden
, sådant kunde föras från Gripsholm
till Stockholm. Hvad Landshöfdinge-Embetets
åtgärd angår, så kan det visserligen för minutering
låta tilltala dem, men det kan ej mera
än ålägga en plikt af 10 R:dr, hvilken är ganska
obetydlig, i jemförelse med den stora vinst
de af försäljning kunna förskaffa sig. Således
anser jag , att till Kongl. Majit den önskan bör
i underdånighet framföras , att , vid' förnyande
af Privilegium, ägarne af Ättike-fabriken må åläggas,
att varda förlustige sitt Privilegium, om
de beträdas med försäljniug af brannvin
Grefve
Löwenhjelm : Jag anhåller få bi
foga
några anmärkningar till de, som nyss blifvit
gjorde. Jag har hört i en af reservationerne
med bitterhet omtalas de stora pannorne vid
Gripsholm. Jag är af en motsatt tanka. Jag
har i några år med smärta sett, att man med
Den 10 December j. m.
487
en större panna kan tillverka mera brännvin
af mindre säd och ved, men att Förfaftningarne
hindra det. Delta obestrideliga onda säges
vara ett nödvändigt ondt , och för ett sådant
vill jag låta det gälla, nu, då det icke
är derom vi ha att öfverlägga. Men det är åtminstone
tröstande, att inrättningar finnas, der
sådane stora pannor kunna bespara säd och
ved, utan olägenhet af stora pannor. Långt
ifrån att Fabriks-ägarne böra tryckas derföre ,
att de sjeifve verkställa alla mellanprocesseme,
och bereda rudimaterien , är detta tvärtom ett
skäl, att vilja sådana imättningars väl , och uppmuntra
dem, ty just derigenom att etc enda verk.
bemästrat sig hela tillverkr.ings-processen af sitt
fabricat, ifiån första rå-ämnet ända intill den högsta
förädlingen, just derföre, säger jag, har man i andra
länder kommit till så stora och tillfredsställande
resultater. Sluteligen får jag erinra,
att Gripsholm ännu är långt ifrån sin möjliga
utveckling, och att derifrån ännu torde komma
att utgå rätt intressanta tecknologiska inrättningar,
grundade på tecknologiens theoder. Man
har ibland annat ett sätt, att använda indigo,
hvilket, om det försummas , lemnar oss efter
alla andra nationer.
Herr von Hartmansdorff ., August: Jag
instämmer med de Talare, som yrkat , att ingen
vidare afgift än hittills för Brännvinstillverkningen,
såsom förberedande ämne till ätrika
vid de ifrågavarandeFabrikerne, må äga rum,
emedan undantaget grundar sig på ett Kongl,
privilegium , och emedan det vöre för mycket
488
Den 10 December f. m.
betongande, att beskatta både rå-ämnet, och den
deraf förädlade varan, Hvad frågan beträffar,
att, vid ett nytr Pnvilegii utfärdande, förbjuda
föisäljning af brännvin, så tror jag ej ett sådant
uppskof behöfves, ty Konungen har gifvit
Prjviegiutn att tillverka ättika och brännvin,
blott för ättikans skuld. Mig synes följakteligen
, som skulle Riksens Ständer genast kunna
fästa det vilkor vid brännvins-tillverkningens undantagande
fran den högre beskattningen , att
Fabriken ej får försälja rudimaterien , emedan
det vore att begagna tillverkningen till ett annat
ändamål, än hvarföre undantaget blifvit bevil-'
jadt. och emedan intrång i andra briinnvinsbrännares
näringsfång derigenom skulle vållas. Således
anser jag lämpejigt, att man beslutar det
inga ytterligare band, såsom försegling af redskapen
, eller afgifter på brännvins-tiliverkning
för beredande af ättika, måtte åläggas, mer än
tillförene , men att det deremot tor vara fabriken
förbudet, att försälja bränvin, vid förlust
af rättigheten , att tillverka sådant för ättik-be-.
redningens skuld.
Herr CederschjöldPehr Gastaf'. Jag
är förekommen af den siste värde Talaren deruti
, att man ej behöfver afbida den tid, då
Privilegium tilländalöper, för att bestämma,
det ej brännvin får försäljas; helst såsom samme
värde Talare upplyst, att intet Privilegium
blifvit gifvit på att få tillverkab rännvin, än
mindre att få det genom afsalu föryttra.
Grefve von SchwerinFredric Bogislaus.'
Den 10 December f m,
Mig vill det synas, att om missbruk bunde äga
rum, hvilket visserligen blefve förhållandet,
om pannorne begagnades till brännvins-bränning,
är det en fråga, hvaruti Lagstiftaren ej be.
hofver ingå; då Privilegim är gifvet endast pä
tillverkning af ättika , men ej af brännvin, si
tillhör det Konungens Befallningshafvande, att
bevaka privilegii efterlefnad. Jag anser att Ridderskapet
och Adeln bör afslå Betänkandet i
denna del , då det förblifver vid hvad hittills
varit.
Herr von Hartmansdorff: Jag gillar full
komligt
Grefve von Schwerins anmärkning, då
saken för sig sjelf betraktas. Men , som jag
fruktar, att några af de andra Stånden ej torde
instämma i ert sådant beslut, om de ej sago
någon bom satt mot privilegiets missbruk , så
tillstyrker jag, att Ridderskapet och Adela
mätte antaga det tillägg jag nyligen föreslagit.
Herr Pereswetoff Morath, Anders Wilhelm:
Penna fråga är efter min tanka i sä måttoaf mycken
vigt, som beslutet derom kommer att ådagalägga
Ridderskapets och Adelns tanka om fabrikerne
f allmänhet, och om uppmuntrands af en näring
i stort. Jag är sä mycket mera ojäfvig I
denna fråga, som jag sjelf anlagt en ättiksfäbrik
i Stockholm , der jag ej begagnar sådane
rudimaterier, som Gripsholms Fabrik ! Jag känner,
att man från Liibeck hittills infört mycken
ättika, och jag vet vidare, hvad denna
Svenska Fabricat kan blifva nyttig om den vinner
afsättning pä Finland och Norrige, Man
49°
Den 10 December J. m.
bör således ej vara liknöjd, då det är fråga om
att betunga en näring, som hittills här blott
drif vits i smått. Jag får understödja Grefve
von Scbwerins mening , att om missbruk finnas
, är det authoriteternes skyldighet att vaka
geröfver, och att således ej något annat stadgande,
än det lagen i allmänhet föreskrifyer ,
bör äga rum. De, som ej känna denna näring,
skulle kunna tro , att det vöre en obetydlig
sak för fäderneslandet, om den lefver ellet dör,
men jag åberopar , hvad kändt är, att en stor
del af Lybecks innevånare lefva deraf, och
draga stora summor ifrån andra länder för denna
artikel. Jag tillhör ej dem, som önska itnportsystemet
sådant , att fabrikerne aftyna.
Frankrikes välstånd genom prohibitiv - syste.
met är ett talande exempel för det, och våra
fabriker hafva redan kommit till den höjd ,
att det ej kan vara oss likgiltigt , om da stå
eller falla. I anledning häraf förenar jag n>ig
med Grefve von Sehwerin, och anhåller om
afslag å Betänkandet.
Herr Lagerhjelm : Då jag vördar de grundsatser,
som Grefve von Schwerin och den siste
t3laren framställt , så i afseende på fabrikerne
i allmänhet , som styrelsens förhållande
till näringarne , och medgifver, att det är styrelsens
naturliga åliggande , att vaka öfver de
privilegiers helgd, som den gifver; så får jag
Vördsamt fästa uppmärksamheten deruppå . att
då i privilegium ej bestämmes något straff för
öfverträdelscn , ingen Domare kan taga bort
privilegium från dess innehafvare. Man kan
Den 10 December f. m.
val sägs , att ifrågavarande privilegium är gifvet
för ett arnat ändamål, än föt att bereda
brännvin.j men om det öfverträdes, tror jag ej
att dst kan uppbäfvas. Derföre torde det tillägg
böra inflyta , att vid privilegii förlust intet
missbruk må äga rum.
Herr Gref ven och Landt-Marskalken till—
kännagaf, att Plenum komme klockan 6 i eftermiddag
att fortsättas.
Herr Grefven och Landt-Mar skalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln fann skäl,
att, på sätt Beviilnings-Utskottet föreslagit,
ined särskild afgift belägga de brännvinspannor,
hvilka vid de privilegierade Ättikefabrikerne
begagnas.
Ropades Nej.
Ed varefter Herr Grefven och Landt-Marskalken
frågade , örn Ridderskapet och Adeln
behagade afslå Utskottets i berörde afseende
gjorde förslag.
Ropades J a.
Herr Grefven och Landt-Mar skal ken gjorde
vidare proposition uppå det af Herr von
Hartmansdorff föreslagne oivanberörde tillägg.
Ropades J a oeh Nej.
Herr ven Hejne: Jag föreser visserligen,
Den 10 December J. m.
att det torde vara nöödigt att bestämma ett s8~
dant förbud för en eller annan inrättning , mell
om det skulle hända, att någon af Fabrikens
folk försålde brännvin, och det kunde tydas
derhän, att det vore med Fabriks ägarens tillåtelse,
så vore vådan för stor. Jag tror det vara
tillräckligt, om dessa inrättningar underkastas
samma lag , som för sådane inrättningar i
allmänhet gäller.
Grefve Cronhjelm> Polycarpus: Jag tror
det ej under någon grund vara billigt, att en
modification af representationen göres i ett privilegium
, som Regeringen gifvit. Om i privi-.
legium ej är utsatt särskildt förbud mot brännvins
-försäljning , sä förstås det dock under.
Hvad beträffar det, som en Ledamot anfört,
att man bör fatta ett sådant beslut, att man.
kan väcka de öfrige Ståndens instämmande
deruti, så kan jag ej förena mig i en sådan,
klokhets mesure. Om ock de andra Stånden ön->.
ska detta tillägg, kan jag likväl ej tillstyrka det..
Herr von HartmansdorffBeträffande det,
Herr von Heyne anfört, om svårigheten att urskilja,
huruvida öfverträdelsen skett, genom F"abriks-idkarens
folk, eller af honom sjelf, så tror
jag det tillhöra vederbörande Police uppsigt i
orten och Domaren att urskilja sådant; men
icke Lagstiftaren , att ingå i dylika detailler, då
Han stadgat grundsatsen,
Herr Hjerta : Jag är förekommen af Hera
von Hartmansdorff, och all fruktan är så myc
-
Dea 10 December f. nt.
49 5
ket mera öfverflödig, som det är lank, och ej
brännvin, som behöfves för attik fabrikerne
Herr Cederschjöld: Jag anser det vilkor
högst nödigt, att Fabriks-ägaren skall vara
förlastig sitt privilegium , då harr försäljer
bränvin , emedan annars ingen controll finnes ;
helst jag vill minnas, att plikten för oloflig
bränvins-bränning är så obetydlig , att Fabriksägaren
lätt skulle kunna muta den tiilärnade
angifvaren med mer än pliktens hela belopp,
och derigenom troligen förekomma angifvelsen.
Således tror jag, att äfventyret bör vara så
stort, att det utestänger all möjlighet af missbruk
: och då man ej träder Fabriks-idkarens
privilegium för nära derigenom , att man blott
hindrar honom att missbruka det; så ser jag
ej någon betänklighet, men tvärtom en ren
nödvändighet, att vidtaga ett sådant stadgande.
Grefve Löwenhjelm : Utan allt tvifvel bör
ansvarets stadgande motsvara lättheten af möjeliga
missbruk ; men att vilja utsträcka det
derhän , att vid första förseelse af en otrogen
betjent vid Verket, privilegium skulle förloras,
det är nog långt gånget. Jag anser det vara
lämpligast bestämma den frågan så, att stadgandet
blifver i analogie med öfriga oeconomiska
författningar.
Herr Lagerhjelm: Jag nödgas medgifva ,
pa sätt den siste Talaren yttrat, att det straff
jag föreslagit är för strängt, och om man skulle
följa analogien från andra näringar, såsom i
494
Den 10 December f m,
bergsväg, bör det ej föJja förr, än tredje gången,
men dä bör privilegium förloras. Derföre
hemställer jag , örn ej Ridderskapet och
Adeln vill besluta detta , samt meddela beslutet
de öfrige Stånden , jemte inbjudande , att
deruti instämma.
Herr Cederschjöld: Innan ett beslut fattas
, sådant sorn den siste talaren föreslog ,
anser jag nödigt, att man noga känner beskaffenheten
af det privilegium de ifrågavarande
fabrikerne erhållit ;• ty det vore underligt, om
ej redan det vilkoret funnes, att missbruk af
privilegium medförer förlust af detsamma. Om
det finnes , vore det dubbelt olämpeligt för Riksens
Ständer att besluta dess upphäfvande.
Herr af Wingård, Johan: Jag tror mig
böra hafva äran upplysa , att, enligt hvad eo
af Delägarne i Gripsholms Ätticke-Fabrilc, Professor
Betzelius, berättat mig, det blifvit uti
denna Fabriks privilegium uttryckeligen förbjudet,
att sälja bränvin, i följd hvaraf Fabriks-ägarne
äfven skola vara så nogräknade,
att de från andra ställen köpa det bränvin de
för deras hushåll behöfva.
f J Herr von Hartmansdorff': Vid Grefve Lö-wenhjelms
ytterligare anförande får jag anmärka
, att en sådan grund ej finnes i vår Lagstiftning,
eller användes i vår Lagskipning,
att en husbonde straffas för tjenarens förbrytelse
; Skulle man ej vilja bestämma , att privilegierna
förloras genom det bär omtalade
Den 10 December f. m. 4tP
missbruk , så torde man riktigast kunna stadga,
att försäljning af bränvin från Fabriken förbjudes
vid det ansvar, som i allmänhet ar gällande
för privilegiers missbruk.
Grefve von Schwerin \ Om Ridderskapet
och Adeln ej vill göra afseende på motionen ,
bör ingen underdånig framställning til! Kongl.
Maj;t göras , och det anser jag vara det rätta ;
men om en framställning skail göras, torde den
ej böra blifva annorlunda än som följer : Att
nemligen Ridderskapet och Adeln , som icke
fann skäl vara , att med särskild afgift belägga
de Bränvins-pannor, hvilka vid de privilegierade
Ätticke-Fabrikerne begagnas , likväl ansåg
nödigt, det borde, genom underdånig Skrifvelse
, Kongl. Majus uppmärksamhet fästas på
nödvändigheten af någon åtgärd, hvarigenom
missbruk af de erhållrje privilegier , genom
Bränvins-försäljning , måtte förebyggas.
Herr von Hejne : Uti Grefve von Schwerins
förslag instämmer jag alldeles, och anhåller
om proposition derå.
Herr Grefven och Landt-Mar skalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade,
på sätt Grefve von Schwerin föreslagit , besluta
, att Ridderskapet och Adele, sorn icke
fann skäl , att med särskild afgift belägga de
Bränvins-pannor, hvilka vid de privilegierade
Ätticke-Fabrikerne begagnas , likväl ansåg Riksens
Ständer böra genom underdånig Skrifvelse
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes fästa Dess
Den 10 December f ni.
Nådiga uppmärksamhet på nödvändigheten deraf
, att någon åtgärd , till förekommande af
missbruk utaf de erhållne privilegier, genom
Bränvins försäljning > måtte vidtagas.
Bifölls.
Uppå derefter af Herr Gref ven och Landt*
Marskalken gjord proposition , fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att Bevillnings-Utskottets
Utlåtande i allt öfrigt gilla.
Herr Ugglaj Göran Gustaf: Jag anhåller',
att ett Protocolls-Utdrag om Höglofl. Ridderskapets
och Adelns nu fattade beslut måtte genast
meddelas de öfrige Riks-Stånden , och de
inbjudas, att deruti instämma.
Herr Grefven oah Landt-Mar skalken hemställde
, om Ridderskapet och Adeln önskade,
att de öfrige Riks-Stånden skulle inbjudas, att
uti Ridderskapets och Adelns nyss fattade beslut
instämma.
Ropades Ja.
Föredrogs å nyo och gillades Bevillningsutskottets
den 5 dennes under N:o 67 aflåtne ,
samt den 8 derpåföljde e. m* på bordet lagde,
Memorial, om Arfvode för Ofver-Conomissarien
D. Ek, som biträdt Utskottet vid Bevillnings-Författningens
uppgörande,
Upp
-
Den 10 December e. m.
497
Upplästes till justering och godkändes följande
Expeditions-Utskottets insände Förslag
till Riksens Ständers Underdånige Skrivelser
till Kongl. Maj:t:
N:o 388- I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition om antagande af en Författning
, angående Vattenverk.
N:o 389. Angående frågan om Näringsfriheten,
samt dermed gemenskap ägande ämnen.
N:o 390. I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Bref , angående betalning af f. d. Kongl.
Famillens i Riket befinteliga förmögenhet.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan a eftermiddagen.
In Fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Onsdagen den 10 December.
Plenum klockan half till 6 eftermiddagen.
Företog Ridderskapet och Adeln val af en Directeur
och en Suppleant vid I-åne-Contoiret i
Ridd. o. Ad. Prot, XI Band. 32
Den 16 December e. m.
Malmö, och befanns vid Val-förrättningens
slut klockan | till 8 eftermiddagen , hafva blifvit
utsedd till
Directeur :
Herr af Callerholm, Gustuf Öfverste-Lieutenant,
Riddare af Svärds-Orden, $6 röster.
Suppleant:
Herr von Schoting, Justus Christoffer
j Öfverste-Lieutenant, Riddare
af Svärds-Orden ~ ~ 59 röster.
Vid förnyad föredragning af Banco Utskottets
den 5:te dennes under N:o 94 aflåtne, samt
den 8 derpåföljde eftermiddagen på bordet lagrie,
Utlåtande, dels öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte förslag till regleraentariska
stadganden, rörande Odlings lån,
dels i anledning af yppad skiljaktighet emellan
Riks-Ståndens härom tagne beslut 3 fann
Ridderskapet och A.deln för godt, att, under
förblifvande vid sitt i detta ämne förut fattade
beslut, godkänna den af Utskottet, i händelse
dess jemknings-förslag ej skulle bifallas , föreslagne
votermgs-proposition.
Föredrogs å nyo och bifölls Lag-Utskottets
den 5 dennes under N:o 246 afgifne, samt
Den 10 December c, m,
499
den 8-de derpålöljde eftermiddagen på bordet
lagde, Betänkande, öfver väckt motion, angående
ändring i 9 Capitlet 2 §. Handels-Balken.
Föredrogs å nyo Banco Utskottets den 5
dennes under N:o 93 afgifne, samt den 8 der.
påföljde eftermiddagen pä bordet lagde , Utlåtande
, öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets
förut meddeldte Betänkande, angående de
föreskrifter, som må lemnäs för Bankens atla—
ning på fast Egendom intill nästa Riksdag.
Herr Munck af Rosenskjöldj Eberhard
anhöll, att Banco-Utskottets Utlåtande måtte
ytterligare få hvila på bordet till nästa Plenum.
Herr Ankarsparre} Ingemar Augustförenade
sig med Herr Munck af Rosenskjöld.
Herr Grefven och Landt-Mdr skalk en förklarade,
att den af flere Ledamöter sålunda gjorde
anhållan, att Banco-Utskottets Utlåtande
måtte ytterligare hvila på bordet till nästa Plenum,
icke kunde, enligt 49 §. Riksdags-Ordnin.
gen, förvägras.
Företogs till pröfning Stats Utskottets den
5:te dennes under N:0 649 aigifne, samt den
8 derpåföljde eftermiddagen på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af ytterligare väckt frä.
5oo
Den 10 December e. ni.
ga oni utdelning af Ridderskapets och Adelns
Protocoll vid 1817 och 1818 årens Urtima
Riksdag.
Herr Rosenbladj Bernhardj anförde skrifteligen:
(Se
Bilagan N:0 i.)
Mert von Hohenhausen, Michael: Jag
instämmer fullkomligt i hvad Herr Rosenblad
yttrat. Han har så fullständigt och med så
mycken utförlighet utvecklat frågan , att det
hvarken för Stats Utskottet eller Herrar Fullmäktige
i Riksgälds-Contoiret lärer vara möjligt,
att deruti vidare misstaga sig. Det var
emedlertid ett sällsamt misstag , att Utskottet
förmodade, det Ridderskapet och Adeln ej affordrat
Riddarhus-Directionen den redo, sorn
af densamma kunde åstadkommas, utan be hofde
rådas dertill. Utskottet hemställer nemligen
: om icke Riddarhus-Directionen må erinrasj
att om slutliga Redovisningen så väl för
de härtill uttagne medel j sorn för sjelfva upplagan
och hvad för de försålde exemplaren
kan hafva influtit , foga verksam åtgärd samt
Riksens Högloflige Ständer uppdraga Herrar
Fullmäktige att följa detta ärende sä att
redovisningen må bringas till snart och fullständigt
slut. Af Herr Rosenblads anförande
torde Utskottet finna , att det är utaf StatsGontoiret,
som redo härföre skall fordras, och
att således Riddarhus-Directionen icke lärer bedöfva
ställas under uppsigt af Fullmäktige i Riks
-
Deri 1.0 December e. m.
5o t
gälds-Contoiret. Jag förenar mig alitsa i anhållan
oui återremiss af Betänkandet.
Herr Gref ven och Landt - Marskalken
frågade, om Ridderskapet och Adeln ansåg
Stats-Utskotteis Utlåtande böra, i anledning af
de dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet
återremitteras.
Ropades J a.
Herr von Hohenhausen: Om någon åt
gärd
skall kunna vinnas med återremiss af detta
mål , så är nödvändigt att detsamma äfven,
bl ifver återremitteradt fiån de öfrige Stånden,
hvilka sakna upplysning om denna för dem alldeles
främmande sak. Jag anhåller derföre, att
jemte Protocolls-Utdraget Herr Rosenblads anförande
måtte få åtfölja till de öfrige Stånden.
Och bltf Herr von Hohenbausens berörde
anhållan, uppå gjord proposition, af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
Då nu å nyo föredrogs Stats-Utskottets
den 6:te dennes under N:o 652 afgifne, samt
den 8 derpåföljde eftermiddagen på bordet lagde,
Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut meddeidte Betänkande, i fråga
om grunderne för en ny Instruction för Riksens
Ständers Revisorer 5 fann Ridderskapet och A
-
5o2 Den 10 December e. m.
deln, att samma Utlåtande endast borde läggas
till Handl ängarne.
Företogs till pröfning Lag- samt Allmänna
Besvärs och Oeconomie-Utskottens den g: te
dennes under N;o 247 afgifne, samt den g:de
derpålöijde eftermiddagen på bordet lagde , Utlåtande,
öfver gjorde anmärkningar vid Utskot»
tens förut meddeidte Betänkande, om ändring
i nu gällande föreskrifter, angående Förvaltningen
af Kyrkornes Räkenskaper m. m.
Herr von Hartmansdorff „ August: Utskotten
hafva i detta Betänkande förnyat sitt
förra förslag, att den granskning Kyrko-rakenskaperne
i åtskilliga provincer, såsom Skåne ,
Halland , Blekinge och Bohus Län , förut undergått
, såväl i Lands Contoiren, sorn i KammarRätten,
hädanefter måtte upphöra, jag deremot
anser en sådan grafiskniug vara af vigt ,
emedan Kyrkornes medel vanligen äro betydligare
i desse provincer, än annorstädes Då
Kammar-Rättens närvarande Personal är, utan någon
förökning, tillräcklig, att förrätta denna
granskning , och dä upphörandet deraf i alla
fall skulle blifva eu förlust för det allmänna ,
så vågar jag anhålla om afslag å Betänkandet.
Herr Hjerta , Johan Gustaf: Likasom
förra gången, då Utskottens Betänkande i detta
ämne förevar, kan jag ej annat än bestrida
den sats Herr von Hartmansdorff fram
-
Den io December c, m.
5o3
ställt. Jag tror det vara obehörigt, att Staten
tillegnar sig en sådan gransknings-rätt öfver de
eröfrade Provincernes Kysko-medel. och att
dessa icke behandlas likasom alla de öfriga. Jag
vet ej, huru man kan anse sådana medel underkastade
Statens Revision , sorn endast uppstått
genom enskiltes frivilliga bidrag, eller
hvarföre nian dermed skall öfverhopa Embetsman
i ett Allmänt Verk i Hufvudstadcn. Jag
tillstyrker derföre bifall åt Utskottens Utlåtande,
ehuru Utskotten icke förändrat sitt Betänkande
, på sätt jag vid återremissen föreslog
i usta punkteo.
Herr <von Hartmansclorff Jag har, vid
detta tillfälle, icke förnyat det yrkande, som
jag förra gängen gjorde, att nemligen alla andra
Kyrko-räkenskaper borde undergå en lika
fullständig granskning, som i de eröfrade Landskapen.
Om Ridderskapet och Adeln nu icke
vill begära detta, så böra vi åtminstone icke
rifva ned det rigtiga , som hittills bestått. Jag
tror för öfrigt icke ögonblicket nu vara inne för
Riksens Ständer att begära någon förminskning
af Allmänna Räkenskapers granskning , utan anhåller
vördsamt om proposition till afslag pä
Betänkandet.
Herr Hjerta: Så mycket jag af det för
ra
Betänkandet kan påminna mig, så mäste man
äga tillräcklig säkerhet, att granskningen kommer
att verkställas lika väl, som af KammarRätten,
då Utskotten föreslagit, att vissa Revisorer
skola dertill utväljas från hvarje för
-
5o4
Den 10 December «, m.
samling. Nä'r nu detta blifvit föreslaget, hvarigenom
de ibland dessa medel , som tillböra
Församlingarne, men icke Staten, komma att
behandlas i likhet med alla öfriga Kyrko-medel
i Riket, så tror jag detta vara öfverens'
Stämmande med rättvisa och billighet, samt bidraga
att utplåna en af de flera olikheter, som
ännu skilja de eröfrade provincerna från Rikets
öfriga Landskap.
Herr Ribbing^ Arvid : Jag har redan en
gång förut uppgifvit det skäl , på hvilka jag
tillstyrkt bibehållandet af en allmän Revision öfver
ifrågavarande cassör; Kyrkornes betydliga egendom,
och deraf följande mera omfattande
vård och vidlyftiga Räkenskaper, hvilket allt
förr fordrade sin egen man, eller Kyrko-Inspectoren,
men hvars beställning örverflyttades på
Pastor, med öfverinseende af Rikets KammarVerK.
Genom införande af det förra besparades
en löneutgift: genom bibehållande af det
sednare skall hädanefter som hitintills de anmärkningar,
som vid Revisionen göras, tillskynda
Cassorne flerfaldige och betydlige återbetalningar
och behållningar, om hvilka de eljest
skolat gå miste. Man bör äfven taga i betraktande,
att flere församlingar ofta bestå af
ett enda Frälsegods, der en Inspector ej sällan
äger så mycket inflytande, att han gemensamt
med Pastor annars kunde behandla cassan på
ett alldeles enväldigt sätt, sorn ingalunda vore
för Kyrkan förmånligt. Man bör derföre ej
6kära alic öfver en kam, utan taga hvar sak
för sig i närmare betraktande.
Dm 10 December e. m.
So 5
Herr Lagerhjelm, Pehr: Enär det ännu
icke blifvit utredt, om dessa cassör verkeligen
äro af enskilt ursprung, utan sjelfva deras ålder
gör, att man är derom i ovisshet, tror jag
icke, att man bör upphäfva den allmänna granskningen
deraf När dessutom denna granskning
existerat från långliga tider tillbaka, och inga
klagomål deröfver inkommit från det Embetsverk
, som handlägger Revisionen, så vet jag
icke ens något skäl , hvarföre den ej kan fortfara,
Att den är nyttig, utvisa de baiancer,
som ofta varit föremål för detta Embets-Verks
åtgärder. Jag yrkar derföre, att den måtte
fortfara, efter ingen enskilt person eller autoritet
derutaf förnärmas, samt instämmer helt
och hållet med Herr Ribbing och Herr von
Hartmansdorff.
Herr von HejneGeorg: Vid denna Riksdag
har mycket varit i fråga om vidtagande
af Municipal-inrättningar, men icke sådana,
sorn berättiga en menighet, att sjelf afgöra sina
vigtigaste anlägenheter, utan snarare ett
slags Police - anstalter. Ifrågavarande förslag
intenderar till en mera ren Municipal-inrättning,
nemligen att Församlingarne skola sjdfve få
förvalta och revidera sina cassör. Jag anser
indifferent hvarifrån medlen tillkommit , dä man
vet, att de nu tillhöra Kyrkorna, jag vet icke
heller , hvarföre en olikhet skall äga rum emellan
dessa församlingar och alla öfriga. Och om
på något ställe endast en ägare finnes till hela
Församlingen, så lärer det väl vara hans interesse
j att underhålla sin Kyrka i det bästa
5o6
Den 10 December c. m.
skick. Jag tillstyrker derföre bifall å Betänkandet.
Herr Hjerta: Det vigtigaste inkast är det,
som Herr Lagerhjelm gjort, att medlen ej skalle
tillhöra Kyrkorne; men när ingen annan äger
några anspråk derpå, måste de väl anses
som Kyrkornes egna, och icke som Stats-medel.
Hvad angår ämnets vigt, får jag blott
yttra , att just Invånare från dessa Församlingar
hafva yrkat, att de måtte sjelfva få se ,
huru det står till med deras cassör. Deremot
har Preste-Ståndet afslagit Utlåtandet, och allt
detta är för mig en ökad anledning att yrka ,
äfven de Skånska Kyrko cassornas Revision af
Församlingarne sjelfva. Nu är likväl frågan
icke blott om Skånska Kyrko-medel, utan äfven
de i Halland Blekinge och Bohus Län,
och då skulle de lida deraf, att i Skåne finnas
4 å 5 Församlingar, som hafva blott en ägare?
Mig synes det klart, att dä Församlingarne
genom egne Revisorer få granska cassorne, och
Prostarne äfven granska dem, vid Revisionerna
i Församlingarne, blifver denna granskning ganska
fullständig. Jag kan åtminstone ej se, huru
några origtighetar äro deraf att befara, och
förenar mig i Borgare- och Bonde-Ståndens
mening.
Herr von Hartmansdorff''. Det lärer förhålla
sig med ursprunget af dessa cassör, likasom
med tillkomsten af andra dylika i Danmark
och Norrige, att en del af Krono-tionden blifvit
anslagen till Kyrkornas underhåll. Således
Den 10 December c. ni.
köper man der en Kyrka, såsom annan Egendom
, för att draga större nytta af Tionden, än
kostnaden utgör för hennes underhåll, eller ock
vårdslösas hon. Exempel derpå hos grannarne
äro icke sällsynte. En värd Ledamot har uppgifvit,
att det skulle vara Församlingarne förment
, att sjelfve granska sina cassors förvaltning;
men jag tror han misstager sig, och
skulle önska, att han eljest ville bekräfta sitt
påstående med något exempel derpå. För säkerheten
om vården af det allmännas egendom
är det vigtigt, att förvissa sig det Kyrkornas
medel behörigen varda till deras behof använde,
och dertill fordras, att det allmänna, genom
vederbörande Embets-Verk, kan bevaka sin
rätt. Följakteligen anser jag det ingalunda med
en viss Ledamot vara tillförlitligt, att, cm en
person vore ägare af en hel Församling, han ock
skulle vara destomera män om dess Kyrko-cassa,
ty det kunde i dessa bistra pennings tider
lätteligen hända , att han, för att hjelpa sig Ur
egen ögonblicklig förlägenhet, begagnade Kyrkans
medel, och sedermera icke kunde ersätta
riem. Jag tror icke på de öfverdrifvet stora
verkningar , man lofvar sig af Municipal-inrättningarne
, och en stor skillnad skulle det otvifvelaktigt
blifva mellan en sådan Socken-granskning,
och den, som af Kammer-Rätjen verkställes.
Enskildt bär jag hört af personer från
de så kallade conqueterade provincerne , att då
Pastorerne skola göra räkning för ifrågavarande
medel, händer det, att de icke äro mera bevandrade
i räkenskapsföring , än att de vända
6ig till ds afskedade Kyrko-Inspectorerne , fik
5o8
Den 10 December e. m.
att mot särskild betalning få räkningarne uppgjorde.
Om detta ofta är lörhållandet med räkenskapernas
uppsättande af Kyrkoherdarna, så
kan man lätt sluta sig till , hurudan granskningen
deraf genom Församlingarne allena skulle
blifva. Jag tror dessutom ej, att om en person
alldeles eller till större delen vore ägare
af en Församling, något val af Revisorer kunde
äga rum , så framt man ej ville företaga
sig en tom formalitet, utan mening. Jag vågar
ytterligare tillstyrka Ridderskapet och Adeln,
att icke, genom antagande, af Utskottens
Betänkande, föranleda upphäfvandet af det, som
redan i detta mål finnes stadgadt.
Herr Lagerhjelm : Förekommen af den
siste Talaren , vill jag blott tillägga en reflexion
, att nemligen kyrkorne icke böra behandlas
, såsom en enskild tillhörighet. Det visar
det verkliga betungande, hvarmed Riket belastas,
hvarje gång, då en kyrka skall uppbyggas,
som icke sjelf har medel dertill. När nu
granskningen så länge fortgått , utan något klander
deröfver från Embetsverken , så tycker jag
man bör vara glad , att kunna bibehålla den *
tills någon olägenhet visar sig derutaf.
Herr Cederschjöld _, Pehr Gustaf: Lika
med de tvenne siste Talarne , tillstyr k er j^g ,
att granskningen i Kammar-Rätten mätte bibehållas.
Det är något hvar bekant , huruledes
räkenskaper kunna förås så , att de äro ganska
Svåra att controllera, jag hemställer då , huru
det skall vara möjligt för en enfaldig Allmo
-
Den 10 December e. m. 5og
ge , att verkställa denna controll , och det finnes
åtminstone i Skåne och Halland, icke få
församlingar, som endast bestå af Allmoge.
Och om äfven någon skulle finna en anmärkning
att göra vid förvaltningen , är det ganska
osäkert , om han hade mod att göra den gällande
mot sin Pastor, Derföre anser jag saken
böra handläggas af en högre authoritet, ehuru
jag ej tror det vara Kyrkovärdarne och Församlingens
Deputerade betaget, att titta in i
Räkenskaperne så mycket de vilja. Det må
tillätas mig, att tillägga ännu ett skäl. Kyrkans
enskjlta förmögenhet och inkomster användas
för allmänt nyttiga ändamål , hvilka
helt visst icke kunde vinnas om de endast
skulle bero af enskildtas tillskott. Sådana äro
skolinrättningar, aflöning för barnmorskor m. fl.
som i dessa Församlingar bestridas af kyrkans;
enskilta inkomster. Men om nu någon Församlings
Ledamöter till och med kunde besluta
, att sinsemellan dela Cassan, hvilket man
väl kan anta som en möjlighet, skulle dessa
inrättningar alldeles gå under.
Grefve von Schwerin Fredric Bogislaus:
Jag tror ej, att i Skåne, Halland och Blekinge
finnas få folkrika Församlingar , som i Dalarne
, Helsingland och vära öfriga Norra provinser,
der Församlingar finnas af 6 till gooo personer
bara bönder. Kyrkorna äro der sköna ,
väl prydde, folket trifs i dem, och der visar
sig ett helt annat väsen, än när man får öfver
fjellen in i Norrige, der samma förhållande äger
rum , som i Skåne, Halland och Blekin
-
Den 10 December e. m.
ge. Der äro kyrkorne fula, och på folket
synes , att det ej trifs i dem. Jag känner 5
huru det tillgår i Dalförsamlingarne. Det är
icke möjligt för dem, som hafva hand om räkenskaperne,
att göra orätt. Men det kommer
sig deraf, att folket har intresse för saken.
Nar der blir fråga om en ny ljuskrona, eller
en prydnad för orgelverket , komma de unga
tillhopa , och skjuta tillsammans dertill , hvilket
jag tror icke händer i andra Församlingar,
der allmogen afhälles frän räkenskapernes granskning.
Det frapperade mig, att se den stora
skillnaden härutinnan emellan Jemtland, Ångermanland
och Norrige. Som det såg ut på
det yttre af kyrkorna, så såg det äfven ut i
det inre af deras boningar. För min del är
jag öfvertygad , att om man lät folket delta i
granskningen, bief det ett helt annat folk.' Jag
vill ej bestrida , att räkenskaperna må gå till
Kammar-Rätten , hvarest granskningen likväl
ofta en längre tid, ja ända till jo år fördiöjes,
blott att man för all del icke nekar folket att
revidera sjelfva; det vill säga, bibehålla dem vid
rättigheter , hvilka hos dem uppehålla intresse
för saken. Jag anhåller om Proposition till
bifall.
Herr Ribbing: Ett sätt att förena de skiljaktiga
meningaine synes mig vara att låta
granskningen af räkenskaperne hos vederbörande
Ernbetsmän fortgå hädanefter som hitintills,
men under tiden lemna Församlingarnes innevånare
rätt att äfven granska , intilldess det af
dem kan ske med den säkerhet, som i början
Den 10 December e. m,
5 n
icke är att påräkna. Jag har i min vid förra
Betänkandet bifogade reservation yrkat, att
Kyrkoräkenskaperne tvenne veckor förr
än de till Lands - Contoir en böra inga ,
skola öfverlennäs till Församlingen som
del tillhörer , att genom valde Revisorer
inom sistnämde tid desamma granska , dervid
göra anmärkningar, och i den ordning Kongl.
Förordningen om Sockenstämmor och KyrkoRåd
af den 26 Februarii 18iy utstakarj utföra
de besvärj hvartill de kunna finna sig befogade
; dock bör alltid den allmänna granskning
af Räkenskaperne j som Lands-Contoiretj
enligt Kongl. Instruction af den 12 April 1815
åliggerj föregå det Konungens Befallningshaf
vandes beslut i ämnet som kan varda
päkalladt. Enligt hvad jag tycker mig finna ,
Jigger häri en tillfyllestgörelse för hvad raan
önskar, hvaiföre jag hos Herr Grefven och
Landt-Marskalken vågar anhålla om Proposition
derå.
Herr Cederschjöld : I anledning af Grefve
von Schwerins erinran, utber jag mig att blott
få påminna om den skillnad, sorn äger rum emellan
en talrik och en liten Församling. I
Skåne finnas Församlingar , bestående af 10 å
12 hemman. Naturligtvis måste således förhål,
landet blifva ganska olika, då något sammanskott
skall göras. Dessutom lära kyrkorna i
det öfra Sverige ej äga någon sådan enskilt
förmögenhet eller inkomst af kyrkotionde m. m.
som i de eröfrade provincerna. Jag instämmer
föröfrigt så väl i Grefve von Schwerios som I
5l2
Den 10 December e, m.
den siste värde Talarens förslag, att FörsamJingarne
sjelfve må pröfva och granska, så vidt
de förmå, blott att räkenskaperne sedan få gå
till Kammar-Rätten3 och jag anser en slik förberedande
granskning vara den säkraste verification
på de räkningar, som kunna till Kammar-Rätten
ingifvas.
Herr von Hartmansdorff: I afseende pä
kyrkornas dåliga tillstånd i Norrige, får jag
anmärka, att der finnes ingen Kammar-Rätt,
som granskar deras räkenskaper, och jag befarar,
att förhållandet här blefve enahanda, om
Verkets befattning i detta afseende upphörde.
Man har yttrat, att dessa räkenskaper stundom
ligga ogranskade i io år, Men om de ej äro
reviderade inom ett år och en månad sedan de
till Kammar - Collegium inkommit, så förlora
Kammar-Rättens tjenstemän den procent de eljest
af anmärkta summor skulle bekomma, och
jag tror ej det inträffar. Ofta hafva anmärkningar
blifvit gjorda vid dessa Kyrkoräkenskaper,
och för närvarande skall ett ganska betydligt
mål af denna beskaffenhet , från Christianstads
Län, vara under handläggningi Kammar-Rätten.
Kyrkocassorna i de omtalta provincerna
lära nemligen begagnas, såsom ett
slags Socken-Disconter, och det händer dessa ,
såsom andra dylika nu för tiden , att de råka
på obestånd. Jag instämmer visserligen i den
mening , som Grefve von Schwerin och Herr
Ribbing yttrat, att Socknarne må hafva en föregående
granskningsrättj men jag har tagit för
Den to December e, m.
afgjordt, att de redan hade den. Skulfe således
Ridderslcapet och Adeln villja i sitt beslut
hafva uttryckligen stadgat, att Församlingarne
böra på förhand granska sina Kytkorä»
kenskaper, så har jag ingen invändning att deremot
göra.
Herr Munck af Rosenskjöld Eberhard :
Jag vill blott hafva äran meddela den historiska
uppgift, att Kyrkoräkenskaperne i Lunds
Stift granskas icke blott af Kyrkovärdarne
och Rammar-Rätten, utan äfven vid HäradsProsts-
och Biskops.visitationer.
Herr Hjerta : Jag borde visst ej förlänga
discussionen, men då en sådan sats här blifvit
framstäld, att de Svenska Församlingarne icke
sjelfva kunna granska sine Räkenskaper, och
att dessa äro så konstiga* kan jag ej rätt förklara
orsaken , hvarföre Bonde-Ståndet skulle
fattat ett sådant beslut . som det gjort. Hvad
Herr von Hartmansdorff yttrat, att betydliga
balancer blifvit upptäckta, bevisar detta endast,
att Kammar-Rätten under en lång tid icke
sträckt sin granskning till annat än ziifran ,
och endast periodiskt granskat sjelfva Förvaltningen;
ty eljest skulle aldrig balancerna kunnat
blifva så stora. Församlingarne hafva åter
icke å sin sida kunnatanmätka något dervid, då
de ej hörde Kammar-Rätten anmärka , och detta
bevisar ytterligare nödvändigheten deraf, att
Församlingarne sjelfve få revidera. I Utskottens
förslag är ganska visligen skillnad gjord
Ridd. o. Ad. Prot. XI. Band. 33
5i4
Den 10 December c, m.
emellan Statsmedel , och Kyrkornas egna medel
, hvilka äro de enda Utskotten undantaget
från Kammar-Rättens granskning , och det anser
jag ganska billigt, då jag ej kan förmå
mig att afse provisionen för Kammar - Rättens
Tjenstemän , utan sakens generela nytta.
Herr Uggla , Göran Gustaf: En värd Ledamot,
Grefve von Schwerin, har anmärkt, att
Revisionen i Kongl. Kammar Rätten kunde en
Längre tid, ja ända till tio år fösdröjas. I likhet
med hvad Herr von Hartmansdorff redan
yttrat, får jag häremot erinra, att den, enligt
Kammar-Rättens Instruction, bör vara fulländad
inom ett år och en månad, sedan Räkenskaperna
till Kongl. Kammar-Collegium inkommit,
eller, då räkningarne ingifvas directe till
Kammar-Rätten, inom ett år derefter, och att,
hvad ifrågavarande räkenskaper angår , sådant
alltid blifvit iakttaget. En annan värd Ledamot,
Herr Hjerta, har anfört, att nämnde revision
blott iträcker sig till ziffran. Jag får 1
anledning deraf upplysa, att, den Kammar-Rättens
Revisions - Contoir tillhörande granskningspligt
i afseende på alla dit inkomne räkenskaper
för Kronans eller andra allmänna medel
och persedlar icke inskränker sig till ziffran.
Den mäste deremot , enligt de för KammarRätten
gällande författningar, synnerligast omfatta
sjelfva medlens förvaltning , och de dispositioner
, som dervid blifvit följde. Sådant
har oek skett, och erfarenheten har bekräftat,
att det är denna granskningsmethod, som inbragt
de betydeligaste anmärkningsbeloppen ,
Den 10 December e. m.
5i5
och förnämligast tvungit förvaltningarne , att
icke öfverskrida gränsorne af deras dispositionsrätt.
Att sådant ägt rum med Landtkyrkoräkningarne
, derom kan Herr Hjerta bäst blifva öfvertygad
, om han vill göra sig den mödan,
att bese eller taga kännedom af de digra anmärkningsacter,
som för ett enda Läns Kyrkoräkenskaper
na äro föremål för slutelig handläggning
i Kammar-Rätten. Det är för att lemne
dessa upplysningar, som jag begärt ordet,
ej för att bestrida den för menigheterne föreslagne
Kyrkoräkenskaps-Revision , hvilken jag
tvertom anser gagnande och nyttig , om man
vid bestämmandet derom med tillbörlig varsamhet
och försigtighet till väga gar; men i händelse
Betänkandet, sådant det nu är , skulle
bifallas , och Kammar - Rätten i följd deraf befrias
från all befattning med dessa räkenskaper,
anser jag mig böra fästa Höglofl. Ridder»
skåpets och Adelns uppmärksamhet på angelägenheten
och vigten deraf , att förordna om
den Domstol , eller det Embetsverk, hvilket
hädanefter skall få sig uppdraget, att utreda
och handlägga de förvaltnings- och balancefrågor,
som i följd af förenämde räkningars granskning
kunna uppkomma, och hvilka, att dörnma
af den erfarenhet jag, såsom Föredragande i
Kammar-Rätten af aila sådane mål , hittills ägt
tillfälle inhämta af Kyrkoräkenskaps - Revision ,
icke böra blifva de minst invecklade. Emedlertid
tror jag för min del det vara lämpligast
att bifalla Herr Ribbings förslag, hvaruti Grefve
von Schwerin instämt. Derigenom vinnes
det åsyftade ändamålet, att församliogarrie be
-
5i6
Den 10 December e, m.
redas tillfälle, att sjelfve taga kännedom om
räkenskaperne, samt genom Deputerade granska
dem, och Kammar-Rätten bibehålles vid dess
hittills tillkommande öfverrevision deraf, hvilken
icke torde vara så alldeles öfverflödig.
Herr 'Cederschjöld : I anledning af Herr
Hjertås anmärkning , som skulle ingen Allmoge
vara så enfalIdig, att den ej kunde granska
Kyrkans räkenskaper, får jag, med all oskrymtad
aktning för Svenska Allmogen, förklara,
aft jag i mitt yttrande endast bedömt den efter
mig sjelf, då jag mer än en gång har sett så
invecklade räkenskaper, att jag icke förstått
dem, samt till och med såsom förläggare erhållit
från Bokhandlare så konstiga räkningar,
att jag helhe åtnöjt mig med Saldo på god
tro, än velat spilla min tid med den obetydliga
räkningens utredande.
Herr Lagerhjelm: Då det blifvit åbero
padt
, att Svenska Allmogen sjelf kan granska
sina räkenskaper, får jag deremot erinra ,
att Svenska Allmogen nu för tiden är icke densamma
, sorn den förr har varit, att den mer
och mer invecklar sig i penningebehof, samt
att någon bom måste sättas deremot. Om då
Cassorna lemnades till Svenska Allmogens disposition
, så skulle de troligen endast begagnas
i låneväg, o:h urarta till Disconter, hvilket
icke är deras egentliga natur. Förvaltninningen
blef då helt annan än de afsett, som
grundläde dessa cassör. Derföre hemställer
jag, att den utväg må begagnas, som Herr
Den lo December e. m.
5.7
Ribbing föreslagit , nemligen att församlingarne
icke blott må äga tillstånd , utan äfven åläggas
att granska , men att räkenskaperne sedan må
ingå till Kammar-Rätten , för att iakttaga Statens
rätt, som är obestridlig.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
gjorde Proposition till bifall af Lag- och Oecononiie-Utskottens
förevarande Utlåtande.
Ropades J a och Nej.
Hvarefter Herr Grefven och L,andt-Marskalken
hemställde , om Ridderskapet och Adeln
behagade afstå berörde Utlåtande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Ribbing: Jag anhåller om Proposition
på den serskildta mening, hvilken jag
yttrat.
Herr Hjerta: Enär i Utskottens Betankande
uttryckligen är skiljdt emellan Statens
och Kyrkornes enskildta medel , så anser jag
Herr Ribbings förslag vara olämpligt , och endast
föranledande till jemkningsförslag från Utskotten
, och nya öfverläggningar. Jag får derföre
anhålla om votering , i fall ej Ridderska
pet och Adeln skulle vilja förena sig uti bifall
å Betänkandet.
Herr von Hartmansdorff: Då votering
5iS
Den 10 December e. m.
blifvit begärd, anhåller jag att Contrapropositionen
måtte blifva på Herr Ribbings förslag.
Herr Gref ven och Landt-Marskalken framställde
derefter följande Voterings-proposition :
Den som bifaller Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Oeconomis - Utskottens Utlåtande ,
om ändring i nu gällande föreskrifter, angående
förvaltningen af kyrkornes räkenskaper m. m.
Voterar
J a;
~ t
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Ridderskapet och Adeln
afslå Betänkandet , med förklarande , att
Kyrkoräkenskaperne trenne veckor förr än de
till Lands-Contoiren böra ingå, skola öfverlemnas
till Församlingen, som det tillhörer, att
genom valde Revisorer, inom sistnämnde tid,
desamma granska, dervid göra anmärkningar,
och i den ordning Kongl. Förordningen om
Socknestämmor och Kyrko-Råd af den 26 Februarii
1817 utstakar, utföra de Besvär, hvartill
de kunna finna sig befogade; dock bör alltid
den allmänna granskning af Räkenskaperna,
som Lands-Contoiret enligt Kongl, instruetionen
af den 12 April 181$ åligger, föregå det
Den 10 December e*rn.
5ig
Konungens Befallningshafvandes beslut i ämnet,
som kaa varda påkalladt.
Hvilken Voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan 43, 44, 4J och 46 §§. i Riddarhus.
Ordningen blifvit uppläste , börjades Voteringan
klockan 9 eftermiddagen, och befunnos
vid Voterigens slut kl. J- till 10 eftermiddagen,
sedan en Voteringssedel blifvit undantagen och
förseglad , samt de öfrige Voteringssedlarne
öppnade, Rösterne fiafva utfallit, som föijer:
Ja — 21.
Nej — 17-
1 följd hvaraf, och sedan det öfver Voteringen
särskildt förde Protocoll blifvit uppläst,
Herr Grefven och Landt-Mar skalk en förklarade
, att Lag- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottens
Utlåtande således blifvit
af Ridderskapet och Adelö bifallet.
Upplästes till Justering och godkändes följande
Expeditions-Utskottets insände förslag till
Riksens Ständers underdånige Skrifvelser till
Kongl. Maj:t:
N:o 391. Angående verkställd granskning
af de i Stats:Rådet förde Protocoll.
520
Den 10 December e. m.
N:o 392. I anledning af Kongl. Maj;ts
Nådiga Remiss uppå Creditorernes i afl. ÖfverDirecteuren
Kihlströms Gäldbundna Bo underdåniga
ansökning med Förslag till förlikning i
Rättegången angående det med bemälde ÖfverDirecteur
ingängne Arrende om Ädelforss
Guldverk,
Upplästes och lades på Bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne Memorial
och Utlåtanden:
/
Från Constitutions- Utskottet:
Af den 9 dennes:
N:0 79. I anledning af väckt Motion, om
förändring af 25 och 26 §§. i Justitia - Ombudsmans-Instructionen,
N:0 80- Angående förslag till ändring i
43 och 44 §§. Riksdags-Ordningen.
Frän Stats- Ut skottet;
Af den 9 dennes:
N;o 653. Angående slutliga bestämmandet
af arfvoden för rågre biträdande, äfvensom
ersättning för renskritningskostnader.
Den 10 December e. m. 5ii
Från Stats- samt Allmänna Besvärsoch
Oeconomie-Utskotten :
Af den f dennes:
654. Öfver gjorde anmärkningar vid Utskottens
förut meddeldte Betänkande , i anledning
af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, rörande
Kronoskogarne , samt åtskilige dermed
gemenskap ägande motioner.
Från Bevillnings-„ Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskotten :
Af den * dennes:
N:0 6j. Rörande en ny Författning emot
Lurendrägeri och Tullförsnillning.
N:o 66. I anledning af yikade ändringar
i den nu gällande Seglations-Ordningen.
Frän Banco-Utskottet;
Af den 9 dennes:
N:o 95. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut afgifne Betänkande
angående förändring uti nu gällandej beiäningssätt
och beläningsvärde å guld och silfver i
Banken.
N:o 96. I anledning af Riks-Ståndens o~
lika beslut, rörande öfverlemnande till för
-
$22
Den 10 December e, m.
starkt Banco-Utskotts pröfning af frågan rörande
omsättningsbeloppet för Discontlån.
N:o 97. Angående Förslag till reglementariska
föreskrifter för Banco-Styrelsen , i fråga
om dispositionen på Bankens Silfverfond, samt
beslutade anstalter till réella fondens förstärkning.
Från Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskotten :
Åf den 7 dennes:
N:o z$o. I afseende på jemkning i fråga
om upphörande af Landshöidingarnes Domsrätt
i Enskiftesmål.
N;o 2yr. Öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottens förut meddeldte Betänkande, angåde
yrkad förändring i nu gällande Brandstodsföreningar
å Landet.
Frän Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet
x
Af den 9 dennes:
N:o 221. I anledning af Riks - Ståndens
olika beslut i frågan om föreslagne förändringar
uti Kongl. Förordningen den 26 Febr. 1817,
om Socknestämmor och Kyrko-Råd , särdeles i
hvad angår den Presterskapet genom samma
Författning tillagde myndighet.
Den 10 December e. m.
5a3
N:o 222. Öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut meddeldte Betänkande , i anledning
af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse om
den nya Evangelii.Bokens antagande.
Frän Särskildta Utskottet :
Af den 8 dennes:
N:o y. Angående förslag till sammanjemkning
af Riks-Ståndens skiljaktiga meningar,
i frågan om Reglering af Rikets StyrelseVerk.
Justerades följande :
Utdrag af Protocollet hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm förmiddagen
den io December 1823.
S. D. Företog Ridderskapet och Adeln
Val af En Directeur och En Suppleant vid Låne-Contoiret
i Götheborg •, och befanns, vid Valförrättningens
slut, hafva blifvit utsedd till
Directeur :
Herr Bjärnej Carl Jacob s Öfverste, R. S. O.
Suppleant:
Herr aj Pettersens Carl j Öfverste-Lieutenant.
Ut Supra.
5a4
Den 10 December e. m.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls Statsoch
Banco-Utskottens den 6 dennes under N:o
645 afgifne, samt den 8 derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde, Betänkande, i anledning
af väckte motioner, rörande användandet
af de medel, hvilka vid utredningen af Allmänna
Magazins - Inrättningens tillgångar och
skulder till Banken inflyta. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af StatsBevillnings-
samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottens
den f dennes under N:o
646 afgifne, samt den 8 derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottens förnt
meddeldte Betänkande, angående yrkadt uppbäfvande
af Gränse-Tullbevakningen mot Norrige;
fann Ridderskapet och Adeln, att, enär
sistnämnde Betänkande redan blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallet, Utskottens ifrågavarande
Utlåtande borde läggas till Handlingarne.
Ut Supra.
S. D, Vid förnyad föredragning af Statsoch
Bevilinings-Utskottens den 6 dennes under
N:o 648 aflåtne , samt den 8 derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde, Memorial, i anledning
af Riks Ståndens olika beslut, angående
Tidningars förseende med Chartte - Sigillatasstämpel;
fann Ridderskapet och Adeln för godt,
att, under förblifvande vid Dess i detta ämne
förut fattade beslut , samt med godkännande af
den utaf Utskotten föreslagne Voterings-propo
-
Den 10 December e. m.
5^5
sition, öfverlemna berörde fråga till Förstärkta
Stats-Utskottets afgörande. Ut Supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs Stats-Utskottets
den 5 dennes under N:o 651 aflåtne,
samt den 8 derpåföljde eftermiddagen på bordet
lagde, Memorial, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande
uti frågan om Saltpetter-Fondens utlåning;
fann Ridderskapet och Adeln för godt,
att, enär sistnämnde Betänkande redan blifvit
af de öfrige 3:ne Riks-Stånden bifallet, för Dess
del dervid låta bero. Ut Supra.
S D. Föredrogs å nyo och gillades Bevillnings
Utskottets den y dennes under N:o
67 aflåtne, samt den 8 derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde , Memorial , om arfvode
för Öfver-Commissarien D. Ek , som biträdt
Utskottet vid Bevillnings-Författningens uppgörande.
Ut Supra.
S. D- Då nu å nyo föredrogs Bevillningsutskottets
den 2 dennes under N;o 64 afgifne,
samt den 8 derpåföljde eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte förslag
till en förnyad Författning angående Brännvins-bränningen,
och de derföre bestämde afgifter;
ansåg Ridderskapet och Adeln, som icke
fann skäl, att med särskild afgift belägga
de Brännvins-pannor , hvilka vid de privilegierade
Ättike-Fabrikerne begagnas, Riksens Ständer
likväl böra genom underdånig Skrifvelse
5a6
Den 10 December e, mi
anhålla , det Kongl, Maj:t täckfes fästa Dess
Nådiga uppmärksamhet på nödvändigheten deraf
, att någon åtgäid , till förekommande af
missbruk utaf de erhållne privilegier genom
Brånnvins-försäljning, måtte vidtagasj hvarjemte
Utskottets Utlåtande i allt öfrigt af Ridderskapet
och Adeln godkändesj Uti hvilket beslut
de öfrige Riks-Sfånden skulle inbjudas att
sig med Ridderskapet och Adeln förena. Ut
Supra.
Utdrag af Protocollet hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
den io December 1823.
S. D. Företog Ridderskapet och Adeln
Val af En Directeur och En Suppleant vid Lane
Contoiret i Malmö, och befanns, vid Valförrättningens
slut , hafva blifvit utsedd till
Directeur:
Herr af Callerholm j Gustaf ÖfversteLieutenant
, R, S. O.
Suppleant :
Herr von Schoting, Justus Christoffer j
Öfverste-Lieutenant, R. S. O.
Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af BancoUtskottets
den 5 dennes under N:o 94 aflåtne,
Den 10 December e. m.
S3mt den g derpåföljde eftermiddagen på bordet
lagde , Utlåtande , dels öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte förslag
till Reglementariske Stadganden rörande Odlings-Lån
, dels i anledning af yppad skiljaktighet
emellan Riks-Ståndens härom tagne beslut
3 fann Ridderskapet och Adeln för godt,
att, under förblifvande vid sitt i detta ämne
förut fattade beslut, godkänna den af Utskottet
, i händelse dess jemknings-försläg ej skulle
bifallas, föreslagne Voterings-Proposition.
Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls LagUtskottets
den y dennes under N:o 2^6 afgifne
, samt den 8 derpåföljde eftermiddagen på
bordet lagde, Betänkande öfver väckt motion,
angående ändring i 9 Cap. 2 §. Handels-Bal.
keu. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Statsutskottets
den 5 dennes under N;o 649 afgifne,
samt den 8 derpåföljde eftermiddagen på
bordet lagde, Utlåtande, i anledning af ytterligare
väckt fråga , om utdelning af Ridderskapets
och Adelns Protocoll vid 1817 och 1818
årens Ultima Riksdag; blef samma Utlåtande,
på grund af Herr Rosenblads, Bernhard, samt
Herr von Hohenhausens, Michael, dervid gjorde
anmärkningar, till Siats-Utskottet återremitteradt;
Och skulls Herr Rosenblads, rörande
detta ämne ingifne , Memorial de öfrige RiksStånden
meddelas. Ut Supra.
528
Den 10 December e, m.
S. D. Då nu å nyo föredrogs Stafs-Utskottets
den 6 dennes under N:o 652 afgifne ,
samt den 8 derpåföljde eftermiddagen på bordet
iagde, Utlåtande, ofver gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande, i
fråga om Grunderne för en ny Instruction för
Riksens Ständers Revisorer; fann Ridderskapet
och Adeln, att samma Utlåtande endast borde
läggas till Handlingarne. Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo och gillades Lagsamt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie.Utskottens
den 5 dennes under N:o 247 afgifne, samt
den 8 derpåföljde eftermiddagen på bordet lagde,
Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottens förut meddeldte Betänkande om ändring
i nu gällande föreskrifter, angående Förvaltningen
af Kyrkornes Räkenskaper m. m.
Ut Supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan * till 11 om aftonen.
In Fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Fredagen
Sag
Fredagen den 12 December.
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Föredrogs å nyo och gillades Banco-Utskot
tets
elen 9 dennes under N;o 96 afgifne , samt
den 10 der på föl jde eftermiddagen på bordet
lagde , Utlåtande, i anledning af Riks Ståndens
olika beslut, öfver Utskottets förut meddeldte
Betänkande, om öfverlemnande till Förstärkt
Banco-Utskotts pröfning af frågan, rörande
omsättnings-beloppet för Discont-Lån.
Vid förnyad föredragning af Lag- samt Allmänna
Besvärs, och Oeconomie Utskottens den
7 dennes under N:o 251 afgifne, samt den lo
derpåföljde eftermiddagen pä bordet lagde, Utlärande,
öfver gjorde anmärkningar vid Utskottens
förut meddeldte Betänkande, angående yrkad
förändring i nu gällande Brandstods-föreningar
ä Landet; fann Ridderskapet och Adeln
för godt, att, enär sistnämnde Betänkande redan
blifvit af de öfrige Trenne Riks-Stånden
bifallet , för dess del dervid låta bero
-
Då nu å nyo föredrogs Allmänna Besvärsoch
Occonomie-Utskoitets den 9 dennes under
Ridd. o. Ad. JProt. XI. Band. 34
53»
Den 12 December f m.
N:o 222 afgifne , samt följande dagen på bordet
lagde , Utlåtande , öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
i anledning af Kongl. Majtts Nådiga Skrifvelse,
om den nya Evangelii - Bokens antagande ; fann
Ridderskapet och Adeln, att, enär sistnämnde
Betänkande redan blifvit af Ridderskapet och
Adeln bifallet, Utskottets ifrågavarande Utlåtande
borde läggas till Handlingarne.
Företogs till pröfning Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottens den 5
dennes under N:o 647 afgifne, samt den 8 derpåföljde
eftermiddagen pä bordet lagde , Utlåtande,
öfver väckt motion, om kraftiga åtgärders
vidtagande till Svenska Klädes-Fabrikernes
upphjelpande.
Grefve Cronhjelm3 Policarpusj anförde
skriftligen:
(Se Bilagan N:o 1.)
Friherre To/lj Gustaf Philip j uppläste
följande:
(Se Bilagan N:o 2.)
Friherre CederströmJacob: I anledning
af de anmärkningar, sorn blifvit gjorde emot
Utskotteus nu förevarande Betänkande, anhåller
jag, att få lemna några upplysningar. Hvad
Den 11 December f. m.
först får afvelns befrämjande inom Riket beträffar,
är dervid gjordt allt, hvad som utan
särskildt anslag kan verkställas; hvad åter angår
saknade upplysningar om fårens skötsel ,
får jag äran nämna, det vi icke äro så i saknad
deraf, som Grefve Cronhjelm förmodar.
Vi äge i detta hänseende Abilgaards Bok, som
ar känd och eftersökt af Allmänheten i alla
provincer. Någon fullständigare Läkare-bok
mot fårens sjukdomar är icke känd. Hvad angår
den underdåniga anhållan hos Kongl. Maj:t,
att Arméen alltid måtte beklädas med Svenska
Kläden, så vore detta detsamma, som att begära
dess beklädande med dyrare kläden , än
de tilläfventyrs äro, som kunna köpas utifrån.
Det har af Presidenten Edelcrantz, i ett dess
Etnbets-Utlåtande blifvit upplyst, huru Commiss-kläden
Lillveikas i England* och att dét
enda sättet, att med framgång kunna tillvägabringa
sådane, är, att de icke väfvas på Fabriker,
utan att Allmogen inlemnar på Fabrikerne
sin ull til! kardning och spånad , hvarefter
garnet återlemnas til! dem, att väfvas hemma,
och klädet sedermera å nyo skickas till Fabrikerns
att appreteras. Först pä detta sätt kan
det försäljas till så lågt pris. En enda person
är i stånd , att väfva så mycket sorn 12 personer
kunna spinna , hvaraf vinsten för Allmogen
blifver- oberäknelig. Om sådane anstalter
här vidtogos , att Svenska Allmogen kunde få
ullen spunnen och kardad för godt pris, och
man tillika erhölie en sträng tillsyn , att intet
underslef ägde rum , så skulle Svenska producter
af detta slag kunna säljas för samma och
Den 12 December f. ni.
bättre pris, än alla andra Länders. Den de!
af den Svenska Får-afveln, hvars ull begagnas
tili Commiss kläde, är af den lätta vård, att de
gå ute i marken större delen af år ef. De behöfva
icke några särskildt för dem inrättade
hus och dylikt, som de finare racerna. Det
är just i de orter, der de gröfre racerna finnas,
som sådana Fabriker borde anläggas. Den uppmärksamhet
för Fabrikerne , som Friherre Toll
äfven yrkat, är icke af behofvet påkallad, eniedan
Fabrikernes egentliga föremål är appreturen
pä klädet. Jag skulle förmoda, att en återremiss
icke tjenar till något ändamål. Att
Siänderne skulle tillstyrka Arméens beklädande
uteslutande med Svenska tillverkningar, tror
jag icke vidare än hittills kan utsträckas , då
den Indelta Arméen nästan alltid förses, med
Svenskt kläde; så framt ej Rikets Ständer vilja
anslå särskildta medel för den dyrhet, som
derigenom kan uppkomma.
Grefve Cronhjelm: I anledning af den
sista värde Talarens yttrande, tror jag mig böra
nämna, att den upplysning om fårskötseln
jag i mitt anförande åsyftat, icke finnes i
Abilgaards Lärobok. Jag menade icke blott upplysning
om botemedel för åkommor hos fåren,
utan äfven om constructionen af deras boningshus,
om fårens skötsel , o. s. v. Dessutom är
Abilgaards bok så vidlyftig , att man icke kan
begära att Allmogen skall köpa den. Jag menade
én liten kort undervisning , sådan som
den, hvilken vanligen plägar åtfölja Almanackorne
} och hvilken vöre vida äadamåls-enliga
-
Den 12 December f. m.
re. Det har blifvit nhVnndt, att Arméens beklädnad
med Svenska tillverkningar skulle blifva
dyrare , än med utländska. Jag vet icke ,
af hvad skäl j ty i Krigs-Collegii Bokslut linnes
det Engelska Corn miss-klädet upptaget till
2 R:dr 26 sk. Banco ain?n, då det Svenska
blifvit såldt till 2 R:dr 8 sk:r. Således måste
denna anmärkning af sig sjelf förfalla. Samme
värde 1 alare har äfven anmärkt den uppgift
af frami. Presidenten Edelcrantz, rörande förfärdigandet
af Engelska Commiss-kläden , att i England
Allmogen först inlemnar sin ull till Spinneri
fabrikerne , och sedan sjelf väfver sina kläden ,
hvilka sluteligen appreteras på Fabrikerne, samt
deraf slutat till den anledning, att våra Fabriker
icke böra befatta sig med väfning. Om nu
sådana Spinnerier funnos , och Allmogen vore
van , att dit lemna sin ull , skulle jag instämma
med Friherre Cederström. Men då det ej
så förhåller sig, tror jag likväl icke, att dea
inhemska tillverkningen derföre bör försummas,
hvaraf den följd oundvikligen måste uppkomma,
att vi, under ett krig eller en bloquad , icke
skola hafva beklädnad åt vår Armée. Den värde
Talaren tror, att en återremiss icke skulle
vara tjenlig. Jag deremot tror, att mari bör
göra ingenting hallt, och om det är nödvändigt,
att Allmogen undervises i fårens handtening,
dä det icke kan nekas, att den ännu icke
är van dervid , anser jag bättre att afslå
Betänkandet , än att bifalla, det Ständeme blott
j en underdånig Skrifvelse skulle anhålla, att
sådana får blifva anskaffade , utan tillstyrkande
af någon vidare åtgärd. Jag tror annars, att
534
Den 12 December J. m.
de korta anmärkningar, hvilka jag afgifvit, ic.
ke kunna fordra läng tid för Utskotten att
besvara.
Herr Lefren Johan Pehr: Att jag i
min favorit-ftåga icke kan af hal la mig från att
begära ordet, derföre beder jag Ridderskapet
och Adeln om förlåtelse. Jag instämmer i Grefve
Cronhjelms yttrade grundsatser, men som vi
aro så nära Thom$-dag, torde det icke vara
Värdt att begära återremiss. Deremot bestrider
jag högeligen Friherre Cederströms grundsatser,
hvilka jag med sorg sett utgöra Pluralitetens
vid denna Riksdag, och skyndar att begära bifall
å Betänkandet, och desmulor af uppmärksamhet
åt inre näringarne, som undfallit Utskotten
under en tid, då man i allmänhet satt
dem knifven på strupen. Det var sannerligen
oväntadt, att Utskotten tillstyrkt fårs uppfödande
i landet, ty af deras hittills yttrade grundsatser,
eonsequent följde, hade man snarare
bort vänta ett förslag, att drifva dem, sorn finnas
, utur landet, emedan sådant vöre ändå
mera gynnande lör utländningen. Jag anhåller
således om bifall till Betänkandet, dels för tidens
korthets skuld, som ej medgifver återremiss,
dels emedan jag fruktar, att man genom
en sådan kunde gå miste om det lilla goda,
som nu finnes deri, och som vi andra, hvilka
älska Svenska näringarne, lära få anse som en
liten välvillig present , så här vid slutet af
Riksdagen.
Friherre Cederström: Jag ämnar icke in
-
Den 12 December f. m.
535
ga i något försvars-tal för Riksens Ständers
oeconomiska beslut under denna Riksdag.
Jag tror , att den värde Talaren i många
delar drifvit sin favorit-idé till en ytterlighet
, som ej varit nyttig. Men rörande det ,
sorn blifvit yttradt om får-afvelns uppmuntrande
genom Associationer i England , får jag erinra
, att den egentliga erfarenhet jag deraf
hämtat, är, att vid hvarje tillfälle som förbud
utfärdats mot export af, ull, har får-afveln minskats
, och tvärtom. Detta har inom England
gått såsom ebb och flod periodiskt. Hvad jag
yttrat om Presidenten Edeicrantx, igenfinnes
uti dess, från Commerce - Collegii Pluralitet
skiljaktiga mening, rörande får-afvelns upphjelpande
på Gottland, och anläggande derstädes
af en Spinneri-machin , hvilket CommerceCollegium
ansåg leda till motverkande och undergräfvande
af de Svenska Fabrikerne , äfvensom
detta Verk afstyrkte anläggandet af Spinnerier,
hvilka skulle sätta Allmogen i tillfälle,
att tillverka bättre kläden, och för lindrigare
pris , än våra nu varande Fabriker. Då detta
Betänkande icke innehåller annat, än tillstyrkande
af en underdånig anhållan hos Konungen,
att Scbäferierne måtte icke allenast, på sätt
hittills skett, fortgå, utan äfven utvidgas, förmodar
jag intet hinder kunna ega rum mot bifall
dertill. Den återremiss Grefve Cronhjelm
yrkat, och de anmärkningar han afgifvit, bevisa
i min tanka icke , att ärendet, genom ett
sådant bifall, skulle blott halft afgöras. Så har
det åtminstone icke blifvit ansett i Utskotten ,
der det till hela sin omfattning varit under öf
-
516
Den 12 Deeembtr f m.
verläggning med långvariga discussioner. Jag
anhåller om Proposition till bifall.
Grefve Cronhjelm: Den siste värde Talaren
måtte icke hafva rätt uppfattat mitt yttrande
, då han trott, att mitt raisonnement om
Presidenten Edelcrantz/s uppgifter endast geck
ut på att visa någon origtighet i desamma. Jag
har blott Velat framställa den mening, att, så
länge Allmogen icke rätt känner den Engelska
methoden, så länge bör icke Fabrikernes befattning
med Klädesväfningen upphöra. Friherre
Cederström påstår , att ämnet icke blifvit
halft behandladt; men jag kan icke ingå deruti,
då Utskotten väl föreslagit fårafvelns upphjelpande
i de Norra orterne, men icke sökt bereda
någon utväg för Ullens afsättning Jag
vill icke insistera på återremiss, men anhåller
likväl hos Herr Grefven och Landt - Marskalken
om Proposition derå, för att få böra, huru
rösterne utfalla.
Herr Gref ven och Landt-Marskalken frågade
, örn Ridderskapet och Adeln ansåg Statsoch
Oeconomie - Utskottens förevarande Utlåtande
böra , i anledning af de dervid gjorde
anmärkningar, till Utskotten återremitteras.
Ropades J a och Nej,
Hvarefter Herr Grefven och Landt-Marskalken
hemställde , om Ridderskapet och Adeln
behagade gilla berörde Utlåtande.
Den 12 December f, m.
Ropades starka Ja, jemte några N ej.
I anledning hvaraf Herr Gref ven och LandtMarskalken
föiklarade , att sorn , efter hvad
han tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej, Propositionen
blifvit af Ridderskapet och Adeln
bifallen.
Föredrogs å nyo Banco-Utskottets den 5
dennes under N:o 93 afgifne , samt den 8 derpå
följde eftermiddagen på Bordet lagde, Utlåtande
, öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets
förut meddeldte Betänkande , angående
de föreskrifter som må lemnäs för Bankens
utlåning på fast egendom intill nästa
Riksdag.
Herr Munck af Rosenskjöldj Eberhard:
Som Banco-Utskottet i det nyss upplästa Betänkandet
icke frångått de åsigter, som yttrades
i det förra, borde jag blott åberopa, hvad
jag och en annan Ledamot då anmärkte * men
som detta torde hafva fallit ur minnet , nödgas
jag upprepa det. Banco-Utskottet har varit
så sorgfälligt, att icke göra afseende på någon
annan framställning än den , som öfverensstämde
med Utskottets egen mening , att, då
Utskottet sjelft framställt, att Silfver borde
emottagas i Ränterierne, icke ens något svar
följt pä den anmärkning , att Ränterierne borde
upptaga afbetalningarne i landets mynt. Äfvenså
har Utskottet icke eller upptagit den an-j
538
Den 12 December f. m.
märkning, att, i händelse Ständerne icke skulle
bevilja högre lån än 2coo R:ör Banco, och lånefonden
vid årets slut icke vore utgången ,
detta maximum då måtte höjas till 6000. Jag
medger visserligen, att det för kortheten skull
kan sägas, att det varit af föga vigt, om Utskottet
förbigått sådane anmärkningar. Men
Utskottet har icke varit angeläget om denna
korthet, så länge frågan rörde en ordatvist, här
först väckt af en Banco-Utskottets egen Ledamot,
huruvida dessa fastighetslån skulle anses såsom
en skänk af Staten , eller icke. Då jag , efter
dessa allmänna reflectioner, går att yttra mig i
hufvudsaken , vågar jag vördsamt hemställa, om
icke Betänkandet bör punctvis företagas. Det
är egentligen 4 puncter, om hvilka olika meningar
kunna uppstå.
Herr von Heyne, Georg: I fall Herr Grefven
och Landt-Marskalken täckes meddela Proposition
derå , att Betänkandet får föredragas
punctvis, enligt Herr Munck af Rosenskjölds
anhållan , i hvilken äfven jag förenar mig, torde
jag fä yttra något öfver hvarje punct särskildt.
Herr von HohenhausenMichael: Jag har
visserligen icke något annat emot, att Betänkandet
punctvis löredrages, än att det kommer
att draga ut pä tiden , som är ganska dyrbar, i
anseende till de många mål , hvilka nu hvila
på Bordet. Då discussion endast kan uppstå
om 4 puncter, tror jag, att desse, utan oreda ,
på en gång kunna afgöras , helst den punct,
Den 12 December f m.
sorn rörer räntans inbetalande i sedlar, vid högre
cours än 144 sk. , i alla fall måste förfalla],
emedan 3:ne Ständ densamma afslagit. Den
3:dje puncten , att de, som förut hafva egendomar
intecknade , skulle ega förenade tili dessa
lån , tyckes mig vara lika lätt att afgöra , i anseende
till de stora missbruk , som deraf nödvändigt
skulle blifva en följd. Den s:dra puncten
, eller att Silfverräntan skulle i Bancosedlar
få erläggas efter viss cours, lärer icke kunna
verkställas , emedan det är omöjligt för
Banco-Fullmägtige , att med säkerhet kunna få
uppköpa Silfver efter en viss cours. När nu Standerne
hafva bestämt, att Banken skall erhålla räntan
i Silfver , så mäste antingen vinst elier förlust
deraf uppkomma, och dessutom Banco-Fullrciägtige
blifva förvandlade till Låntagarnss Commissionairer.
Endast den i;sta puncten kan gifva
anledning till någon vidlyftig discussion.
Jag tror derföre , art någon föredragning pundvis
icke behöfves , utan anhåller, att Betänkandet
må i ett sammanhang upptagas till pröfning.
Herr Munck af Rosenskjöld: Som det
redan varit discussion öfver alla puncterne på
en gång , anhåller jag , att äfven för ett ögonblick
pä en gång få förklara, det jag anser frågan
om räntans erläggande i Silfver, utan afseende
ä någon viss cours, såsom stridande mot
ett förut fartadt beslut, vara lätt att komma ifrån.
Hvad de öfriga puncterne beträffar, tior
jag , att icke någon af dem kan så lätt som
denna, utan discussion, afgöras , hvarföre jag
54 O
Den 12 December f m,
vågar förnya min anhållan , atE Betänkandet må
, pundvis företagas.
Herr Grefven och Landt-Marskcilken frågade,
om Ridderskapet och Adeln önskade, att
Banco-Gtskottets ifrågavarande Utlåtande borde
punktvis till afgörande företagas.
Ropades J a och N e j.
Hvarefter Herr Grefven och Landt-Marskalken
hemställde , om Ridderskapet och Adeln
ansåg berörde Utlåtande böra i hela dess
vidd på en och samma gång till pröfning förekomma.
Ropades äfven J a och Nej.
Herr von Hejne: Jag är för min del öf.
vertygad , att tiden just skall vinnas derigenom
, att Betänkandet föredrages punktevis.
Grefve von Schwerin Fredric Bogislaus:
Det är naturligtvis Ridderskapets och Adelns
rätt att bifalla elier förkasta Betänkandet, men
sorn 4;de puncten är af den natur , att den icke
kan förkastas, ehuru de öfriga med skäl
kunna tåla någon ändring, så ligger i sjelfva
Betänkandet en anledning, hvaiföre det punctvis
måste företagas tili pröfning.
Herr Grefven obh Landt-Mar skacken hemställde
å nyo , om Ridderskapet och Adeln
behagade tillåta, att hvarje punkt i Banco-Ut
-
Den 12 December f m, 54 r
skottets Utlåtande finge särskildt för sig företagas
och pröfvas.
Bifölls.
usta Puncten angående Lånesummans bestämmande
till 2.000 R:dr för en person.
Herr Munck af Rosenskjöld: Bonde-Ståndet
har föreslagit maximibeloppet till 6000 R:dr,
såsom det förr varit. Detta maximibelopp
har likväl varit mycket större i äldre tider, då
myntvärdet var bättre. Banco-Utskottet har
visserligen ådagalagt en särdeles sorgfällighet
att lånetillgång matte beredas för en mängd
jordbrukare, och derföre icke velat medgifva
ett högre lånebelopp ; men då Bonde-Ståndet,
hvars medlemmar mest skulle vara i behof, att
det nedsattes, likafullt föreslagit, och vid återremissen
yrkat dess höjande til! 6 eller åtminstone
till 4000 R:dr , skulle jag förmoda , att
Ridderskapet och Adeln, som ibland sig har
så många Ledamöter, hvilka äga egendomar
med skuld , och hvilka torde vara i behof af
eller åtminstone tjente med högre lån , kunde
instämma häruti med Bonde-Ståndet, sorn icke
allenast gjort afseende på sitt eget , utan äfven
på det allmännas interesse. Jag k3n derföre
icke annat än yrka maximibeloppets höjande till
6000 R:dr, likväl med tillägg, att, för den
andel, eller 20 procent, utaf lånefonden, som
blifvit Städerne anslagen, det måtte förblifva
2000 R:dr , som Borgare-Ståndet yrkat. Om
Ridderskapet och Adeln vidtager detta beslut,
Den 12 December f m.
ar det all anledning förmoda, det Borgare-Ståndet
skall jemka sig derefter, hvarföre jag ödmjukeligen
anhåller om Proposition , i likhet
med detta mitt förslag.
Herr Lagerhjelm, Pehr : Principen i detta
hänseende tyckes vara så stadgad , efter den
långa ventilation , som vid föregående tillfällen
derom egt rum , att något vidare derom icke
torde behöfva yttras. Då man erkänt , och
till och med till öfverdrift erkänt, att Staten
icke bör med sine medel bidraga att förlägga
näringarne , huru Vill man väl då försvara
dessa fastighetslån ? De , som yrkat maximibeloppets
höjande till 6000 R:dr, hafva talat för
Ridderskapsts och Adelns interesse, hvars medlemmar
äro ägare till de största fastigheterne.
Om Ridderskapet och Adeln skulle i denna
fråga ensamt följa detta interesse , så borde
maximibeloppet höjas icke blott till 60::o R:dr,
utan långt derutöfver; men jag ser Ridderskapet
och Adeln taga sina beslut ur helt andra
synpuncter, än den enskildta fördelens. Då nu
principen i allmänhet redan är ogillad, så norde
man deraf vänta sig den följd , att fastighetslånen
, såsom ett ondt, åtminstone borde
inskränkas till de minst skadliga verkningar ,
som möjligt. Derföre yrkar jag maximibeloppets
förblifvande vid 2000 R:dr. Vill man ,
i annat hänseende, någonsin komma till en realisation
, så måtte det ingalunda bidraga att
nalkas denna realisation , att man bifaller utdelning
af Bankens sedeltillgång till enskildta
medborgare. Hvad föröfrigt angår det som här
Den 12 December f m.
543
blifvit ytfradt, att dessa lån äro en skänk af
Staten , så kan detta aldrig bestridas, efier den
enkla arithmetiska beräkning, att den lagliga
räntan i Sverige är Sex procent , och Capitalet
försvinner genom denna lagliga räntas afbetalning.
Jag kan således icke annat finna ,
än att nödvändigheten fordrar, att maximibeloppet
inskränkes till 2000 R:dr, hvarigenom dessa
lån skola medföra den minsta möjliga skada.
Herr von Hohenhausen : Herr Lagerhjelm
har i det hulvudsakligaste förekommit mig. Till
hans yttrande vill jag endast tillägga , att i de
anmärkningar, som hos Bonde-Ståndet gjordes
mot Utskottets förra Betänkande, anfördes som
det förnämsta skälet till maximibeloppets hö.
jande, den fruktan, att lånesumman annars icke
skulle kunna utgå till nästa Riksdag. Huruvida
denna fruktan är grundad , kan man lätt
finna deraf, att, intill dess Coursen öfverstigit
144 sk., äro dessa lån förmånligare , än de
förra fastigketslånen. J3g ber att få fästa upp.
märksamheten derpå , alt , när till de förra fastigbetslänens
erhållande genast så många lånesökande
infunno sig , att ännu i Banken ansökningar
på närmare 300,000 R:dr ligga och vänta
på ny utdelning , det måtte vara origtigt, i
fall man vill bereda en stadigvarande tillgång
för de lånebehöfvande , så tillställa, att lånen
genast efter Riksdagens slut äro borttagna äfven
lör de 4 återstående åren. Hela den stora
summa af nya sedlar, som till dessa lån utsläppes
, är en inkräktning på andras rätt, en
orättvisa mot dem , som förut äro ägare af Bani
548
Den 12 December J. m.
Rens sedlar, emedan de nya ufgifvas pä samma
fond. Jag tror af sådan anledning, att en
operation, som sker på en del medborgares
bekostnad , åtminstone icke bör vändas till
fordel för några få, och att således maximibeloppet
icke bör utsättas till 6coo R:dr, äfven
af det skäl Herr Lagerhjelm anfort, att när
Rjdderskapet och Adeln förkastat dessa lån ,
såsom orättvisa och origtiga i principen, man
icke bör skörda frukten deraf, under namn af
att gå ett annat Stånds önskan till mötes. Om
än genom det antagna deliberationssättet vi
skulle få 4 voteringar i stället för en, får jag
i denna punct påförhand anhålla om votering,
då jag förutser den icke kunna undvikas, på
det punkten snart må blifva afgjord , helst
Preste- och Borgare-Stånden redan fattat sina
beslut häröfver.
Herr von Hejne: Jag skulle visserligen
icke yrka Maximi-beloppets höjande till ö.ooo
R:dr, om jag trodde mig derigenom understödja
endast mitt eller Ridderskapsts och'Adelns
interesse. Jag för min del hade icke trott detta
yrkande hafva någon annan orsak, än att
söka för de olyckliga skuldsatta lätta utvägen
att komma ur sine skulder , men icke, att de
ej skuldsatta skola blifva det. Jag anser derföre
ett Maximum af 6,ooo R:dr nödvändigt,
på det att de , som äro hardt skuldsatta, må
kunna få utbyta sina förra skulder mot sådana
lån. Derigenom blifva enskildta capitaler äfven
tillgängliga för andra enskildte, och samma
för
-
Den 12 December f m.
förhållande uppkommer, som åsyftas med ett
stadgadt myntvärde. Jag anhåller am afslag å
Utskottets Betänkande i denna punkt. I afseende
på Städerne önskar jag , att samma lånebelopp,
som hittills, må statueras. Jag tror
att Ridderskapet och Adeln skall bidraga mera
till Bonde-Ståndets ofärd , om för mycket tillfälle
lemnäs dem att skuldsätta sig.
Herr Munck af Rosenskjöld: Jag tror,
att ett Maximi-belopp af 6,ooo R:dr instämmer
icke allenast med Ridderskapets och Adelns,
ut3n äfven med landets interesse. Jag
skulle ändå icke hafva nämnt detta, om jag ej
vore öfvertygad, att i Sverige, ehuru icke här
på Riddarhuset, finnas mångå, som äro bestämdt
emot mitt förslag , emedan de vilja hindra Possessionaternes
uppkomst Jag vill icke inlåta mig
i någon ordatvist, om dessa lån äro en skänk,
eller icke. Jag vill blott nämna, att lån utomlands,
i allmänhet äro mindre onereusa än desse.
För öfrigt, då Banken erhåller f:delar
igen i Silfver af Låne-beloppet, när liqviden
är slutad , är detta en högst besynnerlig skänk.
Jag anser dessa lån icke förmonligare än de förra
, emedan man måste betrakta förmånen icke
blott för första och andra året, utan äfven
för det sista, då det befinnes, att räntan pä
de förra lånen varit vida mindre de sista åren.
Dessa lån äro väl nu förmånliga för Låntagarne,
men om Coursen steg upp till 200, så
blefvo de betydligt mindre förmånliga, än de
förra , * och - möjligtvis mindre förmånliga , än
Ridd.'o. Ad. Prot, XI Band. 35
55o
Den 11 December f. nu
några enskildta lån. Man har sagt, att många
ansökuingar ännu ligga och vänta i Banken,
men man bör kunna förmoda, att, då en friare
Assignations-rätt beviljas, Discont-räntan blifvit
nedsatt till y procent, och enskildta Disconter
tillåtne , icke alla skola adressera sig till Banken,
för att erhålla lån. För öfrigt vågar jag
påminna om hvad jag förut anmärkt, att Borgare-Ståndet
troligen skall jemka sig efter Ridderskapets
och Adelns beslut, om detta Maximi-belopp
af 6000 endast kommer att gälla
för landet. Jag anhåller derföre om proposition
derpå, så att Borgare-Ståndet derigenom
må kunna förmås förena sig med Ridderskapet
och Adeln, och frågan på sådant sätt undgå att
behöfva remitteras till ett tidspillande afgörande
genom Nämnd,
Herr Lagerhjelm'. Det är visserligen en
föidel för Banken att återfå f:delar af de utlånte
penningarne i silfver j men huruvida det är
en fördel för landet i allmänhet, om man önskar
någon reda i myntvärdet, det lemnar jag
derhän. För öfrigt, om dessa lån skola användas
på nyttigaste sätt för Jordägaren, så böra
de icke blott inskränkas till 6,000 R:dr, utan
lemnäs efter värderings-method. Skall man åter
handla efter princip, bör icke Låne-summan
öfver 2 000 R;dr utsträckas.
Herr von Hejne : Jag vågar tro, att ic
ke
någon fördel för Landets financiella ställning
ligger deri, att nedsätta Maximi-beloppet till
2000 R:dr. Jag föreställer mig , att Nationen
Den 12 Deeember f. m.
derigenom endast skalle mera invecklas i ett
Låne-systeme , enär flere Medborgare skulle
blifva inlåckade i skuldsättning, och ställningen
i framtiden blifva mycket svårare att reda.
På denna grund önskade jag, att man nu endast
hjeipte de skuldsatta ur sitt betryck , på
det Staten icke vidare i framtiden måtte nödgas
blifva jordbrukets förläggare.
Herr Grefven och Landt-Mcir skalken gjorde
proposition till bifall å Första Punkten i
Utskottets Utlåtande.
Ropades starka Ja, jemte några xNej.
Herr Munch af Rosenskjöld: Som Herr
Grefvens och Landt-Marfkalkens framställning
blifvit af Ridderskapet och Adeln med Ja och
Nej besvarad, anhåller jag ödmjukast om den
Proposition, att Maximi-beloppet för lån i Städerna
må utsättas till 2C.oo, och på Landet
till 6000 R;dr. Om detta bifalles, hoppas jag,
att Borgare-Ståndet skall förena sig med Ridderskapet
och Adeln, hvarigenom undvikes,att
hänskjuta frågan till Nämnd.
Herr von Hohenhausen; Jag får vördsamt
fråga, huru Herr Grefven och Landt-Marskalken
fattat Riddérskapets och Adelns svar
på den nyss framställda propositionen. Om Herr
Grefven och Landt-Marskalken anser den hafva
blifvit med Ja besvarad , afstår jag från att
yrka votering.
552
91n 12 Deesmhtr f. m.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag har
för min del svårt att inse, huru Heir Munck
af Rosenskjölds proposition skulle kunna leda
till det åsyftade ändamålet, Jag kan nemi. icke
begripa, hvarföre Borgare-Ståndet skulle blifva
så benäget att gå in på Lane-beloppets bestämmande
för Landet till 6ooo, och för Städerne
endast till 2000 R:dr, då detta synes just
strida emot dess interesse.
Herr Munck af Rosenskjöld; Jag får den
äran upplysa, att Fastighets Låne-fonden är
delad mellan Städerne och Landet. Städerne
hafva deraf fått sig tillslagne 20 procent, och
Landet 8o- Således då Städerne i alla fall få
lika stor Fond, är Borgare-Ståndet, hvad dess
eget interesse vidkommer, alldeles liknöjdt i
afseende på Maximi-beloppet för Landt-fonden,
blott att det Maximi-belopp i Städerne, som
Borgare-Ståndet fastställt, blir bibehållet.
Herr Grefven och Landt-Marskalken förklarade
, att, som, hvad han ryckt sig finna,
Ja öfverröstat Nej, den af Herr Landt-Marskalken
sist gjorde proposition blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
Herr von Francken, August , samt Herr
Natt och Dag , Christoffer, begärde votering.
Herr Grefven och Landt-Mar skalken framställde
derefter följande Voterings-proposition:
Den, son» bifaller första punkten af Ban
-
Den 12 Btcembar f. m.
553
coUtskottets Utlåtande, angående de föreskrifter,
som må lemnäs för Bankens utlåning på
fast egendom intill nästa Riksdag, hvarigenom
högsta Låne-summan, som af en person må innehafves,
blifvit bestämd till 2000 Riksdaler
Banco, voterar
Ja;
Den det ej vill-, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer högsta Låne-sum^
nian, som af en person må innehafva?, att bestämmas
till 6000 Riksdaler Banco på Fastighet
å Landet, samt till 2000 Riksdaler på Fastighet
i Städerne.
Herr von Hejne: Jag skulle för min del
önska, att ingen inskränkning gjordes för Städerne.
Jag påminner mig icke, huru stort
Maximi-beloppet der förut varit. I fall det varit
6000 R:dr, önskar jag, att det mätte få
så fortfara.
Herr Munck af Rosenskjöld: Jag får ä
nyo meddela den upplysning, att Borgare-Ståndet
redan fastställt Maximi-beloppet till 2000
R:dr. I följd deraf, och om den af Herr Grefven
och Landt-Marskalken framställde Nej-proposition
blir antagen genom Votering, hafva
vi deruti gatt Borgare-Ståndet till mötes, och
då hyser jag äfyeD det hopp, att Borgare-Stån
-
554
Den 12 December f, m.
det skall instämma med Ridderskapet och Adeln
i den andra frägan.
Harr Grefven och Landt - Marskalken
förnyade den af honom förut gjorde voteringsproposition
j hvilken af Ridderskapet och Adeln
godkändes samt derefter anslogs,
Sedan 43, 44, 45 och 46 <§. §. i Riddarhus-Ordningen
blifvit uppläste , börjades voteringen
klockan \ till 12 förmiddagen, och be
funnos
vid voteringens slut klockan half till 1
eftermiddagen, sedan en Voterings-sede! blifvit
undantagen och förseglad , samt de öfrige
Voterings-sedlame öppnade, rösterne hafva utfallit,
som föijer:
Ja — 67.
Nej — s8.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskildt förde Protocoll blifvit uppläst,
Herr Grefven och Landt-Mar skalken förklarade
, att första punkten af Banco-Utskottets ifrågavarande
Utlåtande således blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
Herr Grefven och Landt-Marskalken tillkännagaf,
att Plenum korame klockan y i eftermiddag
att fortsättas.
Anmäl tes och emottogs Hans Exceilence
Hof-Canceileren Herr Grefve af Wetterstedt,
Den 12 December f, ni.
555
hvilken å Kongl. Majus Höga vägner, aflemnade
Dess den ti:te dennes till Riksens Ständer
aflåtre Nådiga Skrifvelse, angående den för
Riksdagens afslutande b=stämde dag.
Herr Gref ven och Landt Marskalken anmodade
Hans Excellence Herr Hof-Cancelleren,
att till Kongl. Maj:t framföra Ridderskapets
och Adelns underdåniga vördnad och tillgifvenhet.
Sedan Hans Excellence Herr Hof-Cancelleren
blifvit på vanligt vis utbeledsagad upplästes
Kongl. Majus Högstberörde Nådiga Skrifvelse.
Lades till Handiingarne.
2:dra Punkten om den föreslagne transportLåfie-rättigheten
till högst 6j>oo Riksdaler
blef, uppå gjord proposition, af Ridderskapet
och Adeln bifallen,
3:die Purikteiij om Lånens liqviderande medelst
inbetalning af ä procent i Silfver
årligen j m. m.
Herr Munck af Rosenskjöld: Jag är nu
som föir af den tanka, att räntan bör ovilkorligen
till Banken erläggas i Silfver, men jag
anser likgiltigt, om detta Silfver anskaffas genom
Låntagarnes eller Banco-Fullmäkriges åtgärd.
Det senare finner jag till och med förmånligare,
då Banco-Fullmaktige redan förut
hafva sådane uppdrag, samt dessutom kunna
passa på en tjenligsre period för silfrets upp
-
556
Den 12 Dceeinber f. m.
köpande; ty om det skall verkställas af Låntagarne
sjeifve, när coursen är hög, skall den
ännu ytterligare stegras genom ökad efterfrågan
på silfver. Det är nu mera beslutadt. att
Maximi-beioppet icke får stiga öfver 2000 R:dr
Banco, och dä Fastighets Läne-summan således
bl i f ver delad på flere händer, måste desse
transactioner om skrot och korn blifva svårare
för Lånragarne, enär de äro flere, och många
bland dem mindre vane vid att ha att göra
med silfver. I följe häraf vågar jag vördsamt
föreslå, att det ina vara Låntagare tillåtet, att
erlägga räntan i Banco-sedUr, efter den cours,
6om Fullmäktige vissa tider af året utsätta.
Man kan häremot invända, att coursen kunde
stiga under tiden; men jag får erinra, att den
lika väl kan falla, och då inträffar deraf en ren
vinst för hanken. Den hazard, om Banken
kan vinna eller förlora något litet, bör icke så
mycket tagas i beräkning, som den olägenhet,
att Silfver-uppköpen annars ske på ett mindre
klokt sätt. Jag är derföre af den öfvertygelse,
att det är en vinst icke blott för LåntJgarne,
utan äfven för Banken och för det Allmänna,
att räntan får erläggas efter den cours , som
Banco-Fullmäktige utsätta.
Herr von Hohenhausen: Sedan Riksens
Ständer fattat det beslut, att hvarken mer eller
mindre än 2 procents afbetalning i Silfver
skall erläggas , ser jag icke någon möjlighet,
att antaga det förslag Herr Munck af Rosenskjöld
nu framställt. Jag tror det icke eller
vara lämpligt, att göra Banco-Fuilmäktige till
Den 12 December J. m.
Commissionairer för enskildte, helst när ingen
säkerhet kan gifvas, att Fullmäktige skola vara
i stånd att för en viss summa verkställa uppköpet,
i enlighet med hvad Ständerne beslutat.
På denna grund kan jag icke annat, än yrka
bifall af denna punkt i Betänkandet,
Herr Munck af Rosenskjöld: Det åbero
pade
Riksens Ständers beslut innefattar endast,
att räntan skall till Banken ingå i silfver. Men
jag är öfvertygad, att icke någon Riksdagsman
tänkt på, hvem som skall verkställa förvandlingen
af Sedlar i Silfver. För mig är det tydligt
, att Banken i alla fall, genom Fullmäktiges
försorg, kunde erhålla 2 procent i Silfver,
och om nu Riksens Ständer skulle , med antagande
af mitt och Bonde-Ståndets förslag, tillåta
denna afbetalnings erläggande efter cours,
finner jag icke, att Bankens förlust möjligen
någonsin kunde blifva större, än dess lika möjliga
vinst. I alla händelser blifver detta så obetydligt
, att icke något afseende derpå kan
göras. Dessutom vore det Banco-Fulhnäktiges
pligt, att bestämma coursen så, att snarare
Låntagarne, än Banken, derpå kommo att förlora.
Herr Lagerhjelm: När det beslut redan
är fattadt, att räntan skall erläggas i Silfver,
och när det medgifves, att Fullmäktige i Banken
äro Riksens Ständers, men icke Låntagarnes
, Fullmäktige, så synes det mig klart, att
räntan bör erläggas i Silfver, så mycket mer,
som sjelfva ziffran blifvit utsatt, att för 500
R:dr Banco, skall betalas i årlig sänta 10 R;dc
558
Den 12 December m.
Specie eller 24 lod Silfver. Nar ett sådant
stadgande blifvit gjordt, ser jag ingen möjlighet,
att rubba detsamma. Men om det äfven
skulle innebära någon svårighet för dem , som
begagna lånen , tror jag likväl en sådan svårighet
vara öfverensstämmande med den princip
Ridderskapet och Adeln nyss antagit, att icke
mer än 2000 R:dr må kunna på en hand utlånas
, på det att dessa Fastighets-län må blifva
så litet skadliga, som möjligt.
Herr von Hejne: Jag skulle gerna in
stämma
i den tanka Herr Munck af Rosenskjöld
yttrat, om jag trodde den låta verkställa
sig med den åtgärd han föreslagit, att Fullmäktige
skulle uppköpa Silfver Commissionsvis
; men jag anser detta vara omöjligt. Jag
medger visserligen, att deraf kunde någon gång
uppkomma vinst eller förlust för Banken, men
jag tror, att det ändamål Ständerne åsyftat, att
■fidelar af Låne-fonrien skall återkomma till
Banken i Silfver, icke kan vinnas på annat
sätt, än att Låntagarne sjelfve verkställa inbetalningen.
I alla fall är en lättnad vunnen derigenom,
att räntorne få nedsättas i Landt-Ränterieine.
Herr Manck af Rosenskjöld: Tvenne Ledamöter
hafva rigtigt anmärkt, att Banco-Full.
mäktige äro Riksens Ständers, icke enskildes,
Fullmäktige. Det är derföre, som jag föreslå,
get, att Riksens Ständer skola uppdraga åt sine
Fullmäktige , att förvandla alla ingående ränte-betalninger
i silfver, I det ögonblick Stan
-
Den 12 December J. m.
5%
Jerne taga ett sådant beslut, äro Fullmäktige
Ständernes Commissionairer. Det är ganska
sannt , att Riksens Ständer beslutat , att räntan
skall ingå till Banken i Silfver, men här är
endast fråga om, huruvida icke detta beslut
iakttages, när inbetalningen sker i Banco-sedJar,
hvilka sedan förvandlas i silfver. Ett Riksens
Ständers beslut i sådana mål är dessutom
icke någon Grundlag , äfvensom jag icke kan
inse, attén så obetydlig jemkning är någon förändring.
Här är blott fråga om att bestämma,
om inbetalninger. i silfver nödvändigt skall
verkställas genom Låntagarnes egen, eller, om
desse sådant åstunda, genom Banco-Fullmäktiges
försorg. Jag anhåller vördsamt om proposition
derpå , att Banco-Fullmäktige skola törst
vissa tider om året bestämma den cours, hvarefter
inhetalningarne få göras, och sedan sjelfve
verkställa Silfver-uppköpet.
Herr Lagerhjelm: Jag får vördsamt hemställa
, om icke ordalydelsen i Riksens Ständers
beslut är , att räntan skall erläggas i silfver,
icke att den skall ingå i silfver. I öfrigt
är det visserligen klart, att Riksens Ständer
kunna göra sine Fullmäktige till enskildtes
Commissionairer; men jag underställer, om
detta är instämmande med det sätt, hvarpå
Fullmäktige hittills ägt och utöfvat Riksens
.Ständers förtroende.
Grefve von Schwerin: Jag vill blott fä
sta
Herr Munck af Rosenskjölds uppmärksam,
het derpå, att silfrets pris skall fördyras der
-
56o
Den 12 December f. m.
igeDom , att allt uppköpes pä ett enda ställe,
hvaremot annars de , som äro i behof deraf ,
tillhandla sig denna vara på auctioner, och om
tillgång derpå skulle tryta, taga af sine egne
tillgångar. Jag anhåller om bifall till denna
punkt.
Herr Munck af Rosenskjöld: Om jag ej
missförstått Grefve von Schwerin , så har han
missförstått mig. Jag har aldrig yrkat, att
räntan ovilkorligen skall erläggas i Banco-sedlar,
utan endast i det fall, att betalningen i
silfver skulle vara förenad med mycket besvär.
Om Silfver i Landsorterna kan erhållas för lindringare
pris , än den utsatta coursen , så är
ock naturligt, att Låntagarne hellre göra afbe*
talningen i hardt mynt, i synnerhet sedan Banco-Utskottet
tillstyrkt, att den får nedsättas i
Landt-Ränterierne, För öfrigt är jag af Grefve
von Schwerins tanka, att räntan mest kommer
att erläggas i silfver af Låntagare i Landsorterne.
Jag tror blott, att det icke bör ovilkorligen
åläggas dem, som kunna hafva mycket svårt
att förskaffa sig silfver , i synnerhet den del af
Allmogen, sorn icke förstår sig på skrot och korn.
Herr Cederschjöld: Jag har föreställt
mig, att det skulle leda till allt för mycken oreda
i Bankens Räkenskaper, om Låntagare
finge liqvidera sine afbetalningar i Banco-Sedlar.
Vinsten skulle tilläfventyrs icke blifva synlig
i Bankens böcker , emedan den icke kunde
controlleras; men förlusterne skulle säkert icke
der komma att saknas. Jag tillstyrker således,
Deri 12 December f. m.
56.
att hvarje Låntagare sjelf må se sig om, huru
han må erhålla silfver.
Herr Grejven och Landt-AIarskalken förklarade
, att som Riks-Ståndens i detta ämne
redan fattade beslut, hvilket Herr Landt-Marskalken
nu uppläste, bestämdt innehöll , att Lån
på Fastigheter hädanefter icke fä beviljas uppå
andra t villkorj hvad ränte- och capital af betalningen
beträffar, än att 2 procent af det
uti Sedlar utgifne Länets primitiva belopp årligen
till Banken erlägges uti Svenskt Silfv
er mynt j Riksdaler för Riksdaler, eller uti
deremot svarande lodtal mynt b ar t Silfver, på
sätt attj genom ett dylikt under 33 * år fortsatt
ärligt inlemnande af Silfver uti Banken _,
Lånebeloppen anses till fullo likviderade; alltså
och då, på sätt Banco-Utskottet uti dess Utlåtande
anfort, samt Herr von Hohenhausen
jemväl erinrat, antagandet utaf Herr Munck af
Rosenskjölds förslag om Ränte- och Capital-afbetalningens
erläggande i Bancosedlar efter en
viss fastställd Cours, skulle medföra rubbning
och förändring uti Riksens Ständers i denna omständighet
fattade nyssberörde beslut, ansåg
Herr Grefven och LandtMarskalken , på sådan
grund, sig ej eller kunna å Herr Munck af Rosenskjölds
förslag meddela proposition.
Hvad åter Banco-Utskottet i öfrigt uti ^:dje
puncten hemställt, dels angående tillstånd för
Låntagare i Landsorterne, att i Ränterierne för
Bankens räkning få insätta antingen Svensk^
Silfvermynt, eller confrolleradt verksilfver, dét
56a
Den 12 December f. m.
sednare efter beräkning af 20 sk. Specie för
hvarje Lod, dels angående grunden för beläningsbeloppets
bestämmande å de bus i Städerne,
hvilka hädanefter intill nästa Riksdag skulls kunna
blifva uppbyggde; fann Herr LandtMarskalken
vara af natur att utgöra föremål för Ridderskapets
och Adelns pröfning och afgörande.
Herr Munck af Rosenskjöld : Uti det nu
upplästa Beslutet säges, att afbetalnjngen ovilkorligen
skall erlägges i silfver. Jag hemställer
, om icke detta sker, då räntorne blifva af
Fullmäktige förvandlade i silfver. Jag kan åtminstone
icke finna någon motsägelse häri.
Herr von Hohenhausen'. Det är kanske
öfverflödigt, att yttra sig , sedan Herr Grefven
och Landt-Marskalkeu nyss anfört, att 2:ne
procent bestämdt måste erläggas i silfver. Den
värde Talaren har sjelf medgifvit, att hans
förslag innefattade en jemkning af detta beslut,
och sådana jemkningar i besluten äro icke
tillåtne.
Herr Munck af Rosenskjöld: I fall det
tillätes mig att anföra något emot Herr von
Hobenhausens afgörande röst, får jag äran påminna,
att det vid flere tillfällen varit fråga,
icke blott om jemkningar, utan ock om
upphäfvande, af Ridderskapets och Adelns beslut.
Då den proposition jag nyss begärt,
hvilken Herr Grefven och Landt-Marsklaken
föiklarade sig ej kunna meddela, således förmodligen
ej eller lärer stå att erhålla, skall jag
Den 12 December f. in
-
563
endast utbedja mig, att min enskildta tanka må,
jemte min reservation, få i Protocollet intagas.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
hemställde, om Ridderskapet och Adeln behagade
gilla hvad Banco-Utskottet i 3:dje punkten
tillstyrkt, angående Låntagares i Landsorterne
rättighet, att få i Ränterierne för Bankens
räkning insätta antingen Svenskt Silfvermynt
eller controlleradt Verksilfver, samt angående
belänings-grunden å de hus, hvilka hädanefter
intill nästa Riksdag kunna blifva uppbyggde.
Ropades J a.
4:de Punkten j angående väckt fråga j att de
personerj som förut hafva intecknade
Skulderj måtte i första rummet berättigas
till Banco-Lån för att dermed liqvidera
sådane Inteckningarm. m.
Herr von Heyne: Om det så förhåller
sig , som Banco-Utskottet uppgifvit, att bela
Nationen har rätt, och i följd deraf en lika
rätt, att erhålla lån; borde detta kunna utsträckas
äfven till framtiden. Jag har icke trott
detta vara motivet till Fastighets-lånens beviljande,
utan att detta nu skett, för att mildra
de skuldsattas svåra belägenhet, i följd hvaraf
de först och främst borde vara berättigade till
dessa lån , för att dermed kunna inlösa enskilde
skulder, hvaraf de nu äro generade; och då
derigenom äfven den enskildte Crediten borde
564
Den 12 December f ni.
kunna blifva mera återställd, skulle icke alla
sedermera så mycket söka dessa lån. Jag anhåller
derföre om Herr Grefvens och Landt-Marskalkens
proposition på hvad jag redan framställt.
Herr Munck af Rosenskjöld: Jag är af
samma tanka med den sista värde Talaren. Då
Banco-Utskottet sager, att de icke skuldsatte
hafva lika rätt med de skuldsatte till dessa lån,
har Utskottet visst deruti fullkomligt rätt, af
det skäl, att innan Riksens Ständer definitivt
beslutat i frågan , hvarken den ena eller andra
äger någon företrädes-rättighet till lånen. Men
om nu Riksens Ständer besluta, att de, som förut
hafva sine Egendomar intecknade, skola äga
företrädes-rättighet framför de icke skuldsatte , så
följer också, att de förre ifrån samma ögonblick
erhållit en sådan företrädes-rättighet. Pluraliteten
af de skuldsatte Fastighets-ägarne hafva
äfven större anspråk på detta biträde, emedan
de flestes förlägenhet är orsakad af föregående
Riksens Ständers åtgärder; och särdeles af den
då varande Banco-Discont-Styrelsens, hvilken
utsträckte snörpsystemet vida öfver Riksens
Ständers beslut och uppdrag. Således, om än
alla hafva lika rättighet, äga likväl de skuldsatte
större anspråk, emedan de fleste af dem blifvit
det genom Lagstiftande Maktens förvållande.
För öfrigt har jag härvid afsett icke blott
Låntagares, utan äfven Fordrings-ägares bästa,
emedan många af desse sednare, som sjelfve
behöfva sine penningar, men hafva svårt att få
ut dem, derigenom kunna blifva hastigare li
qvi'
-
Den 12 'December f m,
qvioerad?. På dessa grunder kan jag icke annat
än, tvärtemot Banco-Utskottets yttrande,
tillstyrka, att, i enlighet med hvad Ständerne
år 1779 beslöto, Fastighets-lånen må företrädesvis
lemnäs åt dem, som förut hafva sine
egendomar intecknade för skuld, välförståendes
med det vilkor, att en sådan företrädes-rättighet
endast tillerkännes de Fastighets-ägare,
hvilkas skulder varit intecknade, innan detta
beslut af Riksens Ständer blifvit fattadt.
Herr von Hohenhausen: Till en början
kan jag icke instämma i den princip, som aE
Herr Munck af Rosenskjöld blifvit yttrad, att
endast de intill denna Riksdag skuldsatte skola
‘äga företräde till Fastighets-iån. Vill maij afse,
att en fördel skall lemnäs dem, som äro
uti olycklig belägenhet, så bör man äfven besinna,
att också efter denna Riksdags slut,
många kunna raka uti en lika obehaglig ställning.
Jag tror dessutom en sådan uppmuntran
icke böra lemnäs ät de skuldsatte, utan allt
slags afseende på, och pröfning af, sättet buru
de råkat i skuld. Men i afseende på verkställandet
häraf, hemställer jag, huru sådant
skall blifva möjligt. För öfrigt, då lånen äro
förmånliga, skulle det icke blifva svårt fördem,
som icke redan äro skuldsatte, att inteckna sina
egendomar, för att åtkomma dessa lån, enär
man ej kan rättvisligen säga, att blott de hittills
skuldsatte böra äga företrädet. På dessa
grunder vägar jag vördsamt tillstyrka bifall å
BancoTJtskottets Betänkande.
Ridd. 0. Ad. Prot. XI. Band. 36
56a
Den 12 December J. m,
Herr Munck af Rosenskjöld: Jag anser
visserligen billigt, att tiden för de ifrägaställde
skuldernes tillkomst må utsträckas till Riksdagens
slut, om så behagas. Herr von Hohenhausen
har talat om, att man ej bör uppmuntra
till skuldsättning genom bifall till hvad jag föreslagit,
men just detta skall inträffa, om icke
företräde lemnäs åt de förut skuldsatte , ty i
fall lånen äro så förmånliga , som man velat
påstå , uppmuntrar man ju dem , som förut icke
hafva skulder, att komma åt dessa lån. Jag
kan således icke finna annat, än att äfven denna
princip talar för det beslut, att Fastighetslån
må företrädesvis meddelas åt dem, som varit
skuldsatte före afgörandet af denna fråga.
Herr Ribbing , Arvid: Jag tror, att man
går nog långt i specialiteter, för att gynna de
skuldsatte. Om Herr Munck af Rosenskjölds
förslag antages, hunde ju ofta hända, att en
skuldsatt person, som hade sin egendom intecknad,
sålde den till en rik man. Hvilkendera
skulle då få lånet, säljaren, eller den rike
köparen,?
Herr Munck aj Rosenskjöld: Vid den
siste värde Talarens yttrande får jag erinra ,
att sådana försäljningar sällan ske, och, om de
n go : gr-ng inträffa, är det ett undantag, som
icke kan förekom mas. Om en rik man vill
komina åt ett län pä 2000 R:dr, i fall en sådan
dertill skulle nedlåta tig, så är detta något
, som i alla fall icke bevisar olämpligheten
af mitt förslag. Men om sådant händer någo
Den 12 December f, nt»
56 5
gang, mäste deremot, enligt Utskottets förslag
den rike och icke skuldsatte bemägtiga sig ett»
lån, lika så snart som den fattige.
Herr Gref ven och Landt*Marskalken gjorde
proposition till bifall af 4;de punkten uti
Banco-Urskottets Utlåtande) hvilken proposition
med Ja besvarades.
Företogs tilt pröfning Bauco-UtskottetS den
9 dennes under N:o 95 afgifne, samt den to
derpåföljde eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande
, i anledning af gjorde anmärkningar
Vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
angående förändring uti nu gällande beläningssätt
och belänlngsvärde ä Guld och Silfver I
Banken.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus‘
Utskottets förra Betänkande innehöll det förslag
till Riksens Ständer , att belänings-värdet å Silf.
Ver skulle höjas från 40 till 48 sk. I det nu
afgifne Utlåtandet, sorn blott innefattar en vederläggning
af Herr Hjertås anmärkningar emot
det förra, finnes alldeles intet nämdt härom.
Jag hemställer derföre, att vi först måtte erhålla
proposition på Utskottets första Betänkande.
för att få den saken afgjord.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
gjorde proposition till bifall af Banco-Utskottets
i ämnet först afgifne Betänkande.
564
. . . Mi ' ; :v ;. ' - <
Den 12 December f m.
Grefve von Schwerin: Jag utber mig att
få höra till hvad ränta myntadt Svenskt Guld
och Silfver får i Banken belänas?
Herr von Hohenhausen: Utskottet har
föreslagit 3 procent.
Grefve von Schwerin: Då vågar jag
vördsamt underställa Ridderskapet och Adeln ,
om icke denna ränta, som hittills varit 3 procent
, hädanefter må nedsättas till 2. Jag kan
icke föreställa mig, att Utskottet häri bör se
någon våda. Då i början af Riksdagen man tog
för afgjordt, att en realisation skulle kunna
verkställas, och att det vore lätt, att dertill
kunna få actier tecknade till en summa af 3 millioner
R:dr i silfver , skulle jag tro, att den Sven.
ska R:drn måtte af Banco-Commissarierne kunna
emottagas utan att förut behöfva skickas til!
myntet. Jag anhåller derföre om proposition
på räntans nedsättande till 2 procent.
Herr von Hohenhausen : En nedsättning
af räntan skulle åter närma dessa utlåningar
till en bekant Finance-operation, och, hvad den
angår, så är densamma redan af Ständerne af.
slagen. Det är derföre icke eller skäl, att närm
1 sig dertill, utan bör räntan bibehållas lika
vör silfver, som för andra i Banken lånbara
effe c ser, såsom jern, m. m. Jag tillstyrker
aledey vördsamt bifall å Utskottets Betänka
:'d
Grefve von Schwerin: Orsaken hvarföre
Den 11 December f m.
565
räntan på belåningar af jern och andra exporteftecter
blifvit fastställd tili 3 procent, är den,
att de skola förvandlas i guld och silfver. Då
deremot de nu ifrågavarande panterne, som just
utgöras af guld och silfver, icke behöfva förvandlas,
så tyckes för dem en mindre ränta
kunna bestämmas. Hvad beträffar Herr von
Hohenhausens yttrande, att man derigenom
skulle närma sig till sådana speculationer och
operationer, sorn pluraliteten icke gillar , sä tror
jag , att man bör lemna dessa åt sitt öde. Nu
är endast frågan om att bestämma räntan till
2 procent.
Herr Hjertaj Gustaf: Jag utber mig äf
ven
att få nämna, att belåningen å jern är bestämd
till -|:delar af värdet. Utskottets förslag
bestämmer samma proportion för belåningen
af guld och silfver. Då vore väl billigt, att
man, åtminstone hvad räntan beträffar, något
mera gynnade den sednare.
Herr Munck af Rosenskjöld: Sedan det
beslut redan blifvit fattadt, att räntan å Fastighetslån
icke får i sedlar erläggas, sä, på
det ej tillgången på silfver må minskas för
Låntagare, är jag nu af samma tanka, som
Banco-Utskottet, att man åtminstone bör söka
förekomma all minskning af silfvertillgängen i
landet, utanför Banken.
Friherre Cederström , Jacob: För min
del kan jag icke anse rådligt att nedsätta räntan
, då frågan endast är om myntadt siifr
566
Den 12 December f m>
ver och guld. Detta skall alltid lända till det
allmännas nytta, då penningarne derigenom
komma i omlopp, och icke blifva skrinlagde.
Den ena procenten, som Banken förtjensr j
ränta på andra effecter , betyder alldeles intet;
emedan den går ät i omkostnader för förvaring,
transporter tn. m.
Herr Cederschjöld* Pehr Gustaf: Jag
förenar mig med den siste värde Talaren , att
räntan i beläning af Svenskt myntadt silfver
må nedsättas till 2 procent, men för omyntadt
bibehållas vid 3. Jag finnér obilligt, att inne-*
hafvare af Svenskt Speciemynt skola betagas
ali möjlighet att använda det- Jag anser redan
obilligt, att man skall nödgas betala något för
att få nyttja det till annat än ögonfägnad.
Friherre Björnstjerna Magnus; Ehuru
Grefve von Schwerins proposition synes ganska
enkel , får jag dock fästa uppmärksamheten
derpå, att skillnaden emellan en vanlig silfver-!
beläning , och Herr Hjertås motion , som
bär blifvit mycket discuterad , och hvarom fråga
först väcktes af Herr Stråle, egentligen be*
Står uti ingen ting annat än räntan. Vi hafva
sett, med hvad uppmärksamhet Ständer och
Utskott betraktat detta ärende. Grefve von
Schwerins förslag om 2 procents ränta, är en
medelväg, Ämnet är af för mycken vigt, för
att jag nu i hast skulle kunna derom stadga
mitt omdöme. Emedlertid har jag yttrat det-i
ta, för att fästa fUddsrskapets och Adelns upp'*
Dan 12 December f m.
märksamhet derpå, att det icke är någon småsak
, som är i fråga.
Herr Rosenblad, Bernhard: Idéen tiil
den af Herr Hjerta föresiagne beläning tyckes
vara hämtad från den, sorn i Amsterdamska Banken
ägde rum å guld och silfver. Likväl lär man
latt inse, att förhållandet var högst alika i ett
land , sorn då var medelpunkten för hela Europas
handel med ädla metaller, der således be«
hofvet ofta måste påkalla lån, under det att
Stora lager af dessa metallér afvaktade en förmånlig
afsättning, och der den i Europeiska
handeln då mest ackrediterade Bank kunde lemna
län i ett mynt, hvars värde aldrig varierade
mer än några procent, mot hvad det mäste
vara i ett annat land, som aldrig drifvit och för
sin ringa capital-tillgångs skuld icke kan drifva
någon handel i stort med ädla metaller, och
hvars Bank befinner sig i den ställning, som
vår för det närvarande. Just detta sednare
förhållande låter mig befara stora olägenheter
af sådane låne-anstalter, som dem, Herr Hjerta
föreslagit. Om någon Bankier, hvars stora
utrikes credit sätter honom i stånd att medelst
några penndrag befalla öfver stora sammor,
och ehuru få, torde vi dockj äga åtminstone
någon sådan, fann för godt att mot pant äfen
större silfver-qvantitet i Banken såsom lån uttaga
Banco-sedlar, innan dessas värde betydligt
hunnit nedsättas , såsom en möjlig följd af närvarande
Riksdags financiella beslut, så kunde
han först draga stor vinst af de fördelaktiga
speculatioaer, en hämmad credit och deraf föl
-
568
Dea 12 December J. m.
jande Utmätnings-auctioner , Fastigheters och
Varors vanvärde öppnade för den, som hade
kontanter i händerne, och sedan när Sedelstockens
ökning m. m. vederbörligen hunnit nedsätta
Sedlarnes värde och öka varuprisen, då
kunde han återbetala sina läntagna Banco-sedlar
försämrade till sitt värde, och deremot återtaga
sitt insatta silfver, soin orubbadt bibehållit
sitt. Af denna orsak och då redan tillgång
finnes att mot 3 procents ränta på kortare tid
få beläna silfver och guld , kan jag ej för det
närvarande tillstyrka annan ädring i gällande
föreskrifter rörande denna beläning, än att äfven
lån mot pant af Svenskt guld- och silfvermynt
måtte tillåtas, om det ej redan är tillåtet,,
hvilket jag måste bekänna mig vara nog okunnig
att icke veta.
Herr Hjerta-. Den farhåga, Friherre Björnstjerna
yttrat emot Grefve von Schwerins förslag
, lärer vara uppkommen af något misstag.
Banco-Utskottet föreslår icke silfrets beläning
till mer än en R:dr på Lodet, i stället
för att jag föreslog densammn till ungefärligen
58 skillingar per Lod. Jag mäste ännu yttra
den öfvertygelse, att jag icke anser farligt nedsätta
räntan till 2 procent. Jag anser detta vara
billigt, enär panten är af högre värde och
genast kan omsättas. Detta bör så mycket helt.
re begagnas, som det gifver en utväg att indraga
utländska capitaler i Landet, i samma
mån, som man bereder tillfälle till beläning af
Svenskt myntadt Silfver, Jag yttrade förra gången,
då detta mål var före, att det är näna?
Den 12 December f. m.
garnes behof af capital-tillgängar, som gör denna
åtgärd nödvändig, och hvarförutan det blir
omöjligt att använda några utländska capitaler
inom Sverige. Jag vågar derföre ärrnu tillstyrka
den ränta Grefve von Schwerin föreslagit, hvil.
ket icke skall åstadkomma någon skada hvarken
för Banken eller det Allmänna. Herr Rosenblad
ser deraf stora vådor. Han tänker sig
en hastig försämring af myntet efter Riksdagens
slut, och betraktar Banken blott såsom Sedelbank.
Jag deremot tror, att, efter de åtgärder,
som Riksens Ständer vidtagit, en myntförsämring
väl kan uppkomma, men icke blifva
plötslig. För öfrigt äro de framställningar Herr
Rosenblad i dag gjort, så stridande mot dem
han gjorde vid Riksdagens början, då han yrkade
en realisation, att det är lätt att vederlägga
honom. Då man dessutom belänar Silfver
till i R:dr per Lod, och jern till 12 å 13 R:dr
per Skeppund; så är det åtminstone billigt,
att nedsätta räntan på det förra , till något under
den på det sednare.
Friherre Cederström'. Det är en alldeles
olika sak att beläna Siifvermynt i Banken, och
att tillåta dess insättande mot Depositions-Attester.
Den olägenhet Herr Rosenblad framställt
såsom möjlig, att sedelmyntet genom antagande
af Grefve von Schwerins förslag, möjligen
skulle blifva försämradt , är alldeles ogrundad.
Det skulle tvärtom ge anledning åt utländska
Capitalister att insätta Silfver i Banken, hvilket
skulle medföra en motsatt effect mot hvad
Herr Rosenblad förmenar. Om Sedelmyntet
570
Den 12 December f, nr.
blef förbättradt , så kunde enskiidta möjligen
vinna derigenom , att de insatte Silfver i Banken
, oell för de deremot undfångna sedlarne,
tillhandla de sig ett srörre Silfver-Capjtal. Försämras
åter Sedelmyntet, så blifver denna
vinst omöjlig. Då detta således är en enkel
låneanstalt , alldeles lika med den , som är tillåten
på andra metaller, så blir frågan endast',
om pant af Svenskt myntadt Silfver är bättre
än panter af jern och koppar, och svaret på
denna fråga lärer icke blifva tvetydigt. Om
nu detta erkännes, sa skulle jag tro ,> att för
denna bästa pant räntan äfven borde nedsättas.
Friherre Björnstjerna: Här äro egentligen
2.ne frågor att pröfva. Den första är Utskottets
tillstyrkande , att beläningsvärdet å
hvarje Lod Silfver skall höjas till 48 sif. i stället
för 40 , och således blifva hädanefter 2 R;dr
6 sk. på hvarje Specie-Riksdaler. Detta tillstyrker
äfven jag Hvad äter Grefve von
Schwerins tillägg beträffar, eller räntans nedsättande
från 3 till 2 procent , så tror jsg verkeligen
, vid närmare eftertänkande , att detta ,
om det inskränkes till Svenskt myntadt Silfver,
icke kan vara vådligt. Som beläningsvärdet
på ' hvarje Specie-Riksdaler endast blifver 2
K:dr 6 sk, Banco , tillstyrker jag att räntan pä
Svenskt myntadt Silfver må nedsättas till 2
procent.
Herr Rosenblad; Jag utbeder mig att endast
få anföra några upplysningar i anledning
af hvad som blifvit anmärkt mot mitt löna yu
Deri 12 December f, m,
57i
trande. Långt från att förmoda en plötslig försämring
af våra Bancosedlar , såsom en värd
Ledamot trott, är det just derföre, att jag anser
denna försämring endast så småningom inträffa
och ännu senare medföra höjning i varuprisen
, som orsaken till min farhåga för motionens
verkningar uppkommit. Ty det är
derigenom speculanten kan , innan nämde försämring
för sig gått , uttaga bättre Bancosedlar,
än dem han sedermera återlemnar, samt
således vinna på dubbelt sätt, först genom lättheten
att under penningebrist med stor vinst
använda contanta penningetillgångar , och sedan
gen m återbetalningen af sitt lån i sämre mynt,
än det han verkligen mottagit. I afseende på
hvad Friherre Cederström anfört, får jag endast
tillägga , att låntagaren eller rättare deponenten,
ehvad cursen stiger eller faller, aldrig
fråntradcr rättigheten, att mot ett alldeles lika antal
Banco-Riksdalrar, som det han låntagit, få
uttaga ett alldeles lika antal Specie-Riksdalrar ,
aom det han insatt. Jag får likväl medgifva ,
att, ornen sådan beläning inskränkes till Svenskt
och hårdt mynt, vådan något minskas, genom
Svårigheten att skaffa större cjvantiteter , då
myntet lär vara i overksamhet , men derföre
blir ej principen rigtigare.
Herr Uggla Göran Gustaf : Friherre
Björnstjerna har redan, yttrat hvad jag ämnade
.anföra. Denna fråga, som nu är inkommen
från Banco-Utskottet, innefattar något helt annat
än den , som förut blifvit af Rikets Stan»
der afgjord. Grefve yon Schwerjns förslag kan
572
Den 12 December f m,
således icke hifva annan påföljd , än att Banken
erhåller mindre ränta, och detta synes
vara billigt, då låntagaren erbjuder så god pant
som Silfver.
Herr von Hartmansdorff'^ August: För min
del anser jag det vådligt och origtigt , att afvika
från det Betänkande Banco - Utskottet afgifvjt.
Jag h ar föreställt mig, att, i samma mon man
skulle utsträcka belåningen på Guld och Silfver,
eller nalkas ditåt, så skall man äfven vinna
pä panten såsom vara. Om man insätter
Silfver t. ex. för 50,000 R:dr och för de erhållna
sedlarne koper varor efter deras fulla
Värde , så skall den mängd af sedlar, som derigenom
utkommer och förringar de förut utelöpandes
värde , höja varans pris. Den som då
för sina varor betalt 50,000 R;dr, skall derföre,
i anseende till det försämrade mynter, tillbaka
erhålla kanske 60,000 eller 10,000 R:dr i sedlar
mera , än som behöfves, för att återlösa
den insatta redbara valutan , och skall , på sådant
sätt , draga till sig en vinst på det allmännas
bekostnad. Jag får följakteligen afstyrka
ålit afvikande från Banco • Utskottets
förslag.
Friherre Cederström : För min del har jag
svårt att finna , hvarken någon våda eller origtighet
deruti , att Ridderskapet och Adeln jenikar
Banco-Utskottets Betänkande uti en sä enkel
fråga , som rörande räntan för lån på metaller.
Man mäste nödvändigt reda begreppet
örn det ämne raan skall pröfva. Herr Rosen>
Den 12 December f vt.
blad har icke velat förstå annat, än att en mynt.
förbättring endast skall åstadkomma förlust för
låntagaren, men om Banken, för 100 SpecieRiksdaler,
ger ut 300 R:dr och de utgifne sedlarnes
värde derefter höjer sig till 96 sk. Curs,
så skall Banken nödvändigt förlora 1 R:dr i
sedlar. Om detta nu icke kan bestridas, så
är det endast vid en sådan hastig myntförbättring
, som Banken skulle kunna förlora. Men
om Banken äfventyrar denna förlust, så harden
likväl , relativt till andre lånegifvare , en större
vinst, då den har den myntade metallen genast
färdig att kunna användas. Deremot , då lån
meddelas på arbetadt Guld och Silfver, så upp.
komma kostnader för dess förvaring och myntning,
der alliage och dy.likt skall skiljas från
metallen ; och derföre måtte vara klart, att myntadt
Guld och Silfver är för Banken den förmonligaste
pant. Då således Banken på pant
af jern och koppar meddelar lån mot 3 procents
ränta , så måtte det vara billigt, att räntan
för myntadt Guld, Silfver eller Koppar nedsättes
till 2 procent.
Herr Rosenblad: Jag tror mig böra erinra,
att det var egentligen mot det i Herr Hjertås
Motion föreslagna beläningssätt, som jag
yttrat mig, och att det var detta, som lät mig
befara stora vådor för det allmänna. Nedsättningen
af räntfoten kan vara likgilltig, ehuru
jag ej finner den af billighet påkallad , då Banken
icke tillträder eller låntagaren frånträder äganderätten
till den pantsatta metallen, då låntagaren
kan draga lika nytta af sitt lån, som
Den 12 December f. m.
hvarje annan låntagare, och då Bankens säker-»
het vid meddelande af andra lån mot pant ej
är eller åtminstone ej bör vara mindre, än vid
dessa, t afseende på hvad Friherre Cederström
anfort, tror jag mig böra å nyo erinra, att aldrig
låntagaren förlorar rättigheten, att motåterställandet
af det låntagna beloppet sedlar, å»
terfå fulla pantsatta beloppet Silfver , endast
med afdrag af den låga räntan. Otti någon insätter
1000,000 R:dr Silfver, så kunde bart der.
på, enligt motionen, såsom lån — om jag ej min§
orätt på f års förfallotid, bekomma efter 116
sk. B:co per R:dr Silfver, 2.416,666 R:dr, utgörande
efter tåg sk. eller närvarande colirs ett
värde af mer än 9co,oooR:dr Silfver. Om coursell
sedan steg till 160 sk,, och låntagaren ägde rätt
att när han ville inlösa sitt lån , behöfde coufsen
under alla 5 åren blott en enda gång stiga
så högt, för att medgifva den möjlighet att
efter detta nedsatta värde eller med 705,000
R:dr Silfver anskaffa de låntagna 2,416,666
R;dr Bancosedlar, och derföre uttaga den insatta
Million R:dr Silfver. Genom denna operationvantl
låntagaren ju således , endast medelst sedlarnes
försämring emellan låne- och betalningsdagarne
, 175,000 R:dr Silfver , oberäknadt
den vinst han kunde skörda genom dispositionen
af stora contanta tillgångar under en tid af
allmän creditbrist, och det är ju helt naturligt,
att alltid sådane lån skulle sökas när coursen
var låg, och betalas, när den var hög! __ I
afseende på den skillnaden värd talare trott sig
finna emellan hvad jag yrkat nu , och i början
af Riksdagen, får jag erinra , att jag då hada
Den 12 December f. m.
endast afseende på en verklig Bank, sadan
jag önskade att vår skulle återblifva, sorn uppfyller
sina förbindelser , vid påfordran inlöser
sina sedlar o. s. v. Man mäste val medgifva ,
att mycket kan vara både naturenligt och nyttigt
att vidtaga för en sådan Bank, som vore ganska
vådligt att tillstyrka för en annan , hvilken ej
uppfyller sina förbindelser, hvars sedlar till siit
belopp icke bestämmes af förtroende och efterfrågan
, utan af Riksdagsbeslut, och sorn
tili säkerhet mot äfven den största vackling i
dessa sedlars värde endast k3n sätta tvångslagar.
Man måste väl medgifva, att i sednare fallet
förhållanden kunna uppkomma , som erbjuda
lockelser till farliga speculationer , hvilka icke
är* ens möjliga i det förra.
Grefve von Schwerin: Herr Rosenblad
har sagt, att han med sitt anförande egenteligen
åsyftat en Vederläggning af den primitiva
motioneo i denna fråga. Denna äro vi nu alldeles
ifrån, och jag vili icke en gång eftersträfva,
att vederlägga Banco-Utskottet. Jag öfverlemnar
detta åt allmänna opinionen. Herr Rosenblad
vill göra skillnad emellan Svenskt myntadt
guld och silfver, och utländskt, samt annat
husgeråd af desse metaller. Jag deremot skulle anse,
att icke den Svenska Riksdalern bör uteslutande
erhålla denna Låne-rättighet, och hvad metall-panternes
vård samt realisation till mynt
beträffar, så är det billigt, att omkostnaden
derföre på silfver och guld anses lägre, än på
andra metaller. Herr von Hartmansdorff har
gjort en calcul, huru lätt man derigenom skul
-
576
Den 12 December f. m.
le kunna på varor, för ett värde af 50,000
R;dr, vinna 10,000. Jag tror en sådan vinst
icke kunna äga rum på andra varor, än sådane,
som kunna bäras i fickan, t. ex. juveler och
perlor. Men äro varorna sådana, att de, för
att icke förskämmas, behöfva skötas och skoflas
om, såsom Spannemål, eller de kunna smälta
såsom salt, eller äro utsatte för mott och
mahl, så tviflar jag på att någon skall speculera
på en sådan avance. Dessutom vet jag icke,
med hvad rätt man kan förneka folk att speculera
på varor, så väl som på theorier. Man får icke
begära mera stabilitet i varors pris som förtäras,
än i vitterhet och philosophie , hvilkas producter
ömsom gälla mycket, och ömsom ganska litet.
Herr Grefven och Landt-Marskalken förnyade
dess förut gjorde proposition , til! bifall
af Banco-Utskottets i målet först afgifne Betänkande.
Ropades J a och N e j.
Grefve von Schwerin: Jag anhåller om
proposition på mitt förslag , annars nödgas jag
begära votering.
Friherre Cederström: Då Grefve von
Schwerins förslag icke afviker från Banco-Utskottets
i någon annan punct, än räntans nedsättande
å myntadt guld och silfver, finner jag
ingen betänklighet vid att bifalla det samma.
Banco Utskottets beräkning står i alla fall qvar,
och
Ben 12 December f »i.
och då anser jag rättvist, att vidtaga denna obetydliga
förändring.
Herr Grefven och Landt-Marskalken yttrad
e, att sedan votering blifvit begärd, ansåg
Herr Landt-Marskalken sig böra framställa
följande Voterings-proposition : (
Den, som bifaller Banco-Utskottets Betänkande
, angående förändring i nu gällande belänings-sätt
och belänings-värde å guld och silfver
i Banken, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer nämnde Betänkande
att gillas, med den förändring, att räntan å
myntadt Svenskt Guld och Silfver, som i Banken
belänas, nedsättes till två procent.
Hvilken Voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan 43, 44, 45 och 46 §. §. i RidderhusOrdningen
blifvit uppläste, börjades voteringen
klockan | till 3 eftermiddagen j och befunnos,
vid voteringens slut, sedaD en Voterings-sedel
blifvit undantagen och förseglad, samt de öfriRidd.
o. Ad. Prot. XI. Band. 37
57S
Deri 12 December e, m.
ge Voterings-Sedlarne öppDade, rösterne hafva
utfallit, sorn följer;
Ja —2 6.
Nej — ij.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskildt förde Protocoli blifvit uppläst,
Herr Grefven och Lanclt-Marskalken förklaraatt
Banco-Urskottets Betänkande således
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallet.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan \ till 4 eftermiddagen.
In Fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Fredagen den 12 December.
Plenum klockan 5 eftermiddagen.
Upplästes till justering och godkändes följande
Expeditions-Utskottets insände Förslag till
Riksens Ständers underdånige Skrivelser till
Kongl. Maj:t:
Den 12 December e. nt, 5yg
N:0 396. Angående Strafflag för efterapning
, förfalskning och utprångling af Westra och
Södra Lån-Contoirens Assignationer på Banken,
N:o 397. Angående belöning för upptäckt
af efterapare och förfalskare m. m. af
Låne-Contoirens Assignationer.
N:o 398. Oin åtskilliga anstalters vidtagande
till öppnande af en Communication med
Gellivare Jernmalmsberg m. m.
N:0 399. Angående Post-inrättningen och
de deraf till Stats-Verket iniiytande Inkomster.
Föredrogs å nyo och bifölls ConstitutionsUtskottets
den 9 dennes under N:o 79 aflåtne,
samt följande dagen på bordet lagde, Memoriel,
angående väckt Motion om förändring af
2? och 26 §. §. i Justitiae-Ombudsmannens Instruction.
Företogs till pröfning Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottens den 5
dennes under N:o 6^4 afgifne, samt den 10
derpåföljde eftermiddagen på bordet lagde , Utlåtande,
öfver gjorde anmärkningar vid Utskottens
förut meddeldte Betänkande, i anledning
af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, rörande
58q Den 12 December e. m.
Krono Skogarns, samt åtskilige dermed gemen-»
skap ägande Motioner.
Herr von Schinckelj Johan Fredric anförde
skrifteligen:
(Se Bilagan N:o 1,)
Herr af Robson Carl Magnus? uppläste
följande :
(Se Bilagan N;o 2)
Herr Cedercronaj Johan Ulric j anförde
skrifteligen:
(Se Bilagan N:o 3.)
Grefve von Rosen j Robert j uppläste följande:
(Se
Bilagan N:0 4.)
Friherre Ridderstolpe, Fredric anförde
skrifteligen :
(Se Bilagan N.-o f.)
Herr von Greiff Johan Ludvig uppläste
följande ;
(Se Bilagan N:o 6.)
Herr Hjerta j Gustaf: Jag skulle ej i
detta vigtiga ämne våga en hufvudbataille, om
Den 12 December e. m.
jag ej hade tyckt mig finna, att Jägare-elden
bevisat, att den ej är fatlig. Här har blifvit
sagdt, att Skogarne behöfva seeler, för att äter
tillväxa, sedan de en gång blifvit uthuggne.
Jag tror det ock, och är öfvertygacl derom,
att hvarje Bonde äfven har erfarenhet deraf,
emedan han dageligen ser , huru långsamt
skog tillväxer. Här är äfven anfördt, att Skogarne
äro oumbärlige för Bergs-handteringen.
Deruti instämmer jag äfven, och jag tror, att
de skogar, sorn äro belägne i granskäret f
Bergverken, jemväl derpå lemna bevis, emedan
den fördel , som af dem kunnat dragas ,
icke blifvit försummad 3 men på det sätt Kon»
ungens Nådiga Proposition innehåller, och Utskotten
föreslagit, tror jag icke, att Bergverken,
genom de nödige ansedde förändringarne
med Skogshushållningen i allmänhet, komina
att någet förlora , och till skal för denna slutsats
får jag anföra hela England till exempel,
hvarest de äga 12 å iy gånger större Jernverk,
än vi hafva här i Sverige, och derstädes kunna
drifva dem, fastän ingen Författning finnes
af Regeringen utfärdad, som skyddar Skogarne,
hvilka äro. öfverlemnade till enskildtes vård.
Hvad som här blifvit sagdt, att, om Utskottens
Utlåtancje gillas , Kongl. Majrt och Kronan
kunde komma, att röna så stor brist på
virke till Flottornas behof, att sådant finge
köpas , lär ej betyda något , emedan af det
virke , sorn verkeligen erfordras för Flottorne,
finne*; redan liten tillgång, då deremot af det
trädslag, sorn till mindre del behöfves, är öfvetflöd.
Betänkandet förutsätter just, att nö,
Den 12 December e. m.
diga Parker för Kronan och Flottome afsättas ,
sorn kunna efterses, vårdas och med fördel begagnas,
Om det är en sanning , att slumpen
bestämmer trädslagen, så starkes jag äfven derigenom
i den tankan, att det är bäst man öfverlemnar
värden af Skogarne åt enskildfa. Jag
tror, att de värde Ledamöter, som yttrat sig
före mig, hafva misstagit sig om meningen af
Utskottens Utlåtande , emedan det i sista puncten
innehåller , att de Ktono-Parker och de
Krono-Allmänningar, hvartill Kronans dispositions-rätt
finnes vara enahanda, som till KronoParker,
böra såsom sådane behandlas, det är tilt
sä stor del som de behöfvas, bibehållas, i och
för Flottornes, samt andre Kronans behof; men
att, när de ej dertill behöfvas, och, sedan
nödig mark för Skogs- och mulbetes-rättigheter
blifvit afsatte åt de Hemman, som dertill
äga laglig rätt, återstoden skulle fördelas i
lotter frän i till 40 Tunneland hvardera, och,
med åsatt ränta i Spannemål, derefter å offentelig
Auction försäljas åt den , som derföre erböd
den högsta Skatte-köpeskillingen. För min
del anser jag således ingen fara vara, att bifalla
Utskottens Utlåtande, helst dessutom icke
någon förhastad försäljning eller fördelning af
Skogarne blifvit föreslagen , utan först efter en
noga och fullständig undersökning och beräkning.
Förra Ständer hafva på goda grunder
begärt en sådan åtgärd, och jag finner ej skäl,
att nu förkasta, hvad de äskat. Här har blifvit
sagdt, att Collegieme, som i denna fråga
jttrat sig, afstyrkt all försäljning af KronoSkogarne.
Jag tror ej, att ett beslut härom
Den 12 December e. m.
583
bör grunda sig på deras Utlåtande, utan endast
på Styrelsens pröfning, som är den säkraste.
Cöllegi rne yttra sig sorn Collegier: d:t,
är detail-styrelser , som hvar och en Irån sin
sida ser på Stats-inrättningarne. Styrelsen åter
kan öfverse det hela, likasom Representationen;
och jag finnér den beskrifning Herr a£
Robson gjort vara en så sann teckning at Collegiernes
yttrande, att någon skillnad dem emellan
icke kan förefinoas. Jag borde nu icke
längre uppehålla tiden med anmärkningar af hvad
som här blifvit vidare framstäldt; enär denna
fråga, vid närmare öfverseende, för hvar och
en torde synas enkel; men jag anser mig skyldig,
att än ytterligare upptaga några framställningar
till besvarande. Det har blifvit yttradt,
att Utskotten föreslagit, det försäljning af Skogarna
skola ske i klump, men så är alldeles
icke förhållandet , ty Utskotten hafva begärt,
att all försigtighet vid en slik försäljning måtte
iakttagas; och dessutom hafva Utskotten,
på sätt jag redan upplyst , tillstyrkt, att Stat' rt
först skall undantaga de Krono-Parker och Allmänningar,
som med fördel kunna af Staten
vårdas , och att Jägeri-betjeningen dereft r må
beredas tillfälle att å dessa Skogar erhålla Boställen,
icke för Djurfångsten skull, utan för
vinnande af en förbättrad Skogs-hushållning,
och till hvilka tjenster med Boställen de personer
äga företräde , som å utrikes ort inhämtat
nödig kännedom i Skogs-hushållningen eller
forstväsendet, samt vidare , att återstående
delen af dessa Skogar skola fördelas i Lou r,
och pä Auction till den mestbjudande upplåtas.
584
Den 12 December e. m.
För min del kan jag ej finna annat, än att det
är bäst, att Staten slutar med sin vård öfver
Krono-Parker och Allmänningar, samt öfverlemnar
den åt enskildta, innan sådane Parker och
Allmänningar äro totalt förstörde. Här har jemväl
blifvit yttradt, att man skulle kunna hjelpa
saken med en förbättrad Skogs-Ordning. Det
vöre visserligen ett försök , men jag tror att
det slog sig så ut, som det hittills gjort, Man behöfver
icke gå tillbaka till 1600 talet, utan man
kan endast hålla sig vid 1700-talet, för att se,
att det icke duger att lappa på dessa gamla
Husbålls-författningar, som grunda sig på Statens
förmynderskap. Jag får förklara min vördnad
för den person, som först yttrade sig i
detta ämnej men då Utskottens Utlåtande är
fotadt på de grunder , att sedan Staten först
undantagit de Skogar, som den kan vårda, den
återstående öfverlemnas till enskilde , då den,
Sorn äger betesrätt å marken eller annan rättighet
till densamma , skall äga företrädes-rätt
framför andre enskilde personer, att, emot åsatt
Skattläggning, få komma i besittning af så
stor del utaf Parken eller Allmänningen, sorn
svarar mot det Hemmantal, som blifvit lägenheten
påfordtj så kan jag ej finna att State»
något derpå förlorar, helst samma hushållning!-  princip här är följd för Staten, som den, hvilken
gäller för den enskildte, nemligen att tfyttra
hvad man icke kan vårda: och jag är
fullt öfvertygad, att detta är så mycker rättare,
som Staten icke vinner på att bibehålla desse
Skogar på det sätt de nu äro, emedan storta
delen af dem icke en gång lemna så stor af
-
Den 12 December e. m.
585
kastning , som svarar mot den aflöning Staten
utgifver till Jägeri-betjeningen , hvilken skal!
värda dem. Alla Sockne - allmänningar hafva
Utskotten ansett böra tillhöra Socknarne uteslutande,
och detta måste äfven vara enligt
med all sund ratts-princip. — Sluteligen torde
jag få yttra, att af alla framställningar,
som här blifvit gjorda , ingen kunnat vederlägga
den principen , att den enskilde bättre förvarar
sin egendom, än dåden af Publike Tjenstemän
vårdas.
Grefve Posse „ Arvid : Äfven jag tror, att
man icke rätt tillämpat meningen af Riksdagsordningen
, då större delen af målen blifvit
till flere Utskott remitterade , och af dessa
Utskott gemensamt afgjorde j men jag erkänner
ock , att det för mig var ganska oväntadt,
att nu först vid Riksdagens slut höra denna anmärkning
göras af en UtskottsLedamot, som
förut under hela tiden vid handläggningen a£
en mängd frågor, sjelf deltagit i det af honom
nu klandrade sätt , att förbereda målen till
Riks-Ståndens afgörande, och således deråt, åtminstone
stillatigande , lemnat sitt bifall. —
Såsom Ordförande uti Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskottet torde det vara min skyldighet,
att inför Ridderskapet och Adeln erindra
den värde Ledamoten, att före varande ämne
blifvit innom Urskotten , alldeles på enahanda
sätt, ej obiiaare behandladt, än alla andra
mål, som till deras handläggning varit öfverlemnade.
— Praxis har nemligen varit, att
ett till flere Utskott remitteradt ärende först
586
Den 12 December e. m.
afgjorts af ett Utskott, hvars Beslut genom
Protocolls - Utdrag meddelats det elier de Utskott
, tili hvars upptagande ärendet äfven
hört; och om sistnämnde Utskott biträde den
afgifne meningen, har något sammanträde icke
ägt rum , emedan det ansetts tidsödande och
öfverflödigt; men då tankarne varit delade, hrr
man, för att åstadkomma något Beslut, måst
sammanträda , och oftast dervid geaöm vote
ring
afgöra målet.
Det är just på detta sätt,
som Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om Kronoskogarne
i Riket blifvit handlagd; och det
är således icke ett besynnerligt eller ovanligt
behandlingssätt  utan sjelfva sakens beskaffenhet
som vållat, att Herr Bergs.Rådet af Robsons
i detta ämne särskildt yttrade tanka icke
kunnat af Utskottens pluralitet bifallas.
Genom'de anmärkningar, som blifvit gjorde
emot Utskottens Betänkande, har man velat
låta förstå , att detsamma vore ett mönster af
förhastande, och att det innefattade mera ett
förslag till skogarnes förödande , än till deras
bibehållande. — Må det förlåtas mig att jag
hyser den misstanka, att de Herrar, som fram- }
ställt ifrågavarande Betänkande under denna
skepnad, icke gjort sig möda, att taga kännedom
om dess rätta innehåll *—. Utskotten hafva
icke, pä sätt man påstått, föreslagit någon >
generel försäljning eller delning af allmänna
Skogarne.
De hafva i stället tydeligen till—
styrk^^at^^enom^^^o^ra^^ndersöknin^^^^^
> seende till läge och andra omständigheter, kun
-
Den 12 December c. m.
58 7
na vara tjenliga för Flottornes och Kronans behof
; och att desse parker först skulle undantagas,
samt endast öfverskottet skattläggas och
försäljas. För vården af de parker, som sålunda
komma att bibehållas, ha Utskottan föreslagit
de för forstväsendet nödiga och mest
ändamålsenliga anstallter, hvikka kunna åstadkommas,
då fråga är om vissa från all enskild
ägande rätt afskiljde trakter; men som äro alldeles
otillämpelige under de förhållanden, som
nu äga rum med allmänna skogarne. Om man
antager, hvad som icke torde vara så alldeles
oriktigt , att skogeo väl skall vårdas äfven under
enskild ägande rätt , så är Utskottens förslag
helt och hållet fullkomligt; men äfven om
man vill tro , att de skogar , som upplåtas till
enskildte , genast nedhuggas och förstöras , sä
blir likväl följden af den utaf Utskotten föreslagne
reglering , att då en del af skogen på
sådant sätt uppoffras, beredes just derigenom
tillfälle , att så mycket bättre och ändamålsenligare
sköta återstoden; då deremot följden af
Herr af Robsons förslag , att tills vidare lemna
skogsvården i det skick den nu befinnes, ovillkorligen
skall blifva , att skogarne inom få år
så allmänt förstöras och uppbrännas, att sedermera
icke finnes någon återstod att för Kronans
räkning undantaga och forstmässigt vårda.
I afseende äter på Lands- och HäradsAllmänningarne,
hafva Utskotten tillstyrkt, att
Konungen skall lemnäs öppet, att efter föregången
undersökning pröfva , om fördelning af
dessa allmänningar bör tillåtas eller icke , och
588
Den 12 December e. m.
således synes mig förslaget äfven i denna del
icke vara vådligt.
I öfrigt har Herr Hjerta så
fullständigt besvarat de mot Utskottens Utlåtande
gjorde anmärkningar, att jag endast får
förena mig med honom , samt anhålla om Proposition
till bifall å Betänkandet.
Friherre Cederström, Jacob: Grefve Posse
har utredt Utlåtandets innehåll. Jag anhåller ,
att få upptaga till besvarande de hufvudsakligaste
momcnterne af de framställde anmärkningarne
, som emot detta Utlåtande blifvit
gjorde. För det första har här blifvit anmärkt,
att tiden ej vore inne att besluta om försäljning
af någre Kronoskogar, innan undersökning
för sig gått om deras beskaffenhet. Man hade
väl med skäl kunnat vänta , att, då Staten aflönar
en Jägeribetjening , den hade bort lemna
sådane upplysningar om skogarnes beskaffenhet,
att Riksens Ständer deraf haft ledning för
sitt beslut. Utskotten hafva ej eller förbisett
en sådan undersökning , utan hafva just begärt,
att en dylik undersökning måtte föregå all försäljning
och delning af skog. Vidare har här
blifvit sagdt, att det skulle bereda en skogsförödelse
, om skogarne öfverlemnades åt enskildte.
Jag har svårt att tro , det enskilde personer ej
bättre afse sin fördel , än att de skulle förstöra
skogen. Fhuru det ifrågavarande Utlåtandet
ej för Staten bereder de fördelar, som 1818 åts
Ständer åsyftade, anser jag likväl, att det är
bäst stt nu bifalla samma Utlåtande , och icke
låta fortfara, på sätt nu är med skogarnes vård
Höder Jägeijbctjeningen, emedan de i slikt fall
Den 12 December e, m.
%
blifva förstörde; och jag är öfvertygad, att Hvar
och en , som närmare granskar förhållandet, äfven
skall finna sannfärdigheten af detta påstående. —
Här har blifvit anfördt, att allmänheten har rätt
till mulbete och skogstillgång å Kronoparker och
Allmänningar , och att, om de skulle försäljas ,
en sådan rättighet ginge dem förlorad.— Skulle
denna anmärkning vara riktig, så biet det föga
öfver åt Staten ; men den kommer förmodeligen
deraf, att man ej tagit kännedom om Betänkandets
innehåll. Den enskildtes yxbörd å en
sådan skog finnes ej till stock , utan endast tili
qvist och stabbe, men att utsyningar ägt rum
till enskilde personer är en följd af särskildte
Författningar. Den egenteliga frågan är nu
den, om skogarne, under Jägeribetjeningens
vård, skola bibehållas för att förstöras, eller
om de, som ej aro behöfiige för Staten, och
icke kunna af staten efterses och med fördel
begagnas , skola upplåtas åt enskildte emot en
viss årlig ränta till Staten , hvarigenom utväg
beredes till utflyttningar, landets odling och
en bättre vext åt skogarne. — Då detta är afsigten
, och den icke eller kan motsägas, så be
tillägg,
att ett maximipris bör bestämmas,
hvarunder ifrågavarande skogar icke få försäljas
, och hvilket jag anhåller måtte bestämmas
till 8 sk. B:co årlig ränta för hvarje tunneland.
Herr Cedercrona: I anledning af hvad
en värd Ledamot Herr Öfversten von
Greiff omnämt, angående värdet af Jägeristatens
tillvarelse och dess förseende med nya in
-
Den 12 December e, rn,
structioner, får jag förklara , att sådant icke allenast
öfverensstämmer med min öfvertygelse ,
utan ock med någon min egen erfarenhet. Det
mig i nåder anförtrodde Compagnie af Vermlands
Regemente ligger uti en trakt, hvarest
skjutkonsten, genom en väl öfvad Jägeristats
exempel och den allmänna sinnesstämningen för
jagt och djurfång, stigit särdeles högt, och af
hvilken orsak hvarje Soldats färdighet uti rätt
skjutning öfverträffar största delen af de Soldaters
skicklighet, hvilka från andra orter,
hvarest skjutkonsten är uti litet eller intet värde
, inträda uti Arméen. Det skulle ofelbart
blifva af mycken nytta, om, vid en ny organisation
af Jägeri-Staten i allmänhet, bland
dess instructioner ingår, att bilda en InstructionsCorps
af de ynglingar, hvilka skola utgöra Beväringen,
hvarigenom en allmän färdighet kunde
bland den uppvexande generationen förväntas,
och hvilken så för odjurs utodande, inom
vårt eget land, som till fienders skada utom
detsamma, vore af synnerlig vigt. Med möjligheten
att finna skickliga Soldater skulle ock
möjligheten vara förenad, att framdeles allt
mer och mer finna skickliga Skogvaktare, genom
hvilkas skicklighet, så väl i afseende pa
jägeriväsendet som skogsvården, man bör kunna
hoppas^ att se alla de fördelar försäkrade,
som med ett Riksgagneligt ändamål äro förenade.
Jag förnyar således min förut gjorde
hemställan om afslag på Utskottens Betänkande
, emedan bifall dertill skulle i det närmaste
göra både Jägeri Stat och Skogsvård öfverflödige,
hvilka dock, hvar i sin väg rätt anför?
Den 12 December e. ?n.
de , äro , till sitt förfarande och förbättring, a£
verkligt och gemensamt värde för Fäderneslandet,
Friherre Björnstjerna j Magnus: En af Utskottens
Ledamöter, Herr af Borneman, som
troligen är en ibland dem, hvilka bäst känna
Sveriges skogar och husbållningssätt, har afgifvit
ett så grundligt anförande i ämnet, att jag
förmodar, att den, som följt det med uppmärksamhet,
icke annat kan än gilia detsamma. Utskottens
Utlåtande öfverensstämmer så nära
med Herr af Bornemans yttrande, att det är
föga eller ingen skilnad dem emellan. Flere
Ledamöter hafva mot berörde Utlåtande gjort
anmärkningar, men samma Ledamöter hafva förmodligen
icke genomläst det, emedan de framställde
olägenheterne äro förekomne just uti
sjelfva Utlåtandet. Man har sagt, att Kronan
skulle komma i mistning af virke till Flottorne
och andra behof j men Utskotten hafva likväl
föreslagit, att vissa Skogsparker skola frånskiljas
och för Kronans räkning bibehållas. Man
har äfven tält om, att de personer, som äga
mulbetes-rättighet å sådane skogar, hvilka komma
att försäljas, förlora derpå 3 men så är ej
förhållandet, emedan, i händelse af försäljning,
de personer, som äga mulbetes-rätt, äfven hafva
företrädes-rätt att köpa lotter af skogen 3 då
mulbetet för öfrigt vä! är ett sätt att förstöra
skog, åtminstone dess återuppväxande, men alldeles
icke ett sätt att conservera skog. I afseende
på Allmänningar, är det föreslaget, att
Socknarne först skola höras, om de äska del-.
59*
Den 12 December e, m.
ning af dem eller icke. I allmänhet tror jag,
att den principen är svår att kullkasta, att man
icke vårdar bättre det man äger, än det andra
tillhör. Yi håfve åtminstone stora exempel
derpå i frågan om Enskilten, t. ex. i Skåne,
der de i början rönte så mycket motstånd, ehuru
de likväl grundlagt denna Provinsens nu varande
välstånd och trefnad. Jag ansersåledes utan all
fråga, att det är bättre att lemna vården om
Skogarne åt enskildte, än åt mindre kunnige
och törhända någon gång corruptible Skogsbetjenter.
Efter den lilla erfarenhet jag äger i
detta afseende, har jag alltid funnit, att Allmänningarne
äro sämre vårdade, än enskildtes
skogar; och skulle de enskildtes skogar blifva
än bättre vårdade, om Allmänningar icke funnos;
ty när Bonden vet, att han får nödigt timmer
och bränsle på allmänningen, då hans egen
gerder^^elle^atminston^iCK^a^^^Tusärn
derom, som han vore, i händelse Allmänningen
icke fans.
Hvad den af en värd Ledamot framställda
calcul beträifar, som utvisar att det är mer vinst att
hugga ner skogen af ädlare trädslag och sälja den
påen gång, än att successive begagna den, bevisar
den intet för Tall och Furu, som egentligen
utgöra Kronoskogarnes och Allmänningarnes
trädslag ; och talar detta inkast så mycket mindre
emot Utskottens Betänkande, som Utskotten
föreslagit bibehållande för Kronans räkning
af alla tjenlige Parker och Lägenheter; må dessa
-
Den December e. m.
sa val skötas af Jägeri-betjeningen, det är allt
hvad vi kunna önska; och fruktar jag mycket
att icke ens detta kan lyckas; ty för att få en
god Jägeri-Stat, måste först en dertill tjenlig
Uppfostrings-skola anläggas, samt större löner
anslås. Af alla dessa skäl får jag således tillstyrka
bifall å Utskottens Betänkande.
Herr von Hartmansdorff^ August: Jag anhåller,
att få göra några anmärkningar, till besvarande
af hvad som blifvit anfördt för Utskottens
Utlåtande och emot Herr af Robsons
yttrande. Här h.ar blifvit yttradt, att Skogen,
såsom annan egendom, bättre vårdas af enskildte,
än af Staten. Man torde.likväl få gå till
erfarenheten, och se, huru den enskildte i vå.
ra länder vårdat sin skog , innan man så afgjordt
vill bestämma denna grundsats. Orsaken
hvarföre den enskildte bättre sköter annan egendom
, är utan tvifvel den, att om han vanvårdar
sin åker och äng , så drabbar förlusteo
honom genast eller inom några år. Men så
är icke förhållandet, om han hugger ut sin
skog, emedan han derföre får inkomst genast,
hvaremot skadan drabbar efterkommande. Den
värde Ledamoten, som yttrat, att den enskildte
vårdar sin skog bäst sjelf, är från Småland,
likasom jag, och lärer således icke hafva undgått
att bemärka, huruledes stora sträckor der
ligga förbrända och nästan odugliga äfven till
betesmark , emedan Bonden , för att få den ringa
fördelen af ett års svedjeland , nedfvillt stora
skogar, Hvilka på 100 år icke återväxa. HvilRidd.
o. Ad. Prot; XI Band. 38
5g4
Den 12 December e. m.
ka exempel af Allmänningar, uthuggna genom
Städer , så snart de fått dela dem sig emellan ,
hafva icke andra värd- Ledamöter anfört. Sådan
föresyn gifver oss erfarenheten af den enskildtes
vård om sin skog, när han får rätta deri
efter eget behag. Man har äfven omtalat England
, och velat jemföra det med Sverige, sägande,
att Regeringen derstädes ej meddelar
några föreskrifter för hushållningen med Skogarne,
och att någon brist derå ändock icke
förspordes. Jag känner ej Englands Skogs-författningar;
men det vet jag, att en af orsakerna,
hvarföre vi kunna uthålla täflan med den
Engelska Jern-tillverkningen, är, att man der
mäste begagna sig af Stenko!, i brist på Träkol
, hvilket just icke tyckes bevisa tillgång på
skog. Vilje vi taga våra exempel från ett annat
land, som ligger oss närmare och liknar
vårt, nemi. Norrige, då skola vi äfven der
förnimma, huru illa skogen vårdas af den enskildte
ägaren. Rörås Koppar-grufvor, tillhörige
ett Bolag, kunna, oaktadt bättre malm än i
Fahlun, knappast drifvas utan förlust, af brist
på skog, hvilken fordom växte ända invid
Grufvorna, men nu blifvit så oeftertänksamt
uthuggen, att man måste söka Kol-tillgång från
de Svenska skogarne på andra sidan gränsen,
och äfven är i begrepp, att flytta hyttorna
ditåt. Denna erfarenhet både i större och min-j
dre mått synes mig bevisa, att en uppsigt från
Statens sida öfver Skogarnes vård behöfves, på
det att ägarne ej för mycket må se på den
vinst, dem för ögonblicket kan genom skogen
beredas, och derigenom åsidosätta eller allde
-
Den 12 December e. m.
les tillintetgöra det gagn efterkommande eljest
af denna naturens skatt skulle få skörda. Man
har sagt, att de Collegier , som i detta ämne
yttrat sig , utlåtit sig såsom Collegier. Är
detta sagdt dem till beröm , så instämmer^jag
detuii ; men skall det vara ett tadel , då bestrider
jag det, emedan deras yttrande bevisar,
det de sträckt sin omtanka til! framtiden , och
således längre än individuen , sorn vanligen blott
söker att åtkomma allt hvad han kan, för den
korta tid han lefver. Här är jemväl anfördt,
att, ander Jägeri-betjeningens tillsyn, en stor
förödelse af Skog skall äga ruin , såsom skedde
denna uthuggning henne ej alldeles ovetande.
Det är möjligt, men jag frågar hvar och
en, som billigt bedömmer saken, om man
kan begära, att 2 å 300 Jägeri-betjente skola
vara tillräckliga att freda de många och stora
Skogarne, mot de mångå och stora Skogs-tjufvarne
, i synnerhet då dessa betjente med indelt
och oindelt lön, icke hafva mera än 2,700
R;dr årligt anslag , och följakteligen städse äro
utsatte för vådan af de frestelser, som bristande
utkomst föranleder. Vill man af Embetsman
fordra , att de skola strängt fullgöra sin
pligt, så skall man aflöna dem så, att de åtminstone
hafva dagligt bröd , och icke behöfva
för lifvets uppehälle bero af de personer ,
hvilka deras tjenst ålägger dem att hålla efter.
Man har sagt, att vissa Skogs-parker skulle
bibehållas för Kronans behof. Men vet man
väl, huru mycket Kronan behöfver? Finnes det
någon som kan uppgifva det ? Jag tror det ej,
och om man visste det för ögonblicket, meo
5t)S Den la December c, m.
skogseld uppkomme och ödeläde en af de ufidantagne
beboflige Skogarne, så hade ju Kronan
sedermera för litet? Här har jemväl blifvit
yttradt, att Herr af Bornemans förslag vore
sä grundliga, att de innebure ytterligare skäl
tili bifall af Utskottens Utlåtande. Det torde
kunna dragas i tvifvelsmål. Eit af Herr af
Bornemans förslag är det , att vid Skogens försäljning
bereda vilkoret af dess vårt!. Jag frågar
, huru och på hvad sätt man skall kunna
ej skall ske genom de allmänna Skogs-Ordningarne,
för hvilkas otillräkligbets skuld det
just är, som Kronan desto mera behöfver behålla
sina Skogar. Ett annat förslag af Herr
af Borneman är, att man, genom praemier och
medaiiler, skulle uppmuntra den enskildte tili
Skogs-hoshållning. Men hvar och en kan inse,
huru svagt detta medel måste vara till att motstå
frestelsen af en betydlig inkomst, då förlägenhet
är för handen, Man har sluteligen
sagt, att Staten bör förhålla sig, söm den enskilde
i sin hushållning , och följakte! i gen sälja,
hvad han ej kan vårda. Men denna hushållning
synes vara nog nära beslägtad med den , att för
penningars åtkommande till stora affairer , som i
hast skola göra en man rik , sälja eller skuldsätta
sin ärfda jord. Erfarenheten tyckes väsa,
att vi antingen åro för fattiga, elier för oskickliga
till att lyckas i dylika företag; hvarföre
jag också tror , att lika illa som de enskildta
gjort, att afhända sig deras odaljord , lika skadligt
vöre det för Kronan, att sälja sina Skogar
i hopp sm en vinst, sorn är osäker. Ty man
Den 12 December c. rn.
Hl
bör erinra sig, att dä Recognitions-Skogarnes
försäljning beslutades igig, påräknade man, att
derföre uppbära millioner; men att sedan den
tiden endast 14 R;dr influtit till RiksgäldsContoiret,
för dylika försäljningar.
Herr von Schinckel; Jag har begärt ordet
endast för att få rätta ett misstag, som af
Herr Hjata blifvit begånget. Han har sagt,
att ingen Författning finnes i England utfärdad ,
som skyddar Skogarne ; men jag har sjelf besökt
detta land , o-ch vet således, med fullkomlig
säkerhet, att der äro stadganden utgifne .
till förekommande af vanvård å den Skog, som
finnes, samt betydliga praemier utsatte för
Skogs-plar.tering och nya Skogars anläggning.
Dessutom torde jag få upplysa, att Skogsvården
i England äger ganska litet sammanhang
med Jernharsdteringen derstädes, och verkar
högst obetydligt på densamma , då dertill begagnas
särdeles litet trädkol, utan mest stenkol
; men Skogarne anses der som en National-förmögenhet,
och utgöras mesta delen af
Allmänningar , eller under allmän vård varande
Skogar, och ganska få äro enskildes egendomr
Herr Lagerhjelm , Pehr: Det torde i
sanning, då så många Ledamöter grundligt talat
i detta ämne, anses öfverflödigt, att jag begärt
ordet; men jag anhåller likväl, att få yttra
d- n synpunct, hvarutur jag ser detta ärende
, mindre för att bereda inflytelse pä beslutet,
än för att tillfredsställa min egen öfvertygelse.
Man har å den ena sidan yttrat den grundsats,
Den 12 December e. m.
att enskildta friheren säkrast värdar, hvad den
enskildte äger, och å den andra , att Styrelsens
medverkan till Skogarnes värd är nödig , samt
dervid åberopat de Stadganden, sorn hittills i
Sverige varit gällande. Skulle man tro , att
att vårda cicm; så skulle jag deraf draga den
slutsats, att all vård från Styrelsen directe vore
omöjlig. Men det förhållande , som erfarenheten
ådagalägger , kan förklaras på mer än ett
sätt. Ostridigt innebär det en orimlighet , att
Styrelsen genom sina organer skulle bestämma
Ved- och gärdsfångs-behofvet för hvarje hushåll
bland den Allmoge, som af ålder tilli tat
en viss Allmänning- och denna orimlighet t illskrifver
jag en stor de! i den vanvård man hittills
erfarit 3 ty löreskrilterne låta icke med noggrannhet
verkställa sig, utan verkställigheten
faller i godtyckets våld. Likväl bör man hvarken
tillskrifva detta Jägeri-betjcningens personal,
ej heller idéen af Statens deltagande i vården
af det allmännas Skogar ; ty denna idé torde
kunna verkliggöras på mer än ett sätt. Styrelsens
afsigt vinnes, blott afbrukningen sker
med skogens bestånd. Den enskjlte kan ej,
rättvisligen äga större anspråk. För Styrelsen
ar härvid likgiltigt, huru fördelningen sker inom
Districtet, Fördelningen är åter bufvudsaken
hos den enskilde. Deraf följer, att båda
anspråken, så väl det allmänna som enskilda,
tillfredsställas , om Allmänningen genom Konungens
Befallningshafvande indelas efter återväxten
i rutor, hvaraf en afbrukasårljgen; och af
-
Den 12 December e. m.
brukningen fördelas genom Districtets eller Häradets
egen försorg. Tillsyn deröfver, att endast
den tillåtne rutan under hela Häradets gemensamma
ansvar afbrukades, kunde utan Jägeri-betjening
handhafvas ; och Häradet kunde
jcke undgå att sjelft bevaka Skogen för åverkan,
enär den kunde ställas under Häradets ansvar
, och sjelfva åverkan vore ett ingrep i Häradets
rätt.
Den anmärkning man gjort, att Statens
omvårdnad icke lönar sig , synes mig förfalla.
för det förslagen af Utskottens Ledamöter gjort,
att samteiiga Krono-Parkerne må fördelas i 2
delar; och den ena delen, som skulle innehålla
en rymd af 200 Tunneland , bibehållas under
Kronans vård, men den andra delen i mindre
lotter skiljas, och till enskildte emot Skatte-lösen
försäljas. Utskotten hafva val, i likhet
med hvad Kongl. Maj;ts Nådiga Proposition
innehåller, ansett möjligt, att någon Krono-Park
för Kronans räkning borde bibehållas 5
hvaruti jag helt och hållet instämmer, ehuru
den anmärkning härvid förefaller , att hvad som
sålunda i Utskottens tanka kunde komma att
såsom undantag blifva gällande, nemligen att
Staten skulle fortfara med vård om Skog , rätteligen
borde vara Regel j då jag deremot yrkar,
att vissa skogar finnas, hvilka helt och
hållet borde öfverlemnes åt den enskilde omtankan
, men såsom undantag , hvilket åter Utskotten
gjort till Regel.
Man har å andra sidan icke visathurti
6o9
Den 12 December e. m.
Jägeri-betjeningen kan undvaras, enär Kronans
värd om Skogarne skulle bibehållas. Jag tror
likväl, på sätt jag nyss anförde, att sådant är
möjligt derigenom, att de Menigheter, hvilka
af ålder begagnat en viss Allmanning, sammansatte
en Myndighet, sorn utan någon aflöning
åtog sig och ansvarade för denna vård. Ut?n
allt biträde af enskilda samfälligheter, skulle
Staten svårligen kunna ledigt fullgöra sine Styrelse-omsorger,
och, Municipal-Styrelser äro i
många andra hänseenden befundna nyttiga, ja
oundvikliga; så att jag idre tviflar derpå, att
svårigheterne i detta hänseende skulle kunna
häfvas derigenom, att Allmänningarne ölver
-
bättre vårda Skogarne, än den enskilte, och
Staten befrias ifrån att underhålla Jägeri betjening
för sådane Allmänningar. Utskotten haf.
va icke uppgifvit ett dylikt förslag , men jag
tror att det förtjenar afseende, och, om jag ej
bedragar mig, är det äfven yttradt af någon,
som reserverat sig mot Utskottens Utlåtande;
äfvensom flere Ledamöter hafva föreslagit, att hos
Konungen i Nåder måtte anhållas, det han behagade
nedsätta en Comité af Ledamöter , sorn
med nit för saken förenade giundelig kännedom
af ifrågavarande, ämne, hvilka, efter en
föregången noga undersökning, skulle till Konungen
afgifva Utlåtande, huru den hittills iakttagne
hushållning verkat på Skogarnes bibehållande
eller förstöring, innan något beslut
om deras försäljning eller fördelande fattas. Jag
anser detta så mycket nödvändigare , som man
