# ID: svediakorp-gov290
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 70,649
# sentences: 2,738
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
s* -
hållna
hos
' v' * *
Höglo f 1 i g é
Ridderskapet och Adeln,
vi d
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Ar 1823.
Eljte Bandet.
STOCKHOLM,
tryckt hos Fr. B, Nestius, 1824*
Måndagen den I December.
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Justerades följande:
Utdrag af Prolocollet hållet hos Högl.
Ridaerskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm den 29 November
1823*
S. D. Remitterades till
Lagutskotteti
Herr Rosenblads, B., den dennes eftermiddagen
pä bordet lagde Motion , angående
ändring i 9 Cap. 2 §. Handels-Balken,
Ut Supra.
S. D. Föredrogos å nyo Och gillades följande
från nedannämnde Utskott inkomne samt
den 27 dennes eftermiddagen på bordet lagde
Utlåtanden;
Frän Stats- och Banco-Utskotten:
Af den 26 dennes:
4
Den 1 December f. m.
N:o 621. I frågan om sättet för inlösen
af f. d. Filial-Disconteroes ännu utelöpande
skuldförbindelser.
N:o 622. I anledning af Riks-Ståndens
slciljaktige beslut, i afseende på sättet för
slutliga behandlingen af den väckta frågan om
Låne-rätt uti Riksens Ständers Bank för Allmänna
Brandförsäkrings-Verket.
Frän Stuts- Utskotlet:
Af den 26 dennes:
N:o 623. Angående Riks-Ståndens skiljaktige
beslut, i fråga om pensions anslående
åt förre Justitia Ombudsmannen Herr Friherre
L. A. Mannerheim, samt målets öfverlemnande
till förstärkta Stats-Utskottet.
N:o 624. Med förslag till Allmänna Reglementet
för Riksgälds-Contoiret.
Af den 21 dennes:
N:o 626. Angående utdelning af återstående
Exemplar utaf Bihanget till Riks-Ståndens
Protocoll vid 1815 års Riksdag.
N:o 629. Öfver väckt Motion om Ladugårdslands
Bränneribyggnaders anslående till
begagnande för Veterinair-Inrättningen.
Frun Stats- och Bevillnings- Utskotten :
Af elen 18 dennes:
Den 1 December J, m,
5
N:o 627. I anledning af väckt Motion ,
angående upphäfvande af Lästafgiften för Fartyg
som segla på Norrige, samt om jerankning
af öfrige Convoy-afgifter.
Frän Bevillnings- pch Lag-Utskotten:
Af den 15 dennes :
N:o 60. Angående visse ändringar och
tillägg uti Kongl. Förordningen den 20 December
1815» i hvad den rörer bränvinspannors
mätning och stämpling, samt ansvar för origtighet
dervid. Ut Supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs Förstärkta
Stats-Utskottets den 24 dennes under N:0 625
afgifne , samt den 27 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Memorial , rörande Tullbevillningens
utgörande ; fann Ridderskapet
och Adeln , att samma Memorial endast borde
till Bevillniogs-Utskottet öfverlemnas. Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls BevilInings-
samt Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottens
den 21 dennes under N;o 59 afgifne
, samt den 25 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Memorial, med förslag till Reglementariska
föreskrifter vid den föreslagne
och till en del gillade Tariffen för Tullbevillningens
beräkning å inkommande och utgående
varor. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Bevill
-
6
Den i December f. m.
nings-Utskottets den 26 dennes under N:o 61
aflåtne, samt följande dagen på bordet lagde
Memorial, med förslag till voterings propositioner
, i afseende på yppade sk i Ijaktigh.eter,
rörande fullmakters och lysningssedlars förseende
med stämpladt papper; fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att, under förblifvande
vid Dess, i berörde ämnen förutfattade beslut,
samt, med godkännande af de utaf Bevillningsutskottet
föreslagne voterings* propositioner,
öfverlemna dessa frågor till Förstärkta Stats-Utskottets
afgörande. Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo och återremitterades,
på grund af Friherre Cederströms, Jacob,
dervid gjorde anmärkning , Stats-Utskottets den
lg dennes under N:o 61 g afgifne, samt den
25 derpå följde eftermiddagen på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af väckt Motion, att
den våning Kongl. Allmänna Magazins-Birectionen
hittills begagnat, måtte upplåtas till Hedervärda
Bondeståndets disposition. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af BancoUtskottets
den 21 dennes under N:o 82 afgifne,
samt den 22 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets förut meddelte
Betänkande, angående förrättad Revision öfver
Banco-Discont-Verkets förvaltning för år ig22
och någre föreslagne stadganden för framtiden,
som med samma verk ega gemenskap; fann
Ridderskapet och Adeln, att, enär sistnämnde
Betänkande redan blifvit af Ridderskapet och
Den 1 December f m. j
Adeln bifallet, Utskottets ifrågavarande utlåtande
borde läggas till Handlingarne. Ut Supra.
Upplästes till justering och godkändes följande
Expeditions-Utskottets insände förslag till
Riksens Ständers underdånige Skrifvelser till
Kongl. Majit:
N:o 365. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Bref, rörande inrättningen af ett Handels-Låne-Contoir
i Götheborg m. m.
N:o 367. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Bref, angående ett Höganäs Stenkolsverk
beviljadt understöd af Statsmedlen.
N:o 368. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition , i afseende på fortfarandet
af det Convoy-Comthissariatet beviljade Credit!
v.
Upplästes till justering Expeditions-Utskottets
under N:o 366 afgifne förslag till Riksens
Ständers underdåniga Skrifvelse till Kongl.
Maj:t, angående anläggandet af en vattenledning
till Carlscrona.
Herr Nordenskjöld, Otto Gustaf: Uti Expeditions-Utskottets
nu upplästa förslag till underdånig
Skrifvelse till Kongl. Maj;t angående
8
Den 1 December j. m.
en Vattenledning vid Carlscrona, står att anslaget
skulle utgå uti 5 år eller till nästa Riks.
dag. Jag tror detta vara ett misstag, ty jag
påminner mig , att vid öfverläggningen härom
uti Stats-Utskottet beslöts , att uttrycket eller
till nästa Lagtima Riksdag borde utgå , på det
att icke anslaget komme att upphöra , i fall en
Urtima Riksdag inom dessa 5 år komme att
äga rum. Jag anhåller således om en sådan
rättelse uti den underdåniga Skrifvelsen, att ofvannämnde
uttryck eller till nästa Riksdag må
komma att utgå.
Herr Gref ven och Landt.Marskalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Expeditions-Utskottets
Förslag böra , i anledning af
Herr Nordenskjölds dervid gjorde anmärknings
till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja.
Föredrogos å nyo och gillades följande Banco-Utskottets
den 26 sistledne November aflåtne,
samt den 29 derpå följde på bordet lagde,
Memorial:
N:o 83- Angående någre nödige ansedde
förklaringar och ytterligare controiler, i afseende
på Bankens Cassör, jemte en årlig ersättning
af 200 R;dr för Cassa-Commissariens derigenom
ökade arbete och möda.
Den 1 December f. rn.
9
N:o 84- Angående ett tillägg uti de hittills
gällande reglementariska föreskrifter, i afseende
på Bankens Embetsmäns och Betjentes
Pensionsrättighet.
N:o 85- Angående Instruction för BancoUtskottet
vid nästinfallande Riksdag.
Företogs till pröfning Constitutions-Utskottets
den ii sistledne November under N;o72
aflåtne , samt den 16 i berörde månad på bordet
lagde , Memorial , rörande de i Serskilta
Utskottets Förslag , till ny reglering af Styrelse-Verken
, förekommande Grundlags-frågor.
Herr af Lehnberga Carl Magnus, anhöll,
att som Constitutions - Utskottets förevarande
Memorial innefattade ii serskilte punkter,
hvarje punkt måtte serskildt för sig företagas
och pröfvas.
Och fclef denna Herr af Lehnbergs anhållan,
uppå gjord proposition, af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
i:sta P unkt en.
Att Förvaltnings-Cheferne eller Stats-Secreterarne
må erhålla benämning af Föredragande
Stats-Råd.
Grefve LöwenhjelmA Gustaf: I anledning
10
Den 1 December J. m.
af denna punkt anser jag mig böra underställa,
huruvida ej samtlige de föreslagne Ministrarna
borde få namn af Stats-ministrar. Jag förbiser
ingalunda skyldigheten hos hvar och en, sorn
går att pröfva företrädares Lag-föreskrifter, att
förutsätta , det dessa varit grundade på gilltiga
skäl, och att söka tänka sig in i dessa. Men
det är detta jag i förevarande fall aldrig förmått,
Jag har icke kommit längre, än till aning
af skäl , hämtade utur 1809 förevarande
temporaira, kanske personliga, men i alla fall
transitoriska förhållanden. Nu då vi ju sysselsätta
oss med att i en mera systematisk uppställning
än hittills bringa Styrelse-verkets organisation
, och intilldess ett enda i sakens natur
och ändamål grundadt skäl uppgifvas , hvarföre
de, som förestå Justitiae- och Utrikes Departementernas
förvaltning , skola föra en högre
titel, kan jag ej annat än yrka , det med lika slag
af befattning och lika ansvar måtte följa lika
titel. Hvilken denna titel blir, är mig för öfrigt
iikgilltigt, endast vi systematiskt förfara.
I Organisations-frågor är systematisk nomenclatur
icke utan vigt. Benämningar utöfva också
sitt välde på begreppen. Jag öfverlemnar
denna anmärkning till det afseende den vid målets
generella afgörande kan anses förtjena.
Herr von Hartmansdorffj August: Emot
hvad den siste värde Talaren yttrat, får jag
vördsamt hemställa, huruvida någon annan benämning
än Stats-Råd är lämplig för de öfriga
Ledamöterna af Stats-Rådet, utom de 2:ne, som
hittills blifvit kallade Ministrar. Det är väl
Den 1 December f. m.
il
sannt, såsom den ädle Grefven anmärkt, att
de öfrige föredragande Ledamöterne af StatsRådet
skulle få en större befattning med Statens
egenteliga administration , än de förra. Likväl
blefve ingen af dem , hvad man i andra
Länder förstår med Ministrar, Att de 2:ne förnämsta
Stats-Råden äga och bibehålla benämning
deraf, synes mig lämpligt, i anseende till
den representation , som bör tillkomma Justitim-Stats-Ministern
, i egenskap af högste embetsman
för inre ärender, och Utrikes Ministern
för de yttre. I ett fattigt Land bör
man undvika att öka titlar och värdigheter.
Det behöfves ej heller i detta afseende , emedan
hvarje Förvaltnings-chef kan , under namn
af Stats-Råd , äga samma verknings-förmåga ,
sorn om han hette Minister. Att a:ne af StatsRåden
skulle beklädas med den högsta embetsVärdigheten,
under namn af Stats-Ministrar, och
de öfrige heta Ministrar, med närmaste värdighet
till de förra, hvilket Utskottet föreslagit,
anser jag, ehuru mindre vigtigt , dock olämpligt;
ty om alla Stats-Rådets Ledamöter blifva
Ministrar; så skola de förmodligen alla vara
Excellencer , eller åtminstone anses derför.
Enär nu tillsättandet af en Förvaltnings-chef
lätt kan misslyckas , alldenstund man icke på
förhand kan så noga känna hans skicklighet till
ett så vigtigt kall , bör man ej genast bekläda
honom med så hög värdighet, att, i fall Kongl.
Majit skulle nödgas entlediga honom, både
Embetsmannen sjelf och Staten blefve för framtiden
besvärade af denna värdighet, antingen
axman beställning eller pension kpmine i fråga,
12
Den 1 December f. m.
Ytterligare torde man finna, att, då alla de vigtigaste
embets-förrättningar skola utföras genom
Förvaltnings-Cheferne, fordras dertill män i
deras bästa ålder, och som följaktligen ofta
måste väljas ibland dem , som icke redan äro
högt uppsatta. Ett icke obetydligt hinder mot
deras anställning skulle öfvergången från en
ringare till den högsta embets-värdigheten utan
tvifvel blifva. Konungen synes ej heller böra sakna
det medel till uppmuntran för en Förvaltnings-Chef,
som ligger i möjligheten, att med
tiden förläna honom högre värdighet. På grund
af dessa skäl , hämtade från våra inre förhållanden,
vågar jag för de öfriga medlemmarne
af Stats-Rådet, utom de begge Ministrarne, afstyrka
all annan benämning än Stats-Råd. Äfven
yttre förhållandeo tala för min mening. Till
följe af Riks-acten , hvarigenom de förmedelst
föreningen med Norrige uppkomna förhållanden
bestämmas , skola de bägge Rikenas StatsRåd
stundom sammanträda och en fullkomlig
jemnlikhet emellan dem iakttagas. Detta torde
, om våra Stats-Råd få annat namn och högre
värdighet än de Norrska, icke, utan ömsesidiga
obehagligheter, medgifvas. Att Norrmännen
skulle vilja höja värdigheten för sina
Stats-Råd, är ej att förmoda, då man sett de
anmärkningar, som redan blifvit gjorde mot
den höga rang, hvarmed Riks-Ståthåilaren och
Norrska Stats-ministern äro beklädde. De flesta
Norrska Stats-Råden hafva ock redan den
slags ministeriella befattning, som våra Förvaltnings-Chefer
hädanefter skulle få. Att kalla
dem, till skillnad från de öfriga, Föredra
-
Den 1 December f. m.
l3
gande Stats-Råd , anser jag äfven origtigt. Om
Kongl. Maj:t skulle finna någon annan StatsRåds-Ledamot
tjenligare att förestå en förvaltnings-gren
, så synes Konungen böra kunna göia
en sådan förflyttning utan hinder af en bestämd
fullmakts-titel och deraf följande omsvep.
Så är det i Norrige. Lika obehindrad som der,
synes Kongl. Maj:t äfven böra vara här, till att
åt den ene eller andre af sitt Stats-Råd öfverlemna
vården af någon viss förvaltnings-gren.
Jag tillstyrker derföre, att Stats-Råden, utan förändring
i rangen, må bibehålla deras vanliga
benämning.
Grefve Löwenhjelm: Här torde vara stället
att äfven nämna , hvad jag med ordet Minister
menar, ty endast om det namn Förvaltnings-Cheferne
bör tilläggas lär icke vara vår
mening att tvista. Ministerial-maktens område
är olika i hvarje Land. Det bestämmes än af
grundlagliga förhållanden , än af lokala behof:
ofta af Regenternes och Ministrarnes personlighet.
Att vi behöfva Ministrar, utrustade med
den vidsträckta egna makt de äga i andra, äfven
konstitutionella Länder , är ingalunda mia
tanka. Jag går ej en gång så långt, att en Minister
bör kunna af egen myndighet åvägabringa
de åtgärder, som hos oss måste inför Konungen
i Dess Stats Råd taga sitt ursprung. Deremot
är jag långt ifrån att tro det vara nog,
då de äga att föredraga och expediera. — Min
tanka är i få ord den , att Chefen för hvarje
förvaltnings-gren skall äga förmans-makt och
myndighet, att till behörig verkställighet befor
-
Den 1 December f. nu
dra hvad han lagligen expedierat. Det har blif*
vit invändt, att den förmåga härtill fordras, oftast
tillhör den ålder , vid hvilken man ej kunnat
hinna tillden rang, om fordras att gifva befallningar
åt Presidenter och Landshöfdingar. Jag
svarar, att min förmodan aldrig varit, att befordran
till dessa Embeten skulle ske efter anciennitet;
att denna rang kommer med makten
och makten med Fullmaktens rang, har i civil
väg aldrig varit ett nödvändigt vilkor för
förmansskap, Den är det icke ens alltid inom
miiitaira Ståndet, der likväl Hierarchien armera
bestämd. Våra General-Adjutanter bevisa det.
De befalla i Konungens namn. Så göra ock
Ministrar.
Herr RosenbladBernhard: Lika med Hr
von Hartmansdorff inser jag olämpligheten deraf,
att de Föredragande skulle hafva högrevär,
dighet än andra Stats-Råd. Deremot anser jag,
lika med Utskottet, lämpligt att de kallas Ministrar,
då de utöfva den befattning man vanligen
förstår med ministeriel. De komme likväl
ej att befinna sig i samma kategori, sorn
de hittills varande begge Stats-ministrarne. —
Justitiae - Stats-Ministern är sjelfskrifven Ledamot
af Regeringen , och i vissa fall Ordförande
deri, samt är ensam af hela Stats-Rådet tillika
Ledamot af Högsta Domstolen och oafsättlig.
Han befinner sig således i ganska olika
förhållanden med det öfriga Stats-Rådet, äfvensom
detta är händelsen med Stats-Ministern för utrikes
ärenderne, hvilken hos Konungen enskilt
föredrager alla ministeriella mål. Desse Em
-
Den 1 December f m.
t5
betsmäns högre värdighet torde derföre böra bibehållas.
Men då härigenom uppkommo arne
slags Ministrar , Stats-Ministrarmed högre
värdighet än öfrige Stats-Råden , och Stats-Rådj
—. Ministrar i värdighet och namn , eljest lika
med de sednare; så, till undvikande af all kollision
, vågar jag föreslå, att de begge förstnämnde
Embetsmä'nnen må återfå de urgamla,
för hvarje Svensk så dyrbara, benämningarne
af Riks-Drotz och Riks - Canceller. För dem,
som komma att bekläda dessa Embeten, bör
det vara både tillfredsställande och uppmuntrande,
att kallas säj som en Axel Oxenstjerna och
en Pehr Brahe kallades.
Herr Manner stam, Johan: Man synes fästa
mera afseende på de föredragandes rang, än
den torde förtjena. För min del har jag trott,
att mera vigt ligger på den instruction och myndighet
man gifver desse Embetsman, och på
den nytta deraf, sorni förvaltningen skulle följa.
Committerade, likasom Särskildta Utskottet,
hafva varit af den öfvertygelse, att i spetsen
för hvarje förvaltnings-gren borde ställas
en Chef, som hade högsta myndigheten i alla
dit hörande ärender. Man har då ansett nödigt,
att den som föredrager ärenderne inför Konungen,
skulle aga denna myndighet, dock icke till den
grad, som andra Länders Ministrar, utan skulle
den förnämligast bestå uti ett närmare inseende
och en starkare controll å de till hvarje
Chefs-departement hörande Embetsverk och Embetsman.
Om desse Förvaltnings-Chefer benämnas
Stats-Ministrar, Ministrar, Stats-Råd eller
Den 1 December f i».
Stats-Secreterare är efter min tanka alldeles
likgiltigt. Grefve Löwenhjelm har rigtigt uttryckt
hvad som är deras bestämmelse, att nemligen
i grundlagsenlig form vara Chefer för
Administrationen.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: En
värd Ledamot har klandrat, att de bägge StatsMinistrarna
skulle hafva högre värdighet, än
Stats-Rådets öfrige Ledamöter. Detta har blifvit
tillräckligen vederlagdt af Herr von Hartmansdorff,
med hvilken jag förenar mig. Hvad
i öfrigt angår det klander , som drabbat Utskottets
Förslag, att för hög värdighet blifvit
gifven åt Stats-Rådets öfrige Ledamöter, så
bör jag nämna , att jag anser olämpligt , det
någon Embetsman, i följd af sin rang, skall
kunna komma närmare till Konungens person,
än Dess ansvarige Rådgifvare , eiler att en
Konung någonsin skall kunna råk3 i ett sådant
förhållande , att han blott på afstånd skall kunna
se desse Rådgifvare. Detta skäl har ensamt
ledt mig att tillstyrka en förhöjning i StatsRådens
rang; och jag anser det så mycket mera
nödvändigt, som , i annat fall, Presidenter, hvilka
hafva en lägre verkningskrets , stå närmare
Konungens Person än de , som äro deras verklige
Förmän. Hvad Titulaturen af Minister angår
, har jag ansett den lämpligare för korthetens
skull, och emedan den är lättare att sammanbinda
med namnen på förvaltningsgrenarne,
såsom Krigs-Minister, Ecclesiastik-Minister o.
s. v. än Titeln; föredragande Stats-Råd, som
endast
Den 1 December f m.
>7
endast skulle åstadkomma långa omskrifningar.
Men för att undvika all förblandning med
Stats-Ministrarne , kan jag icke neka, det jag
ju anser det förslag, Herr Rosenblad framställt,
vara ganska lämpeligt.
Grefve von Platen Baltzar Bogislaus :
Uti förevarande fråga vill jag icke uppehålla
mig vid Embetsmännens benämning, hvilken
kan påfinnas både bättre och sämre änden Constitutions-Utskottet
tillstyrkt. Det är likväl en
sort besynnerlighet deruti , att vika från det
allmänna bruket, äfvensom menigheten icke så
lätt uppfattar meningen af namn, som förut
brukat uttrycka en annan bestämmelse. En annan
sak är då fråga blir om Ministrarnes ålder.
Jag får påminna, att den största Minister,
som verhlen kanske ägt, inträdde i sitt Embete
vid några och tjugu års ålder i ett ganska
folkrikt land, och likväl fans ingen , sorn klandrade
detta. Hans administration är tillräckligt
känd för verlden.
»
Rörande den af Utskottet föreslagne Ministervärdigheten
måste man ihogkomma , att,
om det är likgiltigt, hvad rang Embetsman
ega , der ingen rang finnes , så är förhållandet
likväl nu annorlunda i Sverige och hvarje annan
Europeisk Stat. Sverige är en Monarchi ,
en constitutionell Monarchi , och der måste
nödvändigt en Aristokrati finnas. Deraf är äfven
en gifven följd, att en viss ordning i rangen
måste vara stadgad, jag kan derföre icke
lUcld. o. Adi Blot. XI. Band. 2
i8
Den 1 December f. m.
finna annat, än att, då Konungen har den högsta
rangen , hans organer böra stå näst efter
honom. Jag kan icke finna, att detta är nödvändigt
endast i Militairen, men icke för Civila.
Jag tror tvertom oåterkalleligen , att en rang ,
äfven i Civil väg, är nödvändig för dem, som,
i Konungens närvaro, äro Dess första organer,
och i Dess frånvaro styra Riket. Jag tror detta
vara rätt i theoden , och vissa händelser i det
praktiska lifvet äro ej så aflägse, att vi ju
kunna minnas , det denna theorie blifvit deraf
besannad. Det är väl sagdt, att Rangordningen
endast tillämpas vid begrafningar, mendet
har äfven funnits vissa tillfallen , då Konungens
dörrar varit stängda för Konungens organer,
men upplåtits för andra, som icke tnecl
Styrelsen haft någon befattning. Jag tror det
vara bäst, att de, som äro närmast att utföra
Konungens vilja , äfven äro närmast hans person
, och att, om de vid begrafningar eiler andra
tillfällen råka tillsammans med andra personer,
någonting finnes, som visar dem och alla
andra, att de böra stå Konungen närmast. Jag
instämmer således uti allt, som angår desse
Embetsmäns värdighet och rang , med Herr Cederschjöld.
Hvad äter angår det omnämnda
förhållandet med Norrige , så är det en vigtig
consideration, hvarom jag förbehåller mig att
få yttra min tanka vid slutet. Kanske är det
ännu för bittida att tala derom , då i Serskilta
Utskottets hela yttrande finnes så litet spår
deraf. Hvad beträffar olikheten i värdighet emellan
Föredragande och icke Föredragande
Stats-Råd, så kan det vara ett skäl härföre att,
Den 1 December f. ni.
*9
till den förra befattningen fordras en större talent*
sorn icke k*n vinnas utan genom praktisk öfning.
En ganAa skicklig man kan salena de
egenskaper , soin fordras till ert sådan post j
men om denna anmärkning är grundad , så är,
i alla fall* en omflyttning för Konungen lätt att
Verkställa.
Friherre Cederström j Jacob.' 1 afseende
på formen för Discussionen , får jag fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet derpå,
att, då fråga är om att discutera ett Cöustitutions-Utskottets
förslag, måste de gjorda anmärkningarna
af Ståndet gillas , otn de skola
föranleda till åtcrremiss. Jag hemställer, huruvida
detta ändamål skall vinnas derigenom ,
att Betänkandet punktevis föredrages, då det
möjligen kunde hända , att Ståndet instämde i
en punkt , tnen icke i en annan , och Utskottet
således omöjligen skulle kunna rätta sig
efter Ståndets önskan Detta måtte icke vara
alsigtett med de förändringar, som i Constitutions-Utskottcts
utlåtande blifvit föreslagne.
Discussionen kan väl fortgå punktvis , men besluten
måste generelt fattas , på det att återremissert
må i ett sammanhang återkomma till
Utskottet. Uti hvad Herr Grefve von Platen
yttrat, angående Förvaltnings-Chefernes rang,
instämmer jag fullkomligt.
Herr von Hartmansdorff: I afseende på
formen, och då så många skiljaktiga meningar
blifvit yttrade, rörande denna punkt allena, så
lärer Höglofl. Ridderskapet och Adeln nogsamt
20
Den i December f. m.
finna huru svårt det skulle blifva, att bringa
de anmärkningar, som möjligen göras vid alla
punkterne, pä en gång, till en sammanstämmande
mening. Hvad beträffar den af Herr
Rosenblad föreslagna benämningen af Riks-Drots
och Riks-Canceller., för Justitia;- och Utrikes
Förvaltningarnes Chefer , så får jag vördsamt
erinra , att dessa benämningar endast funnos på
de tider, då Sveriges Styrelseform antingen var
enväldig, eller åtminstone vida skiljd från den
nu varande. Jag tror således att det var rätt
gjordt af igot) års Ständer, att icke bihehålla
dessa benämningar , sorn betecknade något annat
än hvad Stats-Ministrarne borde vara. På
samma grund anser jag det för oriktigt att nu
återtaga dessa gamla benämningar. Den anmärkning
sorn blifvit gjord vid presidenternes
höga rang, förfaller utan tvifvel, emedan det
bör följa af Styrelseverkens förbättrade organisation
, att den andra Instantiens' Presidenter
icke komma att äga högre rang än de föredragande
i den högsta. Att de nu varande Presidenterne
hafva en sådan värdighet härleder sig
deraf , att deras företrädare i begynnelsen tillika
innehade de så kallada Riksembetena.
Herr Cederschjöld: I afseende på de anmärkningar
, som blifvit gjorde emot formen ,
får jag vördsamt förklara, att jag trott fråga
blott kunna blifva om pröfning af Förslagen
till Grundlagsförändringar, emedan det blir svårt
att återförvisa några andra anmärkningar såsom
Ståndets gemensamma tankar, än detri, sorn
röra sjelfva Redaktionsförslagen. Jag hemsta!-
Den 1 December f. m.
ler derföre, om icke Discossionen öfver Mctiverne
kunde få fortgå, huru som helst, men
Ridderskapet och Ådeln likväl sedan särskildt
för hvarje §. bestämma sin tanka.
Grefva Löwenhjelm : Friherre Cederström
har förekommit mig. Då jag stillatigande förenade
mig med Herr af Lehnbergs framställning,
ansåg jag yäl-att det vore lämpligast djscutera
punktvis; men jag förutsatte, att deri
intet hinder skulle sedan ligga för målets slutliga
afgörande in globo.
Herr Rosenblad: Med Herr von Hartmansdorff
instämmer jag deruti, att det för redighetens
skull vore bäst , att vid hvarje punkt inhämta
Ridderskapets och Adelns tanka om de
dervid gjorde anmärkningar. Hvad äter beträffar
Herr von Hartmansdorffs yttrande om RiksDrotzens
och Riks-Cancellerns Embeten , att de
endast tillhört den despotiska Styrelse-formen ,
så hemställer jag, om något mera fritt tidehvarf
varit i Sverige, än under Gustaf Adolfs
och Christinas Regering, då dessa Embeten voro
mest utmärkte. Deremot upphörde de vid
Souverainitetens införande. Vid hvad samme
värde Talare nämnt derom, att 1809 alla dylika
benämningar borttogos , som funnos under
den förra Regerings-formen , får jag erinra , att
Hof-Cancellers-Embetet ännu qvarstår, ehuru
jag visserligen tror, att Hof-Canceliers befattningen
då icke var densamma , sorn nu. Jag
anser det således vara nödvändigt, att vidtaga
en annan benämning, för att utmärka skilnaden
Den i December f. m.
emellan Stats-Minjstrarne och Stats-Råden Ministrar.
Jag vågar derföre ä nyo föreslå, att
de gamla och dyrbara namnen Riks-Drotz och
Riks-Canceller må nyttjas , hvilka jag icke tror
skola blifva främmande för Nationen , för hennes
ära och frihet, ehuru icke deras befattningar
blifva helt och hållet desamma » sorn i fordna
tider,
Herr Grefven och LandtMar skalken ytt-*
rade , att ehuru det visserligen ankomme på
Ridderskapet och Adeln, att öfver alla Constitutions-Utskottcfs,
i förevarande Memorial, framställda
särskilda punkter, hvilka likväl blott
voro att anse såsom motiver till de af Constia
tutions-Uiskcttet vid slutet af berörde Memorial
föreslagne Grundlags-förändringar, ingå i
discussion och piöfning; likväl och då, på sätt
Herr Cederschjöld riktigt anmärkt, de anmärk-,
ningar, hvilka Ridderskapet och Adeln tilläfventyrs
kunde vilja förklara utgöra Ståndets gemensamma
tankar, måste vara rigtade emot,
samt omfatta sjelfva Grundlags.ändrings-Försla-*
gen, för att kunna till Constitutions-Utskottet
remitteras , hemställde Herr LandtM ar skalken
om icke Ridderskapet och Adeln skulle finna
lämpligt, att nu genast till pröfning företaga
Constitutions Utskottets Grundlags-ändrings-Förslag,
samt i stället uppskjuta djscussionen öfver
de i motiverne befintlige ämnen , hvilken
nu icke syntes vara på sitt rätta ställe, intilldess
Särskildta Utskottets Betänkande om Reglering
af Rikets Styrelse-verk , hvaruti dessa
ämnen fullständigt afhandlades , hos Ridderskap
Den 1 December J. m.
23
pet och Adeln förekomme. ■— Genom en slik behandling
skulle icke allenast ali sammanblandning
af de i S uskildta Utskottets Betänkande upptagne
ämnen , hvarom nu icke vore fråga, med de af
Constitutions-Utskottet framlagde Grundlags-ändrings-Förslag
, hvilkas redaction och uppställning
nu endast utgjorde föremål för Ridderskapets
och Adelns pröfning , lättast förekommas,
utan ock en dyrbar tid , som annars fruktlös
förspilldes, bäst kunna auvändas.
Herr von Hartmansdorff': Den förevarande
frågan om Stats-Rådens benämning, som
blifvit remitterad till Constitutions-Utskottet,
hänger väl icke omedelbart tillsammans med
de öfriga af Särskildta Utskottet behandlade ämnen.
Likväl torde den ej böra särskildt från
dem afgöras. Ty om Ridderskapet och Adeln
nu skulle genast öfvergå till bestämmandet af
Grundlags-§§:s redaction , så skulle, emedan
den allestädes hänförer sig pä hela det system,
hvarefter Constitutions-Utskottet gjort sina tillstyrkanden
, Ridderskapet och Adeln nödgas genomgå
hela systemet , innan den första §:ns ordalydelse
bestämdes. Men denna §. antyder
likväl icke allt, som sedermera kommer i fråga.
Derföre, och på det intet må blifva förbisedt,
tillstyrker jag , att Högloft. Ridderskapet
och Adeln först må genomgå Utskottets
motiver. När man sedan kommer till bestämmandet
af Grundlags-§§:nes Redaction, så blifver
den en lätt funnen följd af den mening
Ridderskapet och Adeln fattat om det hela. I
första §:n är fråga om Stats-Råds-L^damöterneg,
Den 1 December f. m.
aotal. Detta beror på, huruvida en Krigs-Minister
skall komma att finnas för Landc-försvarets
och en för Sjö försvarets ärender . eller en
för begge gemensamt, hvilket åter hörer till
den i ordningen stående 2 §. — Hvilken sammanblandning
af olikartade ämnen skulle icke
vållas , om man , vid öfverläggningen öfver en
§,, komme att ingå i pröfning af många liera.
Jag anhåller derföre, att vi matte få fortsätta
rliscussionen , på sätt den blifvit börjad ,
hvarefter Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes inhämta Ridderskapets och Adelns mening
, huruvida de gjorda anmärkningarne skola
föranleda återremiss till Constitutions - Utskottet.
Herr Hjerta: Jag inser äfven vigten deraf
, att discussionen får fortgå, såsom Ridderskapet
och Adeln en gäng beslutat. Dessa förelöpande
punkter äro blott såsom motiver till
de följande Redactions-förslagen. Om man nu
directe skulle skrida till pröfning af Redactionen
, skulle många anmärkningar blifva felaktiga,
och de anmärkningar, hvarom Ridderskapet
och Adeln förenade sig , icke blifva så fullkomliga
, som de annars kunnat. Jag förenar
mig derföre med Herr von Hartmansdorff deruti
, att vi då först skrida till pröfning af Redactions-förslagen,
när Herr Grefven och LandtMarskalken
inhiimtat Ridderskapets och Adelns
tanka , om dessa anmärkningar genereit skola
föranleda till återremiss.
Den 1 December f. m.
Herr Cederschjöld: Jag har ingenting e
inot,
att discussionen om motiverne får fortgå;
men omöjligen kan detta föranleda till en återremiss,
utan endast lätta pröfningen af Redactions-förslagen
, sedan hvar och en stadgat sin
öfvertygelse rörande motiverne dertill.
Herr Grefven och LandtMarskalkcn yttrade
, det han väl fann , att man, på sätt flere
Ledamöter syntes önska, kunde serskilt discutera
motiverne , och sedan vid granskning af
Grundlags-ändrings-Förslagen fatta sina Beslöt;
men Herr Grefven och Landt Mar skalk en fruktade
, att, i sädant fall, det lätteligen kunde inträffa
, att når man , efter fulländad discussion
öfver motiverne, ändteligen kom till Grundlagsändrings-Förslagen
, man antingen torde hafva
glömt hvad under discussionen öfver motiverne
blifvit anfördt, eller oek blef föranlåten då ytterligare
å nyo upprepa allt hvad förut blifvit
yttra dt. Herr Grefven och Landt Mar skalk en
syntes det således tydligt, att saken lättast och
redigast skulle komma till slut, om man , utan
att uppehålla sig med någon serskild isolerad
discussion öfver motiverne , nu genast till pröfning
företog Grundlags-ändrings-Förslagen,
dock så , att vid hvarje Grundlags-ändrings-Förslag
, de dertill hörande motiver jemväl upplästes
och togos i öfvervägande.
Herr Manner stam: Det Förslag, som Constitutions-Utskottet
afgifvit, innefattas egentligen
i de af Utskottet föreslagne nya §§. i Regerings-Formen.
Det som föregår är endast att
*6
Den 1 December f. m.
anse såsom motiver. Jag hemställer derföre,
om det kan vara lämpligt, att göra proposition
pä motiverne. Jag tillstyrker för min del
att, sedan de , sorn hafva anmärkningar att göra
vid motiverne , ägt tillfälle att serskilt deröfver
yttra sig, Ridderskapet och Adeln derefter
må besluta öfver de af Utskottet föreslagne
§§.; men att serskilt besluta, först öfver
motiverne till en §., och sedan öfver sjelfva
Redactionen , tyckes mig innebära en oformlighet.
Herr von Hartmansdorff: Jag förenar mig
till alla delar med Herr Mannerstam ; men, i
händelse Ridderskapet och Adeln skulle finna,
att så sammanhängande frågor icke kunna åtskiljas
, och att motiverna till hvarje §., tillika
med sjelfva Redactionen , böra underställas
Ridderskapet* och Adelns bepröfvande , så kunde
man ju först genomgå alla motiverne, och
derefter inhämta Ståndets mening öfver de serskildta
Redactions-förslagen. Om vi nu skulle
börja med y §., så komme vi, att på en gång
discutera motiver, för liera serskilda saker, emedan
man ej från den första §. der fråga är
om Stats-Råds-Ledamöternas antal, kan skilja
den andra , hvarest bestämmas bör , huruvida
en Justitiae-Canceller skall finnas jemte JustitiasMinistern,
eller 2:ne Krigs-förvaltare i stället
för en. Detta ingriper så i hvartannat, att Constitutions-Utskottet
icke kunnat för hvarje punkt
utan för det hela i sammanhang , uppgifva sina
skäl. Likaledes synas vi böra göra vid profil
ingen.
Den 1 December f. m.
a7
Herr Grefven och Lamh-Mar skalken förklarade,
att då flere blanc! Ridderskap;»® och
Adelns Ledamöter yrkat, det en serskild Discussion
öfver Motiverne borde föregå pröfningen
af Grundlagsändrings-förslagen, samt det
vore ostridigt, att något beslut under loppet af
en sådan Discussion , innan sjelfva Grundlagsändrings-förslagen
blifvit af Ridderskapet och
Adeln pröfvade , icke kunde af Ridderskapet
och Adeln fattas , ansåg Herr Landt-Marskalken
sig böra hemställa , om Ridderskapet och
Adeln önskade, att sedan Discussion af en punkt
Utaf Motiverne ägt rum, Herr Landt-Marskalken
måtte, utan att framställa någon Proposition
, endast korteligen recapitulera de anmärkningar,
som tilläfventyrs kunde hafva blifvit
framställde , och hvilka sedermera, nä'r
Grundlagsändrings-förslagen förekommo , borde
sluteligen pröfvas.
Ropades J a.
Herr Grefven och Landt-Marskalken yttrade
derefter, att vid itsta Punkten tvenne anmärkningar
blifvit framställde , åsyftande dels ,
att alla Förvaltnings-Cheferne eller Stats-Secreterarne
måtte erhålla benämning af Stats-Ministrar,
dels ock att Justitiae-Stats-Ministern samt
Stats-Ministern för Utrikes Ärenderne måtte
undfå namn, den förre af Riks-Drotz och den
.sednare af Riks-Canceller,
Herr Manck af Rosenskjol l} Eherhard:
J fall den nyss anförda Punkten ännu är före
-
28
Den 1 December /. m.
mål för Discussionen, vill jag blott upprepa
min förut i Constitutions-Utskottet yttrade tanka
, att jag icke finner något skäl, hvarföre
Justitiae-Stars-Ministern och Stats-Ministern för
Utrikes Ärende»ne skola halva högre rang, än
Stats-Rådets öfrige Ledamöter. Detta är åtminstone
icke förhållandet i något annat land.
s:dra Punkten.
Att ailä Förvaltnings-Cheferne köra 'vara
Ledamöter af Stats-Rådet j med skyldighet
att , när de icke äro hindrade, öfvervara
hvarandras föredragningar.
Vid denna Punkt framställdes icke någon
anmärkning.
3:dje Punkten.
Att Närings- och Drätsel-ärenden höra
ätskiljaSj under hvar sin Föredragande.
Herr Munck af Rosenskjöld: Vid denna
Punkt får jag förnya den erindran, som jag
förut gjort i Constitutions-Utskottet, det jag
nemligen skulle anse bäst , att så väl de FiMandelia
, som Kammar-ärenderne behandlades
af en och samma Föredragande. Häraf skulle
uppstå den fördel , art Finance-Ärenderne icke
blefvo handlagda isoleradt , utan i förening med
Stats-Oeconomien i allmänhet: Korteligen, att
Financerne byggdes mera på Stats-oeconomiska
grunder, och icke så mycket på en Arithme
-
Den 1 December f m.
a9
tisk beräkning af Sedelstockens förhållande till
Silfverfonden. Härtill kommer, att Financeförvaitningen
i vårt land hufvudsakligen icke
skötes af någon Stats - Secreterare eller Minister,
eller elen executiva rnagten , utan af Riksens
Ständer, hvarföre jag tror, att en och samma
Minister ganska väl kunde medhinna , att
sköta dessa bägge Förvaltningsgrenar.
Herr Mannerstam: Jag medgifver riktigheten
af Herr Munck af Rosenskjölds åsigt 1
detta fall , ehuru verkställigheten deraf torde
möta alltför många svårigheter. En person
skulle svårligen medhinna alla dessa göromål,
hvarföre dessa bägge förvaltningsgrenar för framtiden
torde böra åtskiljas. Detta bör så mycket
mindre medföra någon olägenhet för Administrationens
gång, som alla ärender inför Konungen
i Stats-Rådet föredragas, hvarigenom
enhet åstadkommes i Styrelsen , särdeles då de
Föredragande få afhöra hvarandras föredragning,
jag instämmer således i den fördelning Utskottet
föreslagit, nemligen att Handels-ärenderne
skola höra till Inrikes - Departementet , och
Kammar-ärenderne till Drätsel - Departementet.
Men på det man ej i framtiden, lika som nu,
må finna sig bunden af denna reglementariska
föreskrift, anser jag öfverflödigt, att införa den
i Constitutionen annorlunda , än att der uppräknas
ibland Ministrarne en för Inrikes Ärendernes
och en för Drätsel - Arendernes förvaltning.
Man kan då, efter som ämnenas beskaffenhet
det fordrar, törilytta föredragningen från
3o
Den 1 December f. m.
den ena till den andra. Säkerheten är den sanitina
, då bägge äro lika ansvarige.
Gféfve Löwenhjelm! Visserligen gifves ett
samband emellan Drätsel- och Närings-Departementerne.
Men med hvilket Departement
står Drätselverket icke i samband? Hvilket är
det Departement, som icke stari samband med
alla andra? Skulle man vilja förena i en Iland
allt hvad med hvartai.nat har ett sådant samband
, blef en Premier-Minister nödig , och dennes
tillsättande är likväl ingens mening. En
föreningspunkt behöfves visserligen icke allenast
emellan desse båda, utan emellan allaDepartementerne
, men den utgöres af Konungen
och Dess Conseil. Annorstädes kan den icke
finnas. Jag anser för öfrigt materielt omöjligt för
en enda Embetsman, att behörigen hinna förestå
Drätsel- och Närings-Departementefne. Jag
vet , att det har skett en gång , men en ovanlig
förmåga bevisar ingenting i Organisationsväg
, just derföre att den är ovanlig. För öfrigt
huru betydelig skillnad i då varande och
nu varande handläggnings-method och förmer?
Herr Munck af Rosenskjöld: Samma skäl,
sorn nu blifvit användt emot föreningen af Finance-
och Kammar-Ärenderne, kan äfven i
ett motsatt förhållande anföras , dä sjelfva Fi.
nance-Departementet äfven består af flere serskildta
delar, af hvilka hvar och en till följe
deraf borde hafva sin serskildta föredragande.
Jag tror, att de delar, som hafva så nära samband
med hvarandra , att den ena helt och hål
-
Den 1 December f. m.
3i
let grundar sig på den andra , böra förenas under
samma Föredragande. Vi hafva hört af
Herr Mannerstam, att de egenteliga Handelsärenderne
böra skiljas från Handels- och Finance-Expeditionen,
samt öfverflyttas på Inrikes
Förvaltningen. Då återstå blott de egenteliga
Drätselärenderne , och jag må säga, att en Minister
för våra Drätselärender ej skulle få mycket
att göra , då vi besinna , huru stor del Riksens
Ständer hafva i dessa ärenders behandling:
hvilken till och med är så betydlig, att det
icke en gång tillkommer Föredraganden , att
för Riksens Ständer framlägga en Financeplan.
Herr von Hartmansdorff''. Jag å'r visserligen
af den mening, att ju mera man förenar ärenderne
under en och samma Föredragande;
desto mera öfverensstämmelse skall kunna vinnas
i deras behandling. Delta är ock orsaken,
hvarföre under goda envålds-Regeringar Statsförvaltningen
merendels är bättre och mera systematisk
än eljest. Men enväldet har, såsom
man erfarit , äfven sina olägenheter. Man vet,
att tinder Carl XI:s envälde här i Sverige,
förenade Fabian Wrede under 7 år, i sin person
f Presidents-erobeten , nemligen i KammarCollegium
, Stats-Contoiret, Kammar-Revisionen
, Commerce- och Bergs-Collegierne. Jag
tror likväl icke, att det vore skäl förnya dylika
förhållanden; ty ingen menniskas tid synes
medgifva att sköta så mycket med den
sakkännedom och drift, att ju icke någondera
förvaltningsgrenen blefve lidande. ^Carl XI, som
hade en stor förkärlek för Drätselverket, begag
-
32
Den 1 December f. m.
nade sin envåldsmagt tili att under detsamma
lägga näringarnes värd , dem till ringa båtnad.
Det är nemligen naturligt, att den, som städse
tillitas att skaffa penningar för dagen eller Drätsel-Förvaltaren
, ofta skali föranledas att för
dagen pressa näringarne, utan att lemna dem
tid, till att förkofra sig i längden: Erhålla
Näringarne deremot en egen vårdare, som betraktar
dem i stort, och söker, för kommande
större vinst , afböja, att ej för ögonblicket uttages
allt hvad tagas kan , så bör man hoppas
, att både enskildt och allmän förmögenhet
skall säkrare t ill vexa.
Sådan Näringsärendernas vård nu befinnes,
är den så styckad, att de mål , som röra
Åkerbruk , Boskapsskötsel , Skogshushållning
och Bergsbruk, eller råämnenas frambringande,
höra under Kammar-Expeditionen , men deremot
allt som beträffar Handtverk, Fabriker
och Handel , eller varors förädling och omsättning,
under Finance-Expeditionen. Lika så styckad
är äfven Drätsel-Förvaltningen. Grundskatternas
läggande på jord, bruk och bergverk
, samt förvaltningen af Kronans fasta egendomar
gå genom Kammar-Expeditionen. Bevillningsärender,
eller de indirecta pålagorna,
uppbörden och redovisningen för Kronans medel
, tillhöra deremot Finance-Expeditionens åtgärder.
På detta sätt äro dessa bägge förvalt
ningsgrenar stympade eller sammanblandade, hvilkvilket
måste åstadkomma collisioner och oreda,
Den besynnerligheten, att Riksens Ständer
-
Den 1 December f. nt.
33
der i Sverige utgöra Finance-Ministeren, gör icke
Föredragandens Embete i dessa mål mindre
utan mera besvärligt , emedan han måste lämpa
sin förvaltning efter Beslut, sorn ofta kunna
vara alldeles stridande mot hans åsigter. Utskottets
förslag i denna del synes mig derföre
ganska väl betänkt.
Herr Munck af Rosenskjöld: Jag är ock af
den tanka, att, under en sådan souverain styrelse,
som den , då Fabian Wrede var på en gång
Finance-Minister och Minister för Utrikes Ärenderne
, borde dessa förvaltningsgrenar hafva varit
åtskiljde af det skäl, att Financerne icke då administrerades
af Riksens Ständer, ett skäl, hvarpå
Herr von Hartmansdorff icke lagt mycken
vigt, i synnerhet då han medgifver, att Föredraganden
för Finance-Arenderne endast besörjcr
en underordnad verkställighet af Riksens
Ständers Beslut. Om så olyckligt skalle hända,
ait Souver3initeten åter infördes i Sverige,
skall äfven jag tillstyrka, att Finance-Ärenderne
erhålla en serskildt Minister, men intill dess
anser jag de bägge Förvaitningsgrenaroe icke
böra åtskiljas, utan den , som vårdar Dratselärenderne,
äfven böra blifva högsta vårdaren
af landets näringar.
Grefve von Platen: Ehuru det icke
egentligen höter till ämnet, likväl och då
man bär nämnt, såsom gifvet, att, enligt
Sveriges Constitution , en Finance - Minister
icke äger , att för Ständerne framlägga någon
Financeplan , får jag förklara , att detta icke
Ridd. o. Ad. Prot. XI. Band. 3
34
Den 1 December f. m.
är min öfvertygelse. I hvarje Constitutioneil
land äger alltid Nationen beslutande rätten i
Financefrågor, men blir derföre icke någon Finance-Minister.
Det är mycket lätt att visa ,
att Financerne alltid blifva bäst, der Lagstiftande
Makten beslutar i enlighet med en framlagd
Financeplan , och att, der detta icke sker,
ingen enhet i besluten kan vinnas.
Herr Danck vardt, Magnus Georg: Jag förenar
mig med de värda Ledamöter, som afstyrka
Kammar- och Finance-ärendernes förening under
en och samma Föredragande. Före år 1809
utgjorde antalet af målen i bägge dessa Förvaltningsgrenar
tillsammans omkring ifoo; nu utgöra
de i Kammar-Expeditionen ungefär 1100,
och i Finance-Expeditionen 12 å 1300. Man
torde ock böra härvid fästa icke obetydlig uppmärksamhet
pä den skillnad i noggranbet vid
målens behandling , som nu emot förr äger
rum, sedan styrelsesättet blifvit så betydligt
förändradt.
Herr Grejven och Landt-Mar skalken yttrade,
att vid ifrågavarande punkt hade den
anmärkning af en Ledamot blifvit framställd,
att Närings- och Drätsel-ärenderne borde under
en enda Föredragande förenas.
jule P unk t en.
Att Landt- och Sjö-Krigs-Ärenden må
erhålla hvar sin serskildta Chef.
Grefve Löwenhjelm: Med all den upp
-
Den 1 December J, m.
35
märksamhet, hvaraf jag är mägtig , har jag
genomläst denna 4:de punkt, utan att jag deraf
kunnat inhämta en önskad rättelse för mina
begrepp. Constitutions-Utskottet grundar sitt afstyrkande
af Särskildta Utskottets förslag på den
förutsättning det-ta förslag ansetts innebära , att
Conseilmålen med Commandomålen inom hvardera
vapnet skulle förenas i samma hand ;
hvaraf skulle följa en , i Constitutions-Utskottets
tanka, skadlig sammanblandning af olika ärenden.
Men bär ser jag ingen slutföljd. Låt
vara , att vid nästa Riksdag blir af Kung och
Ständer beslutadt, att Landt- och Sjömagten
skola hafva hvar sin Minister. I hvad mån
följer deraf, att inom hvardera Departementet
Conseil- och Commando-målen blifva förenta ?
och tvertom , ty Constitutions-Utskottet medgifver
ju , att Kungen, hvad helst sorn är, kan
verkställa denna förening. Således kan den ju
inträffa i alla fall, äfven om Land- och SjöDepartementernes
ärender fortfara, att af en
och samma Embetsman föredragas. Sannolik
är för öfrigt denna förening ej , då den på dessa
14 år icke skett. Jag ser således ingen
grund för den emot Särskildta Utskottets tanka
anförde förutsättningen.
Särskildta Utskottet har raisonnementsvis
utvecklat sin tankeföljd , och oförgripligen framställt
de corollarier det för sin del anser böra
följa af dess förslag. Sådant igenfinnes nästan
vid hvarje dess förslag, och denna redactionsmethode
kan jag ej annat än gilla. Men in
-
56
Den 1 December f. tu.
gtHonda har Utskottet framställt Conseil- och
Commandomålens förening såsom en conditio
sine qua tion för sitt förslag om 2:ne KrigsMinistrar.
Emellan den af Constitutions-Utskottet
förmodade förutsättning (äfven om den
vore verklig) och Constitutions-Utskottets derpå
grundade afstyrkande emellan Utskottets premisser
och dess conclusioner kan jag således
ej filma ringaste sammanhang , nej ett logiskt
svalg synes mig ligga emellan. Att nu orda
om nyttan eller skadan af den befarade iöreningen
af Conseil- och Commando-målen , skulle
så vida kunna tyckas vara onödigt , att det i
alla fall beror af Kongl. Majit att den verkställa,
och likväl finner jag betänklighet vid tystnad
i ämnet. Att den 'oftanämde föreningen
icke skett, dertill kunna visserligen speciella
omständigheter hafva medverkat, men möjligen
kan orsaken också ligga i Kongl. Maj:ts
kända grannlagenhet, att begagna de rättigheter,
som Grundlagen honom endast impliciter
tillägger , och då jag för min del tvertemot
Constitutions-Utskottet anser föreningen högst
önskelig, skulle jag hålla för menligt , om
Kongl, Maj:ts betänklighet ökades i detta mål
genom en tystnad , som kunde tydas till gillande
af Utskottets tanka : ”Sammanblandning
”af olika mai” säger Utskottet. Sådant ser
jag ej i Conseil- och Commandomåls förening,
men väl ser jag det i organisationer, som Utskottet
försvarar. Sammanblandning af olika
mål sker, när man i en och samma hand förenar
de vigtigaste diplomatiska befattningar med
de inrikes åtgärder, som framför alla andra
Den 1 December f m.
37
förtjena denna sednare qvalification , och då man
ökar denna tillblandning med befattningar, som
fordra djup Juridisk kunskap, och vidsträckt
litterairt omdöme. Detta har skett i anseende
till Hof-Cancellers-Embetet, och se | detta kallar
jag sammanblandning af olika mål, icke så concentration
i en hand af mål fullkomligen homogena
till sin natur och sitt åsyfte, endast i
behandlingsformen olika. Men ej nog att jag
förklarar mig anse meranämde förening oskadlig.
Jag går längre och bekänner utan ringaste
betänklighet, att jag håller densamma i högsta
grad önskelig. Vill man ha systematiskt sammanhang
inom hvardera af Försvarsverkets a:ne
hufvudgrenar, hvad är då nödvändigare än sammanhang
emellan materiellens och personalets organisation?
Kan någondera nånsin vara positivt
god P Kan någondera vara det annnrlunda , än relativt
till den andra? Skådom den yppersta af kända
förvaltningar af Militairisk materiell: Den Fransyska:
Är det troligt, att den skulle passa till
organisationen af vårt Försvarsverks materiell?
Om nu nyttan, ja nödvändigheten af detta samband
är så påtaglig , hvad enklare och kraftigare
steg dertill kunna vi taga, än det som
sammanknyter i en hand det , som i oskiljaktigt
sammanhang måste förvaltas? Vilja vi en
gång förmå utkräfva den sanna och fulla ansvarighet
, som jemte publicitet utgör lifvet i en
Constimtionell författning ? Icke uppfylles detta
behof till fullo med den Lag , som endast be*
straffar rena Lagbrott. Oändeligen mycket ondt
kan Riket Lagligen tillskyndas: oändeligen mycken
skada lidas genom uraktlåtenhet af det gcu
Den 1 December f. m.
6a, sorn möjeligen kunnat åstadkommas. Men
om ansvarighet för sådant ondt, för sådan skada
, skall kunna rättvist utkräfvas , måste vårt»
Höge Embeten först så organiseras , att Embetsmännens
verkningskrets utsträckes lika långt, som,
deras ansvar, och tillika så, att deras förvaltning
kan bedömmas efter dess resultater. Krig
utbrister. Hvilken af de många Embetsman,
som unde* tiden föredragit Arméens ärender,äv
då ansvarig för dennas tillstånd, för dess förmåga
att uppfylla ändamålet med dess tillvarelse?
Ingen, hvar och en af dem står blott
för sin. befattning , och icke ens för resultatet
inom denna , utan blott för lagligheten af
hvarje måls behandling. Hvilkendera, Conseilmålens
eller Commandomålens föredragande,
tillkommer då beröm eller tadel för utgången?-  Outransaklig tvist så om det föriasomdet sednare
skall uppkomma, ty ingendera har förmått
leda det hela , och genom en sådan organisation
neutraliserar man de 2’.ne drifljädrar *
som starkast verka på menniskor, i hopp om
beröm : fruktan för tadel.
Sedan jag nu genom försökt bevisning att
Conseillemåleng och Commandomålens förening
är att önska, icke att befara, bemödat mig
att undanrödja Constitutions-Utskottets premisser,
kommer jag till hufvudfrågan. Jag nödgas
besvara den med en annan fråga , och måtte
jag vid dess framställande ej misstänkas af Ståndet
för ett skämt, föga passande till öfverlägga
jaingens vigt. Det är icke mitt, det är den
motsatta meningens fel, om jag tvingas fråga;
är det då alldeles likgiltigt, om man förstår,
Den 1 December f, m.
39
eller platt intet förstår de årender, man är tillsatt
att föredraga ? Den axiomatiska natuRen af
inin motsatta tanka bildar sannerligen den enda
svårigheten vid dess bevisning , och torde berättiga
mig att summariter behandla denna.' Kastom
ögonen på alla andra regelmässiga Regeringars
Styrelseformer ! Jag vill härmed ingalunda
hafva påstått , att hvad andra göra
, bör vara en absolut regel för oss, men
blott att då vi under enahanda förhållanden
handla helt olika mot alla andra, dä är
prssumtion åtminstone emot oss , och då åfigger
bevisningen den , som yrkar sådan egenhet.
Men finnes väl i Europa en enda Stat , der
man nånsin trott sig äga den man, som i sig
förenar en Krigs-Ministers och en Sjö-Ministers
capacitet? — och hade vi denna man, så vöre
det ända ej nog. Vi borde hafva anledning
hålla oss försäkrade om en hel Ministerlängd
af denna beskaffenhet. Att Storherren låtit Capudan
Pascha äfven leda Landtförsvaret, har
händt, men detta enda Europeiska efterdöme
torde ej vara det vi böra följa. Jag vet, atr
i en äldre tid höga Embetsmän ansetts böra
vara lika förståndige till lands och till sjöss. Vare
långt ifrån mig , att glömma eller förringa
förfäders höga bedrifter af denna tid. Men
hvad var då Krigsvetenskapen till lands ? synnerligen
hvad var den till sjöss? modet var detsamma
som nu, men vi golflade Östersjön med
våra vrak. Man har yrkat det nödiga sambandet
emellan Land- och Sjöförsvaret. Ja det
är nödigt, men så visst sambandet emellan
hvarderas personella och materiella organisa
-
4°
Den 1 December f ni.
tion bör efter min tanka finnas i Ministerns
hand, som kan , bör och måste förstå håda
, så visst hör sambandet emellan båda
vapnens förvaltning (hvars Jeta i I ler icke kunna
af en och samma Embetsman förstås), så
visst, säger jag, hörer detta högre samband till
en högre region, ja till den högsta. Det är
hos Konungen allena det kan finnas. Jag förbehåller
mig få göra dessa mina anmärkningar
gällande vid difinitiva beslutet.
Herr Lefren j Johan Per: Jag vill blott
anhålla , att i korthet få meddela 2:ne upplysningar.
Serskildta Utskottet har, vid behandlingen
af denna fråga , icke förbisett den ofta
anmärkta svårighet , att de Civila mål , som
föredragas jemte Militair ärender i Stats-Rådet,
skulle vara ett hinder för en Militair, att dermed
förena föredragningen i Commandomål. För
Utskottet har icke heller den omständighet varit
obekant , att, sedan ,2:ne serskildte personer
beklädt dessa Embeten i 14 år, föreningen deraf
måste blifva mycket svårare. Jag har sjelf
hört Hans Excellence Grefve Adlercreutz, nämna,
att han låtit afskräcka sig från, att emottaga
dessa befattningar, af en billig ömtålighet,
att ej gå de Civila ärenderne för nära. I följd
af dylika betänkligheter har Serskildta Utskottet
varit angeläget, att i sitt Förslag afskilja
sädane Civila ärender från de Militaira ärendernes
föredragning som knnde tillskapa tvister.
När man derföre i Serskildta Utkottets Betänkande
finner, att alla de mål , som hittills varit
handlagde i Civil-Departementet af KrigsCollegium,
hädanefter skulle komma under
Den / December f. m.
Kammar-Collegium , så hafva också härigenom
Irdelar af de svårigheter blifvit undanröjda, som
kunna lägga hinder i vägen för Civila Militairärendernes
Föredragning hos Konungen af sam -  ma person , som har Commandomålen. För det
andra får jag äran fästa uppmärksamheten derpå
, att Serskildta Utskottet icke ett ögonblick
satt i fråga , att General-Adjutanten skulle föredraga
de olika beskaffade målen på ett och
samma sätt. Utskottet har förutsatt, att här
voro 2:ne personer förenade uti en , hvilken
skulle föredraga de olika ärenderne i deras tillhörande
serskildta form , och ansvara för hvardera
föredragningen serskildt. Jag har velat
lemna dessa upplysningar, på det de , som icke
så noga genomläst Utskottets ty värr nog vidlyftiga
Betänkande , ej måtte tro, att Serskildta
Utskottet häruti velat åstadkomma någon
sammanblandning. F'ör öfrigt får jag helt och
hållet förena mig med hvad Herr Grefve Löwenhjelm
yttrat.
Grefve von Platen : Såsom Ledamot a£
Constitutions-Utskottet är det icke min afsigt,
att 6öka afböja en nterremiss j jag vill blott
upplysa om de åsigter , som man i Constitutions-Utskottet
haft rörande denna fråga. Jag
får likväl börja med att förklara, det jag icke
nu kan ingå i något svaromål rörande HofCanzlerens
Embete, hvilket förekommer under
en särskildt punkt. Hvad vidare beträffar ansvarigheten
för det goda, som icke är gjordt,
så kan den hvarken hänföras till 106 eller 107
§ , annorlunda än då Allmänna Opinionen vi
-
43
Den t Dcceniber f nu
sar sig vara emot någon af Regeringens Organer,
då den först gifver en vink derom , och
sedan gör det tili en ren nödvändighet att använda
dessa §§. Så förhåller det sig äfven i
andra Länder, och så torde det vara i hvarje
land , om man vill hafva något ansvar på Regeringens
felaktiga steg. Jag tror, att, så länge
det icke är den Allmänna andan, som sä
uttrycker sig, håfve vi svårt a£^ med papper
och trycksvärta åstadkomma det åsyftade
ändamålet. Men för att komma till sjelfva
ärendet, så hafva derom i Utskottet varit olika
meningar, och, utao att upprepa, hvilka personer
stridt för dessa meningar, får jag upplysa
, att saken der blifvit vidlyftigt discuterad.
Visserligen såg man å ena sidan svårigheten af
att finna en man med tillräckliga insigter att förestå
Krigsförvaltningen både till Lands och
Sjöss. Men denna svårighet blef ännu större ,
om man skulle inbegripa de 2me olika brancherne
, den theoretiska och den practiska. Man
bör ock se svårigheterne å andra sidan , om
man oväldigt skall bedöma saken. Då är det
en gifven sak, att då fråga är om 2:ne Rådgifvare
för Konungen , den ena i Commaodomål,
den andra i oeconomiska, så är just genom
den nära slägtskapen dem emellan, förblandningen
tillden grad lätt, äfven med den bästa vilja,
att en ibland oss alla allmänt känd och nu
bortgången man var villrådig, om han skulle
våga i förening emottaga desse båda befattningar.
Må hända skulle svårigheten vara mindre,
om gränsen vore bättre uppdrageD, men det
är i alla fall svårt, att, om bägge Administra»
Den 1 December f. m.
43
tionens delar äro hos samme man, undvika en
förblandning, när dertill lägges, att det arvida
lättare afgöra målen såsom Commandomål, än
i Stats-Rådet. Derföre har äfven i Utskottet
af ganska många den mening blifvit yttrad, att
dessa Embeten i högsta imtancen borde vara
skiljda. Man ansåg svärn, att förena alla dessa
meningar; men man såg i den bestämda möjligheten
att åtskilja Föredragandens i Comman-,
domål befattning , från Föredragningen i StatsRådet,
äfven möjligheten att föreaa bägge. Det
är väl sällsynt, att detta låter sig göra med
framgång , men vårt Land framställer likväl en
person , som bestridt båda delarna. Jag medgifver,
att hans skicklighet kanske var sällsynt,
men hans minne är åtminstone af alla kändt.
Ännu en consideration är den, att, om dea
man, som är föredragande i Commandomål,
tillika skulle vara Föredragande i Stats-Rådsmål,
skulle han troligen blifva den man, som
Konungen tog med sig i Fält, och Ärenderna
blefvo utan Föredragande hemma i Stats-Rådet,
under en tidpunkt, dä de äro af allrastörsta
vigt. Jag vill icke vara emot en återremiss $
jag har blott velat lemna dessa korrta upplysningar,
Grefve Löwenhjelm.* Utan tvifvel vore det
med misstroende till mig sjelf jag borde yrka
min mening emot en Talare med den erfarenhet
och omdömeskraft, som vi samtligen tillerkänna
Herr Grefve von Platen. Men den annars
billiga känsla mäste hos mig vika för en
innerlig öfvertygelse, grundad pä flere års ef
-
44 Den 1 December f m.
tertanka och forskningar. Redan vid I8I3 års
Riksdag utgaf jag i detta ämne skrifter, nu glömda
och utan tvifvel värda glömska, ty jag sjelf
har nu ej kunnat förskaffa mig dem. Jag omtalar
dem blott sorn bevis , att jag ej strider
för en hos mig nu upprunnen, ofullkomligen
undersökt meniog. Jag finner mig alldeles missförstådd
i det jag yrkat om Ansvarighets-Läran.
Så borde det gå. Nya åsigter i vigtiga ting
böra ej vänta sig lätt inträde. Ny är dock icke
denna för mig, Redan 1812 yttrade jag
på detta rum min öfvertygelse, att med vår
Ansvarighetslag kunde Riket helt lagligen förås
till förderf. Ny är denna åsigt visst icke eller
för alla inom detta rum — men ny är den för
vår närvarande organisation. Jag sammanblandar
icke den legala och politiska ansvarigheten.
Den ena räfstar med positiva lagbrott. Den
andra med lagligen begånget ondt och med underlätet
godt. Att denna sednare skulle utkräfvas
inför Domstol, är den nyss missförstådda ,
icke den af mig hysta, meningen. Men icke
mindre verkligt , icke mindre fruktansvärdt kan
denna vidsträcktare ansvarighet genom opinionen
, genom förlust af Konungs och Nations
förtroende, drabba den skyldige. Den legala
ansvarighetens princip och utöfningssätt äro bestämda
i Grundlagens ioö §. Den politiska
ansvarighetens äro i 107 §. åsyftade , icke mera.
Denna §. fullkomnar icke ansvarighets-läran
i vår grundlag förr, än Styrelse-Verkets or *
ganisation medgifver dess fulla tillämpning. Höjden
af politisk orättvisa vore , att utsträcka
ansvaret utöfver Embetets verkningskraft. 107
Den 1 Decetnber f. m.
45
§. blir i sitt fulla imponerande alfvar använd,
då först, när man blir berättigad , att fråga den
ansvarige icke ”hvad har du sagt i det eller det
målet?” — Så frågar den legala ansvarigheten
med 106 §. icke ens ”hvad har Du gjort?’’
utan ’’hvad har Du åstadkommit?’’ ”Huru ser
det ut i Ditt Departement?” När vid Academien
min Professor förhörde mig , skyndade
jag gerna att säga hvad jag läst, men han vilie
veta hvad jag kunde. Aldrig höll jag mig
som Ryttmästare belåten, när min Lieutenant
försäkrade sig hafva behörigen expedierat mina
ordres. Jag ville veta, huru de voro verkställda
och huru det stod till med Squadronen. Utan
denna princip kan icke ett Compagnie, icke
den ringaste Landtegendom skötas , och i Rikets
Styrelse är den icke gällande, ty med rättvisa
kan ick-e denna fråg3 till våra Stats-Secreterare
ställas , med rättvisa kunna de icke för
resultaterne af deras Expeditioner göras ansvarige
förr, än de få en motsvarande verkningskraft.
Krigs-Departementet har utan tvifvel
blifvit val förvaltadt dessa sednare år. Men
hvarigenom har det kunnat ske ? Genom alla
de afsteg från primitiva organisationen, som
Grundlagens föreskrift möjligtvis medgifvit. StatsSecreteraren
har ingått i samfält behandling af
mål, dem han hade kunnat förbehålla sin exclusiva
åtgärd. Huru hade man ock af denne
Civile Embetsman kunnat fordra alla de till en
krigsförvaltning nödige militairiske kunskaper!
Huru kan han känna deras brukbarhet, som han
till befordran skall föreslå, medan General Adjutanten
likväl skall ansvara för Arméen* tjenst*
46
Den 1 December f. m.
göring , som sa hufvudsakligen beror af Befälssysslornes
behöriga besättande? Huru ofta hade
ej Verket bordt stanna eller gå illa , om ej
General-Adjutanten frivilligt underkastat sig mödor
och vakor, och , hvad värre är, svår ansvarighet?
Nu har det gatt väl genom ledvridning
af organisationen , men hvad bevisar det för
denna ? Jag talar ej örn det Uhr, som visar
rätt, för det att jag tummar och ruckar det.
Jag önskar mig det, som i stöd af sin sammansättning
måste gå väl, intilldess våld, oaktsamhet
eller tidens nötning rubbar det.
Herr von Hartmansdorff'; Jag instämmer
med Grefve Löwenhjelm deri, att det är organisationen
till trots , som krigsväsendet i Sverige
kunnat uppbringas till den höjd, det verkeligen
hunnit. Ifrån 1634, då vår Statsförvaltning
fick en bestämd form , och Riket, under
Drottning Christinas minderårighet, styrdes af
de 5 höga Embeten , föredrogos Krigsärenderna
1 Rådet, hvarest Riks-Cancelleren ledde öfverläggningarne
af hans underordnade , eller civila
Embetsman af Kongl. Cancelliet. Det gick dock
någorlunda an emedan Riks - Marsken och
Riks-Amiralen tillika sutto i Rådet. Sedan dessa
embeten voro afskaffade, qvarblefvo likväl Krigsoch
Amiralitets-Collegiernas Presidenter bland
Rådets personal, intill dess de genom 17.20 års
Regerings-Form derifrån uteslötos. Sedermera,
och så länge Rådet delade Konungens magt ,
föredrogos Krigsärenderna af en Stats-Secreterare,
genom hvilken civile Embetsman cornmandomålen
äfven expedierades; Då Gustaf III
Den 1 December j. ra.
47
hade återtagit en vidsträcktare Konungamagt,
afsöodrades commandomålen småningom från
Stats-Secreterarens befattning, och tjenstgöran^
de General-Adjutanten för Arméen samt Flottorna
uppkonimo. Men derigenom styckades
äfven , för hvardera vapnet , målens föredragning
emellan 2:ne särskilta myndigheter, nemligen
General-Adjutanten hufvudsakligen för personalen
, och Stats-Secreteraren egenteligen för
materialen. Dessa bägge befattningar äro dock
i sjelfva verket oåtskiljeliga , emedan intet kan
företagas med personalen, utan material, hvadan
de ock i embetsutöfningen synas böra förenäs.
Enär man tvertom velat bestämdare åtskilja
dem , och utstaka General - Adjutantens
embetskrets, så att han ej skulle befatta sig
med åtgärder, hvaraf Statsutgifter följde, så
har man icke kunnat utföra sin afsigt, emedan
rörelsen af en trouppe, hvilken, genom General-Adjutanten,
skall anbefallas, städse fordrar
penningar, proviant och fourage, hvarom skall
förordnas genom Stats-Secreteraren. Hvilkendera
har då föranledt utbetalningen, eller utlefvereTingen
, antingen General - Adjutanten ,
som satt sitt namn under trouppens uppbrottsordres?
eller Stats-Secreteraren, som contrasignerat
befallningen om samma trouppes förseende
med förnödenheter, dem han ej kan umbära
, sedan han utan Stats-Secreterarens medverkan
blifvit satt i rörelse ? Om ansvar yrkas å
dessa Embetsman , och de skjuta skulden på
hvarannan , hvilkendera bör rätteligen stadna
derför? I stället för att minska ansvarigheten,
skulle man öka den , om bägge föredragningar
-
48
Den 1 December f. m.
ne hos en person förenades. Constitutions-Ufskottet
hade samma åtkomst till Protocollen ,
som förut, men blott en person att hålla sig
till för bägge delarne. Sådant är förhållandet
redan med Utrikes Ministern. Ringare diplomatiska
ärender föredrager han Kongl. Majit
utom Stats-Rådet, samt de vigtigare inför detsamma
, och man har ej funnit någon olägenhet
, utan tvertom gagn , af denna inrättning.
Om tjenstgörande General - Adjutanten och den
civile Krigsförvaltaren äro misstrogna eller ogena
mot hvarandra , huru skall val förvaltningen
gå? och hvilken tid måste ej, i alia fall,
förspillas på deras ömsesidiga undvikande att
öfverträda eller efterskänka något af hvar sitt
område ?
Man har yttrat, att det vore skillnad på
att organisera Ärme'er , och att leda deras rörelser
i krig. Visserligen. Men utan tvifvel
bör den , som under freden påräknar, att få anföra
dem i krig, vara mest angelägen om, att
hålla dem tjenstbara. Om Konungen behöfde
att i krig med sig uttaga Krigsförvaltaren , så
vore det väl bättre att för dylika undantag tillförordna
en annan till Krigsförvaltare , än att ,
för fredstiden , som är det vanliga , lemna försvarsverket
åt en söndrad eller i sakkunskap
bristande förvaltning. En annan Ledamot har
redan förut anmärkt, att en stor lättnad för de
civila Krigsärendernas öfvertagande af en Officer
ligger deruti, att en mängd ärender, som
nu gå genom Krigs-Collegium och Krigs-Expe
ditio
-
Den 1 December f, in.
49
ditionen, skulle hädanefter handläggas af Karn*
mar-Collegium och Drätsel-Förvaltningen. Denna
at bagge Collegierna redan för rigtig erkända
förändring består hufvudsakligen deri, att
Indelnings-verket skulle förflyttas från det förra
till det sednare Collegium. Den är vigtig, och
bör i fråga om enhets införande i Krigs-Förvaltningen,
tagas i särdeles öfvervägande. Skul-:
le likväl hvarken Riksens Ständer eller Kongl.
Maj:t finna för godt att förena , hvad sorn efter
mitt begrepp aldrig borrie vara sondradt: så
skall dock föreningen hädanefter af sig sjelf
göras, likasom hittills , nemligen derigenom , att
antingen General - Adjutanten eller den civile
Ki igs-Föredraganden tagér öfver handen och att
den andre blott följer med den mägtigare.
Ännu origtigare synes mig ConstitutionsUtskottets
förslag att bibehålla Arméens och
Flottornas civil-ärender under gemensam föredragning
af en man , och som möjligtvis icke
gjort krigstjenst hvarken till lands eller sjöss.
Likväl börjar Utskottet med erkännandet af rigtigheten,
att Arméens och Flottans angelägenheter
åtskiljas, emedan hvardera förvaltningen
kräfver sin man, och emedan det sällan torde
vara möjligt att finna någon , som förenar nog
sakkunskap om bägge , alldenstund de kräfva ej
blott egen erfarenhet, utan, hvad sjöväsendet
beträffar, äfven, hvad man kallar befarenhet för
att rätt kännas. Ville man antaga Constitutions-Utskottets
förevarande förslag, hurudant
blefve väl då förhållandet? —• Jo, omFörvaltRidd.
o. Ad. Fröt. XI. Band. 4
5o
Den 1 'December f. m.
nings-Cbefen vore civil, så skulle han icke
äga nog sakkännedom om någotdera vapnet, för
att göra det rätt tjenstbart. Dessutom skulle
denne Civile Krigs-Förvaltare ständigt ligga i
den förut omtalade collisionen med General-Adjutanten
, icke blott för Arméen utan äfven för
Flottan , och såsom man säger, befinna sig mellan
2:ne eldar, eller i en belägenhet, hvilken
man ej bör önska sin ovän. Dukar Krigsförvaltaren
under för General-Adjutanternas inflytande
, så blifver hans särskildta embete utan
vigt och betydelse. Får han sjelf öfvervigten,
så bör hans välde, förmedelst hans bristande
sakkännedom , blifva föga båtande eller må hända
skadligt för de olika vapnen. Ar den gemensamme
Krigs-Förvaitaren åter Mil i ta ire , så
måste han antingen höra till Arméen eller Flottan.
Det vore då naturligt, att han mest älskade
det vapen, hvarvid han allena , eller för
det mesta, tjenstgjort, samt troligt att han
gynnade det på det andras bekostnad. Om än
en så sällsynt man funnes , att han , oaktadt sin
förra sysselsättning med ettdera vapnet, icke
vore partisk för detsamma , så skulle dock svårligen
Flottan anse en General eller Arméen en
Amiral för att vara oväldig. Och om en dylik
tanka vore allmänt rådande inom ena hälften af
försvarsmagten, så skulle en Förvaltnings-Chefs
bemödanden ej litet motarbetas derigenom.
På alla dessa skäl, tror jag att Constitutions-Utskottets
förslag i detta afseende ej bör
antagas.
Den 1 December f. ra.
Herr Cederschjöld: Då Constitutions-Utskottet
erhöll remissen rörande de i Särskildta
Urskottets Betänkande förekommande Grundlags-frägor,
ansåg jag Utskottets skyldighet vara
, att noga pröfva detta Betänkande, och tillse
, i hvilka delar det kunde vara stridande
mot Grundlagens anda , och att lägga kraftiga
hinder i vägen mot hvarje förändring af denna
egenskap.
För att derföre kunna bedömma nyttan och
nödvändigheten af de uppgifne Förslagen till
Grandlags-förändringar, måste således Constitutions-Utskottet
ingå i pröfning af Särskildta
Utskottets motiver. Hvad nu beträffar KrigsExpeditionens
fördelning på t Föredragande;
så befanns Särskilta Utskottet (pag. 130 af dess
tryckta Betänkande) hafva grundat sitt omdöme
pä de skäl , som finnas anförde i Committerades
Betänkande pag. 142, och Herr von Hartmansdorffs
Förslag pag. 74 andra afdelningen.
Det är således naturligt, att man skulle på bägge
dessa ställen söka alla Särskildta Utskottets
grunder. Men då man slår upp det citerade
stället i Committerades Betänkande, ser man att
de Committerade erkänna sin okunnighet i ämnet.
Således var der ingenting att bygga på,
När man uppslår Herr von Hartmansdorffs Förslag,
så finner man deremot, att han, uti ett
vidlöftigt raisonnement, hufvudsakligen söker visa
nödvändigheten att i En person förena föredragningen
i Stats-Rådet och Rådgifningen i
Commando-mål, samt anför såsom skäl, att
eljest Föredraganden i Stats-Rådet skulle vara
5a
Den 1 December f m.
lägre i Hang än Rådgifvare?! i Commahdomäl
j som står bredvid och under honom. Men
när nu Constitutions-Utskottet föreslagit högre
rang för Stats-Secreterarne, synes äfven detta
skäl förfalla.
När man sålunda undanröjt allt behof af
afseende på Särskildta Utskottets Betänkande ,
återstod sjelfva saken att pröfva. Dervid framställde
sig tvenne frågor ; den första : Bör Förvaltningen
af både Landt- och Sjö-Försvaret
lemnäs åt en och samina eller delas pä tvenne
Föredragande ? Att den bör delas har man
ansett nödvändigt derföre, att det skulle vara
öfver En mans höfva att tillräckligen förstå dessa
skiljaktiga delar af Försvars-Verket. Men
om jag icke af partiskhet alltför mycket misstager
mig, torde man, i anseende till omfattningen
, någorlunda kunna jemföra vettenskapen
att förgöra menniskor med vettenskapen att
bibehålla menniskolif, eller Krigs-vettenskapen
med Medicinen. Likasom alla den medicinska
vettenskapens särskilta grenar icke allenast kunna,
utan äfven måste förenas hos En person ,
så att t. ex. ingen kan vara stor Läkare utan
att tillika förstå Chirurgien , ehuru han kan
sakna sinnesstyrkan och handlaget, som fordras
för att göra operationer; lika så skulle jag äfven
våga tro, hvilket erfarenheten också tyckes
hafva tillräckligen bestyrkt, att man kan hafva
nog af en Föredragande för Försvars-Verkets
ärender, och att det icke skall öfverstiga en
mans höfva att tillräckligen kunna förstå både
Den i December J. rn.
Landt- och Sjö-försvaret , för att värdigt föredraga
begges angelägenheter.
Hvad den andra frågan beträffar, nemligen
att i En person förena föredragningen i StatsRådet
med Rädgijningen i Commando-mål; sä
anser jag det ganska vådligt, helst såsom Grefve
von Platen yttrat, om Konungen reste bort
och tog Rådgifvaren ined sig, man då icke
egde någon Föredragande hemma. Men jag an.
ser ännu vådligare , att öfverlemna dessa be.
fattningar åt en och samma Militair-person , emedan
han troligen hellre skulle bruka Commando-stafven
än pennan , det vill säga , helst
draga alla målen i commandoväg , hvilket icke
väl står tillsammans med Ansvarighets-lageo.
Det skulle dessutom äfven kunna vara vådligt
att låta en och samma person verka med en
Föredragandes kraft på besluten i Stats-Rådet,
och sedan sjelf verkställa dem i Commando-väg.
Hvad för öfrigt blifvit anmärkt, att StatsSecreteraren
har att göra med Armeens material
j och Rådgivaren i Commando-mål med
dess personal; så anser jag denna dislinction
vara oriktig och mycket förvillande; till exempel
, hvarje beslut om uppbrott till krig ,
måste fattas i Stats-Rådet ; men verkställes sedan
af Rådgifvaren i Commando-mål. Så förhåller
sig äfven med t. ex. frågan om förändring
i målet på soldater , hvilken icke kan föredragas
i Commando-väg.
I afseende på lättheten att utföra krig ge?
54
Den 1 December f. nt.
norn denna förening , så tror jag att Folket icke
bör vara alltför angeläget , att för Regenten latta
tillfället att börja krig.
Herr -von Hohenhausen: Då man vid denna
Riksdag afskiljt anslagen för Flottorna och
Arméen, och derigenom gjort det omöjligt, att
begagna hvad som finnes till öfvcrlopps på den
ena Titeln , till hvad som fordras på den andra
, hade jag icke trott , att man skulle vika
så ifrån denna princip , att fordra hos en och
samma person så mycken kännedom , att han
lika väl skulle kunna styra håda dessa förvaltningar.
Den siste värde Talaren har yttrat, att
man anfört rangen såsom ett skäl, hvarföre man
borde förena Commando-målen och Stats-Råds*
målen under en och samma person. Här är
fråga om att se sakerna i stort , och då bör
man icke taga i beräkning sådana småsaker och
enskildta intressen. Herr von Hartmansdorff har
tydligen visat, att stora olägenheter uppstå af att
åtskilja öfverstyret utaf Material och Personal:
att de ögonskenligen böra vara förenade , och
omöjligen kunna delas emellan särskildta organer,
utan att förlama administrationens gång,
eller ock göra den ena förvaltningsgrenen den
andra underlägsen; äfvenså att en Stats-Secreterare
, såsom Civil Embetsman , icke, åtminstone
högst sällan, kan äga den erforderliga sak„
kännedomen i rent militaira förhållanden. Han
synes mig således hafva tagit i öfvervägande
vigtigare saker och principer, än blotta rangordningen.
Jag tror skälen,-hvarföre Krigs- och
Sjö-Ärenderna böra åtskiljas, ligga i sakens na
-
Dm 1 December f. m.
55
tur och de fordringar sora i sednare tider framskridande
fullkomning gjort på kunskaper om
hvartdera af dessa vapen t helst då intet Lands
Historia i sednare tider framvisat någon stor
Amiral , som tillika varit en utmärkt General.
Jag tror icke, att det anförda exemplet till
jemförelse, nemligen Chirurgien och Medicinen,
här är passande , emedan dessa begge Vettenskaper
helt och hållet aro byggda på hvarandra
, och begge användas på menniskokroppen,
då deremot ett krig på det ena elementet aldrig
kan komma i jemförelse med ett krig på
det andra , och Sjö-vettenskapen äger nästan
ingenting gemensamt med Krigs-vettenskapen
till Lands. Så händer det ofta med exempel ,
tagna i heterogena ämnen, att de ingenting bevisa.
Likväl då jag erkänner den första satsen,
att särsk ilte Föredragande borde förvalta Arméens
och Flottornas ärender, instämmer jag
äfven deruti , att det vore önskeligt, om Cornmando-målen
och Stats-Råds-målen kunde förenas
under en Föredragande, likväl icke på annat
sätt, än som Särskildta Utskottet föreslagit
, att lemna Kongl. Maj:t öppet att härutinnan
efter behag förordna. Det kan lätt visas ,
att det .kan finnas en General-Adjutant , som
är ganska skicklig att under fred förestå krigsväsendet
inom Landet, men likväl icke skulle
passa till Armoens anförande under krig. Ännu
en annan sak, då ansvarigheten tages i betraktande.
Då finna vi, att ansvarigheten är helt
olika i Sverige och i andra Länder, der den beror
på det medhåll, som den ansvarige personen
kan förskaffa sig inom Lagstiftande magten.
56
Dea 1 December f. m.
Här åter är denna ansvarighet juridiskt fästad
vid vissa fall , och är förenad med Embetets
förlust vid många tillfällen , sorn äro af mindre
betydenhet. Jag menar dermed, att en
General , som förenar hela förmågan att kunna
sammanhålla en Arrnée , kanske icke kunde
känna alla de särskildta oeconomiska föreskrifter,
som för Indelnings-Verket äro stadgade, så
fullkomligt, att han icke kunde begå ett fel
deremot, och detta fel kunde medföra tjenstens
förlust. Jag skulle således önska , att de bägge
befattningarne kunde förenas , men icke att
det ovillkorligen bör föreskrifvas.
Herr Rosenblad: I ett ämne af denna beskaffenhet
, och som blifvit med så mycken
både praktisk och theoretisk sakkännedom utredt,
torde det vara djerft af mig att vilja tillägga
något.
Jag vill också blott, till hvad Grefve Löwenhjelm
yttrat, lägga några historiska äldre
exempel. Under Carl XLs tid uppdrogs högsta
ledningen af Sjö-Ärenderne åt en utmärkt
Fältherre. Sveriges Krigs-Historia och förvarade
Krigs-Rätts Protocoller vitsorda huru dyrt
man fick umgälla det misstaget, att Riks-Amiralen
ej varit Sjöman. Ännu olyckligare för
Fäderneslandet blefvo följderna af , att sedermera
samma vigtiga befattning uppdrogs en förtjent
Civil Rådsherre.
Vid hvad Herr von Hartmansdorff anmärkt,
att ifrågavarande befattningar, utan att särskildte
Den 1 December f, m.
57
Milita ire Föredragande för Commando-roå! funnits
, från år 1720 till år 7772 varit oppe!ragne
åt Civila personer, får jag erinra , att, ehuru
under denna tid Svenska mannamodet torde
varit icke mindre än förut, visa likväl de krig,
vi den tiden fört, att mle som leda ett Rikes
Krigs-Ärenden till lands oell till sjöss , mäste
i grund förstå de ämnen , dem äro uppdiagne.
Grefve Löwenhjelm : Herr Cederschjöld
påstår Gonstitutions-Utskottets skyldighet vara,
att förkasta hvarje förslag, som befinnes
stridande emot Grundlagens anda. Detta medgifves
gerna , men hvad förstår man med Grundlagens
anda 'i Min definition blir kort : Att
vi skola regeras af en Kung , samt äga att beskatta
oss sjelfva , att deltaga i lagstiftningen,
och att fritt yttra våra tankar 5 se der Constitutionens
anda. Att längre utsträcka detta begrepp,
vore att förklara ali Grundlags-ändring
omöjlig. Likväl hafva vi 56 §. Regerings-Formen
, som föreskrifver, huru en sådan ändring
skall ske. Såsom den värde Talaren fattat sitt
Utskotts åligganden , vore denna §. meningslös,
och hela denna öfverläggning hade ju uteblifvit,
ty. vi tala nu idkeligen om ändring i Grundlagen,
och de 11 redactions-förändringar Utskottet
sjelf öfverlemnat till vår pröfning vittna bäst
derom , att Utskottet ansett dessa ändringar icke
allenast lagliga , då de enligt 56 §. handläggas
, utan äfven lämplige att verkställa. Utskottets
åtgärd innebär ju en bestämd tillstyrkan
af desse ändringar, och huru skulle denna kunna
stå tillsammans med Utskottets skyldighet ,
58
Den 1 December f. m.
att alla ändringar afstyrka? Några ord må jag
tillägga om föreningen af Conseil- och Föredragnings-målen
, efter frågan derom åter blifvit
upptagen. Endast valet af mängden bland exempel
, tjenlige att utveckla min tanka , skulle kunna
göra mig förlägen. General-Adjutanterne för
Arméen och Flottan äro ju bestämdt de, till
hvilka opinionen håller sig vid ett utbristande
krig. Arméens recrutering och remontering m.
m. qqh skeppens construction och utredning
äro ju lika bestämdt Conseii-mål. Nå väl, med
hvad rättvisa vill man för en olycklig utgång
haila sig till General-Adjutanterne, om de måste
skicka mot fienden 10 qvarters Drängar , 8
qvarters krattor och illa byggda eiler ruttna
skepp? Om föredragning har i allmänhet blifvit
taladt , som om en åtgärd af mindre vigt.
I denna tanka kan jag aldrig förena mig , men
jag vet och beklagar djupt, att föredragning af
många sä anses. Jag håller den för en tjenstförrättning
af dnn vigtigaste inflytelse, ty på
densamma grundas ju besluten. Derföre yrkar
jag den axiomatiska sanning , att Föredraganden
mäste i grund förstå sitt ämne. Hvad händer,
om man tacite frångår denna fordran dermed ,
att man väljer Föredragande , sorn , på den väg
de gatt , omöjligen hafva kunnat inhämta de
till deras förvaltning hörande kunskaper. Jo ,
att de nödgas esomoftast inhämta upplysningar,
antingen officielt af underordnade Embets-verk ,
eller confidencielt af sakkunnige bekanta. Blir
det den ansvarige Föredragandes tankar man dä
får höra? Nej, blott hans röst. För öfrigt,
hvilket förhållande uppkommer vid Conseil-bori
Den 1 December f. m.
det , om oförutsedde invändningar förefalla ?
Nog går det an att vara Dominus respondent ,
när man är öfverens med Opponenrerne, men
annars , hvilken belägenhet , om man ej har
sitt ämne fullkomligen inne ?
Herr Lefren : Herr Cederschjöld har ansett
det vara vådligt , att de civila Krigsärenderne
och Commandomälen förenas. Constitutions-Utskottet
nyttjar i det stället uttrycket
betänkligt. Huru det roed denna premiss kan
stå tillsammans, att Konungen äger fria händer,
att äfven nu vidtaga denna förändring , underställer
jag Ridderskapets och Adelns eget
bepröfvande. Jag tror icke , att denna praemiss
öfverensstijmmer med slutet af perioden.
Sluteljgen har samme värde Ledamot äfven
nämt något, sorn här skulle vara anfördt, hvarigenom
han vill bevisa, att Armeen icke bör
bättre organiseras, emedan det då skall blifva
lättare att företaga krig , hvilket Nationen på
detta sätt skall söka förekomma- Det vore efter
denna egna grundsats således nyttigt att
utfinna något medel , hvarigenom Arméen gjordes
alldeles oduglig, så att det blef omöjligt,
att föra den i fält, Mig synes att Nationen är
bäst belåten dermed, att kriget föres med kraft,
då det skall förås; genom desorganisationen
skaffar man sig krig, men undviker dem, om
man alltid är väl beredd att föra dem.
Herr af Lehnberg: Sedan flere värde Ledamöter
redan med så mycken grundlighet anfört
skäl både för och emot Constiiutions-Ut
-
Co Den l December f m.
skottets ifrågavarande förslag , anser jag både
öfverflödigt och onyttigt, att vidare utveckla
ämnet, utan anhåller blott, under åberopande
af Grefve von Flåtens och Herr Cederscbjölds
yttranden , att proposition å berörde förslag må
af Herr Grefven och Landt - Marskalken framställas.
Herr Cederschjöld: Jag utber mig att få
upptaga till besvarande någre anmärkningar,
som blifvit gjorde mot mitt sednare yttrande.
Man har sagt , att jag oriktigt åberopat Herr
von Hartmansdorff^ yttrande , då jag sagt, att
han grundat sitt förslag till Stats-Råds-målens
och Commandomålens förening under en Föredragande
, på den bristande rangen hos StatsSecreteraren
för Krigsärenderne. Jag utber mig
derföre att få uppläsa den period i Herr von
Hartmansdorffs betänkande , som afhandlar detta
ämne. Pag. 75 2:dra Delen förekomma följande
ord; ”Det är naturligt, att den som
”sjelf är krigare och har personalen på sin del,
”skall uti Krigsförvaltningen taga öfverhand på
dtats-Secreteraren , som icke är Militair, och
”blott har Civilärender att sköta. Ännu mera
”bör det vara händelsen der, hvarest krigareyr’’ket
i allmänhet har så stor öfvervigt, som
”hos oss, isynnerhet då Militaira Stats-Råd stä
”bredvid Konungen öfver Stats-Secreteraren ,
”då hans sidoman , General-Adjutanten, merendels
är högre än han, och då den förste Marterialfor
valtaren , under Stats-Secreteraren eller
'^Krigs - Presidenten , också är Militair, och
”mycket förnämare än både han och General
-
Den 1 December f. m.
6j
"Adjntanten.” Man har sagt, att det vore
inconseqvent, att anse det vådligt, att förena
Commandoskapet med föredragningen i
Stats-Rådet, och att likväl medgifva , att det
är Konungens rätt att nu verkställa denna före*
ning. Jag får derföre påminna, att det icke
vore rådligt för Riksens Ständer att tillstyrka
denna förening, serdeles när Konungen Sjelf
hittills icke funnit det lämpeligt. Föröfrigt,
hvad det betriitfar, att jag skulle önskat Arméens
tillstånd så dåligt corn möjligt , sä har det
varit långt ifrån mig att önska den så dålig ,
att icke något försvarskrig dermed skulle kunna
utföras. Men jag har trott, att det icke
nödvändigt fordrades praktisk Miiitair talang
för att hålla Försvarsverket i ordning: och jag
anser högst vådligt, att till Föredragande hafva
en sådan man , som sjelf skulle kunna, blifva
anförare för Arméen eller Flottan ; ty denne
skulle, af ett menskligt begär efter nya lagrar,
lätt kunna förledas att, i sina rådslag, låta
krigslystnaden trampa Nationens interesse under
fotterna.
Grefve von Platen: Ehuru jag ifrån början
tillkännagifvit, att meningarne öfver förevarande
ämne varit delade i Constitutions - Utskottet,
får jag docka nyo upprepa detta , och
att, hurudan min framställning också varit, det
är likgiltigt, om den i Utskottet utgjort min
mening, eller någon annans. Det har blifvit
sagdt, att det icke vore Constitutions-Utskottets
rättighet, att ogilla allt, som befinnes vara
i strid mot Grundlagens anda, utan att det
6a
Den 1 December f. m.
blott ålegat Utskottet att uppgifva Förslag till
Grundlagsförändringar , lämpade efter det af
Särskildta Utskottet föreslagne Styrelsesystem.
Pa detta sättet skulle Constitutions - Utskottet
blott blifva en Redactions-Comite. Tvertom
bjuder Regeringsformens 8i §• ”Detta Utskott,
hvars ■pligt det vara skall y att Grundlagarne
granska , äger rätt att hos Riksens Ständer
föreslå de ändringar deruti som det anser
högst nödige eller nyttigeoch möjlige att
verkställa.” Der är dea gräns , som Utskottet
ansett sig böra hålla sig inom. Det har vidare
blifvit yttradt, att man velat förena Stor-Amiralens
och Fält-Marskalkens befattningar. Sådant
har icke varit i fråga , då man ansett det
verkeligen practiska böra tillhöra olika personer,
och under sådant förhållande tror jag de
återstående åtgärderne kunna vid föredragningen
hos Konungen verkställas af en person. Jag
skall icke vidare förfäkta den ena eller andra
meningen ; men hvad jag vågar förutsätta är ,
att hvilkendera som antages , och i synnerhet,
då Utskottet icke ansett sig kunna uppgifva nå.
got Förslag emot Konungens rättighet, att, äfven
nu, kuDna förena, under en person , föredragningen
i Commandomål och i Stats - Råds.
mål, så är det en gifven nödvändighet, att någon
gräns dem emellan bör finnas, då de icke
stå under samma förhållande till Riksens Ständer.
Efter som man trott, att Protocollen i
Commandomål äro lika tillgängliga för Constilutions-Utskotter,
får jag oåminna om hvad 15
§. Regerings-Formen härom stadgat: Commandomål
må Konungen afgöra i närvaro af
Den 1 December f m.
65
den Embetsman s dt hvilken Konungen allmän
befattning dermed uppdragit. Honom åligger
vid ansvar att dä dessa mål beredas, sin mening
yttra öfver de företag Konungen besluter
j samt att , dä hans mening icke med Konungens
Beslut instämmer föra sine yttrade
betänkligheter och reid till ett protocoll, hvars
riktighet Konungen med sin höga påskrift besanne.
Det är följakteligen endast i denna casus,
som ett Protocoll föres, och som det sällan
inträffar, att Föredraganden är af olika mening
med Konungen, är det mer än vanligt, aftinga
Protocoll öfver de fattade besluten finnas, I
stället för att Stats-Rådets alla Protocoll öfverlämnäs
till Constitutions-Utskottet, äger Utskottet
endast att infordra Protocollet rörande något
visst ämne i Ministeriella och Commandomål
, och då kommer det an på , huruvida något
Protocoll blifvit fördt eller icke. Detta är
ett af de skäl , hvarföre jag ännu en gång får
anmärka , att, ora hvardera branchen , nemi.
Sjö- och Krigs-Ärender, får sin Föredragande,
hvilken kommer att förena föredragningen i
Commandomål och Stats-Rådsmål, det är af
stor vigt, att nogare skilja dessa befattningar,
af det skäl jag anfört: att de kunna lätt förblandas.
Deremot, om Konungen skulle finna
för godt, att hafva 2:ne Föredragande, bör
detta icke vara Konungen betaget efter Grundlagen;
ty det är förut yttradt, att en ganska
duglig Föredragande i Commandomål kan vaxa
en högst medelmåttig Föredragande i StatsRåds-mål.
Jag anser således rättast, att Konungen
må efter behag förena eller åtskilja dem. Tils
64
Den 1 December j. m.
lika vore dock önskligt, om bägge vore Ledamöter
af Stats-Rådet. Deruti ligger ett stort
correctiv, då Föredraganden i Commandomål
kunde borås gemensamt med Föredraganden lör
Krigs-Ärenderne , och der lemna nödvändiga
upplysningar, samt göra reda för sina Ärender
i de ämnen , som äga sammanhang med StatsRådsmålen.
Jag förklarar ännu en gång, att jag
finner öfverflödigt yttra , hvilken af de framställda
meningarne är min egen. Men hvilkendera
som antages , anser jag i alla fall behöfligt,
att nogare bestämma gränsen emellan dessa
bägge befattningar.
Herr Munck af Rosenskjöld: I Constitutions-Utskottet
har jag icke varit af lika tänka
med pluraliteten , i afseende på föreningen
af de ärenders föredragning, som röia Landr-,
och de som höra till Sjöförsvaret, jag vill endast
tillägga ett skäl, som särdeles verkat pa
mig, att då i en Constitntionel Stat alltid den
möjlighet kan befaras, att Försvarsverket en dag
skulle kunni komma att användas emot Nationens
frihet, man likväl äger deremot en större
garantie , om föredragningen af Krigs-Ärenderne
är fördelt på flere händer. Af samma skäl anser
jag äfven föredragningen af Stats - Råds-mål
och Commandomål böra åtskiljas. Jag medger,
att för den sistnämda föredragningen en bestämdare
grund är nödvändig. Ett förslag derom
har äfven blifvit i Constitutions-Utskottet framstäldt,
ehuru det blef med 2:ne rösters pluralitet
förkastadt. Man har sagt, att intet ansvar
-
Dm i December f. m.
65
svar finnes för hvad som uraktlåtes för Rikes
sannskyldiga nytta; men 107 §. Regeringsformen
uttrycker bestämdt , hvad slags ans_var
derföre skall äga rum , och hvilket först skall
af Constitutions-Utskottet föreslås samt sedan
af Rikets Ständer pröfvas.
Grefve Löwenhjélm: Jag måste ännu ofullkomligare,
än vanligt, hafva uttryckt mig, om
jag bordt så förstås , såsom holle jag Constitutions-Utskottet
för ett blott Redactions-Utskott.
Jag upprepar, att jag ingalunda misskänner Utskottets
rätt , att afstyrka ändringar i Grundlagen,
men att jag icke erkänner dess skyldighet,
att förkasta dem. I det fallet vore jude
föreslagne Redactionsändringarne meningslöse ,
och som ett Redactions-misstag har jag ansett
den del af ingressen til 1 Utskottets Betänkande
, der det förklarar vara emot sin skyldighet
denna samma åtgärd , som det sedan gått, att
i ellofva puncter lemna. Frågan om Conseiloch
Commandomålens förening anser jag för
min del icke böra sysselsätta oss, heldst den
utgör en bifråga , hvars afgörande i alla fall
beror af Kongl. Maj:ts Proposition derå kan jag
icke anse lämplig , dels af ofvananförde orsak
, dels emedan Ståndet ju beslutat, att uppskjuta
afgörandet af hvarje punkt, tills de alla
hunnit blifva discuterade.
Herr von Hartmansdorff': I afseende på
den skillnad Grefve von Platen framställt emellan
en Föredragande utan Protocoll och med
Ridd. 0. Ad. Prot. XI. Band, 5
66
Den i December f. m.
Protocoll, bör jag auraäcka , att om bägge befattningarne
förenas hos en och samma person
, föras hvarken mer eller mindre Protocoll
ån tillförene, utan förhållandet blifver alldeles
enahanda med det nu varande; utom det
att en skulle l omma att föredraga hvad som
förut var fördeladt på 2:ne. Skulle Constitutions
Utskottet vilja göra den modification i sitt förslag
, att tjenstgörande General-Adjutanten städse
borde vara ledamot af Stats-Rådet, så vöre
detta redan ett önskeligt steg till förbättring ,
och väl att åtminstone få börja med något.
Herr Cederschjöld: Sedan Grefve Löwenhjelm
lör andra gången återkommit till den
klagan , som vore han oriktigt förstådd i afseende
på hvad han yttrat om Grundlagens anda,
och sjelf gifvit en definition på hvad han
dermed menar, så får jag förklara , att jag gör
mig derom ett långt vidsträcktare begrepp. Jag
anser nemligen för Grundlagens anda alla de momenter,
hvilka icke skulle kunna förändras eller
borttagas, utan att väsendteligenrubba förhållandet
emellan Konungen och Folket eller
förändra någondera af dessa Statsmagters prerogativer.
Det är i dessa momenter sorn jag
ansett Constitutions - Utskottet icke böra föreslå
några förändringar , utan endast i de deraf
oberoende detaljerna. Hvad beträffar det exempel
, som den värde Talaren anfört om Ryttmästaren,
som icke frågar Lieutenanten hvad
han sagt och uträttat, utan endast efterser huru
det står till med Esqvadronen; så skulle
jag( för min del anse just ett sådant Embets
-
Den i December f. m.
67
männens ställande på Militairfot och utsättning
för Extrajudiciel bestraffning vara i högsta grad
stridande mot vår Grundlags anda.
Grefve, von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Högsta befälet öfver Krigsmakten till Lands och
Vatten är en rättighet, som i alla Monarkiska
Stater tillägges Kronan. I despotiska Stater
följer detta af sig sjelf; i constitutionella Stater
behöfver det uttryckligen sägas. Men annorlunda
förhåller det sig i de Stater, der opinionen
väntar, att den som bär Kronan, tillika
skall vara den förnämsta Härföraren} annorlunda
åter, der Konungen tillsätter härförare efter omständigheterne.
I dessa sednare äro också rådslagen
långsammare , än der man tar för afgjordt
, att Konungen äfven sjelf utför de beslut ,
som han i Föredragandens närvaro fattar. I
stater sådana som England och Frankrike, kan
det vara likgiltigt huru stort inflytande en
Krigs-Minister har på rådslagen , emedan han
ändå icke är den enda som ger råd. I de länder
åter, der Konungen är gifven härförare,och
besluter i mål , som röra contracter med folket,
tror jag det vara nyttigt, att en tredje
person finnes, för att motväga , att besluten
icke för hastigt fattas. Och detta är orsaken ,
hvarföre, såsom jag förmodar, en inre känsla
bör säga oss, att i Sverige dessa tvenne befattningar
böra vara åtskiljda.
Herr Grefven och Landt-Marskaiken yttrade
, att vid denna punkt 3:ne anmärkningar
blifvit framställde, innefattande dels att
68 Den 1 Dect/nber J. m.
Landt- och Sjöförsvarets ärenden måtte erhålla
hvar sin serskildta Chef, dels att Föredragningen
af Commandomål och af Conseilärenden
måtte hos samma person förenas , dels ock att,
om sistnämnde föredragningar skulle fortfara att
äfven hädanefter vara åtskiljde, Föredraganden
af Commandomål likväl borde vara Ledamot
af Stats-Rådet.
5:te Punkten.
Att de icke Föredragande Stats - Rådens
antal, med inberåkning af Idof- Cancelleren ,
skulle inskränkas till 4 eller 3 Civile och en
Militair.
Herr von Hartmansdorff: Denna punkt
kommer egenteligen att afhandlas , då Ridderskapet
och Adeln genomgått saken i det hela,
och stadgat sin mening rörande föredragningen
för Arméen och Flottorne. Men då jag i
Särskildta Utskottet bestridt det ökade antalet
af Stads-Råds-Ledamöter, anhåller jag att nu få
uppgifva orsaken dertill. Den är , att ju talrikare
en Embetsmyndighet blifver, ju mera litar
den ene Ledamoten på den andra , hvaraf
Styrelsen lider. Detta är ock anledningen ,
hvarföre jag tror det vara en stor fördel , att
Collegier göras så fåtaliga som möjligt, och
detta gäller lika väl om Stats-Rådet, som om
hvarje annan Corporation.
6:te 'Punkten.
Allternatift: att Justitue-Stats-Ministern
Den t December f. m.
icke borde veira Ledamot i Konungens Högsta
Domstol j utan blott C hej för den admlnistre~
lande delen af Justitia;-För valtningen och föredragande
i Stats-Rådet af alla dithörande rive
nilen j samt innehaf varén af den Justitia—
Cance/leren nu anförtrodde uppsjnings- och
åklagare befattning.
Herr von HartmansdorffConstitutionsUtskottet
har ansett både skadligt och grundlags-vidrigt
, att vidtaga någon förändring med
Justitiae-Stats-Ministerns nuvarande befattning.
Jag deremot skulle tro det vara bade skadligt
och grundlagsvidrigt , att bibehålla den sådan
hon är, så framt man ser på Grundlagens anda.
Den går derpå ut, att Konungen skall vara
fri i valet af Rådgifvare, och icke nödgas
bibehålla någon sådan längre, än han åtnjuter
Konungens förtroende. Emot denna anda strider
det närvarande förhållandet med Justitiae-Ministern.
Då Konungen när som hälst kan entlediga
Stats-Rådets öfriga Ledamöter, är JustitiaStats-Ministern
ensam derifrån undantagen, emedan
han tillika är Ledamot af Högsta Domstolen.
Detta leder till den motsägelsen , att Konungen,
ehuru missnöjd med Justitiae-Ministern^
icke kan afskeda honom., och att denne skulle
' kunna ostraffadt trotsa Monarken, så vidt det
läte sig göra, utan att dömmas från embetet..
Hvarje gång Konungen aflägsnade sig från hufvudstaden
, skulle Han nödgas lemna den emedlertid
tillförordnade Regeringen under den misstrodde
Justitiae-Ministerns ordförandeskap ; och,
I>å sin sotsäng skulle Konungen hafva den grå
-
7°
Den 1 December f. m.
nielsen att veta en sådan embetsman blifva den
främste i förmynderskaprt för bans möjligen
omyndige son och efterträdare, åtminstone intill
dess Riksens Ständer annorlunda förordnat.
Uppförde Ministern sig icke bättre mot den
unge Konungen, så skulle denne, myndig vor.
den, ej heller kunna befria sig från en rådgifvare
, som i dubbelt afseende vöre Honom förhatlig.
Så förhåller sig saken, sedd från Re
gentens sida. Betraktar man den åter från Folkets
sida, så finner man, att Riksens Ständer
kunna , genom Opinionsnämnden , skilja Ledamöter
i Högsta Domstolen och följakteligen äfven
Justitire-Minfitern från deras Domare - befatt.
ning. Om nu Justitias-Stats-Ministern vöre en af
dem, som utvoterades, skulle han tillika utgå från
Stats-Rådet, ehuru Riksens Ständer icke äga att
derifrån skilja någon Ledamot. Man säger, att
om han skiljes vid den ena befattningen , bö,r
han äfven skiljas från den andra , emedan det
följer af sakens natur, Men deremot skall Konungen
vara fri i valet och bibehållandet af sina
Rådgifvare; och man bör undvika att föranleda
collision mellan Konung och Ständer.
Man har trott det vara vigtigt, att ibland Konungens
Rådgifvare hafva en af hans godtycke
oberoende embetsman; men just detta torde
göra att starka caracterer icke utses dertill, och
att ändamålet förfelas. Genom Justitiae-Ministerns
bibehållande både i Stats-Rådet och Högste
Domstolen, kan han välja att vara på det
ena eller andra stället, och undvika att yttra
sig öfver svåra ämnen derigenom att han är !
Domstolen , då de skola förekomma i Stats
-
Den 1 December f. m.
Rådet, och tvärtom. Nu då Utskottet velat
bibehålla honom vid sitt närvarande embetsförhållande
, har han af Justitice-Minister blott
namnet. Befattningen är fördelad på flera andra
embetsman. För att visa detta vill jag
antaga , att en främling hitkomme och hörde
klagas öfver hvarjehanda brister i Justitias-Förvaltningen
, samt vände sig till Justitiae-Ministern
, i förmodan att rättelserna berodde på
honom. Om främlingen anmärkte , att man klagade
öfver felagtiga lagars utfärdande : så skulle
Justitias-Ministem kunna svara : det är icke jag,
utan Revisions-Secreterarne , som contrasignerat
dem , emot mitt afstyrkande. Besvärade man
sig öfver tillsättandet af dåliga domare : så kunde
Ministern invända : Jag rår ej derför, emedan
Stats-Secreteraren för Kammar-Ärender har
Domares befordrings-ärender om händer. Men
lagarne handbafvas ej ordentligen, det måtte
Väl bero af Justitiae-Ministern att låta rätta P
Nej, det ankommer på Justitiae-Canzleren. Än
föredragningen i Högste Domstolen då , hvarest
Justitiae-Ministern är President, den mätte
väl så vida af honom bero, att han kan tillse
det målen icke öfverdrifvet sammanhopas, att
menniskor ej för länge hällas i fängelse, emedan
Utslagen icke behörigen expedieras o. s. v. Nej,
måste Ministern ytterligare svara , Konungens
högste Ombudsman är Chef för Domstolens betjening.
På honom ankommer gången af Dom-;
stolens arbete. För att inse huru dessa besynnerliga
förhållanden uppkommit, torde det vara
nödigt att genomgå hvarje särskilt gren al
Justitite-FörvaltDingen för sig.
72
Dt^h i December f. m.
Hvad åkbagaremagten beträffar, sä utöfvades
den i äldsta tider af en så kallad RiksProfoss
eller Öfverste Fiscal. När Hof-Rätten
år 1614 inrättades, uppdrogs åklagarem.agten åt
denna myndighet , och dess President Riks-.
Drotzet. Detta fortfor, intill dess efter Carl
X:s död en Förmyndare- Regering uppkom,
hvaruti Riks-Droizet blef Ordförande. Men hara
lärer då icke hafva tillika medhunnit åklagarebefattningen,
utan dertill förordnades. Herr Cederschjöld®
Stamfar år 1665. Då Carl den
blifvit myndig, och, denna beställning äfvensom
Riks-Embetena afskaffades, blef åklagarebefattningen
återställd till Hof-Rätten, sorn skulle
se Under-Domarne på fingren. Carl XII der-,
emot, lät år 1714, härtill förordna en Högste
Ombudsman, hvilken sedermera blifvit kallad
Justitia^- Cantzler, Vid den påföljande Statshvälfningen
bibehölls han säsom högste åkia-,
gare ända till Gustaf IV Adolphs FörmyndaraKegering
, då Riks-Drotz-Embetet återställdes,
och högsta Åklagaremagten åter genom detsamma
u.töfvades. Vid Stats-hvälfningen 1809,
befanns denna Embetsman på en gång vara för-,
ste ledamot i den så kallade Conseillen., eller
Stats-llådet, i Högste Domstolen, i Hof-Rätten,
och Rikets Allmänna Ärenders Beredning, samt
Chef för Justitias-Revisionen, Hans befattning
sträckte sig således till alla de högsta myndigheterna
både i Domstols- och Förvaltnings-väg.
Då man insåg nödvändigheten att dela denna
stora magt, verkställdes det likväl origtigt. Man
afsöndrade åter åldagare-magten till en särskilt
Justitiae-Canceller, och man gaf namnet af Ju*
Ben 1 December J. m.
73
Sti(i$-Minister åt en embetsman, som i sjelfva
Verket icke annat är, än förste Stats-Råid och
förste Justitia?-Råd.
Föredragningen, af Justitias-ärender inför
Kongl. Maj:t skedde i begynnelsen genom Cancellicts
embetsman eller några af Rådet • men
genom 166.0 års Regerings-Form fick RiksDrotzet
närmare byfattning dermed. Likväl och
6om han , i egenskap af Regeringens ordförande
, icke hade tid dertill, så anställdes år 1663,
särskildta Revisions-Secreterare för denna föredragning.
Detta förhållande fortfor efter Riksämbetenas
upphafvande och bibehölls äfven vid:
förändringarna 1719 och 1720. Då Högste Domstolen
1789 korn i stället för Jnstitirc-Divisioren
af Rådet och Conseillen, eller efter 3.809
Sta.ts-Rådet , i stället för den andra eiler Regerings-Divisionen
, så förtforo Revfsuwis-Secretenarne,
att vara föredragande både i Domstolen
och Regeringen. Detta har. äf-vea foranledt
den olikhet i Revisions-Secreter-arnes befattning,
att , då de föredraga i. Högsta Domstolen , äro,
de icke ansvarige för besluten, emedan jnstitiayRåden
sjelfve äro det inför Riks-Rätt eller Opinions-nämnd.
Men då de föredraga i StstsRådet,
måste de, såsom contrasignenter, vara
ansvarige för besltten, emedan. Kongl. Maj:t, sorn
ensamt algor, är oklanderlig. Denna deras dubbla
befattning gör, att dåde, såsom föredragande
i Högste Domstolen, icke äro, godtyckligt
afsättlige , böra de deremot vara det,, såsom
föredragande i Stats-Rådet. Nu äro de det icke
i någondera händelsen-, och derigenom-inträffa^
74 Den 1 December f m.
att om Konungen icke har förtroende till en föredragande
i Justitim-ärender, nödgas Kongl. Maj:t
likväl bibehålla honom vid föredragningen i
Stats-Rådet , emedan han tillika är föredragande
i den oberoende domstolen. Denna sammanblandning
af olikartade förrättningar enahanda
med den , jag redan anmärkt om JustitiaeMinistern,
har föranledt Constitutions-Utskottet
till ett yttrande af ganska vådlig beskaffenhet,
nemligen, att Ansvarighets-Lagen icke är på
Revisions-Secreterarne tillämplig. Om så vore ,
skulle den borgen Svenska Folkets frihet och
säkerhet äga i Föredragandernes ansvarighet ,
Icke finnas i Justitiae-väg, Att ansvarigheten
der icke behöfves, lärer val ingen vifja påstå ,
emedan icke allenast frågor om nåd i brottmål
och om verkställigheten af dödsstraff, utan äfven
utfärdandet af vissa författningar eller lagar , i
hvilkas stiftande Riksens Ständer icke deltagit,
gå genom Revisions-Secreterarne. Dessutom är
det icke bestämdt gifvet, hvilka mål af dem
skola behandlas eller icke, utan det beror egentligen
på häfd. I Grundlagen är ingen skilnad
gjord emellan Föredragander i Justitioe-ärender
och i andra mål j ty Regerings-Formen nämner
blott ordet: Föredragande, utan närmare specification.
I afseende på Revisions-Secreterarnes
Föredragning inför Högsta Domstolen , är det
högst märkvärdigt, att en Rätt, som är ansvarig
inför både Riks-Rätt och Opinions-nämnd,
icke skall hafva hand öfver sin betjening i Nedre
Revisionen , utan* att dess Chef skall vara
Konungens godtyckligt afsättlige Justitiae -Can*
celler. Uti ett ryktbart mål hafva vi nyligen er**.
Deri 1 December J. m.
75
farit, huru denne embetsman begärt, att Föredragningen
deraf skulle hvila , hvarigenom ve.
derbörandes rätt i längre tid lörblifvit oafgjord.
Salunda beror verksamheten i Konungens Högsta
Domstol , hvarest den största säkerhet bör
äga rum , på en embetsman , hvars ställning är
aid les osäker. Det härleder sig från den sam'
manblandning af Domstols- och Regerings-förrättnjngar>
som fordom ägde rum j Rådet, och
hvi ken Gustaf lil förmodeligen icke var emot
att bibehålla, emedan Konungen derigenom förvarade
sig ett inflytande på Domstolen, som
eljest försvunnit, och sorn synes vara olämpligt,
sedan den blifvit från Regeringen afsöndrad.
]\n förhåller det sig i Högste Domstolen , såsom
i Allmänna Beredningen , att målens föredragning
icke ankommer på ledamöterna , utan
på personer, öfver hvilka de icke hafva något
att säga. Jag får i detta hänseende afstyrka
Constitutions-Utskottets Förslag , men deremot
Instämma f Särskildta Utskottets mening.
Herr Cederschjöld: Den siste värde Talaren
har börjat sitt långa anförande med att
utgå från den princip , att Konungen skall vara
fri i valet af sina Rådgifvare, När jag jemför
detta med ett annat yttrande en stund förut a£
samma värde Talare, att Gustaf den lil gjorde
sig fri j så kan jag icke underlåta att högeligen
protestera mot denna Kongliga frihet, — Skall
en Konung sägas göra sig fri då han egenvilligt
bryter Grundlagars och otvungna eders
heliga baud? Annan än Lagbundenerkänner
jag ingen frihet, hvarken hos Konungen eller
7o
Den. 1 December f. m.
undersåten. Och jag önskar Innerligen att ingen
Svensk Konung någonsin måtte tänka pä
att göra sig fri från Grundlagars skyddande
band.
Den värde Talaren, har älven yttrat , att
det vore kränkande för denna Konungens frihet
, att se i sin Rådkammare en person , sorn
ban icke kan aflägsna. Samma förhållande skall,
likväl äga rum, så länge 26 §. Regerings-Formen
är gällande, ty Konungen kan icke uncK
gå , att i Stats-Rådet se 2 , af honom inamovibja
Justitiae-Råd , så ofta Justitieärender dee
föredragas.
Hvad angar, att det skulle vara så vådligt,
att bibehålla Justitiae-Stats-Ministerns inamovibilité
, derföre att det vöre obehagligt för en
döende Konung , att lemna sin son i en mans
händer , för hvilken han icke äger något förtroende
; så får jag påminna , det Grundlagen
bestämdt sagt , att intet afseende skall röran
de Regeringsärender göras på. en döende Konungs
sista vilja.
Dessutom stadgar Grundlagen , att Stats.-  Rådets Ledamöter skola göra kraftiga toraställningar
mot alla beslut sorn. kunna vara stridande
mot Grundlagen. Men jag lemnar derhän
, huru kraftiga, föreställningar skola i allmänhet
kunna göras, a£ personer, som stå på
rörlig fot? Det är såjedes hufvudsakligast af
Justitias-Stats-Ministem, som de böra vara att
förvänta. För öfrigt är det ju Konungen sot»,
Dtu i December f »i.
?7
tillsatt honöm , och Ständerne hafva blott förbehållit
sig rättigheten att aflägsna honom , om
de icke finna honom förtjent af detta förtroende.
Hvad det angår , att, om han af Opinionsnämnden
utvoteras ur Högste Domstolen,
Konungen mot sin vilja måste förlora honom i
Stats-Rådet, så finnes intet hinder för Konungen
att från Justitiae-Stats-Minister göra honom
till Stats-Råd.
Den enda anmärkning jag funnit grundad
är den , att Justitiae-Minisiern och icke JustitisCancelleren
borde vara Chef för Nedre Justitire-Revisionen.
För öfrigt, hvad angår det uttryck af Constitutions-Utskottet
, att Revisions-Secreterarne
icke äro under Ansvarighets - Lagen, så har
detta förnämligast afseende på 107 §. emedan
de icke äro bland de Embetsman , som kunna
utan Ransakning och Dom entledigas.
Grefve Löwenhjelm: Ehuru vigtigt detta
mål visserligen är, kan det behandlas som en
blott terminologi-fråga, och denna står så här:
skall den, som heter Justiriae-Minister, äfven
vara det? skall den, som är det, äfven heta
det? Att för närvarande den, sorn heter Justitiae-Minister,
icke är det, synes mig i förväg
bevist af det blotta factum , att han är Domare
, hvilket redan skulle innebära en ifrån begreppet
om en Justitiae-Minister starkt afstickande
anomalie. Då således den t som hos
Den i December f. tn.
oss heter Justitis-Minister, har de atlributioner,
som i mina ögon och enligt de flesta länders
praxis äro oförenliga med detta Embete,
återstår den sällsamheten , att de atti ibution-r,
som utgöra väsendet af detta Embete, har han
icke. Med dessa lörstor jag i) controllcn öfver
Lagskipning»; 2) Åklagare-embefet (dessa båda
befattningar har Justiris.Cancelleren); 3) Föredragningen
af Domare - embetens besättande
^denna befattning är tilldeldt Stats - Secrereraren
för Inrikes Ärenderne, och dervid är JustitimMinistern
de jure icke tillstädes;; 4) Föredragning
af Lagförslag (denna är honom likaledes
frånskiljd). Om man nu vid ordet Minister
fäster det allmänt vedertagna begreppet , och
dermed menar den, som är ansvarig för förvaltningen
af det Departement han förestår, så
frågas, om den , som saknar dessa 4 attributioner,
är Justitiae-Mjnister ? Menas åter med ordet
Minister något annat , så Önskar jag för
mitt upplysning veta , hvad detta annat menta
är. Huru kan den vara för Lagskipningen ansvarig
, som ej får låta anställa Action , fej
controllera Domare-tjensfgöring, ej föreslå Domares
tillsättande, ej göra Lagförslag ? Huru
kan den behörigen föreslå Domare-Embetens
tillsättande, som icke är i tillfälle, att controlJerå
Domares tjenstgöring , och beöömma förtjenster
hos dem han föreslår? Hvad är Justitiae-Cancellerrn
? Är han Justitia?-Ministerns
Controlleur ? som Domare ? ja. Är han då dess
förman ? nej. Dess like ? nej. Dess underhafvande
? nej. Hvem förtydligar för mig detta
invecklade förhållande? eller skall ej hvart De
-
Den 1 December f. m.
79
partement af Rikets Styrelse vara en bestämd
Hierarchie? Kunna Embetsman inom ett och
samma Departement vandra i bredd , utan respectförhållanden
till hvarandra af förman och
underhafvande? Jag har hört anföras, att befattning
med Åklagare-Einbetet vore för Justitis-Ministern
en nedsättning. Detta torde komma
från den mindre välviljande och mindre öfveilagda
känsla vi i Sverige i allmänhet hysa
för allt hvad sammanhang äger med den så
nyttiga och nödvändiga åklagare-befattningen.
Jag, som ej delar denna vedervilja , ser häri
blott , att det är från Konungen all lagskipning
utgår, och att åklagarebefattningen är en vigtig
derivation af Lagskipande Magten. Det är
ju icke sagdt , att Justitia;-Ministern skall agera
Stads-Fiscal. När låter han åklaga ? När hans
underhafvande försumma det. Detta är hvad Executiva
Magtens högsta Lagskipningsorganer i alla
länder göra. Hvad äro då Justitiae-Cancelleren
och Rikets Ständers Justitiae-Ombudsman ? Allmänna
åklagare. Således år det åtminstone ej
lägre ned än i bredd med dessa 2:ne , och Justitiae-Ministem
skulle genom uppdrag af högsta
Åklagaremagten nedsättas , och om detta kan
kallas nedsättning , är den åtminstone ej särdeles
förnärmande. Nu ser jag i detta Departement
Status in Statu , och äfven detta strider
emot mina organisationsbegrepp. I tjensten
kan ej finnas annat, än förmän eller underhafvande.
Må man ej förebrå mig nu åter , att
bedömma Civila mål under Militairisk synpunkt.
De sanna hierarchiska grundsatserne äro desamma
, antingen fråga är om Civil eller Milita!-;
8o Den 1 December f m.
risk organisation. Det kan ej falla mig in,
att utom dennas grähs tillstyrka dess former ,
men jag hämtar ftån densamma liknelser, som
af dess bestämdaie hierarchje få mera klarhet,
Grefve von Platen: Torde hända att 9
för att rätt besvara hvad här blifvit yttradt rörande
Justjti<e-Stats-Ministern , det behöfdes en
mera Lagklok man än jag kan vara. jag skall således
söka akta mig från att inträda i denna labyrint
, och blott yttra några allmänna åsigter
af ämnet. Jag kan icke vara af den tanka, att
det ej skalle finnas något Land , der den högste
Justitiae-Embetsmannen icke är Domare, men
väl åklagare. Jag vågar påminna derom , att
Lord High-Cancelleren i England tillika är Domare,
men icke åklagare. Om jag icke misstager
mig, har jsg alltid hört, att Domare- och
Åklagaremagterne städse böra åtskiljas. Jag
kan icke begripa, huru åklagaren skall stå tillsammans
med en sä hög Embetsman. Jag tror
det vara vigtigt, att då Conseillen eller Konungens
Råd är en Corps, som får handla till och
med utan sitt öfverhufvud Konungen, de ibland
sig äga en man, som de måste anse för sitt öfverhufvud.
Enda considerationen har varit,
hvilken denne man skulle blifva. Både år 1809
och nu har detta varit i fråga. Man har varit
tvähogse i valet emellan den högsta Militaira
person, den högsta Chefen för Utrikes Förvaltningen
, och den högsta Organen för Lagskipningen.
Men om man ansett vådligt att lägga
en sådan magt på en Militair, har det varit lika
-
Den 1 December f. ny.
8r
ka vådligt, att anförtro den åt de yttre Ärendernas
Chef, och då har man valt, hvad som
från alla tider vajit brukligt, att dermed bekläda
den högsta Organen för Rättvisan och
Lagskipningen. Så har förhållandet varit både
1809 och nu. Jag kan icke finna, att, om
man drifver en sats till ytterlighet, man derigenom
bevisar denna sats. Jag har väl här hört
omtalas, huru farlig en sådan man skulle kunna
vara vid en Konungs död , derigenom att han
vunnit insteg, och utöfvade detta välde, till
den blifvande Konungens missnöje. Men jag
tror likväl icke, att derföre, att vien gång sett
en Bigtfader blifva Minister, vi böra säga, att
aldrig någon Bigtfader mer bör finnas. Tvärtom,
då Konungen kan entlediga sina Rådgifvare
efter behag , torde det likväl vara nyttigt,
att, såsom en fastare länk, bibehålla JustitiaeStats-Ministern,
som icke kan afsättas. Och
om det funnes en så besynnerlig man, som ville
stadna qvar i Rådkammaren då han icke
öfverensstämde med Konungens elier de öfrige
Rådgifvarnes tänkesätt, skulle han väl snart
blifva på annat sätt tillrättavisad, när den dag
kom, då opinions-nämnden sammantiädde. Antingen
skulle man då aflägsna en man , som emot
Monarkens vilja beklädde en post, den
han icke förtjente, eller ock skulle Nationen
förlorat all den kraft den äger i sina händer.
Jag anhåller äfven att få påminna hvad man
yttrat rörande befordringar. Man har väl sagt,
att befordringar ske genom Stats-Secreterarne
allena ; men de äga aldrig rum , utan vid JustiRidd.
o. Ad- Prat. XI. Band. 6
82
Ren 1 December f. rn.
tias-Stats-Ministerns närvaro i Stats-Rådet. Man
kan dä icke säga , atr han ingen del har deri 5
tvärtom har han så mycken , som en Konungens
Rådgifvare kan och bör äga. Hvad det
beträffar, att han icke skulle kunna upplysa sig
om huru Lagskipningen verkställes , så sker detta
lättast derigenom , att han deltar i Högsta
Domstolens åtgärder. Hvad beträffar hans säte
i Högsta Domstolen, så, då vi här afhandlat
frågan om Konungens sune Röster derstädes,
och ansett såsom ett aF förnämsta skälet för Nationens
önskan, att Konungen må bibehålla dem,
att ingen koja må finnas, der icke gumman
kan säga , att hon skall gå till Kungs för att
klaga öfver en liden oförrätt; tror jag, att, då
man vet , att Konungen icke deltager i dessa
mål, så mycket som Allmänheten kanske förmodat
, det är nödvändigt att åtminstone bibehålla
apparancerne. Jag vågar icke vidare
inlåta mig i rättsfrågor: Detta är endast sådane»
saker, hvari man kan inse rätta förhållandet,
utan någon synnerlig kännedom af Lagen, Jag
skulle tro det ganska väl kunna Verkställas, att,
när Konungen kan förändra hela sitt Stats-Råd
efter behag , derifrån göra undantag med en enda
gerson. Det är likväl en utväg till allägsnande
af denna person vid hvarje Riksmöte.
Det kan aldrig blifva farligt för Konunga-magten.
Det kunde väl vara farligt, i fall det vore
en sådan man , sorn hade Rikets Försvarskrafter
att styra, men aldrig med den, som står
i spetsen för Lagskipningen. Mot honom finnes
ett gifvet correctiv , som hvarken lian eller nå
-
Den 1 December f. in.
83
gon annan af Högste Domstolens Ledamöter
kan undgå.
Herr von Hartmansdorff: Då Constitutions-Utskottet
icke velat,'att Justitias Ministern
skulle vara hvad han kallas , har det i
stället föreslagit, att Justitiae-Cancelleren skulle
få Ministerns rätta befattning. Hvad mig beträffar,
så kan jag ej anse en sådan förändring
vara lämplig. Jag har förut anmärkt, att då
Riks-Drotz-Embetet var fullständigast, förenades
derunder både åklagare- och föredragningsbefattningen.
Nu deremot har ConstitutionsUtskottet
föreslagit, att Justitiae-Cancelleren må
blifva både högste åklagare och Föredragande
i Justities-ärender , eller att man skulle få 2tne
eller en så kallad och en verkelig Chef i spet.
sen för denna Förvaltningsgren. Jag har ansett
åklagare-magtsn böra finnas hos Justitiae-Ministem
likasom hos öfrige Förvaltnings-Chefer,
derföre att hvar och en af dem må kunna bättre
hålla efter och utan omväg tilltala sina underordnade,
Föredragning af sina mål inför
Kongl. Majit bör hvarje Förvaltnings-Chef äga ,
emedan han , som för sina åtgärder är ansvarig
inför Konung och Folk, må kunna neka sitt biträde
till sådane steg, hvilka han icke tror sig
kunna försvara. Hvad Nåd-ansökningar beträffar,
så torde det hafva varit ett misstag af mig
att yrka deras föredragning genom Justitiae-Ministern
, då han tillika skulle vara åklagare. Revisions-Secreterarne,
som redan föredragit brottmålen
i Högsta Domstolen, äro älven bäst i
tillfälle , att framställa dessa saker hos Kegen
-
84
Den 1 December f rn.
ten , då Förvaltnings-Chefen icke kan göra det.
Men i alla andra Justitiae-mål, vare sig Lagfrågor,
befordrings-ärender, lejd och myndighets,
ansökningar m m., bör Justitiae-Stats-Ministern
sjelf vara Föredragande likasom öfrige Förvaltnings-Chefer
för sina mål. Constitutions-Utskottet
har yttrat, att Justitiae-Ministern icke
borde vara en vanlig Föredragande. Men detta
biord tyckes hos Utskottet förutsätta ett begrepp
om ringhet hos dem , som inför Kongl, Majit
föredraga allmänna ärender , hvilket ingalunda
öfverensstämmer med vigten af deras embeten,
som i sjelfva verket äro de förnämsta. Utskottet
talar om Justitiae-Ministerns directa åklagare-befattning,
såsom skulle den innebära
en nedsättelse. Men ser man blott på det yttre
, så måtte det uppdrag , som under Sveriges
mest lysande tidehvarf ansågs värdigt RiksDrotzet
Pehr Brahe , icke vara ovärdigt Justitias-Ministern
nu för tiden. Och ser man till
grunden, så finner man, att Konungen, sorn
är upphöjd öfver ali rang, sjelf är den högste
åklagaren och att Justitiae-Ministern blott skulle
utföra Konungens talan , hvilket icke måtte vara
en Minister ovärdigt. Ännu en anmärkning
anhåller jag få göra , nemligen , att i vår nuvarande
Regerings-Form icke finnes stadgadt,
hvem som skall föredraga frågor om förändringar
i Grundlagarne. Bruket sedan 1809 har
gjort, att det sker af den embetsman, hvars
befattning endast är en inkräktning på flere andra
Förvaltnings-Chefers område, eller af HofCancelleren.
Men om det ärvigtigt, attGrundlags-förändringar
ske i fullkomligaste öfverens-!
Den i December f. m.
85
stämmelse med Rikets allmänna Lag och Författningar,
så synes ingen vara närmare än Justitiae-Ministern
till att föredraga de förra så
väl som de sednare. För mig är det icke öfvertygande
hvad man yttrat om nyttan att bibehålla
en person i Srats-Rådet, som tillika sitter
i Högsta Domstolen. Jag anser icke skenet
af Konungens deltagande i Högsta Domstolens
beslut bibehållas bättre derigenom , att en
embetsman äfven skall sitta på bägge ställen ;
hvilket ock blifver mera skenbart än verkligt;
och jag tror i alla fall icke, att omständigheter,
som synas vara så ringa, kunna motväga de
efter mitt omdöme vigtiga anmärkningar, som
blifvit gjorda emot Constitutions-Utskottets förslag
i denna del.
Herr Mannerstam: En Ledamot har efter
min tanka riktigt anmärkt, att Justitias-Statsministern
icke har de attributioner, som vanligen
tillhöra en Minister. Han är efter Constitutionen
endast främste Ledamot i Regeringen,
då den tillsättes uti Stats-Rådet och uti Högsta
Domstolen. Lika onekligt strider det emot den
grundsatsen, att Rådgifvare böra vara godtyckligt
afsättlige, att icke Justitiae-Ministern kan
af Konungen afsättas. Jag skulle likväl tro, att
detta förhållande icke kan medfört alla de olägenheter,
som man deraf befarat; men jag vill
icke vidare ingå i detta ämne , som Grefve von
Platen så väl utredt, utan blott anhålla, att
härutinnan få förena mig med Constitutions-Utskottet.
Exempel gifvas, på en sådan förening
af befattningar äfven uti andra Länder, såsom
86
Den 1 December f. m.
England, der Lord-Cancelleren väl är Justitia;.
Minister, men tillika Högste Domare. Att JuStitiae-Cancelleren
tillika skulle vara Föredragande,
tror jag, lika med Herr von Hartmansdorff,
kunde åstadkomma en motsägelse , emedan han
då på en gång vore åklagare och Föredragande
inför Konungen äfven i de mål , som blifvit
föranledde af åtal, hvilka han sjelf anbefallt. Om
Constitutionen undergår en sådan förändring,
är åtminstone nödvändigt, att ett annat Embete
inrättas, motsvarande de i andra länder varande
General-Procuratorer. Jag tror, att JastiticeCancellers-Embetet
gerna kan fortfara på samma
sätt som hittills, endast det tillägg göres,
att Justitiae-Cancelleren bör i Stats-Rådet öfvervara
alla befordringar till Civila Embeten, etnedan
det är hans pligt att tillse, huru dessa
Embeten handhafvas och han således är i tillfälle
att känna de personer som dertill böra
nämnas. Om dessa befordrings-ärender föredragas
af honom , eller af Revisions-Secreterarne,
kan vara likgiltigt, då den förre i alla
fall bevistar föredragningen.. Deremot bestrider
jag Constitutions-Utskottets förslag , att Juatitioe
Cancelleren tillika skall bibehållas såsom
Chef för Justitiae-Revisionen , och förenar mig
j den punkten med Herr von Hartmansdorff.
Grefve Löwenhjelm : Med ännu billigare
misstroende till mina juridiska insigter, än det
Herr Grefve von Platen yttrat till sina , borde
jag afhålla mig från denna öfverläggning, om
fråga här vöre om juridik. Men så är det icke,
Vi öfverlägga om allmänna organisations.
Den 1 December f m.
87
frågor, deri man kan hafva en stadgad mening,
utan att vara jurist. Men, ehuru jag icke är
det, har jag icke kunnat yttra en så origtig
mening, som den, att Domare och Actor kunna
vara förenade i en person. Det jag sagt
innebär tvertom , att just derföre , att JustitineMinistern
nu är Domare , kan han icke utöfva
Minister-Embetet, till hvilket Actorskapet I
Högsta Instantien , efter min öfvertygelse , hörer.
Så är det i Frankrike , och i alla mig bekanta
länder, utom, som jag nu förnimmer, i
England. Att Lord High-Chancellor är Ordförande
i Öfverhuset är säkert. Jag vill ej i
ovissheten påstå , att han ingen Domare-befattning
utöfvar, men vågar tro, att, om så är,
denne ändå icke kan jemföras med en sådan
ordinarie och permanent Domare-tjenstgöring,
som den , hvilken vår Justitite Minister i Högsta
Domstolen förrättar. I alla fall har han säkert
den befattning med Lag-förslag , som jag
Önskar måtte tilläggas vår Justitia-Minister.
Herr von Hartmansdorff) I händelse man
skulle anse JustitiEe-Ministern icke böra vara
åklagare sjelf , så finnas underlydande AdvocatFiscaler
och andre tjenstemän, åt hvilka han
då , likasom Justitiae-Cancelleren nu, kan uppdraga
åklagare-befattningens utöfning vid Domstolarne.
Men det är vigtigt att Ministern är
den, på hvilken det beror, att handhafva Lagarnes
verkställighet- En värd Ledamot har
trott Justilia;-Cancellerens Embete ändock böra
bi behållas. Men jag bekä'nner mig icke veta
hvartill det skulle tjena, om han ej längre för
-
'88
Den 1 December f rn.
blefve högste åklagare , och om Högste Domstolen
sjelf blefve Chef för sin betjening, eller
för Justitias-Revisionen. Jag vet ej heller hvarföre
Justitire-Cancelleren skulle öfvervara alla
befordrings-ärender ; om man icke fordrar, att
han skulle känna alla personer, hvars befordran
komme i fråga, samt deras duglighet i sina
yrken , och med detsamma förstå yrkena sjelfva
, hvilket vore omöjligt för en man. Om till
exempel en Sjö-Officer icke uppfyllde sin skyldighet
, eller icke är skicklig såsom Sjöman ,
huru skall Justitire-Canceileren förstå det? Endast
öfver Lagskipningen bör hans omdöme
kunna äga vitsord.
Herr Grejven och Land t-Mur sk al ken yttrade,
att vid förevarande punkt anmärkningar
blifvit framställde, åsyftande, dels att JustitimStats-Ministern
borde upphöra att vara Ledamot
i Högsta Domstolen , samt att han borde i
Stats-Rådet föredraga alla frågor rörande Grundlagsförändringar
, dels att Justitiae-Cancelleren
borde i Stats-Rådet vara närvarande vid algörandet
af alla Civile befordrings-mål.
Herr von Hartmansdorff ': Jag önskar blott
det tillägg, att Justitiae-Ministern bör föredraga
alla Grundlags- och Lagfrågor, äfvensom
öfriga Justitieärender, uodantagandes frågor
om nåd i brottmål.
Herr Cederschjöld: Jag hemställer, om
icke äfven det tillägg kunde göras, att icke Ju
-
Den 1 December f. m.
89
stitis-Cancelleren, utan Justitis-Minisfern , borde
vara Ordförande i Nedre Revisionen.
Herr Manner stam : Emot den siste värde
Talarens tillägg har jag icke något att erindra,
men det behöfver icke upptagas i Grundlagen»
såsom varande en enkel organisationsfråga. Hvad
Lagfrågor angår, är med dem i så måtto samma
förhållande som med Nådefrågor, att de
förut pröfvas i Högsta Domstoln , och den ,
som der föredrager dem, torde äfven lämpligast
kunna föredraga dem i Stats - Rådet. Jag har
alltid haft den öfvertygelsen , att Revisions-Secreterarne
äro underkastade samma ansvarighet
, som andra Föredragande, då de contrasignera
Konungens beslut.
Herr Grefven och Lanell-Marskalk en förklarade
, att vid 6:te Punkten anmärkningar ytterligare
blifvit gjorde, innefattande Förslag ,
dels att alla Justitiae-Ärendér, endast med undantag
af Nådfrågor, borde af Justitias - StatsMinistern
i Stais-Rådet föredragas, dels att Justitiae-Stats-Ministern
och icke Justitix-Cancelferen
borde vara Chef för Nedre Justiti® - Revisionen.
Jule Punkt en.
Al terna tift : Att ett af de icke Föredragande
Stats Råden må bibehålla benämningen
af Hof-Canceller, och äga särskilt inseende
öfver Ril<S'Archivet och Kongl. Tryckeriet.
9°
Den 1 December f. m.
8:cle P u n k t e n.
Jtt Hof - C ane eller en icke bör med Utrikes
Stats-Ministern dela Utrikes Förvaltningen
j och stadgandet derom i Heger ings-Formen
således utgå.
gäle P u n k i e n.
sitt Hof-Canceller en icke borde till RiksStånden
öfverlemna Konungens Propositioner
utan sådant tillhöra vederbörande Förvaltnings-CheJer.
10 de P u n k t e n.
Htt Hof-Cancellerens inseende öfver skrifters
allmängörande samt öfver Bokhandeln
skulle öfverlemnas till Ecclesiastique Förvaltnings
Chefen
Grefve
Löwenhjelm: Jag tillstyrker för
min del till fullo Särskildta Utskottets Förslag.
Näppeligen kan något tänkas, som rakare strider
emot alla sunda organisations - grundsatser ,
än närvarande inrättning af Hof-Canceliers Embetet.
Jag bär redan yttrat min tanka om olämpligheten
af sammanblandningen i en enda
hand af så heterogena befattningar. Den skicklighet,
hvarmed de nu samtligen förestås, bevisar
icke det ringaste till sannolikheten äf att
hos närvarande Hof-Cancellerens alla efterträdare
finna denna sällsynta förmåga , och en sadan
sannolikhet borac likväl vara med ibland
Den 1 December f. m.
9t
grunderna för hvarje Etnbetes organisation. HofCancellerens
befattning vid Utrikes Departementet
har först elen olägenheten , att vara overkställbar,
och derom äro vi ju alla , som otn
en obestridlig grundsats , öfverens, att intet
siradar mera den allmänna helgden af en Lag,
än då overkställbarbeten af någon dess föreskrifter
gör dess noggranna efterlefnad omöjlig.
Ja, en physisk omöjlighet kallar jag med skäl
Hof-Canceilerens tillkallande att föra Protocoll
hvarje gång Konungen med Utrikes Ministero
öfverlägger, och likaså omöjligt för Hof-Cancelleren
vore, att hinna föra ett sådant Protocoll.
Också har det> med några ganska få undantag,
uteblifvit, utan annan orsak , än overkställbarheten.
Härjemte är att betrakta den högst besynnerliga
ställning , i hvilken Hof-Cancelleren
befinner sig i Utrikes Departementet. Här är
åter ett slags status in statu. Hof-Cancelleren
är hvarken Utrikes Ministerns underhafvande,
eller dess Collega. Han har ett litet eget Cancelli
, som uppsätter notificationer och etiquettehandlingar
: en befattning , som i sin natur tillhör
en Bureau i Utrikes Departementet} men i
Cabinettet har Hof-Cancelleren ingen ting att
befalla.' Han äger icke att af Konungens Ministrar
infordra någon rapport. Med hvad sakkännedom
kan han väl då utöfva det honom
ålagde deltagande i öfverläggningarne med Konungen
otn Utrikes Arenderne ? I hvad män
än personlig ömsesidig välvilja och förtroende
nu kunnat neutralisera olägenheterna af en sådan
tammansättning , kan sådant aldrig bli ett
argument i organisationsviig. För att deri ar
-
93,
Den 1 December f. m.
gumentera rätt, böra vi tvertom föreställa oss ,
huru det skulle gå, om ett motsatt personligt
förhållande ägde rum emellan Utrikes Ministern
och Hof-Cancelleren. Att i möjligaste mån göra
Statens tjenst oberoende af transitoriska förhållanden
, är just ett af organisationens föremål.
Allt hvad Hof-Cancelleren nu gör , är idel
sådant, som efter sund organisationsprincip
evidenter tillhörer andra Embetsman. Inseendet
öfver Boktryckerierna tillhör EcclesiastiqueDepartementet.
Communicationerne med Riksens
Ständer borde tillhöra den FörvaltningsChef,
till hvars Departement communicationen
hör, och allmänna meddelanden ske genom högsta
Ledamoten i Stats-Rådet. Huru skulle
Hof-Canc:lleren detta förmå, om en gång vi
hinna till den önskliga ändring i Grundlagen,
att Regeringens Ombud till alla 4 Stånden utsändas
, att öfvervara Debatterne öfver Konon,
gens Propositioner, och lemna de upplysningar,
som vi nu allena få, och till hvilka alla
våra Medständer äro, genom sakens natur och
nyttiga ändamål, lika berättigade som vi. Jag
tillstyrker Hof-Cancellers-Embetets indragning.
Herr von Hartmansdorff: Jag anhåller att
få göra några tillägg till hvad Grefve Löwenhjelm
yttrat Man har ansett en Suppleant för
Utrikes Stats-Ministern nödvändig. Om Statsrådens
antal skulle förökas till 13, så kan visserligen
bland detta antal finnas tillgång på en
Suppleant för denna Förvåltnings-Chef sä vä! ,
sorn för de öfrige. Detta är i aila fall en biomständighet;
roen hufvudsaken är att Utrikes
Den 1 December f. ni.
93
Förvaltningen icke styckas. Orsaken hvarföre
redan så skett är den, att Gustaf III ville o~
märkligt befria Utrikes ärenderne från det Collegiala
behandlingssätt, som 1720 års Regeringsform
hade föreskrifvit. Ehuru Cancellie-Collegium
och Utrikes Expeditionen qvarstodo, inrättade
Han ett Cabinett för Utrikes Brefvexlingen
, under hvilket ärenderna småningom dro-i
gos, så att för Utrikes Expeditionen intet an-<
nät sluteligen återstod, än notificationer om
dödsfall, giftermål m. m. mellan regerande
hus, utfärdandet af Kongl. Pass.
Sadan Höf-Cancelleren blifvit Chef för Ut-'
rikes Expeditionen , och denna indrogs , öfvergingo
dessa ärender till den på samma gång
inrättade Hof-Cancellers-Expeditionen. Vigtiga
äro de ingalunda; men det är i alla fall orätt, att
taga dem från den embetskrets , dit de rätteligen
höra. Till Suppleant för Utrikes Ministern
, under hans frånvaro, hafva oftare användts
andra Ledamöter af Stats-Råder, än Hef-Cancelleren.
Constitutions - Utskottet har ansett
Hof-Cancelleren böra bibehålla inseendet öfver
Skrifters och Tidningars utgifning, emedan denna
omsorg är af en viss politisk art. Men jag
skulle icke tro, att Hof Cancelleren indrager
någon tidskrift för utlåtelser om främmande
Magter utan att deröfver hafva hört Utrikes
Ministern, åtminstone vore det origtigt om sä
6kedde. Med Grefve Löwenhjelm instämmer
jag deruti , att kännedomen och bedömandet af
hvad som för öfrigt tryckes icke bör anses
vara så lätt för Hof-Cancelleren , som för Ec
-
94
Deri 1 December j. m,
clesiastik - Förvaltnings - Chefen , emedan HofCancelleren,
såsom Utrikes Ministerns Suppleant,
troligen väljes bland personer, som haft
diplomatiska befattningar och derunder kanske
tillbragt sin mästa tid på Utrikes orter, och
med helt andra, än vetenskapliga, sysselsättningar.
Må hända vore det rigtigast, att Justi -  tiae-Ministern äfven hade åklagare-befattningen
i afseende på straffvärda skrifter. Men dä
den godtyckliga indragnings-rätten icke lämpeligen
kan uppdragas åt någon annan än den,
sorn bör hafva mästa nit för sedlighet och upplysning
, eller Chefen för Ecclesiastik-Förvaltningenj
så vore det icke skäl att stycka befattningen
mellan 1.ne. Anmärkningsvärd! är , att
Constitutions-Utskottet, som ansett åklagareoch
föredragande - befattningar kunna förenäs
hos Justitias-Cancelleren , funnit otjenlig! , att
förena angifvande och föredragande befattningar
hos Eeclesiastik-Förvaltaren. Utskottet synes
härutinnan icke blott hafva motsagt sig
sjelf, utan äfven, emot sin vilja, ogillat närvarande
förhållande, med uppsigten öfver tryckfriheten
, då de bägge sistnämnde befattningarne
äro , så vidt jag vet , förenade hos Hof - Cancelleren.
Om de hädanefter blefve det hos
EccIesiastik-FÖrvaltaren , så vore saken densamma,
endast personen förändrad. — Utskottet
har vidare påstått, att ingen förändring borde
göras i den reglementariska föreskriften om
Kongl. Propositioners öfverlemnande genom HofCancelleren
till Riksens Ständer. Det kan väl
i sjelft vara likgiltigt, hvem som frambär dem}
men Hof-Cancellerens åliggande att göra det,
Den 1 December f.~ m.
95
Synes äfven hafva föranledt dertill , att han befattar
sig med deras innehål! till den grad, att
de både föreslås och contrasigneras af honom,
ehuru olikartade deras föremål än må vara,
och ehuru bestämdt de höra till Förvaltningsgrenar,
som hafva egna föredragande. Således
erindrar jag mig , att under denna Riksdag
Konungens Proposition om upphörandet af dess
2:ne röster i Högste Domstolen var contrasignerad
af Hof-Cancelleren ; likasom den Kongl.
Skrifvelsen af den 28 februari detta år, om
medgifven granskning af Tullmedlen och andra
cassör. Af det då åtföljande Protocolls-Utdraget
ser man, att Hof-Cancelleren var både Föredragande
och Protocollist, emot hvad som
eljest brukligt är , och att Föredraganden af Finanee-ärender,
hvilken saken närmast tyckes röra,
ej en gång var vid detta tillfälle i StatsRådet
närvarande. Det torde ock böra sättas i
fråga , om icke flera sådane ProtocoIIer, än de
som åtfölja Propositionerna till Riksens Ständer,
finnas, och om de blifva lästa af Constitutions-Utskottet
? Huru har väl detta Hof-Cancellerens
intrång pä de öfriga Förvaltnings,
grenarne uppkommit , om icke derigenom att
han , såsom organ för alla meddelanden åt Riksens
Ständer, småningom fått en dirigerande befattning
dermed ? Om Propositioner till Riksens
Ständer kunna beslutas, utan närvaro af
den Föredragande, som ämnet angår, så kunna
de möjligen beslutas och afgå utom hans vettskap.
Huru skall då reda och sammanhang
kunna äga rum i Statsförvaltningen ? I stället
att störa dem, skulle Hof-Cancellerens, eller
96
Den 1 December f. m.
den af mig föreslagne Stats-Secreterarens befattning
hafva ledt till större ordning i och öfversigt
af ärendernas gång, om han i Stats-Rådet
förde en summarisk anteckning öfver alia
de mål, som der frände särskilda Styrelse-grenarne
föredragas, och ginge tillhanda med upplysningar
från Riks-Archivet, sorn borde fortfarande
stå under hans uppsigt. Kongl. Tryckeriet,
hvarigenom allmänna påbud kungöras, står
med Archivet i nära samband , och borde äfvenledes
lyda under Hof-Cancellerens förmanskap.
Han återfinge då den befattning af en
civil General-Adjutant, eller Ombudsman, hvilken
han fordom ägt, och hvilken småningom ,
samt efter hvad jag tror, till skada, synnerligen
för vården af Rikets allmänna handlingar,
gått förlorad.
*-• / % '
Jag afstyrker således Constitntions-Utskottets,
och tillstyrker Särskilda Utskottets förslag
i dessa afseenden.
Herr Mannerstam: Jag instämmer i de
anmärkningar, som blifvit yttrade emot HofCancellerens
bibehållande. Tvenne Talare hafva
redan bevisat olämpligheten deraf, att tvenne
Ministrar för Utrikes ärenderna finnas. —
Jag tillstyrker att Hof-Cancellers-Embetet helt
och hållet indrages, och att de dertill hörande
göromål fördelas på vederbörande Föredragande.
Ännu eD omständighet, på hvilken jag ville fästa
Constitutions-Utskottets uppmärksamhet, innan
det afgifver sitt svar på åtterremissen i
Sen 1 Decemher f, nit
9?
detina fråga, är den , att det icke torde vara
lämpligt att hos en och samma Embetsman före-1
na magten att indraga tidningar med rättighet
att sedermera föredraga hos Konungen frägan
om indragningen skall sanctioneras eller ogillas*
Herr Grefven ach Lahdt-Marskalken yttrade,
att vid ifrågavarande fyra punkter den anmärkning
blifvit gjord , att Hof-Cancellers-Embetet
måtte helt och hållet indragas*
Herr Grefven och Landt-Marskalken hemställde
, att, enär tiden redan så långt framskridit
, fortsättningen af förevarande discussion måtte
till nästa Plenum uppskjutas; hvilket bifölls*
Herr Grefven och Landt-Mar skalken anmodade
Hrr Electoret, att med första sammanträda,
för att utse en Ledamot i Banco-Utskottet
efter Herr Hammarhjelm, Carl Fredric,
sorn med Herr Grefvens och Landt-Marskalkens
tillstånd från Riksdagen afrest.
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne Memoiial
och Utlåtanden:
Fi 'än Stats- och BevillningS * Utskotten :
Af den *28 sistledne November ;
Ridd. o. Ad. Prat. XI. Band.- 7
98
Den 1 December f, m,
N:o 631. Öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottens förut meddeldte förslag , om Tidningars
förseende med Chartte Sigillatae stämpel.
N:o 634. Rörande afgörande genom votering
af frågan om en bestämd afgift till Veneriska
Smittans hämmande.
Från Stats-Utskottet:
Af den 28 sistledne November.
N:0 633. Angående ändring i tiden för
afslutande af summariske räkningarne öfver uppbörden
af Riksgälds-Contoirets medel m. m.
Från Stats- Banco- samt Allmänna Besvärs*
och Oeconomie-Utskotten.
Af den -28 sistledne November:
N:o 633. Öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottens förut meddeldte Betänkande, rörånde
anslaget för Strömsrensningar, samt åtskilige
xkrmed gemenskap ägande Motioner.
Från Bånco-Utskottet:
Af den 28 sistlidne November.
N:o 87- Angående förändringar och tillägg
Uti den Instruction , som under den iO Junii
1812 blifvit utfärdad för Riksens Ständers Revisorer
öfver Banco- och Riksgäldsverken.
Den 1 December f. m. gg
Från Allmänna Besvärs- och OeconomieUt
skottet:
Af den 28 sistlidne November.
N:o 220. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut afgifne Betänkande
, rörande Glis- och Porcellaine-Förares samt
Smideshandlares obehöriga kringstrykande m. m.
Justerades följande :
Utdrag af Protocollet hållet hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln vid
Ltigtima Riksdagen i Stockholm
den 1 December 1823.
S. D, Upplästes till Justering ExpeditionsUtskottets
under N;o 366 insände Förslag till
Riksens Ständers underdåniga Skrifvslse till
Kongl. Majit, angående anläggandet af en vattenledning
till Carlscrona; och blef berörde Förslag
, i anledning af Herr Nordenskölds, Otto
Gustaf, dervid gjorde anmärkning, till Expeditioos-Utskottet
återremitteradt. Ut Supra.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades följande
Banco • Utskottets den 26 sistledne November
aflåtne, samt den 29 derpäföljde på Bordet
lagde, Memorial:
N:o 83. Angående någre nödige ansedde
förklaringar oell ytterligaré eontroller, i afseende
på Bankens Cassör ; jemte en årlig ersätt
-
leo
Den 3 December f nu
ning af aoo R:dr för Cassa-Commissariens derigenom
ökade arbete och möda.
N:o 84 Angående ett tillägg ufi de hittills
gällande Reglementariska föreskrifter, i afseende
på Bankens Embetsmäns och Betjentes
Pensions-rättighet.
N:o 8S- Angående Instruction för Banco-Utskottet
vid nästinfallande Riksdag. Ut
Supra.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 3 Eftermiddagen.
In fidem Protocolli.
O. J. Lagerheim.
Onsdagen den 3 December.
Plenum klockan J- till 9 förmiddagen.
Upplästes till Justering och godkändes följande
Expeditions-Utskottets insände Förslag till
Riksens Ständers underdåniga Skrifvclser till
Kongl. Maj:t;
Den 3 December f. m. iot
N:o 369. I anledning af Kongl. Majrts Nådiga
Proposition angående ny författning om
Mått, Mål och Vigt.
N;o 370. I anledning af Kongl. Majrts Nådiga
Remiss angående begärd ersättning af allmänna
medel för kostnaderne vid tryckning af
Landshöfdingarnes Embets-Kungörelser.
N;o 371. I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Remiss å framlidne Landshöfdingen afWibelis
Enkas ansökning att få bibehålla hälften
af den Pension hennes Man å Allmänna Indragnings-Staten
innehaft.
Nto 372. Angående förändring uti nu gällande
Föreskrift om Allmänna Indragnings-Statens
utgifvande af Trycket,
N:o 373. I anledning af väckt fråga om
Utbyte af Hjelprofår.
N;o 374. Angående Gratification till SfatsCommissarien
Tunelius.
Företogs val af 21 Ordinarie Ledamöter
och 6 Suppleanter till förstärkande af Banco^
Utskottet; Och befunnos eft,er Val-Förrättningens
slut, klockan 12 på dagen, sedan lottning
emellan de, hvilka erhållit ett lika antal röster,
blifvit verkställd , följande Herrar hafva blifvit
utsedde till:
loa Den 3 December f. m.
Ordinarie Ledamöter;
N:o 115. Grefve Lagerbjelke, Axel 79 röster.
N:o 234. Friherre Djurklou, Nils A
dolpb
. . . . .71 —•
N:o 346. Friherre Manderström, Eric
Ludvig . • . . . .80
N:o 277. Friherre Mannerheim, Lars
August 43
N:o 129. Friherre Adlerbeth, Jacob 79 —
N;o 33g. Friherre von Döbeln, Full
mägtig
Herr Sparre , Bengt Erland 80 —
N:o 338. Friherre Tersmeden ; Fullmägtig
Herr Tersmeden, Pehr
Reinhold .79
N:o 174. Herr Forbes, Fullmägtlg
Grefve Gyllenborg , Johan . 79 —
N:o 814- Herr Gyllenhaal, Lars Herman
. . . . . , go —
N:o 828- Herr Nisbeth , j. G. .43 —
N:o 922. Herr Bergman, Ambrosius
Magnus . . . . 47 —
N:o 1418- Herr Ädelberg; Fullmäg
tig
Herr Dankvardt, G. M, .80  ,
N:e 1SÖ1. Herr von Hartmansdorff,
August . . . . . 43 __
N=o 1870. Herr von Rappolt, Full*
mägtig Herr Uggla, Göran Gustaf 43
N:o 1981. Herr Nordenstolpe , Anders
. . , . . . 43 _
N:o 1983. Herr Adlersparre, Carl 43
N:o 2199. Herr Bergstedt, Eric . 43 —•
N:o 2218- Herr von Weigel , Christian
Ehrenfrid . , . 43
Den 3 December f, rit'. ro3
N:o 2245. Herr von Hedenberg , Carl
August . . , . . 43 —>
N:o 2262. Herr Hagardt, C. B. 43
N:o 2275. Herr Lefrén, Jofa. Pehr 75 ?—
Suppleanter :
N:o 42. Grefve Gyllenborg, Johan
Henning . . . . . <$3 —
N>o 205. Friherre Åkerhjelm, Gustaf
Fredric . . . . .43 —
N:o 1117. -Herr Cederschjöld, Pehr
Gustaf 43 —
N:o 1877- Herr Carleson , Carl
Fredric . . . . .43 —
N:o 2013. B. Herr Rosenblad, Bernhard
. . , . . . 43 —
N;o 792. Herr Lagerhjelm, Pehr , 41 —-
Fortsattes den i sista Pleno började pröfning
af ConstitutioDS-Utskottets den 1 j sistledne
November under N=o 72 aflåtne, samt den 16
i berörde månad på bordet lagde , Memorial,
rörande de i Serskildta Utskottets förslag tili
ny reglering af Styrelse-Verken förekommand#
Grund! ags-frågor.
rute Punkten.
Att Rikets Allmänna Ärendens Beredning
såsom öfverflödig måtte indragas.
Herr von Hartmansdorff, August: Constitutions-Utskottet
har uti denna punkt till
-
Pen 3 December J. m.
Styrkt, att Rikets Allmänna Ärenders Bered»
ning må upphöra, Detta öfverensstämmer, så
väl med innehållet af Kongl. Maj:ts Nådiga
Skrifvelse5 då Committerales arbete öfverlerrw
nades , som med deras och Särskilta Utskottets
förslag. Deremot har Constitutions-Utskottet i
stället föreslagit, att såsom en ny bättre garan,
tie för Regerings-ärendernas laggranna beband-,
ling, den redan befjnteliga Stats-Råds-Beredningen
må upptagas i Grundlagen. Men om §:ns
redaction skulle antagas , på sätt ConstitutionsUtskottet
föreslagit, blir det lika litet som det
hittills varit i afseende på den Allmänna Beredningen
bestämdt, hvilka målskola föredragas
i Stats-Råds-Beredningen, År meningen,
att alla mål skola der genomgås , eller blott de
som Stats-Secreteraren för godt finnér ? Att
der föredraga alla som i Stats-Rådet böra förekomma
, skulle blifva alltför vidlyftigt ; att åter
specificera Berednings-målen , skulle blifva alltför
svårt. Men äfven om det ginge an, så
bör man fästa uppmärksamheten derpå , att om
Protocoll skall föras i Stats-Råds-beredningen,
såsom man gjort i den Allmänna , förloras det
åsyftade gagnet af den nya inrättningen. Om
den förtroligare öfverläggningen om målen genom
Protocolls-fåringen upphörer ; och med detsamma
skyndsamheten i föredragningen , så
blifver den alltför tidsödande för Förvaltnings*
Cheferna,
Att Constitutions-Utskottets mening varit,
det Protocoll skola föras i Stats-Råds-Berednim
gen sluter jag äfven deraf, att ett minimum af
Den 3 December J. m,
io5
närvarande ledamöter är utsatt, hvilket utan
protocoll ej kunde controlleras. Hvad kan val
vara ändamålet med deras förande , om ej att
få trycka dem, likasom Allmänna Beredningens
Protocöll , och att på sådant sätt, enär StatsRådets
egna Protocoll icke må tryckas , likväl
få titta in deri, emedan det är troligt , att då
Jedamöterne i Stats-Råds-Beredningen äro desamma
sorn i Stats-Rådet, de skola yttra enahanda
mening på det sednare som på det förra
Stället, Följden deraf blefve , att då en sak
vore utredd i Stats-Råds Beredningen , och al.
la grunder för det tillstyrkta beslutet framställda
, de kunde genom tryck blifva kända
och Allmänheten meddelade. Hvaremot, om
Konungen Lttade ett annat beslut, grunderna
för detsamma icke finge tryckas och för Allmänheten
blifva bekanta, ehuru de möjligen
vore vida bättre än Beredningens. Det kunde
afven hända att Stats-Rådets Ledamöter, för att
ej inför Constitutions-Utskottet och framtiden
synas inconseqvente, af falsk blygsel alltför
länge förfäktade sin mening i Stats-Rådet, ehuvé
hon icke vöre den bästa, och att, på sådant
sätt, långsamhet och dröjsmål med ärenders afgörande
vållades, — Sällan torde en Konungs
tid medgifva, att det omständliga af målen discuteras
igenom i Hans närvaro. Kan det då
jelte ske obesväradt af Protocoll, i en Bered
ning
: så är det fruktansvärd! , att hennes tillvaro
endast frambringar cirklade och vidlyftiga
Utlåtanden , utan att hennes tillstyrkanden derföre
blifva bättre eller gagneligare. Detta sätt
föt Stats-Rådet att, före Konungens närvaro, till
io6
Den 3 December f m.
Protocolls afgifva sio samfäldte mening, utan
att skälen tili Konungens derifrån möjligen afvikande
beslut finge blifva lika kunniga , torde
möjligen lägga ett starkare band på Hans vilja
och åt Stats-Rådet gifva en större vigt, än sona
j ett monarkiskt Samhälle borde äga rum. Det
synes mig derföre bättre , att Stats-Råds-Beredningen
antingen alls icke omtalas i Grundlagen,
utan ändock af sig sjelf fortfarer såsom hon
uppkommit, eller ock att uttryckligen bestämmes,
det intet Protocoll der må föras.
Herr Cederschjöld j Pehr Custaf: I anledning
af den siste värde Talarens anmärkning ,
anhåller jag vördsamt, att få meddela några
upplysningar. I Constitutions-Utskottet yttrade
jag den mening , att uti den blifvande StatsRåds-Beredningen
borde ovilkorligen alla de
mål till behandling förekomma , hvilka skola i
Stats-Rådet föredragas. Jag ansåg äfven vigtigt,
att göra denna Sfats-Råds-Beredning constitutionel,
på det ingen Föredragande måtte
kunna komma fram i Stats-Rådet med mål ,
som icke förut voro kände af Ledamöterne ; med
ett ord; för att förekomma annars möjliga surpriser.
Hvad beträffar den omständighet, huruvida
Protocoll skall föras eller icke 3 sä beror
det enligt 10 §. på Konungens eget Nådiga
godtfinnande , emedan det står i redactionen,
att Srats-Råds.Beredningens arbets-ordning skall
genom särskiidt Reglemente af Konungen föreskrifvas.
För öfrigt får jag till Protocollet anmäla,
att jag, i frågan om Allmänna Arendernes
Berednings upphörande, i Utskottet höit till
Den 3 December f. m.
minoriteten. Jag har nemligen trott, att detta
Embets-Verk, såsom det blifvit af Grundlagen
organiseradt, bör kunna medföra den högsta
nytta ; emedan detta Verk, sorn icke ifrån början
haft befattning med målen , och ej heller
kommer att handlägga dem till slutligt afgörande
, bör sä mycket lugnare och opartiskare
kunna bedömma dem , och på visst sätt anses
såsom ett slags Representant af Allmänna Opinionen.
Herr RosenbladBernhard: Vid det uppgifna
förslaget till en förändrad sammansättning
af Riks-Rätt anhåller jag få göra en anmärkning,
som måhända är nödig med afseende på
83 §. Regerings-Formen.
Ibland de uti 102
§. uppräknade Ledamöter namnes äfven Högste
Befälhafvare}/, för den vid Huf-vadstaden
förlagde Escadre af Anne'ens Flotta. Men
då det beror på Kongl. Maj:t, huruvida någon
Arméens Flotta skall existera eller icke , hvaraf
vi äfven nyligen sett ett prof uti Flottornas
sammanslagning, så vågar jag hemställa, om
icke nyssnämnde uttryck kunde förändras till :
Högste Befälhaf varén för den i Stockholm
f örlagde Escadre af Kongl, Maj:ts Flotta i
fall det icke kan heta Högste närvarande Generals-
och Amirals-personer.
Herr Munck af RosenskjöldEberhard:
Då jag är af den tanka , att Allmänna Beredningen
icke bör indragas, anhåller jag få fästa
uppmärksamheten på skilnaden emellan Rikets
Allmänna Ärendens Beredning, sådan denskul»
io8
Den 3 December f m.
le vara, enligt Grundlagens föreskrift, och sadan
den 'verkeligen varit. Såsom Ledamot af Constitutions-Utskottet
under tvenne föregående
Riksdagar, kan jag intyga , att det alltid berott
af Föredraganden, att låta målen gå genom Allmänna
Beredningen eller icke, det vill säga ,
att antingen hylla den grundlagliga behandlingen
eller icke. Detta gaf äfven år 1315 Ständerne
anledning till den underdåniga anhållan ,
att Allmänna Ärendernes Beredning måtte oftare
höras. Det gaf mig äfven anledning, att
vid förra Riksdagen yrka ansvar på en Föredragande
af samma orsak. En helt annan fråga
är, huruvida Rikets Allmänna ÄrenderS Beredning
uppfyllt sitt ändamål eller icke , ehuruväl
jag kan intyga, att aldrig någon anledning till
anmärkning förekommit, icke en gång till Utskottets
Protocoll , i alla de mål , som blifvit
af Beredningen handlagda, så snart Kongl. Maj:ts
beslut innefattat stadfästelse af dess utlåtande.
Detta oaktadt anser jag , då jag betraktar Styrelse-Verkens
organisation theoretiskt, nämde
Verk böra afskatfas, men icke förr, än man
erhållit något annat deremot svarande , och en
sådan fordran finner jag icke Stats-Råds-Beredningen
uppfylla. Allmänna Beredningen har det
företräde, att der föres ett Protocoll, som får
tryckas. Man kan väl med skäl säga , att när
de judiciella och administrativa målen blifva åtskilda
, Allmänna Beredningen blir af mindre
nytta , emedan den då icke längre kommer att
handlägga tvistemål ; men dervid kan likväl den
anmärkning göras , att i Sverige, der befor»
dringslagarne äro så stränga, och tjenstelös,
Den 3 December f, m.
109
genom uppenbart eller under hand tillåtne accorder,
blifvit förvandlade till ett särskildt slags
egendom, är, mer än i andra länder, en noggran
pröfning af alla befordringsmål nödvändig,
ehvad tjensterne efter förut gjorde ansökningar,
eller på annat sätt tillsättas, Derföre är jag ock
af den tanka , att i Sverige ännu behöfves en
myndighet, som till ett Protocoll yttrar sig öfver
dessa befordringsmål. Också var Allmänna
Beredningens befattning i början ingen annan
, än att yttra sig öfver Ecclesiastik» befordringar.
På dessa grunder har jag i Constitutions-Utskottet
icke delat pluralitetens tanka,
att Rikets Allmänna Arenders Beredning borde
upphöra , förr än någon annan inrättning vore
föreslagen, att fylla dess rum.
Herr von Hartmansdorff: Jag vill blott i
korthet, beträffande möjliga öfverraskningar vid
måls föredragning i Stats-Rådet, anmärka att
de redan äro förekomne genom de såkallade
Föredragnings-Listorne, hvilka alltid skola förut
meddelas Stats-Rådets Ledamöter. I afseende
på yttrandet, att Allmänna Beredningen skulle
vara en Representant af allmänna tänkesättet,
får jag anmärka, att Hon då borde tillsättas
af Allmänheten, eller Folkets ombud, Riksens
Ständer, hvilket ej blifvit föreslaget. Hvad
de ecclesiastika befordringarne angår , så har
man för dem tillförene haft en särskildt såkallad
Prestberedning, hvilken Kongl. Maj:t för
några år tillbaka fann för godt, att upphäfva,
sedan ett Stats-Råd finnes.
Ilo
Den 3 December f. m.
Herr Riben Carl Wilhelm: Jag är till en
stor del förekommen af Herr von Hartmansdorff
i de anmärkningar jag ärnade göra vid Herr
Cederschjölds och Herr Munck af Rosenschjölds
anföranden. 1 anledning af den sednares yttrande
anhåller jag likväl få nämna , det Grundlagens
stadgande , att alla Stats-Råds-mål skola
genomgå Allmänna Beredningens behandling, är
alldeles overkslällbart. Då skulle till och med
ett förslag till en Fändricks-beställning nödvändigt
der föredragas. Och dessutom ankomma
ofta mål från Auctoriteterna , som fordra så stor
skyndsamhet i afgörande, att de alldeles icke
kunna hinna anmälas i Beredningen.
Herr Cederschjöld: I anledning af Herr
von Hartmansdorffs yttrande, det surpriser äro
förekomne genom Stats-Rådets föredragningslistor,
vill jag erinra , att dessa Listor äro i
Grundlagen föreskrifne, endast i de mål af synnerlig
vigt och omfattning , hvarvid alla StatsRådets
Ledamöter böra vara tillstädes. Orden
lyda nemligen som följer : Stats-Rådets saintelige
Ledamöter} der de icke laga förfall äga^
skola öfvervara alla mål af synnerlig vigt och
omfattning som efter dem förut meddelade
Före dragnings-Listor, i Stats-Rudet förekomma
och Rikets allmänna Styrelse röra. För
alla öfriga mål är icke stadgadt, att Föredragnings-Listor
måste finnas ; och många mål kunna
likväl vara ganska vigtiga, utan att likväl
tillhöra den cathegori, som i §:n finnes upptagen.
Den 3 December J. m,
in
Herr Munck af Rosenskjöld: I anledning
af Herr Ribens yttrande får jag medgifva , att
visserligen icke alla mål kunna af Allmänna Beredningen
handläggas utan tidsutdrägt; men så
vidt jag känner, har praxis varit, att alla mål
af tvistig beskaffenhet der skolat handläggas.
Det har derföre väckt så mycket mer uppmärksamhet
, att vissa Föredragande plägat låta dylika
mål gå förbi detta Verk, .hvarå man till
och med fästat så stor vigt » att det gifvit anledning
till anmärkning.
Herr von Hartmansdorff: I afseende på
Föredragnings-Listorne har jag mig icke bekant,
huruvida praxis de sednare åren blifvit förändrad.
Men jag påminner mig ifrån den tid,
då jag hade att göra med deras utskrifning ,
att alla mål, som skulle föredragas, deruti
upptogos , hvilket äfven synes vara mest öfverensstämmaede
med föreskriften om Föredragnings-Listorna
i 8 §• Regerings-Formen. Sluteligen
, då man erkänt, att Grundlagens stadgans
de om Allmänna Beredningen är overkstälIbart,
om alla Regerings-ärender skola der föredragas}
så bör man väl icke föreslå en ny myndig*
het, som troligen ännu mindre skulle kunna
uppfylla hvad man af henne begär.
Herr Munck af Rosenskjöld : Jag glömde
nyss nämna , det jag ansåg nyttigt, hvarom äfven
fråga i Constitutions-Utskottet förevarit,
att närmare bestämma de mål, som böra till
Allmänna Beredningens handläggande öfverlemna?.
112
Den 3 December f nt,
Slutligen och i afseende på den af Serskild-»
ta Utskottet väckte fråga, huruvida Expeditions-Secreterarne
eller Under-Cheferne i StatsDepartementen
, äfvensom Cheferne för BergsContoiret,
för Manufactur- och/Commerce-Contoiet
samt för Tull-Styrelsen, måtte anses äga
förtroende-sysslor , och således kunna af Konun*
gen efter Nådigt godtfinnande endtledigas, hade
Constitutions-Utskottet stadnat i den mening,
att Expeditions- Secreterai-n e såsom Förvaltnings-Chefemes
närmaste män oell deltagande
i målens beredning , må hända ock någon gång
i deras föredragning, samt bägge ContoirsCheferne
j såsom , i vissaf all j ersättande två
indragna Collegiers Presidenters borde innehafva
förtroende beställningar; men att j hvad
Tull-Chefen vidkommer. det för ändamålets
vinnande gjorde tillfyllest , om han ^ i likhet
med Uppbördsmän j förordnades genom C orm
stitutorial.
Herr Cederschjöld: Äfven i denna punkt
har jag inom Utskottet varit af olika tanka
med pluraliteten. Jag har icke trott Expeditions-Secreteraretjenster
böra tillhöra cathegorien
af Förtroendesyslor, eiler deras innehafvare
kunna skiljas från Embetet utan ransakning och
domj åtminstone icke i annat fall, än då etnot
en Expeditions-Secreterare, som föredragit
i Stats-Rådet, anmärkningar göras af Ständerne
enligt 107 §:n
Grefve
LöwenhjelmGustaf: Jag är jemte
Sär
-
Den 3 December f. m.
Serskildte Utskottet öfvertygad om nödvändigheten,
att de vid hvarje Förvaltning föreslagne
Expeditions-Secreterare blifva öfverflyttade
bland förtroende-sysslor , och godtyckligen afsättlige.
Ett af mina skäl är , att desse Embetsman,
när de föredraga, böra anses som
sine Ministrars Ombud i Stats-Rådet. Såsom
jag uppfattat ansvarighets-Iä'ran , har jag aldrig
kunnat dermed anse förenligt, att, somnusker,
Expeditions-Secreterare föredraga under eget ansvar
för saken. De böra ansvara för fullständigheten
af sin föredagning, för dess form ,
icke för åtgärden vid besluten. Ansvaret för
desse bör förblifva Förvalinings-Chefens. Huru
ofta har här icke blifvit yrkadt på systematisk
planmässighet i Styrelsen; men lika önskligt
det är , att System uppdras , lika önskligt måtte
vara , att det följes. Huru kan likväl detta för.
väntas, om hvarje gång en Förvaltnings-Chef är
opasslig, Expeditions-Secreteraren föredrager pä
eget ansvar? Denne måtte då bill jgtvis äga att,
enligt sin enskildta öfvertygelse, till- eller
afstyrka.
Hvem vet ej, att ett enda måls systemvidriga
afgörande kan albryta sammanhanget i
hela Systemet, och göra dettas vidare fullföljande
omöjligt ? Huru skall man sedan, när
Riksdag inträffar, pä FörvaltniDgs-Chefen kunna
använda 107. §. då det icke stått i hans magt
att fullfölja sitt måhända på förra Ständers beslut
uppfattade System, och då han således icke
förmått befordra Rikets sannskyldiga bästa?
Ridd. o. Ad. Prof. XI. Band. 8
Den 3 December f. m.
Är det således Förvaltnings-Chefens System Ex»
pediticns-Secreteraren i Conseillen skall göra
gällande, hvilket jag anser för det rätta, så bör
denna organs godtyckliga afsättlighet deraf äfven
blifva en följd.
Herr von Hartmansdorff, August: jag instämmer
alldeles i den mening, Grefve Löwen hjelm
yttrat, men får derjemte tillägga , att då ansvaret
för vården af hvarje förvaltningsgren hufvudsakligen
hvilar på Chefen och då han när
som heldst kan entledigas, dels efter Konungens
eget behag , dels på Ständernas underdåniga anmälan,
så synes det nödvändigt, att denne Embetsman
, för att kunna bära ett så stort och
dubbelt ansvar både från Regentens och Folkets
sida , bör kunna göra sig oinskränkt åtlydd
af dem , sorn närmast biträda honom, och
att inga andra, än de, som äga hans fullkornliga
förtroende , må dertill utses. En följd deraf
är , att han mä kunna välja sina biträden ,
och på underdånig anmälan från sig skilja dem,
med hvilka han icke finner sig vidare vara belåten»
Annars skall Förvaltnings-Chefen, för att kunna
bestå sin ansvarighet , nödgas sjelf genomgå
hvarje handling , och derigenom blifva en arbetsträl
i detailler, utan att medhinna sin förvaltning
i stort. Jag är således af den tanka , att Expeditirtns-Secreterare
böra vara godtyckligt afsäftliga.
Herr Cederschjöld: Grefve Löwenhjelm
har yttrat, att en Expeditions-Secreterare, sorn
föredrar i stället för en Stats-Secreterare under
Den 3 December f. tn.
dess sjukdom , icke får hafva någon egen mening
, utan blott frambära Stats-Secreterarens ,
och ordagrant handla efter hans ordres och instruction.
Men om den sjuke vStats-Secreteraren
ligger i feberyra , hurudana ordres skulle han
Väl då gifva ? Dessutom , om Expeditions-Secreteraren
endast har att följa gifna ordres ,
hvarföre skall han då vara amovibel? En lag
kan ju stiftas, till följe af hvilken han genom
ordernas—öfverträdande—lagligen—förlorar—STTT
Embete. Det åligger ju en Expeditions -Se*
creterare, åtminstone efter detta ords betydelse
, endast att expediera besluten 5 och det synes
mig vara en så mechanisk befattning , att
en lag lätt skulle kunna uppgöras för att bestämma
, inom hvad tid de skola vara färdiga.
Kanske finnes redan i Cancelli - Ordningen en
sådan föreskrift , som tillika bestämmer ansvaret
för dess öfverträdande.
Herr Rosenblad, BernhardGrefve Löwenhjelm
och Herr von Hartmansdorff hafva
så fullständigt upplyst nödvändigheten, hvarföre
en Expeditions-Secreterare bör vara beroende
af Ministern , om den sednare skall bära hela
ansvaret af Förvaltningen, att jag endast vill
fästa mig vid Herr Cederschjölds uttryck om
en möjlig feberyra. Grefve Löwenhjelm har
troligen icke menat personliga föreskrifter af
Stats-Secreteraren , utan att den för tillfället Föredragande
Expeditions-Secreteraren skall dela
samma system som Stats-Secreteraren , för hvilken
han förrättar tjeosten. Jag instämmer således
fullkomligt uti hvad Utskottet i denna
Den 3 December f. m.
punct tillstyrkt, och ville endast bedja om det
tillägg, att Chefen för Tullverket äfven må uppföras
bland dem som innehafva förtroendeposter,
emedan Utskottet ansett honom böra tjena
pä Constitutorial. Förhållandet blir väl i
det hela deisatnma, antingen han är tillsatt genom
fullmagt eller Constitutorial, emedan han
lika lätt kan amoveras. Likväl fordrar det
anseende , som är förenadt med en sådan post,
att den skall beklädas af en verklig Embetsman.
Herr Hammarsköld Lorenzo: Jag bekänner,
det jag icke kan fatta annat , än att Grefve
Löwenhjelms argumenter bevisa motsatsen
af dess åsigt. Skall en Expeditions-Secreterare
icke föredraga annorlunda än i Ministerns anda,
och den sednare vara ansvarig äfven för den
förres åtgärder, kan jag icke finna något skäl,
hvarföre han bör vara godtyckligt afsättlig.
Han är ju då blott en machine, och man kunde
, efter Polhems Förslag att göra vissa Embetsman
af träd, äfven tillverka ExpeditionsSecreterare
af samma råämne. Herr von Hartmansdorff
vill , att de skola vara godtyckligt
afsättlige, på det att Stats-Secreteraren måtte
kti*na göra sig af med dem när han det finner
beqvämt. Då torde hvar och en, som vöre
i tour till Expeditions - Secreterare, få utropa;
Derifrån bevare mig , milde Herre Guei!
så framt han vid minsta missnöje kunde afsättas.
Jag linner ingen fördel uti att öka antalet
af godtyckligt afsättliga Embetsman ; men
deremot finnér jag i en sadan bestämning ett
Den 3 December f. m.
117
stort afsteg från den gämla Svenska Constitufionella
grundsatsen, att ingen Svensk undersåte må,
hvarken till lif, ära eller välfärd, vara bergende
af nyck, utan endast af Lagen , och derföre
förenar jag mig med Herr Cederschjöld.
Grefve Löwenhjelm : Att hafva yttrat mig
i motsägelse med mig sjelf, tror jag mig val
icke kunna vidkännas* Så må det dock synas,
dels i anseende till ofullkomligheten af min
framställningsförmåga, dels kanske i anseende
dertill att mine motståndare utgå ifrån hvad
söm nu är, och jag ifrån det blifvande bättre
jag tänkt mig , som oss nu föreslås, och hvars
granskande utgör föremålet för hela denna öfverläggning.
Jag har ej talat om det fall, då
en Förvaltnings-Chef är så sjuk , att han anses
intellectuelt oförmögen , att förestå sitt Departement.
Då förhålles , som om han dödt, elier
fått afsked. Jag har talat om de tillfällen,
der en Ordinarie Föredragande antingen af en
opasslighet, som icke sätter hans intellectuella
förmögenhet i fråga , eller af mängden af våra
Två.R-.drs mål hindras att sjelf föredraga, och
uppsänder sin andre man i sitt ställe. Långt
ifrån att i ringaste mon vilja modificera mia
om denna casus yttrade mening , gör jag mig
icke den ringaste betänklighet vid, att in amplissima
forma förklara min fullkomliga tanka
vara , att i sådane fall skall Ministern ändå stå
för besluten och att i sjuksäng, om han är
sjuk, skall han till- eiler afstyrka, gifva eller
vägra contrasignation. Med ledsnad, men utan förundran,
har jag hört huru ganska ringa värde
Den 3 December f m.
fästes vid föredragningsåtgärder; utan förundran
har jag bordt höra det. Jag vet, huru
ringa tanka af måtiga fästes vid Föredragnings,
befattningens vigt, så ringa, att min fråganda
framställning vid ett föregående Plenum, huruvida
det vore likgilltigt, om en Föredragan.
de förstod , eller icke förstod det, som batt
föredrager, icke ens synts göra något intryck.
För att vederlägga mig , borde dock mina argumenter
upptagas; likväl har det förnämsta
icke blifvit vidrördt, det om omöjligheten af
ett systems följande vid närvarande sönderdej.
ning af ansvarigheten. Nu har en Förvaltningschef
i 3 år följt ett system ; han sjuknar, hans
andra man går upp; målet framställes icke i
sitt sammanhang med antecedenta eller redan
beredda åtgärder; det afgöres så, att systemet
är afklippt, och att man kommer uti inconseqvens
med hvad man i flere år uppbyggt. Emellertid
hafva underordnade Departementens
Föreståndare inrättat sine partielle systemer efter
Ministerns. Så hafva näringsidkare gjort,
j anseende till inrättningar, der de nedlagt bela
sin förmögenhet. De handlade i grund af det
dem meddelta system. Men Ministern har haft
podager. Systemet är afklippt. Embetsmannen
står villrådig med nu oanvändbara påbegynte
åtgärder, och näringsidkaren är ruinerad. Men
huru olycklig Ministern , har man sagt , om
han skall sitta hemma, och ansvara för det,
6om Expeditions-Secreteraren gör vid Conseillebordet?
Nej! för detta skall han icke ansvara.
Expeditions-Secreteraren skall sjelf ansvara för
en ordentlig, laglig och synnerligen för en full»
Den 3 December f m.
Ständig föredragning. Ministern skall ansvara
blott för hvad honom bör åligga
till- eller
afstyrkandet, Men som Ministerns beslut mycket
kan bero af målets behöriga beredning; i
hvilket afseende den verksammaste Minister
måste ofta kunna lita på sin andra man , och
Sorn Konungens och Stats Rådets tanka kan åverkas
genom en inträffande och från Systemet
afvikande ensidighet hos den temporairt Föredragande,
bör denne vara afsättlig , ej efter
Ministerns godtycke, som här fruktadt blifvit,
utan i följd af dennes anmälan hos Kongl. Maj:t.
Hvad jag likväl nu anfört, hörer till min allmänna
åsigt onr ofullständigheten af vårt sätt
att uppfatta ansvarighets-principen , och då vi
icke äro ense om denna , hvad under, att vi
åtskilje oss i consequencerne! Jag kan dock ej
afhålla mig ifrån upprepande af min öfvertygelse
, att den ansvarighets-lära, som sönderstyckar
ansvarigheten, och lagger den på hvarje
serskildt mål , är högst ofullständig, ieö §. är
nyttig ; den skyddar enskildta säkerheten. Men
en Nation har ännu andra vigtiga interessen ,
som äro, i ansvarighet-väg , alldeles obeskyddade.
För öfrigt bör detta mitt för Expeditions-Secreterarnes
afsättlighet anförda motiv
icke uppehålla Ståndet. Denna afsättlighet kati
antagas eller förkastas, utan discussion öfver
ett motiv, sorn i sin egenskap af ny fråga, ändå
icke kan blifva ett öfverläggnings-ämne,
och som jag vid detta tillfälle anfört , kanske
egentligast af den orsak , att det gifvas menin*
gar, sorn det är godt att en gång ha brage ä tal
120
Den 3 December f. m.
Herr von Hartmansdorff': Det är så myc*
ket mera vigtigt, att föredragningen sker genom
en och samma person, eller i en och samma
anda , som söndring i Förvaltningen annars
föranledes. Tillräckliga exempel derpå kunna
,-a.niqras , att mål af lika beskaffenhet blifvit o]ika
afgjorda , till följe af olika framställningar
genom serskildta embetsman inom samma Expedition.
Man har anmärkt vådan af Expeditions
'Secreterarnes afsättlighet , och yttrat , att
deras beställningar då skulle blifva bland dem ,
för hvilka man borde bedja Gud bevara sig.
jag -tror likväl icke , att Förtroende-embetena i
Sverige äro mindre sökta, än andra tjenster.
För öfrigt äro i andra Grundlagliga samhällen ,
der Folket äger fordra ansvar af FörvaltningsCh;
ferne, de deni närmast underordnade emoetsmäns
tjenster, så vidt jag vet , alltid förtroende-poster.
Sådant är lörhållandet i Frankrike
och England , och om det tillåtes att anföra
exempel från denna sidan om hafvet, äfven
» Norrige. Hvad Tull-chefen angår , förenar
jag mig med Herr Rosenblad ; och finner intet
skäl, hvarföre en Embetsman, under hvars hand
går en uppbörd af omkring 2 millioner R:dr,
och som under sig har en personal af mer än 1,200
personer, skall tjena på Constitutorial. På
samma grund kunde man äfven föreslå, att
Landshöfdingar och Regements-chefer endast
borde förses med Constitutorial.
Herr Cederschjöld: f anledning af de tvänr
siste Talarnes yttrande vill jag blott hafva
eran tillägga till hvad jag förut anfört, att en
Den 3 December /, mt
in
Expeditions-Secreterares beställning, såsom Föredragande
endast efter Stats-Seer eter arens or*
dres j vore alltför mechanisk, att han derföre
skulle kunna ställas till ansvar eiler godtyckligt
afsätias. Ty hvarföre skulle han umgälla
en handling, hvilken han icke agde att underlåta
'i Men äfven sådan dess embets-befattning nu
är, synes den alltför väl kunna biudas meddelst
bestämda lagar. Skall han åter vara godtyckligt
afsättlig för att sä mycket bättre kunna till*
hällas att handhafva göromålens raska gång ,
hvad magt skall han då hafva öfver Cancellister
och Copister, som äro under honom ? Jag gläder
mig dock deråt , att icke Särskildta Utskottet
utsträckt enheten i sitt system ända derhän
, att äfven göra Protocolls-Secreterare godtyckligt
afsättliga , hvarigenom all garantie för
Ständerne skola försvinna i afseende på StatsRådets
Protocoll. Hvad åter beträffar de befarade
princip-stridigheterna derigenom att en
Expeditions-Secreterare , under Stats-Secreterarens
sjukdom , föredrager på eget ansvar, sä
fordras ett stort misstroende till de öfrige Rådgifvarnes
uppmärksamhet, samt misstanka om
likgiltighet hos den sorn besluter, för att kunna
befara, det besluten i dag skola fattas ur
olika synpunkter emot i går.
Herr ,Munck af rosenskjöld: På de af
åtskilige Ledamöter anförde grunder, anser jag
den princip rigtig , att Ministern må kunna tillstyrka
den Expeditions-Secreterares afsättande ,
sorn under honom föredrar ; men skiljer mig
deruti från deras mening , att danna princip icke
122
Den 3 December J. m.
bör komma till verkställighet , förr an en ändring
blifvit gjord i våra befordrings-lagar, tysa
länge de bestämma en viss bana för befordrings-touren:
så länge de medge , att vissa
tjenster få köpas och således innehafvas under
en slags egendomsrätt : så länge de Sökande
äro bundne vid vissa prestanda, såsom examina
m, m.: så länge tror jag det vara farligt,
att införa denna princip, isynnerhet då man härtill
lägger, att den lagstiftande och controllerande
magten icke är berättigad , att sammanträda
oftare än hvart femte år. Det bör icke vara
lättare att afsättas ifrån , än att få en tjenst.
Om en Expeditions-Secreterare mister sin syssla
, kan han icke vänta sig att återfå en tjenst
i annan väg. Hvad beträffar faran deraf, att
han icke skulle föredraga efter samma system,
som Ministern , så är den icke betydlig, då1
Föredragningen icke sker inför Konungen enskildt,
utan i Stats-Rådet, I England och Norrige
kan en person vinna befordran, utan att
vara bunden vid så många formaliteter, som
här, hvarföre det är conseqvent, att han äfven
lättare kan mista sitt embete. jag är således
för närvarande af samma tanka , som Herr Cederschjöld,
Grefve Löwenhjelm: Då jag hört andra
länders exempel anföras, bör jag,: sora också
känner några Europeiska länder , försäkra
, att icke en enda constitutionell Stat linnes,
der Ministerial-ansvarigheten drabbar ert
temporairt föredragande Embetsman. Kanske
har man tänkt, att ansvarighets-principen allt*
Den 3 December f. m.
123
för lätt kan eludera», om det beror af en Minister,
som anar något likt io<5 , att hafva
Snufva, och skicka upp sin andre man, att
tillsätta tjenst eller reputation.
Sedan nu ett af mina argumenter i detta
ämne blifvit upptaget, och emot detsamma anförts,
att det ankommer på Stats-Rådet, att
till Systematiskt förfarande återföra en temporairt
Föredragande, då han derifrån afviker ,
har jag kommit i tillfälle att upplysa min tanka
vara , att härtill skulle fordras speciella motiver,
och en kunskap om de af Ministern uttänkta
verkstäilighets-medel af sitt systéme,
gom Stats-Rädets Ledamöter ej kunna ega.
En värd Talare har ansett , att som corollarium
af min mening borde följa alla Tjenstemäns
afsättlighet. Det gläder mig att såmedelst
få tillfälle å tal bringa min i detta ämne alltid
bysta tanka. Jag erkänner utan ringaste betänklighet
, att jag aldrig kunnat föreställa mig
en fullkomligare Constitutionell motsägelse, än
den jag finner emellan Ministrars ansvarighet
Och deras underhafvande» oafsättlighet emellan
skyldigheten att ansvara för Verkets gång
och förmenad rättighet att cassera obrukbara
instrumenter, och antaga duglige. Det gifves
Utom Sachsen intet Constitutionelt land i Verlden,
der den häftigaste sakförare af rättigheter
någonsin vägat påstå Embetsmännens oafsättlig,
het eller skulle kunnat våga det, utan missbib
Jigande af sine egne Politiske medhållare. Bayern
göt ock ett undanag, i så måtto, att den i
124
Den 3 December f. m.
tillstånd af quiescenz, som det där kallas, försatte
Tjenstemannen behåller lönen, hvarigenom
afsättligheten blifvit så onerös för Landets financer,
att det är sannolikt , att utöfning af denna
Regeringens rättighet snart blifver absolut. Endast
locala förhållanden , ej det allmänt rätta i
saken, skulle afhålla mig, om fråga derom vore
väckt , ifrån att ovillkorligen biträda principen
af alla administrativa tjenstemäns generella afsättlighet.
Äfven detta hänger tillsammans med
min ofta framställda allmänna tanka om den vigtiga
ansvarighets-läran, en tanka så himmelsvidt
skiljd ifrån den bos oss allmänt antagna ,
och det är denna skillnad , som nu åter vållar
det mostånd mina framställningar möta. Jag
upprepar det än en gång, i 107 §. af Grundlagen
ligger ett vigtigt complement af ansvarighets-principens
utöfvande, men den blifver
antingen en död, eller i sin tillämpning orättvis
föreskrift, så länge Embetsmännen ej erhållit
en motsvarande verkningskraft. Oviss
om jag ej, i detta ämne, redan missbrukat
Ståndets tid , sätter jag här gränsen för yrkande
af min mening deri.
Grefve von Schwerin : Då denna fråga förmodeligen
kommer att återförvisas till Constitutions-Utskottet,
utber jag mig få göra Ridd.
och Adeln uppmärksam derpå, att, då en StatsSecreterare
icke kan förlora sin förtroendepast,
utan pä grund af Konungens Opinion om honom
; sä skulle hädanefter en ExpeditionsSecreterare,
genom det’ afsättlighet man föreslagit
, kunna förlora 1 ,n tjenst på grund en
-
Den 3 December fm. 115
«
dast af Stats-Secreterarns opinion. Då kunde
man icke längre säga , att han stöde i Konungens
och Rikets tjenst. Här företer sig sam.
ma skillnad som emellan' handtverks-systemet
och Fabriks-systemet i stort; och i vårt land
torde det vara bäst, att ännu en tid bibehålla
handtverks-systemet.
Herr Cederschjöld: Ehuru det icke bestämdt
hörer till ämnet, utber jag mig dock få
erindra , att de exempel man anfört från andra
Jander om Embetsmäns amovibilitet, synas mig
mera bevisa skadan än nyttan deraf, isynnerhet
för ett land som vårt, der en så stor del
af representationen utgöres af Embetsman, Jag
hemställer hvad sjelfständighet man skulle äga
rätt att vänta af en Representation i massa ,
af hvilken en så stor del vore amovibel ? Detta
vare sagdt utamafseende på dem, som nu innehafva
sådana embeten , ty jag vet väl , att deribland
finnas flere , hvilkas character gör dem
oberoende på hvilken plats som helst. Men
Lagstiftaren måste vid uppgörandet af en lag
icke räkna pa ovanliga menniskor, utan taga dem,
sådane de i allmänhet äro.
Herr Hjerta „ Gustaf'. Jag bar undvikit att
yttra mig i dessa ämnen , emedan jag får tillfälle
dertill, då de åter förekomma i Utskottet,
men jag anser denna fråga af sådan beskaffenhet
, att det är af stor vigt att, före återremissen,
derom utröna Ståndets rätta mening.
Man mäste först taga i betraktande de hufvudgrunder,
hvilka för närvarande anses gälla för
n6
Den 3 December f. fri.
tillsättande af Statens Embetsman; Och datorp
de man finna*, att alla sådane , hvilkas befattning
det är att råda Konungen, böra i allmänhet
vara godtyckligt afsätHiga, men i allt som
rörer verkställande åtgärder, bör Domare-magten
vara Skiljesman , och Embetsmannen kunna
straffas för olydnad genom Lag, men icke genom
godtyckligt afsättande. Det är mycken
skilnad emellan grunderne för Emhetsmäns tillsättande
här och i andra länder. Der finnas
inga vissa formaliteter derför, der är det icke
upplysningen, utan godtycket, sorn tillsätter.
Här finnes deremot föreskrifven en bestämd
grad af upplysning för hvar och en, innan han kan
blifvaEmbetsman, som genom Examensprof m. m.
bör vara visad. När dertill kommer publiciteten
, tror jag man i allmänhet gjort nog för
att trygga Staten att få dugliga tjenstemän.
Det är således blott tredskan och olydnaden,
som kan komma i fråga , och deremot finnas
tillräckliga föreskrifter, sorn kunna göras gällande
genom Embets-Verkens Advocat-Fiscaler.
Detta är min generella åsigt af saken , och jag
anser det så mycket mera vigtigt, att icke ingå
på Serskildta Utskottets Förslag i denna del,
som Utskottet begått ett stort fel deri , att det
mera utgått ifrån att organisera uppifrån och
nedåt, än tvärtom. Det visar föga uppmärksamhet
åt municipalitets-inrättningar, och har i
sin plan icke börjat ifrån folket, utan tänkt
sig en enhetsprincip utgående från Konungen.
Vi ha svårt att rätta detta fel , om planen en
gång blifver stadfästad , hvarföre försigtigheten
fordrar, att i tid , så mycket som möjligt , för
-
Den 3 December f, m.
127
bättra det. Lika litet sorn Herr Cederschjöld
kan jag finna det vara af någon vigt , att Exditions-Secreterare
blifva amovibla. Att en
Stats-Secreterare annars sjelf skulle nödgas blifva
renskrifvare , lärer icke vara att befara , dä
man känner det närvarande förhållandet, samt
att Advocat-Fiscaler finnas till beifrande af underordnade
tjensteinäns försumlighet. Detta
skäl duger således icke , och jag får hos Herr
Grefven och Landt-Marskalken anhålla om Proposition
till Ståndet att instämma uti den önskan
, det Expeditions-Seereterare icke må blifva
godtyckligt afsättlige.
Herr Dankvardt , Magnus Georg: Vid
afgörandet af denna fråga är det nödvändigt,
att göra sig reda för hvad man förstår med
Expeditions-Seereterare. Efter Särskildta Utskottets
tanka , skall en Expeditions-Secreterare-befattning
icke blifva hvad den nu egenteligen
är, nemligen att uppsätta expeditioner i de
vid Stats-Expeditionen afgjorde mål, utan Utskottets
mening är, att i hvarje förvaltningren
skall finnas en person , som står närmast StatsSecreteraren:
som kan förrätta dess tjenst i händelse
af sjukdom, permission eller andra hinder,
som dess emellan är föredragande af mindre
betydliga mål , dem Stats-Secreteraren till honom
i sådant afseende öfverlemnar, och som i
öfrigt biträder Stats-Secreteraren i utarbetningen
af vigtigare ärender, såsom Författningar och
dy'ikt. En sådan befattning skulle den af Särskildta
Utskottet vid hvarje förvaltningsgren
(öreslagne Expeditions-Seereterare tillkomma och
128
Den 3 December f m.
vigten af denna person är lätt att inse ; han är
en slags vice Stats-Secreterare , och jag underställer,
om icke han bör vara afsättlig, så vida
man vill försäkra sig att alltid dertill ha en
duglig person. Han kan icke komma att helt
och hållet bero af Stats-Secreterarens godtycko,
emedan han, såsom' ofra Föredragande inför
Konungen , står nästan lika när honom , som
Stats-Secreteraren , är af honom nära känd och
således ock egentligen af honom beroende. Med
de attributer, som Särskildta Utskottet fast vid
Expeditions-Secreterare-befattningeo och hvarigenom
den således blifver helt annorlunda än
hvad den nu är , synes det mig vara alldeles
oundvikligt, att den som bekläder densamma är
amovibel, hvarföre jag för min del på det högsta
tillstyrker bifall af Utskottets förslag i denna
del.
Herr Rosenblad: Jag utber mig att , i anledning
af en Ledamots yttrande, det Expeditions-Secreteraren
, om han blef godtyckligt afsättlig,
ieke längre vore Konungens utan StatsSecreterarens
Tjensteman , få upplysa , att detta
Embete, efter Serskildta Utskottets Förslag,
skulle införas bland dem som bero af Konungens
förtroende. Men det är naturligt, att,
om Konungen har förtroende till den högsta
personen i en Styrelsegren, skall äfven Konungens
förtroende för de öfriga Tjenstemännen i
samma Styrelsegren rätta sig efter Chefens. I
afseende på en värd Ledamots ogillande af Särskilta
Utskottets plan, att organisera uppifrån
ned
-
Den 3 December f. m.
129
nedåt, och icke nedifrån uppåt, eller att utgå
från medelpunkten af verkställande magten och
icke från de som skola styras, finnes i Franska
Consular-Regeringen ett exempel efter den värde
Ledamotens önskan. Der började man Administrationen
nedifrån uppåt. Huruvida lik*
väl Franska folket derigenom blef mera fritt
och lyckligt samt Styrelsen mera ändamålsenlig
än hos oss, der Administrationen är organiserad
uppifrån nedåt, torde icke behöfva lång
undersökning.
Grefve LöwenhjelmCarl Accel: Jag har
begärt ordet, egentligen blott för att reservera
mig mot en af Herr Hjerta anförd tanka , att
Lagen skulle vara tillräcklig emot Embetsmäns
tredska och oduglighet o, s, v. Lagen åtkommer
sällan en Embetsman , om ock aldrig så
försumlig , om han endast har någon slughet
i sättet att ställa sig. Jag har varit Ledamot
i ett publikt Embetsverk , der en tjensteman
var anklagad både för försummelse, tredska
och olydnad. Jag tror att målet för närvarande
hvilar i Hof-Rätten , och den anklagade är
ännu på 3:dje året i besittning af sin tjenst,
utan att vara rättad eller agad.
Herr Cederschjöld: Herr Dankvardt har
yttrat, att en Expeditions-Secreterare borde vara
amovibel af det skäl , att han hädanefter komme
att blifva ett slags Suppleant för den Föredragande.
Jag finner icke deruti något skäl
för amovibiliteten , emedan Konungen, om Han
blef missnöjd med honom såsom FöredraganRidd.
o. Ad. Prat. XI. Band. 9
i3o
Dan 3 December f. m.
de , kunde låta en annan Expeditions - Secreterare
föredraga , och den andre få förblifva i
besittning af ett Embete, som han genom så
långvarig möda förvärfva?.
Herr Gref ven och Landt-Marskalken tillkännagaf,
att Plenum komme klockan 5 i eftermiddag
att fortsättas.
Herr Grefven ach Landi-Marskalken hemställde
, att, sedan de af Constitutions-Utskottet
framlagde Motiver numera blifvit genomgångne
och discuterade , Ridderskapet och Adeln behagade
tillåta , att de af Constitutions-Utskottet
i öfverensstämmelse dermed uppgjorde Grundlagsändrings-Förslag
finge till pröfning och afgörande
företagas.
Bifölls.
Regerings-Formen,
5. S
Stats-Rådet
skall bestå af Ti ’elton Ledamöter,
hvilka äga rätt att alla der förekommande
mål öfvervara , nemligen ; En Justitiae-StatsMinister,
som tillika alltid vore främste Ledamot
af Konungens Högsta Domstol: En Stats
Minister
för Utrikes Ärenderna , samt Elfva
Stats-Råd. Ej må Fader och Son, eller två
Bröder på en gång vara ständige Ledamöter af
Stats.Rådet.
Den 3 December f. m,
131
Herr von Hartmansdorff': I sjelfva Re.
dactionen förekommer i sista puncten ett uttryck
, bväsvid ' jag anhåller att få göra en anmärkning,
Utskottet har der bibehållit den
gamla Redactionen : Ej må fader och son eller
tvä bröder på en gäng vara ständige Ledamöter
af Stats-Rådet. Sedan genom Utskottets
förslag alla föredragande blifva ständige Ledamöter
af Stats-Rådet, torde detta ord, som
måtte hafva afseende på nuvarande Stats-Secreterare,
hvilka endast för livar sin föredragning
äro Ledamöter af Stats-Rådet, kunna
uteslutas. I händelse Rjdderskapet och Adeln
skulle finna denna Redactions-förändring rigtig,
och på grund af hvad förut blifvit anfördt besluta
, att Justitias-Ståts-Ministern bör upphöra
att vara Ledamot af Högste Domstolen , vågar
jag vördsamt föreslå följande Redaction af
denna §
Stats-Rådet skall bestå af i3 Ledamöter ,
g Civila och 4 Militaira , hvilka äga rätt,
att alla der förekommande mål öf vervara,
nemi.; / Jus l i tia:-Stats-Minös ter , 1 Stats-Minister
för Utrikes Arenderne , samt u StatsRåd.
Ej må fader och son eller 2 bröder på
en gäng vara Ledamöter af Stats-Rådet.
Herr Rosenblad: I anledning af hvad jag
vid discussionen om Motiverne haft äran yttra,
får jag blott ödmjukast föreslå den Redactionsförändring
, att Justitiae-Stats-Ministern må i
stället kallas Riks-Drots, och Stats - Ministern
för Utrikes Ärenderne, Riks - Canceller. För
i32
Den 3 December f. rn.
öfrigt är jag lika med Herr von Hartmansdorff
af den tankan , att ordet ständige kan uteslutas
Herr Cederschjöld: I afseende på Herr von
Hartmaosdoiffs anmärkning vid ordet ständige>
får j3g erinra , att genom detta ords uteslutande
skulle icke allenast en Expeditions^Secreter,
som vöre slägt med ett Stats-Råd , hindras att
inför Konungen kunna i Stats - Secreterarens
stalie föredraga, utan äfven alla de JustitiasRåder
, som vore i dylikt slägtskaps förhållande
, utestängas ifrån tillträdet till Stats - Rådet,
då Justitieärender der föredragas.
Hvad angår den anmärkning , att JustitiaeStats-Ministern
icke borde vara Ledamot af
Högsta Domstolen, har jag förut bestridt densamma
emedan jag tror det vara af yttersta
vigt , att detta samband bibehålies emellan
Stats-Rådet och Högsta Domstolen , emellan
Högsta Domaremagten och den högsta administrativa
myndigheten.
Friherre Cederström : Olägenheten af den
form för discussionen, som blifvit vidtagen med
detta ämne, märkes nu genast. Herr von
Hartmansdorff har tydligt utredt nödvändigheten
af att skilja Justitia - Stats-Ministern från
dess befattning i Högsta Domstolen , hvarigenom
han, såsom Ledamot af Stats-Rådet, icke
kan af Konungen afsättas. Jag tillstyrker vördsamt,
att Ridderskapet och Adeln behagade instämma
med Herr von Hartmansdorff i denna
del.
Den 3 December f ni. j33
Herr Gref ven och Landt-Marskalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln instämde uti
den af Herr von Hartmansdorff gjorde anmärkning
, att Justitia-Ståts-Ministern borde upphöra
att vara Ledamot af Konungens Högsta
Domstol.
Ropades J a och Nej.
Herr Cederschjöld: Jag anser denna sak
för vigtig, för att icke å nyo upprepa hvad jag
förut derom yttrat. Man har sagt, att Konungen
icke bör vara besvarad af Rådgifvare, med
hvilka han kunde vara missnöjd, och att följaktligen
Jostitiae-Stats-Ministern bör vara amovibel
lika med andra Stats-Råd. Jag tar mig
den friheten erinra, att detsamma kan sägas om
Justitiae-Råden, af hvilka tvänne alltid böra öfvervara
alla Föredragningar inför Konungen i Justitix-ärender.
Äfven dessa äger icke Konungen
att afsätta. När Han kan sakna en sådan rättighet
i afseende på dem, kan jag icke inse,
hvarföre Han så nödvändigt borde äga den, i
afseende på Justitia - Stats - Ministern. Det är
på ett annat ställe i' Grundlagen stadgadt, att
Stats-Rådets Ledamöter skola, om så skulle erfordras,
göra Konungen kraftiga föreställningar•
men jag hemställer, huru kraftiga de föreställningar
kunna vara, som göras af amovible personer;
och om icke justifiae-Stats-Ministern är
den, som är bäst qvalificerad, att häruti uppfylla
Grundlagens bod? jag tillstyrker således
bifall å Utskottets förslag, och får i annat fall
begära votering.
134
Den 3 December f m.
Herr Hjerta: Jag förenar mig med den
siste värde Talaren. Äfven jag tror det vara
angeläget, att inom Rådet finnes en person, sorn
är tryggad att få bibehålla sin plats, äfven om
han ej behagar, och att det är af stor moralisk
vigt, att Regenten i Sitt Råd har en person,
hvars ansigte han måste skåda, och hvars
röst han måste höra, äfven om den ipke behagar
honom, jag tror det vara enligt med Statsförvaltningens
anda, att inom Stats-Rådet finnes
en person med juridiska kunskaper, sorn ser
sakerne ur rättsåsigt , och hejdar vid sådane
tillfällen, då nog litet afseende göres på formen.
Stadgandet härom 1809 skedde säkert
ej af lättsinnighet, utan af en djup insigt af
den verkan det skulle medföra: icke af vanliga
begrepp om menniskor, utan af sådana, som
bjuda en högre moralitet ej blott hos Konungen ,
utan äfven hos dem, som äro under honom.
Hvad åter beträffar den anmärkning, att han
skall få ingenting att göra såsom icke Föredragande,
tror jag mig ej behöfva yttra något till
svar derpå, om man icke anser det gagn, han
såsom Domare och Rådsperson kan uträtta, vara
tillräckligt.
Friherre Cederström: Man har yttrat, att
det vore nyttigt, om i Stats-Rådet finnes en
person, som Konungen är tvungen att se och
höra, om han vill eller icke. Det är icke be-r
hag eller obehag, sorn bär är i fråga, utan det
skäl, att, ehvad en sådan person är skicklig
eller ej, han icke kan afsättas af någon myndighet.
Grunden för vår Constitution är, att
Den 3 December f, m,
i35
Stats-Råden äro afsatt!ige af Konungen, och Högste
Domstolens Ledamöter af Nationen. Men
med denne ende Embetsman inträffar, att
Konungen icke kan afsätta honom från StatsRåds
befattningen , emedan han sitter i Högsta
Domstolen, icke heller Nationen utesluta honom
från Högste Domstolen, emedan han är Ledamot
af Stats-Rådet, så framt han icke begår nå.
got brott , för hvilket han lagligen kan afsättas.
Jag anhåller, att, sedan Herr Cederschjöld
begärt votering, samt Herr Grefven och LandtMarskalken
tillkännagifvit, huru han fattat Ståndets
svar på den nyss framställde propositionen
, voteringen utan uppskof måtte verkställas.
Herr Munck af Rosenskjöld : Som jag i
Constitutions-Utskottet varit af lika tanka med
Herr Cederschjöld , får jag till de af honom
anförda skäl endast tillägga , att det är angeläget,
att icke öka det redan nog stora antalet af
Tjenstemän, som äro amovible, utan ransakning
och dom.
Herr von Hohenhausen : När Constitutions-Utskottets
Ledamöter nu äro så angelägne
om votering, lärer förslaget troligen frän
Utskottet återkomma likadant nästa sorn denna
gången. Jag skall likväl anhålla, att få yrtra
min enskildta mening i denna punct. Om det
i afseende på de kraftiga föreställning.arne är
så högst angeläget, att hafva en Ledamot af
Stats-Rådet, som icke är amovibél, vöre allt
hjelpt med att förordna ett Justiticc-Råd att
sitta der. Nu är Justitiae-Stats-Ministern icke
136
Den 3 December f m.
Minister i den bemärkelse man vanligen fäster
vid detta ord. Men när det är angeläget, att
Justitisemålen äfven hafva en Minister, i afseende
pä controllen öfver dessa ärenders föredragning,
så vore ock en sådan att önska sig. Hvad
åter angår Friherre Cederströms yttrande , att
Justitiaj-Stats-Ministern icke kan af folket entledigas
från sitt Domarekall , kan jag deruti ej
instämma , emedan 103 §. icke undantager någon
Ledamot af Högsta Domstolen, ehuru jag
erkänner det vara stridande mot andan af Grundlagen
, att ett Stats-Råd skall kunna afsättas af
folket. Jag tillstyrker derföre hvad Serskildta
Utskottet föreslagit, och fruktar, att, om man
häruti bestridar en förändring , rean hvarken
skall komma att ändra nedifrån uppåt eller upp*
ifrån nedåt, sorn torde vara lämpligast i en
monarkisk Stat, utan att allt kommer att gå
upp och ner utan sammanhang.
Herr Rosenblad: Jag hemställer, om vi
icke nu kunde undvika votering derigenom, att
frågan om Justitis-Stats-Ministerns amovibilitet
finge uppskjutas tills 3 j §. förekommer, om
hvilken vi i alla fall lära nödgas votera. M&n
i hvilken händelse som heldst vågar jag vördsamt
hemställa , om icke i afseende på den möjliga
villervallan genom benämningen Stats Minister,
den af mig föreslagne förändring i denna
benämning kunde antagas.
Herr Cederschjöld: Herr von Hohenhausen
har hufvudsakligen förekommit mig 4 försöket
att vederlägga Friherre Cederströms på
-
Den 3 December f. m. iZj
8tående att Justitiae-Stats-Ministern icke är amovibel
genom Opinions - Nämnden. I 5 §.
Regerings-Formen står: En Justitiae-Stats-Minister
, som tillika alltid skall vara Ledamot af
Konungens Högsta Domstol; märken väl, mine
Herrar ! Ledamot af Konungens Högsta Dom-»
stol. Men nu äger , enligt 103 § , OpinionsNämden
att döma, huruvida Högsta Domstolens
samte/ige Ledamöter gjort sig förtjente
att i deras vigtiga kall bibehållas. Det är således
uppenbart , att Justitiae-Stats-Ministern är
Ledamot af Högsta Domstolen; och följakteligen
inbegripen bland dess samtelige Ledamöter,
som kunna utvoteras.
Beträffande åter den förmenta oformligheten
deraf, att Ständerne skola äga afsätta ett
Stats-Råd, så är ingen ting söm hindrar Konungen
att göra den utvoterade Justitia;-StatsMinistern
till vanlig Ledamot af Stats-Rådet.
Mea i afseende på hvad Herr von Hohenhausen
yttrat, att man skulle hvarken komma
upp eller nedså tror jag , att man vid
detta tilllället gör bäst att stå , der man står.
Herr Mannerstam : Jag har förut yttrat min
tanka , att Justitiae-Stats-Ministerns i Constitutionen
stadgade befattning borde förblifvadensamma,
som hittills. Jag anmälte mig egenteligen, för att
vederlägga Friherre Cederström, men är förekommen
af Herr Cederschjöld,som anfört hvad Grundlagen
härom stadgar, hvars bokstaf är tydlig
och klar. Jag skall likväl icke vidare bestrida
1
i38
Den 3 December f, m.
om Ridderskapet och Adeln vill hafva en återremiss
af denna punkt.
Friherre Cederström: I anledning af hvad
Herrar von Hohenhausen och Cederschjöld anfört
till vederläggning af mitt förra yttrande,
anhåller jag få fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på några ytterligare stadganden
i Grundlagen , som stå i strid med de nyss upplästa,
hvarföre en rättelse torde vara nödvändig.
Om de värde Ledamöterne erinra sig, på
hvad sätt Ständerne efter 107 §. kunna hos Konungen
anhålla om Sräts-Rådets endtledigande ,
torde de äfven minnas , att Konungen på denna
anhållan gör hvad afseende han behagar. Då
nu Justities Stats-Ministern tillika är Stats-Råd ,
lärer han såsom sådan icke kunna endtledigas
annorlunda, än efter 107 §., men såsom Ledamot
i Högsta Domstolen kan han endtledigas
genom Opinions-Nämnden, enligt 103 §. Då
således denne Embetsman äger dubbla befattningar
, så måste dessa dubbla föreskrifter visa
en lucka i lagen, som afhjelpes derigenom, att
han skiljes från sin befattning i Högsta Domstolen.
Jag anhåller , att vi genast må få skrida
till votering.
Herr IIjerla: Den lucka Friherre Cederström
finnér i Grundlagen kan jag icke upptäcka.
Mig synes deremot ganska klart, att
då Justitias-Stats-Ministern endast såsom sådan
sitter i Stats-Rådet , skall han , om han upphör
att vara Justitiae-Stats-Minister, äfven upphöra
att vara Stats-Råd. Om Konungen då vill
Den 3 December f. m.
göra honom till vanligt Stats-Råd , kan ingen
hindra det, men i annat fall är han det icke
längre. Jag finner således Grundlagen häruti
ganska tydlig och conseqvent , och ser ingen
punct som säger, att Justitiae-Stats-Ministern
sitter i Stats. Rådet för sin person, utan för sitt
Embete. En votering tycker jag kan vara öfverflödig
, då frågan endast är act inhämta Ståndets
tanka hvilken Utskottet besvarar efter
sin egen öfvertygelse. Men som det alltid är
nyttigt, att hafva Opinionen uttalad, får jag
anhålla om förnyad proposition , hvarefter det
först torde vara tid , att begära votering.
Herr Cederschjöld: Friherre Cederström
har till stöd för sin mening anfört 137 §, enligt
hvilken Ständerns kunna anmäla hvarje
Stats, Råds-Ledamot till entledigande 3 men jag
får anmärka , att hvarje undantag från lag måste
äfven gälla som lag, eljest skulle enligt 16
Regerings-Formen Konungen icke äga beröfva
någon sitt embete utan laglig ransakning och
dom , emedan der står: att Konungen bor ingen
förderfva eller förderfva låta till personlig
välfärd j utan han lagligen förvunnen
och döiud äCj och ingen afhända eller a.fhända
låta något godslöst eller jäst, utan ransakning
och elom. Eller beror icke mångens
personliga välfärd på dess innehafvande Embete?
Och äro icke Boställe och andra Löneförmåner
något gods löst eller fast ? Genom
denna §. skulle således Konungen vara hindrad,
att kunna någon utan ransakning och dom ifrån
Den 3 December f. m.
Embete entlediga , om ej en annan §. funnes, som
ifrån det allmänna stadgandet gjorde undantag.
Ytterligare får jag i anledning af Herr
Hjertås sista yttrande påminna , huru olika behandlingen
är af återremisser till ConstitutionsUtskottet,
emot till andra Utskott. Andra
Utskott skulle kunna förblifva vid sin förra
mening oaktadt alla 4 Ståndens sammanstämmande
återremisser; men icke så ConstitutionsUtskottet,
hvilket det ovillkorligen åligger att
endast söka sammanjemka de af Stånden yttrade
gemensamma tankar , utan att ens få pröfva
dem.
Friherre Cederström: Om Herr Cederschjöld
hade kunnat uppgifva någon §, som i
afseende på Justitiae-Stats-Ministern haft samma
egenskap, som den 35 har i jemförelse till den
16, hade han visserligen haft rätt. Men sorn
förhållandet icke är sådant, är uti den fråga ,
hvarom vi öfverlagt , en origtighet, som bör
rättas.
Grefve von Platen: Fullkomligt instämmande
uti hvad Herrarne Cederschjöld och
Hjerta anfört, anser jag högst vigtigt, att Con6titutions
- Utskottet får tydligt veta Ståndets
mening , och för att blifva fullkomligt säker
derpå, anhåller äfven jag om votering.
Herr von Hartmansdorff: Innan voteringen
börjar, anhåller jag att få göra en anmärkning
i anledning af Herr Cederschjölds yttran
-
Den 3 December f. ni.
de. Han har trott kraftigare föreställningar
kunna göras af en person, som icke är godtyckligt
afsättlig. Jag deremot tror, att då det
står Konungen fritt, att besluta huru han för
godt finnér, iörfeställningarnes kraft ligger i de
goda skäl hvarpå de grundas, och ej i säkerheten
eller trottsigheten hos den, som framförer
dem.
Herr Grefven och Landt-Marskalken framställde
följande voterings-proposition :
Den som vill, att Justitiae-Stats-Ministern
skall upphöra att vara Ledamot af Konungens
Högste Domstol, och att följakteligen denna
anmärkning må, såsom utgörande Ridderskapets
och Adelns gemensamma tanka, till Constitutions-Utskottet
remitteras, voterar
Ja;
Den det ej vili. voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer denna mot Constitutions-Utskottets
föreslagne redaction af 5 §.
Regerings-Formen gjorde anmärkning att förfalla.
Herr Cederschjöld: Jag underställer, om
icke bifails-propositionen må blifva på Utskottets
förslag, och nej-propositionen på den motsatta
meningen.
Den 3 December f. m.
Herr von Hartmansdorff': Jag underställer
Ridderskapet och Adeln , om icke frågan kunde
delas så , att Ja-propositionen innefattade
Utskottets Förslag , och Nej-propositionen den
af mig uppgifna olika redactionen.
Friherre Cederström : Den af Herr Cederschjöld
föreslagne proposition står icke väl tillsammans
med föremålet för voteringen, som
är att utröna huruvida Herr von Hartmansdorffs
mening skall antagas såsom Ståndets gemensamma
tanka. Det är nu icke fråga om att bifalla
Constitutions - Utskottets Betänkande, hvilket
icke kan ske förr än nästa Riksdag.
Herr Cederschjöld: Till svar på Friherre
Cederströms yttrande , får jag nämna , att Ständerne
väl måtte få godkänna Utskottets Förslag
till den behandling gS §. Regerings - Formen
föreskrifver. Den förvillande oformlighet
uppkommer annars, att den som vill godkänna
Utskottets Förslag måste säga Nej.
Herr Manner stam: Jag instämmer så myckel
mer i den tanka , att den framställda anmärkningen
bör utgöra Ja proposition , som
Herr Grefven och Landt-Marskalken förut framställt
proposition på Herr von Hartmansdorffs
Förslag.
Herr Grefven och Landt-Marskalken förklarade
, att då fråga nu endast vore derom,
huruvida den af Herr von Hartmansdorff, i afseende
å Justitiae-Stats Ministern, gjorde an
-
Den 3 December f. m.
i43
märkning borde anses utgöra Ridderskapets och
Adelns gemensamma tanka eller icke, Herr
Landt-Marskalken för dess del ansåg lämpligast,
att anmärkningen borde i Ja-propositionen
upptagas , samt Contra-propositionen innehålla
, att anmärkningen komme att förfalla.
Friherre Cederström: Jag instämmer så
mycket häldre i hvad Herr Grefven och LandtMarskalken
föreslagit, som 56 §., hvilken Constitutions
- Utskottets Ledamot Herr Professor
Cederschjöld tyckes hafva glömt , bestämdt säger,
att om ingen anmärkning göres, förslaget
skall hvila till nästa Riksdag. Det faller ju
af sig sjelft, och man bör icke tvista om sådana
saker, som finnas bokstafligen föreskrifna
i Grundlagen.
Herr Grefven och Landt Marskalken förnyade
derefter den af honom sist gjorde voterings-proposition
, hvilken af Ridderskapet och
Adeln godkändes , samt anslogs.
Sedan 43, 44, 4* och 46 §§• i RiddarhusOrdningen
blifvit uppläste , börjades voteringen
klockan 2 eftermiddagen och befunnos vid voteringens
slut , sedan en voterings-sedel blifvit
undantagen och förseglad, samt de öfrige voteringssedlarni
öppnade, rösterne hafva utfallit,
som följer:
J a — -27.
Nej_ 57.
i44
Den 3 December f. m.
I följe hvaraf, och sedan det öfver voteringen
serskildt förde Protocoll blifvit uppläst,
Herr Grefven och Landt-Marskalken förklarade
, att den mot Constitutions - Utskottets redaction
af 5 §. Regerings Formen gjorde ofvanberörde
anmärkning således komme att förfalla.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 3 Eftermiddagen.
In fidem Protocolli.
Nils Snoilsky.
Onsdagen den 3 December.
Plearum klockan 5 Eftermiddagen.
• *
Öppnades Herrar Electorers Lista till val af
en Ledamot i Banco-Utskottet efter Herr Hammarhjelm,
Carl Fredric j och befanns dertill
hafva blifvit utsedd:
N:0 1418- Herr Ädelberg, Fulltnägtig Herr
Danckvardt, Gustaf Magnus.
Fort
-
Den 3 December e, m.
Fortsattes pröfningen af Constitutions * Utskottets
den ii sistledne November under N;o
72 aflåttie samt den 16 i berörde månad på
bordet lagde Memorial , rörande de i Serskildta
Utskottets Förslag till ny reglering af Styrelseverken
förekommande Grundlags-frågor.
Regerings-Formen.
$• ?•
Herr Grefven och Landt-Marskalken yttrade,
att Herr Rosenblad mot ifrågavarande §
framställt den anmärkning , att Justitiae - Stats-.
Ministern samt Stats Ministern för Utrikes ärenderne
borde undfå benämning , den förre af
Riks-Drots och den sednare af Riks-Canceller;
och hemställde Herr Landt-Marskalken nu, om
Ridderskapet och Adeln instämde i denna Herr
Rosenblads anmärkning.
Ropades J a och Nej.
Herr Bergman , Ambrosius Magnus: I an*
ledning af förslaget , att Justitite-Stats-Minjstern
skulle få namn af Riks-Drots, och Utrikes Ministern
af Riks-Canceiler, påminner jag mig
hvad en ryktbar Svensk man skref till en annan
Svensk: att man i små Stater icke bör ha
höga Embeten. Det fattiga Sverige har icke
råd att löna sådana. För min del måste jag
således säga Nej till denna j roposition, och
jag gissar , att många af Ståndet äro af samma
Ridd. o. Ad. Prot. XI. Band. 10
146
Den 3 December e. m.
tanka, samt att det vore bast , att allt härutinnan
förbiifver såsom hittills. Torde hända,
att Herr Grefven och Landt-Marskalken täcktes
förnya Propositionen.
Hen' Grefven och Lcindt-Marskalken förnyade
den af honom förut gjorde Proposition.
Ropades st2rka Nej, jemte några Ja.
I anledning hvaraf Herr Grefven och.
Landt - Marskalken förklarade , att som , efter
hvad han tyckt sig finna, Nej öfverröstat Ja,
Propositionen blifvit af Ridderskapet och Adeln
afsiagen.
Herr Grefven och Landt-Marskalken hemställde
vidare , om Ridderskapet och Adeln behagade
instämma i den af Herr von Hartmansdorff
gjorde anmärkning, att ordet ständige
måtte utur förevarande §. utgå.
Ropades J a och Nej.
Herr Cederschjöld Per Gustaf: Jag anser
nödvändigt, att ordet ständige bibehålies,
ty annars skulle ett Justitia - Råd, som har ett
Stats-Råd till bror, icke någonsin der kunna intaga
plats , såsom Ledamot. Detta bör likväl
icke förmenas några mera hädanefter, än hittills.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
förnyade den af honom sist gjorde Proposition.
Den 3 December e. m. 147
Ropades sjarka Nej, jemte några Ja,
I anledning hvaraf Herr Grefven och
Landt • Marskalken förklarade, att som, efter
hvad han tyckt sig finna , Nej öfverröstat Ja,
Propositionen blifvit af Ridderskapet och Adeln
afslagen.
Herr Mannerstam , Johan: Jag får den
äran fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
derpå , att, då Stats-Råds-Ledamöternes
antal i denna §. är nämdt, men frågan om
Hof-Cancellern ännu återstår , den förra frågan
äfven måste tills vidare stå öppen.
Herr Cederschjöld: Antalet af Stats - Rådets
Ledamöter beror icke allenast på Ständernes
beslut i frågan om Hof - Cancelleren , utan
äfven derpå om Krigs- och Sjö Förvaltningarne
skola skiljas.
Herr Grefven och Landt-Marskalken hemställde,
att då Stats-Råds-Ledamöternes i denna
§. omförmäldte antal, på sätt anmärkt blifvit,
berodde på Ridderskapets och Adelns beslut i
frågorne om Hof-Cancellers-Embetets fortfarande
, samt om Krigs-ärendernes föredragning af
en eller tvenne personer, bestämmandet af berörde
antal nu måtte uppskjutas , samt i sammanhang
med nyssnämnde frågor af Ridderskapet
och Adeln afgöras.
Bifölls.
148
Dm 3 December e. m,
§. 6.
Af Stats.Baden skola fem vara Föredragande
j Hendigen : En Krigs-Minister, för Armeens
och Blottans Ärenden ; En Inrikes Minister
, för Ärenden sorn angå Näringarne
Allmänna Hushållningen och Ordningen ; En
Finance Ministerj för Cameral- och DrätselÄrenden
; En Ecclesiastique-Minister för Kyrko-Ärenden
j derunder innebegripna Mål „ rörande
Allmänna Uppfostran samt Helsö• och
Fattigvården och En Justitia?-Canceller för
Bätts- och Nåd-Ärenden.
Bland de öfrige Sex Stats-Bäden hvaraf
minst Tre böra hafva förvaltat Civilt Embete
j skall Ett kallas Hof-Cancelleroch äga
de särskildta befattningar, som i Grundlagarne
vidare bestämmas.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln instämde
uti den af Grefve Löwenhjelm vid ifrågavarande
§. gjorde anmärkning, att Krigs - Ärenderne
borde föredragas af 2:ne personer , nemligen
: En Krigs-Minister för Landtförsvarets
och en Sjö-Minister för Sjöförsvarets Ärenden.
Ropades starka Ja , jemte några Nej,
I anledning hvaraf Herr Grefven och
Landt-Mar skal ken förklarade, att som, efter
hvad han tyckt sig finna, J a öfverröstat Nej,
Den 3 Deeernhcr c. m,
>4g
Propositionen blifvit af Ridderskapet och Adeln
bifallen.
Herr von HartmansdorffAugust: Den
anmärkning har vid ifrågavarande §. blifvit gjord,
att de öfrige Ministrarne , utom Justitiae-Ministern
och Utrikes Ministern, skulle hafva namn
namn af Stats-Råd,
Herr Grefven oell Landt-Marskalken yttrade
, att anmärkning äfven blifvit framställd
derom, att Förvaltnings - Cheferne eller StatsSecreterarne
måtte erhäila benämning af StatsMinistrar.
Herr Cederschjöld: Ehuru gerna jag vill
upphöja Konungens Rådgifvare , tror jag likväl
det vara för mycket, att på en gång upphöja
dem ifrån värdighet af General-Major till Excellence.
Mig synas de således icke heller böra
kallas Stats-Ministrar.
Grefve Löwenhjelm Gustaf: För att riktigt
behandla de för oss åliggande ämnen, måste
vi nödvändigt raisonnera i Hypothesen af
det nya föreslagne Systemet; vi kunna förkasta
detta : ej raisonnera om det nyas corollarier,
som om fråga vore att ympa desse på
det System vi nu ha. Fråga kan således ej
uppstå om att upphöja , eller icke nuvarande
Stats-Secreterare till General-Lieutenanter. Vi
ha att tillse, om vi vilja tillstyrka, i dessas
ställe , Embeten med mera anseende och magt.
Att bland dessa en blir primus inter pares,
Den 3 December q. m.
eller President i Conseillen , är troligt. Anna
en olikhet dem emellan kan jag för min del
icke medgifva.
Herr Bergman: Det är icke stort öfver
14 år sedan vi fingo en Constitution , som då
utropades för ganska fullkomlig , hvarföre ock
Ständerne vid denna Riksdag anslagit pensioner
åt dem , som utarbetat densamma. Likväl
vill man nu göra flera förändringar deruti: såsom
att Stats-Råden skola få Fält - Marskalks
rang, j stället för Generals, hvilket sednare
jag anser vara rätt hederligt. Skulle man finna
för godt, att gifva Stats-Secreterarne benämning
af Föredragande Stats-Råd , ankommer det
på Konungens Nåd att gifva dem Excellence
värdighet; likasom hittills skett med någre de
verkeiige Stats-Råden.
Herr Lefrenj Johan Pehr: Jag instämmer
med Herr Bergman deruti, att St3ts-Sectererarue
böra få namn af Stats - Råd och föröfrigt
förses med lön derefter.
Grefve Löwenhjelm: Jag har ingenting
emot , att de, som nu heta Ministrar, fortfara
att heta så, blott enahanda titel följer mnd enahanda
befattning och enahanda ansvar. Ingenting ,
ledande till löneförhöjning, är dervid att befara,
nödig representation är härutinnan rätta normen.
Den enda , som är berättigad till särskildt
afseende i detta fall , är Ministern för Utrikes
Ärenderne, i anseende till dess officiella um.
gange med Utrikes Minister. De öfriges representations
- åligganden blifver skyldigheten
Den 3 December c. m.
att flmgäs med sine Collegier. Efter mitt omdöme
ha våra höga Embetsman alltid hållit
häri den rätta medelvägen emellan hvad värdigheten
å ena , och förståndig sparsamhet å den
andra fordrar. Beträffande Titulaturen, upprepar
jag, att mig är likgiltigt, om namnet Ministrar
eller det af Förvaltnings-Chefer eller det
af Stats-Råd blir det antagna.
Herr Cederschjöld: För min del skall jag
icke hafva något emot hvad Titel som helst
Ridderskapet och Adeln vill tillägga dem, helst
i denna §, icke förekommer något om deras
värdighet. När den frågan förekommer, skall
jag anhålla, att deröfver få yttra mig. Jag
tror, att man utan förändring i benämningen
kunde gifva Stats-Secreterarne äfvensom StatsRåden
hvad rang och värdighet man behagar,
och dermed torde kan hända ålit vara lättast
bulpet.
Herr von Hartmansdorff': Herr Ceder
schjöld
har yttrat, att det nu icke är fråga om
värdigheten , hvarföre jag får fästa Högioflige
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet derå,
att i denna §. stå alia de serskildte Förvaltnings-Cheferne
upptagna under namn af Ministrar.
Förut har jag sökt uppgifva , hvarföre
den högsta värdighet utan tvifvel kommer att
anses vara med denna benämning förknippad.
Dessutom får jag instämma med Herr Bergman
deruti, att det vore väl, om en Förvaltningschef
hade utsigt, att, oaktadt erhållandet af
ett sådant embete , ännu kunna stiga till högre
Den 3 December e, m.
värdighet, eller till den af en bland Rikets
Herrar, 1
Herr Cederschiöld: Den siste värde Ta
laren
har trott, det jag bestrid t , att här vore fråga
om Ministrarne, Så förhåller det sig visserligen
icke. Jag har blott yttrat, att det nu icke är
frågan om att bestämma deras värdighet, hvad
namn de ock må erhålla.
Herr Grefven och Landt-Marskalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln instämde uti
den vid ifrågavarande §. gjorde anmärkning , att
Förvaltnings-Cheferne eller Stats-Secreterarne
matte erhålla benämning af Stats-Ministrar,
Ropades N e j.
Herr von Hartmansdorff: Särskildta Utskottet
har föreslagit, att Förvaltnings-Cheferne
skulle heta Föredragande Stats-Råd. Vid genomgåendet
af Constitutions-Utskottets grunder
för dess förslag , har jag jnför Ridderskapet
Och Adelö uppgifvit skälen , hvarföre jag trodde
att de borde helt enkelt kallas Stats-Råd,
Jag får nu förnya denna min anmärkning , och
anhålla att Herr Grefven och Landt-MarskaU
ken täcktes deröfver inhämta Ridderskapets och
Adelns mening
Herr Cederschjöld; Då afsigten med hvarje
benämning är att uttrycka föremålet bestämdt
och tydligt, så hemställer jag huru man skall
kunna utmärka skillnaden mellan Stats-Rådets
Den 3 December e, m.
i53
Ledamöter, om äfven de Föredragande kailadcs
blott Stats-Såd. Det vore då bättre att åtminstone
kalla dem Föredragande Stats-Råd. Men
detta är en nog tvungen benämning , och som
dessutom skickar sig illa för att utmärka den
Expedition, hvaruti Personen vore Föredragande.
Jag hemställer derföre, att de för korthetens
och tydlighetens skull må kallas Ministrar.
Titeln betyder i sig sjelf ingen ting,
Herr von Hartmansdorff': Om de Föredragande
Medlemmarne af Stats-Rådet skulle
kallas Ministrar, och de icke Föredragande
Stats-Råd, så skulle de Föredragande hafva
högre Titel, än de icke Föredragande. Antoges
nu Constitutions-Utskottets förslag till 43 §. ,
att nemligen den Regering, som Konungen vid
sina resor förordnar , till det mesta skulle bestå
af icke Föredragande Stats-Råd, så skulle
inför de afgörande med lägre Titel , de öfriga
med högre , elier Ministrarne, endast blifva Föredragande,
hvilket synes vara olämpligt.
Herr Manner stam Johan: Jag yttrade i
förra Plenum, att jag ansäg frågan om titlarne
och rangen likgilitig, men efter som nu åter
blifvit discussion derom, anhåller äfven jag , att
få yttra min opinion. I Regerings-Formen är
icke någon rang utsatt för Stats-Secreterare,
men val för Stats - Ministrar och Stats-Råd.
Likväl tror jag icke, att de förres befattningar
äro, enligt Constitutionen, att anse såsom mindre
vigtiga. »Erfarenheten har ock visat, att
det är på dem , som Administrationens gång
154
Den 3 December e, m.
mest hvilar. På sådana grander har Särskildta
Utskottet tillstyrkt, att en högre värdighet
måtte gifvas dem , och deras functioner blifva
mera utsträckta och bestämda , än nu. Jag anser
derföre, att de åtminstone böra hafva lika
värdighet med de öfriga Stats-Råden. Vill
man gå noga till väga, så bör värdigheten eller
den så kallade rangen afpassas efter hvarje
Embetes vigt och inflytande. För min egen del
får jag upprepa, att jag anser namnen likgilltiga
; man skulle således med mycken fördel kunna
behålla benämningen af Stats-Secreterare. Om
man vill tillägga ordet Minister och sålunda
benämna dessa Embetsman Minister - Stats-Secreterare
, så har man än närmare uttryckt egenskapen
af deras Embeten. Jag ber att härvid
få upprepa en anmärkning, som jag förra
gången gjorde mot Redactionen. Om en särskildt
Sjö-Minister kommer att finnas, bilf ver
de F'öredragandes antal fern; de kunde då uppräknas
sålunda: En för Arméens och En för
Flottans Ärendcrj En för Inrikes Civil-Arenderne,
En för Drätsel-Ärender samt En för Ecclesiasrik-Ärender.
Genom denna generala definition
undveke man att vara bunden af en
origtig fördelning emellan Ärenderne.
Herr Cederschjöld: Orsaken, hvarföre icke
Stats-Secreterarnes rang är i Grundlagen utsatt
, läier vara, att dessa Embeten existerade
före Grundlagen. Det var blott för de nya ,
som rangen då utsattes. Herr von Hartmansdorff
tyckes tro, att benämningen af Minister
Skulle medföra högre rang än Stats-Råd, Att
Den 3 December e. rn.
i55
ordet Minister icke i sig sjelf involverar någon
bestämd värdighet, synes likväl bäst på den
skillnad, som är emellan Stats-Minister och
Com-Minister.
Grefve Löwenhjelm: Jag tror att för
ändring
i benämningar är nödvändig , i händelse
af förändradt System ; huru mycket tankan
fäster sig vid namn , kan icke vara någon
obekant. Styrka för denna min mening finner
jag i hvad 1809 skedde, eller månne det ansetts
så oundvikligt, att decretera benämneisen
af Justitiae-Stats-Minister och af Stats-Minister
för Utrikes-Ärenderne, om man i tankan
ej haft intrycket af Riks-Drotts och Cancellie-President
? Jag tror, att om benämneisen
af Stats-Secreterare behålles, qvarstadnar , åtminstone
en lång tid, det närvarande begreppet
om Embetet , i dess närvarande olämpliga beskränkthet.
För öfrigt och såsom jag fattar
denna del af discussionen, med anledning af
Constitutions-Utskottets Betänkande, hafva vi
blott att deliberera öfver frågan, huruvida namnet
af Minister med prefix af Departementets
benämnelse, eller det af Stats-Minister, bör
Förvaltnings-Cheferne tilläggas.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
hemställde , om Ridderskapet och Adeln behagade
godkänna Herr von Hartmansdorffs anmärkning
, att Förvaltnings-Cheferne borde få
namn af Stats-Råd.
Ropades J a och N e j.
i56
Den 3 December e. ni.
Herr Liljestråle , Gustaf: Jag finner mycket
skäl ocfi rättvisa deri, att Stats-Secreterarne
erhålla lika rang och värdighet med StatsRåd,
men icke att de skola heta Stats-Råd, ritan
Stats-Ministrar , emedan Stats-Råden endast
skola gifva råd , och det således bör vara någon
skillnad i sjelfva benämningen.
Herr Grefven och Landt-Marskalken erinrade,
att Ridderskapej och Adeln redan afslagit
anmärkningen , att Förvaltnings-Cheferne
borde undlå namn af Stats-Ministrar, samt förklarade
, att fråga nu endast vore, om bemälte
Förvaltnings-Chefer skulle, på sätt Constitutions-Utskottet
tillstyrkt, kallas Ministrar,
eller, såsom Herr von Hartmansdorff föreslagit,
StatsRåd,
Herr Grefven och Landt - Marskalken
framställde derefter å nyo den af honom sist
gjorde Proposition.
Ropades åter j a och Nej.
Herr Bergman förklarade, det han tyckt
sig höra mera Ja an Nej.
Herr Grefve Löwenhjelm åter försäkrade,
det han hört fl.re Nej än Ja.
Herr Hjerta : Jag vågar vördsamt anhål
la
om Herr Grefvens och Landt Marskalkens
Proposition, huruvida icke Ridderskapet och
Den 3 December e. m.
Adeln vill förblifva vid Constitutions-Utskottets
förslag.
Herr Grefven och Landt-Marskalken yttrade,
det han icke ansåg lämpligt meddela proposition
å Constitutions-Utskottets förslag, enär
anmärkning deremot blifvit gjord ; hvilken således
först borde af Ridderskapet och Adeln
antingen förklaras utgöra Dess gemensamma
tanka, eller ock förkastas.
Herr Cederschjöld: Jag kan icke se något
hinder, att framställa Constitutions-Utskottets
förslag till godkännande, att hvila till nästa
Riksdag. Jag skulle för min del önska,
att Herr Grefven och Landt-Marskalken täcktes
framställa denna Proposition.
Friherre Cederström -• Jag hade i förmiddags
den äran erinra Ridderskapet och Adeln
om innehållet af 56 §. Regerings-Formen i anledning
af något , som Herr Cederschjöld då begärde.
Den af Herr Cederschjöld nu föreslagne
Proposition innefattar något, som icke Constitutionsenligt
behöfves, elier kan äga rum; ty
om ingen anmärkning vid ett Grundlagsändringsförslag
göres , hvilken antages såsom Ståndets
gemensamma tanke , blifver det af sig sjelft
hvilande till nästa Riksdag.
Herr Cederschjöld: Jag tar mig den friheten
erinra , att det icke är en eller annan
Ledamots enskildta , utan Ståndets gemensamma
tanka , som skall gå till Corstitutions - Utskot
-
i58
Den 3 December e. m.
tet , och denna gemensamma tanka kan icke
utrönas , utan genom en framställd Proposition.
Derföre kan jag icke medge , hvad Friherre
Cederström yttrat, förr än han visar mig orden
i den citerade §;n.
Friherre Cederström: Det står i 56 § : Göres
i Riksens Ständers Plena icke några anmärkningar
emot Constitutions - Utskottets
yttrande hvile detsamma såsom ett Riksens
Ständers Utlåtande , hvaröfver först vid nästa
Riksdag , och då endast med Ja eller Nej
skall kunna beslutas etc. Efteråt står: Göras
åter i Riks-Slåndens Plena emot Utskottets
yttrande anmärkningars blifve dej hvilka hvarje
Riks-Stånd serskildt förklarar utgöra dess gemensamma
tankar till Constitutions-Utskottet
hänvisade. Här är nu blott fråga om att utröna
, huruvida Ståndet instämt i den gjorda
anmärkningen.
Herr Cederschjöld: Justaf de ord, som Friherre
Cederström ur 56:te §. anfört, finner man
tydeligen, att det är Ståndet, som skall pröfva,
huruvida en gjord anmärkning må anses för
Dess gemensamma tanka , och i sådan egenskap
återremitteras. Det synes således alltför väl
kunna gå an, att Ståndet godkänner Betänkan,
det, att hvila till nästa Riksdag, hvarigenom
naturligtvis alla anmärkningar förfalla.
Grefve Löwenhjelm: Sedan min tanka,
att lika Titel borde åtfölja lika befattning och
ansvar, icke vunnit framgång, inskränker jag
Den 3 December e, m.
mig till att yrka, det sä olika befattningar,
som de af Controllerande och Föredragande
Stats-Råd, ej måtte få lika benämnelse.
Herr von Hohenhausen : Då Constitutio.
nen uppgjordes år 1809, ansåg man JustitiaeMinistern
och Utrikes Stats Ministern böra stå
främst bland Konungens Rådgifvare, och erhöllo
jemte högre värdighet större löningsförmåner.
Nu är dock fråga om att upphöja Stats-Secreterarne
till lika värdighet med dem. Jag anhåller
få fästa uppmärksamheten derpå, att i
England bära Ministérens Ledamöter icke namn
af Ministrar, ehuru de tillsammans alltid kallas
Ministéren. Mig synas Stats-Secreterarne gerna
kunna benämnas för Stats-Råd, De böra från .
så amovibla poster kunna flyttas till andra göromål
, och detta vinnes icke då man för mycket
höjer rangen. Minister- Stats - Secreterare
Vore , i mitt tycke , en benämning som utgjorde
en medelväg emellan de begge ytterligheierne.
Ty det är icke en rent Ministeriel Styrelse
, den sorn Särskilta Utskottet, och än
mindre den som Constitutions - Utskottet föreslagit.
Friherre Cederström : Med den siste värde
Talaren instämmer jag, rörande benämningen
af Stats-Råd, I anledning åter af hvad
Herr Cederschjöld anfört, vill jag endast till
Protocollet förklara, att det må vara Herr Professoren
förbehållet, att utur §. RegeringsFormen
draga den slutsats, Herr Professoren
ansett derifrån kunna ledas.
i6o Deri 3 December e. m.
Herr Hjerta: Jag inser väl rigtigheten af
det inkast, som Herr Grefven och Landt-Marskalken
“gjorde mot mitt förslag till Proposition
, emedan emot flere puncter sådana anmärkningar
blifvit gjorda , som föranleda till återremiss.
Jag afstår således helt och hållet ifrån
att yrka ny Proposition , men anser mig pligtig
att yttra några ord, i anledning af Friherre
Cederströms Anförande. Friherren tyckes hafva
glömt , att Herr Landt-Marskalken förut alltid
vanligen framställt den Proposition, om Ridderskapet
och Adeln godkänner förslaget till
den behandling y6 §. Regerings - Formen
föreskrifver. Detta har jag blott velat yttra ,
i anledning af den tolkning Friherren nu gifvit
åt $6
Friherre Cederström: Jag trodde icke,
att man kunde kalia det tolkning af Lag , att
helt enkelt uppläsa en §. och tillämpa den på
en förevarande fråga. Orden äro följande:
Göras i Riksens Ständers Plena icke några
anmärkningar emot Constitutions - Utskottets
yttrande, levi le detsamma såsom ett Riksens
Ständers Utlåtande hvaröfver först vid nästa
Riksdag och då endast med J a och Ne j,
skall kunna beslutas. Jag skulle således förmoda
, att, i det fall ingen anmärkning framställes
, någon Proposition, att ConstitutionsUtskottets
förslag må hvila till nästa Riksdag,
ej eller behofves.
Herr Grefven och Landt-Marskalken hemställ
-
Den 3 December e. m. 161
■ *■ •
ställde i nyo, om Ridderskapet och Adeln instämde
i Herr von Hartmansdorffs anmärkning,
att Förvaltnings . Cheferne borde få namn af
Stats - Råd.
‘ ’ Vy ' ‘ /, fe
Ropades
J a och N e j.
Herr Hjerta: Skulle man icke kunna hjelpa
sig ifrån denna svårighet genom en annan
benämning? Ty det synes, som Herr von
Hartmansdorffs förslag icke utgjorde någon gemensam
tanke, då meningarne derom äro sä
delade.
Friherre Cederström begärde votering.
Herr Grefven och Landt-Marskalken framställde,
i anledning deraf, följande voterings-proposition
:
Den som anser Förvaltnings-Cheferne böra
få namn af Stats-Råd, och denna anmärkning,
såsom utgörande Ridderskapets och Adelns gemensamma
tanka, böra till Constitutions- Uti
skottet remitteras, voterar
Ja;
>
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer berörde mot Constitutions
- Utskottets Redaction af 6:te §. RegeRidd.
o. Ad. Fröt. XI. Band. n
i6z
. s
Den 3' December c. m.
rings-Formes gjorde anmärkning , att förfalla,
Hvilken Voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan 43, 44, 45 och 46 §§♦ i Riddarhus-Ordningen
blifvit uppläste , börjades voteringen
klockan 4 till 7 eftermiddagen , och befunnos
vid voteringens slut, klockan 7 eftermiddagen
, sedan en Voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad , samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rÖsterne hafva utfallit
sålunda :
J a — 2 7.
Nej_ 38,
I följd hvaraf , och sedan det öfver voteringen
särskilt förde Protocoll blifvit uppläst ;
Herr Grefven och Landt-Marskalken förklarade
, det ofvanberörde anmärkning således komme
att förfalla.
Herr Grefven och Landt-Marskalken tillkännagaf,
att Kongl. Maj:t täckts i Nåder utsätta
morgondagen den 4 dennes klockan half
till 2 Eftermiddagen , till emottagande af Riksens
Ständers Stora Deputation, som borde till
Kongl. Maj t öfverlemna Riksens Ständers underdåniga
Skrifvelse, angående Hennes Maj:t
Drottningens Kröning 3 och hemställde Herr
Landt-Marskalken, om icke så många af Ridderskapets
och Adelns Herrar Ledamöter, som
ästundade, kunde få i bemälte Deputation del
-
Den 3 December e. m.
163
taga , i hvilket fall någon anteckning derom
hos Riddarhus - Fiscalen icke komme att äga
rum.
Bifölls.
Herr Grefven och Landt-Marskalken yttrade,
att som under discussionen öfver motiverne
en Ledamot föreslagit, det Handels- och
Finance- samt Inrikes-Årendernes Departement
borde hädanefter förenas under en Chef, finge
Herr Landt-Marskalken hemställa, om Ridderskapet
och Adeln instämde uti denna , mot förevarande
gjorde anmärkning.
Ropades Nej.
Grefve Hamilton , Gustaf Watier: Om
jag icke misstager mig, är det i denna §. föreslaget,
att Justitiae-Cancelleren skall föredraga
Rätts- och Nädefrågor i Stats-Rådet. Dervid gjordes
någon anmärkning af Herr von Hartmansdorff
i ett föregående Plenum, och jag anhåller,
att Herr Grefven och Landt-Marskalken
behagade göra Proposition, för att inhämta Ridderskapets
och Adelns tankar i detta ämne.
Herr von Hartmansdorff: Sedan Ridder
skapet
och Adeln beslutat, att Justitis-Ministern
icke skall blifva hvad han bär namn af,
så torde det vara rättast, att JuStitiae-Cancelteren
föredroge alla Grundlags- och Justitiae-Ärenden,
likväl med undantag af frågor om nåd i brott
-
i64
Den 3 December e. m.
mål, som af Revisions-Secreterare torde bora
föredragas.
Herr Grejven och Landt-Mar skalk en gjorde
Proposition till godkännande af Herr von
Hartmansdorff^ nyssnämnde anmärkning; hvilken
Proposition med Ja besvarades.
Herr von Hartmansdorff: Jag ville fästa
R iddcrskapets och Adelns uppmärksamhet derpå,
att Constitutions-Utskottet i denna §. föreslagit,
att Finance-Ministern skulle hafva att
göra med Camera1- och Drätsel-Arender. Uttrycket
Cameral-Ärender är högst obestämdt,
och efter den ifrågavarande ordställningen ser
det ut, sorn skulle dermed förstås något annat
än Drätsel-Ärender. Man vet således icke , om
derunder inbegripes den befattning med Näringarne,
som Kammar-Collegium och KammarExpeditionen
hittills haft. Nu då både Särskildta
och Constitutions-Utskottens förslag åsyfta att
åtskilja Näringarne och Drätsel-verket, så böra
äfven de gamla, till förvillelse möjligen ledande
ordalagen undvikas. Jag föreslår således , att
ordet Qameral må utgå ur Redactionen, och
att man må för tydlighetens skuld säga : Drcitsel-ä
render eller Skattläggnings- och Uppbörds
- väsendet Förvaltningen af Kronans
gods och bestridandet af Statens utgifter.
Herr Rosenblad : Jag bekänner , att jag
icke kan finna någon tvätydighet i ordet Garner
ul på detta ställe. Den Kammar-Collegium
tillkommande uppsigten Öfver Landets Moder
-
Den 3 December e. m,
165
näring har i dess Instruction blifvit särskildt
stadgad, och "då nu alla Nåringarne komma
under Inrikes Förvaltnings - Chefen , så torde
detta uteslutande icke behöfvas. Jag tlilstyrker
vördsamt ConstitutionsUtskottetsFörslag i denna
del.
Herr Grefven, och LandtMarskalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln instämde i
Herr von Hartmansdorffs, i afseende å uttrycket
Cameral-Årenden, gjorde anmärkning.
Ropades Nej.
Herr von Hartmansdorff •. I uppställningen
af de serskildta Förvaltnings - grenarnes
ordning sins emellan, har Constitutions-Utskottet
blott iakttagit ancienniteten bland sfyrelsegrenarne,
men icke afsett ärendernas beskaffenhet.
Således hafva Justitiae-Ärenderne kommit
sist, ehuru de äro vigtigast, emedan frågor
om menniskors lif, ära och gods der förnämligast
förekomma. Jag tror, att, då Constitu*
tions-Utskottet i detta fall endast yttrat sig öfver
Förvaltnings-grenarnes föremål, men ej om
deras inbördes ordning , vore det rättast att ordalydelsen
blefve följande: JJ Stats-Råden
skola 6 vara Föredragande nemligen Justitiai-C
ancell er en för Grundlags- och Justitia:-Årender
j med undantag af frågor om nåd i
brottmål j som af Revisions-Secreterare föredragas
, En Krigs-Minister för Landt-försvaret
, och En Sjö-Minister för Sjöförsvarets A
render j En Ecclesiastik-Minister för Rell
-
*66
Den 3 December e. m.
gio?is- Allmänna upplysnings, Helsö- och Fattigvårds-
Ärender; En Inrikes Minister för
Ärender angående Näringarne . allmänna Hushållningen
och ordningenj samt en FinanceMintster
för Cameral- och Dr äts el-Ärender.
Det är nu blott ordningen mellan Förvaltningsgrenarne,
som jag vågar föreslå till denna med
Särskildta Utskottets Förslag öfverensstämmande
omställning.
Herr Cederschjöld; Ehuru jag för min
del anser expeditionernes ordning sins emellan
likgiltig, får jag vördsamt erinra, att Grundlagen
på ett annat ställe uppgifver en annan ordning
emellan de olika ärenderna, som äro förvaltningarnes
föremål, nemligen vid uppräknandet
af Ständernes Utskott, der Stats-Be villnings-
och Banco-Utskotten uppräknas framför
Lag-Utskottet,
Herr Grefven och Landt-Marskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln instämde
i Herr von Hartmansdorff!», i afseende å de
särskilte Stats-Förvaltnings-Departementens ordning
sins emellan, gjorde anmärkning.
Ropades J a.
Herr von Hartmansdorff; Nu torde vid
denna §, blott återstå att bestämma antalet af
Stats-Rådets Ledamöter, samt derefter företaga
öfverläggningen om Hof-Cancellereo, Enligt
hvad redan blifvit beslutadt, skola Stats-Rådets
Föredragande Ledamöter blifva följande; En
\D(.’.n 3 December c. m,
167
Justitiar-Stats-Minister , En Justitia;-Canceller,
hvilken kan anses såsom den andre Juridiskt
Ledamoten , En Utrikes Minister, En Minister
för Landt-försvarets och en för Sjö-fcrsvarets
Ärender , en Ecclesiastik-Minister , en Inrikes
Minister, samt en Finance-Minister, tillsam»
mans Åtta. Då bör, i händelse antalet 13 anses
tillräckligt, ordalydelsen i slutet af 6 §.
blifva: Bland de öfriga fern Stats-Råderik böra
minst tre dre. De 2:ne Stats-Råd, som icke
hade förvaltat Civilt Embete, vore då Militaire-personer,
hvilka kunde tjena till Suppleanter
för de bägge Militaira Förvalfnings-Cheferne.
Af de 3:ne återstående Civila, skulle
då Suppleanter tagas för Utrikes Ministern ,
för Ecclesiastik- Inrikes- och Drätsel-Ministrarne.
Hvad Hof-Cancelleren beträffar, så kunde
han visserligen behålla denna benämning , såsom
Suppleant åt Utrikes Ministern, i fall man
finner namnet vigtigt. Men hvad hans öfriga
befattningar angar, dem Särskildta Utskottet
ansett böra från hans embete afsöndras, och
hvarå Constitutions-Utskottet icke gjort något
afseende , så tillstyrker jag vördsamt, att Ridderskapet
och Adeln måtte instämma i Särskildta
Utskottets Förslag, "och anhåller , att Herr
Grefven och Landt-Marskalken täcktes derom
inhemta Ridderskapets och Adelns mening.
Herr Cederschjöld: Jag utber mig, att
vördsamt få upplysa orsaken, hvarföre StatsRådets
antal nödvändigt måste vara 14, sedan
de Föredragande Ledamöternes antal blifvit stadgadt
till 6. Sorn nemi. Konungen icke äger
Den 3 December e. m,
rätt att fatta något beslut, utan i närvaro af
trenne icke Föredragande Stats-Råd, samt en
tillförordnad Regering skall bestå af 4 icke Föredragande
, hvarjemte en Suppleant för dessa
sednare icke kan umbäras, i fall någon skulle
sjukna eller vara jäfvig, så måste det nödvändigt
finnas ett antal af 8 icke Föredragande
Stats-Råd t så framt eljest Konungen möjligen
6kall, hädanefter såsom hittills, kunna
utöfva sin Konungsliga makt på resor inom Landet.
Läggas till dessa 8 de 6 Föredragande,
så blir den sammanräknade personalen 14.
Hvad för öfrigt beträffar den siste värde
Talarens yttrande rörande Hof-Cancelleren , så
hemställer jag vördsamt, om icke Constitutions»
Utskottets förslag i den delen kunde godkännas
utan anmärkning.
Herr Rosenblad ; Enligt de af Ridderskapet
och Adeln redan fattade beslut, inser jag
med Herr Cederschjöld nödvändigheten deraf,
att Stats-Rådet Ledamöters sammanräknade antal
okas till 14; jag hemställer blott, om icke
ziffertalet 6 för de Föredragande är öfverflödigt
att utsättas.
Herr ejon Hartmansdorff; I afseende på
antalet af Stats-Rådets Ledamöter bör man ihogkomma,
att Högsta Domstolens Ledamöter
icke äro flera än 13, ehuru man funnit tillräckligt,
att i åtskilliga fall endast 4 äro närvarande.
Då nu icke mer än 4 Stats-Råds närvaro
behöfves för Kongl. Mij:t, att fatta beslut i de
Den 3 December c. m.
169
flesta mål, så synes ett antal af 13 Stats-Rådsledamöter
redan vara nog stort. Det är nödvändigt,
att, så mycket som möjligt, åsyfta besparing
vid den nya regleringen och att föreslå
ända till 14 Stats-Råd , tyckes mig icke vara
nödigt för Rikets tjenst.
Herr Cederschjöld: Att bibehålla Stats
Råds-ledamöternes
antal vid 13, är alldeles omöjligt,
om man icke vill, att antingen Konungen
skall sättas ur ståad att kunna hålla StatsRåd
under en resa, eller också Regeringen bär
hemma blottställas att stadna inactivj tyen Suppleant
är val det minsta som erfordras. Med för
öfrigt ali möjlig önskan att spara för Stats-Cassan
, måste man likväl icke söka spara på bekostnad
af ordningen och säkerheten i Regerings-ärendernas
behandling.
Herr Gref ven och Landt-Marskalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln instämde i
Herr Rosenblads anmärkning , att ziffertalet 6
borde ur sednare momentet i 6:te §:n utgå,
hvarigenom Redactionen komme att erhålla följande
lydelse: Bland de öfrige Stats-Räden &c.
Ropades J a.
Herr Grefven och Landt-Marskalken yttrade
, att sedan Ridderskapet och Adeln beslutat,
att Krigs-ärenderne borde föredragas af 2:ne
Firvaltnings-Chefer , ansåg Herr Landt-Marskalken
j i öfverensstämmelse med hvad några
Ledamöter äfveu yrkat, sig böra hemställa, att
170
Den 3 December e. m.
Stats - Råds-Iedamöternes antal, som Constifu»
tions-Utskottet j 5:te §. Regerings-Formen bestämt
till Tretton, måtte ökas till Fjorton, äfvensom
att, i händelse detta af Ridderskapet
och Adeln bifölls, det i 5:te §:n befintlige ordet
Ellofva måtte förändras till Tolf,
Bifölls.
Herr von Hartmansdorff: Sedan Ridderskapet
och Adeln bestämt Stats-Rådens antal
till 14 , hemställer jag , om icke det Höglofl.
Ståndet skulle finna nödigt, att deras antal, hvilka
böra hafva förvaltat Civilt Embete, bör vara
4 i stället för 3. De civila Förvaltningsgrenarne
utom Justitiae-väsende , för hvilket 2tne
Ledamöter inom Stats-Rådet redan finnas, äro
fyra, nemi. örikes-, Ecclesiastik-, Inrikes-och
Drätsel-förvaltningarne. Då man under dessa
öfverläggningar yttrat betänkligheter mot föreningen
af civila Krigs-ärenaer och Commandomål
, hos en Föredragande, emedan en man
troddes svårligen skola äga nog kännedom af
dessa båda Militaire detai 1 ler , huru oumbärliga
skola jcke då sakkunnige Suppleanter för hvardera
af de Civila Förvaltningarne blifva ? Ty
är det svårt att finna en militaire, som äger
nog kännedom af de militaira Kameral-ärenderna
, för att kunna föredraga deni; så måtte det
vara ännu värre att finna en Militair, som kunde
förestå D "tsel-verket i det bela, eller någon
annan af de civila förvaltningarne.
Herr Rosenblad: Då jag tror det vara öf
-
Den 3 December e, m.
verensstämmande med principen af en god Sty.
reise, att så litet som möjiigt inskränka Konungens
val, i afseende på de personer han anser
vara skicklige tili sine Rådgifvare:, kan jag icke
eller instämma i det af Herr von Hartmansdorff
framställda förslag. Ty att bestämdt säga
, att 4 bland Rådgifvarne böra hafva förvaltat
civilt Embete, anser jag endast Vara ett onödigt
band på Konungens förtroende i sitt val
dertill,
Herr von Hartmansdorff: Beträffande det
band på Konungens val och förtroende , hvaremot
anmärkning blifvit gjord , så bör man ihågkomma
, att det i vår nu gällande Grundlag redan
finnes , för ett mindre antal Stats-Råds-Iedamöter.
När detta blifvit förökadt, så bör
stadgandet om de civila Ledamöternas antal utvidgas
i samma förhållande. Endast derom är
nu fråga. Ty när man ansett Stats-Rådens antal
böra vara 14, på det att Suppleanter skulle
finnas för hvarje Förvaltnings-chef , så bör
man äfven vidtaga stadganden , för att ä möjligaste
måtto försäkra sig om, att desse Suppleanter
skola känna de ärender, hvilka de möjligen
komma att föredraga. Det är derföre icke
sagdt , att man skulle förminska de militaira
Stats-Rådens antal , så att nödige Suppleanter
fattades för Arméens eller Flottans ärender , för
hvilka 2:ne Stats-Råd, eller ett för hvardera
Förvaltnings - grenen , utom den föredragande
Chefen, i alla fall vore, efter denna beräkning,
att tillgå.
Den 3 December e. m.
Herr Rosenblad: Då hvarken hittills gäl
lande
Grundlagar, eller Constitutions-Utskottet,
i dess nu afgiine förslag till ändringar deruti ,
bestämdt säga , att Stats-Ministern för Utrikes
ärendeme bör vara en civil person , så anser
jag än mindre nödvändigt, att 4 bland de StatsRåden,
som icke förestå något Departement, böra
hafva förvaltat civilt Embete. Det finnes
lika litet någorstädes stadgadt > att Krigs-Ministern
bör vara Militair. Jag skulle derföre snarare
tycka , att hela detta stadgande kunde utgå.
Herr von Hartmansdorff: I det fallet bör
åtminstone den förändring ske , att Hof-Cancelleren
uteslutes från beräkningen. Ty om ett
Stats-Råd nödvändigt skall kallas Hof-Canceller,
och vara Suppleant för Utrikes Ministern , så
kunde ju härida , att en Militaire blef Ecclesiastik-Ministerns
Suppleant o. s. v. Jag anser
derför bast, att följande ordalydelse vidtoges :
Bland de öfrige Stats-Råden, utom Hof-Cancellereiij
böra minst 2 hafva varit Militairer och
3 hafva förvaltat Civilt Embete.
Herr Rosenblad: Ändamålet med min
framställning var icke, att vinna jemvigt emellan
Militaira och Civila beställäingar, utan blott,
att icke lägga något band på Konungens fria
val. Snarare borde man derföre äfven utesluta
det närvarande Stadgandet , att de 3 öfrige
Stats-Råden böra hafva varit Civile Embetsman,
Grefve von Schwerin: Jag instämmer så
mycket häldre mad Herr Rosenblad deruti, att
Den 3 December e. m.
173
intet band i detta fall bör läggas pl Konungens
fria vilja, som jag tror , att Ridderskapet och
Adeln icke bör gifva något efterdöme af pedanteri
i ett Land, der hvarje Medborgare
är skyldig , att en viss tid vara Militaire. Då
den Civila Herrn måste äga så mycken militairislt
kunskap , att han i nödfall bör kunna 6uppleera
en Militaire, bör man väl äfven supponera
hos en Militaire så myken civilistisk kunskap
, att han kan blifva skicklig till ett Civilt
Embete. Jag vet icke, hvarföre vi ej härutinnan
kunna rätta oss efter andra Stater, såsom
Rom, Grekland, England och Frankrike, eller
hvarföre vi nödvändigt uti Students- och Facultets-förbållande
vilja finna förebilden för Embetsmanna-
och Stats-förhållandet.
Herr Grefven och Landt-Marskalken frågade
, om Ridderskapet och Adeln instämde i
Herr von Hartmansdorffs anmärkning, att bland
de öfrige Stats-Råden Två minst borde hafva
varit Militaire, och Fyra hafva förvaltat Civilt
Embete.
Ropades N e j.
Herr Grefven och Landt- Mar skalk er hemställde,
0111 Ridderskapet och Adeln godkände
Herr Rosenblads och Grefve von Schwerins
anmärkning , att alldeles icke något bestämdt
stadgande i nyssnämnde afseende måtte finnas,
samt att följakteligen orden : hvaraf minst Tre
hora hafva förvaltat Civilt Embete j mätte
utur <5:te §:n utgå.
174
Den 3 Decehiber e. m.
Ropades J a och N ej.
Herr Cederschjöld: Jag vill blott ödmju
kast
hemställa, om icke bäst. vöre, att det linge
förblifva vid hvad förut finnes stadgadt.
Herr Grefven och Landt-Mar skalken förnyade
den af honom sist gjorde proposition,
hvilken af Ridderskapet och Adeln afslogs.
Herr Grefven och Landt. - Marskalken
hemställde derefter, om Ridderskapet och Adeln
instämde uti den vid ifrågavarande §. likaledes
gjorde anmärkning, att från Hof-Cancellers-Embetet
måtte skiljas de flera af Särskildta
Utskottet omförmäite befattningar , och
Särskildta Utskottets i detta afseende meddeldte
Förslag således af Ridderskapet och Adeln
gillas.
Ropades J a och Nej.
Grefve Löwenhjelm-. Om Hof Cancellers"
Embetet har jag redan utförligen utvecklat min
tanka. Det enda jag torde böra tillägga sedan
han blifvit framstälid, som lämpeligaste Suppleant
åt Ministern för Utrikes Arenderne, är,
att, då det ankommer på några få dagar, är
det Cabinetts-Secreteraren, som är Ministerns
naturliga Suppleant, och att, då Ministerns förfall
innefattar betydligare tiderymd, suppleeras
Ministern af ett Stats-Råd. Så har alltid skett
hittills , och sällan har Hof-Caneelleren fungerat
för Ministern. Att Hof-Cancelleren, såsom
Den 3 December e. m.
redan i förväg ägande kännedom af Utrikes Ärenderne
, vore lämpligaste Suppleanten , kan
icke såsom organisations grund antagas , då det,
på sätt jag redan förmält, förhåller sig så, att
han de jure äger ingen tillgång till sådan kännedom
, och då en organisation förmodeligen
ej bör fotas på sådant, som beror af det tillfälliga
goda förhållandet Embetsman emellan.
Herr Cederschjöld: Jag vill visserligen
icke bestrida den siste värde Talarens kännedom
om detta slags mål; likväl synes det mig
underligt, att Konungen så ofta skall behöfva
fatta beslut rörande utländska Magter, att han
icke dertill skall hinna påkalla sina begge Rådgifvare
i dessa mål. Jag tror icke, att Kongl.
Majit låter så öfverlöpa sig, och jag styrkes
i denna tanke än mer deraf, att Kongl. Maj:t
icke derom låtit afgifva något yttrande till Constifutions-Utskottet,
vid pröfningen af Särskildta
Utskottets Betänkande. Constitutions - Utskottet
har ansett Hof-Cancellerens tillvaro med
samma Embetsbefattning som hittills, af myc.
ken vigt, hufvudsakligen derföre, att Konungen
då, vid öfverläggningar om ministeriella mål,
blir omgifven af tvenne ansvarige Rådgifvare,
hvilka alltid böra kunna skärskåda sakerna bättre
än en och se deni ifrån flera sidor, helst
hvar och en särskildt skulle kunna hafva ensidiga
omdömen. Ännu en fördel består deruti,
att den, som skall suppléera Utrikes-Stats-Ministern,
redan blifvit småningom initierad i Diplomatikens
hemligheter, och behöfver icke komma
helt okunnig till denna function, när Stats
-
Den 3 December e. m.
Ministern afgår eller är hindrad. Jag hemställer
derföre vördsamt, om icke Ridd. och Adeln
skulle vilja instämma härutinnan med Constitutions-Utskottet.
Herr Munck af Rosenskjöld: Såsom Ledamot
af Constitutions-Utskottet har jag hufvudsakligen
varit af samma tanka, som Grefve Löwenhjelm
, att Hof-Cancelleren vore öfverflödig
såsom biträde åt Stats-Ministern för Utrikes
Ärenderne. Den farhågan, att Utrikes Mini.,
stern skulle komma att sakna en annan Rådgifvare
bredvid sig, upphör då vi läse i en §. af
våra Grundlagar, att ett StatsRåd skall vara
närvarande vid ministeriella måls föredragning,
då Hof-Cancelleren är hindrad. Detta
måste således äfven gälla, om ingen Hof-Canceller
finnes. I synnerhet är jag likväl rädd
för, att Tryckfrihetens vårdare skall stå i sa
nära relation med Utrikes Ministern, hvilket
icke skulle inträffa med Ecclesiastik-förvaltnin.
gens Chef, åt hvilken Särskildta Utskottet velat
uppdraga denna vård. Med Herr Grefve
Löwenhjelm är jag dock ej af lika tanka, att
intet protocoll skulle behöfva föras öfver ministeriella
mål. Protocoll bör visserligen föras
öfver föredragningen af sådane mål, men dervid
kan icke behöfva upptagas mera än det hufvudsakliga,
samt sjelfva beslutet. Om icke så
sker , blir alltsammans en nullitet; och Constitutions-Utskottet
skulle då icke kunna infordra
något särskildt Protocoll öfver Utrikes ärenderne.
Jag instämmer med Särskildta Utskottet
-
Den 3 December e. m. ijj
tet icke allenast deri, att Hof-Cancellerens befattning
må upphöra , utan äfven deri, att namnet
må upphöra, emedan jag alltid ansett en
Minister för Utrikes ärenderne tillräcklig.
Grefve Löwenhjelm: Jag har vid ett föregående
tillfälle yttrat mig öfver den sällsamma
förblandning, hvarigenom Hof-Cancellerens
flerfaldiga och heterogena befattningar råkat mötas
i en och samma Embetsmans hand. Jag har
sagt, att han i Cabinettet måste vara fullkomlig
diplomat — i Tryckfrihefs-mål beböfver grundelig
juridisk och vidsträckt litterair, ja vettenskaplig
förmåga
slutligen, i sin egenskap af
Konungens ombud inför Riksens Ständer, mäste
äga djupa inrikes Styrelse-åsigter. Jag har
yttrat, och icke blifvit motsagd, att detta är
mer, än vanligen af en och samma Embetsman
kan fordras, och att sällsynt förmåga hos en
Hof-Canceller ej bevisar motsatsen. Af den
vändning discussionen nu tagit finner jag mig
kallad , att något närmare afhandla Hof-Cacellerens
belägenhet i afseende på dess diplomatiska
befattning. Den half-collegiala beskaffenheten
af hans förhållande till Ståts-Ministern
för Utrikes ärenderne är förkastelig , blott för det
den ar collegial, en form , som man väl aldrig
ansett användbar på högsta Instantien af detta
Departement. Än värre blir det, om ej den
mäst ovanliga sammanstämmelse i meningar rå.
der emellan Ministern och honom
möjliga
personliga hinder för harmoni dem emellan att
förtiga. Ej nog härmed. Hof-Cancelleren skall
Biclcl. o. Ad. Prot. XI. Band. 12
Den 3 December e. /».
utöfva det ansvariga och svåra kall att, icke allenast
då han påkallas, utan alltid öfvervara allt
hvad emellan Konungen och Ministern, i diplomatisk
väg, förekommer, och deröfver föra
Protocoll, samt afgifva sin mening. Jag tror
mig vid ett annat stadium af discussionen ha
sagt, att emot denna besynnerliga föreskrift har
bom blifvit satt af den magt, för hvilken allt
viker — ömöjeligheten; Men stundom kan HofCancelleren
blifva tillkallad, att afgifva sin mening.
Denna måste han då yttra , och han har
ingen sammanhängande kännedom af ärenderne.
— Ingen Utrikes mission ställer till honom en
rapport. Ingen sådan äger han magt att infordra.
Hvad säger jag: han har ej ringaste magt
eller befäl i Cabinettet. Han kan de jure icke
befalla") en Cabinets - Secreterare skära en
penna och sätta den på papper. Hvad tanka
kan han således afgifva, innan han inhämtat
ärendernas tillstånd, hvilket kan fordra flere
dagars, ja veckors läsning. Jag hoppas,
att jag i denna upplysta församling ej mötes
med motskäl , hämtade af närvarande personliga
förhållanden , och håller mig derföre försäkrad
, att det1 vore öfverflödigt upprepa, huru
såsom på personligheter grundade tillfälligheter
icke i argumentsväg väga det allraminsta,
då frågan är om permanenta organisationer, der
man icke får söka hvad som med jämkning kan
gå, utan hvad som, i stöd af inrättningen, alltid
muste gå. Men är nu Hof-Cancellers-Embetet
genom ofvannämnde förhållande förlamadt
i de flesta diplomatiska fall , så är det deremot
tröstande för dem , sorn älska sönderdel
-
Den 3 December e, m.
*79
ning , och hvad de kalla jämnvigt, att Hof-Cancelleren
i en , stundom icke ovigtig diplomatisk
befattning äger att förlama Cabinettet, i
thy att han i sitt lilla, annars anspråkslösa departement
sitter och besörjer, helt sjelfständigt,
alla notificationer, tractater Jratificationer och
allt hvad som utgör departementets formalitetsfördelning
— specielt allt, som innebär titula'
turer. Att likväl allt detta kan vara af mycken
betydenhet för Urikes Ärendena, och inveckla
dem i mycket bryderi , behöfver väl ej
deduceras. Jag säde nyss, att de gifvas, som
kalla sådant osammanhang jämn-vigt. Må göra
, blott jag får kalla jämnvigt också , och behörig
krafternes fördelning , att spänna en hast
framför åkdonet och en bakut , och låta dem
draga åt hvar sitt håll. Den vagnen står visst
i jemnvigt, ty han kommer icke ur fläcken.
Allt detta hörer till lemningar af fordna tillfälligtvis
tillkomne inrättningar. Jag mins, då
Vi hade ett Departement för främmande angelägenheterne
, som för dessa angelägenheter Var
fullkomligt främmande, ty det sysselsatte sig
blott med Pommern , St. Barthelemy och Barbareskerne.
Då var Hof-Cancelleren rätta Utrikes
Ministern. Jag vill ej vidlyftigt fördjupa
mig i detta Embetes historia. Allt nog, att
hvar och en, som vill, kan öfvertyga sig, att
detta Embete, såsom det först uppgjordes och
såsom det nu är, äro två ting , som med hvarandra
icke ha att skaffa. Men så har det ofta
gått, nemi. att vi begagnat benämnelser till allt
annat, än hvad de äro egnade att betyda , och
af ålder betydt. — Deraf har förvirring i de
i8o
Den 3 December e. m.
dervid fästade begrepp varit en nödvändig följd.
— En värd Ledamot bär yrkat, att Hof-Canceiierens
befattningar matte lemnäs orubbade.
Jag förenar mig med honom i hans begagnade
pluralis, ty sannerligen äro icke dessa befattningar
mänga, jag förenar mig ock med honom
deruti, att de måga förblifva orubbade;
men skiljer mig deri, att jag lifligen önskar,
det de måtte åtskiijas och fördelas till rätter
man, och Hot-Canceiiers-Embetet afskaffäs, pä
det skäl, att allt, hvad Hof - Cancelleren nu
gör, är idel sådant, som borde tillhöra andra
Diplomatiska befattningen, Utrikes Ministern
— inseendet öfver Tryckerierne, Ecclesiastik-expeditionen—
och Kongl, communicationerne
med Ständerne, den Departements-Chef
målet tillhör, eller in dubio_, högsta Embetsmannen
i Rådet. En värd Talare har ansett HofCancelleren
sjelfskrifven och lämpligaste Suppleant
åt Stats-Ministern. Hvad jag härofvan
sagt, har nogsamt bevist , att han, genom de
jure ägande kännedom af cmte-acta_, icke dertill
är i ringaste mohn mera qvalificerad, än hvarje
annan Ledamot af Stats-Rådet; också har
det sällan handt, att han blifvit utsedd till detta
Vicariat. Är detta långt, må han, lika gerna
som ett Stats-Råd , dertill visserligen kallas,
emedan Cabinetts-Secreteraren icke äger nog
upphöjd rang , att på längd förestå relationerne
med diplomatiska Corpsen. Men på kortare,
tid är denne utan tvifvel den rätta Suppleanten.
Han känner ärenderne i deras sammanhängande
kedja. Ja han betyder mer i Departementet
, än det kanske är alia inom detta Stånd
Den 3 December e. m,
bekant. Jag förmår icke neka mig den tillfredsställelsen
, att omtala åter en liten Status in
Stain. Cabinetts-Secreteraren, mine Herrar, äc
Cabinettets rätta Chef. Han är anbefaid att,
jemte sina underlydande Tjenstemän , gä StatsMinistern
med Utrikes Correspondaneen tillhanda,
men han står omedelbart under Kongl. Maj:t,
och han äger till och att directe inför Konungen
, äfven Där Stats-Ministern icke är tillstädes
, samt i alla fall sjelfständigt och på eget
ansvar föredraga om Minister-statens aflöning,
och om allt hvad till förvaltning af diplomatiska
anslaget hörer. Så lyder åtminstone hans
Instruction , och när jag talar om organisation,
talar jag om — organisation — ej om Praxis.
Således åter här ett vedermäle af sönderdelning
och - - jämnvigt. Jag förklarar mig åter för
Särskildta Ufskottets förslag i ämnet, och förnyar
min anhållan om Proposition derå.
Herr -von Hohenhausen: När Hof-Can
cellers-Embetet
sä viii uti Särskildta Utskottets
Betänkande, som äfven uti Constitutions-Utskot.
tets Förslag ar bibehållet, lärer någon fråga om
dess upphörande nu icke formenligt kunna uppstå.
När Särskildta Utskottet icke dervid gjort någon
anmärkning , tror jag icke eller något hinder
finnas, att Hof-Cancelleren kan fortsätta
samma befattning , som hittills, att i sin person
förena Suppleantskap åt Utrikes Ministern,
samt den nödvändiga uppsigten på Tidningar
och Periodiska skrifter med afseende pä förhållandet
till främmande Makter, äfvensom rättigheten
till deras indragning. Denna rättighet
Den 3 December e. m.
synes böra innehafvas antingen af Utrikes Ministern
eller dess Suppleant. Att Öfverlåta den
ät Chefen för Ecclesiastik-ärenderne, torde icke
vara förenligt med dess kall. J30 instämmer
således helt och hållet uti hvad Grefve
Löwenhjelm äfvensom Särskildta Utskottet yttrat
om Hof-Cancellers-Embetet, emedan jag
anser detta vara det enda förenliga med principen.
Herr Cederschjöld: Till hvad jag förut
anfört såsom skäl för Hof-Cancellers-Embetets
bibehållande, får jag vördsamt tillägga några
ord rörande hans befattning med Tryckfrihetsmål.
Jag tror det vara nyttigt, att en är Åklagare,
en annan åter Föredragande i dessa
Mål, Om nu Hof*Cancelleren skulle förlora ali
befattning dermed, och Ecclesiastik-Ministern
blifva både Åklagare och Föredragande, så
kunde han måhända ofta missledas af det första
intrycket, hvilket deremot måste betydligen
försvagas, då det skall öfverflyttas på andra.
Behandlingen i Stats-Rådet skall derföre troligen
blifva mera lugn och moderat, då anmärk,
ningen göres af Hof-Cancelleren samt sedermera
pröfvas och föredrages af EcclesiastikMinistern.
Jag vågar derföre förnya min anhållan
om detta Embetes bibehållande,
Grefve Löwenhjelm: Det skäl den siste
värde Talaren anfört, kan ingalunda verka på
min öfvertygelse. Han tror, att om Hof-Can
celleren sjelf föredrager Tryckfrihets-målen ,
skola de behandlas med mera passion. Men då
Deri 3 December e. m.
183
han i alla fall måste anmäla en skedd indragning,
och öfvervara ärendets föredragning i
Stats-Rådet, kommer han ju i alla fall att deröfver
yttra sig- Att en annan föredrager rnålet,
ändrar ingenting häruti; ty allt det intryck
hans mening skulle göra , kan han ändå åstadkomma.
En annan anmärkning har blifvit gjord
under förra debatten i ämnet, nemligen att
Hof-Cancelleren, i anseende till den befattning
han har med Utrikes Ärenderne, är så mycket
mera qualificerad att äfven taga befattning med
indragning af Tidningar. Men jag tror mig ha
bevist, att Hof-Cancelleren de juie icke har
fullständig kännedom af Utrikes relationerne,
än mindre direct befattning med Utrikes Departementet.
Derjemte ha vi hittills sett, att
af lo indragningar knappt en ä två härrört
af yttre Politiske anledningar. På sådan grund
anser jag nämnde anmärkning fullkomligen vederlagd
af förhållandet.
Herr Munck af Rosenskjöld: Vid Herr
Cederschjölds yttrande anser jag mig böra erinra
, att Justitiae-Cancelleren blir på en gång båbe
Åklagare och Föredragande, För öfrigt: beträffande
Hof-Cancellerens befattning med Tryckfrihets-mål,
anser jag mig böra göra den anmärkning,
att jag för min del skulle önska, det Utrikes
Ministern ej hade genaste vägen till den:
som äger indragnings-makten. Jag skulle deremot
gerna se den längre omväg, som upp
komme, om denna makt blef öfverläten åt Ecdesiastik-Ministern,
184
Den 3 December e. m,
Herr von Hartmansdorff'. I afseende pä
Herr Cederschjöld» anmärkning, att Hof-Cancelleren
till följe af sin kännedom af politiken bör
hafva befattningen med Tidningars indragning ;
har jag förut anmärkt, att Hof-Cancelleren icke
bör kunna verkställa någon Tidnings-indragning
för politiska yttranden, utan att förut hafva
rådfort sig med Utrikes Ministern, emedan det
eljest kan hända , att Hof-Cancelleren misstoge
Sig och indroge hvad som med flit , och Utrikes
Ministerns goda minne, blifvit yrtradt
om främmande Makter och våra förhållanden
till dem.
Herr Cederschjöld: I anledning af Herr
Munck af Rosenskjölds anmärkning, att Justitias-Cancelleren
är sjelf både Åklagare och Föredragande,
vill jag blott erinra, att han aldrig kunde
komma att föredraga något mål, hvari han
sjelf varit åklagare, emedan det nödvändigt måste
gå Domstols-vägen, och afdömas i Högsta
Domstolen. Det kunde således endast i Nådeväg
komma till Stats-Rådet: och alla Nåde-ansökningar
skola ju af Revisions-Secreterarne föredragas.
Beträffande hvad Grefve Löwenhjelm
yttrat, att Hof-Cancelleren i alla fall, såsom
närvarande i Stats-Rådet vid ett Tryckfrihetsmåls
föredragning , kan göra sin åsigt gällande,
får jag derutinnan åberopa den för mig angenäma
erfarenhet jag haft tillfälle att göra såsom
Ledamot af Constitutions - Utskottet, att
nemi. Stats-Secreteraren mer än en gång yttrat
Sig emot Hof-Cancelleren rörande Tidningars
indragning. Detta är ett så vackert exempel %
Den 3 December e. m.
i85
att jag lifligt skalle önska att det kunde göras
mera kändt af Svenska Allmänheten.
Herr Grefven och Landt-Mar skalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade
instämma uti hvad Särskildta Utskottet, rörande
Hof-Cancellers - Embetets beskaffenhet och
verksamhet tillstyrkt.
Ropades Ja och Nej.
Herr Cederschjöld: Den Proposition Herr
Grefven och Landt - Marskalken nu framställt,
innefattar en ny Motion, som skulle remitteras
till CoDStitutions-Utskottet. Jag tror icke,
att något Riks-Stånd lagligen äger rätt att af-,
tvinga Utskottet ett Grundlags-Förslag, som
strider emot dess öfvertygelse. Det är endast
Konungen förbehållet, att till Riksens Ständer
öfverlemna sådana, hvilka Ständerna kunna antaga,
äfven emot Utskottets tillstyrkande, men
ingalunda kan jag inse , att Grundlagen lemoar
Riks-Stånden rättighet att, i form af gemensamma
anmärkningar, väcka och till Utskottet
remittera nya Motioner.
Herr von Hartmansdorff': Jag vill i korthet
blott anmärka, att dessa punkter redan blifvit
af Ridderskapet och Adeln remitterade till
Constitutions-Utskottet. Detta är således icke
något nytt Förelag. Herr Cederschjöld påstår,
att Ståndet icke kan aftvinga ConstitutionsUtskottet
en viss mening. Det vet jag ock,
tnen jag tror icke heller, att en Ledamot af
i86
Den 3 December e, m.
Constitutions-Utskottet äger bestrida Ridderskapet
och Adeln dess rättighet, att yttra sin
mening öfver ett ämne, som redan blifvit till
bemälte Utskott remitteradt.
Friherre Cederström: Jag måste erkänna,
att det är tröttande, att ideligen höra Constitutions-Utskottets
Ledamöter säga, att Ståndens
gemensamma tankar icke få göras gällande
hos Utskottet, då det likväl bestämdt åligger
Utskottet att rätta sig derefter.
Herr Cederschjöld; Jag delar visserligen
den siste Talarens tanka , att det är tiöttande
att ofta nödgas upprepa samma ord , men jag
vill likväl än en gcång förvara min mening i
Frotocollet, på det en kommande tid må döma
mellan honom och mig. I 56 §. RegeringsFormen
står; Tillstyrker Constitutions-Utskottet,
hvad en Riksdagsman i sådant afseende
hos detsamma föreslagit j eller utlåter sig Utskottet
med till- eller af styrkande å en af
Konungen i lika ändamål gjord Proposition ;
marde Utskottets yttrande vid samma Riksdag
öfverlemnadt till Riksens Ständer hvilka vid
densamma må derom kunna öfverlägga; men
icke vid densamma besluta. Förhållandet med
de Grundlags-frågor, sorn Constitutions Utskottet
rörande ifrågavarande ämne emottagit, är
alldeles enahanda, som hade Motion derom blifvit
af enskildt Ledamot väckt. När nu inga
andra förslag till Grundlags-förändriDgar kunna,
enligt stadgandet i 81 §. Regerings-Formen,
blifva föremål för discussion inom Riks-Stän~
Den 3 December e. m,
187
den, än de, som blifvit af Utskottet tillstyrkte ,
så hemställer jag, huruvida någon äger rätt att
i Ståndet nu uppträda och begära återremiss på
en anmärkning, som utgör en i sjelfva verket
ny fråga , helst Constitutions-Utskottet derpå
icke afgifvit något Redactions-förslag. Detta
vore att söka aftvinga Constitutions-Utskottet
ett Redactions-förslag , hvilket likväl Grundlagen
synes så sorgfälligt hafva velat förebygga,
Grefve Löwenhjelm: Hade jag trott, att
allt hvad oss i dessa dagar sysselsatt, endast
för att åt en och annan af oss bereda ett
lyckligt tillfälle att göra enskildta Motioner,
förekommit, så hade visserligen äfven jag väckt
flere sådanaj men jag bar deremot trott, att
alla åtgärder, som i detta ämne blifvit vidtagne
, äga sitt ursprung uti 1818 års Ständers
ö. skan till Kongl. Maj;t. Huru detta ärende
skall kunna jemföras med enskildte Riksdagsmäns
Motioner, kan jag sannerligen icke linna.
Nu läser jag i Constitutions Utskottets ingress
följande ord: Utskottet har trott den äskade
handläggningen böra inskränkas inom den för
Utskottet i allmänhet utstakade befattning
att sorgfälligt pröfva förslagens enlighet med
Grundlagen , att afstyrka dem, som skulle finnas
deremot väsendtligen stridande _, och att
lill Riksens Ständer för Crundlags-likmätig
behandling öf verlemna, med eller utan modificatio/i,
de öfriga som ans äges nödiga _, nyttiga
och verkställbara, I anledning af den skyldighet
Utskottet sjelf anser sig åligga, upptager
Utskottet i 8) 9 och io;de punkterne allt
188
Deri 3 December e. m.
det, hvarom vi au öfverlagt. Dessa 3 förslag
har Constitutions-Utskottet upptagit, och sedan
det uppgifvit sin åsigt, handlagt sjelfva målet
med förslagets afstyrkande. Jag inser således
icke, hvad som skiljer detta ärende från de
öfriga ändrings-förslagen. jag finner väl, att
Utskottet icke uppgifvit något förslag till förändrad
redaction ; men då målet hitkommit,
på sätt som skett, tror jag det äfven vara riktigt
att upptaga anmärkningar mot denna del,
men oriktigt deremot att söka framställa dem,
som Grundlags-Motioner af enskildte.
Friherre Cederström: Jag anhåller, att
få fortsätta läsningen af <;6 §. Regerings Formen
några räder ifrån der Herr Cederschjöld slutade.
Han slutar med orden: men icke vid densamma
besluta. Det visste hvar och en Riksdagsman
förut. Men formen af frågan kan slutligen
förändras, och det sker genom Nämd.
Orden i §. lyda, som föijer: Göras åter i
Riks-Ståndens Plena emot Utskottets yttrande
anmärkningar ; blifva de hvilka hvarje Riksstånd.
serskildt förklarar utgöra dess gemensamma
tankar, till Constitutions-Utskottet hänvisade.
Nu må icke Utskottet tro sig äga rätt,
att hindra Stånden ifrån att få ett Grundlagsförslag
uppgjordt; ty det är icke längre en enskildt
motion, hvilken icke hade kunnat remitteras,
utan förhållandet är alldeles detsamma
60m om förslaget kommit från Konungen. Jag
vågar derföre hos Herr Grefven och Laiult-Margkalken
anhålla em förnyad Proposition.
Den 3 December c, m.
Herr Cederschjöld: Jag är den siste värde
Talaren mycket förbunden för de ord han
uppläst ur 56 §, till försvar för sin mening,
emedan de just utgöra ett bevis för min Thes.
De lyda sålunda t Göras i Riksens Ständers
Plena icke några anmärkningar emot Constitutions-Utskottets
yttrande hvite detsamma
såsom ett Riksens Ständers Utlåtande hvaröfver
först vid nästa Riksdag och då endast
med Ja eller Nej skall kunna beslutas och
gälla då föreskriften i y5 Riksdags-Ordningen.
Göras åter i Riks-Ståndens Plena emot
Utskottets yttrande anmärkningar, blifva
dej hvilka hvarje Riks-Ständ serskildt förklarar
utgöra dess gemensamma tankar, till Constitutions-
Utskottet hänvisade. Följakteligen
måste det vara något Utlåtande, nemi. Redactions-Förslag,
vid hvilket anmärkning skall
kunna göras; men nu hemställer jag, om något
sådant här finnes? Ty Utskottets blotta raisonnement
kan icke blifva föremål för ett sådant
slags anmärkning. Att detta icke heller
är ett utlåtande öfver en Kongl. Proposition,
bevisas bäst deraf, att Konungens Propositioner
i sådana ämnen alltid böra innehålla ett bestämdt
Redactions.förslag.
Grefve Löwenhjelm Gustaf: Jag hade
nyss den äran anmärka , att någon skillnad
måtte finnas emellan sådana Motioner om
Grundlagsändringar, som af enskildte Ledamöter
väckas, och emellan nu förevarande ämne.
Om Motion väckes af enskildt Ledamot, äger
Constitutions-Utskottet rättighet att qväfva dea
igo
Den 3 December e, »t.
i sia linda , och en sådan Motion kommer aldrig
till Ståndens kunskap. Jag gjorde år 1812
fem Motioner om Grundlagsändringar, de slocknade
alla i Utskottet. Uti nu förevarande ämne
deremot har Utskottet inkommit med ett
yttrande till Stånden. Cui bono? Om icke för
att vi derom skola få öfverlägga ?
Herr von Hohenhausen: jag skulle förmoda
, att, då man icke kan anse denna fråga
, hvarken för enskild Motion , eller en Kongl.
Proposition i vanlig form, är den efter all analogie
likväl till y^delar det sednare. När nu
Utskottet inkommit med sitt yttrande, och
Grundlagen icke innehåller, att detta yttrande
nödvändigt skall vära precist ett redactionsförslag
, emedan der står: Göras emot Utskottets
yttrande anmärkningar; så hemställer jag, om
icke Utskottet behandlat frågan såsom en Kongl.
Proposition och icke såsom en enskildt Motion.
Jag kan derföre icke finna något Grundlagsstridigt
uti, att härvid göra anmärkningar. Hvad
serskildt beträffar Hof-Cancellerens befattning med
periodiska skrifter, synes mig denna stå närmare
tillsammans med Utrikes Ärendernas förvaltning
, än med Ecclesiastik-ärenderna. Jag
ville blott hafva äran yttra detta till Protocollet.
Herr Cederschjöld: Jag vill endast till
Protocollet vördsamt: anmäla orsaken , hvarföre
jag så mycket ifrat i denna sak. Det är nemi.
emedan jag anser Rikets Ständers frihet och
säkerhet för kommande tider bero på ett nog
-
Den 3' December e. m. jgi
grant iakttagande af de lagar, som betrygga
folkets sjelfständighet. Man måste derför# respectera
Grundlagen i alla dess former , såsom
den enda garantien mot godtycket. Jag hemställer
derföre , då icke något redactions-förslag
i denna fråga från Constitutions-Utskottet inkommit,
om icke hvarje annat Förslag derom
är att anse såsom en ny Motion , och hvilken
således icke får i Ståndets Plenum väckas.
Herr Manner stam: För att undanrödja
Herr Cederschjölds betänkligheter, anhåller jag
få fästa dess uppmärksamhet på ordalagen i
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse angående detta
ämne. Der står nemligen:
”Uti Committerades Förslag förekomma
”några få ändringar i våra Grundlagar, äfvenJ,
som i allmänna Lagens stadganden , hvilka
”således fordra att i vanlig ordning behandlas.”
Nu var i Committerades Förslag fråga aFven
väckt om Hof-Cancellers-Embetets indragning
, och således har behandlingen af denna
fråga skett i Grundlaglig ordning.
Herr Rosenblad: Jag är lika stor älskare,
som någon annan, af Grundlagens tolkning efter
ordalydelsen j men då i 56 §. står, att det
är vid Utskottets yttrandeicke blott redactions-förslag
sorn anmärkningar kunna beslutas
, och Utskottets Utlåtande öfver den nu
discuterade puncten äfven måste anses som
ett yttrande, emedan mer än 2 sidor upptagas
*9*
Den 3 December e, mi
af frågan om Hof Cancelleren, så vågar jag anse
en återremiss deraf fullkomligen öfverensstämmande
med Grundlagens bokstafliga föreskrift.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
hemställde å ny o, om Ridderskapet och Adeln
behagade godkänna hvad Särskildta Utskottet,
rörande Hof-Cancellers-Embetets beskaffenhet
och verksamhet, föreslagit och tillstyrkt.
Ropades J a.
Herr Munck af Rosenskjöld: Jag anhåller
vördsamt, att Herr Grefven och Landt-Marskalken
jemväl täcktes inhemta Ridderskapets
och Adelns tanka, huruvida namnet af HofCanceller
skall bibehållas, eller icke.
Herr von Hohenhausen: Jag kan icke
anse den af Herr Munck af Rosenskjöld begärda
Proposition för formenlig, då sådant hvarken
af Särskildta Utskottet eller ConstitutionsUtskottet
blifvit föreslaget.
Herr Grefven och Landt-Marskalken förklarade,
att den af Herr Munck af Rosenskjöld,
angående Hof-Cancellers-Embetets benämning,
väckte fråga redan blifvit genom Ridderskapets
och Adelns nyss fattade beslut afgjord»
§• 8-
Ej må Konungen fatta något' beslut i de
mål, hvaröfver Stats-Rådet höras bör , derest
icke
Den 3 December e. m.
icke minst Tre af dess Ledamöter jemte vederbörande
Föredragandej tillstädes äro: Stats*
Ministrarne och samtlige icke föredragande
Stats-Rädj der de icke laga förfall äga, skola
- - - med flere af dylik beskaffenhet
Herr von Hartmansdorff': Constitutions
Utskottet
har föreslagit, att minst 3 icke Föredragande
Stats-Råd skola V3ra tillstädes vid
hvarje beslut, som fattas af Konungen. Jag
anser detta band på Stats-Rådets Ledamöter
icke så lämpligt. Vi känne redan, hvad svårigheter
det förorsakar i Högsta Domstolen,
att lika många Frälse och Ofrälse städse skola
vara tillstädes. Huru skulle man väl bete sig ,
om Konungen ville medtaga någre Stats-RådsLedamöter
på en resa, och icke valde så jemnt
emellan Föredragande och icke Föredragande.
Ridd. o. Ad. Prot. XI. Band. 13
*) Af nästföljande discussion inhemtns, att Ridderskapet
och Adeln, under förmodan, det ConstitutionsUtskottet
uti 8 §• Regerings-Formen föreslagit,
att de Tre Stats-Rådets Ledamöter, utom hvilkas
närvaro Konungen icke finge fatta något beslut,
skulle vara icke föredragande. godkänt denna förmodade
Redaction; men när Ståndet, vid justerin,
gun af Protocolls-Utdraget rörande detta ämne den
8 December förmiddagen, blef upplyst om misstaget
i afseende ä Constitutions-Utskottets Redaction,
beslöts, att den gillade meningen skulle, i
egenskap af Ståndets anmärkning mot Constitutions-Utskottets
Redaction, tili Utskottet remitteras.
Se vidare härom Ridderskapets och Adelns
Protocoll för den 8 December förmiddagen.
ig4
Den 3 December e. m.
Blott trenne Ledamötet äro närvarande , synes
det mig icke behöfva bestämmas, om de skola
vara Föredragande , eller ej,
Herr Cederschjöld: Constitutions Utskot
tet
har trott det vara angeläget, att icke minska
de närvarande Rådgifvarnes antal nior hvad det
hittills varit. Således är det förut föreskrifna
antalet af Tre bibehållet. Utskottet har också
välbetän t föreslagit, att desse trenne Ledamöter
borde , likasom hittills, vara icke Föredragande
, på det målen icke måtte behandlas endast
af Ministrar.
Herr Lefren } Johan Pehr: Sedan genom
den sista voteringen blifvit bestämdt , att de
Föredragande Stats-Rådens benämning kommer
att förändras till Ministrar, hemställer jag, om
icke äfven i denna §. borde vidtagas någon förändring.
Det står nu 3:ne icke Föredragande
Stats-Råd. Jag föreslår vördsamt, att detta uttryck
må ändras till: 3.ne af 3tats-Rådets icke
föredragande Ledamöter.
Herr Cederschjöld: Jag får blott den ä
ran
påminna, att i g § kallas alia samtelige,
äfven Ministrärne, Ledamöter af Stats-Rädet,
Då vågar jag hemställa, huruvida den af Herr
Lefrén föreslagna ändring behöfves. Hvarje
Ledamot af Stats-Rådet är ock sjelf Stats-Räd.
Här är blott fråga om att uttrycka dem , som
icke hafva portefeuille.
Herr Rosenblad: Jag instämmer med Herr
Den 3 December c. m.
von Hartmansdorff deruti, att orden : icke Fö^
redragande j må borttagas. Om Kong!. Majit
finner nödigt att på en resa till Norrige taga
med sig 3 icke Föredragande Stats-Råd, sä återstå
blott 5 bemma, och om då skulle inträffa,
att 2 bland dessa y vore sjuka, sä uppkomme
derigenom en stor svårighet att kunna uträtta
något i Stcts-Rådet, i fallen enda af de öfiige
skulle vara hindrad.
Friherre Cederström: Det lärer icke va
ra
Grundlagens mening , att flere än frenne af
Stats-Rådets Ledamöter nödvändigt böra vara
närvarande. Då nu äfven de Föredragande anses
som Stats-Råd , lärer det göra tillfyllest, endast
antalet icke understiger fyra. jag s:r således
icke , hvarföre ej en Föredragande Ledamot
äfvenså väl skulle kunna uppfylla ändamålet
vid ett tillfälle, då icke han sjelf, utan
en annan, hrr Föredragningen. Det var förmodligen
er> miss-sägelse af Herr Cederschjöld, då
han yttrade, att i §:n menas endast de, som
icke hafva Portefeuilie, emedan der står bestämdt
: jemte Vederbörande Föredragande.
Herr Cederschjöld: Denna §. står i ett
nära sammanhang med den 43:dje §. RegeringsFormen.
som föreskrifver, huru Regeringen skall
organiseras vid Konungens bortresa. Constitutions-Utskottet
har vid uppgörandet af denna
§. trott, att bland den tillförordnade Regeringens
Ledamöter icke må räknas några Ministrar.
På samma grund har Utskottet på detta
ställe trott, att de närvarande Ledamöterne all
-
Den 3 December e. m.
tid böra utgöras af trenne egenteliga Rådgifvare;
ty om detta icke blir uctryckeiigen stadgadt,
kunde någon gång hända . att i StatsRådet
endast Föredragande komme tillstädes;
och då är lätt att supponera, att den ena kunde
ge efter för den andra en gång, för att en
annan gång sjelf få fram sin idé. Jag önskar derföre
, att det kunde förblifva vid hvad Utskottet
tillstyrkt.
Herr Lefrén: Jag hemställer huruvida
det uttrycket: egenteliga Rådgifvarej som Herr
Cederschjöld begagnat , är riktigt. Efter Utskottets
förslag äro alla Stats-Rådets Ledamöter
, att anse som egenteliga Rådgifvare. Jag
tror icke någon skillnad dem emellan bör göras.
Jag instämmer således med Friherre Cederström
och Herr von Hartmansdorff.
Herr Cederschjöld: Då man besinnar,
huru sysselsatt en Föredragande ständigt måste
vara, iemnar jag derhän, hvad tillfälle hankan
hafva att äfven öfvervara andras Föredragningar.
Jag tror knappt det kan blifva möjligt för någon
af dem, att hinna taga en fullkomlig kännedom
af de mål, som tillhöra de öfrigas föredragning.
Herr Hjerta: Jag anhåller att få fram
ställa
ännu ett skäl, hvarföre de närvarande
3:ne Stats-Råden böra vara ibland de trenne
icke Föredragande, nemligen den kännedom
jag har af en Styrelse, der alla äro Föredragande.
För det att den ene alltid behöfver se sin
Den 3 December e. m.
r97
myndighet gällande i hans Fack, så ger han efter
för de andra, när de föredraga i deras.
Herr Grefven och Landt Marskalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln instämde i
Herr von Hartmansdorffs anmärkning , att uttrycket:
Tre af dess icke Föredragande Ledalnöter
borde förändras till Tre af dess Ledamöter,
.
Ropades Nej.
§• 9-
Uti alla mål, som hos Konungen i StatsRådet
förekomma, skall Protocoll föras. De
tillstädes varande Stats-Rudets Ledamöter vare
ovilkorligen förbundne - - - - såsom i i06
§. derom vidare stadgas.
Vid denna §. gjordes icke någon anmärkning.
§. io.
Innan Åren derna hos Konungen uti Stats -  Rådet anmälasj skola de , sedan nödiga upplysningar
deröfver ifrån vederbörande Collegier
och Embetsmän blifvit infordrade och inkommit,
beredas af den Föredragande inför StatsRådet.
hvarvid minst Tre icke Föredragande
Ledamöter böra vara tillstädes. Denna
Stats-Rads-Beredning j hvars arbets-orclmng
genom serskilt Reglemente af Konungen fö
-
Den 3 December c. m.
reskrifves eige jemväl _, när sä nödigt pröfvcis,
att frän personeraf hvilka ytterligare
upplysningar i förekommande mål kunna meddelas
j sådana , till skrifteligt eller munteligt
af gifvande infordra.
Herr von Hartmansdorff: Vid denna §.
var det, som jag, under discussionen öfver motiverne,
yrkade att Stats-Råds-beredningen icke
borde i Grundlagen nämnas, eller åtminstone
ingen föreskrift gifvas om Protocolls-förande
öfver dess rådplägningar.
Herr Lefre'n\ Jag instämmer till alla delar
uti den anmärkning Herr von Hartmansdorff
nu framställt , emedan jag tror att Protocolls-föring
i Stats - Råds - beredningen icke
blott för ärendernas behandling kommer att förorsaka
mycken omgång, utan äfven bl ifver ett
indirect sätt att allmängöra Stats-Rådets Protocoll.
I afseende på redacfionen får jag fästa
uppmärksamheten derpå , att Constitutions-Utskottet
just nyttjat samma redaction,som jag föreslog
vid förra §. Månge ifrade då för orden: icke
Föredragande Stats-Räd_, och ibland dem Herr
Cederschjöld. Jag hemställer då, om man endast
bör söka att undvika tavtologi, och derföre
nyttja ett ombytligt språk, då frågan arom
att vinna tydlighet och enhet i uttrycken.
Herr Cederschjöld: Till besvarande af
den siste värde Talarens anmärkning emot mig,
vill jag blott uppläsa §:s redaction , och dervid
hemställa till hvars och ens öra , oin icke
Den 3 December e. m.
'99
meningen och uttrycken falla sig bäst, såsom
de lyda i Constirutions-Utskottets förslag:
”Innan Ärendena hos Konungen uti Stats”Rådet
anmälas, skola de, sedan nödiga upplysningar
deröfver ifrån vederbörande Colle”gier
och Embetsman blifvit infordrade, beredas
af den Föredragande inför Stats Rudet,
”hvarvid minst tre icke Föredragande Ledamö3’ter
böra vara tillstädes &c ” Då ordet StatsPaid
förut är nämndt i samina period, tror jag,
att man icke tydligare kan uttrycka meningen,
än genom den derpå följande benämningen icke
Föredragande Ledamöter. Hvad för öfrigt
beträffar Herr von Hartmansdorffs anmärkning,
att icke något Protocoll bör föras, så har Constitutions-Utskottet
öfverlemnat åt Kongl. Maj:t
att derutinnan uppgöra Reglemente, emedan det
på Honom ensam ankommer att bestämma arbets-ordningen.
\
Herr Manner stam \ Jag instämmer med de
Herrar, som tillstyrkt, att icke någon StatsRåds
- beredning behöfver äga rum såsom en
Constitutionel inrättning. Visserligen bör det
vara Kongl. Maj:t obetagef, att låta Stats-Råden
sammanträda, för att bereda målen, innan de
hos Kongl Majit slutligen föredragas ; men såsom
en constitutionel inrättning bör detta icke
föreskrifvas. Om Kongl. Majit vill låta dem
inför sig föredragas utan någon föregående beredning
, ser jag deremot imet hinder. Jag anhåller
att Ridderskapet och Adeln täcktes godkänna
denna anmärkning.
200
Den 3 December c. m.
Herr Lefren : Instämmande i den begä
ran,
att hela denna punkt må uteslutas, hemställer
jag likväl, att en opinion må uttryckas
genom tydliga ord , och att man icke genom
obestämde termer må blottställa Konunga-Makten
för den anmärkning , att Reglementet icke
vore utfärdadt enligt med de åsigter, som sedermera
kunnat dragas ur de obestämda uttrycken.
Herr Cederschjöld: Huruvida orden äro
tvetydiga, lemnar jag till hvar och en att sjelf
bedöma. De äro följande : ’’Denna Stats
Råds-beredning,
hvars arbets - ordning, genom
”särskildt Reglementes af Konungen föreskrift
”ves.j åge jemväl, när så nödigt pröfvas, &c:’
Der står temmeligen tydligt, att Konungen äger
bestämma arbets-ordningen. Jag bekänner, att
jag i Constitutions-Utskottet mycket tvekade
att gå in på någon Stats-Råds-beredning , emedan
jag ansåg, att, i fall ingen sådan funnes,
Stats-Råden skulle yttra sig så mycket utförligare
i Conseillen. Men det var en consideration
, som jag fann öfverväga alla betänkligheter
och som gjorde att jag frångick denna tanka,
nemligen att genom inrättandet af en StatsRåds-beredning
skulle de Föredragande säkrast
sättas ur stånd att möjligen kunna surprenera
Stats-Rådets öfriga Ledamöter genom föredragning
af vigtiga ärenden, hvarpa de voro alldeles
oberedda.
Grefve Löwenhjelm Carl Axel: Jagskall
inskränka mig till, att yttra den öfvertygelse,
det icke någon Stats-Råds-beredning bör i
Den 3 December e. m.
20 r
Grundlagen nämnas. Jag har sjelf sett. hur liten
nytta den kan åstadkomma, utan att nämna
den oformlighet den förorsakar i målens behandling.
Herr Hjerta'. Jag förenar mig i den åsigt
, att man icke bör göra Stats-Råds-beredningen
till ConstitutioneT. Jag anser detta så
mycket mera olämpligt, som man vill afskaffa
en Beredning af ätta skicklige och oväldige
män , emedan de icke hinna med göromålen.
Att då sätta en Beredning af frenne Stats-Råd
i stället , synes mig vara inconsequent handlade
Men jag ber om förlåtelse, om jag i detta
yttrande synes nog gammalmodig. Jag anser
Rikets allmänna ärenders Beredning icke så
onyttig , som den nu i allmänhet tros vara.
Slutet af io § öfvertygar mig derom. Det lyder
sålunda: ”Till det Protocoll, som uti den
ina
Allmänna Beredning föres, afgifve uti alla
''der förekommande mål den Föredragande och
”öfrige Ledamöterne sina yttranden, hvilka se-”dermera
hos Konungen uti Stats-Rådet komma
”att anmälas/-’ Man ser således af denna punkt,
att den Föredragande är skyldig, att inför en
allmän autoritet yttra sin mening, innan han
gör det inför Thronen, och derpå bör, i min
tanka, sättas ett stort värde. Jag tror nemli
gen,
att då man icke kan se Stats-Råds-Protocollen,
och sålunda ej vet motiverne till
Stats Secreterarnes Föredragning i allmänna oeco.
nomiska ärenden, är det vigtigt, att han förut
inför Allmänna Beredningen måste hafva uttryckt
sin öfvertygelse, innan den yttras inför Konun
-
202
Den 3 December e. m.
gen, samt att den finnes i Beredningens Protocoll,
som ej är hemlighet underkastadt. Det är denna
sak jag anser vigtigare , än upplösandet af
den Allmänna Beredningen. Jag medger visserligen,
att den icke alltid varit så handhafd,
som den bordt , och jag har till och med en
gång här vågat betvifla, om man i Stats-Rådet
någonsin läst den §, af Regerings-Formen, som
handlar om densamma , till punkt. Men jag
tror, att den icke vore öfverflödig , om den bestod
af g^skicklige och oväldige Män , inför
hvilka Stats-Secreteraren borde yttra sina åsigter
i alla allmänna ceconomiska mål. Det är
således förnämligast i afseende på Föredragandens
moralité och publiciteten, som jag anser
den vara gagnelig.
Herr von Hartmansdorff': Jag kan icke
tro, att bibehållandet af Rikets Allmänna ärenders
Beredning är af den vigt, som en värd
Ledamot tyckes anse. Det är icke sannolikt,
att en Embets-myndigbet utan ansvar skall kunna
blifva af någon särdeles betydelse för ärendernas
behandling. Beredningen saknar egen
Betjening, eget Archiv , ja! allt hvad sorn eljest
plägar constituera en Embets-myndighet.
Detta förhållande synes mig blott bevisa, att
man lyckats att i stället för det fordna RiksRådet
sätta något annat, som ej i sjelfva verket
skulle svara deremot , och som alldeles förlorat
sin betydelse , sedan vi fått ett ordentligt
Stats-Råd. jag tror dessutom det vara enligt
med andan af alla grundlagliga samhällen, att
då man har en direct ansvarighet på de Före
-
Den 3 December e. m.
ao3
dragande och Rådgifvande, man bör befria ä
rendernas
gång från de små controllör, som under
enväldet behöfde tillitas för att motväga
den godtyckliga makten, men sorn sedermera
uppehålla sakerna utan att gifva den stora controllen
Grundlaglig ansvarighet, större vigt. Detta
om beståndet af den gamla Beredningen.
Beträffande den nya Stats-Räds-beredningen, så
instämmer jag helt och hållet deruti, att den
icke bör omtalas i Grundlagen. Enar , såsom
jag redan anmärkt, en Regent sällan lärer hafva
så tid, att låta hvarje sak inför Sig genomdiscuteras
af sina Rådgifvare, sä behöfva de
sjelfva förut af hvarannan inhemta målens beskaffenhet
och sammanhang innan de kunna
derom upplysa Regenten och gifva Honom sina
råd. Sådant kan icke ske , utan en föiegående
öfverläggning mellan Konungens Rådgifvarn
, eller den som sker i hvad man hos oss
rätteligen kallat Stats-Råds-beredning. Något
motsvarande finnes ock , eller måste uppkomma
öfverallt , hvarest Styrelse-formen är grundlaglig
, emedan en sådan anstalt ligger i sakens
natur. Men jag tror, att ändamålet dermed helt
och hållet skulle förfelas , om den blefve officiel.
Hvar och en vet, huru mycket hastigare
och bestämdare man kan genomgå ett ämne
i sällskap med sina vånner, då man får yttra
sig obehindradt, och såsom man säger, slå
spiken på hufvudet , än när man skall yttra
sig oifenteligen till ett Protocoll. Jag tillstyrker
således, att denna 10 §. må alldeles utgå.
Herr Hjerta : Det skäl , Herr von Hart
-
2o4 -Deft 3 December e. m.
niansdorff anfört, emot Rikets Allmänna Ärenders
Beredning, att den icke har något Archiv
eller betjening, anser jag icke mera öfvervägande
än det skälet för dess bibehållande , att
ett Protocoll der bör finnas , till hvilket Föredraganden
och Ledamöterne skola yttra sitt
omdöme öfver målen. Hvad åter beträffar den
tillräckliga garantien genom en Ministeriel ansvarighet
, så tror jag den icke vara så fullkomlig
som der, hvarest offentligheten kan göra
sig gällande. Ur denna synpunkt anser jag
det vara bättre , att en Föredragande äger förut
yttra sig offentligen till ett särskildt Protocoll,
än att han fem år derefter skall behöfva att
söka aflägsna ansvarigheten ifrån sig. Jag vågar
således förena mig i tillstyrkan om Beredningens
bibehållande och anhåller vördsamt, att
Herr Grefven och Landt-Marskalken deröfver
täcktes inhemtaaStåndets tanka.
Herr Cederschjöld: Jag får förnya mitt
förklarande, att jag i Utskottet varit af den
tanka , att Allmänna Beredningen borde bibehållas,
till en väsendtlig del derföre, att de
Protocoll, som der föras, äro tillgänglige för
Allmänheten. Jag styrkes deruti ännu mer af
det skäl Herr von Hartmansdorff emot detta
Verks bibehållande framställt, nemligen, att
det saknar nödig Betjening och eget Archiv;
ty då man täger sin tillflykt till så svaga skäl ,
måtte saken vara sjuk. Det skulle väl vara
ganska lätt att anskaffa både betjening och archiv.
Men ännu en omständighet utbeder jag
mig att få påminna om, nemi. nödvändigheten
Den 3 December e. m.
205
att med något uppfylla io §:s rum. Således
utan afseende på angelägenheten att Stats-Secreteraren
skall inhämta vederbörande EmbetsVerks
Utlåtande öfver målen, innan de föredragas,
skulle det i alla fall icke vara rådiigt att helt
och hållet borttaga denna §. ur Regerings-Formen,
emedan mycken förvillelse derigenom
skulle åstadkommas, och missförstånd om alla i
hittills utgifna Skrifter och Handlingar intagne
Grundlags-citationer. När man nu dessutom
medger, att saken är likgiltig, så kunde den
åtminstone få stå qvar, för att fylla rummet.
I /
Grefve Löwenhjelm , Gustaf: Jag före
slår,
att ordet Collegier må utgå ur denna §.,
emedan den föreslagne redactionen annars kunde
åstadkomma hinder, om dessa Embets-verk
en gång skola afskaffas. Angående den siste
värde Talarens anmärkning, om nödvändigheten
att bibehålla i o §. för nummerföljdens skuld,
så tycker jag, att man kunde göra med den,
som med utdöda Adeliga slägter, nemligen bibehålla
nummern, fast den icke mer linnes , då
ingen förvillelse kan uppkomma.
Herr Manner stam: Det är icke saknaden
af Archiv och Betjening, sorn gör Allmänna
Beredningen öfverflödig; dess mindre betydenhet
härleder sig hufvudsakligen deraf, att den
icke har beslutande rätt i något mål, och att
dess Ledamöter icke äro för sina råd och tillstyrkanden
ansvarige. Hvad den omständigheten
beträffar, att Föredraganden skall till Beredningens
Protocoll yttra 6in tanka, och att
20Ö
Den 3 December c. m.
detta Protocoll kan tryckas , så vitsordar erfarenheten
obetydligheten af denna controli , emedan
man sällan eller aldrig sett Föredragandens
till Beredningens Protocoll afgifne mening
tryckt. Föredraganden , såsom varande contrasigoent,
och för de beslut han tillstyrkt ansvarig,
blir i alla fall mest utställd för allmänna
opinionen. Jag instämmer således med Constitutions-Utskottet
i det tillstyrkande , att Rikets
Allmänna Arenders Beredning må upphöra.
Den omständighet, som rörer 10 §:s uteslutande
, är än mindre vigtig. Utskottet skulle väl
nödgas förändra paragraferingen 3 men detta kan
lätt hjelpas , om en af de föregående §. §, i
det stället blir delad i tvenne.
Herr von HartmansdorffHär hafva tvenne
discurser på en gång blifvit förda: den ena, om
Allmänna Beredningens upphörande , såsom Constitutions-Utskottet
föreslagit; den andra om
uteslutande mot Constitutions-Utskottets förslag,
af Stats-Råds-beredniogens omtalande i
Grundlagen. Hvad den förra frågan angår , så
hafva de Ledamöter, som talat mot min mening,
icke upptagit de vigtigaste af mine skäl,
uran användt all sin kraft pä de svagare. De
förra har fderr jMannerstam nyss gjort gällande,
hvarföre jag ej bör trötta Rjdderskapet och Adeln
med deras upprepande. Men hvad StatsRåds-beredningen
vidkommer, får jag tillägga ,
att då Grundlagen undantagit Stats-Rådets Protocoll
från de Handlingar, hvilka fritt få tryckas,
så måtte meningen vara, att hindra, det
saker, sorn för det allmännas bästa böta hem
-
jDen 3 December e. m.
207
liga hållas, ej må komma till allmän kännedom.
Skulle man nu fä trycka Stats-Råds-beredningens
Frotocoll, så vore denna Författning
illuderad , emedan man derigenom linge tillfälle
att kungöra halfva Stats-Rådets tankar, eljer
så många Ledamöters, som i Beredningen
deltagit. Då fattades blott de öfrigas tillstyrkanden
och Kounugens beslut. Om det vore
grundadt på skäl, som i Beredningen icke förekommit,
och följakteligen ej heller blifvit
genom trycket allmängjorda : så skulle en besynnerlig
motsägelse uppkomma emellan sakens
framställning i Beredningen och hennes utgång
hos Kongl. Maj:t. Detta är en vigtig omständighet,
i händelse någon skulle vilja genom
framläggande af Beredningens utlåtande fråga
allmänna omdömet öfver någon sak , innan den
blifvit Konungen föredragen, och således söka
genom en möjligtvis ensidig framställning verka
på Konungens beslut, till åsidosättande af
de bättre skäl, han, vid målets slutliga utredning,
kunde finna, att vidtaga någon annan,
ehuru mot det missledda vailmänna omdömet
stridande, åtgärd. Sådane händelser bör man
söka förekomma. Oenighetsfrön kunna nog alstras
ändock, utan att man enkom bemödar sig,
att gifva dem luft.
Herr Rosenblad: Jag instämmer med de
Ledamöter, som hvarken vilja hafva Allmänna
Beredningen bibehållen eller Stats - Råds - Beredningen
införd i Grundlagen, Hvad olägenheterna
af den xo § s uteslutande beträffar , så
lemna de olikartade ämnen , som omförmälas i
ao8
Den 3 December e, m.
den g:de §:n just tillfälle att dela densamma,
emedan den sista puncten deraf, om ansvarigheten
, rättast torde böra utgöra en särskild §.
Herr Hjerta: Herr von Hartmansdorff har
uppfordrat mig , att göra reda för mitt yrkande
med några andra skäl , än dem jag nyss
yttrade. Må det förlåtas mig, att jag anser mina
skäl starkare än hans, att icke något eget
Archiv och Betjening finnes i Allmänna ärendernes
Beredning, Rörande ansvarigheten, anhåller
jag att få göra reda för, hvarföre jag
anser den mindre vigtig. Jag tänker mig Beredningen
såsom en politisk Jury, hvilken är
af vigt , i anseende till det moraliska band den
ålägger en Föredragande. Om man med noggranhet
läser vår Grundlag , och följer den på
spåren allt sedan 1809, skall man finna, att
Lagstiftaren inrättat den, för att skilja mellan
Stats-Rådens och de Föredragandes åtgärder,
och att, dä han endast åt Constitutions-Utskottet
öfverlemnat att granska Stats-Rådets Protocoll
, han äfven velat gifva folket en annan
garantie, uti Beredningens Protocoll, som kan
offentliggöras , och i de Föredragandes hederskänsla
, att icke yttra en mening inför Beredningen
, och en annan inför Regenten. Jag
tror, att om detta Verk förfelat sitt ändamål ,
felet ligger icke hos Lagstiftaren , utan uti tillämpningen.
Med Grefve Löwenhjelm instämmer
jag deruti, att icke ordet Collegier , utan
endast ordet Embetsverk bör uti §. begagnas.
Men ännu ett annat förtydligande skulle jag
önska,
Den 3 December e. m.
209
önska, att icke befordringsmål i Beredningen
må företagas, emedan deras pröfning ej hör
till Beredningens ändamål , utan endast sådana
ärender, som röra allmänna inrättningar i Riket
, samt alla öfriga , utom Ministeriella och
Commandomål. Om ämnena sålunda inskränkas
, tror jag icke deras pröfning skall öfverstiga
Beredningens höfva. Jag anser i alla fall
den ansvarighet , som vinnes genom Constitutions-Urskottets
granskning , vara af noll och
intet värde emot den , som eger rum genom
offentligheten af Beredningens Protocoll.
Friherre Björnstjerna : Ehuru denna fråga
är val utvecklad , vagar jag likväl fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på en
omständighet , sorn talar för Beredningens bibehållande.
Serskildta Utskottet har föreslagit,
att större delen Besvärsmål hädanefter skola
öfvergå till de Allmänna Domstolarne 5 om detta
sker, och Coll-gierne bibehållas, är visserligen
Allmänna Beredningen öfverflödig; men
skulle det förra icke ske , eller Collegierne
försvinna, så blir Beredningen nödvändig
för att bereda Allmänna Besvärs-mål. Collegiernes
existence bör således praaliminairt afgöras,
innan man kan bedömma nyttan af Beredningens
bibehållande eller icke. Jag tillstyrker
derföre dess bibehållande, tills man få
se, huruvida Collegierne komma att upphäfvas,
samt på hvad sätt rättsfrågor komma att skiljas
från de administrativa.
Herr Cederschjöld: De tvenne skäl, som
Ridd. 0. Ad. Brot, XI, Band. - 14
210
Dea 3 December e, rn.
af Herr Mannerstam blifvit anförda emot Beredningens
bibehållande, och på hvilka en annan
Ledamot lagt sä mycken vigt, äro efter mitt
omdöme just skäl för dess bibehållande. Att
nemi. detta Verk icke har någon beslutande
rätt, bör just sätta dess Ledamöter i tillfälle
att så mycket mer opartiskt kunna se sakerna,
och uttrycka en ointeresserad opinion. Det andra
skälet, att intet ansvar för Ledamöterne
äger ruin , är ännu svagare 3 ty en sådan ar.-  svarslöshet skulle just freda deras omdöme från
möjligheten att kunna förvillas af fruktan eller
hopp; men i sjelfva verket hafva de genom
Protocollernes tillgänglighet för allmänheten det
största och sensiblaste ansvar, nemi. inför allmänna
opinionen. Herr von Hartmansdorff har
ansett den föreslagne Stats-Råds Beredningen icke
böra i Grundlagen intagas, emedan han trott att
Constitutions-Utskottet velat dymedelst insmyga
en rättighet för allmänheten > att trycka dess
Protocoll , och på detta sätt utså oenighetsfrö.
Jag får påminna, att Constitutions-Utskottet
helt och hållet velat öfverlemna åt Kongl. Maj:t
att afgöra, om något Protocoli der skulle föras,
eller icke; och dåGrundlagen icke föreskrifver något
dyhkt, lärer det troligen icke blifva af För att
ännu mer lugna den värde Talaren från den fruktan,
att Constitutions-Utskotrets afsigt skulle hafva
varit att utså oenighetsfrö , får jag erinra, det
Utskottet föreslagit, attur 2:dra §. Tryckfrihetslagen
utesluta Allmänna Beredningen ^ utan at
sätta Stats-Råds-beredningen i stallet , hvarigenom
dess Protocoll, om de också komma att
Den 3 December e. m.
at i
aga rum, icke kunde blifva tillgängliga för
Publiken.
Herr Lefren: I anledning af Friherre
Björnstjernäs sista yttrande få- jag anmärka,
att som Friherrens förslag går derpå ut, att
förevarande frågas afgörande skulle hvila till
nästa Riksdag, så skulle, i händelse Kongl.
Majit antoge förslaget att skilja de judi cielia
målen frän de administrativa, detta Verk qvarstå
en period för länge Skulle detta åter icke
inträffa , så kommer en § att utgå, och den
andra frågan att bibehållas. Man bör bereda
en möjlighet för Konungen, att antaga det förslag,
s#m Ständerna inför Thronen framburit.
Jag ser således intet skäl, hvarföre denna fråga
behnfver hvila, utan tillstyrker Beredningens
indragning, på det vi måkomma 5 år tidigare
till målet. Jag vågar i detta afseende vidare
anföra, att då ett bland de skäl, som under
14 års tid grundlagt förslaget om en ny organisation
af Styrelse-Verken, är att indraga onödiga
tjenster för Statens besparing, det är besynnerligt,
att man vid hvarje tillfälle, då en
möjlighet till besparing sig företer, söker att
bibehålla det gamla jemte det nya, som aDtages.
Herr Ribbing 3 Arvid: Jag anhåller vörd
samt
om serskildta Propositioner ä de, vexelvis
afhandlade frågorna om Allmänna Beredningens
förtärande , samt om antagan de af
en Stats - Råd - beredning såsom constitutionell,
hvarefter jag tår anhålla om votering,
212
Den 3 December c. m.
enär det lärer > vara enda sättet att få saken
afgjord.
Herr von Hohenhausen: Jag är hufvud
sakligen
nyss förekommen at Herr Lefrén. Att
likna Allmänna Beredningen vid en Jury är så
mycket mer olämpligt, som den hvarken afkunnar
något Domslut, eller är bunden af någon
ansvarighet. När tran vill en sak i det
stora hela, sä bör man icke se på några småaktiga
fördelar; det vill säga, att, då man
som garantie har en ansvarig Regering, bör
man ej fästa sig vid -sådana småsaker i coturoilerande,
hvarigenom hvarje Styrelsens minsta
åtgärd sättes i en origtig dager. Ville man
trycka alla Beredningens Protocoll, så vöre det
visserligen tillåtst; men huru litet denna fördel
blifvit begagnad, märkes deraf, att högst sällan
något mål blifvit derifrån hämtadt, för att
tractera Publiken. Detta Verk är en parasitväxt
vid nuvarande Constitution, ehuru vid
den förra Styrelse-formen det likasom Collegier
kunde vara nyttigt. Nu mera är detta
Verk endast ett ställe för gamla Embetsman,
sorn icke på annat sätt kunna användas. Hvad
Stats-Råds-beredningen angår, så finner jag ,
enär Constitutions-Utskottecs egne Ledamöter
erkänt att. enligt Grundlagen, der icke behöfver
föras Protocoll, intet skäl, hvarföre den i
dess redaction bör intagas.
Herr Lagerhjelmj Pehr: Lika med Fri
herre
Björnstjerna skulle jag väl anse ganska
nödvändigt, att, om Collegierna indragas, nå
-
Den 3 December e. in.
2(3
gon annan myndighet sättes i deras ställe.
Likväl, då tiden till öfverläggningen derom
icke är inne, vill jag blott nämna, det Allmänna
Beredninger. icke torde vara så kvalificerad,
att den kan ersätta Collegierne. Det är
blott detta som jag ville hafva äran anmäla ,
hvarföre jag icke heller lon anse de hinder antagliga
, som blifvit framställde mot dess upphäfvande,
på de skäl, som Herrarne von Hartmansdorff
och von Hohenhausen anfört. Det
fordras af den myndighet, som skall sättas i
Collegiernes ställe , att kunna gå tillhanda med
upplysningar i näringsväg. Jag hemställer, huruvida
detta inträffar med Allmänna Beredningen.
På sådan grund anhåller jag vördsamt hos
Herr Grefven och Landt-Marskalken örn framställande
af Proposition på Beredningens indragande.
Gerr Cederschjöld: I anledning af några
Ledamöters yttranden och anhållan om Proposition
på Stats-Råds-beredningens indragning ,
får jag erinra, att ingen Proposition kan göras
tili förkastande af hvad Constitutions-Utskottst
föreslagit, emedan Riksens Ständer icke äga rätt
att deröfver yttra sig till afgörande, förr än vid
nästa Riksdag. Anmärkningar kunna väl göras
till Förslagets modification, men att alldeles förkasta
det, är stridande emot 56 och B* §■ §.
Regerings-Formen. Likaså kan ingen Proposition
meddelas till Allmänna Beredningens bibehållande,
emedan äfven detta skulle innefatta
ett afslag till hvad Constitutions-Utskottet nu
föreslagit. Detta nödgas jag yttra , ehuru det
ai4 Dtn 3 December e, m.
i ,
år stridande mot min åsigt af hufvodsaken , då
jag är af den mening, att Allmänna Beredningen
bort blifva bibehållen.
Herr Lefi 'én : Jag anhåller vördsamt att
få göra en anmärkning mot den siste värde
Talaren. Han tyckes hafva glömt, hvarom vi
Öfverlägga, och tro, att något beslut är i fråga.
Det är en betydlig skillnad emellan de
anmärkningar, hvilka, såsom Ståndets gemensammatankar
sändas till Constitutions-Utskottet,
och ett allmänt beslut, som bestämmer,
huru saken blifvit afgjord. Constitutions Utskottet
lärer då få inkomma med sin tanka öfver
våra tankar , men icke, som om de utgjorde
något beslut.
Herr Cederschjöld: Den siste värde Talaren
har trott, att jag glömt Grundlagens innehåll
i detta afseende. Den värde Talaren tyckes
i det stället sjelf hafva glömt skillnaden i
behandlingen af Grundlags-frågor och andra
mål. Då en återremiss till Constitutions-Utskottet
äger rum, får icke Utskottet förblifva
vid dess förut yttrade mening, utan måste söka
sammanjemka Riks Ståndens skiljaktiga meningar,
och der icke någon sadan sammanjerokning
kan åstadkommas, och Stånden icke vilja
jemka sig sinsemellan, skall frågan af Förstärkt
Constitutions-Utskott afgoras, Jag utber mig ,
att (å uppläsa det hithörande stället af rf §.,
för att fä visa, att mitt yttrande icke härrört
af någon glömska. Orden äro följande: '”UtvskQttet
åligge då, att samtelige Riks-Ståndens
Den 3 December e. m.
2l5
”tankar, till ett helt Utlåtande i möjligaste måtto
”sammanjemka» och om oförenliga ski!jaktighe”ter
finnas, dem derjemte till samtelige Riksståndens
behandlande anmäla. Förena sig derefter
”Utlåtande, hvile det till slutligt antagande
”eller förkastande på tid och sätt, sorn ofvan
”föreskrifne äro- Blifva åter något Stånds tannar
i någon eller några delar skiljaktige från
’’de öfrigas, och samma Stånd, sig icke efter
”de öfrige fogar; varde Constitutions-Utskof’’tet,
genom Val af Riks Ståndens Plena, till
”slutlig jemkning förstärkt till ett antal af Tju^'gu
peisoner af hvarje Stånd, hvilke genom
5*samfälld, icke efter Stånd anställd, omröstning,
skiljaktigbeterne förena, och det dymedelst
fullständigt beredde Utlåtande hvile sedan
”till Riksens Ständers afgörande, som ofvan
”sagdt är.”
Herr Lagerhjelm'. Då Ridderskapet orh
Adeln öfverlemnade Särskildta Utskottets förslag
till Constitutions-Utskottet, så lärer det
skett i den mening , att derifrån erhålla sådane
förslag till Grundlags-ändringar, som stodo
i sammanhang med Särskildta Utskottets förslag
till Styrelse-Verkens organisation. Det är
ock till följe deraf, sorn denna öfverläggning
nu äger ram. Det måtte då vara nödvändigt,
att Ridderskapet och Adeln ger ConstitutionsUtskottet
sin tanka tillkänna, och detta sker i
form af en återremiss.
Herr Rosenblad: jag öfverenssrämmer
Den 3 December e. nu
fullkomligt med Herr Cederschjöld deruti, att
Constitutions-Utskottet, vid besvarandet af en
återremiss, icke kan framställa sin enskildta
tanka, utan endast sammanjemka Riks-Ståndens
skiljaktiga meningar. Jag vill icke heller
utsträcka orden: göras anmärkningar, till den
vidd, att Ståndet skulle äga att förklara eh hel
§:s uteslutande för sin enhälliga tanka. Jag
skulle i stället tro, att tO:de §. kunde ethalia
följande redaction : Anser Föredraganden nödigt
j att, sedan erforderlige upplysningar frän
<■vederbörande Embets-Fer k blifvit infordrude
och inkommit, särskildt inför Stats-Rådet bereda
ärendei\ innan de hos Konungen anmälas , så
sammanträde en Stats- Råds-beredning, sammansatt
af samtlige Stats-Rådets Ledamöter,
som icke af laga förfall äro hindrade att infinna
sig. På detta sätt tror jag ingen lucka
behöfver göras, samt fö §:ns förskrift blifva
rigtigt iakttagen.
Pierr Cederschjöld: Jag begärde ordet
blott för att möra en anmärkning af Herr Lagerhjelm
emot Constitutions-Utskottet, att nemi,
Utskottet hade hort uppgifva Redactions-förslagen
blindvis efter Särskildta Utskottets Betänkande.
Constitutions Utskottet har ansett sig
bundet till ett annat förhållande af 8r §. Regerings-Formen,
hvarest det heter: Detta Utskott,
hvars pligt det skall amra att Grundlagarne
granska, äger rätt att hos Riksens
Ständer föreslå de ändringar deruti, sorn det
anser högst nödige eller nyttige , och möjlige
att verkställa. Om nu uti Särskildta Ut
-
Den 3 December e. m.
217
skottets Betänkande förekommit sådana förslag
till Grundlags-ändringar, som ConstitutionsUtskottct
icke ansett högst nödige och njttige
eller också icke möjlige att verkställa,
har Utskottet trott sin pligt vara , att icke derå
göra något afseende.
Grefve von Schwerin: Jag anser mig skyldig
yttra den öfvertygelse, attén auetoritet sådan
sorn med Allmänna Beredningen blifvit åsyftad,
bör bibehållas, och får anföra såsom
skäl derföre, att Ständerna sammanträda endast
hvart 5:te år. All communication är således
dess emellan afskuren mellan administrativa
makten och Nationen. När Ständerna sammankomma,
heter det väl, att det finnes en ansvarighet;
men hvar finnes väl det Land , sorn,
då det har en ansvarig Ministére, tillika har
ett Constitutions-Utskott? Ännu ett skäl, hvarföre
det synes mig bättre att bibehålla en auetoritet,
som har någon contact med Nationen,
och der Styrelsens organer kunna söka upplysningar,
är, att det numera blifvit brukligt, att
alltid för vinnande af sådane upplysningar,
vända sig till lärda Samfund, såsom VetenskapsAcademien,
Landtbruks-Academien m. fl. Visserligen
må Föredraganden få rådfråga dem,
innan målen föredragas i Stats-Rådet, om han
så för godt finner; men mindre rådligt vore,
om de skulle komma att anses såsom constituerade
Auctoriteter, hvilka alltid måste rådfrågas.
Jag tillstyrker derföre tillsvidare Allmänna
Beredningens bibehållande.
2l8
Den 3 December e. m.
Friherre Cederström : I anledning af hvad
som blifvit yttradt rörande det sätt, hvarpå
Coostitutions-Utskottet behandlat Särskildta Utskottets
Grundlags-ändrings-förslag, och i afseende
hvarå man åberopat gi §• Regering Formen,
såsom skäl för den rätt Constitutions-Utskottet
til 1 vällat sig, att inkomma med sådana
förslag , hvilka Constitutions - Utskottet sjelf
funnit lämpelige, men icke med sådana, sorn
varit lämpade efter den, af Särskildta Utskottet
föreslagna; nya organisation af Styrelse-Verken;
torde det icke vara ur vägen, att erinra
om den väsendfliga skillnad, som ägt rum emellan
förslag till Grundlags-förändringar, uppgifne
i anledning af särskildta motioner, och
dem, som uppkommit i anledning af Särskildta
Utskottets Betänkande. Det är allmänt bekant,
att Grundlagen förbjuder sådane Motioners väckande
i Plana. I denna fråga åter har ett annat
behandlings-sätt ägt rum. Utskottet häfver
uppgjort en plan till Styrelse.Verkens reorganisation
, hvilken blifvit remitterad till Constitutions-Utskottet
för att uppgifva de Grundlags-förändringar
, hvilka skulle finnas nödvändige
, i fall samma plan af Riksens Ständer
gillades. Det hade således varit mera enligt
med ordningen, att Constitutions-Utskottet icke
i förväg tagit sig någon rättighet att pröfva
Särskildta Utskottets Förslag, utan låtit det
bero af Ständernes afgörande, och endast uppgifvit
de Grundlags-förändringar, som, i följd af
ett Riksens Ständers bifall till Särskildta Utskottets
Betänkande, blifvit nödvändige.
Den 3 December e. m.
Herr Danckwardt, Magnus Georg: Allmänna
Beredningen inrättades är 1789 > då Rådet
upphäfdes. Egentliga meningen dermed
var, art den skalle handlägga alla de administrativa
Besvärs-målen, hvilka efter våra Styrel
se författningar utgöra ett betydligt antal, men
äro i allmänhet af föga vigt, och Konungen
skulle derigenom undgå, att, såsom i allmänhet
förut skett, taga någon närmare kännedom
om dessa mål. Detta förhållande fortfor
ända till år 1809, under hvilken tid Konungen
sällan närmare befattade sig med samma mål.
Protocollcrne deröfver upplästes end?st kort för
Honom, och under hans bortovaro afgjordes de
alltid af den Kongl. Regeringen. Vid Regementsförändringen
år 1809 blef Allmänna Beredningen,
oaktadt en stadigvarande Conseil inrättades,
likväl bibehållen; men man fann snart, att med
den i Grundlagen stadgade ansvarsskyldighet
för de Föredragande, äfvensom för Stats-Rädets
Ledamöter, i alla mål som i Stats-Rådet förekommo,
äfven dessa mål måste i detailie der
föredragas och undergå enahanda noga granskning,
som de öfriga. Detta har gjort Allmänna Beredningen
dess mer och mer öfverflödig , samt endast ledande
till omgång, tidsspillan och besvär för de
Föredragande, hvilka derigenom 2:ne gånger måste
redogöra för målens sammanhang, utan att
desse derigenom kunna sägas vid 3fgörandet på
något sätt vinna. När nu, enligt Särskildta Utskottets
grundade Förslag, en mängd af de mål, sorni
Allmänna Beredningen föredragits, komma att, såsom
varande Rätts-frågor, från Stats-förvaltningsgrenarne
afskiljas3 och gå till Domstolarnej så
220
Den 3 December e. m.
bitr denna Beredning ännu mera öfverflödig. Man
bär anfört sorn ett hufvudskål för densammas bibehållande,
att det vore en controll på en Föredragande,
att der nödgas yttra sig till Protocollet,
hvilket yttrande han sedermera i StatsRådet
icke gerna kunde frångå. Men då det
minsta antalet af Stats-Råds-målen förut af Beredningen
handläggas, och deribland icke befordringsmål,
hvilka jag anser vara bland de
vigtigaste, då Konungens beslut i hvarje mål
kan tryckas och i allmänna Tidningarne blifva
föremål för offentelig granskning , så tyckes
tillräcklig controll derigenom vara vunnen. I
allt fall är nu endast frågan om ett sådant bifall
till Utskottets förslag, att öppet tillfälle må
vara för Riksens Ständer, att vid nästa Riksdag
kunna afskaffa Allmänna Beredningen, om Riksens
Ständer då så för godt finna , och det torde icke
böra möta något binder, att nu meddela en sådan
åtgärd åt Utskottets förslag, hvilket jag för
min del vördsamt tillstyiker.
Herr Lagerhjelm : Man har åter sökt
försvara vigten af Allmänna Beredningens bibehållande
på det skäl, att den skulle kunna lika
i väl som Academierne, meddela upplysningar i
åtskilliga frågor. Beredningen lärer vara alltför
litet kvalificerad att kunna motsvara detta
ändamål; ty om en upplysning i vetenskapligt
eller techniskt afseende behofves, torde det fordras,
att den person, som skall meddela densamma,
derpå har användt hela sin tid. En Ledamot
af Allmänna Beredningen står icke uti någon
väsendtlig beröring hvarken med Vetenska
-
Den 3 December e. nu
221
p?r eller Näringar. Det synes mig, att om
han äfven hade förmåga 2tt meddela sådana
upplysningar, skall likväl denna förmåga upphöra,
sedan han blifvit skiljd från en närmare
beröring dermed, ty tiden löper snart om
honom.
Grefve von Platen: Man har tadlat Con
stitutions-Utskottets
behandlingssätt äfven af
denna fråga. Man har dels sagt, att om Utskottet
rättat sig efter Ridderskapets och Adelns
remiss, skulle vi nu icke behöft denna
öfverläggning. Jag vågar påminna, att Constitutions-LJrskottet
mottagit dylika remisser från
alla fyra Stånden, och måst handla derefter i
Grundlags-enlig ordning. Man har dels ock
yttrat, att Constitutions-Utskottet velat afgöra
vissa saker med Riksens Ständers rätt. Jag
vågar tro, att man häruti misstagit sig, och att
Utskottet icke handlat emot Grundlagen , ehuru
positift visse Ledamöter tro sig känna den.
Man har vidare sagt, att Utskottet tagit sig
friheten att handla efter sitt eget omdöme.
Denna frihet att begagna vårt omdöme tror jag
hvarken att vi behöfva taga oss sjelfva, eller
att den kan betagas oss af någon annan. Vi behöfva
derföre hvarken tadel, eller beröm. För
öfrigt, om man jemför 56 och 81 §. §. Regerings-Formen,
visar det sig klart, att hela tendensen
af en Grundlag är den, det den väl må
kunna förändras, men att denna ändring icke
bör vara lätt, utan tvärtom ganska svår. Constitutions-Utskottet
har handlat i denna princip,
hvarigenom ingen ting gått förloradt af Riksens
222
Den 3 December e. m.
Ständers rätt, då allt blifvit bebandladt efter
81 § s föreskrift. Utskottet har skådat sakerna
ur den synpunkt, sorn Grundlagen bjuder,
då en fråga första gången dit ankommer, vare
sig från Konung, Ständer eller enskildte Motionärer.
Utskottet har följt §:s tydliga föreskrift;
der står: /'detta Utskott, hvars pligt
•”det skall vara att Grundlagarne granska, äger
-”rätt att hos Riksens Ständer föreslå de än’’driiigar
deruti , som det anser högst nödige elller
nyttige och möjlige att verkställa.’’ Jag
torde ännu en gång få tillfälle att yttra mig
både öfver det nyttiga och möjliga af saken i
det hela; men denna fråga är så klar, att jag
deruti ej kan finna mer än en mening, ehuru
jag lika litet vill påstå, att min mening är den
rätta, som jag låter andras meningar imponera
på min öfvertygelse. Då nu Ständerna enligt
samma § äga rätt att återförvisa Utskottets
Utlåtande, och Utskottet dervid mäste följa
Riks-Ståndens yttrade meningar, kan jag icke
inse, att något gått förloradt af Rikets Ständers
rätt. Jag matte säga, att jag finner det rätt
besynnerligt, om förhållandet skulle vara annorlunda
: Om ett Utskott, som icke har något
med Grundlagen att göra, skulle bättre
kunna inse Grundlagens anda, än det Utskott ,
som icke allenast är satt till en väktare af
Grundlagen , utan äfven är i stånd att begagna
erfarenheten af aila framfarna Riksdagars Constitutions-Utskott.
Jag anhåller derföre, att
frågan må behandlas i enlighet med Grundlagens
föreskrift. v
Den 3 December e. m.
223
Herr Hjerta'. En alldeles icke till ämnet
hörande fråga har här kommit att behandlas,
nemi. Constitutions-Utskottets rättighet att yttra
sig öfver grundlagsenligheten och nyttan af Särskildta
Utskottets ändrings-förslag. Detta lärer
aliraminst kunna komma i fråga i afseende
på Ridd. och Adelns remiss, emedan just deri
förekommer, att Utskottet borde yttra sig äfven
öfver nyttan af ifrågavarande Grundlagsförslag.
Jag kan således icke annat finna, än
att Utskottet härutinnan handlat rätt, så mycket
mera, som m3n anser administrationens förändring
vara afsa särdeles vigt, i fal! den icke
skulle öfverensstämma med tidens fordringar,
det uppväxande slagtets lynne och Nationens vanor.
Nu lår jag vördsamt fästa uppmärksamheten
derpå, att här endast är fråga om 2:ne
saker: Huruvida en StatsRåds-Beredning skall
inrättas, och om Allmänna Beredningen skall
bibehållas eller icke.
Herr Lagerhjelm'. Jag anhåller att ännu få
tillägga några ord till hvad jag förut yttrat.
Med ali vördnad för hvars och ens öfvertygelse,
vare sig i Grundlags-väg eller annars,
torde det dock tåla att tänka på, huruvida detta
ärende är lika beskaffädt med andra förslag
till ändringar i Grundlagen, hvilka väckas antingen
genom enskildtes motioner eller genom
Kongl. Propositioner. Innan man fullkomligt
medger denna likhet, borde man förut hafva afgjordt,
om den föreslagna organisations-förändringen
subordinerar under Grundlagens anda
eller icke, Detta kan åtminstone icke afgöras
524
Den 3 December c. m.
ntan en viss pröfning, hvilken måste föregå
hvad afgörande som helst. Hvad detta ärende
särskildt angar, kan jag icke finna annat, än att
Ridd. och Adeln vid återremissen äger rätt att
bifoga sin tanka, såsom Grundlagen medgifvit.
Jag skulle således önska , att det blef Ridd»
och Adelns tanka, att Allmänna Beredningen
kunde indragas.
Herr Gref ven och Landt-Mar sk diken yttrade,
att då flere anmärkningar blifvit under dis—
cussionen emot förevarande §. framställde, ansåg
Herr Landt-Marskalken sig först böra inhämta
Ridderskapets och Adelns tanka, om Rikets
Ärenders Allmänna Beredning borde bibehållas,
samt om följaktligen nuvarande redaction
af io. §. Regeringsformen borde förblifva oförändrad.
Herr Hjerta: Det är icke nödvändigt att
redactionen blir alldeles oförändrad. Jag^ skulle
snarare tro, att orden: Embetsverk borde i redactionen
införas, i stället för ordet Collegier.
I öfrigt instämmer jag helt och hållet i den
framställde propositionen.
Herr Manner stam: Alla de anmärkningar,
som blifvit gjorde vid redactions-föriindringen
af denna §., synas mig kunna inneslutas i det
förslag, Herr Rosenblad nyss framställt och,
6om jag vill minnas, var följande: Till föredragning
hos Konungen uti Stats-Rådet skola
ärenderne, sedan nödige upplysningar deröfver
Dan 3 December e. m.
225
från vederbörande Embetsverk blifvit infordrade
och inkommit, beredas af den Föredragande.
Om denna redaction antoges, kommer
hvarken Allmänna Beredningen eller någon StatsRåds-Beredning
att omtalas. Jag vågar således
anhålla om proposition på detta förslag.
Herr Cederschjöld: Det förslag, som den
siste varde Talaren framställt, anser jag för min
del mindre lämpligt, emedan jag tror det vara
öfverflödigt i Grundhgen stadga, att den Föredragande
får bereda målen, då detta i alla fall
på honom sjelf beror. Men jag får derjemte
förnya min hemställan , huruvida någon Proposition
kan göras på Beredningens bibehållande,
då detta icke skulle kunna ske utan med förkastande
af Utskottets Förslag, hvartill Ståndet
likväl enligt Grundlagen saknar all rättighet.
Herr Rosenblad: 1809 års Grundlag har
redan förutsatt nödvändigheten för en Föredragande
att inhemta nödiga Upplysningar. Den
Proposition jag föreslagit, innehåller, att han
ensrm skulle kunna bereda Ärendema , i stället
att detta förut skett i compagnie med Åtta
Ledamöter af Allmänna Beredningen.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
förklarade, i anledning af. Herr Cederschjölds
nyss algifne yttrande,- att då yö §. RegeringsFormen
föreskriiver, att de anmärkningar, hvilka
mot Constitutions-Utskottets Utlåtande, rörande
Grundlags-ftågor, i Ståndens Plena göras,
Ridd. o. Ad. Prot. XI. Band. 15
236
Den 3 December e. m.
och af ett Riks-Stånd förklaras utgöra dpss gemensamma
tankar, böra till Consututions-Utskottet
hänvisas , utan att dessa anmärkningars
natur och beskaffenhet närmare finnes bestämd;
ansåg Herr Grefven och Landt-Marskalken, på
grund deraf, och i öfverensstämmelse med hvad
förut i dyhke frågor alltid varit vanligt, sig
icke äga laglig rätt, att vägra proposition å
Herr Hjertås mot förevarande §., rörande Allmänna
Beredningens bibehållande, gjorde anmärkning.
Herr Landt-Marskalken tilläde vidare
, att då mot ro §. blifvit framställde Trenne
anmärkningar, åsyftande, dels att Allmänna
Beredningen måtte bibehållas , dels att StatsRåds-Beredningen
kunde ur Grundlagen uteslutas
, dels ock att i stallet för de i §. befintlige
ord : Collegier och Enibetsmänborde införas
ordet: Embets-Verk; trodde Herr Landt-Marskalken
för dess del, att dessa 3:ne frågor lättast
och redigast torde bringas till slut , om
Ridderskapet och Adeln behagade tillåta Herr
Landt-Marskalken , att å hvarje anmärkning
göra serskild proposition. Herr Landt-Marskalken
förnyade, i anledning häraf, den utaf honom,
rörande Allmänna Beredningens bibehållande, sist
gjorde proposition.
Ropades starka Nej, blandade med Ja.
Grefve von Schwerin: Om Herr Grefven
och Landt-Marskalken täcktes framställa proposition
med den modification, som Grefve Löwenhjelm
föreslagit, tror jag, att den skall lättare
vinna Ridderskapets och Adelns bifall.
Deri 3 December t. tn,
Herr Grefven och Landt-Marskalken hemställde
derefter, om Ridderskapet och Adeln
bthagade godkänna Herr Hjertås anmärkning ,
att Allmänna Beredningen borde bibehållas, och
att följaktligen nuvarande redaction af 10. §. i
Regeringsformen måtte förblifva oförändrad, endast
med den skilnad, att i stället för orden:
Collegier och Embetsman borde införas ordet:
Embetsverk.
Ropades åter starka Nej, blandade med Ja.
H_»rr Lagerhjelm: Jag hemställer vördsamt
om den nu framställda Proposition är den
rättaste, emedan deruti finnas a:ne satser, hvaröfver
tankarne äro delade. Mänge anse, att
Allmänna Beredningen bör indragas , och ordet
Collegier utgå , hvaruti andra åter icke torde
vilja instämma. Jag anhåller derföre , att Herr
Grefven och Landt-Marskalken behagade meddela
proposition å hvardera frågan serskildt.
Herr Gref ven och Landt-Marskalken erinrade,
att ehuru han förut , i likhet med hvad
Herr Lagerhjelm yttrat, tillkännagifva sin enskildta
öfvertygelse , att lämpligast vöre det
serskilte propositioner gjordes ä de mot io §.
rigtade anmärkningar; likväl och då en värd
Ledamot Grefve von Schwerin förmodat, att
den sist gjorde propositionen skulle vinna Ridderskapets
och Adelns bifall, och af sådan anledning
begärt dess framställande, hvilket icke
eller blifvit af någon bland Ridderskapets och
Adelns Ledamöter då bestridt, hade Herr Landt
-
228
Den 3 December c-, m.
Marskalken , som alltid ansåg både för sin pligt
och sitt nöje, att i allt hvad på honom kunde
lagligen ankomma , gå hvarje Ledamots af
Ståndet önskningar till mötes , trott sig böta
efterkomma Grefve von Schyerins nyssnämnde
begäran. Enär nu åter Grefve von Schwerins
berörde förhoppning icke lyckats, framställde
Herr Landt-Marskalken endast proposition tili
antagande af Herr Hjertås ifrågavarande'anmärkning,
angående bibehållande ej mindie. af
Allmänna Beredningen , än ock, i följd deraf,
af nu varande Redaction af jo §. Regeringsformen.
*
Ropades åter starka Nej, blandade med
Ja; hvarjemte ordet Votering hördes.
Herr Cederschjöld: Jag utber mj'g blott
att i Protocollet få förvarad min enskildta reservation
emot denna proposition , såsom stridande
emot meningen och ordalydelsen af 56
och 81 §. §. Regerings-Formen.
Herr Lejren: Jag får lika vördsamt till
Protocollet anföra , att Ridderskapet och Adeln
icke mätte anses vara skyldig att yttra sin tanka
alldeles i likhet med Constitutions-l/tskottets
förshg.
Herr Hjerta: Då det blott är fråga om
att göra en gemensam anmärkning , kan jag deri
icke finna något grundlags-stridigt. — Jig anhåller
således vördsamt om votering, på det
vi en ganp mi få tvisten sliten.
Dea 3 December e. m.
229
Herr Danckwardt: Jag vill blott innan
voteringen , till förekommande af allt missförstånd
, hafva äran göra Ridderskapet och Adeln
uppmärksamt derpå . att den framställde frågan
om §;ns redactions-förändring är af ingen vigt,
och den vill äfven jag för min del bifalla, derest
jag ansåg §:n böra bibehållas ; äfvensom
att det endast är genom hela §:ns uteslutande, som
Allmänna Beredningens upphörande kan beredas.
Grefve Löwenhjelm: Jag får likaledes
den äran nämna, att, hurudant ock det framtida
beslutet kan blifva om Coliegiernes bibehållande
ellér afskaffande, är det min tänka,
3tt ordet Coilegier bör i allt fall ur <§:n
uteslutas , om än redactionen skulle blifva bibehållen
i sitt gamla skick.
Friherre Björnstjerna: Jag hemställer, om
icke först Proposition kunde meddelas på uteslutande
ur redactionen af ordet Coilegier i alla
händelser, hvarefter den andra frågan lämpligare
kunde till pröfning företagas.
Herr Grefven och Landt-Marskalken yttrade,
att han ansåg det fullkomligen likgiltigt,
antingen frågan om nyssnämnde mindre betydliga
Redactions-förändring afgjordes först, eiler
sist. Då nu likväl votering vid den af Herr
Landt-Marskalken sist framställde proposition redan
blifvit begärd , trodde Herr Landt-Marskalken,
för dess del , det vara mindre lämpeligt,
att innan densamma för sig gatt, till Ridder
-
Den 3 December e, m.
skåpets och Adelns pröfning framställa ett nytt
ämna.
Herr Mannerstam; Om jag fattat discussionen
rätt , har ej någon bestridt Grefve Löwenhjelms
hemställan om Collegiernes uteslutande
ur redactionen. Jag anhåller derföre, att
till undvikande af flere möjeliga voteringar,
Herr Grefven och Landt-Marskalken behagade
först härom göra Proposition,
Herr Grefven och Landt-Marskalken erinrade
, det Herr Lagerhjelm för en stund sedan
bestridt, att nyssnämnde fråga skulle på
samma gång med frågan om Allmänna Beredningen
afgöras j och då, på sätt Herr LandtMarskalken
nyss yttrat, votering, rörande Allmänna
Beredningen, redan blifvit begärd, ansåg
Herr Landt-Marskalken det vara lämpligast, att
detta ämne först serskilt af Ridderskapet och
Adeln afgjordes. Herr Landt-Marskalken framställde
derefter följande Voterings-Proposition :
Den som anser den nu befintliga Redaction
af io §. i Regerings-Formen , rörande Allmänna
Beredningen , böra bibehållas samt denna
anmärkning, såsom utgörande Ridderskapets
och Adelns gemensamma tanka, böra till CanStitutions-Utskottet
remitteras , voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Den 3 December e, m.
Vinner Nej, Hommer berörde mot Constftutions-Utskottets
föreslagne redaction af nämnde
io §. gjorde anmärkning att förfalla.
Hvilken voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes , samt anslogs.
Sedan 43, 44, 45 och 46, §. §. i Riddarhus-Ordningen
blifvit uppläste, börjades voteringen
klockan f till 11 om aftonen, och be
funnos
vid voteringens slut, klockan xi om af
tonen,
sedan en voterings-sedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterne hafva utfallit, sora
följer :
Ja — 7»
Nej — 42.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
serskilt förde Protocoll blifvit uppläst,
Herr Grefven och Landt-Marskalken förklarade,
att ofvanberörde anmärkning således komme
att förfalla.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
hemställde derefter , om Ridderskapet och Adeln
godkände Herr von Hartmaosdorffs anmärkning,
att Stats Råds-beredningen icke borde
i Regerings-Formen upptagas
Ropades J a.
23a Den 3 December e. rn.
Herr Cederschjöld: Jag får förnya min
förut gjorde reservation emot delta beslut , såsom
stridande emot 56 och 81 § §• Regeringsformen.
Herr Grefven och Landt-Marskalken frågade
vidare, om Ridderskapet och Adeln behagade
instämma uti den afGiefve Löwenhjelm
gjorde anmärkning , att i stället för orden :
Collegier och Embetsman , måtte införas ordet:
Embets-Velk ; I hvilket fall, samt med afseende
å Ridderskapsts och Adelns, rörande Allmänna
Beredningen och Stats Råds-Beredningen,
nyss fattade Beslut, 10 §. komme att erhålla
följande lydelse; Innan ärenderna hos
Honungen uti Sluts-Rådet f öredragas , skola
de, genom nödige upplysningars inhämtande
från vederbörande Embets-Verk , af den Föredragande
beredas. ■
Herr von Hartmansdorff: Egenteliga frågan
är blott, huruvida Allmänna Beredningen
skall bibehållas eller icke ; samt i sednare händelsen
, huruvida Stats-Råds-Beredningen bör i
Grundlagen omtalas eller ej. Frågan om Collegiernes
uteslutande ur §. har deremot icke varit föreslagen
hvarken af Särskildta Utskottet eller
Constitutions-Utskottet, och är således att anse
såsom en ny motion.
Herr Grefven och Lanclt-Marskalken förklarade,
det lian, för sin del, icke kunde anse
den af Grefve Löwenhjelm, mot Constitutions-Utskottets
redaction af 10 §. väckte ifra
-
Den 3 December e. m,
233
gavarande anmärkning, såsom någon ny motion
* 1 följd hvaraf Herr Grefven och LandtMarskalken
förnyade den af honom sist gjorde
Proposition , hvilken af Ridderskapet och Adeln
bifölls
§. 13,
Vill Konungen börja Krig, eller sluta Fred,
kalle då, till ett utomordentligt Stats - Råd,
samtliga Stais-Rådets Ledamöter , framställe
för dem— - - Han för Riket nyttigast finnér.
§ 2(5.
Då Justitie - Ärenden inför Konungen i
Stats-Rådet föredragas , skola, jemte JustitiaeStats-Ministern
och minst Två Stats-Råd samt
Föredragandenj Två af Högsta Domstolens Ledamöter
dem öfvervara , med den skyldighet
i allmänhet är föreskrifven.
Vid dessa Tvenne §. §, framställdes icke
någon anmärkning.
§. 27.
Justitiac-Cancelleren , hvartill må utses en
Lagfaren och i Domare-värf nyttjad man, åligge
, utom hans befattning i Stats-Rådet förnämligast
att, såsom Konungens Högste Ombudsman
, föra eller - - - « och Embetsman
begångna blifva.
. ' : • ' - ' 'V ■ G*
234
Den 3 December e. m.
Herr von Hartmansdorff: Härvid har jag
blott en anmäkning att göra , nemligen att ordet
förnämligast må utgå ur ordalydelsen, emedan
det ej förtydligar , utan snarare skadar innehållet.
Herr Cederschjöld: Om jag icke missta
ger
mig, har Justitiae-Cancelleren äfven andra
åligganden, än att föra Konungens talan, nemligen
i Tryckfrihets-mål , äfvensom att lemna
enskilt person biträde vid dess klagan mot
Embetsman m. m. Jag hemställer derföre, om
icke ordet förnämligast bör qvarstå.
Herr von Hartmansdorff. Jag tror icke
att det bör åläggas en Embetsman förnämligast
sköta någon viss del afsina Embets-göromål.
Så snart de tillhöra honom , böra de alla
lika nitiskt behandlas. Derföre är det jag
tillstyrker, att ordet förnämligast må borttagas.
Herr Cederschjöld: Mig synes, att om
detta ord borttages, och intet annat sättes i
stället, kan Justitiae-Cancelleren icke befatta sig
med andra göromål än dem Grundlagen på detta
ställe bestämmer. Om derföre ordet förnämligast
skulle hafva olyckan att misshaga,
så anhåller jag att något motsvarande måtte
sättas i stället.
Herr von Hartmansdorff': Jag föreslår
vördsamt , att ordet jemväl må sättas i stället.
Herr Grefven och Landt-Marskalken hem
-
Den 3 December e. */t.
235
ställde, om Ridderskapet och Adeln instämde i
Herr von Hartmansdoffs anmärkning, att ordet
: förnämligast borde utur 27 §. utgå.
Ropades J a.
§• 28-
Konungen äger att - - - - men icke på
deras börd. Till Civila Embetsman inom Riket
och till Domare må sådane män endast
nämnas , som äro af den rena Evangeliska Läran.
Herr von Hartmansdorff ': Här står : till
Civila Embetsmän. Frågas: om till dem räknas
en General, som af Konungen blifvit utnämnd
till Krigs-Minister. Det torde derföre vara bättre
att förut införa orden : till Ledamöter af
Stats-Rädet. Föredragande i Commando-mål
synas äfven böra här upptagas; ty enär till
Commendanter i fästningar icke få nyttjas utländske
män , eller följaktligen de som äro
af främmande religion j så bör väl detta stadgande
ännu mera gälla om den , som commenderar
Commendanterna eller Föredragande i commandomål.
Jag föreslår derföre , att ordalydelsen
må förändras sålunda :
Till Ledamöter af Stats-Rädet j Föredragande
i Commando-mål j Civila Embetsmän
inom Riket och till Domare må etc.
Herr Cederschjöld: I anledning af dea
siste Talarens yttrande , vill jag blott påminna,
236
Den 3 December e. m.
att i 4 §. star : det Stats-Rådets Ledamöter
böra vara af den rena Evangeliska Läran, hvarföre
det af honom yrkade tillägg synes öfverflödigt.
Herr von Hartmansdorff: I sådan hän
delse
förfaller min anmärkning, rörande StatsRådets
Ledamöter. Den synes dock böra iakttagas
i afseende på Föredragande i Cömmando-mål.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
gjorde Proposition till godkännande af Herr
von Hartmansdorff;? ifrågavarande anmärkning ,
hvarigenom 28 §• skulle komma att erhålla följande
lydelse : Till Civile Embetsman inom
Riket .j Föredragande i Cornmändo - mai och
Domare etc.
Bifölls.
5- 34-
Stats - Ministrarnas, Stats-Rådens och Ju.
stitire-Rådens Embeten skola uppföras i Rikets
Stat, och må icke af någon tillika med annat
civilt Embete beklädas. De 2 Stats-Ministrar.
ne innehafva Rikets Högsta värdighet; StatsRåden
äge lika anseende med de Högstaj och
Justitice-Råden med derintill närmast varande
j Militaire Embetsman.
Herr von Hartmansdorff: Den nu gäl
lande
ordalydelsen af 34 §. Regerings-Formen
Dm 3 December c. m.
säger, att de uti denna Grundlag bestämda nya
Embeten, Stats-Ministrar , Stats Råd och Justitise-Råd,
skola uppföras i Rikets Stat. Af
detta stadgande har Constitutions-Utskoifet en«
däst uteslutit crdet nja,, emedan desse Embeten
nu mera, efter 14 års förlopp, icke kunna
så kallas. Men föreskriften om deras uppförande
i Rikets Stat qvarstår. Den kunde vara
behöflig när Regerings-Formen stiftades , emedan
hvarken Ledamöterne af Konungens Conseil
eller af Högsta Domstolen voro ständiga,
förr än efter Stats-hvälfningeu 1809. Numera,
dä dessa Embetsmän blifvit det, och äro till
antalet uppräknade i Regerings-F'ormen samt
följakteligen städse böra finnas, förstås det af
sig sjelft, att de skola uppföras på Stat. Jag
tror således, att något ordande derom i Regerings-Formen
hädanefter är öfverflödigt och
olämpligt, samt tillstyrker, att §. måtte börjas
sålunda; Stats-MinistrarnesStats-Rudens och
Justitia - Radens Embeten må icke af någon
etc.
Herr Cederschjöld: I anledning af den
siste .värde Talarens yttrande, torde jag- få erinra
s att ehvad förändringar med Grundiagen
vidtagas , bör den likväl alltid så redigeras, att
den kan anses författad i sin helhet år 1809.
Grefve Löwenhjelm: Uti den i §:n
fastställda Rang-ordning saknar jag de Ministrar,
om hvilkas tillsättande, enligt Ståndets
i dag fattade beslut, vid nästkommande Riksdag
kommer att öfverläggas. jag tror för min del,
238
Den 3 December e. >n.
att desse Ministrar böra hafva lika rang med
Stats-Ministrarne ; men om ock detta icke skulle
vinna bifall , bör likväl deras värdighet i
alla fall i den här förekommande Rang-ordnmgen
upptagas.
Herr Cederschjöld: Till besvarande af
Herr Grefve Löwenhjelm^ yttrande får jag vördsamt
påminna, att Constitutions Utskottet i sitt
förslag upptagit alla Förvaltnings-Cheferne under
den gemensamma benämningen Stats-Räd.
Då Utskottet talat om de Föredragande Ledamöterne
särskildt, har det väl kallat dem Ministrar;
men dermed har likväl meningen varit,
att de i allt öfrigt böra siå i samma cathegori
med de öfrige icke Föredragande Stats-Råden.
Grefve Löwenhjelm: Då Högloflige Stån*
dets tanka rörande Stats-Ministrames rang icke
lärer kunna ändras , torde det vara öfveiflödigt,
att tala vidare derom. Jag hemställer
derföre blott , huruvida icke Ministrarnes rang
serskildt och noininatim bör upptagas.
Herr Grefven och Landt-Mcirskalken yttrade,
att vid ifrågavarande §. 2:ne anmärkningar
blifvit framställde, åsyftande deri ena, att
utur §. måtte utgå, att de deri omförmälte Embeten
skulle i Rikets Stat uppföras, samt den
andra, art Förvaltnings-Chefernes eller Ministrames
värdighet måtte i §. uttryckligen bestämmas.
Herr Cederschjöld: Cons ti tutio ns-Utskot
-
Den 3 December e. m.
23g
fets mening har varit , att så väl FörvaltningsCheferne
eller Ministrarne , som Justitia: Cancelleren
och Hof-Cancelleren borde stå i samma
cathegori, som de öfrige Stats-Råden. Detta
skulle jag tycka vara tillräckligen tydligt uttryckt
uti den föreslagne redactionen ; De två
Stuts - Ministrarne inneliafve Rikets Högsta
'Värdighet; Stats- Råden åge like anseende med
de Högsta och J ils t itta;-Råden med derintill
närmast varande j Militaire Embetsinän.
Herr Grefven och Landt-Marskalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln godkände
den af Grefve Löwenhjelm, i afseende på ett
närmare bestämmande af de nya Ministraroes
värdighet , gjorde anmärkning.
Ropades Nej.
H:rr von Hartmansdorff• Jag anhåller
alt Herr Grefven och Landt-Marskalken täcktes
inhämta Ridderskapets och Adelns mening, huruvida
orden skola uppföras i Rikets Stat och
böra qvarstå eller icke.
Herr Cederschjöld: Jag underställer vörd
samt
HögloOige Ståndets bepröfvade den erinran
jag nyss gjorde , att Grundlagen bör föreställas
talande på den tid den stiftades , utan
att dess innehåll får vittna om någon sedermera
dermed vidtågen förändring.
Herr Grefven och Landt-Marskalken hemställde
, om Ridderskapet och Adeln instämde
2<4o
Den 3 December e. m.
uti Herr von Hartmansdorff!? nyss gjorde anmärkning.
Ropades N e j.
§■ 35.
Stats - Ministern för Utrikes ärenderne ,
Stats-Råden , Presidenter och Chefer för Collegier
eller, i dessas ställe, inrättade verk,
Expeditions Chefer i Stats-För valtnings-Departementen
, Öfver-Ståthållaren , Under-Ståthållaren,
Politiemästaren i Hufvudstaden , Landshöfdingar
och Ståthållare i Landet ; Fält-Marskalkar
- - - - finna sig dertill skäl äga.
Herr von Hartmansdorff'. ConstitutionsUtskottet
häri denna §. begagnat ordet: StatsFörvaltnings-Departementer,
hvilket förut är
obekant i våra författningar. Jag skulle tro ,
att benämningen , Stats-Expeditioner , som är
känd, och hittills städse varit begagnad, äfven
nu borde bibehållas. Jag bör äfven anmärka ,
att Särskildta Utskottet föreslagit, det Öfverståthållare
och Under-Ståthållare Embetena måtte
förenas. Denna omständighet är af Constitutions-Utskottet
förbigången i förevarande redaction
, hvilket måhända kommer deraf, att
frågan icke blifvit upptagen bland de punkter ,
hvilka af Särskildta Utskottet uppgåfvös såsom
öfverlaggnings-ämnen för Constitutions Utskottet.
Felet ligger väl således hos Särskildta Utskottet
, men det är ej lätt att i ett så vidlyftigt
-
Den 3 December e. rn.
tigt ämne icke glömma någon detail. Jag har
i alla fall nu velat anmärka förhållandet, pä
det saken , i händelse Ivon ej förut blifvit a£
Constitutions-Utskottet pröfvad , mä varda det.
Herr Cederschjöld: Till besvarande af den
siste värde Talarens anförande , får jag blott
påminna , att ett Embete icke nödvändigt måste
i verkligheten bibehållas, derföre att det i
Grundlagen är upptaget ibland dem , hvilkas Innehafvare
Kongl. Maj:t kan utan ransakning och
dom entlediga. Om Kongl. Maj:t indrager Embetet,
så låter han ju endast sin rätt att derifrån
afsätta'tills vidare hvila ; likasom Riksens
Ständer gjort med rättigheten att bestämma
Landttulls-afgifterna och Salu-Accisen, hvilkas
omnämning i Grundlagen icke kunde hindra
dem , att de samma i verkligheten tills vidare
afskaffa
Herr
von Hartmansdorff': Om man skulle
i Grundlagen upptaga Embeten, som icke i
verkligheten finnas, så blefve Regerings-Formen
icke hvad den lärer böra vara ; nemligen
en form för samhället, sådant det är. Jag tror
det således icke vara förenligt med Constitutions-Utskottets
gransknings- och förslags-rätt ,
att upptaga möjliga embetsmyndigheter , som
ännu icke blifvit verkliga. Sådan är likväl händelsen
med de i denna §, omtalade , i stället
för Collegierna (möjligen) inrättade verk. Hvar
och en finner lätteligen, att Embetsverk , som
i en framtid möjligen kunna komma att finnas \
Ridd. o. Ad. Prot, XI Band. 16
242 , Den 3 December e. m.
för närvarande äro detsamma som intet , och
att de följakteligen ej böra omtalas i en Regerings-Form,
som angår v-år tid, och som ej afhandlar
inbillningens foster , utan de embetsmyndigheter,
som hos oss verkeligen äro till.
Herr Cederschjöld: Då det icke ålåg Constitutions-Utskottet
att ingå i någon pröfning ,
huruvida en Under-Ståihållare är behöflig för
Stockholms Stad , eller icke , så tror jag att
Utskottet handlade rättast deruti , att bibehålla
honom på förteckningen öfver de af Konungen
afsättliga Tjenstemän. Jag ser alldeles intet
hinder emot Embetets anskaffande, ehuru det
nämnes i Regeriogs-Formen bland förtroendesysslor.
Friherre Cederström: Det torde vara klart,
att, i händelse ett Embete indrages, det redac*
tions-Förslag i Grundlagen, hvarest samma Embete
finnes nämdt, bör i så måtto förändras ,
att det till benämning derutur kommer att utgå.
Herr Manner stam: Jag tror lika med Herr
Cederschjöld, att frågan om Under-StåthålhreEmbetets
bibehållande icke tillhör ConstitutionsUtskottets
pröfning , utan ingår uti den öfriga
organisationen af administrativa myndigheter,
samt att Kongl. Majit i alla fall icke lärer vara
bunden att bibehålla detta Embete. Uti samma
§. finnas äfven uppräknade Öfver-Adjutanter,
Stabs-Adjutanter och Officerare vid LifDrabant-Corpsen
, hvilka tjenster till en de! för
det närvarande ej finnas, och deras uppräknande
Den 3 December e. m.
243
på ett sådant sätt torde ej böra anses hindra
deras indragning.
Herr Grefven och Landt-Marskalken frågade
, om RiddersKapet och Adeln godkände
Herr von Hartmansdorffs anmärkning , att det t
förevarande §. befintelige ord: Stats-Förvaltnings-Departemétiter
borde utbytas mot ordett
Stats-Expeditioner.
Ropades J a.
Hvarefter Herr Grefven och Landt-Marskalken
hemställde , om Ridderskapet och Adeln
instämde uti Herr von Hartmansdorffs mot
förevarande $. likaledes gjorde anmärkning, att
ordet: Under-Ståthållaren,, borde utur §, utgå.
Ropades J a och Nej.
Herr Cederschjöld: Efter som jag fattat
meningen med ifrågavarande Grundlags-förändringar,
böra blott sådane nu beredas, sorn
kunna sätta Konungen och Rikets Ständer i tillfälle
att vid nästa Riksdag vidtaga de organisations-förändiingar,
söm vi anse nyttiga och
nödiga, hvilket icke kan anses ait obehörigt
anticipera på kommande Ständers beslut. Då
dessutom, såsom Herr Mannerstam rätt anmärkt,
flere Förtroende-sysslor finnas nämnda i
Grundlagen, hvilka icke i verkligheten nu mera
existera , så tror jag icke heller något äfventyr
vara att bibehålla Undcr-Ståthållarens deribland.
a44
Den 3 December e. m.
Friherre Cederström : Om det nu vore ifrågasatt,
att fatta ett beslut, huruvida UnderStåthållare-Embetet.
skulle komma att i verkligheten
bibehållas , eller icke , så vore förhållandet
helt annorlunda, och Herr Cederschjölds
anmärkning riktig; men frågan inskränker sig
till en önskan , att vid nästa Riksdag , i händelse
Under-Ståthållare - Embetet skulle upphäfvas,
få detsamma uteslutet ur Grundlagens
redaction , kan dervid omöjligen någon betänklighet
uppstå. Om Constitutions-Utskottet uraktlåtit,
att föreslå uteslutandet ur Grundlagen
af sådana Embeten , som ipke existera , bevisar
detta endast, att Utskottet icke handlagt
redactionen med den noggrannhet, som vederbort.
Herr Cederschjöld: Det är för att söka
afleda den beskyllning , hvilken den siste värde
Talaren gjort Constitutions-Utskottet , som jag
anhåller få erindra , att det åligger Constitutions-Utskottet,
att granska Grundlagarne, men
icke Hot- och Stats-Calendern. Jag tror det
icke vara lämpligt, att nu upphäfva möjligheten
för Kongl, Maj:t , att bibehålla Under-Ståthållare-Embetet
såsom förtroende-syssJa. —Om
händelsen gjorde , att äfven de öfrige Stånden
återremitterade frågan med en dylik anmärkning
, sä komme detta Embete att uteslutas ur
redactionen , och då kunde lätt hända , att när
Särskildta Utskottets Betänkande förekom, och
man såg att Under-Ståthållare-Embetet behöfdes
, hela §.s redactions-förslag måste förkastas,
endast för att få den Sysslan bibehållen.
Den 3 December e. m,
245
Herr Grefven och Landt-Marskalken förnyade
den af honom , i afseende pä ordet Under-Ståthållare,
sist gjorde proposition } hvilken
af Ridderskapet och Adeln bifölls.
Herr von Hartmansdorff': I förmiddags
gjordes en Anmärkning , som då icke blef upptagen
till öfverläggning ; men som jag nu anhåller
måtte blifva det. Den åsyftade att Chefen
för Tull-Verket måtte upptagas bland dem,
sorn innehafva Förtroendes-Embeten.
Herr Cederschjöld: Jag har svårt att inse,
huru en Fullmagt på Förtroende-Embete skulle
kunna ge högre värdighet än ett Constitutorial
på samma Embete ; hvarföre jag vördsamt
hemställer, om någon anmärkning deiöfver
skall behöfva remitteras till ConstitutionsUtskottet.
Friherre Cederström: Otn ConstitutionsUtskortet
för consequensens skull hade föreslagit,
att alla Embetsman med FörtroendePoster
endast borde tillförordnas genom Constitutorial
, hade jag alldeles intet att invända
emot hvad Herr Cederschjöld yttrat} men då
detta icke skett, måste jag instämma med Herr
von Hartmansdorff i dess anmärkning.
Herr Cederschjöld: Orsaken hvarföre Utskottet
ansåg Chefen för Tull-Verket kunna
umbära Fullmagt, var den, att alla andra Embetsmän
, som hafva Uppbörd om händer, endast
lära förses med Constitutorial.
Den 3 December e. m.
Herr von HartmansdorffJag fog mig i
förmiddags den friheten anmärka olämpligheten
af förordnande , i stället för fnllmagt, för en
högre embetsman , som åtminstone kunde jemföras
med en Landshöfding eller Regementschef.
Ännu origtigare synas mig förordnanden
vara för Föredragande hos Kongl. Maj;t. Så
tänkte äfven Constitutions-Utskottet vid medlet
af denna Riksdag , då anmärkning gjordes
dervid , att de Föredragande hos Kongl. Majit,
under sistförflutne år, så ofta varit försedde endast
med Constitutorialer. Denna åsigt tyckes
mig böra fortfara afven till Riksdagens slut ,
och ett handlingssätt , sorn så nyligen blifvit
ansedt för missbruk, icke godkännas genom
ett föreslaget Lagstadgande i Regerings-Formen.
Orden : eller någon för tillfället förordnad
Föredragande torde således böra ur Constitutions-Utskottets
föreslagne redaction af 106.
§. Regerings-Formen utgå.
Herr Cederschjöld: Orsaken hvarföre Utskottet
i början af Riksdagen fann mindre lämpeligt
, att Stats-Secreterarne voro försedde endast
med Förordnanden , var helt annan, nemligen
den, att dessa Embeten utöfvades af personer,
som i anseende till deras i sjelfva verket
innehafvande Tjenster ej voro fullt ansvarige
inför Rikets Ständer, helst ansvarighetslagen
icke kunde på dem i hela sin vidd tillämpas.
Friherre Cederström: Den siste värde Talaren
yttrade förra gången, att anledningen till
Den 3 December e. m.
Ai
Utskottets förslag att förse Tull-Chefen med
Constitutorial varit den upplysning Utskottet
erhållitatt alle Uppbördsman endast med sådana
voro försedde. Det kan i sanning kallas
en sällsynt upplysning. Till en början får jag
blott såsom exempel på motsatsen anföra Kongl.
Räntmästare och Landshöfdingar, hvilka äro försedde
med Fullmagt.
Herr Grefven och Landt-Mar skalken hem*
ställde, om Ridderskapet orh Adeln instämde
uti Herr von Hartmansdorffs anmärkning , att
Chefen för Tull-Verket borde försesmed Kongl.
Maj:ts Nådiga Fullmagt, samt upptagas bland
dem , som innehafva Förtroende-Embeten.
Ropades J a.
§• 42.
Orden : "och Stats-Secreterare” uteslutas.
Vid denna §. var icke något att erinra.
§. 43-
Går Konungen i Fält - . förordna han
Justince-Stats-Ministem och Tre andre Ledamöter
af Stats-Rudetj sorn der icke äga Föredragande
befattningatt föra - - - - som 8
§. stadgar.
Herr von Hartmansdorff: Jag bör vördsamt
fästa Ridderskapets och Adelns uppmärk
-
248
Den 3 December e. m.
samhet på det förändrade förhållarde, som
kommer att aga ruin med en tillförordnad Regering
hädanefter mot hittills. Inga andra än
Stats-Ministrar och Stars-Råd eller Konungens
icke Föredragande Rådgifvare hafva hittills kunnat
vara medlemmar af en Regering, Nu skulle,
efter Constitutions-Utskottets förslag, ej heller
några andra blifva det. Men skillnaden på
de Föredragande är imedlertid den, att desse
hittills, eller Stats-Secreterarne, endast hafva
rösträttighet i de mål , som de sjelfva föredraga
5 hvaremot hvarje Minister hädanefter skulle
äga att yttra sig icke blott öfver föremålen för
sin egen , utan för alla de öfriga Förvaltnings.
Chefernas föredragning. Skulle nu 4 icke föredragande
Stats-Räds - Ledamöter^ blifva ensamt
afgörande : så skulle de föredragande Ministrarne,
så länge Regeringen varade, återgå till
Stats-Secreterarnes närvarande befattning , blott
med sina egna mål , eller hafva ett ringare uppdrag
inför sina kamrater, än inför Kongl. Maj:t
sjelf; hvilket ingalunda synes vara lämpligt ,
och dessutom motarbetar det ändamål , hvarföre
man velat att Ministrarna skulle taga kännedom
af, och yttra sig öfver, hvarandrasärender.
Tilläte man dem det , men icke att deltaga
i afgörandet, så skulle de,t förmodeligen
gå , som om de fleste af Ridderskapets och Adelns
Ledamöter vore blott utredare af målen ,
och tiilstyrkare af besluten , men icke finge deltaga
i dem , hvilka deremot ensamt bestämdes
af ett inskränktare antal ,
att nemligen de
arbetande ledsnade vid att hafva mera göromål,
men mindre inflytande , än sina vederlikar, samt
Den 3 December e. m.
249
att arbetet och enigheten blefve derefter. Jag
tillstyrker derföre, att ändringen i denna §. endast
måtte blifva den, att, efter orden: Går
Konungen i fält - - - - i §. sättes : föres Re>
ge ringen, i de mål Konungenför eskrifver, af
Stats-Rådet. Finner man nödigt , att stadga
ett visst antal Stats-Råd , af färre än hvilket
Regeringen icke måtte bestå : så kunde man
utsätta 7. Då funnes 1 man för hvardera förvaltningsgrenen
, och ändock lika mångå öfriga,
hvaraf Kongl. Maj:t kunde välja sig följeslagare
på resan , eller lemna några suppleanter åt
de hemmavarande., som möjligen finge förfall ;
emedan det är troligt att han, om han än kunde
medtaga alla 7, ej skulle vilja göra det. Jag
anhåller ödmjukeligen , att Herr Grefven och
Landt-Marskalken behagade underställa detta
förslag Ridderskapets och Adelns bepröfvande.
Herr Cederschjöld : Jag anser det vara af
högsta vigt , att de Stats-Råd , som sitta i Regeringen
, och äro förordnade att föreställa Konungens
person, icke böra sjelfve vara Föredragande
, emedan de då icke kunna vara nog op3rtiske
att afgöra målen: ty manar naturligtvis
partisk i, bedömmandet af sin egen ide'.
Herr Grefven och Lan dt-Marshalk en hemställde
, om Ridderskapet och Adeln instämde
i Herr von Hartmansdorffs anmärkning, att red.
rctionen af ifrågavarande §, rttåtte erhålla följande
lydelse: Går Konungen i Fält - -- - föres
Regeringen, i de mål Konungen för eskrif•vet',
af Stats-Rådet etc.
Den 3 December c, m.
Ropades J a och Nej.
Herr Cederschjöld: Om denna, af Pierr
voti Hartmansdorff föreslagna, redaction godkändes
, så skulle Konnngen helt och hållet blifva
betagen möjligheten, att, under en Resa hålla
Stats-Råd på annan ort.
Herr von Hartmansdorff: Jag hoppas , att
Ridderskapets och Adelns öfrige Ledamöter, om
också icke Herr Cederschjöld , erindra sig hvad
jag nyss nämnde , att nemligen då sju Ledamöter
utgöra Regsringeo , tillgång dessutom finnes
på 7, för att kunna åtfölja Konungen , eller
annorlunda användas.
Herr Cederschjöld: Den mening Herr
von Hartmansdorff nu sednast framställt, låg
icke i Herr Grefvens och Landt-Marskalkens
Proposition. För öfrigt får jag förnya min anmärkning
om äfventyret deraf, att lemna Regeringen
i händerna endast på Föredragande
Stats-Råds-Ledamöter. Som det skulle kunna
hända, art en Föredragande af första intryckets
liflighet förleddes till ensidighet i sina betraktelser,
så anser jag bäst att de beslutande blifva
icke Föredragande, hvilka böra kunna skärskåda
saken ifrån flera sidor, och bedömma den
med mera lugn.
Herr Grefven och Landt-Marskalkan förnyade
den af honom , till antagande af Herr
von Hartmansdorff^ berörde anmärkning, sist
gjorde proposition.
Den 3 December e, m.
2S1
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Herr Grefven och Landt-Marskalken förklarade
, att som, efter hvad han tyckt sif» finna
, Ja öfverrösta! Nej, propositionen blifvit
af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Herr Cederschjöld begärde votering, samt
tilläde :
Uti 8 är stadgadt, att Konungen icke
må fatta något beslut, derest ej g;ne icke Föredragande
Stats-Råd äro tillstädes. Jag hemställer
då, om det är lämpeligt, att lemna en
större rättighet åt Ledamöterne i den tillförordnade
Regeringen ?
Herr von Hartmansdorff: jag tror icke
att det ena Stats-Rådet bör anses mindre skickligt,
att fatta ett beslut, än de öfriga, och
minst de , åt hvilka Kongl. Maj:t anförtrott föredragningen
af någon styrelsegrens arlander.
Herr Grefven och Landt-Marskalken framställde
följande Voterings-proposition:
Den som anser, att, i händelse af Konungens
bortvaro, Regeringen skall i de mål Konungen
föreslcrifver föras af Stats-Rådet, samt
att denna anmärkning, såsom utgörande Ridderskapets
och Adelns gemensamma tanka , i
följd deraf, bör till Constitutions-Utskottet remitteras
, voterar
Ja;
252
Deri 3 December e. m.
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer berörde mot Constitutions-Utskottets
Redaction af 43 §. Regerings-Formen
gjorde anmärkning att förfalla.
Friherre Cederström : Jag understa!ier, huruvida
man icke i Ja propositionen borde, efter
ordet Stats-Rfrletj göra det tillägg: på sätt
Herr von Hartmansdorff föreslagit.
Herr von Hartmansdorff: Oradalydelsen i
mitt förslag tili §:S förändring skulle blifva följande
- - - - Fores Regeringen i de mål _,
Konungen före skrifver* _, af Stats-Rådethvaraf
minst 7 Ledamöter böra vara tillstädes.
Friherre Cederström : Jag anhåller att få
fästa Herr von Hartmansdorffs uppmärksamhet
derpå, att, om i Stockholm minst 7 Ledamöter
skulle vara närvarande, och de öfrige åtfölja
Konungen på resor, det kunde bända , att StatsRådet
hemma blef inactivt , om en Ledamot
sjuknade. Jag hemställer derföre, om icke,
såsom hittills, Stats Rådet kunde anses fulltaligt
att fatta beslut, när 4 Ledamöter, utom den
Föredragande, äro närvarande.
Herr von Hartmansdorff'. Mitt förslag
går endast ut på att förekomma , det icke 2
slags Stats-Råd, med olika till groll föranledande
befattningar, nemligen af ensamt föredragande
och rådande , samt af allena beslu
-
Den 3 December e. m.
a53
tande, må sitta tillsammans i Regeringen. Skulle
icke mitt förslag anragas, så borde man åtminstone
stadga , att icke flera skulle vara närvarande
i Regeringen, än de fyra Regerande
Stats-Råden , jemte den får tillfället föredragande
j hvarigenom Ministrarne , eljer de föredragande
Stats-Råden icke oftare behöfde vara
i Regeringen tillstädes, än då de föredrogo
sina egna mål.
Harr Cederschjöld: Med den siste värde
Talarens framställning borde jag vara särdeles
nöjd , emedan just dess orimlighet skulle utan
tvifvel beveka mångå , att blott derföre öfvergå
på min sida. Ty att neka de 4 Regerande
Stats-Råden all möjlighet till råd och upplysning
af andra, än den föredragande, skulle
märkvärdigt contrastera med den sorgfällighet,
hvarmed man funnit sig böra omgifva Konungen
med icke föredragande Rådgifvare.
Herr Munck af Rosenskjöld: För tidens
vinnande vågar jag till Herr Cederschjöld
hemställa, om man icke skulle kunna antaga
Herr von Hartmansdorff^ förslag, såsom Ståndets
gemensamma tanka ; ty den kan i alla fall
icke hinda Constitutions-Utskottet i dess afgifvande
svar. Helt annat vore , om man genom
en votering kunde alldeles förekomma målets
återremiss, men den är ju redan gifvep.
Jag hemställer således till den värde Talaren ,
om man icke kunde lemna anmärkningen obestridd.
a 54
Den 3 December e. m.
Herr Cederschjöld: Örn det vore en arre
nan ailmän fräga,och icke en Grundlags-fråga ,
hvarom vi öfverlade, skulle jag gerna följa den
vink Herr Munck af Rosenskjöld g i f vit mig; men
då Constitutions-Utskottet icke äger den makt han
tyckes förmoda, utan måste, i svaret på återrerriissen,
lampa redactior.en efter de i Stånden
yttrade anmärkningar , så tror jag mig böra försöka
det yttersta, för att förhindra ett sådant
beslut, som det Herr von Hartmansdorff yrkat.
Herr von Hartmansdorff: Jag understäl
ler
å nyo Ridderskapet och Adeln, huru det
skulle gå, om ibland oss, somlige Ledamöter
för det arbete och det besvär de haft att genomgå
och utreda målen , endast skulle äga
att gifva råd; men icke få deltaga i afgörandet
med dem, sorn endast haft den mödan att höra
på de förras framställning af sakerna? Godkännes
Herr Cederschjölds mening , så blifver
förhållandet sådant i Regeringen , att de föredragande
Stats-Råden , som i sjelfva verket
äro de vigtigaste, icke få under Konungens
frånvaro deltaga i besluten med de icke föredragande
, som under hans närvaro äro mycket
mindre betydande än Förvaltnings-Cheferna.
Herr Cederschjöld: För att fullfölja den
siste värde Talarens liknelse, får jag vördsamt
erinra, att om han och aldrig så manga andra
väcka motioner i Constitutions-Utskottet, så
tillkommer det Utskottets 24 Ledamöter att pä
Riksens Ständers vägnar derom rådpläga; men
Den 3 December e. m.
255
af dessa 24 Ledamöter fordras endast 13, för
att fatta beslutet.
Herr Grefven och Landt-Marskalken frågade
, om Ridderskapet och Adeln önskade
att, på sätt Herr von Hartmansdorff sist föreslagit,
Ja-propositionen skulle innehålla, att,
i händelse af Konnugens bortovaro , Regeringen
borde, i de mål Konungen föreskrifver, föras
af Stats-Rådet, bestående af fyra Regerande
Ledamöter och den Föredragande,
Herr Cederschjöld: Endast för att fästa
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet på
betydelsen af den nyss framställda Proposition,
skall jag utbe mig att få visa, hvaruti den
skiljer sig ftån Utskottets Förslag. Utskottet
har sagt, att Regeringen borde bestå af 4 icke
Föredragande Stats-Råd. Enligt denna Proposition
skulle det deremot stå Konungen öppet,
att kunna förordna äfven Föredragande till Le,
damöter i Regeringen.
Herr von Hartmansdorff: Jag anser för
olämpligt, om man vill binda Konungens förtroende
endast inom de icke Föredragande StatsRåden.
Det är, att liksom nu icke vilja erkänna
Stats-Secreterarnes vigt i jemnföielse med
Konungens öfriga Rådgifvare, ehuru man upphöjt
de föredragande till namn af Ministrar.
Herr Grefven och Lands-Marskalken Uzeaställde
derefter följande voterings proposition :
a56
Den 3 December c. m.
Den som anser , att , i händelse af Konungens
bortovaro, Regeringen skall , i de mål Konungen,
föreskrifver, föras af Stats-Rådet, bestå*
ende af 4 Regerande Ledamöter och den Föredragande,
samt att denna anmärkning, såsom
utgörande Ridderskapets och Adelns gemensamma
tanka , i följd deraf bör till ConstitulionsUtskottet
remitteras , voterar,
Ja;
Den det ej vill, voterar
N ej;
Vinner Nej; kommer berörde, mot Constitutions
Utskottets redaction af 43 §. Regerings-Formen
gjorde, anmärkning att förfalla.
Hvilken Voterings-proposition af Ridderskapet
och Adelö godkändes samt anslogs.
Sedan 43, 44, 45 och 46 §. §. i RicldarhuS-Ordningen
blifvit uppläste, börjades voteringen
klockan ^ till 1 om morgonen deri 4
December, och befnnnos, vid Voteringens? slut,
klockan l om morgonen berörde dag , sedan
En Voterings-sedel blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige Voterings-sedlarne öppnade,
rösterne hafva utfallit sålunda:
J a — IS
-
Nej— 33,
I följd
' Ben 3 December e. m.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskildt förde Protocoll blifvit uppläst,
Herr Grefven och Landt-Marshalken förklarade
, att ofvanberörde anmärkning således
komme att förfalla.
§• 99*
Orden : ”Bikets Allmänna A renders Berednings”
uteslutas.
Vid denna §. gjordes icke någon anmärkning,
§• 102.
Denna Domstol, som Riks - Rätt kallas
- - - - deruti före ordet, Fyra de äldsta StatsJRädj
Presidenterne uti alla Bikets Collegier
Högsta Befälhafvaren - - - - Escadren af Arméens
Flotta, Fyra de äldsta Paid i Svea
Hoj-Rätt Två de äldsta Råd i Kammar-Collegitim
och Kammar-Rätten samt det äldsta
Råd i hvarje af Rikets öfrige Collegier. Di
antingen - - - - om Tolf deruti sitta- Är Presidenten
i Hof Rätten af laga förfall eller jäf
hindrad, företräde dess ställe det äldsta Civila
Stats-Råclet. Denna Domstol äge - - - -  åter insättande i Rikets tjenst.
Herr Rosenblad: Då det lärer vara en nödvändighet,
att Grundlagens stadgande måste bokstafligen
efterlefvas, och det grundlagsenlig! be
Ridd.
o. Ad. Prot. XI. Band, 17
^58
Den 3 December e. m.
för på Konungens godtfinnande, huruvida någöB
särskild Arméens Flotta linnes, eller ej 5 vigar
jag vördsamt anhålla om Proposition på den ändring
af Constitutions-Utskottets förslag till denna
, att i stället för orden; Högste Befälhaj
varén - - - - Escadreh aj Arnle'ens Flotta
j sätteS: Högste Befälhafvaren viel den i
Stockholm fört agde •Escadre af Kongl. May.ts
Blotta j så vida man icke hellre * i stället för
denna Ledamot och Befälhafvaren för Stocka
holms Gärnizon, skulle vilja sätta Högste närvarande
Generals- och Amirals-personerne.
Herr Grefven och Landt-Marskalkeh hem.
ställde om Ridderskapet och Adeln godkände
Herr Rosenblads anmärkning, att uttrycket i
förevarande §< : Högste Befälhaf varén för den
vid Hufvudstaden förlagde Escadern af Arméens
Flotta borde förändras till: Högste
Befälhaf varén för den i Stockholm förlagde
Escadre af Kongl» Maj:ts Flotta.
Herr Rosenblad: jag vågar anhålla om
Herr Gréfvens och Landt-Marskalkens Proposition
på den sednare af mig gjorde anmärkningen.
Herr Cederschjöld: Jag fruktar, att det
af Herr Rosenblad sist framställda förslag icke
är rätt lämpeligt , ty derigenom kunde lätt hända
, att Sedan Riks-Rätten en gång blifvit organiserad
, en högre Militaire - person kunde
komma och uttränga den, som redan tagit sä*5
Den 3 December e. m.
te i denna Domstol. Sådant underställer jag
likväl de Lagklokas bedömande.
Herr von Hohenhausen: Lika med Herr
Cederschjöld tror jag , att det af Herr Rosen-,
blad först framställda förslag är mera lämpligt,
än det sednare, för att undvika, det icke ett
Ledamotskap i Riks-Rätten må blifva en ambulatorisk
befattning ; hvarföre jag, för min del,
vågar tillstyrka bifall å förstnämnde förslag.
Herr Grefven och Landt-Marskalken förnyad
e den af honom sist gjorde Proposition ,
hvilken af Ridderskapet och Adeln bifölls.
Herr Mannerstam t Jag hemställer vördsamt
, om icke, då återremiss till Constitutions*
Utskottet redan år af Ridderskapet och Adela
beslutad , Utskottets uppmärksamhet borde fästas
derpå , att, om antalet af Riks-Rättens Ledamöter,
hvaribland nu finnas nämnde alla Collegiemes
Presidenter, skall bibehållas lika stort
som hittills, någon utväg måste vidtagas, för
att fylla detta antal , i fall Collegierne skulle
komma att upphäfvas.
Herr Cederschjöld* Constltutions-Utskottet
har föreslagit insättande af nya Ledamöter 1
stället för dem, sorn genom de 2 CollegierneS
indragning komme att bortgå, nemligen tvenne
från Svea Hof-Rätt, En från Kammar-Col*
legium och En från Kammar-Rätten.
Herr Mannerstam i Man bör icke varå
Den 3 December e. m.
borideo af benämningen President, emedan fråga
kan bli, om Presidenter vidare tomma att
existera; och i stället för Collegierne borde endast
utsättas Embets-Verk.
Pierr von Hartmansdorff''. Så länge Collegierne
icke äro upphäfne, inser jag ingen
möjlighet för Constitutions-Utskottet att bestämdt
utsätta, hvilka Ledamöter af Riks-Rätten
skola komma i stället för de möjligen försvinnande
Collegii-Presidenterna och Råden. Jag
anser således den nu föreslagna ordalydelsen
vara rigtig.
Herr Mannerstam förklarade, det han afstod
från vidare fullföljd af sin ofvanberörde anmärkning.
§. io<5.
Finner Utskottet af dessa Protocoll, att
någon Stats-Rådéls Ledamotj eller någon för
tillfället förordnad Föredragande j eller den
Embetsman, som i Commando-mål - - - - fastställd
varder.
§. 107.
Skulle Constitutions-Utskottet — - - Rikets
sannskyldiga nytta, eller att någon Föredragande
icke med oveld m. m.
Riksdags• Ordningen :
§. 29.
Rättas i enlighet med Redactionen vid 106
och 107 §■ §. Regerings-Formen,
Den 3 December c. m.
261
Viii dessa Trenne §. <$. var icke något att
erinra.
§• 41-
Tjenstgörande Stats-Ministrar, Stats-Råd ,
Justitiae-Råd och Jnstitiae-Ombudsman, kunna
ej Säte och Stämma - - - - men ej besluten
öfvervara.
Herr Lefren: I denna § star allsi atet
nämnt om Tjenstgörande Ministrar, utan endast.,
om Stats-Ministrarne.
Herr Rosenblad: Ehuru den dubbla be
nämningen
Stats-Ministrar, och Ministrar, ger
anledning till mycken villervalla, lärer dock icke
något särskildt tillägg behöfvas, enär de sednare
äro inbegripne under det i §:n jemväl förekommande
ordet Stats-Råd.
Herr Cederschjöld: I händelse Herr Lefréns
anmärkning gillades , skulle det icke vara
nog att införa Ministrarne ibland de här uppräknade
Embetsmanj man måste då äfven särskildt
nämna Justitiae-Cancelleren och Hof-Cancelleren.
Jag vågar i dess ställe till Ridderskapets
och Adelns bepröfvande hemställa , att
ordet Stats-Råd må utbytas mot: Stats-Rådets
öfrige Ledamöter.
Herr Lefren : Jag förenar mig helt och
hållet med Herr Cederschjöld, om denna Re
-
202
Den 3 December e, m.
dactions-förändring, och afstår således från all
vidare anmärkning i denna fråga.
Herr Grefven och Landt-Marskalken frågade,
om Ridderskapet och Adein instämde i
Herr Cederschjöids anmärkning, att det i 41
befintelige ord : Stals-Råd borde utbytas mot?
Stats Rådets öfrige Ledamöter.
Ropades J a.
Trjckf rikets - Förordningen:
§. a.
I 4:de Momentet utgå orden: ”Allmänna
Beredningen”
Denna §. lemnades af Ridderskapet och
Adeln utan anmärkning.
Herr Mannerstam; Sedan Ridderskapet
och Adeln nu slutat pröfnjngen af förevarande
mål, skulle jag vördsamt till Ridderskapet och
Adeln hemställa, om icke Constitutions-Utskot-.
tet kunde anmodas, att inom 8 dagar inkomma
med svar på återrcmissen i detta ämne.
Herr Cederschjöld: I sådant fall vågar jag
hemställa, om icke dagtalet lämpeligast bör
räknas från den dag, då Constitutions•Utskott
tet erhåller del af remissen,
Grefve von Platen: Det är ganska van»
Den 3 December c. m.
26»
Hg, att Riks-Stånden vid dylika återremisser
bifoga den önskan, att det Utskott saken angår
, må skyndsamt inkomma med svar derå;
ynen att bestämma ett visst dagtal, nödgas
jag i förväg tillkännagifva vara omöjligt ,
om saken skall behandlas med allvar och noggrannhet.
Att Utskottet skall göra hvad det
kan, vägar jag försäkra; men om Ridderslcapet
och Ar/eln skulle bestämma ett visst antal dagar,
måste jag reservera mig emot ett sådant
beslut.
Herr Grefven och Landt- Mar skacken förklarade,
att det Protocolls-Utdrag, som komme
att innefatta de flere Ridderskapets och Adelns
vidtagne beslut uti förevarande till ConstitutionsUtskottet
återremitterade mål , skulle med all
skyndsamhet varda af, Riddarhus-Secreteraren
författadt, samt inför Ståndet justeradt; och
hemställde Herr Landt - Marskalken, om icke
frågan, huruvida Constitutions-Utskottet borde
föreläggas någon viss tid , i afseende på återremissens
besvarande, lämpeligen kunde uppskjutas
tili det tillfälle, då hös Ridderskapet
och Adeln berörde Protocolls-Utdrag till justering
förekommer.
Bifölls.
t
/? Sfi
Upplästes och lades på Bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne Memorial
och. Utlåtanden;
364 &en 3 December e. m.
Frän Constitutiojis-Utskottet :
af den 26 sistledne November :
N:o 78. I anledning af återremiss å Utskottels
förut meddeldte Förslag till ett tillägg
i 28 §. Riksdags-Ordniogen.
Från Förstärkta Stats- Banco- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskotten .
af den 28 sistledne November :
N:o 635. Angående Låne-understöd af Säd
till anläggning afDistrict- eller Sockne-Magaziner
i Landet.
Från Bevillnings-Utskottet *
af den 2 dennes:
N:o 62. I anledning af yppade skiljaktigheter
i afseende på stadgande i den föreslagne
Bevillnings-Förordningen.
Från Bevillnings- samt Allmänna Besvärsoch
Oeconomie-Utskotten:
af den 2 dennes:
t N:o 63. I anledning af väckt fråga om Ne*
dérlags-frihet för Carlscrona ro4 m.
Från Banco-Utskottet
af den 30 sistledne November:
Den 3 December e. m,
265
N:o 88- I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldta Memorial,
uti någre, rörande Götha Canal-Verks angelägenheter,
hos Utskottet förekomne frågor:
Af den 2 dennes:
N:o 89. I anledning af uppkommen skiljaktighet
uti Riks-Ståndens Beslut, rörande Banco-Discont-Styrelsens
sammansättning och det
reglementariska för samma Discont-Verks förvaltning.
N:o 90. Angående en Commissarie-tjensts
uppförande på Bankens Stat, till fyllnad i det
fastställde antalet af Bankens Commissarier.
N:o 91. Angående Reglementariska föreskrifter,
rörande Metall-effecters beläning vid
det i Götheborg blifvande Låne-Contoir.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 3 om morgonen den 4
December.
In fidem Protocolli
O. J: Lagerheim.
266
Thorsdagen den 4 December,
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Upplästes till justering ocb godkändes följan-.
de Expcditions-Utskottets insände Förslag till
Riksens Ständers underdånige Skrifvelser till
Kongl. Maj:t:
N:o 375. Angående jemnknlng af Roteringen
vid Vesterbottens Regemente.
N.o 376. Angående en jemnare fördelning
af Postförings-skyldigheten.
N:o 377. Med förslag till stadgande orri,
skydd för Taxeringsman.
Företogs till pröfning Stats-Utskottets den
21 sistledne November under N:o öry afgifne
Samt den 25 derpåföljde eftermiddagen på bordet
lagde Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande, i
fråga om Arrende-Spannmålens utgörande för
Kungsgårdar och derunder lydande Hemman.
Herr Danckvardt, Magnus Georg: På sätt
Ridderskaper och Adeln af det uppläste StåtsUtskottets
Betänkande inhämtat, har Utskottet
förblifvit vid sin förra i ämnet yttrade mening.
Den 4. December f m.
267
Den innehöll, att Utskottet, på de grunder,
Som uti Kongl. Majit* Nådiga Proposition i ämnet
frönas anförde, väl tillstyrkte, det vid nya
Kungsgårds-Arrenden Arrendatorerne skulle i
Contracterne förbehållas, att in natura få utgöra
Spannmåls-arrendet, så framt de dertill anmäla
sig innan Thomaedag hvarje år; men Utskottet
har icke funnit skäl medge en sådan
rättighet för nuvarande Arrendatorer, emedan
derigenom dels Kronan, som behöfver contante
penningar, skulle komma i förlägenhet för Spannmålens
förvirande och afsättning, dels ock nuvarande
Arrenden voro uppgjorda undet berak,
ning af Arrendets utgörande på det stadgade
Sättet, Till vederläggning häraf torde jag få
införa, att Utskottet under denna Riksdag flere
gånger förut genom nedsättningar i ArrendeSummorne
tillstyrkt ändring i contracterne;
hvarföre och då en sådan ändring verkat betydligt
mera minskning i Kronans inkomst, jag
icke finner annat, än att ju den billiga ändring,
som nu är i fråga, äfven må kunna medgifvas.
'[ag bör härvid upplysa att före år 1810 gällde
ej någon optionsrätt för Kronan i afssende å
dessa Spannmåls - arrenden; den fianes icke
heller klart stadgad i de vid igro års Riksdag
meddeldte nu gällande föreskrifter , om Kungsgårdarnes
utarrenderande , der orden i denna del
lyda, att arrenden af dylike Lägenheter till
wiss del böra utsättas i Spannemål att uD
göras in natura eller efter årligt Markegångspris.
Der står således icke, att Kronan skall
förbehållas rättigheten, att årligen välja hvilketdera
hon ville, utan denna options-rätt har blif
-
*68
Den 4 December f m.
vit af Kammar-Collegium i Arrende-Contracterre
införd', icke för att uppdrifva Arrendet till
högre b lopp, hvilket ock Arrendatorerne aldrig
föresett deraf skola uppstå, och deraf de således
icke beräknat följderne, utan? för det Kronan
skulle få efter sitt behof för året Spannemål eller
penningar. Följden af detta vilkor har likväl
blifvit, att Kronan alltid uttagit sina arrenden
i det slag , som för henne varit för hvarje år
förmånligast, till en högst betydlig förlust för
Arrendatorerne, då någon gång under de förflutna
åren skillnaden emellan Markegångs-pri6et
och det gångbara å Spannemålen uppgått
ända till 2 Riksdaler, och deras Arrende-poiter
äro betydlig^, till och med 600 Tunnor för visse
Kungsgårdar. Det andra skälet Utskottet
anfört mot contracternes ändring, eller att Kronan
derigenom skulle komma i förlägenhet för
Spannemålen, bör icke mera nu än före år
1810, dä detta Contracts-vilkor icke fanns,
kunna antagas som gällande, sä mycket min.
dre, som all Arrende-Spannemålen af Kungsgårdar
är blott y,foo Tunnor; detta skäl inne^
bär ju i allt fall en klar motsägelse, i afseende
på hvad Utskottet tillstyrkt skola i framtiden
i Arrende-Contracter iakttagas: ty voje denoa
rättighet iigtig, borde den ej någonsin eftergifvas.
Jag kan således icke annat finna , än
att Utsko tets skäl af sig sjelfi förfalla, och att
hvad Kongl. Maj:t i Dess Nådiga Proposition
föreslagit, är högst billigt och ledande till Arrendatorernes
möjliga bestånd för framtiden:
och de synas så mycket mer förtjena den föreslagoe
lindringen, som de för det förflutna fi~
Den 4 December J. m.
dit stora förluster. De Arrendatorer finnas,
hvilka måst betala för ett år ända till iooo
Riksdaler mer, än de annars, efter contractets innehåll
, bordt erlägga. Kronan kan icke anses
vara lidande genom eftergiften af denna optionsrätt
, då contracterne, som jag förut sagt, aldrig
varit beräknade på någon serskildt vinst i
följd af denna rätt.^För blifvande nya Arrendatorer
af Kungsgårdar är en förändring i detta ämne nästan
likgiltig; ty erfarenheten har visat, hvad
detta contracts-vilkor innebär, och man underlåter
icke att beräkna det vid Arrendets ingående
om det skulle fortfara att vara gällande.
Det är ock derföre , som Utskottet i min
tanka billigare och lämpligare förfarit att tillstyrka
ändring för redan varande Arrenden , än
för dem , sorn hädanefter ingås.
På grund af hvad jag nu anfört, anhåller
jag om afslag å Utskottets Betänkande och bifall
i alla delar till Kongl. Majrts Nådiga Proposition.
Grefve af Ugglas Gustaf: Det är väl
sanni, att flere nedsättningar under denna Riksdag
skett uti Kronans Arrenden, men sådant verkställdes
likväl, innan Stats-Regleringen var uppgjord.
Hvad beträffar, att Kronan skulle stadna
i förlägenhet genom den af Herr Danckwardt
yrkade åtgärd, så hade derom visserligen icke
varit någon fråga , om Stats-Regleringen varit
ogjord; men då den redan till alla delar är
fastställd, skulle en minskning i Kronans påräknade
inkomster otvifvclaktigt åstadkomma bry.
Den 4 December f. m.
deri. Jag anhåller derföre om bifall af Statsutskottets
Betänkande.
Herr Danckwardt: Till svar på hvad Herr
Grefve af Ugglas sist yttrat, får jag äran anföra,
att jag icke tror, att Stats-Regleringen i
denna del blifvit uppgjord under någon annan
synpunkt, än att Kronan af ifrågavarande Arrenden
skall hafva 5,500 Tunnor Spannemål ,
och således alldeles icke att hon genom options-rättens
begagnande skulle kunna derutöfver
erhålla t. e. 6,500 Tunnor.
Herr von Hartmansdorff\ August: Då detta
ämne förra gången var under öfverläggning, yttrade
jag detsamma som Herr Danckwardt nu an*
fört, hvarföre ock målet återremitterades. Jag tror
icke att Stats-regleringen mera rubbas genom
bifall till den Kongl. Propositionen , än derigenom
att man strängt håller sig vid Arrendecontracter
som ej knnna uppfyllas. Kronan förlorar
väl något genom contractens nedsättaude;
men bon förlorar utan tvifvel mera om det ej
sker förrän arrendatorn är ruinerad, och med
detsamma ofta äfven den egendom han fått om
händer. I förra fallet är både Kronans och den
enskildtes förlust beräknelig5 i det sednare lida
både hon och den enskildte vanligen mera än
man kan förutse. Jag förenar mig således uti
anhållan om bifall å Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition.
Herr Manner stamJoli.. Det är bekant, att
för 8 a io år sedan, då spannmålspriserne voro
Den 4 December f. m.
271
höga, ingingos en stor mängd Kungsgårds-arrenden,
och speculanter täflade om att uppjaga
arrende-summorne. Deraf blef vid prisernes fallande
en naturlig följd, att flere Arrendatorer
kommo på obestånd, och Kronan förorsakades
betydliga förluster. Dessutom är det, i Statsoeconomiskt
afseende, en felaktig grundsats, att
högt uppdrifva Arrenden af fastigherer, och den
som minst bör följa denna grundsats, är Staten.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition är billig.
Jag tror det icke heller komma att hafva
någon väsendtlig inflytelse på Stats-regleringen,
att bifalla denna Proposition, emedan Riks-Staten
icke måtte vara så knappt tilltagen, att
den deraf blefve rubbad, då den i alla fall är
beräknad på något öfverskott. Jag instämmer
sålunda med Herr Danckwardt i bifall till KoDgf.
Maj:ts Nådiga Proposition.
Grefve af Ugglast Jag delar alldeles den
åsigt, att Kronans arrenden icke böra uppdrifvas
så högt, att Arrendatorerne derigenom komma
på obestånd; men om de redan ingångne Arrenden
nn skola med ett penndrag andras, uppstår
en minskning i Kronans påräknade inkomster,
hvilken ovillkorligen kommer att hafva inflytelse
på det hela.
Herr Manner st arn'. Om förhållandet är sådant,
som en värd Ledamot nyss yttrat, är det
åtminstone icke Ridd. och Adelns fel, att frågan
blifver sä sent afgjord, ehuru den bordt
Vara det före Stats-Regleringens uppgörande.
Här är icke fråga om annat ån art medgifva.
Den 4 December f m.
hvad som uti 1810 års Riksdagsbeslut icke är klari
bestämdt, att nemligen Arrendatorerne skola få
utgöra sina arrenden in natura , då erfarenheten
visat ett förhållande, som ej borde äga rum,
nemi. att markegångs-priserne varit högre än
de gångbara priserne.
Herr Danckwardt: Jag har redan haft
den äran yttra, att den ifrågavarande optionsrätten
icke i Arrende-contrscterne varit införd
för att derigenom bereda Kronan någon ytterligare
vinst på Arrendet, hvarföre icke heller någon
förlust kan sägas blifva henne tillskyndad,
om beslutet fattas i likhet med den Kongl,
Propositionen. Om verkligen så vore, att det
numera, sedan följden af detta Contracts-vilkor
vore kändt, skulle medföra vinst för Kronan,
att bibehålla det vid blifvande nya Arrenden , så
synes mig Stats-Utskottet illa bevakat Kronans
rätt, då Utskottet tillstyrkt upphörandet af
detta vilkor för framtiden.
Grefve af Ugglas : Jag tror ingalunda,
att Stats-Utskottet illa bevakat Kronans rätt,
då Utskottet för framtiden föreslagit en sådan
förändring.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
gjorde proposition till bifall å Stats-Utskottets
förevarande Utlåtande.
Ropades Nej.
Hvarefter
Den 4 December f. m.
Hvarefter Herr Grefven och Landt-Marskalken
hemställde, om Ridderskapst och Adeln
behagade, med alslag å berörde Utlåtande, Kongl.
Maj:ts i detta ämna aflåtue Nådiga Proposition
till alla delar bilalla.
Ropades J a.
Föredrogs å nyo Särskildta Utskottets den
ag sistledne Augusti afgifne, samt den 27 i berörde
månad eftermiddagen pä bordet lagde,
Betänkande, rörande reglering at Rikets Styrelse-Verk.
Herr Berghman j Ambrosius Magnus: Ett
mera vigtigt ämne, än det nu förevarande, har
knappast varit under öfverläggning hos Rikets
Ständer, Det är icke fråga om mindre, än att helt
och hållet förändra den Store Carl XI:s Inrättning
och Stiftelser. Jag tror icke det var Ständernes
mening, att på sådant sätt åstadkomma en total
omskapning af Rikets Styrelseverk , när de
hos Kongl. Maj:t anhöllo, att Staten måtte undergå
en reglering, hvarigenom tjenster kunde
Indragas och besparing göras åt Kronan. Likväl
har Kongl. Majit för samma ändamål förordnat
en Comité, hvars arbete blifvit utdeladt
biand Riks-Stånden, sorn äfven nedsatt ett Särskildt
Utskott. Redan hos Committerade hafva
många skiljaktiga tankar uppstått, hvilka tryckta
medföijt Committerades förslag. Huruvida
Särskildta Utskottet varit enstämmigt om det
afgifna Betänkandet, är mig icke bekant^ men
Ridd. o. yld, Prol. XI Band. 18
274
Den 4 December J. m.
med allt det förtroende jag har för de Herrar,
hvilka utgjort dess Ledamöter, vet jag, att inom
Nationen finnas män af lika mycken upplysning,
sorn antingen icke äro Representanter, eller ändock
ej hunnit yttra sig i ämnet- Det är väl
sannt, att Rikets Ständer föreställa Folket; men
när saken är af sådan vigt, tror jag icke att
de bora ens företaga ämnets afgörande förrän de
lemnat Nationen en rund tid att deröfver stadga
sin opinion. Jag vågar derföre ödmjukast
föreslå, att frågan må uppskjutas till nästa Riksdag,
och Nationens medlemmar på lämpligt
sätt inbjudas, att deröfver gifva sina tankar tillkänna.
Herr Manner slam, Johan: Det är för Ridd.
och Adeln bekant, att redan år 1S09 fråga väcktes
om ny organisation af Rikets Embetsverk. Sedan
Constitutionen var antagen, fann man snart,
att de öfriga Styrelsens underordnade organer
och allmänna Embetsverk icke stodo i harmoni
med Grundlagens former. Således väcktes redan
då fråga om de förras förändring. En Comité
var före 1812 års Riksdag nedsatt, hvilken
afgaf förslag till några mindre vigtiga ändringar
inom Collegierne. 1812 års Ständer
begärde, att en ny Comiié matte nedsättas; men
då detta icke kom till verkställighet, förnyades
denna anhållan vid i8if års Riksdag, och då
vid 1818 åts Riksdag ännu icke någon Comité
blifvit nedsatt, upprepade Ständerne för tredje
gången samma underdåniga anhållan, sedan de
sjelfve under Riksdagen nedsatt ett Särskildt
Utskott till ämnets utredande. Den begärda Co,
Den 4- December J. m.
275
mitén, som derefter blef tillsatt, har afgifvit
ett utarbetadt förslag, som blifvit öfverlemnadt
till Rikets Ständer, hvilka remitterat det till ett
Särskildt Utskott, som under nära ett halft års
tid haft tillfälle att granska det och deröfver
afgifva ett fullständigt Betänkande. Då man
således 1 nära femton års tid insett vigten af
en organisations-förändring; då Ständerne under
tre månader haft tillfälle att granska Betänkandet,
så synes mig, att icke någon fråga, sorn
kommit under Riksens Ständers pröfning, blifvit
så länge bearbetad och så fullständigt beredd,
som denna. Ett annat skäl för dess afgörande
är, att, sedan Ständerne, i den ordning
Grundlagen föreskrifver, granskat de föreslagne
Constitutions-förändringarne, det nästan i allt
öfrigt beror på Kongl. Majit att ensam besluta
öfver organisations planen. Då likväl Konungen
deröfver begärt Stände mes utlåtande, så synes
mig att de äfven böra gifva Konungen något
annat svar, än att de icke förrän vid
nästa Riksdag vilja utlåta sig. Dessutom
medför ett ytterligare uppskof många olägenheter.
Redan vid föregående Riksdag hörde man
klagas deröfver, att ledigblefna tjänster, hvilka
kunna komma i fråga till indragning, icke tillsättas
ordentligen , utan endast på constitutorial.
Om förevarande ärende ännu skulle hvila ytterligare
fem år, kommer en betydlig del af Embetsmännen
att innehafva förtroende-sysslor, hvilket sä
mycket mindre synes böra godkännas af Rikets
Ständer, som det i går ifrigt bestriddes i frågan
om Expeditions-Secreterare. För öfrigt dä
detta Betänkande redan, på sätt nyss nämdes,
276
Den 4. December f. m.
för flere månader sedan inkommit, hafva Ständerne
från denna tid haft fullkomligt tillfälle,
både att dervid göra anmärkningar, att återremittera
och att med förändringar antaga det.
Jag hemställer likväl, huruvida det är tänkbart,
att vänta sig ett sammanhängande resultat i
detta ämne , om Ständerne på 4 olika Kamrar
skola särskildt ventilera och votera öfver hvarje
punkt. Icke mindre vågar jag tvifla derpå ,
att frågan skall blifva bättre beredd till nästa
Riksdag, emedan opinionen kunnat hinna att
tillräckligt stadga sig under 15 år. Rikets första
Grundlag utarbetades inom några veckor och
antogs utan återremiss, och man erkänner den
likväl för ett af de fullständigaste arbeten Ständer
åstadkommit. Dessutom äro de föreslagna
förändringarne icke af sådan betydenhet , som
man föreställer sig. Efter den plan Committerade
föreslagit och Särskildta Utskottet hufvudsakligen
antagit, äro många, och särdeles
de af Carl XI organiserade nu varande Embets-Verk
bibehållna, ehuru icke han, sorn den
siste värde Talaren tror, först inrättade dem.
Bland de Verk , som äro föreslagne till indragning
, är Magazins-Directionen , hvars upphäfvande
Ständerne redar beslutat, och GeneralTull-Directionen
, om hvars indragning äfven
särskildt fråga är under denna Riksdagen väckt.
Då återstå blott 2.'ne till indragning föreslagne
Coliegier, i hvilkas ställe andra Embets-Verk äro
föreslagna , och frågan härom är visserligen icke
af den vigt , att man på denna förändring
behöfver betänka sig under fem årstid, dåden
i alla fall beror på Konungens Beslut. Ständer
-
Den 4. December f, m.
na hafva också icke i detta afseende bestridt
Kongl. Maj:ts beslutanderätt. Föröfrigt behöfver
man alldeles icke hysa den farhågan , att i
vårt Land, det som leder till förbättring i våra
allmänna inrättningar eller till besparing för
Staten , går för fort ; snarare torde den klagan
vara grundad, att denna går för långsamt till
väga.
Så nära Riksdagens slut lärer ingen återremiss
medhinnas. Äfven jag skulle i sådant
fall hafva några anmärkningar att göra mot Utskottets
Betänkande , men jag vill icke derföre
uppehålla saken , hvaraf jag inser nyttan i det
hela. Jag anhåller på grund häraf, att Ridd,
och Adeln behagade instämma i Borgare-Ståndets
redan fattade Beslut, samt att Herr Grefven
och Landt-Marskalken täcktes låta uppläsa
de, från de öfriga Riks-Stånden ankomne,
Protocolls-Utdragen öfver detta ämne.
Herr Grefven och Landt-Marskalken lät,
i anledning häraf, uppläsa de öfrige Riks-Ståndens
Protocolls-Utdrag, hvaraf inhämtades:
Att Preste-Ståndet den 22 sisth November
ansett:
i-o Att Särskildta Utskottets Betänkande, i
alla de delar, der föreslagne förändringar bero
af Kongl. Majits och Riksens Ständers sammanstämmande
beslut , borde hvila till afgörande
vid nästa Riksdag 5 och
278
Den 4 December f. m.
2'0 Att Riksens Ständer borde bos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, att alla af Särskildta
Utskottet till indragning elier betydlig
förändring föreslagne Embets-Verk och tjenster,
vid innan nästa Riksdag inträffande ledigheter,
måtte , så vidt utan hinder i administrativa ärendernes
gång kunde ske, antingen förblifva lediga
, eller blott genom Constitutorialer, och
emot lämplige Arfvoden för tjenstgöringen ,
uppfyllas.
Hvarjemte Preste - Ståndet , i sammanhang
dermed , funnit Lag-Utskottats Betänkande N:o
224. öfver åtski!lige af Särskildte Utskottet föreslagne
Lag-förändringar, böra hvila till afgörande
vid nästa Riksdag; samt ConstitutionsUtskottets
Memorial N:o 72. rörande de i Särskildta
Utskottets förslag till ny reglering af Styrelse-Verken
förekommande grundlags-frägor
böra återremitteras , med åtskilige dervid gjorde
anmärkningar, hvilka Ståndet förklarat utgöra
Dess gemensamma tankar.
Borgare-Ståndet hade den 1 dennes gillat
och antagit Särskildta Utskottets förslag till Rätts*
frågornes afsöndrande frän Förvaltnings-Verken
och öfverlemnande till Domstols behandling,
samt hvad de i sammanhang dermed hemställde
och af Lag-Utskottet granskade Lag-förändringar
angår, hänvisat till sitt förut lemnade
bifall till Lag-Utskottets derom inkomne Utlåtande*
men då Embets-Verkens inrättning, äfvensom
förslagets verkställighet i öfrigt, så vidt
det ej innefattade Grundlags-förändringar, berod
-
Den 4. December f. m.
279
de ensamt på Kongl. Maj=ts Nådiga godlfinnande,
hade Borgare-Ståndet ansett lämpligast, att,
med åberopande af de för Evmbets-Verkens organisation
af Särskildta Utskottet föreslagne hufvudgrunder,
bos Kongl. Majrt i underdånighet
anhålla , det Kongl. Maj:t i Nåder måtte täckas
dels till verkställighet befordra de delar af Särskildta
Utskottets förslag , Kongl Maj:t kunde
finna leda till Styrelsens förenkling, och till inskränkning
i Embetsmännens antal, dels ock
i nåder föranstalta, att den af Riksens Ständer
förut begärde nya redaction af de Oeconomiske
och Camerale författningarne kunde blifva , sä
skyndsamt som möjligt , företagen och fullbordad
: uti hvilket beslut de öfrige Riks-Stånden
blifvit inbjudne, att sig med Borgare-Ståndet
förena.
Bonde-Ståndet hade den 13 sistledne September
godkänt Särskildta Utskottets förevarande
Betänkande , så vidt det innefattade tillstyrkan
till Riksens Ständer, att hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, att de delar af
förslaget till förändrad organisation af StyrelseVerken,
sorn utgöra önsknings-mål, och icke
bero af någon Grundlags-förändring, må, i händelse
Kongl. Maj:t täcktes dertill lemna Nådigt
bifall, så fort ske kan befordras till verkställighet
; för hvilket ändamål Instructioner för
de blifvande Embets-Verken skyndsammeligen
torde böra utarbetas.
Herr Berghman : Af allt hvad Herr Mannerstam
anfört, har ingenting kunnat föräodra
a8o
Den 4 December f. m.
min öfvertygelse. Han bar tagit exempel af
vår Regerings-Form , som utarbetades på några
veckor. Dervid får jag anmärka , att denna
Regerings-Foim undergått sedermera många
förändringar, att ännu flere åsyftats , till och
med icke längre tillbaka , än i går aftons. Ordspråket
säger, att hastverk aldrig duga ; och
detta ordspråk kan ganska väl användas på ifra.
gavarande fall. Preste-Ståndet har beslutat, att
frågan skall hvila till nästa Riksdag.
De begge andra Stånden hafva bifallit Betänkandets
grunder, med underdånig anhållan
till Kongl. Maj:t, att ämnet må fullkomligen
beredas till nästa Riksdag. Jag tror, att om
man öfverlemnar Betänkandet till Konungen, för
att deruti vidtaga de förändringar Han i Nåder
kan finna för godt , så har man i och med
detsamma tacite bifallit det, och det blir icke
vidare någon möjlighet att retrogradera. Att
afgöra ett sådant ämne uti ett nästan tomt Riddarhus
, kan icke vara rätt. I alla fall kan ingen
åtgärd dervid företagas , så länge icke de
dithörande Constitutions-frågorna äro afgiorda.
Jag kan derföre icke afstå ifrån den tankan, att
det är bäst uppskjuta alltsammans, och jag får
1 annan händelse på förhand begära votering.
Friherre Cederström j Jacob : Då slutliga
afgörandet af detta ämne uti alla de delar deraf
, som icke inm fatta Grundlags-eller Lag-frå*
gor, helt och hållet är Kongl. Majrts ensak ,
och icke kan hindras af Ständernes beslut, så
hemställer jag, huruvida det är lämpligt, att,
Den 4. December f. m.
sorn Herr Berghman yttrat, låta frågan hvila,
och sätta sig emot dess öfverlemnande till Kongl.
Majit. Jag förenar mig derföre med Herr Mannerstam,
att tillstyrka bifall å Borgare-Ståndets
beslut.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus:
Uti ett ämne af så stor vigt, som en fullkomlig
osnskapning af Rikets Styrelse-Verk , hvilkas
grundlinier blifvit uppdragna af den Store
Gustaf II Adolf och af Christinas odödlige Förmyndare,
samt slutligen erhållit sin utveckling
och fullbordan af en Carl XI:te , fordras så myc,
ket mera varsamhet vid beslutets fattande, som
denna byggnad stått orubbad under loppet af
150 år och högst ovanliga skiften. De hafva
befunnits lämplige ej mindre under det oinskränktaste
envälde, än dä Nationen varit fullkomligen
fri, för att ej säga mera. De hafva bestått
intill våra dagar, och nu vilja vi afgöra deras
öde med ett enda penndrag ! I Grundlagen är
det sätt föieskrifvet , på hvilket vigtiga frågor
skola behandlas , och förändringar af betydenhet
tillvägabringas : de skola till Utskotten remitteras
; dessa med utlåtanden inkomma, hvilka
kunna återremitteras, för att ånyo öfverses,
och derefter afgifves en ytterligare utredning af
samma ämnen. Detta sker ock dagligen med
de minsta frågor 5 och nu vill man åsidosätta
denna form i en sak , som hotar att skaka Riket
i sina grundvalar! Man har sagt, att detta
mål endast borde i hela dess vidd öfverlemnas
till Kongl. Majtt, som i alla fall derom
förordnar, som Honom godt synes. Jag vet ock
282 Den 4 December f m.
ganska väl , att Konungen i viss grad är oberoende
i verkställande magten; men i en sak
af denna betydenhet, hvaraf verkningarne skola
sträcka sig ända ner till den minsta individ,
är jag förvånad , att i en Constitutionel Stat
höra yrkas, att sådant skulle bero blott på
Konungens behag. När jag härtill lägger, hvad
jag i går hörde anföras, att Kongl. Maj t kan
besluta om( de vigtigaste ämnen i Utrikes ärenderne,
som bestämma Rikets väl eller ve, oaf.
hängigt af de Constitutionela formerna , så vet
jag ej hvad som återstår af dem. Om sä vore,
finner jag det vara långt bättre, att genast
lägga hela envålds-magten i Konungens hand,
och låta Honom , samt de , hvilka Honom närmast
omgifva , ensamt inför Gud och menniskor
ansvara för följderna af dess användande.
Under sådana förhållanden , och då jag i
dag anser det vara min pligt mer än någonsin
tillförene , att yttra min mening , liksom jag i
går fann mig böra iakttaga tystnad ; anhåller jag
att Ridderskapet och Adeln ej må tröttna vid
åhörandet af hvad jag nu går att anföra.
Också jag är gammal, och jag instämmer
i den gamle mannens sats , hvilken varnat för
brådskande åtgärder. Att rifva ner, går hastigt}
men det är mindre lätt, att åter uppbygga. En
förändring kan vara god i theorien j men då
det gäller ett helt Rikes Styrelse, uppstår fråga
, huruvida den blir möjlig att utföra, och
om den kan lyckas. Jag vill ej inlåta mig
i en undersökning om sjelfva planen, Vi kän
-
Den 4 December j. m.
a83
na elen blott ännu inom en ganska inskränkt
krets. Jag hemställer derföre, om det ens är
försvarligt, att i ett Rike, der Boktryckerikonsten
linnes, icke förut göra Allmänheten
bekant med de förändringar, som densamma
förestå? Kunna vi väl försvara, att vi uti en
så beskaffad sak vilja afgöra för en framtid af
kanske andra 150 år, kanske ock långt kortare,
emedan man ej kan förutse, huru länge
det nya systemet kan bära sig? Jag skall åtminstone
freda mitt samvete , och påminna Ridderskapet
och Adeln om innehållet af gr §,
Regerings-Formen, som visar, att man skall noga
betrakta, huruvida en förändring är icke allenast
möjlig , utan jemväl nyttig, innan den
vidtages.
Är nu Rikets ceconomiska ställning så
känd, att vi derpå kunna bygga våra beräkningar?
Äro nu gällande ceconomiska Författningar
sådane vi önska dem? Ty om de icke
äro det, och vi likväl lägga dem till grund
för det nya systemet; så bygga vi på något ,
som ej kan äga bestånd i verkställigheten. Jag
vill, till exempel, blott fråga, om vårt Uppbörds-
och Beskattnings-Verk år sådant, det
bör vara ? Jag beklagar, att jag vid detta tillfälle
finner samlingen så liten ; men jag har
icke längre kunnat dröja, att i detta ämne yttra
mina tankar. Om här nu funnes Hågra Cameralister,
skulle jag till deras besvarande hafva
framställt denna fråga. Om vi 6kola tänka
på, att någon gång komma dit andra Natio.
ner hunnit, eller ifrån Perfedle-ränta till Pen
-
284
Den 4 December f m.
ninge-Uppbörd ; är det då rätt, att på den nu
varande bristfälliga grund uppföra den nya byggnaden
? Till vinnande af nämnde ändamål,
fordras likväl i främsta rummet ett stadgadt
penninge-väsende ; och huru dermed för närvarande
står till hos oss, veta Herrarne bäst
sjelfve. Hurudant ar förhållandet med våra Juridiska
inrättningar, med vår Lagbok och vår
Lagskipning? Känna vi ännu, hurudane de
blifva? Är den förra ännu i det skick, att
den kan antagas ? Och likväl är frågan om
att öfverflytta en mängd åtgärder, sorn hittills
tillhört verkställande magten , till Juridisk behandling.
— Jag torde rättnu till slut få göra
en annan liten påminnelse i denna väg, hvilken
jag lika oförskräckt skall yttra.
Huru är Sveriges och Norriges förening
för närvarande beskaffad? Ej med ett ord är
härå gjordt afseende uti ifrågavarande förslag.
Är ej detta likväl af yttersfa vigt? — Tvenne
i Religion , språk och seder likartade brödrafolk
hafva intill våra dagar varit söndrade ,
och tvedrägtsanden dem emellan blossat. Ändtligen
har den lyckliga stund inträffat, då de
närmat sig till hvarandra. Hvem vill emedlertid
begära omöjligheter! Icke kunde denna
förening blifva fullständig i första ögonblicket !
Den , som med eftertanka läser Historien om
Skånes, Hallands, Blekinges och Bohusläns
förening med vårt Fädernesland, eller om Skottlands
med England , skall finna, att sådana
svårigheter dervid mött, att den, som ej varsamt
gått tillväga, endast skapat olyckor och
Den 4. December f. m. 285
1
ofärd. Följderne af Malmö Recess och Snapphane-kriget
teckna med blodiga drag nödvändigheten,
att gifva akt på folkens ömsesidiga
böjelser. Jag känner och är öfvertygad om ,
att vådor af dylik beskaffenhet uppkommit, så
vida föreningen mellan Sverige och Norrige
blifvit för hastigt tillvägabragt. Så mycket har
skett , som folkets lynne uti ett mil itai riskt
staikt land medgifvit. Mycket återstår ännu.
Det borde öfverlemnas till utveckling åt en
tid , då ett nytt slägte uppstår; ty det är en
obestridlig sanning , att ehuru vår tid , skyndsam
i allt, tyckes, mer än man kunnat hoppas,
förenat brödra-folken , måste dock den egentliga
sammansmältningen öfverlemnas åt de
generationer, som uppväxt under samma spira.
Emedlertid är jag förvånad öfver den förening ,
som inom en så kort tid redan blifvit tillvägabragt;
och då det är en sanning, sorn ej lärer
kunna bestridas , att tvenne folk, som bebo
samma halfö, som på intet vis äro åtskiljde,
enär hundrade vägar linnas öfver den fjällrygg,
hvilken fordom gjorde gräns dem emellan, böra
sammansmälta till en enda, och då tidpunkten
lör ett sådant resultat ej synes vara långt
borta; så frågar jag, om ett verk, som det nu
ifrågavarande, kan anses blifva fullständigt, då
det börjas, utan hänsigt till denna förening? Vi
säga, att de inrättningar, scm äro i fråga till
införande hos oss , äro så fullkomlige, att Norrska
Nationen ej annat kan än antaga deS3mma.
Ar det väl möjligt, att egenkärleken kan så
förblinda oss och om så är, bör man ej förmoda
, att Norrmännen äga en lika hög grad
a86
Den 4 December f. rn.
af sjelfkänsla , som vi ! Hvad rättighet hafva
vi> att föreskrifva dem lagar, och tvärtom?
Vid en sådau sakernas ställning bekänner
jag min mening vara, att, innan man tänker
på några nya Styrelseformer i ettdera Riket ,
hade man bordt vara betänkt på att sammansmälta
dem begge till ett enda ; att åtminstone
höra gensidiga meningar, och öfverlägga härom.
Om vi glömma denna sats, skola vi emellan
båda Nationerne uppdraga en skiljemur,
som våra efterkommande skola betala med tårar
och blod. Hafva vi i våra dagar saknat
exempel på Regenter, som velat hasta framom
deras tid? Behöfver jag påminna om den Kejsaren
, som med sina Fäders thron mottog en
af olika beståndsdelar sammansatt, men dock
stark, Monarki i den vackraste delen af Europa
, som fann, att dessa delar kunde förenas,
men för mycket brådstörtade med denna förening
, hvilken i stället grundläde en söndring,
förlusten af de vackraste Provincer, och lade
honom sjelf af bekymmer i grafven ? Hafva
vi glömt den våldsverkare^ som med en oerhörd
kraft så väl inom sig, som i de medel
Försynen honom beskärt, ville tvinga allt under
sin form ? Jag anhåller, att man ville närmare
betrakta de tå ofta omtalade tidens tecken
, och ej gå åstad liksom mullvaden , den
der arbetar på en okänd väg, utan att se,
Är verldens politik sådan, att vi böra visa
håg för omskapningar, då andra magter måhända
hafva sina ögon fästade på oss , för en
Den 4 December f, m.
omskapning af annan art ? — Jag hemställer,
om vi sjelfva böra öppna dörren för deras tillbud
, och liksom lemna deni nyckeln till den
plan de kunna hafva i sinnet , att utföra ? Af
skyldig varsamhet vill jag ej vidare utveckla
detta ämne , ehuru det är ett af de vigtigaste.
-— Jag hoppas vara förstådd. — Jag vet ganska
väl, att de finnas, som tappert ropa, att
t vi utgöra ett sjelfständigt Rike, och hafva ingen
ting att frukta ! Också jag har någon gång
haft tillfälle se faran 5
men detta är icke
annat, än verbal tapperhet. Man måste i tid
använda försigtighet, på det man må slippa att
ångra sig i otid.
Jag får vidare erindra, att då frågan är
derom, att en Styrelse är lam, kan sådant här.
ledas från flera orsaker. Men antagom för ett
ögonblick, att vår Styrelse verkligen varit lam,
så har den likväl fortgått i tretton år under sakernas
nya ordning , och en ej vanlig tid. Det
finnes tvenne skäl till en bristande verksamhet.
Det ena är en felaktig organisation. Jag medgifvcr,
att i tidens längd kan ej allt förfarande
förblifva detsamma. Således kan det väl
hända, att en plan , som fordom varit god, föråldras
, förnötes och försämras. Men det finnes
derjemte ett annat skäl till lamheten, mide
Herrar, som icke ligger i sjelfva planen, emedan
intet dödt på jorden kan få lif utan en
lefvandes åtgärd. Det är nemligen organerna ,
som kunna förlama , om planen icke utföres af
en verksam personal. Må bända, att den plan,
som nu anses vara så oduglig , hade, om den
a88
Den 4 December f m.
i sednare tiden blifvit handhafd rr,ed den kraft,
sorn fanns i Carl XI:s tid , och om hvarje organ
gjort sin skyldighet sorn då, kunnat bära
sig äfvenså väl , intill dess grunden blifvit något
bättre förberedd. Om någon obetydlig skiljaktighet
äger rum emellan personalens nit och
skicklighet då mot nu , så frågar jag, om det
blef bättre, i händelse denna personal, som nu
likväl drar sig fram, skulle inpassas i den nya
ordningen? jag tror, att följden deraf snarare
skulle bäfva ett försämradt, än ett förbättradt,
tillstånd; och då, hvad ej sällan händer, äfven
en god plan fördömmes för bristande utföring.
Hvar finnas väl dessutom nu mera de verktyg,
de Organisateurer, som, med djup kännedom
af Fosterlandets inrättningar och behof, med
skarpt öfverseende blick af det stora hela, med
outtröttlig arbets-förmåga, med fast öfvertygelse
om ändringens oundvikliga nödvändighet och
nytta, med fysisk och moralisk kraft, kunde
biträda en infödd Konung vid uppförandet af en
sådan byggnad ?
Jag blickar här omkring
mig — jag återgår till mig sjelf — och finner
tomhet!
Jag hrr sagt en infödd Konung, och jag
skall oblygt uttala, hvad jag i detta afseende
tänker ; ty jag känner mig nu vara i lika belägenhet
med den stumma sonen, som, då han
såg faran öfver sin faders hufvud , för första
gången bröt det band , hvatmed Naturen fjettrat
hans tunga. Vi äga inom vårt land den
Hjelte, sorn vid Dennewitz,, vid Leipzig och
flere
Den 4 December f m.
289
flere ställen fästat odödliga minnen vid våra
vapen , och ökat en Gustaf Adolphs, en Carl
X:s bedrifters glans. Denne Hjelte har ytterligare
förenat Sverige och Norrige, och derigenom
grundlagt åt sine och våra efterkommande
en Monarki, som icke kan förstöras,
om vi ej sjelfva göra det. iVIen denne Hjelte
är dock en menniska ; Han kan icke göra allt.
Stige den tram, som låtit smickret till den
grad hänföra sig , att han ej vill inse detta !
Då Svea mistade sitt hopp , och stod på
branten ar sitt fall, kastade hon villrådig sina
blickar kring sig, och fästade dem på en Utländning;
men Han var tillika en Hjelte, en stor
man, och det var detta, som berättigade honom
att bestiga Wasars Thron. Men hvar finnes
.val exempel i historien , att en utländning
, utan att förstå landets språk, knappt ett
ord deraf, fredligt omskapat landets hela ceconomiska
och juridiska Lagstiftning? Om detta
är för mycket sagdt, är det likväl säkert, att
intet ord af språket bör vara den obekant,
som företager en så väsendtlig förändring. •—
Ännu mera ; jag påstår , att i en Monarkisk
Stat är det en hädelse emot Konunga makten ,
att vilja vidtaga sådane omstöpningar, så länge
icke Regenten sjelf kan tala med sista innevånaren
uti sitt Rike , utan nödgas , i afseende
på de upplysningar , han behöfver inhemta ,
bero af huru en öfversättare behagar frambära
dem. Antingen måste denna min sats erkännas,
eller ock är Konunga-makten ett intet.
Ridd. o. sid. Fröt. XI. Band. 19
Den ^ December J.
Jag skall åtminstone icke lemna mitt samtycke
dertill, att hvarken den Juridiska Lagboken,
eller andra saker af lika betydenhet, blifva un
der
dessa förhållanden fullbordade och antagne.
Väl vet jag, att Göthen och Wandalen skrefvo
lagar för fremmande rolkslag med spetsen
af sina svärd. De sade till folken: ”tig och
lyd!” och dessa, fällde i träldom, tego och
lydde. Jag vet också, att Wilhelm Eröfraren,
Carolus Magnus och Napoleon varit Lagstiftare
% men de voro ock inkräktare och frågade
icke folket till räds; ty föga lärer Engelska
folkets rättigheter rådförts , när Englands jord
utdeltes till de Baroner, som följde Eröfraren.
Caroli Magni och Napoleons Lagstiftning för
de folk , hvilkas språk de ej förstodo, i all
ära; jag behöfver ej mycket orda deröfver,
och huru den slutats. Deremot känna vi , att
Justinianus , eller, om man så vill, Trebonianus
, skrifvit en Lagbok på folkets språk,
hvilket Justinianus, som lärd, i grund förstod
och var uppfödd uti. Denne Kejsare hvilar redan
mer än tusende år i grafven; dess styckade
Rike beherrskas till stor del af de vildaste
Barbarer; men dess Lagbok tjenar än i dag en
stor del af verlden till rättesnöre, och förevisar
dess namn!
0
Jag vill ej vara vidlyftigare. Jag har sökt
1 ett vådligt ögonblick, att väcka den, som ej
med tillräcklig uppmärksamhet följt detta ämne.
Kanske är detta för mycket sagdt: och
jag skall gerna låta tillrättavisa mig. Men det
skulle hafva stört mina återstående dagars lugn,
Den 4 December /. m.
om jag ej vid detta tillfälle yttrat mina tänkesätt.
Jag vill härmed icke hafva klandrat det
verk , som blifvit gjordt. Men om tiden ännu
icke är mogen för dess utförande, så bjuder
klokheten, att dröja med verkställigheten. Jag
hemställer, om man icke för Sverige, ja till
och med för Scandinavien , kan förutse en tidpunkt
, då det blifver af vigt och nytta, att
en allmän reorganisation för sig går, och det
naturligtvis äfven i afseende pE Styrelse-Verken
; och jag anhåller, att en och hvar må,
innan han skrider till afgörande i denna sak ,
noga pröfva, om denna tidpunkt är förhanden,
eller om den komma skall? Är den icke nu
inne; hvad rätt hafva vi då, att gripa in i
kommande tiders och vära barns angelägenheter,
ellet skola vi nu ändia, hvad som kanske
om 20 år åter måste ändras ? Vi hafva mägtigt
förberedt de ändringar, som förestå. Detta
vare oss nog J Eller skole vi deltaga i nyare
tiders ursinniga fikan , att göra allt sjelfve , äfven
det som icke hör oss till ? En af verldens
största menniskor , Napoleon , har stupat
under botdan af ett sådant företag. Han hade
förblifvit, hvad han var , utan detta fel. ___
Och han har blifvit framställd af Forsynen,
såsom en varnagel för de öfriga Regenterne,
att icke inlåta sig i dylika försök! — ■ Så anser
åtminstone jag, sorn tror på en Försyn!!
Af alla dessa förenade skäl hyser jag den
öfvertygelsen, att, om än den nuvarande organisationen
är felaktig, och om också det nya
förslaget är godt, anser jag det dock för det
Den 4 December f. ni.
närvarande icke vara verkställbar, emedan tiden
till en förändring ej är passande, och det
vore lika olämpligt, som vådligt,.att brådstörta
en sak af denna ömtålighet. Jag yrkar der
före, att då Riksdagen nu nalkas sitt slut, och
föga således vore att vinna genom en återremiss,
vi må vidtaga den enda kloka utväg,
som återstår , den , att instämma med PresteStändet,
och låta hela ärendet hvila på bordet till
nästa Riksdag. Jag vet val, att Konungen i
detta ämne, till en del , kan göra hvad Honom
godt synes 3 men jag tror icke, att Konungen
vill begagna sin rättighet uti hela dess
vidd. Detta visar sig af det sätt, på hvilket
ärendet hittills blifvit behandladt. Just detta är
ett nytt bevis” på Konungens försigtighet och
vishet, att Han icke på eget b#våg vill inlåta
sig uti ett företag , hvarå den unge kraftfulle
Carl XI med envåldsmakt uppoffrade hela
sin lefnad , och under hvars börda han omsider
mäste alltför tidigt digna. Jag anser detta
vigtiga mål väl tåla , att till nästa Rikdag
hvila på bordet, och anhåller, att Herr Grefven
och Landt-Marskalken täcktes derå framställa
proposition.
Herr HammarsköldLorenzo: Efter mitt
sätt att se, skulle jag fela i högsta grad mot
min pligt, om jag icke med Herr Berghman och
Grefve von Platen instämde deruti, att man ej
bör med förbundna ögon antaga ett förslag, som
icke innebär mindre, än en otnskapning af hela
vårt Styrelseverk. Det kan icke annat än
förundra mig, att då frågor om Lumpsamlares
Den 4- December f'. m.
och G1 asförsäljares kringvandrande, med mera
dylikt, blifvit remitterade och återremitterade,
samt discuterade hela dagar, ett ämne, som så
ingriper i hela Statsmachinen, skalle afgöras ritan
öfverläggning eller besinningstid. Jag vet
väl, att det är en administrations-fräga, hvari
det ankommer på Kongl. Maj:t att göra och låta
efter eget välbehagj men jag vet ock, att
Kongl. Majit, med den kärlek och tillgifvenhet
Han hyser för Landets bästa, öfverlemnat åt Sina
trogna Ständer Committerades förslag att bearbeta
efter deras egen åsigt. Vi skulle således
handla emot den vördnad vi äro Honom skyldige,
om vi sade oss bifalla ett förslag, som
kan vara omoget. Då dessutom de delar deraf,
hvilka fordra förändringar i Grundlagen,
måste hvila till nästa Riksdag, och förslaget i
sin helhet, i följd deraf, före denna tid icke
kan sättas i verket, ins.er jag icke, hvarföre vi
skole önska någon förändring i de delar, som
kunna sättas i verket. Jag hemställer derföre,
om icke det bästa vöre, att, sedan hvar och
en yttrat de anmärkningar, hvartill anledning
finnes i Särskildta Utskottets Betänkande, och
Utskottet emottagit anmärkningarne till besvarande,
hvilket Utskottet väl kunde medhinna,
alla till ämnet hörande handlingar öfverlemnades
till Rikets Ständers Justitis-Ombudsman, som
är bäst i tillfälle att deröfver infordra alla Embetsverks
utlåtanden, deraf göra ett sammandrag
och öfverlemna det till kommande Ständer*
De voro då i tillfälle att moget betänka
sig öfver det vigtiga ämnet. Skulle likväl Hög*
iofL Ståndet besluta , att nu genast skrida tili
Den 4 December f m.
granskning af Betänkandet, skall äfven jag anmäla
mig, att deröfver få yttra några ord. Skulle
åter Ridderskapet och Adeln strax vilja bifalla
det, så anhåller jag,att åtminstone få min reservation
till Protocollet förvarad, emedan jag tror
att ett sådant beslut är det origtigaste Ridderskapet
och Adeln någonsin fattat.
Grefve CronhjelmPolycarpus : För min
del tror jag icke att proposition kan göras,
hvarken för Betänkandets hvilande på bordet
till nästa Riksdag , eller för dess aflemnande till
Kongl. Majit i önskningsväg nu. 89:f,e §;n Regerings-Formen
innehåller , att "vill Konungen
*’åt Riksens Ständer öfverlemna att gemensamt
’’med honom något afgöra , som Rikets allmänna
styrelse rörer, då förfares dermed , på det
'”sätt, som angående lagfrågor är stadgadt."
Som nu det ifrågavarande ämnet lärer vara af
den beskaffenhet , som den åberopade §:n innehåller,
så måste Ständerne nödvändigt fatta
ett difinitivt beslut, och Betänkandet således i
hela sin vidd discuteras En värd talare har
såsom skäl för ämnets hvilande anfört, att det
är för tidigt att reformera våra Styrelse-Verk,
förr än Sverige och Norrige ingått en innerligare
förening , emedan den värde talaren tror,
att en sådan förutgående reform skulle lägga
hinder i vägen för denna närmare förening.
Den värde Talaren har för väl utvecklat orsakerne,
hvarföre en sådan förening ej på en
längd af år torde inträffa , och skola vi emedlertid
uppskjuta kanske ett halft sekel att förbättra
en föråldrad styrelse-organisation p För
-
Den 4 December J. m,
sta orsaken , hvarföre Ständerne i denna väg
önskade en reform , var den , att man fann våra
nuvarande Styrelse-former stå i många delar
i strid med de nya constitutionella formerne ,
och med tidens upplysning. Vidden tid, dåinan
torde kunna motse en närmare förening med
Brödra-riket, står säkert äfven den nu föreslagne
organisation efter tidehvarfvets upplysning
och tarfvar reform, emedlertid utgör den nu
ett steg till förbättring och böra vi icke då
taga detta steg ? Jag anhåller således om proposition
tili bifall å Utskottets Betänkande.
Sluteligen anser jag mig skyldig minnet
af en framfaren Konung , stifrare al detta Riddarhus
, att; äfven med några ord i protocollet
nedlägga mina tankar i anledning af den jemnförelse,
som här blifvit gjord mellan tvänne
Svenske Konungars bragder pä Germaniens fält.
Menniskornas handlingar äro producter af naturen
, tidsandan och tidehvarfvets upplysning,
och deruti består den historiska nödvändigheten.
Store män äro ej annat än representanter
af sin tids största idéer, och så länge man
ej utan orättvisa kan gifva en tid värde framför
en annan, och så länga snillet genom sin
ovanlighet är sig sjelft , och ej med något annat
kan jemlöras j så länge tror jag ej, att det
är tillständigt för ip:de seklets Svenskar, att
upphöja sin Konungs bragder framför det i7:des,
och jag tror , att man bäst motsvarar rättvisans
fordringar, om man låter den ene vara Gustaf
Adolrh och den andre Carl Johan.
-2g6 Den 4 December, f m.
Herr Lej/ •erij Johan Pehr : Jag har haft
den af mig högt värderade hedern att vara en
af dem , som ägt att yttra sig öfver frågan oin
Styrelse-Verkens reorganisation. Min första
pligt är derföre , att icke med egenkärleken i
bröstet försvara ett arbete, hvari jag utom dess
ty värr har så föga del. Men jag anhåller att
få göra en framställning af ämnet i allmänhet.
Jag saknar vältalighet : jag saknar förmågan , att
på ett öfverraskande sätt gå ifrån ämnet , för
att fånga känslan och inbillningen; Jag skall
söka gä en annan väg : den kalla granskningens.
Hvad håfve vi väl sökt med våra bemödanden
i denna sak under 15 ä 16 års tid , om icke
ärendernas förenklade och skyndsammare gång,
jemte besparing för Stats-Cassan? Hvad är väl
det första man bör framställa för sig , då man
företager ett sådant ämne ? Man lär först böra
fråga sig •• har det funnits någon Kung, under
hvars Regering vi kunna säga, att Landets
administration varit väl organiserad? sedan; har
man afvikit derifrån j derefter: är det klokt
och möjligt att dit återgå, och sist: på hvad
sätt bör detta ske ? I Sveriges historia finnas
sådana punkter, hvaraf dan sednaste är Carl
XLs Regering. Hvar och en, som har kännedom
om denna tid, skall medge, att man afvikit
fiån det system då följdes , och gatt än
till höger än till vänster, än åter närmat sig
detsamma , och att vårt närvarande Styrelsesystem
endast är ett lappverk af gamla trasor,
fastän på en god grund. Det måste således
icke kunna kallas en omstörtning af Statens förhållanden
, om man söker nedrycka trasorna,
Den 4 December f. m. 297
mea later hela den sköna grundvalen och hufvudstommen
af byggnaden förblifva orubbad ,
samt om man öfverlemnar åt Konungen att taga
befattning med verkställigheten deraf, när
tiden är inne. Jag tror, att de Nationer, som
velat ändra sina inrättningar, endast efter hugskott
och lösa theorier , icke kunna jcmföras
med den lugna , från urminnes tider fria , och
således från urminnes tider sansade Svenska
Nationen. Jag tror, att om Riksdagen icke vore
så långt framliden, en återremiss vore rättast,
och enligast med formen, emedan jag tviflar
att något är vunnet med , att bit ifrån bit sönderhacka
ett Betänkande, som endast i sin helhet
kan blifva antagligt. Jag tror, att Ständerne
äro skyldige öfverlemna ett Betänkande till
Kongl. Majit, som endast uppfattar hufvudfrågor,
och att det icke på fyra Kamrar blifver
möjligt att uppgöra detailler , ehuru många Secler
vi än må uppskjuta saken. För min enskifta
person tror jag mig vara lika varm för
friheten , som någon annan , men jag ser den
icke i småsaker, utan i samband med det hela.
Jag tror icke , att Ständernes värdighet är förnärmad
genom ett öfverlemnande åt Regeringen,
eller att vi af högmod böre befatta oss
med en sak, som vi ej kunna fullända. Tvärtom
anser jag, såsom en gärd åt det sunda förnuftet,
att National-representationen med öppet
bröst och förtroende öfverlemnar saken ,
så vidt den icke rör Grunalagsförändringarne,
till Regeringen^ omsorg, och jag instämmer således
i Vällollige Borgare-Ståndets inbjudning.
agB
Den 4 December f, m.
Herr Manner stam: Då jag nyss hade ä
rån
yttra mig, ansåg jag öfverflödigt att ingå
långt i ett ämne, som redan länge varit föremål
för allmän granskning. Jag har dessutom
såsom Ledamot i Comitéen haft tillfälle
att deruti fullständigt framlägga min mening.
Vid detta tillfälle tror jag det minst vara lämpligt,
att tala till Ridderskapets och Adelns inbildning
Endast förståndet och den lugna pröfningen
böra leda beslutet. Man har yttrat sin
förvåning deröfver , att till Kongl. Maj:t skulle
öfverlennäs att afgöra denna fråga. Sådant har
likväl förr aldrig blifvit bestridt. Tvärtom yttrades
vid förra Riksdagen bestämdt , att saken
tillhörde Kongl. Maj:t att afgöra. Sakens
beskaffenhet är äfven , såsom en värd Talare
rätt anmärkt, sådan, att man dermed svårligen
skal! komma till något resultat, utan att
Styrelsen lägger sista handen dervid. En annan
Talare har föreslagit, att frågan skall behandlas
efter 89 §. Men jag får dervid påminna
, aft Konungen icke öfverlemnat frågan
till Ständerna , pä sätt 89 §• föreskrifver. För
öfrigt hoppas jag, att man icke skall med skäl
Kunna tillvita mig, att hafva vid något tillfälle
tillstyrkt Ridderskapet och Adeln, att i minsta
mohn afvika från de rättigheter, hvilka enligt
Constiturionen oss tillkomma. Man har
sagt, att iirägavande förändring skall skaka Riket
i sina grundvalar. För min del skulle jag
tro, att det egentligen är vid frågor om införande
af nya Constitutioner , samt en ny Civiloch
Crirrinal-lagstiStoing, som man behöfver
en längre tid ^-besinning; ty genom sådana för
-
Den /j. December f. m.
299
ändringar kan ett Rikes grundvalar skakas. Men
nu är vår Constitution redan befästad , och jag
har, åtminstone för min del, sett saken så, att
ifrågavarande reglering kunde ske utan att ändra
en bokstaf deruti. Jag har likväl varit en
af dem , som föreslagit att med varsamhet vidröra
sådana inrättningar, som sammanhänga med
folkets Lagar och Styrelse-former, hvilka länge
bestått. Om man noga granskar Särskildta Utskottets
Förslag, har ock denna grundsats deri
blifvit följd. Hvilka äro väl de stora rubbningar,
som blifvit föreslagne? De hufvudsakliga
Embets-verken äro bibehållna. Kammar Collegium
är bibehållet på den grund , att man icke
kunnat snart motse någon förändring i grunderna
för Rikets beskattnings-sätt , och derföre
har man trott, att förvaltningen af det gamla
borde ungefärligen i dess närvarande skick bibehållas-
Man har äfven för det mesta under
deras gamla former bibehållit Stats-Contoiret ,
Krigs-Collegium och Förvaltningen af Sjö-Ärenderne.
Man har deremot föreslagit MagazinsDirectionens
indragning, hvilket äfven Rikets
Stäoder redan gillat. Man har likaledes föreslagit
General-Tull-Directionens upphäfvande ,
hvaröfver Rikets Ständers definitiva beslut lärer
komma att vid denna Riksdag fattas. För öfrigt
bestå de hufvudsakligaste förändringarna
deri, att man satt de öfriga Embets-verken i
närmare samband med Regeringen, och för ärendérnes
kraftfullare gång, satt en Chef i spetsen
för hvarje Styrelsegren. Detta är icke någon
förändring, utan endast en nödvändig förbättring,
hvars princip Ridderskapet och Adela
3oo
Den 4 December f m.
redan genom votering gillat, då FörvaltniugsCheferne
förklarades böra hafva en vidsträcktare
makt och verkningskrets, än den de nu äga.
Jag vill icke upprepa någre flere förändringar ,
eller ingå i detailler, som redan förut äro kända.
Jag vill blott uppehålla mig vid en omständighet.
Man har fästat särdeles vigt vid våra
nya förhållanden med Norrige. Jag har äfven
insett denna vigt , och tror att Sverige , hvarken
i yttre förhållanden eller i afseende på
dess inre tillstånd, vinner den kraft, som dess
läge och öfriga naturliga fördelar medgifva ,
förr än föreningen mellan Sverige och Norrige
fullkomnas genom lika Styrelse-grunder, lika lagar
och lika hushålls-författningar. Jag tror
likväl icke, att en förändring i våra Styrelseformer
är ett steg, sorn aflägsnar oss, utan
tvärtom närmar oss till Norrmännen, hvilkas
Styrelse-former äro ganska enkla. Men ett af
deras hufvudsakliga inkast mot en sådan närmare
förening är, att vi hafva allt för mänga
Embetsmän. Lika med en värd Talare, inser
jag att våra oeconomiska författningar behöfva
undergå en redaction , men det hufvudsakliga
medlet dertill är Styrelse-formernes förändring,
hvilken icke kan verkställas, utan att personer
framstå , som ifra derföre. Man har äfven satt
i fråga , om den närvarande Embetsmanna-personalen
6kulle kunna verkställa denna förändring.
Det är Just på grund af detta inkast ,
som de, hvilka handlagt ämnet, bibehållit så
mycket af de gamla inrättningarne. Jag vågar
ännu en gång upprepa, att det i synnerhet är
vid frågan om Nationens Lag-verk och Constia
