# ID: svediakorp-gov286
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 66,267
# sentences: 2,017
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den iS Februari!;
utlänningar vora nesligt om icke så skedde. Jag
tror mig böra sätta vigten af denna anmärkning
i fråga. Om det rika Englands representation
bär jag hört, att Talemannen för Underhuset
blott gifver en frukost vid Parlamentets början
och Presidenterne i de särskildta fördelningarne
af Norriges Storting bjuda ingen till bords. Likväl
har jag icke förnummit, att dessa folks-representationer
varit föraktade; och om utlänningar
skulle göra anmärkningar Öfver bristen
på måltider vid våra Riksdagar, så betyder det
föga, blott vi använda våra penningar väl. Vår
fattigdom '■kulle, oaktadt detta prål, vara detn
lika säkert bekant. Hvartill gagnade väl de
medel, som på detta sått skulle förtäras? Huru
mycket godt och nyttigt skulle icke eljest dermed
kunna uträttas? En Ledamot har önskat
från StatsUtskottet veta kostnaden för Talmans,
tafflarne. Jag skall genast gå tillhanda med denna
upplysning för sistledne Riksdag. För 6
och en half månad, som de varade, eller från
medlet af November 1817 till slutet af Maj 1818,
kostade de
hos Ridderskapet och Adeln 19,123; 16: 4.'
PråsteStåndet - - 8,235: 34:
BorgareStåndet - - 7,928; 4:
BondeStåndet - - 7,620:
Summa 42,607; 6: 4.
eller öfver 6,5oo R.dr i månaden. Jag bör fästa
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
derå, att den summa, som på ett halft år åtgått
Den 18 Felruarit,
till Talmanstafflarne år större ån flen, som erfordras,
för att under ett helt år aflöna Kongl,
Bergscollegium och samtelige BergsStaterne i
Biket, och som enligt 1820 års-Stat blott uppgick
till 58.854: 21: 2. Når man gör denna
jemförelse mellan kostnaden för Talmanstaffiar31
e, oell för en så vigtig corps som Berg?Staten,
och då man erinrar sig att indragningar måste
göras i Embetsverken för besparings skull, så
frågas, om, under våra förlågna omständigheter,
det är skål, att bortkasta penningar på onödig
bordbållning. Jag afstyrker således Herr
Grefve von Flåtens proposition, och hemställer
att den, utan remiss måtte förfalla.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt,
Gustafi Efter den erfarenhet en vård
talare yttrat sig åga rörande bjudningarne till
de ofrälse Ståndens Talmanstafflar, torde man
kunna anse mig jäfvig, att yttra mig, såsom varande
en af Regeringens Ledamöter. Likväl
vill jag våga detta försök. Jag vill ej ingå uti
någon moralisk, ån mindre i physisk undersökning
om det tillstånd hvaruti kropp och själ kunna
sig befinna efter en intagen middagsmåltid. Jag
ernar ej dervid tala om ett Särskildt Utskott,
ej fästa jemförelsen vid en frukost, gifven vid
Engelska Parlamentets öppnande, vid BergsCollegii
aflöningsStat, eller vid någon annan
kroppslig njutning. Jag ernar blott återföra
minnet på förra Riksdagens beslut. Då Talmanstäffiarne
upphåfdes beslöts, att åt Talrnånnen
likväl så mycket skulle bestås, som till en
anständig representation behöfdes, Allt beror
Den 13 Felritarn.
således på hvad begrepp man fästar vid ©n sådan
representation. Om taftlarne åter upptagas och
en viss månadtlig summa anslås, som ordentligen
bestämmes, då det förra beslutet var obestämdt,
tror jag att Grefve von Platen äfven
med tillämpning på den sparsamhet som blifvit
yrkad, ej saknat anledning att föreslå återupplifvande
af Tahnanstafflarne, och att jag, utan
afseende på den enskildta matvinning sorn derigenom
kan mig tillgodokomma, ej heller saknat
anledning att tillstyrka motionen.
Friherre Boije: Efter en så lycklig talare,
som den sista, år det vågsamt att uppstiga. Jag
skall blott, i anledning af hvad om England och
Norrige år sagt, erinra om gamla ordspråket:
andra länder och andra seder. Jag qvarhlifver
gerna vid de begrepp, som åtfölja våra egna
seder: och då jag hår icke känner någon af de
högre Cheferne, som icke antingen hafva råd
att hålla ett bord, eller också beklagas för det
de icke hafva råd dertill; så förblifver jag vid
den lankan, att Ståndernes egna Chefer icke
eller böra försättas i sämre vilkor, ån andra
mångfaldigt mindre betydande.
Grefve Cronhjelm, Polycarpus". Jag anhåller
att några ögonblick få fästa HÖgloflige
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet vid
ett ställe i Herr von Hartmansdorffs anförande.
Jag tyckte mig höra Herr von Hartmansdorff
yttra, att de som talade emot motionen om å~
hörares tillträde å Riddarhuset förde Regeringens
språk. Af eget exempel kan jag bestämdt
6o2
Den 18 Februarii.
försäkra, att icke alla som talade emot den ifrågavarande
motionen förde Regeringens språk;
ty för min del förde jag åtminstone intet annat
ån det, som dicterades af min egen sjelfståndiga
Öfvertygelse om det råtta. För öfrigt tror jag
det ligga inom möjlighetens gräns att de som
föra Regeringens tankar icke alltid föra dess
språk.
Herr Grefven och Landt-Marskalken föreslog
att så vål Grefve Yon Plåtens ifrågavarande
Memorial^ som de af åtskillige Ledamöter i
anledning deraf nu afgifne yttranden, måtte till
StatsUtskottet remitteras.
Ropades Ja och Nej.
Grefve De la Gardiey Jacobi Om tankarne
åro skiljaktige i afseende på bifall eller afslag å
den våckte frågan, år en sak sorn för det närvarande
år i min tanka likgiltigt; men Grundlagen
föreskrifver, att hvar och en allmän fråga
skall till Utskott remitteras och Grundlagens
bud måste vara oss heliga. I anledning häraf,
får jag till Ridderskapet och Adeln hemställa,
om icke remissen till StatsUtskottet måtte beviljas;
samt hos Herr Grefven och Landt-Mar—
skalken anhålla om förnyad proposition derå»
Friherre Cederström, Jacob: Grefve De
Ja Gardie har förekommit mig uti hvad jag ämnade
yttra; jag får blott tillägga att 4g §. Riksdagsordningen
ej lemnar någon tvekan Öirigs
huru härmed förfaras bör.
Den 18 Februarii.
6o3
Herr Hjerta, Gustaf t Jag tror att dil
Riksdagsordningen så besfämdt afgör, huru med
remiss af motioner förhållas, vore det tid att
återgå till det lugn, som ägnar våra Öfverlåggningar.
Mine Herrar! ämnet är ju ej vigtigare,
ån blott att afgöra, huruvida till Riksens Ständers
Statsutskott skall öfverlemnas att utreda
den frågan: om vi under en Riksdag, och mårken:
under denna Riksdag, då vi hafva så
mycket att utarbeta tillsammans, äfven skola
sammankomma, för att åta; och resultatet lärer
ej vara svårt att förutse.
Herr von Hartmansdorff; I fall samma
föreskrifter skola gälla för den ena som för
den andra Ledamoten af detta Stånd, så tror
jag att den af Herr Grefve von Platen väckte
motion, utan vidare åtgärd kan förfalla. Jag
påminner mig och Ridderskapet och Adeln lärer
äfven göra det, att en af mig straxt i början
af Riksdagen väckt fråga om en resumé af
förslagen uti de fiån Utskotten inkommande
Retånkanden, blef utan remiss, förklarad böra
förfalla. Kunde detta hända mig, så förmodar
jag, att detsamma kan hända hvilken annan
Ledamot sorn hålst, i afseende på hans motioner.
Friherre Boije'. För att afleda från Rid.
derskapet och Adeln tillmålet, att hafva i lika
sak, handlat olika, torde jag böra erinra om
den skillnad som år emellan den, af Herr von
Hartmansdorff åberopade saken, och den nu
förevarande. Då Ridderskapet och Adeln låt
6o 4
Deri i5 Februarii*
den motion, hvarom Herr von Hartmansdorff påminner,
falla, var orsaken, efter hvad jag trodde
mig förstå, den, att motionen saknade anledning
hvilket åter nu icke inträffar. I öfrigt och som
äfven jag talat emot den så kallade publiciteten;
och således hör till antalet af de Ledamöter,
hvilka efter Herr von Hartmansdorff* yttrande,
hår föra Regeringens språk; så får jag
förklara, att så frimodigt jag hädanefter, som hittills,
och jag tror mig hafva visat det, skall
tala emot Ministären, når jag finner Ministären
hafva orätt, så mycket skall jag göra mig en
ära sf att föra Regeringens språk, hvarje gång
jag finner henne hafva rätt pä sin sida; trogen
de tänkesätt jag anda hittills hyst, åger jag
vissheten i mitt eget medvetande, att, når jag
en gång, kanske snart nog, nedstiger från den
politiska banan, skall ingen misstanka följa mig,
att någonsin hafva varit en förklädd talare för
andra tänkesätt, än dem,’ jag årligt hyst, och i
årligt språk framburit.
Herr von Hartmansdorff': Genom Protos
collets företeende kan inhämtas, huruvida Ridderskapet
och Adeln ansett den af mig väckte
fråga böra förfalla, emedan hon saknade anledning,
en uppgift, hvars riktighet jag bestrider.
För öfrigt och då några tyckts fästa sig vid mitt
uttryck om dem, som förde Regeringens språk,
så får jag förklara, att jag ej vet huru jag annorlunda
akall beteckna dem som yttrade samma
mening med Regeringens Ledamöter.
Friherre Cederström; Man har anfort, att
Den 18 Felruarii,
6q5
en motion af Herr von Hartmansdorff vid detta
Riksmöte utan remiss blifvit förkastad och har
deraf velat draga den slutsats, att med förevarande
sak på lika sått skulle kunna förfaras.
Jag anhåller att få fästa Ridderskapets och Adelns
samt Herr von Hartmansdorff? uppmärksamhet
deruppå, att, om han sjelf icke det medgifvit,
hade det visserligen icke kunnat ske; och
ja g år öfvertygad, att Herr von Hartmansdorff för
vål känner innehållet af 49 § Riksdagsordningen
för, att, utan sitt eget samtycke, hafva kunna
tillåtit, att ett sådant förkastande fått äga
rum.
Herr Grefven och Landt Marsh cilken yttrade,
att hvad angick den af Herr von Hartmansdorff
omnämnde, af honom förut väckte motion,
angående formen för redactionen af Utskottens
Betånkanden, ansåg Herr Grefven och LandtMarskalken
sig böra upplysa, att Ridderskapet
och Adeln den 3 dennes eftermiddagen funnit
berörde motion böra förfalla af den anledning,
att Utskotten vanligen vid slutet af deras Betånkanden
uppgöra en resumé af de särskildta
punkter, hvilka innefatta deras beslut i ämnet,
och att för öfrigt, så snart Riksdagen något
längre framskridit, äfven i Riddarhus-Canzliet
författas ett sammandrag öfver hvad Utskotten
j hvarje fråga tillstyrkt och hemställt, hvilket
sammandrag till tidens vinnande vanligen blifvit
upplåst, når Betånkanderne första gången blifvit
lagde på bordet, och sedan år i RiddarhusCanzliet
att tillgå, en anstallt, som äfven under
innevarande Riksdag troligen komme att äga
CoG
Den lg Februarii.
rum, och i anledning hvaraf det af Herr von
Hartmansdorff med berörde motion åsyftade Ändamål
således skulle vinnas, utan att den af honom
föreslagna åtgärd behöfde vidtagas; och
hade Herr von Hartmansdorff, emot Ridderskapets
och Adelns då fattade beslut ej eller haft
något att erinra. Beträffande åter Grefve vört
Piatens ifrågavarande Memorial om Talmanstafflarnes
återställande, så enär Grefve von Platen
yrkat remiss deraf till vederbörligt Utskott,
ansåg Herr Grefven och Landt-Marskalken till
följd af 4g §. i Riksdagsordningen sig böra förnya
dess förut gjorda hemställan, att berörde
Memorial tillika med alla de af åtskillige Ledamöter,
i anledning deraf nu afgifne yttranden
måtte till StatsUtskottet remitteras.
Bifölls!
Å nyo föredrogs Herr Gripenstedts, Jacob,
den i5 dennes på bordet lagde Memorial, örn
åtgärders vidtagande till skogarnes fredande och
skogsplanterings befrämjande.
Herr Tham, Wollrath'. En af Sveriges
angelägnaste men måhända mäst vanvårdade
hushålLgrenar, är onekligen skogshushållningen,
SkogsBondens vanliga yttrande, att skogen växer,
medan man sofver, och hans af en misstagen
egennytta härrörande tro, att svedj mde ej skadar,
upplyser nogsamt orsakerna härtill; men
det år ej ensamt Allmogen 30m misshushållar
Den iS Februarii.
6o7
med skog. Flera städers innevånare, hvilka ägt
vackra skogstrakter och skäligen vårdat dem så
långe de voro odelade, hafva, sedan tillåtelse
till delning erhållits, till stor del förstört skogen,
för att åtkomma ett ögonblicks vinst, dels
genom försäljning af virket, dels genom odling,
och få nu dyrt umgälla sitt misstag; och många
Possessionater hafva handlat lika ovist, utan
afseende på framtiden; men häremot kunna
svårligen några författningar göras, utan att på
agarens nyttjande rått lägga band, oförenliga
med goda lagar. Jag fruktår, att nöden blir
enda lårmåstaren i afseende på skogshushållningen;
det år först, då en vara märkbart stiger
i pris, som omtankan vaknar att spara och
försigtigt använda den. Likväl finnasorter, der
skogens vårdande redan år allmånt både bekant
och verkståldt, och torde jag få nämna Nora
Bergslag såsom ett bevis på omtänksam skogshushållning;
men behofvet af och stigande pris
på skogsefFecter åro härtill orsaken. Jag kan
som exempel nämna, att en stig kol emellan
Bergskarlarne betalas med nära ett Skeppund
Tackjern, eller circa 7 R:drs värde.
I afseende på enskildta skogars hägn, medgifver
jag gerna, att lagarne tarfva förbättring,
men tror ej, lika med Herr Gripenstedt, att g
par spö kan bli lämpligt straff för skogstjufnad;
tror ej heller att en sådan lagens skärpning kan
förenas med Svenska lagars eller någon god lagstiftnings
esprit.
Det år förnämligast vid frågan om Kror
6o3
Den iB Febhictriii
nans skogar, jag anhåller få upptaga Högloflige
Ridderskapets och Adelns tid och uppmärksamhet;
jag kan icke förena mig med Herr Gripenstedt»
förslag att tilldela de skoglösa Hemmanen
en del deraf; en sådan tilldelning fruktar
jag blott skulle verka dessa skogars ännu
hastigare förödelse; dessutom åro flera stora
Krouoskogar så aflägse från slättlandet, att mån.
ga der belägna Hemman icke sjelfva skulle kun:
na hvarken vårda eller begagna den dem sålunda
tilldelta skog. Erfarenheten visar, att mångå
som på Kronoskogen stora Tiveden i Skaraborgs
Lån erhålla utsyning, i anseende till aflågsepheten
hellre köpa sitt behof ån begagna
utsyningar.
Återplantering af skog år i Sverige en okänd
sak, torde hända den ensamt i Skåne år införd,
men på Skaraborgs Låns stora slätter vore en
grundlig kännedom derom högst behöflig, och
skulle det må hända vara ganska lyckligt om
den kunskap som i detta hushållsåmne lärer va*,
ra allmänt känd flerestädes i Tyskland och särdeles
i Saxen, och den jag några gånger hört
Herr Grefve von Platen omständligt beskrifva,
äfven på slåtten i nämnde Lån och annorstädes,
der localen sådant erbjuder, blef införd*'
Med förutsättande häraf hemställer jag, om ej
en prasscriptionstid af öo år borde utsättas, såsom
den längsta tid, hvarunder utsyning å Kronans
skogar finge meddelas de på slåttbyggden
belägna Hemman. Under denna tid hade ågarne
tillfälle, att, i mon af Hemmanens utrymme,
an
-
ika 18 Fehr Harti i
använda mér eller mindre deraf till Skogsplantering
oell derigenom förskaffa sig det oumbärligaste
af detta behof. Efter dessa 60 år borde
alla utsyningar upphöra; så mycket afsättas
af Kronans Skogar, söm fullkomligt svarade
emot det behof Flottofne och allmänna Byggnader
kräfva, och dessa skogar lemnäs under
•vård af Embetsman, så lönta, att de anständigt
kunde lefva af lönen och icke behöfde tillgripa
skogen; resten af Kronoskogarne kunde derefc
ter till den högstbjudande försäljas, eller hellre
med säkra föreskrifter och måttliga vilkor bortarrenderas,
då den derigenom inflytande revenuen,
kunde användas till den nödiga Jägeri*
Statens båttre aflöning, och förmodligen skulle
den ändå lämna ett öfverskott till Statsverket
Friherre
Ehrenborg, Casper Vilhelm: Jag
får blott gifva tillkänna, att då Riksens Ständers
underdåniga skrifvelse vid sistlidne Riksdag om
skogarnes båttre behandling för Kongl. Maj:t
föredrogs, hade Kongl, Maj:t redan sjelf insett
vigten af detta ämne. Hans Majit analog derföre
af egna medel 2000 R:dr Banco till preinium
för den sorn uppgjorde och inom Början
af detta Riksmöte till Kongl, Majit inkom med
ett antagligt förslag tili eh skogshushållningsförordning*
Oaktadt
detta, tillfeånnagafs i Allmänna
Tidningarne, inkommo under den tid jag hade
Ridd, o, Ad. Fröt, I. B.
Den 18 Fehr nar ii.
deri åran förvalta StatsSecreterareEmbetet för
inre ärenderne, endast 5 förslag i detta ämne,
örn jag rått påminner mig. Ehuru jag ej tilltror
mia åga nog kännedom af åmnet, för att
med säkerhet bedöma vårdet af förslagen, tror
jag mig dock kunna försäkra att icke något af
dem var fullt svarande mot ändamålet. Jag tror
ej att några ytterligare inkommit, men de inkomne
hafva blifvit öfverlemnade till LandtbruksAcademiens
granskning, och jag förmodar
att Academien icke lärer underlåta att afgifva
sitt yttrande om hvad afseende de förtjena, så
tidigt att Kongl. Maj t k&n komma i tillfälle att
förelägga Riksens Ständer hvad som blifvit tillgjordt
i detta vigtiga ämne.
I afseende på Kronoskogarne torde det
också tillåtas mig att upplysa det Kongl. Maj:t
i dessa dagar lärer hafva fattat dess nådiga beslut
öfver Riksens Ständers vid sista Riksdag, i
afseende på dem gjorda underdåniga hemställan,
och att en contraproposilion i detta afseende
skyndsommeligen lärer vara att förvänta.
I sjelfva saken tror jag, liba med Herr
Tham, att en noggran och klok skogshushållning
år högst vigtig; och att den i vårt land, likasom
i andra länder år verkställbar, med localföreskrifter
för olika provincer; derom vittna
de försök som på åtskilliga ställen redan blifvit
gjorde. Herr Thams modesti har säkert varit
det enda, som hindrat honom att såsom practiskt
exempel för sin mening, framställa en §in
Den 18 Febr tiar ii.
egen slägtinge, framledne Öfverlntendsnten Tham,
6om på sina egendomar i Vestergötland intörde
en sådan skogshushållning med årshyggen
efter Tyska methoden, oeh som också hade den
tillfredsställelsen, att redan under sin lifstid se
stor skog åter upp växt på de skiften, sorn han
5o år lörut alldeles afhuggit.
Grefve De la Gardie, Jacobi Instämmande
hufvudsakligen uti hvad Herr Tham yttrat,
i synnerhet i hvad han sagt om försäljning af
Kronoskogarne, vågar jag anhålla att blott få
tillägga några ord Jag tror att de Författningar,
som i detta ämne blifvit gifne och Regeringens
välgörande afsigter, ej alltid varit svarande
emot ändamålet. De hafva delat lika öde
med de llere oeconomiska Författningar, som
gifvas i allmänhet för ett så vidsträckt land
sorn Sverige, då de skola vara lika gällande
från Rikets Norra gråns ända till Ystad. De
kunna ej med lika nytta verka i ett skogbevåxt
land, och i ett land, der inga tråd finnas. Isådana
saker tror jag det blifva nyttigast, att åt
hvar landsort sjelf öfverlemna pröfningen af
hvad som år gagnelig! eiler icke.
I den province der jag har egendom, har
jag sett stora skdjaktigheter. Vid tvenne, egen»
domar jag har i Skåne, på ej mer ån en mils
afstånd ifrån hvarannan, har jag vid den ena
flera tusende tunnland skog: på den andra icke
ett tråd, som ej år planteradt. Om man nu
vid den förra skulle ovilkorligen åläggas använda
en viss del jord till skogsplantering, så vore
Gl2
Den 18 Februarii,
deruti ett fel, då man derigenom snart skutte
nödgas alt der köpa säd; oell deremot vöre det
lika stort fel att ej fortfara med plantering vid
den andra. Ålit förmynderskap, som lågges på
Landtoeconomien, är i min tanke felaktigt,
I anledning af Friherre Ehrenfaorghs yttrande,
angående något förslag från LandtbruksAcademien
om skogarne, får jag gifva tillkånna,
att ett sådant verkligen år ankommit 5
men, jag år ledsen att såga det, jag tror ej att
det år lika nyttigt, ej en gång användbart för
Skåne. Genom frivilliga öfverenskommelser inom
hvarje Socken, genom framställning af den
nytta skogslösa orter skulle haiva af utsträckta
planteringar och de skogrikare af ett klokars
vårdande af deras skog, är jag öfvertygad ån_
damålet vida mera skulle befordras, än genom
allmänna författningar, anbefallde till generel
efterföljd lika der Landtmannen 1111 nödgas lefva
af skogsförsåljning, och der han för att erhålla
timmer och vedbrand till sitt behof, skall
afyttra sin säd*
Att hindra den ena och den andra genom
misshushållning och vanvårdnad af sin egendom,
skada sig och det allmänna, år min tanka gränsen
för Regeringens omsorger; det öfriga bör
ankomma på hvars och ens egen omtanka, och
på de särskildta locala förhållanden, hvarje ort
erbjuder.
Herr Grefven och /, andt Mars l cilken föreslog
att så väl Herr Gripensledts ofvannämnda
Den lS Februariit
Memoria!, som de af åtskillig© Ledamöter i anledning
deraf nu afgifne yttranden måtte till
Lag- samt Allmänna Besvärs- och OeconomieLtskotten
remitteras- hvilket bifölls.
Föredrogs å nyo Gretve Gyllenborgs, Johan
Henning den i5 dennes på bordet lagde
Memorial , angående anmodan till ConstitutionsUtskottet
att antingen in Pleno verkställa läsningen
af Stats Rådets Protocoll. eller ock hos Riksens
Ständer, på grund af 56 Riksdags-Ordningen
begära en sådan förstärkning, att läsningen
i alla fall må kunna ske i närvaro kl' tjugofyra
ledamöter. A
Friherre Boije, Ludvig' Då jag hördo
detta Grefve Gyllenborgs Memorial uppläsas,’
och derefter hörde Grefve von Platen tala deremot,
försattes jag, för ett ögonblick i villrådighet
på hvilkendera sidan det rätta låg. Jag
har nu öfvertänkt ämnet och går att yttra min
mening.
Af de skyldigheter Ständerne äga till nationen,
gifves ingen angelägnare än den, att
vårda de garantier, som Constitutionen ger för
Svenska Folkets frihet: och af desse garantier
består den egentligaste i granskningen af Statsllådets
Protocoller. Huru denna granskningen
skall verkställas, derom bjuder Grundlagen;
$om nemligen stadgar, att Protocolleme skala
6*4
Den 18 Februarii.
af Constitutions-Utskottet läsas; och att Constitutions-
Utskottet består af 24 personer , det veta vi
alla. Vid eftersinnande häraf, blir det, i min
tanka, tämmeligen klart, att då Utskottet fördelar
sig i 3 Divisioner, hvaraf följer att Pro.
tocollerne blott läsas af åtta, i stället för af 24;
så Ur också den af Constitntionen påbudne
granskningskraften, till två tredjedelar, förminskad
, oell följaktligen försvagad. Illa, oändeligen
illa betjenar man Ministären, då man sätter
en tvetydighet i den controll på dess handlingar,
som Constitutionen bjuder, ty intrycket
af denna tvetydighet skall otvifvelagtigt
verka riångfalldigt ofördelagtigare hos Allmänheten
M;m sjelfva intrycket skulle blifva af anmärkiÄjgarne,
som man då skall misstro vara,
på deira sättet, undangömde både Utskottets
pluralitet, och äfven Allmänheten, Jag åberopar
mitt handlingssätt vid sista Riksdag, tillbevis,
att jag icke älskar anmärkningar i ämnen
af föga värde; och om sådane vid denne Riksdag
varda framställde, skall jag ännu en gång
ådagalägga mitt nit för rättvisa och moderation;
men att eftergifva ett hårsmån af nationens
lätt, dertill samtycker jag aldrig, Med dessa
tänkesätt torde jag äga någon rätt att stå så fri
från misstankar, som jag, inom mitt eget bröst,
känner mig vara: och jag ber alltså att få,
utan förtydning, och utan beskyllning att sjelf
hysa några misstankar, framställa de som tro.
ligen skulle uppstå hos en del af allmänheten.
Man skall nemligen icke finna omöjligt, att Divisions-fördelningen
kan utfalla så, att en Di
-
Den i g Felmar ii,
61S
vision mera än de andra, tillhörer Ministeren,
och att alla Protocoller, som kunde innebära
föremål för anmärkningar, b lefv o endast till
den Divisionen öfverlemnade; och mart skall
kanhända, lätt uträkna, att af åtta Ledamöter,
behöfves icke mera än fern för att utgöra pluralitet.
Hvad intryck denna tankeledning skall
göra hos Allmänheten är ej svårt att inse. Att
jag icke delar dessa misstankar, det försäkrar
jag; och fritt må man taxera mig, att här föra
Regeringens språk, så har jag dock mod, att
förklara, det jag icke tror att ministéren äfventyrar
serdeles mycket vid att controllen constitutions-enligt
verkställes; hvilket jag också,
såsom folk-representant, i folkets namn fordrar.
Jag döljer icke den smärta jag erfar af att se,
det 1823 års Ständers Constitutions-Utskotts
första steg var ett afsteg från constitutioneh:
och jag begär att detta Utskott, hvars fel är,
i Grefve Gyllenborgs Memorial anmärkt, må
öfver anmärkningen förklara sig, och med utlåtande
inkomma, hvarefter vi torde få, genom
votering, komma till vissheten om anmärkningens
rigtighet.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus:
Då ifrågavarande ämne ej kan afgöras utan re.
miss till Constitutioijs-Utskottef, der jag är Ledamot,
så anser jag öfverflödigt att dervid uppehålla
mig Blott vid en omständighet vill jag
fästa mig till förekommande af origtiga intryck.
Friherre Boije har sagt, att ConstitutionsUtskottef
vid denna Riksdag börjat med ett felsteg;
saen jag kan ej finna, att Utskottets ar
pen 18 Fehrucirii,
betsmethod innefattar öfverträdelse af någon
Lag. Ty någoa sådan finnes ej; intet ställe 1
Grundlagen kan uppletas, sora stadgar huru Utskottet
skall arbeta. Alltsedan 1809 har praxis
•varit att Utskotten delat sig i afdelningar, hvilka
aro nödvändige för att kunna bestrida göromålen.
Detta har äfven skett i Constitutions- Utskottet*
Det var forst sedan vi hade hunnit blifva öfvertygade
om goroniålens mängd och sedan vi
hade hunnit rådfråga vår, jag medger svaga
förmåga, som vi besloto, att på flere divisioner
genomgå den mängd af Protocoll, vi hafva att
granska. Erfarenheten har äfven besannat, att
hvad vi då dömde , är rätt. Väl har jag här
hört, att till och med 4 månaders Protocoller
kunnat läsas på en dag. Den erfarenheten äger
jag ej, men väl den, att man på samma tid,
ej hunnit med mera, än Protocollen för 5 dagar.
Mep jag, ehuru ej van att åt hvilan eller
någon annan kroppslig njutning uppoffra
mer än en nödvändig tid, tror att vi behöfva
ali deg tid, som kan oss lemnäs, om vi skola
lorang Uppfylla det förtroende oss blifvit lemnadt.
Just För att kunna genomgå allt hvad
Grundlagen föreskrifver, och då Utskottets tid
af så mångå andra föremål kommer att upptagas,
har Utskottet trott att man i början bory
de påskynda med genomläsningen af Protocoljerne.
För min enskild ta del misströstar jag,
att, om jag jemte sju andra Ledamöter ej kun«
pa hafva nog uppmärksamhet, den skulle k minia
att skärpas derigenom, alt antalet af personer
ökades till 34. Fast hellre har jag flin
-
Den 18 Fehr ti a r iii
Slit, att en samling af menniskor lätt kan öfverstiga
ett medium, der våndningspunkten finnes,
och der uppmärksamheten snarare slappnar, än
skårpes. 3ag lemnar till hvars och ens omdöme,
om jag har orätt, då jag tror, att hvad 8
fej kunna se, ses ej heller af 2i personer.
Friherre Boije: Med betygande af min per*
sonliga högaktning för Herr Grefve von Platen,
kan jag dock icke godkänna hans skäl ;
roen förbehåller mig att, når Utskottets Betänkande
inkommer, få framställa min slutliga vederläggning.
Emedlertid vill jag ej försumma den erinran,
attoni 1'ssningen af StatsRådets Protocofler icke
medhinnes af hela Utskottet ock verkställighet
ten mötes af en sådan omöjlighet, hvarom jag
ännu ej bör yttra mig; så år deremot det sått,
att afhjelpa omöjligheten, sorn Herr Grefve Gyllenborg
föreslår, nemligen Utskottets förstårIkande,
ganska constitutions-enligt; och jag vån.
iar då af Constjtutions-Utskottets egen patriotisme,
att Utskottet begärligt omfattar denna
utväg, att Få på ett med folkets rått och full
ärlighet, Öfverensstämmande sätt fullgöra den
controll, som utgör ConstitutionsUtskottets förnämsta
ändamål.
Herr Grefven och Landt Mar skalken hem
ställde, att så vål Grefve Gyllenborgs ofvan
nämnde Memorial, som de af Friherre Boije
och Grefve von Platen i anledning deraf nu, als
6i8
Den ig Februarii.
gifne yttranden, måtte till ConstitutionsUtskottet
remitteras; hvilket bifölls.
Å nyo föredrogs Herr Gripensvärds, Fredric
Adolph, elen i5 dennes på bordet lagde
Memorial om rättighet att till bränvinsbränning
begagna pannor af hvilken form som helst.
Herr Rothlieb, Axel, anförde skrifteligen:
(Se
Bilagan N;o 9.)
Herr Gripenfvärd, Fredric Adolph, upplåste
följande:
(Se Bilagan N:o 10.)
Herr Tham, Wollrath'. Jag skulle förebrå
mig att hafva förnekat den princip för nå-*
ringsfrihet i allmänhet, jag förut sökt ådagalägga,
om jag ej gjorde anmärkning vid hvad
Herr Gripensvärd nu tillagt om inskränkning
uti Stådernes hittills bibehållna rätt att idka
bränvinsbrftnnir/g. Rättvisan grundlägger denna
rättighet, och bdligheten fordrar den; det vore
mycket lyckligt om våra Städer florerade genom
handel och r>*#nufacturer, eller voro hvad Städer
egentligen borde vara; de vore äfven då
afsättnings-orter för Landtmanna-varor; men
många af dem äro blotta Köpingar, hvilkas innevånare
hafva, lika rned Landtmannen, åtminstone
till stor del sitt uppehälle af åkerbruk
Dm 18 Februarii.
oell boskapsskötsel. Vid sådana local-förhållanden
kari man icke utan störta obillighet betaga
dem friheten att idka den för båda delar nyttiga
brånvins-bränningen. En motion är förut ingifven,
jag tror af Herr Réenstjerna, som yrkat,
att denna efter personalen deni lemnade frihet
borde förändras på det sått, att den likasom för
landet skulle gr undas på deras åkerbruk och jordrymd
; men då det inträffar att Städer, med största
folknummer!! understundom hafva minsta åkern,
så tyckes detta också vara orätt. Jag anser derföre
billigt, att Städerna böra bibehållas vid den
brånningsfrihet de åtnjuta. Derigenom gagnäs
Landtmannen äfven, sorn till dem får sålja spannemål
och ved. Skulle pris och brist på den
sistnämnde artikeln göra bränvins-brånningen
mindre förmonlig, stadnar den nog af sig sjelf.
Hvad faran för eldsvådor genom Stådernes brånnerier
beträffar, så förenar jag mig gerna om
alla de Police-FörLtlningar, sorn i detta afseende
finnas nödiga.
Herr von Becker, Carl Johan: Med den
värde Ledamoten, som sednast yttrat sig, förenar
jag mig visserligen deruti, att näringsfrihet
bör äga rum, och att man ej utan orättvisa kan
frånkänna Släderna deras bränningsrått, derest
den blir grundad på besittningen of jord, men
icke sorn nu på personalen. Jag tror att en
del af Ståderne sorn hafva Landtbruk, hafva lika
rått att bränna sorn Landtmannen, så snart ds
idka brånning lör jord. Men jag hemställer,
om de ej böra äga denna rättighet, med det
vilkor, att de ej få bränna för annan, ån ege£»
620
Den 18 F^iruar ii,
jord. I Städerne öfverlåter den ena sin bränrpngs-råttigbet
på den andra, hvilket ej på landet
får åga rum. Månne ej principen bör vara
lika, och ingen således i Ståderne få bränna för
en annan.
Herr Tham: Med anledning af hvad Herr
von Becker anfördt, anhåller jag få tilllågga, att
den inrättning flere Städers innevånare vidtagit,
att i mon af den dem tillåtne brånningstid och
pannerymd, sammansätta sig örn ett eljer flere
större Brännerier, enär de icke öfverskrida hvad
häruti är föreskrifvit, så mycket mindre bör
dem förnekas, som dylika inrättningar öfverensstämma
med klok hushållning, och orsaka
besparing på tid och ved, samt icke förnärma
någon annans rättighet. Missbruk, genom större
pannors begagnande ån tillåtit år, böra lättare
kunna förekommas och conirolleras vid ett eller
vid några få brännerier, ån då hvarje innevånare
i Staden bränner sjelf.
Herr von Becker: Jag medgifver med Herr
Tham, att det är en reel vinst för enskilte, och
derigenom i andra handen, äfven för Staten, då
brännvinsbränningen får idkas med större pannor;
men månne ej Riksens Ständer böra sätta
stort värde deruppå, att enahanda princip alltid
följes. Om vinsten på ett ställe år större ån på ett
$noat derigenom, att olika princip följes, månne
snan ej bör uppoffra en sådan vinst för att vara
£prisequent,oeh månne man således ej bör tillse att
samma stadgande kommer att gälla för ståderne
50m för landet. Om små hemman skulle vilja förena
fig qui brännvinsbränning med gemensam pannas
Den i§ Februari ii
62 i
hvaraf de skulle hafva mycken vinst, så år det
dem icke tillåtit. Det vore då billigt, att detsamma
gäide för Ståderne, på det ej någon
skillnad måtte göras mellan lika skattdragande
•Undersåtare.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord proposition, beslöt Ridderskapet
och Adeln, att så vål Herr Gripensvårds
ofvannåmnde Memorial, som de i anledning deraf
nu afgifne yttranden, till Allmänna Besvärsoch
OeconomieUtskottet remittera.
tklpplåsfes de öfrige Respective RiksStåndens
IProtocollsUtdrag af den 12 och iö dennes,
iri.nehållande, att Pråste- och BorgareStånden
icke funnit anledning instämma uti Ridderskapets
och Adelns den 10 dennes eftermiddagen
vidta gne beslut om tillsättande af ett Särskilt
Riksens Ständers Utskott, för att fullständigt
undersöka och utreda orsakerna, samt uppgifva
botemedlen för den nu i flera delar af
Riket och i synnerhet för Jordbruks-nåringen
öfverklagade förlägenhet, meri att BondeStåndet
deremot förenat sijg i enahanda beslut medRidderskapet
och Aderin; och som uti frågan, huruvida
ett Särskildt UJtskott i nyssberörde ändamål
borde af Riksens .Ständer förordnas, två
Stånd stadnat emot två;; fann Ridderskapet och
Adeln för godt, att, uppå derom af Herr Grefven
och LandtMarskaUl-en framställd proposition,
jemlikt 56 §. Riksdags - Ordningen, till
622
Den i g Februarii,
Constitutions - Utskottets afgörande öfverlemna
frågan om förenämnde Särskilta Utskotts tillsättande.
Justerades följande ;
Utdrag af Protocollet hållet hos Högloll.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm , förmiddagen
den j 8 Februarii r8s3.
S. D, Remitterades till ConstitutiorisUtJ
skottet Kongl. Maj:ts den i3 dennes till mik.ens
Ständer aflåtne nådiga Skrifvelse, angående rl#-  tigliet för Kongl. Maj:t, att i de fall 45 §. Re’
gerings-Formen innehåller, oell under’ Kongl,
Maj:ts resor till Konungariket Norrige, utnämna
Hans Kongl. Höghet; KronPrinsen till Ordförande
i den då tillförordnande Regering. Ut
supra.
Utdrag af Protocollet hillet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,, eftermiddagen
den *8 Febr. 182#.
i
S. D. Remitterade^’ till
StatsUtskottet:
i
I) Riksens Ständers Revisorers Berättels®
Den 18 Februarii,
623
angående den sistlidet år verkställde granskning
af StatsVerkets förvaltning och räkenskaper.
2) Bemälte Revisorers Berättelse, angående
den sistlidet år förrättade granskning af de under
Kgl. Maj:ts och Rikets CominerceCollegium
ställde fonder och medel.
5) Grefve Gyllenborgs, Johan Henning, d.
i5 denne* på bordet lagde, Memorial, med anmodan
till1 StatsUtskottet ött uppgöra en historisk
tableau, i afseende på förändrade förhållanden
i Statens inkomster och utgifter ifrån och
med 1810 års Stats-reglering intill närvarande
tid.
4) Grefve von Plåtens, Baltzar Bogislaus,
den i5 dennes på bordet lagde Memorial, angående
Talemåns-tafflarnes återställande, jemte
de af åtskillige Ledamöter, rörande samma
ämne denne dag afgifne yttranden.
5) Herr Gripensvårds, Fredric Adolph, den
i 5 dennes på bordet lagde Memorial, angående
Allmänna MagazinsDirectionen.
Stats- och BancoUtskotten:
Herr af Darellis, Isaac, den i5 dennes på
bordet lagde Memorial med förslag till en Fi~
nanceplan jemte de af Herr Rosenblad, Bernherd
och Herr Tham, Wollrath, äfvensom yt
-
Den 18 Febrnariii
terligare Herr af Darellis rörande samma ätnni
afgifne yttranden.
Stais- och Bevillnings Utskotten:
* Grefve Spens’s, Carl Gustaf, den 10 dennes
eftermiddagen på bordet lagde motion, angående
portofrihet för Riks-Ståndens Prötocol!
och Bihanget vid innevarande Riksdag.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomi- Utskotten
Herr Stjernstams, Ludvig, den 15 dennes
på bordet lagde Memorial, om anslag å Stat för
en ProvincialLåkare i Norra Halland.
Lag- Utskotteti
1) Riksens Stånders Justitiae-Ombudsmans
den 3 dennes eftermiddagen på bordet lagde
Embets-Beråttelse, jemte de af åtskilige Ledamöter,
i anledning deraf denne dag afgifne yttranden*
2)
Herr Gyllenrams, Carl Anton, d. 15 dennes
på bordet lagde Memorial, om upphäfvande
af Förordningen den 4 Julii 1817, som endast
yfssa timmar på dygnet, tillåter gästning å näringsställen.
Lag
-
Dm 18 Féiruarii,
'■ [ Lag- Jamt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie- Utskotten i
1) Herr Gripenstedt, Jacob, den i5 dennes
på bordet lagde Memorial, om åtgärders vidtagande
till skogarnes fredande och skogs-planterings
befrämjande, jemte de af åtskillige Ledamöter
rörande samma ämne denne dag algifne
yttranden.
2) Herr Cederschjölds, Pehr Gustaf, motion
om öfverseende af de oeconomiska författningarne.
Allmänna Besvärs- och OeconornieUtskottet;
i)
Herr af Darellis, Isaac, den i5 dennes
på bordet lagde Memorial, om åndrade terminer
för Städernes Upsala och NorrTelge Höstmarknader.
9) Herr Gripensvärds, Fredric Adolph, d.
l5 dennes på bordet lagde Memorial, om rättighet,
att till brännvinsbränning begagna pannor
af hvilken form som helst, jemte de af åtskillige
Ledamöter rörande samma ämne denne
dag afgifne yttranden.
3) Herr Réenstjernas, Nils Svante, den i5
dennes på bardet lagde Memorial, om upphåf
-
Ridd. o. dd. Brot. I. B.
626
Den 18 Februarii,
vande af KronoBi ännerierne, samt upphörande
öller nedsättning af Städernes rättighet att tillverka
brännvin.
4) Herr von Qvantens, Carl, den i 5 dennes
på bordet lagde Memorial, om ändring i de nu
i afseende på brånvinstillverkning gällande för»
fattningar.
Constitutions Utskottet:
Grefve Gyllenborgs, Johan Henning den
i5 dennes på bordet lagde Memorial,; med
anmodan till Utskottet, att antingen in Bienn
verkställa läsningen af Stats-Rådets Protocoll,
eller ock hos Riksens Ständer, på
grund af 56 §. Riksdags-Ordningen begära en
sådan förstärkning, att läsningen i alla fall må
kunna ske i närvaro af tjugofyra ledamöter}
jemte de af åtskillige Lddamöter rörande samma
ämne afgifne yttranden. Ut supra.
S. D. Sedan, enligt från de öfrige Respective
RiksStånden ankomne ProtocollsUtdrag af
den 12 och i5 dennes, uti fråga huruvida ett
Särskilt Utskott borde af Riksens Ständer förordnas,
för att fullständigt undersöka och utreda
orsakerna, samt uppgifva botemedlen för den
nu i flera delar af Riket och i synnerhet för
Jordbruks-näringen öfverklagade förlägenhet, två
Riks-Stånd staduat emot två; fann Ridderskapet
och Ådeln för godt, att, jemlikt 36 § Riksdagsordningen,
till Constitutions-Utskottets af
-
Den 18 Februarii.
görande öfverlemna frågan om förenämnde Särskilta
Utskotts tillsättande. Ut supra.
S. D. Remitterades till
Riddarhusutskott et:
Grefve De la Gardies, Jacob, den To dennes
eftermiddagen på bordet lagde motion, angående
utdelning bland Ståndets Ledamöter af
Ridderskapets och Adelns Protocoll vid sistförflutne
Riksdagar, jemte de af Herr Cederschjöld,
Pehr Gustaf, och Herr Reutersvärd, Pehr Adam,
i anledning deraf afgifne yttranden. Ut
supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskilja
<äe§ klockan en qvart till g om aftonen.
Jn fidem Protocolli,
O. J, Lagerheim.
Dm ar Fcbruurii.
Fredagen’ den 21 Februarii*
Plenum klockan 10 förmiddagen»
Herr Grefven och Landt Marskalken yt^
trade, att då Kongl. Maj:ts Nådiga proposition
om StatsVerkets tillstånd och behof till Statsutskottet
ankommit den 5i sistlidne Junuarii,
och motionstidens början, enligt a7;de och 56:de
§. §. Riksdags-Ordningen och 36:te §. Riddarhus-Ordningen
borde från sistnämnde dag
beräknas, men trettionde dagen derefter inföll
å Söndagen den 2 Martii, hemställde Herr
Grefven och LandMarskalken, om icke, i likhet
med hvad Allmänna Lagen, rörande beräkning
af fatalietid stadgar, nästa söknedag efter den
2 Mars, eller Måndagen den 3 i samma månad,
kunde anses såsom den sista dagen, å hvilken
under innevarande Riksdag, motioner fingo inom
Ridderskapet och Adeln väckas.
Bifölls.
Föredrogs å nyo Kongl. Maj:ts den i4 dens
nes aflåtne, och den 18 derpå följde förmiddagen
på bordet lagde Nådiga skrifvelse till Rik»sens
Ständer, om valet af ett Hemligt Utskott j
och anmodade Herr Grefven och Landt-Marskolken)
x anledning häraf, Herrar Electorer,
att i morgon sammanträda, för att utvälja tren
-
Den 18 Februarii.
ne Ledamöter af Ridderskapet ocb| Adeln i
Hemliga Utskottet*
Grefve Gyllenborg, Johan Henninge hade
inlemnat ett Memorial, hvilket upplästes, så lydande:
(Se
Bilagan N:o x.)
Lades på bordet.
Grefve Hård, Carl Guftaf, hade inlemnat
följande, som upplåstes:
(Se Bilagan N:o 2.)
Förenämnde x3 motioner lades på bordet.
Anmåltes och emottogs Hans Excellence
Hof-Canzleren Herr Grefve af Wetterstedt,
hvilken å Kongl. Maj:ts höga vägnar, aflemnade
trenne Kongl. Maj;ts Nådiga Skrifvelser till
Riksens Ständer:
1) Angående de af en i Nåder tillförordnad
Comité utarbetade underdåniga Betånkanden
om reglering af Rikets Penningeverk m. m«
2) Angående frågan om näringsfriheten.'
Den 21 Fehr narn.
3) Rörande inrättning af ett HandelsLåné
Contoir i Götheborg.
Herr Grefven och LandtMarskalken an-»
xnodade Hans Excellence Herr Hof-Canzleren
att till Kongl, Majit framföra Ridderskapets och
Adejns underdåniga vördnad, jemte försäkran,
att Kongl, Majits Högstberörde Nådiga skrifvel*
ser skulle med första varda till handläggning
företagne.
V t
Sedan Hans Excellence Herr Grefven och
HofCanzIeren blifvit på vanligt vis utbeledsagad,
upplåstes och lades på bordet Kongl. Maj:t&
Högstberörde trenne Nådiga Skrifvelser.
Herr von Becker, Carl Johan, anförde
skrifteligen:
(Se Bilagan N;o 3.)
' - / , , ’ '
Lades på bordet.
Friherre Sture, Gu/ta/, uppläste följande:
(Se Bilagan N:o 4.)
Lades på bordeti
Den 21 Februarii, 83r
Friherre Skjöldebrand, Pehr Eric, anför-!
de skrifteligen:
(Se Bilagan N:o 5.)
Lades på bordet,.
Herr Montgommerie, Guftaf, upplåste föl:
|ande;
(Se Bilagan N:o 6.)
Lades på bordet.
Herr Treffenberg, Curry Gabriel: Det år
anledning till anmärkning emot Föredraganden
af KrigsÄrenden, hvarom remiss begäres till
ConstitutionsUtskottet, inför hvilket anledningen
skall uppgifvas.
Hvarjemte Herr Treffenberg till Protocollet
aflemnade ett försegladt convolut.
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade,
att som remiss af den utaf Herr Treffenberg
framställde anledning till anmärkning
icke kunde, enligt 2g § Riksdagsordningen,
förvägras, komrne ProtocolIsUtdrag derom , att,
jemte anmärkningen, till ConstitutionsUtskottet
expedieras,
652 Den gi Februarii,
Herr af Lehnberg, Magnus, upplåste följande
;
\
(Se Bilagan N:o 7.)
/
Åtskilige yttrade härtill deras bifalla
v • *
Lades på bordet»
Herr Gripensvärd, Fredric Adolph, hade
tnlemnat ett Memorial, som upplåstes så lydande;
„ '
(Se Bilagan N:o 8.)
Lades på bordet*
Grefve Cronstedt, Claes, anförde skrifteligen;
(Se
Bilagan N:o g.)
Grefve Cronstedt anhöll, att dess anförande
måtte få åtfölja Friherre Skjöldebrand» Memorial
till vederbörligt Utskott, samt med de
Öfrige RiksStånden communiceras.
Lades på bordel.
Den 21 Februarii, 633
Herr af Borneman, Johan Aron, hade
inlemnat följande, som upplåstes;
‘v
(Se Bilagan N:o 10.)
Lades på bordet.
Herr Gripenstedt, Jacob, upplåste följande
(Se Bilagan N;o 11.)
Lades på bordet.
Herr von Hartmansdorff, August, anförde
ekrifteligen;
(Se Bilagan N;o 13.)
Lades på bordet.
Herr von Hartmansdorff, August, upplåste
ytterligare följande;
(Se Bilagan N:o 10.)
Lades på bordet.
654 Den 21 Februarii.
Herr von Francken, August, anförde skrif—
teligen:
(Se Bilagan N:o i4.)
Lades på bordet.
Herr Bruncrona, Nils, upplåste följande'
(Se Bilagan N:o i5.)
Herr Bruncrona anhöll, att dess Memorial
måtte till Bevillningsutskottet remitteras och
med de öfrige RiksStånden communiceras.
Lades på bordet.
Herr von Arbin, Axel, hade inlemnat ett
Memorial, hvilket upplåstes, så lydande;
(Se Bilagan N:o 16.)
Lades på bordet.
Herr Ldwenjiröm, Johan, hade inlåmnat
följande, som upplåstes:
(Se Bilagan N;o 17.)
Lades på bordet.
Den 21 Februarii, 655
Herr Treffenberg, Curry Gabriel^ anförde
skrifteligen;
(Se Bilagan N.o 18.)
Lades på bordet,
t
Friherre Rehbinder, Johan Fredric, upplåste
följande;
(Se Bilagan N:o 1 g.J
Lades på bordet.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, hade
inlemnat ett Memorial, hvilket upplåstes, så
lydande:
(Se Bilagan N;o 20,)
Lades på bordet.
Herr Lilliestråle, Gustaf, hade inlemnat;
följande, som upplåstes:
(Se Bilagan N:o 21.)
Lades på Bordet. 1
636
Den 21 Februarii,
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos HÖgloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm den
21 Februari 182 3.
S. D. Remitterades till’ Constitutions-Utskottet,
en i den form 29 §. Riksdagsordningen
föreskrifter, anmäld anledning till anmärkning
mot Konungens föredragande af KrigsÄrenderne.
Ut supra»
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskilldes
kl. en qvart till 5 eftermiddagen.
r
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Måndagen den 24 Februarii.
Plenum klockan 10 förmiddagen, j
Öppnades Herrar Electorers lista till val
af Ledamöter i Hemliga Utskottet; och befans
dertill hafva blifvit utsedde:
Dm 21 Februarii.
6^7
N:o 118 Grefve von Essen, Hans Henric,
En af Rikets Herrar,
N;o 2o5. Friherre Åkerhjelm af Margretuland,
Gustaf Fredric, Öfverste, och
N:o 254 Friherre Lagerbjelke, Gustaf, f. d,
StatsRåd.
Herr Grefven och LandtMarskalken föreslog,
att Expeditions-Utslcottet måtte genom
Protocolls-Utdrag underrättas om de sålunda
utsedde Ledamöterne af Ridderskapet och Adeln
uti Hemliga Utskottet, samt tillika anmodas att
uppsätta en underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj;t, som borde innehålla namnen på samte.
lige Riks-Ståndens Ledamöter uti bemälte Utskott.
Bifölls.
^ Herr Hammarsköld, Lorenzo, anförde
skrifteligen:
(Se Bilagan N;o 1).
Herr Hammarsköld anhöll, att dess anförande
måtte till Allmänna Besvärs- och Oeconomie
Utskottet remitteras samt med de öfrige
Riks-Stånden communiceras.
Lades på bordet.
638
Den 34 Februarii,
Herr Tiger akfild, Carl Wilman, hade inlemnat
ett Memorial, hvilket upplästes sä ly§
dande:
(Se Bilagan N;o s).
Lades på bordet.
Herr Tigerskiöld, Carl Wikman} anförde
skrifteligen:
(Se Bilagan N:o 3).
Lades på bordet.
Hans Excellence Herr Grej ve Cederström9
Rudolf, uppläste följande;
(Se Bilagan N:o 4),
Lades på bordet»
Herr Stråle, Nils Willielm , anförde skrif»
teligen:
(Se Bilagen N:o b').
Lades på bordet»
Herr Toll, Florus, uppläste följande;
Den 24 Februarii, 63g
(Se Bilagan N:o 6).
Lades på bordet.
Friherre Wrangel, Henning: Den motion
jag i dag tanker framställa, innehåller förslag till
ett sätt att skattlägga och värdera jord. Ämnets
vigt har gjort det omöjligt för mig att vara
så korrt Sorn jag hade önskat. Jag hoppas
likväl att ehuru dess innehåll svårligen kan med
önskad uppmärksamhet uppfattas, Ridderskapets
och Adeln, under det saken ligger på bordet*
torde få tillfälle att bättre granska huruvida
förslaget är antagligt eller ej.
Härefter anförde Friherre Wrangel skrifteligen
i
(Se Bilagan N:o 7).
Lades på bordet.
Friherre Anckarsvärd., Carl Hindric uppläste
följande :
(Se Bilagan N;o g).
r
Lades på bordet.
Friherre Toll, Gustaf Philip * anförde
skrifteligen:
Den 2i Februarii.
fSe Bilagan N;o g.)
Lades på bordet.
Anmältes och eniottogs Hans Excellence 3
Hof-Canzleren Herr Grefve af Wetterstedt,
hvilken på Kongl. Maj:ts Höga vägnar aflemnade
tvenne Kongl. Majrts Nådiga proposition
ner af den t g och 20 dennes.
1:0 Angående anslag så väl till åtskillige
byggnader vid Yeterinaire-Inrättningen i Hufvudstaden,
som till en årlig Stat för samma In.
rättnings framtida underhåll uti dess fullkomnade
skick.
2:0 Angående Kronoskogarne i Riket.
Herr Grefven och Landt-Marslalken anmodade
Hans Excellence Herr HofCanzleren,
att till Kongl. Maj;t framföra Ridderskapets och
Adelns underdåniga vördnad, jemte försäkran,
att Kongl. Maj:ts Högstberörde tvenne Nådiga
Propositioner skulle med första varda till handläggning
företagne.
Sedan Hans Exellence Herr Grefven och
HofCanzleren blifvit på vanligt sätt utbeledsagad,
upplåstes och lades på bordet Kongl. Maj:ts
Högstberörde tvenne Nådiga Propositioner.
Herr
Den 24 Februarii. 641
Herr Lagerhjelm, Pehrt hade inlemnat ett
Memorial, hvilket upplästes så lydande:
(Se Bilagan N:o 10.)
Lades på bordet
Herr Grefven och LandtMarslalhen till—
kånnagaf, att Plenum kotnme klockan 5 i efter-j
middag att fortsättas.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaft upplåsta
fSe Bilagan N;o n-J
Lades på bordet
Grefve Posse, Arvid, anförde skriftligen s
(Se Bilagan N:o 12,J
Lades på bordet.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislausj
upplåste följande.-
Midd. ot Ad, Prof, I. B- ér<
m
Den 2‘i Februari?, ’
(Se Bilagan N:o 13.,)
Grefve von Platen anhöll,' att dess anförande
måtte till StatsUtskottet remitteras, samt
med de öfrige RiksStånden communicerasi
Lades på bordet;
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus i
anförde ytterligare skriftligen;
(Se Bilagan N;o i4.)
Lades på bordet;
Herr Anckarsvärd, August, upplåste följande
:
(Se 'Bilagan N;o i5j
Lades på bordet*
Herr Lefrén, Johan Pehr, anförde skrift
jteligen:
(Se Bilagan N:o 16.)
Lades på bordet;
Den 54 Februnrii,
645
Grefve De la Gardie, Jacob: Då Ridderskapet
och Adeln nu år församlad till större
antal, ån kanske framdeles kommer att äga rumj
får jag hemställa örn icke Herr Grefven och
L^ndtMarskalken ville proponera Ridderskapet
och Adeln, att under Riksdagens lopp öfverse sina
genealogier och complettera de lacuner, som deruti
tilläfventyrs kunna finnas; och torde jag få tillägga,
att andre Riddarhns-Canzlisten, Secreteraren Nethervood,
som alltid har tillgång på handlingarne,
år den person, till hvilken man lämpligast i
detta afseende bör vända sig.
Herr Grefven och L a n dt Ma rskalken ar\mo-~
dadé i anledning deraf, Riddersk*pets och Adelns
Herrar Ledamöter, att under Riksdagens lopp
i RiddarhusArehivet öfverse, och, der så skulle
erfordras, ytterligare complettera de till deras
Atter hörande genealogier.
PÖredrogs å nyo Herr Montgommeries,1
Gustaf, den 17 dennes förmiddagen på bordet
lagde Memorial, om förändring af Arméens organisation
på Inspectioner och Brigader.
Herr af Tibell, Gujiaf Wilhelm, upplåst*
följande:
(Se Bilagan N:e \].)
Friherre björnstjerna, Magnus? anförde
skrifteligen:
Den 24 Febril ani,
(Se Bilagan N;o 18,)
Friherre Björnstjerna tilläde derefter nrnnH
teligen;
Sedan jag, i anledning af Herr Monfgomtneries
motion, och med Hoglcfl. Ridderskapets
och Adelns benägna tillstånd, haft åran utveckla
den våckta frågan i hela dess vidd, nödgas
jag nu, att särskildt besvara de af Herrar Lehnberg
och von Francken dervid gjorde anmärkningar.
Herr Lehnbergs hufvud-argument mot Arméens
nuvarande organisation, är att Arméen
under sednare fälttågen, förutan denna, kunnat
skörda lagrar, hvarföre hän ansåg den såsom
öfverflödig. Skada blott att organisationen gjordes
den 25 Mars 1810, således före kriget,
hvarunder Arméen alltid tjenstgjorde på Divisioner
och Brigader, så att argumentet, i stället
att tala för, talar emot den varda Ledamoten.
Herr von Franfeens hufyudsakeligen åberopade
skäl mot den ifrågasatte organisationen,
är det stora antalet General-Stabs-Oificerare ,
anställde vid General-Adjutants-Expeditionen
för Arméen, hvaraf efter hans tanka blott 2:ne
borde bibehållas, emedan General-Adjutanterne,
den tiden vi ägde Finland, ej hade flere
än detta antal. Den värda Ledamoten ihogkommer,
då icke, att Stats-Secreterarne den
tiden förenade de genom vår nuvarande Grund
-
Den 24 Felruarii.
645
lag delade göromålen. De ifrån General-Adjutants-Expeditionen
utgående Expeditioner upp.
gå vanligen till nara 2000 om året, oberäknadt
förslag, protocolJ, öfversättningar, Circulairer,
Memorandum , Mötestableauer m. m. Jag skulle
visserligen önska, att den värda Ledamoten ville
anvisa mig 2:ne General-Stabs-Officerare ,
hvilka ägde nog arbetsförmåga, att ensamme bestrida
dessa göromål, hvarvid 8 nu hafva fullt
att göra, ehuru blott 4 aga aflöning å 5oo R:dr
hvardera, så att den föreslagne indragningens
stora resultat för Stats-Verket, om den vöre
verkställbar, blefve 600 R;dr om året.
Herr Lehnberg anser de administrativa göromålen
medelst förenämnde organisation, hafva
blifvit compliquerade; Herr von Franken anser
dem hafva blifvit simplifierade; jag öfverlemnar
åt dem sjelfve, att sins emellan afgöra denna
fråga, likasom jag öfverlemnar åt Herr von
Francken att med sig sjelf öfverenskomma, om
han har orätt i början af sitt Memorial eller i
slutet deraf; då han först anser Herr Montgommeries
motion icke kunna upptagas, och
sedan sjelf föreslår proposition derå.
Flere yttrade härtill deras bifall.
Herr Montgommerie, Gustaf, Några värde
Talare hafva ansett min motion stridande
mot 90 §, RegeringsFormen; men jag känner
alltför väl innehållet af denne §. äfvensom de
af Friherre Björnstjerna i lika afseende åberopade
7 och ii §. §. RegeringsFormen, att
640
Deri 24 Februarii,
jcg kunnat väcka någon motion stridande emot
desamma. Jag kar tvärtom (rödt mig hafva lyckligen
kryssat förbi häda , och således då jag sökt
Undvika Chary b dis, tillika undvikit Seylla, Dessa
värda Talare hafva alltså misstydt min syftning,
eller hafva de låtit förleda sig af Dykerioch
Bergnmgs - Compagniets villo-eldar och
sjelfva strandat på förut okända klippor.
Min motion hämtar sin egenie! iga anledrrng
från 60, 6-t oell 65 § §. RegeringsFor^
men och kan i grund af 89 §, till Besvärsoch
Oeconomie- Utskottet remitteras.
För öfrigt har jag den aran att förklaras
det jag hoppas, att Friherre Björnstjernas öppna
och omständliga svar matte för allmänheten blifva
tilifyllestgörande, tillfredsställd för min egen del
att hafva framkallat en offentlig redogörelse för
offentliga åtgärder, så öfverensstämmande med en
Constitutionel 1Statsförfattnings auda och kraf.
Herr af Lehnberg, Carl Magnus : Då jag
uti mitt, sistledne Pleni-dag, uppläste anförande i
anledning af Herr Montgommei ies väckta motion ,
rörande Arméens närvarande organisation, icke
tillåtit och icke kan tillåta mig någon recension öfver
det systéme i militairisk mening, sorn för samma
organisation må ligga till grund; utan endast, i
anledning af en redan väckt fråga, lem nät ett bidrag
för undersökningen huruvida olägenheterna
af ifrågavarande organisation i oeconomiskt öfverväga
fördel anie uti öfrige afseenden; så anser
jag mig af Herr Friherre Björnstjernas ^arifö
-
Den 2'i Febr nar ii.
rande i allmänhet lika litet vederlagd uti de
tankar jag hyst och framställt, som jag af Herr
Friherrens erindran, att organisationen blifvit
föreslagen och bifallen år i8i3, kan finna mig
hafva sårat sanningen genom mitt yttrande,
att nämnde organisation daterar sig från den
Ii Junii 1816. Under sistnämnde dag bief nemligen
den Oeconomiska regleringen i anledning
af Arméens meranämnde organisation först i sitt
hela verkställd; och då, på sätt Herr Friherre
Björnstjerna upplyst, denna organisation under
de sednare fälttågen verkeligen ägt rum, utan
att likväl samma årliga utgifter under fredstid
före år 1816 dertill erfordrats; så lärer, genom
sjelfva detta förhållande, den tanken, att anledningar
kunna förekomma att önska och möjligheten
kanske medgifva införandet af en mindre
kostsam organisation, än Arméens närvarande,
långt ifrån att förfalla, snarare vinna
en ny styrka.
Friherre Sparre] Sixten: Det torde vara
djerft att efter Herr af Tibell och Friherre Björnstjerna
yttra sig i detta ämne, men jag anhåller
dock att nu få anföra några ord:
Oagtadt jag anser all deliberation eller debatt
öfver Arméens så kallade nya Organisation
här öfverflödig, kan jag icke afhålla mig
ifrån, att bestrida några af Herr Montgomrneries
uti detta ämne yttrade meningar, deri han
först utlåter sig öfver olåmpligheten af Regeinents-Chefs-lånernes
anslående till Inspect
tions- och Rrigade-Generaler, såsom serdeles
648
Den 24 Fclruarii,
Vernhart får Öfverstarna , emedan deras samma
Accords summor annu jvrtfara. Herr
Montgommerie lärer härvid antingen förgätit
eller ock varit _ okunnig oin, den accords-ersättning,
Kongl. Maj;t af egna medel redan
på förhand lemna! åt Arméens Regements-Chefer.
Denna Konungens ädelmodiga uppoffring är
annars tammeligen allmänt bekant. Vidare talar
den värda Ledamoten om ’’'fordom Generalernes
vistande inom sina Regementen stånd och deras
närmare kännedom af Regementernas behof
under den activa tjenstgöririgen, såsom
nu felande. Jemte det Regements Cheferne
mera direct bunde verka för Regementernes
båsta förrt ån nu, och ytterligare att: avancementerne
fördröjts inom Arméen, Härpå
frågar jag, hurudant är Arméens skick generelt
och en detaille, nu emot förr? Jag är öfvertygad
om, att uti allt, i vida bättre skick
nu, än den någonsin varit. Och hvad de tröga
avancementerne beträffar, så är tydligt, att,
tillökning eller tillskapande af flere superieura
platser måste påskynda, i stället för att förtröga,
befordringarue från afla de mindre graderne,
så framt de högre icke skulle tillsättas
utom Arméen. Ägde väl icke Arméen för den
nya Organisationen flere ålderstigna Regementschefer,
än nu? äfvensom uti de öfrige Regements-Officers-graderne;
tror jag att man mera
allmänt ser Öfverste-Lieutenanter och Majorer
vid yngre år nu än förr; likasom att de nu
tyckas tidigare tröttna vid tjensten; hvilket allt
aammanlagdt, långt ifrån att förtröga, påskyndar
befordringarna,
Den 24 Februarii,
64y
Motionens naiva slut eller hela slutsats,
”Om icke Arméens förra organisation åter
borde införas,” kan icke annorlunda besvaras,
ån att det icke siår i R iksens Si änders magt,
att denna fråga afgöra; oell har Författaren visligen
icke heller begärt frågans remiss till
Utskott.
Den af en annan värd Ledamot, (hvilken
yttrat si» redan hafva lemnat den rnilitairiska
banan), hos Herr Grefven och LandtMarskalken
yttrade proposition: ”Det vi i underdånighet
hos Kongl. Maj:t borde anhålla om vissa förÄndringar
uti Arméen;” anser jag för min del
icke kunna upptagas och tror jag att det öfriga
af samina motion, ännu mindre är nödigt att
besvara.
Hvad åter igen den vårda Ledamoten fram;
stålh, som visserligen icke understödde hufvudtheserne
af Herr Montgommerieä motion, men
som, på ett lika så värdigt som grundligt sätt,
upplyste rätta förhållandet af ämnet i dess hela
vidd; får jag blott upplysningsvis äran nämna;
Det Arméens nya fördelning uti Inspectioner
och Brigader, eller rättare dessa Chefers inställande
till löner eller på särskildt Stat, må hända
icke daterar sig förrän ifrån år 1816; men
att den del af Arméen, som med erkänd framgång
gjorde iSi3 och igi4 års Campagner, var
indelad efter denna nyare method, under särskildta
dertill commenderade Divisions- och Brigad-Chefer,
under bägge Fälttågen, både uti
Tyskland och uti Norrige; och vågar jag tro,
6p
Den 2't Februarii.
att om, i enlighet med hela Europas nyare tacht;
en sadan Arméens indelning anses vara nödvändig
under krig, torde det vara tjenligt, att bibehålla
den oförändrad under freden; då, i annat
fall, Arméen, hvarje gång vid påkommande
krig, blefve blottställd för ståndig reform, eller
ny organisation.
Friherre Sparre tilläde derefter mundtligen ■
Herr Lehnberg och Herr von Francken hafva begärt,
att deras yttranden skulle få åtfölja till det
Utskott, till hvilket målet skulle remitteras; men
då Herr Monfgoinmerie ej begärt någon remiss
af sitt Memorial, torde frågan kunna förfalla;
hvarföre jag anhåller om Herr Grefvens
och LandtMarskalkens proposition härpå.
Friherre Anckarsvärd} Carl Henric: Vid
det historiska af Friherre Björnstjernas yttrande,
angående den nya organisationen af Arméen,
har jag ej annat att anmärka, ån att han gifvit
en i min tanka allt för vidsträckt application
åt 7 och i4 §§. RegeringsFormen, i afseende
på Indelnings V erkets ceconomiska del. Man
torde påminna sig att Svenska Arméen framställer
egenskaper, som man ej finner uti andra
Arméer. Hvad man åberopar från dem, blir
således åtminstone i oeconomiskt afseende, icke
användbart till vår Årmée. Andra Staters Ar-i
mcers organisation på Divisioner under fredsfot
år helt naturlig, och en följd af deras samlade
läge på mindre inskränkta punkter. Uti andra
Länder göra de under fredstid Garnizonstjenst
i Fästningar och Städer; samlade der till ett be^
Den 24 Februarii.
lopp sorn öfverstiger 2 å 3 Divisioner hos oss.
Att der en General förer högsta befälet är helt
naturligt; han är der i tiillålie till direct beröring
med sina underhafvande. Här är förhållandet
annorlunda. RegementsChefens befattning
är att vaka öfver de oeconomiska detaillerne pä
en vidsträckt rymd. Han är ofta dea ensam
synligt influerande militaire-personen inom Pr o -  vinccn. Hans representation är kostsam, och
måste vara det, då han bör kunna taga emot
dem af befälet som behöfva besöka honom uti
ofta inträffande tjensteaflairer. Han måste således
hålla hus, för att kunna sammanhålla och
till en god esprit föra unga personer inom sin
corps, som ofta eljest skulle sakna ali ledning
för sällskapsumgäuget. Genom cjeu nya
organisationen synes mig ändamålet vara förfela
dt. RegenientsChefen har nu förlorat den influence,
han borde äga; han kan ej nu verka
sorn förr på befordringar. Andra personer skola
nu framställa de sökandes föttjensier, utan
att directe känna elern, Jag tror att i dessa
delar ingen ting år vunnit genom den nya organisationen;
men att kostnaderna blifvit öfverflödigt
ökade.
Hvad angår, att tvenne ledamöter, sorn Friherre
Björnstjerna säger, stannat i olika tankar,
emot hvarandra i afseende på meningarne af
den gamla eller nya ordningens förmonljgarp
verkan på göromålens gårig, så får jag rangera
ir.ig på den ena sidan för att formera en pluralitet,
nemligen på den, som anser göromålen
genom förändringen hafva fått en omväg, sorn
(55a
Den 2 4 Februarii,
ej år nödig, utan tvärtom menlig; då correspondancen
nu måste ske genom Brigad-Generalen, i
stället att allt förr expedierades directe genom RegementsCbefen.
Hvad den militaira förmon deraf
angår, så år jag öfvertygad att ingen enda
af nuvarande Divisions- eller BrigadGeneraler
lärer finnas, sorn år så obillig, att han påstår
Svenska Arméens nuvarande tenue och skick vara
en följd af dess organisation på Brigader och
Inspectioner. Tenuen beror på tjänstgöringen i
landet och att de få ögonblick, som DivisionsGeneralen
kan lemna till detta ändamål, ej gifva
deråt någon särdeles verksam inflytelse, är
åtminstone min tanka. Jag tror att Regementets
tjenstbarhet, beror på dess styrelse hemma
i landet* Hvad som nu år fråntagit öfversten,
år en förlust för det hela. Jag tror ej det vara
möjligt för DivisionsGeneralen, sorn på en
kort tid af i5 dygn skall resa emellan Brigaderne
och Regementerne, för att inspectera dem,
att verka betydligt. Jag är öfvertygad, att vår
Armées nu varande tenue år en frukt af tiden
och ej af något annat; att den följt tiden, och
att den utan den nya organisationen i alla fall
hade varit på samma punkt. Men då jag hört
den skedda förändringen kallas en organisation,
kan jag ej underlåta att uttrycka min förundran,
ätt den är så litet vidsträckt, och att den endast
omfattat det högre befälets löner, då förhållandet
inom de lägre graderne år så högst
olika. Detta olika förhållande år följden af
en organisation, sorn föråldrats, och en af Indelnings
Verkets hufvudolyckor år den lappning
det undergått under de sednasle xoo åren och
Den 24 Februarii i
603
sorn påskyndar åtminstone tanken på dess totala
förändring.
Det är underligt, att det skall finnas SubalternOfficerare
som tjena för 1000 Riksdaler,
då Majorer deremot tjena för 5oo; jag minnes
att i min tjenstetid en Lieutenant ijenade för
i4oo å i5oo Riksdaler, då en annan i samma
grad ej hade mer ån 200 Riksdaler i lön, I
fall, hvilket jag likväl icke erkänner, 80 §. RegeringsFormen
lemnat anledning till en ändring
uti Krigsmagtens förhållande utan Ständers samtycke,
hvarom likväl nu ingen anmärkning kan
göras, då flere Ständer med stillatigande förbigått
denna sak, så får jag nu blott göra erinran
dervid, att omtanken icke sträckt sig äfven
till de lägre graderne, der behofvet för reform
år lika stort, örn ej vida större. Jag kan ej
heller erkänna fördelen vara så stor, att på
fredsfot vara på samma sätt organisad som i krig.
Jag tror det vara mera likgiltigt, om man känner
de personer, man har under sig, eller ej,
och jmg vet, att flere store Fältherrar lemnat
och vunnit batailler, utan att kånna alltför många
af sina Subalterner.
Det har blifvit anfördt, att flere Öfverstelöner,
förr ån nu, innehades af personer, som
ej gjorde sin tjenst, och som pa annat vis hade
någon angenäm sysselsättning. Jag tror ej, att
gamla missbruk bör kunna vara stöd för nya.
Ett ytterligare skål mot den nya organisationen,
år de många löner, som dragas från Arméen.
Jag har trott det vara båttre, om Arméen fått
654
Den 24 Februarii,
bibehållas i sitt förra skick, till och med med
risque, att ej få så mångå Generals-personer;
jagrtror att det ånrlå hade kunnat bära sig. Hår
har blifvit taladt om, att det vöre nödvändigt
stt hafva suppleanter för att ersätta när någon
BVigadGeneral stupat. En sådan händelse har
ej i, på långe hos oss inträffat, och vid en sådan
möjelig olyckhåndelse skulle, då så många både
af befäl och trouppe åro kände för skicklighet,
suppleanter visserligen icke komina att fela, allraminst
inom Svenska Arméen.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Herr von Francken, AugitJi: Ännu ej
van att extemporera, torde mig endast tillåtas,
att lemna Friherre Björnstjerna svar på sin fråga,
om jag tror mig ha rätt i början eller slutet
af mitt Anförande; emedan, i Friherrens
tycke, skulle jag motsäga mig. Mitt svar är,
att jag tror mig hafva rätt både i början och
slutet, men beklagar, att Friherren ej behagat
fatta mitt Anförande, hvilket jag ej anser mig
behöfva återupprepa, sedan det flera dagar hvilat
på bordet och der kunnat låsas, i fall Friherren
ej ansett det under ett dylikt besvär.
Hvad Friherre Sparres anmärkning beträffar,
förtjenar den samma svar, han lemnat mig,
men anhåller vördsammast, att Friherre Sparres
mot Grundlagarnes helgd gjorde påyrkande,
om denna min underdåniga önsknings-mo-^
tions förfall, ej måtte gå i verkställighet. För
festen får jag försäkra, att det alltid skall vara
Den 24 FchruartU
655
mig en kar pligt att svara med moderation, om
än jag skulle blifva bittert anfallen.
Herr Silfverskjöld, Carl, hade inlemnat ett
Memorial, hvilket upplåstes, så lydande;
(Se Bilagan N:o ig.)
Friherre Ridderstolpe, Fredric: Jag har
ej med stillatigande kunnat åhöra Friherre Anekarsvärds
liypothes, att Brigad-Generalens mel.
lankomst skulle vara ett hinder för Regementschefen
att kunna verka till sitt Regementes
basta. Att klaga öfver Brigad-Chefs tillvaro,
kan endast den Regements-Chef, som saknar
kraft att sjelf styra det honom i Nåder anförtrodda
Regementet.
Hvad befordringsmål, inom Regementet^
angår, har det val handt, att Brigad-Chefen
ej varit af samma tanka som Regements-Chefen
men då infordrar General-Befälhafvaren
grunderne för Regements-Chefens åsigt, hvilka
alltid rättvisa vederfarits.
Grefve Mörner, Hampus : Utaf den af
Herr Montgommerie i sista Rleno gjorde motion.
har jag uppfattat meningen vara den, att
såsom ett Rikshushållnings-förslag framställa nedsättandet
af national-Arméen. Principen måtte
vara den, att, om man vill hafva lugn, måste
man sätta sig i stånd, att med kraft agera i
.krig. Det lugn, den säkerhet, den trygghet
656
Den 2 4 Felmar ii.
Svenska medborgaren njuter under sitt tak',
livilar på National Arméens jemna fördelning
inom landets alla Provincer. Den står som en
granit-mur emot alla händelser. Jag mins för
några år sedan, da insurrections-facklan var
tänd uti Rikets södra Provincer, hade den kanske
blifvit outsläckt om ej Arméen varit till
hands och deltagit i dess släckande; jag deltog
sjelf för val i dämpandet af detta uppror, för
att ej kunna framställa det som ett bevis på
nyttan af Arméens tillvarelse inom landet. Att
minska Arméen vore dessutom ett ojäfagtigt
sätt, att ingifva mod hos våra grannar, och
grannar äro alltid fiender, men ej farliga fiender
då de frukta och bära agtning för en nation.
Må hvar och en hushålla i möjligaste
mohn, jag respecterar denna princip, men må
aldrig den känsla hos någon uppstå, att för
enskilt vinning vår Armée skulle förminskas.
För öfrigt tror jag vara bäst, att öfverlemna
detta ämne åt Konungen, som bäst vet hvad
vår frid tillhörer, som bäst inser medlen att
upprätta vår sjelfständighet.
Friherre Björnstjerna: I det fordna Athen
fanni* en berömd Rhetorisk Skola, Sophisternes,
der Friherre Anckarsvärd skulle spelt en ly.
sande röle , då han ville hänföra mitt yttrande
till den slutsats, att jag, medelst upprepandet
af fordna missbruk, sökte rättfärdiga existerande.
Jag har icke omnämnt dem för affinitetens
skull, utan tvertom för att visa contrasten e
mellam
-
Den 24 Februarii.
mellan missbrukens fordna tillvarelse, och de-j
ras nu varande frånvaro.
För öfrigt förenar jag mig i ett afseende
fullkomligt med den värde Ledamoten, i det
nemligen: att det vore ganska önskeligt, att enahanda
princip som blifvit följd för fördelningen
af Generals-lönerne, äfven skulle kunna
blifva iakttagen för de öfrige graderne.
Jag har ock för Skånska Caval!eri-Rege_’
menterne, der skillnaden i lönings-methoden år
störst, uppgifvit ett project, hvarefter den skulle
kunna blifva jemnad, men, ehuru framställd för.
flere år sedan, har frågan ännu icke blifvit afgjord.
Ett stort hinder kommer alltid att inträffa
vid ali löne-jemkning, nemligen aceor~
derne. Den sorn har en god indelning, har vanligen
derföre betalt ett större accord, ån den
som har en dålig, hvilket större accord icke kan
blifva honom ersatt om lönen i och för lönejemkningen,
skulle blifva minskad. Detta hinder
ägde icke rum för Gen eral i tetet, hvars aecorder
till större del voro af Kongl. Majit ersatte; och
befinner den allmänna löne-regjeringen inom
arméen sig således icke i alldeles enahanda ca-*
thegorie med löne-regieringen för Generalifetet;
hvilket jag i korthet velat ha åran upplysa.
Herr Cederschjöld, Pehr Guflaf: En vård
Ledamot har såsom bevis på nyttan af ArEnéens
fördelning på Divisioner och Brigader,
Ridd, o, Ad, Prof. I. B
658
Den 24 Pehruarii.
anfört exemplet af ett uppror, hvilket han berömt
sig af att hafva stillat. Detta måste hafva
varit vid Klågerup i Skåne. Såsom då boende
på orten och ögonvittne till åtskilliga omständigheter
af denna bedröfliga händelse, har
jag ej kunnat höra den på detta sått anföras,
utan att ifrån min oånk förklara, det jag för
min del skulle Öuska, att minnet deraf kunde
utplånas ur militairens historia. Aftonen till
den rysliga natten träffade jag på vågen emellan
Malmö och Lund stora flockar obeväpnade
bönder, hvilka voro ganska fredligt sinnade, och
med största lugn afhörde mina varningar. Jag
tror äfven mig böra förklara, att det var en
Tjensteman vid Academien i Lund, hvilken,
till folksamlingars skingrande och lugnets återställande
ensam stiftade vid detta tillfälle mera
nytta, ån någon militaire.
Herr Lefren, Johan Pehr: Jag har ef
begärt ordet för att trötta Ridderskapet och
Adeln med något vidare yttrande, rörande Arméens
organisation. Detta ämne tror jag redan
vara nog upplyst till sina delar. Det år blott
i anledning af Grefve MÖrners Anförande, som
jag får yttra, det jag inom mig blifvit sårad af
alt höra här omtalas saker, som utom oss skulle
kunna gifva anledning till den förmodan, att
Svenska Allmogen vore företrädesvis benägen
till uppror. Den är lugn; har alltid varit lugn,
o h ehuru hvar Stat och således äfven Sverige
al tid bör hafva en stående Corps till Policens
vidmagthållande, tror jag ej att någon kan beskylla
Svenska Folket för orolighets-sinne, det
Den 24 Felruarii.
656
må hafva blifvit uppmanadt dertill af hvad anledning
som helst» Jag tror, att vi böra vara
försigtige i våra yttranden, i synnerhet i ett ögonblick
då Europas Magter åro uppmärksamma
på oss, så att vi ej kasta minsta grand, af tvåtydighet
på våra inre förhållanden.
Åtskilige yttrade härtill deras bifall.
Friherre Boije, Ludvig: Uppkallad af min
Jrättskänsla, hemställer jag, om icke två Talare
hår gjort den tredje orätt. jag tror icke att
Herr Cederschjölds afsigt varit att förnärma
Grefve Mörner; men min rättskänsla kan icke
heller gilla det klander Herr Cederschjöld framställt
emot det militairä hvårf, som var af Grefve
Mörner utfördt. Jag lemnar derhän den enskilta
kännedom Herr Cederschjöld kan äga om
Bonde-upploppet vid Klogerup; men till honom
sjelf öfverlemnar jag om han också kari ansvara
huru långt upploppet kunnat gå, i händelse det
icke blifvit så tidigt och så alfvarsam! dåmpadt:
Grefve Mörner har för sin åtgärd dervid j såsom
MilitaireBefålhafvare, i elfva år ägt sin Öfverhets
bifall och Allmänhetens aktning; och
jag vet då icke heller hvarföre denna förtjenst
skall i dag fördtinklas. Jag har Uppmärksamt
åhördt Grefve Mörriers yttrande; men ehuru jag
anser Grefven hafva begått en irring deri, att ha»
trott militairens jemna fördelning Utgöra en säkerhet
för lugnet i landet; en säkerhet, sorn jag
anser ligga förnämligast i folkets egen moral
Och religiositet, samt i Lagarnes handhafvande;
så har jag dock ingalunda förraårkt någon af
-
Den 24 Fcbruarii.'
sigt hos Grefve Mörner att kasta skugga p§
folket, eller förebrå detsamma någon särskild
fallenhet till oro eller upplopp. Jag ville alltså
återföra den vårda Talare, som synes hafva velat
gifva Grefve Mörner en sådan afsigt, till
ett billigt eftersinnande, om icke han sjelf deri
begått ett misstag.
Herr Lefrén: Min mening har ej varit att
Grefve Mörner velat kasta skugga på Svenska
Folket. Jag har blott trott, att hvad han yttrat
kunde så tydas, då det korn utom oss, då det
franistålles uti inländska eller utländska Tidningsblad.
Jag har derigenom ej velat förolämpa
och ej eller förolämpat Grefve Mörner; men sorn
Representant har det varit min skyldighet, att i
ögonblicket motsäga allt, som kunde kasta skugga
på Svenska Folkets trofasthet emot sin Regering,
emot sina Lagar; och det år i detta afseende
sorn jag framställt nuna tankar.
Herr Grefven och LandtMarskalkerl förklarade,
det han ansåg den nu uppkomne discussionen
hafva afvikit ifrån det egentliga ämnet,
som vore föremål för Ridderskapets och
Adelns pröfning, samt hemställde, om icke, då
Hans Majit Konungen, hvars utmärkta erfarenhet
och skicklighet, uti allt hvad till en arméea
både organisation och anförande hörer, blifvit
af hela Europa ej mindre vitsordad, ån beundrad,
bäst vore i tillfälle att bedöma det ifrågavarande
ämnet, samt Herr Montgommerie, som
våckt förevarande motion, icke begärt remiss
deraf till något Utskott, och under discussiönen
Ben 54 Fehr nar ii.
661
jemväl yttrat sig vara tillfredsställd genom de
af Friherre Björnstjerna nu nflernnade upplys-,
ningar, Ridderskapet och Adeln behagade tillä'*'
ta, att Herr Montgoinmeries moiion finge helt
och hållit förfalla.
Ropades starka Ja, jemte några Ne},
Justerades följande ;
Utdrag af Protocollet hållet hös Hög-,
loft. Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm, förmiddagen
den 24 Februarii 18z5.
S, D. Beslöt Högloflige Ridderskapet och
rAdeln, det skulle Expeditions-Utskottet underrättas
derom, att till Ledamöter af Ridderskapet
och Adeln uti det af Kongl. Majit i Nåder
äskade Hemliga Utskott, blifvit utsedde:
N:o 118 Grefve von Essen,' Hans Henric^
En af Rikets Herrar,
N:o 2o5, Friherre Åkerhjelm af Margretuland,
Gustaf Fredric, Öfverste, och
N:o 254 Friherre Lagerbjelke, Guataf, £ d.
StatsRåd.
Hvarjemte ExpeditionsUtskottet skulle anino
das att uppsätta en underdånig skrifvelse till
672 Dm 24 FebrUarii.
Kongl. Majit, som bord® innehålla namnen på
samtelige Riks-Ståndens Ledamöter uti Hemliga
Utskottet. Ut supra.
Höglofl, Ridderskapet och Adeln åtskilldes
kl. tre qvart till 5 eftermiddagen.
In fjdem ProtocollI
0. /. Lagerheim,
Måndagen den 24 Februarii,
Plenum kl, 5 eftermiddagen,
Herr Tolly Florusx anförde skriftligen,
V
(Se Bilagen N:o i).
Lades på bordet#
Herr Mont pommer iet Gujlafy upplåste föl,
jande:
(Se Bilagan N:o 2.)
Den 24 Februarii• €73
Herr Montgommerie anhöll, att dess anförande
måtte till vederbörligt Utskott remitteras.
Lades på bordet.
Föredrogs å nyo ExpeditionsUtskottets den
l4 dennes afgifne, samt den 17 derpå följde
eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande öfver
Ridderskapets och Adelns återremiss af Utskottets
förslag, till underdåniga LyckönskningsAdresser
i anledning af Hans Kongl. Höghet
Kronprinsens förestående förmälning med Hen.»
nes Kongl. Höghet Prinsessan Josephina af
Leuchtenberg och Eichstedt; och fann Ridderskapet
och Adeln, att ExpeditionsUtskottets be.
rörde Utlåtande endast borde låggas till handlingarne.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
den i5 dennes afgifne, samt den 17 derpå följde
eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande, i
anledning af KongL Maj:ts Nådiga proposition
till Riksens Ständer, om fortfarande äf den utaf
Kongl. Maj:t inrättade Provisoriska LåneStyrelsen
på Öland; fann Ridderskapet och Adeln för
godt, att; uppå derom af Herr Grefven och
Landt-Marskalken gjord proposition, samma Utlåtande
gilla.
664
Den 2 i Fehr tiar ii»
Företogs till pröfning StatsUtskottets den
l5 dennes meddeldte och den 17 derpå följde
eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande, i anledning
af Kongl. Maj:ts Nådiga remiss uppå de
fleste LandtKammererares underdåniga ansökning
om tillökning i expencer och skrifvare-lön.
Herr Ehrenborgh Casper: Jag värderar så
högt sorn någon den granlagenhet och sparsamhet,
hvarmed StatsUtskottet tillstyrker nya eller
förhöjda utgifter. Jag anser den lika behöflig
som berömlig; och jag finner lika med StatsUtskottet
det vara betänkligt, att partielt bifalla
nya löne-förhöjningar, innan man kan utröna
hvilka Tjenstemän ära deraf mäst i behof och
hvilka tillgångar, genom motsvarande besparing
gar dertill kunna utfinnas. Men min Embets,-  hefattning inom Skaraborgs Län har likväl satt
mig i för nära relation med LandsKammererar.,
nes, att jag ej skulle anse mig skyldig intyga,
hvad StatsContoiret äfven lärer kunna vitsorda,
att LandsKammererarnes indeldta löner* sorn i
samma mån spannmålsvärdet fallit, blifvit nedsatta,
nu mera icke stå i riktigt förhållande till
dessa Embetsmåns trägna och ansvariga göromål.
Jag vågar väl icke tillstyrka bifall å dea
af dem framställda ansökningen om löntillökning
i hela dess vidd; men jag tror mig med
skäl kunna hemställa, att en sådan löne—tillökning
må berörde Tjenstemän tillgodokomma PS
det sätt, att de finge åtnjuta någon lämplig procent,
t. ex. två pec-mille af ali den uppbörd
hvarföre sådan provision icke redan är stadgad^
Den 24 Februarii,
665
hvilken procent likväl ej borde få tillgodonjutas
för andra uppbördsår än de, då uppbörden utan
rest af proprie-bal anré ingår till StatsVerket, och
hvarigenom LandsKammererame äfven skulle
blifva uppmuntrade, att vaka deröfver, att denna
uppbörd i rättan tid StatsVerket tillhand ahölles.
För öfrigt, och då StatsUtskottet rättvisligen
tillstyrkt att ett forderligt qvantum ved må
Énslås för LandsContoirens behof, vill jag blott
anmärka, att billigheten synes fordra, det ett
dylikt anslag äfven komme Lands-Canzlierne
tillgodo.
Friherre Lovenskjåid, Salomon: Jag får
vördsamt hemställa, om ej frågan rörande Lands -  Kammererarnes lönevilkor kunde få hvila intill
dess förslaget om en förbättrad organisation af
Rikets Styrelseverk i allmänhet förekommer till
pröfning, i sammanhang hvarmed äfven lönregleringen
torde böra komma i öfvervägande.
Jag tror att man såmedelst skulle undgå alt
binda hånderne på sig.
Friherre Boije, Ludvig', Jag ville härvid
göra tvenne anmärkningar. Den ena, att jag
väl icke känner huru långt förändringsbegåret
kan gå hos den Comilté, sorn har att föreslå en
ny organisering af Embetsverken; men jag skulle
dock tro, att LandsKammereraretjensterne
ändå bibibehållas, emedan jag icke inser möjligheten
att dem umbära. Den andra, att om
då Comittéens förslag skall af Ständerna pröfvas,
det skulle visa sig, att Svenska Folket
.dock ännu har någon kärlek qvar för sina gam
-
676
Den 24 Februarii,
!a former; och alla de förändringar alltså icke
skulle bifallas, hvarmed allt skall omstöpas; så
skulle den hvila, som Herr Friherre Lövenskjöld
föreslår åt nu förevarande motion, dels förefalla
öfverflödig, dels kunna blifva ganska långvarig:
och jag begär alltså återremiss,
Friherre Hjerta, Fredric: Hår åro frenne
anmärkningar i anledning af Betänkandet gjorde:
af Herr Ehrenborg, Friherre Lövenskjöld
samt Friherre Boije, och jag förenar mig med
den sistnämnde. Hvad StatsUtskottet i berörde
Betänkande yttrat, år endast grundadt på
samtlige LandsKammererarnes underdåniga ansökning
om löntillökning i allmänhet, utan afseende
på de skål, som kunde enskilt till förmon
för en eller flere af dem vara talande. Jag
vet att det år ganska stor skiljaktighet emellan
dessa Tjenstemåns lönevilkor. De uti Stockholms
och Linköpings Lån hafva kanhända
dubbelt så mycket som i flere andra Lån. Nu
år frågan om löneförbättringen generel, och
det är derföre StatsUtskottet afstyrkt den; men
jag ser ingalunda något hinder, att framdeles
väcka en särskild motion om lönetillökniog för
de LandsKammererare, som deraf kunna vara i
behof.
Friherre Cederström, Jacob: I hufvudsafcen
instämmer jag med Herr Ehrenborg; men
i afseende på StatsUtskottets Betänkande, ber
jag att få göra några anmärkningar. Att LandsKammererarnes
lönevilkor åro ganska olika, lärer
nogsamt vara bekant, Lönetillökning är
Den 24 Fehruarii,
677
således nödvändig för en del, men öfverflödig
för andra; och skall någon reglering härutinnan
äga rum, år det gifvet, att dervid hör noga
afses befattningens trägenhet och förhållandet
emellan göromålens mångd, Man har tillstyrkt
för LandsContoiren anslag af ved från Kronans
parker. I anledning häraf bör jag ej lemna
obemåldt, att det finnas Lån, der icke några
gådane parker existera. Det år derföre nödvändigt
att nämnde anslag anvisas å Kronans
rånteved, ty annars blir bifallet dertill en död
bokstaf. I öfrigt instämmer jag med Hr Ehrenborg
i framställningen, att så vål LandsContoiren
som Canzlierne och LandtRånterierne måtte
af Staten förses med ved, men sorn denne
fråga egentligen ej hörer till det förevarande,
så lärer den ej nu kunna upptagas,
Grefve De la Gardie, Jaeob: Då flera
anmärkningar blifvit emot Stats-Utskottets Betänkande
framställde, så öfverlemnar jag till
Herr Grefven och LandtMarskalken samt Högloflige
Ridderskapet och Adeln om Betänkandet
kan utan återremiss genast bifallas och anhåller
således att proposition om återremiss må göras.
Friherre Hjerta 1 Om pluraliteten skulle
anse återremiss af Betänkandet böra äga rum,
har jag visserligen ej något att deremot invända;
men det tyckes mig dock som detsamma, i
dess närvarande skick, kunde bifallas.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hindric; Af
alla de anmärkningar, som emot Betänkandet
66$
Den 34 Februari^
blifvit gjorde, har jag ej funnit någon af dea
beskaffenhet att den synes mig påkalla en omarbetning
af målet I öfrigt förenar jag mig
med Friherre LÖvenskjÖld i den begäran, att
frågan må hvila intill dess den kan, i ett sammanhang
med förslaget till den nya organisationen
af Styrelse-Verken i allmänhet, förekomma.
Friherre Cederström i Otvifvelagtigt tillhörer
det Högloflige Ridderskapet och Adeln,
att bedöma om de nu gjorde anmärkningarna
påkalla återremiss af Retänkandet, Sådant är
fullkomligt öfverensstämmande med formen. Mea
hvad beträffar den sist talande värde Ledamotens
yttrande, att målet ej fordrar någon omarbetning,
vill jag endast anmärka, att om som
jag tagit mig friheten föreslå, fråga blifver att
för Lands-Contoirens vedbehof anvisa Kronan#
råntevedy i stället för Kronoparker, som orden
x Betänkandet nu lyda, sådant nödvändigt måste
föranleda lill ett annat utlåtande från Utskottet
och ett föiändradt förordnande af Riksens
Ständer.
Grefve De la Gardie: Såsom jag fattat
de vid Stats-Utskottets förevarande betänkande
gjorda anmärkningar, innehålla de förslag, till
några, ehuru obetydliga ändringar i betänkandet;
och jag hade trott detsamma ej kunna med
dessa ändringar antagas, förrän efter föregången
återremiss. En sådan är åtminstone, enligt
min tanka, enligast med formen.
Herr Grefven och LandtMarskalken föreslog,
Den 24 Februarii, 66^
* \
att då Friherrarne Löfenskjöld och Anckarsvärd
hegart att med pröfningen ef förevarande ämne
måtte anstå intill dess frågan om en förbättrad
organisation af Bikets Styrelse-Verk i allmänhet
förekomme, Stats-Utskottets Betänkande
kunde tills vidare få hvila på bordet.
Bifölls.
Föredrogs å nyo Stats-Utskottets den i3
dennes meddeldte och den 17 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde Betänkande, i anledning
ai Kongl» Maj:ts Nådiga Proposition
angående inrättande af ett nytt Fögderi i Wermlands
Län.
Herr af Wingård} Johan: anförde skriftligen
:
(Se Bilagan N:o 5).
Grefve von Rosen, Axel'. Då jag under
loppet af 3;ne år haft den lyckan, att dels såsom
tillförordnad dels i egenskap af ordinarie
Landshöfding förestå Lans-Styrelsen i Wermland,
så anser jag det vara min pligt, att i
allo conformera mig med Herr af Wingård i
frågan om behöfligheten af det nya Fögderiet
inom detta Län. Min öfvertygelse var enahanda,
då jag förvaltade det Embete, Herr af
Wingård nu innehar, och jag är förvissad, att
dea äskade förändringen af Länets indelning är
Den 24 Februarii.
destöffiera af behofvet påkallad nu, sedan folk*
mängden inom detsamma så betydligen ökats*
Herr Grefven och Landt Marskalken frå^
gade om Ridderskapet och Adeln ansåg de vid
Stats-Utskottets betänkande gjorde anmärkning
gar hindra detsammas antagande samt på sådan
grund behagade betänkandet, jemte an*
märkningarne till Utskottet återförvisa.
Ropades Jal
Föredrogs å nyo och gillades Stats-Utskottets
den i5 dennes afgifne samt den 17 derpå
följde eftermiddagen på bordet lagde utlåtande
angående trycknings-kostnadén för Ridderskapets
och Adelns samt Preste-Ståndets Protocoll
vid innevarande äfvensom utdelning af sistw
nämnde Stånds Protocoll vid sistlörflutnö Riksdag*
Föredrogs å nyo Friherre Palmstjernas 4
Carl Otto, den 17 dennes förmiddagen på bordet
lagde Memorial om ett förbättradt Skoleväsende
i Laiids-Församlingarne till barns fullständiga
och tidiga undervisande uti läsa j skrift
va och räkna.
Herr Riben, Carl ilhelm, uppläste föl
jande;
-
(Se Bilagan N;o 4).
Den 24 Februarii,
Herr Tham, Wolrath': Lika med Herr*
Riben tror jag att Presterskapet, genom det
myckna deltagande dem i sednare tider blifvit
ålagdt i Civila Embetsmanna-gÖromål, äro ofta
hindrade från utöfvandet af deras egenteliga
Presterliga kall, serdeles hvad barna-undervisningen
angår, hvaruti Presterne också nu för
tiden på många ställen föga nog deltaga, om
husförhören afräknas, förrän ungdomen nått
de år då den skall begå den Heliga Nattvarden.
Förut sker barns undervisande mångenstädes
endast af mer Och mindre kunniga föräldrar
och understundom af kringvandrande barnalärare;
den undervisning som uti de fordna
landtskolorna blifvit Ungdomen meddelad, har
ofta börjat vid den ålder deras arbets-år inträffar
och deras arbetsskicklighet skall utvecklas
samt har genom methodens långsamhet hindrat
dem uppöfva sina arbetskrafter, och i de fall, då
skrifva och rakna kommit i fråga, ofta gjordt
dem främmande för deras egenteliga yrke, utan
att bibringa dem kunskaper som i annan väg
kunnat göra dem till gagneliga medborgare.
De Bell- och Lancasterska Skolorna, hvaraf
redan några genom privatas frikostighet blifvit
införda i Skaraborgs Län, lofva genom deras
förträffeliga inrättning att det goda ändamålet
skall kunna vinnas, nemligen att bibringa allmogens
barn en sann upplysning, utan att
borttaga tiden för eller afvänja dem från deras
egenteliga yrke; barnen kunna i dessa skolor
tidigt emottagas, skrifva och räkna samt inoch
utan-läsning medhinnas innan de år inträfj
fa, då de böra alfvarsamt inöfyas till arbete,'*
672
Den 24 Febr uar it >
och genom denna förberedelse Preslernas möda
mycket underlättas, vid den undervisning som
åligger dem, att ungdomen meddela; hvarje
vän af en med arbetsflit förenlig upplysning,
bör derföre önska, att Riksens Ständer må utfinna
medel, till sådana Skolors allmänna införande.
Herr Hammarsköld, Lorenzo; Jag har
begärt ordet, endast för att få förena mig till
alla delar uti hvad Herr Riben öfver Uppfostran
och undervisning yttrat* Hans reflexioner
Öfver detta ämne äro lika sanna som djuptänkta.
Hvar och en som följt undervisningens
historia skall säkerligen medgifva, att ifrån den
stund man ville göra undervisningen till uppfo*
strän, daterar sig hela Skoleväsendets förfall.
Såsom Herr Riben anser äfven jag, att
undervisaren blott bör gifva den blifvande man3
nen medel att bereda sin egen uppfostran; men
uppfostra bör han sig sjelf i conflict med
verlden. Uppfostran bör vara grundad på ett
religieust sinne, på en patriotisk sinnesstämning
på kännedomen om Fäderneslandets bruk och
egenheter. Så länge Nationen vill bestå med
egen inviduell caracter, så måste den allt mer
och mer utveckla sin egen nationalitet, så är
det hufvudsakligen nödigt, att den bör följa ett
densamma eget undervisningssätt; och jag anser
derföre betänkligt, att, utan mogen pröfning,
derutinnan söka tillvägabringa några för;
ändringar efter utifrån lånade methode.
Herr;
Den 24 Februarii,
Herr Riben: Jag instämmer med Herr
Thara i den öfvertygelse, att den upplysning
Sora bibringas Allmogens barn, bör vara af
egenskap att icke afvänja dem från dess egentelige
yrke. Jag vördar och värderar den ädla
frikostighet som på vissa orter lättat införande
af de Bell- och Lancasterska Skolorna. Jag
tror att dessa Skolors inflytande på den allmänna
bildningen är oberäkneligt; men jaglemnar
derhän , om de med fördel kunna antagas
Öfver allt; helst som sådant utan betydliga Statsbidrag
förmo deligen icke blifver möjligt.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Jag föreställer mig att folk-undervisningens tillstånd
kan vara mycket olika i ett så vidsträckt
land sorn Sverige. Jag skulle tro att detta tillstånd
i allmänhet vore sämre inom tätt bebodda
landskaper; bättre der folket bor mindra
tätt tillsammans; att det i allmänhet vore sämre
i stora Städer och bättre i de mindre städer;
innan Bell-Lancasterska undervisnings-methoden
yar uppfunnen, fanns det kanske ingen ort i
Europa der folk-undervisningens tillstånd var
så beklagansvärdt som i det folkrika London.
Jag har i några och trettio år lefvat på landet
och bland folket; jag är Prest och jag har
funnit tillfredsställelse i utöfningen af mitt kall.
Jag känner förhållandet icke blott inom den
trakt der jag bor, utan inom hela Länet; jag
har för 2:ne år sedan genomrest Rikets Norra
Ridd. o. Ad. Prat, I. B.
43.
M
Den 2| Februnrii,
Provinser och mest vistats bland allmogen. Jag
har öfverallt funnit förhållanden, som intyga en
hög grad af verkelig bildning och inom den
Provins som jag bebor har jag sett huru den
utvecklat sig.
När jag var ung, såg ock jag brister öfverallt,
och trodde mig veta medlen till deras
afhjelpande. Jag fann snart mitt misstag. Förgäfves
väntar man hjelp af konstiga anstalter ,
eller att fremmande personer skola kunna fylla
bristen, om så olyckeligt vöre att modern
upphört att vara moder, och fadern ej mera
vill vara fader. Det är ej genom den directa
undervisningen sorn Presten uträttar mäst till
barnens bildning; det sker derigenom att han
leder mödrarne att täfla med hvarandra och
dertill eger han medlet i sin hand genom ett
klokt begagnande af husförhörs-inrättningen.
Jag tror ej att någon Styrelsens åtgärd behöfs
för att bibehålla de lägre folkklasserna på den
punkt af bildning, som de redan uppnått.
Jag känner de idéer sorn ligga till grund
för Bell- och Lancasterska undervisnings-methoderne.
Jag hoppas att de skola blifva i
hög grad välgörande för menniskoslägtet. Men
jag tror att man ej bor öfverila sig med methodens
införande. Den förutsätter lärare som
blott uppfattat idéen och läroböcker författade
i enlighet dermed. Jag skulle tro, att den ännu
blott bör inom större kretsar begagnas och
att genom dess införande i allt för små kretsar,
om ej dess större varsamhet iagttages.
Tkn 24 F elmar ii.
Sjelfva idéen lätt skulle kunna discrediteras. Ån
en gång måste jag nämna, att jag i de Norra
provincerna fann bland allmogen en utmärkt
bildning!, änskönt att landet ar glest bebodt
och att Presterskapet omöjligen kan hinna öfverallt
sträcka sin omsorg. I en Constitutionel
stat kan all förädling tryggt öfverlemnas åt den
enskilta välviljan. Den ena bildar den andra.
Ådagalägga de högre Classerna de känslor som
lifva dem, så behöfs inom en hel provins icke
mera än 2 till 3 possessionaten exempel, för att
verka ett allmänt antagande af hvad som är
allmänt nyttigt.
Jag har hort någon farhåga yttras för en
alltför stor bildning hos allmogen. Jag bekänner
att jag finner denna farhåga stå i strid
med den frihet som man yrkar för näringarne
och för handel; bör ej folket lika fritt få tillgodonjuta
rättigheten att utveckla sina förstånds^
anlag och förkofra sig i insigt? Hvad den erfarenhet
beträffar, som man tror sig äga att
bonden nästan sent förvärfvar bildning med sitt
kall och blir sämre arbetare, så inträffar den
inre industrien, — han har nog det som vänjjer
honom till arbete.
Jag har hört klagas deröfver att PresterSne
i senare tider blifvit för mycket indragne i
verldsliga befattningar, hvarigenom de hindras
ifrån att vårda folkets religieusa bildning.
Min tanka är att befattningarnas samvetsgranna
utförande icke beror af deras större eller mindre
antal. Det beror af den inviduella förmå
-
676
Den 24 Fehnar ii.
gan oell framför allt af viljan. Men när det
är Presten tillåtit att anse sig såsom en medlem
af Samhället, när han får vara medborgare
och till och med i egenskap af Riksdagsman
får yttra sig öfver Statens angelägenheter;
så må det också vara honom tillåtit att sträfva
derhän, att han, så i dfet ena som i det andra
må föregå dem med efterdöme* hvilkas själavård
är honom anförtrodd»
Herr von Hartmansdorff, Augusti Om jag
ej misstager mig äro här tvenne frågor sammanblandade.
Den första är den af Friherre
Palmstjerna väckta motionen * att de, på ett eller
annat sätt för Ecclesiasticjue-Verket i allmänhet
anslagne medel måtte, till vinnande af
ett förbättradt Skole-väsende, varda syftesenligare
och jemnare fördeldte, än de nu äro. Detta
synes vara lika rigtigt till sin grundsatts, sorn
förenligt med Läro-Statens privilegier. Den andra
frågan j som Herr Riben framställt, innefattar
förslag att Presterne må befrias från dé
verldsliga eller police-befattningar, sorn dem
nu i Församlingarne åligga. Denna sednare
fråga är till beskaffenheten skiljd från den föregående;
och erkännande rigtigheten af båda,
anser jag dem böra i behandlingen åtskiljas.
Vi veta, att Kongl. Maj:t låtit uppgöra förslag
till en ny organisation af den civila Styrelsen i
allmänhet, och vi hafva i dag hört åtskilligt talas
rörande en förbättrad sammansättning af
Militaire-Staten. Den enda gren af Statsförvaltningen,
som ej i detta hänseende vunnit lika
uppmärksamhet är Ecclesiastique-Verket. Då
Den 24 Februarii,
jilia öfrige förvaltningsdelar varit eller åro i
fråga ntt till deras sammansättning granskas och
ordnas , så tror jag att det icke heller vore utur
vägen att tillse huru organisationen afEcclesiastique-Verket,
är beskaffad; samt om ieke de!,
sorn ej egentligen hörer dit, må kunna derifrån
afskiljas. Betydliga medel, måhända jemförelsevis
större än i något annat land, åro i Sverige
anslagne till Lårostaten; och de skulle visserligen
vara tillräckliga om Pråsterne hugo
pdeladt egna sin tid åt sitt egentliga kall. Men
utvecklingen af denna fråga skulle leda mig från
målet för denna öfverläggning, och jag utbeder
mig derföre, på det jag icke nu må uppehålla
Höglofl. Ridderskapet och Adeln, att framdeles
få väcka motion om vidtagandet af åtgärder,
ländande till en förbättrad organisation af lårostaten.
Herr Ehrenborg, Casper-. Med flere vårda
talare, sorn redan yttrat sig, instämmer jag
fullkomligen deruti, att det slags uppfostran sorn
åsyftar sedligheten, bör utgå från religiösa åsigter,
grundläggas af föräldrars omvårdnad och
efterdöme, och under Prästerskapets nitiska led -  ning och handläggning fullföljas. Men det år
ej egentligen om den moraliska bildningen som
Friherre Palmstjerna yttrat sig, utan fast mera
om sådana kunskaper, som ingen bör sakna,
nemligen konsten att skrifva ock råkna m. m.
och detta tror jag ingalunda, såsom Herr Hammarskjöld
sagt, kunna låras uti conflict ined
verlden, utan practisk undervisning. Frågan
blifver då, om ock, huru denna undervisning
67*
Den 24 Februarii,
bör och kan tillvågabringas. Jag säger om den
bör, ty jag vet, att mången anser nyttigast att
menige mans intellectuella bildning icke må för
mycket befordras; men för min del anser jag
det ej likgiltigt, om Alitnogen i detta fall blir
qvarstående på den nu varande punkten af en
half, eller blott vissa af dess medlemmar bibragt
upplysning, hvilken väl för närvarande torde
vara skadlig, såsom all slags halfhet och alla
slags monopolier åro det, men från hvilken återgången
till den patriarchaliska enfalden, om
den och i öfrigt passade för nuvarande tiders
utvecklade förhållanden och samhällsskick, icke
låter sig göra, och emot hvilken således ej finnes
annan bot, ån att befordra dess framskridande
till fullständighet, nemligen i vissa, för
menigheten behöfliga, allmänna medborgerliga
kunskaper. Det vore väl ock i högsta måtto
illiberalt, att. i ett land, der det fordras, att
vissa alhandlingar skola skriftligen upprättas,
för att vara giltige, icke skulle af Staten vidtagas
åtgärder, hvarigenom kunskapen att skrifva
och läsa skrifvet, kunde det uppväxande slågtet
meddelas. Med Herr Riben kan jag ej heller
dela den tanken, att uppfyllandet af denna
skyldighet skulle fordra så stora omkostnaden
Örn Kongl. Maj.-t i Nåder täcktes anmana vederbörande
Consistorier, att tillse, att å de ställen.
der något anslag för läroverk eller annan
tillgång funnes, vexelundervisning, efter BellLancasterska
inethoden blefve införd, skulle
densamma väsendtligen befrämjas, och jag vågar
dervid föreslå om icke, såsom nu uti Skaraborgs
Lån, der denna undervisningsmethod
Den 24 Febrtinriii
flerestädes blifvit antagen, det sätt kunde, hvad
vidsträcktare Socknar beträffar, vara mäst användbart,
att nemligen läraren den ena hälften
af året vistades på det ställe, der han är stationerad,
samt vid undervisningen för de elever
som hade tillfälle der uppehålla eller infinna sig,
tillämpade denna undervisningsmethod i hela sin
vidd, men den öfriga delen af året vore ambulatorisk,
inom de afiågsnare delarne af Socknen
och derunder nyttjade så inycket af den BellLancasterska
methoden som localomståndigheterne
och Elevernes antal medgåfve.
I öfrigt år jag förvissad, att om Rikets
Ständer täcktes antaga hvad jag i afseende på
den så kallade treskillingsafgiften tagit mig friheten
föreslå, och om denna afgift hädanefter
såsom hittills kommer att disponeras ensamt för
det Län der den utgår, öfverskotten å denna
afgift småningom skola bilda en fond, som, i
förening med de redan tillgänglige anslag och
deribland flere patriotiska måns bidrag skall
blifva tillräcklig, att beticka kostnaderne för
befordrandet af ifrågavarande vigtiga ändamål.
Grefve De la Gardie, Jacob: Då Herr
Ehrenborg genom sitt yttrande hufvudsakligen
förekommit mig, anhåller jag endast få tillägga,
det jag helt och hållet instämmer med den värde
talaren, som nyss yrkade på nödvändigheten;
att tidigare, In som nu är vanligt, dana barnen
till låsning. Deremot är jag af alldeles stridig
tanka med Herr Riben, i frågan om att så betydliga
anslag skulle för Vexef-under visningens
Deri a4 Fcfmiarn,
befrämjande varn «f nöden De r.f Grefve- Posse,
i östergöthland, Friherrarne Wrangel och Sture
i Halland oell Vestergöthland inrättade Vexelundervisnings-
skolor, den i Alingsas Stad, de i
flere landsorter påbegyndta och de i4 dyrika
Skolor, sorn inom kort tid i Stockholm uppstått,
tyckas tillräckligt bevisa, att det blott fordras
ensild omtanka, för att främja inrättandet af
dessa Skolor, hvilka hittills, mig vetterligen, icke
af Staten njutit något bidrag.
Herr Tham: Jag anser rnig skyldig upplysa
tvenne anmärkningar som uti Herr Grefve
von Schwerine yttrande tyckts vara riktade
emot hvad jag förut i denna fråga yttrat.
Herr Grefven synes frukta att Laneasterska
Skolorna skola med mindre välbehag emottaga,? på
landet och der falla i tnisscredit. Egen erfarenhet
• o •
af tillståndet vid tvenne sådana i Skaraborgs
Lån, försäkrar mig om motsatsen; vid hvardera
af dessa undervisas omkring 70 barn, dessas
glädje, tåfl.n och goda skick år synbar, och
Allmogen börjar finna Skolorna så nyttiga, att
flera barn snart ditsåndas än rum tillåter emottaga.
I Undenäs församling, der jag bor, hoppas
jag snart få se en dylik Skola införd, hvartill
en af Församlingens Ledamöter Herr Professor
Norder frikostigt bidrager; underviäningsmethoden
skall der blifva inråttad efter de grunder
Herr Ehrenborg enfört, och mennisko vännen
troligen om några år se denna vidsträckta För
-
Den 24 Februarii,
?amlings talrika ungdom erhålla en till dygd
prh sedlighet ledande undervisning, den Prästerskapet
med båsta vilja omöjligen medhinner att
behörigen vårda.
Herr Grefve von Schverin har, om jag ej
bedragit mig, så tyckts förstå mitt yttrande, att
jag skulle neka den frihet för en tilltagande
upplysnings vinnande hos Allmogen, jag förut
pä detta rum yrkat i handel och näringar; må
hända jag uttryckt mig otydligt, men sådan
hvarken år eller kan min tanka vara; jag har
6agt att Lancasterska undervisningen medför den
nytta, att råkna och skrifva kan låras i de spädare
år då arbete ej kommer i fråga, att ynglingaåren,
då arbete bör låras och öfvas, derigenom
mindre behöfva användas till inhämtande
af de för Allmogen nödiga kunskaper, och
att lärandet af skrifva och räkna börjat vid tilltagande
år, hindrar arbetstillfället, och efter
verklig erfarenhet mer ån en gång förvandlat
den som kunnat bli en duglig Bonde, till en
oduglig så kallad Herre; hvilket efter min tänka
blir ett nytt bevis för Yexelundervisningens
förträfflighet, hålst den bidrager att förena arbetshåg
med upplysning.
Herr Hammarskjöld,; Jag skulle alldeles
förlorat medvetandet om min egen tanke, i fall
jag kunde medgifva den värde talaren, att jag
sagt, att den blifvande mannen bör uppfostras
till färdighet att låsa och skrifva, genom konflict
med verlden. Efter min logica må uppfostran
och undervisning icke förvexlas. Man un
-
682
Den j4 Februarii,
dervisas till att läsa och skrifva, men man uppfostras
ej dertill, utan till caracter och lynne.
Till uppfostran år således undervisning blott ett
beredelsemedel och hvad denna angår, tror jag
med Grefve von Schverin, att den gör sig bäst
om Staten sig ej dermed befattar. Sverige har
af alla Europas lånder haft det ringaste antal
undervisningsanstalter, för det egentliga folket,
och dock har det, sedan längre tid tillbaka haft
den kunnigaste Allmoge, emedan undervisningen,
under Prestens vård, varit ansedd som en religieus
pligt. Och dessutom då Svenska Bonden
deltagit och skall deltaga i rådslagen om Fäderneslandets
angelägenheter, har han derigenom
en ännu starkare sporre att söka skaffa sig erforderlig
skicklighet till detta höga och ädla kall.
Herr Grefven och Landt.Mar Hålken föreslog,
att så vål Friherre Palmstjernas ofvannämnda
Memorial, som alla de, af åtskilige Ledaroöter
i anledning deraf nu afgifne yttranden,
måtte till Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet
remitteras.
Bifölls.
Föredrogos å nyo och remitterades till
Stats- Utskottet:
lj Kongl. Maj;ts den 18 dennes på bordet
lagde Nådiga Propositioner till Riksén* Ständer;
Den 24 Februarii,
683
a) Om fertfarande af det ConvoyCommissariatet
beviljade creditif; samt
b) Angående Recognitionsskogarne.
2) Grefve Hårds, Carl Gustaf, den 21 den»
nes på bordet lagde 3 motioner:
a) Om Allmänna MagazinsDirectionen;
b) Om besparingar i afseende på Statsbi^
drag; samt
c) Angående medel att åstadkomma minsk;
ning af Bevillningen.
Stats- och Banco-Utskottem
Kongl. Maj:ts den 21 dennes på bordet lag.:
de Nådiga skrifvelse till Riksens Ständer an
gående
de af en i Nåder tillförordnad Comittéeg
utarbetade underdåniga Betånkanden om reglering
af Rikets penningeverk m. m.
Banco- Utskottet:
Grefve Hårds, Carl Gustaf, d. 21 dennes
på bordet lagde Memorial, angående förändring
i afseende på Bankens utlåningar.
Stats- och Bevillningsutskotten:
Kongl. Maj:ts den 18 dennes förmiddagen
på bordet lagde Nådiga skrifvelse till Riksens
684
Den 24 Februarii.
Ständer, angående föreslaget upphörande af extra
Grufvehjelpen.
Stats- och Lag-Utskotten t
Grefve Hårds, Carl Gustaf, den 21 dennes*
på bordet lagde Memorial om nedsättning till
5 procent af räntan för fastighetslån utur all^
publika cassör.
Be vill ni ngs-Utskottet:
1) Herr Heijkenskjöld*, Carl Vilhelm, den
17 dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial
om nedsättning af den nuvarande Srnidesbeviliningen.
aj Grefve Hårds, Carl Gustaf, den 11
dennes på bordet lagde tvenne Memorial:
a) Rörande direct beskattning af pennin--  geförmögenhet; samt
b) Om medel till beredande af jemlikhet i
beskattningen.
Lag-Utskcttet:
1) Herr Peresvetoff Moraths, Anders Vil-.
helm, den 17 dennes förmiddagen på bordet
lagde Memorial, om upphåfvande af stadgandet
i 17 Cap. 8 §. HandelsBalken och dermed gemenskap
ägande föreskrifter, rörande förmonsrätt
i fast egendom för barilaarf m. m. samt
Den 24 Februarii. 685
inrättande af Förmyndare-Kammare i Rikets
alla Län.
2) Grefve Gyllenborgs, Johan Henning, d.
2i dennes på bordet lagde Memorial om skyldighet
för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att
till Justitiae-Canzleren och till Justitise-Ombudsrnannen
hvarje månad insända ett exemplar af
alla Kungörelser, som röra allmänna och enekildtas
rättigheter och skyldigheter.
3) Grefve Hårds, Carl Gustaf, den 21 deni
hes på bordet lagde fyra Memorial s
a) Rörande Cohcursmassors skyndsamma
realiserande samt UtsökningsFörfattningarnes förbättring
och strängare efterlefnad;
bj Om inskränkning af förmonsrått för
fänta å intecknade capitaler;
c) Om vissa föreskrifter vid Utmätnings»
Auctioner å så vål fast sorn lös egendom;
A) Angående verkställighet af Bysåttninga*
Utslag.
Lag- famt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie- Utskotten;
ij Kongl. Maj:ts den 21 dennes på bordet
lagde Nådiga skrifvelse till Riksens Ständer
angående frågan om Näringsfriheten.
2) Grefve Hårds, Carj Gustaf, den 21 den.
686
Den 24 Felruarii.
nes på bordet lagde Memorial, rörande allmän
näringsfrihet.
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet:
1)
Kongl. Maj;ts den 18 dennes förmiddagen
på bordet lagde Nådiga proposition tili Rik
sens
Ständer angående behofvet af en fond till
understöd för Jordbrukare, som genom frost och
hagelskurar förlora växande gröda.
2) Grefve Hårds, Carl Gustaf, den 21 dennes
på bordet lagde Memorial, om upphåfvan
de
af KronoBrånnerierne^
Å nyo föredrogs Herr von Heijnes, Georg,
den 17 dennes förmiddagen på bordet lagde
Memorial, om jemkning i Extra Roteringen.
Herr Quidinge Bernhard Chriftopher, hade
inlemnat ett Memorial, hvilket upplästes, så lydande
s
(Se Bilagan N:o 5.)
Herr Grefven och Landt-Marskalken föreslog,
att så vål Herr von Heijnes ofvannåmnde
Memorial, som Herr Quidings, i anledning
deraf, afgifne yttranden, måtte till Allmänna
Den 24 Februarii; 687
Besvärs- och Oeconomie-Utskottet remitteras $
hvilket bifölls.
Föredrogs å nyo Herr Gripensvärds, Fredric
Adolph, den 17 dennes förmiddagen på
bordet lagde Memorial, om rättighet för TidningsRedacteurer,
att i RiddarhusCanzliet hafva
tillgång till Ridderskapet* och Adelns justerade
otryckta Protocoller, jemte undertecknad Rid.
darhusSecreterares i anledning deraf samma dag
afgifne yttrande.
Friherre Cederström, Jacob, ansåg lämpeligt,
att Ridderskapet och Adeln Öfver Herr
Gripensvärd* berörde Memorial jemte undertecknad
RiddarhusSecreterares yttrande inhemtade
Riddarhus-Utskottets Utlåtande, hvilket,
uppå af Herr Grefvens och LandtMarskalken
gjord proposition, af Ridderskapet och Adeln
bifölls.
Föredrogs å nyo Friherre Anckarsvårds,
Carl Henric, den 17 dennes förmiddagen på
bordet lagde Memorial, innefattande anmärkningar
vid Riksens Ständers Revisorers sistlidne år
afgifne Berättelse angående Allmänna MagazinsInrättningens
räkenskaper och förvaltning.
Friherre af Nordin j Cart Johani anförde
skrifteligen;
(Se Bilagan N;o 6.)
683
Den, 2'i Februarii.
- **
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric'. Då
Friherre af Nordins svar på mina anmärkningar
vid Riksens Ständers Revisorers ifrågavarande
Berättelse komoier att af StatsUtskottet bedömas,
är det öfverflödigt att vid detta tillfälle
upptaga Riddersknpets och Adelns tid med en
vederläggning eller ett försvar utaf de åsigter,
•om föranledt dessa anmärkningar. Min öfvertygelse
år att Revisorernes Berättelser böre fästa
allmänna uppmärksamheten; och då jag sett
dem flera Riksdagar lemnäs utan ringaste granskning,
har jag ansett mig pligtig, att anföra hvad
jag i detta hänseende funnit mest anmärkningsvärdt,
under hopp att mitt exempel en annan
gång kan framkalla mera sakkunniges framställ,
ningar.
Hvad den sista af Friherren besvarade anmärkningen
beträffar, harden af mig blifvit gjord
derföre, att jag icke kunnat föreställa mig annat,
ån det en egendom, som, efter slutadt köp,
längre tid tillhördt Kronan, borde på något
ställe finnas såsom dess tillhörighet antecknad;
och att, då detta likväl icke skedt, sådant borde
af Revisorerne anmärkas. Utaf Friherre af
Nordins förklaring finner jag nu skälet till Revisorernes
tystnad i denna omständighet; men
då man ej känner upprinnelsen af den så kallade
Rubelfonden, och för första gången hör,
att den skall vara en Hans Maj;ts Konungen»
Euskiita tillhörighet, så torde det böra uppdragas
åt State-Utskottet, att härutinnan till Riksend
‘ Ständer
Den s4 Felruérii.
Ständer inkötiuna med upplysning om förhållandet.
Till mina förut gjorda anmärkningar, ani
håller jag att ytterligare få lägga en ny, Jag
har nemligen i' Allmänna MagazinsDirectionens
egen Berättelse funnit, att 65,000 tunnor spanneinål,
mera än som åtgått, blifvit af Herrar
Landshöfdingar från Magazins-inrättningen requirerade;
Då Directionen sjelf tilikånnagifvit,
att den saknar all instruction, lärer den stå
tinder Regeringens omedelbara styrelse; och man
horde fästa StatsUtskottets uppmärksamhet på
nödvändigheten att undersöka, huruvida en så
stor Stats-requisition kunnat ansvarslöst göras,
ällramest då en så ögonskenlig förlust derigenom
tillskyndas det allmänna. I Sammanhang
härmed torde äfven genom Stats-Utskottets åtgärd
kunna erhållas en tahleau öfver de spannemåls-djitråden,
som de sednare åren från Magazinslnråttningen
utgåth Man har hört sågas,
att de ej alltid blifvit lemnade åt dém som varit
i behof, af Undsättning, utan understundom
åt större producenter och possessionaten. Det
Vore artigt att veta, om dessa låntagare i stort
fått begagna samma återbetalnings vilkor, som
blifvit förunnade de nödställde jordbrukarne, i
hvilket fall messuren visserligen vöre högst anmärka
iiingsvård* Jag bekänner uppriktigt, att jag ej så
noga vet, om hvad jag nu anfört, bör framställas
i form af anmärkning emot Revisorernea
Berättelse* eller såsom en önskan till StaisUt
-
itidd. 0. Ai. Prot, I. B.
44.
Den 24 Felruariii
skottet att från detsamma erhålla ifrågavarande
upplysningar. Det år mig ock fullkomligen likgiltigt,
endast det åsyftade ändamålet vinnes.
Herr af Uhr, Carl David,-. Jemte det jag
förenar mig med hvad Friherre af Nordin nu
anfördt, i anledning af Friherre Anckarsvårds
gjorde anmärkningar, anhåller jag äfven att få
tillägga några ord.
Jag begagnar detta tillfälle, att inför HÖgloflige
Ridderskapet och Adeln förklara min
stora förbindelse för det förtroende jag haff*
att under de trenne sistförflutne Revisionerne
åren 1817, 1820 och 1822 å Ridderskapets och
Adelns vägnar deltaga uti dessa vigtiga göromål.
Jag öfverensståmmer med Friherre Anckarsvärd
till alla delar, i afseende å om vigten och
nödvändigheten för Riksens Ständer och deras
Ombud, att i vederbörlig ordning granska Statens
inkomster, och tillse huru desse medel förvaltas,
äfvensom att det är Revisorernes ovilkorliga pligt,
att med yttersta noggrannhet uppfylla deras härmed
förenade åligganden, samt att Riksens
Ständer sjelfve med uppmärksamhet böra följa
Revisorernes arbeten, för att tillse huruvida de
motsvarat deras vigtiga förtroende. Men då
Friherre Anckarsvärd tillika anfördt det han
trott sig finna en annan anda hafva varit rådan-;
de, hos 1822 års Revisorer, än den, som i-’
genfinnes uti 1820 års Berättelse, måste jag i
Den 24 Februarii,
denna omständighet yttra en motsatt öfvertygelse.
Jag vågar försäkra, att samma princip I@J
gat till grund för Revisorernes åtgärder vid
bägge dessa förrättningar. De hafva genom
Protocoller och andra Handlingar sökt förskaffa
sig fullständiga upplysningar om alla de Verks
närvarande tillstånd och förvaltning, som varit
ställde under deras granskning och de hafva äfven
på grund af en sådan kännedom, uti deras
sfgifne Berättelser redovisat förhållandet, så uti
de mindre som vigtigare omständigheter, hvilka
nu bero på Riksens Ständers eget bedömande
©ch beslut.
Hvad Allmänna MagazinsDirectionen angår^
förtjenar densamma utan all tvifvel särdeles uppmärksamhet.
Denna Inrättning, försedd med
så betydliga penninge-anslag, men utan bestämda
föreskrifter för dess förvaltning, och med så
stridige föremål för dess verksamhet, har ändt-i
ligen blifvit bragt i dess närvarande förlägenhet,
hvilken af många förut varit förutsedde. Revisorerne
hafva icke eller underlåtit att öppet
meddela deras åsigter om orsakerna dertill j lik$
vål och då Friherre Anckarsvärd funnit åtskillig©
härmed gemenskap ägande omständigheter
mindre fullkomligt utredde, och derföre anhållit,
att de af honom gjorde anmärkningar, till
StatsUtskottet måtte remitteras, för att genom
dess behandling närmare utredes, instämmer jag
äfven i denna begäran; och sker sådant i den
eåkra förhoppning, att SutsUt*kottet? som är j
59»
Den 24 FeLruarii.
tillfälle att granska Allmänna MagazinsDirectlons
egna Protocoli, äfvensom de, hvilka blifvit förda
under Revisions-förråttningen, och som legat
till grund för Revisorernes nu ifrågavarande
Berättelse, skall uti det Utlåtande, som Ridderskapet
och Adeln ifrån detta Utskott åger
att förvänta, afgifva sådane upplysningar, hvilka,
som jag hoppas, blifva tillfredsställande för Friherre
Anckarsvärds billiga fordringar, och som
tillika göra rättvisa åt Revisorernes uti deras Berättelse
om denna inrättning meddeldte framställningar.
Herr Grefven och jLandthlarskalken hemställde,
att så vål Friherre Anckarsvärds ofvannåmnde
Memorial, som de af åtskillige Ledamöter,
i anledning deraf nu afgifne yttranden;
måtte till Stats-Utskottet remitteras, hvilket
bifölls;
Föredrogs å nyo Kongl. Maj.ts den 21 den^
nes på bordet lagde Nådiga skrifvelse till Riksens
Ständer angående inrättningen af ett Han<*
delsLåneContoir i Götheborg.
Herr Hjärne] Carl Jacob, hade inlemnat
ett Memorial, som upplåstes, så lydande:
(Se Bilagan N:o 7.)
Herr Tham, Wolrath: Om jag ej bedrager
mig ingaf Herr Grefve von Rosen sin underdåniga
ansökan om ett Handels Låne-Con
-
Den 24 Februarii,
toir i Götheborg i en tid, då Allmänna Opinionen
ej tillät att omtala, mindre begära nya
Discont-inrättningar i landsorterna. Säkerligen
skulle Herr Grefven, som väl kände ej mindre
Götheborgs förlägenhet, än äfven den, som genom
dess tilltagande skulle drabba kringliggande
Provincer eljest utsträckt sin underdåniga
anhållan på ett sätt, som äfven gagnadt de sistnämnde,
Då man nu tyckes inse det onda
6om är åstadkommit derigenom att all penningerörelse
är sammandragen till Hufvudstaden,
för hvars välmåga de södra Provincerna blefvo
uppoffrade, så förmodar jag rätta tiden vara
inne för den af Herr Hjerne väckta motion, af
hvilkens bifallande, nödvändigheten och nyttan,
eå hoppas jag åtminstone, ej mer betviflas. Jag
förenar mig derföre uti Herr Hjernes önskan,
att en Banco-Discont inrättas i Götheborg på
minst 2,ooq,ooo Riksdaler Banco Creditiv; men
tror att frågan härom, så väl som det reglementariska
dervid, icke definitift kan förekomma
utan i sammanhang med den stora Financefrågan
i anledning af det Finance-Comitéens
project, som Hans Majit, Ständerna i Nåder
tillställdt,
Grefve Lövenhjelm, Carl Axel-. Den siste
värde talaren har just förekommit mig, i
hvad jag ämnat anföra. Med all rättvisa åt
Grefve von Rosens omtanka för den Provins,
hvars styrelse blifvit honom anförtrodd, kan
man ej undgå att finna det förslaget ingriper i
Finance-planen. Jag anser således för min del
detsamma böra hvila, intill dess öfverläggning,
6 94
Den si Februari^
framdeles förekommer om Financerna i allmänhet.
Grefve von Rosen, Axel-. Ehuru till någon
del förekommen af Herr Tham i framställningen
af hvad jag ämnat säga, måste jag dock
för några ögonblick utbedja mig Högloflige Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet till den
korrta deduction jag går att göra af grunderna
till mitt underdåniga Memorial, som föranleda
Kongl. Maj/ts Nådiga remiss i ämnet till Riksens
Ständer, på det ej någon måtte tro att
jag åsyftat att förskaffa handeln en fördel på
,de öfrige Näringarnes bekostnad1»
Mitt omförmäldte underdåniga Memorial
till Kongl. Maj:t skrefs år 1820, då handeln
ensam med skäl kunde anses vara i aftynande
tillstånd. Åkerbruket var det ännu icke då;
*y dels var spannemålen ieke i det vanvärde
som nu, och dels hade Allmänna MagazinsDirectionen
ännu penningar, hvarmed den kunde
göra uppköp af Spannemål. Penningar funMos
den tiden ännu 1 omlopp och inhetalnin.
garne till Filial-Disconterne gingo ej då så
trögt som nu. Jag kunde då ej förutse, att
åkerbruket egentligen skulle påkalla någon framställning
af mig hos Konungen, hvarföre jag
inskränkte den blott till handeln, och Hans
Majit täcktes med Dess vanliga omsorg för landets
väl behjerta handelns belägenhet och till
Riksens Ständer afgifva Nådig skrifvelse om
ifrågavarande låne-anstalt. Jag ber Ridderffkapet
och Adeln m härvid eriadra gig3 att ga
-
t)cn 24 Februarii.
ken ej endast gäller Götheborg serskilt utan
4 till 5 Provinser sora i denna stad hafva en
debouché för deras landtmanna-producter.
Jag har ansett mig pligtig att anföra detta
på det ej någon måtte ens tro mig capable,
att göra en framställning till förmon för handeln,
om derigenom någon olägenhet skulle
beredas åkerbruket och Öfrige näringarne. Jag
anser dem böra gå i bredd med hvarandra;
och en fördel, af endera vunnen på de andras
bekostnad, vöre säkert ingen vinst för det
stora hela.
Hans Exellence Herr Grefve Mörner,
Adolph Göran: Till hvad förut i ämnet blifvit
anfördt, får jag blott tillägga, att ändamålet
synes bäst vinnas, om Kongl- Maj:ts ifrågavarande
Nådiga skrifvelse remitteras till de
Utskott, som fått sig Finance-planens uppgörande
uppdragit.
Herr Grefven och Landt Marskalken hem-,
ställde, att så väl Kongl. Maj:ts ifrågavarande
Nådiga skrifvelse, som de af åtskillige Ledamöter,
i anledning deraf, nu afgifne yttranden,
måtte till Stats- och Banco-Utskotten remitteras;
hvilket biföll*.
Föredrogs å nyo Herr von Beckers, Carl
Johan, den 21 dennes på bordet lagde Memo
-
Den 24 Februarii.
rial om en förändrad organisation af Allmänna
Magazins-rDirection.
Herr Adlercreutz, Gustaf, hade inlemnat
ett Memorial, hvilket upplästes, så lydande;
(Se Bilagan N:o 8.)
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf, anförd®
skrif teligen;
(Se Bilagan N:o gj
Herr Tham, Wallrath: Jag gör fullkomligen
rättvisa åt den tekning, Herr von Becker
gjort öfver den svåra belägenheten hos jordbrukaren
i den trakt af Skaraborgs Län, Herr
von Becker bebor, och tror fullkomligt att denna
del af Provincen lidit mest af conjuncturen,
serdeles som Wermland, genom ovanligt stora
odlingar under sednare år, betydligt minskat
behofvet af den spannemål, som fordom upphandlad
i Lidköping , till nämde Provins transporterades;
denna omständighet, stora banquerotter
i Lidköping och Allmänna Magazins-Di—
rectionens misslyckade operationer» hafva jemte
penninge-bristen satt jordbrukaren i största förlägenhet,
då han antingen alldeles icke, eller
ock endast till vanvärde, kan afyttra sina pro—
ducter.
Jag rättvisar äfven likaledes det ädla ändamål
Herr von Becker åsyftar med dess nu föreslagpa
nya Magazins-Inrättning, som under Rik
-
Deri 24 Februarii. 697
^ens Ständers Styrelse, skulle, till visst stadgadt
minimi-pris, upphandla den spunnemål, hvilken ej
förmånligare kunde afyttras, emot assignationer,
hvilka Herr von Becker föreslår borde få em otta
gas i Kronans uppbörd och såmedelst göras
gällande uti allmänna rörelsen, till dess de t
genom infallande större behof af spannemål,
åter kunde indragas genom försäljning till stadgadt
maximi-pris af den magazinerade säden;
*nen då jag fruktar, att dessa till sådant ändarnål
inrättade nya Spannemåls-Magaziner, skola
förfela deras åsyftade nytta, och att hela
inrättningen inom sig bär frö till obestånd, anhåller
jag, att vid Herr von Beckers förslag fa
göra följande anmärkningar.
Vi äro, som jag tror, ense derom, att den
gamla, på obestånd komna , Allmänna Magazins-Inrättningen
lagdt grunden till Spannemålsliandelns
undergång, och jag för min del är
yiss, att den nya skulle hafva samma verkan,
utan att mer gagna jordbrukaren än den förra
och med samma öde som den; huru kan han-^
del existera, utan att frihet deruti finnes? och
denna åter, kan omöjligen stå tillsammans med
minimi- och maximi-priser; ingen köpman eller
speculant lärer drista upphandla Spannemål,
å länge sådane stadgar, på prisen lägga band,
och ingen handel, med hvilken vahra sorn helst,
existerar enär prisen icke få falla och stiga ef-r
ter behof och tillgång. Lagstiftande makten
bör stadga sådane författningar, som gifva frihet
och säkerhet åt handelns yrken, och lagskipare»
med omsorg vaka öfver dessa författa
698
Den Februarii.
ningars efterlefnad, raen om någondera tillåter
sig otjenligt förmynderskap öfver samma yrken,
eller sjelf blandar sig uti deras bedrifvande,
skola de vantrifvas eller gå under.
Jag bär sagt, att den föreslagna MagazinsInrättningen
sjelf innebär frö till sin undergång;
Herr von Becker har tyckts frukta något sådant
då han föreslagit en Hemmans-afgift, att
betacka möjeliga förluster; Jag tror att dessa
aro oundvikeliga i all handel med minimi-priser;
så framt prisen icke sättas så låga, att ingen
upphandling deraf följer och då är ju in^
rättningen utan ändamål; jag hemställer huru
ett dylikt förslag skolat lyckas, om det vid
1818 års Riksdag blifvit infördt; allmänna prisen
vore då så höga, att 8 å 9 R.dr Banco
skolat anses för ett ganska ringa minimi-pris
på råg, och likväl hafva prisen nu snart i frenne
år för denna sädessort varit 5 och en tredjedel
å 6 R:d Banco och få hafva erhållit deröfver;
om nu det af Herr von Becker föreslagna
minimi-pris af minst 6 tvåtredjedels R;dr
Banco för råg fastställdes, huru skulle utgången
bli om åren 1825 och i8s4 gårvo, icke öfverflödig,
men endast försvarlig eller vanlig gröda;
1819 fruktade man brist och införskref Spannemål,
som måhända lagdt grunden till MagazinsInrättningens
undergång; 1820 var grödan ymnig,
1821 medelmåttig och 1822, hvad vårsäden
angår, i många orter, ganska svag, priset
på råg i Skaraborgs Län är dock föga öfver
6 R:dr Banco, men på flera ställen säljes han
derunder och godt Korn samt Blandkorn, har
Den 24 Febniarii,
699
jag sjelf nyligen handlat för 4 och en tredjedels
R.dr Banco öfverhufvud; sjelfva Hafran hvarpå
varit missväxt galler der högst 4 R:dr Banco.
2:ne goda år å rad skulle lätteligen så öka
Magazinernas lager, att utrymme neppeligen
kunde skaffas; Magazins-Inrättningen, som icke
kunde sälja utan för högt pris, skulle ovillkorligen
förlora, då deremot Köpmannen, enär
han handlar för det bästa pris som erhålles,
kan sälja med fördel utan att behöfva
afvagta det höga maximi-priset; en ytterligare
förlust drabbar Magazins-Inrättningen genom
aflöning till Magazins-styrelsen, genom höga
löner till Magazins-betjeningen, i dessa tider
och med nu varande lefnadssätt, oundvikeliga
så framt man ej sjelf vill föranleda otrohet och
derigenom orsaka än större skada, och änteligen
genom underhållandet af dyrbara hus, inventarier
och inrättningar, hvilket allt kostar
en allmän inrättning ojemförligt mer än den
enskilte Köpmannen, som sjelf styrande sin rörelse,
icke behof ver så talrik eller dyr betjening
och med mindre kostnad kan underhålla
sina byggnader. Ännu en förlust för sådana
allmänna handels-anstalter härrör deraf, att
rätta försäljnings-tiden ofta går förlorad genom
förfrågningar, onödiga för den enskildta, som
oberoende, passar rätta dagen att förmonligt
afyttra sin vahra.
Herr von Becker fruktar, att om Spannem
åls-handeln nu blir alldeles fri och ingen
inrättning försäkrar landtmannen om ett
stadgadt pris ? Spanneiuålen §k<tll falla till yt
-
Deri 24 Februarii.
lersta vanvärde, helst få handlande nu mera
äga capitaler och dessa då kunde begagna jordbrukarens
förlägenhet så att hans undergång påskyndades;
jag medgifver att detta, vid fortfarande
tillgång på spannemål, skulle inträffa i
början, men den större vinst, denna tillfällighet
förskaffade köpmannen, skulle uppmuntra
flera speculanter och deras antal, genom vinstens
retelse, snart så ökas, att Spannemåls-priset,
genom täflan uppnådde dess, emot behof och
tillgång svarande rätta höjd, hvaröfver inga än
så konstigt gjorda inrättningar förmå bringa det
för mer än granska korrt tid.
Att den af Herr von Becker föreslagna
nya Magazinslnråttningen gör all spannmålshandel
omöjlig, och genom stadgande af Minimioch
Maximipriser för längre tid, grundlägger
sin egen undergång, anser jag vara så tydligt,
att emot denna inrättnings införande nästan icke
behöfver anmärkas, att de projecterade spannmålsassignationerne
gåfvo ett ypperligt tillfälle
till agiotering, och skulle, särdeles om tvenne
goda år å rad hindrade den i Magazinerna upphandlade
sädens försäljning, falla till vanpris,
som gjorde deras emottagande i Kronans uppbörd
omöjligt, då ingen Embetsman dermed
kunde aflönas.
Emellertid är det säkert, att Åkerbrukaren
behöfver hjelp, måhända att en ny MagazinsInrättning,
der spannmål icke upphandlades,
utan på vissa tjenliga ställen, ritorr, finge uppläggas,
emot depositions-bevis, på sätt Herr
Den 24 Fehruarii.
701
Cederschjöld anfördt, skulle något kunna afhjelpa
förlågenheten, då Landtmannen kundo
hos penningemannen belåna, och sedan efter
hand försälja denna spannemål, på hvilken han
icke erhåller lån, så långe sädén ligger i dess
egen bod; jag vet ej om hjelpen, som häraf uppkornme
blefve stor, men åtminstone skulle en
sådan anstalt alldeles icke hindra handels-speculationer,
ej heller medföra sådana förluster
för inrättningen, som genom upphandling med
minimi-och maximi-priser icke kunna undvikas;
Om man förutsätter, hvad allmänt år yrkat, att
allmänna SpannmålsMagazinsInråttningen upplöses
och dess tillgångar på bästa och fortaste möjliga
sätt realiseras, för att återgälda, så långt de
förslå, Bankens stora förskott, hvilket, om jag
ej bedrager mig i slutet af nåstledit år uppgick
till öfver 1,800,000 R:dr Banco, om sedan något
häraf afsåttes till förmodligen oumbärliga
HjelpMagaziner för Dalarne och Rikets Norra
Provinser, och om derefter en summa af, till
exempel 1.000,000 R:dr B:co kunde anslås till
en JordbruksDiscont, der Jordbrukaren finge
belåna sin i SpannmålsMagazinen deponerade
ritorra säd med en tredjedel af värdet efter
Markegångspris emot 4 procents ränta, samt med
ovilkorlig återbetalningsskyldighet utan omsättning
efter högst g månader* om af räntan
Banken erhöll högst i å 2 procent, och om
resten finge användas till betjeningen aflöning
och Magazinernes underhåll, så att spannmålens
ågare icke i och för depositionen vidkändes andra
kostnader ån afskrifningsprocenten, månne icke
genom sådana åtgärder Landtmannens förlägen»»
702
Deli 24 Februarii i
het något skulle låtta* och han vinna tid att, så
förmånligt ske kunde, sälja sia säd? Genom
en sådan förändring af Herr von Beckers för-i
slag, är jag viss att alla de olägenheter skulle
undanrödjas, som jag anser dermed vara förknippade,
men osäker om Landtmannen härigenom
tillskyndades den hjelp han behöfver, bör
jag icke förr ån förslaget till sin grund blifver
godkåndt, uppehålla llidderskapet och Adeln
med flera reglementariska föreskrifter, utan blott
tillägga; att denna Magazinslnråttning icke under
något vilkor, borde hafva gemenskap med
den, som tilläfventyrs kommer att emottaga
Kronans säd, eller med de inrättningar, som för
de förutnämnde ofta hjelpbehöfvande provinser,
torde behöfva anläggas och min önskan år, att
den hjelp hvaraf Åkerbrukaren på många ställen
år i stort och oemotsägligt behof, måtte
snart och vål utfinnas, och så gifvas, att deri-*
genom inga band lågges på den frihet i handel
och näringar, utom hvilken dessa aldrig kunna
bestå, och utom hvilken de icke heller kunna
gifva landtmannens Åkerbruk det handtag, sora
kraftigast kan detsamma uppehålla.
Herr von Becker, Carl Johani Vid min
motion hafva flere anmärkningar blifvit gjorda
och jag utbeder mig i anledning deraf att få
i största korrthet lemna ett litet återsvar till
hvar och en af de värda talarne.
Herr Adlercreutz har betviflat gångbarhet
ten af attester, innehållande bevis öfver deponerad
Spannemål och i stället föreslagit såkal
-
Den 24 Fébruarit,
703
lade Stats-Obligationer. Jag är tor litet financier
för att kunna förutse elen bättre verkan
de sednare skulle medföra framför de förra.
Det är likväl alltför möjligt, att ett sådant företräde
åt dessa Stats-Obligationer bör lemnäs;
och det ar för mig och landtmän i allmänhet
fullkommeiigen likgiltigt, hvilketdera man behagar
antaga endast någon Magazins-anstalt blir
inrättad, som motsvarar sitt ändamål och uppfyller
landtmannens behof.
I Herr Cederschjölds tanka att en sådan
inrättning ej borde grunda sig på köp, utan på
belåning, kan jag alldeles icke ingå. Det är icke
detta min motion åsyftat. Jag älskar icke dessa
låne-biträden som från alla håll strömma till
ladtmän; ty lån innefattar skuldsättning och
denna undergräfver de gäldskyldiges välstånd.'
Det är ej af en sådan inrättning jag tror landtmannen
vara i behof. Jag anser honom huf.
vudsakligen hulpen,omlian i goda år för dräg^
ligt pris finner afsättning för sina vahror. Våc
allmoge, som har mindre qvantum Spannemål,
skulle häldre sälja den till hvad pris som helst,
än att aflemna den såsom pant mot en depositions-attest,
för att sluteligen nödgas återtaga
sin Spannemål och dertill gälda Magazins-Inrättningens
omkostnader.
Den fruktan Herr Tham hyser att Magazins-Inrättningen
skulle blifva alltför mycket
öfverhopad af Spannemål, som der ville
afyttras, och att mitt förslag ur denna syn-’
punct icke vöre yerkställbart, synes mig något
7o4
Dea 24 jFebruarii,
öfverdrifven. Större delen af den Spannemåi*
som orsakat det öfverflöd, hvaröfver man kleu
gar, är utländsk. Productens vanvärde beror
af tvenne omständigheter: öfverflöd på vallrat!
och brist på penningar. Den sednare at dessa
tror jag hafva föranledt den belägenhet, hvaruti
jordbrukaren för närvarande befinner sig. Jag
befarar icke att Magazins-Inrättningen skulle
blifva öfverlupen med Spännemål, då uppliandligen
skedde efter låga minimi-pris, helst
inan sällan kan räkna på flera bördiga år efter
hvarannan. Dessutom pläga krig, hungersnöd
och dylikt ej länge i andra länder uteblifva och
då indraga vi till oss utlänningens guld och
hans växlar mot vår Spannemål. Hvad sjelfva
kostnaden för Magazins-fnrättningens underhåll
beträffar, kan den ej gerna blifva större , än att
den alltför väi skulle kunna béstridäs med skillnaden
emellan det minimi-pris för hvilket inrättningen
upphandlade sin Spannemål och det
ttiaximi-pris, hvartill den försåldes*
I hvad Herr Tham yttrat om nyttan af
en utvidgad handelsfrihet, instämmer jag fullkomligen,
och skulle önska, att Spannemålshandeln
alltid kunde öfverlåtas åt den enskilda
speculationen. Men om landtmannen icke genom
någon allmän inrättning bereddes utväg till
afsättningen i en tid af penrtingebrist, så blifva
vahrans vanvärde och Statens förlägenhet dö
toärinaste följderna.
Jag får för öfrigt hänvisa tili de svar, jäg
på
Den 24 Februarii,
?o5
på förhand gifvit, till de inkast emot mitt förslag,
mig kiinna förutse och hvilka jag jderföre genast
sökte vederlägga.
Grefve'Lövenhjelm, Carl Axel: Samma
anmärkning sorn gjordes i afseende på frågan
örn ett Låne-Contoirs inrättande i Götheborg,
gäller äfven oni detta ämnes, att det nemligen
ingriper i Finance-regleringen och icke bör utan
i sammanhang dermed till pröfning förekomma.
Hvad serskildt sjelfva förslaget angår, så
hafva 2:ne olika åsigter derom blifvit framställda
, den ena att ifrågavarande MagazinsInråttning
skulle grundas på uppköp och den
andra på belåning af Spanriémål. Såsom princip
för den förra är vidare föreslaget, att ett
minimi-pris skulle bestämmas, under hvilket
inrättningen ej köpte och ett maximi-pris, hvilket
vid försäljningen ej finge öfverskrida» Då
man tillika af samma värda talare hört yrkas
en nästari oinskränkt handels-frihet, så bekänner
jag, atf jag icke kan fatta möjligheten att
finna en förenings-punkt emellan dessa stridiga
åsigter. Då man ifrar för eri allmän
handelsfrihet, vill det synasj som man nödvändigt
måste förkasta idéen orri minimi- och inaximi-priser,
emedan just dessa omintetgöra sjelfva
begreppet arn frihet i handeln. Lika med
Herr Tham anser jag sådane bestämmelser af
Spannemålsprisen skadliga för landtmanrien och
Ridd, ö. dd, Prot. I, B. 45.
706
Den 24 1Februarii,
vådliga för Staten; ty om de blefve antagna till
för lågt belopp, vore sådant att ockra på landtmannens
bekostnad; och bestämdes de åter högt
för att hjelpa honom, så skulle inrättningen eller
Staten ej på längd kunna hålla ut dermed.
Skulle åter inrättningen hufvudsakeligen
blifva en låne-anstaltj, på sätt en annan värd
Ledamot föreslagit, så frågas billigt: hvem
kunde garantera inrättningen, att den pantsatte
Spannemålen återlöstes? Jag tror tvertom, att
i conjunctur af penningebrist, mängden skulle
försumma att infria sin i Magazinet deponerade
Spannemål, som då måste afyttras på offentliga
Auctioner; och jag vädjar till en hvar
af Eder mine Herrar, om ej sädesprisens fall
iooo;de gånger mera än nu, deraf skulle blifva
en oundvikelig följd.
Herr Manner stam y Joham Det är i anledning
af så väl Herr von Beckers Memorial
sorn hvad dervid af flere värda Ledamöter blifvit
yttradt, jag utbeder mig att få tillägga några
ord. Redan vid 1815 års Riksdag föreslog jag
Allmänna MagazinsDirectionens upplösning. Riksens
Ständer utvidgade då denna inrättnings
rörelse och verksamhet, samt tillökte dess creditiv
på Banken. Och foljderne af detta beslut
hafva icke föränledt någon ändring i min då
fattade Öfvertygelse. Jag har derföre äfven såsom
ledamot i Comitéen för regleringen af Rikets
Embeten och tjenster tillstyrkt denna Inrättnings
upphörande, deruti Comitéens pluralitet
instämt.
Den ö4 Februarii,
Herr Thara har enkelt, grundligt och klart
Utvecklat skälen för Magazins-Directionens upplösande,
och jag förenar mig i detta fall fullkomligen
med honom. Deremot synes mig att
det förslag Herr Tham nu sjelf framställt, innebär
en motsägelse mot de grunder, på hvilka
han bestrider nyttan af nuvarande Allmänna
Magazins-Directions tillvarelse. Jag anser detta
förslag, likasom alla konstlade Inrättningar
till Spannemåls-handelns lifvande och Sädesprisernes
upprätthållande genom allmänna upphand
tings-anstalter och med bidrag af Statens
medel, förfela och motverka deras ändamål
samt innebära ett frö till deaas egen upplösning
och derjemte skada jordbruket, i stället att
gagna det. Jag förenar mig således med de
Herrar, som tillstyrkt Allmänna MagazinsDirectionens
fullkomliga upplösning och KronoBränneriernes
upphörande. För användandet af de
medel, som Magazinslnrättningen möjligen kail
hafva i behåll, sedan dess liquider ära afslutade,
skall StatsUtskottet lätteligen finna utvägar.
Om privata personer genom deras credit
kunna bringa enskilte assignatiöner i omlopp,
är detta en omsorg, sorn ensamt åt den
enskifta speculationen bör öfverlemnas, men jag
afstyrker alldeles att Staten eller Banken inblandas
uti dylika operationer, eller att de pro*j
jecterade depositions-attesterne i Statens uppbörd
antagas såsom mynt-represeiitativer.
Herr Ehrenborgh, Casper: Må det tillå
tas
mig att instämma i den åsigt Grefve Löwenhjelm
yttrat, att denna fråga så väsendtligt
Di n 2 t Februarii.
ingriper uti financeplanen, att den först i sanU
manhang dermed lårer böra till pröfning förekomma.
Emellertid kan jag ej undgå vitsorda
Herr von Beckers skildring om ställningen i den
trakt af Skaraborgs Lån, der han år bosatt.
Det är just denna trakt söm mest lidit, dels
genom inträffad missväxt, dels genom försvårad
afsättning på Wermland och dels genom Lidköpings
Stads iråkade lägervall* der denna ortens
jordbrukare tillförene varit vane att finna afsättning
för sina producter. Jag förstår visserligen
»undre ån mången annan att riktigt bedöma
huruvida det år verkstållbart eller på långd kan
medföra nytta, att fullkomligen åt enskiha speculationer
öfverlemna spannemåls-handeln, utan
att sätta något i stället för den Magazinslnråttning,
hvars upplösning jag hört nog allmänt
yrkas; men jag fruktar, att just för den trakt,
der Herr von Becker har sitt hemvist, skulle, i
anseende till fullkomlig brist på enskilte spännen
ålshandlare, de der icke sä hastigt hinna
bilda sig, den hastiga öfvergången till en oinskränkt
frihet i detta afseende blifva vådlig.
Tvärtom synes möjligheten för Landtmannert
att utgöra sina Krono-utskylder, påkalla antingen
en sådan anstalt som Herr von Becker fö«,
reslagit, eller åtminstone tillfälle för honom att
få belåna sin vara, i likhet med hvad BruksPatroner
redan äga; och jag vågar derföre vördsamt
hemställa, om icke Skaraborgs Låns Jordbrukare,
kunde i sådant afseende få begagna
den låne-inråttning, som i följd af Kongl. Maj:ts
Nådiga skrifvelse lärer komma att stiftas i GÖV
iheborg.
Den 24 Februarii.
709
Herr von BecJcer: Till hvad jag förut
haft äran anföra, anhåller jag blott få tillägga,
att jag ej kan inse, hvarifrån den fruktan kominer,
hvilken man tycks hysa för den af mig
projecterade Magazins-Inrättningens obestånd.
Når man till exempel antager 6 R.dr 52 sk.
Banco för tunnan råg såsom minimi pris, torde
man ej kunna supponera att mycken tid skulle
åtgå, innan spannemålen åter kunde försäljas,
helst då maximi-priset ej behöfde vara särdeles
högt för att betäcka inrättningens omkostnader,
ty denna inrättning skulle icke blifva dyr, genom
underhållande af ett talrikt antal vål aflönade
föreståndare m. m. För min del kan jag
icke instämma deruti, att lane-anstalter skulle
åstadkomma hvad jag åsyftat, isynnerhet, sona
Landtmannen derigenom äfven emot sin vilja
skulle nödgas skuldsätta sig. Att öfvergå till
en alldeles obegränsad handelsfrihet och handlöst
öfverlemna Landtmanna-interesset åt enekil
ta speculanters godtfinnande, anser jag högst
vådeligt, och hemställer, om icke denna moder-,
näring förtjenar ett handtag, för att bereda en
allmännare välmåga i landet.
Herr Grefven och LnndtMarskalken föreslog,
att så väl Herr von Beckers ofvannämnd®
Memorial, som de af åtskilige Ledamöter, i anledning
deraf nu afgifne yttranden, måtte till
Stats- och BancoUtskotten remitteras; hvilket
bifölls.
Föredrogs å nyo^Grefve Gyllenborgs, Johas&
718
Ben 2rk Felruarii.
Henning, den 21 dennes på bordet lagde Memorial,
otn upphörande af det stadgande, att
hvarje Lån skall utgöra ett visst minimum af
Bevillningen.
Friherre Boije, Ludvig’. Jag önskar att
Grefve Gyllenborgs Memorial må bifallas; men
i annan händelse ville jag framställa en annan
önskan till BevillningsUtskottet, nemligen, attén
pröfning må anställas om rättvisan af den fördelning
af Bevillningssumman slumpevis, Lånen
emellan, som först vid sista Riksdag ägde rum;
på det att utrönas må, om och huruvida det
ena Lånet njuter lindring på de andras bekostnad.
En klagan derom har jag, och, må Ilända,
många med mig, hört i allmänheten; och
ehuru jag visserligen ej åger någon enskilt kännedom
om den mer eller mindre anledning en
sådan klagan kan äga, skulle jag dock tro undersökningen
derom nyttig, och begär derföre
att den må anställas.
Friherre Cederström, Jacob: I anledning
af hvad Friherre Boije anfördt, anhåller jag få
fästa HÖgloflige Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
derpå, att Beviilnings-sutnman ej
blef vid sista Riksdag Länen emellan fördelad?
utan endast en minimi-summa bestämd för
hvarje Läns hemmansvården. Orsaken till denna
mesure var den oerhörda nedsättning som hade
ägt ruin i Östergöthland året näst före sista
Riksdag.
I afseende på Bevillningens fördelande in
-
Den 24 Februarii.
om Lånen, vore det vid inträffande missväxt
och andra locala förhållanden orättvist, att lästa
ett visst belopp vid hvarje Provins eller Hemman
särskildt. Endast total-summorne af Lånens
fastighetsvärden, kunna anses ej falla så betydligt
inom fem år, att icke samma värde inom
denna tiderymd kan oföråndradt få tjena till
grund för Bevillningen i denna del.
Friherre Boije: Friherre Cederströms an
märkning
vid mitt yttrande, sätter mig i förlägenhet.
Jag borde kan hända tro, att jag haft
orätt; men jag år icke öfveriygad derom. Jag
begär derföre att, vid justeringen af denna dagens
Protocoll, lå närmare förklara mig; och
skall icke underlåta, att derförinnan inhämta
närmare upplysning angående den omständighet,
som utgör grunden för Hr Friherrens anmärkning.;
Uppå derefter af Herr Grefven och Handtj
Marskalken gjord proposition, fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att så vål Grefve Gyllenborgs
ofvannåmnde Memorial], som Friherrarne
Boijes och Cederströms i anledning deraf
afgifne yttranden, till Bevillnings-Utskottet remittera.
Föredrogs å nyo Kongl. Maj:ts den 18
dennes förmiddagen på bordet lagde Nådiga
skrifvelse till Riksens Ständer, angående en föreslagen
och utarbetad ny författning om mått,
mål och vigt.
£12
Den 241 Fehruarii.
Herr von Hartmansdorff, Angust: Efi
■yård Ledamot har i fÖrmiddagsplenum denna
dag fästat uppmärksamheten på vigten deraf att
jern likhet i handr Isråtfigheter ägde rum emellan
Sverige orh Norrige. Jag tror ock att vid alla
tillfällen då det, utan hinder af de bägge förenade
Rikenas skiljaktiga Lagar och Författningar,
kanske bör likhet i deras ömsesidiga förhållanden
i möjligaste måtto iakttagas, J afseende
på handeln mellan de bägge Rikena så
skulle till dess lättnad ansenligen bidraga, om
värde och varumåtarne gjordes lika, och det
sednare synes nu böra ske. Sedan föreningen
knöts, har myntväsendet uti Norrige redan blifvit
stadgadt, men det bragtes ipke till likhet
ined myntväsendet i Sverige, och derigenom
försummades ett godt tillfälle att införa en större
ömsesidig öfverensstämmelse. Men detta har
likväl varit af mindre vigt, emedan myritet i
Norrige blifvit stadgadt till likhet med Hamburger
Bmco, livilket utgör den hufvudsakliga beräkningsgrunden
för penningevårdet i Norden,
och till hvilken vi följaktligen synas äfven böra
närma oss. Deremot år i fråga om mått,
mål och vigt, en Comité i Norrige, dikson) i
Sverige för närvarande nedsatt för att uppgöra
en ny reglering deraf. Förslagen i detta afseende
blefvo icke färdige till sista Storling, men
blifva må Ilända färdige till det nästa, som sammanträder
i Februari månad iS24. Enligt hvad
enskildt år mig bekant, har Comittéen der, liksom
hår, tagit allmänna oföränderliga förhållanden
i naturen till måttstock för sina beräkningar
och förslag. Om det nu förevarande af
FDzn 24 Februar£l.
Riksens Ständer godkåqnes, önskade jac, det
en underdånig anhållan måtte göras hos Kongl.
3V?'ij:t, aft detsamma matte meddelas den i Norrige
nedsatta Comittéen, och sådana åtgärder för
Öfrigt vidtagas, hvarigenom den möjligaste öfverensstämmelse
i detta afseende, fmellan de
bägge Rikena vinnas.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner,
fidolph Göran: Jag instämmer fullkomligt i
åsigten cf det förslag Herr yon Hartmansdorff
nu framställt, men tror att då han hunnit taga
närmare kännedom af yetenskapsAcademiens Utlåtande,
Herr yon Hartmansdorff deraf skall
finna, att fråga ej år om någon förändrings
vidtagande nu genast, i afseende på mått, mål
och vigt, utan endast pm en undersökning,
åsyftande att bereda en ändamålsenlig förändring
i detta afseende för framtiden, och att den värde
talarens förslag allt för vål kan stå tillsammans
med ifrågavarande project, för hvars remitterande
till behörigt Utskott, något hinder ej
torde möta.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
att Kongl. Maj:ts Högstberörde Nådiga
Skrifvelse måtte till Allmänna Besvärs- och
QeconomieUtskottet remitteras; hvilket bifölls.
Föredrogs å nyo Friherre Skjöldebrands,
Pehr Eric, den 21 dennes på bordet lagrie Me
-
714
Den s4 Febrimrii,
morial, om beskaffenheten af den 6åd, som bor
till Kronans Magaziner aflemnas.
Herr Rothlieb, Axel, anförde skrifte
ligen:
(Se
Bilagan N:o 10.)
Herr Grejven och LandtMarskalken föreslog,
att så vål Friherre Skjöldebrands ofvannåmnde
Memorial, sorn det af Herr Rothlieb
nu afgifne yttrande måtte till Allmänna Besvårsoch
Oeconomie-Utskottet remitteras; hvilket
bifölls.
Föredrogs å nyo Hedervärda BondeStåndets
den 21 sistledne Januari aflåtne och den
12 dennes förmiddagen på bordet lagde ProtocollsUtdrag
af innehåll, att BondeStåndet under
åberopande af ConstitutionsUtskottets vid sista
Riksdag den i5 Maj 1818 meddeldte Betänkande
beslutat, att hos Kongl, Maj:t i underdånighet
anhålla, att till den uti a4 §. Riksdagsordningen
Ståndet förvarade rått, att med undantag
af Secreteraren, hvilken af Konungen utnåmnes
efter eget val, tillsätta sin Cantzli-betjening
vid Riksdagarne, och således äfven Ståndets
Notarier, äfvensom till denna rätts obehindrade
utöfvande i framtiden varda förhulpit, uti
hvilken underdåniga anhållan, de öfrige RiksStånden
blifvit anmodade att jemväl deltaga.
Friherre Boije, Ludvig: Ridderskapets och
Den 24 Februarii.
7i5
Adelns känslor för BondeStåndet, voro i alla
tider, välvilja och deltagande. Till dem har
BondeStåndet nu förlitat sig, då Ståndet förnyat
dess vid förra Riksdagen gjorda anhållan
om ett biträde, som Ridderskapet och Adeln,
efter min tanka, icke heller skulle, utan att
ådagalägga en särdeles köld för sitt Medstånd,
kunna vägra. Sista Riksdags ConstitutionsUtskott
har, i dess Betänkande, tillstyrkt detta biträde;
och med denna ledning, för vårt beslut,
tror jag så mycket mindre någon betänklighet
åga rum, som jag år förvissad, att ej mindre
Konungen sjelf, ån Hans Maj:ts Rådgifvare,
skola med nöje gå BondeStåndets begäran till
mötes. Jag anhåller alltså om proposition till
bifall.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag skulle med nöje
instämma i Friherre Boijes mening, om jag ej
ansåg saken vara af den beskaffenhet, att det
ej år tvifvelaktigt, det ju BondeStåndet har rått
att tillsätta sine Notarier. Jag tror att då 5s
§. RegeringsFormen, så bestämdt angifver hvilka
Embeten ibland Riksens Ständer Hans Maj:t
Konungen utnämner, år det Ridderskapets och
Adelns pligt vid detta tillfälle, att svara det
Hedervärda BondeStåndet, att Ridderskapet och
Adeln gerna medverkar till Ståndets ernående
af dess begäran, men, att då 02 §. RegeringsFormen
icke omnämner Notarierne, hvilka deremot
i Riksdagsordningen åro i samma cathegorie
som all Cantzlibetjening, anser Ridderskapet
och Adeln Ståndets rått vara så bestämd,
att, enär Riksens Ständer böra vara öfvertyga
-
?i6
Den 24 Felruarii,
de att Konungen enligt RegeringsFormen sty^
rer Riket och dess Råd
Honom enligt Re
geringsFormen
råder, denna Ståndets angelägenhet
ej år önskningsmål, utan af det Hedervärda
BondeStåndet enligt Grundlagen kan behandlas.
Friherre Boije: För min del tror jag att
det är Ridderskapet och Adeln fullkomligt vår-:
digt att bifalla BondeSiåndets begäran: och jag
kan så mycket mindre antaga Herr Hjertås förslag,
som BondeStåndet just derföre att det sist
fick ett sådant svar, nu återkommit med förnyad
begäran, hvarpå alltså ett annat svar synes
böra följa. Om jag icke fattat Herr Hjertås
mening orått, så skulle det svar han föreslår
lätteligen kunna anses vara: att BondeStåndet
vål har rätt, men att vi derföre icke vilja
förhjelpa Ståndet att få rått, och till hvarje Ledamot
af detta Hus ötverlemnar jag om ett så--  dant svar, vore oss värdigt att gifva.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner,
Adolph Gåran: J*g tror rnig vid detta till
fälle
böra påminna om den praxis, sorn i detta
afseende vid förra Riksdagar ågt runi, för att
derigenom visa grunden till det, som vid innevarande
Riksmöte skedt. I 2 4 §. Riksdagsordningen
der det stadgas, att Konungen tillkommer
utnämna Secreteraren för Bonde-Siändet,
finnes alldeles icke något sagdt, hvilken åger att
tillsätta den öfrige Canzlibetjeningen. Då Grundlagen
härom tiger måste det hittills gällande
bruk tjena till rättelse, och usus- har allt sedan
Dan 24
Regements - förändringen varit, att Konungen
nämnt BondeSlåndet Notarier; jag tror således,
att man icke kan såga, hvarken att Konungen
vid sin utnämning denna Riksdag öfverskridit
sina rättigheter, eller att BondeStåndet haft
någon ostridig rättighet att sjelf tillsätta sina
Notarier. Den 24 §. Riksdagsordningen, sorn
bestämmer de detailler S2 §. RegeringsFortnen
icke kunde omfatta, måste anses såsom förklaring
af den sednare och der båda ingenting
stadgat, år praxis hår som i andra länder det
enda rättesnöret. Jag hoppas emellertid att
Kongl. Maj:t icke med misshag skall anse en
framställning om rättighet för BondeStåndet att
hädanefter tillsätta hela sin Canzli-betjening,
med undantag af Secreteraren, då en sådan framställning
sker i behörig ordning. Jag tycker det
således icke vara olämpligt att gå BondeStåndets
önskan till mötes* och tillstyrker, att Ridderskapet
och Adeln måtte instämma uti den af
Bonde Ståndet begärda underdåniga anhållan hos
Kongl. Maj:t.
Herr Hjerta: Jag kan ej förena mig med
den värde talaren i denna åsigt. Uppriktigt bekänner
jag att det förefaller mig besynnerligt,
att man vid denna fråga beständigt åberopar
Riksdagsordningen, der man väl ej finner de
grunder, hvarefter Konuugen regerar. Jag åter
anser RegeringsFormen vara den, man har att
här betrakta, och att dess 02 §. gifver all erforderlig
upplysning om de Embeten Konungen
Ibland RiksStånden tillsätter.
Dea 24 Febr tiar ii,
Friherre Anckarsvärd, Carl Hendric: .Tåg
kan ej annat än förena mig med Friherre Boije
i hvad han rörande detta ämne anfort. Jag
finner väl att Herr Hjerta har rätt i afseende
på principen, men jag ser ingen möjlighet att
vinna ändamålet genom ett sådant svar, som
Hr Hjerta anser böra å BondeStåndets anhållan
lemnäs. BondeStåndet är troligen icke okunnigt
om innehållet af 52 §. Regerings-Form en. Jag
kan för min del alldeles icke inse, hvad BondeStåndet
skulle vara hulpet med en blott erinran
om nämnde §;s ordalydelse. Bonde-Ståndet
har säkerligen åsyftat att erhålla sina MedStänders
biträde i en underdånig anhållan hos
Konungen, och detta tror jag de öfrige Stånden
böra lemna.
För öfrigt kan jag alldeles icke antaga den
princip en annan vard talare under loppet af
denna discussion yttrat, att för det, att uti
a4 §. Riksdags-Ordningen icke står, att Konungen
ej må tillsätta Notarier i Bonde-Ståndetj
den slutsatts deraf rimmeligen kan dragas, att
deras utnämnande tillhört Kongl. Majit. Jag
ansör det tvertom böra ^alla af sig sjelf, att
då rättigheten att antaga sin Canzli-betjening
icke blifvit Bonde-Ståndet uttryckeligen frånkänd,
densamma också bör odeladt tillhöra detta
Stånd. Man skulle annars kunna vilja sträcka
samma analogie af den citerade §. äfven till
Riddarhus-Secreterarens utnämnande, emedan
t
der icke står, att han skall af Ridderskapet
och Adeln antagas. Jag anhåller således om
Den 24 Februarii.
719
Herr Grefvens och LandtMarskalkens proposi.
tion i enlighet med hvad Friherre Boije föreslagit.
Herr Hjerta: Kanhända har jag miss
förstått
Grundlagens mening, men, jag vågar
dock ännu en gång säga att jag tror det ej så
ar. Den är tillräckligen bestämd, enligt hvad
jag finner, och när den det är, när den bör
lydas och vördas af en hvar, då mine Herrar
tror jag, att ett Stånd icke bör blanda sig
i ett annat Stånds önskningsmål, utan hellre
upplysa detsamma, att det anser Grundlagen till—
räckeligen bestämd, då jag tror, att man bör
yttra, att frågan enligt Grundlagen bör behandlas.
Friherre Boije: Man har' omtalat principen
för Bonde-Ståndets rätt; och jag begär
då också att få nämna min åsigt. Då Riksdags-Ordningen
bjuder, att Kongl. Maj;t tillsätter
Bonde-Ståndets Secreterare; men stadnar
der, så är också principen klart gifven.
Herr Tham, Wolrath: Förmodeligen är
Bonde-Ståndet icke uti okunnighet om de rättig,
heter Grundlagen det tillägger; att lemna BondeStåndet
ett sådant svar, sorn Herr Hjerta föreslår,
tyckes vara, att uppmana dem, att med trotts
sätta sig i besittning af denna rättighet, hvilken
äfven jag anser vara Ståndet i Grundlagen förvarad;
valviljan emot Medständer och vördnaden
för Konungen mana oss, att bifalla Bonde-Ståndets
begäran, och jag förenar mig derföre full
-
7‘jo
Dtn 24 Februarii'.
komligt reed de Herrar som begärt proposition
till bifall å BondeStåndets upplästa ProtocollsUtdrag.
Grefve Lövenhjelm, Carl Axel: Jag skall
ej länge upptaga Högloflige Ridderskapet och
Adelns tid. Jag börjar med dert förklaring ^
att jag tror, det Kongl. Maj;t ej skall vägra
uppfylla Bonde-Ståndets ifrågavarande önskan ,
om den i behörig form blefve till Konungen
framställd. Att 52 §. RegeringsFormen sprider
något ljus öfver ämnet kan jag för min del alldeles
icke finna. Också blef denna § icke åberopad
af Constitutions Utskottet vid, sista Riksdag,
dä det tillstyrkte de öfrige Stånden att i
en underdånig skrifvelse till Kongl Maj:t understödja
Bonde-Ståndets anhållan att sjelf få
antaga siria Notarier Två Stånd stadnade i
denna fråga emot Två och således blef intet
resultat tillvägabragt. Att vid detta tillfälle endast
hänvisa Bonde-Ståndet till den citerade §.
i RegeringsFormen, är att skåda saken ur en
helt annan synpunkt, än Bonde-Ståndet sjelf
gjort Det vore visserligen att gifva ett Spar-1
tanisk eller rättare sagt laconiskt svar; men
jag fruktar att Hedervärda Bonde-Ståndet ej
skulle finna sig serdeles belåtet med en sådart
laconism och förenar jag mig derföre med de
Herrar, hvilka trott det vara lämpeligt att lemna
Bonde-Ståndet det biträde, som af oss blifvit
äskadt.
Herr Hjerta: Spartaniskt skall jag ej ta
la
: jag älskar ej detta språk, der man had«
2 Kon-5
Den 24 Februarii.
*2 Konungar. Laconiskt kommer jag aldrig att
yttra mig: jag anser det ej väldigt på detta
rum. Det språk jag hår skall föra, skall alltid
blifva fosterlandskänslans och sanningens, grund-*
lags-enligt och grundlags-lydigt. Jag tror ej att
det sorn jag föreslagit, skulle vara att inråda
BondeStåndet att med trotts utfordra sin rätt,
utan tvärtom anser jag, att det just år det råtta,
att Ridderskapet och Adeln råder BondeStåndet,
att hysa det förtroende till Konungen,
att i framliden åfven i denna sak, RegeringsFormen
följes, och att man för öfrigt endast
på sått Grundlagen löreskrifver, håller sig tilt
contrasignenten.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus Z
BondeStåndets ProtocollsUldrag framställer blott
en önskan, att Ridderskapet och Adeln ville
vara Ståndet behjelpeligt till återvinnande a£
dess rätt. Låser man detta Protocolls-Utdrng^
så finner man att rätta medlet dertill kanske
icke erbjöd sig för deras tanka i det ögonblick
dåderas önskan om medverkan uttrycktes. Grunda
lagens stadgande år klart och tydligt. Man har
afvikit derifrån; om genom bruk eller missbruk,’
kan vara likgiltigt. Det år blott fråga om att
återkomma på råtta vågen, och det må gerna
åke på lenaste vågen. Min tanka år att Ridderskapets
och Adelns svar bör blifva, att Ridderskapet
och Adeln, öfvertygad att Regerings Formens
52 §. ger BondeStåndet rättighet att sjelf
nämna sina Notarier, förklarar sig benägen att
Ridd. o. Ad. Fröt, I. B.
46.
?22
Den 24 Februarii,
deltaga i den åtgärd BondeStåndet kan pröfva
nödigt vidtaga, så att det framdeles må varda bibehållit
vid en okränkt utöfning af sin lagliga
rätt.
Herr Printzenskjöld, .jlxel\ Jag utbeder
mig Högloflige Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
för en liten anmärkning, som jag
anhåller få göra vid Grefve Löwenhjelm» anförande
i detta ämne; den nemligen, att BondeStåndet
alldeles icke ansåg sin vid sista Riksdagen
reclamerade rättighet att tillsätta sina
Notarier såsom något underdånigt önskningsmål,
å hvilket det ankommit på Kongl. Maj:ts Nådiga
välbehag att fästa det afseende Honom
godt synes. Tvärtom uppstod inom BondeStåndet
vid denna Riksdag en alfvarsam öfverläggning,
huruvida det borde för sina Notarier er-f
känna de personer, som dertill blifvit af Regeringen
utnämnde. Jag kan således för min
del icke instämma uti Herr Grefvens yttrade
mening, utan anser den af BondeStåndet nu för
andra gången reclamerade rättighet vara Ståndet
i Grundlagarne fulleligen förbehållen.
Grefve’ Lowenhjelm'. Jag vill blott påminna
den sista Talaren, att hvad jag sagt, haft
afseende på förra Riksdagen, och hans anmärkning
om hvad som vid början af denna förmenas
hafva tilldragit sig, hör således icke till
aaken*
Herr Grefven och LandtMarslalken hem-’
vållde, om Ridderskapet och Adeln behagade
Den 24 Fehruarii,
725
uti den af BondeStåndet uti dess ofvanberörde
ProtocollsUtdrag gjorde framställning instämma.
Ropades Ja.
Justerades följande;
Utdrag af Protocollet hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm, eftermiddagen
den a4 Febr. iSaå.
S. D. Remitterades till
Stats- Utskottet:
1) Kongl. Maj:ts d. 18 dennes f. m. på bordet
lagde Nådiga Propositioner till Riksens Ständer;
a) Om fortfarande af det ConvoyCommissariatet
beviljade creditif; samt
b) Angående Recognitionsskogarne.
2) Friherre Anckarsvårds, Carl Henric, den
17 dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
innefattande anmärkningar vid Riksens
Ständers Revisorers sistlidne år afgifne Berättelse
angående Allmänna Magazinslnrättningen*
räkenskaper och förvaltning, jemte de af Friherre
af Nordin, Carl Johan, Herr af Uhr, Carl
724 Ben 24 Felruarii,
Datid, och Friherre Anckarsvärds i anledning
deraf denne dag afgifne y ttranden.
5) Grefve Hårds, Carl Gustaf, den aiden*
nes på bordet lagde 3 motioner;
a) Om Allmänna MagazinsDireclionen;
b) Om besparingar i afseende på Statsbi^
drag; samt
c) Angående medel att åstadkomma minskJ
ning af Bevillningen.
Stats- och Baiico-Utskottem
1) Kongl. Maj:ts den 21 dennes på bordet
lagde Nådiga skrifvelser till Riksens Ständer;
a) Angående de af en i Nåder tillförordnad
Comitté utarbetade underdåniga Betånkanden
om reglering af Rikets penningeverk m. m.
b) Angående inrättningen af ett HandelsLåneContoir
i Götheborg; jemte de af åtskilige
Ledamöter i anledning deraf denna dag afgifne
yttranden.
2) Herr von Beckers, Carl Johan, den 2 c
dennes på bordet lagde Memorial, om en förändrad
organisation af Allmänna MagazinsDirectionen,
jemte de af åtskilige Ledamöter rörån-;
de samma ämne denne dag afgifne yttranden.
Den 2^ Fehruarii,
72 5
Banco-TJtskottet:
Grefve Hårds, Carl Gustaf, d. 21 dennes
på bordet lagde Memorial, angående förändring
i afseende på Bankens utlåningar.
Stats- och BevillningsUtsfcotten:
Kongl. Maj ts den 18 dennes förmiddagen
på bordet lagde Nådiga skrifvelse till Riksens
Ständer, angående föreslaget upphörande af extra
Grufvehjelpen.
Stais- och Lag-Utskotteni
Grefve Hårds, Carl Gustaf, den 21 dennes
på bordet lagde Memorial om nedsättning till
5 procent af räntan för fastighetslån utur alla
publika cassör.
Eevillnings-Utskottet:
]) Herr Heijkenskjölds, Carl Vilhelm, den
17 dennes förmiddagen på bordet lagde Memo*
irial om nedsättning af den nuvarande Smides-3
bevillningen.
2) Grefve Gyllenborgs, Johan Henning, d;
21 dennes på bordet lagde Memorial, om upphörande
af det stadgande, att hvarje Län skall
utgöra ett vist minimum af Bevillningen, jemte
de af Friherrarne Boije, Ludvig, och Cederström,
Jacob, i anledning deraf denne dag afc
gifne yttranden.
12G
Den 24 Februarii,
3) Grefve Hårds, Carl Gustaf, den 21
dennes på bordet lagde tvenne Memorial:
a) Rörande direct beskattning af penningeförmögenhet;
samt
b) Om medel till beredande af jemlikhet i
beskattningen.
Lag- Utskottet:
1) Herr Peresvetoff Moraths, Anders Vilhelm,
den 17 dennes förmiddagen på bordet
lagde Memorial, om upphäfvande af stadgandet
i 17 Cap. 8 §. HandelsBalken och dermed gemenskap
ägande föreskrifter, rörande förmonsrätt
i fast egendom för barnaarf m. m. samt
inrättande af Förmyndare-Kammare i Rikets
alla Län.
2) Grefve Gyllenborgs, Johan Henning, d.
21 dennes på bordet lagde Memorial om skyldighet
för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att
till Justitiae-Canzleren och till Justitiae-Ombudsmannen
hvarje månad insända ett exemplar af
alla Kungörelser, som röra allmänna och en»kildtas
rättigheter och skyldigheter.
3) Grefve Hårds, Carl Gustaf, den 21 den
nes på bordet lagde fyra Memorial:
a) Rörande Concursmassors skyndsamma
realiserande samt UtsökningsFörfattningarnes för,
bättring och strängare efterlefnad;
Den 2'i Februarii,
727
b) Om inskränkning af förmonsrått för
ränta å intecknade capitaler;
c) Om vissa föreskrifter vid UtmåtningsAuctioner
å så vål fast som lös egendom; och.
d) Angående verkställighet af Bysättningsutslag.
Lag- farnt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie- Utskotten:
1) Kongl. Maj:ts den 21 dennes på bordet
lagde Nådiga skrifvelse till Riksens Ständer
angående frågan om Näringsfriheten.
2) Grefve Hårds, Carl Gustaf, den 21 den.
nes på bordet lagde Memorial, rörande allmän
näringsfrihet.
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskoltet:
1)
Kongl. Maj:ts den j8 dennes förmiddagen
på bordet lagde Nådiga proposition till Riksens
Ständer angående behofvet af en fond till
understöd för Jordbrukare, som genom frost och
hagelskada förlora växande gröda.
2) Kongl. Majrts den 18 dennes förmiddagen
på bordet lagde Nådiga skrifvelse till Riksens
Ständer angående en föreslagen och utarbetad
ny författning om mått, mål och vigt.
7=8
Den 24 Februarii.
3) Friherre Palmstjernas, Carl Otto, der»
17 dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial
om ett förbättradt Skoleväsende i LandsFörsandingarne
till barns fullständiga och tidiga
undervisande uti läsa, skrifva och räkna; jemte
de af åtskillige Ledamöter rörande samma ämne
denne dag afgifne yttranden,
4) Herr von Heijnes, Georg, den 17 dennes
förmiddagen på bordet lagde Memorial, om
jemkning i Extra Roteringen; jemte Herr Quidings,
Bernhard Christopher, i anledning deraf
afgifna yttrande.
5) Grefve Hårds, Carl Gustaf, den 21 dennes
på bordet lagde Memorial, om upphåfvande
af KronoBrånnerierne.
6) Friherre Skjöldebrands, Pehr Eric, den
21 dennes på bordet lagde Memorial, om beskaffenheten
af den säd, som bör till Kronans
Magaziner aflemnas, jemte Hr Rothliebs, Axel,
i anledning deraf afgifne yttrande. Ut supra.
S. D. Remitterades till
Riddarhus U(skaftet .*
Herr Gripensvårds, Fredric Adolph, den 17
dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
om rättighet för Tidnings-Redacteurer att i
RiddarhusCanzliet hafva tillgång till Ridderskapets
och Adelns justerade otryckta Protocoller,
Den 2 4 Februarii,
jemte undertecknad RiddarhusSecretPrares i anledning
deraf afgifne yttrande. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af ExpeditionsUtskottets
den i4 dennes afgifne, samt
den 17 derpå följde eftermiddagen pä bordet
lagde Utlåtande öfver Ridderskapets och Adelns
återremiss af Utskottets förslag, till underdåniga
LyckÖnskningsAdresser fann Ridderskapet
och Adeln, att samma Utlåtande endast borde
läggas till handlingarne. Ut supra.
S. D. Föredrogs å nyo och gillades Stats.
Utskottets den i3 dennes afgifne, samt den 17
derpå följde eftermiddagen på bordet lagde Utlåtanden:
1)
I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
proposition till Riksens Ständer, om fortfarande
ät den utaf Kongl Majit inrättade Provisoriska
LåneStyrelsen på Öland;
2) Angående tryckningskostnaden för Ridderskapets
och Adelns samt PråstcStåndets Protocoll
vid innevarande, äfvensom utdelning af
sistnämnde Stånds Protocoll vid sistföiflutne
Riksdag. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
den i5 dennes meddeldte och den
37 derpå följde eftermiddagen på bordet lagd»
Betänkande, i anledning al Kongl, Majds Nådiga
Proposition angående inrättande af ett nytt
Fögderi i Wermlands Läna blef samma Betan
-
Dan 24 Februarii.
tande i anledning af de utaf Herr af Wingård,
Johan, och Grefve von Rosen, Axel, dervid
gjorde anmärkningar till StatsUtskottet åter-remitteradt.
Ut supra,
S, D. Föredrogs å nyo Hedervärda BondeStåndets
den 21 sistledne Januari oflåtne och den
12 dennes förmiddagen på bordet lagde ProtocollsUtdrag,
af innehåll, att BondeStåndet, under
åberopande af ConstitutionsUtskottets vid
sista Riksdag den 15 Maj 1818 roeddeldte Betänkande,
beslutat, att hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att till den uti 24 §. Riksdagsordningen
Ståndet förevarande rätt, att,
nied undantag af Secreteraren, hvilken af Konungen
utnämnes, efter eget val tillsätta sin
Canzlibetjening vid Riksdagarne och således äfven
Ståndets Notarier; äfvensom till denna rätts
obehindrade utöfvande i framtiden varda förhulpit;
uti hvilken underdåniga anhållan de öfrige
RiksStånden blifvit anmodade att jemväl
deltaga; och fann Ridderskapet och Adeln nu
för godt, att uti den af BondeStåndet sålunda
gjorda framställning, äfven för dess del instämma.
Ut supra.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskilldes
kl. en qvart till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Den 26 Februarii, 731
Onsdagen den 26 Februarii.
Plenum klockan 10 förmiddagen.
Herr af Uhr, Carl David, uppläste följande:
(Se
Bilagan N;o i.)
Herr af Uhr, yttrade derefter muntligen:
Härvid anhåller jag få tillägga min enskildta
önskan, att Riksens Ständer på allmän bekostnad
ville från trycket låta utgifva en fullständig
beskrifning af Westbeck® hår ofvan omnämnde
bergningsmethod, med dertill hörande
ritningar å verktyg m. m. enligt dess gjorde
förbättringar, på det äfven andra nationer må
blifva i tillfälle att begagna dem och draga nytta
af dessa upptäckter.
Detta vore äfven ett värdigt sått att erkänna
Westbåcks förtjenst, i min tanke så mycket
nödigare, som i annat fall verkan af dessa
uppfinningar lått kan förfelas, och igenom Westbåcks
bortgång alldeles upphöra, helst då, enligt
hvad jag hördt sägas, hvarken hans modesti
eller hans enskilta tillgångar skola tillåta, att på
sätt jag önskar få en sådan kännedom fullständigt
spridd och begagnad genom hans egen försorg:
-
Grefve von Rosen, Axel: Jemte det jag
Den 2 6 Februarii.
instämmer med Herr af Uhr uti dess motion
rörande Herr Westbäck, anser jag det vara min
pligt att såsom Landshöfding i samma Lån der
han år boende, yttra några ord till hans förmån.
Hvar och en som kånner honom, skall
vitsorda hans snille, hans kännedom af och hans
nit för sin konst; hvar och en skall likaledes
vitsorda hans blygsamhet i sältet att begära
tjänster, och hans moraliska förtjenst såsom menniska.
Vid flere tillfällen har han med största
lifsfara för sig sjelf frålsat menniskors lif, synnerligast
»809, då han under storm uti en liten
båt räddade 4 Engelsmän. Jag utbeder mig Ridderskapets
och Adelns öfverseende för uttrycket
af min känsla mot en person som jag högaktar.
Hans konst är af mycken vigt. Såsom
ett exempel derpå får jag nämna, att ett Ryskt
skepp Nadescha (det samma på hvilket Krusen—
stern hade gjort sin resa kring jorden och hvilket
se'dan hade blifvit försåidt till Köpmansfartyg),
tog läck och sjönk på if> famnars djup
vid Skånska kusten. Dykeriet använde allt bemödande
att deraf kunna frälsa något, men allt
förgäfves. Det köptes på Auction för 600 R.:dr
af tvenne Handlande Herr Bendixsen i Stockholm
och Herr Winberg i Marstrand. Westbeck
försökte å detta Fartyg sin method; han
lyckades att såga igenom 3 däck, och det bärgade
såldes sedan på Auction för något rner ån
80,000 R:dr Banco.
Lades på bordet.
Den 26 Februarii, y53
Friherre Cederström, Jacob, hade inlemnät
ett så lydande Memorial;
(Se Bilagan N:o 2.)
Lades på bordet.
Friherre Wrangel, Henning: Då inom
detta Ständ så många upplyste Ledamöter finnas,
hvilka åga en båttre förmåga ån jag att
framställa motioner, har jag velat i det längsta
dröja med anmälandet af den motion angående
Forvagnar jag nu går att väcka. Man har
sagt mig, att medel till en Forvagnsinrättning
skola blifvit anviste, men som ännu ingen motion
derom vid denna Riksdag blifvit gjord, tor-:
de Piidderskapet och Adeln nu tillåta mig att
framlägga mina tankar i detta ämne.
Friherre Wrangel upplåste derefter följande:
(Se
Bilagan N:o 3).
Friherre Ehrenborg, Casper Vilhelm: Det
Skulle vara för mig tillfredsställande att kunna få
tillkännagifva att detta ämne af 181g års Ständer
till Kongl. Maj.t hemstålldt, blifvit^ genom Inrikes
Expeditionen handlagdt och utredt. Men
som det har samband med PostVerket, hvars
styrelse står under FinanceExpeditionens inseende,
har det också genom samma Expedition
7-34
Den 26 Februarii,
blifvit Kongl. Maj:t föredraget. Jag känner således
ej bestämt i livad skick ämnet nu är 5 men
jag har anledning tro, att Konungen låtit i afseende
derpå infordra upplysningar, så vål inom
vårt eget Fädernesland, som också i våra
grann-lånder der Forvagnsinråttningar redan med
fördel begsgnas och med anledning af desse upplysningar
anbefallt Dess OfverPostDirecteur att
afgifva sitt utlåtande. Att ett sådant på grunder
som kunna lämpas till Sverige, redan blifvit
utarbetadt och nyligen till Kongl. Majit öfverlemnadt,
tror jag mig kunna försäkra, äfvensom
jag har anledning förmoda, att ett förslag
i ämnet under nu påstående Riksdag från Kgl.
Majit blifver till Riksens Ständer öfverlemnadt.
Jag har blott velat nämna detta upplysningsvis,
på det Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet,
dit motionen sannolikt kommer att remitteras,
deraf måtte hafva en ledning då den
förekommer, efter som det för Utskottet torde
då ej vara utan nytta att äga dessa upplysningar.
Lades på bordet.
Herr Liljestråle, Gustaf, hade inlemnat
ett Memorial, hvilket upplästes, så lydande;
(Se Bilag n N:o é).
Lades på bordet.
Den 26 Februarii, 7o5
Grefve Horn, Claes Fredric: Åtskilige
anledningar hafva förekommit till anmärkningar
mot StatsRådet och samtelige Föredragande
StatsSecreterare, hvarom remiss begäres till Con*
stitutionsUtskottet, inför hvilket anledningarne
uppgifvas skola.
Hvarjemte Grefve Horn till Protocollet aflemnade
ett försegladt convolut.
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade,
att, som remiss af de utaf Grefve Horn
anmälte anledningar till anmärkningar icke kun*
de, enligt 29 §. Riksdagsordningen förvägras,
komrne ProtocollsUtdrag derom att, jemte anmårkningarne,
till Constitutions-Utskottet expedieras,
Herr von Qvanten, Carl, uppläste följande:
(Se
Bilagan N:o 5.)
.Lades på bordet.
Herr von Becker, Carl Johan, anförde
skrifteligen;
(Se Bilagan N:o 6).
Lades på bordet.
*36 Den 26 Februarii.
Herr von Vegesach, Ernst, upplåste följande:
(Se
Bilagan N;o 7).
Lades på bordet.
Herr von Franckent August, anförde skrif,
teligen:
(Se Bilagan N;o 8.)
Lad^s på bordet.
Friherre Ridderstolpe, Fredric , uppläste
tvenne så lydande Memorial;
(Se Bilagorne N:ris 9 & 10.)
Dessa tvenne Memorial lades på bordett
Ridd. och Ad, Prot. I Band, sid. 675, rad. 22 och'
följande står: bonden nästan sent förvärfvad bildning
med sitt kall och blir sämre arbetare, sä inträffar
den inre industrien, — han har nog det som
vänjer honom till arbete, läs: bonden när han sent
iörvärlvar bildning, blir missnöjd med sitt kall och
blir särare arbetare, så inträffar den icke tued min j
han har nog det, som manar honom till arbete.
Fri
-
Den 26 Februarii.] jZj
Friherre Ridderstolpe, Fredria , anförd^
Ytterligare skrifteligen:
fSe Bilagan N:o
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Lades på bordet;
Herr von Hartmansdorff, August, upplåste
följande:
ifSe Bilagan N.o 12.J
Lades på bordet.
Friherre Rehbinder, Johan Fredric j anfÖrj
‘de skrifteligen}
(Se Bilagan N;o i3.)
}
Lades på bordet*
Friherre Rehbinder, Johan Fredricj upplåste
ytterligare följande:
»
(Se Bilagan N;o i4.)
\ Ridd'. 0, Ad. Prot, I, B. 47
738
Den 26 Februarii,
Friherre Cederström, Jacob: Det år i an.’
ledning af Friherre Rehbinders Memorial, sorn
jag anhåller att till Protocollet få förklara, att
intilldess han bestämdt uppgifvit och styrkt hvad
han uppgifvit om Landshöfdingarnes rapporter,
måste man anse hans uppgifter vara af den halt
med hvilken han velat stämpla Landshöfdingarnes.
Grefve Posse, Arvid: Då Friherre Rehbinder
uti dess nu uppläste anförande bestämdt
förklarat att den af honom emot ”de fleste
Landshöfdingar” gjorde tillvitelse att hafva afgifvit
rapporter stridande emot rätta förhållandet,
icke varit riktad emot mig, är jag för egen
del visserligen nöjd med denna förklaring. Och
jag förbigår så mycket hälldre att vidare yttra
mig i sjelfva saken, som jag finner detta ämne
vara af den beskaffenhet, att det aldrig bordt
väckas inom det rum, der Rikets angelägenheter
skola med alfvar behandlas, men icke obestämda
klagomål framkastas emot Embetsman,
dem hvar och en äger öppet att tilltala i laglig
väg om de felat.
I afseende på Herr Friherrens anmärkning
att jag icke rätt fattat hans mening då jag trott
att han sjelf ansett sig vara novice i Riksdagsärenders
behandling, är jag så mycket mera
skyldig att medgifva mitt misstag i detta fall,
som Herr Friherren nu behagat lemna Höglofl.
Ridderskapet och Adeln del af sin merite-förteckning
såsom Riksdagsman, Likväl torde Herr
Friherren å sin sida finna att jag icke saknat
Den 26 Fehruariii
anledning till detta misstag, ty hrad kunde
Herr Friherrens oerfarenhet i annat an Riksdagsmanna-vana
behöfva omnämnas, då ändamålet
var att visa den anspråkslöshet och förlägenhet
hvarmed Herr Frillerren Uppträdde såsom
talare? .Och mången torde lika med mig
tlU mera efter den förklaring Herr Friherreil
afgifvit, vara alldeles Ur stånd att bedöma i
hvad del Herr Friherren tror sig Vara novice.
Hvad åter angår den anvisning, som blifvit
mig gifvert, att hålla mig till redacteuren af
våra officiella Tidningar, i händelse ifrågastälidte
rapporter, skulle uti de samma vara
origtigt införde, kan jag icke begripa hvarifrån
Herr Friherren hämtat anledning härtill.
Jag trodde mig tvertorrt, Uti mitt af Herl4
Friherrtn nu besvarade anförande hafva gifvit
tillkänna att jag icke tviflade på rapporterneS
vigtighet. Och jag får nu ytterligare förklara*
att jag anser dem både rigtigt införde i tidningarne
och rigtigt öfverensstämmande med deras
öfvertygelse, hvilka dem afgifvit.
I öfrigt torde det tillåtas mig att begagna
detta tillfälle för att instämma med Herr
Friherren uti hvad han i en sednare motion
yttrat rörande kostnaderne för Utmätningar, isynnerhet
då de ske för mindre summor; och kan jag
försäkra Herr Friherren att jag och alla Landshöfdingar
skulle varit honom högst förbundne,
om han tillika uppgifvit någon utväg ätt förekomma
dessa kostnader, annorlunda än att antingen
alldeles icke verkställa utmätningar, hvilket
torde medföra menliga Följder både föt
74»
Öen 26 Pel ritav ii.
allmänna verk och enskildta personer, eller ock
att öka lönerne för Kronobetjeningen, hvars
knappa inkomster för det närvarande äro till
stor del beräknade på det öfverklagadé arfvode!
för utmätningar Och andra dylika förrättningar.
Sluteligen har det icke kunnat undfalla mig
att Herr Friherréh till styrka för sin motion,
att Länsmannen borde förlora deras andel i
böter, anfört en olaglighet som al Kronobetjeningen
skall blifvit begången inom Östergöthland
i fråga oin vägpålars anskaffande på Kålmården»
Denna händelse har förut varit mig
alldeles obekant, ty något klagomål har hvarken
enskildt eller i officiel väg blifvit hos mig
deröfver anfördt. Men numera kan jag så mycket
heldre lofva Herr Friherrert att krafåg handläggning
dervid icke skall uteblifva, som jag är
©fvertygad att Herr Friherren då han ansett
för sig tillständigt att fästa Höglofl. Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på en Länsmans
obehöriga förhållande, icke heller lärer
undandraga sig att hos Konungens Befallningsm
hafvande framträda såsom angifvare,
Åtskillige yttrade Härtill deras bifall;
Friherre Anckarsvärd, Carl Hindric-. Dert
Censorsrätt, som en värd talare velat tillvälla
sig, påkallar denna min förklaring att, oaktadt
det bifall honom här synts möta, detta dock
icke af mig delas. Jag tror att den enskildte
tnötionairens rättighet att yttra sig är af lagen
Ibestämd och att endast LandtMarskalken kaia
Den 26 Februarii:.
741
fästa uppmärksamheten vid ordalagen. Jag kan
således ej förstå huru den ädle Grefven kunnat
i anledning af Friherre Rehbinders yttrande,
göra dessa anmärkningar, hvilka hafva mera
likhet med ett Canzliförhör än en discussion.
Jag tror att den sorn i detta ämne rätt yttrat
rjg är Friherre Cederström 5 och att hans satt
varit det enda vid detta tillfälle ändaqiåls^-enliga.
Jag förmodar det Friherre Rehbinder varit
betänkt på att kunna ådagalägga grunderna
för sitt yttrande, och intill dess han brustit i
bevisningen af deras rigtighet anser jag honom
oförtjent af den apostrophering han, här undergått.
Jag tror ej att Grefven rigtigt uppdragit
gränslini-en emellan allmänna uttryck och
allmänna anfall. Jag skulle anse mig illa uppfylla
min pligt såsom Riksdagsman, om j-ag med
tystnad biträdt hvad Grefve Posse yttrat och om
Friherre Rehbinder utan deltagande fått afhöra
hans yttranden.
Grefve Posse: Den siste värde talaren
har icke rätt fattat min mening eller ock har
jag orätt framställt hvad jag velat yttra. Jag har
aldrig upphäft mig till Censor. Jag känner m-ig
dertill för svag i. allmänhet, och om jag än äg -,
de förmågan, skulle den dock aldrig begagnas,
inom detta rum. Min öfvertygelse att fri yttrande
rätt är oakiljagtig från lagbunden frihet,
och min kärlek för denna fjället skola alltid
hos mig förekomma misstag i detta falt Men
jag tror det vara hvars och ens rätt och äfven,
jpligt att försvara sig om han blir antastad, tjchi
ipen 26 Februarti,
det var derföre sorn jag uppmanade Friherre
Rehbinder att närmare bestämma den beskyll™;
Tiing han gjort mot Landshöfdingarne, och hvilken
i första rummet kunde anses rigtad emot
mig, som har styrelsen öfver det Län inom
&yiJket Herr Friherren är boende,
Jag har icke heller klandrat begagnandet
jif obestämda uttryck, ehuru jag lör min del,
anser mig böra undvika dem, men jag har höjt
min röst mot obestämda angifvelser, hvilka,
om än icke i lagarne ovillkorligen förbjudne,
dock enligt mitt omdöme äro oförenlige med
rättvisa och loyala tänkesätt, emedan genom
sådane angifvelser manga såras, nien ingenieor
jjas öppet att försvara sig.
Flere yttrade härtill deras bifall.
Friherre Ridderstolpe, Fredric: Jag får
blott anmärka, det, enligt mitt sätt att se, mätte
behörigheten att klaga inför ett Riks-Stånd
vara grundad på förutgången åklagan inför laga
Domstol. Om Friherre Rehbinder förut
anställt åta], så är han behörig att föra detta
språk; i annat fall är han icke behörig.
Friherre von Jdiiben, Carl, uppläste följande;
(Se
Bilagan hf:q i5.)
kades på bordet
Den 26 Februarii.
7^3
Herr Grefven och LandtMarskalken till—
kännagaf att Plenum komme klockan half till 6
i eftermiddag att fortsättas.
Herr Berghman, Ambrosius Magnus
hade inlemnat ett Memorial, hvilket upplästes
så lydande:
(Se Bilagan N:o 16).
De uti Herr Berghmans anförande åberopade
Cancellie-Rådet Schoerbings Memorial och
utgifne skrifter, voro vid Herr Berghmans anförande
bifogade.
Friherre Boije, Ludvig: Då Herr CanzliRådet
Schoerbings nu anmälte Memorial innehåller,
att det varit efter Hans Majit Konungens
gifne föranledning, som Herr 'Schoerbing,
företagit sig det arbete, han sedermera dedicerat
till Ständerne; Och då ovedersägeligt är,
att hans bok, hvars innehåll jag icke känner,
likväl medtagit mycken tid ; så skulle det vara
svårt för honom att nödgas, för sitt arbete
vidkännas förlust på det förlag, som bokens
tryckning medtagit; så mycket mer, som Herr
Schoerbings enskihlta vilkor äro ganska knappa.
Jag önskade alltså att Utskottet och Ständerna
ville åt desse omständigheter, lemna något afseende.
Lades på bordet.
?44
Den 26 Februariil
Grefve De la Gardie, Jacob: Jag skuU$
draga i betänkande att upptaga Ridderskapet
och Adelas tid med en ny motion, om jag ej
af erfarenheten kände, att hvarje gagnande, företag
med godhet upptages af detta upplysta.
Stånd. Då jag nu går att tala om en inrättning
som sedan Riksens Ständers sista sammanträde
blifvit gjord, år det ej för att begära några
understöd för densamma, ty den behöfver
deni ej.
Några för det allmännas gagn nititske och
redlige medborgare, hafva för 2me år sedan
här i Stockholm inrättat en Sparbank. Insättningarne
i denna Sparbank hafva vida öfverstiga
hvad man vid dess början vågade hoppas;,
jnen nu hafva bekymmer uppstått huru man
skall få medlen lika snart som säkert placerade.
Stockholms Stads Drätsel- Commission har
med godhet lofvat att emot 5 procpns ränta,
emottaga 10,000 R:dr. Hitintills har väl detta
tillfälle varit tillräckeligt, men fonden har nu
ökats ända till nära 5.6,000. R:dr. Af dessa äro,
väl 47,000 Födr placerade emot första inteckningen
uti Stads och Landtegendomar; men då
insättningarne hvarje vecka ökas nied tooo ä
1200 R:dr, någon gång äfven derutöfver, så
har hos Directionen oro väckts hujra den skalf
finna tillfälle att placera dessa penningar, sorn
från insättningsdagen löpa med ränta och tillhöra
den medellösa klassen af härvarande medborgare.
I anledning häraf, anhåller jag få göra.
JDen 26 F einiar ii.
flen motion,' att Stockholms Sparbank måtte få
rättighet, så väl att i Riksens Ständers Rank, eller,
rättare sagt i dess Discont insätta ett maximibelopp
af 5o,ooo R:d Banco mot 5 procents ränta
sorn ock, att sedan efter omständiglieterne uttaga
de insatte penningarne, i den mohn tillfälle
gifves att deni mot säkra inteckningar åter
utlåna. Jag anser öfverflödigt att visa det ingen
egennytta hos Sparbanken föranleder till
denna motion, då naturligtvis Sparbankens interesse
alltid blifver att få sine medel utsatte
mot inteckning och den högre ränta af 6 procent
som derifrån erliålles; jag får endast til.
lägga att de fleste af Sparbankens delägare äro
af den lägre folkklassen, oell räddas genom
denne sjelfvillig! påtagne hushållning ifrån oordning
och liderlighet.
Öfver 1900 personer hafva i Sparbanken
gjordt insättningar, hvaraf man med tillfredsställelse
funnit 600 vara fattige barn och 5oo
bestå af den aldra lägsta klassen af Stockholms
innevånare. Jag anhåller att detta mitt anförande
måtte remitteras till Banco - Utskottet,
samt att det måtte mig tillåtas att detsamma
med de öfrige Riks-Stånden communicera.
Herr von Qvanten, Carl: I anledning af
hvad Herr Grefve De la Gardie yttrat om placerande
af Sparbankens fond, får jag äran nämna,
det Banken ej lärer kunna emottaga dessa
penningar emot förbehåll att derå gifva en ränta
som den ej sjelf njuter. Ej eller lärer Discouten
kunna göra det, då en stor del af dess,
7^6
Den 26 Februarii.
fond ännu är outlänt. Men om, efter mitt förslag
privata Banker eller Disconler blifva inrättade
, kunna de med fördel emottaga de fonder
hvarom Grefve De la Gardie talat. Det
är endast detta jag velat anföra, med anhållan
att mitt yttrande får till vederbörande Utskott
åtfölja Grefve De la Gardies motion.
Friherre Boije, Ludvig: Då man påminner
sig, att Sparbanken är en af de sednare
tiders vackraste inrättningar, så kostar det på, att
ett motstånd skall framställas till den billiga begäran,
sorn göres för Sparbanken. Jag förklarar
min agtningsfulla tacksamhet till Herr Grefve
De la Gardie, för den vackra vårdnad han
lemnar åt en så välgörande inrättning, och jag
skulle tro, att det vore Riksens Ständer ganska
värdigt, att åt samma vårdnad förunna all
lättnad.
Då ränta blott begäres till en procent mindre,
än Disconten sjelf uppbär, så kan Disconten
icke förlora vid det biträde, som är begärt:
och jag tillstyrker derföre bifall åt motionen j
jnen nu att densamma må remitteras.
Herr von Qvanten: Jag finner visserli
gen
att denna motion är gjord af ett ganska
godt uppsåt, men det torde förtjena uppmärksamhet,
att om nu Stockholms Sparbank
erhåller den begärte rättigheten, skola äfven
snart Götheborgs Sparbank och de i andra orter
inrättade Sparbankar begära samma rättighet;
och dä insätta kanske till och med Capi
-
t)en sé Februarii,
7*7
talister der sina Capitaler, för att på allmänhetens
bekostnad der draga en säker ränta. Om
således enskildte Banker inrättas, kunna de aldrabäst
emottaga Sparbankernes Capitaler.
Grefve De la Gardie; Med all agtning
för den siste värde talaren, får jag dock påminna
att reglorne för Sparbankens inrättning
ej tillåta den utsträckning, som han förmodar
den kunna erhålla. Då ej mer än 1000 R;dr
Banco, af en person der få ägas, och ej mer
an 100 R:dr om året kunna insättas, så tror
jag ej det vara mycket att frukta, det Capitalister
deraf kunna draga stor nytta, eller finna
håg att sig deraf begagna. Jag har visst ej något
emot, att de andra Sparbankarne äfven erhålla
samma rättighet jag begärt för Stockholms
Sparbank; men de fleste äro dels i jemförelse
med denna, ännu obetydlige, dels ock afståndet
härifrån så stort, att de ej med samma förmon
kunna begagna en sådan rättighet, dels
äga de i landsorterne mera tillfälle att utsätta
mot annan säkerhet de mindre summor, d§
kunna hafva att utlåna.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus;
Uti den fasta öfvertygelse att Sparbanker äro
en verkelig välgerning för menskligheten och i
detta afseende föga kunna jemföras med någon
annan upptäckt i sednare tider, kan jag ej nu
undertrycka min talan, ehuru jag derigenom
uppehåller Ridderskapets och Adelns tid. Det
är väl möjligt, i fall en sådan rättighet sorn
Grefve De la Gardie hegart blifyer Stockholms
74,3
Den 25 Fchruarii,
Sparbank beviljad, att de andra afven söka att
erhålla en sådan förmån; men jag vet knappt
något föremål, som mera kan förtjena uppoffring
i den öfvertjrgelse jag är, om dessa inrättningars
stora verkan att förekomma tiggeri
och laster hos den stora hopen; oell då blott
fråga är om en så liten summa som 5o,ooo
Rsdr vet jag ej hvad elak följd det kan hafva
för Discont-inrättningen. Men jag säger än en
gång, att om ock flere Sparbankar skulle behöfva
en sådan förmon, bordeden äfven blifva
dem beviljad, då framgången af sådane inrättningar
är den skönaste barometer på folkets
växande moralitet. Jag har i mindre scala sett
en sådan inrättning, medlen voro små och inrättningen
liten, men den gjorde nytta i sin
krets och måste alltid högaktas af vältänkande
personer så länge den grundsatts står fast, att
endast den förbättring af moraliteten är af någon
vigt, af något högre inflytande på sarnhäl-.
let, hvilken börjar hos de lägre folkklasserne.
Med sådan åsigt och på dessa grunder recommenderar
jag att Grefve De la Gardies motion
måtte understödjas.
Friherre Cederström, Jaeol: Jag instäm-,
mer fullkomligt med Grefve von Platen och
Grefve De la Gardie, i afseende på den stora
nyttan af Sparbanker, och instämmer äfven deruti,
att den yrkade summan af 5o,ooo Riksdaler
år obetydlig. Men rörande principen, anhåller
jag få fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
deruppå, att det ej med ordning är
förenligt, att Banken lemnar ränta för enskifta.
Den 26 Felruarii.
74 9
penningar. Sadane medel tror jag böra förentas
hos enskilte. I fall dessa inrättningar
anses af den vigt, att de förtjena allmänt understöd,
bör det lemnäs i annan bestämd väg,
men icke genom interessen från Banken, hvilket
skulle inblanda denne uti, för dess inrättning
främmande transactioner, och skulle medföra
den följd, att om inråttningarne utvidgades,
Skulle Bankens tillitande blifva alltför starkt*
Herr von Qvanten: Den siste värde Ta
laren
Friherre Cederström har till en del förekommit
mig. Jag inser fullkomligt det välgörande
af denna inrättning, men då jag sjelf föfeslagit
att Bankens Discontrörelse skulle upphöra
och Disconter på Actier inråttas af private,
vore det inconsequent af mig att nu oanmärkt
samtycka till Sparbanks-fondens placerande
på ett Yefk, hvars tillvaro möjligen skulle
komma att upphöra. Min tanka år då, att denna
fond skulle i de nya Disconterne placerasi
Men om Bankens Discont-rörelse kommer att
fortfara, vill jag vis6t icke motarbeta ett förslag,
som åsyftar ett så godt ändamål.
Friherre Boije i I anledning af de tvånne
Siste värde talarnes yttranden, bör jag erinra,
dels om den skillnad, som år emellan Banken
och BancoDisconten, hvaraf följer, att fastän
Banken icke kap åläggas emottaga andras pengar
lill utlåning, så kan dock detta åläggas
dess Discont, när anledningen år så vacker,
som den förevarande; och dels, att svårigheter
Jrerkeligen göras, då man hänvisar till sådanei
fjSa Ben 26 Fehr var ii,
inrättningar, som hafva det felet att ännu icke
existera, och att, för deras framtida existence,
ännu vara ovissa. Skulle privata Banker komma
till stånd hår i landet, och vinna full credit,
så att pengar dem med all säkerhet kan an—
förtros, så blir troligen Sparbanken lika så benågen
att placera sina pengar der, som nu 1
Disconten; men derintill torde den begärda ut-»
vägen vara billig att tillåta.
Grefve Von Platen'. Jag har endast begärt
Ordet för att råtta ett misstag. Jag tror mig
ej hafva sagt, att de ifrågavarande medlen skulle
förräntas af Banken, utan af Banco-Discontert.
Hade någon annan Discont funnits, hade jag
kanske föreslagit att de deruti skulle insättas,
Men då detta ej år händelsen, då det ej år
fråga om mer ån 5o,ooo Riksdaler och då capitalister
ej kunna begagna sig af Sparbanken,
tror jag att man bör gå en sådan inrättning till
mötes, hvilken finner sin största risque i svårigheten
att med säkerhet kunna placera sina
medel, och likväl måste göra det skyndsamt,
för att kunna gifva den utlofvade räntan, Då
härtill kommer att Sparbanken måste kunna
skyndsamt uttaga sina penningar, i fall det skulle
behöfvas, tviflar jag det vara möjligt att, utan
en sådan tillåtelse, som Grefve De la Gardie
yrkat, gifva någon utsträckning åt denna nyttiga
inrättning.
Herr von Qvanten t. Friherre Boije måtte
ej fattat min mening, då han säger mig hafva
hånvist till blifvande inrättningar. Jag får då
Den 26 Februarii.
j5i
förklara, att om frågan nn endast år att genast
placera dessa penningar, må det alltför gerna
verkställas utan att jag skall försöka deremot
lägga hinder i vågen. Det år endast i den händelse,
att blifvande finance-regleringen skulle
göra en förändring med nu varande Discontinråttning,
som jag tillåtit mig dessa anmärkningar,
synnerligast, emedan beslutet i både den
ena och andra frågan ej lärer blifva fattadt förr,
ån i sammanhang med den tillkommande finance-regleringen.
Det år således för framtiden,
men ej i afseende på det närvarande, jag
yttrat mig.
Herr Grefven och Landt Marskalken yttrade,
att så vål Grefve De la Gardies ofvannämnda
Motion, som de i anledning deraf afgifne
yttranden, koinme att till nästa Plenum
hvila på bordet.
Friherre von Schutzenheim, Conrad Theo*
dor, hade inlemnat ett sä lydande Memorial;
(Se Bilagan N:o 17.)
Lädes på bordet.
Friherre Skjöldebrand, Pehr Eric, anförde
akrifteligen:
r-52 Den 26 Februarii,
(Se Bilagan N:o 18.)
Lades på bordet.
Herr Estenberg; Pehr, hade inlemna!; ett
så lydande Memorial:
(Se Bilagan N:o x g.)
X - ' / ' " ' . ’ >
Lades på bordet.
Börjades uppläsning af StatsUtskottets deli
22 dennes afgifne Utlåtande, i anledning af
Kongl. Majits Nådiga proposition angående Handlanden
A. R. Lorents ansökning om skatteköp af
några lågenheter under Elfsborgs Kungs Ladugård.
Låsningen afbröts derigenom, att
Herr Riben, Carl Wilheim, begärde ordet;
och yttrade sig sålunda;
Under loppet af tvånne Riksdagar, vid
hvilka jag såsom Canzlist tjenstgjordt vid Riddarhuset,
har det brukats att blott upplåsa en
kort rubrik af Utskottens Betänkanden vid för.'
sta föredragningen; då deremot handlingarne vid
afgörandet alltid blifvit in extenso upplåste. Jag
vågar till Herr Grefven och LandtMarskalken
jgamt Högloflige Ridderskapet och Adeln ödmju
-
t)cn 2.6 Fehruaru.
755
kast hemställa, om icke lill vinnande af tid, fett
sådant bruk älven Vid innevarande Riksdag
kunde iakttagas*
Undertecknad Riddarhus- Secreterare: i
anledning af Herr Ribens anförande, anhåller
jag fa nämna, att förhållandet visserligen varit
sådant som lian yttrat, att nemligen i Riddarhus-Canzliet
en resumé af inkommande*
Betänkandens innehåll blifvit Uppgjord och inför
Ridderskapet och Adeln upplåst. Denna
åtgärd har likväl vanligen ej varit Vidtagen förr,
ån under sednare hälften af Riksdagen, då det*
i brist af tid, Varit omöjligt* att Uppläsa alla
inkommande handlingar; men under första hälften
af Riksdagen, har man brukat upplåsa dem i ett
Sammanhang Då anstalten likväl för skyndsamheten
af ärenderfias behandling in Pleno är
förmonlig, kan jag ej annat ån instämma Uti
hvad Herr Riben sålunda yttrat.
Herr Cederschjöld. Pehr Giiftaf: Hg an
håller
att Utskottens Betånkanden måtte vid
förslå föredragningen till hela sin vidd upplåsas*
enligt Grundlagens bokstafliga föreskrift.
Snarare skulle jag vilja medgifva* att endast
sammandraget kunde vid målets slutliga afgörande
upplåsas. Örn nemligen vid första föredragningen
endast ett sammandrag skulle Upplåsas*
så måste den tidsutdrägt sorn detta sammandrags
författande fordrar, nödvändigt Vålla, atf
mångå mål skulle hos oss förekomma en Fleni
-
Riddi 0. dd, Proi. 1, B,
Den 26 Felmari!.
åag senare, än i de andra Stånden, och vi så~
ledes derigenom sjelfva öka anledningarne till
den obehagliga omständighet, sorn så ofta plär
inträffa, att då ett mål slutligen skall afgöras,
och man långe och vål deröfver ordat, man
omsider erhåller den upplysning, att målet redan
blifvit af tre Stånd afgjordt. Då deremot
målet för andra gången, eller till afgörande förekommer,
hafva alla de, som derom vilja yttra
sig, haft tillfälle att i Canzliet deraf taga kännedom,
och skulle således blotta sammandragets
uppläsande då kunna snarare göra tillfyllest.
Herr Riben: Den upplysning Herr Rid
darhussekreterare
n behagat lemna, att den anstallt
jag föreslagit, fordom ej vidtagits förr, ån
närmare Riksdagens slut, år alldeles enlig med
förhållandet; men har sådant kunnat lagligen
•ke under Riksdagens sednare hälft, måtte det
också lika lagligen kunna införas nu vid dess
början; hvaraf jag också tror, att en ingalunda
onyttig tids besparing skulle uppkomma. I Herr
Cederschjölds yttrande, att handlingarne snarare
icke borde upplåsas vid målens afgörande, kan
jag ej instämma; ty jag anser oundvikligen nödigt
att man får höra ett Betänkande då det
ekall afgöras; man kan eljest under liden från
första låsningen lätteligen hafva glömt hvad det
innehåller. Vill man hafva närmare kännedom
om ett inkommit Betänkande, lärer man i allt
fall genom låsning uti RiddarhusCanzliet för-j
värfva sig densamma.
Herr Cederschiöld'. I anledning 'af den
ben 26 Februarii',
sista värde talarens yttrande^ får jag blott tillägga,
att jag anser sjelfva Betånkandernes fullständiga
uppläsning vid första föredragningen så
mycket nödigare, som Ståndets alla 5oo Ledamöter
eljest skulle nödgas sammanträngas i
Canzliet, för att af Betänkandet erhålla del;
För öfrigt vill jag ingalunda neka, att det
ju vore bästj om hvarje Betänkande kunde till
hela sitt innehåll upplåsas, båda gångerna det
föredrages; men örn detta ej skulle medhinnas^
så anser jag, på de skål jag förut anfört, upp-<
låsningen af ett sammandrag vid sednare till-,
fället så mycket hellre kunna medgifvas, sorn
Vederbörande emellertid haft tillräcklig tid att
med tillbörlig noggrannhet författa ett sådant
Sammandrag. ,
Friherre Cederström, Jacob: I anledning
af den nu uppkomna discussionen, anhåller jag
få fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
deruppå, attj i enlighet med hvad Herr Cederschjöld
yttrat, Riksdagsordningen innehåller,
att Betänkanden skola upplåsas då de första
gången föredragas, hvaremot befor på Ståndet
om de skola upplåsas då de till slutligt afgörande
företagas. 55 §. säger nemligen i dess
första moment: ”Enär ett ämne slutligen skall
afgöras, böra alla dertill hörande handlingar uppläsas,
sd framt någon Ståndets Ledamot sådant
åslundar.” Det år lått för Ståndets Ledamöter,
då de höra ett Betänkande första gången
uppläsas, att bestämma huruvida de vilja
taga en närmare kännedom af det eller det åm
-
?56
Den 26 Februarii.
net, men det blir nästan omöjligt för Ståndets
Ledamöter att i Canzliet genomläsa alla på bordet
liggande handlingar, för att efterse örn någon
al' dem för tjenar uppmärksamhet.
Herr Riben-. Jag anhåller blott att med
få ord få besvara den värde talaren som sist
yttrade sig, och att i sådant ändamål få å nyo
uppläsa just samma §. som han nyss uppläst;
der står: ”Enär ett ämne slutligen skall afgöras,
böra alla dertill hörande handlingar upplåsas,
så framt någon Ståndets Ledamot sådant
åstundar.” Jag kan ej med ordet handlingar förstå
annat ån sådana Bilagor som åtfölja ett Betänkande,
ty då man talar om att en sak hörer till
något, så måtte detta något finnas. Jag rnedgifver
för öfrigt gerna, att det nu för ögonblicket
år likgiltigt hvad som i afseende på mitt
förslag beslufes; men några veckor härefter, då
nemligen vidlyftiga Utskotts Betånkanden dagligen
inkomma, blir förhållandet må hända annorlunda,
och kanske skall man då finna nyttigt
att återgå till fordna Riksdagars praxis.
Friherre Cederström: Det år otvifvelak
tigt
att det ifrågavarande momentet i Riksdagsordningen
lyder såsom det blifvit af den sista
värde talaren nu senast och af mig sjelf nyss
förut upplåst. Deraf följerj att om handlingarne
bestå af ett Betänkande ensamt, så utgör det
alla till målet hörande handlingar och behöfver
ej upplåsas, om icke någon Ledamot det åskar.
Men detta ingår nu ej i råtta frågan; angående
den, får jag underställa Rjdderskapet och Adeln
.Den 26 Februarii,
om det icke är bäst att uppläsningen sker vid
lörsta föredragningen, på det man må komma i
tillfälle att bedöma hvilka mål man vill närmare
granska, och på det man ej må vara nödsakad
att i Canzliet genomgå alla inkomna
förslag.
Herr Grefven och Landt Mar skalken yttrade,
att som den uppkomna frågan, huruvida
Utskottens inkommande Betånkanden borde upplåsas
då de första gången låggas på bordet, eller
blott når de til! pröfning förekomma, endast
rörde formen, och liera af Ridderskapet och
Adeln nu icke syntes vara af den mening, att
uppläsning af Betånkanderne, på sått tillförene
skett, endast borde åga rum vid tillfälle af Betånkandernes
pröfning, ansåg Herr Grefven och
LandlMarskalken sig böra hemställa, om icke
Ridderskapet och Adeln, utan att för närvarande
afgöra frågan, hvilken torde böra närmare
Öfvervågas, behagade tillåta, att StatsUtskottets
förevarande Betänkande, som icke vöre volumineust,
kunde nu få upplåsas.
Bifölls.
Härefter upplåstes StatsUtskottets ofvannämnda
Betänkande intill slut och lades på
bordet.
Upplåstes och lades på bordet StatsUtskottets
den 22 dennes afgift] a Utlåtande i an led
-
yog Den s6 Fcbruarii,
ning af Kongl. Majlts Nådiga Remiss uppå Lsrsdfs-'-  liöfdingens Grefve Axel von Rosens underdåniga
ansökning om befrielse från ansvarsskyldighet
i afiedne RronoFogden Grönvalls fialance.
fmsterades följande s
Utdrag af Protocollet hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm ^ förBiiddagen
den 26 Febr. 1820.
S. D. Remitterades till Cqnstitutions-Utskottet,
åtskilige i den form 2g Riksdagsordningen
föreskrifver anmäldte anledningar till
anmärkningar emot StatsRådet och samtelige
Föredragande StatsSecreterare. Ut supra.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiildes
lil. 2 eftermiddagen. <
In fidem Proltocolli
Q, J. Lagerheim,,
Den 26 Februarii,
Onsdagen elen 26 Februarii,
Plenum klockan half till 6 eftermiddagen;
Grefve Gyllenborg, Johan Henning: hade
inlemnat 2.ne Memorial, hvilka upplästes,
så lydande;
(Se Bilagorna N:ris l och 2.)
Dessa ;>:ne Memorial lades på bordet.
Herr von Wahrendorff, Anders, hadelinlemnat
följande, som upplästes;
(Se Bilagan N:o 5,)
Lades på bordet.
Friherre Cronstedt, Carl Fredric, liad»
inlemnat 2;ne Memorial, hvilka upplästes: tså
lydande:
(Se Bilagorne Nrris 4 och B.J
Dessa arne Memorial lades; på bordet.
*6o P(n 26 Februarii,
Herr Rosenblad} Bernhard, uppläste följande
2;ne Memorial.-
£Se Bilagorne N:ris 6 och 7.)
Dessa ?;nq Memorial lacles på hordet.
Föredrogs Stats-Utskottets den 22 dennes
pflåtne 4 serskilte Memorial innefattande anleda
ni 11 gar till anmärkningar mot föredraganderne
af Krigs-Arenderne och föredraganden af Handels-
och Finance Arenderne, hvarom Remiss
begärdes till Constitutions-Utskottet, inför hvilket
anledningarne uppgifvas skulle; och blefvo
berörde anledningar till anmärkningar enligt
29 §. i Riksdags-Ordningen till sistnämnde FP*
skott remitterade,
Föredrogs å nyp och remitterades till
Stats- Utskottet;
1:0 Herr- Gripepsvärds, Fredric Adolphs,
den 21 dennes på hordet lagde Memorial om
inköp af Kongl. Majds och Kronans andel i
nppbörden yid det så kallade södra- Stäket,
2:0 Herr af Borneman??, Johan Aron, dep
a t dennes på bordet lagde Memorial om Inkvarterings-ersättning
till Warfs-Staterne vid
Den 26 Februarii*
761
Örlogsflottan i Carlskrona, samt Escadrerne i
Stockholm och Götheborg.
5;o Herr von Hartmansdorff, August, den
21 dennes på bordet lagde Memorial om anslag
å Stat till inköp af Astronomiska Instrum
men ter för det här i Stockholm befintelige Observatorii
räkning.
4:o Herr Treffenbergs, Curry Gabriel,
den 21 dennes på bordet lagde Memorial om
inköp af åtskillige Trädhus i Götheborg, sorn
äro belägne nära Kronans Förrådshus,
5:o Herr Tigerskölds, Carl Wickman, den
24 dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial
angående anslag å Stat till befordrande af
Wexel-Undervisningen,
Bevillnings-Utskottet:
1:0 Merr Bruncronas, Nils, den 21 dennes
på bordet lagde Memorial, om befrielse för
Lotsar från bevillnings erläggande.
2:0 Herr Liljestråles, Gustaf, den 21 dennes
på bordet lagde Memorial angående nedsättning
af Bevillningen för fastighets-värden.
Lag- XJtshottet:
1:0 Grefve Grönstedts, Claes, den 21 dennes
på bordet lagde Memorial angående de->
portation af lifstids-fångar,
jC)2 Pen 26 Felruarii.
2:0 Herr Tjgerskjölds, Carl, Wickman,
den 24 dennes förmiddagen på bordet lagda
Memorial, angående inrättande af Förliknings-^
Domstolar.
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet:
j:o
Herr Gripenstedts, Jacob , den 21 dennes
på bordet lagde Memorial angående inrätr
tande af Suckne-Magaziner.
2:0 Herr Löfvenström?, Johan, den 31
'dennes på bordet lagde Memorial, angående
utfärdande af en kläd-förordning m. m.
Föredrogs å ny o Herri Montgommeries ,,
Gustaf, den 21 dennes på bordet lagde Memorial
, angående upphäfvande af Nummer-,
Lotteriet och General-Assistance-Contoiret.
Friherre Boije, Ludvig: Jag tackar Herr
Montgommerie för denna Motion, och understödjer
densamma gerna; men då Riksens Ständer,
som jag hoppas, gå att gifva ett vackert
bevis på deras egna moralitet, genom bifall till
motionen; så Önskade jag dock, att värdet af
denna handling icke må något förlora, genom,
enskild orättvisa för någon, eller någons försättande
i lidande. Redan år 1778 har Lotteri-*
Werkets Direction och Betjening, blifvit genom
jtlt Konungabref, försäkrad om bibehållande af
Den 24 Februarii,
deras löner, så länge Verkets inkomst dertill
förslog; och sedan länge är, genom besparing
gar af L otter i-vin ster, en serskild fond samlad,
deraf Verkets aflöning utgår, uppgående, sorn
jag har mig bekant, till ej mindre än ao5,4oo
R:dr Banco; hvarförutan Lotteriet äger ett egit
hus här i Staden, med ett icke så obetydligt
inventarium. Denna fond och egendom skulla
naturligtvis, om Lotteriet upphäfdes, tillfalla
Ständerne; men efter mitt begrepp om rätt och
billighet, skulle väl icke Staten gerna kunna
tillvälla sig fonden, utan att också vidkännas
att oetala de löner, hvartill räntan är anslagen,
och som också dertill förslår. I följe af detta
rättsbegrepp yrkar jag alltså, att derest, sorn
jag hoppas, Lotteriet afskaffäs, ej mindre Directionen
än dess nu lönhafvande betjening hvardera
intill deras dödsdagar, vid deras iulia löner varda
bibehållne. Qeh jag tror mig icke heller böra
undanhålla det ytterligare skäl, sorn jag är viss
skall verka på hvarje medlem af detta hus.
Ibland Directionens Ledamöter, befinna sig 2:110
personer, som hafva den största rätt till ett
närmare deltagande. Den ena är Sveriges store
Skald, Herr af Leopold; denne man, som jemte
bortgångne medbroder, burit Svenskg namnets
ära, i fitterairt afseende, till en höjd hvarutöfver
det, måhända, icke är ämnadt att gå.
Träffad af sjukdom, synes han stå nära slutet
af sin förtjenstfull lefnad. Qeh visserligen,
skulle ingen af oss vilja tillskynda honom nå-,
got bekymmer. Den andra är Herr Wasastjer-.
na, som, då en främmande magt tillvällade sig
Finland, försakade icke blott de inkomster, en.
Den 26 Fehruarii,
god tjenst i Wasa HofRätt gaf, utan äfven de
större förmoner, som af en främmande Herre
erbjöds honom; och det för att tillfredsställa
sin dygdigt Svenska känsla, som kallade honom
att förblifva, hvad han visade sig vara, en
redlig Svensk. Den belöning han, för ett så
vackert handlingssätt, har rönt, har, som jag
tror, inskränkt sig till en plats i Nummer-Lotteri-Direclion;
och jag frågar, hvem af oss
skulle välsamveteligen vilja tillåta attén skilling
förminskades af hans inkomst. Då jag blott
personligen uppgifvit desse s:ne Ledamöter,
liar jag icke derföre trott mig förminska de
öfrigas rätt, som visserligen förtjenar och får
ett afseende; och jag anhåller att denna min
framställning må åtfölja remissen till vederbörande
Utskott.
Herr Grefven och Landt Marskalken, föreslog
att så väl Herr Montgommeries ofvannämnde
Memorial, som Friherre Boijes i anledning
deraf nu afgifne yttrande måtte till
Stats-Utskottet remitteras; hvilket bifölls.
Å nyo föredrogs Herr Reutersvärds, Pehr
Adam, den 17 dennes förmiddagen på bordet
lagde Memorial angående fångars sysslasättning.
Pierr Reutersvärd, hade ytterligare irt—
lemnat ett Memorial, hvilket upplästes, så lydande,
(Se Bilagan N:o 8.)
Den 26 Februarii,
765
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord proposition, fann Ridderskap
pet och Adeln för godt, att så väl Herr Reutersvärd*
förstnämnde Memorial, som det af
honom i samma ämne nu afgifne yttrande till
Lagutskottet remittera.
Föredrogs å nyo Herr von Hartmansdorff*,
August, den 21 dennes på bordet lagde Memorial,
om infordrande af upplysningar, hvilka och
huru många byggnader Kronan eller Staten figer
; huru och af hvem de begagnas; med hvad
rått de till ett eller annat ändamål användas;
och om de dertill åro oumbärlige?
Friherre Ehrenborgh, Cafiper Wilhelm:
Jag vill blott vid detta tillfälle, då denna motion
remitteras, hafva åran tillkännagifva, att
en lika beskaffad begäran som den nu ifrågavarande,
varit af Riksens Ständer vid 1809 års
Riksdag framställd och af Kongl. Maj:t i underdånighet
föredragen. Kongl. Majit beslöt, i
anledning deraf, att låta höra de autoriteter, sorn
med Kronans hus ägde någon befattning. Genom
den till följe deraf anställde undersökning,
upplystes, att, med undantag af, om jag ej missminner
mig, 10 hus, hvilka ansågos umbårlige,
de öfrige voro för bemålte auctoriteter nödvåndige
till begagnande i ett eller annat afseende.
Jag vill ej bestämdt såga, att denna undersökning
kan vara tillräcklig, för att uppfylla det
?6S
Dm 26 1Feiniar
af Herr von Hartmansdorff åsyftade ändamål;
men jag har nämnt detta endast som en anvisning
för StatsUtskottel; att genom HofCanzleren
infordra den acf, som säkert skall lemna
en betydlig del af de upplysningar Herr von
Hartmansdorff begärt. En »längd handlingar
rörande detta ämne finnes att tillgå i Handels»
och FinanceFxpeditiönen.
Herr von Hartmansdorff, Angust: Efter
den upplysning Friherre Ehrenborgh meddelat
om den åtgärd, som redan blifvit vidtagen, till
utrönande af hvilka och huru mångå Kronans
byggnader skulle kunna umbäras, anser jag det
visserligen vara skål, att StatsUtskottet efterfrågar
hvad i detta afseende redan kan vara
tillgjordt. Men om blott 10 hus befunnits vara
för Kronans behof öfverilödiga, och töljaktligert
på båttre sått användbara, så skulle jag tro, att
en ny undersökning år högst nödvändig. Då
jag gjordt den ifrågavaranda framställningen, har
det icke skett utan goda anledningar att tro ett
större antal byggnader kunna försäljas eller besparas.
För att visa hvad som med byggnader
kan uträttas, om de riktigt blifva begagnade,
torde det tillåtas mig anföra ett exempel. Hvar
och en vet hvilket prågtigt slott, som i Upsala
ännu höjer sig på ruiner af hvad det fordom
Varit. Oaktadt det till största delen står tomt,
har Upsala Academie straxt bredvid företagit sig
en Bibliotheks-byggnadjsom kostar öfver i5o,ooo
Riksdaler, blott för att bringas under tak. Redan
skola 70,000 Riksdaler som Academién besparat,
vara till detta åndamål använda; och
Den 26 Ftlruarii.
76?
thuru Kongl, Majit med vanlig nåd och frikostighet
af egna medel gifver 00,000 Riksdaler
till samma byggnad, lårer Academien vara på
våg att nödgas skuldsatta sig för det som ännu
erfordras till husets fullbordan. Under denna
förlågenhet, hvarigenom medel till Academiens
öfriga förnödenheter borttagas, lemnur man till
stor del obegagnadt detta höga slott, som år
mångfaldigt rymligare ån den byggnad, hvilken
nu uppföres. Hade Academien inköpt hus till
LandshöfdingeResidence, Fängelser m. m. hvartill
något af Slottet användes, så hade förmodligen
icke hälften af den nu erforderliga sumJ
man varit behöflig; och Upsala Universitet hade,
om det i stället fått tillägna sig slottet, erhållit
till lärosalar, till förvaring af böcker och andra
samlingar en prågtigare byggnad, än mä hända
någon Högskola i Europa åger. Ingalunda kan
jag betvifla, att Riksens Ständer, i händelse den
omnämnde ersättningen blifvit gifven, ju icke
skolat, åt en Academie, grundad på den store
Gustaf Adolphs föräring af WasaÅttens arfvegods,
gerna gifvit detta slott, som, i fall jag ej
bedrager mig, Gustaf Wasa sjelf låtit uppbygga.
Friherre Ehrenborgh: Det har alldeles
icke varit min mening, att bestrida eller lägga
hinder i vågen för verkställandet af den undersökning
Herr von Hartmansdorff begärt. Jag
har endast trott mig skyldig att lemna den upplysning
jag haft tillfälle inhämta; att en dylik
undersökning redan blifvit långt för detta både
begärd och verkställd. Må hända torde den lik
-
768
Den 26 Februarii,
vål nu mera desto mindre fullt svara emot det
ändamål Herr von Hartmansdorff med sin motion
synes åsyfta, som efter de åsigter, hvilka
hår af flera värda Ledamöter blifvit framställde,
Ridderskapet och Adeln synes böjd för upplösningen
af Allmänna MagazinsDirectionen och
flera af de Kronans hus, som år 1810 och sedermera
varit af Directionen begagnade, torde
derigenom blifva ledige. Men den upplysning
jag meddelat torde tlllåfventyra icke desto mindre
gifva någon ledning åt StatsUtskottet vid
handläggningen af motionen.
Herr Grefven och Landt Marskalken föreslog,
att så val Herr von Hartmansdorff?
ofvannåmnde Memorial, som de af honom och
Friherre Ehrenborgh i anledning deraf nu afgifne
yttranden måtte till StatsUtskottet remitteras}
hvilket bifölls.
Föredrogs å nyö Herr Stråles, Nils Vilhelm^
den a4 dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
innefattande ett finance-project.
Herr Tham, TVolrath? anförde skriftdligent
(Se
Bilagan N:o q).
Herr Strähle; I det förslag, till erhållande
af ett bestämdt myntvärde, som jag våga
fram
-
Den 26 Februarii.
769
de framlägga, har jag med flit sökt undvika att
ingå i alla smärre detailler; dels emedan jag
fruktade, att de endast skulle leda till vidlyftighet,
och förorsaka en lång discussion, utan
att man derigenom närmade sig resultatet, dels
emedan jag önskade, att i ämnet inhämta kunnige
måns omdömen, innan jag stadgade mitt
eget. Emellertid torde det tillåtas mig, att i
korthet besvara de anmärkningar, som Hr Tham
i särskilta delar framställt.
Herr Tham har anmärkt, att en författning,'
som authoriserade skulders liquiderande efter
agio, skulle föranleda till ökade rättegångar.
Kan hända har jag icke nog klart uttryckt, det
mitt förslag icke innefattar, att författningen
skulle vara retroactiv, utan att den blott har
afseende på det förhållande som hädanefter
kunde inträffa, och jag kan då icke anse minsta
anledning till ökade rättegångar deraf, att
skuldens numeraire i Bancosedlar skulle komma
att bestämmas efter en i laglig ordning utfärdad
författning, som vore för alla gällande och af
alla känd.
Hvad angår anmärkningen, att Bankens
lån på metaller &c. skulle, enligt mitt förslag
komma att upphöra, så får jag förklara, det
min mening icke varit sådan. Under benämning
af sådane lån, som äro af Discont-natur,
har jag lörstått alla de eventuella låne-biträden
som ifrån Banken utgå. Det är endast de står
Ridd. 0. Ad. Prot. I. B.
49.
yyo Den 26 Februarii,
ende lånen på fastigheter och odlingslån tn. rrtJ
som jag trott kunna i denna egenskap böra upphöra
i den mon de till Banken ingå.
Herr Tham tror äfven, att det skulle blifva
svårt att inom landet inköpa silfver, och att
derpå icke år någon betydlig tillgång. Härutinnan
år det vål svårt att kunna göra någon
säker beräkning; men jag tror för tnin del, att *
hår finnes uti enskilda personers vård mera silfver
ån man vid första påseendet föreställer sig,
och att detta silfver genom kloka anstalter, skulle
kunna framlockas uti allmänna rörelsen. Om
man stadgade, att hvar och en ägde rättighet,
att uti Banken öppna räkning på sitt särskilda
namn och derå insätta silfver, dock icke under.
1000 R:dr Specie, med rättighet att efter det
fastställda agio uttaga Bancosedlar till fulla beloppet,
och att når som hålst emot sedlarnes
återställande åter uttaga silfver, så tror jag att
man skulle få se ganska mycket silfver inflyta
till Banken. Den som ville utlåna penningar
skulle finna för sig förmånligt att först förvandla
dem i silfver, insätta detsamma uti Ban_
ken, hvaremot han åter finge sina sedlar. Denna
operation kostade endast mödan, men derigenom
beredde han sig rättighet att kunna tillväxla
sig silfver utur Banken, hvaruppå han
hoppades att kunna vinna i händelse Bancosedelns
värde försämrades. Den gåldskyldige åter
kunde begagna samma utväg för att trygga sig
för olla möjliga förluster genom Banco6edelns
fall. På sådant sått skulle misstroendet till
Bankens credit blifva genaste vägen att stärka
Den 24 Fehr ilar ii, 771
den samma; men detta hörer till detaillerne,
och torde det vara för tidigt att härom nu ingå
i närmare utveckling.
Friherre Boije, Ludvig: Äfven jag har
agnat några år åt studier och begrundningar i
fmanceåmnem Jag vet nu icke om denna tiden
varit alldeles förspild; men så vidt jag förstår,
5r den förevarande motionen icke ens verkställbar.
Den innehåller ett tydligt förklarande, att
ingen realisation åsyftas; men den begår dock
en fixation af Pappersmyntet, som åter aldrig
låter göra sig annorledes, ån genom realisation.
Pappersmyntels värde låter icke befalla sig genom
lagar, eller påbud. För att fixera dess värde,
gifves icke mera ån ett sätt, och det år att
Banken, vid uppvisandet, utlemnar deremot ett
visst belopp i silfver; men detta åter år realisation:
och når man ej vill det, så är all Öfrig
åtgärd blott förspilld möda»
Herr Rosenblad, Bernhard: En vård Ledamot,
utmärkt för sina medborgerliga tänkesätt
och sina upplysande insigter, Herr Tham har i
dess i dag afgifna yttrande lemnat ett nytt prof
af bägge delarne. Det oaktadt anser jag mig
förbunden vederlägga en af honom framställd
satts, i hvilken jag ingalunda kan instämma. H»
^1'ham anser nemligen ett fast myntvärde kunna
yinnas utan behof af realisation, derigenom att
man fixerade sedelstocken vid en viss summa,
jag tror det ej. Latom oss undersöka hvad
sorn gifver värde åt våra gångbara Baneosedlar.
Icke år det materien hvaraf de bestå. Papperet
Den 26 Febt uarii,
saknar nästan allt värde. Men det är den tvungna
rätt de äga till emottagande i de flesta enskilta
o<h "1'männa liqvider, som en arn gifver
deni gångbarhet och värde. Allt efrer circulationens
större eller mindre liflighet beböfver till
och med ‘semina rörelse större eller mindre
penningecapital. Är nu detta bestämdt, måste
tillgången i förhållande till efterfrågan vara mer
eller mindre tillräcklig. Men då sedlarne endast
såsom penningar kunna användas måste
äfven deras värde variera, och således detta
förblifva obestämdt. Dessutom inträffar ännu
en omständighet, som under närvarande förhållande
måste göra deras värde högst vacklande.
Yara sedlar kunna ej direct användas i våra utländska
liqvider. Förlagerne för vår utländska
handel äro till större delen utländska, och detta
år en stor förmon för oss, så långe vi åro mindre
rika på capitaler än de flesta nationer, med
hvilka vi handla, och som således för båttre
pris kunna förlägga den ömsesidiga handeln, ån
vi, hvars capitaler med större vinst kunna användas
i vår industri. Når nu innan utskeppningens
början remisserna inkomma till vära
exporteurer, så finnas ej nog afnämare bland
våra importeurer, som till större delen på credit
taga sina varor, att först efter afsåttningen
betala dem. Härigenom kunna utländska Våxelhus
genom deras härvarande commissionairer
nedtvinga coursen, då exporteurernes remisser
indragas och uppdrifva den, då importeurernes
skulder skola betalas. Också ser man ofta, utan
någon förändring i sedelstocken, coursen högeligen
variera emelian dessa bägge epoker.
Den 26 Februarii.
77 3
Herr Tham har äfven anfördt, att Coursen
obetydligt varierat sedan sista Riksdagen. Jag
tror likväl att skillnaden emellan io4 och ma
är tillräckligt stor för att medföra alla ett obestämdt
mynts menliga verkningar på ägande
rätten och på alla närings-företag. Således kan
jag för min del ej annat ån anse en realisation
efter närvarande Medelcours vara det enda kraftfulla
medel till vinnande af ett fast myntvärde
och af trefnad för nåringarne. Men skulle emot
min förmodan, detta ej låta sig göra, så
öfverensståmmer jag i Herr Stråles förslag, att
för framtiden låta alla liquider ske efter Cours.
Detta vore då det enda sättet, att trygga ägande-rätten
mot sådane förluster, som dem 1809
års myntförsämring ådragit alla då varande fordringsägare.
För öfrigt medgifver jag visserligen,
att stora olägenheter, hvaraf Norrige och
Dannemark i sednare tider iiamvisat exempel,
åtfölja en sådan liquid efter cours, olägenheter,
som troligen öfverstiga alla dem, hvilka möjligen
kunna åtfölja en verklig realisation, och
som så mycket mer stärka min öfvertygelse,
att detta sednare radicala botemedel år det en<
da råtta och användbara.
Friherre Cederström, Jacob'. Jag skulle
med glädje instämma med den sista vårda Talaren
uti nyttan för vårt samhälle, der creditinynt
finnes, att når so u helst kunna förbyta
detta mynt emot metalliskt, genom realisation,
om denna realisation nu vore möjlig utan att
decretera en banqueroutte. Det är ej obekant,
hvilken allmän skakning xSoo 4*s barjqueremtte
774
Den 2 G Februarii,
medförde, äfvensom den sedermera egenmäktigt
införda förändringen i de i Ständerna derföre
fastställda grunderna. Om Styrelsen (dermed
menar jag så vål lagstiftande sorn verkställande
magten) ej blandar sig i enskildes affairer, men
heligt fullgör decreterade åtagande, så reglerar
sig myntet småningom af sig ejelft i ett naturligt
förhållande till ett stigande välstånd, och
dermed förenad ökad production. Man har
sagt, att om icke den föreslagne realisation b]ef
fastställd, enda utvägen att trygga ägande råtten
mot sådane förluster, sorn den 1809 års
myntförsämring ådragit då varande fordringsägare,
vore att för framtiden låta alla liquidev
ske efter cours. Om då varande fordringsägare
verkeligen lidit förluster genom 180g års Stånders
beslut att Banken skulle utgifva sedlar till
krigs-omkostnaderne, förutsätter sådant en af
dessa Ständer begången orättvisa 5 men jag har
i detta afseende en alldeles stridig öfvertygelse.
Jag och alla de som verksamt deltagit i affairerna
den tiden, veta att enda utvägen till erhållande
af medel för krigets fortsättande, var
att tillita Banken; och jag tror derjemte, att
krigsgården, gedom denna utväg blef jemnare
fördelad, än den kunnat blifva genom hvad an-?
nan fördelning sorn helst, örn .än någon annan
varit möjlig; ty den försämring sediarnes värde
derigenom bereddes, drabbade visst icke ensamt
fordringsägare, utan alla innehafvare af
dessa papper, frän och med arbetskarlen till oell
med capitalisten.
Jag år ytterligare derom öfvertygad, att
Den 26 ffebruarii.
775
om Riksens Ständer årligt uppfylla hvad de då
beslutade rörande ersättningen till Banken för
dess lemnade förskotter, skola vi omärkligt
närma oss till inåiet, myntets återförande till
sitt förra värde, utan att dervid skeda enskildte
och våldsamt ruboa deras på god tro om
yaliditeten af Ständers beslut, ingångna transactioner;
hvar och eu kan då råtta sina enskildta
affairer efter en säker grund, och myntet
småningom förbättras i värde, vål vetande
hvad sorn skett och skall ske: men sådant
biifver icke förhållandet om Riksens Ständer
skulle rubba de beslut i afseende på myntet
fattat, helst sådan lättsinnighet icke lemnar ga«
ranti för varagtighetea af denna auctoritets åtgärder.
Om Banken ålägges, att lika med hvad
för Riksgälds-Verket år fastställdt, årligen uppgifva
sina tillgångar och skulder, så skulle med
än större visshet enskildta kunna beräkna sina
företag, och då deraf blef för en hvar synbart
att Bankens tillgångar utöfver dess skulder årligen
ökas, skulle dess sedlar också i samina
proportion vinna ökadt förtroende och värde.
Det skulle i sådant falk för oss, till vinnande
af allmänt välstånd, icke återstå iner än etablerande
af etfStats-hushållsings-system, bygdt pä
allmänna grundsattser icke åseende enskildta
personers, för samhällets båtnad obetydliga, ofta
alldeles främmande interessen, utan generelt för.
Svenska folket-, öppet i dagen lagde ,%kånde af
alla låne-anstalter, lika tiljgångcliga för alla i
776
Dén 26 Februarii.
roon af hvar och ens tillgång på godkånda hypotheker.
Detta år ej inveckladf, konstigt och svårt
att begripa, ty det bereder ingen rubbning i
den naturliga utvecklingen af enskildtes ömsesidiga
förhållanden 5 det år ej såsom alla realisationer,
de der icke genom vålståndets tillta—
tagande i naturlig våg beredt konstlade beräkningar
och skuggbilder sorn stådse jäfva3 af erfarenheten.
Åtskilige yttrade härtill deras bifall.
Herr Rosenblad: Den af Friherre Cederström
omnämnde Bankroutte tror jag redan vara
verkställd och kan den nu mera utan ny
och Ökad orättvisa ej hjelpas, då alla i Bancoroynt
ställde transactioner enskildta emellan,
sedan 1809 undergått så rnångfalldiga förändringar.
Jag kan ej dela den Herr Friherre
Cederslröms åsigt, att det af 180g års Ständer
vidtagna beslut, att genom Banco-sedlarnes ökande
och deraf följande försämring bestrida krigskostnaden,
medförde den jemnaste fördelning
af krigets bördor. Min tanke är ej att klandra
1809 års Ständer, dertill äga de för många anspråk
på samtids och efterverlds .erkänsla, ej
eller att nu bedöma om i deras ställning andra
utvägar funnos att välja, ehuru mitt minne säger
mig, att en af deras i Finanoerna mest erfarne
medlemmar, framledne Riks-Rådet Grefve
Liljencrants uppgaf sädane. Jag vill blott
nämna, att jag aldrig kan fatta, huru en sådan
Den 26 Februarii.
777
fördelning af Stats-bidragen kan vara den jernnaste,
som ej endast drabbar en enda medborgs-class,
Capitaiisterne, utan äfven later
dem känna tyngden af den vinst, just genom
denna finanee-reglering en annan medborgsclass,
de gåldbundne skörda , medelst förminskning
i deras skulders verkliga värde. Jag kan
ej heller undgå uttrycka min öfvertygelse, att
i den genom myntets försämring uppkomna
skenbara förhöjning i alla fastigheters värde,
ligger en hufvud-orsak till den speculations anda
, som bragt så mångå idoge medborgare till
tiggare-stafven, och som så verksamt bidragit
till den nu öfverkläda förlägenheten.
Friherre Boije: Vid sista Riksdag framställde
jag motionen om Bankens publicitet,
som då af Ridderskapet och Adeln bifölls, men
af de andra Ständerne afslogs. Jag önskar hö.
geligen att Herr Tham nu måtte bättre lyckas
deri. Hvad frågan om en företagande realisation
angår, så är dess undersökning af större
vidlyftigt ån att densamma nu gerna kan anställas.
Troligen blir den, innan Riksdagens
6lut, ett öfverlåggnings-åinne för sig sjelf, och
om jag då är tillstädes, skall jag icke underlåta
att utveckla mina åsigter deraf. Jag skall nu
lika med de ledamöter som sig deröfver yttrat,
nöja mig med att framställa mitt omdöme, som
är, att en realisation för oss nu, vore det olyckligaste
företag. För den inbillade fördelen,
eller rättare sagt för flården att äga Silfver
till mynt i några år, skulle Banken, Nåringarne,
Löntagare, ja hela Nationen blifva förstörde.
771i Dan 26 Februarii.
Jag förklarar gerna, att jag icke misströstar, det ju
en framtid kan skänka en conjunctur, uti hvilken
det icke blefve skadeligt att realisera; men att,
i vår närvarande ställning, företaga en sådan
operation , vöre ett steg, hvarifrån jag ber Gud
bevara oss.
Flere yttrade härtill deras bifall..
Friherre Cederström : Det har blifvit ytt
radt,
att den, genom realisation föreslagna Banqueroutie
redan är gjord, reen har man val
dervid gjort sig reda för hvad ordet banqueroutte
betyder? Kan man väl kalla banqueroutte en
blott inställelse af betalning? först då, sedan
det blifvit bestämdt att i stället för Capitalet,
endast en viss procent kan borgenärer tilldela:?,
uppkommer banqueroutte, och det är således,
genom en bestämd realisation efter andra grunder
än al pari, sorn banqueroutten egenteligen
decreteras. Jag tror, att, om man med lugn
och utan att skrämas af framställda skuggbilder,
betragtar vår economiska ställning och vårt
myntväsende, skall man finna, att begge är»
uti stigande till förbättring och att således om
inga hinder läggas i vägen för begges fortskridande
på denna bana, skall raan så småningom
närma sig dertill, att våra sedlar emqt
silfver blifva al pari, ehuru ej till sitt belopp,
minskade. Det är naturligt att, ida man utgifver
mera reverser än hvartill man har fond
för ögonblicket’att inlösa, skall det förhållande
uppkomma, att raan på en tid nödgas upphöra
betala. Den förlust fromma stiftelser lidit ges
Den 2 6 Pabt uarii,
179
nom sedelrijyntets vanvärde, blifver rlen då ännu
icke mera ökad, i fall, genom fastställande
af en realisation, utvägen blefve stängd, att
successive erhålla ersättning, i den mohn myntet
förbättras. Månne dessutom dessa stiftelser
skulle hafva förlorat mindre, om en annan slags
krigsgärd blifvit vidtagen, medförande större
allmänna olyckor, banqueroutter, egendomars
tilläfventyrs iråkade vanvärde till en grad, att
desse stiftelser kunnat förlora deras Capital?
Månne det väl linnas numera jemt fördelad beskattning,
då den är af beskaffenhet, att öfverstiga
en nations förmåga att den i vanlig
väg utgöra, än en bevillning som träffar hvar
oell en sorn äger mynt-represeritativer från oell
jned tiggarn till och med millionären och kan
väl möjligen den progressiva gärd som derigenom
tagea af den sednare, på ett mera rättsenlig!
sätt tillvagabringas ? Detta var ock ett
bland de motiver., som bestämde Riksens Ständers
öfvertygelse 1809, då besluten fattades,
att Banken skulle, genom utgifyande sedlar bestrida
krigskostnader ne.
Ehuru den epok år, som jag hoppas, afläg -  sen, då Sverige å nyo kan vara i behof att an -  lita sitt Bancomynts credit, för upprätthållande
af Samhåilets sjelfständighet, så kan ett sådant
tillfälle dock likväl inträffa; och vore det vål
klokt, och vore det vål Öfverensstämmande med
Samhällets interesse, att i förvåg beröfva sig
denna tilläfventyrs enda utväg, att emotstå en,
i så vål folkmassa som rikedom öfverlägsen fl -  endes försök till inkräktning? Det första vii-j
Den 26 Februarii,
koret för Staters tillvarelse, år beredandet af
medlen till sjelfståridigin-tens uppi Anhållande;
det andra, att bereda medborgares ersättning
för deras till försvaret oumgångeliga uppofTringar
och förluster. Med dessa grundsatser sammanknytes
oupplösligen medborgares interesse
för Statens, och för att tillvägabringa denna ersättning
för uppoffringar och foi lo-ter, år d*-t
min öfvertygelse, att inga andra åtgärder behöfva
vidtagas, ån ett successivt upphäfvande af
prohibitiva författningar, M< n om vi efter en
motsatt åsigt skulle börja med en banqueroutte
©ch sedermera fortsätta det prohibitiva systemet,
då påstår j:.g, att vi rent af beredt våra
efterkommandes armod och den derifrån oskiljaktiga
Statens vanmagt.
Herr Stråle: I anledning af hvad en och
annan Ledamot anfört i afseende på omöjligheten
att bestämma Bancosedelns värde annorledes
ån genom realisation, torde jag få fästa
Högloflige Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
derå, att mitt förslag äfven afser en realisation,
såsom slutliga vilkoret för beståmman.
de af myntets värde; men jag har trott, att
denna realisation borde tillvågabringas i naturlig
ordning genom Bankens consoliderande, icke
genom skuldens omsättning från inlånsk till utländsk
Möjligheten att kunna utan att äfventyra
större olägenheter ån fördelar, verkställa
ett sådant förslag beror på den fråga : huruvida
man åger några gilliga anledningar att befara
Bancosedelns ytterligare fall, linder dess närvarande
värde, under den tid sorn framflyter in
-
Ben 26 Fehruarii.
nan realisationen kan komma till stadga. Denna
frågas besvarande fordrar en utredning af större
vidlyftighet ån att den nu kan eller bör vidtagas
Men innan inan företagit en sådan utredning,
innan man granskat förslaget i alla déss
delar och huru resultaterna deraf visa sig, kan
man ej ejler bedöma, huruvida förslaget kan
och bör verkställas eller icke.
Herr Rosenblad: Friherre Cederström har
yttrat, att den epok kan inträffa, då vårt sedelmynt
återgår till al pari eller 48 sk. Cours.
Jag medgifver möjligheten af denna händelse,
men tillika, att den vore en af de olyckligaste.
60m kunde inträffa för mitt fädernesland. Då
skulle en verklig nöd uppkomma i landet- Då
skulle den gåldhundna se siu skuld mer ån fördubblad.
Då skulle den idoge näringsidkaren
nödgas uppoffra frukten af sin flit och sin omtanka
för liquiden af skulder, han icke gjordt.
Tidehvarfvet i Sverige från 1765 till 1769, de
i Dannemark och Österrike efter 1815 framställa
till någon del varnande exempel af en
sådan myntförbåttring. Jag upprepar således
hvad jag redan anfört, den enda rättvisa finance-reglering
år den, som försäkrar åt hvar
och en hvad han nu verkligen åger, som tryggar
gåldenärer mot all fara att nödgas betala
sin skuld större ån den år, oc h borgenären för
möjligheten att erhålla sin fordran liquiderai
med mindre ån hvad den verkejigen utgör.
Härtill fordras ett fast myntvärd» och detta kan .
ej vinnas ulina en realisation.
Dm 26 Febrnariii
Grefve van Schwerin, Fredric Bogisiails 2
låka med Herr Rosenblad får jag förklara, att
jag skulle anse för en gior olycka, om det skulle
bli mitt fäderneslands öde att gå från banqueroutte
till banqueroutte, och att arbeta sig
ur den ena för att bereda sig till en ny. Jag
är öfvertygad att vårt penningeverk kan regleras
så snart man det alfvarligt vill. Man kan
realisera oin man vill det, och utan vådaj man
kan låta bli att realisera utan mehn för rörelsen
och ägande rätten. Men lika så öfvertygad
är jag, att alla åtgärder till ett förbåttradfc
tillstånd årojfruktlösa, förrän folket kommit öfvenens
med sin styrelse, och denna sednare iu^
skrånker Statens depeaser efter det skattdragande
folkets förmåga.
Man förskräcks för ordet banqueroutte. Allt
ifrån den tid som Stater funnits och metallmynt
funnits, hafva Statsbanqueroutter ägt rum. Hvarje
myntnedsåttning var en banqueroutte. Sådane
myntnedsåttningar hafva ägt rum i alla tider,
i alla länder. De hafva inträffat i Grekland,
i Rom, och alltid under Staternes mest
lysande perioder samt utgjort öfvergången till
en högre industriel utbildning. De hafva inträffat
i Frankrike, i England, i Sverige, der,
hvad man för några decennier sedan kallade
Mark, fordom svarade mot 8 SpecieRiksdaler.
I Gustaf Wasas tid inträffade tvenne rayntnedsättningar
eller banquerotitter.
Det är först seden papper kom i bruk,'
som man slapp göra uedsättningar i det meta!-
Den Fehr tiar ii\
733
liska myntet och att1* förändra sjelfva mätaren
af alla värden. Men det är blott till betecknande
af stora valeurer som papper kan användas,
icke såsom hos oss inträffar, för att deraf
göra små valeurer, eller skiljemynt. Att
vilja till sin förlorade valeur åter uppbringa ett
fallet pappers-skiljemynt, det är lika så omöjligt,
söm att till högre valeur återföra ett nedsatt,
det vill säga, till skrot och kora förändradt metalliskt
mynt och till sina påföljder i hög grad
förderfligt. Det är liquid för den förflutna tiden
som man önskar, och nytt conto för den
kommande tiden, att folket må kunna förkofra
sig för egen högre trefnads skull, och icke städse
uppoffra hela frukten af sitt arbete och alla
sina besparingar, åt, hvad man behagar kalla
Stat»
Friherre Cederström: Jag får anhålla om
förlåtelse, i händelse jag tröttar Ridderskapet
och Adeln med att ytterligare uppträda, för
att göra några anmärkningar i anledning af
hvad som blifvit yttradt.
Med Herr Rosenblad instämmer jag deri,
att, om sedelmyntet skulle hastigt återföras till
al pain emot silfver, skulle det medföra en ganska
våldsam rubbning i enskildtes förhållanden,
men, om ett sådant hastigt stigande värde,
icke är tänkbart med mindre alla Bancosedlar
som äro utöfver det belopp, sorn efter realisations
grund svarar mot det i Banken förvarade
silfver inlöstes, så hoppas jag att Riksens Stan-i
der lära veta derifrån bevara Svenska folket,
?84 Den 26 Februarii,
Annat ar emedlertid att brådstörtadt och genom
tvungna indragningar af Sedelmyntet bereda
realisation, annat att låta myntets förbättring
i naturlig väg gå i bredd med allmänhetens stigande
välstånd, productionens större liflighet,
Näringars och handels större frihet.
Hvad som i förra fallet är förstörande,
blifver i det sednare ett af de verksammaste
medel till beredande af utveckling och liflighet
i nationens industriella företag af alla slag. Man
bör ej glömma, då fråga är om credit-mynt,
att dess vanvärde, alstradt genom misstroende^
går hastigt nedåt, att förbättringen, då den,
genom ökadt välstånd och större production
tillvägabringas, ej går så fort uppåt, utan endast
i samma mohn, som den ökade productionen
blifver i behof af större rörelse-capital och
kunskapen 0111 detta Capitals belopp och vär-j
de, relatift till de hypotheker, som Banken
derföre äger, gifver visshet om att de äro svarande
mot hvartannat.
Det har blifvit yttradt af Grefve von
Schwerin, att alla åtgärder till ett förbättra dt tillstånd
äro frugtlöse förrän folket kommit öfverens
med sin styrelse och denna sednare inskranker
Statens depenser efter det skattdragande
folkets förmåga. Styrelsens förhållande till medborgarne
äro bestämde genom våra Grundlagar,
och formen, som bestämmer möjligheten af förändringar
i dessa lagar förekommer alla sådane
förändringar, genom ögonblickets intryck och passionernas
-
Den 26 Februarii.
785
8Sönernas ensidighet, i det den fördröjer anta-*
gandet af förslag till sådane ändringar till en
kommande tid, och om vi gå lugnt framtiden
tillmötes, så böra vi icke frugta, att förändringar
i desse våra lagar lättsinnigt blifva antagne;
men ett annat förhållande äger rum, i afseende
på beslut rörande financerne; de hafva ofta
varit foster af ögonblickets intryck och kunna
ännu blifva det, hälst enskildta interesse! merendels
förbiser det allmännas fordringar och en
hänförande vältalighet kan bringa till förgätenhet
af en lugn och mogen granskning. Det är
derföre Riksens Ständer uti frågor rörande financerne,
med en större varsamhet, än uti alla
andra, böra behandla ämnena och stadga sin
öfvertygelse, på det icke de måge finna sig uti
belägenhet, att, några dagar efter beslutet då
passionernes svall upphördt, ångra hvad de fastställdt,
väl vetande, hvilka menliga följder för
samhället, äfven på den korta tiden, som, emellan
Riksdagar vanligen äger rum, för nationen
kan uppkomma af regleringar i Financerna,
hvilka stå i strid med nationens gemensamma
interesse.
Allt hvad Riksens Ständer kunna besluta
rörande financerna, bör derföre, sorn jag redan
yttrat, nogare än allt annat betänkas, dervid
aldrig förgätas, att finance-planer, med endast
skenbar nytta, aldrig blifva antaglige, emedan
de städse bereda tusendetals medborgares
olyckor och förluster och aldrig gagna ett raot
Ridd.
o. dd. Prof. I. B. 5o.
786
Den 26 Februariil
svarande antal. Om erfarenheten vitsordat dessa
förhållanden, så lärer det icke blifva tvist
underkastad t, huru vigtiga dessa frågor äro
och huru mycket mera än andra, de äro i behof
utaf att, med lugn och efter mogen öfverläggning,
afgöras.
Herr Nordenanckar, Gustaf: Jag hyser ej
den förmätna tankan, att vara financier; dertill
fordras en långvarig erfarenhet och djupa insigter,
men mig synes, att för verkställande af
en mynt-realisation, måste man hafva myntbara
metaller. Ett mynt som bestämmes annorlunda,
än genom utbyte mot metall, liknar en
fogel, som flygande höjer och sänker sig ömsom
i luften. Det vore visst bra att kunna
realisera, men blefve åter frågan endast om en
fixation af myntvärdet, så tror jag, att detta
skulle säkrast bestämmas om man i Banken hade
en bestämd fond, som ej fick rubbas eller
utgifvas och i öfrigt stadgade en permanent BancoSedelstock,
som hvarken finge förökas eller förminskas.
Olika handels-förhållanden kunde väl
stundom tillvägabringa någon obetydlig ojemnhet,
men detta händer ej blott i Sverige, utan
afven i alla andra länder.
Herr Rosenblad: Friherre Cederström
har anmärkt skillnaden emellan ett ögonblickligt
och ett successivt återförande af Banco-Sedlarne
till al pari cours och yttrat, att det var endast
detta senare, han ansett verkställbar och
Önskligt. Jag medgifver visserligen att detta vore
mindre förstörande, mindre orättvist än det
Den 26 Februarii,
?8 7
förra, men det hindrar ej, att det likväl är bada
delarne. 1766 års Ständer beslöto att myntet
successivt under 8 år skulle bringas till al
pari, men verkningarne voro likväl till den grad
förstörande för enskilta välståndet och näringarne,
att 1768 och 1769 årens märkvärdiga händelser
deraf föranleddes. Vissheten att myntet
skulle stiga i högre proportion årligen, än räntan
för dess begagnande utgjorde , verkade att
man med mera förmån kunde låta det ligga
ofrugtbart på kistbotten, än begagna det i allmänna
rörelsen, hvarigenom riket på en gång
blef i saknad af större delen af sin penningestock,
till största känning för alla näringar.
Samma exempel har Danmark de 9 sista åren
framvisat, då i bredd med ett ständigt forbättradt
mynt äfven allmänna förlägenheten och
nöden stigit. Hvad realisationens verkställighet
belräffar, tror jag visserligen ej, att Banken
derföre behöfver en silfverf >nd motsvarande
dess hela Sedelmassa, endast dess totala fond
blifver användbar och dess rörelse alldeles Öfverensstämmande
med grunderne för en rigtig
Bank-rörelse En fullständig utveckling häraf nu
skulle fordra för mycken tid och för långt leda
oss från egentliga föremålet för denna discussion.
Herr Tham: Om ördet banqueroufte tages
i den vidsträckta bemärkelse Herr Grefve von
Schwerin deråt gifvit, medgifver jag gerna att
sådana banqueroutter ganska ofta och nästan
hos alla Nationer ägt ruin. Banqueroutter genom
metall-myntets försämrande torde dock
oftast blifvit verkställda genom enväldiga Re
-
788
Ben *6 F\thriurii.
genters förordnanden,
och högst sällan af
constitutionella stater, eller folken sjelfva, om
ej under eller efter revolutions-tillstånd och
svåra krig samt derigenom uppkommande stor
nöd. Nu då frågan är om en banqueroutte hos
oss, eller om Bankens aceord med creditorer,
genom inlösande af dess sedlar emot silfver efter
nedsatt värde, så är detta en sådan banqueroutte,
som uti Sverige några gånger förr varit
gjord med ganska korrt bestånd för det
derigenom stadgade mynt-värdet, hvilket genom
nya sedel-operationer vid behofvets stund, åter
blifvit förstördt; hvarföre då ådraga oss utländsk
skuld för att bereda en förbättring i myntvärdet,
hvilken är byggd på grunder som nu, likaså
lätt som förr, kunna förstöras; vore det
ej bättre att med tålamod afbida de säkra men
långsammare verkningar, hvilka borde uppkomma
genom publicitet i Bankens räkenskaper med
dertill hörande stadganden, som försäkrade den
emot försämradt skick. Om en enskildt person,
med den ofelbarhet som Banken nu kan för
sina creditorer redovisa, sina tillgångar och
skulder, vinner han säkerligen credit, då de
förra öfverstiga de sednare, och hans förbindelsers
uppfyllande kunna eontrolleras; jag för
min del anser det derföre mycket bättre, att
genom de af mig uppgifna medel söka bibehålla
myntvärdet, än att sätta landets och medborgares
väl på spel genom en realisation med
lanta pengar, som möjligen genom oväntade
händelser skulle misslyckas och orsaka en ny
banqueroutte, innan operationen hunnit till fullo
utföras, hvilket då gjorde det onda dubbelt värre.
Den 26 Februarii.
739
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus;
Jag erkänner uppriktigt, att i frågan om realisation
eller fastställande al myntfoten, synes mig
man stundom misstagit sig om termerne. Så
lärer hår vara fallet. Att hafva ett pappersmynt,
som ej har fond, hvarpå det fotar sig,
att följa ett system af osäkerhet och ojämnhet i
myntvärdet, måste vara af ett högst menligt inflytande
på nåringarne och samhällets välstånd.
Hur år det vål möjligt vänta, att når en stor
pappersmassa, utan deremot svarande bestämd
fond, finnes i omlopp, och då likväl capitalisten
år rådd att till näringsidkaren utlemna sina capitaler,
den idoge då skall våga ingå i företag,
der han icke vet, om han ej tilläfventyrs kan
komma att gälda dubbelt mot det han kunde
förtjena. Under sådana förhållanden uppkomma
misstroende, tröghet i rörelsen och ett vacklande
i alla transactioner, Jag tror det således vara
nödvändigt för att vinna stadga i samhället,
att myntet får ett stadgadt värde. Detta är ej
möjligt utan en realisation. Jag vill ej för det
närvarande ingå i någon vidlyftig undersökning
huru en sådan skulle låta verkställa sig. Jag
år för litet bekant med Bankens tillstånd, för
att häröfver lemna mitt omdöme, men jag vågar
tro och skulle tycka det vara på det högsta
olyckligt, örn ett Rike som Sverige, efter 7
års fred, ej skulle kunna finna någon utväg att
undvika en banqueroutte. Jag vet vål, att man
ej anser den i hvalfvén förvarade silfverfond
tillräcklig, för att inlösa den utelöpande sedelstocken
men jag känner ingen Bank-inrättning,
som behöft fulla motsvarande värdet i metaller
79®
Den 26 Februarii.
för en realisation af pappersmynt. Det vore
besynnerligt, om Sveriges skulle vara den första.
Jag kan åtminstone ej begripa att ju icke
Banken, om den kunde i metall förbyta alla
dess betydliga realiteter samt panter af jord,
skulle, når fråga blefve att realisera, ändock
hafva ett betydligt Öfverskott. Och hvarföre
stämpla en realisation efter silfrets gångbara
värde med det förhatliga namnet banqueroutte.
Jag skulle tro, att om vi utan realisation arbetade
oss upp till 48 sk- Cours, vere detta värre,
än hvarje banqueroutte. Bäst anser jag det
således vara, att fastställa myntfoten på den
punkt, der den nu står.
Jag vill äfven fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet derpå, att om myntförhållandet
rubbades genom papperets växande
och silfrets fall från 124 till 48 sk., skulle följden
blifva den, att capitalisten skulle sofvande
se sin egendom dagligen förkofras. Den idoge
deremot, som sökte att genom användande af
andras capitaler understödja sin verksamhet,
skulle sträfva från morgonen till qvållen, för att
slutligen ändå störtas. Han kunde endast såga
till sig sjelf; allt hvad jag gör bidrager att förbättra
det allmännas, men iörsåmra min enskilta
ställning. Och jag tror icke att han genom
denna tanke hade eri billig och tillräcklig ersättning
för sina mödor. Slutligen skulle han
förgålves bjuda till att reda sig ur sin belägenhet
Sjelfva hans industri och verksamhet skulle
påskynda hans undergång, eller åtminstone
icke kunna förekomma den. Månne icke häri
-
Den. 26 Februarii,
79*
genom en så stor mängd medborgare blefvo till
den grad lidande, att hela samhället skulle lida
deraf. Jag erkänner åtminstone för min del, att
jag ansåg ett sådant förhållande på det högsta
olyckligt för mitt Fädernesland.
Detta år min klara åsigt af saken. Måhända
mitt begrepp förleder mig till misstag.
Jag har någon erfarenhet af andra länders fi>
nancernesurer, hvilken jag sökt använda på detta
land, och jag står hår med min öfvertygelse till
doms inför samtid och efterverld.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Friherre Boije; Om realisationens nytta
kunde bevisas blott genom upprepande, och förstorande
af de olägenheter vi nu måste vidkännas;
då skulle jag medgifva att den sista vårda
talaren bevisat mycket; men om åter dertill
fordras mera; om det också fordras en undersökning
af realisationens möjliga vådor och större
olägenheter; och en jemförelse emellan det
tillstånd, hvari vi åro, med det, hvari vi möjligen
kunde falla; då har den värde Talaren,
med liela sin ensidiga framställning, bevisat
ingen ting. Vi kånna våra närvarande olägenheter;
men innan vi gå att utbyta dem emot
andra, år vår pligt att också känna de sednare.
På denna kännedom, på denna undersökning,
beror om realisations-företaget vore en förvillelse,
eller vore en sann klokhet. Jag tror det
förra; och ställande mig under domen af samtid
och efterverld, ja, af mitt eget samvete,
förklarar jag, att, intilldess man förmår öfver
-
792
Den 26 Februarii.
tyga mig att en sådan realisation vore mera än
ett verk för några år, som derefter lemnade
oss i mångfalldigt värre belägenhet ån den, hvari
vi nu befinna oss; intilldess man förmår derom
öfvertyga mig, skall jag motsätta mig förslaget;
emedan jag år, inom mig, förvissad, att slutet
blef, att, i stället för is6 sk. cours, som vi nu
hafva, så skulle vi säkerligen vid realisationens
slut, befinna oss vid 3oo eller 4oo sk. cours,
med en Bank, beröfvad sin nu ägande silfverfond,
och hvad värre vore, förstörd till sin
credit. Man talar om stadgadt mynt; å ja, hvem
Önskar ej det; men kan man vål betr}rgga oss,
att vi också särdeles långe få behålla det sådant?
Och huru rättvis är vål vår klagan öfver
närvarande ombytlighet i pappersmyntets
värde? På några år, har, så vidt jag förmår
minnas, coursen ej visat en större skillnad ån
emellan 120 till 126, och denna skillnad, år den
så förskräckande? Eller kunna vi dölja lör oss
den såkra följd , att om ock realisationen misslyckats,
blir skillnaden vida större.
Friherre Cederström: I anledning af hvad
sorn sist blifvit yttrat, uppträder jag ån en gång,
för att, om möjligt, gifva en utveckling åt ämnet,
som det synes mig sakna. Det förekommer
mig, som om missförstånd skulle äga rum,
om, hvad som verkeligen år mynt. Om det erkännes,
att mynt icke år annat ån vara, hvars
värde, relatift till andra, bestämmes af myckenhet
och efter rågan, så blir saken klar. Creditmynt
eller sedlar, sorn representera varans
silfvermynt, hvad åro de annat, ån en conven^
Den 26 Februarii.
79^
tionel vara, i förhållande till den säkerhet sorn
förefinnes för deras användbarhet, till utbyte
emot andra varor. Om vi jemföre den cours
vi äga med närvarande varupris och den för 4
å 5 år sedan, med då varande priser, på så
vål spannemål, sora andra effecter, huru blifver
förhållandet nu emot då? Om det bevises, att
sedelmyntets värde relatift till varor i allmänhet
nu åger ett högre värde än då, men att
coursen icke desto mindre nu år högre, så lärer
det vara påtagligt, att coursen, såsom endast
ägande relatif gemenskap med utländska myntsorter,
år ett fictiskt ting, beroende af fluctuationerne
i handelsförhållanderne, utan något direct
inflytande på credit-myntets värde inom
landet, hvilket ensamt bestämmes genom dess
relativa värde till varor i allmänhet. Månne
man icke har skålig anledning att förmoda, det
ju, med den ökade varu-production och folkmängd,
som nu råder inom Sverige, penningens
värde, så framt den icke ökas i en större progression,
ån den tillökade varu-tillverkningen,
skall årligen stiga i värde? Och månne icke
denna ökade varu-production, skall oafbrutit
fortgå, om den, genom indragningar af mynt,
beredda förlägenhet blifver afhulpen? Månne
det icke såsom en naturlig följd kan antagas,
att, i den mon varorna ökas, creditmyntet successive
vinner stadga och förbättras.
Jag vill ytterligare fästa uppmärksamheten
vid några yttranden af Herr Rosenblad, hufvudsakeligen
i afseende på hans med fleres förmodan,
sorn skulle Sverige möjligen kunna förlora
Den 26 Februarii,
genom en realisation, beredd genom vårt creditrnynts
succeccive stigande i värde, ehuru i naturlig
väg tillvågabragdt, genom en ökad production.
Jag förmodar, att alla försök att fixera
myntet på en annan våg och genom magtspråk,
skulle medföra sådane förluster, som
dem, för hvilka Herr Rosenblad och Grefve
von Platen önskat att vi måtte bevaras.
Ett i öfrigt kraftigt medel att befordra
Bancosedelns värde, år att lemna allmänheten
kunskap om BancoVerkets tillstånd och verkliga
soliditet. Jag känner detta Verk; jag har
varit bland dess Styresmän på Ridderskapets och
Adelns vägnar, och kan heligt försäkra, att
BancoUtskottet gerna kan tillstyrka Bankens publicitet,
såsom ett bland de kraftigaste medel
att bekräfta dess credit. Men må det tillåtas
mig, att, vid detta tillfälle åberopa Ridderskapets
och Adelns nu varande äldsta Ledamot, Hr
Presidenten m. m. von Schultzenheims auctoritet.
Denna man känner till skillingen och run:
stycket Bankens tillgångar och skulder, och han
har redan för tvånne Riksdagar sedan uppgifvit
förhållandet hår på Riddarhuset och förklarat
dess öfvertygelse vara, att, så vål Bankens sora
Statens interesse fordrar Bankens publicitet.
I anledning af det Grefve von Plåtens yttrande,
att, i händelse Bancosedlarne skulle
stiga i värde, capitalister underfull overksamhet,
så till sågandes sofvande, kunde se sin egendom
förkofras, då näringsidkaren deremot genom
samma förhållande, genom sin industrie och ar
-
Den 26 Februarii,
795
betsamhet skulle se sig arbeta till en oundviklig
undergång, får jag anmärka, att den vinst en
capitalist sofvande kan göra, derigenom att dess
i kistor förvarade capitaler, genom allmänna
välståndets ökande stiga i värde, ej kan lampeligen
sättas i paritet med den vinst, näringsidkare
af alla slag med visshet kunna påräkna,
då de äga frihet att vånda sin industri till alstring
af alla slags effecter och dymedelst mångdubbla
det capital, som den overksamma capitalisten,
under samma tid, till några procent ser
förbåttradt, och det år ej i mensklig förmåga
att beräkna, hvad som i productif väg kan vinnas,
genom ett idoge näringsidkares förnuftsenligt
användande af capitaler.
Den grundsatsen står fast, att capitalen säkert
flyttas till det land, der frihet för deras
användande åger rum och der de således lätteligen
mångdubblas, samt fly från det, der tvångslagar
sätta grånsor för den individuella verksamheten.
Yi hafva sett hvad myntbestämningar vill säga
äfven i metalliskt mynt, och Historien vittnar,
att de städse inneburit ett sjelfbedrägeri. I
Frankrike har den så kallade Livern från att
utgöra en lödig mark silfver, successive genom
maktspråk blifvit nedsatt till ett tredjedels lod.
Hvad var väl vid hvarje sådant tillfälle följden
af desse bedräglige stadganden? Man decreterade
städse, sedan uppbörden för året var verkställd
och innan utgifterne anordnades, man
vänn, det är sannt, en Activ större numeraire till
>7^6 Den J6 Februarii,
utgifter»es bestridande; inen då nästa årets skatt
efter den nya myntfoten ingick, befanns Staten
hafva förlorat uti verkelig inkomst, jemt lika
stort belopp i silfver, som nedsättningen i Liverns
vigt. Derigenom blefvo inkomsterna efter
hvarje sådan mynt-bestämning otillräckligare,
och så går det äfven med oss, om vi, i afseende
på vårt credit-mynt, följa samma bedrägliga
grundsattser.
Grefve von Platen: Jag kan ingalunda
frångå den tankan, att ett pappersmynt, som
ej har ett stadgadt värde och således är underkastadt
fluctuation måste hafva ett skadligt inflytande
på allmänna rörelsen. Denna fluctuation
kan icke upphöra förr, än Banken har en
realisations-fond och papperet genom dess inlösen
bringas till stadga. Ett pappers-mynt
som Banken vägrar att emottaga, kan icke anses
hafva något egenteligt värde. Så länge
Banken har en nedgrafven fond, med hvilken
den ej rör sig, kan jag ej annat finna, än att
pappers-myntet skall hafva ett vacklande bestånd,
Fåfängt åberopar man fordna realisationer.
Jag har nu ej talat om sattet, huru en
realisation skall tillgå och verkställas, det vore
förliastadt; men jag har blott trott, att Sverige
har en möjlighet, att efter 7 års fred göra
en realisation och att denna åtgärd är lätt
under våra närvarande förhållanden. Om en
myntfot fastställdes efter papperets nuvarande
ungefärliga värde, gäller den så väl för de
betalande, som för borgenärerne eller de betalte,
och man kan ej säga det vara en banque
-
Den 56 Februarii,
?97
routte, då alla dela lika; Man har här åberopat
1776 års realisation. Om den ej lyckades,
var hufvudskälet det, att Banken ej fick
handla endast som Bank och oberoende af Staten
samt dess behof. Man bör således ej skylla
på realisations-planen, att det dermed åsyftade
ändamål genom helt andra orsaker, nemligen
1789 års krigsbehof i3 år efter, förfelades.
Jag äger den fasta öfyertygelsen, att så länge
Staten fritt kan använda Banken och Statsbehofven
anvisas att utgå af Bankens medel, så
länge är Bankens credit: förtroendet till den ej
att påräkna.
Jag erkänner att denna förklaring är för
tidig, och att jag borde innehålla dermed, till
dess vi få se en ordentlig finance-plan uppgjord.
Denna hafva vi rätt att vänta af Styrelsen
, och vi veta att en Comité länge arbetat
för detta ändamål, men just derföre har
jag trott vi ej böra i förväg fästa oss vid en
viss grundsatts, förrän alla skälen äro öfvervägade,
fördelarne jemförda med olägenheterne,
då jag väl kan finna, att under vissa förhållanden
fördelen af ett stadgadt myntväsende kan
tillvägabringas utan Statens uppoffring; men under
andra ej, utan utländskt lån, eller utsläppande
af Bankens Silfverfond, åtgärder, hvilka
ej skulle skrämma mig, om jag vore öfvertygad,
att tid och omständigheter påkallade dem.
Ett stadgadt mynt förenadt med frihet i
handel och näringar, skulle alstra en verksamhet
och en kraft hos Nationen, $ora vida öf
-
798
TJen 26 Februarii,
vervägde hvarje i förenämnde afseende befarad
olägenhet. Hvad sorn nu ej kan göras efter en
7-årig fred, kan aldrig blifva gjordt, och jag
kan ej begripa huru vi kunna vara rigtigt tillfreds
med oss sjelfva, om vi skiljas åt med samina
vacklande mynt. Att assignera på framtiden
, tror jag vara ganska osäkert. Det är en
bräcklig grund för vårt hopp om bättre tider,
att vi suponera det främmande Nationer göra
krig och lemna oss i fred.
Jag har nu utan anspråk yttrat min öfvertygelse,
men jag har ej nog djupt inträngt i
dessa saker, för att påstå den vara ofelbar.
Jag tror dock, att en Finance-plan ej kan vara
byggd på en fastare basis, än på det närvarande,
att vi således nu göra rättast uti att noga
besinna vår ställning och icke bygga luftslott
i det tillkommande.
Herr Rosenblad: Jag skall blott med få
ord öka den redan långa discussionen. Man
har nämnt, att man för iramtiden skulle sakna
garantier mot inträffandet af samma händelser,
som vållat den förra villervallan i myntväsendet.
Jag tror deremot att vår constitution lemnar
tillfälle till vinnande af en fullkomlig garanti,
om man upprättade sådana föreskrifter
för Banken, som undanröjde alla missbruk och
införde dessa stadganden i Grundlagen. Man
har gjordt jemförelse emellan förändrade spannemåls-
och myn t-värden. Emellan arne så
olika varor, kan ingen jemförelse äga rum.
Begge grunda sitt värde på förhållandet emel
-
Den 26 Februarii.
799
lan tillgång och efterfrågan; men dessa undergå
ej lika förändring i afseende på spannemäl
och penningar. Årsväxt, folkstock, krig m. m.
bestämma förändringarne för den förra varan,
rörelsens storlek och liflighet för den sednare.
Obestridligt lärer val också vara, att spannemålens
pris hos oss till en del rättar sig efter förhållandet
utrikes, att det der i klingande mynt
betydligen fallit de 5 sista åren, och att om
coursen nu hos oss vore högre eller lägre, än
den är, skulle spannemålens pris i Bancosedlar,
nu också vara högre eller lägre, ehuru dess
verkeliga värde vöre alldeles detsamma.
Friherre Boije: Eftersinnandet af vår be
lägenhet
är en pligt, men hos mig förer den
till ett annat eftersinnande, nemligen äf vår
belägenhet efter det realisationen fortfarit i några
år och troligen ramlat, samt dragit med
sig större intressen. I min pligt att allt detta
eftersinna, skall jag icke brista; och jag skall
framför allt, taga mig väl till vara, att låta
förvilla mig af löften, om verkelige slott i luften.
I striden härom .gifves ett skäl , af, som
jag hoppas, förträffelig verkan; och jag skall
visserligen icke underlåta att, i sinom tid, använda
det; jag menar voteringen.
Flere hördes deruti instämma.
Herr Grefven och LnndtMarskalken föreslog,
att så väl Herr Stråles ofvannäinnde Memorial,
som de af atskillige Ledamöter i anledning
deraf nu afgifne yttranden, måtte till
Stats- och Banco-Utskotten remitteras; hvilket
bifölls.
Soo Den 36 Februarii,
Herr af Ekenstam, Israel, hade inlemnat
2:ne Memorial, hvilka upplästes, så lydande;
(Se Bilagorne N:ris 10 och 11.)
Dessa arne Memorial lades på bordet.
Upplästes och lades på bordet följande från
nedannämnde Utskott inkomne Memorial och
utlåtanden;
Frän] Stats- Utskottet:
Af den 22 dennes;
Angående Allmogens i åtskillige Härader
af Malmöhus Län dagsverks-skyldighet till
Flyinge och Dahlby Kungsgårdar.
2) I anledning af Kongl. Maj:ts nådiga
proposition angående de så kallade Schlegelska
Köpegodsen i Halland.
5) I anledning af Kongl. Maj:ts nådiga pro~
position, angående framtida dispositionen af
Wendtholms Hof-StallÅng.
4) I anledning af Kongl. Maj:ts nådiga remiss
uppå MinisterResidenten i Frankfurt Hjorts
underdåniga ansökning om utbekommande af
aflidne Abbé Voglers pension.
5) I
Den 26 Februarii, 801
5) I anledning af Kongl. Majds Nådiga
remiss uppå KyrkoRådets i Calmar underdåniga
ansökning om medels anslående för reparation
af kyrkobyggnaden derstädes.
6) Om tillåtelse för StatsUtskottet, att, i
anseende till mängden och beskaffenheten af de
StatsUtskottet tillhörande ärender få, utom de
förut antagne irenne, ytterligare antaga tvänne
Canzlister.
Från Allmänna Besvärs- och OeconomiUlskotten:
Af
den 18 dennes, om utskrifvande af
särskildte exemplar utaf remissacter i de mål,
som till sammansatta Utskott remitteras.
Justerades följande 5
Utdrag af Protocollet hållet hos H<5gloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm, eftermiddagen
den 26 Febr. 1820.
S. D. Vid föredragning af Stats-Utskotn
tets den 22 dennes allåtne 4 serskilte Memorial,
innefattande anledningar till anmärkningar
mot föredraganderne af Krigs-Ärenderne
och föredraganden af Handels- och Fi
-
Ridd, 9, Ad, Prof. I. B,
3o 2
Den 26 Februarii,
naneeÄrenderne, hvarom Remiss begärdes till
Constitutions-Utskottet, inför hvilket anledningarne
uppgifvas skulle; blefvo berörde anledningar
till anmärkningar enligt 29 §. i Riksdags-Ordningen
af Ridderskapet < :h Adeln till
sistnämnde Utskott remitterade. Ut supra.
S. D. Remitterades till
Stats-Utskottet;
1) Herr Montgommeries, Gustaf, den 21
dennes på bordet lagde Memorial, angående
upphåfvande af NummerLotteriet och GeneralAssistanceContoiret;
jemte Friherre Boijes, Ludyig,
i anledning deraf afgifne yttrande.
2) Herr Gripensvärd*, Fredric Adolph, den
21 dennes på bordet lagde Memorial, om in
köp
af Kongl. Maj:ts och Kronans andel i uppbörden
vid det så kallade södra Stäket.
3) Herr af Bornemans, Johan Aron, den
21 dennes på bordet lagde Memorial om in
qvarterings
ersättning till Warfs-Staterne vid
ÖrlogsFlottan i Carlscrona samt Escadrerne i
Stockholm och Götheborg.
4) Herr von Hartmansdorff!?, August,.den
21 dennes på bordet lagde Memorial, om in
fordrande
af upplysningar, hvilka och huru många
byggnader Kronan eller Staten äger; huru
och af hvem de begagnas; med hvad rätt de till
Den 26 Fehruarii,
ett eller annat ändamål användas och om de
dertill åro oumbärlige; jemte Friherre Ehrenborgs,
Casper Vilhelm, och Herr von Hartmans.*
dorffs, rörande samma ämne denne dag afgifne
yttranden.
5:o Herr von Hartmansdorff, August, den
21 dennes på bordet lagde Memorial om anslag
å Stat till inköp af Astronomiska Instrumenter
för det här i Stockholm befintelige Observatorii
räkning.
6:0 Herr Treffenbergs, Curry Gabriel,
den 21 dennes på bordet lagde Memorial om
inköp af åtskillige Trädhus i Götheborg, som
aro belägne nära Kronans Förrådshus.
7:0 Herr Tigerskölds, Carl Wickman, den
24 dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
angående anslag å Stat till befordrande af
Wexel-Undervisningen.
Stats- och Banco-Utskotten:
Herr Stråles, Nils Vilhelm, den 24 dennes
förmiddagen på bordet lagde Memorial, innefattande
ett finance-project; jemte de af åtskillige
Ledamöter i anledning deraf denne dag afgifna
yttranden.
Bevillnings-Utskottet:
ilo Herr Bruncronas, Nils, den 21 denne»
Den 26 Februariig
på bordet Iagde Memorial, om befrielse för
Lotsar från bevillnings erläggande.
2:0 Herr Liljestråles, Gustaf, den 21 dennes
på bordet Iagde Memorial angående nedsättning
af Bevillningen för fastighete-värden.
Lag- Utskottet:
1:0 HerrjReuters värds, Pehr Adam, den 17
(dennes förmiddagen på bordet Iagde Memorial
angående fångars sysslosättning; jemte Herr
Reutersvärds i samma ämne denne dag afgifne
yttrande.
2:0 Grefve Grönstedts, Claes, den 21 dennes
på bordet Iagde Memorial angående deportation
af lifstids-fångar.
3;o Herr Tigerskjölds, Carl Vickman, den
24 dennes förmiddagen på bordet Iagde Memorial,
angående inrättande af FörlikningsDom»
stolar.
^ Allmänna Besvärs- och OeconomigUtskottet:
i:o
Herr Gripenstedts, Jacob, den 21 dennes
på bordet Iagde Memorial, angående inrättande
af SockneMagaziner.
2:0 Herr Lövenströms, Johan, den 21 demi
nes på bordet Iagde Memorial, angående ut
-
Ben 26 Februarii. 3o5
färdande af en Kläd-Förordning m. m. Ut
supra.
Högloft Ridderskapet och Adeln åtskilldes
kl. tre qvart till 9 örn aftonen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim
Fredagen den 28 Februarii*’
Plenum klockan i till 10 förmiddagen.
Upplästes till justering och godkändes Expeditions-Utskottets
insände förslag till Riksens
Ständers underdåniga skrifvelser till Kongl»
Maj:t:
i) Med uppgift af utsedde Ledamöter i
Hemliga Utskottet*
806 Den 28 Februarii.
2) Rörande anslag till bestridande af Riksdags-utgifterne.
Upplästes och lades på bordet Constitutions-Utskottets
den 25 dennes afgifne Memorial,
innehållande, att, vid pröfning af den, ge.
norn RiksStåndens beslut, till Constitutions-Utskottets
afgörande hånskjutne fråga om tillsät-i
tande af ett Särskilt Riksens Ständers Utskott,
för att utreda orsakerne till och föreslå botemedlen
emot den, i flera delar af Riket, synnerligast
för jordbruksnäringen öfverklagade förlägenhet,
ConstitutionsUtskottets pluralitet, utrönt
medelst omröstning Ståndsvis, funnit ofvannämnda
Utskotts tillsättande icke vara af nöden,
Herr Rothlieb, Axel, anförde skriftligen:
(Se Bilagan N:o 1/)
Herr Rothlieb aflemnade derefter till Protocollet
en så lydande uppgift på de inkomster
nu mera aflidne Öfver-Directeuren Kihlström,
hvilken af Kongl. Majit och Kronan arrenderat
Ädelforss Guld Verk med underliggande Bruk,
Hemman och Lagenheter, ägt af samma egendom,
hvilken han till särskilta personer bortarrenderat.
Den 2 B Februarii,
'
tö
Banco.
3
£13a
0
5T
B
cl
. \
qq
•“S
a
05
2*
CL
•
R:d.
Ik.
r.
T.r.
T.r.
T:r.
Af en enbladig Såg,
2 5 tolfter bräder
35
16
—
- --
Af en Mjölqvarn
26
32
-
IO
10
10
Af Brukslnråttnin-
garne -
66
32
—r—
.
5J Hemman Kro-
no-, Kronoskatte
Frälse och Rust-
håll betala
728
20
8
3i|
Sol
—
Pauliströms Bruk
jemte en Mjöl-
qvarn, samt i|
mantal derunder.
och en Sågqvarn,
bortarrenderad för
466
32
—
—
—
—•
Summa
i3io
28
~8
~4i|
4o|
10
Anmärkning.
De af Ådelforss Sågqvarn lemnade bråder
uppföras ej i värde, såsom behöfliga på
stället.
De utförde arrende-beloppen sågas vara så
höga att de svårligen kunna utgå, hvarigenom
egendomen blir till byggnad och häfd försatt i
ett förfallit och bristfälligt tillstånd.
8^8 Den 28 Februarii.
Utom uppgifne hemman och lägenheter,
lyder äfven fern åttondedel^ mantal Repperda
under Ädelforss, men som är öfverlåtit till lön
för Bergmästaren Jacobson.
Äfven Kibbe Mjölnqvarn lyder under Ä»
Selforss, men gamla och vanföre Grufarbetare
hafva den samina sig anslagen, som pen^
sioner.
Alla under Ädelforss lydande Hemman
skola vara knappa lill utrymme och små, utom
Germunderyd, hvilket såges vara godt.
Lades på bordet.
Herr Franc Sparre, Bengt Erland, upp.
låste följande:
(Se Bilagan N:o 2 )
Många yttrade härtill deras bifalh
Lades på bordet.
Herr Montgommerie, Gufta/; Den af Hr
Franc Sparre nu väckte -motion, anser jag vara
sa vigtig samt så väl och grundligt utförd, att jag,
på det allmänheten snart deraf må erhålla kännedom,
vågar anhålla^, det Ridderskapet och Adeln
Den 28 Februarii.
809
täcktes anmoda Herr Franc Sparre att detsamma
särskilt af trycket utgifva; och får jag härå
utbedja mig Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition.
Herr Grefven och LctndtMarslcalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade,
på sätt Herr Montgommerie föreslagit, anmoda
Herr Franc Sparre, att serskildt af trycket utgifva
dess nyss uppläste anförande.
Ropades Ja.
Herr Lagerhjelm, Pehr, anförde skrifteligen:
(Se
Bilagan N:o 3).
Förenämde åtta motioner lades på bordet.
Friherre Rehbinder, Johan Fredric, upp.'
läste följande fyra serskildte Memorial.
(Se Bilagorne N:ris 4, 5, 6 och 7.)
Förenämnde fyra Memorial lades på bordet.'
Grefve Levenhaupt, Claes, hade inlemnat
ett Memorial, hvilket upplästes, så lydande;
(Se Bilagan N:o S).
Lades på bordet.
Den 28 Februarii.
Herr Cock, Axel, anförde skrifteligen:
(Se Bilagan N:o g.)
Lades på bordet.
Herr Tham, Wollrath: Om författningar
finnas, som uti sjelfva lagbudet medföra fröet
till deras brytande, om dessa lagbrott föranleda
menliga följder för Religion och moral, förenjngsbanden
emellan medborgare, örn förändrandet
af så illa beräknade författningar icke
allenast kan ske utan svårighet, men äfven verkställas
på sådant sätt att det onda förekommes,
som man vill utrota, att ingen enskilt förnärmas
eller förlorar, och att Staten vinner genom
en ökad inkomst, som frivilligt utgår, hvarigenom
anledning blifver att lätta andra allmänna
bördor, då förmodar jag att sådane författningars
ändringar är ett värdigt föremål för lagstiftande
magten. Den nu gällande författningen
om brännvinsbränningen innehåller efter
min öfvertygelse ett skadligt lagbud, den innehåller
äfven prohibitiva förordnanden, som med
obilliga afgifter, liknande böter, belägger sådana
nyttiga förändringar vid denna närings drifvande,
h vilka åstadkomma ökad tillverkning med
åtgång af mindre säd, tid och ved, eller lika
tillverkning med mycket mindre åtgång deraf,
förordnanden, som illa öfverensstämma med inrättandet
af LandtbruksAcademier och LandthushållningsSällskaper,
för att uti alla näringsgrenar
sprida upplysning, och utdelandet af belöningar
för att uppmuntra nyttiga företag.' Jag
Den 28 Februarii. 811
anhåller vördsamt få fåsta Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet vid dessa felaktigheter
uti BrånnvinsbrånningsFörfattningen, samt vid
de förändringar jag deruti vågar föreslå.
Brännvinsbränning på landet år endast tillåten
Hemmansägare och Hemmansbrukare; om
man derstädes åger jord till mer eller mindre
vidd, får man för den samma ej bränna, då
jorden icke år belagd med Hemmantal; Brånvinsbrånning
är hela året tillåten för ägaren af
den allraminsta Hemmansdel, om han ej kan så
mer ån 4 eller 8 kappar, och ej föda mer ån
en Ko, men deremot förbuden alla Torpare,
utan afseende på deras större eller mindre jordbruk,
till hvars upprätthållande dock denna näring
nu så hufvudsakligen bidrager. Uti de orter
der Hemmansågarne för deras skogshushållning
finna nödigt förbjuda sina Torpare att
bränna; der efterlefves författningen, ty Husbonden
år den enda som deröfver kan vaka
med framgång; uti skogsbygder åter, der ägaren
gerna unnar och såleder icke sjelf förbjuder
sina Torpare bränna; der brytes Författningen
dagligen. Ifrån den olyckliga tidpunkt,
då Kronobrånnerierne gjorde det till en i Regeringens
åsigter för tillfället patriotisk dygd,
att supa och onaturliga straff ålades den som
förvandlade sin egen säd till brännvin, hafva
förbrytelser emot Brännvins-Författningarne i
Allmänhetens ögon så förlorat anseende af brott,
att endast fiendskap, hat och afund föranleder
deras angifvande, och att falska eder i dessa mål
förlorat allt det vederstyggliga, de förut allmänt
Sl2
Den 28 FebrUarii,
ägde. Kronobetjeningen nu för tiden, beifrar
derföre sällan dessa förbrytelse oftare, än angifvelse
dertill tvingar dem; uselt och illa lönt
emottager den hellre en årlig genant af de Torpare
sorn vilja bränna, än ådrager sig allmänt
hat, och uppbär således, om ej alltid och på
alla ställen, dock ganska ofta en afgift, den
Torparen mycket hellre betalte till Staten, ty
derigenom vunne han en laglig tillåtelse till
hvad han i smyg och med räddhåga, men
lika flitigt idkar. Jag föreslår derföre den
förändring, eller det tillägg uti Brånnvinsbrännings-författningen,
”att hvarje Hemmanselter
Gods-ägare, sorn finner att dess Torpare
med nytta för dem och utan skada för
ägaren kunna tillverka bränvin , må äga rättighet
vid Mantalsskrifningen till denna frihet
anmäla alla af dem som han sjelf för
godt finner och hvilka åtminstone böra hafva
16 kappars årligt råg-utsäde hvardera i
de sålunda anmälte Torpare skulle vid Berednings-
Comit t éerna taxeras till afgift efter
deras jordrymd i likhet med deremot svarande
hemman och pannerymden jemte afgiften
för den, afven i samma propotion stadgas.
Jugen annan ån agaren sjelf, således icke
Arrendator borde vara berättigad göra en
sådan anmälan. Ingen annan Torpare, än
den Hemmansägaren sålunda anmält borde
vara tillåtet att idka Brännvinsbränning. Agaren
borde det vara förbehållit, att i händelse
han funné missbruk äga rum, vid nästa mantalsskrifning
återkalla den sina Torpare lem.'
nade 11 rännings frihet} dä äfven alla af gifter
Den 28 Filmar ii.
813
derföre upphörde. Genom en sådan förändring
af Författningen om Brännvinsbränning, år ägarens
rätt icke förnärmad, utan fullkomligen bevarad,
Jordbruk och Boskapsskötsel vinner, och
Staten får en förökad inkomst; brott, menederi
och deraf följande omoralitet förminskas, endast
BrånnvinsFiscaler förlora,
BrånnvinsFörordningen tillåter den ågare
som inom en mils afstånd med egen afvel brukar
tvenne Hemman, att för båda bränna på
ett ställe, då pannan ej öfvergår viss storlek,
inen stadgar en högst obillig förhöjning uti af>
giften, om till exempel han vill bränna med en
panna om 4o kannors rymd för det ena, och
med en om 5o kannor för det andra Hemmanet.
Han får betala 8 sk. Banco per kanna,
eller i5 R;dr Banco för båda pannorne, om
han nyttjar en på hvardera stället af sina Hemman,
men sätter han dem på ettdera Hemmanet,
så får han betala 1 R:dr Banco per kanna
eller 90 R:dr Banco, således plikta 70 R.dr
Banco årligen för det han genom en förnuftig
inrättning besparar husrum, ved och folk. På
lika sätt ålågges den som låter göra sin brännvinspanna
efter båsta möjliga modell, utan att
förändra kannerymden, en högre afgift ån den,
som nyttjar en sämre form; båda dessa stadgander
lägga oskäliga band på en förnuftig näringsfrihet,
de belöna den mindre omtänksamme
hushållaren och den deremot som söker förbättra
sina hushållsinrättningar, straffas och motverkas,
under det man allmänt talar och skrifver
huru hushållning och industri skola upp
-
8i4
Den 28 Februarii.
hjelpas. Man har väl anfört sora grund till den
sistnämnde högre afgiften, att de båttre formade
pannorne gifva anledning till öfverproduction
af brännvin, men man bränner säkerligen ej mer
ån som supes, och till denna production har man
redan hunnit; det onda som Brånn vinsförtåringen
medförer, kan åtminstone till en del genom
nyttiga PolisOrdningar förekommas, derom torde
den kunna öfvertygas som uppmärksamt
genomrest Skaraborgs Lån, sedan Hans Excellence
Herr Grefve Adlersparre och nuvarande
vice Landshöfdingen Herr Ehrenborg fört styrelsen
inom detta Lån, särdeles om inan kände
den oordning, som der förut var rådande. Jag
föreslår derföre vördsammast en sådan förändring
uti Författningen angående förenämnde
tvenne omständigheter, ”att den som begagnar
tillåtelsen att på ett ftålle bränna för tvenne
särskildta Hemman, icke för den eller de
pannor han dertill nyttjar, ålågges betala
högre afgift, än han borde erlägga, om han
med lika redskap brånnde på båda dessa
Hemman, och att man icke må beläggas med
högre afgift för Brännvinspannans särskildta
bättre eller sämre skapnad, utan att afgiften
endaft bör bejtämmas af pannans florieh, i
jemförelse till det Hemmantal, hvarföre man
är berättigad bränna.
Slutligen föreslår jag att den rättighet Stå*
dernes innevånare äga, att sammansätta sin
Brännvinstillverkning uti ett eller flere Brånnerier,
med iakttagande af öfriga dem lemnade föreskrifter,
äfven måtte på samma satt lämpas till åbo
-
Den 28 Februarii'.
815
erna på ett hemman eller uti ett Byalag, att
äfven dem tilläts, i händelse de det åstunda,
sammansätta sig om Brännings-rättigheten mot
de vilkor, att Kongl. Maj.t och Kronan af ett
sådant sammansatt Bränneri åtnjöt lika inkomst
som af alla åboerne skulle utgå, om de hvar
för sig brände med de för dem tillåtna pannor
af minsta kannerymd, eller om den sammansatte
Pannerymden utgjorde mer, då med en
efter författningens mening vid andra sådana
tillökningar, lämpad förhöjning.
Jag anhåller att detta mitt yttrande må
communiceras med de öfrige Stånden samt remitteras
till Bevillnings och Oeconomie-Utskotten.
Begärdes på bordet.
Herr Tham, Wollrath: De stora eldsvådor
som ödelf jdt Norrköping och Borås, den
skada som genom sådana olyckor drabbar ej
mindre ägarne sjelfva, än äfven många gånger
deras creditorer och de förluster, som dessa
olyckor förorsaka så väl allmänna Brandförsäkrings-Verken,
som äfven sjelfva Staten, och
hvarom Rikets Ständer nu blifvit erhindrade,
genom den af innevånarne i Norrköping och
Borås sökta lindring uti allmänna bevillningen
böra efter min öfvertygelse föranleda omtankan,
till stadgande af sådan byggnads-ordning för
Städerna, som i möjligaste måtto kan förekomma
dylika förödelser, utan att lägga andra hin
-
äi6
Den 2S Februarii,
der för medborgares rättighet, att sjelfva disponera
sin egendom, ån de som åro oumbärliga
för bevarandet af så väl grannarnas förmögenhet,
som upprätthållandet af det allmänna
båsta.
Städernas innevånare nöjde sig för i å 2
sekler tillbakars med en vånings trådhus, uti
hvilka uppkomna eldsvådor möjeligen kunde
släckas; nu äter föranleda yppigheten och hårdén
uppbyggandet af trådslott, hvilka vid dylika
olyckstillfällen gifva sådan näring åt elden,
och genom sin höjd så sprida den, att mensklig
hjelp sällan kan hindra dess förödelser. Min
tanka år viss icke, att inskränka någon medborgares
rättighet att bo så präktigt han behagar,
men jag tror att den Stadsbo, som åstundar
uppföra stora höga hus, bör åläggas dertill
begagna sådane materialier, som bäst utestänga
eldens åverkan; visserligen vore det väl
om alla Städer kunde byggas endast af sten,
på sått som för Stockholm, Götheborg och
Uddevalla lärer vara stadgadt, men då detta för
många af de öfriga torde blifva för kostsamt,
föreslår jag vördsamt:
1) Ått innevånarne uti alla Städer, der
stenhusbyggnader icke redan åro uteslutande föreskrifva,
måtte förbjudas, att hådaneftsr bygga
högre trådhus ån en våning, med en takresning,
hvilken i intet fall finge öfverskrida halfva
husets bredd.
2) Att
jben 28 Februarii,
817
2) Att två våningshus kunde få byggas af
tegel och korsvirke, såsom i en del Skånska
Ståder, med eller utan revetering af tegel, samt
med lika föreskrift i afseende på takresningen,
men att alla så höga hus helst borde af sten
uppföras.
3) Att alla hus, högre ån 2 våningar, eller
med högre takresning än förenåmndt år, ovilkorligen
skulle af sten eller tegel uppföras, och
med brandmurar samt tegellagda trossbottnar
förses.
4) Att inga nya hus hädanefter fingo brandförsåkras
som byggdes annorlunda ån uti föregående
punkter föreskrifvit år, likasom att tak af
halm, af näfver och torf, af spån, bråder, eller
andra sådana brännbara åmnen, ovilkorligen bor
de inom Städerna förbjudas.
5) Att inom Stadens stakett icke borde finnas
eller uppbyggas lador eller logar för inbergning
af skuren säd, eller upplag af halm,
och icke heller sådane gjuterier eller andra
verkstäder, hvartill fordras ugnar, som kunna
orsaka olyckor; och
6) Att alla upplag'af trådvaror, tjära, beck,
med flere sådane eldfångda artiklar, borde flyttas
tillräckligt långt utom ståderne.
Om sådane allmänna stadgar antogos, och
Ridd. o. dd. Prof. I. B. 53.
Dea 2 g Februari
b£ vederbörande auctoriter lämpades efter särskilta
local-förhålianden, så kunde man hoppas,
att Svenska Städerna hädanefter, mer ån hittills
skulle förskonas för eldens våldsamma härjningar,
så väl enskilt som allmän förmögenhet
bättre kunna skyddas, och allmänna hjelpsam**
Jieten mindre efta behöfva tillitas, samt sålunda
med mera kraft kunna biträda vid de olyckor,
dem mensklig omsorg och försigtighet ej kunna
förebygga.
Att detta yttrande må blifva communiceradt
de öfrige Stånden och till OeconomieUtskottet
remitteras, derom anhåller jag vördsammast^
Lades på bordet.
Herr Stjerncreutz, Pehr Niclas, hade in„
lemnat ett Memorial, hvilket upplåstes, så lydande;
(Se
Bilagan N;o 10.)
Lades på bordet.
Herr Hjerta, Guftaj, upplåste följande
tvånne Memorial.'
(5e Eilagorne N:ris ll och ra.)
Den 28 Februarii. jij
Dessa tvenne Memorial lades på bordeti
Friherre Pojfe, Chrifteri anförde skrifteligen:
(Se
Bilagan Njo i3.)
Lades på bordet.
Herr von Becker, Carl Johan, upplåsta
följande:
(Se Bilagan N:o i4.)
Lades på bordet.
Herr Gyllenheim, Eric Guftaf,* anfördg
skrifteligen:
(Se Bilagan N:o i5.)
Lades på bordet.
Herr von Hartmansdorff, Augujtt upplål
ste följande.-
fSe Bilagan N:o 16J
Lades på bordet. ,
820 Den 28 Februarii,
Friherre von Saltza, Guftaf, hade inlemnat
tvänne Memorial, hvilka upplästes, så ly*
dande:
(Se Bilagorne N:ris 17 och 18.J
Dessa 2 ine Memorial lades på bordet.'
Grefve Bechfries, Corfitz Ludvig, hade
inlemnat ett så lydande Memorial;
(Se Bilagan N;o 19)
Lades på bordet
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
kl. ett qvart till 3 e, m.
In fidem Protocolli
O, J. Lagerheim,
B i 1 a g o r
till
Höglo f lige
Ridderskapets och Adelns
Protocoll,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
År 1823.
Fänta Bandet.
STOCKHOLM,
Tryckt kos Olof Grahn, 1825.
Bilagor
O
till Pleriiprotocollet för cl. 24 Januari!.
Ho i.
Grefve Hård, Gnrl Gurtäf:
Vid ett föregående Plenum har Hr Grefve vort
Schwerin yikat elen sats, att det uti 41 utåt'
Riksdagsordningen af den 10 Februarii 1810
innehåHne stadgande: ”1 Utskott eller val till
Utskotts Ledamöter må icke någon af förenämnde
personer deltaga” _ skulle utesluta
de i samma § förut uppräknade personer från
deltagandet i val till Bänkman och från utöfningen
af Riinkmans befattning, samt begärt*
att proposition måtte göras: Om icke Ridder6kapet
och Adeln skulle finna vara rätt, att,
jemte Riddarhusordningens 43, 44, 45 och
46 § §., hvilka vanligen blifva uppläste, innan
Bänkmansvalet företages, också RiksdagsOrdningens
41 §• måtte uppläsas, emedan
detta lagbud förmenar de i densamma uppräknade,
ansvarige Embetsman, att i val till Ut«
skotts Ledamöter deltaga*
Skälen för detta yrkande äro hämtadeé
dels från den yttrade öfvertygelse, att det
Vore mot Grundlagens anda stridande, att dö
4
Den 24 Januarii.
personer, sorn icke få deltaga i Utskott eller
i närmaste valet till Utskotts Ledamöter, likväl
skulle vara berätt;gade, att i de föregående
valen till Bänkman och Electorer deltaga,
dels af den ät Ordet Utskott gifna tydning,
att dewned skulle i ofvannämnda § förstås
äfven sammansättningen af Bänkafdelningar,
Bänkman och af Electorer,
Då jag icke bestrider det förra, utan
tvärtom instämmer deruti, att det inflytande på
rigtningen af ett Utskotts verksamhet, som
man af en ansvarig Minister eller annan högre
Embetsman, i egenskap af Elector, trott
kunna åstadkommas, och hvilket af Grundlagen
velat förebyggas, lika mycket, ehuru ej
så omedelbarligen skulle kur.na af samma person,
såsom Bänkman eller till Bänkman väljande,
beredas, och *tt således G-undl g r.s
anda fordrar de i merarämnde $ uppf iknade personers
uteslutande från delragande i alla de föregående
valen, kan jag likväl ej medgifva rig'igheten
af den åt ord t Utskott gifnatydning och den,
i följd deraf åt ifrågavarande stadgande utöfver
bestämda ordalydelsen, gitne utsträc
ning.
Visserligen skulle i sådant tal
eller skrift, der man någon gång af ordens
sammanhang får sluta till de<as betydelse,
ordet Utskott kunna få en sådan, sorn nu
deråt ville gifvas men i fråga om Grundla*
gar, derom Regeringsformens 8? § stadgar:
”Efter deras ordalydelse skola de t hvarje
särskildt fall tillämpas,mäste orden ha en
bisstämd betydelse och den är åt ordet Utskott
Den 24 Januarii.
5
gifven i 53 §• af Regeringsformen, der dek
heter: ”de Utskott, hvilka skola årenderna bereda”
Uti Grudlagarne förekommer aldrig detta ord
annorlunda, än med hänsigt till sädane beredande
icke till väljande sammansättningar af
Ständens Ledamöter. Så vida den betydelse,
som Herr Grefve von Schwerin velat åt ordet
Utskott gifva, att nemligen hvar och en
af de 50 afdelningar, hvaruti Ridderskapet
och Adeln indelas, äfvensom de valde Bänk.
männen och Electorerne, utgjorde, hvarje sammansättning
för sig, ett Utskott, varit den,
som dermed i 41 $. af Riksdagsordningen åsyftats
hade der icke behöfts sägas mera. än :
”1 Utskott må icke någon af förenämnde persöner
deltaga’’ och de tillagde ordent ”eller
val till Utskotts Ledamöter” hade då icke
någon egentlig mening.
För öfrigt innehåller 12 §. af Riksdags-*
Ordningen den föreskrift, att Riddarhusordningen,
likasom öfrige Stånds Ordningar, bör vara
i öfverensstämmelse med Grundiagarne författad.
Den nu gällande måste anses vara
af denna beskaffenhet, då den blifvit af Ridderskapet
och Adeln beslutad och af Kongl.
Maj t gillad och stadfästad, samt till obrottslig
efterle'nad antagen och kungjord. Denna
Riddarhusordning stadgar i 21 alt ”Ridderskapets
och Adelns närvarande hela antal delas
uti 50 serskilda , men till beloppet lika
delar,” samt att, sedan detta blifvit verkälidt,
uppropas hvarje afdelning för sig, som begitver
sig inom skranket, att förrätta Bänksnansval,
hvarvid hvar och en inlemnar en
6
B,en 24 Januariit
sluten sedel, teknad med en af de personers
namn, som i afdelningen finnas, då den, sorn
de fleste rösterne erhållit, är behörigen vald
Bänkman.3’
Dessa stadganden, som icke in'
nefatta minsta undantag, äro till ordalydelsen
alldeles lika med dem, som innehållas i 23 §.
af RiddarhusQrdningen den 31 Mars igro och
öfverenstämma med RiksdagsOrdningens 41 §,
elter dess bokstaf och i den mening, den vid
flera föregående Riksdagar blifvit tillämpad,
men vore rakt stridande emot nämnde Grundlag,
i den mening, som d råt af Herr Grefve
von Schwerin vill gifvas. Jag kan icke
föreställa mig så^om möjligt, hvarken att man
så litet skulle vårdat Constitutionen, att RiddarhusO'dniogen.
utfärdad den 31 Mars igro,
skulle blifvit författad i motsägelse med en så
nyss förut, eiler den 10 Februarii, utfärdad
Grundlag, Riksdagsordningen, elier att ett stad"
agander nämnde Grundlag skulle, viden samma år
hållen,och vid tre, icke långt efter hvarandrainträffade.
Riksdagar, så allmänt råkat i förgätenhet,
eller de6s mening så allmänt missförståts,
att icke någon enda röst skulle höjts,
för att upplifva minnet deraf, eller väcka uppmärksamheten
på dess rätta förstånd.
Ett
olika begrepp med det som Herr Grefve von
Schwerin nu hyser om meningen af RiksdagsOrdningens
45 §. mäste således ägt rum,
och äfven varit det rätta
och en förklaring
deraf eller cn förändring af sjelfva stadgandet
torde derföre böra sökas i den ordning,
Regeringsformen föreskrifver.
Dan 24 Januaril',
Om jag uti det nu anförde icke misstagit
mig, måste den af Herr Grefve von Schwerin
väckte motion, såsom åsyftande förklaring af
en Grundlag icke böra, emot 8i och 83 §. §.
af Regeringsformen, i Ridderskapets och Adelns
Plenum förekomma till öfverläggning, utan ef-i
ter föregången anmälan hos det blifvande ConstitutionsUtskottet.
Jag hemställer derföre,
om Herr Grefven och LandtMarskalken, med
tillämpning af ofvanberörde § § af Regeringsformen,
må kunna framställa den af Herr Gref-;
ve von Schwerin begärda proposition.
N:o 2.
Friherre Björnstjerna, Magnus'.
En värd Ledamot Herr Grefve von Schwerin
har i Riddersk«petsoch Adelns törsta Plenum väckt
fråga, huruvida Regeringens ansvarige Ledamöter
böra kunna deltaga uti Bänkmannavalet
samt sjelfve blifva Bänkmän j jag börjar
medgifva att den värda Ledamoten ej saknade
anledning till denna motion i RiksdagsOrdningens
41 §. men får likväl anmärka, ait
skälen icke alla tala till förmon deraf, och att
äfven andra ganska giltiga skäl finnas för sakens
bibehållande i dess nu varande skick.
Ehuru sjelf ej närvarande då Herr Grefve
von Schwerin först gjorde sin motion, har
jag likväl af den kännedom jag deraf nu sedan
inhämtat, trodt mig finna följande;
8
Den 24 Januarii,
Grefve von Schwerin påstår:
1:0. Att sjelfva ordalydelsen i Riksdagsordningens
4» §• innebär ett förnekande åt
Regeringens ansvarige Ledamöter att blifva
Bänkman, ejler att i Bänkmannavalet deltaga.
2 0 Att rättsprincipen fordrar, att dea
för ett Utskott ansvariga Embetsmannen (icke
ens indirect) deltager i valet af dess Ledamöter.
Hvad ordalydelsen i Riksdagsordningen
41 § be.träffar, är den visserligen mera talande
till förmån för Grefve von Schwerins tänka,
än för en motsatt, ehuru ej fullkomligen
bestämdt.
Jag får likväl hemställa till Ridderskapets
och Adelns bcpröfvande, om ej på Riddarhuset
RnidarhusOidningen bör följas så länge
den ej uppenbart är i motsatts med Grundlagen,
hvilket ej är fallet- Denna gör tj undantag
för någon att blifva Bänkman och att
vä^ja till Bänkman.
Gammal häfd plägar göra lag där lagen
är tvetydig och denna häfd har varit sådan
den nu är, icke allenast sedan 809, utan äfven
från 173 ' till 1773 då Riksens Råd, ansvarige
för Riksens Ständer, likväl deltogo i
Bänkmanoavalen.
Hvad nu rättsprincipen beträffar, att den
Den 2't Januarii,
9
sorn är ansvarig eller redogörande för ett Utskott
icke ens indirecte bör deltaga i valet
till dess Ledamöter, borde denna åtminstone i
dess egenskap af rätts-princip vara lika för
alla, man kunde då förväntat sig att Herr
Grefve von Schwerin äfven föreslagit, att alla
de af Ridderskapet och Adeln, hvilka sedan
förledna Riksdag varit endera BancoFullmägti*
ge, RiksgäldsContoirets Fullmägtige, Riksens
Ständers Revisorer 6åsom alla dels redovisande
dels ansvarige inför Riksens Ständer och
deras Utskott, samt RiddarhusDirectionen, såsom
ansvarig för Ridderskapet och Adeln,
borde uteslutas icke allenast från allt deltagande
i valet till Bänkman, men äfven från
rättigheten att blifva 6å väl Bänkman som Elector,
hvilket i analogie med Herr Grefve
von Schwerins Motion, RiksdagsOrdningeas 41
§ dem rättvist tillegnar.
Samma af Herr Grefve von Schwerin
framställda rättsprincip, att ingen bör utöiva
val till Domare, som honom bedömer, är äfven
vederlagd af en annan af Sveriges Grundlagar,
Tryckfrihets Lagen, der Juryn väljes af
sjelfva den anklagade.
Hvad mig enskilt sorn Föredragande 1
Commandomål beträffar, är jag ojäfvig i saken,
ty jag är icke nämnd i 41 §. at Riksdagsordningen
och kan således blifva icke allenast
vald till Bänkman och Elector utan afven till
Utskotts Ledamot, med undantag af ConsiUutionsUtskottet,
likasom Presidenten i StatsCon
-
10
Dm 24 Januarii,
toiret kan blifva vald till alla andra än Stats--  Utskottet, för hvilxet han är redogörare.
No 3.
Herr Rosenblad, Bernhard:
En värd Ledamot af detta Stånd har,1
med sökt anledning af 41 §. af Riksdagsordningen,
föreslagit uteslutandet af tjenstgörande
StatsMinistrar , StatsRåd , JustitiasRåd,
HofCantzler, JustitiaeCantzlerJustitiaeOmbudsman
och StatsSecreterare frän rättigheten att i Bänkmansval
deltaga och att till Bänkman kunna väljas.
Detta förslag upplöser sig i 2'ne frågor.
Stadga 1111 gällande constitutionella Ordningar ett
sådan: uteslutande? Ar ett sådant uteslutande enligt
med de fordringar 3 andan af vår Statsförfattning
kr clfv er?
Hvad första frågan beträffar3 bär man
som premiss medgifva att en bokstaf g efterlefnad
af Grundiagarnes föreskrifter är af yt-:
lersta vigt, utan någon rättighet till analogisering
eller förklaring, ty eljest skulle en olika
uttydning kunna giiva motsatte resultater åt
våra vigtigaste constitutionella stadgande,
hvaraf vi i förflutne RiksMötens Historia må
hända ej sakna exempel pä vådan. Denna
bokstafliga efterlefnad anbefalles också i Regeringsformens
83 §.
RiksdagsOrdningens 4r §, lemnar namn le
Herrar säte och stämma inom sina Stånd, då
de eljest dertill^ berättigade äro, dock, sorti
Den 24 Januarii.
n
Olden Falla, ”/ Utskott eller val till Utskotts
Ledamöter nid de ej deltagaEnligt 28 §.
Riksdagsordningen skola Utskotts Ledamöter,
utom af BondeStåndft, ovillkorligen väljas
genom Electorer. Således känner Riksdagsordningen
skillnad emellan val till Electorer,
och till Utskotts Ledamöter. Riddarhusordningens
21 §. föreskrifver, huru de förra inom
vårt Stånd böra väljas, nemligen, att samtlige
Ridder skåpets och Adelns närvarande hela antal välja
Bän kmän och dessa sedermera Electorer.
Alltså långt från att de Constitutionella ordn>ngarne
förbjuda oftanämnde Ledamöter att
deltaga i valen till Bänkman och att dertill
kunna väljas, stadga de det förra uttryckligen
Afgörandet
af den andra frågan, eller örn
desse Ledamöters uteslutande är enligt med de
fordringar, andan af vår Statsförfattning krafve?,
beror på den möjliga nyttan eller faran
af deras deltagande i våra val. Fara kan
endast uppkomma genom det personliga eller
moraliska inflytande, dessa Ledamöter kunna
utöfva. Det förra, det enda, deras uteslutande
från allt val förekommer, kan aldrig vara
vådligt, då deras antal utgör en så ringa del
af Höglofl. Ridderskapets och Adelns. Det
sednare eller det moraliska inflytande, deras
ställning i samhället och deras egenskaper
kunna gifva, förekommes af ingen lag. Tvärt*
om, liksom hvarje kraft, man förgäfves söker
hämma , blifva dess verkningar så mycket
starkare, ju mera de mäste bryta sig Igenom
X2
Den 2^ Januarii%
hinder- Men vi äga, mine Herrar, ett säkrare
stöd mot det vådliga af ett ministerielt
inflytande, i den känsla lör Fädernesland, för
sanning och för egen öfvertygelse, sorn alltid
ledt Sveriges Ridderskap och Adel, och som,
så ofta det påfordrats, gjort detta Stånd till
ett skyddsvärn, än för Konungamagten mot
sjelfsvåldet, än för Folkets sanna frihet mot
despotismens ingrepp,
Då vår nu gällande Riksdagsordning stadgades,
beslöto Riksens Ständer visligen, att
ej förneka ett rum ibland sig åt de män, Konungen
uppdragit de vigtiga förtroenden att
gifva råd i Regeringsärenden, eller att utöfva
dess högsta domsrätt. De hade kanhända bordt
gå ett steg längre, äfven lemna dem rättighet
om medbröders förtroende gålvo dem detta
uppdrag, att vara Ledamöter i Utskotien, med
undantag naturligtvis af det, der deras egna
handlingar undergå granskning. Ut kottens
ändamål är att öfverlemna till Standtn de till
dem hänskjutne mål så fullständigt be;edde att
Stånden sjelfve kunna stadga små individuella
åsigter och derefter fatta sina beslut. Och
hvdka män, mine Herrar, kunna hattie lemna
upplysningar vid offentliga ärendens beredning
än de, som sjelfve laega hand vid Styrelsen?
Och hvilken tara för inflytande på Ståndens
be lut, kan uppkomma af Ledamöters medverkan
i målens beredning, som i aila fall
Sga rättighet i sjelfva besluten deltaga.
Den a4 Januarii,
i5
England, detta land, till hvilket man alltid
åter konim r, då det är fråga Om den sanna
eller Monarkiskt constituuonella Irihetens
institu ioner, England känner ej något hmder
för Lagstiftningens begagnande af Ministrarne*
insigter, vid allmänna frågors beredning. I de
Comittéer, motsvarande våra Utskott, d^ bägge
Hus n formera', hafva na tan aldrig saknat»
Ledamöter af M nisté en. och ännu har ingen
röst af oppositionen trott sig deri finna våda
för Britanmens frihet,.
Med stöd af hvad jag nu yttrat, förmodar
jag, att Högloft. Ridderskipet och Adeln
finner, att ifrågavarande dess medlemmar ej
kunna förnekas, att i Bankmansval deltaga,
eller att till Bänkmän väljas; och jag förbehåller
mig rättighet att framdeles få i lagenlig
ordning föreslå sådan ändring i 41 §■ af
Riksdagsordningen, sorn om den antage , kan
lemna kommande Ständer frihet, att äfven inom
sina Utskott begagna uppiysie och förtroende
ägande Ministrars insigter.
N:0 4-
Herr von Hartmansdorff, August:
Frågan är, så vidt jag kunnat fatta Herr
Grefve von Schw rins motion, tj om någon lag—
förändring för ögonblicket, utan den åsyftar att
fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksam*
het på de motsägelser, hvartill Lagarnes stadganden
i dessa afseenden lenina rum. De sy4
Den 2.4. Januarii,
nas mig icke vara fullständigt upptagne, jag
vill derföre söka att vidale u v 'Jua dem och
derjemte uppgifva sältet att dem undvika.
Är meningen med Riksmötena, att dels
genom folkets granskning af raagtens utöfning
och allmänna medels förvaltning, samt utkräfVande
af ansvar för bägges missbruk elier
vanvård, dels genom deltagande med Regerin.
gen uti Lagstiftning och Statsreglering, förekomma
den ensidighet i åsigter och det väld
eller vårdslöshet i verkställigheten, hvilka
pläga vara den obegränsade rrngtens oskiljag*
tiga följeslagare: så synes det vara klart, att
de Embetsman, som ifrån en föregående Riksdag
till den, som äger rum, under längre eller
kortare tid stått i spetsen för någon viss Styrelsegren
, eller någon del deraf, som förberedc
och föraniedt Regeringens åtgärder, icke
må stå i spetsen för, eller deltaga i de Utskott,
sorn skola utöfva Riksens Ständers gransknings,
rätt, eller förbereda och föranleda deras åtgärder.
Det skulle eljest bända, att dessa
Embetsman blefve sina egna granskare, och
att de samma som ledt Regeringens öfverläggningar
och beslut, äfven komme att leda Rik»
sens Ständers. Deras granskning af magtens
utöfning och Statsmedlens användande, deras
deltagande i Lagstiftning och Statsreglering
vore då i det närmaste tillintetgjord, och
Riksdagarne förvandlades till en formalitet,
hvarigenom stämpeln af Folkets gillande eller
deltagande trycktes på åtgärder, hvarom Riksdagens
Ledamöter föga vetat, eller hvaruppå
Den 24 Januarii.
de föga kunnat verka. Förhållandet blifver i
det närmaste lika, om Statsmagtens högsta
organer få deltaga i valen till Utskottens Ledamöter.
De skola då söka att ditsätta män,
som tänka lika med dem, och i Riksens Ständers
Utskott icke representera folket, utan, i
sjelfva verket, Regeringen. Jag torde här, en
gång för alla, få äran anmärka, att jag med
orden Regeringen, eller Styrelsen, städse me-s
nar Konungens Rådgifvare.
Herr Grefve Schwerin har upplyst, att de
män, som vid Statshvälfningen iSoy hedrades
med detta höga förtroende, så lifligt insågo
följderna af de missförhållanden, jag sökt utleda,
att de icke en gång trodde 6ig böra
deltaga i Pleni öfverläggningarne. Invändning
gjordes deremot, och på grund, emedan meli.
ngarnes strid vid målens afgörande bör för-'
anleda till insigt och oväldighet hos de beslutande.
Grundlagens stadganden borde rättas
derefter och liksom Folkets ombud icke
borde få deltaga i Allmänna Beredningens eller
i StatsRådsBeredningens behandling af må*
len: 6å borde ej heller enligt 41 §. Riksdagsordningen
, Regeringens Ledamöter och förnämsta
organer, samt Ständernas inför dem ansvarige
Ombudsman, få deltaga i Utskott eller
val till Utskott. Denna föreskrift kunde,
utom hvad den sistnämnde beträffar, endast
angå Ridderskapet och Adeln, emedan Konungens
Rådgifvare och Rikets högste Domare
svårligen kunna höra till Preste- Borgare- eller
^ondeStånden. Men just. för det Stånd, som
i6
Den 24 Januarii,
föreskriften angick, förringades hennes verkan
derigenom, att det af gammal haid bibehöll,
utom Riksdagsordningen en särskild Ståndseller
Riddarhusordning, hvaruti Electorer, som
af Grundlagen äro okända, eller de så kallade
Bänkmännen, och deras val, stadgades, utan
att de i 41 §• Riksdagsordningen omtalade
personer uteslötos från deltagande deruti. Bru.
ket har stadiästat denna stridighet mot Grundlagens
mening, och detta hinder för ett sannt
uttryck af Ridderskapets och Adelns verkliga
önskan i afseende på Electorernes bestämmande,
emedan Bänkmansvalet nästan af en slump
beror.
Ofullständigheten i §. Riksdagsordningen
består, efter min mening, lörst deri,
att hon ibland dem, sorn böra uteslutas från
Utskotten och V3I till Utskotts Ledamöter,
icke upptager andra föredragande än StatsSecreterare,
och således förgäter föredragande af
JustittaeÄrender, och Commandomål, eller RevisionsSecreterare
och Tjenstgörande GeneralAdjutanterne
för Armén och Flottorne. Origtigheten
af att de sednare skulle kunna sitta
i Utskott, eller deltaga i bestämmandet af Le*
damöterne, t. ex. i Constitutions- och Stats*
Utskotten, torde händelserna vid sistlidne Rik«J
dag hafva tillräckligen ådagalagdt. Hvad Re*
visionsSecreteraren beträffar, så hafva de en
dubbel föredragning, dels i JustititeRådet, der
de ej ansvara för beslutet, emedan Högste
Domstolens Ledamöter ej elfve göra det inför
Riks
-
Den af. Januarii.
*7
RiksRätten eller Opinions-Nåmnden ; dels i
StatsRådi t, dsr RevisionsSecreterare måste ansvara
för beslutet, emedan deras contrasignatioti
är tillräcklig, att göra en gifven befallning
i JustitiasÄrender gällande till verkställighet,
oaktadt de föredragningen öfvervarande
Mioistrarnes, Stats- och justitiaDRådenS afstyrkanden,
Vöre icke RevisionsSecreterare, såsom
andra Föredragande ansvarige inför RiksRätt, så
funnes ingen borgen mot magtens missbruk i Justitirrväg,
och då vöre ConsntutionsUtskottets
läsning af StatsRådets JustiticcProtocoller fög®
vigtig. Äro RevisionsSecreterarne ansvarige
inför RiksRätt, och är det de, som contrasig^
nera ej mindre vissa författningar, sorn Kongl,
Majit Utan Riksens Siänders deltagande utfärdar,
än de till dem afgående Lagförslagen:
så böra de hvarken få sitta i Constitutionseller
LagLJtskotten, eller deltaga i valen till
desamma o. s- v., af skål, sorn redan äro
anförda.
RiksdagsOrdningens 41 § är äfven ofullständig
deruti, att de f.ån delägande i UU
skotten och val till Utskotts L dsmöter uteslutna
Embetsman, enligt bokstafven, end^it
är det så länge de äro tjenstgörande. Meningen
måtre och borde naturligtvis vara, aft de män,
soni ej sedan sista Riksdags gran/kning utöfvat något
af ifrågavarande Embeten, och såled s icke
voro någon ansvarighet inför Riksens Ständes
underkastade, skulle kunna i Utskotten och i
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. I Afd.
3.
Dea 2 i Januarii.
valen dertill begagnas. Eljest inträffar, i an*
seende till den tid, magtens utöfning varit dem
anförtrodd, det tillintetgörande af ansvarigheten,
och af den oväldighet i åtgärdernas profning,
hvilket förut är anmärkt* Man behöfde
då blott vid Riksdagens början gifva tjenstledighet
åt de Embetsman, man vilie hafva in
i Utskotten, eller som skulle bestämma deras
Ledamöter , och efter fulländningen af deras
Riksdagsgöromål, insätta dem i deras förra
Embetstörrättningar.
Andra händelser hafva sedermera inträffat,
dem Grundlagens Stiftare år I809 icke kunde
förutse; såsom möjligheten att en Embetsman,
hvilken Grundlagen icke förbjuder att sitta i
Constitutions- eller StatsUtskottet och granska
Ministrarnes åtgärder, och som uttryckligen
är en af deras Domare i RiksRätten, sjelf
skulle utom Riket innehafva det högsta föriroende-embete,
Konungen kan gifva, eller
det yppersta i hela Ministeren. Grudlagens
stiftare kunde ej heller förutse, att för hvarje
Styrelsegren skulle tillförordnas 3, 4 särskildta
och samtidiga föredragande. Således finnas nu
icke blott, såsom Herr Grefve Schwerin förmodat
26, utan 33 eller 34 personer, hvilka
såsom högsta magtens organer sedan sista
Riksdag kunna vara utsatta för åtal å Riksens
Ständers vägnar, och följaktligen på anförda
grunder böra från Utskotten och val till Utskotten
uteslutas. Om de alla blefve Bänkmän,
så vore de långt flera än som hehöfdes
för att bestämma Electors-listan, och följaktli
-
Den 24 Januarii.
19
gen äfven i högsta måtto verka på Utskotts,
valen.
Bilagor
till PleniProtocollet för d. 27 Januarii.
N:0 I.
Herr von Franchen, Åugust:
Vid det på bordet hvilande anförande af
Friherre Åkerhjelm, anhåller 2jag att få göra
några erinringar.
Utan att vilja bedömma den ifrågavarande
publicitetens verkliga nytta, som ej torde be»
tviflas efter redan flere röstat för densatnma,
så kan jag ändock a{ Friherre Åkerhjelms anförde
skäl ej inse någon blifvande förmån; ty
att följande dagen efter deten mening blifvit anförd,
få se den tryckt i allmänna Blad, innan
Protocollet ännu blifvit justeradt, då rättelser
ännu äro (illåtne, anser jag mera skadligt,
emedan vederläggande genom Utdrag af ProJ
tocollet alltid kemmer att föranleda till ett
pennkrig, hvarvid den oskyldigt försvarande
ofta kati komma att förlora genom underlägsenhet
i skrifsätt.
Ej heller anser jag ifrågavarande publicitet
kunna jemföras med den allmänt erkändt
nyttiga tryckfriheten, då tryckfriheten tillåter
hvar och en, att fritt yttra sina tankar i skrift?
Den 27 Januarii.
skulle deremot åhörare af RiksStåndens öfverläggningar
kanske hindra många att fritt yttra
sina tankar endast stödda på öfvertygelse,
men medvetande af mindre lycklig talaregåfva,
och således ej vilja blottställa sig för
kanske ofta partiska åhörares oblida omdömen.
Efter min tanka så, om publicitetsfrågan
vinner bifall, bör den till en början ske så inskränkt
som möjligt, emedan det alltid framdeles
blir lättare, att utsträcka en gifven rättighet,
än att indraga den, och då bör först
och främst de få tillträde till öfverläggningarnes
afhörande hvilka tillhöra samma Stånd men ej
äro Riksdagsmän, emedan de tyckas hafva
rätt, att framför andra afhöra huru dess egna
Representanter utföra sitt kall, samt dernäst
de, hvilka för betydligare fastighet skatta till
Staten, utan att någonsin kunna komma i fråga,
att som Riksdagsmän deltaga i dess förvaltning.
Min anhållan är således om Högvälborne
Herr Grefvens och LandtMarskalke«s proposi
tion
att på Riddarhuset endast tillträde tua
lemnäs afhörande personer af vart eget Stand,
samt sädane ofrälse Possessionater, som med
sin Debetsedel kunna styrka, det de i för_
mögenhetsafgift årligen erlägga minst bo R.dr
Banco.
Skulle Proposition, i anledning af 52 §.
i RiddarhusOrdningen ej kunua göras; så an-*
Den *7 Jann nr ii.
*31
håller jag att detta Memorial nätte till Riddarhusutskott
blifva remiUeradt»
N:o 2.
Grefve Hard, Carl Gustafi
Att publicitet är ett af hufvudvilkorenför en
Constitutionel Statsförfattnings bestånd och fullkomnande,
beitrides nu mera icke. Hvarje förslag
till dess befordrande mäste alltså anses
som bevis på nit och kärlek för Constitutionen,
att med uppmärksamhet omfattas, men hvarje
steg till detta mål måsie också sorgfälligt öfvervägas,
så att man icke, för de lofvande
utsigterne till fördel, öfverser de möjliga olägenheterne-
Om en sådan betänklighet och
varsamhet i allmänhet är nödig, är den det i
synnerhet i en Stat, der, såsom hos oss, Constirutionen
är ny; der hvarken den närvarani
de generationen blifvit bildad efter Constitutionens
anda, eller Constitutionen varit en följd
af Nationens allmänna bildning
utan. man
först af ett uppväxande slägte kan vänta sann
medborgerlighet, en på öfvertygelse oin Constitutionens
värde grundad kärlek för densamma,
och bestämda begrepp om de rättigheter
och skyldigheter, som densamma medförer.
Med tillämpning häraf, går j»* ty yttra
mig öfver den af Herr Friherre Åkerhjelm
väckta motion, om tillåtelse för främmande
personar, att öfvervara Ridderskapefa och A*
22
Den 27 Januari?.
delns öfverläggningar. Den fördel, Herr Frihem
tror deraf böra väntas, är hufvudsakligen
den, att ett betydligt antal medborgare,
utmärkte både för moraliskt värde och förmögenhet,
som icke höra till något visst Stånd,
genom en sådan tilla else, ‘•kulle komma i tillfälle
att gagna och upplysa vid granskningen
och algörandet af ämnen, om hvilka de kunna
äga mycken kännedom, och på hvilkas
rätta behandling deras rätt möjligen kan bero.
Denna fördel vore visserligen stor, men
vid förslagets utförande möta åtskilliga hinder
och betänkligheter.
Ridderskapets och Adelns samlingsrum är
icke stort nog, för att rymma alla dess representationsrätt
ägande Ledamöter, om de på en
gång skulle infinna sig och knappt tillräckligt för
\ delar deraf. Den plats, som kunde åt fram*
mande åhörare inrymmas, med förutsättande,
att ej mera, än hälften af Ridderskapets och
Adelns medlemmar på en gång samlas, vore
endast läktaren, som jag ej tror kan intaga 200
personer, hvaraf föijer, att blott ett bestämdt
ringa antal åhörare hvarje gång kunds admit
teras
och dessa skulle då förses med inträ
des-pölletter,
som af en eller flera utdelades.
Härvid kunde icke något legitimerande, eller
styrkande af en persons rätt till inträde framför
en annan, komma i fråga, utan godtycke
skulle bestämma tillträdet, och således kunde
hända, att den, som, till gagn för det allmänna,
borde vinna tillträde', saknade plats,
emedan den blifvit intagen af den blott Byfik
-
Den 27 Januarii,
23
ne Demi arbitraira inskränkning står i strid
med begrepp"t om publicitet, som efter min
tanka, vill säga offentlighet för alla, ej blott
för vissa. Det torde kanske förmodas, att
tilloppet ej skulle bli särdeles stort, men nyheten
kunde reta nyfikenheten, och man bör
icke anse den händelse omöjlig, att tillträde behöfde
någon förvägras.
En annan omständighet är icke mindre
vigtig. Riksdagsordningens 5S § innehåller,
att ”utur ett Protocollmå, vid justeringen, med
Ståndets bifall, och på den talandes eget begifvande,
uteslutas dess egna uttryck, och äfven
deliberationer, som deraf följt.” Det synes
icke olämpligt, att ett förhastat yttrande får
återtagas eller rättas, och kanske skulle, utan
denna rättighet, mången mindre öfvad talare
afhållas ifrån, att framställa sina möjligen goda
åsigter; men å andra sidan kunde hända,
att talaren, beröfvad denna rättighet, nogare
betänkte hvad han borde säga- Jag lemnar
således derhän, huruvida en sådan rättighet
medför verklig nytta eller ej
allt nog, den
existerar och vill någon gång begagnas; men
om nu en Ledamots yttranden, af någon an?
nan, än Protocollsföranden, antecknas och göras
genom tryck allmänt bekanta, innan Pro-'
tocollet är justeradt, så är denna rättighet a£
ingen fördel. Ett yttrande kan af en åhörare
origtigt uppfattas och utspridas  sådant kan
visserligen rättas genom ett utdrag af det ju?
6terade Protocollet; men om en talare fäller ett
förhastadt, ett obetänksamt yttrande, tjenay
24
Den 27 Januarii.
honom uteslutandet ur Protocollet till intet,
när Allmänheten redan, liksom i officiel väg
är underrättad, hvad han yttrat och han inför
den ej kan neka dertill. Man torde här
invända att den, sam inför sitt Stånds talrika
tnadlemrrtar, kan erkänna ett förhastande, ett
misstag, och rätta det infördem. också må kunna
göra det inför hela Allmänheten, men min
egen känsla säger mig. och tankan på vår från
forntiden bibehållna Stånds representation bör
öfvertyga hvar och en, att förhållandet är
ganska olika, att erkänna och rätta ett misstag
inför sitt eget Stånd, eller inför andra
eller inför en Allmänhet.
Dessa svårigheter synas mig, vid de förhanden
varande omständigheter, betydliga nog;
men en annan olägenhet framställer nig, vigtigare,
ehuru troligen mindre att befara. Jag
har förut sagt. att något egentligt legitimerande
till tillträde vid Sessionejne, icke kan
ftga rum; det får icke bestämmas efter klädseln,
förmögenheten eller en upphöjdare rang
i Samhället o. s v utan skulle billigast lemnäs
den förstkommande. Samlingen af åhörare
kunde således möjligen komma att bes'»
endast af ohyfsade, tygellösa menniskor,
sorn icke kände nånot baod af ordning eller
anständighet, utan endast af 8'yrksn-
Om
nu denna samling, nog talrik, för att derigenom
blifva djerf, och möjligen lörlitande på
förstärkning, antingen af egen böjelse, eller i
följd af någon främmande ingifvelse, inblandade
sig i discussioneroe och sökte verka på
Ben 27 Junnar il.
25
besluten, hvad medel ägde Ridderskapet
och A-teln, att återfalla ordning, — att bevara
sin frihet  P Intet annat, än att söka
hjelp af militairtsk styrka, som möjligen kunde
komma för sent, möjligen uteblifva. Jag
bar redan medgifvit, att sådane uppträden i
vårt land synas vara mindre att befara, meo
de äro äfven Kär icke otänkbara. Och den,
som skulle vilja tro att dsn »f mig yttrade
farhåga vöre alldeles öfverflödig, honom hänvisar
j * g till historien om Franska Revolutionen,
der man ser hvad bruk partiandan vetat
göra af en sådan inrättning, som den nu fö
reslagne,
der också ansedd, såsom ett vilkor
lör consiitutionel fri ht t, men missbrukad till
medel att störta den.
Af de skäl, jag nu anfört kan jag icke
tills;yrka bifall till den af Herr Friherre Åkerhjrlm
väckte motion, så mycket mindre,
som den deraf beräknade iördel lika lätt och
utan någon olägenhet kan vinnas, både genom
Protocollernas skyndsammare tryckning, dertill
utväg torde finnas, och äfven genom Ståndets
medlemmars relationer bland alla upplysta
C asser af medborgare, som göra, att kännedom
om dess öfverläggningsämnen och dessas
behandling nog tidigt spridas, för att hvar
och en som nitälskar för den goda saken, kan
hinna att derom meddela sina tankar. Om
denna någon gång skulle för en korrt tid,
vara okunnig om, hvem sorn talat för eller e'
mot ett förslag, hindras han icke derigenom,
att yttra sig lika giundligt och opartiskt.
jDen 27 Januarii,
Att den nytta, sorn Herr Friherre Åkerhjelm
med sin motion åsyftat, på sistnämnde
väg lärer kunna vinnas, bevisas derigenom,
att samma motion redan är. genom ett af Stadens
Dagblad, kungjord och ämnet till en del
afhandladt.
Jag anhåller, att dietta anförande må få
åtfölja Herr Friherre Åkerhjelms Memorial
till det Utskott, dit detsamma lärer komma att
remitteras.
N:0 3.
Herr Montgomerij, Gustaf,•
Att publiciteten'år frihetens säkraste grund och
fastaste stöd torde af ingen upplyst numera kunna
betviflas. Således ville jag icke uti något afseende
motsäga den värda Ledamotensfanka, som
äfven till detta rum sökt skaffa andras inträde
än medlemmarne af Ridderskapet och Adeln,
om icke våra handlingar förut ägde all
den publicitet, sorn för närvarande med billighet
kan begäras och med rättvisa öfverensstämmer
med det allmännas fordringar, isynnerhet
om våra Protocoller, enligt en annan
värd Ledamots gjorda framställning, komma
att tryckas dagen efter sedan de blifvit justei
rade. För publiciteten kan man väl icke for^
dra stort mera? Och hvartill skulle det då
tjena, att här lemna inträde åt andra än dem,
sorn i våra öfverläggningar kunna deltaga, ef*
Den 27 jdnuarii.
te t sorn intet af hvad bär discuferas och beslutås,
hålles hemligt, utan tvärtom, så fort
möjligt är, genom tryck, allmän göres P Men
det oaktadt, hvilken kan bestämma hvem,
och hvem icke, här för hvarje gång bör få inträde!*
Alla kunna åberopa lika rätt men alla
skulle icke här få utrymme. Godtycket skulle
således nödvändigt afgöra valet, utan att
af någon reglementarisk föreskrift till allas nöje
kunna verkställas. Och huru lätt skulle
ej detta kunna gifva anledningar till tvister,
gräl, oordningar, kanske till mycket obehagliga
följder, hvilka både kunde komma att
störa och må hända, någon gång att tillintetgöra
Ridderskapets och Adelns öfverläggning
gar,
och allt detta utan motsvarande fördelar.
Ty icke kan publiken hämta någoa
uppbyggelse af, och än mindre bör den gifva
någon impuls åt våra discussioner, och aldraminst
kunna vi draga någon nytta af det, att
omkring 50 å 60 personer öfver det vanliga
antalet äro stumma åhörare.
Det är således på en gång vigtigt och
nödvändigt att med den väckta frågan visligen
förfares: Vigtigt är det att icke taga ett steg,
som man svårligen kan återtaga; nödvändigt är
det att med varsamhet och småningom
icke brådstörtande gå den stigande frihetsandan
till möte, och med det samma lyder man
naturens lärorika efterdöme, oeh då skall skenet
af frihetens fackla icke förblända, utan
tvärtom, genom dess efterhand verkande ljus
blifva förädlande, välgörande.
s8
Den 87 Januarii.
Dessutom huru ofta talas icke här hvad
som straxt derefter antingen återtages, eller uti
Ridderskapets och Adelns Protocoller icke kan
införas eller till och med derifrån afföres,
om under discusionerne i dvin influtit någonting
icke behörigt, eller med comtiiutionen
icke öfverenstämmande? Skulle då äfven sådana
discusioner, genom snabbskrifvare böra
allmängöra*, och ä‘ven den renaste afsigt, ehuru
för ögonblicket illa »lier icke nog klart
framställd, blifva efter godtycket förklarad,
genom Dagblad utspridd, välmeningen häcklad,
ka*ske amädad? Nej, Sverige är icke ännu
England och vårt representationssätt icke
jemförligt med Englands,
och så länge Rikets
Ständer, mot naturen af saken, äro för.
deldta på 4 kamrar, är den allmänna föreningen
så mycket mera förhastad, som Ståndens
egne och enskildta förening borde föregå,
för att sedan efterföljas, om möjligt, af den
mäst obegränsade offentlighet,]och så enligt min
tanka Frihetens och Con/litutionens rätta krona.
Men innan detta kan ske, låtom oss inskränka
vår offentlighet till hvad den med
nytta oeh ändamålsenlig åsyftning äfven för
närvarande kan och bör vara, nemligen, att
medgifva inträde här åt dem, som en dag skola
beträda samma bana, men hvilka dittills
sakna allt tillfälle till öfning, till deltagande i
offentliga öfverläggningar. Redan en af våra
framfarna störste, ädlaste Regenter insåg nyttan
af att extra Capita eller de yngre af Rid»
derskapet och Adeln fingo inträde på Riddar
-
Den 37 Januarii;
•9
huset- Att nu förnya denna rättighet, är att
taga ett steg till en förökad publicitet, det
man icke behöfver ångra, såsom för vida ut*
sträckt, utan hvilket tvärtom af de, som der*
af draga och böra draga fördel, prisande vårt
minne, skola fullkomligare än många bland oss,
som icke blifvitvande vid allmänna ärenders behandling,
kunna med förökade kralter att
gagna Fädernesland octa Konung, här uppträda
Förvarom
denna tillfredsställelse för vårt
minne, men uppskjutom att för närvarande
gå längre! Det stora steget till en allmän
publicititct tillhör en lämpligare framtid att
taga, och denna lyckligare tidpunkt hoppas
jag icke eller är långt borta.
Detta mitt memorial anhåller jag måtte få
åtfölja Friherre Åkerhjelms motion till vederbörligt
Utskott.
N:o 4.
Herr Hartmansdorff, Attguft*
Innan jag närmare yttrar mig öfver förevarande
ämne, vill jag söka utreda hvad offentlighet
rätteligen betyder och åsyftar
Samhället
ä£ ostridigt stiftadt, för att genom
gemenskapen mellan menniskor, befordra
deras framsteg i kunskap och dygd. Är detta
Den 27 Januari i,
ändamålet, så bör det kunna vinnas i samma
mån, medlet, det gemensamma meddelandet
af insigter och goda efterdömen, begagnas.
Sättet att åstadkomma detta meddelande och
deraf följande fördelar, i afseende på allmänna
ärender, är offentligheten i deras behandling.
Hvar och en som fått crf allmänt uppdrag,
nödgas derigenom, antingen han vill eller ej,
att utföra det så, sorn skedde det inför den
allmänhets ögon, hvilkens bästa han skall befrämja,
som vore alla upplysta och rättsinniga,
alla vrångvisa och illvilliga tillstädes. För
att vinna eller bibehålla de förras aktning,
för att undgå de sednares misstydning, måste
han icke allenast Vara noggrann att iagttaga
de för allmänna ärenders behandling föreskrifna
förmer, utan äfven, att i det, som till hans
egen pröfning är öfverlemnadt, göra det förståndigaste
och bästa han kan. Då alla äro
underkastade samma offentlighet, så måste hvar
och en i sin stad bemöda sig om upplysning
och rättskaffenhet. I samma mån, som detta
bemödande allestädes är rådande i afseende pä
allmänna angelägenheter, kan den enskilte
medborgaren vara förvissad om, att de som
deribland beträffa honom, vare sig uti Lagskipning,
Statsförvaltning eller Lagstiftning,
skola med all möjlig urskilning, och oväldighet
blifva behandlade. Ändamålet med
offentligheten är, att alla medborgare skola
sättas i beröring med alla, att summan af hela
Samhällets upplysning och rättsinnighet skall
komma hvarje enjkitdt för hans del till godo;
att det förståndigaste och ädlaste, som i sam
-
Den Januarii.
5l
hållet kan tänkas och göras, må blifva rätte"
snöret för allmänna ärenders behandling.
Men de förståndigaste och ädlaste äro icke
de flästa. Det är följakteligen icke den
okunniga, ombytliga och vanligen egennyttiga
mängdens, utan de förras mening, som bör
inhämtas och göras gällande. Alla Samhälls^
former hafva åsyftat, och skola åsyfta, att
lösa denna uppgift, antingen Styrelsen med
öfvervägande afseende på enhet och stadga,
uppdragas åt en, eller med öfvervägande afseende
på frihet och föränderlighet, uppdrages
åt flere. Upplösningen var icke möjlig
6å länge enväldena fortforo, och behandlingen
af allas angelägenheter måste blifva beroende
af en endas eller några få personers upplysning
och rättsinnighet. Antingen skulle de
vara kunnigare och ädlare än alla andra medborgare
tillsammantagna, hvilket ej är tänkbart,
och i hvilket fall de ej behöfde sky allmänhetens
blickar och omdömen , eller ock
skulle de känna sin okunnighet och sin ensidighet,
samt följaktligen söka, att under hemlighetens
slöja dölja sina brister, eller gifva sina
åtgärder, ett sken af vigt, som de ej förtjente,
och detta har vanligtvis varit händelsen. Af
mörkret äro okunnighet, misstag och våldsamma
botemedel både å de styrdas och de styrandes
sida, naturliga^följder. Utmattad afdessaskakningar
ochde olyckor de medfört, har man funnit
nödigt, att motväga den ensidighet och det väld,
som härrör af magtens godtyckliga utöfning
utan stadgade former för åtgärdernas vidta
-
35
Deri 27 Januari i.
gande, och utan invändning eller anmärkning
vid de grundsatser, hvarutur de blifvit härledda.
Dessa motvigter hafva varit bestämda
former för utöfningen både af Lagskipning,
Statsförvaltning och Lagstifning, Sam; lagliga
Folksamlingar till uttryckande af allmänna omdömet
och viljan i alla dessa afseenden och
till »^slutande med Regeringen af öfverenskommelser
derom för framtiden. För att hvar*
ken Regering eller folk. skulle sakna d ‘n nödiga
insigten till dessa förrättningar, var det
nödigt, att tillerkänna hvar och en. som trodde
«ig hafva någon upplysning att gifva, någon
anmärkning att göra, frihet att meddela den,
eller tciL och tryckfrihet, det är tillstånd för
hvarje enskild man. att offentligen granska all*
manna åtgärder. Men på det att denna granskning
eller farhågan hos de afgörande för densamma,
icke må komma för sent, eller sedan
beslutet ät fattadt, och saken för den gången
afgjord, böra lagskipning och lagstiftning, der
hemlighet sällan fordras, göra* offentliga under
sjelfva förrättningen, och Statsförvaltningen,
åtminstone så snart Regeringens åtgärder äro
vidtagna och ej på förhand kunna motarbetas.
Är ändamålet med en nationalförsamling,
att uttrycka den förståndigaste och ädlaste vd*
ja, sorn ibland folket i al mänhet råder; så bör
hon anses fullkomhg el er oiullkomlig i samma
mån som hon uppfyller eller förfelar denna
bestämmelse. Ehuru väl en nationalförsamling
är sammansatt, kan hon aldrig vara det
Dan 27 januarii.
33
till den grad, att icke mången medborgare utom
densamma skalle kunna hafva goda råd
och upplysningar att gifva, om han finge höra
och se hvad sorn i Nationalförsamlingen
förehafves, och således tillfälle, att, under det
målen hvila till Nationalrepresentanternes begrundande,
muntligen eller i tryck meddela
dem sina åsigter. Ännu mera behöfves detta
Allmänhetens deltagande för Nationalförsamling
gens åtgärder, om hon är ofullständigt och
illa sammansatt, så att dels vissa medborgare
icke äro representerade, dels de representanter,
som finnas, äro delade på särskilta rum,
utan gemensam öfverläggning, och utan till—^
fälle att höra hvarandras skälj hvarigenom det
beror på en slump, om någon öfverensstäm-*
melse vinnes i de åtgärder, som samtidigt
fattas af flera från hvarandra afstängda corporationer.
Är ändamålet för allt samhälle,
att hvarje medborgare må tillväxa i odling
och sedlighet, så bör ett så kraftigt medel till
goda egenskapers utveckling och till vinnande
af skicklighet att gagna Fäderneslandet, sona
det att få afhöra allmänna ärenders behandling,
icke åsidosättas. Äro kärleken och för—i
troendet till Statens styrelse, de enda säkra
band, som i längden sammanhåller den: så
måste man önska, att hvarje medborgare måtte
i sin mon känna, och på grund af insigt,
värdera både lagskipning, Statsförvaltning
och lagstiftning. Men man älskar icke en obekant,
och förtroendet bibehåller sig icke,
utan att man vet hvarföre. Den som afhöc
Bil. till Rid, o. Ad. Pr, i Afd, 3
34
Ben 27 januarii.
en Nationalförsamlings öfverläggningar, finnée
merendels någon representant af sina tänkesätt;
och får med detsamma äfven höra, hvad som
kan sägas deremot. Antingen finner han sig
öfvertygad deraf, går hem, med ökad upplysning
och förnöjdt sinne, eller om beslutet
utfallit mot hans öfvertygelse, åtminstone med
den tillfredsställelsen, att äfven hans mening
blifvit yttrad, och med hoppet, att hon i framtiden
skall bära frugt. Är en Nationalförsamling
offentlig, så kan hon icke belackas. Allmänheten
Vet huru representanterna uppfyllt
deras kall, hvad som är deras fel, eller icke,
och hon kan ej retas till att anfalla och förfölja
sina ombud, just derföre, att de försvarat
hennes rättigheter. Jemte det att Nationalförsamlingen
är underkastad allmänhetens närmare
granskning, är hon äfven ställd under
hennes närmare skydd, och vinner på en gång
både upplysning och stadga. Liksom den
okunnige är häftig och våldsam, och den in*
sigtfulle sagtmodig och foglig: så öfvergå både
allmänheten och Nationalförsamlingen i
nion af offentlighetens verkan på dem bägge
från de förra till de senare egenskaperna. Detsamma
måste äfven blifva händelsen med fegeringen,
i den nion folkets upplysning och
rättsinnighet göra motsvarande egenskaper oumbärliga
hos hennes organer.
N:o 5.
Friherre Boije, Ludvig:
Till följe af dea pligt vi äga, att oför
-
Dbn 27 Januarii,
skräckt undersöka hvarje förslag, ej blott till
dess töregifna tördelar, utan äfven till dess
olägenheter, och möjliga vådor, har jag, inom
mig, öfvertänkt det törslag , sorn innefattas i
Friherre Åkerhjsl.ms motion, och går att upp*
gifva de skäl, på grund af hvilka, jag tillstyrker,
att motionen må, såsom icke i laglig ordning
framställd, varda icke upptagen.
jag tror mig icke fela i det begrepp, att
hvarje förslag, hvars påföljd fråntager ett bud
i Grundlagen, sitt ändamål, och fråntager Riksdagsmannen
ali nytta af en rättighet, honom
i Grundlagen försäkrad,
att hvarje sådant
förslag också går ut på ändring i Grundlagen.
58 §. i RiksdagsOtdningen, som är Grundlag,
tillsäger Riksdagsmannen den rättighet,
att, vid justeringen, med visst vilkor, ändra
sina uttryck, och dem från protocollet uttaga}
ja, detta lagrum tillåter att hela deliberationer
kunna uteslutas ; men huru fullkomligen vöre
icke ändamålet för allt detta upphäfvit, ifrån
den stund talarens uttryck och deliberationen,
kunde, redan innan justeringen i Ståndet medhanns,
af åhörarne, genom trycket, publiken
meddelasP — Till den aktningsvärde Ledamot
som gjort motionen, öfverlemnar jag gerna,
att eftersinna, om denna granskning af motionens
afvikelse ifrån Grundlagen ej kommit
att undfalla honom; och till Ståndets preliminaira
pröfning hemställer jag, om icke denna
afvikelse är så uppenbar, att motionen bör,
såsom Grundlagsfråga betragtas, och då också
såsom sådan behandlas. Men då ligger i 31
liten januari t.
§. Regeringsformen, samt 29 §. i Riksdagsordningen,
eit uttryckligt förbud emot motionens
upptagande; och något annat utlärande
lärer alltså tor det närvarande icke iiga
rum, än att den värda Ledamot, sorn motionen
gjordt, är obetagit, att densamma till vårt blifvande
Coustitutions Utskott ingifna, d<i han äfven
torde vara betänkt, att der föreslå säd na tillägg
i TryckfrihetsLagen, sorn af förslaget
skulle påkallas.
Blir denna invändning emot upptagandet
gillad, så är all vidare pröfning af motionen
öfverflödig; men för det fäll, att invändnin.
gen skulle ogillas, bör jag också 1 hutvud*
sakligt utlåtande ingå.
Derförinnan utber jag mig likväl, att få
särskilt bemöta den särskilta kraft, hvarifrån
motionen har synis mig lörnämligast utgå- Jag
menar allmänna sinnesstämningen, eller opinionen.
Kanhända borde, för detta ändamål,
vara nog, att påminna om den sanning, att är
förslaget godt, är det allmänt nyttigt, så äger
det ocktä, med sig sjelf, tillräckligt skäl för
sin framgång, och har då intet behof af opinionskraften,
och skulle det åter sakna dessa
egenskaper, så, hvad är väl sinnesstämningens
fordran annat, än förvillelse?
Jug känner faran af hvarje försök, att
öppet bestrida opinionen sin magt, men tankan
på denna tara försvinner, då jag besinnat
Den 27 Januarii.
*:7
att, inom detta upplysta Stånd, är all grund-!
lig, all rakonhg undersökning på sitt ställe^
samt att, af undersökningar, torde i denna
tidpunkt få gifvas, mera angelägne än den,
sorn har för afsigt, alt hos Riksdagsmannen
återställa det företräde åt förståndsprölningen,
som den visserligen hör äga framför inflytandet
af opinionsmagten. Menniskokännedomen
har, i alla tider, vittnat, huruledes den stora
hopen, mägtig af ingen egen undersökning^
och derföre af ingen egen opinion, alltid stod
fäidig a 11 antaga hvad hon trodde allmänna
sinnesstämningen fordra; och den tid, som de
fleste af oss öfverlefvat, har varit rik på faror
och misstag, tillvägabragte derigenom, att
Lagstiftande rnagten gifvit för mycket efter
för samma fordran. Exempel derpå tagne ut-!
ur ett annat lands erfarenht t, skulle, tilläfventyrs,
föga öfvertyga; och jag torde då få framställa
några utur vår egen, vinnande tillika
om den ombytlighet i beslut, hvartill man öfvergått,
just då, när man, som trognast skattat
till sinnesstämningen. Man jemföre då
S<ändemes beslut, när FdialDisconterne inrättades,
med Ständernes beslut, när de upphäfdes;
man jemiöre Ständernes frikostighet för
Götha CanalBolag år 1,809, med strängheten af
år 18(7 j man jemföre i frågan om Brännvinsbränningen,
stadganderne af år 18^9, med
de af 1812: och om vi måste erkänna, att i
alla dessa, och mångfalldigt flera, icke lyckliga
j-e fall, det varit allmänna sinnesstämningen,
som egentligen utgjordt Ständernes ledare; *å
frågar jag, är det icke ännu tid, att böjlighet
Den 27 Januarii,
ten för denna särskilda krart upphör? Matte
dessa erinringar återlöra oss till pligten att
icke godkänna annan sinnesstämning, än den,
hvartill vi sjelfve, genom egen pröfning framkomme.
Ja, mätte vi behålla den sjelfständighet
i tänkesätt, som Nationen väntar af oss!
och må vi aldrig, genom för litet förtroende
till vår egen förmåga, gifva tillfälle för ett
demagogiskt sträfvande efter inflytelse på våra
beslut. Såsom Folkets Representanter äro
vi berättigade, att också ihågkomma, dei vi
6jelfve äro laglige organer af Nationens uppJysni
g, omdöme och vilja; samt att, i detta
allmänna och fullmyndiga kall, tillhör oss,
st-.' pröfva saketne, men icke, att lyda opi■n
io nerne.
Jag beger mig nu till motionen.
Vare långt ifrån mig, att misskänna Nätenens
rätt till skyndsam kunskap om våra öfverläggningar
och vära beslut. Det vore att,
på en gång, förneka vår pligt och försaka
vår egen fördel. Visserligen skulle ingen högre
än jag, önska att hela Nationen kunde
bevista vära sammanträden; men då detta är
omöjligt, och nationens fordran på kunskap
om våra företag, icke kan anses uppfylld
derigenom, att ett ringa antal personer, åt
hvilka rum här kunde aflat as, blifva våra åhö.
rare; så kan jrg ej anse denna anstalt annorledes,
än blott såsom ett medel mera, men
mindre verksamt, till ändamålet, som, efter
min tanka, både säkrare och fullständigare
Den 27 Januarii.
39
ernås derigenom, att våra Protocoller, med yttersta
skyndsamhet, till trycket befordras. Då
representations frågan förekommer, skall jag
visserligen med min röst 6Öka understödja den
orepr- senterade classens billiga fordran atf deltaga
i representationen; men jag inser emellertid
icke, hvarföre icke denna dass af medborgare,
lika så väl, sorn hela den öfriga delen af
Nationen, skulle vara tillräckligt belåtne med
den, visserligen tillförlitligare kunskap, som
genom en snar läsning af våra justerade Protocoller
vinnes. __ Deremot inser jag allt för
väl anstaltens olägenheter.  I Sverige gifves
ingen Auctoritet, räknad ifrån Socknestämman,
ända upp til! StatsRådet, der icke hvarje
Ledamot äger rättigheten att justera sina
anförander. — I länder, der ynglingen särskilt
bildas att blifva talare, och der denna egenskap
räknas personen till någon förtjenst, är
den också vanligen af Representanten till hög
grad uppnådd.
Justeringsförmånen kan af
honom lätt umbäras; men i Sverige är förhållandet
ännu icke sådant: och cjelina förlust
skulle otvifvelagtigt här medföra den påföljd,
att mången Ledamot, med det redligaste nit,
och god upplysning, skulle tveka att oberedd
yttra sin mening. Resultatet skulle då, för
lång tid blifva, att vi uppoffrade den upplysning,
som kan finnas inom oss sjelfva, för
hoppet, att derigenom framkalla en främmande;
men för min del, kan jag ingalunda finna
detta skäligt, emedan jag icke förmår uppfatta
någon grund för säkerheten, att vi alltid skalle
vinna på bytet.
4o
Den 2.7 Januarii,
*
I andra länder har Snabbskrifverikonsten
hunnit förmågan att gifva en säkerhet emot
äfventyret, lör talaren att missförstås, och för
publiken att föras bakom ljuset, i frågan om
hvad representanten sagt, I Sverige åter är
berörde konst blott till namnet känd; och talarens
lugn och publikens säkerhet skulle då
ensamt bero af våra åhörares fattningsgåfva,
eller personliga rättskaffenhet.
Tillåtelsen
att få, inför publiktn, sedermera rätta en origtig
framställning, har ingenting behagligt; och
fruktansvärd! vore, att sjelfva möjligheten af
detta behof, tillbakahöli Representanten att
yttra sig.
Mångfaldigt vigtigare visar sig dock, i
min föreställning, den allmänna våda, som möjligen
kunde blifva en följd af denna anstalt;
vådan, att vi, med bifallet åt motionen, också
sjelfva öppnade tillfället för ett nytt inflytande,
mägtigt att en dag, förfärligt hota det dyr*
baraste vi ännu äga att bevara , sjelfva friheten
af vås yttrande rätt. Jag vill tro, att
åhörarne skulle här iakttaga tystnaden; men
obehindrade voro de, att vid nedgåendet härifrån,
begagna tryckprässen, för att ej allenast
direct inblanda sig i alla våra öfverläggningar,
utan ock personligen anfalla hvarje Ledamot,
som ej talat dem i lag. Detta kan visserligen
hända, i anledning af Protocollernes läsning;
men om påföljden d§ är lika för personen, så är
den dock icke densamma för saken, som då
vanligen redan är afgjord; en omständighet,
»om nu torde vara det, som fredar personen,
Dan 27 Janiiarii,
4*
emedan ett anfall på honom verkar leks nu
på öfverläggningen af saken. — Sinnesstyi kan
att med liknöjdhet anse det ofientliga tadlet;
och modet, att, till förmon för sin öfvertygelse,
trotsa smädelsen, samt akta för ingen ting
den injurie-process, hvari det vöre tillåtit att
söka upprättelsen; äro egenskaper, lycklige att
äga, och äro, då de utgå från en god känsla,
dygder att värdera; men kunna de val al alla
väntas? — eller kunna de väl alltid fordras?
Nej, visserligen icke. _ Hvem inser då icke,
inom möjligheterne af anstaltens påföljd, det obehagligaste
af alla inflytanden, till förtryck.
på våta meningar.
Eljer, vill man att vi ,
för att icke inse detta, skola påen gång glömma,
både den förebråelse man länge gjort vår
Tryckfrihetslag, att hafva gifvit mera lättnad
åt anfallet, ån åt försvaret; och äfven den
bittra ofördragsamhet emot andras meningar,
som dessa skriftställare för dagen så ofta ådalägga.
jag hyser sjelf intet misstroende, och
skulle icke vilja gifva anledning till något sådant
hos andra, men man behöfver blott dröja
en stund vid denna föreställning; och man
skall också lätt upptäcka, huru långt, i en
framtid mera än nu, den möjliga vådan kunde
stiga.
Till alla dessa skäl ville jag annu lägga
tvenne considerationer: den ena, att i.sekler
har Svenska Ridderskapet och Adeln såsom
Riksstånd, redligt uppfyllt sin pligt till Fäderneslandet,
och varit Svenska frihetens egent-i
ligaste försvarare, utaa att hafva ägt åhörare\
42
Den 27 Januarii.
och hvarföre skulle man då nu tvifla, att icke
Ridderskapet och Adeln , äfven hädanefter
uppfyller samma vårdnad, åhörare förutan:
Och den andra, otti ett bifall åt motionen nu
skulle gifvas; men erfarenheten sedan visade,
att oiägenheterne verkligen öfverstiga fördelen,
hu>u skulle då en ändring göras, utan
att Ridderskapet och Adeln blottställde sig för
förebråelsen, antingen, att hafva handlat obe.
tänksamt, då bifallet gafs, eller inconsequent,
dä det återtogs.
Hos mig kan hufvuds.kliga pröfningen
alltså icke verka till annat tillstyrkande, än
afslag på motionen; men jag anser mig dervid
böra förklara, att o;n och när den tid kommer,
då de här framställde hinder, varda undanröjde,
och Riksdagsmannen får den helgd för sitt
kall, att, då hans mening anfalles, hans person
lemnäs oantastad; så skall jag, om jag då
lefver och är Riksdagsman, gerna lemna åt
denna motion mitt bifall.
Jag har nu yttrat mig i ämnet, men an»
håller att Höglofl. Ridderskapet och Adeln
ville tillåta mig, att äfven redovisa ej allenast
den känsla, som följt mig, under det jag
öfvertänkt förslaget, utan äfven ursprunget
för den.
Jag var redan tänkande menniska på den
tid,'då en stor Nations frihetsbehof volcaniskt
tog sin rätt. Det intryck af glädje, som förhoppningarne
gåfvo, och det intryck af för
-
Den 27 Junuarii.
43
skräckelse, sorn följderna lemnade, qvarstå
ännu lifligt i mitt minne. Jag såg den vackra
frihetslära Philosopheine lifvat, och som, om
dea fått fortgå i sin ursprungliga renhet, måhända
skolat göra menniskorna bä'tre och lyckligare,
jag såg henne förderivas af Demagogerne,
derföre, att hon ej var åtföljd af försigtigheten*
tidiga varsamhet. Demagogens sätt
att framkomma till magt, var alltid att fylla
hopens öron med ett lätsadt nit för dess val,
och
understödd af dess bifall — underlät
han aldrig att tala i folkets namn, emedan detta
namn alltid verkar starkt på hvar och en,
som vill folkets väl. Snart 6tä 1 Ide sig denna
nya sjelfskapade folkmagt i bredd med den
lagliga representationen-, och ifiån detta steg
var det andra snart tagit. D. magog- n förklarade
sig för representantens prtnupal, med
anspråk att sjelf tillse och pröfva huru represesentanten
fullgjorde sin skyldighet, och
den förra lade snart den sednare på schavotten.
En afgrund stod öppnad; och lagstiftande
magfen insåg för sent, att hennes egen magt
var försvunnen, med begreppen, som hon för
litet vårdat. En annan tid kom, som gal räddningen;
men efter ,,0 års stormar, bllvägabragte
af det politska nyhetsbegäret, hvad
har väl verlden vunnit på alltsammans, om
icke varningen att i tid värda dt begrepp, som
mäste omgärda hvarje politijk magt. Att iagttaga
denna varning har jag trott vara min pligt.
1 Sverige höra Siändtrne till den politiska
44
Den 27 Januarii.
magten; och tryckfriheten till folkets säkerhet;
jnen om vi icke tidi:’,t bevara de begrepp,
sorn gifva helgd åt båda, så skall också snart,
det ena, eller andra, ia kanske båda, stå i äfventyr
att talla för det nyhetsbegär och den
fallenhet t’ 11 demagogie, som här redan visat
s;g, och hvars Riedel redan är, att kalla hvarje
motstånd obscurantbme.^ eller enskilte afsi(gter.
Föreställningen af denna fara har _
jag tillstår det
gUvit trög en oroande känsla;
och om denna kai sia till äfventyrs, tagit
för mycket välde öfver min omdömesförmåga,
så vittnar det blott om merniskans ofullkomlighet,
äfven i sin välmening.
No 6.
Herr Renter wärd, Per Adam:
En Ledamot af Ridder«kapet och Adeln,
Herr Friherre Åkerhjelm, har till Ridderskapet
och Adeln proponerat det dess öfverlägga
ningar måtte allmänheten tillåtas att öfvervara,
hvilken fråga, om mitt minne ej bedrager
mig, under sista Riksdag väcktes af Herr
Rothlieb, Carl Fredric hvarvid jag täger mig
friheten att vördsamligen göra följande anmärkningar
och invändningar.
Den satsen, att det är lättare till att göra
förslager, än sättet till deras utförande torde
härvid, mer än någonsin, besannas. Om läktaren
till exempel skulle upplåtas åt Allmän-*
Den 27 Junnar ii•
45
heten, sorn tilläfventyrs vore det högsta, detta
rum kunde medgifva, huru många personer
kan den inrymma?— Ett ganska ringa antal,
och då flere hundrade spectateurer, må hän*
da önskade entré, hvilka af desse skulle äga
preference? Skulle bänkarne abonneras ät
dem som först anmälte sig för hela Riksdagen?
Desse och flere dylika frågor torde ej så lätt
kunna besvaras. Åtskilige TidningsRedäCteurer
klefve troligen de som framför andre infunno
sig, för att sedan uti sina tidningar införa
saker och uttryck, hvilka vid justeringar
någon gäng förändras och till och med uteslutas.
Osäkert vore äfven om ej spectateurer
stundom skulle missbruka en sådan tillåtelse
vid frågors afgörande medelst Ja och N*j samt
förordsaka sorl och oredor. Dessutom kan
jag ej inse hvad nyttan och fördelen blefve
vid denna så kallade liberalitet? Ridderskapets
och Adelns rådplägningar och beslut hällas
ju icke hemliga , utan meddelas allmänheten
i allt sin vidsträckthet, genom de tryckte
protocollerne, och hvad hufvudsakligen kan
interessrra, genom RiksdagsTidningar m. m.;
men den påtagliga förlusten blefve: mindre
afsättning med berörde protocoller, hvarsskyndesamma
utsifvande på trycket, en värd Ledatro
Herr Cederschöld föreslagit på ett sätts
som af Ridderskapet och Adela redan vunnit
bifall.
Hvad jaET nu hos HöglofHge Ridderskapet
och Adeln vågat framställa, torde af de
mera upplyste tagas i närmare öfvervägande
45
Btn 27 Januarii.
samt föranleda till afslag utaf den väckte motionen.
N:0 7.
Grefve Löwenhjelm, Carl Axel:
Då jag nu inför Högloflig.? Ridderskapet
och Adeln går att yttra mina tankar, rörande
den af Friherre Åkerhjelm väckte propo_
sition om Allmänhetens inlåtande under Ståndets
Sessioner, sker det icke utan en liflig känsla
af den Underlägsenhet, sorn måste möta mig,
då jag går att tala mot ett förslag, hylladt af
en stor del af Ridderskapet och Adeln och
framstäldt af en Riddersman, som under flera
förutgående Riksmöten tillvunnit sig Ridderska
pets och Adelns förtroende. Van under en
mångårig vänskap att dela alla hans tänkesätt,
är det i dag för första gången jag nödgas afrika
ifrån ett förhållande, vid hvilket min egenkärlek
lika mycket som mitt hjerta funnit
sin tillfredstä 1 lelse. Friherre Åkerhjelms förslag
är en ny gärd åt den publicitet, som lidens
anda synts kräfva och som, jag bekänner
det, är ett allmänt antagit grundelement uti
de flesta Constitutionella Regeringssätt. Den
ädla känsla, som utgör dess grund, har öfverallt
funnit anhängare, och det förundrar mig
ej om så många i synne het yngre Ledamöter
af Ridderskapet och Adeln med en varm enthousiasme
omfatta ett förslag, så värdigt öppenheten
af ädlingars tänkesätt. Men åld<rn
Den 27 Januarii.
47
och erfarenheten har lika vanligt en mera
betänkelig gång
oftare ansedd för svaghet
och öfverdrifven försigtighet
någongång
likväl rättfärdigad af utgången. Må iag således,
trogen min öfvertygelse, häldre beskyllas
för denna öfverdrifna försigtighet, häldre blottställa
mig för att anses sakna det ljus, sorn
vägleder andra, än förråda mina egna tänkesätt
vid ett tillfälle, som visserligen kräfver en
alfvarsam skärskådning.
Frågan sönderdelar sig naturligast uti följande
hufvudmomenter: Är förslaget nyttigt?
Äger det inga betänkligheter? I hvad laglig
väg kunde det tillvägabringas ?
För att bestämma nyttan lärer bästa sättet
blifva att rådfråga de länders erfarenhet, der
allmänheten tillätes öfvervara de lagstiftande
Corporationernes Sessioner.
England är det land, der denna inrättning
varit längst och aldrig veterligen föranledt någon
elak påföljd: men härvid får jag anmärka,
att Englands Underhus aldrig behöft deraf
göra föremålet för en lag, ej eller dervid
rådfråga Öfverhuset, som deremot icke med*
gifver allmänheten denna frihet. England ,
hvarsconstitution endast är skrifven ut' Engelsmännens
seder och bruk, har till troMs af den
ömtålighet hvarmed ali frihet vårdas i detta land,
lemnat Underhuset den ovanligarättigheten, att
påen gång vara anklagare, domareoch verkställare
af domen, så ofta någon af Husets egna
*8
Dea 21 Januarii.
medlemmar eller någon uppåTribucen sförer hu*
sets ordning: och en villkorlig bestraffning,
vare sig med böter eller fängelse på behaglig
tid, erhåller genast sin tillämpande kraft på
den som i husets ögon gjordt sig deraf förtjent.
Habeas Corpus, denna förmur för den
personliga friheten, äfvensom rättigheten att
endast dömas af stna Pairer, denna basis för
hela Engelska Lagskipningen, vågar ingen å«
beropa då Underhuset anklagar, dömer och
bestraffar: och man finner här en Constitutio*
nel Representation, utrustad med den cumulation
af rättigheter sorn med allt skäl förebrås
de mest despotiska Styrelser.
Kan Ridderskapet och Adeln omgifva sig
på detta rum med alla de lagstiftande domareoch
exfcutiva rättigheter vi se Underhuset i
England utöfva, då, men törst då, kunde
man utan våda blindvis antaga dess efterdömen
Frankrike
gjorde det straxt vid början af
dess revolution, mest derföre, att det låg uti
dess Representanters nationella lynne att tala,
icke allenast för att öfvertyga hvarannan, utan
för att söka bifall och beundran hos den lifliga
allmänheten, sorn uti Paris förde icode tals
skickliga domare upp i Gallerierne: man älskade
att så väl derifrån sorn uti Sallongerne
höra genljudet af det loford, man trodde sig
berättigad, att med den nyfödde patriotismens
språk skörda. Men nied enthusiasmen och
behofvcfc af rycktbarhet kom öfverdriften i
spåret
Den 27
spåret, då hvar Och ert nykommen ville göc
ta mera effect, än föregångaren, och på detta
sätt föll man ifrån en Mirabeaus eller BarnaVes
tal till det vilda öch dumma utropet: Viva
ia marti Gallerierné förvandlades ifrån den
upplysta allmähhetens sartilihgsort, till ett tillhåll
för partihatets andar och verktyg, och
mera än en gång såg nian det skadliga och
mägtiga inflytande, som Gallerierne utöfvade
på Lagstiftaren*
Samma ékempel röja sig äti i däg mer
och mindre uti Spanien Och Portugal, som
trott sig böra följa Frankrikes efterdömen: och
det vöre att jäfva samtidens sednaste erfarenhet,
att neka dessa verkningar af allmänhetens
deltagande uti lagstiftande samlingarnes
Sessioner*
Mert säger man: Desse länder åro eller
Voro uti jäsning, då detta skedde Och Sverige
deremot är lugnt * Ja, Sverige är lungt, och
jag hoppas, med Guds hjelp, att alla afurtdens
bemödande!! att störa detta lUgrt, skola alltid
blifva fruktlösa. Mert derföre bör Lagstiftaren
icke blunda för en ttiöljlig fara, icke stifta
lagar endast för lugna tider, utari, lik den erfarna
Sjömannen, förutse stormen och aflägsna
ålit sorn då kårt ligga honom till last.
Mert äger då förslaget ingert nyttig sida?
Jo visserligen
och deribland den att väcka
Bil till Ridd. 0, Åd. Pr. I Afd» 4.
go
Den januari i.
en nyttig håg för sysselsättningen med allmänna
ärender.
Men sä länge detta förslag
icke står i förening med den öfriga byggnaden
af vår Statsförfattning vöre det inconsequent,
att styckevis v l.a införa detta. Jag alskar
alltid att tio att få äro de, som sig af en sådan
rättighet begagna, men del är redan nog
att den af lagen bjudes.
Publiciteten erkännes af mig som ett skönt
element uti all constaus sond reger ng — och
dess vetkningar väl ordnade, kunna ej annat,
än medföra goda rcsnltater, _ men då höra
de också Vara väl ordnade och stå i oskibak*
tigt sammanhang med allt det öfriga. Att så
icke är för närvarande, synes b.^si at det antagna
voteringssäft, sorn nu af alla RiksStanden
brukas vid alla tillfäll n.
Innan man umgås med afsigten att utJ
sträcka publiciteten af våra tankar till allmänhetens
kunskap, borde man till en bö>jan
iagttaga dtn emot hvarandra inom huset. Och
hvad skulle det väl tjena, att låta allmänheten
njuta välljudet af de mäst populaira tal, så
länge Oratorn äger rättigheten att dölja sin
mening emellan fingtarne, då den inkastas i
VOteringslådan ? Så länge detta icke undanröjes,
ellerkan undanrödjasanser jag som inconst qtitnt,
atttänka på Galleriers inrättande. Blir åter detta
hinder häl vit, hvilket jag likväl icke yrkar,och
publiciteten vid våra voteringar, Dom tolar etc.
införd, då först anser jag det omr ämndnj örslaget
med skäl kunna biingas å bane, med den för
-
Den 27 Januari i.
51
sigtighet likväl, som tiden och erfarenheten
kunna befalla: Ty Publiciteten bör i mina ö»
gon, så välgörande den nu är, hafva likasom
all annan mensklig inrättning eo gräns, töreskrifven
af allmänna nyttan och utstakad af
lagen»
Uti frågans nu varande skick, kan jag ej
annat än anse den vara omogen, och endast
tjenande att onödigtvis inympa ett skadligt och
irritibeU ämne uti vår Lagstiftning.
Ager Förslaget inga betänkligheter? var andra
momentet. Jo! visserligen och flera. __
Den första ligger uti de missbruk som den in*i
låtne Allmänheten kunde tillåta »ig, missbruk
som kunna vara, dels rigtade emot huset, dels
emot enskilta Talares rättmätiga anseende. Att
i början af en sådan frihet, den bättre delen
af allmänheten skulle sig deraf begagna är
visserligen tillåtit att antaga: men månne icke
efter en längre vana derutaf, Gallerierne omsider
skulle fyllas af en mindre upplyst allmänhet,
eller i mera stormiga tider af partier*
nes mot- eller medhållare?
Vi äro alla öfverens om, att den djupaste
tystnad, vördnad och lydnad skulle antydas
åt Gallerierna: men om de fela dert mot P enligt
hvilken lagstiftning skola de då bestraffas?
Ty en befallning, gifven af ett Riksstånd,
utan att tillika äga correctiva medel, att inskärpa
dess efterlefnad, låter ju ej tänka sig.
Hvar skulle man söka grunden till denna nya
52
Den 27 Januarii,
lagstiftning, som icke later hänföra sig till
någon af våra öfrige lagar? Skall det klagan,
de Huset framträda «om part inför den Domstol,
der saken gjordes anhängig? Huru vidlyftig
blef icke den codex, som skulle omfatta
alla de fel och förgripelser, som en okynnig
medlem af Gallerierna kunde tillåta sig? Hafva
vi icke ännu för ögonen alla de ofullkomligheter,
som vidlåda tryckfrihetslagen, ehu*
ru den haft Ståndets bästa httfvuden till redacteurer,
och månne ick friheten att höra blef lika
svår att redigera? Huru och hvar bestämma
gränsen äf husets och hvarje dess medlems
rättigheter och skyldigheter? Kan man dervid
slutligen undvika, att likasom i England, till
trotts af den öfriga lagfarenhet sätta Huset i
utöfningett af åklagare-, domare- och dom verkställande
rättigheter? Ja detta blef det enda
medlet, Och med detta medgifver jag, att frågan,
ömej nyttig, åtminstone, kunde blifva mindre
skadlig. Hurubestämma hvilka mål och vid hvilka
tillfällen Allmänheten borde, vid antydan öfver-;
lemna Gallerierna? Skulle det liksom i England
bero af en enda af Husets medlemmar?
eller fordras fleras röster dertill? eller skola
vissa mål caracteriseras såsom icke publika ?
Huru långt skall Galleriernas Öppnande medgifvas?
Vid alla Plena? vid voteringar? i Utskotten?
vid RiksRätten? Hvilken massa at
frågor, mine Herrar, preliminairafrågor af största
vigt, 6å väl för husets ordning, som för
allmänhetens ännu okända rättigheter, som då
böra i förväg bestämmas? och detta skall alltid
blifva svårt uti ett land, der en sådan fri*
Den 27 Januarii.
53
hot skulle tillskapas och icke är, som i det
ofta åberopade England, en lycklig följd af
upplefda bruk och antagna nationalseder.
Kan denna nya lagfarenhet få med rätta
det modesta namnet af reglementarisk ordning?
ingriper det icke, sorn all ann^n lagstiftning,
uti medborgares dyrbaraste rättigheter, frihet
eller anseende? b'höfver den icke den väpnade
magtens biträden, i fall af ett möjligt
motstånd? och vi skulle kalla det endast reglementarisk
ordning? Nej, en ny lagstiftning
och ganska ömtålig lagstiftning finner jag den
vara, och som all sådan icke kunna ske utan
Medständcrs biträde och Konungslig sanction.
En annan betänklighet är den, som uppstår
deraf, att våra politiska dagbladnredicteurer
kunde möjligtvis, ledde eller missledde af
motiver, dem vi nu icke behöfva i förväg
appreciera, gifva allmänheten falska relationer
af hvad de sedt och hördt, under våra Sessioners
lopp. Hvad band tanker man sätta på
dessa Journalister? Hvad damm emot utspridandet
af förtydda eller förlöjligade tal, hvartill
partiandan kan förleda en och annan ?
Skulle Ståndet eller den personligt sårade
söka en tillkallad Jurys biträde — eller KämnersRättens?
eller skall den arbetsamme Riksdagsmannen
till lön för den öppenhet, hvarmed
han uttrycker sin mening, nödgas ur
andra Journaler föra en serskild polemik emot
den, som med flit vanställt dess yttrade tänkesätt?
Uti England är det Underhuset som afveta
54
Den 27 Januarii.
i denna fråga är ensam domare och bestraffar
Journalistens origtiga framställningar med bö~
ter eller fängelse, allt efter omständ'gheterne:
skall äfven detta införas uti vär lagstiftning?
En tredje och kanske alfvarsammare betänklighet
finnes uti det resultat, som säkert
inträffade,nemligen att mången redlig och upp*
lyst medlem af Ståndet, ovan att ikläda sina
tankar vältalighetens och de» konstiga retori-.
kens ytliga behag, men hvars insigter kunde
gagna det allmänna, skall häldre tystna än vå*
ga sig på ett fält, dcr icke allenast Ståndets
medlemmar, utan en inkallad allmänhet tages
till vittne af talangen, eller spejare af afsigterne.
Äfven detta är ett ondt, som svårligen
skall ersättas af d'’n nytta, som publiciteten i
detta fall kunde erbjuda, uti den förfinade talekonst,
som derigenom skulle uppammas uti
eger kärlekens famn. Att denna konst, sorn med
skäl påkallar vårt bilall likväl icke är ett
nödvändigt vilkor för fattandet af visa beslut,
derom vittna många framflutna Riksmöten,
der mera gjorts än talats, och främst bland
alla 1^09 års Riksmöte, der vår nu varande
frihet och constitution grundlädes utan denna
publicitet och utan Galleriets bifall.
] hvad laglig väg hinde färslaget tillvägaIringas?
var 3 momentet. Man har velat anse
den väckte frågan för en Ståndets ens3k, ett
reglemente, sorn på sin höjd behöfde Konungens
sanction. Men är väl detta förhållandet?
kunna vi förbise, att våra Medständers Depu^
D en 27 Januarii,
5S
tadoner och deras ProtocolLUtdrsg communiceras
oss under vara Sessmner, och att således
de ock. hafva en rätt, att yttra sig öfver frågan,
kan man dessutom coust qventer antaga,
att ett Stånd skulle inbjuds allmänheten, och
de andre förvägra det? Vöre det ej att på
desses bekostnad söka allmänhetens bifall? Sä*
dant är förhållandet, säger man, i England,
der Öfverhuset väl tillåter Ledamöter utdela
någre billeter tillfälligtvis, men icke lemnar
aliruä' heten samma rättigheter, sorn i Underhus
t Men Engelska Psirskammaren, denna
ofaoteliga Aris'ocr»tiska byggnad, som hvilarpå
en lika ofantlig personlig rikedom, och vördas
med skäl af folkets alla classer och politiska pärn
lier som frihetens rätta försvarare, denna Pairska
mmare kan icke liknas vid något af våra
fyra RiksStånd, hvarken till sina politiska
functioner eli r dess mägtiga inflytande på hej
la landet. Hvad som p‘Ssar för Engelska
Pairs k arn nr. ar n, hvad secler för densamma stadgat
, kan såled s ej med fog citeras som exempel
för vår constitution och våra RiksStånd.
Nej, mina Herrar! Nejona oss med hedern
att vira Svenskar, med våra Svenska seder
och tänkesätt och med en för Sverige högst
lämplig constitution: och nöjde med vår lott,
sorn uifalbt ganska lyckligt, fruktom att under
jagandet efter ett bättre, förlora det goda
vi ä aj och sökom aldrig, att efterapa andra
lauders seder eller lagar.
Af det jag nu vördsjndigen haft äran anföra
täcktes Hugloflige R,dderderskjpu och
5§
Dm 27 Januarii.
Adeln finna, att jag ej kan våga tillstyrka ett
.förslag, som, ehuru vackert i sin tendens, är
fnrknippadt med allt för många betänkligheter,
och troligen skulle utestänga mångå ifrån sin
yttranderätt.
Efter det beslut, som Högloflige Ridder-»
skåpet och Adeln uti des sednare Plenum fat-»
tat, rörande Protocollers snara tryckning, kan
jag ej eller inse huru allmänheten skulle sak-rf
na den kunskap, den äger rätt att önska om
våra öfverläggningar. Jag anser fast mera,
att då Ridderskapet och Adela, dervid fästat
det vilkor, att dess Protocoller förut böra vara
justerade, skulle det snörrakt stridaemot den*
iia del af beslutet, om samma allmänhet för
hvilken de tryckas, öfvervarar sjelfva Sessionerna
och således får del af debatterne innan
dg ens äro till Pxotocollet fattade
Hvem
är ibland oss, som icke haft tillfälle
uti sin Riksdagsmannabana öfverlefva discussioner
så varma, att oftare ord eller
meningar förekommit, som efter ömsesidiga
explitationer och lugnade sinnen blifvit utur
Protocollet uteslutne, och denna method mötte
intet hinder, 6å länge discussionen föreföll
inom slutna dörrar, men förlorar all kraft, ali
nytta, enär hvarje ord uppsnappas af dem,
60m deraf sedan vilja draga sin dagliga föda.
Visserligen vore bättre om aldrig någon öfverilades
i sitt nit för det allmänna och alltid
bibehöll ett lika lyckligt sinneslugn: men
.manns icke med bästa vilja detta åter kommes
Dea 27 Januarii,
57
att räknas mer ibland fromma önskningar, än
ibland uppfyllda vilkor?
Jag ber slutligen Höglofiige Ridderskapet
och Adeln förlåta mig om jag upptagit så
stor del af dess tid med ett förslag, som jag
väl i theorien kan gilla, men som jag i utöfningen
fruktar blifva skadligt.
Tbeorier kunna vara sköna och förledande,
och rycka derföre så ofta den ädlast tänkande
efter sig; men praktiken, stödd på erfarenheten
och ledd af meniskokännedom. nedrycker
honom snart ifrån den ljusa drömverlden, der
allt syntes skönt och allt var godt, ner till den
alldagliga verld, der det goda oftast missbrukas
och det sköna förvtfdes; och då, mine Herrar,
stadnar den vise alltid säkrast vid det som i<r
ke kränker någons rätt och helgas af folkets;
häfdvunna seder.
No 8.
Grefve Cronhjelm, Polycarpus:
Jag har ofta trodt mig finna, att mart vid
betraktande af inrättningar i andre constitutionella
Stater såtom t. ex. i England, till vårt
land velat lämpa resultater, hvilka väl må
hända kunna stå tillsammans med de constitu*.
tionella formerne i nyssnämde Stat, men derföre
alldeles icke med våra. Det finnes nemligets
skäl) hvarföre allmänheten i England kan gö
-
Dea ii] Januarii,
ra anspråk på inträde i Adelns representerans
de församling; och 1'kväl admjtteras ett högst
inskränkt antal
och det af Pairerne sjelfve,
jnneiaitande deras närmaste slägt och vänner.
Dessa skäl saknas deremot alldeles hos oss.
Då nemligen i denna Stat, den representerande
Adelsmannen, tili följe af Fairsinrättningen,
njuter sådane inkomster, att han lör sitt un*
derhåll ej behöfver inträda i Statens tjenst
eiler uppoffra sin tid åt andra trägna productiva
yrken, så har det allmänna på honom
det billiga anspråk, att han skall rigta sin
ungdoms studier och sin mannaålders verksamhet
hufvudsakligast åt det yr*e, han genom
födseln är ämnad att öfvertaga, nemli-i
gen det af Statens representant. Till de förberedande
Studierna för detta yrke hörer onekligen
det studium af så stor vigt i en constitutionel
-tat , att hastigt s»rnt i ett redigt
och vackert språk muntligen kunna kläda sina
tankar, och darina Addsrepreseptantens skyldighet
der rättvisar allmänhetens fordran, att
genast och utan någon slags framdeles justering,
blifva genom åhörarne underrättad om
ordalagen i Representanternes debatter. Ock‘å
har man, mig vetterligen, i någon Engelsk
tidning aldrig sedt en fair behöfva strida med
allmänheten om hvad han inom parlamentet
sagt eller icke sagt. — Msn i vårt land existerar
icke samma oivananförde förhållanden.
Större delen af Adelns Representanter här äga
icke en så betydlig förmögenhet att de endast
deraf kuna subsistera; de måste derföre rgna
sig åt andra yrken, vare sig i Statens tjenst
Den 27 Januarii.
59
eller körande till dess production, hvilka i
ungdomen fordra antingen vidlyitiga studier
eller en trägen sysselsättning. Man bör derföre
här sällan kunna begära, att den blifvande
Adelsrepresentantea uppfostras för sitt
yrke, sorn Representant, Och aldraminst att
han bildas till talare, då vi olyckligtvis härtill
alldeles sakna lärare vid våra högre lärosäten.
Af dessa skäl måste naturligtvis följa,
att större delen af Ridderskapet och Adeln
icke äro hvad man i allmänhet förstår med
talare, och det är säkerligen denna omständighet,
som gifvit helgd åt den gamla praxis, att
de muntliga anföranden tiil Ståndets Protocoll,
få efter slutadt Plenum skrifteligen af hvarje
Ledamot uppsättas och till RiddarhusSecreteraren
aflemnas, för att i detta skick i Frotocollet
intagas.
Men hvartill skall detta stä
dande
af en muntlig motion tjena, om allmänheten
redan ur en annan canal känner våta
yttranden, till och med kanske äfven missförstådde,
origtigt fatiadeoch oredigare uttryckte,
än de af oss sjelfve blifvit
och hvilken
sednare olägenhet alltid skall i större mon inträffa
här än i England, där snällskrifveriet
uppnått en sådan höjd och fullkomlighet, att
talaren åtminstone kan vara säker, att intet
ord i Tidningarne tryckes som han ej talat.
Friherre Åkerhjelm ger oss väl anvisning,
att i samma tidning som upptager våra
muntliga anföranden, äfven införa de rättelser
vi finna nödige; men om äfven dessa anmärk
-
Den 27 januarii,
pingar alltid skulle af Allmänheten begagnas
såsom de borde, så bekänner jag för min del
upprigtigt, att jag tror det alltid blifva obehagligt
för en representant, att antingen sätta
sig i beroende af TidningsRedactionens godtfinnande
att införa dess anmärkningar, eller
ock, att med densamma i en annan Tidning
kanske råka i en littera!r strid, som möjligtvis
kan uppnå en vidlyftighet, hvilken man i
början ej kunnat förutse. Jag går nu att anföra
ännu ett skäl emot antagandet af Friherre
Åkerhjelms motion. Af de grunder jag ofvanföre
haft den äran utveckla, följer, att större
delen af Adelns representanter befinna sig i
samma predicament, att icke vara talare. Det
är derföre naturligt, att man inom Ståndet har
undseende med hvarandra, och att man icke
der af en missförstådd blyghetskänsla hindras
att anföra en god tanka, om man också skulle
veta med sig sjelf, att man vid dess anförande
ej skulle kunna fritaga sig för fel emot logikens
grundsatser. Men hvad undseende kan
man väl vänta sig af åhörare, som ej bindas
af samma ömsesidiga band? Jag, för min del
vågar tro, att motionens antagande skulle utestänga
yttrandet af mången förträfflig patriotisk
idé
och hafva vi då vunnit eller förlorat
vid detta antagande? Jag erkänner visst
i hög grad nyttan af offentligheten i hvarje
constitutionel Stat, men jag anser den nu projecterade
offentligheten af Ståndets öfverläggningar
vara för tidig och böra uppskjutas åtminstone
till dess vi i framtiden, vid våra
Academier möjligen kunnat en längre tid äga
Dea 27 Januarii.
lärare i talarekonsten och till dess den stigande
upplysningen starkare än hittills skedt, påkallat
äfven i enskilta sällskap, ordentliga
discussioner öfver allmänna ämnen. Då jag
nu till Höglofl. Ridderskapet och Adeln ödmjukast
öfverlemnar detta mitt betänkande, anhåller
jag, att Ridderskapet och Adeln ville
anse det endast såsom alstradt af en ung Ledamots
varma öfvertygelse, att i en sak af
vigt, sådan sorn denna, böra söka tillfredsställa
sin känsla för allt som är rätt och billigt.
För öfrigt får jag äran förklara, att jag så
mycket rner afstyrker antagandet af Friherre
Åkerhjelms motion , som Ridderskapet och
Adeln redan gått iförfattning om ett så skyndsamt
tryckande af dess Profocoller , att derigenom
både Allmänhetens vetgirighet synes
kunna blifva tillfredsställd och det starkare
befästande af sambandet emellan Nationen och
dess representanter vinnas, som Friherre Åkerhjelm
uti sitt Memorial åsyftar.
N:o 9:
Herr Ehrenstam, Samuel Gustaf:
Fastän, med en Safin högagtning för per;
sonen, af hvilken det nya offentlighetssystemet;
inom Riddarhuset, blifvit framstäldt, måste
jag dock i afseende på den soupponerade nyttan
af saken, öppet bekänna min eoskildta, olika
öfvertygelse.
62
Den 2 7 Januarii.
Stiftandet af en lag eller samhällsordning
förutsätter ostridigt i första rummet, samhällets
behof af en sådan.
Är då tryckfriheten, _ sådan den i bok*
stafven lyder, och enligt dagliga erfarenheten
utöfvas — nu mera blifven otillräcklig, att
sprida nöjaktigt ljus angående detta Stånds
handlingssätt? Eller, hvad nytta tillskyndar
det väl Svenska folket, om Ridderskapets och
Adelns Protocoller underkastas menighetens
domsrätt, innan de ännu upphunnit den form,
som vår allmänna lag endast godkänner
den nemligen — att vara vederbörligen justerade?
Van,
att icke betvifla möjligheter, der jag
sjelf ingen kunnat inse, tror jag visserligen,
att dessa frågor skola omfattas med skiljaktiga
conclusioner,- men oberoende af dem alla, kan
jag icke dölja min enskilta förundran öfver
tideh varfvets rikedom på nya förslagsmedel
att förbättra folkens sällhet.
Jag nämnde den Svenska tryckfriheten;
och nämner den vidare
sådan den af Herr
Cederschjöld blifvit motiverad i en skyndsammare
tillämpning uppå tryckningen af Ridderskapets
och Adelns handlingar — Om sådant
icke mötes af skäliga hinder i verkställigheten,
så torde en hvar inse, att ingen tidsutdrägt
kan betaga interesset för protocollernes läs
ning genom trycket. Och då medborgaren
Den 27 Januarii,
63
sålanda bl ifver deltagtig å ena sidan af dess
i lagarne grundade rätt, och å den andra, af
en oförfalskad redogörelse, tror jag också för
min del, målet vara uppnått, hvaröfver man,
icke utan vådan af menniskans gränslösa begär,
må sträcka 6ina syftningar.
Under det tankan irrar emellan önskningarne
och svårigheten, att kunna förena offentlighet
a detta rum, med nationens sannskyldiga
behof, erbjuda sig deremot frivilligt
åtskilliga hinder, sorn sakens egen natur innebär.
Hvar finns borgen derföre, att öfrige
Stånden af national-representatio en, linna åhörare
hos sig vara af allmän nytta och nödvändighet:
Och med hvad impression på sinnena,
skulle väl ett olika föihållande i denna
del Stånden emellan, kunna äga rum?
När åter verkställbarheten öfvertänkes, ej
mindre i anseende till utiymmet för åhörarne,
är. de reglementatiska åtgärder, som kanske i
vidsträcktare scala än man i början förmodat,
behötves till ordningens och värdighetens helgd
må dervid icke lemnäs utur åsigt, att, om
än närvarande samlingsrum skulle synas inbjuda
något ringa antal deltagare i den nya
ordningen, giiver dock Grundlagen anledningar
dertill , att Riksens Ständers sammanträden
kunna inträffa å annan ort, der
troligen , antingen kostsamma tillbyggnader
skulle ske, för att tillvägabringa oftentlighe
-
Den 27 januar i i.
ten, eller ock stiftarne deraf, finna en forvBdmjukelse
uti bristande moyens till lagens
utöfning.,
Dessa, och kanske ännu Ömtåligare följder
blifva säkrast aflägsnade, om den regeln
får tjena till eftersyn,
att en rättsinnig
Medborgare icke fordrar utomordentliga friheter
och att den vise, några sådana icke
medgifver.
N o lö.»
Friherre Sparre, Sixten:
Jag för min del ingår icke nu i någöfc Ut»
bredande öfver den Väsendtlig* nyttan ellef
olägenheten af denna äskade förändring uti
våra öfverläggningar inom lyckta dörrar, särdeles
efter att hafva hört flere talare utveckla
skälen för och mot, och i synnerhet Friherre
Boije, sorn på ett så sällsynt lyckligt sätt
framställt saken på en klar sida; men jag tror
dock att denna väckta publicitetsfråga närmar
sig ganska mycket till den publicitet, som uti
allmänna affairer redan är gifven genom trycka
friheten. Jag föreställer mig skillnaden uti
dessa tväöne publicitetssätt hufvudsakligen vara,
att uti ett lugnt samhälle tryckfriheten ger
åt forskaren, och den uppmärksamme medborgaren
det största interesset, då deremot offentlighet
vid lagstiftande magtens Öfverläggning
beil 27 jantiarii.
ggr torde gifva åt den redlige talaren det
hufvudsakligaste interesset att blifva at frammande
åhörare genast applauderad för dess
elcquence. Då man funnit lämpligt» att åt
den executiva magten i flera lander gifva frihet
att utan Irämmsnde åhörare hålla sina öfVerläggningar;
så torde denna frihet icke vara
utan en väsendtlig nytta äfven för den lagstiftande
magten. jag anser såsom frihet för
en magt, vare sig stillare eller verkställare»
att inom sig lugnt lå öfverlägga och besluta*
och jag anser såsom ett tvång att i hopens
härvaro blifva förbunden dertill. I de länder
der offentlighet finnes vid lagstiftande tnagtens
öfverläggningar, finnes ingen justering, och
han icke finnas förenad med verklig frihet af
den yttrande känslan.
Slutligen måtte denna väckta offentlighet
icke så alldeles ensamt angå hvarje Stånd inom
sig, utan efter min tanka alla tyra Stånden,
och sist de derigenom uppkommande
kostnader i roechaniskt och matcrielt afseende»
förmodar jag böra komma att beräknas Staten
och icke Representanterna särskildt.
jag får vördsammast anhålla att d -tfa yttrande
må lå åtfölja motionens remiss till vederbörligt
Ut-kott, sorn jag anser blifvs ConstituoonsUtskottet,
så vida hagan kan närmas
tryckfrihetslagen eller den constitutiocella fri
hetens yttrande rätt.
Bil. lill Rid. 0, Ad. Pr, 1 Afd. g
Ben 27 Januarii,
N:0 II.
Friherre Nanckhoff, O/ro:
I anledning af Friherre Åkerhjelms Memorial
om tillträde för Allmänheten att öfverVara
Ridderskapets och Adelns Plena, får jag
vördsamt anföra :
Utaf RiddarhusDirectlonens upplästa berättelse
inhämtas 7,att det finnes 1296 lefvande
Ätter,” hvilka hafva rätt att representeras på
detta rum. Jag medgifver sannolikheten af
flere Hufvudmäns uteblifvande; men allas inställande
måste dock alltid anses ligga inom
möjlighetens gräns j och då således 1296 platser
alltid skola hållas i beredskap, synes mig
icke vidare något rum blifva disponibelt så
länge salen är i det skick den nu befinnes.
Att tränga tillsamman de närvarande, till säte
på Riksdagen redan antecknade af Ståndets
respective Ledamöter, för att till hvarje plenum
åt Allmänheten upplåta det återstående
af rummet, kan väl icke vara Friherrens mening.
Det är icke den del af Friherre Åkeri
hjelms motion jag bestrider, sorn åsyftar offentlighet:
tvärtom, jag respecteraf uti offentligheten
en oumbärlig grundpelare uti frihem
telis byggnad, och önskar lika som han, offentlighet
i våra öfverläggningar, blott den
blir införd på ett constitutionsenligt sätt , och
Dch 27 Januarii\
6 7
tillika hos de öfrige Stånden, jag går än
längre: äfvensom Friherre Åkerhjelm är jag
vän af en lagbunden frihet, och tycker Ridderskapet
och Adelli borde önska att voteridgarne
blefve offentlig gjorde* äfvensottt öfver,
läggningarne, emedan det icke alltid händer
att Nationen sf dessa sednare lärer att igenkänna
sina rättigheters försvarare.
Den offentliga voteringen genom Jä eller
Nej, efter upprop, är det säkra sättet att känna
de röstandes caracter och opinion. .  jag
respecterar andras opinion så, som jag önskar
att min egen respecteras.
Fäderneslandet har behof af ett fortsatt
lugn: det befinner sig uti en ställning och på
en väg, 6om osvikligen förer det till välstånd^
bm vi antaga lagarne till vägvisare, eller, der
de brista, våra gamla inrättningar, så forngöthiska
de än må vara. Der som lagen tryter,
äro de gamla bruken allt; och dessa i
öfverensstämmelse med våra gamla inrättningar,
böra, liksom de, hållas i helgd intilldess
dis blifva om intet gjorda.
Jag anhåller att hvad jag här haft äran
anföra, måtte vid remiss, åtfölja Friherre Åker-;
hjelms af mig här nämnde Memorial.
N:Ö 12.
Herr Rofenblad, Bernhard:
En värdig Ledamot af detta Stånd här
68
Den 27 Januarii,
reslagit offentlighet vid våra öfverläggningär.
Må det förlåtas om jag, i känslan af vigten af
denna n otion, ej iean tiiibakahålla tnig f 1 ån
att upptaga en tid. som måhända kunnat begagnas
af en skickligare förmåga att behandla
ämnet.
De frågor som vid afgörandet af denna
motion framställa sig, ä<o: "Är denna offentlighet
vid våra öfverläggningär nyttig; i denna händelse
pä hvad sätt han den Grundlagsenligt injöras? I
likhet med de, af medborgares erkänsla förtjente
män, som när de är 1809 gåfvo oss
vår nu gäliande Regeringsform, uppfattade de
fordringar Fäderneslandet då ägde af ändrade
former ör vår lagstiftning, anser jag det starkaste
stöd, ett folk äger inom sig, för sin frihet,
vara en stark natior.alanda. Härmed menar
jag ej det upprepande af vissa maximer,
som, utgängne frän någon ryktbar man, gå
från mun till mun, utan att de fleste af uppreparne
göra sig den mödan att undersöka grunderne,
då det också ofta inträffar, att samm»
personer, som det ena ögonblicket ansett dessa
maximer för frihetens palladium, det andra
förgätit dem. Nej,, med en stark nationalanda
menar jag det allmänna del t gande för allt
medborgerligt, som om än olika åsigter gifva
det en män^faldighet af uttryck i hvarje spe-,
delt ämne, likväl äg,jr en gemensam föreningspunkt
i en gemensam varm kärlek för Fäderneslandet,
i ett gemensamt lifligt deltagande
för allt, sorn rör dess och medborgafes val.
Den £7 Jamtarii,
Det är denna anda, som ensam lifvar de döda
formerne och som iner än alla misstroendets
inskränkningar hämmar sjelfva möjligheten af
inkräktningar på friheten. Men för utbildandet
af en sådan anda tordras, att Nationen
med sin uppmärksamhet kan tolja alla offent,
liga handlingar. Genom vår Tryckfrihetslag
är Regeringens allmänna åtgärder öppna för
Nationens bedömande. Men hennes egne
Representanters handlingar, deraf bemödanden
för uppfyllandet af det dyrbara kall, börd eller
förtroende gifvit dem, sakna samma offentlighet.
Visserligen stadgar 59 §. af Riksdagsordningen
kungörandet af Ståndens frotccoller
och af de så kallade Bihatigen. Men deras
utgifvande, åtminstone på sätt hittills föregått,
och jag fruktar att sakens natur ej tillåter
någon betydlig förbättring, är likväl så
långsamt, att de endast blifva källor, i sanning
dyibara, för framtida forskning i vår lagstiftnings
häfder, men de kunna ej tillfredsställa
ögonblickets interesse. Samma förhållande äger
rum m> d de så kallade RiksdagsKrönikor. Således
är Nationens kännedom af vara åtgärder,
af våra bemödanden lör dess väl, endast
öfverletnnad åt ryktets osäkra berättelser. Derföre
fordrar vår pögt mot. det ädla folk, vi
hafva den hedern föreställa, att vi göra våra
öfveriäggningar så offentliga, vi möjligen
kunna.
Men äfven vår pligt emot oss sjelfva, såsom
Nationens ombud, fordrar denna offent
-
7°.
Den 27 Januarii.
lighef. Vigten af de medborgerlga ärenden,
sorn förekomma till vår behand ing, kräfver
den mognaste beredning. Men h ani är denna
möjlig, då vi sjelfve ofta måste yttra oss örn
motioner, hvilkas anförda motiver vi endast
under ett flygtigt åhörande eller en lika hastig
genomläsning i Ståndens Cancelliet ägt
tillfälle fatta. Och hela skatten a.f de upplys^
ningar, de medborgare, som ej deltaga i lag-,
$tiftningen, kunna och böra äga rättighet afgifva,
går för oss förlorad. Deremot om
genast efter öfverläggningarne vi och Nationen
kunde beqvämligt läsa i tryckta blad de.
vigtigaste motioner och debatter, samt hos oss
ej sittande medborgares bedömanden af dem,
så lerrmades tillfälle för en stadga i omdömet,
som nu, svårligen är möjlig. Och detta kan.
endast genom offentlighet i våra öfverläggning
gar vinnas.
Men ännu en annan för våra hjertan dyrbar
vinst böra vi kunna skörda af våra diskussioners
offentlighet och tillfället derigenom
för en allmännare fullständig kännedom af vå-'
ra yttranden, nemligen fredande jör misstydning,
af ? notin erne till dessa. Den egna känslan af
rigtigheten i egna äsigter lemgar så lätt tillfälle
till misskännande af bevekelsegrunderne
till andras motsätta. Och ett flygtigt åhörande
af 6käl, bvataf minnet ej förmår bibehålla
alla, borttager ej denna misstydning, utan be^
skyllningar af frondör, af servil, blifva ofta.
Representanters lott, som förtjena ingendera^
Den 27 Januarii.
71
Deremot, om man ägde tillfälle att moget genomläsa
och punkt för punkt bedöma de
skäl, hvarpå motsatta omdöinen grunda sig,
så skulle, jag älskar åtminstone att tro det,
Representanter, hvilkas egna enda föremål är
att efter öfvertygelse befrämja Fäderneslandets
väl, ej misskänna andra med lika nit och lika
afsigter, fastän af olika omdömen om medlen.
Man kan vara trogen undersåte och likväl
äga motsatta åsigter med Ministéren rörande
grundsatserne för förvaltningen af vissa
eller till och med alla Styrelsens grenar. Man
kan också vara god medborgare, saon vän af
verklig frihet, utan att känna någon våda för
denna, af Ministrars lagliga inflytande.
Hvad sättet för offentlighetens grundlsgsenliga
införande beträffar, så då denna fråga,
ehvad vigt den må äga, likväl endast är af en
reglementarisk egenskap, delar jag Friherre
Åkerhjelms tanka, att ingen af de gällande
ordningarne lägger något hinder för dess sna-,
ra införande, utan anser jag RiddarhusUtskottet
böra åläggas, att så fort sig göra låter,
och med fästadt afseende på 20 och 40 jjj. §.
af RiddarhusOrdningen, inkomma med förslag
till dess verkställande.
J}en $a januariS,
Bilagor
till PleniProtoeolIet för d. 29 Januari!,
förmiddagen.
N:Q l.
Friherre Sparre, Sixten',
Torde det mig tillåtas en observation, äfvensom
jag utbeder mig Höglofl. Ridderskapets
och Adelns öfverseende 1 händelse min
känsla i detta ögonblick icke skulle delas med
hela Ståndets.
Jag var icke närvarande vid någon af öf.
verläggningarne rörande den underdåniga Tacktiägelseadressen,
ej heller då Konungens till-»
känitagifvande, det Hans Majt icke emottoge
någon sådan, meddeltes Ståndet, jag hörde så^
ledes icke Herr Grefve Schwerins då yttrade
föiklaririg. hvarföre han be gärt Adressen på
bordel; annars hade jag visst icke försummat,
3tt då genast yttra min mening deröfver, hvarföre
jag förmodar, att det vid justeringen nu
Klå mig tillåtas.
Jag kan icke betvifla, det Herr Grefve
Schwerins motiver för adressens yrkande på
hordet icke varit goda; en sådan tanka för-»
säkrar jag pä min heder, är långt skiljd från
mig; — tyertom, jag delar d;n allmänna tan*.
Den 29 Januarii.
73
kan, den hvarje tänkande medborgare mäste
hy sa _ att Grefve Schwerin är en varm patriot.
Men dess förklaring rörande vår liflig»
glädje öfver Kronprinsens beslutade förmälning,
såsom hörande till samma Adress,
kan jag icke fullkomligen dela. jag anser den
saken böra vata ett ämne för en särskilt Adress,
mtn som på intet vis kan tillhöra den förra,
hvarföre, om Ständerne anhålla att genom en
sådan Adress i underdånighet få yttra deras och
hela Sveriges odelade glädje, så kunna de skäl -  som Monarken låtit meddela oss att icke vilja
emottaga den torra Adressen, intet föranle*
da tili vägrande af dea sednare,
I anledning häraf och till förekommande
af en billig förundran nu och framdeles, så
väl hos Inländska, som särdeles Utländska
granskare öfver detta Ridderskapets och Adelns
tagna sätt, att låta en underdånig Tacksägelseadress
hvila till debatte, som deras
MedStänder beslutit, är det sam jag gjordt
min anmärkning
en Adress till deras Konung,
och det, till hvilken Konung? Jag frågar
det här?
Hvilken af oss, mine Herrar, erkänner icke,
att det Folk år lyckligt, som styres af en Kopung,
hvilken jemte det, Han som Fältherre
och Statsman, tillvunnit sig verldens beundran
och från ett tillstånd af vanmagt, återfört
Svenska krigsäran till dess iordna acseend®
74
Den 2g Januari/.
bland folkslagen och Riket till aktning af
Europas mäktigaste Regenter, dermed förenar
de patriqtiska och liberala grundsatser, sorn
äro ett constitutionelt folks säkraste borgen*
att Han är deras Grundlagars och helgdens
af deras rättigheters säkraste värn och beskyddare,
Inom mig, hos hvilken denna tanka öfvergått
till full öfvertygelse, har väckts en
billig förundran öfver adressens första behandling,
okunnig huruvida den annorlunda borde
behandlas.
Nso 2.
Friherre Boije, Ludvig:
Då Ständerne, år 1818 öfvertogo uppå
8ig FilialDisconternes utredande, ansågs en tid
»f fem år tillräcklig, för de der skuldsatte*
att deras skulder sig afbörda, och med tillåtelsen
för dem att, till en tiondedel hvarje
gång deras afbetalningar verkställa, fastställdes
det stränga äfventyr, att den som någon
gång, inom två månader efter förfalloJ
dagen, omsättningen icke iakttagit, vöre af
förmånen förlustig, och borde öfverräntan med
tolf procent vidkännas, De fem åren äro
nu förflutna, och utgången visar, att en ganska
störj del, man säger en * tredjedel af skulderne
Snnu äro obetalde. Orsakerne dertill tor
-
Den ag januarii.
75
de bora tillskrifvas mera sjelfva allmänna pen-’
ningesrällningen i landet, än de skyldiges
brist af vilja; och smärtsam är den tanka, att
tusendetals Familier äro i detta ögonblick,
blottställde att se sig, genom lagsökningar,
alldeles förstörde.
Statens förmån befordras visseligen icke
derigenom; och man har således all anledning
att hoppas det Rikets nu församlade Ständer
låta sig angeläget vara, att mellankomma till
deras räddning; men på det, att, under öf-j
verläggningstiden dertill, somlige af de skuldsatte,
icke må, genom mellertid pågående utmätningsauctioner,
gå miste om fördelen af
de mått och steg som Riksens Ständer, må
bända icke förr, än vid Riksdagens slut, hinna
vidtaga, så föreslår jag att Riksens Stän*
der ville, genom dess Stats-Utskott, meddela
Riksgälds-Contoiret föreskrift, att låta
inhibera all verkställighet af Lagsökningar
i dessa fall,} intilldess Ständerne uti ämpet,
i sitt hela sammanhang, slutelig! beslut
vidtaga.
(
Den 29 Januarii,
Bilaga
O
Till PleniProfocoilet för elen 29 Ja*
n narn, ef t ermidda 2,en.
* O
Nso i
Herr
Brummer, Carl Magnar.
Utan någon afsigt a't vilja tillvägabringa
rigon till oreda ledande rubbning uti Högloflige
RiddersK t pets och Adelns sist 1 idne Lördag
den 25 dennes fattade beslut, att de Riksdagshandlingar
sorn hittills blifvit till trycket
belordiade under den, som mig synes, alltför
Gtundlagslydiga, allt lör sammanbindande och
just derigenom för en större afsättning och
publicitet alltför hinderliga Titeln! Bihang
till samthga RiksStåndeus Protocoll etc. skulle vid
denna Riksdag redi geras elter samma methode,
sorn sistlidne Riksdag blifvit följd; — tvärtom
för att genom ett tillägg uti nämnde beslut
ytterligare berecia den utväg till mera redighets
och enkelhets ernående uti omförmälte
Riksdagshandlingars utgifvande, som var egentbga
syftemålet med det redactionsforslag,
jag till Högloflige Riddersbapets och Adelns
Protocoll den 10 December 18*7 inlemnade
och hvarpå den af ExpeditionsU.skottet före.
slagne methode väl tili en ringa del sig grundar,
men dock i hufvudsakliga de'ar derifrån
afviker; — vågar jag anhålla^ att nämnde mitt
Den 29 janliarii.
korteligen sammanfattade förslag,.som af föira
ExpeditionsUtskottet antingen icke blifvit rätt
fattadt eller åtminstone icke pröfvadt med
lika sorgfällighet, som de små omstämdigheter,
hvilka Utskottet godkänt såsom hinderliga för
verkställigheten, måtte af det nu valda Expeditionsutskott
till närmare pröfning åter upptagas
och servid synnerligast öivervägas, oin
Riksdagshandlingarnes publicitet och användbarhet
genom den af ExpeditionsUtskottet eller
den af mig föreslagne methode, bäst befordras;
__ eller ock
till undvikande af en tidsödan
de
och således lör i frågavarande Riksdagshandlingars
tryckning hinderlig skriftväxling,
Stånden och ExpeditionsUtskottet emellan
att det måtte tillåtas mig inför ExpeditionsUtskottet
närmare få utveckla mitt förslag i
alla deta i 1 ler munteligen, än som skrifteligen
här låter sig göra, utan att allt förmycket pröfva
Ridderskapets och Adelns tålamod med tröttande
småomständigheter.
Riksdagsordningen? föreskrift att ifrågaa
Varande Riksdagshandlingar skola tryckas: *atom
ett Bihang tilt RiksStåndens Protocoll, tyckes
mig ExpeditionsUtskottet hafva så strängt efter
bokstafven uuydt, som vore meningen att
dessa handlingar skulle utgifvas under gemensam
titel af Bihang till samtlige RiksStåndent
Protocoll. Jag deremot tror Grundlagens mening
ej kunna eller åtminstone ej behöfva
Varaannan, än den, att nämnde handlingar skola
tryckas på sådant sätt, att de kunna begagnas
såsom ([hvarföre icke flere alldeles åt
-
78
Den 29 Janucirii',
skiljde?) Bihang till samtlige RiksStåndens Prötocoll.
Resultaten af dessa 2:ne alternativ blifva
i så måtto skiljaktige, att då man i iörra
fallet, såsom hittils brukligt varit, ej annorledes
kunnat åtkomma någon serskildt del af
Riksdaghandlingarne, än genom inköp af hela mas»
Ban m gros, skulle man i det sednare med ringa
kostnad kunna erhålla hvilken serskild del
deraf man åstundade. Tryckningskostnaden
är dryg, och det rr-öjeligen allmännaste gagn,
som dermed kan vinnas, är den hufvudsakligaste
ersättning som bör påräknas.
Ehuru ExpeditionsUtskottet uti memorial
N:o 3, af den 19 December 1817, momentet
3:dje, trott det af mig afgifne förslag förtjena
uppmärksamhet för de ändamål, som dermed
åsyftats, synes mig dock, att, sedan förslaget,
enligt Utskottets anmälan uti Memorial N:o 10 af
d. 5 Januari! iSiS, var af Irenne Stånd gilladt,
mer än behöflig uppmärksamhet blifvit lemnad
åt en hos BorgareStändet gjord, och först deni
30 December remitterad samt af Utskottet
godkänd amärkning, åsyftande att de Stån•
dens Protocolls Utdrag , som äro föranledda af
Utskottens föregångna Betänkanden icke må
tryckas dermed i Nummerföljd och i samma
afdelning eller Samling, emedan i sådant fall
lika många Protocolls Utdrag, som serskilt«
ämnen, måste uppsattas och med sina rubriker
betydligt och onyttigt öka Bihanget, i
stället att eljest beslut öfver mångfalldiga
ämnen kunna i ett enda Protocollsutdrag upptagas,
Jag vill då genom en ny Titel för
