# ID: svediakorp-gov285
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 68,884
# sentences: 2,227
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Dea 6 Februaril.
tillfälle använda någon besparad produetion
till reproduction. En jemförelse emellan Sveriges
jordlägenheter nu oeh under förflutna århundraden
, tror jag, lemnar tillräcklig vederläggning
af detta yttrande. Kastom en blick
ned i KammarArchivets handlingar. Vi skola
finna i forntida jordeböcker huru ofta på vissa
orter hvart tredje och fjerde Hemman legat
öde, under en tid då de nu så kallade ständiga
utorne voro jordens nästan enda beskattning.
Undersökorn de beskrifningar på Hemman som
för i5 och i6oö:talet finnas i Gustafvianske
Arfvegodsens jordeböcker, i arfskiften, i skattläggningar
och på flere ställen; jemförom dessa
Hemmans då varande tillstånd med deras nuvarande
; och jag tror att vi skola blifva fullt
öfvertygade, att Sveriges jordbrukare under tidernas
tider kunnat använda besparad produetion
till teprödiictiom
Herr Friherren anför rustningens större
börda nu mot förn Återförom Svenska Rusthållares
minne på Carl XILs tid! Jag tror att
de ej skulle önska sig dessa tider tillbaka.
För öfrigt delar jag Herr Friberréns tanka,
att skatternas nedsättning skulle vara en stor
välgerning för produetiönfefy blott denna nedsättning
ej sätter Regeringen ur stånd till sina
skyldigheters fullgörande.
Friherre Anckarsvärd: Att Konungen*
Omtanka för landets väl år större ån Ministrarnes,
har jag aldrig betviflat, då jag deremot &t
Den 6 Februariti
förvissad, att förhållandet ganska långe varit sådant;
men jag har just i följd af Konungens
omtanka, med ett särdeles bekymmer trott mig
finna, huru den saknat understödet af den ministeriella
verksamheten, hvarförutan den ofta
kan komma att paralyseras. I fall jag verkligen
yttrat att Konungens Rådgifvare underlåtit
att för Konungen framlägga landets tillstånd,
så återkallar jag ett sådant yttrande, såsom icke
varande uttrycket af hvad jag åtminstone då
menade. Jag har velat beklaga mig deröfver*
att Ministrarne aldrig för Riksens Ständer fraine
lägga några förslager till förbättring i landets
ställning; det förra kunde jag icke kånna, då
jag deremot af det sednare nu har en långlig
erfarenhet. Herr Grefve Mörner har yttrat huru
vår ställning år förmonligare ån andra länders,
men sorn bevis har endast blifvit andragit,
att inga nya olyckor och inga härjningar hafva
öfvergått oss. Jag möter för närvarande
denna mening, endast med framställningen af
den omständigheten, att samhålls-utbildningen
har skapat behofver i högre grad, ån den alstrat
medel att tillfredsställa dem. Härutaf torde
kunna håmtas anledningar att finna tillvarelsen
af ett lidande, som år lika vårkeligt* som vöre
det framkalladt, endast och allenast genom de
tryckande skatterna, hvilkas minskande likväl
under alla omständigheter blifva det enda hjel—
pemedlet för det öfverklagade lidandet.
Hvad en annan Ledamot yttrat, att ' Carl
XII:s tidehvarf och då varande rustningsbesvår,
kunde anföra? såsom ett tjenligt och passande
Den 6 Febrnarii.
bevis emot den klagan, som nu föres öfver
JVIilitairtungan, vet jag ej om det förtjenar
något svar; då det knappast år tänkbart
huru man kan tiil jemförelse ens vilja framkalla
tider af sådan samhållsolycka, som det visst icke
är tillåtit, att önska sig tillbaka, och hvars
minnen vore vål om de till och med kunde
utur Historien utplånas, ifall de ej behöfdes,
att som varnande exempel upplysa efterkom,
mande.
Grefve Mörner har tyckts velat för
fäkta
, att Regeringen icke i någon man år
vållande till den förlägenhet, som Öfverklagas:
Jag vill ännu ytterligare härutinnan möta med
det tillägg, i hvad jag förut yttrat, alt jag anser
förlägenheten blifvit betydligen Ökad, genom
bristande omtanka hos Ministären att i tid lugna
den oro som så långe varit en följd af den
för mera ån 2 och ett halft år sedan så tidigt
annoncerade FinanceComittén. Sedan denna tid,
har oro och bekymmer varit penningemannens,
lika så vål, som Näringsidkarens naturliga följeslagare:
väckelsen å en förestående förändring
sätter alltid i rörelse beräkningarne af alla
möjligheter : och den idoge, men fattige Näringsidkaren,
sorn grundat sina framtida förhoppningar
på sin flit, och på beståndet af den
ordning, som tycktes honom genom lagar vara
stadgad, då han i skydd af dem, ingick i sina
företag; förskråckes då lian inser möjligheten
af en Financeplan, hvarigenom en Borgenär
kunde få sin fordran fördubblad, och sin Gäldenär
utan eget förvållande i grund förstörd,
Benningemannen belt naturligt ledd af den dubb-,
la känslan af hopp å möjligheten att med siurjj
5o4
Den 6 Ftbruärii.
sta förde! begagna en förestående förändring;
och af fruktan för mängdens inflytelse och
magt, äfven mot rättvisa och billighet, då nöd
och egen räddning sätter sådana krafter i rörelse:
Penningemännén öroas på sådant sätt, och
tvingas till försigtighet, såsom enda medlet att i
någon mån göra sig oberoende af de hotande
håndelserne. Växel verkningarne af dessa förhållanden
hafva blifvit en ännu ytterligare grad af
penningebrist, ån den sorn var; af credit
brist, af strid emellan förmodade personliga interessen.
Och hvarifiån detta bedröfliga förhållande?
om ej ifrån bristande omsorg hos
JVfinistéren att förebygga dem; och hvad hade
varit naturligare, billigare och rättvisare, ån att
i tid underställa Nations pröfning den financeplafi
man åmnat öfverlemna till dess Representanters
afgörande. Vi hafva nu ifrån våra hembyggder
blott 'medfört en allmänt tillvarande
orö öfver hvad som kan förestå: vi åro ej utrustade
med våra hemmavarandes tankar öfver
det, som uti ett för Statskroppen så vigtigt ämne
kan komma att oss föreslås; månne Styrelsen
så alldeles kan frikännas ifrån dessa verkningar;
och månne deras existehcé med någon
framgång kan motsågas?
Att Friherre Cederström alldeles icke vet
af den nöd, som hår så högljudt klagas, år en
särdeles lycklig omständighet för dess province;
Jag som bebor samma province', som Herr
Grefve Mörner, kan ej påtaga mig att om landets
tillstånd och Jordbrukarens ställning i min
ort
Deli 6 Februarii,
5o5
'ort, föra samma språk som han. Det storå
misstroende Herr Grefve Mörner yttrat emot
det för Nerike Upprättade Tabellverk förvånar
mig icke, ty .resultatet år obehagligt, och då
år det åtminstone en utväg, att till en början
lasta verkställigheten. Det år lårigt ifråii mig
alt vilja påstå dess fullkomlighet, mert det torde
likväl blifva eh upplysande anledning till
vägledning för den slutsats, att skatterne åro
uti tett obilligt förhållande till förmågan att utgöra
dem; och att detta äfven blifver förhållandet
efter all deri decortering som å utgifterne
möjligen kan göras, år ett påstående, soni
jag icke lätteligen frångår. I öfrigt tror jag
att den jordrefning Friherre Cederström omnämnt
för ändamålet skulle kunna ske med mindré
inöda och mindre kostnad, ari medelst Vaniige
t»aridtinåtaré-förrättningäri
Friherre Rudbeck, Alaxander t - Sedan deri
Värde Talaren Hans Excellence Herr Grefve
Mörner fått justera sina yttranden, förbehåller
jag mig att dervid få göra de anmärkningar,
hvartill jag kan fimta mig föranlåten.
Herr Hjerta, Jahan Gustaf': Det vöre i
-sanning lika olyckligt iöf Svériska folket om
det vöre möjligt, att dess ifrån alla Orter af
Riket hår församlade R< presentäriiter skulle föra
ett osannt språk vid bedöriiahdet af landets
hUvarande tillstånd, sorn Om det hris administrationens
Ledamöter skulle i afseende till desi
Ridd. o. dd. Prut. I. B. 20:
5o6
Den 6 Februarii,
ställning mötas af någon annan köld, ån den,
som för tidens klagan måste finnas hos hvarje
man, som med säker blick på framtidens kraf
begagnar erfarenhetens läror till ledare vid den
närvarande tidens bedömande. Då jag dessutom
enskilt tror, att vi, mine Herrar, åro skyldige
uppmärksamhet åt den persons framställning,
som af dem nu yttrat sig, skulle jag anse
mig böra hos Herr Grefven och LandtMarskalken
samt Högloflige Ridderskapet och Adeln
ödmjukeligen anhålla att få till Protocollet dictera
en motion! den år: att Högloflige Ridderskapet
och Adeln måtte inbjuda sina MedStänder
att tillsätta ett Särskildt Utskott, till utredande
af orsakerne och botemedlen för den
nu i flere delar af Riket och i synnerhet för
Jordbruks-näringen öfverklagade förlägenhet;
samt att Rikets Ständer i underdånighet hos
Hans Majit Konungen anhålla, att Kongl, Majit
måtte Nådigst anbefalla sina Befallningshafvande
i Lånen, att detta Utskotts öfverlåggningar
öfvervara, för att med deras erfarenhet medverka
till ändamålets snara uppnående.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner:
Jag utber mig blott att få fästa Högloflige Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet deruppå,
huruvida FinanoeComiténs utnämnande kan anses
hafva någon del i den öfverklagade förlägenheten.
Då Rikets Ständer ensamme kunna
disponera om Finance-Verket, om Banken, om
RiksgähFContoiret, då inga förändringar eller
nya tillgångar kunna utan deras bifall åstadkommas
eller erhållas, kan en FinanceCommittées åt
-
Den 6 Februarii,
gård icke vara annat än förberedande och kart
aldrig hafva någon påföljd, förr ån Rikets
Stånder kallas och sjelfve fått pröfva värdet af
de uppgjorde förslagen. Under en sådan ställning
år det för mig obegripligt, huru en sådan
Committées tillsättande skulle kunna gifva anledning
till en redan för hand varande förlägenhet.
För öfrigt har jag icke sagt, att hår föres
något osannt språk, men jag har trott, att man
målat det onda värre ån det verkligen förhåller
sig. Jag har uppgifvit de anledningar jag
hade till denna öfvertygelse och af hvad jag
hittills hört har jag icke funnit skål att förändra
den. Jag känner och jag gör all rättvisa
åt den oförtrutna verksamhet, hvarmed
Friherre Anckarsvärd gått till våga under samlandet
af de i Nerike begårdte statistiske upplysningar.
Då jag talat om sådane uppgifters
osäkerhet har det icke varit min afsigt att klan^
dra Friherre Anckarsvärd* bemödanden ; jag har
blott velat ådagalägga, hvarföre jag hyste mindre
förtroende till sjelfva resultaterne.
Herr von Qvanten, Carl'. Orsakerne till
Jordbrukarens iiåkade förlägenhet, åro nogsamt
kände och anser jag ej något Särskildt Ut.
skott behöfva*; jag tror att det blott skulle be.
fordra tidsutdrägt, för årendernes behandling i
de Utskott, hvartill de höra.
Målningen af landets ställning, tyckes å ena
sidan vara nog öfverdrifven; ehuru de från
308
Den 6 Februarii.
Landsorterne bäst b6ra känna hvar skon klammer,
mot de som åro boende i Stockholm,- mert
så år ej ställningen så förmonlig som den å andra
sidan beskrifves. Friherre Cederström såger, att
hår intet finns någon nöd; jag medgifver detta, örn
frågan år om öfverflöd af spannemål, ty ingen
svälter ihjäl. Men om man betraktar svårigheten
att försälja sine pr od oeter, svårigheten att
Utgöra sina utlagor; som tarfva penningar;
svårigheten att komma ifrån hvarandra nian och
ilian emellan, så tror jag i sådant afseende en
verklig nöd existera. I anledning öf hvad Herr
Grefve von Schwerin yttrade om Sveriges gamla
och nya jords olika beskattning i grundräntor; tror
jag att ingen rubbning härutinnan kan äga rum
utan att kränka ågande-råtten* och man bör påminna
sig att de åtkommit sin jord för en ringa
penning, då den mindre beskattade blifvit vida
högre betalt. Herr Grefve Mörner framställde,
om ej grundskatterne vål gå ut; jag år
fullkomligt af den tankan, att de göra det, och
skulle vi skatta oss rått lyckliga, om Vi kunde
återföras till dessa gamla grundräntor. Då vi
nu kunna anse den utländska skulden som betald,
då vi njuta fredens lugn, böra vi spara
en skårf hos Nationen* till svårare och olyckligars
tider. Man har sagt, att ödéshetnman ej
finnas; mea i Elfsborgs Lån finnas Hemman,
som nära kunna hänföras dertill. I anledning
af hvad jag nu yttrat, hoppas jag uppmärksamheten
blifver fästad derå, att 'i söka så
mycket som möjligt närma oss till våra gamla
grundräntor.
Den 6 Februarii,
Friherre Anckarsvärd: Jag år särdeles olyckli
, att antingen illa uttrycka mig, eller illa
förstås. Min mening har ej varit, att FinanceCom
mittens tillsättande ensamt verkat den all_
månna förlägenheten, jag har blott sagt, att
den ökat den förevarande, Jag hemställer
om i något annat land skulle gått an att i
två och ett halft år före det definitiva beslutet
väcka uppmärksamheten å en så långt förestående
mynt - förändring; ett sådant förfarande
skulle i andra Länder gifvit mera oreda. Men
derföre k'in jag ej frångå, att detta steg äfven
här betydligt influerat.
Friherre Boije, Ludvig: Striden om Na
tionens
råtta tillstånd, tillhörer ej blott Riddarhuset,
utan äfven hela Allmänheten: och jag
tror derföre, att ju större uppmärksamhet Stånderne
lemna densamma, ju mera förtjente göra
de sig af Nationens tacksamhet. Jag understödjer
alltså Herr Hjertås motion orri ett Särskildt
Utskott, till frågans utredning; och skulle
tro, att de ständige Utskotten, som nog ändå
blifva sysselsatte, skulle gerna se att de från
detta ämne befriades0
G refve von Schwerin: Friherre Anckarsvärd
har till en del förekommit mig i hvad
jag ämnade säga då jag begärde ordet, Jag ville
nemligen derpå fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet att Friherre Anckarsvärd
icke sagt att FinanceComittén vållat oro. Hans
mening var ofelbart den, i hvilken ock jag måste
instämma, att FinanceComittén kunnat tidi
-
Den 6 Februarii.
gare skingra den. Enligt instructionen ålåg det
Comitlén att uppgöra tableauer öfver jordbrukets,
bergsbrukets, handelns och nåringarnes
tillstånd, behof af biträden och medlen att dem
åstadkomma; öfver StatsVerkets tillstånd oell
behof, öfver skatterna; öfver Banken, dessfunctioner
och möjligheten att fylla dem, samt öfver
låneanstalterne och lagstiftningen för creditväsendet;
Comittén hade genom denna in-:
struetion blifvit berättigad att genom StatsSecreteraren
inhämta upplysningar från Embetsverken,
samt att sätta sig i communication med
corporationer och enskilta personer utom Comittén.
Jag har icke underlåtit att framställa behofvet
utaf att söka dessa upplysningar; och
jag tror ännu att elen iakttagna tystnaden bidragit
till att väcka oro eller att öka den.
Jag har sökt att göra hvad min inskränkta förmåga
medgaf. Jag har uppgjort tableaun öfver
jordbruket, framställande historiskt dess
sista öfvergångsperiod som började 1790. Jag
har försökt att uppgöra Bankens historia. Undersökningens
resultat är enligt med hvad en
vård Ledamot i'dag yttrat. Den hemlighet hvarmed
Banken omger sig, år ej i lagen grundad.
Jemväl här har såsom annorstädes opinionen
gjort intrång på lagens gebiet. Må man få hoppas
att rättelse sker. Londoner Bank år ett privat
institut; men som det njuter privilegium, så
har lagstiftande magten ansett sig böra ålägga
Banken att på bestämda tider redovisa så vål
för sin utelöpande sedelstock, som för beloppet
af dess metalliska valuta. Tiderna tillåta icke
mera någon hemlighet i förhållanden, aom in-;
Den 6 Felruarii.
fluera på det allmännas säkerhet och välstånd.
FinanceComittén har längesedan slutat sitt
arbete. Konungen har gifvit Comittén instruction
och öppnat dess sammanträde. Jag känner
ej hvad som varit eller kan bli resultatet af
Konungens pröfning uti StatsRådet af Comitténs
arbeten. Skulle blott hvad som angår myntväsendet
bli föremål för Ständernas deliberationer,
så befarar jag att icke alla anledningar till oro
skola undanrödjas. Creditbristen härrör icke
allenast af myntvärdets obestämdhet; den hårrör
till en stor del af bristerna uti lagstiftningen för
creditrörelsen. Om Comitténs arbeten skulle
föranleda till en Konungens proposition rörande
mynt- och creditvåsendet gemensamt, så tror
jag det vara angeläget, att frågan först uti sin
helhet af ett Särskildt Utskott betragtas, och
att, sedan Ständerna fattat sina beslut hvad
sjelfva systemet beträffar, dess delar, de financiella,
de legislativa och de oeconomiska, särskildt
af vederbörande Utskott mätte blifva behandlade.
Jag tror derföre att Herr Hjertås
gjorda motion om ett Särskilt Utskott borde
ligga på bordet, till dess Ridderskapet och Adeln
får höra om, i afseende på mynt- och
creditvåsendet i allmänhet, någon Kongl. Maj;ts
proposition kan vara att förvänta.
Grefve von Rosen, Axel'. Jag år af Herr
von Qvanten hufvudsakligen förekommen uti
hvad jag hade åmnat yttra. Jag tror att ett
Särskildt Utskott skulle vara alldeles onödigt då
Den 6 Februajffi,
den befattning sorn skulle detsamma öfverlem~
ras. tillhör Allmänna Besvärs- och O.econpmieUtskottet,
och då det år dess ovilkorlig pligt
att taga detta ämne i öfvervägande. Jag conformerar
mig således med Herr von Qvanten,
hvad detta afseende beträffar.
Herr von Frandén, jiugust: Jag före
var
mig med Herr Hj-rfa i ianhållan om ett
Särskildt Utskott, sorn k°mmer att granska Landtmannens
nuvarande förlägenhet, samt uppge
pmject till dess afhplp tide. Oaktadt jag yet
att fl-re anse detta Utskott onödigt, sä anser
jag det nyttigt, emedan vi derigenom, visa att
vi vid detta Riksmöte ej åro liknöjda utan åtminstone
göra hvad på oss ankommer.
Friherre Boije: Ämnet må tillhöra hvil
ket
af de ständiga Utskotten sorn hålst, så til.
later Grundlagen, att ett Särskildt Utskott för.
detsamma kan såttas. Ätt motionen derom, såsom
i dag gjord, hvilar på bordet till i nästa
Plenum, år lagenligt; men hvarföre det skulle
hvila till dess Konungens Nådiga propositioner
ankomma, förstår jag icke; ty långt ifrån att
ingripa i något af hvad, i anledning af sådana
propositioner, kan blifva nödigt att öfverväga,
skulle, som jng tror, en särskild lättnad, en
nyttig förberedning vinnas, genom detta Utskotts
arbete.
Herr Hjerta: I anledning af den anmärkning
Grefve von Rosen gjort vid min motion,
jBen 6 Februarii,
3i3
vågar ]ag fästa den ädle Grefvens uppmärksamhet
vid RifcVlog-Ordningens föreskrift, att
Allmänna Besvärs- och Oecouomie-Utskottet,
filena hör befatta sig med de frågor, som från
Blåliden i besyårsvåg, eller för oeconomiska
lagars stiftande till detsamma öfverlemnas I
denna nu förevarande sak, hrr blott varit fråga,
att remittera till Stats- och Revillnir gsUtskpttet,
så att säga, allenast för att fästa deras
Ledamöters uppmärksamhet på nödvändigheten
af skatternas, förminskande. Sorn likväl jag anser
'detta vara så vigtipt, att hafva moget be.
traktat, förrän dessa UJtsk°tt börja sin handläggning
vid HiksStatens bestämmande, kan jag
ej gnnat ån framhärda i mitt förslag, och anser
att den ädle Grefven borde frångå sin deri
föreslagna, förändring.
'•k'
Ingen skulle hälldre än jag se, atf; EkonomieUtskottet
genom behandlandet af dylika mål,
likasom åter hlefve hvad Ekonomiska Deputat
i onen var i fordna tiders representation, då
den ovilkorligen ålåg, att till Riksens, Ständer
inkomma med en berättelse om Rikets ekonomiska
tillstånd, och ägde de dertill nödige medel
genom Collegiers och Landshöfdingars berättelser;
men, när Grundlagen ej nu sådant anbefaller,
lärer detta ej kunna, ske.
Herr Grefven och, Landt Marskalken förklarade,
att Herr Hjertås motion angående förordnande
af ett Särskildt Utskott, komme att
hvila på bordet; men då den af Friherre Rudbeck
väckte och redan i sista Plenum den 5
5 ti
■Ben 6 Februarii.
dennes eftermiddagen på bordet lagde motion J
angående nedsättning af jordbrukarnes skatter,
blifvit i dag ytterligare discuterad, ansåg Herr
Grefven och LandtMarskalken sig böra hemställa,
om icke berörde motion tillika med de af
åtskillige Ledamöter, rörande samma ämne, i
dag afgifne yttranden, finge till Stats- och BevillningsUtskotten
remitteras.
Ropades Ja.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus;
Jag får blott anmäla, att hvad jag ämnat yttra,
angår den nu på bordet lagde frågan om tillsättande
af ett Särskildt Utskott. I detta ämne
instämmer jag helt och hållit med Herr Grefve
von Rosen att frågan hör till EkonomieUtskottets
pröfning. Detta Utskott skall ej al.
lenast emottaga besvär, utan äfven yttra sig öfver
alla allmänna frågor sorn äro af ekonomisk
tendence. Då frågan således är om att utreda
orsakerne till den nu iråkade ekonomiska förlägenheten,
tror jag att detta bör till EkonomieUtskottet
öfverlemnas.
Föredrogos å nyo och remitterades följande
den 3 dennes eftermiddagen på bordet lagde
Memorial:
I) Af Herr Hjärne, Carl Jacob, angående
förlängning af tiden för inbetalning af Fi.
lialDisconternes fordringar, lill Stats- ochBancoUtskotten,
Den 6 Febniarii. 5)5
2) Af Hans Excellence Herr Gréfve von
Engeström, Lars, dels om inrättande af ett
Asylum för mindre brottslige personer, dels angående
försvarslöse personers användande till
uppodlingar och colonisering; till Stats- och
EkonomieUtskotten.
SedanRiksens Ständers Revisorers delsår 18520
afgifne berättelse om de under Kongl. CommerceCollegii
förvaltning stående fonder och me,
del, dels år 1822 meddeldte berättelse om den
samma år förrättade granskning af RiksgäldsVerket,
General AssistanceContoiret samt Götha
CanalBolags, Götheborgs och Malmö f. d. Discontlnrättningar
hu mera från de öfriga RiksStånden
återkommit, fann Ridderskapet och
Adeln för godt, att uppå derom af Herr Gref*
ven och LandtMarskalken framställde särskildte
propositioner, remmittera den förra berättelsen
till Statsutskott samt den senare till Stats- och
BancoUtskotten.
Herr Grefven och LandtMar sk cilken hemi
ställde om icke Ridderskapet och Adeln behagade
utse tvenne Ledamöter, hvilka, enligt 47
§. Riksdagsordningen borde i Talmansconferencerne
deltaga.
Friherre Hjerta, Fredric: Enligt hvad jag
kan påminna 111ig öfverlemnade Ridderskapet
Den 6 Februarii,
peli Adeln onder sista Riksdagen utseendet af
de tvenne Herrar sorn å Ridderskapets och
Adelns yägnar vid Talmansconferencerne böra
vara närvarande åt da varande LandtMarskalken;
och jag är förvissad att Ridderskapet och
Adeln med mig instämmer i den anhållan, att
vår nu varande LandtMarskalk, älven täcktes
utse de personer, som under innevarande
Riksdag vid dylika tillfällen böra vara närvarande,
Ridderskapet och Adeln hördes häruti instämma.
I anledning hvaraf Herr Grefven och
Landtitlar&kalken kallade Friherre Åkerhjelm,
Gusta} Fredric, samt Herr Ehrenborg, Caspar,
att å Ridderskapets och Adelns vägnar i oivannämnde
conferencer deltaga,.
Justerades, följande:
Utdrag af Protoeollet hållet hos Hög-?,
loff Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm, den 6;
Februarii 182 o,
S, D. Remitterades
Till Stats- och Banco.Utskotten <
1) Herr Hjärnes, Carl Jacob, den 3 dennes
eftermiddagen på bordet lagd© Memorial
angående förlängning af tiden för inbetalning
af FilialDisconternes fordringar.
jDen 6 Februarii.
317
2") Riksens Ständers Revisorers år 1822
äfgifne Berättelse, om den af dem förrättade
gra nskti ing af Riksgäl ds Verket, General AssistariceContoirets
samt Götha CanalBolags, Götheborgs
och Malmö £ d. Diseontlnrättningar.
Till Stais- samt Allmänna. Besvärs• och
Ekonomie Utskotten:
Hans Exeellerice, Herr Grefve von Engéströms,
Lars, den 5 dennes eftermiddagen på
bordet lagde tvenne Memorial, dels om inrättande
af ett Asylum för mindre brottslige personer,
dels angående försvarslöse personers användande
till uppodlingar och colonisering.
Tili StatsUtskottet i
1820 års Riksens Ständers Revisorers Berättelse
om de under Kongl. CommerceCollegii
förväntning stående Fonder och MedeL
Till Stats- och BivillningsUtskotteni
Friherre Rudbecks, Alexander, den 3 dennes
eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
angående nedsättande af Jofdbrukarnes skatter,
jemte de af Herrar Ehrenborg, Casper, Rothlieb,
Axel och Von Vegesach, Ernst, rörande samma
ämne, denne dag afgifne yttranden. Ut supra.
5x8 Deri 6 Februarii,
Högloflige Riddersfcapet och Adeln åtskiljdes
klockan 5 qvart till a eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J, Lagerheim.
Måndagen den 10 Februarii.
Plenum klockan 10 förmiddagen.
Föredrogos å nyo ExpeditionsUtskottets den
6 dennes på bordet lagde förslag till underdånige
Lyckönskningsadresser till Hans Maj;t Konungen
och Hans Kongl. Höghet KronPrinsen,
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus t
Vid första uppläsningen af projectet till Lyckönskningsadresserne
anmärktes några uttryck,
som man ansåg böra utbytas. Man har vid deras
uppmärksammare genomläsning, funnit sig
uti dem sakna något mera väsendtligt.
Har man ägt anledning att derpå fästa uppmärksamhet,
så linner man en mäi'kbar olikhet
hos Europas serskildta folkslag, så väl i afseende
på de känslor? sorn de hysa för de Ko
-
Dm 10 Februarii,
319
nungahus, som innehafva deras Throner, som,
i afseende på sättet att tolka dem.
Dessa känslor äro resultat af Folkslagens
inre historia; deras sätt att uttrycka dém är så
caracteristiskt olika, att talesätt, hvilka inom den
ena nationen vunnit häfd, ofta till deras betydelse
icke kunna af fremmande fattas.
*
Så, till exempel, uttrycker Svenska Folket
i dessa få ord; Lagkrönt Konung; laglydigt
Folk, hela sin inre Historia, hvad som utgjort
dess tillförsigt under förra tiders stormar, grundvalen
för dess förhoppningar 5 med ett ord hvad
folket tänker om sig sjelft.
Dessa tankar, dessa känslor, synas migbÖJ
ra utgöra grundtonen i det tal, som hålles, enär
såsom nu förhållandet är, ögonblickets glädje
förhöjes genom tankan på framtiden.
Jag hoppas i händelse Ridderskapet och
Adeln skulle behaga återremmittera deföreslagne
Tacksägelseaclresserne, att detta uttryck af
min känsla icke måtte af någon misstyckas.
Det är jämt 000 år sedan Gustaf TVarn genom
Svea Folks fria val upphöjdes på dess
Thron. Fyra gånger har Sedan den tiden Folr
ket varit kalladt att å nyo utöfva sin rätt.
De känslor Riksens Ständer gå att inför
Thronen tolka, äro glädjens och hoppets om
varaktigheten af den förening, som blifvit slu
-
Dcu 10 Februarii.
ien emellan déh lagkrönte Konungen och del
laglydiga folket.
Öm de föreslagne Lyckönskriingsadresserne
till ExpeditionsUtskottet återremitteras, anhåller
jag, att dessa anmärkningar måtte få återremissen
åtfölja.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Äfven jag
anhåller vördsammast, att Utskottets förslag till
Lycköhskningsadresser måtte återförvisas för att
omarbetas. Jag skulle nemligen önska, att dertill
klefve mindre ordsvulst, men deremot eii
värmare känsla. Denna känsla borde likväl $
tenligt ntiii öfvertygelse, tillräckligen ådagaläggas
genom sjelfva framställningen, så att talaren
sluppe med serskildta ord betyga sin förtjusning
eller försäkra om upp r ig t ig heten af sin
glädje. Men emedan detta är ett estetiskt arbete,
så beror dess bedömande på hvars och
éns énskilta smak. Det kan derföre hända, att
mina åsigter icke delas af andra, eller ätt jag;
enligt Utskottets talesätt, icke är nog ”mognad
Christen” för att förstå rätt bedöma de ”vettet*
vårdén,” som i dessa adresser torde liggä,
förborgade.
Herr Grefven och LandtMarslcaiken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg ExpeditionsUtskottets
ifrågavarande förslag till underdånige
Lyckönskningsadresser böra, i anledning
af de, så val in Pleno den 6 dennes soni
i dag
Den iö Februarii,
!> 21
i dag dervid gjorde anmärkningar) till Utskottet
återförvisas.
Ropades Ja.
Friherre Lagerbjelke, Gustaf: Sedan beslutadt
blifvit att de föreslagne Lyckönskningsadresserne
skola till ExpeditionsUtskottet återremitteras,
anhåller jag att i anledning af detta
amne till Högloflige Ridderskapet och Adeln få
göra en vördsam hemställan. Det är utan all
tvifvel att Utskottet, då det blifvit underrättadt
om Ridderskapets och Adelns önskan i afseende
på tonen och uttrycken, skulle fullkomligt
svara emot Ridderskapets och Adelns väntan;
men tiden synes hasta, och Ridderskapet och
Adeln torde önska att förkorrta tiden, emellan
Kongl. Majits meddelande af den underrättelset
som blifvit adressernes föremål och sjelfva lyck,
Önskningen.
Endast i dessa afseende och för att spara
tid, har jag uppsatt några idéer till Adresserne,
och i händelse Ridderskapet och Adeln
tillåter deras uppläsning, anhåller jag, att de
må få åtfölja remissen till Utskottet, som då
blir i tillfälle att pröfva hvad mer eller mindre
afseende de förtjena.
Härefter uppläste Friherre Lagerbjelke följande
:
Ridd. o. Ad, Prot, I, B, ai.
Den io Februarii.'
Stormägtigste, Allernådigste Konung!
Riksens Ständer hafva med underdånig
vördnad af Eders Kongl. Majit emottagit underrättelsen
om Hans Kongl. Höghet Kronprinsens
snart förestående förmälning med Hennes
Kongl. Höghet Prinsessan Josephina Maximiliana
Engenia Napoleona af Leuchtenberg och
Eichstedt,
Bland de mångfaldiga för Riket vigtiga
händelser, hvilka under sistförflutne tiotal af
år, dels under Eders Kongl. Majrts närmare
ledning, dels under Dess högsta Styrelse sig
tilldragit, intager denna sista, efter Riksens
Ständers öfvertygelse, ett stort och utmärkt
ruin.
Styrdt af en mild och rättvis Konung, förvissad!
att finna arfvet af samma dygder hos
arfvingen af samma Thron, njuter Svea folk
detta tillstånd af både verklighet och förhoppning.
Men i sinnena forspordes likväl ännu för
korrt tid sedan ett slags moraliskt behof att
med lankan intränga, ej blott i den stundande,
utan äfven i den aflagsnare framtidens ovissa
öden. Eders Kongl, Maj;ts visa föreseende,
kände och delade denna sinnesstämning. Värdighet
och oberoende i Rikets yttre förhållanden,
ordning och lugn i dess inre väsende,
tilläto snart Eders Kongl. Majd att fästa Sin
blick på borgerliga samhällenas andra syftemål,
bevarandet af ett förvärfvadt trefnadslillsiånd
Den io Februarii,
323
samt vissheten att det samma orubbadt till ef_
terkommande öfverlåta. Genom valet af en
Gemål för Sveriges och Norriges KronPrins
har Eders Kongl. Maj-t tagit det största och
mäst afgörande steg till målets uppnående: och
i sjelfva detta val, hvilken lycklig sammanstäm—
ning både af Statsklokhetens beräkningar för allmänt
väl, och af hjertats otvungna böjelse, den
enskilda sällhetens förebud!
Med lifligaste deltagande i detta högvigtiga
ärende, lika dyrbart lör Eders Kongl. Mnj:t såsom
Fader och såsom Konung, utbedja Riksens
Ständer sig den nåden att inför Eders Kongl.
Maj.t frambära deras hjertliga och vördnadsfull
lyckönskan. Må Allmagten, hvars skyddande
hand städse varit sträckt öfver Svearnes
Fosterbygd, välsigna en förening, som skall
grundlägga våra barns säkerhet och lugn samt
utgrena samma välgörande följder till ån oföd.
da slågten!
Snart åro åtta år förflutne sedan den tiel •
punkt, då enahanda uttryck af tacksamhet och
glädje påkallades af en annan stor National-angelågenhet,
hvilken, ehuru af olika art med den
närvarande, likväl erbjuder några drag af sann
tillämpning. Dä inträffade tvånne Rikens förening
under cn faderlig spira; nu föreningen emellan
den tid som år och väntade tider Då,
sammanknöts brödrabandet emellan tvånne frejdade
Nationer; nu tryckes sista inseglet på Folkens
förbindelse m«d den KooungaÅtt de ut-r
Dtn 10 Februnrii,
korat.
Denna Ått, till hvars Höga Stamfa
der,
Riksens Ständer nu tala, och den Statsförfattning,
som stadgat sig under Eders Kongl.
Maj:ts hägnande vård, hafva inom vårt Fädernesland
en nästan samtida tillvarelse. De aro
äfven hvarandras fasta och oskiljaktiga stöd; de
skola tillsammans gå i arf till senaste tid, och
under bådas skygd skola i Norden allt framgent
uppväxa slägten med hjertats fulla känsla,
med viljans hela kraft tillgifna Konungen och
Grundlagarne, Friheten och Åran.
Riksens Ständer anhålla 1 underdånighet,
att 1 Eders Kongl. Maj:ts Ynnest och Nådiga
benägenhet städse få vara inneslutne.
Riksens Ständer framhärda & c.
Högborne Furste!
Konungen har i Nåder behagat meddela
Riksens Ständer underrättelse om Eders Kongl.
Höghets snart förestående förmälning med Hennes
Kongl. Höghet Prinsessan Josephina Maximiliana
Eugenia Napoleona af Leuchtenberg och
Eichstedt.
Med hvad känslor Riksens Ständer emottagit
ett budskap af så gemensam vigt, både
för Monarken, Dess ThronArfvinge och Svenska
Folket bjuder vördnaden och kärleken dem
att söka uttrycka; men detta uttryck skulle icke
Dm 10 Februarii.
5*5
behöfvas för Eders Kongl. Höghets öfvei tygelse.
Vid hvarje Riksmöte sedan Eders Kongl.
Höghets ankomst till Dess nya Fädernesland,
hafva Riksens Ständer varit i tillfälle att följa
danandet, utvecklingen, fulländandet af Eders
Kongl. Höghets ädla egenskaper. Barndomens
framtindrande hopp, ynglingaårens hastiga, mer
ån lofvande framsteg, den annalkande mannaåldrens
fasthet i lynne och grundsatser, förenad
med insigternas mognad, intet har undgått Riksens
Ständers deltagande uppmärksamhet, aldrig
ens afbruten af Riksmötenas längre eller kortare
mellanstånd. Under det sista af dessa inträffade
en anledning till oro och fruktan, den
första och enda Eders Kongl. Höghet gifvit
Svea Folk, då en svår och vådelig sjukdom
tycktes på en gång hota Dess lif, och Sveriges
sällhet i stundande tider. Snart aflägsnades
likväl farorna, sinnena lugnades; men törhånda
alstrade Varningen af så förfärande öden
vissa allvarliga betraktelser. TÖrhända jemförde
man det osäkra och hastigt öfvergående i
menniskolefnaden, med Staternas och Nationernas
lif, som förlorar sig i framtidens oberåkne.
liga längd. Det skulle tyckas, som hade denna
Försynens vink bidragit till den resa i främmande
Länder , hvilken Eders Kongl. Höghet
följande året anträdde , med föremål
att för Nationen söka en borgen emot ovissheten
af tillkommande skiften, så framt man ej
kände att beslutet derom i all händelse blifvit
af visheten förberedt. Under denna färd har
526
Dan xo Februarii,
Eders Kongl Höghet rönt ojåfviga bevis af flen
förtrolighet och högaktning, hvarmed flere af Europas
störste Monarker, deras blodsförvandter
och undersåtare gjort rättvisa åt Konungens årofulla
ryktbarhet samt åt Eders Kongl. Höghets
egen bildning, förtjenster och tänkesätt.
Nationen, som uppmärksam följt resans händelser,
kände sig stolt öfver ett sådant sätt att
emottaga Dess Konunga-Son, emedan Hon deruti
fann ett prof af aktning emot det Folk,
hvars Spira en gång af Eders Kongl. Höghet
skall föras. Men så tillfredsställande denna
känsla var, rigtades allmänna deltagandet likväl
snart på ett föremål af mera omedelbar inflyt
telse; och Svea Folk emottog, med aningar af
sällhet och åra, nyheten om det heliga band,
hvilket skall förena Eders Kongl. Höghet med
en Prinsessa, Ättling af den beryktade Konungastam,
som fordom gifvit Sverige Carlar och
Hjeltar.
Riksens Ständer framträda nu för att med
rörelse och vördnadsfull kärlek lyckönska Eders
Kongl, Höghet till denna för oss alla och
våra efterkommande vigtiga förbindelse. Må
densamma, under Försynens skyddande vård, i
långliga tider utgöra Eders Kongl. Höghets och
Dess trolofvade Bruds sällhet, samt Eders Kgl.
Höghet till Barn och Ättlingar öfverlåta det
efterdöme af kärlek för Fäderneslandet, Grundlagarne
och Rättvisan, som Eders Kongl. Hög.
het af Dess Konungsliga Fader emottagit!
Riksena Ständer anhålla i underdånighet.
Den 10 Februarii,
att i Eders Kongl. Höghets Ynnest och Nådiga
bevågenhet stådse få vara inneslutne.
Riksens Ständer framhärda Scc.
Många yttrade härtill deras bifall.
Herr Hallenborg, Carl Johan, framleranade
ett förslag till underdånig Lyckönsknings-adress
till Hans Kongl. Höghet KronPrinsen,
hvilket upplästes, så lydande;
Högborne Furste!
Då Riksens Ständer nu hafva Nåden upp.
vakta Eders Kongl. Höghet, sker det med alseende
å det Konungsliga budskap, som underrättat
oss om Eders Kongl. Höghets ingångna
trolofning med Hennes Kongl. Höghet Prinsessan
Josephina af Leuchtenberg. Redan flere
gånger hafva Riksens Ständer haft nåden uppvagta
Eders Kongl. Höghet med Adresser, påkallade
af händelsernas anledningar och af Riksens
Ständers alltid varma önskningar för Eders
Kongl. Höghets väl; men utaf alla tillfällen,
som hitintills erbjudit sig för oss, att tolka de
känslor vi och Nationen hysa för Eders Kongl.
Höghets Person, år detta det högtidligaste af
alla. Den förbindelse Eders Kongl. Höghet ingått,
och som enligt våra förhoppningar, snart
genom Religionens heliga och oupplösliga band
skall fullbordas, år redan i den enskiita med
-
SzS
Den 10 Februarii,
borgarens obemärkta bana det vidtigaste stegetj
bura vida större år det icke då, från den upphöjda
plats Eders Kongl, Höghet blifvit beskärd
t
Eders Kongl. Höghets sällhet och lycka år
oskiljagtig ifrån det folks vi representera, ej allenast
genom den tillgifvenhet, som Eders Kongl,
Höghets högt värderade egenskaper allmänt
förvårfvat sig hos Nationen, utan äfven genom
principen af den constitutionella rnonarchien,
som sammansmälter den regerande Dynastiens
interessen med det styrda Folkets, och framställer
i sitt fullkomliga ideal, den sköna bildén
af en talrik slägt med odelad kärlek för ett
vördadt öfverhufvud. Vi önska förhoppningsfullt
att äfven i Eders Kongl. Höghets person
i framtiden se detta förhållande uppfyldt, och
de starka rötter, som under våra ögon dagligen
slås från stammen af en ny Dynastie, allt framgent
stärkas och utvidgas, till trottsande af da
stormar, som understundom uppkomma inom politikens
område,
Måtte Försynens mägtiga inflytelse hafva
ledt det val Eders Kongl, Höghet gjorde af sin
Furstliga Brud, till Eders Kongl. Höghets städse
fortfarande lycka, till Dynastiens befästande och
till Fäderneslandets dermed förenade lugn och
trefnad!
Vi åra alla förvissade om Hennes Kongl.
Höghets älskvärda egenskaper då Eders Kongl,
Dea io Februarii,
Höghet sjelf bestämt sitt val, och tillåta vi oss
hår försäkra Eders Kongl. Höghet, att vi dela
Eders Kongl. Höghets billiga långtan att se
Hennes Kongl. Höghet beträda våra Landamåren,
för att då hålsas med ett fritt och årligt
Folks upprigtiga: Vare välkommen!
Riksens Ständer framhärda 8ic.
Uppå derefter af Herr Grefven och LctndtMarskalken
gjord proposition, beslöt Ridderekapet
och Adeln, det borde de af Friherre Lagerbjelke
och Herr Hallenborg författade nyssnämnde
förslag till underdåniga Lyckönsknings.?
Adresser äfven åtfölja den redan beslutade
återremissen till ExpeditionsUtskottet.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric, föreslog
att Ridderskapet och Adeln måtte, uti det
FrotocollsUtdrag, som komme att innefatta Ridderskapets
och Adelns beslut om ifrågavarande
återremiss, tillika förklara, att de af Friherre
Lagerbjelke författade ofvanberörde förslag till
underdåniga Lyckönskningsadresser fullkomligen
Uttryckte de känslor och tänkesätt, hvilka Ridderskapet
och Adeln för dess del enhälligt ansåg
och Önskade böra vid ifrågavarande tillfälle
i underdånighet tolkas; å hvilken hemställan
Friherre Anckarsvärd begärde Herr Grefvens
och LandtMarskalkens propositon,
I anledning hvaraf Herr Grefven och Landt*
Marskalken frågade om Ridderskapet ochAdeln
55o Ben 10 Februarn.
behagade uti des af Friherre Anckarsvärd gjorda
framställning instämma.
Ropades starka Ja.
Friherre Cederström, Jacob, hade inlemmat
ett Memorial, hvilket upplästes så lydande;
(Se Bilagan N:« i.)
Lades på bordet,
Friherre Wrangel, Henninge anförde skriftligen
;
(Se Bilagan N:o 2.)
Friherre Wrangel anhöll, att dess Memorial
måtte remitteras till StatsUtskottet, så vida
icke ett Särskildt Utskott, i anledning af Herr
Hjertås derom väckte motion, komme att af
Riksens Ständer förordnas, i hvilket fall Friherre
Wrangel önskade, att Memorialet kunde
till sistnämnde Utskott förvisas.
Lades på bordet.
Herr Reenstjerna, Nils Svante, uppläste
följande;
(Se Bilagan N;o 3.)
E)t■n 10 Februarii.
55i
Herr Reenstjerna anhöll att dess Memorial
måtte med de öfrige RiksStånden communiceras,
Lades på bordel
Herr Hammarskjöld, Lorenzo [ anförde
skrifteligen:
(Se Bilagan N:o 4.)
Lade* på bordet.
Herr Wolfrath, Carl Gustaf, upplåste
följande:
(Se Bilagan N:o 5.)
Herr Wulfrath anhöll att dess Memorial
måtte remitteras till StatsUtskottet,
Lades på bordet
Herr Tham, Wollrath, anförde skrifteligen
:
(Se Bilagan'Nm 6.)
Åtskilige yttrade härtill deras bifall.
), ' C
Lades på bordet.
502
Den 10 Fcbrua.rii.
Grefve De la Gardie, Jacob, uppläste följande:
(Se
Bilagan N:o 7.)
Grefve De la Gardie tilläde derefter muntligen,
det han sjelf icke vore delägare i Stenkolsverket,
utan endast såsom Verkets närvarande
Styresman framställt ifrågavarande motion,
hvilken han anhöll måtte till Stats- och
OeconomieUtskotten remitteras, samt med de
öfrige RiksStånden communiceras,
Lades på Bordet.
Herr von Strokirch, Johan lierman, an«
förde skrifteligen:
(Se Bilagan N:o 8.)
Lades på bordet,
Hvarefter Herr von Strokirch ytterligare
uppläste följande;
(Se Bilagan N;o g.)
Herr von Strokirck anhöll att sistnämnde
Memorial måtte med BorgareStåndet communiceras,
innan det till Lagutskottet remitterades.
Lades på bordet.
Den io Februarii.
553
Friherre Rudbeck, Alexander: Innan jag
går att besvara Herr Grefve Mörners anförande
sistlediie Plenidag, får jag anmäla, att i den
motion, som den 5 dennes på eftermiddagen af
mig gjordes, och som jag upplåste vid ljus, echaperade
mig en misskrifning som intråffat vid
renskrifvandet. Der står nemligen, Allmänna
noden, men skall vara Allmänna penningenoden.
Som den dagens Protocoll ännu ej år
justeradt, anhåller jag att till rättelse få göra
denna anmälan för Ridderskapet och Adeln.
*
Härefter upplåste Friherre Rudbeck följande:
(Se
Bilagan N:o io.)
Herr Rosenblad, Bernhard'. Jag delar
Friherre Wrangels tanka, att i de skakningar,
enskildta crediten och myntväsendet hos oss
undergått, ligger en af de verksammaste orsakerne
till den förlägenhet som nu så högljudt
öfverklagas, och att i undanrödjandet af dessa
skakningar igenfinnes ett af de verksammaste
botemedlen. Jag hade ämnat nu anföra några
anmärkningar, som framställde sig för min tanka
vid åhörandet af Friherre Wrangels Memorial,
men då så många anföranden i helt heterogena
ämnen blifvit upplåsta, sedan Höglofl.
Ridderskapet och Adeln afhört Friherre Wran.
gels Memorial, så att detsarnmas ordalag svårligen
i Ridderskapets och Adelns minne kan
vara bibehållet, anhåller jag att framdeles få
anföra de anmärkningar, äfvensom egna reflexio
-
534 Den 10 Februarii.
ner, hvartill jag i anledning af nämnde Memorial
katt finna mig befogad.
Herr von Stahl, Samuel, anförde skrif—;
teligen:
(Se Bilagan N:o 11.)
Herr von Stahl anhöll att dess Memorial
måtte till Stats- Banco- och OecouomieUtskotten
förvisas, samt med de öfrige RiksStånden
eommuniceras.
Grefve Horn, Claes Fredric, upplåste följande:
(Se
Bilagan N:o 12.)
Grefve Posse, Carl Hindric, anförde skrif-j
teligen:
(Se Bilagan N:o 13.)
Grefve Posse anhöll att dess anförande
måtte med de öfrige RiksStånden communiceras.
Herr Grefven och Landt Marskalken till—
kånnagaf att Plenum konune klockan 5 i eftermiddag
att fortsåttas.
Herr Montgornmerie, Gustaj Adolph, upplåste
följande:
(Se Bilagan N:o i4.)
Den 10 Februarii
Herr Montgommerie anhöll att dess anförande
måtte till vederbörligt Utskotts handläggning
förvisas.
Herr Nordenankart Gustaf \ anförde skrifteligen
:
(Se Bilagan N:o i5.)
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus'.
Då så mycket redan med skicklighet hår blifvit
afhandladt om Rikets ställning i oeconomiskt
hänseende, borde jag ej yttra mig, öfvertygad
att hvar och en deraf hämtat tillräcklig upplysning.
Men sedan fråga uppstått om tillsättande
af ett Särskildt Utskott till behandlande
af detta ämne, synes det nödvändigt att i ett
.sammandrag framställa hvad sorn skulle lemnäs
till detta Utskotts behandling, emedan, enligt
Grundlagen belattningen ej bestämmes af namnet,
utan namnet af befattningen. Vi böra ihåg*
komma att Utskotten åro de som skola bereda
målen och klarligen upplysa ämnena, irpn^a
Stånden fatta sina beslut.
Här år fråga om en allmän förlägenhet
finnes, om skålen hvarifrån den hårleder sig
och medlen till dess afhjelpande. Jag bekån_
ner att jag ej kan inse annat, ån att den allmänna
förlägenheten år sann och tillfinnandes,'
och jag instämmer i hvad Herrar Tham och
Nodenankar så skickligt i denna sak yttrat,
utan att derföre vilja ingå uti någon hufvudsaklig
utveckling af ämnet, Såsom ea hufvud
-
536
Den lo Februarii,
grund dertill anser jag den stora ofantliga rubbning
och omväxling, som i våra dagar ägt rum
öfver hela verlden, och som aldrig förr existerat.
Jag drar mig till minnes, att ganska djupsinniga
Statsmän sedan 1790 insågo denna rigtning
och afgjorde, att efter ett stort och allmänt
krig, nödvändigt skulle följa en allmän
fred, och att då en allmän förlägenhet, en allmän
nöd skulle uppstå, hvilken skulle åstadkomma
en omhvålfning, som vida skulle öfverträffa
hvad som håndt 10 år förut efter Arne»
ricanska kriget. Når detta sades 179.6, nät kriget
sedan varat i 20 år, uppstod deraf nya
behof, till hvilkas fyllande nya medel och ny
production måste utfinnas, hvaraf vid freden
en allmän omhvålfning skulle uppstå, som borde
alstra förlägenhet och missförhållanden. Det
var gifvet, att när verlden en gång hade blifvit
trött, når freden kom, når produceringen fortfor
och var större ån hvad sorn kunde consumeras,
skulle nödvändigt uppkomma ett öfverskott,
en öfverproduction, som skulle belasta
producenterne. Då skulle härigenom alla priser,
som under kriget varit uppdrifne, under
freden åter sänkas, Detta påminner jag mig
yttrades 1795, och det tror jäg vara ett afhufvudskålen
till förlägenheten, som jag ej kan
eller skall neka. Härtill kommer att vi följt
med fidenj vi må endast gå tillbaka till oss
sjelfva och se huru allt nu år föråndradt. Om
vi minnas blott 5o år tillbaka, så finna vi lått
huru olika förhållandet inom vårt privata lif år,
emot hvad det då var, Knappast vill en handtverkare
-
Deri iö Fehr ilar ii t
verkare nu låta nöja sig med det hvarmed en
hög Embetsman dä fann sig belåten. Inga åro
härifrån undantagne; tiden har tagit oss med
sig, så i allmänna sorn enskildta förhållanden,
och jag behöfver ej derom ingå uti individualitet.
Utom dessa af oss icke beroende händelser
hafva åtskillige åtgärder blifvit vidtagne,
som kanske kunnat vara bättre beräknade. Men
utgången får icke ligga till grund för bedömandet
af gerningen. Derföre tror jag mig
ock med skålig grund men utan utseende af
förebråelse kunna komma tillbaka på förra
Riksdagens göromål. Visserligen hade det varit
båttre att icke så hastigt upphäfva det antagne
creditsystemet. Men vi voro då så öfvertygade,
pjuraliteten af oss var då så öfvertygad,
om nödvändigheten af ett sådant beslut,
att ehuru den man, som var måst bekant med
Sveriges Financer yrkade, att indragningen åtminstone
ej skulle ske på mindre ån 10 år,
antogs den ändå på 5 år. Men just den per*!
son, som genomdref beslutet om indragningen
inom fern år, insåg sedan att satsen i 6 måna.
der icke kunde bibehållas. Således begicks då
ett förhastande; flere skulle ännu kunna citeras.
Då freden nödvändigt skulle göra stockningar i
den allmänna rörelsen, så borde man genom
handeln hafva sökt upprätthålla hvad som var,
men i dess ställe antog man den grundsats, att
handeln på allt sätt borde qvåfvas och motarbetas,
emedan den drog capitaler från jordbru-i
ket och man gjorde icke afseende på den nöd*
Ridd. &. dd. Prot. I. B.
333
Den 10 Februarii,
vändigt uppkommande öfverproductlonen; man
glömde att jordbruket var då drifvet till den
höjd, att det icke mera utan öfverdrift kunde
uppdrifvas, och att omkring de största handelsplatser
jordbruket alltid bäst florerat i alla tide-,
hvarf. Når nu allt detta tages i beräkning, så
lärer man finna att vål nöd icke finnes,
men deremot mycken förlägenhet. Jag medgifver
äfven att Magazinslnråttningen icke år
tjenlig i afseende på den inre handeln. Jag bekänner
att ingen handel kan existera der Staten
handlar; då upphör all concurrence och
om någon enskilt försöker att handla, lider han
sådan skada, att han ej vågar åter försöka att
täfla med den mågtigare Handelsmannen. Exempel
saknas ej häruppå, om så skulle behöfvas.
Vare nu detta nog sagdt om taflan af vår
belägenhet, sådan den år. Nu är frågan om
medlen att den afhjelpa. Enligt min öfvertygelse
ligger hjelpen, så vidt den på oss beror,
och oberåknadt de omständigheter, som ligga
utom oss, först och främst deruti, att vi må
få den frihet i handel och näringar, utom hvilken
den inre Och moraliska kraften som finnes
bos vår nation icke kan utvecklas. Detta land
ger dertill så mångå anledningar, och står der*
uti i bredd med hvilket annat land som hålst;
men dertill hörer nödvändigt att menniskans
kraft får utveckla sig utan tvång, och att de
band försvinna, sorn nu fjettra näringsfliten.
Min mening år derföre icke att klandra dem
för den framfarna tiden; de voro kanske till
och med nyttiga, jag tror det, då de af våra
fordna Konungar fastställdes; men då tiden nu
JDen 10 Februarii.
33»
föråndrat sig,' måste vi följa tidens ända och
dessa band böra lossas. Når man kallt och lugnt
Öfverväga! detta och lagt en sådan frihet till grund,
följer derefter frågan om en rigtig financeplan,
öm ett stadgadt myntväsende.
För detta ändamål har Kolig!. Majit tillsätt
en FinanceCorhmitéj hvars arbeten jag hoppas
siiart skola blifva bekantä. I mill öfvertygelse,
jäg bekänner det, kunna ej prospererande
financer i något land finnas, der ej förslagen
emanerat från den högsta Styrelsen. Visserligen
böra vi granska förslagen, men de böra
utgå från de samma som skola utföra dernj
det lyckas ej att i sådane ämnen feli person uppi
Ställer en plan, soni äf eii annan skall titföras.
Åf andra landers efterdömen kunrtä vi se att
förhållandet äfven här skulle blifva sådant*
Härefter sedan Vi få déssa Ivarin© saker stadgade,
medger jag visserligen ock ätt besparingar
och indragningar i många äfseendert kunna
göras, hälst vår Statsbyggnad är ganska coöH
pliquerad för den lilla folkmängd vi nti ägan
Slirteligen önskade jag äfvert att en starkare
htishållsanda hos oss kunde införas. Öss fatta*
hvarken skicklighet eller förmåga nästart i h vil—i
ka företag sorn hälst, men vi borde håfva en
större sparsamhet, en mindre stark böjelse för
flärd, hvilken, jag måste medgifva det, alltid är
en följeslagare af papp er smy niet. Detta har
jag i hast nämnt såsom de föremål, hvilka hörde
komma att sysselsätta Utskottet Nu hemställer
jag, med den bildning som vår Stats^
författning gifver åt Utskotten, jag hade så «-■
34o
Den 10 Feiniar ii.
rätt då jag här om dagen yttrade; att ej ett
Särskildt Utskott behöfdes; jag hemställer om icke
alla ekonomiska frågor böra skickas till EkonomieUtskottet,
de som äga sammanhang med financerne
till Stats- och BancoUtskotten, och de
öfrige ämnen till något af de öfrige redan existerande
Utskott, enligt 34 §• Riksdagsordningen
samt 53 och 8g §. §. Regeringsformen. Vid
sådane förhållanden bekänner jag, att jag för
dessa ämnens behandling anser ett Särskildt
Utskott obeböfligt; ty om ett sådant tillsattes,
kunde gerna de andra Utskotten hvila, de Ängö
då icke något att göra4
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Grefve Lowenhjelm, Carl Axel: Hvar och
'en af Huset lärer finna, att efter den sista talaren
föga lärer vara att säga, som kan upplysa
ämnet. Jag får således blott inskränka mig
att gora några anmärkningar vid de serskildte
svar, som närmare röra Herr Grefve Mörners
påminnelser vid Friherre Rudbecks motion. Då
Ridderskapet och Adeln i dag saknar Grefve
Mörner bland sig af en för honom högst sinarp
tande orsak, den nemligen att han förlorat sin
mor, anser jag som en pligt att tala till hans
försvar. Hvarken Grefve Mörner eller någon
annan har velat neka att ju en penningeförlägenhet
existerar. Somlige hafva deraf velat gö_
ra en förebråelse åt den så kallade Ministéren,
ätt den icke för Ständerne framställt detta tillstånd.
Detta är ej förhållandet; Regeringens
ledamöter bafra ej' något intresse att dölja sa
-
Den 10 Februari!,
kernas skick. Regeringen kan ej frukta att der.’
före blifva ansvarig. Om en öfverproduetion
orsakar prisens nedsättning och svårighet för
landtmannen att afyttra sina produeter: icke är
det Regeringens fel? om en stagnation i handeln
orsakar svårighet i transactioner man och
man emellan: icke är det Regeringens fel? om
Skråandan hindrar enskilta att utveckla sin näringsflit:
icke är det Regeringens fel? Om personer
finnas, sorn missbrukat ett antaget fritt
Discontsystéme, om sönerne nu få plikta för
fädernes misstag: icke är det Regeringens fel?
Vist kan man klaga öfver den hastiga indragningen
af FilialDisconterne: men icke är det
Regeringens fel? Således har Grefve Mörner
såsom Regeringens Ledamot ej haft något skäl
att dölja förlägenheten; och än mindre, tror jag,
liar han skäl dertill som enskilt man, I öfrigt
är jag alldeles ense med de Herrar hvilka ansett
en allmän näringsfrihet blifva nödvändig och
den allmänna credilen böra upphjelpas. I hvad
Friherre Wrangel på ett upplysande sätt anfört,
om att creditsystéme och till en del i hvad
Herr von Stahl yttrat, instämmer jag; men
lika med Grefve von Platen tror jag att, innan en
financeplan i hela sin vidd blir bekant, vöre det
för tidigt att fatta några beslut i de partiella
delarne af financerne. Beträffande Herr Hjertås
motion örn ett Särskildt Utskott, förenar jag
mig med Grefve von Platen deruti att det icke
ar behöfligt, då andra constitutionella Utskott
finnas, af hvilka målen lämpeligen kunna behandlas.
54t
Sen 10 Felriiarii.
Herr Bjerta, Jahan Gustaf: Matte det
tillåtas mig att af Högloft Ridderskapet oell
Adeln få utbedja mig fortsättningen af den upp-*
märksamhetj som lemnats åt Grefve von Pia-*
tens yttrande i det nu ifrågavarande ämnet,
leke någon förut fattad öfvertygelse utan endast
ögonblickets känsla framkallade den mo^
tion om ett Särskildt Utskott, jag förra Plenum
ansåg mig böra göra. Lika med Grefve von
Platen tror jag, att det hade varit öfverflödigt
att väcka den, om jag då, eller om någon bland;
oss då, hade med visshet känt, att FinanceComiténs
arbeten skulle blifva Ständerne förelagda;
men, sorn de ej ännu ära tryckta, icke
ännu till deras omfattning kände, anser jag mig
böra glädja mig öfver, att min känsla ej missledt
mig; att flera af Ståndets Ledamöter dela
denna tanka; och att jag, då jag (må det åter
bekännas: mindre af öfverläggning än af känsla,J
gjorde förslaget, ej brutit emot hvarken Grundlagarnes
bokstaf eller dera» auda; en anda sorn
jag är skyldig att förstå, då det är under deras,
skydd jag gjort min utbildning. Jag trodde,
och jag tror ännu, att då det är en ovanlig
händelse för Svenska folket, att finna ett så
motsatt språk förås af en Administration, för
hvilken vi böra hysa agtuing och af Representanter
till hvilka vi bora hafya förtroende , var det
nödvändigt och nyttigt, att åt en del af Representationen,
som ägde dess förtroende, uppdraga
att söka förena och sammanhålla tänkesätten,
samt att detta var en lagenlig åtgärd, hvarigenom
lugn skulle vinnas inom och utom det-;
Den 10 Februarii, 543
ta hus, förtroende mellan Representationen och
Regeringen,
Men då så många åsigter framställts angående
detta förslag, anser jag mig nu böra
utbedja mig Ridderskapets och Adelns uppmärk^
samhet å de grunder, hvarpå jag stadgat min
Öfvertygelse, att elt sådant Särskildt Utskott bör
sättas, herntad från de åtskillige orsaker till vår
förlägenhet, som jag går att framställa.
Fastän jag visserligen medgifver, att man
i våra Riksdagsbeslut kan återfinna anledningar
till denna ställning; att upphäfvandet af 1810
års förträffliga bevillningssätt, endast för Minimitabellens
olägenheter, hindrat vår nationella
utbildning i beskattnings väsendet; att 1812 års
uppliäfvande af deu constitntionsenliga tryckfriheten
motarbetade' vår framgång i medborgerlig
sarnhällsanda; att i8f5 års prohibitiva systeme
hämmade vår ekonomiska utveckling och
18)8 års häpna fruktan för en half millions
balance i enskilta DiscontBolag, vållat genom
indragning af 4 Millioner Sedelmynt, en del af
penningeförlägenheten; tror jag likväl icke, att
dessa anledningar äro de, som kraftigast vallat
den nu öfverklagade förlägenheten, synnerligen
för jordbruket
Utan all fråga lärer man kunna taga för
afgjordt, att det är oredan i vårt myntväsende„
som är en stor orsak till densamma. Om mara
kunde tänka 5ig ett hyfsadt samhälle utan, myst
544
Den io Februarii.
oell myntfot, skulle man förundra sig öfver dess
okunnighet, fastän man der visserligen ej såg
mångå olyckliga, ty någon vahra upphäfdes
alltid till de andras mätare. Än örn man här,
i det gamla Sverige finner det enda hyfsade
folk, som har mynt, utan myntfot! Månne man
då längre skall förundra sig öfver, att ingen enskild
credit der kan finnas • att de handlande vid
hvarje företag spela hazardspel på statens stora
spelhus; att näringsidkaren handlar istället för att
arbeta, och att arbetaren önskar förtära innan han
förtjenar; ty förskotter af ett sig ständigt förändrande
mynt äro att likna vid insattserne i
spelet. I ett sådant skick vacklar allt: icke
endast varuvärden, utan hvad än vigtigare är:
seder, lagar, styrelsegrunder. Sederna, foster
af menniskokraftens yttre och inre verksamhet,
fordra en lugn och naturlig utveckling: men
den kan ej finnas i en stat, der drifhjulet icke
jemt röres af tidens flod, utan af lyckans hvirflande
vindar. Lagarne, kunna ej annat än
vackla emellan förtrytsamhetens hårdhet och
medömkans svaghet, der man vid hvarje förändring,
endast tror sig böra skylla på tvenne orsaker:
bedrägeri vid spelet eller olycka i spelet.
Styrelsen, kan ej bestämma Statsskeppets
kosa på industriens haf, om hon ån känner
både sin ståndpunkt och dess strömmar: ty, hon
har varit nödsakad, att stålsätta^ sig ernot oordningens
fordringar, och hon kan således ej nalkas
compasen, utan att förvilla den.
Dessa olägenheter böra håfvas, om Svenska
Folket vill bibehålla sig frihet. Och lika
Den xo Februari!,
visst det år, att det år Svenskarnes ädelhet och
dess Regents moralitet, som gjort dess bibehållande
möjligt, nnder så djupt inverkande villervallor,
lika visst är det, att Representationen nu
bör med allvar tånka på deras förekommande.
Men, icke må man tro, att häruti ligger
all orsak till den nu Öfverklagade förlågenheten.
Åhågnn, att hastigt framhjelpa någon viss näring
har alltid utmärkt vår sednare tids felaktiga
Lagstiftnings-principer. Och se der, en
vigtig fråga för ett Särskilt Utskott att upplösa!
Månne ej den Stat, som vinkar jordbrukaren
till arbete på utmarken, innan han har
sina hus i ordning, sin väg till saluplatsen och
en köpare att vänta, missleder honom? Manne
den ej, om den genom denna missledning vållat
att hans kraft till ny framalstring på den gamla
jorden förminskats, år skyldig att hjelpa honom
till att återvinna den? Månne den ej bör öppet
såga honom: Du borde vål betala mig så
mycket årligen; men jag har missledt dig, fastän
utan afsigt; du kan det ej, derföre vill jag
två å tre år endast hafva hälften deraf? Och
månne ej denna Stat, utan fruktan, i likhet med
den stora egendomsägaren, som ser sina underhafvande
tryckas af missvåxtårets följder, ktfn
ikläda sig för ett ögonblick låntagarens besvärligheter,
för att hjelpa dem?
Endast af ett Särskildt Utskott hafva vi att
vänta en mogen pröfning af ett så högst vigtigt
ämne, utan att störa gången af de lliks
-
346
Den 14 Februarii„
dags-angelågenheter, som de öfrige Utskotten
böra behandla.
Och ännu flera orsaker synes mig förefinras
till det nu öfverklagade tillståndet, hvil-»
ka öka anledningen att tillstyrka ett Särskildt
Utskott.
Beskattningen år ofullkomlig.
Utan att ingå i en vidlyftig beskrifning deram,
tror jag att man redan hunnit långt, om
man låter det Särskildta Utskottet utreda och
förelägga Ständerne, de naturliga förmonerne
eller olågenheterne för detta Rike, af en capitatians-afgift:
en slags beskattning, som synes
enlig med Grundlagsformemes jemnlik hets-principer,
och som för den, som undersöker orsaken
till och sättet att utgöra, våra mantalspenningar,
visar sig i Sverige endast bestå i dea
»ista Riksdag beslutne tre akillings afgift,
Folk-undervisningen år ojullkamlig,
Då jag ej härvid vill eller kan ingå i dess
pröfning från en högre åsigt, tror jag mig göra
för en hvar lått tydligt huru bristfällig den år,
genom denna enda fråga: Huru skola Jordbrukets
sig allt jemt ökande alster gifva samma
eller större behållning, om folk-under visningen
Icke genom konstfärdighets utspridande å ena
tidan gör dessa alster afsättlig» åt ökadt antal
Den 10 Felruar ii.
547
näringsidkare och å andra sidan dessas produkter
för jordbrukgrne lindrigare alt erhålla,
Lagen för inteckningar och löpande sedlar,
fordrar en granskning, sorn jag uppriktigt
säger, jag icke tror ensamt bör lemnäs till Juris
Ooctorerne att afgöra; utan den bör, hvad
grunderne angar, redas af pbilosophens hand
och framställas af patriotens känsla.
Och för dem som nu vilja rida på näringsfrihetens
otyglade fåle, skulle jag slutligen äfven
hafva ett skäl för nödvändigheten af det
föreslagna Särskildta Utskottet. Jag ville nemligen,
att vi först fråga oss, huruvida på dess
rygg, någon annan kommer fram, än den, sorn
förut lärt ridkonsten, eller oro alla de ovana,
som skola bestiga den, genast slås till marken?
Upprigtigt bekänner jag, att jog ej ännu är öfvertygad,
huruvida ej den okunniga folkmassan,
genom ett plötsligt lossande af näringstvånget,
bäfver ännu olyckligare, och att således denna
frihets införande bör gå i bredd med folkets
förbättrade practisku undervisning.
Sådane åro mina bufvudsakliga skäl. Få,
illa framställda, svaga, emot dem mitt eget.
hjerta förestafva! åt min öfvertygelse, och ti-'
den går att upptäcka för Folk och Regering.
Men, då jag ej hor anspråk att fordra afseende
derpå, önskar jag blott att hvarje Riksdagsman
måtte vid afgörande! af denna fråga, sora en
sann fosterlandets vån5 afse saken och icke per-*
sonen.
548
Den 10 Februarii.
Herr von Qvanten, Carl, anförde skrifteligen:
(Se
Bilagan N:o 16.)
Herr von Qvanten anhöll att dess Anförande
måtte till Stats-, Lag- och OeconomieUtskotten
remitteras samt med de öfrige Riksstånden
communiceras.
Herr von Hartmansdorff, August: Den
allmänna förlägenheten år så vål känd, att den
ej behöfver ytterligare vitsordas. Enman, hvars
djupa kunskap om Sverige år så allmänt bekant,
Herr Grefve von Platen, har efkånt den- och
en Regeringens Ledamot har äfven gjort det.
Må det då tillåtas mig, att fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på en annan förlägenhet,
nemligen StatsVerkets. Vid början af
sednaste Riksdag funnos i besparingar på inkomst-titlarne
i RiksgåldsContoiret öfver en half
million Riksdaler, och ytterligare betydliga summor
låra under tiden hafva blifvit att tillgå.
Dermed bestriddes kostnaderne för Carl XIILs
och Hans Gemåls begrafningar, vår nuvarande
Konungs Kröning, Riksdagens hållande m. m.
utan att någon ny skatt behöfde låggas på landets
innevånare.
I Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om
StatsVerkets tillstånd och behof, hvilken för
närvarande till StatsUtskottet ankommit, låra
upptagas utgiftssummor lika stora om icke större
ån förut, och följaktligen större ån egendomar
-
Den 10 Pelmari,ii 349
i
hes nu mera fallna värde och afkastning förmodligen
kunna bära. Enligt de underrättelser
som erhållas af Riksens Ständers Revisorers
Berättelse om deras nyss slutade Revision 3
skulle finnas en öfverskotta- och besparingssumma
af 5^7,800 Riksdaler. Men derutaf åro
5 14,ooo R:dr redan utgångna å lilla Creditivet.
Således låra icke mer ån några och £20,000
Riksdaler återstå för StatsUtskottet ett disponera.
Hvarmed skola vi då betala Riksdagskostnaderne,
KronPrinsens resa, Dess förmälning;
Slottets inredning för Kronprinsessan m. m.
Det år då icke underligt om Folkets Representanter
ängslas öfver utsigterne att kunna
fylla behofven, örn de söka hvarje utväg
hvarigenom förlägenheten må kunna afhjelpas,
Det år beklagligt, att all ledning för Riksens
Ständers åtgärder i sådant afseende saknas.
Grefve von Platen har anmärkt, att ett Särskildt
Utskott icke skulle vara i stånd att uppställa en
tillfredsställande Financeplan. Jag tror det äfven,
men något år dock båttre ån intet. Riksdagsordningen
föreskrifver att flera olika ämnen
ej få upptagas uti ett Memorial. Men vi.
hafva hår hört flere framställningar göras om
saker, hvilka behöft remitteras till 2 och 3 Utskott.
De som redan åro satta, äro bestämda
för att behandla saker af ett visst innehåll och
inga andra. De kunna således blott befatta sig
med detailler af den allmänna förlägenheten, ej
med det hela. Anses den tili någon del härröra
af Näringstvånget, så hörer frågan till OeconomieUtskottets
behandling. Anses en af or
-
Den to Februarii.
Sakerna gom bör undanrödjas, vara den oså^
kerhet i Nåringsdriften, som hårrör af Regeringens
envälde i den oeconomiska Lagstiftningens
så bör saken remitteras till ConstitutionsUtskottet.
Tror någon förlågenheten i sin mohn
komma af origtigt fördelad, eller för hög bevillning,
emedan det fallna hemraansvårdet ej
svarar mot det åsatte minimi-beloppet: så hörer
frågan till BevillningsUtsköttet. Tror man för.
lågenheten bero af de genom MagazinsDirectiö^
tien vidtagna åtgärder, så hörer saken till Statsoch
BancoUtskotten. Beror den äfven på ofullståndigheten
i författningarne om inteckning
och utmätning å fast egendom* så hörer ämnet
till LagUtskottet. Tror man den också bestå uti
missförhållandet emellan en oföränderlig sedelstock
och en föränderlig varumängd, så hörer
frågan till BancoUtskottet. Finner någon den
vara ohjelplig utan inskränkning i EmbetsmannaCorpsen
och Krigsmagten, hörer ämnet till
StatsUtskottet o. s. V.
Men det år icke en utan alla dessa Orsaker
tillsammans, som vållat den iråkade förlägenheten
Låtom oss icke skjuta skulden hvarken på
Regering eller Ständer. Fattade af tidens ström
hafva vi fortgått med den, och strandat. Frågan
bör nu blott blifva: hvilka åro medlen att
hjelpa oss ur vår belägenhet? Undersökningen
derom måste ske uti ett sammanhang. Detta
får och kan icke af de redan tillsatte Utskotten
behandlas, emedan hvart och ett af dem
har sina genom Grundlagen bestämda förrått™
ningar. Det ifrågavarande ämnet synes således
icke kunna utredas af något annat ån ett Sår»
Den 10 Februarii,
35*
skildt Utskott. Kommer en financeplan ifrån
Konungen, så kunna Riksens Stånder derigenom
erhålla den ledning som de önska och behöfva;
men jag lemnar derhän huruvida en granskning
derafgenom ett Särskildt Riksens Ständers Utskott
kan anses umbärlig. Skall en allmän hushållsplan
för Riket uppgöras; så bör det otvifvelaktigt
ske af Konung och Ständer tillsammans såsom
andra vigtigare frågor behandlas. Hvad tids—
utdrågten beträffar, sä tror jag ej att åmnets
behandling af Särskildta Utskottet skulle åstadkomma
mera tidspillan, ån om Utskotten hvaf
för sig behandlade de olika motionerna. Särskildta
Utskottets befattning skullejblott vara att
fullständigt uppfatta Rikets tillstånd och angifva
botemedlen såsom en ledning för de andra Utskotten,
hvilka sedan borde utarbeta detaillerne.
Som åmnets handläggning griper in uti de fleste
andra Utskottens göromål, hemställer jag om
icke Utskottet borde bestå af en Ledamot af
hvardera af Stats-, Banco-, Bevillnings- och E*
conomie-Utskotten, samt tvånne dessutom valde
Ledamöter. Derigenom kunde arbetet sammanbindas,
så att utförandet af detaillerne skedde
i samma anda som hufvudplanen blifvit upp«
gjord. Sluteligen anhåller jag få fästa Ridderskåpets
och Adelns uppmärksamhet derpå, att
antingen man remitterar detta ämne till Oeconomie-Utskottet,
eller något annat af dem, som
redan finnas: så åro de icke sammansatta med
beräkning på göromål af så vidsträckt natur
som de ifrågavarande. För öfrigt instämmer
jag uti hvad Herr Grefve Carl Posse väl eeh
grundeligen utredt.
Den 10 Februarii
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric: Jag
fruktar att denna lifliga debatte rörande landets
ställning, invepjclat sig till en ordtvist om råtta
uttrycket är förlågenhet eller nöd: Jag tror
för min del att tankarne rått vål kunna förlikas,
om inan antager, att förlägenheten ibland
de bildade folkclasserne, är nåd, eller åtminstone
ganska lätt kan blifva det, då ett sådant
förhållande, som det förra uppkommer hos
sjelfva folket, eller hvad liår egentligen varit
meningen, ibland Jordbrukare och Näringsidkare
i allmänhet. Jag nårmar mig visserligen till
den tankan, att nöd uti ordets egentliga, ytterliga,
rysliga bemärkelse icke ännu år för handen;
men af de bevis, som af en vård talare
blifvit anförde emot ali användbarhet af ordet
nöd, vid detta tillfälle, håmtar jag styrka för
min tro, att den närvarande ställningen för
landet år så betänklig, att den genom inträffande,
af mindre olyckor ån de åberopade af 1785
års grufliga hungersnöd, samt 1808 och 180g
olycksperioder, skulle kunna blifva lika åfventyrliga.
Att förese alla möjliga Statsolyckor år
icke görligt, och att förebygga deras menliga
verkningar år lika omöjligt, om folkets tillstånd
år sådant, att äfven de förmonligaste omständigheter
icke lemna tillfälle, att under den goda
tiden samla det öfverskott, som ensamt kan
trygga emot den, uti vårt hårda luftstreck ej
sällan inträffande onda tiden: och det år alltid
vådligt att lemna ett samhälle uti en sådan af
öde och yttre omständigheter beroende ställning.
Den io Februarii,
555
Jag har ej ännu hört framställas till ett
positift afgörande, om skatterne utgå af ett
verkligt lör hanrlen varande öfverskott, oell det
i en proportion dertill som visar någon billighet
i förhållande; ejler om Statsbidragen understundom
måste utgå af sjelfva jordbrukscapitalet,
genom lån, elfer genom producten af
någon biförtjenst. Det sednare förhållandet
skulle, om det verkligen nog allmänt är för
handen, vara tillräckligt för att slita den förevarande
tvisten. Svenska jordbruket år genom
grundskatterne tryckt af alla möjliga Statsbördor,
Jag hemställer huruvida det år troligt,
att våra föråldrade Statsinrättningar kunna mera
vara lämplige för den närvarande tiden.
Skattejordens bördor hafva småningom uppkommit;
alltid fordrade för tillfälliga behof, men
aldrig eftergifne, efter ett öfverståndet. Sveriges
inblandande under seklers lopp uli Euroropas
stora angelägenheter, har fört vårt land
uti den bekymmersamma ställning, hvaruti det
sig befinner.
Under det jag till det måsta
instämmer uti Herr Grefve von Plåtens åsigter
af hvad, som verkat den närvarande förlägenheten,
önskade jag blott någon liten del af dess
förmåga, för att åt mina tankar kunna gifva
den utveckling, som ämnet påkallar. Jag instämmer
fullkomligt med den värde talaren
deruti, att en sådan öfvergång ifrån ett politiskt
verldstillstånd, till ett rakt motsatt, sorn
under den sednare epoken inträffat, nödvändigt
måste medföra starka och kånbara brytningar,
Ridd. o, Ad. Prot, I. B.
354
Den 10 Februarii,
och jag anser verkningarne så mycket kånbarare
för vårt arma land, som vi aldrig synas vilja
lämpa oss efter tidsfordringarne till dess inråt*
tande efter dem.
Vid blicken på den stympade Statskroppen
kan man ej undgå, att med bekymmer se de blödande
såren, till hvars helande, otjenlige eller
kanske rättare sagt inga läkemedel blifvit använde.
Vi hafva sett huru Sverige under ett
förflutet århundrade, tid efter annan förlorat)
sin styrka, uti sina inkomstgifvande provincer,
utan att derföre någonsin vilja afträda sin politiska
inflytelse, den man städse förfäktat, med
åsidosättande af all åsigt å Statshushållningens
fordringar för möjligheten af ett nationalvälstånd.
Den Statsrepresentation, hvars börda
fordom var delad uppå större krafter, bäres nu
ensamt af öfverlefvorna af det fordna Sverige.
Det häraf uppkommande missförhållande emellan
skatterne, och förmågan att utgöra dem, är
utan all tvifvel en, den mäst verkande orsak
till den förlägenhet, som hos den mindre jordbrukaren,
lätteligen blir nöd, örn ock ej för det
närvarande, i ordets yttersta bemärkelse, dock
alltid tillräckligt för att, uti den onekligt allt
för tryckte skattejordsågarens belägenhet påkalla
ett med tidsfordringarne, mera öfverensstämmande
och bättre tillstånd.
Jag tror att friheten, att yttra sig öfver
sina angelägenheter, som hos oss utbildat sig
långsamt men säkert, nödvändigt måste föra
foUket till klagan öfver d« skattebördor, hvar»
ben xo Februarii,
5 55
iirtder de så långe stickat. Jag tror att tnarå
gör falska slutsatser, då man anser intet skål
till klagan vara för hand, derföre att Försynen
välsignat jorden med goda skördar, då man lått
' borde kunna inse hurudan ställningen skulle vara
vid ett motsatt förhållande, och då man jUst
deraf borde låta föra sig pä allvarsamma betraktelser
öfver nödvåndigheten att vidtaga åtgärder^
som åtminstone något kundé trygga
emöt slumpens oberäkneliga variationer*
jag tror att det år alltför ömtåligt, att
anse de framställningar om nöd, som hår blif^,
Vit gjorde, såsom förebråelser, rigtade emot Sty--  reisen* når här år frågan om ett långligt lidande
af oformliga Statsinrättningar; men då så
olika meningar öfver änlnet blifvit yttrade, anser
jag af yttersta vigt, att få det utredt, och
biträder derföre Herr Hjertås motion öm ett
Särskildt Utskott, och tror det under én sådan
synpunkt kunna blifva af någort nytta. Men
att det kan komma att tillvägabringa ett så tillfredsställande
resultat, som mången synes föreställa
sig, betviflar jag, då jag ansér det Omöjligt
för ett sådant Utskott, att tillvägabringa
sådana förslag, som erfordras till landets förhjelpandö
uti ett bättre tillstånd, lag har alltid
trott att sådane förslag borde komma ifräii
Regeringen. Jag har redan vid förra Riksdagen
yttrat mig öfver behofvet af en Statsplan,
och kan ej tillbakahåJla min förundran deröfver,
att en sådan annu saknas, ifall den ej kan komma,
hvarå jag likväl tviflar. Når man Uti minnet
återför den Nådiga instructionj sorn Kungli
S56
Den 10 Februarii,
Majit utfärdade -vid FinanceCbmiiféns utnäro»
riande för nära trenne år sedan, så bar man
utan tvifvel den fullkomligaste uppställning för
hvad som af rraterialier fordras till uppgörands
af en Statsplan.
En Nationalförsamling aflågsnar sig helt
och hållet ifrån målet för sin bestämmelse, då
den inträder uti en vidsträcktare befattning, ån
att controllera styrelse å<gårderne
att an
taga,
modifiera eller förkasta de förslag, hvilka
ifrån Styrelsen framläggas, uti alla vål organiserade
Stater. Jag anser det icke vara förenligt
med vår bestämmelse, som Folksrepresentanter,
att kunna upphämta den kännedom om
detaillerne, som erfordras för uppgörandet af
en, det heja omfattande Statsplan. Det år endast
ifrån Regeringens upphöjda platser, som
samhällstillståndet med beqvämlighet kan öfverskådas;
det år endast ifrån denna punkt, sora
en alstrad idée med lätthet bringas till utveckling,
genom de underordnade bjelpkrafter, en
Styrelse, uti en sammanhängande kedja åger,
så vål i afseende å medel för undersökningen,
som utarbetandet af slutsatserne. Månne man
ej lur skål att yttra förundran, och att beklaga
sig deröfver, att Svenska folkets representanter
annu vid deras femte sammanträde sakna den,
så oumgängliga vägledningen ifrån sin Styrelse:;
och jag undrar huru långe våra fordringar härom
skola blott vara en • ropandes röst uti öknen.
Vi sammanträda, och landet väntar af oss och
af våra åtgärder den hjelp, den förbättring ut»
tillstånd% hvarefter det suckar, och vi sakna
Den 10 Februarii.
55?
den grund vi skola bygga på, då vi icke ifrån
Styrelsen få oss förelagd en sammanhängande
■vägledning, så vål för bedömandet af tillståndet,
sedt uti sitt sammanhang, sorn fö>r pröfningen
af de tjenligaste hjelpemcdlen. Om någon
ting i sådan väg blifvit Riksens Ständer föreJagdt,
så tror jag säkert, ait många sådana discussioner,
sorn den förevarande skulle förekommits;
och hvad är föi hemmavarande att hoppas utaf oss
och af våra åtgärder, då vi föga med mera framgång
hädanefter än hitintills kunna sjelfve uppgöra
några så vidt omfattande förslag, som de,hvilka
påkallas till befrämjande af skatternas nedsättning,
och till förändring uti de föråldrade,
till tiden icke mera lämplige Statsinrättningar,
som långe sugit landets krafter, och sot» sluta
med att alldeles utsuga derin
Grefve Löwenhjelm har yttrat, att Regeringeringen
icke fruktar någon ansvarighet för
den öfverklagade förlägenheten i landet, sorn
han anser vara en följd af öfverproduetion;
och jag har icke heller hört någon i sådant
afseende sätta ansvarighet i fråga; men jag
tror säkert att Grefve Löwenhjelm ägt tillfälle,
att genom de nödige upplysningars till vä—
gabringande,‘ hvaraf Riksens Ständer aro i
så stort behof, och dem de så känbart sakna,
förskaffa sig rättighet till en gärd af tacksamhet,
som nu mera svårligen står att erhålla.
Såsom försök att afhjelpa, i hvad
möjligt är, den brist af Statsförslag, hvaröfver
jag yttrat mig, anser jag det föreslagne Särskildta
Utskottet, till sin princip vara rigtigt
T)en, 10 Februarii,
sedt, och förenar mig i detta afseende med
Herr yon Hartmansdorff, att något resultat ar
bättre an intet, och att, då man ej föreser det
minsta vara undangjordt, måste man likväl söka
ätt göra något, för att åtminstone söka förlika
de oLjka äsjgterne öfver landets ställning
tili en hel sammanhängande oell grundad tanka,
I anledning af Herr Grefve Mörners yttrande
i förra Plenum rörande tillståndet inom
dan province'vi båda bebo, anhåller jag att få
uppläsa några reflexioner utur ett Protocoll,/
hållit i anseende till Tabellverkets upprättande
för tvänne Socknar i Nerike.
Friherre jänckarsyård, uppläste derefter
följande:
__
”Detta ärendets behandling hade un
helt naturligen fört tankarne på ett ämne
hvarom landtmannen ofta har rätt obehagliga
erhindringar, nemligen: möjligheten att uthärda
med de bördor hvilka blifvit lagde på jordbruket!
_ och
i sammanhang dermed, genom
hvilka medel jordbrukaren sättes i stånd, att
afbörda sig alla dessa tryckande åligganden, då
sjelfva hufvudhandteringen, för hvars skull en
sådan mängd af samhällspligt er äro honom ålagde,
till det högsta blott lämna honom tarfveligaste
lifsuppehälle. Och efter härom uppkommen
tankeväxling emellan SoekneOmbuden, stadgades
öfvertygelsen derom: att af egenteliga handteringen,
ingen förmår utdraga de penningebe--
Den io Februnrii,
359
lopp, som för utskylderne eller Lemmansräntornes
utgörande erfordras; utan att, med undantag
af några få genom vissa lyckliga tillfällig—
heter
arf eller rika giften
till välstånd
komne, livar och en nödgas uppsöka frätnmaade
utvägar dertill, hvarvid jordbrukarens personliga
arbetsförmåga är första vilkoret; umbärande
af all slags njutning och beqvämlighet, ja!
till och med, ofta hans egentliga handterings
vanvård, nödvändiga offer för möjligheten att
kunna undanhålla de trägna påfordringarne; att
således jordbrukslägenheten vore att anse som
blotta tillhållsställen, af hvilka jordbrukaren utom
säkerhet i.hemvistet, ej kan räkna annan
vinst än den hans arbetsförmåga, honom inbringar;
— hvilket förhållande äfven är den
arbetsföre inhysningens lott. Och, hvad desse
socknarnes inbyggare i synnerhet angår, så är
det en känd sak, att Forokörslor emellan stä_
derne och bergslagen, samt arbeten vid bruken
inom socknarne, äro de medel som desse hafva
att tillgripa för sina behofvers fyllande.
Måtte denna jordbrukarens missgynsamma
belägenhet, hvilken väl intet undfaller någon
stadigt tänkandes uppmärksamhet vid betragtande
af inbördes förhållandet emellan landets
alla näringsgrenar, blifva föremål för Styrelsens
omsorg, vishet och rättvisa! är en meninghetens
önskan, den jag ej kan undgå att i detta Protocoll
låta inflyta. Holmstorp den ig:de Att^
gusti 1822.
Carl Ad. Malmström,
Den 10 Februariii
Att x detta Protocoll, Landtmannens tillstånd
i denna ort, är rigtigt och sanningsfullt
ixppfattadt, och yår yttrade önskan troget anförd,
det vitsorda vi:
(Här följa tjugofem underskrifter af Allmogen.)
Friherre Anckarsvärd fortfor derefter:
Jag kan ej med Herr Grefve von Platen
dela den tanken, att det är misshushållningen
och ett otygladt begär att njuta öfverllödet,
som vållat den öfverklagade förlägenheten; och
jag kan ännu mindre instämma häruti, så vidt
frågan angår massan utaf folket, som säkerligen
ser sig till dea grad beröfvad alla njutningar,
att den snart sagdt icke kan sägas känna
liägon annan, än den af ett lättadt bekymmer,
om Kronouilagorne för året kunna utgöras utan
ökad skuldsättning lör det kommande. Det har
för mig visat sig otvifvelagtigt, att Svenska Statskroppen
uti sin organism måtte innebära väsendteliga
fel, dem jag i åtskilliga delar tyckt
mig kunna upptäcka. Man skulle eljest hafva
svårt att förstå hvarföre Sverige uti välmåga
©eli dermed följande Statskraft, icke tilltagit,
åtminstone i någon proportion med andra länder
under den förflutne tiden. Sverige synes
mig uti ett stillastående, likasom darrande emellan
viljans drift till framsteg, och förmågans
' maklighet att tillfredsställa henne. Jag tror ej
att några större producenters, kan hända ej
eller j allmänhet så rigtigt beräknade utsträckning
af deras jordbruk$ bevisar något verke*
Dea 10 Fehruarii.
56i
ligt tilltagande: och vällefnadens verkningar på
skattejordens fläste innehafvare, är jag öfvertygad
icke ännu ens kunnat komma i iråga; då
jordägarens nödvändighetsbehofver stå till sä
ojämförligt högre pris, än deras egne productioner;
och hvarigenom tillfälle alldeles saknas för
tillfredsställandet af något öfverflöd. Jag tillstyrker
det SärskiIdtaUtskottet, ifrån den synpunkt,
att det möjligtvis torde kunna åstadkomma
åtminstone ett ådagaläggande af Statsborgarens
brydsamma ställning, hvilket också är allt,
hvad jag af detta Utskott hoppas.
Hfigloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 5 qvart till 5 eftermiddagen.
In fidem Protocolli s
O. I. Lagerheim
Måndagen den 10 Februarii.
Plenum kl. 5 eftermiddagen.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus;
Då jag kommit i erfarenhet deraf, att de för
-
565
Den io Februarii.
slag till underdåniga Lyckönskningsadresser, sorn
Högloft. Ridderskapet och Adeln återremitterat,
åro af de trenne öfriga RiksStånden antagne,
och Expedit ionsUtskottet, i följd deraf, icke
kan i Constitutionel våg göra afseende å hvad
Ridderskapet och Adeln i förrniddags-plenum,
angående detta ämne beslutat; så tar jag mig
friheten hemstålla om icke Herr Friherre Lagerbjelkes
hår upplåst förslag till underdåniga
Lyckönskningsadresser, åtföljde af Högloft. Ridderskapets
och Adelns enhåliiga bifall, må genom
ProtocollsUtdrag, communiceras de öfrige
Respective Stånden, på det de må kunna å
dem fästa det afseende, sorn de torde finnas
förtjena
Grefve
Horn, Claes Fredric: Jag instäm»
mer för min del uti Herr Grefve von Platen*
framställning, och får tillägga, det jag tror mig
veta, att Hedervärda BondeStåndet endast vilkorligt
antagit ExpeditionsUtskottets förslag till
Lyckönskningsadresser ,$ hvarföre det torde vara
sannolikt, att sistnämnde RiksStånd biträder
Ridderskapet* och Adelns i ämnet fattade
beslut.
v
Herr Grefven och LandtMarskalken till—
kånnagaf att, enligt hvad hos Herr LandtMarskalken
blifvit anmäldt, BondeStåndet äfven skall
antagit ExpeditionsUtskottets förslag till underdåniga
lyckönskningsadresser, i anledning hvaraf
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade den af
Lten 10 Februarii. 565
Grefve von Platen gjorda nyssbeicjrde framställ*
liing bifalla.
Ropades Ja,
Föredrogs å nyo och bifölls StatsUtskottet*
den 5. dennes afgifne, och följande dagen på borr
det lögde Utlåtande, angående tryckning af Ror—
gare- och BondeStåndens Protocoll, jemte Bihanget
till samtelige RiksStåndens Protocoll vid
innevarande, samt utdelning af nämnde Stånds
Protocoll och Bihanget för sist förflutne
Riksdag.
Grefve Spens, Carl Gustaf: Såsom ett
tillägg till det nu beslutna steget, att nedsätta
priset å RiksStåndens Protocoll, för att så medelst
befordra deras afsättning och Kringspridande,
får jag ödmjukligen föreslå att anhållan
må å vederbörlig ort göras om Protofrihet för
de exemplar af berörde Protocoll och Bihanget
dertill, som arktals försäljas, hvilket efter min
öfvertygelse skall ännu mera befordra afsåttningen
i landsorterne; och torde detta mitt
förslag varda till StatsUtskottet reuutteradt.
Grefve De la Gardie, Jacob: Med anledning
af StatsUtskottets nyss bifallne Memorial,
angående tryckningen af RiksStåndens Protocoll
m. m. får jag föreslå, det RiddarhusUtskottet
må anmodas att upplysa, huruvida af de uti
Riddarhusets Archiv qvarvarande exemplar af
Ridderskapets och Adeln# Protocoll för do
564 'Den 10 Februarii,
regående Riksdagarne, finnes ett så tillräckligt
antal, att desamma kunde ibland Adelns Ledamöter
vid detta Riksmöte utdelas. Dessa Protocoll
ligga blott till besvär och kunna efter
allt utseende nu mera ej afsåttas.
Herr Cederschjöld, Pehr GustafI sammanhang
med den af Herr Gretve De la Gardie
väckta motion, torde det tillåtas mig hemställa,
om ej de vid sistförflutne Riksdag hos
Höglofl. Ridderskapet och Adeln hällne Protocoll,
borde till salu i Bokhandeln anmälas; ty
dessförinnan kunna de icke sågas vara, enligt
Grundlagens föreskrift af trycket utgifne„
Grefve De la Gardie: I anledning af hvad
Herr Cederskjöld yttrat, bör jag lemna dea
upplysning, att skälet hvarföre ifrågavarande
Protocoll icke kunnat till utgifvande af trycket
annonceras, år det, att den person, åt hvilken
Höglofl. Ridderskapet och Adeln vid sistledne
Riksdag uppdrog, att om tryckningen af dessa
Protocoll besörja, har, genom en mindre lycklig
penningeställning kommit ur tillfälle, att utlösa
de exemplar af Protocollen, sorn ännu ligga
förvarade hos Boktryckarne Grahn och
Gadelii Enka. Jag tror mig likväl hafva hört
sägas att exemplaren skola i nästa vecka vara
att tillgå, ehuru jag visserligen ej vill utgifva
detta såsom fullkomligt säkert.
Lades på bordet.
Ben io Februarit',
565
Företogs till pröfning Herr Hjertås, Johan
Gustaf, den 6 dennes på bordet lagde motion,
att ett Serskildt Utskott mätte af Riksens Ständer
förordnas, till utredande af orsaken och
botemedlen för den nu i flere delar af Riket
och i synnerhet för Jordbruksnäringen öfverklagade
förlägenhet.
Herr von Fr andeen, Augustq anförda
skriftligen;
(Se Bilagan N:o i.)
Herr Dalman, Lars Johan, upplåste följande
;
(Se Bilagan N:o 2)
Herr Hegardt, Christian Bernhard-. Den
{dagan man sä ofta hört upprepas om en i åtskilliga
Landsorter rådande nöd och förlägenhet,
kan, i allmänhet framställd och jemförd
med landets belägenhet i det hela, visserligen
gifva anledning till förundran; men, till sitt föremål
närmare bestämd och utvecklad, torde
den icke kunna alldeles jåfvas. Understödd af
flere Representanters vitsord, förtjenar den i
alla fall största uppmärksamhet och den sorgfålligaste
pröfning. Jag skulle derföre ieke hafva
tvekat att instämma uti den af Herr Hjerta
väckta motion om tillsättande af ett Särskildt
Utskott, om jag icke ur de af Grefve von Platen
anförda skål funnit det för närvarande mindre
lämpligt, isynnerhet som vi ånqu kunna
366
Den 10 Februarii,
hoppas att från Regeringen med det första erhålla
en communication beträffande Landets financiella
och oecortomiska förhållanden.
Må det emellertid tillåtas mig, att vid detta
tillfälle helt enkelt yttra min öfvertygelse örn
orsaken till den öfverkiagade förlägenheten. Jag
tror nemligen, titan att förneka andra omständigheters
inflytelse, att den hufvudsakligen ledet
sitt ursprung från det gåldbundna tillstånd, hvaruti
en stor del af Rikets innevånare befinner
sig, just i följd af den skenbara rikedom,
fett tillkonstladt rörelse-capital utspridde, Och
af de lättare penoinge-tillgångar och låne-bitråden,
som* under den så kallade lyckliga eonjuncturen,
föranledde eller förledde så många
enskilte personer, att ingå uti egendomsköp och
andra misslyckade företag och speculationer, må
hända äfven till misshushållning, flärd och ett
yppigare lefnadssätt* Denna conjurtctur år för.
bi* Licjuidernes tid år kommen. Den år svår,
och måste Vara det. Ått afhjelpa, att lindra*
så vidt möjligt ar, det betryck den medför*
blifver titan tvifvel en af Lagstiftarens och Styrelsens
vigtigäre omsorger. Det år att önska
Och att hoppas, att medel och utvägar dertill
måtte finnäs, Utan att man nödgas längre upp.
skjuta den reglering af penningeverket, som rättvisan
kråfver och försigtigheten påkallar, och
Utan att åter taga sin tillflygt till sådana Discont-leråtthingar
och anstalter, hvarifrån det
onda ege -A’igert utgått* och hvarifrån det, om
ock för ' — ode hårnmadt, skulle framdeles
i fågadt - Ötsvkoauna» Då flere utmärkte talare
Deri 10 Febniarii,
367
för öfrigt redan fullständigt och fullkomligt uttedt
detta ämne, återstår för mig intet att ytterligare
tillägga, och jag bör ej längre dervid
fästa Höglollige Ridderskapets och Adelns upp*
mårksamhet.
Friherre Anckarsvärd) Carl Henric: Herr
Von Francken har trott sig förstå, att jag i för*
middags skulle hafva yttrat, att det ej vore tillständigt
för enskilte att framlägga sina financeplaner.
Min mening var ej sådan* och jag tror
ej att jag så uttryckt mig» Jag skulle illa hafva
Uppfattat Grefve von Plåtens Anförande om jag
derutaf hemtat stöd för ett sådant yttrande.
Jag får erinra, att ordet finanoe-plan ofta förblandas
med finance-project. Hvad den förra
angår, hvilken ar den som jag menat, fruktår
jag att få enskildte kunna vara i stånd att framlägga
och motivera den å sådane grunder, att
den kän framställas till antagande eller förkastande.
Att åter framlägga finance-projecter,
tror jag hvarken kan hindras eller klandrasj
lycklig den som hade nog insigter att kunna
Uppgifva ett sådant, som för Fäderneslandet
voro gagneligt! Min tanka har varit att beklaga
mig deröfver, att vi så länge, vid så många
Riksdagar saknat de planer i financiel och Statsoeconomisk
våg, hvilka ledt Styrelsen, och som
jag anser att denne bort framställa för Riksens
Ständer. Mitt yttrande år således ej sådant,
som det af Herr von Francken blifvit fattadt.
Tvärtom tror jag, att då vi sakna sådane planer
från Regeringens sida, lår ej annan utväg
vara öfrig, ån att enskildt framlägga hvad man
568
Den io Fehruarii,
i ämnet kan förmå. Jag anhåller att viri detta
tillfälle få råtta ett misstag, som influtit i mitt
yttrande denna förmiddag. Jag lårer halva förklarat,
som jag äfven påminner mig, att Grefve
Löwenhjelm skulle hafva förvärfvat sig en rättighet
till en gård af tacksamhet, som nu mera
svårligen står att erhålla, om han iör Ridder—
skåpet och Adeln framlagt en plan öfver det
system som följts. Herr Grefven har haft den
godheten att enskilt påminna mig, att det ej
vore rått att personaliera, och j 'g hyser fullkomligen
hans mening i detta afseende. Uttryck
fattades mig i ögonblicket, och det var Regeringen
jag menade, icke Grefve Löwenhjelm!
Detta får jag till Protocollet rätta, dock utan
att för öfrigt förändra min mening i sjelfva
ämnet.
Herr Nordenankar, Guftaf: En djupt tänkande
Talare har i dag erinrat oss om den sanning,
att magtpåliggande ämnen böra på ett
ställe undersökas, granskas och utarbetas. Vi
veta, att Kongl. Majit längesedan känt och förutsett
den förlägenhet, hvari Landsorterne nu
befinna sig, och derföre Nadigst anbefallt en
Comité, att utarbeta en plan till förbättring a£
vårt firl ance-veik, hvari egentligen orsaken tili
denna förlägenhet ligger Vi veta, att resultatet
af denna Comités arbete nu lår vara under
tryckning och snart utkomma. Jag vågar derföre
vördsamt föreslå, att motionen om ett Särskildt
Utskott må hvila på bordet intill dess
Riksens församlade Ständer hinna bekomma kännedom
-
■Den 10 Felmar ii.
369
feedöm öm nämnde FinanceComités arbete- hvil*
ket vi derefter torde kunna remittera till vidaré
granskning, tili det Utskott, som vi må finna
lampeligt»
Grefve Posse, Cläes Fredric, förenade sig
med Herr Nordenankar*
Grefve von Platen, Baltzar Bogislausi
Jag anhåller i förhand, att Ridderskapet och A«J
deln ville lemna mig tillgift, om jag skulle synas
något envis. Den stora heder mig vederfarits,
att blifva kallad till ett rum,
kanske med
våda förknippadtj
som ålägger mig pligteri
att vårda och yttra min tanka om Rikets Grundlagar,
år nu för mig en anledning att åter upp^
stiga på min bänk och utsåga min mening. Till
ten början utbeder jag mig att få upplåsa de
§. §. i Grundlagarne, sorn bestämma Utskottens
beskaffenhet och föremål, för att derifrån leda
tanken på den förevarande frågan och visa^
att jag derom må hända haft bestämda begrepp.
53 j|j. i RegeringsFormen lyder, som föijer:
”Riksens Ständer vålje genast, sedan Riksdagen
blifvit öppnad, de Utskott, hvilka skola
ärenderne bereda. Sådane vid hvarje Riksdag
nödige Utskott dro: Ett Co tis titulia ns Uts kott,
att väcka och upptaga frågor rörande förändringar
i Grundlagarne och yttranden deröfver
till Riksens Ständer afgifva, samt att
granska de i StaisRddet förde Protocoll; Ett
Ridd. o. Ad. Prat. 1. B,
Dm 10 Februarii,
Stats-Utskoit, att utreda och får Riksens Ständer
uppgifva Stats-Verkets och RiksgäldsVerkets
tillstånd, förvaltning och behof-, Ett
Bevillningsutskott, att föreslå Bevillningens
fördelning-, Ett Banco-Utskott, att öfverse
Bankens styrelse och tillstånd, samt föreskrifter
om BancoFörvaltningen gifva; Ett LagUtskott,
att utarbeta de ifrån Riksens- Stårulers
Plena remitterade förslag till Civil-, Criminal-
och Kyrko-Lagarnes förbättring; samt
Ett Allmånt Besvärs- och Oeconomiskt Utskott,
att, i anledning af i Stånden väckte
frågor, anmärka brister i de allmänna hushållnings-aristalterna,
och förändringar der•
uti föreslå
8g:de §. i samma Grundlag stadgar:
"Uti Riksens Ständers Plena må frågor
väckas om förändring, förklaring och. upphäfvande
af Lagar och Författningar, som
Rikets allmänna hushållning röra; örn sådane
nya Lagars stiftande samt om grunderne
för allmänna Inrättningar af alla slag, hvilka
frågor skola till utredning af Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottet förvisas.
Riksens Ständer äge dock icke magt att i dessa
mål annat eller mera besluta, än föreställningar
och önskningar, att hos Konungen anmälas,
och hvarå Konungen, sedan StatsRådet
deröfver äfven blifvit hördt, gore det afseende
Han för Riket nyttigt finner. Vill Konungen
dt Riksens Ständer öfverlemna att gemensamt
med honom något afgöra, som Rikets ali
-
Den 10 Februarii.
5?l
manna styrelse rårer, eld fårjares dermed, pd
det sätt, som angående Lag-frågor år stadgadt
Vidare
heter det uti 54:de §, i Riksdagsordningen:
"Allmänna
Besvärs- och EkonomieUtskottet,
sammansatt aj fyratiodtta medlemmar t
skall enligt 55:dje och 8yde §. §. RegeringsFormen,
samt i anledning af i Stånden våckta
frågor, anmärka brister i de allmänna hushållnings
anstalterne, och förändringar deruti
föreslå, samt upptaga alla hos Riksens
Ständer uppkomna frågor om förändring, får*
klaring och upphof vande af Lagar och Författningar,
si/ni Rikets allmänna hushållning
röra', om sådane nya Lagars stiftande, och
örn grunderna för allmänna inrättningar af
alla slag, ehvad de röra Uppfoftrings- och
Undervisningsverken, Allmänna Fattigvården,
Landthushällningen, Bergverken m. m. Riksens
Ständer åge dock endast magtf att i
dessa ämnen besluta föreftällningar och önjk•
ningar, att hos Konungen anmälas. Vill Konungen
något oeconomifkt mål, gemensamt
med Riksens Ständer, afgöra, förfares dermed
pd sätt, som får Lagfrågor är Jtadgadt.
Vilja Riksens Ständer hellre, än att tillsätta
fere Utfkott, remittera sådana mål, som till
visst Utfatt icke höra, antingen till Besvårsoch
Oeconomie-U/fkottet eller till något af de
öfriga förut tillsutte Utfkott, vare samma
Utfkott pligtigt, att med dess Uilåtandei i en
-
Den io Feiniar ii.
ligliet med erhällen remiss, inkomma, och be»
stämrne sjelfva ämnets bejhaffenhet efter Grund»
lagen; men icke den hvarje särskildt Ulf Kol t
i allmänhet uppdragne befattning, huruledes
ett indi i enlighet med Riksens Ständers derofver
tillhöriga beslutande rätt bör afgåras.
”
Detta är egentligen hvad son' i Grundlagarne
blifvit om Oeecnomiska Utskottet stadgadt.
Derefter föijer i 56 §. af Riksdagsordningen
ett moment, sorn rörer tillsättandet af
Sårskildte Utskott, och hvilket år af följande
innehåll: ”Skulle Riksens Stander finna flere
Utjkott vara af nöden, ma de af Ständerne
obehindradt tillsättas. Sådane Utjkott ma dock
ej befatta sig med andra ärenden, än dem,
hvilka, enligt Regerings Form en, på Riksens
Stånders åtgärd ankomma.
Nu vågar jag till Ilöglofl. Riddersbapet
och Adeln hemställa, når Grundlagen så tydligen
bestämmer, hvartill OeconomieUtskottet år
ämnadt, når den på ett annat ståhe uttryckt,
att ej benämningen, utan beskaffenheten af å -  renderne bestämde det Utskott, till hvars handj
läggning de borde öfverlåtas, och når alla de
Motioner och Anföranden som i dag uti förer
varande ämne, blifvit gjorde, efter min tanka,
åro af Stats-oeconomisk egenskap, huruvida då
dessa frågor kunna komma till annat Utskott
ån Allmänna Besvärs- och Oeconomie_Utskot~*
tet. Jag måste uppriktigt bekänna, att jag ej
kan annat se, ån att ett högst betydligt fel i
Den 10 Februarii.
Grundlagens första anlåggning vore begånget,'
örn ej Lagstiftaren förutsett, att Stats-oeconomiska
mål borde behandlas, såsom Grundlagarne
nu i allmänhet stadga, af det Oeconomiska
Utskottet. Om sedermera en strof i nämnde
Lagar influtit angående bildandet af ett, eller flere
serskildte Utskott till årendernas jemnare eller
skyndsammare gång, så kan jag dock ingalunda begripa,
att hufvudsakerne, som angå Statens och
hela Folkets välfärd, skola kallas ifrån de i
Grundlagen föreskrifne Utskott, till ett Särskildt,
hvilket, efter min öfvertygelse, endast kan tillskapas
för något visst tillfälle, eller vid den
händelse, att i de öfrige Utskotten skulle förekomma
en mängd mindre mål, som drogo uppmärksamheten
ifrån de vigtigare, och derföre
gjorde ett sådant Särskildt Utskott af nöden.
Min tanka är att de ordinarie Utskotten böra
sysselsätta sig med Nationens årender, och den*
na tanka jemte hvad jag i öfrigt nu haft äran
vördsamt yttra, anhåller jag måtte i Protocollefc
få inflyta»
Grefve Lövenhjelm , Carl Axel: Det år
ej min afsigt att med ett enskildt förhållande
långe upptaga Ridderskapets och Adelns tid.
Friherre Anckarsvärd liar af egen vilja framställt
ett misstag som rörde mig, uti dess ytt-;
rande i förmiddagspleno. Detta anser jag så
berömvårdt, att jag för min del ej kan undgå
att derföre betyga Herr Friherren min tacksamhet.
Hvar och en kan under ett långt tal möj-*
ligen falla uti Uttryck, som äro mindre väl val-»
de, och derigenom kunna blifva sårande. Hvad
Den 10 Februarii.
mig enskildt angår, får jag förklara att jag aldrig
ånrnar hvarken anfalla någon, eller försvåra
inig niot personliga anfall.
Herr Hjerta, Johan Gustaf: Må det til.
låtas mig att lugnt utveckla deskål, hvilka föranleda
mig att vederlägga de framställningar
Herr Grefve von Platen gjort emot min ifrågavarande
motion. Jag.kan icke finna att Grundlagen
förvägrat att nedsätta ett Särskildt Utskott
för behandlandet af ärenden, som icke
kunna hänföras till något annat Riksens Ständers
Utskott. Det ämne hvarå min motion har
afseende, åger ett så vigtigt sammanhang med
Finance- Bevillnings- Beskattnings- och Lagfrågor,
att jag för min del icke kan inse huru
detsamma skulle kunna tillhöra OeconomieUtskottet.
Deremot är jag fullkomligen öfvertygad
att lämpligast vore att öfverlemna berörde
vigtiga ämne till ett Särskildt Utskott, som, allenast
till detta ändamål utvaldt, kunde ensamt
deråt egna sig, som ägde tillfälle att sammansätta
sig med hvilket af de öfrige Utskotten
sorn hålst, når omståndigheterne det fordrade,
och som kunde i en anda utarbeta förslaget till
Riksens Ständer. Jag är äfven öfvertygad att
OeconomieUtskottet, i fall detta ämne ditremitterades,
skulle uppehållas i beredandet och utarbetandet
af de angelägna mål, som egentligen
höra till dess pröfning, samt genom dess handläggning
liksom gifvas natur af önskningsmdl",
och jag tror derföre icke att detta Utskott bör
besväras med ett försök, hvilket säkerligen, åtminstone
till följderne skulle blifva misslyckadt.
Den 10 Februarii,
På sådan grund tillstyrker jag att Riksens Ständer
må begagna deras rätt, att bilda ett Särskildt
Utskott och gör mig förvissad att de genast
genom valen af dess Ledamöter skola visa,
att de deraf söka bereda sig något resultat.
Jag tror ingalunda, att af den underrättelse
Herr Hegardt meddelat, om en ifrån Regeringen
förväntad communication, beträffande landets
oeconomiska och financiella forhållanden,
något skäl kan hämtas emot det föreslagna Utskottets
tillsättande, utan anser tvärtom, att ifall
en dylik nådig communication till Sländerne
aflemnas, det vore det mäst lämpliga att öfverlemna
den just till de samma mån, hvilka vi
sjelfve utsett, att för Ständerna framlägga Rikets
närvarande tillstånd. Man har yttrat den
anhållan att min motion måtte ån ytterligare få
hvila på bordet. Ifall fråga härom skulle vida.)
re uppstå, anhåller jag, att Herr Grefven och
LandtMarskalken måtte tillåta mig begagnandet
af min rått att nu fordra dess afgörande, samt
att en votering snart underrättar allmänheten
om Ridderskapets och Adelns beslut i denna
för Fäderneslandet vigtiga angelägenhet, på det
de öfrige RiksStånden skyndsamt må kunna
deri förena sig. Jag anser detta så mycket
vigtigare, som i fall två Stånd stanna emot två,
målet bör till ConstitutionsUtskottet förvisas. I
öfrigt instämmer jag helt och hållet uti hvad
Herr von Hartmansdorff föreslagit, i afseende
på Utskottets organisation och tror att detsamma
likasom BevillningsUtskottet bör utgöras af
D.en 10 Februarir.
personer ifrån olika orter af Riket; men jag yttrar
likväl detta blott som en Önskan och tror ej
att något band bör låggas på Ståndens friq
valrätt.
Slutligen beder jag Ridderskapet och Adeln
ej tveka vid att begagna den rättighet Grundlagen
tillägger oss, utan ined tillförsigt vid hvarje
sådant tillfälle som detta, då (jag upprepar
det ån en gång) en Administration, för hvilken
vi måste bära agtning, och en Representation
för hvilken vi böra hysa förtroende, i ett så
vigtigt ämne visa sig hafva rakt emot hvarandra
stridande åsigter, uppdraga åt en del ibland sig
att utreda verkliga förhållandet: En utredning,
sorn ej år möjlig att vinna genom öiverlåggningar
inom så stora folkförsamlingar som våra
RiksStånd utgöra ; men som år enda medlet att
från misstroendets försvagade tillstånd återgå
till enighetens lugna kraft.
Herr von Hartmansdorff, Augusti I afseende
å hvad en vård Ledamot, Herr Nordenankar,
yttrat örn hoppet att Kongl. Maj:ts Nådiga
proposition rörande en hnaneeplan, snarf
vöre att förvänta, skulle jag önska att lian måtte
meddela Ridderskapet och Adeln, hvad säkerhet
han derom äger.
För öfrigt och hvad beträffar Herr Grefve
von Plåtens yttrande i förevarande ämne, får
jag förklara, att de lagrum han anfört, synas
snig bevisa just motsatsen af hvad Herr Gref
-
Den 6 Februarii,
377
ven yrkat. 54 §. i Riksdagsordningen säger ora
de till OeconomieUtskottet hörande mål; ”Riksens
Ständer åge dock endast magt, att i dessa
ämnen besluta Jöreställningar och Önskningar, att
hos Konungen anmälas." Jag skulle tro, att ett
så vidt omfattande och vigtigt ärende, som det
ifrågavarande, icke på något sätt kan anses vara
af beskaffenhet, att böra till Kongl. Maj:ts
Eget behag éfverlemnas, emedan deruti ingå
frågor om Revillningen, hvilka Rikets Ständer
allena afgöra, om StatsVerkets reglering, lagars
förändring m. m. sorn de gemensamt med Ko-?
nungen afsluta* Om det nu förhåller sig så
som jag på förmiddagen sökt upplysa, att vi,
under fredens lugn och under det de förnöden^
heter som Kronan kunnat behöfva, varit fala
för ett ringa, eller snarare vanpris, likväl åro
pä vägen att åter skuldsätta oss, emedan skatterna
icke förslagit och lilla creditivet blifvit
anvåndt, hvilket åter måste ersättas, antingen
genom lån elfer högre beskattning, enär Statsutgifterne
skola förblifva lika dryga som förut;
så hemställer jag till Ridderskapet och Adeln,
om det icke skulle vara otj,enligt, att öfverlemna
så vigtiga frågor, som de förevarande till OeconomieUtskottet,
hvilket endast behandlar mål af
den beskaffenhet, att Konungen derå kan enligt
89 §. RegeringsFormen göra hvad afseende Haö
för godt finnér.
Grefve Löwenhjelm: Jag anhåller till en
början att få fästa Högloflige Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på en af den sista
värde talaren yttrad tanka. Han har neiuligera
S78
Den 10 Februarii.
förundrat sig deröfver, att under en tid, då alla
lifsförnödenheter betydligen fallit och tillfälle
sålunda varit för Administrationen att anskaffa
alla Statsbehof för ett lindrigare pris, än tillförene,
StatsVerkets tillgångar ändå varit
för dessa behof otillräckliga. Tiden är ej nu
inne att yttra sig eller ingå i pröfning af en
sådan fråga. Om vi här ville företaga en undersökning
om hvad Regeringen haft under händer
och om de behof den måst fylla, skulle
sådant endast föranleda till en lång och vidlyftig
discussion. Om Statsinkomster ne varit
eller icke varit tillräeklige, och huru de skola
blifva det hädanefter, är ett ämne, som visserligen
framdeles kommer å bane; och den som
dess förinnan önskar i dessa delar vinna upplysningar,
kan med tillförlitlighet söka och träffa
dem i de handlingar, som Kongl. Maj:t låtit
StatsUtskottet tillställa.
Jag ber nu att få yttra några ord i anledning
af Herr Hjertås motion. Det har först
väckt min uppmärksamhet, att samme talare för
andra gången, fält det uttryck, att det vore
en motsats emellan Administrationens och Stäms
dernes åsigter af landets tillstånd. Jag tror
dock att ingen eif oss blundar för landets verkliga
ställning och tillfälliga förlägenhet; roen att
Ridderskapet och Adeln ej enhälligt delar Herr
Hjertås tankar i detta mål, derom bär discussionen
tillräckligt vittnesbörd. Likasom jag an.
ser en sådan opposition, som den Herr Hjerta
förutsatt, icke äga rum, likaså anser jag icke
någon vara berättigad att på en sådan suppo
-
Den 10 Februarii.
579
sition fota det extraordinaira begär efter ett
extraordinairt Utskott, ty om denna supposition
icke vöre grunden för Herr Hjertås motion om
Utskottets tillsättande, så vet jag sannerligen
icke hvad dertill kunnat föranleda; oell inconstitutionaliteten
af ett sådant Utskotts bildande
i närvarande fall, har Herr Grefve von Platen
tillräckligen ådagalagt. Herr Hjerta har vidare
yttrat, att då ämnet vore af en så serskild beskaffenhet,
att deruti involverade flera frågor,
som höra till andre Utskotts pröfning, det derföre
vöre af nöden att tillskapa ett Särskildt
Utskott. Giltigheten af detta skäl kan jag omöjligen
medgifva. Näppeligen göres här någon
motion af vigt, som ej involverar i eller
har ett fjermare eller närmare sammanhang med
Statsekonomien; och skulle man för hvarje sådan
motion afvika från Grundlagens stadgande
om Utskotten och alltid rycka målet från dem
till ett Särskildt Utskott?
Man har äfven
sagt, att den önskade taflan öfver Rikets belägenhet
bättre skulle uppgöras och framställas
af det Särskildta Utskottet. Jag haner icke någon
anledning dertill och linner yttrandet innebära
en föga smickrande opinion om de öfrige
Ordinarie Utskotten, hvilka torde vara så
väl besatte, att man af dem kan förvänta erforderlig
insigt i ämnet. — Herr Hjerta har
slutcligen biträdt Herr von Hartmansdorff^ förslag,
att till det blifvande Utskottet lana en
Ledamot från hvarje af de öfrige Utskotten. _
Åter en ny afvikelse ifrån constitutionen! Den
ger icke någon anledning till dylike lån» Hos
Ridderskapet och Adeln har del icke varit bru
-
58o
Deri 10 Felruarii.
keligt, att samma person ar Ledamot i tvenne
eller flera Utskott, oell detta ensamt är ett till-,
räckligt skäl emot förslaget. För öfrigt under-*
ställer jag Herr Grefven och LandtMarskalken j
om icke, då discussionen så länge fortfarit, pro*
position i frågan kunde af Herr LandtMarskalken
göras.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Huruvida det kan vara constitutionelt eller
icke constitutionelt, att tillsätta det Särskildta
Utskott, hvarom motion blifvit gjord, det kommer
att snart genom votering afgÖras. Då
RiksdagsOrdningens 56 §. tillåter Riksens Ständer
att tillsätta flere Utskott, än de i Regeringsformen
uppräknade, om de finna det vara nödigt,
så kan proposition på Herr Hjertås moJ
tion icke vägras, och skulle pluraliteten instämma
i Herr Hjertås tanka, så får i och med
detsamma det bestridda Särskildta Utskottet cour
stitutionalitet tillfyllest
Jag
borde kanske anse mig jäfvig att yttra
mig, då det är fråga om ett Särskildt Utskotts
sättande. Under sista Plenum hörde
jag att man ännu icke glömt att jag var medlem
af 181.) års Särskildta Utskott. Jag har
längesedan glömt det. Jag älskar mitt Fädernesland
och kännedomen af dess behof gör att
jag blott ser på den tid sorn ligger framför mig.
Men vill man döma öfver hvad som förr
handt, så borde man vara rättvis. Då Ständerna
år *8i5 sgmjades,, yar kriget nyss^ slu
-
Den lo Februarii,
B8t
tult. Det fanns anledningar att befara att man
ville en reaction, sådan som den som ägde runi
vid 1760 års Riksdag, efter det då slutade kriget,
och hvarigenom liändelserne af åren 1768
och 1772 förbereddes. Det var första gången
i nyare tider, som Ständerna anbefailte en undersökning
af landets ekonomiska tillstånd. Landets
inre ställning hade ännu icke hunnit bli
föremål för folkets uppmärksamhet. Jag blef
utsedd till Utskottets Ordförande; sjelf obekant
med förhållandet, ovan vid dylika undersökningar
i saknad af biträde, ty mången ansåg sig
veta botemedlet till förlägenhetens afhjelpande,
då ater jag trodde att botemedlen icke borde
sökas, förr än man funnit förlägenhetens orsaker,
var det med oro och (bedröfvelse, som
jag, vid hvarje steg jag gick, mer och mer
öfvertyga de mig om den våda i hvilken uäringarne
i allmänhet råkat, genom de myntoperationer
som kriget föraniedt. Följden häraf
blef att jag behandlade frågan efter mina åsigter
och afgaf mitt betänkande öfver förlägenhetens
orsaker och botemedlen deremot, innan
Utskottet hunnit stadga sin öfvertygelse och afgifva
sitt betänkande.
Då frågan på Riddarhuset korn under dis—
cussion, var det icke mot Utskottets, utan mot
mitt enskilta betänkande som. Ministrarne rigtade
sina anmärkningar. Jag vädjar till de Herrar
sjelfve, hvilka då yttrade sig öfver de a£
mig framställde åsigter, om det var jag som
yrkade stränga prohibitiva åtgärder, eller ny
sedelutgifning. Jag blott yrkade att man ej li
-
58*
Den 10 Februarii.
ka hastigt skulle retrogradera, som man af omständigheterna
fnnnit sig förd framåt; och jag
kallade till uppmärksamhet på de tabeller som
visade, huru under det forlini na qvinqvennium,
exporten successivt aftagit, under det att, icke
blott importen, utan äfven consumtionen af
främmande länders producter tilltagit, lör att
söka bilda den öfvertygelse, att man borde låta,
både näringarne oell handeln återgå till de.
ras naturliga skick, innan man kunde tillåta sig
att verkställa en realisation.
Men det var förmodeligen icke för dessa
mina åsigter som jag af somliga så strängt be_
dömdes. Jag hade jemväl sökt att fästa uppmärksamheten
på ofullständigheten af vår kän.j
nedom af Rikets inre ställning; jag hade föreslagit
åtgärder till publicitetens utvidgande, och
jag hade sagt att nya ideer icke kunna lefva
utan genom nya organer.
Om det Särskildta Utskottets Betänkande
och tabeller, samt Ständernas derigenom föranledde
önskningar, vållat införandet af ett för
Riket menligt prohibitivsystem, så är det orätt
att vilja lägga mig detta till last. Om MinU
stören tillägnat sig något af det Särkildta Utskottets
tillhörigheter, hvarmed man icke funnit
sig fullt belåten, så torde derom kunna gälla,
hvad Scanderbeg sade om sin sabel, då
man beklagade sig att den icke motsvarade sin
ryktbarhet. ”Det är icke nog att hafva sabeln,
sade han, det fordras ock min arm att föra
den”.
Den 10 Februarii,
35 5
Fullkomligen erkänner jag rigtigheten af
hvad Herr Grefve von Platen för några timmar
sedan yttrat, att- nemligen alla planer till
befordrande af nationalvälståndet, böra af Styrelsens
organer utarbetas, och af dem utföras,
sedan Nationens Representanter, granskat och
godkänt dem. Att åt ett Särskildt Utskott upp.
draga omsorgen att uppsöka orsakerna till förlägenheten
och uppgifva botemedlen deremot,
är och blir en nödfallsåtgärd. Det äro blott
de hvilka stå vid Thronens sida, som kunna
Öfverskåda alla förhållanden, och rigtigt bedöma
hvilka ideer och hvilka önskningar som kunna
realiseras.
Men när omständigheterna tvinga dertill,
anser jag likväl den nytta kunna med säkerhet
påräknas, att allmänhetens uppmärksamhet blir
väckt och rigtad på de föremål, som behöfva
blifva bättre kände, att man må kunna inse
hvad det är som behöfver afhjelpas, och hvari
hjelpen består. Skulle det Särskildta Utskott,
som det är fråga om att bilda, icke kunna tillvägabringa
några stora och allmänt nyttiga
resultater, så skall man åtminstone finna sig
manad att reflectera öfver förhållandena. Förmår
det icke sprida ett tillräckligt ljus omkring
sig, så skall åtminstone hjertat känna sig uppvärmdt.
Vinnes icke något för ögonblicket, så
kan mycket vinnas för kommande lider, genom
våra yngre bröders väckta deltagande.
Herr Grefve von Platen har mycket rigtigt
anmärkt, att sparsamhet icke kan för närvaran
-
584
Den io Februarii*
de räknas bland Svenska folkets egenskaper*
Sådan är äfven min erfarenhet. Men jag befarar
att en medverkande orsak till detta nation
allyte igenfinnes deri, att Styrelsen under
ett helt Sekel, just icke gifvit Nationen något
serdeles efterdöme till sparsamhet, genom sin
hushållning med allmänna medel; och jag skulle
tro det kunna bli ett befordringsmedel till
den önskade allmänna sparsamheten, om det
SärskildtaUtskottet beräknade och uppgofvo hvad
hädanefter Nationen skulle kunna bidraga till
Statens underhåll.
I ioo:dé år har Styrelsen tarit van, att
genom bidrag, lemnade af främmande nationer *
bestrida en del af Statens behof, och fylla hvad
Svenska Folket sjelft ej förmådde att åstadkomma.
Den summa som Styrelsen ur dessa källor
hämtat går till icke mindre än 83 Millioner
R:dr, efter BancoSedelns nu ägande silfvervärde.
Vid Nvstadska Freden betingade Styrelsen
sig 5,ooo,ooo R:dr Specie; Frankrike gaf 100,000
Louisdor; år 1727 gaf England i5o,ooo Pund
Sterling- Franska subsidierna från 1758 till
1768 utgjorde 58 millioner Livres; serskilt betalte
Frankrike till ledande af iy65 års Riksdag
i,5oo,ooo och till Konungen och Drottningen
år 1768, 1,200,000 Eivres. Gustaf lil.
uppbar minst 16,000,000 Livres i subsidier, och
Gustaf Adolph minst 3,000,0co R:dr Specie ;
pantskillittgen för Wissmar gjorde i?5oo,ooo
R:dr; och genom främmande nationers bidrag
har det blifvit en möjlighet att liqvidera den
skuld
Den 10 Februarti.
58 5
skuld af omkring 10,000,000 R:dr Specie, i
Ii vilken nationen från förra tider stöd till främmande
nationer. Detta gör i Specie öfver 55
millioner, ellef efter Sedelns nu ägande värde
Omkring 85 millioner R.dr.
Men nu stå vi också på den punkt, att
pantsättningar oell försäljningar icke mera kunna
Uga rum. Europas ställning gör sannolikt att
subsidier ej mera bjudas. De nationer soni äga
constitutioher, finna resoiircer inom sig sjelfve,
och behöfva ej söka aflägsna alierade, för föremål
som blifva för dem, mer och mer främmande.
Alla desse källor, ur hvilka vår Styrelse
lindér iöo:de är hämtat fyllnaden i sina
beliof, äro för evigt utsinade. Sveiiska Folket
är lemnadt åt sin egen kraft. Det är tid på riu
att yrka Sparsamhet; men må Styrelser! finna
ätt utan sparsamhet å dess sida, vår flit ocii
vår sparsamhet icke förmår uppehålla Sveriges
Stat, på den fot den stälides så länge nian hade
bidrag från främmande nationer att påräkna.
Åtskilligt yttrade härtill deras bifall.
Grefve Posse, Cläes Fredric; Så niångé
Värde talare hafva redan utvecklat förevarande
ämne, att det kunde synas öfverflödigt, att jag
derom yttrade mig. Taflan Ilar blifvit skildrad
med mer och mindre starka drag. Jag tror dock
att hvarje opartisk skall erkänna det någon
verkelig nöd ej existerar, rhen att deremot ali
-
Ridd. g. dd, Prut. I. B, afl.
586
Den 10 Februarii.
raan förlägenhet i penningerörelsen och mångfalldiga
brister i våra ekonomiska inrättningar
och författningar, utan fråga äga rum. Herr
Grefve von Platen har visat att Ekonomiutskottet
enligt Grundlagen ar hufvudsakligen bestämdt
att behandla dessa ämnen. Flere andra
värda Ledamöter hafva åter yttrat sig ej kunna
inse, huru Ekonomiutskottet skulle kunna befatta
sig med den framställda frågan, hvilken
efter deras öfvertygelse borde hänvisas till ett
Särskildt/ Utskott. Det kan likväl, efter hvad
jag tror, icke bestridas, att ju de i dag uppkastade
flerfalldiga frågor alla äro af egenskap
att röra allmänna inrättningar af alla slag,
hvilka enligt de af Grefve von Platen citerade
53 och 8g §. §. af Grundlagen samt
54 §. af Riksdagsordningen tillhöra Ekonomiutskottet,
och således kunna dit remitteras.
Utskottets skyldighet blir sedan att framlägga
project till förändringar eller förbättringar i dessa
inrättningar, der de. kunna vara af nöden.
Jag instämmer i öfrigt med Herr Grefve von
Schwerin deruti, att det Särskildta Utskottet
troligen icke skall kunna uträtta eller verka till
hvad man väntar sig. Jag tror, att innan detta
Utskott hunnit organiseras, innan det samlat
materialier och kunnat uppgöra och framställa
något förslag, redan ett par månader af
Riksdagen. skola ytterligare vara förflutne, då
deremot, om målet öfverlemnas till Ekonomiutskottet;
detta Utskott, som redan är organiseradt,
kan genast företaga undersökningen om
grundorsakerna till den öfverklagade förlägenheten,
öfverlägga om medlen till dess afhjel
-
Den 10 Febr ilar it,
58f
pande och i detta andamål när det för godt
finnér, i enlighet nied Grundlagen begära sammanträden
med de öfrige Utskotten, och såle-i
des komma i tillfälle framlägga project till grunder
för förbättringar af Rikets allmänna inrättningar,
utan undantag. Flere hafva synts
fordra att regeringen skulle framställa den tafla
och det förslag, som nu är i fråga. Det vöre
må hända nyttigt, men jag torde vördsamt få
erindra, att det ingalunda är uti Grundlagen
föreskrifvit. Jag påminner mig att en sådan
framställning vid senaste Riksdag gjordes och
att den då af många klandrades, såsom ej af
Grundlagen påkallad. Det synes mig äfven
möjeligt, att, ehuru Kongl. Majit sammankallat
en FinanceCommitée, Kongl. Maj‘.t ändock ej
skulle anse det oundvikeligen nödvändigt att till
Riksens Ständer öfverlemna resultatet af Commitéens
öfverläggningar. Det hade derföre, må
hända, icke, varit utan fördel för vår ekonomiska
ställning om en sådan tafla, sorn den
ifrågavarande blifvit vid de förra Riksdagarne
af Ekonomiutskottet uppgjord, men det är ej
för sent vid denna och låter sig, såsom jag tror,
bättre göras af detta Utskott än om, på sätt
någre Ledamöter, hvilka möjeligen hysa hopp
att komma in i det föreslagna Särskildta Utskottet,
yrkat, ämnet skulle blifva af det sistnämnde
behandladt. Jag anhåller således om
proposition å remiss till Ekonomiutskottet och
afstår i sådant fall ifrån min begäran om motionens
förnyade bordläggning, hvarom jag med
Herr Nordenankar mig förenade, och hvartill
588
Den 10 Fchvuar ii,
4g §. af Riksdagsordningen gifvit mig full anledning.
Grefve Posse, Carl Hindric: I följd af
Herr Grefve von Plåtens och flere andra värda
talares yttrade meningar, torde det tillåtas
mig att fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på några hufvudsakliga omständigheter.
Herr Grefve von Platen har yttrat; att
Grundlagens anda förbjuder tillsättandet af ett
Särskildt Utskott, sorn upptog sådane frågor,
hvilka äro inom den utstakade gränsen för EkonorniUtskettets
befattning.
Man bör ej förblanda dessa frågor med
dem som äro af en allmän StatsEbonomisk beskaffenhet.
Här är fråga att uppgöra grunderna
för ett helt systéme och sedermera sätta sig
i beröring med alla de frågor hvilka dermed
böra äga sammanhang. Här är äfven fråga om
beskattning 9 credit och penningeväsendet, hvilka
ej kunna komma under Ekonomiutskottets handläggning.
Månne vid Riksdagens slut resulta_
tet att alla vederbörande Utskotts arbeten passa
ihop ? månne det är möjligt att på några få
dagar förändra eller modificera dem så,j att de
komma i öfverensstämmelse med hvarandra?
derföre vågar jag fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på en fråga, som enligt
min öfvertygelse är af största vigt. Om Rege.
ringen hade gifvit initiativet, så hade hon lugnat
sinnena öfver allt, så hade jag ej begärt
ett Särskildt Utskott- men när det ej skett, anser
jag oss alla vara skyldige tänka på , att nå
-
V
Den
ao Februarii.
58g
got blir gjordt, som fean tillfredsställa nationen.
Jag hemställer således å nyo vördsammeligen,
om icke det Särskildta Utskottet bör anses nöd.
vändigt; men sedan flere värda talare ytterligare
begärt denna fråga på bordet, förenar jag
mig älven med dem, ty denna angelägenhet tor.
de böra afgöras med moget öfvervägande, utan
all öfverilning. .Tagar af samma tapkasom Herr
Grefve von Schwerin nytt yttrat, att nationen
ej torde vinna på det Särskildta Utskottets tillsättande,
men det bör åtminstone blifva lättare
att förena 10 å 12 personer, än 100, sorn arbeta
på 5 a 6 ställen i olika rigtningar och kartske
med olika åsigtei'.
Grefve von Platen: Så mycket år redan
till upplysande af åmnet taladt, att jag ej i sjelfva
saken har något att tillägga. Det år blott
ett och annat misstag, som jag anhåller att få
råtta. Man har sagt, det jag skulle framställt
den tankan, att målet i hela dess vidd bord#
behandlas af OeconomieUtskottet. Jag vill ej envist
bestrida, att jag möjligen fällt ett sådant
yttrande, men att jag ej tänkt så, det vet jag
ganska vål. Min mening var ingen annan, ån
att frägan skulle, enligt praxis och Grundlagarne
behandlas af vederbörande Utskott Vidare
laar man påstått, att jag skulle nekat, det Rik-i
sens Ständer ägde rättighet att tillsätta ett Särskildt.
Utskott. Detta kan jag ej erindra mig.
Och om jag sagt det, har jag åtminstone aldrig
snenat det; men att ämnet kan af de redan vakande
constitutionella Utskotten pröfva;*, cala
5g*
Den
handläggas, det har jag sagt, och derigenom
har jag icke bestridt Riksens Ständer rättigheten
att tillsätta ett Särskildt Utskott,
Herr Hjerta: Skulle jag väl misstaga mig
om jag hyser det hopp att Herr Grefve Lövenhjelm
vid närmare betraktande af saken icke
bestrider mig constitutionaliteten af hvad jag
lika med Herr von Hartmansdorff föreslagit,
angående ordinarie Utskotts Ledamöters utvål
jande till medlemmar af det Särskildta Utskottet?
I annat fall skulle ju tvenne Stånd inom
Svenska representationen vid hvarje Riksdag
öfverträda Grundlagen, enär det år obestridligt,
att inom Lorgare- och PråsteStånden, det år
vanligt och ofta nödvändigt, att samma personer
åro i flere Utskott.
Jag kan icke inse, att såsom Grefve von
Schwerin och Grefvarne Posse yttrat, Riksens
Ständer skulle hafva så litet att vänta af det
ifrågavarande Utskattet. Då det nu på dem
sjelfva ankommer, att dertill välja Ledamöter,
för hvilka de äga ett allvarligt förtroende, år
jag deremot förvissad, att ändamålet skall vinnas.
För öfrigt kan arbetet ej blifva så mödosamt.
Meningen är ej att få stora tableauer
eller lärda afhandlingar, utan endast i ett årligt
Svenskt språk de Svenske måns yttranden om
Sveriges ställning, hvilka Svenska Representationens
förtroende uppdraga att framställa den
och medlen till dess förbättrande.
Grefve Spens, Carl Gustafi Till hvad
Den 10 Februarii.
Herr Hjerta yttrat, i afseende på den föregifna
omöjligheten att i Särskildta Utskottet tillsätta
Ledamöter, som redan blifvit i andra Utskott
invalde, får jag blott tillägga att sådant äfven
inom Ridderskapet och Adeln varit brukadt.
De Herrar och män, som bevistat de förra
Riksdagarne, synnerligen de i Örebro, torde
kunna intyga detta förhållande; och jag påminner
mig med säkerhet, att Professoren Munck
af Rosenskjöld vid någon af nämnde Riksdag
var Ledamot i tvenne Utskott. Det besynnerliga
af den ifrågavarande motionen är,
såsom man förut anmärkt, att den på en gång
rörer Finance-våsendet, beskattningssystemet,
lagstiftningen m. m. Den kan således icke öfverlemnas
till OeconomieUtskottet ensamt utan
att inan skulle förvandla beslutet till ett önskningsmål;
och jag hemställer derföre, att proposition
om votering må göras, huruvida icke
motionen, angående den öfverklagade förlägenheten
i Riket, må förvisas till Stats- BancoBevillnings-
Lag- och OeConomieUtskotten, i
hvilket fall contra-propositionen kunde blifva:
remiss till Särskildta Utskottet, hvilken jag för
min del bifaller.
Grefve Lowenhjelm-. Man har sagt, att det
vore nyttigare att tillsätta ett Särskildt Utskott,
till hvilket Rikets Ständer kunde hafva ett allvarligt
förtroende. Månne de ej äga detta till
alla deras Utskott? Man har äfven anmärkt, att
det i tvenne af de öfrige Stånden skall vara
brukligt, att samma Ledamöter sitta i flere Utskott.
Det år visst möjligt, hålst dessa Stånds
Sen io Februari-i
personal ar sa liten, men ett sådant bruk år ej
Önskligt
alltid obeqvämt. Man har förebrått
Regeringen att den ej gifvit initiativen till elen
framställning, soen man af det föreslagna Utskottet
fordrar. Jag tror dock, att man saknar
ail anledning till rättvisande af denna förebråelse.
Man har yttrat, att man blott bör se
framför sig, ej tillbaka; så tänker älven jag.;
men samme Ledamot, so.m fälde detta yttrande,
har likväl ganska noggcannt uppräknat huru
många millioner vi under det förflutna århundradet
af utlänningen emottagit. Jag beklagar
att den varde talaren dervid kommit att påmin.
na oss om tider, sorn visserligen icke åro lör
oss hedrande. Samma talare har också sagt,
att vi icke hade några subsidier mera att påräkna,
och att vi icke hade några provincer att
ytterligare förlora eljer förpanta. Hvad det
senare vidkommer, så både önskar och hoppas
jag det. Och beträffande subsidiernp, glådjer
det mig att kunna anmärka, att de vi. sist erhöllo,
icke fruktlöst begagnades, efter de användes
, att med vårt land förbrödra ett
annat.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric: Utaf,
discussionerne har jag trott mig finna att tvenne
frågor deruti blifvit inblandade; den ena
om behofvet af ett Särskildt Utskott; den, andra
om lagligheten af ett sådant Utskotts tillsättande.
I likhet med Grefve Posse, har jag
fattat Grefve von Flåtens yttrande, sorn. hade
han, genom de åberopade §. §. velat visa, att,
då Utskottens befattningar i Grundlagen åror
Deri io Felfitarii,
nämnde, de ämnen sorn nu åro i fråga icke
kunna komma till behandling af ett Särskildt
Utskott. Då 36 §• Riksdagsordningen säger
att ”Skulle Riksens Stander finna flere Utskott
vara of noden, må. de af Ständerue. obehindradt
tillsattas fl så tror jag att Grundlagen
tillåter tillsättande af så många Utskott sora
Riksens Ständer anse nödige. Hvad åter vidkommer
nödvändigheten att tillsätta ett Särskildt
Utskott, år redan så mycket taladt mot
och med i detta ämne, att det torde vara öfverflödigt
att vidare anföra något i detta afseende;
men jag återkommer till min sats, att
en Statsplan af Regeringen bordt för Riksens
Ständer framläggas. Jag har vål of en vård
Talare hört yttras huru en framställning ora
beliofvet af en sådan Statsplan, vid förra Riksdagen
allmänt klandrades, men man har ej sagt
om det har skett med fog, om klandret varit
bygdt på sådane grunder, att framställningen
bordt förkastas. Man har sagt, att Grundlagen
ej befaller framläggandet af sådana förslager;
jag vet det, och tror ej att någon Grundlag
skulle kunna befalla det, liksom den, ej kan an-t
befalla känslan, och den i följd deraf nödiga
förmågan att uppfatta och utreda landets ställning.
Jag tror att ett Folks Representanter,
sorn sammanträda från så vidt åtskiljda orter
uti ett Land der communicationerne åro tröga,
der gemenskapen jndividuerne emellan på meL
fantiderne af Riksdagarne år obetydelig eller
ingen, måste till en stor del vara i saknad af
den säkra omfattning, som för så vigtiga ämnena
behandling fordras, och följaktligen i behof
Den 10 Februari i.
ledning för gina åtgärder. Jag tror mig således
icke hafva felat då jag vid förra Riksdagen
våckte fråga om beholvet af en Statsplan.
Jag tror det vara förmåtit, att af Särskildta Utskottet
vänta de resultater, som många torde
föreställa sig; jag tror ej uti individuers förmåga
att uppfatta en sådan allmän Statsplan, som
den, hvarom här skulle vara i fråga. Jag tror
att man har så mycket mindre anledning att af ett
Utskott kunna hoppas det, då man ser huru det
uppdrag och den instruetion blifvit verkställd,
som Kongl. Majit gifvit FinanceComitén, dåinan
ser den innehålla ett sådant behof af kunskapskällor
för uppställningen af den allmänna planen;
och då man ser denna uppställning uti
2 och ett halft år hafva blifvit utan verkställ
lighet; hvad kan man då väl vänta af vår förmåga.
Men jag anser oss böra söka skaffa oss
upplysningar så långt vi kunna, och jag tror
att om ock vi ej skulle komma längre ån till
öfvertygelsen att vi åro i behof att af Regeringen
icke lemnäs lika handlöst som hittills,
vöre det redan mycket vunnet. Derföre instämmer
jag i Herr Hjertås motion om tillsättande
af ett Särskildt Utskott, och ehuru jag
ej tror sådane resultater deraf vara att förvån*
ta, att nöden skall kunna afhjelpas, tror jag
likväl att de öfrige Utskottens göromål lättas
om de såiskilte tankarne af det nya Utskottet
uppfattas och Utskottens öfrige courante göromål
derigenom icke hindras i sin gång. Jag
tror att Oeconomie-Utskottet vore i betydlig
mon lättadt, om frågan t. ex. om Näringsfriheten
vöre utredd; jag tror att det vore för
Den 10 februarii.
395
StatsUtskottet stor lättnad om alla tankar om
indragning, reorganisation m. m. förut af Särskildta
Utskottet vore uppfattade, då StatsUtskottet
finge mindre besvär och ej något ondt
dermed vore åstadkommit. I afseende på Grefvarne
Posses yrkande om förnyad bordläggning
af ämnet, tror jag den vara stridande emot
Riksdagsordningen, och att frågan derom bordt
väckas innan discussionen uppstod. Den vore
för öfrigt utan ändamål, ty jag tror att tankarne
haft nog tid att mogna under liggetiden, så
att nu blott återstår att fatta beslutet, hvarföre
jag hos Herr Grefven och Landt-Marskalken
får anhålla om proposition.
Många ropade på proposition.
Hans Excellence Herr Grefve af TVetterstedt,
Gustaf: Efter den här yttrade all
männa
längtan, den äfven jag delar, att en pro.
position i saken måtte göras, borde jag visserligen
ej utbedja mig några ögonblick af Ridderskapets
och Adelns dyrbara tid. Anledningen
hvarföre jag likväl begärt ordet, år
Grefve von Schwerins Anförande och uppgift
om de främmande bidrag, som blifvit under
förra seklet till Svenska Folket letnnade. Om
man härvid tager Nystadska freden till den tidpunkt,
derifrån dessa bidrag utgålt, och stadnar
Vid år 1772, så måste man medgifva, att minnena
af dem icke kunna vara synnerligen tillfredsställande
för Nationen. Det var olyckligtvis
ej då Regeringen, som beräknade Nationalkraften.
Det var utlånfiningen som till egna
Ben 10 Febrf.arii,
afsigters befrämjande, med penningar mätte och
afvågde dem; och i de källor, deni Grefve von
Schwerin rådfrågat, i afseende på de penningeSunnnor,
som af Franska Hofvet ifrån j 7.08 till
1760 till Sverige utbetaltes, torde man kunna
finna vissa detailler, som för ingen Svensk man
hvarken åro uppmuntrande eller behaglige att i
minnet återföra. Det gifves en instruefion af
år 1766 irån Hertigen at Choiseuel till Baron
Breteui], då varande Fransk Ambassadeur i
Sverige, sorn innehåller de mårkeliga orden,
att. sedan man långe utgifvit penningar, för att
understödja ett purties inkråktningar på Koman-'
gamagten, men funnit, att det föga båtade, e~
medan penning kan uppvägas med penning och
andra Magters bidrag motverkade det ändamål
man sökte, det nu syntes vara tid, att, med en
af erfarenheten vunnen ledning, använda både
subsidier och bemödanden att befordra utvidgandet
af konungamakten. Och 1772 års händelser
föranleddes af denna förändring i Frankrikes
politiska grundsatser. Sedan den tiden
har Grefve von Schwerin sagt, åro vi komne
till den punkten, att ej mera några Länder kunna
pantsättas, aftrådas eller försäljas. Om vi i
afseende på senare händelser, classificera detta
yttrande, så är Vissmarska pantskillingen det
första i chronologiska ordningen; men den hör
till en tid, öfver hvilken Svenska Folket redan
har stadgat sitt omdöme och fällt sin dom. Vi
hafva sedermera aftrådt Länder, och minnet
deraf skall alltid förblifva smårtande. Det var,
efter ett olyckligt krig, aom vi nödsakades vika
för öfvermagfen och skilja oss ifrån ett Folk,
Den 10 Frlruarii.
597
som genom alla band af vänskap förtroende,
gemensam åra och gemensam förkofran, varit
med oss förenadt. Men om vi måste afträda
Länder, sä hafva vi äfven varit lyckliga 110g att
förvärfva andra. Alt detta ord, af segren så
ofta inskiiivet i våra häfder och under mera
åo ett sekel för döm främmande, ännu kari
ljuda i Svenska öron, ännu uppvärma Svenska
hjertan, derföre hafva vi att tacka den
Furste, som nu vakar för Sveriges vål. Och det
hör för Oss fcj vara svårt att inse det djupa och
vål beräknade i denna Furstes politiska åsigt,
når han rigtade sin blick på möjligheten af en
förening emellan Sverige och Norrige, för att
genom denna förening göra oss oberoende af
fasta landet, och freda oss från vådan, att vid
dess i vistor påkallas»
Clefve Von Schwerin har äfven sagt, att
Svenska folkel nu år lemuadt åt sin egen kraft,
lich Konung vi åge, har ej något annat syfteinål
åti att lita på den. Det har Han redan
visat och skall ej annat göra. Jag hårde i
Grefve Lagerbjelkes förslag till lyckönskningsadresser,
den tarikan yttras, att den Konungaätt,
sorn Svenska folket kallat på sin Thron,
år samtida med de lagar som det sig gifvit.
Denna vigtiga Omständighet skall aldrig af denna
Konunsliga Att förglömmas. Den skall gifva åt
Grundlagen det stöd, sorn den, af henne väntar
tillbaka, och då dess Stiftare, med blickert
fästad på kommande tiders lugn och sjelfständighet,
förenade Scandinaviens långe ålskillda
Den ro Febrvarii,
folk,- gaf han detta Rike ett handtag, som han
åtminstone då beviste icke vara handlöst.
Flere yttrade härtill deras bifall.
Friherre Åkerhjelm, Gastaf Fredric: Af
de lärorika, vigtiga och interessanta discussioner
som öfver förevarande ämne i dag inom Ridderskapet
och Adeln ägt rum, har jag tyckt mig
finna, att de stridiga opinionerne sammanstämma
i tvånne hufvudsakliga omständigheter; den
ena, att vi åro i saknad af en fullständig tafla
öfver Rikets ställning; den andra, att icke någon
autoritet bättre än Regeringen, kan uppgöra
en sådan tafla. Utan att sätta mig emot organisationen
af ett Särskildt Utskott, emedan
jag anser någon utveckling af ställningen bättre
än ingen, skulle jag dock tro, att oin Riksens
Ständer hos Kongl. Maj t i underdånighet anhöllo,
att få emottaga en framställning af Rikets
tillstånd, af orsakerne till den öfverklagade
förlägenheten och om botemedlen derföre,
Kongl. Majit skulle med nöje afhöra denna underdåniga
önskan, och så föranstalta att den.
samma skyndsamt blefve upplylld. Jag 5r öfvertygad,
att, sedan en sådan framställning vore
erhållen, ett Särskildt Utskott kunde med
verkligare nytta nedsättas, ån nu.
Grefve De la Gardie, Jacob: Då jag för
en stund sedan begärde ordet, var det blott för
att lemna den upplysning, i anledning af hvad
Grefve Spens yttrade, att det ingalunda varit
ovanligt, att samma person deltagit i flera Ut-jj
Den is Fehr tiar ii.
^99
skotts öfverlåggningar. Vid 1809 års Riksdag
kallades jag af mitt Stånds förtroende till Ordförande
och Ledamot i trenne Utskott. För
öfrigt, hvad frågan om ett Särskildt Utskott
angår, delar jag ingalunda den framställda tankan,
att ett sådant Utskotts tillsättande vöre
inconstitutionelt; men ännu mindre delar jag
den att det år nödvändigt, helst jag ej inser annät,
ån att allt hvad som i ämnet redan blifvit
anfördt och projecteradt till dess behandling
skulle öfverlemnas, ju ganska vål kan hänvisas
till de Utskott, vi redan äga. Med den vidsträckta
omfattning man synes vilja gifva det
föreslagna Utskottet, skulle måhända, de hvilka
Riksdagsordningen påbjuder, i det närmaste
blifva inactiva och detta ensamt tillvälla sig öf_^
verlåggningsåmnena.
Friherre Cederström, Jacob: Jag ber att
Få fästa Högloflige Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet derpå, att i Herr Hjertås motion
innefattas tvenne särskildta propositioner; i)om
tillsättande af ett Särskildt Utskott, och 2) om
anhållan hos Kongl. Maj.t, att dess Befallningshafvande
måtte förståndigas, att vid Utskottets
Öfverlåggningar vara närvarande. I det sednare
fallet torde jag få hänvisa Herr Hjerta till RiksdagsOrdningens
42 §., som stadgar, att enär ett
Utskott behöfver af Embetsmån eller publika
Verk inhämta muntliga eller skriftliga upplysningar,
Utskottets Ordförande skall hos HofCanzleren
begära Konungens Nådiga befallning
till vederbörande, att de äskade underråttelserne
meddela. I afseende åter på första frågan,
4oo
-
Den iö Fehritariii
oflj bildandet af det föreslagna Utskottet, hemställer
jag, bm ej just detta Utskott skulle bereda
ett uppskof med afgörandet af ålla öeconomiska
ärenden, intilldess det hade kommit i
tillfälle att afgifva dess Betänkande bni Rikets
ställning i allmänhet. I sådan händelse skulle
Riksdagen, med undantag af det Särskildta Utskottet,
blifva inactif. Det ämne det skulle behandla
år otvifvelaktigt ett ibland de vigtigaste,'
emedan det ittgripes i alla delar af Statsoeconotfiien,
men om något egentligt resultat icke står
ätt virtna förrän den omtalda taflan år uppgjord.;
så frågar jag om det vål är hopp att snart få
slut på Riksdagen? I öfrigt oell då flere Ledamöter
begärt, att motionen måtte ytterligare
låggas på bordet: då 4g §. i Riksdagsordningen
tillåter tvenne bordläggningar af Utskotts
Betänkanden, innan de samma till afgörande
företagas: då förevarande fråga år af beskaf
fenhet
att skola afgår as och emellan densamma
och Utskotts Betänkanden alltså synes vara
fullkomlig analogie, samt då grunden för afgörande^
i båda fallen, bör Vara den, att något
förhastande ej må äga rum, så hemställer jag
otn icke afseende må hafvas uppå deras begäran,
som å nyo begårt frågan på bordet.
Grefve von Schiver in: Det år ett öde
Som både talaren och skriftställaren får vidkån.
nas, att en tanka, den han använder att bringa
ljus i den tafla sorn han framställer, blir honom
trånryekt och begagnad af en annan, till skugga
i den
Den jo Februcvrii, 4ol
i den tafla, på hvilken han skulle vilja fästa
åskådarens blick.
Min tafla omfattar ett sekel; jag syftar ej
på någon speciel tid. Fastän jag blott nämner
Wissmar ibland Kronans fordna tillhörigheter,
hvilka genom förpantning förlorats, år det mig
icke obekant att jemväl Bremen och Verden
förpantades. Jag kallar ej Pommern ett försåldt
land; det utbyttes till gagn för Staten.
Herr Grefve af Wetterstedt har talat om
de förbindelser i hvilka Nationen står till Hans
Maj:t Konungen. D< m känna vi alla, men jag
anser det icke vara i sin ordning, att i detta
Hus tala om hvad som rörer Konungen personligen.
Det år en lag som j ig anser böra
helig hållas och det har ännu aldrig håndt mig
att jag öfverträdt den. Jag vågar tro att jag
också är känd af Hans Maj;t Konungen, och
förmånligt känd. Jag har emotfagit flere vedermälen
deraf, att Hans Maj:t torde anse
mig vara Dess person tillgifven, och tillgifven
derföre, att jag åiskar mitt Fädernesland.
Ett ord måste jag tillägga angående det
Utskott sorn det Rr frågan om att tillsätta. Jag
väntar icke det gagn deraf som mångå tyckas
lofva sig, Men jag inser ej hvarföre man så
envist bestrider dem sorn det önska att få undersökt
hvari orsaken till förlägenheten består*
Ridd. o. Ad, Prot. I. B,
löt
Den to Februarii,
Må de glädja sig som ingen förlägenhet veta utaf,
som se en ljus framtid framfor sig; men hardt
är att vilja neka dem, som känna sig tyngde
af tiden, och med oro emotse en kommande
tid, den tillfredsställelsen att få förhållandet
utredt.
Friherre Anckarsvärd: Jag förenar mig
med Friherre Cederström i afseende på bildandet
af det Särskildta Utskottet, ty jag tror att
de andra Utskottens verksamhet skulle paralyseras,
om ledamöter ifrån dem skulle instickas
i det Särskildta Utskottet Jag ser ej heller
hvarföre Konungens Befallningshafvande der
skulle vara närvarande. Jag tror att de fylla
sin plats der, genom sine till Regeringen inlämnade
berättelser. För öfrigt tror jag att
ingen bättre utredt nyttan och behofvet af ett
Särskildt Utskott, än Friherre Åkerhjelm; men
jag delar ej hans öfvertygelse i afseende på den
form han föreslagit. Jag ser ej huru en framställning
af en sådan vidd. oell ur en sådan
synpunkt, som den, hvarifrån jag oell Friherre
Åkerhjelm se den, skulle kunna Uppgöras annorlunda
än genom tillsättande af ett Särskildt
Utskott; och anser ett mer än tillfredsställande
resultat deraf blifva härledt om en sådan hemställan
tillvägabringas, som den Friherre Åkerhjelm
åsyftadt»
Ropen om proposition förnyades.
Herr Grefven och Landt Marskalken frå
-
Dm i<3 Februarii.
io$
gade om Ridderskapet och Adelil ansåg Öfverläggningen
fulländad,
Ropades Ja.
Hvarefter Herr Grefven och Landi Mar-*
skalken yttrade, att ehuru 4g §. Riksdagsordningen
möjligen kunde gifva någon slags anled-'
ning dertill, att en motion som en gång blifvit
lagd på bordet, tilläfventyrs skulle kunna
uppå flere ledamöters derom framställde begäran,
ytterligare derstädes förblifva livilande, likväl
och som detta stadgande efter Herr Landtb
Marskalkens omdöme egenteiigen hade afseende
på de ifrån Utskotten inkommande Bptänkanden,
hvaremot motioner, enär de en gång
blifvit lagde på bordet, syntes böra i nästa Plenum
derefter ovillkorligen till vederbörligt Utskott
remitteras; alltså och då' discussionen i
förevarande fråga varit serdeles långvarig och
ämnet äfven blifvit till alla delar fullständigt
utveckladt, ansåg Herr Grefven och LandtMarskalken
sig böra hemställa, om icke de
Herrar Ledamöter, hvilka begärt frågan på
bordet, behagade derifrån afstå, samt medgifva
att Herr Landt Marskalken finge nu genast
framställa proposition i ämnet.
Herr Nordenankar, Gustaf och Grefve
Posse, Claes Fredric, förklarade i anledning
deraf, att de icke vidare yrkade frågans ytterligare
bordläggning.
Herr Grefven och LanätMarskalken hens*
4o4
Den 10 Februarii.
ställde derefter, om Ridderskapet och Adeln
ansåg nödigt att ett Särskildt Utskott horda af
Riksens Ständer förordnas, för att fullständigt
undersöka och utreda orsakerne samt uppgifva
botemedlen, för den nu i flere delar af Riket
och i synnerhet för jordbruksnäringen öfver!:] agade
förlägenhet.
Ropades starka Ja blandade med Nej, liva*,
jemte ordet votering hördes.
Herr Grefven och LandtMar t k alken förklarade,
att sorn han icke med säkerhet kunnat
utröna, huruvida propositionen blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallen eller icke, och
votering dessutom blifvit begärd, torde voteringen
icke eller kunna undvikas; hvaruti Ridderskapet
och Adeln äfven hördes instämma.
I anledning häraf justerades, godkändes och
anslogs följande
Voteringsproposition:
Den som bifaller att ett Särskildt Utskott
må af Riksens Ständer förordnas, för att fullständigt
undersöka och utreda orsakerne, samt
uppgifva botemedlen för den nu i flera delar
af Riket och i synnerhet för jordbruksnäringen,
öfyerklagade förlägenhet, skrifver
Ja.
Den det ej vill skrifver
Nej.
Den 10 Februärii,
4o 5
Vinner Nej kommer frågan om ett Särskildt
Utskott ätt förfalla.
Sedan 45, 44 , 45 och 46 § § i Riddar.
husOrdningen blifvit uppläste, börjades voteringen
klockan 3 qvart till 8 om aftonen och
befunnos efter voteringens slut, sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, rösterna
hafva utfallit som föijer;
Ja.
190.
Nej.
101.
I följd hvaraf och sedan det öfver voteringen
förde särskildte Protocoll blifvit uppläst,
Herr Grefven och LandtMarskalkeh förklarade,
det Ridderskapet och Adeln, således beslutat,
att ett Särskildt Utskott borde af Riksens Ständer
för ordnas* för att fullständigt undersöka och
utreda orsakerne samt uppgifva botemedlen för
den nu i flere delar af Riket och i synnerhet
för jordbruksnäringen öfverklagade förlägenhet»
Justerades följande;
Utdrag af Protocollet hållet hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm, eftermiddagen
den 10 Februarii iSsö.
t
S. D. Vid* förnyad föredragning af Expeditions
Utskottets den 6 dennes på bordet lag»
Den iq Februarii,
de förslag till Riksens Ständers underdåniga
Adersser till Hans Majt Konungen och Hans
Kongl. Höghet KronPrinsen nied lyckönskning
öfver Hans Kongl. Höghets förestående förmälning
med Hennes Kongl. Höghet Prinsessan Josephina
af Leuchtenberg, fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att berörde förslag i arn.
ledning af de dervid af åtskilige Ledamöter
gjorde anmärkningar till Utskottet återremittera,
hvarvid Ridderskapet och Adeln likväl trodde
sig böra förklara, att de af Friherre Lagerbjelke,
»Bustaf, författade barbos bilagde förslag
till underdåniga lyokönskningsadresser, fullkomligen
uttryckte de känslor och tänkesätt, hvilka
Ridderskapet och Adeln för dess del enhälligt
ansåg och önskade böra vid ifrågavarande tillfälle
i underdånighet tolkas. Ut supra,
S D. Vid förnyad föredragning af Stats—
Utskottets den 5 dennes afgifne och den & der
på följde på bordet lagde Utlåtande angående
tryckning af Rorgare och RondeStåndens
ProtöcolR jemte Bihanget till sarntelige RiksStåndens
Protocoll vid innevarande, samt utdelningen
af nämnde Stånds Protocoll och Bihanget
för sistförflutne Riksdag; fann Ridderskapet och
Adeln för godt, att samma Utlåtande till alla
delar gilla. Ut supra.
S. D, Uppå derom väckt motion fann Ridderskapet
och Adeln för godt besluta , det bor
de ett Särskildt Utskott af Riksens Ständer för
ordnas, för att fullständigt undersöka och utreda
orsakerne samt uppgifva botemedlen för
Den 10 Februmrii. io 7
den nu i flere delar af Riket och i synnerhet
för jordbruksnäringen öfverklagade förlägenhet;
om hvilket beslut de öfrige Respective Riks.
Stånden skulle vänligen underrättas. Ut supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 11 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. /. Lagerheim.
Onsdagen den 12 Februarii.
Plenum klockan io förmiddagen.
Justerades PleniProtocollet för dea 3 dennes
förmiddagen.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredric'. Med
några få ord anhåller jag att få yttra mig i
anledning af det sednast upplästa anförande.
Qin af de enskilta åsigter . som jag i mitt anförande
den 3 dennes i allmänna termer fram
-
4o8
Den 10 Februarii.
ställt, rörande talarekonsten och utöfningen deraf
inora Representationens alla fördelningar,
hvilken framställning, utgjorde svaret på de
ailmärkningar som i detta ämne emöt min föregående
motion voro gjorde; om af dem säger
jag, den slutsattsen möjligen skulle dragas, att
jag dermed velat ogilla någon talare som här
uppträdt, eller som kommer att här uppträda,
så får jag förklara att en sådan tydning är rakt
stridande emot min afsigt och mening i dessa
mina yttranden.
Grefve Hard, Carl Gustaf, hade inlemnat
ett Memorial hvilket upplästes, så lydande:
(Se Bilagan N:o i )
Grefve Cronhjelm, Polycarpus■ Herr Friherre
Åkerhjelm har i dag gifvit en annan tydning
åt sitt yttrande al den 5 dennes, än den
jag då fattade, och det är hvars och ens obestridliga
ratt att förklara sina ord. Det utgör
för mig en ganska stor tillfredsställelse att finna
, att det ifrågavarande yttrandet, under den
tydning det nu erhållit, på intet satt står i opposition
mot de loi jilia tänkesätt för hvilka Herr
jFriherrn är så allmänt känd, och jag lyckönskar
mig öfver detta tillfälle att få ägna Herr
Friherren den gäld af agtning, sora hvar och
en mekel,gen är skyldig de motiver, hvilka
förm:edt Herr Friherrns öfvertygelse i hufvudsfaken,
hvilken, jag är fullkomligt öfvertygad
derom, ehuru, olika med min egen, likväl härflutit
från samma rena källor: varmt nit för Fä
-
Deli 12 Felruarii.
derneslandets väl oell för upp rätta ål landet af
dess grundförfattningar.
Det torde för öfrigt vara olämpligt, att vidare
uppehålla Högloflige Ridderskapet oell Adeln
vid detta ämne ; ty om meningen af det
ifrågavarande yttrandet fattas så, som den i
dag blifvit uttydd, så försvinner af sig sjelf all
vederläggning, och skulle'åter meningen tagas
så, söm jag den 5 dennes fattade den, så torde
öfver ty gelsen derom vara tillräckeligen fast
och grundad hos hvarje äldre ledan ot, som äger
känsla för billighet och hos hvarje yngre, som
äger det för helgden af de rättigheter, honom
i Grund! agarne finnas bevarade.
Börjades justering af PleniProtocollet för
den 5 dennes eftermiddagen.
Efter uppläsning af Friherre Rudbecks, Alexander,
deruti upptagne skriftelige anförande,
yttrade sig
Friherre Rudbeck: Vid justeringen af PleniProtocollet:
för den 5 dennes eftermiddagen,
får jag nu, i afseende på min deruti förekommande
motion, repetera hvad jag sistlidne Plenidag
anförde rörande ett misstag vid renskrif.
ningen af mitt memorial. Der står nemligen
allmänna nöden , ineii bör vara allmänna penningenöden,
Detta anhåller jag ruåtte blifva
rättadt,
Den 12 Februarii.
Hejr Cederschjöld, Pehr Gusta/: Den
anmälan som Friherre Rudbeck gjort om ändring
uti dess skrifteliga anförande, får jag begära
måtte blott blifva antecknad uti denna dagens
Protocoll; men deremot hans första skrifteliga
yttrande alldeles oförändradt.
Friherre Cederström, Jacob: Då den af
Friherre Rudbeck begärdta rättelse uti dess den
5 dennes uppläste Memorial, ej medför annan
följd än att dess begäran blifver uti denna dagens
Protocoll intagen, har jag visserligen ingenting
att deremot crinclra; men annars äm^
nade jag förklara, det jag icke kunde medgifva
den begärdta ändringen i Herr Friherrens memorial.
Herr Grefven och Län dt Marsk cilken y tU
rade, att då Friherre Rudbecks ofvanberörde
anmälan komme att i dagens Protocoll intagas,
syntes någon annan åtgärd, i anledning deraf
icke erfordras.
Fortsattes justeringen af PleniProtocollet
för den 5 dennas eftermiddagen intill slut,
Friherre Boije, Ludvig: Samma dag som
Utskotten voro formerade, hade jag äran göra
en motion, angående inställande af utmätningsåtgärderne
för FilialDisconternas räkning; och
Ridderskapet och Adeln behagade derå med
-
\
Den 12 Februarii,
dela remiss till Stats- och BancoUtskotten# Jag
har likväl i dag hört af en värd Ledamot i
StatsUtskottet, att motionen der ännu icke in
Pleno förevarit, och af en vård Ledamot i
RiksgåldsContoiret. att motionen icke ännu dit—
kommit. Jag skall icke tillåta mig något yttrande
angående dröjsmålet; men då motionens
ändamål ligger i sjelfva skyiidsamheten, så tror
jag mig, till dess befrämjande, böra föreslå, det
HÖglofl, Ridderskapet och Adeln ville tillåta,
att, genom Protocolls-Utdrag, som nu genast
kunde justeras och afgå, Stats- och BancoUtskotten
må erinras att, inom 8 eller 12 dagar
härefter, med Betänkande i ämnet inkomma.
Friherre Åkerhjelm, Gvftaf FredricI
anledning af Friherre Boijes yttrande, anser jag
det vara min skyldighet att upplysa, huru detta
mål blifvit af Fullmågtige i Riksgålds-Contoiret
handlagt, och i hvad skick detsamma der för
närvarande befinner sig. Den 6 dennes erhöllo
Fullmågtige ifrån StatsUtskottets afdelning för
RiksgåtdsÅre‘nderne remiss af tvånne ProtocoIlsUtdrag
från Borgare- och Bondt-Stånden i
detta ämne, åtföljde af dervid bifogade Anföranden.
Oaktadt ej flere då hade ankommit,
och ännu saknas de inom Ridderskapet och Adeln
i detta ämne väckte motioner; företogo
Fullmågtige likväl frågan genast, och infordrade
till följande session, alla de upplysningar, som
till besvarande å de ankomne remisserne voro
nödige. Saken förekommer åter i morgon, som
är första, för göromål möjliga sessions-dagen
efter remissen, då det Betänkande genast der
-
4l2
Dan 12 Februarii,
efter uppsåttes, som ofördröjligen kommer att
till StatsUtskottet ingå.
Herr Grefven, och LandtMarskalken förklarade,
att då, enligt 44 Riksdagsordningen,
endast Riksens Ständer, genom Stånden» pluralitet,
kunna, når så nödigt pröfvas, förelägga
Utskotten tid till deras Betånkandens afgifvande,
ansåg Herr Grefven och LandtMarskalken
Friherre Boijes ifrågavarande framställning böra
nie l de Öfrige RiksStånden communiceras,-innan
Ridderskapet och Adela deröfver fattade sitt
beslut.
Friherre Hjerta, Fredric'. Då jag år Ord4
förande uti den atif hung af Högloflig? StatsUtskottet,
till h i'ken detta ämnes behandlande
liörer, kan jag intyg’, ett förhållandet år sådant
sorn Friherie Åkeihjelm yttrat. Genast
då Ufsikottet fick tili sig öfver k m nåd remissen
af Herr Sante,,sons Memorial och ett i samma
ämne Tran Bonde-Ståndet, hvilket förstnämnde,
ehuru rtiyck t vidlyftigare, var till hufvudsaken
öfverensstämmande med Friherre Boijes
motion, underrättade sig Afdelningen att Herrar
Fullmågtige i RiksgåldsContoiret dagen derpå
skulle sammanträda. Afdelningen afbidade då
icke de remisser sorn afdelningen viste vara till
väntandes från de öfrige RiksStånden , utan
h^nsköt genast saken till Fulimågtiges utlåtande.
Då saknades ännu remissen af Friherre
Boijes memorial. Den ankom likväl sedan, men
var ännu ej åtföljd af alla de Memorial, som
uti samma ämne blifvit afgifne, hvilken tidsutdrägt
uti Canzlieriie förmodligen deraf uppstår,
Den 12 Februarii,
4i5
att få Ledamöter åtlyda föreskriften uti 52 §.
Riksdagsordningen, att af aila memorial inlemna
4 exen plar. Jig tror att afdelningen bär
gjort hvad .sorn bär kunnat göras, och att det
lårer blifva något svått alt föreskrifva oss viss
tid, inom hvilken betänkandet i ämnet bör till
RilssStånden vara ingifvit.
'■ V
Friherre Adelsvärd, Reinhold: Som Le
damot
af BancoUtskottet, får jag upplysa, att
ifrågavarande ämne ankom, sorn jag tror, i dag
åtta dagar sedan till nämnde Utskott. Att något
längre uppehåll der torde komma att äga
rum ån uti StatsUtskottet, kommer sig derutaf,
att med remissen till BancoUtskottet inga af.,
skrifter af motionerne voro föl jäktige. Hos alla
Ståndens Secreterare har jag gjort anmälan derom,
och begärt, att," då hädanefter motioner
inom RiksStånden blifva till flere Utskotts gemensamma
handläggning remitterade, ett fxetnplar
af de samma måtte till hvarje af^lesse Utskott
öfversåndas. På det likväl intet uppehåll
skulle äga rum, har jag låtit taga afskriften af
de till Stat: Utskottet öfverletunade Memorialer,
och desse hafva till Herrar BancoFullmågtige
blifvit öfverlemnade. Jag tror mig veta, att
desse uti ämnet redan fattat sitt beslut, och jag
vågar försäkra Ridderskapet or h Adeln, att vid
detta måls behandling ali möjlig skyndsamhet
skall blifva iakttagen.
Friherre Boije: Då min erinran i detta
ämne visserligen kunde anses för en anmärkning,
tror jag, nu mera, min pligt vara, att förklara,
D'n 12 Februarii,
det jag 3r af de Herrar Ledamöter, som sig nu
yttrat, fullkomligen tillfredsställd; och då jag
af deras yttranden slutar till deras egen beredvillighet
att åt frågor lemna så skyndsam handläggning,
sorn möjligt år, så beger jag mig gerna
till den hemställan, att min erinran må förfalla.
/
Herr af Uhr, Carl David, upplåste följande
:
(Se Bilagan N:o 2-)
Herr af Uhr anhöll , att dess Memorial
måtte till BancoUtskottet remitteras.
Lades på bordet.
Herr af Lundblad, Johan Fredric, anförde
skriftligen:
(Se Bilagan N:o 5.)
Herr Itfontgommerie. Gufiaf Adolph, upplåste
följande:
(Se Bilagan N:o 4 )
Herr Montgommery© anhöll, att dess Mea
Den 12 Februarii. 4i5
morial måtte till vederbörligt Utskott förvisas.
Lades på bordet.
Herr Ehrenborg* Casper, anförde skriftligen:
(Se
Bilagan N:o 5.)
Herr Rosenblad, Bernhard: I anledning
af hvad Herr Ehrenborg nu uppläst, anhåller
jag att få anföra följande :
Jag delar den af Herr Ehrenborg yttrade
åsigt, att kostnaden för underhållet af Curhus,
Correetionshus, Läkarevård m. m. af samma
natur, tillhör den dass af utgifter, hvilken, då
dess föremål blott afser det inskränktare di.,
stricts-samhället eller Länet, också endast bör
falla detta till last. Då de erforderlige summorne
af dessa utgifter, inom olika Lån, genom
dessas så högst olika behof, icke stå i något
förhållande till hvarandra; så anser jag råttaste
sättet för deras bestämmande vara, att Riksén*
Ständer tillerkänna hvarje Låns Pröfningskomité
rättighet att fastställa den för det ingående
året nödige summan, att till dess utgörande
pålägga hvarje mantalsskrifven person inom Länet
en afgift af högst 2 å 5 skillingar Banco,
och att, om något vidare tillskott skulle erfordras,
fördela detta i förhållande till den Be_
4i6
Den 12 Fel mari i,
viUning, som efter 2 Artikeln af vår nu gällande
Bevillijings- Stadga erlägges.
1 afseende på hvad Herr Ehrenborg yttrat
och föreslagit, om Rikets Hospitaler, anser
jag mig böra nämna, att jag tror mig känna,
att nu varande öfverstyrelse af hospitalerne
låtit anställa en undersökning rörande rätta tillkomsten
och naturen af albi hospitalerne tillhörande
fastigheter, fonder och inkomster, och
deraf med tillfredsställelse funnit det ogrundade
i den föreställningen, att inom vissa oster ett
Öfverskott af på enskilfa donationer grundade
inkomster skulle uppkommit och blifvit änvåndt
till Seraphimer-Gillets allmänna utgifter. Jag
tror mig äfven kånna, att Gillet fogat anstallt
om vidtagande af sådane åtgärder vid HospitaJerne,
hvarigemnm deras råtta ändamål uppfylles,
de der intagne olyckliges omvårdnad med
all den ömhet, menskligheten fordrar, och deras
återställande, så vidt detta låter sig göra. Som
en motsatts kan anföras hvad Hospitalerne i
forntiden voro, endast förvaringsrum för dårar,
hvarest ofia åsynen af d t elände, som omgaf
desse olycklige, hos åskådaren väckte mera
rysning, ån åsynen af deras intellectuella beklagliga
ställning.
Jig anhåller, att detia mitt yttrande måtte
få åtfölja Herr Ehrenborgs memorial till ve.
derbörligt Utskott.
Herr Ehrenborg: I anledning af hvad Herr
Rosenblad
ben 12 Fcbruariu
Rosenblad yttrat, får jag endast anmärka, att
jag ej ingått uti hågot bedömande, ån mindre
något klander af förvaltningen öfver Hospitalerne.
Det år endast för den framtida förvaltningen
och fördelningen af anslagen, som jag
velat föreslå grunder. Lika med Herr Rosen,
blad tror jag att bestämmandet af afgifterne inom
hvarje Lån visserligen kunde ske genom
PröfningsComittén, men jag tror dock att en
sådan Auctoritet icke bör få af PröfningsCo^
mittén utöfvas, innan Lånens innevånare genom
Sockne vis utsedde Deputerade yttrat sig, huruvida
de vilja uppdraga den åt Comitén, eller
hällre sjelfve, eller genom någon annan af
dem utsedd Corporation, den samma årligen
Utöfva.
Herr Rosenblad: Jag igenfanh ingalunda i
Herr Ehrenborgs Memorial något klander af
Hospitalernes härvarande styrelse. Det klan*
dervårda jag omnämnde, tillhör en vida mer
aflägsen tid ån närvarande styrelses, och jag
frainstålldfe den endast såsohi ett historiskt
factum.
Lades pä bordeh
tlerr Grefvert och Landt Mttfskatten till—
fcånnagaf, att Plenum komme klockan 5 på eftermiddagen
att fortsättas.
Ridd. o, Ad, Pret, I. B;
*1•
4i8
Det: 12 Februarii
-
Föredrogos å nyo Friherre Skjöldebrand*
Pehr Eric och Herr Gripenstedts, Johan, den
6 dennes på bordet lagde Memorial, det förra
angående deportation af till lifstidsfångelse döm;
de missdådare, samt det sedhare rörande skårpande
af straffen för vissa brott, såsom tjufnad*
rån m. m.
Herr Tham, TVolrath * anförde skrifteligen:
(Se
Bilagan N:o 6.)
Herr Pereswetoff Morath, Anders Vilhelm'.
Vid det Plenum då Herrar Gripenstedt
och Friherre Skjöldebrand väckte motion, den
förre om skärpande af våra strafflagar* och den
sednare om deportation af sådana personer, som
till fängelse för lifstiden blifvit döriidfe, var jag
ej närvarande. Jag skulle i annat fall genast
hafva yttrat mina tankar i dessa ämnen. Nu
sedan jag haft tillfälle, att genomse motionerne,
anhåller jag, att dervid få göra några anmärkningar.
Jag börjar då med Herr Gripenstedts. Kanske
har jag i frågan om våra strafflagar någon
rätt att meddela mina åsigter, emedan jag flerd
år såsom underdomare mäst tillämpa dem. Jag
har dervid vunnit den Öfvertygelse, att straff*
hvilka ej stå i naturligt förhållande till brott*
medföra en skadlig verkan.
Herr Gripenstedt synes med sin motion
Den 12 Februarii.
hafva åsyftat, att äfven tjufnadsbrott skulle beläggas
med dödsstraff. Med förvåning har jag
hört Englands lagar såsom exempel åberopas.
Det landets lagar, hvilkas (»fullständighet och
stora fel hela Europa källner och hvarje upplyst
Engelsman sjelf beklagar. Minst skulle jag
i frågan om straff för tjufnadsbrott önska se
dem gällande i vårt Fädernesland. Det , är lått
att finna* att då ett brott medför lifvets förlust,
och den, sorn det begär, å bar gerning af någon
påträffas, den brottslige skall genom mord
söka befria sig från ett sådant vittne. VåldsTerkaren
har éj mera ån ett lif att förlora,
och om häri förlorar det för stölden, eller för
mordet, mäste vara honom i det närmaste likgiltigt.
Att förhållandet år och nödvändigt
måste vara så, kan mari genast finna orri man
kastar en blick på de i England utkommande
förteckningar å tjufverier, deraf matt finnér, att
dylika brott oftast åtföljas af niord. Flere agtningsvårde
och kunnige män af Englands Domarecörps,
hafva beklagat den skada . för folkets
moralitet, Parlamentsacten eller, förordnandet
orri dödsstraff för tjufnadsbrott förordsakar,
Och de ård således af en alldeles motsatt tanka,
med den Herr Gripenstedts Memorial förråder.
Men England år en Handlande Stat; för
handelsinteresset måste allt annat der vika, och
man har ansett förenämnde lagbud utgöra ett
palladium för ägande rätten till så kalladt rörligt
gods. Så är det icke med Sverige. Det
här flere interessen att skydda, och handelns
Den 12 Februariit
kan således hos oss ej bjuda de öfrige att subordinera
sig. Derföre åro ock våra lagar
ojemförligt båttre än de Engelska, och våra
lagstiftare hafva ej haft att kämpa mot något
öfvervågande interesses obilliga fordringar. När
man öfverskådar Sveriges lagar sådane de fordom
varit, så finner man att den tid funnits då
man i Sverige äfven gjort försök, att genom
dödsstraff minska tjufnadsbrott, men man måste
snart förändra en till sin moraliska grund så
onaturlig lag, och orsaken till förändringen var,
utom hvad jag redan nämnt, den vigtiga omständighet,
att genom lagens grymhet, Konungamagtens
skönaste prerogatif, det att gifva nåd,
oupphörligt måste anlitas, oell det år en erkänd
sanning, att då lagen sjelf påkallar benådningsråttens
utöfvande, faller lagens bud i vanmagt.
Försöket bar så bedröfliga frukter, att det
hos oss säkert icke skall omgöras, och ehuru
jag är viss, att de i motionen framställde grunder
ej skola af Lagutskottet gillas, har jag dock
ansett felagtigt, att med tystnad låta motionen
passera remisslistan. Detta år det egentliga skåj
let, hvarföre jag framställt min tanka i ämnet.
f .
Hvad angår Herr Friherre Skjöldebrands
motion, har jag funnit det sätt sorn han föreslagit,
nemligen deportation, så nyttigt, att jag
anser mig förbunden iakttaga detta tillfälle att
derföre förklara Herr Friherren min djupa högaktning,
Må det endast tillåtas mig att frarns
Den 12 Februarii,
421
ställa ett enda bestämmande, jag har trott böra
och kunna samma motion tilläggas.
Då jag först genomögnade motionen, fann
jag ingen ting att dervid anmärka, men van att
för mig sjelf recapitulera hvad jag låst, och genom
juridisk behandling af frågor, van att göra
mig redo för följderne af hvarje framställning,
märkte jag sedan, att om deportation stadgades
utan undantag för alla lifstidsfångar, skulle
den följd uppstå, att personer som för politiska
brott vore till lifvets förlust dömde, men at
nåd fått det behålla, och i stället blifvit i lifs—
tidsfångelse satte, skulle kunna anses vara bland
dem som äfven borde deporteras, och detta lärer
visserligen icke varit Herr Friherrens mening.
Politiska förbrytelser åro, eller åro icke
egenteliga moraliska brott, allt efter deras särskildta
beskaffenhet, och Statens värdighet fordrar,
att för sådane brott dömde personer ej
ställas under en främmande magts uppsigt eller
förblandas med uppenbara missdådare.
Jag tillstyrker således det tillägg i motionen,
att deportation ej må sträcka sig till personer,
som för politiska eller så kallade Stats-;
brott tilläfventyrs i lifstidsfängelse hållas.
Ofta har man tänkt sig möjligheten af deportation
af brottslingar till främmande Staters
Colonier, men lika ofta har man yttrat, att di-j
plomatiska underhandlingar i afseende derpå.
Den 12 Februarii,
avårligen skulle kunna förås roed den framgång
»nan önskade.
Konungen år af Europas Regepter så aktad,
att en framställning af honom i detta fall
visserligen ej skulle lemnäs utan uppmärksamhet.
Konungens Miga önskan att verka allt
för landets vål år lika allmänt känd sorn den
kraft och verksamhet, hvarmed Konungen för•tår
att låta drifva hvarje underhandling. Mig
vill det således synas, som skulle ögonblicket
just nu vara inne att söka öfverenskomma med
någon utländsk magt om rättigheten att till dess
Colonier få öfverföra de brottslingar hvarom
fråga nu varit; och jag är nästan Öfvertygad att
försöket skall lyckas.
Jag borde kanske ej vidare återgå till Herr
Gripenstedt motion, sedan jag redan anfört de
hufvudsakliga skål hvarföre jag trodt, att den
deri framställda princip ej kan gillas, men då
nu faller mig i minnet något sorn kan tjena till
exempel huru Englands åberopade lagar äfven j
civila frågor åro beskaffade, anhåffer jag att få
sluta med framdragande af ett sådant exempel.
Enligt ett stadgande i dessa lagar, år det tillåtet
att inför vederbörlig myndighet efter uppgjord
ordentlig räkning, besvärja den fordran
man hos annan åger, utan att denna deröfver
blifver hörd, och sedan en sådan ed år gången,
anses fordringen för executiv. Om en sådan
fordran år origtig, eller rent af uppdiktad, så
fordras i allt fall, att innan man får anställa
Deri i2 Februarit.
rättegång mot en sådan förment fordringsägare,
man antingen i contant inåste erjågga till
honom beloppet, eller sätta borgen derföre.
Och kan man det ej, så mäste man tråda i
häckte,
Häraf händer, sorn ock skall håndt, grofva
bedrägerier, En person begifver sig i angelägna
affairer, till exempel från London till Skottland.
Der infinner sig någon som vill skada
den resandes credit eller rent af bestjäla honom.
För denna erfordras då ej mera ån att han
jnsör den myndighet sorn vederbör å den plats
dit den resande ankommit, med ed faster, att
han hos honom äger en fordran, och i ögonblicket
har den resande ^ om han ej åger den
credit på platsen, att lian kan anskaffa borgen
för summan, ej annat val ån att tråda i häkte
eller betala det fordrade beloppet. Åger han
rexlar eller penningar med sig, så täger han
naturligtvis hellre den sednare utvägen och
stämmer genast den förmente Borgenären’; men
denne, sorn tilläfventyrs har intet att förlora,
rymmer, och den utbetalte summan år förterad.
Hår skulle man, otvifvelaktig! anse den
lag, som gåfve tillfälle till sådane bedrägerier
för yttersta våld, och jag tror att detta exempel
skall göra tillfyllest för att hindra åberopandet
af Engelska lagarna, då man vill förbättra någon
del af våra.
^2-1
Den 12 Februarii,
Herr Ehrenborg, Casper, uppläste föl-,
jande;
(Se Bilagan N:o 7,)
Hvarefter Herr Ehrenborg munteligen
tiJlade,
Jag utbeder mig i öfrigt att i alla få för*i
ena mig med Herr Morath uti hvad han anfört
rörande olåmpligheten af dödsstraff för tjufnad*
Men då Friherre Skjöldebrand nu sjelf icke år
närvarande, anhåller jag få erinra att han icke,
på sätt Herr Morath trott sig finna, ovilkorligen
tillstyrkt deportation för alla lifstidsfångar,
Utan blott iör dem, hvilka blifvit dömde för
niord, rån eller itererade tjufnader.
Friherre Ehrenborgh, Casper \ Då jag be-*
gårde ordet var det blott för att yttra mig i
afseende på ett uttryck i Herr Thams Memorial,
Jag anser mig skyldig upplysa, att den
korrta erfarenhet jag har af juridiska ämnen,
gifvit mig tillräcklig öfvertygelse derom, att i
det skick vår lagskipning ännu befinner sig, det
år en ren omöjlighet att ovilkorligt afsluta alla
ransakningar, utan att lemna tingsstället. Upplysningar
kunna behöfva®, vittnen kunna böra
afhöras, hvilka för den skyldige åro af högsta
vigt. Men Lagutskottet lärer visserligen inse
detta, så att någon vidare framställning häraf
jiu icke kan vara af nöden. Men, jag begagnar
detta tillfälle för att återföra discussionen på
den »f Friherre Skjöldebrand väckte fråga om
Den 12 Fehr ilar ii.
4 sa
deportation af lifstidsfångar, och dervid tror
jag mig böra upplysa, att Kongl. Maj-.t förordnat
en Colnmité för fångvårdens förbättrande.
Jag^tror detta ämne så nära ingå uti det förevarande,
att det visserligen skulle gifva en stor
vägledning om Committerades betänkande blefve
till Lagutskottet öfverlemnadt; och jag har
anledning troCommiténs project vara såuppgjordt
att, om medel till dess verkställande kunna förefinnas,
ingen deportation lärer behöfvas,
Grefve Lövenhjelm , Carl Axel: Den sista
värda talaren har till en stor del förekommit
mig, i hvad jag hade ämnat anföra i detta
ämne, Kongl. Maj:t har nedsatt en Commité
till öfverseende af fängelsernas tillstånd och till
föreslående af medel till deras förbättrande. Denna
Commité liar nu i det närmaste slutat sine
arbeten oell dess förslag circulerar till sista påseende
samt lärer troligen snart komma att
framläggas för Ridderskapet och Adeln. Då
denne sak står i närmaste sammanhang med det
ämne som nu förehafves, tror jag den böra i
förening dermed behandlas. För öfrigt instämmer
jag helt och hållit med Herr Morath uti
det företräde han lemnar åt den Svenska lagskipningen,
framför den Engelska, och jag tviflar
ej att hvar och en som har kännedom af
Sveriges och Englands lagskipning med honom
delar öfvertygelse. Den hufvudsakliga skillnaden
emellan den Svenska och den i Frankrike
och England antagna lagskipning, hvilar på företrädet
af vanliga Domstolar framför de i dessa
länder bruklige Jurys. Visserligen kunna
426
Den 12 Februarii,
båda hafva sina fördelar, men hvad som åtminstone
är säkert, är att Svenska lagskipningen
icke har att förebrå sig så mångå juridiska
mord sorn dessa länders JuryDomstolar.
Kanske, jag medgifver det, är i afseende på den
anklagades rättigheter, ömtåligheten hos oss drifven
något för långt, men skall då någon öfverdrift
existera, så är det bättre att den finnes p:å denna
sida. Med Herr Tham instämmer jag deruti,
att formerne böra förkortas, så vidt det
kan ske utan att lemna allt för mycket tillfälle
till missbruk, och detta tror jag är en hufvudö
sak. Hvad jag likväl anser mäst bidraga, till
ökandet af avtalet brottslingar, är det icke sparsamma
användandet af vanärande straff, sorn
finnas i vår StrafiBalk. Om den kunde umbära
dessa straff, tror jag redan mycket voro vunnit,
ty nu alstrar sjelfva brottinålslagen nya
brott. För öfrigt instämmer jag uti hvad Herr
Ehrenborg i detta afseende yttrat.
Friherre Björnstjerna, Magnus: Vid den
af en värd ledamot Herr Friherre Skjöldebrand
gjorde motion rörande aflemnandet af de i
Riket befintebge lifstidsfångar till de magier sorn
Sga deportatjonsställen, får jag äran anföra, att
jag ganska väl påminner mig hafva hört i England
klagas öfver dyrheten af transportkostnaderne
till Botany Bay, att desse enligt en i
Colqhouns fFecilth and, Power af the Britisk
Empuire meddelad uppgift, uppgingo från år
1788 till I797 till 1,000,000 Pund Sterling, under
hvilken tid 5oro couviets blifvit deporterade,
hvars transport sålunda kostade 200 Pund
Den 12 Februarii.
Sterling per man. Att om äfven medelst en diplomatisk
underhandling, vi möjligen skulle lyckas att
få aflemna våra fångar i England eller Holland
för att derifrån transporteras till Botamy Bay
eller Jawa, vi likväl icke kunna hoppas få dem
på främmande magters fartyg transporterade,
utan att ersätta kostnaden derföre, hvilken efter
ofvannämnde beräkning för de å Rikets
fästningar nu befintlige 5po lifstidsfångar ä 200
Pund Sterling per man, skulle uppgål fill en
summa af 100,000 Pund Sterling eller 1,200,000
R.dr Banco, som troligen skulle öfverstiga icke
allenast tillgångarne, men framför allt den deraf
väntade nyttan, i synnerhet som Fångarne
nu göra någpn nytta vid renhållningen, och
vidmagthållandet af Rikets Fästningar, hvarföre
jag för min del får afstyrka den gjorda motionen.
Grefve Posse, Carl Hindrie', I anledning
af Friherre Björnstjerna? yttrande , får jag blott
vördsamt hemställa, om icke, i fall några betydliga
kostnader blifva nödvändiga, det i sådant
fall åtminstone för framtiden, skulle blifva
långt nyttigare, att anslå en del af samma
medel till allmänna nyttiga uppfostringsanstalter,
emedan det torde blifva lättare att förekomma
laster och brott, än att göra sig af med
ett jämt tilltagande antal brottslingar.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hindric: De
betänkligheter Friherre Björnstjerna omnämnt i
afseende på frågan om lifstidsfångars deportation,
anser jag vara af den betydenhet, att jag
Den 12 Februarii,
anser mig böra förena mig med honom. Friherre
Björnstjerna har i detta afseende tillkännagifva
en omständighet sorn jag väl anat, titan
att känna den, nemligen att kostnaderne
skidle blifva ganska betydliga. Jag anhåller
således att desse anmärkningar må få till vederbörligt
Utskott åtfölja den gjorda motionen,
och tror att de visserligen skola uppväga hvad
i afseende på detta ämne i motsatt mening blifvit
taladt.
Herr Grefven och Landt Marshalk en hemställde,
att så väl Friherre Skjöldebrands och
Herr Gripenstedts ifrågavarande Memorial, som
de af åtskillige Ledamöter i samma ämnen nu
afgifne yttranden, lingö till Lagutskottet remitteras.
Bifölls.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskottets den 2 dennes afgifne
och den 6 derpå följde på bordet lagde memorial
angående tillåtelse för Utskottet, att utöfver
den i 24 §. Riksdagsordningen stadgade
Canzlibetjening få antaga fyra Canzlister med
deremot svarande arfvode, hvilka äga, att Secreteraren
och Notarierne i renskrifningsgöromålen
tillhandagå.
Herr von Hartmansdorff*, Magust: Jag
har förut tagit mig friheten fästa Ridderskapéts
pch Adelns uppmärksamhet på dyrheten och
Den 12 Februarii,
talrikheten af Stånds- och UtskottsCanzlierna.'
Nu, då Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
begärt att, utöfver den betjening, Utskottet
enligt Riksdagsordningen äger, få antaga fyra
Canzlister, må det tillåtas mig, att göra några
ytterligare anmärkningar i samma ämne. Enär
Utskottet, utom en Secreterare, har 5:ne Canzlister,
och enligt hvad jag tror mig känna,
blott arbeta på 3:ne fördelningar, så ar det
alltid möjligt, för en af Tjenstemännen att vara
ledig och sysselsätta sig med renskrifning,
under det de öfriga anteckna hvad uti afdelningarne
förefaller. Att der föra verbal-Protocoll,
synes vara öfverflödigt, hvadan mycken
tid icke bör med Protocollsföringen kunna upp_.
tagas. Tiden emellan Utskottens Sessioner, då
Stånden hafva Plena, böra lemna Secreteraren
och de 3 Canzlisterna nog ledighet till uppsättande
och expedierande af Utskottets Betänlcanden.
Uti hvar och en af Kongl. Maj;ts
StatsExpeditioner finnas ej mera an 8 löner,
och jag underställer hvar och en, om de göromål
som förekomma uti en StatsExpedition kunna
jemföres med EkonomiUtskottets. I hela
HofCanzlersExpeditionen finnas både med ordinarie
och lönlösa, icke 8 tjenstemän. Riksens
Ständer hafva, vid flere Riksdagar hos Kongl.
Majit anhållit om en ny reglering af Styrelseverken,
för indragning af öfverflödige Embeten
och tjenster. En Commité har i sådant ändamål
blifvit nedsatt, hvars arbeten troligen komma
att föreläggas Riksens Ständer. Om nu
Ständerna sjelfva icke iagttaga den sparsamhet
de påyrka af Regeringen, så lemna de ej det
48o
Den i 2 Februarii,
efterdöme de borde, utan de motsäga sin ege»
fordran af inskränkningar. Man har medlidande
med mängden af unga sökande, man säger,
att de genom göroinälen hos RiksStånden blifva
gagneligt utbildade, och mari har svårt vid
att eriiotstå reeommendationer och supplicationer.
Men om man besirinar hriru stor classen af tärande
medlemmar redan är, om mari ihogkom.
mer, att en ganska stor del deraf måste förr
eller sednare våldsamt återfryckas ned bland
de närande: så mäste mari bäfva för brytningen
och söka bereda en förändring , som småningom
kan verkställas. En sådan öfvergång
är endast möjlig derigenom, att man ej släpper
efter vid något tillfälle, der Tjénstemäns
öfverdrifna ökande kommer i fråga, att tean
strängt och conseqvent följer den antagna inskränkningsgrundsatsen.
Blott på sådant sätt
kan något uträttas och företaget lyckas. Jag
bör narima att TabellVerkets nyss utkomné 5
år-s berättelse upplyser, att Civilstaten, under
dessa åréns lopp ökats ifrån 10,173 till 10,997,'
eller med ett antal af 824 piérsoner, under det
att de Sjöfarandes minskats från g,435 till
8,717, eller nied 718 personer. Afven Bruksoch
Fabriksägare häfva minskats från i588 till
1579 skillnaden är der icke så stor, men visar
likväl det allmänna förhållandet äf de närandes
af- och de tärandes tilltagande. Det synes således
vara tid, att hamna en vidare fortgång i
samma rigtning. Allt sträfvar hos oss att komma
upp i de tärande clässérfté. Vid Universiteten
studera flere Bondesöner än Adeliga ynglingar,
ej att tala om den stora skara# af Stånds*-
Dtn 12 Fibruarii. 431
personer, Borgares och andra Näringsidkarens
barn o. s. v. Fortfar man pä detta sätt, så
skall vårt samhälle likna en kropp, behäftad
med den sjuka, der hufvudet sväller i vidd och
förlorar i duglighet, under det de öfrige lemmarne
äftyna, beröfvade de safter, som dragas
till den svämplikt väsande deléhé
På grund af de skäl; jag mot Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottets begäran anfört,
tillstyrker jag att den matté afslås.
Friherre Cederström, Jacob: Jag instämmer
med Herr Hartmansdorff, att största sparsamhet
bör af Riksens Ständers Utskott iagtta_
gas i afseende på personalen af deras Canzlier;
meri denna sparsamhet bör likväl icke sträckas
derhän; att ett skyndsamt bearbetande af ärenderria
derigenom biifvér omöjligt, ty i sådant
fall vinnes éj det åsyftade ändamålet, besparing;
hälst ett af tvänne då måste uppkomma; hemligen:
att Riksdagen förlängés, eller ätt eri
riiyckenhet mål blifva oäfgjorde; och jag hemställer
till Ridderskapet och Adein; och Herr
Hartmattsdorfl sjelf, med den kännedom han
äger om Utskottens göromål, örn med afseende
på denna omständighet, den mängd af
mål sorn vanligen öfverlemnas till Allmänna
BesvärsUtskottet, med tillbörlig skyndsamhet
kunna bearbetas och expedieras, i händell
se Utskottet icke är biträdt af mera än en Secreterare
och trenne Cancellister. ' Detta likväl,
så framt icke det Särskildta Utskott Ridderskapet
och Adeln ansett nödigt, blifver till
-
.Den 12 Februarin
satt, ty i sådant fall blifver Besvärs- och EkonorniUtskottet
ej i behof af tillökad betjening,
hejst det icke kan komma i någon verksamhet
förr, än Särskildta Utskottet fulländadt sitt arbete.
Skall Utskottet genast företaga bearbetandet
af redan gjorda och blifvande remisser,
är den begärda tillökningen af 4 Canzlister oumgängeligt
nödvändig.
Grefve Posse, Arfvid: Då Ekonomiutskottet
hos Riksens Ständer anhållit, att utöfver
den i 24 §. Riksdagsordningen bestämde
Canzlibetjening få antaga 4 Canzlisler, har Utskottet
dervid ingalunda öfverskridit det antal,
som vid de föregående Riksdagar varit behöfligt,
utan endast njed afseende å den sedart
sista Riksdag förflutne längre tid, och det i följd
deraf vid denna Riksdag troligen uppkommande
trägna arbete, trodt, att lika mycken betjening
nu som förr skulle erfordras. Om, i
händelse ett Särskildt Utskott blifver af RiksStåndens
pluralitet förordnad!, Ekonomiutskottet
till äfventyrs varder befriadt från en mängd dess
befattning annars tillhörande ärenden, så behöfves
visst icke de nu- ifrågaställde fyra Canzlister,
och må hända icke en gång något EkonomiUtskott.
Friherre Boije, Ludvig: Då Utskottet
åberopar såsom grund för sin begäran ett förevarande
behof, och detta behof skall af oss
pröfvas; så kan jag icke annat finna, än att vi
böra lämna mera vitsord åt Utskottes eget omdöme,
Den 12 Febr tiar ii,
433
döme, ån åt anmårkningarne af Herr von Hart*
mansdorff, som icke år Ledamot af Utskottet,
och följaktligen icke heller år i tillfälle att lika
vål bedöma behofvet. Jag vill icke särdeles
inlåta mig i det afvikande från åmnet, som den
vårda talaren gjortj men jag skulle dock önskat,
att då han uppgifvit sednare årens förökning
af Tjenstemän till ett antal, som skall förskräcka
den Allmänhet, sorn läser våra Protocoller;
han också velat, dels uppgifva arten af
deras tjenster, dels upplysa om de också njuta
lön af Staten eller icke; emedan, om deribland,
som jag tror räknas Nämndemän, vioe Nämndemän,
Ordningsmannen i Bondbyarne, Fjerdingsman,
Fånggevaldiger, och flere sådana, som
till största delen tjena utan all lön; så faller
kritiken ansenligen. Principen att tillbakahålla
den närande classens barn ifrån inträdet på
tjenstebanan kan vara riktig; men den tillämpas
origtigt, då den åberopas till skäl att göra tyngre
och svårare banan för de, sorn redan åro
intagne och stå der: och i alla fall har denna
princip efter min tanka, ingen användbarhet i
förevarande fråga, angående tillsättande af några
personer mera inom ett Utskotts betjening.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Min enskilta erfarenhet ålägger mig att förklara,
att jog anser Herr von Hartmansdorff äga
anledning till sin gjorda anmärkning. Jag liar
tyckt mig i allmänhet finna en nog stor benå
-
Ridd. o. dd, Fröt. I. B.
a8.
45i
Den 12 Februarii.
genhet att placera iinga mån som följt Riksdagsmännen
från Landsorterna. Från Riksdag
till Riksdag har jag tyckt mig finna att anspråken
vuxit. Jag gjorde vid sista Riksdag en calcul
öfver hvad SkrifvareStaten graverar Riksdagskostnaderne.
Den instämmer med Herr von
Hartmansdorff*. Vid 1812 års Riksdag begärte
OeconomieUtskottet ingen tillökning i betjening,
Secreteraren och Canzlisteme sjelfve hade
undanbedt sig det. För deras ådagalade flit
erhöllo de en gratification. Vid sista Riksdag
gjordes i Bevillning-Utskottet motion om fördubblad
betjening, innan ännu det fanns arbete
nog att sysselsätta den ordinarie betjeningen.
Jag ansåg mig böra refusera proposition derå.
Till bestridande af det arbete som vissa tider
påkommer, kunna renskrifvare antagas, och jag
anser det vara lämpligare, att en viss summa
till ren- och afskrifning anslås, än att man ökar
Canzlisternas antal.
Hans Excellence Herr Grefve Fleming,
Claes: Jag bär mycken agtning för Herr Hart
mansdorff?
mening, men jag kan icke dela den.
Äfven jag har ägt befattning med Riksdagsmannagöromål;
ett förhållande som jag ej utan
rörelse kan påminna mig inom detta Stånd.
Jag trodde mig då finna, att genom den betjening
Utskotten antogo, lemnades tillfälle åt ett
större antal unga personer att förvärfva de kun.
skaper och den erfarenhet som i framtiden
kunde blifva nyttig för Staten. De kunde af
sina arfvoden göra besparingar, dels till understöd
för fattiga föräldrar, dels till erhållande
Den 12 Febr ilar ii.
435
af ytterligare kunskaper, och jag påminner mig
flere som då redan visade den vackra fallenhet,
hvarpå de sedermera lemnat prof uti Statens
tjenst. Jag tror att Utskottet år bäst i tillfälle
att bestämma numerairen af dess betjening; och
Statens vinst af dessa besparingar, sjmes mig ej
vara betydlig. Ålven jag anser att hushållning
erfordras, men att den bör sökas i större
afseenden.
Herr von Hartmansdorff : En Ledamot
har yttrat, ett om Särskildta Utskottet blefve
tillsatt, torde OeconomieUtskottets redan antagne
betjening vara tillräcklig. Jag tror ock att
det vore tids nog att föreslå förökadt antal,
när man fått se, om de för göromålens behandling
vore nödvändigt. En vård Ledamot har
hemställt till mitt omdöme huruvida den personal
som Utskottet åger, kan anses tilli äcklig,
och jag skall söka svara derpå. Under trenne
Riksdagar har jag tjänstgjort dels vid Riddarhus-
och dels vid UtskottsCanzlierne. Jag har
således någon erfarenhet orri hvad som der kan
uträttas eller ej, ehuru jag icke vill mäta densamma
med nuvarande Ledamöters i OeoonomiUtskottet.
Vid 1812 års Riksdag i Örebro, då
tryckfrihetsfrågan behandlades uti ConstitutionsUtskottet,
och då göron ålen voro ganska betydliga,
isynnerhet som VerbaiProtocoil fördes
öfver rådplågningarne, var Secreteraren tillika
RiddarhusCanzlist. Ehuiu vi blott voro trenne
Canzlister under honom, eller en för hvardera
afdelningen, medhunnos likväl göromålen. Se.
eireteraren hade ändock tillfälle, att såsom tjen
-
456
Den 12 Februarii.
steman och jag såsom åhörare, att öfvervara
Ridderskapets och Adelns sammankomster på
Riddarhuset, utan att jag tror, det någon underlåtenhet
i arbetsllit kunnat af våra kamrater
tillvitas hvarken honom eller mig.
En annan Ledamot har velat göra skillnad
på de tjenstemän, som hafva lön, och på de
lönlösa. Denna skillnad betyder efter min tanka
litet eller intet. Ehvad de civila tjenstemännen
hafva lön elier icke, så år det säkert att
de plöja ej, de så ej, eller sysselsätta sig med
närande arbete, utan de tära. Hvar och huru
de af samhället taga medlen dertill, år en annan
fråga, som ej hörer hit att undersöka.
Grefve Posse, Arvid: I anledning af hvad
en värd Ledamot yttrat om den uppmärksam,
het man har att använda personer från Landsorterne,
får jag tillkännagifva att af de trenne
Canzlister OeconomiUtskottet antaget, åro tvenne
personer embetsmån i Hufvudstaden» I öfrigt
i afseende på den af Herr Grefve von Schwerin
föreslagna utväg, att genom renskrifvare
förrätta en stor del af göromålen, bestrider jag
ej möjligheten deraf; men Utskottet har likväl
ansett sig böra undvika den, då föga besparing,
men mycken osäkerhet derigenom skulle uppstå,
då man ej hade något band på sådana
personer. Olågenheterne skulle således öfverväga
kostnaderne, och detta har varit anledning
till Utskottets begäran.
Friherre Cederström, Jac.: Man har framställt
Den 12 Februarii.
ConstitutionsUtskottets arbete i tryckfrihetsmålet
1812 såsotn jemförelse med Oeconomie-och
BesvärsUtskottets göromål. Detta var blott ett
enda ämne, men om äfven alla andra af ConstitutionsUtskottet
utarbetade ämnen sammanläggas,
kunna de blott till en ganska ringa del
svara emot dem Oeconomie- och BesvårsUtskottet
handlägga, hälst detta bland Riksens
Ständers Utskott , vanligen erhåller de flesta
remisser. Man har yttrat att enskilta förhållanden
skulle verka på tillsättande af många
Canzlister; det är ej min öfvertygelse, och för
min del har jag städse till Canzlister lemnat
min röst åt dem, som Secreteraren önskar få,
hålst det är Secreteraren som skall ansvara för
Canzliets göromål. Det har äfven blifvit yttradt,
att Utskotten skulle kunna låta besörja
renskrifningen emot särskildt betalning, och att
sådant skulle kosta mindre, men jag kan ej dela
denna öfvertygelse; öfvertygad att om renskrifningen
skulle arktals betalas, blefve det vi.
da dyrare, oberäknadt alla svårigheter att erhålla
ett tillräckligt antal pålitliga renskrifvare då
de behöfdes.
Grefve von Schwerin: Jag befattar mig
icke med att uppgöra någon balanee mellan antalet
af Canzlister, som landet leinnar, och antalet
af Canzlister, som Hufvudstaden presterar.
Jag vet blott att det finnes en benägenhet att
placera sina bekanta, sorn bör begränsas. Når
Canzlister antagas borde visst Secreteraren höras*
Men jag har funnit att man föga efterfrågar
något vitsord om skicklighet. Genom renskrifvare,
hvilka icke saknas, utan finnas färdige
433
Den 12 Februarii,
att i>å kallelse infinna sig, kunna de fem exemplar
af ett Betänkande, sorn Utskottet behofver,
litt utskrifva®, när en dicterar. Fyra extra
Canzlister kosta 5oo R;dr i månaden, och för
denna summa kan hela den renskrifningskostnad
bestridas, som ett Utskott för Riksdagen behöfver.
Herr von Hartmansdorff: Jag vill ej vi
dare
upptaga tiden med någon discussion, blott
upplysa några facta. Friherre Cederström yttrade,
såsom jag tyckte, att det var blott en
särskilt sak, nemligen den om tryckfriheten, som
sysselsatte Constitutions-Utskottet 1812; men,
utom denna, var äfven en annan öfverlemnad
tili Utskottet, nemligen Konungens proposition
om ändringar uti Sveriges Statsförvaltning, och
ruan torde erinra sig, att dessa bägge voro de
betydligaste som förmodligen kommit till Utskottet
sedan antagandet af närvarande Rege.
ringsForm, att det ledde till vidlyftiga öfverläggningar
och mycket arbete. I afseende på
den, af en annan
skulle kunna få renskrifvare, sorn voro nog
skicklige till Utskotts arbeiet, vill jag påminna
mig hafva hört af Oeeonomie- eller något annat
Utskotts Ordförande, att omkring 70 personer
anmält sig till erhållande af Canzlist-beställningarne
derstädes. År detta förhållandet, så
tror jag ej att man K-höft befara brist på Tjenstemän,
kunniga nog till den renskrifning, som
erfordras inom Or conomit Utskottet, synnerligen
om man, såsom jag föreslagit, åt Secreteraren
lemnar en viss sununa, för hvilken han skolat
Den .12 Februarii.
45g
besörja renskrifningen. Det kan visserligen icke
fela, att unga Tjenstemän hår i Staden då skulis
både flinkare och för bättre pris verkställt ifrågavarande
renskrifning, ån nu, då de af Utskottet
åro antagne oberoende af Secreteraren
och icke kunna endtledigas, om han med deni
år missnöjd, utan medelst begifvande af de UtskotfsLed.
unöter, på hvilkas förord, eller genom
hvilkas inflytande, de blifvit antagne.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus:
Då äfven jag är Ledamot af ett Utskott, ehuru
detta Utskott kanske år af dem, som hafva
minst att skrifva, tror jag mig blott böra nämna,
att 5oo Riksdaler visserligen icke förslå till
betalning af Utskottets renskrifning. Jag är helt
och hållet af den tanken, att det år nödvändigt
consultera Secreteraren, såsom Expeditionens
förman, innan man antager Canzlister eller
biträde. Att antaga renskrifvare år en ganska
vanskelig sak, som jag högeligen afstyrker uti
så vigtiga göromål. Det skulle då ännu lättare
hända, hvad som redan måst ske, att uti
så vigtiga documenter, sorn Grundlagar, man
finge föreslå förändringar endast för tryck- och
skrif-fel. Om ett Utskott ej år nöjd med sin
betjening, har det correctif inom sig att hålla
ordning, ty det kan förafskeda hvem det behagar,
kan förminska antalet af betjening om det
har flere än det finner sig behöfva. Utan afseende
på om de föreslague varit slägtingar el.
ler haft recornmendationer, har, i det Utskott
der jag är Ledamot, de valts genom omröst;-
Uo
Den 12 Februariis
ning, som man ansett bäst passa för ändamålet.
Grefve Posse, Arvid: Jag fattade ej Grefve
von Schwerins yttrande så att han ville göra
en balance emellan sökande från landet och de
från hufvudstaden; men jag ville visa, att den
drif-fjeder som Grefve von Schwerin tycktes
nämna ej verkat på Utskottet, I afseende på
hvad Herr von Hartmansdorff yttrat, får jag tillkännagifva,
att det år uti Allmänna Besvårsoch
OeconomieUtskottet som 70 sökande anmält
sig till Canzlist-platserne; alla åro Tjenstemän,
och jag tviflar att de emot särskilt betalning,
skulle vilja åtaga sig renskrifning.
Herr Grefven och LandtMar skalken hemställde
huruvida Ridderskapet och Adeln an-f
såg de vid Allmänna Besvärs- och Oeconomie-!
Utskottets Memorial gjorde anmärkningar, hindra
detsammas antagande, samt på sådan grund
behagade nämnde Memorial, jemte anmårkningarne
till Utskottet återremittera.
Ropades Ja och Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och handtMarskalken
gjorde proposition till bifall af Utskottets
ifrågavarande Memorial, hvilken propo.
sition med Ja besvarades.
Den 12 Februarii.
441
Upplåstes och lades på bordet:
1) ConstitutionsUtskottets den 7 dennes af-i
låtne Memorial, angående tryckning af en uppgift
på de hvilande förslag, till ändring i Grundlagarne,
som vid denna Riksdag till afgörande
förekomma.
2) BancoUtskottets Memorial, af den 4:de
dennes, angående Revision af Banco-DiscontYerket,
under nu påstående Riksdag.
5) BondeStåndets ProtocollsUtdrag, af den
21 sistlidne Januarii, angående tillsättande af
BondeStåndets Canzli-betjening.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim,
:.L,'; ' -
*42
Den 12 Februarii,
Onsdagen den 12 Februarii,
Plenum klockan 5 eftermiddagen.
Justerades PleniProtocollet, för den 6 dennes.
Herr af Ekenjtam, Israel: En tillfällighet
hindrade mig i förmiddags att öfvervara Ridderskapets
och Adelns Plenum och deltaga i
discussionerne öfver Friherre Skjöldebrands motion,
rörande deportation af lifstidsfångar, hvilken
motion då blef till Lagutskottet remitterad.
Må det derföre nu tillåtas mig, att i samma
ämne göra ett förslag, sorn ej lärer behöfva annorlunda
motiveras, ån genom en enkel framställning
af de fördelar, hvilka genom detsammas
antagande skola tilivågabringas.
Herr af Ekenftam upplåste derefter följande:
(Se
Bilagan N;o i.)
Ladeä på bordet.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den 5 dennes
afgifne, och följande dagen på bordet lagde,
Memorial, angående den till Riksdags-kost
-
Den 12 Febr uar i i.
443
nadernes bestridande vid innevarande Riksdag
erforderlige tillgång; och blef samma Memorial
uppå gjord proposition af Ridderskapet och Adeln
bifallit.
Vid förnyad föredragning af nedannåmnde
Memorial, fann Ridderskapet och Adeln för
godt, att uppå derom af Herr Grefven och
Landt Marskalken framställde sårskilte propositioner,
remittera
Till StatsUtskottet;
Herrar Hallenborgs, Carl Johan, och
Rothliebs, Axel, den 6 dennes på bordet lagde,
Memorial, angående Allmänna Magazins-Directionen.
2) Herr Wulfraths, Carl Gustaf, den 10
dennes förmiddagen på bordet lagde, Memorial,
augående anslag å Stat för en ProvincialLäkara
inom norra delen al Halland.
Till Stats- och Bevillnings Utskotten:
Herr Montgommeries, Fabian, den 8 dennes
på bordet lagde, Memorial, angående rättighets
erhållande, att med spannmål utgöra en
del Krono-utskylder.
Till BancoUtskottet:
Herr Hjertås, Johan Gustaf, den 6 dennes
444
Den 12 Februarii,
på bordet lagde, Memorial, angående publicitet
af Bankens angelägenheter.
Till Lagutskottet:
Herr von Strokircks, Joban Herman, den *
10 dennes förmiddagen på bordet lagde tvånne
Memorial, dels angående ändring af 25 Cap.
5 §. Rättegångs-Baiken, samt dels om Rådmäns
och Kåmnerers befrielse från allt delias
gande i ansvar för försummelse vid Domböckers
och Lagfarts- med flere Protocollers och
Ransakningars insändande till OfverRätterne.
Till Allmänna Besvärsi och EkonomieTJtskottet’.
Herr Montgommeries, Gustaf, den 6 dennes
på bordet lagde Memorial, angående anläggande
af en väg emellan OfverTorneå och Kengis.
Hvarjemte Ridderskapet och Adeln, uppå
Herrar Hallenborgs, Rothliebs, Hjertås, Montgommeries,
Gustaf och Fabian, samt von Strokircks,
derom gjorde begäran, tillåt att deras
Memorial fingo med de öfrige RiksStånden cornmuniceras.
Föredrogs å nyo Friherre Falkenbergs,
Carl Axel, den 6 dennes på bordet lagde, Memorial,
angående åtskiilige medel till lättad afsättning
af landtmanna produeter.
Grefve Bosse, Arvid: Sedan Ridderska
-
Den i2 Februarii,
445
pet och Adeln beslutat att ett Särskildt Utskott
skall organiseras, för att dels undersöka orsakerna
till den förlägenhet i penninge-rörelse
och näringar, hvaröfver klagan hörts, dels föreslå
medel till denna förlägenhets afhjelpande,
och detta Utskott, enligt de förefallne debatterna,
ej lärer kunna undgå att yttra sig öfver
det ämne, Friherre Falkenbergs memorial innehåller;
hemställer jag till Högloflige Ridderskapet
och Adeln om ej samma Memorial kunde få
hvila på bordet, intill dess sig visat huruvida
de öfrige RiksStånden äfven anse tillsättandet
af ett så beskaffadt Särskildt Utskott nödigt, i
hvilket fall Memorialet torde böra dit remitteras-
Jag känner ganska vål, att remiss af Memorialet
nu bör ske, på sått 4y §. Riksdagsordningen
föreskrifver; men det synes mig,
sorn om man funnit nödigt besluta afvikelser
från den vanliga ordningen för Riksdags-årendernas
behandling; och i händelse jag icke misstagit
mig i delta mitt omdöme, lärer man äfven
satt sig i nödvändighet, att för verkställigheten
af samma beslut, stifta Lagar för tillfället.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus,
förenade sig med Grefve Posse deruti, att Fri.
herre Falkenbergs Memorial kunde tills vidare
hvila på bordet.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Enligt Lagen måste motionerna nu till Utskott
remitteras. Skulle ett Särskildt Utskott
tillsättas, och man önskar, att de ämnen sorn
motionerna innehålla, måste af detta Särskilta
446
Den 12 Februarii.
Utskott behandlas, så låter det likafullt göra
sig. Tvenne Utskott kunna sammanträda genom
Deputerade och öfverenskomma om ämnenas
behandling. Så skedde vid 1815 års
Riksdag, emellan det Särskilta och OeconomieUtskotten.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Då frågan
nu uppstått, huruvida detta till remittering
företagna mål, skulle kunna ytterligare blifva på
bordet liggande, får jdg erinra, att Grundlagar,
ne derföre ej tyckas lägga något hinder.
I RiksdagsOrdningens 4g §. heter det nemJ
ligen: ”Uppstår fråga om eller heart remitteras
bör, kan denna fråga blott för den Pleni-dagen
läggas på bordet • men i nästa Plenum
skall beslut ovågerligen fattas ” Emedan
således detta mål ej förr ån nu till remittering
förekommit, men fråga nu uppstått, hvart remitteras
bör; synes ftågan härom otvifvelaktigt
kunna till nästa Plenum hvila. Och att så förfara,
synes så mycket lämpligare, som det emel.
lertid torde hinna afgöras, huruvida Särskilta
Utskottet kommer att äga rum.
Herr Grefven och Landt Marskalken yttrade,
att då de öfrige RiksStånden ännu icke
fattat deras beslut om förordnande af ett Särskildt
Utskott, och dptta Utskotts tillvarelse således
ej eller ännu vöre bestämdt gifven, ansåg
Herr Grefven och Landt-Marskalken någon
remiss till ett Utskott, som ännu icke funnes,
ej heller skäligen kunna komma i fråga, och
Den 12 Februarii.
att följaktligen det af Herr Cederschjöld åberopade
moment i 4g §. af Riksdagsordningen icke
vore till förevarande händelse lämpeligt; i anledning
hvaraf och då Friherre Falkenbergs förevarande
Memorial, enligt i. momentet i sistnämnde
§. nu borde till vederbörligt Utskott
förvisas, Herr Grefven och* Landt-Marskalken
hemställde, om icke Ridderskapet och Adeln
behagade samma Memorial till Allmänna Besvärs-
och OeconomieUtskottet remittera.
Bifölls.
Föredrogs å nyo Herr Berghmans, Ambrosius
Magnus, den 6 dennes på bordet lagde
Memorial, om afskaffande af den i Disconterne
bruklige öfverränta m. m.
Herr af Malmborg, Abraham: Vid sista
Riksdag ingaf jag till Högloflige Ridderskapets
och Adelns Protocoll ett Anförande uti förevarande
ämne, angående den så kallade straffräntan
af 12 procent, sorn Disconten tager af
en fattig låntagare, den der icke på förfallodagen
kan betala ett der erhållit lån; och jag
förenar mig nu så mycket hellre med den af
Herr Berghman härutinnan gjorde motion, sorn
jag ofta haft tillfälle erfara, att mångå fattiga
gäldenärer blifvit förstörde genom denna öfverdrifna
ränta, som derföre tyckes böra upphöra.
Jag torde nu få uppläsa mitt ofvannämnda
448
Den 12 Februarii,
Anförande, under anhållan, att detsamma sederJ
mera kunde få åtfölja Herr Berghmans Memorial
till vederbörligt Utskott.
Härefter uppläste Herr aj Malmborg följande
:
(Se Bilagan Nto 2.)
Herr Grefven och La n dt Ma r skalk en föreslog,
att så val Herr Berghmans ifrågavarande
Memorial, som Herr af Malmborgs, i anledning
deraf, afgifne yttranden måtte till BancoUtskottet
remitteras- hvilket bifölls.
Föredrogs å nyo Herr Heijkenskjölds, Ludvid
Detloff, den 12 dennes eftermiddagen på
bordet lagde motion, angående instruction för
BevillningsUtskottet, att med fästadt afseende å
landets förmåga och näringarnes tillstånd uppgifva
den summa Utskottet efter noggrann pröfning
ansåg kunna såsom bevillning årligen utgöras
af Riket intill nästkommande Riksdag.
Herr Heijkenskjöld, Ludvig Detlof: En
värd Talare har i ett föregående Plenum yttrat,
ait hail gillat den princip i Statshushållningen
jag i mitt Anförande vågat framställa,
att Stats-utgifterne och behofven borde rättas
efter tillgångarne att fylla dem, så framt denna
åsigt vöre enlig med Constitutionen. Efter min
tanka stödjer den sig på bq och 62 §. §• Rege-;
rings
-
Den 12 Februariis
44g
ritlgs-Formen, och derifrån har jag hämtat
sjelfva idéen. Det såges vål i 5g §. RegeringsFormen:
”att hvad utöfver Statsverkets ordinarie
inkomjier tar/vas genom bevillningar,
bor fyllas" och i 3o §. Riksdagsordningen:
"Stats Utskottet dligger att utröna, pröfva och
föreslå det, sorn till Stats- och RiksgäldsVerkets
behof erfordras, sedan nödige indragningar
och besparingar blifvit iakttagne och
sluteligen uppgifva huru mycket genom bevillning
bör utgöras; men desse föreskrifter kunna
icke upphäfva b<] §. Regerings-Formen:
”Svenska Folkets urgamla rått att sig beskatta,
utöfvas af Riksens Ständer allena vid allmän
Riksdag; och de förklaras tydligen genom 62
§. RegeringsFormen, så lydande: ”Sedan Stats
Verkets
behof blifvit af StatsUtskottet uppgifne
och af Riksens Ständer pröfvade, ankommer det
på Riksens Ständer, att en deremot svarande
bevillning sig åtaga,” m m. Härunder förvar
ras Riksens Ständers rättighet att pröfva, om
de uppgifne StatsVerkets behof åro nödige eller
icke, äfvensom Riksens Ständers frihet, att
åtaga sig bevillning eller icke. Hvad Riksens
Ständer pröfva att StatsVerket tarfvar utöfver
Statsinkomsterne, blir ett behof, en Statsbriji,
och denna brist ankommer det på Riksens Stån.
der att fylla genom bevillning Riksens Ständer
tillhör, att tillse det Statsbristen och den
bevillning de vilja sig åtaga balancera hvarandra,
och det är denna af Lagstiftaren åsyftade
jemnvigt emellan Stats-bristen och den
bevillning Riket förmår utgöra, jag velat göra
Ridd. 0* Ad, Pn>t, l, B. 29.;
45o
Den 12 Februarii.
gällande, då jag yrkaf, att man först borde
beräkna tillgångarne och derefter lämpa Statsutgifterne.
Då 65 §. RegeringsFormen stadgar:
”att för oförutsedde händelser tvenne särskilte
tillräckliga summor böra afsättas och anslås,
den ena att vara tillgänglig för Rikets försvar,
eller andra högst vigtiga och angelägna
föremål, den andra att ur Riksens Ständers
Bank af Konungen lyftas vid infallande krig,”
synes mig Lagstiftaren härmed velat tillkännagifva,
att under vanliga forhållanden i ett
fredligt tillftånd, borde någon afvikelse från
den princip som ligger till grund för 62 jjj. RegeringsFormen
icke äga rum. Jag har för öfrigt
genom de reflexioner mitt Anförande innehåller
öfver ärenderne, såsom de hittills blifvit
behandlade i Stats- och BevillningsUtskotten
endast velat motivera den proposition jag
nu vördsamt får föreslå: Att BevillningsUtskottet
måtte anmodas till Riksens Ständer uppgifva
och föreslå en summa, hvilken Utskottet, med
fastadt afseende å Landets förmåga och näringarnes
tillstånd, anser kunna såsom Bevillning
af Riket årligen utgöras intill nästkommande
Riksdag.
Grefve Lowenhjelm, Carl Axel: Så vidt
jag kunnat fatta den siste värde Talarens motion,
innefattar den endast fråga om den ord.
ning uti hvilken beskattningen efter hans tanka
bör utföras, och enligt hvilken början bör göras
med en beräkning öfver Folkets förmåga att
utgöra bevillning, hvarefter StatsYerkets behof
komme att inskränkas. Jag skulle äfven gilla
denna method, om den calcul BevillningsUt
-
Deri i2 FelrUarti,
45t
skottet skulle uppgöra, kunde äga ali den tillförlitlighet,
som för ändamålet erfordras; men
detta betviflar jag Det är gifvet, att hvarje
Stat har vissa behof af så väsendtlig egenskap,
att om de ej uppfyllas, Staten saknar det nödvändiga
att drifva den stora machinens gång.
När Regeringen uppgifvit dessa behof, bora de
granskas af National-Representationen, hvars
rättighet det visserligen ar, att då den anser
mera sparsamhet böra och kunna iakttagas,
derom göra framställningar till Regeringen t
som säkerligen å dem fästar det afseende de
förtjena. Äro åter Statens verkliga behof en
gång erkända, får ej vidare någon fråga uppstå
om summans beviljande till fyllande af desse
behof, så vida Staten skall äga bestånd På
sådan grund och då något ändamål icke vinnes
genom antagande af den method Herr Heijkenskjöld
föreslagit, tror jag, att den förr etablerade
praxis i afseende på sättet att bestämma
bevillningen, är den lämpligaste; och fjag anhåller
ödmjukast att dessa mina anmärkningar må
få åtfölja ärendet, i händelse det till något Utskott
blifver remitteradt.
Herr Rosenblad, Bernhar di I det Plenum
då Herr Heijkensköld väckte sin nu ifrågavarande
motion, tog jag mig frihet söka visa hans
deri innehållna förslags stridighet mot principerne;
jag tror nu att sjelfva de § §. af Grundlagen
Herr Heijkenskjöld uppläst, ådagalägga
detta Förslags Grundlags-stridighet. 62 §. RegeringsFormen
innehåller: ”Sedan" och således
ej förr än StatsVerkets behof blifvit af Statsutskott
et uppgifna och af Riksens Ständer,
452
Den 12 Februari i,
pröfvade, ankommer det pd Riksens Stander
att en deremot svarande bevillning sig dtaga.
Detta stadgande står i ingen motsägelse med
och minskar på intet sätt den Svenska Folket
i 57 §. Regerings-Formen försäkrade och urgamla
rätt, att sig genom sina Ständer allena
vid allmän Riksdag beskatta. De i 65 §, RegeringsFormen
nämnde bägge summor, eller creditiver,
äro afsatte för sådane oförutsedde utgifter,
som ingalunda ibland de af StatsUtskot—
tet uppgifne StatsYerkets behof kunna upptagas,
och således ej eller tillhöra dem, till hvih
kas betäckande BevillningsUtskottet föreslår den
nödige Bevillningssumman.
Friherre Ejörnjijerna, Magnus: En värd
Ledamot, Herr Heijkenskjöld, bar väckt motion
derom, att BevillningsUtskottet först skulle
anmodas uppgifva landets resourcer, innan StatsUtskottet
uppgör Stålens behof, och att de sednare
skulle rättas efter de förra. A id delta
förslag får jag den äran göra en anmärkning,
att nemligen förslaget är rakt stridande mot 58
och 62 §. § RegeringsFormen, Saken kan således
icke annorlunda än såsom Grundlagsfråga
behandlas. Den får derföre icke väckas in
Pleno, och enda sättet för Herr Heijkenskjöld
att, om han så önskar, bringa detta förslag i
behörig form å bana, är, att dermed vända sig
till ConstitutionsUtskottet.
Herr Nordenankar, Gujtafi Bevillningsutskottets
åtgärder äro i 5i §. Riksdagsordningen
bestämdt utstakade, och bestå deruti:
Dea i 2 Februarii.
453
5) Att opåmint vid hvarje Riksdag upp_
gifva de allmänna grunderne för den blifvande
Bevillningens fördelning, och
2) Att, sedan Bevillningssunnnans belopp
blifvit fastställdt, författa förslag till Bevillningens
utgörande. Det vöre således en nyhet,
att, på sätt Herr Heijkenskjöld föreslagit, förut
uppgöra en calcul, till hvilken Grundlagen icke
gifver någon anledning. Jag förenar mig derföre
med den mening Friherre Björnstjerna yttrat,
att förslaget är en Grundlagsfråga och flör
endast såsom sådan behandlas.
Grefve Lowenhjelm förenade sig äfven
med Friherre Björnstjerna.
Flem Heijkenskjöld: Jag har blott hegart
att BevillningsUtskottet skulle anmodas upplysningsvis
meddela utlåtande, huru stor summa
Utskottet kunde anse Riket vara i stånd att årligen
såsom Bevillning utgöra.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus•
Vid första afhörandet af Herr Heijkenskjölds
motion, förekom den mig stridande mot gällande
föreskrifter. Sådan den nu blifvit fram_
ställd, synes den mig berättigad att blifva tagen
i öfvervägande. Fråga kan naturligtvis icke blifva
om att bestämma en summa, utöfver hvilken
StatsUtskottet vid Statens reglering, ej må gå;
utan blott att på förhand uppgifva hvilka tillgångar,
efter anställd pröfning af näringarnes.
beskaffenhet, skulle kunna vara att påräkna
Den ia Februarii,
StatsUtskottet kunde då, om det funne den icke
motsvara behofvet lill nästa Riksdag, bereda tillgång
till en del af behofvet genom funderade
lån. Så går det till i England, der Ministern i
och med detsamma han anmäler hvad Staten
behöfver, också uppger de källor, hvarifrån behofvet
skall fyllas.
Jag medger att det blir svårt för BevillningsUtskottet
att uppgöra sådana bei’äkningar,
men försöket må val ändå kunna göras. Af
detta skäl tillstyrker jag remiss.
Grefve Lowenhjelm: Den siste värde Ta3
laren har sjelf medgifvit opålitligheten af den
calcul, Bevillnings-Utskottet, i händelse Herr
Heijkenskjölds motion bifölls, skulle komma att
uppgöra, och samma Talare har äfven påstått,
att någon nytta genom en sådan calcul skulle
tillvägahringas. Ehuru jag för min del icke kan
inse, hvaruti denna nytta egentligen skall bestå,
vill jag dock ej bestrida möjligheten deraf. När
Bevillnings-Utskottet får veta den summa, sorn
till Statens behof erfordras, kan Utskottet ju
uppgöra den calcule man begär; men jag ser
icke något skäl hvarföre man på förhand skulle
ålägga Utskottet ett arbete, hvaraf fördelen medgifves.
vara ganska problematisk Och då härtill
kommer, att ett sådant förfarande vöre stridande
emot både RiksdagsQrdningens föreskrift
och etablerad praxis, anser jag mig så mycket
hellre böra afstyrka bifall till den väckte motione».
Den 12 Februarii,
455
Herr Cederfchjöld, Pehr Gustaf'. Jag vill
ej neka, att det ju skulle vara nyttigt, om BevillningsUtskottet
kunde anmodas att uppgifva,
huru stora Bevillningsbördor det trodde landet
kunna bära: men jag inser ingen möjlighet, att,
enligt våra nu gällande Grundlagar, gifva detta
Utskott ett dylikt uppdrag. Bevillnings-Utskottet
tillkommer nemligen, ingenting annat, än blott
att fördela den erforderliga Bevillningssumman.
Det tillhör StatsUtshottet att denna summa föreslå,
och Riksens Ständer sjelfva att den fastställa.
Det åsyftade ändamålet skall således i
alla fall vinnas, blott StatsUtskottet följer, såsom
jag förmodar, den grundsats, att ej föreslå
några utgifter till blott nyttiga ändamål, förr
än de rent af nödvändiga behofven blifvit betäckte.
Till dessa sednare måste tillgångar ovilkorligen
utfinnas: men deremot lära så val
StatsUtskottet som Riksens Ständer ej underlåta,
att vid beviljandet af bidrag till de förra,
eller de blott nyttiga ändamålen sorgfälligt rådfråga
landets förmåga att bevillnings-summan
utgöra.
Herr Nordenanckar, Gustaf: Ridderska
pet
och Adeln har redan beslutat tillsättandet
af ett Särskildt Utskott, hvars åliggande skulle
blifva att undersöka orsakerna till den klagan
som hörts öfver förlägenhet i penninge-rörelse
och näringar Skulle man nu åter antaga,' att
BcvillningsUtskottet ägde en så fullständig kännedom
om Landets tillstånd, att Utskottet kunde
afgifva den calcul, som nu vill af det samma
äskas; så bekänner jag öppenhjertigt, att jag
456
Den 12 Februarii,
för min fiel icke kan inse, hvartill ett Särskilt
Utskott skall komma att tjena.
Friherre Cederström, Jacob: Herr Nor
denankar
har anfört, huru som det enligt i
morn. af 5i § Riksdagsordningen åligger BevillningsUtskottet
att opåmint uppgifva de allmänna
grunderne för den blifvande Bevillningens
fördelning, och att, sedan Bevillningssumman
blifvit bestämd, med tillämpning af dessa grunder
författa förslag till Bevillnings-Förordning,
Det sednare momentet i samma § stadgar huru
med summans bestämmande förfaras skall, i fall
något Stånd skulle vilja undandraga sig deltagande
i bevillningen. Det Förstärkta StatsUtskottet
skall då bestämma den summa som genom
bevillning till Statsutgifternas bestridande
måste utgöras; förändring i denna, i Lagen
stadgade form lärer icke genom enskildt motion
i Ståndet väckt, kunna i någon måtto till—
vägabringas. Jag anser derföre ej möjligt, att
Herr Heijkenskjölds motion kan remitteras till
Bevillning:,-Utskottet såsom Ridderskapets och
Adelns beslut, utan endast såsom hans enskilta
motion.
Herr Rofenblad; Jag instämmer visserligen
i den här yttrade tanka, att det vore må
hända öqskeligt, att samma Utskott eller Autoritet
ägde att föreslå både bestämmandet af
Statsutgifterne och fördelandet af de derföre
nödige pålagor; men då detta ej är den väg
våra Grundlagar utstaka, kan jag ej frångå min
Öfvertygelse, att den af Herr Heijkenskjöld i
dess motion föreslagne gång utaf saken, är rakt
Den 12 Februarii.
457
stridande mot hvad densammas natur och våra
Grundlagar föreskrifva. Beträffande hvad Herr
Heijkenskjöld i dag föreslagit, nemligen att Bevillnings
- Utskottet blott upplysningsvis skulle
uppgifva1] den beskattnings-summa, det ansåg
Nationen kunna bära; så i händelse detta Utskott
skulle, hvilket jag knappast förmodar, äga
säkrare källom än Ståndens öfrige Medlemmar,
för grundandet af sitt omdöme i detta hänseende,
ser jag icke något hinder hvarföre ej Utskottets
Ledamöter individuelt kunna inom sina
Stånd meddela deras sakkännedom, när det af
StatsUtskottet uppgjorde Stats-förslag kommer
under Ståndens pröfning.
Herr Grefven och LandtMar skalken för.
klarade, att som, enligt 62 §. BegeringsFormen
och 31 §. Riksdagsordningen, StatsVerkets behof
först borde af StatsUtskottet vara uppgifne
och af Riksens Ständer pröfvade, samt Bevillningssummans
belopp af Riksens Ständer fastställ dt, innan
BevillningsUtskottet ägde författa förslag till
Bevillningens utgörande ; alltså och då Hr Heijkenskjölds
först väckte motion åsyftade att till
BevillningsUtskottet öfverflytta den enligt Grundlagen
StatsUtskottet tillhörande åtgärd, att föreslå
Bevillningssumman, ansåg Herr Grefven
och Landt-Marskalken berörde motion, såsom
icke öfverensstämmande med GrundLagens föreskrift,
ej eller kunna af Ridderskapet och Adeln
erhålla någon handläggning; men enär Hr
Heijkenskjöld genom den närmare förklaring och
Utveckling han nyss framställdt af sin första
motion, endast, efter hvad Herr LandtMarskal
-
458
Den 12 Februarii,
ken trott sig fatta, syntes önska, att Bevillningsutskottet
måtte upplysningsvis sig utlåta, huru
stor summa Utskottet, med afseende å Landets
förmåga och näringarnes tillstånd, ansåg i allmänhet
kunna såsom bevillning årligen af Riket
utgöras, hemställde Herr LandtMarskalken, om
icke denna Herr Heijkenskjölds sednare framställning,
hvilken vöre att betrakta såsom en ny
motion, finge hvila på bordet till nästa Plenum.
Bifölls.
Å nyo föredrogs Friherre Cederströms,
Jacob, den io dennes förmiddagen på bordet
lagde Memorial, angående en allmän näringsfrihet.
Herr Hammarskjöld, Lorenzo y anförde
skrifteligen;
(Se Bilagan N;o 3.)
Herr Hammarskjöld anhöll, att dess Anfö -  rande måtte få åtfölja Friherre Cederströms
Memorial till vederbörligt Utskott
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
att så väl Friherre Cederströms ofvannämnde
Memorial, som Herr Hammarskjölds
Anförande, måtte till Lag- samt Allmänna Besvärs-
och OeconomiseUtskotten remitteras, af_
Den 12 Februarii,
459
vensom, att Friherre Cederströms Memorial
kunde, på sätt han begärt, med de öfrige Riks.
Stånden communiceras.
Bifölls.
Föredrogs å nyo Grefve De la Gardies,
Jacob, den 10 dennes förmiddagen, på bordet
lagde, Memorial, angående understöd för Skånska
Stenkolsverket.
Herr af Uhr, Carl David, uppläste följande
;
(Se Bilagan N:o 4.)
Herr af Uhr anhöll, att dess Anförande
måtte få åtfölja Grefve De la Gardies Memorial
till vederbörligt Utskott.
Grefve De la Gardie, Jacob; Uti Herr
af Uhrs nu uppläste yttrande, har jag lika igenkänt
den sak- och localkännedom af Grufvan,
och det nit för ändamålets vinnande, hvarom
den värde talaren alltid förvärfvat sig ett lika
allmänt som rättvist vitsord. En del af de anmärkningar
Herr af Uhr nu gjort, hade likväl
kanske kunnat undvikas, derest han nogare granskat
de uti mitt anförande åberopade och vid
acten bifogade Bilagor. Det var törhända ett
fel af mig, att jag ej uppläste dem; men jag
ville icke missbruka Ridderskapets och Adelns
Den 12 Februarii.
tålamod, och de finnas, som jag nyss hade den
äran nämna bifogade vid acten, der de äro att
tillgå, för hvem som deraf önskar taga kännedom.
I afseende på hvad Herr af Uhr anfört,
att kol upptagningen de sednare åren endast utgjort
07,000 tunnor, får jag blott upplysa, att
detta är ej summan af hvad som blifvit hvarje år
brutit, utan endast af hvad som blifvit hvarje
år försåldt, och att detta belopp de öfriga åren
varit större, äfvensom jag torde böra tillägga,
att om ej så mycket kol blifvit brutet de sednare
åren som förut, orsaken till betydlig del
bör tillskrifvas så väl de höjda Tullomkostnader,
hvilka märklig en försvårat, eller nästan gjort
omöjlig, den större afsättning till Danmark för.
ut varit, som ock att Allmänna MagazinsDirection,
hvilken 1S20 tagit 20,000 tunnor, 1821
ej behöft mera än 5ooo.
Då nu härtill kommer, att Stenkolsverket
årligen sysselsatt förut 800, nu 600 arbetare,
samt drifves med revenuen af kol, som verket
sjelf producerar, lärer hvarken något annat Bo.
lag kunna sägas hafva gjort mera skäl för sin
bestämmelse, eller detta Bolag nu anses gå
för långt, då det påkallar samma biträde af
Riksens Ständer, som det redan 1815 ansågs
berättigadt att erhålla.
Hvad jag nu å Bolagets vägnar vågat inför
Ridderskapet och Adeln anföra, är äfven allt
Styrkt genom de Bilagor, som jag förut haft
Den 12 Februarii,
den äran åberopa, och Herr af Uhr skall der
finna större delen af de upplysningar han begärt,
om han täcks genomse acten, uti hvilken
han äfven skall igenkänna en uppsats af honom
sjelf. De uppgifter Herr af Uhr, utom de,
hvilka redan finnas bland Bilagorna, äskat, medger
jag äro lika nödvändiga som upplysande;
Jag får betyga honom min uppriktiga erkänsla
för den ledning han deruti gifvit Bolaget; jag
har väl en del af dem redan här, men skall efterskrifva
de öfriga ifrån Grufvan, för att kunna
få ingifva dem noggrant uppfattade ocji lagligen
bestyrkte, inom kort tid till Högloflige
Ridderskapet och Adeln, om sådant benäget
tillätes, hvarefter de torde få till de Utskott,
till hvilka sjelfva hufvudacten blifvit remitterad,
afgå.
Friherre Ehrenborgh, Casper Vilhelm: Sedan
Herr af Uhr, som så noga känner Skånska
Stenkolsverket, lemnat ett så fördelaktigt
yttrande om de rika koltillgångar och öfriga
resourser detsamma kan lemna, om det med tillräckligt
förlag kan bedrifvas, torde det tillåta»
mig att ej mindre som Embetsman i Provinsen,
än som Egendomsinnehafvare derstädes vitsorda
den stora nytta Provinsen har af detta Verks
bibehållande och driftiga bearbetande.
Såsom nära granne till Verket och ägare
af ej obetydliga skogar, talar jag till en del
emot mitt eget interesse, då jag ber att få fästa
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet vid
nödvändigheten att utfinna utvägar att bistå det
-
46a
Den 12 Februarii.
ta högst vigtiga verk; men jag kan ej tänka så
kort att jag skulle vilja tala emot detta verk,
för att öka värdet af skogar, som ganska snart
skulle vara medtagne, om stenkol ej mera vöre
alt tillgå.
Ett ytterligare skäl torde tillåtas mig att
tillägga till styrka för den mening jag hyser att
Stenkolsverkets nedläggande skulle hafva de menligaste
följder för den Provins hvaruti det är
beläget.
Den stora förlägenheten, som, jag vågar
försäkra det, äfven sträcker sig till Malmöhus
Län, skulle nu mera ökas, om genom Stenkolsverkets
upphörande, äfven denna tillfälliga afsättningslägenhet
försvunne för hela den ort som
nu der finner tillfälle att med fördel afyttra
större delen af sina landtmannaprodukter för
underhållet af 800 arbetare, hvilka i samma
stund Verket upphörde, skulle komma att öka
skaran af lösdrifvare och brottslingar, som re
dan till öfverflöd finnas i Skåne.
På dessa grunder förenar jag mig med
Grefve De la Gardie och Herr af Uhr, samt
anhåller om remiss af den förres Memorial till
vederbörligt Utskott.
Herr af Uhr, Carl David: Med anledning
af hvad Herr Grefve De la Gardie anfört, får
jag blott yttra, att de åberopade Bilagorne endast
upptaga kolens försäljning för de 4 sista
arén, hvilken såsom minst utgjordt nära 47,000
Den r2 Februarii.
465
och som högst något öfver 62,000 tunnor, eller
öfver hufvud de af mig omnämnde 57,587 tunnor
per medium för hvart år. Deraf vill synas
att brytningen varit ganska inskränkt, eller
ock att betydliga inventarier under tiden blifvit
samlade. Man känner således icke den effectiva
brytningen, och de dermed förenade omständigheter,
som på ett eller annat sätt kunnat
medverka till vinst eller förlust.
En sådan kännedom är likväl i min tanka
ganska nödig för den som kommer att behandla
frågan; och för att kunna meddela något fullständigt
bedömande, bör granskningen af Verkets
tillstånd icke stanna vid de 4 sista åren,
utan äfven sträcka sig till förhållanderne från
Verkets första början. Och är detta orsaken
hvarföre jag föreslagit, att de af mig såsom nödige
ansedde upplysningar, af Bolaget borde
anskaffas, hvarförutan en fullständigare kännedom
af Verkets rätta ställning, orsakerne till
närvarande förlägenhet samt den utsigt som för
framtiden kan blifva att påräkna, af Utskottet
svårligen lärer kunna inses eller uppgifvas.
Grefve De la Gardie'. Jag ber Herr af
Uhr icke ett ögonblick misskänna afsigten med
min framställning. De kohl Herr af Uhr nu
åberopat, äro endast sådane, hvilka varit till
salu. Vill man härtill lägga de öfrige, hvilka
antingen åtgått på stället för Verkets drift, machineriernes
gång eller folkets behof, uppgår
beloppet af hvad hvarje år blifvit uppbrutit till
464
Den 12 Februarii,
ett mångdubbelt belopp emot hvad anfört
blifvit.
Herr Grefven och Landt Mar shalken före^
slog, att så väl Grefve De la Gardies ifrågavarande
Memorial, som de af åtskillige Ledamöter
i samma ämne nu afgifne yttranden, måtte
till Stats- samt Allmänna Besvärs- oell OeconomieUtskotten
remitteras, samt Grefve De la
Gardies Memorial med de öfrige RiksStåndea
communiceras.
Bifölls.
Föredrogs å nyo Herr Hammarskjölds, Lorenzo,
den 10 dennes förmiddagen på bordet
lagde Memorial om afskaffande af Bysättnings
påföljd.
Grefve Lövenhjelm, Carl Axel, anförde
skrifteligen:
(Se Bilagan N:o 5.)
Grefve Lövenhjelm anhöll att dess anförande
måtte få åtfölja Herr Hammarskjölds
Memorial till vederbörligt Utskott.
Herr Ehrenborg, Casper: I anledning af
Herr Hammarskjölds väckte motion, angående
Bysättningslagens upphäfvande, tror jag mig böra
-
Den 12 Februarii,
465
ra yttra de betänkligheter som emot ett sådant
förslag förekomma, särdeles i en tid, då man
hellre bör söka att genom kraftige, bestämda
och till Borgenärernes snara godtgörande ledande
ExecutionsFörfattningar, stärka, än att genom
sådanes undanrödjande försvaga den allmänna
crediten och försvåra penningetransactionerne.
Man ser dagligen huru Gäldenärer genom fingerade
köp, pantförskrifningar eller andra afhandlingar,
söka att undanhålla sin egendom
från utmätning för Borgenärers fordringar, emot
hvilka försök det enda och vanligen verkande
correctivet, är bysättning. Då en allmän förändring
uti lagen snart är att vänta, vöre det
för öfrigt i min tanka, jemväl i detta afseende,
olämpligt att nu vidtaga några partiella. Jag
tror ej heller Herr Hammarskjölds satts vara
formlig efter rätts-princip, ty den som brutit
sitt löfte att återställa en annans låntagne tillhörighet,
som ej har löst eller fast eller lön att
betala med, eller kan öfverenskomma med Borgenären
om hans godtgörande med sådant arbete,
som denne kan begagna och Gäldenäfen
förmår utgöra , måste anses närmast
i likhet med en lös person, och träda i häckte.
Det beror af den bysatte, att genom
sitt försättande i Cessionstillstånd, påkalla Domarens
pröfning huruvida han må anses berättigad
att ifrån detta häckte endtledigas; emellertid
instämmer jag dock fullkomligt med Gref.
ye Lövenhjelm och är af honom förekommen i
tankan derom, att häcktandet ej borde räcka
Ridd.' o. Ad, Prot. I. B. 3o.
466
Den 12 Februarii,
Öfver en viss tid, eller oek ett vidsträcktare utrymme
lemnäs för nämnde pröfning, än det
ConcursLagen nu medgifver; men sådane modificationer
torde ej vara af den angelägenhet,
att icke med deras vidtagande kan anstå tills
den nya lagen utfärdas, då de lämpligast ske
i sammanhang med och behörigen iakttaget
förhållande till de Öfrige lag-bestämmelserne.
Herr Hammarskjöld, Lorenzo: Då jag i
Sista Plenum hade den äran att framställa min
motion, vågade jag ej ens hoppas att den skul.
le blifva på ett så utmärkt sätt understödd, som
Herr Grefve Lövenhjelm nu behagat göra. Jag
har således uppsatt några tillägg till hvad jag
sist yttrat, i anledning af de anmärkningar emot
min motion, som blifvit mig i privat väg meddelade.
Dessa tillägg anhåller jag att få för
Ridderskapet och Adeln uppläsa*
Herr Hammarskjöld uppläste derefter följande;
(Se
Bilagan N:o 6.)
Hvarefter Herr Hammarskjöld mundtligen
yttrade:
Jag får blott tillägga, att sedan jag hört
hvad Herr Grefve Lövenhjelm i ämnet anfört,
finner jag skäl återtaga en del af mitt förra yrkande;
och hoppas för öfrigt att min motion
må gifva anledning att närmare utveckla ämnet
Den 12 Februarii,
46?
till någon nytta både för långifvare och låntagare.
Herr Tham, Ifolrath: Vid Herr Hammarskjölds
motion om förändrande af lagens
stadgande angående bysättning, anhåller jag få
anmärka, att dess grunder dertill tyckas ensamt
Vara hämtade af förhållandet inom Stockholm.
Jag känner icke, men finner mycket beklagansvärd
t, om procenteri der tagit så Öfverhand,
som Herr Hammarskjöld förutsätter; Landsorterne
äro då i detta afseende mycket lyckligare,
ty detta onda är der, oagtadt verklig penningebrist,
föga kändt mera än till namnet; creditert
och allmänna förtroendet äro dock på landet
likasom i Stockholm nog allmänt förstörde, och
upphäfvande af lagens bud om bysättning skulle
än mer skada dem; jag känner af flera händeldelser
att bysättningstvånget ar ganska nyttigt,
och skulle kunna skaffa bevis derpå, att oredeliga
Gäldenärer, för att undvika utmätning, för
Kronobetjeningen uppgifvit, att deras egendom
varit såld, bortskänkt eller borttestamenterad,
och på sådana skäl erhållit Kronobetjeningens
bevis öfver bristande tillgång, men ej långt derefter,
genom verkställd bysättning, kunnat förmås
betala den skuld, hvartill ej tillgångar men
redlig vilja felade. Jag för min del anser der-r
före högst nödigt, att detta lagbud bibehålles,
ehuru jag vet högakta och värdera de tänkesätt,
hvilka grundlagt de modificationer Herr Grefve
Lövenhjelm deruti föreslagit, och får för öfrigt
till aila delar förena mig med hvad Herr Ehrenborg
i ämnet anfördt.
468
Den 12 Februarii,
Herr von Francken, August: I hvad Hr
Tham yttrat emot Herr Hammarskjölds anförande,
får jag till alla delar instämma, samt
derjemte förklara, att i en tid, då allmänt klagas
öfver mindre förmånlig credit, anser jag
Herr Hammarskjölds annars välmenande project
ej tjenligt; ty hvar skall den, som ej kan lemna
annan säkerhet Un sin person, kunna få låna
penningar om bysättningstvånget upphör, och
då accorder nu äro mera i till Un aftagande,
skulle många tjenstemän, hvilka äro nödsakade
att accordera, derigenom få stanna vid de platser
de innehafva. Jag önskar derföre att Herr
Hammarskjölds project ej måtte sättas i verkställighet
förr, än den allmänna crediten mera
hunnit stadga sig.
Grefve Löwenhjelm, Carl Axel: Mintanka
har visserligen icke varit, att bysättningstvånget
skulle helt och hållet ur vår Lagstiftning
försvinna. Jag har blott föreslagit att någon
viss tid måtte bestämmas såsom den längsta, utöfver
hvilken ingen borde kunna i bysättningshäckte
qvarhållas. Genom ett sådant stadgande
skulle rättvisans fordringar kunna förenas
med menskligh etens. För öfrigt har jag för
min del icke något att invända deremot, om
denna fråga, på sätt Herr Ehrenborg hemställt,
blifver hvilande, till dess nya Lagförslaget kan
i ett sammanhang blifva till Riksens Ständers
granskning öfverlemnadt.
Uppå derefter af Herr Grefven och Landtb
Marskalken framställd proposition, fann Rid
-
Den 12 Februari!,
46g
derskapet och Adeln för godt, att så val Herr
Hammarskjölds ofvannämnde Memorial, som de
af åtskillige Ledamöter i anledning deraf nu
afgifne yttranden, till Lagutskottet remittera.
Föredrogs å nyo Friherre Anckarsvärds,
Carl Henric, den 6 dennes på bordet lagde Memorial,
om rättighet för Riksens Ständer, att
genom deras Statsutskott eller Revisorer granska
Militiae Boställs- Vadstena Krigsmanshusoch
PassevolanceCassorne samt de under SeraphimerOrdensGillets
styrelse ställde Hospitalsoch
Lazarettsräkenskaper, äfvensom redogörelsen
för Tullmedlen.
Herr von Hartmansdorff, August: Med
Friherre Anckarsvärd instämmer jag fullkomligen,
uti hans mening om Riksens Ständers Revisorers
rätt, att granska förvaltningen af de
Cassör Herr Friherren uti sitt Memorial upptagit.
Jag anhåller blott att få öka förteckningen
med några flera, hvilkas räkenskaper, så
vidt jag vet, icke af Revisorerna öfverses,
ehuru deras granskningsrätt enligt Grundlagen
bör sträcka sig öfver alla medel som för Statens
räkning inflyta och användas. Dessa ytterligare
Cassör äro Convoy- Commissariatets,
som enligt Granbergs Statistik haft i medeltal
för flera år öfver 558,000 R:drs årlig inkomst.
Lappska Ecclesiastik-Fondin, under Kongl.
CantzlieStyrelsens vård, hvilken utgör omkring
47,000 R:drj VäganlåggningsComitlcens an
-
470
Den 13 Februarii%
slag på gide hufvudtiteln, 20,000 R:dr ■ JnvalidInrättningéns
medel, hvilkens utgifter lära årligen
belöpa-sig till omkring 12,000 R:dr; den
summa som blifvit anslagen till nybyggnad af
Helsingborgs, Strandbrygga med flere smärre
Fonder, anslagna för tillfälliga behof, och som
för grundsatsens skull icke böra vara undan-’
tagne.
Friherre Lagerbjelke, Johan: Då jag har
den äran vara Ordförande i ConvoyCommissariatet,
tror jag mig böra, i anledning af hvad
Herr von Hartmansdorff nu anfört, ödmjukast
upplysa, att ConvoyCommissariatets Ordinarie
fond som utgådt af Tull-medlen, och bestod
af 4 Tunnor Guld Banco, blef till förmån för
tredje hufvudtiteln vid sista Riksdag, af Riksens
Ständer indragen, emot det, att Commissariatet
beviljades ett creditif på RiksgäldsContoiret,
på hela summan, men hvilket hittills
blifvit obegagnadt. Commissariatets förenämnde
fond består uti en afgift, som helt och hållet
och allenast utgår af handeln och skeppsrederierne,
samt utgör omkring 15 procent af den
tull som erlägges för inkommande och utgående
varor. För öfrigt kan jag för min enskilta
del icke hafva något att erinra emot en revision,
som jag hoppas ej skall finna något anmärkningsvärdt.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
att så väl Friherre Anckarsvärds ofvan»'
närande Memoria^ som de i anledning deraf af.
Den 12 Februarii. 471
gifna yttranden måtte till Stats-Utskottet re_
mitteras.
Bifölls.
Företogs till pröfning ExpeditionsUtskottets
den 5 dennes afgifne och följande dagen på
bordet lagde Memorial, innefattande hemställan
om tillåtelse för Utskottet, att utom den i 24
§. Riksdagsordningen stadgade Cantzliebetjening,
få antaga en Cantzlist, samt att det honom tillkommande
arfvode, eller tractamente kunde från
antagningsdagen beräknas.
Herr von Hartmansdorff, Augusti Då
Ridderskapet och Adeln i förmiddags ej behagade
göra afseende på en lika beskaffad anmärkning,
som den jag nu ämnar förnya, an_
gående öfverflödig Utskotts betjening, så skulle
jag afskräckas ifrån att framföra den, om
dylik motgång kunde modfälla mig. Men endast
för sitt uppsåt år Riksdagsmannen ansvarig.
Utgången på de föreställningar, han finner
sig befogad att göra, beror på andra om.
ständigheter, som han ej har i sin magt; och
han måste derföre lemna den derhän. För egen
del skall jag således aldrig underlåta, att göra
de anmärkningar, hvartill min pligt uppfordrar
mig, ehvad de af Ridderskapet och Adeln godkännas
eller ej. I afseende på förevarande begäran
af ExpeditionsUtskottet, att genast få antaga
ännu en Cantzlist, anser jag mig ej böra
4)2
Den 12 FebrUarii.
lemna obemärkt, att detta Utskotts göromål icke
egentligen börjas förr än i den nion, de öfriga
Utskottens slutas, eiler då deras Betänkanden
blifvit i RiksStånden afgjorda, och skola expedieras.
Det vore således först mot slutet af
Riksdagen, som ExpeditionsUtskottet skulle behöfva
någon tillökt betjening. Från Utskottet
hafva hittills endast ankommit förslagen till de
tvenne JLyckönskningsadresseme, hvaixlera på
ett ark, som tillsammans för do. 4 Stånden gör
45 ark, under de 14 dagar eller något mera,
som Riksdagen hittills varat; för hvilket arbete
aflöningen åt den redan antagna Secreteraren
och Cantzlisten synes vara en mer än tillräcklig
vedergällning. Förr än motionstiden är tillända,
kan man ej vänta manga Betänkanden
från Utskotten, emedan de flerfaldiga från Stånden
ankommande motioner, i likartade ämnen,
måste i ett sammanhang behandlas; och förr än
det sker, kan, enligt det föregående, Expeditions*
Xhtskottet ej få särdeles att göra.
Jag hemställer derföre hos Höglofl. Ridderskapet
och Adeln att tills vidare uppskjuta afgörandet
af Utskottets begäran.
Undertecknad RiddarlmsSeCreterare: Med
fullkomlig kännedom deraf, att det icke är min
rättighet blanda mig uti Höglofl. Ridderskapets
och Adelns öfverläggningar, och utan att på något
sätt vilja försöka öfverskrida gränsen af mina
rättigheter, anhåller jag likväl, att mig må
tillåtas anföra några ord för att gifva en ytterligare,
oell, söm mig synes, högst nödig full
-
Den 12 Februarii.
standJghet åt Herr von Hartmansdorffs ytt-:
rande.
Herr von Hartmansdorff har anfört, att
Expedition sUtskottets göromål egentligen icke
kunnat sägas börja förr an de öfrige Utskotten
nalkas slutet af deras arbeten. Jag instämmer
till en del deruti, men får dock nämna, att Ex-i
peditionsUtskottet utom uppsättandet af förslagen
till Riksens Ständers underdåniga skrifvelser
till Kongl, Maj:t, och desannnas expedierande
sedan de blifvit godkände, äfven har en annan
ganska maktpåliggande befattning. Denna befattning
består i redigerandet af Bihanget till
samtelige RiksStåndens Protocoll, indeladt uti
10 samlingar, hvaraf tryckningen under sista
Riksdag fortgick på 7 särskilta Boktryckerier.
Redactionen af detta Bihang, jemte dertill hörande
Correctursläsning m. m. gifver mer än tillräcklig
sysslosättning åt en person, isynnerhet
om tryckningen skall fortskyndas på samma sätt
som vid förra Riksdagen skedde; och vid sådant
förhållande hemståller jag, huruvida det kan
anses billigt eller lämpligt, att Utskottets Secre-,
terare, som för närvarande icke har mer än
blott en Cantzlist, sjelf skulle ensam både uppsätta
och renskrifva de blifvande expeditionerne.
Herr Grefven och Landt-Marskalken gjorde
proposition till bifall af ExpeditionsUtskottets
ifrågavarande Memorial.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
47‘J
Den 12 Februarii.
I anledning hvaraf Herr Grefven och Landti
Marskalken förklarade, att som, efter livad
han tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej, propositionen
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Justerades följande;
Utdrag af Protocollet hållet hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm förmiddagen
den 12 Februarii i8a3.
S. D. Remitterades till Lagutskottet, Friherre
Skjöldebrands, Pehr Eric och Herr Gri*
penstedts, Johan, den 6 dennes på bordet lagde
Memoria], det förra angående deportation af till
lifstidsfängelse dömde missdådare, samt det sednare
rörande skärpande af straffen för vissa
brott, såsom tjufnad, rån m. m., jemte de af
åtskillige Ledamöter i samma ämne denna dag
afgifna yttranden. Ut supra.
S* D. Föredrogs å nyo och bifölls Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottets den 2
dennes afgifne och den 6 derpå följde på bor.
det lagde Memorial, angående tillåtelse för Utskottet,
att, utöfver den i 24 §. Riksdagsordningen
stadgade Cantzliebetjening, få antaga
fyra Cantzlister med deremot svarande arfvode,
hvilka äga att Secreteraren och Notarierne i
renskrifningsgöromålen tillhandagå. Ut supra.
Den 12 Februarii,
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
den 12 Februari 1823.
9
S. D. Remitterades till StatsUtskottet:
1) Herrar Hallenborgs, Carl Johan och
Rothliebs, Axel, den 6 dennes på bordet lagde
Memorial, angående Allmänna Magazins-Directionen.
2) Herr Wulfraths, Cari Gustaf, den Io
dennes förmiddagen på bordet lagde, Memorial,
angående anslag å Stat för en ProvincialLäkare
inom Norra delen af Halland.
3) Friherre Anckarsvärds, Carl Henric, den
6 dennes på bordet lagde Memorial, om rättighet
för Riksens Ständer; att, genom deras Statsutskott
eller Revisorer', granska Militiae-, Boställs-,
Wadstena Krigsmanshus- och PassevolanceCassorne,
samt de under SeraphimerOrdens
Gillets styrelse ställde Hospitals- och Lazarettsräkenskaper,
äfvensom redogörelsen för Tull_
medlen; jemte de af Herr von Hartmansdorff,
August, och Friherre Lagerbjelke, Johan, rörande
samma ämne denne dag afgrfne yttranden.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomi- Utskotten;
Grefve De la Gardies, Jacob, den 10 dennes_
förmiddagen, på bordet lagde, Memorial,
4rs
Den 12 Februarii,
angående understöd för Skånska Stenkolsverket,
jemte de af åtskillige Ledamöter rörande samma
ämne denna dag afgifna yttranden,
Stats- och Bevillnings- Utskotten:
Herr Montgommeries, Fabian, den 6 dennes
på bordet lagde Memorial, angående rättighets
erhållande, att med spannemål utgöra en
del Kronoutskylder.
Banco- Utskottet:
i) Herr Hjertås, Johan Gustaf, den 6j deni
nes på bordet lagde Memorial, angående publicitet
af Bankens angelägenheter.
2) Herr Berghmans, Ambrosius Magnus,
den 6 denne«6 på bordet lagde Memorial, om
afskaflknde af den vid Disconterne brukliga öfver-ränta
m, m.} jemte Herr af Malmborgs, A*
braham, i samma ämne afgifne yttrande.
Lag- Utskottet:
i) Herr von Strokirchs, Johan Herman,
den io dennes förmiddagen på bordet lagde
tvänne Memorial, dels angående ändring i 21>
Cap. 5 §. RättegångsBalken, samt dels om Rådmäns
och Kämnerers befrielse från allt deltagande
i ansvar för försummelse vid Domböckers
och Lagfarts med de flere Protocollers och
Jdahsakningars insändande till ÖfverRätterne.
Den i2 F einiar ii*
2} Herr Hammarskjölds, Lorenzo, den io
dennes förmiddagen på bordet lagde- Memorial
om afskaffande af Bysättnings påföljd, jemte
de af åtskillige Ledamöter, rörande samma am-j
ne denne dag afgifne yttranden.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconumie- Utskotten:
Friherre Cederströms, Jacob, den 10 dennes
förmiddagen på bordet lagde Memorial,
angående allmän näringsfrihet, jemte Herr Hammarskjölds,
Lorenzo, yttrande i samma ämne.
Allmänna Besvärs- och Oeconomie- Utskottet:
1) Herr Montgommeries, Gustaf Adolph,
den 6 dennes på bordet lagde Memorial, angående
anläggande af en väg emellan ÖfverTorneå
och Kengis.
2) Friherre Falkenbergs, Carl Axel, den
6 dennes på bordet lagde, Memorial, angående
åtskillige medel till lättad afsättning af landttnanna
producter. Ut supra.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls Statsutskottets
den 5 dennes afgifne, och följande
dagen på bordet lagde, Memorial, angående den
lill Riksdags-kostnademes bestridande vid innevarande
Riksdag erforderliga tillgång. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af ExpeditionsUtskottets
den 5 dennes aflåtne, och föl-s
473
Den 12 Februarii.
jande dagen på bordet lagde, Memorial, innefattande
hemställan, att Utskottet måtte tillåtas,
att öfver den i 24 §. Riksdagsordningen stadgade
Canzlibetjening, få antaga en Canzlist, samt
att det honom tillkommande arfvode eller tractamente
må från antagnings-dagen beräknas;
blef samma Memorial af Ridderskapet och Adeln
bifallet. Ut supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan en qvart till g om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Lördagen den 15 Februarii.
Plenum klockan 10 formiddagem
Vid förnyad föredragning af ConstitutionsUtskottets
den 7 dennes afgifne, och den 12
derpå följde förmiddagen på bordet lagde, Memorial,
angående tryckning af en uppgift på de
hvilande förslag till ändring i Grundlagarne, som
Den i5 Februarii.
vid denna Riksdag till afgörande förekomma,
blef samma Memorial af Ridderskapet och Adeln
bifallit.
Herr Stjernfiam, Ludvig, uppläste följande;
(Se
Bilagan N;o t.)
Herr TVuljrath, Carl Guftaf: I anled
ning
af den station för en ProvincialLäkare i
Norra Halland, som Herr Stjernstam nu föreslagit,
ber jag blott att få nämna, det jag' ingalunda
kan med honom dela öfvertygelsén, att
Kungsbacka dertill vore den tjenligaste ort, ty
denna stad ligger nära Bohus Läns gräns, då
deremot alla som behaga kasta en blick på
Hallands charta, skola med mig instämma, att
Warbergs belägenhet i medelpuncten af provincens
norra del, och der den är bredast, måste
göra sistnämnde stad lämpligast för den projecteEade
Läkarens stationerande.
Lades på bordet.
Herr af Dar elli, Jfaac, anförde skrifte!
igen :
(Se Bilagan N:o 2*)
Herr Rofenblad, Bernhard: Med full
komligt
erkännande af det förtjenstfuila i Herr
4§o
Den 15 Febriuirii,
af Darellis i dag för Högloflige Ridderskäpet
och Adela uppläste motion, tror jag mig likväl
böra framställa de anmärkningar, hvartill de i
denna motion ranförde satser och förslag, så
vidt jag fattat dem, föranleda.
I stället för att gifva vårt nu gångbara
mynt den stadga i varde, utom hvilken, åtminstone
efter min öfvertygelse, ingen trefnad för
näringarne kan finnas, föreslår Herr af Darell!
vårt Bancomyntsförvandlandetill Riksgäldséedlar.
I detta förslag att göra Rikets hela penningestocktill
Statsobligationer, kan jag för ingen del
instämma. Sjelfva de af Herr af Darelli anförde
facta från mynteckens perioden, visa de
vådliga följderne för enskilt ägande rätt samt för
enskilt och allmän välmåga af ett vacklande
myntvärde. Och äfven vi känna,' fastän i mindre
grad, följderne af en sådan vackling. Jag
kan således för min del ingalunda frångå den
öfvertygelse, att första steget vi böra taga till
återgifvande åt näringarne af det lif, öfver hvars
aftagande nu så högljudt klagas, är att återgifva
vårt mynt elt bestämdt och för alla hastiga förändringar
fredadt värde. Och i händelse af realisation
efter de sista årens medelcours, ser jag
ej huru någon olägenhet för Allmänheten skulle
derigenom kunna uppkomma vid det gångbara
myntets begagnande, då samma namn, beräkningssätt
och värde bibehöllos, endast att d*
sistnämdas vacklande — den svåraste epoken i ett
mynts historia, blef förekommen. Ej eller kan
jag inse, huru någon orättvisa kunde begås med
gähle
-
Den i5 Febr nar ii.
4g I
gäldenärer eller fordringsägare, derigenom, att
det mynt, Iivari deras trausactioner äro ställde,
erhöll det varde fastställdt, sora det nu äger.
Tvärtom blefvo de derigenom fredade fran de
förluster, för hvilka de nu ömsesidigt, utan eget
förvållande, äro blottställde; förluster, som hittills
i känbar nion drabbat många medborgare.
Herr af Darelli föreslår vidare, så vida jag
rätt fattat dess mening, att Riksgälds-Contoiret
skulle genom nya Stats-obligationers eller Riksgäldssedlars
lifgifvande, inlösa alla i fast egendom
befintliga inteckningar. I detta förslag att
förvandla enskilt skuld till löpande mynt kan
jag ingalunda instämma. Dess anledning förmodar
jag vara en förblandning af begreppen
rör elfe-capital och penning ejtuck, en förblandning,
icke sällsynt. Ett Rikes rörelse-capital
består i alla, för dess samtlige näringar, äfvensom
för dess liela förbrukning , erforderliga
förlager, såsom af rå-ämnen för dess Manufacturer
att förädla, af varor för dess handel att
försälja, så väl en gros som i minut, af lifsmedel,
machiner, inventarier, penningar m. m.; ja
till och med af den arbetsförmåga och skicklig,
het, som genom förutgångne uppoffringar blifvit
vundne. Ett Piikes löpande penningestock, består
deremot endast i den andel af dess capitaler,
som erfordras såsom ständig tillgång för anskaffande
så väl af förlags-artiklar, sorn af till
egen förbrukning ämnade varor, hvilka behöf
-
Ridd. o. Ad, Prot, I. B.
3i.
482
Den 15 Februarii.
vas, innan de af vunnen afsättning eller af på-*
räknade inkomster dertill bestämde tillgångar
hunnit inflyta, Ju Ulligare rörelsen är, ju mera
den enskilta crediten är utvidgad, desto mindre
relativ penningestock erfordras; ty desto förr
inflyta nya tillgångar för behofvens tillfredsställande
och desto flera af dessa kunna då erhållas
utan nödvändighet af liquid, förrän de
påräknade tillgångarne influtit. I ett land der
enskilt credit, detta stora vehikel för industriernes
framsteg, finnes, der försträcka capitalister,
som ej tro sig sjelfva kunna draga lika vinst af dem,
sina capitaler åt näringsidkare, och befordras
på detta sätt så väl bägges som det allmännas
fördel. Dessa sålunda låntagne capitaler användas
af näringsidkare till hvarje erforderlig capital-andel
eller förlags-artikel och således oftast
minsta delen till penninge-förlag. Om nu
en större del af dessa låntagne capitaler, skulle
på en gång förvandlas till löpande mynt, så kom
tillgången af detta att efter dess varande värde,
vida öfverstiga behofvet. Inneliafvarne skulle
således nödgas för det söka annat användande,
men då ett sådant ej kunde vinnas för ett mynt
sorn i sig sjelft ägde intet värde, och ej medförde
någon rätt till utbyte mot ett mera réelt
mynt, så måste dess värde falla, ända till dess
det, så vida tillökningen fortfor, kom att un.
dergå assignaternes öde, oell detta tror jag, att
ingen önskar vårt mynt.
Ladea på bordet.
Den i 5 Februarii, 485
Herr af Darelli, Isaac, uppläste ytterligare
följande:
(Se Bilagan N;o 3.)
Lades på bordet.
Herr Gyllenram, Carl Anton, hade inlemnat
ett Memorial, hvilket upplästes, så lydande
;
(Se Bilagan N:o 4.)
Lades på bordet.
Herr Gripenjledt, Jacob, anförde skrifteligen:
(Se
Bilagan N:o 5.)
Lades på bordet.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus ,
uppläste följande:
(Se Bilagan N:o 6.)
Lades på bordet.
Den 15 F elmar iit
Grefve Gyllenborg, Johun Henning, hade
inlemna-t ett Memorial, hvilket upplästes, så lydande:
(Se
Bilagan N:o 7.)
Lades på bordet.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, hade
ytterligare inlemnat ett Memorial, hvilket upplästes
och var af följande innehåll:
(Se Bilagan N:o 8.)
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus'
Såsom Ledamot af ConstitutionsUtskottet, utbeder
jag mig få upplysa, att Utskottet mycket
noga öfvervägat mängden af de göromål, som
tillhöra det, och jemfört dem med den tid,
Grundlagen för Riksdagen bestänuner. Utskottet
har dervid funnit, att StatsRådsProtocollerne
för 5 år utgöra en så högst betydlig massa, att
deras genomläsning skulle komma att medtaga
en ganska lång tid. Att det således synts Utskottets
Ledamöter omöjligt att in Pleno medu
hinna denna läsning, jemte hvad i öfrigt kan
tillkomma Utskottets handläggning, det vågar
jag försäkra; äfvensom, att vi åtminstone vid
närmare eftersinnande voro af den mening, att
åtta personers uppmärksamhet är alldeles tillräcklig,
att genomse handlingar, der, såsom jag
fattat Grundlagen, frågan ej så mycket är, att
Ben 15 Februarii.
48s
minutieust upptaga hvar enda fråga, som skulla
tyckas leda till en anmärkning, som icke mera,
att uppfatta den allmänna tendencen, hvilken
ledt rådalagen. Vidare voro vi öfvertygade, att,
om låsningen anställdes i en så stor samling
som 24 personer, skulle den allmänna uppmärksamheten
vara mindre spänd på föremålet för
läsningen, hvilken, för att höras, borde verkställas
med en förhöjd och i samma raon enformig
ton, hvarigenom uttrycket skulle betydligen
minskas. Af dessa skål formerade vi oss
på 3 afdelningar, och emot denna åtgärd ser
jag för min del icke något hinder i vår gällande
Grundlag. Dervid iakttog dock Utskottet
den försigtighet, att de vid låsningen' uti divisionerne
förekommande omständigheter der blott
skulle anmärkas, för att sedan in Pleno till öfvervägande
företagas j hvadan granskningen och
afgörandet åro Utskottet ensamt förbehållne*
Detta år hvad jag nu, då jag ej var beredd att
tala, ansett mig böra gifva tillkänna; och anhåller
jag för öfrigt att Grefve Gyllenborgs Anförande
i åmnet, må få hvila på bordet.]
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf'. Såsom
äfven Ledamot af Constitutions-Utskottet, anhåller
jag, att vid hvad den siste värde Talaren
yttrat få bifoga några anmärkningar, rörande
mig personligen. Jag var i Utskottet af den
tanken, att man med öked arbetstid skulle kunna
undvika att sätta sig på tre divisioner, och ehuru
detta vål lör mig, i anseende till mina enskilta
göromål, skolat medföra betydliga olägenheter,
var jag dock beredvillig, att börja
486
Den 15 Februarii.
betet tidigare em morgnarne och fortsätta det
om så hade erfordrats, äfven på eftermiddagarne,
emedan jag ansåg pligterne mot det allmänna
i mitt kall, såsom Ledamot af Utskottet, ej
böra vika för mitt enskilUi förhållande, om ock
min egen fördel dervid skulle lida. Den erfarenhet
jag sedermera i Utskottet vunnit, har
tyckts bekräfta hvad jag förut vågade förmoda,
nemligen: att läsningen kunnat med ansträngda
krafter, till och med ske in Pleno; emedan man
medhunnit på en dag att låsa 3 å 4 månaders
Protocoll ifrån Handels- och FinanceExpeditionen,
som i allmänhet har de vidlyftigaste Protocoll,
efter hvad man sagt mig. Frågan angående
Utskottets fördelande blef genom votering
afgjord, och j>g torde få till Ridderskapets och
Adelns Protocoll anmäla, att jag tillika med
tvånne andra af detta Stånds Ledamöter, anfördt
reservation emot Utskottets beslut i denna
del.
Lades på bordet.
Herr Gripen/vård, Fredric Adolph, hade
inlemnat ett Memorial, hvilket upplåstes, så lydande:
(Se
Bilagan N:o 9.)
Lades på bordet.
Den i5 Februarii. 437
Herr Gripen/värd, Fredric Adolph, hade
ytterligare inlemnat följande, som upplåstes:
(Se Bilagan N;o 10 )
Lades på bordet.
Herr von Qvanten, Carly anförde skrifteligen
:
(Se Bilagan N:o 11.)
Herr von Qvanten anhöll, att dess Anförande
måtte till Bevillnings-Utskottet remitteras.
Lades på bordet.
Herr Réejiftjerna, Nils Svante, uppläste
följande:
(Se Bilagan N:o 12.)
Lades på bordet.
Herr von Hartmansdorff, Augujt: På
bordet hvilar ett Memoria! af Herr Tham, angående
rättelse i Närings-författningarne och
Tullsystemet, angående de förluster för StatsCassan
och det moraliska förderf, som af de
488
Den 15 F einiar ii.
Öfverdrifvit trånga tvångs- och förbuds-lagarne
åstadkommas. Herr Tham har tillika antydt de
olika grundsatser, som i dessa afseenden följas
i styrelsen af Norrige, ehuru det lyder under
samma Konungs spira, och har med oss den
största likhet i natur-alster och behof. Med
Herr Tham instämmer jag i dessa åsigter. Huru
skadliga de ytterliga prohibitif-författningarne
varit för oss, synnerligen hvad tullen beträffar,
bevisas bäst deraf, att under de tvånne år som
förflutit sedan 1820, då Tull-författningarne
skärptes, skall Statsbrist hafva yppat sig i de
af Tullverket påräknade inkomster. För att åt
dem, sorn önska veta, huru ett mera liberalt
system står uti Norrige^ lemna en dylik underrättelse,
har jag gjordt en jemförelse mellan
Tull-inkomsterne i Sverige och Norrige för 4
år. Jag anhåller att få uppläsa den, och att
hon sedermera måtte jemte Herr Thams motion
få hvila på bordet och till vederbörligt Utskott
remitteras.
(Se bifogade Tabell.)
Man ser således, att både den oafkortade
inkomsten och behållningen af Tullverket i
Sverige åro i proportion mindre ån i Norrige ,
och att den sednare år 1818, »var rent af
eller öjver 49,000 R:d, mindre i Sverige ån i
Norrige, detsamma skulle äfven i allmänhet
vara händelsen hos oss, om icke uppgåiden mot
det främmande myntet höjde summorna i Sverige,
Dertill bidraga äfven confiscationer och
böter, hvilka härstädes år 1819 uppgingo till
Riaa. o. Aa. Pfot, i b. sia. ass.
Jemförelse imellan Tullinkomsternas förhållande i Sverige och Norrige, hvilket sednare Land i anseende till sitt
läge och beskaffenheten af sina in- och utförsels-artiklar, har med vårt den största likhet.
I Sverige
med något^ öfver 2,400,000 Innebyggare, rikare jord,
handelstvång och tull-afgifternas erläggande i Hamburger
Banco eller Silfver, och deraf följande uppgäld eller
cours-förhöjning, hvilken oftast uppgått till öfver hälften
af hela tull-inkomstens oafkortade belopp,
har förhållandet, då endast Convoij-medlen, på
I Norrige
med något öfver 800,000 Innebyggare, fattigare jord,
handelsfrihet (utom med sädesbrännvin och spelkort,
förbjudna till införsel, samt ekvirke och ekbark, förbjudna
till utförsel; och inga afgifter i främmande mynt
eller deraf följande uppgäld under jemförelse-tiden,
;e sidor, åro undantagne, varit följande:
Riksdaler Svenskt Banco.
Norrska Specier.
Riksdaler
Svenskt Banco.
1817.
Behållning.
Behållning.
Oafkortad inkomst
Afgå afkortningar
Omkostnaden
154,808
367,016
11
34
6
5
1,745,020
5oi,854
32
45
1 1
1 1
Oafkortad inkomst
Afgå fast aflöning
Omkostnader
37,085
65,928
37
io3
761,106
io3,oi4
5i
20
Återstå
—
—
—
—
1,243,465
35
—
Återstå
—
628,092
11
i,o46,82 0
7
41
1818.
Oafkortad inkomst
Afgå Afkortningar
Omkostnader
87,580
407,507
17
14
5
6
1,771,888
495,087
4q
4
11
Oafkortad inkomst
Afgå fast aflöning
Omkostnader
56,9i3
26,142
35
1
868,687
65,o55
9°
54
Återstå
3l
—
—
—
—
1,276,801
8
5
Återstå
—
795,652
56
i,526,o54
5
4!
18191
Oafkortad inkomst
Afgå Afkortningar
Omkostnader
120,469
365,453
12
12
~5
2
2,268,518
483,go2
25
24
10
Oafkortad inkomst
Afgå fast aflöning
Omkostnader
56,992
85,258
65
80
i,o58,2oo
122,23l
117
25
7
Återstå
1,784,616
1
5
Återstå
—
955,969
92
ij55g,94g
29
4
1820.
Oafkortad inkomst
Afgå Afkortningar
Omkostnader
1i8,g5i
588,73o
51
6
11
1,962,691
507,661
20
57
2
Oafkortad inkomst
Afgå fast aflöning
Omkostnader
35,704
186,091
2
“9
1,037,769
221,796
115
I
Återstå
1 1
1,559,956
35
—
—
1,455,029
5o
5
Återstå
—
s15,973
114
4
I
Summa behållning för 4 år
*)
5,759,912
26
11
Summa behållning för 4 år
Således mindre behållning för Norrige ån
Sverige under samma tid, blott
5,292,780
467,151
27
47
4
f7?(
z.
1
Summa
S5?759a912
26
lil
.*) Intägterna uti Hamburger Banco och Silfver äro, enligt
de uppgjorda Stats-calculerna, förvandlade,
för, 1817, efter Medel-Cours af 109 sk.
1818, - - - nö
1819, - - 111 _
1820, - - 101 —
*) 1 brist på någon sådan Cours-bestämning i Norrige, som
i Sverige, äro Norrska Specierne förvandlade, efter det
allmännaste förhållandet mellan Svenska och Norrska
sedlar under jemlörelse-tiden, till en Medel-Cours af
72 Norrska Specie skilling för 1 Riksdaler Svenskt
Banco.
Den i5 Februarii,
439
146,024 R:dr 1 sk. 6 rist., men som i Norrige
måste vara obetydliga, till följe al der varande
handelsfrihet och lindrigare Tullafgifter.
Orsakerna till detta missförhållande mellan
de bägge Rikenas tull-intrader, ligga utan tvifvel
förnämligast i tvångs-systemet. Det gifver
mindre inkomster, emedan förbuden och de
höga afgifterne göra det frestande och lönande
att våga något på lurendrägeri och tullförsnillning;
det fordrar större utgifter, emedan
en i samma mon behöflig strängare tillsyn kråfver
talrikare bevakning. Således underhålla vi, oagtadt
Landttullarne åro upphåfne en Inrikes Tullbevakning
af 275 personer och dessutom emot Norrige,
en efter föreningen ökad gräns-bevakning
af 145 personer, hvilken allena kostar 53,344
R:dr, hvaremot å Norrska sidan svarar nästan
ingen, eller några få man.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Det år i anledning af Herr von Hartmansdorffs
uppgifter, i afseende på tull-uppbörden i Sverige
och Norrige, som jag utbeder mig att få
nämna några ord. Jag anhåller nemligen att
få den önskan framställd till det Utskott, dit
Herr von Hartmansdorffs jemte öfrige anföranden
i ämnet remitteras, att, i händelse hans
calculer ej serskildt upptaga Tull-uppbörden för
import och export, hvardera specificerad , Utskottet
då må inhämta närmare upplysningar
öfver förhållandet i denna del, så vål i Norrige,
sorn i Sverige, innan något project i fö
-
4go
Den 1-5 Februarii,
revarande fråga uppgöres eller till Riksens Ständer
ingifves. Det år icke svårt, att få en hög
tull-råkning, men den vittnar ej alltid om ett
förmonligt förhållande. År 1813 utgjorde Tulluppbörden
i Sverige omkring 5 millioner, men
då införskrefvos också 8oo,ooo tunnor spännemål,
och tull-afgiften för utländskt bränvin steg
ensam till 420,000 R:dr. Jag år visserligen ej
vän af prohibitiva system, och gillar ej eller
tull-afgifter som åro så höga, att de måste
mana till tullförsnillning; men jag önskar upprigtigt
att mine landsmän må tillverka hvad tillverkas
kan. Så som jag kånner tillståndet i
Norrige, åtminstone i norra delen deraf, så fin.
nes de hos innebyggarna knappast någon husgerådspersedel,
som ej från Utlänningen införskrifves;
till och med matvar "na hemtas från
utrikes ort: och jag önskar att vår Tull-uppbörd
icke må i detta afseende täfla ined Norriges.
Herr Rosenblad, Bernhard: I anledning
af Herr Hartmansdorff^ nyss afgifne yttrande,
tror jag mig böra rätta ett dess misstag, Herr
von Hartmansdorff anser den år 1820 vidtagne
skärpning i prohibitiva Författningarne, hafva
vållat den sedermera inträffade minskningen i
Tull intraderne. Mig vetterligt vidtogs år 1820
ingen skärpning i prohibitiva Tull-lagarne, men
en strängare lag för bestraffande af deras öfverträdelse
infördes, och det med sjelfva systemet
conseqventa stadgande vidtogs, att alla till införsel
förbjudna condemnerade varor skulle
åter utföras, för att utrikes försäljas. Genom
detta senare, minskades betydligen TullVerkets
Den 15 Felmar ii.
49 r
inkomster under artikeln Confiscationer, emedan
dess utgifter ökades genom den ersättningsskyldighet,
TullVerket medelst införandet af
nya strafflagen fick vidkännas, till vederbörande
beslagare af deras andel i de bötei, som enligt
förra strafflagen erlagdts förbrytelser, hvilke efter
den nya medföra straff' utaf fängelse.
Hvad sjelfva saken beträffar, så delar jag
Herrar Thams och v. Hartmansdorffs önskan, att
prohibitiva systemet mätte upphöra; och skulle
jag önska samma öde åt det så kallade ProductPlacatet.
Hvad nytta det ägt för Svenska Fragthandeln,
åtminstone i senare tider, känner jag
icke. Deremot kan jag uppgifva ett factum,
som upplyser hvad skada samma handel lidit
genom detta Placats tillvarelse. De sednare
åren hade en tillfällig brytning i handelsförhållanderne
emellan Förenade Staterne af America
och Frankrike uppkommit, hvarigenom all direct
handelsförbindelse emellan dessa Stater de
facto upphördf. Under denna tid voro Svenska
Fartyg, som kunde erhållas för lindrigare fragt
ån andras nationers, mycket efterfrågade i Americanska
hamnar, och de första åren hade de
en lönande fragtförtjenst. Men sedan Americanska
Regeringen, efter inhämtad kännedom af
hos oss gällande förbud för främmande fartyg,
att införa andra ån egna produeter, vidtaget i
afseende på Sverige ett reciprocitetssystem, upphörde
denna lönande fragtförtjenst just i en tidpunkt,
då våra rederier ägde största behofvet
af den. Vid verkställigheten af prohibitivsystemets
upphåfvande, anser jag det tillägg ound
-
4g*
Den i2 Ftbruarii,
gängligt, först, att den måtta och försigtighet
iakttages, som erfordras vid öfvergången från
ett system till ett alldeles motsatt, och sedan
att hvarje vara, som hos oss produceras, vid
införsel utifrån belägges med en tull, fullt motsvarande
alla de algifter, af hvad namn och beskaffenhet
som hålst, hvilka den Svenske Producenten
i och för denna varas production
erlågger till Staten; ty i annan händelse gynnade
man den utländska producenten, på den inhemskas
bekostnad. Med detta tillägg tror jag,
ett de af Herr Grefve von Schwerin yttrade
betänkligheter blifva, åtminstone elter min Öfvertygelse,
undanröjde.
Herr Tham, Wollrath:
(Se Bilagan N:o i3.)
Herr von Hartmansdorff:'' I afseende å
hvad Herr Gretve von Schverin satt i fråga,
nemligen om någ m skillnad i den af mig meddelade
uppgiften vore iakttagen emellan ingående
och utgående tull, bör jag hafva åran upplysa,
att en sådan skillnad icke blifvit gjord.
För öfrigt och hvad angar frågan huru vida
det vore rådiigt eller ej, att ålägga utgående
tull: så beror svaret på undersökning huruvida
det är köparen eller såljareri, som betalar tullen.
Är varan lätt afsättlig och begärlig, så är
det väl köparen som får betala afgifterne, i motsatt
händelse säljaren. I förra fallet vore den
ptgående tullen lika förmonlig för Riket, som
Den i2 Februarii, ' 4g3
han, i omvändt förhållande skulle yara ofördelaktig.
Hvad Herr Rosenblads anmärkning beträffar,
så får jag erinra, att då jag nämnde det
TullFörfattningarne år 1820 blifvit skärpta, påstod
jag ej att de tillåtna varorne blifvit färre.
Men ytterligheten af stränghet i straff, leder ungefär
til] samma verkan, eljer motsatsen af hvad
man åsyftat, det är strafflöshet, emedan menskligheten
bjuder emot att utkräfva det öfverdrifna.
De tysta, eller icke åtalade öfverträdelserna
blifva då desto flera, och samhället förlorar
derpå i alla afseenden. På samma sätt förhåller
det sig med den omtalade förlusten på confiskeradt
gods. Ofverdriftens påföljd att leda till
motsatta resultater är sfi ofelbar, att sjelfva confiscationerne
sorn borde medföra den största
vinst, leda till förlust. Den upplysning Herr
Rosenblad derom meddelat är således ganska
lärorik. Han har yttrat, att man borde iakttaga
måtta vid öfvergården från ett system till
ett annat, och deri instämmer jag fullkomligt;
men för att roed nytta omvända sig, måsteman
först inse det oriktiga, i den belägenhet hvaruti
man sig befinner, och att i någon mån göra
det åskådligt, har varit ändamålet med min
vördsamma framställning.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Jag har vågat
begära ordet i detta vördade särnlund, och jag
känner mig verkligen brydd, då jag till detta
mitt första yttrande valt ett ämne, som det må
hån^a icke tillhör mig att bedöma. Jag årnur
4g4
Den i5 Februarii.
nemligen försöka att tala emot den ytterlighet
af liberalitet i afseende på näringar och synnerligen
handel, sorn nu så ofta yrkas» Jag har
haft tillfälle höra både här och utom detta hus,
huru nian sammanfördt idéerna om den utrikes
och den inländska handeln. På samma tid, som
man med råtta ifrar derför, att den Svenska
Medborgaren må äga frihet att tillverka hvad
vara som hälst inom landet, på samma tid vill
man äfven genom införandets af ett illimiteradt
handelssystem, stånga all utväg för honom att
vinna afsättning å hvad han producerar. Man
behöfver likväl blott gå 3oo år tillbaka, för att
se, huru de nationer, som i tid vidtagit ett inskränkt
handelssystem, beråknadt på den inre
näringsflitens förkofran och på skydd mot yttre
concurrence, för att ej råka i samma förhållande,
som Colonier i allmänhet, hunnit ett välstånd,
som i motsatt fall icke stått att vinna.
Annu i Elisabeths tid kunde t. ex. kläde blott
af gröfre slag i England tillverkas. Den båttre
ullen fördes rå öfver canalen till Nederländerne,
der den förädlades och återköptes sedan
med flera 100 procents förlust. Elisabeth införde
då det prohibitiva Handels- och Manufactursystem,
som ännu i England fortfar. Min
tanka år, att lika så mycket man bör ifra för
frihet i handel och näringar inom oss, lika mycket
bör man strida emot en illimiterad handelsoch
importråttighet. Jag frågar om det är troligt,
om det är ens möjligt, att för våra landtmannaprodueter
finna afsättning utom Riket?
Regeringen har i detta hänseende gjordt ett och
annat försök; men några ultra-liberale af våra
Den i5 Februarii,
Författare hafva nog mycket klagat deröfver. Jag
vill ej yttra mig i denna fråga, men jag försvarar
likväl icke, att Regeringar i allmänhet deltaga i
handelsspeculationer, som ensamt synas tillhöra
den enskildtes verkningskrets; jag ansar dem
göra både rått och vål om de försöka leda den
enskildta omtankan till begagnande af nya canaler
för industriens utvidgande.
Om denna öfverproduction af landtmannayaror
icke kan utom landet afsättas, så är det
dock sannolikt att den skall kunna inom landet
föryttras, på det sätt nemligen, att Handtverkerier
och Manufaeturer med flere Stadsmannanäringar,
hvilkas idkare skola uppäta Landtmannens
producter, lifvas och tillväxa. I motsatt
fall stannar det dervid, att Landtmannen
måste sakna den lämpligaste uppmuntran för
producenten
lättad afsättning. Jag anhåller
att detta mitt yttrande må till vederbörande Utskott
få åtfölja remissen af de till detta ämne
hörande motioner och anföranden.
Herr Rosenblad-. I anledning af hvad den
siste värde talaren anfört, får jag nämna, att
om vid införandet af ett liberalare handelssystem,
det afseende jag tillstyrkt fästes på hvad
öfvergången från ett motsatt system fordrar;
så blifva de Näringsidkare tryggade för förluster,
hvilka i stöd af nu gällande stadganden
nedlagt capitaler i någon näring, som möjligen
kunde komma att lida afbräck genom det förändrade
systemet. Det torde vara nog i afseende
på närvarande Näringsidkare. I afseen
-
Den i5 Februciriii
de på framtiden delar jag ej Herr Lefréns
fruktan att utländsk täflan skulle qväfva våra
näringar, så snart, på sätt jag äfven yrkat, vid
införseln utifrån lika hög tull kom att erläggas
för en vara, som dess inhemska producent i och
för dess production erlagt till Staten. Skulle
vid sådana omständigheter likväl något inhemskt
industrielt företag ej kunna tåla utländsk täflan,
så är det tecken att detta förlag efter våra förhållanden
ej är lönande, och då erhålla troligen
de förut deri begagnade capitaler ett mera nyttigt
användande i annan väg, hvartill visserligen
ej kom att saknas tillfälle, så länge hos
oss erforderliga capital-tillgångar äro så ringa
jemförelsevis med de näringsföretag som kunna
erbjuda sig. Hvad spanmålshandeln beträffar,
tror jag, att om en oföränderlig tull å spanmål
fasställdes, uträknad efter dess medelvärde
och efter ett medium å de skatter, som betunga
dess inhemska production, så skulle den in.;
hemska producenten, om han än någon gång
fann utländsk medtäflare, likväl erhålla en riklig
ersättning, derigenom, att vid de efter naturens
lagar inträffande svagare skördar och
deraf höjda priser, han ej, som hittills varit
förhållandet, ägde en utländsk concurrence, som
var helt och hållet fri från de dryga afgifter,
hvilka betungat hans egen production, och med
hvilken han således ej utan förlust kunde
täfla.
Grefve Cronhjelm, Polycarpus: Under
loppet af discussionerne har jag trott mig finna
ett
Den 15 Februarii,
ett yttrande mindre fullständigt utveckladt, och
då ingen annan af de Ledamöter som talat, fästat
sig vid detsamma, anhåller jag om Höglofl.
Ridderskapets och Adelns öfverseende, då jag
nu går att deröfver anföra några ord , endast
i afsigt, att bidraga till den fasta och rediga öfvertygelse
, som bör föregå hvarje fattande af
beslut i allmänna ämnen.
En värd Ledamot, Herr Rosenblad, har
klandrat prohibitif-systemet samt yrkat moderation
vid öfvergången derifrån till ett fritt system.
Jag instämmer fullkomligt i dessa åsigter
och anhåller endast att något få utveckla sättet
för den yrkade öfvergången uti vissa fall.
Följderne af prohibitif-systemer hafva alltid varit,
att en del af landets förlager öfvergått till
sådane productioner, som ej stå tillsammans
med landets natur, och hvilkas producter just
af denna orsak alltid skulle kunna undersälja»
af utlänningen om handelsfrihet existerade Följderne
af ett friare system åro alldeles motsatte
; genom ett sådant återföras förlagerne till
de productioner som mera stå tillsammans med
landets natur och hvilka således medföra en
en större vinst. Men det ligger i sjelfva saken,
att detta återförande till mera naturenliga productioner
öfverlåmnadt, likasom hvarje industrie
Åtgärd bör vara, till det enskilda interesset,
skall ske småningom; och styrelsen skulle således
handla origtigt, om den berö/fvade producenten
tillfälle till detta successiva correctif.
Ridd. o. dd, Prot. I. B.
ia.
Den l5 Februarii.
Detta tror jag skulle ske om man å det af mig
* nämnde slag af af producter, ej till en början
lade större tull än den som motsvarar den inländska
producentens bidrag till det allmänna,
emedan i sådan händelse de utländske producterne
af samma slag säkerligen ändå skulle kunna
säljas för bättre pris än våra, och våra producenter
af samma slags varor således på en gång
blifva ruinerade. Jag tror derföre, att tullen
bör till en början vara något högre och sedan
gradvis minskas med lika små steg som förlagerne
återföras till de productioner, hvilka naturen
af hvarje land synes utvisa.
Herr von Qvanten, Carl: Som jag äfven
framställt mina tankar i detta ämne, och yrkat
ändring i Tull-Lagarne, anser jag nbg i anseende
till Herr Lefrens yttrande böra förklara,
att min mening ingalunda är, att ovilkorligt
öppna en oinskränkt rättighet, till alla varors
införande. Men hvad som i synnerhet bör fästa
allmänna uppmärksamheten är onekeligen,
ett varor finnas till införsel förbjudne hvilka
snart sagt äro till brukning anbefaldte; sådant
är ju ineonseqvent. Endast lurendrägaren delar
denna förtjenst. Jag anser således lämpeligast,
att varor, som äro tillåtna till förbrukning, må
mot en billig tull blifva tillåtna till införsel,
hvarigenom lurendrägarnes hela vinst upphör,
och Staten sihäll finna en tillgång, vida större
än hvad den med nuvarande Tullförfattning
kan påräkna.
Friherre Björnost jerna, Magnus: I den
händelse, att någQt Stånds privilegium §kull#
Den J5 Fe&ruarii.
anses lägga hinder i vägen för Skrå-författning
garnes afskaffande eller modifierande, så tror
jag för min del det icke vara omöjligt, att utfinna
ett sätt, hvarigenom detta ändamål utan
att stöta nämnde privilegium skulle kunna vinnas.
Det vore nämligen både nyttigt och törhända
icke overkställbar^ att i alla större Städer
inrätta practiska skolor. De som där
Sörvärfvat sig erforderlig kunskap och skicklighet
i ett yrke kunde, efter mitt begrepp ,
icke i de nu gällande författningar mota något
hinder, att erhålla mästerskap; och genom detta
enkla medel skulle också, utan någon rubb-i
ning af Skrå-ordningarne, hvad man nu åsyftar,
i icke ringa nion åstadkommas. Jag anhåller
att detta mitt anförande må till veder'#
börande Utskott remitteras.
Grefve Posse, Carl Henric'. Sedan så
månge upplyste och värde talare behandlat detta
vigtiga ämne, skulle det verkeligen synas öfverflödigt,
att derom vidare yttra något. Jag
anhåller likväl, att, endast i följd af hvad Herr
Friherre Björnstjerna nyss anförde, få tillägga
några ord. De fleste talare hafva instämt deruti,
att ändamålet med skrå-författningarnes
afskaffande eller inskränkning skulle åsyfta en
ökad production, hvilken åter blott genom fullkomlig
frihet i näringar skulle stå att vinna.
Må det, i anledning häraf, tillåtas mig fästa
Höglofl, Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på en omständighet, som torde förtjena
att komma i betragtamfo Frankrike# erfarna
-
|oo
Den i5 Februarii,
het under de sisiförllutne ?>o åren torde i många
fall kunna jendöras med den erfarenhet,
andra länder under tre .-ekler förvärfvat. Äfvenså
har Frankrike under nämnde epok genomgått
en fullständig kurs , hvad näringsfriheten
beträffar. Strax efter revolutionen afgjordes
det, att alla handteringar, alla näringar skulle
vara fria; men man fann snart att intet der.
nied uträttades; ty det är ej nog att hafva frihet
att tillverka, man måste äfven hinna tillverka;
och denna kunskap var just det som då
saknades. I följd häraf beslöt National-Conventet
att söka utsprida alla de kunskaper, som
äro oumgängelige för näringarne, och utan hvilka
all frihet i deras idkande är öfverflödig.
Om man tillstyrkte Näringsfrihetens införande i
Konungarikena de båda Sicilierna, Portugal
eller Spanien, tror jag ändock att produetionen
i dessa lander skulle slå på samina punct som
nu, ty de så högst nödvändige kunskaperne saknades.
Jag nämner detta blott för att visa,
att förhållandet hos oss är i vissa fäll enhanda.
Alla våra uppfostringsanstalter äro grundade i
eller härleda sig ifrån den tid, då vi saknade
ämnen till Embetsman, snart sagt i alla grenar
och då vi till och med måste införskrifva Borgmästare
från Lybeck Vi hafva sedermera ej
gjort något hufvudsakeligt för konstflitens för_
kofran, och de anstalter vi äga för bildandet
af åtskilliga Närings-idkare, äro inga, eller högst
få. Också saknas i de flesta fall all slags konstfärdighet;
och om något spår till en sådan färdighet
någonstädes skulle visa sig, är den visserligen
ej genom undervisnings-anstalter för
-
Den 15 Februarii.
5oi
"värfvad, utan endast genom vissa personers
eget ihärdiga bemödande. Det är derföre,
erdigt min öfvertygelse, nödvändigt, att i bredd
med närings-friheten, äfven införa sådane läroinstitut,
som sätta den blifvande närings-idkaren
i tillfälle, att inhämta de för hans yrke erfordprlige
kunskaper. Jag frågar om han vid
våra allmänna Skolor Gymnasier eller Academi
er kan hoppas vinna dem? Nej! I NaturalHistorien
läses litet eiler intet. I Mathematik
likaså, I Mekanik, Kemi, Techneologie m. m*
saknas på de flesta ställen lärare eller ock utvecklas
dessa vettenskaper ej fullkomligt. Det
är blott i detta fall, som jag anser oss böra
vara beredde, att jemte näringsfriheten , äfven
söka utsprida det vettenskapliga ljus , hvarförutan
denna frihet icke kan medföra den åsyftade
verkan.
Her r Pereswetoff Morath, Anders Vilhelm:
Det är i afseende på ett uttryck af Herr Friherre
Björnstjerna jag begärt ordet.
Herr Friherren tyckes hysa den tanka att
frågan om Skråforfattningarnes upphäfvande är
en privilegii fråga. I denna mening kan jag
aldrig med Herr Friherren instämma.
Skråförfattningarne äro ostridigt oeconomiska
lagar, och Grundlagen innehåller, att
sådane kunna af Konungen utom Riksens Ständers
hörande förändras eller upphäfvas.
Man har sagt, jag vet ej om det så är,
att öfverläggning om Skråtvångets upphäfvande
eller förminskande ägt rum i StatsRådet, men
att man ej velat fatta något beslut, innan Stan
-
c
Sol
Den t5 Februarii.
dernés mening än ytterligare blifvit inhämtad.
Om så förhåller sig, lärer dock aldrig fråga
uppstått derom, att ämnet borde behandlas såsom
rörde det något Stånds privilegier, eller
Ständernes hörande deraf varit en följd.
Så många talare hafva här redan yttrat
sig om nyttan eller skadan af en obegränsad
näringsfrihet, att jag i det afseendet ej bör
tillägga något, utan endast fästa Ridderskapet
och Adelns uppmärksamhet på Konungens ostridiga
rätt, att i ämnet stifta ny lag.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hindric'. Då
jag begärde ordet, var det egenteligen endast
för att yttra hvad Herr Morath sedermera anfört,
i afseende på Friherre Björnstjernas utlåtelse,
om det hinder Stånds-sammansättningarne
möjligen skulle kunna lägga i vägen för
Skrå-författningarnes upphäfvande. Jag skiljer
mig helt och hållet från den tankan, att ett
sådant hinder skulle äga rum, men grundar min
öfvertygelse, att dessa Författningar verkeligea
äro såsom upphäfne att anse, hufvudsakeligen
derpå att i och med detsamma Ridderskapets
och Adelns concessioner år 180g antogos, all
verkan af Skrå-privilegierne äfven bordt upphöra;
och, efter min tanka, hade Regeringen
i beslutet om dessa concessioner och villkoret
för dem, en gifven anledning, att under den
påföljde tiden antingen upphäfva Skrå-ordningarne,
eller jemka dem efter tidens fordringar.
Hvad den nu förevarande frågan beträffar,
synes den inskränka sig dertill, huruvida en
sådan ändring eller jemkning är för samhället
Den i5 Februariii
503
fördelaktig eller icke. För att få en fixpunct
hvarifrån man med mera säkerhet må kunna
derom lalla ett omdöme, hemställer jag om det
ej skulle vara lämpeligt, att hos Kongl. Maj:t
i underdånighet begära, att få del af de system
och de principer, som ho* Styrelsen under de
tretton sistförflutne åren varit rådande, i afseende
på handels- och näringsfrihet, äfvensom
af skälen för och emot i detta ämne, på det
vi, efter en communication härom, må äga ett
stöd för våra enskilda tankar, hvilka nu icke
kunna bära stämpel af den erfarenhet och sakkunskap,
som ämnets vigt kräfver.
Herr Tham, Wollrath-. Hvad den af Herr
Friherre Björnstjerna väckta fråga angår, hu-i
ruvida Skrå-ordningarnes upphäfvande skulle
stöta emot Borgerskapets privilegier, utbeder
jag mig få erhindra, att Herr Friherre Jacob
Cederström redan uti sitt Memorial utredt ,
det desse Författningar allsicke ägt eller äga
privilegiers natur, utan äro grundade på framfarna
Konungars serskilta Nådiga Resolutioner,
och icke allenast af Sveriges Konungar blifvit
flere gånger inskränkta utan äfven af dem kunna
ännu mer inskränkas eller ock alldeles upphäfvas;
och förenar jag mig för öfrigt med
hvad Élerr Friherre Anckarsvärd och Herr Morath
i denna del anfort. Hvad åter beträffar
Flerr Grefve Posses yrkande af förbättrade uppfostrings-anstalter,
såsom i afseende på Skrå-1
ordningarnes afskaffande oumgängeliga, vågar
jag tro, att de ifrån Spanien och båda Sicilierna
hämtade exempel icke kunna lämpas till
5o4
Deri i f Februarii.
vårt Fädernesland, hvilket uti Närings- och
konst-skicklighet står så långt framom dessa länder,
att ingen jemförelse lärer äga rum. Det är uti
flere af Rikets Provincer icke sällsjmt, att på landet
träffa godo handtverkare. De handtyerkerier sorn
i synnerhet bero af mathematiska och mekaniska
kunskaper hafva under arbetet vid Gotha Canal
vunnit framsteg, knappt lörut anade, och
om, som jag hoppas, detta och andra till landets
nytta och heder ledande stora företag med
alfvar blifva forsatte, skall en mängd af de
för landets innevånare oumbärligaste handtverksgrenar
fortskrida till mer och mer fullkomlighet
och torde hända i och för de flesta af våra
handtverks-cla s se rs upplysning, i hvad till deras
yrke hörer, göra nya uppfostrings-anstalter umbärliga
, serdeles om vid Rell- eller Lancasterska
Skolorna, som lyckligtvis allmänt börja införas,
inrättningar gjordes, att äfven uti slöjder
och handtverk inöfva en del af den ungdom
der undervisas.
Friherre Björnstjerna: Sorn mitt yttran
de
gifvit tvenne varda Ledamöter anledning,
att tro, det min mening skulle vara att Skråförfattningarne
borde anses såsom ett Stånds
privilegium, får jag upplysa, att mina ord föl
lo sålunda: i händelse något Stånds privilegium
skulle synes lägga hinder i vägen för
Skråförfattningarnes upphäfvande &"c. För
min del är jag visserligen öfvertygad, att detta
hinder icke äger rum; men alla äro icke af
denna tanka, åtminstone har ej Borgare-Stan»-  det hittills varit det.
Den 15 Felruarii,
5o5
Friherre ZLje, Ludvig: I det vigtiga ämne,
som nu utgör föremål för öfverlåggningen,
utber jag mig att få nämna några ord, egentligen
för att understödja de Ledamöters mening
, hvilka jag trott mig finna framställa det
rätta.
Jag tror mig böra skilja emellan frågan om
Handelsfrihet och frågan om Skråordningarne.
I den förra frågan anser jag, lika med Herr
Rosenblad , att mycken måtta bör sättas i öf.
vergången ifrån handelstvång till full handelsfrihet.
Det år faseligt lått att nedrifva allt
gammalt, men deri bör man likväl icke fortgå
vidare ån man hinner uppfinna garantier för
det man vill sätta i stället: och Herr Lefrén
har förträffligt visat angelägenheten af all varsamhet
i denna del. I frågan om Skråordningarne
är jag alldeles af flerr Friherre Anekarsvårds
tanka , att pröfningen af denna fråga
visserligen icke hindras af något Stånds privilegium.
Men åiven i denna fråga tror jag en
måtta angelägen , och tror således, att Skråordningarne
böra modifieras, och till sina fel
råttas, men icke upphåfvas. Så rått det år,
att hvar man bör få föda sig med det handtverk
man kan, så angeläget tyckes det dock
vara, att han också förut visar, att han verkeligen
kan hvad han påtager sig, emedan all—
månhetens rått att icke bedragas, också förtjenar
något afseende. Den båsta garantie derföre
vore visserligen utbredandet af en större
konstfåidighet, på sått som Herr Friherre Björnj
Den i5 Februarii,
stjerna och Herr Grefve Posse så agtningsvårdt
yttradt.
Herr von Hartmansdorff•. Jag erkänner
upprigtigt, att jag ej delar, med Friherre Cederström
och andra vårda talare, den mening ,
6om de synas hysa, angående nyttan af en
fullkomlig frihet i våra näringars bedrifvande.
Men jag erkänner lika upprigtigt, att jag ansett
öfvervigten, för tvångslagarnes bibehållande vara
så stor, att jag ej bordt bestrida hvad som
möjligen kunnat synas mig för mycket begårdt
uti de framställda yrkandena på nårings-frihet,
emedan de nog låra röna motstånd ändock*
Men nu, då man tyckes hafva trott, att jag
önskade en allför hastig öfvergång från det
närvarande förbuds-systemet, till ett motsatt,
och då fråga blifvit väckt ora särskildta bildnings—anstalter
för nåringarne, anser jag mig
åfren böra närmare redogöra för min åsigt af
ämnet.
All utveckling delar sig i tvenne slag, den
intellectuella för menniskans inre, och den phy*
siska för hennes yttre förmögenheters utbildning.
För all utveckling är samfund nödvändigt; och
det är samfundsstyrelsens eller Regeringens åliggande
att vidmagthålla och befrämja den, vare
sig i anseende till vetenskap och konst, eller
till meehanisk färdighet och handaslöjd, Men
Regeringens bemödanden skulle vara fruktlösa,
om de ej understöddes af smärre samfund eller
corporationer som frivilligt bildat sig för bägge
grenarne af mensklig utveckling, under namn af
Den l5 Februarii
Aeademier, Högskolor m. m., för Lärdoms- af
Skrän och Gillen m. m., för Näringsidkare. Historien
visar, att ur skötet af dessa slöjde- eller
näringscorporationer, utgick det tredje Ståndet,
genom hvars motvigt mot lärdoms- och krigarestånden,
sjelfva den grundlagliga friheten blifvit
lagstadgad och bestämd. De länder som
voro olyckliga nog, att icke hafva mägtiga Bor.
gare, såsom t. ex. Polen, hafva visat oss vådorna
af ett samhälle, bestående egentligen af väldiga
magnater, å ena, fattiga och okunniga bönder,
å andra sidan. Det ar gifvet, att hvarje
tid måste bygga sina framsteg, på den föregåendes
erfarenhet, och att hvar och en som skall
lära, bör underkasta sig föreskrifter af de lärda
eller konstförfarna, som förut idkat vetenskapen
eller näringen. Det skulle eljest hända, att nybörjaren
bure sig förvändt åt, förspillde frukterna
af sina föregångares möda, och finge å
nyo trampa samma fjät, som de redan i utvecklingens
fortgång tillryggalagt. Till undvikande
deraf, är ett förmynderskap för den lärande
nödvändigt. Det utöfvas af hvarje lärare i sin
skola, af hvarje mästare på sin verkstad och
högst af Regeringen för ali slags utveckling i
samhället. Det vöre ett grundfel, om man trodde,
att detta förmynderskap någonsin kunde
umbäras, emedan de yngre och okunnigare alltid
behöfva lära af de äldre och erfarnare. E£j
tersträfvandet af en obegränsad näringsfrihet,
och af skrånas upphäfvande skulle vara ett försök
att undandraga sig både Regeringens allmänna
och Mästarnes enskilta ledning, hvilken
hvar och en, i mer eller mindre mon behöfver»
5o8
Den i5 Februariit
Frågan huruvida Skrå-Ordningarne höra till
BorgareStåndets privilegier eller ej, synes mig
vara mindre väsendtlig än den, om SkråOrdningarne
i sig sjelfva äro nödiga. Jag anser dem
så vara, men att modificationer behof vas och
böra tillstyrkas. Deras fullkomliga upphäfvande
skulle hos oss utan tvifvel Arara en verklig
olycka. De smärre städerna i landsorterna,
1) vilka, ehuru obetydliga, likväl underhålla någon
rörelse och lif i de kringliggande trakterna,
skulle genom upplösningen af de band, SkråOrdningarne
utgöra, må hända alldeles aftyna.
Med de små framsteg, som slöjderna hittills gjort
i vårt land, är det fruktansvardt att de, genom
SkråOrdningarnes upphäfvande, gingo ännu sämre.
I länder, som hafva en nästan obegränsad
näringsfrihet, har man kommit dertill; icke just
alltid för det att man ansett den för något
godt i och för sig sjelf, utan för att skaffa Staten
inkomst såsom händelsen var i Preussen efter
det olyckliga kriget med Frankrike. Således
fick hvar och en, som löste sitt patent på
någon viss näring, rättighet att idka den, utan
afseende å andra omständigheter Följden var
den, att många strömmade till slöjderna, utan
skicklighet eller förlag och krafter att drifva
dem. Hyrorna stego i Berlin genom behofvet
af flera rum för de många mästarne, och arbete
fattades. Emellertid liade de gift sig, och
gingo under, mången måste rymma, lemnande
hustru och barn i nöd, till föremål för Fattigförsörjningen.
En annan skada uppkom äfven
af Skrånas upplösning, nemligen upphäfvandet
af disciplin mellan Gesäller och Lärgossar. Po
-
Den i5 Februarii, 5og
Jicen måste göras strängare och vidsträcktare.
Hvad man å ena sidan möjligen vänn
på arbetslönernes nedsättning, förlorades genom
hvarjehanda större utgifter å den andra.
Samma händelser böra, för samma orsaker
skull, äfven inträffa annorstädes. Bör
fråga här blott blifva om jemkningar i NäringsFörfattningarne,
så, enär Kongl. Maj-.t är
enväldig i deras stiftande, och Riksens Ständer
endast kunna anmäla önskningar i afseende derå,
synes ej för Riksens Ständer återstå något annat
än att framställa deras åsigter af detta vigliga
ämne, och hos Kongl Maj:t anhålla om
Författningarnes öfverseende och modifierande
efter tidens kraf. Hvad Näringsskolor beträffar:
så fruktar jag, att de värda Ledamöter, som
derom yttrat sig, förblandat frågorna om utbildning
till lärdom och till slöjdeförfarenhet.
Undervisningsanstalterna för den förra, hafva
egentligen icke att göra med den sednare, utan
så vida det angår de för hvarje menniska i allmänhet
nödiga kunskaper att låsa, skrifva, råkna
o. s. v. Läroverken för slöjderna åro Landtbrukarens
verkståder. Saken år practisk och
inhämtas bäst under sjelfva handteringens verkliga
utöfning.
Herr von Heijne, Seorg: Både vid 1813
och 1815 års Riksdagar väcktes en motion om
näringsfrihet, af lika beskaffenhet med den nu
förevarande och vid båda dessa Riksdagar blef
saken ansedd såsom privilegiifråga af två Stånd
som stannade emot två, Att BorgareStåndet all
-
5ro
Den 15 Februarii,
tid skall förblifva vid sin tanka i detta fall,
lärer äfven kunna utses. Vid 1818 års Riksmöte,
då en dylik motion åter förekom, hade
den uti Oeconomie- och LagUtskottens gemensamma
beredning samma olycka, som förut, att
två Stånd stannade emot två i beslutet derom j
dock inträffade, att, vid föredragningen i Utw
skottens Plenum, Pråste-Ståndets Ledamöter
medgåfvo, att målet ej var en privilegii-sak,
utan de tre Ståndens medlemmar i Utskotten
förenade sig om en underdånig framställning till
Kongl. Majit, den samma Riksstånd sedermera
in Pleno gillade, att nemligen, som det vore
Konungens rättighet att förändra SkråOrdningen,
lika med andra oeconomiska Författningar,
en sådan åtgärd i detta afseende måtte efter tidens
kraf äga rum. Jag har äfven vid uppläsandet
af Kongl. Maj:ts Berättelse om hvad
sig i Rikets styrelse tilldragit, tyckt mig finna
det Kongl. Majit så ansett förhållandet, men
förklarat, att Kongl. Majit, ej velat slutligen af^
göra frågan om en vidsträcktare näringsfrihet,
förr ån Riksens Ständer deröfver ytterligare sig
utlåtit. Det år således afgjordt, att målet icke
år en privilegiifråga; och vi åge derföre skål
att hoppas, det Kongl. Majit efter förnyad anhållan
i detta ämne, lärer göra nådigt afseende
å Riksens Ständers i denna del yttrade underdåniga
önskningar, och att näringsfriheten må
blifva så oinskränkt som möjligt.
Herr Manner stam\ Johan: Det ämne som
nu år under öfverläggning, har allt sedan år
1809 och vid alla derpå följde Riksdagar vajtit
Den i5 Fehruarii,
föremål för Riksens Stånders rådplägningar och
beslut; men, så vidt jag mins, år det första
gången som skiljaktiga meningar derom hos
Ridderskapet och Adeln yttras — åtminstone liar
jag på detta rum aldrig tillförene hört såttas i fråga,
att förändringen af Skråförfattningarne skulle
innefatta rubbning af ett Ståndsprivilegium.
Då Ridderskapet och Adeln år 1809 beslutat
concessioner i dess privilegier mot tillgodonjutande
af motsvarande eftergift i andra RiksStånds
privilegier, trodde vål icke någon inom
detta hus, att näringsfrihetens införande stridde
mot BorgareStåndets privilegier, utan alla instämde
deruti, att, då Adelns concessioner blifvit
bifallne, näringsfriheten i och med detsamma
var decreterad. Så har vål detta beslut sedermera
ej blifvit tillämpadt, men åtminstone
har Ridderskapet och Adeln alltid sålunda ansett
det. Såsom bevis härpå får jag upprepa,
hvad en annan talare nyss till en del omnämnt;
nemligen, att då, vid 1815 års Riksdag, Friher^
re Cederströms motion om en vidsträcktare näringsfrihet,
jemte flere i samma ämne väckte
frågor i Lag- och Oeconomie-Utskotten till
pröfning upptogos , i Utskotten uppkommo skilja
aktiga tankar, huruvida dessa motioner innefattade
fråga om ändring uti Stånds privilegier.
Ridderskapets och Adelns samt BondeStåndets
Ledamötér i Utskotten förenade sig
vål orri den mening, att motionen ej hade minsta
beröring med något Stånds privilegium; men
två Stånd stannade emot två, och något samfält
Betänkande kunde alltså icke af Utskotten af-j
Den i5 Fehruariii
gifvas, utan blefvo alternativer i ämnet framställde.
Ridderskapet och Adeln jemte BondeStåndet
instämde ock enhälligt uti det alternativet
sorn innehöll, att frågan ej det minsta angick
BorgareStåndets privilegier, äfvensom att näringsfriheten
borde införas. Vid sista Riksdagen
då, förhållandet var alldeles sådant som Hr
von Heijne anfört, blef förslaget till näringsfrihetens
införande äfvenledes enhälligt bifallit af
Ridderskapet och Adeln, som då jemväl beslöt
att i särskildta underdåniga besvär hos Kongl.
Maj:t anhålla om ändring af SkråFörfattningarne;
i sammanhang hvarmed äfven Kongl. M«j:ts
uppmärksamhet fästades på angelägenheten, att
upphäfva Productplacatet. Jag har slutligen hört
en och annan vård talare framkasta betänkligheter
mot nyttan af SkråFörfattningarnes upphäfvande.
I detta afseende torde jag endast få
hänvisa till Lag- och OeconomieUtskottens Betänkande
i ämnet år i8i5; och jag tror, att om
den föreslagna ändringen företages och fullbordas
på det sätt och i den ordning Utskotten
uppgifvit, ali våda af en slik ändring skall kunna
undvikas och förekommas.
Grefve Lövenhjelm, Carl Axel: Med fullkomligt
rättvisande af den historique, som de
två sista värde talarne öfver förevarande ämne
framställt, får jag blott nämna, att det år ali
anledning tro, att Kongl. Maj:t innankort i frågan
gör en nådig proposition; och jag öfverlemnar
derföre till Ridderskapets och Adeln®
Den 15 Felruarii.
pröfning, om icke ali öfvetfåggning de rom kun-;
de intill dess uppskjutas.
Friherre Anckarsvärd: Under discassio
nen
har det synts mig, som tvenne ämnen af
icke fullkomligt lika beskaffenhet blifvit förenade
Under en fråga, nemligen det ena angående
SkråFörfattttingarnes upphåfvande, och det an-,
dra rörande en oinskränkt handelsfrihet. Hvad
det förra beträffar, så år jag för min del tillfredsställd
med hvad Grefve Lövenhjelm i det-*
ta hänseende nyss upplyst5 men hvad det senare
eller handelsfriheten vidkommer, så vågar
jag å nyo hemställa, om ej lämpligt vore, att
gfenom Kongl. Måj:ts Handels- och FinanceEx—
pedition söka inhämta Regeringens tankar i det,
ia ämne.
I alla andra constitutionella länder saknas
icke en vägledning från Ministéren i detta falli
Det år der Ministrames ovilkorliga skyldighet j
att genom annoncerandet af deras principer gifva
tillkänna hvad som bör blifva föremål för
representationens debatter. Hår hafva vi blott
våra enskilda åsigter att gå efter, och följden
år också oftast tidsutdrägt, utan något bestämdt
resultat, ty det år endast af handläggningserfarenheten
som de upplysningar kunna väntas;
som för omdömet åro så nödvändiga. Till
följe af 4g §• i Riksdagsordningen, anhåller jag
att få till Protocollet dictera min förut nämnde
framställning, för att, efter skeende bordläggning,
varda till behörigt Utskott remitterad.
Ridd. 04 Ad. Proti I. B. 93i
5i4
Den |5 Februarii.
Friherre Cederström, Jacob: Då Riks
dagsOrdningens
42 §, innehåller det sått, hvarpå
Utskotten må inhämta de upplysningar, som
kunna anses nödiga, så finner jag för min del
ej huru det kan vara med formen enligt, att ett
Stånd beslutar om hvilka upplysningar det ena
eller andra Utskottet beliöfver. Efter min tanka
torde det vara bäst uppskjuta all öfverläggning
i frågan till dess den framställning från
Kongl. M«j:t, hvarom Grefve Lövenhjelm nämnt,
blifvit Riksens Ständer meddelad.
Friherre Boije: Jag högaktar Friherre
Anckarsvårds nit, och gör rått åt syftningen af
hans motion; men tror mig likväl i densamma
finna en otydlighet, som jag önskar han ville
undanrödja. Känner Herr Friherren någor visst
af Ministern afgifvit utlåtande, eller någon viss
annan handling, tjenlig för vår upplysning, så
kunna vi visserligen begära och erhålla dem;
men då fordras dertill att Herr Friherren uppgifver
hvilka de åro. Skulle åter hans mening
vara att från Regeringen begära ett Utlåtande,
att afgifva, så måste jag skilja mig derifrån,
emedan jag icke anser vår rätt sträcka sig
derhän.
Friherre Anckarsvärd". För att möta Friherre
Cederströins inkast, torde jag blott få erinra,
att jag ej tror, det Riksdagsordningen
lägger något hinder i vågen för hvad jag föreslagit.
Jag kan alldeles icke inse någon olägenhet
Den l5 Fcl^tiaril,
515
deraf, att Riksens Ständer uttänka medel, sorn
kunna lätta Utskottens arbete.
Hvad åter angår Friherre Boijés anmärkning,
så har jag visserligen icke något att invända
deremot, att ju Riksens Si änders rättighet
uti ifrågavarande lall icke må pä något sätt
utsträckas.
Jag känner i sanning icke någon särskild
act i åmnetj men jag hade önskat att genom ca
allmän framställning af Ministérens åsigter och
af de principer, som i i3 år varit gällande, vi
måtte vinna en vägledning för våra åtgåi der.
Om Höglofl. Ridderskapet och Adeln finnér
denna önskan lagstridig, så år jag färdig att genast
derifrån afstå) ehuru jag ej fean någonsin
frångå den öfvertygelsen, att vi utan Ministérens
vägledning aldrig skola komma till det resultat
vi åsyfta, och att man för alla dylika
frågors behandling måste äga en punkt, omkring
hvilken man kan vånda sig, men hvaraf vi nu
äro i saknad, utan att vi kunna få bi istan fyld
annorlunda ån önskningsvis»
Friherre Cederstrérrt: 42 §. i Riksdags
ordningen
innefattar en bestämd föreskrift, hiirti
det bör tillgå, når ett Utskott finner sig vara i
behof af upplysningar från Styrelsen. Mig Vetteriigen
år i våra Grundlagar ingenstädes medgifvit>
att Stånden må i förvåg kunna åska så-*
dana upplysningar åt deras Utskott.
Harr Grejven och Landt-Marskalken yti
-
5i6
Den l5 Februarii.
rade, att då den af Friherre Anckarsvärd framställde
begäran j att Ridderskapet och Adeln
skulle hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla
om uppgift af de i afseende å ifrågavarande
ämne af Kongl. Maj:t följde och tillämpade
allmänna gi under, syntes strida mot den, för
sådana årenders framställning, i Grundlagen
stadgade form, ansåg Herr Grefven och LandtMarskalken
sig böra hemställa, om icke Friherre
Anckarsvärd» berörde begäran kunde få
förfalla.
Bifölls. s
Justerades följandet
Utdrag af Protocollet' håltet hos "Högr
lofl. Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm den i5
Februarii 18 2 3.
r S. D. Föredrogs å nyo och bifölls ConstitutionsUtskottets
den 7 dennes afgifne, och d. is
derpå följde förmiddagen på bordet lagde, Memorial,
angående tryckning af en uppgift på do
hvilande förslag till ändring i Grundlagarne, som
Vd denna Riksdag till afgörande förekomma,
JJt supra.
Den 17 Felni*?iU 317
Höglofige Ridderskapet och Adeln åtskilja
des klockan a eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. /. Lagerheim.
Måndagen den 17 Februarii
Plenum klockan io förmiddagen.
Upplåstes de öfrige Respectire RiksStåndens
ankomne ProtocoilsUtdrag af den 12 och
i5 dennes; hvaraf inhämtades, att bemålte Riksstånd
förblifvit vid deras förut meddelte godkännande
af de utaf ExpeditionsUtskottet föresiagne
unnerdåniga Lyckönsknings-Adresser till
Hans M»j:t Konungen och Hans Kongl. Höghet
KronPrinsen i anledning af Hans Kongl. Höghets
förestående förmälning med Hennes Kongl.
Höghet Prinsessan Josephina afXeuchtenberg
och Eichstedt»
Grefve De la Gardie, Jacob: I anledning
af de nu upplåste Piotocolls-Utdrag, tager jag
mig friheten nämna några ord. Sedan de af
Expeditions-Utskottet uppsatte och till Riket»
5i8
Den 17 Februarii.
Ständer afgifne Förslag till underdåniga lyekönsknings-adresser
till Hans Maj:t Konungen
och Hans Kongl. Höghet KronPrinsen nu blifvit
af de öfrige trenrie Riks-Siånden antagne
och saulina förslag således komma att utgöra
Riksens Ständers tanka; får jag till Ridderskapet
01 h Adeln hemställa, om icke, då de af
Friherre Lagerbjelke författade och här upplåste
projecter lill dylika adresser, fullkomligen
uttryckte de känslor och tänkesätt, hvilka Ridrierskepet
och Adeln för dess del ansåg och
önskade böra vid ifrågavarande tillfälle i underdånighet
tolkas, Ridderskapet och Adeln
skulle anse läinpeligt och i enlighet med dess
sålunda yttrade känslor, att berörde af Friherre
Lagerbjelke författade projecter till LyckÖnsknings-Adresser,
borde till trycket befordras;
och i händelse Ridderskapet och Adeln skulle
finna för godt, att sådant besluta, torde jag få
föreslå, att tryckningen måtte genom Riddarhus-Utskottes
åtgärd verkställas.
Herr Grefven och Landt marskalken hemställde,
om Ridderskapet osh Adeln behagade
den af Grefva De la Gardie gjorde framställning
bifalla.
Ropades Ja.
Friherre Lagerbjelke, Gustaf: Jag har
»nhäilit om ordet, egenteligen i afsigt att hembära
Höglofl. Ridderskapet och Adeln gärden
af min vördnadsfull tacksamhet för det nya
Vedermäle af öfverseende godhet som Höglofl.
Den 17 Februarii,
Ridderskap et oell Adeln behagat låta mig vederfaras.
Uppfyllandet af denna hjertats plikt,
borde ej inblandas med något annat föremål j
men då detta tillfälle troligen ar det enda då
fråga blifver om det nu ventilerade åmnet, torde
mig benäget tillåtas, att dervid ett Ögonblick
uppehålla mig. Man lärer hafva gjort
(jag kan ej såga hvar eller når, ty saken företer
inga spår af officialitet, men den tyckes
vara temmeligen allmän, och det år för mig
nog) man lärer hafva gjort säger jag, åtskilliga
critiska och troligen vålförtjenta anmärkningar
vid de af mig vördsamt föreslagna lyckönsknings-adresserna.
I aestetisk våg öfverletnnar
jag dem gerna till granskningen. Vid en enda
af dessa critiker nödgas jag dock uppehålla mig»
ingalunda af någon litterair gloriole, den jag
ganska npprigtigt sagt, icke vidkännes, men i
anseende till den slags politiska tydning som
eljest kunde drabba det criticerade stället. Man
lärer hafva anmärkt, alt epitheten berycktacle,
som jag i det ena projectet nyttjat i afseende
på Pfalsiska Konunga-Huset, vore ganska olåmpelig,
då detta ord kan tagas i 2:ne bemärkelser,
både i en god och en elak. Så år frdlet
med många ord, som derföre likaväl, någon
gång båttre ån andra, kunna användas. Jag
har trodt att i vårt språk, likasom i de främmande,
hvaraf jag kan äga någon kännedom,
är det en hos talare ingalunda sällsynt methode,
att då de ej vilja amplifiera ett ämne, välja uttryck
af en enkel och lättfattlig betydning;
men önska de åter vid något tillfälle mera
bildrikhet och utveckling, nyttja de ofta epi
-
53*
Ben 17 Februarii,
theter af en dubbel och flerfalldig bemärkelse,
just för att äga anledning att genom de omgifvande
locutionerna fästa läsaren eller åhö-^
raren vidi den mening de åsyftat. Så har äfven
jag bjudit till att göra, och det med full
afsigt } eljest tyckas orden frejdade, rycktbara,
namnkunniga $Cc., icke vara nog ovanliga för
att hafva bordt undfalla mig* Phrasen i sitt
sammanhang lyder sålunda: Svea Folk emottog
vied aningar af sällhet och ära nyheten om
de heliga band som skola förena Eden Kongl,
Höghet med en Prinsessa, ättling af den bery
cktade Konunga- Stam, som fordom gifvit
Sverige Carlar och Hjelt ar, Jag vågar hemställa
huruvida begreppet af ordet berycktade icke
*5r genom omgifningen fullkomligt bestämdt; åtminstone
vet jag ej af Carlar och Iijeltar sorn
åi’o illa berycktade, lika litet som man kan
sägas med aningar af sällhet och ära emotse
föreningen med en Ått, hvars art af namn-r
^kunnighet vore tvifvel underkastad.
Jag anhåller om tillgift för denna digression
om obetydlighet; men, som jag nyss vågat
nämna, hårleder den sig icke från auktorlig
egenkärlek, utan från en billig tillbörlighetskånsla
i anseende till ämnet. För öfrigt er-i
känner jag gerna o lämpligheten att framkomma
med fragmenter i talekonstens theori, inför en
samling, som så ofta gifvit och gifver prakti-:
ska mönster af vältalighet.
Grefve von Platen Baltzar Bogislaus:
Endast förd af det djupa] och sånna intryck
Den 17 Februarii,
521 ,
Friherre Lagerbjelfces förslag till lyckönskningsarlresser
på mig gjorde, hemställde jag att de
samma måtte med de öfrige Riks-Stånden corn.
municeras. Jag bekänner upprigtigt, det jag
hade önskat , att berörde förslag skalle hafva
blifvit enhälligt af RiksStånden antagne; men då
detta försök misslyckats, torde det tillåtas mig
föreslå, attj enär Friherre Lagerbjelkes ifrågavarande
förslag komma att uti Ridderskapets
och Adelns protocoller intagas, och således på
sådant sätt allmångöras, någon serskild tryckning
deraf icke måtte äga rum. För min del
är jag lika öfvertygad som Ridderskapet och
Adeln, det vi i sjelfva saken böra vara ståndaktige,
samt att vi äga samma känslor som hår
förut enhälligt yttrats, men i afseende på för*
men eller den nu föreslagne och af Ridderska-i
pet och Adeln beslutade serskildte tryckning af
Friherre Lagerbjelkes förslag till LyckönskningsAdresser,
fruktar jag ehuru förtjenstfull de
till sina innehåll visserligen åro, likväl, att den
kunde anses vara en ambitions-fråga samt sålunda
gifva en mindre god sinnesstämning RiksStånden
emellan. Det första Ståndet eller Ridderskapet
och Adeln gör bäst att visa sig ef^
tergifven, just derföre att de utgöra första
Ståndet.
Friherre Boije\ Ludvig: Jag delar icke
den siste värde talarens mening i ämnet; och
jag frestas således icke heller att med honom
ingå i försöket att upprifva ett redan fattadt beJ
slut. Då Ridderskapet och Adeln, efter afhö-*
rande af de Lyckönsknings-adresser som
522
Dea 17 Februarii,
Friherre Lagerbjelke upplåst, genom formeligt
beslut, förklarat dem uttrycka Ridderskapeta
och Adelns känslor och tänkesätt, så inser jag
så mycket mindre någon betänklighet, att ehuru
de icke blifvit af de andra Stånden antagne,
gifva åt dem all möjlig offentlighet, som jag
icke kan föreställa mig en så besynnerlig ömtålighet
hos de andra Stånden, att de skulle
sådant misstycka. Jjg tillstyrker alltså att beslutet
om tryckningen må förblifva orubbad!.
Grefve von Platen: Jag får blott förklara,
att min mening visserligen icke varit, att vilja upprifva
ett af Ridderskapet och Adeln redan fattadt
beslut, hvarken angående frågan om communication
med de öfrige Stånden af Friherre Lagerbjälkes
författade förslag till LyckönskningsÅdresser,
eller rörande serskild tryckning af
samma förslag; men jag får tillkännagifva, att
innan Herr Grefven och Landtmarskalken framställde
proposition om en sådan tryckning och
således löre beslutets fattande derom , begärda
jag ordet, och af sådan anledning tog jag mig
friheten hemställa, att någon serskild tryckning
icke mätte blifva verkställd. Skulle Herr Grefven
och LandtMarskalken ej hafva hört min
anhållan otn ordet före beslutets fattande, lärer
jag få afstå frän min anmärkning, men i annat
fall kan jag ej densamma frånträda.
Friherre Sparre, Sixten: Sora jag fattat
denna sak, har Grefve De la Gardie hemställt
om icke de af Friherre Lagerbjelke författade
Lyckönsknings-adresser, skulle till serskild tryck*
Den 17 Februarii.
ning befordras, hvaremot Grefve von Platen
förment, att en sådan tryckning icke borde äga
rum. För ruin del anser jag, att, då Herr
Grefven och LandtMarskalken, i anledning
af Grefve De la Gardies hemställan , redan
framställt proposition derom och Ridderskapet
och Adeln berörde hemställan bifallit
, det fattade beslutet må blifva oföråndradt.
Hvad vidare angår den' af Grefve von
Platen omrörda sinnesstämning Stånden emellan,
jemte Ridderskapets och Adelns éåsom det
första Ståndets eftergifven bet i detta afseende,
vågar jag för min del tro, att Ridderskapet
och Adeln vid detta tillfälle bör begagna sin
rätt, utan afseende å hvarken eftergifvenhet
eller undseende för de öfrige Ståndens i detta
ämne tagne beslut, och att följsgtligen Ridderskapets
och Adelns enhälliga bifall å Grefve
De la Gardies väckte motion om serskilt tryckning
utaf Friherre Lagerbjelkes författade lyckönsknings-adresser
, må förblifva såsom ett behörigen
fattadt beslut.
Grefve von Platen : Jag får blott upplysa,
att Friherre Sparre ej rått fattade min mening.
Jag har trott mig böra nämna , att om min begäran
att erhålla ordet icke blifvit af Herr Grefven
och LandtMarskalken hörd, utan sålunda
kommit post fatalia, jag icke har någon pretention
på upptagande af min anmärkning, men
att i annat fall, jag ej kan derifrån afstå.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Äfven jag hörde Herr Grefve von Platen be?
5s4
Pen 17 Februarii.
gåra ordet i detsamma sora Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition å Grefve
De la Gardies hemställan om serskild tryckning
af de utaf Friherre Lagerbjelke författade förslag
till Lyekönsknings-adresser, Skulle Ridderskapet
och Adeln anse Herr Grefve von
Plåtens anmärkning vara för sent framställd, så
lärer, på sätt Grefve von Platen sjelf yttrat,
något afseende på den af honom anmälte önskan
icke kunna göras. I motsatt föll och ora
frågan ännu skulle anses oafgjord, skulle också
jag vilja förklara, btt, enligt min öfvertygelse,
Ridderskapet och Adeln gjott nog för sin dignitet,
då Ridderskapet och Adeln i sina Protocolier
upptagit de af Friherre Lagerbjelke projecterade
adresser och förklarat att genom dem
Ridderskapet och Adeln fann sina känslor värdigt
uttryckte. Att göra mera, synes mig mindre
öfverensstämma med det lugn som Ridderskåpet
och Adeln alltid och serdeles vid denna
Riksdag ådagalagt.
Friherre Lagerbjelke: Sedan jag redan haft
det missödet, att, ehuru ganska oskyldigt, gifva
ett slags anledning till olika tankar i RiksStånden,
fastän blott i en redactions- eller
form-fråga, skulle det för mig vara dubbelt bedröfligt,
om någon orsak hvaruti jag ägde minsta
del, skulle, enligt hvad en vård talare tyckta
befara, kunna föranleda till ytterligare skiljaktighet.
Skulle således Höglofl. Ridderskapet
■och Adeln finna skål att förändra sitt nyss fat.
fade beslut rörande tryckningen af de projeet
lill underdånige Lyekönsknings-adresser jag fö«
Den 17 Febr narn t
5#5
reslagit (hvilket som Herr Grefve von Schwerin
äfven nåtnndt, visserligen ankommer på Höglofl.
Ridderskapets och Adelns vilja) vore jag för min
del fullkomligen beredd att instämma med Herr
Grefve von Flåtens åsigt af ämnet, samt hemställa,
om det icke finge förblifva i samma skick
det var innan proposition om tryckningen gjordes,
För egen del skulle jag önska förlora erinringen
af allt hvad i detta hänseende varit å
kane, endast bevarande minnet af den ynnestfulla
och uppmuntrande godhet Högl Ridderskapet
och Adeln vid samma tillfälle täckts mig bevisa.
Herr Grefven och LandtMarskalken yttrade,
det han vanligen afbidade någon stund efter öfverläggningens
slut innan han framställdeproposition
i ämnet, på det hvar och en, som det åstundade,
kunde äga tillfälle att anmäla sig; och hade Herr
Grefven och LandtMarskalken äfven vid detta tilR
fålle förfarit på enahanda sått. Det kunde visst
hända, att Grefve von Platen anmält sig att
tala just i samma ögonblick propositionen af
Herr Grefven och LandtMarskalken gjordes, men
sorn berörde proposition blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallen, ansåg Herr Grefven och
LandtMarskalken Ridderskapets och Adelns sålunda
fattade beslut nu mera icke kunna rub.
bas, hvaruti Ridderskapet och Adeln äfven hördes
instämma.
Friherre Palmstjerna} Carl Olio3 anförda
akrifteligen;
£26 Den i*j Februarii.
(Se Bilagan N:o i.)
Lades på bordet.
Herr Grefven och Landt Marskalken till"
kånnagaf, det Hans Maj:t Konungen och Hans
Kongl. Höghet KronPrinsen behagat utsätta kh
I i morgon eftermiddag till emottagande af Riksens
Stånders stora Deputation, och som Heri?
Grefven och LandtMarskalken förmodade, att
ftiåriga flera bland Ridderskapets och Adelns
Herrar Ledamöter, än det vanliga antalet af 48,
torde åstunda att i samma Deputation deltaga,
hemställde Herr Grefven och LandtMarskalken,
om icke hvar och en af Ridderskapet och Adeln,
som det önskade, kunde få i Deputation
nen deltaga, samt någon anteckning hos RiddarhusFiscalen
således icke åga rum.
Bifölls.
Herr Heijkenskjöld, Cart Vilhelm, upplåste
följandet
£Se Bilagan N:o 2.)
Lades på bordet
Friherre Sparre, Sixten: Jag har anmält
Den 17 Februaritf
ttiig att tala i anledning af Herr Hejkenskjöld®
motion angående Bevillningens nedsättande för
jern-tillverkningen. Jag vill blott fråga: om
icke Bruksägare i allmänhet anses vinna på låga
spannemälsprher, samt burn vida priset å
jernet hittills lika hastigt fallit, soln priset å
spannemålen? och torde denna erikla fråga få
till vederbörligt Utskott åtfölja Hurr Heijkenskjölds
motion.
Herr Heijkenskjöld: Jag anser öfverflö
digt
att vidare detailiera skålen för min motion
5 men jag bör dock å Friherre Sparres anmärkning
lemna ett svar, sorn torde få åtfölja
remissen af motionen till Utskottet. Friherre
Sparre har framställt den fråga, om icke Bruksägare
betydligt vunnit genom de nuvarande låga
spannmåls-priser, och så förhåller det sig
ock visserligen j men Bruk finnas som hafva egen
tillräcklig spannmål, och för dem tror jag
fördelen hafva varit mindre betydande. För
de Bruk åter, som äga tillgång på spannmål,
men behöfva köpa tackjern och kohl, hvarå
priserne åro högt uppdrifne, då för tackjern
till och med mest betalas 10 å 11 Riksdaler
skeppundet, och för kohlstigen, vid bruket lefvererad,
3 Riksdaler Banco, oberåknadt transport-kostnaden
och aflöningar, tror jag, att, ehuru
spannemålspriserne åro fördelaktige, detta
dock ej vara af sådan consequens, att man kaia
såga, det Bruksågarne varit särdeles gynnade.
S28
Den Februarii,
Herr von Heijne, Georg, anförde skrifteligen:
(Se
Bilagan N;o 5.)
Lades på bordet.
Herr Montgommerie, Gujiaf, uppläste följande:
(Se
Bilagan N:o 4.)
Lades på bordet
Friherre Bjornftjerna, Magnus i Med mycken
tillfredsställelse har jag alhört den af Herr
Montgommerie Täckte motion, rörande förmenta
Bristfälligheter i Arméens nu varande organisation.
Jag täger med mycken tillfredsställelse,
emedan den letnnur mig tillfälle att här offentligen
vederlägga de gjorde anmärkningarne, och
att chronologiskt framställa data för organisationens
tillkomst, men sorn ämnet fordrar en vidlyftig
utveckling, och min talförmåga är för inskränkt,
att ex tempore kunna nu framställa
skålen till vederläggning af motionen, anhåller
jag att i nästa Plenum få sådant verkj
ställa.
Friherre Sparre, Sixtent Herr Montgomtnerie
har uti sin motion nämnt, att han varit
^kunnig oja motfveyna till Arméens nya organisation
-
Dea 17 Februarii,
529
ganlsation, Jag skulle derföre önskat, att Herr
Montgommerie först gjordt sig underrättad om
Kongl. Majrts åsigter i afseende å denna förändring,
innan några anmärkningar derå hår
framställdes. Det år högst nödvändigt, att förskaffa
sig tillförlitlig kännedom om råtta demarcations-linien
emellan det constitutionella för-;
hållandet häruti, och hvad som rätteligen år
commandomål, hvilket sednare aldrig kan komma
under Riksens Ständers pröfning eller öfverläggning.
Detta bestämmande mäste nödvändigt
föregå, innan Herr Montgommeries motion
kan komma under öfverläggning; och som
ifrågavarande upplysningar ganska lått kunna
fås, säkrast hos GeneralAdjutanten för Arméen,'
får jag fråga, om icke Herr Montgommerie sjelf
vill, i anledning af denna min anmärkning, hos
Ridderskapet och Adeln anhålla om tillåtelse
att få uppskjuta med inlemnandet af den nu
upplästa motionen till nästa Plenum, eller till
dess att nämnde nödiga upplysningar hunnit inhemtas,
på det, att ifrån samma motion må u~
teslutas allt hvad som angår commandomål.
Herr Montgommerie-. Jag tror mig ej
behöfva besvara Friherre Sparres begäran, att
jag skulle uppskjuta inlemnandet af den utaf
mig väckte förevarande motion om en förändrad
organisation af Arméen, enär motionen
redan blifvit lagd på bordet; och i afseende på
de upplysningar om motiverne för den nya organisationen,
sorn Friherre Sparre ansett, att
Ridd. o. dd. Fröt. I. B,
Den 17 Februarii.
jag borde förskaffa mig innan frågans vidare
handläggning; får jag förklara, det jag af Friherre
Björnstjerna just väntar tillfredsställande
upplysningar, emedan Friherren anmält sig att
svara på min motion.
Herr Pereswetoff Morath, IVilhelm, uppläste
följande:
(Se Bilagan N:o 5.)
Herr Morath anhöll att dess Memorial
måtte till vederbörligt Utskott remitteras, och
med de öfrige RiksStånden commmaiceras.
Lades på bordet.
Herr Gripenfvcird, Fredric Adolph, hade
inlemnat ett Memorial, hvilket upplåstes, så lydande:
(Se
Bilagan N:o 6.)
Undertecknad RiddarhusSecreteraret I anledning
af Herr Gripensvärds upplästa Memorial,
utbeder jag mig få äran vördsamt upplysa
orsaken hvarföre Högloflige Ridderskapets och
Adelns justerade otryckte Protocoller hitintills
icke varit för Tidnings-Utgifvare tillgänglige.
Den 17 FelruariU
SSi
Det är1 nemligen uti Iöftructionert för Riddar?
husDirectionen blott stadgadt, att dessa Prötoeoller
skola vara att tillgå för Ridderskapet®
och Adelns egna Herrar Ledamöter. Orri också andra
åsigter synas hafva föranledt detta beslut,
än de, hvilka nu mera torde vara hos HöglofIige
Ridderskapet och Adeln gällande, bardock
den gifna föreskriften icke bordt Öfverskrida®,
Intill dess den blifvit behörigen ändrad eller
tipphäfven. För min egen del bär jag visserligen
icke något att erinra deremot, om Ridderskapet
och Adeln skulle fintta för godt, att
stadga hvad Herr Gripensvärd föreslagit. Såsom
Tjensteman vid Riddarhuset, anser jag det dock
Vara mirt pligt, att fästa RidderskäpetS och Adelns
uppmärksamhet på nödvändigheten för
'RiddarhusCanzliet, att under ioppet äf någon viss,
lämpelig, korrt tid, efter det justeringen af ett
Protocoll för sig gått, få detsamma enskilt begagna,
dels för uppsättning af deruti belinteiige
expeditioner och beslutens expedierande, samt
dels för renskrifning deraf till tryck- och correcturs-läsning,
emedan den anstalt, sorn nu
blifvit vidtagen till befrämjande af Protocoilen®
Skyndsamma tryckning, annars skulle kunna förfelas.
Denna tid för Riddarhus C an 2 Hets rätt
att ensamt begagna de justerade ProtocoHett,
torde kunna bestämmas till exempel till 24 eller
kanske snarare till 48 timmar, efter hvilken tids
förlopp något hinder icke synes möta för hvem
Soln helst, att få läsa de justerade otryckta protöcollen,
1 händelse Ridderskapet och Adelö
skulle sådant önska och besluta.
gÖ2 Fen 17 Februarii.
Lades på bordet.
Föredrogs å nyo den från de öfrige Riks-*
Stånden nu mera återkomne Riksens Ständers
Revisorers Berättelse, angående den sistlidet år
verkställde granskning af Allmänna Magazinslnrättningens
räkenskaper för åren 1819 °°b
1820, samt förvaltning för åren 1820, 1821
och 1822.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hindric, hade
inlemna! ett Memoria], hvilket upplästes, så lydande
:
(Se Bilagan N.'o 7»)
Begärdes på bordet.
Herr Grefven och LanduMarskalken hemställde,
om icke Riksens Ständers Revisorers ifrågavarande
Berättelse finge till StatsUtskottet
remitteras.
Bifölls.
Föredrogs å nyo Herr Ehrenborgs, Casper,
den 12 dennes förmiddagen på bordet lagda
Memorial, om fortfarande af afgiften till veneriska
smittans hämmande, samt om förändring
så väl i sättet för dess utgörande och användande
som beloppet deraf.
Den 17 Februarii,
555
Hans Excellence Herr Grefve Fleming,
Claes: I egenskap af Ordförande bland de sex
SeraphimerRiddare åt hvilka det är uppdraget
att, under namn af Seraphimer-Ordens Gillet,
äga ÖfverStyrelsen öfver Hospitaler och Lazaretter
i Riket, vågar jag på det högsta anhålla,
att det Utskott, till hvilket förevarande ärende
kommer att remitteras måtte fästa en noga upp a
märksamhet vid den berättelse, som Kongl. Seraph
imer Ordens Gillet, under den 29 sistlidne
Octoher till Kongl. Maj;t i underdånighet afgifvit.
Till eomplettering af denna berättelse felas
ännu en tabell, som innehåller uppgifter om
private donationer till Hospitalerne, hvilken på
Kongl Majds befallning kommer med första att
af trycket utgå. Af denna Tabell, så val sorn
af de öfrige förut tryckte skall inhemtas, att
nied undantag af Malmö, Lazarett, hvilket, liksom
Skånes öfrige barmhertighets-inrättningar,
underhålles af Provincens egna tillgångar, finnes
ej ett enda sorn ej erhållit betydliga tillskott
af den så kallade allmänna fonden’, eller
den som egentligen är bestämd för Hospitalernes
och uppfostringshjelpen åt fattiga barn. Till
bekräftelse härå bör anföras, att under loppet
af 16, år eller ifrån och med år i8o4 till och
med 1820, har allmänna fondens tillskott till
Lazaretterne utgjort sammanräknadt nära 290,000
Riksdaler; af hvilket allt kan med säkerhet slutas,
att derest icke, på sätt en värd Ledamot
föreslagit, den allmänna frikostigheten, eller,
kanhända rättare sagt, det medborgerliga ädel
-
m
Om 17 Februarii.
modet fortfar att understödja sjukvård och La«
isaretter, så att SeraphimerQillet derifrån, åt^
minstone till betydligaste del, frikallas, blir Se--  raphimerGilJet, i det skick det sig nu befinner,
då det, genom Spannmålsprisernes fall, fått vid^
kännås så stora förluster, uturståndsatt att ut=
vidga och besörja Hospitalernes båttre vård
gamt utsträcka uppfostringshjelpen, hvilka båda
vigtiga föremål utgöra SeraphimerGillets prirnG
tiva bestämmelse.
Det anförda torde innefatta ett tillräckligt
bevis att den af Herr Ehrenborg väckte motion,
långt ifrån att innefatta ett klander af Ordens*
Gillets styrelse, så vidt jag kunnat fatta, hufvudsakligen
instämmer med Gillets egna åsigter,
Jag nämner ej detta utan tillfredsställelse, ty
rätt uppriktigt sagt, menniskan är så beskaffad,
att hennes - egenkärlek finner sig smickrad så
ofta hon ser sina tänkesätt instämma med deras,
hos hvilka allmänna rösten erkänner förenin-*
gen emellan rättsinnighet och verksam upp-’
Jag erkänner med lika nöje hvad Herr Ro^
genblad yttrat. Gillet hyser den verkliga föresats,
att söka förbättra Dårhushjonens belägenhet,
hvartill det funnit anledning dels af andra
länders erfarenhet, af hvilken en af Gillets egalia
Ledamöter Herr Grefve De la Gardie, under
sina resor ägt tillfälle att inhämta, dels af
det vackra, eller kanske rättare sagt, nyttiga tal
Herr von "YVeigel hållit om Danviks Hospital
och Dårhus. När fråga uppstår att bestämma
Den 1 f Februarii.
535
grader i det menskliga eländet, så visar sig en
stor skillnad emellan Lazaretts- och Dårhushjon.
De förra äga med vetenhetshopp att efter längre
eller kortare tid utgå med återställd hälsa, men
de sednare, hvad kunna de hoppas? eller råtta,
re hvad kan man hoppas för dem? i de flesta
fall endast en periodisk förbättring och en mildare
behandling under ett tvångstillstånd som
först upphör med döden. De äga icke ens den
sinnesredighet sorn bereder hjertats hvila vid den
sköna tankan att för alla oförtjenta lidänden
gifves en rik ersättning i ett båttre och lyckligare
lif på grafvens andra sida. Det var en tid,
en icke aflägsen tid, då man med de båsta afsigter
trodde sig hafva gjort nog för dessa med
vansinnighet och lyten behäftade medmenniskor,
då man på de instängda platser, der de gömdes
undan verldens ögon, gaf dem en tarflig föda
och, för öfrigt obekymrad, öfverlemnade dem
åt tvånget, ensligheten och plågan: men tack
vare menniskosinnets stigande till förädling och
ljus; och den våckta känslan för menniskosållhet
som beredt ett större, och om jag så får
såga hjertligare deltagande i mensklighetens li.
dandén- Det år med åberopande af dessa grundsatser,
hvilka så betydligen ingå i tidens anda,
och dem SeraphitnerOrdensGillet bemödar sig
att följa, som jag hos detta ädla RiksStånd,
lios Rikets öfrige Ständer och hos deras Utskott
vågar anförtro ett ärende, så dyrbart för menniskovånnen
då det rörer de olyckligaste bland
alla de olyckliga, dem dödligheten företer.
Herr von TV eigel, Christian Erenfried ha
-
556
Den 17 Februarii.
de inlemnai ett Memorial, hvilket upplåstes så
lydande;
(Se Bilagan N:o 8.)
Hams Excellence Herr Grefve Fleming i
Det torde tillåtas mig att, i afseende å mitt
»enaste yttrande, råtta ett misstag, hvarå Herr
Landshöfdingen på Gottland ganska riktigt fästat
min uppmärksamhet. Når jag talte oin
allmänna fondens tillskott till Lazaretierne i Riket,
borde jag hafva sagt Lazaretter och Curhus,
ty vid Wisby Lazarett företer sig snarare
besparingar än tillskott. I afseende på Herr
von Weigels Memorial tror jag mig, med underställande
af min tanka, till andras säkrare
upplysning och bedömande, bör hemställa om
icke, i händelse af fortfarande allmänna sammanskott
till hälsovården, under hvad benämning
som hålst, hvarje Provinee bör disponera
sina sammanskott, hvarigenom vinnes ett större
interesse för saken, i sammanhang med närmare
kännedom af användandet och redovisningen^
Grefve De la Gardie Jacob", Ehuru öfverflödigt
det skulle synas vara att upptaga Ridderskap
ts och Adelns tid med något tillägg till hvad
Hans Exc, Herr Grefve Fleming lika grundligt
som väl i ämnet anfört, utbeder jag mig likväl
att få yttra några ord.
SeraphimerOrdensGillet, som nogsamt insett
de dryga kostnader, hvilka förorsakas genom
Hospitalernes spridda läge i Riket, har varit be
-
Den 17 Februarii,
537
tänkt att sammandraga flera af dem till besparing
af åtskillige utgifter, sorn i sakernas nu
varande skick åro oundgänglige, då betjening i
det närmaste lika vid alla, ehvad de , såsom i
Malmö, innehålla 100 vansinnige, eller såsom i
Halmstad 7 eller i Umeå 5, måste underhållas;
och då jag ansett och alltid skall anse hufvudändamålet
vara ej allenast att föda och gifva
husrum, men äfven att söka återställa till förståndet
de olycklige och vanlottade menniskorna,
hvilka för allmänna sammanlefnaden ansedde
vådlige der förvaras, lärer något sådant ej
låta sig göra, så långe Hospital i hvarje Lån
förblifva, der en liten personal af olycklige dårar
ej tillåta den omkostnad, som till deras botande
erfordras och endast i en större scala
kunna verkställas. Det år äfven i denna hänsigt
SeraphimerGillet nu sysselsätter sig med en
plan, att i stället för de många LånsHospital för
dårar nu finnas, föreslå ett vida mindra antal, men
hvarest de medel 60m i andra länder användas
för att till förståndet återställa alla olycklige vanainnige
kunde införas och användas. I London
och Paris år ej sällsynt att se folk, som varit
galne till den ytterlighet, att kunna anses alldeles
rasande, och som begått de största våldsgärningar,
efter en klok och planmässig behandling
inom en kortare eller längre tid fullkomligen
friska återställas till allmänna sammanlefnaden.
Hår åter hafva dårar instängde i våra
dårhus, oftast fjettrade då de visat minsta elakhet
och utan afseende å deras förbättring, ansetts
mera som lifstidsfångar ån som olycklige,
hvilka endast genom en mild och förståndig
53 8
Den 17 Februarii,
vård kunde återföras Om jag medger, det n§-  gra kräft en sådan behandling, och de fleste på
Dårhusen ånnu lemna föga hopp att kunna till
förståndet återställas, bör det likväl ej afskräcka
ifrån att använda alla medel till deras förbättring.
Den inre tillfredsställelse jag och mina
öfrige kamrater skola kånna öfver hvar enda
olycklig sorn återvunnit sitt förstånd genom de
medel som vidtagits af Seraphimer-Gillet skall
han oss rikligen ersätta de omsorger som pligt
och böjelse oss lika ålägga vid vården af varelser,
som i högsta måtto olycklige, af oss äga
rått att den fordra. Hvad åter Curhusen be-'
träffar, beklagar jag mycket, att jag ej med den
af det allmänna lika förtjente som af mig högaktade
Ledamoten Herr von Weigel kan dela den
öfvertygelse, att den så kallade treskillingsafgiften
bör ingå till StatsCassan och derifrån
fördelas, i mån af behof på hvarje Lån, emedan
jag tror, att samma afgift, såsom nu sker
ovilkorligen bör qvarblifva i den ort eller province,
der den erlägges, hälst ingenting annat
så mycket lättar afgiftens utgörande, samt bibehåller
förtroendet hos folket, som att samma
afgift verkligen blifver använd å de, inom hvarje
Lån, olycklige personer, hvilka behöfva och
få begagna sig af Hospitaler och Curhus,
Erfarenheten har öfvertygat mig att denna
afgift på de flesta ställen, man kan såga på alla,
om man undantager en och annan ort vid kugterne,
der veneriska smittan olyckligtvis blifvit
rner inrotad, men likväl de sednare åren mårkligen
aftagit, åc alldeles tillräcklig, och torde
Den 17 Fehruarii 539
nied de anstalter som blifvit vidtagne, och ge
nom
en större noggrannhet vid de sjukes afpollettering
ifrån Curhusen, till och med lemnat
ett öfverskott, som, em Lånen fingo det använda
till sina Lazaretter, skulle betydligen låtta
sjukvården och göra treskillingsafgiften ännu
mindre oangenäm för de skattdragande, hvilka
då sågo, att allt användes till deras egna olyckliga
likars gagn och bästa,
Detta mitt anförande anhåller jag måtte få
åtfölja Herr Ehrenborgs motion i åmnet.
Grefve Lövenhjelm, Carl Axel’, Det år
endast för att råtta ett misstag, hvilket lärer
blifvit begådt af en ibland de sista talarne i
dess omdöme öfver Herr Archiater von Weigels
upplästa Memorial, som jag begärt ordet.
Herr von Weigel har vål utur administratif åsigt
framställt nyttan af treskillingsafgiftens fortfarande,
och dess användande generelt för alla
provincer, men har ej derföre yrkat detta sednare,
utan tvärtom sagdt, att afgiften må bestämdt
användas inom hvarje Provins särskildt,
Herr Grefven och Landt Marskalken föreslog,
att så väl Herr Ehrenborgs ofvanberörde
Memorial, sorn de af åtskHUge Ledamöter, i
anledning deraf, nu afgifne yttranden måtte till
Stats- och Bevillningsutskotten remitteras \ hvilket
bifölls,
„ .'-kV.’""
Föredrogs å nyo BancoUtskottets den 4
Me
Den 17 Februarii,
dennes afgifne, samt den 12 derpå följde förmiddagen
på bordet lagde Memorial, angående
Revision af BancoDiscontVerket under nu påstående
Riksdag; och fann Ridderskapet och
Ådeln att samma Memorial endast borde låggas
till Handlingarne.
Å nyo föredrogs och remitterades till BanJ
coUtskottet, Herr af Uhrs, Carl David den 13
dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
om fortfarande af det vid sista Riksdag JernContoret
beviljade creditif till understöd för
Jernhandteringen,
Föredrogs å nyo Herr af Ekenstams, Israel,
den 12 dennes eftermiddagen på bordet lagde
Memorial, angående såttet, art bereda utvåg
till sysslosåttning för håcktade och bysatte personer.
,
Herr Reutersvärd, Pehr Adolph,, hade
inlemna! ett Memorial, hvilket upplästes, så
lydandes
t »
(f3e Bilagan N:o 9.^
Begårdes på bordet.
Herr af Ekenstam, Israel: Då den upp
finning
af Herr Assessor Juringius, som Herr
jDen 17 F elmar ii*
Reutersvärd nu anmält ej har någon annan
gemenskap med den meehanique jag vill föreslå,
ån att så vå! deb ena som den andra, begagnas
på vatten, hemställer jag vördsammast till Rid—
derskapet och Adeln, hvad afseende bör göras
på den framställning som Herr Reutersvärd gjort
rörande sjelfva machinen. Angående de öfrige
anmårkningarne, anser jag mitt Memorial tillräckligen
utförligt för att på förhand innehålla
nödig vederläggning, äfvensom nödig beskaffen*
het för att af Utskott behandlas.
Herr Montgommerie, Gustaf: Jag har ej
något annat att anmärka emot det utaf Herr af
Ekenstam uppgjorde förslag, än blott att de personer
som åro för skuld bysatte ej må komma
i fråga att begagnas, emedan jag för min del,
anser sådant vara för strängt.
Herr Grefven och Landt-M a r skalk en föreslog,
att så vål Herr af Ekenstams ofvannämnde
Memorial som Herr Montgommeries, i anledning
deraf, afgifne yttrande, kunde till Lagutskottet
remitterasj hvilket bifölls.
Å nyo föredrogs Herr Montgommeries j
Gustaf, den 12 dennes förmiddagen på bordet
lagde Memorial, om förändring i reglementet för
Dykeri- och Bergnings-Oompagniet, eller detäammas
fullkomliga upphåfvande.
Friherre Nauchhofff Otto: Konung Carl XI
54a
Den 17 F elmar ii.
sorn visserligen till efterverlden lemnat de öjafö
aktigaste vedermälen af lika djupa som vidsträekta
insigter i Stats-Oeconomie, aliade säkert
icke, att dessa vedermälen sktille efter lod
års förlopp så klandras, att de till och med
skulle citeras såsom landsförderfveliga och barbariska.
Herr Montgommerie har uti memorial deri
12 dennes yttrat allt hvad man kan saga om
en sak, för att måla den så afskyvärd, sorn
möjeligt, både i politiskt och moraliskt hänseende.
Jag menar Dykeri-Inrättningen i St>e~
fige; blott en omständighet synes mig vid uppfattandet
af denna tafla blifvit af Herr Morttgommerie
åsidosatt, jag menar fada och sakkännedom,
Den första slutsatts jag häraf drar,
ar att den varde motionairen hvarken ar Skeppsredare,
Assuradör eller Dykeri-Interessentj jäg
är det icke heller, men de starka skuggorna
uti taflan, föranledde å min sida till närmare
forskning. Jag föranleddes så mycket mer dertill
, som andras rätt är oskiljaktigt förenad med
denna saks både behandlande och bedömande^
behandlande, i afseende på äganderätten J
bedömande, i afseende på utöfvandet af denna
ratt, med ett samvetsgrant iakttagande af mensklighetens
fordringar.
Herr Montgommerie anser exempel till
grund för dess anförande vara öfverflödigt i ett
så upplyst samfund sorn detta. Jag tror tvärtom,
att med den upplysning sorn här förutsattes
exempel och facta äro de enda medel för
Den 17 Februarii,
543
att öfvertyga; så vida man ej vill anse dessa
medel ersatta genom en enskilt opinion. Så
länge åter en isolerad opinion ej kan anses såsom
organ af den allmänna rosten, blir den
härstädes existerande upplysning den säkraste
borgen att alla förekommande ämnen här både
behandlas och bedömas efter grundeliga undersökningar.
Jag bekänner upprigtig!, att jag till nödige
upplysningars vinnande i detta ämne, icke
ens kan berömma mig af någon serdeles möda,
emedan jag, så tillsägandes, funnit materialierna
vid handen. Stockholms Börs-Tidning N:o
166 af d. 2 December 1822, börjar en artikel
under rubrik: Dykeri-och BergningsCompagniet,
som i de följande numrorne af samma tidning
fortsatts ända till dato. Denna så högst inte«j
ressanta artikel innefattar en så fullständig vederläggning
af allt hvad Herr Montgommerie
i ämnet sagt, eller hvad möjeligen framdeles i
samma tendence kan sägas
eller med andra
ord  . denna artikel innefattar en så fullständig
historisk tafla öfver Dykeri-inrättningens
uppkomst, framfarna och närvarande skick,
sprider så mycket ljus öfver denna inrättning,
att jag icke ett ögonblick tvekat hufvudsakeligen
på den samma grunda min öfvertygelse
och mina åsigter i detta ämne, helt och hållet
i opposition med hvad Herr Montgommerie uti
dess memorial anfördt.
Att uppläsa hela denna artikel skulle blifva
nog långt, emedan den upptager några och
Den 17 Februarii*
tjugn skrifna ark; åtskillige af Pådderskapets
och Adelns Herrar Ledamöter torde dessutom
redan hafva läst den; hvarföre framdeles, då
denna sak till sluteligt afgörande förekommer,
jag torde få tillfälle att vidare yttra mig och
tilläfventyrs då uppläsa den. Jag inskränker
mig för närvarande till några historiska utdrag.
Vid 1741 års Riksdag, då anmärkningar
och klagomål gjordes mot Dykeriet, yttråde sig
Ständerna: att de funno dessa anmärkningar nästan
af enahanda natur, som de vid 1734 och
1739 årens Riksdagar anförde, innehållande obevista
beskyllningar mot Dykeri-interessenterna,
hvilka tvertom icke allenast med trovärdiga
vittnesbörd bestyrkt, det ”de sjönödlidande af
Dykeriet njutit skyndsam hjelp och undsättning,
utan ock underhöllo tillräckelige instrumenter.
Ständerne hemställde derefter till Kongl. Maj;t,
att Dykeri-Compagniet måtte till alla delar orubbadt
vid deras Privilegier bibehållas, och ingen
hädanefter vara tillåtit i de om Dykeriet
utkommande författningar någon ändring föreslå
eller söka ”vid 1000 Daler Silfvermynts
vite för dem som onödigtvis och utan grundlagligt
bevis eller skäl, framgent sökte oroa och
besvära Ständerne eller kränka och angripa
Dykeriets Privilegier och interessenter.” Så
tänkte och yttrade sig Riksens Ständer 1^4* 9
hvaraf följde en ny prolongation. Min 'tanke
är att de af t 823 kunna handla i detta ämne
på enahanda vis. Det är omöjligt, att en inrättning
sådan som denna, sanctionerad under;
de
Den XJ Februarii,
545
de sednaste iSo arens olika conjuncturer, ofta
anfallen af okunnigheten och afunden, det är
omöjligt säger jag, att en inrättning som bibehållet
sig i sådan ”sjönöd utan att krossas a£
klipporna” kunnat uppehållas af annat än dess
verkeligen allmänna nytta osh välgörenhet År
1770 erhöll Compagniet prolongation på 3o år.
Uti Kongl, Brefvet den 6 Februarii samma år7
anföres såsom skäl härtill: det Compagniet
jemte ansökan om prolongation bifogat bevis
från Svenska Ministern vid Danska Hofvet,
Assecurance-Compagniet i Köpenhamn, flere
Skepps-Redare och Contor dersammastädes, samt
åtskillige andre både In- och Utländska Con-1*
sulers, Agenters och Commissariers bevis, att
Dykeriet icke allenast vid alla tillfällen fullgjort
gin skyldighet, utan ock till fattige och nödlidande
eftergifvit den i Författningarne föreskrift
ne bergnings-lön. I våra dagar hafva 2:ne ännu
lefvande sakkunnige man, Amiralen Baron
Nordenskjöld och Amiralen Baron Palmqvist
såsom Comitterade afgifvit ett underdånigt Betänkande,
sorn vitsordar ej mindre DykeriSocietetens
förtjenster, än sjelfva Dykerilnrättningens
nytta för Staten, samt för handel och
sjöfart. Der förekommer bland annat: att oaktadt
under hand gjorde efterforskningar, några
klagomål öfver Directionen och Betjeningen vid
Dykeriet ej försports. Beträffande sjelfva inrättningen,
ansågo Comitterade Kronans fördel dervid
vara satt utom allt tvifvel, så i anseende
till den betydeliga bevillning den erlägger, son^
ock att Compagniet vöre pligtigt vid förefallanRidd.
o« Ad, Fröt, I. B. 35,
5 46
Den 17 Februarii.
de behof lönlöst betjena Kronans skepp. Co~
mitterade trodde jemväl, det vara förmånligare
att Dykeriet besörjdes genom ett enskilt bolag,
än att en sådan befattning blef på Kronans
egne löntagare öfverlåten.
Det nu anförda torde för ögonblicket vara
tillfyllestgörande; min tanka är åtminstone, att
om Riksens Ständer fästa någon uppmärksamhet
vid detta ämne, som föranleder till en önskhingsåtgärd
hos Kongl. Majt, en sådan önskan
då bör gå ut på att utverka nådig prolongation.
Jag anhåller att detta yttrande måtte få
åtfölja Herr Montgommeries memorial i händelse
af remiss.
Herr Grefven och LandtMarskalken till—
kännagaf att Plenum komme kl. 5 i eftermiddag
att fortsättas.
Friherre Lagerbjelke t Johan, anförde skrifteligen:
(Se
Bilagan N:o 10.)
Herr Ivon Hartmansdorff, August: Jag
har ej varit nog lycklig att få läsa den berättelse
om Dykeriet, hvilken skall vara införd i
Börs-Tidningen, och om hvilken en Ledamot
yttrat, att den vore så tillfredsställande,
att den vederlägger alla de inkast, som emot
Dykeri-Inrättningen skulle knnna anföras. Lik
-
Den 17 Fe hr tiar ii.
Val vill jag våga försöket, att gora några anmärkningar
vid döss närvarande beskaffenhet.
I det ena af Herr Montgommeries alternativer,
att Dykeri-inrättningen skulle alldeles upplösas
, instämmer jag val ej; men deremot uti
det andra, att den till lagar och reglemente
måtte ändras. Det är visserligen en vis och
Välgörande anstalt af Styrelsen, att förekomma,
att den skeppsbrutne ej må sakna medel till
bärgning, eller ej af en rofgirig strandägare
preijas eller plundras; men, å andra sidan, bora
äfven regering och folkets representanter gemensamt
tillse, att en inrättning, stiftad för
detta ändamål, ej må urarta till att sjelf göra
det, hvarifrån hon skulle hindra andra. Uti
1802 års reglemente för Dykeri et äro afgifter
bestämda, till 6 procent af skeppets och laddningens
värde, då ingen lossning sker; 8 procent
dito, om någon lossning äger rum; 10
procent, i båda händelser, för utländska fartyg;
i5 procent för varor af ringa värde, såsom
träd, master med flere och lika mycket för
salt, spannemål, och andra Varor som taga
skada af vatten, sedan nemligen alla på bergängen
använda kostnader serskildt blifvit betalta;
20 procent för hvad som bärgas utur vatten
af stötta Svenska Fartyg och 2 5 procent
för utländska i samma belägenhet.
Utan att äga erforderlig sakkunskap, för
att bedomina huru vida dessa afgifter äro rätt
lämpelige eller ej, synes man i allmänhet kunna
antaga, att da äro för öfverdrift!*. Det är
54»
Den 17 Februarii.
en allmänt känd , om icke offenteligen bevisad
sak, att de som äro delägare i Dykeriet, deraf
draga ganska betydliga inkomster. Dessa äro,
enligt octroijen, delade emellan 9 lottägare. Så
lange den fortfar, eller till slutet af 1827, kaa
i anseende till belgden af regeringens fordna
beslut, ingen ändring äga rum : men då octroijen
utlöper, är tidpunkten dertill. Som den
inträffar, innan nästa lagtima Riksmöte, så är
det nödigt att Riksens Ständer nu för Kongl.
Maj:t yttra sin mening huru dermed framdeles
bör förhållas; och det synes tillhöra dem att
göra det, ehuru man än betragtar saken. Har
Kongl Majt lein nät Dykeriet • allmän rättighet,
att berga strandadt gods , så utöfvar Kronan ,
genom denna inrättning , hvarje enskildt strandägares
och hvarje förolyckad menniskas rätt,
det är alla vederbörande medborgares, eller det
allmännas rätt. Kan någon inkomst deraf dragas
, så bör den ostridigt tillhöra det allmänna,
eller Staten, och ämnet vara föremål för Riksens
Ständers behandling genom Stats-Utskottet,
samt för deras sluteliga afgörande i likhet
med andra intägts-frågor I annat fall och om
man betragtar Dykeri-afgiften, såsom en alla
Svenska undersåtare, hvilka möjeligen kunna
komma i fråga, ålagd afgift, så är det en beskattning
hvaröfver Riksens Ständer, som allena
äga att sig beskatta, hafva rätt att yttra sig.
I 60 § RegeringsFormen står tydeligen att läsa:.
”det Konungen ej må Statens inkomster
förpakta, eller till vinning för sig och Kronan,
eller enskilta personer och eorporationer, några
monopolier fastställa.*” Kan Kongl. Maj:t
l)eii i? Februarii.
ej bortförpackta Statens inkomster, så kan
han ännu mindre bortskänka dem åt enskildta.
Det är beklagligt och för menskligheten nesligt,
att en inrättning , stiftad för den förolyckades
bästa, snarare torde vara en källa till inkomst
för andra. Afgifterne borde derföre nedsättas
till den grad, att intägten icke blef större än
erfarenheten intygade vara för ändamålet på
sin höjd behöfligt. Men om afgifterna, för säkerheten
i omkostnads-beräkningen, måste ställas
så, att någon vinst erhölles, borde den åtminstone
tillfalla Staten , och anslås till understöd
för skeppsbrutna och andra förolyckade
landsmän , som utrikes sucka efter återkomsten
hem. Man skulle möjligen kunna af 89 §. RegeringsFormen
hämta anledning att påstå det
frågan om Dykeriets bestånd skulle höra till
ämnen, rörande allmänna Inrättningar, hvarom
stadgas att de i Besvärs- och Oeconomie.
Utskottet skola utredas, och, såsom önskningar
, till Kongl. Maj:t ingifvas. Men detta kan
endast gälla örn Dykeriets Organisation. PostVerket
och TnllVerket äro också allmänna Inrättningar
, hvilkas organisation af Kongl. Maj:t
bestämmes, ehuru afgfiterna som genom dem
uppbäras, höra till Riksens Ständers afgörande.
Sådant synes äfven förhållandet böra vara med
Dykeri-Inrättningen,
En värd Ledamot har anfört, att det 1741
vid vite förböds, att yttra något emot Dykeriet.
Det är väl bekant, att, under tvedräktstiderna,
det rådande partiet rättade besluten
efter sina hufyudmäns och deras anhängares
Den 17 Feiruarii.
Önskan eller fördel; och det är således icke underligt,
om ett stort vite utsattes för deni, som
ville bestrida endera, looo daler Silfvermynt
var den vitessumma, som ofta stadgades äfven
i mindre vigtiga fall. Således förbjöds, vid bot
af denna summa , att föreslå någon till högre
caractere än han tjenade för; och jag tror ej
att denna Författning ännu är upphäfven, ehuru
mångå undantag, sorn derifrån blifvit gjorda.
Herr Montgommerie, Guftaf: Oberedd att
nu svara på, och än mer att vederlägga alla de
invändningar jag mot all förmodan, hört framställas
vid den af mig väckta motion, emedan
jag trodde att hvarje mensklighetens vän , icke
annat kunde än med mig dela lika tänkesätt,
bör jag inskränka mig till några få anmärkningar,
och i öfrigt helt och hållit instämma med
hvad den sista värda Ledamoten både sakrikt
och väl i ämnet yttrat, så att jag till och med
anser mina motståndare deraf vara vederlagde.
För min person får jag förklara, att jag häldre
vill svälta än grunda mitt lifsuppehälle och än
mindre min förmögenhet på sådana actier. Hvad
Friherre Nauckhoff* anmärkning vidkommer,
att jag med för svarta färgor skall afmålat min
tafla, får jag försäkra att jag tror mig aldrig
kunna med nog svarta färgar afmåla hvad som
Hr stridande mot mensklighet och samvete.
På lika skäl anser jag den tid af 60 timmar,
som Friherre Lagerbjelke behagat medgifva
de strandade till användande, för att hjelpa
sig sjelfva, för mycket otiliräckelige, äfven
Den 17 Februnrii.
55i
om denne tid skulle fördubblas. Jag tror deremot
att det både vore rättvist och billigt att,
om octroyen skall qvarstå, de olycklige må;
äga rättighet att, så lange de kunna och vilja,
sörja för sin bergning, och först sedan de uppgifvit
allt hopp, borde Dykeriets åtgärder och
dyrköpte hjelp-anstalt vidtaga. Om något vidare
anmärkningsvärdt skulle mot min motion
anföras, skall jag framdeles hafva äran grundligare
derå svara.
Herr Mannerhjerta, Ulric Emanuel, uppi
läste följande:
(Se Bilagan N:o 11.) ^
Grefve Lövenhjelm, Carl Axeli En af de
sista talarne Herr von Hartmansdorff har yrkat
att om någon inkomst af Dykeri-Intättningen
kunde dragas, den, efter octroyens slut, ostridigt
borde tillhöra det allmänna eller Staten.
Jag ger rättvisa åt den värde Ledamotens nit
för ökandet af Statens inkomster, men jag tror
att det vore en en ny theorie, att bygga dem
på tillfälliga olyckor som drabba enskilt,, man.
Dykeri-inrättningen har i hela Europa varit
agtad, för detsamma inrättning, i jemförelse
med de fördelar den beredt de skeppsbrutne,
minst prejat; och jag kan för min del ej anse
inrättningen böra vara annorlunda än såsom enskild;
emedan om Staten, efter Oc-troijens slut,
skulle öfvertaga densamma, skulle alla dervid
förekommande omkostnader aldrig med den säkerhet
granskas och redogöras, sorn uu inför
55 2
Den 17 Februarii,
ett privat bolag, och förlust således i stället
Jör vinst uppstå, hvarförutan hufvudsakeligast
det hinder dervid möter, att, i händelse af
uppstådde tvistigheter emellan enskildta och
Dykeri-Inrättningen, Staten korrmie att så till
sågandes döma i egen sak.
Herr Nordenanckar, Gustaf: Jag förenar
inig med Friherre Lagerbjelke deruti, att någon
ändring , i afseende på Dykeri-Inråttningen ej
kan åga rum förrän vid Octroijens slut eller år
1827. Onekeligen år inrättningen både nyttig
och nödvändig för våra kuster, men ostridigt
år det, att de reglementariska föreskrifterne
för denna inrättning, enligt tidernas liberalitet,
tarfva jemkningsr och välgörande förbättringar,
hvarföre jag tror, att sådant borde öfverlemna
åt sakkunnige måns granskning.
Friherre Lagerbjelke: Endast för att besvara
Herr Montgommeries anmärkning, att tiden
af 60 timmar vore otillräcklig, tager jag
mig friheten att uppehålla Ridderskapet och
Adeln några ögonblick. Jag har sagt, att Skeppare
hafva 60 timmars tid på sig att sjelfve
rädda fartyg och last. Efter den tiden kunna
Skeppare, åtminstone högst sällan, hjelpa sig
sjelfve utan biträde af Dykeriet. Herr Mannerhjerta
har uti sitt uppläste anförande i ämnet,
tydeligen upplyst, att frågan icke alltid endast
rörer de sk‘ppsbrutne, utan deremot som oftast
assuradeurerne och således tredje mans rått.
Åt sådan anledning kan jag ej annat finna, ån
att Dykeri-Inrättningen år både nödig och nyt
-
Den 17 Fehr unni.
555
tig , faslän Sfven jag anser att reglementet år i
behof at flere modificationer.
Herr von Hartmansdorff': Jag utbeder mig
att ytterligare i detta ämne få anföra något,
som jag dels glömde förra gången, och som jag
dels lått anledning till af de talare, hvilka sedermera
yttrat sig. Således bör jag till exempel
anmärka att utländska Skeppare ej få utom
sin besättning, använda annan främmande hjelp
ån Dykeriets. En värd Ledamot har sagt, att
Dykeri-Compagniet voreagtadt af Utlänningar;
och jag medgifver att så år, till den grad att
de agta sig får våra kuster. Under flere års
vistande i Norrige har jag erfarit, att Skeppare
i storm, häldre söka detta lands, än våra hamnar,
af fruktan för Dykeriet; att våra lotsar
derigenom förlora både uti inkomst och öfning,
till stor skada för vårt sjöväsende och för de
näringar som draga nytta af Fartygs ankomst.
En annan Ledamot har sagt, att för bergningen
af Kronans fartyg intet betalades till Dykeriet;
men om jag icke låst Författningen origtigt,
så står der i Reglementets 11 §. attén
billig ersättning för bevisliga omkostnader, eller
en skålig bårgarelön , ehuru inga procent af
Skepp och laddning skall betalas både för Kronans
fartyg och hennes fiendtliga priser. En
talare har anfört, att Dykeri-inråttningen ledde
sitt ursprung från Carl XI, den store Konungs
regering, då Sverige fick den inre organisation,
som ännu till stor del består. Men äfven hans
styrelse hade siri skuggsida. I hans tid dömdes
man till döden och brändes för trulldom, hvil
-
55i
Den 17 Februarii*
fea håndelser förmodeligen icke kunna ursågtas
dermed, att de tilldrogo sig under hans spira.
En annan talare har yrkat, att man ej borde
grunda Statens inkomster på enskildtas olyckor.
Det har jag icke hejler velat j utan påstått att
man borde nedsätta afgifterna, så att intet öfverskott
blef; men om det likväl hände, att
man borde använda det till understöd för andra
olyckliga i dylik belägenhet. I alla fall,
om man såsom Dykeriet, kan grunda enskildt
vinst på medmenniskors olyckor: så bör man
äfven kunna bygga allmän vinst derpå. Gåfve
ej inrättningen någon vinst, så skulle man utan
tvifvel icke så ifrigt förfågta henne, och delågarne
skulle då förmodeligen hafva längesedan
öfverlemnat åt regeringen, att sköta den,
det bästa hon kunnat. Samma talare har äfven
yttrat, att om Dykeri Inrättningen blef Statens,
skulle domare blifva jåfviga att befatta sig med
de tvister, som så ofta förekomma mellan den
samma och enskilta. Men af detta skäl uppstår
intet hinder för inrättningens upphörande, att
vara ett enskildt bolags. Rätts-tvister emellan
Kronan och enskildta förefalla dageligen, och
pröfvas af Domstolarne utan olägenhet; och sådane
håndelser äro bland dem sorn aldrig kunna
förekommas. En annan Ledamot har sagt,
att om någon förlorade på Dykeriet, så vore
det ej den skeppsbrutne, utan redare och assuradeurer.
Det år detsamma hvem som förlorar
, om någon gör det, emedan hvars och ens
rått till sin egendom år lika god.
Dykeri-Inrättningen 3 ehuru allmän för he
-
Den 17 Februarii.
555
la riket, nu, var det ej fordom. Carl XI begagnade
utlänningar dertill , såsom en Herr Coberten
, om mitt minne ej felar, emedan man
inom riket saknade nödiga Dykeri machiner och
kunskap om deras rätta begagnande. Flera Städer
i Bottniska Viken voro undantagna från Dykeriet
ända till början af nuvarande Octroij 1802, och
Staden Malmö år det ännu På samma sått
synes hvarje strandägare för sitt område kunna
göra anspråk. I Finland har, efter dess skiljande
från Sverige , Dykeri-Inråttningen blifvit
upphåfven; oell man har deraf befunnit sig ganska
vål. Sorn saken angår antingen en allmän
inkomst eller pålaga , synes remissen böra ske,
antingen till Stats- eller Beviilnings-Utskottet.
Herr Montgommerie> 60 timmar anser jag
så mycket hålldre otillråckeliga, som sjelfva
stormen kan fortfara denna tid och kanske lång-r
re. Föröfrigt har Herr von Hartmansdorff så
fullkomligt utredt åmnet, att jag icke ken be.
tvifla, det ju Dykeriet antingen helt och hållit
bör upphöra, eller åtminstone till dess lagar
och reglementen helt och hållet förändras.
Friherre von Stedingk, Victor: Då jag
hört flera vårda Ledamöter hår tala för och
emot Dykeri Inrättningens upphåfvande, torde
jag endast få erindra, att den är grundad på
privata personers fonder, hvadan jag tror att
någon förändring i samma inrättning icke kan
äga rum förr ån vid Octroijens slut.
Friherre Anclar$vårdi Carl Henric: Jag
556
Den 17 Februarii.
ämnar ej ingå uti någon undersökning eller vederläggning
af ämnet; men då under discussionen
ett yttrande af Herr Montgommerie bli ( vit
fält, som synes mig böra rättas, skall jag utbedja
mig få göra det. Han har synts vilja gifva
en syftning al mindre moralité, åt ägare af DykeriActier,
emedan han sagt, att han hellre ville
svälta, ån grunda sitt lifsuppehälle och ån
mindre sin förmögenhet på inkomst af dylika
adier; jag år öfvertygad, att Herr Monfgommerie
misstagit sig om syftningen, och att han
ej så tånkt. Emot de aktningsvärde personer,
som högsta inagten inbjöd eller tilldelade actier
■vid inrättningens stiftande, tror jag ej det år
skål att framkasta sådana förebråelser sorn de,
hvilka blifvit af Herr Montgommerie gjorde,
dock vill jag ingalunda bestrida hans egen smak,
att hellre vilja svälta ihjäl, ån lefva pä de inkomster
Dykeriactier kunna inbringa.
Herr von Hartmansdorff: Till rättande
af ett misstag, som synes hafva uppkommit,
vill jag blott hafva äran upplysa, att det aldrig
varit min mening, att genom skeende förändringar
med Dykeriet, kränka närvarande enskildta
innehafvares rått. Ända till 1827 års
slut, bör allt förblifva som det hittills varit;
men då inträder åter Statens rått; och emedan
det sker mellan denna och nästa Lagtima Riksdag,
har jag ansett Riksens HÖgloflige Ständer
böra yttra deras mening innan det vore för sent.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde,
att så vål Herr Montgommeries ofvan
-
toen 17 Februarii,
berörde Memoria], som de af åtskillige Ledamöter
i anledning deraf, nu afgifne yttranden
måtte, enligt 89 §. RegeringsFormen, till Allmänna
Besvärs- och Oecouomie- Utskottet remitteras.
Bifölls.
Vid förnyad föredragning af Herr von
Qvantens, Carl, den 6 dennes på bordet lagde
Memorial, om en förändring i 24 §. af RiddarbusOrdningen,
blef samma Memorial till RiddarhusUtskottet
remitteradt.
Föredrogs å nyo Herr Heijkenslcjölds, Ludvig
Detloff, den 12 dennes eftermiddagen på
bordet lagde motion, angående anmodan till
Bevillningsutskottet, att föreslå den summa, hvilken
Utskottet, med afseende på landets förmåga
och nåringarnes tillstånd, ansåg kunna såsom
Bevillning af Riket årligen utgöras intill nästkommande
Riksdag.
Herr Tham, Wollrath * Den upplysning,
som Herr Heijkensköld af BevillningsUtskottet
önskat, år väl ej i Grundlagarne förbjuden, men
då de dertill ej eller gifva någon anledning, får
jag fråga om ett sådant praejudicat vore nyttigt.
Efter min tanka kråfver ej behofvet någon sådan
upplysning, emedan Rikets Ständer på en
gång och ej partieit äga granska StatsUtskottets
553
Deri 17 Februarii,
förslag, samt dervid bedöma och bifalla de
oumgångliga, men afslå de, som kunna undvikas.
Rikets Ständer äga jämväl tillgång till
samma upplysningar, som Bevillnings-Utskottet,
och ehuru jag år Ledamot af sistnämnde Utskott
och på intet vis vill undandraga mig frågans
handläggning i Utskottet, om den dit blifver
remitterad, tror jag likväl, att de upplysningar,
hvilka RevillningsUtskottet, i anledning
af Herr Heijkenskölds motion, skulle komma
att Rikets Ständer meddela, endast voro gissningsvis
grundade, och derföre anser jag att
ptsejudicatet vore farligt, emedan det vore tänkbart,
att BevillningsUtskottet möjligen kunde
uppgöra en större Bevillningssumma ån sorni
oundvikligen fordrades och hvarigenom landets
innevånare, i händelse af krig, ej voro i tillfälle
att utgöra de såsom en följd deraf nödiga
utlagor, hvilka i djup fred utan tunga och svårighet
kunna utgå. Jag får i följd häraf hemställa
om icke Herr HeijkenskjÖlds motion må
förfalla.
Herr Nordenankar, Guataf, anförde skriftligen:
(Se
Bilagan N:o 12.)
Grefve Posse, Carl Hinric: Sedan både
Herr Tham och Herr Nordenankar ganska fullständigt
utveckladt mina tankar i ämnet, får
jag blott tillägga, att jag af ett särskildt skål ej
tror det vara möjligt för BevillningsUtskottet
att med framgång meddela de upplysningar i
Den 17 Februarii.
sh
frågan, som Herr Heijkenskjöld åsyftat. Jag
anser att först bör afgöras hvilketdera Statshushållningssystern
sorn bör följas. Om samma
system som från 181 3 , 1 815 och 1818 årens
Riksdagar hittills följts, längre blifver gällande,
är det ej möjligt, att beräkna den progressift
tilltagande fattigdom och uselhet som deraf blifver
en följd. Jag betalar nu till Staten nära
2000 R:dr Banco, men vilie hellre betala dubbelt,
om lika liflig handel och rörelse kunde
åstadkommas i landet sorn år 181a, än hälften
mindre, med bibehållande af det nu gällande
olycksaliga systemet. Jag förenar mig derföre
med Herr Tham och Herr Nordenankar, samt
anser det vara onödigt besvära BevillningsUtskottet
med ett ämne, sorn det ej kan med säkerhet
upplysa.
Herr Heijkenskjöld, laudvig Detlof, upplåste
följande;
(Se Bilagan N:o 10.)
Grefve Cronstedt, Claes: I anseende till
det af Herr Tham omtalade prasjudicat, vill
jag blott upplysa, att det verkligen har passerat
vid 1800 års Riksdag; men jag vill hoppas, att
de obehagligheter, som då intiäflhde, icke nu
måtte komma att äga rum.
Friherre Cederström, Jacob: Den af Hr
Heijkenskjöld väckte motion, år af en allmän
beskaffenhet, hvaröfver Ståndet ej genast må
besluta förrän den förut är vorden till Yeder
-
56o
Deri 17 Februarii,
hörligt Utskott remitterad och derifrån återkommen
; och då 62 §. RegeringsFormen stadgar,
att, sedan StatsVerkets behof blifvit af Statsutskottet
uppgifne och af Riksens Ständer pröfvade,
det ankommer på Riksens Ständer, att
en deremot svarande Bevillning sig åtaga, lärer
det icke blifva svårt för BevillningsUtskottet
att besvara Herr Heijkenskjölds Memorial. Hvad
åter Herr Heijkenskjölds begäran betråffir, att
Ridderskapet och Adeln skulle ålägga BevillningsUtskottet
att inkomma med den af honom
begärda uppgift, så bestrider jag det, utan må
remissen blifva att anse såsom Herr Heijkenskjölds
©nskildta önskan, hvaruppå Ridderskapet
och Adeln icke fästat afseende.
Herr Thami I anledning af Herr Heijkenskjölds
anmärkning, det jag skall sagdt, att dess
motion vore mot Grundlagen stridande, får jag
förklara, att jag alldeles icke så yttrat mig,
utan endast, att de upplysningar Herr Heijkenskjöld
äskat väl icke åro i Grundlagarne förbjudne,
men ej heller enlige med deras anda,
hvarföre jag ock trott att det vöre ett farligt prsejudicat,
emedan hokstafven i Grundlagarne böra
för oss vara en helgedom. Herr Heijkenskjöld
har förment, att det skulle vara af särdeles
nytta att af BevillningsUtskottet få veta ungefärliga
beloppet af den summa, som vore at£
påräkna af Tull och andia Bevillningstiflar;
roen då nämnde Utskott, åtminstone hvad angå
Tullinkomsterne, icke kan förr ån mot Riksdagens
slut sådant utreda, kan jag ej annat åo
för
-
Den 11 Februarii.
S6rnya min hemställan, det frågan må förfalla,'
såsom ej medförande någon nytta och ej eller
af behofvet påkallad.
Grefve von Rosen, Axel: Jag förenar mig
med de Herrar, hvilka bestridt Herr Heijkenskjölds
motion, och det är af den orsak, att jag
tror det vara en physiäk omöjlighet för Bevill—
ningsUtskottet att utföra det uppdrag, hvaråt
motionen syftar^ för att styrka min sats, torde
mig tillåtas något localisera ämnet, och då förekommer,
när ordningen inom Bevillningsutskottet
framkallar Götheborgs förmåga att utgöra
Bevillning, huru ställningen varit, är och kati
blifva. För några år sedan steg Bevillningssumman
af Staden till i5o, å 160,000 Riksdaler,
nu utgör den knappt 5o,ooo, som ändå med
möda utgå. År 1817 fanns 4 millioners rörelse-capital,
(inbegripet de t,5oo,ooo CanalActier,
sorn i egenskap af hypotheker kunde förskaffa
penningar). Nu sedan förenämnde rörelse-eapi»
tal är bortryckt, finnes ej mera penninge-till-j
gång för de handlande, än den de uti Stockholms
låne inrättningar med kostnad, tidspillan^
och till obetydligt belopp kunna erhålla. Åt
*817 funnos ett lästetal af Handelsskepp, stort
circa 16,000, nu deremot endast 8,ooo, o. s. v.
Skall nu Bevillnings-Utskottet, med afseende å
de ändringar i handels-, näringsfrihets eller financiella
vägar, som kunna vidtagas under denna
Riksdag, och hvilka kraftigt skola verka på
den af naturen för handel mest gynnande be
-
Ridd. o. dd> Prot. I, B,
36.
56a
Den 17 Februarii.
lägenhet, på förhand kunna bestämma hvad
facultet Götheborg lemnar att utgöra en stör.
re eller mindre Bevillning, måste trenne Provinser
bero af Götheborgs ställning uti sina
transactioner; samma omöjlighet att bestämma
deras tillgångar framter sig äfven i följd af fö.
regående. Jag tror således, som förut är sagt,*
att motionens ändamål är out förb art, och får’
yttra den önskan, att den, i fall af Herr Heijkenskjölds
begifvande, måtte förfalla.
Herr Hjerta, Johan Gufiaf: Jag beklagar,
att Herr Heijkenskjölds motion skall på en gång
vara så vigtig och så omöjlig, att nu sätta i
verket j men jag tror att Högloflige Ridderskapet
och Adeln bör fästa uppmärksamhet vid
densamma. Förhållandet år enligt våra Grundlagar
sådant, att Riksens Ständers Statsutskott
icke har någon skyldigket att uppgifva, eller
någon rättighet att yttra, huruvida Statsbidragen
åro för dryga och betungande. Detta Utskott
åligger allena granska, utreda och till
Riksens Ständer uppgifva Stats- och RiksgäldsVerkens
tillstånd, förvaltning och behof; och
kan detta Utskott således ej ingå i någon afhandling
om huruvida dessa behof åro så stora,
att de icke kunna uppfyllas, så vida icke nya
anslag komma i fråga. BevillningsUtskottet åter
består af 4S Ledamöter, utvalde, enligt föreskrift
från olika orter och hvarje Lån. Detta
år förmodligen orsaken till Herr Heijkenskjölds
begäran och dess öfvertygelse, att detta Utskott
skulle kunna uppgifva den summa, som anses
kunna i egenskap af Bevillning i Landet #rlåg
-
T) en 17 Februarii,
565
gas. Men jag förenar mig med de Herrar,
hvilka funnit det vara omöjligt att nu afgöra,
ty grunderna för bevillningen måste förut vara
afgjorde; man måste veta förut, hvartill nian kan
påräkna tull och andra Bevillnings-fitlar; man
måste slutligen veta, hvad angående Rikets penningeverk
beslutas; med ett ord, man kan ej
vänta ett tillfredsställande svar derom, och man
kan ej enligt Grundlagarne fordra det. Deremot
anser jag frågan vara ganska nyttig; det
måste nemligen vara af stor vigt för ett Folk,
att dess Representanter vid begynnelsen af sina
öfverlåggningar kunna yttra sig öfver, huruvida
de förut erlagde skatter och bevillningnr öfverstiga
Landets tillgångar: och då jag beder de
Ledamöter, sorn härom vilja stadga deras öfvertygelse,
att lemna deras uppmärksamhet till
en afhandling af en Landsman, Herr Collin, i
Lund, angående Stats-inkomSterne, tior jag mig
böra till Herr Heijkenskjöld yttra det hopp jag
åger, att lian begagnar den återstående tiden af
denna Riksdag, att i den väg Grundlagen föreskritver,
tillvägabringa ett beslut om ändring i
3i § Riksdagsordningen och 53 §. RegeringsFormen
, sorn berättigar och ålägger Bevillningsutskottet,
att vid början af hvarje Riksdag
häröfver yttra sig till Ständerne, och hvilket
beslut, når det af vår milde Konung nästa Riksdag
sanctioneras, skall för kommande tider bereda
Svenska Folket väsentliga förmåner.
Herr von Qvanten, Carl: Jag kan icke
dela den åsigt i ämnet Herr Hjerta framställt,
att StatsUtskottet icke skulle hafva någon rät**
564
Dea 17 Februarii.
tigliet ntt uppgifva, eller förmåga att bedöma,
huruvida Statsbidragen kunna utgöras eller ej.
Tvärtom tror jag, ett det goda val vi gjordt af
Ledamöter i Stats - Utskottet, bör fullkomligen
trygga oss i den öfvertygelse!), att Statsutskottet
lika vål som Bevillning» - Utskottet
kan bedöma denna fråga, och förvänta vi oss
att sparsamhet samt mogen pröfning af till—
gångarne och landets ställning, skola leda Statsutskottets
beslut. Mig synes, att om vid
en sådan åtgärd Herr Heijkenskjöld föreslagit,
tillgån garne betydligt skulle öfverstiga behofven,
vore det lika obehagligt för de skattdragande,
att se ett såclant öfverskott, som det
skulle vara obehagligt för StatsVerket att sakna
nödiga medel till de oundgänglige behofven.
Jag anser således förslaget vara alldeles olåmp-j
ligt, och hemställer ödmjukast, oni icke Statsutskottet
nu som förr, ensamt, bör och kan
besluta i detta ämne.
Herr Hjerta: Jag får fästa Piidderskapets
och Adelns uppmärksamhet derpå, att jag icke
inlåtit mig i något bedömande, huruvida hvarken
Stats- eller BevillningsUtskotten skulle kunna
meddela en tillförlitlig uppgift på beloppet
af den Bevillningssumma, som utan nåringarnes
betungande, kunde af Landet utgöras. Jag har
blott sagdt, att det ej enligt Grundlagen kan
tillhöra StatsUtskottet, och jag har, oaktadt jag
ej inser, att Grundlagen förbjuder en sådan
frågas framställande till Bevillningsutskottet, en-:
däst ansett mig böra bedja Herr Heijkenskjöld,'
att; enär dess syftemål nu ej lärer kunna vinna^
Den 17 Felruarii,
han i Grundlagsvåg måtte väcka frågan, såsom
ett Bevillnings-Utskottets åliggande för framtiden.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Då Hr
Heijkenskjölds första motion i åmnet föredrogs,
ansåg Ridrlerskapet och Adeln den vara af sådan
beskaffenhet, att den icke kunde remitteras.
Den förändring som Herr Heijkenskjöld
uti denna motion nu gjort, måtte, om eljest någon,
vara så obetydlig, att samma hinder nu
jemväl synes böra möta för remiss till BevillningsUtskottet.
Grunderne för Bevillnfngens utgörande åro
det problem som det tillhör Bevillningsutskottet
att upplösa, utan att likväl ingå i bestämmandet
af några summor. Problemet skall, om
jag så får såga, blott med bokståfver Algebraice
upplösas; och först sedan StatsUtskottet uppgifvit,
samt Riksens Ständer fastställt den blifvande
Bevillningssumman, skall Bevillningsutskottet
med siffror uttrycka de i problemet nytt»
jade bokståfverne.
Jag har hört talas om nödvändigheten att
minska skatterna, så vida de eljest skola kunna
utgöras. Saken år visserligen i sig sjelf ganska
riktig; jag ville blott att man uttryckte den annorlunda
, och började med att söka minska
Statens oundgångeliga behof. Ty hvad
sora nödvändigt fordras till Statens vidmagthål
-
*86 Den 17 Februari i,
lande, det måste ovilkorligen utgöras. Jag skattar
5 procent af min betydligaste inkomst. Men
jag skulle ej tveka att fördubbla denna skatt, i
händelse Staten ej på annat sått kunde upprätthållas.
Herr Grefven och Landt Mar skalk en förklarade,
attj då flere Ledamöter så fullständigt
och grundligen ådagalagdt svårigheten, om icke
omöjligheten för BevillningsUtskottet, att kunna
handlägga den af Herr Hejkenskjöld väckte ifråga
varande motion, ansåg Herr Grefven och
Landt-Marskalken, ehuru Friherre Cederström
föreslagit, att densamma kunde, såsom Herr
Heijkenskjöld» enskilta önskan till BevillningsUtskottet
remitteras, sig likväl böra hemställa,
om icke Ridderskapet och Adeln skulle finna
låmpeligt, att berörde motion finge helt och
hållet förfalla.
Ropades Ja.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 5 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Den J7 Februarii.
Måndagen den 17 Febraarii
Plenum klockan 5 eftermiddagen.
Justerades PleniProtocollet förden i o dennes
förmiddagen.
Upplästes och lades på bordet Stats-UtskoW
tets den x3 dennes afgifne Utlåtanden:
1:0 I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
proposition till Riksens Ständer om fortfarande
af den utaf Kongl Majrt inrättade provisoriska
Läns-Styrelsen på Öland.
2’o Angående de fleste LandsKamererares
underdåniga ansökning om tillökning i expen*
cer och Skrifvarelön.
5:o I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, angående inrättande af ett nytt
Fögderi i Wermelands Lån.
4'o Angående trycknings-kostmden för
Högloflige Ridderskapets och Adelns samt Hög.
vördijje PresteStåndets Protocoll vid innevarande
, äfvensom utdelning af sistnämnde Stånds
Protocoll vid nåstföiflutne Riksdag.
Börjades justering af Pleni-Protocollet fötf
den 10 dennes eftermiddagen.
Den Fehruarin
Efter uppläsning af Friherre Anckarsvårds
deruti upptagne yttrande: men jag anser ose
hora söka skaffa oss upplysningar sd långt
vi kunnay och jag tror, att om ock vi ej skulle
kumma längre än till ofvertygelsen, att
vi åro i behof att af Regeringen icke lemnäs
lika handlöst, sorn hittills, vore det redan
mycket vunnit; anförde Herr von Hartmansdorff,
August;
Då jag i frågan om ett Serskildt Utskott»
nedsättande , för utrönande af orsakerna till och
medlen att afhjelpa den allmänna förlägenheten
yrkade behofvet af detta Utskott , på sådan
grund, att något vore båttre än intet, blef detta
uttryck af flera vårda Ledamöter upptaget*
Ibland dem var äfven Herr Friherre Anckarsvärd.
Meri, under discussionens gångundföll
honom de nu upplästa ordalagen, att vi
af regeringen blifvit handlöst lemnade. För
min del bekänner jag , att detta uttryck syne»
mig origtigt och för strängt; hvarföre jag hemställer
tili Friherre Anckarsvärd, om han ej
skulle finna för godt tillåta att det må ur Pro»
ttocollet utgå»
Friherre Anckarsvärd, Carl Hindric : Bet
utaf mig fällde och af Herr von Hartmansdorff
åberopade uttryck var en följd af de motiver ,
hvilka jag så vål under den dagens Plenum,
som under hela öfverlåggningen om frågan yttrat.
Uti det jag då sagt kan jag således icke
göra någon ändring, utan får det i Protocoilet
Den 17 Febniarii, 569
qvarstå för mili räkning, och såsom ett bevis
af mina tänkesätt.
Fortsattes justeringen af Pleri-Protocollet
för den 10 dennes eftermiddagen intill slut.
Börjades justering af Pleni-Protocollet för
ilen 12 dennes förmiddagen.
Efter uppläsning af Friherre Boijes, Ludvig,
deruti upptagne yttrande i anledning af
Oeconomie-Utskottets Memorial rörande tillökning
af dess Canzli-betjening anförde
Herr Montgommerie, Gustaf: Här talas
ofta om indragningar och sparsamhet. Jag medger
att de äro nödvändige, men jag önskade,
att de personer hvilka yrka härpå , sjelfve genom
oegennytta och sann patiiotism ville ådagalägga
renheten af deras sparsamhets grundsatser,
i fall någon skulle höra till de öfverklagade
Tårandes antal och serdeles till dem
som njuta betydelige löne-inkomster, utan deremot
svarande embetsmanna-verksamhet och
nytta för Staten. Jag tror, att om hvarje Riksdagsman,
som ifrar för indragningar, äfven
lemnade exempel derpå, så skulle Regeringen,
så skulle Folket, så skulle samtid och efterverld
se och finna, att man icke blott talat utan och
handlat. Med det förra slag af patriotism uträttar
man icke serdeles för fäderneslandet.
Men i senare fallet skulle mindre tid onödigt
5jo
Den 17 Februarii,
upptagas och discussionerne blifva mindre vidlyftige.
Jag har velat anmärka detta, blott derföre
att då jag framdeles lior någon här ifra för
sparsamhet och indragningar, jag med detsamma
må kunna äga det hopp, jag ville säga öfvertygelsen,
att den värde talaren icke endast
är patriot i ord, utan äfven i gerning. Om sådane
grundsatser följdes, tror jag, att all flärd,
tomhet och glitter skulle sjelfmant försvinna
från det folk, som länge varit namnkunnigt för
enkelhet i klädnad, renhet i seder, kraft i viljan
och mod i hjertat. Då skulle man ej förledas
af yttre äretecken, guldbesinidda Uniformer
och Caracters-Fullmagter.
Fortsattes justeringen af PleniProtocollet
för den 12 dennes förmiddagen intill slut.
Upplästes och lades på bordet ExpeditionsUtskottets
den i4 dennes aflåtne Memorial,
deruti tiilkännagifves att de af Utskottet författade
förslag till underdåniga LyckönskningsAdresser
till Hans Maj.t Konungen och Hans
Kongl. Höghet KronPrinsen blifvit den 6 dennes
hos de öfrige respective Riks-Stånden justerade
och godkände, vid hvilket förhållande,
och då, i öfverensstämmelse med 4g §. Riksdags-
Ordningen genom återförvisning från ett
Stånd, de öfriges beslut icke kunde betagas
kraft och verkan till expedition i mål, der 5:n®
Den 17 FehruarH,
5?i
Stånds röst utgör Riksens Ständers, Utskottet
för sig icke ansett någon annan åtgärd öfrig än
den, att samma adresser till undersloufter i vanlig
ordning låta utfärda.
Justerades följande;
Utdrag af Protocollet hållet hos Högloft
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm, förmid-,
dagen den 17 Februarii 1823.
S. D. Remitterades till
Stats- Utskottet
Riksens Ständers till Stats- Banco- och
Riksgalds-Verkens öfverseende utsedde Revisorers
Berättelse, angående den sistledit år verkställde
granskning af Allmänna Magazins-Inrattningens
Räkenskaper för åren 181g och 1820
samt förvaltning för åren 1820, 1821 och 1822.
Stats- och Eevillnings-Utskotten,'
Herr Ehrenborgs, Casper, den 12 dennes
förmiddagen på bordet lagde Memorial om fortfarande
af afgiften till veneriska smittans hämmande,
samt förändring så väl i sättet för dess
utgörande och användande, som beloppet deraf,
jemte de af åtskillige Ledamöter rörande samma
ämne, denne dag afgifne yttrande.
Den 17 Februarii.
Banco- Utskottet:
Herr af Uhrs, Carl David, den 12 dennes
förmiddagen på bordet lagde Memorial om fortfarande
af det vid sista Riksdag JernContoiret
beviljade creditif till understöd för Jernhandteringen.
Lag- Utskottet:
Herr af Ekenstams, Israel, den 12 denne»
eftermiddagen på bordet lagde Memorial, angående
såttet, att bereda utväg till sysslosåttning
för häcktade och bysatte personer, jemte det af
Herr Montgommerie, Gustaf, i anledning deraf,
denne dag afgifne yttrande.
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottet';
Herr Montgommeries, Gustaf, den 12 dennes
förmiddagen på bordet lagde Memorial om
förändring i Reglementet för Dykeri- och Berg*
ningsCompsgniet, eller detsamma» fullkomliga
upphåfvande jemte de af åtskillige Ledamöter
rörande samma ämne denna dag afgifne yttranden.
Ut supra*,
S. D. Vid förnyad föredragning af Banco-*
Utskottets den 4 dennes afgifne och den 12 derpå
följde förmiddagen på bordet lagde Memorial,
angående Revision af BancoDiscontYerket,
under nu påstående Riksdag, fann Ridderskapet
och Adeln, att samma Memorial endast borde
låggas till handlingarne. Ut supra*
Den 17 Februari!,
5;3
S. D. Remitterades till RiddarhusUtskotteC
Ilerr von Qvantens, Carl, den 6 dennes på
bordet lagde Memorial, om en förändring i 24*
§. af RiddarhusOrdningen. Ut supra,
S. D. Sedan de öfrige Respective RiksStånden
förklarat sig förblifva vid deras förut
meddeldte godkännande af de utaf ExpeditionsUlskottet
föreslagna underdåniga Lyckönskningsadresser
till Hans Majit Konungen och Hans
Kongl. Höghet Kron - Prinsen, i anledning
af Hans Kongl. Höghets förestående förmälning
med Hennes Kongl. Höghet Prinsessan
Josephina af Leuchtenberg och Eichstedt, fann
Ridderskapet och Adeln nu för godt besluta,
att de förslag till underdåniga adresser, hvilka
Friherre Lagerbjelke, Gustaf, författat, samt
Ridderskapet och Adeln redan enhälligt antagit,
såsom ett uttryck af Ståndets gemensamma känslor
och tänkesätt vid ifrågavarande tillfälle,
borde genom RiddarhusUtskottets föranstaltande
särskildt af trycket utgifvas. Ut supra.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskilldes
kl. en qvart tili to om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. /. Lagerheim,
574 Den 18 Februarii.
Tisdagen den 18 Februarii.
Plenum kl. tre qvart till 12 förmiddagens
Anmältes och emottogs Hans Excellenee
HofCanzleren Herr Grefve af Wetterstedt, hvil.
ken å Kongl. Maj:ts Höga vägnar, aflemnade
icke allenast Irenne Kongl. Maj:ts Nådiga Propositioner
till Riksens Ständer af den 25 sisth
Januarii samt den 11 dennes:
1) Om fortfarande af det ConvoyCommis8ariatet
beviljade creditiv.
2) Angående behofvet af en fond, till understöd
för jordbrukare, som genom frost eller
hagelskada förlora växande gröda.
5) Angående RecognitionsSkogarne j
Utan ock
4) Kongl. Mq:ts Nådiga Skrifvelser till Riksens
Ständer af den a5 sistlidne Januari samt
den i3 och i4 dennes:
1) Angående rättighet för Kongl Maj:t,
att i de fall, 43 $ Regeringsformen innehåller
och under Kongl. IV1aj:ts resor till Konungariket
Norrige, utnämna Hans Kongl. Höghet KronPrinsen
till Ordförande i den då tilllörordnande
Regering;
2) Om valet af ett Hemligt Utskott}
Den 18 Fchruarii.
5) angående en föreslagen och urarbetad
ny Författning om mått, mål och vigt.
4) Angående föreslaget upphörande af Extra
Gulfvehjelpen.
Herr Grefven och Landt Marskalken anmodade
Hans Excellence Herr HofCanzleren att
till Kongl. Maj:t framföra Ridderskapets och
Adelns underdåniga vördnad, jemte försäkran att
Kongl. Maj:ts Högstberörde Nådiga Propositioner
och Skrifvelser, skulle med första varda till
handläggning fÖretagne.
Sedan Hans Excellence Herr Grefven och
HofCanzleren blifvit på vanligt vis utbeledsagada
upplästes och remitterades till
ConstitutionsUtskottet:
Kongl. Maj:ts den 10 dennes till Riksens
Ständer aflåtne ofvanpåmnde Nådiga Skrifvelse,
angående rättighet för Kongl. Maj:t, att i de
fall 45 §. RegeringsFormen innehålla och under
Kongl. Maj:ts resor till Norrige, utnämna Hans
Kongl. Höghet KronPrinsen till Ordförande i
den då tillförordnande Regering.
Härefter upplästes och lades på bordet så
vål Kongl. Maj;ts Nådiga Propositioner;
576 Oen 18 Februarii i
1) On fortfarande af det ConvoyCommia*
sariatet beviljade creditiv;
2) Angående behofvet af en fond till understöd
för jordbrukare, som genom frost eller
hagelskada förlora växande gröda;
som ock Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelser?
\) Om valet af ett Hemligt Utskott;
2) Angående en föreslagen och utarbetad
ny Författning 0111 mått, mål och vigt; samt
5) Angående föreslaget upphörande af Extra
Grulvehjelpen.
Sedan tvenne Hårolder, hvilka borde gå
framför Riksens Stånders stora Deputation till
Riddarhuset ankommit, samt Talmannen för de
trenne öfriga Respective RiksStånden, jemte de
Ledamöter deraf, som skulle deltaga i nyssnämnde
Deputation , hvilken borde uppvagta
Hans Maj:t Konungen och Hans Kongl. Höghet
KronPrinsen, för att aflemna Riksens Ståndera
underdåniga LyckönskningsAdresser i anledning
af Hans Kongl. Höghets förestående förmälning
med Hennes Kongl, Höghet Prinsessan
Josephina af Leuchtenberg och Eichstedt, på
RiddarhusSden upptrådt, afgick, under Herr
Qrefvens och Landt Mar skalkens anförande*
be
-
Den 18 Febrilafil,
877
målte stora Deputation klockan tre qvart till i
till Kongl. Slottet. Efter det Deputationen i
underdånighet uppvaktat Hans Majit Konungen
och Hans Kongl. Höghet Kronprinsen samt de
Underdåniga lyckönskningsrne bliivit i nåder
besvarade, återkom Herr Grefven och LandtMarskalken
tillika med de af Ridderskapets och
Adelns Herrar Ledamöter, hvilka i den stora
Deputation^] deltagit, klockan tre qvart till a
till Riddarhuset.
Upplåstes och lades på bordet Kongl. MaptS
förut i dag ankomne Nådiga Proposition till
Riksens Ständer angående Recognitions-skogarne.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskilldes
kl, en qvart till 5 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Ridd, 0, Ad. Prot, I. B.
Den 18 Fpbruarif.
Tisdagen den 18 Februarii,
Plenum klockan 5 eftermiddagen.
Föredrogs å nyo Herr af Darellis, Isaac,
den i5 dennes på bordet lagde Memorial med
förslag till en Financeplan jemte Herr Rosenblads,
Bernhard, rörande samma ämne, sistnämnde
dag afgifne yttrande.
Herr af Dar elli, upplåste följande:
(Se Bilagan N:o 1.)
Herr Thum, Wollrath: Det är alltid lät
tare
att klandra andras förslag, ån att sjelf författa
dem, som åro båttre; men utan all pretention
i sistnämnde afseende, anhåller jag endast
att få göra några anmärkningar vid Herr
af Darellis Financeplan, sedan jag dock först,
lika med honom förklarat mig tro, att det år
båttre med tålamod afbida tidens helande verkningar
i financiella oredor, än med våldsamma
medel göra det onda värre.
Herr af Darelli föreslår att RiksgåldsContoiret
skulle sanctioneras af Konungen, garanteras
af Stånderne och få all intecknad jord till
säkerhet. RiksgåldsContoiret får ej mer jord
till säkerhet ån för de sedlar det deremot ut^
gifver och de dermed förenade inteckningar;
darina säkerhet sträcker sig icke till de sedlar,
Den t g F einiar ii.
579
sorn från Contoiret redan nu åro utgifne, ej
eller till deni, som skola utgifvas för de utelöpande
Bancosedlar, för hvilka ingen jord år intecknad;
för denna massa finnes således ingen annaa
säkerhet ån Konungens sanction och Stånders
garanti, och till sådan säkerhet har erfarenheten
långt för detta visat, att den satsen med
skål kan tillämpas, att det gäller allt hvad det
han galla och allt faller allt hvad det kan
falla.
Uti 1 §. af sin financeplan anförer Herr
af Darelli såsom styrka för hypotheket af egendomar,
att de kunna till utlänningen öfverlåtasj
jag förmodar icke att Svenske mån skola finna
tröstrikt att öfverlemna sin jord till utlänningar,
det må ske antingen genom afsalu eller så^
som säkerhet för lån.
Uti 2 §. säger Herr af Darelli: att den föreslagne
Bankens operation icke kan anses som
banqueroutte, då ett annat säkert Verk inlöser
Bancosedlarne. Jag tror tvärtom, att det blir
en dubbel barqueroutte, först den Banken gör
som icke, efter denne plan skulle honorera sina
egna sedlar och sedan den RiksgäldsContoiret
alltid måste vara beredd att göra, då det utgifver
sedlar utan någon fond, hvarmed de kunna
honoreras.
De uti 5 §. föreslagne åtgärder åro så stridande
emot gällande Lagar, som betrygga eftskilta
personer vid rättigheten att sjelfve disponera
så vål sin egendom, som sina penningar,
att Herr af Darelli åtmindstoae bordt föreslå
Den i 2 Fehruarii.
dessa åtgärder, såsom frivillige, i händelse någon
ville försöka dem; då de nu tyckas vara
föreslagne såsom nya lagbud, låra de förmodligen
blifva hvilande till nästa Lagtima Riksdag,
så framt ej förslaget derom, såsom alldeles olämpligt,
får förfalla.
Genom den förblandning af Banken, RiksgåldsContoiret
och StatsVejlcet, som skulle uppkomma
derigenom, att en del af Tull- och Kronans
intrader skulle inflyta i Banken, att RiksgåldsContoirets
vinst på den från Banken öf~
vertagna låne-rörelsen, skulle aflemnas till Statsverket
och så vål Bankens som RiksgåldsContoirets
hela personal skulle aflönas af Statsmedel,
blefve Banken helt lätt förvandlad till en
tillhörighet under StatsVerket, ifrån att vara
Ständernas egen och af Stats-Verket oberoende.
Säkra vinsten af alla dessa föreslagne operationer,
vore en öfversvämning af papper, som
vid utgifvandet utan fond aldrig erhöll något
värde, och hvilket skulle bringa agiotage och
penningevingleri samt dermed förenad osäkerhet
till en ännu okänd höjd, och åndtligen gifva
dödsknåcken åt den förut med svåra krämpor
behäftade Svenska erediten.
Vi hoppas ju ännu, att från Regeringen
erhålla upplysning angående FinanceComitéens
förslag, och måhända en nådig proposition i
ämnet. En sanning år, att innevånarne uti den
provins, der jag år boende, så vål som uti flere
Den 18 Februarii.
andre, med hvilka jag har relationer, och dem
jag haft tillfälle att besöka, under Finance-Comitéens
sednaste arbetsår, med största farhåga
emotsett och omtalat dessa förslag, då ryktet
förmält, det en realisation dermed vore åsyftaa;
ty med detta ord förenas så gerna begreppet
om minskning af den circulerande myntstocken
samt en fortsättning af de financeprinciper,
sorn, inlörda i8i5 och utvecklade vid
års Riksdag, kraftigt bidragit att störta
tu endetals menniskor i olycka samt nära undergå
åft flere mindre samhällens bestånd inom
Fosterlandet. Denna farhåga har blifvit ökad
genom ryktet att realisationen skulle ske med
utländska låne-bitråden, hvilkas återbetalande
tued upplöpande räntor, lätteligen skulle medtaga
både Bankens och enskiltes silfver, särdeles
om man skall tro de mindre fördelaktiga
taflor öfver vår utländska handel hvilka upp-,
gjorde vid nämnde Riksdagar, understödt prohibitif-systemet
genom den förmodan, att vår
handel fördes med ärlig förlust emot utlänningen,
Men man bör åtminstone hoppas, att uti
FinanceComiténs förslag få en rigtig framställning
af Svenska nu varande financerna,. och då
bör man äfven hoppas, att do mån, som förena
kunskaper uti detta invecklade ämne, med kärlek
till fäderneslandet, skola utfinna, hvad som
kan verkställas till landets och medborgares
hjelp.
Åtskilliga yttrade härtill- deras bifall.
Herr Grefven och Lan dt Illa rsk al ken hem
-
Den 18 Februarii,
ställde, att Herr af Darellis ofvannämnde Memorial,
jemte de af Herr Rosenblad, Bernhard,
och Herr Tham, Wollrath, äfvensom ytterligare
Herr af Darelli rörande samma ämne afgifne
yttranden, måtte till Stats- och JBancoUtskotten
remitteras,
Bifölls.
Föredrogs å nyo och remitterades till
StatsUtskottet;
1) Grefve Gyllenborgs, Johan Henning, d;
i5 dennes på bordet lagde, Memorial, med anmodan
till StatsUtskottet att uppgöra en historisk
tabjeau, i afseende på föiändrade förhållanden
i Statens inkomster och utgifter ifrån och
med 1810 års Stats-reglering intill närvarande
tid.
2) Herr Gripensvårds, Fredric Adolph, den
i5 dennes på bordet lagde Memorial, angående
Allmänna MagazinsDirectionen.
Stais- och Bevillnings Utskotten i
Grefve Spens’s, Carl Gustaf, den 10 dennes
eftermiddagen på bordet lagde motion, angående
portofrihet för Riks-Ståndens Protocoli
och Bihanget vid innevarande Riksdag,
Den ig Februarii.
Ss3
Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomi- Utskotten;
Herr Stjernstams, Ludvig, den 15 dennes
på bordet lagde Memoria], om anslag å Stat för
en ProvincialLåkare i Norra Halland.
Lag-Utskotteti
Herr Gyllenrams, Carl Anton, den i5 dennes
på bordet lagde Memorial, om upphåfvande
af Förordningen den 4 Juiii 1817, som endast
vissa timmar på dagen, tillåta gästning å näringsställen.
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet:
1)
Herr af Darellis, Isaac, den i5 dennes
på bordet lagde Memorial, om ändrade terminer
för Städernes Upsala och NorrTelge Höstmarknader.
2) Herr Réenstjernas, Nils Svante, den i5
dennes på bordet lagde Memoria!, om upphåfvande
af KronoBrånnerierne, samt upphörande
eller nedsättning af Städernes rättighet att tillverka
brännvin.
5) Herr von Qvantens, Carl, den i5 dennes
på bordet lagde Memorial, om ändring i de nu
i afseende på brånvinstillverkning gällande författningar.
584 Den l8 Februarii,
Föredrogs å nyo Riksens Ständers JustLtbeQmbudsmans
den 3 dennes eftermiddagen på
bordet lagde Embets-Beråttelse,
Herr Cederschjöld, Pehr Gudtaf, anförde
skrifteligen;
(Se Bilagan N;o 2 )
Herr Cederschjöld anhöll, att hans Anfö™
rande måtte få åtfölja Justitiae-Ombudsmannens
EmbetsBeråttelse till Lagutskottet, äfvensom att
detsamma, i anseende till den deruti väckte rno^
tion om öfverseende af de oeconomiska författa
ningarne, äfven måtte till Allmänna Besvärs-'
och OeconomieUtskottet förvisas,
Herr Cederschjöld fortfor derefter att upp*
läsa följande:
(Se Bilagan N;o 3 )
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric, an-»
förde skrifteligen:
(Se Bilagan N.'o 4.)
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus}
uppläste följande;
(Se Bilagan N:o 5.)
Friherre Mannerheim, Lars August". Då
hvad frenne värde Ledamöter bär anfört^ i an
-
Den i§ Fcbrnarii.
586
ledning af min EmbetsBeråttelse, år af den vidlyftighet,
att jag ej med mitt med åren aftagande
minne nu kan uppfatta och besvara de
emot mig gjorde anmärkningar, anhåller jag att
en annan dag i detta afseende få yttra mig, utan
att likväl detta på något vis nu hindrar remissen.
Herr Grefven och LnndtMorslalken föreslog,
att Justitia? - Ombudsmannens EmbetsBe—
rättelse, jemte de af Friherre Anckarsvärd och
Grefve von Schwerin i anledning deraf afgifne
yttranden, måtte till Lagutskottet remitteras,
samt att Herr Cederschjölds anförande, som innefattade
en ny motion, kunde hvila på bordet
till nästa Plenum.
Herr Cederschjöld t Då jag i början af
mitt Anförande tillräckligen ådagalagdt, att jag
blolt velat göra anmärkningar vid JustitrseOmbudsmanneus
Berättelse, nemligen mot hans underlåtenhet
att fullgöra föreskriften ud ioo:de
§. RegeringsFormen; så hemställer jag om det
Jean anses som en ny motion; och anhåller således
att det må åtfölja EmbetsBeråttelsen till
Lagutskottet. Men sorn jag tillika nämnt örn
brister i oeconomiska författningar, så anhåller
jag tillika om remiss till Oeconomie-Utskottet.
Herr Ehrenborg, Cofperi Med Herr Cederschjöld
år jag fullkomligen af enahanda tanka
derom, att våra så vål criminal- och civilsam
oeconomiska och police-lagar i många alse
-
586
Den 18 Februarii,
enden icke stå i rigtigt förhållanden till våra
Grundlagar eller till principen af vår constitutionella
frihet. Denna sanning ligger öppen för
en hvar som anställer granskning och jemfördse,
och om den behöfde styrka af någon auctorité,
kunde jäg åberopa hvad vår Konung vid
flere tillfällen, otn jag ej irrar mig, äfven
denna dag, till Riksens Ständer i detta ämne
yrkat. Då likväl, 60öi bekant år, en Comité
länge varit sysselsatt med utarbetning af förslag
till en ny Civil- och Criminal-lag, med hvars
fullbordande och granskning, deri Riksens Sländers
Justitiae-Ombudsman äfven deltagit, redan
hunnit så vida, att hela Civil-lagen med dertill
hörande RåttegångsÖrdningen af trycket utkommit;
så torde sådant ej allenast hafva utgjordt
en anledning för Justitiae-Ombudsmannen, att
icke ingå i sårskilte framställningar af dessa
ämnen, ån ock blifva ett skål för Riksens Ständer,
att icke för närvarande företaga partielie
förändringar af nu gällande Civil- och CrirninalLag,
i andre fall, ån då sådant af högsta
nödvändigheten påkallas.
Beträffande åter oeconomiska Lagstiftningen,
som troligen i flere delar kommer att undergå
förändring och modification på grund af
öfverlåggningarne vid detta Riksmöte; så hernställer
jag om icke Riksens Ständer skulle till
Kongl. Majit yttra den underdåniga önskan, att
det sammandrag af berörde författningar, hvarom
redan lärer vara föranstaltadt, måtte efter
Riksdagens slut bringas till fullbordan och till
Dea i3 Februarii,
allmin efterrättelse utgifväs, med undanrödjande
och utgallring dervid af alla äldre stadganden,
som stå i motsatts af Grundlagarnes esprit, eller
genom senare författningar kunna anses förfallne.
Hvad ändteligen Police-Iagarne angår; så
ehuru jag icke kan medgifva, det den i allmän
Lag och sårskilte Författningar Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande tillagde rättighet att stadga
vitén, kan, utan förtydning och missbruk deraf,
hvari rättelse lått bör kunna vinnas, föranleda
till de af Herr Cederschjöld anmärkte olägenheter,
år jag dock fullkomligen ense med honom,
ej allenast derom, att bestämdare grånsor
för Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes rättighet
i detta afseende böra uppdragas, utan ock derom,
att Police-Iagarne i öfrigt behöfva öfverses,
förbättras, och framför allt till principen af våra
Grundlagar hänföras* Så vida en underdånig
anhållan derom hos Kongl. Maj:t af Riksens
Ständer beslutes, tvekar jag ej att tillstyrka, det
Riksens Ständer dervid mätte särskilt utbedja
sig, att det förbud emot så kallade Talare-6ållskaper,
00m Herr Cederschjöld förmäler vara
utfärdadt, måtte på de af honom anförde skäl,
varda upphåfvet, helst Riksens Ständer troligen
kunna tillförse sig, att det afseende, som Kongl.
Maj:t, af för tillfället gällande anledningar, funnit
sig föranlåten vägra, åt de betänkligheter,
hvilka man ej lärer kunnat underlåta att emot
en sådan författning anföra, icke skall vägras
Riksens Ständers på mogen pröfning af Lagens
538
Den ig Fehruarii.
mening och elen constitutionella frihetens fordringar
grundade framställning.
Friherre Ehrenborgh, Cafper Tf ilhelm:
Det är endast i anledning af Herr Ehrenborghs
förfrågan, som jag nu tar mig den friheten upplysa,
att Kongl. Majit korrt efter Riksens Ständers
sista sammanvaro, med anledning af deras
derom gjorda underdåniga hemställan, förordnade
en Comité till Öfverseende af Rikets alla
Styrelseverk; och jag tror att denna Comité
redan slutat sina arbeten.
Riksens Ständer hade då ej bestämdt begärt,
att de oeconomiska författningarne skulle
blifva öfversedde; men Kongl. JVIajtt fann sjelf,
att ett sådant öfverseende skulle vara äf högsta
vigt, till beredande af det så länge med skäl
önskade ändamål, en fullständig oeconomisk Lagbok;
och Kongl. Maj:t uppdrog derföre åt visse
utsedde personer, att hvar för sig samla och i
ordning bringa massan af alla ännu ej återkallade
oeconomiska författningar uti de olika grenarne
af administrationen. Denna samling har
varit af en vidlyftig natur, och en ganska lång
tid har erfordrats till detsammas ordentliga fullgörande.
Det är likväl med mycken tillfredsställelse,
jag tror mig kunna gifva Ridderskapet
och Adeln tillkänna, att samlingarne nu blifvit så
vida fullbordade, att en del af dem redan äro
till trycket befordrade.
Att af dessa samlingar formera ett fullständigt
lagverk, är ett icke lätt arbete, och endast
Den 18 Felritarii.
589
upplysningsvis ber jag att bär få nämna, att
de män som åtagit sig samlandet och hvilkas
arbetsförmåga torde vara för väl kand för att
af mig behöfva här vittsordas, hafva likväl ansett
det öfverstiga deras krafter och kunskaper,
att med ledning af de samlingar, de sjelfve
gjort, till enhet och systeme sammanföra de
olika stadganderne, och efter antagne principer
derefter uppgöra förslag till nya oeconomiska
lagar.
Herr von Hartmansdorff, August: Såsom
Fortsättning af de upplysningar Friherre Ehrenborgh
meddelat, får jag, som varit Ledamot
af den omnämnde Comitéen för reglering af
Styrelse-Verken, äran gifva tillkänna, att Comitéen
i slutet af af sistledne Junii afgaf sitt
underdåniga Betänkande; att det sedermera blifvit
understäldt en högre Comité, bestående af
flere StatsRådets Ledamöter, några Presidenter
i Rikets Collegier, och ett JustititiaeRåd.
Resultatet af den första Comitéens arbeten var
3;ne serskildta yttranden, emedan lika många
skiljaktiga meningar inom Comitéen anfördes;
nemligen pluralitetens, och tvenne andra som
derifrån afveko. En af dem var den åsigt af
saken, som jag framställde; men som mitt arbete
ej var så färdigt att det kunde åtfölja, pluralitetens
, har jag sedermera lernnat ett utdrag
deraf till Öfver-Comitéen. Annu är det icke
färdigt, men jag hoppas att under Riksdagens
lopp kunna framlägga det Jag nämner detta
dröjsmål med ledsnad men utan förebråelse,
ty ämnet är- vidlyftigt, och har fordrat manga
59»
Den 18 Februarii.
historiska undersökningar, och jag har på detta
arbete användt all min tid och all min förmåga,
sedan jag till fäderneslandet återkom.
Herr Grefven och LancltMarskalken hem-*
ställde, att Justitiae-Oinbudsmannens ErnbetsBerättelse
jemte alla de af åtskillige Ledamöter
i anledning deraf nu afgifne yttranden måtte
till Lagutskottet, samt Herr Cederschjökls an->
förande derjemte äfven till OeconomiaeUtskottet
remitteras.
Föredrogs å nyo Grefve De la Gardie® j
Jacob, den lo dennes eftermiddagen på bordet
lagde motion , angående utdelning bland Ståndets
Ledamöter af Ridderskapets och Adelns
Protocoll vid sistförflutne Riksdagar, jemte Pierr
Cedersehjölds, Pehr Gustaf, i anledning deraf
sistnämnde dag afgifne yttrande.
Herr Reutersvärd, Pehr Adam., hade inlemnat
ett Memorial, hvilket upplästes, så lyd
ande:
Herr Grefven och LandtMar skollen:
föreslog att så väl Grefve De la Gardies ofyannämnde
motion, som de af Herrar Cederschjöld
och Reutersvärd i anledning deraf af
-
Bifölls.
(Se Bilagan N:o 6.)
Den 18 Februarii, 5yi
gifne yttranden, kunde till RiddarhusUtskottet
remitteras ; hvilket bifölls.
Herr Grefven och LandtMarskalken till--  kännagaf, att Riksens Ständers Revisorers berättelser
, angående den sistledne år verkställde
granskning af så väl Stats-Yerkets förvaltning
och räkenskaper, som af de under Kongl. Maj :ts
och Rikets Commerce-Collegium ställde fonder
och medel nu mera från de öfrige RiksStånden
återkommit, samt hemställde om icke nämnde
Berättelser således fingo till StatsUtskottet rejj
mitteras ; hvilket bifölls.
Föredrogs å nyo Grefve von Plåtens BalG
zar Bogislaus, den i5 dennes på bordet lagde
Memorial, angående Talernäns-Tafflarnes återställande.
Herr Berghman, Ambrosius Magnus, ha.
de inlemnat ett Memorial, hvilket upplästes sålunda;
(Se
Bilagan N:o 7.)
Friherre Anckarsvärd, Carl Hindric, hade
inlemnat följande , som upplåstes
(Se Bilagan N:o 8.)
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus:
Då jag i motionen korteligen och, sorn jag tror.
Den iS Februarir,
1 rigtlg form framlagt skälen för densamma, sä
vill jag ej uppehålla Ridderskapet och Adeln,
utan blott göra en anmärkning. Det ar sagt
att klubbarne skola vara tillräcklige för bibehållande
af gemenskapen Stånden emellan • dessa
synas likväl mera Amra danade, för att inom
hvarje Stånd befrämja föreningen och sammanföra
tankarna. Det är väl sant, att de ej arn
slutne för ledamöter af andra Stånd, men eit
hvar har utan tvifvel markt, huru litet samman.'
föringen genom dera befordras. Derföre troi*
jag, att, då genom Tafflarne det är tillfälle
för Talemännen att sammanföra personer af olika
Stånd , så kan derigenom vinnas hvad som
inom en representation af 4tta Stånd är så önskansvärdt,
nemligen den enhet i beslut, sorn
annars ej kan finnas. Derföre har jag ej trodt
Tafflarne vara nyttige. Att öfverflödige kostnader
böra undvikas, finnér afven jag, Ulen de
böra ej undvikas , om de främja ett motsvarande
godt ändamål. Det är hufvtidsäkligt uti ett
lagstiftning, som är sammansatt af så olika
delar, att dessa må komma att sammanstämma
i besluten, Detta är hvad jag åsyftat, och ehu*
ru kostnaden icke ar obetydlig så, om vi kurn
na bestrida allt annat, måtte vi väl äfven kunna
bestrida detta»
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus i
Lika med Herr Grefve von Platen beklagar
jag att det finns så liten communicatiott emellan
representantcrne. Råkades man mera så
skulle ofelbart begreppet om förlägenheten snart
stadga
Fen 18 Fehtuariii
£93
stadga sigt, oell man snart komma öfverens båw
de om orsakerne dertill och botemedlen. Men
huruvida TafHarna, örn än genom dem corn—
municationen skulle befordras, skulle kunna blifva
ett verksamt medel till förlägenhetens afhjelpande,
det lemnar jag derhän. För detta
ändamål borde tafilarne inskränkas till blott en
eller LandtMarskalkens taffel, dit de andre Ståndens
medlemmar skulle bjudas i förhållande till
deras personal; då kunde en beröring StåndsJemmarne
emellan vara mÖjlig; med skillda
tafllar icke. Under de Riksdagar jag förr bevistat,
hafva få af Ridderskapets och Adelns
medlemmar varit bjudne till de andra Ståndens
Talmans tafllar, men Regeringens Ledamöter
så mycket mera ; det äro desse som genom desse
tafllar kommit i beröring med de serskilda
Ståndens medlemmar.
Ehuru jag vöre af den tanka, att en LandtMarskalks
taffel borde finnas, tror jag dock,
ätt allt sådant har nu mera blifvit motbjudande
för nationens känsla, och kan derföre icke tillåta
mig att yrka det. Men det finnes andra
anstalter hvarigenom ett förtroligare meddelande
skulle kunna befordras, och hvarigenom jemväl
våra discussioner skulle kunna förkortas*
Såsom till exempel, om Ridderskapet och Adeln
tillät att Riddarhusets rum i nedra våningen,
det fordna Secreta-Utskottets riim, fingo om eftermiddagarne
vara öppna; att Adelns medlemmar
der fingo samlas, oell låta de bordsaker
Ridd. 0. dd. Fröt. I. B. ( 08.
594
Den 18 Fehruarit'.
sig föreläsas, som kunna föranleda till långa discussioner.
Om rummet det tillät, borde det
äfven vara medlemmarne af de andre Stånden
och kunnige män utom Stånden, medgifvit att
der inträda och deltaga uti samtalen. Jag ärnade
i början af Riksdagen göra motion derom,
men jag tyckte mig finna, att ögonblickets stämning
icke var serdeles gynsam för en motion
af denna beskaffenhet. Kanske, när Betänkanderne
börja komma från Utskotten, och man
finner sig icke kunna vara ett förtroligare meddelande
förutan, att denna utväg torde vidtagas.
Grefve von Platen; En värd Ledamot
har nämnt, att efter hans tanka borde taffel
finnas blott för LandfMarskalken Med honom
erkänner jag fullkomligt att i Svenska Statsförfattningen
har Ridderskapet och Adeln främsta
rummet, och således äfven LandtMarskalken
första rummet bland Talmännen. Men just
för det vi innehafva främsta rummet anhåller
jag få påminna, huruvida det ärrätt eller klokt,
att tala om en utmarkning, som troligen de
andre Stånden icke skulle medgifva. Visserligen
erkänner jag att uti Svenska Statsförfattningen
finnes en aristokratisk del emellan Regeringen
och Folket. Jag vet mig höra till
denna, och anser detta som en stor ära. Men
då vi framskridit med tiden, så måste vi ock
rätta oss efter den och vara agtsamma, att tillvälla
oss ett annat företräde än det, som bör
tillhöra oss. Det företräde som tillhör oss är
moraliskt, att nemligen stå främst uti moralisk
utveckling, främst uti Fäderneslandets tjenst.
Den 18 Februarii,
Uti detta hafva vi ej blott en fjerdepart, utan
Vi hafva företrädet, jag säger det upprigtigt,
men om jag föreslagit, att vi skulle råkas i
samqväm, emedan hos alla Europas folk det
ar afgjordt, att sammanlefnaden har ett siort
inflytande på det allmänna lifvet, så har ej
min tanke varit att något Stånd häruti skulle
hafva företräde framför de andra Antingen
bör alla hafva det, eller bör intet finnas, Om
de andra Ståndens Talmän, hvilket jag likväl
icke erfarit, misstagit sig i valet af de personer
som de inbjudit, är det en sak, som jag
vill kalla ett missbruk; men jag erkänner ej
att allt missbruk ger skäl att afskaffa ett, nyttigt
bruk, Det är bättre att ett godt bruk bibehålles,
och att man tillser, att det ej missbrukas.
I öfrigt har jag i motionen tillräckligt
framlagt mina skäl för saken, och har ej något
vidare att tillägga»
Friherre Boije, Ludvig'. Då motionen om
tafflarnes indragning vid sista Riksdag gjordes,
talade jag emot densamma; och ehuru jag sedan
dess visserligen sokt fortgå i upplysning,
tänker jag likväl, i denna del nu, som då» Jag
förnyar alltså den erhindran, att vi fåfängt skulle
bemöda oss att återgå till Spartas eller Athens
enfalld i seder. Vi skulle fåfängt strida emot
tidens magt. Nu mera måste begreppen bibehållas
genom de antagna medlen dertill. Allt
högt Chefskap fordrar en yttre glants; och jag
vet icke, hvarföre vi skulle alldeles borttaga
den från de högste af alla våra chefer, från
cheferne för Sveriges lagstiftande magt. Vi äro
Den 18 Februarii,
skyldige deras personalitet något; och jag be4
känner att jag lider af den lankan, att härvarande
utlänningar skola tro oss så uselt fattiga
att vi ej hafva råd, att bestå vår LandtMarskalk
och vare Talmän ett bord under den
korrta tiden af en Riksdag. Jag tror icke heller
att kostnaden kan vara så betydlig; men
för att i denna del icke misstaga mig, begär
jag att, i remissen till StatsUtskottet, förslag
till kostnaden må infordras; hvarefter, och sedan
Betänkandet inkommit, jag förbehåller mig
att i ämnet sluteligen mig yttra.
Herr von Hartmansdorff, August: Det är
alltid påkostande för en yngre att tala mot en
äldre man, synnerligen när han har så stora
medborgerliga förtjenster och ett så rygtbart
namn som Herr Grefve von Platen, Men då
jag finner hans motion origtig, kan jag ej underlåta
att enligt min riksdagsmanna-pligt, göra
anmärkningar dervid.
Grefve von Platen utgår från den synpunkt,
att när en Folks-representation är så bristfällig
och så styckad, som vår, nemligen åtskild på
särskildta rum , böra dess Ledamöter, så mycket
som möjligt, sättas i beröring med hvarandra och
med andra upplysta medborgare. Denna sanning
medgifver jag och hon har under detta Riksmöte
, redan blifvit erkänd af Ridderskapet och
Adeln eller åtminstone af en mängd bland dess
medlemmar. Såsom ett yttrande deraf, anser
jag frågan om offentligheten vid RiksStånden»
Den ] S Februarii\
Öfverläggningar, hvarigenom man skulle sättas i
närmare beröning med deni som äro orepresenterade.
Men detta steg blef af dem som förde
Regeringens språk, väldeligen békämpadt. Ett
annat försök, att åstadkomma denna beröring
' O
mellan Ständerne sjelfva, synes mig hafsa varit
det, af en annan värd Ledamot gjorda förslag,
att tillsätta ett Särskilt Utskott, emedan det ari
Utskotten, som de eljest åt,skilj da fyra Stånden
förenas till en Corporation. Detta borde till ett
helt hafva sammanfördt hvad de flerfaldige Utskotten
eljest skulle, hvar för sig, hafva behandlat.
Ett sådant föreningsmedel blef likväl af
Herr Grefven bestridt. Nu har han sjelf föreslagit
ett annat, och hvilket? Jo fri förtäring
af mat och vin. Detta medel är det kostsammaste
af alla; och man borde således icke hafva
väntat dess föreslående af den som med så
mycket skäl förmanat oss till tarflighet. Det
har äfven det felet att icke uppfylla sitt ändamål;
ty gästabud synas, åtminstone mig, vara
mindre passande till öfverläggningar än till o/-  vertalningar. Jag känner ej så noga Talemanstafllarnes
ursprung, men tror att det härleder
sig från tvädrägtsiiderne, då det rådande partiet
valde sina Taleman, då dessa åter begagnade
tafflarne till förevändning, för att hålla
partiet tillsammans, och då, tillika med maten,
lades i munnen på gästerne de ord, som de i
Stånden skulle säga. Hvar och en, som i sednare
tider varit med vid Talmans-tafflarne, vet
huru det går till. Man kommer sent, blifver
destomera sysselsatt med tillfredsställandet af
kroppens behof, och själen är, genast derefter
jpcn Ic3 Februarii.
föga skickad till några skarpsinnigare rådplägningar.
Dessutom mäste mången skynda bort
till eftermiddagens förrättningar En annan o~
lägenhet af dessa sammankomster är äfven, att
den sorn bjuder dertill, icke beder dem, hvilkas
mening han vet eller förmodar vara i motsatts
med hans egen; och att den oväldighet, sora
vid alla öfverläggningar är så väsendtlig, kommer
att fattas. Tvänne värda Ledamöter hafva
anmärkt, att vi äga klubbar, der man kan
samrådas med Ledamöterne af sina Med-Ständer,
och jag för min del tror denna utväg vara
tillräcklig, så vidt ömsesidig beröning kan äga
rum under det Stånden arbeta hvar för sig.
Klubbarne synas mig äfven vara de tjenligaste
till frivilliga sammankomster, emedan man samlas
dit om aftnarne, när dagens göromål ära
slutade, och då man i ro kan talas vid om gemensamma
angelägenheter. Den sorn har nit för
deras utgång, lärer då ej underlåta att sjelfmant
samråda derom med sina MedStänder; och
den som måste lockas dertill genom Talemanstafllarne,
lärer icke stort gagna sakerne. Är
vår representation så i grunden felaktig, att
hon ej längre vill hänga ihop, så tror jag ej,
att hon kan sammanhållas af gästabud I stället
för närvarande förslag, borde man då af
Constitutions-Utskotiets Ledamöter vänta uppgifter
på sätten att förbättra representationens
former.
En talare har yttrat, att det hörde till Ridderskapets
och Adelns värdighet, att Talemännen
gåivo mat, och att det inför ankommande
