# ID: svediakorp-gov284
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 43,645
# sentences: 1,188
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Dea sj Ksytmli et e, as* éot
frän Bevillning*- samt Allmänna
Besvärs-och Oecoaomie -Utsi o t ten:
Af den ai dennes:
N:o 5g. Angående förslag till Regieirentariska
föreskrifter vid Tariffen för TullBavillningens
beräkning å inkommande och
utgående varor.
Frin Förstärkta Allmänna Besvärsoch
Oeconomie-Utskottet:
Af den 34 dennes :
N:o 218. Angående frågan om sättet
till Extra Rolerjngs - skjldighetens utgörande.
Från Expeditions-Utskottet:
Af denne dag, angående utbetalande
af ett förskott till bestridande af Renskrifuings-kostnader
inom Expeditions-Utskottet»
Justerades följande:
Utdrag af Protoeollet hållet ho*
Högloft. Ridderskapet och Adeln
vid Lagtima Riksdagen i Stockholm
f. m. den a5 November 1823,
Jfcdd, 0, A.d, Fröt. 10 B, *, Afd, f6
Den 85 Nav e m&* r e- nv
S. D. Vid förnyad föredragning af LagUtskottets
den i5 dennes under N:o
afgifne, samt den 22 derpåföljde e. m. på
hordet lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets förut meideldte
Betänkande , öfver Kongl. Majis
Nådiga Proposition, angående vidtagande af
en ^ytterligare anstallt till förekommande
af fångars flykt; fann Ridderskapet och Adeln,
att, enär sistnämnde Betänkande redan
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifa Jet,
Utskottets ifrågavarande Utlåtande borde
läggas tili handlingarne. Ut Supra
S. D. Då nu å nyo föredrogs Banco-Utskottets
den 21 dennes under N:o 80 afgifne,
samt påföljde dag e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande
rörande väckte motioner i afseende
på Banco-Discont - Styrelsens sammansättning,
och det Reglementariska för samma
Discont-Verks förvaltning; fann Ridderskapet
och Adeln, alt, enär sistnämnde Betänkande
redan blifvit af Ridderskapet och Adeln
bifallet, Utskottets ifrågavarande Utlåtande
borde läggas till handlingarne. Ut
Supra
Utdrag af Protocollet, hållet hos
Höglofl. Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm, eftermiddagen
den 25 November 1823.
S. D. föredrogs å nyo och bifölls Stats och
Banco-Utskottens den 14 dennes under N:o
Dan ?5 N. vammer e, ro.
5<|f. afgifne, samt den 17 derpåföljde e. m
på bordet lagde, Betänkande, med anmälan
oa de af Riks-Stånden fattade olika beslut,
i anledniug af förekommen fråga om lånerätt
uti Riksens Ständers Bank för allmänna
Brandförsäkrings-Verket. Ut Supra
S. D. Då nu å nyo föredrogs Banco-Utskottets
den 18 dennes under N:o 79 afgifne,
samt den 22 derpålöljde e. m. på
bordet lagde, Betänkande, i anledning af
yppade skiljagtigheter i Riks-Ståndens beslut
rörande förslag till Reglementariske
Stadganden för de i Rikets Vestra och Södra
Landskaper blifvande Discont-Contoir ;
fann Ridderskapet och Adeln för godt, att,
under förblifvande vid Dess i desse ämnen
förut fattade beslut, samt med godkännande
af de utaf Utskottet i afseende derå nu
föreslagne voterings-propositioner, öfverlemna
berörde frågor till förstärkta Banco-Utskottels
afgörande. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Banco-Utskottets
den 21 dennes under N:o 8l
afgifne, samt den 22 derpåföljde e. m. på
bordet lagde, Betänkande, i anledning af
väckt motion om förändring uti nu gällande
beläningssält och belånings-värde å Guld
och Silfver i Banken, blef samma Betänkande,
på grund af dervid gjorde anmärkningar,
till Banco-Utskottet återremitteradt. Ut
Supra
•o4 Den *7 Noveni lier f. nr.
Höglofl. Ridderskapet och Adela Utskiljde*
klockan 11 om altonen.
In Fidem Protocolli
Kils Snoilsky.
Thorsdagen den 27 November.
Penutn klockan 9 fenniddagen,
Företog* val af 8 Suppleanter uti Stats-,
Banco- samt Allmänna Besvärs- oeh Oeconomie
- Utskotten; och befunnos, efter
Val - förrättningens slut, klockan £ till 11
f. m, följande Herrar dertill hafva- blifvit
utsedde :
K:o 1418. Herr Ädelberg; Fullm. Herr
Danckwardt, Gustaf Magnus 56 röster.
N:o 329. Friherre Adlerbeth, Jacob 32 —
K:o 84. Herr Gyllenhaal Lars
Herman. — — 3a
N:o 277. Friherre Mannerheim,
Lars August, -— 39 —-
if:o 189. Herr Rääf; Fallin. Herr
Ribbing, Arvid. •— 39 —
D e b a7 N ov c m b ! r f. m.
!N:o 1117. Herr Cederschjöld,Pehr
Gustaf, — — 29 röster
jN:o 2 2 54- Herr af Malmborg-, A
brahara.
— — 29 —
N;o 3i4. Friherre Tolt, Gustaf
Philip, efter lottning med
Grefve Gyllenborg, Johan,
Friherre Manderström, Ludvig,
Herr Franc Sparre, Bengt
Erland, och Herr Mörner,
Carl Stellan. — 27 —
Öppnades Herrar Electorers Lista,
dels till val af en Ledamot i
Constitutions-Uts kottet:
efter Herr af Uhr , Carl David; och befanns
dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 302. Friherre Ilay; Fullmägtig
Herr Hjerta, Gustaf;
dels till 3 Ledamöter i Allmänna Besvärs och
Oeconomie-Utskot-tet, efter:
Herr Carleson, Jacob Edvard, Herr
Gyllensvahn, Hinric Adolph, samt Herr
;if Borneman, Johan Aron ;
Oeh befunno* dertill hafva blifvit utsedde
:
6o6
Den j'/ November f, in
N:o 4 3err Fleming; Fullm. Herr
Dalman, Johar. Wilhelm.
N:o 47^* Kerf Printzenskjöld, Axel,
N:o 2276. Herr Berzelius, Jaeob,
j
Justerades följande;
Utdra» af Protocollet, liållit hos
Högloft. Ridderskapet och Adelil
vid Lagtima Riksdagen i Stock -  holme. m. den 25 November i8a3.
S. D. Vid förnyad föredragning af StåtsUtskottets
den 18 dennes under N:o 610
afgifne, samt den 20 derpåföljde e. m. på
hordet lagde, Utlåtande, i anledning af
gjorde anmärkningar vid Utskottets förut
ineddelte Betänkande, i fråga om ersättning
af Staten för Svenske Medborgares lidne
förluster genom uppbringningar; fann
Ridderskapet och Adeln för godt att, med
afslag å berörde Utlåtande, förklara det
ersättning borde ega rum för de förluster,
hvilka, enligt 1812 års Ständers gifne löfte,
kunde till betalning godkännas; Och
stadnade Ridderskapet oell Adeln, i afseende
å de grunder, efter hvilka en sådan
ersättning borde bestämmas, i följande
beslut:
1:0 Att 1, 2, 3, 4» 6, y, 8, g, 10,
i3, 14, 15, 57, 18,19, 20> 37 oc^ 29pune
-
Den * 7 No vember f. m.
terne uti Friherre Hjertås, Fredric, vid
Utskottets Utlåtande, bifogade Reservation
af Ridderskapet och Adeln godkändes.
2:0 Att som Ridderskapet och Adeln
ansåg någon ersättning för de i 23, 24
och 25 puncterne af samma Reservation
oVnförmälte utgifter icke böra ega rum ,
berörde 3:ne puncler af Ridderskapet och
Adeln ogillades.
3:o Alt nedannämnde puncler tili
berörde Reservation borde erhålla följande
förändrade lydelse:
11 Puncten.
Som Svensk Man må ej den anses ,
hvilken, sedan förlusten limat, aflyltat ur
Riket.
1 2 Puncten.
RecTamauten åligge att; med ed inför
Domstol betyga, alt någon ersättning
för bans, genom uppbringningen timade,
förlust hvarken genom Assurance, elier
på annat sätt, honom till större eller mindre
del tillgodokommil; elier att Redarn
an ten antingen derigenom, att han emot
föreskrift seglat utan Convoy eller annorledes
förverkat sin rättighet till assurance.
6oS Den *7 November f, n.
i 6 Puncten.
Då ersättning för fartyg eger rum,
beräknas densamma för Ekefartyg med 8a
R:dr Banco per läst, samt för Furu-fartyg,
med 5o R:dr B:o per läst.
21 Puncten.
Värdet af ersättnings-gilld last, Lör
styrkas med Manifest eller Connossement,
eller ock med factura, som inför Domstol
Lör beedigas.
22 Puncten.
Laddningens beskaffenhet och des*
intagande i fartyget skall vara styrkt med
vederbörligt Tull-bevis.
26 Puncten.
Utländska myntsorter evalveras till
Svenskt Banco efter det årets medel-cours
då förlusten, genom första pris-domen, Lief
gifven.
28 Puncten.
De i Kongl. Maj:ts Skrifvelse särskilt
omförmälte Reclamations-mål bora undersökas
, på sätt med de förra har skett.
3o
Den 27 N°ve*itjerf. xn « fiog
3 o P u n c t e n.
Desse Comitterade böra, inom 182^
års slut, till Kongl. Majit inkomma med
fullständig utredning enligt nu fastställde
grunder i delta afseende, då Kongl. Majit
lärer täckas, efter föregången Nådig pröfning,
i öfverensstämmelse med samma grunder,
bestämma det ersättnings-belopp, sora
en livar må tillkomma, och hvilket icke
må kunna öfverstiga hvad de sist tillförordnade
Comiterade föreslagit.
3 1 Puncten.
Uppå Kongl. Majits Nådiga tillkänna-gifvande
härom, låta Herrar Fullmägtige
i Riksgälds-Gontoiret utfärda Riksgälds
-Contoirets Obligationer, ställde till
Sedelbafvaren, och svarande mot de fastställde
särskilte ersättnings-summorne, hvaraf
ena hälften betalas efter fem års förlopp,
och den andra hälften efter det sjette årets
utgång, beräknadt från obligalionernes data,
dock ulan ränta.
Uti hvilket beslut de öfrige RiksStånden
skulle inbjudas, att sig med Ridderskapet
och Adeln förena. Ut Supra.
Upplästes till Justering oell godkändes
följande Expeditions-Utskottets insän
-
Ridd. o, Ad,'Prot. jo B. *. Afd. 7,7
010
De» *7 No v emter f. m;
de förslag till Riksens Ständers underdånige
skrifvelser till Kongl. Maj:t:
N:o 344- Rörande Garnizons-SjukhusByggnaderne
i Stockkolm.
N:o 345. Rörande meddelande af arbets-pjaner
m. m, i afseende på allmänna
Byggnaders uppförande.
N:o 346. Angående inrättandet af enskilda
Banker eller Disconter.
N:o 347- Angående General-AssistanceContoiret
nj. m.
N:o 348. I anledning af verkstäld
granskning af Kongl. Nummer-Lotteriets Rä*
kenskaper för år 1821.
N:o 34,9- Rörande verkställighet af
Konungens Befallningshafvandes Utslag i
skuldfordrings-mål.
Föredrogs å nya Bonde-Ståndets den
n5 dennes aflåtne, och samma dag på bordet
lagde, Protocolls-Utdrag, innehållande
Bonde-Ståndets beslut, det Riksens Ständer
borde till Kongl. Maj:t framföra deras underdåniga
önskan, alt Hennes Maj:t Drottningens
Höga Kröning må, efter uråldrigt
bruk, för sig gå, innan Riksens Ständer
åtskiljas ; uti hvilket beslut de öfrige Riks*
Dea ^'November f. m,
611
Stånden blifvit inbjudne, att sig med Bonde
Ståndet förena.
Hans Excellence Herr Grefve
af Wetterstedt, Gustaf: Det är icke för
att söka verka på någons öfvertygelse, i afseende
på hnfvudföremålet för ProtocollsUtdraget,
sorn jag begärt ordet. Innom detta
Hu s in höfvas inga väckelser till känslor för
Konunga-huset, de bysas inom hvarje bröst,
och de gifvas alltid sjelfvillig!. Det är således
blott em sättet, huru detta beslut skall
framföras tiil Kongl. Maj:t, som någon skiljaktighet
kunde uppslå, och hvarom jag anhåller
få upptaga Ridderskapets och Adelns
tid. Bonde-Ståndets Protocoils-Uldrag innehåller,
att Drottningens Kröning skulle
för sig gå, innan Riksens Ständer åtskiljas.
Det torde ej vara någon obekant, att oaktadt
all möda och all drift har Riksdagen
varat så länge , att dess snara slut förenar
Konungens, Nationens och våra Önskningar.
Ett sådant meddelande bör således ej komma
från den Samhälls-Magtens sida, hvars
lagliga tid att vara tillsammans redan för
flere månader sedan är tilländalupen. Dessutom,
uti ett ämne, som så nära rörer
Konungen, både såsom Konung, Maka och
Högsta Styresman för sitt Hus, tror jag det
rätta vara, att åt Konungen öfverlemna,
att bestämma tiden. I anledning häraf får
jag hemställa, om icke Ridderskapet och A»
deln behagade såsom en ny gärd af Ridderskapets
och Adelns^undeidåniga vördnad för
D t n 57 November f. mi
Hennes Majit Drottningens höga Person, väl
instämma i det Hedervärda Bonde-Ståndets
fattade Beslut, att Rikets Ständer borde till
Kongl. Majit framföra Deras underdåniga önskan,
att Hennes Majit Drottningens höga Kröning
må, etter uråldrigt bruk, för sig gå ; men
de rvid tillika både af pligt och förtroende
jjåkallade, till Kongl. Majits egen Nådiga
pröfning och godtfinnande i underdånighet
öfverlemna, alt dertill utsätta den tid
Kongl. Majit kunde finna lämpeligast; samt
alt de öfrige Riks-Stånden måtte inbjudas
att uti ett sådant beslut med Ridderskapet
och Adeln sig förena; äfvensom, i händelse
af deras instämmande deri, ExpeditionsUtskottet
kunde anmodas, att uppsätta den
underdåniga skrifvelse härom, som genom
en stor Deputation borde till Kongl. Majit
i underdånighet öfverlemnas.
Härå torde jag få utbedja mig Herr
Grefvens och Landt-Marskalkens Proposition,
Herr von Heyne, Georg: Jag har
ej något att tillägga hvad Hans Excellence
Herr Grefve af Wetterstedt yttrat, utan anhåller
blott, att få med honom mig förena.
Herr Grefven och Landt-Mars
kalk en gjorde Proposition till bifall å
Ha ns Excellence Herr Grefve af Wetterstedts
ofvanberörde hemställan, hvilken proposition
med Ja besvarades.
Den ! 7 N o v e in be r f, m,
613
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarskatken
föreslog, det Ridderskapels och
Adelns nu fattade Beslut mätte genast genom
en Deputation de öfrige Riks-Stånden
meddelas.
Bifölls.
Företogs till pröfning Stats- Bevillnings-
samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-
Utskottens den 1 1 dennes under
N:o afgifne, samt den ao derpåföljde
e. m. på bordet lagde, Betänkande, angående
upphäfvande af så väl inrikes Tullbevakningen,
som Gränse-Tullbevakningen
emot Norrige.
Herr Silfverberg, Ma g nusDiedric,
bade inlemnat ett så lydande Memorial:
(Se Bilagan N:o 1.)
Herr Uggla, Göran Gustaf, anförde
skrifteligen :
(Se Bilagan N:o 2.)
Justerades följande :
Utdrag åf Protocollet hållet hos
Höglofl. Ridderskapet och Adeln
Den 37 November f. m.
vid Lagtima Riksdagen i Stockholm
f. m. dea 27 November 1828
S. D. Såsom en ny gärd af underdånig
vördnad för Hennes Majit Drottningens höga
Person, instämde Ridderskapet och Adelil
3 det af Hedervärda Bonde-Ståndet den 25
dennes fattade beslut, ätt Rikets Ständer skulle
till Kongl. Majit framföra Deras underdåniga
önskan, att Hennes Majit Drottningens
Höga Kröning må, efter uråldrigt bruk,
för sig gå; men ansågo sig både af plikt
och förtroende påkallade, att till Kongl.
Majlis egen Nådiga pröfning och godtfinnande
i underdånighet öfverlemna att dertill
utsätta den tid Kongl. Majit lämpligast
funné; Uti hvilket beslut de öfrige RiksStånden
skulle inbjudas, att sig med Ridderskapet
och A.deln förena, hvarefter, i
händelse af deras instämmande deri, Expeditions-Utskottet
skulle anmodas, att uppsätta
den underdåniga Skrifvelse härom,
som, genom en stor Deputation, borde till
Kongl. Majit i underdånighet öfverlemnas. Ut
Supra
Härefter uppropades och afgick, under
anförande af Grefve Sparre till Söfdeborg,
Eric, den Deputation, som borde till de öfrige
Riks-Stånden framföra Riaderskapets och
Adelns nyss fattade beslut, i afseende å Hennes
Majit Drottningens Kröning.
Den ?7 November f. in.
Herr von Hartmansdorff, August:
Afven jag anhåller om åtsrremiss af Betänkandet,
men af grunder motsatta dem, den
siste talaren anfört. Jag förena) mig nemligen
med Herr Silfverberg deruti, att så
länge Sverige följer ett proliibitift näringssysteme,
är det nödvändigt att det liar en
Inrikes bevakning, som tillser dels att förbudna
varor, som inkommit på kusterna,
dels att oförlullade, som undgått sjötullsbevakningen
och afgifterna, ej sedermera
må i landet spridas och försäljas. Genom
de förbudna varorna skadas de näringar,
som af förbuden skulle skyddas, och genom
de oförtullade minskas Kronans påräknade
inkomster, samt undergräfves den ordentliga
och redbaraste handeln; ty det är naturligt,
att enKöpman som betalat tull lör sin vara, kan
afen, som icke gjort det, undersäljas. Således är
det i dubbelt afseende, både föräfhållandet
af förbudet, gods och för förpassningen af
förtullade varor, inom landet, som den inrikes
Tull-bevakningens bibehållande är behöfligt.
Man har yttrat att kostnaden för
den samma uppgår till 40,000 R:dr., men
man bör ock ihågkomma, att denna bevakning
olla i det närmaste aflöuar sig sjelf,
dels genom beslag, dels, genom stamp elaf gifter
; oberäknadt det belopp, hvarmed frug»
tan för bennes tillvaro ^höjer de ordinarie
Tullintägterna. Äfven bar det blifvit anmärkt
att denna frågas framställande, såsom önsknings-mål,
vore oriktigt, samt alt det berodde
på Riksens ^tänder att deröfver be
-
61S Den jy November f. bi.
sluta. Sådant kan jag ej tro, ty örn det
är Konungens rättighet, att förklara en vara
förbjuden till in- eller utförsel, hvilket
man ej lärer bestrida, så måtte det afven,
vara hans rätt, att hålla en bevakning Öfver
verkställigheten af sina beslut. Mig synes
följaktligen, att Sländeriie icke under närvarande
omständigheterböra anhålla om inrikes
bevakningens upphafvande emedan det vore en
olämpeiig begäran. Det är möjligt att denna
bevakning kan göras ayftes-enligare»
men det är skillnad mellan att förbättra och
att tillintetgöra något. Jag tillstyrker således
återremiss.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Jag
bär före delta tagit mig friheten nämna
icke alleiiast, att min grundsats är, utan
afvtn att jag tror den borde vara gällande
för alla, att sedaR ett beslut om liufvudfrågorue
är fattadt, minoriteten ej bör försöka
alt inskjuta sin mening vid detaillernes
afgörande. Jag har derföre icke nu
uppstått, för att försvara prohibitif-syste,
niet, hvilket jag annars hade gjort, utan
för att visa, alt det systeme, som vid
denna Riksdag blifvit antagit, så vidt de£
på Ständerne beror, ej står tillsammans med
förevarande Betänkande. Bevillnings - Utskottet
har, som mig synes, begått en bestämd
inconseqvens, då det sagt, att intraderne
skola komma Staten lill godo, men
likväl
Den 37 November f. m.
likväl föreslår afskaffandet af medlen lill
deras indrifvande. Om Utskottet hade föreslagit
och Sländeme antagit ett absolut
fritt sysleme, då hade nu föreslagne steg
varit conseqvent, men då det genoradrifvit
ett sysleme, som fordrar tullbevakning, så
afstyrker jag della. Jag tillstyrker ålerreremiss,
i synnerhet på de grunder Ilen'
von Hartmansdorff framställt.
Herr Uggla: Det är endast i anledning
ef ett ord, hvilket, mångfaldiga gånger
förut sagdt och omsagdt, nu åter undfallit
den siste värde Talaren, som jag en gång
för alla, vill hafva förklaradt, att det icke
är Bevillnings-Utskotlef, som genomdri fvit
frågan, ulan det är Rikets Ständer som i
cönstitutionel ordning den samma pröfvat
och afgjort.
Herr Hjerta, Guslaf: Här hafva
blifvit yttrade några grundsatser, som äro
sä stridande emöt föregående Ständers, att
jag anser det vara min pligt, att yttra mig.
Jag anhåller äfven om ålerremiss, men jag
kan icke sätta i fråga, att icke Sländerne
skulle hafva rätt, att upphäfva inrikes tullbevakningen,
då Sveriges Representanter
ega rätt, att bestämma Bevijlningen och
dess uppbörd. Den controll, som derigenom
vinnes , är ofullständig mot den, sora.
eger rum genom en väl organiserad Sjö—
Itidd, o. Ad.; Prnt. ro B. t. A fri» fS
fe.8 Den 2?. Nofémber f. ffi3
tull. Under denna Riksdag har Bivillningsu
Utskottet, och det ganska consequent, genom
införande af ett annat sysleme , än
det prohibitiva, och uppgjörande af en Sjötull,
sådan att den bör utgå, vidtagit en
sådan förändring, att man har ganska rätt,
när man afstyrker den inrikes Tull-bevakningen,
som, oaktadt hvad man sagt, att
den lönar sig sjelf, likväl icke gör det,
hvilket af Riks-hufvudboken kun synas. Jag
kan således ej annat, än förena mig i denna
del af Utskottens Betänkande, och deri
frågan, om vi i delta ämne skola göra en.
underdånig anhållan till Kongl. Maj:t, eller
derom besluta, förtjenar- ej mycket afseende.
Den är redan, efter lång sirid, afgjordt
vid afgörande! af Sjö - Tulls Beviilningen.
Hela striden synes uppkomma derigenom,
att vissa Herrar icke göra sig ett rikligt
begrepp om hvad en Kongl. Landt-tull vili
säga. — Vid den andra delen af Utskottens
Betänkande anhåller jag likväl, att
få göra några anmärkningar. Jag har i
Utskotten framställt, och nämnt i min Reservation
, huru med Norrska Tullen förhåller
sig, och lill hvilka kostnader närvarande
Tull-förhållande med Norrige leder.
Jag vill nu endast tillägga, att om jag äfven
skulle medgifva, att det kanske till nästa
Riksdag hlifver nödigt, alt behålla den
Norrska Tullen, bör man åtminstone påtänka
något förslag, att så organisera den,
att den ej så mycket betungar de vid gränsen
boeade innevånarg. Detta tillägg an
-
D*n %L] No ▼ em ber f- k 619
håller jag nu mätte få åtfölja återreraissen.
Jag har ej framställt det i min Reservation,
emedan jag hoppades, att -kttnna verka fullkomlig
upplösning af denna tullbevakning,
som ej bereder någon fördel, utan endast
enskildt lidande hos tvänne förenade folk,
hvilkas författningar borde vara i harmonie
med hvarandra.
Herr von Hohenhausen, Michael:
Ehuru jag instämmer i de tänkesätt, som af Herr
von Hartmansdorff och Herr Lefren blifvit
yttrade, tillstyrker jag antagande af Utskottens
Betänkande, men gör det endast i anledning
deraf, att med den anda, som i
herorde afseende inom detta Stånd och ho*
Bevillnings-Utskotlet vid denna Riksdag varit
en rådande, kan jag ej hoppas någon
ändring i det sätt att se, sorn här blifvit
framställdt. Jag tror det såkdes vara bättre,
att antaga det sådant, som det nu är, än att
risquera, att få ett sämre. När det i alla
fall åt Kongl. Majit blott i önskningsväg
är öfverlemnadt, alt upphäfva tull-bevakningen
inom landet, så lär man med tillför
lit kunna förmoda, att den likväl blifver
ansedd nödvändig, så länge förbud behöfvas,
och uppsigt på deras efterlefvande.
Det synes vara lika princip-stridigt att säga
, att så fort en vara passerar cordonen
vid kusten j är den fri , som att säga, att
införseln i allmänhet skall vara fri. Hvad
åter angar, att denna tull-bevakning skulle
vara omoralisk eller ooeconomisk, somtcu
620 Den 27 November f, rn.
Ledamot sög t, så är den klarligen en nödig
Police-anslalll, soni härrör deraf, att
nian viii upprätthålla de ceconomiska lagar
man utfärdat, och den inre tull-bevakningen
torde blifva ännu mera behöflig , alt
upprätthåll» det t ull-sysleme , som Utskotten.
1111 genomdrifvit, än det gamla. Herr
Hjerta bär sagt, att han Önskar upphäfvande
af tullen och tull-bevakningen mot
Norrige , för att bringa de begge Rikena i
harmoni , och har ansett att tull-frirfattningårne
i bada Rikena borde vara lika. Jag
har svårt att tro, att detta kan vara bans
alfvare. Huru skall man kunna jemnföra
ivaline länder, af hvilka det ena är utan
alla fabriquer, har så lag och nästan ingen
tull på utländska import-artiklar, då
deremot det andra eger betydliga manulacturer
och bar hög tull. Att låta den ena
fronten af en befästning vara öppen ,
under det man med omsorg befäster eleandra,
skude utmärka en föga klok omtanka.
Det beslut om trädvaru-handeln mod Norrige,
som Ridderskapet och Adeln redan
fattat, är visserligen i likstämmighet med
det förslag Herr Hjerta framställt, i afseende
på alla andra varor, men det är den
särskilta localen Piikena emellan, och denna
varas beskaffenhet, som här skiljer omsländigheterne.
Jag får återföra uti Ridderskapets
och Adelns minne, huru Grefve Frölich
, vid frågan om tull-tariffen, visat, burn
angeläget det var, att stockar belädes med hög
utförsel-tull, emedan deras lågaimport-tull i
Den 07 Novombflr f. m.
fin
England allt för mycket gynnade denna export
och skulle annars förstöra våra till Kronan
skattlagde såg-verk. Men localförliållandet gör
att den fria stockhandeln ej kan blifva oss
skadelig, ty elfvarne inflyta från Norrige
i Sverige, och endast medelst flottning
kan transporten af en så tung vara verkställas
, utan alt orsaka en dryg kostnad, så att
man ej behöfver befara, alt stockarne skola
utföras tili Norrige och derifrån lill England,
emedan naturen deremot lagt ett stort
hinder. Samma förhållande eger deremot
ej rum med andra varor, hvilkas volume
ej är så stor, att landt-transporten i någon
betydlig mån kan stegra deras värde, såsom
lill exempel de fleste fabriks- och Manufactur-varor;
deras höga import-tull här
i Sverige, der vi ega egna fabriquer alt
skydda, jemnförd med tullen i Norrige,
skulle snart locka dem att uteslutande derifrån
taga kosan hit. När dertill kommer,
hvilket vi känna, alt j Norrige tullfria nederlag
af sådane varor finnas uppe uti landet,
k vilka synas beräknade på en illicilhandel
med Sverige, så frågar jag huru är
det då rimligt, alt från Gränsen borttaga
tullbevakningen, för alt låta varor af alla
möjliga slag den vägen tullfritt inkomma ?
— Man bör ihågkomma, ehvad man ock
säger om prohibitif-systemet, att i ett land med
vårt climat, der penninge-räntan är hög,
och således lägger ett stort hinder för industrien,
hafva vi likväl med detta systeme
lyckats, att inom landet alstra en ganska
Den 87 November t* m.
stor mängd af industri-producter, då
deremot i Norrige, som följer ett motsatt
Systeme, till och med flera trädvaror
för Landtmannens behof måste hämtas från
England, och alt Norrige sorn för öfrigt
eger samma exporter, som Sverige, des su to m
eger en betydlig export-artikel, som vi
sakna, nemligen, sallt och torrkad fisk,
med hvilken artikel Norrige förmår gälda
dess jemförelsevis betydligt större import,
än Sverige. Åf alla dessa skäl kan jag ej
instämma i de tankar, som i detta Betänkande
blifvit yttrade, men emedan det
kommer att till Kongl. Majrts afgörande öf-.
verlemnas, nöjer jag mig med att heldre
antaga detta, än att få ett möjeligtvis ännu
sämre, och afstyrker derföre icke bifall
å Betänkandet.
Herr Rosenblad, Bernjhard: Jag
önskar visserligen få upplefva den dag, då
en fri handel med Norrige eger rum, äfvensom
den, då införandet af det liberala
handels-systemet tillåter fullkomligt uppliäfvande
af laadtulls-bevakningon, men under
en öfvergångs period, såsom nu, från
eit strängt prohibitif-systeme till ett motsatt,
kan man endast så småningom lösslita sig
från de fjättrar, det förra systemet gjort
nödvändiga. Så länge Norrige eger ett annat
Tull-systeme, med vida lindrigareafgifter
än vårt, vore det en orättvisa emot Svenska
Medborgare, att tillåta varor derifrån införas
utan Tull, och så länge $er jag ej, att
något upphäfvaude af TuIibeYajyaing«u på
Cen rSaVembsrr f. m 623
Norrska gränsen Iean äga rum, så ?ida man
ej vill, att de Svenska Medborgare, som loenia
förkållanden tillåta benita sina utländska
förnödenheter från Norrige, skola erhålla
dero root vida mindre afgifter till de förenade
Rikenas Cassör, ärt de Svenska Consuroenter,
hvilka ej kundebegagna denna utväg. Våra
vidsträckta kuster lämna öppet tillfälle
till specuiationer på Iurcndräjeri, så länge utsigten
af betydlig vinst underhåller detta,
och då omöjligen en fullständig sjöbevakning
kan ägs rum, måste en Landt-bevakmng
vid de förnämsta deboucheerna finnas.
Hu inna,, blott 6k ställen, der en verklig
Ländt-tulls bevakning finnes. Der hafva
också betydliga confiscationer skett, hvilka
varit verksammare, än de sorn skett på
våra kuster och i våra handelsplatser. Här
har blifvit anförd t, att Bevaknings Staren
kosta'' /o,oaO R:dr. Deruti måtte likväl Indragr.
ines*Sia*.en rars beräknad. Den nu verkelig»
kostnaden uppgår tili circa i3,ooo R:dr,
hvaremot confiscälionernc uppgått till sirca
i4»oooD;dr. Ehuru öfrerskottetej är betydligt,
så har åtminstone ingen brist uppkommit.
Således Ircr jag, att landt-tulJs bevakningen
icke ännu kan helt och hållit upphäfvas,
roen tillstyrker, att Riksens Ständer hos
Kongl. Majrt anhålla , del Ilans Maj:t täcktes
låta utarbeta ett förslag till sådane jeronk
liing ar uti Sveriges och Norriges Tull-sysleme,
som kunna bringa dem lill likhet, samt
tillika upphäfvandet af gränse-bevakningen,
J3® n 27 Novemi» er f. rn
-
och ätt Kongl. Ma:jt derjemte, med Landltulls
bevakningen täckes vidtaga de förändringar,
som kunde finnas förenlige med
ett ändradt bandels-systeme. På dessa grunder
annhåller jag om återremiss.
Ridderskapets och Adelns Deputation
återkom nu, och gjorde genom sin ordförande
Grefve Sparre redo för sin beskickning,
samt återförde de öfrige Riks-Ståndens hälsningar
till Ridderskapet och Adeln.
Herr Munck af Rosenskjöld,
Eberhard: Frågan om nyttan eller skadan
af Tull-bevakningen på Norrska gränsen,
eller af Landt-tulien, är på begge sidor
så' disculerad, alt jag ej vidare vill dermed
uppehålla Ridderskapet och Adeln. Men
en mycket vigtigare fråga är, huruvida det
är Ständernas rätt att afgöra dessa ämnen.
Om denna fråga borde kanhända här ej vara
olika tankar, då vid flera Riksdagar förut
Ridderskapet och Adeln beslutit, att Ständerne
äga rätt, att förordna om administrationen
af Tullverket. Vid 180g och 1810
årens Riksdag sattes det ej i fråga. Vid
sjelfva 1812 års Riksdag öfverlemnade Ständerne
åt Konungen, men såsom deras egen
rätt, att antingen bortarrendera Tullen,
eller administrera den genom en Direction.
Häraf följer, att då ännu var Riksens Ständers
dispositions-rätt obestridd, ty hura
had«
Dea 27 November f. m; i
linde Riksens Sländer kunnat föreslå Konungens
alternativer, om det ej varit doras
rätt , och huru hade Konungen kunnat emottaga
dem, om Han ansett det stridande emot
Hans rätt, alt låta föreslå sig deni. Då åler
i8i5 denna fråga ventilerades, i anledning
af ett oförsigtigt uttryckt af elt Utskott,
tog Rjdderskapet och Adeln det beslut,
alt mot detta uttryck sig reservera, hvarom
communication afgiek till de öfrige Stånden,
Jag skulle såledas förmoda,attén Riksens Ständers
rättighet, som vid alla föregående Riksdagar
af Ridderskapet och Adeln blifvit
erkänd, icke nu skule blifva eftergifven på annat
sätt, än att den för denna gång åt Konungen
öfveriemnas. Som Betänkandet nu första
gången är före, följer äfven, att om della
bitalius, så har Ridderskapet och Adeln bifallit,
att detta ej är Ständernas, utan Konungens
ensak. På delta skäl begär ja® å~
terremiss af Betänkandet, utan att jag derföre
dermed vill hafva sagt, ali jag icke
bifaller de öfriga delarne, men denna fråga
angående Si Undernes rätt att besluta om
Tullen, anser jag så vigtig, att äfven, om
tidsutdrägt derigenom skulle åstadkommas,
jag ej kan underlåta att yika åter remiss.
Herr Hjert a: Jag skulle gerna före -
na mig uli Herr von Hohenhausens åsigt,
att Betänkandet måtte bifallas, och tror ej
R i d d. o, Ad, P r o t. ra B, ?. A f d, 79
e<«
Den *7 November f. tn.
redactionen vara af sådan vigt, att Betänkandet
derföre bör återremitteras. Riksens
Ständer hafva ej derföre afstått sin rätt,
att de kos Kongl. Maj:t nu framställa en anhållan.
Konungen har förut vägrat sin
sanction på Ständernes beslut, men deras
önskan tror jag, att Konungen bifalier.
Detta torde således ej fordra särskild återremiss,
och mitt förra yttrande föranleddes
deraf, att flere begärde återremiss. Jag
tror ej med en Ledamot, alt det går an ,
att Ständerne sjelfve blott önska, att få se handeln
fri; de måste äfven bidraga dertill ,
genom det att deras öfrige beslut fattas i
samma anda. Hvad angår den inrikes tullbevakningen,
trodde jag ej att det kunde
vara någon Representant obekant, att man
från Ystad till Umeå Elf kan fara hvart
man vill , utan att komma i collision med
Tullen. Några görger finnas väl, der dumheten
kan krypa in i fällan, men icke behöfva
lurendräjare dbtr, och intet uträttar en sådan
bevakning något, som svarar mot kostnaden.
Detsamma och mera låter uträtta sig genom
Rese-fiscaler, ehuru de medföra ett större
moraliskt ondt. Jag kan ej annat, än tro,
att då SjötJilIs-bevakningen nu hlifver riktigt
organiserad, kan Landt-tulls-bevakninningen
ej tjena till något; och förenar mig
således gerna om bifall till Betänkandet.
Herr Le fre'n: Då jag tog mig fri
heten
yttra mig i ämnet, var det under
den förutsättning, att de anmärkningar, som
Den 27 November f. m.
637
redan blifvit gjorde skulle leda till literremiss.
Jag trodde, att man ej bör till
Konungen önska, hvad sorn ej kan bifallas
, ty antingen detta systeme eller det
gamla antages , behöfves denna anstallt,
men om Ridderskapet och Adeln vill hushålla
med tiden, så afstår jag gerna från
yrkandet af återremiss, emedan jag hoppas,
att Konungen ej antager ettså förderfligt
sjrsteme, som det af Ständernes pluralitet
önskade.
Herr Rosenblad: Jag har ej in
skränkt
mig lill fromma önskningar, då jag
föreslagit utarbetandet af ett förslag, till
beredande af likhet i tull-författningarne
mellan Sverige och Norrige, det första vilkoret
för välgerningen af tullfri handelsförbindelse
mellan begge folken. Jag tror
detta vara en mera kraftfull medverkan till
det goda ändamålet, än att bifalla ett Betänkande,
som på intet sätt bereder denna vigtiga
omständighet, utan endast innehåller en
önskan, hvars beviljande närvarande förhållanden
omöjligen tillåta. Hvad formen för
målet angår, kan jag ej annat än instämma
med Utskotten. Jag hade visserligen önskat
, att vår Grundlag innehållit en sådan
jemnkning mellan de Constitutionella Makterne,
att Regeringens bifall fordrades för
Ständernes beslut i financiella frågor , och
Ständernas deremot för Regeringens uti allmänna
hushålinings-mål, men så länge ej
vår Grundlag stadgar detta, lär det vara Konungens
obestridliga rätt enligt 89 §. Hege
-
6iS Dt* s) Navsrabet f. m.
i ings-Formen att besluta i mål som detta.
Det är ej för luli-uppbördens skull som
denna bevakning varit till, utan för efterlefnaden
af de författningar som blifvit
stadgade, rörande Rikets allmänna hushållning,
hvad grenen handel beträffar.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
frågade, om Ridderskapet och
Adeln ansåg Stals- Bevillnings- och Oeconomie
- Utskottens förevarande Betänkande
böra, i anledning af de dervid gjorde
anmärkningar, till Utskotten återremitteras.
Ropades Ja oeh Nej.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarskalk
en gjorde proposition lill bifall
å berörde Betänkande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr von Hartmansdorff: Jag
tror, att Ständerne ej allenast böra hushålla
med tiden utan äfven med deras värdighet.
Till den sednare hörer, att de ej
bos Kongl. Majrt göra en anhållan, som
rimligtvis ej kan bifallas; emedan den synes
vara oförenlig med bibehållandet af
vårt gällande närings-systeme, hvilket ej kan
ögonblickligen förändras. Om Ridderskapet
och Adeln ej vill återremittera Betan
-
Den 27 November f. m :
639
kandet, så synes mig bäst, att genast afslå
det.
Herr von Hohenhausen: ISTär
Herr von Hartmansdorff lika med mig har
delat en motsatt tanka, men vi hört till
minoriteten och ett annat beslut är fattadt,
och när, enligt vår öfvertygelse, fast emot
pluralitens, det är ett missförstånd äfven af
detta systeme, som föranledt ifrågavarande
Betänkande, så är det ej inconsetjuenf, att
jag nu tillstyrker bifall å detsamma, enär
jag grundar det deruppå, att ingen anledning
är, att rättelse för denna gång står att
vinna.
Herr Munck af Rosen sk j öld: Oaktadt
jag yrkat återremiss i anledning af
ett uttryck i Blänkandet, skall jag likväl
gå in på bifall, med det vilkor, att jag i
Protocollet får min reservation antecknad
emot det anmärkte utrycket. Med denna reservation
bifaller jag således Betänkandet.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf:
Atskillige Ledamöter hafva ansett den inrikes
tull-bevakningen öfverflödig och onyttig,
samt böra afskalfas derföre att den
kostar mera, än den directe importerar.
Detta skäl kan jag ej finna gilltigt,
emedan om den t. ex. kostar 4°>00° R:dr,
kunde det likväl hända, att den genom afskräckaudet
från försnillning ökar lull-upp
-
630
Den 27 November f, m;
bordén med 100,000. Endast på sådant sätt
gagnar egentligen Kammar-Rätten. Detta
skäl anser jag således icke vara tillräckligt.
Men då erfarenheten visat, såsom Herr Hjerta
yttrat, att bevakningen är alldeles ändamåls
lös , helst varor skola mot en viss obetydlig
assecurance-afgift, utan ringaste fara eller
bekymmer för Requirenten, kunna erhållas
allefvererade hvar man behagar. Det är
derföre troligt att bevakningen alltid skall
blifva utan ändamål, så länge den är fästad
vid vissa ställen. Deremot skulle kanhända
ambulatoriska eller resande uppsyningsman
vara mera tjenlige. Jag tillstyrker
således bifall till Utskottens Betänkande,
emedan jag finner den närvarande bevakningen
vara utan ändamål. Detta anser
jag nödigt äfven på det att Allmogen må
slippa att besväras af Tullnärers prejerier.
Landtman skulle nemligeii nu kunna
blifva uppehållne under förevändning att
besökaren ej hade tid att visitera , och sålunda
tvingas att betala för genomfarten.
Torde hända kunde äfven det missbruk ega
rum, att Tullhärer affordra vissa afgifter
för förpassningars påskrifning o. s. v.
Herr Grefven och LandtMarskälken
tillkännagaf, att Plenum komme
kl. 6 i eftermiddag att fortsättas.
Herr von Hartmansdorff: Då
Herr Cederschjöld yttrat sig tro en inre
ambulatorisk bevakning vara tienligare och
Den ?7 November f, m. 631
nyttigare, än den befinteliga, liar han antagit
alt någon bevakning dock vore nyttig,
och borde finnas. Detta Betänkande är således
stridande emot bans mening, emedan
det tillstyrker all bevaknings upphäfvande.
Det är deremot jag giort invändningar,
men ej mot en förbättrad organisation af
den närvarande, hvars missbruk ej bör föranleda
till annat än rättelser; ty ville Riksens
Ständer borttaga alla inrättningar, som
missbrukas, så tror jag, att ganska få saker
i Riket skulle blifva i behåll. Hvad kostnaden
angar, har Herr Rosenblad nämnt,
alt den stora summan förmodeligen härrör
af den gamla indragnings-Staten. Skulle nu
bevakningen alldeles upphäfvas, så blefve
denna indragnings-Stal större och inkomsterna
mindre. 182? gåfvo 43 st. Bevakningsoch
förpassnings-Tullkamrar i Tullinkomst
14,200 R:dr och kostade i aflöning i3,6oo.
Således gaf denna bevakning, för det året,
till och med någon behållning.
Herr Grefven och Dan dt-Marskal
ken gjorde ånyo proposition till bifall
å Utskottens förevarande Betänkande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Herr Grefven o c hl L'andtMarskalken
frågade, om Ridderskapet
och A.deln ansåg Betänkandet böra, på
63^ D e n 2 7 No vem b «r f m.
grund af de dervid gjorde anmärkningar*
till Utskotten återförvisas.
Ropades äfven Ja och Nej ; hvarjemte
Votering begärdes.
Herr Grefven och Landt-Marsk
al ken framställde, i anledning deraf,
följande Yoterings-proposition:
Den som bifaller Stals- Bevillningssamt
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottens
Betänkande, angående upphäfvande
af så väl inrikes Tull bevakningen,
som gräuse Tull-bevakningen emot Norrige
, voterar
Ja;
Den det ej viii, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer Betänkandet,
att, jemte de dervid gjorde anmärkningar,
lill Utskotten återremitteras.
Herr von Hartmansdorff: Så
framt voleiing ej kan undgås, hemställer
jag, om det icke vore bättre, att afslag
blefve Nej-proposition. Afslås Betänkandet,
så anses den inrikes bevakningen böra
qvarblifva.
Herr
De n 27 November f; na
-
i a
Herr Grefven och Landt- M a r -  s k a 1 k e n erinrade, alt, edar Utskotten uti förevarande
Betänkande endast tillstyrkt * att In»
rikes Tull-bevakningen borde upphöra, men
deremot ansett Gränse Tull-be v akbin g en mot
Norrige böra bibehållas* skulle, i händelse
Betänkandet i bela dess Vidd af Rid der.‘kape
t och Adeln afslogs, Inrikes Tull-bevakningen
väl komma att fortfara* men Grange
Tull-bevakningen emot Norrige deremot
att upphöra, hvilket sednare åter, efter
hvad Herr Landt-Matskalken under discussionen
erfarit .pnånga Ledamöter af Ridderskapet
och Adela önskade måtte bibehållas.
Herr voll Ha r t m a hsd0 r ff i Jag
har yrkat nfslag, endast under förutsättning
, alt frågan derigenom skulle komma
att förfalla.
Herr Grefven och Landt-Mar
skalken förnyade den af honom förut
gjorde Voterings - proposition, hvilken af
■Ridderskapet Och Adeln bifölls, saint derefter
anslogs.
Sedan 43 v 44 > oc'h 4*3 §§• i Rid
darhiis-Ordningen
blifvit uppläste, börjades
Voteringen kl, 1 e. m., och befunuos
vid Voteringens slut, sedan en Voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt
Bidd, o, Ad, Prof. ia B. 2, Afd, 8<a
*34
Dan sy November f, in
-
de Öfrige Völerings-sedlarne öppnade, rösterne
hafva utfallit, som följer:
Ja — 4p.
Nej —. 3f).
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskildt förde protocoll blifvit
uppläst, Herr Grefven och Landt-Mars
kal k en! förklarade, det Utskottens Betänkande
således blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallit.
Herr Uggla: Under åberopande af
hvad jag så väl i de förenade Utskotten,
soin under discussionen härstädes anfört,
får jag till Protocollet reservera mig emot
ett beslut, hvarigenom Ridderskapets och
Adelns pluralitet uppoffrat form för sak,
och till ett önskningsmål förvandlat en
constitutionel rättighet.
Under nyss berörde Votering hade
en Deputation från VällofL Borgare-Ståndet
ankommit, anförd af Vice Talemannen Riksdags
- Fullmägtigen för Stockholms Stad,
Herr Stads-Majoren och Riddaren af Kongl.
Vasa Orden Johan Westin, som tillkännagaf,
att Borgare-Ståndet instämt uti Ridderskapels
och Adelns denne dag fattade
beslut, i afseende å Hennes Maj:t Drottningens
Kröning.
Den %*/ NovemBer e, ta S35
Höglofl. Ridderskapei och Adeln åtskiljdes
kl. tre qvart till 2 e. m.
In Fidem Protocolli
Nils Snoilsky.
Thorsdagen den 27 November
Plenum
ilockan 6 »ftermiddagejn.
Upplästes till justering och godkändes Expedilions-Utskottets
insände förslag till 9
och 10 §§. af Riksdags-beslutet.
Upplästes till justering och! godkändes
följande Expeditions-Utskottets insände
förslag till Riksens Ständers underdånige
skrifvelser till Kongl. Maj:t:
Nio 352, Rörande förklaring af Kongl.
Förordningen den i3 Junii 1800 om Städsel
och Lego af Jord på Landet.
N:o 353. I anledning af väckt fråga
om förändring i sätlét för kohl-sirindors
mätning och stämpling»
1
fl 36 Den s> Not ernber «. rn.
N:o 354. Angående en vidtagande ny
reglering 1 afseende på Ekeskogarne i Riket.
Nm 355. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, angående vidtagande af
en ytterligare anstalt till förekommande af
Fångars flykt,
N:o 356. I anledning af väckt fråga
om skärpning af straffet för Skogs-åverkan.
N:o 357. Angående trycknings-kostnåd
en för någre Tabeller öfver Banco-Yerkets
ställning.
N:o 358. Angående prägling af Runstycken.
Företogs till pröfning Stats- Bevillnings-
samt Allmänna Besvärs- och Oecohomie-
Utskottens den it dennes under
N:o 599 afgifne, samt den 17 derpåföljde
c. m. på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af väckt fråga om rättighet för Herjeådalens
Allmoge, att tullfritt få hämta salt
C *
från Rörås Koppar-Verk i Norrige till eget
behof.
Herr Hjerta, Gustaf: Den sak, sorn
nu är ifiåga, rörer huruvida Härjeådalen*
Den *7 November e-' m;
637
Innevånare må lemnäs tillstånd att Tullfritt
till Riket införa Salt. Ehuru jag tror^ att
man ej bör göra en särskild Lag för detta
fall, anser jag likväl, att Landt-tullen på
Salt vid Norrska gränsen bör nedsättas till
hälften af Sjö-Tuilens närvarande belopp
för denna vära. En del Innebyggare har lättare
att få salt från Trondheim i Norrige, än ifrån
Sjö-kusten. Utskotten hafva anfört, att om
Härjeådalens Innevånare härmed skulle gynnas,
skulle det kunna föranleda till Tullförsnillning,
men detta anser jag vara omöjligt,
då i alla fall bevakning finnes, och
allt hvad som införes, undersökes till beskaffenheten.
— Jag tycker derföre, att det
lempeligaste vore, att nedsätta Landt-Tullen
till halfva beloppet mot Sjö-Tulen, och
tillstyrker att, med afslag af Utskottens
Betänkande, Riddeskapet och Adeln måtte
med mig instämma deruti, att nedsätta
Landt-Tullen till hälften mot den afgift,
som i Sjö-Tull för Salt erlägges.
Grefve af Ugglas, Gustaf: Jag
tror ej, att någon förändring uti Utskottens
Betänkande nu kan äga rum, emedan det
är första gången, som det är iöre till öfverläggning;
men då Ridderskapet ochi Adeln
i förmiddags Plenum beslutat, att, afseende
på Land-Tullen emot Norrige, icke
göra något undantag för Härjeådalen, hemställer
jag, om det ickfe vore inconceqvent,
att för en särskild ort nu vlja göra ett sådant
638 Den 57 Noyemler e m.
undantag; hvarföre jag förmodar, att Betänkandet
hör bifallas.
Herr Hjerta: Jag har ej velat, att
ett undantag skulle göras för en enskild
ort, utan det är min mening, att det bör
bli generelt för hela Norrska Gränsen.
Herr Grafven och L'andt-Marskalken
frågade, om Ridderskapet och Adeln
ansåg Utskottens Utlåtande böra, i
anledning af Herr Hjertås dervid gjorde
anmärkning, till Utskotten återremitteras.
Ropades Nej,
I anledning hvaraf Herr Grefven
och Landt-Marskalken gjorde proposition
till bifall af berörde Utlåtande, hvilken
proposition med Ja besvarades.
Föredrogs å nyo Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottens den
18 dennes under N:o öuafgifne, samt den
22 derpåföljde e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens förut meddelte Betänkande
, i fråga om återläggande af Jemtland
till Wester - Norrlands, samt Herjeådalen
till Gefleborgs Län.
Den 17 Nbvemher e, m.
639
Herr Montgommerie, Gustaf, an
förde skriftligen:
,(Se Bilagan N:o 1/)
Friherre Gederström, Jacobi
Det är i sanning oväntadt, att här höra en
dylik uppställning emotUtskottens arbete; och
må Herr Montgommeri, om lian kan , bevisa
sirie uppgifter å behörig Ort, men Riksens
Ständer äro ej behörige att upptaga petitioner
af Bönder och Allmoge. Jag för min
del skulle förmoda, att Styrelsen bättre, ån
någon enskild, bedömmer, om de äskade
förändringarne äro nyttige, eller icke; och
jag skulle vara färdig, att tro, att de, som
yrkat dem, blifvit förledde dertill, emedan
något enda giltigt skal icke blifvit för den
åsyftade ändringen anfördt, och jag icke kan
inse, hvad fördel som derigenom skulle kunna
vinnas. För öfrigt anser jag mig icke
behöfva upptaga till särskildt besvarande
alla Herr Montgommries framstälningar, emedan
de icke förtjena något svar, utan anhåller
endast örn bifall å Utskottens Betänkande.
Herr von Törne, Michael: De
personer, hvilkas underskrifter blifvit af
Herr Montgommerie uppläste, och hvilka yrkat
eller framställt den önskan, att Jemtland
skulle åter förenas med Wester-Norrlands
Län, utgöra endast 16 från 4 Soknar, då
640
Den 27 November e, «?;
deremot Deputerade frän 5s Socknar sorti
tala för 36,ooo Innevånare, ansett att en sådan
äterförening vore skadelig så väl för
Staten, sorn Innevånarne sjelfve. Af sådan
anledning skulle jag förmoda, att de af Herr
Montgomerie åberopade vittnesbörd, till
stöd för dess yrkande, icke äro af stor
vigt. Den egenteliga frågan synes mig vara
den, om Jämtlands återförenande med Wester-Norrland
är gagrteligt för Jemtland och
det allmänna. Om man blott vill ge akt på
mitt till Ridderskapets och Adelns Protocoll
den 5 sistlidne September afgifne anförande,
då målet förra gången förevar, tror jag
att man tiliräckellgen sjsall finnå', det jag
uppdagat de olägenheter och förlaster, som
derigenom skulle" uppkomma , och jag anser
mig derföre nu icke höra de samma
upprepa, eller ingå i svar å de smärre detailler,
som Herr Montgommerie vidrört.
Då Riksdagsmannen Anders Nilsson, å sine
Comilenters vägnar, högtidligen förklarat,
att någon förändring med Län-styrelsen i
Jemtlands Län icke allenast vöre skadlig,
utan äfven mot InnevånarneS önskan, samt
Utskotten, sorn behandlat ärendet, äfven
afslagit motionen om äskad förändring, och
tvänne Stånd redan bifallit detta Utskottens
Betänkande, så torde jag hafva skäl för min
anhållan', att Ridderskapet och Adeln jemväl
ville godkänna Utskottens Utlåtande.
Grefve
De**yNaveuaber e, m.
Grefie von Platen, Baltzar Bogislaus:
Då jag hört Så afgörande klander
å den åtgärden, hvilken vållat Jemtlands
afsöndrsnde från Wester-Nörrlands
Län, anser jag mig ej böra med stillatigande
åhöra sådant, hälst jag deruti hafi nå-1
gon del. Då jag hu går, att besvara något
al hvad Herr Monfgommerie anfört, må det
förlåtas mig, oa jag dervid måste gå tillbaka
till en.mera aflägsen tid, men dessförinnan bör
jag likväl erkänna, alt Om 11,000 Innevåna*
re inom Jemltands Län voro af dan tunkan,
att Jemtland skulle återförenas med
Wester-Norrlands Län, så förtjenade en sådan
begäran något afseende, men deremot
aldeles icke om man skaffat sig några personers
underskrifter, och sedermera uppger
sig föra talan för i t,ooo personer, emedan
hvad man då yttrar, icke grundar sig på da
11,000 personernas tänkesätt, utan är blott
fö ra nied t af egne åsigter. Det var en följd
af föreningen emelian Sverige och Norrige,
att Jemtland skiljdes från Wester-Norrlands
Län, emedan på hela gräagssträck»ingen mot
Norrige, ingen så4 Uimpelig communi*csl!on
med detta Land fanns, sorn genom Jemtland,
enär man derigenom erhöll en rak oell gen
passage från Bottn iska viken till Throndhjem
s viken. Jemte befrämjande af Occonomiska
sylteraål, var man äfven betänkt
på inrättandet af en allmän Militairisk förjSvars-plan
inora Landet, hvartill hehöfde»
Kidd. o, Ad, Prot. 10 ft. Afdä
i#-
De b s? 0mbec e. til j
framför något annat comniunieationer. Denna
plan är grundad på en flerårig recognoécering,
af en skicklig Man, som sitter liär å
Riddarhuset, fastän nu frånvarande. Emedlertid
berättas det, alt Jemtland icke är
det land, som det beskrifves vara; men vill
man antaga denna uppgift för sann, ehuru
blottad på all bevisning, så äro alla de officiella
berättelser och recognosceringar om landets
beskaffenhet pcb jordmån, som Regeringen
erhållit, falska. Jag bör likväl erinra,
att Jemtland utgöres af en dal , som
är genomskuren af flere segelbara floder,
hvilka utfalla i Östersjön; och som har öfveralt
flere kalklager, fastän landet ännu
är kalt och litet uppodladt; dock bar Jemtland
icke brist på odlingsbar mark, och
hvilken älven med förde] bör kunna arbetas,
enär Landet ligger sydligare, än Wasa Län
i Finland, och vi veta till hvad grad af
bördighet denna landssträcka blifvit genom
odling uppbragt. Således finnes icke något
sannoligt skäl, som motsäger, att Jemtlands
Län icke är tjenligt till odling och sädesproduetion.
Yi veta, hvad sädes-odlingen
stigit i Österbotten, som ligger i grad högre
i Norr, än Jemtland, och vi böra således
ej tvifla, att ju icke Jemtland är för
sädes-odling förmånligt.. En communication
är äfven öppnad, nemligen ifrån Berg och
Åsarne i Jemtland genom Hogdal i Gefleborgs
Län, till Dalarne ock Wermland. —
Det var till befrämjande af alla dessa olika
syftemål, sorn Regeringen ansåg nödigt,
Den 57 November e. tn.
643
alt Jemtland bordejiafva en särskild Styrelse,
och derföre afsondras från "Wester-Norrlands
Län, och om alla de 11,000 personerne, hvilkas
talan man åberopar sig föra, voroTilstädes
här, skulle de likväl troligen icke förstå
att bedömma så beskaffade ändamål
och förhållanden. Jag hör således att, häldre
än att nedbryta hela denna grund, det
är bättre att låta bero vid hvad Jlegeringen
funnit för godt förordna.
Herr Lilliestråle, Gustaaf, uppläste
följande:
(Se Bilagan N:o 2.)
Herr Hjerta Gustaf: Jag förenar
mig i den åsigt Grefve von Platen yttrat,
att Jemtlands Län bör bibehållas såsom särskildt
Höfdingedöme. Dess belägenhet vid
Norrska Gränsen är, i afseende på handeln,
förmonlig, och jag tror, att Läns-Styrelsen
derstädes kan uträtta mycket, genom öppnande
af nya communicationer och befrämjande
af odlings-företag, fastän frukten af
allt detta icke genast kan visa sig. — När
Betänkandet om rättigheten för Ilerjeådalens
Allmoge, att Tullfritt från Rörås Ivoppar-Verk
i Norrige få hämta salt, för en
stund sedan förevar, hördes ingen röst höja
sig, åtminstone icke från Styresmannen
öfver Jemtlands Län, för att skaffa delta
Läns Innevånare ett af deras väsentligaste behofver;
och då fruktar jag, att man icj^e
Dcn 5>j Novdsler f. m
för när ra f ande har m.yclet att hoppas. —-  Hvad angår de af Herr Montgommeri® uppläs
t e betyg; så kan jag ej annat finna, än
all Representanten,, sorn vackt denna motion,
och derföre offentligen blifvit antastad
och klandrad, är vorden genom samma
betyg rättfärdigad. —« Betygen äro val
icke utfärdade af någon Auctorite, utan endast
af lö personer, men de hafva dock
blifvit dertill befullmäglignde uti allmänna
Sockne-stäjmmor inom 4 Tingslag. — Detta
bär jag trott mig böra anmärka, i afseende
på försöket att klandra en Representant för
det lian framkommit med motionen, hvilket i
alla hänseenden är, efter mitt omdöme, 0-  rätt och obehörigt. — För öfrigt anhåller
jag 0111 bifall å Utskottens afgifne Betänkande.
Herr Danckwardt, Magnus Georg:
I "frågan om Jemtlands Läns ålerläggande
till Wester-Norrland, anser jag det vara
öfverflödigt att vidare yttra mig, sedan åtskilige
värde Ledamöter redan anfört allt
livad til! stöd- för Utskottens Betänkande i
denna del synes kunna sägas; jag vill blott
i anledning af den uppgiftsom här skett,
att nemligen en ansökning, undertecknad
af [7,000 Innevånare från Jemtlands Län,
skal! blifvit i detta ämne till Kongl. Maj:t
ingi i ven, hafva äran upplysa, att en sådan ansökning
åtminstone icke till Kammar-Expeditionen
inkommitäfvensom jag tviflar, att
den till någon annan Expedition af Konun
-
Den *•) N o v e rn b er e, rn«
645
gens Ganzli blifvit inlemnad, emedan den
då säkert tili Kammar-Expeditionen, dit den
hörer, blifvit öfversänd. — I afseende åter
på frågan örn Herjeådalens åtterläggande till
Geflebor gs Län, bade Utskotten i deras
förra Betänkande, såsom skäl för tillstyrkandet
af en närmare undersökning oell Landels
Innevånares hörande i ämnet, anfört
att desse skulle vara nödsakade flere gånger
0111 året besöka de i Gefleborgs Län
befintlige Städer och inträffande Marknader,
dels för afyttrandet af sine egne producter,
dels för inköpet af erforderlige lifsförnödenheter,
och att det sålunda för dem vore
en väsentlig fördel, örn på samma ort,
dit de för visse oéconomiska förhållanden
äro nödsakade att sig begifva, de tillika
ägde tillfälle att anmäla och bevaka sine
rätts-angelägenheter. — Utskotten hafva nu
i 3 rgder besvarat de anmärkningar, som
mot detta tillstyrkande och de derföre anförde
skäl gjordes, då Betänkandet förra
gången här till öfverläggning försvar, och
här förbiifvit vid sin då yttrade mening. —-  Jag utbeder mig att få uppläsa, hvad jag
då lill vederläggning häraf anförde, så lydande:
”Det är icke blott i Härjeådalen, utan på
”flere andra orter i Riket, som en del af
”Länens Innevånare, för afyttrandet af sine
”och uppköp af andras vaior, besöka Stä”derne
i nästgränsande Län,utan att någon
”väsendtlig olägenhet för dem uppkommer
”déraf, att de ej tillhöra samma Län, eller
”sådant må leda till deras förening dermed.
”Deremot befinnes det, att ifrån Gefle till Iler
-
6i6 Dea 27 November e. rm .
”jeådalens gräns är 20 mil, öch vidare till
”Provinsens gräns mot Norrige nära en li”ka
sträcka, då åter från Östersund till
”Härjeådalen blott är ungefär 8, och till
”motsvarande gräns åt Stora Kopparbergs
”Län omkring 14 mil. Det är således uppenbart,
att Härjeådalens Innevånare bå”de
på närmare håll kunna anlita Styrelsen
i Östersund, och denne lemna dem
”skyndsammare handräckning, och bättre
”vaka för deras bästa, än den i Gefle. Ett
”högst vigtigt skäl för Härjeådalens fortfarande
förening med Jemtland är äf”veu
lör det närvarande det, att Afvittrings
- Verket oförtöfvat kommer att
”der sättas i gång, i sammanhang med det
”i Jemtland, i hvilket afseende det lör en
”ähdamålseoligare och skyndsammare framgång
af denna nyttiga förrättning, likasom
”för besparing i kostnaden, är angeläget,
”att densamma fortgår; under enahanda å”sigter,
samt en och samma Styrelse, som är i
”tillfälle att på nära håll följa detsamma,
”och besörja de anstalter, som i förening
”dermed böra för landets odling och befolkning
vidtagas, en befattning och en
”omsorg, som hvarken skäligen af den aflägsna
Läne-Styrelsen i Gefle kan förvän”tas,
eller lämpeligen vid det anförde föf”hållandet
bör densamma tillhöra.”
I öfrigt skall jag be, att såsom ett ytterligare
skäl mot Utskottens tillstyrkan i denna del,
få tillägga , att Innevånarne i YtterHogdahls
Socken, hvilken är belägen i Gefleborgs
Län utmed hela gränsen mot Härjeådalen,
Den 37 November e. m.
647
nyligen till Utskotten inkommit med en
ansökning att blifva skiljde från Gefleborgs
Län, samt lagde till Härjeådalen och Jemtlands
Lä«. Då desse, hvilka redan tillböra
Gefleborgs Län, och ligga närmare Gefle
än Härjeådalen, såsom för sig nyttigt och
beqvämligt önska att förläggas till Jemtlands
Län, måtte det icke litet bevisa mot lämpligheten
att afsöndra Härjeådalen till Gefleborgs
Län. Jag tillstyrker således , alt Utskottens
Betänkande rörande Jemtland, bifa
lies, men att samma Betänkande, i afseende
på den föreslagne undersökningen om
Härjeådalens återläggande till Gefleborgs
Län må afslås, hälst jag anser, att en sådan
undersökning ej kan leda till något resultat,
emedan Regeringen och Riksens Ständer
säkrast böra kunna inse, under hvilken
Läne-Styrelse en provins bör ligga, eller ej.
Herr Munck af Rosenskjöld,
Eberhard: Här äro tvänne frågor. ■—.
Den ena om Jemtlands Län bor återförenas
med Wester-Norrlands, torde redan vara
besvarad af flere Talare. I afseende på denna
fråga ställer jag mig i samma catbegori med
de 1 r,ooo, som ej skola förstå bedomina denna
sak. — För min del är jag dock benägen
alt tro, det en särskild Styrelse här är
fördelaktig; och att, om samma Styrelse
icke varit svarande mot ändamålet, en annan
kunde förordnas, som öfversåe och
rättade det felaktiga. — Den andra frågan
är mycket Yigligare, och den beslår deruti,
648 Den 57 November e, tä-i
huruvida Riksens Ständer höra grunda sitt
beslut på en enskild Skrifvelse till Kongl.
Maj:t, undertecknad af 3o personer, .eller
på en Riksdagsmans motion, understödd
af Eiectorers ytlrande, valde vid allmänna
Sockne — stämmor. Jag förenar mig med
hvad Herr Hjerta i detta fall yttrat, och
tror att man bör göra mera afseende å en
Riksdagsmans framställning, sorn talar för
flere Tusende personer, då han icke blifvit
vederlaggd , än på 3o enskilde personers anförande
i en skrift.
Jag är af den tänka, att Ridderskapet
och Adeln väl ej skall understödja Mö*<
tionairens begäran, men ock ej eller bifalla
Utskottens Betänkande, i elen del der
det grundar sig på så lå enskilde personers
anförande, samt tillstyrker, att Ridderskapet
och Adeln må endast helt enkelt
afslå Betänkandet.
Herr Hjerta: Jag kan ej förena mig
i den af Herr Danckwardt yttrade mening,
att en undersökning, i afseende på Härjeådalen^
återläggande till Gefleborgs Län ,
skulle vara skadlig. — Jag tror deremot,
att den är af dubbel vigt,sedan Ridderskapet
och Adelil uti förra målet, eller angående
Jemtlands Innevånares rättighet ätt
tullfritt hemta salt från Rörås Koppar-Verk
i Norrige, stadnat uti det beslut, att en
aidan
Den *7 Nevernber t, nJ»
sådan fördel icke kunde Jemtlands Innebyggare
beviljas. — Jag ber, att få fästa
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
derpå» att i händelse Härjeådalen icke
skulle blifva afskildt från Jemtlands Län
och åteilaggdt till Gefleborgs, så skulle llurjeådals
- Boerne nödgas hämta salt ifrån
Gefle, samt resa till Askersund för att eler ingifva
sine handlingar i mål, som skulle göras
anhängige hos Konungens Befallningshafvande;
men i händelse af Härjeådalen^
föi läggande till Gefleborgs Län, kunde Xrinevånarne
så afpassa deras resa , att de på samma
gång och å ett ställe kunde uträtta sine
angelägenheter. — Hvad det skäl åter
angår, som Herr Danckwardt andragit, till
stöd för dess påslående, att någon undersökning
icke borde ega rum, ellet alt Ylterlloguahls
Socknemän begärt alt få tyda
under Jemtlands Läns-sly reise, så anser
jag detta vara ett specielt fall, och icke kunna
bevisa något i frågan om den fördel, som
genom en förändring i Läns-Stvrelsen skulle
tillskyndas Jemtlands Innebyggare, Jag finner
derföre inga betänkligheter möta för
bifall af Utskottens Utlåtande, i hvad det
rörer Jemtland.
Herr Bergman, Ambrosius Magnus:
Det förundrar mig »tthöra, altman
med så mycken nit försvarar Läns-fördel
Ridd,
o. Ad.j Proti i o B. 4, A f'd, Sg
.65*
Den 5*7 November e, ra,
ningen åren i8/o och 1811, enär den redan
då af så många klandrades och ännu klandras.
Men fann underligt, att Westerbottens
Län delades till tvänne,då man kände, att det
styrdes val, och ej behöfde Landshöfdinge
Säten så nära hvarandra; men ruan hade
väl mera skäl tili klander, då Norrbottens
, Län äfven delades till 2:ne, och då Jemtland
ensamt ansågs för litet, samt Herjeådalen
togs från Gefleborgs Län och lades
till Jemtlands. Skulle nu Herjeådalen återläggas
tili Gefleborgs Län, så står Jemtland
ensamt qvar, och derföre tror jag att
detta åter hör förenas med Wester-Norrlands
Län, på sätt det förut varit. — Jag
fruktar att Grefve von Platen misstagit sig,
då han uppgifvit att föreningen emellan
Sverige ooh Norrige var orsaken till LänsfÖrdélningen,
enär denna förening båda
Rikena emelian då icke var i fråga, ulan
först inträffade tvänne år sednare. •— Jag
vill ej säga hvad jag vet vara orsaken till
denna Läns-fördelning, emedan det ej pässar
sig, då personella omständigheter dertill
föranledt. — Jag har nyss nämnt, att em Härjeådalen
återlägges till Gefleborgs Län, hvartill
är skäl, så hör Jemtland återföras lill
Wester-Norrlands Län, emedan Landshöfgen
i Hernösand lika väl derifrån kan befalla
och styra, som ifrån Östersund, och
det utan olägenhet för Innevunarne.
Grefve von Schwerin, Fredric
Bogislaus; Om i en fråga af denna be
-
Den 57 Novem ber e, w ;
651
skaffenbet, huruvida Provinserna emellan
Sjö-kusten och Norrska gransel) böra för
sig sjelfva under en Styrelse administreras,
eller icke, om deruti säger jag, olika tankar
finnas, kommer det förmodeligen deraf, att
den ena tänker sig, huru förhållandet skall
lali Etthundrade år härefter, och den andra
tror, att hans enskilta erfarenhet måste
bli alla tiders. Grefve von Platen har, efter
min öfvertygelse, ganska rigtigt uppgifvit
skälen för Lans-fördelningen. — Om olika
åsigter blifvit yttrade af Jemtlands Innebyggare,
är det icke underligt, emedan de
Norra Socknarne af Länet hafva större förmon
och behof af en särskild Läne-Styrelse,
än de Södra Socknarne. — Jag anser
Jemtland böra serskildt administreras,
och det med ständigt fästadt afseende, så
väl på sammansmältningen med norra Norrige,
som på det gemensamma, försvaret.
Af detta skäl anser jag äfven Härjeådalen
böra förblifva under samma Läns-styrelse.
■— Folkmängden är derstädes blott 4>00°;
och skulle någon förändring uti den uu varande
Läns-lördelningen ega rum, så fruktar
jag,: att den påbörjade väg-anläggninningen
skulle försvåras, hvilken likväl är
af högsta angelägenhet. —■ Hvad här blifvit
sagt, i afseende derpå, att det vöre hårdt,
all ej vilja facilitera för Jemtlands Innebyggare,
tillfallet att för lägre pris få hämta salt
från Norrige, anser jag vara en anstallt,
som lätteligen kan af Konungen hjelpas;
och derföre tror jag lika med Herr Danck
-
D en 57 N o v e m t e r e, m.
ijvardt, att Utskottens Betänkande, angående
Jemtland bör bifallas, men deremot
afslås i afseende på tiitstyrkandet af undersökning,
rörande Härjeådalen.
Gtefve von Platen: Då en värd
fbedamot trott, att jag misstagit mig uti
mitt totra yttrande, när jag anförde, att
föreningen emellan Sverige och Norrige var
hufvud-skälet till Dans - fördelningen , får
jag underrätta honom och denna aktnings■värda
Samling, att jag vid den tiden var
Ledamot af Konungens Conseille, samt att
jag hade mig uppdragit frågan om väg-anläggninga?
i de Norra Orterna , äfvensom
alt dertill uppgöra plan, jemte allt hvad
dermed hade sammanhang. — Om den värde
Ledamoten vill göra sig mödan , så tror
jag ännu, alt jag skall kunna, med recognoscerings
- charlor, visa honom hvarom
fråga var. — Det är svårt, att här uppgifva
, när fråga -forst väcktes om föreningen
emellan Sverige och Norrige. Nog af
ändamålet är vunnit, och dermed komrao
äfven väg-anläggningarne i gång. — Meningen
var den, att från Jemtlands vatten
- drag få communication med Klar -  Elfven, och hvarföre 2 olika vägar komino
i tråga. Den ena öfver Klöfsjöfjällen,
Elfdalen och Äppelbo i WesterDalarne
till Uddeholms Bruk , och derifrån
lill Klar-Elfven; och den andra vägen ifrån
Helsingland öfver Berg och Åsen, som
§4 längs Woxua-Elfven till Woxna Bruk,
Dan 27 -N o ve *1 b e r e, m>
och vidare åt Öster-Dalarne genom Ore ocn
Orsa Socknar lill Äppelbo i Wester-Dalarne,
hvarest den sammanstöter med den förra
vägen. — Jag ber om ursäkt , om icke
alla namnen äro riglige; men det är emediertid
i följd af delta1, som rnah fann
det vara af nödvändigheten påkalladt, att
Härjeådalen borde komma under samma
Styrelse, sorn Jemtland, hvilket äfven Grefve
von Schwerin ganska rigtigt anföVt, då
från Härjeådalen en annan väg kunde öppnas
åt Rör ås Koppar-Verk i Norrige. Anledningen
lill allt detta var å ena sidan
den, att skaffa sig communicationer, aflägs-*
na från Hafvet, och å den andra, att så
mycket som möjligt ske' kunde, från Jemtland
utsträcka .grenar åt Norrska sidan, eiler
öppna comtnunicätiön båda Rikena emellan.
Handlingarne och charlome äro uti copior
ännu i mina händer, men originalen äro öfverlemnade
lill den Comité, som hade si»
uppdraget , att granska och bedöma detta
företag. Det bela bär stämpeln af en kännedom,
som ty värr igenom en Mans frånfälle
är förlorad för Sverige, och genom
hvilken Regeringen kunnat uträtta mycket
till Fäderneslandets bärsta; men vi böra
åtminstone tro, att den ifråga varande Länsfördelniugen
icke blifvit vidtagen utan gällande
skäl och orsaker, och derföre kan
jag ännu en gång ej afhålla migif rån att yttra,
det man icke skall nedrifva , hvad Regeringen
en gång visligt gjort, utan låta Jemtland
och Härjeådalen förblifva tillsammans
654
Den 27 November e m.
under en särskild Läns Styrelse, på sätt,
som nu ar.
Herr af Uhr, Gustaf: Jag är visserligen
öfvert vgad derom, att JR eger ingen,
bättre, än någon enskild, kan i det hela
bedöma sådane ämnen, som det ifrågavarande;
men likväl är det möjligt, alt Ledamöter
med de storsta kunskaper, under
öfverläggning i Conseljeri af dessa ämnen,
kunna, oaktadt de bästa recognoscerings-Chartor,
förbise en och annan omständighet,
som endast af personer från orten kunna
uppgifvas och meddelas. Misstag äro således
möjliga, och jag tror, alt de kunna
undvikas, i händelse man ej föraktar, hvad.
personer från orten hafva att upplysa , oah
således ej svarar dem, att de icke veta,
hvad de vilja. Är förhållandet sådant, hvilket
jag likväl ej vill påstå, så är det. hopp ute,
att få begångna misstag rättade. Härar äfven
sagt, att Jemtland är en fördelaktig
province för sädes-odiing, emedan det ligger
i lika latitud med Wasa Län i, Finland;
men då Grefve von Platen yttrat delta, har
han m i s s a g t sig.
Alpernas siiÖhetäckta Spetsar bevisa säkrast,
att fruktbarheten icke beror af latituden,
men samma Alper bevisa äfven, att
vegetation hufvudsakligast rättar sig efter
höjden öfver Hafsylan.
Den *7 November e, m 655
Jemtlands ansenligt större böjd öfver
Håfsytan, an Wasa Lans, gör den förmodan
orimlig*, att fruktbarheten på förra
stället skall kunna uppdrifva» till likhet
med den på sednare stället, och detta hinder
för Jemtlands fruktbarhet kan hvarken
Regeringen eller Läns styrelser afhjelpa.
Herr von Hartmansdorff, August:
Ja g får förena mig med Herr Danckwardt
och Grefven von Schwerin, i anhållan om
bifall å Utskottens Betänkande, utom hvad
angår den fnreslagne undersökningen, i afseende
på Herjeådalen» Ateriaggande till
Gefleborgs Län. Den omständigheten, soth
har af en värd Ledamot blifvit hämd, alt
det vore af stor nödvändighet, att godkänna
Utskottens tillstyrkande äfven i denna
del, emedan någon nedsättning i Tullen på Salt,
hämtadt från Norrige, icke vid ett annat lillhälle
blifvit beviljad, torde icke vara af stor
betydenhet. Då Tullen på Salt i Norska
hamnar icke lärer vara ringare, än uti våra
egna, så kommer det fÖrmodeligen på
ett ut, antingen Härjeådalens Innevånare
hämta Salt sorn kommit från Norrige till
Jemtland# eller togo det i Gefle, dit de lära
hafva längre än lill Östersund. I alla fall
åro dessa omständigheter så partiella saker,
att de icke nu böra komma i belracktande,
utan saken skådas utijr högre och
allmännare synpuncler på säll Herr Grefve
von Platen gjort.
656 Den 27 November e- mv
Herr D a 11 c k w a r d t: Det är i anledning
af hvad Herr Hjerta yttrat, rörande
inia citation om YlterBogdahls Socknemän?
anhållan alt få blifva lagcle lili Härjeådalen,
och således skiljde från Gefleborgs Län,
som jag begärt ordet. — Herr Hjerta har
trott denna anhållan vara grundad på något
särskildt förhållande, och sålunda icke
kunna utgöra något skäl i allmänhet mot
bola Provincens ålerläggande till Gefleborgs
Län. Dä likväl såsom jag redan anfort,
YtterHogdahls Socken nu hörande till Gefleborgs
Län sträcker sig längs utmed hela
gränsen mot Ilai jeadalen, på minst 2 mils
bredd och dess Innevånare, som således ha
närmare lill Gefle, än Herjeådal-boarne,
genom sin ifrågavarande ansökning utmärkt
alt de finna för sig förmånligare att hafva
Jemtlands, än Gefleborgs Län, således häldre
vilja göra sina resor lill Östersund för att
lösa sine Handlingar, som Herr Hjerta yttrat,
än lill Gefle; Så skulle jag också tro
detta böra bevisa, att Herjeådahlsboarne sorn
ligga närmare Östersund än Yitei Hogsdals
sokn em än med mera förmån kunna tillhöra
Jemtlands Län , och att således nämnde
Socknemäns af mig citerade ansökning vöre
ett kraftigt bevis emot de uppgifne skälen
för Herje&dalens återläggande lill Gefle
borgs
Län.
Friherre Cederström: Det är endast
i afseende på frågan, huruvida under-»
scikninj
Den 37 November e. m. Sf,7
sökning skall ega rum derom* att Härjeådalen
bör återläggas till Gefleborgs Län eller
icke, som jag anhåller få yttra mig. Då
en Riksdagsman derom väckt motion, hafva
Utskotten ansett sig icke kunna genast
äfslå denna fråga, utan tilstyrkt undersökning!
och då jag tror att denna föreslagne undersökning
är nyttig och fördelaktig* men ej
kostsam, torde Utskottens Utlåtande i denna
del få vinna bifall, hälst det möjligen
kan föranleda dertill, ätt sådatie motioner
hädanefter icke blifva Väckte* och hvarigenom
Riksens Ständer Således Bpardes fräki
den mödan-, att i slika frågor öfverlägga.
Herr Bergman: Jag tror mig för
ingen del vara vederlaggd af Grefve Votl
Flåtens sednare yttrande, då Norriges förening
med Sverige skedde a år, efter dek
Lans-fördelningen var Verkställd; För rniil
del kan jag ej finna, att väg-änläggningaf
och recognosceringar ärb så vigtig© företag*
att de påfordra en särskild Landshöfding©
i den ort, hvarest de verkställas. Jag tror
alt en Landshöfdinge kan ifrån Hernösand
eller Gefle gifva lika goda och skyndsamma
Ordres sorn från Östersund , och derfö -  re kan jag ej frångå min förut yttrade mening
i denna fråga.
Grefve af Ugglas, Gustaf: Då
detta mål första gången inkom från afdél
Ridcl.
o, Ad, Fröt. 10 B. s. AfeL I3
658 D en * 7 No v «in be r ©* m ,
ningen, var ej någon undersökning föreslagen;
men efter det Ledamöter från Orten
andragit åtskillige omständigheter, såsom
skäl för Härjeådalens återläggande till Gefleborgs
Län, med begäran, att en undersökning
derom måtte för sig gå, antogo Utskotten
detta förslag; hvarigenom dock Utskotten
ingalunda tillstyrkt någon förändring
med Härjeådalen , utan borde frågan, efter
fulländad undersökning, underställas Riksens
Ständers vidare granskning; och då 2 Stånd
redan lära bifallit Utskottens Utlåtande,
hemställer jag, om icke Ridderskapet och
Adeln äfven ville godkänna det samma.
Herr Grefven och Landt-Marskalken
gjorde proposition till bifall af
Stats- och Oeconomie - Utskottens förevarande
Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMar
skalken yttrade, att då Utskottens
Utlåtande innefattade 2:ne särskilta frågor,
den ena om återläggande af Jemtland lill
Wester-Norrlands Län, hvilket Utskotten
afstyrkt, samt den andra, om återläggande
af Herjeådalen till Gefleborgs Län, hvarom
Utskotten föreslagit en undersökning; och
Ridderskapet och Adeln till äfventyrs torde
önska, att berörde frågor hvar för sig särkidt
afgjordes , ansåg Herr Landt-Marskalen
sig först böra hemställa, om Ridder$
-
Den q7 November e. m,
659
skåpet och Adelö behagade bifalla den del
af Utlåtandet, som angick frågan om återJäggande
af Jemtland Uti Westernorrlands
Län.
Ropades Ja och Nej,
Herr M 0111 g o mm erie: Jag begri
griper
ej, hvarföre, då man å ena sidan
medgifver att en undersökning, i afseende
på Härjeådalens återläggande till Gefleborgs
Län är nyttig, man icke å andra sidan
älven vill medgifva, att en lika undersökning,
angående Jemtlands återförande till
Wester-Norj lands Län , kan vara fördelaktig,
och således böra äga rum. — Jag yrkar
det, och i händelse Ridderskapet och
Adeln ej dertill vill lemna bifall , anhåller
jag om Votering.
Grefve von Schwerin: Jag har
visserligen den enskilda öfvertygelse , att
någon undersökning i denna fråga ej bör
ega rum; äfvensom att, om Riksens Ständer
hos Konungen framställer någon önskan
derom, Konungen ej den samma bifaller;
men då 2 Stånd redan lära gillat
Utskottens Utlåtande i hela sin vidd, så
får äfven jag hemställa, om icke Ridderskapet
och Adeln kunde godkänna Utskottens
Utlåtande, på det denna sak, derigenom
att Ridderskapet och Adeln stadnade i
ett annat beslut, icke må bli en Nämd-fråga.
Herr Grefven och Landt-Marskalken
förnyade den af honom till bifall
g'v0 Den 57 November e, m.
å Utskottens Utlåtande i hela dess vidd
förut gjorde proposition.
fUpades starka Ja, jemte några Nej,
Herr Montgommerie: Jag anhål
ler
ytterligare om Votering ; och får såsom
skäl derföre uppgifva, alt Bonde-Ståndet
afslagit Utskottens Utlåtande.
Under det Voterings - Propositionen
författades, begärde
Herr Montgommerie åter ordet,
Samt anförde: Ehuru jag nu fått den upp
lysning
, att om Ridderskapet och Adeln
afslår Utskottens Utlåtande, och 2 Stånd
således stadnar mot 2, frågan förfaller; så
hemställer jag ändå, om man ej bör göra
afseende på 1 1,000 personers yttrade önskan,
och derföre får jag anhålla, det Herr
Grefven och Landt-Marskalken täcktes, genom
förnyad Proposition, utröna Ridderskapets
och Adelns tänkesätt i detta fall.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
yttrade, att som, efter hvad han
fattat Ridderskapets och Adelns svar å den
sist framställde propositionen, Ja öfverröstat
Nej, och propositionen således blifvit
af Ridderskapet och Adeln bifallen , Herr
Landt - Marskalken icke ansåg lämpligt,
att, vid slikt förhållande, göra någon ny
Den'"?? Novem lier e m.
661
proposition s utan finge endast fråga Herr
Montgommerie, huruvida lian behagade afstå
från sin begäran om Votering }
Herr Montgommerie: Om Herr
Grefven oeh Landt-Marskalken ej anser sig
kunna göra ny proposition på afslag å Utskottens
Utlåtande, hvarom jag dock anhåller,
skall jag endast begära, att få till
Protocollet antecknad min Reservation mot
bifall af Utlåtandet, för att icke uppehålla
tiden med en votering, som jag trott mig
finna på Ridderskapets och Adelns enstämmigt
yttrade tanka vara öfverflödig, och
således icke ledande lill det ändamål jag åsyftat.
Herr Grefven och L|andt-Mar-*
skalken förklarade , att, sedan Herr Montgommerie
nu mera afstålt från sin anhållan
om Votering, vöre Utskottens Utlåtande,
på sätt Herr Landt-Marskalken redan
ti 1 lkä 11 nagifvit, af Ridder skåpet och Ä.S
deln bifallet.
Vid förnyad iöredragning bifÖlIs Statsutskottets
den ii dennes under N:o 6c>4
afgifne , samt den 17 derpåföljde e. m. på
bordet lagde, Utlåtande, i anledning af
väckt motion, dels om förhöjning i lönen
för Justitiae-Ombudsmans-Embetet, dels ock
angående den rang, sorn JustititeOmbuds-.
662 Den 27 November e, M,
mannen, sedan han från Embetet afgått,
må tillgodonjuta.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärs-
och Oeconomie - Utskottets den l3
dennes under N:o 217 afgifne, samt den
19 derpåföljde e. m. på Bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande
örn Allmänna författningars lifgifvande
från trycket på ett för Allmänheten
mera tillgängligt sätt.
Herr von Hartmansdorff, August:
Jag har förut yttrat mina betänkligheter
mot antagandet af ifrågavarande förslag.
Men då verkställigheten, beror på Kongl.
Maj:t, lärer Han besluta hvad lämpligast är,
och således vill jag ej anföra något vidare deremot,
utan må det samma för mig antagas.
Ett ord hör jag dock anmärka, hvilket förmodeligen
mätte vara tillkommet genom
misskrifning. Dat står nemligen på flera
ställen O e c o no m is k a Lagskip ningen;
men måtte skola vara OeconomiskaLagsti
fillingen. Detta bör rättas, emedan
uttrycket, i annat fall, blifver origtigt uti den
tiri Kongl. Majit afgående underdåniga skrifvelsen.
Herr Grefven och Landt -Mar ^
ska Ike 11 hemställde, om Ridderskapet och
Den 47 Novemi) er e. in.
t)S3
Adeln behagade gilla Utskottets Utlåtande,
med iakttagande deraf, att det deruti förekommande
uttryck : O e c o no miska Lagskipning
en borde till: O econo miska
Lagstiftningen förändras.
Bifölls.
Föredrogs A nyo Lag- sami Allmänna
BeSvärs- och Oeconomie-Utskottens den
i5 dennes under N:o 287 afgifne, samt den
20 derpåföljde e. m. pA Bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens förut meddeJte Betänkande,
rörande väckt fråga om upphäfvande
af Landsböfdingarnes Domsrätt i Enskifles-mål.
Her r M u n c k, a f B 0 s e n s k j ö 1 d , E b e rha
r d: Da detta Betänkande förra gången förevar,
anförde jag, alt uti den Enskiftes-fÖrfattning,
som för Skåne utkom den 3i Martu
i8o3, och hvilken var gällande lill den 24
Julii 1812, då en ny Förordning i ämnet
af Kongl Majrt utfärdades, icke var tillåtet
att välja Gode Män af Allmogen. — Detta
drogs då i tvifvelsmål af flera Ledamöter,
som trodde sig känna förhållandet i de Län,
hvarest de voro boende, men för att ej uti
framtiden stå och skyldra uti Protocollernc,
såsom den, hvilken framkommit med
664
Den 27 lovena ber e. m ;
en Oriktig och falsk uppgift, skall jag anhålla,
att få uppläsa den del af 3 § uti
j8o3 åis författning, som angår förevarande
ämne. Der står': ”Vi vele derföre i nå”der
uppmuntra Hémrnans--Ägare i Skåne,
”atl Härausvis, eller dör så stora Districler
”de sjelfva för godt finna, genom utsedde
”Sdckue-Fullmägtige inför vår BefallningsMHa(
vaude välja och utse tre, fyra eller fle”re
sidane Gode Män, sona vilja åtaga sig
”att bevista Eiiskifies-beredningarne, och
”Dehigarne med sine råd och upplysningar
”tillhanda gå; Och sorn desse Gode Män,
s’uU alla frågor, der vänlig förening ej kail
”bemedlas, höra afgifva skrifteliga Uilåtan”den,
så öfver de uppkomne stridigheternes
”beskaffenhet, sorn huru de anse dem häst
”och hil ligast höra äfgöras; så förvänte Vi,
”att endast sådahe Män ibland Possessio”nater
och Jordbrukande Stånds-Pmsoner
”utses, soin jemte nit och välvilja för Eri”skiftes-Verket,
äfven med redlighet och
”kännedom kulina författa förefallande Be”tänkanden.
”
Då 1812 års författning sammanskrefs,
insåg man obilligheten af detta stadgande,
hvarföre uti samma författnings 2 ordet
Adim oge blifvit tillagdt, och för att ej
uppfylla Protocollét med intagandet af berörde
§, har jag ansett mig endast böra åberopa
den samina; och har jag för öfrigt icke
något
Den 37 Novem ber e, n? ;
något att anmärka emot Betänkandet* hvil*
ket jag för min del godkänner.
Grefve voll Platen* Baltzar Bogislaus:
Då jag förra gången yttrade mig
i detta ämne* ansåg jag Enskiftes-Författningarne
böra blifva oförändrade gällande
sådane de nu äro. Jag afhörde med
mycken uppmärksamhet, b vad som emot
mig då anfördes, men jag kan ändock icke
annat än förblifva vid min mening, och
vill ifrån den samma icke afstå; ty då jag
sett, hvad Enskiftes-Förordningarne redar*
gjort för fördelaktig verkan på Landet, tror
jag, att det är bättre, att de oförändrade bibehållas,
än att göra nya försök. Söm kunna
misslyckas, och sålunda blifva skadeliga.
Det är gifvet, alt Enskiftes FörfattningarneS
föremål är, att vänlig öfverenskommelse
och jemkning parter emellan bör äga rum,
och att icke Lagen skall skilja dem -åt; och
derföre anser jag, att Enskiftes*-frågor böra
bedömas af personer, som äga både insigt
och anseende. Härtill kan väl svaras mig*
del har äfven Domaren; men jag tror af en
hel annan art. Gode Männen skola jemväl
vai'a Skiftesmän; och 0111 de blifva Sådane,
sorn de ta Bisittare, hvilka nu jemte Häradshöfdingen
sitta i Rätten, så fruktar jag,
att Domaren får för stor magt. Dessutom
hemställer jag, om Länets Hofdinge skall
skiljas ifrån ali befattning med Enskiftes
-
I Ri,dd, o, Ad». Prof- io B, t, Af<L 84
666 Den 37 Notembet «- ra;
mål, om icke intresset för den största Oeconomiska
anstallt, som sednare tider blifvit 1
Sverige vidtagen, skulle alldeles förfalla; ty
då han ej lår bli mer än åskådare, tror jag
att ändamålet, genom efterlåtenhet vid utförandet,
till det hufvudsakeligaste skulle
förfelas. Jag anser således, alt då en ao-årig
erfarenhet visat nyttan af Enskiftes - Författningarne,
sådane de nu äro, de äfven
böra hädanefter i samma skick ' bibehållas.
Jag vet väl, att enskilda händelser inträffat,då
olillåtit inflytande af Gode Männen ägt rum,
men hvarest kan man tänka sig en stor oeh
allmän åtgärd, som den af Enskiftes-Verket,
der icke någon gång en skadlig följd skall
uppstå, och någon blifva lidande, som dock
1,000 gånger uppväges af den nytta och fördel
i del hela åstadkommes? I Skåne t. ex.
hafva Enskiftes-Författningarne till den grad
medfört nytta, att den, som sett Skåne för
20 år sedan, icke känner igen det, om han
nu skulle komma dit; och jag hemställer
deiföre ännu en gång, om det är skäl att
förändra de nu gällande Författningar s
denna fråga.
Herr Mann er stam, Johan: Lika
med den sista värde Talaren är jag af den
öfvertygelse, att Enskiftes-Författningarne
äro af stor vigt och nytta för Sverige; och
jag önskar således fortfarande verkan deraf,
dock med större fördel för Landet, än hittills;
men för att vinna detta ändamål, anser
jag ej något hinder vara, att pröfning
Den'27 November e, na--
§67
af sudane tvister, som uppstå i anledning
af Enskiften, skiljas från Konungens Befallnings-hafvande,
och öfverlemnas till Ägodelnings-Rätter.
Ett är att vakajöfver, att Oeconomiska
Författningar sättas i verkställig'
het, och att förordna Landt-mätare förrätta
Enskiften, och annat är att afgöra de stridigheter
och tvister, som vid dessa förrättningar
uppkomma. Det förra tillhörer administrationen,
det sednare Domstolarne.
Erfarenheten har och ådagalagt stora olägenheter
af Vederbörandes förhållande i dessa
fall. Landshöfdingarne kunna sällan medhinna
att på stället göra undersökning,
hvilket nästan altid är nödvändigt, åtminstone
då tvist uppkommer. Man har derföre
länge ansett, att bästa sättet att få Enskiftes-tvister
afgjorde, vore att Öfverlemna
dem till Ägodelnings-Rätter som på stället
kunna, om så erfordras, granska och utröna
förhållandet; och detta leder äfven till
den fördel, att då tvister i dylika frågor fullföljas
hos Kongl. Maj:t, de lättare kunna
bedömas, emedan man annars vanligen icke
har annan grund för omdömet i de delar,
som af local-kännedom bero, än Landtmätarnes
och Gode Männens beskrifning. Jag
yrkar derföre att Betänkandet må bifallas.
Herr Danckwardt, Magnus Georg:
Jag har ej tfnycket att tillägga den siste värda
Ledamotens yttrande; jag vill blott jemväl
fästa uppmärksamhet derpå, att Skiftesfrågorne
nu behandlas af a:ne olika Aucto
-
668
Den 37 Novemhet e. m.
ritéter efter olika Författningar, Storskiften
efter 1^83 års Landtmäteri.-förordning af
Härads. Uatteruej och Enskiflen efter Enskiftes-Forfatluiiigarne
af Konungens befallnings-'
hafvande. Och då detta icke kan vara lämpligt,
har man varit betänkt på så väl att
sammanföi a Skiftes-Författningarne till en
erida som alt förena behandlingen af Skiftes—
målen i en och samma Auctorilels hand. Att
Langshöldingarne dåsknlle kunna medhinna
desse arén der, utan att försumma andre
angelägne Embets-göromål, finner jag för
;mi 11 del omöjligt, och ser således äfven
detta vara ett hinder för deras befattning
med desse mål. Ilar har såsom skäl mot
Utskottens förslag blifvit yttradt, att pröfjöings-rätten
i Skiftesmålen icke borde
öfverlämnäs åt Domaren, emedan sådant
skulle kunna vara af skadlig följd för deras
behandlingj men för min del ser jag så
mycket mindre våda häruti, med den sammansättning
och organisation af Agodelnings
Rätte» sorn Utskotten tillstyrkt, att målen
skola afgöras genom votering och de öfrige
Ledamörerne äga de fleste rösterne. I alla
fall tror jag, att det kommer hädanefter att
blifva,sorn hittills, att det hufvudsakligen är
Gode Männen och Landtmälarne, som bestämma
Skiftes-förrättningens utgång, och
på deras duglighet beror det således till största
delen, alt kloka och lämpliga skiften erhållas.
Uppå derefter af Herr Grefven och
L a n‘d t - Mar ska 1 ken gjord proposition,
Den %•) November e, rn
669
fann Ridderskapet och Adeln för godt, att
Utskottens förevarande Utlåtande bifalla,
Föredrogs å nyo och bifölls Lagsamt
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottens
den ai dennes under N:o a3g
afgifne , samt den aa derpåföljde e. m. på
Bordet lagde, Utlåtande, öfver väckte motioner,
angående Arbets- och CorrectionsInrättningen
i Wadstena.
Föredrogs å nyo Herr von Hartmansdorffs,
August, den aa dennes f. m. på
bordet lagde motion, angående Riddarhusets
Brandförsäkrande.
Herr von Hartmansdorff uppläste
följande :
»
(Se Bilagan N:o 3.)
Herr Bergman, Ambrosius Magnus:
Jag instämmer helt och hållet uti
Herr von Hartmansdorff!» motion om Riddarhusets
Brandförsäkrande, och ber att dertill
få lägga, att som det medför mycken
våda för elden, att en del af de på Riddarhusgårderr
befintelige och uthyrde byggnader
äro inredde till Stallar med deröfver varande
foder-sfcullar, så kan jag ej annat än
670
Den 57 November e nu
anhålla, att Riddarhus-Directronen måtte uppdragas
att föranstalta derom, att desse Stallar
med foderhus blifva förändrade till Magaziner
eller Packbodar, hvilka med lika
lätthet och fördel kunna åt Handlande uthyras.
Jag får dessutom, då det ej är utan,
att ju åcke denna Riddarhus-Sal begagnas
af de öfrige Trenne Riks-Stånden, så väl vid
Depulationer, som Nämnder och andre Samlingar,
understälIa.Ridderskapets och Adelns pröfning,
huruvida det icke vore billigt, att Staten
borde bidraga till omkostnaderne för
Riddarhusets Brandförsäkrande.
Herr Grefven och Lan dt-Marskalk
en hemställde, om icke Herr von
Hartmansdorlfs ofvanherörde motion finge,
jemte de af Herr Bergman och Herr von
Hartmansdorff rörande samma ämne nu afgifne
yttranden, till Riddarhus-Utskottet
remitteras; hvilket biföllsg
Föredrogs å nyo och bifölls Expedilions-Utskottets
den a5 dennes aflåtne
och samma dag på Bordet lagde Memorial,
angående ersättning för renskrifnings-kostnader.
Föredrogs å nyo och gillades följande
från nedannämnde Utskott inkomne, samt
Den 27 November e, m i
den a5 dennes e. ra. på Bordet lagde Utlåtanden
:
Från Stats- och B e villning s-Uts kotten
:
Af den 18 dennes:
N:o 612. Angående väckt fråga, otti
ytterligare förmåner och friheter för Gästgifverierne
uti åtskillige orter.
Från Stats-Utskottet:
Af den 21 dennes:
N:o 616. Angående gratification ät
Stats Commissarien Tunelius.
N:o 619. I anledning af S. G. IIultings
ansökning alt erhålla betalning för en
af Riksgälds-Contoiret utgifven och derstädes
såsom hypoteque aflemnad Obligation.
Vid förnyad föredragning af Förstärkta
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottets
den 24 dennes under N:o 218 afgifne,
samt den 25 derpåfoljde e. m. på Bordet
lagde, Memorial, angående frågan om sättet
för Extra Roterings-skyldighetens utgörande
; fann Ridderskapet och Adeln, att
Den 27 November e, m,
samma Memorial borde till Oeconom ie-Utskottet
öfverlemnas.
Vid förnyad föredragning af Herr Cederschjölds,
Pehr Gustaf, den 25 dennes e. m. pä
Bordet lagde motion , angående tryckning af
de Voterings-Propositioner, hvilka till Förstärkta
Utskotts afgörande öfverlemnas, beslöt
Ridderskapet och Adeln , att sorn uti
de förstärkta Utskotten ofta är svårt, att,
vid i synnerhet mera invecklade propositioners
blotta afhörande, genast fatta ett
moget beslut, alla sådane Voterings-Proposi
tioner böra förut tryckas och bland de
Förstärkte Utskottens Ledamöter utdelas,
för alt kunna så mycket bättre begrundas ;
Uti hvilket beslut de öfrige Riks-Stånden
skulle inbjudas att sig med Ridderskapet
och Adeln förena.
Upplästes och lades på bordet följande,
från nedannämnde Utskott inkomne,
Memorial och Utlåtanden ;
Från Cönstitutions- Utskottets
Af den 21 dennes;
N:o 77. Angående förslag till ändring
af 5g §. Riksdags-Ordningen.
Från
Den 2 7 November é„ m,
Från Stats- och Banco-Utskottcnt
Af den 26 dennes i
N:o 621. I frågan örn sältet för in=>
losen af f. d. Filial-Disconlernes ännu ute^
löpande skuldförbindelser
]NT:o 622. I anledning af Riks-StåndefiS
skiljagtiga Beslut, i afseende på sättet för
slutliga behandlingen af den väckte frågan
om låne-rätt uti Riksens Ständers Bank lör
Allmänna Bran dförsäkrings-Verket,
Från Stats-Utskottet»
Af den 26 dennes:
N:o 6s3. Angående Riks - StåildehS
fekiljagtige Beslut, i fråga om Pensions anslående
åt förre Justitia;-Ombudsmannen
m. m. Herr Friherre L. Å. Mannerheim
Samt målets Öfverlemnande till Förstärkta
Stats-Utskottet,
N:o 624, Angående förslag lill Allmänna
Reglementet för Riksgälds-Contoiret*
Af den 2i dennes:
N.VO 626. Angående utdelning äf återståcnde
exemplar utaf Bihanget till RiksStåndens
Protocoll vid 1815 års Riksdag,
Ridd. o, Ad, PtoR 10 R< ?• Afd, ÖS
674 Den 27 November e. m,
N:o 629. Öfver väckt motion, om Ladugårdslands
Bränneri - Byggnadens anslående
till Begagnande för Veterinaire- Inrättningen.
Från Förstärkta Stats-Ulskotlet:
Af den 24 dennes:
N':o 625. Rörande Tull-beviilningens
utgörande.
Från Stats- och Bevill nings-Utskott
en :
Af den 18 dennes;
N:o 627. I anledning af väckt motion,
angående upphäfvande af Läst-afgiften för
fartyg, som segla på Norrige, samt om
jemnkning af öfrige Convoy-afgifter.
Från Stats- ocah Särskildta Utskot--  ten :
Af den 22 dennes:
N:o 628. Öfver väckt motion om
Kongl. Canzli-Styrelsens upplösning.
Från Be villnings- och Lag-Utskotten:
Af
den i5 dennes:
Den 9,7 Kf e v e m b e r e, rn. 67 *
N:o 60. Angående visse ändringar
och tillägg uti Kongl. Förordningen den
20 December i8i5, i hvadden rörer Bränvins-pannors
mätning och stämpling, samt
ansvar för origlighet dervid.
Från B evillnings-Utskottet:
Af den 26 dennes:
1
N:o 6r. Angående förslag lill Voterings-propositioner
i afseende på yppade
skiljaktigheter, rörande Fullmagters och
lysnings-sedlars förseende med stämpladt
papper.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet hållet hos
Högloflige Ridderskapet och Adeln
vid Lagtima Riksdagen i Stockholm,
f. m. den 27 November 1823.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls StalsBevillnings-
samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottens
den 11 dennes under
N:o 5y afgifne, samt den 20 derpåföljde e.
m. på bordet lagde, Betänkande, angående
upphäfvande af så väl Inrikes Tull-Bevakningen,
som Gränse Tull-Bevakningeu emot
Norrige. Ut Supra
Den 27 November e. wii
Utdrag, af protocollet, hållet hos
Högloflig»? Ridderskapet och Adela
vid Lagtima Riksdagen i Stockholm,
eftermiddagen den 27 November
i S 2 3.
S, I). Föredrogs å nyo och bifölls StatsBevillnings-
samt Allmänna Besvärs- och Oecouomie-Utskotten*
den 1 1 dennes under N:o
599 afgtfnV, samt den 17 derpåföljde e. m.
j)å bordet iagde, Utlåtande, i anledning af
väckt fråga om rättighet för Härjeådalen?
Allmoge, alt Tullfritt få hämta salt från
Rörås Koppar-Verk i Norrige till egel behof,
Ut Supra,
S. D. Föredrogs å nyo och gillades Statssarot
Allmänna Bevars- och Oeconomie-Utskoltens
den 18 dennes under N:o 611 afgifne,
samt den 22 dérpåfoljde e. m. på
bordel l«gde, Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottens förut meddelte
Betänkande, i frågan om återiäggande
a'f Jemtland till Wester-Norrlands, samt
Härjeådalen till Gefleborgs Län. Ut Supra.
S. I). Vid förnyad föredragning bifölls
Stats-Utskotlets den ii dennes under N:o
604 afgifne, samt den 17 derpåföljde e. m.
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning af
väekt motion, dels om förhöjning i Löned
för J us t i l i se - O m huds m a n s - E nrb e t e t, dels ock
angående d&n rang, sorn Jas tili [c-Ombudsman,
sedan han från Embetet afgått, må
tillgodonjuta. Ut Supra.
Den 27 No v érnb er e. ra*
677
S. D. Då nu 3 nyo föredrogs Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-TJtskottets den i3
dennes under N:o 217 afgifne, samt den 19
derpäföljde e. m. på hordet lagde, Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut meddelle Betänkande, om
allmänna författningars utgifyande från trycket
på ett för Allmänheten mera tillgängligt
sätt; fann Biddefskapet och Adelil för
godt, att samma Utlåtande gilla, likväl med
iakttagande deraf, alt det i Utlåtandet förekommande
uttryck: OeconomiskaLagskipningen,
borde till: O e c o 11 o m i s ka
Lagstiftningen förändras. Ut Supra.
S. D, Föredrogos å nyo och biföllos följande
Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconoroie-Utskottens den i5 och 21 dennes
afgifne, samt den 20 och 22 derpåföijde
eftermiddagarne på bordet lagde, Utlåtanden:
N:o
287, I anledning af gjorde anmärkningar
yid Utskottens förut meddeldte
Batänkande, rörande väckt fråga om uppliäfvande
af Landshöfdingarnes Doins-rätt i
Enskiftes-mål.
N:o s3g Öfver väckte motioner, angående
Arbets- oph Corrections-Inrättningen i
Wadstena. Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls Expeditions-
Utskottets den 25 dennes aflåtne,
678 Den 27 November e m.
och samma dag på bordet lagde, Memorial,
angående ersättning för Renskrifnings-kostnader.
Ut Supra.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades föl»
jande, från, nedannämnde Utskott inkomne,
samt den n5 dennes e. m. på bordet lagde,
Utlålauden:
Från Stats och Bevillningsutskotten:
Af
den 18 dennes:
N:o 612. Angående väckt fråga om ytterligare
förmåner och friheter för Gästgifyerierne
uti åtskillige orter.
Från Stats-Utskottet:
Af den 21 dennes:
N:o6i6. \ngående gralification åt StatsCommissarien
Tunelius.
N:o6ig. I anledning af S. G. Kullings
ansökning att erhålla betalning för en
af Riksgälds-Contoiret utgifven, derstädes
såsom hypotheque aflemnad, Obligation. Ut
Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Förstärkta
Allmänna Besvärs - och Oeconojnie
- Utskottets den 24 dennes under N:o
Den 27 November e. m.
679
218. afgifne, samt dén a5 derpåföljde e. in.
på bordet lagde, Memorial, angående frågan
om sattet till Extra Roterings-skyldiglieten-s
utgörande; fann Ridderskapet och
Adeln, att samma Memorial borde till Oeconomie-Utskottet
öfverlemnas. Ut Supra.
S. D. Uppå derom vackt motion, beslöt
Ridderskapet och Adeln att, som uti de Förstärkta
Utskotten, ofta är svårt, att, vid
i synnerhet mera invecklade propositioners
blotta afhörande, genast fatta ett moget beslut,
alla sådane voterings - propositioner
borde tryckas, och bland de Förstärkta
Utskottens Ledamöter utdelas, för att kunna
så mycket bättre begrundas; Uti hvilket beslut
de Öfrige Riks-Stånden skulle inbjudas,
att sig med Ridderskapet och Adeln förena.
Ut Supra,
S. D. Remitterades till
Riddar hus-Utskottetf
Herr von Hartmasdorffs, August, den 33
dennes f. m. på bordet lagde motion, angående
Riddarhusets Brand-försäkrande, jemte
de af Herr Bergman, Ambrosius Magnus,
och Heir von Hartmansdorff, rörande samma
ämne denna dag afgifne yttranden. Ut
Supra.
68o Den 29 November f* ra .
v IlÖglofl. Ridderskap^; och Adela åt
skiljdes
klockan en quart till U om aftonen.
In Fidem Protocolli
Nils Snoilsky.
' ' é
Lördagen den 29 November
Penum
klockan 9 förmiddagen,
u ppläStes till justering och godkändes följande
Expeditions-Utskotlets insände förslag
lill Riksens Sländers underdåniga skrifvelser
till Kongl. Maj:t:
N:o 35g. Angående Svenska Sjö-fartens
skyddande emot Spanska Kaperier.
N:o 36o. Angående uteslutande vid
Utskrifningen af det Exemplar af UnderRätts
Allmänna Sak-Protocoll och Dombok,
sora till vederbörande Hof-Rält insändes,
af undersökningar uti alla Brottmål,
N:o 361. Angående tillägg uti ansvarighets-lagen
för Fullmägtige uti RiksgäldsConloiret,
med afseende å utbetalningen
af mindre Credilivei.
N:o 36a. Angående åtskillige föreslagne
sätt att tillvägabringa en öfvergång af
de
Den 29 f^ovemUer f. m ; C8i
tle mera biJdade Folk-classerne lill de productiva.
N:o 363. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Skrifvelse angående upphörande af
Extra Grufve-hjelpen i Stora Kopparbergs -  Län.
N:o 364- Med anhållan, alt H. M;
Drottningens Höga Kröning måtte för
sig gå.
Föredrogs å nyo och gillades följande
från nedannämnde Utskott inkomne,
samt den 27 déniles é. rh. på bordet lagde,
Utlåtanden :
Från Stats- och Baneo-Utskotten:
Af den 26 dennes :
N:o 621. I frågan om sättet för inlösen
af f. d. Filial-Disconternes ännu utelöpande
skuldförbindelser.
N:o 622. I anledning äfRiks-Slåndens
skiljaktiga beslut, i afseende på sältet för
slutliga behandlingen af den väckte frågart
om låne-rätt uti Riksens Ständers Baiils
för Allmänna BrandfÖrsäkrings-Verket.
Från Stats-Utskottet:
Äf den 26 dennes:
Kidd, o, Prot. ig B, st, Afd*
§Sä Dea s9 No-v emi» t f, m*
N:o 6a3. Angående Riks - Ståndens
skiljaktiga beslut, i fråga om Pensions an~
slående åt förre Justitias-Ombudsmannen
Herr Friherre L. A. Mannerheim, samt
målets öfverlemnande till Förstärkta StalsUtskoltet.
JNT:o Med förslag till Allmänna
Reglementet för Riksgälds-Contoiret.
Af den 21 dennas:
N:o 629. Öfver väckt motion om Ladugårdslands
Bränneri-Byggnaders anslående
till begagnande för Veteriuair-Inrättningen.
Från Stats- och B c villnin gs-U t sko tten:
Af
den 18 dennes:
N:o 627. I anledning af väckt motion,
angående upphäfvande af Läst-algiften för
fartyg’, som segla på Norrige, samt om jemkning
af öfrige Convoy-afgifter.
Från Bevillning®- och Lag-Utskotten:
Af
den i5 dennes:
N:o 60. Angående visse ändringar och
tillägg uti Kongl. Förordningen den 20 De
-
Dea sg November f. m.
683
tember i8i5, i hvad den rörer Bränvinspannors
mätning och stämpling, samt ansvar
för Olaglighet dervid.
Företogs till pröfning Stats-Utskottets
den 21 dennes under N:o 626 afgifne ,
samt den 27 derpåföljde e. m. på hordet
lagde, Utlåtande, angående utdelning af
återstående exemplar utaf Bihanget till Iliks—
Ståndens Protocoil vid 1815 års Riksdag.
Herr von Hartmansdorff, August:
Utskottet har tillstyrkt, att endast några
exemplar skola för framtiden förvaras. Frågas
då, hvad med några förstås? Jag tror, att
antalet af exemplar, som skola förvaras, borde
bestämmas till 25 eller måhända 5o, på
det tillgång å desse handlingar äfven i framtiden
må finnas.
Herr Hjerta, Gustaf: Sådane handlingar
skola alltid finnas i Ståndens Archiver.
Femtio exemplar äro för mycket, men
n5 torde snarare kanna undantagas, hälst
jag förmodar, att när alla Utskotts Ledamöter
erhållit sine exemplar, 5o ej torde
blifva öfrigé. Om det får blifva som Utskottet
föreslagit, är jag öfvertygad, att så
många, sorn möjligt är, behållas.
Herr von Hartmansdorff: Het
är blott 183 exemplar, sorn finnas qvar corn
-
Pen 59 November f im
plelta.. Då Ledamöter af \ Stånd i Ulskottpn
skola hafva exemplar deraf, så torde föga
eller intet blifva q.var. I afseende på
JJandlingarnps fullständighet i Riks-Står.dens
Archiver, så vet man, huru lätt den blifver
rubbad. Jag hemställer således, om icke
5o exemplar bria förvaras.
Herr Hjerta: Då blifver det ej tillräckligt
till utdelning, och det är vigtigare.
Herr Rosenblad, Bernhard: Då så
väl i Riddarhusets, sorn de öfrige Ståndens
Archiver och hos alla Collegier inbundne
exemplar finnas, äfvensom i Riksgälds-ponr
toiret, så torde dessa vara lättarp begagna,
, ån oinbundna exemplar. Jag tror
således, att Utskottets förslag kan bifallas.
' Heir von Hartmansdorff: De exemplar,
som äro i fråga, hafva icke arkvis
förkommit i Riksgälds utan i Stats-Contoiret.
Enär ej flera än 182 complette exemplar
finnas, så hemställer jag, huru de skola kunna
fördelas blund 208 Ordinarie Utskotts
Ledamöter, de särskilde och Stånds-Canzlierna
att förtiga. Jag tior ej, att man bör
utdela dem, för att blifva af dermed, för
ögonblicket. Då är det bättre, att gömma
några för framtiden.
Herr Hjerta: Det är ej fråga om, att
utdela till samtelige Stånds Ledamöter, utan
blott till Utskottens Ledamöter.
Den 59 November f, m;
6S5
TJerr von Ha rtmansdor ff: Jag tror
det vara mindre tjenligt, att vid slutet af
Riksdagen utdela exemplar af ett Bihang,
som då ej mera behöfves. Mig 'synes det
mera i sin ordning, att göra det vid början
af ett kommande Riks-Möle,
Herr Grefven och Landt-Mar^
sk al ken frågade, om Ridderskapet och
Adeln ansåg Stats-Utskottets Utlåtande böra,
i anledning af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremitteras.
Ropades Nej,
I anledning hvaraf Herr Grefven
och Landt-Mars kalken gjorde proposition
lill bifall af berörde Utlåtande; hvil*
ken proposition med Ja besvarades.
Då nu å nyo föredrogs Förstärkta
Stats-Utskottets den dennes under N:o
625 afgifne, samt den 27 derpåföljde e.
m. på bordet lagde, Memorial, rörande
Tull-Bevillningens utgörande; fann Ridderskapet
och Adeln, att samma Memorial
borde till BeviliningsUtskottet öfverlemnas.
Föredrogs å nyo och bifölls Bevillnings-
samt Allmänna Besvärs- och Oeco
-
686 Den 29 November £• mi
nomie- Utskottens den 21 dennes' under
N:o 59 afgifrie, samt den 25 derpåföljde
e. m. på bordet lagde, Memorial, med förslag
lill Reglementariska föreskrifter, vid
den föreslagne och till en del gillade Tariffen
för Tull-Bevillningens beräkning å
inkommande och utgående varor.
Föredrogs å nyo , och remitterades] till
L'a g-Utskottet:
Herr Rosenblads, Bernhard, den 25
dennes e. m. på bordet lagde Motion, angående
ändring i 9 Cap. 2 §. IdandelsBeiken.
Vid förnyad föredragning af Bevillnings-Utskottets
den 26 dennes ander N:o
61 aflåtne, samt följande dagen på bordet
lagde, Memorial, med förslag till Voteringspropositioner,
i afseende på yppade skiljaktigheter,
rörande Fullmagters och Lysnings-sedlars
förseende med stämpladt papper;
fann Ridderskapet och Adeln för godt,
alt, under förblifvande vid dess i berörde
ämne förut fattade beslut, samt med godkännande
af de utaf Bevillnings-Utskottet
föreslagne Voterings - propositioner, öfverlemna
dessa frågor till Förstärkta StafsUtskottets
afgörande.
Den 29 November f, n>
687
Då nu å nyo föredrogs Banco-Utskoltels
deri 21 dennes under N:o 82 afgifne,
samt den 22 derpåföljde e. m. på
bordet lagde, Utlåtande, i; anledning af
gjorde anmärkningar vid Utskottets förut
meddeldte Betänkande, angående förrättad
Revision öfver Banco-Discont-Verkets förvaltning
för år 1822, oell någre föreslagne
stadganden för framtiden, sorn roed
samma Verk ega gemenskap; fann Ridderskapet
och Adeln alt, enär sistnämnde Betänkande
redan blifvit af Ridderskapet och
Adelil bifallit, Utskottets ifrågavarande Utlåtande
borde läggas till handlingarne.
Företogs till pröfning Stats-Utskottets
den 18 dennes under N:o 618 afgifne,
samt den 25 derpåföljde e. m, på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af väckt Motion,
att den våning Kongl. Allmänna Magazins-Directionen
hittills begagnat, måtte
upplåtas till Hedervärda Bonde - Ståndets
disposition.
Friherre Cederström, Jacob:
Jag instämmer med Stats-Utskottet uti det
nu gjorda afstyrkandet, att icke åt BondeSlåudet
upplåta Almänna Magazi ns-Directionens
våning, men icke deruti, att Riksens
Ständer skulle till Kongl Maj:t öfverlemna,
att, i händelse Kongl. Maj:t skulle 1
Nåder finna godt, att de oftanämnde Rum
-
66g
sDen 59 November f, m
men till Riks-Ståndens disposition öfverlämna,
vid nästa Riksdag må om deras användande
beslutas; ty efter min öfvertygelse
bör aldrig något Statens hus upplåtas åt
något af Riks-Ståtiden. Ridderskapet och
Adelfi har af egna medel låtit uppbygga sitt
Hus, Och sålunda beredtsig passande sessionsrum;
och det felas de andra Stånden, ingalunda
tillgångarf att åstadkomma detsamma.
Jag anhåller derföre om ålerremiss af Utskottets
Betänkande.
Herr Grefven och Landt-Marskalken
frågade, om Ridderskapet och Adeln
ansåg Stats-Utskottets Utlåtande böra,
i anledning af Friherre Cederstroms
dervid gjorde anmärkning, lill Utskottet
återremitteras.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och
Landt-Mar skalken förklarade, att sorn,
efter hvad hart lyckt sig finna, Ja öfverföstat
Nej, propositionen blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
Herr Grefven och Lan dt- Marskalk
en yttrade, att som åtskillige frågor
blifvit
Dan *9 November f m.
blifvit af Riks-Stånden lili Förstärkta B:hico-Ulskottet
Öfverlemnade, finge Herr LanniMarskalken
hemställa, om icke Ridderska] tfc
och Adeln behagade pä vanligt sätt å Önsdai eu
den 3 nästkommande December förmiddagen
utvälja 2 r Ordinarie Ledamöter och
6 Suppleanter uti Förstärkta Banco-Utskotlet.
Bifölls.
Sedan de arne Härolder, hvilka horda
gä framför Ridderskapet och Adeln, ankommit
till Riddarhuset* afgiek Herr Gref?
ven och Lan dt -Marskalken med Ridderskapet
och Adeln klockan i eftermiddagen
till Plenum Plenorum på Riks-Salen,
hvarest Hans Excellence Hof-Canzlerén Herr
Grefve G. af letterstedt,! Stats-Rådets Ledamöters
och Stats-Secreterarnes Härvaro *
uppläste Kongl. Majlis Nådiga Tal, hvarigenom
Kongl Maj:t meddelade Dess Nådiga
svar och beslut angående åtskilliga af
Riksens Ständer till Kongl. Majrts Nådiga
Sanction i underdånighet framställde forsla*
till Lag - förändringar. Hvarefter Herr
Grefven och Län dt -Marskalken* å
Riksens Ständers vägnar, i underdåighet
öfverlemnade Riksens Ständers Underdånige
svar på Kongh Maj:ts till Dem aflåtnd
Nådiga Propositioner i
Ridd. o, Ad, Prot. lo B, ?. Afd. 8$
Dea 29 Nore alier f. be»»
1:0 Om tiden för bevakande af mål ,
som i Hof-Rätten öfver Skåne och Blekinge
göras anhängige, eller derifrån till Kongl»
Maj:t i underdånighet fullföljas.
2:0 Om förklaring af a5 Gap. 5 §,
Rätlegångs-Balken, och 3 Cap. 4 §• Missgärnings-Balken.
3:o Om upphäfvande af 8 §. i 1 Gap
Utsöknings-Balken, samt ändring af 2 §. i
45 Cap. Missgärnings-Balken, och af öfverskriftea
till sistberörde Cap. och Balk»
Sedan Ridderskapet och Adeln klockan
£ till 2 från Kongl» Slottet till Riddarhuset
återkommit, upplästes Kongl. Maj:ls
Iiögstberörde Nådiga Tal, så lydande:
Välborne, Ädle och Välbördige, Ärevördige,
Vördige och Vällärde, Äreborne,
Förståndige och Vålaktade, Hedervärde och
Redelige, Gode Herrar och Svenske Män I
Under anmälan, alt de angående vården
och förvaltningen af Häradets enskilta
lott i Sakören samt redovisningen för sådane
medel, liilintils gifne föreskrifter icke
skola, efter hvad erfarenheten visat, i allmänhet
blifvit efterföljde ,håfven I, gode
Herrar och Svenske Män, uti skrifvelse den
12 sistledne Julii, i underdånigset anhållit»
att Landshöfdingarne mätte anbefallas, på
Den sg N»v*mb«r f. m.
sätt I tiJiika i underdånighet föreslagit, tillse,
att berörde föreskrifter blifva behörigen
iagttagne.
Sedan Min Högsta Domstol häröfver
afgifvit underdånigt yttrande, har Jag i
Mitt Stats-Råd tagit delta amne i öfvervägande,
och hvad I härutinnan i underdånighet
begärt på det sätt bifallit: Alt
Laridshöfdingarne skola, genom afgående
Circulair-Bref, anbefallas hålla hand icke allenast
öfver Ilärads-Fogdarnes åliggande i afseende
å Uppbörd, Redogörelse och Leverering
af Häradets andel i Sakören, utan ock öfver
Iläradshöfgingarnes pligt att, efter slutet af
hvarje Sommar-Ting, eller efter första Tinget
i de orter, der mindre än 3:ne Ting
årligen hållas, til! Landshöfdingarne insända
Räkning för föregående året öfver dessa
medel,jemt e Härads-Rättens vid Räkningens
uppläsning hulne Frotocoll, som jemnväl
hör innefatta de förslag till Medlens användande
för Häradets behof och nytta, hvilka
Häradsboerne äga åtf framställa, hvarefter
Landshöfdingarne hafva att öfver sådalie
Förslag meddela Beslut samt tillhålla
Lands-Contoiren, att Häradshöfdingarnes omförmälde
Räkningar granska, med skyldighet
att dervid noga tillse, det icke andre
utgifter, än de, som i nu föreskrifven ordning
beslutade blifvit, må af Häradets enskilda
lott i Sakören godtgöras, undantagandes
likväl sådane bthof, som, genom Allmänna
Lagen eller särskilda Författningar,
Den 29 November f m.
blifvit anviste att af ifrågavarande medel
utgå, hvilka härefter, på lika sätt som hitintills,
må af vederbörande utaf desse tillgångar
anordnas och utbetalas.
Uti skrifvelse den 2<):de sistledne Julli
håfven I, Gode Herrar och Svenske Män,
i underdånighet tillkännagifva, att sedan
hos Eder fråga blifvit väckt om nödvändigheten
att närmare bestämma det, genom
Kongl. Brefvet den 20 October 1791, meddeldte
stadgande , att den , som vill bygga
Äktenskap, men icke kan, enligt i5 Gap.
ig §. i Kyrko-Lagen, uppte säkre och tillförlitelige
bevis öfver hinderslöshet, bör
sitt förehafvande i Inrikes Tidningen kungöra,
med anvisning till den Prest, hos hvilken
den , sorn ville hindra det tilltänkta
äktenskapet, ägde anmäla sig innom en tid
af Tre till Sex Månader för den, som icke
utom Riket vistats; så och enär Lagbud borde
vara bestämde, på det olika begrepp i
tillämpningen och deraf härflytande Rättegångar
måtte förekommas, samt då I tillika
ansett, att när hinderslöshet till Äktenskap
för person , som icke utom Riket vistats
, kan genom Kungörelse i Tidningarne
•utrönas, trenne Månaders tid, från den dag
Kungörelsen första gången finnes införd,
borde vara tillräcklig för jäfs anförande, p&
hvilken ort inom Riket den person, om
Den s g November f. \n
-
693
hvars hinderloshet fråga Sr, än må hafva
förut sig uppehållit; Håfven I, Gode Herrar
och Svenske Män , funnit Eder böra i
underdånighet föreslå, att, genom utfärdande
Författning, den rättelse uti Kongl.
Brefvet den 26 Oclober 1791 kunde förordnas,
att Man eller Qvinna, som äglenskap
bygga vill och icke utom Riket vistats,
men ej, "i enlighet med i5 Cup. 1 9 §. i
Kyrko-Lagen, förmår sin hinderslöshet styrka,
må anses hafva ett sådant åliggande fullgjort,
då Sökanden uti Inrikes Tidningen trenne
gånger kungjort sitt förehafvande, med upgift
af ämnet, rörande omständigheter och anvisning
hos hvilken Prest den sig anmäla bör,
sorn det tilltänkta äktenskapet hindra vill,
samt trenne Månader, hvilken tid alltid uti
Kungörelsen borde bestämdt uppgifvas,
förflutit från den dag Kungörandet första
gången blifvit i Tidningarne infördt, ulan
att jäf emot det tilltänkta äktenskapet blifvit
behörigen anmäldt.
Efter det Min Högsta Domstol öfver
detta Edert Förslag afgifvit underdånigt yttrande,
har Jag i Mitt Stats-Råd tagit ämnet
i öfvervägande: och enär, genom Kongl.
Brefvet den 6 October 1791 , med bifall
till den af Consistorium i Wexiö då gjorde
underdåniga hemställan, en tid af Tre till
Sex Månader ifrån det tilltänkta äktenskapets
kungörande i Tidningen blifvit bestämd
för klanders anmälande, samt den raf Eder
föreslagne inskränkning af berörde tid en
-
*3 i
Den 59 November f. m.
dast till Tre Månader, så mycket mindre
synes vara förenlig med det i berörde stadgande
åsyftade ändamål, att bereda tillräkligt
rådet um för så beskaffadt klanders anmälande,
som afseende bör hafvas å de
särskildte omständigheter, hvilka härvid
kulina inträffa, dels genom aflägsenheten af
personernes vistelse - ort, dels genom en
vissa årstider inträffande långsammare Postgång,
har Jag ej funnit anledning antaga
livad I uti denna del i underdånighet föreslagit.
Hos Mig håfven I, Gode Herrar och
Svenske Män; uti skrifvelse af den 11 sistledne
Augusti, i underdånighet hemställt
om ändring i 6 §. af 28 Capitle^Missgärnings
Balken; och som Jag, efter Högsta Domstolens
och Stats-Rådets hörande, funnit godt
antaga det af Eder i berörde måtto afgifne
förslag; så har Jag velat nu Eder härom
i Nåder underrätta, jemte det Jag låter
Allmän Förordning i ämnet utfärdas.
Likaledes har Jag, efter inhemtande
af Högsta Domstolens och Stats-Rådets yttranden,
i Nåder gillat och antagit det af
Eder, uti underdånig skrifvelse den 20 i
omförmälte Månad, föreslagna tillägg till 1 §.
Don jg November f. in. 6g5
a5 Gap. Byggninga-Balken, derom Jag jemväl
låler Allmän Förordning utgå.
I öfverensstämmelse med hvad I,
Gode Herrar och Svenske Man! uti Skiifvelser
den a Augusti och i i September innevarande
år föreslagit, har Jag, efter det
Min llögste Domstol i ämnet a
derdånigt yttrande, och uppå [Mitt StatsBåds
underdåniga tillstyrkande, i Kader
godt funnit, att, lill förekommande af mistag,
som hos Allmänheten kan äga rum i
afseende å det vid försäljning af utmätt
fast egendom, hittills påbjudne och hrukeliga
Auclions sättet genom Upp- och Afslag,
förordna: att sedan, vid Utmätnings
Auction å fastighet, Uppslags-summan, i
brist af flera öfverbud, blifvit fastställd,
bör afslags-summan tilläggas och samraatitagne
beloppet derefter afslagsvis utropas
till dess någon bjuder 'Mitt,” eller summan
nedgått till hrad först i Uppslag fastställdes;
Och om, under Afslags-utropen, tvenne
eller flere bjudare på en gång ropa :
”Mitt,” bör Auciioneii derefter endast desse
bjudare emellan fortsättas i Uppslag,
samt då blifvande hogsta budet med klubbslag
fastställas; — Och i sammanhang härmed
tillika förklara, att i de händelser ,
då så väl Gäldenären, som Borgenären och
alla d«, hvilkas rätt kan vara i fråga, enr
6gG
Den s 9 November f- Bi.
lvälligt öfverenskomma, att försälja utmätt
fastighet endast genom Uppslag, sådant
då, utan hinder af hvad i allmänhet är
stadgadt, må vara tillåtet; hvarom Nådig
Förordning, till Allmän efterrättelse, kommer
alt utfärdas.
Uti skrifvelse den 22 sisllednc
September håfven I, Gode Herrar och
Svenske Män, i underdånighet föreslagit ,
att Kongl. Brefvet den 6 Maji 1767,
hvrigenom stadgas, att Landshöfdingarne
böra, så ofta de funno det nödigt,
utfärda Kungörelse vid vite för parlerne, att,
inom viss förelaggd tid, lemna underrättelse,
huruvida deras anhängige gjorde mål kommit
i annat Stånd och förfallit samt, i följd
deraf, kunde afskrifvas, eller om pröfning
och Utslag åslundades; — mätte upphäfvas,
och i stället genom Allmän Författning
Stadgas: alt, ther icke sökande hos
Kongl. Maj:ts Befallnings - hafvande inom
Sex månader ifrån den dag hans ansökning
till vederpartens förklaring blifvit utställd,
fullföljer målet eller hos Kongl. Majrts Befallnings-hafvande
anmäler och styrker laga
förfall och hinder derför, skall målet anses
såsom förfallit och alskrifvas ; Kongl. Maj:U
Befallnings-hafvande dock obetaget, alt, ther
förfall
Ben ag November f, a.
förfall af Sökanden i rätter tid ai.yrkes, ytterligare
tid för målets fullföljd förelägga.
I sa min a n hang härmed och efter det
Eder uppmärksamhet blifvit fästad derå ,
att, i grund af Förordningen den 3i Julii
*8i5, förklarande parten uli skuldfordringsmål,
anhängige hos Lsndshöfdingarne , både
vid vite och talans förlust förelagges att
inom viss tid inkomma med förklaring, samt,
om denna lid försummas, icke allenast målet
blifver, på de skäl sökanden företer,
afgjordt, utan äfven den sökte fälld til! vitet;
håfven 1, som ansett den för förklarande
parter, i händelse de icke inom fri—
relaggd tid afgifva förklaring, stadgade förlust
af rättigheten alt i målet vidare böras,
innefattar nog kraftigt correcliv elliot
lagsökningars uppehåll genotn de söktes förvållande,
samt det särskilda Vites>ansvaret
således vara öfverflödigt, i underdånighet
hemställt, alt stadgandet om vile i desse
fall måtte försvinna, saint att i Oell 2
X ii:dra Cnpitlet Ulsöknings-Balken, sednare
sådan deli lyder i Förordningen dell
3i Julii i8i5, måtte 1 enlighet dermed
förändras,
Sedan Min Högste Bömslol häröfver
äfgifvit underdånigt yttrande, har Jag 1
Milt Stats Råd tagit dessa frågor i öfver
-
Ridd, o. A<S, Prat. io B, s, Af<3< 81
Den ?g November f m.
vägande; Och då förnämsta ändamålet med
stadgandet i Kongl, Brefvet den 6 Maji
1767 varit, att Lands-Canzliernes Diarier
icke skulle komma att innehålla ett större
antal äldre oafgjorde Lagsöknings-mål, hvilka,
i följd af parternes åtgärder eller efterlåtenhet
j hviiade utan handläggning; men
detta ändamål icke är af den vigt, alt, endast
för ernående deraf, parter höra åläggas
besvärande skyldigheter eller blottställas
för äfventyret att fällas till vitén uti inål,
der det är förenligt med deras egen fördel,
att, i hvad på dem ankommer, befordra
skyndsamhet, har Jag ej funnit något
hinder möta, det ju verkan af föreskriften
i Kongl. Brefvet den 6 Maji 1767 härefter1
må upphöra; hvaremot och som det stadgande,
hvilket blifvit af Eder i stället föreslagit:
nemligen att den sökande borde
fullfölja sitt påstående inom sex månader
ifrån Communications-dagen , eller, i annat
fall, målet afskrifvas, skulle för sökanden
medföra ökade skyldigheter, hvilka icke af
behofvet påkallades i de händelser då förklaring
inkommit och målet endast berodde
på Kongl. Maj:ts Befallninings-hafvandes
handläggning, samt i andra händelser åter
skulle vara förenad med de olägenheter ,
dels att någon gång hinder för den sökande
lunde möta att inom sex månader communicera
Lagsökningen, dels ock att tillfälle
derigenom skulle betagas fordringsägare,
sedan han börjat Lagsökning, att, utan ytterligare
omgång och kostnad, lemna ett
Den sg November f in.
«99
anstånd, hvartill han eljest kunde finna si»
benägen; Alltså har Jag icke funnit skäl
Edert förslag i denna del antaga.
Vidkommande åter den af Eder be,
gärda ändring i i och 2 §§. af 2:dra Capitlet
Utsöknings-Balken samt Förordningen
den 3i Julli 1815, så har Jag funnit
godt densamma bifalla; Och kommer, i öfverensstämmelse
med hrad I föreslagit, berörde
Lagrum att erhålla följande förändrade
lydelse:
§ *•
”Hos Konugens Befallnings-hafvande
'må man föreställa sitt ärende mundteligen
”eller genom en kort skrift: Och lagge Ko -•
"nungens Befallnings-hafvande den, som sö”kes,
viss dag före att therå svara. Ej må”ge
sedan flere skrifter vexlas, ther Konungens
Befallnings-hafvande ej finnér nödigt
”att fordra vidare upplysning i saken.”
§• 2*
”Ställer ej den, sorn sökes, den för”drande
till freds inom förelaggd tid,
’’eller möter med svar, njute den sökande
sin rätt efter de skäl han uppter.
’’Är den, som uteblef, dermed missnöjd,
”och menar sig vara för när skedt, stånde
Den 59 November f, m 1
”honom fritt, sedan den, som vunnit, ho”norn
Utslaget kungjort, att visa sina skäl
”i Hof Rätten inom den tid, sorni 9 Ca”pillet
1 §. sägs, och der sakrn återvinna;
”dock gånge Utmätningen ei dess mindre
”för sig och varde godset i taka händer
”salt, det den fordrande, mot full torgen,
”lyfta må.”'
Skolandes denna Lagförklaring, genom
Utfärdande förordning, till efterrättelse kungöras,
och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
uti afgående Cireulaire, förståndigas,
att Kougl. Brefvet den 6 Maji 1767 blifvit
upphäfvet.
Uti underdånig skrifvelse af den 22
»istledue Augusti håfven I, Gode Herrar
och S venske Män! föreslagit införande af
Offentlighet i Rättegång, så väl vid alla
Under-Rätter, samt Police-Kamrar i Släderne,
då sådane mål der förehafvas, i hvilka
Police-Kamrarne utöfva doms-rätt, så vida
icke, i afseende på vissa omständigheter
och sedligheten stötande mål, genom särskilde
Författningar annorlunda är förordnat,
som älven vid andra Rätter, under
jnundtliga förhör med parter och vittnen;
.hvarjemte I inkommit med Förslag till reglementarisk!
stadgande, angående ordnin
-
Den 29 November f, m
-
701
geni» bibehållande vid Domstolarne under
Allmänhetens tillträde derstädes.
Öfver hvad I sålunda hemställt, har
Jag inhenitat Högste Domstolens och SiatsRådets
yttranden, och delar Jag med lider
den öfvertygelse, att aktningen för Lagarne
och förtroendet till Domare-Magien
skulle befrämjas derigenom, att hvarje Medborgare
lemnades tillfälle sjelf inhemta kännedom
om Lagskipningens gång; men ehuru
Jag således i allmänhet gillar grunden
för Offentlighet vid Domstolarne, har Jag
likväl ansett, att vid pröfning af förevarande
fråga borde tagas under noggrannt bedömmande
huruvida för närvarande och utan
rubbning af grunderne för nu gällande
Rättegångs-sätt och ordning , Edert förslag
bunde utan olägenhet antagas.
Härvid har icke undfallit Min uppmärksamhet,
att Rättegången vid UnderRäller
allt hittills i följd af gammal sed -  vana, varit offentlig, hvilket således tillräckeligen
ådagalägger Lagens syftning i
detta afseende.
Offentlighet vid Police-Kamrar i der
förefallande mål, har Jag ansett i allmänhet
skulle rubba sjelfva ändamålet för dessa Inrättningar,
hvilkas verksamhet står i förbindelse
med utölvandet af den husfaderliga
makten: Ärendernes behandling derstädes
är således ofta mera beräknad på var
-
Den 29 November f, m
ning än på straff, men en varning, offentligen
gifven, skulle med rätta kunna anses
Såsom ett straff; och äro de mål, i hvilka
Police-Kamrarne äga Doms-rätt, om hvilka
fråga nu egentligen uppstått, icke Blott af
mindre betydenhet, hvarigenom de sakna
den vigt for det Allmänna, som frågor,
hvilka vid Domstolar handläggas, kunna
hafva, utan äfven ofta af den art, alt de
röra husliga förhållanden, hvilka för den
offentliga granskningen böra vara fredade.
Då, vid Öfver-Rätter, Rättegången,
enligt nu gäliande Lag, icke blott i alla tvistemål
, utan äfven i de flesta Brottmål
sluifteligen utföras , hvarmedelst någon
fullständig sakkännedom, genom rättigheten
att öfvervara muntliga förhör derstädes
, icke skulle kunna vinnas , har Jag
ansett Offentlighetens införande vid nämnde
Domstolar icke kunna motsvara ändamålet,
förrän nu brukliga Rättegångs-sätt undergått
en derefter lämpad förändring, äfvensom,
i sådant fall, nödigt vore, att åhörares,
parters och sakdrifvares pligter, i
afseende på iakttagandet af ordning och anständighet,
blefvo närmare bestämde än
Edert underdåniga förslag upptager , samt
nu gällande Lag innefattar; Och förekommer
i öfrigt, huru som det af
Lag-Comite'n uppgjorde förslag till ny Rättegångs-Balk,
jemväl innehåller frågan om
offentlighet vid behandlingen af Civile Rättegångs-mål,
samt att vid slutelig granskning
D e n 3 9 No v ernber f, m, 703
af berörde förslag, bör afgöras huruvida
i tvistemål, skriftelig eller muntélig procedure
må ega rum, på utgången hvaraf frågan
om offentlighets införande vid Rättegångs
verkan väsenteligeii beror.
Vid öfvervägande af allt detta bär
Jag icke funnit läropeligt att lör närvarande
gilla Edert underdåniga förslag, i följd
hvaraf detsamma blifvit af Mig förkastadt;
och kommer med målens behandling vid
Domstolarne att som hittills förhållas, intill
dess nya Lag-Boken blifver antagen.
Jag förblifver Eder, Gode Herrar och
Senske Män, med ali Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågen.
CARL johan;
Lades till handlingarne.
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne
Memorial och Utlåtanden :
Från Banco-Utskottet
Af den 26 dennes:
N:o 83. Angående någre nödige ansedde
förklaringar och ytterligare controllerj,
. o i Dea ag November?, bi.
i afseende på Bankens Cassör; jemte ert
årlig ersättning af 200 R:dr för Gassa Coinm
issa riens derigenom ökade arbete och
möda.
N:o 84. Angående ett tillägg uLi de hittills
gällande reglementariskä föreskrifter, i
afseende på Bankens Embetsmäns och Betjentes
Pensions-rättigliet.
N:o 85. Angående Instruclion för
Banco-Utskottet vid näst infallande Riksdag.
Nio 86. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut Tneddeldte Betänkande,
angående väckt förslag, alt alla
utelöpande Banco-Sedlar mätte, inom viss
Praescriptionslid, i utbyte emot nya indragas.
Från Lag-Utskot tet 2
Åf den 26 dennes2
N:o aft. Öfver väckt motion, angående
yrkande, att förmedlade hemanlalefe
må ligga till grund för alla hemma,n åtföljande
skatter och onera.
N:o a42> I anledning af Riks-Slåndens
skiljagtiga Beslut, i frågan örn behörigheten,
att deltaga i Nämnde-mans val, och att
kunna till Nämndemän väljas.
Den 29 November f. m
-
N:o 243. I anledning af återrcmiss å
UtskotteLs förut afgifne Betänkande i frågan
om föreslagen ändring i 24 §- af Kongl.
Förordningen den 13 Julii i8r8, angående
Inteckning i fast egendom.
N:o 244- Öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
angående skydd för Taxeringsman.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan en quart till 3 elier middagen.
In Fidem Protocolli
■Nils Snoilsky.
Bilagor
till
Högloflig**
Ridderskapets och Adelns
Protocoll,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
År 1B23.
Tionde Bandet.
—
STOCKHOLM,
Tryckte hos Olof Giiaixn, i8si.
B il agor
tili Plem-Protocollet för ti. 3 November,
förmiddagen.
N:o i.
Herr af Uhr, Carl David:
Vid återremissen af Högloflig*; Stats- o eli
OeconomieUtskotten» förra Betänkande om un
derstöd för Skånska Stenkolsverket, tog jag mig
friheten utreda orsakerne till Verkets närvarande
förlägenhet. Jag sökte att sisa de fördelar,
som vid ett annat förhållande skulle till—
skyndas, så val flere näringsgrenar, genom me •
ra än förut tjenliga byggnadsämnen och brännmaierialier,
äfvensom landet i allmänhet, genom
hittills saknade exportartiklar, så framt denna
nyttiga inrättning kunde upprätthållas ifrån
dess nu förestående upplösning, och jag vågade
då äfven uppgifva ett förslag, enligt min öfvertygelse,
det enda möjliga, till ändamålets
vinnande, hvaröfver de förenade Utskotten anmodades
meddela ett bestämdt utlåtande.
Efter fulländad granskning af mina uppgifter,
grun lade på en efter min förmåga, på
k
Den 3 November /, m.
stället inhämtad kännedom, och en varm känsla
för Fäderneslandets förkofran, saknade jag
icke skäl, att vänta åtminstone en fullständig
vederläggning deraf, i fall de befunnits oriktige,
eller ock att förslaget hade bordt tillstyrkas,
om dessa uppgifter, med verkliga förhållandet
befunnits öfverensstämmande, så mycket
hellre som denna pröfning, var lätt att verkställa,
igenom de till Utskotten inlemnade handlingar
i ämnet.
Då likväl sjelfva -denna ordning, vid målets
behandling blifvit underlåten, då praemisserne
uti Utskottens Betänkande icke Öfverensstämma
med de derifrån dragne slutsatser, och
stunden nu är inne, då Höglofl. Ridderskapet
peli Adeln bor fatta sitt beslut i denna vigtiga
fråga, anhåller jag för min egen tillfredsställelse,
att annu en gång få fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet, vid denna angelägenhet,
öfvertygad, att inom denna vördnadsvärda
samling finnas många som ledas af samma
oförställda nit, lör allt sorn kan anses Fäderneslandet
nyttigt.
De förenade Utskotten förklara, det af mig
uppgifne förslag 9 vara sä väl beräknadt, för
sakens framgång, att Utskotten ej skolat draga
i betänkande att tilljtyrka dess antagande,
om det kunnat verkftällas genom andra
medel, än en så betydlig uppoffring af Statens
injkrånkta, och till andra oundgänglig,
behof, påräknade tillgångar. Men tillägga—
att Staten icke bör blanda sig uti enskiltas in
-
Den 3 November f m,
5
teressen, att det vore svårt med Visshet förese,
huruvida ett sådant Verk i framtiden, utan fortfarande
bidrag och uppoffringar, kan uppehållas,
att enskildta inrättningar, hvilka icke bära
sig sjelfve, icke eller böra af Staten upprätthållas,
hälst säkraste måttståcken för alla näringsföretag,
vore, att desamma medföra vinst,
eller åtminstone inom sig äga medel till fortfarande
drift, samt att med ledning af dessa
grundsatser, förslaget ej kunde tillstyrkas; deremot
föreslå Utskotten, tillökning uti de hittills
beviljade premier, så snart Ryds Schakt kunnat
afsänkas och kolens brytning derigenom kunnat
företagas på nedra flötsen.
Då jag icke kunnat föreställa mig, att efter
gillandet af min plan, Utskotten skulle finna
sig hänförda till deremot stridiga grundsatser,
är jag anmanad att fästa Riddersk ipets och Adelns
uppmärksamhet uppå halten af Utskottens
sålunda gjorda framställning, hvartill ovilkorligen
hörer att tillse, vidden af den uppoffring
hvarom fråga är, sättet hvarpå den skulle utgå,
saint det vilkor Utskotten fästat vid premiernes
utdelande. Jag får således ännu en gång återkalla
Ridderskapets och Adelns minne derpå,
att den summa, sorn till afskrifning af mig blifvit
föreslagen, såsom enda möjligheten, att formera
ett nytt Bolag, uppgår till 199,560 R:dr,
att den nu stadgade afbetalning, endast efter
hand och i vissa procent årligen ingår till Statscassan,
utan någon känbar inflytelse på Statens
ställning, hvadan ock denna afskrifning, icke
kan anses annorlunda än en, ehuru ofullkomlig
(
jPen. J M* v ernber fl m.
ersättning för Bolagets redan lidna förluster,
echSett vilkor,’ att i af andra medborgare anskaffa
en lika summa eller 200,000 R:dr tilj
fullbordande af Ryds Schakt, samt StenkolsVerkets
bringande uti fullkomlig drift, hvarförutan
nedre flötsen aldrig kan åtkomma*, eller
Grufvedriften vidare fortgå, på ett sätt, sorn
motsvarar redan gjorde uppoffringar, och som
gör detsamma förtjent af det understöd, hvartill
man redan mäste' anse detsamma berättigad!.
Med|Utskotten delar jag den”öfvertygelse,
att Statens bidrag så sällan som möjligt böra
användas, vid enskildtas företag; men jag kan
dock icke med dem uteslutande antaga denna
regel, för ali näringsförkofran, och jag har ofta
funnit att Riksens Ständers handlingssätt, varit
grundadt på andra mera vidsträckta åsigter, medförande
fortfarande anslag, af vida betydligare
belopp. Jag åberopar härvid de beslut Riksens
Ständer fatfat om bidrag till Canalinrättningar,
Strömrensrensningar, ödlingsfö; etag och
Bergshandteringens understöd, hvars nytta det
vore långt ifrån mig att bestrida. De hafva
icke anset!* onyttige för Fäderneslandet, endast
af den orsak, att de öfverstigit den enskifta
förmågan, utan man har alltid funnit Statens
mellankomst nödvändig, då derigenom stora och
för det allmänna nyttiga föremål kunnat befordras.
Äfven de uti en framtid mäst 1 öfvande
företag, skulle annars förfalla, i samma nion,
som rörelsekraften inskränktes. Framgången af
näringar i allmänhet beror på tillräcklig* kraf,
9iti { Zftreir.i»r f, wtr,
7
ter ecfe dessas rätta användande. Vid bietJlen*
hedömande bör afseende göras å deras infly»
telse på allmänt välstånd, da naturtillgångar som
erbjuda sig, samt do större eller mindre svå.
righeter som måsto undanrödja*, innan do kun*
na begagnas.
På dessa omständigheter, hafva Utskotten
enligt min tanke, icke fästat det afseende som
man bordt vänta. Stenkolsverket har blifvit betraktadt,
såsom ett vanligt företag, af mindre
betydlighet, man har icke insett eller velat inse,
dess vidsträckta omfattning och de betydliga
omkostnader som fordra* för utvecklingen af ett
så stort företag; med få ord, man har kallsinJ
nigt bedömt detta verk, efter hvad det nu är,
men icke efter hvad detsamma med en förändrad
drift och nödigt förlag till dess fullständig
ga utveckling med säkerhet kan blifva; med
förbigående af denna vigtiga omständighet, utan
hvilket allt annat biträde kr och blir förgäfves,
hafva deremot Utskotten vägrat allt understöd
för Verket* uppkomst, och dervid fästat ett vilkor,
att nedra flötsen först borde vara bearbetad,
hvilket åter icke kan ske förr än Ryd*
Schakt till samma djup blifvit afsänkt, och man
har tillstyrkt tillökning i premierne just vid den
tidpunkt, då desamma borde upphöra och sådant
på ett sätt, att om de utgingo, skulle Staten
derigenom tillskyndas en fortfarande och
ganska betydlig förlust årligen.
D# här omnämnde fersing, hvilka bägge, jag
ber icke tvifla derpå, wtjått ifrån lika allvarlig*
i Den J November f. m,
Ssigter, att befordra allmänt val, äro likväl i
afseende på sättet, helt och hållet skiljaktigej
det ena söker åstadkomma nödiga medel lör
Grufvedriften; det andra åter öfverlemnar detta
arbete helt och hållet åt en osäker och knappast
tänkbar verkställighet, under det man lofvar
en uppmuntran, hvilken i det skick Bolaget
sig nu befinner, aldrig kan begagnas. Således
och då hela rörelsen, med antagande af
Utskottens förslag, snart måste upphöra, torde
valet af medlen, att förekomma en sådan olycka,
ej kunna blifva tvetydigt.
Af de till Utskotten inlemnade handlingar
är upplyst att Sten kols Verkets framtida bestånd
Samt de fördelar som derifrån äro att påräkna,
helt och hållet bero på den nedra kolllötsens
beläggande med arbete, äfvensom att Bolaget
erkänt sin oförmögenhet, att anskaffa medel
till vinnande af detta ändamål. Det är älven
upplyst, att inom korrt tid, den öfre kolflötsen är
utbruten samt att hela verket då ovilkorligen
måste nedläggas, om man icke under tiden, genom
afsänkning af Ryds Schakt, kan åtkomma
den ymnoga tillgång af Stenkol som den nedre
flötsen med framtida varaktighet, efter gjorda
tillförlitliga undersökningar erbjuder, och hvartill
möjligheten aflägsnas i samma nion som den
ännu återstående koltillgången, i öfre delen af
Grufvan ålitas, och sorn snart skall sträckås ända
derhän, att kol derstädes icke mera finnas
för ångmachinernes drift, i händelse man framdeles
genom Schaktsänkningen på djupet skulle
vilja uppsöka de rikedomar af Stenkol och eldfasta
leror, hvartill vägen ännu kan öppnas,
Den 3 November f. m.
9
Att närvarande Bolag verkställer brytningen,
der den med minsta kostnad kan ske oell att
detsamma i livad möjligt är, söker sin ersättning
för redan gjerde uppoffringar, utan afseende på
följderne deraf för framtiden, kan icke förekom-*
dias, i fall icke Riksens Ständer nu träda emellan;
man kan således med visshet förese, alt
den öfre flötsen, snart skall vara utbruten, hela
Verket innan nästa Riksdag nedlagdt och genom
brist på Stenkol för machineriernes drift, möjligheten
stängd att vidare arbeta sig ned på nedre
flötsen, hvilken derefter för alltid blifver
Otillgänglig.
Frågan är derföre nu, om man med likgiltighet
bör afbida denna händelse, eller icke
hälldre förekomma densamma; om Utskottens
förslag bär antagas, eller om man icke häldre
till vinnande af ett stort och nyttigt ändamål,
medan tid dertill är, bör taga ett verksamt steg,
samt upphöra med uppoffringar, hvilka på sätt
föreslagit är, val aldrig komma att utgå, men
hvilka i sådant fall, skulle blifva alltför betun„
gande för Staten.
Bolaget som öppet förklarat sig utur stånd
att fullfölja Schaktsänkningen, hvilken förmedelst
Statens vid sista Riksdag lemnade understöd
blef påbörjad, men för inträffade omständigheter
måst inställas, har redan förgäfves i flere år
sökt utfinna medel till Schaktets fullbordan, såsom
enda villkoret för Verkets fortfarande drift;
men sådant oagladt vilja Utskotten föreställa sig
M
detsamma såsom redan färdigt, och under denna
förutsättning tillstyrkas ökade premier.
Den fordran af Staten, som enligt" mitt förslag,
på Bolaget skulle öfvwlåtag, bestående uti
2:ne serskildte summor, till det hår ofvan intagne
belopp , med 5 procents rånta årligen,
ingår enligt hvad jag ofvan anfört, efter hand
nied vissa procents afbetalning å Capitlet till
ungefärligen samma belopp årligen, som hittills
uti-premier blifvit utbetaldt. Den verkar således
föga eller intet på Statens öfrige transactioner
och blir vida mindre tryckande än de af Utskotten
föreslagne premier. Antagom endast
att Stenko! för året såldes till too.ooo tunnor,
så uppgår premierne ä 8 sk. per tunna, till
j 6,666 R;dr 62 sk. Banco. Denna utgift för
Staten , som äfven kunde ökas i mon som rörelsen
utvidgades, skulle då den genom afskrifningen
indrogne räntebetalning af 10,000 R.'dr
afdroges från premiernes belopp, och desse således
endast anses utgå med 6666 R:dr 32 sk.
dock på mindre än 5© år uppgå till samma
summa, som jag till afskrifning föreslagit, eller
som år det samma, att Staten på denna tid ,
igenom besparade premier hade återfått hela
den afskrifne summan. Staten gör således ingen
uppoffring, då deremot allt hvad som enligt
Utskottens förslag, uti premier efter denna tid
skulle utgå, vore och förbi ef en fortfarande förlust
uti beständigt tilltagande, i samma molm
som 1 örrisen utvidgades och drefs påen störr«
skala.
JXten 3 K* eimi ar f» ms.
SI
Vid sådant förhållande och då ostridig? Sr,
ett närvarande Bolag icke förmår upprätthålla
Grufvedriften oell ännu mindre att bekosta de
inrättningar, som fordras för Verkets fullständiga
utveckling, då påtagligt är, att hela rörelsen
innan kort måste upphöra, oell då tillika år upplyst,
att om öfre llötsen blir utbruten samt Grufvan
nedlagd, man för alltid år stångd från möjligheten
att^ åtkomma de på nedre flötsen förvarade
rikedomar, bör man vål ej draga i Betänkande.
att genom afskrifning af Statens fordran,
bereda möjlighet , att upprätta ett nytt
Bolag, hvilket genom nya tillskott, till den föreslagna
summan af 200,000 K;dr, må kunna
åt detta företag gifva ali den utvidgning, sora
fordras, för att tillgodo göra dessa ymnogar©
natur fördelar.
Hvad som nu beslntes, verkar allt fram jent,
emedan om arbetet skall komma att inställas och
vattnet en gång får intaga nuvarande arbetsrum,
återgå hastigt, icke allenast Stenkols-Verket, som
nu uppehåller en mängd trefna och nyttiga med.
borgare, utan oell hela trakten deromkring, hvilken
nu består af rika och vidsträckta åkerfält,
till hvad den förut- var, ett sumpigt och onyttigt
kärr. Alla de hittills nedlagda omkostnader
blifva då utan all nytta och man skall snart
men för sent inse följderne af ett så olyckligt
beslut.
Enligt officiella uppgifter grundade på nog*
granna undersökningar , utgjorde kol tillgången
181S ett belopp af 10,000,000 tunnor. De sednare
gjorde undersökningar anvisa ännu betjdli*
12
Den 3 Ntvembar f. m.
gare tillgång, ehuru äfven desse i saknad af nödige
medel, icke på vederbörligt sått kunnat
fullföljas, hvarken på djup eller i fällt; och det
år icke utan anledning, att, örn borrningsförsöken
fortsattes på större djup ån hittills skedt,
torde ännu en Stenkols-flöts kunna anträffas,
mäktigare ån den man redan känner. Så år åtminstone
förhållandet vid de Engelska Kolgrufvorne,
med hvilka denna i öfrigt åger mycken
likhet
Men hvartill tjena desse dyrbare tillgångar,
om de ej kunna begagnas; följden deraf blir
otvifvelagtigt, att en vid sä många Nåringsföretag
oumbärlig artikel, kommer att betunga handelsvågen,
och ännu mera i det fall, då all inrikes
tillgång ej mera år aft påräkna. Förestållom
oss endast i krigstillstånd med England,
hvarifrån skola då Stenkol erhållas, för våra
Fyrbåkar och andra inrättningen, hvartill de
samma nödvändigt måste användas? Skall uppfyllandet
af det inhämska behofvet bero af Utlänningen
och fiendens godtycko? hvilken inflytelse
på priset skall detta förhållande medföra?
och bör man tveka i valet deremellan och emellan
den national-vinst sorn sig erbjuder, då man
efter fyllda egna behof, tillägger en ny exportartikel
, till de få som detta land alsträr och i
saknad hvaraf man ofta måste klaga, öfver en
olycklig handelsställning och en återhållen Nåriugsförkofran.
Så handlade man icke fordom,
då man vilie bereda sitt Fäderneslands välstånd;
man såg detsamma i stort och man underkastade
icke detsamma stundom ensidiga ziffer-be
-
Den 3 Novembej f. m.
räkningar för dagen. Jag har ej kunnat underlåta
vånda uppmärksamheten på ett Verk, hvilket
i så betydlig mohn kan bidraga till landets
förkofran och det skall derföre smärta mig om
Riksens Ständers Beslut skulle orsaka dess undergång.
Jag bör ock härvid tillägga, att det
år icke endast Stenkolen som hår förtjena afseende.
Det lager af eldfast lera till en famns
måktighet, hvarpå undre koiflötsen hvilar, år
af ett stort och oberäkneligt värde, så i afseende
på dess ymnoga tillgång som lerans förträffliga
egenskaper, hvilken på stället och med ringa
kostnad borde kunna användas till tegel och
flerfalldiga andra nyttiga tillverkningar och utgöra
en förmonlig afsättning både utom och
inom Riket, hvaraf betydliga q vaniiteter nu måste
införskrifvas: en omständighet af desto större
vigt, som behofvet af denna material, med en
stigande industri, årligen tilltager.
Af Herr BergsRådet Broling® officiella betyg
vitsordas, att denna lera år lika god och
användbar som de båsta utländska^ men hvilken
skillnad företer sig uti prisen och hvilket fällt
för hittills okända fabricationer erbjuder icke
Höganäs, äfven i detta afseende. Det torde
böra anmärkas, att en Engelsk tegelsten af vanliga
dimensioner, hår på stället betalas med io
å 12 sk. Riksgäldssedlar och skulle efter all anledning
tillverkad i Skåne med fördel kunna
säljas till £ elier ^:del af förenämnde pris. Både
Uti dess råa och förädlade tillstånd skall denria
sort lera finna begärlig afsättning på främmande
platser, under det en mängd fabricationer
I*
JStn J Ntrtmitr fm mt
deraf, till både inhåmsk- och utländsk förbrukning
pä sjellva stället bör kunna sysselsätta ett
stort antal arbetare, om endast medel kunna sani.
las, för så vål Grufve-driften, sorn de flere inrättningar,
hvilka dermed böra äga gemenskap,
och äfven i detta afseende förtjenar Skånska
Stenkolsverket, såsom det enda ställe i Riket ,
der denna rudimateria år att tillgå, Riksens
Ständers synnerliga omvårdnad.
Så hafva äfven många af de förenade Utskottens
egna Ledsrnöter betraktat denna fråga,
hvilkas reservationer jag nu får åran åberopa ,
under ödmjuk anhållan, att deras deruti yttrade
mening och tillstyrkan, får blifva grunden för
det beslut Ridderskapet och Adeln nu går att fatta
, i denna för Riket vigtiga angelägenhet; ett
beslut sorn kommer att afgöra, om Skånska
Stenkolsverket ännu i sin linda och outbildada
skick, skall upphöra derföre, att närvarande
Bolag icke förmår att drifva detsamma, och om
snan med någon uppoffring, bör finna det värdt,
att ännu kunna uppsöka, de der tillgängliga,
skatter, eller om de skola lemnäs ouppsökta och
således ufan eli nytta för Fäderneslandet.
Bifall es Utskottens Betänkande, så är i och
med detsamma denna dom afkunnad. Det återstår
då icke annat, ån att plundra de kol sorn
ännu finnas qvar i den öfra delen af Grufvan,
hvarefter liela trakten återgår, till ett för all
»•altur onyttigt kärr, sådant det var innan Ver-j
kets anläggning.
85#f; j V» vern ier f i m.
ESCslle» Sier minoritetens i detta Sinne gjörke
freosstålining och förslag, så beredes derige»«»a
en möjlighet för andra medborgare, at t med
cu för ändamålet afsatt tillräcklig Fond, fortsätta
sibetet och draga nytta af de hittills nedlagde
kostnader och sätta Verket i det skick, att det
anert skall anses såsom ett Riksgegneligt företeg,
till verklig förkofran för dess ågare och ett
▼årdigt minne af i8a3 års Ständers visa öfver-'
läggningar.
På alla dessa skål vågar jag anhålla om
Herrr Grefvens och Landtmarskaikens proposition
till afslag å Betänkandet samt i den förhoppning,
att Höglofl» Piidderskapet och Adeln
dertill lemnar sitt bifall, Herr Grefven och Landt-»
Marskalken derefter till antagande behagade göra
proposition å följande af Herr Lagman Norens
uti dess reservation föreslagne puncter;
Att Statens fordran, utgörande 199,560
R:dr Banco med derå löpande ränta, raå afskrifva
och öfverlåta» på interessentei ne uti
Skånska Stenkolsverket, under följande vilkor :
1:0 Att Bolaget ombesörjer teckning och
uppbörd af en Fond, stor *200,000 R:dr Banco,
hvilken Fond ovillkorligen måste användas, för
fullbordandet af Ryds Schakt, för arbetets bedrifvande
på nedre flötsen, ock inrättandet af sådan®
fabricationer, hvartill i synnerhet den ymniga
tillgången af eldfast lere, erbjuder rudimaterie*
-
Ben 5 November f, m.
2:0 Det sålanda formerade nya Bolag, soffi
inom 2:ne år efter kungörandet af Riksens Ständers
derom fattade beslut, bör vara uppgjordt,
skall genom ordentliga räkenskaper, hvilka af
Riksens Stånders Revisorer granskas, redovisa
på hvad sått och till hvad belopp den tecknade
summan blifvit anvåndt
5:o Till säkerhet för Staten, att denna
summa till förenämnde ändamål användes, bör
afbetalningen å framledne Hans Excellence Hr
Grefve Ruuths skuld till Staten, tills vidare och
på vanligt sått erläggas till RiksgåldsContoiretj
men något deraf icke af Bolaget lyftas, förrän
genom räkenskäperne blifvit styrkt, att hela den
teknade summan, för ändamålet blifvit använd.
Derefter skall Bolaget vara berättigadt, att uttaga
hvad sorn till RiksgåJdsContoiret influtit ;
äfvensom att i mohn, som länet enligt de afgifne
skuldebrefven utgår, det samma till hela det
reverserade beloppet, så i hufvudstol sorn ränta
uppbära, och ifrån den tiden frikallas Bolaget
från någon speciel granskning ef Verkets råkenskaper.
4;o Eänr den nya Åctieteckningen skedtj
bör Bolaget afgifva sin förbindelse, att enar detta
Verk lemnar en vinst af & procent, erlägga
till Staten en procent och således behålla 7 procent;
då denna vinst uppgår till 10 procent, likaledes
utgifva 2 procent; vid 12 procent betala
till Staten 3 procent, hvarutöfver Statens inkomst,
af detta Verk, icke får beräknas.
/>.« 3 November f. rn.
(f
5:o Den vid 1820 års slut af Bolaget ännu
återstående enskildt» skuld till Statsverket, bör,
efter qvittning al premiemedlen, afskrifvas, utan
att falla Bolaget till last, men ifrån samma stundi
upphör åfven all vidare utbetalning af de hittills
beviljade premier.
Herrar Fullmågtige uti RiksgåldsContoiret
kunde anmodas, att om verkställigheten af ett
sådant beslut draga försorg.
N:o 2.
Friherre Toll, Gujtaf Philip‘
Då nu frågan rörande StatsVerkets Öfvertag°nde
af Höganäs StenkolsVerk blifvit af de
sammansatte Stats- och OeconomieUtskotten afgjord,
och på öfverläggning inom RiksStånden
ytterligare ankommer bestämmande af detta stora
patriotiska företags bestånd eller undergång, vågar
jag till Höglofl. Ridderskapet och Adeln
enkelt framställa de grunder, hvarpå min öfvertygelse
fästat sig i denna sak och underkastar
den med vördnadsfull tillförsigt dess upplystare
ompröfvande.
Icke utan ensidig känsla af enskildte fördelar,
skulle man från Provinsen Skåne kunna
anses bedöma förmonen af den härigenom blifna
lätthet, att ined så kalladt brå
sina behof. Dessa årn inom denna P ovince af
allmänna röden och verkligheten, så vitsordade,
att jag härvid icke upprepar annat än en itereBil.
till Ridd. o. Ad Pr. X- Band. 2
»i
9*n j Ntifrtmiw f. m„
råd önskan om förbättrad skogshushållning, fös
ett i framtiden bereda tillräcklig» tillgångar. Ni
väl; det antal hushåli, sorn redan i denna angelägna
bergningsgren åiitar Stenkols Verkets såmro
kohltillgångar, åro redan flere tusende, en mängd
fattige rörer den hjelp, att af den såkallade flisen
få upphämta för intet; månne denna sort
ensidighet är klandervärd; månne denna Province,
i nion af sin folkmängd, af de mest skattdragande,
och uti denna stigande progression,
genom beiydliga odlingar, icke kan äga anspråk
att genom Staten i dessa sino behof underlättas,
ty i min tanke blir vinsten af landets uppkomst,
genom nyttiga och allmänt gagneliga företag,
»äkrare att bygga på, än den säkerhet, som
inom väre Stats Oeconomiske beredningar, nästan
alltid och uteslutande blott fästas vid räntebärande
penni nge-capital er.
Staten år i min tanka icke ett dödt ting,
för hvars uppehälle individuerne ensamt böra
contribuera, det är en lefvande kraft i ett samhälle,
som till dess förkofran skall visa sin fullhet,
der det allmännas nytta icke kati på enskilt
bekostnad framsträfva till /igtig fullkomlighet.
Jag menar härvid icke understöd för Fabrikater
af utländske råämnen, hvilket jag med
Utskotten anser hörande till den helt enskilt®
industrien och styrelsens omvårdnad m. m. samt
alldeles icke någon misshushållning' med Statens
medel. Jag fäster mig vid Sveriges natur-alsters
frambringande till allmänt gagn ,
och tror att då (som hår år falleij resultatet
är gifvet samt älven vitsordadt af sjelfve Utskotten
i dess prsemiaser. Statens kraft bör under
-
håll» den dignande emia!ta. Jag förbigåt be-1
räkningen af de tusendet&ls tunnor Stenkol, som
af båsta sorten elier N:o i nied begärlighet afsåttes
och hvarföre nu värdet inom landet förb
lifv er; Herr af Uhrs grundeliga afhandling i
ämnet gör tillfyllest, nog år veta, detsamma antal,
omkring 60,000 tunnor, skulle säkerligen arli.
gen utifrån införskrifva®, i händelse af detta Verks
nedläggning j och i hvilken afgrundslik belägenhet
voro alla de fattiga hushållen försänkte,
hvilkas uppehälle vid sina Fiskerien och arbetsyrken,
endast härigenom lätias och göras möjliga.
Jag vilje upprigtigt Önska, det snart vore
tid, att man uti SfatsOeconomiskt afseende, förändrade
det onda som brådstörta)’ alla näringar
och industrier; att man liknade England mera
uti principer, ån tal och modeller; att nian ånteligen
kom ifrån den collisgion sorn synes rådande
i begreppen, den nemligen: Att Statens
Vinst eller förlust, blott beräknas efter högre
eller lägre ränta af penningar; ty Engelska
Staten lånar sjelf, för att lemna underslös
åt sådane patriotiske verk och företag, hvarmed
det allmännas vinst berndes, till och 'med vid
äfventyr att uppoffra ränta. Om vi till exempel
genom Bankens tillgångar, ej äga medel, hvar
vore vål Rikets credit-verk lämpligare ålita, ån
der hypotlieket af allmänt vål och nytta redan
vöre gifvet ?
Det måtte förlåtas hvar och eri, som Upprigtigt
behjertar sitt Fäderneslands vål, att rysa
för fortgåendet af allt som leder till dess vanmagt;
det måtte således icke räknat min foster.
*0
Ven 5 yfovtmbtr f. m
landskånsla till last, att jag högt ifrar emot en
StatsOeconomisk tbeori, hvilken ligger till grund
för den penninge aristocratiska andan, 6om qväfvande
den sanna industrien, förderfvande nationens
krafter, uttröttar dess mod och förvekligar
dess mandom, i en tid, då den stående liksom
för sig sjelf, behöfver allt för att så förblifva
och som slutar med, att under friheten»
allmänna hyllning, visa menniskan uti friheten»
träldom för att frukta den. Jag har haft tillfälle
med stor tillfredsställelse höra på detta
rum, de utmårktaste bland våra talare, med värdighet
och värma höja sin röst för den sanna
patriotismens belönande och uppmuntran af nationen;
jag behöfver ej mer lÖr att ledas på
en jemförelse häraf, ån nu blott erhindra,
det framledne Hans Excellence Grefve Ruth
gick, att, med uppoffring af sin betydligaste egendom,
bereda åt Sverige den Statsvinst, som jag
för min del redan inser tydelig, af Skånska Stenkolsverket.
Hans stora patriotiska företag skulle
då falla såsom prof af Nationens erkånsla emot
sådana, och det lärer af sig sjelf göras tydligt,
att Nationen icke inom sig gillar så stora kraftyttringar
af den enskihita patriotismen, för att för
kommande tider förvisa dem. Med känsla af
allt detta tvekar jag icke gifva min röst för
StatsVerkets öfvertagande af Skånska Stenkolsverket
i enlighet med hvad af Herr af Uhr blifvit
föreslagit; saint att Nationens tacksamhet
derigenom på vederbörligt sålt högtidligen tolkas
emot denna störe mans minne sorn grundat
och befordrat företaget. Anhållande» om efsiag
å Utskottens Betänkande,
Xi £(iKsemb*r /, m*
II
N:o 3.
Herr af Robsony Carl Magnu»:
Hvilka mer eller mindre liberala åsigter
man än må äga i afseende på inhemska råämnens
förädling på stället, eller lättade utvägar
för kringspridandet af den utländska konstflitens
producter inom landet, skall den öfvertygelsen
dock förmodeligen af alla gemensamt delas, att
de alster dem en vålviljande natur nedlagt i fosterjordens
sköte, företrädesvis förtjena att upptagas
framför den ovisa utvägen att för samma
vara skatta til! främmande Länders industriel
Om Sveriges Södra Landskaper skulle med
mindre värma deltaga i allmänt nyttiga åtgärder
för befordrande af de Norra Provincernas
Bergshandtering, och de sistnämnde deremot
med liknöjdhet åhöra de förslag, som till de förres
båtnad, i afseende på dem enskilt tilldelta
natur-fördelar, kunde göras, skall jag alltid anse
dem lika orättvisa, och hela saken af samma
ogagneliga beskaffenhet, som all rangtvist mellan
vettenskaper och näringar, då alla gemensamt
hvar i sin raon bidraga till det helas välstånd
och förkofran.
Med tillämpning af dessa grundsattser till
Skånska Stenkolsverket kan jag för min del ej
annat, ån anse dess upprätthållande af högsta
vigt, ej mindre för Vinnande af de till så många
nyttiga företag anvåndbaje Stenkolen, ån för
åtkomsten af den ypperliga eldfasta lera, hvilken
J9en ^ ]Vo remler fm*
inom få decennier helt vist hår liksom i England,
skall finnas ojemförligt fördelagtig vid våra
talrika masugns-byggnader*
Om vi återgå till den period, då för omkring
70 år sedan, blott några små anledningar
visade sig till stenkol i traktan af Boserup och
Helsingborg, så finna vi, att Staters då redan
ined värma understödde dessa svaga förhoppningar;
hest visst skall ingen påstå det vara mindre
anledning till biträde nu, sedan genom enskilda
medborgares uppoffring af flere hundra
tusen Riksdaler , den sanning blifvit lagd i dagen,
att millioner tunnor kol verkligen finnas-på
stället, oberåknadt en nästan outtömlig tillgång
af eldfast lera. Jäg skall icke ingå uti afgörande!
af den frågan, huruvida t. ex. en enskild
man, som anlagt tvenne kostsamma vägar, på
Ömse sidor om en flod, men icke ägt förmåga
att med en bro förena dem, vöre berättigad till
någon ersättning, sedan Staten ingått i denna
sistnämnde kostnad, och såmedelst gjordt vägen
allmänt farbar; jag vill endast betrakta den ifrågavarande
saken sådan den nu år, nemligen att
Staten åger en fordran af omkring 200,000 R:ör
hos nuvarande Bolag i Stenkolsverket.
Att man med all sorgfällighet bör vårda
Statens medel år en på högsta rättvisa grundad
sanning, men Staten åger ju ingen eljer ganska
obetydlig direet fördel af Strömrensningar,
Mossodlingar, Canalbyggnader m. m. och likväl,
åro alla tvifvelsmål redan besegrade, om det
Riksnyttiga användandet af medel dertill.
I Jf. w.
Om man med den vägledning som finnes
nti Herr C. D. af Uhrs anförande samt Friherre
Cederströms oell Herr J. Norasi med flere*
reservationer, skulle föreslå, att det nya Bolag
som komme att upprättas, fick sig skulden till
Statsverket ålagd på det vilkor, att för hvarje
tusende tunnor kol sorn upptoges ur den kolflöts,
som genom vatten-schaktet vid Ryd, blefve
tillgängelig, en viss summa fick afskrifvas,
så vore Bolaget, inom t, ex. ao år, befriadt fråa
denna skuld och Staten ägde den tillfredsställelseRen,
att hafva bidragit till det allmännas fördel,
liksom förr skett och ån sker med nya vågars
och Canaiers anläggning.
Genom detta liqvidafionssått försvunne skulden
i samma förhållande sorn arbetet närmade
sig till uppfyllandet af det åsyftade Riksgagneliga
ändamålet, hvilket, en gång vunnit, skulle
försäkra en stor del af vårt land att alltid åga
bränsle, våra Fyrbåkar lysämne och för våra
Ångmachiner öppna en sådan mångfaldighet uti
tillämpningen vid transportinrättningar, Fabriker
och Bergverk, att gränsen för beräkningen af
landets fördelar ingalunda kan bestämmas.
Före»tåiler man sig ock den outtömliga och
rika, i dagen liggande Lappska Jernmalmen, en
gång, genom verkställare transporter nedkomma
till hafvet, samt vidare öfver detsamma för-’
flyttad, äfvensom att, genom den i andra länder
antagne och vid en del ställen på en ofantlig
stor scala utförde pudlingsprocessen, en ny
jérabertdning hår kunde uppkomma, örn hvars
i>m 3 1Kovembtr f. m.
framgång, då man har stenbol och eldfast lera
att använda, intet tvifvel återstår; så inser man
genast huru opatriotiskt det skulle vara, att genom
StenkoUVerkets ödeläggande, eller sådan©
half mesurers vidtagande som endast dertill leda,
hafva släkt allt hopp för framtida förening
ef de skatter Norden och Södern hår bjuda till
Fäderneslandets rikedom genom inhemsk production.
Menåfven utan ntt uppställa någon gissning
om natur-håndelser och snillets medverkan, i en
aflägsen framtid, år i afseende på Bergshandteringen,
den fördelen oss helt nära, som följer
af utbytet, »f all dm inre beklädnaden i våra
masugnar från den oftast bråeklige och vansklig©
stållstrnen, till så eldfast tegel, sorn uthärdade
den starkaste eldgrad och heji dr, så att ,
tackjernsblåsningar derigenom kunna underhållas
i långa tider och kol-ödande mellanskiften,
af ugnarnes oftare reparerande och uppvärmning,
undvikas.
Vissheten om goda Stenkols och eldfast
leras tillvarelse, uppmanar oss till det stora och
afgörande steg, hvilket de vid Utskottens Betänkande
fogade reservationer afse; och utom hvilket,
Svenska Stenkolsverket, ej vidare skall våckas
utur sitt Jkendöda tillstånd,
’ Vm 6 Hotftmber f. m, jg
Bilaga
till Pleni-Protocollet för d 6 November,
förmiddagen.
N.o i.
Friherre aj Nordin, Carl Johan:
Rikets Ständer hafva genom deras underdåniga
skrifvelse till Kongl M af den i4 sist—
ledne Augusti rörande Saltpeter-fonden , dels
betydeligen nedsatt denna fonds blifvande inkomster,
dels och år, å fondens varande behållning
på en gång an vist en större summa, hvadan
StatsUtskottet i dess den 27 Junii afgifne
Betänkande, rörande Saltpeter-gårdens nedsättning
yttrat: ”att ehuru för Saltpeter-fonden
vid ifrågavarande förändring och nedsättning af
dess tillgångar, icke skulle blifva att påräkna
vidare inkomst ån råntemedlen å de summor
deraf, som åro utlånade, eller ytterligare kunna
blifva förräntade, synes likväl ofvannämnda
återstående behållning vid detta års slut 470,102
R;dr 10 sk., lemna vida mer ån tillräcklig disponibel
fond för sistnämnde årlige utgifter intill
nästa Riksdag, då Rikets Ständer blifva i
tillfälle att efter sig företeende omständigheter,
härom ytterligare förordna.” Detta StatsUtskottet*
Betänkande år ock af Rikets Höglofl, Stån
-
der bifallit och således grunden för den lif?
Kongl. Majit den i4 påföljande Augusti afgångne
underdåniga skrifvelse , men dä derutinnan
den af Utskotlet löreslagpe åtgärd till lörökande
af S-dtpeterFondrns inkomster icke finnes
upptagen, lydande den underdåniga skrifvelseri
sålunda: ”Hvarjemte Riksens Ständer få till
Eder Kongl. Majit öfverlemna att med den ofvan
calculerade behållningen af Saltpeter-fonden,
låta besörja de erforderlig© utgifterne i och för
gårdens uppbörd och transport samt Saltpetertillverkningens
bibehållande och befordran, medelst
inlösen för Statens räkning af hvad å denna
vahra utöfver skattskyldigheten kan producera*.
'* Och då det synes mig af synnerlig vigt,
att i denna fond, hvars ändamål har ett så väsendtligt
inflytande uppå hela Rikets Saltpeter
näring, förvaltas på ett sått som mest instämmer
med Statens interesse, anhåller jag vördsamt
om remiss till StatsUtskotfet, med anmodan
det Utskottet måtte få »ig ålagdt, till Rikets
Ständer inkomma med förklaring huruvida
icke Utskottets mening, i dess den 27 Junii afgifne
Betänkande, varit, det Saltpetermedlen »kulle
på, för fondens framtida bestånd, ändamålsenligt
satt, genom utlåning, af de öfver brhofvet
disponible medlen, göras frugtbar, och hvarförutan,
genom de fonden åliggande utgifter,
capital-behållningen intill nästa Riksdag, alltför
mycket kommer att medtagas.
t>»n j Ii"sternber f. wS.
Bilaga
till FleniProtocollet för d. 7 November»
förmiddagen.
N:o i.
Herr Hjerta, Guftaf;
Jag anser den beslutna inbjudningen till d®
irenne RiksStanden, att förena sig i ett afHögloflige
Ridderskapet och Adeln fattadt beslut,
som är rakt stridande emot det, som de trenne
RiksStanden redan fattadt och som, i den sak
hvarom nu är fråga, redan har naturen af ett
Riksens Ständers beslut, vara lika olaglig och
ändamålslös, sopi sjelfva det i ämnet fattade beslutet
för Svenska handeln och naringarne är
skadligt.
Inbjudningen, förutsätter att trenne Riksstånd,
Sveriges valde Representanter, i en af
de vigtigaste Statsoeconomiska angelägenheter,
som vid denna Riksdag förevarit, skulle hafva
på så lösliga grunder fattat deras beslut, att de
kunde förändra dem, i följd af blotta tron, att
Ridderskapet och Adeln hade på ett upplystare
sätt beslutat; ty, de motiver som här under diaeussionen
blifvit framställde för beslutet, kunna
lika litet de öfrige Stånden nu meddelas, som de,
i min öfvertygelse, skulle hafva öfvertygat dera
9*n 7 W*s'ernber f, «■,
Inbjudningen af ser i en rubbning i ett Rikets
Ständers beslut som Grundlagen ej tillåter,
och skulle om den vann häfd, bland de 4 Standen
göra Riksdagarnes gång osäker, samt leda
till oberäkneliga faror för samhällsordningen.
Inbjudningen medför: att om ett enda
Stånd ändrar sig, skall enligt 87 § RegeringsFormen
frågan förfalla, och då qvarstår 1818
års RiksdagsReslut, som vållat ett så allmänt
öfverklagadt ondt, för vår inrikes rörelse.
Beslutet, grundadt på det som förra Riksdag
fattades, till inskränkning i Svenska medborgares
rätt, att lika som andra hyfsade folk,
begagna sig af en fri invisningsrörelse, är en
fortsättning af ett financesystem, hvars svåra
följder redan i flera år nedtryckt landet; som,
olyckligtvis tillkommit under en tid, då Statens
sjelfbestånd hotades, deri finner en ursägt för
sin första tillvarelse; men sorn sedan, hvad dess
tillväxt angår, endast i enskildta och locala interessen,
haft sitt skydd; och som måste upphöra,
om Svenska Folket skall framgå i näringskraft
och välmåga, samt begagnande den bildning
och upplysning andra Europeiska folk äga,
sedligt och lyckligt lefva på en jord, som kan
belöna dess mödor, under en samhällsförfattning,
som kan trygga dess framtida sjelfständighet.
Jag anhåller, med anledning af 57 §. Riksdagsordningen,
att denna min särskildta tanke
må de öfrige Stånden communiceras.
t>*H K) tfa vernar *. m»
Bilagor
till PleniProlocollet för d. 10 November,
eftermiddagen.
N:o i.
Herr Liljejiråle, Guftaf:
Emot förslaget tala, eller bevisa, enligt min
öfvertygelse:
1) Framställningen uti Rådet, under KoJ
nung Gustaf IIl.s tid, der detta förslag motarbetades
af dåvarande Råds pluralitet. Och man
vet nog, hvilka värdiga Rådsherrar då funnos.
Tvenne Scheffrar, Herrmansson, Falkengren,
Falkenberg, Bunge med flera. Och ehuru Konung
Gustaf lil alltid var nog böjd för innovationer
och dessutom icke lärer kunna förnekas
förtjensten af statsklok och patriotisk Konung?
gjorde han likväl mera afseende på Rådets
allmänna tanka, än på StatsSecreteraren
Li!jeneraniz’s, ehuru den sednare, vunnit ett
slags favorilskap. Och ändå ägde Sverige den
tiden Finland såsom en rempart emot Ryssland;
nu ligger Gottland mitt i Östersjön, å
flera sidor naket och obetäckt.
2) Månne man kunde genom säkra prohibitiva
författningar förekomma, att uti våra
D#h 10 No remi er », mi
grannars länder, till utförsel af förhudna varor,
icke genom underslef och smyghandel, der1
Upplades, och huru många obehagliga politiska
förhållande)! skulle ej deraf kunna Uppkomma t
förhållanden som möjligen kunde föranleda till
fredsbrott. Och påminnom oss, vi åro omgifne
ef »någtige grannar, Ryssland, Preussen och
Danmark, jag nämner med flit äfven Danmark}
rnågtigt genom politiska relationer, rnågtigt likasom
vi åro mågtige, genom det starka samband,
som förenar Konungahus och Folk,
5) Ett Fästningsverk föreslås, som skulle
beskydda de stora Depofs, som ett sådant nederlag
medförde. Jag frågar, kunde Malta långe
försvara sig? Hafva icke flera Fästningar på
öar anlagde, nästan lättare ån andre, blifvit intagne;
och gick ej den förträffliga Ehrensvårds
storverk Sveaborg, inom kort tid, Gud vet huru,
förloradt, Sveaborg tillhörde likväl, eller låg
nära Finska continenten,
4) Om nu allt detta faststålles; om PortoFrancofrihet
beviljas; vore man ej nödsakad,
för att förekomma lurendrägeri och smyghandel,
att hålla en egen province nästan under en beständig
kustbevakning; det vore detsamma, som
att vilja bii rik för att skaffa sig omsorger, farhågor,
brydsamma bekymmer, och dessa kanhända
oölvervinneiiga.
Jag anhåller om Herr Grefvens och LandtMa
rskalkens proposition om bifall till Utskottets
Betänkande.
9*t Z Nvywits #,
P
N:o %,
Grefve Posse, Erict
Lagutskottet har, efter min tan/fce, uti dess
Betänkande örn BergsTingsRåtterne, tillstyrkt
en förändring af mera vigt, ån detta Betänkande
tyckes utmärka; det år sarmt, att Utskottets
tillstyrkan år vilkorlig oell beroende af Kongl,
Maj:ts och Rikets Ständers ytterligare åtgärder;
i anledning af Särskildta Utskottets Betänkande,
om regleringen af Rikets Embetsverk, men om
LagUtskottets åsigt nu gillas, så hafva vi med
detsamma grundlagt det beslut, "Att BergsTingsRdtternes
Domsrätt kan i allo upphöraoch
det år denna grundläggning, jag skulle önska
att förekomma, såsom efter min tanke för tidig.
Jag skulle förena mig uti Utskottets tillstyrkan,
om densamma innefattade, att öfverlemna till
Kongl. Majd, ej allenaft att den ifrågavarande
förändringen vidtaga, utan ock att bibehålla
BergsTingsRåtterne vid deras Domsrätt i de
Jall Kongl. Majit kan finna nödigt, då jag gör
mig förvissad, att en närmare undersökning om
behofvet af förändring, skulle förutgå, och denna
undersökning, anser jag så mycket mera nödig,
som de skål Utskottet åberopat, icke åro
tillräckliga, för upphåfvande af BergsTingsRåtterne*
Domsrätt, i liela sin vidd.
Jag vill visserligen icke bestrida, att många
af de vid BergsDomstolarne förekommande
inål, aro ef den besk ffenliet, att de kunna derifräa
afskilja» och öfverflytta* på HäradsRål
-
b*
{Den 10 j$Qv*mb*r c» »•
terne, hvarigenom skulle vinnas mera bestämdhet,
i frågan örn Domstolarnes behörighet; men
en stor del af de saker, sorn tillhöra BergsTingsRåtten
såsom Domstol, äro af den beskaffenhet,
att till deras afgörande, fordras en
vetenskaplig kännedom, hvars inhämtande skulle
upptaga mera tid ån de, som ingå på juridiska
banan, vanligen hafva öfrig.
Utskottet har ansett HåradsRåtterne, efter
erhållande upplysningar, lika vål vara i tillfälle,
att bedöma de vid Bergs-Tings-Råtterne förekommande
mål, sorn Högsta Domstolen, hvilken
i alla fall kommer att pröfva de BergsTingsRåttstnål,
6om dit fullföljas,
Om ock jag skulle åsidosätta, att man billigen
bör kunna vänta, en vidsträcktare omfattning
och kännedom, uti alla vid Domstolar
förekommande ärenden, af de per fonér, som
innehafva de vigtiga platserne, att vara Ledamöter
i Konungens Högsta Domstol, än af de rn,
som blifva anförtrodde att vara Domare vid
HåradsRätterne, hvaribland ofta finnas tillförordnade
unge mån, sorn ännu icke hunnit inhämta
nödig erfarenhet, så anser jag mig böra
fästa uppmärksamheten derpå, att olika år det
skick, hvaruti ett mål förekommer hos Högsta
Domstolen, sedan det blifvit af en eller 2;ne
UnderDoiiistoJar, utredt och afdömdt, och olika
skall det blifva utredt, då andras upplysningar,
skola grunda Domarens öfvertygelse och beslut;
men örn ock dylika upplysningar skulle göra
beri 10 November t. tn.
33
tillfyllest, så blir frågan, hurti de skola åstadkommas,
antingen genom ett så stort antal t
Bergsvettenskapen kunnige tnåd, att deraf funnes
En , vid hvarje HåradsRått, der BergsTingsRättsmål
kunna förekomma, eller ock genom
ett inskränktare antal, stationerade i vissa orter;
i förra fallet, skulle oberåknadt, att så många
i BergsVettenskaperne kunnige mån icke finnas,
eller på många år kunna danas, Statens kosthad
vida öfverstiga den förmon som deraf vinnes,
eller att Parternes kostnad minskades, genom
nårbelågenheten till HäradsRåtterne, i stället
för de nu ofta nog aflägse varande BergsTingsRåtter;
i sednare fallet skulle ändamålet att få
sakerne skyndsammare afgjorde, helt och hållit
förfelas, om Upplysningarne skulle, genom skriftväxling
inhämtas.
Af desse skål, får jag för min del tillstyrka
afslag å LagUtskottets Betänkande och att
OeconomieUtskottets åsigt gillas, men i händelse
denna fördelning icke nu kan bifallas, anhållet
jag att Betänkandet blifver återremitterad t»
N:0 3.
Herr Ejtenberg, Pehr :
1 anledning af Riksens Höglofl. Ständers
Lag, samt Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottens
ytterligare Utlåtande i frågan om
Näringsfriheten, får jag vördsammast föreslå
den ändring uti 3 Art. 3 Att TimmerQe~
Bil. till Ridd. o. Ad, Pr, X. Bind, 3,
54
Den 10 Notremier/mi
fallers flyttningtid,, md blifva densamma hädanefter
som hittills, endaft en gäng om året,
nemligen den i Januarii. Detta stadgande år
af nödvändigheten så mycket mer påkalladt,
som TimmerGesåller vanligen den tiden hafva
slutat det föregående årets arbeten och således,
så vål deras Mästare, som de byggande,
ej blottställas för de stora kostnader och o redor,
som möjligen skulle uppkomma om TimmerGesåller,
enligt hvad HÖglofl. Utskotten fö»
resSagit för Gesäller i allmänhet, finge flytta
afven den i Julii. sorn är den förnämsta och
vigtigaste arbetstiden. Denna flyttningstid är
vål den mest olämpliga för TimmerGesåller,
emedan desse vanligen, just vid denna årstid ,
hafva tillhuggit så mechaniska som andra större
Byggnadsdelar, och åter söndertagit den efter
hophuggningen, försedde med den Gesälls mårken,
som af Mästaren blifvit utsedd till förnämsta
arbetaren vid byggnaden; sadane tillhuggna
och åter söndertagne byggnadsdelar,
blifva vanligen, liggande i högar efter d. i Juli,
för att derefter transporteras och uppsättas på
sina tillbörliga ställen, allt efter som byggnadernes
fortgång sådant fordrar. De som från Julii månad
således skulle få befattning såsom Gesäller
öfver de arbeten, som då aflyttade Gesäller påbegynt,
skulle ofta icke förstå taga reda på deras
märken å de af dem tillhuggne och åter söndertagne
byggnadsdelar, helst hvarje Gesäll gemenligen
formerar sig sina egna mårken , dem
ingen annan ån lian sjelf känner, och således
skulle man såttas i nödvändighet att omgöra
större och betydligare delar till både byggan
-
Stn 10 Novembir «, jn.l
•S
des och byggmästares stora skada och kostnad.
Härtill kommer äfven den omständighet, att om
det blefve Timir.erGesållen tillåtit att bortflytta
den i Julii, midt under en byggnads fortgång ;
så skulle många bland dem, genom felagtigt til—
lagadt arbete, söka att hämnas det åtal som man
kunnat vara tvungen mot dem, för någon försummelse
anställa, så att efter deras afflyttning,
möjligen ingen skulle kunna begagna vissa af
dem sammanhuggna byggnadsdelar, just då man
daraf vore i största behof. I öfrigt skulle de
TitnmerGesåller, som uti Julii Månad se sig vara
oumbärliga för en redan påbörjad eller half-:
färdig byggnads fullbordan, alltid veta betinga
sig en öfverdrifven stor städja, så framt deskulle
qvarstanna, och någon gång ända derhän,
att en Mästare icke förmådde den samma utbetala,
utan tvingas att afsåga sig både arbetare
och arbeten; hvar och en egendomsägare, som
förehade byggnad, skulle således dermed vara
illa belåten, om arbetet i den brådaste och beqvämligaste
tiden afstannade, för det att Gesällen
då flyttade från sin Mästare, eftersom han
hos annan Mästare kunde förskaffa sig större
städja. Af alla dessa skål, som ehuru ofullständigt
vidrörda, likväl åro i sig sjelfve så klara,
att de icke kunna bestridas vid minsta eftersinnande,
hemställer jag vördsammast att den
hittills för TimmerGesäller brukliga flyttningstid,
den i Januarii, må förblifva oförändrad;
äfvensom att städja för dem icke må komma
att äga rum, såsom för dem, hvilka arbeta för
dagspenning, eller accord, alldeles olämplig, och
som, ifall så stadgadt blifver, i längden skulla
3«
Dm 10 No v imber t,m.
medföra mångfalldiga oredor och missbruk, utan
att något hufvudsakeligt ändamål dermed vore
vunnit,
Uti 4:de Art. 18 §. af Höglofl. Utskottens
Utlåtande, hemställer jag lika vördsamt att följande
tillägg måtte blifva antagne. Då allmänt
bekant år huru lått man kan erhålla caracter af
Mechanicus och Architect som vice Conducteur
m. m. så böra desse sålunda caractericerade personer,
enär de åstunda idka Byggmästare eller
Murmåstarehandtverket, först ådagalägga prof,
det de äfven kånna det practiska af dessa handtverk.
I sammanhang härmed förenar jag mig
äfven till alla delar i Herr Lennings serskildta
anförande, som åtföljer Utskottens Betänkande,
hvilket äfven hör antagas såsom ett tillägg uti
samma §, Detta anförande år af följande innehåll
: Att Architecter och Mechanici, som lloä
sig mantalsskrifva och begagna Gesäller eller lärlingar,
böra i sådant fall ovillkorligen åligga
antaga Burskap, så att desse finge dela samma
Borgeliga skyldigheter och utskylder till Kronan
och Staden med alla dem som idka sådan rörelse,
och således på intet sått kunna undandraga
sig de dermed förenade skyldigheter,
nemligen: Förrätta Kongl. Maj:ts och Kronans
besigtningar, verkställa Stockholms Brandsyner,
hålla manskap vid inträffande eldsvådor sprutornatillhanda,
samt lemna arbetare till de byggnader
som uppföras för brottslingars afråttande,
allt utan arfvoden, så att hvarken förskaffande
af sysslor eller caracterer, som Architect eller
Mechanicus, må kunna leda derhän att någon
Dm 10 November t, m.
3f
medborgare skulle kunna undandraga sig att icke
dela lika skyldigheter med alla dem som i Staten
njuta samma förinoner.
Jag får derföre vördsammast anhålla om
proposition till bifall å dessa anmärkningar, då
förenämnde §. §. af Högloflige Utskottens Betänkande
förekomma till afgörande, samt att
samma anmärkningar inå tillåtas att genast communiceras
med de öfrige Respective RiksStånden,
innan Lag- och OeconomieUtskottens Betänkande,
rörande Näringsfriheten der före-»
Bilaga
till PleniPrOtocolletford. 12 November,
eftermiddagen.
N:o i,
Hörsamste Memorial!
Sedan Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie, Jacob, jemte anmälan alt framlidne Corn
-
jVin 12 November t. m,
merceRådet Sebastian Tham i lifstiden genom
förordnande af den 8 Mar3 1727, anslagit en
summa af 5o,ooo Daler Kopparmynt, som genom
gjorde besparingar sedermera uppgått till5o,5i3
Daler 28 öre samma mynt, tili inrättande af ett
Collegium Illustre å Riddarhuset, och hvilken
summa blifvit ställd under RiddarhusDirectionens
förvaltning och att räntan af denna stiftelse
år vorden använd till Lön åt en så kallad
Thamisk Professor med förbindelse, att en gång
i"veckan hålla föreläsningar i Mathematiken och
Naturkunnigheten, hvilken Lärare för närvarande
vöre ChemieAdjuncten vid Kongl. Carolinska
Institutet hår i Staden, Magister G. E. Pasch ,
uti Ridderskapets och Adelns Plenum den 1
sistledne Augusti hemställt; att de föreläsningar,
som i grund af nämnde stiftelse borde äga rum,
hädanefter alltid borde hållas uti SecretaUtskottets
rum hår å Riddarhuset, hvarigenom icke
allenast Testators önskan närmare skulle uppfyllas,
utan] ock RiddarhusDirectionen såttas i
tillfälle, att vaka deröfver, det vilkoren för arfvode!
blefvo med mera noggranhet fullgjorde;
samt Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf, vid den
discussion, som i anledning af berörde framställning
inom Ridderskapet och Adeln uppstått,
yttrat den öfvertygelse , att en Lärare som i
närvarande tid skulle vilja en gång i veckan
anställa föreläsningar uti nämnde vettenskaper,
icke skulle på annat sått kunna erhålla åhörare,
ån genom experimenter i Physiquen , mera besynnerliga
ån lärorika, men hvilket föreläsningssått
Herr Cederschjöld ansett icke vara lämpeligt,
samt derföre begärt, att RiddarhusUtskottet
Dtn 12 Novtmbtr «. jtt.
?9
mätte meddela upplysning om Thamiske Testamentets
lydelse i denna del, på det utrönas
mätte huruvida någon modification uli sjelfva
föreläsningarnes art och beskaffenhet skulle kunna
åstadkommas; så har Höglofiige Ridderskapet
och Adeln genom Protocolls Utdrag af sistnåmndag,
behagat till RiddarhusUtskottets Utlåtande
remittera Hans Excellencö Grefve De la Gardies
ofvanberörde framställnib|*, samt Herr Cederschjölds
sålunda gjorde anförande, tillika med
de af Herrar Lefrén, Johan Pehr, Friherre Ankarsvärd,
Carl Hindric, Herr Tham, Wollrath
och Herr von Hartmansdorff, August, i anledning
af förstnämnde motion afgifne yttranden.
Då Utskottet till följd häraf företagit detta
ärende till öfverläggning, har Utskottet ej mindre
af hvad under discussionen inom Ståndet
blifvit yttradt, ån af de upplysningar Utskottet
serskildt haft tillfälle sig förskaffa, fått anledning
till den förmodan, att Kongl. Vettensfcaps- Akademien
för närvarande vore betänkt derpå, att
för de så kallade Technologiska förelåsningarne,
hvilka på Kong!. Acndemiens enskildt» bekostnad
årligen hållas, inom dess eget hus inråtta
ett tjerdigt Auditorium ; och då härvid tillika hos
Utskottet i öfvervägande kommit, att pnår Adjuncten
Pasch jemväl hade sig uppdragit förrättandet
af sistnämnde föreläsningar, det troligen
ofta skulle inträffa, att han vid förra förelåsningarne
komme i behof att begagna samma slags
Mathematiska eller Chemiska Instrumenter, som
vid de sednare blifvit nyttjade, hvilket åter skulle
medföra en ganska besvärlig och må hända för
40
Ptn }3 tfevimber e. m.
Jnstrumenternes vård vådelig flyttning, derest
föreläsningarne skola på serskildta ställen förråttas,
samt Secreta Utskottsrummen dessutom
vid inträffande Riksdag, för andra ändamål torde
vara behöflige, har Utskottet uti aflåten skrifvelse
till Kongl. VettenskapsAcademien begärt
upplysning huruvida Kongl. Academien skulle
behaga tillåta, att de Thamiske föreläsningarne
hädanefter finga förrättas i samma Auditorio,
sam för de Technologiske vore bestämdt, utan
att sådant likväl måtte leda till några serskildta
för den Thamiska fonden förut icke vanliga utgifter.
Uti härå meddeldt svar, har Kongl, Ve;
tenskapsAcademien förmält, att någon omstäns
dighet icke hindrade de Thamiska Lectionernes
hållande i det Auditorio sorn Kongl. Academien
liu lät i dess eget hus inreda, samt att den Tlia«
miske fonden dermed icke kunde komma att
vidkännas någon särskild kostnad, men då den
local, sorn Kongl, Academien kunnat upplåta
till Auditorium, ehuru troligen tillräcklig för det
inskränktare antal af personer, som interesserade
sig för Teckniska föremål, möjligen kunde
blifva mycket för inskränkt för dem, sorn skulle
åstunda att följa de mera allmänt roande
ämnen,ur RxperimentalPhysiken, som i de Tliamiska
föreläsningarne komma att afhandlas, har
Kongl. Academien yttrat den önskan, att i händelse
de Thamiska föreläsningarne skulle besökas
af ett större antal åhörare, än det Academiens
local kunde inrymma, RiddarhusDirectiopen
då må blifva authoriseradj att för dess*
Ben 12 November t, m»
41
fall upplåta något tjenligt rum å Riddarhuset J
emot det, att å Academiens sida, ali sorgfällighet
blifver iakttagen till bevarande af de Riddårhusets
tillhörigheter, hvilka uti samma rum
kunna finnas. Och då de betänkligheter, hvilka
blifvit af Herr von Hartmansdorff anförde emot
Secreta Utskottsrummens upplåtande till föreläsningssal,
särdeles i afseende på befarad svårighet,
att under leptionerne kunna vårda den i
samma rum förvarade dyrbara samling af framfarne
LandtMarskalkars portraitter, synas vara
af den beskaffenhet, att de icke böra lemnäs
Utan uppmärksamhet, och det onekligen är mäst
lämpligt, att då de särskildta vetenskapsgrenar,
sorn nu är i fråga, hafva en gemensam Lärare,
de samma jemväl varda å en gemensam Lärosal
afhandlade, anser Utskottet sig böra för
närvarande afstyrka den af Hans Excellence Herr
Grefve De la Gardie gjorda motion, samt deremot
vördsamt hemställa om icke de Thanffske lectionerne,
enligt Kgl. VeteuskapsAcademiens benägna
medgifvande må hädanefter hållas uti Bygl. Academiens
hus, dock med leornad öppen rätt för
RiddarhusDirectionen, att vid något särskildt
tillfälle, under iakttagande af det vilkor Kongl.
Academien sjelf föreslagit, bevilja dessa föreläsningars
hållande å Riddarhuset uti något dertill
tjenligt rum, då anmälan derom i behörig ordning
göres; och torde, derest Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, skulle behaga gilla denna
Utskottets hemställan , Riddarhus-Utskqttet få
Kongl. YYetenskaps-Academien härom underrätta.
Den 12 No remb er e. m,
Beträffande åter den af Herr Cederschjöld
särskildt gjorde framställning; så får Utskottet
■upplysa, att fra.mledne CommerceRådet Tham i
lifstiden, enligt hvad Testamentet utvisar, fästat
det begrepp vid omförmälte så kallade Collegium
Illustre, att det borde vara en inrättning hvarest,
såsom orden i Testamentet lyda, personer
kände för lärdom och vackra kunskaper, skulle
informera ungdomen och i synnerhet de af
Noblessen, hvilka icke voro af den förmögenhet,
att de förmådde underhålla sig vid någon
Ac ad emie, och der deras studier fortsätta; att
sedan Ridderskapet och Adeln med anledning
häraf år 1746, anmodat Kongl, WetenskapsAcademien,
att uppsätta ett project till instru#
ction för den Thamiska Professorn, i afseende
på så väl sjelfva undervisningssattet, som livad
till dess göromål borde höra, Kongl. Academien
har samma år till RiddarhusDirectionen inkommit
med ett förslag till en sådan iristruction,
hvilket förslag blifvit af Ridderskapet och Adeln
vid 1747 års Riksdag faststäldt, oell ännu tjenar
vederbörande till efterrättelse; varandes samma
instruetion af det bufvudsakSiga innehåll, att
Läraren skulle 'uti Auditoriö tllusfri å Riddarhuset
hvar Onsdags eftermiddag klockan 5 hålla
offentlig föreläsning öfver något ämne, antingen
i Mathematiken eller Naturkunnigheten, samt
deremellan under någon viss utsatt tid lemna
den studerande ungdomen fritt tillträde till sig,
för att vidare blifva handledd uti nyssnämnde
vetenskaper, och det is3rnnerhet genom egen öfning
af Geometriska och Algebraiske probieinersi
upplösande, samt Physicäliska experimen
-
Den 12 1Scvambcr t, m,
43
ters och Astronomiska observationers anställande.
Och då denna instruction synes så vidt
omständigheterne det medgifva, närmast upp-»
fylla Testators yttrade vilja och afsigt, samt det
dessutom torde böra ihågkommas, att den nuvarande
Thamiske Professoren, hvilken tillträtt
tjensten efter denna instruction, tillika är Lärare
för Technologien, hvarigenom de vetenskaper,
som af honom i förra hänseendet theoretice
framställas, sedermera varda af honom såsom
Technologisk Lärare, under en practisk åsigt
närmare förklarade; anser Utskottet sig icke äga
anledning, att någon ändring i omförmäldte instruction
tillstyrka. Hvilket dock till Högloflige
Ridderskapets och Adelns vidare pröfning vördsamt
öfverlemnas. Stockholm den 8 October
l823.
På RiddarhusUtskottets vägnar,
C. G. Treffenberg,
• N. Snoilsky.
44 16 Novtmbtr ft m.
Bilagor
till PleniProto collet f6r d. 16 November.
N:O ii
Hörsamste Memorial!
Uti anförande till Högloflige Ridderskapefs
och Adelns Protocoll af den i5 sistledne Oct.,
har Grefve Cronhjelm, Polycarpus?,j föreslagit,
att RiddarhusSecreteraren i framtiden ej må få
innehafva något embete i Staten, och såsom
skäl derföre anfort, att det skulle vara nyttigt,
att RiddarhusSecreteraren, hvilken af Ridderskapet
och Adeln ensam tillsattes, icke vöre i
beroende af någon annan auctoritet än denna,
vare sig i afseende på det dagliga förmanskap
pet, eller, i anseende till möjliga loften om framtida
fortkomst på Embetsmannabanan: att rättigheten,
att jemte ett Embete i Staten, tillika
innehafva RiddarhusSecreteraretjensten, kunde,
Utom olägenheten af en möjlig främmande im-=-  puls, äfven leda derhän, att samma tjenst i en
mindre nitisk innehafvares hand vårdslösades,
helst erfarenhetén redan^skaU visat, hvilka menliga
följder för Staten uppkommit derigenom,
att flere tjeiister varit hos en och samma person
förenade, och det låge dessutom en billighet,
t|IJ förmån för tjenstsökande deruti, att icke
på en person hopa tjenster som hvardera skuU
Je kunna underhålla sin särskildta innehafvare,
Dtn 16 Kovembtr f. m.
45
samt att slutligen, efter elen calcul bemalte Grefve
uppgjort öfver RiddarhusSecreterarens inkomster
i förhållande till livad andre Tjenstemän
åtnjuta, nämnde Embetsmans lön ansågs
uppgå till ett högre belopp, an hvad Råder och
Assessorer i HofRätt och Collegierne samt RevisionsSecreterare
och BancoCommissarier, för
deras befattningar uppbära, hvaraf Grefven
trott, att möjligheten af förslagets bringande i
verkställighet tillika skulle vara ådagalagd: och
har Ridderskapet och Adeln, genom ProtocollsUtdrag
af den 17 sistledne October behagat
samma motion, jemte de af Herr Tahm, Wollrath,
Herr Hammarskjöld, Lorenzo, Herr Riben,
Carl Wilhelm, Grefve von Platen, Baltzar,
Herr von Hohenhausen, Michael, Herr Cederschjöld,
Pehr Gustaf, Grefve von Schverin, Fredric
Bogislaus, Friherre Cederström, Jacob och
Herr von Hartmansdorff, August, i anledning
deraf afgifne yttranden, till RiddarhusUtskottets
Utlåtande remittera.
Utan att ingå i detaillerad profning af de
Uti motionen framställde särskildta skäl emot
lämpligheten och tillbörligheten af RiddarhusSecreteraretjenstens
innehafvande tillhopa med
ett Embete i Staten, har Utskottet, med fästadt
hufvudsakligt afseende å de menliga följder erfarenheten
visat, genom flere tjensters förening,
vanligen för Staten uppkomma, och hvilka följder
vid sådan förening sällan torde kunna fullkomligt
undvikas, väl ansett sig böra erkänna
riktigheten af den uti motionen framställda
grundsats, att RiddarhusSecreleraretjensten fram,
46
Den 16 Nevemler e, m.
deles icke må tillika med Embete i Staten innehafvas,
hvilken grundsats , så vidt Utskottet
kunnat inhämta, jemväl, ifrån tjenstens inrättande,
ända till år 1817, synes hafva varit antagen
och följd; men på det icke, genom en ovilkorlig
tillämpning af denna grundsats, hinder
må vid, S ecreteraret jensi ens besättande, mota,
att i förslå rummet afse öfvervägande skicklighet
och förtjenst hos de sökande till denna vigtiga
och granlaga befattning, samt Ridderskapet
och Adeln sålunda sättas i nödvändighet,
att från befattningen utesluta en sökande, försedd
med de egenskaper, som närmast svara
mot de för berörde tjensts tillbörliga bestridande
oeftergifliga fordringar, har Utskottet, för att
med nödigt afseende å den bland de sökande
befintliga högsta skicklighet för tjenstens utöfning,
vid alla tillfällen förlika den utaf Utskottet
erkände ofvanberörde grundsatts, likväl trott
sig icke böra i vidsträcktare mån tillstyrka bifall
å motionen, än att stadgas måtte, att i den
händelse tvenne personer sorn prof vas äga
lika grad af fkicklighet och förtjenfi, J,kulle,
vid inträffande ledighet, anmäla sig fäfom
fqkande till RiddarhusSecreteraretjenfien, af
hvilka dep, ena förklarar sig beredd, att dereji
hart ut nämndes, afsäga sig den tjeriji, i Staten
han förut innehar, men den andra sökanden
deremot ville en sadan syssla bibehålla,
den förre dd ma anses berättigad, att,
framför de sednare Riddar husSecr eter ar etjenflen
erhålla,
Skulle Ridderskapet och Ådeln behaga bi-,
Den 16 Kaiemltr f. m.
47
falla detta Utskottets tillstyrkande, får Utskottet
vidare hemställa, att detta stadgande må införas
i j5 §. af i Art. i den nya instruction,
som för IliddarhusDirectionen blifvit föreslagen,
näst efter den perioden i samma §., som slutas
med orden I Sysslan ledig. Hvilket dock till
Iiöglofl. Ridderskapets och Adelns vidare pröfning
vördsamt öfverlemnas. Stockholm den 8
November 1823.
På RiddarhusUtskottets vägnar,
C. G. Treffenberg.
N. Snoilsky.
N:o 2.
\
Hörsamste Memorial!
Till RiddarhusUtskottets yttrande har Höglollige
Ridderskapet och Adeln genom ProtocollsUtdrag
af den 29 sistledne October, behagat
remittera en af Herr von Hohenhausen,
Michael, vackt motion, att RiddarhusDirectionens
RiksdagsBerättelse äfvensom hvad Directionen
genom särskildta Memorial kan finna nödigt andraga
i afseende på ämnen, hvilka Directionen
anser vara af den beskaffenhet, att de böra hos
Ridderskapet och Adeln anmälas, innan Directionen
deröfver fattar sitt beslut, hädanefter
skola, med anledning af stadgandet i 5i §. Riddarhu.
-Ordningen, först inlemnas till RidciarhusUtskottet,
som derefter insänder berörde Me_
48
Den l6 November /, Mt
moria! till Ridderskapet och Adeln, med bifogande
af Utskottets Utlåtande deröfver: varande
såsom skäl för denna motion anfört, att genom
en sådan anstalt man skulle undvika onödig
tidsutdrägt, genom en dubbel remittering
samt förebygga en möjlig collision emellan den
redogörande och granskande myndigheten, enär
det i annat fall kunde inträffa, att särskildta
Memorial i samma ämne på en gång inkomme
till Ridderskapet och Adeln ifrån RiddarhusDirectionen
och RiddarhusUtskottet; och har
nämnde motion blifvit understödd af Herr vort
Hartmansdorff, August, hvilken uti ett särskildt
afgifvet och till Utskottet jemväl remitteradt
yttrande förmält, det han, så mycket hellre instämde
i Herr von Hohenhausens berörde åsigt,
sorn den stöde i fullkomlig öfverensstämmelse
med de stadganden, hvilka gälla för communicationer
emellan Rikets Ständer och deras Fullmägtige
i Banken och RiksgäldsContoiret, hvilka
icke omedelbarligen utan endast genom
Stats och BancoUtskotten, få vända sig till Rikets
Ständer.
I anledning häraf får Utskottet yttra, att
då de skäl, hvilka sålunda blifvit framställda för
bifall till motionen synas vara väl grundade,
och den anstalt Herr von Hohenhausen föreslagit
tillika Öfverensstämmer med hvad redan, i
afseende på ett särskildt fall, uti 5i §, RiddarhusOrdningen
finnes föreskrifvet, rörande godkännandet
af prsestanda för sökt introductiott
under Riksdag, hvilket godkännande bör af
Rid
-
Den 16 November f. m.
darhmDirectionen tillkännagifvas i Riddarhusutskott,
sorn åter anmäler sådant hos Ridderskapet
och Adeln, Utskottet anser sig böra tillstyrka
antagandet af ofvanberörde förslag, och
att, i följd deraf, ett derefter lämpadt stadgande
må i en särskild §. under N:o 16 införas
vid slutet af första Afdelningen ntaf den för
RiddarhusDireetionen föreslagne instruction, så
lydande:
Den Berättelse, som enligt hvad förr varit vanligt,
alltid bör af RiddarhusDireetionen vid början
af hvarje Riksdag till Ridderskapet och Adeln aflemna
s, öfver hvad vid Riddarhus- och St if t s Ä render nes
förvaltning sedan sisla Riksdag sig tilldragit, äfvensom
Directionens memorialer i andra 'ämnen , hvarom
Directionen önskar antingen, att Ridderskapet och Adeln
underrätta, eller att dess förordnande, i ett eller
annat afseende inhämta, skola af Directionen ingtfvas
lill RicldarhusUlskottet, som derefter insänder samma
Betänkande eller Memorialer till Ridderskapet och Adeliij
åtföljde af Utskottets Utlåtande deröfver,
Hvarjemte Riddarhusutskott, till vinnande
af mera tydlighet, hemställer, att orden i 12
§ 1 Art. af nämnde instruction, att till Ridderfhapet
och Adeln inkomma, må förändras
till: ait genom RiddarhusUtfhottet må till Ridderfkapet
och Adeln inkomma; hvilket allt till
Ridderskapets och Adelns vidare pröfning vörd
-
Bil. till fiidd. o. Ad. Pr. Xs Band. 4
SO
Dtn l6 Novånbtr f, m.
samt öfverlemnas. Stockholm den 8 November
i8a3.
På RiddarhusUtskottets rägnar,
C. G. Treffenberg.
N. Snoilsky.
N:o 3.
Herr Cederschjöld, Pehr GuftaJ:
1 Riddarhusets Archiv lär förvaras 2 seklers
RiksdagsProtocoll och Handlingar, hvilka
naturligtvis utgöra de tillförlitligaste urkunder
och den rikaste källa för Svenska Folkets Historia.
Jag anhåller derföre, att jag, eller hvilken
annan som hälst, måtte få uppgräfva dessa
dyrbara skatter, och på egen bekostnad af trycket
utgifva hvad som kan anses vigtigast, så
väl af Ståndets Pleni-Protocoller som andra
Handlingar, efter eget godtfinnande, antingen
till deras utförliga innehåll eller uti sammandrag.
Denna rättighet anhåller jag måtte få
sträcka sig äfven till de förseglade och hemliga
handlingar, för hvilkas allmängörande Tryckfrihetslagen
icke lägger något särskildt hinder.
Dtn 17 Jfovtmhtr f, ra.
(M
Bilagor
tillPleniProtocoIIet ford 17 November,
Herr Reutersvärd, Pehr Adami
Vid det betänkande som från BancoUtskottet
inkommit, rörande BancoDiscontStyrelsens
sammansättning, och det reglementariska för
samma DiscontVerks förvaltning, tager jag mig
friheten vördsamligen göra följande anmärkningar
och tillägg.
Om denna låneinrättning skall uppfylla sin
rätta bestämmelse och medföra den påräknade
allmänna nytta och fördel, så väl för BancoVerket
som för hvarje lånsökande, torde, till
vinnande häraf, mera bestämda reglor och föreskrifter
för dess Direction erfordras, vid beviljandet
af nya lån, än de hitintills gällande,
hvilka, enligt min tanka, äro ganska ofullständiga
och på intet sätt svarande mot Allmänhetens
önskningar. De skäl som blifvit anförde,
att DiscontStyrelsen bör vara en OpinionsDomstol,
lemnar jag derhän. Till känbara förluster
för Discont Verket, har dock erfarenheten visat
hurn falsk denna opinion, under förra Styrelsen,
någon gång varit vid beviljandet af lån,
§2 D*n 17 Novtmber f, m.
äfven då personer vid Verket påtecknat sina
namn som Commissionairer. Någon granskning
öfver förfarandet vid nya låns beviljande eller
• afslåendej torde derföre af allmänna rösten påkallas.
Utom det att jag i hufvudsaken förenar
mig med Herr Nilsson uti hvad han i sin re,
servation anfört, får jag, hvad lörsta punkten
af densamma angar, göra ytterligare tillägg.
Herr Nilsson säger nefriligen; Att låneansokningarne
böret bifallas eller afslds i samma
ordning de blifvit anmälde, och att turen ej
bör försvinna genom anmärkningar emot lån
documentet, i fall det ]ulljiåndigt återkommer.
lietta välgrundade förslag * torde säkrast kunna
verkställas på det sätt, att Kamereraren, till
hvilken lånedÖcumentérne vanligen aflemna», så
väl å de samma som å en dertill inrättad lista,
genast tecknar ordningsnummer, hvarefter de
sedan böra föredragas % och hvilken numererjng
äfven bör ske, i låntagarnes eller deras
ombuds närvaro, såsom öfligt varit vid låndoouinenters
aflemnande till erhållande af Banco-
eller Fastighetslån. Denna controll anser
jag hädanefter blifva så mycket nödvändigare,
som bela lånefonden, då räntan nu
kommer att nedsättas, enligt Heres förmodan
snart torde blifva medtagen, på det hvarje lånsökandes
rätt oförkränkt måtte iakttagas. Härefter
torde äfven blifva nödigt, att alla, för hvarje
vecka inkomna nya låndocumenter, innan de
föredragas, ordentligen antecknas i ett dertill
inrättadt diarium, på det sätt; att så Yäl länsö
-
I>en l? ' NaPember f. tiz.
53
kare som Borgersman, columnvis, införas till
siria titlar, aldre egna lån, cautioner och embetsbevis,
samt i en särskild cölumn, deras efterliggande
äldre egna lån. I sista columnen
införas skälen till lånens afsiåehdé, utaf den föredragande,
hvilka äfvenledes påtecknas anmälningssedeln.
Hvad åter sjelfva föredragningen beträffar,
anser jag, att ingen utom DirecttoHdris verkliga
Ledamöter, bör tillåtas vara närvarande, och
att fördenskull, en utaf Banco-Commisfariernö
såsom ständig Ledamot kan föredraga, i likhet
med hvad öfrigt är uti öfrige Embetsverk, der
aldrig Kamererare eller Secreterare äro föredragande,
så att andre, till betjeningen hörande
personer, som vanligen äro Coinmissionairer för
en mängd lånsÖkande, med sin influance och
0 förord ej må kunna directe eller indirecte verka
till förmån mera för den ena an den andra.
Men skulle Directidrien dock anse oundgängligt,
att någre af dess betjening i och för deras
tjenstebefattning måste vara närvarande, böra
dessa Herrar, i sådant'fall vara förpliktade, att
icke åtaga sig comrnissioner för någon.
Till mera rättvisas befrämjande, och på det
en commissionairs namn ej måtte lättare befordra
lån piera för den ena än den andra, anser
jag nödigt att detsamma påtecknas, först vid
lånets utbekommande och en pollett med ordningsnummer
af Kamereraren afgifves vid låndocumentéts
inlemnande. För att ännu mer
bestyrka felaktigheten i den nu gängse proce
-
Dm 17 Jftvmlir f m.
durén, får jag äran anföra, att å de tryckta re;
versalerna står: Assignationen är uttagen af undertecknad,
som inlemnat Idnedocmnenterne,
och år för deras riktighet ansvarig; hvilket
intyg, hvad assignationen angår, dock är falskt,
helst denna assignation utbekommes först 4 dagar
”efter lånedocumentets inlemnande, när lånet
beviljas, och eljest aldrig.
Slutligen får jag äran tillägga, att jag an.
ser det öfver- eller straffräntan bör, efter erhållen
uträkning, bokföras och insättas i luckan,
i likhet med alla andra inbetalningar och in.
sättningar, samt attest deröfver meddelas. Jag
inser åtminstone ej något skäl, hvarföre icke så
bör ske, ledande till mera säkerhet och controll
å ömse sidor.
Detta allt underställer jag dock mera sak.
kunnige Herrars pröfning, och anhåller att
Herr Grefve von Schwerin, såsom BancoDiscontens
nuvarande Ordförande, benäget täck:
tes yttra sig häröfver, samt i händelse dessa
anmärkningar och tillägg ej med giltiga skäl
vederläggas, det jag icke förmodar, Betänkandet
måtte blifva återremitteradt, åtföljdt af de.
•amma,
N;o 2.
Herr Liljejirålei Guftaf:
Närvarande ämne år ett vigtigt föremål för
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet. Det
Den IJ November f, m.
giller torde hända mångå Famillers välfärd, Vid
Riksdagens berjan inkoinmo hundradetals motioner,
som alla beskrefvo och bevittnade allmänna
förlägenheten i landet. Våra Landshöfdingars
EmbetsBerättelser gåfvo ej allmänna rösten
någon demantie. tvertom bestyrkte den.
Ropet har väl litet tystnat, ty motionstiden är
längesedan förfluten ; men förlägenheten, nöden
och orsakerne dertill åro qvar. De Representanter
, som, efter slutad Riksdag återkomma
till sine hemorter, torde nog få höra den åter
upprepas i Landsorterne, gifve Gud icke med
klander, att man föga uträttat till lindring af
denne förlägenhet. Den tid har varit då Diskonter
voro verkelige AssistanceContoir och välgörande
anstalter för landet i allmänhet. Facila
betalningsvilkor lättade rörelsen, ty mången gång
njöt man omsåttningsförrnonen med till och med
,x?:dels afbetalning å Capitalet. Och hvilken var följ.
den’af dessa förmonliga återbetalningsvillkor, jo,
ökad industri och arbetsdrift, många jooo:de tunneland
jords uppodling, nya hemmans och torp»
uppbyggande, mossars och kärrs utdikning och
förvandling till gagnelig äng eller åker, ja följden
blef den öfverproduction, som alltid i sig
sjelf år en stor Försynens välsignelse; men sorn
uii ett land, sådant sorn vårt i synnerhet, medför
vanpris å sjelfve productionen, och sedan
vanpris å egendomar.
Orsakerne till förlägenheten och hvarför®
så många blifvit conjuncturens offer i vårt Fädernesland,
åro nog kånde. Flere blifva det
ännu, om man ej lyssnar till nödropet och ej
56
Den 17 November f. m.
räcker en hjelpsam hand åt den som år på väg
att falla FilialDisconternes indragning, förstörde
mångas välfärd, och illa var derjemte att be^-  talningsviilkoren uti nu varande Banco - Discont,
just i detsamma försvårades. ^:dei hvart
halft år af primitiva lånet, år allt för hardt
vilkor för något hvar, men i synnerhet för landt
mannen, som får sin produetion illa betald, eller
har den liggande sig till last, och omhan omsider
får den sälja, ej får mer |n en gång om året
det ringa motsvarande penning-beloppet betaldt.
Jag ser då ingen annan utväg, ån att nedsätta
omsätiningssunim m till en jouledel efter primitiva
lånets storlek, i stället för den i Utskottets
Betänkande, på anförde grunder; föreslagne
jldel, hvarje halft år. Sker ej detta, år föga
gjordt tiil gåldbundnes räddning. Man torde
invända, fonden är för liten till detta ändamål.
Jag svarar, skall man antingen göra det till en
möjlighet för så många tusende gäldbundne och
dock redlige menniskor, att rådda sig ifrån undergång
, eller med bibehållande af strängare
Vilkor, inleda nya låntagare att äfven falla i sinom
tid. Jag tvekar ej i valet; jag tror det land
mår bäst, som har minsta mängden af olycks.
offer. Torde handa, att dessa facilare vilkor,
framlockade capitaler, sorn möjeligen kunna finnas,
att desse antingen användas till lån åt redligt
folk, eller till billiga egendomsköp; hvarigenom
Disconterne skulle allt mindre och mindre
anlitas. Jag öfverlemnar nu dessa tankar
till HÖglofl. Ridderskapets och Adelns ömaste
bedömande och torde under discussionen få vire
yttra mig i det vigtiga ämnet. Jag år säker
Den 17 November e, m, 57
att lyckligare talare ån jag yttra sig oell jag lern--  nar gerna ordet åt den högre upplysningen och
förtjensten.
Bilagor’
till PleniProtocolIet för d, 17 November,
eftermiddagen*
N;0 1,
Sfiirmågtigstee Allernådigste Konung!
Sedan Ridderskapet och Adeln vid nu påstående
Riksdag efter inhämtade tillförlitlige
upplysningar, kommit i erfarenhet deraf, att den
Capitntions-afgift, utaf 2 4 sk. Banco för hvarje
Adelig mansperson, som erlåggcr Bevillning för
förmögenhet eller njuter lön, hvilken Ridderskapet
och Adeln vid i8i5 års Riksdag sig
åtagit, att utgå till och med år 1821 och om
hvars uppbärande Eder Kongl. Majt under den
51 Augusti 1815 låtit utfärda nådig kungörelse,
icke varit tillräcklig för betalandet §f de skul
-
58
Dan ly Navamiar t m
der, hvilka RiddarhusCassan sig åsamkat, dels
genom verkställde betydligare reparationer å
Riddarhuset, dels ock genom serskildt inträffade
oförutsedde förluster; samt Ridderskapet och
Adeln af sådan anledning, och till befrämjande
af dessa skulders sluteliga godtgörande beslutit,
att berörde Capitationsafgift må, ifrån nästa års
början intill slutet af det år, då nästa Riksdag
upphör, utgå till fördubbladt belopp, eller i likhet
med hvad samma afgift för år 1816 utgjorde,
med En Riksdaler Banco för hvarje Adelig
mansperson, som erlågger Bevillning för lön
eller förmögenhet; hvarvid Ridderskapet och
Adeln tillika ansett alt, med debiteringen och
uppbörden af denna capitationsafgift borde förhållas
på enahanda sått som Eder Kongl. Maj:ts
Nådiga Kungörelse af den 3o September 181a
i afseende på af Ridderskapet cch Adeln då
åtagne capitationsafgift föreskrifvit; så har Ridderskapet
och Adeln, med underdånig anmälan
härom skolat hos Eder Kongl. Maj;t underdånigst
anhålla, det Eder Kongl. Maj:t täcktes örn
detta Ridderskapets och Adelns beslut Nådig
kungörelse utfärda till vederbörandes underrättelse.
I öfrigt och då Ridderskapet och Adeln inhämtat,
att capitationsafgiften för de Officerare
af Adeln, hvilka tillhöra de i Landsorterne förlagde
Regementen, och hvilken afgift af Regementsskrifvaren
uppbåres, icke alltid af denne
sednare blifvit i föreskrifven ordnfng redovisad,
åfveusom att i allmänhet en närmare controll
vore af nöden, i afseende derpå, att fonden
Den 17 Nertmber * m.
verkeligen erhölle hvad som under namn af capitationsafgift
i Länen utgår; har Ridderskapet och
Adeln ansett sig böra hos Eder Kongl. Maj;t i
underdånighet anhålla, dels att Eder Kgl. Maj;t i
nåder täcktes anbefalla samtelige Dess Befallningshafvande,
att låta hvarje år uti LandsContoiret
upprätta ett sammandrag af capitationsredogörelserne
för Lånet, innehållande i korthet
uppgift på de personer till namn och .caracter,
hvilka erlagt capitationsafgiften, hvilket sammandrag
sedermera borde i Lånets allmänna
Kungörelser införas, med anmaning till vederbörande,
hvilka saknade deras namn å denna
förteckning och likväl visste sig hafva afgiften
erlagt, att sådant i LandsContoiret till rättelse
anmäla, hvarjemte ett exemplar af samma förteckning
alltid borde af Eder Kongl. Maj.ts Befallningshafvande
insändas till RiddarhusDirectionen,
dels ock att samtelige RegementsCheferne
måtte i nåder erinras, att vaka deröfver det
Regementsskrifvaren inom råtter tid lefvererar
och redovisar den capitations uppbörd han emottagit.
Ridderskapet och Adeln framhärdar &c. Scc
N:o 2.
Stormågtigste Allernådigste Konung!
Sedan öfverStåthållaren, Eder Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande samt RegementsCheferne genom
Kongl. Brefvet den 31 Augusti 1762 fått
sig ålagdt, att till RiddarhusDirectionen aflemna
6o
Deri \j November m.
uppgift på de af Adel å Svärdssidan hvilka blifva
födde och döde, har genom Kongl. Circulaire
Brefvet till samtelige Consistorierne i Riket
af den 4 Julii 1770 serskildt blifvit förordnadt,
att Presterskapet i Ståderne och på lan -  det skall till Stiftes Consistorium ingifva årliga
förteckningar på Adelige födde, vigde och döde,
så på mans- som qvinnosidan, hvilka förteckningar
sedermera böra af Consistorierna till
RiddarhusDirectionen insändas: och som Ridderskapet
och Adeln, uppå derom gjord hemställan,
funnit de underrättelser RiddarhusDirectionen
på sist omförmålte sätt , erhålla om
sila de inom Ridderskapet och Adeln timade
förändringar, i afseende på födelser, giftermål och
dödsfall, vara i den nion fullståndige, att vidare
iagttagande af Kongl, Brefvet den 3i Augusti
1762 icke synés vara af nöden; får till Eder
Kongl. Maj;t Ridderskapet och Adeln i underdånighet
hemställa örn icke Eder Kongl. Maj;t
skulle täckas nämnde Kongl. Bref till all kraft
och verkan upphäfva; men som det i en fram-,
tid torde blifva ganska svårt om icke omöjligt,
att, enär Adeliga värdigheten uti de sedan år
j 80g adlade Åtter, bör till följd af inträffade
dödsfall elier af annan orsak öfvergå från den
äldsta till någon annan gren inom slägten , af
Genealogierna öfver berörde Åtter kunna inhämta
upplysning, hvilken person må vara berättigad,
att i den Adeliga ^värdigheten inträda,
derest icke desse Adelige Atters Stamfaders och,
efter honom, dea persons, hvilken den Adeliga
värdigheten sednast innehaft, alla söner varda å
Gtmealogierne antecknade; och då ifrågavarande
Bin 17 TSfbvmibcr e, m.
61
Adelsmäils döttrar, såsom enligt Författningar
ne
beråttide att i Wadstena Adeliga Jungfrustift
inskrifvas, jemväl böra vara vid Riddarhuset
kände, har Ridderskapet och Adeln ansett
sig böra hos Eder Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, att Rikets Consistorier kunde i nåder
anbefallas, att förståndiga det under dem lydande
Presterskap, att, å förberörde genealogiske
förteckningar, utom hvad redan år föreskrifvet,
åfven upptaga omförmålde Adelsmäns alla barn.
Ridderskapet oell Adeln framhärdar &, &L.
N:o 3.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning:
Ibland de årender, som tillhöra Riksens
Ständers handläggning, år förslaget i afseende
på grunderne för en allmän fattigvård, hvaröfver
de sammansatte Lag- och OeconomieUtskotten,
medelst ett sednare Betänkande, otvifvelagtigt
ett af de vigtigare, och, till sina framtida
följder, af större betydlighet, ån detta ärende
torde i allmänhet anses: och, utan att ingå i
pröfning och omdöme af detaillerne, af hvad
Utskotten framställt, inskränker jag mig blott,
till anmärkning, vid hufvudgrunderna, som till
antagande föreslås. Hufvudprinciperne har förekommit
mig vara, att en allmän fattigvård ,
skulle till allmänt understöd omfatta, ej allenast
gamla och orksrösa personer samt fader- och
moderlöse fattige barn, hvilkas understödjande
är utom ali fråga, utan äfven, alla barn, under
Den 17 November e. m.
femton års ålder, som föräldrarne antingen alldeles
icke, eller blott till någon del, mägtade
underhålla, äfvensom, icke fullt arbetsföra personer,
samt att bidragen dertill borde utgöras
efter Bevillningsgrunderne, der frivillig öfverenskommelse
derom ej kunde träffas; men utsträckningen
af förbindelserne, i desse sednare
afseenden, skall likväl otvifvelagtigt blifva en
af de mest tryckande tyngder för de skattskyldige,
utan att af nödvändigheten påkallas. Om det
skulle blifva stadgadt, att fattige föräldrar och mödrar
till oågta barn, fingo till uppfostran och understöd,
på Socknarnes bekostnad,öfverlemna sina
barn till 15 års ålder, äfven då de till någon del
kunde bidraga till deras underhåll, skulle gränslösa
förbindelser, till uppfostran och underhåll
för Socknarne uppstå, och lättjan hos en del
föräldrar och mödrar till oägta barn, intaga
den arbetsamhets rum som nödvändigheten nu
påkallar, då de åtminstone måste bidraga till
deras barns underhåll, äfvensom om de, hvilka
icke äro fullt arbetsföre, äfven skulle underhål*
las, detta skulle föranleda till allmännare anmälan
af bråckligheter af dem som hellre föddes
af andra, än genom eget arbete. England
framställer ett varnande exempel emot så beskaffade
fattigvårdsanstalten der, i följd deraf,
en betydlig del af nationen, måste födas på den
andras bekostnad, utgörande dessa förbindelser,
en, för denna nation mäst tryckande beskattning;
men om den föreslagne allmänna fattigvården
är skadlig, både i moraliskt och oeconomiskt
afseende, såsom understödjande lättjan
och förhindrande arbetsamheten, torde den åf
-
Den 17 November e. m.
yen i sin tillämpning blifva det i financiel afseende,
då, vid saknad af frivillig öfverenskommelse,
Landshöfdingen skulle äga att föreskrifva
deltagande i kostnaderne efter Bevillningsgrunderne,
hvaraf följer, att de i penningar
kunde afFordras. Erfarenheten, denna säkra ledare,
har likväl redan besannat, att förlägenhet
i allmänhet på landet och inskränkning i penningerörelsen,
derstädes oafbrutit tilltagit allt sedan
1812 års Riksdag och hämtat orsakerne dertill
ifrån då vidtagne beslut, att åtskillige hemmansförbindelser,
som förut bestriddes genom
landets producter, såsom Soldatbeklådnad, Soldatens
underhåll på möten, Salpeters anskaffande
m. m. skulle med penningar godtgöras; och
skulle nu derjemte föreskrifvas, att afgifter till
allmän fattigvård, äfven kunde affordras i penningar
efter Bevillningsgrunderne, skulle en,
derigenom uppkommen ny obestämd afgift för
Landtmannen, kanske betydligare ån någon annan
öka hans förlägenhet med ökade utgifter i
penningar, då nu, deremot, bidrag i egna producter
om ock, till lika värde, åro för honom
mindre kånbara att utgifva i samma ändamål;
varande försigtighetens fordran att, så vidt möjligt
år, låta landets bidrag utgöras i landets
producter och varsamt fondra utsträckning af
allmänna utgifter och penningebidrag, då allmänna
hushållsanstalterne icke lättar penningetillgångarne
för Landsorterne, genom säker afsättning
af Landtproducter, efter deras värde.
Då under flera års goda skördar och låga pris
på lifsmedel, man ägt de sist förflutna åren, den
tillfredsställelse att äfven på landet, tiggeri nå
-
6 4
Den 17 November t, m.
stan upphört, vore det högst betänkligt att, till
ett bestämdt allmänt betungande, befrämja en
anstalt, som behof vet icke aftvingar, och som, i
sin tillämpning, skulla föranleda till oberäkneliga
stridigheter inom Socknarne, särdeles då
Socknars förbindelser sig emellan, i afseende på
inflyttande personer, äro i Författningar icke så
bestämde som vara borde, och för emottagande
af obehörige inflyttande, Socknarne icke äro betryggade,
sorn likväl på deras medgifvande vid
Mantalsskrifningarne, borde få ankomma; eå anser
jag för min del, med hänsigt till hvad förenåmndt
är, betänkligt att tillstyrka bifall till
Utskottens förslag, särdeles då oeconomiska och
Policeförfattningar, som dermed borde stå i sammanhang,
saknas, och hemställer jag vördsammeligen,
om icke lämpligt vore, i öfverensstämmelse
med hvad Herr Ribbing, i dess Betänkandet
bifogade yttrande tillstyrkt, att, med förklarande
af Riksens Ständers underdåniga erkänsla
för de af Kongl. Majrt vidtagne nådiga
åtgärder, till uppfyllande af Riksens Ständers
vid föregående Riksdagar yttrade Önskningar, i
afseende på detta ärende, Riksens Ständer, i
betraktande af de särskildta locala förhållanden,
i afseende på fattigvården i olika provincer
, hvarom de af handlingarne inhämtadt
upplysning, samt de betänkliga följder som
synas sig förete, vid tillämpningen af de hufvudgrutider
Betänkandet innehåller, Riksens
Ständer med afslag af Betänkandet funne sig
föranlåtne yttra den underdåniga önskan \ att
någon förändring i nu gällande Författningar,
Ven 17 November e. tn,
i afseende på fattigvård, icke måtte i nåder
fceslutas.
Bilaga
lill Ploni-Frotocollel för d. 20 November,
efter midda gen.
N:o 1.
tlerr Munck af Rosenschjéld5 Eberhard \
Förevarande vigtiga åmne innefattar 2:ne
Frågor, den första; om OpinionsNåmnden år en
felaktig inrättning; den andra: om den i sådant
fall bör afskaffas.
Hvad den första frågan angår, så har onek.
ligen Konungens proposition på ett klart och
bindande sått ådagalagt, att den förträffliga
idde, som vid författandet af 1803 års Constitution,
legat till grund för inrättandet af Opi
BU,
till Ridd, o. Ad, Pr. X, Band. 5.
66
Ben 22 November ft m.
nionsNåmnden allt för osäkert och ofullständigt
blifvit realiserad. Meningen var, att platsarne
i Högsta Domstolen, äfven så vål sorn andra
högre Embeten skulle vara förtroendetjenster,
men att liksom åt Konungen år öfverlåten magten
att efter godtycko endtlediga dem som innehafva
de till sjelfva StyrelseVerket hörande
förtroendetjenster, så skulle folket hafva sig
förbehållen samma myndighet i afseende på dem
som bekläda de högsta DomareEmbetenj eller
Ledamöterne i Högsta Domstolen. Om denna
idée, genom OpinionsNåmnden skulle kunna såttas
i verkställighet, så borde denna Nämnd uttrycka
så mycket som möjligt hela Folkets,
eller den allmänna opinionen, och icke blott
pluralitetens af 48 personer, som möjligen blifva
tillsatte genom ännu färres, ja kanske några
få personers opinion. Den kan derföre möjligen,
ja lätteligen, handla tvärt emot allmänna
opinionen, samt rakt i strid med den, både fria
och fålla. Den år en allt för ofullkomlig efterapning
af den Grekiska Ostracismen, genom
hvilken folket i massa uttryckte sin opinion.
Domaremagten bör vara oafhängig, om ej af
allmänna opinionen, så åtminstone af några fås
opinion, möjligen röstande mot allmänna opinionen.
Den kan enligt princip äfven anses bÖJ
ra vara oafhängig af lagstiftande magten, ej blott
af dess ena del Konungen, utan äfven af folkets
lagstiftande Representanter, och ännu mera äf
blott en liten del af den. Lagstiftande magten
utöfvar derföre genom OpinionsNåmnden ett
rakt inflytande på högsta Domaremagten, och,
om Konungens tvenne röster i Högsta Dom
-
Den SO November f, tm
7
stolen upphöra, så år det blott den ena delen
af Lagstiftande Magten, som på denna Domstol,
sedan dess Ledamöter åro tillsatte, utöfvar
någon direct inflytelse. Konungen har derföre
handlat conseqvent och prinoipenligt, då
Hans Maj:t ej blott föreslagit afskaffandet af
OpinionsNämnden, utan ock af Konungens tvenne
röster i Högsta Domstolen.
Den andra frågan: om OpinionsNåmndert
bör för alla dessa nämnde brister skull afskaffas
innan vi fatt något bättre i Jtället, besvarar
jag likafullt med Nej. Denna inrättning
år dock en controll, och båttre, ån ingen; ty
den tjenar, ij till varning; 2) som medel till
utbyte mot en båttre controll. Hafva vi ef
denna qvar till utbyte, låra vi sedan svårligen
få någon. Afskaffa vi derföre denna inrättning,
så står Högsta Domstolen qvar, ensam af alla
EmbetsAuctorifeter inom Samhället, inamovible,
om den ej uppenbart öfvertråder Lagarne och
ej ansvarig för brist på nit, skicklighet och
drift, ja ej en gang alltid, för brift pd ovåld.
Om dess Ledamöter tillsattes af Folket eller
dess Ombud, behöfdes naturligtvis mindre denna
controll å folkets sida; liksom den ena delen
af Lagstiftande Magten eller Konungen har, om
dess tvenne röster i Domstolen upphöra, men ändå
OpinionsNämnden bibehålles, blir likväl ännu
qvar en fullt motsvarande inflytelse på Högsta
Domstolen genom magten, att ensam tillsätta
dess Ledamöter. Man bör för öfrigt göra mer
afseende på det allmänna, ån på det enskildta
lidandet. Den sorn fruktår OpinionsNämnden,
Ben £2 November f, m,
hurudan? den oek må vara organiserad, bör ej
vara Ledamot af Rikets Högsta Domstol. Utomdess
bör det angenäma af Nämndens enhälliga
bifall kunna ersätta obehaget af, ja farhågan
för^dess ogillande.
Jag tillstyrker således äfslag å Konungens
Nådiga proposition; men jag önskar derjemte
ett förslag till en bättre, mot ändamålet svarande
inrättning, ån OpinionsNämnden, synnerhet
i sin nuvarande organisation; nemligen,
antingen Nämndens tillsättande genom val af
särskildta Deputerade frän livart Lån, eller
den hittills varande Nämndens reformerande genom
ett större antal Ledamöter, genom af
skaffandet af första frågan som till Nämndens
besvarande framstålles, och hvars besvarande
kan kasta en obestämd skugga på alla Domstolens
Ledamöter, om också endast en Ledamot
åsyftas, eller genom öppen votering, hvilken,
om ej vid alla tillfällen, ännu den båsta, åtminstone
är det dä, når icke blott den röstande
individuella, utan den allmänna opinionea
skall uttryckas.
T&ai 12 Ifovember ], ml
Bilaga
till PlemProtpcollet för d. 22 November,
förmiddagen.
N;o x.
Herr Hammarjkjöld, Lorenzo:
Icke närvarande på Riddarhuset når Betänkandet
i anledning af den väckte motionen
om samtelige våra LåroVerks Revision till öfverläggning
föredrogs, och således icke kunnande
taga del i discussionen öfver detta så högst vigtiga
ämne, måste jag anhålla att få underställa
Högloflige Ridderskapets och Adelns pröfning
några anmärkningar, huruvida de finnas förtjente
att, jemte hvad af andre värde Ledamöter blifvit
yttradt, åtfölja återremissen till Utskottet.
Den anda, som så långe, med skråmåssigt
nit sökt att undandraga våra Läroanstalter
fjån offentlig granskning och harmfullt tillbakavisat
hvarje mot dem yttrad anmärkning, hvilken
ej från skrået utgått,
denna anda har
äfven i det nu ifrågavarande Utlåtandet gjort
eig gällande. Öfvertygad att ingenting mera
skadar allt hvad vettenskaplighet i allmänhet
rörer, ån hämnad granskning; måste jag kånna
mig handla i högsta gred pligtvidrigt, om jag
icke också mot detta evasiva Utlåtande höjde
Prn 22 Iftvember f, m.
min röst. Men i hufvudsaken förenande mig
med Herr öfversteLieuteriant Hjerta, liviken i
sin reservation, efier min åsigt af ämnet, yttrat
det båsta och grundligaste, sorn på lång
tid öfver den allmänna undervisningen hos ons
blifvit sagt, kan jag så mycket mera vara kort
i mina påminnelser.
Med deras tillåtelse sorn påstå, att Staten
aldrig kan lemna nog stora bidrag åt Läroanstalterna,
torde jag lå erinra, hvad äfven lätteligen
kan bevisas, att i intet land i Europa har
ef det allmänna, proportionaliter så mycket blifvit
tillgjordt för den lärda undervisningen, som
i Sverige, och att, det oagtadt, i få länder finnes
den litteraira bildningen och det vettenskapliga
interesset så föga spridt och utbredt , sorn
i Sverige. Detta antyder ovedersågeligen en
brist inom Läroverkens eget sköte och som icke
blott bör sökas hos de lägre, utan hvilken äfven
i sin mohn torde igenfinnas vid de högre Låloverken
eller Universiteterna. Den klagan är
icke ny, att de afvikit från deras ursprungliga
syftemål, det nemligen ; att genom det grundliga,
jeinnt framskridande utbildandet af hvarje serskild
kunskaps art, sammanfatta dem alla till en
allsidig, hvarje enskild kunskap grundande, lif—
vande och regulerande vettenskap, hvars anda
endast kan framkalla ren mensklig utveckling.
Att Universiteterne deremot dels antagit caracteren
af plantskolor för Statens ecclesiastika och
civila Embetsverk, dels åter att de i mångå fall
qvarstå såsom petrificerade massor från en annan
tid, af pedantismens tunga, svarta vinge
Ven 22 November f. m.
7*
öfverskyggade. Och visserligen kan man icke
rått stadga sin öfvertygelse om våra Universiteters
jemna gång i bredd med den framskridande
bildningen, då man kastar ögonen på deras
föråldrade, mot närvarande fria statistiska
förhållanden stridige constilutioner, eller då man
tager närmare kännedom om detta toma, ömkliga
Latinskrifveri och Latintalande, om dessa
chrior och dessa di.sputalioner, utan anda, utan
innehåll, endast och allenast tillkomna för den
grammaticaliska formalismen och endast i och
genom hopsvarfvandet af till hälften lånte phra.
ser egande sitt tre timmars skenlif, men genom
hvilka den fria vettenskapliga utbildningen af
modersmålet lörhindras och Prolessorernes tid
borttages från allt annat mera allmänt gagneligt
lärdt producerande. Och vänder man sig till
sjelfva dessa Läroverk, skall man snart få höra
huru Lårarne beklaga sig, att Sfudenterne icke
mera drifvas af någon ren håg till vettenskaperna
för deras egen skull, att de ej höja sig
öfver det vanliga låx- låsandet och icke åtrå annat
ån att så fort och så beqvämt som möjligt
slarfva ifrån sig sitt pensum, men å andra sidan,
Lårjungarne besvära sig öfver att Professorerne
med få undantag, icke gifva lif åt undervisningen,
icke framkalla och utveckla kunskapsbegåret,
icke rikta deras unga sinne med nya ,
stora frugtbringande ideér, utan föra den blott
beständigt fram och tillbaka, inom en och samma
längesedan uppdragen curs, under ett kärft
och andelöst föredrag, eller vid examina aldrig
trånga till botten, utan sjelfve vänja dem vid
det låx-låseri, öfver hvilket de beklaga sig,
Sin 12 November f. m.
dermed att de beständigt blott efterfråga vissa
fixerade punkter på kunskapslinien. Ar det ieke
skål att noga efterfråga, om eller till hvad grad
dessa klagomål åro giltiga? Är det icke af högsta
vigt, att en alfvarlig, ointeresserad undersökning
anstålies, för att upptäcka dep egentligen
maskstungna llåcken, från hvilken sedan hela
förskåmningen utgår.
En Revision af de milifaira Läroverken
år redan besluten. En Revision af de lägre
eller rättare sagt elementaira Läroverken, år i
den nya Skolordningen redan befalld. Etet tyckes
dä vara skäl att dessa Revisioner sammanfattas
till en gemensam, sorn' har att sträcka sig
öfver hela Läroverket, till Universitet sorn till
LancasterSkolor och[; så till den practiska som
till den rent af lärda undervingsansfalten, då
tiden allt mer och mer synes vilja sträfva ut
från de fordna ensidiga banden till en allsidigare
bildning. En sådan Revision bör naturligtvis
icke blott inskränka sig dertill, att upptäcka
'partiella brister och att föreslå partiella förbättringar,
att tillse om den nya Skol-Lgen öfver
allt stricte kan efterlefvas, om en Lärobok må
utbytas mot en annan o. s. v, utan dess syftemål
torde vål förnämligast böra vara att undersöka,
huruvida det ej blott år nyttigt, utan
äfven möjligt, icke blott att samnianbilda Fäderneslandets
alla Undervisningsverk till en hel organism,
der ltian lärer att omsätta andra tiders
och andra Länders production af sanning och
skönhet på Svensk botten, utan äfven att förekomma
det icke någorstädes afseende på Lår
-
Deri 'Xl JS'»f ernber f. ml
n
jungens rang må öfverväga det på hans kunskaper
oell att hindra det icke det unga sinnet
må för tidigt få låra, att det gifves andra vågar,
sorn leda till beröm, ån skicklighet.
Denna Revision bör också naturligtvis icke
utföras blott af SkolRarlar och Universitets-Lärare,
utan vid sidan af desse, äfven af sådana,
som sett 1 ifver, Staten och veltenskaperna i andra
förhållanden än dem som visa sig inom Stu.
derkammaren; förnämligast, likväl af sådana,
som uppoffrat sin egoism åt sitt kall att bilda
klart seemle män, af sådane, som för det de
åro lärde, ej i brådskan glömt bort att tillika
vara medborgare. Aldraminst åro sådana tjenliga,
som ensidigt hetragta vettenskaper och undervisningen
med ett uteslutande antingen statistikt
eller hierarchiskt interesse.
Jag tror dock att denna Revision icke genast
borde skrida till utförandet af några förändringar.
Dess kall borde vara, att grundligt
och lugnt granska det närvarande förhållandet,
Öfver sina anmärkningar och förslag inhämta
allmänhetens yttrande och deraf ledd till ny begrundning/ånteligen
för kommande Ständer framlägga
resultaterne af sin mognade forskning.: Vi
hafva redan vid denna Riksdag erfarit de välgörande
följderna af en sådan canseqvent utförd
förberedelse. Skulle vi icke då vilja skaffa kommande
Ständer en sådan, rörande ett ämne af
så alla andra öfvertråffande vigt, som det ifrågavarande
? Då de constitulionella Statsförfattningarna
äro ägta harn af Protestantismen inom
74
Sen 22 november e, m.
kyrkan, måste de betjena sig af samma medel till
bestånd, som deras moder anvåndt, nemligen ,
beredd allmän klar och säker insigt. En fri Stats
fria Ständer hafva således dubbel pligt att arbeta
för det ändamål, som år satt för hela slågtet
: harmoniskt utvecklad bildning efter ideér
och förådladt menniskovårde.
Bilaga
till Ple.viiProtocollet för d. 22 November,
eftermiddagen.
N.o 1.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning:
Om det varit ovåntadt, att emot Riksdagens
slut och sedan Riksens Sländer anvåndt alla
möjliga tillgångar, så vål dem som StatsVerkets,
som Eankens inkomster erbjudit, att tillfredsställa
de mångfalldiga i flera afseenden uppdrifne
fordringar af anslag, Riksens Ständer icke
Den 22 November e■ m,
75
d ess mindre skulle finna sig föranlåtne anskaffa
medel till en ytterligare betydlig utgift, nemligen
för liqviderande af f. d. Kongl. Famillens
bär lemnade enskildta förmögenhet, uppgående
vid nu varande cours, till icke mindre än omkring
halfannan million Riksdaler i Svenska
Bancosedlar; bar äfven liqvidationssättet af denna
betydliga summa, som Stats- och BancoUtskotten
i förevarande Betänkande föreslagit, förekommit
mig icke mindre anmärkningsvärd^
Om denna angelägenhet förekommit till Riksens
Ständers kännedom, då, jemlikt Utskottet meddelad
upplysning, densamma genom Konungens
Nådiga ralifieation af liqviden i afseende på
Sveriges fordringar hos Preussiska Regeringen
i början af sistlidne Juli månad, befanns i närvarande
förhållande, hade Riksens Ständer, som
då ännu icke uppgjort Statsregleringen och föreskrifter
för användandet af Statens och Bankens
disponibla tillgångar, otvifvelaktigt gjort
inskränkning i och vägran till mindre nödvändiga
anslag för enskildta företag, till enskilt fördel,
som kunnat åtminstone uppskjutas, om ej
alldeles vägras, och Riksens Ständer hade undvikit
den trängsel, hvari de sig nu befinna vid
saknad af tillgång, till en af nödvändigheten
påkallad utgift. Allt ifrån år 1809 har man
väl, den ena Riksdagen efter <den andra, vidtagit
åtgärder som förringat Bancosedelvärdet, och
aflägsnat ifrån behörig ordning i penningeväsendet,
men aldrig har man tillgripit Bankens
fond till något bestämdt behof, som förevarande
Betänkande likväl synes åsyfta. Då Riksens
Ständer fastställa, att Bancosedelstocken ej får
7S
Den 2f Novernber <?♦ m.
Öfverskjuta 5o millioner och del nu mera är
allmänt kändt, att rétda silfverfonden är en sjettedel
af denna summa eller omkring 5 millioner,
följer det af sig sjelf, att man till grund för
detta bestämmande, beräknat ett sådant förhållande
Silfverfonden och Bancosedelstocken emel.
lan, samt att någon rubbning i den förre, icke
vore tänkbar, utan att göra rubbning i hela financiella
beräkningen; likväl och då da af Konungen
åren 1818 och 1819 i Banken uttagno
507,198 Iljdr i Piastrar tillhört denna fond och
till d en delen representeras af de i Banken derföre
pantsatte 702,557 R;dr Svenska Bancosedlar,
så, enär efter Utskottens förslag, dessa
7.52,557 R:dr Bancosedlar borttagas att ingå i
liqviden för f. d. Kongl. Familjens fordran,
ligger det i öppen dag att réela fonden och
financiella förhållanden genom borttagande af
den emot silfver svarande panten, undergått en
betydlig rubbning, helst nya Bancosedlar till
ökande af rörelse-capitals-beloppet, måste till
Piastrarnes möjligen inlösande utgifva?, och detta
beslut skall otvifvelaktig! medföra de menligaste
verkningar på sedelmyntets värde, mera
genom exemplet att så kan ske, än betydligheten
af sjelfva summan sorn fordras, emedan den
operation nu föreslås och som kan vid ytterligare
behof förnyas , aflägsnar all trygghet emot
rubbning af Bankens nu varande beslutna förhållande.
Förgäfves invänder man att beslut,
som icke föreskrifva!’ uttagande af silfver,
ifrån Banken, icke vore för Bankens credit
skadligt, då man erinrar sig, att uttagande af
en pant i Bancosedlar till lika värde som silfr
f)?-n 0,2 NSrerr.lur t, m,
ver; vore i effecten i det närmaste' detsamma,
som att borttaga sjelfva silfret, samt att det
torde bora anses såsom en ordlek till förvillelse
att deröfver gifva en annan förklaring, äfvensom
den för Banken föreslagna ersättning af
(16,666 R:dr 3 2 sk. årligen, af den på allmänna
IndragningsStaten för f. d. Kongl. Familjen anslagne
underhållssumma, att utgå under en tid
af många år, icke kunde ersätta den uppoffring
nu af Banken fordras. Då jag således i grund
af hvad anfört är, afstyrker bifall till Utskottens
Betänkande, i afseende på användande af Bankens
tillgångar, men den summa som fordras,
måste nödvändigt anskaffas, ser jag ingen annan
utväg nu vara öfrig, än att föreslå Statslån till
beredande af fyllnaden deri, omkring 700,000
II;dr Bancosedlar under den obehagliga känsla,
att nedgas vara den första att föreslå ytterligare
Statslån, då jag förut med vägran till sådanes
upptagande, som jag ansett kunna undvikas,
framställt de vådor de öppna för framtiden,
och tillstyrker jag fördenskull, att för den er •
forderliga summan, lån må af RiksgäkUContoi*
ret upptagas, och de för Staten förmonligaste
vilkor dervid betingas; görandes jag mig förvissad,
att RiksgäldsContoiret ej dertill skall sakna
tillgångar, som äfven till vinnande af ändamålet,
kunde begagna dess relationer på utrikes
orter, men hvilka jag förmodar ej skulle behöfva
sökas, helst denna i financielt afseende, mina
dre betydliga, men för Riket nu känbara utgiftssumma,
sannolikt ge nom inhemska lån lare®
kunna sammanbringas, att å de tider sorn före*krif\es,
till likviderande af f. d. Kongl. Fa-’
78
Ven 3# November e. m,
millen» fordran användas; börandes RiksgäldsContoiret
till ränta och capitalafbetalningar äga
att disponera förenämnde 66,666 R:dr
årligen, som å IndragningsStaten, äro till f. d.
Kongl. Famillens underhäll anslagne.
Under åberopande af hvad jag nu andragit,
anhåller jag vördsamligen att Betänkandet med
dessa anmärkningar, måtte till Stats- och BancoUtskotten
återremitteras, äfvensom att, i hän^
delse af vägran dexhill, min reservation emot
Utskottens ifrågavarande förslag må i Protocollet
få inflyta.
Bilagor
till PleniPrOtocolIetfor d. 27 November,
förmiddagen.
N:o 1.
Herr Silfverberg, Magnus Diedric:
Vid det nu till öfverläggning förekommande
Betänkande af förenade Höglollige Stats
-
Dm S7 November f, m.
79
Bevillnings- och OeconomieUtskotten, som tillstyrker
den ännu återstående Inrikes Tullbevakningens
upphörande, anhåller jag vördsamt
att få afgifva några anmärkningar.
Då Tullintraderne ostridigt äro ibland Statens
betydligare inkomster, men Rikets vidsträckta
kuster, åtminstone så länge Tullförfattningarne
ej bättre handhafvas och efterlefvas än
erfarenheten visar att un sker, göra det omöjligt
att förekomma lurendräjeri och tullförsnillning,
måste någon controll öfver varutransporterne
inom Riket nödvändigt gifvas, bestående i
förpassningsskyldighetens ovilkorliga efterlefnad
och inrikes bevakningens fortfarande för de
större Städer, der den ännu existerar.
Ledd af denna öfvertygelse, vågade jag
vid Riksdagens början fästa Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet, så väl derpå, såsom ock
på den omständigheten, att berörde enda controll,
genom Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse
af den i4 Juni 18122, som till lättnad för de
trafiquerande, i de flesta fall befriar från förpassningsskyldigheten,
till större delen är upphäfd,
hvarigenom de missbruk blifvit möjlige,
att en mängd med höga Tullafgifter belagde
varor, hvilka med ringa kostnad kunnat transporteras,
blifvit på flere ställen i Riket Tullförsnillade
och utan hinder öfver hela landet
kringspridde, till Statsinkomsternes ganska betydliga
förlust.
Frihet i handel och näringar bereda vis
-
T)nn ’2J November/, m.
serligen deras förkofran och Rikets välstånd,
men-ali frihet bör vara lagbunden, hvarförutan
den urartar tili sjelfsvåld, hvilken gruridsatts
väl bör få gälla i detta som i alla andra fall.
Då inrikes bevakningen dessutom är det
enda ehuru ofullkomliga band, att hindra kringspridandet
af lurendrägadt, efter nu gällande
Tulltaxa, tili införsel förbudet gods, synes det
mig vara högst vådligt att tillstyrka dess upp.
häfvande, hvilket efter min tanka först då
bör komma i fråga, om erfarenheten i framtiden
finnér realiserade de förmodade lyckliga
; följd erne t Lurendrägeriets och Tullförsnillningars
upphörande, af de prohibitiva författningarnas
upphäfvande, oell deri oinskränkta importfrihetens
fastställande, hvarom Rikets Högloflige
Ständer beslutat att till Kongl. Majit
framföra sina underdåniga önskningar.
Då det för öfrigt lärer befinnas orättvist
att personalen för inrikes Tullbevakningen, i fall
den indrogs, skulle blifva utan pension, så kan
jag icke för Staten finna det så betungande,
som man föregifver, att densamma får fortfara,
tills en förbättrad organisation af Tullverket,
kan göra densamma umbärlig och får af anförde
skäl vördsamt anhålla om afslag på förenads
Utskottens Betänkande.
N:o 9.
Herr Uggla, Göran Gujtaf:
I frågan om den inrikes Tullbevakningen,’
liar
Den 27 November f. ni,
81
har jag i de förenade Stats- Bevillnings- samt
Allmänna Besvärs- oell OeconomieUtskotten,
instämt med Utskotten i den rriening, att samma
bevakning borde upphöra. Med inherlig
öfvertygelse orri olämpligheten äf en aristalltj
som, utah alla stöd af både moraliska och
beconomiskä Rättsgrunder för dess tillvarelse,
så länge varit och är i uppenbar strid nied allmänna
röstens högt yttrade och af Nationens
Representanter, till Konungathronen framburne
önskan, har jag i Utskotten tillstyrkt, äfvensom
jag inför Högloflige Ridderskapet och Ådeln nti
tillstyrker, att den allmänna Bevakningen vid
UandtTullarne i det inre'af Riket, hvilken årligen
kostar Staten öfver 4o,ooo R:dr må afskafFas.
Jag kan likväl icke eller nu undertrycka min*
redan i Utskotten yttrade tanke, att förevarande
fråga bordt med den fullständighet i hela
dess vidd framställas, soni änliiets vigt ovilkorligen
påkallat och att i följd deraf, 1$ förening
hied de i Utskottens Betänkande framkastade
motiver, till ytterligare styrka för saken bordt
äriföräs eller åberopas rle skäl, hvaruppå Rikets
Högloflige Ständer grundat deras vid 1818 års
Riksdag i frågan fattade beslut, utvecklade i
Ständernas underdåniga skrifvelse till Kongl.
Majit deri 22 Juni samma år, hvaruti de jerrii
väl i underdånighet begära verkställighet å det—
^ ta beslut. Jag hade således trott de mångå och
vigtiga olägenheter, sou! från LaridtTuIlsbevakilingen
ärö Oskiljaktiga* hafva bordt framställas*
hvaribland, att förtiga andra, må nämnas deni
Bil. lill Ridd. o. Adi Pr. X. Band. 6
te
Vin 27 ifot wiber f. m.
•om möta Allmogen, i synnerhet flen en fall digare
delen deraf, hvilken så ofta dervid sett sig
för obehörigt preijeri blottställd, sin tid förspilld,
sina varor förstämda och sig sjelf nödsakad, att
tili ringa båtnad för egen sedlighet och till varnande
efterdömen för andras, genom hvarjehan -  da olofliga medel befria sig från ett tvång, som
den oskyldige, lika med lagbrytaren, måste dela.
Det var emot formen för detta måls behandling,
sorn jag i de förenade Utskotten mig
reserverade; emot den form al ett önskningsmål,
hvartill i rak motsatts med förra Ständers
beslut, denna fråga utan anförde skäl, likasom
med ett varde, blifvit af Utskotten förvandlad.
Min, Utskottens Betänkande bilagde och nu
uppläste särskildta mening, som af flere Ledamöter
inom BevillningsUtskottet blifvit biträdd,
utvecklar skälen för denna min reservation, deta
jag således anser öfverflödigt, att här vidare
upprepa. Jag vill endast meddela en och annan
upplysning, hörande till det historiska i detta
mål, hvilken del af Kmnet synes af de förenade
Utskotten vara alldeles förgäten, eller förbisedd.'
Redan vid 1809 års Riksdag har LandtTullsafgiften
såsom en beskattning blifvit af Rikets
Ständer ansedd vara olämplig och böra upphöra,
i anseende till de dermed förenade olägenheter
och dryga kostnader, i följd hvaraf ock
Kongl. Majit, genom Nådig Kungörelse den 5o
November 1810 förordnat LandtTullarnes afsfc;aflande.
På sådant sätt upphörde väl denna
inrättning, hvad sjelfva afgiften angick och Statens
inkomst blef genom särskild bevillning un
-
t>tn S" No y'tmber f tn•
eter tidell ersatt, men bevakningsanstalten, hvil.»
ken utgjorde egentliga anledningen oell iöremålet
för LandtTullarnes upphäfvande, har icke
destoniirtdre blifvit bibehålien och fortfar ännu
till betydlig del samt , medförer sålunda den
kostnad och de olägenheter, som skulle undvikas.
Det var vid 1810 års Riksdag, som Kgl.
Maj.t uti skrifvelse till Rikets Ständer behagade
i nåder förklara, att då LandtTullafgifterne,
enligt 60 RegeringsFormen, räknades till den
Bevillning, Rikets Ständer agde att allena bestämma
och det således af deni berodde att bi.
behålla eller afskaffa dessa afgifter, i hvilket
sednare fall äfven anstalterna till deras uppbörd,
borde försvinna, ansåge Kongl. Maj.t det
tillkomma Rikets Ständer, att i detta Bevillningsmål
fatta ett afgörande beslut; och det var
vid 1818 års Riksdag, som Rikets Ständer beslöto,
att den Inrikes- eller LandtTullsbevakningen
borde upphöra, och medelst underdånig
skrifvelse begärde verkställighet å detta beslut.
Sålunda synas de båda integrerande delarne
af Rikets Lagstiftande Magt, Konung och
Rikets Ständer, ifrån den tid vår lyckliga Statsförfattning
infördes, ända till dan 32 Februari
181g, då RegeringsFormens 89 §. lärer blifvit
till denna fråga lämpad, hafva instämt i den
constitutionella grundsatts, att LandtTullafgiftens
och LandtTullarnes bibehållande eller afskaflfande
samt anstalterne till uppbörden der.
vid, med hvad mera dermed ågde gemenskap,
hvartill bevakningen vid samma LandtTullaf,
såsom till jain grund utgörande ingen ting anut,
84
Den 27 November f m.
ån en för Uppbördsansta herne nödig controll,
obestridligen måste böra, i följd af 60. §. Regeringsformen,
berodde af Rikets Ständer alle-,
na att bestämma* De förenade Utskotten haf.
Va följt andra grundsatser, och i en from önskan
förvandlat hvad man förut erkänt vara en
constitutionel rättighet. Jag för min del'kan
ej gilla ett sådant satt att ärendet behandla och
jag vågar hysa den förhoppning, att om Rikets
Högloflige Ständer äfven nu, åt denna fråga
meddela den beslutande åtgärd föregående Ständer
deråt lemnat, och som, efter min öfvertygelse,
med deras i Grundlagen förvarade rättigheter,
öfverensstämmer, skall Styrelsen, efter
vunnen närmare upplysning om sakens rätta
förhållande, icke tveka att vidtaga sådana åtgärder
i ämnet, hvarigenom Rikets Siänders på
deras constitutionella rått grundade framställningar
icke längre må blifva fög verkställigheten
beroende af allmänna myndigheters tolkningar
af Grundlagen och deras åsigter göra
samma framställningar hvilande eller kraftlösa.
Hvad GränseTullRevakningen emot Norrige
angår, så instämmer jag i Herr Hjertås reservation.
Jag yrkar återremiss af Betänkandet*
T)en 27 November «?, mf Sfi
Bilagor
tillPlernProtocclleL förd 27 November,
eftermiddagen.
N:o 1.
Herr Montgommerie, Gujtaj'.
Om det å ena sidan icke kan nekas, att
uti förevarande ämne mycket blifvit skrifvit och
taladt för och mot, och att det således upptagit,
i mångens tanka, mera tid ån som skäligen
dertill bordt ägnas af den likväl icke korta
tid Riksdagen fortvarit; torde deremot å den
andra, åtminstone af nå*>on opartisk, icke eller
kunna motsågas, att näppeligen något ämne inom
Höglofl. Utskotten blifvit så ensidigt behandladt
sorn detta, ehuru efter min och många
•r andras tanka, förtjenande ett mera råttvist afseende.
Som jag i sakens nuvarande*’ skick, anser
detta ämne af större vigt, af laggrannare, betydningsfullare,
vidsträcktare omfattning ån tillförene
och i synnerhet i dess början, då frågan
var enkel, nemligen blott innefattande motionairernes
framställning: Om Jemtlands Läns
äterjårening med JVeJterNorrlarids, och om
Härjeddalens med Gefleborgs Lån, utan be
-
&en jfevembtr é. m.
blandelse af andra än Rilcsdagsmannaåfgårder,
hvaremot inverkningar af en lika främmande
■om oväntad beskaffenhet sedermera tillkommit,
och hvarpå, hvad man minst af allt förmod. r,
de Högloflige Utskotten fästat särdeles afseende;
torde det, uli ett så beskaffadt förhållande,
ursågtas mig att jag nu iöranlåtes något
omståndigare ån jag i begynnelsen påräknat,
såsom jag hoppas, upplysande, utreda ifrågavarande
ämne. Jag skall dook vara så kort
som möjligt,
På de skål som hos Höglofl, Ridderskapet
och Adeln samt Hedervärda RondeStåndet, för.
enledde till första Betänkandets återrerois» och
dem de Högloft. Utskotten till en del med mer
eller mindre förtydning, omnämna, hafva Utskotten,
i conseqvena med deras första inconseijvens,
icke behagat att fästa något afseende
ehuru dessa skål, äfven förkortade och blott
halft summariskt uppräknade, upptaga tvenne
sidor af deras Betänkande, hvaremot de Höglofl.
Utskotten inskränka sig, förmodeligen af
brist på flera, till dessa motskäl och denna slutsatts:
”Deremot
hafva Utskottens första Betänkande
af andra blifvit understödt genom anförande
att de anstalter som blifvit gjorde för
Jemtlands förbättrade odling, tydeligen påkalla
en serskild styrelse, äfven som att frågan om
denna Provinces återlåggande under WesterNorrlands
Län, torde så mycket mindre bevisa
innevånarnes allmänna önskan i detta fall, sorn
Dtn fy Ncrttnitr «. m.
87
till Kongl. Majjt en skrift inkommit, undertecknad
af omkring 3o personer af Jemtlands Innevånare,
dels Ståndspersoner, dels Bönder, hvilka
underrättade om ifrågavarande motion, hvartill
de RiksdagsFullmågtige icke skola erhållit
hemmavarandes uppdrag, förklarat densamma pä
det högsta strida mot deras och örtens innevånares
önskan och bästa, samt anhållit att följakteligen
intet afseende derå måtte göras,”
Det år i följd deraf, sorn de Högloflige
Utskotten med en öfverraskande fintlighet "fåreJlälla
sig, hvad angår frågan om Lånens återförening.
- ”att de skal och grunder, forn i detta
afseende blifvit anförde, låmpligafi kunna
uppfattas och befvaras under förutfättning af
följande 2:ne (mårkvårdiga mathematiska abstracta)
alternativer, nemligen, antingen att an•
flalter till förbättring af Jemtlands cultur böra
företagas, eller ock, att i detta afseende, ingen
ting bör gårasf och draga häraf denna,
såsom Utskottens ord lyda, naturliga tanka, att
alla deffa farnmantagna an falter påkalla och
förut fatta ännu en an fällt, utan hvilken de
öfrige faille fahna erforderlig enhet, tillfyn
och drift, nemligen den, af en egen fjänjlyrelfe.
1 fednare fallet, tillägga Utskotten,
förfaller hela frågan, men innan detta förhållande
(nemligen att landet icke bör odlas
och att en särskilt Länstyrelse icke är nödig)
är bevifadt och ådagnlagdt, och så långe det
endast af få personer år uppgifvit, men deremot
motsagdt af mångå andra och deribland örtens
egne innevånare, med åberopande af ett sådant
*3
Den 27 November « rn,
påstående, saknat ali grund i verkligheten, anse
Utskotten den lösligen framställda uppgiften derom,
i frågans närvarande skick, icke förtjena,
aj seende”
På dessa oväntade problematiska skål och
grunder, förblifva Utskotten vid deras förra
Betänkande, tillika åberopande deras förut af-.
gifne Utlåtande i frågan om Härjeådalen! åter-?
förening med (gefleborgs Lån, sorn af de Högloflige
Utskotten blifvit tillstyrkt.
Det år med skyldig gård åt sanningen och
det råtta, sorn jag nu går att vederlägga dessa
noggrant upptagna Högloflige Utskottens skål ;■
men derförut kan jag icke annat ån uttrycka
min förundran deröfver att den person som iffigast
ådagalagt sig vara min motpart, icke nöjt
sig med att inom Höglofl. Ridderskapets och
och Adelns Plena och Plenorum inom Höglofl.
Jlesvårs- och QeconomieUtskottet^erka och tala
mot den motionerade saken, utan äfven sträckt
sin åtgärd ända till Utskottets * Afdelning der
detta ämne blifvit förberedt och ufarbetadf, och
denna sin åtgärd, så afgörande, att de Höglofl.
Utskottens nu upplåste Betänkande, till mening
och ordalag deraf bära det mest ojåfagtiga vedermäle.
Ug vet att denna åtgärd icke år stridande
mot Riksdagsordningen, men det år af
andra medlemmar inom detta Stånd åtminstone
och äfven under nu varande Riksdag, mer
an gång ådagalagdt att granlagenheten och den
inre rättskänslan athållit en person att i def
beslut, som personligen kunnat röra honom, del
-
Ben 27 November e, m.
8g
taga; dock jag lemnar detta förhållande utan
vidare anmärkningar, säker derom att Opinionens
Do/njiol, älven i detta fall, pröfvar och
bedöinmer, hvad någon gång icke ens sjelfva
Lagstiftaren kan eller bör granska, mindre afdöma.
Också år det denna allmänna opinion,
offentlighetens välgörande dettas och det conptitqtionella
Samfundets lifsprincip, som tjllintetgjort
eller håtninat månget ensidigt förslag,
phuru slugt det ån blifvit frarnstålldt och ehuru
mycket man ån lyckats att till en början
gifva deråt ett allmännare syfte, eller en vackrare,
menlösare dag, ån hvad det till sin grund
åger. Qra denna offentlighet saknats, huru lått
hade icke Riksens Högloil, Ständer afven i denna
fråga blifvit missledde af den intriguerande
beställsamheten, af några personers härskri och
oblyghet att inför Thronen och allmänheten föra
ett språk som innefattar obehörigt klander öfver
Riksdagsmannens lagenliga och tillbörliga åtgärder
och tillika att nog oförsynt tolka deras
tänkesätt, som aldrig gifvit dem något uppdrag
och att förleda medborgare att underteckna en
skrift hvars innehåll man med serdeles omsorg
sökt att dölja eller gifva deråt ett annat syfte
än ordalydelsens; om, säger jag, offentligheten
icke upplyst Jemtlands innevånare om tillvarelsen
af en så beskaffad underdånig skrifvelse,
hvarpå de Höglofl. Utskotten fäst så mycket
afseende, hade ensidigheten otvifvelagtigt vunnit
sin afsigt; men nu hafva icke endast denna orts
Rlectorer, utan äfven hela Tingslag förklarat;
©o
V*n %y NcFtmbtr mt
”att frågan om Jemtlands återförenande med
IF»fler Norr lands Län, få väl vid 1818 dre,
forn nu påfående Riksdag, varit ett ibland
de vigti gafle och ifrigafte pofulata Ståndeta
Reprefentanter blifvit upp drag ne, och i en serskilt
skrift återkallar Nils Jönsson högtidligen
sitt namn ifrån den af Utskotten åberopade skrifvelsen,
fdfoni dertill missledd utan att hafva
fatt kännedom örn dess innehållsamt dessutom
hafva i Bergs Sockenstuga på circa 4o©o,
i Ovikens, Myssiö och Herkas på circa 3ooo
och Härjeådalen på circa 4ooo personers vägnar
skrifvelser blifvit författade oell hitsåndo
och hvaraf Riksdagsman Bergman bilagt bevittnade
afskrifter vid sin reservation i Utskottens
Betänkande, hvaruti bland annat, jemte enstämmigt
förklarande af deras missgillande och ove. t
tenhet af de förut åberopade 5o personers underdåniga
skrifvelse, yttrat; "Mit de anse hvarje
försök att motarbeta dessa Läns återförening,
för obetänkfamma intriguer, äfy]tande intet
annat än några fä enfkildtas interejfen, åsidosåttandes
ortens och det allmännas båsta; äfvenså
slutar en underdånig skrifvelse på 4ooo
personers vägnar, ”under förtro flan att Eder
Kongl. Maj-.t på deras (nemligen de oftanåmnde
00 personers) mindre grundade underdåniga
Libell ej fajier ett förre affeende, än
den verkeligen Jörtjenar.
Hvad de Höglofl. Utskotten således grundat
på meranåmnde Underdåniga skrifvelse, undertecknad
af de namnkunniga 5o personerne,
eller rättare nu mera blott 29, sedan en åter
-
Dén 27 November g m*
fl
kallat sitt namn, torde icke förtjena någon närmare
vidlyftigare vederläggning; och sorn denne
var de Högloft. Utskottens egenteliga grund och
det skål hvarpå Utskotten fåstat ett så serdeles
afseende följer deraf tydligen att Utskottens Betånkande,
efter kullstÖrtandet af sjelfva grundstenen,
sönderfaller af sig sjelft; ty ingalunda
lårer någon tånkande kunna lästa något afseende
å Högloft. Utskottens märkvärdiga, på blotta
hyperboliska abstractioner grundade alternativer
nemligen, örn några anstalter till förbättring af Jemt*
lands cultur böra företagas, ellet ock att i detta afseende
ingenting bör göras, för att derigenom bevisa
nödvändigheten af en serskilt Lånestyrelse
i denna ort*
Om en dylik siutsatts ägde något värde, till
hvilken olycka, till hvilket mörker och barbari
hade Högloft. Utskotten ej då öfverlemna! det förut
arnia, af naturen mer ån jemtland vanlottade,
Härjeådalen, scm Utskotten tilstyrkt att få afskilja»
från förenämnde Province och återförenas
uied Gefleborgs Län, ja, om ingen förbättring tilt
cultur skulle kunna företagas , utan en serskilt LäneStyrelso,
då vore icke blott Härjeådalen, som
«le Högloftige Utskotten så lijelplöst fördömt,
utan då vore mångå andra orter, som under
framfarne Sekler icke ågt och kanske ännu på
många Sekler icke komma ait åga någon serskilt
Länsstyrelse, på det högsta att beklaga.
Lyckligtvis är just sjelfva Jemland ett bevis på
motsatsen, emedan detta landskap, såsom utgången
bevisat, icke vunnit hvarken i Moralifkt
92
Den 2J November e„ m.
eller StntsOeconomiJkt afseende, på den serskilta
Lånestyrelse der nu i i4 år ågt rum.
I Moralijkt afseende hafva Länets innobyggare,
såsom Anders Mårtenssons vederlagda
uppgift, då frågan första gången förvar ,
upplyser, varit i större välstånd och med hvarandra
lefvat mera fridsamt 'och enigt fÖre Länets inrättande,
hvaremot efter detsamma vinglerier, tråtor och
bedrågerier synbarligen förökat sig, att Länet
jcRe eller vunnit i oeconomiskt hänseende, oagtadt
de skrytsamma och stora anstalter, der på
sednare tiden skolat hafva blifvit tillvägabragta till
förökning af sädrsproduetion, bevisar sig, säger
jag, af den oerhörda skuld hvari Länets fattiga
innebyggare, för närvarande häftar till MagazinsDirection,
uppgående i penningar och säd till
öfver 200,000 R:dr Banco, endast för undsättnings
spannemålen; och att skylla denna skuld
på missväxt år, vöre förgäfves, emedan dessa
olyckor icke inträffat oftare på sednare, än under
förflutne tider, utan att innebyggarena då,
likasom nu bragtes i den skuld, som jag nyss
åberopat och sorn beklagligtvis icke år lått afbördad.
Hvad detta således måste bevisa år, hvilket
jag förut yrkat, att man på sednare tider ,
blott för att fästa en slags uppmärksamhet, mer
eller rnindre öfvertalande, velat tvinga Jemtlands
innevånare att uti detta hårda och kalla climat
förgåf ves använda omtanka och kostnad på en
större sådesproduetion, sorn hår aldrig (hvilket re.
dan år ådagalagdtj) blir lönande, då deremot Bo--
Den 2i November <?. m%
93
skapsskötseln är dessa orters rätta af naturen
Utstakade näringsgren, hvarigenom nu, efter förlusten
af Finland, hufvudstadens behof af victualievaror,
hör och skulle säkerligen äfven kun-*
ha fyllas, endast utvecklingen af ortens naturliga
näringssätt icke mera återhölles än befrämjades
af dess serskilta Länestyrelse, sorn lika ofta örnbyter
grundsatser i StatsOeconomiskt afseende
till föga båtnad för Länet och det allmänna,
som der ofta inträffar ombyte af Konungens
Befallningshafvande, alltid från de orter, hvars
innebyggare icke konna hafva någon grundlig
kännedom om climatets och naturens fordringar
i Jemtland} i alltså olika Rikets öfrige orters*
Allt detta synes mig vid hvarje närmare skärskådande
af ämnet, mer och mer kraftigt ådagalägga,
att en serskilt Länstyrelse i Jemtland
icke är af nöden , i synnerhet då Härjeådalen
derifrån afskiljes5 hvarigenom den förut ringa
folkmängden der ytterligare minskas, sS att den
återstående blir mindre än i vanliga Fögderier
Uti Rikets södra Lån. Att med de llögloflige
Utskotten tro, det en serskilt Länestyrelse der
Vöre behöflig för Afvitt rings-V~trketSj Strömrensningar
nes och Vägantaggningarnes fullbordande; för.
dräs till vederläggning deraf blott den Upplysningen,
att dylika företag skedt och ske inom
vidsträcktare Lån ån Jemtland , med lika drift
och lika framgång och dessutom , då serskilta
Directioner och serskilta uppsyningsmån åro för
dessa ändamål tillsatte, synes en rärjhilt Laneftyrelfes
tillvarelse för samma ändamål minst
af allt vara af nöden
-
t
94 Dtn 27 Kovembtr e, m,
Slutligen vidkommande de HÖgloflige Utskottens
ofta ifrågasatta skäl, och hvarpå Utskotten
lagt en så särdeles vigt, det nemligen,
att- blott ”några få perfuner önfelt Jemtlands
återförening med JVejierNorrland, men deremot
blifvit rnotfigdt af manga andra, hvaribland
ortens merauämnde 3o perfoner”, hvadan
Utskotten ansett minoritetens tanka ”/or
lösligen framficillde uppgifter och faknande
all grund, i frågans närvarande Jkick icke förtjena
afseende’ ; beträffande detta anmärkningsvärda
skål, säger jag, så år det för saken iner
ån att beklaga, att en ytterligare återremiss,
mot Riksdagsordningen, af detta ämne icke kan
ske, emedan denna fråga i sådant fall otvifvelektigt
i de Högloilige Utskottens tanka Jkulle
få ett annat Jkick, då det nu mera, hvilket jag
förut haft den åran att ådagalägga, är upplyst,
att icke blott några få personer, utan mer ån
11,000 personer inom orten önskat och fortfara
lifligt att önska Jemtlands återförening med
JVejierNorrland, under förbehåll om LåneResidencets
flyttande ifrån Hernösand till Sundsvall,
hvilken sednare Stad äfven i alla andra
afseenden, utom dess närmare läge, år tjenligare
till såte för Höfdingen der i orten ån
Hernösand, som ligger aflägset från stora lands,
vågen och således hinderligt för postgången.
Och då de Höglofl. Utskotten grundat deras
afstyrkan i denna fråga på 5o personers yrkande,
hoppas jag, såsom jag vördsamt vågar tro,
med mera skäl, att Höglofl. Ridderskapet och
Adeln grundar dess afslag af Utskottens nuupp,
Stn 87 ~Sei'tJiirr t, m,
lista Betänkande på ir}ooo personers enstämmiga
önskningar, med iörklarande att Rikets
Högloflige Ständer hos Kongl. Majrt underdänigst
anhålla, att, till lättande af Sfatsbördorna,
Jemtland matte åferiåggas till och förenas med
WesterNorrlands Län, hvilket beslut också Hedervärda
BondeStåndet under den a5 dennes
eller sista Plenidag på eftermiddagen enhälligt
fattat, och hvarmed säkerligen äfven Höglofl.
Ridderskapet och Adeln lärer sig lika enstämmigt
förena, isynnerhet då ett så beskafLdt
beslut blir i consequens med hvad redan i afseende
på Hårjeådalens återförening med Gefleborgs
Lån år afgjordt, och hvarmed denna
fråga till alla delar har ett enahanda förhållande.
N:o 2.
Herr Liljejlrdle, Guftaf:
Lånsdelningar då de ske med skål, hämtade
af locala anledningar, i anseende till Landsorters
viddcoh storlek, åro merendels väsendtligen nyttiga.
Lämpar mari nu detta på ifrågavarande ämne,
underställer jag Höglofl. Iiidderskspets och
Adelns uppmärksamhet: bör ej efter Finlands
förlust, Svenska Regeringens omsorg synnerligen
användas vid Norrländska Provincernas förkofran
och båsta? Jag kan ej annat ån besvara
denna fråga med Ja. Regeringen har icka
eller underlåtit det minsta som skulle befordra
detta ändamål. Är nu Länsstyrelsen långt afj
96
Den 27 November e, m.
lågsen, kan den ej lätt kasta ögon och uppmärksamhet
åt de håll, der de bäst behöfvasj
huru fördröjes icke derigenom de gagneligaste
ansialter? Utomdess en ökad folknummer, den
vi öttske och hoppas, vanligen en följd af ökad
prodiiction oell localä näringsgrenars uppmuntran
af en vis Regering, fördra alltid en närmare
politie. Skulle man nU vilja af indragningseller
hUshållsbegår, minska denna' polities närmare
kraft, gör man en besparing i smått, fÖF
att deremot förlora i stort.
Jag liar ej sjelf varit i Jemtland eller Härjeådalen,
meri jag känner dessa landskap ändå
genom de göda Geographiska beskrifningar vi
äga, och de säkra mitntliga underrättelser jag
om dem fått. Jag tror att desse Provinc^r arti
rika å naturalster ^ jag trdr att de tinder en viS
Styrelses uppmärksamhet, kunna ånriii mera
förkofras, och sedan Finland år förloradt, soni
jag förut nämnt, bör man göra allt, för att små*
hingom betåcka förluster, hvartill dessa Proyitl^
ters fördelar gifva tillfällen;
Min tanka är således, ätt denria nya Läns*
inrättning varit ganska väl betänkt och bör
oförändrad bibehållas. Och begär i så måtto
bifall å Högloflige Utskottens Betänkande, hvarå
jag anhåller 0111 proposition.
JDén 2? Ntremhcr ». mt
N:o 3.
Herr von Hartmansdorff\ Auguft:
Till ytterligare utveckling af min den s2
dennes gjorda motion, om Riddarhusets brand-*-  försäkrande, anhåller jag att, efter sedermera
inhämtade underrättelser, få uppgifva ett lättare
sätt till ändamålet» vinnande.
Om Riddarhusets hela värde anses belö-*
pa till 100,000 Ridr, så kommer Brandförsäkringsafgiften,
enligt bilagde Reglemente för
Stockholms Stads Brandförsäkrings-Contor förmodeligen
att beräknas till 4 femåttondedels
procent, och i sådant fall att utgöra R:dr Banco
4,6^5.
I stället för att contant inbetala dem, kan
enligt berörde Reglementes 2 Art. 6 § , Riddarlius-Directionen
få gifva BrandförsåkringsContoret
sitt skuldebref å denna summa, och
betalar intilldess den gäldas, endast 4 procents
ränta derå, hvilken årligen utgör blott Rtd r i85
Banco, hvartill RiddarhusCassan afven om beloppet
stege till 200 R:dr årligen, torde finna
tillgång, utan att Ridderskdpet och Adeln åtaga
sig någon, elier åtminstone ej en så dryg capitationsafgift,
som den jag förut föreslagit. Endast
kostnaderna för värderingen finge RiddarhusCassan
genast vidkännas; men deremot vunne
Bil till Ridd. o. yld, P r. %. Band. 7*
Btn 27 Novtnlcr e, wtj
man den fördelen, att utan dröjsmål få huset
försåkradt.
Om remiss äfven af detta mitt vördsamma
anförande till RiddarhusUtskottet, anhåller jag
ödmjukligen.
