# ID: svediakorp-gov281
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 65,759
# sentences: 2,310
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll;
hållna
hos
Hö gl of 1 ige
Ridderskapet och Adeln,
: ; •; : i ' >
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm)
År 1823.
* -C:
Första Bandeii,
STOCKHOLM,
tryckta ho» Or or Grahn, i8a3,
1825.
k_/edan Kongl, Majit genom öppet Bref af dea
28 sistlidne November i Nåder behagat påminna
samteliga Sveriges Rikes Ständer, att, i kraft
af 4p §. i RegeringsFormen, och 46 §. i 1818
års RiksdagsEeslut, till Lagtima Riksdag den
l5 Januarii 1826 sig i Hufvudstaden infinna,
blef Riksdagen å sistnämnde dag med vanliga
Ceremonier utblåst, och täcktes Kongl, Majit i
Nåder förordna till LandtMarskalk ÖfversteKammårJunkaren,
Skattmästaren vid Kongl.
Maj:ts Orden, Connnendeuren af Kongl, Nordstjerneorden
Herr Grefve Carl De Geer, hvilken,
efter det han inför Kongl. Majit aflagt
LandtMarskalks-Eden, och blifvit öfveriemnad
till de tvänne äldste närvarande Grefvar Förste
HofS tall mästaren, General Adjutanten, SecundChefen
för Kongl. LifGardet till Häst, Commendeuren
af Kongl. SvärdsOrden samt Riddaren
af Kejsérliga Ryska S:t AnnaeOrdens Andra
Class och af Kongl. Preusiska MeritOrden
Herr Grefve Magnus Brahe samt Öfverste Kammarherren,
CeremonieMästaren i Survivance vid
Kongl. Majits Orden, Commendeuren af Kongl.
Nordstjerne- och Riddaren af Kongl. Svärdsorden
Herr Grefve Gustaf Lewenhaupt begaf sig
till Riddarhuset och emottogs vid ingången derstädes
af RiddarhusDirectionen, RiddarliusSe«sr«teraren
och öfrige till Ridderskapets och A
-
5
Den 20 Januarii.
delns Canzli hörande personer hvarefter Herr
Grefven och LuncltMcirskalken enligt i4 §. i
Riddarhusördni n g e n ntsatte tiden till första uppropet
af Riddeskapets och Adelns första an.
teckning till den nästföljande dagen Thorsdagen
den 16 Januarii klockan io förmiddagen. Ä
nämnde dag blef berörde anteckning, i närvaro
af Trenne af Herr Grefven och LandtMctrskalken
utsedde Ledamöter af Högloflige Ridderskapet
och Adeln, jemte trenne af RiddarhusDirecteurerne,
RiddarhusSecreteraren och
RiddarhusFiscalen, under Herr Grefven och
handt Mar skalkens Ordförande, verkställd, och
andra Uppropet af första Anteckningen på enahanda
sätt fortsatt vid samma tid den påföljande
dagen; hvarefter Herr Grefven och Landt.
Marskalken tillkännagaf, att andra Anteckningen
likaledes fördelad i tvenne upprop, komme,
att enligt i5 §. i RiddarhusOrdningen för
sig gå dagen förr, än Konungen i Nåder kallar
Ständerne på RiksSalen.
Emedlertid sammanträdde Högloflige Ridderskap
et och Adeln första gången
Måndagen den 20 Januarii
in Pleno klockan io förmiddagen.
Sedan Herr Grefven och LandtMarskalken
äskat ljud med klubban, Öppnade han samman*
kornsten med följande tal:
Den 20 Jaituarii.
Högvälborne oell Välborne Herrar Gref.'
var, Friherrar samt Ridders- och Adelsmän.
Kallad genom min Konungs Nåd och dyrbara
förtroende till det för hvarje enskilt man
mäst hedrande rum i samhället, är det för mig
en angenäm pligt, att för Höglollige Riddenskapet
och Adeln tolka de känslor af utmärkt högaktning
och orubbelig tillgifvenhet hvaraf jag
vid detta tillfälle känner mig lifvad.
Det är visserligen ej utan farhåga jag in-,
täger den plats, som af så många upplyste och
af Fäderneslandet högst förtjente män för mig
innehafts. Jag kan ej för mig dölja de svårigheter,
som äro oskiljagtige från det kall mig
blifvit anförtrott, och da troligen misstag a£
mig vid flere tillfällen komma att göras, är mitt
enda hopp att Höglollige Rklderskapet och A-?
deln med öfverseende godhet ursägtar dessa brD
ster, då jag heligt vågar försäkra Eder Mine
Herrar, att de aldrig skola härröra af uppsåt,
utan endast af den oerfarenhet, sorn möjeligen
hos mig kan äga rum. Syftemålet för alla mi-;
na gerningar skall vid hvarje tillfälle blifva, att
genom mitt handlingssätt för Flögloflige Ridderskapet
och Adeln ådagalägga redlighet i uppsåt,
orubblig föresatts, att på hvad inig ankom^
mer befrämja mitt Fäderneslands väl, ett oryggeligt
beslut, att efter samvete och pligt följa de
föreskrifter mig enligt Rikets Grundlagar åligger,
att med sanningens och upprigtighetens språk
alltid söka befrämja det Allmänna bästa och
derigenom göra mig förtjent af Högloflige Ridj
6
Den 2 o Januarii,
derskapets och Adelns dyrbara förtroende och
välvilja.
Det är ej min lott mine Herrar att med
vältalighetens vackra språk kunna för Högloflige
Ridderskapet och Adeln framställa mina tankar
såsom jag vid detta tillfälle önskade, men
jag vågar försäkra Eder mine Herrar, att uppfyllandet
af det som heder och samvete fordrar,
alltid skall blifva det rättesnöre som skall leda
mitt uppförande, och den väg, sorn jag skall
vandra, och hvarifrån intet i verlden skall kunna
förmå mig att afvika. Måtte de beslut, som
vid detta Riksmöte fattas, leda till vårt Fäderneslands
sällhet, måtte alltid våra öfverläggningar
bära stämpel af lugnet och enigheten,
och derigenom ännu mera befästa det hopp
vi göra oss, att så väl för närvarande som äfven
för kommande tider, sällheten och välmågan
skola blifva Medborgares lott och det af
oss alla älskade Fosterland tilltaga i välstånd
och anseende. Måtte den Plögstes bistånd härj
till oss förunnas, och må hvarje Riksdagsman
aldrig glömma, att befordrandet af dess ändamål
alltid bör vara enda föremålet för dess bemödanden.
Med dessa af mig yttrade tänkesätt lika
orubbeliga som den önskan, att tillvinna mig
Högloflige Ridderskapets och Adelns förtroende
och välvilja, utbeder jag mig att i Högloflige
Ridderskapets och Adelns fortfarande vänskap
alltid få vara bibehållen.
Deli 20 Januarii,
7
Upplästes så väl Riddarhus Ordningen af
den 16 Julii 1818 som Stadgan till ordnings
vinnande vid Högloflige Ridderskapets och Adelns
Allmänna Sammankomster af den 16
April 1810.
Upplästes RiddarhusDirectionens under den
l5 dennes afgifne RiksdagsBerättelse.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf'. I anled.
ning af sista §. uti RiddarhusDirectionens RiksdagsBerättelse
anhåller jag att få göra en hemställan,
angående tjenligaste sättet för tryckningen
af så väl Ridderskapets och Adelns Protos
coll, som Bihanget till samtelige RiksStåndens
Protocoll vid innevarande Riksdag.
Herr Cederschjöld, uppläste derefter föl-5
jande:
Den i 5g §. af Riksdagsordningen påbjudj
ne tryckningen af RiksStåndens Protocoll skall
naturligtvis ej allenast stifta desto mera nytta,
ju mer dessa vigtiga handlingar kunna spridas,
och ju begärligare deras läsning kan göras;
utan äfven just genom den större afsättningén
blifva desto mindre kostsam. Men för att göra
dessa handlingar för Allmänheten begärliga
ar nödigt, att de till lägsta pris utgifvas så tidigt
som möjligt, medan de ännu äga nyhetens
behag och innehålla ärendernas fortgående uH
veckling, så att Allmänheten genast må erfara,
hvilka frågor, som väckas innan de komma
Den 20 Januarii\
ander egentlig Öfverläggning, och sedan hunna
med sin uppmärksamhet följa och liksom deltaga
i de påstående öfverläggningarne, samt slutligen
med en, till sann Fosterlandskärlek väckande
längtan se besluten i möte
Jag
får derföre vördsammast föreslå:
1:0 Att hvarje Pleni Protocoll justeras vid
början af följande Plenum, medan Ståndet sam.
las; eller ock att två eftermiddagar i veckan
blifva Plenum endast för Protocollsjustering, på
det hvarje PleniProtoeoll må ofördröjeligen kunna
till teckning befordras.
2:0 Emedan uti en nummerföljd ej. kan,
tryckas mer an 6 eller högst 8 ark i veckan,
och detta vöre otillräckeljgt för en hel veckas
Protocoll; skulle tryckningen lämpligen kunna
fördelas på 2 jemte hvarandra löpande nummerföljder,
sålunda, att, uti den ena intogos. en}
dast den egentliga ProtocollsStommen och df?;
mundtliga anföranden; men deremot i den andra,
under titel af Bi lag yr till Protucollet
alla motioner och skriftliga Anföranden, förs.
edde med ordningsnummer för dagen: Sorn de
skriftliga anföranden ej tarfva någon justering
helst de, enligt RiddarhusQrdningens 55 ,
skola genast efter uppläsandet afgifvas till ProJ
iocollet; kunna de straxt till trycket allein nas;
hvarigenom den stora fördel vunnes, att nästan
alla motioner skulle kunna hinna tryckas innan.
de till Utskotten remitterades*
Den 2o Januarir,
9
5:o Bihanget, redigerarlt på samma sätt
som vid sistlidne Riksdag, fördelas afven, likasom
då, uti liera samtidiga numerföljder och
på flera tryckerier, så att alla Utskotts Betänk
an den kunde yara trjrckte innan de till afgörande
hos Stånden förekomma,
4:o Tryckningen af Högloflige Ridderskapets
och Adelns Protocoll med Bilagorna tor_
de böra ombesörjas under påstående Riksdag
af RiddarhusUtskottet, men innan detta Utskott
hinner blifva satt, samt hvad som af tryckningen
kan återstå efter Riksdagens slut, af RiddarliusDirecfionen.
5:o Både Protocollen med sina Bilagor j
hvaraf 5oo Exemplars upplaga torde vara tillräcklig,
samt Bdianget, hvars upplaga borde
vara dubbelt så stor, anmälas serskildt till pre*
liumeration ä i sk. Banco arket; börandes alla
dessa handlingar, i mon som tryckningen fort-,
går, arkvis utlemnas.
Herr Cederschjöld tilläde mundteligen, det.
han anhöll, att dess angående ofvanberörde
tryckning väckte motion rnåtte få hvila på bordet,
intill dess Ståndet, sedan audra antecknin-j
gen försiggått, hunnit blifva fulltaligt.
Herr Grefven och Landt 3fars kalken ytU
rade, att då Ridderskapet och Adeln icke vore
behörigen organiseradt förr, än efter det andra,
anteckningen blifvit verkställd, ansåg Herr Gref-.
Ven och Landt Alar skalken sig böra hemställa,*
30
Den 2 o Januari t♦
om icke alla motioner, hvilka dess förinnan
väckas, kunde intill dess andra anteckningen
blifvit fulländad lä hvila på Bordet.
Bifölls.
Och skulle i följd häraf så val Riddarhus.
Directionens ofvannämnda RiksdagsBerättelse,
soin Herr Cederschjöld» i sammanhang dermed
väckte motion, hvila på bordet.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredric, anförde
skrifteligen:
Uti öfvertygelse, att det ämne jag vill
framställa för Ridderskapet och Adeln äger intresse,
och i förhoppning att det derföre skall med
välvilja emottaga» af detta agtningsvärda och
upplysta Stånd, har jag begärt ordet.
Tillåtelse för främmande "personer, att,
emot iagttagande af vissa reglementariska föreskrifter,
få såsom åhörare bevista Ridderskapets
och Adelns sammankomster på Ridderhuset,
enär Ståndet för serskilta fall ej beslutit,
att dessa sammankomster skola vara slutne, är
den fråga jag går att väcka.
Det är ej i dag första gången, som detta
ämne hillver föremål för Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet och upplysta skärskådande.
En af dess medlemmar väckte detsamma
Dett 3o Januarii
II
inom detta ruin under sist förflutna Riksmöte.
Denna Riksdags då nära nalkande slut, RiddarhusUtskottets
Utlåtande, åt hvars första behandling
frågan öfverlemna des och må hända
tänkesättens, då för sakens njrffa ännu ej vunna
mognad, hindrade ämnets utveckling. Fern år
äro sedan förflutna, och märkbarligen synas
mig begreppen och sinnesstämningen Arara stadgade
och enige om förmanen af offentlighet i
ett upplyst Samhälle, vid alla de tillfallen, der
‘denna organ af den lagbundna friheten, kan
åstadkomma en välgörande inflytelse på nationens
tänkesätt och bildning. Må det derföre
tillåtas mig att tro, det rätta tidpunkten nu är
inne, för framställningen af den motion jag
gjort.
Ingen lärer neka, att uti våra i mariga
SamhällsLagars anda, igenfinnas i de flesta föreskrifter
en tydlig rigtning för offentlighet och
öppna åtgärder. Vi äga sedan denna tids början
tryckfriheten, upplyste och redlige Medborg
gares säkraste medel, att bidraga till sanningens
försvar, Styrelsens kraft och anseende, och nationens
förädling. Vi se denna offentlighetens
mäst utmärkta attribut, likt de flesta friheter,
någon gång missbrukad. Oförstånd tillhör menskliga
ofullkomligheterne; illvilja, hämdlystnad och
enskilta afsigter, äro menskliga fel, och från
något af dessa härllöt alltid hvarje missbruk af
ägande friheter, men i en Stat, hunnen till det
mått af upplysning, som vår, i ett Samhälle,
deri nationalcaracterens ursprungliga rättskänsla
ofta framträder till rättvisans behjertande,
12
Den 20 Januarii.
lika oförfalskad som fordom och mera mogen,
genom eli växande bildning; i ett Land der den,
som står i spetsen för Nationen, är en bland
tidens mäst upplyste män, i ett sådant land,
kan, någon gång förefallande missbruk af en
välgörande SamhälJsinrättning, ej väcka ovilja
mot den; nej hvarje missbruk af väl betänkt
frihet blir derföre den upplyste och redligt tänkande
medborgaren en varning,' att ej begå
samma fel; likasom hvarje ädelt bruk af depna
frihet blir för honom en uppmuntrande föresyn.
Vi äga således rättighet, att lemna åt offentlig-.
heten våra tankar. Vi äga offentlighet i en del
af vår Lagskipning, men vi sakna den helt och
hållit vid öfyerläggningarne om Lagstiftande
ärender,
I samma mon interesset hos nationen för
nationalRepresentationen ökas, i samma mon
ökas dess nyttiga inflytelse på samhället. Om
detta erkännes som en sanning, lärer deraf äfven
följa, att åhörandet af nationalRepres. öfverläggningar
om Statens och Folkets angelägenheter,
skall väcka högre och lifligare interesse
hos det, än blotta läsandet af Protocoll, som
i synnerhet från detta Stånd, ej knnna synas
offentligen förr, än flere veckor, ja månader>
efter ämnets afgörande. Vi äga inom vårt land,
ett både för moraliskt värde och förmögenhet
utmärkt antal medborgare, sorn ej hörande till
något Stånd, nu sakna allt tillfälle att gagna
och upplysa, vid granskningen och afgörandet
af ämnen, om hvilka de kunna äga mycken
kännedom, och på hvilkas rätta behandling, dej
Den 20 Januarii,
ras Val möjligen kan bero. Om dessa få afhöra
Repres. öfverläggningar, komina de i tillfälle,
att genom tryckfrihetens bruk kunna
framlägga för det allmänna, frukten af de eftersinnanden
detta afhörande hos dem uppväckt,
jemte de upplysningar, sorn af deras kunskaper
äro att hämta. Då detta kan ske innan ett ämne
blir afgjordt, synes mig ingen tvifvel vara,
att det icke bor aga en förmånlig inflytelse på
Riksdagsärelidernes behandling. Genom offentliga
Plena inom detta Stånd erhålles dessutom
ett correctif mot den förutnämnde ohjelpliga
långsamhet med hvilka våra Protocoll blifva
allmängjorda. Utdrag af de tal som bär i ett
Plenum äro hällne, kunna då, följande dagen,
eller åtminstone kort derefter, blifva i allttiäntiå
Dagbladen synlige, hvilket efter min tanka bör,
under det interesset genom detta skyndsamma
meddelande bibehålles och lifvas hos de som
ej äro Representanter, äfven äga en nyttig inflytelse
på dem af Representanterne, som med
Utlåtanden deltaga i öfverläggningarne. En
möjlig origtighet, eller förvrängning i nämnde
Dagblad, af en Representants Utlåtande, rättas
och vederlagges lätteligen i samma Dagblad,
genom ett extractum Protocolli af det sedermera
justerade Protocollet; och denna åtgärd,
möjligen påkallad för sanningens försvar bör
väcka ökad uppmärksamhet och varsamhet hos
dem, som meddelat Allmänheten en origtig
uppgift.
Till bibehållande af ordning vid dessa nu
af mig ifrågasatte offentliga Plena inom Ridder*
Den 20 Januarii,
stapet och Adeln synes mig, att en reglementarisk
föreskrift lätt kan uppgöras, sedan utrönt
blifvit, huruvida Läktaren kän för åhörares
placering blifva disponible.
Friherre Åkerhjelm tilläde derefter munteligen:
Jag
inskränker mig för närvarande vid den
framställning af frågan, jag nu haft äran göra,
samt får upplysa, att orsaken, hvarföre jag 1
första Plenum trodt det vara lämpligt, att anmäla
detta ämne varit den, att detsamma mot
slutet af sistlidne Riksdag inom detta rum blifvit
väckt, men då uppskjutet, hvarigenom jag
ansett frågan, så till sägande hvilande från förra
Riksmötet till det nuvarande. Emellertid får
jag på de skäl, så väl Herr Grefven och Landt.
Marskalken, som en värd Ledamot Herr Cederschjöld,
anfört, ödmjukligen anhålla, att frågan
må hvila på bordet, intilldess andra anteckningen
afHögloflige Ridderskapet och Adeln
för sig gått, hvarefter den torde kunna af Ridderskapet
och Adeln upptagas, granskas och
förmodligen till RiddarhusL tskottets handläggning
remitteras.
Lades på Bordet.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus,
uppläiste följande;
Ridderskapet och Adelil täcktes tillåta att
Den 20 Januarii,
jag fäster" dess uppmärksamhet uppå några
ställen uti den nya RiddarhusOrdningen, der
jag tycker mig sakna full öfverensstämmelse med
Grundlagens föreskrift och anda.
Olikheterna härröra sannolikt deraf, att
man yid dess affattande icke bestämdt afskildt
sådant, som egentligen hörer till Adelns representation,
och hvarigenom den enskilte Adelsmannen
qvalificeras till Riksdagsman från sådant,
som åligger Adelsmannen, sedan han blif.
vit godkänd såsom Riksdagsman, men åligger
honom gemensamt med de öfrige Ståndens medlemmar.
Hvad som hörer till den förra frågan, tor^
de icke kunna af Ridderskapet och Adeln af.
göras och fastställas, innan det blifvit Kongl.
Maj:ts godtfinnande underställdt, emedan det
är Kongl. Maj:t som förlänar Adelig värdighet.
Hvad åter hörer till den Adelige Riksdagsmannens
skyldigheter och rättigheter, så måste
denna del af RiddarhusOrdningen såsom hörandes,
enligt RiksdagsOrdningens 12 § , ovilkorligen
och lika med de andra Ståndens ordningar
, vara författad i öfverensstämmelse med
Grundlagarna, också nödvändigt anses gillbar
och äfven sanctionerad, i och med detsamma
som den befunnits vara författad i öfverensstämmelse
med Grundlagarne. Brister kunna
icke uppkomma, när på Grundlagarnes föreskrifter
och anda nödig uppmärksamhet blifvit
fästad, Finner man brister, så måste de rättas
Den 2o Januariii
efter Grundlagarnes föreskrifter och det så snärt'
toian finner dem. Uppstår tvekan om hvad
sora är rätt, så måste polisreglementet, sorn ett
enda RiksStånd till efterföljd för sig faststäldt,
vika för Grundlagarne, sorti Konung och Ständer
gemensamt fastställt och besvurit. Lagligt
staude, olagligt återgånge. Och detta så mycket
mera, som de öfriga Stånden icke kunna
med liknöjdhet se, att ett RiksStånd, genom sin
serskildta ordning, gör orri intet, hvad Grundlagarne
i afseende på Folkrepresentanternes
skyldigheter och rättigheter i allmänhet stadgat,
då Constitutionens garantie egentligen deri ligger,
att de föreskrifna formerne blifva iakttagne.
Först får jag fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på skillnaden emellan deii
påskrift, hvarmed den förra Riddarhus-Ordniugen
varit försedd, och den sorn läses på
den nyai
Den förra lyder sålunda: ”Alltså vele vi
iippå Ridderskapets och Adelns underdåniga
anhållan hafva denna Riddarhusordning till
obrottslig efterlefnad härmed antagit och kungjort.
” Högste Magteiis åtgärd här bestod deruti,
att den befallte promulgation af hvad Rid-,
derskapet och Adeln fastställt.
Den sednare lyder sålunda: ”Alltså håfve
ti uppå Ridderskapets och Adelns underdåniga
anhållan, ekuna Riddarhusordning gillat och
$iad
-
Den 20 Januarii.
17
ftadfåstat, samt till obrottslig efterlefnad här»
med antagit och kungjort.” Här synes Högsta
Magten rättigheten förbehållen att gilla eller
ogilla.
Ån tydligare år denna tanka uttryckt i
52 §. hvilken, efter den förra Redactionen, ly-,
der sålunda:
”Sedan Riddersknpet och Adeln tagit sitt
beslut om någon ändring eller tilläggning, öf.
verlemnas den tili Konungens stadfästelse, för
att vid nästföljande Riksdag blifva gällande.’’ I
den nya Redactionen betei* det: ”Riclderskapets
och Adelns beslut öfverlemnas till Konungens
stadfästelse, och blifver, derest en sådan vinnes,
vid nästföljande Riksdag gällande.” Vidare
innehåller denna §. i sin nya redaction, att,
om, under varande Riksdag, någon sådan ändring
uti Grundlagarne antages, sorn för uppfyllandet
af föreskriften uti 12 §. af Riksdagsordningen,'
gör en derefter lämpad ändring i vissa deHr af RiddarhusOrdningen
nödvändig, bör en sådan ändring,
af RiddarhusUtskottet föreslagen, samt af
Ridderskapet och Adeln godkänd, till Konungens
stadfästelse öfverlemnas.”
Riksdagsordningen säger i 18 J. ”Den?
hvilken laga kraftvunnen Dom förklarat ovårdig
medborgerligt förtroende, eller att föra andras
talan, eller för något nesligt brott tili
straff skyldig, får ej till Riksdagsman godkännas.
5’
Ridd, 0, Ad. Prof. I, B. i. Afd. 2:
Den ao Januarii.
Den nya RiddarhuiOrdningen tillägger i
§. ”Lag sarmna vare, om han för nesligt brott
är under tilltal vid Domstol , men Utslag i aaken
ej ännu år fäldt.”
Dår åtétstår den Ridderliga värdigheten i
kollision med Adelsmannens rått och pligt, såsom
medlem af ett RiksStåndi Ett af Rikets
Stånder synes icke kunna ange sig beråttigadt*
att, inom sig* göra vilkoretl för Riksdagsmannens
godkännande, strängare ån Lagstiftaren
dem gjortj och hvad som tillfredsställer trenne
RiksStånds och hela den öfriga Nationens begrepp
om åra och känsla för åra, synes äfvert
böra göra det ljerde Ståndet tillfyllest.
Uti en despotisk Stat år det eri lycka och
éri ersättning, ehuru ringag når Adeln högt
stegrar begreppet om sin Corps’s åra. Uti eri
lagbunden Monarki bör ingen individ, och ej
heller något Stånd, vilja eller få höja sin åra
öfver Nationens åra och lagettS. Jag respecte*
rar den känsla, som föranledt Ridderskapet
rich Adeln att yttra sin ovilja mot blotta miss.
lankan om neslighet; men i ett land, der lagar
finnas, och der lagar råda, låta dessa örd förfärliga:
”Lag samma vare, om någon blifvit af
Domstol skyldig förklarad, eller örn han blifvit
inför Domstol ställd under tilltal.” Der anklagelse
skett, måste tilltal åga rum, örn
än anklagaren år känd såsom en skurk, och
d^n anklagade såsom ådel marn Af aktning
för lag och råttj det vill såga, of aktning
för national-äran, måste hart ställa sig inför
V
D“n 2o Januarii.
*9
Domstolen, och låta lågheten celi ii!,skan få
tömma sitt gift; af aktning för lag och rått,
måste Domaren fördröja sitt förklarande af d<-ri
ärila mannens oskuld, till dess «t« iåglieten och
illakau blifvit afhöijd.
Men Ridder,skåpet och Adeln skulle anse
sitt Stådd» värdighet fordra, att icke vånta till
dess att Dom blifvit filt), utan döaiiria påförhand?
Hvilken upprättelse kun bjudas deii för.
olåmpade, örn sedan Domstolen iörklarar honom
oskyldig oeli anklagaren v-mårad? Många
brott sorti Historien kallar för Politiska, måste
Domstolen benämna för nesliga.
RiksdagsOrdningens 4i §. »åger: ”Tjenst
görande
StatsMinisträr, StatsRåd, JusfitieRåd,
HotCantzler, JustifiseOähtzler, JnstitiasÖmbudsfnan
och StatsSecrelerare må ej säte och stämma
i sitt Stånds plena förnekas, enär de hvad
hvarje Stånds serskilta ordningar stadga, dertill
berättigade äro; i Utskott och val till Utskott#
Ledamöter, må icke någon af förenämnde personer
deltaga”:
Den nya Riddarhusördnihgeri, liksom den
förra, har icke ord sorn motsvarar denna §.,
då den likväl i s2 underrättar ”Electorn att
ban ej får i Ufskotf välja annan person, änden
sorn till såte och stämma antecknad år.”
Riksdags-Ordningen känner endast frenne
Riksdagsmannabt-fattningar; den första, att i
egenskap af StåndsLedainot deltaga i Ståndet#
öifverlåggningar oell beslut in pleno, Det år
23
Den 20 Januarii,
denna Riksdagsmannabefattning, som icke får de
i RiksdagsOrdningens 4i §. uppräknade perso.
ner förnekas
den andra befattningen är, att
å Ståndets vägnar välja UtskottsLedamöter, det
vili såga Electorsbefattningen; och den tredje
år att sitta i Riksens Ständers Utskott. I dessa
sednare befattningar få ofvannämnda personer
icks taga del.
Men RiddarlnisOrdningen har dessutom en
titel och en befattning, som Grundlagen icke
sagt något om den valda Bänkman nen
till hvilken af ofvannåninde trenne befattningar
skall han hänföras? på det att, vid Utskottens
bildande, Grundlagens föreskrift i RiksdagsOrdningens
4i §, icke måtte trådas för nära,
en sak som interesserar de andra Stånden icke
mindre ån den bör interessera Ridderskapet
och Adeln.
■lag tror mig redan hafva sagt nog för
att göra nödvändigheten framlysande, att under
denna Riksdag låta omarbeta RiddarhusOrdningen,
dä jag anser ämnena böra åtskiljas. Allt
hvad sorn hörer till Representations! ätfigheten
och till introduefionen, torde låmpeligen kunna
kallas:” Ridderskapets och Adelns RepreseutaJ
tionsStadga. Den torde böra underställas KgU
Maj: Is pröfning och stadfästelse. Under titel af
Riddarhusets Stånds ordning borde upptagas
allt som rörer Riksdagsmaunabefattningen, och
når den befinnes i ölverensståmrnelse med
Grundlagarna vara författad, synes den, lika
med de andra Ståndens ordningar. i denna ö£i
Den 20 Januarii.
21
verensståmtnelse äga sin gillbarhet osb sin stadfästelse.
Ja . anhåller att nu specielt få yttra
mig öfver den frågan: huruvida det kan vara
de i RiksdagsOrdningens 4i nämnde högre
och ansvarige Embetsmån tillåtit, att deltaga
uti Utskottens bildande. Men innan jag förelägger
Ridderskapet och Adeln min åsigt af
hvad lagen härom stadgat, torde jag få nämna
någna ord om det Historiska i saken.
RegeringsFormen blef, som bekant år, an-'
tagen genom acclamation. Tiden tillåt ingen
långsam granskning. Man lofvade att vid RiksdagsOrdningens
affattande lemna afseende på de
anmärkningar, som vid RegeringsFormen blifvit
gjorde.
Den 12 Junii 1809, sex dagar efter Regerings-Formens
sanctionerande, inlemnades till
Ridderskapet och Adeln ett memorial undertecknadt
af Utrikes StatsMinistern, samt af
SiatsRåderne Lagerbjelke, Rosenblad, von Platen,
Adlerbeth och Adlersparre, så lydande:”
”Undertecknade, sorn af Kongl. Majit Nådigst
blifvit utsedde till Ledamöter af dess StatsRäd,
hafva icke vågat anse denna deras egenskap
och den ansvarighet, sorn RegeringsFormen få_
stat vid deras framdeles befattning, vara förenlige
med deras hittills utöfvade Riksdagsman,
narått. De hafva trott densamma under deras
tjenstgöring i StatsRådet kunna betragtas såsom
hvilan de. I Jölje hvaraf de afven ansett såsom
en skyldighet, att afsåga
hvartill åtskiilige bland undertecknade af Hög
-
2 2
2a Januarii.
loflige Riddprskapet» och Adelns förtroende blifvit
kallode ”
Lika lydande afsågelseskrifter blefvo in?5nde
af Herr Grefve Wachtmeister, befordrad till
JustitiaeCnneeljer, och af Herr Grefve Fredric
Gyllenborg befordrad till JustitiaeRåd.
Herr Landshöfdingen von Rosenstein, orri
följande dagen lillkånnagaf, att han blifvit lör.
ordnad att tills vidare och utan lön förestå uppfostrings.
och Eccjesiasfique årenderna, förklarade,
att, då dermed åtföljde ett med ansvarighet
förknippad! deltagande i StatsRådet* göromål,
så torde lian ej kunna vara Ledamot af
Riksens Sjtånders Utskott, j följd hvaraf han
afsade sig sitt runi i ponstitutionsUtskottet.”
Samma dag tillkännagaf Her^ Friherre af
Wetterstedt, förordnad att tills vidare förvalta
HofCanceilersEnibetet, att ”han trodde, i öfverensstämmelse
n ed den förklaring åtskilliga
af StatsRådets Ledamöter sfaifvit, sig vara för.
bunden, alt, l/u-dan lionu Riis da g uma rina ratt
hvildrj afsiige sig Ståndets förtroende att vara
Ledamot af Statsutskott?!,”
Under en samma dag på Riddarhuset uppkommen
öfverläggning om StatsRådet Friherre
yon Plåtens väckta motion om nationalcrm?..
^ing, yttrade sig RjddarhusSeereteraren Silfyerjjtolpe
sållin Ih: *’Då nu Friherre von Platen,
Sppi v<1ckt denna motion genom till fånighet ?n
af ein upphöjelse till StatsRåd, blifvit ekiljd
Den so Januarii,
a 3
från tillfället att nu mera personligen inför Rid.:
derskapet och Adeln andraga sina skäl för pro^
jectet, vågar jag underställa Hégloflige Ridder»
skåpet och Adeln, pm det icke må vara Friherre
von Platen förbehållit, att, om han sjelf
finner sig dertill befogad , framdeles få försvara
sina skål i Ridderskapet* och Adelns Pfotocoll.”
Friherre Claes Fleming svarade häruppå:
”Då Friherre von Platen säkerligen sjelf inser,
att han såsom medlem af StatsRådet, ej mera
kon på Riddarhuset uppträda att tala, torde
Ridderskapet och Adeln deremot finna naturligt,
att det år honom tillständigt genom skrift
elier tryck öfver den nu afgjorda frågan ut»
Veckla sina tankar
Så långt sträcktes grannlagenheten under
det nya Constitutionella lifvets första menlösa
dagar. Man ansåg det icke vara rätt att Styrelsens
högsta organer, ansvarige inför Rikets
Ständer, skulle äga Såte och Stämma ibland
dem,
Få dagar härefter, den 19 Junii, uppstod
samma fråga.
Herr Nordenstolpe hemställde till Ridderskapets
och Adels pröfning, votn icke vissa af
Statens högre Embetsman såsom nnderkastedf
redovisning och ansvar, borde, så långe sorn
de sina Embeten innehafva^ låta sin Riksdags.,
msnnarått hvila.'!
24
Den 20 Januarii.
Herr LandtMarskalken erindrade härvid:
”Ait StatsRådets Ledamöter hade för några dagar
sedan gjort tillkännagifvanden, som intyga;,
att de sjelfva så ansett saken.”
RiddarhusSecreteraren Herr Silfverstolpe
gaf såsom Ledamot af ConstitutionsUtskottet
upplysningsvis tillkänna, ”att denna fråga, såsom
hörande till Riksdagsordningen vore i Utskottet
under öfvervägande.”
Herr David von Schultzenheim yttrade sig,
”att ehuru han för sin del ansåg lämpeligt, att
visse högre Embetsman icke böra få sitta i Utskotten,
trodde han likväl, att, genom deras
uteslutande från plena, Ridderskapet och Adeln
skulle betaga sig sjelf frugten af deras högre
kännedom af Allmänna sakerna.”
Riksdagsordningen korn i dagsljuset 9 Månader
efter RegeringsFormen. Den stadgade
uti 4i § att Säte och Stämma uti Ståndens
p^éna icke skulle de högre och ansvarige Styrelsens
Organer förnekas. Men att de i Utskott
och val till UtskottsLedamöter icke skulle
få deltaga. Och den tilläde: ”hörande i öfrigt
och i allmänhet iagttagas, att i mål, som personligen
röra en Ledamot af något RiksStånd,
må han väl i plena eller Utskott Öfverläggning
garne, men ej besluten, öfvervara.
Tillämpningen af detta stadgande skulle na}
futligtvis oftare komma i fråga inom Ridderskapet
och Adeln, än innom de andra Stan
-
Den 20 Januarii.
den; och det år att beklaga,’ att detta stadgande
icke blifvit upptagit i någon af de trenne
RiddarhusOrdningarne, som Ridderskapet och
Adeln sedan Constitutionens införande faststålt.
Orri under de tvenne första Urtima Riksdagarne
det icke kom i fråga, att göra sig redo
för Lagstiftarens mening i RiksdagsOrdningens
41 samt att bestämma, huru långt den inskränkning
i de ansvarige Embetsmånnens Riks.
dagsmannaråft, som deni a <jj. antyder, skulle
sträckas, må sådant icke väcka vår förundran.
Under den första var uppmärksamheten odelad
fästad på Thronföljarevalet. Under den andra
Örebro Riksdagen synes rättandet af de misstag
som af 180g års Ständer möjeligen kunde vara
begångna, hafva utgjort liufvudfÖremålet.
Båda dessa Riksdagar dessutom höllos u.
tom Rikets hufvudstad, cch det lärer knapt be:
höfva sägas mera. Eri liten Stad öfverfylles
snart af Hofvets glans och Administrationens
talrika personal. Den som icke är mera ån
Medborgare , synes icke dår. Denna talrika
Class har gjort och gör Riddarhuset så vördnadsvårdt.
Statens fardna tjenare, inom hvil
kas
bröst blott för Fosterlandet linnes värme
qvar,
dessa Statens och Riddarhusets vete
raner,
vid hvilkas åsyn man på samma gång
känner sig lifvad och återhålles, saknas der,
hindrade af sina år, af sina knappa vilkor, och
kanske äfven af den försynthet, som den gamla
tiden måste hysa för en ny tid, når denne
senare ingen yttrar för den förre. Inflytelsen
26
Den 20 Januarii.
af den, de mindre Städerna egna, atmosphere
torde sällan kunna motstås. Hvarje steg man
går år sedt; hvarje ord man talar år hördt;
det gissas till hvad man tänker och tprde tänka.
Dår år icke stället att höja sin röst till
recjamatiorj af föreskrifne formers noga iakttagande.
Allt sådant synes dem pedantiska Ilin.
der, hvilka ogerna lemnat Hufvudstaden och
längta att komma dit tillbaka; motsägelsen blir
der, såsom icke beräknad, dubbelt oangenämt
Om, under de tvenne följande i Hufvudö
staden hållna Urtima Riksdagarne, man äfven
glömt, att vårda garantierna för Riksdagsman^
rens YalFrjhet.
Om en del af Riddarhusets
medlemmar, som det ålåg att befullmägtjga en
af sina Bånkmån till val af de personer, hvilka
i Ridderskapets och Adelns namn åga att bilda
Utskotten, trott, att den Ministeriella person
som de ågde den äran, att ha lill Bånkkamerat,
kunde göra så mycket större anspråk på bevis af
enskildt förtroende, som Lagstiftaren i Allmän-r
het ansett honom jäfvig i frågor, der bans gagn
eller skada, såsom redovisande och ansvarig,
kunde komma i fråga.
Om denna ministeri
«lla
person, i den förmodan kanske att oppositionen,
eller att personlig fiensksp icke heljer skulle
vara inactiv, ansåg sig icke behöfva försaka en
fördel, som slumpen bjöd honom,
så bevisar
detta allt blott huru lått man under vissa yttre
förhållanden kan antaga vanor, som man har
svårt att skilja sig vid, ehuru åter förflyttad
ilion* en högre krets.
Den 20 Januarii,
37
Inom en högre krets föreställer jag piig
att hvarje Riksens Ständers medlem känner sig
åter förflyttad , då han infunnit sig till denna
Lagtima Riksdag, den första efter Consfitutionens
införande. Likasom då, låra opknu Svenska
Folkets representanter vilja hälsas för Landets
Fäder och Vise, samt förtjena denna ära.
Peli jag föreställer mig att det år att handla i
enlighet med den anda, som deraf ovillkorligen
våckes, att göra sig redo för hvad Lagstiftaren
förstått med RiksdagsOrdningens 41 §.'
Denna §. säger: Ståndens plena må Sä
te
och 6tåmma icke förnekas de i denne
nämnde högste ansvarige Embetsmån.’? Den
slutsats synes kunna dragas af detta stadgande:
att utom Ståndens plena, Såte och Stämma
mäste dem förnekas. _ Men Ridderskapets och
Adelns 5o Herrar Bänkman, valde och delege.
rade ur plenum, utgörande kanske cn tiondedel af
Rikets till Allmän Riksdag församlade Ridderskap
och Adel, år d»t detsamma, sorn Ridderskåpets
och Adelns plenum; och kunna Ministrarne
anse» berättigade, att bland dem intaga Såte
derföre, att Säte i Ridderskapets och Adelns
plenum icke må dem förnekas?
1 Utskott fä Ministrarne icke deltaga.
Men deltaga de icke i Utskotts göromål, når de,
befuilmågtigade af Ståndet in pjeno, bilda ett
Ståndets Utskott och utöfva hela Ståndets fatt?
Har kanske Lagstiftaren med ordet Utskott menat
de Utskott allena, til! hvilka alla fyra RiksStåndsn
sända deputerade? Då hade han pfel
-
25
Deri 20 Januarii.
bart sagt: ’’uti Riksens Stånders Utskott få de
icke deltaga. Han säger i allmänhet ”i Utskott
få de icke deltaga,” genast efter att hafva sagt:
”1 Ståndens plena må det dem icke förnekas.”
Han har således ofelbart menat, att de icke
skulle få deltaga i något Ståndens enskilta Ut—i
skotth Det har också aldrig håndt, att någon
ministeriel person tagit Sate i RiddarhusUtskottet.
Herrar Bänkman åro i sjelfva verket Ridhusets
första ValUtskott, äfven som de af dem
valda 2 5 Herrar Electorer åro Riddarhusets
andra ValUtskott. Saken förändrar ej sin
natur för det att den blifvit uttryckt med de
kortare namnen af Bånkmån och Electorer. Och
då det ofelbart bör förutsättas afsigt och con-.
seqvence hos Lagstiftaren, så måste inau vål ta}
ga för afgjordt, att då han ansett sig böra neka
Ministrarne att taga Säte i Riksens Ständers
Utskott, hvilka likväl blott bereda målen och
underställa Riksens Ständer sina åsigter, det icke
har kunnat vara hans afsigt, att de skulle tå
taga Såte i Ridderskapets och Adelns ValUtskott
eller Säte bland Bånkmånnen och E
lectorne,
sora besluta med Ridderskapets oell
Adelns rått.
I val till Utskotts Ledamöter jä de icke deltaga.
Om Ridderskapet och Adeln valde sina
committerade i Riksens Ständers Utskott, på
samma sått som Banco- och RiksgåldsContoirels
fullmågtige samt Revisorerne väljas, utan.
instantierna af Bånkmån ochElectorer, så skuL
le väl LandtMarskalken icke kunna tilläta de
Den 20 Januarii.
29
ansvarige Embetsmånnen, att afgifva Voterings^
Sedlar, eller att deltaga i valet. Kan det sägas:
att icke deltaga i valet, att välja genom fullJ
mågtige? Och när Ministrarne Kjelfve bli fullmågtige
för de Bänkar, på hvilka de sitta, deltaga
de icke i valet af Utskottens Ledamöter i
högre proposition ån deras Bånkkamerater, för
hvilka intet förbud att få deltaga i val af UtskottsLedamöter
existerar? Om alla i 4i
eiterade ansvarige Embetsman, jemte alla, sedan
sista Riksdag, Constifnerade Föredragande Stats*
Secreterare, hvilka tillsammans visserligen utgöra
26 , eller mer ån hälften af BånkmansUtskottet,
skulle bli utsedde till Bänkman, och
sedan komma öfverens om i3 Electorer, ägan»
de lika åsigt med dem om de personer som
böra sitta i Riksens Stånders Utskott eller icke
sitta der. Iean den sågas hafva orätt, som påstår,
att Ministrarne deltagit och ganska verksamt
deltagit i valet af UtskotlaLedamöter ?
Huru än RiksdagcOrdningens sats i 4i §.
vändes: ”1 Utskott eller val till UtskottsLedamöter
må icke någon af förenämnde personer
deltaga,” så blir meningen den samma; icke
deltaga rnåtte vål vara detsamma som ingen del
taga, hvarken omedelbarligen eller medelbarligen,
hvarken personligen eller genom Fullmågtig,
ingen d>-l taga i valet, måtte väl vara detsamma
som att afhålla sig ifrån valet, hålst då
det står i slutet af samma §, f,börandes för öfrigt
och i allmänhet iagttagas, att i mål som
personligen röra en Ledamot af något Riksstånd,
må han vål öfverlåggningen men ej be.
3é
Den lo Januarii,
sluten öfvervara.” Det är icke omöjligt, att
icke det någon gång personligen skulle kunna
röra én eller flere bland dé i 41 §. nämnde
personer, åt hvilka Electorer Bånkmånneri
uppdraga alt välja Ledamöter uti CoostitutionsUtskottet,
och således äfven ät hvilka Bånk^
män Ridderskapet och Adelil uppdrar filt välja
Eiectorer. Resultatet af eri votering måtte
vål också anses vara beslut. Så tyckteS
man allmänt tänka den 19 Jilnii 1809, och det
synes hafva varit på Ridderskapets och Adelns
gifna förklarande, att, genom de högste Einbetsmånnens
uteslutande från plena, Ridderskapet
och Adeln skulle betaga sig sjelf frugten af deras
högre kännedom af allmänna sakernej som
Lagstiftaren stadgat, att i Siåndens plena såte
och stämma icke må dem förnekas,
Mot denna min åsigt af hvad Lagstiftaren
stadgat om Ministrarnes deltagande i Utskottens
bildande, kan visserligeri fyra Urtima Riksdagars
praxis åberopas. Men praxis torde icke få
gälla mot tydlig lag, då Riksdags-Ördningens i
§. säger; ”Riksens Ständer, söm åro Svenska
Folkets Representanter, kunna i utöfuingeri af
deras Riksdagsrriannabefsttning icke bindas af
andra föreskrifter ån Rikets (grundlagar.
Jag torde få nämna några of3 orri de motiver,
som troligen föranledt Lagstiftaren att inskränka
Ministrarnes Riksdagsmannarätt, allena
till såte och stämma uti Ståndens plena.
Den farhåga har ofelbart svåfvat för Lag
-
Den 20 Januarii,
stiftaren, att verkställande magten skulle kunna,
i likhet med hvad sorn förr håndt, stundom
vilja för långt sträcka sin inflytelse på de mån,
hvilka j Folkets namn ägde att bevilja elier
afslå, hvad till Statens bestånd öcll trefnad fordrades*
Häri
skulle i sina försigtighetsmått deremot
haturligtvis göra skillnad emellan Konungen såsom
person, och de Ministrar, genom hvilka
Konungen regerar* Åt Konungen lemnade han
inflytelse genom tilldelad rättighet att nämna
LandtMatskalk och Talmän. Landt Marskalken
åligger* att hos Ridderskapet ocli Adeln styrka
all Konungsligan rätt; och likaså iiiför Konungen
Ridderskapets och Adelris. Hail år den
utsedde mediarftri, i händelse under den inedgifna
fria pröfningen af hvad som å ena sidan
bör kunna billigt fordras, och å den andra sidan
kan beviljas, sporr till passion skulle
tÖjas.
I afseende på Konungens mån eller de
Ministrar, genom hvilka Konungen styr, så skalle
naturligtvis, sedan de blifvit förklarade ansvarige
inför Rikets Ständer, också förebyggas
möjligheten för dem att genom inflytelse på Representanterna
göra denna ansvarighet 0111 intet;
åfvensöni möjligheten att skäligen kunna misstänkas
derföre. Det år derföre ofelbart, som
han inskränkt deras Riksdagsmannarätt till såte
•ch stämma i Ståndens plena.
För min del beklagar jag upprigtigt att
32
Den 20 Januarii.
Lagstiftaren funnit sig böra förneka Ministrarne
rum uti Rikets Stånders förberedande Utskott.
Med en representation sådan som vår,
der målen discuteras och afgöras på fyra sårr
skilta rum, beror allt deraf, att de rigtigt för.;
beredas. Ja! deraf beror Ständernas anseende
och Constitutionens bestånd. Ville man göra
Nationen likanöjd först, och ledsen sedan vid
representation och Riksdagar, så behöfdes icke
mera ån att man under 3 till 4 Riksdagar å
råd illa organiserade Utskotten. Deltagande i
Utskotten och tillfället att derstädes verka genom
sin öfverlägsenhet i förstånd och insigter
hade icke bordt Ministrarne förnekas.
Deremot blef det en absolut nödvändighet,
att förebygga den ministeriel la inflytelsen på
Ständernas val af de personer, genom hvilka
målen skola förberedas. Hade ån det varit
Ministrarne tillåtit, att jemväl inom Utskotten
göra sina insigter gällande, så hade vål ändå
kunnat hända, att man sökt göra sig sitt arbete
så litet mödosamt som möjligt, genom invo*
tering af medarbetare, om hvilkas bifall man
vore säker, eller genom uteslutande af sådane
personer, af hvilkas opinion man fruktade att
finna sig generad, eller befarade att genom dem
idéer skulle kunna sprida sig till de Stånd, i
hvilkas discussioner man icke fick deltaga.
An vådligare blefve förhållandet om Mini.
strarne, sjelfve uteslutne från Utskotten, skulle
kunna genom andra leda deras öfverlåggningar
och
Den 20 Januarii.
oell verka på deras beslut. Som denna art af
inflytelse, af aktning för Allmänna sedekänslan,
måste hemlig hållas, blifva i följd deraf också
Utskottsgöromålen behandlade med en hemlig.,
hetsfullhet som måste synas Nationen oangenäm
och Ridderskapet och Adeln i synnerhet
förolämpande, då . af dess medlemmar endast
T'5:del eller |:del kunna få ruin uti Utskotten,
Det år denna ari af inflytelse, hvilken om
den i afseende på sakernas gång stundom kan
genom nödvändigheten råitfårdigas, dock alltid
comproinetterar caractérerne och demoraliserar,
som Lagstiftaren velat tvärt afskära genom för.-  bud lör de ansvarige Embetsmånnen, att uti
valen deltaga. Generad genom ett representationssätt
som hittills ännu åtminstone icke visat
sig gynsam för öppenheten, har lian icke an«
norlunda kunnat förekomma den, ån genom an?1
vändande af prohibitiva medel.
Skulle verkställande magten finna, ott dess
inflytande på NationalRepresentanternes öfverlåggningar.
och beslut, borde vara större, ån
det nu år medgifvit, så blir det dess sak att
på constitutionel väg komma dertill. Oss ålig~!
ger, att hindra det detta inflytande icke måtte
ernås genom prohiberande medel eller på en väg
som möjligen kunde leda derhän, att Ståndet
förlorade känslan af sin värdighet. Oss åligger
förpligtelsen, att åt Representationen försvara
den garantie mot all obehörig inflytelsf
Ridd. o. Ad. Prat. I B. I Afd. 3.
Den 90 Jarcucirii.
på vår frihet och sjelfständighet i valet af våra
Fullmågtige som I, igstiftaren nedlagt i RiksdagsOrdningens
4i §.
Kunde Ministrame få vara Bånkarnes Fullmågtige
till val af Electorer, så år det ju gifvet,
att de förr eller sednare skola Lii Bänkarnas
jjrlfrkrifne fulliiiågtige lill Vi.1 af Electorer.
Sannolikt blir sedan, vid den mångd af medel
sorn administrationen disponerar tii 1 befordrande
af sina önskningar, att det andra Val-Utskottet
eller Electorerna icke blifva annat ån ett echo
i>i de första Val-Utskotlefs önskningar. Mången
ådel man Undviker då alf bli Elector, för
att komma ilrån Bånkinånners anspråk och
publikens dom. Eller också kommer man å
en annan sida att förena sig och att aldrig
mera till Bänk-Fullmägtig vålja på någon ,
sorn på närmare eib r fjårrnare håll kan råknas
böra lill verkställande magtens orgsner.
Men härigenom uppkommer ju, och till föga
fromma för de personliga föihållanderna hvilka
med åsigterna om Statens imeressen ingen gemenskap
äga, det tillstånd af offencivitet, som
Lagstiftaren hoppades hafva förekommit, derigenom,
att han sagt; de ansvarige Embetsmånnen
få icke deltaga uti valen.
Huru lider icke valfriheten genom de ansvarige
Embetsmännens anspråk uppå BånkFullmågtigskap,
och för hvilka vådor blottstålles
icke mången Riksdagsman, sorn finnér tillfredsställelse
uti att jemväl vid Bänkmans vai få rösta
efter sin öfvertygelse.
Den 20 Januarii.
Lagstiftaren liar ansett sig böra tillåta votering
med slutna sedlar. Hvarföre har han
gjort det? frågar man. Förmodeligen för det
att han trott oss alla om att vara svaga. Men
sedan han det gjort, och det icke år vårt enskilta
utan Folkets och efterkommandes rått
som vi skola vårda, är det oss icke tillåtit att
tro på större dygd ån han trott. Men denna
slutna voteringssedel, årnnad till ett vårn åt
den inre rättskänslan, blir vid Bånkmansvalet
en snara, når det icke år lagen, utan den väljandes
rättskänsla, som från BånkFullmågtigskapet
utesluter den ansvarige, men dock på
enskiltas vål eller ve inflytelse ägande Embetsmannen.
Når antalet af de Bånkvis voterande,
uppställde inom skranket, inför mönstrande
ögon, icke år större, ån att något hvar, utan
att just behöfva vara stark physiognomist kan
råkna ut huru hvarje enskilt Bänkman har voterat,
hvar blir då den garantie som den slutne
voteringssedeln skall lossas förläna?
Gerna tror jag det icke vara Svenska Chefers
lynne att misstycka om några deras Bänkkamrater,
hvilka på andra ställen åro deras un^
derhafvande, vid Bånkrnansvalen gå dem förbi,
eller blifva dem föredragne; men mången ådel
man som det aldrig skulle falla in att neka sin
agtning åt den, hos hvilken han ser mod nog,
att öppet yttra sin öfvertygelse, skulle kanske
kunna finna sig frestad att inom sig låta en annan
känsla uppstiga, när hän ser öfvertygelsen
framsmygas och modet uppträda under egidea
af en hoprullad voteringssedel.
56
Dan 20 Januarii,
Alla dessa omständigheter sorn jag mäste
‘tro icke hafva kunnat undfalla Lagstiftarens
blick, och sorn jag bör förmoda, att de bestämt
hans åtgärd, hafva hos mig styrkt den
Öfvertygelse, att det varit Lagstiftarens afsigt
att genom RiksdagsOrdningens 4’ §. förebygga
den Ministeriella inflytelsen på Utskottens bildande.
Ålla, med hvilka jag talat öfver ämnet
medgifva, att sådan icke allenast bordt vara
Lagstiftarens afsigt, utan att sådan äfven ofelbart
varit hans afsigt. Men att orsaken till ett
handlingssätt, stridande mot denna Lagstiftarens
afsigt, bör uppsökas uti en ren glömska af Lagens
bud , har en och annan icke velat medgifva;
utan hellre velat söka den deri, att langens
bokstafliga lydelse icke klart uttrycker
Lagstiftarens afsigt. Orden, sådane de nu lyda
: ”i Utskott eller val till Utskotts Ledamöter
må icke någon at förenämnde personer deltaga,”
näste enligt deras tanka tydas så: att Ministrarne
icke få vara Electorer: deraf, mena de,
föijer ännu icke, att icke de få vara Bänkman
och välja Electorerne. Enligt denna tolkning,
skulle ofelbart lagbudet hafva varit rigtigare uttryckt,
om Lagstiftaren sagt: ”i Ufskott må
ii gen af förenämnde personer sitta, ej heller
vara Electorer.” Men om ån lagbudets lydelse
varit sådan, hade väl deraf den slutsats kunnat
dragas, att Ministrarne skulle kunna väljas till
Bånkrnån? Hvad åro Blnkmånnen
en titel
som Grundlagen icke känner Inå l åro de
annat ån Electorer?
sådana som Riksdags*?
Den 20 Januarii.
Ordningens 28 §. detn betecknar, då den säger;
”Ridderskapet och Adeln, Fråste- och BorgareStåndén
välje genom Electorer och icke in
pleno, Alt desse 5o af Ridderskapet och Adeln
in pleno befullmågtigade Electorer ytterligare
välja eller eligera 25 andra Electorer, förändrar
icke de förras egenskap af befullmågtigade
Electorer. RiddarhusOrdningens nyttjade
benämning af Bänkman, då den, såsom det
ofelbart måste medgifvas, icke förklarar sig sjelf,
måste vål efter Grundlagen förklaras. Då nu
en bokstaflig lydelse, hvilken ån fullkomligare
»kulle motsvara det begrepp, som man skulle
vilja fästa vid lagbudets nu ägande bokstafliga
lydelse, icke heller blefve gynsam för Ministrarnas
anspråk på BånkFullmågtigskap, så synes
följa, att den tolkning nian skulle vilja gifva
åt lagbudet sådant det nu lyder, icke kan
vara rigtigt. De Herrar, hvilka så samvetsgrann!
vilja bindas af lagbudets bokstafliga lydelse, tor.
de icke böra förbigå den annars visserligen obetydliga
omständighet att lagen säger: ”i val till
Utskotts Ledamöter”
den säger icke: i val af
Utskotts Ledamöter _ stöde der; i valet af Utskotts
Ledamöter, så skulle man möjligen hafva
hafva kunnat tydl hans afsigt varit, att blott
frän Valförrättningens sista iristance Ministrarne
skulle uteslutas. Men hår står i val till
Utskotts Ledamöter, och efter Svenska språkets
både lagar och ordningar, måste härmed
vara menat, icke till sista västgården till Utskotts-L»
d ' öler blott, utan alla val-åtgärder
till Utskotts -Ledamöternes kallande.
38
Dan 20 Janiiarii,
Meri år det då så påkostande att medgifva,
att man misstagit sig i tolkningen af lag.
budet eller att man rent af glömt, att det
fanns? För min del måste jag göra denna bekännelse.
Under 3 Riksdagar som jäg bevistat
har den varit mig obekant. Får det gälla såsom
ursågt att man kan uppgifva den som förledt
till glömskan, så får jag skylla på Riddar_
husOrdningen, som icke med ett enda ord omnämt
eit lagbud, hvars tillämpning nästan blott
inom Riddarhuset kan komma i fråga.
Men sedan jag nu, såsom jag vågai tro,
båttre ån förr, känner både Grundlagarnas fordringar
och RiddarlmsOrdningens brister, har jag
ansett för min pligt, att fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på ett förhållande,
som fordrar rättelse, för min pligt, säger jag,
då jag besvurit Grundlagarne och då den Fullmagt
som beredt mig den äran, att få räknas
bland Ridderskapets och Adelns Ledamöter, ovilkorligen
ålagt mig, att ställa mig till efterrättelse
RegeringsFormen, Riksdagsordningen
och öfrige gällande Grundlagar, bland hvilka
jag icke finner RiddarhusOrdningen vara upptagen.
Skulle Ridderskapet och Adeln icke gilla
min åsigt, så måste jag väl tro den vora origtig.
Det torde då räknas mig till förtjenst, att
jag så tidigt före Bånkmansvalet meddelat den,
atKgenom dess vederläggning, också dess möjligen
menliga intryck uppå de väljande bör
kunna utplånas.
Den 20 Januarii,
Om Ridderskapet och Adeln, såsom RiksSlånd,
hoppas jag i båda i,dl genom frågans
utredning hafva gjort mig förtjent; ty har det
lyckats mig att ådagalägga att det deltagande i
Utskottens bildande, hvilket under Urtima Riksdagarne,
blifvit de i Rik«dag*Ordningens 4i
uppräknade ansvarige Embetsmin beviljadt,
icke varit Grundlagsenlig!, utan föranledt af
RiddarhusOrdningens ofullståndighet, så torde
vål ock nu, och genast, Grundlagen böra tråda
i sin fulla kraft och ett nytt misstag undvikas;
har jag åter orätt, vore det Ministeriel la deltagandet
i Utskottens bildande, sådant det hittills
utöfvats , lag enligt, så torde väl också
medgifva® tillvarelsen af ett ministerielt inflytande
på årendernas gång, större ån förmodaligen
Lagstiftaren och Ministrarne sjelfve den
12 Junii 180g, trott att dem borde medgifvas,
sedan Regn ingsForrnen förklarat dem ausvarsskyldige
inför Rikets Ständer,
Finner Ridderskapet och Adeln stadgander.
ne i RiksdagsOrdniagens 4i §. att de ansvarig®
Embetsmännen icke må få deltaga i Utskott och
val till UtskottsLedamöter, samt att i mål sorn
personligen röra en Ledamot af något Riksstånd,
lim icke må få Öfvervara beslutet, verka
derhän, att de icke heller få deltaga i BänkmansvaUt,
så torde också böra tagas under öf*
vervägande, om icke samma stadgande!) böra
gälla för de medlemmar af Ridderskapet och Adeln,
hvilka, sedan sista Riksdag varit Constituerade
Föredragande, samt jemväl för Föredraganderne
i Commandomål, hvilka, ehuru icke i 4i §.
4o
Den 30 Januarii,
nämde, likväl i ansvarighetslagen hänföras till
StatsRåden.
Propositionen som jag anhåller måtte fram;
ställas Ridderskapet och Adeln till besvarande år,
om icke Ridderskapet och Adeln skulle finna va^
ra rätt, att jemte RiddarhusOrdningens 45, 44,
45 och 46 § §. hvilka vanligen blifva upplåste
innan Bånkmansvalet företages, också Riksdagsordningen
41 §. måtte uppläsas, emedan detta
lagbud förmenar de i densamma uppräknade
ansvarige E mbets män, att i val till UtskottsLedamöler
deltaga.
Lades på Bordet.
Herr Grefven och Landt Marsh alien anmodade
de Herrar Ledamöter af Högloflige
Ridderskapet och Adeln, hvilka åstundade, att
deltaga så vål uti den stora Deputationcn, bestående
af 48 personer, hvilken komtne, att i
morgon förmiddag klockan half till 2 i underdånighet
uppvakta Kongl. Maj.t och det
Kongl. Huset, sorn ock i den vanliga hålsningsDeputationen,
hvilken boide äfven i morgon
förmiddag till de öfrige Stånden afgå, att an-}
måla sig tili anteckning hos RiddarhusFiskalen j
och tillkånnagaf Herr Grefven och Landt Marjsialken
, det Herr GeneralLieutenanten tn. ra.
Grefve Jacob De la Gardie, uppå Herr Grefven
och Landt Marskalkens anmodan, benågit åtagit
sig, att anföra sittnåmnde hålsningsDeputation.
Den i o /annarii.
Upplåstes Wadstena Adeliga JungfruStifts
Directions den 4 dennes afgifne RiksdapsBeråttelse.
Lades på bordet.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan i eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. j. Lagerheim.
1 isdagen den 21 Januarii.;
Plenum klockan half till n Förmiddagen;
Justerades PleniProtocollet för den 20 dennes.
Herr Gref nen och Landt Marskalken till—
fcännagaf, att Hennes Kongl. Höghet Prinsessan,
uppå Herr Grejvens och Landt Marskalkens
, derom gjorda underdåniga förfrågan, i
ISåder förklarat, det Hennes Kongl. Höghet, i
anseende till Dess ånnu fortfarande opasslighet,
icke vore i tillfälle, att emottaga Ridderskapets
och Adeln underdåniga uppvaktningsDeputation*
42
D en 21 Januarii.
Uppläses Riksens Ständers Revisorers den
j5 December 1820 till Riksens Ständer afgifne
Berättelse om Revision af Bune »Verkets Räkenskaper
för åren 18 7 och 18)8, samt hura
detta Verk sedan sista Riksdag blifvit Styrdt
och fÖrvaltadt; Och skulle denna Berättelse med
de öfrige RiksStånden comumniceras.
Uppropades icke allenast de 48 Ledamöter,
hvilka under Herr Grefven och LandtMarskalkens
anförande skulle jemte Deputationer
från de öfrige RiksStånden uppvackta Kongl.
Maj:t samt Hrns Kongl. Höghet KronPtinsen,
utan ock den Deputation, bestående af 12 per.
söner, so u under Herr GeneralLieutenanten
Grefve Jacob De la Gardies anförande borde
till de öfrige RiksStånder framföra Riddi rskap
ts och Adelns hälsning; men hvilken Deputation
dock ej skulle afgå förr ån de öfrige
RiksStåndens Deputalioner till Ridderskapet
och Adeln ankommit.
Börjades uppläsning af Riksens Stånders
Revisorers den 14 December 1820 till Riksens
Ständer ufgifne Berättelse angående RiksgåldsContoirtts
tillstånd och förvaltning.
Läsningen afbröts af en Deputation från
det Hedervärda BondeStåndet, anförd af Riks
-
Den 21 Januarii.
45
dagsmannen Andera Danielsson från Elfsborgs
Lån, hvilken yttrade:
Högvålborne Herr Grefve och LandtMarskalk
! Högvälborne och Välborne Herrar Gref-j
var, Friherrar, Ridders- och Adelsmän!
BondeStåndet, som sist åtskiljdes med så
stora förhoppningar, ser sig nu med helt andra
känslor åter samladt. Den allmänna nöden har
stigit, och hotar att stiga. Hvem beräknar
målet, der vi skola stanna.
Det år icke behagligt, att börja en Riksdag
med ett sådant språk. Men det vore ännu
obehagligare, att sluta den, utan att dessa
nödens klagorop haft någon verkan. Vi hafva
lofvat, och måst lofva våra hemmavarande Hufvndmån
, att åtminstone omtala deras betryck,
ifall vi ej kunna uträtta något till lindrande af
bördorna, hvarunder de digna. Och vi böra
väl tala fritt, åtminstone då, når vi tala inför
ett Riddarhus, der RondeStåndet år vant att
mötas af en stor och ädel patriotisk anda, der
det således alltid kan med tillförsigt nedlägga
sina bekymmer, och vänta ett varmt och kraftigt
deltagande.
Djup insigt i Financelärorna kan icke hos
vårt Stånd förväntas. Men så mycket veta vi,
utan lärda forskningar, att all konst i financerna
icke hjelper, når en omåttlig beskattning
måste af Folket utpråssas och tömma källorna
till all förkofran. Mot detta onda rick
-
44
lien 21 Januarii,
ta vi derföre våra bemödanden. Aft vår Staf
kan bestå nied Inrättningar, sorn kosta ojemförligt
mindre, än de nu varande, är icke ett
ämne för tvifvel, ehuru kanske för tvist.
Dessa inrättningars reformerande, Embetsmannahärens
minskande, Armeéns reducerande,
afsk ofian de af granlåten å dess Beklädnad, ny
frihet att drifva .Näringar och begagna de hjelp,
källor, vi kunna äga, beskattningens jemnare
fördelning, __ allt detta år ämnad), att utgöra
föremål för BondeStåndets yrkanden på denna
Riksdag. Vi påräkna hos Högloflige Bidderskapet
och Adeln ett understöd af den stora
vigt, som Högloflige Ridderskapet och Adelil
kan det åstadkomma. Huru högt måste vi icke
Önska, att vid Riksmötets slut kunna frambära
gladare tankar och njuta ljusare utsigten ån
dem, hvarmed vi det börjat; Det skulle då i
sanning hafva varit ett märkvärdigt Riksmöte.
Hoppet, som alltid egnar Fosterlandets vån,
har ännu icke vikit ifrån oss. Den stora Monarken,
öfver hvars uppstigande på Thronet!
vår sista afskedshålsning var en lyckönskan åt
Högloflige Ridderskapet och Adeln och åt oss,
regerar ännu. Han skall icke vägra sitt bifall
ål anstallter, som afhjelpa landets trångmål.
Om de råd, Han följt och ännu följer, åro goda;
så skall han icke underlåta, att för Rikets
Ständer framlägga förslag till hvad nyttigt och
nödigt år. Men sker ej detta, så åro Rikets
Ständer Hans måst behörige Rådgifvare; oell
Han skall icke vägra att tro dem.
Den 21 Januarii,
Uti Högloflige Ridderskapets och Adeina
gunst och bevågenhet innesluter sig BorideStån.
det med de lilligoste önskningar för välgång
oell lycka under de förestående Riksdagsgöro^
målen.
Herr Grefven och LanrttMar&halken svarade
sålunda: med den uppigtighet som utgör
grunden för livarjp Svensk Riddersman» handlingar,
med den vänskap, som Ridderskapet och
Adeln alltid hyst för det Hedervärda Bonde.
Ståndet, emottager i dag Ridderskapet och Adeln
det Hedervärda BondeStåndets första hälsning
vid detta Riksmöte.
Vi åro samlade att öfverlägga om vårt
Fäderneslands vål, vi åro ej endast ålagde att
öfverväga den närvarande iidens fordringar, vi
åro äfven skyldige att för den tillkommande
grunda de fusta förhållanden, som åt framtida
slågter skola bereda en oafbruten sällhet, och
hvarje Medborgares trefnad och lycka. Det
Hedervärda BondeStåndet, sorn vid så många
tillfällen ådagalagt deras kärlek för Fäderneslandet,
deras på Svensk iro aldrig vacklande
föresatts, att bidraga till Sveriges oafbrutna välgång,
skall äfven vid delta Riksmöte fortfara
uti utöfvandet af dessa orubbliga grundsatser.
Denna öfvertygelse är hos Ridderskapet och
Adeln lika fast som den tillgifvenhet, hvilken
med så mycket skål förenar Ridderskrpet
och Adeln med det Hedervärda BondeStåndet.
Jag anhåller att Deputerade behagade
för det Hedervärda Ståndet förklara Ridder
-
46
Den 21 Januarii,
skåpets och Adelns orubbliga vänskap och fortfarande
tillgifvenhet.
Sedan Deputationen blifvit på vanligt sätt
utbeledsagad , fortsattes låsningen af Riksens
Stånders Revisorers nyssnämnde Reråttelse om
RiksgäldsContoircts tillstånd intill slut; och beslöt
Ridderskapet och Adeln, det skulle sammi
Berättelse med de öfrige Riks-Stånden
commuuiceras.
Anm åltes och emottogs en Deputation från
det Yålloll. BorgareStåndet, anförd af RiksdagsFullmågtigen
från Stockholms Stad, StadsMajoren,
Rådmannen N. Limnelius, hvilken å
sitt Stånds vägnar hälsade Ridderskapet och
Adeln med följande tal:
Högvålborne Herr Grefve och LandtMarskalk,
Kongl. Majds Öfverste Kammarjunkare,
Skattmästare vid Kongl. Maj:ts Orden, samt
Commendeur af Kongl. Nordstjerneorden,
så ock
Högvålborne och Välborne Herrar Ledamöter
af HÖglofl. Ridderskapet och Adeln!
Då Svea Rikes Ständer nu åro församlade
till en Lagtima Riksdag, den första, sedan för
nära i4 år tillbaka Svenska Folket åter in*
trådde i dess naturliga Samfundsråttigheter un"!
Dea 21 Januarii.
4;
der en Lagbunden frihet, hastar BorgareStåndet
att, genom oss, dess Deputerade, till Högvå!borne
Herr Grefven och LandtMarskatken
samt Hög]oil. Ridderskapet och Ad> In framföra
Ståndets vördsamma helsning, i förenlig
med dess välönskning för Herr Grefven» och
LnndtMarskalkehs samt Höglofl. Ridderskepots
och Adelns ostörda sällhet och välgång.
Viktiga åro tvifvelsutan de ärenden, rom
under detta R.ksmöte blifva föremål för Riksens
Ständers bemödande. Men då öfverlåggningarne
och rådslagen ledas, dels med Ståndens
inbördes enighet och förtroende, samt dels
med en manlig ståndaktighet, uli hvilka dygders utöfning
BorgareStåndet skall göra sig en åra,
alt taga efterdöme af Rikits första Stånd,
hvars högre bildning, erfarenhet och kända
Medborgerliga tänkesätt påkalla en sådan gärd
af uppmärksamhet, föreser, med hopp om visshet,
BorgareStåndet, att följderna af detta Riksmöte
skola blifva för Konungens och Fäderneslandets
förenade båsta lyckliga och välgörande.
Med dessa tänkesätt anhåller BorgareStåndet,
att få vara uti Högvälborne Herr Grefvens och
LandtMarskalkens samt Höglofl Ridderskapets
och Adelns ynnest och välvilja inneslutet.
Detta tal besvarades af Herr Grefven och
LandtMarskalken på följande sätt:
Med uttrycken af den sannaste högaktning
emöttager Ridderskapet och Adeln det Yållofl.
BorgareStåndet* törsta hälsning vid detta Rik»^
Deli 21 Januarii•
möte. Då det år en ostridig sanning, att handel
och näringar väsendtligt bidraga till ett lands
välstånd och tilltagande kraft, åger Ridderskapet
och Adeln den säkra öfvertygelse, att bland
medlemmarne af ValloIL BorgareStåndet finna
män, hvilka med sann upplysning, med kunskaper,
hämtade af erfarenhetens osvikliga lärdomar,
förena det nit, som hvarje Fäderneslandets
vän är skyldig att ägna åt det yrke han
valt. Ridderskapet och Adeln gör sig i anledning
deraf förvissad, att sanningar skola framställas
, föreskrifter och stadganden vidtagas,
hvarigenom Rikets välstånd må förökas, och en
tilltagande handel gifva Näringsidkarne säkerhet,
att tillika med egen förkofran bidraga till allmän
välmåga. Ridderskapet och Adeln, sorn
för sina bemödanden ej känner högre syftemål
än fäderneslandets bästa, skall under instundan*
de* rådplägningar troget och verksamt under,
stödja hvarje förslag, sorn leder till detta stora
ändamål.
Ridderskapet och Adeln ber det Välloflige
BorgareStåndet vara försäkra dt om dess upprigtiga
högaktning oall tillgifvenhet.
Deputationen ufbeledsagades på vanligt vis;
och upplästes derefter Riksens Ständers Revisorers
den i4 December 1820 till Riksens Ständer
aflåtne Berättelse angående Götha CanaR
Bolags, Götheborgs samt Malmö för detta Discontlnrättningar;
och skulle äfven denna Berat
-
Den 21 Jann aril, 4<)
rättelse med de öfrige RiksStånden commvniceras.
Härefter ankom en Deputation från det
Högvördige PresteStåndet, anförd af Biskoppen
öfver Wexiö Stift, Commendeuren af Kongl.
Nordstjerneorden och Theologiae DoctornHerr
Friherre Ludvig Mörner, hvilken sålunda hälsade
Ridderskapet och Adeln;
Deputerade från PresteStåndet, hafva vi
oss uppdraget, att vid början af detta Riksmöte,
framföra dess första vördnadsfulla hälsning
till Flöglollige Ridderskapet och Ade,n.
Som Fäderneslandets vigtigare angelägenhet
ter vid denna .' äfvensom vid föregående Riksdagar,
utan tvifvel, till Riksens Ständers öfverläggningar
förekomma; så väntar sig PresteStåndet
från Höglollige Ridderskapet och Adeln,
icke blott en uppmuntrande eftersyn uti medborgerliga
tänke_ och handlingssätt, utan äfven
råd och ledning.
Den synnerliga godhet och vänskap, som
PresteStåndet hos HögloQige Ridderskapet och
Adeln alltid, och serdeles vid dylika tillfällen,
som detta, fått ärfara, och hvarom det äfven
denna gången gör sig försäkradt, skola, på det
mest behagliga sätt, mildra de mångfalldiga bekymmer,
hvilka oskiljagtigt äro förenade med
Rikets Ständers förefallande göromål.
Ridd. e. dd. Prut, I. B. é.
5®
Dea 21 Januarii.
PresteStånclet, som lika med sine Respective
meclSländer, taga den lilligaste del uti allt,
som rörer Fosterlandets ära och sällhet, skall
aldrig underlåta, att inom sin verkningskrets,
med sannt nit dertill bidraga, samt under varmaste
böner från höjden nedkalla den Alls—
mägtiges beskydd öfver Svea Konung och Folk.
PresteStåndet utbeder sig, att uti Högloflige
Ridderskapets och Adelns ynnest ocl vänskap
städse få vara bibehållet.
Herr Grefven och LandtMarskalken svarede
i följande ordalag:
Det är för Ridderskapet och Adeln en angenäm
pligt, att, vid det Högvördiga PresteStåndets
Första hälsning under detta Riksmöte
tilt det Högvördiga Ståndet aflr nna sin högtidliga
försäkran om upprigtig högagtning och tillgifvenhet,
Då åt Eder mine Herrar det
sköna kall blifvit uppdragit, att undervisa och
upplysa Medborgare, det kärlek för Öfverhet,
lydnad för Lagarne och samdrägt i gemensamma
öfverläggningar alltid utgöra grundvalen
för ett folks sällhet, så är det glädjande
för Ridderskapet och Adeln, att i förenade bemödanden
för allmänt väl se sig mötas och un
derstödjas
af de Högvördige PresteStåndets deruti
alltid visade tänkesätt.
Pidderskapet och Adeln tror sig ock med
Säkerhet kunna förutse, att den upphöjning i
tänkesätt, den omfattning i insigter, spm till*
Deu 21 Januarii
feomma folkets Lärare, skola, använde vid förestående
pröfningär af Allmänna ärender, för
framtiden lemna de varagtigaste fördelar. Ridderskapet
oell Adelil viii äfven lör befrämjandet
af detta ändamål hafva all moda ospard.
Herrar Deputerade, behagade till HögvÖrdige
Ståndet återföra Ridderskapets och Adelns försäkran
om dess fortfarande tillgifvenhet, och
anhåller Ridderskapet och Adeln, att i det HögvÖrdige
PresteStåndets fortfarande vänskap alltid
få vara bibehållna*
Sedan Deputationen blifvit på vanligt vis
utbeledsagad, åtgick Ridderskapets och Adelns
ofvannärnnde hälsningsDeputation till de andra
Stånden under Herr Grefve Jacob De la Garelies
anförande.
Upplästes Riksens Ständers Revisorers den
14 December 1820 meddelde Berättelse, angående
den samma år verkställde granskning af
StatsVerkets tillstånd, Styrelse och Förvaltning;
hvilken Berättelse skulle med de öfrige Riks*
Stånden communiceras.
Sedan Herr Grefve De ta Gardie kommit
tillbaka med Ridderskapets och Adelns hälsningsDeputation,
saint återfört PresteStåndets
och BondeStåndets hälsningar till Ridderskapet
och Adeln, under tillkännagifvande för öfrigt,
att BorgareStåndet redan varit vid Deputatioa
Deri 21 J'elimarii.
nens ankomst åtskiljdt, aiimältes, att de öfrige
RiksStåndens tippvaktningsDeputationer infunnit
sig i SecretalTtskotts Salen, i anledning hvaraf
Herr Grefven och Landi Marskalken aflämnade
klubban till Grefve De la Gardie, saint afgiek
med stora Deputation?!].
Börjades uppläsning af Riksens Ständers
Revisorers deri 14 December 18:20 afgifne Be;
rättelse, angående den å Riksens Ständers väg.
nar verkställde granskning af Allmänna Magazinslnrättningens
Räkenskaper för åren 1816,
1817 och 1818, samt Inrättningens förvaltning
för åren 1818, 18*9 och 1820.
Läsningen afbröts genom Herr Grefvens och
Landt Marskalkens återkomst med stora Deputationen.
Herr Gr ej ven och LandtMarskalken till.
kännagaf, det både Kongl. Majit och Hans
Kongl. Höghet KronPrJnsen behagat i Nåder
förklara Ridderskapet och Adeln Deras Nådiga
och ynnestfulla tänkesätt, hvarefter Herr Gref.
ven och LandtMarskalken återtog klubban.
Grefve De la Gardie, Jaeol)'. Då alla d»
bland Ridderskapets och Adelns Ledamöter,
livdka icke deltagit i stora Deputationen, icke
elier ägt tillfälle afhöra de Tal, hvilka Herr
Grefven och LandtMarskalken i dag, å Ridderskapets
och Adelns vägnar, i underdånighet
Ben 21 Junnar ii.
55
hållit inför Hans Kongl, Mai:t oell Hans Kongl.
Höghet KronPrinsen, och jag är fullkomligen
öfvertygad, att livad Harr Grefven och Landi—
Marskalken vid detta tillfälle i underdånighet
yttrat förtjenar både att af Ridder,skåpet och
Adeln kännas, och att i Ståndets Protocoll förvaras,
får jag hemställa, om icke Ridderskapet
och Adeln behagade fö'ena sig med mig uti den
anhållan, att Herr Grefven och Landt Marskalken
täcktes låta inför Ståndet uppläsa be.
rorde Tal, för att sedan i dagens Protocoll intagas.
Ridderskapet och Adeln hördes häruti allmänt
instämma, i anledning hvaraf Herr Grefven
och Landt Marskalken, under förklarande,
det han ansåg sig böra efterkomma Ridderskapets
och Adelns önskan, uppläste dessa Tal,
så lydande:
Till Hans Maj;t Konungen:
Stormägtigste Allernådigste Konung!
Ridderskapet och Adeln, sorn, i stöd af
Grundlagens stadgande, församlat sig till Lagtima
Riksdag, aflägga nu inför Eders Kongl.
Maj:t sin förslå underdåniga uppvaktning med
de tacksamma känslor, den underdåniga vördnad,
som upprigtige hjortan frivilligt ägna en
älskad Konung. Eders Kongl. Maj:ts mogna
vishet har bevarat vårt Fädernesland från de
vådor och missöden, sorn träifat andra Länder.
Med outtröttlig omvårdnad har Eders Kongl»
Den 21 Janvnr'i.
Majt vakat för bibehållandet af Sverige? lugn,
trygghet oell anseende, oell genom lagat nei ef~
terlefnad och frihetens försäkrande liar kiders
Kongl. Maj.t gifvit Rikets Inbjrggare den säkraste
riktning till framtida sällhet. Den välsignelse,
sorn Försynen tilldelat vårt kära Fädernesland
med lyckliga skördar hvilka belönat
Eandtmannens mödor och arbeten, den rängkap,
som oafbrutit fortfarit med främmande
magter, och sorn gifvit handel och näringar
tillfälle, att med ökad förkofran bidraga till
nilman välmåga, allt förenar sig att af oss till
ÅHmagteu hembära de känslor af tacksamhet,
som åtnjutne välgerningar äga rätt att fordra.
För Ridderskapet och Adeln, som lika med
alla Rikets öfrige inbyggare ljfvas af den största
tacksamhet lör Eders Kongl. Maj:ts hulda
omtanka för allas väl, skall det under detta
Riksmöte blifva en angenäm pligt, att med oavikelig
trohet och undersåtlig vördnad svara
emot sina stora förbindelser Såmedelst skall
oek för efterverlden bestyrkas, att den Konung
hvars högsta glädje är att älska och vårda sina
undersåtare, alltid finner i deras hjertan en
gengäld af kärlek och tillgifvenhet, Ridderskapet
och Adeln anhåller i djupaste underdånighet,
att i Eders Kongl. Maj:ts fortfarande
Håd och ynnest alltid få vara innesluine.
Till Hans Kong!, Höghet KronPrinsen:
Högborne Furste, Sveriges och Norriges
KronPrins;
Då inför Eders Kongl* Höghet Ridderska
-
Den 21 Januarii,
$#
pet och Adeln har den Nåden att aflägga sin
första underdåniga uppvaktning under detta Riks.
möte, är det med förenade känslor af vördnad
och tacksamhet Ridderskapet och Adeln nalkas
Eders Kongl Höghet, för att med sann upprig*
tighet för Eders Kongl Höghet nedlägga uttrycken
af deras underdåniga tillgifvenhet Trögna
undersåtare» varina önskningar och förböner
hafva under senast förflutna året beledsagat
Eders Kongl. Höghet under Dess resor i fram.
mande Länder, der Monarker och Folken hafva
förenat sig, att till Eders Kongl Höghets
utmärkta egenskaper lemna bevisen af deras
vänskap och vördnad. Huru glade böra vi ej
vara, som äga den lyckan att anse Eders KonglHöghet
såsom oss tillhörig, då Eders Kongl.
Höghet fortfar uti förökandet af de ostridiga
anspråk Eders Kongl. Höghet redan äger på
hvarje Medborgares vördnadsfulla tacksamhet
och känslor.
De tacksägelser vi uppsänt för Eders Kongl.
Höghets lyckliga återkomst till Fäderneslandet,
hafva alla utgått från ett redligt och Eders
Kongl. Höghet tillgifvet Folks upprigtiga hjerten.
Emottag Nådigste Herre med välbehag
Ridderskapets och Adelns underdåniga lyckönsk^ningar,
att åter hafva beträdt den jord, sorn
sett Eders Kongl, Höghet uppväxa, och der
Eders Kongl. Höghet alltid skall rnötas af tillgifne
och tacksamme Medborgares innerliga
önskningar för fortfarandet af Eders Kongl.
Höghets sällhet och lycka Ridderskapet och
Adsdn utbedja sig i djupast© underdånighet, att
Den 21 Januariit
i Eders Kongl. Höghets fortfarande Nåd städs»
få vara inneslutne.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus:
Både å egne och flera Ledamöters vägnar,
hvilka deltagit i Ridderskapets och Adelns hals—
ningsDeputation, får jag anhålla det Ridderskapet
oell Adeln behagade anmoda Grefve De la
Gardie, Jacob, att uppläsa och till Protocollet
aflemna de Tal, med hvilka Han, såsom Ordförande
för samma Deputation, i dag hälsat
Preste- och BondeStånden, och torde vid samma
tillfälle jämväl det Tal, hvilket kommer att
hållas inför BorgareStåndet, få inför Ridderskapet
och Adelil uppläsas, samt uti Protocollet
intagas.
Pierr Grefven och Land t JVlar skalken lörJdarade
att, då han vöre förvissad, det Ridderskapet
och Adeln med nöje skulle afhöra
Grefve De la Gardies ifrågavarande Tal, ansåg
Herr Grefven och Land t Ma rs hålken sig
böra hemställa, om icke Ridderskapet och Adeln
behagade den af Grefve von Platen gjorde
framställning bifalla.
Ropades Ja.
Hvarefter, uppå Herr Grefven och LancltMarskalkens
anmodan, Grefve De la Gardie
uppl Hate berörde Tal, så lydande;
T)cti 21 Jarmar it.
Till HÖgvördige PresteStåndet:
Högvördigste Pierr Doctor och ÅrkeJ?iskop>
sam!elige Ledamöter af det Högvördig»
PresteS Jandet!
Samlade till en Lagtima Riksdag, den första
sedan vi åge närvarande Constitution, får
Ridderskapet och Adeln genom Oss sine De.
puterade besvara det HÖgvördige PresteStåndets
hälsning och återbära Sin.
Med minnet, fästadt på det framfarna, oell
hoppet vid det kommande, är det alltid med
upprigtig tillfredsställelse Ridderskapet och Adeln
ser det Stånd sorn, med den odling i förståndet
det utmärker, förenar den sälla lott, att till
mensklighetens tröst frambära Religionens beli.;
ga bud, att leda sinnena till känslan af sina
dyraste pligter i tiden, till ernående af de förmåner,
evigheten ensam kan skänka i fullkomlighet.
Försvundne aro de tider, då vantron oell
vidskepelsen stiftade lagar, och bibehållandet af
mörker i begreppen ansågs som den säkraste,
den mägtigaste driffjedern alt verka på sinnena,
bibehålla väldet och styra menigheten; det ljus
Reformationen tande och tidigt lyste för Scan*
diens lyckligare innevånare blefden ledare Sveriges
Presterskap använde, det medel de nyttjade
alt vinna eli lika allman sorn förtjent agt*
ning, ett sannt förtroende af den hjord, sorn
anförtroddes åt deras säkra vård; med lika tän«
58
Den 21 Januarii.
kesätt har trons oell fridens tolkar bibehållit det
inflytande de äga, och som lill sällhetens, lugnets
och allmänna säkerhetens bibehållande de
alltid böra äga; föregående meri egna efterdömen
skall den lära de predika, vinna (om det
vore möjligt) ett ännu högre värde, ett ännu
större förtroende, hvarje oundviklig borda med
lätthet bäras, och den lyckliga endrägt emellan
Konung och Folk som gör Statens första sällhet
, Statens enda bestånd, med oupplösliga
band för alla tider i Norden fästas. Lycklige
af det lugn vi äga, den säkerhet vi njute under
den Konung, som lika genom vapnens ära,
Folkets kärlek och lagarnes helgd tiyggat vårt
anseende, vårt sjelfbestånd och vår sällhet,
tillhör det oss att genom pjigternas trogna upp.
fyllande, lugnet i öfverläggningarne, enigheten i
medlen, klokheten i besluten göra oss värdige,
af den Högstes fortfarande hägn, lätta Regeringens
omsorger, och i lydnadens och tacksamhetens
skänkta offer, gälda Konungens outtröttliga
bemödanden för Fosterlandets val.
Det är af desse tänkesätt Ridderskapet och
Adeln lifvas, det är dem de vänta lika af sina
MedStander, och med hvilka de innesluta sig i
det Högvördige PresteStandets beständiga vänskap
och förtroende.
Till Yiilloflige BorgareStåndet:
Högädle Herr Taleman, samtelige Ledamöter
af det Vallöf!. BorgareStåndet!
Den 21 Januari!,
5ä
Det är alltid med sann fägnad Ridd erska»
pet oell Adelil emottager BorgareStåndets hälsning
och vänskap, samt till detsamma åferbär
uttrycken af den aktning, det förtroende Ridderskapet
och Adeln för detsamma hyser, och
hvarom oss, devs Deputerade, nu är uppdraget
att det Välluf]. Ståndet försäkra.
Nära fem år äro lyckligen tillryggalagde,
sedan på detta samma rum Ridderskapet och
Adelil efter fulländad! arbete genom en lyckligare
talare frambar till det Vallöf]. BorgareStåndet,
uttrycken af sin vänskap, sin afskeds
hälsning
och sine välönskningar
Länkar i
samma kedja Samfundet — fästade med ett
gemensamt band Fosterlandskänslan _ agan
de
för våra bemödanden samma föremål  allmänt
väl
samlas vi nu åter, att af en älskad
Konung emottaga nya bevis af dess outtröttliga
omsorger för vårt bästa, af klokheten och rättvisan
af dess Styrelse; vi gore det med känslan
af den djupaste vördnad och tacksamhet för den
Allmag!, som under de allmänna stormarne med
en skyddande hand bevarat Fosterjordens lugn,
med den sannaste erkänsla för den Konung,
som i Folkets kärlek ser sin ljufvaste belöning,
med den lifligaste glädje öfver den Furste,
vid hvars fasthet och dygder Försynen tillåtit
oss fästa en tryggad säkerhet för fortfarandet
af en lika sällhet äfven för den mäst aflägsnade
framtid,
med den fastaste föresatts, att, åsidosättande
all enskild förmån, endast hafva afseende
på det Allmännas.
Den Sr Januarii.
Om mången gång förut hotande faror för
fosterlandets väl och säkerhet, brydsamma omständigheter
i Rikets penningeverk tvungit så
till sägandes Regeringarne, att, oagtadt den
stora kostnad hvarje Riksmöte oundvikligen med;
förer, sammankalla Rikets Ständer, för att inhämta
deras underdåniga framställningar, dera*
upplysta råd;, deras verksamma biträden, för
att afvända eller öfvervinna vådan, om vi sedt
som en följd deraf, Urtima Riksdagar tätt följa
på hvarandra och Konungens och Folkets gemensamma
önskningar endast genom dem kunna
uppfyllas, olägenheterne afhjelpa* och refvorne
botas, är vår sammankomst nu åter blott
en följd af den rättighet Grundlagar^ försäkra
Konung och Folk, att på bestämda tider önn
sesidigt öfverlägga om medlen till en Ökad styrka,
en ökad trefnad, ett (om det vore möjligt)
ännu mera ökadt förtroende, och ett närmare
sammanbindande af Regentens och Nationens
gemensamma bemödanden för allmänt val.
Det är af dessa tänkesätt Ridderskapet och
Adeln lifvade, samlats vid detta Riksmöte, det
är med en öfvertygelse, grundad lika i våra
liäfders vittnesbörd och i dess egen erfarenhet
de vänta dem af sine Medständer, och äro försäkrade,
att det YällofI, BorgareStåndet, hvars
enskifta väl så hufvudsakligen beror af den allmänna
välmågan, likasom hitintills med sittopplysta
nit, sitt verksamma biträde, skola medarbeta
till det gemensamma föremålet Fosterlandets
ära, lugn, anseende och välgång, och söka sin
belöning, ej allenast i ögonblickets förmåner, i
Deri 21 Januarii,
6'J»
mängdens bifall; de förra sakna oftast varaktighet,
det sednare kan missledas, förvillas Och
förändras, men af samvetets än aldrig jäfva de
röst, delta helgade vittnesbörd som högt talar
för dem, hvilka enligt pligt och öfvertygelse
handla.
Det är under tillönskan af den Högste»
välsignelse öfver de stora och vigtiga är ender,
hvilka under detta Riksmöte kunna blifva föremål
för Riksens Ständers öfverläggningar, Ridderskap
et och Adeln får genom oss sine Deputerade
innesluta sig i det Vällofl. BorgareStån.
dets vänskap, och försäkra om den de för detsamma
oupphörligen bära.
Till Hedervärda Bonde-Ståndet:
Hedervärde Taleman och samtelige Ledamötet1*
af det Hedervärda BondeStåndet!
Ridderskapet och Adeln, som vid öppnandet
denna Lagtima Riksdag emottagit försäkran
af BondeStåndets tänkesätt och dess första hälsning,
få nu genom oss, sine Deputerade till dét
Hedervärda Siandet återbära sin, jemte uttrycken
af den vänskap, det förtroende Ridderskapet
celi Adelli för det samma bär, och hvarom
vi alltid önska äga tillfälle j att Eder Redelig#
Danneman försäkra.
Gemensamma deltagare i Fosterjordens od»
ling, i personliga försvaret af Fosterlandets ära,
frihet och sjelfständighet äro våra pligter, våra
62
Den 2i Januarii>
rättigheter oell t ärt interesse på det närmaste
förenade; öppnoni tideböckerne, våra häfder sko]a
Idea visa oss de menlige följder för bägges
val, uraktlåtenheten af denne samdrägt medfört,
och fördelarne vidmagthåilandet af dessa hellga
band skänkt håda. Det var denna lyckiign förening,
sorn i alla tider afvände Utländskt ok
från Nordens fria Innebyggares skuldror _ som
i sekler försäkrat friheten och sjel Estan dighetcrl
åt Sveriges lycklige söner
som höjde Vasars
odödlige Stamfar'på Sveriges Thron, och genom
ett lika lyckligt val, för närvarande och
kommande tidehvarf, tryggat Kran, sällheten,
rättvisan och friden åt våra bygder. Kastom
en blick på andra Staters Öden , seen dessa af
luftstreck och natur vida mera gynnade länder,
tryckte ömsom af väldets ok, eller mångväldets
lika förkrossande gissel seen ömsesidiga
strider om förmenta rättigheters försvar
eller tillkräktade omintetgöra odlarens nedlag
de
mödor
härja lofvande skördar, seen
deras jordfärgas ömsom af våldsverkarens brottsliga
och den stilla medborgarens oskyldiga blod
och de heligaste band sonderslitne för tillfredsställandet
af de oheligaste begär, ingifne
af villade begrepp, sjelfskapade missnöjen, enskildta
afsigter, ilskan och härndén, med ett
ord frihetens helgade namn tjena till täckemantel
för våhlet och de tygel lösaste begärs tillfredsställande.
Vårt »tidehvarf rikt på händelser af
denna art, har lemnat oss lärorika exempel af
de ytterligheters följder, dem Försynen i sin
godhet än ui afvan dt ifrån oss, begagnom fe
läror de oss gifva, glömmom ej att vid åsyn a£
Den 21 Jannar ii.
65
den sällhet vi njuta, knäböjande för den Alsmägtige,
helga den Allgode Guden vara tacksamhets
offer, och genom vårt uppförande, vår
erkänsla och våra gerningar göra värdige af
dess fortfarande nåd.
Redlige Danneman, värdige afkomlingar af
Thronens, Frihetens och Fosterlandets försvarare,
minnens hvad Edre Fäder voro för Eder,
de dyra pligter de Eder i arf lemnat, det förryade
åligg J Eder påtagit, det ökade ansvar
till hvilket J Eder förbundit, hvad J ären i
Eder sjelfve, Edra hemmavarande bröder, Eder
Efterkommande skyldige, erkännen värdet af de
förmåner J agen framför Edre likar i Europas
alla öfriga Länder,
att sedan Secler se Edra
rättigheter som frie Medborgare grundade och
stadgade
att deltaga i Fosterlandets lagstiftning
i fördelningen af dess bördor
i friJ
villiga åliggandet af dess försvar,
i äran af
dess sällhet och dess anseende. Glömmom ej
att rättigheter ännu aldrig gåfvos utan motsva*
rande pligter, att säkraste bibehållandet af de
förre endast grundas i noggrant uppfyllande af
de senare.  M å hädanefter som hitintills vördnad
för Religionens heliga sanningar — tillgifvenhet
för Regeringen — lydnad för lagarne _
omsorg för Medborgarens ömsesidiga rättigheter
kärlek för den lagbundna friheten
känsla för sjelfständighetens försvar, blifva föremålen
för det Hedervärda BondeStändets bemödanden,
stämpla alla dess förehafvande!!. Den
Högstes välsignelse skall då kröna alla våra företag,
lugnet oeh sällheten bo i våra hyddor,
64
Dea 21 Januariis
trefnad oell välgång spridas till vår omvårdnad
erkänsla lemnäs oss af framtiden
en elter
verl
ds tacksamhet hvila öfver vårt kallnade stoft
och samvetsfriden öfver redeligen uppfyllda
pligter, denna, den störste af alla belöningar,
följa ossi tiden, och redan här gifva oss en försmak
af den oss väntar i evighetens ljusare
rymder.
Må den All magt, som styrer millioner verldars
öden, i godhet se på våra företag,  skänka
lugn, enighet oell vishet åt våra öfverläggningar,
och till Konungens, Fosterlandets och
Medborgares gemensamma välgång styrka, besluten.
Det är med Iijertats hela upprigliet för
sig och sine MedStänder Ridderskapet och Adeln
göra desse önskningar
det är med lika upp
righet
de försäkra det Hedervärda BondeStåndet
om sine tänkesätt.
Herr Grefven och Landt Marskalken tillkännagaf:
att som lian hade sig bekant, det
K$ngl. Majd ämnade nästkommande Thorsdag
den 20 dennes i Nåder kalla Riksens Ständer
på Rikssalen, Andra anteckningen med arne
upprop i anledning deraf komme, att enligt i5
§ i RiddarhusOrdningen klockan half till io i
morgon förmiddag verkställas,
Dea 21 Januarii. 65
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskilja
des klockan tre qvart till 5 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
” O. J, Lagerheim, '
Onsdagen den 22 Januari!.
Plenum klockan 12 på dagen.
Uppå Herr G re feens och Landt Marskalkens
anmodan afgick Grefve De La Gardie i
Jacob, med Ridderskapets och Adelns bals—
ningsDeputation till det Vållollige BorgareStän-;
det.
Justerades PleniProtocoliet för den siden»
nes.
Fortsaffeg deft sisth Ine gårdag började Uppi
låsning af Riksens Siänders Revisorers den 14
December 1820 afgifne Berättelse angåend den,
å Riksens Ständers vägnar, veikstållde gransk
Ridd.
o. Ad. Prat, I, B, f>-
66
Den 22 Januarii.
ning af Allmänna Magazinslnräftningens Räkenskaper
iör åren 1816, 1817 och 1818 s mt Inrättningens
Förvaltning för åren 1818, 1819 och
1820; hvarunder Herr Grejve De la Gardie,
Jacob, kom tillbaka nied Ridderskapets och Adelns
hålsningsDoputation, sc>rnt återförde Välloflige
BorgareStåndets hälsning till Ridderskapet
och Adeln.
Anmåltes och infördes på vanligt *ått tvenne
Kongl Maj:ts Öfverste Kammarjunkare Herr
Friherre Eric Reinhold Adelsvärd och Herr
Grefve Ce rl Gyldenstolpe, af hvilka den förre,
å Kongl, Maj.ts Höga vägnar, inviterade Ridderskapet
och Adrin, att i morgon Thorsdag
den 23 dennes klockan 1 1 förmiddag* n till
RiksdagsPredikans afhörande infinna sig i Stor.-  kyrkan, och derifrån till Kongl. Majt» rum å
Kongl Slottet uppträda, lör att sedan vara
Kongl. Maj:t föl jäktige till Rik.-Salen; hvarjemte
Kongl. M >j:t 1 Nåder behagade bjuda 5o af Ridderskapefs
och Adelns Ledamöter, RiddarhusSecretersren
uti nämnde antal inberåknad, att
samina dag spisa middag på Kongl. Slottet.
Herr Grefven och Landt Marskalken anmodade
Herrar Öfverste Kammarjunkare, att
till Kongl. M«j:t framföra Ridderskapets och
Adelns underdåniga vördnad, jemte försäkran
om efterkommande af Kongl. Maj:ts Högstberörde
Nådiga befallningar.
Den 22 Januarii.
67
Herr Grefven orh LandtlYTarskalken till.
kännagaf, det ett visst antal Billeter till intrå-i
de så vål uti Storkyrkan sorn RiksS hjn å morgondagen
blifvit till Herr LandtMarskalken, för
Ridderskapets och Adelns räkning, öfverlemna,
de, samt anmodade de af Ridderskapets och
Adelns Ledamöter, hvilka önskade erhålla sådane
Billeler äfvensom dem, hvilka åstundade
begagna Kongl. Maj;fs ofvannåmde Nådiga bjudning
till middagsmåltid å morgondagen , att derom
anmäla sig till anteckning hos RiddarhusFiscalen.
Fortsattes till slut Jäsningen af Riksens
Ständers Revisorers ofvanberörde Berättelse,
angående Allmänna Magazinslnråttningens Räkenskaper
och förvaltning; och beslöt Ridderskapet
och Adeln , det skulle samma Berättel-j
se med de öfrige RiksStånden communiceras.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskilj-1
des klockan 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Thors
-
68
Den 2t> Januarii.
Thorsdagen den 23 Januari!*
Plenum klockan half till 10 förmiddagen.
Justerades PleniProtocollet för den 22
dennes.
RiddarhusSeoreteraren anmälte, att sedan
Ridderskapets och Adelns Andra anteckning
sistlidne gårdags eftermiddag blifvit verkställd,
hade RiddarhusSeereteraren genast derefter,
enligt 21 §, i RiddarhmOrdningen fördelat det
närvarande antalet af Ridderskapets och Adelns
Herrar Ledamöter uppå 5o Bånkmansafdelningar,
och som de nu antecknades antal utgjorde
4gr personer, hade de första 9 Bånkrnansafdelningarne
erhållit Nio, och de sednare 4l
bekommit io personer. Till upplysning för
Ridderskapets och Adelns Herrar Ledamöter
hade i frågavarande Bänkmansfördelning sedan
i dag bittida varit i RiddarhusCancelliet att tillgå,
och vore äfven anstalt fogad, att tryckta
exemplar af berörde Bänkmansfördelning antingen
klockan 8 i eftermiddag eller åtminstone
med all säkerhet klockan 7 i morgon bittida
kunde i RiddarhusCancelliet erhållas.
Uppropades de 49 Ledamöter af Ridderskåpet
och Adeln, hvilka hos RiddarhusFisca?
Den 23 Januarii.
69
len låtit anteckna sig, att i dag spisa middag
på Kongl. Slottet; och tillkännagaf Herr Grefven
och Landt Marskalken att enligt från konungens
OfversteKammdrherre erhållen unders
rättelse, Ridderskapets och Adelns Taffel Konn
ine i CourSalen 2:ne trappor upp i Kongl. Slottet
på Konungens sida att äga runi.
Upplåstes Riksens Ständers Revisorers den
i4 December 1820 afgifne Berättelse om de
under Kongl. CommerceCollegii förvaltning stående
fonder och medel; och skulle denna Berättelse
nied de öfrige RiksStånden communiceras.
Börjades uppläsning af Riksens Ständers
Revisorers den 16 December sist lidit år afgifne
Berättelse angående Revisionen af BancoVerkets
Räkenskaper för åren 181g och 1820,
satnt huru samma Verk, efter senaste Revision
blifvit slyrdt och förvaltadt, med hvilken uppläsning
fortfors till klockan tre qvart till 11
då. efter ankomsten af de tvånne Härolder,
hvilka borde gå framför Ridderskapet och Adeln
samt sedan Ridderskapet och Adeln uppå
Herr Grefven och Landt Mar skalkens proposition
beslutit, att vid nedgången från RiksSalen
åtskiljas, Herr Grefven och LandtMarskalken
med Ridderskapet och Adeln afgick
till Storkyrkan, hvarest RiksdagsPredikan, sora
förrättades af Biskoppen öfver Linköpings Stiftj
70
Den 23 Januarii.
och Ledamoten af Kongl Nordstjerneorden Herr
Doctor M. Wallenberg, afhördes. Härefter begaf
sig Ridderskapet och Adeln till Kongl. Slottet,
samt åtföljde Kongl. iVlaj:t till RiksSalen,
hvarest Hans Kongl. Höghet KronPrinsen upplåste
det Tal, hvarmed Kongl. Maj:t i Nåder hålsade
Riksens Stånder, hvarefter Huns Excellence
HoJCuncelleren m. m. Herr Grefve of lf etter
stedt upplåste Kongl. Maj:ts Nådiga Beråttelse
af denna da r om hvad sig i Rikets Styrelse
tilldragit sedan sista Riksdag af hvilken
Berättelse jemväl ett exemplar till hvarje Riks*
Stånd öfverlemnades.
Hfiglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
vid utgången från RiksSalen, klockan 3
eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Freda*
Den 24 Januarii,
71
Fredagen den 24 Januarii*
Plenum klockan half till io förmiddagen.
Justerades P!eniPi otocollet för den 25
dennes.
Företogs till öfverläggning Grefve von
Schwerins, Fredric Bogislaus, den 20 dennes
pä bordet lagde, Memorial, innefattande åtskillige
anmärkningar mot RiddarhusOrdningen
sunt yrkande att 41 §. i Riksdagsordningen
måtte, innan Bånkmansvalet företages, upplåsas,
emedan detta Lagbud skulle förmena de i ,det
samma uppräknade ansvarige Embetsmån, att i
val till UtskottsLedamöter deltaga.
Herr Grefven och Landt Marskalken lierna
stålkle, huruvida Ridderskapet och Adeln an„
såg nödigt, alf Grefve von Sthwerins Memorial
å nyo upplåstes.
Friherre Boije, Ludvig: Då många med
mig icke känna Grefie von Schwerin* motion
annorledes, ån genom berättelse i allmänheten,
torde jag lå anhålla att den för oss må upplåsas.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus:
Enligt RiddarhusOrdningen bör, så vida jag
73
Den 24 Januarii,
rätt förstår den, hvarje motion som deruti fo_
reslår någon förändring, remitteras till Riddarhusutskott.
Som detta Utskott ännu icke är
satt, får jag hemställa huruvida någon discussion
öfver den af Herr Grefve von Schwerin
väckte håga kan äga rum, och tror att den
bör hvila intill dess RiddarhusUtskottet hinner
biilva organiserade
Friherre Boije: Då Grefve von Platen grundar
sin invändning emot uppläsandet, på sjelfva
motionens innehåll, så 5r det också klart,
att innan vi kunna afgöra om Herr Grefven
bär rått i sin invändning, eiler ej, mäste vi
väl höra motionen, för att fatta innehållet. Af
hvad tanka man också år i saken, synes uppläsningen
dock vara något som ej kan bestridas.
Motionen ingafs och låstes här innan andra anteckningen
, och för oss alia , som först då erhållit
intrådes-Poilrtter, år den alltså ny. Man
kan vål icke begära att vi skola förkasta en
»notion, som vi ej hört, och Ledamöterne af
andra anteckningen måste vdl vara lika berättigade
alt höra hvad vi skola afgöra, som Ledamöter
af Första anteckningen.
Herr Grefven och LandtMarslalken yttrade,
att dä en .Ledamot begärt, att Grefve
von Schwerins Memorial måtte upplåsas, Rid.
derskapet och Adelil torde tillåta, att uppläsning
deraf finge verkställas.
Bifölls,
Den 2ri Januarii,
Sedan i anledning häraf berörde Memorial
LTfvit upplåst yttrade sig
Grefve von Platen: Då jag för en stund
sedan tog mig den friheten begära ordet, var
det blott i anledning af det tvifvelsmål jag ilger,
huruvida nu rätta tiden är inne att diskutera
detta ämne. Då emedlertid en vård Ledamot
yHrat, det min mening vore, (om jag ej
missminner mig ) att den gjorde motionen borde
förkastas, får jag förklara, det jag antingen
måtte orätt hafva uttryckt min tanke, eller den
vårda Ledamoten orätt fattat den samma. Jag
önskade blott vinna upplysning, huruvida tiden
nu var inne alt taga målet under öfverläggning,
Jag anhåller att Ridderskapet och Adeln täcktes
tillåta mig upplåsa 5a §. i RiddarhusOrd*
ningen, hvilken år grunden för mitt tvifvelsmål
och lyder som föijer: Skulle Riddarhus Utskotta
t finna någon ändring uti eller tilläggning
till denna Riddarhusordning nödig eller väckes
fråga derom in plena, hvilken dd alltid
till Utskottet remitteras bör, åge Utskottet
alt derom öfverlägga, och ined sitt Betänkande
till Ridderskapet och Adeln inkomma.
Valtar Ridderskapet och Adeln med anledning
deraf, sitt beslut till någon ändring eller
tilläggning, öfverlämnäs samma beslut till
Konungens stadfästelse, och blijver, derest
en sådan vinnes, vid nästföljande Riksdag
gällande. Det är möjligt att jag icke rått förstår
denna §, och jag framställer min öfvertygelse
således blott som ett tvifvelsmål, hvilket
feos mig uppstått, utan att yttra mig öfver sjelf»
/4
Den 24 Januarii,
va hufvudsaken hvarken med tillstyrkande eller
afstyi kande, ån mindre med bifall eller förkastande.
Grefve Hård, Carl Gustaf, hade inlemnat
ett Memorial, hvilket upplåstes, så lydande:
(Se
Bilagan N:o i )
Friherre Sparre, Sixten: Jag bekänner att
jag icke fullkomligt kunnat fatta liela innehållet
af Herr Grefve von Schwerin» tal, och om råtta
innehållet verkeligen är så vidlyftigt som det
vackra talet, fordras visserligen långre lid att
uti ett sammanhang kunna omfatta detsamma,
ån till få 1 let nu kan medgifva. Men hvad blott
den enkla saken beträffhr rörande Bånkmansvalet,
så: I fall det år fråga om någon förändriug
i Grundlagen, kan frågan icke hår upptagas
utan bör på sätt, Riksdagsordningen föj
reskrifver uti ConstitutionsUfskottet våckas.
()'n åter blott år fråga om någon föråndring i
RiddarhusOidningen, bör remiss ske till det
blifvande Riddarhusutskott et. Jag förenar mig
nu endast med Grefve Hård uti dess anhållan
att Bånkmansval i vanlig ordning måtte företagas.
Friherre Björnstjerna, Magnusanförde
skrifteligen t
(Se Bilagan N.o 2.)
Den 24 Jalmar ii.
Friherre Ankarsvärd, Carl Hinric’. Då
Grefve von Schwerin fästade uppmärksamheten
vid d<jt missbruk, som vid Bånkmansvalen un.
der förra Riksdagar ägt rum, föreställde jag
mig icke annat, ån att man med tacksamhet
skulle mottaga hänvisningen till det råtta, sorn
i denna fråga helt enkelt innefattas i den obestiideliga
ordalydelsen af RiksdagsOrdningens
4t §■
Utaf de anföranden jag åhördt, synes mig
icke något hafva varit rigtadt emot den åberopade
§,s klara oell tydliga ordförstånd; den föregångna
usurpationen synes mig blott vara försvarad
under helgden af en usurpation. Man
har skiljt sig vid frågan, och ingått på afhända
lingen om principer och det år detta jag bestrider;
jag anser således efter min tanka att
fördragande i Commandomål, äfvensom de
hvilka sedan sednaste Riksdag innehaft sådane
Embeten eller uppdrag, hvilka uti 4i §. RiksdagsOrdningen
betecknas, icke böra ifrån rådighet
till Bånkmäns väljande uteslutas, då de icke
i §:a bestämdt åro nämnde.
Nu frågar jag blott, om det öfverensstärru
mer med våra i Grundlagirne bestämde pligter,
att afvika ifrån Grundbgarnes föreskrifter: Jag
frågar hvad intryck det kan komma att göra
på våra MedStånder, att se oss så litet vårda
deras rättigheter, och rättigheter som åt vårt
Stånd ensamt åro anförtrodde att vårda, då
alla de uti 4i §. Riksdagsordningen omnämnde
personer, hvilka icke lå deltaga i val lill
Den 24 Januarii,
UtskottsLedamöfer befinna sig ensamt inom
Ridderskapet och Adeln. Jag föreställde mig
att Grundlagarne af ingen vore bättre kände
och till ordalydelse förstådde, ån af de
Herrar och mån, åt hvilkas dagliga vård de
blifvit anförtrodde genom Kongl. Majts förtroende;
och det blifver således en billig anledning
till förundran, att dessa ifrågavarande personer
så långe begagnat en bristande uppmärk*
samhet, att vid förflutne Riksdagar inom Rid_
derskapet och Adeln, utestänga Styrelseorganerne
ifrån den directa inflytelse å Riksriag6-  årendernas gång, som Lagstiftaren genom 4i
§. Riksdagsordningen tydligen velat förebygga.
Jag emotser, ej utan fmgtan, den söndring uti
sinnen som möjligen kunde blifva en verkan of
en ovarsam behandling utaf denna sak. Jag
emotser följderna af en cåskod, och möjligen
vägrad proposition: och jag hemställer till Herr
Grefven och LandtMarska!ken samt Ridderskapet
och Adeln, om det icke skulle vara låmp.
ligt att först och framst till de inom Ridderskspet
och Adeln befintelige personer, som uti
4i §. Riksdagsordningen ifrån val till Utskotts-'
Ledamöter äro uteslutne, framställa den enkla
frågan, huruvida de sjelfva anse sig efter RiksdagsOrdningens
ordalydelse berättigade, att uti
Bånktnannavalen deltaga. Jag tviflar ingalunda,
att icke rättvisan oell Grundlagarnes helgd
på detta sätt lättast böra blifva tillfredsställde;
jag tror det alltid vara en fördel att undvika
tvister, der lagens tydligt uttryckta ordförstånd
icke lemnar den minsta anledning till tvetydighet,
emedan striden under sådane för»
Den 24 Janucirii,
7?
hållanden alltid bildar obehagliga intryck, hvars
verkningar icke alltid åro så låtta att beräkna.
Grefve Löwenhjelm, Carl Axel', Uti en
fråga sorn personligen r<5rer en StatsRådsLedamot
hade jag icke ämnat yttra mig. Flere andra
hafva förut så tillråckeligen talat i detta
ämne, ott det nu synes vara tämligen upplyst.
Af debatterne synes dock blott en sak vara fullkomligen
bestämd, den nemligen, attmeningarne
åro olika. Vid ett sådant förhållande tror
jag råtta sättet vara att saken hån visas till ett
Utskott, ty Ståndet åger ej rått att tyda bokstafven.
För öfrigt uti en fråga sådan som
denna, hvilken rörer ordningen inom Ståndet,
tror jag att RiddarhusOrdningen icke kan jålvas.
Friherre Sparre: Efter min tanka år
enklaste såtlet till undvikande af inflytande
på någons öfvertygelse, alt lemna hvar och
ens rått öppen att välja utan tvång, utan uteslutande
af de ansvarsskyldige Easbetsmånnen ;
jag kånner dem icke under ordet Ministrar.
Om de icke sjelfve anse sig kunna eller böra
emottaga det ifrågavarande förtroendet, förmodar
jag dem äga rått ett afsäga sig detsamma,
och jag inser icke något hinder för dem att
nu välja _ på sådant sått finnes för dem icke
något tvång och icke något hinder för oss att
icke välja på dem.
Då mig således synes,
att ali vidare discussion häröfver, blott år
tjenande till tidsutdrägt, får jag anhålla det
Herr Grefven och LandtMarskalken täckte* gö;
78
Den 24 Januarii.
ra proposition till företagande af Bänkmannaval.
Grefve Posse, Claes Fredrid': Då jag ge.
rom Ridderskapets och Adelns förtroende hade
den åran att vid sista Riksdag vara Ordförande
uti RiddarhusUtskottet, och således åger någon
kännedom huru denna fråga då blef behandlad,
anhåller jag att rörande detta åmne
få uppgifva några historiska facta. Ridderskapet
och Adeln var vid förra Riksdagen inga.
lunda okunnig oin innehållet af 4i § Riksdags.
Ordningen, då fråga var om RiddarhusOrdningens
förändrande i öfverensstämmelse med Riksdagsordningen.
Redan före Bånkmansvalet vid
sista Riksdag uppstod mycken fråga om råtta
förståndet af ofvannåmnde ehuru ej hår på
Riddarhuset, utan blott enskilt, men vid sjelfva
Bånkmansvalet upplåstes 21 §. RiddarhusOrdningen,
då man på sått Herr Grefve Hård
nu ganska rigtigt framställt, ansåg lagen vara
tydlig, att alla borde i valet deltaga. Sedermera
blef frågan om föråndringarne i RiddarhusOrdningen,
för att sätta den i öfverensstämmelse
med Riksdagsordningen, remitterad
till Utskottet, och då dess Betänkande inkommit,
höllos ganska långa diseussioner öfver
hvarje §., dels hos LandtMarskalken på Operahuset,
dels här inom Ståndet, hvilket de af
Ridderskapets och Adelns Herrar Ledamöter
som bevistade förra Riksdagen nogsamt torde
påminna sig. Den 21 §. blef då af Ridderskapets
och Adelns pluralitet antagen; der står
tydeligen: Sedan Riksdagen af Konungen bilf
-
Den u-i Januarii,
79
vit å RiksSalen öppnad, böra nasta söknedag
derefter, så vida PlentirnPlenorum icke
a samma dag år a nb ef al dt, Bank mans och
Ekefors Balen verkställas. Med desse val för.
hålles sålunda , att, enligt anteckningslistan,
samtelige Ridderskapets och Adelns närvarande
hela antal delas uti femtio serskilda, men,
till beloppet lika delar, hvarvid, om något
mindre a tal skulle 'öfverblifva, detsamma pd
sista afdelningen med en person pd hvardera
fördelas bår. Sedan detta blifvit verk$1
bildt, uppropas hvarje afdelning för sig,
som begifver sig inom skrä niet, att förrätta
Bånkmansval, hvarvid hvar och en inlemnar
en sluten sedel, tecknad med en af de personers
namn, tom i afdelningen finnes, dåden,
sini de fleste råsterrie erhållit, år behörigen
vahl Bänkman. Hafva tvenne eller flere undfått
lika antal röster, dd skall dem emellan
lottas, ehvad de äro närvarande eller tj. Är
någon borta, dd hans afdelning uppropas,
håfve han sin rått till deltagande i vaUt för
den gången förverkat.
De sålunda valde Bänkman sammanträde
samma dag och välja, innan de åtskiljas med
slutna sedlar, Tjugufem till säte och stämma
antecknade, att vara Ridderskapets och A'
delns Electorer.
Afgår Bänkman under Riksdagen, välje
den afdelning, till hvilken han hårt, en annan
i hans stalie, på sått stadgadt är, hvil.
ket nya valy efter derom dagen förut gjordt
Deri 2't Januarii,
serskildt anslag alltid in -plena ske hör; ht ifa
ver rum bland Electorerne ledigt, dterhesåtte!
det genom val af Bänkmännen, af hvilka vid
sådant tillfälle minst TjuguseX höra vara tillstädes
och i valet deltaga. silla andra Elei
ctnrer och Nämnder som till särskilde befatta,
ningar enligt Regerings Formen och Riksdagsi
Ordningen erfordras, valjas, elter derom dagen
förut stedt anslag, af Ståndet samfält
in Piano.
Jag kan således icke inse huru Friherre
Ankarsvärd kan siga, att han i ddarhusOdningcn
ej finner något »om berättigar de uti 41
§ Riksdagsordningen omnåmnde ansvarige personer
att i RSnkrnansvdet deltaga. Jag anser
lagen uti 21 Riddai hiisOrdningen ganska tyds
lig, då deremot 4l § Riksdagsordningen icke
år det, utan endast på sått Gi el ve von Schwerin
anfört, eller genom en dragen slutsats,
kan komma i fråga att förhindra oftanåmnde
personer från deltagande i valet. Då 5 a
RiddarhusOrdningen stadgar huru förhållas bör,
når fråga uppstår om förändring i RiddarhusOrdningan,
tror jag att förevarande motion bör
till RiddaihusUtskottet remitteras, på det RiddarhusOrdningen
må kunna förändras, i lall
Ridderskapets och Adelns pluralitet skulle vid
denna Riksdag vara af annan tanke ån vid den
förra. Anses åter Irågan höra till Omstitutions.
Utskottet k<?n den ingalunda frän Ståndets plenum
dit remitteras ulan bör enligt Riksdagsordningen
-
Den s4 Jnnuarii.
81
Ordningen af enskilt man hos samma Utskött
väckas.
För öfrigt kan jag icke instämma mpd
Grefve von Schwerin, som ansett oss alla så
svaga, att Ministrarne* inflytande skulle vara
skadligt, ifall de lingö deltaga i valet.
Grefve von Schwerin t Det har jag icke
sagt.
Grefve Posse: Herr Grefven har sagt att
Lagstiftarne ansett oss alla för svaga. Så trod»;
de likväl ej Ridderskapets och Adelns pluralitet
vid förlidne Riksdag; och ehuru de ganska
Väl då äfven kände 4i §. Riksdagsordningen,
ansågo de att Ministrarne utan olägenhet kunde
uti valet deltaga. Jag anhåller således hos
Herr Grefven och LandtMurskalken om propo*
sition till förrättande af Bånkraansval enligt 21
RiddarhusOrdningen.
Herr Schonström, Pehr, förenade sig till
alla delar med Friherre Ankarsvärd.
Friherre Boije: Mitt hälsotillstånd tillåter
mig icke, att vidlyftigt utveckla min mening i
ämnet; och lyckligtvis behöfs här ingen vidlyftighet.
Jag skall anse mig lycklig örn j^g förmår
återföra Högloflige Ridderskapet och Adeln
till motionens råtta beskaffenhet, hvari-;
från de fläste Talare synas mig hafva afvikit.
Ridd. e. dd. Prat. I. B,
6.
Den zfk Januarii,
Stridens orsak ligger deri, att RiddarhusOrdningen
som borde gifva en trogen tillämpning
af Riksdagsordningen, brister i denna bestämmelse
och lemnar en lucka; deraf åter,
för att följa den vackra loijautét, som Friherre
Björnstjerna nyss visat, jag vill medgifva, någon
anledning uppstått till den mening ; att Ministerens
Ledamöter kunde undgå efterlefnaden
af 41 §. Riksdagsordningenj en mening, sem
också är understödd af flere Riksdagars praxis.
Likväl, och då man uppehåller sig vid Lagbudets
orsak och ändamål, ratio Legis, så har
man svårt att jäfva dess kraft. Då omsorgen
för Svenska Folkets frihet fordrade, att en ansvarighet
inför Stånderne fåstades vid Ministeriella
platserne; så var det väl också en båds
naturlig och skyldig omtanka, att hindra, det
ändamålet tillintetgjordes, genom ett öfverlågset
inflytande af Ministéren, på Ståndernes UH
skott, i sjelfva de frågor, der ansvarigheten kunde
äga rum eller på valet till Utskotten. Då
nu Grundlagsbudet icke blifvit, genom något
Konungens och Ståndernes gemensamma beslut
ändradt, så måste det val, också äga qvar sin ful*
]a kraft; men jag besvär Högloflige Ridderskapet
och Adeln att, ifrån striden om Lagbudets
förstånd, återgå till det mycket simplare
af sjelfva motionen. Jag har med uppmärksamhet
åhördt Grefve von Schwerins anförande,
och finner icke att han begärt, hvarken någon
ny lag, eller förklaring på den sorn existerar,
eller ens något yttrande om dess förstånd: Han
har blott begärt att 4i §. af Riksdagsordningen
må upplåsas. Nå, väl! är det för mycket
Den 24 Januarii,
begärt?
Det öfriga af Motionen utgör ert
Utveckling af hans begrepp om Lagbudets fordran,
till ledning för dem som skulle åhöra
dess upplåsande; och var han icke berättigad
till denna framställning, då han lemnade verkan
deraf till hvar och ens eget Samvete öch
egna Vilja? Eller detta förfarande, innebår det
våt något nytt? För min del tror jag icke, att
hvarken remiss till Utskott, eller proposition
till bifall behöfs. Jag förstår icke hvarifrån
•vårman i denna öfverläggning hårrör: och be,j
går blott, att Lagbudet må blifva Upplåst hvar.;
efter hvar och en afgör inom sig sjelf huru han
Vill vålja. Må håuda Uppfattade jag Friherrö
Sparres yttrande icke rått; men som mig syn*
tes nårmade sig slutet deraf till Grefve Vört
Sehwerins mening.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf’. De flå-*
ste af de Herrar som yttrat sig i detta ämne
hafva bestridt afgörandet af Grefve von Schwein
ns motion, emedan de trott att den åsyftade
en ändring uti RiddarhusOrdningen. Om jag
delade deras öfvertygelse, skulle jag éj vära
den siste att yrka frågans remitterande och bestrida
Ståndet all rättighet att egenmågtigt ändra
en bestämd lag. Men jag bekänner att för
mig står det klart, att de uti 4i §. Riksdagsordningen
nämnde, ansvarige personer måste
vara från BånkmansValet uteslutne. Innan je
likväl går vidare att bevisa hvad jag sål'
yttrat, kan jag icke underlåta att
uppmärksamhet vid ett uttryck sor>-  hördt. En vård Ledamot har ne
8i Den 24 Januarii,
det han trodde att de förre Riksens Råd deltogs
uti Bånkmnnsvalen. Jsg tror desto häldre
att detta måste vara ett misstag, sorn Riksens
Råd, om jag icke bedrager mig, voro från Säte
och Stämma på Riddarhuset uteslutne, och
Mott tillkallades för att lemna nödige upplysningar.
Uti 28 §• Riksdagsordningen föreskrifves
att Riddsrskapet och Adeln , Fråste- oell
BorgareStånden välja UtskottsLedamöter genom
Electorer. Märken val mine Herrar! att det
år Ständen som välja genom Electorer. När
nu Ståndet såges välja, så måste ju hvarje serskilt
Ledamot sågas deltaga uti valet till Utskott;
men hos Ridderskopet och Adeln, år
det blott genom aflåmnandet af voteringssedeln
till Bånkmannens utväljande som hvarje Leda:
mot af Ståndet i massa deltager uti valet till
UtskottsLedamöter, följaktligen böra de som ej
få deltaga i val till Utskott, ej heller få aflemna
sedlar till väljande af Bånkmån. Vidare år
anmärkt att 21 §. RiddarhusOrdningen strider
emot den tankan att någon Ståndets Ledamot
kunde ifrån Bånktnansvalen uteslutas. Men då
hvarje specielt stadgande måste vara ett undan;
tag från Allmän lag; så måste äfven genom un-’
dantagen uti 4t §. Riksdagsordningen, ett undantag
vara föreskrifvit från det Allmänna stad.
gandet uti 21 §■ RiddarhusOrdningen. Oagtadt
det således stadgas i Riksdagsordningen, att
valen till Riksdagsmanna Electorer hos BondeStåndet
skola ske i Sock ne st ammor, lär vål
»fegen böra få i en dylik Sockneståmma deltaga,
sorn ej år till val berättigad. För öfrigt i anledning
af hvad som blifvit sagt att en Grund?
Den 24 Januarii,
85
lag ej får i ett RiksStånd tydas, utan endast
efter bokstafven tillämpas, vill jag blott påminna,
att man likväl ej må tro Grundlagarne kunna
tillämpas utan allt slags eftertanka. I 107
§. af RegeringsFormen stadgas t. ex. att om
ConstitutionsUtskottet skulle anmärka, det någon
Ledamot af StatsRådet i sina rådslag icke
iagttagit Rikets sannskyldiga nytta, skall det anmäla
förhållandet hos Riksens Ständer, hvilka,
om de finna Rikets vål det fordra kunna hos
Kongl. Majit anmäla honom till endtledigande.
Men helt visst lär likväl ingen vilja påstå, att
Justitiae StatsMinistern, oagtadt Ledamot a£
StatsRådet, skulle härunder kunna vara inbegripen:
ty jag ser ingen möjlighet för Kongl.
Majit att ens kunna efterkomma en slik önskan
af Riksens Ständer, helst denne Embetsman ej
finnes i RegeringsFormens 35 §. uppräknad
bland dem, som kunna utan ransakning och dom
ifrån Embetet skiljas.
Med vida mindre ef
tertanka,
ja af sjelfva ordalydelsen i 4i §. af
Riksdagsordningen, finner man således, att de
deruti uppräknade Embetsmån, ej böra få deltaga
i Bånkmansvalen, såsom varande egentli-;
gen första steget af val till UtskottsLedamöteri
Herr Hammarskjöld, Lorenzo: Jag hyser
likasom Friherre Boije den öfvertygelse, att
denna fråga är ganska enkel. 4i §. Riksdagsordningen
är klar. Den bestämmer att de ansvarige
Embetsmånnen icke kunde deltaga i
Utskott eller val till Utskott. Grundlagarne
känna inga andra väljare ån Electorer, hvilka
hos de tre Stånden väljas omedelbart; endast
te
Dea 24 Januarii.
hos det talrikare Ståndet Ridderskapet och Adeln
•Väljas först Bånkmån. Då hvarje StåndsOrdning
måste med Grundlagarne vara öfverensstämmande,
hvad åro då vål Bånkmannen annat
ån Första afdelningen af Electorerne. Åro
jm Bånkmånnen Electorer, så måste vål Riksdagsordningen
gälla för dem i första afdelningen
så vål som i den sista. Åro de åter ej
Elefetorer, så åro de något iuconstitutioneltj
som ej får vara till. Endast i denna mening
kan denna fråga betragtas; allt annat hör ej hit.
Grefve von Schwerin: En vård Ledamot
Herr Friherre Boije har bestämdt antydt både
min afsigt och min åtgärd. Mitt Memorial är
ej af den beskaffenhet, att det hvarken kan eh
ler behöfver remitteras till handläggning af nå»
got Utskott. Jag har blott begärt promulgation
ätt ett lagrum, hvilket hittills, som jag förmodar,
varit mången obekant. Och denna promulgation
anser jag hvarken låra eller kunna
vägras. Hvad jag vidare anfört har jag ansett
pödvåndigt för att inför Ridderskapet och Adeln
rättfärdiga min begäran. Visserligen är
det min enskilta tanke, att i följd af denna 41 §.
deltagande i valförråttningarne icke bör kunna
de i den samme uppräknade ansvarige Embetsmin
medgifvas. Men jag begår ej att denna
min tänka skall såsom proposition för Ridderskap
pet och Adeln framställas. Skulle andra dela
denna min tanka så torde kanske de begära den
promulgerade lagens tillämpning. Min afsigt
fiar blott varit att bereda en så klar åsigt af förhållandet,
att Lagstiftarens mening skulle kun»
Den 24 Januarii.
17
na bli rigtigt uppfattad, då en hvar sedan må
handla såsom hans samvete det kråfver.
Ja g har således ingen motion gjort, syftande
på RiddarhusOrdningens omarbetning. Men
jag tror mig hafva visat, att den nyligen omarbetade
RiddarhusOrdningen år i behof att
å nyo omarbetas, för att bli enlig med Grundlagarnes
föreskrift och anda. För mitt ändamål
behöfde jag blott på några af dess afvikelser
fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet,
men der finnes många flere,
Jag beundrar den konst med hvilken Riddarhu-,
Ordningens 21 § och de följande blifvit
affattade. Men Lagstiftarespråket har icke eller
blifvit nyttjadt. Den beskrifver blott huru tillgå
skall för att komma till sitt mål. Riddar-:
husOrdningen förhåller sig till Riksdagsordningen,
såsom ett ExcercitiaeReglemente till en lärobok
i taktiken. Den visar, huru en vål soutenerad
plutonseld skall exeqveras, då afsigten
år att bibehålla Statens ansvarige Embetsmån
vid en post, från hvilken de delogerat Folksrepresentanten.
Härtill hörde, att RiddarhusOrdningens
26 §. skulle förmena till första Electorsval
vald Bänkman, att sig detta förtroende
afsåga, och deraf blir en följd att den ansvarige
EmbetSmannen måste constituera sin fullmågtig
till val af ConstitutionsUtskottets Ledamöter,
antingen han det vill eller icke vill}
antingen det år motbjudande för hans känsla
att deltaga i en åtgärd, som sårar den allmänna
känslan, eller han känner sig stark nog att
88
Den 24 JanUarii,
aåtta sig öfver hvad söm plär verka uppå andra.
Så bindande åro dessa RiddarhusOrdningens
§. § constituerade, att nian lika ovilkorligen
kan genom dem förpligtas att skrifteligen
tala, som man någon gång blifvit hindrad ifrån
att munteligen tala; ehuru blott mot desse senare
hotet af tjenliga medel kan användas.
Då jag i dag inför Högloflige Ridderskäpet
och Adeln uppträdde såsom de Urtima Riks*
dagarnas Histcriograph, i en fråga så väsendtlig,
inom en Constitutionell stat, den frågan
nemligen hvar gränsen ligger för verkställande
magtens inflytande på den fria och sjelfständigt
Folkrepresentanten; då jag i Ridderskapets och
Adelns minne återkallade, det sköna monument
af patriotisme och ägta constitutionel anda, sona
organerna för den nya tingens ordning den i»
Junii 1809 i Ridderskapets och Adelns Proto
coller
åt sig upprest, väntade jag
jag be.
känner det, att de hvilka då så skönt yttrat
sig, också nu skulle yttra något vid hugkomsten
af de fordna dagarna. Jag väntade ett
fritt och ädelt erkännande af en distraction,
hitintills af föga betydenhet, lått ursågtelig i
anseende till yttre omständigheter.
Jag vågade hysa det hopp att Ridderskapets
och Adelns törsta sammanträde till denna
första Lagtima Riksdag, skulle synas Nationen
och kommande slågter en skön försoningsdag;
att allt hvad som håndt, oroande någon gång,
för de constitutionelle förhål ländernas vänner
Den 24 Jannar ii.
skulle glömmas
på det att allas hjertan skulle
förena sig, att hjelpa folket utur det betryck,
i hvilket myntiörvillelse, och andra allmänt värkande
orsaker, försänkt det. Skulle detta hopp
vara försvunnit, sä får jag vidkännas det öde
att om mig torde sägas, hvad som för några
år sedan sades i ett annat land: Hvad år det
han vill; han år en fantast som tror på något
sorn icke finns.
Herr Rosenblad, Bernhard, upplåste fölr
jande;
(Se Bilagan N;o 3.)
Grefve von Platen: Sedan förevarande ämne
nu verkeligen kommit under discussion, tager
jag mig friheten anhålla, att få upplysa en
pch annan omständighet, ehuru jag finner, att
det blir svårt, att kunna tillägga något af värde;
och får derföre utbedja mig Ridderskapets
och Adelns öfverseende och tålamod för den
tidspillan jag åstadkommer; jag skall icke vara
mångordig. Jag måste såga, att då ibland andra
äfven jag blifvit åberopad att framställa den
mening sorn rådde i 180g års ConstitutionsUtskott,
hvaraf äfven jag hade det förtroende att
vara Ledamot, så kan jag ej göra någon hemlighet
af att den enda, som då lifvade mig och
andra Ledamöter af detta Utskott, var öfvertygelsen
att Sverige var ett urgammalt eonstitutionelt
Rike, och ej ett liksom på nytt fédt,
att det hade sina urgamla former, som om da
ock voro bristande, dock borde högaktas. Vi
9q
Dan 24 Januarii,
sago den svindel som en lång tid rasat öfver
Europa, vi sågo faran för Sverige, att i en sådan
period derutaf blifva angripet, och vi insågo
vigten af de impulsioner, sorn ifrån grannt
länder kunde gifvas oss, vi insågo vigten af da
efterdömen man af äldre och nyare tiders historia
kunde hämta. Vi sågo ett Rike? sorn ef-’
ter de revolutioner det h de undergått, hada
blifvit en föresyn i afseende på medborgerliga
förhållanden, och vi föresatte oss att ej servilt
efterfölja det, men derifrån hemta upplysningar
och efterdömen. Vi sågo att, med iagttagande
af vissa local-förhållanden hvilket alltid blir oöd.
vändigt, grunderne för den grad af frihet som tören
Europeisk Stat blifver möjlig, der kunde hämtas,
och att under sådane förhållanden som våra, den
enda utväg till fullkomlig frihet bestod uti den
jämna proportionen emellan de olika principerna
inom Staten; att således hvarken den democratiska,
aristocratiska eller monarkiska tendencen
borde öfverväga; utan borde bestå med lika
jemnvigt emot hvarandra. Under sådane omständigheter
uppstod 1809 års Constitution, Den
gillades då och gillas ännu; och jag har haft
den tillfredsställelsen att i samma constitutionella
land emottaga lyckönskningar öfver den
moderation , som i en så svår tid iagttogs af
Svenska Nationen, hvilken krönte sig med åra,
fast den ej krossade allt för det det var gammalt,
eller antog allt sorn var nytt. Under sådane
förhållanden kan jag ej finna, att det blir
af serdeles vigt örn den eller den Ledamoten
pitter bredvid oss. Tvärtom känner jag en till-,
fredsståilelje då jag uppstiger i denna försam
-
Deri 24 Januarii,
ST
ling, att linna den till största delen sammansatt;
af personer som blifva oberoende, antingen den
eller den sitter bredvid dem. Jag går vidare
att besvara hvad hår blifvit yttradt, och jag
tror ej att om vi dela oss i 5o delar, dessa 5o
delar kunna anses så^om Utskott, då Lagen
bestämdt sagt, hvad som år Utskott, och då
Utskotten i Lagen nåinnas vid namn. Ej eller
kan jag finna den satsen grundad, att för det
jag ej får deltaga uti en eller annan del af en
sak, jag ej heller skulle få taga någon del uti
de yttersta ramificationerne deraf, 18 §. uti Riksdagsordningen
innehåller just ett exempel af
denna beskaffenhet, då den iladgar, att personer
af någon annan främmande låra, ån den
Reformerta, ej kunna vara Riksdagsmän; men
deremot valrätt andra christne trosförvanter
icke förvågras. Således får en Catholik t, ex.
icke vara Riksdagsman, men vål välja Riksdagsmän.
Således kan jag ej annat förslå ån
att de i 41 § nämnde personer ej få vara Efectorer,
men vål deltaga i val af Electorer.
Pet år möjligt att jag misstager mig, men jag
styrkes i denna tanka så mycket mer, sorn det
i den nämnde §. just står i val till TJtskottnLedar
nöter ock icke blott i val till Utskott. Så
åtminstone förefaller det mig efter min känsla*
Friherre Boije: Sedan Herr Grefve von
Schwerin nu gjort rätt åt min uppfattning af
hans motion, drar jag icke i betänkande att fö.
reslå det sått att komma ifrån discussionen,
sorn ligger i rak slutföljd af sjelfva motionen ,
Qch som tillika synes mig så lätt. Herr Gref-;
9*
Den 04 Januarii.
ven och LandtMarskalken bedömmer rättare ån
jag, den åtgärd som dess kall tillhör att lemna
; men om Grefve von Schwerin gjordt ett
öfverflödigt steg, då han begärt proposition i
ett årnne, der den icke behöfs; så står det
lyckligtvis i Herr Grefvens och LandtMarskalkens
skön , ett, utan proposition, tillfredsställa
den ena sidan, utan att såra den andra. Jag
bekänner att min känsla svider vid denna föreställning,
att allmänheten en dag skall låsa i
våra Protocoller, att en Ledamot blott begärt
upplåsande af en §. i Grundlagen, men dock
rönt ett sådant motstånd , att proposition va.
rit af nöden. Må Herr Grefven och Landt-'
Marskalken tillåta, att upplåses, och dermed
år också discursen, å denna sidan slutad.
' å
Grefve
Lövenhjelm'. Efter det upplysande
och vackra tal, som Herr Grefve voa
Platen i ämnet hållit; vet jag ej något som redigare
och båttre skulle utveckla den förevaran--  de frågan. Mitt syftemål kan derföre endast vara
att fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på Grefve von Schwerins och Friherre
Boijes senare yttranden , i afseende på den först-'
nämndes motion. Enligt dessa yttranden skulle
Grefve vori Schwerins afsigt med motionen egentligen
vara blott att få 4i §. uti Riksdagsordningen
upplåst. Efter min tanka borde det
anses öfverflödigt att påminna Ridderskapets
och Adelns Ledamöter oin Grundlagarnes innehåll.
Något hvar lärer vål kånna dem. En
begäran om $:s uppläsning år dock visserligen
ingalunda lagstridig, och denna uppläsning bör
Den 24 Januarii,
93
eller kan således icke vågras. Men jag måste
för min del reservera mig deremot, att uppläsningen
skulle afgöra sjelfva Lagfrågan; ty
derom s frides nu. Yore jag uppmanad att framställa
min enskilda tanka i ämnet; så skulle jag
förklara, att jag med fullkomlig likgilltighet
motser utgången.
Hvad theorin beträffar, vill jag ej derom
yttra mig med annat ån den anmärkningen, att,
i andra constitutionella länder, såsom England,
der man visserligen är lika ömtålig om friheten,
Ministrarne innehafva en ganska vigtig
plats ibland Nationens Representanter. Ministrarne,
som i sistnämnde land äga såte i Underhuset,
utöfva der enligt praxis den rättighet,
att välja hälften af Utskottens Ledamöter. Det
år ej rnin afsigt, att argumentera från England
till Sverige, jag känner skilnaden och de många
olikheterne emellan desse båda Rikens förhållanden.
Men om den theoretiska delen af frågan
således kan betragtas ur två synpuncter,
kan deremot den practiska det blott utur en,
och denna tillåter ej att i någon mon afvika
från ordalydelsen af Grundlagen. Må man anse
såsom pedantisme denna föresats att aldrig
gå ett steg ifrån bokstaf ven,
min öfvertygelse
skall det alltid vara, att allas vår säkerhet
ligger deri bevarad. Herr Grefve von Schwarin
har uppläst en caracteristik äfven en del af
våra Grundlagar, som man lika rättvist skulle
kunna kalla en eritik eller, för att nyttja en Aeademisk
benämning, en critisk afhandling. Den
torde dock ej böra hafva någon verkan på en
9*
Den 24 Januarii.
skrifven Grundlag. Jag gör rått åt Författarens
snille och djupa insigter
men, jag
upprepar det en gång, den nu våckte frågan
sönderfaller i två delar;
den ena år af dert
beskaffenhet, att ett yttrande derom icke nu i
förvåg år af nöden, och den andra synes niig
så föga vigtig, att tiden ej bör med en discussion
derom uppehållas. Jag vill blott tillägga j
att om hvarje §. som till detta ämne kan hänföras,
skulle hår upplåsas, blef vår tid nu ganska
mycket medtagen. Nyttan af en sådan läs»
ning kan jag aldrig inse. Men att sjelfva hnfvudsaken
ej år så alldeles klar, som man velat
påstå, bevisas bäst af den stridighet i åsigter,
som inom huset framställt sig och hvilken
hår ej kan afgöras.
Herr von Hartmansdorff, Angust, upplåste
följande:
(Se Bilagan N:o 4.)
Hvarefter Herr von Hartmansdorff munteligen
tilläde t Denna händelse kan ej af de
nu gällande lagarne hindras, ty hvad som ej år
förbudit, måste anses tillåtit. Men då 4i $.
Riksdagsordningen ej befaller att man skall
vålja de förut omnämnde personer, så står det
hvar och en fritt att göra eller underlåta det,
och följaktligen att handla som hans öfvertygelse
bjuder. Discussionen synes således kunna
slutas till allas tillfredsställelse. Det år visserligen
en förlust för Ridderskapet och Adeln
att ej kunna i Utskotten begagna de ifrågavarande
Embetamånnen; men det synes mig otro
-
Den 24 Jann aril.
95
ligt, och skulle vara beklagligt om ibland Sveri.
ges Ridderskap och Adel, hvaraf nära 5oo medlemmar
åro hår församlade, icke skulle finnas nian
med en nog urskilning och upphöjda tänkesätt^
för att vål granska oell oväldigt bedömma hvad
de 33 Embetsmånnen sedan sista Riksdag föreslagit
och verkståldt.
Friherre JVirsén, Gustaf Fredric*. Må
det icke allt för mycket pröfva Höglofl. Ridderakapets
och Adelns tålamod, att äfven jag, utt
det nu under discussion varande ämnet, vågar
yttra några ord. Med en uppmärksamhet sont
jag så gerna ägnar åt den vårda Ledamotens
upplysande anföranden, hvilken först väckte
erindringarne vid den gällande RiddarhusOrdningen
, och instämmande till en del i hvad
han framställt, kan jag likväl icke fatta, att frågan
om en del högre Erobetsmåns uteslutande
från val till Bånkmån, och från rättigheten att
till Bänkman väljas, år i Grundlagen så tydligen
uttryckt, som det vill anses.
Ingen inträder såsom Ledamot af detta hus,
i kraft af ett Embete. Alla
både den sorn
kai as Rikets herre, och den som ät sin egen
utöfvar bär medborgarens kall,
icke några
Embetsmannafunctioner. Fastållda lagar utstaka
både skyldigheter och rättigheter för en
sådan utöfning; öfvertygelsen om deras innehåll
och lydelse, måste deremot i tillämpningen,
hos hvar individ, bestämma handlingssättet; och
jag vet icke hår af några ministeriel la bänkar.
Hittills hafva de ifrågavarande Embets**
männen deltagit i val till Bänkman, Detta an
-
$6
Den 2-4- Januarii.
ses nu orått: några finna det stridande mot
tydliga innehållet af Grundlagen
andra vilja
åter leda det till en följd af de deruti gällande
grundsatser och af dessa Embetsmåns ansvarighet.
Att ordalydelsen ieke måtte vara så alldeles
tydlig , bevises af de nu under discussionen
framställde olika tankar. Vore åter tillfället
nu för handen att upptaga sjelfva principen,
kunde mycket anföras: den borde då åt*
minstone utsträckas vida längre för att blifva
consequent.
Många flera Ledamöter bland
Höglofl. Ridderskapet och Adeln, och äfven jag
såsom ansvarig för ett Embete, hvars åtgärder
granskas af Riksens Ständer och deras Statsutskott,
borde ej få välja Bänkman, eller kunna
dertill väljas.
Jag har hört den förväntan här uttryckas,
att de ifrågavarande Embetsmånnen sjelfmant
begåfvo sig till den nu yrkade, hittills icke
iagttsgne, tillämpningen af Grundlagens innehåll
i denna del. De kunna, efter min tanka, icke
göra det: det år ej deras rättighet; tyden bland
dem som valdes till Bänkman, kunde icke afsåga
sig functionen , enligt nu gällande tydlig lag.
Efter mitt begrepp, innefattar förslaget en
inskränkning uti Ridderskapets och Adelns nu
gällande fria rättighet att, vid Bånkmansval, lämna
sitt förtroende till hvem som hälst bland Ledamöterne
inom Bänkafdelningen: vare sig åt med;
Den 24 Da miam i i
9?
borgaren StatsRåd, eller icke StatsRåd. Är
det då yerkeligen så vigtigt att detta band läg
ges på den fria öfvertygelsen? Jag kan ingalunda
medgifva det, och aldraminst att det skulle
vara vigtigare, än formen för en lagförklaringstillvägabringande.
Då nu emedlertid Herr Grefve
von Schwerin inskränkt resultatet al sin mo.
tion till yrkandet af den anförde §:s uppläsning,
så tillstyrker jag för min del vördsamt, att sådant
måtte ske, och proposition af Herr Grefven
och LandtMarskalken derefter göras, att
Bänkmansval företages på sätt som hittills; hvaremot
de Ledamöter, som anse en annan tolkning
af Riksdags- och RiddarhusOrdningarne
än som, sedan desse lagar tillkommit, är i denna
del vorden iagttagen, hädanefter rättare bö.
ra äga rum, eller att en dertill syftande lagförändring
bringas i verket, lära dervid iagttaga de
former, som i afseende derå äro föreskrifne.
Friherre Björnstjerna: Jag förenar mig
med Friherre Boije, uti den anhållan, att 4i §.
i Riksdagsordningen må varda uppläst, så att
discussionen derigenom må kunna bringas till slut,
Friherre Boije: Jag hade trott, att i en öfverläggning,
der en viss värma redan visat sig
i sinnena, vöre det nyttigt, att söka undamödja
den, och påskynda slutet. Jag lenmade mig åt
detta bemödande, som också var lätt, då jag
dertill blott behöfde följa den grund och den
rigtning motionen innebar, Men om jag dervid
haft den lyckan, att rätt uppfatta andras meninJRidd.
0. /ld Prat, I. B, 7.
98
Den 24 JettiliaPii,
gar; så har jag deremot träffats af det missöde,
ätt af en Ledamot icke rätt förstås. Må jag då
lyckas uti att återföra denne Ledamot ifrån den.
mening, hvari han tagit mina ord! Herr Grefve
Lövenhjelm liar under förklarande att han
icke bestriddc §!s uppläsning, ingått i en bevis,
ning att derigenom afgjordes icke frågan om
"$:s rätta förstånd, likasomhade jag väckt cn sådan
fråga. Må det likväl tillåtas mig att påminna
den värda Ledamoten att det gifves två sätt
att afgöra. Det ena officiell, genom proposition
och, om det fordras, votering; och det andra
enskilt, inom hvarje Riksdagsmans bröst, då
blott samvete och öfvertygelse rådfrågas. Någon
tanka på begäran om officielt afgörande har
Grefve Schwerin icke framställt, och jag icke
undvrstödt. Till det enskifta afgörandet har
han trott, att upplysningen om lagens bud också
hörde, oell derföre har han begärt uppläsandet;
hvarefter hvar och en kunde sjelf finna
hvad hans pligt af honom fordrade. För min
del förklarar jag, att jag fullkomligen åtnöjes
med att hvarje Ledamot förstår §. huru han
kan, och tillämpar den huru Iian vill, blott att
den blir uppläst; på det sjelfva valet må kunna
företagas, hvartill vi, som varit af denna
mening, då också äro villiga att genast begifva oss.
Friherre Ankarsvärd: Jag har aldrig kunnat
omfatta denna fråga ifrån någon annan syn.
punct, än ordalydelsen af 4i § Riksdagsordningen.
Jag får icke anse mig, såsom en isolerad
del utaf representationen, och det är således de
öfrige Ståndens i RiksdagsQrdningens 4i §. tyda
Den 24 Januarii.
99
ligt uttryckta förbehåll, som jag vid detta tillfälle
påstått böra iagttagas. Grefve Lövenhjelm
har trott uppläsandet af 4i §. Riksdagsordningen
icke kunna medföra någon verkan till ettpositivt
iagttagande af dess innehall, sorn af mig aldrig
kan frångås vara de deruti uppräknade personers
uteslutande från deltagande i Bänhmansvalen.
Jag stödjer min tanke derå, att å Riksdagsordningen
förbjuder, alt dessa personer få
ival tili Utskotts Ledamöter deltaga, så bör derutaf
helt naturligt följa, att de äro uteslutne ifrån
de medel att välja Utskotts Ledamöter,
som hvarje Stånd för sig kunnat finna för godt
att för valen stadga. Jag frågar härvid, om RiddarhusOrdningen
i hvad den förgätit att bestämdt
uttrycka, är mera grundlag, än RiksdagsOrdilin.
gen i hvad den positivt befaller?
Herr Grefve Löwenhjelms mening, då han
yrkar Grundlagarnes bokstafliga tolkning, vasar
sig vid detta tillfälle icke sträcka sig längre än
blott till en oinskränkt utöfning af allt hvad RiddarhusOrdningen
icke positivt förbjuder, utan afseende
å hvad som Riksdagsordningen obestridligt
befaller. Herr Grefve Lövenhjelm anser
det vara öfvreflödigt att påminna Ridderskapet
och Adela om Grundlagarnes lydelse, hvilket
för mig vid detta tillfälle synes vara detsamma,
som att påstå Pierr Grefve von Schwerins motion
hafva varit öfverflödig, då den likväl
så fullkomligt och väl försvaras af det länge
öfvade missbruket Misstaget synes mig vid
denna Riksdag, likasom de föregående vara utgånget
ifrån samma punkt, nemligen ifrån sjelf.
100
Den 20 Januarii,
va fördelningen till Bänkmansvalet, hvarå de i
4i ^ Riksdagsordningen omnämnde personer
aldrig bordt kunna uppföras. Jag har hört England
och constitutionella Nationers exempel å
beropas emot farhågan för den ministeriella inflytelsen
; jag vill icke ingå i någon discussion
härom, emedan det vore att alldeles afvika ifrån
hela föremålet för denna debatt, som tyvärr
aflägsnat sig ifrån grundämnet, hvilket är
lagens ordförstånd, för att på principernas område
gifva en gränslös utsträckning åt ämnet.
Jag har hört nämnas, att inga ministeriella bänkar
finnas ibland oss, och jag har icke eller
hört af någon påstås, att de som sådane äro
ansedde; men jag vet, att der Ministrar och
högre embetsman finnas, finnes alltid ett naturligt
embetsmanna-inflytande, och det är detta
jag velat motverka, så långt som Grundlagen
icke allenast lemnar rättighet dertill, utan äfven
bestämdt befaller, att det bör ske. Jag har i
afseende å Ministrars och högre Embetsmäns
förhållande till Representationen, likväl aldrig
velat gå så långt som Herr Grefve von Platen,
då han uppställer, det inbördes förhållandet emellan
Ministrarne och Nationens Representanter
kan jemföras med hvad Grundlagen stadgar
för Svenska undersåtare af aldeles olika Religioner.
Herr Grefve Lövenhjelm har anfört, att
olika tankar öfver detta ämne skulle vara bevis
på otydlighet i Grundlagens stadgande derutinnan,
men jag anmärker häremot, att Riksdagsordningen
ordalydelse, till förmon för
Den 24 Januarii,
livad jag yttrat, af ingen med någon framgång
blifvit beslridd; jag anser mig likväl icke böra
gå vidare, då Ridderskapet och Adeln synes
genom en så bestämd pluralitet förklara sig
emot det gjorde påståendet, att det uppdagade
missbruket nu genast borde till hvad rätt är
återföras. Jag anhåller således endast att dessa
mina yttranden måtte få anses innebära min
reservation emot Bänkmansvalens förrättande å
något aanat sätt, än det som till alla delar öfverensstämmer
med klara ordalydelsen af 4i §,
Riksdagsordningen.
Gréfve Horn, Clars Fredric, förenade sig
med Friherre Ankarsvärd.
Grefve Posse: Jag vill ej uppehålla Ridderskapet
och Adeln, men får blott påminna
att Bänkmansvalet i dag ovilkorligen skall hållas.
2 i §. i RiddarhusOrdningen stadgar: Sedan
Riksdagen af Konungen blifvit ä Riks«.
Salen öppnad, böra nasta söknedag derefter,
sä vida Plenum Plenorum icke ä samma dan
är anbefäldt, Bånkmam och Electorsvaleti
verkställas. Till följe häraf äro vi nu sammankallade
till val af Bänkmän; verkställigheten
häraf har genom Herr Grefve vön Schwe.
rins motion blifvit uppehållen. Friherre Boije
har emedlertid förklarat, att Grefve von Schwe.
rins mening med motionen icke varit annan än
att 41 §. Riksdagsordningen måtte för Höglofl.
Ridderskapet och Adeln blifva uppläst, hvaruti
Grefve von Schwerin äfven sjelf instämt
Jag anhåller således att få för Ridderskapet
102
Den 44 Januari*.
och Adeln samma §. uppläsa; den lyder som följer:
Tjenstgörande StatsMinistrar, StatsRdd, JustiticeRåd,
Hoj Canceller, JustiticeCanceller ,
Justities Ombudsman, samt St ats Secreterare
kunna ej sitte och stämma i sitt Stånds plena
j örne las, enär de, enligt hvad hvarje
Stånds serskildta ordningar stadga, härtill
berättigade åra; dock får StatsRadets Leda*
möter de serskildta fall undantag ne, dä deni
enligt Regeringsformen, uppdragit år, att
med Konungslig magt och rått styra. 1 Utskott
eller val till UtskotisLedamoter. mä
icke någon af förenämnde personer deltaga.
Ej mä någon, af hvilken Riksens Ständer
himna fordra redo och ansvar, inväljas i Ut
sfott, der redovisning för haus egna göromål
och Emhelsatgurder kati förekomma; börande
får öfrigt och i allmänhet iagttagas, att i
mål, sorn personligen röra en Ledamot af något
RiksStåud, ma lian vål i Plena eiler UU
skott oj ve flå gg n ingara e, tnetj ej besluten, öfvervara.
Sedan nu 4i §, af Riksdagsordningen blifvit
uppläst, hemställer jag lill Grefve von
Schwerin, om icke hvad han åsyftat, må anses
hafva blifvit verkstäldt, och något hinder
således nu mera ej mota för Bänkmansvalets
förrättande.
Herr Cederschjöld: Till hvad jag förut
yttrat, vill jag blott bifoga några ord, i anledning
af den jemförelse en värd Ledamot gjort
jDea 24 Januarii,
103
. emellan val till Utskotts Ledamöter och val
till Riksdagsmän. Denna jemförelse är så
träffande att jag hoppas, att genom dess vidare
utförande, kunna sprida ett nytt ljus öfver ämnet
_ Både valen till UtskottsLedamöter och
valen till Riksdagsman hos hela BondeStåndet
samt hos BorgareStåndet åtminstone i Stockholm,
äro nämligen fördelade uti serskilta instantier
och skola förrättas genom Electorer.
Vid båda dessa slags val stadgas vissa förbehåll:
nemligen för valen till UtskottsLedamöter,
att vissa ansvariga Embetsman deruti ej få deltaga;
och för valen tili Riksdagsmän, att ingen
obehörig får valen bevista, att ingen embetsman
får med sin embetsmannamyndighet, ej
eller någon medelst lockande, tubbande eller
hotelse störa valfriheten. Om nu dessa villkor
skulle i ena fallet, nemligen vid valet till UtskottsLedamöter,
endast gälla för sista instancen,
nemligen Electorernes åtgärd och de ansvarige
Enjbetsmännen således fritt få deltaga i
Bänkmansvalen; så skulle ju samma villkor äfven
i andra fallet, nemligen Riksdagsmannavalen,
endast gälla för sista instancen, nemligen
Electorernas förrättning; och det således stå
hvarje Embetsman fritt att vid folkmassans val,
till RiksdagsmannaEIectorer sin Embetsmannamyndighet
efter behag missbruka, och hvar och
en obehörig att dessa val bevista, samt hvar
och en att genom lockande, tubbande eller hotelser
störa valfriheten. Men då ännu ingen
Advocat bjudit till att genom en slik distinction
illudera lagens bud, förmodar jag att ej från
Riddarhuset exemplet skall gifvas på en slik
104
D cn a4 Januarii,
lagtolkning, genom de ansvariga Embetsmännens
deltagande i Bänkmansvalen.
Grefve Löwenhjelm: Jag kan ej fullkomligt
dela den här yttrade tanka om Ministrar—
lies farlighet för valfriheten. Lika litet vill jag
anklaga förflutna Riksdagar. Jag vördar dem
och deras beslut, och hoppas att efterkomman*
de skola handla på samma sätt emot oss. Men
en värd Ledamot har anfört, att jag icke förstått
meningen af Grefve von Schwerins motion, och
i anledning häraf får jag förklara, att jag ingalunda
kunde tro, att yrkandet om § s uppläsning
kunde hafva annan afsigt, än den, att söka
bereda mera styrka åt den sats man ville drifva.
Det vöre i mina ögon att anse frågan bestämd
af samma § enligt den tydning man
gifvit densamma, och detta anser jag för en
petition de principe.
Man har hänvist oss till vårt samvete; det
är åtminstone ej att missleda oss. Men vi böra
icke elier förgäta, att lag och ordning, der
de finnas, måste i allt vara dess ledare. Gref
ve Posse har redan uppläst den omtvistade §:n,
och jag tror således någon vidare åtgärd i frågan
derom nu icke behöfvas. Jag har mer än
en gång gifvit tillkänna, att jag för min del
skulle gerna begifva mig att instämma i hvad
man i afseende på den theoretiska delen af
ämnet yttrat.
En talare, som äfven hörer till ett annat
Stånd, har fört oss till sinnes försoningenj _
Den 24 Januarii,
jag delai’ hans önskan i denna del; men tror,
att stället, der vi alla böra mötas, är lagert.
Jag anhåller om proposition till företagande af
Bänkmans valet.
Grefve von Schwerin: Jag har redan antydt
och är för upprigtig, för att icke nu säga
rent 'ut, att fråga om §:s tillämpning kan
komma att yrkas, så snart promulgationen ägt
ruin. Gången blir då denna: om Ridderskapet
och Adeln skulle finna min åsigt rigtig, torde
proposition på §;s tillämpning göras. Om Herr
Grefven och LandtMarskalken icke skulle dela
deras öfvertygelse, som begära proposition, men
Ridderskapet och Adeln, sedan Herr LandtMarskalken
framställt skälen för sin öfvertygelse,
ändock yrka proposition, samt Herr Gref
ven och LandtMarskalken finna sig icke kunna
göra den, så anser jag val böra företagas på
sätt sorn med LIerr Grefvens och LandtMar_
skalkens öfvertygelse öfverenstämmer. Pluralitetens
tanka går sedan, så som Ståndets protest
till ConstitutionsUtskottet, hvilket, icke i egenskap
af Domare, utan i egenskap af Compromissarius
afgör saken. Frågan vore härigenom
utredd och afgjord för framtiden1
Grefve Posse: I anledning af Grefve von
Schwerins framställning, får jag erhindra, att
om vid målets afhandling skulle följas den
marche, Grefve von Schverin föreslagit, så
kunde i alla fall någon remiss i ämnet ej äga
rum förr, än ConstitutionsUtskottet blifvit satt,
och detta åter kan ej komma i verksamhet förr
Den 24 Januari i,
än Electorer blifvit valde; emedan Riksdagsordningen
förskrifver, att Ordföranden i hvarje Utskott
skall vara den enligt Matrickeln äldsta af
Ridderskapet oell Adeln, och då Utskottet ej
kan anses formeradt utan ordförande, följer äfven,
att för att komma till resultat, att få detta
Utskott formeradt, måste nödvändigt de val,
hvarom 21 §■ i RiddarhusOrdningen talar, förut
verkställas. Då nu m §. 1 RiksdagsQrdninningen
blifvit, enligt Grefve von Schwerins önskan
, uppläst, till den följd han synes åsyftat,
nemligen det moraliska inflytandet, så vågar
jag tro och anhålla, att fråga ej nu kan uppstå*
om annan åtgärd, än att Herr Grefven och
LandtMarskalken täckes proponera det Bänkmansvalet
må taga sin början.
Många ropade på proposition.
Herr Grefven och LandtMarskalken frågade
om Ridderskapet och Adeln ansåg öfverJäggningen
fulländad?
Ropades Ja,
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarskalken
förklarade, att då Grefve Posse redan
förekommit Herr LandtMarskalken uti uppläsningen
af 4i §. Riksdagsordningen, förmodade
Herr Grefven och LandtMarskalken efter den
närmare utveckling Herr Grefve von Schwerin
ej eif gjort af sin motion, det Ridderskapet och
Adeln med Herr LandtMarskalken delade ett
särdeles nöje deröfver, a,tt en så långvarig dis
-
Den 24 Januarii
-
lo 7
cussion kunnat genom ett så enkelt me.-lel afslutas;
oc!) då någon vidare åtgärd nu mera
icke eifordradesj ansåg Herr Grefven och LandtjVTarskalken
sig böra hemställa, om icke Ilidderskapet
och Adeln behagade tillåta, att Banksmansval
finge på vanligt satt genast företagas.
Bifölls.
Grefve von Schwerin: Jag får å nyo yttra
den önskan, aft frågan, på sätt som jag föreslagit,
mätte komma till ConstitutionsUlskottet.
Grefve Lowenhjelm: Den proposition Grefve
von Schwerin synes åsyfta, anser jag för
nain del nn mera alldeles öfverflödig, och således
ej heller behöfva af Herr Grefven och
LandtMarskalken framställas.
Friherre Boije: Sedan Herri Grefven och
LandtMarskalken i laglig ordning gjort proposition,
och densamma blifvit med ett enhälligt
ja besvarad, torde Herr Grefven och LandtMarskalken
tillåta, att Bänkrnansyalet genast får
taga sin början.
Herr Schonstrom, Pehr, anmälte till Pro i
toeollet sin reservation emot Ridderskapets och
Adelns beslut.
Grefve von Schwerin: Jag anhåller på förhand
, att i Protocollet måtte blifva antecknad
min reservation, i händelse någon af de i 4i §»
Den 24 Januarii.
Riksdagsordningen nämnde personer skulle väljas
till Bänkman.
Grefve Horn, Claes Fredric, förenade sig
med Grefve von Schwerin.
Friherre- Ankarsvärd, Carl Hindric: Jag instämmer
äfven för min del fullkomligen uti den
af Grefve von Schwerin anmälte Reservation.
Herr Grefven och Fandtar skalken yttrade,
att då Ridderskapet och Adeln redan fattat sitt
beslut i frågan, den af Grefve von Schwerin
föreslagne åtgärd således ej eller nu mera kunde
äga rum.
Grefve von Schwerin: Det är af discretion,
som jag på förhand reserverat mig, men rättast
hade varit, om på sätt jag ofvanföre föreslagit,
frågan hade kunnat komma till ConstitutionsUtskottet,
så att framtida tvister varit
förekomne,
Flerr Grefven och LandtMarskalken för_
klarade, att då Ridderskapet och Adeln med
bifall till den af Herr LandtMarskalken nyss
framställde proposition, redan beslutat, att Bänkmansval
borde på vanligt sätt företagas, vöre
ock deraf en följd,’att Ridderskapet och Adeln
icke instämde uti den af Herr Grefve von Schwerin
af 4i §. uti Riksdagsordningen meddeldte
tolkning, äfven som, att allt tillkännagifvande
af Herr Grefvens och LandtMarskalkens enskildta
öfvertygelse i denna fråga voro enligt 55 §.
Den 24 Januarii,
109
1 Riksdagsordningen, öfverflödig, i följd hvaraf
Herr Grefven och LandtMarskalken ansåg
någon annan åtgärd nu mera icke återstå, än
att genast skrida till Bänkmansvalets företagande.
Ropades starka Ja.
Sedan 43, 44, 45 och 46 § § i RiddarhusOrdningen
härefter blifvit uppläste, företog
Ridderskapet och Adeln klockan Ett eftermid
dagen Bänkmansval, och befunnos, efter valförrättningens
slut, följande Herrar hafva blifvit
till Bänkmänn utsedde:
För Bänkmans
i ;sta Afdeln. N;o 25. Grtefve Wachtmeister,
Hans, vice LandJiöfdinge.
2:dra _ — 54. Grefve Spens, Carl Gu
staf
, Lieutenant.
3 dje
84. Grefve Löwen, Fullmägtig
Grefve von Schwerin, Fre
dric Bogislaus, Prost,
L. N O.
4;de  . — io5. Grefve af Ugglas, Gu
staf,
Öfverste, C. V. O.
R. S. O
5:te «—
119. Gref\eRidderstolpe, Carl,
GeneralMajor, C. S. O.
6:te
1. Friherre Oxenstjerna af
Eka, Savén, HofMarskalk,
7:de 36. Friherre Mörner af Tuna,
Fullmägtig Grefve Posse,
Claes Fredric, HofMarskalk,
R. S, O.
UO
Den 24 Januarit,
Bänkmans
8:de _
55. Friherre Jheijönskjöld,
Fullmägtig Herr Thum,
Wolrath, BruksPatron.
g;de __
i42. Friherre Leijonhjelm,
Fiillmägtig Friherre Ridderstolpe
, Gustaf, PlofMarskalk.
I o:de ^
199. Friherre Wiangel af A
dinal,
Henning Gustaff
Capitain, R. S. O.
ii:te
288. Friherre Ridderstolpe $
Fredric, Öfverste, R.S. O.
I2:te —. — 25o. Friherre Hjerta, Fre
dric
, Major, R. S. O
l5:de _ 290. Friherre von Rosen, Full
mägtig
Herr Bergenstråle
, Johnn, GeneralMäjor,
R. S O.
l4:de _
317. Friherre von Raijalin,
Salomon , Amiral, C. m.
St K. S. O, genom lottning
med N:o 5ii, Friherre
af Ugglas, Fullmägtig
Grefve von Rosen,
Carl Axel, Major , R. S.
O. och N o 5i5, Friherre
pon Platen, Fullmägtig
Friherre Rålamb, Claes,
Kammarherre.
i5;de __i — 5i9. Friherre af Nordin, Carl
Johan, ÖfversteLieutenant,
R. S. O. genom lottning
med N:o 529 Fri
-
ly. n 24 Januarii.
lil
herre Adlerbeth, Jacob,
ExpeditionsSecreterare.
Bänlunans
16:de Afde]n, N:o 347. Friherre TVirsén, Gurtaf
Fredric, President,C.N. O.
i7:de — — 362. Friherre Haij, Fullmägtig
Herr Hjerta, Johan Gustaf,
ÖfversteLieutenant,
R. S. O.
l8;de — 17. Herr Hård af Segerstad,
Carl, GeneralMajor, C.
S. O.
ig:de -— — 66. Herr Liljehök till Gäl
lared,
David Wilhelm,
ÖfversteLieutenant, C. W.
O. R. S. O.
2o:de _ 167. Herr Gethe, Adolph, Öf
verste,
R. S. O.
2 usta —*
206. Herr Hästesko af Fortu
na,
Gustaf Hindric, Ryttmästare.
22:dra — w 4o8. Herr Danckwardt Lilje
ström
, Jacob Malcolm,
Capitaine, R. S. O.
a3:dje
«^_ 5o6. Herr von Qvanten, Carl;
Kammarherre, R. S. O.
24:de 68g. Herr Brunow, Charles
Emil, Major,
25:te
792. Herr Lagerheim, Pehr,
Asessor.
s6:te __ — 862. Herr Gyllenkrok, Göran,
Major, R. S. O.
27:de . go2. Herr Berghman, Ambro\
sius Magnus, Öfverste, R,
S. O.
1 12
Den 24 Januarii,
Bankmans
28:de Afdeln, N:o io35. Hei')'Hammarhjelm, Carl
Fredric, Kammarherre.
ag;de —
] 10g. Herr Ehrenborg, Casper,
vice Landshöfdinge, R.
N. O
5o:de —
114g. Herr IIjarne, Carl Jacob,
Öfverste, R S. O.
3i:sta —
i5o4. Herr Kuylenstjerna, Jo
han
Carl, Major, R.S O.
genom lottning med 1417
Herr Ehrenhoff, Carl,
Capitaine och 1476 Herr
Riben, Adolph Wilhelm,
Ryttmästare.
3a:dra ___
t5ig Hcvr von Döbeln, Johan
Wilhelm, Professor, R.
W. O.
53:dje __
15g4. Herr von Heijne, Georg,
ÖfversteLieutenant, R.
S. O.
34:de _
1662. Herr Nordenfelt, Olof,
Kammarherre.
35:te __ 1702. Herr Törneblad, Carl
Petter, HofRättsRåd.
36;te
, I7g4. Herr von tlöfsten, Bengt
August, BancoCommissarie,
genom lottning med
N:o 1786 Herr Elom
stedt, Jacob Chr., Capitaine,
R. S. O. och i7g8
Herr Bruncrona, Gustaf
Adolf, CanzliRåd,
R. N. O.
3y;de
Den 24 Januarii. Il5
Bankmans
Sy; de Af deln. N:o JS70. Herr von Rappell, Full
mägtig
Herr Uggla, Gå:
rån Gustaf t KammarRättsRåd.
38:d® _ — 1912, B. Herr Nordenskjöld,
' Otto Gustaf, ContreA
miral,
R S O.
3g-.de
ton, BaneoCommissarie.
4o:de
™. 2oo4, Herr von Schultzenheim,
David. President, C a£
W. O. St. K.
4i:sta —_ ^1 SOiS.B.Herr Rosenblad, Berm
hard, Kammarjunkare,
genom lottning med 2021
Herr Hertzenhjelm, Adrian,
ÖfversteLieutnant,
R S. O.
42:dra ä. 2o43. Herr Ihre , Albrecht,
CanzliRåd,
43;dje
2134 Herr Printzskjåld, Full
mägtig
Herr Lagerheim,
Gustaf Adolph, Major,
R. W. O.
44:de _ ,  2i5a Herr af Uhr, Carl Daj
vid, Directeur.
45:te
2183. Herr Gripensvärd, Fre
dric,
Adolph, Capitaine.
46:te
— 2204. Herr Gahn af Colquhoun;
Cail Pontus, GeneralMas'
jor, C. S. O,
Ridd. ». Ad, Prof. I. B,
Den 25 Januarii.
Bänkman*
47:de Afdeln.N:o 2218.Herr v. Weigel, Christian
Erenfried, Förste Archiater,
C. af W. O. St.
K. genom lottning med
2211 Herr Bortzel, Joli.
Abraham, StatsSecrete[rare,
R. N. O.
48:da __
2255. Herr af Pontin, Mag
nus
Martiny LifMedicus,
R. W. O.
4g;de «.^ — 2263. Herr von Lindecreutz,
ffuslus Christoffer, Underståthållare,
R. N. O.
genom lottning med N:o
2204 Herr von Schinkel,
Johan Fredric , Bruks.
Patron.
5o:de
2279. Herr af Tannström, Nils
Magnus, CanzliRåd, R.
N. O.
Herr Grefven och LandtMarskalken an3
modade Grefve Wachtmeister,* Hans, att säi
som Ordförande bland Bänkmännen, låta ge.
nom anslag sammankalla dem till klockan 5 i
eftermiddag, för att, enligt 21 §. af Riddarhus
Ordningen Electorsval förrätta,
HSgloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 4 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim,
D«'ti 20 Januarii,
Lördagen den 25 Januarii»
Plenum klockan 10 förmiddagen.
Öppnades Herrar Bänkmäns lista till Tal
af Electorer, oell befunuos följande Herrar haf,
ya blifvit utsedde:
N;o 42. Grefve Gyllenborg, Johan Henning,
Lagman.
46. — Piper, Carl Claes, General
Major.
84.
Lowén, Fullmägtig Grefve
von Schwerin, Fredric Bogislaus,
Prost.
io5. — af Ugglas, Gustaf, Öfverste.
69. Friherre Uggla, Fullmägtig Herr
Heijkenskjöld , Dettlof ,
Major.
l4 2.
Leija tilijelin, F ull mägtig F ri
herre
Ridderstolpe, Gustaf,
HofMarskalk.
19g.
Wrangel af Adinal, Hen
ning,
Capitaine.
2o5. __ Åkerhjelm af Margretelund,
Gustaf Fredric, Öfverste.
275.
Sprengtporten, Jacob Wil
helm,
Ryttmästare.
5i5.
von Platen, Fullmägtig Fri
herre
Rålamb , Claet,
Kammarherre.
Den 25 Januarii,
N;o 029. Friherre Adlerbeth, Jacob, Expedi
tionsSecreterare.
66. Herr Lilljehök till Gällared, David
Ludvig, ÖfversteLieutenant.
§7* — Stråle af Oknaholrn , Nils
Wilhelm, RevisionsSecreterare.
91. — Mörner, Stellan, Öfverste,
*92. _ Lagerhjelm, Pehr, Assessor.
862. _ Gyllenkrok, Goran, Major.
Jiog. __ Ehrenborg, Casper, vice Landshöfding.
1117*
Cederschjöld, Pehr Gustaf,
Professor.
i5g4. — von Heijne, Georg, Öfverste-*
Lieutenant.
|656.
Reuterskjöld, Axel, Major.
1702.
Törneblad, Carl Petter, Hofr
RättsRåd.
1861.
von Hartmansdorff, August,
CanzliRåd.
1870.
von Rappolt, Fullmägtig Herr
Uggla, Göran Gustaf,
KammarRättsRåd.
2152.
af Uhr, Carl David, Dire
cteur.
2156, Burenstam, Frderic, General
Adjutant.
Herr Grefven och LandtMar skalk en anmodade
Grefve Gyllenborg, Johan Henning,
att såsom den äldste bland Herrar Electorer,
låta genom anslag sammankalla dem, för att
Dm 25 Jarmar ii.
inom den tid 28 §. i RikdagsOrdningen föreskrifter
, utvälja Ledamöter, så vål uti de i
Grundlagarne bestämde Riksens Ständers Utskott,
som uti RiddarhusUtskottet.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
att Kongl. Maj:ts Tal till Riksens Stän^
der på Riksalen, vid Riksdagens öppnande den
25 dennes, matte inför Ridderskapet och Adela
uppläsas, för att i dagen® Protocoll intagas.
Bifölls.
I anledning häraf upplåstes Kongl, Maj:ts
högstberörde Nådiga Tal, så lydande:
Välborne j Adle och Välbördige, Ärevördige,
Vördige, Yållårde, Åreborne, Förståndige,
.Vålaktade, Hedervärde och Redelige,
Gode Herrar och Svenske Mån!
Sedan Sverige, för fjorton år tillbaka stad^
gade sin nya Samhällsordning, åro Nationens
Ombud, i dag, för första gången sarnlade till
Lagtima Riksdag. Fyra och ett halft år hafva
förflutit sedan Edert sista sammanträde. En så
lång tiderymd, under ett fortfarande inre lugn
och under en ny Regeringsform, som blifvit
lämpad till gamla Lagar och tili ännu äldre
t
Ven 2S Januari i*
Författningar, år ett sällsynt exempel i verldens
häfder. Vår tids händelser lemna talande
bevis på de olyckor, för hvilka Riken, genom
statshvålfningar, blottställas. Få Nationer
hafva dervid förmått att undvika, vare sig
anarkiens rysligheter, folkyrans vilda utbrott
eller förtrycket af envåldsmakten. Genom
Försynens mäktiga bistånd hufva de fiån Sveriges
jord blifvit aflågsnade, och Eder Grundlag,
ehuru stiftad under politiska stormar, här i sin
ursprungliga helgd blifvit bibehållen. Hvarje
redlig Medborgare skall erkänna, att de oskattbara
förmonerna af inre lugn och yttre obe
roende åra frukter af Regeringens stadgade
handlingssätt och jemna gång. Det tillhör Eder,
Gode Herrar och Svenske Män, som hår föreställen
ett af de ädlaste Folk, . att, i förening
med Mig, söka bibehålla detsamma vid de för_
delar det hittills åtnjutit, och vid hvilka det år
.fåstadt med alla band af sjelfbestånd och af in-1
,nerlig tillgifvenhet. J skolén äfven erkänna, att en
Stat som styres efter coristitutionella former, ej
kan åtnjuta den säkerhet som dessa former gifva
, om hvarje enskild man icke stadnar inom
det område de utstakat.
Den berättelse om hvad sig i Rikets styrelse
tilldragit, som nu för Eder kommer att
upplåsas, skall gifva Eder ett rigtigt begrepp
om de omsorger och bemödanden Regeringen
användt, för att tillvägabringa förbättringar hvil.
kas värde Nationen redan inser. Till det hemliga
Utskott^ som jag år sinnad att sammankalla,
skall Jag meddela en öfversigt af de hinder som
Den 24
mött Mig, och af de svårigheter, Jag haft den
lyckan att ölvervinna.
Gode Herrar af Ridderskapet och Adeln!
Edert Stånd har blifvit instiktadt till Statens
försvar; det leder sitt ursprung från de
tjenster Edra förfäder gjordt sina Medborgare.
Med arfvet af deras frejdade namn och minnet
af deras dygder, hafva de äfven till Eder öfverlemnat
sina pligter. Ma Edert valspråk hädanefter
som hittills, vara: Åran, Fäderneslandet
och Konungen.
Gode Mån af PråsteStåndet!
Om det blifvit Adelns lott att emot fiendens
anfall försvara vår heliga Religions tempel,
den rikes palats och den fattiges hydda;
om lifvets uppoffring år den minsta af dess
skyldigheter, så år Edert kall att vårda och
kringsprida Jesu Christi låra. Tolkare af en
fridälskande Guds vilja, agen J att predika såmj
ja och endrägt, och att leda allas sinnen till ett
gemensamt mål: vördnad för Lagarne och deras
Handhafvare.
Gode Mån af BorgareStåndet!
Arbeten för handelns och slöjdernas förkofran,
och bemöden Eder att gifva ett ökadt värde
åt våra inhemska produeter. De hedrande näringar,
hvarmed J sysselsåtten Eder, åro, i ett fritt
land, jemngoda med de fördelar, som hämtas af
vapenbragder och af åran som följer i dessas spår.
*20
Hen 25 Januarii.
Och J redlige Danneman!
Varén alltid stolte deröfver, att J arén det
samtida slågtets och de tillkommandes närande
fäder. Skåden aldrig med förakt på denna
plog, som bevittnar Edra mödor och som berättigar
Eder, att med ädel tillfredsställelse såga: Statens
styrka hvilar i mängden af dess Jordbrukare.
Det land vi odla, lemnar våra Med borga
ro deras oumbårligaste behof, och samma
arm, som plöjer denna jord, år också alltid
beredd att försvara henne mot fiendtliga hårar,,
Gode Herrar och Svenske Män!
Allmänna säkerheten kråfver att Nationen
evhåiler lagar, lämpade efter den nya Statsförfattningens
grander. Styrelseverken likasom de
styrde, äga lika rättmätiga anspråk på vår oafbrutna
omsorg. Folket vill tydligt och bestämdt
kånna sina skyldigbeter och sina rättigheter;
det vill, att dess Ombud och dess Regering
lemna hvarandra ett ömsesidigt biträde; af deras
förenade styrks, vilja och fosterlandskänsla
hoppas det sin lycka och sitt anseende, ty naturen
har, lika kraftigt hos Nationerne som hos
individerne, inplanta! sjelfbeståndets låra.
Genom en lång pröfning har Jsg öfvertygat
Mig. att Konungamagten bör vara alldeles
skild från den lagskipande, med undantag endast
et bena Iningsråtten. Enligt vår Grundlag
åger Konungen att föra ordet i Högsta Domstolen.
Denna rättighet bör upphöra, och La
-
Den 25 Januarii»
121
gens Tolkare sålunda befrias från det inflytan.
de, som Manarken möjligen kan utöfva på Rikets
förnämsta Domaremagt. Ett förslag hårom
skall, i föreskrifven ordning, till Eder öf
verlemnas.
Landets mynt som föreställer fastigheters
och varors värde, år derigenom måttstocken pä
hvarje Medborgares förmögenhet. Att upprätthålla
det måste således vara ett af Lagstiftningens
bufvudånöamål; men lindviken, Gode Herrar
och Svenske Mån, de vådor som brådstört
tade förändringar medföra, och blottställen Eder
icke för möjligheten att förlora allt, då J
viljen lör mycket förbättra. Erfarenheten, denna
menniskornas säkraste ledare, bör bestämma
Edra beslut. Som Grundlagen ej ålägger Mig
någon omedelbar befattning med Rikets Financeväsende,
så inskränker Jag mig till den önskan,
att Edra åtgärder må blifva sådane, att
de kunna freda oss för de tryckande omständigheter,
under hvilka så många andra Stater
hafva suckat.
Med beständigt afseende på landets båsta,
skal! mitt hjerta alltid känna behofvet att minska
de allmänna bördorna. Men känslan för
bibehållandet af eder sjelfständighet år mig en
borgen, att J skolén urskilja, hvad närvarande
ställning påkallar, och hvad som vid första
åsigten kunde synas öfverflödigt.
J ymnigheienff sköte och under den djupaste
fred, har Försynen velat påminna oss3
122
Den j. 5 Januarii.
att i cleff a lif ej finnes någon orubblig lycka.
Tvenne stora eldsvådor hafva på samma dag
hotat Hufvudstaden och förstört två tredjedelar
af Norrköpings stad. För icke. en månad sedan
har nästan hela staden Borås blifvit lagd i
aska. Jag har skyndat mig att lemna understöd
åt de brandskadade. Penningeförluster kunna
lätt botas, och Jag räknar med tillförsigt på
Edert biträde till återuppbyggandet af dessa
städer, hvilka äga ett så väsendtligt inflytande
pä välmågan i de trakter, som omgifva dem.
Monarkers pligter åro så mångfalldiga, att den
tröstande ersättningen att kunna lindra Folkets
och den lidande mensklighetens nöd icke bör
dem bestridas.
Södertelje Canal, ämnad att sammanbinda
Målaren med Östersjön, har blifvit Öppnad mot
slutet af år 1819. Genom denna nya cornmunication
skall handelsrörelsen i Upland , Vestmanland,
Södermanland och Nerike vinna en
betydlig tillväxt.
Föreningen emellan sjöarne Venern och
Vettern, så efterlängtad af inbyggarne i Rikets
inre Landskap, har under loppet af sistlidet år
blifvit fullbordad. Segelfarten år Öppen från
Östergöthlands och Smålands stränder till Vesterhafvet,
och arbetet fortsåttes mellan Vettern
och Östersjön. Detta stora företag, hvartill
grunden lades på en tid då Sverige stod i fara
att försvinna bland Staters antal, skall inför
efterverlden bära vittnesbörd om de måns dju
-
Den 2ö Januarii.
123
pa och dristiga beräkningar som först omfattade
möjligheten af håfvens förening.
J g tackar Eder, Gode Herrar och Svenske
Män, för de medel J beviljat till verkställandet
af mer ån hälften af dessa arbeten, och
Jag väntar af Eder ett kraftigt biträde till deras
fortsättande. De följder, som deraf skola
uppkomma, stå i det närmaste samband med
Nationens värdighet och hennes kända ihärdiga
lynne.
Brödrabandet som blifvit knutit mellan
Sverige och Norrige, har vunnit fasthet och
styrka. Den ömsesidiga redlighet, hvarmed
bägge Folkslagen erkänna och vörda hvarandras
rättigheter, år en borgen för halföns lugn och
för dess tilltagande välstånd,
Yåra förhållanden till utländska Magter
fortfara att vara förtroliga och vänskapsfull.
Mitt Regeringssystem, hvars enda syftemål år
bibehållandet af fred och af de fördelar vi nu
äga, skall allt framgent underhålla det goda
förstånd, som råder emellan Skandinavien och
andra Stater.
Min Son har, med Mitt tillstånd, begärt
Prinsessan Josephinas af Leuchtenberg och
Eichstedt, Konungens af Båyern DotterDotters
hand, Denne Monark har gifvit sitt samtycke
till deras förbindelse. Jag har ej kunnat neka
mig det nöjet att gifva Eder kunskap härom,
ehuru ratificationerne ännu icke kunnat hitkoin.
12 4
Den 20 Januarii.
ina. Denna lyckliga händelse uppfyller Edra
och Mina samfälda önskningar, och ger åt den
Skandinaviska Halföns framtida öden en stadga,
som dess inbyggare borde anse sig berättigade
att förvänta af deras kärlek för Mig och Min
Son, och af de motsvarande tänkesätt Vi för
dem hyse.
Jag förblifver Eder, Gode Herrar och
Svenske'Män, alle samteligen och hvar och en
isynnerhet, med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågne.
Lades till Handlingarne.
Börjades uppläsning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Berättelse om hvad sig i Rikets Styrelse
tilldragit sedan sista Riksdag, gifven Stockholms
Slott å RiksSalen den 25 Januarii 1825.
Låsningen afbröts af en Deputation från
det Hedervärda BondeStåndet, anförd af RiksdagsFullmågtigen
från Blekinge Lån, vice Talemannen
Jon Jonsson, hvilken under aflemnande
af BondeStåndets ProtocollsUtdrag för denna
dag, tillkånnagaf, att efter låsning af Kongl.
Ma j:ts till Riksens Ständer aflåtne Berättelse om
hvad sig i Rikets Styrelse tilldragit sedan sista
Riksdag, BondeStåndet, lifvadt af underdånig
tacksamhet för de välgörande omsorger, Kongl.
Maj:t i alla Styrelsens grenar haft osparde (ill
folkets sällhet och Fäderneslandets uppråtthål
-
Den 25 Januarii,
125
lande, beslutat, det borde Ståndet hos Kongl,
Majit underdånigst anhålla, att genom en stor
Deputation få uppvagta Kongl. Majit till betygande
af Ståndets innerliga erkånsla, samt att
inbjuda de öfrige RiksStånden, att i denna underdåniga
tacksamhetsbetygeise deltaga, äfvensom
att uppdraga åt det blifvande ExpeditionsUtskottet,
att den underdåniga adressen föreslå.
Herr Grefven och LandtMarskalken anmodade
Deputationen, att till BondeStåndet
återföra Ridderskapets oell Adelns hälsning, och
förmodade Herr LandtMarskalken, det Riddersk&pet
och Adeln skulle med lifligaste glädje
instämma i BondeStåndets beslut.
Sedan det af Deput .tionen medförde ofvannämnda
ProtocollslTtdrag blifvit inför Ridderskapet
och Adeln upplåst, hemställde Herr
Grefven och LandtMarskalken, om Ridder—
skåpet och Adeln behagade i BondeStåndets ifrågavarande
beslut instämma, hvarvid Grefve von
Schwerin begärde, att BondeStåndets ProtocollsUtdrag
måtte få hvila på bordet till nästa
plenum.
Fortsattes låsningen af Kongl. Majds ofvannåmnde
nådiga RiksdagsBeråttelse intill slut;
och skulle densamma i sammanhang med BondeStåndets
berörde Protocoils-Utdrag, äfven
förblifva hvilanda tili nästa plenum.
Företogs till pröfning Herr Cederschjöld*}
Pehr Gustaf, den 20 dennes på bordet lagde
motion, angående tjenligaste sättet får tryckningen
af Ridderskapets och Adelns Protocoll, samt
Bihanget till RiksStåndens Protocoll vid innevarande
Riksdag.
I sammanhang härmed upplästes BorgareStåndets
ProtocollsUtdrag af den 22 dennes,
hvaraf inhämtades , att Borgare-Ståndet beslutat:
1)
Att af Bihanget till samtelige RiksStån:
dens Protocoll båra, genom det blifvande ExpeditionsUtskottets
fårsorg, skyndsamligen tryckas
5oo exemplar, med iagttagande af den redaction,
sorn, enligt ExpeditionsUtskottets, i
Memorial den 5 Jan. 1818 (se Bihanget 10 Sami.
sid 26) gjorde, och af RiksStånden gillade fårslag,
vid nämnde Riksdag blifvit följd.
2) Att, till beredande af enahanda ordning
med Bihangets tryckning vid denna, som vid
den sistförflutne Riksdagen, Riksens Ständers
samtelige Utskott båra nu, likasom då, hvart
får sig aflemna sina Memorial, Betånkanden och
Förklaringar i en nummerföljd och med korta men
bestämda rubriker Öfver de ämnen hvarom de
handla.
5) Att, så långe det utan uppehåll i gårömålens
gång lämpligen kan ske, skola Utskottens
Memorial, Betånkanden och Förklaringar
ingitvas till RiksStånden i tryckta exemplar, på
lika sått och med enahanda iagttsgelser, som
Den s5 Januarii.
127
ExpeditionsUtskottet uti Memorial den 2 Fehn
181B (Hillänget, 10 Sami. sid. 46) föreslagit och
Riksens Ständer då bifallet.
4) Att, med utskrifning och justering af
ExpeditionsUtskottets förslag lill Riksens Slånders
underdåniga skrifvelser vid denna Riks.
dag må förfaras likasom år 1818, och på sätt
ExpeditionsUtskottets då den 10 Februarii (d3ihanget,
10 Sand. sid. 53) afgifna, och sedermera
af RiksStånden bifallna Memorial utvisar;
samt
5) Att, hvad tryckningskonstnaden för så
vål Ståndets Protoooll som Bihanget angår, åt
det blifvande StatsUtskottet uppdragas, att ofördröjligen
inkomma med förslag tili densammas
bestridande utaf de medel, hvilka till Riksdags,
utgifterne i allmänhet anslås j i sammanhang
hvarmed Utskottet åfven borde yttra sig, om
icke försäljningspriset å både det ena och det
andra må kunna nedsättas, till likhet med priset
å Bihanget vid sistförllutne Riksdag eller
en skilling Banco för hvarje tryckt ark, .uti
hvilket beslut de öfrige RiksStånden blifvit inbjudne,
att sig med BorgareStåndet förena; och
hade BondeStåndet, enligt ankommet Protocolls.
Utdrag af den 24 dennes, som nu äfven upplåstes,
uti BorgareStåndets förenämnde beslut
till alla delar instämt.
Friherre Boije, Ludvig : Jag igenkänner visserligen
i Herr Cederschjölds Memorial samma
vackra nit, sorn han förut vid så många till
-
12§
Den 2y Januarii.
fållen visat, och hvarigenom jag anser honom
nu hafva förvårfvat en ökad rätt till vår agtning.
Jag skulle också ej gjordt någon anmärk-'
ning emot den vickta motionen, om jag ej förmodat
att remiss deraf kommer alt ske till det
blifvande RiddarhusUtskottet, som derigenom
k»n erhålla en vågledning för sitt bedömande
af saken. Om Herr Cederschjölds förslag i
andra punkten antogs, tror jag att den, sorn
låsts Ridderskapets och Adelag Protocoll och i
en del «nd;*t fann den egentliga Pr o to coll St o nimen
samt egenteliga anföranden, skulle blifva
ganska missnöjd att nödgas i en annan bok söka
motionerna och hvad sorn skriftetigen andragits
Jag tror derföre lämpligast vara att bibehålla
samma redactionssått af Protocollen sorn
förut, nemligen, i elt sammanhang, så att man
på ett ställe matte igenfinna munteliga och
skrifteliga anföranden j och jag anhåller att denna
anmärkning måtte få åtfölja remissen till RiddarhusUtskottet
af Herr Cederschjölds motion.
Jag begagnar detta tillfälle att göra en
motion, utan annan afsigt, ån att få inför Ali-:
månheten ådagalagdt, att Ridderskapet och Adeln
gerna af egen drift uppfyller allmänhetens billiga
fordringar, äfven i afseende på skyndsamt
meddelande af sina öfverlåggningar. Jag föreslår
derföre, att efter hvarje slutad Session
måtte till Redactionerne af de hår i Staden utkommande
Allmänna Tidningar, då de sig dcr-j
ora
flen s 5 ht nunrit.
em anmäla) aflemna» en officiel Bulletin, inne»
hållande rubrikerna på de årender, sorn förevaJ
rit jemte en korrt berättelse angående de vidtagne
åtgårderne och besluten; äfvensom jag
tror, att de Ledamöter, hvilka antingen gjort
motionerne, eller föranledt dem, eller talat öjver,
får eller emot, i hvarje discurs, kunde
uppgifvas; dock att sådane ämnen icke i Bulletinerne
upptagas, hvlika kunna vara af natur,
att enligt 58 §. Riksdagsordningen vid
justeringen varda uteslutne: det vill säga, sorn
röra någon Ledamot af huset personligen.
Om en af Riddarhusets Canzlister verkställde
sjelfva anteckningen, förmodar jag att
RiddarhusSecreteraren ej skulle behöfva mera
än en fjerdedel» timmas syslosåttning med Bulletinens
redigerande, då den samma på en timmas
lid kunde vara färdig, för att derefter till
Vederbörande utgifva». __ Jag skall icke tillåta
mig, att yttra mig, om denna anstalt behöfver
RiddarhusUtskottets Utlåtande, eller ejj meni
förra fallet anhåller jag oin proposition till remiss.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt
t Gustafi I anledning af den nu förevarande
frågan angående tryckning af RiksStåndens
Protocoll och Bihanget dertill, får jag
den äran tillkännagifva, att sedan Riksens Stån*
der i skrifvelse af den 21 Maji 1818 hosKongl.
Majit i underdånighet anhållit em nådig föreskrift
till HofCanzlersEmbetet, under hvars
Ridd, o. Ad. Prat, I, B.
9*
Den 2 5 Januarii
inseende Boktryckerierne i Riket äro ställde,
att så snart Riksdagskallelse utfärdas låta vidtaga
sådane förberedande åtgärder, hvarigenom
RiksStåndens Protocoll och Bihanget kunna under
Riksdagens lopp skyndsamt från trycket utgifvas;
har jag till följe af Kongl. Maj:ts, under
den 17 Junii samma år i detta afseende,
mig meddelade Nådiga befallning, genom Circulaire
till de hår i hufvudstaden varande Boktryckare
infordrat uppgift så vål på antalet af
de tryckta ark hvarje Boktryckare, i veckan,
kan åstadkomma, som på priserne å tryckningskostnaden.
Desse uppgifter, hvilka från Boktryckarne
inkommit, får jag härmed öfverlemna
till RiddarhusSecreteraren, för att, sedan
de, i afseende å tryckningen af Ridderskapets
och Adelns Protocoll, blifvit begagnade,
vidare tillställas Secreterarne uti de öfriga RiksStånden
samt ExpeditionsUtskottet.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Den värde
Ledamoten som först talade har gjort betänkligheter
vid mitt förslag om tryckning af
Ridderskapets och Adelns Protocoll i tvenne
nummerföljder. Jag kan dock ej inse, att någon
stor svårighet härvid möter. Den som ej
tycker om att hafva hvar volum serskildt, kan
ju låta sammanbinda dem uti ett band. Om
någon olägenhet häraf skulle anses vid låsningen
uppkomma, år den åtminstone ej större, ån
den som ofta inträffar i afseende på många vettenskapliga
skrifter, den de i hela verket anförde
noterna förekomma på ett ställe vid arbetets
sint. Det år Vigtigt att indela Protocol
-
Den 25 Jami aril,
len uti s;ne nummerföljder, emedan det annars
blir omöjligt att med Protocollens tryckning
följa discussionernes fortgång. 1 de beslut om
tryckning af Bihanget till RiksStåndets Protacoll,
som innefattas uti Hedervärda BondeStåndets
och Vålloflige BorgareStåndets nyss upplåsta
ProtocollsUtdrag, ser jag ej någon betänklighet
för Högloflige Ridderskapet och Adeln
att instämma, utom i afseende på upplagans
storlek, som icke låmpeligen kan bestämmas
förr, ån prenumeration på satt jag föreslagit,
föregått; ty om 5oo eller flere prsenumeranter
antecknade sig, vore det ju orimligt
att inskränka Upplagan till endast boo Exemplar.
För öfrigt och som 2 Stånd redan fattat
beslut i afseende på tryckningen af sina Protocoll,
kunna äfven vi lörordna om tryckningen
af våra; och jag hemställer således om någon
remiss i detta afseende till RiddarhusUtskottet
kan vara nödig, då skyndsamheten, som år
egenteliga ändamålet med det af mig framställde
förslag, derigenom förfelades.
Friherre Boije: Om genom antagande af
mitt förslag, skyndsamhetens ändamål skulle
förfelas, år jag färdig att detsamma- återtaga;
men efter min tanka förhåller det sig icke så.
Jag ser icke hvarföre ej Ridderskapet och Adeln
skulle kunna uti sjelfva remissen begära
ett skyndsamt svar, och jag tvekar ej att tro
det RiddarhusUtskottet skulle uppfylla denna
Önskan. Orsaken hvarföre jag anhållit om remiss
till nämnde Utskott år, att Herr Cederschjöld
sjelf hånskjutit verkställigheten af sitt
13*
Den s5 Januarii,
förslag till RiddarhusUtskottet, och jag har derföre
trott att inhämtande af detsammas utlåtande
i ämnet icke vore öfverflödigt.
Härefter ankom en Deputation från det
Högvördiga PråsteStåndet, anförd af Biskopen
öfver Wexiö Stift samt Comrnendeuren af
Kongl. Nordstjerneorden och Theologie Doctorn
Herr Friherre Ludvig Mörner, hvilken tillkånnagaf,
att PråsteStåndet så mycket häldre instämt
uti BondeStåndets beslut, angående en
underdånig tacksågelse-Adress till Kongl. Maj:t,
som PråsteStåndet redan nåsllidne gårdag efter
upplåsande af Kongl. Msj:ts Nådiga Berättelse,
örn hvad i Rikets Styrelse sedan sista Riksdag
sig tilldragit, beslutat, att begagna första tillfälle
till tolkande af enahanda underdåniga tänkesätt.
Herr Grejven och LandtMarskalken ytt—
rede, att Ridderskapet och Adeln uti ifrågavarande
ämne tagit sitt beslut, skulle detsamma
blifva PråsteStåndet meddeladt
Sedan Deputationen blifvit på vanligt vis
utbeledsagad, förklarade Herr Grefven och
Landt Marskalken att ehuru Ridderskapet och
Adeln vid föregående Riksdagar understundom
utan att höra RiddarhusUtskottet fattat beslut
angående sättet för tryckningen af Ståndets Protocoll,
likväl och då icke allenast Herr Cederschjölds
motion, utan ock de från Borgare-och
BondeStånden ankomne ProtocolhUtdrag rörande
tryckning af Bihanget, samt nämnde Riks
-
Den 25 Januarit\
>33
Stånds Protocoll, innefattade åtskilige serskildte
omständigheter och förslag, med hvilkas närmare
granskning och utredning Ridderskapet och
Adeln icke torde finna lämpligt att nu genast
sig befatta, ansåg Herr Grefven och LandtMarskalken
sig böra hemställa, om icke Ridderskapet
och Adeln behagade remittera alltsammans
till RiddarhusUtskottet, med anmodan,
att med Utlåtande deröfver, samt bestämdt och
fullständigt förslag till tjenligaste sättet för
Verkställandet ef ifrågavarande tryckning skyndsammeligen
till Ridderskapet och Adeln inkomma.
Ropades Ja och Nej.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Vid alla Riksdagar som jag bevistat, hartryckningen
af Ridderskapets och Adelns Protocoll
alltid varit uppdragen åt enskild man: tvånne
gånger åt Herr Silfverstolpe cch en gång åt
Herr Rothlieb. Om nu denna fråga skall till
Utskottets handläggning remitteras, förflyta en,
till två månader innan tryckningen af Protocollen
hinner komma i gång. Dä vi höra att
de andre Stånden uppdragit åt sina Secreterare
att ombesörja tryckningen af sina protocoll, hemställer
jag, om icke Ridderskapet och Adeln äfven
skulle finna för godt att i nämnde afseende
lemna RiddarhusSecreteraren ett dylikt uppdrag.
För öfrigt får jag förklara , ett jag instämmer
i Herr Cederschjölds förslag om Protopollens
tryckning i tvånne nummerföljden
Den 25 Jtinutirii,
Undertecknad RiddarhusStcreterare: I anledning
af hvad Herr Grefve von Schwerin nyss
anfördt, torde det tillåtas mig gifva Höglofliga
Ridderskapet och Adeln Ödmjukast tillkänna,
att det år omöjligt, både för mig, och öfrige,
vid Ridderskapets och Adelns Canzli anställde,
personer, att under Riksdagens lopp taga befattning
med Protocollens tryckning på ett sått,
sorn kunde svara emot Högloflige Ridderskapets
och Adelns billiga fordringar och allmänhetens
väntan.
Jag tager mig friheten vid detta tillfälle
erindra om RiddarhusDirectionens hemställan,
att RiddarhusUtskottet måtte under påstående
Riksdagar uppdragas inseendet öfver tryckningens
verkställande och samma befattning, sedan
Riksdagen tillåndagått och såvida något af tryckningen
då återstod, öfverlemnas åt RiddarhusDirectionen,
Derigenom vanns den fördel, att
en auctoritet fick uppsigt öfver tryckningen,
hvilken således otvifvelagtigt skulle ordentligen
fortgå.
Hvad sjelfva redactionssåttet af Protocollen
beträffar, instämmer jag fullkomligt med
Herr Cederschjöld deruti, att ändamålet af
skyndsamhet vinnes, då Protocollen fördelas uti
2me) nummerföljder, så att de kunna på en
gång tryckas på tvenne Tryckerier. Om åter
efterverldens fördel afses mera, ån det närvarande
ögonblickets, vägar jag tro Friherre Boije
hafva rätt deruti, att låsningen af Ridderskapets
och Adelns Protocoll skall blifva vida min*
Den 15 Januarii,
dre angenäm , då man nödgas söka på tvenn»
ställen hvad som bör läsas i ett sammanhang.
Pröfningen af sättet, huru tryckningen bör ske,
ankommer helt och hållet på Högloflige Ridderskapets
och Adelns eget godtfinnande; men i
irågan om, åt hvilken verkställigheten bör öfverlemna»,
supplicerar jag att Ridderskapet och
Adeln derom täckes förordna i enlighet med
RiddarhusDirectionens hemställan.
Grefve von Schwerin i Jag bestrider helt
och hållit den sats, att större säkerhet och mera
skyndsamhet i afseende på tryckningen vinnes
derigenom, att uppsigten deröfver lemnäs
åt RiddarhusDirectionen, än om den anförtros en
serskild person. Vi hafva sett, huru härmed
förut tillgått, då Ridderskapets och Adelns Protocoll
för sista Riksdag, efter 5 års förlopp
ännu icke åro alldeles färdigtryckta. Ingen Önskar
att något dylikt måtte å nyo inträffa. Jag
gör mig det hopp, att då det förr lyckats med
Protocollens tryckning genom en enskild persons
försorg, den på samma sätt hädanefter må kunna
till allas nöje verkställas, i löljd hvaraf jag
ock tager mig frihet föreslå Ridderskapet och
Adeln att anhålla hos Herr Cederschjöld, det
han ville benågit åtaga sig inseendet öfver tryckningen
af våra Protocoll under innevarande Riksmöte.
Jag anhåller att Herr Grefven och LandtMarskalken
behagade härom framställa proposition,
samt att, derest Herr Cederschjöld ej
skulle vilja åtaga sig denna befattning, Ridderskapet
och Adeln då ville anmoda RiddarhusSecreteraren
att ombesörja tryckningen, åtmin
-
»56
Deri 23 Jamia) ii.
»tone intill dess RiddarhusUtskottet hunnit er~
ganiceras och trådt i verksamhet.
Herr Cederschjöld: Det uppdrag Herr
Gr*fve von Schwerin föreslagit skulle mig lemnäs,
får jag vördsamt undanbedja mig, och hoppas
att det icke måtte åt någon enskild person
anförtros. Just det exempel sista Riksdagen
härutinnan företer, har afskråckt mig och fÖrmodeligen
något hvar, att lemna en enskild man
ett dylikt uppdrag. Långt bättre år att uppdraga
inseendet öfver tryckningen åt en auctoritet;
orh jag hemställer derför, om icke HÖgloflige
Ridderskapet och Adeln skulle finna för
godt, att, då RiddarhusUtskottet nu snart sättes,
åt detsamma öfverlemna ifrågavarande befattning,
samt, att den blifvande RiddarhusDirectionen
kunde anmodas fullborda, hvad af
tryckningen vid Riksdagens slut möjligen kan
återstå.
Undertecknad Riddarhus-Secr eter are: Sedan
Herr Grefve von Schwerin inskränkt sitt
yrkande dertill, att Riddarhus-Secreteraren skulle
hafva befattning med tryckningen endast intill
dess RiddarhusUtskottet blifvit organiseradt,
vill jag visserligen icke undandraga mig sådant,
och vågar äfven hoppas, att under denna korta
tid uti uppdragets behöriga verkställande kunna
lyckas. Jag skall derföre, om Höglofl. Ridderskapet
och Adeln så befaller, härutinnan
med största nöje efterkomma des* önskan.
Grifve De la Gardie, Jacob: Som «£
Den *5 Januarii.
Grefve von Schwerins yttrande och den farhåga
han synes åga, den tanka möjligen kunde
uppstå hos Ridderskapet och Adeln att samma
långsamhet sorn förut, kunde inträffa, om inseendet
Öfver tryckningen lemnades åt RiddarhusDirectionen,
anser jag mig såsom Ledamot deraf
böra upplysa, att Directionen aldrig haft sig
uppdragit ombesörjandet af tryckningen utaf sista
Riksdagens Protocoll, och att Directionen blott
åtog sig inseendet deröfver, når den enskilde
man, åt hvilken denna befattning ver anförtrodd
, brast i sina skyldigheters fullgörande.
Jag år öfvertygad, att om inseendet öfver tryckningen
blir uppdragen, enligt hvad RiddarhusSecreteraren
yttrat, först åt honom och sedan
åt RiddarhusUtskottet samt derefter åt Riddarhus-Directionen,
detta år det enda rigtiga sått
att få Protocollen tryckta med ali möjlig, ej
mindre skyndsamhet ån noggranhet*
Grefve von Schwerin: Jag får förklara,
att jag ej hos mig känt minsta böjelse att nämna
något, som kunde vara någon af RiddarhusDirectionens
Ledamöter personligen oangenämt.
Jag har blott velat omtala förhållandet med
Protocollens tryckning, och år fullkomligt nöjd,
sedan Riddarhus-Secreteraren åtagit sig bestyret
intill dess RiddarhusUtskottet blifvit organiseradt
och i verksamhet försatt.
Herr Grefven och LandtMarslalken yttrade,
att, då Ridderskapet och Adeln tilläfvertyrs
torde vilja uti förevarande ämne genast
fatta »itt beslut, trodde Herr Grefven och
»3®
Den a 5 Januarii.
LandtMarskalken sig först böra hemställa, huruvida
Ridderskapet oell Adeln ansåg tryckningen
af Ståndets Protocoll böra verkställas på
sått Herr Cederschjöld föreslagit, uti tvenne
jemte hvarandra löpande nummerföljder?
Ropades starka Ja3 jemte några Nej.
I anledning hvaraf Herr Grejven och LandtMarskalken
förklarade, att efter hvad han tyckte
sig finna, propositionen blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
Herr Grefven och LandtMarskalken föreslog
derefter, att Riddarhus-Secreteraren kunde
uppdragas, att genast gå i författning om berörde
Protocolls-tryckning och densamma besörja,
intill dess RiddarhusUtskottet blifvit organiseradt,
då beinålte Utskott sedermera borde
under Riksdagens lopp om nämnde tryckning
föranstalta, och att hvad efter Riksdagens slut
af tryckningen återstod, måtte af Riddarhus-1
Directionen öfvertagas och fullbordas.
Bifölls,
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde
vidare, otn icke ett lika antal exemplar
af Ståndets Protocoll vid denna som vid sistledne
Riksdag kunde få uppläggas?
Herr Cederschjöld-. Jag hemställer om icke
Herr Grefven och LandtMarskalken skulle täckas
göra proposition äfven om Protocollens
Den 20 Januarii,
154
anmälande till prenumeration, hvarigenom Upplagans
storlek båttre skulle kunna beståmmas.
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade
, att då Ridderskapet och Adeln redan
beslutat, att åt Riddarhus-Utskottet uppdraga
tryckningens besörjande , frågan om praenumeration
äfven låmpnirigen syntes kunna åt nämnde
Utskott öfverlemnas.
Herr Cederschjöld,: Jag inser ej någon olägenhet
af handlingarnes annoncerande till praenumeration
och hemställer om icke en sådan
annonce kunde utfärdas nu genast,
Hans Excellence Herr Grefve af TVetterstedt;
Då grunden till Herr Cederschjölds
motion år vinnande af skyndsamhet vid
tryckningen af Ridderskapets och Adelns Protocoll,
hemställer jag, om icke Protocollens anmälande
till praenumeration skulle motverka ändamålet;
ty först erfordras tid för praenumerationens
verkställande och sedermera ytterligare
tid för inhämtande af dess resultat, emedan den
samma annars vore utan ändamål. Jag tror
derföre, det man icke bör uppskjuta att bestämma
upplagans storlek och anser 5oo Exemplar
nu likasom förra Riksdagen kunna tryckas,
hvilket, enligt min tanka, år ganska tillräckligt.
Grefve De la Gardie: Det år visserligen
öfverflödigt att trycka mera ån 5oo exemplar.
Man skall annars snart nödgas hyra rum för att
I40 Den 25 Januarii.
gömma maculatur. Det är svårt nog att rymma
hvad vi hafva i behåll af våra Protocoll
för föregående Riksdagar.
Herr Cederschiöld: Sannt ar, att 5oo ex
emplar
af Ridderskapets och Adelns Protocoll
hitintills varit öfverflödiga; men orsaken dertill
har troligen varit, att dessa så sent blifvit färdigtryckta,
att de derföre förlorat allt interesse.
Om åter Protocollen anmältes till prenumeration,
med underrättelse att de arkvis utlemnas,
förmodar jag att afsättningen skall blifva större
och kostnaden för deras tryckning i samma
nion mindre.
Friherre Boije: Månne ej allt detta rör
verkställigheten af Ridderskapets och Adelns
beslut, och således tillhör RiddarhusUtskottet.
jHerr Grefven och LandtMar skalken föreslog
å nyo, att frågan om utfärdande af prenumeration
på Ståndets Protocoll, måtte till
RiddarhusUtskottets ompröfning och föranstaltande
öfverlemnas, hvilket bifölls.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde
derefter, 0111 Ridderskapet och Adeln
behagade instämma uti de af Borgare- och
BondeStånden, i afseende å Bihangets redaction
och tryckning, jemte priset derå samt expeditionssättet
af de ifrån Utskotten till RiksStånden
inkommande handlingar, fattade beslut.
Ropades Ja»
Den s5 Januarii,
14*
Herr Cederschjöld: Ännu en sak får jag
underställa Högloft. Ridderskapets och Adelns
pröfning, nemligen: om ej vid tryckning af Protocollen
någon abreviation, förmedelst vissa strophers
uteslutande kunde införas, såsom t. ex.
af Högloft, och dylikt. Detta skulle ofelbart
lända till besparing af både tid och kostnad,
då sådana öfverflödiga ord sammanräknade,
ofta intaga flera ark af Protocollen. Verkställigheten
af en så beskaffad förkortning skulle
lämpeligast kunna öfverlemnas åt RiddarhusSecreteraren.
Herr Grefven och Landt Marskalken ytt_
rade, att då det torde leda till en både vidlyftig
och mindre nödig discussion, om Ridderskapet
och Adeln nu skulle öfverväga och granska
alla de möjliga förkortningar, hvarigenom tryckningen
kunde, så mycket möjligt vore, påskyndas,
ansåg Herr Grefven och LandtMarskalken
sig böra hemställa, om icke RiddarhusUtskottet
kunde anmodas, att i detta afseende
vidtaga de för ändamålet mäst lämpliga åtgärder.
Bifölls.
HerrGrefven och LandtMarskalken hemställde
slutligen, att, på sätt Herr Cederschjöld
föreslagit, hvarje Ridderskapets och Adelns Ple.
niProtocoll må, så vidt sig göra låter, justeras
vid början af följande Plenum, under det Ståndet
samlas, samt att, när denna tid icke beflnnes
för justeringen tillräcklig, en a två efter
-
Den 25 Januarii.
middagar i veckan må, allt efter behofvet,
till Plenum, endast lör Protocolls-justering be»
stämmas.
Ropades Ja.
Herr Grefven och LandtMar skalken till™
kannagaf, att vid andra anteckningen en tvistig
fråga uppstått, hvars beskaffenhet och prof-'
ning Han ansåg sig böra till Ridderskapet och
Adeln öfverlemna.
Herr ErkeBikopen m. m. Doctor C. von
Rosenstein, hvilken både vöre Hufvudman och
den enda af Adeliga Ätten Rosén von Rosenstein
N:o 2o55. C., hade utfärdat fullmagt för
en Adelsman, att representera sistnämnde ätt,
men man hade icke ansett sig vid anteckningen
böra utfärda Pollet åt den hvilken anmält sig
såsom fullmägtig: Herr Grefven och Landt
Marskalken
finge nu underkasta denna fråga
Ridderskapets och Adelns eget upplysta bedömande.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Då jag
just var den, som väckte frågan om ErkeBiskop
von Rosensteins behörighet, att för Adeliga
Ätten Rosén von Rosenstein utfärdade
Fullmagt, anser jag mig skyldig att redovisa
mina åsigter i ämnet. RiddarhusOrdningen stadgar
ingenting bokstafligen i detta fall; och det
återstår således endast att härutinnan sluta ef
-
Df.n z5 Jnnuarii.
»43
ter den analogie, samma Riddarhusordning i
andre hänseenden lemnar. Jag har nemligen
tyckt mig finna, att den som personligen tillhör
ett Stånd, icke borde kunna intaga säte i ett
annat. Då dessutom RiddarhusOrdningens 7
§. stadgar, att den som blifvit förklarad förlustig
Säte och Stämma å Riddarhuset, ej må
utgifva Fullmagt, och ErkeBiskopen von Rosenstein,
genom 52 §. RegeringsFormen och z3
$. Riksdagsordningen, enligt hvilka Grundlagar
han är PrästeStåndets sjelfskrifne Talman, blifvit
beröfvad möjligheten att intaga säte härstädes,
lärer han ej eller kunna genom Ombud härstädes
representeras. Sannt ar det visserligen,
att RiddarhusOrdningen förbjuder endast dem
att utgifva Fullmagter, som genom något fel
blifvit frånkände rättigheten att sjelfve intaga
säte och stämma å Riddarhuset; men ehuru
RiddarhusOrdningen omtalar blott moraliska
hinder, tror jag att då ett fysiskt finnes, detsamma
måste vara ännu mera verkande. Af
den senare egenskapen anser jag hindret vara
för Herr ErkeBiskopen von Rosenstein att utfärda
fullmagt, då ingen lärer vilja påstå, att
han på samma gång kan sitta både här och i
PrästeStåndet,
Friherre Cederström, Jacobi Jag skulle
förmoda att denne fråga är lätt sliten. Är
nemligen Adeliga Ätten N;o so55 C. Rosén
von Rosenstein bland lefvande Ätter? Och då
det icke kan bestridas att ju så förhåller sig,
så länge Erkebiskop von Rosenstein lefver, så
är hans rätt till stämma här, enligt 1 Rid
-
t44
Den i5 Januarii.
darhusOrdningen obestridlig. Denna §. lyder
så: ’’På Riddarhuset äger hvar och en introducerad
Ätt, genom dess Hufvudman, Säte och
Stämma, efter den i Matrikeln stadgade ordning.
” Då i öfrigt Fullmagter blifvit godkände,
som äro utfärdade af både Biskop Mörner
för Friherrliga Ätten Mörner af Tuna, ehuru
hufvudmannen har personlig röst i PrästeStåndet,
hvilket deremot ErkeBiskopen alldeles icke
äger, och af Herr LandtMarskalken för Grefliga
Attén De Geer till Löfsta, hvarigenom är
visadt, att personer, som icke sjelfve kunna utöfva
deras Riksdagsmannarätt, likväl äro berättigade
att fullmägtig föro dna; så yrkar jag att
pollett äfven måtte utfärdas till den person,
som ErkeBiskop vön Rosenstein lemnat Fullniagt
att för Adeliga Ätten Rosén von Rosenstein
N;o 2o55 C. härstädes taga Säte och
Stämma. Dessutom bör man ihogkomma, att
sedan den fullmägtige här inträdt, är han ej
mera personens utan Svenska Folkets Representant.
Herr Cederschjöld: i §. RiddarhusOrdningen,
som Friherre Cederström uppläst och
åberopat, gäller visserligen, fastän med flera
inskränkningar. I afseende åter på hvad Friherren
rörande den af Biskop Mörner utgifna
Fullmagt anfört, så är det den stora skillnad
emellan denne Biskop och ErkeBiskopen von Rosenstein,
att den förre har söner, men icke den
sednare; och jag tror att det var å sin Sons
vägnar, Biskop Mörner utfärdat fullmakt för sin
Friherrliga Ätt
Hvad
Den 25 JcinuaVii,
Hvad sluteligen angar LandtMarskal kens
rätt att utgifva fullmakt; så är denna rätt af
praxis sanctionerad, hvilket jag anser tillräckligt
att vid detta tillfälle anföra.
t
Friherre Cedarström: Om Biskop Morners
ifrågavarande fullrnagt uppläses, hiifver det bäst
utredt, att den är utfärdad af honom å sina
egna och alldeles icke å dess Sens vägnar.
Friherre Boije, Ludvig; Jag får bekänna
*tt det äfven synts oförenligt med mina vanliga
begrepp, att en person kunde vara medlem
i ett Stånd och på samma gång principal för
någon i ett annat. Jag tror dock rätta sidan
af frågan vara denna: Kan Herr Carl von Rosenstein
betagas rättigheten att utgifva fullmakt?
Och till besvarandet af denna fråga, här jag
tagit ledningen af ett exempel, som framställt
sig för min tanka; och sorn jag ber att få nämna.
Om PrästeStåndet hade den liberalitet att
antaga en Adelsman till Notarie och han vore
den enda af sin Att: månne en sådan hans
befattning skulle fråntaga honom hans Representationsrätt?
Nej! visserligen icke Och är
det väl möjligt, att innehafVaren utaf en högre
befattning skulle aga mindre rätt, än den, som
blifvit anställd vid en lägre plats? När Erke—
Biskoppen såsom Talman och ledare af sitt
Stånds öfver]äggningar, derföre icke är röstägande
deltagare deruti, så upphöra hos mig alia
betänkligheter; och jag anhåller att Herr Gref
-
Ridd. o. dd. Prat. I. B.
10.
14S
Den a5 Januarii.
ven och LandtMarskalken behagade göra pro.-;
position, att pollett måtte utfärdas för den person,
som på grund af ifrågavarande fullmakt sig till
erhållande deraf anmält.
Herr Cederschjöld: Förhållandet med det
af den siste värde Talaren anförde exempel är
likasom med de fläste, att det nemligen alldeles
ingenting bevisar. Jag tror att om en Adelsman
blef Notarie i PrästeStåndet på lifstid, och
denna syssla vore förknippad med lön, värdighet
och öfrige förmener likasom ErkeBiskops
pens, så skulle han ej tveka att låta sin Riksdagsmannarätt
hvila Hvad i öfrigt angår den
invändningen, att Biskop Mörner utfärdat fullmakt
såsom Hufvudman, och ej i egenskap af
Förmyndare; medgifver jag gerna att så torde
hafva förhållit sig; men då bon i alla fall är
berättigad att utgifva fullmakten, anser jag det
vara en småsak, om deruti var uttryckt eller
icke, att den blifvit utfärdad å hans Sons vägnar.
Grefve Lowenhjelm, Carl Axel: Då RiddarhusOrdningen
ei stadgar den skilnad, som
Herr Cederschjöld nu uppdragit, så tror jag
också ej, att Ridderskapet och Adeln nu kan
göra lex in rasti. Frågan huru förhållas skall,
när Adeliga Biskoppar ej äro välsignade med
barn, har RiddarhusOrdningen ej förutsett. Denna
fråga kunde för framtiden bestämmas, om
man så anser nödigt; men jag tror, att för närvarande
är det öfverensstämmande med både
Ridderskapets och Adelns rättvisa samt Erke
-
Den 25 Januarii,
*47
Biskop von Rosensteins personliga egenskaper,
att ej vid detta tillfälle excludera den person,
åt hvilken han lemnat sin fullmakt,'
Herr Grefven och LandtMarskalken yttJ
rade, det han, i anledning af den i ämnet förefallne
discussion, ansåg sig böra hemställa,
om icke Ridderskapet och Adeln behagade tillåta
, att Pollett finge utgifvas till den af
ErkeBiskopen von Rosenstein förordnade fullw
mägtig för i^deliga Ätten Rosén von Rosenstein
N;o ao55 C.
Ropades starka Ja, jemte några Nej,
Herr Grefven och Landt Marskalken förklarade,
att som, efter hvad han tyckt sig
finna, Ja öfverröstat Nej, propositionen blifvit
af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Fortsattes den, den 25 dennes, började
Sippiäsning af Riksens Ständers Revisorers den
|6 December sistlidit år afgifneBerättelse, angående
Revisionen af Banco Verkets räkenskaper
för åren iSlg och 1820 intill slut; och beslöt
Ridderskapet och Adeln, det skulle denna
berättelse med de öfrige RiksStånden commutiiceras.
H5gloflige Ridderskapet och Adeln åtskilj-'
des klockan a eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O, J, Lagerheim,
i4&
Den 27 Januarii.
Måndagen den 27 Januarii*
Plenum klockan 10 förmiddagen.
An maltes och emottogs Ilans Excellence
HofCanzleren m. rn. Herr Grefve af fFetterstedt,
hvilken, å Kongl. Maj:ts höga vägnar
aflemnade dess Nådiga skrifvelse till Riksens
Ständer, angående den föreslagne tacksägelseAdressen;
Gifven Stockholms Slott den 20 Ja«
nuarii 1835.
Herr Grefven och Handt Marskalken an»
modade Hans Excellence Herr HofCanzleren,
att till Kongl. Majit framföra Ridderskapets och
Adelns underdåniga vördnad.
Sedan Hans Excellence Herr HofCanzlern
blifvit på vanligt vis utbeledsagad, upplästes
Kongl. Maj;ts högstberörde Nådiga skrifvelse,
hvaraf inhämtades, att Kongl. Majit, af anförde
orsaker, med liflig erkänsla för de tänkesätt,
som dels gifvit anledning till den väckte mor
tionen om afgifvande af en TacksägelseAdresse
till Kongl. Majit, dels Kongl. Majit trott säkert
skulle yttras vid dess slutliga antagande af alla
fyra RiksStånden, ansett Sig icke kunna emottaga
den föreslagne tacksägelseAdressen.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Jag anhåller att få till Ridderskapets och Adelns
Protocoll uppgifva orsaken till min begäran att
Ben 27 Jamia f ii.
propositionen om underdånig Tacksägelseadresse
matte 'blifva lagd på bordet.
Hans Maj-.t Lade uti sitt ta! från Thronen
meddelat Rikets 'Ständer den för Svensta Folket
så glädjande underrättelse af Hans Kongl.
Höghet Kronprinsens beslutna förening med
Prinsessan Josephina af Leuchtenberg, Konungens
af Baijern DotterDottcr. Det syntes mig,
att då Svenska Folkets Representanter sökté
den lyckan att få nalkas Kongl. Majjts Thron,
så var det känslan af den glädje och af de förhoppningar,
som denna tidning inom deras bröst
Uppväckt, sorn först borde uttryckas, samt att
det var detta vedermäle af Hans Majit Konungens
omsorger om sitt trogna folks framtida
trygghet, hvilket uti Tacksägelseadressen främst
borde nämnas.
Osäker huru vida dessa känslor till äfventyrs
redan uti Ständernas första underdåniga
hälsningstal, hvilka jag icke afhoit, blifvit,
yttrade, begärde jag propositionens hvilandepå
bordet.
Herr Cederschjöld, Pehr GustafDå nu
mera ingen Tacksägelseadress kan äga rum s anhåller
jag att få i Protocollet förvara uttrycket
af den innerliga glädje och tacksamhet, hvaraf
mitt hjerta är uppfyldt, för det Hans Maj:t
fredat oss från all känning af de politiska
stormar, hvaraf så manga andra länder de senare
åren varit skakade; och framför allt, för
det Hans Maj;t täckts genom Hans Kongl. Hög.
Den 27 Januarii.
het KronPnnsens förmälning förvissa oss om
sin dynastis varagtighet.
Herr Grefven och LandtMar skalken yttrade,
det någon annan åtgärd i anledning af
Kongl Majds högstberörde Nådiga skrifvelse
icke kunnat äga rum, än att den samma jemte
BondeStåndets den 25 dennes på bardet lagde
ProtocollsUtdrag, rörande samma ämne, bord»
läggas till handlingarne.
Ropades Ja.
Upplästes Riksens Ständers Revisorers d. i4
Dec. sistlidit år afgifne Berättelse om den samma
år förrättade granskning af RiksgäldsVer»
het, GeneralAssistanceContoiret, samt Götha
CanalBolags, Götheborgs och Malmö f. d. Discontlnrättningar;
och skulle denna Berättelse
med de öfrige RiksStånden communiceras.
Företogs till pröfning Friherre Akerhjelms,
Gustaf Fredric, den 20 dennes på bordet lagde
motion, angående offentlighet vid Ridderskapets
och Adelns öfverläggningar.
Herr von Franken, August, anförde skrifteligen:
-
(Se Bilagan N;o 1.)
Den 27 Januani,
Grefve Hard., Carl Gustaft hade inlemna?
följande som upplästes:
(Se Bilagan N:o 2 )
Herr Montgommery, Gustaf Adolf, uppläste
följande:
(Se Bilagan N;o 3.)
Herr von Hartmansdorff, August, an*
förde skrifteligen:
(Se Bilagan N:o 4.)
Hvarefter Herr von Hartmansdorff, munteligen
tilläde: Dessa äro offentlighetens fördes
lar. Historien visar, att hvarest frihet och lag^
bundenhet varit rådande, der har äfven offentlighet
funnits, liksom att hemligheten varit enväldets
och godtyckets följeslagare, vare sig uti
lagskipning eller lagstiftning. De friaste Samfunden
eller Republikerna, uttrycka just i deras
benämning den offentlighet som 1 dem är
rådande. Historien visar att både lagskipning
och lagstiftning voro offentliga i Grekland
och Rom; våra egna häfder intyga detsamma.
Domaresätena på Sveriges kullar visa att lagskipningen
fordomdags var offentlig, så långt
ögat kunde se och örat höra, och hon förblef
det äfven vid LandsTingen, Räfst och RättareTingen,
eller de domstolar, som ur sjelfva folket
ledde sitt ursprung. Men så snart de från
enväldet härleddea och fmgo sina benämningar,
Den sj Januaria
såsom af HojRått och Konungens Högsta Dom-*
stol: så uteslöts allmänheten derifrån. i6i5års
Rä ttegångsprocess, som utkom straxt efter sedan
HofRätten var stiftad, stadgade val, i 28
Art. att parterna vid öfverläggningarne skulle
visas ifrån HofRätten, äfvensom alla andra,
söm dermed intet hade att beställa, följagtligen
funnos sådane tillstädes; men detta har, om ej
på grund af lag, åtminstone genom häfd längesedan
upphört. Likaså förhåller det sig med
lagstiftningen. Då den ursprungliga friheten
annu fanns hos hvarje OdalBonde, hos hvarje
män för sig, då voro Riksförsamlingarna på
Allshärjartingen så offentliga, att, såsom skalden
säger: himlens sky var deras tak. När
våra förfäder valde sina Konungar på Mora äng
vid Upsala; så voro sammankomsterna äfven
offentliga. Hemliga hafva deremot både lagskipning
och Lagstiftning varit, äfven då folket
eller vissa corporationer deraf, efter godtycke»
utöfvat magten. Hemligt var det af inga lagliga
former bundna TioRådet i Venedig; hemligt
gingo Statslnqvintonerne till väga och hemligt
var hos oss, det Utskott, som kränkte sin
Konungs rättigheter och satte enskildta Medborgares
välfärd och lif på spel.
Ehuru vi näst England längst hafva haft
en lagbunden frihet och en representativ författning,
sakna vi likväl vid våra NationalFör»
samlingar, den offentlighet, som andre folk i allmänhet
äga. Då friheten år 1809 stadgades,
påbjöds blott att RiksStåndens Protocoll skulle
tryckas. Delta steg var ej tillräckligt; tiden har
blifvit förödd med justeringar, och penningar
Den 27 Januariu
155
onytfTgt använda på en tryckning, som ef kunnat
ske förr an så sent, att interesset för innehållet
af dessa Protocoll upphört, och a'ct få
eller ingen köpt dem.
Åtskilliga invändningar hafva blifvit gjorda
emot Friherre Akerhjelms motion, ej egentligen
mot sjelfva saken, utan af farhåga för störandet
af lugnet och ordningen härstädes. En värd
Ledamot har yttrat, att det vöre fruktansvärdt,
att lemna Allmänheten inträde på Riddarhusets
läktare, emedan hon möjligen kunde tillåta sig
förolämpningar mot detta Stånd, eller opåtaldt
företaga något, som vöre stridande mot dess
värdighet. För min del tror jag ej Allmänheten
derom. Vi se vid Härads- och LagmansTingen
som af ålder förblifyit offentliga, Do•
maren allena bland bönder, och Rätten omgifven
af Allmoge som till och med är rusig, utan
att af fl ensamma förolämpas. Hvarföre skulle
vi då förmoda Allmänheten blifva mera våldsam
här inför Rikets första Stånd? och då ingen utan
särskilt tillstånd kunde inkomma? Man stöder
sin farhåga på suppositioner; det må då äfven
vara tillåtit, att vederlägga den dermed. 1 England,
synnerligen London, hvarest finnes en pope!
, värre än på andra ställen, och der det står
hvar och en fritt, att tränga sig in, såsom åhörare,
har den ej stört NationaiRepresentationens
öfverläggningar, åtminstone äro inga sådana
händelser mig bekanta. Man har anfört exempel
från Franska resolution en och Galleriernas
verkan på Representanterna. Men revolutionerna
bero ej på så små omständigheter; de
1$4
Den 27
hafva djupare rötter, och den ifrågavarande
skulle hafva gått sin gång, antingen representanterna
stängt sig inne eller ej. Såsom åhörare
har jag varit närvarande vid trej ne Storting
i Norrige Dess innevånare hafva fått friheten
sednare än vi, och om d< n anförda farhågan
för en hastig öfvergång från enväldig
styrelse till fri Statsförfattning någonsin bör äga
rum: så är det der, hvarest Konungen, innan
Folket fick sin närvarande frihet, sorn är större
ian vår, var den oinskränktaste af alla MonarIcer,
emedan han var det på grund af lag. Likväl
har jag aldrig sett någon oordning begås
på Norrska StorTingsGalleriet, ibland ett antal
af 200 personer som der rymmas, utom en enda
gång, då en drucken man begärde att få tala;
och han blef genast, med de kringståendes
biträde, utförd. Likväl finnes der intet regie*
mente för Allmänhetens förhållaside; och jag
skulle tro att vi icke äro ett mindre lagly_
digt och ordningsälskande Folk, än Norr-;
männen.
Det har blifvit yttradt, att extra capita
borde hafva företräde till att afhöra Ridderskapets
och Adelns öfverläggningar. Jag har ingen
ting deremot; men anser dem just icke
mera berättigade dertill än andra; ty jag kan
icke anse mig såsom Representant blott för de
få personer inom detta land, som bära mitt
namn, utan såsom Representant för Svea Folk,
så vidt ylet på mig kan bero. Samma åsigt
förmodar jag att hvarje Riddersman för sig och
A.deln i det hela har af sina Riksdagsmannar
Den 27 Januarii.
155
v“rf, emedan Stånden icke representera vissa
corporaiioners särskildta, utan Rikets allmänna
interessen. Också utgöras Riksdagsbesluten ej
mera af resolutioner på Adelns, på Prästers,
Borgares och Ronders olika besvär, utan högsta
magtens sanction på Svea Rikes Ständers
gemensamma beslut.
Man har anfört, att mången välment tanka
kunde komma att förtigas af farhåga, att
den ej blefve framställd i ett nog vackert språk
inför en granskande Allmänhet, Jag skulle tro,
att en mera aktningsvärd och upplyst försam,
ling än detta Stånd ej bör finnas i vårt land.
Våga vi oss att uppträda inför den: så böra vi
äfven våga att göra det inför Allmänheten. Ett
förhastadt yttrande bör ej af henne misstydas.
Att det likväl kan ske, och att missbruk äro
möjliga i detta, som andra afseenden, medgifvesj
men livar kunna de väl utestängas?
Det är sagdt, att om än läktaren upplätes
åt Allmänheten, så skulle blott en del få godt
deraf, att mänga måste uteslutas, att godtycke
och orättvisa följaktligen emot dem utöfvades.
Det är en allmän följd af ändligheten, att allt
ej kan vara tillgängligt för alla. Men om alla
ej kunnat något deltaga, skall derföre ingen fa
göra det? Och hvilka utestänga vi? jo vara
comittenter; dem, hvilkas sak vi tala, och som
hafva billigt anspråk på att åtminstone få höra
huru vi utföra vårt uppdrag. Man har påstått
att utrymmet på Riddarhuset icke tillåter Allmänhetens
inslapp an dej och jag medgifver hvad
Den 27 Januariit
en värd Ledamot yttrat, att rum icke finnes för
|:delar af de Atter, sorn der äro berättigade till
säte och stämma. Men då Konungens Rådgifvare
det oaktadt, och förmodligen förlitande sig
på, att blott en ringa del af de röstägande skulle
infinna sig, tillstyrkt Kongl Majit att sedan
sista Riksdag öka Riddarhuset med några och
5o nya Atter; så synnes äfven Ridderskapet
och Adelil kunna bygga sina beräkningar på en
så god grund; och vi hafva exemplet för ögonen,
ty af 1296 lefvande slägter sorn RiddarliusDirectionen
uppgifvit, äro ej fullt 5oo här
tillstädes. — Om läktaren åt Allmänheten arstås:
så bör det naturligtvis ske med förbehåll,
att de som redan genom Konungens utnämning
och Adelns, eller dess befullmägtigade Riddare
husDireetions emottagning, fått rättighet att inträda
på Riddarhuset såsom röstägande, ej må
utträngas af dem som blott skulle blifva åhörare.
I fall Ridderskapet och Adelil skulle bifalla
Friherre Akerhjelms motion, om Allmänhetens
inlåtande; så borde det naturligtvis ske med
vilkor, att Ridderskapets och Adelns eget antal
ej lade hinder i vägen,
Jag har nu, så vidt jag kunnat, sÖkt besvära
de mot förslaget gjorda invändningar. De
som närmare beträffa verkställigheten, förmodar
jag att den värda Ledamoten, som väckt frågan,
sjelf lärer möta. Jag liar haft tillfälle att
se huru det tillgår med hillett-utdelningen i
Norrige och skall om det behöfves, hafva äran
meddela de upplysningar, som i sådant afseende
möjligen kunna åstundas.
Den 2J Januarii,
167
Friheri'e Åkerhjelm, Gustaf Fredric; In.
nan den af mig räckta motion oin publicitet
blifvit till behörigt Utskott remitterad, anser jag
mig skyldig att framställa ett förslag, så väl för
verkställigheten af den motion jag gjordt, som
till reglemente för bibehållande af ordning vid
de offentliga plena, hvilka, i anledning deraf
kunna komma att äga rum; men dessförinnan
får jag förklara, att förslaget är utan allt anspråk
på ofelbarhet, och må visserligen ej anses
såsom rättesnöre, utan blott tjena till ledning
vid frågans handläggning hos Utskottet
Hvad först angår verkställigheten: så enär Rid.
derskapets och Adelns närvarande Representanter
ej utgöra ett större antal, än att de alla
utan trängsel kunna placeras nere i salen, bör
Läktaren blifva för åhörare helt och hållet dis.
ponible.
Sedan platsernes antal på samma
Läktare äro beräknade, bör ett lika antal polletter
göras, som för att skiljas från Ridder,
skåpets och Adelns inträdes-polletter, böra vara
röda på ena sidan med Riddarhusets sigill3
och på den andra antecknadt dagen då de gälla,
som inträdespollettcr i Riddarhuset. Dessa
polletter skulle sedan delas i 5 lika delar, hvaraf
jrdel lemnades till LandtMarskalken, |:del
till Grefvarne, |:del till Friherrarne och de
återstående -|:delarne till Ridders- och Adelsmän,
för att af dem, efter egen pröfning och urval
till andra personer utdelas. Ordningen vid
denna pollett-utdelning till Ridderskapets och
Adelns Ledamöter borde blifva den, att början
dermed gjordes med första nummern inom hvar.
je af de förenämnde afdelningarne odj sedan
i58
Deri 27 Januarii,
fortsattes, tills personalen vore genomgången,
hvarefter det repeterades. På detta sätt skulle
Ridderskapet och Adeln, så till sägande, sjelf
bilda sitt publicuin, och denna valrättighet skulle,
som mig synes, blifva en garanti, att dessa
inbjudne personer ej missbrukade den frihet
dem erbjöds. Det skulle då ej vara oväntadt,
att bland detta antal finna personer, utmärkte
för insigter, upplysning och redlighet, och nå.
gon våda för ordningens störande kunde Ridderskapet
och Adeln ej af dem befara. „ Beträffande
derefter de reglementariska föreskrifter
för ordningens bibehållande som blifva nödige;
så, jemte det jag anhåller att den af mig
gjorda motion tillika med hvad af mig i ämnet
särskildt är vordet yttradt, måtte till det blifvande
Riddarhus-Utskottet remitteras, får jag
uppgifva förslag till de ändringar och tillägg
uti RiddarhusOrdningen, hvilka i följe häraf
blifva nödvändige, nemligen: uti ig §. bör efter
ordet vidare införas: börande denna indelning
örn det sig gåra låter, sd verkställas, att
ingen af Ridderskapet och Adeln placeras pd
Läktaren
samt etter ordet handhafva; samt
att till LandtMarskalken anmäla om Läktaren
blifvit ledig eller ej.
Hos Ridderskapet
och Adeln kunna ämnen förekomma af den vigt
och beskaffenhet att någon eller några af Stån,
dets Ledamöter anse Plenum böra vara slutet,
, äfvensom jag för min del finner att vid justeringar,
då hvarje Ledamot som sig yttrat äger, efter
Grundlagen en ovilkorlig rättighet, att sitt yttrande
rätta och jemka. Plenum alltid bör vara slutit. Jag
får derföre föreslå ett 3 morn, till 3 c §. af innehåll;
Den 27 Januarii,
Enär rummet i RiddarhusSalen tillåter, och
Ridderskapet och Adeln ej beslutit, att deras
Plena skola vara slutne, bör tillåtelse, att
afhöra Ståndets öfverläggningar lemnäs andre
personer än dess Ledamöter. De åhörare
som bevista dessa plena skola placeras på
Läktaren, och få ej pd något sätt deltaga i
öfverläggningarne, eller dem stora-, äfvensom
de ej der, genom något slags yttrande
få tillkännagifva bifall eller ogillande, och
vara de pligt i ge att efter komma RiddarhusFiskalens
tillsägelser i allt, sorn rörer ordningen
inom Riddarhuset.
Den som sätter
sig häremot, eller, oagtadt erhållen varning,
bryter emot denna föreskrift, skylle sig sjelf
om han frän Riddarhuset afvises. För o/_
rigt erindras hvar och en åhörare af Ståndets
öfverläggningar om föreskriften i 110 Jf.
Regeringsformen.
Och bör pd dörren till
RiddarhusSalen och på l.äktaren, till vederbörandet
efterrättelse, afskrifter af detta mot
ment vara uppsatt. I 5o §. torde äfven böra
stå i stället för: anslag till plenum; anslag till
öppen eller slutet plenum-. Till 55 §. tilläggas
följande moment: Om någon Ledamot ästlindar
att ett varande öppet plenum skall förvandlas
till slutet, åge han att detta begära,
dd sådant ej md kunna vägras eller såsom
alternativ, åge han att detta begära, då Ridderskapet
och Adeln derom genast md besluta.
Friherre Boije, Ludvig, uppläste följande:
£Se Bilagan N;o 5.)
léo Den 27 Januarii,
Herr Reutersvärd, Fehr Adam, hade in~
lemnat följande, som upplästes:
(Se Bilagan N:o 6 )
Grefve Lövenhjelm, Carl Axel, anförde
skriftligen:
(Se Bilagan N:o 7.)
Grefve Cronhjelm, Polycarpus, anförde
skriftligen:
(Se Bilagan N:o g,)
Grefve Cronhjelm anhöll att hans-Hernö- ^
rial måtte få åtfölja Friherre Åkerhjelms motion
till vederbörligt Utskott.
Herr Ehrenstam, Samuel Gustaf, uppläste
följande:
(Se Bilagan N:o g.)
Friherre Sparre, Sixten, anförde skriftligen
:
(Se Bilagan N:o 10.)
Friherre Nauckhoff, Otto, uppläste följ
jande:
(Se Bilagan N:o 11»)
Herr Pereswetoff Merath, Anders Vilhelm
: I sjelfya principen är jag med Herr
Fri
-
Den 27 Januarii,
Friherre Åkerhjelm ense,
Den liberalité i
åsigter motionen visar år ej ovåntad af en man,
hvars sjelfståndiga tänkesätt och kännedom af
tidens kraf beredt honom en odelad högagtning,
men fastän jag, lika med den värde Ledamoten,
inser nyttan af en så beskaffad publicité,
som den föreslagne, kan jag deraf ej
hindras, att i frågan om sättet, att väcka mo -  tionen vara af olika mening, och jag skall i
korrthet söka utveckla den, ån mera befästad
under en discussion, deri så mångå talare med
den skicklighet deltagit, att jag ej företrädes-;
vis bör citera någon.
Motionens ändamål år att lämna tillträde
åt allmänheten till afhörande af hvad inom
Riddarhuset skrifteligen och munteligen yttras,
och det år klart, att af ett sådant tillstånd följer
rättigheten för hvilken Redacteur af Tidningar,
som hålst, att uppskrifva äfven de munteliga
yttranderne, så som han fattat dem, och
att genast låta trycka, hvad som blifvit anteck^
nadt.
Mig förekommer det, som borde i den
stund sådant tillträde meddelas, tryckfrihetslagen
noga bestämma ansvaret för den Redacteur
af Tidning hvilken till åfventyrs uteslöt något
af, eller oredigt framställde muntelige yttranden,
emedan hvarje Representants anföranden
och de uttryck lian dervid valt, år hans egendom.
Denna grundsatts år i andra Constitu
-
Iiidd. o. Ad. Fröt. I. B.
II.
Den 27 Januarii,
tionella Stater gillad, och exempel saknas eler
ej, att Tidningsutgifvare blifvit i dylika fall
fällde till ansvar.
Ett så nödigt bestämmande har jag icke
kunnat igenfinna i den nu gällande TryekfrihetsFörordningen,
ty den deri, sorn föreskrifver,
att UtskottsProtocoller ej utan vederbörandes
tillstånd få till trycket befordras vid
det ansvar samma §. utsätter, lärer till före*
•varande fall desto mindre kunna lämpas, sorn
hvad munteligen anföres, kunde i Tidningarne
intagas, innan Protocollet hunnit justeras, och
en Redacteur alltså ej sågas hafva låtit trycka
Protocollet, emedan ett sådant ej lagligen år
till, innan det blifvit genom justering godkåndt,
äfvensom den jjj. i samma förordning, hvarest
talas om vrängde framställningar, och löngagtige
uppgifter, icke bör med fog hänföras till
den händelse, att något, som den antecknande
ej kunnat fatta af ett munteligt yttrande, koin.
mit att uteslutas, emedan sådant, juridiskt betragtadt,
ej lärer dömas såsom lögnagtig uppgift
eller vrängd framställning . fastän det utgör
ingrepp i talarens rätt, från förnärmande hvaraf
han medelst ett lämpligt lagbud bör skyddas.
Häraf synes, som i och med det motionen
gillades, ett så beskaffadt tillägg i tryckfrihets
lagen',
Mine Herrar
märken det denna
Lag är en Grundlag, nödvändigt måste göras;
och om detta er k anne s, bör ock erkännas
y att motionen, såsom Grundlagsfråga, en
-
Den 27 Januarii,
dast hos det blifvande ConstitutionsUtskottet får
Väckas.
Det år visserligen ingen Svensk man likgiltigt,
örn Grundlagens former respecteras eller
icke. Kunna desse i dag förglömmas eller förbigås,
då fråga år om antagande af ett så nyttigt
förslag, som det ifrågavarande, hvem kan
förvissa oss, att icke en annan dag motioner
på lika sätt, som den närvarande, våokas, åsyftande
tillägg i Grundlagen, inenlige för den
constitutionella friheten, och man skulle då visserl
igen åberopa autoriteten af ett sådant prejudicat.
Jag erkänner att det år mig oangenämt,'
att med öfvertygelse om sakens nytta nödgas
bestrida motionens upptagande i annan ordning
ån den nyssnämnde, men den tankan, att i annat
fall Grundlagen trådes för nära måste hos
mig undanrödja hvarje betänklighet, hålst jag
känner lifligt, att blott så långe vi gifva helgd
åt Gruudlagctrrie, åro vi sjeljståndige och
Jrie.
Herr Rosenblad, Bernhard, upplåste följande:
(Se
Bilagan N:o 12.)
Hvarefter Herr Rosenblad munteligen tilläde:
Af de många betänkligheter som blifvit
gjorde mot införandet af denna offentlighet,'
vill jag endast upptaga till besvarandet trenne:
164
Den 27 Januarii,
Man har trott, att införandet i Tidningar af
våra yttranden innan Protocollens justering,
skulle åstadkomma någon svårighet vid den då
tillåtna åndringen i yttrade meningar och återkallelsen
af möjliga öfverilningar. Det år ingen
tort, att föranledd af en genom åhörda
motsatta skål åndrad öfvertygelse, åndra sin en
gång yttrade tanka; det år en mensklig svaghet,
att begå öfverilningar, meri jag anser det också
ej vara någon tort att lika högt bekänna
bägge delarne inför Nationen, som inför sitt
Stånd.
En Ledamot har yttrat tvekan rö
rande
allmänna tänkesättets stadga angående
offentligheten och såsom exempel anfört de
motsatta föreskrifter för Brännvinsbränning och
för FilialDisconter, allmänna rösten tyckts vid
olika tidpunkter påkalla. Utan att ingå i den
frågan, om någon jämförelse hår år använda
bar, får jag endast nämna, att allmänna tänkesättet
allt sedan Revolutionen yttrat sig oföråndradt
om offentligheten. Samma Ledamot
har såsom exempel på vådan af offentlighet vid
våra öfverlåggningar anfört de revolutionaira
olyckor, som skakat ett land, der den varit
införd. Må jag såsom motstycke få nämna ett
annat land, England, der i i3o år, åtminstone
hos den vigtigaste grenen af lagstiftningen, denna
offentlighet ägt rum. Månne man vid så
olika resultater ej åger rått misstänka andra
orsaker till det först anförde landets olyckor,
och de torde ej vara svåra att uppsöka.
Herr Hammarskjöld, Lorenzo: Upprigtigt
bekänner jag, att Friherre Boijes framställning
Dm .27 Jantiarii,
a 65
gjort mig tvehogse, om ej det nu till öfverlägga
liing företagna ämnet är och bör behandlas
såsom en Grundlagsfråga.
/
I händelse Högloflige Ridderskapet och Adeln
hade stannat vid denna åsigt, såsom vid
den rätta, hade allt raisoncment Öfver frågan
varit för tidigt. Men då, derigenom att discussion
öfver saken blifvit tillåten och fortsatt,
Ståndet tyckes hafva tillkännagifva att frågan
annorlunda bör anses; anhåller jag, att till hvad
öfver den blifvit yttradt, få tillägga ett par anmärkningar.
Det skulle förutsätta ett allt för groft misskännande,
ej blott af den idé som ligger till
grund för hela Adelns existence, ån äfven af
den hog att uttrycka denna idé, hvilken måste
lifva hvarje Ledamot af Rikets första Stånd,
att förmoda, det de mån, som yrkat gifvande
af full publicitet åt våra öfverlåggningar, derstin
blifvit föranledde af önskan, att bereda en
ny väckelse åt Ståndets Ledamöter, till fullgörande
af sine skyldigheter emot Fådernes.
landet. Hade jag minsta skål att tro, det deras
åsigter icke gått djupare, skulle jag, af min
innerliga agtning så för Ståndet i allmänhet,
som för hvarje dess medlem serskildt, finna
mig uppmanad, att tala emot detta förslag. En
sådan yttre väckelse hoppas jag aldrig skall
komma att behöfvas på detta rum. A andra
sidan kan jag icke inse, att något just träffande
skål kan hämtas för samma förslag, från
jden omständigheten, att Nationens Ombud bö«
i66
Den ?7 Januarii.
ra höras af dpm, som gifvit dem deras uppdrag,
ty mången Riksdagsman skulle kanske
svåiHgen vilja gå in på, att anse några nyfikne
Ungherr«r i Stockholm, hvilka skynda till Ständernas
Sessionsrum, som till andra Spectakel,
för deras commitenter, och inför alla de öfiiga
sf Nationen, dem en hvar in< d djup agtning
såsom sådane erkänner, redovisa Stånden tillräckligt
genom allmängörandet af sina Protocoller.
Jag bekänner alltså upprigtigt, att hvarken
någon oorrectiv-nytta eller någon, hvad
man kallar, allmän billighet ser sig i närvarande
förslag. Men allmänna opinionen har högt
fordrat, att Svenska Representanterna, likasom
de Engelska, Spanske och Norrska, måtte uppslå
sina dörrar för åhörare, och denna fordran
tror jag, att Ridderskapet och Adeln år sig
sjelf skyldig att uppfylla, dels för att visa, att
Ståndet, genom ingenting, som har utseende
af hemlighet, söker sitt bestånd, och att det, i
intet afseende skyr något slags ljus, som möjligtvis
kan användas, att skärskåda dess handlingar;
dels också för att öppet ådagalägga, att
hvarje RikrStåndets Ledamot år vida öfve» hvad
art af imponering sorn hålst, och i medvetandet
afsina rena afsigter, obekymrad om åhörares
bifall eller tadel, om sig så kallande Publicister,
d. å. Avi-skrifvares hånskrån eller
lofsånger, talar och yrkar, hvad han tror rått
vara, och att Sveriges Adel således, i trotts
af allt, försvarar sitt rum, som en Nationens
förmur så vål mot Despotismens som Dfinagogiens
hotelser eller Machinationer ifall någondera
möjhgen uti vårt Fädernesland skulle
Den 27 Januarii, 167
■vilja användas. Med sine dörrars upplåtande
förmodar jag alltså, att Ridderskapet och Adeln
skulle öppna sig ett nytt tillfälle, att uppenbara
och bekräfta den storsinnighet, sorn det
år Siåndets högsta åra att ådagalägga, just för
det att det år dess första pligt. Slutligen kan
jag icke undertrycka den erindran, att då ett
annat RiksSlånd, år nära, ja! kanske i detta
ögonblick färdigt att gifva publicitet åt sina öf*
verlåggningar, skulle det åtminstone på mig
göra ett högst obehagligt intryck, om Riddtrskapet
och Adeln, detta Rikets första Stånd,
som fordom alltid gif vit de öfriga efterdömet af
liberalitet, nu, genom ett negativt beslut, i denna
del skulle sätta sig efter ett annat. Troligen
år det fä af Ridderskapets och Adelns
Ledamöter, som icke i detta afseende dela min
känsla och min mening, och som icke, derföre
skulle vilja förena sig med mig, helst sedan Friherre
Åkerhjelm, genom det meddelande förslaget
till en ordningsstadga för ähörarne, undanröjt
möjligheten af alla befarade vådor, att
gifva bifall åt motionen.
Skulle dock, hvad jag icke utan smärta och
bäfvan kan förutsätta, mot all väntan Högloft.
Ridderskapet och Adeln finna skål mot detta
ifrågavarande förslag häfva öfvervigten, år jag
dock försäkrad att ingen anledning gifves, att
icke genast antaga hvad Herr Montgommery och,
om jag ej bedrar mig, äfven Herr von Francken
projecterat, det nemligen, att hår å Riddarhuset
gifva tillträde åt extra Capita. De
skola en gång hår såsom Talare uppträda, och
*68
Deri 27 Januarii,
det år således af vigt, att de tidigt inhämta
kännedomen om allmänna årenders Riksdagsmåssiga
behandling. Och med detta lemnäde
tillträde åt yngre Adelsmän gifver man blott
nytt lif åter åt en författning af Sveriges störste
Konung, den odödelige Gustaf II. Adolph ,
i hvars Riddarhusordning af 1626 orden ungefärligen
så lyda: att Junkarne skola stånda på
gången tysta och stillatigande och attent afhöra
discourserne. Ett bud, som uppfostrade
åt Riddarhuset de utmärkte talare, hvilkas namn
minnet och historien förvara.
Det reglemen
tariska
stadgandet i afseende på desse extra
Capita, torde böra uppdragas åt RiddarhusUtskottet
och af det samma behandlas serskildt
från Friherre Åkerhjelms förslag.
Herr Mannerstcim, Johan: Jag anhöll om
ordet, då jag hörde en Ledamot yttra, att Friherre
Åkerhjelms motion om offentlighet vid
våra sammankomster innefattade fråga om ändring
i Grundlagarne och således borde såsom
Grundlagsfråga behandlas. För min del finner
jag hvarken uti den till stöd för denna anmärkning
åberopade 58 §. af Riksdagsordningen
eller på något annat ställe i Grundlagarne hinder
lagdt för Ridderskapet och Adeln, att på
sått nu skett, öfverlägga om detta ämne. Jag
starkes i denna öfvertygelse äfven deraf, att
Herr Grefven och LandtMarskalken icke afbrutit
discussionen, hvilket, om frågan angått ändring
i Grundlagarne, bordt ske, och att Ridderskapet
och Adeln icke eller synes instämma
Den 27 Januarii.
1 den af några Ledamöter yttrade tanka om
en sådan motionens beskaffenhet.
Det torde således äfven tillåtas mig, att nu
tillkännagifva mina tankar om sjelfva hufvudfrågan,
och jag får då förklara, att jag hufvudsakligen
instämmer i Friherre Åkerhjelms motion,
och att jag anser öfverflödigt att ingå uti
närmare utveckling af motiverne i ett ämne,
deruti hvar och en har lätthét att på eget omdöme
grunda sin öfvertygelse.
Jag har likväl fästat uppmärksamhet viel
åtskilliga inkast, som emot motionen blifvit
gjorde. Man har sagt, att vår nu gällande Constitution
är ny, och att en sann medborgerlighet
icke kan väntas förr än af ett nytt slägte.
Jag erinrar dervid, att om än Constitutionen är
ny, är likväl en fri StatsFörfattning lika litet
någon nyhet för Sverige som en NationalRepresentation,
och jag åberopar i detta afseende
de Historiska upplysningar som Herr von Hartmansdorff
härom lemnat. Jag delar icke det
yttrade misstroendet till den nu varande generationens
medborgerlighet, men om detta misstroende
vore grundadt, skulle jag deraf hämta
ett nytt skål för tillstyrkande af offentlighet vid
våra öfverlåggningar, för att derigenom gifva
en ökad väckelse till det lifligare deltagande uti
allmänna angelägenheter och till den kännedom
af och tillgifvenhet för StatsFörfattningen, som
äro nödvändiga för medborgerlighetens bildande.
Jag tror likväl, att om vi ock i detta fall
yille medgifva företräde åt en enda nation, vi
170
Den 27 Januarii.
i laglydnad och ordning kunna täfla med hvilken
nation som hålst.
Åtskilliga mindre betänkligheter hafva blifvit
anförde, såsom brist på utrymme med flere;
men jag har funnit dessa dels lätteligen
kunna undant ödjas, dels vara af så liten betydenhet,
att de icke böra komma i beräkning
vid hufvudfrågans afgörande.
Jag har förut yttrat att jag icke anser något
stadgande i Grundlagarne lägga hinder häremot.
Om man icke med skål lärer kunna
påstå, att offentlighet vid våra sammankomster
år stridande mot dessa lagars bokstafliga innehåll
år den det ännu mindre mot deras anda
och syftning. — Den vidsträcktaste offentlighet
af allmänna årender år den som vinnes genom
tryckfrihet. Denna, ifrån en fri Statsförfattning
oskiljagtiga rättighet år stadgad i våra
Grundlagar, som ibland annat bestämdt föreskrifva
tryckning af RiksStåndens Protocoller. Offentlighet
vid National Representationens sammankomster
tillhör likasom offentlighet vid Domstolarne
den consfilutionella Samhällsordningen,
den utgör en tillämpning för särskildta inskränktare
fall af lagens allmänna grundsats. Det
skulle således innebära en motsägelse, att uti
en Stat, der Grundlagen bjuder en vidsträcktare
offentlighet, vägra bifall till en in„
skränktare.
Om efterverlden icke förebrår oss att ha
framskridit för långsamt på dea constitutioneJJa
Den 27 Januarii i
171
banan, skall den säkerligen icke Sillvita oss att
för mycket hafva derpå fortskyndat.
Man har äfven varnat oss för de vådor,
som kunde uppkomma genom motionens antagande,
och det inflytande på öfverlåggnirigarne,
sorn åhörares inträde på Riddarhuset kunde
medföra, och man hr.r utur ett främmande lands
nyare historia velat hämta bevisen härtill. Jag
inser icke dessa vådor och jag befarar icke detta
inflytande; det anförda exemplet af en Stat
sorn då var under en revolutionair brytning, år
icke eller låmpeligt till oss, sorn med mera skäl
kunna anföra flera andra bänder till bevis derpå,
att offentlighet vid NationalRepresentationms
öfverlåggningar icke är för deras ostörda
gång vådlig.
Jig underställer ock Ridderskapet och Adeln,
om uti ett land der, under 180g års Riksmöte,
clemia märkliga tidpunkt i öar Historia,
då Samhällsordningen var 1 ä a sin upplösning,
då lagstiftningen återgått till sitt enda råtta ur.
sprung,  Nationen och dess Representanter, då
desse kunde med jagttyg nde af ordning och
lugn gifva Nationen en Constitufion. uti hvilken
hvaije § vittnar om L gstiftarens sans och,
måtta, välja Konung och Thronföljare; om, säger
jag, man afser denna erfarerb t och under
en tid, då Samhällsordningen vunnit stadga och
tiygjihet. af ifrågavarande motion med skål kan
hämta någon anledning att varna oss mot vådorna
al dess antagande.
Den 27 Januarii,
Jag tillstyrker således för min del, att Friherre
Åkerhjelms motion blifver till RiddarhusUtskottet
remitterad.
Grefve Spens, Carl Gustaf: Efter Herrar
Mannerstams och Rosenblads yttranden i åmnet,
äger jag i det hela föga att tillägga. Alldeles
oberedd begärde jag ordet, för det jag kände
min öfvertygelse i saken vara bestämd, och ansåg
dubbelt inconsequent att dölja denna, endast
derföre att man ej haft tid utföra den till
ett tal, i en fråga, der ett af de anförde huf~
vudskälen för den opinion jag för min del ej.
kan dela, var svårigheten för en ovan talare
att yttra sig i närvaro af 100 personer mer,
ån de 5oo, som redan finnas här. Jag begärde
ordet, då jag hörde ifrågasättas, att det nu förevarande
åmnet skulle vara constitutions-fråga
och blott i ConstitutionsUtskottet kunna väckas.
En talare påstod att 58 §. Riksdagsordningen,
skulle genom antagande af denna
motion blifva utan allt ändamål, och att hvad
som gjorde en Grundlagspunkt utan ändamål,
var äfven i och med detsamma Grundlagsfråga.
Men svårt år att bedöma, når en §. år gjord
utan ändamål, och hvem skulle, enligt Grundlagen
vara domare deröfver? RegeringsFormen
som bokstafligen skall tydas, säger: Förslag till
ändringar i Grundlagens stadganden få endast
genom direct motion hos ConstitutionsUtskottet
väckas. Men hår år ingen ändring i 58 §.
Riksdagsordningen föreslagen, den qvarstår hel
och hållen oförändrad. Den der stadgade justeringen
kan för pig gå och hafva sitt ända *
Den 27 Januarii,
i;5
rnäl, antingen det första yttrandet varit hördt
af Ridderskapet och Adeln ensamt, eller dessutom
af några personer på Läktaren. Jag har
vidare hört påstås, att ingen lag fanns, utan
att ny lagstiftning fordrades, för att stadga behörigt
ansvar för dem, som på en Läktare
skulle afvika från Reglementet. RegeringsFormens
110 §. stadgar likväl straff för den sorn,
vare sig en enskild man eller hel menighet, försöker
störa RiksStåndens öfverläggningar. I
denna §. sättes nämnde störande i paralel med
det värsta brott, han straffas heter det för förräderi.
Det förundrar mig att man då kan såga,
att icke något ansvar finnes stadgadt. Man
har vidare anfört, att antagandet af Friherre
Akerhjelms förslag skulle fordra en ändring i
Tryckfrihetslagen genom något särskildt stadgadt
ansvar för den Tidningsskrifvare, som införde
en felaktig uppgift af ett tal. Det finns likväl
i 12 mom. 3 §. TryckfrihetsFörordningen bland
missbruk af Tryckfriheten som böra och kunna
åtalas, uppgifvit: LÖgnagtiga uppgifter och
vrängda framställningar till Allmänhetens förvillelse.
Jag frågar tryggt, om icke till den
classen hör, om Tidningsskrifvaren skulle införa
Representantens tal till sak orätt; gör han det
till styl, inför han det genom en snållskrifvares
oskicklighet mindre vältaligt än det var, så förmodar
jag, att ingen anser sig blottställd för
något farligt omdöme af Allmänheten derföre*
Den tid skall vål komma en gång, att man icke
lägger vigt på det man säger, blott för dess
egen vältalighet. Slutligen har blifvit yttradt af
flere, alt genom Protocollernes tryckning enligt
i74
Den 2.7 Januarii,
Herr Cederschjölds plan, de skulle komma tidigt
nog till Allmänhetens kunskap. Efter min åsigt
tenderas Herr Cederschjölds förslag stt utgifva
Protocollerna i två nummerföljder på sin
höjd till att förkorta trvrkningstiden deraf; då
vi fern år efter sista Riksdag ännu ej håfve
1818 års Protocoller fullt färdigtryckte, skulle
det ju kunna hända, äfven fast man antagit Herr
Cederschjölds motion, att tryckningen af debatterne
icke blef fulländad, förr ån två och ett
halft år efter besluten.
Men då jag finner, att enligt 2 § 4 mom.
Tryckfrihetsförordningen, RiksStåndens Protocoller
åro bland de handlingar, hvilka ej få tryckas
utan vederbörandes tillstånd, och hittills
alltid varit antagit, att ordet vederbörande betydde
Ståndet sjelf, hvadan, vid sista Riksdag,
hvar och en sorn ville hafva sitt Memorial tryckt
tidigare ån hela Protocollet för samma dag>
alltid dertill af Ståndet begärde tillåtelse, sorn
äfven genast meddeldles , får jag nu särskilt,
med anledning af denna discussion och
Friherre Åkerhjelms motion, men u*an egentligt
sammanhang dermed, föreslå att Ridderskapet
och Adeln för denna Riksdag, en gång för
alla ger ett sådant tillstånd, att en och hvar
må åga rått att utbekomma och till trycket befordra,
hvilken del han vill af Ridderskapets
och Adelns Protocoller, utan att särskilt behöfva
anhålla derom.
Herr von Hartmansdorff: De tvånne sista
Talarne hafva visat, dels att Friherre Åker
-
Den 27 Januarii.
175
hjelms motion icke år af beskaffenhet att röra
Grundlagen; dels att stadgande/) finnas för bibehållandet
af ordning och ett värdigt uppförande
bland den allmänhet, som på Riddarhuset
skulle irilatas. Ingenting förändras derigenom
i vart representationssättj allt fÖrblifver
der såsom förut, blott med den skillnad, att de
som eljest skulle framdeles få se våra Öfver—
läggningar tryckta, genast linge afhöra dem.
Åtskilliga andra invändningar har jag redan sökt
vederlägga. Jag skall derföre blott sysselsätta
mig med de hufvudsakligaste, som återstå.
En vård Ledamot har beklagat, att Adeln
hittills saknat bildning till att uppträda, såsom
Talare på detta rum, och har deraf velat hämta
anledning till Allmänhetens uteslutande. .Tåg
instämmer i denna klagan; och beklagar ytter—
ligare, att denna bildning felas för hela Nationen.
Men den offentlighet, som den värde Ledamoten
af detta skål velat förekomma, synes
mig just vara medlet, hvarigenom talare-förmå.:
g an skulle utbildas Ett enskildt Talare-såll.
skap stiftades för några år sedan till afhjelpande
af denna brist, men Regeringen faun det
vådligt, och förbjöd dess tillvarelse. Nu, då
Ridderskapet och Adeln eller åtminstone en del
af dess Ledamöter, vilja återställa en motsvarande
lågenhet till bildning, bestrides det äfven
på samma grund. Det synes likväl böra öfverlemnas
åt Regeringen, som bör hafva den
noggrannaste kännedom om folkets tillstånd,
dess behof och egenskaper, att göra detta be
-
Den 2j Januarii,
dömmande. Finner hon något vådligt i detta
steg, så kan det af henne afslås.
Hår år taladt om ungdomens eller inedelåldrens
syftning efter demagogie, 6om skulle
det vara meningen med den ifrågavarande motionen.
De som redan voro tånkande vid Franska
revolutionens början, eller 1789, och må
hånda åfven deltagande i den tidens händelser,
torde kunna påminna sig, att despotismen, lika
vål som demagogien, betjenar sig af orden, allmänt
vål och folkets förmon, till förevändning för
sina afsigter. Vi sorn ej lefde den tiden, hafva
låst, eller, genom muntliga berättelser, förnuni.
nit, att Riddarhusets slutna dörrar icke hindra^
de en förvillad folkhop att förolämpa Ridderskapets
och Adelas värdighet. Hade Riddarhusets
Läktare den tiden varit öppen för åhö.
rare, så skulle det troligen icke hafva lyckats
att inbilla hopen, att Ridderskapet och Adeln
ville störta Riket, då Ståndet sökte försvara
Fäderneslandets frihet. Att dylika scener kunde
inträffa sedan Allmänheten blefve inlåten, år
möjligt; men icke troligt, att det skett, då saminankomsterne
voro slutna, år ett factum; och
verkligheten bör vål öfverväga möjligheten?
En annan Ledamot har sagt, att det skulle
vara en förebråelse för Ridderskapet och Adeln
om det först inläte Allmänheten, och sedan, vid
åtgärdens misslyckande, skulle nödgas utestänga
henne. Men det skulle vara en förebråelse, ej
för oss, utan för åhörarne, soni missbrukade
det
Den 27 Januari i.
177
det tillträde, som lemnades dem, oell deras uteslutande
vöre då en rättvis bestraffning deraf.
En Ledamot har befarat, att Låktarnes
öppnande för Allmänheten skulle föranleda sökandet
efter popularitet, och han har visat oss
faran deraf. Jag rnedgifver att det år möjligt;
men det hindrar ej någon ait, å andra sidan,
opåtalt yttra sig så il liberalt, som han någonsin
kan önska. Vi se af tidningarne från det ofta
anförda Frankrike, att tal hålbs i Kammaren,
hvilka ingalunda synas öfverensstämma med folkets
allmänna tänkesätt, och likväl förmåles
icke, att dessa Talare på något sätt af Galle*
rierna förolämpas för hvad de sagt.
Hvad beträffar de hinder för Allmänhetens
inlåtande, som man velat finna i anseende
till juster i ngarne: så kunde man, emedan de blott
äro ett upprepande af hvad som redan förefallit,
gerna i Reglementet stadga, att ingen utom
Ståndet finge vid dem vara tillstädes.
Man har sagt, att snabbskrifvare-konsten 1
vårt land vore så okänd, att ingen skulle kunna
annat än ofullständigt uppteckna hvad hår förefölle,
och man har deraf velat hämta ett skäl
för Allmänhetens uteslutande. Men just denna
oförmåga gör, att åhörarne blott summariskt
kunna uppfatta hvad hår säges, och att den yttrade
fai hågan för misstag eller misstydning af
ord, bör försvinna. Hvad år det vål för skill—
Ridd. o, Ad. Fröt, I. B,
iyt
Den 27 Januarii,
ilad på, om en Tidningsskrifvare i sitt blad yttrar:
jag har hört sägas att på Riddarhuset
blifvit våckt en motion af det eller det innehåll?
__ eller om han säger: jag har på Riddarhuset
hort nemligen, så vidt jag hant följa
ined, att den och den våckte en motion af den
och den ungefärliga beskaffenhet?
Én vård Ledamot tiar talat öm, att vi ej
borde i otid fika efter de constitutionella theo
riernas
utförande i t erkligheten.
Hvad vår
representation angår: så år det just theorien*
som år felaktig. Endast genom den långa häfden
och practiken år det möjligt, att hon kari
bära sig. Om vi för ögonblicket ej hafva i våra
händer, att bringa theorien i verkställighet: så
böra vi åtminstone söka att göra theorien så
gagnelig, som möjligt* och det år just det, sorn
Friherre Åkerhjelms motion åsyftar.
Samma vårde talare har sÖkt visa, att så
långe vi ej hade allt annat såsom i mera oon*titutionella
länder, eller såsom i England, borde
vi ej heller eftersträfva offentlighet vid våra
Öfverläggning ar; eller med ett ord, att man uti
grundlagligt afseende, bör vara allt eller intet.
Men detta påstående åsyftar* om jag ej bedrager
mig, det rent revalutionaira i samhälls-utvecklingen,
eller de brådstörtande öfvergångarw
lie från den ena ytterligheten till den andra.
Intet tillväxer på det sättet; allt utbildar sig
småningom. Vi böra derföre vara måne am,
att vid hvarje tillfälle iakttaga de små fördelar,
*öm i fullkomningen af vår författning kurin*
Den 27 Januarii,
*79
vinnas. Vi böra, i frågan om offentlighet vid
våra öfverlåggningar, ej heller bevilja allt, utan
något, såsom Friherre Åkerhjelm föreslagit.
Man har anmärkt, att vi ej ensamma ai
Stånden kunna vidtaga ett sådant beslut. Hvad
dem beträffar, sä år det bekant, att i ett annat,
nemligen BorgareSfåndet, enahanda motion
blifvit väckt, och vi afgöra den, i alla fall, en.
dast för oss sjelfva. Då Ridderskapet och Adelns
beslut derom öfverlemnas till Kongl. Maj:t
för att sanctioneras i de delar det möjligen påkallar
förändringar i RiddarhusOrdningen, kan
och synes man äfven böra lemna del deraf åt
de andra Stånden.
En annan Ledamot har yttrat betänkligheter
vid återinförandet af Forngöthiska former.
Men jng har omtalat den gamla tiden, då den
ursprungliga friheten ännu Dnns hos hvarje
Odalbonde, endust för att visa, att offentligheten
städse varit frihetens följeslagare , och att
nu, då vi fått en lagbunden frihet, hör det till
författningens anda, att en motsvarande offentlighet
äfven bör äga rum.
Friherre Cederström, Jacob• Jag delarmed
Friherre Åkerhjelm dess Öfvertygelse om nyttan
af offentlighet vid Riksens Ständers öfverlåggningar,
men jag delar ej dess åsigt i afseende på
formen, hvarigenom detta resultat kan vinnas.
Motionen innehåller, utom yrkad rättighet för
publiken att i nion af rum få bevista Ståndets
öfverläggningar, äfvenväl rättighet för snäll
-
Den 27 Januarii.
skrifvare att uppfatta hvad sora yttras och så-»
dant genom tryck kungöra, samt huru vanställde
berättelser öfver förloppet inför publi-’
ken skola rättas. Denna sednare del af motionen
innefattar en rubbning af föreskriften i 2 §.
4 morn. TryckfrihetsFörordningen sorn förbjuder
tryckning af RiksStåndens Protocoller, utan
vederbörligt tillstånd, och ett sådant, lärer icke
kunna meddelas förrän efter föregången justering.
För öfrigt år frågan icke enskild, utan
bör behandlas af alla 4 Stånden på en gång,
samt skiljas från allt som medför rubbning af
Grundlagen. Jag hemställer derföre, om motionen
i det skick den oig nu befinner, kan upptagas
och remitteras.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric. Alldeles
oberedd att yttra mig i en håga, den jag
uppriktigt bekänner att jag ansåg i opinionerne
så afgjord att fråga om verkställighetens möjlighet
blott kunde uppstå; inser jag fullkomligt
svårigheten att så grundligt sorn fordras, vederlägga
alla de här i dag motiverade, så vål
skriftliga som muntliga anföranden. Jag vill
också i möjligaste mon lindra Höglofl. Ridderskapets
och Adelns tålamod, hvarföre jag till
alla delar förenar mig med hvad Herr Mannerstam
och Grefve Spens öfver ämnet, i min
tanke, så rigtigt yttrat. J>g anhåller blott att
få fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
å de omständigheter, sorn i vederlåggningsvåg
icke synas inig varit vidrörde.
Jag har som ett hufvudsakligt skål eniok
Den 27 Januarii.
Friherre Åkerhjelm* motion hört anföras, det
inflytande sorn en främmande publik kunde komma
att medföra på talarens blygsamhet, och att
mången derutaf skulle komma att afhållas att
inom vårt Stånd afgifva sina tankar.
Denna
mening torde lättast vederläggas genom en blick
på den samling, Iivari vi redan befinna oss. Svårligen
lärer nnn i vårt land kunna sammanföra någon
mera bildad, någon mera upplyst, någon mera kunskapsrik;
oell hvad år det som kan i högre grad
fjettra blygsamheten, ån just den upplysta samt
ling, som redan här utgör våra talaies publik.
_ Ett ö gonka*t på Läktaren utvisar tillräckligt
det högst inskränkta rum, sorn genom den
åt främmande åhörare kan lemnäs. Jemförelse!!
ef deras ringa antal med vår egen talrikhet, synes
mig vara ett tillräckligt bevis, emot den hår
yttrade Lrhågan för ett möjligt, men i mia
tanka alldeles otroligt våldsförsök från åhörarnes
sida. — Efter det förslag Friherre Åkerhjelm
uppgjort till billeternes utdelning, år det
mig icke möjligt, att fatta, huru någon fruktan
ens kunnat yttras, att den publik, åt hvilken
tillträde, att afhöra våra rådplägningar lemna—
des, kunde komma att utgöras af en så obildad
clase, sorn den man synes frukta; att straff å
ett oordentligt uppförande af en främmande
publik äfven redan finnes stadgat, har Grefve
Spens ådagalagt.
Den anförda vådan att, våra ännu ojusterade
Protocoller, genom deri ifrågavarande motionens
framgång, kunde komma att för tidigt
genom tryckning se dagsljuset, år i min tanka
Den 27 Januari 1 •
redan för handén, så snart det skulle behaga
någon af våra Boo medlemmar att genom snällskrifning
åstadkomma samma verkan. Om lagar
finnas, hvarigenom ett sådant för tidigt alimäntgörande
förbjudes oss, så blifva ju samma
lagar gällande för den främmande journalisten.
,  Jag anser frågan vara framkallad af tidsandan;
och vid detta tillfälle framburen af en
öfvertänkt, på forskningar om samhällstillståndets
fordringar grundad erfarenhet, och
jag måste uppriktigt tillstå, att jag utan den
minsta tvekan genast med mitt tysta bifall slutit
mig tili den af Friherre Åkerhjelm gjorda
motion.
Min Öfvertygelse är, att Ridderska
pet
och Adeln genom antagandet af Friherre
Åkerhjelms förslag blott följer den gång, som
vid frågor om liberala grundsatsers hyllande,
alltid betecknat dess bana. — De skräckspöken,
hvilka ifrån de moderna ministeriella lärorna
framställas , att öfverallt mota liberalitetens
lugna utbildande, lära kanske här snarare än å
något annat ställe kunna få hänföras under modets
lagar, och således få nyttjas af den som
behagar, under det äfventyr, som merendels åtföljer
begagnandet af hvilken löjlig drägt som
hälst. Jag för min del kan ej undgå att finna
i högsta grad olämpligt, att i anseende till vår
publik hysa sådana farhågor, sorn här i dag
blifvit yttrade.
Jag vet ej hvarföre man så mycket bemödat
sig, att visa faran af oordningar, som utaf
vår Allmänhet säkerligen mindre än af ali annan
är att befara
Jag anser imri en mätt
-
Deli J27 JauuariT,
visa emot elen samhällsbildning, som redan i vårt
samhälle äger rum, att förese sådana framtida
verkningar, hvartill en förfluten erfarenhet icke
en gång lemnar de minsta anledningar. Jag
liar sett främmande länder, och det var ej utan
en slags häpenhet, jag för första gången såg
den värma, det buller, hvarmed en Tlieater—
publik understundom tillkännagifver sitt bifall
eller sitt missnöje. Då vi icke en gång i våra.
Theatrar eller andra allmänna sainligar någon.?
sin agt att beklaga oss öfver sådana stormande
uppträden, vet jag ej om det är rätt, att genom
deras framställande såsom möjligt inträffande
olägenheter, å vår publik kasta en skugga, sorn
den icke under något afseende förtjenar, Det
är säkerligen ifrån detta Stånd som National,
bildningen främjas mera än ifrån något annat
ställe, och jag anser förtroendet till samhällets
dygd, vara mera gagneligt verkande, än det
misstroende, som i min tanka i dag här allt för
mycket blifvit utvecklat.
Herr von Heijne, Georg: Jag förenar mig
med dem, hvilka så fullständigt framställt skälen
för antagandet af Friherre Åker hjelms
motion,
Herr Anckarsvärd, Michael, förenade sig
äfven med Friherre Åkerhjelm,
Friherre Boije, Ludvig: Åtskilliga talare
hafva yttrat sig ej känna något rum i Grundlagarne,
ifrån hvilket motionen kunde anses af-Vika.
och jag uther mig derföre nu att få upp<
Den 27 Januarii.
läsa 58 § i Riksdagsordningen; elen lyder sålunda:
nVid justering af Protocoll eller Pro—
iocolls Utdrau., kan ett beslut ingalunda andras.
men vål sädane tillagg g örås, hvarigenom
ingeri ändring i beslutet uppkommer. Utur
ett Protocoll ina vid justeringen, med Stari~
dets bifall och på den talandes eget begifvande,
uteslutas dess egna .uttryck och äfven deliberationer,
som deraf följt; dock kunna ej
sådana uttryck uteslutasy på hvilka beslutet
tydligen sig grundar.'*
Det ankommer nu på Ridderskapet och
Adeln att pröfva, om den rättighet, som Riksdagsmannen
i detta lagrum är tillagd, att få
ändra och uttaga sina ord; om denna rättighet
betyder något, eller intet, sedan motionen banat
väg åt åhörare, som ej höra till Ståndet,
att, från tryeket utgifva dem? Må hvar och
en blifva viel sin öfvertygelse, såsom jag förblifver
vid min, att, nemligen en rättighet, sorn
har förlorat sitt ändamål och således upphört
till efiecten, är också, de facto, upphäfven eller
återkallad; hvaraf då också mäste följa att
lagbudet, som gaf den, är, likaledes de facto,
ändradt. Står denna slutföljd fast; så går motionen
ut på en afvikelse ifrån Grundlagen; och
då åter lyder 8i §. i RegeringsFormen, såhär;
”Z> * riri a RegeringsFonn samt Rikets öfriga
Grundlagar kunna icke ändras eller upphäfvas.
utan ger,om Konungens och alla RiksStåndens
sammanstämmande beslut. Ej må.
jrågor derom i Stånde ts Plena väckas, utan
anin ales de hos Riksens Ständers vid hvarje
Den 27 Januarii,
Riksdag valda ComtitutionsTJtskott. Detta
Utskott, livars pligt det vara skall, att Grundlagar
ne granska, åger rätt att hos Riksens
Ständer j61 esta de ändringar deruti, som det
anser högst nödige eller nyltige och niöjlige
att verkställa. Riksens Ständer jnå icke å.
den Riksdag, då Utskottet någon sådan ändring
förestår, utan först d den nästföljande
derom besluta. Blifva då edla RiksStånden
örn ändringen ense, öfverlemna de förslaget
derom till Konungen, genom deras Taleman,
med begäran, att Konungen ville Sitt bifall
dertill gifva. Konungen irikärnte hela StatsRådets
tankar deröfver, tage sedan Sitt beslut
och meddele Riksens Ständer ä RiksSa—
len Sitt samtycke, eller ock de orsaker, för
hvilka Han icke samtycker till derast ästun-_
dan.” t
”Vill Konungen hos Riksens Ständer föreslå
någon ändring i Gruudlagarne, höre
Han ötalsRddet oell öfverlemne sedan ~ Sin
proposition , jemte StatsRddets tankar deröfver,
till Riksens Ständer, som genast, utan
att om denna proposition förut öfverlägga,
uppdrage Constitutions Utskottet, att sitt TJtlåL
tande derom till Riksens Ständer afgifva. Till«
styrker Utskottet hvad Konungen föreslagit,
hvile frågan till nästa Riksdag, dd Riksens
Ständer skola sitt beslut derom jutta. Afstyrker
[jskottet Konungens proposition, dd
tild Riksens Ständer genast kunna antingen
denna proposition af sid eller ock afgöra, att
de vilja öfver densamma d nästföljande Riks
-
*86
Den 27 Jånuarii.
dag besluta-, Gällande i detta fall tre Stånda
rnening, och, örn två. Ständ stanna emot ted,
deras sorn beslutet uppskjutit, Meri icke må
under någon förevånd. -ig Riksens Ständer
förr ån d nästa Riksdag propositionen till
bifall upptaga. Samtycka då alla RiksStånden
tili /Konungens Förslag, begåre de dag,
alt pä RiksSftlen få Riksens Ständers bifall
dertill afgifva. Antaga icke Riks Stånden samfält
Konungens proposition, vara dea af slagen,
och aflepine Riksens Ständer sitt af slag
med skålen dertill skriftligen till Konungen
genom deras Jalman. Om vid Riksdag, då
Grundlagsfrågor lagligen kunna af göras,
ytterligare uppskof föreslås, md det ej ega
runi utan Konungens och alla f yra RiksStdndens
sammanstämmande beslut.
Conclusinnen af allt detta blir då, att motionen
in Pleno ej får upptagas. Den serskildta
erindran, sorn Herr Morath oell Friherre
Cederström gjort , om nödvändigheten att
Tryckfrihetslagen tår ett tillägg, till skydd för
Riksdagsmannen som talat, framställer också
ett skäl till den tanka, att motionen tillhör ConstitutionsUtskottet.
Till de Herrar sorn varit
af den tanka, att ett sådant tillägg icke är af
nöden, öfverleninar jag, om de icke gått län--  gre, än Friherre Åkerhjelm sjelf. Hans munteliga
yttrande i dag ger förhoppning, att han
dock afser ett hägn för Riksdagsmannen; och
jag föreställer tuig icke att Ståndet skulle viljaställa
sin talande Ledamot utom Lagen; sorn
Den Januarii.
doct b7ir fallet, om icte någon lag tili beT
skydd stiftas.
Herr Grefven och Landt Marskalken frågade
, om Ridderskapet och Adeln ansåg öfyerläggningen
fulländad.
Ropades Ja.
Hvarefter Herr Grefven och Lan dt Marsk
cilken yttrade, att, ehuru fortfarandet afdiscussionen
bäst kunde för Ridderskapet och Adeln
ådagalägga, det Herr Grefven och LandtMarskalien
icke ansåg den af Friherre Åkerhjelm
väckte motion innefatta förslag till ändring
eller förklaring af något ställe i Gruudlagarne,
emedan Herr Grefven och Landt Marskalken
i sådant fall genast vid discussionens
början, under tillkännagifvande af sin enskilta
öfvertygelse låtit inställa all vidare öfverläggning
i ämnet; likväl och då flere Ledamöter yrkat
att frågan borde ur en constitutionel synpunkt
betraktas, fann Herr Grefven och LandtMarskalken
sig böra förklara, det hanjicke kunde
dela en sådan öfvertygelse, i följd hvar af, och
som den väckte motionen efter Herr LandtMarskalkens
omdöme, endast åsyftade åtskilliga ändringar
uti serskilde §. §, af RiddarbusOrdnmgen;
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde
, att, jemlikt 52 §. af RiddarhusOrdningen,
icke allenast Friherre Åkerhjeims ifrågavarande
motion utan ock alla de af åtskillig®
t 88
Den 27 Januarii.
Ridderskapets och Adelns Ledamöter rörande
samma ämne i dag afgifne yttranden måtte till
Ri ddarhusUtskottet remitteras.
Ropades starka Ja, jemte några Nej,
Friherre Boije: Jag protesterar emot propositionens
uppställning, såsom i min öfvertygelse
icke rigtig. Invändningen emot upptagandet
mäste först, genom proposition undanrödjas,
innan någon proposition till remiss på motionen
kan göras; emedan om motionen ej kan
upptagas, så kan den ej heller remitteras. Jag
anhåller att Herr Grefven oell LandtMarskalken
ville lenina den preliminaira propositionen först.
Grefve Spens: Hade Friherre Boije inskränkt
sig till reservation emot Herr Grefvens
och LandtMarskalkens proposition, såsom Grund,
lagsstridig, ser jag icke att denna reservation
kunnat nekas; men då lian nu fordrar en serskild
proposition, genom hvars besvarande Ståndet
skulle komma i cas att bedöma huruvida
ett förevarande ämne är Grundlagsfråga eller
icke, måste jag bekänna, det jag ej finner honom
enligt någon §. i Grundlagen dertill be_
rättigad. Der står endast att LandtMarskalken
eller Taleman, äger vägra proposition, om han
finner motionen bokstafligen stridande mot Grund,
lagarne; skulle Slåndet vara af olika tanka,
äger det endast yrka proposition, hvarefter vidare
förfares, sorn stadgadt är. Friherre Åkerhjelm
har begärt att få sitt förslag om pubiicitet
remitteradt till RiddarhusUtskottet. Herr
Den 27 Januarii.
Grefven och LandtMarskalken har yttrat, att
han ej ansåg denna begäran Grundlagsstridig, och
har derföre proponerat remissen; hvar inträder
nu någon Ståndets rätt att få förklara huru
vida det tänker olika med Herr Grefven och
LandtMarskalken i detta ämne. Det har för
öfrigt återigen under debatten blifvit anfördt,
att T ry ckfrih e ts Fö ror fl ningen behöfde ändras för
att göra förslaget användbart, men det står lik-i
väl der att Ståndens Protocoll få utgifvas med
vederbörandes tillstånd; då nu med vederbö- '
rande menas Ståndet, och Ståndet tillåter detta
sätt att få debatterne communicerade med
allmänheten, ser jag ej att något Tryckfrihets-stadgande
rubbas genom förslagets antagande.
Friherre Boije har vidare utfört påståendet
att 58 §. Riksdagsordningen skulle efter
detta förslags antagande vara utan ändamål,
i allt hvad angår den deri gifna tillåteli
sen för en Ledamot att ändra sina yttranden
vid Protocollets justering, elter erhållen tid till
mogen öfverläggning. Jag skulle medge, att en
sådan justeringsrätt val vöre gjord utan ändamål
genom debatternas offentlighet, om jag kunde
anse talets ändamål och dess förvarande i
Pimtocollerne, endast vara att hafva bibehållit
för Riksdagsmannen hans rättighet att inför
samtiden få justification; men det är äfven inför
framtiden som han söker den, oell till dess
dom hinner ej det flygtiga Tidningsbladet, men
deremot troligare och säkrare ett Protocoll,
som ensamt utgör den egentliga acten Öfver hvad
som förefallit. Vid frågor om ansvar för hvad
sorn talats^ skulle det dessutom alltid blifva det
igo
Den 27 Jarmar ii.
justerade ProtscoIIet som egde vitsord, och
man kan således ej säga, det den i 58 §. åt
Riksdagsmannen förvarade rättighet vore borttagen,
teller att den der omförmälte justering
blifvit gjord utan ändamål, genom debatternas
offentlighet.
Friherre Boije: Jag har redan såsom grund
för motionens bedömande ur en eonstitutiönell
synpunkt, haft äran uppläsa tvänne serskildta
lagrum; och någon annan grund har jag
ej att gifva. Mine Herrar! annat är form och
annat är sak. Må pluraliteten utfalla huru soth
hälst, så skall jag respectera deri; men må sättet
att utröna denna pluralitet, förblifva lagenligt.
Dertill fordras att jag får Ståndets beslut
på den invändning som jag, i egenskap af
Ledamot här framställt. Detta är min lagliga
rätt; och jag yrkar den; samt begär alltså att
Herr Grefven och LandtMarskalken ville meddela
följande proposition; Anser Ridderskapet
och Adein frågan om Friherre Åkfcrhjelms motion
vara Grundlagsfråga eller ej?
Friherre Cederström: Jag anhåller att få
fasta Höglollige Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
deruppå, att om också en gång för
alla blef tillåtet för enskilta att trycka RiksStåndens
ProtocoIIer, kan likväl ett sådant tillstånd
icke möjligen sträckas längre, än till hvad
såsom justeradt af Stånden érkänries för deras
ProtocoIIer. Man har påstått att ett Reglemente
för ordningen bland åhörare vöre ett ämne
sorn tillhörde Ståndets enskildta pröfning, ock
Dm 27 Januarii,
igt
således kunde af RiddarhusUtskottet bearbetas,
men denna åsigt är fullkomligt origtig. Frågan
angår att bestämma det ansvar, som skall drabba
Ståndets åhörare, i händelse af oordningar
eller ohörsamhet, i fall de skulle anbefallas att
utgå. Åhörarne äro icke Ståndets Ledamöter,
de mäste således till ansvar ställas, oell dömas
efter i laga ordning fastställd allmän lag eller
författning, och fen sådan kan icke af RiddarhusUtskottbt,
med iakttagande af gällande for.
mer, utarbetas. Herr Grefve Spens har yttrat,
att 110 §. Regeringsformen innehåller det ansvar,
sora bör drabba dem, hvilka störa RiksStåndens
öfverläggningar, men jag hemställer till
Eder mine Herrar, om det är tänkbart, att en
åhörare, som hänföres till ett utrop af gillande
eller ogillande af ett yttrande, eller som gör
motstånd vid befallning att afträda, kan såsom
Riksförrädare dömas och straffas. Finnes väl någor!
den ringaste jemförelse emella» en sådan
förseelse och dödsstraffet, och utgör icke grunden
för ali förnuftsenlig strafflag, att straffen i
hvarje särskildt fall skola vara svarande emot
förbrytelserna. Motionen innebär, som jag redan
nämnt, eri rubbning af föreskriften i 2 §. 4
morn. Tryckfrihets-Förordningéri, och medför
nödvändigheten af en allmän författning, hvilken
måste i den ordning lagarne föreskrifva behandlas,
och hvilken således bör skiljas från den enskild
ta frågan rörande tillstånd för personer
utom Stånden, att öfyerläggningarne bevista;
Friherre Åkerhjelm: Då jag af en värd
klare, Friherre Boije hort yttras, att den af
192
Den 27 Januarii.
mig väckta motion innebar en afvikelse från
Grundlagen, och att den derföre ej hnge 111 Pleno
upptagas, utan borde hos ConstitulionsUtskottet
anmälas; får jag den äran förklara, att
jag känner intet stadgande i Grundlagen, hvarigenom
anbefalles, att Plena bos Stånden skola
vara slutne, eller att öppne Plena äro förbjudne,
hvadan jag aldrig ansett och icke eller nu
anser denna fråga tillhöra Grundlagen. Att
pluraliteten af Ridderskapet och Adeln synes
vara af samma tanka, bevisas bäst af den långa
ventilation som inom detta rum uppstått öfver
frågan, hvilken ej kunnat äga runi om den af
ConstitutionsUtskottet bordt behandlas.
Beträffande derföre den af Friherre Boije
begärda Proposition; så enär anmärkningen 0111
ämnets förmenta constitutionella beskaffenhet,
ej förekom innan discussionen företogs, då frågan
derom bordt afgÖras, kan jag ej annat än
bestrida berörde proposition. — I afseende åter
på den anmärkning Friherre Cederström anfört
att om publiciteten bifölls, snällskrifvare, hvilka
ägde rätt att bevista Ståndets öfverläggningar,
kunde genom tryck kungöra hvad som yttrades,
innan Protocollet deröfver vore justeradt, samt
tillstånd dertill erhållits, hvilket åter vore stridande
emot Tryckfrihetslagen, och således förutsatt
att motionen vöre af constitutionel egenskap,
får jag andraga, att här endast är fråga
örn, hvad de utur sitt minne anteckna och möjligen
låta till Allmänhetens kunskap komma,
hvilket ej är annat än hvad som på Berättelser
-
Den 27 Januarii,
193
ser nu händer, och alltid skall hända, samt synes
mig ingalunda vara detsamma, som att på trycket
utgifva Ståndets Protocoll För öfrigt förenar
jag mig till atla delar uti det yttrande
Grefve Spens afgifvit i afseende på 68 § Riksdagsordningen;
och då den af mig hegärde proposition
redan blifvit af Herr Grefven och
LandtAIarskalken framställd, hvarigenom tydligen
är visadt, att Herr Grefven och LandtMarskalken
ej ansett sig, i stöd af RiksdagsOrdningens
55 kunna densamma förvägra;
tror jag att någon annan proposition nu mera
icke kan framställas.
Friherre Anckarsvärd , Carl Hinric, och
Herr Anckarsvärd, Michaell, förenade sig med
Friherre Åkerhjelm.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Den
värde Ledamotens, Friherre Börjes gjorda hemställan
lär ej kunna anses annorlunda, än såsom
ett försök att upprifva Ridderskapets och Adelns
nyss fattade beslut; hälst Ståndet genom sitt
enhälliga bifall till den framställda propositionen
att den väckta frågan tillika med de dervid
gjorda anmärkningar, skulle till Riddarhus-Utskottet
förvisas, i och med detsamma nogsamt
uttryckt sin öfvertygelse, att målet borde på
sådant sätt behandlas.
Friherre Boije'. Jag känner för väl de
tvenne Ledamöter, hvilka sist talat, för att til—
Ridd. o. dd. Prat. I. 13. j3.
194
Den 27 Januarii.
låta mig den tanta, som skulle de vilja, hvar-*
ken öfverraska eller förtrycka någon annan Ledamots
mening. Ofverraskad vöre jag likväl,
om den erinran skulle gälla sorn Friherre Åkerhjelm
nu gjort emot min invändning, nemligen
att den vore för sent gjord. Jag var ännu icke
Ledamot, när motionen först upplästes. Lika
med alla de, som vid andra anteckningen erhöllo
deras polletter, har jag i dag lör första
gången hört motionen, och har talat så snart
jag uppropades. Men förtryckt vöre min rätt
att få proposition, om jag förlorat den derföre,
att en oriktig proposition mellankommit. Jag
kunde ej förr bevara min rätt, än jag gjorde,
då jag, så snart jag lörmärkte propositionens
origtighet, genast uppstod på min Bänk, och
anmälte min protest.
Friherre Åkerhjelm: Det är endast i af.
seende på den af Friherre Boije föreslagna
proposition, som jag nu ytterligare får den
äran upplysa, att vid nästlidne Riksdag enahanda
fråga här blef väckt och utan svårighet
remitterad till Riddar husUtskottet.
Friherre Sparre: Jag förenar mig med
Friherre Boije deruti, att förevarande ämne delar
sig uti tvenne frågor, den första, huruvida
motionen är af natur, att här kunna upptagas
och handläggas, den andra, huruledes motionen,
i fall den kan upptagas, bör af oss behandlas.
Lika med Friherre Boije anser jag den förra
frågan böra först afgöras, innan den sednare
kan till pröfning förekomma.
Den 47 Januariih
Harn Excellence Herr Grefve af WeU
jerstedt, Gustaf: Uti remissen till Riddarhus
Utskottet,
instämmer jag med Friherre Åkerhjelm.
Då af Utskottet ett förslag i ämnet
blifvit utarbetadt, och detta till Ridderskapet och
Adeln inkommer, kan frågan ej allenast till sin
behörighet som sak, utan äfven uti sin tillämpning
till form, uti hela sin vidd, pröfvas. Intet
hinder kan då, efter min öfvertygelse, af remissen
hämtas, för denna till befordrande af
frågms regelbundna och lagenliga verkställighet,
ytterligare pröfning och fördelning, vare sig i
constitutionella stadganden, eller i lagstiftning,
eller i ändring och tillägg i RiddarhusOrdningen,
samt att, i följe deraf, åt vederbörande
Utskott uppdraga de dervid nödige åtgärder.
Grefve Posse, Claes Fredric: Hvad här
blifvit yttradt, eller att den motion Friherre
Åkerhjelm vid denna Riksdag vackt, angående
offentlighet vid Ridderskapets och Adelns öfverläggningar,
är vorden under loppet af'förra
‘Riksdag äfvenväl gjord, instämmer fullkomligen
med verkliga förhållandet, äfvensom att densamma
då blef remitterad till Riddarhusutskott
tet; men som berörde motion först väcktes mot
slutet af Riksdagen, och Utskottet icke hant
deröfver afgifva fullständigt Retänkande, utan
frågan uppsköts till nästpåföljande Riksdag för
att af då varande Riddarhusutskott pröfvas, så
anser jag för min del så mycket mindre något
hinder nu möta mot remiss af Friherre Åkerhjelms
motion till nämnde Utskott, sorn frågan
i alla fall, med anledning af nyss åberopade
Den 2.7 januarii.
Ridderskapets och Adelns beslut vid förra Riksdagen,
hos RiddarhusLtskottet till prölning måste
förekomma.
En Remiss till Utskott innefattar dessutom
hvarken bifall eller afslag å motionen, hvilket
i alla fall sedermera beror på Ridd ersk årets
och Adelns afgörande. Jag förenar mig således
uti den af flere värde Ledamöter gjorde anhållan,
att motionen må blifva till Riddarhusutskott
remitterad.
Herr Grefven och Landt Marskalken förnyade
sin förut gjorda proposition, hvilken af
Ridderskapet och Adeln bifölls.
Friherre Boije, anmälte till Protocollet sin
reservation emot Ridderskap ets och Adelns be^
slut.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet hållet hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm den 20
Januarii 1820.
S. D. Vid föredragning så väl af Herr
Cederschjölds, Pehr Gustaf, den 20 dennes på
bordet lagde motion, angående tjenligaste sättet
för tryckningen af Ridderskapets och Adelns
Protocoll vid innevarande Riksdag, som
ock af Borgare- och BondeStåndens Protocolls
-
Den 27 Januarii.
197
Utdrag af den 22 och 24 dennes, rörande tryckning
af Bilianget af RiksStåndens Protocoll m.
m., stadnade Ridderskupet och Adeln i följande
beslut:
1:0 Att tryckningen af Ridderskapets och
Adelns Protocoll borde tördelas på tvenne jemte
hvarandra löpande nummerföljder, sålunda,
att uti den ena intogos endast den egentliga
Protocollsstommen och de munteliga anföranden,
men deremot i den andra, under titel af
Bilagor till Protocollet, alla motioner och
skrifteliga anföranden, försedde med ordningsnummer
för dagen.
2:0 Att tryckningen af Ridderskapets och
Adelns Protocoll, hvaraf 5oo Exemplar borde
uppläggas, skulle af RiddarlmsSecreteraren besörjas,
intill dess RiddarhusUtskottet blifvit organiserad!,
då bemälte Utskott sedermera borde
under Riksdagens lopp om nämnde tryckning
föranstalta, och ett hvad efter Riksdagens
slut, af tryckningen återstod skulle af RiddarhusDirectionen
öfvertagas och fullbordas.
o:o Att frågan om utfärdande af prenumeration
på Ståndets Protocoll, skulle till Ridel
arhus Utskottets ompröfning och föranstaltande
öfverlemnas; äfvensom Utskottet skulle anmot
das, att i afseende på alla de förkorrtningar,
hvarigenom tryökningen kunde, så mycket möjligt
vore, påskyndas, vidtaga de för ändamålet
mäst lämpliga åtgärder; och
jg8
Den 27 Januarii.
4:o Att Ridderskapet och Adeln instämde
uti de af Borgare- oo!i BondeStånden, i alseende
å Bihangets redaction och tryckning jemte
priset derå samt expeditionstältet af de itrån
Utskotten till RiksStånden inkommande handlingar,
fattade Beslut Ut Supra.
Utdrag af Protocollet hållet hos Höglo!].
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm den 27
Januarii 18.5.
S. D. Vid föredragning ej mindre af Kongl,
Maj.ts d m 20 dennes till Riksens Ständer aflåtne
och denne dag ankomne Nådiga skrifvelse,
angående den töreslagne Tacksägelseadressen,
än ock af BondeStftndets den 25 dennes
på bordet lagde ProtocollsUtdrag rörande samma
ämne; fann Ridderskapet och Adeln någon
annan åtgärd i anledning deraf icke äga rum,
än att Kongl Maj:ts Högstberörde skrifvelse
jemte Bc n leStåndets berörde ProtocollsUtdrags
borde läggas till handlingarne. Ut Supra.
S. D. Remitterades till RiddarhusUtskotiet,
Friherre Akerhjelms, Gustaf Fredric, den
20 dennes på bordet lagde motion, angående
offentlighet vid Ridderskaoets och Adelns öf•
^
verläggninsar, jemte alla de rörande samma ämne
af åtskiilige Ledamöter denne dag afgifne
yttranden. Ut Supra,
Den 27 Januarii. 1^5
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan en qvart till 4 eftermiddagen*
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim,
Onsdagen den 29 Januarii.
Plenum klockan 10 förmiddagen.
Öppnades Herrar Electorers Listor till Val
af Ledamöter uti följande Utskott^ och befunhos
dertill hafva blifvit utsedde:
I ConstitutionsUtskottet:
Njo 126. Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus.
6g. Friherre Uggla, Fullmägtig Herr
Heijkenskjöld, Ludvig
Detlof.
32 i,
von Ehrenheitn, Fredric
Wilhelm.
ni7. Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf.
1702. — Törneblad, Carl Petter.
2iÖ2.
af Uhr, Carl David.
200
Den 2C) Januarii i
I StatsUtskottet:
N:o io5, Grefve af Ugglas, Gustaf.
25o.Fiiherre Hjerta, Fredric.
ta. Johan Gustaf.
792. Herr Laget hjelm, Pehr.
862. Gyllenkrok, Goran.
l5g4 — volt Heijne, Georg.
19 <2. B. Herr Nordenskjöld, Otto Gustaf.
N:o J i 5. Grefve Lagerbjelke, Axel.
55. Fiiherre LejonAjöld, Fullm. Herr
Tham, JUollrath.
2 46. — Manderström, Adolph Lud.
vig
2?8-
— Beckfriis, Fullmägtig Herr
Uggla, Carl.
5u6. Herr von Qvanten, Carl.
1004. — Kuylenstjerna, Johan Carl.
1749 B. Herr von Ehrenheim, Reinhold
Fredric.
1870, Herr von Rappolt, Fullmägtig Herr
Uggla, Göran Gustaf.
1885. __ Arnell, Lars.
1980.
Nordenankar, Gustaf.
21;’9« — tif fHingård, Johan.
3275.
Sjöcrona, Cornelius Alexan
der.
af Nordin, Carl Johan.
H ‘ij, Fullmägtig Herr Ifjer
-
3000.
Adler vald, Fullmägtig Herr af
Uhr, Gusta}.
I Bevillnirigs UtskoUet:
Den 29 Januarii.
20I
1 BancoUtskottet:
N.o 84. Grefve Lowén, Fullmägtig Grefve
von Schwerin, Fredric Bogislaus.
249. Friherre Adelsvärd, Eric Reinhold.
5j5. — von Platen, Fullm. Fri.
herre Rålamb, Claes.
347.
Thirsen, Gustaf Fredric.
87. Herr Stråle af Ölenaholm, Nils
(Nilhelm.
loo3. Hammarhjelm, Carl Fredric.
1636.
Reuterskjöld, Axel.
1798. — Bruncrona. Gustaf Adolph.
2 2 o4. — Gahn af Colquhoun, Carl
Pontus.
I Lagutskottet:
N;o 2.3 Grefve TV, elit meister, Hans.
18g Herr Rååf, Fullmägtig Herr Ribbing,
Arvid,
814.
Gyllenhaal, Lars Herman,
226g.
Björkenstam, Sven.
I Allmänna Besvärs, och
Ekonomie Utskottet:
N;o 89. Grefve von Höpken, Fullmägtig Gref.
ve Posse, Arvid.
129. _ Liljencrantz Fullmägtig Fri
herre
Stjernstedt, Lars
i,Nilhelm.
Den 29 Januarii,
N:o 4S. Friherre Creutz Fulhnägtig Friherre
Cederström, Jaeob.
322.
Anckarsvärd, Carl Hindric.
nog. Herr Ehrenborg, Casper.
1284.
Rappe, Carl.
j8„’4.
von Törne, Michael.
1867.
Stenfelt, Fulhnägtig Grefve vo/2
Rosen, Axel.
2218. _ vora fVeigel, Christian Ehren
fried.
2261.
af Borneman, Johan Aron.
2265.
o/ Robson, Carl Magnus.
3.270.
Hagelstam, Otto Julius.
I ExpeditonsUtskottet:
JNT;o 78. Grefve Hård, Car/ Gustaf.
2024. Herr Stjernstam, Ludvig.
3263.
Hegardt, Christian Bernhard.
I Riddarhus Utskottet:
N:o 54. Grefve Spens, Carl Gustaf. '
8i. — Barck, Fullmägtig Grefve
Lewenhaupt, Claes.
92»  Horn af Åminnet Claes Fre-.
dric
57. Friherre Posse, Christer.
•i 106. Cronstedt, Carl Fredric.
3n. — af Ugglas, Fullmägt. Gref
ve
von Rosen, Carl Axel.
2144. Herr Rosensvärd, Adolph Otto.
2l5o. __ von Hohenhausen, Michael.
Den 2g Januari i.
203
N:o 2161. Herr af Zellén, Johan.
2170. — Lidströmer, Fredric Au
guut.
2 245.
von Hedenberg, Carl August.
2254. __ af Malmborg, Abraham.
Grefye vora Schwerin, Fredric Bogislaus:
Det rum uti Råneo Utskottet hvartill Herrar
Electorer behagat kalla mig, nödgas jag afsäga
mig.
Sjelf Elector ägde jag tillfälle att för mina
med-EIectorer, innan de skredo till valet uppgifva
de skäl, hvarföre jag ansåg mig hvarken
kunna eller böra sitta uti ett Utskott, der en
plan till ett förbättradt myntväsen kommer att
handläggas, den jag väl i theorien gillar, men
hvars utförande jag anser mig icke kunna obetingadt
tillstyrka.
Man har icke velat finna mina skäl giltiga,
och jag nödgas derföre be Ridderskapet och
Adeln förunna mig den tillfredsställelse, att inlör
dem få rättfärdiga n in afsägelse.
Jag anser för alldeles origtig den tämmeligeu
allmänt hysta opinion, att en idee som
skall utvecklas och tillämpas på vissa gifna förhållanden,
skall blifva fullkomligare utvecklad
och tillämpad, när det finnes stridiga åsigter hos
dem som erhållit denna befallning.
Jig anser Utskotten vara Ständernas Ministerier
eller byreauer. Saknas det enhet i åsigter
Den 29 Januarii,
hos dom som der arbeta, huru kan det våntas
consequens i de systemer sorn der utarbetas?
Att folkets Rt presentanter på fyra serskildta
rum nödgad deliberera öfver mål som röra dem
gemensamt; att det ena Ståndet besluter, utan
att kånna hvilka inkast mot beslutet ett annat
Stånd ansett sig böra framställa, redan det år
en
fått röna menliga verkningar.
Huru skall i ke villan förökas, och resultaterne
bli va slumpens foster, når sjelfva de
Betå* ikanden, sorn komma från de förberedande
Utskotten icke åro eonsr quenta utbildningar af
en idé, eller producter af en enda upplyst mans
system.
Landels närvarande stållning år för bekymrande,
frågan är för vigtig, ån att man nu bör
kunna tillåta sig att ingå i en förstånds-strid,
sorn kan gifva andra anledning att bilda en
schisme i viljan.
Hvad som nu år det angelågnaste, det år
att Stånderne-snart måtte få veta, genom hvilka
medel och åtgärder man hoppas kunna få
slut på den nu rådande osäkerhet. _ Det vore
i min tanka högst olyckligt, om vid denna
Riksdag, lika lång tid skulle behöfvas till propositioners
förberedande, sorn det behöfdes vid
sista Riksdag. Jag vill ej taga på mitt samvete
att bli vållande dertill
Derjemte
vöre det i synnerhet den delen
Den 29 Januarii,
af planen, sorn rörer Creditvåsendet, värderingsgrunderne
och inteckningsväsendet, frågor som
icke i BancoUtskottet handläggas, till hvars
fullkomnande jag önskade kunna bidraga.
Mina år och mina krafter tillåta mig icke
att dela min verksamhet, hålst då deltagandet
i discussiönerne inom Ståndet, genom det myckna
skrifveriet, hvartill det föranleder blifvit så
tidsödande.
Jag hoppas att Höglofl Ridderskapet och
Adeln linner dessa skål giltiga, och icke anser
min afsägelse härröra från motiver, hvilka såsom
jag hoppas alltid skola förblifva främmande
för mitt hjerta.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric: Jag
får den äran anmäla, det jag icke emotlager
den plats i Allmänna Besvärs- och O conomie.
Utskottet, hvartill jag genom Herrar Electorsrs
förtroende blifvit utsedd.
Herr Gyllenhaal, Lars Hermam J>g får
äran ödtnjukast tillkännagifva, det jag ej kan
emottaga den plats, såsom Ledamot i Lagutskottet,
hvartill jag genom Herrar Eiectorers
smickrande förtroende blifvit kallad. Den befattning,
sorn Kongl, Maj t nyligen i nåder behagat
åt mig uppdraga, att tills vidare förvalta
ett R>visionsSecreterareEir.bete, lemnar mig så
trägen sysselsättning, att jag nödgas dertill använda
all min tid och arbetsförmåga, och följ
-
2qG
Den 29 Januarii,
akteligpn icke kan tillika åtaga mig någon annan
function, allraminst en af så ansvarsfull
och vigtig beskaffenhet som den, hvarom nu år
fråga. Detta förhållande har jag ansett mig
skyldig att nu genast anmåla, på det en annan
Ledamot må varda i mitt ställe invald.
Herr Danckwardt Liljeström, Gustaf Malcolm’.
Sorn jag år sinnad att i enskifta angelägenheter
snart afresa från Hufvudstaden, nöd$
gas jag härigenom afsåga mig den mig för 2a
Bånkmans-afdelniagen uppdragne Bånkmansbefattning.
I anledning hvaraf och som jemväl åtskilige
Bånkmån blifvit valde till Electorer, Herr
Grefven och LandtMarskalken anmodade följande
BänkmansAfdelningar nemligen: 3, 4, 9,
10, ig, 22, 25, 26, 2g, 55, 55, 57 och
att i nästa Plenum för samma Afdelningar utvälja
Bånkmån.
Justerades Pleni-Protocollet för den 24
dennes.
Anmåltes och emottogs Hans Excellence
HofCantzler en m. rn. Herr Grefve af [HetterJiedt,
hvilken å Kongl, Maj ts HÖga vägnar aflemnade
icke allenast Kongl. Maj.ts Nådiga propositioner
till Riksens Ständer af den 17 och 1 <é
dennes:
De.ii 29 Januarii, 207
1) Angående fortfarandet af den så kallade
tre skillingsafgiften till Veneriska smittans hämmande;
2)
Angående anslag å Stat för en särskilt
ProvincialLåkare i Härjeådalen.
3) Angående de så kallade Schlegelska
Köpegodsen i Hilland;
4) Angående de så kallade Trlppiska Kö~
pegodsen i Halland;
5) Angående ändring i de nu gällande föreskrifter
om ArrendeSpannniålens utgörande
af Kungsgårdar, samt derunder lydande Hemman
och Lågenheter;
6) Angående fortfarandet af den af Kongl.
Majit inrättade Provisoriska Länt-Styrelse på
Öland;
7) Om antagande af en Författning, angående
förändring eller utdömande af Vattenverk,
som genom uppdämning skada jord elleg
hindra dess odling;
Utan ock Kongl Maj:ts Nådiga Skrifvelser
till Riksens Ständer af den 18 dennes:
i) I anledning af deras, vid sista Riksdag,1
gjorde underdåniga anmälan, rörande väckt fråj
ga om försäljning under Skattenrannarått af
Kungsgårdar och OfficergBoställen;
2.o8
Den 29 Januarii.
2} Rörande den, i följd af Riksens Sanders
underdåniga begäran, skedde undersökning
örn Kronans förpantade Henrman och Lägenheter
i Riket;
5) Om Kongl. Maj:ts sednaste Nådiga Beslut,
iden vid flere föregående Riksdagar, förehafde
fråga om nedläggning af Löfås Silfververk;
4) Om de af Kongl. Maj:t infordrade upplysningar
och Kongl. Majds derefter vidtagne
Nådiga Beslut i den, vid sistlidne Riksdag, fört
komne fråga angående Allmogens i åtskiliige
Härader af Malmöhus Lån, arbetsskyldigheter
till Dahlby och Flyinge Kungsgårdar.
Hvarjemte Hans Excellence öfverlemnade
ett af tillförordnade Consifterade utarbetadt
förslag till allmän stadga lör Fattigvården i Riket
och Tiggeriers hämmande jemte Comitterades
dervid fogade underdåniga Betänkande j
hvaröfver Kongl. Maj:t velat inhämta Riksens
Ständers underdåniga yttrande.
Herr Grefven och LandtMarsvalken anmodade
Hans Excellence Herr HofCanzleren,
att till Kongl. Majit framföra Ridderskapets och
Adelns underdåniga vördnad, jemte försäkran,
att Kongl. Maj:ts Nådiga propositioner och skrifvelser
skulle med första varda till handläggning
företagne.
Sedan Hans Excellence Herr HofCanzlej
ren
Den 2g Januarii.
ren blifvit på vanligt vis utbeledsagad, börjades
justöring af PleniProtocollet förden 35 dennes.
Efter uppläsning af Grefve von Schwerin*
sämma dag framställde begäran , att den af
EondeStåndet väckte fråga angående en underdånig
Tacksägelseadress tili Kongl. Majjt måtte
hvila på bordet, anförde
Friherre Sparre, Sixten, skrifteligen i
(Se Bilagan N:o i.j
Grefve von Schive riri, Fredric Bogislaus:
.Tåg anhåller blott att fa till Protocollet nämna,
att det år lagen som sagt att en väckt motion,
af hvilken gåtur den än må vara, skall tvenne
gånger upplåsas, och således derirnéllan ligga på
bordet, samt att proposition till en väckt frågas
afgörande ej synes kunna a{ LandfMarskalken
göras, med mindre icke denna proposition
af R-idderskapet oell Adeln blifvit begärd, och
af ingen bestridd. RiddarliusOrdningens 38 §.
afgör den frågan.
Fortsattes justeringen af PleniProtocollet
för den 25 dennes intill slut.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric': Då
Friherre Sparre nyss upplåste sitt Memorial, var
jag icke vid min Bänk och justeringen af Protocollet
återbörjade så hastigt, att jag icke haan
Ridd. o. Ad, Prat. I. B, rår.
*!•
Den 29 Januarii,
att då yttra mig- Jag anhåller derföre om tillstånd
att nu få förklara, att, ifall BondeStåndets
ProtocollsUtdrag angående den af Ståndet beslutna
underdåniga TacksägelseAdress lill Kongl.
Majit, icke blifvit af Prosten Grefve von Schwerin
begårdt på bordet, hade den blifvit det af
Landtmannen Baron Anckarsvärd, som då skulle
sökt, att på ett för Ridderskapet och Adeln
så vål, som för Nationen tillfredsställande sått,
utveckla motiverne för en sådan begäran, om
icke discussionen i åmnet blifvit genom Kongl.
Maj;ts den 27 dennes ankomne Nådiga skrifvelse
inställd.
Grefve von Schwerin: Jag år långt ifrån
att bestrida Friherre Sparre den tillfredsställelsen,
att genom sitt anförande hafva velat uti
Ridderskapets och Adelns Protocoll bereda mig
en egen art af odödlighet; inen för Höglofl.
Ridderskapet och Adeln torde jag få upplåsa
RiddarhusOrdningens 58 §.
”Inkommer, i sadan fråga Grundlagen
tillåter, något skrif teligt Memorial-, hvarå remiss
till Utskott ej begåres eller pröfvas nödig,
bör detsamma ovilkorligen-, utan afseende
om någon det åskar eller icke, på bordet läggas,
och ej förr företagas, ån efter den ordning
föredragningslistan utmärker.
Friherre Boije, Ludvig, upplåste följande:
(Se Bilagan N:o 2.)
Den 2«j Januarii,
Hvarefter Friherre Boije muntligen tilläde:
Af en dyrköpt erfarenhet vet jag, huru färdig
partisinnet står, att åt Riksdagsmannens activa
elier passiva förfarande, gifva uttydningen af
enskilta afsigter: och jag utber mig derföre, att
få tillkännagifva, att, enligt hvad också de når.
varande Ledamöter kunna intyga, hvilka med
FilialDisconternes utredning hufva att skaffa, jag
icke hör till antalet af dem, som skulle draga
fördel af motionen.
Jag begagnar för öfrigt detta tillfälle att
inför Högloflige Ridderskapet och Adtdn framställa
den anhållan, och, i anseende till den pUu
blik, som skull låsa våra protoi oller, yttra den
önskan, att om jag skulle finnas, vid denna
Riksdag, icke särdeles befatta sig med frågor af
financiel natur, man icke derföre må göra sig
den stora orätt att tro. det sådant hårrör från
någon förändring i tänkesätt, eller förminskning
i nit för allmänt vål. Ännu i denna stund
5r jag, och så långe jag lefver, förblifver jag
trogen de tänkesätt jag vid i8i5 och 1&17 å<
ren3 Riksdagar ådagaläde; och skall alltid tro,
att om de lått gälla för något, så hade tillståndet
i landet kan hända varit mindre beklagansvårdt.
ån det är. Mina bemödanden voro
då fruktlösa; och deras fortsättning skulle gan^
ska säkert nu vara lika. åndamålslösf» Må då
andra, med större upplysning, fritt och utan
särdeles motsägelse af mig, göra, hvad jag nu
mera icke tror mig kunra hindra.
Herr Ehrenborg, Casper; Med den er
-
212
Den 2g Januarii.
farenhet }ag varit i tillfälle att inhämta under
den tid förvaltningen af Skaraborgs Läns styrelse
varit mig i nåder anförtrodd, anser jag
mig pligtig att understödja Friherre Boijes nu
framställda motion. Denna min erfarenhet vittnar,
att mångfaldige Medborgare, många Familjer,
som icke utan största svårighet åro i
stånd att betala deras skulder till FilialDisconterne,
skola blifva fullkomligen ruinerade, om
man nu med <11 Lagens stränghet ville dessa
skulder utkräfva. Hade man ej tillförene sökt
medla emellan Disconterne och deras Gåldenärer,
så sku'le redan Länshäktena hafva varit öfverfylla
af olycklige låntagare och knappt lern-'
nät rum öfrigt för missgerningsmån. Jag vågar
således tillstyrka bifall å hvad Friherre Boije i
förevarande hänseende föreslagit, men tror mig
dock dervid böra tillägga den hemställan, om icke
t!et för närvarande vore tillräckligt medgifva,
alt FilialDisconternes i detta ögonblick utestående
fordringar finge, på sätt hittills skett, och
när omståndigheterne sådant påkallade, ån vidare,
med vilkor af vanlig capital-afbetalning
omsättas, intill dess Rikets Ständer hunnit i
linnet besluta.
Lades på bordet*
lierr Grefven och LandiMarskalken tillfeännagaf
att Plenum konune klockan 5 i eftermiddag
att fortsättas*
Den 29 Jrtnu%rii, %l5
Upplåstes och lades på bordet följande
Kongl. Maj:ts Nådiga Propositioner och Skrifvejser:
1)
Angående de så kallade Schlegelska köpegodsen.
2) Angående de så kallade Trippiska kö-*
pegodsen.
5) Angående åndring i nu gillande föreskrifter
om Arrende-Spannemåjens utgörande af
Kungsgårdar samt derunder lydande Hetnmaq
pch Lågenheter.
4) Angående fortfarande af den provisoriska
LåneStyrelsen på Öland.
5) Angående Allmogens i åtskillige Härader
af Malmöhus Lån arbetsskyldigheter tili
Dahlby och Flyinge Kungsgårdar.
6) Om försäljning under Skattemanna-rått
af Kungsgårdar och OfficersBoställen.
17") O n Kronans förpantade Hemmaq och
Lägenheter i Riket.
jQ Om Löfås Silfververk*
Herr Grefven och Landt3farsla!ken till-d
kånnagaf, att Friherre Cronstedt, Cari Fredric,
jll Den 19 Januarii.
afsagt sig den honom uppdragne befattning, att
vara Ledamot i RiddarhusUtskottet.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
kl. half till 2 eltermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim,
Onsdagen den 29 Januarii»
Plenum kl. 5 eftermiddagen;
Upplåstes och lades på bordet följande
Kongl. Maj:ts Nådiga Propositioner:
1) Angående fortfarandet af den så kallade
tre skillings afgiften till den veneriska
smittans hämmande.
2) Angående anslag å Stat för en särskild
Provincialläkare i Härjeådalen.
5) Om antagande af en författning angå
-
'■Dea 29 Januarii.
2l&
ende förändring eller utdömande af vattenverk,
som skada jord eller hindra dess odling.
Upplästes och lades på bordet det till Riksens
Ständers underdåniga Utlåtande i Nåder
öfverlemnade förslag till allmän stadga för fattigvården
i Riket och Tiggeriers hämmande.
Upplästes Riksens Ständers Revisorers den
10 och i4 December sistlidit år till Riksens
Ständer afgifne Berättelser:
1:0 Angående den samma år verkställde
granskning af Siats Verkets förvaltning och Räkenskaper.
2:0 Angående granskning af Allmänna
Magazinslnråttningens Räkenskaper för åren
1819 och 1820 samt Inrättningens förvaltning
för åren 1820, 1821 och 1822.
5:0 Angående den år 1823 verkställde
granskning af de under Kongl. Maj:ts och Rikets
CommerceCoilegium ställde Fonder och
medel.
4:0 Angående förvaltningen af de till Strömrensningar
och lättade transporters öppnande
m. m. af Riksens Ständer anviste medel.
Och beslöt Ridderskapet och Adelil, det
Den 2g Januarii.
skulle dessa fyra Berättelser med de öfrige
RiksSlånden communiceras
B,err Grefven och Landt Mur skalken tilf—
kannagnf, att Grefve Lewenhaupt, Claes och
Herr Lidftr örner, Fredric August, af sagt sig
de detn uppdragne befattningar, att vara Ledamöter
i RiddarhusUtskattet.
Herr Brummer, Carl Magnus, hade inletunat
ett Memorial, hvilket upplåstes, ^så ly-r.
dande:
(Se Bilagan N;o i.)
Lades på Bordet»
Herr Grefven och Landt Mar skalken tillkånnagaf,
att Grefve Lagerbjelke, Axel, såsom
Ordförande i Bevilln.ingsUtskottet, anhållit,
att nämnde Utskott matte, under innevarande
Riksdag, få begagna SeoretaUtskotts Salen ; och
hemställde Herr LandtMarskalkcn, om icke Ridderskapet
och Adeln behagade öfver berörde
anhållan inhämta RiddarhusUtskottets Utlåtande»
Bifölls,
Uppå derom af Herr Grefven och LandtMars
kalken framståldte sergkilte propositioner,
Den 2g Jarmar ii.
217
fann Riddersknpet och Adeln för godt, att
till RiddarhusUtskottet remittera Riddariiusliirectiortens
samt Wadstena Adeliga Jungfi uStifts
Pirections den ao dennes på bordet lagde Riks-?
dogsBeråttelsen.
Justerades följande;
Utdrag af Protocollet hållit hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vidi
Lagtima Riksdagen i Stockholm, eftermiddagen
den 39 Januarii 1820.
S. D. Sedan Grefve Lagerbjelke, Axel,
såsom Ordförande i BevillningsUtskottet; anhållit
att nämnde Utskott måtte, under innevarande
Riksdag få begagna SecretaUtskottsSalen;
så beslöt Ridderskapet och Adeln, att
öfver berörde anhållan inhämta RiddarhusUtskottets
Utlåtande. Ut supra.
S. D. Remitterades till RiddarhusUtskottet:
1:0 RiddarhusDirectionens den i5 dennes
afgifne och den 20 derpå följde på bordet
lagde Berättelse, om hvad under Riddarhusärendernas
Styrelse och förvaltning, sedan sista
Riksdag, sig vid Riddarhuset 1 allmänhet tilldragitt
2:0
Wadstena Adeliga JungfruStifts Directions
den 4 dennes afgifne och den 20 derpåföljde
på bordet lagde Berättelse, öfve?
*18
Dea 2g Januurci.
Stiftsärenderne, och StiftsCassans förvaltning^
sedan sistlidne Riksdag. Ut supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 9 om aftonen.
In fidem Protocolli
O. J, Lagerheim.
Lördagen den I Februarii.
Plenum klockan half till 1 pa dagen.
Upplåstes och lades på hordet tvenne Statsutskottets
d. 3i sisth Jan. aflåtne Memorial, innefattande,
det förra underrättelse att Kongl. Maj;ts
Nådiga proposition om StatsV erkets tillstånd och
behof samina dag till StatsUtskottet ankommit, jemte
hemställan, att underdånig anhållan hos Kongl.
Maj:t måtte göras om Nådig befallning till vederbörande
som besörja Riksdags-utgifterne, att utbetala
tryckningskostnaden för Högstberörde proposition;
samt det sednare, begäran om tillåtelse för
Utskottet, att utom den betjening Utskottet, enligt
stadgandet i 24 §. Riksdagsordningen, äger
•ig till biträde utse, få ytterligare antaga en
Deri 29 Januarii,
**9
serskild Secreterare för RiksgåldsÄrenderne;
en Kamererare, och, till en början, tvenne
Cancellister.
Herr von Hartmansdorff, Auguji; Redan
förut har jag ämnat göra en motion i afseende
på de arfvoden, som vanligen anslås åt Ståndens
och Utskottens Betjening. I anledning af Statsutskottets
nu upplåsta Memorial, rörande ett
tillökt antal CanzliBetjening, anhåller jag att få
framställa densamma, då den tillika med Utskottets
Memorial kan blifva hvilande på bordet.
Härefter upplåste Herr von Hartmansdorff,
följande;
(Se Bilagan N:o i.)
Lades på bordet.
Sedan 43, 44, 45 och 46 §. §. i RiddarhusOrdningen
blifvit upplåste, företogs val till
Bårikmån, för nedannåmnde BånkmansAfdelningar,
hvaröfver särskilt Protocoll författades, som
efter förrättningens slut upplåstes, och hvaraf
inhämtades, att följande Herrar blifvit till Bånk3
män utvalde;
Får 3:dje BankmansAjdelningen:
Efter Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
-
22o Z>cn i Februarii,
N:o 8g. Grefve von Höpken, Fullm. Grefv®
Posse, Arfvid, vice Landshöfding.
För 4 :de Bankmans Afdelningen:
Elter Grefve af Ugglas, Gustaf:
!f;o ii o. Grefve von Lantingshausen, Albrect,
Capitaine.
För 9 \de Bankmans Afdelningen:
Efter Friherre Ridderstolpe, Gustaf:
Njo i5o. Friherre von Otter, Casten Fredric,
Major, genom lottning, men N:o 119 Friherre
Lybecker, Fullm. Herr Bergenstråle,
Claes Gabriel, öfversteLieutenant.
Får io -.de Bankmans Af delningen'.
Efter Friherre YVrangel af Adinal, Henning
Gust.f:
N:o 155. Friherre Stael von Holstein, Jacob
Salomon- Lieutenant.
Får
Efter Herr Liljehök af Gällared, David
Vilhelm:
N;o 87. Herr Stråle af Oknaholm, Nils VH~
Jiehn, Revision-Secreterare.
Får 22 ;dra Bankmans Af delningen:
Efter Herr Danckvardt Liljeström, Jacob
Malcolm?
Den l Fehruarii, 221
N:o 470. Herr Coijet, Carl Fredric, ContreAmiral,
genom lottning med N:o 456 Herr
Aminoff', Feodor, Ofverste.
För 25:te BånkmansAfdelningeni
N:o 792. Herr Fagerhjelm, Pehrt Assessor, å
nyo utvald. '
För AV. te Bankmans Af delningen-,
N:o 862. Herr Gyllenkrook, Goran, Major, å
nyo utvald, genom lottning med N.o 873
Herr Håger flyckt, Axel Arvid, Capitaine.
Får 29 de Bankmans Afdelningen;
Efter Herr Ehrenborg, Casper:
N:o 1092. Herr Leijonmark, Gustaf Adolph,
Hofjunkare, genom lotti ing med N:oiio2
Herr Friedenfelt j Fullm. Grefve Mörner,
Knut, Capitaine.
Får 35:dje BånkmansAfdelningeni
£f:o i5g4. Herr von Heijne, Georg, ÖfversteLieutenant,
å nyo utvald.
För 35 \te Bankmans Afdelningen:
N:o 1702. Herr Törneblad, Carl Peter, HofRAttsRåd,
å nyo utvald.
För
1870. Herr von Rappolt, Fullm. Herr
Uggla i Göran Gustaf, KammarRättsRådy
å nyo^titvald.
323
Dm i Februarii,
För 44:dé Bankmans Afdelningen:
N;o 215a. Herra/ Uhr, Carl Dawid, Directeur,
å nyo utvald.
Herr Grefven och Landt-Marskalken låt
upplåsa en förteckning på de Herrar Electorer,
hvilka, derigenom att de blifvit till UtskottsLedamöter
utsedde, upphört att vara Electorer,
och upptog denna förteckning följande i4 Electorer:
N:o
84. Grefve Lowén, Fullm. Grefve von
__ Schwerin, Fredric Bogislaus,
1 o5. — af Ugglas, Gustaf.
69. Friherre Uggla, Fullm. Herr Heijken•
— skjöld, Ludvig Detlof.
3i3.
von Platen, Fullm. Friherre
Rålamb, Claes.
87. Herr Stråle af Öknaholm, Nils Vilhelm.
792*
Lagerhjelm, Pehr.
862. — Gyllenkrook, Göran.
liog.
Ehrenborg, Casper.
1117.
Cederschjöld, Pehr Gustaf.
15(j4. _ von Heyne, Georg,
l636.
Reuterskjöld, Axel.
1702. — Törneblad, Carl Petet',
1870.
von Rappolt, Fullm. Herr
Uggla, Göran Gustaf.
2152.  . «/ Uhr Carl David.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus 1
Af den förteckning som blifvit upplåst, hör jag
Den t Februarii,
*25
att RiddarhusSecreteraren uppfört mig bland de
Electorer, hvilka ansetts hafva eått ifrån deras
befattning ; men då RiddarhusOrdningen innehåller,
att blott UtskottsLedamöter ej få vara
Electorer, och jag ej år Ledamot af något Utskott,
tror jag mig böra bibehållas i min befattning
såsom Elector.
Friherre Cederström, Jacob: Jag anhåller
att få fåsta Grefve von Schwerins uppmärksamhet
på sednare momentet af s4 §. Riddar—
husOrdningen, så lydande: Varder Elector till
Utskotts Ledamot vald, upphöre han att vara
Elector, och bora genast Bankmannen sam~
mantråda och en annan utvälja. I följe häraf
måste man nödvändigt upphöra att vara
Elector så snart man blif\ it vald till UtskottsLedamot.
Grefve von Schwerin: Detta tror jag
blott utvisar, att Elector kan väljas till UtskottsLedamot,
men denne åger i alla fall rättighet
att afsåga sig, och då kan väl icke hans törra
befattning, såsom Elector, upphöra, i synnerhet
då man, som förhållandet var med mig,
sjelf begårt att ej komma i Utskott, och ändå
blifver dertill vald. Saken kan visserligen i sig
sjelf för mig vara indifferent, men jag tror ändå
att den bör utredas, hvarföre jag anhåller,
att den får remitteras till RiddarhusUtskottet,
hvilket torde anmodas upplysa, huru härmed i
dylika fall hittills förhållits. Emellertid torde
frågan om nytt Electorsval efter mig få hvila
på bordet.
214
Den i Februarii.
Grefve De la Gardie, Jacob: Enligt hvad
jag kan förstå, måtte Herr Grefve von Schwerin
visserligen hafva varit UtskottsLedamot allt
ifrån det han blef vald dertill och såsom Elector
underskref ValProtocolIet, ända till dess
hanj in Pleno härstädes afsade sig sin plats
uti Utskottet. Af denna orsak anser jag nytt
Val till Elector efter honom böra anställas.
Friherre Wrangel, Henning: Närvarande
såsom Eiector, kan jag äfven intyga, att Grefve
von Schwerin gaf tillkänna före valet t att
han icke ville inträda såsom Ledamot i BancoUtskottet*
Jag förenar mig i den tanka sons
Grefve von Schwerin nyss jdtrat, att man
icke upphör att vara Elector, fastän utsedd till
UtskottsLedamot, då man genast afsåger sig
detta senare förtroende. Så mycket mer befästes
denna öfvertygelse hos mig, som i annat
fall , man i händelse af intrig, blott bthöfde
välja den man ville utesluta bland Eléctorerna
till UtskottsLedamot, förvissad att han afsade
sig denna sednare befattning.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Vid detta
tillfälle måste jag förena mig med Grefve
De la Gardie och Friherre Cederström emot
Grefve von Schwerin, hvilken, enligt lagens
tydliga bokstaf, otvifvelaktfgt upphörde ott vara
Elector i och roed det samma, han blef vald
till Ordförande i BancoUtskottet. Hvad beträffar,
att Herr Grefven inför Electorerna,
för# yalet, undanbad sig nämnde uppdrag; fåc
jag
Den i Februarii.
jag för min del förklara: stt om Grefven ån bS
bestämdt undanbedt sig all befattning i Utskott,
och jag äfven varit fullkomligt öfvertygad, att
Grefven skolat afsäga sig den uppdragne befattningen;
hade jag likväl icke destomindre ansett
honom böra till Ordförande i Utskott utköras,
för att offentligen ådagalägga för Na^j
tionen, att man velat göra rättvisa åt hans förtjenster.
Grefve von Schwerin: Jag anhåller att
ytterligare få fästa Ridderskapets orh Adelns
uppmärksamhet på den omtalte §. Deruti såges:
Varder Elector till Utskotts Ledamot
vald, upphöre han att vara Elector, och böra
genast Bärikmännen sammanträda och en
annan utvälja. Efter ordalydelsen här, skulle
Bånkmånnen icke kunna välja mig å nyo till
Elector, då det står en annan Det vore likväl
barnsligt att så bokstafvera. Jag hemställer
således, om det icke år i sin ordning, enår
en sådan fråga förut ej varit före, att den
hånskjutes till RiddarhusUtskottet.
Friherre Cederström: Jag skulle förmodaj
att der tydlig Lag finnes, behöfves ej något Utlåtande
af RiddarhusUtskottet.
Grefve Wacht meister, Hans: Sedan frå
gan
nu blifvit begärd på bordet, får jag, såsom
Ordförande för Bånkmånnen, anhålla, om föreskrift
huruvida icke valet af de öfrige tretton
Electorerne likväl i alla fall må kunna förrätta».
Ridd. o. Ad. Prot. I. B. j5.
226
Ven x Februarii-.
Herr Grefvin och LandtMcirslalken hemställde,
om icke Bänkmåiinen kunde äga, att
utvälja tretton Electorer, samt endast frågan om
en ny Elector efter Grefve von Schwerin tills
vidare uppskjutas.
Ropades Ja och Nej.
Grefve Ridderftolpe, Carl: Då frågan år
begård på bordet, lärer ingen vidare^ discussion
derom nu kunnn åga rum.
Friherre Cederström: Örn frågan vore af
sådan natur att den kunde remitteras, så kunde
den äfven läggas på bordet; men frågan år hår
om RiddarhusOrdningen skall efterlefvas eller
icke; oell då Dagen <1r klar, att Elector, sorn
blifvit vald till Utskotts Ledamot, i samrna^tund
upphör att vara Elector, så mäste äfven Bånkinännen
genast skola sammanträda för att anställa
nytt val.
Grefve von Schwerin: Jag tror likväl det
vöre nödigt att höra, huru i dylika fall förut
varit practiseradt, och det år derlöre jag önskar,
att Irågan måtte remitteras till Riddarhusutskott
et.
Friherre Hjerta, Fredric: Uti förevarande
fråga torde mig tillåtas anföra en händelse vid
Riksdagen i Norrköping, till anledning liknande
denna, men till behandling och afgörande annorlunda
ån nu yrkas.
Den I Februarii, , 227
Jag hade på Riddarhuset intagit säte såsom
Fullrnägtig för Åttan Pauli u*i RiJdareCIassen,
och var vald till Ledamot uti OeconomieUtskottet,
då någon tid derefter en Ådeman af nämnde
familj anlände, och enligt då gällande författningar
deplacerade mig, sem uti samma dass
åter intog såte för Ätten Eketrå, och anmälte
förhållandet inför Ridderskap*)1 och Adeln till
afgörande, om jag kunde bibehåll Ledamotskapet
i Utskottet, utan föregånget nytt val. Flere
af Ståndet ansågo då nytt val umbärligt och
öfverflödigt, hvaribland Classens Electorer, hvilka
alla förklarade, att jag ägde deras fortfarande
förtroende att i Utskottet qvarblifva; men
efter en nog långvarig öfverläggning beslöt Rid*
derskapet och Adeln, att nytt val borde ske,
efter hvars verkställande jag åter tillträcde min
plats i Utskottet.
Då nu gällande Riddarhusordning uH 2&
§. bestämdt innehåller: Varder Elector till Ut
skotts
Ledamot vald, upphöre han att vara
Elector; och Herr Grefve von Scb werin genom
skedt val till Utskotts Ledamot således
verkligen upphört att vara Elector. anser jag
nytt val böra föregå å Grefve von Schwerin*
återtrådande till Electorskapet.
Flere uti Utskotten varande ledigheter påkalla
detta val snart, och jag önskar således,
att Herr Grefve von Schwerin ville från frågans
bordläggning och remiss till RiddarhusUtskottet
afstå.
228
Den i Februarii%
Grefve von Sehwerin'. Kanske torde jag
hår kunna erhålla upplysning, huru förr tillgått
då någon Binkman blifvit Elector och derefter
Utskotts Ledamot; huruvida han bibehållits såsom
Binkman, eller om nytt val efter honom
förråttats; deraf kunde man erhålla ledning till
denna frågas afgörande.
Undertecknad RiddarhusSecreterare: I anledning
af Herr Grefven von Schwerine begäran
får jag äran upplysa, att vid förledne Riksdag
blef Hans Excellence Herr Grefve von
Essen först vald till Bänkman, derefter till Elector,
och sedan till ledamot uti ConstitutionsUtskottet.
Ehuru RiddarhusOrdningen då, likasom
nu, tillät UtskottsLedamot att tillika vara
Bänkman, ansåg man likväl, att som Hans Excellence
hade varit Elector och hans Bänkmans -  befattning derigenom upphört, borde ock nytt
val till Bänkman efter honom anställas.
Grefve von Schwerin: Efter den upplysning
RiddarhusSecreteraren nu lemnat, afstår
jag från att yrka frågans liggande på bordet
och dess remitterande till RiddarhusUtskottet.
I anledning häraf anmodade Herr Grefven
och Landt Marskalken Herrar Bänkmän, att
i morgon sammanträda till utseende af fjorton
Electorer i de till UtskottsLedamöter invalde
ofvanbemälte Electorers ställe.
Sedan Edsformulairet för BancoUtskottets
Ledamöter blifvit uppläst, samt alla BancoUt
-
Den l Februarii.
skottets Herrar Ledamöter af Ridderskapet och
Adeln, uppå anmodan af Herr Grejven och
LandtMarskalken innom skranket inträdt, aliade
Herr Grefven och LandtMarskalken jemte
Utskottets bemälte Ledamöter den föreskrifne
Eden, hvilken dem af RiddarhusSecreteraren
förestafvades.
Upplästes ett från RiddarhusUtskottct inkommit
så lydande;
Hörsamaste Memorial!
Genom ProtocollsUtdrag af förledne gårdag,
har Hogloflige Ridderskapet, och Adeln
behagat inhämta RiddarhusUtskottets Utlåtande
öfver den af Öfversten Herr Grefve Axel
Lagerbjelke såsom Ordförande i Riksens Höglolliga
Ständers Bevillningsutskott, hos Ridderskapet
och Adeln gjorde anhållan, att SecretaUtskottsSalen
här å Riddarhuset, kunde till Sessions-
och ArbetsRum för nämnde Utskott under
påstående Riksdag upplåtas. Och får RiddarhusUtskottet
i anledning häraf, yördsamt
anmäla, att Utskottet för sin del icke linner
något hinder för bifall af berörde anhållan,
hälst Ridderskapet och Adeln endast vid de tillfällen
kan komma i behof af nämnde runi då
Herrar Bänkman skola sammanträda, hvilket
likväl sällan inträffar och i hvilken händelse,
Bevillningsutskottet säkerligen så lämpar sina
Sessioner, att någon olägenhet för Herrar Bänkman
genom ifrågavarande upplåtande ? icke är
2 j®
Den 1 Fcbrttarii,
att befara, samt omförmälte rum alltid tillförene
varit af något Riksens Ständers Utskott till
Sessionsrum begagnadt. Stockholm den 5o Ja—
O J
nuarii i8u5.
C. G, Sten s.'
N. Snoilsky.
Lade* på bordet.
Herr von Hartmansdorff, August, anförde
skrifteligen;
(Se Bilagan N:o 2.)
Lades på Bardet.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Olis
t-'<c
-
Dan 5 Februarii,
Måndagen den 3 Febraarii.
Plenum klockan 10 förmiddagen.
Anmältes och emottogs Hans Excellence,
HofCanzleren Herr Grefve af fletterstedt,
hvilken å Kongl. Maj:ts Höga vägnar aflemnade
Dess Nådiga skrifvelse till Riksens Ständer af
den i dennes med underrättelse, att utväxlingen
af Ratificationerne å det emellan Hans
Kongl» Höghet KronPrinsen och Hennes Kongl.
Höghet Prinsessan Josephina af Leuchtenberg
afslutade giftermålscontract blifvit verkställd i
Munchen den 18 sistlidne Januarii.
Herr Grefven och Landt Marskalken anmodade
Hans Excellence Herr HofCanzleren
att till Kongl. Maj:t framföra Ridderskapets och
Adelns underdåniga vördnad, och vid samma
tillfälle tolka Ridderskapets och Adelns glädje
och underdåniga tacksamhet för den skrifvelse
Ridderskapet och Adeln nu fått från Kongl.
Maj:t emottaga.
Sedan Hans Excellence Herr HofCanzleren
blifvit på vanligt vis utbeledsagad, yttrade
sig
Grefve De la Gardiey Jacob' Öfvertygad,
att hvarje tidning sorn skänker glädje åt
Konungen, lugn åt Fosterlandet och trygghet
åt kommande slägten, måste för Ridderskapet
*3*
Den 3 Februarii.
och Adeln vara angenäm, är jag försäkrad, att
den underrättelse, Kongl. Majit no behagat meddela
oss om utväxlingen af ratifieationerne å
Hans Kongl Höghet KronPrinsens förmälning
med Prinsessan Josephina at Leuchtenberg, lif.
ligt kännes och lifligt fägnar hvarje Svensk Riddersman.
Det är af denna anledning jag nu
vågar föreslå underdåniga Lyckönskningsadresser
till Hans Majit Konungen och Hans Kongl.
Höghet KronPrinsen; och torde, i händelse detta
mitt förslag af Ridderskapet och Adeln bifalles,
en Deputation genast få afgå till de öfrige
Respective MedStånden, för att lemna elern del
af Ridderskapets och Adelns beslut och inbjuda
dem att deruti instämma; äfvensom ExpeditionsUtskottet
lärer böra anmodas att uppsätta de
ifrågavarande Adresserne, hvilka sedan, af Stånden
godkände, borde genom en stor Deputation
under Herr Greh ens och LandtMarskalkens anförande
i underdånighet öfverlemnas till Hans
Majit Konungen och Hans Kongl. Höghet Kronprinsen.
Härå utbeder jag mig Herr Grefvens
och LandtMarskalkens proposition.
Många yrkade på proposition,
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, om Ridderskapet och
Adeln behagade bifalla att underdånige tyckönskningsadresser
finge, på sätt Grefve De la Gardie
föreslagit, genom en stor Deputation till HansMajd.
Konungen och Hans Kongl Höghet KronPrinsen
i underdånighet aflemnas; äfvensom att de
öfrige RiksStåncJen måtte genom en Deputation
Dea 5 Februarii.
. rfrr
203
inbjudas att uti detta beslut med Ridderskapet
och Adeln sig förena, samt Expeditions Utskottet
anmodas att uppsätta de underdånige lyckönskningsadresserne.
Ropades Ja.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet hållet hos Högloll.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm den 3
Februarii 1825.
S. D. Sedan Kongl. Majit, genom denna
dag ankommen skrifvelse behagat meddela Rikssens
Ständer den högst fägraesamma underrättelse,
att GiftermålsContractet rörande Hans
Kongl. Höghet Kronprinsens förmälning med
Hennes Kongl. Höghet Prinsessan Josephina af
Leurinenberg är vordet ratificeradt, beslöt Ridderskapet
och Adeln uppå derom väckt motion
att genom en stor Deputation för Hans Majit,
Konungen och Hans Kongl. Höghet KronPrinsen
i underdånighet nedlägga Ståndets underdåniga
lyckönskningar öfver denna för Riket glädjefulla
händelse; uti hvilket beslut de öfrige
RiksStånden skulle inbjudas att sig med Ridskapet
och Adeln förena; äfvensom Expeditions.
Utskottet borde anmodas att uppsätta den underdåniga
Lyckönskningsadresse, hvilken vid detta
tillfälle borde, till Flans Majit Konungen och
Hans Kongl. Höghet KronPrinsen framföras.
Ut supra.
Den 5 Februarii.
Herr Grefven oeh Landt .Marskalken anmodade
Grefve De la Gardie, Jacob-, att anföra
Ridderskapets och Adelns Deputation , som
borde till de öfrige RiksStånden framföra Ridderskapets
och Adelns ofvanberörde Beslut.
Öppnades Herrar Bänkniäns Lista till Val
af fjorton Electorer, efter
N.o 8 A. Grefve Lewen, Fullmägtig Grefve
von Schwerin, Fredric Bogislaus
io5.
af Ugglas, Gustaf.
6g. Friherre Uggla, Fullmägtig Herr
' Heijkenskjöld , Ludvig
Detlof.
5l3.
von Platen, Fullm. Fri;
herre Rålamb, Claes.
37. Herr Stråle af Ölenaholm} Nils
JUilhelm.
7g2.
Lagerhjelm, Pehr.
862.
Gyllenkrok, Göran.
1109.
Ehrenborg, Casper.
1117.
Cederschjöld, Pehr Gustaf.
i5g4. — von Heijne, Georg.
1606.
Reuterskjöld, Axel.
1702. — Törneblad, Carl Petter.
1870. Herr von Rappolt, Fullmägtig Her*
Uggla, Göran Gustaf.
2i5as
af Uhr, Carl David,
Den 5 Februarii.
23^
och befinmos följande Herrar hafva till Electo»
rer blifvit utsedde;
N;o 84. Grefve Lowén, Fullmägtig Grefve
von Schwerin, Fredric Bogista
us
110. Friherre Taube. Carl Wilhelm.
t l5o. __ von Otter, Casten Fre-'
dric
f 220. __ Palmstjerna, Carl Otto.
558. _ Tersmeden, Fullm. H:r ters
meden,
Pehr Reinhold.
Kj 67. Herr Geethe, Adolph.
475. Coijet, Carl Fredric.
814. __ Gyllenhaal, Lars Herman,
1889. A. Herr Vult von Steijern, Hinric
Sebastian.
114g. «^. Hjarne, Carl Jacob.
151 g^ — von Döbeln, Johun Wilhelm,
1662. __ Nordenfelt, Olof.
1979.
Bral el, Gustaf Auton,
2.2.76.
Berzelius, Jacob, Å
Herr Grefven och Landt Marskalken anmodade
Herrar Electorer, att innan nästa Ple»
num utse en Ledamot i BancoUtskottet efter
N;o 84. Grefve Löwen, Fullmägtig Grefve von
Schwerin, Fredric Bogislaus,
En Ledamot i Lagutskottet, efter
N:o 814, Herr Gyllenhaal^ Lars Hermanj
236 Den 5 Februarii,
En Ledamot i Allmänna Besvärs- och EkonomieUtskottet,
efter
N;o 522. Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric,
samt
Trenne Ledamöter i RiddarhusUtskottet,
efter
N:o 8i. Grefve Barck, Fullmägtig Grefve
Lewenhaupt, Claes.
i36. Friherre Cronstedt, Carl Fredric, och
2170. Herr Lidströmer, Fredric August,
Börjades Justering a£ PleniProtocollet, för
den 27 sistlidne Januarii.
Justeringen afbröts derigenom, att Grefve
De lu Gardie, Jacob, afgick med Ridderskapets
och Adelns ofvannämnde Deputation till de
öfrige RiksStånden.
Justeringen fortsattes, men afbröts å nyo
i fyra åtskilliga omgångar, dels genom Deputationers
ankomst från PrästeStåndet, under an.
förande af Biskopen öfver Lunds Stift, Commendeuren
af Kongl. Nordstjerneorden Herr Doctor
Wilhelm Faxe; från BondeStåndet under anförande
af RiksdagsFullmägtigen från Jönköpings
Län Anders Sandsten, samt från BorgareStåndet,
under anförande af Rådmannen i Stockholm,
Riddaren af Konung Carl XIll.s Orden Lars
Den 5 Februarii.
237
Johan Lundgren, hvilka Deputationer medförde
Underrättelse, att de öfrige RiksStanden, i afseende
å underdåniga Lyckönskningsadresser
till Hans Majit Konungen och Hans Kongl,
Höghet KronPrinsen, fattat enahanda beslutsom
Ridderskapet och Adeln, och dels genom Grefve
De la Gardies, Jacob återkomst med Ridderskapets
och Adelns Deputation från de öfrige
RiksStånden.
Fortsattes justeringen af PleniProtocolIet
för den 27 sistlidne Januarii intill slut.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredric: Det
hade visserligen icke varit min afsigt, att vid
justeringen af det Protocoll, deruti ventilationen
om den af mig väckta motion, rörande
publicitet vid våra öfverläggningar förekommer,
borttaga en dyrbar tid, som af Ridderskapet
och Adeln bättre kunde användas, men det ökade
intresse och den större vigt än jag ens
kunde tänka, som vid nämnde fråga blifvit fästade,
samt de öfver densamma delade och tydeligen
uttryckte opinioner och framför allt,
beskaffenheten och vidlyftigheten af de olikartade
anmärkningar, som dervid sig framställt,
göra det till min ovilkorliga pligt, att något
närmare utveckla de motiver, som ligga till
grund för mitt i ämnet gjorda förslag. Innan
jag emedlertid företager uppläsningen af det anförande,
hvaruti dessa motiver innehållas, utbeder
jag mig först Ridderskapets och Adelns
tillgift för de stunder, som mitt yttrande kommer
att borttaga, äfvensom jag anhåller att ser.
Den 3 Februarii,
skilt för Grefve Löwenhjelm få förklara den
upprigtiga erkänsla, jag hyser för det uttryck
af aldrig betvihad vänskap emot mig, hvarmed
han den 27 Januarii började sina anmärkningar
emot min motion.
Härefter anförde Friherre Åkerhjelm skriftligen:
(Se
Bilagan N:o 1.)
Friherre Boije, Ludvig: Det har smärtat
mig, att höra den sista värde talaren yttra den
mening, att mitt anförande i ämnet satt honom
i behof, att förklara sina motiver och sina afsigter.
Jag trodde mig likväl icke hafva framställt
någon anledning deråt, Och jag följer
lika min känsla, som 'min öfvertygelse, då jag
förklarar, att jag alldrig hyst något misstroende
till den värde Ledamotens hvarken motiver eller
atsigter. Jag torde också få göra inig sjelf
den rättvisa, att för skiljaktighet i meningar, öfvergår
jag icke till personliga missnöjen,
I stället för att besvara den förebråelse,
sorn den värda Ledamoten, synes hafva gjort
mig, för mitt skrifsätt, vill jag blott till hans
eget eftersinnande öfverlemna, om vi icke göra
bäst uti, att låta både skrifsättet, och saken angöras,
af det upplysta Stand, inför hvilket vi
talat.
Grefve Lövenhjelm, Carl Axel: Det katt
visserligen ej vara Friherre Åkerhjelms mening.
Den 3 Februarii,
att under närvarande stadium af motionen, väcka
en ny fråga, som skulle leda till en ny,
vidlyftig disrussion. Friherren har, efter min
tanka, egentligen endast velat närmare utveckla
och redogöra för grunderne till sitt förslag, som
utgör ett ämne för så lifligt interesse, både inom
och utom detta Hus. Friherren har utgått
från det påstående, att jag med flere andra
Ledamöter skulle i våra anmärkningar vid nanina
de förslag, hafva kastat så mörka färgor på den
tafla. Friherren framställt, att densamma derigenom
blifvit betydligen vanställd.
Det är
onekligen sannt, att hvar och en som talar emot
idéer, som gillas och hyllas af tidsandan, skall
anses hafva orätt, beskyllas för obscurantisrn
och aristocratisk ensidighet. Jag vet det; men
jag tror dock att hvarje rättskaffens Medborgare
bör och måste underkasta sig andras omdöme,
om ock eget samvete skulle jäfva det.
Så är det med mig och så är det med Friherre
Åkerhjelm.
Jag har aldrig velat kasta någon mörk
skugga på publicitetsfrågan. Min afsigt likasom
min skyldighet liar blott varit att varna för de
missbruk, sorn möjligen med publiciteten skulle
åtfölja. Det är lagstiftarens pligt, att se hvarje
nytt lagförslag ifrån alla dess sidor
icke
låta förleda sig af den skönaste, under glömska
af de följder, som i framtiden kunde genom
förslagets förhastade antagande uppstå. dra
tider äro visserligen lugna, men hvarest är väl
garantien alt ej andra mindre lyckliga kunna
uppkomma? — För öfrigt har jag alltid er
-
Den 3 Februarii.
kant sjelfva principenf förmåner, men vid idof
nit igen hafva betänkligheter visat sig
och
det är på dem, jag velat fästa Ridderskapets
och Adeins uppmärksamhet. Jag har aldrig yrkat
ett afslag å motionen; jag har endast sökt
ådagalägga, huru nödvändigt det vöre, att vid
behandlingen af denna fråga, gå varsamt och
med eftersinnande tillväga.
Friherre Åkerhjelm har förklarat, att efter
hans öfvertygelse, någon vada af elen projecte—
rade publiciteten destomindre vore att befara,
som Ridderskapets och Adelns Ledamöter sjelfve
skulle komma att utdela Inträdes-billeterne
för åhörarne vid Ridderskapets och Adelns öfverläggningar.
Derom har jag i mitt åberopade anförande
aldrig yttrat mig, ty jag anser detta vara en
särskild detaillefråga, som tillhörer RiddarhusUtskottet
att bedöma; men jag kan dock ej
underlåta, att anmärka, det jag i sanning ej rätt
vet, huru man skall kunna förlika den föreslagne
publiciteten, hvartill man hämtat exemplet
ifrån England och Frankrike, med den ifrågavarande
billetutdelningen, som i sistnämnde länder
alldeles icke äger rum. Efter min tanka,
är ej den publicitet fullkomlig, till hvars begagnande
man måste vara med inträdesbillet
försedd. I öfrigt får jag blott tillägga, att
mitt ändamål nu varit endast att försvara
mig för den förebråelsen, att jag någonsin
skulle misskänt det goda i Friherre Åker
hjelms
-
Den 5 Februarii,
hjelms förslag — ännu mindre de vackra af*
sigfer, som dertill föranledt; och torde jag då
frågan i ett annat skick framdeles åter förekommer.
få tillfälle att vidare framställa mina
tankar derom.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus >
Jag har hört talas om publicitetens natur i England
och om den stränga domsråttignet, som.
Brittiska Underhuset får utöfva mot dem, sorn
missbruka det tillträde som beviljas dem att höra
och anteckna öfverlåggningarne. Jag anhåller
att få upplysa om verkliga förhållandet, och
det skulle glädja mig om jag derigenom kunde
bidraga till en gynsarnmare stämning för publiciteten
hos oss.
I England år både det tillträde;, sorn lern*
ras åhörarrie till Underhusets debatter och deras
införande i Tidningarne helt och hållet inconstitutioneJt.
Så det ena som det andra år
uttryckligen genom ännu kraftågande reglementen
förbjudit. Af aktning för Nationens bildning,
för den nyttas skull, sorn derigenom blifvit
beredd och beredes, loss man som otn reglementet
icke fanns, Men så snart en enda
Ledamot reclamerar reglementets efterlefnad, så
åter vaknar det till kraft, och Gallerierne måste
tömmas.
År i65o under Cromvells tid etadgadea;
att ingen sorn icke hörde till Underhusets med*
Ridd. ®. Ad. Prat, I. B» 16.
Den 5 Februarii.
lemmar skulle få inträde i Sessionssalen under
varande öfverläggningar; likaledes blef det Underhusets
medlemmar samt alla andra, hvilka
tillfälligtvis erhållit kunskap om öfverlåggningarne,
förbjudit att, utan Underhusets speciella
tillstånd, åt Allmänheten meddela deras innehåll.
Dessa lagar stodo i så stark opposition
mot Nationens känsla och fordran, att den förra,
ifrån i65o till 1719 måst 7 gånger förnyas,
Den sednare förnyades för sista gången
år 1738.
Äldre år ej publiciteten i England. Det
var först då Valpoles Ministére började lida till
slut, och sedan genom Putnams och Villiam Pitt
den äldres bemödanden oppositionen började
antaga en öppen caracter, sorn Nationen börj de
att allmänt deltaga i Statsangelägenheterna, Genom
denna förändring i folkslynnet har både
Ministére och Opposition i England fått en ädlare
caracter. Den som af Historien sett hvil -  ka grymheter, hvilka lågheter begingos i England
under Hindric Vils, Hindric Vilks, Marias
och Cromvells tid; och vet huru det nu
förhåller sig inom sjelfva England, finner ofelbart,
att folkets allmännare deltagande i Statens
angelägenheter, och den aktning som hög och
låg yttrar för denna deras deltagande känsla, i
»tor mån dertill bidragit.
Jag skulle lyckönska mitt Fädernesland 0m
den föreslagna publiciteten hår bltfve med-^
gifven.
Den 3 Februarii,
Grefve Cronhjelm, Polycarpus: Sedan riu
äå vål Friherre Åker hjelms primitiva Memorial,
Som de yttranden för och motj hvilka derpå
Följt, redan blifvit till behörigt Utskott remitterade,
anhåller jag endast, att få uppehålla mig
vid ett ställe uti Herr Friherrens i dag upplåsta
anförande. Herr Friherren söker nemligen
deruti insimulera ett ogillande mot de Ledamöter,
hvilka dels bittida uppträda såsom talarej
dels ej låra sig vål höra, innan de börja
tala. t sednare delen af detta yttrande instäms
iner jag fullkomligt med Herr Friherren; mén
den första delen tror jag förtjena en något närmare
granskning. Grundlagarne ogilla icke, att
Hagon hår yttrar sig, som blifvit till såte och
itåmroa berättigad, och Grundlagarne stå,således
i Opposition mot det af Herr Friherre Åkerhjelm
yttrade ogillande. För min del förmår
jag icke uppfatta grånäorne för utsträckandet
af ett sådant moraliskt ogillande, om det skulle
vinna burskap, och jag tror, att det skulle
lägga starkare band på offentligheten af yttrande
rätt, ån dem man hår hörts befara, då
frågart varit om offentlighet i rätt att höra.
Herr von Hartmansdorff, August: Då
åtskilliga förklaringar Öfver de yttranden, sorn
föreföllO under discussionerna rörande offentlighet
vid Ridderskopets och Adelns öfverlåggningar,
nu kommit i fråga; utbeder jsg mig att
äfven få göra ett sådant tillägg. Herr Friherre
Cederström gjorde då eri anmärkning,
söm jag ej vål hörde, och som jag trodde angick
sjelfva saken. Sedermera och genom Pro
-
Den 5 Februarii,
tocolls-justeringen bar jag inhämtat anmärkningens
rätta innehåll och förnummit, att den blott
rörde formen för remitterandet af Friherre Åkerhjelms
motion. I afseende derå kan jag ej
annat ån instämma med Friherre Cederström,
och tror mig böra fullständigare än hittills yttra
min mening derom,
* Riddai husUtskottet bör ej kunna befatta
sig med något annat ån sättet för Allmänhetens
inlåtande på Riddarhusets Läktare, om
Ridderskapets och Adeln bifaller det hufvudsakliga
af motionen, och med sättet att anmoda
allmänheten afträda, når Ståndet det åstundar.
Frågan om ordningshållande bland den inlåtne
AUmånhtten, och om hennes förmående att
afträda når Ståndet det fordrar, hörer deremot
till verkställande inagten. Tillämpningen på en
stojande och motsträfvig åhörare af Lagarne
om Riksförräderi, syres vara obillig: Om Ridderskapet
och Adeln förbehåller sig billeternas
utdelning och följaktligen kan sjelf bestämma sitt
auditorium, och i alla fall synes mig ett blott
Police-reglemente af ÖfverStåthållaren vara tillräckligt
för detta tillfälle, såsom för kröningar
och hvarjehanda högtidligheter eller folksamlingar.
Till ett sådant påbud behöfves ej de öfrige
Ståndens sammanstämmande beslut, eller
de former, sorn för Str&fflagarnes eller Grundlagarnes
förändring erfordras.
När Allmänheten år inlåten, och förhåller
sig stilla, bör Ridderskapet och Adeln icke
kunna förmena någon deribland, att anteckna
Den 5 Februarii.
345
livad han hör och ser, emedan ingen i alla fall
kan hindras att minnas det, och att genom tal
eller tryck berätta det för andra. Dermed bör
ej heller Ridderskapet och Adeln befatta sig,
emedan en särskildt väktare finnes öfver tryckfrihetens
begagnande, och emedan Stånderne
dessutom hafva en egen Ombudsman, som bör
och kan tillse, att TryckfrihetsLagen i anseende
till deni iakttages, i händelse Regeringens
Ombud i sådant afseende ej skulle iakttaga sin
Embetspligt. Nekar Regeringen sitt biträde till
ordnings hållande bland den Allmänhet, som
skulle inlåtas, så år det detsamma som en vägrad
sanction till hela saken; och Ridderskapet
och Adeln måste dermed låta sig nöja, intill dess
Regeringen får en annan mening om ämnet,
eller båttre tanka om Ridderskapet* och Adelns
afsigter, liksom Regeringen måste tills vidare
låta sig nöja, om Ständerne af missförstånd eller
misstroende icke bifalla något förslag, sorn
hon anser rigtigt och gagneligt. Ingendera af
de bägge contrahenterne bör kunna genomdrifva
något utan den andras samtycke; emedan
jemvigten dem emellan eljest ginge förlorad.^
Herr Grefven och Landt Härsk alben till—
kännagaf att Plenum komme klockan 5 i eftermiddag
att fortsättas.
Justerades Pleni-Protocollet för den 29
gistlidue Januarii förmiddagen.
s46
Den 5 Februarii.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus^
apförde $knfteligen:
(Se Bilagan N;o a.)
Undertecknad Riddarhus Secreterare: Ehuru
alldeles oberedd att nu yttra mig, och, lii! en
jcke obetydlig del, förvånad öfver den af Herr
Grefve von Schwerin nyss gjorda anmärkning,
emot den ordställning, sorn i Protocollet för den
25 sistljdne Januarii blifvit nyttjad i afseende
på bordläggningen af frågan om den underdåniga
tacksägelse-adressen, utbeder ja g mig dock
yördsamt Ridderskapets och Adelns tillstånd att
få afgifva några upplysningar, hvilka torde
sprida ett högst nödigt ljus öfver ifrågavarande
anmärkning. Den ådle Grefven bär erinrat, att
uttrycket; det Grefve von Schwerin hegärde
frqgan på, bordet, vöre mindre riktigt, och att
i stället endast bardt nytfjas den vanliga termen:
begärdes pä bordet, hålst äfven en annan Ledamot
skall jemte Herr Grefven begärt adressens
bordläggning. 1 anledning häraf får jag
åran upplysa, att så vidt jag vid tillfället kunnat
fatta och förmärka, icke någon mera ån Herr
Grefve von Schwerin yttrade den omnämnde
begäran,
I öfrigt torde dej tillåtas mig anmärka den
skillnad, sorn mellan de tre termerna: lader på
bordet, begärdes på bordet, och begärdes på
bordet oj den eller den Ledamoten, åger rum. Då
nemligen en våckt motion eller ett inkommit
Betänkande första gången uppläses, och icke
Den Z Februarii,
*47
någon Ledamot af Huset yrkar, att Motionen
eller Betänkandet må hvila på bordet, men sådant
enligt tiri ndlagens föreskrift i alla fall bör
ske, nyttjas i Protocollet termen: lacles pd bordet.
Då åter efter uppläsning af en Motion eller
ett Betänkande, en eller flere Ledamöter ropa:
på bordet, utan att det år möjeligt, att till Pro^
tocollet fatta, hvilken eller hvilka gifvit deras
önskan såmedelst tillkånna, brukar man vanligen
i Prntocollet införa: begärdes på b or det \
men om en Ledamot uppstiger på sin Bänk och
derifrån begär, att fiågan må få hvila, så har
man alltid brukat, att i Protocollet till namnet
antekna bemålte Ledamot. Till denna upplysning
torde jag få lägga en annan, den, att, då
Herr Landt-Marskalken redan framställt proposition
i en våckt fråga, och någon Ledamot begår
frågans bordläggning och beslutets inställande,
aldrig mig vetterligen den obestämda termen:
begärdes pd bordet blifvit i Protocollet
nyttjad j utan har vid sådan händelse alltid blif.
vit derstädes fullständigt antecknadt, af hvad
anledning frågan kommit att hvila, och således
den persou äfven blifvit till namnet upptagen,
som äskat ytterligare anstånd med frågaus handläggning.
Dessa nuancer i sättet att i Protocollet uttrycka
bordläggningar, kan jag, ej blott såsomt
åhörare vid fyra fÖrflutne Riksmöten, utan äfven
i egenskap af Högloft Ridderskapets och
Adelns Tjensteman vid en Riksdag till deras
sannfärdighet och rigtighet bestyrka. Dessutom
anhåller jag, att till de nu anförde grunder £S>
*48
Ren 5 Februarii,
ytterligare foga en annan grund, hämtad från
den ädle Grefvens just inom detta Hus offentligen
yttrade öfvertygelse rörande den nu klandrade
ifrågavarande ordställningen. Den aS
Januarii ankom BondeStåndets ProtocollsUtdrag
angående Tacksägelse-adressen. Samma dag
gjorde Herr Grefven och LandtMarskalken proposition
om instämmande i BondeStåndets beslut,
hvars läggande på bordet då af Herr Grefve
von Schwerin begärdes. I näst derpåföljande Plenum
den 27 Januarii, innan Protocollei för den 25
ännu var uppsatt, och således innan Protocollets
Uppställning uti ifrågavarande omständighet kunde
vara af Herr Grefven känd, afgaf Herr Grefven,
i anledning af Kongl» Maj:ts, i afseende på
den föreslagna Tacksägelse-adressen aflåtne nå,
diga skrifvelse, en declaration angående de orsaker,
hvilka föranledt Herr Grefvens yrkand»
af frågans bordläggning. Herr Grefven börjar
denna deolaration sålunda: "Jag anhåller ail
fä till Jlidderskapets och Adelns Protocolt
uppgifva orsaken till min begäran, att propositionen
om underdånig Tacksägelse- adress
måtte blifva lagd pä bordet och slutar den
sålunda: Osäker huruvida dessa känslor till
äfven tyrs redan uti Ständernes forsta under*
dårdga hälsnings-t(il, hvilka jag icke afhort%
blifvit yttrade, begärde jag propositionens,
hvilunda pd bordet. Jag bekänner, att jag för
min del ej kan annat finna, ån att den ådl@
Grefven i samma stund han afgaf berörde declaration,
äfven dermed offentligen yttrade den
öfvertygelse, att Protocollet borde komma att
så uppställas, sorn. nu skettj ty i annat fall*
Den 5 Februarii,
249
och om ej denna billiga och riktiga förmodan
legat till grund, hvartill skulle vål declarationen
da hafva tjenat? Denna Öfvertygelse fortfor
åfven hos Herr Grefven i nåstderpåföljande
Plenum den 2g Januarii, då Protocollet för den
* 25 justerades och då ifrågavarande ordställning
af Herr Grefven godkändes, emedan den utan
anmärkning lemriades. Sedan Hr Grefven sålunda
på sått jag haft åran ådagalägga, icke allenast
offentligen tillkånnagifvit dess öfvertygelse, att
Protocollet borde uppställas i den form, detsamma
fått, utan ock täcktes godkänna Protocollets
ordalydelse, har Herr Grefven nu först
funnit lämpeligt framställa ifrågavarande anmärkning.
Må det tillåtas mig, att efter den
utredning af ämnet jag .agit mig friheten framlägga,
utan några vidare reflexioner, endast vädja
till den ädle Grefvens eget upplysta omdöme;
må det tillåtas mig att Öfverlemna pröfningen
af mitt förhållande uti denna för öfrigt icke
särdeles betydande omständighet åt Högloflige
Ridderskapets och Adelns lika noggranna 6onj
rättvisa urskilning.
Friherre Wrangel, Henning: I anledning
af hvad Grefve von Schwerin nyss yttrat, anser
jag mig skyldig upplysa, det jag verkeligen den
25 sistlidne Januarii åfven begärde, att Bonde.
Ståndets ProtocollsUtdrag angående den föreslagne
underdåniga tacksägelse-adressen, mätte
hvila på bordet.
Justerades Pleni-Protocollet för dea 2g
sisth Januarii eftermiddagen.
s5* Den 5 Februarii.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdea
kl. a eftermiddagen.
In fidem Protocolli
t Q. J. Lagerheim,
Måndagen den 3 Februarii,
Plenum klockan 5. eftermiddagen,
Föredrogs å nyo och remitterades, nedannämde
Kongl. Maj:ts den 29 sistlidne Januarii
för. och eftermiddagen på bordet lagde Nådiga
propositioner till Riksens Ständer;
Till Stats- och, BevillningsXJtskotten:
Angående fortfarande af den så kallade
treskillingsafgiften till Veneriska smittans hämmande.
Till Stats Utskottet:
1:0 Angående anslag å Stat för en »er-?
skild ProvincialLäkare i Härjeådalen.
Den 5 Februarii, »5i
a-o Angående de så kallade Trippiska köpegodsen
i Halland,
5:o Angående ändring i de nu gällande föreskrifter
om Arrende-Spannemålens utgörande af
Rungsgårdar samt derunder lydande Hemman
pch Lägenheter.
4:o Angående fortfarande af den af Kongl.
Majit inrättade provisoriska LåpeStyrelsen på
Oland,
Till Tåg- samt Allmänna Besvärs• och.
Ekonomie Utskotten:
Om antagande af en författning , angående
förändring eller utdömande af VattenVerk,
som, genom uppdämning skada jord eller hindra
deas odling.
Föredrogs å nyo Kongl. Majits. dert 59 sistIjdne
Januarii förmiddagen på bordet Sagde Nådiga
proposition till Riksens Ständer, angående
de så kallade Schlegelska K.öp<?godsen i Halland»
Herr Arnell, Lars, anförde skriftligen:
(Se Bilagan N:o j.)
Herr Grefven och LandtMarskalken föreslog,
att så väl Rengl. Maj:ts Högstberörde
Nådiga proposition, sorn Herr Arnells, i anled
-
252 Ben 5 Februarii.
ning deraf, afgifne Memorial, måtte till StatsUtskottet
remitteras; hvilket bifölls.
Uppå derom af Herr Grefven och LandtMarskalken
framstäldte sdrskildte propositioner,
fann Ridderskapet och Adeln för godt, att till
StatsUtskottet remittera Kongl. Maj;ts den 29
sistlidne Januarii förmiddagen på bordet lagde
Nådiga skrifvelser, till Riksén Stånders
1) Om försäljning under Skattemanna-rått
af Kungsgårdar och OfficersBoställen.
2) Om den i följd af Riksens Ständers
underdåniga begäran skedde undersökning om
Kronans förpantade Hemma* och Lägenheter i
Riket.
5) Om Kongl, Maj:ts senaste Nådiga Beslut
i den vid flere föregående Riksdagar förehafde
fråga om nedläggande af Löfås Silfververk.
4) Om de af Kongl. Majit infordrade upplysningar
och Kongl. Maj:ts derefter vidtagne
Nådiga beslut i den vid sistlidne Riksdag förekomne
fråga, angående Allmogens i åtskilige
Härader af Malmöhus Lån arbetsskyldigheter
till Dahlby och Flyinge Kungsgårdar.
Föredrogs å nyo det af Kongl. Majit till
Riksens Ständer ölverlemnade och den, 29 gi$t
-
Den 5 Felruarii,
253
lidne Januari! eftermiddagen på bordet lagde
förslag till allmän stadga för fattigvården i Riket
och tiggeriers hämmande, jemte den i
Nåder förordnade Committées i ämnet afgifne
underdåniga Betänkande.
Herr von Hartmansdorff, Auguft: Det är
i afseende på den föreslagne formen för fattigvårdens
styrelse, sorn jag utbeder mig att få
yttra några ord.
I i Art. 3 §. of det Reglemente, som åtföljer
förslaget, stadgas, att Styrelsen af Fattigvården
skulle tillhöra Kyrkoherden och de
Ledamöter, som församlingen på allmän Sockenstämma
utsåge, att med honom deruti deltaga.
Det år likväl bekant, att. enligt 12 §.
i Kongl. Förordningen sf den 26 Februarii 1817,
angående Sockenstämmor och KyrkoRåd, skola
de sednare befatta sig med handhafvande och
tillämpning af öfverenskommelser till befordrande
af allmän ordning och sedlighet. Dessa åtgärder
synas mig stå i så nära sammanhang
med fattigförsörjningen och frågor om mindre
arbetsföre personers inflyttning från andre Socknar,
ämnen hvilka i kraft af 6 § 9 Mom. i
»amma Kongl. Förordning höra till Socknesiåmmors
handläggning, att tillskapandet af en ny
myndighet inom Soeknarne, utom KyrkoRådet,
för fattigvårdsärender serskildt, svnes mig olämpligt.
Det anförda förslaget till Fattigvårdsstad-'
ga befaller väl icke att andra personer ån KyrkoRåden
skola väljas till Fattigföreståndare,
men hon tillåter, eller föranleder det. Deri
-
Deli 5 Februarii,
génotn kan det linnda, att i somliga Socknar uppkomma
serskildta Fattigvårdsstyrelsen, i andra
intet, och att den enhet i formerne för måls
behandling, sorn allestädes bör åsyftas i detta
afseende går förlorad. Det synes ock, då cornmunalstyrelsen
begagnas, vara skål, att snarare
utvidga den redan befintliga myndighetens * eller
KyrkoRådets befattning, till alia församlingars
hushålls- och policeårender, ån att in*
om en så liten krets, upprätta serskildta styrell
ser för de serskildta grenarne deraf. Nu då
tnan söker sammanbinda Och förenkla styrelseri
i allmänhet, synnerligen i de högre instantierne,
skulle det vara en motsägelse att vilja söri.
derdela och fördubbla henne i den lägsta.
Ått denna anmärkning måtte få åtfölja det
ifrågavarande förslaget, då det samma till vederbörligt
Utskott reniitteras, anhåller jag ödmjukeligen.
Herr Grefven och Landt Ma rska Iheri hem.
stålde, att ofvanberörde förslag till allmän stadga
för fattigvården i Riket kunde^ jemte Herr
von Hartmansdörffs i anledning deraf afgifne yttrande,
till Allmänna Besvåré* och Ekonomie*
Utskottet förvisad
Bifölls.
Å nyo föredrogs Friherre Boijes, Ludvig
och Herr Ehrenborgs, C isper, den 29 sistlidne
fannarii förmiddagen på bordet lagde motionera
Den 5 Februarii. 255
angående inhibition af verkstållighet utaf lagsökningar
för FilialDisconternes utestående fordringar.
^
Grefve Hard, Carl Guslaf, hade inlemnaf.
följande som upplåstes!
(Se Bilagan N:o 2)
Herr Hjärne i Carl Jacob , anförde skrif;
teligen:
(Se Bilagan Njo 3)
Friherre JVrangel, Henning, upplåste följande
:
(Se Bilagart N:o 4.)
Grefve JHachtmeister, Hans, anförde skrift
teligen;
(Se Bilagan N:o 5.)
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredric: I äsigterne
öfver åmnet förenar jag mig vål med
Grefve Wachtmeister; men då jag i egenskap
af Fullmågtig i RiksgåldsContoiret der lagt hand
vid de ärenden, om hvilka fråga nu uppstått,
anser jag det vara min pligt, att äfven redovisa
de åsigter, som härutinnan ledt Fullmågtiges
åtgärder och beslut.
Reglementet innebår en strång föreskrift i
afseende på gäldenårer, som försitta omsåttningsråttigheten.
Men emot denna finnes dock
s56
Den 3 Fehruarii,
étt correctiv i samina Reglemente till gåldbundnes
förmon, hvilket Fullulägtige, efter hvarje
gång verkställd noggran pröfning, åtskillige gånger
begagnat, så väl vid försutne omsättningar,
som äfven, emot de under lagsökning varande
gäidenärer. På denna grund hafva Fu!lmågtig$
vid flere tillfällen, låtit lagsökningen emot dessa
sednare blifva hvilande, sedan så stor del af
deras lösa eller fasta egendom, som emot skulden
svarat, blifvit seqvesterad. Om man nu;
skulle önska att ett sådant lagsökningarnes hvilanda
må fortsättas, så anser jag, att seqvestern
på gåldenärernes lösa eller fasta egendom
äfven må till fordringsägarens säkerhet fortf#ra-,
och att blott försäljningen deraf må inställas,
intill dess Riksens Ständers beslutat, om ny
octrcij för omsättningen i f. d. FilialDiseonterne
skall äga rum.
Herr Grefven och Landt Marshallen föreslog,
att Friherre Boijes och Herr Ehrenborgs
ofvannämnde motioner, jemte de af åtskillige
ledamöter i anledning deraf nu afgifne yttranden
måtte till Stats- och BancoUtskotten remitteras.
Bifölls.
Vid förnyad föredragning af Herr Brummers,
Carl Magnus, den 29 sistlidne Januarii eftermiddagen,
på bordet lagde Memorial, angående
en förändrad redaction af Bihanget till
Riks-.
Den 3 Februarii,
RiksStåndens Protocoll, blef samma Memorial
uppå derom af Herr Grefven och LandtMar*
skalken gjord proposition, till ExpeditionsUt-j
skottet remitteradt,
Föredrogs å nyo orh bifölls StatsUtskottets
den 51 sistlidne Januarii aflåtne, och den i
♦denRes på bordet lagde, Memorial, innefattande
hemställan, att underdånig anhållan hos Kongl.
Maj:t måtte göras om Nådig befallning till vederbörande,
som besörja Riksdagsutgifterne, att
utbetala Tryckningskostnaden för Kongl Maj:ts,
StatsUtskottet den 31 sisilidne Januarii meddeldte
Nådiga Proposition om StatsVerkets till-s
'stånd och behof.
FÖretogs tili pröfning StatsUtskottets dea
3i sistlidne Januarii afgifne, och den i dennes
på bordet lagde, Memorial, innefattande begäran
om tillåtelse lör Utskottet, att utom den
betjening Utskottet enligt stadgandet i 24 §.
Riksdagsordningen, åger sig till biträde utse,
få 3^terligare antaga en särskild Secreterare för
RiksgåldsÄrenderne, En Kamererare och till en
början tvenne Canzlister,
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Då en
vård Ledamot Herr von Hartmansdorff våckt
snotion om inskränkning af Utskottens betje
Ridd.
o. dd. Fröt. I. B, 17.
s58
Den 3 Februarii,
liing, så hemståller jag till Högloflige Ridder-1
skåpets och Adelns eget bedömande, oin, innart
denna motion först blifver afgjord, man bör
lemna bifall till StatsUtskottets anhållan om
tillökning i dess Canzlibetjening.
Friherre Hjerta$ Fredric: Jag påminner
tnig ganska väl, att Herr von Hartmansdorff
föreslagit minskning både i antalet af Utskottens
betjening och i beloppet af deras atfvöderi* Nu
förhåller det sig likväl på det sått, att den afdelning
Utaf StatsUtskottet, För hvilken jag lear
den äran att vara Ordförande, saknar all Canziibetjening
och bitrådes för närvarande af en
Canzlist, som de öfrige Utskottets afdelningar
tillåtit denna att tills vidare begagna. Det år
just detta förhållande, sorn saft StatsUtskottet
i nödvändighet, att hös Riksens Ständer anhålla
om den föreslagne tillökningen uti Utskottets
betjening. Jag vädjar tryggt till Herr Grefven
öch LandtMärskalken, sorn sjelf Under föregående
Riksmöten varit StatsUtskottets Ordförande^
om icke detta år i behof af den tillökning^
det begärt. Då fråga framdeles blifver att bestämma
tractamefttet för den antagne betjeningen,
har ju Ridderskapet och Adeln sin pröfningsrått
öppen, i afseende på de inskränkningar
Herr von Hartmansdorff föreslagit. Skulle
ej den begärda tillökningen af betjeningen» personal
nu beviljas, ser jag icke någon möjlighet
för Utskottet alt behöriged bestrida sina göromål,
Herr vorb Hartmansdorff, Augusti Då
Den 3 Februarii,
jag tog mig friheten göra ifrågavarande motion}
yrkade jag icke, att Utskottens Canzlibetjening
skulle bestämmas till något visst antal, utan
blott att det minsta möjeliga borde antagas och
Sparsamhet, äga. rum vid aflöningens bestämmande.
Om Ridderskapet och Adeln täcktes
ifästa afseende å hvad jag härutinnan anfört, så
kan StatsUtskottets nu gjorda begäran likväl
bevil jas och min motion bifogas till StatsUtskottet
såsom ett uttryck af den grundsats Rid^
<3erskapet och Adeln önskar måtte iakt»agas i
afseende på minskning både i antalet och aflöhingen
för Utskottets Canzli-betjening.
Herr Grefven och LancltMnrsJcalken gjorde
proposition till bifall af StatsUtskottets Memorial
J, hvilken proposition med Ja besvarades.
r: - '• • , ., . 5 ’ , i , « '
Föredrogs å nyo Herr von Hartmansdorff»,
August, den i dennes på bordet lagde Memorial,
angående Stånds- och Utskotts-Canzliernes
aflöning; och blef berörde Memorial af Ridderskapet
och Adeln till StatsUtskottet remitteradti
-
% ' V «' * . } : ~ - r T" ' ’ ’• V , ,
r. Vid förnyad föredragning af RiddarhusUtskottets
den 3© sistlidnfe Januarii afgifne, samt
den i dennes på bordet lagde Memorial, angående
upplåtande af Secreta-Utskott« Salen åt
RevillningsUtskoJtet, blef samma Memorial af
Ridderskapet och Ädeln bifallit.
26o
Den 5 Februarii,
Föredrogs å nyo Friherre Boijes, Ludvig,’
den 25 sistlidne Januarii väckte Motion, angående
utfärdande af Bulletiner för Ridderskapets
och Adelns Plena.
Herr von Hartmansdorff, August'. Då
Friherre Åkerhjelm föreslagit en så vidsträckt
offentlighet vid Ridderskapets och Adelns öfyerlåggningar,
att derest den bitalies, tillfälle
öppnas både för Tidningsskrifvare och andre
personer, att, personligen närvarande underrätta
sig om de ämnen, som hår förehafvas, de discussioner
hår förefalla och de beslut hår fattas;
så hemställer jag, om det icke vore tjenligt,
att låta Friherre Boijes motion om bulletiners
afgifvande hvila på bordet intill dess
deri förra frågan blifvit afgjord. Först då, når
den större offentlighet Friherre Åkerhjelm åsyftat
icke blifvit bifallen, synes mig tiden vara
inne att öfverlägga om den inskränktare Friherre
Boijes motion erbjuder.
Friherre Boije, Ludvig: Jag inser ingalunda
hvarföre det medel till publicitet, som
min nu ifrågavarande motion uppgifver, icke
allt för val skulle kunna stå tillsammans, med
det medel Friherre Åkerhjelms motion innefattar.
För min del, ser jag ingen betänklighet,'
emedan jag icke förstår huru den stora Allmänhet
i Hufvudstaden och Landsorterne, till
hvars underrättelse bulletinerne utgåfyos, men
som, efter den värde talarens mening, borde gå i
mistning deraf, huru, säger jag, denna Allmänhet
skulle kunna sågas vara ersatt, derigenom, att e»
Den 5 Februarii.
26l
hel annan liten del af Allmänheten hade inträde
här; och då jag besinnar huru ofantligen
liten den Allmänhet, som här kunde inlåtas
, är, i jemförelse till den stora A.ll_
mänhet, som skulle läsa bulletinerne, så förefaller
det mig, sorn hade den värda talaren
särskildt orätt uti, att kalla den publicitet,
jag föreslår, för mindre, och den Friherre Å~
kerhjelms motion åsyftar för större. Efter min
och måhända, de flestes tanka borde väl detta
mindre och detta större på ett alldeles omvändt
sätt här tillämpas.
Friherre Cederström, Jacob: Om mitt
minne ej felar, har jag hört RiddarhusSecreteraren
härstädes förklara, att han ej medhinner
utgifvandet af sådane bulletiner, och jag tycker,
att man bör fästa afseende på hvad han i denna
omständighet yttrat.
Undertecknad Riddarhus Secreterare: I an;
ledning af hvad Friherre Cederström anfört,
anser jag det vara min skyldighet upplysa, både
att jag ännu icke yttrat mig öfver Friherre
Roijes ifrågavarande motion och äfven att göromålen
i Ridderskapets och Adelns Cantzli
kunna bestridas och gå deras jämna gång, äfven
om den ifrågavarande nya anstalten med
de af Friherre Boije föreslagna bulletiners uppsättande
skulle af Ridderskapet och Adeln bifallas.
Grefve Spens, Carl Gustaf: Jag bestrider
2(?S
. J
Den 3 Fcbrunru.
icke det af Friherre Boije väckte förslag om
bulletiners afgifvande, utan anhåller endast att
deruti få föreslå en förändring, sorn ‘.ig ämnat
i RiddarhpsUtskottét motivera, derest motionen
blifvit dit remitterad. Det står nemligen i den,
att de personers namn borde i bulletinerne utsattas
som tält får, emot eller öfoer ett förslag.
Jag för min del anser att det vöre bättre, att
vid uppgifvande* af alla de personer, hvilka
yttrat sig uti ett ämne, alltid blott nyttja den
termen, att de talat ofver ämnet. Skillnaden
emellan de tyänne sätt för offentlighet, som beredes
genom de berättelser om hvad bär yttras,
hvilka personer meddela, i följd af hvad de
sjelfve åhört, och den publicitet, sorn vinnes
genom bulletiners ingifvande, består deruti, att.
denna sednare, men icke den förra, äger en
officiel caracter. Då bulletinerna utgifvas innan
Protocollet blifvit justeradt, ville jag för
min del, eja tillåta någon att i dgm bestämma
huruvida man tält får eller mot en mening,
hvilket först efter Protocollsjusteringen bör kunna
ske Så snart minsta stämpel af officialitet
lemnäs åt dessa bulletiner, tror jag således den
yttersta noggrannhet böra iakttagas till undvikande
af att våra yttranden skulle blifva origtigt
caracteriserade.
Herr Grefven och LancltMarskalken yttrade,
att, då Friherre Buijes ifrågavarande
motion vöre af den beskaffenhet, att den
utan remiss till RiddarhusUtskottet kunde af
Ridderskapet och Adeln afgöras, finge Herr
Grejven och Landt Marskalken hemställa, hu
-
Den 3 Februarii,
?65
guvida Ridderskapet och Adeln behagade samma
motion, med den af Grefve Spens dervid
föreslagna förändring, bifalla.
Ropades Ja.
Upplästes Herr von Hartmansdorffs, Augnst,
den I dennes på bordet lagde Memorial, angående
formen för redactionen af Utskottens Betänkanden.
Friherre Boije, Ludvig: Med den. aktning,’
det förlitande vi äga till alla våra Utskott; och.
med antagande af, hvad vi äro skyldige att antaga,
nemligen, duglighet hos deras. Ordförande!’
och Ledamöter, kan jag icke förena något
behof, att, på förhand föreskrifva hurudan* Betänkanderne
böra vara, som vi förvänta ifrån Utskotten.
Jag skulle icke ens tro, att det vöre oss alldeles
tillständigt. Långt ifrån att befara, såsom något
ondt, att Betänkanderne blifva af handlingar, Önskar
jag, att de alltid må afhandla sina ämnen samt äg*
fullständighet i pröfning, och grundlighet i omdöme^
och tror mig böra hysa det förtroende till Utskotten,
att en onödig vidlyftighet undvikes, Jag
anhåller alltså om proposition, till, afslag å
motionen.
Herr Grefven och LandiMart kalken förklarade,
att då Utskotten vanligen vid slutet af
deras Betänkanden uppgöra en resumé af der
särskildta punkter, hvilka, innefatta deras beslut;
i ämnet, och för öfrigt, så snart Riksdagen nå--  got längre framskridit, afven i RiddarhusCanzlieft
a 64
Den 5 jFehr uar ii i
författas ett sammandrag öfver hvad Utskotten
i hvarje fråga tillstyrkt och hemställt, hvilket
sammandrag till tidens vinnande, vanligen blifvit
uppläst när Betänkanderne första gången
blifvit lagde på bordet och sedan äro uti RiddarhusCanzliet
att tillgå, samt denna anstalt äfven
under innevarande Riksdag komme att äga
rum, förmodade Herr Grefven och LandtMarskalken,
att det af Herr von Hartmansdorff
åsyftade ändamål skulle vinnas, utan att
den af honom föreslagne åtgärd, hvilken syntes
vara öfverflödig, beliöfde vidtagas.
Herr von Hartmansdorff, Angust'. Hvarken
i syftning eiler ordalag har min mening
vai it, ,att lägga något hinder i vägen för Utskotten,
att åt deras Betänkanden gifva ali den
grundlighet, som af dem kan och bör fordras,
och som de deruti afhandlade ämnens vigt påkallar.
Jag har endast föreslagit, att, sedan de
skäl blifvit utvecklade, på hvilka Utskotten grunda
sina Betänkanden, måtte vid slutet deraf,
korrt och bestämdt framställas slutsatserne af
Utskottens tillstyrkanden, emedan mången dess
förutan törhända, ej så lätt fattar slutföljden af
hvad i ett vidlyftigt Betänkande blifvit anfordt.
Till väckande af denna motion har jag hufvudsakligen
blifvit föranledd af den erfarenhet om
behofvet att göra den, hvilken Särskildta Utskottets
vid sistledne Riksdag afgifna Betänkande
rörande Styrelseverkens organisation, bibrin-:
gat mig. Skulle Ridderskapet och Adeln finna
den föreslagna åtgärden öfverflödig, så får jag
Den 5 Februarii«
för min enskilta elei äfven umbära den dermed
åsyftade fördelen.
Friherre Boije; Följden af denna motion
skulle lätteligen kunna blifva, att Utskottens
Betänkanden, för att vara korrta, blott gåfvo
Utskottens vilja; men icke det vi åstunda, deras
omdöme; emedan allt omdöme förutsätter
pröfning, och all pröfning af ett ämne tillåter
icke förkorrtning i utförandet. Jag förnyar min
begäran om proposition till afslag.
Herr Grefven och Landt Marskalk en föreslog,
att Herr von Hartman sdo riks ifrågavarande
motion kunde få förfalla; hvilket bifölls.
Herr Grefven och LandtMarskalken tillkännagaf,
att 1820 års Riksens Ständers Revisorers
Berättelser, angående:
1) BancoVerket;
2) RiksgäldsContoiret;
5) Allmänna Magazinslnrättningen;
4) StatsVerkets förvaltning och Räkenskaper;
5)
FilialDisconterne; äfvensom 1822 års
Riksens Ständers Revisorers Berättelse, angla
3 66
Den 3 Februarii.
ende BancoVerket, nu mera från de öfrige Riks»
Stånden återkommit; i anledning hvaraf Ridder*
skåpet och Adeln uppå serskilte af Herr Grefven
och Landt Marskalken framställde propositioner,
fann för godt, att till StatsUskottet remittera
Riksens Ständers Revisorers Berättelser;
1) Angående RiksgäldsContoirets tillstånd
och förvaltning;
2) Angående StatsVerkets tillstånd och
förvaltning;
3) Angående Allmänna Magazinslnrättningens
räkenskaper och förvaltning.
Hvarjemte till BancoUtskottet remitterades,
Riksens Ständers Revisorers Berättelser, rörande
BancoVerkets tillstånd och förvaltning; samt
till Stats- och BancoUtskotten Revisorernes Berättelse,
angående Götha CanalBolags, Göthe_
borgs samt Malmö f. d. Discontinrättningar från
den tid RiksgäldsContoiret med förvaltningen af
nämnde DiscontVerk haft befattning.
Friherre Rudbeckr, Alexander , anförde
Ikrifteligen:
(Se Bilagan N:o 6.)
Friherre Rudbeck anhöll, att dess Memo-,
Deri 5 Fehruarii. 267
jpial matte med de öfrige RiksStånden commu
niceras.
i.
Begärdes på bordet.
Herr Hjarne, Carl Jacob, bade ml emmit
ett Memorial, hvilket upplästes, så lydande;
(Se Bilagan N:o 7.)
Begärdes på bordet.
Hans Excellence, Herr Grefve von Engeström,
Lars, hade inlemnat tvenne Memorial,
hvilka upplästes och voro af följande innehåll;’
(Se Bilagorne N;ris 8 &„ g.)
Lades på Bordet.
Upplästes, och lades på bordet Riesens Ständers
justitise Ombudsmans den i4 sistlidne Januarii
till Riksens Ständer afgifne LmbetsBerättelse.
Justerades följande;]
Utdrag af Protocollet hållet hos Hög-i
loil. Ridderskapet och Adeln vid Lag-,
tima Riksdagen i Stockholm, eftertermiddagen
den 3 Februarii 1823.
S. D, Föredrogos ånyo och biföllsStatm.
s68
Den 5 Februarii.
Utskottets den o i sistlidne Januarii afgifne och
den I dennes på bordet lagde «:ne Memorial,
det ena med hemställan, att underdånig anhållan
måtte hos Kongl. Majit göras om Nådig
befallning till vederbörande, som besörja Riksdagsutgifterne,
att utbetala tryckningskostnaden
för Kongl. Maj;ts, StatsUtskottet den 5i nästlidne
Januarii meddeldte Nådiga proposition om
Statsverkets tillstånd och behof, samt det andra,
innefattande begäran om tillåtelse för Utskottet,
att utom den betjening Utskottet, enligt
stadgande i, 24 §. Riksdagsordningen ager
sig till biträde utse, få ytterligare antaga en
särskild Secreterare för Riksgäldsärenderna, en
Kamererare och till en början tvänne Canzellister.
Ut supra.
S. D. Remitterades till
Stats- och Banco Utskotten i
1) Friherre Boijes, Ludvig, och Herr
Ehrenborgs, Casper, den 29 sistlidne Januarii
på bordet lagde motioner, angående inhibition
af veikställighet utaf lagsökningar för FfialDisconternas
räkning, jemte de af åtskilliga Leda.
möter rörande samma ämne denne dag afgifne
yttranden,
2) 1820 års Riksens Ständers Revisorers
Berättelse, angående Götha CanalBolags, Götheborgs
samt Malmö f. d. Discontlnrättningar, från
den tid RiksgäldsContoiret med förvaltningen af
nämnde DiscontVerk haft befattning.
Den 3 Februarii,
Stats- och Bivillnings Utslotten:
Kongl Maj ts den 29 sistlidne .Tannarii på
bordet lagde Nådiga proposition till Riksens Ständer,
angående fortfarande af den så kallade tre
skillingsafgiften till veneriska smittans hämmande,
StatsUtslcottet:
1) Kongl. Maj;ts den 29 sistlidne Januarii
på bordet lagde Nådiga propositioner till
Riksens Ständer:
Angående anslag å Stat för en serskidt Proj
vincialLäkare i Herjeådalen}
Angående de så kallade Schlegelska köpe-]
godsen i Halland, jemte Herr Arnells, Lars,
Memorial rörande samma ämne;
Angående de så kallade Trippiske köpe--  godsen i Halland;
Angående ändring i de nu gällande föreskrifter
om arrendespannemålens utgörande af
Kungsgårdar, samt derunder lydande hemman
och lägenheter;
Angående fortfarande af den utaf KongL
Maj:ts inrättade provisoriska Länestyrelse på
Öland.
2) Kongl. Maj:ts den 29 sistledne Januarii
på bordet lagde Nådiga skrifvelse!’ till Riksens
270
Den 5 Februarii,
*
Ständer: i anledning af Riksens Ständers vid
sista Riksdag:gjorde underdåniga anmälan, rörande
väckt fråga om försäljning under Skatte^
mannarätt af Kungsgårdar och O f ii cersB os tällén;
Rörande den i följd af Riksens Ständers
underdåniga begäran, skedde undersökning om
Kronans förpantade hemman och lägenheter i
Riket\
Angående Kongl. Majits senaste Nådiga
beslut i den vid flere föregående Riksdagar förehafde
fråga om nedläggning af Löfås Silfververk
;
Angående de af Kongi. Majit infordrade
upplysningar och Kongl. Majlis derefter vidtagne
Nådiga beslut i deri vid sistlidne Riksdag
förekomna, fråga: rörande allmogens i åtskilligt
intrader af Malmöhus Län arbetsskyldigheter till
Dahlby och Flyinge Kungsgårdar. ;
3:6 1820 års Riksens Ständers Revisorers
Berättelse, angående RiksgäldsContoirets tillstånd
och förvaltning.
4m Bemälte Revisorers Berättelse, angående
StatsVerkets tillstånd och förvaltning.
5:o B malte Revisorers Berättelse^ angående
Allmän Magazinslnrättriingeris räkenskaper
och förvaltning»
6:0 i T yon Hartmansdorffs, August,
dew i dennas på bordet lagde Memorial, aB5
[ Den 5 Fehr ilar ii.
271
gående'1 Stånds., och UtskottsCanzelliernes aflöning.
Allmänna Besvärs- och Ekonomie Utskottet :
Det af Kongl. Maj:t till Riksens Ständer
Öfverlemilade, och den 29 sistlidne Januarii på
bordet lagde, förslag till allmän stadga för fattigvården
i Riket och tiggeriers hämmande, samt
flen i Nåder förordiiacle Cömmittés i ämnet afgifne
underdåniga Betänkande; jemte Herr voii
Hartmansdorff?., Åugust» rörande samma ämn®
denna dag afgifne yttrande.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomie Utskotten:
Kongl. Maj:ts den 29 sistlidne Januari! på
bordet lagde Nådiga proposition till Riksens
Ständer, om antagande af en författning, angående
förändring eller utdömande af Vattenverk,
som genom uppdämning skada jord, ellet5
hindra dess odling.
Banco Utskottet s
Riksens Ständers Revisorers åren 1820 oclj
1822 afgifne Berättelser, rörande BancoVerkets
tillstånd och förvaltning.
Expeditions Utskottet:
Herr Brummers, Carl Magnus, den 29
sistlidne Januarii på bordet lagde Mentorp
Den 5 Fehruarii»
angående en förändrad redaction af Bihanget
till RiksStåndens Protocoll, Ut supra,
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls RiddarhusUtskottets
den 3o sistlidne Januarii afgifne
och den i dennes på bordet lagde Memorial,
angående upplåtande af SecretaUtskottsSalen
åt BevillningsUtskottet. Ut supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 3 qvart till 8 om altonen.
In fidem Protocolli*
O. J. Lagerheim.
Thorsdagen den 6 Februarii,
Plenum klockan i© förmiddagen.
Öppnades Herrar Electorers listor till val
af Ledamöter i nedannåmnde Utskott, och befunnos
följande Herrar hafva blifvit dertill utsedde:
1
Banco
-
Dm 6 Fcbruarii. 27
1 Banco Viskottet:
Efter N:o 84. Grefve Lowe//, Fullm. Grefve
von Schwerin, Fredric Bogislaus,
N;o i5o5. Herr von Seth, Johun.
■ 1 . " *
I Lagutskottet:
Efter N:o 814. Herr Gyllenhaal, T .ars Herman,
N:o 1412. Danckvardt, Carl.
I Allmänna Besvärs- och EkonomieUtskottet:
Efter N;o 022. Friherre Anckarsvärd, Carl
Henric,
N:o 286. Friherre Raab, Jacob.
I Riddarhus Utskottet:
Efter N:o 81. Grefve Bark, Fullm. Grefve Lewenhaupt,
Claes,
N:o 136. Friherre Cronstedt, Carl Fredric, samt
__ 2170. Herr Lidströmer, Fredric August,
220. Friherre Palmstjerna, Carl Otto,
__ 17.36. Herr Hallenborg, Carl Johan, och
— 2oi3. B. Herr Rosenblad, Bernhard.
Upplåstes till justering ExpeditionsUtskottets
insände försbg till Riksens Stånders un
Ridd.
o. Ad. Prot. I. B. 18.
■274 Den 6 Felritarii,
derdåniga Adresser till Hans Maj;t Konungen
och Hans Kongl. Höghet KronPrinsen, nied
lyckönskning öfver Hans Kongl. Höghet Kron.
Prinsens förestående förmälning med Hennes
Kongl. Höghet Prinsessan Josephina af Leuchtén
berg.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus t
Om det år tillåtit att göra en anmärkning, så
tycker jag alt orden: okonstlad, oskrymtad,
hvilka förekomma i de nu upplåsta Adresserna,
aldrig böra nyttjas af Svea Tolk.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric: De£
år svårt att under en, hastig upplåsning af en
expedition rått fatta dess innehåll, så vål i afseende
på idéer, som deras uppställning. Det
har dock förekommit mig sorn ordet tolka uti
första perioden af Adressen till Hans Majit Konungen
borde utbytas mot ordet hysa, hvilket
båttre uttrycker meningen; äfvensom jag tycker
att det voro lämpligare att säga en 1 Prinsessa
vårdig sin bestämmelse, i stället för vård, såsom
clet på ett ställe i Adressen blifvit yttradtJ
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Det
lärer vara omöjligt, att nu genast konna pröfva
och afväga lämpligheten af hvarje utaf de i de
upplåste Adresserne förekommande uttryck. Bäst
torde derföre vara, att låta dem ligga på bordet,
hvarigenom en hvar beredes tillfälle att få
granska,dem, och tillse, att allas känslor blifva
uti dem behörigen tolkade,
Den G Feiniar ii,
2*5
r'~ Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus i
Jag får bekänna, att den term uti den ena A-i
dressen, sorn Friherre Anckarsvärd nyss citerade,
äfven fästade min uppmärksamhet, och bör,
efter min tanka ändras, men jag tror, att då
fråga blir om ändring i ordalag, år det svårt
att under en discussion bestämma huru denna
ändring bör ske, och jag tror derföre bäst vara,
att återremittera Adresserne till ExpeditionsUtskottet.
Friherre Anckarsvärd: Emot den före
slägne
återremissen till ExpeditionsUtskottet har
jag så mycket mindre något att erinra, sorn man
derigenom kommer i tillfälle att närmare uppgifva
de ändringar i idéer och uttryck, sorn
man anser nödige, till det afseende, Utskottet
kan anse en sådan framställning förtjena,
Herr Grefven och LandtMarskalken för*'
klarade, att som ExpeditionsUtskottets ifrågavarande
förslag till underdåniga Lyckönskningsadresser,
blifvit hegärde på bordet, komrae ock
i följd deraf berörde förslag att derstädes blifva
hvilande till nästa Plenum, under hvilken tid
hvar och en af Ridderskapets och Adelns Ledamöter,
som det åstundade, kunde äga tillfälle,
att deraf taga närmare kännedom.
Justerades Pleni-B/otocollet för den x
dennes.
if* £>tn 6 Februgrii.
Herr von Qwanten , Carly anförde skriftligen*
(Se
Bilagan N:o i.)
Lades på bordet.
Herr Monigommerie, Gustaf Adolph, upplåste
följande:
(Se Bilagan N:o a.)
Lades på bordet.
Herr Monigommerie, Fabian, hade inlemna!
ett Memorial, hvilket upplåstes, så lydande:
(Se
Bilagan N:o 3.)
Begårdes på bordet.
Herr Hallenborg, Carl Johan, anförde
skriftligen:
(Se Bilagan N:o 4.)
iades på bordet.
Den 6 Februarii, »75
Herr Rothlieb, Axel, upplåste följande;
(Se Bilagan N:o 5.)
Lades på bordet.
Friherre Falkenberg, Carl Axel, upplåsta
följande:
(Se Bilagan N;o 6.)
Lades på bordet.
Herr Hjerta, Johan Gustaf, anförde skrif,
teligen;
(Se Bilagan N:o 7.)
Lades på bordet.
Herr Gripenstedt, Jacob, upplåste följande:
(Se
Bilagan N:o 8 )
Lades på bordet.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric, anförde
skrifteligen:
Ben 6 Februarii,
(Se Bilagan N:o g.)
Lades på bordet
Hans Excellence Herr Gr ej re af JVetter*
jbedt, Gustaf: Utan att nu vilja ingå uti någon
pröfning af den tolkning Friherre Anckarsvärd
gifvit åt 3o och 68 §. §. Riksdagsordningen, får
jag blott tillkännagifva, att Kongl. Maj:t i detta
vigtiga ämne redan fattat Dess Nådiga Beslut»
som inom få dagar kommer att blifva till Rika
Sens Ständer öfverlemnadt.
Herr Heijkenskjöld, Ludvig Detlof* upplåste
följande:
(Se Bilagan N;o lo-f,
Herr Heijkenskjöld anhöll, att dess Memorial
måtte med de öfrige RiksStånden corny
muni ceras.
Lades på bordet»
Herr Rosenbladt Bernhard: Herr Heija
benskjöld har, om jag rått fattat dess mening,
ansett en bestämd summa såsom Statsinkomst
böra först fastställas,, innan Statsutgijtssummcm
bestämmes.
T) en 6 Februarii,
279
Denna grundsats kan jag ej gilla eller anse
öfverensstämma med naturen och ändamålet af
Statsutgifter och inkomster.
Stat eller Samhälle år ett oumbärligt vilkor
för utölvandet af den hvarje menniska tillkommande
oeeonomiska rättighet, att genom flit
och prodnction bereda sig utvägar till förbättrande
af sin ställning och till uppfyllande af sina behof.
För Statens tillvarelse fordras en Regering eller
Styrelse med dess nödiga organer eller Embetsmån.
Dessas underhåll fordrar skatter, hvilkas belopp utgör
en Regeringen tillkommande andel i productionen,
ty utom dem kan Regeringen ej fullgöra sin
productiva verksamhet, det vill såga, ej lemna nåringarne
det skydd de behöfva, och då kunna ej
eller några näringar finnas. Men hvarje belopp
af dessa skatter öfver hvad Regeringen för sin
productiva verksamhet oundgängligen erfordrar,
år en börda för nåringarne, hvilken ökar deras
produetionskostuad, utan att lemna dem någon
motsvarande ersättning i ett ökadt skydd af
Regeringen.
Om nu en bestämd Stats inkomstsumma fast-;
ställes, innan verkliga Statsbehofvet år kändt, så
skall en af följande 3:ne händelser inträffa, antingen
öfverstiger den fastställda inkomstsumman den
erforderliga utgiftssumman , eller åro bägge summorna
lika, eller understiger den förra den sednare.
1 första händelsen påläggas nåringarne en börda,
som kunnat och bordt vara mindre; i andra händelsen
är fastställandet af en bestämd inkomstsumma
utan ändamål; i det tredje fallet sättes Hege
-
2?o Dea 6 Februarii.
ringen ur stånd att fullgöra sina produetiva
åligganden, hvarigenom ali produetion ocl; alla
nåringar erhöllo ett det starkaste slag, man
kan gifva dem.
Friherre Skjöldebrand, Pehr Eric, anförde
skriftligen:
(Se Bilagan N:o 11.)
Lades på bordet.
Herr Berghman, Ambrosius Magnus, hade
inlem nät ett Memorial, hvilket upplåstes, så
lydande:
(Se Bilagan N:o 12.)
Herr Berghman anhöll att dess Memorial
måtte till BancoUtskottet remitteras.
Lades på bordet.
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannåmnde Utskott inkomne Memorial:
Från StatsUtskottet:
Af den 5 dennes,
1) Angående den till Riksdagskostnader
-
t
Den 6 Februarii,
nes bestridande vid innevarande Riksdag erforderliga
tillgång; hemställande Utskottet, att för
sådane utgifter, som under denna Riksdag böra
af allmänna medel bestridas, må anvisas, att efter
hand, i den män, sådant kan erfordras, utbetalas
17,000 R:dr Banco i månaden utaf
RiksgåldsContoirets medel, uppå skpende reqvisition
af Kongl. Maj:ts och Rikets StatsContoir,
der, till följd af hvad Kongl. Majit i Nåder
Jörordnat, utbetalningarne besörjas och medlen
redovisas;
2) Angående tryckning af Borgare- och
BondeStåndens Protocoll, jemte Bihanget till
samtelige RiksStåndens Protocoll vid innevarande,
saint utdelning af nämnde Stånds Protocoll
och Bihanget för sistförflutne Riksdag.
Frän Allmänna Besvärs- och EkonomieUt
skott et:
Af den 2 dennes; angående tillåtelse för
Utskottet, att, utöfver hvad Riksdagsordningen
föreskrifver, få antaga fyra Canzlister med deremot
svarande arfvode; hvilka åga, att Secreteraren
och Notarierne i renskrifningsgöromålen
tillhandagå.
Frän ExpeditionsUtskottet:
Af den 5 dennes; angående tillåtelse för
Utskottet att få antaga ytterligare en Canzlist,
samt att det honom tillkommande arfvode eller
tractamente må från antagningsdagen beräknas.
Den 6 Februarii,
Föredrogs å nyo Riksens Ständers Justi—
tiaeOmbudsmans den i4 sistlidne Januarii till
Riksens Ständer afgifne och den 5 dennes eftermiddagen
på bordet lagde EmbetsBeråttelse.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Jag Får anhålla att Riksens Stånders JustitiaeOmbudsmans
EmbetsBeråttelse, måtte få hvila
på bordet tills den hunnit blifva tryckt.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric, förenade
sig med Grefve von Schwerin,
Och skulle, i anledning häraf, nämnde Berättelse
tills vidare hvila på bordet.
Föredrogs å nyo Friherre Rudbeeks, Alexander,
den 3 dennes eftermiddagen på bordet
lagde Memorial, angående nedsättande af Jordbrukarens
skatter.
Herr Ehrenborg, Casper, anförde skrif_
teligen:
(Se Bilagan N:o 13.)
Herr Rothlieb, Axel, uppläste följande:
£ (Se Bilagan N:o i4.)
Herr von Vegesacht Ernst, anförde skrif—
teligen:
Ben 6 Februarii.
s83
(Se Bilagan N:o i5.)
Friherre Anckarsvärd, Carl Hindric: Ej
mindre i anledning af Herr Heijkenskjölds motion,
ån afven de anmärkningar Herr Rosenblad
gjort, och hvilka jag finner rigtiga och af
hvad flere Ledamöter yttrat i anledning af Friherre
Rudbecks Memorial, hemställer jag om
det ej vore lämpligt hos Kongl. Maj:t anhålla,
att resultatet af Riksens Ständers anhållan vid
förra Riksdagen, om infordrande af statistiska
Tabeller i förening med Landshöfdigeberåttelserna,
måtte framläggas för Ständerne, så att
nian kunde komma i tillfälle att se huru till-,
ståndet visar sig åtminstone på papperet. Desse
torde sedermera böra remitteras till Utskott.
Osäker om den råtta formen för en sådan underdånig
anhållan, torde den af någon annan
kunna föreslås.
Friherre Boije, Ludvig: Jag vet ej huru
fort eller långsamt det går med tryckningen af
våra Protocoller; men jag vet att ju förr Ali—'
mänheten får gåfvan af Herr Ehrenborgs förträffliga
yttrande, nyss upplåst, ju förr skall hon
med glädje erhålla ett bevis mera på den grundlighet
i undersökning, och den värma i nit, i
åsigter, som Riddarhuset ågerj och då härtill
kommer att detta yttrande skulle, särskilt tryckt,
lättare spridas i Allmänheten; föreslår jag att
Höglofl. Ridderskapet och Adeln ville, genom
beslut, anmoda Herr Ehrenborg att samma yttrande
från trycket skyndsamt utgifva; och för
snin egen del skall jag värdera att samma ytt—
284
Den 6 Februarii,
rande, då frågan från Utskotlet återkommer,
understödja.
Herr Ehrenborg, Casper: Ehuru tacksam jag
år för den uppmärksamhet Herr Friherre Boije
velat lenina åt mitt yttrande, skulle jag dork
för min enskilta del, med afseende å min
oerfarenhet vid sådane framställningar, och då
den ifrågavarande, som jag ej hunnit med önskad
fullständighet utarbeta, endast innefattat
några af Herr Friherre Rudbecks Memorial
föranledde anmärkningar och tillägg, hålst Önska
att mitt anförande ej måtte få någon annan
publicitet än den det erhåller genom
tryckningen af Ridderskapets och Adelns Protocoller.
Hans Exeellence Herr Grefve Mörner, fidolph
Göran: Jag erkänner, §å väl som an
dra,
angelägenheten att Rikets «?ch Innevånarnes
oeconomiska tillstånd noga undersökes, och
jag kan således icke misskänna värdet af de, i
sådant afseende väckte motioner; och då man
tror sig äga öfvertygelsen om förevarande svårigheter,
kan jag ej annat än medgifva , att det
hör till en sann patriotisme att yttra den; men
då jag uti ett Memorial har funnit det anförande
, att Rikets bedröflig a stallning, endast
orsakad af ofverdrifvit uppjagade och tryckande
beskattningar, hvilka nu mera uppgått
till en sd utomordentlig öfverdrift, sa att, om
ej en hastig hjelp mellankommer cfc. - - -  så blifva säkert följderne betänkligare än botemedlet
kan för SlatsCassan blifva menligt:
Den G Februarii,
285
Når jag uti samma Memorial, litet långre fram,
finner dessa uttryck, att den allmänna nåden
är förvånande, jemt stigande, med högljudda
ståmmor allmänt yttrad, och gränsen oberäknelig;
då kan jag ej annat ån förskräckas, då
måste det vara tillåtit att fråga om ej häruti år
någon öfverdrift? Jag har genomögnat den tabell
som åtföljer samma Memorial, och har deruti
funnit, att utaf ett Hetnmansvårde, som år
uppskattadt till 4,436,5oo R.dr år Bevillningsafgiften
i8,o48 R:dr. Vid en sådan proportion
måste det ej vara Bevillningens höjd som kan
orsaka förlägenheten. Jag har sett igenom de
öfrige i samma tabell uppräknade afgifter, och
funnit, att det är desamma som vanligen utgöras,
nemligen ständige räntor, Kneckte-underhåll,
Clerecie-statens underhåll m. m. Jag
kan då ej annat ån fråga: år Svenska jorden
icke nu mera i stånd att håra de bördor som
förr deraf utgått? hvilka kunna vål vara dean.
ledningar, som nu skulle hafva minskat förmågan
i detta afseende? Jag har hört sågas, och
jag erkänner, att föråndringarne i sådegprisen
och Landtmannavarors i allmänhet fallna värde
skola gifva anledning till svårigheter och inskränktare
tillgångar, men jag frågar, om icke
det år i sakens natur att vid ymnigare år sådane
förändringar skola inträffa. Jag våg tr såga,
att det ligger u om gränsen utaf hvarje StyreR
ses förmåga, att afböja alla olågenheterne derutaf,
och jag tror, att det oaktadt år Sverige
ett ibland de land, der dessa olågenheter åro
minst tryckande. Jag tror derföre, att tillståndet
icke borde afmålas såsom skulle förhårjnin
-
886
Den 6 Februari,
gar eller alldeles ovanliga missöden på en gång
hafva inträffat, och jag tror, att nöden icke kan
sägas vara allmän. Jag nekar icke derföre att
förlägenhet kan gifvas, dels för enskilte, dels
för det allmänna, men jag tror det hör till menniskors
öden, att sådane svårigheter sällan kunna
undvikas, och jag tror, att Europas allmänna
ställning bäst förklarar anledningarne dertill»
Jag tror att den Nation ensam, som jemte kännedomen
af sina behof, förenar det tålamod vid
granskningen deraf, som opartiskt pröfvar hvad
som kan göras, hvad som med skål kan fordras,
jag tror att blott en sådan Nation år den, sorn
kan med säkerhet gå till det mål, som bör vara
både dess Ombuds och Styrelsens gemensamma
ögnamårke, det allmänna båsta. Jag vågar äfven,
vid detta tillfälle fästa Högloflige Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet derpå, att
det gifvas uti Sveriges nuvarande allmänna förhållanden
åtskilliga kännetecken, som utvisa att
tillståndet icke år så förtvifladt; som snarare
båda ett framskridande till ett bättre, ån en återgång,
eller ett allmänt lidande. Ibland dessa
kännetecken kan jag ej annat ån råkna resultatet
af de sednast förfärdigade quinquennii-tabeller,
hvilka bevisa att folkmängden blifvit ökad
under de sednaste fern åren med 114,626 personer,
och att denna tillökning i synnerhet äger
rum ibland Allmogen. Det år sådant, som hittills
alltid blifvit anfördt såsom ett af de ojåfaktigaste
bevis på en stigande välmåga. Det
andra kännetecknet jag i samma afseende ville
anföra år det af den igenom de fleste hushålls^
fållskaps berättelser intygade, ännu fortfarand»
Den 6 Februariié
odlingshågen, och sådane företags Verkställande
ej allenast utaf Possesssionater och Ståndspersoner,
men också utaf Hemmansbrukarb och
Allmogen. Om sådane företag icke vore lönan.,
de, skulle vål hågen derföre upphöra. Jag har
sett uti en nyligen utkommen tryckt skrift beräkningar
göras öfver Hemmans onera, och jag
vet att man utaf sådane beräkningar velat draga
den slutsats, att jorden vore öfver höfvan betungad;
men ehuru jag icke haft tillfälle att £
detaille granska dessa beräkningar, har jag likväl
vid första ögonkastet funnit, att arbetsbidrag
der voro beräknade i penningar, hvilka just
derföre kunna lättare utgöras, att da påkalla
Hemmansbrnkarensarbetskraft,men icke uttömma
dess penningetillgångar. Jag vågar för öfrigt yrka,
att det icke år genom zifFerberåkningar, sorn
man kan bedöma en Nations grad utaf välmåga.
Jag har funnit huru ofta sådane beräkningar
Iedt till falska resultat; således uppgjordes
1815 en handels-balance, i följe hvaraf Riket
under 7 år skulle hafva förlorat 21 millioner
Riksdaler. Man tog sig deraf anledning att
klandra det dittills följda styrelse - systemet;
man begärde prohibitiva författningar och man
skyllde Styrelsen för förlägenheten, då den i sig
sjelf icke var annat, än en naturlig följd af de
förändrade förhållanden, hvilka igenom öfver—
gången ifrån fred till krig skulle uppkomma.
Må hända åro de af Rikets Ständer dä yttrade
önskningar till en del anledning till .den handels
stagnation som inträffat, men hvilken vi
för öfrigt dela med de fleste Europas folkslag.
Må emedlertid detta förhållande lära ®ss att
*88
Den 6 Februarii.
noga undersöka innan vi väcka nya fordringar:
må det öfvertyga oss att det icke är öfverdrift
men måtta och en lugn pröfning som leder till
det enda nyttiga målet, sanningen.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaas:
Jag hade ej ämnat tala öfver ämnet. Jag kommer
att tala oberedd och känner mig böra på
förhand påkalla Ridderskapets och Adelns undseende.
Jag har aldrig förr upphöjt min röst
till klagan öfver tryckande skatter. Jag bor i
en ort, som har stara odlingslägenheter och der
således de gamla grundskatternes tyngd icke
känts. Jag har efter min locala erfarenhet velat
bedöma förhållandet på andra ställen af
fliket, Men jag erkänner att jag haft orätt*
Jag är öfvertygad nu, att i det hela tagit skatterna
äro tunga samt att de, i följd af hämmad
circulation, på flera ställen kunna nämnas tryckande.
Jag har undersökt de från flere Län
inkomna uppgifter. Jag beklagar att de icke
äro nog specialiserade. Om de skattskyldiges
debet hade varit åtminstone fögderivis uppgifvit,
så skulle man lätt kunnat derom öfvertyga
sig, att ägarne af den gamla jorden äro vida
starkare betungade, än ägarne af den nya jorden
som blifvit senare skattlagd och som här
utrymme till odlingar. Häraf härrör sannolikt att
somliga Riksdagsmän starkt klaga öfver skatternas
tyngd, och att andra finna sig icke kunna i
denna klagan instämma.
Jag
Dcu 6 Fibruarii.
289
Jag kan uppgifva några speciella förhållanden:
1 tableaun öfver norra Gestriklands Fögderi,
har jag funnit en lägenhet, i jordeboken
upptagen till 2| hemman, men som likväl icke sår
mera än 6 tunnor Råg, 8 tunnor Korn, \ tunna
Ärter och i o tunnor Hafra, och icke föder
mera än 4 hästar, 5 par oxar, 20 kor, 4 ungnöt
och 20 får. Dess Statsbidrag går likväl
till 545 Riksdaler Banco, och då jag undersökte
hvad som möjeligen på denna räkning kunde
afprutas, fann jag det på sin höjd vara 45 R:d.
Jag har sett tableaun öfver Fahlu Län.
Den upptager hela landet uti en summa, då
likväl Statsbidraget för Näsgårds Län eller deri
äldre odlade trakten, måste vara mycket olika
ined de trakters Statsbidrag som ligga längre
i väster. Statsbidraget går der till 4 R:dr 3o
sk. 8 rst. Banco på hvar bäfvande persön, såsom
orden lyda i Ländshöfdingens berättelse.
Uti Korigl. Majit instruetion förFinanceCcmmitéen
, var det Commitéen ålagdt att uppgöra
en tableau öfver StatsVerkets tillstånd och behof,
samt en tabléau öfver folkets bördor, jemväl
i afseende på deras, fördelande. Jag beklagar att
både materialier och tid till dess uppgörande saknats.
Jag har anställt partiella undersökningar. Tableaun
öfver Sala Fögderi, bestående af 523
Hemman,ger följande resultater. För Kronoskattet
är repartitionen af Statsbidraget detta: ständiga
räntor 48: 9; Bevillning g; Försvarsverket ro;
Ridd. o. Ad. Prot. I. B.
ig.
' Den 6 Februanii
Läroverket t5; Localbördor 20, Rusthåll: ständige
räntor 54; Försvarsverket 22; Bevillning
8: 5. Säteri: ständige räntor 6; bevillning 00.
Jorden tryekes således mycket olika jemväl af
Bevillningen; oell jag skulle tro det vara nyttigt
om Stats och BevillningsUtskotten erhöllo
del af Landshöfdingarnes Embetsberättelser, då
förmodeiigen den öfvertygelsen skulle bilda sig,
att vid bevillningens fördelande på jorden, afseende
bör göres på flen redan starkt betungade
Kronoskatte jorden i allmänhet och på dan
märkbara skillnad i grundskatten på Kronoskattejorden,
i det att de gamla hemmannen
äro märkbart mera onererade än de nya.
Herr Grefve Mörner har i Ridderskapets
6oh Adelns minne återkallat h\ad Serskildta Utskottet
år 181.Ö uti sitt Betänkande upptagit
om liandelsbalancen, hvarigenom i Herr Grefveils
tanka ett prohibitivt system blifvit föranledt,
sorn nu anses såsom egentliga orsaken till
närvarande förlägenhet. Jag får nämna att man
i betänkandets tabeller endast upptog resultaterna
af CommerceCollegii uppgifter och gjorda
beräkningar. I alla fall var Särskildta Utskottets
arbete endast ett Betänkande; Ständernas derpå
grundade underdåniga anmälan endast en
önskan. Konungens rådgifvare ägde sin rättighet
öppen och agde jemväl förbindelsen att fästa
Konungens uppmärksamhet uppå hvad allmänna
ställningen fordrade, och den de bättre
än det Särkildta Utskottets Ledamöter kunde bedöma;
publiciteten var då ännu i sin linda oc&
Den 6 Febvuarii.
landets ekonomiska förhållande var då ännu
helt och hållit höljdt i mörker.
Friherre Anckarsvärd: Det är en högst
besynnerlig omständighet, att öfversigten a£
landets ställning, ifrån Styrelsens upphöjda platser,
skall visa ett så olika utslag, emot det,
som snart sagdt af hvarje Statsborgares bedröfliga
erfarenhet på samvete vitsordas. Jag finner
för min del visserligen ganska conseqvent, att
den Ministére, som mig vetterligen icke gjort
något stegj för att någonsin inför Nationens
Representanter framlägga den allmänna ställningen
sådan den är, och ännu mindre uppgifvit
förslager till dess förhjelparide uti en bättre
ställning, med förundran och till och med, med
den af Grefve Mörner yttrade förskräckelse,
afhör Folksrepresentantens klagan öfver deri
allmänna ställningen, som jag tror icke illa uttryckas,
då (len benämnes under namn af den
allmänna nöden.
Herr Grefve Mörner yttrar, aft det Härad
som, uppskattadt till 4,ocö,ooo R:dr icke uti
extra ordinarie bevillning betalar mera ari 18 000
R:dr, icke äger att beklaga sig; och. jag har
också aldrig hört någon beklaga sig öfver denna
del af Statsbidraget, såsom erida orsaken
till nöden. Den värde talaren har framställt
om icke Svenska jordens grundskatter och öfrige
onera nu för tiden äro de samme, sorn ifrån
den alltid utgådt, och häri finner att dessa bördor
icke nu böra vara mera tryckande än förr.
Jag är deremot öfyertygad att ©tålige ^ key is
aga
litti 6 FcbruaviL
fcunde företes att bördorne nu äro tyngre ärt
någonsin och det Vore tillräckligt för sanningen
af denna sats, om man blott anförde , att de
åtminstone måtte kännas tyngre, då lidandet
mera klagas. Jag tror att den olyckliga Svenska
Statskroppen, som ifrån urminnestider varit
belastad ^ Utan ali beräkning af förmågan att bära
tyngden; sluteligen skulle komma till det resultat,
den nu visar. Den Värde talaren framställer—tvifvel
agtigt den frågan, hvadsom kan vålla att man
nu för tiden så mycket beklagar sig Öfver jordbrukarens
lidelser: Jag svarar att otaliga bevis
äro förhanden, att denna klagan icke är diktad;
Jag tror att jordbrukaren af sin productiort får
behålla för litet till sin reproduction , sedart
Statsbidragen medtagit största delen af dess inkomst,
eller att han å reproductionen måste för
Statsbidragens möjliga tillfredsställande, uppoffra
hela den del äf sitt Öfverskott, som hart
med billighet hade öiiskat få använda till sin
njutning: och uppoffringen af en njutning är
redan ett af Samhällsmänniskans stora lidanden;
uppoffrandet af alla njutningar är det största af
alla lidartden, och ganska många af Sveriges
sjelfägande jordbrukare sticka likväl Under ett
sådant. Sverige är nu uti ett mot fordom så
högst förändrat Statsskick. De flere Proviacer
sorn då tillhörde Sverige, bidrogo att bära den
Stats representation, hvars börda nu tillhör den
stympade, under sine sår förblödande Rikskroppen
ensamt, Statsomkostnaderne äro för Sverige
de samma, för att icke nu, en gåiig säga,
till hvad grad de äro ökade; tinder det att inkomstkällorne
äro i så betydlig mohn minska-,
Den 6 Februarii«
de neli försvundne, Den förtryckande bördan
af Sveriges militaire inrättningar, äro vid denria
fråga en ej obetydlig omständighet. Yid indelningsverkets
inrättande vora tidsfordringarn©
helt andra än nu; man begärde då redan för
militaireunderhåliet allt hvad jorden möjeligen
kunde meddela. Jorden lemnar sin egare nu,
icke mer än förr, jag tror snarare mindre; men
fordringarna af dem äro nu ojemförligt större,
ja, mångdubblade; och då det endast i denna
omständighet handlar om många millioner, så
torde orsaken till ett förökadt lidande vara rnera
ögonskenlig, än den för Herr Grefve Mörner
vill visa sig. Den värde, talaren yttrar att rättigheten
att begära en förbättrad ställning icke
uppkommer annorlunda än som följd af tålamod,
och af ett moget bedömande af den;
Jag tror deremot att Statsborgaren alltid och
utan vilkor äger rätt att fordra det möjeligaste
lyckliga, det vill säga det möjeligaste fria samfundstillstånd,
och den mästa möjliga njutning
utaf fifvet, sorn vill säga, de möjeligt lägsta
skatter. Den värde talaren har dessutom va.
rit så vidlyftig, att jag trode en annan gång få
tillfälle att äfven omständligare få afgifva mina
tankar i ämnet.
Friherre Cederstöm, Jaeeb: Den af Friherre
Rudbeck beskrifne nöd, sorn skall i lanJ
det vara rådande, känner jag icke. Den mörka
Inskrifningen. måste härflyta från missförstånd
om rätta betydelsen af ordet nöd: om dermed
menas penningeforlägenhet, så finnes en sådan,,
men härledd af helt andra orsaker, än dera Friherre
Rudbeck uppgifvit.
Den 6 Februari!,
Nöd finnes ej, och kan omÖjeligen finnas^
ela landet genom de senare årens ymnige skör.
dar äger öfverflödig tillgång på spannemål, och
då äfven victualie!' derigenom till större myckenhet
nu äro att tillgå än för detta. Eller
manne, med öfverflöd på födoämnen för så väl
menniskor som kreatur, nöd är möjelig? Våra
häfder vittna om tillfällen af verklig nöd, men
då saknade så yäl folk sorn kreatur tillgång på
födoämnen, hvarigenom antalet af så yäl menniskor
som kreatur hastigt minskades och en
myckenhet hemman blefvo öde: nu deremot ö—
kas antalet af så väl menniskor som kreatur
årligen. Friherre Rudbeck framställer val under
form af fråga, om någon vill åtaga sig att
bruka ett hemman då de äro belagde med sådane
opera som hans tabell utvisar, men som
Herr Friherren icke uppgifver några hemman,
spm på af honom anförda skäl sakna åboer,
så lärer förhållandet häst vederlägga dess supposition;
och då Friherre Rudbecks anförande
icke innehåller något egentligt förslag, anser
jag icke nödigt att vidarp uppehålla migdervidt
Under discussion har Grefve von Schwerin,
såsom bevis att beskattningen är tryckande, uppgifvit
skillnaden emellan gamla hemman och
sådane sora senaie tillkommit. Att olikhet hemmanen
emellan äger runi till den grad att
knappast tvänne kunna riktigt jtmföras, är obestrideligt;
denna olikhet är uppkommen deraf,
att olika arbetsamhet bland hemmans åboer vera
kat mer och mindre utvidgade odlingar, äfvensom
olika lägen medgifyit olika tillfällen, att
i
Den 6 Februarii,
wppå allmanning eller ut- och skogsmark göra
odlingar. En regelering i detta afseende, år lika
så nödig som den varit långe påkallad; den
har blifvit yrkad vid 1809 års och påföljande
Riksdagar, men kan ej tillvägabringas förr, ån
nödige medel till en allmän refning af Riksens
Stånder anvisas.
Friherre Anckarsvärd yttrade, att styrelsen
icke gjort något för att förskaffa kunskap otn
ställningen i landet. Hvad är då de från Lånen
infordrade Berättelser? I afseende på Friherre
Anckarsvårds begäran, att Landshöfding
garnes berättelser skola communiceras Riksens
Ständer, instämmer jag deruti; man skall deraf
finna att hemmansågarnes uppgifter rörande
deras hemmans onera, beskaffenhet och afkastning,
ej alltid åro tillförliteliga. Jag har funnit
och bovist detta genom en tabell öfver i
Länet storskiftade hemman och år öivertygad,
att om en lika åtgärd för de öfrige lånen skul,
le vidtagas, blefve resultatet enahanda. Orsaken
till detta förhållande är naturligt. Allmänheten
har sett att frågor rörande hemmanens beskaffenhet
merendels åro gjorde för att ligga
till grund för beskattningar; den inser ej att
afsigten kan vara en jemnare fördelning af Statsbördorne
och deras derigenom, lättare utgörande,
och misstroende afsigten, söker den, att genom
döljande af verkliga förhållandet, bereda
sig minskade Statsbidrag. Från detta förhållande
hårleder sig svårigheten att tillvägabringa en på
sanna förhållandet grundad statistik öfver Ian.
det, Men detta genom misstroendet uppkomna
-
29*>
Den 6 Februari!.
oskick måste småningom och i flen mohn oppr
höra, som allmänheten hinner blifva öfvertygad,
att afsigten med undersökningarne af Ian.
dets beskaffenhet år, att, genom en jern na re,
fördelning af Statsbidragen, underlätta deras,
utgörande,
I Friherre Anckarsvårds yttrande rörande
fördelning af eli nedsatt bevillning, instämmer
jag , och lärer det icke kunna beSiridas
att ingen bevillning år bäst, och der-,
näst den minsta möjliga. Sedan Stats-utgifterhe
åro uppgifna, finnas tvånne medel till befrämjande
af nedsättning i bevillnings-summan,
nemligen, genom minskning i utgiftstitlarne,
eller om sådant icke kan ske, derigenom att
utgifterne skiljas efter deras serskildta beskaffenhet
, så att alla sådana utgifter, sorn åro,
nödvändig© till byggnader m. m, hvaraf efterkommande
få draga nytta, genom upptagande
lån bestridas, och således endast Stötsbristen i
och för Staterne, samt löpande intressemedel,
genom årlig bevillning utgöras.
Ijåns Excellence Herr Grefve. Mörner:
Jag utber mig Ridderskapets och Adelns öfverseende,
då jag åter kommer att tala i detta
ämne, men det är endast för att förklara några
emot mig gjorda anmärkningar. Min tanka
har icke varit att anklaga Särskildta Utskottet
, då jag exempelvis nämnde en af dess
uppgifter; jag ville blott visa huru opåliteliga
sådane StatsEkonomiske beräkningar oftast äro.
Särskildta Utskottet hade blifvit missledt af de
Den 6 Februarii.
59?
uppgifter det hämtat ifrån CommereeCollegitnn,
pcb delta åter af dem sorn det från andra vederbörande
erhållit. Allt detta bevisar endast
att sådane officiella uppgifter kunna vara bedrägliga,
och att, när misstaget i början år
gjordt, skall det sedan leda till flere oriktiga slutföljder.
Det har blifvit anmärkt, att det bebodde
på Konungens rådgifvare att till- eller
afstyrka de af Rikets Ständer uppgifne förslag.
I detta afseende torde jag få erindra. att Herr
Grefve von Schwerin ej kånner hvad Konungens
rådgifvare i detta fall gjort eller ej Derom
kpnna ConstitutionsUtskottets Ledamöter vid
sisilidne Riksdag äga en säkrare kännedom*
För öfrigt kan jag ej heller undgå att anmärka,
att förändrade omständigheter kunde fordra
ett föpändradt förhållande. Då hela Europa
antog ett prohibitift system, då nästan hvar ock
e-n syntes vilja ensamt tillägna sig alla fördelay
af både tillverkning och försäljning, dä h^de
det varit oklokt om Sverige bibehållit ett Ijiberalitetssystéine,
hvarutaf det må hända klivit
offret. Jag har för öfrigt, jag upprepar det
ännu en gång, med det anförda exemplet endast
velat ådagalägga osäkerheten, hvilken så
ofta vidlåder de så kallade Statsecononiiske calculerne.
Det har blifvit anmärkt hvad jag yttrat
om tålamodet att bära syårigheterne; men må
inan erindra sig att min mening aldrig kunnat
vara att yrka det de blott skulle tåligt bäras t
men att man borde med tålamod granska dem,
utan öfverdrift framställa dem, och med opar~
*98
Den 6 Februetrii:
tiskhet pröfva liv d inan med råtta kunde be-?
gåra eller ej. Endast på detta sått kommer
man till del råtta ändamålet, en sann och verklig
upplysning.
Jag instämmer för öfrigt fullkomligen
uti den af Friherre Cederström gjorde anmärkning,
att de uppgifter man vid undersökningar
om henunansvårdeti och afkastning af menigheten
eihåller, merendels åro otillföi liteliga.
Det kommer deraf, att det ligger i naturen af
saken att ingen ålskar att främmande personer
skola med noggranhet kunna beräkna dess tillgångar,
och allmogen har ett ökadt skål till
misstroende utaf den erfarenhet den fordom haft
att sådane undersökningar endast ledt till ökade
bördor. Jag har sjelf haft tillfälle att fin-'
na ett bevis härpå uti de uppgifter, som blifvit
lemnade Öfver några hemmans afkastning som tillhöra
den egendom jag i Nerike disponerar. Hvad
den uppgift i detta åmrie angår, som rörande
deras våglagningsskyldighet blifvit af min Inspector
afgifven, kan jag ej så noga bedöma
den, men jeg vet med visshet att samma hemmansbrukare
visade mig de uppifter om sine
egendomars afkastning, hvilka de till Comitéen
afgifvit och dessa uppgifter voro onekeligen vida
under det råtta förhållandet hvad tillgångarne
angick, då deremot alla onera voro ganska
drygt upptagne Jag kan förklara att just
dessa hemmansbrukare åro nu uti en båttre ekonomisk
belägenhet, ån de voro det åren 1809,
jBio och 1811. För min del tror jag att man
»fåkrare skulle utröna sanningen, om i stället
Den 6 Fcbniarit.
*99
för minutieusa calculer, man nöjde sig att tillse,
om Svr-nska allmogen nu år sämre klådd, sämre
lödd, eller om dess byggnader, husgeråd och
dragare åro nu i sämre tillstånd, ån de voro
för flere år tillbaka. Jag tror för min del atfc
en sådan undersökning skulle snarare slå ut till
den närvarande ån den lörflutna tidens förmån.
Utom hvad jag redan haft äran nämna angående
odlingarnes fortgång och tilltagande, tror jag
äfven att den brist inan erfar på tjenstefolk,
den svårighet, hvarmed man ofta på Landet
finner tillfälle att lega arbetare, bevittna att ut.
vågarne till utkomst icke åro för menigheten
stängda, och att således felet möjligtvis ligger
uti dess egen mindre uppmärksamhet och håg
att arbeta, om den icke närmare hunnit till välmåga.
Det har blifvit sagdt att Ministéren ingenting
gjort att för Konungen framställa landets
behof och föranleda till förbättringar deri. I
anledning häraf Jagnar det mig att Herr Grefve
von Schwerin igenom anförandet af innehållet
Utaf den till FinanceComitéen gifne instruction
bevisat, att åtminstone Konungens omtanka gjort
Ministérens öfverflödig.
Herr Rosenblad, Bernhard: Då en af de
Ridderskapets och Adelns Ledamöter, som kanske
ännu borde inskränka sig till att blott höra,
vågar oberedd uppträda att framställa några
anmärkningar vid satser, yttrade och försvarade
af tvånne utaf Ståndets utmårktaste talare,
får han först utbe sig det undseende a£
5oo
Den 6 Februarii,
öfverlågsenheten, denna alltid år så benägen
att lemtia.
Herr Grefve von Schwerin har omnämnt de
proportionerligt större bördor , som trycka den
gamla jorden, i synnerhet KronoskatteHemman,
Och i anledning deraf yrkat en minskning i deras
proportionella bevillning
Må denna anmärkning
härvid tillåtas. En stor del af den
gamla jorden utgöres %f sådana Kro.noskatteHemrnan,
hvaraf ägande rätten tillhört Staten,
en ägande rätt, som tid efter annan blifvit öfversten
till varande innehafvare mot en ringa
skaf teköpeski liing, men med vidfåstadt vilkor af
erläggande utaf förut utgående jordebois och
mantahräntor. Dessa räntor utgå således ej;
till Kronan såsom skatt, utan såsom en afgift
utaf en perpetuel Arrendator till förra jordägaren,
en afgift, hvars natur ej förändras, derföre
att Staten och ej en enskilt man år ågare
af rättigheten till denna afgifts uppbärande. Att
odala Skattehemman deremot äro i högre grad
än andra Hemman beskattade, medgifver jag.
Detta härleder sig från en tid, då mantalsränta
n antogs och förvandlades till ståndig ränta,
en tid, då man kanhända ej nog respecterade
Sk atte All mogens ägande rått. Men ett råttvist;
afhjelpande af denna odala Skattehemmans proportionerligt
för starka beskattning, torde fordra
en undersökning, som omöjligen under tiden af
ett Riksmöte kan medhinnas.
Herr Friherre Anckarsvärd har yttrat, att
'under tidernas tider, Sveriges jordbrukare ej ägt
