# ID: svediakorp-gov279
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 67,558
# sentences: 2,452
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den g November.
3oi
att för af vikandet eller orsaken dertill blifva
till brott förvunnen j inträde hän i alla
sina förra rättigheter. Dock iakttagss härvid
, att den inflyttande börj pä sätt nästföregående
erne ,§‘$. innehålla., hafva de3:ne
sista åren före Riksdagen här i Pöket skattskrif
v en varit.
Och Lief Herr von Hartmansdorffs berörde
redaction, uppå gjord proposition, af
Ridderskapet och Adeln bifallen.
§. 12 blef uppå gjord proposition af
Ridderskapet och Adeln godkänd.
§. 43.
Herr von Hartmansdorff: Utskottet har
i (denna §. föreslagit, att vid inträffande
paria vota under auteckningarne, LandtMarskalkens
piening skall gifva utslaget. Om
detta förslag antages, så skulle lians befattning
vid detta tillfälle blifva olika emot vid
alla andra tillfällen under Riksdagen, då
lian, såsom Ståndets Taleman, icke äger
någon afgörande röst. Jag vågar således
föreslå en annan redaction, der äfven sjelfva
ordställningen är något omflyttad, oell
hvilken lyder som föijer: ”så snart LandtMarskalk,
enligt 5a §. af Regerings-Formen
och a3 §. af Riksdags-Ordningen, blifvit af
Konungen i Nåder utnämnd, och af de a:ne
äldste närvarande Grefvar, till hvilka Kongl.
Maj:t honom öfverlemna!’, till Riddarhuset
302
Den Q November.
beledsagad, cmottages lian derstädes vid
ingången af Riddarhus-Directionen, Riddarbus-Secreteraren
och de öfrige, till Riddarhus-Cantzliet
hörande personer. Derefter
sammanträder följande dagen, å utsatt tima,
efter föregånget anslag, Riddarhus-Direetipnen,
för att förrätta anteckningen under
Landt-Marskalkens ordförande, hvarvid han
likväl ej deltager i öfverluggningarne och
besluten pä annat sätt j än såsom i Ridderskåpets
och Adelns Plena. Med anteckning
förstås den åtgärd, b varigenom en Adelsmans
begäran om inträde å Riddarhuset,
såsom Riksdagsman, varder, i grund af denna
Riddarhus - Ordning , Genealogiske Tabeller
, och andre tillförlitlige handlingar,
pröfvad; samt j derest något hinder icke möter,
hans namn och värdighet införd i en
för sådant ändamål på alla lefvande Atter
inrättad Uppropslista, och honom tillställd
en med Riddarhusets sigill påtryckt Pollet,
med påskrift af Ättens nummer och namn,
den antecknades förnamn, samt nummer på
den Bänk, der hans ställe är honom anordnad t.
Skulle emellan de personer, hvilka anteckningen
sålunda förrätta olika meningar uppstå,
afgjöres frågan efter de fleste rösterne. Uppkomma
paria vbtn galle den mening > för
hvilken den efter Matrikeln äldste Ledamoten
i Riddarhus-Directionen sig förklarar.”
Grefve Cronhjelm: Den siste värde Talaren
har vid detta tillfälle velat tillämpa
Samma princip på Landt-Marskalkens befalt
-
Dtn g November.
3o3
ning, som gäller ufider Ståndets Plena, men
jag får dervid erinra, att i Plena hafva Talemännep
en ganska activ handläggning. Jag
hemställer, hvad Landt Marskalken annars
härvid skulle få att gora , då han icke har
några mål att föredraga, inga personer att
uppropa. Jag vågar derföre tillstyrka bifall
å §:n, sådan Utskottet den föreslagit.
Herr Cederschjöld: Jag instämmer till
det mästa i det förändrade Förslag, som
Herr von Hartmansdorff framställt, och det
liufvudsakligast af det skäl, att; det vore
obehagligt för Landt-Marskalken, att hafva
yttrat en mening, som sedan Lief motsagd
af Ståndet. Jag anser således Herr von
Ilartmansdorffs förslag innebära mer delicatess.
Ett ord i dess förslag, nemligen äldste
Ledamoten, synes mig likväl tvetydigt
och obestämdt, om dermed skall menas den
äldste till åren, eller i nummerordningen på
Riddarhuset. I anledning deraf vågar jag föreslå,
att det må blifva ändradt till: främste.
Herr Riben: Hufvudsakligen förekommen
af Herr Cederschjöld, i afseende på
det svar han gifvit på Grefve Cronhjelms
invändning, vill jag endast yttra den önskan,
att Ridderskapet och Adeln täcktes
behandla den frågan som en granlaga
sak mot den person , hvilken blifvit nämnd
till Ståndets Landt-Marskalk. Det kan äfven
hända en Landt-Marskalk att misstaga
sig, hvilket vore så mycket mer obehag
-
3o4
Den g November.
ligt; sorn ingen appell äger rum i sådana
frågor, hvilka icke kunna gå till Constitutions-TJtskottet,
utan Landt-Marskalken endast
är ställd så till , sågandes under det
Stånds dom, hvars Ordförande han skall '
vara. Det är på denna grund jag vågar yrka
afslag å Utskottets, och bifall på Herr
von Hartmansdorffs redaction.
Herr Cederschjöld liar vidare funnit den
föreslagna redactionen otydlig, i afseende
på ordet äldste. Dermed kan icke menas annat
än den efter Matrikeln äldste; hvilket
visar sig, antingen man rådfrågar Riddarlius-Ordningen
eller Riddarhus-Directionéns
Instruktion, i hvilka båda rangen går efter
Matrikeln. Jag kan således häruti icke finna
någon tvetydighet.
Herr von Hohenhausen: Enligt den
af Herr von Hartmansdorff föreslagna redaction,
återstår i alla fall för Landt-Marskalken
den befattning, att tillse det ordning
och laglighet iakttagas vid polletternes utdelning.
Grefve Cronhjelm: För min del kan
jag icke annat finna, än att den af tvenne
Ledamöter åberopade delicatesse, genom antagandet
af Herr von Hartinansdorffs redaction,
är helt och hållet förfelad. Jag vet
icke, hvarföre vid detta tillfälle man skall
göra en person passiv, då han annars har
en
Den g November.
3o5
eu activ befattning. En Ledamot liai* 3J- .
trat Land t-Marskalkens befattning böra vara
att tillse, det ingen olaglighet vid Polietternes
utdelning föröfvas; men om han sjelf
icke har något votum, vet jag ej, på livad
sätt denna tillsyn skall verkställas. Jag inser
icke, hvarföre den, som i plena äger,
att icke allenast leda öfverläggningarne , utan
äfven neka proposition, skall vid detta tillfälle
fråntagas all verksamhet. Jag vågar
derföre ytterligare tillstyrka bifall af Utskottets
Förslag.
Herr Cederschjöld: Man har yttrat, att
ordet äldste icke skulle innefatta någon otydlighet,
utan alltid betyda den förste efter
nummerordningen i Matrikeln. Likväl hemställer
jag, om man skall behöfva införa
dylika konstord, och om ordet främste
icke är rigtigare? Det är sannt, att på den
tid inga klasser bland Adeln funnos, så var
hvarje ätts verkliga ålder lika med. dess nummer-ordning
i Matrikeln. Men sedan vi fått
Grefvar och Friherrar, är förhållandet helt
annorlunda. Den nja Friherrliga ätten får
sin plats i Matrikeln framför den äldsta adliga
ätten, oaktadt denna verkligen är många
hundrade år gammal. Men att derföre
kalla den kan hända månadsgamla Friherrliga
ätten lör äldre_, än den andra, synes
mig föga lämpligt.
Ridd. o. Ad. Prat. X. Band. 20
3o6
Den g November.
Herr von Hohenhausen: Jag hemstäl
ler,
om icke, i anledning af ordet främst, något
misstag kan äga rum. Hvad beträffar Grefve
Cronhjelms anmärkning om Land t-Marskalkens
rättighet att vägra proposition, får
jag fästa uppmärksamheten derpå, att förhållandet
är olika efter Riksdagens början
emot vid detta tillfälle, hvarvid han möjligen
sattes i den belägenhet, att hans beslut
kunde af Ståndet ogillas. Herr von Ilartmansdorffs
Förslag gifver en vidsträcktare
rätt åt Landt-Marskalken, än Utskottets. Efter
Utskottets Förslag, skulle han vid anleckningarne
blott äga en röst, och vid lika
röster, votum decisivum, deremot åligger
Landt-Marskalken, efter Herr von Hartmansdorffs,
rättigheten att utreda de tvistiga
frågorne, och låta afgöra dem genom votering.
I de fall han skulle finna en olaglighet
begången, äger han äfven vägra Pollet.
I den andra händelsen skulle han ingå i discussion
öfver frågan, och afge sin röst, så*
som enskildt Ledamot. Jag anser således
Landt-Marskalkens värdighet vara bättre iakttagen,
då han här sättes i samma förhållande
till Directionen, som annars till Ridderskapet
och Adeln, hvarföre jag instämmer
med Herr von Hartmansdorff, utan att likväl
bestrida förändringen af ordet äldst till
ordet främst*
Herr Riben: Om Ridderskapets och
Adelns pluralitet häldre vill hafva ordet
äldst än ordet främst, kan det vara det sam
-
Den g November t
ma, i afseende på tydligheten, ehuru det
Senare är sämre Svenska, Grefve Cronhjelm
har trött sig finna att Landt-Marskälkens
röle' vid anteckningen , genom den föreslagtte
redactions»förändringen, katt komma i
strid möt den röle hatt Spelar i Ridderskap
pets och Adelns Plena , då hatt i förra fallet
blott vöre en passiv person, jag fruktar ,
att denna röle äfven i Plena är lika passiv*
emedan han der icke äger något votum ,
utatt endast leder öfverläggningarne , Och
tned silia ögon tillser* att allt går rätt till*
Vid anteckttittgeii äga inga Öfverläggttingär
runi; Således är der intet att leda. Jag
förnyar derföre min anhållan om bifall på
Herr voii Hartmansdorffs Förslag;
Herr von Hartmansdorff: jag är före
kommen
af dett siste värde Talareil. Het
Ilar af flere Ledamöter blifvit tttvecklädt,
ätt Lattdt-Marskalken får, vid anteckningärlie,
likasom 1 Ståndets Plena, bibehålla sitt
Veto, i afseende på lagligheten af hvad som
förehafves. Hvad beträffar att nyttja ordet
främst i Stället för äldstj liar jag ingenting
deremot»
Grefve Cronhjelm: Mig vétteriigen har
jag icke yttrat att Landt-Marskalken vid
ifrågavarande tillfälle spelar någon röle, an-*
lian än sitt égett, och jag hoppas, att ej någon
annan utnämnes till Lattdt-Marskalk, äil
den som företräder Sitt egen sjelfviskhet;
Hvad delicatesseu argår, skulle jag tro, att
3o8
Den Q November.
en Landt-Marskalk , som under Riksdag kan
utsätta sig för ogillande af Constitutions-TJtskottet,
likaväl kan utsättas för Ståndets eget
uttryckta ogillande. Skulle någon mannajnon
ske, tviflar jag icke, det ju Ståndets
opinion, om än ej offentligt uttryckt, icke
skulle blifva till hans fördel. Jag har alltid
varit af den tanka, att det vore nyttigt
tillåta opinionen uttrycka sig. All magt
mäste förenas med verksamhet, och jag skulle
icke tro Landt-Marskalken böra vid anteckningen
vara underkastad ett utslag af den
äldste närvarande Ledamoten i RiddarhusDirectionen.
Herr Cederschjöld: Ehuru ogerna jag
fortsätter en ordstrid, kan jag likväl, med
all den aktning jag har för Herr Ribens
tillit till sin insikt i Svenska språket, icke
annat än anse det tydligaste uttrycket för
den bästa Svenskan.
Grefve von Schwerin: Ordet främst
likasom ordet äldst tages i flera bemärkelser.
Mea 3q §:s i Riksdags-Ordningen ord
förklaras i den 23 § nu varande Riddarhusordning
så, att dermed menas den efter Matrikeln
äldste. Denna gång lär icke reformen
bli så radikal, att vi ej få behålla något qvar
af det gamla.
Herr Grefven och Landt-Marskalken
gjorde proposition till bifall af i3:de §:n.
Ropades Ja och Nej.
Dm Q November.
3 09
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde om Ridderskapet och
Adelli behagade gilla deil af Herr von Hartmansdorff
föreslagne redaction.
Bifölls.
Grefve Cronhjelm: För min del har jag
icke kunnat förutsätta något högre begrep
om Regeringens och Ständernes förtroende,
än Talemansskapet; hvarföre och då Ridderskapet
och Adeln stadgat, att Landt-Marskalk
vid anteckningen kan komma att underkastas
decision af äldste Ledamoten i Riddarhus-Direetionen,
jag deremot får anmäla
min reservation.
§. 14 hlef, uppå gjord proposition, af
Ridderskapet och Adeln bifallen.
§■ l5-
Herr von Hartmansdorff: I det nu
uppläste förslaget till i5 §. står: "Detta Utskott
hör ock sedermera endast för anteckningar
sammanträda.” Jag tror att ordet endast
kunde utgå, emedan Riddarhus-Utskottet,
om det hade något mål till afgörande,
äfven borde, 0111 tiden så medgåfve,
få företaga detsamma. Äfven väl hemställer
jag, om icke ordet utsatt_, som står framföre
plenum, bör uteslutas, emedan ett plenum,
utan att förut vara tillkännagifvet, ej
får äga rum.
Den g November.
Och blef i5 §:n, med iagttagande af de
utaf Herr von Hartmansdorff föreslagne nyss*,
nämnde redactionsförändringar, uppå gjord
proposition, af Piidderskapet och Adeln gillad,
i6 §. blef utaf Ridderskapet och Adeln
godkänd.
% * 7-
Herr von Hartmansdorff': "Vid den 17
§ har jag ingenting lnifvudsakligt att erinra,
utan blott 2 små ordförändringar. Uti 3:dje
perioden af denna §. står, i afseende på
om anledning skulle sig förete, att ett inlemnadt
betyg vöre falskt, orden: "och må
lian." Jag tror det vore rättare om der stod:
och skall lian &c., emedan det är ett på-*
bud, men ej någon tillåtelse. Mot slutet af
§:n står: "eller klagar någon öfver utlemnad
pollett på grund af påstådd oriktig Genealogi."'
Mig syne? att denna period rättare borde
lyda sålunda: eller klagar någon öfver utlemnad
polletj på grund af förment origtig
Genealogi &c,
Herr Cederschjöld: I stället för säsong
nian föreslagit: "klagar någon öfver utlemnad
pollett" tror jag det vöre bättre : klagar
någon öfver pollettens, ut lemnande; emedan
ingen lär kunna klaga öfver pollettenutan
öfver utlemncinclet af densamma,
Grefve Cronhjelm: Ordställningen i XIt—
skottets förslag, sorn lyder: ”klagar någon
Den g November.
3 r i
öf ver utlemnad pollett" j ar väl efter min
tanke tydlig, men dock tror jag, att den
kan blifva tydligare, om man förändrar den
sålunda: klagar någon deröfverj att pollet
blifvit utlemnad
Herr
Grefven och Landt - Marskalken
gjorde proposition lill bifall af iyrde §:n,
med iagttagande af de af Herr von Hartmansdorff
och Grefve Cronhjelm foreslagne
redaclionsförändxingar.
Bifölls,
§§. i S och iq blefvo, uppå gjorde
propositioner, af Ridderskapet och Adelil
gillade,
§. 20.
Herr von Hartmansdorff: Utskottet har
uti denna §. föreslagit, att ett beslut, som
blifvit fattadt, icke kan gälla som praejudicat.
Men sådant kan icke förbjudas, så vida
beslutet, i och för sig, är rigtigt. Jag
tror derföre, alt hela den perioden i §:n
sorn härom talar, håde kan och bör utgå;
äfvenväl anser jag, alt i slutet af §:n en liten
förändring i ordställningen bör ske, hvadan
jag anhåller att få uppläsa ett förslag
till hela 20 §. så lydande: Den hvars anhållan
om inträdcspollett blifvit j antingen
vid de anteckningar då Landt-Marskalken
förer ordet eller vid dem _, som ske inför
Den g November.
Riddarhus-Utskottet j ansedd icke kunna beviljas
j eige j när af slaget honom tillkännagifves,
äska förhållandets anmälande af
Ordföranden hos Ridderskapet och Adeln in
pleno, pä hvars slutliga afgörande frågan
kommer att bero. Såsom allmän grundsats
galle, att den, hvilken enligt denna Riddar
hus-Ordning blifvit ansedd oberättigad
att säte och stämma på Riddarhuset intaga,
under samma tid ej eller må fullmakt utgifva.
Gi’efve Cronhjelm'. Mig synes att Utskottets
förslag till ifrågavarande , efter
det beslut Ridderskapet och Adeln nyss fattadt,
och emot hvilket jag mig reserverat,
brister i analogi. Utskottets förslag innehåller,
att om, någon person antingen vid
de anteckningar, då Landt-Marskalken förer
ordet, eller vid dem, som ske inför Riddarhus-Utskottet,
anhållit om inträdespoliett,
men blifvit en sådan förnekad, så äger han,
att äska förhållandets anmälande af Ordföranden
hos Ridderskapet och Adeln in pleno.
Då nu i denna §. Landt-Marskalken omtalas,
så skulle det vilja synas, som han borde
göra denna anmälan inför Ståndet, men
som han, enligt den nyss antagne redactionen,
icke deltagit i beslutet, tror jag, att
det bestämdt bör utsättas, att den äldste Ledamoten
i Riddarhus - Utskottet skall för
Ståndet in pleno en dylik anmälan göra.
Herr von HohenhausenJag har ingen
ting deremot, att äldste Ledamoten i Rid
-
Den g November.
3i3
darhus-Utskottet skall för Ridderskapet ock
Adelil anmäla frågan om den person, som
blifvit förnekad inträdespollett; men jag
kan ej inse, att det någonsin kan förnärma
Jj a 11 (1 t~Ma r s k a 1 k ens rätt, att göra en dylik
anmälan, enär han, såsom Ordförande vid
anteckningen, vägrat en person pollet på
den grund att Genealogien är ofullständig;
dock är det möjligt, att Grefve Cronhjelms
förslag är det bäst passande, och derföre
bar jag ingen ting emot, att det antages.
Grefve Cronhjelm: Jag torde hafva otydligt
yttrat mig. Min mening är den, att
§:s stadgande, att, ”enär en person, vägrad
inträdespollett, äskar, att anmälan derom
skall ske bos Ridderskapet och Adeln in
pleno, en slik anmälan skulle göras af Ordföranden
hos Ståndet,” sålunda borde förändras
att en dylik anmälan bör verkställas
af äldste Ledamoten i Riddarhus-Utskottet.
Herr von Hartmansdorff: Jag torde i.
anledning häraf få föreslå följande redaction:
äska förhållandets anmälande af Riddarhusutskott
et s äldste Ledamot &c.
Herr von Hohenhausen : I händelse Herr
von Hartmansdorffs sista förslag antages,
torde dertill äfven böra läggas: äldste ordföranden
i Riddarhus-Directionen; i anledning
hvaraf redactionen skulle blifva följande:
äska förhållandets anmälande af Riddärhus-Utskottets
eller Riddarhus-Directionens
äldste Ledamot &e.
3i4
Den g November.
Herr Riben: Äfven jag stall anhålla,
att få föreslå, huruvida det icke vore tydligare
om det, i stället för ordet äldste,
sattes den främste efter Matrikeln varande
Ledamot i Riddarhus - Directionen eller
Riddarhus-Utskottet.
Herr Grefven och Landt-Marskalken
gjorde proposition till bifall å den af Herr
von Hartmansdorff utaf 20 §. först föreslagne
redaction, med iagttagandederaf, attnästefter
ordet: Ordföranden, borde tilläggas: / R/ddarlius-Directionen
eller Riddarhus-Utskottet,
Bifölls.
Företogs till pröfning Riddarhus-Utskottets
den 37 sistledne Junii aflåtne samt
den 18 derpå följde Augusti eftermiddagen
på hordet lagde Memorial, med förslag till
så väl a:dra Afdelningen af Riddarhus-Ordningen,
som stadga till ordnings vinnande
vid Ridderskapets och Adelns sammankomster
m, m,
21,
llerr Bergman j Ambrosius Magnus: Allt
ifrån den tid denna sal varit samlingsrum
för Ridderskapet och Adelil under Riksdagarne,
hafva Grefvar och Friherrar innehaft
den högra sidan om Landt-Marskalken saint
Den <? November.
315
Adeln den vänstra, hvilken, jag vet ej af
hvad anledning, kallades Finska flygeln. Först
vid 1809 och 1810 årens Riksdag, har häruti
blifvit förändring gjord. Den Riddarhusordning,
sorn då antogs, och af Konungen
stadfästades , stadgade den ordning, i afseende
på sittningen, att första Grefve-bänken
hiel' till höger örn Landt-Marskalks-bordet,
den andra till vänster, och så vidare. Då
förslaget till denna förändring i Ridderskapets
oeh» Adelns placering ventilerades på
Riddarhuset, talade jag deremot, och understöddes
jemväl af flere Ledamöter, men
det gick ändock igenom. Då det nu är
fråga om, att uppgöra en ny Riddarhusordning,
torde det icke vara olämpligt, att
reclamera Adelns rätt till deras förra platser,
Det är ej personligt intresse, som talar
hos mig, utan jag nitälskar blott för
gamla ordningars och sedvanors bibehållande,
dem tid och omständigheter icke gjort
pjämpelige eller orimlige, hvilket icke här
inträffar,
Yår Lag har en grund för ägande-rätt,
Sorn alla Domstolar följa: den kallas urminiieshäfcl.
Således, och då Adeln från urminnes
tider haft de platser jag nu återfordrar,
skulle min tanka vinna, om den kunde afgöras
vid någon Domstol. Jag är ock förvissad,
att den nu bär skall få bifall, då
den ej kan afgöras af mera upplysta och
Vältänkande personer, hvarföre jag vädjar
till Herrar Grefvar och Friherrar, 0111 de
3i6
Den g November.
icke finna skäligt, att, med ogillande af Utskottets
förslag till 21 §. uti Riddarhus-Ordningen,
åter gå till det gamla stadgande, i
afseende på platserne uti Riddarhus-salen,
som gällde för 1809. Hos Herr Grefven och
Landt-Marskalken anhåller jag om proposition
härå.
Herr von Hohenhausenj Michael: Om
jag riktigt fattat, hvad Herr Bergman hegart,
så önskade lian, att Grefvarnei och
Friherrarne skulle intaga högra sidan om
Landt-Marskalksbordet, och Adeln den vänstra,
hvilket ägde rum före den å Riksdagen
1809 och 181 o antagne Riddärlius-Ordning,
som ändrade detta stadgande, på sätt
allt sedan och hitintills blifvit brukadt. Då
den laga fasta på Finska flygeln, som Herr
Bergman omtalat, för den af honöm nu
föreslagne förändring, är vorden häfven genom
ett nytt stadgande, hvilket härleder sig
ifrån en bättre sakernes ordning, oell dessutom
förekommer, hvad en sådan förändring
skulle förorsaka, trängsel, så vågar jag tro,
att det icke är skäl att vidtaga någon förändring,
utan anhåller, att Utskottets förslag
må bifallas.
Herr Bergman: Visserligen skulle, genom
den af mig föreslagne förändring, det
kunde hända, att Grefvarne och Friherrarne
icke fingo alla runi på högra sidan om LandtMarskalksbordet,
såsom förr; men de kunde
då intaga den högra sidan af gången för
Den Q November.
deras värdighet skull. Jag minnesjyid Riksdagen
i Norrköping, att Grefvarne och Frilierrarne
suto å den högra sidan om gången
frun Landt-Marskalken räknadt, och att Adeln
satt på den vänstra. Jag tror att det är
det rättvisaste. Hvad Herr von Hohenhausen
menar med laga fasta, vet jag icke. Jag
har icke tält derom, utan om urminnes häfd.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag
har så ofta med ledsnad från andra länder
hört talas om högra och vänstra sidan, att
jag högeligen skulle önska, att någon sådan
skillnad icke här måtte komma i fråga.
Herr von Hohenhausen: Då jag förra
gången yttrade mig, glömde jag att nämna
det skäl, som nu blifvit af Herr Cederschjöld
anfÖrdt. Förra placeringen af Ridderskapet
och Adeln hade sin grund i voteringarne
klassvis; men sedan detta blifvit förändradt,
kan jag ej inse någon grund, att upphäfva
den sedan 1809 och 1810 årens Riksdag
stadgade ordning, i afseende på placeringen,
halst det möjeligen kunde föranleda en återgång
till den gamla röstberäkningen , utan
tillstyrker derföre bifall å den af Utskottet
föreslagne redaction till 21 §.
Herr von Heyne., Georg: Äfven jag har
vid Riksdagarne både i Norrköping och Gefle
sett, det Grefvarne och Friherrarne intogo
den liögra sidan om Landt-Marskalksbordet,
samt Adeln den vänstra, och jag kan således
3i8
Den Q November.
vitsorda det förhållande, sorn af Herr Berg-»
man blifvit uppgifvit. I sjelfva saken är
jag ense med Herr Bergman, ocb förenar
mig helt oell hållet uti det af honom uppgifne
förslag, icke för alt vilja disputera orri
någon rang, utan endast derföre, att det
medförer för Adelil flere beqvämligheter,
som nu verkeligen betagas dem, och deribland
till exempel den, att de då få tillfälle
att hora bättre. För mia del kan jag ej
annat finna, an alt, då alla afRidderskapet
och Adeln betala lika till reparationer å
Riddarhuset, alla äfven skola agä lika rätt
till platserne här i Riddarlnls-salen. Skulle
det blifva särdeles trångt på någon sida,
ser jag ej något hinder vara derföre, att jtt
icke de Ledamöter, som hade trångt , kunde
gå kunde gå öfver till den andra. Jag underställer
således Ridderskapet och Adeln,
om icke Herr Bergmans förslag må godkännas,
Herr Rosenblad_, Bernhärd: Då detta
ärende var under öfverläggning i Utskottet,
yttrade jag, att i RiddarhuS-Ördniilgen ej
borde Upptagas något stadgande öm Bäll-,
barnes delning ibland Ridderskapet oell Adelil,
emedan ett sä obetydligt ordningsmål ej hör
aga grundlags helgd, utan endast intagas i
den särskildta policestadgan. Då jag likväl
vid den enskildta öfver läggningen icke funnit
denna mill tanka understödd af någon
enda Ståndets Ledamot, så vili jag ej borttaga
tiden med en öfverflödig proposition
Den g November•
3ig
och votering, utan endast på detta sätt hafva
nain enskildta mening i protocollet förvarad.
Herr Bergman: Herr von Hohenhau
sen
lärer ej vara underrättad derom, att den
gamle Adeln allt ifrån Konung Gustaf Adolphs
tid ända till Konung Gustaf III:s, då clasificationen
åter infördes, innehade den vänstra
sidan om Landt-Marskalken efter sorn
de voro de äldste, äfvensom att de af Adeln,
hvilka år 1778 hlefvo ansedde att utgöra
Riddare-classen, då hlefvo qvarsittande på
sine förut innehafde platser. Hvad Herr
Cederschjöld anfört, i afseende derpå, att
det vore obehagligt, att göra någon skillnad
på högra och vänstra sidan, får jag upplyse,
att flera utaf Adeln, hvilka alltid utgjort
ett större antal än Grefvar och Friherrar
tillhopa , äfven komma att få platser på högra
sidan, efter det Grefvarne och Friherrarne
intagit sine. Få enahanda sätt inträffade
det äfven vid Norrköpings Riksdag,
emedan de yngsta Friberrarne suto midt
emot mig, och efter dem Ledamöter af
Adeln.
Herr Uggla j Göran Gustaf: Jag tager
mig friheten vördsamt hemställa, om icke
till förekommande af all vidare rangstrid
Ridderskapets och Adelns Ledamöter emellan,
samt på det alla må njuta lika rätt, och
ingen få anledning att klaga öfver prejudice,
den åtgärd kunde vidtagas, att lottning
om platserne på Riddarhuset vid bör
-
320
Den 9 November.
jan af hvarje Riksdag ansUildeS Median alla
representerade familier; och hvarigenom således
den yngre Adeln äfven kunde beredas
tillfälle, att närmare nalkas skranket än Sorn
nu är förhållandet.
Herr Riben: Om den högra och vän
stra
sidan tror jag, att man ej här beliöfver
tala. Jag kan icke göra mig rätt begripligt,
hvad Herr Bergman åsyftar, men
det vet jag, att jag anser Grefvarne och
Friherrarne böra innehafva de första platserne
här i Riddarhus-Salen, och sålunda
sitta på sätt de nu göra. Det enda jag skulle
hafva att anmärka mot redactionen af förevarande
§. vore det, att ordet Ränk framföre
ordet lista, helt och hållit, såsom öfverflödigt,
kunde utgå.
Grefve Cronhjelm: Lika med en Värd
Ledamot anser jag, att det uti fråga varande
§. föreslagne stadgande hör utgå, och i dess
ställe insättas uti den serskildte ordningsstadga,
som i Riddarhussalen bör finnas uppslagen,
I anledning af hvad Herr Bergman yttrat, tror
jag, att då placeringen vid 1809 års Riksdag
blef förändrad, det lär hafva Skett på grund
af det företräde Grefvarne och derefter Friherrarne
bora hafva framför Adeln. Jag tror
väl, att det är nyttigt och rigtigt, för att
belöna förtjenster, att någre upphöjas , men
jag kan aldrig derföre gilla, att andre af
samma orsak skola nedflyttas, hvarigenom
Den g November.
sluteligen vore eli möjlighet, att våra äldste
slägter af f. d. Riddar-classen kunde blifva
tillbakaträngde lill läktaren.
Grefve von Schwerin: Äfven jag in
stämmer
i hvad af Grefve Cronhjelm blifvit
yttradt. Det är icke möjligt, att någon
person kan komma frammanföre N:o i
Grefve Brahe, men, efter de stadganden,
som nu äro gällande, kunna flera personer,
hvilket äfven inträffat, komma framföre N:o
i. Herr Lilljehök, som endast är Adelsman.
Den plats han innehar följde med hans
Ätt, och då han förut innehaft första rummet
på vänstra sidan om Landt-Marskalksbordet,
kan jag icke neka dertill, alt det
måste vara obehagligt för denna ätt, att
blifva oupphörligen nedflyttad. Af dessa
skäl kan jag ej finna, att Herr Bergman
har så orätt uti sin framställning, och jag
anhåller således äfven för min del, att vi
måtte återgå lill det gamla stadgandet i denna
fråga, eller på sätt det var före 180g.
Herr von Hohenhausen: Jag hemstäl
ler,
om icke pröfningen af denna §. kunde
hvila till en annan gång. Detta ämne är
väl icke af betydlig vigt, men då det likväl
rörer hvarje Adelig Representant, och
så få nu äro tillstädes, har jag trott mig böra
göra denna hemställan. Hvad angår det
påstående, som här blifvit gjordt, att den
-
Ridd. o. Ad. Prot. X. Band. 21
3a?.
Den g November.
na §. borde flyttas till ordnings-stadgan, så
tror jag att det är origtigt. I afseende på
sjelfva placeringen, är nödigt till att förekomma
högra och vänstra sidan, hvilket
ej står tillsammans med de slutne voteringarne,
att detta stadgande finnes uti sjelfva
Riddarhus-Ordningen. På denna grund, för
att ej kunna när som helst förändra det,
anhåller jag att den af Utskottet föreslagne
må antagas; men i händelse Herr Berghman
skulle fortfara uti sin begäran att önska
förändring i denna fråga, så förnyar jag
min gjorde hemställan, att pröfningen af
denna § må tills vidare blifva hvilande.
Grefve Cronhjelm: Jag kan ej under
låta,
att yttra "min förundran, att då fråga
är om ett af de obetydligare detaille-ämnen
i Ridderskapets och Adelns enskildta Stånds
ordning det materiella tager så öfverhanden
öfver det intellectuella, att en Ledamot begär,
att detta ärende måtte hvila, då andre
frågor, som varit af större vigt, icke
blifvit hvilande. För min del kan jag ej
finna, att den värde Ledamoten har något
anspråk att göra gällande, för att få denna
fråga hvilande, utan anhåller , att densamma
nu måtte till pröfning företagas. Jag
hade ej trott, att man af Herr Berghmans
Förslag skulle kunna draga den tydning,
att han önskade, att högra och vänstra sidan
skulle blifva inrättad för vinnande af
samma ändamål, som man i andra Länder
hört talas om. Jag skulle ej gerna beträda
Dea g November.
323
den plats jag nu innehar, om man under
sadan tydning kallade den för högra sidan,
men om så vöre, Lief jag ändock den samma,
och anser, att man icke hör befara spöken
, der inga visat sig#
Herr von Hartmansdorff: Jag instäm
mer
med Herr Berghman och Grefve von
Schwerin, samt tror att en Bonde eller Sparre
ej höra flyttas från silla rum längre ifrån
Ordföranden, föl- de personers skuld, hvilka
endast för få år tillbaka blifvit kände,
och i Greflig eller Friherrlig värdighet upphöjde.
Hvad högra och vänstra sidan angili-,
kan jag ej finna någon fåra här vara på
lärde, så länge man sitter efter eii viss nummerföljd.
Jag tror således, att denria benämning
här ej eller kan jemföras med hvad
som i andra Länder med högra och vänstra
sidan förstås. Nummerordningens bibehållande
är af vigt, derföre, att tvedrägtens
utbrott lättare for ek om mas , då män af olika
åsigler sitta blandade om hvarannan, tilen
det hindrar icke den gamla ordningens återinförande.
Af dessa skäl och i anledning af
Herr Berghmans framställning, vågar jag föreslå
följande lydelse af al §.: Innan anteckningdrne
förrättas, skota Bankarne i Riddar
hus-Salen vara af Riddarhus-Secreteraren
och Fiscaten indelta , hvarvid iagttages
den för Åtterne här ofvan uti §. i stadgade
ordning, på det sätt att Grefvar och
Friherrar sitta till höger om Landt-Marskalks-hordet,
hvarest första Bänken und
*
-
3a4
Den g November.
får N:o 1, den andra N:o 2, och så vidare,
intill dess samtelige Grefvar och Frilierrar
erhållit sine platser. Ridders- och
Adelsmän sitta till venster om Landt-Marskalks•bordetj
hvarest första Bänken undfår
Nummer näst i ordningen efter den sista,
som af Friherr arne upptages: så att om denna
till exempel har N:o 11 får den första
till vänster om Landt-Mar skalk s-bor det N:o
12 j den andra N:o i3 och så vidare, intilldess
Ridders- och Adelsmännen upptagit lika
mångå Bänkar å den vänstra sidan, sorn
Grafvarne och Friherrarne å den högra.
Derefter fördelas Ridderskapets och Adelns
öfrige medlemmar på de å ömse sidor i Riddarhus-Salen
återstående Bänkar, af hvilka
alla de på ena sidan betecknas med udda
och de på den andra med jemna nummer.
Sedermera uppslås en lista vid hvarje Bänk,
hvarpå de Riksdagsmäns namn uppföras,
som derå erhålla sina platser; åliggandes
Riddarhus-Fiscalén att öfver verkställigheten
häraf noga hand hålla.
Herr von Heijne: Jag är förekommen
i livad jag ville säga utaf Grefve Cronhjelm
och Herr von Hartmansdorff. Jag gör mig
ej det begrepp, att Grefvar och Baroner
tillhöra ett annat partie, ån Adelsmännen,
emedan jag är öfvertygad derom, att alfa
på hvad plats som hälst äro vältänkande patrioter
; och af sådan anledning kan jag ej
eller finna, att Herr Berghmans Förslag om
Den g November.
3a5
högra och vänstra sidan kan förorsaka någon
menlig följd.
Herr von Hohenhausen: Jag har ej sagt,
att den högra och vänstra sidan skulle uppkomma
genom Herr Berghmans Förslag ; men
att det kunde inträffa genom det Förslag'
Grefve Cronhjelm framställt, om det insattes
i ordningsstadgan, emedan det i slikt
fall kunde på förmiddagen beslutas , och på
eftermiddagen sättas i verkställighet, Hvad
Grefve Cronhjelm anfört om det intellectuella
och materiella, vill jag ej närmare undersöka,
emedan vi å ömse sidor kunna vara
trygge, att hvad vi framfört blifver af
Ridderskapet och Adeln efter förtjenst pröfva
dt; men då detta ärende rörer hvarje enskild
man af Ridderskapet och Adeln, tror
jag, att, enär så få Ledamöter af Ståndet nu
äro tillstädes, det samma hör hvila till en
annan dag: dock, i händelse icke någon mera
det yrkar, afstår jag från min anhållan,
under tillfredsställelse, att jag ansett att
skyldigheten fordrat en sådan framställning.
Herr Berghman: Jag finner, med mycken
satisfaction, att jag icke bedragit mig,
då jag i denna fråga vädjade till Herrar
Grefvars och Friherrars rättskänsla, eftersom
Herrar Grefvarne Cronhjelm och von
Schwerin understödt mitt Förslag, och hvaruti
Herr von Heijne och Herr von Hohenhausen
jemväl instämt. Här har blifvit framStäld
den önskan, att afgörandet af detta
3*6
Dea g November.
ärende måtte uppskjutas på den grund, att
så få af Ridderskapet och Adeln nu äro tillstädes;
men denna önskan kan visserligen
icke beviljas, hälst skälet dertill förfaller,
då jag får tillkännagifva, att flere Ledamöter
vid 1809 års Riksdag icke voro närvarande
vid beslutet af den då gjorde förändringen,
än de sorn 1111 äro tillstädes, då
man vill förkasta, hvad som stadgades 1809,
och återgå till den ordning, i afseende på
placeringen, sorn var före den tiden.
Grefve Cronhjelm: En värd Ledamot
har trott, att det ej vore nödvändigt att införa
Herr Berghmans förslag i Ordningsstadgan,
- emedan hvad man då på förmiddagen
beslutade, kunde på eftermiddagen
verkställas; men jag ber, att få fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet derpå,
att de öfrige Ståndens Ordnings-stadgar
ej äro af Konungen sanctionerade, och jag
vet ej hvarifrån man skulle vilja hämta den
förmodan, att Ridderskapet och Adeln i detta
fall icke skulle besluta med lika varsamhet
och omtanka, sorn de öfrige Stånden,
En sådan förmodan är falsk, och jag anhåller
om bifall å Herr Berghmans förslag.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Jag anhåller
om ursäkt, att en person från Läktaren
vågar yttra sig i denna sak. Ehuru förevarande
fråga icke synes vara af någon vigt,
hemställer jag likväl, om det icke vore bäst,
att i afseende å platserne i Riddarhus-S-aleu
Den g November.
bibehålla det bruk , som allt sedan den nya
Constitutionens antagande härstädes varit
följdt. Att förändra detta bruk, skulle lätteligen
kunna leda till anmärkningar af mångfaldig
beskaffenhet. Jag tillstyrker således
för min del bifall å Riddarhus-Utskottets
förslag.
Friherre Rålamb Claes: Jag är till en
stor del förekommen af Herr Lefren, och
tror lika med Herr von Hohenhausen, att
pröfningen af denna förevarande (i. kunde
uppskjutas, och förekomma tili öfverläggning
i sammanhang med Ridderskapets och
Adelns särskildta ordnings-stadgia»
Herr Berghman: Herr -Lefren synes
tro, att placeringen inom Ridderskapet och
Adeln var en följd af Constitutionen; men
jag får i det fallet gifva tillkänna, att allt
ifrån 1719 till 1772 hafva vi ägt liberalare
Constitution, än den som antogs 1809,* och
att under samma tid, äfvensom från 1772
till 1809, Ridderskapet och Adeln varit placerad
efter det förslag jag tagit mig friheten
framställa. Då jag således upplyst, att placeringen
existerat, på sätt jag tillstyrkt, både
under frihetstiden, och då despotismen ägde
rum, så tror jag, att Ridderskapet och Adeln
bör äfven hädanefter följa samma ordning.
Herr Lefren: I anledning af hvad den
siste värde Talaren anmärkt, får jag hemställa,
om någre spår af den tid, som var
3a8
Den g November.
emellan 1719 och 1772, böra vara qvar,
eller om de böra eftersökas?
Grefve Cronhjelm: Då jag för en stund
sedan, yttrade mig, att våra äldre slägler
ej skulle vara belåtne dermed, att när andra
personer blifva upphöjde, småningom
blifva tillbakaflyttade, var det visserligen
icke min afsigt, att dermed vilja säga något
stötande emot dem, som hafva sin plats
på Läcktaren. Jag har tvärtom trott, att
om Herr Berghmans förslag antages, skola
de af Adeln, som nu sitta på Läcktaren,
möjligtvis förr kunna komma derifrån.
Herr Berghman: För att besvara Herr
Lefrehis yttrande, att man icke borde eftersöka
den tid, som var emellan 17 19 och 1772,
får jag blott anföra, att Sverige hade under
den tiden så kloka och upplyste män, att
vi nu icke äga större; och i sådant fallkan
jag ej finna det vara föraktligt att, till stöd
för sitt påstående, åberopa en sådan epok.
Herr Lefre'n: Då jag bade den för
mon
att första gången sätta min fot inom
detta Hus, var det med den öfvertygelse,
att i hvilken vrå eller från hvilken plats
man bär talade, Ridderskapet och Adeln endast
skulle öfverväga, om det, som sades,
var klokt eller icke. — Allt fjäsk, det må
komma ifrån en person som sitter på Läcktaren,
eller annorstädes i Salen, är obehörigt
och dåligt; och jag kan icke neka dertill,
Den p November. 329
att jag finner anmärkningen, att vilja kornma
frän Läcktarcn, minst sagt, oväntad.
Friherre Toll^ Gustaf Philip: Jag anser
denna fråga vara af liten vigt. Äfven jag
vördar minnet af förfäders förtjenster inom
fäderneslandet, och tror att dessa lika värdigt
från hvarje punct eller ställe inom
detta rum kunna och höra upplifvas; dock
finner jag, att, då så få af Ridderskapet och
Adeln 1111 äro tillstädes, och det likväl nära
rörer livar och en, det vore ädlare, att icke
nu afgöra denna fråga, utan uppskjuta öfverläggningen
derom, hälst man ser, att
minoriteten är gifven, och dessutom äfven
ifrågavarande motion är ny.
4
Herr Gref ven och Landt - Marskalken
yttrade, att då flere Ledamöter begärt, att
förevarande ämne måtte till nästa Plenum
uppskjutas, ansåg Herr Landt-Marskalken en
slik anhållan icke kunna, enligt 49 § Riksdags-Ordningen,
förvägras.
Herr Bergman: Då förevarande §. redan
blifvit discuterad, tror jag icke, att den
ytterligare kan hvila till öfverläggning vid
ett annat tillfälle, utan anser att den nu
bör afgöras.
Herr Grefven och Landt-Marskalken
uppläste 49 §• Riksdags-Ordningen, så lydande:
”Då saken från Utskott återkommit,
blifve den efter första uppläsandet liggande
33o
Den g November.
på bordet. Den kan vid nästa föredragning ,
ehvad öfverläggning ägt rum, eller ej, på
llere Ledamöters begäran, äler hvila.”
Herr Bergman: Jag fortfar i min anhållan,
att frågan nu måafgöras.
Grefve Cronhjelm: Jag ber om tillgift,
att jag uppehåller Ridderskapets och Adelns
dyrbara tid med förklaring af ett enskildt
yttrande. Just derföre , att jag märkte det
Herr Lefrén trodde sig finna någon mindre
grannlagenhet i mitt första yttrande, uppträdde
jag nyss, och helt osk}ddigt framställde
min tanka. Det kan val ej undfalla
någon Ledamot, att jag här blifvit missförstådd,
men det kan ock icke finnas något
mera smärtande , än att, efter att hafva gjort
en förklaring öfver sitt yttrande, finna det
denna åter blifvit fattad i en oriktig mening.
Jag anhåller det Ridderskapet och Adeln
täcktes frikalla mig, ifrån att hafva velat
kasta någon skugga på de värde Ledamöter
som sitta å Läktaren. Min mening har endast
varit den, att de personer, som hafva
sine platser på Läktaren, möjligen kunna
vilja blifva flyttade derifrån af det skäl,
att de anse det vara beqvämare att komma
närmare Landt-Marskalksbordet,
Herr von Hohenhausen: Sedan Herr
Grefven och Landt-Marskalken förklarat sin
tanka, att denna §. bör hvila, så lärer någon
ändring deruti nu ej kunna äga rum.
Dm g November.
331
]\Tär man är så noggrann för den första af
Adelsmännen, vet jag ej hvarföre man icke
är lika noggrann för den första Friherren.
Grefve von Schwerin: /\9 §• 1 Riks
dags-Ordningen
talar om allmänna frågor,
hvarmed förstås Betänkanden, sorn inkomma
från ett eller flere Utskott. Men här är
fråga om att uppskjuta pröfningen af en §.
uti ett Utskotts Utlåtande, och att fortsätta
öfverläggningen öfver de återstående §§.;
jag kan ej finna, att nyssnämnde 4,9 §• kan
lii t lämpas. Skulle likväl Herr Grefven och
Landt-Marskalken anse pröfningen af nu förevarande
§. böra hvila, så hemställer jag,
om icke den återstående delen af Utskottets
Utlåtande äfven borde hvila , och Plenum
afslutas,
Herr Bergman: Herr Grefven och LandtMarskalken
har väl bestämdt förklarat, att
ifrågavarande §. borde ytterligare hvila; men
jag tror att det är min rätt, att i detta afseende
begära votering; och i händelse Herr
Grefven och Uandt-Marskalken godkänner
denna min begäran, så anhåller jag att vi
måtte få votera. Dessutom torde jag få anmärka,
att flera vigtigare mål blifvit hos Ridderskapet
och Adeln afgjorde, då de närvarande
Ledamöternes antal varit mindre, än
det nu är.
Herr von Hartmansdorff: Då jag hop
pas,
att Herr Belgman afstår från sin be
-
33?
Den 9 November.
gäran om votering, får jag förena mig med
hvad Grefve von Schwerin nu sednast yttrade.
Herr von Hohenhausen: Enär detta är
ett Betänkande, som Riddarhus-Utskoltet afgifvit,
tror jag icke, att Ridderskapet och
Adeln äro tvungnej att behandla detsamma
i enlighet med Grundlagens föreskrift om
allmänna frågor; och enär jag ej kan finna,
att något förloras derigenom, att den nu förevarande
§. livilar, tror jag, att man med
fullkomlig annalogi kan bifalla det. Skulle
nu Ridderskapet och Adelil jemväl, på sätt
Grefve von Schwerin föreslagit, finna skäligt,
att den återstående delen af Utskottets
Betänkande bör hvila, så kan sådant ej förnekas,
men jag hemställer om dertill är skäl,
då vi hafva så ondt örn tid, och den alfor
oss så dyrbar.
Herr Riben: Just af samma skäl, som
den värde Talaren, hvilken sist yttrade sig,
anförde, eller för att spara tid, får jag underställa
de Ledamöter, som begärt, att
denna nu under öfverläggning förevarande
§. ytterligare mätte hvila, om de icke kunde
derifrån afstå, på det att vi lingö sluta
pröfningen af Riddarhus-Ordningen, innan
vi åtskiljdes.
Herr von Hohenhausen: Sedan jag lill
protocollet uppgifvit mina skäl, hvarföre jag
ej vill ingå på den af Herr Berghman föreslagne
förändring, afstår jag gerna från
Den g November.
333
min begäran, att öfVerläggningen öfver denna
§. må hvila; och jag önskar blott, att de
afgörande LedamÖterne icke endast se på sin
egen, utan äfven på de andre frånvarandes
rätt.
Friherre Toll: Jag kan ej förena mig
med Herr von Hohenhausen, utan fortfar i
min begäran, att, för vinnande af ett ädlare
beslut, denna §. ytterligare må blifva
hvilande.
Herr Printzenskjöld _, Carl: Då det lärer
vara hvarje Ledamots af Ridderskapet och
Adeln rätt och skyldighet, att bevista Ståndets
sammankomster, kan jag ej se något
hinder för detta ärendes slutliga afgörande
uppkomma deraf, att så få Ledamöter nu
äro tillstädes, hvarföre jag förenar mig till
alla delar med hvad Grefve von Schwerin
och Herr Berghman uti detta ämne anfört.
Friherre Rålamb: Jag afstår från min
begäran, att pröfningen af denna §. må än
ytterligare uppskjutas.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
gjorde proposition till bifall å den af Utskottet
föreslagne redaction af 21 §. Riddarhus-0
rdningen.
Ropades Ja och Nej.
Undertecknad Riddarhus - Secreterare :
Jag anser det vara min pligt, att vördsamt
334
Den g November.
upplysa, att sedan Ridderskapet och Adelil
stadgat den ordning i afseende å placeringen
uti Riddarhus-Salen, att hvar och en
borde innehafva plats efter numera af den
Ätt han representerade, så hafva äfven de
å väggarne härstädes hefintelige vapen , hvilka
förut varit uppsatte i den ordning, efter
hvilken Herr Berghman yrkar, att placeringen
bör verkställas , nu mera blifvit omflyttade
samt uppsatte i enahanda ordning med
den, som för närvarande placering är gällande,
så att Herrar Grefvars Sköldemärken
uppfylla de närmaste pelare på håda sidov
om Landt-Marsknlks-bordet, hvarefter Friherrarnes
samt Ridders- och Adelsmännens
vapen äfven på båda sidor, efter hvarje Ätts
Numer, intaga deras rum. Den nu föreslagne
förändrade placering i Riddarhus-Salen
skulle således strida mot den ordning, efter
hvilken Höglofiige Ridderskapets och Adelns
samtelige famillers vapen nu finnas uppsatte.
Jag medgifver visst, att man, utan afseende
å denna ordning, skulle kunna förändra placeringen
i Salen; men då de äldste ätterne
bland Ridders- och Adelsmän, ehuru, i afseende
å platserne uppflyttade till vänster
närmast Landt-Marskalks-bordet, likväl i alla
fall ovilkorligen måste vid voteringar så väl
inom Ridderskapet och Adeln, som Utskotten
, gå efter Grefvar och Friherrar , synes
mig den fördel man åt Ridders- och Adelsmännen,
på bekostnad af Grefvarnes och
Friherrarnes rätt vill bereda, icke vara särdeles
betydlig.
Den g November.
335
Herr Berghman: Jag är den siste Ta
laren
mycken tack skyldig för de vigtiga
upplysningar han meddelt. Det är en särskild
sak, att Ridderskapets och Adelns vapen
och sköldemärken blifvit satte i den
ordning, att Grefvarnes hänga först, sedan
Friherrarnes och slutligen Adelsmännens;
det måtte icke kunna värka på heslutet om
placeringen här i Riddarhussalen. Jag fortfar
att yrka oell insistera på Adelns rätt,
att erhålla den vänstra sidan om LandtMarskalks-bordet;
och jag har, till min fägnad
, just funnit dem, som skulle finna sig
derigenom vara förnärmade, hafva understödi
mitt förslag.
Herr von Hartmansdorff: Jag tror ej,
att placeringens förändring skulle ske på
Grefvarnes och Friherrarnes bekostnad. Flera
Ledamöter hafva begärt, att pröfningen
af denna §. måtte hvila på den grund, att
så få af Ridderskapet och Adeln äro tillstädes
, att den samma nu skulle af Riddarhusets
minoritet blifva afgjord. Jag tror
att ehvad frågan afgöres nu eller uppskjutes
till en annan gång, så blifva alltid Grefvar
och Friherrar fåtaligare än Ridders- och
Adelsmän, samt utgöra fÖljagteligen städse
minoriteten af Riddarhuset. I händelse denna
fråga kommer att nu till afgörande företagas,
så anhåller jag vördsamt att proposition
måtte göras på det förslag jag afgifvit.
336
Deri g November.
Grefve von Schwerin: Ridderskapet
oelr Adeln har i sin Riddarhus-Ordning fått
åtskillige stadganden sorn jag ej kan gilla,
efter de synas mig godtyckligt ditkomne;
men hvad denna fråga angar, så finner jag
den både äga princip och vara hillig. Det
kan ej synas annat än obehagligt för representanter,
hvilkas ätter förr alltid setati främsta
rummet å venstra sidan intill LandtMarskalken,
att nu se sig nedflyttade för
att lemna rum åt ätter, som först i sednare
tider blifvit upphöjde, hvarföre jag tror,
att den gamla ordningen bör åter införas.
Beträffande åter frågan , huruvida pröfningen
af denna §. bör uppskjutas; så kan
jag ej för min fiel finna något skäl deruti,
att en slik pröfning bör uppskjutas, för det
att Grafvarne och Friherrarne äro så fåtaliga
här på stället, men skall denna fråga
hvila, så bör alltsammans hvila och plenum
afslutas.
Grefve CronhjelmJag förnyar ännu
en gång min anhållan om framställande af
den proposition, att Ridderskapet och Adeln
måtte anse stadgandet i detta fall böra intagas
uti den vanliga Ordningsstadgan. För
en stund sedan yttrade jag , hvarföre Ridderskapet
och Adeln ej behöfver underkasta
sig Konungens sanction; och jag skulle tro,
att Ridderskapet och Adeln ej eller står under
de andre Ståndens förmynderskap.
Herr
Den g November.
33/
Herr von Hartmansdorff: Heil Värde
Ledamot, som sist yttrade sig, har helt
och hållet misstagit sig, om han tror, att
de öfrige Stånden icke äro placerade i någon
ordning. Presterne sitta efter Stiftens,
Borgarne efter Städeriies och BÖnderne efter
Länens inbördes ordning, och således
är det en nummerföljd, i afseende på sittningen,
äfven ibland dem. Då de ordningar,
som våra förfäder hade, synas vara
mera noggranne och riktige, än dem vi nu
äga, så förnyar jag min anhållan omförändring,
på sätt jag föreslagit.
Grefve Cronhjelm: Jag saknar ej kän
nedom
derom, att vid de öfrige Ståndenen
viss ordning vid placeringen följes, men jag
bestrider att densamma varit underkastad
Konungens sanction; äfvensom jag bestrider,
att Herr Berglmians förslag behöfver
underställas Konungen» samt tror, att det
endast kan och bör upptagas i Ordningsstadgan.
Hem Grefven och Landt - Marskalken
förnyade den af honom till bifall å 31 §.
nyss gjorde proposition.
Ropades Ja och Nej,
Hvarefter Herr Grefven och Landi-Marskalken
hemställde, om Ridderskapet och
Ridd, o, Ad. Pr. X- Band*
338
Den g November.
Adeln behagade gilla Ilerr von Hartmansdorfls
af berörde §, föreslagne redacLion.
Ropades starka JTa jemte några Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och
Landtb Marskalken förklarade , att som, efter
hvad han tyckt sig fiona , J a öfverröstat
Nej, propositionen blifvit af Ridderskapetocli
Adeln bifallen.
Friherre Rålamb: Emot det af Rid
derskapet
och Adeln nu fattade Beslut, anhåller
jag att få reservera mig, emedan jaganser,
att den riitt man härigenom sökt skaffa
de aldre slägterne af Adelil fråntages Friherrarne.
Herr von Hohenhausen: Jag instäm
mer
i den reservation som af Friherre Rålamb
blifvit gjord, på skäl, hvilka ej röra
rangordningen; och ehuru jag anser det vara
en obetydlig sak, om Friherre-rätten genom
det nu tagde beslutet blifvit förfördelad;
kail jag likväl ej annat an finna, det
Friherre Bonde, som härstammar från Carl
VIII Knutson, har lika rätt att bibehålla
sin nu innehafvande plats, som Adelsmannen
Herr Lilljehök.
Friherre Toll: Då Konungen, efter
Grundlagen, äger rätt att upphöja personer
till Adengt Stånd, samt Friherrlig och Grefvelig
värdighet, har jag trott det ej vara
Dc.il
Ridderskapet och Adeln värdigt, att taga ett
sådant Beslut, som skulle kunna inom Riddarhuset
nedsätta dessa värdigheter, enär
till exempel en äldre Adlig ätt, som nu skulle
intaga säte å främsta bänkafne, blefve,
genom sin Konungs Nådiga upphöjelse i Friherrlig
eller Grefvelig värdighet, just härigenom
i sin repreSeiitations-rätt nedsatt; och
på sådan grund får jag mig mot detta Beslut
reservera.
Friherre nion Knorring, Bernhard, förenade
sig nied Friherre Rålamb.
Herr von HartmansdorffI afseende
på hvad Herr von Hohenhausen yttrade; får
jag blott nämna, att det icke fans någon Friherre
Bonde eller Sparre förr än Herr Bonde
och Herr Sparre förut varit till.
Herr vonFrancketi, Augusti Jag hemställer,
om icke j då rösterne äro så delade, detta
ärende bör afgöras genom votering, hvarom
jag anhåller.
Herr Printzenskjöld, Carl: Då Beslut i
detta mål redan är fattadt, och åtskillige personer
mot detsamma sig reserverat, lärer
Herr von Franckens begäran om votering
böra förfalla.
Herr vört Francken: Som Ridderska
pet
och Adeln icke till öfverläggning företagit
något nytt ämne, kan jag ej gilla den
af Herr Printzenskjöld gjorde anmärkning,
utan förnyar min begäran örn votering.
3.{o
Den g November.
Herr Riben: I fall flera personer ej
funnit sig befogade att reservera sig emot
det af Ridderskapet och Adeln fattade Beslut
, så hemställer jag om icke flera mål
kunnat äfgöras, emellan den stund, då Herr
Grefven och Landt-Marskalken yttrade sig
finna, det Ridderskapet och Adelil godkännt
Herr Berghmans Förslag, och denj, då Herr
von Francken begärde votering. Enär detta
står fast, kan jag ej filina annat, än att
frågan om votering bör förfalla.
Herr Berghman: Det lar väl vara emot
all ordning och praxis, att, sedan Ridderskapet
och Adeln fattat ett beslut, som
Landt-Marskalken genom klubbslag sanctionerat,
derefter kunna upprifva det genom
votering. Jag bestrider på det högsta, att
någon votering i detta ärende får aga rum,
och är öfvertygad derom, alt Herr Grefven
och Landt-Marskalken ej eller kan tillåta det.
Herr von Francken: Jag hyser Samma
tanka, som den Herr Riben yttrat, att flera
mål kunnat medhunnits att afgöras emellan
det beslutet fattades, och då jag begärde
votering; men enär denna mellantid åtgått
för gjorde reservationer emot beslutet,
och icke något nytt ärende blifvit till öfverläggning
företagit, kan jag ej frånträda
min begäran om votering, hvartill jag tror
mig äga en obestridlig rätt.
Herr Riben: Till bevis alt Herr Von
Franckens slutsats är oriktig, skall jag an
-
Den g November.
hålla, att få framställa ett exempel. Om,
sedan beslutet fattades, Herr Grefven oell
Landt-Marskalken låtit uppläsa några expeditioner
från Expedilions-Utskottet, skulle
väl Herr von Francken då kunnat begära
votering ?
Herr von Hartmansdorff: Jag tror att
Herr von Francken icke afhört ofverläggningen,
utan först inkommit på Riddarhuset,
under det reservationerne mot beslutet gjordes,
emedan jag förut icke märkt honom.
Jag har väl sett, huruledes ett plenum slutats
med reservationer emot ett då fattadt
beslut, och äfven att ett plenum börjats med
reservationer mot de beslut, som under ett
föregående blifvit fattade, men ej att man
på grund af reservationerna sökt upprifva
besluten. För min del anser jag frågan
vara afgjord, och tror ej alt votering numera
kan äga rum.
Herr Printzenskjöld: Jemte det jag förenar
mig med Herr von Hartmansdorff, får
jag tillägga, att det skulle vara ett lätt medel
att kunna upprifva ett redan fattadt be- .
slut, om den Ledamot, som icke öfver varit
discussionen, skulle äga rätt, alt förändra
beslutet, genom det han begär votering.
Herr von Hohenhausen: Endast den
omständighet, att Herr von Francken icke
var närvarande, då beslutet fattades, kan
göra honom oberättigad, att begära vote
-
34?
Den ,9 November,
ring; men i annot fall kan jog ej inse, alt
det kunde förnekas honom, emedan det
kunde luinda, att flera personer pA en gång
anhöilo om ordet, då de första, sorn af Landt-,
Marskalken uppropades, endast önskade att
få reservera sig mot beslutet, men de sed»
nare att begära votering,
Herr Printzenskjöld; Jag får på min
beder försäkra, att Herr von Francken icke
var närvarande , då beslutet i detta ärende
fattades, utan först derefter inkom,
Herr Lefrén: Huruvida beslutet skall
anses vara fatta dt, eller icke, och om vo-,
tering kan äga rum, derom vill jag ej ingå
uti någon pröfning; men anses det böra
blifva beståndande, så reserverar jag mig
deremot på den grund, att man bör und»
yika allt, som kan förorsaka schismer.
Herr Grefven och Landt-Marskalken
yttrade, att då sfraxt efter det Herr Gref-,
yen och Landt - Marskalken tillkännagifvit
det sätt, på hvilket Herr Landt-Marskalken
fattat Ridflerskapets och Adelns svar å den
sist framställde propositionen , flere Ledamöter
anmält sig att tala, af hvilka de
fläste emot Ridderskapets och Adelns beslut
sig reserverat, men Herr von Francken begärt
votering, samt Herr Landt - Marskalk
kerl icke kände något ställe i Grundlagen,
som förblöd en i slik ordning äskad vote»
ring; ansåg Herr Ijahdt- Marskalken för dess
Den Q November.
345
del sig icke iiga rättighet förneka den ifrågaställde
voteringen. Herr Landt-Marskalken
hemställde likväl till Herr von Francken,
om icke, enär Ridderskapet och Adeln med
en betydlig pluralitet bifallit den sist gjorde
propositionen, frågan kunde få anses såsom
afgjord.
Herr von. Francken: Sedan Herr Grefven
ocb Landl-Marskalken till mig hemställt,
huruvida jag anser votering vara af
någon nödvändighet, då svaren på Herr
Grefvens och La n d t-M ars k a 1 k e 11 s proposition
voro tydlige för det beluL, som blifvit tagit,
så vill jag afstå fr ali min begäran om
Votering.
Grefve Cronhjelm: Jag får ännu en gång
anhålla om Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på min begäran, huruvida det
Stadgande, sorn nu är vordet beslutadt, ej
må kunna uti Ordnings-stadgan intagas.
Herr Grefven och Landt ~ Marskalken
förklarade, att sedan Ridderskapet och Adeln,
rörande ifrågavarande ämne, redan fattat
sitt beslut samt godkänt den af Herr von
Hartmansdorff utaf 21 §. Riddarhus-Orduingen
föreslagne redaction, ansåg Herr LandtMarskalken
någon förändring deruti nu mera
icke kunna äga rum,
Grefve Cronhjelm : Just derföre att Ridderskapets
och Adelns beslut, å Herr Berg
-
Den Q November.
mans förslag, icke skulle hindra den af mig
gjorde begäran, att detta förslag, i händelse
det vunne bifall, skulle uti Ordnings-stadgan
intagas, anhöll jag hos Herr Grefven och
Landt-Marskalken, att proposition först måtte
framställas på min begäran; men då sådant
icke blifvit gjort, hemställer jag, om min
rätt kan vara försuten.
Herr Grefven och Landt-Marskalken
yttrade, att Grefve Cronhjelms rätt, att framställa
det af honom väckte ifrågavarande
påstående väl icke vore försuten, men Herr
Landt-Marskalken hemställde, om icke, då
Ridderskapet och Adeln redan, på sätt som
skett, stadgat lydelsen af 21 §. Riddarhus»
Ordningen, Ridderskapet och Adeln i och
med detsamma äfven bestämt, att föreskriften
om placeringen i Riddarhus-salen borde
i nyssberörde §. upptagas.
Ropades J a. '
Grefve Cronhjelm: Jag tror, att ett är
saken, och ett annat är, hvarest den skall
intagas. För min del anser jag, att den ej
bör slå i Riddarhus-Ordningen; och derföre
anhåller jag om proposition derå, att den
må intagas i den särskildta Ordnings-stadgan.
Herr Riben: Jag anhåller, att få fästa
den ädle Grefvens uppmärksamhet derpå,
att Ridderskapet och Adeln icke allenast bifallit
den förändring i placeringen, som Herr
Den g November,
345
Berghman föreslagit, utan äfven godkänt §.
i Riddarhus-Ordningen , med den förändring,
som af Herr Berghman blifvit äskad. Såsom
en följd deraf skall beslutet intagas i Riddarhus-Ordningen,
och det står således icke
mera i Ridder1 kapets, och Adelns magt, alt
förändra detta, och insätta beslutet uti Ståndets
Ordnings-stadga; men hade Grefve Cronhjelm,
innan beslutet fattades, äskat proposition
å sin framställning, hade han icke
försutit sin räLt, att få den pröfvad.
Grefve Cronhjelm: Ben sista värda Talaren
har yttrat, att lian icke finnér min
rätt vara försuten, om jag hade gjort samma
framställning, innan beslutet fattades.
Jag gjorde den äfven, och anhöll alt densamma,
såsom en praeliminaire fråga, mätte
afgöras ; men då det ej skett, och jag ej vill
förlänga discussionen, så återstår för mig ej
annat, än till protocollet anmäla min reservation
mot det sätt, hvarpå denna min
framställning blifvit behandlad.
§. 22.
Herr von Hartmansdorff: I afseende
på det i denna 22 §. stadgade straff för den
Ledamot, som utlånar sin pollett, tror jag
det endast bör drabba den, som utlånar sin
pollett till någon, sorn icke äger rött lill
inträde på Riddarhuset, men ej om det sker
till den, soin också är Riksdagsman. Jag
346
Deli g November.
liar derföre uppgjort ett amiat förslag till §:s
lydelse, hvilket jag anhåller att få uppläsa;
Ingeli Ledamot mä på Riddarhuset inträda
, innan han förut för Vakthafvande
Under Officeraren uppvist den honom lemnade
Lnträdes-Pollelt. Riddarhus-Fiscalen
äligge att, efter egne anledningar eller uppå
erhållen underrättelse , tillse, det ingen obehörig
öfverläggningarne bevistar.
Utlånar Ledamot sin pollett åt någon
lill inträde på Riddarhuset icke berättigad
person , för att honom såmedelst inträde
förskaffa j vare den, sorn polletten utlånat,
säte och stämma den Riksdagen förlustig,
hvarom , efter Riddarhus-Fiscalens anmälan,
i Riddarhus-Utskottet undersökas bör, för
att sedermera af Ridderskapet och Adelil in
Plcno afgöras,
Herr .R er glimån: Jag instämmer fullkomligen
med Herr von Hartmansdorff. Det vore
väl besynnerligt, om jag, för del. jag möter
en person på gatan, sorn är Ledamot af
Ridderskapet och Adeln, men glömt sin
pollett, och lånar honom min pollett, derföre
skulle vara förlustig säte och stämma
på Riddarhuset under den Riksdagen.
Herr Riben: Jag vill ej bestrida antagandet
af den redaclion, som Herr von
Hartmansdorff uppläst, men det synes mig,
Den g November.
som han och Utskottet vore af alldeles lika
mening.
Herr Hohenhausen: I sjelfva saken
blir det enahanda förhållande, men enär
Herr von Hartmansdorffs nu uppläste redactjon
gör §. tydligare, anhåller jag, att
den måtte godkännas.
Uppå derefter af Herr Grefven och
Landt - Marskalken gjord proposition, blef
Herr von 1 lartmansdorfs utaf 22 §. föreslaglie
redaction, af Ridderskapet och Adela
gillad,
5. 23,
Herr von Hartmansdorff: I denna §.
tillstyrker jag endast den förändring, att
sista momentet uppflyttas framför det andra ;
j följd hvaraf § skulle komma att lyda sålunda;
Vid hvarje Riksdag skall, första gängen
dä Ridderskapet och Adeln sammanträder
in Pleno, denna Rieldarhus-Ordning,
äfvensom elen särskildta Ordnings-stadgan
för Ridderskapets och Adelns sammankomster
uppläsas. Icke må något beslut fattas
i Ståndet, rörande ämnen , hvilka tåla uppskof,
innan andra anteckningen för sig gått.
Ett tryckt exemplar af Ridtla.rhus-Orånängen
bör ständigt vara att tillgå, så väl å
J.andt-Ma vskalksbordet, sorn i Riddarhus*
Canzliet.
3/f8
Dea g November.
Och hlef Herr von Hartmansdorffs berörde
redaction, uppå gjord proposition, af
Ridderskapet och Adeln bifallen,
§. 24-
Herr von Hartmansdorff: I början af
denna §. står: ”sa vida plenum plenorum
icke A samma dag är anbefallt.” Detta tror
jag kunna uteslutas, emedan det förstås af
sig sjelft, att något Electorsval icke kan
verkställas, om plenum plenorum blifvit
utsatt. Vidare hemställer jag om icke, enär
det uti följande mening innefattade stadgande:
hvilken förteckning skall tryckas ,
och å Riddarhuset, vara att tillgå , sednast
om morgonen dagen före den, då valet skall
ske; icke möjligen kan verkställas, berörde
stadgande alltså måtte sålunda förändras:
och hvilkeni f örteckning bör vara å Riddarhuset
att tillgå , dels skrifven, minst
i a: ne exemplar, sednast om morgonen dagen
förut, dels tryckt samma morgon valet
skall ske. Äfvenledes synes mig ordet får,
som står framföre ordet rösta, böra förändras
till må rösta. SI ideligen får jag underställa
Högloflige Ridderskapet och Adeln
om, i afseende på förhållandet emellan afdelningarne,
då antalet af Ledamöter skall
fyllas, hvarom §. motslutet handlar, redactionen
icke skulle blifva tydligare, om den förändrades
sålunda: Skulle vid sådant tillfälle
antalet af en Af delnings Ledamöter
finnas vara mer än till hälften förminskadt,
Den 9 November*
3^9
mot det j, som varit antecknadt vid finsta
valet, fylles bristen i primitiva antalet af
de nästföregående och nästefterföljände af
dehlin garne , föregående afdelning först och
ef berf alf ande sadan , hvar i sin ordning
tills bristen blifvit fylld af närvarande Ledamöter
j sorn i nummerföljden liro den väljande
afdelningen närmast. Bärandes i händelse
en sådan brist skulle uppstå i den z5:te
Electors-afdelningen , densamma på berörde
vis ersättas frän den 24 och usta afdelningen;
äfvensom, dä Ledamöter saknas i
usta Afdelningen, det felande antalet tages
ur den z5:te och utdra Afdelningen.
Herr Cederschjöld t Uti deli forsta anmärkningen,
sorn af den sista värde talaren
blifvit gjord, kan jag icke instämma. Då
lian medgifver att Electörsval icke bör kunna
äga rum samma dag', som plenum pleliorum
inträffar, så anser jag detta stadgande
jemväl böra i lagell intagas. Hvad åter
angår den sista anmärkningen, sorn af samma
värde talare blifvit framstäld, så fruktar
jag att den redaction, som blifvit föreslagen,
är nog mörk. För min del anser jag Utskottets
förslag vara både enklare och tydligare,
och anhåller således om bifall derå.
Herr von Hohenhausen t Hvad första
redactionsförändringcn angår, eller hurtrvida
stadgandet om plenum plenorum bör utgå,
så tror jag, att Utskottets förslag i den delen
bör blifva oförändradt; men i afseende
Den g November.
på elen förändring Herr von Hartmansdorff
i öfrigt tillstyrkt, rörande förhållandet emellan
afdelningarne, då antalet af Ledamöter
skal! fyllas, kan jag ej annat än instämma
deruti, emedan jag, för min del, anser det
vara tydligare, än den redaction Utskottet
föreslagit.
Herr Gref ven och Landt - Marskalken
gjorde proposition till bifall af den utaf Ut->
skottet föreslagne redaction af 2/} §• Riddarhus-Ordningen.
Ropades Nej.
Hvarefter Herr Grefven och Landt-Marskalken
hemställde, om Ridderskapet och
Adeln behagade gilla berörde redaction,
med iagttagande af de utaf Herr von Hartmansdorff
föreslagne förändringar, likväl med
undantag af Herr von Härtmansdorffs , i afseende
å Uttrycket: ”Så vida Plenum Plenorum
icke å samma dag är unbefaldt”j
gjorde anmärkning.-
Bifölls.
§. 25.
Herr von Hartmansdorff: Det är blott
en liten ordförändring jag tillstyrker må äga
rum, så att uttrycket: och sorn ejenligt
stadgandet i /fi §. Riksdags- Ordningen, är
hindrad att förtroendet emottaga _, i stället
Den Q November.
35i
ina erhålla följande lydelse: och »om eif 41
§• Riksdags-Ordningen icke hindras , att förtroendet
emottaga.
Herr Cederschjöld: I afseende på Utskottens
organisation lemnar rg §. i Riksdagsordningen
en vidsträcktare rätt för Ridrlerskapet
och Adelli * än för de öfrige Stånden.
Berörde §. innehåller ibland annat följande:
”Riksdagsman af Preste-1 Borgare-och BondeStånden
må ej från Riksdags-orten afresa,
eller från R iksdägSöfv erläggningarn e sig afhälla
, med mindre hafi dertill undfått, genom
Protöcolls-Utdrag, tillåtelse af det Stånd,
hvartill han hörer. Ridderskapet och Adeln
ställe sig, i dessa senare fall, RiddarhusOrdningen
till efterrättelse. Det beror således
på Ridderskapet och Adeln, att i Riddarhus-Ordningeu
vidtaga sådane stadganden,
att Ståndets rätt i Utskott kan blifva
betryggad, Det är derföre * och sedan nu
yoteriilgssättet per capita blifvit sanctiötterädt,
sorn jag hemställer, om icke Ridderskapet
och .Adelil anser sig kulina genast antaga
Suppleanter; och af sådan anledning får jag
föreslå följande tillägg: Äfven böra, på
enahanda sätt, för hvarje Utskott, Suppleanter
utses till f af de ordinarie Ledamöternas
antal, för att, hvar i sin ordning, intaga
dessas ställe, då de erhållit ledighet,
eller äro af laga förfall hindrade att tillstädeskomma.
Då Suppleant inträdt i Utskott
, såsom ordinarie Ledamot, utväljes
ofördröjligen ny Suppleant i hans ställe.”
35a
Den g November'.
Herr Puben: Jag fruktar, att det af
Herr Cederschjöld afsedde ändamål, icke
skulle vinnas , genom tillsättande af Suppleanter;
ty huru är det möjligt för en Suppleant,
att veta, när en ordinarie Ledamot
i ett Utskott icke är tillstädes; och då den
person, sorn är Suppleant, icke vet detta,
så är ju hela ändamålet förfeladt. Sedanvoteriimssättet
inom Utskotten blifvit förän
O
dradt,
på sådant sätt att omröstningen sker
per capita, har jag hort, att Ledumöterne
af Ridderskapet och Adeln icke varit fulltaliga;
men då Ridderskapets och Adelns Ledamöter
hädanefter troligen lära bättre passa
på, och öfvervara öfverläggningarne i Utskott,
tror jag, att något tillägg nu icke behöfves,
utan tillstyrker antagande af §. enligt
Utskottets förslag.
Herr Cederschjöldi I anledning af hvad
den siste talaren yttrat, får jag erinra, att
det måste vara plenum först, innan nytt
val lill Ledamot i Utskott kan för sig gå.
Således skulle platsen nödvändigt komma
att stå ledig några dagar, hvilket undvikes,
om man genast utser Suppleanter, Dessutom
skulle det vara obilligt, att vilja hindra
en Ledamot af Ridderskapet och Adeln,
att på några veckor kunna aflägsna sig från
Staden. Ville man nu stadga, att en sådan
Ledamot då genast skulle mista sin plats i
Utskottet, så skulle det ofta blifva ombyten
af Ledamöter i Utskott, hvilket icke
. vöre
Den g November.
353
Vöre fördelaktigt. Då således nyttan af Suppleanter
är gifven , hoppas jäg alt Höglofl.
Ståndet täckes antaga mitt förslag. För yttermera
säkerhet kunde man ålägga den ordinarie
Utskötts-Ledamoten, att om sitt förhinder
eller erhållna ledighet underrätta
Suppleanten*
Herr von Hohenhausen: Jag har hört,
att något stadgande i detta afseende är att
förvänta; och af samma anledning har Utskottet
ej ansett sig i förväg böra gora något
förslag, destomindre, som Kidderskapet
Och Adeln fästat Utskottets uppmärksamhet
derpå, att Suppleanter ej få finnas. 79 §. i
itiksdags-Ordningen lemnar likväl häruti Ridderskäpet
och Adeln enskildt fria händer,
men den innehåller och stadgar för de öfrige
Stånden: - - - Här han Ledamot i ett
eller flere Utskott, anmäle sig först derstädes
till ledighets erhållande, och gifve sådant
derefter i sitt Stånds plenum tillkänna, hvarest,
om ledigheten beviljas, hytt val till
Utskotts Ledamot genast förrättasDet är
således bestämdt, att en annan Ledamot i
stället för den afgångne skall väljas. Vill
mart häruti ha någon ändring, lärer man få
vända sig till Cortstitntioiis-Utskottet, och
något hinder derföre lärer icke vara. En
sådan förändring, att om en Ledamot 1 Utskott
aflägsnar sig från Riksdagsorten på
någon tid, en annan Ledamot skall utväljas
Ridd. o. Ad. Prot. X. Band. 23
354
Den Q November.
alt innehafva hans plats under den tiden
han är borta, tror jag är förmonlig, och
sålunda tillgår det äfven i de öfrige RiksStånden.
Men att på förhand välja Suppleanter
till att inträda vid ledighet för dagen,
tror jag icke är af någon nytta , emedan de
icke kunna veta, när en ordinarie Ledamot
är förhindrad, att i öfverläggningarne uti
Utskott deltaga.
Herr Cederschjöld: I anledning af hvad
den sista värde talaren yttrat, utbeder jag
mig att få påminna, att ett förslag till en
Grundlags-förändring har, i detta afseende,
kommit från Constitulions-Utskottet, nemligen
att Suppleanter skola väljas i alla
Riks-Stånden. Men som jag är osäker, huruvida
detta Utskottets förslag blifver antaget
af Preste- och Borgare-Stånden; så
har jag trott, att Ridderskapet och Adeln
skulle nu begagna sin rätt, att sjelfve derom
förordna. Jag förnyar derföre min anhållan
om proposition till bifall på mitt förslag.
Herr Riben: Då jag anmälte mig att tala,
ämnade jag understödja ett förslag vid hvilket
jag nu sjelf hyser betänkligheter, det
nemligen, att intaga det ifrågavarande stadgandet,
uti Ridderskapets och Adelns Ordnings-stadga,
hvilken icke fordrar Konungens
sanction; men då jag betraktar 7g §. i
Riksdags-Ordningen, där det står att Ridderskapet
och Adeln skall ställa sig Riddarhus-Ordningeii
till efterrättelse; och då
Den g November.
355
Konungens sanction å den behofves, så får
jag begära afslag å Herr Cederscbjölds fthslag.
Herr von Hartmansdorff: Jag tror , att
sådan som redactionen af §. nu är, kunna
Suppleanter väljas, utan binder deraf, om
de öfrige Stånden besluta en sådan förändring
eller icke. Men skulle de öfrige mindre
talrika Stånden icke antaga förändringen,
så hemställer jag, huruvida det går an
för oss, som äro så talrika, att på förhand
godkänna den. Jag skulle således, och då
fråga derom blifvit väckt i ConstitutionsTJtskottet,
tillstyrka bifall å Riddarhus-Utskottets
förslag, hvilket kan gälla så väl för
Suppleanter, som för ordinarie Ledamöter.
Herr Cederschjöld: Jag utber mig än
nu
en gång att få påminna derom, att det
icke är något Stånd, som är så mycket i
behof af Suppleanter som Ridderskapet och
Adeln. Ledamöterne af de öfrige Stånden
hafva aflöning, och äro derföre mera förbundne,
att blifva qvar; men Ledamöterne
af Ridderskapet och Adeln underhålla sig
sjelfve, och kunna således icke tillförbindas,
att vid Riksdagen oafbrutet qvarblifva.
Hvad Herr Ribens yttrande beträffar,
så enär han synes hafva medgifvit behofvet
af Suppleanter, borde de betraktelser han
anställt öfver 79 §. Riksdags-Ordningen, just
hafva öfvertygat honom örn nödvändigheten
att införa det ifrågavarande stadgande i
Riddarhus-Ordningen.
356
Den g November.
Herr von Hohenhausen: Jag instämmer
visserligen med den siste värde talaren om
behofvet deraf, att platserne, som blifva
ledige i Utskott, ersättas genom Suppleanter;
men jag tror att det bör inskränkas
endast till sådane platser, som blifva
ledige genom det någon Ledamot med permission
reser fi’ån Riksdagsorten på någon
korrt tid, men ej till de platser, sorn blifva
ledige genom Ledamöter, hvilka lemna
Riksdagen på längre tid med eller titan tillstånd,
då nya val bora ske, och annu mindre
vid de tillfällen, dä någqn ordinarie
Ledamot af förfall är hindrad för tillfället
att sig i Utskottet inställa. Om arbetet inom
Utskotten skall med alfvar och kraft
fortgå, så är det angeläget, att Ledamöterne
icke för ofta ombytas; och derföre anser
jag, att, då någon ledighet inträffar, och
nödvändigheten fordrar, att Utskottets Ledamöter
skola vara fulltalige, det är bättre
att Electorerne träda tillsammans, och utvälja
den eller de Ledamöter, sorn felas.
Enär det sätt, hvarpå de öfrige Stånden i
detta afseende brukat besätta ledige platser,
blifvit ansedt som missbruk, och i synnerhet
af Ridderskapet och Adeln klandradt,
så kari jag ej neka dertill, att jag tycker det
är besynnerligt, att vi sjelfva skola vidtaga
samma åtgärder, som vi klandra begagnas
af de andra Stånden. Jag anhåller derföre
om bifall å Utskottets förslag.
Grefve Cronhjelm: Jag är af den tan
-
Den g November.
35/
lian att Ridderskapet och Adeln hör begagna
detta tillfälle, och stadga något om Suppleanters
väljande, men ej så inskränkt, som
den siste värde talaren yrkat, eller endast
vid de tillfällen då de ordinarie Ledamöterne
äga tillstånd att vara, frånvarande,
utan äfven då Ledamöter äro af laga förfall
hindrade alt tillstädes komma.
Herr von Hartmansdorff: Jag erkän
ner
fullkomligen behofvet af Suppleanter;
men jag tinner mångå betänkligheter vid den
nu föreslagna ordförändringen; förenar mig
derföre med Herr von Hohenhausen, och
föreslår att redactionen n ätte få blifva följande
: samt att vid inträffande ledigheter
välja andra i de af gångnas ställe,
Herr Grefven och Landt-Marskalken
hemställde, om icke den nu uppkomne frågan
,Vangående val af Suppleanter, lämpeligast
kunde afgöras vid pröfningen af 29 §.
Riddarhus-Ordningen, till hvilken §. berörde
fråga egenteligen syntes höra,
Grefve Cronhjelm; För min del anser
jag det vara det rättaste, att i den §. sorn
Herr Grefven och Landt-Marskalken nu behagat
nämna, eller denag^., efter ordet afsäga;
endast insätta följande mening: och
inträde då den valde Suppleanten.
Herr von Hohenhausen : Jag vill erinra
mig nu, att vid författandet af 2g §.
358
Den g November.
man just åsyftade det stadgande, hvarom nu
är fråga, eller att kunna välja en ny Ledamot,
under den tid någon ordinarie Ledamot
i Utskott hade aflägsnat sig från Riksdagsorten
på permission. Likväl åsyftade
det tillägget ej annat, än det förslag Herr
von Hartmansdorff afgifvit.
Herr von Hartmansdorff: 25 §. tror
jag skulle vara alldeles tillräcklig om den
på det omtvistade stället, erhölle följande
lydelse : samt attj, vid inträffande ledigheter j
välja andra Ledamöter i de af gångnas ställe,
äfven för dem , som fått tillstånd _, att pk
någon tid sig från Riks dags o rt en aflägsna.
Electorerna kunna &c. Där står icke sagt;,
huruvida Suppleanter skola väljas, utan blott
att nytt val skall ske af annan Ledamot,
hvilken intager deus plats, som ledigheten
erhållit, och derföre tror jag det vara Ridderskapet
och Adeln ändock öppet, att utvälja
Suppleanter.
Herr Grefven och Landt-Marskalken
gjorde proposition till bifall af den utaf
Riddarhus - Utskottet föreslagne redaction
af 25 §.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarkalken
hemställde, om Ridderskapet och
Adeln behagade gilla berörde redaction,
med iagttagande ej mindre af Herr von Hart
-
Veu g November.
mansdorffs genast vid början af discussionen
föreslagne mindre betydliga ordförändring,
än ock Herr Cederschjölds vid §:n gjorde
tillägg.
Ropades äfven Ja oell Nej.
Herr von Hohenhausen: Jag tror ej att
det är nyttigt för Ridderskapet och Adelli,
att på förhand utvälja Suppleanter. När
man vet, att personer resa från Riksdagen,
och att andra personer åter uppkomma ; så
är det ju en möjlighet, att någon person
af de sednast anlände, är så skicklig, alt
han borde insättas i ett Utskott, vid inträffad
ledighet, men detta kan ju icke låta
göra sig, om man förn t bär valt Suppleant.
Häruti bar man således ett tydligt
exempel på olämpligheten deraf, att utvälja
Suppleant på förhand. För öfrigt skall
jag gerna godkänna den uppläste redactionen.
Herr Grefven och Landt-Marskalken
förnyade den af honom sist gjorde proposition.
Ropades åter Ja och Nej.
Herr von Hohenhausen: Jag trodde
att Herr Cederschjöld skulle fästa uppmärksamhet
på det skäl jag nyss nämnde, och
hvilket är af mycken vigt. Jag förnyar derföre
nu min anmärkning, och anhåller, att
förslaget på grund deraf malte förändras.
36t>
Deri g November,
Grefve Cronhjelm: Så vida Ridderskap
pet och Adeln gillar den grundsats, att
Suppleanter vid Utskotten böra finnas, är
det af vigt, att de ej väljas för tillfället.
Den person, sorn yid början af en Riksdag
blifver vald till Suppleant, gör sig inolin
om, att skaffa sig underrättelse om sakernas
gång; och jag skulle tro, att en sådan
person är mera lämplig, att inträda sorn Ledamot
i ett Utskott, än den person, sorn
korrt förut ankommit till Riksdagen , och
hvilken således icke kunnat förskaffa sig käiip
nedom om ärendernas sammanhang och behandling,
Herr Cederschjöld; Jag inser vigten af
den anmärkning Herr von Hohenhausen
framställt, och erkänner, att det är svårt
för Electorerne att vid Riksdagens början
bedömma Ståndsledamöternas brukbarhet, i
synnerhet deras, som förut ej haft tillfälle
att göra sig kände. Jag hemställer derföre
om icke alla fördelar skulle säkrast yinnas
derigenom, att valet till Suppleanter först
företogs efter motionstidens slut, helst Stån-,
det då gemenligen är talrikast. Detta synes
kunna vara så mycket lämpligare, som de
flesta Utskottens trägnare arbete först då
yidtager,
Grefve Cronhjelm: För min del kail jag
ej inse någon svårighet vara, att utvälja en
eller flere Suppleanter vid början af en Riks-,
dag. Kan man utse Ledamöter i Utskottettj
Den 9 November.
på lian man äfven välja Suppleanter, Det
ärja dessutom naturligt, att oiii en Suppleant
valdes som vöre mindre skicklig, hade han
tillfälle, att under tiden bereda sig mera
skicklighet,
Herr von Hartmansdorff: Jag under
ptäller,
om icke den föreslagne förändringen
borde uppskjutas till dess vi. komma att
pröfva 29 §, I annat fall skulle man i
Riddarhus-Ordningen omtala insättning af
Suppleanter, innan man ännu omtalat rättigheten
för de ordinarie Utskotts-Ledamöterna
att aflägsna sig från Riksdagsorten,
hvarom 29 §. handlar,
Grefve Cronhjelm: Jag tror att man.
Utan att uppskjuta pröfningen af nu förevarande
ämne, kan gå Herr von Ilartmansdorffs
önskan till mötes, endast man utsätter:
sedan Ledamot, på sätt 2g innehåller,
erhållit ledighet.
Herr von Hartmansdorff: Den 20 §. innehåller
blott i allmänhet, huru val skola
förrättas till Ledamot i Utskott; och först
den 29 §. bestämmer, huru en person, sorn
blifvit vald till Ledamot i Utskott, kan sig
denna befattning afsäga; men i händelse
han det ej gör, må lian ej utan laga förfall
med sin befattning såsom Utskotts-Ledamot
upphöra. Där är just stället, att införa det
stadgande, hvarom vi så länge discuterat;
pcb mig synes, att de Ledamöter, som ön
-
36>. Den ,9 November.
ska saken, äfven må kunna rätta sig efter
formen i Utskottets uppställning.
Grefve Cronhjelm: Tvärtom tror jag,
att just bär är rätta stället, alt i denna §.,
som nu är under öfverläggning, införa stadgandet
om Suppleanter, och endast hänvisa
till 29 §.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
frågade, om Ridderskapet och Adeln önskade,
att den af Herr Cederschjöld väckte fråga,
angående val af Suppleanter, borde nu
genast afgöras, för att uti den förevarande
25 §. Riddarhus-Ordningen intagas.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
förklarade, att som, efter hvad han tyckt
sig finna, Ja öfverrösta! N e j, propositionen
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
hemställde derefter, om Ridderskapet och
Adeln behagade bifalla Riddarlms-Utskottets
redaction af 25 §., med iagttagande ej mindre
af Herr von Hartmansdorffs, genast vid
början af discussionerj, föreslagne mindre
betydliga ordförändring , än ock af Herr
Cederschjölds vid §:n gjorde tillägg, så lydande
:
”Vid motionstidens slut utses äfven, på
enahanda sätt, för hvarje Utskott, Söpple
-
Den 9 November.
363
antei’ till |:del af de ordinarie Ledamöfernes
antal, för att, hvar i sin ordning, intaga
dessas ställe då de erhållit ledighet,
eller äro af laga förfall hindrade att ti 11-  städeskomma. Då Suppleant inträdt i Utskott,
såsom ordinarie Ledamot, utväljes
ofördröjeligen ny Suppleant i hans ställe.”
*
Bifölls.
Herr Grefven och Landt-Marskalken
hemställde, att, som tiden redan långt framlidit,
, pröfningen af den återstående delen
utaf ardra Afdelningen af Riddarhus-Ordningen,
måtte, i anseende till den mängd
af andra vigtiga allmänna mål, som för närvarande
berodde på Ridderskapets och Adelns
handläggning, tills i dag 8 dagar, eller Söndagen
den 16 dennes uppskjutas.
Bifölls.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskildes
klockan 12 om aftonen.
In fidem Pr.otocolli
O. J. L ager heim'.
364 Den 10 November f. m.
Måndagen den 10 November,
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Justerades följande;
Utdrag af Protocollet hållet hos
Högloft. Ridderskapet och Adeln
vid Lagtima Riksdagen i Stock-*
holm, den 9 November i8a3,
S. D, Då nu ånyo föredrogs Riddar-»
hus-Utskottets den 25 sistidne Julii aflåtne,
samt den 18 derpåföljde Augusti efter-*
middagen på bordet lagde, Memorial, innefattande
Utlåtande öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddelte Förslag
till första Afdelningen af Riddarhus-Ordnin»
gen; stadnade Ridderskapet och Adeln i följande
beslut;
1:0, Att de af Utskottet föreslagne 2:dra,
4, 6, 12, i4» 16, 18 och 19 §§, af Ridder»
skåpet och Adeln godkändes,
2:0. Att nedannämnde §§. i Riddarhusordningen
skulle erhålla följande lydelse:
§. 1,
På Riddarhuset ege hvar och en introducerad
Ätt, efter den vid 1809 års Riksdag
Den 10 November f. m.
365
stadgade nummerföljd, säte och stämma, på
sätt denna Riddarhus-Ordning föreskrifver.
§. 3.
Ej må någon upptaga annan Ätts namn
eller vapen, den må vara lefvande eller
utdöd, med mindre han dertill undfått Konungens
Nådiga tillstånd, efter att, i händelse
Ätten ännu lefver, hafva inför Kongl,
Maj:t uppvisat dess medlemmars Uttrjckeliga
samtycke dertill,
§, 5,
Inom så val gamla som iiya Adelil anses
såsom Stamfader för en Adelig Ätt den,
som till samma Ätts värdighet först upphöjd
blifvit, och så som Ättemän, så val livar och
en, som af Ättens värdighet ;är lagligen delaktig
vorden, som ock den, hvilken denna
värdighet ärfva kail, och sjelf är introducerad
Svensk Adelsman. Hufvudman är den
Ättemän, hvars Ättegren ar äldre, än någon
af de öfrigas, och har varit det i hvart och
ett led, från och med Stattifadrens barns
till och nied hans eget. Fjermare eller Yngre
i Ätten, är den Ättemän, som senare, eller
icke utan Heres bortgång, kan blifva hufvudman;
närmare eller äldre i Ätten, den, som
förr skulle blifva det. Den Ättemän, som
mer än en Ätts värdighet ärfva kan, räkne
sig, i afseende på Säte och Stämma å
Riddarhuset, till den Ätt, från hvars Stam
-
366
Den 10 November f m.
fader han på Svärds-sidan närmast härstammar,
samt enär tvänne af dessa Ätter leda
sin härkomst från en och samme Stamfader,
till den Ätt, som främst på Riddarhuset
sitter.
Undantag härifrån eger endast rinn inom
de Ätter, hvilkas hufvudman emellan
1792 och 1809 blifvit, jemte större eller
mindre del af slägten , och med serskild stadgad
Successions-Ordning, till Friherrlig eller
Grefvelig värdighet upphöjde : Hufvudmanna-rätten
för den Ätt, som utgör Slägtens
icke upphöjda del', tillfälle då den Ättemän,
som af de enligt Diplomen i lägre värdighet
qvarblifvande var närmast den eller de, hvilka
i den högre värdigheten inträdde, och förblifve
inom nämnde persons gren, till dess
densamma utgår. Nämnde Hufvudmannarätt
tillfälle då med enahanda vilkor den i
samme lägre vädighet qvarblifne Ättemän,
som befinnes vara äldst efter Stamfadren, och
som ej tillika är Ättemän på en högre nummer.
§• 7-
Från rättighet att ega Säte och Stämma
på Riddarhuset vare de personer uteslutne,
hvilka, enligt 18 §. Riksdags-Ordningen
, icke kunna såsom Riksdagsmän i något
Stånd godkännas. Lag samma vare med
bysatt person. Är Adelsman, hvilken för
nesligt brott blifvit inför Domstol tilltalad ,
genom behörigt Utslag, änskönt det ännu ej
Den 10 November f. m.
3G7
vunnit laga kraft, förklarad, antingen till
straff skyldig, eller med iner än halfva Levis
besvärad, så att Domaren funnit saken
böra till framtiden lemnäs, då vare han, intill
dess samma Utslag lagligen uppbäfdt
blifvit, från Riddarhuset utesluten. Ej må
Fullmakt antagas, derest utgifvaren ieke fyllt
21 år, samt i öfrigt är till Säte och Stämma
på Riddarhuset berättigad. Får Hufvudman,
enligt denna Riddarhus-Ordning, icke
utgifva Fullmagt, inträde för tillfället närmaste
Ättemän, för hvilken något lagligt
hinder icke möter, i full hufvudmanna-rätt;
finnes ingen sådan Ättemän, vare då Ättens
plats på Riddarhuset ledig.
§. 8.
Är Adelsman Land t-Marskalk , eller Talman,
eller Riksdagsman i annat Stånd, då
må han för den Riksdagen, hvarken sjelf
erler genom Fullmägtig, sin Riksdagsmannarätt
på Riddarhuset utöfva.
§• 9-
Är Hufvudman Utrikes rest, antingen i
Konungens ärender, eller med vederbörligt
tillstånd, för enskildta angelägenheter, vare
hans rätt bibehållen, att Fullmakt utgifva.
Adelsman, sorn med Konungens tillstånd i
fremmande Magts tjenst är, äge, så vida
han för sin person de 3:ne sista åren före
Riksdagen här i Riket skattskrifven varit,
368
Ben 10 November f. m.
rättighet, att Säte pä Riddarhuset intaga*
Förekommer der liågon sak till öfverläggning
och beslut, som den Magt angår, i hvars
tjenst han är, bör han ej öfvervara beslutets
fattande, hvarken in Pleno, Ulskott eller
Nämnd. Adelsman, som, med Konungens
serskildta Nådiga tillstånd, sig emot
fremmande Öfverhet med Tro-och HiildhetsEd
förpligtat, och Egendom eller Embete
under de 3:ne sista åren före Riksdagen inom
Riket innehaft, må, med lika vilkor
2:dra punkten i denna §. föreskrifver, Säte
å Riddarhuset intaga. Med Adelsman, som
är i fiendtlig fångenskap, och med fremmande
Öfverhets tillstånd vistas i Fäderneslandet,
vare, i afseende på öfverläggningarnes
bevistande i frågor, som röra denna
Magt, lag samma, som angående den per-'
son, hvilken trädt i fremmande Öfverhet^
tjenst, här ofvan stadgadt är*
§• iö.
Flyttat" Adelsman sitt bo och hemvist
RTtrikes, på sätt 3a §. i iy23 års Adeliga
Privilegier om form äler, bafve han och
hans efterkommande, som Utrikes äro, för-'
lorat Säte och Stämma bland Ridderskapet
och Adeln , änskönt kan eller de fast Egendom
här i Riket äga. Inflyttar i Riket sådan
Adelsman åter, eller hans Son, och
lagligen styrker, att hans förbindelse emot
främmande Magt upphört, samt att han med
ny
Den 10 November f. nu
36g
■ft}’’ tro- och huldhets-ed emot Konungen sig
förpligtat, då må han , efter att hafva de 3:ne
sista åren före Riksdagen hår i Riket skattskrifven
varit, af det Utrikes vistandet icke
hindras, att inträda i alla rättigheter, såsom
Svensk Adelsman. Afkomling i Fjermare
led än Son af den utflyttade Adelsmannen,
må icke återfå sin rätt till Säte
och Stämma på Riddarhuset, förr än han
dertill erhållit Konungens särskildta Nådiga
tillstånd, samt i öfrigt företett sådane bevis
, som här ofvan föreskrifne äro.
§• t »*
Adelsman, sorn utur Riket afvikit, håfve
förverkat rättighet till Säte och Stamma på
Riddarhuset. Återkommer han, utan att för
afvikandet eiler ordsaken dertill blifva till
brott förvunnen, inträde han i alla sina förra
rättigheter. Dock iakttages härvid, att
den inflyttande bör, på sätt nästföregående
2:ne §§. innehålla, hafva de 3:ne sista
åren före Riksdagen här i Riket skattskrifven
Varit.
§• 13.
Så snart Landt-Marskalk, enligt 52
af Regerings-Formen och 23 §. af Riksdagsordningen,
blifvit af Konungen i Nåder Utnämnd,
och af de tvänne äldste närvarande
Ridd. o. Ad. Prot. X. Band. 24
Den 10 November f. m.
Grefvar, till hvilka Kongl. Maj:t honom öfyerlemnar,
till Riddarhuset beledsagad, emottages
han derstädes vid ingången, af Riddarhus-Directiönen,
Riddarhus - Secreteraren
och de öfrige till Riddarhus-Cancelliet hörande
personer. Derefter sammanträder följande
dagen, å utsatt timma, efter föregånget
anslag, Riddarhus-Directionen, för att
förrätta anteckningen, under Landt-Marskalieus
Ordförande, hvarvid han likväl ej deltager
i öfverläggningarne och besluten på
annat sätt, än såsom i Ridderskapets och
Adelns Plena. Med anteckning förstås den
åtgärd, hvarigenom en Adelsmans begäran
om inträde å Riddarhuset, såsom Riksdagsman,
varder i grund af denna Riddarhusordning,
Genaalogiskc Tabeller och 'andre
tillförlitliga handlingar pröfvad; samt, derest
något hinder icke möter, hans namn och
värdighet införd i en för sådant ändamål på
alla lefvande Ätter inrättad Upprops-Lista,
och honom tillställd en med Riddarhusets
Sigill påtryckt pollet, med påskrift af Ättens
nummer och namn, den antecknades
förnamn samt nummer på den bänk, der
lians ställe är honom anorduadt. Skulle
emellan de personer, hvilka anteckningen
sålunda förrätta, olika meningar uppstå, afgöres
frågan efter de fleste rösterne. Uppkomma
paria vota, gälle den mening, för
hvilken den efter Matrikeln äldste Ledamoten
i Riddarhus-Directionen sig förklarar.
Den 10 November f. m.
3?I
§, i5-
Sedan må ingen anteckning tillåtas, förr
än Riddarhus-Utskottet är förordnadt, hvilket
genast ske hör, så snart Electorerne valde
äro. Detta Utskott hör ock sedermera
för anteckningar sammanträda en half timma
före hvarje Plenum. Ej må någon af
Riddarhusets Tjenstemän, utan RiddarhusUtskottets
samtycke, lill någon, eho det vara
må, pollet utgifva, vid ansvar efter Ståndets
hepröfvande; hörandes i öfrigt noga
tillses, alt den, som pollet ordentligen erhåller,
äfven genast och ofelhart varder å
upprops-listan antecknad. Ej må någon till
anteckning anmälas, som sig vid Riksdagen
icke personligen infunnit, eller pollet för
honom utgifvas.
§• i?-
Den, hvilken första gången såsom Riksdagsman
sig anmäler, åligge, att om sin ålder,
i fall sådant äskas, uppte hevis genom
Utdrag af Kyrkohokén ifrån den församling-,
der han född är. Finnes ej Kyrkobok, gälle
då hevis af någon Konungens Embetsman
i Orten. Företer sig' anledning, att
inlemnadt betyg är origtigt, hl ifve inlemnaren
genast tilltalad i laga ordning, och
crhålle ej inträdes-pollet, innan han sig inför
Domstol rättfärdigat, och skall lian, i
händelse betyget befinnes falskt, hafva förlorat
för den da påstående Riksdagen all
Den 10 November f. m.
rätt till Säte och Stämma bland Ridderskapet
och Adeln. Innehålla de å Riddarhuset
befintelige Genealogier fullständig underrättelse
om den Sökandes ålder med dag och
datum, är ej annat bevis af noden; men påstår
den Sökande, att Genealogiens uppgifter
äro origtige, hvile frågan om pollets erhållande,
till dess han anskaffar bevis. Anmäla
sig på en gång flere, som gora anspråk
på Hufvud manna-rätt för samma Att, eller
på närmare ÄLtcmanna-rätt, eller klagar någon
deröfver, att pollet blifvit utleninad på
grund af förment origtig Genealogie, då bli fve
eller fortfore att vara, antecknad den,
sorn, enligt Genealogien, är närmast berättigad
, till dess den andre; sin bättre rätt med
antagliga bevis inför vederbörlig Domstol
styrk t.
§. 20.
Den hvars anhållan om inträdes-pollet
blifvit antingen vid de anteckningar, då
Landt-Marskalken förer ordet, eller vid dem,
som ske inför Riddarhus-Utskottet, ansedd
icke kunna beviljas, äge, när afslaget honom
tillkännagifves äska förhållandets anmälande
af Ordföranden i Riddarhus-Directionen
eller Riddarhus-Utskottet hos Ridderskapet
och Adeln in Pleno, på hvars slutliga
afgörande frågan kommer att bero.
Såsom allmän grundsats gälle, att den,
hvilken, enligt denna Riddarhus-Ordning,
Den lo November f. m.
37*
blifvit ansedd oberättigad, att säte oell stämma
på Riddarhuset intaga, under samma tid ej
eller må fullmakt utgifva. Ut Supra.
Företogs till pröfning Banco-Utskottets
den a5 sistledne October under N:o 62 aflåtne,
samt den 3i derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde, Memorial, angående
förrättad revision öfver Banco-Discont-Verkets
förvaltning och räkenskaper förar 1823
och någre föreslagne stadganden för framliden,
som med samma Verk äga gemenskap.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Det Memorial, som nu blifvit för Ridderskapet
och Adelil uppläst, innehåller' resultaterna
af revisionen öfver 1822 års Discontförvältning,
äfvensom några föreskrifter för
framtiden till Ridderskapets och Adelns godkännande.
Det innehåller derjemte en prospectus
till redovisningen för i8s3 års Discontförvaltning,
sorn egentligen tillhör
den Revision, hvilken sammanträder i Mars
månad 1824. Det är denna prospectus, som
jag utber mig att få complettera. Utskottet
anmäler, att af Disconlfonden, 6 millioner
till lån pä namn och reverser, en half million
till lån på publika papper, hvartill ännu
kommer 700,000 R:dr af Filial-Disconternas
medel »eller tillsammans omkring 7* millioner,
hade till slutet af år 1822 endast 4? millioner
behöft begagnas. Men nu tillägger Ut
-
374
Deri 10 November f m.
skottet är förhållandet annorlunda; fonden
affi millioner är i det närmaste disponerad,
och snart lära de af Filial-Discontmedlen afsätta
700,000 R:dr behöfva begagnas. Jag får,
i anledning häraf, nämna, att Diseont-utlåningen
från Riksdagens början till medio
Augusti ökats med 800,000 R:dr, eiler något
öfver ioo.qoo R:dr i månaden; ifrån medio
Augusti till närvarande tid åter med 200,000
R:dr, eller omkring 80,000 i månaden. Om
utlåningen i Discontvag utgör en thermometer
på förlägenheten, och på benägenheten
att densamma afhjelpa, så torde det också
vara i sin ordning, att man känner stadierna
för densamma. Detta är hvad jag upplysningsvis
ansett mig böra till protocollet
anföra. Mot de föreslagna föreskrifterna har
jag ej ,något att erinra.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
gjorde proposition till bifall å Banco-Utskottets
förevarande Memorial, hvilken proposition
med J a besvarades.
Föredrogs å nyo Banco-Utskottets den
a5 sistledne October under N:o 63 afgifne,
samt den 3i i berörde Månad eftermiddagen
på bordet lagde, Betänkande, öfver åtskillige
motioner, i afseende på Banco-Discont-Styrelsens
sammansättning, och det reglementariska
för samma Discont-Verks förvaltning.
Den 10 November f. m.
Herr Munck af Rosenskjöld, Eberhard,
anhöll, att Banco-Utskottets förevarande Betänkande
måtte hvila på bordet till nästa
Plenum.
Herrarne Rosenblad, Bernhard, och
Lilljesträle, Guslaf, förenade sig med Herr
Munck af Rosenskjöld.
Herr Grefven och Landt-Marskalken
förklarade, att den af flere Ledamöter sålunda
gjorde begäran, att Banco-Utskottets
Betänkande måtte ytterligare bvila på bordet
till nästa Plenum icke kunde, enligt 49
§. Riksdag-Ordningen, förvägras.
Föredrogos å nyo och gillades följande
från nedannämnde Utskott inkomne, samt
den 3i sistledne October eftermiddagen på
bordet lagdc, Utlåtanden :
Från Banco - Utskottet:
Af den a5 sistlidne October:
N:o 64. Öfver väckt motion om räntans
nedsättning för tvänne lånebiträden,
hvilka före detta blifvit från Banken meddelade
till Uddevalla Stads publiquc byggnaders
iståndsättande, och till inredning af
samma Stads nybyggda kyrka.
376 Dea 10 November f. m.
Frän Lag-Utskottet:
Af den a5 sistlidne October:
N:o 206. Angående förklaring öfver 17
Cap. 8 §. Handels-Balken i afseende på skuld
till Kronan för uppbörd,
N:o 207. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
angående Borgenärs skyldighet,
att, jemte Gäldenär, äfven uppsäga Löftesman,
och huruvida försummelse, att bevaka
fordran i Gäldenärs Concurs, må medföra
befrielse för Löftesman från betalningsansvar.
N:o 208. Angående uteslutande af alla
andra mål, än de, som angå ägande rätt
till fast egendom, eller ock ägoskillnad, eller
delning af jord, eller annan fastighet
från det renskrifne exemplar af Under-Rätts
allmänna Sak-Proloeoll, som till Öfver-Rätt
insändes.
Företogs till pröfning Lag-, samt Allmänna
Besvärs- oell Oeconomie-Ufskottens
den 18 sistledne October under N':o aioafgifne,
samt den 3 dennes eftermiddagen på
bordet lagde, Utlåtande, angående yrkad förändring
i nu gällande Brandstodsföreningar
å Landet.
Herr von Hartmansdorff, Jugust: Sedan
genom deltagande i allmänna Brandlöf
-
Peri m November f. rn.
377
säkrings-inrällningtn mångå egendomar afgåtl
från de af allmänna lagen stadgade brandstodsföreningar,
har vid lagens tillämpning
i detta afseende fråga uppstått, till hvad
belopp de återstående oförsäkrade hemmanen
borde deltaga uti brandstodsafgifterne. Till
undanrödjande af all ovisshet derom, har
motionen blifvit gjord, Lag-Utskottet har
blott tillstyrkt, alt större brandstodsföreningar
måtte hildas, men ej yttrat sig om det belopp,
hvarmed de> sorn ej ingått uti Allmänna
Brandförsäkrings-Verket, emedlertid skola
deltaga uti de gamla brandstodsföreningarne.
Frågan är således lika oafgjord som förut.
Till förekommande deraf har Herr Ribbing
föreslagit , antingen att delaklighetenför dem
som qvarstå i brandstodsföreningarne , måtte
blifva densamma, sorn innan någon derifrån
afsöndrade sig till Allmänna Brandförsäkrings-Verket,
hvarigenom ingen ny tunga
lades på hemmanen , utan bidragen blefve
desamma för de betalande; men mindre tillräckliga
för de brandskadade; eller om det
icke bifalles, har Herr Ribbing tillstyrkt,
att nya brandstodsföreningar måtte ingås,
och ny fördelning af bidragsskyldighelen
äga runi. Endera delen synes mig böra antagas,
och hos Kongl, Majit anmälas. För
min del tillstyrker jag del sednare alternativet,
emedan de ojemnheter, tiden medfört,
då skulle kunna afhjelpas.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
frågade, 0111 Ridderskapet och Adelli ansåg
37B
Den 1o November f m.
Lag- oell Oeconomie-Utskottens förevarande
Utlåtande böra, i anledning af Herr-von
Hartmansdorffs dervid gjorde anmärkningar,
lill Utskotten återremitteras.
Ropades J a.
Föredrogos å nyo oell biföllos följande
från nedannämnde Utskott inkom ne., samt
den 3 dennes eftermiddagen på bordet lagde,
Utlåtanden:
Från Stats- Bevillnings- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskotten:
Af den 21 sistlidne October:
N:o 576. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens förut meddeldte Betänkande,
angående ytterligare understöd för
Nybyggarne i de Norra Provincerne.
Från Lag-Utskottet:
Af den 3o sistledne October:
N:o i\f\. Öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut meddeldte Betänkande, om
ändring af 17 Capitlet 8 §. Handels-Balken,
inrättande af Förmyndare-Kammare i alia
Rikets Provincer oell förslag tili en förändrad
llypotheks-Lag 111. 111.
Den 10 November f m.
379
Företogs till pröfning Stats-Utskottets
ej mindre den 20 sistledne September under
N:o 477 afgifne, samt den a5 i samma månad
eftermiddagen på bordet lagde, Betänkande,
- angående General-Assistance-Contoiret;
än ock den 1 dennes; under. N:o 577
meddeldtc, samt den 3 derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande öfver de
vid förstnämnde Betänkande gjorde anmärkningar.
Herr Rosenblad, Bernhard: Ehuru de
öfrige 3:ne Riks-Stånden redan lära bifallit
Stats-Utskottets ifrågavarande Utlåtanden,
anser jag detta dock hvarken böra eller kunna
verka på Ridderskapets och Adelns beslut,
samt hemställer derföre, på grund af
hvad förra gången , då detta ämne hos Ridderskapet
och Adeln förevar, omständeligen
blifvit utredt, att Ridderskapet och Adeln
täcktes, med förkastande af Stats-Utskottets
Utlåtanden, godkänna det förslag, sorn innefattas
i Herr af Uhrs, Gustaf, vid Utskottets
sednare Utlåtande bifogade särskildta
mening.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
giorde proposition till bifall af Stats-Utskottets
förevarande Utlåtanden.
Ropades Ja och Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och
Landt'Marskalken hemställde, om Ridderska
-
38o
Den 10 November f. m.
pet och Adeln behagade, med förkastande
af berörde Utlåtanden, godkänna det förslag,
sorn innefattas i Herr af Uhrs vid Utskottets
sednare Utlåtande bifogade särskilda
mening.
bifölls,
Föredrogs å nyo Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconoinie-Utskottens den 18
sistledne October under N:o aii afgifne,
samt den 3 dennes eftermiddagen på bordet
hägde, Utlåtande, i anledning af väckt motion,
om ändring i nu gällande föreskrifter,
angående vården och förvaltningen af Kvrkornes
fastigheter och medel, samt granskningen
af redogörelserne derföre.
Herr von Hartmansdorff, Hugust: Den
förändring, som de förenade Utskotten föreslagit,
i sättet att granska Kvrkoräkenskaperne
för Skåne, Halland, Blekinge samt
Götheborgs och Bohus Län, kan jag ej annat
än finna olämpelig. Förhållandet i dessa
Landskap har hittils varit, att räkenskaperne
blifvit skickade lill Härads-Prosten, från
honom till Lands-Contoiret, och derifrån
till Kammar-Rätten. De hafva således undergått
en fullständig granskning, som hittills
saknats för dylika räkenskaper uti de
öfrige Länen. Nu hafva Utskotten föreslagit,
att, i stället för denna granskning, genom
Embetsinäns åtgärd, Revisionen skulle
Den 10 November f. m.
38»
ske af Socknens ombud allena. Jag tror,
att det varit riktigare, om Utskotten hemställt,
det granskningen af Kyrkoräkenskaperne
i de öfriga Länen måtte ske af Kronans
Verk, Kammar-Rätten. Det är ej nog,
att endast Socknens ombud öfverse räkenskaperne.
Det kunde ju bända, att medel,
tillhöriga menigheten eiler det allmänna,
blefvo vanvårdade, eller att en Pastor eller
någon myndig man i församlingen kunde
utöfva ett för dess medel och tillhörigheter
menligt inflytande. Jag tillstyrker således,
antingen att Ridderskapet och Adeln ville
återremittera detta Betänkande, på detsamma
granskningsmethod måtte föreskrifvas för
Rikets öfrige Län, som, uti de ofvannämnde,
varit öflig, eller, i händelse man nu
vid slutet af Riksdagen skulle finna det föranleda
till nog vidlyftiga öfverläggningar,
att man åtminstone måtte afslå Betänkandet,
och lemna saken i sitt närvarande skick till
en kommande Riksdag.
Herr Hjerta Johan Gustaf: Om Rid
derskapet
och Adeln återremitterar Betänkandet,
så anser jag mig icke nu behöfva
yttra mig öfver några saker, som dermed
hafva en indirect gemenskap; men om fråga
är alt afslå det, så måste jag yttra mig
deremot. Meningen är att göra Kyrksocknarne,
hvad deras Kyrkomedel angår, till
ett helt för sig. Det är olämpligt, att
de medel, som Församlingarne inom sig
tillskjuta , skola underkastas en allmän
38a
Den 10 November f. m.
authoritets granskning. Det är ganska farligt,
att blanda ihop Statens och Kyrkans
medel, eller anse de sednare vara af enahanda
natur med de förra, innan Stat och
Kyrka äro förenade. Då är det consequent.
Uppmärksamheten inom Församlingarne på
deras egna angelägenheter skall afsvalna, om
de icke få sjelfva granska sine medels förvaltning
, och denna granskning skall bidraga,
att menigheter vänja sig, att behandla allmänna
ärender. Derföre anser jag det vara
orätt, att underkasta Kyrkans räkenskaper
Statens Central-Verks granskning. Jag yrkar
således återremiss med den anhållan, att
mera afseende måtte göras på första punkten
af motionen.
Herr Ribbing, Arvid: Förhållandet uti
de conquetterade Provinserne har hiltiis varit,
att Kyrkornes inkomster förvaltades af
Kyrko-Inspectorer. För att bespara lön till
dessa sysslor, blef denna befattning i8i5
öfverflyttad på Pastorerne, hvarmed dock
förenades det vilkor, att Pastorerne skulle
äga ett större inflytande vid val af de personer,
som biträda dem i denna nog vidlyftiga
befattning, ty Kyrkorne i dessa
Provincer hafva i allmänhet större inkomster
af fastighet och Kronotionde, än
i det öfriga Sverige. Sedan nu Presterskapet
väl åtagit sig ett sådant besvär , är
det då rätt, att undanrycka dem det dervid
förenade vilkor. Flere händelser hafva vitsordat
gagnet af den allmänna Revision, sora
Den 10 November f. in.
383
Kyrkor ät enskap erne i förenämnde Provincer
enligt Författningar ne böra undergå. Jag
ville således föreslå bibehållande af denna
Revision, men alt Församlingarne icke déssmindre
måtte förhjelpas lill all möjlig granskningsrätt,
och att således räkenskaperne öfverlemnas
till Församlingens granskning 3
veckor förrän de afsändas till Härads-Prosten.
Men skulle man nu återremittera detta
Betänkande, så torde Utskottens befattning
med detta ämne bidraga, att fördröja Riksdagen,
hvarföre jag biträder Herr von Ilartmansdorffs
mening, att Betänkandet måtte
afslås.
Herr von Hartmansdorff: Jag tror, att
uti ett grundlagligt samhälle, bör man söka
ställa alla olfenteliga åtgärder så, att de utgöra
en förening af Regeringens och Folkets
samverkan. Det är ett utförande i verkligheten
af denna grundsats, sem nu är i
fråga att upphäfvas, och det vore stridande
mot hvad här förut flere gånger blifvit yrkadt
och beslutadt. En Ledamot har sagt,
att man ej bör sammanblanda Staten oell
Kyrkan. Här är blott fråga om Kyrkans
medel; hon är ej heller utom Staten, oell
bennes medel, som här äro i fråga , böra ej
undandragas Embets - Verkens granskning.
Det är i alla fall ej Församlingarne förment,
att sjelfve granska Kyrkoräkenskaperna, men
att dervid stanna, synes mig vådligt och
för Församlingarne icke nyttigt, dels derföre
alt deras Revisorer ofta mindre förstå
384
Den 10 November f nu
sig på räkenskaper, dels derföre att personliga
inflytanden möjligen kunde tillintetgöra
revisionens verkan, Jag anser det således
vara lill Föi samlingarnes egen fördel, alt
räkenskaperne gå till de granskande Em bets*
Verken. För närvarande ligger på bordet
ett Betänkande om Fattigvården, där det är
fråga om, att ålägga en allmän afgift eller
Bevillning i sådant ändamål. Det synes då
vara så mycket mera angeläget att tillse, det
de blifva riktigt använde. Skulle mall ej
vilja granska KyrkorneS räkenskaper derföre,
att derunder hörande medel åro till en stor
del af enskildte donerade, eller frivilligt gifna!
så skulle Riksens Ständer hafva baft
orätt, då de åstundat granska SeraphimerGillets
räkenskaper, alldenstund dithörande
medel äfven till en stor del härröra från enskiltes
välgörenhet. Hvad beträffar Presternas
rättighet uti de uppgifne Länen, att till
en tredjedel deltaga uti Kvrkovärdames tillsättande,
så anser jag cfet ej vara ett för
stort inflytande. Jag tror således, att om
man ej vill ingå deri, att utsträcka Kammar-Rättens
granskning af Kyrkoräkenskaperne
till hela Riket, så bör man åtminstone
låta den bestå, som redan äger rum, oell
derföre häldre afslå Betänkandet,
Herr Hjerta: De eonclusioner, som Herr
von Hartmansdorff gjort, kali jag ej finna
annat än måste falla åter på honom sjelf.
Just dérföre att jag anser den lilla Församlingen
-
Den 10 November f. m.
385
lingen med samma rätt böra få välja sina
Revisorer, som den stora Församlingen eller
Staten utväljer sina, just derföre är det
ganska tjenligt, hvad Utskotten föreslagit,
och deremot otjenligt, att inblanda den lilla
delens .enskifta saker med det belas allmänna,
och låta Församlingarnes räkenskaper
öfver medel, som de endast för sig sjelfve
och af sig sjelfve sammanskjutit, granskas
af Kammar-Rätten. Det skulle öka detta
Verks göromål, så att det ej kunde sköta
sina angelägnare befattningar; och skulle
göra Församlingarne mera likgiltige, då hos
dem den tro skulle väckas, atträkenskaperne
af andra voro tillräckligt granskade. Jag
kan således ej finna annat, än att hvad Utskotten
föreslagit i denna del är ganska riktigt.
Men åtskilliga andra förhållanden finnas,
på hvilka jag tror, att Utskotten hade
bordt fästa mera vigt. De hade mera bordt
fästa sig vid första punkten i motionen, samt
det så, att förhållandet måtte blifva lika öfver
hela Riket. Jag ser ej, hvarföre uti en
sådan sak, som denna, någon olikhet bör
äga rum emellan olika Provincer, och hvarföre
man ej skulle medgifva förändringen,
då motionen derom är gjord af en Riksdagsman
från en af de orter , hvarom här är fråga.
Herr Rosenblad_, Bernhard: Jag kan ej
förena mig uti den grundsats Herr von Hartmansdorff
yttrat, att alla inkomster, vare
Ridd. o. Ad. Pr. X. Band. a5
386
Den 10 November j. rn.
sig genom énskilte begifvanden eller allmänna
bidrag, vare sig till allmänna, eller endast
vissa district-ändamål böra lika behandlas,
och lika undergå granskning af det allmänna.
Jag tror att Statens mellankomst i
enskilta angelägenheter icke oftare bör äga
rum, än då den ovilkorligen erfordras. Ett
motsatt förhållande skulle endast öka Embetsmannaskaran.
,Än mindre tror jag annan
rätt öfver enskilta dispositioner tillkomma
Staten, än att hindra sådane , som uppenbart
äro skadliga, och vaka öfver de öfriges
helgd. Således kan jag ej annat än instämma
med Herr Hierta, blott med det
/
tillägg, att om något skulle tillkomma Staten
att granska, i afseende på de enskilta
Kyrkornes medel, vore det endast de allmänna
anslagen.
Herr Bibbing: I anledning af hvad Herr
Hjerta anfört, att det vore gagneligt för Riket
i allmänhet, om Församlingarne ägde att
granska Kyrkoräkenskaperne, så får jag upplysa,
att detta redan tillkommer dem. Hvad
sluteiigen beträffar det skäl, som blifvit anfördt,
att personer från de om talte orterne
väckt motionen, så får jag såsom en motsatts
påkalla vittnesbörd äf Reservationerne,
att personer ifrån de samma orterne biträdt
min mening.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Det är blott i anledning af den vidsträcktare
granskning, hvilken Herr von Hartmansdorff
Den 10 November f m. 387
yrkat, som jag får yttra, att nödig granskning
redan existerar. Såsom Herr Ribbing anmärkt,
bafva Församlingarne denna rätt, och räkenskaperne
skola vid första socknestämma
efter Valborgsmässa uppvisas, granskas och
godkännas. Oaktadt detta godkännande och
gillande, förrättas ännu tvänne revisioneraf
Embetsmännen , nemligen af Prosten
vid visitationen, och af Biskoppen, när
general-visitalion göres, så att alla de anmärkningar
som undfallit Församlingen, kunna
göras, när Embetsmännen granska. Hvad
angår sådane medel, som utgå af Staten såsom
Kronotionde, Vin och Byggnads-säd,
så inlemnas derom särskilt rapport, hvarje
år, hvilken förmodeligen går till KammarRätten.
För alla enskilta donationer aflemnas
nu mera också årligen redovisning, sorn
insändas till Consistorierne, och derifrån
afgå till Stockholm. Således återstår blott
conto - couranten för ringning, bårkläden,
m. m. Dessa specialer utgöra stora luntor,
och skulle de alltid inlemnas till revision
af Kammar-Rätten, blefve det ett grufligt
göra; jag är fullkomligt öfvertygad, att om
Embetsmännen, Prosten och Biskoppen fullgöra
de dem ålagda skyldigheter , ingen
ytterligare controllerande autoritet skall behöfvas.
Herr Hjerta: Det förundrar mig, att
höra vederläggas, hvad jag icke sagt. Jag
har ej yttrat, att förhållandet i det gamla
Sverige är sådant, att ju Församlingarne ej
383
Den 10 November J. nu
få granska räkenskaperhe; men jag har sagt,
all en sådan granskning icke göres i de eröfrade
Provincerne, utan af Kammar-Rätten.
Jag ville likväl tillägga, att en granskning,
vid. en uppläsning inför en Sockenstämma,
icke kan svara emot en granskning af Församlingens
utvalde Revisorer! Nu hafva Utskotten
tillstyrkt detta öfverallt. Derföre
anser jag, att Betänkandet bör bifallas i
den delen; men tillika tror jag, att Utskotten
ej gjort nog afseende på första punkten,
och anhåller derföre om återremiss.
Herr Ribbing: Det förhåller sig ej så,
som Herr Hjerta yttrat, att Utskotten tillstyrkt
detta i de conquetterade Provincerne,
men i liela Riket. Det är en rätt, som
man redan äger; nu skulle det blifva ett
åliggande.
Herr Hjerta: Jag anhåller, att den
punkten af Betänkandet måtte å nyo uppläsas.
I anledning häraf upplästes Utskottens
Utlåtande uti den af Herr Hjerta omför malte
del.
Herr Hjerta: Ridderskapet och Adeln
lär nu hafva hört, att det egenteligen är
för dessa 5 Län, som stadgandet är gjordt,
men hvarföre det är nämnt i allmänhet, är,
att det äfven finnas andra Provincer, såsom
Jämtland, där förhållandet är emilian
-
Den 10 November f. m.
38c,
da. Derföre är det riktigt, att i den delen
Betänkandet bifalles, ty det åstadkommer en
likhet öfver hela Riket; men jag anser att
Utskotten hade bordt fästa mera afseende å
motionärens egenteliga förslag och yrkar således
återremiss.
Herr Ribbing: Ehuru jag ej rätt för
stod
, huruvida Herr Hjerta genom uppläsningen
var öfvertygäd eller ville vara det,
får jag erinra, att här står: Församlingarne
i Riket.
Herr von Hartmansdorff: Som Betän
kandet
förmodeligen blifver återremitterad^
anhåller jag, att få bifoga några anmärkningar.
Det har blifvit sagt, att det skulle Öka
göromålen, om Kammar-Rätten borde granska
Kyrköräkenskaperna i de eröfrade Provincerna
; men förhållandet är att de redan
granskas i detta Verk: således förblifva dess
göromål desamma. Man kan ej eller säga,
att det är likgiltigt för det allmänna, huru
Kyrkornes medel användas. Om det skulle
hända, att en Kyrka brunne, och Församlingen
ej agde medel, att åter uppbygga
den, så blefve förmodeligen allmänna collecter
påbjudna, hvarigenom det allmänna
ändock sluleligen finge dertill bidraga. Hvad
angår granskningen af andra Kyrkors medel
än de, som finnas i de eröfrade Landskapen,
så, om det än är Biskoppar och Prostar
ålagdt, att göra visitatiöner, lära de dock
ej ofta äga rum. Derföre vet man sällan
3g°
Den 10 November f. m.
huru medlen blifvit använda oftare, än vid
Pastors-ombyten, då en cassa-uppgift skall
insändas till Consistorium. Imellanåt finnes
ingen, som efterser, huru det tillgår
med dessa räkenskaper. De enskild ta Församlingarne
förlora derigenom, och Samhället
derjemte.
Friherre CederströmJacob: Det är
ganska nyttigt, att Kyrkornas räkenskaper
granskas, och det sker äfven, men att det
skulle ske först i Lands-Contoiren, och derifrån
åtfölja Landsboken till Kammar-Rätten,
bereder en sådan volume af papper, att troligen
Statens räkenskaper ej blifva behörigen
granskade. Den som känner, huru stora
Landsböckerne äro, skulle ej tillstyrka, att
deras volume ännu ytterligare skall ökas.
Hvarken Statens intresse eller Socknens skulle
vinna, ty derigenom blefvo inga räkenskaper
tillbörligen granskade ; det skulle ej
kunna medhinnas. Det är derföre bättre, att,
som nu sker, låta visse personer i Socknen
ordenteligen granska socken-räkenskaperne.
Finnas några missbruk, så anmälas de hos
Landshöfdingen, som då förordnar, hvad
som fordras till rättelse.
Grefve von Schwerin: I händelse hela
discussionen skulle komma under Utskottens
pröfning, vill jag vidfoga en upplysning, i
anledning af hvad Herr von Hartmansdorff
anfört. I Westerås Stift insända Pastorerne
årligen till Consistorium extracter af K yr
-
Den 10 November f. m.
kans afslutade räkenskaper. Inkomsterna och
utgifterna upptagas under sina hufvudtitlar,
och balancerna specificeras. Det är således
lätt för Consistorium att s.e, huru Kyrkans
medel förvaltas och der rättelse tarfvas, är
den lätt tillvägabragd. Vid Prost-visitationerna
äfven som vid General-visitatiönerna
granskas alla specialer och alla verificationer.
Hafva missräkningar ägt rum, så lättas
de, fastän Församlingen sagt, att räkenskaperna
blifvit uppläste och godkände. Jag
känner ej, huru härmed förhålles i andra
Stift; men skulle samma ordning der införas,
så vore det visserligen onödigt, att med
räkenskapernes granskande besvära KammarRätten.
Herr Gref ven och Landt - Marskalken
frågade , om Ridderskapet och Adeln ansåg
Ijag- och Oeconomie-Utskottens ifrågavarande
Utlåtande böra, i anledning af de dervid
gjorde anmärkningar, lill Utskotten återremitteras.
Ropades J a.
Föredrogs å nyo Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottens den 28
sistledne Oclober under N:o 216 afgifne,
samt den 3 dennes eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning äf gjorde anmärkningar
vid Utskottens förut méddeldte
Den 10 November f. m.
Betänkande i frågan om Näringsfriheten samt
dermed gemenskap ägande ämnen.
Herr von Hartmansdorffj August, anhöll,
att Utskottens Utlåtande mätte ytterligare
hvila på bordet till nästa Plenum.
Herrarne Uggla, Göran Gustafa och
Hjerta_, Gustaf „ förenade sig med Herr von
Hartmansdorff.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
förklarade, att den af flere Ledamöter sålunda
gjorde begäran, att Utskottens Utlåtande
måtte ytterligare hvila på bordet till
nästa Plenum, icke kunde, enligt 49 §• Riksdags-Ordningen
förvägras.
Herr Grefven och Landt-Mar skalken
tillkännagaf, att Plenum komme klockan half
till 6 i eftermiddag att fortsättas.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärsoch
Oeconomie-Utskottets den 3o sistledne
October under N:o 2o3 aflåtne, samt den 3
dennes eftermiddagen på bordet lagde, hemställan
, angående Riks-Ståndens serskildte
beslut, i frågan om jemnkning af Extra
Roteringen i Riket.
Den 10 November f m.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
hemställde, om Ridderskapet och Adeln behagade,
under förblifvande vid dess i detta
ämne förut fattade beslut, samt med godkännande
af de utaf Utskottet föreslagne voterings-propositioner,
öfverlemna frågan till
Förstärkta Oeconomie-Utskottets afgörande.
Bifölls.
Vid förnyad föredragning bifölls följande
från nedannämnde Utskott inkomne,
samt den 6 dennes på bordet lagde, Utlåtanden
:
Från Stats-Utskottet:
Af den 3o sistledne October:
JNf:o 578. Angående Statsregleringen i
allmänhet, samt förslag till Riks-Stat för år
1824 och följande åren intill nästa Riksdag.
Från Stats- och Banco-Utskotten:
Af den 4 dennes:
N:o 5jg. Angående medel till förskott
å anslaget till Götha Canalbyggnad för nästkommande
år.
3g4 -Dett 10 November e. m.
Från B evillnings-Ut skottet:
Af den i3 sistledne October:
N:o 52. Med förslag lill en ny Författning
angående Bran vinsbränningen och
de derföre bestämda afgifter.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskildes
klockan 2 eftermiddagen.
In fidem ProtocoIIi
O. J. Lagerheim.
Måndagen den io November.
Plenum klockan half till 6 eftermiddagen.
Upplästes till justering och godkändes
följande Expeditions-Utskottets insände Förslag
till Riksens Ständers underdånige skrifvelser
till Kongl. Maj:t:
N:o 3oi. I anledning af väckt fråga om
Statens ansvarighet för enskildes afpubljque
Embets- och Tjenstemän förskingrade medel.
N:o 3o2 Angående Tulluppbördens inlefverering
till Riksgälds-Gontoiret m. m.
Den 10 November e. m. \ 3g5
N:o 3o4- Rörande ändring af 4 §•* i3
Capitlet Giftermåls-Balken.
N:o 3o5. Angående ordningen för stadfästelse
å, samt för ändrings sökande uti
stängsel-delningar, verkställde af Landtmätare.
N:o 3o6. I anledning af Kongl. Maj *ts
Nådiga Proposition, angående upphäfvande
af 8 §. i i Cap. Utsölyiings-Balken, samt
ändring af 2 §. i 45 Cap. Missgernings-Balken,
samt af öfverskriften tili sistberörde
Capitel och Balk.
N:o 'Soj. Angående Församlingars befrielse
i vissa fall från skyldigheten att bygga
eiler underhålla Tionde-lada m. m.
N:o 3o8. I anledning af väckt fråga, om
utvidgad frihet till Väder-Mjölqvarnars uppbyggande,
med rättighet att derå mala för tull.
N:o 3og. I anledning af väckt fråga
om Gottlands Hemmansegares skyldighet,
att underhålla Lastagebryggor vid de på
Ön varande Landthamnar m. m.
N:o 3 io. Rörande utsträckning i den
Blekingska Allmogen förunnade Seglalionsfrihet.
Den lo November e, m.
Föredrogos å nyo och biföllos följande
från nedannämnde Utsott inkomne, samt den
6 dennes på hordet lagd'e, Utlåtanden:
Fi •än Bevillnings- samt Allmänna Besvärsoch
Oeconomie-Utskotten :
Af den x dennes:
N:o 53. I anledning af väckt fråga om
införande här i Riket af Drawback eller restitution
af tull för råämnen, då de förädlade
utföras.
N:o 54- I anledning af väckt fråga,
alt Salt och Sill mätte fä tullfritt införas.
Frun Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet:
Af
den i dennes:
N:o 204. I anledning af gjorde motioner
om skyndesammare verkställighet af en
i Nåder anbefalld åtgärd, till beredande af
utvidgade handelsförhållanden emellan Sverige
och Norrige.
Företogs ti il pröfning Allmänna Besvärsoch
Oeconomie-Ulskottets den r dennes under
N:o 205 afgifne, samt den 6 derpå
följde på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af väckt motion 0111 bebofvet af nya
Den 10 November e. m.
397
åtgärders vidtagande till förekommande af
oäkta barns långsamma förstörelse i Stocka
holm, genom nöd-oell elände.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf : Oeconomie-TJtskottct
har, säger det, icke tilltrott
sig, att till alla delar tillstyrka bifall å min
motion, emedan det fruktar, att detta ej
skulle stå tillsammans med den Listruction,
sorn finnes för Directionen öfver Stora Barnhuset
i Stockholm. Jag torde derföre få
förklara, att jag väckte motionen just för
att vinna någon ändring i denna Instruction,
sorn förbjuder att för Barnhus-inrättningen
använda det aldraringaste af Fattigmedlen.
Dessutom har Utskottet tillstyrkt bifall
till min motion, så vidt det kan stå tillsammans
med Barnhus-Inrättningens fördel.
Men det var icke Barnhusets petunia ra
fördel, jag afsåg, utan mensklighetens.
För öfrigt är det högst anmärkningsvärdt,
att en olycklig värnlös qvinna skall,
om hon vill insätta sitt harn på Barnhuset,
ställa borgen för betalningen. Jag förutser,
att det skall oftast blifva nästan lika svårt
för en sådan, att ställa borgen, som att på
en gång erlägga contant den bestämda summan.
Jag hade dessutom föreställt mig, att
om qvillman vore ställd under Policens uppsigt,
skulle denna nog tillse, att afgiften ordenteligen
erlades eller ock ultogs, så långt
tillgångar funnos; och der ej något mera
398
Den 10 November e. m.
fanns att taga, der hade man åtminstone emellertid
räddat barnet ifrån undergång, och
kanhända modren ifrån brott.
Men sorn detta är ett önskningsmål,
hvilket ankommer på Kongl. Maj:ts Nådiga
godtfinnande, så vill jag icke yrka återremiss
eller sätta mig emot bifall till Betänkandet.
Friherre Cederström_, Jacob: Då Herr
Cederschjöld icke bestrider antagandet af
Utskottets Betänkande , anser jag öfverflödigt,
att besvara, hvad han yttrat.
Herr Grefven och Landt-Marskalken
gjorde proposition, till bifall af OeeonomieUtskottets
förevarande Utlåtande ; hvilken
proposition med Ja besvarades.
Föredrogos å nyo och gillades följande
Stats-Utskottets den 3o sistledne October
och den i dennes afgifne , samt den 7 der
{>å
följde eftermiddagen på bordet lagde, Utåtanden:
N:o
58r. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldle Betänkande,
rörande sökt anstånd med betalningens
erläggande för erhållen undsättningssäd
från Allmänna Magasins-Inrättningens
förråd.
Deri 10 November e. m.
390
N:o 584- I anledning af Kongl. Maj:ls
Nådiga Proposition, angående fortfarande af
det Convoy-Commissariatet beviljade Crediliv.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärsocli
Oeconomie-tJtskottets den 18 sistledne
October under N:o 200 afgifne, samt den 27
i samma Månad eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte
Betänkande, om inrättning af Porto Franco,
samt åtföljande Nederlagsrättigbeter för Ön
Gottland.
Herr Rosenblad , Bernhard: Med min
net
uppfyldt af livad Gottland fordom varit
den tid , då Wisby intog en hedrande plats
i Hanseförbundet, då på denna medelpunkt
af Östra och Vestra Europas bandel stora
rikedomar hopades, hvaraf spåren ännu finnas
i präktiga ruiner, då dess anseende i
Europa var så stort, att Wisby Sjörätt blifvit
grunden för de flesta länders, kan jag
icke neka mig uttrycket af den lifliga önskan,
att om icke närvarande förhållande tillåta
Gottland återblifva, hvad det en gång varit,
det åtminstone måtte blifva hvad tidsomständigheterna
medgifva. Och då denna fruktbara
Ös läge, förträffeliga hamnar m. m.,
just tyckes hafva danat den till en nederlagsort,
i synnerhet vigtig, då krig eller
4oo
Den 10 November e. m.
andra orsaker försvåra våra Östra grannars
direkta handelsförbindelser, så får jag vördsamt
anhålla om afslag på Utskottets Betänkande,
och bifall till hvad Friherre Cederström
föreslagit.
Friherre Cederström: Jag bar uti min
vid ifrågavarande Utlåtande bilagde nyss
uppläste reservation utredt, huru detta ämne
första gången blifvit i Utskottet bebandladt,
samt hvilka jemkningar i Utskottets
första Betänkande jag ansett böra i anledning
af de därvid gjorde anmärkningar , äga
rum. Under åberopande häraf, tillstyrker
jag för min del afslag å Utskottets nu förevarande
Utlåtande, samt bifall å första Betänkandet,
likväl med iakttagande af de förändringar,
hvilka uti min omförmälte reservation
innefattas.
Herr Liljestrålej Gustaf: Då delta Betänkande
förra gången förevar, gjorde jag
några föreställningar deremot. Jag erkänner
alltförväl, att jag ej äger de insigter,
som fordras för detta ämnes rälta bedömmande,
men jag finner det likväl betänkligt,
att bevilja sådana fribeter ensamt för
Ön Gottland. Jag finner vidare, att Utskottet
lika med mig insett dessa betänkligheter,
och derföre i sitt sednare Utlåtande afstyrkt
förslaget. Jag anhåller, att äfven nu få
nämna några vidare skäl deremot.
Derefter
Den 10 November e. m.
Derefter uppläste Herr Liljestråle följande:
(Se Bilagan N:o i.)
Herr Hjerta _> Gustaf; Sedan den siste
värde Talaren yttrat sig, anhåller jag
endast, för att icke onödigtvis borttaga Ridderskapets
och Adelns tid, att få begära
uppläsning af de trennö öfrige Ståndens
Protocolls-Utdrag i detta ämne, hvarefter
jag torde få yttra mig. I fall icke redan
Irenne Stånd skulle hafva fattat sitt beslut i
saken, så vill jag nu blott erinra, att Gottlands
Innevånare skola njuta tillräcklig fördel
genom Ständernes fattade Beslut om Tullbevillningen;
äfvensom de derigenom tillåtne
Creditupplagen torde tillräckeligen ersätta
en Porto Franco, sorn ej gerna kan
äga rum ibland ett Folk, hvilket beskattar
sig sjelft, enär det innebär en fullkomlig
handelsfrihet, för hvilken ingenting betalas
till Stats-Cassan.
Herr Rosenblad: Jag måsté bekänna,
att de betänkligheter, jag hört de siste värde
Talarne yttra, på intet sätt rubbat mina
förut ägande tankar, ej en gång farhågan för
det genom sina politiska ,relationer och del
starka sambandet emellan dess alldeles oinskränkte
Konung och ej med andra rättigheter
än ovilkorlig pligt att lyda försedda Folkj
så mäktiga Danmarkhar förmått qväfva
hos mig den önskan, att bereda välstånd
och trefnad tillfälle att spridas inom en af
vårt Fäderneslands Provincer. Med all aktRidd.
o. Ad. Prot. X. Band. 26
4oa Den 10 November e. m.
ning för de förtjente män, som utgjorde
pluralitetea af Gustaf III:s Rådkammare, tillstår
jag, att ej auctoriteten af namn, äfven
af de mäst frejdade , endast skäl förmå verka
på min öfvertygelse, och skulle namn
kunna verka något, så tillstår jag också, att
i Financiella och Oeconomiska ämnen namnet
Liljencrantz för mig betyder mer, än
alla de öfrige Gustaf III:s Rådgifvare. Hvad
de öfrige af Herr Liljestråhle anförda skäl
beträffar, så är det ej utan den största förundran
jag åhört dem, och för min del kan
jag aldrig godkänna dem. Att Sverige någonsin
skulle blifva så svagt, så beroende af
sina grannars godtycke, att vi ej, utan deras
förutgående bifall, vågade företaga de
oeconomiska anstalter inom oss, vi ansågo
nyttiga, det är en händelse, hvars
möjlighet hvarje fri Svensks känsla jäfvar.
Att farhågan att derigenom locka mäktiga fiender
till anfall, borde hindra oss från att
befrämja våra landskapers tilltagande välstånd,
samt att vi tv er tom, för att få lefva
obemärkta, böra städse qvarhålla dem i fattigdom
och brist, det är en lära, som jag
hoppas alltid måtte blifva lika så främmande
för Sveriges Styrelse, som den är främmande
för känslan och förståndet. Ju mer ett
Folk under en vis Styrelse äger tillfälle,
att tilltaga i rikedom, välstånd och folkmängdj
ju större förmåga äger det att använda
till sitt och Fäderneslandets försvar,
ju större bevekelsegrunder äger det, alt offra
allt för ett Fädernesland, som gjort så myc
-
Deri io November e. m.
4o3
ket för det, under det alt ett fattigt och
förtryckt folk håde saknar utvägar till försvar,
och med liknöjdhet motser dess underkastande
en främmande Styrelse,som svårligen
skulle kunna göra mindre för dess väl,
än dess egen*gjort. I afseende på hvad en
annan värd Talare yttrat, torde det vara
mig tillåtit erinra, att, utan afseende på mängden
af redan åtnjutne välgerningar, medborgare
af sin Styrelse —• denna må utgöras
af Konung eller Ständer — äga anspråk
på alla de förmåner, Sorn, utan andra
medborgares förfördelande, kunna dem beredas,
äfvensom att en Porto-Franco inrättning
på intet sätt hindrar en fri och jemlik
beskattning bos ett sig sjelf beskattande
folk, då likväl alla införda varor, som blifva
föremål för inhemsk förbrukning, äfven
blifva föremål för vanlig förtullning. Tvärtom
underlättar en sådan inrättning den fria
beskattningen; omedelbart genom den under
en betydlig rörelse icke obetydliga recognitions-afgift,
sorn erlägges, medelbart genom
de lättade utvägar för Statsbidragens utgörande
ett ökadt välstånd alltid medförer. •—
Jag förnyar min redan gjorda anhållan om
proposition till afslag på Utskottets Betänkande,
och bifall till hvad Friherre Cederström
föreslagit.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Då detta
ämne förra gången förevar, täcktes Ridderskapet
och Adeln draga sig till minnes, att
återremiss vanns genom votering, och 2 rösters
pluralitet. Jag vill således icke nu
4°4
Den 10 November e. rn.
upptaga tiden med upprepande af al\a skäl,
som dä framdrogos emot förslaget; jag vågar
endast tillstyrka bifall å Utskottets sednare
Utlåtande, öfvertygad, att Ridderskapets
och Adelns opinion skall vid den blifvande
voteringen uttrycka sig lika bestämdt,
som förra gången.
Herr Munck af Rosenskjöld_, Eberhard:
Jag liar af detta sednare Betänkandet funnit
nya skäl för nyttan af den föreslagna Inrättningen.
Hvad som bär blifvit anfört om faran,
att Tullinkomsterna skulle minskas, och
alt Gottland skulle blifva ett hemvist för
Lurendrejeri, har allt varit af den beskaffenhet,
alt det tydligen visat, det genom
denna Inrättning Lurendrejeriet skulle blifva
mindre än förut, och således ieke eller Tullinkomsterna
kunna minskas. Det är vida
lättare, att lurendreja från ett närbeläget
främmande land, der man icke kan hafva
minsta controll på exporten, än i ett eget,
der controllen kan blifva vida säkrare, isynnerhet
genom större löner åt Tullbetjeningen.
En Ledamot har ytterligare styrkt mig
i denna tanka, då han yttrat, att en man,
sorn var vår störste Financier, Grefve Liljencrantz,
äfven föreslagit eh sådan PortoFranco.
Till dess financiella åsigter har jag
mera förtroende, än till hela den öfriga
samlingen af Gustaf III:s Rådgifvare, isynnerhet
då man ihågkommer, att det var
tvärtemot hans tillstyrkande, som den fria
brun vins-bränningen förböds, och Krono
-
Den 10 November e. m.
Brännerierne infördes. Om man skulle förbjuda
alla goda anstalter, för de derutaf
möjliga förluster och missbruk, så skulle
man ufven förbjuda all skeppsfart, emedan
derutaf kan uppkomma hafveri oell skeppsbrott.
Om Gottland blir gynnadt med en
Porto Franco, så skola alla öfriga Nationer
lifligare interessera sig för dess bibehållande
under Svenska Kronan , hvarförutan ett folkrikt
och välmående land alltid förs varar sig
bättre, än ett fattigt och obebodt. Manbar
anfört Sveaborgs öde, såsom ett skäl emot
förslaget, men jag anser det vara ett exempel,
som blott tjenar till varning, vid valet
af Commendant, men ej lill minskning
af den säkerhet, som ett Land vinner genom
en väl anlagd fästning. Jag anhåller
att Ridderskapet och Adelil mätte, med afslag
å sednare Utlåtandet, instämma i Friherre
Gederströms reservation.
Friherre Cederström: Jag skulle icke
ytterligare upptaga Ridderskapets och Adelns
tid, om ej sattser blifvit af åtskilige Talare
bär yttrade, hvilka jag anser mig böra
till besvarande upptaga. Det här först blifvit
anfÖrdt af Herr Liljestråle, att förslaget
vore onyttigt nu, sedan Finland ej mera tillhör
Sverige. Derpå svaras: att den tiden
Sverige agde Finland och största delen af
Östersjöns kuster, var det mindre behöfligt,
det är synnerligen sedan vi förlorat besittningen
af dessa kuster , och deribland Finland,
som det blifvit nyttigt. Här har sedan
4o6
Den 10 November e, rn.
af en annan Talare blifvit yttradt, att Gottlands
Innevånare borde vara nöjde med de
Creditupplag, som Rikets Ständer beslutat.
Gottlands Innevånare äro förinodeligen nöjde
med hvad Rikets Ständer i detta, som i andra
afseenden, besluta; men här är nu ej
fråga om Gottlands nöje eller missnöje med
Rikets Ständers beslut, utan om landet i
allmänhet skall hafva vinst, öller icke af
den föreslagna inrättningen. Det är obestridligt,
att om den skulle åstadkomma en
sådan rikedom för Ön, som de, hvilka talat
emot förslaget, befara, skall just derigenom
Provincen kunna till Staten betala större
skatter än förut. Efter min öfvertygelse är
det vigtigt, särdeles i constitutionella samhällen,
att begagna alla naturförmåner, för
att vinna den största möjliga Statskraft.
Jag anhåller om proposition lill afslag på
detta Utskottets Betänkande , och antagande
af Utskottets förra Betänkande, med de jämkningar
deri, som innefattas uti min emot det
nu förevarande Utlåtandet afgifna reservation.
Herr Hjerta: Jag har här hört yttras,
att någon, som talat emot Porto-Franco friheten,
skulle drifvit den satts, att Gottland,
derigenom att det hålles i fattigdom, skulle
vara lättare att försvara. Om man härmed
menat mig, får jag förklara, att detta ej varit
min mening, och att jag visserligen icke
gifvit anledning dertill. Friherre Cederström
yttrar, det han ej afsett Öns rikedom, utan
hela Landets fördel genom ökade Stats-In
-
Deri 10 November e. m.
trader. Då han afsett ökade Stats-Intrader,
tror jag att han sett saken lika oriktigt, sorn
Friherre Liljencrantz sett den. Man kan vara
hvad man kallar en stor Financier, utan
att derföre vara stor Oeconom, och detta
torde hafva varit fallet vid det tillfälle, då
hans tankar voro i strid med Rådets. Åtminstone
anser jag pluraliteten i Rådkammaren
hafva haft rätt, i det den afstyrkte förslaget.
Det låter rätt väl tänka sig, att å
ena hållet uppdrifva Stats-Intraderne, under
det att man just derigenom förstör Landets
sanna krafter och näringar. Resultatet af
en Porto-Franco vore, att Creditupplagen i
Kuststäderne ej skulle kunna med den fördel
begagnas , sorn eljest, och på denna grund
har jag trott, att man hellre borde söka
dessa allmänna än en enskildt locals partiella
fördelar. Jag vill ej upptaga tiden med
upprepande af alla de skäl, hvilka förra
gången förekommo emot Betänkandet. Utskottet
har nämnt, att bland de iq anmärkningar,
som då gjordes, det frångått sin
förra mening, icke i anledning af de 17,
utan af de 3 särskilt omnämnda punkterne.
Det lärer vara meningen, att de 17 punkterne
äro riktade särdeles emot mig; men
jag anhåller nu om bifall å det sednare Utlåtandet,
ej på grund af de 3, utan med
anledning af de öfrige 17 punkterne; och
jag ber ännu en gång , att Protocolls-Utdragen
från de andra Stånden måtte uppläsas.
4o8
Den 10 November e. m.
Herr HammarskjöldLorenzo: Jag anlråller
att få anföra några koni:a anmärkningar
vid åtskilligt af hvad här blifvit yttradt.
Såsom anledning att bifalla förslaget, har
man erinrat om Gottlands fordna rikedom
under medeltiden, men, så vidt jag af Historien
kunnat inhämta, uppkom denna rikedom
ej genöm någon PorLo-Franco, utan
af Gottlands förening med Hanseförbundet,
och jag tror således, att detta historiska skäl
nu icke kan tala för saken. Det liar sedermera
yrkats, att då man antager liberalare
handelsprinciper i allmänhet, vore det obilligt
, att afslå det förevarande ämnet. Just
de liberalare sattserna!, i afseende på handeln,
innefatta, i min tanka, de starkaste
skäl deremot, emedan jag ej kan förstå annat,
än att en Porto-Franco för Wisby eller
Slitö är en Skrå-inrättning i ny form,
hvarigenom en fördel skänkes åt en viss
Stad eller ort på de öfriges bekostnad. Man
har slutligen sagt, och visst icke utan skäl,
att ett välmående Folk är det, som af alla
bäst försvarar sig; men om denna välmåga
härleder sig endast ifrån handel med Lurendrägeri-varor,
så inger den icke mycket courage
emot fienden; ty alla Krämare äro de
fegaste krigare. Fenicier och Carthaginenser
lingö ju alltid stryk af sina fiender. Jag
minnes mig hafva läst i Tidningarne för några
år sedan, att då en berömd Fransk General
af vissa anledningar uppehöll sig hos
en handlande. Nation , likväl icke i Europa,
blef han en gång ombuden, att mönstra deras
Den 10 November e. m.
4°9
Soldater. Han lofvade det, och när han
anlände till stormplatsen, visade sig hela
arméen, manövrerande med parapluier.
Om man får en sådan anda införd på Gottland,
så vet jag just icke, hvad styrka det
skall blifva för moderlandet. Jag förenar
mig med dem, sorn yrka afslag å förslaget.
Herr Rosenblad: Med mycken erkänsla
för de rogande historiska upplysningar, den
siste värde Talaren behaga meddela, utbeder
jag mig endast få erinra, att då obeläknadt,
det andra vapen, än paraplyer,
lära begagnats så väl af de Cartaginensiske
Krämarne Amilkar, Hannibal, med flere
rygthare Härförare under denna Republiks
ofta ärofulla krig, som af de Tyriska Krämarne,
då dessa med ett mod, ej deladt af
de öfrige den store Konungens icke handlande
Undersåtare, försvarade sin Stad mot
Alexander den store, så hafva både äldre,
medeltidens och senare tiders historia visat
oss handlande Nationer, som kunnat tjena
till mönster af patriotiskt mod, af känsla
för frihet och fädernesland. Bland andra
kunna uppräknas Athenienser , Venetianare,
Hölländare, och Britter. Dessa Krämares
historia, tror jag, äger dyrbara minnen för
hvarje hjerta, varmt för folkens frihet och
sällhet. Jag är äfven fullt öfvertygad, att
om på Godtland en gång handeln skulle få
tillfälle sprida rikedom och välstånd, skola
denna Ös Innevånare icke förgäta att med
Svenskt mannamod och Svensk fosterlands
-
Den 10 November e. m.
kärlek möl;i hvarje främmande infall. I afseende
på en annan värd Talares yttranden,
vill jag tillägga den frågan, om det valsatarna
Gustaf III:s Rådkammare, hvilken
beredde afslag å Porto-Franco-inrättningen
på Gottland, som tillstyrkte den i Marstrand.
Att denna beredde oss under passande konjunkturer
stora fördelar, lärer icke bestridas,
och under samma förhållanden lära
obestridligen samma verkningar böra väntas
på Gottland.
Herr Munck af Rosenskjöld: Herr
Hjerta har iVamstälit den för oss begge
tillfredsställande sats, att man kan på en
gång vara god Financier, och dålig Oeconom.
Men denna fråga kan icke tillämpas
på framledne Grefve Liljencrants, hvilken
äfven var en förträfflig Oeconom ; och man
kan väl icke annorlunda kallas då man vet,
att begagna de partiella locajförmåner, som
kunna erbjuda sig, hvar de ock må finnas.
Men derföre är det dock lika gifvit, att om
en Porto-Franco blefve förunnad åt Staden
Umeå eller Piteå , så skulle hvarken denna
Stad, eller Riket hafva den minsta nytta
deraf, då samina ställe deremot bar vida
mera nytta af en sådan på Gottland, utan
att behöfva utgifva en skärf derföre. Jag
försäkrar, att Danmark, äfvensom flere andra
handlande länder, skulle med mycken
jalousie och misshag se, om denna frihet
förunnades Gottland. Jag skulle ej tro, att
handeln på Gottland derigenom skulle blifva
Den 10 November e. m. 411
inskränkt till blott Lurendrägeri, eller att
den stora massan af Öns invånare skulle slå
sig på en sådan handel.
Herr Liljestråle: Hvar oell en inser likväl
skillnaden emellan en Porto-Franco på
Gottland eller i Marstrand. Det sednare
ägde redan upnbyggd en af de starkaste fästningar,
och ligger å en provins, som hör
till continenten, och är förenad med det öfriga
Sverige. Deremot skulle en dylik på
Gottland, skild från det öfriga Sverige, vid
ett möjligen inträffande anfall, nödsakas
försvara sig sjelf, ehuru jag visserligen tror,
att en sådan tid icke kan inträffa under närvarande
dynasti, och då vi lefva i fredligt
förhållande till alla främmande Makter.
Herr von Hohenhausen, Michael: Jag
tror att det skulle vara af mycken nytta
för Riket, att äga en Porto-Franco uti Slitö
hamn på Gottland, men ej uti Wisby tillika
, såsom Friherre Cederström föreslagit,
och hvarmed jag ingalunda kan förena mig,
på de många skäl, som både af mig och
flera andra Ledamöter blifvit anförda, då
motionen förra gången förevar. Det torde
ej vara för mycket sagt, att närvarande politiska
systéine tydeligen gifver tillkänna,
att en nära förening med England i långliga
tider, skall förblifva af yttersta vigt för
oss, hvarutaf följer, att de befästade hamnar,
vi kunna bilda i midten af Östersjön, skola
utgöra ett stort bidrag till värt försvar.
Den 10 November c. m.
Jag får för öfrigt fasta uppmärksamheten
derpå, att den vinst, sorn genom inrättningen
af en Porto-Franco i Slitö, skulle
tillfalla Staten, icke uppkommer på våra öfriga
Städers bekostnad, utan allenast på utländningens,
en vinst, den han gerna medgifver
för den beqvämliga plats han erhåller för
sina fartyg och varuupplag. Ej må man
föreställa sig, att utländningen någonsin skulle
inrätta nederlag på Rikets Östra kust, och
att denna Porto-Franco således skulle kunna
minska, för våra der belägna Städer,
den fördel, som blifvit afsedcl med stadgandet
om nederlag uti Tullbevillningen; men
-Utländningen, särdeles Americanare och En-y
gelsmän, skulle Vår- och Hösttiderne, då"
bamnarne i Finska och Lifländska vikarne
ännu äro eller redan blifvit tillfrusne, gerna
anlöpa denna välbelägna hamn under
årstider, då häftiga stormar så ofta rasa i
våra farvatten. Den häraf uppkommande
vinsten skulle icke lända någon till skada.
Jag kan icke gilla den småaktiga handelslära
, som med afvundsjuka ögon betraktar
en vinst, dera andra göra, ehuru det icke
sker pä dess bekostnad, och heldre vill försmå
en allmän vinst för Riket, än tillåta en
enskilt fördel. I motsatts har man handlat
med vår Bank. —. Staten har hållit dess vinst
tili godo , ehuru det skedt på enskilta Medborgares
bekostnad —!
Jag tillstyrker bifall lill inrättandet af
Porto-Franco uti Slitö, men under vilkor,
D en 10 November e. m.
alt den uteslutande för detta ställe på Ön
måtte beviljas. Oeconomie-U[tskottet har äfven
ändrat sitt förra Betänkande, sorn föreslog,
att en hel Provins skulle styras efter
andra oeconömiska lagar, och lefva med
andra seder, än hela den öfriga delen af
Riket. När Utskottet nu afstått ifrån detta
förslag, borde det äfven hafva afstått ifrån
dess ordsak , och uteslutande föreslagit SlitÖ
till Porto-Franco, hälst Tullbevakningen
måtte väl erkännas vara vida lättare att vidmagthålla
på en enda ort, än när tillsynen
måste spridas till flera.
Då tiden för denna Porto-Franco är
bestämd till a5 år, så måtte det icke vara
svårt ätt inrätta magasiner på en ort, der
så rikelig tillgång finnes på byggnadsmaterialier
, och till så lindrigt pris, isynnerhet
då intet är, sorn tvingar, att allt nästa år
hör vara färdigt.
Jag tillstyrker derföre afslag på Utskottets
Betänkande, och antagande af motionen
med den förändring, att en Porto-Franco
måtte inrättas vid Slitö , men icke tillika i
Wisby, eller någon annan hamn på Ön.
Herr Rosenblad: Lika med en värd Talare
delar jag det hopp, att Skandinavien
under många tidehvarf hlifver styrdt af dess
närvarande älskade Konungaätt, men äfven
häri finnér jag ett nytt skäl för den satts,
att vi, vid stiftande af våra oeconomiska
4*4
Den 10 November e. m.
lagav, endast behöfva afse oss, ej främmande
Makter. Gottlands försvar är en helt
olika sak med Gottlands oeconomie. Denna
Ö, likt Rikets öfrige Provincer, måste
ingå i allmänna defensionsplanen. Anser
denna en särskildt fästning nödig, är den
lika nödig, antingen Porto Franco finnes,
eller ej. Det torde ej vara öfverflödigt erinra,
att då Gustaf III afslog en Porto-Francos
inrättande på Gottland, fanns ännu Garlsvärds,
af skicklige Ingeniörer berömda fästningsverk,
som skyddade Slitöhamn.
Herr von Hartmansdorff'j August: Jag
vill ej trötta Ridderskapet och Adeln med
upprepande af hvad jag redan en gång förut
yttrat för en Porto-Franco på Gottland;
utan anhåller blott, att få förena mig med
Friherre Cederström. Jag befarar, att om
Porto-Franco friheten inskränkes till Slitö
allena, det vore detsamma sorn att tillintetgöra
hela inrättningen, emedan en redan
uppbyggd Stad, med tillgång på boningsrum
och förnämligast magaziner, i början behöfves
att dertill begagnas. Man har förut så
mycket talat om allmän brist på penningar
i landet; den sträcker sig förmodeligen äfven
till Gottland; och utan sådana är det svårt
att uppbygga magaziner. Således tror jag
friheten till en början böra beviljas äfven
för Wisby.
Herr Hjerta: Jag anhåller ännu en gång
att Protocolls-Utdragen måtte uppläsas. Jag
Den 10 November e. m.
4.5
vågar vidare fästa uppmärksamheten derpå,
alt om Utskottets nu afgifne Betänkande förkastas,
lärer, enligt hvad jag här hört ordas,
sedan höra uppstå fråga om tvenne
skilda saker; den ena om Porto-Franco; den
andra om en Fästning på Gottland. Talas
det nu för Fästningen eller för Porto-Franco?
Om man vill framdraga alla förmåner af en
Fästning derstädes, så behÖfves en helt annan
åsigt af saken. Meri jag ber än en gång,
att Protocolls-Utdragen mätte blifva upplästa.
Herr von Hartmansdorff: Mig synes
det som bade den siste värde Talaren sammanblandat
tvänne frågor, dem hvarken Utskottet
eller någon annan förblandat, och
hvilka jag ej heller funnit omrörda i någons
yttrande härstädes.
Herr Lagerhjelm, Pehr: Ehuruväl fö
rekommen
af flere värde Talare, då jag är
af den tanka, att en Porto-Franco bör meddelas,
har jag likväl svårt, att med stillatigande
förbigå de högst egna satser ur Rättsläran,
sorn här af motsidans Talare blifvit
uppställde. Jag har svårt att inse, huru en
medborgare kan blifva förnärmad genom de
förmåner, som tillkomma en annan genom
locala omständigheter; huru ett Rike skall
kunna försvagas derigenom, att en del deraf
kommer i större välmåga,än de andra. Jag kan
ej inse, huru man kan andraga politiska skäl
emot saken , hämtade ifrån denna dels särskildta
välstånd. Deraf skulle man ock kun
-
4i6 Den 10 November e. m.
na komma på den tankan , att alla de delar
af ett land, som äro mest utsatta för en Fiende,
skulle just derföre tillbakaltålias i all
slags culture. Jag förenar mig med Friherre
Cederström.
Herr Hjerta: Herr von Hartmansdorff
lärer helt och hållet hafva Bortblandat,
hvad jag j^ttrade, nemligen att af discussionen
föranledts fråga om tvenne saker, då
någre talat om fördelen af en Fästning, andre
om en Porto-Franco; en följd, troligen,
af det utaf Utskottet afgifna första Betänkande.
Friherre Cedeströms reservation denna
gång har jag ej genomläst, utan allena
hört uppläsas; men jag anser den innefatta
alldeles detsamma, som Utskottets
första Betänkande, med tilläggning af de 17
punkter till svar på Anmärkningarne, som
deruti finnas upptagne , men hvilka Utskottet
icke besvarat. Det är på den grund
att discussionen afsett 2 föremål, som jag
yttrat, att om Betänkandet afslås, skola
tvenne särskildta frågor uppkomma, och således
ingen eontraproposition, endast på afslag,
kunna göras. Jag anhåller om Protocolls-Utdragens
uppläsning.
Herr Rosenblad: Jag beklagar, att den
siste värde Talaren ej behagat genomläsa
Friherre Cederströms reservation, innan lian
fann för godt, att sig deröfver yttra. Idelina
händelse skulle han funnit, att Fästnings
och
-
t) en 10 November e. m.
och Porto-Franco frågorne icke stå i någon
gemenskap med hvarandra.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
yttrade, det lian, i anledning af Herr Hjertås
begäran örn uppläsning af de öfrige RiksStåndens
Protocolls-Utdrag, rörande detta
ämne, ansåg sig böra til k anna gifva, det något
Protocolls-Utdrag härom ännu icke från
de öfrige Riks-Stånden ankommit; dock bade
Utskottet i dess sednare Utlåtande anmält,
att dess första Betänkande blifvit af
Borgare-Ståndet förkastadt.
Herr Grefven och Landt - Marskalkett
gjorde proposition till bifall af OeconomieUtskottets
sednare nu förevarande Utlåtande»
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Herr Grefven och Landt-Marskalken
hemställde, om Ridderskapet och
Adeln behagade gilla Utskottets i målet först
afgifne Betänkande, med iakttagande af de ändringar,
hvilka innefattas uti Friherre CederstrÖms
vid Utskottets sednare Utlåtande bifogade
särskilta mening»
Ropades afven Ja och Nej.
Herr Lefren begärde votering»
Ridd. o, Ad. Prot. X. Biand*
Den 10 November e. m.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
framställde derefter följande voterings-prexposition
:
Den som bifaller allmänna Besvärs-och
och Oeconqmie-Utskottels sednare Utlåtande,
som innehåller alslag å,en inrättning af Porto-Franco,
samt åtföljande Nederlags-räLtigheter
för Ön Gottland; voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej ;
Vinner Nej, anses Utskottets i detta
mål först afgifne Betänkande, hafva blifvit
af Ridderskapet och Adeln bifallit, likväl
med iagttagande af de ändringar, hvilka innefattas
i Friherre Cederströms vid Utskottets
sednare Utlåtande bifogade serskildta
mening.
Hvilken Voterings-proposilion af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan 43, 44’ 4-3 och ^6 §§. i Riddarhus-Ordningen
blifvit uppläste, börjades
voteringen klockan 8 eftermiddagen; och
befanns vid voteringens slut klockan | till
9 om aftonen, sedan en voterings-sedel blifvit
undantagen och förseglad, samt de öf
-
Den 10 November e. m. 419
rige voterings-sedlarne öppnade, rösterne
hafva utfallit sålunda:
J a 48.
Nej 29.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskildt förde Protocoll blifvit uppläst,
Herr Grefven och Landt-Marskalken
förklarade, att Oeconomie-Utskottets sednare
Utlåtande således blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallet.
Föredrogs ånyo Bevillnings-Utskottets
den 5 dennes under N:o 55 aflåtne, samt
elen 7 derpåföljde eftermiddagen på bordet
lagcle, Memorial, angående yppad sk il jag—
tighet emellan Riks-Stånden, i afseende på
frågan om dupplett - chartors insändande
från Post-Contoiren, genom Magistraten, till
controlls vinnande å afgångne bref.
Herr Hjerta, Gustaf: Det sista tillägget,
som endastan går några Post-Contoir på Landet
, skulle jag tro ej behöfdes; och då deras
uppbörd icke är af någon betydenhet, samt
det blefve svårt att, hvad dem angår, tillvägabringa
någon större Controll; anhåller
jag om proposition, att Ridderskapet och
Adeln må förblifva vid. sitt i ämnet redan
fattade beslut.
420
Den 10 November e, m.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
hemställde, om Ridderskapet och Adeln behagade
förblifva vid dess i detta ämne förut
fattade beslut.
Ropades Ja.
Företogs till pröfning Lag- samt Allmänna
besvärs- och Oeconomie-Utskottens
den 4 dennes under N:o 207 afgifne, samt
den 7 derpåföljde eftermiddag på hordet
lagde, Förslag till jemnkning i Riks-Ståndens
fattade Beslut, i anledning af Kongl. Maj:ts
Kådiga proposition, angående en föreslagen
och utarbetad ny Författning om mått, mål
och vigt.
Herr Teofren, Johan Pehr: Jag skulle för
mindel vilja tillstyrka antagandet af Utskottets
Jemknings-förslag, och det med så mycketmera
skäl, sorn tiden är så långt liden, att 1824 års
Almanackor, sorn redan äro färdiga, och till
en del spridda kring landet, härutinnan icke
kunna lemna någon upplysning. Jag tillstyrker
derföre, att Författningen icke må taga
sin början förr än med år 1826, då nödiga
upplysningar kunna införas i 1828 års Almanackor.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
hemställde, om Ridderskapet och Adela behagade
Utskottens Jemknings-Förslag till alla
delar gilla.
Bifölls.
Den 10 November e. m.
Föredrogs ånyo Lag-samt Allmänna Besvärs-
oell Oeconomie-TJtskottens, elen /\ dennes,
under N:o 218 afgifne , samt den ^:de
derpåföljde eftermiddagen på bordet lagde,
Förslag, till jemkning,emellan Rits-Ståndens
fattade beslut öfver frågan om den af Kongl.
Maj:t i Nåder proponerade Författning om
utrifning eller ändring af vattenverk, som
genom uppdämning skada jord, eller hindra
dess odling.
Herr Hjerta, Gustaf: Som, enligt min öfvertygelse,
Ridderskapets och Adelns beslut i
denna del kan anses för det bästa, så anhåller
jag_ att Betänkandet måtte få hvila på
bordet, till dess de andra Stånden i frågan
fattat sina beslut; och emedan jag trorRidderskapets
och Adelns beslut vara af den
beskaffenhet, att det bör bifallas, så böra
vi sedan med mycken försigtighet söka sammanjemka
de andra Ståndens meningar.
Friherre Cederström, Jacob: Den enda
del, hvaruti Ridderskapets och Adelns Beslut
är skiljågtigt från de andra Ståndens,
består uti en redactionsförändring. Ridderskapet
och Adeln hehöfver således ej frångå
sitt beslut, innan man inhämtat, hvad de
öfrige Stånden behaga yttra, angående jemkningsförslaget.
dag instämmer derföre med
Herr Hjerta däruti, att Betänkandet måtte
intill dess få hvila på bordet.
Herr Grefven och Landt- Mar ska ike
forlarade, att då flere Ledamöter begärt, at
4? 2
Den 10 November e. m.
Lag- och Oeconomie-Utskottens förevarande
Förslag måtte ytterligare hvila på bordet ,
bomme detsamma ock, att, enligt 4f) §•
Riksdags-Ordniugen, derstädes förblifva hvilande
till nästa Plenum.
Föredrogs å nyo och bifölls Lag-Utskottets
den 3o sistledne October under N:o
2i6 afgifne, samt den 7 dennes eftermiddagen
på bordet lagde, Memorial, om anslåenende
af ett Canlzlist-arfvode, beräknadt från
den 1 sistledne April.
Företogs till pröfning Stats- och Bevillnings-Utskottens
den i4 sistlidne October
under N:b 564 afgifne, samt den apderpåföljde
eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande,
angående postfrihet för utkommande
Tidningar, och deras förseende med
CharUe-Sigillatae stämpel.
Herr Rosenblad,Bernhard: I den.händelse
det* varit UtskotLens afsigt, att skaffa Staten en
ökad inkomst genom drygare beskattning
af Tidningar, så blifver den fullkomligt vunnen
genom förvandlingen af den lii t ti Is dem
åliggande |. Postporto afgift i Stämpel-afgift;
ehuru denna ökade, Statsinkomst, sedan de
nya erforderliga lönerne eller arfvoderna
blifvit afdragna, troligen blef ganska obetydlig,
åsyftades deremot, i enlighet med
de väckta motionerne, att i ett land med den
Den 10 November e. m.
4-2*
brist på litterära eommunicationer och litterära
uppmuntringar, som vårt, söka upplifva
den öfversigt af dagens händelser i politikens
och vetenskapernes verld, sorn utgör
föremålet för Tidningar och Tidskrifter, att
genom ett lättare omlopp åt dessa skaffa flere
opinioner tillfälle att uttrycka sig, och
att på detta sätt befria vår Tidningslitteratur
från den ensidighet, som man måhända
ej utan skäl förebrår den, då hade det troligen
varit ändamålsenligare, att genom upptagande
i Bevillnings-Förordningen gifva laglig
kraft åt Kongl, Maj:ts Nådiga stadgande
rörande nedsättning till |. i postporto för
Tidningar. Detta har också Herr von Hartmansdorff
föreslagit. Utskotten föreslå 3:ne
olika Stänjpelafgifler. Den högsta af 3 runstycken
exemplaret körn förmodligen att
åläggas de arkdrygaste Tidningarne, för hvilka,
då de utkommo alla söknedagar, beräknadt
efter 3oo Nummer, Stärnpel-afgiften
kom att utgöra i Riksdaler 27 Skillingar om
året. Ingen Tidning har likväl ansett sig
behöfva ålägga sina prenumeranter i Landsorterue
större postporto-ersättning än 1 Riksdaler.
Äfven desse mäste således under det
nya förhållandet för Slämpel-afgiftens skuld
erlägga mera, än för postportons. Men prenumeranterne
på stället, der Tidningen utgafs,
fingo vidkännas den förra afgiften helt
och hållit i tillökning på hvad Bladet förut
kostat dem. Dessutom då Förläggaren vore
nödsakad stämpla ej endast de exemplar,
som erhöllo afsättning, utan äfven dem sorn
4*4
Den 10 November e. m.
blefvo till öfverlopps , samt dessutom, för att
aldrig komma i förlägenhet om tillgång på
stämpladt papper, måste vara försedd med
större pappersförlag än han eljest behöfde,
så måste äfven dessa ökade omkostnader fordra
en ytterligare tillökning i Bladets pris.
Med det af Utskotten uppgifna dagliga antal
Tidnings-Exemplar i Hufvudstaden kan.
svårligen förekommas, att stundom svårigheter
och uppehåll måste möta stämplingeu
i Riksgäids-Contoiret; och om någon Tidning
af vidsträcktare omfattning körn att utgifvas
i en landsort, så skulle dess'stämpling,
på sätt Utskotten föreslagit, medföra knappast
öfvervinnerliga olägenheter, så väl för
förut starkt sysselsatta Embetsman, som för
Redaction. Jag kan icke eller inse något giltigt
skäl, hvarföre Utskotten uteslutit aila
så kallade Tidskrifter från ali ynnest å Statens
sida. Mig, måste jag bekänna, stöter
det, att man. anser Svea och Odalmannen
icke förtjena den Sta tens medverkan tili Ppblicitet,
som Dagligt Allehanda och Conservations-Bladet.
De få häften af Periodiska
Skrifter, som hos oss utkomma, skulle visserligen
obetydligt tynga postföringen. Bref
om 5a lods vigt få, enligt författningarne,
med posten afsändas. Om mitt minne ej bedragar
mig väger i|. ark finare papper i
lod, jag vill dock blott antaga i ark. Då
utgöra 5a ark eller 832 sidor Octavo högsta
paquetten, som får afsändas, och till
halfva detta arktal går sällan något häfte af
Den 10 November e. m. fa 5
våra Tidskrifter. Af alla dessa orsaker får
jag anhålla om återremiss.
Herr von Hartmansdorff j August: Jag
har ej kunnat fatta annat, än att Utskottens
Förslag skulle vara förmånligt för alla; för Staten,
emedan den erhölle större inkomster,
och för de betalande, emedan Tidningarne
ej kommo att kosta mera i Malmö eller Piteå,
än i Stockholm. Man har förmodat,
att denna inrättning skulle erfordra större
förlager af papper, samt derigenom ådraga
Redactionerne och läsarne större kostnad;
men jag tror, att sådant icke är till befarande,
då här blifvit upplyst, att antalet af
de i Stockholm dagligen utkommande Tidningar
blott uppgår till gooo Blad, hvaremot
12000 örn dagen kunna stämplas. Följagteligen
skulle man, äfven om Tidningspapper
funnes blott för dagen, hinna att få
det stämpladt. Likväl tror jag att ingen
Tidnings - redaction gifves , sorn icke äger
pappersförlag för 8 dagar, och långt derutöfver.
Man har äfven trott, att det skulle
åstadkomma en onödig tillökning i Tjenstcmanna-personalen.
Men till förekommande
deraf hafva Utskotten föreslagit, att stämplingen
må verkställas i Riksgälds-Contoiret,
hvarest hvitstämplingen af Charfor redan
sker. Man bör äfven beräkna, att i stället
för det Statens årliga inkomst af Tidningsportot
förut varit i4oo Riksdaler, så skulle
den nu blifva 4>700,, således kan, med bibehållande
af betydlig vinst emot fordom,
4*6
Den 10 November t. m.
afgå hvad som möjligen erfordras till stämplingens
betalning. Man frågar, hvarföre
ej samma fördel ufven kunde få komma Tidskrifter
tili godo, och anställer jemförelse
mellan nyttan af dem, och Tidningar. Med
samma skäl kunde man äfven fråga, hvarföre
icke en lika förmån lemnäs åt intressanta
eller nyttiga höcker, såsom till exempel
Las Casas Dagbok eller Says oeconomiska
Skrifter? Men man måste väl afven häruti
gå någon medelväg mellan allt och intet.
Ser man att det mindre går för sig,
så kan man ju sedan gå längre. Men nu
tror jag mig böra tillstyrka bifall på Utskottets
Betänkande,
Herr Lagerhjelm ^ Pehr: Den siste värde
Talaren har förekommit mig, i afseende på
de inkast, söm blifvit gjorde mot Utskottets
förslag; men jag kan ej neka min öfvertygelse,
att instämma med dem, som velat
utsträcka detsamma äfven till tidskrifter.
Tidningar ha ett alltför medelmåttigt värde,
då de jemföras med periodiska Skrifter.
Hvarje Tidningsartikel måste hafva en gifven
korrthet, och vara författad i en ensidigt
af Tidnings-Redactionén bestämd stil,
hvarigenom all grundlig utredning af ett ämne
blir omöjlig. Det är för upplysningen
af föga vinst, om Tidningarne erhålla postfrihet,
men deremot af stor vigt, om en sådan
meddelades åt Tidskrifter; helst jag
ägt flere skäl att önska, det en grundoligare
insigt i mångå allmänna ämnen biefve Na
-
Den 10 November e. m.
4*7
tionen meddelad, särdeles i dem, som förekomma
vid Riksdagar; hvilken insigt svårligen
kan förvärfvas genom Tidningar, då de
dels ieke kunna omfatta en behörig mängd
deraf, dels ock ofta ådagalägga ensidiga åsigter
af ämnet. Man har sagt, att, genom
Journalers kringspridande, författningen kunde
illuderas af Postförvaltarne; men detta
tror jag vara förekommit, om de ej skickas
förseglade utan öppna. Det enda sättet, alt
sprida Journaler, är att få dem kostnadsfritt
ned till orterne. Om 3 Stånd icke nu
antaga Betänkandet, och det således blir
återremitteradt, anhåller jag om proposition
derå, att Journaler äfvensom Tidningar må
erhålla postfrihet. Gränsen hlifver då, att
denna endast beviljas periodiska skrifter.
Herr Hjerta,Gustaf: Jag instämmer i Herr
von Hartmansdorffs yttrande. Jag vill endast
tillägga ännu en fördel, som derigenom vinnes,
nemligen den säkrare controll, som
igenom stämplingen kan åstadkommas, än
den, som vårt Postverks närvarande räkehskapssätt
medgifver. Sedermera angående
periodiska Skrifter ville jag nämna, att om
sådana hos oss funnos till någon betydenhet,
och hvilka voro bestämda till visst arktal,
vore jag visst icke emot, att postfrihet äfven
åt dem förunnades; men då de ej ärö till
arktal bestämda, tror jag med Herr von
Hartmansdorff, att den bör inskränkas endast
till Dagblad, oaktadt jag gill ar principen
äfven af det förra. För min del skulle
4^8
Den^ 10 November c. m.
jag nu, och då hvarje återremiss hädanefter
endast tjenar att förlänga Riksdagen,
önska bifall på Betänkandet.
Herr Rosenblad: Det förundrar mig,
att Herr von Hartmansdorff, sorn först framställ
det förslag jag nu förnyat, nu deremot
bestrider det. Denne värde Talare
har ansett Utskottens förslag bereda en jemnlikhet
i kostnad emellan en tidnings Prenumeranter
i de aflägsnaste landsorter och på
sjelfva utgifningsorten; emellan dem, som
Staten, genom kostsamma postinrättningar,
måste sätta i stånd att begagna denna litteratur,
och dem, som dertill icke behöfva
Statens biträde och omtanka; men denna
jemnlikhet, som jag icke bestridt, tillskapas
på det sätt, att kostnaden ökes för hegge,
ehuru naturligtvis i högre proposition för
dem , som förut betalt minst. Den värde
Talaren visar ännu en fördel af Utskottens
förslag, nemligen en ökad Statsinkomst af
möjligen ända till 3,3oo R:dr, äfven detta
har jag medgifvit, men huru vigtig en så
betydande ny inkomstkälla än kan vara för
Statsverket, synes mig likväl vigtigare, att,
genom ändamålsenliga anstalter, skapa en
allmän, fri och sjelfständig tidningslitteratur,
verksam till befrämjande af allmän upplysning
och bildning. Af detta, såsom mig
synes vigtiga skäl, förnyar jag min anhållan
om återremiss.
Herr af Schmidt. Georg Lars : F ul Ikorn ligen
förekommen af Herr von Hartmansdorff,
Dm 1a November e. m.
4*9
som i min tanka väl utredt ämnet, vill jag
blott hafva äran upplysa Herr Rosenblad
om ett misstag i den calcul lian uppgjort;
emedan då vi hafva 5a veckor, och 6 dagar
i veckan, som tidningar utgifvas, stämpelafgiften
för ett af de enkla bladen, med
afräkning å infallande helgedagar, kommer
att utgöra cirCa 25 skillingar, således vida
mindre än postporto-afgiften till långväga
orter, och synes det ligga mycken billighet
deruti, att samma fördelar, i afseende å
tidningars erhållande, tillskyndas dem, som
bo i aflägsnare Landsorter, med dem som
vistas uti och nära invid Stockholm, hvadan
jag ej annat kan .än med största skäl
anhålla om bifall å Utskottens Betänkande.
Herr Lagerhjelm: I afseende på det
moderationsförslag, sora flere Talare yrkat,
att heldre göra något än intet, och att man
hör vara nöjd att få tidningarne kostnadsfritt
öfversända, så, i händelse man skulle
välja emellan Journaler och Tidningar , hemställer
jag till hvar och en, hvilkadera han
helst skulle önska se kringspridda och lästa,
och jag lemnar till hvar och en att sjelf
bedomina , om grundligare insigt.vinnes, genom
Tidningar eiler Periodiska Skrifter, der
ett större utrymme m. fl. fördelar för ämnets
behandling äro förenade. I fall någon
svårighet skulle uppkomma, att periodiska
skrifter skulle kunna förväxlas med andra,
så kan man ju för dem bestämma ett ^isst
43o
Den 10 November c. m.
arktal och en viss vigt, t. ex. ej öfver
48 lod.
. Herr von Hartmansdorff: Jag afstår från
att lemna några vidare upplysningar, emedan
jag tror det vara nog sagdt, då man
vet, att Staten genom detta förslag erhåller
öfver 3 gånger större inkomst än förut af
tidningsportot.
Ilvad de periodiska skrifterna angår, så
gillar jag visserligen den grufidsatts, sorn
derom blifvit yttrad; men tror, att om ett
ämne afhandlas grundligare i en periodisk
skrift än i en tidning, så afhandlas det ännu
grundligare i höcker, utan att man derföre
bör sluta sig till, att portofrihet för
dem må beviljas. Jag anser redan för en
betydlig förmon, om den nu medgifves åt
tidningar, och tror, att man till en början
bör hålla sig dervid.
Herr Rosenblad: I afseende på de anmärkningar,
som blifvit gjorda vid mina
jemforelsecalkyler, får jag erinra den värde
anmärkaren, att jemförelsen blifvit anställd
emellan tidningar, betalande högsta stämpelafgiften,
och då den stadgas, måste väl
den blifva på någon använd, och de tidningar,
som hittils erfordrat högsta postportoersättningen
eller 1 Riksdaler. Tidningar
af mindre vidd hafva funnit sig belåtne
med 32, 24 till och med iöskillingar i post
-
Den 10 November e. m. 431
portoersättning, och således slår äfven för
dem riktigheten af mina calculer in.
Herr Grefven och Landt-Mar skalken
frågade, om Ridderskapet och Adeln ansåg
Stats- och Bevillnings-Utskottens förevarande
Utlåtande höra, i anledning af de dervid
gjorde anmärkningar, till Utskotten
återremitteras.
Ropades J a och N e j.
Hvarefter Herr Grefven och Landt-Marskalken
hemställde, om Ridderskapet och
Adeln behagade gilla berörde Utlåtande,
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Herr Grefven och Landt-Marskalken
förklarade, att som, efter hvad han tyckt
sig finna, Ja öfverröstat Nej!, Propositionen
blifvit af Ridderskapet bifallen.
Föredrogs å nyo Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottens den 3o
sistledne October under N:o 2i5 afgifne,
samt den 3:dje dennes e. .m. på bordet lagde,
Betänkande, angående afskaffande af
Bergs-Tings-Rätter och Bergmästare-Embeten.
Grefve Posse, Eric, anförde skrifteligen:
-
(Se Bilagan N:o 2.)
432 Den 10 November e. m»
Herr RibbingArvid: Då jag icke haft
tillfälle i Utskotten öfvervara detta Betänkande,
anhåller jag, att nu få anföra några
ord emot detsamma. Grefve Posse har i
saken fullständigt yttrat, hvad som annars
visserligen äfven utgjort min tanka. Men
då Utskottens Betänkande innefattar ett tillstyrkande,
att hos Kongl. Majrt anhålla, att,
om Riksens Ständer bifalla Särskildta Utskottets
Betänkande, hvarigenom Bergs-Collegii
domarebefattning skulle på Hof-Rätterne
öfverflyttas, Bergs - Tings - Rätterne, jemväl
måtte indragas; torde mig tillåtas förklara,
att jag anser det tillhöra Riksens Ständer,
att med sig sjelfva afgöra det ena, innan
de begära det andra; och som jag icke tror,
att Riksens Ständer böra göra anticipation
på sitt eget omdöme, anhåller jag om afslag
å Betänkandet.
Herr HjertaGustaf: Jag tror hela vådan
vara förekommen, om detta mål ej afgöres, förr
än Särskildta Utskottets Betänkande förevarit.
Hvad saken angår, hafva väl Utskotten
ej haft orätt, utan blott genom den
form de gifvit densamma. Då det lärer vära
en obestridlig sak, att Särskildta Utskottets
Betänkande icke vid denna Riksdag kan
företagas till slutligt afgörande, äfvensom det
är omöjligt att behandla nya lagförändringsfrågan
innan nästa Riksdag, så förenar jag
mig med dem, som tillstyrka afslag å förevarande
Betänkande; blott att Herr Grefven
och
Den io November c. m.
433
och Landt-Marskalken täckes göra det tillägg
i Propositionen, att detta ej hindrar heslutet
i hufvudfrågan* clå Särskildta Utskottets
Betänkande förekommer.
Herr Manner stam ^ Johan: Jag bestrider
icke att detta Betänkande må hvila, för att
pröfvas i ett sammanhang med Särskildta
Utskottets Betänkande; men jag kan icke
tillstyrka afslag derå, emedan jag tror, att
Utskottet rätteligen Bedömt frågan och tillräckeligen
Betänkt vigten af ämnet, hvilket
anan dessutom Bör föreställa sig, att hvarje
Utskott gör, innan det afgifver sitt Utlåtande.
Bergs-Tings-Rätterne skulle, efter
min öfvertygelse, kunna indragas , äfven utan
afseende derpå, huru Betänkandet om Styrelse-Verkens
organisation Blir Behandladt.
Hvad åter Bergmästare angår, tror jag, att
de uti en del af Bergslagerne Bqra såsom
administrative Tjenstemän BiBehållas. Jag
tillstyrker således Bifall på Betänkandet, så
framt målet till liufvudsakelig pröfning nu
företages.
Herr Lagerhjelmj Pehr: Då här äfven i
Hufvudsaken Blifvit yttradt, att Bergs-TingsRätterne
såsom Domstolar voro öfverflödige,
att Utskotten insett vigten af sitt ämne, att
Ridderskåpet och Adeln kunde nu på förhand
fatta sitt Beslut m. m., utBeder jag mig,
att deremot få nämna några små omständig
-
Ridd. o. Ad. Pr. X. Band.
28
Den 10 November e. m:
heter. Mig synes, som hvilar denna fråga
på en grundsatts, hvilken djupt ingriper i
hela regleringen af den oeconomiska lagstiftningen.
För den, som ensamt ser näringarne
ur en rätts åsigt, förfaller visserligen
all skilnad häruti. Det, ges ett annat sätt att se.
dem, och detta har nyligen offentligt blifvit
framstäldt under striden om de Academiska
Constitutionerne, hvilken jag åberopar, för
att visa, alt detta ämne har en djupare betydelse,
än man föreställt sig, och för att
tillika nämna, det jag tror detta öfverläggningsämne
nu ej vara på sin plats, eftersom
Ridderskapet och Adeln ännu ej förehaft de
frågor, som komma från Särskildta Utskottet;
hvilka röra ämnet i sin grund. Det är i
öfrigt märkeligt, att innan principen i det
hela är bestämd, vill man afgöra detaljfrågor.
Principen ligger ännu oafgjord, ej allenast
inom Riks-Stånden, utan äfven inom
hela den Juridiska Litteraturen. Jag åberopar
härvid, att Kongl. Majit i Nåder
förordnat, att de Oeconomiske Författningar
ne skola öfverses. Sedan detta blifvit
utfördl, torde denna fråga komma i ett
utredt skick till Riksens Ständers öfverläggningar.
Jag skulle tro att Betänkandet kunde
afslås; men om det kommer alt hvila
till dess Särskildta Utskottets Betänkande
förekommer, skall det vara mig alldeles likgiltigt.
Då först kan saken pröfvas i sitt
sammanhang : ehuru jag skulle tro , att det
äfven då vore nog tidigt. De öfrige af der
förekommande ämnen lia undergått en helt
Den 10 November e. m.
43 S
annan procedur, då de först på Kongl. Majlis
befallning utgjort ett öfve r 1 ä g g 11 i n g s ä in 11 e inom
flere Em betsmanna - Corpser, hvarefter
desse Ernbets - Utlåtanden blifvit Riksens
Ständer meddelade. Derföre önskar jag afslag.
I öfrigt torde det vara på sin plats,
att jag tillkännagifver min tanka vara den ,
att Bergs-Tings-Rätterna böra uppbäfVas;
men då frågan om Domare-åtgärdernas afskiljalide
från de administrativa ännu är
oafgjord, samt icke alla vid dessa Domstolar
nu förefallande mål på de ordinarie Domstolarne
kunna Öfverflyttas; hemställer jag
liuru, i händelse bifalls-propositionen blef
med Ja besvarad, man ville upphäfva en
auctorite, utan att hafva något annat i stället.
För Öfrigt liknar detta nog mycket den
allmänt rådande tendensen, alt med den
juridiska enhetens jernspira vilja styra alla
Förhållanden i Samhället, och hvad, som ej
låter inpacka sig i denna tomma enhetsformen,
måste afjemnas.
Herr af Robson j Carl Magnus: Jemte
det jag förenar mig med Grefve Posse och
Herr Lagerhjelm, anhåller jag vördnadsfullt,
att få fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på hvad Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-TJtskottet, i det nu uppläste Betänkandet,
derom upplyst, att nu ifrågavarande
ämne, på en annan väg, redan till
följe af Kongl. Majrts egna åtgärder blifvit
dragit under Riksens Ständers granskning,
samt huruledes det äfven ligger i samman
-
Den 10 November e. m.
hang nied det uppdrag Kongl. Maj:t lemnat
vissa Comiterade till Bergs-Författningarnes
öfverseende och föreslående af de nödige
förändringar. Klokast skulle väl vara , att
först och främst rätta lagarne efter näringens
och sakens fordringar och sedan lämpa Dömstolarne
efter hvad lagens verkställighet krafvel’.
Om i närvarande förhållande ett särskilt
beslut i detta mål nu skulle fattas,
vore ju sådant att inkasta ett hinder för den
frågans fria behandlande i hela sin vidd, hvilken
angår organisationen af Rikets Styrelseverk.
Man skulle lägga ett band på sig,
som kunde vara skadligt för enbeten i ett
kommande beslut, — och hvilken är väl den
angelägenhet, som påskyndar denna frågan
framför de öfriga ? — Motionairen bör finna sig
på en gång tryggad och tröstad, genom de
upplysningar Oeconorrjie-Utskottet bibringat
honom, och jag ville vördnadsfullt tillstyrka
Högloft. Ridderskapet ochÅdeln, att icke
eller i anledning af motionen längre utsträcka
sin åtgärd, om icke att inbjuda de öfrige
Riks-Stånden att likaledes låta bero vid de
af detta Utskott meddelade upplysningar,
samt lemna Lag-Utskottets omdöme utan afseende
, intill dess frågan genom det Särskilta
samt Gonstitutions - Utskottens förenade åtgärder,
tids nog kommer under sin egentliga
och ändamålsenliga behandling.
Herr Hjerta: Då jag förutser, att om
sjelfva hufvudfyågan en framtida discussion
skfill uppkomma, så underställer jag, om det
Den 10 November e. m.
43?
ej ginge an, då en åtgärd är föreslagen , sorn.
beror på ett annat beslut, att tilis vidare lägga
Utskottens Betänkande till Handiingarne.
Herr Lagerhjelm: Då Herr Hjerta åter
yrkat frågans hvilande, till dess Särskildta
Utskottets Betänkande till pröfning förekommer
, får jag vördsamt åter upprepa, hvad
jag förut anmärkt, att delta ämne icke nu
är i samma utarbetade skick , som frågörne
inom Särskildta Utskottet, livilka först af
Konungen blifvit öfverlemnade till Embetsmäns
granskning, och sedan derifrån kommit
till Särskildta Utskottet. Häröfver hafva
inga Embetsman yttrat sig och icke eller
Särskildta Utskottet. När det nu ej kan undergå
samma behandling, som de öfriga frågorne,
anhåller jag, att det nu måtte anslås.
Bidderskapet och Adeln har då ej bundit
sig att afgöra om saken, då den vid en
annan Riksdag förekommer i ett mera fullbordadt
skick. Riddarhuset är ej stället, delen
sådan utveckling skall ske. Att den ej
skett af Lag-Utskottet, tycker jag n ig finna.
Jag anhåller, att Proposition mätte framställas
till afslag å Lag-Utskottets, men bifall
å Oeconomie-Utskottets Uflåtande.
Herr von Hartmansdorff „ August: I fall,
som jag tvekt mig marka, Betänkandet kommer
att hvila , alstår jag nu från att yttra mig;
men skulle någon annan åtgärd vidtagas, anhåller
jag,> att äfven få framställa några anmärkningar.
438
Den 10 November e. m.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
yttrade, att, ehuru flere Ledamöter visserligen
oranämt, att det kanske vore rättast
att Utskottens förevarande Betänkande för»
biel' hvilanda, intill dess frågan om ny reglering
af Rikets Styrelse-Verk till pröfning
förekomme, hade likväl, efter hvad Herr
Grefven och Landt-Marskalken fattat, blott
en enda Ledamot bestämdt begärt, att Betänkandet
måtte ytterligare hvila.
Herr von Hartmansdorff: Jag får då
upplysa, att denna motion först varit remitterad
till Särskildta Utskottet; men
der ej kunnat upptagas, emedan Utskottet
blott handlagt frågor om de förvaltande Embets-Verken.
Här deremot är endast fråga
om vissa Domstolar ; och den kan ej en gång
i sammanhang med Särskildta Utskottets Betänkande
förekomma, utan måste behandlas
i Lag-Utskottet, sedan den troligen förut
blifvit af Lag-Comitéen skärskådad , i sammanhang
med Domstolarnes organisation i
allmänhet. Jag anser det således vara nog
tidigt, att nu föreslå Bergs-Tings-Rätternes
upphäfvande; utan får för min del tillstyrka
afslag å Betänkandet, enär formen, såsom
Herr Ribbing anmärkt, synes vara olämplig
; ty om Utskottens Utlåtande gillas, kan
det samma likväl icke vinna någon påföljd,
förr än Konung och Ständer bestämt, hvad
som i Bergsväsendet tillhörer de allmänna
Domstolarne, eller de särskildta, eller de
blott förvaltande Verken, samt Lag-Comiteen
Den 10 November e. m.
4^9
derefter yttrat sig öfver behandlingssättet af
de Domstolarne tilldelade målen. I sjelfva saken
har Herr Lagerhjelm anfört de skäl mot
Betänkandet, hvilka äfven jag anser varade
rätta.
Herr Mannerstam: Förevarande ämne
äger i så måtto sammanhang med Särskilta
Utskottets Betänkande, att frågan om de juridiciella
ärendernas avskiljande ifrån de administrativa
Embetsverken äfven deruti förekommer.
Det är naturligt, att den lill
dessa frågors utredande nedsatte Committée
äfven måst taga i betraktande, huru målen
borde i den första instantien behandlas, men
anledningen att Committerade uti deras härom
afgifne Betänkande icke yttrade sig om
Bergs-Tings-Rätternes indragning var dels, att
detta tillhörer Domslolarnes organisation,
dels ock att afsigten då var, att verkställighet
genast skulle följa å Förslaget, och
man ansåg derföre lämpeligast,. att först bestämma,
huru ärenderne emellan Öfver-Domslolarne
och de högre administrativa Embetsverken
borde fördelas. Jag känner detta
så mycket säkrare, sorn jag varit Ledamot
i denna Committé. Hvad åter den anmärkningen
vidkommer,' att Kongl. Majit
uppdragit åt Committerade, att öfverse BergsFörfattningarna,
och ätt man således icke
borde på förhand afgöra frågan om BergsTings-Rätternes
afskaffande, får jag erinia ,
att Committerade endast fått uppdrag, att
redigera de Oeconomiska Författningar, sorn
44°
Den 10 November e. m.
röra Bergshandteringen, men icke att organisera
de Domstolar och Embetsverk, som
skola handlägga dessa ärénder. Ett föregående
beslut angående dessa Embetsverk skulle,
efter mitt omdöme, snarare underlätta,
än försvåra, Cornmitterades arbete. Hvad
angår den vigtiga frågan om juridiska är enders
afskiljande från de administrativa verken,
lärer det icke löna mödan, att nu på
förband ingå i granskning derutaf, emedan
en sådan torde komma att ytterligare äga
rum, då Särskildta Utskottets Betänkande
till pröfning förekommer ; och den nu förevarande
fråga kan oberoende deraf nu afgöras,
om Ridderskapet och Adelil ej behagade
besluta, att den skall hvila, till dessatt
nämnde Betänkande företages. Sluteligén får
jag anmärka, att om det, på sätt en Talare
yttrat, vore olämpligt, att bifalla Betänkandet,
innan man fattat beslut om rättsfrågans
skiljande från administrationen , skulle det ock
på samma grund vara lika olämpeligt, att,
utan föregången pröfning af delta ämne,
samma Betänkande afslå.
Herr Hjerta: Då jag första gången yt
trade
mig, vågade jag framställa såsom en
möjlighet, att Betänkandet kunde afslås, under
det vilkor, att det ej skulle binda händerna
på Ridderskapet och Adeln vid en
framdeles skeende pröfning, angående de judiciella
och administrativa göromålens åtskiljande.
Jag troi- nu, och det af ökad anledning,
att saken bör hvila till dess Sär
-
Den 10 November e. m. t\f\ r
sl< il rita Utskottets Betänkande blifvit pröfvadt,
emedan det, såsom den siste värde
Talaren yttrat sig, vore lika obilligt, att
bifalla, som att afslå, i fall ej det vilkor,
som jag framställde, skulle dervid iakttagas.
Jag finner för öfrigt de Herrar hafva haft
rätt, som yrkat, att man borde härutinnan
med mycken varsamhet gå till väga , oaktadt
jag inom mig är öfvertygad, att dessa Domstolar
kunna upphöra. Jag tror således att
saken har nära sammanhang med organisationen
af Domstolar i allmänhet och af
Jury-Inrättningar, samt att så organiserade
Domstolar voro tillräcklige, om Domare lemnades
tillåtelse, att tillkalla och på Ed höra
Vettenskapsmän , med flera, till afgifvandfi
af Vettenskapliga upplysningar. Jag käft.
derföre ej annat än fortfara i den tankan,
att man icke lättsinnigt behandlat en fråga,
hvilken varit så ofta väckt, och så på alla
sidor betraktad som denna. Jag får förnya
min anhållan, att målet, måtte å nyo komma
under öfverläggning , sedan Särskildta Utskottets
Betänkande varit löre.
Herr Treffenberg, Curry Gabriel: Jag
har ej begärt ordet för att tala i ett ämne,
hvarmed jag är så föga bekant, utan blott
för att förena mig i den anhållan, att detta
Betänkande måtte få hvila, till dess frågan
om S ty r el s é-V er k ens organisation förekommer.
Jag föranledes så mycket mera
härtill, som allt för få Ledamöter af Ridderskapet
och Adeln synas mig här närvarande,
44"» Den 10 November e. m.
för att afgöra en fråga, hvilken tyckes mig
vara rigtig nog. Således får jag ödmjukast
anhålla, att Herr Grefven och Landt-Marskalken,
med stöd af 49 §• Riksdags-Ordningen,
täcktes förklara förevarande ämne,
på flera Ledamöters derom gjorde begäran,
hvilande.
Uppå derefter af Herr Grefven och
Landt-Marskalken framställd proposition,
fann Ridderskapet och Adeln för godt besluta,
att Lag- och Oeconomie-Utskottens
förevarande Utlåtande borde ytterligare hvila
på hordet, intill dess Särskilta Utskottets
Betänkande, angående en ny reglering af
Rikets Styrelse-Verk, till pröfning förekomme.
Herr Estenberga Pehrj hade inlemnat
ett så lydande Memorial
(Se Bilagan N:o 3,)
Lades på hordet.
Vid förnyad föredragning af Lag-Utskottets
den 25 sistlidne October under N:o
213 afgifne, samt den 6 dennes på hordet
lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte
Betänkande, öfver åtskilliga af Bankens Fi
-
Den 10 November e. m.
443
scals-Embete väckte frågor om ändring och
undantag i Allmänna Lagar och Författningar,
till betryggande af Banco-Verkets säkerhet;
fann Ridderskapet och Adeln, att,
enär sistnämnde Betänkande redan blifvit af
Ridderskapet och Adeln bifallit, Utskottets
ifrågavarande Utlåtande borde läggas till
Handlingarne.
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne Memorial
och Utlåtanden:
Frän Stats-Utskottet:
Af den 1 dennes:
N:o 585 , i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddelte Betänkande
i frågan om undersökning rörande utgifterne
vid Garnisons-Sjukhus-byggnaden i
Slockholm.
N:o 581», öfver väckt motion om rättighet
för Vederbörande att tmed penningar
lösa Kronans behållne räntepersedlar.
N:o 587, i anledning af Rikets samteliga
Landshöfdingars begäran, att erhålla ersättning
af Allmänna medel till kostnaderne
för deras Embets-Kungörelsers tryckning.
444 Den 10 November c. m.
Från Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Occonomie-Utskotten :
Af den 3o sistledne October :
N:o 588, i anledning af vackt Motion
om inrättande af en Statistisk Bureau.
Från Banco-Utskottet;
Af den 5 dennes:
N:o 68, öfver 4 §• uti Riksens Ständers
Revisorers berättelse af år 1822, jemte
en oell annan hos Banco-Utskottet särskilt
förekommen fråga rörande Götha CahalVerks
angelägenheter.
Frän Lag-Utsköttet:
Af den 4 dennes:
N:o 219, öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut meddelte Betänkande aima
O
ende
föreslagen ändring uti Kongl. Brefvet
den 17 October 1778, rörande Barnamord.
Ft ■ån Allmänna Besvärs- och OeconomieUt
skott et:
Af den 5 dennes:
N:o 208, angående Riks-Slåndens skil jagtiga
beslut i frågan rörande nödvändigheten af
krönta Kohlskrindor och angående Kohlmätare.
Den 10 November e. m.
44S
N:o 209, angående Riks-Ståndens beslut
i frågan om en Köpings anläggande i Fryxände
Socken af Wermelands Län.
N:o 210, i anledning af väckt Motion
om byggnader å Soldate-Torpen vid Östergöthlands
Lif-Grenadier-Regementen, samt
desse Regementens befrielse från bevakning
vid Wadstena Corrections-Inrättning.
N:o ari, i anledning af väckt Motion
om stadgande af visse föreskrifter, som böra
iagttagas vid upprättande af Förslag till
Civile- och Militaire-Tjenster.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet hållet hos
Höglofl. Ridderskapet och Adeln
vid Lagtima Riksdagen i Stockholm
förmiddagen, den 10 November
1823.
S. D. Föredrogos ånyo och gillades
följande från nedannämnde Utskott inkomne,
samt den 31 sistlidne October, eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtanden:
Frän Banco-Utskottet:
Af den 2^ sistlidne October:
N:o 62, angående förrättad Revision öfver
Banco-Discont-Verkets förvaltning och
44.6 Den 10 November e. m.
Räkenskaper för år 1822, och någre föreslagne
stadganclen för framtiden , som med
samma Verk äga gemenskap.
N:o 64, öfver väckt Motion om Räntans
nedsättning för arne Låne-biträden,
hvilka före detta blifvit från Banken meddelade
till Uddevalla Stads publike byggnaders
iståndsättande och till inredning af samma
Stads nybyggda Kyrka.
Från Lag-Utskottet:
Af den 25 sistlidne October:
N:o 206, angående Förklaring öfver 17
Cap. 8 §. Handels-Balken, i afseende på Skuld
till Kronan för uppbörd.
Nro 207, Uanledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Be- ,
tänkande, angående Borgenärs skyldighet
att, jemte Gäldenär, äfven uppsäga Löftesman,
och huruvida försummelse att bevaka
fordran i Gäldenärs Concurs må medföra
befrielse för Löftesman från betalnings ansvar.
Nro 208, angående uteslutande af alla
andre mål, än de, som angå ägande rätt till
fast Egendom, eller ock ägo-skillnad, eller
delning af jord, eller annan fastighet, från
det renskrifne Exemplar af Under-Rätts Allmänna
Sak-Protocoll, som till Öfver-Rätt
insändes. Ut Supra.
Den 10 November e. m.
S. D. Vid förnyad föredragning nfLagsamt
Allmänna Besvärs- och Oeeonomie-Utskottens
den 18 sisth October under N:o 210
afgifne, samt den 3 dennes eftermiddagen på
hordet lagde, Utlåtande, angående yrkad
förändring i nu gällande Brandstodsföreningar
å Landet; blef samma Utlåtande, i anledning
af Herr von Hartmansdorffs, August,
dervid gjorde anmärkningar, till Utskotten,
återremitteradt. Ut Supra.
S. D. Föredrogos å nyo och hi föllos
följande från nedannämnde Utskott inkomne,
samt den 3 dennes eftermiddagen på
hordet lagde, Utlåtanden:
Frun Stats- Bevillnings- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskotten :
Af den 2i sistledne October:
N:o 5j6, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens förut meddeldte
Betänkande angående ytterligare understöd
för Nybyggarne i de Norra Provincerne. j
Från Lag-Utskottet:
Af den 3o sistledne October:
N:o 2i4j Öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut meddeldte Betänkande om
ändring af 17 Gap. 8 §. Handels-Balken, inrättande
af Förmyndare-Kammare 1 alla Rikets
Provincer och Förslag till en förändrad
Hypotheks-Lag m. m. Ut Supra.
Den 10 November e. m.
S. D. Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
ej mindre den 20 sistiidne September
under N:o 477 a%ifne, samt den a5
i samma månad eftermiddagen på bordet
lagde , Betänkande , angående General-Assistance-Contoiret,
än ock den 1 dennes ander
N:o 677 meddeldte, samt den 3 derpå följde
eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande,
öfver de vid förstnämnde Betänkande gjorde
anmärkningar; fann Ridderskapet och Adeln
för godt, att, med förkastande åf berörde
Utlåtanden, godkänna det Förslag, som innefattas
i Herr af Uhrs, Gustaf, vid Utskottets
sednare Utlåtande bifogade särskildta
mening. Ut Supra.
S. D. Föredrogs ånyo och återremitterades,
på grund af dervid gjorde anmärkningar,
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottens
den 18 sistiidne October
under N:o 211 afgifne, samt den 3 dennes
eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af väckt Motion om andi ing i gällande
föreskrifter, angående vården och förvaltningen
af Kyrkornes fastigheter'oell medel,
samt granskningen af redogörelserne
derföre. Ut Supra.
S. D. Då nu ånyo föredrogs Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottets den 3o
sistiidne October under N:o 2o3 afiåtne,
samt den 3 dennes eftermiddagen på bordet
lagde, Hemställan, om Riks-Ståndens serskildta
-
Den 10 November c. lii.
449
skildtc beslut, i frågan om jemkning af Extra
Roteringen i Riket; fann Ridderskapet
oell Adeln för godt, att, under förblifvande
vid dess i detta ämne förut fattade beslut,
samt med godkännande af de utaf Utskottet
föreslagtie voterings-propositioner , öfverlemna
frågan till Förstärkta Oeconömie-Utskottets
afgörande. Ut Supra*
S. D. Vid förnyad föredragning biföllos
följande från nedannämnde Utskott inkomne,
Samt den 6 dennes på bordet lagde»
Utlåtanden:
Pr ån Siats-Utskottet.*
Äf den 3o sistlidne Öctober:
N:o 578, angående Stats-Regleringen i
allmänliet, samt Förslag till Riks-Stat för år
1824 och följande åren intill nästa Riksdag*
Pråm Stats- och Banco-Utskoiten:
Af den 4 dennes :
N:o 579, angående medel lill förkott å
anslaget till Götha Canal-byggnad för nästkommande
år*
Från Bevillnirtgs-Utskottei;
Af den 3o sistlidne October:
N:o 5a, med Förslag till en ny FörBidd.
o. Ad. Brot. X Band. 29
Den 10 November e. m.
fattning angående Bränvins-bränningen och
de derföre bestämde afgifter. Ut Supra.
Utdrag af Protocollet hållet hos
Högloft. Ridderskapet och Adeln
vid Lagtima Riksdagen i Stockholm
eftermiddagen , den i o November
iSaö.
S. D. Föredrogos å nyo och biföllos
följande från nedannämnde Utskott inkomne,
samt den 6 dennes på bordet lagde, Utlåtanden:
Frän
Bevillnings- samt Allmänna Besvärsoch
Oeconomie-Utskotten:
Af den i dennes:
N:o 53, i anledning af väckt fråga om
införande bär i Riket af Prawback elier restitution
af Tull för Råämnen, då de förädlade
utföras.
N:o 54, i anledning af väckt fråga, att
Salt och Sill matte få Tullfritt införas.
Från Allmänna Besvärs- och ÖeconomieUtskotiet
:
Af den 1 dennes i
N:o 2o4» i anledning af gjorde Motioner
om skyndesammare verkställighet af en
i Nåder anbefalld åtgärd till beredande af
Den 10 November e. m.
Utvidgade handelsförhållanden emellan Sven»»
ge och Norrige*
N:o ao5, i anledning af vacht Motion
öm hehofvet af liva åtgärders vidtagande till
förekommande af oägta barns långsamma förstörelse
i Stockholm, genom nöd och elände*
Ut Supra*
S. D* FöredrogoS å ny o och gillades
följande Stats-Utskottets den 3ö sistledne
October och den i dennes afgifne, samt
den 7 derpåföljde eftermiddagen på bordet
lagde i Utlåtanden i
N:o 58r. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
rörande sökt. anstånd med betalningens
erläggande för erhållen nndsätlningssäd
från Allmänna Magazins-Inrättnilrgens
förråd*
N:o 584. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, angående fortfarande af
det Convoy-Commissariatet beviljade Creditiv*
Ut Supra.
S. B. Vid förnyad föredragning bifölls
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-UtskottetS
den 18 sistledne October under N:o 200 afgifne,
samt den 27 i samma månad eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottets
förut meddeldte Betänkande, om inrätt-*
452
Den 10 November e. m.
ning af Porto-Franco samt åtföljande nederlagsrättiglieter
för Ön Gottland. Ut Supra.
S. D. Yid förnyad föredragning afBevillnings-Utskottets
den 5 dennes under N:o
55 aflåtne, samt den 7 derpå följde eftermiddagen
på bordét lagde, Memorial, angående
yppad skiljagtighet, emellan RiksStånden,
i afseende på frågan om douppletta
Chartors insändande från Post-Contoiren
genom Magistraten till Controlls vinnande å
afgångne bref; fann Ridderskapét och Adeln
för godt förblifva vid dess i detta ämne förut
fattade beslut. Ut Supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-TJtskottens
den 4 dennes under N:o 207 afgifne,
samt den 7 derpåföljde eftermiddagen på
bordet lagde, Förslag till jemkning uti RiksStåndens
fattade beslut, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, angående en föreslagen
och utarbetad ny Författning om
mått, mål och vigt; fann Ridderskapét och
Adeln för godt, att berörde Förslag till alla
delar gilla. Ut Supra.
S, D. Föredrogs å nyo och bifölls LagUtskottets
den 3o sistledne October under
N:o 216 afgifne, samt den 7 dennes eftermiddagen
på bordet lagde, Memorial, om
anslående af ett Canzlistarfvode , beräknadt
från den 1 sistledne April. Ut Supra.
Den 10 November e. m.
453
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls Statsocli
Bevillnings-Utskottens den i4 sistledne
October under ]NT:o 564 afgifne, samt den
39 derpåföljde eftermiddagen på bordet Ingele
, Utlåtande, angående postfrihet för utkommande
Tidningar, och deras förseende
med Charlas-Sigillatse stämpel. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af LagUtskottets
den 25 sistledne October under
N:o 2i3 afgifne, samt den 6 dennes på hordet
lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets förut meddeldte
Betänkande, öfver åtskilliga af Bankens Fiscals-Embete
väckte frågor om ändring och
undantag i allmänna Lagar och Författningar
till betryggande af Banco-Verkets säkerhet;
fann Ridderskapet och Adelil, att, enär
sistnämnde Betänkande redan blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallet, Utskottets ifrågavarande
Utlåtande borde läggas tillllandlingarne.
Ut Supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskildes
klockan # till 11 0111 aftonen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
454 &en I2 November f m,
Onsdagen den 12 November,
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Vid förnyad föredragning af Stats-Ut®
skottets den 25 sistledne October under N‘o
566 afgifne, samt den 3i i berörde månad
eftermiddagen på bordet lagde, Memorial, i
anledning af Kongl. MajUs Nådiga skrifvelse,
angående Intraderne från Ön S:t Barthelemy;
fann Ridderskapet och Adeln, att samma
Memorial borde läggas till Ilandlingarne,
Föredrogs å nyo och bifölls Stats-? Banco®
och Lag-Utskottens den 13 . sistledne October
under N:o 546 afgifne, samt den 24 i
samma månad på bordet lagde. Utlåtande,
i anledning af‘ gjorde anmärkningar vid Ut®
sköttens förut meddeldte Betänkande, an®
gående vilkoret! för inrättandet af enskildte
Banker eller Disconter,
Då nu å nyo föredrogs Stats-Utskottets
den 1 dennes under N:o 585 afgifne, saint
den 10 derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets förut meddeldte
Betänkande, i frågan om undersökning rö-»
Den 12 November f. m.
455
rande utgifterne vid Garnizons-Sjukhus-Byggnadeu
i Stockholm; fann Ridderskapet och
Adeln, att, enär sistnämnde Betänkande redan
biifvdt af Ridderskapet och Adeln bifallit,
Utskottets ifrågavarande Utlåtande borde
läggas till Handlingarne.
Förediogos å nyo och gillades följande
Stats-Utskottets den 1 dennes afgifne, samt
den 10 derpå följde eftermiddagen på bor-det
lagde, Utlåtanden:
N:o 5(8f>- Öfver väckt motion om rättighet
för vederbörande, att med penningar
lösa Kronans behållne Räntepersedlar..
N:o 587. 1 anledning af Rikets samte
lige
Landshöfdingars begäran, att erhålla
ersättning af Allmänna medel till kostnaderne
för deras Erhbets-Kungörelsers tryckning.
Företogs till pröfning Stats- samt Allmänna
Besvärs- och OeconomieTUtskottens
den .3o sistlidne October onder N:o 588 afgifne,
samt den ro dennes eftermiddagen på
bordel lagde, Utlåtande, i anledning af väckt
motion om inrättande af en Statistisk Bureau.
Herr von Hartmansdorffj August: Jag
har ingenting att anmärka emot sjelfva saken;
men hvad formen angår, utbeder jag
mig att få framställa några betänkligheter.
Det har nemligen blifvit föreslaget, att
456
Deri 12 November f m.
Sockennämnder skulle bildas, och af dem
de upplysningar inhemtas, sorn för den statistiska
kännedomen af landet äyo nödige.
Men här finnas redan Kyrko-Råd och Hushålls-Sällskaper,
äfvensom särskilda Sällskaper
för hälsovården, nyligen blifvit genom
en allmän åtgärd föranledda och, såsom jag
tror, flerestädes inrättade. Om ännu en
fjerde myndighet af dylik art, skulle i Församlingarne
tillskapas, så är det fruktansvärd!,
att derigenom blott åstadkommes mera
besvär, utan att det åsyftade ändamålet lättare
vunnes. Jag skulle tro, att en och samina
myndighet inom hvarje Församling eller
Kyrko-Rådet jemväl kunde få ifrågavarande
befattning sig uppdragen. Enhet och sakkännedom
skulle dymedelst befrämjas, emedan
denna myndighet, omfattande Socknens
samtelige angelägenheter, borde framför någon
annan äga tillförlitlig kännedom om dess
tillstånd i alla afseenden. På sådan grund
är det jag anhåller om återrenflss af Betänkandet.
Friherre Cederström j Jacob.' I anledning
af hvad Herr von Hartmansdorff anfört,
får jag upplysa, att Sundhets-Collegium
föreslagit, det Kyrko-Rådet äfven skall hafva
befattning med tillsynen öfver sjuk vården
inom Församlingarne. ’ Hushålls-Sällskaperne
åter .kunna icke, med erforderlig noggranhet
complettera de statistiska uppgifterne, och
så länge dessa ej göras af hvarje Församling
för sig, utan blott af Kronobctjeningen,
Den 12 November f. m.
457
Jjlifva ilc alltid ofullständige. Om man medelst
dessa uppgifter vill bereda någon verklig
nytta, och icke sådane skefva åsigter,
sorn hitintils ägt rum, så är det vigtigt,
att organisera Auctoriteterna på det sätt, att
uppgifterna må kunna blifva exdiga med
verkliga förhållandet. Det är just detta Sockennämnders
inrättande har för afsigt. Jag
skulle derföre förmoda, att Betänkandet kan
utan olägenhet bifallas.
Herr von Heyne j Georg: Då redan inom
hvarje Församling linnes ett Kyrko-Råd,
sammansatt af de i landthushållningen mest
kunnige och erfarne män, som äga sina
sockneboars förtroende, så kan jag ej inse
hvarken nyttan eller behofvet af de föreslagne
Sockne-Nämnderne, hvilkas tillämnade
befattning allt för väl kan åt Kyrko-Rådet
uppdragas. Jag medgifver, att de uppgifter,
Kr onohetj eili Ogen lemriar, ej äro så
tillförlitlige, som då de komma från KyrkoRådet;
men just derföre anser jag ock delta
kunna uppfylla ändamålet. Det är i alla
fall ungefär detsamma, som den Nämnd, hvars
inrättande blifvit föreslaget.
Jag instämmer således med Herr von
Hartmansdorff i anhållan om återremiss.
Herr Ribenj Carl Wilhelm: Jag in
stämmer
med Friherre Cederström deruti,
att de statistiska upplysningar, som lemnäs
af Kronobetjening och Landthushållning?-»
458
Den 12 November J. m.
Sällskaper, i allmänhet icke äro tillförlitlige;
men jag betviflar likväl, att ändamålet skulle
vinnas genom den föreslagna Sockennämnden.
Visserligen böra dessa upplysningar
direte hemtas från Sockneboarne sjelfve;
men jag tror det beror af Herrar Landshöfdingar
att göra sig närmare bekante med
enskilda personer från alla delar af de dem
anförtrodde Län, för att af dem inhemta,
hvad de i detta afseende önska veta. Här
finnas redan så mångå Comité er och Sällskaper,
att jag för min del icke vill gå in
på stiftandet af flera dylika, utan förenar
mig, på de af .Herr von Hartmansdorff anförde
skäl, i anhållan om återremiss af Be*
tänkandet,
Friherre Cederström: Jag får emot hvad
Herr von Heyne anfört upplysa, att Kyrko*
Rådets Ledamöter vanligen utses bland de
personer, som bo närmast intill Kyrkan,
hvaremot de upplysningar man åsyftat vinna,
sträcka sig ända till gränsen af Församlingarne.
Om de föreslagne Sockne-Nämnderne
blifva organiserade, och allmänheten
kan öfvertyga sig om nyttan, som derigenom
åsyftas; så är jag äfven förvissad derom,
att det goda nian önskar, skall åstadkommas.
I annan händelse sker ingen ling värre, än
att vi förblifva på simma punkt vi i detta
hänseende för närvarande oss befinna, nemligen
att de statistiska upplysningar ne om
landet äro opålilliga, och att hvar och en
sörjer för sig. Skulle åter inrättningen virma
Den 12 November f m.
4^9
stadga oell förtroende, kan till fördelaryie
deraf äfven räknas en lättad utväg till afsättning
af landtmanna-produeter. Det är
derföre jag ansett mig böra tillstyrka förslagets
antagande; och det förekommer ntig
besynnerligt, att man vill sätta sig deremot,
hufvudsakligen derföre, att inrättningen bär
et nytt namn.
Herr Hjerta, Gustaf: Sedan återremiss
blifvit yrkad, anhåller jag få, yttra den öfvertygelse,
att hvarje återremiss i detta ämlie
blifver utan ändamål, innan beslut förut
är fattadt, det en Statistik Bureau skall inrättas.
Jag medgifver att för verkställighet
af Oeconomie-Utskottets Förslag något anslag
af Stats-medel ej erfordras; och att
Sålunda den förmånen är dermed förenad;
men jag tror för min del, att den icke
bör väga öfver fördelen, att kunna få bekantskap
med Landets tillgångar, deras begagnande
och deraf uppkommande följder
för hela samhället.
Jag anser således att sistnämnde Utskott
ej hade bordt afstyrka en dylik inrättning.
Det är för den enskilde, sorn vill lära
känna sitt fädernesland, nästan omöjligt,
att skaffa sig underrättelser om, hvar alla
de upplysningar finnas . att tillgå som han
bör söka; kännedomen derom, utgör en
kunskap för sig. Om en sådan Bureau finnes,
yet man åtminstone hvar dessa upplysningar
finnas att tillgå. Jag tror derföre Ut
-
4.6o Den 12 November f m.
skottet icke hafva bedömt saken rigtigt,
då det ej föreslagit något annat, än att
ifrågavarande upplysningar skola samlas hos
Landtbruks - Academien, ehuru jag ej ämnat
yttra delta , derest icke återremiss redan
varit begärd, emedan jag nog finnér, att
mångå svårigheter skola, i brist af medel
och nogare inseende af bchofvet, möta vid
verkställigheten. Jag kan dock ingalunda
förena mig uti Herr von Hartmansdorff»
åsigt af de föreslagna Socken-Nämndei ne.
Den värde Ledamoten utgår från den synpunkt,
att vissa Corporationer böra öfvertaga
alla befattningar inom en Samhällskrets.
Det kan likväl finnas personer, som
äro ganska tjenligc för några detaljer, men
lika oskicklige lill andra. Om saken får afgöras
genom val, så blifva i alla fall de, som
duga till alla functioner, i dessa Nämnder
invalde. Då bär icke är fråga om , att Nämnden
skall utgöras af personer, sora icke hafva
någon annan befattning, vet jag ej hvad
som skulle kunna hindra Församlingarne att
afse det lämpligaste, hvad personalen beträffar,
som ske kan vid organisationen deraf.
Jag instämmer derföre med Friherre Cederström,
väl inseende, att Kyrko-Rådets Ledamöter
på flera ställen till större delen består
af sådane personer, som bo nära intill
Kyrkorna.
Herr von Hartmansdorff: Jag är icke
bland deras antal, sorn bestrida nyttan af
Statistiska kunskaper; tvärtom önskar jag
Den 12 November fm.
uppriktigt att Landshöfdingarne måtte få
tillfälle i delta afseende inhemta flera och
tillförlitligare underättelser andem, som stå
att erhålla af Länsmän och Fjerdingsman.
Men jag tror likväl icke,, alt det sker medelst
tillskapandet af nya myndigheter. Om
man till Ledamöter af Kyrkorådet vanligen
utser personer, som bo i Kyrkans grannskap,
kunna ju, då fråga blifver att åt denna myndighet
gifva vidsträcktare uppdrag, hennes
ledamöter ökas med personer från alla trakter
af Församlingen, och af alla klasser bland
Sockenboerne.
Det har blifvit anmärkt, att fråga icke
vore derom att från de föreslagna SockenNämnderne
utesluta Kyrko-Rådets Ledamöter,
utan att desse jämväl kunde utgöra de
förre. Frågas då, enär bägge Myndigheterna
bestå af samma personer, hvarföre de ej
kunna få bära ett gemensamt namn? ty benämningen
lärer vara temligen likgiltig.
Herr Ribbing, Arvid: Såsom hufvud
sakeligt
skäl för inrättande af Socken-Nämnden
anföres, att man saknar utväg till Statistiska
upplysningars erhållande. Nu är
likväl förhållandet, att, utom de af Kyrkoherdarna
upprättade Sockenbeskrifningar,
som ifrån hvarje Församling i Riket nyligen
ingått och inga, och för hvilkas fullständighet
man redan sörjt, så är äfven för framtiden
vägen öppen att erhålla desse upplysningar
genom redan påbudne Hushållnings
-
46a
Den 12 November f. m.
Sällskaper i Län, Härader och Socknar, De
upplysningar i statistiskt afseende, maili sednare
tider önskat, har man ock i denna väg
sökt och erhållit. Det är likväl bekant, att
af brist på personer, sorn vilja åtaga sig
besväret, att vara Ordförnnder och Ledamöter
i Häradernes Hushållnings - Sällskaper ,
desse sednare, på manga ställen äro nära sill
upplösning, och månne det då är tid att
utsträcka Sällskaps-stiftolserne ännu längre
eller särskildt tili hvarje Socken. Dessutom,
hvad den del deraf beträffar, som angår
sjelfva påbudet och instruetion, så är den
ju redan fullbordad, och icke blifver verkställigheten
bättre för det man blott ån.vö
utgifter en befallning sorn redan en gångbar
befunnen kraftlös.
Det är origtigt anfördt, att Kyrko-Rådet
och Sällskapet för hälsovården utgöres
af samma personer. Jag hade ej ämnat yttra
mig, om ej återremiss blifvit begärd; ty
frågan lärer, i all händelse, af sig sjelf förfalla,
och jag är öfvertygad, att ju flere
Sällskaper man inrättar, ju mer Stadgar och
institutioner, som hit och dit korsa hvarandra,
ju mer upplöser mali redan befilidtlige
inrättningar , och slutligen får man
befinna, att hvarje Socken för sig i allmänhet
är och förblifver ett Sällskap, sorn brukar
jorden.
Herr von Hejne: I hufvudsaken delaf
jag Utskottens tanka , alt det är nyttigt,
Den 12 November f m.
463
det de statistiska upplysningarne infordras
genom andra personer än Länsmän; men
jag tror en annan myndighet än KyrkoRådet
vara för ändamålet öfverflödig, lill
Ledamöter deraf utväljas icke blott de, som
ho närmast Kyrkan, utan de dugligaste medlemmarne
af Församlingen. Hvad sorn i
detta afseende rör dem enskildt, angar äfven
hela Riket i allmänhet. Det är naturligt,
att Kyrko-Rådet, sorn känner Församlingen,
med nöje skall åtaga sig att lemna
de upplysningar, som af detsamma äskås.
Jag skulle derföre önska, att ifrågavarande
befattning hlef åt Kyrko-Rådet uppdragen.
Ehuru jag har mig bekant att Pastorerne,
på sätt Herr Ribbing nämnt, insända Tabeller,
som utvisa Församlingarnas tillstånd,
förmodar jag likväl dessa underrättelser blifva
mera tillförlitlige, om de lemnades af
Kyrko-Rådet. Så vida jag ej ansåg saken
vara nyttig och af vigt, skulle jag visserligen
tillstyrka afslag å Betänkandet; då jag
deremot nu inskränker mig till en förnyad
anhållan om återremiss,
Herr Riben: Jag tror, lika med en
värd Talare midt emot, att enda möjligheten,
alt för framtiden tillvägabringa den kännedom
af landet, man åsyftar, är inrättandet
af en Statistisk Bureau. Det tillhör en eftertid
att utreda, huruvida icke ideen af
Landtbruks-Academiens Stiftelse var sådan,
ehuru den utvecklat sig i annan rigtning.
Jag älskar åtminstone för min del att tro,
464
Deri 17. November f m.
rlet meningen ifrån början varit att göra
Landtbruks-Acadeinien till något belt annat
än den blifvit, ocb hvad den är. Men för
det närvarande kan jag ej inse något fördelaktigt
resultat af den anstalt man nu vill
införa. Det tager blott bort tiden för dem,
som blifva valde till Ledamöter i en Socken-Nämnd,
och de blifva genom detta val
förbundna till en vidlyftigare correspondence,
samt att gifva middagsmåltider och kalaser.
Det förhåller sig på sätt Herr von
Heyne ganska rigtigt anmärkt så, att Kyrko-Rådets
Ledamöter icke väljas bland dem,
sorn bo närmast intill' Kyrkan, utan bland
dem, för hvilka Socknen har mästa förtroendet.
Då, som jag vågar hoppas, Betänkandet
blifver återremitteradt, får jag fästa Utskottens
uppmärksamhet på ett uttryck, som jag
ej rätt förstår. Utskotten anser nemligen deras
förslag tjenligt icke allenast för statistiken,
utan äfven för utspridandet af den medborgerliga
bildningen. Hvad vill detta säga?
Det skulle vara mig kärt att veta, hvad meningen
härmed egenteligen varit. Skall Socken
- Nämnden också läsa Catechesen för
Allmogens barn?
Friherre Cederström: Det har blifvit
sagdt, att en Statistisk Bureau vore den egentliga
central-punkten, utom hvilken de åsyftade
upplysningarnes samlande vore utan
fin
-
I
Den 12 November f. m. '465
ändamål. Det lär val i civ c vara namnet Bui-eau,
som bestämmer möjligheten, att till
allmän nytta använda Statistiska upplysningar,
de må erhållas på hvad sätt som hälst,
endast de öro fullt pålitlige; anledningen
dertill är de origtiga åsigter man fäster vid
statistik-väsendet, enär man tror sig kunna
från tabcllariska uppsatser öfver antal folk,
kreatur och tunneland jord ,„ beräkna ett
lands tillgångar och oeconomiska belägenhet.
Afsigten med en förnuftig statistik är
deremot efter mitt begrepp att skaffa underrättelser
om hvilka varor och produeter på en
ort finnas att tillgå, hvarest de på annan
skola finna afsättning, hvilka ställen äro de
lämpligaste för varornas ömsesidiga af hämtning,
transport-kostnadernas belopp, och utvägar
till dessas minskande, där sådant är
möjligt; med ettord Statistikens föremål bör
Vara att befordra liflighet i handeln , och
dymedelst befordra allmänt välstånd. Detta
anser jag Vara statistikens ändamål, och dertill
fordras visserligen icke någon serskild
Bureau; de redan varande Åucthoriteter äro
fullkomligen tillräcklige för att emottaga,
sammanfatta och sprida de upplysningar man
kan samla, och TJtskoltens Förslag till Socken-Nämnders
inrättande är grundad t på
denna öfvertygelse,, och på det allmänheten
ej må tro, att upplysningarne infordras i
ändamål att beräkna dess förmåga att utgöra
utskylder. Socken-Nämnder kunde vis
-
Iiidd. o. Ad. Prot. X. Band.
3o
4G6
Ben 12 November f. m.
serligen tillika vara Kyrko-Råd , sfi vida detta
bestod af så många personer, att man af
dem kunde erhålla nödiga upplysningar. Nu
är förhållandet ej sådant, och då dertill
kommer, att Kyrko-Rådet äfven äger domsrätt
, så hafva Utskotten ansett lämpeligast,
att de olika functionerne bestridas bäst af
särkildta Åucthoriteter. Härads- och SockenSällskaper
äro något helt annat, än dessa
Socken-Nämnder. De förre hafva endast att
skaffa med jordbrukets tillstånd och hvad
dermed äger gemenskap. De sednare åter
skola ingå i de vidsträcktaste detaljer och
lemna upplysningar både om de produeter,
som linnas i orten, och de tjenligaste afsättningstillfällen,
som äro att tillgå, samt hvilka varor
och produeter på hvarje serskild ort kunna
vinna säker afsättning.
Det har blifvit yttradt, att resultatet af
dessa Socken-Nämnder icke skulle blifva annat
än middagsmåltider och en vidlyftig
correspondance. Jag skulle tro att ingendera
af dessa befarade olägenheter deraf kunde
uppkomma : deras ändamål, enligt hvad
jag förut anfört, blir endast att göra sig underrättade
om och meddela upplysningar, i
afseende på orternes produetion, afsättningen
derföre, och tiden dertill. På detta sätt
blifva Läns-Styrelserna satta i tillfälle, att
lemna allmänheten tillförlitliga upplysningar
om tillståndet i Länen, Jag förmodar,
att denna anstalt snart skall vinna allmänhetens
förtroende, emedan en lifligare rörelse
Den 12 November f. m.
467
och varu-omsättning deraf, blefvo närmaste
följden. Man hör i detta, liksom 1 andra
fall, ej fästa sig vid namnet; ty detta är
tillfälligt och kan ändras, hvaremot sjelfva
functionen gör allt.
Herr af Uhrj Gustaf: Det är visserligen
håde möjligt och sannolikt, att de föreslagne
Socken-Nämnderne i höljan icke förmå uträtta
något vigtigt. De dela i detta afseende
lika öde med andre lefvande väsenden
i naturen, hvilka under deras spädare
ålder ingenting kunna uträtta. Alla Sveriges
kunnige och nitiske män linnas spridde
inom Församlingarne, och man kan således
vara förvissad om, att skicklige Ledamöter
i många Socknar skola vara att tillgå.
Om sådane kunnige personer i början
ej kunna göra sig så noga reda för deras
bestämmelse, blifva de väl af erfarenheten
och framtiden derom upplyste, och om hvar
och en, som tänkt sig in i ämnet, meddelar
sig till öfrige, så skall snart afsigten och
bestämmelsen klart fattas af alla. Det är
derföre i min öfvertygelse sannolikt, att Socken-Nämnder
kunna blifva nyttige, och jag
kan således ej inse hvarföre Förslaget ej
skulle antagas. Om personer, som äro tjen1
i ge för detta ändamål, äro Ledamöter af
Kyrko-Rådet vet jag icke hvad sorn kan hindra
dem att förena dessa befattningar ; och om
man skulle tycka Auctlioriteterna blifva för
många, kan detta hjelpas derigenom, att
468
Den 12 November f nu
alla förenas under en enda hufvud-Auctlmritet,
som underordnas af olika fördelningar.
Grefve nion Platen , Baltzar Bogislaus:
Om vi icke förut i Sverige hade en Landtbruk
s-Acad'emie med alla sina utgreningar;
om Landshöfdingarne ej ägde tillfälle, att
förskaffa sig alla möjliga underrättelser om
landets tillstånd genom Kronobetjeningen,
Presterskapet och Tabellverket, skulle kanske
äfven jag vara af den tankan, att SockenNämnder
borde inrättas. Nu deremot kan
jag ej finna annat, än att, i administratif,
som i mechanisk väg, då man liar ett macliineri,
som går väl, bör man icke tillsätta,
något öfverflödigt hjul, h varigenom det kan
komma att gå sämre. Jag känner de länder,
der man till den grad ökat machineriet, att
bela verket deraf är nära att afstadna; det
är farligt att allt för mycket inflicka nya
inrättningar der, hvarest det hela förut är
nog compliqueradt. Ur denna synpunkt anser
jag ifrågavarande förslag vara öfverflödigt,
och tillstyrker för min del afslag på
Betänkandet.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus
: Min öfvertygelse Öfverensstämmer med
den Herr Grefve von Platen yttrat. Jag
vill derföre blott nämna några ord örn de
nyligen allt för mycket discrediterade Statistiska
Tabellerne. Skillnaden emellan deni
och en fullständig beskrifning på landets belägenhet
är densamma, som emellan Algebra
Den 11 November f- ni.
och Regula di Tri. Den som förstår hvad tecknen
betyda, bau läsa deni; för en annan blifva
de deremot obegripliga; ly tabellerne äro
endast en abrevialion af en vanlig beskrifning.
* O O
Jag instämmer med Grefve von Platen
äfven deruti, att det för ändamålet, sorn
åsyftas, gör tillfyllest, 0111 Lnndtbruks-Aoadelnien
fritt får sätta sig i communication
med Hushälis-Sällskaperna. Jag befarar, att
desse i början af deras tillvaro sträckt sig
för långt. De böra dock icke derföre, förkastas;
ty de kunna väl blifva tillbakavisade
på rätta vägen. 11 v åd sorn hufvudsakligen
hindrat dem uti deras verksamhet är , att
i Landtmäteri- Contoiret väl finnas chartor
öfver de uppmätte delarne af landets yta,
men mätningarnas resultater äro icke sammanförde,
så att deraf en öfversigt af en
hel socken, ett kärr eller en provins blir
möjlig. Det andra felet ligger i Nationallynne!.
Den kännedom, Friherre Ceder
ström
åsyftar att utbreda, om hvarje sockens
handtering, produetion, afsättningstillfällen
och dylikt, det är just publicitet häraf, som
de, hvilka egna sig åt samma näringar, med
alla krafter sätta sig emot. Detta kan jag af
erfarenheten intyga. När Westerås HushållsSällskap
inrättades, uppgjordes en ny plan
för Westerås Tidning. Den skulle bland
annat upptaga spanmålsprisen i Provincens
egna, och de närmast derintill belägna, Städer
samt forlöner och dylikt, så att hvar
och en derefter kunde lämpa sin speculation.
Den 12 November f. m.
Men detta convenerade ej de Herrar, som
ville, alt allt sådant skulle vara obekant
utom för dem sjelfve. Se häruti ligger felet.
Jag är öfvertygad att om några här
uppgjorde ett schema för Hushålls-Sällskapernas
verksamhet, och dessa inskränkte sig
till att blott göra deras egna Län kände,
samt att till dem öfverföra de kunskaper,
som i andra Län finnas; så skulle det åsyftade
ändamålet snarast och säkrast vinnas.
Landtbruks-Academien kan för en sådan anstalt
lämpligast utgöra centralpunkten.
Herr Hjerta: Om hufvudsakliga ända
målet
med den" föreslagna anstalten endast
vore att få statistiska upplysningar samlade,
kunde det visserligen vara likgiltigt , om
detta skedde genom Landthushållniiigs-Sällskaper
eller Socken-Nämnden; men då man
synes hafva åsyftat något annat, eller en
vidsträcktare bildning derigenom, alt alla
innevånarne af en Socken sättas i verksamhet
för Socknens bästa, kan jag icke förena
mig uti den siste värde Talarens åsigt af
ämnet. Jag tror det vara nyttigt, att gifva
en sådan rigtning åt den enskilda omtankan,
och jag säger detta ej utan all erfarenhet.
Då jag var anställd hos Riks-Ståthållaren i
Norrige, gjorde jag försök att få upplysningar
om Landet, af åtskillige Auetoriteter;
men fann att jag måste likasom controllera
dessas uppgifter, genom brefväxling med enskilta
personer i orterna. Jag medgifver,
att jag sjelf icke deraf ännu gjort det bruk,
Dea 12 November f. m.
sora jag möjligen en gang kan blifva i stånd
alt göra; men just derigenom att enskilda
om lankan på detta sätt bos dem väcktes,
tillvägabragtes förändrade förhållanden i några
orter; och har jag sedan genom bref af
sådane personer erfarit, att åtminstone på
arne orter rätt nyttiga förändringar föranleda
af dessa frågade personers behof utaf
att göra sig reda för sin egen orts beskaffenhet,
näringar, afsättningsbruk och förvaltning.
Af dessa orter har den ena medelst
anläggandet af en obetydlig väg gjort
sin afsättning mera lönande, under det den
andra fann inom sitt eget sköte en resource,
på hvilken förut ej varit tänkt. Det är således
ej blott den tabellariska noggranlieten,
som är i fråga, utan fast mera tankan på
sitt eget tillstånd, hvarföre man ej eller lär
kunna med Grefve von Platen betrakta saken,
såsom ett machineri, der hvarje tillsatt
hjul skulle göra det helas gång trögare.
Så får icke menniskokärleken uppgöra sina
beräkningar. Nyttan af den föreslagna anstalten
kan blifva stor, då man gör sig sjelf
reda för dess egentliga betydelse.
Jag förenar mig emedlertid med de Ledamöter,
sorn begärt återremiss, endast derföre,
att Utskotten ej nog afsett behofvet
af ett Central-Verk, hvarest allmänheten
visste, att både söka och finna de upplysningar,
den kan behöfva.
Herr Riben: Den siste värde Talaren
har hos mig väckt den farhåga, att hela
473
Deri 12 November f. m.
anstalten åsyftar ett förmynderskap öfver
folkets industriella företag. Min öfvertygelse
är, att om vi få näringsfrihet, och det proliibitiva
systemet upphör, lär nog folket sig
sjelft att sköta sin hushållning, och köpa
sina förnödenheter för hästa pris , utan att
för sådant ändamål inrättandet af SockenNämnder
behöfves. Jag skulle åtminstone
ej vilja tillstyrka någon, att färsumma sin
hushållning, för att anställa nya prof i åkerbruket,
hvaraf följden kunde blifva en lika
beskaffad häfd, som den hvilket vederfarits
ett visst fält utom Roslags-Tullen. Andras
förmynderskap är ej af nöden, allenast man
får handla oberoende af tvångslagar. Om
Landtbruks - Academien återfördes tili sitt
egentliga syftemål, behöfdes ingen annan
communication än derifrån och till Landsorternas
Husliålls-Sällskaper; ty det är sedermera
lätt för dessa, att från enskilda pesoner
skaffa sig erforderlige och tillförlitlige
underrättelser. De blifva ej säkrare derigenom,
att de meddelas af en Sookne-Nämnd;
ty HuShålJs-Sällskaperna eller deras Ordförande
kunna ju infordra och erhålla dem af
samma personer, hvilka skulle blifva Ledamöter
af Socken-Nämnden, och hvilka åter
troligen icke blefvo mera upplysta eller mer
moraliskt förädlade derigenom, att de kallades
till Ledamöter af en ny hittiis okänd
Corporation.
Grefve von Platen: Jag skulle lätt kunnat
tro, att jag uttryckt mig otydligt och
Den 13. November J- m,
origtigt i mitt förra yttrande, då jag hört
Herr Hierta tillägga detsamma en syftning,
som aldrig fallit mig in, om jag ej förr förnummit
, att en sådan förtydning understundom
brukas på den motsatta sidan. Jag får
derföre nu upplysa, att min mening ingalunda
varit att bestrida nyttan af statistiska
upplysningar i mera än ett hänseende. Jag
har ej ansett Staten vara endast en mechanisk
macnine; men deremot trott en viss
likhet finnas emellan dem begge, och att då
det är en obestridlig sanning, att den sednare
kan blifva alltför compliquerad, kan
äfven Staten blifva till den grad belastad
med inrättningar, att dessa ej allenast äro
onyttiga, utan äfven skadliga. Om Landtbruks-Academien,
hvilket jag lemnar derhän,
i början af sin verksamhet fått en mindre
lämplig rigtning; hemställer jag likväl,
om icke detta lättare kan afhjelpas genom
en rättelse uti hvad man der kan anse felaktigt,
än medelst tillskapandet af en helt
och hållet ny anstalt? För min del kan jag
åtminstone ej annat finna, än att alla dessa
åtgärder kunna utan svårighet vidtagas på
den väg, som redan blifvit banad, utan att
man hehöfver för ändamålets vinnande bryta
en helt ny bana. Jag förnyar således
min anhållan om proposition till afslag å
Betänkandet.
Herr von Hartmansdorff': Jag instämmer
med Herr Hjerta, i afseende på det välgörande
inflytandet på menigheterna sjelfva
Den 12 November f. m.
af frågor , som leda deras eftertanka på ämnen,
beträffande deras eget väl; och jag kan
ej annat än vitsorda det gagn, den värde
Ledamotens förfrågningar medfört i Norrige,
hvarest jag ofta hört till svar åberopas de
åt honom lemnade upplysningar. Ehuru jag
instämmer i Herr Grefve von Plåtens mening
om skadligheten af nya myndigheters
tillskapande i Församlingarne, tror jag ej
med honom att ifrågavarande Betänkande
borde helt och hållet afslås; utan återremitteras,
på det föreslaget må sålunda berikligas,
att de Myndigheter, hvilka redan i
Socknarne finnas , erhålla det nyttiga uppdrag,
som nu är i fråga.
Friherre Cederström: Om organisationen
af Länens Hoshåils-SälIskaper voro sådan,
att Ledamöterne deraf kunde komma tillsammans
utan att behöfva färdas lång väg,
så kunde inrättandet af Socken-Nämnder
visserligen icke vara af nöden. Men i sakernas
närvarande skick skulle ifrågavarande
befattnings öfverlåtande åt dessa Sällskaper
föranleda en omgång, som är oförenlig med
ändamålet.
Det har blifvit yttradt, att Landshöfdingarne
äga öppet tillfälle att sätta sig i
communication med de personer, sorn kunna
lemna de upplysningar , man åsyftar. Detta
är obestridligt. Men då man känner
dessa Ämbetsmäns vidsträckta brefvexling,
finner man ock, att den icjie bör ökas med
Den 12 November f. m.
en ny correspondance, eller att de kunna
medhinna inbegära upplysningar i alla grenar,
utan att rätta vägen för deras ernående
är att ställa så till, att underrättelserna
sjelfmant insändas till Läns-Styrelsen, hvarifrån
de sedermera till allmänhetens nytta
spridas och användas. En fullständig upplysning
om näringar,nes tillstånd är långt
ifrån att åsyfta ett förmynderskap öfver de
samma. Man må förgäfves inbilla sig, att
näringsfriheten ensamt bereder varor och
afsättning'; ty om inga upplysningar äro att
tillgå, både i afseende på procluctionens belopp,
och priset derpå , kommer den, i brist
på afsättning, att qvarstadna inom tillverkningsorten.
Tillfälle till afsättning lifvar
alla näringar, all productionsförmåga. Ändamålet
med detta förslag är ej annat, än
att bereda sådane upplysningar; och då Husbålls-Sällskapernas
organisation ej utgör ämne
för Utskottens behandling eller motion
blifvit väckt om ändring i deras instruction,
hafva Utskotten varit nödsakade att
betrakta frågan sådan den blifvit framställd.
I händelse åter denna befattning skulle
förenas med Kyrko-Rådets, måste dess personal
ökas, och instructionen för detsamma
ändras. Denna Aucthoritet, som måste bestå
af ett bestämdt antal personer, äger förut
en ganska vidsträckt domsrätt, så att den
lill och med kan döma lill stockstraff. Det
är således uppenbart, att den nu föreslagna
inrättningen icke är af samma natur med
470
Deri 12 November f. rn,
den, som förut existerat, och att de ej
med hvarandra hafva ringaste sammanhang.
Socken-Nämnden behöfver ej sammanträda
för att meddela de underrättelser, man der
söker. Hvar och en lemnar de upplysningar,
som angå hans district. Jag kan anföra
ett exempel på de menliga följderna
af bristande upplysningar i detta afseende.
På Gottland finnes nemligen en sandsten,
som är ganska användbar för bergverken,
och den är att tillgå för lågt pris. Sådant
oaktadt har likväl allmänheten derom varit
okunnig, intilldess jag öfvertalat några BruksPatroner,
att dermed anställa försök. Först,
i år har i följd deraf en ordentlig beställning
af denna stenart ägt rum. Detta kan emedlertid
medföra mycken nytta både för Bruksrörelsen
, och för orten , en nytta, sorn långt
förut kunnat tillvägabringas , om man vetat,
att sådan sten finnes på Gottland, och tillika
känt det låga priset.
Herr af Schmidt, Georg Lars: I an
ledning
af Oeconomie-TJtskottets Betänkande,
får jag äran nämna några ord. Redan
före min ankomst till Wästerbotten, var på
Konungens Nådiga befallning ett Hushållnings-Sällskap
i Länet inrättadt. Fyra år
förflöto, under hvilka jag med ledsnad fann,
att Sällskapet, ehuru med den utmärktaste
goda vilja att kunna gagna, i anseende till
Landets vidsträckthet icke nog svarade emot
dess bestämmelse; då det föll mig in att
anställa försök med inrättande af Sockne
-
Den 12 November f. m.
477
Comiteer. Nyttan deraf Lief snart synbar ;
emedan dessa Comitier, enligt föreskriften,
göra sig noga underrättade om allt, så i
oeeonomiskt sorn stastistiskt afseende inom
Socknarne; samt inlemna till Hushålls-Sällskapet,
hvarje 4:<^e månad, tmderrättelser
om allt hvad de till allmänt gagn och nytta
kunnat upptäcka. Härigenom kommer
Hushålls-Sällskapet i tillfälle, att meddela
upplysningar åt de mäst aflägsne Länsboar
om sådana gagneliga företag, sorn oftast för
dem varit okände, fast de med fördel på
andra trakter af Länet blifvit begagnade.
Sedan desse berättelser äro för hela året till
Hushållnings-Sällskapet inkomne, göres af
dem Sammandrag, och med öfrige handlingar
till Kongl. Landtbruks-Åcademien på
behörig tid insändes. Med hämtadt stöd
af denna erfarenhet, får jag den äran tillstyrka
bifall å Utskottets Betänkande.
Grefve von Schwerin: Den erfarenhet,
Herr Hjerta yttrat sig äga om Norrige, instämmer
fullkomligen med den jag förvärfva!
inom en ringa krets af detta Land;
men förhållandet är helt olika der mot hos
oss, ifrån Mälarens stränder till Umeå eif.
I Norrige frågar man för att få tillfälle att
lära den man frågar; i Sverige åter för att
lära sjelf.
Det har blifvit sagdt, att den föreslagna
anstalten åsyftar att bibringa bildning i
allmänhet hos folket. Mia öfvertygelse är,
4?B
Den 12 November f m.
att om detta ändamål skall vinnas, måste
begäret efter bildning komma af sig sjelf,
och man'dertill icke blifva lockad. Handen
måste från ömse båll frivilligt räckas, om
medlet skall uppnås. När enskilda föreningar
vilja åstadkomma en sådan bildning,
bänder ofta att deras bemödanden för Statens
väl omintetgöras af politiken. Efter
all den kännedom jag äger om Svenska lynnet,
är det bäst att öfverlemna omsorgen
om bildningens utveckling och fortgång åt
individerna sjelfve.
Jag förnyar min anhållan om proposition
till afslag å Betänkandet.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
frågade, om Bidderskapet och Adeln ansåg
Stats- och Oeconomie-Utskottens förevarande
Utlåtande böra, i anledning af de dervid
gjorde anmärkningar, tili Utskotten återremitteras.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och
Landt-Marskalken förklarade, att som, efter
hvad han tyckt sig finna, Ja öfverröstat
Nej, propositionen blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
Föredrogs å nyo Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottens den 28
Den 12 November f. m.
479
sistledne October under N:o 216 afgifne,
samt den 3 dennes eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens förut meddeldte
Betänkande, i frågan om Näringsfriheten samt
dermed gemenskap ägande ämnen.
Herr von Hartmansdorff _, August j hemställde,
om icke Utskottens ifrågavarande
Utlåtande finge punktevis till pröfning och
afgörande företagas.
Och hlef denna Herr von HartmansdorflV
hemställan, uppå gjord proposition, af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
Förslag till Förordning angående Handtverkerierne
i Riket.
I. Artikeln.
Om Handtverks - Societeters inrättning och
befattningar.
§. I.
Herr von Harirnansdrorff , August: Henna
§. innehåller ett förslag, omkring hvilket
hela denna fråga hufvudsakligen hvälfvérsig;
om nemligen formen för Handtverkerierne
skall bibehållas, eller förändras, Skråinrättningen
uppnäfvas, och Societeter inrättas,
i stället för nuvarande Handtverks-Embeten.
Jag, för min del, kan icke godkänna detta
48o
Den 12 November f. m.
Utskottens förslag; och om äu min mening
skulle af Plurahteten ogillas, samt upprepandet
af skäl, som jag tillförene anfört,
trötta Ridderskapet och Adeln , kan jag likväl
icke underlåta, att, så långt jag förmår,
bestrida det jag finnér skadligt, och förfägtä
hvad jag tror vara rigtigt i en så vigtig sak,
som denna.
Jag anser Skråinrättningen behöflig för
Handtverkaren till att vinna hästa möjliga
färdighet i sitt yrke; och att Staten icke
hör öfverlemna åt slumpen, om Handtverkaren
skall drifva det efter konstens reglor,
eller efter sin egen tillfälliga händighet och
fintlighet. Det måste alltid vålla Staten förlust
af arbetskraft och materialier, om det
capital af konstförfarenhet, sorn från förflutna
tider blifvit samladt, icke behörigen
användes till nykomlingars rätta undervisning,
och om, till följe af detta fel, mera
materialier än eljest på lärospåner förderfvas,
eller gå förlorade. Ingendera delen synes
kunna undgås, om handtverksläran, genom
Skråinrättningens upphäfvande, icke
längre blifver grundlig och konstenlig, hvartill
kommer den förlust i ordning, skick
och sedlighet, som det skulle föranleda.
Hvarje Handtverkare inom sitt hus, och
hvarje Skråembete inom sin krets, kan utöfva
på sina arbetare och medlemmar ett
inflytande och en uppsigt, vida kraftigare
än alla polisanstalter; ty den, sorn trotsar
böter
Den ig November f. m.
Böter eller annat straff, fruktar dock merendels
att blifva utstött från, eller illa ansedd
bland, deltagarne i det yrke, hvaråt han sig
egnat. Detta gäller för handtverk, såsom
för alla corporationer. Förgäfves skulle man
använda lagparagrapher, domare, embetsman
och penningar till deras aflöning för att ersätta
den disciplin, som af skråembetena, utan
kostnad för Staten, vidmagthålles. a:n,e exempel
på följderna af skråinrättningens uppliäfvande,
vill jag, till undvikande af större
vidlyftighet, anföra från andra länder. Det
ena är Frankrikes, der skråembetena, såsom
andra från forntiden bestående inrättningar,
omstörtades af revolutionen. Man påstår,
att både förbrukare och handtverkare förlorat
derpå: de förre emedan tiliverkningarne
sägas hafva aftagit i soliditet, eller inre godhet,
hvad de tilltagit i utseendet, eller i
yttre skönhet; och de sednare eller liandtverkarne
äfven, ty då en icke konstförfaren
man kunnat få drifva deras yrke, hafva capitalister,
utan att förstå handteringarne ,
kunnat slå under sig verkstäderna, så att
den icke förmögne eller fattige handtverkaren
utestängts från att blifva mästare och
sin egen herre; men i stället hållits i beroende
af capitalisten, som, till sin vinning,
utsugat hans krafter. Preussen är det andra
af dessa länder. Under dess olyckliga krig
mot Frankrike, upphäfdes skråinrättningen
sorn det synes, för att skaffa medel åt Stats
-
Ridd. o. Ad. Pr. X. Band.
3i
482 Den 12 November j. m.
cassan, på det sätt, att bref på rättighet att
drifva någon viss handtering meddelades åt
hvem som anmälte sig alt lösa det. Följden
blef, att en mängd personer förskaffade sig
mästarbref utan att förstå handtverkeri och
utan att varu-förbrukningen på orterna erfordrade
en sådan tillökning af arbetare.
De gifte sig, utan beräkning derpå, och blefvo
följagteligen snart utan bergning. Imellertid
hade hushyrorna i allmänhet stigit, eller
kostade handtverkaren mera, emedan större
utrymme behöfdes för de förökade Verkstäderna,
och hushållen. Detta skulle tagas
igen på arbetena, hvilka, om de blifvit billigare
genom den större täflan, också gjordes
sämre för nyssnämde ordsakers skuld. Åtskilliga
af de okunniga eller alltför talrika
mästare, som gingo under, rymde sluteligen
från hustru och barn, hvilkas understödjande
sedermera föll Städerne till last. I samma
mon, som de fattigas antal tilltog, måste
policens tillsyn och kostnaderna derföre ökas.
Man fann ingalunda de lysande förhoppningar
uppfyllda, hvilka mången hade byggt på
denna förändring; utan man var vid jemförelsen
mellan vinst och förlust böjd att anse
den sednare för öfvervägande; och jag
hörde, under mitt vistande i Berlin 1816,
mycket sättas i fråga om ej skråinrättningen
borde återställas. Märkeligt är det ock, att
man i vårt land merendels finner alla härutinnan
sakkunniga personer, eller både handtverkarne
sjelfva, och de embetsmän, som med
näringsvärden hafva befattning, vara emot
Den 12 November f rn.
485
förslaget. Man skall anföra, att denna mot*
Sträfvighet föranledes af vinningslystnaden.
Men jag tror icke* då man ser till våra
liandtverkares allmänna Belägenhet, att den
kan anses öfverdrifvit förmånlig framför ändra
medborgareclasser. Deras * och städernas
dermed Sammanhängande, ytterligare försvå*
gande skulle minska landtmanneiis afsättning
och skada det hela. Dessutom kan ju inträdet
och framstegen i Skråinrättningarne lät*
tas > utan att dessa derföre upphäfvas. Sådant
har icke heller Blifvit tillstyrkt af de
Comiterade, åt hvilka Kongl. Majit, uppdragit
ämnets Bearbetning, och emot hvilkas oväldig*
het ej kan göras samma invändning, sorn
mot handtverkarne sjelfve. I Comiterades
Betänkande, hvarunder man Ser eil Rosenblads,
en Carl Morn ers * en Edelscrantzks, en
Wirséns och en Lenngrens namn > förslås ej
att nedbryta, utan att modifiera* skråin*
rättningarne, dem man, efter,min taiika, ej
heller kan strafflöst förstöra. Comiterades
förslag till den ifrågavarande §:ns lydelse
är följande: Uti de Städer der minst 3:ne
mästare idka ett handtverk _, må Embete in*
rättas _, om Mästarne derom sig förena; och
äga de att i sådant afseende vända sig till
Magistraten j, som har att dem _, till erhållande
af Tillståndsbref eller Reglemente hos f ärt
och Rikets Commerce-Col/egium anmäla , och
hvarvid Sökandernes namn uppgifvas. Finnas
ej 3:ne Mästare af samma handtverk i
staden j skall det vara de der antagne tillåtit
j att vinna förening med vederbörande
Den 12 November f m.
embete i Stockholm eller annan stad, der
sådant dem lägligast faller. Denna § af viker
icke särdeles från den gamla författningen
oell bör det icke lieller, emedan lian
innefattar den grund, som i sig sjelf synes
vara rigtig. De modificationere som blifvit
gjorda, tillböra egenteligen detaillerna, och
finnas derföre i de följande §§. På de grunder,
jag anfört, tillstyrker jag, att Utskottens
förslag mätte förkastas, och den af Comiterade
framställde § i stället antagas.
Herr Rosenblad j, Bernhard: Olika tidehvarf
fordra olika författningar. I de tidehvarf,
då Staten, såsom Stat, icke kunde gifva
nog beskydd åt de privata, uppkommo
enskildta Associationer för att upprätthålla
detta skydd. Så är icke förhållandet, i den
böjd af civilisation, som Statsorganismen
nu uppnått. Emot de exempel Herr von
Hartmansdorff utifrån anfört, utber jag mig
att få framställa några andra. I England
lyda alla de handtverk under skrå hvilka
redan funnos före Drottning Elisabeths regering,
men icke de som sedan tillkommit.
Detta senare till exempel är förhållandet med
Vagnmakare. Jag vill fråga, om dessa, i välmåga
eller i arbetets godhet, ge vika för dem,
som äro underkastade skrän, och om icke
de Engelska Manufacturstäderne, som nästan
uteslutande uppkommit af sådane orter sorn,
saknande Stadsprivilegier, tillika varit nog
lyckliga att sakna skråinrättningar, härutinnan
framskridit långt framom de öfrige. Äf
-
Den 12 November f. m.
485
ven i Frankrike är förhållandet enahanda,
och jag hemställer, huruvida de arbeten ? sorn,
efter skr ånäs uppövande iW
S'?.de’ hafva upphört att anses såsom mönster*
al skicklighet, och om handtverkare: eler
äro mindre välmående nu, iin före Revolutionen.
Jag skulle äfven förmoda, att, om i
Preussen man funnit en större hvist på välmåga
hos denna klass, orsaken bör sökas i
den ställning, hvaruti Preussen hefanus efter
kriget, i det starka afhrottet uti handelsrörelsen,
och de tunga bördor detta krig lade
på undersåtarne. Om inrättningen kallas
Skrå, Societet eller Embete är alldeles likgiltigt,
blott de prohibitiva band upphöra,
som hittils fjettrat industrien och hvilka nyttiga
för sin tid, nu deremot blifvit alldeles
öfverflödige. Jag anhåller derföre vördsamt
om bifall till hvad Utskotten föreslagit.
Herr Cederschjöldj Pehr Gustuf': Nå
gre
af de skäl Herr von Hartmansdorff anfört
i sitt försvar för Skrå-inrättningarne,
utbeder jag mig att få upptaga Lill vederläggning.
Det första deribland var, att en
större färdighet och kunskap i handtverk
endast genom Skrå-inrättningen skall kunna
vinnas, och att med dess upphäfvande
all konstflit skall gå förlorad. Jag kan
ej dela denna öfvertygelse eller inse ,
hvarföre större skicklighet i handtverket
skulle vinnas derigenom, alt JuärgoSSNl lin»
vandes att gå Mästarens enskildta ärender,
eller alt Gesällen äger en söckendag i
486
Den 12 November f m,
veckan att i sysslolöshet fritt använda till
fylleri och liderlighet, och derigenom göra
sig oduglig] till arbete ännu en eller
ett par af de följande dagarne. Dessutom
tror jag man icke har att befara en
bristande skicklighet i då den ordning iakt*,
tages, som blifvit föreslagen : att den sökande
jnåste visa erforderlig färdighet i sitt yrke,
och endast är befriad från redogörelsen huru
eller hvar han förvärfvat densamma,
Den andra anmärkningen var, att Skråinrättningar
befordra sedligheten och att,
nied deras upphörande , skulle osedligheten
tilltaga. Detta kail jag icke eller tro, serdeles
som det, enligt nuvarande Skrå-ordning,
skulle kunna vara en uträkning för Mästare,
att uppmuntra sina Gesäller till liderlighet,
I'ust för att hindra dem att kunna sjelfve
olifva mästare. Jag tillstyrker således bifall
till Utskottens Betänkande,
Herr Hjerta, Gustaf.' Jag vill först för
jnin egen tillfredsställelse yttra, att jag värderar
Herr YQn Hartmansdorff för dess bemödande
aU> ^ned sift röst i en anda, som
im mera icke fattas, utan sorn en anledning
att blifva missaktad i opinionen, vilja motliålla
den ström, som nu tyckes vilja bortföra
alla de inrättningar, hvilka gamla tiden
-oss öfverlemnal. Men jag tror likväl att han
icke gjort nog afseende på Utskottens Betänkande;
att man vid en nogare granskning
deraf skall finna, det Utskotten, genom gan
-
Deri 12 November f. m.
ska tjenliga föreskrifter, främjat liandtverkarnes
uppfostran; oell jag tror dessutom,
att Herr von Hartmansdorff nog strängt ansett
denna artikel, då han tror, att liandtverkeriernes
bestånd derpå livilar. De föreslagne
Handtverks-Societeterne utgöra blott
en billig öfvergång från den gamla föråldrade
tili en, för tidens skick mera passande,
författning. Utskotten balva deruti skiljt
emellan 2:ne stridiga interessen, och beredt
utväg till en ömsesidig allmän förkofran i
stället för enskildtas fördel. Jag tror, att
Societeterne skola bidraga till att liksom
sammanhålla alla handtverk inom orten,
hvarigenom den ensidighet, som förut ägt
rum, skall komma att upphöra, En Talare har
yttrat, att nya tidehvarf fordra nya anstalter
och jag instämmer deruti, hvad Skräna
beträffar. Hvad angår det Herr von Hartmansdorff
anfört om Frankrike, och att handtverkarne
der endast blifva machiner, så har
Utskottet bestämdt förekommit detta genom
en punkt, som förbjuder sådana förläggare,
som Herr von Hartmansdorff omtalat. Hvad
Preussen angår, så var, om mitt minne ej
mycket bedrager mig, rättigheten af frimästare
förenad med befrielse från Landtvärnsskyldigheten,
och det var på denna grund»
som ett så stort antal personer åtogo sig de
stora utskylder till Staten, hvilka åtföljde
dessa mästerskap. Deri måste man söka skälet,
och icke endast i friheten att blifva mästare,
emedan Skråförfattningarne i Preussen
aldrig varit upphäfna. Äfven här i Sve
-
438
Den 12 November /. rn.
rige har ett försök blifvit gjordt med Frimästerskap
, hvilket icke så alldeles misslyckades.
Jag vågar föreslå bifall till denna §.,
och ber Ridderskapet och Adeln icke tro
den vara så ställd, att man ju icke vid de
följandes pröfning i alla fall kan lemna
Skräna allt möjligt skydd. Här är blott Utskottens
Förslag generaliseradt. .lag anhåller
om proposition till bifall.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Herr von Hartmansdorff tyckes taga för afgjordt.
, att när en tid framsteg skett, hvilka
sedan gått tillbaka, detta är ett bevis att
man haft orätt att gå framåt. På samma sätt
skulle man äfven kunna bevisa, att man
gjorde illa i Spanien, då Inqvisitionen afskaffades,
eller i Frankrike och andra länder,
då man fördref Jesuiterne; ty det ser
ut som skulle snart Inqvisitionen åter i Spanien
hålla nya auto-da-feer; och Jesuiterna
i Frankrike åter upprätta sina Lärostolar.
Herr Rosenblad har rigligt upplyst, alt
Skråföreningar i början bildades till försvar
mot jordägares Öfvermod; men en gång organiserade
till försvar, hafva de sedan sjelfve
blifvit använda till andras förtryckande.
Jag instämmer i de Herrars tankar, sorn yttrat
att Utskottens Förslag utgör en ganska
visligen beräknad öfvergång från ett system,
som icke motsvarar lidens fordringar, till ett
annat, och anhåller derföre om proposition
till bifall.
Den 12 November f. m.
^ ■*
489
Herr von Hartmansdorff: Det bär blif
vit
sagdt att Skrän endast tjena till, att få
Lärgossarne utskickade i Mästarens enskildta
ärender. Sådane små anledningar till klagan
kunna lätteligen afbjelpas, utan att man
förstör sjelfva Skråinrättningen. Borde man
väl liafva afskaffa t Gymnasier och Skolor
derföre, att det förr varit oell måhända ännu
är brukligt, att Gymnasisterna eller de
äldre Lärjungarne skicka de yngre i sina enskildta
ärender? Samma förhållande är äfven
med Gesällernes frimåndag. De oordningar,
som derigenom föranledas , kunna afbjelpas,
utan att rubba det väsenteliga i
handtverkarnesj inbördes föreningar. Man
bär sagt, att Handtverks-Societeterne hädanefter
skulle motsvara hvad Skrå-inrättningarne
hittils varit, men det kan icke
blifva förhållandet. En sådan Societet skall
vara gemensam för alla bandtverk uti en hel
Stad. Är han af de större så kunna i Societeten
icke finnas medlemmar af alla dervarande
bandtverk, utan att den blefve alltför
talrik. Och funnes der icke representanter
af alla bandtverk, så är det fruktansvärdt
att de orepresenterades bästa åsidosattes förmedelst
de öfrigas bristande sakkännedom
eller nit. Deraf följer ock en väsendtlig i
sjelfva grunden för liandtverkeriernas bestånd
ingripande skillnad; ty det blifver i
alla fall icke Societeten utan Magistraten,
som i Städerna utgör den högsta föreningspunkten
för allas intressen, och Societeten
kan ej i detail göra samma gagn åt hvarje
Den 12 November f. tn.
handtverk för sig som de nu varande Skråembetena.
Det har blifvit sagt, att man
hindrar en okunnig förläggare skada en
konstförfareu handtverkare, emedan den förre
sjelf måste blifva mästare för att drifva
ett handtverk. Jag linner ingen sådan rättelse
vara gjord, utan denna punkt har i
Utskottens senare Förslag förblifvit oförändrad,
såsom förut. Man har ytterligare
talat, örn återgång från framsteg till föråldrade
inrättningar, oell deraf framdragit de
mest förhatliga exempel. Jag kan likväl icke
tro, att felsteg äro det samma, som framsteg;
och för det förra måste jag anse närvarande
åtgärd, intill dess bättre skäl anföras.
Jag erkänner nu, såsom tillförene, att man
genom öfvergå ogen från handtverkeri till fabriksrörelse
visserligen ernår en större varuproduetion
och i vissa fall bättre arbeten;
men hvad Staten dervid vinner i goda varor,
förlorar lian merendels i goda medborgare.
Huru mycket är väl den medborgares verksamhet
värd, som endast förstår att göra den
ringaste flin ingen af en knappnål? och hvars
förstånds-odling ofta är lika inskränkt, sorn
hans meckaniska färdighet? Man uppdrager
derigenom stora massör af menniskor utan
sjelfständighet, bildning och sedlighet, samt
får, såsom i England, en Polett, hvilken skadar,
och en fattigskatt hvilken kostar oerhördt.
Samhället går derjemte i mistning af de
sjelfständiga trefna, mera sedliga och bildade
medborgare som liandtverkarne utgöra. Jag
har påstått., at skrän befordra sedlighet erne
-
Den 12 November f. m.
491
dan det ligger i sakens natur, att mästare
genom denna inrättning kunna hafva närmare
tillsyn öfver, och ett större inflytande
på sitt folks uppförande; synnerligen om
de såsom tillförene holle sina Gesäller och
Lärlingar vid eget bord; hvilket för mängdens
skuld svårligen kan ske med fabriksfolk
, som derföre nödgas äta på krogar och
der förderfvas, en skada, som redan gripit
omkring sig i vissa större handtverk, hvarest
Mästarne ej längre bespisa sina arbetare.
Man har sluteligen sagt, att Skråmästare
sjelfve måhända befordra osedligheten bland,
sina arbetare, för att blifva af med farliga
medtäflare ibland dem. Vill man nyttja sådane
skäl, så kan man taga lill exempel de,
sorn äro ännu kraftigare, Och föreställa sig,
att Mästare, för samma ordsaks skuld, kunde
vilja rent af förgöra de skickligaste Gesällerna.
Jag tror dock icke, att vid sådane
framställningar något afseende bör fästas
, ty blifvande medtäflare kunna ändock
icke utrotas, med mindre Mästarne icke
ville undanrödja alla sina skickliga arbetare,
hvarigenom de äfven skulle bereda sin egen
undergång*
' Herr Rosenblad: Jag utber mig att blott
få tillägga till hvad Herr von Hartmansdorff
anfört rörande det Engelska fabriksväsendet
och fattigtaxorne m. m. att den skadliga
följd deraf, som han framställt, just härflutit
af de inskränkningar Författningarna
derstädes stadga i näringsfriheten. Sålunda
4o2
Den 12 November f. m.
hindra Skråförfättningarne , att ingen , ehuru
af det mäst närslägtade handtverk, kan, då
hans eget biir mindre lönande, öfvergå till
ett annat, som lyder under Skrå. Sålunda
hindra Fattiglagarne, att sällan någon gift
arbetare, hvars enda förmögenhet är dess
arbetsförmåga, kan söka aflägset arbete, och
nästan aldrig flytta ur en Socken i en annan
, hvaraf den mäst förvånande olikhet i
dagsverksprisen för samma arbete kan äga
rum på ej särdeles stora distancer. I Skottland,
der inga sådane prohibiliva lagar finnas,
hafva i sednare tider såsom i Glascow,
manufacturerne stigit ännu mer än i England,
och torde det ej vara utan orsak, att StorBrittaniens
begge största Städer näst London
finnas i det för i oo år sedan så industrifattiga
Skottland.
Herr Cederschjöld: Önskeligt vore, att
de, som vilja vederlägga andra, rätt uppfattade
hvad dessa yttrat! Detta skulle säkerligen
mycket förkorta våra Protocoller. Herr
von Hartmansdorff har missförstått mig, då
han ansett mig hafva yttrat, att en Mästare
uppmuntrar sina Gesäller till liderlighet för
att bli af med dem. Tvärtom sker detta
just för att alltid få behålla dem såsom Gesäller
j och hindra dem ifrån att blifva Mästare.
Dessutom utber jag mig, alt få göra
en erinran rörande våra Handtverkares lefnadssätt.
Den värde Talaren tyckes nemligen
tro, att Skråmästare afspisa hela arbetspersonalen
hemma i sitt hus; men så mycket
Deri 12 November f. m.
mig är bekant, finnas ganska få här i Stockholm
, som låta dem äta vid sitt eget bord.
De Heste gifva kostpenningar åt Gesällen
som får taga sin föda på Näringsställen.
Friherre Cederström: Med förundran
liar jag hört ett försvar för Skråinrättningarne
bär yttras. Egenteligen kommer väl
detta derutaf, att man ej rätt gjort sig
reda för den betydelse, som Skråförfattningarne
innebära. Om man genomgår desamma,
och finnér att ingen enda bland dessa
Författningar befrämjar näringarnas framgång,
utan att de endast inskränka Handtverkarne
till en viss personal inom ett visst
handtverk, för att gifva producenten en
uteslutande rätt att beskatta consumenten,
så måste väl i allmänhet de anmärkningar,
man gjort till försvar derför, förfalla. De
farhågor man yttrat mot bildande af Societeter,
i stället för Skrän, måste äfven förfalla,
då man genom de förra sökt bereda
allt möjligt skygd, då man sökt afhålla från
näringarne alla dem, som icke äga nog skicklighet,
då man föreslagit medel att pröfva
denna skicklighet, och endast afskalfat det
skråmässiga, som, utan afseende på skicklighet,
frejd och goda egenskaper, hindrar Mästerskaps
vinnande, endast derföre, att man
icke hos en viss Mästare arbetat en viss tid.
Derigenom att en Societet blir bildad af
olika Handtverkare, hafva de olika interessena
ett annat inflytande på sakernas bedömmande,
der gäller icke den regeln, att ute
-
4g4
Den 12 November f m.
sluta en frän mästerskap, för det de Öfrige
Mästarne anse sig kunna fylla behofvet af
consumtionen: der måste de öfrige Ledamöterne,
som finna sökanden fullkomligt skicklig
och kanske annu skickligare an de äldre,
öfverrösta de andre, sorn vilja bibehålla den
gamla rättigheten, I öfrigt är Skråinrättningen
hos oss icke annat, än ett högst eländigt
polisreglemente, som i alla tider blifvit
af Ständer och Städernes innevånare vexelvis
öfverklagadt, samt vexelvis forändradfc
och återtagit. De farhågor man yttrat, att
Städerne skulle lida genom en för talrik
Handtverksclass, och Handtverkarnes utflyttning
pä landet, äro ej grundade. Man skall
tvärtom, vid granskning af förslaget, finna,
att Städerne derpå skola vinna, och vinna
mycket. Jag anhåller om proposition till
bifall af Betänkandet,
Herr •non Hartmansdorff: Någre Ledamöter
hafva behandlat och vederlagt ämnen,
som aldrig blifvit satta i fråga. Således har
jag aldrig hestridt rättigheten för Handtverkare,
att nedsätta sig på landet. Likaledes
förhåller det sig äfven med möjligheten att
antaga Mästare, så att allmänheten ej hlifver
af Handtverkaren för mycket beskattad,
ehuru, hvad denna beskattning angår,
den torde vara mera inbillad och mera
hvila på en iheoretisk slutsats, än på verkliga
förhållandet. I Preusen hvarest Skräna
äro upphäfna, kosta Varorna vanligen mera,
än i det närgränsande Sachsen; hvarest de
Den 12 November f. m.
495
bestå! I Herr Cedersclijölds önskan, att man
måtte rätt uppfatta hvad som säges , instämmer
jag äfven i afseende på honom. Jag
har ej blott yttrat hvad som skulle inträffa,
att Gesällerne icke komme alt äta vid Mästarens
hord , utan att detta har inträffat,
emedan många Handtverkare redan börjat
behandla sina arbetare, såsom fabrikshjon.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
gjorde proposition till bifall af i §. i 1 Art.
af den föreslagne Förordningen, angående
Handtverkerierne i iliket.
BifÖllå.
Herr von Hartmansdorff: Jag anhåller
att till Protocollet få reservera mig mot
detta beslut; och hoppas att Kongl. Majit
måtte taga ämnet i så moget öfvervägande,
att icke alltför stor skada åstadkommes genom
en brådstörtad förändring af de förhållanden,
som hittils ägt rum.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
tillkännagaf, att Plenum komme kl. 5 i eftermiddag
att fortsättas.
¥
§§. 2, 3, 4 och 5 blefvo , uppå särskildte
propositioner, af Ridderskapet och Adela
bifallne.
§• 6-
Herr Hjerta: Jag finnér ej lätt, huru
ordalydelsen i denna §. står tillsamman med
Den 12 November f. m.
den frihet hvar och en efter Tryckfrihetslagen
äger att utbekomma ett sådant Protocoll,
då orden : emot lösen förekomma. Detta
anmärktes här äfven förra gången Betänkandet
förevar. Det borde icke hindras någon,
att sjelf få afskrifva ett sådant utdrag. Jag
anhåller derföre, att redactionen måtte på
något sätt ändras.
Friherre Cederström: Af Utskottens Utlåtande
upplyses, att Utskotten icke insett
detta stadgande i någon mon kunna minska
Grundlagens kraft och verkan. Det faller
af sig sjelf att Grundlagen måste följas.
Uppå derefter af Herr Grefven och
Landt - Marskalken gjord proposition, blef
§. 6 af Ridderskapet och Adeln gillad.
§. 7 blef likaledes af Ridderskapet och
Adeln bifallen.
II Artikeln.
Om Lärlingar.
§. i blef, uppå gjord proposition, af
Ridderskapet och Adeln gillad.
§. 2.
Herr von Hartmansdorff: Jag kan ej
underlåta, att fästa Ridderskapets och Adelns
llPP
-
Den 12 November f m. 497
uppmärksamhet på olämpligheten af skriftliga
Contracter, mellan Lärlingar och Mästare.
Hvarföre uppgör man icke äfven skrifteliga
afhandlingar mellan Husbönder och
Tjenstehjon? Ett allmänt stadgande om
förhållanderne mellan Mästare och Lärlingar
behöfves visserligen, men hvarföre må det
icke vara Tjenstehjonsstadgan, då Utskotten
föreslagit, att Gesäller skulle ställas under
densamma ? Hvem skall å Lärlingarnes sida
uppgöra dessa Contract? Månne de fattiga
arbetskarlar eller gummor från förstäderna,
som merendels äro föräldrar åt de gossar,
som i lära inskrifvas ? Eller månne Notarii
Publici skola åtaga sig denna förrättning?
ty, utan uppsigt kunde särskildta Contracter
lätteligen missbrukas till Lärlingens skada.
En dylik controll synes mig alldeles öfverflödig;
vill man ändteligen hafva skrifte!igt
Contract, så, alldenstund förord bryter lag,
må det ju bero på den, som åstund ar, att
uppgöra ett sådant, utan att någon särskild
lag föreskrifver att det skall ske, antingen
man finnér det nödigt, eller ej. Jag vågar
derföre vördsamt afstyrka antagandet af
denna §.
Herr Hjerta: Herr von Hartmansdorff
bar nu gjort samma anmärkning, som då
Betänkandet förra gången förevar, och jag
får derföre svara nu , som då, att jag tror
häri ligga fröet till ett förhättradt tillstånd
Ridd. o. Ad. Prot. X Band. 3a
49»
Den 12 November f. m.
för Handtverksklasserne. Det skall åstadkomma
offentlighet, och i följd deraf en
täflan, att åt Lärlingarne gifva större förmåner
och bättre vilkor. Det blir dessutom
ett correctiv mot en onaturlig stränghet och
en hård medfart, och skall medföra mycken
nytta för denna klass, emedan det tvingar
folket, att göra sig begrepp om hvilka
pligter dem åligga. Herr von Hartmansdorff
finner äfven svårigheter vid verkställigheten
, men det finnes väl ingen person
så usel, att han ju äger någon som kan
efterse huru Contractet uppgöres, och, om
så är, äger Mästaren öfver honom föräldrarätt,
då han måste tjena honom till myndiga
år. Jag tillstyrker bifall å denna punkt.
Herr nion Hohenhausen, Michaél: När
denna fråga ventilerades förra gången, anförde
äfven jag de skäl, på grund af hvilka
jag trodde Contracter icke böra vara föreskrifna,
men väl tillåtna. Herr Hjerta anför,
att de skola göra Handtverksklassens
tillstånd bättre och bättre, tvertom tror jag
detta just skall åstadkomma mycken svårighet
både för Mästare och de, som arbeta
hos dem. Om sådane Contracter skulle uppgöras
med tjenstehjon, hvad oredor skulle
icke detta åstadkomma i Samhället. — En
sammansättning skulle troligen i följd häraf
göras af Gesällerne till Mästares skada, då
det funnes mycket arbete och litet folk. Jag
kan således ej finna ett enda skäl att ovillkorligen
ålägga införandet af dessa Contrac
-
Den 12 November f m.
ter, utan blott att tillåta dem. Det är äfven
föreslaget, att. då Contracter äga rum,
ett exemplar deraf skall i afskrift förvaras
bland Societetens handlingar. Jag tror detta
icke vara tillräckligt, emedan jag förutser,
bura lätt en sådan handling kan bortkomma.
Jag anser således, om man vill hafva
säkerhet i detta fall, nödigt, att debora intagas
i Societetens Protocoll, eller i en särskild
Journal, ty hvem kan annars ansvara
för den behöflige controllen? Jag önskar således
den förändring, att dessa Contracter
må antagas, som tillåtna, men icke såsom,
föreskrifna, och att de, när så åstundas,
böra i Handels-Societetens Protocoll intagas,
och icke i lösa afskrifter förvaras.
Herr Lagerhjelm^ Pehr: Jag kan ej
annat än instämma uti hvad af Herr von
Hartmansdorff och den siste värde Talaren
blifvit anfördt, nemligen att Contracter icke
allenast äro till ideen felagtiga, utan äfven
i verkställigheten omöjliga. Hvad är väl
Lärlingens önskan annat, än att vinna lärdom
i sitt handtverk, eller Mästarens annat,
än att han skall lära det. Huru vill man föreskrifva
, att en Mästare skall kunna på en bestämd
tid lära en Gosse ett handtverk , som
förutsätter någon skicklighet, då detta så
mycket beror på olika fattningsgåfva och en
mängd andra förhållanden, som icke genom
ett Contract kunna bestämmas. Samma förhållande
äger ock rum mellan Husbönder
och Tjenare. Huru yill en Husbonde i Con
-
5oo
Den 12 November f. m.
tract ålägga Tjenare, att med yttersta varsamhet
umgås med elden, att med våda för
lif och lemmar bjuda till att släcka den,
med mera dylikt, som icke kan utfästas?
Så kan man icke eller lofva att inom en
viss tid bringa en person ur en gifven intellectuel
ställning i en annan. Om Contracter
bifallas , borttaga de belt och hållet
ideen och ändamålet af lärandet,
Herr Hammarskölds Lorenzo: Då den
na
fråga förra gången förevar, tog jag mig
den friheten att anföra, såsom en upplysning
mot hvad Herr von Hartmansdorff erinrade,
att sådane Contracter inom Boktryckeri-Societeten
varit öflige i många år, och
hvad jag, såsom Embetsman vid denna Societet,
kan intyga, är, att vid de bäst organiserade
Boktryckerierne inga Lärlingar
antagas utan Contract, hvadan man finnér,
att detta förslag går an att verkställa. Vid
deras upprättande har aldrig någon förlägenhet
uppstått, ty har ej gossen föräldrar;
så har han alltid någon bekant, som å dess
vägnar kan underskrifva. Hvad den siste
värde Talaren anfört, att ingen kan tillförbindas
att förändra ett visst intellectuelt tillstånd,
så kan en sådan förändring icke komma
i fråga vid Handtverken, der icke inre,
utan yttre, lärdom åsyftas; och åtminstone
i vissa Skrå-embeten finnas ganska goda medel
att frambringa denna lärdom, som merendels
endast motas af håglöshet och lättja.
Dertill är spannremmen ett förträffligt recept.
Den 12 November f m.
5or
Friherre Cederström: Jag har svårt
för att inse faran af Contracter. Man anför
sorn exempel, att mellan Husbönder och
Tjenstehjon dylika Contracter skulle åstadkomma
oreda. Munteligen sker likväl alltid
sådana vid antagandet. Då helingas de ömsesidiga
vilkoren, och Tjenaren får veta hvad
lian har att göra , och luiru stor lön han
derföre erhåller. Samma förhållande är ock
här föreslagit, utom att de skola ske skriftligen,
till vinnande af en fullkomligare säkerhet.
I Utskotten har varit åsedt, i anledning
af de motioner, som här blifvit
väckte om de mera bildade klassernas öfvergång
till produetiva yrken, att utväg äfven
skulle öppnas för dessa, att få sina barn
undervisade utan de servituder, som Lärlingar
vanligtvis äro underkastade. De olägenheter,
sorn blifvit anförde mot Contracterne,
äro alldeles inga, Att de, skola intagas
i Societetens Protocoll, vill jag icke bestrida,
ehuru detta är onödigt, då de äro antecknade
i Magistratens, Jag tillstyrker bifall af
denna punkt.
Herr Hjerta: Om det vore fråga om
att utsätta, hvilken grad af färdighet en Mästare
skulle meddela åt Lärgossen , skulle
jag vara ense med Herr Lagerhjelm; men
nu kan frågan endast blifva om lärotid, och
öfrige vilkor. Jag är öfver ty gad, att just
i upprättandet af sådana Contracter ligger
ett frö till en inteilectuel utveckling hos
Handtverksklassen. livad för öfrigt angår
5o2 Den 12 November f. m.
den omständighet, att Contracterne skulle
intagas i Societetens Protocoll, så anser jag
detta, enär de lemnäs till dess Handlingar,
och der finnes en Registratur, endast föranleda
till ett onödigt och öfverdrifvet skrifveri.
Det är ganska tillräckligt att förvara
dem bundtade, då de kunna slås efter i Registraturet.
Dessutom instämmer jag uti,
hvad Herr Hammarsköld yttrat rörande Boktryck
erierne. Erfarenheten har besannat,
att detta baft med sig ganska goda följder.
Dessutom, om den Lancasterska undervisliingsmethoden
fortgår, såsom hiltils, skola
väl få gossar finnas, som icke vid 11 å 12
år kunna skrifva sitt namn, så att till och
med om en pojke vore åt sig sjelf lemnad,
han kunde i eget namn uppgöra sitt Contract.
Jag anhåller derföre om bifall till
förslaget.
Grefve von Schwerin : Skrifteliga Con
traeter
äro komne i stället för ord, löfte
och handslag. I den ort jag bebor är det
vanligt, att skrifteligen uppgöra vilkoren
icke allenast med Tjenstehjon, utan äfven
med betingsarbetare, för att undanrödja allt
misstroende.
Jag tror, att Lagstiftaren bör bifalla,
att vilkoren vid Lärgossars antagande böra
skriftligen uppgöras, ty om häruti lemnäs
frihet att handla efter behag, så blifva bättre
mäns barn utestängde ifrån att bli antagne
i lära; mången Mästare antager heldre den,
Den 12 November f. m.
5o3
som ger sig på nåd och onåd. Det kan aldrig
fela, att ju i en Stad någon linnes,
som kan hjelpa till att uppgöra Contractet,
Sluteligen är det af stor betydenhet, att
ynglingen ser, det Lagstiftaren äfven tänkt
på honom och garanterat dess rättigheter
och dess frihet, och han skall deraf föranledas
, att en gång handla likaså mot andra
tillbaka. Jag tillstyrker bifall till denna §.
Herr von HartmansparffImellan Husbönder
och Tjenare finnas, såsom Herr Lagerhjelm
rätteligen anmärkt, förhållanden,
som aldrig kunna skrifteligen bestämmas.
Det är då så mycket oriktigare, att anbefalla
Contract om sådant hvarom icke kan
contraheras, såsom till exempel om den lärotid,
en gosse beliöfver, för att blifva Gesäll.
Det är icke möjligt att förutsäga, huruvida
dertill skall erfordras 3 eller 4 år;
ty ehuru mycket man söker, att göra Handtverkare
till machiner, så ligger det dock i
den menskliga naturen, att de icke kunna
aldeles nedsättas dertill. Skulle man alltid
vilja upprätta Contracter mellan Mästare och
Lärlingar: så kunde det lätteligen hända,
att de sednare af egen eller sina målsmäns
obetänksamhet, eller af nöden föranleddes
att ingå på altför hårda, deras personliga
frihet förnärmande vilkor. Det är derföre
lika så behöfligt som tillräckligt, att Staten
genom en allmän Författning, såsom Tjenstelijonsstadgan
öfverhufvud tryggar arbetarens
säkerhet och bestämmer hans förhållan
-
5o4
Den 12 November f. m.
den till Husbonden. Att, med iagttagande
deraf, ingå i närmare öfverenskommelser,
må blifva hvars och ens ensak. Om man i
Westmanland behöfver, att, utom ord och
handslag , uppgöra skrifteliga Contracter mellan
Husbönder och Tjenstehjon, så vet jag
andra landskap, der det icke tarfva^, och skulle
anse för skada, att genom påbud införa ett
bruk, som icke behöfves, så länge det inbördes
förtroendet mellan menniskor icke
till den grad aftagit, som på den omtalta
orten.
Hvad Boktryckerierna beträffar, så kan
jag ej undgå upprepa, att man af deras
producter nu för tiden lätteligen finnér,
att de ej höra under någon Skråordning.
Huru vårdslöst och illa de skötas, vet hvar
och en, som haft med correctur att beställa.
Om den Lancasterska undervisningsmethodeu
skulle medföra så stora verkningar, som Herr
Hjerta tyckes tro , att nemligen Lärlingarne
skulle kunna sjelfva skrifva sina Contract
med Mästarne, så måtte han mena renskrifva
dem, ty annars borde, i följe af den påskyndade
förståndsutveckling methoden medförde,
äfven myndighetsåldern nedflyttas från
21 till i5, eller 12 år. Då det icke är någ011
förbjudet, att uppgöra contract med
Mästare och således intet hinder för bildade
föräldrars barn, att, med hopp 0111 god behandling,
ingå i Handtverksklassen, så tillstyrker
jag, att det bestämda påbudetj det
Deri 12 November f. m.
5o5
skrifteligt Contract skall äga rum, må ur
Författningen uteslutas.
Herr Lagerhjelm: Man liar antett Con
tracter
vigtiga, för att åt bättre mans barn
bereda en mera mensklig medfart, än Lärlingar
i allmänhet förut undergått. Jag vågar
vördsamt upptaga tiden några ögonblick,
för att visa äfven i detta exempel, att Contracter
äro en orimlighet. Huru vill man
göra Contracter gällande inom den husliga
kretsen? huru bestämma betydelsen af en
mensklig behandling? Ätt contrahera om
förhållanden, öfver hvilka ingen controll
äger rum, och som ligga utom sphaeren af
all öfverenskommelse, måste alltid innebära
en orimlighet. Det är således, i följd af begreppet
örn Contractet, hvilket måste angå
bestämbara ämnen, oell kunna controlleras,
sorn jag bestridt möjligheten deraf. Det har
äfven blifvit åberopadt, att Contracter stundom
ingås emellan Husbönder och Tjenstehjon.
Huru vill man. val contrahera om
hvad slags mat och dryck en Tjenare skall
erhålla 365 dagar om året, och så vidare?
Det visar blott ytterligare , att ideén är orimlig.
För öfrigt har man såsom exempel framställt
Boktryckeri-IIandtverket. Det är likväl
ostridigt, att Boktryckerier äro olika
organiserade med Handtverken; de ligga helt
nära Manufactur-Inrättningarne, hvilka alla
hafva någon rapport sins emellan.
Det är omöjligt, att på förhand bestämma
eller begära, att en Lärling skall, på
5o6
Den f2 November f m.
viss gifven tid, kunna inhämta fullkomlig
kunskap i något Handtverk , såsom redan
förut är anfördt. Möjligheten att bibringa
en sådan färdighet förutsätter andra omständigheter
än som genom Contract kunna bestämmas.
För den som ej gjort sig reda för
buru Husbondemagt skiljes ifrån annan magt
lärer icke heller blifva lätt att_fatta ideen af
Stat. Hetta införande af contracter medför
skadliga verkningar i allmänhet: nemligen
omöjlighet att ge föremålet bestämdhet;
omöjlighet att controllera verkställighet
af hvad som måste lemnäs obestämdt, samt
upplösning af stående form utan substitut.
I öfrigt må ej härmed vara sagdt, att icke
Contracter kunna uppgöras emellan Lärling
och Mästare, i afseende på vissa andra förhållanden
men icke om lärotiden. Det rätta
är, att de må gälla sorn möjliga, men icke
såsom lagstadganden.
Friherre Cederström: Förslaget, alt genom
contracter bestämma lärotiden, innebär
alldeles icke den tydning man velat gifva
deråt,, att Gossen inom denna tid skall vara
utlärd, utan blott en rättighet att under en
viss tid lära hos viss Mästare. En verkelig
omständighet, som gör detta nödvändigt,
är, att det ofta handt, att en mästare funnit
en yngling äga mer än vanlig fallenhet. För
att då längre bibehålla honom, som Lärgosse,
har han emellanåt gifvit honom annan
sysselsättning, och afledt honom från sitt
egentliga yrke. Det måtte väl vara föräldrars
Den 12 November f. m.
och förmyndares rättighet, att öfverenskomma
om den tid , under hvilken en Son eller
Myndling skall lära, och att han under denna
tid endast må användas till arbete på verkstaden,
men icke i Mästarens hus till andra
göromål. Om således icke dessa contracter
utsträckas till det omöjliga , såsom några
Ledamöter yttrat, utan blott till bestämmande
af lärotiden och yrket, så tror jag de
gjorde anmärkningarne böra förfalla. Hvad
angår, att uti contracterne skulle öfverenskommas
om den mat och dryck Lärlingen
skulle erhålla, så hade jag ej trott, altman
af Utskottens Utlåtande kunde draga en sådan
slutsats. Att deruti införa de sysslosättningar,
hvartill Lärlingen skall komma att
användas, dertill behöfves ej mycken kunskap
; men de äro nödvändiga, för att vid
öfvergången till ett friare näringssystem
hindra den qvarvarande skråandan, att afhålla
andra ifrån, att hinna lill skicklighet.
Herr Cederschjöld: Såsom skäl mot Utskottens
förslag har man anfört omöjligheten
«tt, inom bestämda år, alltid bibringa en
viss konstfärdighet. Att detta icke är meningen
har af den siste värde Talaren så
fullkomligt blifvit utredt, att föga dervid
återstår att tillägga. Mig synes här endast
åsyftas den säkerhet för Gossen*, att han efter
vissa år obehindrat kan'få försöka att genomgå
de prof, som fordras för att blifva Gesäll,
så mycket mera , som det mot slutet af §:n
slår: om han visar sig ega erforderlig skick
-
5o8
Den 12 November f. m.
/ighet. Meningen är således ingen annan,
än att Mästaren icke längre än under dessa
år skall kunna afhålla honom ifrån att
söka blifva Gesäll, och begagna honom till
sin enskildta fördel. Kan han då icke undergå
sin examen, så får han ingå nytt Contract.
Rörande hvad man föröfrigt anfört, att. våra
Boktryckeriers beskaffenhet icke tala till förmån
för Contracterne; så får jag anmärka,
att orsaken dertill måste sökas från ett annat
håll. Det är upplyst, att Skräna i Frank'
rike blefvo upphäfne under Revolutionen ,
och jag förmodar , att det Didotska och andra
Boktryckerier icke sedan denna tid förlorat
i duglighet. Föröfrigt är det nödvändigt,
att en gräns sättes för godtycket; likväl
hemställer jag, om icke ett Normal-Contract
kunde uppgöras, som alltid ansåges
gälia, när icke något serskildt vöre ingånget,
Herr von Hohenhausen: dag instäm
mer
fullkomligt i hvad den sista värde Talaren
yttrat om ett Normal Contract. Detta
%/
matte vara detsamma som Tjenstehjons-stadgan
är för Tjenstefolk, eller den Stadga,
som i Utskottens Utlåtande rörande Gesäller
blifvit föreslagen. Att serskildt ingå i
detailler, med bestämda föreskrifter i hvarje
fall, påminner mig om Torparen, som lemnade
sin husbonde i vaken, för att springa
hem, och se efter i Contractet, om der stod ,
att han skulle uppdraga honom, Det finnes
flere städer , der Handtverks-mästarne ej kunna
sysselsätta sine arbetare hela året igenom
Den 12 November f. m.
509
med det egentliga halidtverket. Skulle Gesäller
och Lärgossar vid inträffad brist på arbete
i slöjden ingenting als göra hos Mästaren?
Man bar såsom skäl för Contracter anfört,
att de skulle vara fördelagtiga å ömse sidor.
Jag deremot kan, på hvad sida jag betraktar
saken, endast finna dem leda till skada
så väl för Mästare som för arbetare , samt
befordra sturskhet och lättja m. m. Jag har
såsom ett exempel härpå hört omtalas några
Gnrfvaregesäller, som nyligen kommo
från Finland till Westerbotten i afsigt att
företaga vandring i Sverige. Under väntan
på svar från Stockholm å deras begäran,
tillböd man dem der landtarbeten, men de
förklarade, att det icke ginge an för dem,
emedan det skulle kränka deras ingångna
förbindelser, och , om det blef kändt bemma,
verka deras uteslutande från Embetet. Hvad
beträffar Friherre Cederströms yttrande , att
en skicklig Lärling skulle ofta af Mästaren
användas lill andra syslor, så förstår jag
icke, hvad Mästaren då skulle hafva för vinst
äf hans skicklighet i arbetet. På alla dessa
skäl tror jag, att man bör nöja sig med det
Normal-Contract, som redan finnes i Tjenstehjons-stadgan.
Jag tror icke att om man
ville erbjuda Svenska Nationen i allmänhet
att förändra denna Stadga, och ingå Contracter
i alla punkter den innefattar med
hvarje serskilt Tjenstehjon, detta af många
skulle blifva antaget.
Herr Hjerta : Här är blott frågan om
5io Den 12 November f. m.
Mästares Contracter med Lärlingar, men
icke med Gesäller. Hvilket förkommer i 3:dje
Artikeln. Hvad de förra angår finnas redan
i denna § ett Normal-Contract, nemligen
att Lärlingen vid 18 års ålder må blifva för
Gesäll förklarad, om han dertill visar sig
ega skiclighet. Således är denna § de värde
Ledamöterne redan till nöjes, och beslutet
derom bör icke längre uppehållas.
Herr Lagerhjelm: Man har anmärkt att
orsaken , hvarföre Contracter borde införas,
vöre, att derigenom bereda utväg åt Lärlingen,
att kunna komma ifrån läran, när
han åstundade. Men att detta icke är meningen
med Utskottens Betänkande, slutar
jag deraf, att det alltid står honom fritt att
gå ifrån Mästaren, äfven om denna punkt
ur Författningen skulle utgå. Någre hafva
såsom medelväg föreslagit, i stället för särskildta
Contracter, ett allmänt Normal-Contract.
Hvad inbegriper detta väl annat, än
de allmänna förhållanden, som i författningen
stadgas emellan Uärlingar och Mästare;
och just en sådan Författnings existence bevisar
, att intet annat Contract kan uppgöras.
Friherre Cederström: Det har blifvit
sagdt, att en Lärgosse äger rättighet att skilja
sig från Mästaren när han vill. Det är likväl icke
så, om han står under dess föräldrarätt,
då han först vid 18 år kan blifva Gesäll.
Är förhållandet annorlunda, men icke nå
-
Den 12 November
got Contract ingånget, så behåller Mästaren
honom på samma sätt. Det är vigtigt, att
man afser dessa förhållanden just derföre,
att föräldrar kunna finnas, sorn önska att
deras barn må lära i 2 år ett Handtverk, i
2 andra år åter ett annat. Det kan äfven
hända, att ett barn, efter 2 års förlopp, finnes
icke hafva fallenhet för ett visst yrke,
då man måste äga frihet att vända dess arbetsförmåga
på något annat mera passande.
Herr Cederschjöld: Såsom utveckling af
hvad jag nyss anförde om ett NormalContracts
får jag nämna, att, om det antages,
vore denna §. otillräcklig, emedan
der borde då utsättas ett visst förhållande
med läroåren, äfvensom huru förhållas skulle
med gossens föda och beklädnad, samt
till hvad grad han skulle kunna till enskilta
ärenden af Mästaren användas m. 111.
Det skulle då så styliseras, att der upptoges
alla de vilkor, som man önskade stadga
mellan Mästare och Lärlingar.
Herr Lagerhjelm: Jag utber mig en
upplysning, i afseende på hvad en Ledamot
nämnt om Lärogosses rättighet att skiljas
från Mästare, när en viss tid förflutit. Jag
skulle önska att veta dm en Mästare äfven
nu kan behålla en Lärling längre, än denne
sjelf vill.
Herr von Hartmansdorff: Då Herr Cederschjöld
ytterligare talat mot rättigheten
Den 12 November f m.
att begagna Lärogossar till budskickningar,
och andra enskildta ärender, så borde, oin
denna grundsats blelVe rådande, det för fullständighetens
skuld, i Contractet äfven utsättas,
att Lärlingarne borde vissa timmar
om dagen utföras under bar himmel, för
att, på något sätt, få hämta frisk luft.
Herr Grefven och Landt-Marskalken
gjorde proposition till bifall af aldra §. i
förevarande aldra Artikel.
Rojiades J a och N e i.
Hvarefter Herr Grefven och LarultMarskalkcn
hemställde, om Ridderskapet och
Adeln behagade gilla 2 §. med den förändring,
att Ridderskapet och Adeln ej anser
nödigt, det Contract alltid ovillkorligen skall
emellan Mästare och Lärling upprättas.
Ropades starka Ja, blandade med Nej.
Grefve von Schwerin: Det är förmodeligen
Herr von Hartmansdorffs skämt, i anledning
af Contraeterne, som för ett ögonblick
förvillat Ridderskapet och Adeln;
men jag försäkrar, att en far icke skämtar,
då han skall sätta sin son i lära, för att
grundlägga hans framtid , och om Herr Grefven
och Landt-Marskalken täcktes förnya
propositionen, torde pluraliteten bestämdare
kunna utrönas.
Grefve
Ben 12 November f.m. 5i3
Grefve Löwenhjelm j Carl Axel: För
min del tror jag icke, att Herr von Hartmansdorff^
eller någon annans skämt kan
leda eller missleda Ridderskapet och Adeln
i dess beslut. Jag anser, att det vöre högst
skadeligt, att här införa ett processualt förliållande,
i stället för det faderliga, som
förut ägt rum, och att inympa juridiken
äfven på denna folk-klass. Af alla Contracter
äro de ovedersägligen sämst, som icke
kunna uppfyllas, och de här föreslagna Contracter
kunna omöjeligen omfatta alla de dagliga
förhållanden, som inom ett hus äga rum.
Man har sagt, att det vore obehagligt förde
bildade folkklasserne, att sätta harn i lära
under det vanliga tvånget; men kunna icke
dessa då särskildt uppgöra Contracter för
sina harn, lämpade efter den egna omtankans
föreskrifter? Man har äfven mycket
talat om ofoget deraf, att skicka Lärgossen
i ärender, och deraf löpande faror för deras
sedlighet m. m. Men utom det att äfven
denna art tjenst är erforderlig inom
Handtverksstaden, och således af någon måste
förrättas, så frågas, om det verkeligen
tillhörer lagstiftaren att ingå i sådane enskilte
lifvets förhållanden.
För min del kan jag ej annat än afstyrka
de föreslagna Contracternas införande,
såsom en påtrugad skyldighet. Nog af, om de,
som frivilligt afslutas , njuta det lagens hägn,
Ridd. o, Ad. Prot. X. Band.
33
5i4
Den 12 November f. m.
sora lemnäs åt alla andra Jagliga förbindelser,
man oell man emellan.
Friherre Cederström: Med dessa Con
tracter
är icke åsyftadt, att deskulle kunna
medföra de processer och juridiska vinglerier,
som en Ledamot befarat, utan blott,
att derigenom betrygga ungdomen, att icke
bli underkastad den mångåriga servitud, sorn
annars fortfar, tili dess Lärlingen kommer
till myndiga år. Jag tror det tillkomma
Lagstiftaren att besörja, det icke ett obehörigt
slafveri beredes en medborgare till en
annans fördel.
Herr Cederschjöld: Här liar blifvit yttradt
den fruktan, att Contracter endast
skulle föranleda till rättegångar. Tvärtom
tror jag de skola förekomma rättegångar, och
framförallt, enskildt förtryck. Jag tror det
äfven vara nyttigt, att ynglingen lär sig
känna sina rättigheter, emedan han i samma
mon bör blifva mon om att uppfylla
sina skyldigheter.
För öfrigt har blifvit yttrat, att de Contracter
bland alla äro de sämsta, som ej
kunna uppfyllas, och att detta vore ett skäl
emot dem, som nu äro i fråga. Det beror
likväl på Contrahenten att så inrätta Contractet,
att det kan uppfyllas. Lagstiftaren
ingår icke i några detaljer härom, utan lemnar
blott öppet åt Contrahenterne sjelfve,
att bestämma vilkoren.
Den 11 November f m.
5i5
Herr Ribbing j Arvid: Jag hyste det
glada liopp, att sedan sista propositionen
blifvit med J a besvarad , discussionen skulle
vara slutad. Jag anhåller att Herr Grefven
och Landt-Marskalken täcktes tillkännagifva,
om icke så skall vara.
Herr Lagerhjelm: Sedan Grefve Lö
wenhjelm
yttrat sig, har jag intet vidare
att tillägga mer, än den önskan, att det beslut,
som synes mig redan hafva blifvit fattadt,
må vinna.
Herr Uggla , Göran Gustaf: I hvad jag
ämnade yttra, är jag förekommen af Friherre
Cederström och Herr Cederschjöld, och
torde, i följd af discussionen för öfrigt, anledning
till den anmärkning icke saknas,
att det är lika fruktlöst, som det i sig sjelf
vore skadligt och oförenligt med vår constitutionella
frihet, att nu i det nittonde
århundradet söka återupplifva det patriarclialiska
lifvet, der den nu på en tid så mycket
prisade Husbondamagten, i brist af lag,
omfattade allt med sin sjelfherrskande hand,
med en gränslös rymd, för sin faderliga
kraftyttring. Jag tillstyrker derföre bifall
af de förenade Utskottens förslag i denne
del, och får, för att vinna ett slut i saken,
anhålla om votering.
Grefve von Schwerin: Med de Contracter,
som nu äro i fråga, afses icke så
Den 12 November f. m.
mycket att förebygga misshandling å Mästarens
sida, utan dermed afses att förebygga
den despotism, som Gesällerna , Pigorna
och Mamsellerna i huset pläga utöfva. Mästaren,
såsom Husbonde, vet att hafva aktning
för det unga väsendet; det veta icke
de andre, men så snart det fins ett skriftligt
aftal, så sansa de sig och gå ifrån sina
gewonheiter. Processer kunna icke uppstå
deraf, ty ingen far processar sig till, att
dess son må behandlas med mensklighet.
Denna fråga är af större vigt, än det torde
synas någon. Här är fråga om träldomsteckliet
skall behållas någonstädes i Riket eller
icke. Finnes halsbandet ännu sittande på
någon mensklig varelse, så torde det alltid
bli utväg framdeles, att flytta det öfver på
de folkklasser, som länge icke mera burit
dem. Jag yrkar äfven votering.
Herr Hjerta: Jag medger visserligen,
att ofullkomligheter äro möjliga i ett Contract;
det se vi äfven tydligt i SamhällsContractet,
der man sökt att, så mycket
som möjligt, uppdraga gränsen emellan Statsmagterne;
men under arbete och sträfvande
att förbättra sig, blifva Contracterne allt
bättre och fullständigare; och på denna grund
tror jag dem äfven böra utsträckas till det
lilla hushållet, hvarföre jag förenar mig i
anhållan om votering.
Herr Gref ven och Landt - Marskalken
Den 12 November f. m.
framställde derefter följande Voterings-proposition:
Den
som bifaller 2:dra §. i a:dra Artikeln
af Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskottens föreslagne förordning
angående Haridtverkerierne i Riket, voterar
J a;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer berörde a:dra §.
att bifallas med den förändring, att Ridderskapet
och Adeln ej anser nödigt, att Contract
alltid ovillkorligen skall emellan Mästare
och Lärlingar upprättas.
Hvilken Voteringsproposition afRidderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan 43, 44 > 45 och 46 §§• i Riddarlius-Ordningen
blifvit uppläste, börjades voteringen
klockan i eftermiddagen; och befunnos
vid voteringens slut, sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige voteringssedlarne öppnade,
rösterne hafva utfallit, som följer:
J a — 32,
Nej — 20.
I följd hvaraf, och sedan det öfver vo«
teringen särskildt förde Protocoll blifvit uppläst,
Herr Grefven och Landt-Marskalken
5i8 Den 12 November e. m.
förklarade, att 2:dra §. i förevarande ardra
Artikel, således blifvit af Ridderskapet och
Adeln bifallen.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskildes
klockan | till 3 eftermiddagen.
In fidem Protoeoili
O. J. Lagerheim.
Onsdagen den 12 November.
Plenum klockan 5 eftermiddagen.
Fortsattes den i förmiddags Pleno började
pröfning af Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Oeconomie-Utskottens den 28 sist—
lidne October under N:o 216 afgifne, samt
den 3 dennes eftermiddagen på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens förut meddeldte Betänkande,
i fråga om Näringsfriheten, samt
dermed gemenskap ägande ämnen.
II Artikeln.
Om Lärlingar.
§§. 3 och 4 blefvo, uppå gjorde propositioner,
af Ridderskapet och Adeln gillade.
Den 12 November e. m.
5i9
III Artikeln.
Om Gesäller.
§§. i och 3 blefvo af Ridderskapet och
Adeln hifallne.
§. 3.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
tillkännagaf, att Herr Estenbergs , Pehr, den
io dennes eftermiddagen på bordet lagde
Memorial innefattade anmärkningar mot ifrågavarande
§. , af hvilken anledning Herr
Landt-Marskalken nu lät uppläsa berörde
Memorial.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag
föreställer mig , att ej något undantag skulle
behöfva göras för Timmer-Gesäller, åtminstone
ej af de skäl, sorn af Herr Estenberg
blifvit anförde. Om nemligen Mästaren sjelf
blott har en vederbörlig uppsigt på sina Gesäller,
så bör han icke kunna vara okunnig
om deras märken. Icke heller synes något
undantag behöfva göras i afseende på städjan;
ty Timmermästaren lär i alla fall af sin Gesäll
aldrig hafva något slags olägenhet eller
möjligt äfventyr, utan endast en säker inkomst.
Herr von Hohenhausen, Michael.: Jag
tror lika med Herr Estenberg, att detta undantag
är angeläget, ej allenast för Tim
-
520 Den 12 November e. m.
mer-Gesäller, utan äfven för Murare-Gesäller,
hälst, om än Mästaren sjelf efterser märkena,
han ändock behöfver Gesällen qvar, som
förstår sig på desse märken, och som med
lätthet kan uppsätta en byggnad efter tillhuggen
eller märkena, hvadan jag anser ett
bestämdt undantag hörn göras för Timmeroch
Murare-Gesäller. Det har nu af Utskotten
blifvit föreslagit en månads tid för Gesällerne
vid aflyttning, att skaffa sig sysselsättning
och försvar, men jag tror för min del,
att för lång tid i detta afseende blifvit dem
lemnad, emedan det möjligen skulle föranleda
till håde oordningar och lättja; deremot
skulle jag vilja föreslå, att, då det icke är
möjligt för en Gesäll, att på en månads tid
företaga vandring, hvaruppå denna ledighet
lär vara beräknad och derunder inhämta
kunskaper uti sitt yrke, det skulle vara
hvarje Gesäll tillåtet, att under dess Gesälltid,
innan han blifver Mästare, en gång företaga
vandring till vinnande af den skicklighet
och färdighet i konsten, som må hända
endast på andra orter kan läras, emedan
det icke är för Gesällernas nöje man hör
tillåta vandring, hvilket torde vara det enda
som vinnes med den af Utskottet föreslagna
lediga månad vid aflyttning, utan för
honsten, och för inhämtande af fullkomlig
skicklighet deruti, hvartill fordras så väl
tid, som erfarenhet. När nu dessutom tillkommer,
att en Gesäll uti Småstäderne troligen
icke kan förvärfva den skicklighet och
färdighet i sitt yrke, som hos en Mästare
Den 12 November e. m.
rätteligen bor finnas , så tror jag, att det derföre
är nödvändigt, att tillåta det vandring
må äga rum en gång under Gesälltiden. Hvad
åter beträffar frågan om husaga, oell livad
derom har tillförene blifvit anmärkt, har
jag, då delta mål förra gången förevar, så
vidlyftigt yttrat mig, att jag nu ej vill upprepa,
hvad som då af mig anfördes, emedan
jag finner, att det lika litet verkat på
Utskottens öfvertygelse, som Utskottens förslag
verkat till förändring af min.
Herr Cederschjöld: Hvad friheten att
vandra angår, föreställer jag mig, alt det ej
kan vara en Gesäll förment, att göra utrikes
resor, emedan det icke kan förnekas någon.
Men hvad beträffar den gamla rättigheten att i
lättja och liderlighet jemt kunna ströfva omkring
i landet; så anser jag den böra upphöra,
såsom varande mer skadlig än nyttig, En
månads frihet att kunna söka sig tjenst på
annan aflägsen ort, synes deremot vara högst
nödvändig, och icke kunna inskränkas. Jag
finner snarare hår dt att Gesäller skola ovilkorligen
åläggas, att hafva årstjenst, och att
de, i händelse en sådan omöjligen skulle kunna
erhållas, skola vara underkastade Värfnings»
Stadgan, eller förfallna till Correctionshuset.
Detta nämner jag likväl icke för att yrka
ändring i Utskottens förslag , utan blott
för att visa att en månads frihet icke är för
mycket.
Herr af Uhr, Gustaf: Jag vill ej in
skränka,
utan snarare befordra, Gesällernes
522
Den 12 November e. m.
friheter, men om någon viss tid för devas
flyttning skall vara bestämd, så är det angeläget,
att den bör ske om Vintern, oell
icke om Sommaren, emedan det kan hända
att Mästaren antingen af sjuklighet eller andra
orsaker är hindrad, att taga kännedom om en
Gesälls arbete; äfvensom det dessutom kan
inträffa, att en Gesäll eller förman för ett
arbete har mera både skicklighet och omtanka
än Mästaren; och det vore derföre
skada, om Gesällen finge lemna sin tjenst
om Sommaren, eller just den tid, då arbetet
är under händerne, och då han är sorn
mäst angelägen.
Herr man HartmansdorffAugust : A f
ven
jag instämmer uti undantaget angående
flyttningstiden, så framt Gesällerne skola inbegripas
under Tjenstehjons-Stadgan. Om så
sker, lärer det ickp—vara möjligt för Ge$ällerne
, att få vandra, emedan jag icke tror,
att Policen kan tillåta det, enär Tjenstehjon
icke äga rätt att Vandra. Jag har förut yttrat,
det jag anser nödvändigt, att Idandtverks-Gesäller
^må äga' rättighet vandra till
den ort, hvarest de kunna förvärfva större
färdighet i sina yrken. Vettenskaper kan
man inhämta utur böcker; och genom läsning
följa med sitt tidehvarf i den delen.
Men så är ej förhållandet med handaslöjder,
ty färdigheten deruti beror ofta på ett handlag,
som man ej kan läsa sig till, utantill
hvars lärande det är nödigt att tillåta slöjdeidkaren
begifva sig dit, hvarest konsten
Den ra November e. m. 5a3
skickligast utöfvas. Jag instämmer dock uti
den jemkning, som af Herr Lefren föreslogs
förra gången detta ämne här till Öfverläggning
förevar, att nemligen på det vandringen
ej skulle missbrukas, endast de skickligaste
och mäst välfrägdade Gesällerna skulle
under namn af Konstförvant er få vandra.
Hvad husagan angår, tror jag det vara bäst,,
att icke nämna derom. Jag tillstyrker således,
att ifrågavarande §. må från orden:
än det handtverk , få följande lydelse: hvarå
de Gesällhref erhållit _, att påföljden för deras
felagtigheter och försummelser bestämmas
&c.
Friherre Cederströmj Jacob: En bland
de egentligaste olägenheter af Skråförfattningarne
har varit den tillåtne Gesällvandringen.
Det har aldrig i något Samhälle varit
förbjudet för någon person, att resa till en
bestämd uppgifven ort; men annat är, att
ombyta Mästare, och vandra Riket omkring,
samt ligga allmänheten till last. Som detta
förhållande ofta ägt rum, hvarigenom eu
Gesäll undandragit sig att arbeta, och åtnjutit
underhåll utur lådan, så hafva Utskotten ansett,
att den nu tillåtne Gesällvandringen
må afskaffas. Hvad åter beträffar frågan,
huruvida Gesällerne böra ställas under Tjenstelijons-Stadgan
, men slippa stå under den
deruti stadgade husaga; så anser jag, att
consequencen fordrar, det de ej böra vara
fredade från husaga, emedan jag icke kan
linna skäl deruti, att Gesällerne uti ett, men
5a4
Den 12 November e. m.
icke uti ett annat, fall hura lyda under
Tjenstelijons-Stadgan.
Herr af Uhr: Det kan ofta hafva varit
fallet, att en Gesäll på sin vandring icke
gjort någon förkofran i sitt yrke, och att
således vandringar ofta missbrukas, men
man må ej upphäfva bruken för missbrukets
möjlighet. Jag kan anföra ett exempel, som
torde bevisa, att vandringar kunna vara nytlige.
På samma tid som jag studerade i
Upsala, var det en ung man, som lemnade
Universitetet, och begaf sig till flera utrikes
orter gående. Efter någon tids förlopp
återkom han till Riket, och anlade en Fabrik
i Färgerikonsten, hvilken öfver träffade
alla andre; men då han sjelf ansåg sig ändock
icke äga fullkomlig skicklighet, så begaf
han sig för andra gången till utrikes
ort, fastän ej till fots. Då han första gången
vandrade ut, tjente han på flera ställen
i Tyskland, som Gesäll, men ej sednare
gången, och när han från sista resan hemkom,
ändrade han om sitt Färgeri, och är
nu en stor Fabriksidkare i Norrköping. Genom
detta exempel förmodar jag mig hafva
bevist, att vandringar kunna vara nyttige ,
och sålunda böra vara tillåtne.
Herr Uggla., Göran Gustaf: Då Herr
von Hartmansdorff nu åter sökt göra sin
förra gången framstälde mening gällande,
angående Husaga å Gesäller, kan jag ej underlåta,
alt nu, likasom då, deremot på det
Den 11 November e. m.
5i5
Hfliqaste protestera. Afsvuren fiende till all
arbitrair och extrajudiciell bestraffning, det
vare sig Husaga, Suspension eller Arrest,
emedan godtycket och icke Lagen utkräfver
den, gillar jag för min del Utskottens Förslag,
att någon Husaga å Gesäll ej må äga rum,
och, derest sådant skulle ytterligare bestridas,
får jag på förhand begära votering.
Herr von Hartmansdorff: I afseende
på Gesällvandringarne, torde jag få erinra,
att om de skola upphöra, så upphöra äfven
derigenom de fromma stiftelser, som hit—
tils i detta afseende ägt rum. I större skrån
finnes härbergen, ja till och med sjukhusinrättningar,
för fattiga resande Gesäller.
Om allt detta ginge förloradt, huru skulle
en obemedlad Konstförvandt sedermera kunna
taga sig fram, från den ena orten till
den andra ? Till svar å hvad Herr Uggla
yttrade, torde jag endast få erindra, att jag
yrkade uteslutande utur §. af hvad som deruti
finnes stadgadt rörande husaga.
Herr Cederschjöld: I afseende på livad
Herr von Hartmansdorff yttrat om husagan,
nemligen att deri icke borde omnämnas, får
jag blott erinra, att i händelse derom ingenting
nämndes, och Gesällerna icke uttryckeligen
derifrån fritogos , så kommo de
genom sättandet under Tjenstehjons-stadgan,
att blifva denna godtyckliga husaga underkastade.
5*6
Den 12 November e. m.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
gjorde proposition till bifall af 3:dje §. i
3:dje Art. af Utskottens Förslag till förordning,
angående Handtverkerierne i Riket.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, om Ridderskapet
och Adelli behagade gilla 3:dje §. med den
förändring, att den nu stadgade flyttningstiden
för Timmer-Gesäller må äfven hädanefter
bibehållas.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Lagerhjelmj Pehr: Jag hade önskat
undgå att yttra mig, men då jag nu
gör det, får jag anhålla, att i propositionen ,
som till Ridderskapets och Adelns bifall
framställes, vandringar för Gesäller hädanefter
som hittils må blifva tillåtne; äfvensom
jag anser frågan om Gesällernes flyttningstid
vara af vigt, och att den må blifva
bestämd att för sig gå midsommarstiden.
Friherre Cederström: Hvad af Herr
Estenberg blifvit anfördt, om nödvändigheten,
att bibehålla Timmer-Gesällerne öfver
Sommaren, och att således flyttningstiden
för dem endast må blifva om vintern, är i
sanning en obetydlig omständighet. Jag skulle
förmoda , att Mästaren både kai) och bör
ålägga Gesällen, att göra sådane märken,
Den 12 November e. m.
att hvilken som hälst skall kunna förstå
dem; och jag tror således, att samma förhållande,
i afseende på flyttningen hör vara
för Timmer-Gesäller, som för andra
HandtVerks-Gesäller. Hvad åter Gesäll-vandringen
angar, så tror jag, att de gamla
stadganden derom, som medfört många olä-,
genheter, tarfva ändringar och förbättringar.
Herr von Hohenhausen: Jag har redan
anfört, att flyttningstiden bör vara om vintern,
på det Gesällen må under arbetstiden
vara qvar, och uppsätta byggnaden efter
tillhuggen, som en annan svårligen skulle
igenkänna, men det är icke så mycket för
den orsaken, som icke än mera derföre, att
ej en månads tid under sjelfva arbetstiden
genom afllyttningen skall bortgå. När skadan
är ögonskenlig, af att Gesäller få städslas
på ett halft år, och flyttningstiden för
dem är bestämd till i Januarii och i Julii,
så tror jag för min del att man bör låta bero
vid hvad hittils varit, nemligen, att flyttningstiden
för dem endast blifver en gång
om året, och det på vintertalet.
Herr Lagerhjelm: Jag hemställer till
hvar och en, som lagt hand vid verkställigheten
af någon byggnad, om, sedan den
person, som verkställt tillhugget, bortflytta!’,
det icke varit svårt, ja åtminstone icke utan
mycket arbete för en annan, att kunna sammansätta
delarne till ett helt. Samma förhållande
gäller äfven om Murare, och möj
-
5,3
Den 11 November e. m.
ligen om ännu flera handtverkare. Jag skulle
gerna önska, att höra , om någon kunde
riktigt häruti vederlägga mig, och dertill
uppmanar jag hvilken som hälst.
Herr af Uhr: Jag förenar mig med
hvad af Herr Lagerhjelm blifvit yttradt, emedan
förhållandet verkeligen är sådant, som
han uppgifvit. Utom det att det ligger i
sjelfva saken, att det skulle gifva anledning
till oredor, skulle det äfven medföra chicaner,
emedan då en person vet, att en annan
skall fullfölja det arbete han påbörjat, och
derföre ansvara, intill dess det blifver färdigt,
så är det ju gifvet, att han använder
mindre flit och vård om arbetet, än om han
sjelf skulle ansvara för detsamma, intilldess
det blefve fullhordadt.
Friherre Cederström: Här är anfördt,
att erfarenheten visat nyttan deraf, att Timmer-
och Murare-Gesäller endast haft en
flyttningstid om året, eller i Januarii månad,
och här är äfven sagt af andra, att
tillhuggningar svårligen kunna ihopsättas af
annan person, än den, som gjort dem. Man
kunde af samma skäl påstå nyttan af ständige
tjenster, såsom af erfarenheten bestyrkt
nyttigt för husbönder; men denna erfarenhet
jäfvas af dem, som äro tjenare. Jag frågar:
om icke mechaniska verk kunna förfärdigas
af en person uti en province , och
derifrån föras till en annan, samt derstädes
af
Den 12 November e. m.
af annan person uppsättas? Jag har åtminstone
erfarenhet deraf, att detta gått för sig*
Hvad slutligen beträffar den svårighet, sorn.
skulle uppkomma derigenom, att en Gesäll
flyttar under arbetets fortgång, så anser jag för
min del, att någon annan omständighet deraf
icke kan uppstå, än att den person, som
gjort accord om arbetet, får öfverenskomma
med en annan att fullborda, hvad som den.
flyttande icke medhunnit. Dessutom måtte
detta förhållande ofta uppstå , då till exempel
en Mästare åtager sig något arbete, som
hvarken på i , 2 eller 3 år kail blifva färdigt.
Under den tiden kunna ju flera tillhuggen
ske, men icke är det möjligt, att
då kunna påräkna, att den Gesäll, som gjort
dem, skall vara qvar i tjensten tillbyggnaden
blifver färdig. Derföre anser jag, att
i ett Samhälle , der man lefver efter lagar,
man ej kan stifta dem, till förmon för en
klass medborgare, på bekostnad af en amian.
Herr RibbingArvid: Utskotten hafva
föreslagit, att Gesäller, som icke bevisligen
förmått skaffa sig tjenst, äga dertill en månads
väderum efter alflyttningsdagen ifrån
sin innehafde tjenst, och hvarunder de äfven
voro berättigade att företaga resor; men
då det ej kan förnekas någon Gesäll, att besöka
andra orter för att derigenom förkofra
sig i yrket, och sålunda ett år vistas i Stockholm
, ett annat i Ystad och ett tredje hvar
Ridd. 0. Ad. Pr. X. Band.
34
53o
Dm 12 November é. m.
sorn helst utrikes, så kan jag ej annat, än
tillstyrka, att Gesällvandringen må upphöra,
helst den ofta leder till lättja och oordningar.
Hvad åter angår den af Utskotten föreslagne
resetid af en månad efter hvarje
halfår, åberopar jag min vid Betänkandet
åtföljande reservation. Jag anser den tiden
vara för lång, om deri skall motsvara
den i Tjenstehjons-Stadgan upptagne så kallade
frihets veckan, och jag anser den' för
kort, om meningen härmed skall Vara, att
Gesällen, under den tiden skall resa, för
att vinna färdighet i handtverket. Äfven anser
jag, i frågan om husaga, att någon undantagslag
för Gesäller ej bör göras. I afseende
åter på flyttningstiden, tror jag, att
den bör blifva lika så väl för Timmer- som
Murare-Gesäller, och att den bör förblifva
hädanefter sådan den hittills varit; men då
meningarne häruti icke lära kunna förenas,
så anhåller jag om votering, och får i sådant
ändamål föreslå att i contra-propositionen
dessa 3 omständigheter upptagas, så
att hvad som i §. stadgas, dels om husaga
må utgå, dels om en månads ledighet för
Gesäll att förskaffa sig tjenst, må förändras
till 6 dagar, och dels att flyttningstiden för
Timmer- och Murare-Gesäller må blifva den
samma, som nu är.
Herr Lagerhjelm: Det skulle i sanning
vara rätt svårt, om det vore nödvändigt för
Ridderskapet och Adeln, att afgöra, om det
går an att förfärdiga ett verk i enprovince,
Den 12 November e. m. 531
och förflytta detsamma till eli annan, samt
der låta uppsätta det af en person, som icke
lagt hand vid verkets görande. En värd
Talare har sagt, att mechaniska verk kunna
förfärdigas af en, och uppsättas af en annan.
Jag skulle för min del tro, att det
icke alltid låter göra sig, om det ock gjordes
försök af en ärans man. Skulle det
kunna verkställas, så vore det med så kalladt
gjutgods, men vanligen då det skall
uppsättas, följer en karl med ifrån gjuteriet,
Som uppsätter det. Jag torde sålunda få anmärka,
att man ej nu bör för långt intränga
i detta ämne, utan låta hvar och en hafva
sin Öfvertygelse. Här har talats mycket,
både för och emot Gesällvandringen. För
min del skulle jag tro, att det ligger något
väsentligt deruti. Lärdom och Litteratur
kunna vinnas genom läsning i höcker, men
liandaslöjder skola erhållas och förkofras,
ej genom läsning, emedan de icke lämpeligen
kunna beskrifvas , utan genom erfarenhet
och arbete. Man må gerna anse, att
Gesällvandringen är ett fÖråldradt arf efter
våra förfäder; men jag är öfvertygad att de
tänkte något djupare än man nu tror sig
finna; och jag kan derföre ej annat än yrka,
att den hittils tillåtne Gesällvandringen
äfven hädanefter må varda bibehållen.
Friherre Cederström: Sedan votering
blifvit begärd, vill jag ej uppehålla tiden
med desscusioners förlängande, dock skall
jag anhålla, att få upplysa, att hvad jag
53a
Den 12 November e. m.
jnente med mechaniska verk, endast bestod
af trädarbete; och sådant utföres årligen
från Gottland.
Herr Riben , Carl Wilhelm: Det är
egenteligen i anledning af Herr Ribbings
förslag till contra-proposition, som jag begärt
ordet. För att förekomma den discussion
som troligen uppkommer om contra-propositionen,
hemställer jag om icke Ridderskapet
och Adeln genast ville besluta företagandet
af 2 a 3 voteringar; emedan det icke
lärer blifva möjligt, att förena alla här yttrade
meningar, och det icke kan förnekas
hvarje Ledamot af Ståndet att få sin tanka
under öfverläggning och afgörande. Jag förenar
mig med Herr Uggla deruti, att Gesällerne
icke böra stå under någon husaga,
och jag afstår ej derifrån, i händelse det
bestrides utan votering. •— Jag delar äfven
den öfvertygelse, som blifvit af Herr
Estenberg'yttrat, att Timmer- och MurareGesäller
ej böra få flytta 2 gånger om året,
utan endast en gång, och det om vintren,
då arbetet vanligen är slutadt. — Likaså
är jag af hvad Herr Ribbing anfört öfvertygad
derom att en tid af en månad icke
hehöfves för en Gesäll, att förskaffa sig tjenst
— Jag hemställer nu, om det är möjligt att
förena alla dessa olika åsigter uti en contraproposition.
— Om ej Friherre Cederström
vili ingå derpå, att Timmer- och MurareGesäller
endast en gång om året få flytta,
så torde det blifva första voteringen. Sedan
Den 12 November e. m.
533
torde vi få votera om den så kallade Gesällvandringen,
och slutligen om Friveckan.
Herr Grefven och Landt-Marskalken
yttrade , att sedan votering blifvit begärd ,
finge Herr Landtmarskalken, ehuru flera Ledamöter
anmält sig att tala , hvilka ännu icke
blifvit uppropade, likväl fråga, om icke Ridderskapet
och Adeln behagade tillåta Herr
Landtmarskalken , att framställa voteringsproposition.
Herr Cederschjöld: Så vidt jag kunnat
fatta, är ej votering ovillkorligen begärd,
utan blott i den händelse, att propositionen
icke efter önskan skulle besvaras. Jag hemställer
derföre, om icke den begärde propositionen
först må framställas till munteligt
besvarande, innan votering företages, emedan
den då skulle tilläfventyrs kunna undvikas.
I anledning af den proposition, som
Herr Ribbing förgslagit, får jagerindra, att
Gesällerne hittils varit befriade från husaga,
och jag underställer Ridderskapets och
Adelns pröfning, om de nu böra dermed
förnedras, då de 3 år derefter kunna vara
Ledamöter af ett Riks-Stånd. Att den tid
af en månad, som blifvit Gesällen lemnad
för att kunna höra sig om efter tjenst, icke
är för lång, synes vara otvifvelagtigt: och
att den icke blir för korrt, drar Gesällen
nog sjelf försorg om, helst han naturligtvis
bör vara angelägen, att i tid skaffa sig tjenst,
för att icke äfventyra sin frihet, Jag för
-
534
Den 12 November e. m.
nyår således min anhållan, att proposition
måtte framställas till mundtliga besvarande.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Den §., som nu är under discusion, är lång;
den innefattar flera punkter, och man bör
derföre ej undra derpå, att olika tankar blifvit
yltteide, samt att olika anspråk på proposition
blifvit gjorde. Här har blifvit föreslaget
ett correctif mot ytterligheten af
Gesällvandringar; äfvensom här blifvit yrkat,
att en sådan vandring endast en gång
om året skulle få företagas. För min del
skulle jag anse det vara af behofvet påkalla
dt, att en Gesäll oftare finge företaga vandring,
för att vinna förkofran i sitt yrke.
Dessa bestämningar böra kunna af verkställande
magten utsträckas, efter som omständigheterna
kunna fordra. Likväl tror jag att
några fixa punkter böra uppställas.
Hvad åter beträffar frågan, huruvida Timmer-
och Murare-Gesäller böra undantagas
från den stadgade flyttningstiden; så kan jag
ej anse, att man nu här för dem bör göra ett
sådant undantag, hälst det kan finnas flera
yrken, der undantag kunna blifva nödige.
För min del skulle jag tro, att det icke lönar
mödan, att här tvista om biomständigheter,
utan får jag anhålla om proposition
till bifall å Betänkandet, så Vida Ridderskapet
och Adeln finner grundprinciperne vara
rigtiga. Kongl. Maj:t har velat inhämta Riksens
Ständei’s tankar. Skulle framdeles, vid
Den 12 November e. m.
535
det nya systemets tillämpning, några ändringar
och jemkningar finnas nödige, så lära
de icke undfalla vederbörandes uppmärksamhet.
Herr von Hejne, Georg: Jag har trott
mig finna omöjligheten, att uti en proposition
kunna framställa alla de här yttrade olika
tankar. Här är fråga dels om den så kallade
Gesäll vandringen skall vara tillåten eller
icke, dels om Gesällerne böra stå under
husaga, och dels huruvida det hör för dem
vara en eller två flyttningstider på året. Då
det således är flera frågor, så får jag hos
Herr Grefven och Landt-Marskalken anhålla
örn särskild proposition på hvar och en af
dessa 3 omständigheter.
Herr Lagerhjelm: Jag instämmer i den
önskan, som Grefve von Schwerin framstält.
att Ridderskapet och Adeln icke vill för
mycket ingå i pröfning af biomständigheter.
Högeligen hade jag önskat, att Utskotten
icke ingått så mj^cket i detaljerne; men när
nu så skett, tror jag, att det är nödigt, att
discusionen öfver Betänkandet äfven bör ske
i detalj, emedan man icke bör bifalla , hvad
man finner vara oriktigt. Då jag nu anser,
att den §. af Utskottens förslag, som
nu är under öfverläggning, icke kan bifallas,
så instämmer jag uti Herr von Heynes anhållan,
att särskilde propositioner måtte blifva
lill Ridderskapels och Adelns pröfning framställde.
536
Den 12 November e. m.
Herr Grefven och Landt-Marskalken
gjorde å nyo proposition tili bifall u 3 §. i
förevarande 3 Artiket.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Herr Gref ven och Landt - Marskalken
yttrade, att, efter hvad lian tyckt sig finna,
Ja visserligen öfverröstat Nej; men då votering
blifvit begärd, hemställde Herr LandtMarskalken,
om icke densamma borde företagas.
Herr von LIeyne: Då votering blifvit
begärd, torde den icke kunna undvikas ; och
jag anhåller derföre , att frågorne måtte blifva
så delade, sorn jag tagit mig friheten
förut föreslå,
Herr Ribbing: Ingen kan mer, än jag,
önska , att tiden ej må uppehållas med onödig
votering, och jag skall derföre afstå
från min begäran derom, men utber mig
blott, att den förändring af §. må äga rum,
att i stället för det en Gesäll deruti fått en
månads rådrum från flyttningsdagen, för att
förskaffa sig annan tjenst, det må utsättas
endast 6 dagar.
Herr Cederschjöld: Om jag ej missta
ger
mig, hafva ej Utskotten föreslagit någon
frivecka eller årlig frihetstid för en Gesäll,
Utan blott beredt honom en möjlighet, att
under en månads tid kunna förskaffa sig an
-
Den 12 November e. m.
nan tjenst. Få Gesäller skola väl begagna
denna rätt vid andra tillfällen un då de
nödgas söka tjenst på annan ort. Det skall
således icke jemföras med tjenstehjons vanliga
frivecka. Den af Utskotten föreslagna
tid af en månad anser jag icke vara för lång;
hälst hvar och en annan person lär hafva
rättighet, att så länge och huru lian behagar
försörja sig sjelf på egen hand , utan äfventyr
att insättas på Correctionshus, så
länge häri icke genom brott förverkar sin
frihet, eller genom tiggande faller andra
till last.
Herr Hjerta , GastafJag skall anhålla,
att få fästa uppmärksamheten på svårigheten
för aflyttning emellan flera orter, i
händelse så korrt tid skulle bestämmas, som
sex dagar. Jag tror ej, att en månad är
för lång tid, men skulle blott 6 dagar antagas,
kunde denna rättighet af få begagnas,
emedan om någon Gesäll skalle flytta härifrån
Stockholm till Skåne, han ej kunde
hinna, såsom ej berättigad till skjuts, längre
än till Norrköping, hvarest han skulle
blifva tagen, och insatt i häckte. Lika med
Herr Cederschjöld anser jag det vara för
våldsamt, att ställa Gesällerna under husaga
och behandla dem, då de icke erhållit
tjenst, såsom lösdrifvare; hvadan jag anhåller
om bifall å ifrågavarande §.
Herr Estenberg, Pehr: Då Herr Rib
bing
afstått från sin begäran örn votering,
533
Dea 12 November c- m.
får jag nn anhålla derom , med begäran att
mitt gjorde tillägg må få blifva contra-proposition.
Herr 21011 Hartmansdorff': För min del
hemställer jag till den värde Ledamoten,
som nu begärde votering, om han ej vill
afstå derifrån. Jag tror, aft de Författningar,
som af Utskotten blifvit i detta ämne
föreslagne, äro sådane, att de hvarken kunna
eller böra antagas. < Skulle det än ske
hos Riksens Ständer, så hyser jag dock den
fulla öfvertygelse, att Kongl. Maj:t icke skall
godkänna dem. Derföre torde det vara bäst,
att nu låta äfven denna §. vara sådan han
är. Herr Estenberg behöfde då endast reservera
sig mot Beslutet.
Herr Cederschjöld: Gerna medger jag,
att det synes i första ögonblicket billigt,
att flyttningstiden för Timmer- och MurareGesäller
blott vore en gång om året; men
då händelsen är den, alt de vanligen ’cke
njuta någon lön eller något underhåll af
Mästaren, utan deremot till Mästaren betala
en viss del af förtjensten; så skulle det kunna
hända, att om flyttningen endast skett
vid den tid afåret, som är otjenlig för dessa
slags arbeten, Mästaren skulle kunna högre
taxera det så kallade försvar han lem nar
Gesällen, och sålunda preja dem ännu mera.
Detta är ett ytterligare skäl lill bifall på
Utskottens föreslagna §.
Den 12 November e, m.
539
Herr Grefven och Landt-Marslialken
yttrade, att då, efter det Herr Ribbing från
sin begäran om votering afstått, Herr Estenberg
numera derom anhållit, och votering
således icke kunde undvikas, linge Herr LandtMarskalken
framställa följande voteringsproposition
:
Den som bifaller 3 §. af 3 Ärtikeln i
den af Lag- och Oeconomie-Utskotten ioreslagile
Förordning om Handlverkerierne i
Riket, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer berörde §. att bifallas,
med den förändring, att samma flyttningstid
för Timmer-Gesäller må hädanefter,
som hittills, oförändrad bibehållas.
Herr von Hartmansdorff : Jag vågar underställa
Ridderskapet och Adelil ett jemkningsförslag.
Om i afseende på flyttningstiden,
undantag bör äga rum, så kunde man
ju säga, att den i allmänhet skall blifva
den och den.
Herr Estenberg: Jag anhåller, att i
contra-propositionen fullständigt mätte intagas
mitt gjorda tillägg tili denna §., så väl
54o
Den 12 November e. rn.
i afseende på flyttningstiden , sorn äfven rörande
städja n.
Herr Hjerta: Jag anhåller vördsamt,
att i fall någon Ledamot .af Ridderskapet
och Adeln, som är boende här i Stockholm,
nu finnes tillstädes, och kan uppgifva huru
mycket en Gesäll vanligen af sin dagspenning
afstår till sin Patron eiler Mästare,
han täcktes uppgifva samina belopp, hvilket
jag hört skulle utgöra halfva dagspenningen.
Herr Lidströmers Fredric August: Såsom
boende i Stockholm , torde jag få meddela,
att då jag begagnat mig af arbetsfolk,
har jag af dem fått den underrättelse, att
en Gesäll merendels betalar 8 skill. Riksgälds
Sedlar hvarje dag till Mästaren.
Herr Grefven och Landt-Marskalken
framställde å 113m den af honom förut gjorde
voterings-proposition, med följande tillägg
i contra-propositionen:
Äfvensom att någon städja för dessa Gesäller,
hvilka arbeta för dagspenning, eller
accord, ej må äga rum.
Hvilken voterings-proposition af Rid'
derskapet och Adeln godkändes , samt anslogs.
Sedan 43, 44» 45 och 4^ §§• i RiddarhusOrdningen
blifvit uppläste, börjades vote
-
Den 12 November e, m.
ringen klockan | till 7 eftermiddagen; och
Lefim nos vid voteringens slut, klockan | till
8 eftermiddagen, sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt de
öfrige voteringssedlarne öppnade, rösterne
hafva utfallit $oin följer:
Ja — 54.
Nej — 9.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
serskildt förde protocoll blifvit uppläst,
Herr Grefven och Landt - Marskalken
förklarade, det 3 §. uti förevarande 3 Artikel
således blifvit af Piidderskapet och Adeln
bifallen.
Den af Utskotten i deras första Betänkande
föreslagne 4 §• uti denna Artikel ansåg
Piidderskapet och Adeln, i likhet med
hvad Utskotten i deras sednare nu förevarande
Utlåtande'jemväl hemställt, böra såsom
öfverflödig utgå.
IY A r t i k e 1 n.
Om Mästerskaps minnande å Handtverk, samt
om Handtverksidkares rättigheter j vid utöfningen
af deras handteringar.
§. 1 blef, uppå gjord proposition, af
Ridderskapet och Adeln gillad.
542
Den 12 November e. m.
§•
Hen’ Hjerta: Utskotten hafva icke gjort
afseende på den anmärkning mot denna §.,
som jag framställde då målet återremitterades.
Den bestod deruti, att dryckenskapsbrott
icke skulle förhindra någon Gesäll, att
bli Mästare. Flera Ledamöter ansågo väl
det vara besynnerligt, att jag dref denna
sats; men jag tror, att den icke är så oriktig,
emedan det ju möjligen kan hända,
att en Mästare , som icke vill, att en skicklig
Gesäll skall vinna Burskap, fyller honom
en gång om året, då hail således är
utestängd ifrån att blifva Mästare. Jag tycker
derföre, att §:n bör omredigeras, och på sådant
sätt uppställas, att det må vara hvarje
Gesäll öppet, att bevisa, huruvida hans dryckenskapsbrott
tillkommit genom en tillställning
emot honom af Mästaren, eller icke.
Herr Ribbing: Så vida en person äger
sitt förnuft, innan han blifver rusig, kan
hallfreda sig för alla tillställningar; och jag
tror således, att man icke bör göra något
undantag i dryckenskapslagen, hvilken nu
icke gör någon skillnad, i afseende på ansvaret,
på den person, som af egen böjelse
öfverlastat sig, och den som dertill blifvit
förledd. Skulle något undantag göras, så
skulle sjelfva konstfärdigheten att tillställa så,
att man finge opåtalt vara full, komma under
Skråförfaltningarne.
Den 1U November e. m.
543
Herr Hjerta: Bet laar visserligen icke
varit nain mening, att en Gesäll ej skall dömas
för fylleribrott; men det harda ansvar,
sorn Utskotten föreslaget, ärt han derföre
icke må blifva Mästare, kaia jag icke godkänna,
hälst rusig belägenhet kaia inträffa
genom en tillställning; och jag anser derföre,
att en Gesäll bor få visa och uppgifva,
på livad sätt hans rusiga belägenhet tillkommit.
Annat är om Mästaren en eller
flera gånger om året uppmuntrar en skicklig
Gesäll, utan att derföre fylla honom.
Herr Cederschjöld: Jag är visserligen
hatare af fylleri , men jag är ännu mera hatare
af lagar, sorn göra afseende på person.
Jag afstyrker således olikheten i fylleri-bestraffningen
för Gesäller, emedan jag anser
det vara obilligt att vilja pålägga dem ett
ansvar, som icke drabbar andre, i synnerhet
då det icke finnes något särskildt äfventyr
för Mästare, som beträdas med fylleri.
Bessutom befarar jag, att Mästare skulle
kunna finnas, hvilka skaffade sina Gesäller ett
rus om äret, blott för att hindra deni att
sjelfva kunna någonsin blifva Mästare.
Friherre Cederström: Författningens afsigt
är att bereda nyktert, pålitligt och ärligt
folk till handtverkare; och detta synes
man kunna vinna genom det föreslagne stadgandet,
att en Gesäll icke bör äga rätt blifva
Mästare, om lian begått lagligen fulltygadt
dryckenskaps-brott. Ben farhåga Herr
544
Denia. November e. m.
Hjerta yttrat, i afseende derpå, att en Mästare
skulle kunna fylla en Gesäll, för att utestänga
lionom ifrån att blifva Mästare , tror jag
bär ett correctif med sig deruti, att, omen
Mästare dermed skulle biträdas, skulle han
snart blifva utan någon Gesäll, emedan de
då gingo ifrån honom till en mera ärlig
Mästare; hvarigenom en sådan Mästare skulle
helt och hållit gå miste om att få någon
Gesäll.
Herr Ribbing: Anledningen , hvarföre
Utskotten stadgade, att öfverlastande af starka
drycker skulle hindra en Gesäll att hli
Mästare, är den, att dryckenskap hos Gesäller
vanligen äger mera rum, än hos andre;
och af sådan orsak hör ju det onda,
der det särdeles eller partielt frambryter,
genom en särdeles omsorg motas. På det
att jag må få rätt begrepp om hvad Herr
Hjerta menat med tillställning, skall jag anhålla,
att han ville vara god uppgifva och
bestämma, hvad han anser vara tillställning
af en Mästare mot sin Gesäll.
Herr Grefven och Landt-Marskalken
gjorde proposition till bifall af 2 §.; hvilken
proposition med J a besvarades.
§§. 3 och 4 blefvo af Ridderskapet och
Adelia bifallne.
§• 5.
Den 12 Noveniber e. m.
545
§• 5.
Herr von Hartmansdorff i Jag får vid
denna §. förnya min tillförene gjorde anmärkning,
att det vöre oriktigt, om någon
person finge vinna Mästerskap, utan att förut
hafva arbetat på Mästares Verkstad, och således
utan att hafva efter konstens reglor
förvärfvat' sig skicklighet i det yrke lian
ämnade drifva. Lika litet som någon får
blifva Embetsman, förr än han studerat vid
ett Universitet, lika litet bor någon vinna
Mästerskap, utan att hafva på Mästares verkstad
lärt det handtverk, lian ville utöfva.
Skäl till undantag kunna någon gång gifvas;
men man stiftar ej lagar för dem, utan för
det allmännaste förhållandet.
Herr af Uhr: Hvad Herr vön Hartmansdorff
yttrat, vore rigtigt om hvarje
yngling, som insattes i Handtverk > vore bestämd
att föda sig endast med sjelfva handarbetet;
men Författningen hör åsyfta, att
Föräldrar och Förmyndare, hvilka äro i tillfälle,
att lemna sina harn eller pupiller någon
förmögenhet, må kunna anställa desse
vid något Handtverk, för att öppna dem
tillfälle, att i en sådan rörelse använda det
arf dem tillkommer, och derigenom uppbringa
arbetsmethoderne till större fullkomlighet.
Sådane ynglingar behöfva val äfven
den slags kännedom om handteringen,
som endast genom egen handläggning kan
Ridd. o. Ad. Prot. X Band. 35
546
Den 13. November e. m.
vinnas; mea denna kännedom kan visserligen
förvärfvas titan en så lång och med så
många obehagligheter förenad lärotid. Jag
tillstyrker således bifall å §.
Herr Hjerta: Äfven en annan menlig
verkan ser jag af sådane föreskrifter, som
Herr von HartmansdorlF föreslagit, den nemligen,
att om föräldrar skulle vilja, att deras
Barn utrikes borde lära sig något Handtverk,
så måste de gå längre, innan de härstädes
kunna blifva Mästare, än andre som
lärt sitt Handtverk inom landet, emedan
utrikes ej meddelas något Mästerbref, åtminstone
ej i de Länder, der skrän icke finnas.
Efter min tanke är här ej fråga om Gesällbref,
utan endast om färdighet och skicklighet
i yrket, och jag är fullkomligt öfvertygad
derom, att personer kunna komma
utrikes ifrån, hvilka äro lika duglige, i ett
Handtverk, som de, hvilka genomgått läroåren
i samma handtverk här i Sverige.
Uppå derefter af Herr Grefven och
Landt-Marskalken framställd proposition,
blef 5:te §. af llidderskapet och Adeln gillad.
§§• 6, 7, 8, 9 och ioblefvo, uppå särskildte
propositioner, af Ridderskapet och
Adeln bifallne.
§. 11.
Herr Hjerta: §:n lyder sålunda: Den
Den 12 November e. m.
Hl
sorn erhållit Burskap pä någon sådan handaslöjd
, hvars föremål det ar att deltaga i
tillverkningen af arbeten, hvilka, för att
blifva full får diga, fordra andra handtverkeri-idkares
handläggning, vare berättigad ,
att , enär han sig derom hos Magistraten anmäler,
fä slike arbeten under egen tillsyn
och på egen bekostnad fullborda, samt att,
till ett sådant verks bedrifvande, antaga och
sig betjena af Gesäller i som i dylika särskildta
handter ingar äro t illärde; dock må
honom, viel vite af 16 Riksdaler 3 q skill ingar,
vara förbudet att begagna sig af slike
personers biträde till andre än de arbeten,
som vid hans egen inrättning förfärdigas>
och hvilkas åstadkommande till någon huf|
vudsaklig del beror af den handtering, sorn
[ han, efter vunnet Mästerskap, sjelf utöfvar.
Bryter han flera gånger emot detta förbud,
bote andra gången 33 Riksdaler 16 skillingar
och tredje gången So Riksdaler, samt
sedermera för hvarje gång dubbelt, eller 100
Riksdaler. Idkare af sädane handtverk md
äfven vara fritt att sig förena örn en gemensam
inrättning för att dylika arbeten
och tillverkningar förfärdiga och fullkomna; '
egande de Gesäller, hvilka vid stikå inrättningar
under en idkares enskilda eller flere
Mästares gemensamma tillsyn i tjenst antagas,
att tillgodonjuta enahanda rättigheter
med Gesäller i allmänhet, som ä Mästares
verkstäder arbeta. Det är denna §. som jag
anser vigtigast att få ändring uti, emedan
jag tror, att, om man skulle tillåta en handt
-
548
Den 12 November e. m.
Verkeri-idkare, att få förena flera handtverk;
för att fullborda och fullkomna sådane arbeten
och tillverkningar, som fordra andre
handtverkeri - idkares handläggning, skulle
deraf uppkomma Förläggare, sorn slogo under
sig alla handIverkerier. Deraf skulle
lätteligen kunna hända, att handtverkerierne
af sig sjelfve förstördes, hvadan jag anhåller,
att hela sista Momentet i denna §., som börjar
med orden: Idkare af sådane handtverk
etc. intill §:s slut må utgå. Jag har dessutom
den grund för mitt bedömmande häruti,
att jag varit utrikes, och derstädes hört af
fabrikanter och handtverkare, att det ej är
rigtigt, att förena flere handtverk, utan att
hvarje handaslöjd säkrast vinner sin fullkomlighet
derigenom, att hvarje rörelse eller
handtverk drifves särskildt; och sorn det
låter tänka sig, att en förläggare kan slå
under sig flera handtverk, så får jag än ytterligare
anhålla, att sista Momentet i denna
§. må helt och hållet utgå.
Herr von Hartmansdorff: Jag får 1
detta afseende förena mig med Herr Hjerta;
men jag tror likväl, att första delen af §.
lika väl behofver förändras, som den sednare
, och att den således är lika Vådlig att
bifalla. Den, sorn erhållit Burskap på någon
sådan handaslöjd, hvars föremål det är
att deltaga i tillverkningen af arbeten, hvilka
, för att blifva fullfärdiga, fordra andra
Handtverksidkares handläggning, berättigas,
fastän han sjelf endast kan ett handtverk,
Den 12 November e. m.
549
att få slika arbeten, under egen tillsyn full—
! borda, samt att, till ett sådant verks drifvande,
antaga och betjena sig af Gesäller,
sorn i dylika särskilta handteringar äro tillända-
Denna rättighet lemnar capitalisten
tillfälle, att slå under sig flera slags handtverkare,
och det skall ganska bestämt leda
derhän. En Vagnmakare till exempel , sora.
äger förlag, kan sålunda i sin tjenst hålla en
Smed, en Sadelmakare, en Gördelmakare,
en Garfvare, en Snickare, en Målare, en
Snörmakare, en Glasmästare , med flera andre
som behöfvas, för att sätta en. vagn i
fullbordadt skick. I anseende till denna
xnångslöjd, ledande håde lill dåligt arbete,
samt arhetarnes utarmande och förderf, afstyrker
jag bifall till den nu under öfverläggning
förevarande 11
Friherre Cederström: Första vilkoret för
allt handtverks och slöjds bedrifvande är förlag.
Således kan jag ej finna något fel deruti,
utan tvärtom mycken nytta, att förlag beredas,
och att sammanslående af flere handtverk
till fullbordande af ett helt få äga rum. Man
må ej tro, att, om någre Mästare slå sig tillsammans,
någon enskild person deraf lider
eller förlorar, utan tvärtom förmodar jag,
att hvarje enskild deraf har vinst. Få liandtverkerier
äro af den egenskap, att de behöfva
sådane associationer. Ibland dem äro
likväl Vagnmakare och Sadelmakare, och
desse sistnämnde hafva på de senare åren
jemväl begagnat sig af alla de handtverkare,
55o
Den 12 November e. m.
som de behöft, för att få en vagn fullfärdig,
och hvilket varit håde nyttigt och fördelaktigt,
emedan de noga se efter arhetet, på
det de kunna ansvara för dess godhet, och
till köparen aflemna försäkringsbevis. I ett
sådant arbete, som en vagn , ingå flera handtverkeri
er, och det är just i deras sammanslående,
som fördelen ligger. I afseende på
senare momentet af §., som Herr Hjerta yrkat
borde uteslutas, af den anledning, att
lian supponerar, att capitalister skulle slå under
sig all förtjenst, så att de öfrige handtverkare,
som vunnit Burskap ej skulle kunna
uppehålla sig, torde jag få anmärka, att
det icke rimligen låter tänka sig, emedan,
om en association förlägger en Vagnmakare,
sådant icke hindrar en enskild Vagnmakare
, att skaffa sig goda och skicklige arbetare
, och förfärdiga vagnar; och i händelse
han gör sina vagnar bättre, samt
aflåter dem för lindrigare pris , är jag fullt
öfvertygad derom, att han får afsättning
framför alla handtverkare, som möjligen
kunna hafva slagit sig ihop om att förfärdiga
vagnar. Af dessa skäl anser jag det vara
af vigt, att bifalla denna §.; hälst det är
oundgängeligt för alla handtverkare att äga
capital för bedrifvande af sitt handtverk.
Herr Hjerta: Hvad först angår första
delen af denna §., så tror jag det faran att
bifalla densamma upphör derigenom, att ett,
betydligt vite är stadgadt för den, som begagnar
sig af personers biträde till andre, än
Den 12 November e. m.
de arbeten, som vid lian^ egen inrättning
förfärdigas; men beträffande åter senare delen,
eller a:dra Momentet af så får jag
uppriktigt bekänna, att jag icke af livad
Friherre Cederström anfört, blifvit öfvertygad
derom, att ju icke detta Moment vöre
högst skadligt att godkänna. Jag tror ej,
att det finnes så få handtverkare i städerne,
att de icke kunna slå sig tillsammans; och
jag är säker derpå, att , om hel och hållen
bifalles, resultatet skall blifva det, att i visse
Städer skola associationer elier förläggare
förena alla bandtverkericrnc. Då detta, enligt
min åsigt, icke kan vara förenligt med
hvad som är rätt, utan måste förorsaka
skada, anhåller jag bos Herr Grefven och
Landt-Marskalken, att denne §. må delas i
arne propositioner, så att irsta och aldre
Momenterne blifva serskilt till afgörande
framställde.
Herr von Hartmansdorff: Det är stor
skillnad derpå, att Mästare i olika professioner
arbeta åt hvarandra, för att kunna
färdiggöra en vagn, och det, att enbland de
många Mästare, som fordras för att göra till
exempel en vagn, håller Gesäller af alla de
öfriga handtverken, och derigenom låter förrätta
saintelige arbeten , som de andra Mästarne
bordt verkställa, till vagnens förfärdigande.
Det är det sednare, som Utskotten
tillstyrkt, och som skall leda derhän,
att en person, väl försedd med penningar,
slår under sig handtverkeri-arbeten, som han
55a
Den 12 November e. m.
ej sjelf förstår sköta. Det måste hafva ett
menligt inflytande både på tillverkningarnes
duglighet, och på Handtverkarnes sjelfständighet.
Här är väl yttradt, att det mot mångslöjd
föreslagne vitet vöre så högt tilltaget,
alt man icke behofde befara missbruk. Men
slöjderne gripa så ofta och mycket in uti
hvarannan, att ingen torde kunna sägas vara
alldeles enstaka. Om för en vagns förfärdigande
10 olika Mästare behof vas, och en
af dem, i stället för att anlita hvarje Mästare
särskildt, slår under sig arbetet förp,
och så vidare , i mindre förhållande för andra,
så uppkommer likväl, utan att Gesällerna
begagnas tili andra än hans arbeten,
den skada för näringarrie, hvilken jag ville
afvärja. Jag anhåller derföre om afslag å
hela
Herr Ribbing: Vid denna §. har jag
varit af särskild tanka mot Utskottens öfrige
Ledamöter, och jag skall anhålla att få
uppläsa min reservation, som åtföljer Utskottens
Betänkande; den lyder sålunda:
”Den som, oberoende af andra, kan genom
egen omtanka och arbete försörja sig
och de sina, är lyckligare än den, sorn, utan
sjelfbestånd, njuter sitt uppehälle af andra,
om än någon gång i större och öfverflödigare
mått. Oviss huru länge det närvarande
räcker, emedan det icke beror af honom
sjelf — sorglös, emedan omsorgen är öfvertagen
af den, som nyttjar hans krafter, är
Den 12 November c. m. 553
lian icke längre en varelse med förnuftig
sjelfverksamhet, och frihet och fädernesland
förlorar mer och mer sin bety-*
delse för den sorn, lik hjulet i machinen,
mechaniskt röres, Huru oförmögne äro icke
desse fabriksmenniskor alt tänka för sin framtid.
Englands exempel, der -t;del af Nationen
står på fattiglislorne, visar det häst;
och kunna vi icke undvara dessa yppighetens
alster, för hvilkas frambringande vidlyftige
fabriksinrättningar nödvändigt fordras,
så må vi då hälldre betala våra penningar ,
än offra mannamod och kraft, som fosterländska
sed- och frihetskänsla bittiEs bibehållit,
Det är på dessa grunder jag reserverar
mig mot antagande af ji §. i 4 Art.
som tillåter en Handtverkare, att till en
fabrik under sig förena flera handtverk, som
nu hvart och ett utgör ett yrke för sig, men
hvilkas gemensamma åtgärder fordras för
frambringandet af vissa slags arbeten eller
fabriksalster, För huru mångå professioner
skulle icke, på detta sätt, en enda person
blifva föreståndare, då till exempel för fullfärdigandet
af en vagn fordras ig särskildte
handtverk. Det är icke troligt, att en person
äger tillräcklig insigt i så många serskildte
yrken ; och om det å ena sidan erkännes,
att de slags fabriker, sorn på serskildte
personer fördela hvarje serskildt handläggning
, åstadkomma fullkomligare arbeten;
så måste å den andra medgifvas, att mångslöjd
är positift skadlig. —• Men för att likväl
icke förfela ändamålet med denna §.,
554
Den 12 November e. m.
tror jag, att densamma till följande innehåll
och lydelse borde förändras: Idkare af flere
handtverk i nä vara fritt, att ingå förening
om en gemensam inrättning, för att
åstadkomma arbeten och tillverkningar, för
hvilkas förfärdigande och fullkomnande deras
särskildte handtverk fordras; ägande
Gesäller &c. (lika med slutet af
Det är således den sednare delen af
ifrågavarande §. , som jag tror bör bibehållas,
dock med den ändring jag föreslaget.
.Tåg är visserligen af lika tanka med Herr
Hjerta och Herr von Hartmansdorff, men
jag är öfvertygad derom, att de oriktigt
fattat Utskottens mening med denna §.,
-— och jag anhåller derföre, att få upplysa
den. Utskotten hafva dermed menat,
att en person, som anlagt en Vagnsfabrik,
skall äga rätt, att få taga i sin tjenst io
serskildte personer, hvilka personer, hvar
och en kunnig i ett olika yrke, erfordras
för att kunna fullborda en vagn i complett
stånd. Emot detta tror jag hvarken
Herr Hjerta, eller Herr von Hartmansdorff
kan hafva något att påminna.
Herr af Uhr: Om man skulle antaga,
att det vöre skadligt, hvad som här af flere
blifvit uppgifvet, att flere handtverk finge
förenas till en fabrik; och om man vidare
utsträckte samma princip, så skulle
deraf följa ålskillige orimligheter. Då borde
ej eller en och samma person få äga flere
Den 12 November e. m.
555
lieraman, emedan hans arbetare, som brukade
dem, då icke kunde sägas vara .oberoende
, eller åtminstone kunde han icke på
samma gång få vara Bruksägare, och consumera
den spannmål, som han sjelf producerat.
Friherre Cederström: Det förefaller mig
högst besynnerligt, att då raan är sysselsatt
att afskaffa Skråinrättningarne, man vill privilegiera
sådane inom Handtverkerierne. Är
det tänkbart, att det vore nyttigt och förmånligt,
att tvinga en person att taga emot
arbete från en, som gjorde sådant odugligt?
Månne det ej vore bättre, att tillåta er. person
att från hvad ort som hälst skaffa sig
en Gesäll, som gör ett skickligt arbete. En
Mästare kan på andra vilkor icke anskaffa
goda och säkra arbeten, ock han. kan ej
eller lemna köparen försäkringsbevis om
arbetets duglighet. Sedan Herr Ribbing förenat
sig uti bifall till 2 Momentet af denna
§. anhåller jag, att äfven första Momentet
må godkännas, och .att således hela §. framställes
till Ridderskapets och Adelns bifall.
Herr Cederschjöld: Till hvad Friherre
Cederström anfört skall jag anhålla få lägga
några ord. Man har här sagt, att det icke
vorerådligt, att tillåta en Mästare att taga
i sin tjenst Gesäller i sådane yrken, som
han ej förstår. För min del skulle jag tro,
att det må blifva Mästarens egen sak, om
hail'låter en sådan Gesäll fuska bort sin för
-
5j6
Den 12 November c. m.
tjenst oclt reputation. Dessutom får jag fråga:
om det icke är omöjligt tillexempel fölen
Sadelmakare eller Vagnmakare, att bestämma
någon tid, när en vagn kan blifva
färdig, eller sjelf ansvara för bela arbetets
duglighet, så framt honom ej tillätes alt disponera
flere slags Handtverkare? Hvad åter
angar senare momentet, så bar Herr Hjerta
klandrat det, och till skäl derföre anfort
sin utrikes för värfvade erfarenhet, att förenade
handtverkerier icke äro nyttige utan
snarare skadlige för Haudtverkarne sjelfva.
Om så är, så tror jag, att man icke behöfvér
befara, att Bolag här skola bildas, för
att bedrifva särskildte handtverk, helst man
hos våra Handtverkare icke synes hafva skäl
att befara några olyckor af samhällighet och
dristighet i företag.
Här har äfven blifvit yttradt, att en person
med capitaler skulle kunna förlägga liela
fabriker. Jag anser delta vara mycket nyt'
tigare, än att fattiga Handtverkare nödgas
isoieradt krassla sig någon tid fram, för att
slutligen falla fattigförsörjningen lill last;
likasom jag anser det vara förmonligare, att
den person, som, i brist på penningar, icke
kan förskaffa sig, och ännu mindre väl sköta
egen jord, hälldre brukar andras. Åf
alla dessa skäl anhåller jag hos Herr Grefven
och Landtmarskaiken om proposition
till bifall å denna §.
Herr Hjerta: Jag tror, att jag fattat
§. sådan den är, i följd hvaraf jag gör mig
Den 12 November e. m.
samma begrepp, som Herr Ribbing, om en
Mästares rättighet, att taga Gesäller till biträde
i sitt handtverk , äfvensom andre Handtverkare
i ändamål att fullborda eil sådan
handaslöjd, hvartill fordras alla Handtverkares
handläggning. Således äger en Skomakare,
som sjelf ej vill göra skopinnar,
rätt att antaga i sin tjenst en person, sorn
kan förfärdiga sådane. Att en Vagnmakare
i en Småstad, hvarest endast finnes en Målare
och en Gelbgjutare, hvilka håda göra
dåligt arbete, kan få taga en duglig och skicklig
Gesäll ifrån en annan ort i dessa yrken,
oell sålunda undvika att begagna sig af de
Handtverkare, som vunnit Burskap , men göra
dåligt arbete, det är nyttigt och fördelaktigt;
men hvad som finnes tillstyrkt uti
senare Momentet kan jag för ingen del godkänna
, emedan jag anser det vara högst
skadligt. Våra handtverks bestånd grundar
o O
sig hufvudsakligast derpå, att hvar och en
är sin egen; och jag tror alltså, att det rättaste
blir, att hvart och ett handtverk är
för sig, och icke flera förenade. Skulle senare
Momentet bifallas, så fruktar jag den
möjligheten, att personer, sorn hade förlag,
men icke förstodo att sköta det, sammanslogo
haildtverkerierne i våra Småstäder;
bestämde prisen; föllo i lättja och vällefnad;
banque routerade; och släpade en mängd
arbetare med sig i sitt fall. Til! förekommande
deraf, anhåller jag, att §. må fördelas
uti 2:ne propositioner.
558
Den 12 November e. m.
Herr von Hohenhausen: Då jag tror*
att stadgandet i denna §. är af stor vigt,
oell att den sålunda tål, alt noga betänka
sig på, emedan här är föreslaget, att en
person kan få förena flera handtverkerier i en
fabrik, så får jag på förhand anmäla min
reservation, i händelse §:n oförändrad skulle
antagas. Vissa arbeten höra till fabriker,
och vissa åter till bandtverkerierne. Skulle
man äfven uti de handtverkerier , som
icke fordra förlag, få införa fahriksmethoden,
och använda andra personers krafter uteslutande,
att förfärdiga endast någon liten beståndsdel
af varan, så har man lyckats
att göra allt till fabrik. Följden skall otvifvelaktig!
blifva den, att en sådan fabrikant
skall pålägga sine arbetare så hårda vilkor,
att de endast kunna lifnära sig sjel va , men
icke äga tillgång att uppfostra sina barn,
och än mindre, att kunna spara åt sig till
föda och underhåll på ålderdomen. Hvad
allmänheten sålunda kunde vinna, derigenom
att den finge arbetet för bättre pris
gjordt, förlorade den i dubbelt mått, då
den blefve förpliktad att underhålla både
den fattige arbetarensbarn och honom sjelf på
ålderdomen. Jag tror ej, att någon jemförelse
med en godsägare eller stor jordbrukare
bär kan äga rum. Han drifver sitt arbete
ensam, och det är icke sammanslaget med
andre, ej heller använder han sina arbetare så,
att de blifva oskickliga fullgöra något belt arbete.
Hvad blir följden i en landsort, när massan
af jordbrukare sakna sjelfständigt underhåll, till
Den 12 November é. in.
55g
exempel genom en ytterlig hemmansklyfning*
hvarpå vi hafva många exempel särdeles i
Dalarne? Jo detta föranleder fattigvårdsinrättningar,
hvarigenom Staten och det allmänna
nödgas draga försorg för massor af
fattiga. Jag får äfven i detta afseende påminna,
att det är vid en egendom, och
i synnerhet för det allmänna en stor fördel
deruti alt äga Jordtorpare, emedan de föda
och uppfostra sina harn, men deremot kunna
Stattorpare sällan göra det, hvarföre äfven
deras barn som oftast falla Socknen och
det allmänna till last. Jag tror derföre, att
hela denna §. kan och hör uteslutas; hälst
jag anser det man icke hör göra någon serskild
uppmuntran för handtverkeriers öfvergång
till fabriker, äfven om man än med
tillförlit kunde beräkna, att de skulle förfärdiga
sine arbeten för bättre pris, emedan
utom hvad deremot redan blifvit anfört, man
äfven kan vara fulleligen öfvertygad derom,
att sådana fabriksvaror alltid äro af sämre
beskaffenhet, äfven om de blifvit gjorde i
större Städer. Af denna anledning tror jag
icke , att någon person med tillgångar går
till en Skomakarefabrik, och koper sig stöflor,
emedan han risquerar, likasom i Petersburg
och Moskow, att få dem klistrade, och sålunda
kunna oförtänkt komma att gå barfota
i smutsen.
Herr Lagerhjelm: Sedan nu disscusio
nen
så långt fortskridit, torde det vara orätt
att lala om principen. Jag betraktar likväl
56o
Den 12 November e. m.
saken på lika sätt, som Herr Hjerta och den
siste värde talaren; dock tror jäg, att det
är en stor skillnad, att på fabriksvis tillverka
arbeten och handaslöjd. Jag skall likväl
anhålla, att få anmärka eil erfarenhet,
som talar emot fabriksinrättningar, nemligen
jerntillverkningen i Wedevåg och Eskilstuna.
Om man jemför dessa tväiine ställen, så finner
man , att den förra drefs på fabriksvis,
och den sednare på handtverksVis* Wedevåg
fabriksinrättning har likväl blifvit upplöst,
men Eskilstuna finnes qvar, och det af
det skäl att den på sednare stället bär sig,
emedan lillverkningarne förfärdigas af Så till
sägande sjelfägande husbönder. Näst derefter
torde jag få hemställa , om icke stadgandet
i denna it §. står i strid med I §. i
denila Artikel, hvilken redan blifvit af Ridderskapet
och Adeln antagen. Uti l §. är
stadgadt, att för att vinna Mästerskap, eller
erhålla tillstånd att upprätta egen verkstad,
fordras i allmänhet, att den Sökande aflagt
nöjagtigt prof af kunskap och färdighet i
handtverket. Om man nu skulle tillåta vissa
Handtverkare, att begagna sig af flere personer
i olika yrken, så synes det mig, som
desse personer komma att arbeta på egen
band. Man kan väl häremot anföra, att
Mästaren blir ansvarig för arbetets godhet,
men jag tror, att det blir chimerikt, såvida
man icke finner det vara nödvändigt, att
de personer, som tillverka arbetet, skola äga
Mästarebref i alla de yrken, som ingå i pro
ducten.
Den 12 November e. m.
56 £
ducten. Skall ca Vagnmakare ansvara för
Smedens arbete på en vagn, så bör det vara
honom tillåtet, att få begagna sig af en
Smeds-Gesäll, men i annat fall kan Vagnmakaren
icke ansvara för smedsarbetets duglighet.
Jag tror, att det ej är nog, att en
person vunnit Burskap, utan han bör äfven
visa prof af kunskap och färdighet i handtverks.
Således kan jag ej annat finna, än
att huru man vänder och tyder denna §.,
står den i motsatts med den i §., hvadan
jag tror, att man, icke allenast för principens,
utan äfven för slulföljdens, skull, bör
helt och hållet upphäfva den.
Friherre Cederström: Med den siste
värde Talaren kan jag icke instämma deruti,
att föreskriften i denna §. kan tillämpas på
de personer, som få tillstånd att arbeta på
en annans verkstad. Det första är, att vinna
Mästerskap, eller erhålla tillstånd att uprätta
egen verkstad, och det andra är att
arbeta på en verkstad, tillhörig en annan
person. Man har yttrat, som farhåga mot
detta sednare, att Gesällerne skola förvandlas
till fattighjon, och såsom sådane sjelfve,
äfvensom deras barn, falla fattigvården till
last. Man har då glömt att de äro liandtverksidkare,
som kunna blifva Mästare, då
de dertill förvärfvat nödig skicklighet. Det
är ju gifvit, att om en Smed, som varit hos
en Vagnmakare i tjenst, vill blifva Mästare,
Ridd. o. Ad. Prat. X. Band.
36
562 Den 12 November e. m.
samt uppsätta egen verkstad , så kan det icke
förnekas honom, emedan han är dertill lika
berättigad, som den, hvilken tjent hos en
Hofslagare. — Det är nödigt, att ej förblanda
frågorne i en så vigtig sak, som denna. —
Om man här vill förbjuda en person, att
begagna sig af en Gesäll i ett annat yrke,
så betager man derigenom många tillfället,
att tillverka goda varor. — Jag anhåller således,
att anmärkningen må förfalla.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
gjorde proposition till bifall af i:sta Momentet
uti förevarande 11 §.
Ropades Ja och Nej.
Friherre Cederström : Jag anhåller, att
Herr Grefven och Landt-Marskalken ville
framställa proposition på hela §.
Herr Grefven och Landt-Marskalken
yttrade, att då §:n innefattade 2me särskildte
Momenter, hvaröfver olika meningar blifvit
under discussionen framställde, hade Herr
Landt-Marskalken, i enlighet med hvad en
Ledamot äfven yrkat, trott sig böra å hvarje
Moment göra serskild proposition.
Herr Ribbing: Jag skall blott anhålla,
att få förena mig med dem, som begärt afslag
å hela §.
Herr Grefven och Landt-Marskalken
Den 12 November e. m. 563
gjorde proposition till bifall å hela xi g.
uti förevarande 4 Artikel.
Ropades Starka Ja, blandade med Nej.
Herr Hjerta: Jag underställer, om man
icke kunde komma till samma resultat, om
man delade §:n uti 2:ne propositioner, och
jag anhåller vördsamt derom.
Friherre Cederström: För min del an
ser
jag det vara nödvändigt att i sammanhang
afgöra denna §., och i händelse Ridderskapet
och Adeln ej vill förena sig deruti
, att bifalla den samma, anhåller jag om
votering.
Herr Grefven och Landt-Marskalken
förnyade den af honom till bifall å hela 11
§:n sist gjorde proposition,
Ropades starka Ja, jeftite några Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och
Landt-Marskalken förklarade, att som, efter
hvad han tyckt sig finna, Ja öfverröstat
Nej, propositionen blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
§:n 12, blef, uppå gjord proposition,
af Ridderskapet och Adeln gillad.
Utskotten hade i deras sednare Utlåtande
tillstyrkt, att den af dem i första
564
Den 12 November e. m.
Betänkandet föreslagne i3 §:n, må ur förevarande
Artikel utgå.
Friherre Cederström: Den egen teliga
orsaken, hvarföre Capitalister blifvit förnekade
att förlägga handtverk, är en ambitions-fråga,
som består deruti, huruvida ett
handtverk bör drifvas af den, som aflagt
Mästare-prof, och vunnit Burskap, eller af
Förläggare. Jag lemnar denna ambitionstvist
i sitt värde; men jag skulle tro, att
det vore nyttigt, om i frågavarande i3 §.
blefve bifallen, sådan den finnes intagen i
Utskottens första Betänkande, emedan man
derigenom kunde bereda afsigkomne skickliga
Handtverks-mästare arbete. Samma princip
ligger äfven till grund, i afseende på
en Mästares rättighet, att begagna sig af
Gesäller och andra arbetare i olika yrken.
Om det erkännes att capitaler äro nyttige
för näringarne, så bör man lemna utväg,
att de kunna få användas dertill, äfvensom
att Förläggaren kan få säkerhet för sitt förlag,
och det kan ej lämpligare ske, än genom
egen vård och tillsyn.
Herr von Hartmansdorff: Det förän
drar
mig ingalunda, om detta varit en så
kallad ambitions-fråga hos Borgare-Ståndet,
emedan den angår deras Borgerliga tillvaro.
Händelsen är den, att om en fabriksförläggare
går under, och icke mera kan drifva
sin rörelse, så går det vanligen på samma
sätt med alla hans arbetare; emedan hans
Den 12 November e. m.
565
penningekraft allena sätter dem i rörelse,
och gifver dem uppehälle. Men sådant inträffar
icke om en Handtverkare ej längre
förmår att skota sin verkstad, emedan han
drager ganska få med sig i förderfvet, och
naturen af handtverk är, att hvarje arbetare
kan bestå för sig, emedan han kan förfärdiga
en till försäljning färdig vara. Således
då Wedevågs jernmanufactur gick under
med Förläggaren, emedan det drefs på
fabriksvis, består Eskilstuna motsvarande
tillverkning, emedan den drifves på handtverksvis.
Jag tror derföre, att denna i3§.
icke är väl betänkt, samt tillstyrker dess
uteslutande.
Herr Hjerta: Äfven jag tror, att den
na
§. bör uteslutas. Friherre Cederström
har ganska riktigt anmärkt, att denna utgår
från samma grundprincip, som sista Momentet
af föregående i i men det är just
derföre så mycket farligare, att bifalla denna
§., som deruti af Utskotten blifvit föreslagit,
att en Förläggare skall äga rätt och
säkerhet i verkets rudimaterier, redskap och
effecter för det capital han insätter. Om en
person först invecklar sig i en förläggares
händer, och utfäster sig korrta betalningsterminer
, så kan deraf sedan följa , att Förläggaren,
för erhållande af det låne-biträde
han lemnat, kan qvarhålla hvad handtverkaren
förfärdigat. Detta kan ej, vara nyttigt
och fördelaktigt för Handtverkaren, och han
har alltid svårt att kunna komma utur För
-
566
Den 12 November e. m.
läggarens händer, hvadan jag- tror att det
är yigtigt, att icke bifalla denna i3 §.
Herr Cederschjöld: Jag förenar mig
med Friherre Cederström uti anhållan om
bifall till i3 §, Jag anser det vara både
nyttigt och angeläget, att den Handtverkare,
sorn kommit på obestånd, och sålunda icke
på egen hand och med eget förlag kan idka
sitt handtverk , sättes i tillfälle att kunna
upphjelpas genom en Förläggare. Förläggare
sökes naturligtvis ej af andre handtverkare,
än sådane som äro i verkligt be-,
hof deraf; och jag anser för min del denna
utväg vara högst välgörande ej mindre för
den fattige handtverkaren sjelf, än ock för
Samhället, Denna åtgärd skulle, nemligen
långt ifrån att förorsaka det flera handtverkare
komma att falla fattigvården till
last, just säkrast förekomma detta. Jag förnyar
således min anhållan om proposition
till bifall å denna §•
Friherre Cederström> Jag anhåller att
få erindra, att här icke kan inträffa hvad
Herr Hjerta yttrat ,att Capitalisten eller För-,
läggaren kunde slå under sig en handtverkares
redskap och elfecter, Här är endast
fråga om, att upphjelpa afsigkomne skicklige
Handtverkare, derigenom att de få förlag,
att åter drifva sitt arbete. Det är ju
gifvit, att en afsigkommen Handtverkare, om
lian ej kan få förlag, skall falla fattigvården
till last. Om nu eli på obestånd kora*
t
Den 12 November e. m.
56j
men Handtverkare äger konstfärdighet, så måtte
det väl vara fördelaktigare, att han får
förlag, och kan förkofra sig så, att han
slutligen blir sin egen Mästare, än att han
faller fattigvården till last. För min del
tycker jag, att saken är så enkel och nyttig,
att jag hoppas det Ridderskapet och Adeln
ej drager i betänkande att godkänna §.
Herr von Hohenhausen: Det finnes nu
icke något hinder lagdt för en person, att
förlägga ett handtverk ,| och man ser ju dagliga
exempel derpå, emedan ett färdiggjordt
arbete ofta föryttras hos en annan person
än den, hvilket gjort eller låtit göra det
samma. Om nu delta är förhållandet, så
ser jag icke, att någon förlagsman behöfver
skaffa sig fabrik, och ej eller kan jag finna,
att Utskotten öppnat någon ny väg till förkofran
häruti. Jag tror icke, att man kan
förhindra en förläggare att förtjena, och jag
tror äfven, att det blir svårt för de flesta,
att komma utur en förlagsman händer. En
afsigkommen Handtverkare kan således icke
lia stor fördel af en förlagsman. Yi lära
dessutom ej eller till förbrukarens förmån
hafva några så gynnande exempel för förlagsman
här i Sverige. Garfverierne till
exempel skola som det säges förläggas från
ett enda håll, och lemna en. ganska dålig
vara till ett mycket stegrat pris. Det är ju
möjligt, att en förlagsman tager en skuldsedel
af den person lian förlägger. Han har
ju dessutom säkerhet i Handtverkaren red
-
568
Den 12 November e. m.
skap och effecter, och han kan ju således
förvandla Handtverkaren till träl under sig.
Af dessa skäl förenar jag mig med Herr von
Hartmansdorff och Herr Hjerta uti den anhållan,
att denna §. måtte helt och hållit
utgå.
Herr Manner stam, Jolian: Jag delar
icke den farhåga, som här blifvit yttrad, att
handtverkerierne skola blifva föryandlade till
fabriker; och då Ridderskapet och Adeln
bifallit den föregående ii §., så är äfven
principen godkänd för den nu under öfverläggning
varande i3 §. Hvad nu stadgandet
i denne §. angår, så anser jag det snarare
innebära en fördel för handtverkerierne, än
förlust för dem. Ibland hinder för våra
fabrikers uppkomst och förkofran, är brist
på förlag, och jag tror således, att det vore
fördelaktigt för handtverkerierne och slöjderne,
om förläggare alltid funnos. Naturligtvis
skulle personer dertill ytterligare uppmuntras,
om dem beredes säkerhet förderas
förlag. Den olägenhet, som man trott uppkomma
derigenom, att handtverkerier möjligen
kunna förvandlas till fabriker, i händelse
detta verkligen är någon olägenhet, tror
jag åtminstone vara långt aflägsen, dels emedan
här i Sverige är brist på capitaler, och
dels af den orsak att hvarje enskilt Slöjdidkare
hälst vill på egen hand, och således
oberoende af andra, arbeta. Det är förmodeligen
Englands exempel man menar, då man
yill varna för vådor i detta fall, men då jag,
Den 12 November e. m. 56g
på sätt jng nyss nämnt, icke anser den verkliga,
tillstyrker jag, att i3 §. må bifallas.
Herr Hjerta: Det är visserligen en sanning,
att det vore för conseqvencens skull
ricktigt, att nu bifalla i3 §. sedan man antagit
den föregående 11; men äfven då man
vill biträda conseqvencen, bör man likväl
noga dessförinnan pröfva, om det icke i någon
del kan vara skadligt. Här står i i3§.
att en förläggare af bandtverk ägey derföre
njuta säkerhet i verkets rudimaterier, redskap
och effecter. Om man nu tänker sig,
att en person lemnar en handtverkare förlag,
och det må vara ganska obetydligt, men
ehuru litet det än må vara, så behöfver ändock
förläggaren för sin säkerhet icke mera
än att utaf handtverkaren taga en skuldsedel,
och låta inteckna den samma uti liandtverkarens
redskap och effecter. Är nu skuldsedlen
stäld på kort uppsägningstid, så behöfver
en förläggare ej annat, för att kunna
föröka sitt capital, än att uppsäga summan.
Handtverkaren, om han ej kan betala,
hvilket vanligen är förhållandet, måste
då gå in på hvad villkor förläggaren föreskrifver.
Jag tror icke, att här i Sverige
kan vara brist på förlag för våra handtverkare
, emedan de, i jemförelse med hvad som
finnes utrikes, äro mycket obetydliga, och
man bör således kanske icke frukta, att stora
fabriker af handtverkerierne kunna uppkomma
, men i alla hänseenden bor man icke
bifalla §, åtminstone icke sådan den nu är;
Den 12 November e. m.
utan hemställer jag, om icke det stadgande,
att en förläggare skall njuta säkerhet och
prioritet uti en Handtverkgres redskap och
effecter, bör utur § utgå.
Friherre Cederström: Det finnes åtskil-.
lige handtverkerier , som behöfva betydliga
förlager. Vagnmakare och Snickare äro i stort
behof af förlag, emedan de böra äga gammalt
virke att göra utaf, om arbetet skall
blifva godt och försvarligt. En sådan skicklig
Handtverkare kan, om han icke af sig
sjelf äger tillgångar, ej arbeta, så vida han
icke får förlag, och af sådan anledning bör
förläggaren äga säkerhet uti hans effecter.
Hvad åter verktygen eller redskapen angår,
så äro de väl så obetydliga, att säkerheten
uti dem icke är stor för en förlagsman, men
jag tror likväl att förläggaren äfven uti dem
bör njuta prioritc. * Om en afsigkommen
Handtverkare erhållit hjelp, men åter kommit.
på obestånd så står han på samma olyckliga
punkt, men i händelse någon person
då skulle finna för godt att gifva honom förlag,
för att å nyo börja arbeta, så är det
ju möjligt, att Handtverkaren blir en flitig
och förnuftig arbetare, sä att han gör
rätt för sig, icke allenast till den, som gaf
honom förlag, utan äfven till dem , som förut
möjligen kunnat hafva förlorat på honom.
Herr Ribbing: Ja« skall blifva helt
O m Ö
kort. Det finnes ingalunda förbjudet för någon
att vara förläggare. Om för öfrigt vi
Den 12 November e. rn.
som äro af en annan tanke, skulle få orätt i
afseende på denna §, så gör det ingenting,
emedan den ej är af särdeles betydenhet emot
de föregående. Jag anhåller således om proposition,
på det vi en gång må komma från
denna
Grefve von Schwerin: Jag tror, att
man löper fara att orätt bedömma handtverkerierna,
om man glömmer, att de, jemväl
inom ett och samma skrå, på visst sätt classificera
sig] sjelfve, genom den högre eller
lägre grad af fullkomlighet, som de so,ka att
gifva åt sina arbeten. De som söka att åt
sina arbeten gifva den högst möjliga fullkomlighet,
äro icke blott handtverkare, utan
snarare konstnärer; desse behöfva förlag, och
associera sig gerna med dem, som äga capitaler;
de försaka gerna den större vinsten
för nöjet, att få göra fulländade arbeten. Andra
åter arbeta för köparens blotta behof och
beqvämlighet, eller återställa i brukbart skick
hvad som gått sönder; de ställa sig icke
gerna i beroende af en förlagsman; de värdera
friheten högre, än konsten.
Jag tror det icke vara farligt för liandtverkeriemas
sjelfberoende, att medgifva införandet
af den i betänkandet föreslagna
förlagsrättigheten. Inga andra, än handtverkarne
af det förstnämda slaget, lära ingå
derpå, och det är en vinst för det hela, att
det fins ett medel för dem, att komma i full
verksamhet.
5y2 Den 12 November e. m.
En värd talare har från det närvarande
förhållandet med Garfverierna velat hämta
stal mot förslaget. Jag tycker, att detta
exempel talar för förslaget. Man tilläte folk
med capitaler, att bli förlagsman, så skall
monopolet snart upphöra, till nytta för de
köpande.
Jag förenar mig med hvad Friherre Cederström
yrkat.
Uppå derefter af Herr Grefven och
Landt-Marskalken gjord proposition, blef
i3 § af förevarande 4 Artikel, sådan den i
Utskottens första Betänkande blifvit framställd,
af Ridderskapet och Adeln gillad.
Herr Hjerta: Jag anhåller , att till protocollet
få anmäla min reservation emot det
nu fattade beslutet.
§§. 14, i5, 16 och 17 blefvo, uppå serskilte
propositioner, af Ridderskapet och
Adeln bifallne.
Herr Grefven och Landt-Marskalken
låt uppläsa den del af Herr Estenberga, den
10 dennes eftermidagen på bordet lagde Memorial
, som innefattade Anmärkning mot
förevarande §.
Den 12 November e. m.
Friherre Cederström: Då hvad Herr
Estenberg åsyftat med skyldigheten för sådane
personer, som begära att vinna Mästerskap
, att de skola betala onera derföre
till så väl Kongl. Maj:t och Kronan, som
Staden, följer af sig sjelft, när de erhålla
Burskap; och då Betänkandet innehåller, att
endast konstfärdighet ej berättigar en person
att blifva Borgare uti Murmästare- och
Timmermans-handtverket, torde Herr Estenbergs
anmärkning helt och hållet kunna och
höra förfalla.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
gjorde proposition till bifall å 18 §., hvilken
proposition med J a besvarades.
§• I9-
Herr von Hartmansdorff: I denna §.
är undantag gjordt för dem, som i Stockholm
vilja idka Bageri-näringen, men ej för
dem som befatta sig med Brygd och Slagt.
Jag tror att alla dessa Näringar äro så vigtige,
att icke någon utaf dem bör lemnäs åt
slumpen. Om än personer i Städerna finnas,
som utan lära i Skrän äga kunskap och skicklighet
nog att bedrifva dessa Näringar; så
vet jag dock icke, hvarföre skrän för dem
skulle upphäfvas. De behöfvas i alla fall
för ordningen och säkerheten, att erhålla lifvets
första nödvändigheter, och att erhålla
dem till ett visst pris. I annat fall, och
om Landtmannen finge från landet directe
Den 12 November e. m.
försälja bröd, bott och dricka i Städerné,
så skulle öfverflöd och lågt pris på dessa
varor vissa tider om året inträffa till den
grads ätt inga Slagtare, Bagare eller Bryggare
kunde bestå. Hvarigenom åter på de
årstidér, då de närmaste Landtmännen icke
Voro dermed försedda, eller icke hade tid
med Stadsresor, brist och öfverdrifven dyrhet
på dessa Varor skulle Uppkomma; jemte
eli för alla handtverks- och näringsföretag
högst menlig ostadighet i arbetsloiierne.
Jag tror ock, att den fördel man ville bereda
deni, som bo nara Hufvudstadens icke
uppvägde den skada, soni detta Städgände
skulle vålla aflägsnare orter, såsom till exempel
Skåne och Småland; hvilkas afsättning
af Säd och. Kreatur skulle ansenligen försvåras,
om de här icke funne Bryggare,
Bagare och Slagtare försedde med capitaler,
för att när Sorn hälst kulina med desse producter
handla i stort. Jag tillstyrker således,
att denna §. måtte Ogillas.
Friherre Cederström: Utskottens För
slag
innehåller, att den person, som vill erhålla
tillstånd att idka Bryggeri-, Slagteriocli
Bageri-Näringame, ej behöfver aflägga
Mästareprof. Jag skulle ock förmoda, att
ingen hvarken kan eller bör j^rka, att Mä«
stare-prof i dessa Näringar skall afläggaS,
emedan de äro så beskaffade hushållsgöromål,
att livar och en, som några gåiigei*
laggthand dervid, kan håde brygga, slagta
och haka, Uti ifrågavarande §. står det fö
-
Den 12 November e. m.
5j5
i’eskrifVit, att den, sorn med brygd, slagt
eller bröd, såsom Stadsbo, handel idkar*
ovilkorligen i egenskap af Bryggare, Slagtare
eller Bakare skall erhålla Burskap, dock
är i afseende på Bakeri-näringen, undantag
gjordt för Stockholms Stad. Då nu dessa
Näringsidkare måste linnas i en Stad, och
man kan taga för afgjordt att de vinna på
bandteringen, så behöfver man icke hysa
den farhåga , att personer, som bo omkring
Staden, utöda sina kreatur för att i Staden
sälja kött; äfvensom det ej eller är tänkbart,
att icke Bagare uti cn Stad skall komma
att finnas. Så länge afsättningen är liflig,
inför Landtmannen varor från landet,
men ej annars, och derigenom vinnes blott,
alt varan gäller, hvad den bör gälla.
Herr ■von Hohenhausen : Den första omsorgen
för de Styrande, är att skaffa tillgång
på födoämnen, och förnämsta beliofvet
för de styrde, att äga dem. Vill man
icke medgifva de styrande, att utöfva denna
omsorg, så vet jag icke, hvarföre man här
i Staden skall göra ett undantag för BageriNäringen;
det måtte väl vara för att förekomma
det brödet icke skall kunna en tid
fås tili lågt pris , och en annan åter kunna
för den fattige oskäligt uppstegras; men bröd
allena är icke ett tillräckligt födoämne, och
jag tror sålunda , att enahanda föreskrifter
böra vara för Bryggare och Slagtare, sorn
för Bagare blifvit stadgade. Det är olika
förhållanden emellan en stor stad och en li
-
Den 12 November e. m.
ten by. Uti en stor stad måste dageligen
finnas till afsalu så väl dricka och kött sorn.
bröd; men huru vill man begära, att en
person, som i några af dessa Näringar vunnit
Burskap, skall för bestämde priser bela
året kunna sälja sin vara , då kringliggande
Landtboer äga rätt att till Staden införa
och afyttra en dylik vara. Jag tror, att det
ej blir möjligt; men jag anser det vara af
stor angelägenhet påkaliadt ej mindre för
allmänna lugnet, än äfven utaf verkliga beliofvet,
att uti en större Stad Stadsboerne
med säkerhet alltid äga tillgång på de nödvändigaste
lifsmedlen till stadgade priser.
Dessutom tror jag, att aflägsnare orters innevånare
skulle derpå mycket förlora, emedan
de skulle få svårt, att ständigt finna
säkra köpare utaf större partier af deras
spannmål och boskap, efter som troligen
inom staden få eller ingen ville risquera köpa
dem utan till allt för låga pris. På dessa
skäl tillstyrker jag, att Bryggeri-, Slagteri-
och Bageri-Näringarne böra undantagas,
och att de sålunda blifva frie från all
concurrance af Landtmannen, samt att det
endast må ankomma på Städerne sjelfva att
bestämma vilkoren för idkandet af desse
Näringar.' Det synes som Utskotten alldeles
velat upphäfva dessa Embeten, emedan det
ej mera är fråga om Mästare-prof; och i vissa
fall medgifver jag, att det kan vara öfverflödigt
att ådagalägga stora prof af insigt,
såsom till exempel för att slå en Oxe för
pannan
Den 12 November e. m.
pannan, men jag tror, att det vore högst
skadligt, om intrång i dessa näringar finge
äga rum derigenom att Landtmannen tillätes
efter välbehag införa sådane varor till
Staden och dem försälja.
Friherre Cederström: Utskotten hafva
ej eller tillstyrkt, att ifrågavarande Näringsidkare
skola aflägga Mästare-prof, emedan
den allmänna principen är den, att, för idkande
af dessa näringar, skicklighet ej fordras,
hvarföre ock §. innehåller följande:
”För att erhålla tillstånd till idkande
af Bryggeri- 3 Slagteri- och Bakeri-Näringarne
j må3 såsom vilkor, ej fordrasatt
hafva varit Lärling och Gesäll 3 eller att
aflägga Mästare-profvet.” Deraf skulle jag
förmoda, att det icke synes, som Utskotten
velat upphäfva dessa Närings-idkare, utan
enda skillnaden är den, att desse, som i
denna §. finnas nämnde, icke behöfva aflägga
Mästare-prof. Jag anhåller således om
bifall å §.
Uppå derefter af Herr Grefven och
Landt-Marskalken gjord proposition, blef
19 §:n af Ridderskapet och Adeln gillad.
Herr von Hartmansdorff. Då det var
jag, som begärde, att detta Betänkande skulle
punktevis uppläsas och pröfvas, samt då
Ridd. 0. Ad. Pr. X. Band.
37
578
Den 12 November c. m.
jag nu förgäfves sökt åstadkomma ändring i
de stadganden jag ansett mest skadliga, och
ej äger hopp att det skall gå bättre med de
öfriga, så har jag nu mera intet emot om
allt det, som af Betänkandet återstår, på en
gång varder framstäldt till Ridderskapets och
Adelns bifall.
Herr Hjerta: Då man säkrast fattar
innehållet af de ännu återstående §§. om de
serskildt uppläsas och afgöras: så får jag
anhålla, att pröfningen på det sättet äfven
hädanefter må för sig gå.
V Artikeln.
Orri Mästares och Idkares skyldigheter j samt
fredande från obehörigt intrång.
§§me i, 2, 3, 4, 6, 7, och 8 blefvo,
uppå gjorde propositioner, af Ridderskapet och
Adeln bifallne.
VI Artikeln.
Om hvad för öfrigt, i följd af denna författning
j bör iakttagas j och angående sättet
att söka ändring i meddelte Utslag.
§§:ne 1, 2, 3, 4« 5, blefvo, uppå gjorde
propositioner, af Riddreskapet och Adeln
gillade.
Den 12 November e. m.
Förslag till Förordning om de Handtverk
sorn utom burskap få å Landet idkas;så
ock om den Lanätmannen förunnade handels-
och slöjde-frihet.
§§, i, 2, 3, 4» 5, och 6, blefvo uppå
särskilte propositioner, af Ridderskapet
och Adeln bifallne.
§• 7-
Herr Cederschjöld: Jag fruktar nästan,
att det i de sista raderne af §:n gjorde undantag
möjligen kan föranleda till förvillelse.
Efter att nemligen hafva medgifvit en
allmän slöjde- och afsättningsfrihet för sådana
producter , som Landtman af egen jord
eller ladugård , eller af egna råämnen kunna
åstadkomma, heter det: ”Dock att under
berörde tillåtelse icke inbegripes guld , silfver
och tenn vid hvilkas förarbetande serskildte
föreskrifter äga rum.”
Som våra Landtman icke lära af egen
jord producera guld och silfver, ännu mindre
tenn; så hemställer jag, om icke meningen
borde uttryckas på annat sätt.
Friherre Cederström: Det lär väl ej
kunna bestridas, att desse ifrågavarande metaller
äro jordens alster; men undantaget är
gjordt, för att förekomma bedrägeri, emedan
allt guld och silfver, som försäljes, bör vara
controlleradt.
SSo
Den 12 November e. m.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
gjorde proposition till bifall å ^:de §. j hvilken
proposition med J a besvarades.
§. 8. blef jemväl af Ridderskapet och
Adeln gillad.
Förslag till förnyad Handels-Ordning:
I Artikeln.
Om sättet att förvärf va Burskap på Handel.
§. i. blef, uppå gjord proposition, af
Ridderskapet och Adeln bifallen.
§. 2.
Herr Hjerta: Den examen, som Ut
skotten
uti denna 2 §. föreslagit, anser jag
vara alldeles otjenlig. Jag kan ej föreställa
mig någon förmån af en examen uti handelsyrket,
utan anser jag den öfverflödig,
emedan den kan leda till chicaner. Icke är
det sagt, att den, som genomgår väl en
examen, kan blifva en duglig Handlande.
Jemte det jag anhåller, att stadgandet derom
måtte utgå, önskar jag äfven den förändring
i afseende på den stadgade åldern för
att kunna blifva Handlande, att Magistraten
alltid skall äga rätt, att nedsätta densamma.
Friherre Cederström: Yid båda dessa
förslag, har man, såsom grund för idkande af
handel, antagit, att en person, som önskade
Den 12 November e, m. 581
alt drifva någon sådan , vore pligtig styrka,
att lian dertill ägde håde skicklighet och
förmåga. Det är lika angeläget för den,
som vill idka handel, att han äger skicklighet
i bokföring, som det är nödigt för en
person, sorn vill drifva ett handtverk, att
vara skicklig i slöjden eller handtverket,
emedan allmänheten har rätt att fordra, och
hör vara säker derpå, att den icke blifver
hedragen genom en falsk bokföring eller ett
förfalskadt arbete. De examina, som Utskotten
föreslagit, äro ej några nyheter; de
hafva äfven liittils funnits, fastän de icke
blifvit iagttagne. I andra länder äro dessa
examina mycket stränga och noggranna, emedan
en person, som söker att bli Handlande,
eller Mästare i något handtverk, skall visa
sig äga skicklighet i och kännedom om ej
mindre bokföring, jemte språkkunskap, än
äfven liandelsförhållanderne uti andra länder.
Alla dessa omständigheter finner jag
nyttiga / och på intet vis skadliga ;* hvadan
jag ej kan finna de chicaner, som Herr Hjerta
omtalat kunna uppkomma, vara möjliga. —
På dessa skäl, och då jag anser , att en examen,
anställd inför Stadens Ilandels-Societet,
om den sökande kan föra hok efter Italienska
methoden, eller efter den annars bruklige,
om han kan de lefvande språken på
de orter han ämnar drifva sin rörelse, och
om han känner alla de till liandelsyrket i
öfrigt hörande kunskapsgrenar, är af stor
vigt, anhåller jag, att denna §. må bifallas.
582 Den 12 November e. m.
Herr Grefven och Landt-Marskalken
gjorde proposition till bifall å 2:dra §:n i
förevarande Artikel.
Ropades J a.
Herrarne HjertaGustaf j och Crusenstolpe
j Magnus j, anmälte till Protocollet deras
reservationer emot Ridderskapets och
Adelns beslut.
§§. 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10 och 11
blefvo derefter, uppå särskilte propositioner,
af Ridderskapet och Adeln gillade.
II Artikeln.
Om Handelsrörelse, som utan rättighet och
förbindelse till Burskap kan få utöfvas.
§§ 1 och 2 blefvo af Ridderskapet och
Adeln bifallne.
III. Artikeln.
Om Handels-Societet er.
§§. 1, 2, 3 och 4 blefvo af Ridderskapet
och Adeln gillade.
Den 12 November e. m.
583
IV Artikeln.
Om Inskrifning i Handel, samt om Handlandes
och Handelshetjenters ömsesidiga
förhållanden.
§§. i och 2 blefvo af Ridderskapet och
Adeln antagne.
V Artikeln.
Om sättet att söka rättighet till Handels idkande
, och om laga Domstol i förekommande
mål, med mera , som, till följe af denna
Författning, bör tjena till efterrättelse.
§§. i, 2, 3, 4, 5, 6 och 7 hlefvo , uppå
särskilte propositioner, af Ridderskapet
och Adeln godkände.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
hemställde derefter, om Ridderskapet och
Adeln behagade Utskottens sist afgifne Utlåtande
äfven i allt öfrigt gilla.
Ropades J a.
Friherre Cederström: Sedan Ridderskapet
och Adeln beslutat antaga 13 §. i 4 Artikeln
af Förordningen angående Handtverkerierne
i Riket, som Utskotten i deras sednare
Utlåtande tillstyrkt skulle uteslutas;
får jag anhålla, att de öfrige Riks-Stånden
584
Deri 12 November e. m.
matte derom underrättas, samt inbjudas, att
med Ridderskapet och Adeln deruti sig förena.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
frågade, om Ridderskapet och Adeln önskade,
att de öfrige Riks-Stånden skulle inbjudas,
att uti Ridderskapets och Adelns beslut,
i afseende å den af Friherre Cederström
omförmälte §., instämma.
Ropades J a.
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne Memorial
och Utlåtanden:
Från Constitutions - Utskottet :
Af den 4 dennes:
N:o 70, öfver Kongl. Majrts Nådiga Proposition
om upphäfvande af io3 §. afRegerings-Formen
m. m.
Från Stats- och Bevillnings-Utskotten:
Af den 25 sistledne October:
N:o 589, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens förut meddelte Betänkande,
rörande en af hvarje mantalsskrifven
Den 12 November e. m. 585
person årligen intill nästa Riksdag utgående
afgift till Veneriska smittans hämmande.
Från Stats-Utskottet:
Af den i dennes:
N:o 590 i anledning af återremiss å
Utskottets förut afgifne Betänkande om redogörelsen
för de till Veneriska smittans hämmande
anslagne medel.
Af den 11 dennes:
N:o 5g3, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddelte Betänkande,
rörande pensions anslående åt förre
Justitiae-Ombudsmannen m. m. Herr Friherre
L. A. Mannerheim.
Från Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskotten :
Åf den 4 dennes:
N:o 5gi, i anledning af återremiss å Utskottens
förut afgifne Betänkande, rörande
nedsättning af Lots- och Båkafgifterne för
Ångfartyg i allmänhet," samt andre inrikes orter
emellan seglande fartyg under 6 fots
djupgående.
N:o 592 , i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition , rörande dels inrättande
af ett allmänt Arbets- och Correctionshus
586
Den 12 November e. m.
här i Staden, dels anslag af löner och arfvoden
för Fång-Predikanter och Vaktbetjente.
Från Banco-Utskottet:
Af den 11 dennes:
N:o 69 i anledning, af gjord motion om
hvad Utskottet i afseende på de reglementariske
föreskrifterne för Banco-förvaltningen
bör iakttaga.
Från Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie - Utskotten :
Af den 4 dennes:
N:o 220, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens förut meddelte Betänkande,
angående utfärdande af en Författning,
som bestämmer ordningen för fastställelse
och ändrings sökande i afseende på
af Landtmätare verkställde gärdesgårdsdelningar.
N:o 221, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens förut meddelte Betänkande,
angående ändring uti Kongl. Brefvet
den 14 April 1791 samt Kongl. Förordningen
om Landtmäteriet i Piiket den 12 Augusti
1783 i hvad rörer föreskriften om
skiftens antal vid storskiftes förrättningar.
N:o 223, i anledning af återremiss å Utskottens
förut afgifne Betänkande, angående
Den 12 November e. m. 587
f
yrkadt utvidgande af de så kallade privilegia
exclusiva.
Från Lag-Utskottet:
Af den 3o sistlidne October:
N:o 224 , öfver åtskillige af Särskildta
Utskottet föreslagne Lagförändringar.
Af den 1 o dennes:
N:o 225, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut afgifne Betänkande
öfver väckt motion, innefattande förslag
om hvad vid Lagförklaringars utfärdande
hör iakttagas.
N:o 226, öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut meddelte Betänkande , i anledning
af Kongl. Majrts Nådiga Proposition,
angående upphäfvande af 8 §. 1 Capitlet Utsöknings-Balken,
samt ändring af 2 §. i 45
Capitlet Missgernings - Balken, och öfverskriften
till samma Capitel och Balk.
Från Allmänna Besvärs- och OeconomieUt
skott et:
Af den 8 dennes:
N:o 212, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Skrifvelse om den nya Evangeliibokens
antagande, på derom af Högvördige
588
Den 12 November e. m.
Preste-Ståndet gjord underdånig framställning.
N:o 2i3, i anledning af väckt fråga om
Bestämmande af en viss tid för bortvandrande
personers afförande ur husförhörslängderne.
N:o 3 r 4 > i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut afgifne Betänkande,
om föreslagne medel till förekommandelfaf
åtskilligej|förmente missbruk vid
Prestval.
Upplästes ett från Riddarlius-Utskottet
inkommit, så lydande Memorial:
(Se Bilagan N:o i.)
Lades på bordet.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet bos
Högloft. Ridderskapet och Adeln
vid Lagtima Riksdagen i Stock
-
Den 12 November e. m.
589
holm, förmiddagen den i a November
i823.
S. D. Vid förnyad föredragning af StatsTJtskottets
den 25 sistledne October under
N:o 566 afgifne, samt den 3i i berörde månad
eftermiddagen på bordet lagde, Memorial,
i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Skrifvelse, angående Intraderne från Ö11 S:t
Barthelemy; fann Ridderskapet och Adeln,
att samma Memorial borde läggas till handlingarna.
Ut Supra.
S. D Föredrogs å nyo och bifölls Stats-,
Banco- och Lag-Utskottens den i3 sistledne
October under N:o 546 afgifne, samt den
24 i samma månad på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens förut meddeklte Betänkande,
angående vilkoren för inrättandet af enskilde
Banker eller Disconter. Ut Supra
S. D. Då nu å nyo föredrogs Stats-Utskottets
den 1 dennes under N:o 585 afgifne,
samt den 10 derpåföljde eftermiddagen på
bordet lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets förut meddelte
Betänkande , i frågan om undersökning
rörande utgifterne vid Garnizons-Sjukhusbyggnaden
i Stockholm; fann Ridderskapet
och Adeln, att, enär sistnämde Betänkande
redan blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallit,
Utskottets ifrågavarande LTtlåtande borde
läggas till handlingarne. Ut Supra
5go Den 11 November e. m.
S. D. Föredrogos å njo och gillades
följande Stats-Utskottets den i dennes afgifne
, samt den io derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde Utlåtanden.
N:o 586, öfver väckt motion om rättighet
för vederbörande att med penningar lösa
Kronans beliållne räntepersedlar.
N:r 587, i anledning af Rikets samtelige
Landshöfdingars begäran, att erhålla ersättning
af Allmänna medel till kostnaderne
för deras Embets - Kungörelsers tryckning.
Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Statssamt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens
den 3o sistledne October under N:o 588
afgifne, samt den 10 dennes eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning af
väckt motion om inrättande af en Statistisk
Bureau, blef samma Utlåtande, på grund af
dervid gjorde anmärkningar, till Utskotten
återremitteradt. Ut Supra
Utdrag af Protocollet, hållet bos
HöglofligeRidderskapet och Adeln
vid Lagtima Riksdagen i Stockholm,
eftermiddagen den 12 November
1823.
S. D. Vid förnyad föredragning af Lagsamt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottens
den 28 sistledne October, under N:o
316 afgifne, samt den 3 dennes eftermid
-
Den 12 November e. m.
dagen på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottens
förut meddelte Betänkande, i frågan om Närings
friheten, samt dermed gemenskap egande
ämnen; fann Ridderskapet och Adeln för
godt, att berörde Utlåtande till alla delar
gilla; hvarjemte i3 §. i IV Artikeln af Förordningen
angående Handtverkerierne i Riket,
sådan denna §. i Utskottens första Betänkande
blifvit framställd, af Ridderskapet
och Adeln godkändes; Uti hvilken sistnämnde
omständighet de öfrige Riks-Stånden skulle
inbjudas, att i enehanda beslut med Ridderskapet
och Adeln sig förena. Ut Supra.
Ilögloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 11 om aftonen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Sondagen den 16 November.
Plenum klockan 5 eftermiddagen.
Fortsattes den i Plenum den g dennes
började pröfning af Riddarhus - Utskottets
den 27 sistledne Julii aflåtne, samt den 18
Den 16 November.
derpåföljde Augusti eftermiddagen på bordet
lagde, Memoria], med så väl förslag till Andra
Afdelningen af Riddarlius-Ordningen,
som Stadga till ordnings vinnande vid Ridderskapets
och Adelns sammankomster m. m.
§. 26.
Herr von HartmansdorffAugust: Jag
liar blott en liten anmärkning, att göra
vid denna §., nemligen att, i stället för orden:
en sådan befattningbör det stå: Utskotts-befattnijigen;
då redactionen blifver
följande: Tjärder E lector till Utskottsledamot
vald , upphöre han att vara Elector, så
framt han ej Utskottsbefattningen, pä sätt
29 ,§\ omför mälerj sig af säger. Elector, som
kallas till Ledamot i Förstärkt Utskott eller
Nämnd j bibehålie sitt uppdrag såsom Elector.
Herr Grefven och Landt-Marskalken
gjorde proposition till bifall å 26 , endast
med den förändring, att i stället för orden -  en sådan befattning , måtte införas: Utskottsbefattningen.
Bifölls.
§:n 27, blef, uppå gjord proposition,
af Ridderskapet och Adeln gillad.
§. 28.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Ja g
vågar
Dea 16 November.
5g3
vågar vördsamt hemställa, om icke meningen
blifver lika tydlig, och redactionen lättare
på följande sätt: i Utskottet föres ordet
af den Ledamot, som på Riddarhuset har
främsta rummet.
Friherre Cederström Jacob: Det är
icke främsta rummet på Riddarhuset, utan
den efter Matrikeln äldsta numern, som bestämmer
ordförandeskapet.
Herr von Hohenhausen_, Michael: För
min del diar jag ingenting emot Herr Cederschjölds
förslag. Det är likgiltigt, om man
säger främsta rummet på Riddarhuset, eller
den efter Matrikeln äldsta Ledamoten. För
öfrigt får jag äran att upplysa, att i Riksdagsordningen
nyttjas den senare benämningen.
Herr Cederschjöld: Jag har trott lämpligare,
att det af mig föreslagne talesätt be-,
gagnades, emedan till exempel Friherre Rantzou
icke är efter Matrikeln äldre, än Herr
Liljehöök, fastän han sitter på en främre
bänk. Dessutom finnes i den föreslagne redactionen
orden: bestämmes till Ordf örande.
Det synes olämpligt, att bestämma någon
till det, hvartill han redan är berättigad.
Äfvenledes förekommer en repetition af orden:
Ordförande i Utskott, sorn jag trott
böra undvikas.
Ridd. o. Ad. Prot. X Band. 38
Den 16 November.
Friherre Cederström: Om en eller flere
Frilierrar blifva tillsatte, hindrar detta icke,
att alia Grefvar och Friherrar i Matrikeln
och således äfven i ordförandeskapet gå före
Adelsmännen, och Herr Liljehöök af Fårdala
får stå efter.
Herr Cederschjöld: Jag vill visst icke
bestrida , att Friherre Rantzou står framom
Herr Liljehöök i Matrikeln; men efter Svenska
språket lär väl den Kantzouska ätten
icke kunna kallas äldre ^ än den Liljehöökska.
Friherre Cederström: För några ple
nidagar
sedan beslöt Ridderskapet och Adeln
en cmrangering af platserne, enligt hvilken
Herr Liljehöök kommer att sitta närmast
Landt-Marskalken till vänster, och den yngste
Friherren längst bort vid väggen till
höger. Det vöre således bra, att veta hvad
Herr Cederschjöld menar med främst; ty
då man vill föreslå en lag, bör man äfven
veta, hvad man menar dermed.
Herr Cederschjöld: Med främst menar'
jag den, sorn sitter på en högre bänknummer;
men om någon skulle finna sig stött
af detta talesätt, som likväl är sanctioneradt af
sjelfva grundlagarne, har jag ingen ting emot
att det blifver: elen efter Matrikeln äldste
Ledamoten, då redaction blir följande: i Utskotten
föres ordet af den Ridderskapets och
Adelns Ledamot, som bland de tillstädesvarandej
är efter Matrikeln äldst.
Den 16 November,
Herr Grefvert och Landt - Marskalken
hemställde, om Ridderskäpet oell Adeln behagade
bifalla den af Herr Cederschjöld sist
föreslagne redaction af 28
Ropades J a*
§• 39‘
Herr Cederschjöld: Den ändring, som
gjordes i plenum den g dennes i en föregående
§. rörande Suppleanter till UtskottsLedamöter,
gör äfven en ändring i denna
nödvändig; så mycket mera, som i förslaget
icke blifvit upptagit, att den, sorn
blifvit vald till TJtskotts-Ledaftiot, skulle
kunna lemna denna befattning, Detta skulle till
och med kunna tvinga någon, att qvarblifva
hela Riksdagen, hvilket jag anser olämpligt,
Jag får derföre vördsamt föreslå följande
redaction: Den som blifvit vald till Leda-*
mot af Utskott eller till Suppleant åge
rätt att i samma plenum vallistan blifvit
öppnadj eller i det nästföljande j denna befattning
sig afsäga. Sedermera må detta
icke äga rum j utan med Ståndets samtycke,
eller efter anmälan hoS Landt-Mär skalken,
Och pollettens af lemnande ^ hvarmed en sålunda
afgången Ledamots utöfning af Riksdagsmannarätt
för den Riksdagen upphör.
Ledighet pä 2 högst 3 vekcor må Ordförande
i Utskott kunna bevilja 1 högst 3
596
Den 16 November.
Ledamöter i sänder, i den ordning de sig
derom anmäla. &c.
Herr Grefven och Landt-Marskalken
gjorde proposition till bifall å den af Herr
Cederschjöld utaf 29 §. föreslagne nyss berörde
redaction; hvilken proposition med
J a besvarades.
§. 3o.
Herr Cederschjöld: Jag anser nödvän
digt,
att äfven någon påföljd utsattes folden,
som, utan förfall eller erhållen permission,
försummar ett Utskotts sammanträden.
Jag får derföre föreslå följande redaction
: Elector eller Utskotts Ledamot må ,
utan laga förfall eller erhållen ledighet, icke
uteblifva från Electorernes eller Utskotts
sammanträde , vid den påföljd, som serskildt
finnes stadgadt. Sker det ändock 3 på hvarandra
följande sammankomster , vare han sin
Riksdagsmannarätt för den Riksdagen förlustig.
Lag samma vare, om Elector eller
Utskotts Ledamot utöfver erhållen ledighet
tvenne veckor, utan styrkt laga förfall,
uteblifver; börande sådant af Electorernas
eller Utskotts Ordförande genast hos Ridderskapet
och Adeln tillkännagifvas.
Friherre Cederström: Då Riksdag hål
les
i liufvudstaden, och således åtskillige af
Utskottens Ledamöter äro af sin function i
Embetsverken hindrade i Riksdagsgöromålen,
Den 16 November.
597
så blifver följden den, att de stundom måste
försumma tjensten, antingen der eller i
"Utskotten, om sammanträden skepa en gång
på bägge ställen. Detta kan icke kallas laga
förfall, tj Riksdagsmanna-befattning går
framför. Men då afsigt en icke kan vara,
att utesluta Embetsman från Utskotten, emedan
de ofta lemna upplysningar, som inga
andra kunna meddela, så skulle Herr Cederscbjölds
tillägg medföra den följd, att
samtelige Embetsmännen skulle häldre afsäga
sig ett sådant förtroende, än de äfventyrade
sin Riksdagsmanna-rätt. Jag tror,
att hvad Riksdags-Ordningen härom stadgar,
att om Ledamot är borta 3 gånger å rad
från Utskottens sammanträden, utan laga
förfall, nytt val lill Utskotts Ledamot genast
skall förrättas, är all den påföljd, som
kan erfordras, hvarföre jag anser denna Herr
Cederschjöld^ anmärkning onödig.
Ider r von Hohenhausen : Den af Herr
Cederschjöld föreslagna förändring, biträder
äfven jag fullkomligen. Det bar tillförene
blifvit anfördt, att det förändrade ornröstningssättet
i Utskotten äfven gjort alla Ledamöternes
närvaro nödvändig, hvarföre man
på allt sätt måste så föranstalta, att Utskotten
blifva fulltaliga; häEt dessutom iden §.
som handlar om livad med laga förfall förstås,
äfven står: andra synnerliga omständigheter.
Vi hafva en ledsam erfarenhet
deraf, att mångå personer utan laga förfall
icke uppkomma i Utskotten, hvilket kan
598
Den 16 November,
hafva ett skadligt inflytande på voteringarne,
då Ridderskapets och Adelns beslut derige-t
nom torde blifva minoritetens. Jag ingår
Således på Herr Cedersohjölds förslag, emedan
uteslutande från Riksdagsmanna-rätten
endast kan _ uppkomma genom försummelse
3 Sänger å råd,
Herr Cederschjöld; Jag är egentehgen
förekommen af den siste värde Talaren i
meddelandet af den upplysning, att i en
följande står; ”Det på Ståndet skall ankomma
att pröfva andra omständigheter,
sorn kunna föranleda till denna försummelse.
Föröfrigt får jag erindra, det jag tror man kan
bekläda publikt Embete , utan att derföre nödvändigt
behöfva försumma sina Riksdagsjnanna-göromål,
Tiden är merendels tillräcklig,
endast den rigtigt indelas och användes.
Oaktadt mina embetsgöromål och
oaktadt min praktik sorn Läkare, har åtminstone
jag icke nödgats försumma något
enda sammanträde i Constitutions - Utskottet,
Jag anser derföre något stadgande
behöfligt, för att förmå Ridderskapets och
Adelns Ledamöter, att vara mera påpassliga,
Friherre Cederström: Om den siste värde
Talaren icke försummat något sammanträde
i Utskottet, ehuru hail bekläder en
publik befattning, så lärer orsaken vara den,
att desse olika göromål ieke inträffa på samma
tid, då hail nödvändigt vöre tvungen,
ätt försumma ettdera, Hvad beträffar deu
Den 16 November.
serskildta §. som längre fram förekommer,
om pröfvande af andra omständigheter, så
tror jag icke, att vi behöfva mångdubbla
Ståndens öfverläggningar med en dylik pröfning.
Den enkla författning som iiillils varit
gällande att efter en Ledamots uteblifva®
de från Utskott, 3:ne gånger årad, dess
rum skulle förklaras ledigt, är en mycket simpel
och enkel åtgärd. Då 1111 fråga blifvit
väckt om samtelige Ledamöternes närvaro i
anseende till Voteringen per capita i Utskotten,
så blir den öfverflödig genom stadgandet
om Suppleanters förordnande. Någre
Ledamöter ansågo, då fråga var, huru man
skulle bete sig, om icke alla Ledamöter ne
komrno tillsammans på anslag, att det då
vore nödvändigt att efterskicka de uteblefne
men det är lätt att inse, huru vidlyftigt besvär
skulle åstadkommas genom att hvarje
gång låta uppsöka frånvarande.
Herr von Hohenhausen : Hvad det se
nare
af Friherre Cederströms yttrande beträffaV,
tror jag del icke vara tillåtit, att något
överskjutande antal skulle finnas i Utskotten,
ej eller anser jag det passande att någre
endast skulle parera der, utan att deltaga
i öfverläggningarne. Hvad för öfrigt
angår Friherre Cederströms yttrande, att om
en Ledamotj 3 gånger försummade Utskotts
Sammankomster, en annan skulle blifva vald
i hans ställe, så anhåller jag, att få uppläsa
28 §. i den gamla Riddarhus-Onlningen.
Den lyder sålunda: Försummar Utskotts
6oo
Den 16 November.
Ledamot, utan laga förfall 3mc på hvarandra
följande sammankomster j eller bortreser
han utan erhållit tillstånd vare han
sin Riksdagsmannarätt för den Riksdagen
förlustig etc. Det måtte vara aldeles samma
ansvar, som nu blifvit föreslagit. Af detta
skäl tillstyrker jag den af Herr Cederschjöld
framställda förändring.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
gjorde proposition till bifall å den af Herr
Cederschjöld utaf 3o §. föreslagne redac
tion.
Ropades starka Ja, blandade med Nej.
Herr Cederschjöld: Hela skilnaden är
att jag sökt bereda en möjlighet, att i ordningsstadgan
utsätta något vite för den Ledamot,
som utan förfall försummar vederbörande
sammankomster. Vi hafva sett huru
icke blott Electorerne fått flera gånger
sammanträda, utan att kunna verkställa något
val, utan ock att Utskott måst upplösas
i brist af ett tillräckligt antal Ledamöter.
•Ta, vi hafva till och med sett detsamma
hända med förstärkta Stats-Utskottet. Jag
hemställer derföre vördsamt 0111 icke mitt
förslag bör godkännas.
Herr Treffenberg , Curry Gabriel: Jag
är äfven af samma tanka, som Herr Cederschjöld,
att någon ändring bör vidtagasmed
redactionen, ty den, som blifvit vald till Le
-
