# ID: svediakorp-gov278
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 67,564
# sentences: 2,542
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
Höglo f1 i g e
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Ar 18-23.
Tionde Bandet.
STOCKHOLM,
trycki hos Fu. B, Nestius, 1824.
. Mi
r
Måndagen den 3 November.
Plenum klockan 9 förmiddagen»
Sedån Herr Lägmänhen i Borgmästaren och Hå.
radsböfdingen N. Callerholm , uti eli till tierp
Gref ven och Landt-Murskalken aflåten , samt
den 31 sistledne October förmiddagen itlföf
Ridderskapet och Adeln uppläst skrifvelse » afsagt
sig den honom af Riksens Ständer uppdragne
befattning , att i Embetet efterträda Riksens
Ständers Justitieombudsman * i fall bemälte
Ombudsmän , innan nästan Riksdag f skulle med
döden afgå j så hemställde Herr Grefvert och
Lahdt-Murskalkeh om icke Ridderskapet och
Adeln skulle finna för godt besluta » att å nästa
Thorsdag den 6 dennes utse iä Electörer, hvil*
ka * jemte de öfrige Riks-Ståndens Electörer»
skulle äga * att, jemlikt 98 §. Regerings-For*
mén , efter Herr Lagmanneh Callerholm * ut*
välja en annan Riksens Ständers justitim-Ömbudsmans
efterträdare,
Bifölls.
Herr Grefven och Landt-Mars kaiken föreslog
att de öfrige Riks-Stånden måtte inbju*
4 Ben 3 November J. m,
das 5 att uti enahanda beslut med Ridderskapet
och Adeln sig förena.
Ropades J a.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord proposition, beslöt Ridderskapet
och Adeln att vid samma tillfälle utse
4 Suppleanter för att , i händelse förfall för
någon af Electorerne skulle inträffa, bland de
sistnämde inträda.
Sedan tid efter annan, ur Förstärkta StatsUtskottet
afgått:
N:o 89- Grefve von Höpken , Fullm. Grefve
Posse, Arvid j
N:o 53. Friherre Leijonskjöld, Fullm. Herr
Tham , Wollrath ;
N:o 199, Friherre Wrangel af Adinal, Henning;
N.o 216. Friherre Ribbing, Fullm. Herr Flach,
Eric ;
N:o 278- Friherre Beckfriis , Fullm. Herr Uggla
, Carl ; och
N:o 1033, ^err Hammarhjelm, Carl Fredric;
så företog Ridderskapet och Adeln nu val till
återbesättande af de inom nämnde Utskott, efter
desse Herrar uppkomne vacancer; och befunnos
vid Valförrättningens slut klockan 11
förmiddagen, följande Herrar hafva genom de
fläste rösteme blifvit Utsedde till
Den 3 November f. m, 5
Suppleanter :
N:o 119, Grefve Ridderstolpe, Carl 6g röster.
N:o 135-. Grefve Cederström, Fullm.
Grefve Cronstedt, Claes . -79—
N:o 13. Herr Natt och Dag, Christoffer
77
N:o gi8. Herr Reenstjerna, Johan
Abraham 69 —
N:o 1142. Herr Ankarstjerna, Fullm.
Friherre Lagerbjelke , Johan . 97 —
N:o 2236. Herr af Schmidt, Georg
Lars . . . . . . 70
Herr Gref ven och Landt-Marskalken tillkännagaf,
att Plenum komme klockan half till
6 i eftermiddag att fortsättas.
Upplästes till justering och godkändes följande
Expeditions-Utskottets insände Förslag
till Riksens Ständers underdåniga Skrifvelser
till Kongl. Maj:t:
N:o 275. I anledning af åtskilliga anmärkningar
, rörande Allmänna Magazins-Inrättningens
förvaltning.
N:o 276. Rörande förvaltningen af de till
Strömreti6mngar ra, m. anslagne medel*
6 Den 3 November f. m,
t
N:q 277. I anledning af vackt fråga, att
Norrska Skepp matte i Svenska Hamnar be^
handlas lika med Svenska Skepp,
Företogs till pröfning Stats^ samt Allmän^
pa Besvärs- och Oeconomie-Utskottens den ar
sistledqe Qctober under Nio 563 afgifne , sam?
den 29 derpåföljde eftermiddagen pä bordet
lagde , Utlåtande i anledning af gjorde anmärk*
ningar vid Utskottens förut serskildt meddeld*
te Betänkandeq, angående understöd af Staten
för Höganäs Stenkols-Verk.
Herr af UhrA Carl Davielanförde skrif*
teligen;
(Se Bilagan No t*)
Hvarefter Herr af Uhr tilläde munteligen?
Vid detta tillfälle anser jag mig böra ha den
äran förklara , att jag aldrig varit, och icke
eller nu är interesserad i Skånska Stenkols^
Verket. Det är endast öfvertygelseo om detta
Verks allmänna nytta för vårt Land , så väl j
oeconomiskt sorn politiskt hänseende , samt den
farhåga jag har för dess snart förestående upp~-  lösning , sorn under närvarande Riksdag förmått
mig att ifra för Verkets upprätthållande..
I afseende på Stenkolens beskaffenhet, anhåller
jag att få åberopa det betyg derom ,
sorn för 10 år sedan meddeltes i anledning af
ett på Bruks-Patron Owens Fabrik här i Sta*
Den 3 November f. ra.
7
den anstäldt jemförelseförsök emellan Svenska och
Engelska Stenkol. Undersökningen verkställdes
dels genom inkokning af vatten till viss quantitet,
med viss qvantitet kol af bägge sorterne,
dels äfven, för att utröna förhällandet uti
klenstnedshärd. Resultatet häraf blef, som detta
Protocoll närmare utvisar, och hvarom Svenska
Allmänheten genom allmänna Tidningaroe
genast underrättades , af följande innehåll;
1 anseende till livad sålunda, genom de
nu till Jörsåket använde kol, blifvit utrönt ,
synes vara upplyst, att Svenska Stenkol, ifrån
Schaktet N:o iy. äro lika tjenliga som de Engelska,
så väl till kokning, som suddning: att
de äro mera fria från inblandning af Svafvelkis
och således mindre angripa Jern och andra
Metaller, under uppvärmningen; samt i
anseende till den högre , ljusare och starkare
flamma demeddela äfven bör a med synnerlig hytta
vid Fyrbåkar kunna anviin das , hvilket äfven
öfver ens stämmer med de Comparations-försök,
mellan Engelska och Svenska Stenkol, som
af framlidne Bergs haupt mannen Polheimer redan
för flere år sedan blif vit verkställde.
gam teli ge närvarande kunde således icke
annat än enhälligt instämma i den önskan ,
att det outtröttliga nit , som under mångåriga
mödor och omkostnader styrt Grundläggaren
af detta patriotiska företag, och ännu
fortfar att lifva samtlige delegarne i detta för
Fosterlandet så lof vande Verk, måtte f örenas
med den tillfredsställelsen , jitt en fr amman
-
8
Deri 3 November f. m.
de Jord j sä litet som möjligt må behöfva
anlitas om bränsle för Svenska Härdar eller
Ugnar.
Bland de ig Personer, som vid undersökningen
voro närvarande och undertecknat detta
Protocoll , får jag endast nämna framledne
presidenten Friherre Edelcrantz , framledne Öfver-Directeuren
Geijer, framledne Myot-Guardien
Hjelm , nuvarande Öfver-Directeuren Schwartz,
och Herr Professor Berzelius , hvilkas vitsord
torde vara tillräckligt, för att rättfärdigs mine
uppgifter om Skånska Stenkolens användbarhet.
Hvad åter Skånska leran angår, så inhäm«
tas af Herr Bergs-Rådet Brolings betyg, hvilket
nu ligger på Ridd. och Adelns bord, att
densamma är af lika godhet , som de bästa
utländska Leror , derom jag äfven sjelf varit i
tillfälle att förvärfva mig den mest tillförlitliga
visshet, genom flere års fortsatt begagnande
deraf, under åtskilige för Bruks-Societetens
räkning af mig verkstäldte Smältnings-försök ,
hvarvid Skånska Leran blifvit begagnad dels
till bruk , och dels till tegel för tillfället slagne
och brände, och har dervid blifvit anmärkt,
att detta tegel alltid längre kunnat uthärda den
under smältningen alstrade Slaggens skärande
egenskap, än Engelska teglet , ehuru detta varit
af den bästa sort, som i handeln vanligen
förekommer.
Då således är tillförliteligen utrönt, att både
Kolen och Leran äro utaf fullgoda egenska
-
Den 3 November f m.
9
per, att af båda dessa Materialier vid Skånska
SteDkols-Verket finnas ganska betydliga tillgångar,
för såväl inhemsk förbrukning, som försäljning
till andra Länder, om endast tillräck*
lige medel kunna samlas och Verket bringas
uti vederbörligt skick; så vågar jag hoppas,
att Ridd. och Adeln icke för Dess del tillåter
upphörandet af en så nyttig Inrättning , utan
fast mera bifaller dess upprätthållande , och förnyar
derföre med full tillförsigt min förut
gjorde anhållan om proposition till afslag å
Utskottens Betänkande , och bifall till de af mig
framställde punkter.
Friherre Toll > Gustaf Philip: Det torde
måhända anses öfverflödigt, att jag tillägger något
till hvad den siste värde Talaren så fullständigt
och väl framställt. Ämnets vigt och
den locala kännedom deraf, som af mig bör
väntas, gör det likväl till pligt att skåda detsamma
från en , ehuru mindre lönande , dock
icke mindre vigtig och landsnyttig sida, än
den vettenskapliga vi nyss på ett så öfvertygande
sätt hört framställas. Jag vågar derföre
anhålla om tillstånd att upplysningsvis, få uppläsa
, hvad jag rörande detta ämne skrifteligen
författat.
Härefter uppläste Friherre Toll följande:
(Se Bilagan N:0 2.)
Herr af Robson> Carl Magnus > anförde
skrifteligen;
(Se Bilagnn N;o 3.)
IQ
Deri 3 November f rn.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Min känslf,
för Svenska Näringarnes bestånd, som jag si|
ofta uttryckt, har nu fått en förnyad anledning
att begära ordet. Jag har under loppet af denna
Riksdag sök t förskaffa mig erforderlig kunskap
om dels Skånska Stenkols-Verket, och
dels de anledningar till oro, som jag hos åtskillige
Ledamöter förmärkt i afseende på arbetets
fortsättning vid detta Verk. I följe häraf
har jag sammanfattat min åsigt af saken under
fyra synpunkter. 1:0 Om tillräcklig tillgång
af Kol finnes, och huru de äro beskaff ade.
2:0 Om hindren för deras brytning och bringande
i dagen äro oöfver<y inner liga ? 3:0 Om
Kolfältens bearbetande kan betraktas såsom
en Nationel vinst; Och 4:0 hvilka medel till
Verkets bedrifvande äro för Staten minst kostsamma.
Enligt denna uppränning skulle tiden
nu vara inne , att utveckla min åsigt; men sedan
jag afhört Herr af Uhrs framställning af
ämnet , vill jag ej besvära Ridderskapet och,
Adeln med ett så omständligt anförande, som
jag eljest ämnat afgifva, jag inskränker mig
derföre nu blott till några (å tillägg.
Hvad irsta punkten angår, är förhållandet
med densamma så tillräckligt utredt , att jag ej
bar något mera att derom säga. Afven i afseende
på Stenkolens beskaffenhet, har Herr af
Uhr upplyst, att flera försök blifvit med dem
anställda. Jag får således endast tillägga, att en
vetenskapsman sagt mig, att våra Stenkohi stå
j godhet emellan de första a:ne sorterne Engelska
, och förhålla sig de basta Engelska till vars
Den 3 November f m.
U
ungefär som no till joo. Hvaremot den andra
sorten Engelska är sådan, att om kohlen
Sönderdelas i mindre stycken , de helt och hållet
förlora sin duglighet- De Svenska åter bibehålla
jemväl såsom grusade något när egenskapen
att gifva värma. Deraf synes , att våta
srå något framom de Engelska af sorten N:o
2, och icke långt efter N;o i. Priset är dessutom
ojemförligt lindrigare på våra. I den af
Herr af Uhr upplästa afhandling finnes en uppsats
å Stenkols-prisen, hvaraf inhemtas , att
då tunnan i England kostar 3 R-.dr Banco , sälje?
den åter i Sverige för En R:dr 16 sk.
Beträffande hindren för brytningen af de
Skånska Stenkohlen , förtjenar att anmärkas, att
oaktadt det oförmodade vattentilloppet i Ryds
Schacktet år 1820, hvilket befarades blifva så
starkt, att arbetet derigenom skulle afstadna,
har likväl från Januarii till Julii månad samma
år en sänkning af vattnets yta der egt rum , af
icke mindre än från tre till 24 famnar under
hafsytan. Afven är upplyst, att vättnet i Schaktet,
förr än pumpningen börjades, stod tre famnar
under hafsytan, så att den fruktan är undanröjd,
att hafsvatten skulle kunna intränga i
grufvan , hvilken blott blifver vattensjuk genom
tillopp från kringliggande kärr. Orimligheten
af den förra fruktan bevisas jemväl deraf, att
de Engelska Stenkols-grufvorna merändels äro
belägna under hafsytan , och mångfaldiga gånger
djupare än våra. Jag utbeder mig få nämna
, att öfversta lägret i Skånska Stenkols*
Verket ligger på 30. famnars djup, då i |E«g.
12
Den 3 November J. m.
t
land New Castle Grufvans första lager ligger
på ett djup af 60 famnar. Hos oss är understa
lägret 42 famnar under ytan ; i England åter
120; och likväl lönar det der mödao, att bearbeta
grufvan , och uppfordra det inträngande
vättnet. Det torde tillätas mig , att få uppläsa
några räder utur Herrar Brolings och af Uhrs
år 1820 afgifne Betänkande:
”Comitterade förmoda på goda skäl, att
’’igeoom dessa åtgärder, all farhåga för framtiden
, samt alla hinder för arbetets fortsättning
’’till den nedre kohlflötsen skola undanrödjas ,
”samt att den nu inträffade olägenhet vid Ryd,
”såsom icke ovanlig vid utländska kohlfelt,
”icke heller vid detta tillfälle må injaga någon
”öfverdrifven fruktan , eller afskräcka från arbe”tets
fortsättande, ©tvifvelaktigt är, att dylika
”händelser fördröja tiden och öka kostnaderne ,
”men då man med största sannolikhet förutser
”framtida ersättning och vinst, tvifla Commit”terade
icke, att nödige medel skola kunna ut”ses
för utförandet af så stora och allmänt nyttiga
företag.’’
Jag anhåller få fästa uppmärksamheten derpå
, att dessa hinder blifva oöfvervinnerliga,
om Riksens Ständer skulle bifalla hvad Utskottet
tillstyrkt, nemligen att betala premier till
gamla Bolaget, för att uppmuntra delägarne att
alldeles ruinera det öfra lagret , i stället att man
framför allt borde söka upphämta de skatter,
sorn ligga förborgade längre ner i den undra
flötsen, hvilket icke kan ske, sedan alla kok
Den 3' November f. m.
tillgångar i den öfra äro consumerade. Det förra
synes mig strida mot all sund grundsats.
I afseende på tredje punkten, eller om
grufvans bearbetning kan betraktas såsom en
nationalvinst, vill jag blott hafva den äran
nämna, att, enligtCommitterades Betänkande af
år 1818, vinsten af företaget är vorden beräknad
till en årlig Kol-tillgång af 245,000 tunnor,
uppskattade till ett värde, som, ganska
lågt upptaget , likväl utgör 160,000 R:dr. Af
denna' product utaf ett inskränkt fälts bearbetande,
hvilket kan utvidgas, ehuru man ännu
icke med tillförlitlig visshet utrönt, huru långt,
uppstår dock en vinst, som , jemförd med afkastningen
utaf Sveriges Jern- och Koppar-tillverkning,
utgör omkring J^el af den förra och
-g~:del af den sednare. Jag hemställer om,
vid ett sådant förhållande , det är en småsak ,
att för framtiden vilja bereda denna inrättnings
bestånd , helst den ymniga tillgången på kol
och lera äfven genom sin vexelverkan lifvar
andra näringsgrenar ? Att detta företag är i
behof af understöd från Statens sida , säger sig
sjelf j ty det öfverstiger den enskilda förmågan.
Våra Bergverk skulle ej se ut, som de nu göra,
oin Staten förfarit emot dem , på sätt Utskotten
nu emot, Stenkols-Verket tillstyrkt. De
njuta understöd i recognitions-skogar, penninge-lån
och dylikt. Jag finner för min del detta
vara alldeles rigtigt, men jag förstår icke,
huru Utskotten i denna fråga kunnat yttra en
mening , som är rakt stridande mot den princip
, hvilken i afseende på Bergshandteringen
ben 3 November f. ni.
gjort sig gällande. Herr af Uhr har dessutom
nyss bevist, att Stats-Verket, långt ifrån att
förlora på hvad han föreslagit, tvertom derigenom
skulle vinna, och att Utskottens förslag
snarare skulle leda till förlust Häraf skulle
man synas kunna draga den slutsats, att, emedan
det blifvit ådagalagdt, att Staten skördar
större fördel utaf Herr af Uhrs project, skulle
Bolaget deremot vinna mera på antagandet äf
Utskottens tillstyrkande j men förhållandet är
dock långt ifrån sådant. Jag instämmer derföre
uti Herr af Uhrs förslag, likväl med det
tillägg , att den nya teckningen af actier icke
kan äga rum, utan en bestämd calcul; ,och
denna bestämdhet är borta, så vida kommande
Riksens Ständer kunna rubba ds premier, hvilka
nu till Verkets understöd föreslås. Till bedrifvande
af etr sådant verk erfordran capital ,
och ej en stickstyfver, som tillfälligt lemnäs,
och hvarmed icke ett stort företag kan utföras*
Slutligen anhåller jag , att få framställa de egentliga
olikheter, som förefinnas emellan de tvätlne
särskilda reservationerne emot Utskottens
Betänkande. Friherre Cederström afviker från
Herr af Uhrs förslag, med hvilket åter Herr
Norei reservation i det närmaste öfvetensstämmer
deruti, att för det första, den förstnämde
tillstyrker, det piifemierna skola upphöra med
slutet af innevarande år, antingen Bolaget antaget
de vilkor Herr af Uhr föreslagit, eller icke.
För det andra föreslår Friherre Cederström,
att räntan på framlidne Hans Excellence Herr
Grefve Ruuths skuld må beräknas Bolaget till
godo,
Den 3 November f, m.
Jag bär ansett mig böra fästa Ridderskapets
oeh Adelns uppmärksamhet derpå, att hela
skillnaden emellan de begge särskilda reservationerne
endast består i dessa tvänne omständigheter.
Begge öfverensstämma i öfrigt med
de utaf Herr af Uhr föreslagna grunder, med
hvilka jag mig äfven förenar, under anhållan,
det Herr Grefven och Landtmarskalken täcktes
framställa Proposiiion till bifall på dem och afslag
på Betänkandet; äfvensom , i händelse Högloft.
Ridderskapet och Adeln bifaller Herr af
Uhrs förslag, jag anhåller att beslutet derom
irna varda de öfrige Med*Ståndetl communiceradt,
med inbjudning att sig deruti förena.
Herr Grefve Löwenhjelm Gustaf: Jag
uppträder, för att fästa Ridderskapets och Adelns
särdeles uppmärksamhet på detta mål. Jag
anser Riksdagsmäl r allmänhet kunna indelas^ i
tvänne klasser: de uti hvilka begångna misstag
äro reparabla, samt sådane, der de förblifva
obotliga. Detta kan lätt upplysas med exempel.
Om nästkommande Ständer, utöfvande
öfver de nuvarandes åtgärder en Domsrätt
, den jag Visserligen icke tillväller mig ,
skulle finna mindre cottsequence i bibehållande
af Nummer-Lotteriet j som ger 60,000 R:dr , och
afskaffande af Lux-afgiften, som ger 130,000, ocli
som, rätt anlagd och utkräfd , kunde ge mångdubbelt
så mycket *— om , säger jag, — nästkommande
Ständer skulle tvärtom afskaffa Lotteriet,
och åter uppsätta Lux-afgiften; så vore då att
antaga, det vi nu begått ett misstag , men följderne
deraf voro blott att anse som ett lucrum
Den 3 November f m.
cessans, och skadan upphörde med ett motsatt
beslut af annan Riksdag. Deremot, om Höganäs
Stenkols-ver k. nu öfvergifves, kan skadan
om några år icke med millioner afhjelpas. Ett
misstag i detta hänseende vore ett obotligt
misstag; och just derföre anser jag ärendet fordra
en alldeles odeiad och särskild’ uppmärksamhet.
Nalkas man målet, sönderdelar sig ämnet
af sig sjelf i tvänne omständigheter. Den första
frågan blifver då; innefattar Höganäs en sä
rik källa af naturalster, att dess upprätthållande
förtjena! Statens mellankomst? Den andra:
k unna dessa rikedomar bringas i dagen med
påräknelig vinst ? Jag bekänner gerna, att min
affirmativa öfvertygelse hufvudsakligen grundar
sig på de uppgifter, som blifvit oss lemnade
af vettenskapsmän, hvilka förena sak- och local-kännedom.
Men att min tanka behöft ett
främmande stöd, är ej ett skäl, att afhålla mig
från dess yttrande. Ricardo, Say , m. fl., hafva
icke alltid varit utan andel i de upplysningar
vi här erhållit i Finance-läran; och vi skulle
i allmänhet ej komma långt i någon väg utan
begagnande af andras forskningar. Att
Skånska Stenkols-grufvan är så rik, att hon
förtjenar Statens mellankomst, anser jag vara
fullkomligen ådagalagdt af den värde Talare,
som först yttrade sig i ämnet. Den andra frågan,
om grufvan kan med fördel brukas, är redan
vetenskapligen af flera Talare bejakad.
Jag går blott att tillägga några allmänna åsig
ter.
Den 3 November f m.
l7
ter. En lång erfarenhet bevisar, att de , som
börja sådana större företag , dervid ruinera sig.
Men deraf följer ingalunda, att de, som komma
efter och fortsätta verket, äfven skola förlora.
Man har tvärtom oftast sett, att dessa
fullföljt det till allmän och enskilt nytta. Det
nya Bolaget uppstiger här på en grund, lagd
af en erfarenhet, inhämtad genom 30 års försök
och af en kostnad, som öfverstiger 465,000
R:dr, Hvem inser ej, att förhållandet är helt
olika med den, scm så begynnar, och den,
hvilken nödgats angripa verket a novo? Hvarje
förut nedlagd kostnad, ja ända till hvarje
af det gamla Bolaget på grund af gjorda misstag
liden förlust, ät guld i händerna på det
nya Bolager.
När det således är gifvet, dels att Grufvan
hyser en stor rikedom , och dels att hon
med förde 1 kan brukas, uppstår den tredje frågan,
huruvida Staten har råd att understödja
företaget ? Dertill svarar jag , utan ringaste
betänklighet, ja; ty en Stat har alltid råd, att
understödja nyttiga företag, och att till deras
utförande lemna nödigt förlag. Vore ej redan
i detta afseende så redbara medel uppgifne,
kunde jag föreslå utvägar , så säkra och sä
lätta, att blott posternes afgång och återkomst
till och från Paris eller London behöfde afbidas,
för att inhändiga de penningar, som för
ändamålet erfordras. Denna utväg vore dock
såvida mindre nyttig, än den man redan föreslagit,
att vinsten af Grufvan då blef utländliidd.
0. Ad. Fröt. X. Band. 2
i8
Den 3 November f, m.
ska långifvarens eller köparens; och jag vill således
ej vidare uppehålla mig.härvid. Jag förbigår
flera ömmande omständigheter, som visserligen
förtjena behjertande, till exempel 6fvergången
till ett osundt träsk af en landsträcka,
sorn nu är i full cultur; och flera hundrade
familjers störtande i elände, hvilka för det
närvarande af Stenkols - verket hemta bergning
och trefnad. Men jag frågar, om vi vilja betunga
vår handelsvåg med en dryg import-artikel,
eller med en vigtig export - artikel underlätta
henne? Vid denna Riksdag har man hufvudsakligen
varit sysslosatt m'ed att förbättra vår financiella
ställning, och befordra allmän välmåga.
Med detta ämne står det ifrågavarande i
ganska nära sammanhang. Att vi ej blifva rikare
medelst sedel-tillverkning, och sedlarnes
än så snillrikt inrättade circuiation emellan
Bank, Riksgälds-Contor och Disconter, är hvad
vi med visshet känna. Man börjar ock inse,
att guid- och silfvermassor ej utgöra nationalrikedomen,
utan att den består i production .
annorlunda sagdt i naturalster och derpå använd
arbetskraft.
Men hvarifrån skall då denna samma national-rikedom
komma, om så rika källor, som
den ifrågavarande, tillstoppas? Med innerlig
glädje har jag sett lin-culturens uppmuntran
och strömrensningarnes befordran, med mera af
dylik art; roen hvad kunna resultaterna af dessa
åtgärder blifva jemnförde med ett kraftigt
uppbrukande af Stenkols verket. Ingen kan
mera än jag värdera åkerbruket 3 men om på
Den 3 November f, m.
!9
en gång en million tunnor Spannemål föllo öfver
oss, månne vi deröfver nu hade att fröjda
oss, och månne ej snarare sådant skulle öka
förlägenheten och bekymren ? Ett ungefär lika
förhållande äger rum i afseende på vår Jernhandtering.
Månne våra skogar skulle medgifva
en högre uppdrifven tillverkning, eller månne
en större afsättning deraf kunde beredas än
den nu varande P Uppbrukning af Höganäs
Stenkols - verk har det företräde, att det är
mångfalden af olika producter i ett land, som
befordrar capitalernes omsättning, alla slags varors
afsättlighet, och derigenom lifligheten i
näringarne , samt i resultat allmänna välmågan.
Jag går så långt, att om grufvan kunde brytas
utan ringaste enskild vinst, dock så, att
omkostnaderna biefvo betäckte , vöre verkets
bedrifvande i alla fall en fördel för det allmänna.
Det gifves en annan och högre vinst för
Staten , än Cassa-behållning , men äfven denna
vinner också slutligen och ofelbart vid hvarje
förtag af den art, som det här ifrågavarande.
På dessa grunder tillstyrker jag förkastande
af Utskottens Betänkande, och antagande
utaf Herr af Uhrs förslag.
Herr RosenbladBernhard: Efter hvad
här redan af sakkunnige Män är anfördt, lärer
det vara öfverflödigt vidare orda om vigten
för det allmänna, att verksamt och nu
understödja Höganäs Stenkols - verk. Jag vill
endast fästa uppmärksamhet på en olikhet, som
finnes emellan de särskildta Förslager härtill,
20
Deii 3 November f. m.
hvilka innefattas i Herr Noréi och Friherre Cederström»
reservationer. Herr Noréus har föreslagit
, att vid slutliga öfverlåtdsen å det nya
Bolaget af Riksgälds-Contorets hos f. d, Ruuthska
boet ägande fordran, endast de dittills
gjorde äfbetalningar utberalas åt Bolaget; Friherre
Cederström deremot, att Bolaget dä må
tillgodonjuta de från dagen af Ständernes Beslut
fallande räntor. Då ändamålet med denna uppoffring
af allmänna medel är Stenkols-verkets
upphjeJpande genom bildande af ett nytt Bolag
med tillräcklig fond j, då således allt hvad,
som kan underlätta en sådan bildning, med bibehållande
af nödig säkerhet för Staten, att
dess uppoffringar i och för det åsyftade ändamålet
användas, och då det i synnerhet är i
början ett sådant Bolag behöfver biträde, vågar
jag vördsamt anhålla om Proposition i enlighet
med hvad Herr af Uhr föreslagit; men med
det tillägg, att så fort Actie-teckningen till fullt
påräknadt belopp blifvit fulländad, Bolaget må
äga rättighet i Riksgälds-Contoret lyfta den
Ränte, och Capital afbetalning å Ruuthiska Sterbhusets
skuld, som efter dagen för Riksens Ständers
härom fattade beslut dit influtit, dock hvarje
gång ej till högre belopp , än hvad redan ä
det tecknade Actie-capitalec af delägarne blifvit
inbetaldf,’’
Friherre Cederström Jacob: De emot
Utskottens Betänkande af Herr Noréus och
mig gjorde, och detsamma åtföljande, reservationer
skilja sig endast i tvänne afseenden.
Först deruti, att jag tillstyrkt, att ehvad
Den 3 November f m.
11
Bolaget antager, eller icke , de vilkor, på hvilka
Staten bör komma Stenkols - verket till undsättning
, de hitintills beviljade premierna sko
la upphöra med utgången af innevarande år,
Den andra skillnaden är den, att jag anser,'att,
i händelse Bolaget antager anbudet, och en ny
Actie-teckning således vidtager, Bolaget bör få
beräkna sig till godo räntan å framlidne Hans
Excellence Herr Grefve Ruutbs skuld , från den
dag Riksens Ständer i ämnet fattat beslut. Oin
Herr Noréi förslag gillas, tillfaller ej räntan Bolaget
förr, än betalningen af capitalet är verkställd.
Derigenom skulle en förlust kunna till»
skyndas Bolaget, hvilken synes mig vara obillig.
Skulle åter Riksens Ständer ej godkänna det
vilkor af praemiernes upphörande med slutet af
innevarande år, kunde det gamla Bolaget möjligen
fortsätta brytningen och behålla praemierne,
hvarigenom Riksens Ständer med användande
af Statens medel bidrogo till verkets förstöring.
Herr af Uhr har sjelf i sin afhandling
erkänt, att alla premier för öfre kolflötsens
bearbetande äro bortkastade penningar.
Jag skulle derföre tro dst rättaste vara, att Ridderskapet
och Adeln , med förkastande af Be'
tänkandet och gillande i allmänhet af Herr af
Uhrs förslag , täcktes bifalla de punkter, Herr
Noréi reservation innehåller, med tillägg af de
tvänne omständigheter, jag föreslagit; emedan,
i annat fall, man antingen begår en orättvisa
mot Bolaget, eller äfventyrar grufvans förstöring.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Innan
jag inlåter mig i hufvudsaken , skall jag utbe
-
aa
Den 3 November f m.
dja mig att få upptaga och besvara åtskilligt af
hvad under denna discussion blifvit yttradt.
Det har blifvit sagdt, att de Skånska Stenkolen
äro af vetenskapsman undersökte, och
befunnits vara bättre än de Engelska. Jag påminner
mig emedlertid hafva hört Smeder i
Skåne förklara sig icke kunna begagna dem ,
emedan de t. ex. ej kunna användas att välla.
Om det blifvit genom vettenskaplig undersökning
utrönt, att detta hinder för kolens brukbarhet
kan häfvas , så mäste jag endast beklaga,
att io år förflutit, utan att en sådan underrättelse
blifvit allmänheten meddelad.
Man har sagt, att verket borde bedrifvas,
äfven om det icke lemnar någon vinst. Mig
synes deremot hvarje oeconomiskt företag, som
är lönlöst för den enskilte, nödvändigt blifva
skadligt för det allmänna.
Man har påmint om fordna tider, då Riksens
Ständer ej voro så njugga som nu, att
bevilja allmänna understöd för ceconomiska företag.
jag torde derföre få erindra, att man
på samma tid understödde plantering af silkesmaskar,
till inhemska Siden-fabriquernas upphjelpande
, samt vidtog författningar för att
uppmuntra Pelterierna genom odjurens friare
förkofran.
Det är således ej på grund af dylika theorier
, som jag tillstyrker understöd för Skånska
Stenkols-verket j utah det är fast hellre i hopp,
Den 3 November /. m♦
23
att det framdeles skall lemna det allmänna en
verklig vinst, som jag instämmer i hvad Friherre
Cederstöm i sin reservation anfört.
Men jag anser det vara högst nödigt, att
i detta afseende vidtaga erforderliga garantief.
Derföre bör för det första, intill dess det nya Bolaget
varder bildaclt, 5 procent årligen i ränta
erläggas för framlidne Hans Excellerce Herr
Grefve Ruuths skuld , hvarigenom jag förmodar,
att organisationen af detta Bolag skall påskyndas.
Vidare bör man göra sig försäkrad , att
de 200,©00 lliksdalerne blifva använda till åtkommande
af andra kolflötsen , hvilket kunde
ske på det sätt, att två till tre år bestämdes,
hvarunder ingen ränta å gamla skulden e-rlades,
men att betalandet deraf skulle åter vidtaga i
händelse Bolaget ej då arbetat sig igenom till
nedra flötsen,, och intilldess sådant blifvit verkstäldt.
Slutligen är nödigt, att garantera sig,
det nedre flötsen allt framgent varder bearbetad,
hvilket kunde sålunda tillgå, att för ett
visst tunntal kol, som blifva derutur brutna,
ett bestämdt belopp af gamla skuldett skulle
afskrifvas.
Med iakttagande af dessa tre garantier ,
tillstyrker jag bifall å Friherre Cederströms reservation.
Grefve von PlatenBaltzar Bogislaus :
Jag är så fullkomligen öfvertygad 0111 Stenkols-grufvans
vigt för Staten , att jag endast
instämmer uti hvad härom redan blifvit utredt,
24
Den 3 November f m.
med det tillägg, att då man känner, det hon
utgör ett särskildt behof för Skåne , får Verket
derigenom ett dubbelt värde ; ty Skåne är en
af Rikets Korn-kammare. Hvad som i detta
afseende är fördelaktigt för denna Provins, kommer
således i sin moa hela landet till godo j
ty vi kunna ej vänta oss en högre drifven odling
, utan att äga nödig tillgäng pä brännmaterialier.
Genom en sådan tillgång kan ock
Englands företräde framför öfriga Europeiska
Stater för det mesta förklaras. Jag får emedlertid
fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
å en annan omständighet, som talar till
förmån för saken, Närman betraktar, att Skåne
i geologiskt afseende är af en helt annan
formation, än det öfriga Sverige, finner man,
att denna Provins liknar de länder, som hafva
ymniga Kol-förråd. Fast vi nu endast med
visshet känna , att ett sådant finnes vid Höganäs,
är det dock klart för mig, att tillgång
dertill på flera ställen äger rum. Så mycket
angelägnare är det ock , att kunskapen i den
delen hos oss qvarstadnar och utvecklas. Jag
instämmer derföre i dan mening, att detta företag
bör gripas under armarna ; och jag utbeder
mig att få några ögonblick upptaga tiden
med att framställa , huru sådant bör ske. Det
är nemligen gifvet , att detta ej låter sig göra
utan Statens mellankomst, och då anser jag hvad
Herr af Uhr föreslagit vara rigtigt. Men man
kan icke neka , att det hinder, som möter, bestående
i ett ymnigt vattentillopp, hotar verkets
bestånd , samt att den nu ätkomlige Koltillgången
i förhållande dertill är otillräcklig och
Den 3 November J. m.
gör den noggrannaste hushållning af nöden för
det närvarande. Det har väl blifvit sagdt, att
undersökningar skett 3 men liera återstå ännu ,
och det är nödigt att anställa flera. Då man
således mäste söka vinna all den kännedom i
ämnet , som kan vinnas, och befordra företaget
med största möjliga drift , är det äfven , efter
min tanka , nödvändigt , att söka afhjelpa, vissa
brister, som hitintills gjort skada, och hvaribland
den af en calcul ej är den minsta ,
och jag vågar, utan att träda granniagenhe
ten
för nära , tillägga , brist på kunskap. De
machinerier, som der för närvarande finnas, och
hvilka äro så maktpåliggande , äro likväl 30
år gamla. Jag har sjelf sett dem vid ett besök
i grufvan. Jag tror det vara vigtigt , att
jnrättningarne vid ett sådant Verk ej stå 30 år
tillbaka, under hvilken tidrymd menskliga kunskapen
gått framåt med stora steg. Det är således
äfven vigtigt, att göra sig bekant med
sednare tiders nya uppfinningar , samt att verket
må komma under styrelse af en driftig inländsk
man ; men att vid detsamma äfven bör
fästas en kunnig utländning , på det man må
kunna tillegna sig andra länders sinnrika uppfinningar.
Ty om löljden deraf skulle blifva ,
att man kunde uppfordra en dubbel vatten-massa
mot hitintills med hälften mindre bränsle,
än dertill nu användes , så och då vattentilloppet
är starkt, men nuvarande Kol-tillgången i
förhållande mindre , lärer hvar och en inse ,
att utgången af företaget till större delen kan
bero på denna enda omständighet. När man
vidare betraktar, att så många olika interessen
26
Den 3 November f ni.
här sammanstöta af det gamla och det nya Bo*
laget, blifver högst nödigt, då Staten skall
träda emellan i ett företag af den vigt, i anseende
så väl tili de des pä använde kostnader
af allmänna, som enskilda medel, och det inflytande
på det stora hela , som rudimaterien medför,
att med yttersta varsamhet tillvägagä. Jag
föreslår derföre , att med bibehållande af de utaf
Herr af Uhr uppgjorde grunder, beslutets
verkställande måtte öfverlemnas åt Styrelsen, att
efter omständigheternas föranledande utföra, Det
skulle kunna hända , att vid den nya x^ctie-teckningen
vilkor kunde komma i fråga , hvilka nu
icke stå att förutse. Jag anhåller derföre , att
detta tillägg måtte vid propositionen fogas. Då
Riksens Ständer gjort, hvad jag är öfvertygad,
att detta Stånd ämnår göra, så bör verkställigheten
öfverlemnas åt Styrande makten , såsom
varande bäst i tillfälle att lämpa utförandet efter
omständigheterna.
Herr af Uhr: Det är i anledning af hvad
Friherre Cederström anfört, som jag anhåller
få tillägga , att skillnaden mellan hans och mina
åsigter i detta ämne är löga betydlig. Jag
instämmer fullkomligen med Friherren deruti .
att Statens praemier böra upphöra från samma
dag , Riksens Ständer besluta afskrifning utaf
gamla Bolagets skuld, emedan jag anser alla
partiella uppoffringar vara utan ändamål. Den
sednare punkten angående räntan tror jag helt
och hållet öfverensstämma med tredje punkten
i mitt förslag.
Den 3 November J, m.
Hvad Herr Cederschjöld anfört om ds
Skånska Sten-kolens mindre användbarhet, lärer
icke förtjena afseende, utan torde blott bo*
ra upplysas, att dessa fordra en helt annan behandling
, än de Engelska. Hufvudsakliga olikheten
består deruti, att de Engelska Sten-Uolen
innehålla en mycket större andel bituminösa
ämnen , och hufva derigenom egenskapen att
under förbrukningen baka sig tillsammans, och
qvarhålla således bättre värman. De Skånske
åter, äro mindre feta , och kunna icke utan användande
af mycket vatten åstadkomma samma
effect , men begagnas vid Stenkols-Verket med
lika fördel som de Engelska, Ostridigt äga de
Skånska Stenkolen det mesta företrädet såsom
lysningsämnen i fyrbåkar och för flera andra behof,
emedan de ej innehålla svafvel, men gifva
en starkare låga. De correctiver Herr Ce*.
derschjöld i öfrigt föreslagit respecterar jag 5
men tror, att de medföra så många svårigheter
i verkställigheten, och att de redan uppgifna
innehålla så stor säkerhet, att jag ej annat kan,
än afstyrka antagandet af hvad Herr Cederschjöld
anfört.
Hvad Herr Grefve von Platen yttrat derom,
att man vid Höganäs Stenkols-Verk bör
begagna sednare tiders uppfinningar, gillar jag
helt och hållet. Den kostnad jag upptagit till
200,000 R:dr ligger egentligen i förbättringar
af der varande machineri; ty det nu befintliga
är inrättadt efter gamla methoden , och fordrar
troligen flere förändringar. Om ej förhållandet
vöre sådant, hade ej en så dryg Actie-teckning
28
Den 3 November f. m.
behöfts. Jag tror äfven att det nya Bolaget
icke kan bildas , nied mindre, än att någon
respectable caracter åtager sig mödan att organisera
detsamma. Så långt hafva vi kommit i
misstroende till Allmänna Bolag, att jag fruktar,
det något sådant i annat fall icke låter sig
tänkas. Men om Riksens Ständer besluta Statens
mellankomst , hoppas jag , att inom detta
Riddarhus skall finnas den person , som med
erforderlige egenskaper kan och vill träda i
spetsen för företaget.
Jag förenar mig således uti hvad Herr
Grefve von Platen och Friherre Cederström anfört,
samt anhåller, att Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes derå framställa proposition.
Herr Lefren Johan Pehr: Då jag förra
gången hade ordet, glömde jag begära proposition
på Friherre Cederströms tillägg, hvarom
jag nu får vördsamt anhålla.
Herr Cederschjöld har yttrat, att man saknar
kunskap, huru Svenska Stenkolen skola
begagnas. Jag är ej för tillfället beredd att uppgifva
mera än ett ställe, eller Svenska Örlogshvarfvet,
der man årligen consumerar 2,000
tunnor Svenska och endast 20 tunnor Engelska
Stenkol.
För öfrigt instämmer jag i hvad Herr Grefve
von Platen i detta afseende anfört, och anhåller,
att Herr Grefven och Lahdt-Marskalken,
tili skillnad frän hvad Herr af Uhr i sista pune
-
Den 3 November f. m.
29
ten af sitt förslag tillstyrkt, täcktes framställa
proposition derå, att Bolagets inrättande må
uppdragas åt Styrelsen och icke, på sätt Herr
af Uhr föreslagit, till Fullmäktige i RiksgäldsContoiret.
Jag förmodar, det en lång bevisning
är öfverflödig, att stadga sin öfvertygelse om
rigtigheten häraf.
Grefve Löwenhjelm: Jag instämmer fullkomligen
uti hvad Herr Grefve von Flaten anfört
och anhåller om Herr Grefvensoch LsndtMarskalkens
proposition till bifall derå.
Herr Gref ven och Landt-Marskalken frågade
, om Ridderskapet och Adeln ansåg öfverJaggningen
fulländad.
Ropades J a.
Herr Grefven och Landt-Mar skalken gjorde
proposition till bifall af Stats- och Oeconomie-Utskottens
förevarande Utlåtande.
Ropades Nej.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställde särskildta propositioner,
fann Ridderskapet och Adeln för godt, att,
med ogillande af Utskottens Utlåtande , besluta
, att Statens fordran, utgörande 199,560
R:dr Banco, mej derå löpande ränta, må afskrifvas
och öfverlåtas på Interessenterne uti
Skånska Stenkols-Verket, under följande vilkor:
3o
Den 3 November f m,
1:0 Att Bolaget ombesörjer teckning och
uppbörd af en fond , stor 200,000 R:dr Banco ,
hvilken fond ovilkorligen måste användas för
fullbordandet af Ryds Schakt , för arbetets bedrifvande
på nedre flötsen , och inrättandet af
sådane Fabricationer, hvartill i synnerhet den
ymniga tillgången af eldfast lera erbjuder rudimaterier.
2:0 Det sålunda formerade nya Bolag, som,
innom tvenne är efter kungörandet af Riksens
Ständers derom fattade beslut, bör vara uppgjordt,
skall, genom ordentliga räkenskaper, hvilka
af Riksens Ständers Revisorer granskas, redovisa,
på hvad sätt och till hvad belopp den
tecknade summan blifvit använd.
3:0 Till säkerhet för Staten, att denna
summa till förenämnde ändamål användes, bör
afbetalningen å framlidne Hans Excellence Herr
Grefve Ruuths skuld till Staten tills vidare och
på vanligt sätt erläggas till Riksgälds-Contoiret,
men något deraf icke af Bolaget lyftas förr,
än genom Räkenskaperne blifvit styrkt, att hela
den tecknade summan för ändamålet blifvit
använd. Derefter skall Bolaget vara berättigadt,
att uttaga hvad som till Riksgälds-Contoiret influtit,
så väl uti Capital-afbetaln ngar, sorn de,
från den dag Riksens Ständers Beslut i detta
ämne blifvit fattadt, upplupne räntor; äfvensom
att i mån sorn länet, enligt de afgifne
skuldebtefven , utgår, detsamma till hela det
reverserade beloppet, så i hufvudstol, sorn ränta
, uppbära^ och ifrån den tiden frikallas Bo
-
Dea 3 November f. m. 3i
laget ifrän någon speciel granskning af Verkets
Räkenskaper.
4;o Enär den nya Actie-teckningen skett,
bör Bolaget afgifva sin förbindelse, att, enär
detta Verk lemnar en vinst af 8 procent , erlägga
till Staten i procent och således behålla
7 procent, då denna vinst uppgår till io procent
, likaledes utgifva 2 procent ; vid 12 procent
betala till Staten 3 procent, hvilken ränta
är den högsta, som af Bolaget någonsin kommer
att för Capitalet erläggas.
5:0 Hvad som vid 1823 års slut kan återstå
af Bolagets serskildta skuld till Stats-Verket
, stor 51,000 R;dr, må, i händelse nya Bolaget
kommer att äga rum, sedan den afqvittning
emot prasmie-medlen blifvit verkställd , som
Utskotten i deras förra Betänkanden tillstyrkt,
afskrifvas; Kommande de hittills Bolaget tilikände
praemier att upphöra med innevarande
års slut ^ ehvad de af Riksens Ständer Bolaget
nu etbjurlne vilkor antagas eller icke.
Hvarjemte Ridderskapet och Adeln ansåg ,
att Riksens Ständer borde hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes
å Stenkols-Verket fästa Dess Nådiga uppmärksamhet
, samt låta Riksens Ständers förenämnde
Beslut komma till verkställighet på et£
sätt, att icke allenast det dermed åsyftade ändamål
, utan ock Statens samt Bolagets fördel
må i möjligaste måtto befordras.
32
Den 3 November f m.
Herr Lefrén anhöll, att de öfrige Riksstånden
måtte inbjudas, att uti detta Beslut med
Ridderskapet och Adeln sig förena.
Och blef denna Herr Lefréns hemställan,
tappa gjord proposition, af Ridderskapet och
Adeln bifallen.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan ~ till 3 eftermiddagen.
In Fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Måndagen
33
Måndagen den 3 November.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Uppl ästes till justering och godkändes följande
Expeditions-Utskottets insände Förslag till
Riksens Ständers underdåniga Skrifvelser till
Kongl. Majit:
N:r 278. I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition om anslag af medel till MyntVerkets
iståndsättande.
N:o 279. I anledning af Kongl. Maj:tsNådiga
Remiss rörande Låne-räft i Riksens Ständers
Bank för Allmänna Brandförsäkrings-Verket.
N:o 280. I anledning af Kongl» Majsts Nådiga
Remiss uppå Olof Söderbergs underdåniga
ansökning om nedsättning uti Arrendet för betesmarken
Rebbelberga Broar.
N:o 281- Rörande Häst-vacanee-afgiftens
utgörande vid Smålands Regementes InfanterieBataillon.
N:o 282. Rörande de så kallade MedicoTheologiske
Stipendierne m. m.
N:o 283. I anledning af Kongl. Majits Nå
Ridd.
0. Åd. Prot. X. Band. 3
34 Den 3 November e. m,
diga Proposition om ytterligare anslag för full
botdandet af Götha Canal.
Justerades följande:
Utdrag af Profocollet hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm förmiddagen
den 3 November 1823.
S. D. Sedan Herr Lagmannen , Borgmästaren
och Häradshöfdingen N. Callerholm, uti
en till Herr Grefven och Landt-Marskalken ankommen
Skrifvelse , afsagt sig den honom af
Riksens Ständer uppdragne befattning att i Embetet
efterträda Riksens Ständers Justitiae-Ombudsinan
, i fall bemälte Ombudsman innan nästa
Riksdag skulle med döden afgå ; så fann
Ridderskapet och Adeln nu för godt besluta ,
att å nästa Thorsdag den 6 dennes utse 12
Electorer, hvilka, jemte de öfrige Riks-Ståndens
Electorer, skulle äga , att , jemlikt 98 §.
Regerings-Formen, efter Herr Lagmannen Callerholm
utvälja en annan Riksens Ständers Justitiae-Ombudsmans
efterträdare j uti hvilket beslut
de öfrige Riks-Stånden skulle inbjudas, att
sig med Ridderskapet och Adeln förena. Ut
Supra.
Den 3 November e. ni.
35
Upplästes till Justering följande:
Utdrag af Protocollet hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
förmiddagen den 3 November 1823*
S. D. Då nu å nyo föredrogs Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottens
den ai sistledne October under N:o 563 afgifne
, samt den 29 derpåföljde eftermiddagen på
bordet lagde Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottens lörut serskilt meddelte
Betänkanden, angående understöd af Staten
för Höganäs Stenkols-Verk ; fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att, med ogillande af samma
Utlåtande, besluta, att Statens fordran ,
utgörande 199,560 Rrdr Banco med derå löpande
ränta må afskrifvas, och öfverlåtas pålnteressenterne
uti Skånska Stenkols - Verket under
följande vilkor :
1:0 Att Bolaget ombesörjer teckning och
uppbörd af en fond , stor 200,000 R:dr Banco,
hvilken fond ovilkorligen måste användas för
fullbordandet af Ryds Schakt , för arbetets bedrifvande
pa nedre Flötsen, och inrättandet af
sådane Fabricationer , hvartill isynnerhet den
ymnoga tillgången af eldfast lera erbjuder ru*
dimaterier.
2:0 Det sålunda formerade nya Bolag ,
som , inom 2;ne år efter kungörandet af* Riksens
Ständers derom fattade Beslut, bör vara
uppgjordt, skall genom ordenteiiga Räkenska.
36
Ben 3 November e, m.
per, hvilka af Riksens Ständers Revisorer granskas
, redovisa , på hvad sätt och till hvad belopp
den tecknade summan blifvit använd.
3:0 Till säkerhet för Staten , att denna
summa till förenämnde ändamål användes , bör
afbetalningen å framledne Hans Excellence Herr
Grefve Ruutbs skuld till Staten tills vidare
och på vanligt sätt erläggas till Riksgälds-Contoiret,
men något deraf icke af Bolaget lyftas
förr, än genom Räkenskaperne blifvit styrkt,
att hela den tecknade summan för ändamålet
blifvit använd. Derefter skall Bolaget vara berältigadt,
att uttaga hvad som till RiksgäldsContoiret
influtit, så väl uti Capital-afbetalningar,
som de , från den dag Riksens Ständers
Beslut i detta ämne blifvit fattadt, upplupne
räntor; äfvensom att, i mån som lånet, enligt
de afgifne skuldebrefven , utgår, detsamma till
hela det reverserade beloppet, så i hufvudstol
som ränta, uppbära; och ifrån den tiden frikallas
Bolaget ifrån någon speciel granskning
af Verkets Räkenskaper.
4:0 Enär den nya Actie-teckningcn skett ,
bör Bolaget afgifva sin förbindelse, att , enär
detta Verk lemnar en vinst af 8 procent, erlägga
till Staten r procent, och således behålla
7 procent; dä denna vinst uppgår till 10
procent, likaledes utgifva 2 procent ♦ vid 12
procent betala till Staten 3 procent , hvilken
ränta är den högsta, som af Bolaget någonsin
kummer att för Capitalet erläggas.
Den 3 November e, nu
37
5:0 Hvad som, vid 183^ årsslut, kan återstå
af Bolagets serskjlta skuld till Statsverket,
stor 51,000 R:dr , må, i händelse
nya Bolaget kommer att äga rum , sedan elen
afqvittning emot prsmie-medlen blifvit verkställd,
som Utskotten i deras förra Betänkanden till.
styrkt, afskrifvas; kommande de hittills Bolaget
tillerkände praemier att upphöra med innevarande
års slut, ehvad de af Riksens Ständer
Bolaget nu erbjudne vilkor antagas eller icke.
Hvarjemte Riksens Ständer borde hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla , det Kongl.
Majit täcktes å Stenkols-Verket fästa Dess Nådiga
uppmärksamhet, samt låta Riksens Ständers
förenämnde beslut komma till verkställighet
på ett sätt , att icke allenast det dermed
åsyftade ändamål, utan ock Statens samt Bola.
gets fördel må i möjligaste måtto befoidras j
uti hvilket beslut de öfrige Riks-Stånden skulle
inbjudas att sig med Ridderskapet och Adeln
• förena. Ut Supra.
Herr Lefvén Johan Pehr : Jag vågar underställa
, om icke i 4:de punktenorden: ”och
”således behålla 7 procentkunde utgå. De
förändra väl icke meningen; men synas mig
vara helt och hållet öfverflödige.
Friherre Cederström Jacob: Dessutom
fåy jag hemställa , om icke i första punkten ,
der det talas om fullbordandet af Ryds Schakt,
borde i stället stå ; ”dess nedsänknjng till un"dre
Kol-flötsen/
38
Den 3 November c, nu
Grefve af Ugglas, Gustaf: Lika med Herr
Lefrén , anser jag termen om de 7 procentens
behållning kunna ur 4:de punkten utgå, såsom
alldeles öfverflödig; men hemställer, om icke,
näst efter orden ; ”erlägga till Staten 1 procent,"
må för tydlighetens skull tilläggas : deraf.
Herr Cederschjöld, Pehr Guslaf: Emot
hvad Grefve af Ugglas nu föreslagit nödgas jag
protestera. Ty hans förslag skulle kunna tolkas
så, att Bolaget blott borde erlägga 1 procent
af de 8 ,• sorn utgöra vinsten. Meningen
mätte åter vara , att 1 procent skall erläggas
af hela Capitalet,
Herr Hjerta Gustaf: Det är just nödvän--  digt, att uttrycka , att , då Verket gifver en
vinst af 8 procent, en deraf skall tillfalla Staten,
Herr af Uhr, Carl David: - I förslaget är
just meningen den, att, när Verket lemnar en
vinst af 8 procent, tager Staten deraf en, och
Bolaget behåller de sju 5 att af 10 procents vinst
Staten skall erhålla 2 , och Bolaget behålla de
8; samt att, då vinsten bestiger sig till 13
procent, Staten må bekomma 3 , och Bolaget
de öfrige 9; hvarutöfver någon progression ej
får äga rum,
I anledning af Friherre Cederströms anmärkning
får jsg upplysa, att arbetets fullbordande
på undra Kol-flötsen, eller denna flöts
afsänkning j betyder i detta fall ett och det
-
Den 3 November e, m.
samma: ty Schaktet är icke fullbo rila dt förr,
än det blifvit af sankt igenom denna flöts.
Herr Rosenblad Bernhard: Jag kan ej
annat än instämma med Herr Cederschjöld deruti,
att tillägget af ordet deraf skulle antyda,
att det vore i procent eller T|ö’^e* derafj
det vill säga af de g procenten som skulle tillfalla
Staten , då deremot när ordet deraf ej
där finnes, det är tydligt, att det är i procent
af samma summa, hvaraf Bolagets inkomst utgör
8 procent, hvilken tillkommer Staten.
Herr Hjerta; Ordet neflsänkning har såsom
en tecknisk term blifvit begagnadt i hela
Betänkandet, hvilket ock lärer vara det rätta;
ty det är blott fråga om att nedsänka Schaktet
till det undra lagret.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställde särskildte propositioner,
beslöt Ridderskapet och Adeln;
1:0 Att uttrycket i i:sta punkten af Protocolls-Utdraget
: Fullbordandet af Ryds Schakt,
borde förändras till ; nedsänkningen af Ryds
Schakt.
2:0 Att någon ändring af ordställningen i
4‘.de punkten icke borde äga rum ; och biet
Protocolls-Utdraget således , med iakttagande af
den i första punkten beslutade rättelse, af Ridderskapet
och Adeln goökändt.
4°
Den 3 November e, m,
Företogs tik pröfning Stats- Banco- och
Lag-Utskottens ej mindre den 18 sistlednejuJii
under N:Q 314 afgifne, samt den 19 i berörde
månad eftermiddagen på bordet iagde ,
Betänkande, angående väckte frågor om enskildte
personers rättighet att utfärda Invisningar,
ställde till betalning af andra enskildte , samt
beskaffenheten af de fordrings-anspråk , som derigenom
uppkomma; än ock den 13 sistlednc
October under N;o 547 meddeldte , samt den
?4 derpåföljde på bordet lagde, Utlåtande, öfver
de vid förstnämnde Betänkande gjorde anmärkningar,
Friherre Cederström Jacob: Förevarande
ämne har det mest directa inflytande på näringarna
och den allmänna crediten. Det är å ena
sidan ostridigt, att den rubbas, om enskilda
förbjudas att å hvarandra lemna invisningarmen
det är ock å den andra sidan nödigt, att,
då sådane invisningar blifva tillåtne , de ställas
under vården af bestämda och stränga Lagar.
Samma författning, som tillåter den ena Nationen
, att utfärda invisningar å den andra, åstadkommer
äfven att de njuta förtroende, endast
derigenom , att Lagen är så sträng , att
den betalningsskyldige genast måste träda i
häkte , ojn invisningarne icke vid förfallotiden
utan uppehåll infrias. Enahanda påföljd drabbar
äfven utgifvaren, i händelse af protest.
Derföre skulle jag förmoda, att ett vigtigt ändamål
vunnits , i händelse Utskotten , i stället
för att , sorn nu sket, bemöda sig att inveckla
ett i sig sjelf ganska enkelt ämne , föreslå
-
Den 3 November e. m.
git , att Rådane invisningar fingo löpa likaväl
inom sorn utom Riket, eller deras ställande under
växelrätt. Dertill hade ej fordrats mera ,
än att Växel-stadgan blifvit tillagd samma rätt
på landet, och i hvad den rörér Notarius Publicus
, hade dess befattning kunnat uppdragas
åt Konungens Befallningshafvande, eller Domstolarne,
då de äro i verksamhet. Då hade
denna stadga varit på alla ställen tillämplig,
och en sådan utväg skulle mycket hafva bidragit
att återställa den rubbade crediten. Jag
hemställer derföre, om icke Ridderskapet och
Adeln , med ogillande af Utskottens Betänkande
, skulle vilja vidtaga den utväg, att assignationer
från 20 R:dr och derutöfver må vara
till utfärdande tillåtne , dock ställde under växelrätt,
och med de förändringar i afseende på
landsbygden, som jag föreslagit,
Herr Hjerta Gustaf: Då detta Betänkande
första gången till öfverläggning förevar,
gjorde Friherre Cederström emot detsamma enahanda
anmärkningar som nu. Jag besvarade
dem då, och yttrade, hvarföre Utskotten ej
trodde sig hafva gjort nog , om de endast föreslagit
Växel-stadgans användande i detta fall.
Det synas visserligen vid första påseendet, som
den inrikes växel-rätten skulle kunna fotas på
gamma grunder, som den utrikes; men dervid
uppstår likväl den skillnaden, att då man inom
egna Samhället tror sig vara tryggad medelst
Utsöknings-rätten, grundar sig deremot förtroendet
till utlänningen helt och hållet på personen
3 hvarföre ock ali vexelstadga förutsätter
4a
Den 3 November e, tn.
bysättningstvång. Det är just derföre Utskotten
ansett sig böra tillstyrka , att vid ali execution
af invisningar, utmätning först skall ske,
och att inan endast i händelse af bristande tillgång
hos gäldenären skulle få hålla sig till
hans person.
Endossering af sådaoe assignationer skulle
icke hafva låtit verkställa sig. Dessutom finnas
flere andra föreskrifter, om kraf för vexlar,
med mera, som ej kunna här tillämpas, och
som följaktligen gjorde det nödvändigt att annorlunda
behandla ämnet. Tillämpningen har
i sjelfva verket skett , der den utan olägenhet
kunnat äga rum, x\tt föreslå en särskild Stadga
i detta afseende, var således nödvändigt; äfvensom
att göra den så enkel, att den af menige
man kan fattas och förstås. Så tillgår det
i Norrige; då en författning der utgifves, sker
det i sin helhet , och de gamla varda ej deruti
åberopade. Jag har der sett fördelen deraf,
och här olägenheterne derigenom, att i nästan
de alldagligaste fall Svenska industrieusa
undersåter ej kunna umbära en särskild lagtolk.
Jag förmodar således , att Utskottens åtgärd i
denna del är alldeles behörig. Man invänder
väl , att assignations-rörelsen tillförene kunnat
bedrifvas , utan en särskild Stadga. Detta är
också ett sätt, att bevisa sin sats. Då man
betraktar, huru föga gamla lagens föreskrifter
äro menigheten bekante, hvaremot sednare
Författningar, talämnen för sednare tider,
äro allmänt och ganska redigt kände, finner
man lätteligen, att en ny Stadga gör bruket af
Den 3 November e. m.
43
invisningar allmänt bekant, och att, när ds orter,
der invisningar varit gängse befunnit sig väl deraf,
andra Provinser väl också icke böra hållas i
okunnighet om en sådan ressource, I Dahrne
till exempel hafva assignationer länge varit gängse,
emedan Bergshandtering tarfvar större förlag
, hvilka sätta i nödvändighet att beständigt
anlita den enskilda crediten. Lika mycket som
behofvet i denna ort verkat till begagnande af
en sådan utväg, lika mycket har okunnigheten
annorstädes hindrat dess användande.
Jag tillstyrker, på grand af hvad jag na
haft äran anföra, bifall till Betänkandet, och
anhåller, att, derest Protocolls-Utdrag från MedStånden
ankommit , som innefatta deras beslut
j ämnet, de samma ock må blifva för Ridderskapet
och Adeln uppläste.
Herr von Hartmansdorff, August: Det
har beklagligen funnits en tiderymd i vårt Fäderneslands
historia , då man vid en påföljande
Riksdag vanligen gjorde om, hvad som vid en
föregående blifvit besiutadt. Detta oupphörliga
ändrande af författningar och styrelse-åtgärder
var så olyckligt och upplösande af ali ordning
odr säkerhet, att sjelfva Grandlagens undergång
derigenom bereddes. I ett fall, nemligen
hvad penningväsendet angar, synes den omtalta
tiden ännu fortfara. Hvad Riksens Ständer
vid sista Riksdag beslöto, för att gifva stadga
och säkerhet åt sedelvärdet , blifver vid denna
i åtskilliga afseenden upphäfvet. — Sådant är
äfven förhållandet i närvarande fall , och om
44
Dm 3 Novenibcr e. m.
man vill höra en fullständig vederläggning af
Utskottens ifrågavarande Betänkande , behöfver
man endast läsa Riksens Ständers underdåniga
Skrifvelse till Kongl. Maj:t i samma ämne vid
sista Riksdag. ' För min del är jag långt ifrån
att tro, det någon allmän båtnad kan vinnas
genom ett sådant vacklande. Tvärtom bör deraf
endast väckas farhåga hos hvar och en som
något äger, vare sig våra egna medborgare,
eller utlänningar, som med oss stå i handelseller
penninge-förhållanden. De åtgärder, som
nu vidtagas, skola vara utsatta för samma föränderlighet
vid ett kommande Riksmöte , och
så vidare utan gräns för ombytligheten och
den deraf följande oredan. Jag utbeder mig, att
få uppläsa en del af den Skrifvelse, Riksens
Ständer vid sista Riksdag uti detta ämne i underdånighet
afläto till Kongl. Majit, emedan
den kort, tydligt och , såsom mig synes , tillfredsställande
vederlägger, hvad Utskotten nu,
i motsatt mening , hafva anfört. Riksens Ständer
yttrade nemligen den 10 junii 1818:
Utan att ingå i en noggran forskning och
utveckling af alla de omständigheter, som i
detta ämne skulle kunna ä ena och andra sidan
andr agas , hvarigenom Ri ksens Ständer
skulle hänföras lill en större vidlyftighet än
ändamålet fordrar, hafva Riksens Ständer antagit
såsom ostridigt: att hvarje Handlande
med större rörelse, Bergsbruks- eller SlöjdeJYärings-Jdkare,
ehuru vistande pä längre afstånd
från den ort, der de förnämligaste varor
eller alster vanligen a/s ältas, desto mera,
Ven 3 November e, m.
45
bär kunna förse sig med sä stort belopp af
det allmänt gängse sedelmyntetj sorn behof ves
till bestridande af de oftare , stundom dagligen
för handteringens bedrifvande förefallande
mindre utgifter, efiär han derigenom icke skall
nödgas belasta sig med något betydligt förlagscapital,
och han alltid, med den lätta utväg
Post-Inrättningen lemnar, kan snart till stället
förskaffa det penn inge - belopp,, hanför ändamålet
efter hand har af nöden: att detta
bevises af erfarenheten, då icke uti alla orter,
der förutnämnde handteringar drifvas
med större omfattning , utan blott i några ,
medlet af de fleste förefallande utgifters bestridande
genom utfärdade invisningar är af
idkarne antaget: att om än lnvisnings-utgifvarens
vinst genom Invisningarnes användande
till betalning af sina skulder icke må sägas
egentligen tillskyndas dem på det allmännas
bekostnad, den fördel likväl icke är behörig,
som de åtnjuta genom det Invisningarne
af tillf allige händelser f örstöras: att, dä
ostridigt de fleste invisningar på mindre summor
längre tid förblifva i omlopp, uti den
ort, der de äro utgifne, både nyssnämnde
händelser skola inträffa, och jemväl ut gifvaren
länge till sig indraga räntan å deras sammantagne
belopp: att, om än Jnvisningars
emottagande eller icke emottagande i betalning
kan anses vara öppet efter eget behag för
hvar och en, som till Handlanden, Bergsbrukeller
Slöjde-Närings-läkaren lefvererar varor
eller f ullgjort något arbete, det likväl nästan
alltid skall blifva en nödvändighet för säda
-
46
Den 3 November e, m.
ne personer att låta sig åtnöjas med dietta betalningssätt
, enär '« ena sidan de liro i behof
af ersättning, och å den andra 1 nvisningsUtgif
varén icke kan eller 'Vill annorlunda fullgöra
utbetalningen', att, såsom en häraf nödvändigt
följande svårighet, då antingen de
första Jnvisnings-emottagarne eller de sedermera
deraf blefne innehafvarne måste verkställa
utbetalningar till andra orters innevånare,
der utgif varens namn och förtroende
icke är o käncla, skall sädane sedlars antagande
såsom god betalning sättas i fråga, och
uppgäld eller agio derå äga. rum, hvilket äfven,
när förnödenheter för dem skola upphandlas
i sjelfva den orten, der de är o mest
gängse, ofta torde inträffa i anseende till den
omgång och olägenhet, som förorsakas emottagaren
genom deras öfverstyrande till den
ort, hvarest de inlösas : att invisningarne ic*
ke hafva egenskap hvarken af löpande Skuldebref,
enär påstående emot utgifvaren om
deras infriande icke förr kan väckas, än den
person, på hvilken Invisningen är ställd, vägrat
eller icke mäktat gälda densammas belopp,
samt ej heller af Växel, då någon ovilkorlig
skyldighet icke är bestämd till deras
endosserande elter transporterande af hvarje
innehafvare under deras omlopp: och att vid
händelser, clä antingen utgifvaren blir oförmögen
att betala sin skuld, eller anmäler sig
om afträdes-förmon, eller vid hans död ef ferlef
v an de maka eller arfvingar söka urarfvagörelse,
eller ock de till utrönande af tillståndet
i den aflidne s Bo begära,' år skallelse på
Den 3 November e. m.
47
Borgenärerne, en betydlig svårighet och kost.
nåd tillskyndas ser skildte innehafvare af en
mängd utspridde Invisningar pä mindre penninge-belopp
vid bevakande af deras rätt hos
Concurs-Domstolen , hvilken kostnad äfven
möjligen kan öfverstiga Invisningens värde,
och hvarigenom äfven således ett obehörigt
lidande för allmänheten uppkommer.
Föranledde af ulla dessa skäf finna Riksens
Ständer, att om utgifvandet af ifrågavarande,
till innehafvar en eller till viss man
och Ordres ställde , samt sålunda löpande,
handskrifne Invisningar eller Assignatioher
ifrån den enskilde personen på den andre för
närvarande icke kan helt och hållet för b juilaSj
är likväl denna rättighets begränsande
nödvändigtj. sä att de deraf härflytande och
nu beskrifna ofördelaktiga följder må åtminstone
till det hufvudsakligaste förekommas.
Och, emedan då Invisningen innefattar ett
större penninge-belopp, dels hvar och en, som
en sådan emottager, mera noggrant granskar
och tillserj hvad säkerhet och beqvämlighet
han kan äga att utfå innehållet uti allmänt
gängse mynt, dels densamma icke kan med
den lätthet och så vidsträckt, som dä den är
pä mindre summa ställd, kringlöpaoch i allmännarörelsen
förblifva, hafva Riksens Ständer
för sin del stadgat: att hädanefter icke
mä någon tillåtas utgifva sä beskaffade Invisningar,
som nyss här of vanföre äro omnämnde,
pä ringare Summa än Etthundrade
Riksdaler Banco: samt att alla de i omlopp
Den 3 November e. rn.
'varande dylike Invisningar pä mindre sura*
nior böra cvara inlöste inom åtta 'månader efter
denna Författnings kungörande i hvarje
ort.
Denna framställning blef ock af Kongl.
Maj:t godkänd och antagen. Skulle nu Riksens
Ständer inkomma med ett underdånigt förslag
af alldeles motsatt rigtning, så inser jag ej,
hvarföre icke Kongl. Maj:t kunde svara , att sedan
Wi på Eder underdåniga begäran för fem
år sedan gillat , utfärdat och sedermera låtit
verkställa ett mot detta fullkomligt stridande
beslut, finna Wi , med aktningen för beståndet
af Lagstiftande maktens åtgärder , icke förenligt
, att ifrågavarande Författning utfärda. För
min del anser jag det lika mycket stridande
emot Riksens Ständers värdighet som för samhället
skadligt, att på detta sätt vackla mellan
stridiga åsigter. Derföre tillstyrker jag ock ,
att Ridderskapet och Adeln , med ogillande af
Utskottens Betänkande, måtte förblifva vid
hvad sistledne Riksdag i detta ämne stadgades.
1 anledning af hvad Herr Hjerta anfört om
fördelen af assignationers gångbarhet i Dalarne,
bör jag erindra , att de der varit gångbara oaktadti8ig
års författning varit gällande, och
att hennes fortfarande kraft och verkan följaktligen
icke heller kommer att betaga Kopparbergs
Län den åberopade fördelen, om förevarande
Betänkande afslås.
Här
-
Den 3 November e. m.
49
Härefter upplästes de öfrige Riks-Ståndens
ProtocolJs-Utdrag af den 27 och 31 sistledne
October, hvaraf inhämtades , att bemälte Riksstånd
bifallit Utskottens förevarande Utlåtanden.
Herr Stråle Nils Wilhelm: Vid sista
Riksdag var jag en bland dem, sorn talade för
det beslut Riksens Ständer då vidtogo. Jag stödde
min öfvertygelse hufvudsakligen derpå, att i
ett land, der endast pappersmynt är i rörelsen
gängse , bör Styrelsen tillse , att allmänheten ej
bedrages af origtiga myntrepresenfativer. Det
cr gifvet , att då hårdt mynt circulerar, slår
Staten derpå sin stämpel och garanterar innehållets
rigtighet* när papper åter är det enda
bytesmedlet, måste Staten draga försorg, att
icke enskilde må blifva bedragne på privata
assignationer, emedan det är Statens skyldighet
att föranstalta , det verkligt mynt må i landet
finnas. Om man betraktar invisningar, äro de
ej annat , än öfverlåtelse af en fordran hos annan
person. Att inskränka deras utgifvande
dertill , är icke skäl 5 tr.en då bör också stadgas,
att de skola af hvarje innehafvare från
man till man transporteras. Sådant är icke förhållandet
med löpande invisningar, hvilka gå såsom
mynt.
Nar vid denna Riksdag fråga först väcktes;
om invisningar, talades om att ställa dem under
växel-rätt. Men om man läser 1 Art. 1 §.
i Växel-stadgan, der det heter, att växel är en
penningehandel, eller byte af det ena Landets
Ridd. o. Ad, Prat, X Band. 4
5o
Den 3 November e. m.
eller Stadens mynt emot det andras, som på
god tro slates, lärer hvar och en lätt finna,
att växel är något helt annat än assignation.
Växlar utgifvas mellan Städerna , der handeln
är lifiig , handräckningen skyndsam, och der det
således är lätt att utfå valutan. Sådant är icke
förhållandet på landsbygden. Skulle nu Riksens
Ständer i underdånighet anhålla, att Kongl.
Maj:t täcktes i detta afseende utfärda en ny
författning , bör väl denna vara af beskaffenhet,
att kunna af Kongl. Maj:t genast sanctioneras.
Derföre ansågo Utskotten , att om något
härutinnan skulle åtgöras, borde förslag till
en särskild Lag utarbetas. Då var det isynnerhet
2.‘ne omständigheter i Växel-stadgan, som
borde tagas i betraktande. Den lörsta var
öfverlåtarens ansvarighet för betalningen; den
andra, den höga räntan. Utskotten atslogo den
förra omständigheten, och ehuru jag i början
yrkade den , fann jag dock sedermera , att
detta ej var lämpeligt för närvarande förhållanden
i landet, eller kunde såsom Lag stadgas ,
utan att först förtroendet blifvit fullkomligt återStäldt,
Då man betraktar Växel stadgan, finner
man den hafva uppkommit medelst handels-coutumer,
hvilka, liksom vår 1734 års Lag, så till
sägandes, voro skrifna i Folkets hjertan innan de
såsom beskrefven Lag blifvit sammanfattade och
utgifne. Skulle nu en Lag utfärdas , som ålade lika
ansvarighet för öfverlåtande af privata assignationer,
som för Växelbref är stadgadt, blefve följden
, att ingen , hvarken kunde utgifva , eller
ville emottaga dem , emedan rjsquen vore för
stor, och ingen ville underkasta sig den. Såle
-
Den 3 November e. mt
5i
des är en dylik stränghet i detta fall icke lämplig
, utan allt hvad som kunnat göras är, att ,
på sätt Utskotten föreslagit, den som ej betalar
en invisning, föt densamma skall ansvara
med sin egendom och person. Hufvudsakliga
orsaken, hvarföre jag förenade mig med Utskottens
åsigt, var, att jag förmodade mera ordning
i penninge-väsendet vara att hoppas , och
att, om enskilda Banker inrättades, man då kunde
assignera å dem , på sä«tt nu sker å Riksens
Ständers Bank , och då denna assigneringsrätt
är medgifven till ett minimum af 20 R:dr, ansåg
jag det ej eller vara skäl neka andra, att
till enahanda belopp utfärda invisningar å privata
personer. Men i den ställning landet nu
ar, och då ingen ting blifvit gjordt, som kan
återföra ordning , utan Staten sjelf fortfar att
vingla i penningeväg och således äfven uppmuntrar
enskilde att göra på samma sätt, synes
emedlertid förslaget vara betänkligt, och
jag fruktar högligen, att sådant endast skulle
leda till bedrägerier och förluster för allmänheten
, isynnerhet för de lägre classerne och Allmogen.
Jag anser derföre det klokaste vara,
att Riksens Ständer förblifva vid hvad de för
fem år sedan beslöto , hvilket jag äfven vågar
tillstyrka Ridderskapet och Adeln att för sin
del besluta.
Friherre Cederström : Sedan vi hört uppläsas
Protocolls-Utdragen , som innefatta trs
Stånds beslut i ämnet, hvarigenom Utskottens
Betänkande befinnes bifallet, är det visserligen
icke för att i detta beslut söka åstadkomma
52
Den 3 November c. m.
någon ändring , jag nu går att yttra mig , utan
blott för att i Protocollet förvara min enskilda
tanka.
Herr von Hartmansdorff har sagt, att man
icke vid den ena Riksdagen borde upphäfva,
hvad man vid en annan beslutat, i fråga om
transactioner. Det är likväl angeläget , att i
alla frågor, som röra allmänna Crediten , misstag,
så fort som möjligt, blifva afhulpne; och
om ett sådant vid derr ena Riksdagen förelöper,
är det icke skäl , att fortsätta detsamma vid
den följande. Om man dessutom granskar sista
Riksdagens beslut, skall man finna, att de invisuingar,
hvarom då var fråga, icke voro af
enahanda natur, som de nu föreslagne, eller
ställda till viss man eller Ordres, att betala till
viss man.
En annan värd Ledamot har yttrat, att
orsaken , hvarföre invisningarne ej blifvit ställda
under växel-rätten, vore den, att man inom
landet borde först hålla sig till förmögenheten,
och sedermera, i brist deraf, till personen. Det
är just detta misstag , som utgör det felaktiga
i våra Utsöknings-lagar, som gör att man på
flera år ej kan få sina fordringar guidne. Just
detta rubbar crediten. Om deremot genast efter
protest följde häkte för den betalnings-skyldige
, oaktadt han ägde förmögenhet, som framdeles
kunde realiseras , så är det gifvet, att
förtroendet skulle återställas man och man emellan;
ty ingen utfärdade en assignation, och underkastade
sig det stränga ansvaret, utan att med
Den 3 November c. m■
53
visshet veta sig kunna genast infria densamma.
Man må ej hänskjuta detta till något annat förhållande
, än det sorn i utrikes transactioner
äger rum; ty växlar ecb växel-rätt äro öfver
hela verlden lika deruti, att man för dem häller
sig till personen.
Herr Stråle har anfört, att då fråga vore
att fatta beslut om invisningar, borde ett lagförslag
förut uppgöras , hvarå Kongl. Maj:t
kunde meddela sanction. Dervid får jag endast
erinra, att denna Lag är af samma Ledamot
förut åberopad , och heter Växel-stadga. Denna
hade för ändamålet endast behöft några modificationer,
och Utskotten således kunnat undgå
att sysselsätta sig med uppsättandet af en
ny författning.
Hvad Herr Hjerta anfört såsom binder,
att nemligen författningen borde i sin helhet
kungöras , kan jag ej finna utgöra något sådant;
ty detta kunde ju utan svårighet ske. Man
må icke påstå, att växel-stadgan är mindre
lämplig för landet än för Städerna , blott bristen
pä Rådstufvu-Rätt och Notarius Publicus
blifver afhulpen.
Herr Stråles definition på växlar, hindrar
ej, det ju den samma kan användas äfven pä
invisningar. Växel är likväl ej annat , än en
invisning på en annam man att betala ; ty det
finnas växlar, som dagligen utfärdas, ställde att
betalas af Svenska köpmän med Svenska Banco-Sedlar.
54
Den 3 November e. m,
Detta har jag velat hafva för min räkning
i Protocoliet antecknadt- och som jag anser
Utskottens förslag vara olämpligt , anhåller jag
om Proposition på afslag derå. Men emedan
de öfrige Stånden redan bifallit Betänkandet,
vill jag ej upptaga tiden med framställandet
af något annat förslag.
Herr Ribbing j> Arvid; Sedan gine Stånd,
på sätt vi hört , redan fattat sitt Beslut i ämnet,
vöre det orätt art förlänga discussionen ,
om icke det skedde i hopp , att en jemkning
skulle kunna til!vägabringas genom en inbjudning
från Ridd. och Adeln. Möjligen hafva de
andra Stånden likasom detta föreställt sig , att
här vore fråga om att lägga hinder i vägen för
enskild man , att å hvilken annan inom Riket
sorn helst gifva invisning till betalning af en
mindre eller större summa , ehuru detta är ett
irrigt begrepp och det exempelvis är hvar
och en af oss, som vistas istockholm, öppet,
att å annor man i Götheborg gifva en invisning
att betala, om det icke vore mera än a
sk. Hvad som här utgör ämnet för öfverläggning
och beslut, är åter den frågan, om invisningar
till mindre belopp skola göras löpande
, och sålunda validera som mynt, elier representanter
af reel valuta. Man har, för att
gifva dem en sådan gångbarhet , upprättat en
lag , som skulle försäkra Assignation®- eller
Invisnings-innehafvaren om rigtigt utbekommande
af summan, hvarå handlingen lyder, och i
sådant ändamål utsatt viss tid för bevakningen,
lemna* föreskrift om accept och protest, om
Den 3 November e, m.
55
vittnens tillkallande , dessas skrifteliga intygande
om förhållandet, iakttagande af vissa postdagar
m. m. ; men har man besinnat för hvilka
det egenteligen är, som man sammanskrifvit
denna Lag? Det är Allmogen i Bergslagen,
som egenteligen utsattes för emottagandet af
Assignationer och de dermed följande möjliga 0-  lägenheter, och huru manga af dem förstå ens
hvad orden accept och protest betyda , mycket
mindre lära de hafva nog klyftighet för att iakttaga
alla de föreskrilne formerne. Det blir
således Assignations-Utgifvarens ärlighet, och
tron derpå , som skall utgöra basen för dessa
pappers gångbarhet ; men om nu så är, hvartill
tjenar då detta systeme af former och controller,
som man nu, under namn af InvisningsLag
, för oss framställt? Om icke dertill att
förvilla den enfaldige , att tro på hvad som finnes
i Lagen, men icke i verkligheten? Eller
är det svårt att förutse , det en innehafvare af
en 20 R:drs Assignation hellre ger denna summa
förlorad genast, än underkastar sig kostnaden
och besväret med anskaffande af protest,
eller vittnes-bevis och det mera , för att derefter
på en aflägsen ort börja en rättegång ,
hvartill förberedelserne redan kostat mer än
summan, som skall utsökas? — Och är icke
detta , som när man leker med barn och säger
åt den , som faller omkull : ”korn hit, skall
”jag hjelpa upp dig.” Det moraliska förderf,
som följer i spåren af misstroendet till myntet,
är här så ofta afhandladt, att jag icke vill med
ytterligare försök i den vägen upptaga tiden 5
och det är klart, att misstroende till valuterne
56
Den 3 November e. m.
äfven skall föranleda, aft de , så fort rnöjeligf,
varda i våto eller torro realiserade , och att
omtankan framför allt rigtas derhän , att icke
spara eller gömma öfver nattena, — När såren
ännu blöda efter de hugg , som Disconternes
Banqueroutte gifvit den allmänna och enskildta
crediten, så borde man icke söka att underhålla
det onda genom förvärrande åtgärder, —
icke Staten nedlåta sig att uppmuntra till utgifvande
af myntrepresentativer af alla osäkra —
de osäkraste. Sedan det väl lyckats , att utbreda
dem i rörelsen, är det minsta misstroende
, vare sig grundadt eller icke , tillräckligt
att verka stagnation, skadelighet spridande i
nion som den är mer eller mindre allmän. Dessutom
hemställer jag till hvar och en sakkunnig,
om lagarne för den allmänna och enskildta
Creditens begagnande icke gifvit nog utrymme
dertill, om icke erfarenheten visat, att den
blifvit utsträckt mer än den tålt, om icke i de
orter, der Assignationer brukas , de urgifvas och
finnas fullt ut mot bebofvet svarande , fastän i
en form , som mera utestänger bedrägeriet, __
och , i den händelse Landshöfdingen i Vermland
, der Assignationerne mest brukas r är här
närvarande, anhåller jag att han nu täcks upplysa
förhållandet, så som han redan för mig
enskildt haft den godheten , att göra det. Det
är gifvet , att de förändringar, personen är underkastad,
som utgifver Assignationer, skola
inverka på Assignationerne, såsom gtundade
på personela crediten. Likväl bar man utsatt
deras omloppstid till icke mindre än io år.
För löpand® skuldpapper står Staten i förbin
-
Den 3 November c. m.
5/
delse att, vid underlåten betalning, genast häkta
utgifvaren , huru sker det , när personen ,
som utgitvit den löpande handlingen för 9 a 10
er sedan, är död, cederat , rest utrikes eller
dylikt,
händelser, hvilka vexlande dels till
höra
naturens ordning, dels tidens oordning.
Med införande af den åsyftade ombytligheten i
stiftande af Lag för Assignationer, tror jag att
man icke vinner annat än hvad sorn vanligen
är följden , att det ofta omformade slutligen
icke tager någon form. Man har sagt , att dl
hvar och en har frihet att taga emot en Assignation
eller icke, intet vore i detta afseende
att befara. Förhållandet torde likväl oftast
blifva, att den, sorn ej ville taga emot en
Assignation , i stället ingenting fick. En handlande
i en Bruksort drager till sig hela handeln
, om det blifver bekant , att han tager
emot Assignationer; då den, som blott accepterar
Rikets mynt i sin rörelse, derigenom
skulle komma att lida.
På dessa skäl vågar jag tillstyrka Ridder6kapet
och Adeln , att afslå Betänkandet. Men
emedan de öfriga Stånden redan tillkännagifvit,
att de önska ändring idet förhållande,
sorn nu äger rum, torde beslutet kunna så modifieras,
att minimi-summan nedsättes från 100
R:dr banco till 66 R:dr 32 sk. hvilket torde
verka derhän , att de andra Stånden äfven ingå
på denna medelväg vid målets afgörande.
Herr CederschjölclPehr Gustaf: Gerna
medgifver jag, att Lagstiftningen ej bör störa
58
Den 3 November e, m.
förtroendet man och man emellan , och följaktligen
ej motverka , att man genom invisningar
må kunna liqvidera hvarandra. Men om det å
ena sidan är nödigt, att till ömsesidig säkerhet
stadga vissa reglementariska föreskrifter, är det
ock ä andra sidan lika nödigt, att dessa äro af
den beskaffenhet, att ändamålet vinnes, och
att tredje man ej må komma att sitta emellan.
I begge dessa afseenden är ifrågavarande Lagproject
origtigt. Å ena sidan äro de reglementariska
föreskrifterna alltför complicerade , och
sådane, att möjligen en i formaliteten mindre
bevandrad person derigenom kunde försumma
något af hufvudsakligt inflytande på sin rätts
bevarande 5 och å den andra är en §. eller den
io;de högst vådlig för alla. Den stadgar nemligen
, att om den , på hvilken Assignationen
är ställd, vägrar att betala, och äfven utgifvaren
emot densammas inlösen protesterar, sKall icke
desto mindre utmätning för sig gå , och Assignationens
belopp ställas i tredje mans vård. Nu
hemställer jag, hvad säkerhet man kan eihålla,
att icke en falsk invisning kan gifvas på
hvem som helst. Man skulle då något hvar
intet ögonblick vara säker att nödgas frånträda
sin egendom, eller i händelse den ej vöre tillräcklig
, till äfventyr* sjelf träda i häkte, för
att sedan kunna få påkalla Lagens senfärdiga
skydd. Jag anser derföre denna Lag vara få
felaktig, att jag ej annat kan, än dera tillstyrka
afslag. Jag instämmer dock gerna deruti,
att ändamålet vunnes, antingen, på sätt Friherre
Cederström föreslagit, derigenom att Assignationeroa
ställdes under växelrätt, eller o.ck,
Den 3 November e. m.
enligt Herr Ribbings mening, »tt miniml-summan
nedsattes till måhända 50 eller ända till
30 R:dr.
Herr RosenbladBernhard: Jag bekänner,
att dä de för hvarje näring oundgängliga kapitaler
eller förlager äro inskränkta till hvad som
finnes och detta endast så småningom genom
flit, sparsamhet och redlighet kan vinna tillökning
, så är jag en vän af hvarje besparing af
dessa förlager, som genom Creditens begagnande
kan vinnas; men med Credit förstår jag endast
den Credit, som är grundad på verklig
Creditj, på verkligt förtroende, och för hvilken
Staten ej verkar mer än genom det skydd, den
lemnar all rätt, den helgd den påtrycker alla
förbindelser. Jag bekänner, att jag således in
ser nyttan af de föreslagna privata invisningar
ne, men äfven att med detta begagnande af
Crediten i och för behof af penningeförlager
är förenad större våda för missbruk, än hvad
som äger rum vid Creditens bruk i och för
andra föilagsbehof. En enskildt mans vanliga
skuldförbindelse till en annan går sällan genom
många händer, fordringsägaren bar lättare att
bevaka utgifvarens säkerhet, och äfven, i händelse
af ett och annat fallissement, sträcka
sig förlusterne till fä personer. Deremot kunna
dessa invisningar, hvilka, huru man vill benämna
dem , äro verkliga penningar, och endast
äro skyldige sin egenskap af mynt, sin
gångbarhet, genom en efemerisk credit hos utgifvaren
vinna vidsträckt omlopp, utan förmåga
hos den stora mängden af innehafvare att
6o
Den 3 November c, m.
confrollera utgifvarens ställning. Deras missbruk
hafva således ofta skakat mångfaldiga familjers
väl. För de Herrar, för hvilka endast
erfarenheten är talande, torde det vara tillräckligt,
om de förgätit catastrophen af våra enskildte
Disconter , erinra om de många Engelska
och i synnerhet Americanska Landt-Bankernas
fall de sednare åren , och verkningame häraf.
Jag önskar således införandet af de föreslagne
assignationerne, men med förbehåll af stränga
försigtighetsmått mot möjliga missbruk, försigtighetsmått
, som under närvarande tids uppmuntran
för credilen^ torde vara så mycket
oundgängiigare. Jag hemställer äfven vördsamt
till de Herrar, som , inseende nyttan, ifrigt förfäkta
införandet af ifrågavarande invisningar,
om de icke underlätta bifallet, i händelse de
genom vidtagande af nödige försigtighetsmått
6Öka undanrödja de vådor deras motståndare
befara, och jag hemställer lika vördsamt till
dessa , om cle icke säkrast vinna sitt ändamål,
vådornas undvikande, genom att på samma sätt
gå andra sidan till mötes. Jag får således anhålla
om proposition till bifall å Utskottens Betänkande
med följande förändringar: att 4'.de
§. sålunda förändras, att minimi-summan, hvarå
anvisningar må utgifvas, fastställes till 66 R:dr
32 sk. B:co , och att tilI 13 §. tillägges följande:
”Vare ej tillåtet emottaga dessa Assigna’’tioner,
hvarken i allmän uppbörd , eller för
”någon under allmän vård stående Cassas räkning.
” Detta oundgängliga stadgande måtte af
glömska vara i Utskottens Förslag utelemnadt.
I händelse Ståndet skulle för godt finna att
Den 3 November e, m,
61
gilla, hvad jag föreslagit, får jag anhålla, att
de öfrige Stånden måtte inbjudas att sig med
Ridd. o. Ad. förena. Då det endast är modificationer
och tillägg till Utskottens Förslag, hvarå
jag begärt proposition, lärer de öfrige Ståndens
redan lemnade bifall åt' förslaget oförändradt,
lika litet hindra dem från att kunna
göra afseende pä en sådan inbjudning, som
sådant hittills varit förhållandet.
Herr Hjerta: Jag skulle brista i uppmärksamhet
mot Ridderskapet och Adeln , om jag
upptog dess tid \. med att vederlägga satser,
hvilka strida emot andra Länders erfarenhet,
och hvad här i långliga tider varit brukligt
ända intill sistledne Riksdag. Man ansåg sig
då i hufvudstaden , ej kunna göra sina capitaler
goda på annat sätt, än genom indragning
af en sedelstock, som är nödvändig för rörelsen
, och för att sätta kronan på företaget,
förböd man äfven den dittills gällande fria Assignations-rörelsen.
Jag anser mig emedlertid ,
på det ingen må blifva förvillad , böra fästa
uppmärksamheten å några omständigheter; emedan
många finnas, som ej hafva begrepp om
den inre rörelsen i landet; som ej veta, huru
våra småstäder tracera , och att pä våra marknader,
vid mängden af köp-afhandlingar, sällan
större summor än 100 R;dr äro i omlopp.
Den första anmärkningen , hvilken synes
mig vara af en besynnerlig n*tur, är, att invisningar
skulle vara mynt. De äro det , på
samma sätt, som löpande skuldsedlar, det vill
Den 3 November e. in.
säga, de tjena i stället för mynt, då man vill
och kan auvända dem. jag tillstår, att jag helt
förundrad åhörde, då man i Utskotten önskade
i en särskild § utsätta, att invisningar ej äro
mynt; men sedan jag nu äfven hört sådant sättas
i fråga på detta rum , finner jag att en dylik
definition ej varit utan sin nytta. Jag får
derföre ock upplysa , att den finnes i Lag-förslaget,
ty der står, att ingen är pligtig att invisning
emottaga.
Herr Ribbing har yttrat mycken farhåga
för allmänhetens räkning. Han har tänkt sig
den såsom invisningsgifvare , icke såsom deras
emottagare * och han har talat om omgångar
med protester och dylikt. Men som jag ej förmodar,
att hädanefter mera än hitintills , andra
personer skola utfärda invisningar, än de, hvilka
äga en concentrerad rörelse , utan allmänheten
blott få att skaffa med Assignationernas öfvertagande
, lära dessa vådor icke kunna uppkomma.
Samme värde ledamot har äfven yttrat ,
att nu gällande föreskifter för invisningar äro
mera betryggande , än den föreslagna stadgan.
Han har sjelf deltagit i öfverläggningarne om
detta ämne i Utskotten , och d;t hade varit
bättre att Herr Ribbing der sagt, hvari den
större tryggheten består. Emedlertid får jag
vara nöjd , om jag blott nu kunde derom af
den värde Talaren få Underrättelse} och icke
blotta utrop att : så iir det! Jag tror deremot,
att säkerheten blifvit större genom skärpningen
Den 3 November e. m.
63
i executions-rätfen j men jag klandrar icke,
om invisningar skola göra nytta , den sats, att
det är utgifvaren , som skall ansvara för beloppet
, hvarå de lyda. Derföre hafva Utskotten
uppgjort ifrågavarande Lagförslag, hvilket
är detsamma som förut, blott med en strängare
executions-rätt och mindre rninimi-summa.
Man har ändock inskränkt den till ett minimum
af 20 R;dr, pä det Assigneringen ej måtte utsträckas
allt för långt.
Man klagar deröfver, att man vid den ena
Riksdagen ändrar de beslut, som blifvit vid en
föregående vidtagne. Jag anser det vara nödvändigt
, att ändra hvad som försvårar allmänna
rörelsen. Och jag har tillstyrkt detta af den
orsak , att jag kanner, det Domstolar dömt personer
förlustige deras lagliga fordran , för det
Assignationerna varit ställde , den ena på några
och 90, och den andra på några och 80 R:dr.
Då frågar jag, om icke det är klart att 1818
års författning måste vara ett orimligt hinder
för Assignations-rätten , genom stadgandet att
Assignationerne ej få utgifvas på ringare belopp,
än 100 R:dr ?
Det har blifvit en ny Riksdagsmannapligt,
att fråga sig, huru Kongl. Maj:t arnar svara å
Riks ens Ständers framställningar. Jag förmodar,
för att begagna mig sf samma method , att
Kongl. Maj;t skall svara : Att Kongl. Maj t med
välbehag funnit, att Riksens Ständer hafva ändrat
den mening , de förra gången framställt,
emedan feni ärs erfarenhet bevisat den hafva
64
Den 3 November e. m.
varit för landet skadlig ; hvarföre Kongl. Majit
ock vill gå Riksens Ständers underdåniga önskan
till mötes , samt bifalla den nu löreslagne Invisnings-lagen
!
Herr Munck af Rosenskjöldj Eberhard:
Ehuru jag är till det mesta förekommen af dea
siste värde Talaren , anhåller jag att i ämnet
fä yttra några oid.
Till de många motsägelser jag både hört
och läst i sednare tider, hörer äfven , att samme
personer, som ifra för handels- och närings,
frihet, ifra emot en fri penninge-rörelse , och
att på samma gång man indrager rörelse-capitalet,
inskränker man ock den fria Assignationsrätten
, som dock är det enda medlet att skilja
sig från hvarandra man och man emellan.
Då man således ökat Bankens monopolium, har
man på samma gång ökat anspråken på biträde
från Banken. Hvad sorn i synnerhet förundrar
mig är, att höra sista Riksdagens beslut
åberopas mot förevarande Betänkande , och att
det förra skall vederlagt det sednare. Jag medgifver,
att förhållandet på visst sätt är sådant;
men jag påstår dock , att sista Riksdagens Finance-beslut
blifvit af sina följder och erfarenhetens
läror vederlagdt ; och om lefvande vittnen
derpå äro af nöden , kan jag åberopa flera
hundrade familier, hvilka derigenom äro , dels
ruinerade , dels nedflyttade från förmögenhet till
medelmåttiga omständigheter. Jag hoppas, att
Riksens Ständer nu rätta de åtgärder, sorn af
dem
Den 3 November e. m.
65
dem vid sista Riksdagen blifvit origtigt vidtagne
, och att Kongl. Majit äfven ledes af samma
ädla känsla.
Herr von Hartmansdorff har klagat deröf»
ver, att Riksens Ständer så ofta ombytt financiella
grundsatser. Denna klagan är rigtig, så
vidt man öfvergår från en rigtig till en origtig
grundsats, men icke tvertom, I öfrigt kan
man icke klaga öfver, att Riksens Ständer varit
sig olika i afseende på nya anslag och pen.
ninge-löners förhöjning , med mera dylikt. Till
vederläggning af hvad den värde Ledamoten anfört
derom, att privata invisningar icke behöfvas
för allmänna rörelsen, får jag endast åberopa
Englands exempel.
Allmänheten har af denna Riksdag väntat,
att få sådane beslut ändrade , som vid sista
Riksdagen till Rikets skada vidtogos, och den
har alldeles ingen aktning för åtgärder, som åstadkommit
många menniskors undergång och
hela Rikets försvagande genom stockning i dess
handel. Jag medgifver, att dessa invisningar
komma att öka bytesmedlen , och således att
minska penninge - förlägenheten , hvarigenom
penningen ej får ett så stort värde, som efter
sista Riksdag. Men deruti kan jag ej inse, att
någon olycka ligger förborgad, då myntet i
alla fall ej blifver förvandladt till silfvec. De
fleste nedlägga ej deruti sina capitaler, utan använda
dem på handel och production.
Ridd. o. Ad. Prot. X. Band.
5
66
Den 3 November e. m.
Herr Stråle har yttrat, att i ett land, der
blott pappersmynt är gängse, voro invisningar
ej lämpelige. Min öfvertygelse är äter, att
förhållandet ät alldeles motsatt. I ett land, der
rörelsen bedrifves med hardt mynt , bestämmes
icke dess belopp af Riksens Ständers godtycke,
hvilket der ej kan sätta någon gräns för den
fria utvecklingenj men der papper utgör det
enda myntet , och der beloppet deraf skal! bestämmas
af den ena samhällsmakten, måste,
till beredande af tillräckligt bytesmedel, äfven
msdgifvas en fri Assignations-rätt, betryggad
af behöriga reglementariska föreskrifter. Jag
skulle för öfrigt tro, att man har sä mycket
mindre skäl att befara missbruk af denna ratt,
som det genom den beständiga sedel-indragningen
orsakade misstroendet gör folk mera varsamt
emot allt , sorn ej är Banco-Sedlar. Dessutom
kan allmogen mera i vårt land, än i något
annat läsa tryckt, och då Assignationerna
ej utgifvas på större summor, blifver det sällan
andra personer, som kunna bedragas af falska
invisningar, än de , som äga förmåga att
deremot vidtaga nödiga försigtighetsmått.
Jag tillstyrker, på grund af allt detta, bifall
till Betänkandet, ehuru i detaillerna finnes
åtskilligt, sorn jag skulle önska annorlunda.
Herr von Heijne, Georg: Äfven jag har
icke med min röst bidragit till det Betänkande,
som utgör resultatet af Utskottens öfverläggningar
i ämnet. Jag har väl hört omtalas de
felaktiga principer, som vid sista Riksdag i Fi
-
Den 3 November e. m.
nancielt afseende följdes; men jag förmodar, att
flere Ledamöter äro här närvarande , som del—
togo i dessa beslut. Det är visserligen Riksens
Ständers rättighet att förändra sina förut vidtagne
åtarder ; men dessa kunna ock försämras.
Jag skulle ej tro , att invisningsrätten medför
den nytta, som uppväger de vådliga följder,
som skulle uppkomma, i händelse den utsträcktes
så långt, att den begagnades af personer,
som saknade förmåga att honorera sina förbindelser.
Jag har visserligen hört, att tre Stånd
bifallit betänkandet. Sådant lägger dock intet
band på Ridderskapets och Adelns beslutande
rätt. Det återstår i alla lall att veta, om Kongl.
Maj:t sanctionerar Riksens Ständers beslut. Om
Kongl. Maj;t ej skulle finna skäl, att så ofta
vidtaga förändringar, skall det för Hans Maj;t
blifva en obehaglighet mindre att finna , det
Ridderskapet och Adeln icke deltagit uti detta
beslut.
Herr Bibbing: Herr Hjerta har gått något
långt i sitt sätt att uppfatta, då han framställt
att jag tänkt mig endast Allmogen , såsom Assignations-utgifvare.
Jag har tvertom sagt, att
det är den som får emottaga invisningarne och
den just som derigenom blifver lidande, icke
invisningarnes utgifvare.
Samme värde Talare har ansett Assignations-rätten
vara mycket inskränkt, i jemförelse
med rättigheten att utfärda löpande Sedlar.
Någon olikhet i det jemförda företer sig likväl
deruti, att då jag har åtskilliga omgångar, att
G8
Den 3 November e. m.
iakttaga, innan jag får söka utgifvaren af en
Assignation , äro deremot inga sådane , för utsökande
af en löpande sedel. Den värde Ledamoten
har uppmanat mig , att uppgifva , hvaruti
den nu gällande författningens större säkerhet
består, än den föreslagna nya. Till svar derå
får jag korteligen nämna , att denna större säkerhet
ligger deruti , att Assignationerna efter
den gamla ordningen äro ställde å ett högre
belopp, så att de med mera fördel kunna utsökas
, att de skola vara skrifne, icke tryckte eller
graverade , så att de genom sin yttre skep.
nåd och likhet med sedlar mindre tillocka sig
den enfaldiges förtroende , och mindre lätt kunna
förfalskas. — Att Assignationer, som löpa
på kortare tid , äro af mindre vådlig natur, än
då deras gångbarhet utsträckes till 10 år, lä.er
hvar och en utan svårighet finna.
Herr Munck af Rosenskjöld har anfört, att
bedrägerier voro mindre att befara, i anseende
till det, i den projecterade Stadgan föreslagne
större belopp af summan , hvarå assigneras skulle,
Då likväl detta belopp är detsamma, sorn
var utsatt före sista Riksdag , dä man i anseende
till begångne missbruk fann sig föranlåten ,
att till 100 R:dr Bro beloppet förhöja , så tyckes
denna anmärkning af sig sjelft förfalla. —
Och ehuru man synes vilja glömma hvad man
förut erfarit , så äro likväl olägenheterne af en
för vida sträckt Assignering tillräckligen bestyrkte
, hvarom jag blott torde behöfva åberopa
exemplen af en Hallencreutz, cn Korsberger
med fleie.
Den 3 November e. m.
6f>
Man har redan sagt, att Assignationer ej
äro mynt 3 men jag vädjar till dem, som vistats
i en del Provinser, om ej invisningar till
och med nästan utträngt det vanliga myntet.
Slutligen vågar jag vördsamt föreslå, att
då for fattningen af den 13 Jul ii 18 »B stadgar,
att Assignationer icke få utfärdas ä mindre belopp
än too R:dr B:co , detta minimum måtte
nedsättas till 66 R:dr 32 sk. samma mynt, för
»tt genom denna visade beredvillighet att gå
de andra Stånden till mötes, undvika en vidlöftig
granskning af en assignations-lag , om
hvilken vore vida mer att säga , än hvad sorn
här i dag blifvit anfbrdt och hvars goda beskaffenhet
i det hela åtminstone jag, för min del, på
det högsta betviflar.
Herr von Hohenhausen Michaél: En
värd Ledamot har anfört, att den stadga, som
vid- sista Riksdag utfärdades angående Assignationer,
var en nyhet, som medförde inskränkning
i allmänna rörelsen. Huru mycken nyhet
detta var, torde bäst upplysas derigenom , att
man påminner sig , det tryckte Assignationer
6edan mycket länge alltid varit förbudne.
Småningom uppkom ett missbruk , ett eluderande
af förbudet derigenom , att Assignationry:-  ne graverades i stället för att tryckas. Flera
författningar, och bland annat den af år 1766,
innehålla :
”Det kan ej förenas med ordning och be”främjande
af säkerhet uti allmänna penninge
-
7°
Dan 3 November e. m.
"rörelsen, att enskilta personer, i stället att nytt”jz
verkeligt mynt i deras handel och köpenskap,
eller till bestridande af nödige utgifter
”i deras handtering , utgifva koppar-poletter,
"skrifne eller tryckte sedlar på skillingtal , eller
”så kallade Valuter, tryckte Assignation er eller
*’ Irrv is n in gar på andra enskilte in än, innehål*
"lande större eller mindre summor. Ofvan■”nämde
utvägar få derföre icke vidtagas af en"skilte
vid straff o:h ansvar, som är å falsk,
"myntning i Allmänna Lagen utstakadt.’’
Samma förhud är förnyadt uti de Kongl.
Kungörelserne af den 24 Mars 1790 och den 2
Augusti 175a,
Häraf synes , att detta i långliga tider varit
förbudet. Man har blifvit så van , att skylla
på föregående Ständers beslut de olyckor
och den penninge-nöd , som drabbat landet.
Man får se, hvad vid en kommande Riksdag
skall sägas om oss , och på hvilkas räkning det
onda, som kunnat inträffa , då skall skrifvas.
Med mera skäl , än att tillvita förra Riksens
Ständer vår iråkade förlägenhet, hade man bordt
tillskrifva den , Europas allmänna handels ställ'
ning , hvaraf Sverige icke kunnat undgå att äfven
få vidkännas sin andel. Förlusten af stora
capitaler, en följd af krigen , under hvilkas
fortgång det onda oftast döljes genom den ökade
debiten , orsakar alltid förlägenhet j och denna
skulle nödvändigt för Landtmannen tilltaga
genom det öfverflöd på spannemål 5 som i flera
är nästan allmänt ägt ruin.
Den 3 November e. m,
71
Det har blifvit sagdt, att Assignationer ej
äro mynt och således icke hafva inflytande pä
detta röreise-capitals värde. Det är sannt, att
de icke äro Statens mynt, men de hafva samma
verkan , när de vunnit credit. Lika påstående
är gjordt och vederlagdt om 3 procent-sedlarnej
och jag får fästa uppmärksamheten derpå,
att sedan sedel-stockens belopp blifvit bestämdt
till 30 Millioner, men redan betydligt
öfverstiger detta maximum , genom sednare fattade
beslut, förökningen af andra valuter, som
intaga myntets plats , skall nödvändigt medföra
ett menligt inflytande å denna sedelstocks värde.
Af denna anledning anser jag det ej eller
vara nyttigt , att tillåta Assignationers utgifvande
å mindre summor. Här äro redan utsläppta
fem millioner nya sedlar, utan ökning
af den redbara fonden f två millioner för Discont-rörelsen
, 1,200,000 till fastighets-Iån, och
dessutom åe så kallade tre-procent-obligationenia,
hvilka påstås icke vara mynt. Det lärer
derföre vara hög tid , att lika mycket afse
allas rätt som de gäldbundnes enskilta fördel.
Ingenting hindrar, att i Banken insätta summor,
och på deni assignera. Dervid tillgår vanligen
på det sätt , att man har en Commisionair vid
Verket, som alltid passar på, att penningar i
Banken äro insatta i män de till inlösen af
ankommande Assignationer behöfvas. En gammal
Domare har för mig under Riksdagen berättat,
hvad som handt vid sammanträdet uti
en concursmassa, der Cessionanten utgifvit löpande
Assignationer. Det var nemligen så talrikt,
att fordringsägarne ej allenast icke fingo rum
72
Den 3 November c. m„
på Rådstugan, utan icke en gång på torget. För
öfrigt hafva så många anmärkningar redan blifvit
gjorda emot L3g-förslaget om Assignationers
långvariga löpande egenskap, och de olägenheter,
som deraf medelst dödsfall, concurser
och dylikt kunde uppstå, om nekadt jäf vid
fordrings-anspråk på falska Assignationer till
befrielse från seqvester och utmätning , att, då jag
ej anser lämpligt inbjuda de öfriga Stånden,
att helt och hållet omintetgöra hvad de redan
beslutat, jag dock tror, att om Ridderskapet
och Adeln, enligt hvad jag vågar hoppas, skulle
besluta en nedsättning i det nu varande minjmi-beloppet
till Sextiosex R:dr 32 sk., MedStånden
kunde inbjudas att vidtaga enahanda
modification, hvarigenom man äfven besparade
Kongl. Majjt den obehagligheten , att uti en så
vigtig fråga bifalla eller afslå tre Stånds emot
det fjerdes stridande beslut.
Jag tillstyrker derföre bifall å Herr Ribbings
i detta afseende gjorda förslag.
Herr Rosenblad: En värd Ledamot säger
sig med förundran hafva hört mig kalla invisningar
för mynt , och såsom ett bevis för, att
de icke äro mynt, åberopar han p:de punkten
1 Utskottens Betänkande. Med icke mindre
förundran än den värde Ledamotens öfver mitt
af honom förmodade misstag , har jag åhört det
skäl han anfört för sin motsatta mening. Det
återkallar i mitt minne det rygtbara beslut, sorn
en gång i ett annat land förklarade en båt för
Fregatt — och denna nya fregatt måste af alla
Den 3 November e. »i.
73
såsom sådan erkännas.
Man kan visserligen
använda benämningar efter behag , men vanligen
förstår man med mynt ett allmänt bytesmedel
ett circulations-medel. Sådant är ja
äfven det åsyftade ändamålet med de föreslagna
Assignationeme ? Icke är vid begreppet
mynt fästadt vilkoret af ett tvunget omlopp?
Väl kunna lagar finnas, som ålägga mig att för
mina fordrings-anspråk för mina varor emottaga
en viss qvantitet af något visst slags mynt
denna qvantitet må motsvara min rättmätiga
fordran , det värde jag fäster på min vara
—- eller ej, men ingen lag äger förmåga att tvinga
mig att frivilligt emottaga ett mynt, som
jag sjelf ej vill emottaga , och det är dock det
fria antagandet, som ensamt gifver omlopp åt
ett allmänt bytesmedel , eller med andra ord
sagdt sätter ett mynt, hvilket som hälst i circulation.
Man torde således finna den af nyssnämde
värde talare gjorda distinction emellan
mynt och Assignationer olämplig , och att
dessa senare, sådane de nu blifvit föreslagne,
endast såsom mynt kunna circulera. — Jag tillstyrker
bifall å Utskottens Betänkande, men
med vilkor af lägsta Summans nedsättning till
66 R:dr 32 sk., och att uttryckligen stadgas ,
det ifrågavarande Assignationer i ingen publik
Cassa få emottagas.
Herr Hjerta : Här har blifvit framställd en
sats , som skulle bevisa, att i Utskottens Betänkande
förbudet emot tryckta Assignationers
utfärdande å enskilde ej är bibehållet. Sådant
är likväl förhållandet; detta förbud är bibehål
-
74
Den 3 November e. m.
let , och i anledning häraf kan således ej dragas
någon slutsats, hvarken af 1766 års Författning
, eller af den som under ungefär samma
åsigter ntgafs år igig Jag har förut yttrat
, att i 1734 års Lag finnes den rätt gifven,
som nu är upplifvad, och hvilken blott genom
ofvannämde författningar blifvit inskränkt, på
det allmänheten ej skulle förvillas af dessa pappers
likhet nied vårt vanliga sedelmynt. Jag
vill visserligen icke tadla föregående Riksens
Ständer i annat fall, än då man funnit deras
åtgärder hafva ledt till allmän skada. Der sådant
skett, ämnar jag säga min tanka rent ut;
och jag tror ej, att man då kan möta mig med
theoden om öfverproduction. Jag tror ej , att
någon sådan hos oss finnes på annat än prohibitiva
författningar.
Man har sagt , att enskilda invisningar ersättas
deraf, att man kan draga på Banken.
Det är väl sannt, att man äger en sådan rättighet
; men skillnaden är den , att då man får
assignera på personer inom Landsorterna , blifver
myntet qvar der • i annat fall måste det
beständigt söka det ställe, der Banken är. Jag
förmodar, att då man drifver sådane satser, underlåter
man att skilja mellan mynt och rörelse-capital.
Myntet behöfs ej annorstädes, än
der crediten ej förmår hjelpa man och man
emellan. Det är just för att slippa draga våra
sedlar från den ena orten till den andra, som
invisnings-rätten behöfves. Ställer man så till,
att folket nödgas till allt, så väl skatter och besparingar,
som remisser m. m. begagna sig af
jDen 3 November e. m.
?5
Landets Sedelmynt , då qväfver man dymedelst
produetionen, som fordrar lif och rörelse hos
circulations-medlen.
Hvad angår försöket att gifva något efter
för tre Stånds beslut , i hopp, att derigenom
förmå dem att ändra sin tanka , kan jag deruti
för min del ingalunda förena mig , ty när tre
Stånd beslutat, i sådant fall som detta , är det
redan Riksens Ständers beslut. Jag kan ej instämma
i försöket att deruti åstadkomma en
rubbning, medelst minimi-summans bestämmande
till 66 R:dr 33 sk.
Af alla dessa skäl, och då i anledning af
de förlöster, som genom Assignatörers Bankrutter
skola uppkommit, mig vetterligen endast
tre sådane fall kunna uppgifvas, sedan 1734
års Lag antogs , då Concurs blifvit gjord af
personer, som drifvit en stor invisningsrörelse,
af hvilka blott en vållat förluster af någon betydenhet,
kan jag ej annat än tillstyika bifall
ä Utskottens Betänkande, ehuru jag medgifver,
att prsescriptioos-tiden för deras gångbarhet är
nog lång , och att jag önskar dess inskränkning
till hvad som gäller om löpande skuldebref. Jag
tror dock ej, för en sådan omständighet, mig
böra lägga hinder i vägen för hela saken, emedan
jag ej kan inse , att den föranleder till så
siora vådor, som här blifvit framställde, och
finner de , som möjligen genom proclamor uppkomma
, enligt 1818 års Concurs-lag, icke vara
att befara , emedan af samma skäl borde
alla löpande sedlar på små summor äfven vara
76
Den 3 November c. m,
förbudna ; cch det vöre i sanning att consequent
hindra hela vår småstads rörelse.
Herr af Wingård, Johan : Uppmanad af
en värd Ledamot att yttra mig om förhållandet
med Assignationen uti Wermland, får jag
upplysa, atti denna Provins finnas en mängd
Assignationer, som der åstadkommit mycken nytta
; och jag förstår icke huru folket, dem förutan,
skulle kunnat bedrifva sin vidsträckta
rörelse.
Herr von Hartmansdorff: Det har blifvit
sagdt, att man ej, på många år, sett något
exempel derå, att någon blifvit lidande på enskifta
personers invisningar af den beskaffenhet
, som de nu föreslås. I sådant fall skulle
Riksens Ständer, hvilket jag bestrider, hafva
inför thronen framburit ogrundade uppgifter i
den af mig till en del upplästa underdåniga
skrifvelsen , der det heter, att skadliga följder
af dessa invisningar ägt rum. Man har yttrat,
att enskifta kunde se sig före och låta bli ,
att emottaga invisningar af personer, om hvilkas
vederhäftighet de ej voro förvissade, samt
att följaktligen ingen olägenhet genom dessa
invisningar kunde drabba någon , hvarföre han
ej hade att skylla sig sjelf. Detta gäller dock
icke om allmogen, hvars kännedom om andras
förmögenhet ofta icke sträcker sig utom socknen
; och som vanligen ej kan uppskjuta försäljningen
af sina varor, intill dess andra erhållas
, än dem man bjuder. Ett färskt exempel
derå kan jag åberopa från Småland, hvarest
Den 3 November e. m.
77
innehafvaren af en stor egendom -betalte med
invisningar. Ehuru de voro ställda på Banken,
så nödgades Böndeme likväl, för att få dem
utbytta mot sedlar, som kunde användas i uppbörden
, afyttra de förra till underpris i Städerna.
Jag har tillförne omtalat den skada , enskilta
invisningar icke längesedan åstadkommit i
Norrige, och jag skulle å nyo åberopa den ,
om icke en värd Ledamot mindre väl upptagit
, att jag vid ett annat tillfälle anförde exempel
från detta land. Nu, då han likväl vill bestyrka
sin mening med händelser, som tilldragit
sig längre bort, och der förhållanderna äro
mera olika våra, nemligen i Stora Britanien .
måste jag yrka , att, om han ej vill tillåta mig
åberopa exempel från Norrige, emot honom ;
må han ej heller framdraga exempel ifrån England
emot mig, eller ock medgifva, att hvar
för sig måtte obehindradt få hemta dem , hvarest
honom godt synes , hvilket också tyckes
vara mest öfverensstämmande med den obegränsade
liberaliteten.
$
Hvad beträffar olämpligheten att göra en
inbjudning till de öfriga Stånden att förena sig
med Ridderskapet och Adeln , sedan de redan
fattat deras beslut i frågan , så tror jag ej , att
denna omständighet vid detta tillfälle , mera än
vid andra, måhända mindre vigtiga, bör hindra
Ridderskapet och Adeln från att göra inbjudningen.
Det blifver i alla fall de öfriga
Ståndens ensak, att derå göra hvad afseende de
för godt finna ; att ingå i öfverläggning om ämnet,
eller underlåta det. För öfrigt afstår jag
-78
Den 3 Wovember e, m.
från min anhållan om det oförändrade förblifvandet
vid 18 • 8 åfs beslut, och instämmer i
det jemknings-förslag , Herr Ribbing uppgifvit,
att minimi-beloppet å enskildtas invisningar
på Banken må nedsättas till 66 * R:dr.
Det obetydliga skälet, för Assignationerna,
att man genom dem skulle befrias fiån
Bankens trasiga sedlar, torde ej behöfva besvaras.
Likväl bör jag yttra den förmodan , att
papperet, som tillverkas vid Tumba, icke är
sämre än det som kommer från andra pappersbruk
, af hvilket enskildta invisningar skulle göras.
Då man påstått} att allmogen nog skulle
förstå sig på sådane, måtte man hafva glömt
den händelse , hvarom man nyligen velat votera
i Nämnd , nemligen med Götha Canals Assignationer.
Ehuru det offentligen kungjordes,
att de , inom viss tid , skulle till inlösen företes
, begrep allmogen det icke bättre, än att
han gömde på åtskilliga af dem. Förstod han
icke att akta sig för dessa Assignationer, hvilkas
upphörande värde högtidligen tillkännagafs ,
huru skulle det då väl gå med dem , som löpte
på enskildtas namn och credit ?
Jag ar-håller således, att den nu gällande
författningen, om enskildta invisningar, må förblifva
oförändrad , endast med den skillnad ,
att minimibeloppet varder 66 f R:dr, hvilket, i
händelse af votering , torde få blifva contra-proposition.
Herr Munck af Rosenskjöld: Jag skall
Den 3 November e, m.
79
blott tillägga några ord i anledning af hvad
som blifvit anfördt, sedan jag förra gången
yttrade mig.
En värd Talare liar förmodat, att Europas
allmänna ställning varit orsaken till Rikets
iråkade förlägenhet. Jag åter tror, att jemförelsen
mellan vårt Iand och andra ej är så beskaffad,
som den värde Ledamoten ansett den
vara. Ty då andra länder fått vidkännas dryga
omkostnader för kriget och deraf blifvit ut*
sugne, hafva vi deremot just derigenom skördat
sådana fördelar, att historien knappt derpå
kan uppte något exempel. Vi hafva ej inom
landet haft någon fiende , icke fått vidkännas
några kostnader, men i stället fått vår Utländska
skuld betald. Således hafva just andra länders
lidne förluster tillskyndat oss betydliga
fördelar. Politiska förhållanden äro derföre icke
orsaken till vår inre oeconomiska ställning, utan
våra Stats-oeconomiska författningar, till hvilka
åter Riksens Ständer sjelfve bidragit.
Samme värde Talare må således förlåta,
att jag ej erkänner rigtigheten af hans sats, förrän
jag sett den af erfarenheten bekräftad 5 ty
mina satser hafva redan blifvit det. Om jag
åberopat mina yttranden vid förra Riksdagar,
har det skett derföre , att jag ansett Ridderskapet
och Adeln ej böra sätta tro till hvad som
anföres innan det af erfarenheten besannats.
I öfrigt anhåller jag om Herr Grefvens och
Landt-Marskalkens proposition till bifall å Betänkandet.
8o
Den 3 November e. m.
Herr Grefven och Landt-Mar skalken fråga*
de, om RirJderskapet och Adela ansåg öfverJäggningen
fulländad.
Ropades J a.
Herr Grefven och Landt-Marskalken gjorde
proposition till bifall å Utskottens förevarande
Utlåtanden.
Ropades J a och Nej.
Herr Hjerta begärde Votering.
Herr Grefven och Landt-Marskalken framställde
derefter följande Voterings-proposition;
Den som bifaller Stats-, Banco- och LagUtskottens
Utlåtanden, angående enskifte personers
rättighet, att utfärda Invisningar, ställde
till betalning af andre enskilte, samt beskaffenheten
af de fordringsanspråk , som derigenom
uppkomma, voterar
Ja;
Den det ej vill , voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Ridderskapet och Adeln
afslå berörde Utlåtanden, samt endast
medgifva den ändring uti nu gällande Författning
-
Den 3 November e. m, 81
ning om Invisningar, att de samma må till ett
minimi-belopp af 66 R:dr ga sk. Banco utfärdas.
Hvilken Voterings-proposition af Ridderskåpet
och Adeln godkändes , samt anslogs.
Sedan 43, 44, 4^ och 46 §. §. i Riddarhur-Ordningen
blifvit uppläste , börjades voteringen
klockan ® till Nio eftermiddagen , och
befunnos vid voteringens slut, sedan en voterings-sedel
blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige voterings-sedlarne öppnade, rösterne
hafva utfallit som följer:
Ja — 2j.
Nej_ 59.
I följd hvaraf, oeh sedan det öfver voteringen
särskildt förde Protocoll blifvit uppläst,
Herr Grefven och Landt- Mar skalken förklarade
, det Ridderskapet och Adeln således afslagit
Utskottens Utlåtanden , samt endast medgifvit
den ändring uti nu gällande Författning
om Invisningar, att desamma må till ett mini*
mi-belopp af 66 R;dr 32 sk. Banco utfärdas.
Herr von Hartmansdorff: Sedan Ridderskapet
och Adeln nu fattat det beslut, Herr
Grefven och Landt-Marskalken tillkännagifva,
vågar jag tillstyrka Ståndet , att jnbjuda sine
öfrige Med-Ständer, att sig deruti med RidderRidd.
o. sid. Prot. X. Band. 6
8a Ven * November e. m.
skåpet och Adeln förena , hvarom jag ytterligare
får utbedja mig, att Herr Grefven och
Landt-Marskalken täcktes framställa proposition.
Och blef Herr von HartmansdoifTs berörde
hemställan, uppå gjord proposition , af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne Utlåtanden:
Från Stats-j Banco- samt Allmänna Besvärs-
och Oeconomie-Utskotten :
Af den 25 sistl, October:
N:0 575. rörande anslaget för Strömrensningarne
, samt öfver ätskillige dermed gemenskap
ägande motioner.
Fi 'ån Stats-j Bevillnings- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskotten :
Af den 21 sistl. October :
N:o 576, I anledning af gjord anmärkning
vid Utskottens förut afgifne Betänkande, angående
ytterligare understöd för Nybyggarne i de
Norra Provincerne.
Från Stats-Utskottet :
Af den 1 dennes:
N:o 577, I anledning af gjorde am.ärknin*
Den 3 November e, m. 83
gar vid Utskottets förut meddelte Betänkande,
rörande Genera 1-Assistance-Contoiret.
Från Banco-Utskottet :
Af den 30 sist!. October:
N:o 65. Öfver gjorde Anmärkningar vid
Utskottets förut meddelte förslag till Reglementariske
Stadganaen för Låne-Contoiren i Västra
och Södra Provincerne.
N:o 66. Om upprättande af en Ansvarighets-Lag
får de blifvande Directionerne vid Vä*
strå och Södra Låne-Contoiren.
N:o 67. Angående nödig åtgärd till betryggande
af Bankens och Enskildtes säkerhet , i
afseende på de Assignationer , som komma att
utfärdas från Västra och Södra Låne-Contoiren.
Från Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskotten:
Af den 18 sisth October;
N:o 210. angående yrkad förändring i nu
gällande Brandstods-föreningar å Landet.
N:o 211. I anledning af väckt motion om
ändring i gällande föreskrifter, angående vården
och förvaltningen af Kyrkornes fastigheter
och medel, samt granskningen af redogörelserne
derföre.
84 Ö en 3 November e, m,
Af den 30 sistI. October:
N:o ai?. Öfver väckt motion, angående
afskaffande af Bergs-Tings Ratter och Bergmästare-Embeten.
Af dea 2g sistl. October :
N:» 216- I anledning af återremiss af Utskottens
förut afgifne Betänkande , i frågan om
Näringsfriheten , samt dermed gemenskap ägande
ämnen.
Från Lag-Utskottet:
Af den 30 sistl. October :
N:0 214. Öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut meddeldte Betänkande , om ändring
af 17 Cap. g §. Handels-Balken; inrättande
3f Formyndare-Kamiar i alla Rikets Provincer,
och förslag till en förändrad HypotheksLag
, m. m.
jFrän Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet
Af
den 30 sistl. October:
N.o 203. Angående Riks-Ståndens särskildte
beslut i frågan om jemkning af Extra Roteringen
i Riket.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskilj*
des klockan ~ tid 11 0111 aftonen.
In Fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
. 85
Thorsdagen den 6 November.
Plenum klockan half till 9 förmiddagen.
Företogs val af 12 Ordinarie Ledamöter och 4
Suppleanter, hvilka skulle utgöra Electorer till
utseende af Riksens Ständers Justitiae-Ombuds.
mans efterträdare; och befunnos vid valförrättningens
slut klockan 11 förmiddagen, sedan
lottning emellan 14, hvilka erhållit ett lika antal
röster, blifvit verkställd, följande Herrar hafva
blifvit utsedde till
Ordinarie Ledamöter:
Nio 126. Grefve von Platen, Baltzar
Bogislaus ... 62 röster
250. Friherre Hjerta, Fredric 62 »—
275. — Sprengtporten, Jacob
Wilhelm . . 62 —■
31g» — af Nordin , Carl Johan
. . * 62 —
91. Herr Mörner, Cail Stellan 62 —-  1142. — Ankarstjerna, Fullm.
Friherre Lagerbjelke, Johan 62 —
1149. — Hjärne, Carl Jacob 62 —*
1722.
von Wulfschmidt,
Fullm. Herr Elgenstjerna,
Wilhelm . . . 89 —
1949.
von Kiörning, Fullm.
Herr Bruncrona, N. A. 62 —
2u6o.
Munck af Rosenskjöld,
Eberhard . . . 62 —
86
Den 6 November.
N:o 2218- Herr von Weigel, Christian
Ehrnfried . 62 röster.
2275.
Lefren, Johan Pehr 89
Suppleanter:
Ilo. Friherre Taube, C. U. 62
473. Herr Coyet, Carl Fredric 62 „
1304. — Kuylenstjerna, E. M. 62
215:9. — af Wingård, Johan 62 —
Upplästes till justering och godkändes följande
Expeditions-Utskotters insände förslag till
Riksens Ständers underdåniga Skrifvelser till
Kongl. Majit:
N:o 284- I anledning af Kongl. Majrts Nådiga
Remiss rörande Krono-utskyldernes debiterande
och qvitterande m. rr.
N:o 285. I anledning af väckt fråga om
ersättning för förlorade ängar m. m. vid Gränsregleringen
emot Ryssland.
N:o 28<j. I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Remiss, rörande Lånebiträde af allmänna
medel till Trollhätte Canal- och Slussverks-Bolag
rn. m.
N:o 287- I anledning af väckt fråga om
Clara-Sjöns upprensning eller igenfyIlning m. m.
N;o 288- Med öfverlemnande af förnyad Instruction
för Riksens Ständers Revisorer, i hvad
som rörer deras befattning med Statsverket,
Den 6 November.
87
N-.o 289. I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Remiss, rörande anslag af allmänna medel
för SöderTelje Canal-Verk.
N:o 290. I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Remiss uppå Lieutenanten O. M. von Fieandts
undeid. ansökning 0111 ersättning för liden
förlust å dess Boställe Fullstad.
N:o 29 r■ Rörande åtgärder till befrämjande
af Enskiftes-förrättningars skyndsammare vetkställighet.
292. Rörande åtgärders vidtagande i afseende
på Finska handeln,
N:o 293- I anledning af väckt fråga om
rättighet för Extra-Roterings-skyldige, att för sine
Numer anställa legning inom Bevärings-åldern.
N:o 294. I anledning af väckt fråga om
rättighet för ägare af enstaka Hemman, att under
full ägande-rätt upplåta en viss del af hemmanets
ägorymd.
N:o 295. Rörande upphäfvande af stadgandet
om uteslutande användande af Ekbark vid
de så kallade Engelska Läder-gaifverierne.
Föredrogs å nyo och bifölls Stats-^samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottens“ den
18 sistl. Qctober under N:o 562 afgifne samt
den 29 derpåföljde eftermiddagen på Bordet
88
Den 6 November.
lagde Betänkande, i anledning af väckte Motioner
om inrättande af en fristad för mindre brottslingar,
och om försvarslöse personers användande
till uppodlingar och colonisering.
Föredrogos å nyo och gillades följande från
nedannämnde Utskott inkomne, samt den 31
sistl. October eftermiddagen på Bordet lagde
Utlåtanden:
Från Stats-Utskottet:
Af den 25 sistlcdne October:
N:o 565 Angående förrättad granskning af
Kongl. Nummer-Lotteriets Räkerfskaper för år
182I.
N:0 567. Rörande granskning af MilitisBoställs-Cassans
Räkenskaper.
N:o 568. I anledning af vackt Motion om
undersökning af orsakerne till Mantalspenningarnes
förminskning.
N:o 569. Rörande Creditiven enligt 63. §.
Reger ings-Formen,
Fr 'å?i Stats- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-
Utskotten:
Af den 2S sistledne October:
N:o ^70. Öfver väckt motion om rättighet
för Listers och Bräkne Häraders innevånare, att
lefverera deras Kronotionde, och Afrads-Spannmål
till Krono-Magazinet i Carlshamn.
Den 6 November. 89
Frän Stats• och Bevillnings-Utskotten:
Af den 18 sistledne October:
N:o 573. Angående så väl minskning uti
Stämpel afgiften för Spelkort, som förändring i
afseende på sättet för Kort-Bevillnings-stämplingens
verkställande, m. m.
Från Stats- och Banco-Utskotten:
Af den ig sistledne October;
N:o 574,\ Angående tiden för nästa Revision
af Stats- Banco- och Riksgälds-Verkens Räkenskaper.
Upplästes Välloflige Borgare-Ståndets den
24 sistl. October aflätne Protocoils-Utdrag, innefattande
de af Ståndet vidragne särskildte beslut,
i anledning af Bevillnings-Utskott. ts Memorial
N;o49, angående voterings-propositioner
i afseende pä de om Tull-bevillningens utgörande
emellan Riks-Stånden yppade skiljaktiga
meningar; i sammanhang hvarmed nu äfven ä
nyo föredrogs Bevillnings-Utskottets den 30 sistledne
October under N;o yi afgifne, samt följande
dagen på bordet lagde, ytterligare Memorial
, på grund af Preste- och Borgare-Ståndens
Remisser, rörande af Bevillnings-Utskottet
framställde Voterings-propositioner omTull-Bevillningens
utgörande.
Grefve Lagerbjelke j Axel: Borgare-Ståndet
bär vid prölDingen af Bevillnings-Utskottets Memorial
fortfarit att yrka, det Sjunde Voterings
-
9°
Den 6 November.
propositionen skall vara i strid mot Grundlagen,
samt inbjudit sine öfrige resp. Med-Stånd
att uti enahanda förklarande instämma. Deremot
har Preste-Ståndet icke velat inga på inbjudningen;
äfvensom Bonde-Ståndet icke ansett
Sjunde Voterings-propositionen vara grundlagsvidrig.
Dessa begge Riks-Stånd hafva bifallit
Memorialet i öfrigt.
I anledning häraf får jag vördsamt hemställa,
om icke Ridderskapet och Adeln skulle
täckas bifalla Bevillnings-Utskottets ifrågavarande
förslag till Voterings-Propositioner och
förblifva vid sitt meddelade godkännande af
7:de propositionen ; emedan , om Ridderskapet
och Adeln i denna omständighet frånträder sitt
förra beslut och förklarar propositionen vara olaglig
, det vöre att på sätt och vis compromettera
den åtgärd , Ridderskapet och Adeln
redan vidtagit I samma mohn dessutom Ridderskapet
och Adeln närmade sig Borgare-Ständets
härutinnan yttrade önskan, aflägsnade man
sig från hvad de andra tvänne Resp. Riks-Stånden
beslutat, hvilka begge tvänne gånger gillat
de föreslagna Voterings-Propositionerna. Då
det i alla fall skulle blifva ett besynnerligt förhållande,
om två Stånd stadnade emot två i
frågan om en Voterings-Proposition , vågar jag
tillstyrka Ridderskapet och Adeln . att med
förblifvande vid sitt i ämnet redan fattade beslut,
bifalla Bevillnings-Utskottets förevarande
Memorial.
Herr von Hohenhausen, Michael: Når
Bevillnings-Utskottets förra Memorial med för
-
Den 6 November,
91
slag till Voterings-Propositioner i anledning af
Riks-Ståndens olika beslut i frågan om TullBevillningen
till öfverläggning förevar, afgjorde
Ridderskapet och Adeln , genom votering , att
samma förslag skulle godkännas. Det förnyade
Memorial, Utskottet nu i samma ämne afgifvit
, bevisar tillräckligt, att de Ledamöter ,
hvilka förra gången yrkade återremisa, dertill
hade grundade skäl.
Hvad nu sjelfva den 7;de Voterings-Pro •
positionen beträffar ; tror jag mig utan qväljande
af det förra beslutet kunna yttra , att den
hvarken är enlig med Grundlagen eller billigheten
, emedan den å ena sidan blott framställer
en votering , och i den andra äfventyret af
manga.
Då jag emedlertid med Grefve Lagerbjelke
instämmer deruti, att det skulle blifva etc ganska
inveckladt förhållande , som måste hänskju*
tas till Constitutions-Utskottets behandling, om
två Stånd i denna fråga stadnade emot de tvanne
öfriga , skall jag ej yrka något, som dertill
föranleder, så vida icke flera förena sig uti min
åsigt af hufvudsaken.
Herr Hjertas Gustaf: Jag ber endast att
få fästa uppmärksamheten derpå, att, enligt 71.
§. Regerings-Formen, är det precist detsamma,
om i detta fall tre Stånd stadna emot ett, eller
två mot två; ty frågan skall huru som helst
hänskjutas till Förstärkta Stats-Utskottets afgörande.
Det heter nemligen i den åberopade
93
Den 6 November.
§:n .* ”Afslå tre Stånd hvad ett särskildt Stånd
''härutinnan yrkat, men detta ändock vid sin
”mening förblifver, eller stadna två Stånd emot
,Jtvå , då skall saken öfverlemnas till afgörande,
”på det sätt 69 §. föreskrifver, åt Stats-Utskot”tet,
förökadt till ett sådant antal af Ledamö*
"ter, som der bestämmes.”.
Ehvad man således förenar sig med Borgare-Ståndet
eller qvarstadnar vid sitt förra beslut
, blifver lörhåliandet enahanda ; men då
nämnde Stånd på detta sätt vill bestrida hufvudsaken
, under sken af att den skulle vara
Grundlagsvidrig , finner jag mig föranlåten tillstyrka
Ridderskapet och Adeln att förblifva vid
sitt i ämnet redan fattade beslut.
Herr Grefven och Landt-Marskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln, utan afseende
å BorgareStåndets, rörande 7;de Voterings,
propositionen, framställde inbjudning, behagade,
under förblifvande vid dess i denna del förut
fattade beslut, Bevillnings Utskottets ifrågavarande
Memorial till alla delar godkänna.
Bifölls,
Företogs till pröfning Stats- Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Osconomie-Utskottens den
25 sisth October under N:o 559 algifne, samt
den 27 derpåföljde eftermiddagen på bordet i agde
Utlåtande, i anledning af vä.lcte motioner
Den 6 November.
93
om ändring i nu gällande grunder för MilitiaäBoställens
och annan Kronojords utarrendering.
Herr Riben j Carl Wilhelm: Det är icke
angenämt, att nära Riksdagens slut begära en
återremiss af ett Betänkande, sorn utgör ett resultat
af Tre sammansätta Utskotts öfverläggningar;
men jag börjar med att öppet förklara,
att det är för sådant ändamål jag begärt ordet.
Åtskillige National-Representanter hade,
bland ämnen, värdiga Riksdagsmannens uppmärksamhet,
ansett den förlägenhet, hvari Arrendatorer
af Kronans jord sig befinna. Utskotten
framträda med bestämd uppgift om dess orsak:
det är Spannmålsprisernes ojemnhet, heter
det. Hvem som af en sådan förklaring tillfredsställes,
lemnar jag derhän. För min del tror
jag, att Spannmålsprisernes ojemnhet sjelf har
en orsak, denna åter sin orsak o. s. v,; men
att antaga ojemna pris pä Spannmålen såsom
enda eller hufvudorsaken till så många Arrendatorer
undergång, förekommer mig visserligen
som ett beqvämt sätt att undvika en djup forskning,
men ingalunda uppfyllande en af Svenska
Folkets mest billiga fordringar af sina ombud.
Hufvudskälet till den förlägenhet, hvari
landtmannen sig nu befinner, anser jag vara bristen
på en lag, tjenlig att bestämma Jordägares
och Arrendatorer inbördes förbindelser, och
bristen af en god Intecknings lag.
Utskotten tyckas vilja indela Arrenden i
2:ne slag: dem af Kungsgårdar, och dem af Mi
-
94
Den 6 jVovernberj
litise-Bosfällen, För de förra anses ingen förändring
i gällande Författningar nödig, och till
förekommande af undergång för Arrendatorer af
Militiae-Boställen, föreslås upphörande af sådane
Boställens utarrendering. Det förekommer mig
ungefär, som om man, till förekommande af
höga brödpriser, förbjöd all försäljning af bröd.
Utskotten tro, att det skulle vara fördelaktigt
för innehafvare af Militiae-Boställen, att
sjelfve bruka dem: jag tror det icke; jag tror
tvertom, att en stor del af yngre obemedlade
Officerare deraf skulle tvingas att förbyta värjan
mot tiggarstafven. Man invände icke häremot
exemplet af Carl XI:s tid. Befordringarne gingo
icke då så fort, som nu. Man qvarstod då
litet längre i hvarje grad, och Chefskapet för
ett Regemente var då belöningen för en fyratioårig
tjenst. Den tidens krigskonst fordrade icke
heller den stora lödighet, som nu återigen är
ett villkor för en Armens duglighet, och hvaraf
följt, att en indeldt Officer i våra dagar omöjligen
kan få vara så mycket hemma, som haDS
like för 130 år sedan. Han får nu tillbringa
sin tid på arbetscommenderingar och lustläger
m. m.; hvem skall vid sådane tillfällen sköta
hans boställe?
Då jag således icke för min del kan understödja
Utskottens förslag, anhåller jag att få
fästa Ridd. och Adelns uppmärksamhet på Hr
Hjertås reservation ;
med hvilken jag förenar
mig, med undantag endast af den öppnade
möjlighet för 2:ne års Credit med Städjans er
-
Den 6 November.
95
läggande, hvilket jag anser böra 6ke genast,
eller sist inom 3:ne Månader. Med denna förändring
önskar jag att Herr Hjertås reservation
måtte återkomma, såsom Utskottens Betänkande.
Friherre Björnstjerna, Magnus: Ifrågavarande
ämne bör, för att behandlas logiskt, delas
i 2:ne delar. Först bör undersökas cjuestio
an, eller huruvida , med afseende å Boställs-innehafvarnes
fördel å ena , samt Jordens häfd ä
andra sidan , Militiae-Boställen böra utarrenderas
, eller icke, och sedan undersökas questio
quo modo eller sättet att verkställa denna utarrendering
, i fall den skall äga rum.
Hvad nu först questio an beträffar, anser
jag års Författning, enligt hvilken det
äldre Befälet bibehålies vid sine Boställen, då
åter Subaltern-Officerarnes utarrenderas , vara
grundad på den rättaste principen, ty, dels äro
Regements-Officerare och Capitainer ofta gifte
och lefva då med famille för lindrigare pris på
ett Boställe, än om de nödgades vara i en Småstad
, eller ock tvungos köpa eller arrendera en
egendom ; dels kunna de vid mognare ålder
förstå att skjöta Jordbruk , dels qvarstadna de
en längre tid vid samma Indelning , och dels
kunna de då tillhållas att bo på sina boställen
och således inom deras tjenste-befattoings-district
, hvilket, om de icke äga sådane , genom
ofta inträffande considerationer, skulle uraktlåtas.
Hvad åter SöI)aItern'Officerarne beträffar,
Dm 6 November,
anser jag lika som Författningen , att deras Boställen
böra utarrenderas, ty, att ålägga en från
Carlberg utgående Cadett eller annan ung Officer
till och med Lieutenant, att emottaga jordbruk
med alla dess olägenheter, skaffa inventarier
och bosätta sig ensam på landet, kan ej
annat än vara skadligt, så för tjensten som för
honom sjelf.
Dessutom inträffa ofta i de lägre graderna
så väl befordringar, som isynnerhet transporter
från det ena Compagniet till det andra,
och skulle desse genom ständigt förnyade ombyten
al boställen och deraf följande Fardagar,
tillika medföra Boställens fullkomliga vanhäfd
och således i alla afseenden vara skadlige.
Den af 180y års Författning stadgade princip,
att de äldre Officers-graderne bibehålla sina
boställen och de yngres utarrenderas, anser
jag äfven lämplig på Unders-Officers graden,
hvaraf Fältväblar och vederlikar böra bibehålla
sine boställen , men det yngre Under-Befälets
utarrenderas, hvilket dessutom nu redan till
större delen är fallet vid Infanteriet, hvars yngre
Under-Officerare, enligt 1812 års Organisation
, blott äga dubbla Rotelöner, och således
inga Boställen. Vid Cavalleriet torde några
undantag från den generela regeln böra äga
rum , äfven som vid Jemtlands och Vesterbottens
Regementer, hvilkas Subaltern-Officerare
och Under-Officerare, i afseende å dessa Regementers
vidsträckta läge och obebodda trakter, icke
gärna kunna vara lörutan Boställen.
Den 6 November f. m.
97
Hvad nu åter cjvestio r/vo modo eller
lämpligaste sättet att utarrendera dessa Boställen
beträffar, framte sig 3:ne alternativer.
Det förste af Herr Friherre Ridderstolpe
i dess Motion uppgifne, har efter min
tanka den olägenhet, att möjligen föranledda
till mannamon, ty, att sedan Auction
blifvit hållen, lemna Bostället icke till den
mästbjudande, utan till den man anser häst
kunna sköta detsamma och häst komma ut
med arrendet, är för arhitrairt, för att i
en Författning kunna upptagas.
Det af Herr Hjerta i dess reservation
hos Utskotten uppgifne, ehuru ägande flere
fördelar, skall likväl medföra gifven förlust
för Indelningshafvare!!, ty den Arrendator,
Som för ett Boställe, med nöje skulle betala
iso R:dr årlig arrende i penningar eller
persedlar, skulle säkerligen ej för detsamma
vilja erlägga 6o R:dr i penningar eller persedlar,
och iooo R:dr Banco i praenumerations-afgift,
hvars ränta å 6 procent, likväl
ej svarade för mer än differencen emellan
detta och det förra arrendet; skulle åter
Prtenumerations-afgiften delas i 3o delar och
blott A^tdel deraf utlemnas till Boställs-inneliafvaren,
lika med 3 procent vore förlusten
än större för densamma, och skulle ingalunda
ersättas af den tilläfventyrs större
Ridd. o. Ad. Pr. X. Band,
7
98
Den 6 November J. m.
säkerhet, att erhålla arrendet, hvilket egentligen
genom löftesmännens solvabilitet
skall tryggas. Boställens häfd skulle eller
icke vinna på detta utarrenderingssält, ty
Arrendatorn som måste utbetala en större
contant penningesumma vid arrendets emottagande,
skulle derigenom ofta sättas ur stånd,
att bestrida det för dess Jordbruks bedrifvande
nödige förlag af Inventarier m. m.
Det 3:dje sättet att utarrendera Boställen,
nemligen det nu gällande, har äfven
flere olägenheter och i synnerhet den, att
arrendet någon gång icke går ut, likväl måste
detta förhållande mera tillräknas den för
Jordbruket nu i allmänhet så ofördelektiga
Conjunctur , (ylå dubbelt antal Tunnor Säd
emot förr måste säljas för att anskaffa den
del af arrendet, som med contant skall erläggas)
än sjelfva författningen, som med
vissa modificationer, torde vara bättre, än
de af Friherre Ridderstolpe och Herr Hjerta
föreslagne åtgärder, och i synnerhet bättre
än Utskottens Förslag, ty att utarrendera
Boställen på ej längre än tjenstetid vid
innehafvande beställning, är lika skadligt
för indelningshafvaren sjelf, som för Bostället,
emedan arrendatorer antingen betala
ett ganska ringa arrende, eller ock förstöra
Bostället.
De modificationer jag anser höra äga
rum i närvarande Författning äro hätlre
ställd borgen, En större del af arrendet,
Den 6 November f. m.
99
ställd i Spanmål eller räntepersedlar och
icke i penningar, samt vissa försigtighetsmått
(för att förekomma Ängens vanvård,
Åkerjordens utmärgling och Skogens förstöring),
som böra utsättas i Contraclet,
och öfvervakas af Ortens Auctoriteter; med
dessa ändringar anser jag den nu varande
Författningen vara bättre än de föreslagne,
och torde med nu gällande spannmålspriser
icke kunna befaras, att Arrendatorer skola
gifva större Arrende, än hvad som är förenbart
med deras bestånd.
På dessa förenade skäl, anhåller jag om
återremiss af Utskottens Betänkande.
Herr von Hejne, Georg: Jag har ej
begärt ordet för att hindra återremiss; men
då jag i egenskap af Utskotts Ledamot delat
den öfvertygelse, hvaraf resultatet nu
utgör föremålet för denna discussion, nemligen,
att i8o5 års Författning ej medfört
stor nytta, anser jag min pligt vara, att i
korthet redovisa, från hvad synpunkt saken
blifvit sedd. Utskotten hafva icke, som Herr
Riben anfört, yrkat, att Subaltern-Oflicerarne
sjelfve skulle bruka sina Boställen, ehuru
meningen tilläfventyrs icke blifvit nog tydligt
uttryckt. Detta har lika litet nu varit Utskottens
afsigt, som det varit förhållandet
före i8o5. När Konung Carl XI:te inrättade
det Indelningsverk, som, ehuru medförande
stora olägenheter, likväl utgör föremålet
för hvarje Svensks tacksamhet och
IOO
Den 6 November f. >n.
hvarje Utlännings beundran, lärer ändamålet
ej ensamt hafva varit att debarassera
Staten från bördan af Arméen^ underhåll.
Jag tror att ett högre ändamål dervid varit
afsedt; det nemligen, att närmare med fosterjorden
förena dess försvarare. Om detta
var en af de åsigter, enligt hvilka denna
inrättning grundlädes, och kanske.en af de
liufvudsakiigaste, här man förmodat, att
samma förhållande skulle medföra enahanda
verkan på Befälet, som pär* Soldaten. Jag
har såsom Officerare vid indeldt Regemente
icke sjelf brukat mitt Boställe; och jag har
sett Son efter Far, oaktadt ombyte af Indelningshafvare,
fortfara med arrendet af
ett och samma Boställe. Jag är visserligen
icke af den tanka, att det är nyttigt, att
yngre Befälet alltför tidigt gifter sig, och
sätter sig ner på Boställen; men ungkarlshushållningen
är dock ännu mera skadlig.
Det utgjorde, innan i8o5 års Författning
utkom, mången Officerares tillflygt, att kunna
med sin Arrendator betinga sig underhåll
å Bostället för sig sjelf och en häst.
Vid det förhållande, som nu äger rum, måste
åter hvarje Officerare vara omtänkt att
sjelf skaffa sig en hostad, och må hända äro
de mest tillgängliga på Gästgifvarégårdar.
Från denna synpunkt har jag betraktat saken.
Om Officeraren sjelf bor hos Arrendatorn,
eller kan resa till Bostället, och påse, detta
är dock den fläck, som tillkommer mig att
försvara , skulle detta verka fördelaktigt på
den militairiska andan, ehuru jag nog känner,
Dun 6 November f. m.
101
att inga andra band för Svenske krigaren
beliöfvas än känslan för det hela.
Hvad Boställenas häfd beträffar, lärer
något hvar veta, att de i allmänhet ej äro
bättre skötte nu än före i8o5, med några få
undantag blott, der kostnad blifvit nedlagd
och förbättringar skedt. Sådant var likväl
äfven-förhållandet förut. När Bostället var
väl skött, fick Arrendatorn vanligen, oaktadt
ombyte af Indelningshafvare, sitta qvar äfven
före i8o5. Derföre har jag bi träd k Utskottens
Förslag, att när arrendena upphöra,
Boställena måtte upplåtas åt indelningshafvarne.
Riksens Ständer hafva sjelfva, på
sätt Friherre Björnstjerna anmärkt, väckt
fråga om en löneréglering inom indeldta Armeen.
En sådan åtgärd, anser jag ock nödvändig.
Den kunskapsfulle man, som näst
Konungen sjelf, med så mycken förmåga
ledt Armeen, bar i detta afseende uppgjort
ett Förslag, som jag haft tillfälle att se, och
hvilket jag anser för så rigtigt, att det bör
bifallas, då det en gång till pröfning förekommer.
Jag tror emellertid så mycket mindre,
att detta Förslag motverkas deraf, att
Subaltern-Ofiicerarne sjelfve bruka sina Boställen,
sorn Friherre Björnstjerna sjelf i
Förslaget nämnt, att om Boställena ej kunde
med förmån utarrenderas, borde Subaltern-Oflicérarne
öfvertaga dem.
Ändamålet med denna framställning bar
icke varit att hindra återremiss, ulan endast
102
Den 6 November f. m.
att redovisa motiverna till förslaget. Må hända
ser jag saken ur en gammalmodig synpunkt;
men åtminstone har jag menat väl håde med
Fäderneslandet och de enskilde.
Herr Hjerta} Gustaf: Jag har till en
början ansatt mig skyldig förnya, hvad jag
i min reservation nämnt, att den icke är
mitt eget förslag, utan den Afdelnings af
Utskotten, som först utarbetat frågan, och
från hvilket jag ej skiljt mig i mer än en
enda punkt, den nemligen, att jag trott den
gamla Arrendatorn vid blifvande arrenden
böra ha optionsrätt. Jag utber mig, att få
vid detta tillfälle besvara några yttranden,
som åsyfta ändring i mitt förslag. Alan har
ansett det vara orätt, att lemna en anståndstid
af två år, inom hvilken städjan borde
betalas, med vederbörandes tillstånd; och
man har trott det vara nyttigare, att städjan
erlades inom tre månader. Afdelningen
gillade detta förslag af den orsak, att man
först bör afse allmänna rättsförhållanden,
och sedermera de grunder, sorn förut varit
gällande för enskillda credit-systemet. Dervid
förekommer först det gamla bruket af
lån på långa uppsägningar. Jag vet, att det
fins familjer, som ännu hafva sina penningar
utställda på 2 till 3 års uppsägning och jag
tror, att det vore möjligt, att denna gamla
credit-sed återkom, örn sudane Documenter
kunde begagnas. Det är för att öppna utväg
dertill, som jag tillstyrkt, att längre tid må
lemnäs den klass, som vill bli Arrendatorer*
att verkställa betalningarne.
Den 6 November f. m.
io3
Friherre Björnstjerna, som i öfrigt ansett
förslaget lämpligt, har likväl trott, att
arrendesumman för indelta Befälet derigenom
skulle minskas. Jag medger, att första
inkomsten möjligen kunde minskas för nuvarande
indelningshafvare; men den skulle
deremot nödvändigt ökas för de blifvande.
Att emedlertid skillnaden ej skulle blifva
särdeles betydlig, bevises bäst deraf, att de
närvarande arrenden ej äro öfverdrifna, sedan
Concurser m. m. befriat dem, hvilka
hade ingått i sådane, som med svårighet utgjordes.
Jag har derföre trott, att då man
förutsätter nödig kännedom af kunnige män,
som ärna blifva arrendatorer, både om närvarande
förhållanden och möjliga förbättringar,
borde man ej föreslå en förhöjning
af arrendesumman, utan att blott ett överskjutande
belopp af städjan borde vid auctioner
komma i fråga. Derigenom får man
f,ock visshet derom, att endast de som hafva
förlag öfvertaga arrenden. På detta
sätt blifver ock indeldta Armeen säker, att
rigtigt utbekomma sina löneinkomster. En
annan fördel af förslaget är den, at då städjan
ej utgår med mera än :del om året,
men Boställscassan får 5T^:del, efter 5 procents
ränteberäkning ökas denna så betydligt,
att derigenom snart beredes en lönetillökning
för Armeen, samt att sedermera
en successiv löneförbättring i följd af tider
och omständigheter, utan Statens belastande,
blifver möjlig. En särskild samhällsklass
skulle bildas af Boställs-Arrendatorer, hvil
-
Den G November f m.
ka tryggade på en gång Statens oell Arineens
fördelav, då man i framtiden fick
contanla penningelöner i stället för persedlar.
Jag yrkar derföre återremiss af Betänkandet.
Herr Riben: Emot en värd Ledamots
förmenande, alt Utskottens mening icke varit
att Officerare nödvändigt skulle tvingas
att sjelfva bruka sina Boställen, anvisar jag
endast på sjelfva Betänkandet. Samma varda
Ledamot har också omtalat nyttan för en
ung Officer att vara jordbrukare, ett i sanning
oväntadt påstående i en tidpunkt, då
Jordbrukarens belägenhet utgjort och utgör
föremålet för så bittra klagomål,
Herr von Hohenhausen, Michael: Jag
förenar mig hufvudsakligen med de värde
Ledamöter, sorn talat emot Betänkandet. Utan
att tilltro mig kunna afgöra stridigheterna,
anser jag det dock vara origtigt att nu vid
varuvärdets fall å Landtmannaprodukter, vilja
ändra det 18o5 uppgjorda systemet, i synnerhet
då (jet ej sker efter noggrann undersökning
genom ett formligt beslut öfver det
hela, utan man blott söker genom särskilta
bestämmanden för enkla, enskilda Jäll söndra
och bringa osammanhang i det hela. För
min del är jag ej af Utskottens tanka, att
en utarrendering af Subaltern-Offieerares Boställen
är skadlig. Jag tror, att erfarenheten
i militärisk om ej i oceonomisk väg bevisat
motsatlsen. Utskotten föreslå, att
arrendena skola få upphöra å Arrendatorernes
sida, när Boställen afträdas till nya in
-
Den G November f. m.
delningshafvare. Detta står ej i något sammanhang
med deras ingångna contract. Då
derigenom ingen förändring sker i arrendevilkpren,
finnes ingen grundad anledning
till arrendets upphörande. Utskotten föreslå
vidare, att, om vid utarrendering af förfallna
Boställen ingen Arrendator fås, Boställena
skola öfverlemnas till indelningshafvaren.
Ingen billighet ligger tili grund
för detta förslag, att, när Bestället är förstördt,
det skall öfverlemnas åt indelningshafvaren,
ehuru Kronan och icke han utarrenderat
det, för att af honom i sådant skick på
korrt tid brukas. På sådan grund har StatsUlskottet
ock afslagit en Officerares ansökan,
att befrias från att emottaga -sitt förstörda
Boställe eller njuta ersättning derföre, "emedan
han sjelf bäst kunde sköta det” Det
är ett fel i i8o5 års plan, att sådana möjligheter
icke blifvit förutsedda och ersättning
af Kronan derföre bestämd, men det
synes mig hvarken billigt eller rättvist mot
den lidande löntagaren att vägra det på det
anförda skälet, att sä fordom icke skett.
De Officerare , som vid unga år äro roade
af landtskötseln, kunna genom andra utvägar
vinna sin önskan, men deras antal är
ganska ringa i jemförelse mot mängden,
som ej har en sådan fallenhet, och just derföre
utgafs i8o5 års författning. Man har
tillika framställt, att den nu föreslagna anstalten
skulle åstadkomma kärlek till fäderneslandet
hos Befälet, likasom hos Soldaten.
io6
Den 6 November f. m.
Gustaf II Adolphs, Christinas och CarlX Gustafs
långvariga och ärorika krig, som icke
blifvit af sednare tiders öfverträffade, fördes,
innan Indelningsverket inrättades, och
utvisa, att Staten ej bättre kan försvaras af
indeldta, än af utskrifne och värfvade Soldater.
Dessutom är den sednare vid början
af ett krig gemenligen att föredraga den förre,
emedan den värfvade Soldaten vanligen är
både mera härdad och mera tilltagsen. Hvad
åter vidkommer Befälet, kan jag ej nedgå
till den tankan att det verkar det ringaste
till saken, om det har lön i jord eller icke.
Friherre Cederström, Jacob: Då förenämnde
Betänkande återremitteras, anser jag
öfverflödigt, att närmare utveckla grunderna
för min reservation. I afseende åter på
det af Stats-Utskottets Afdelning särskildt
uppgjorda förslag, får jag fästa uppmärksamheten
på det felaktiga i värderingen. Det
är naturligt, att då man skall betala tretio
års arrende på förhand, såsom städja, arrendeafgiften
mäste blifva mindre, än om
den successive afbetalas. Jag tror derföre
enklaste utvägen vara, att så förändra i8o5
års författning, att Arrendatorn ålägges anskaffa
säkerhet för hela arrendetiden på en
gång. Detta lär ej blifva omöjligt, om inteckning
lemnäs i motsvarande egendom.
Det hopp, Herr Hjerta äger, att Arrendatorer
med capitaler skulle utgöra en särskild
Medborgareklass, tror jag vara helt och hållet
förfeladt. Förhållandet blef helt enkelt,
Deri 6 November f m. 107
att personer, som ägde capitaler, utgåfvo
dem i städja, och voro sedermera lika medellösa
som de öfrige. Kronan fick derefter
öfvertaga arrenden, gifva indelningshafvare
ersättning och ånyo utarrendera det förstörda
Bostället för en ringare summa. Den säkerhet
man ansett af denna anstalt skola
uppkomma, blef inskränkt till en städjesumma,
tillräcklig att betäcka Arrendatorn. Om
man nu föreställer sig, att ett Boställe blifvit
rigtigt värderadt och följaktligen till ett
lågt arrende på auction utbjudet, följer deraf
att städjesumman skulle blifva ringa eller
ingen. I händelse åter af ’ett motsatt
förhållande, och om värderingen skedde
vårdslöst, blef väl städjesumman ganska dryg,
proportionaliter lill det belopp, hvarje speculant
kunde disponera, men dock ej svarande
emot hvad man fått, om summan blifvit
fördelad på trettio år. Kunde man antaga,
att värderingen öfverallt blef lika rigtig,
vore visserligen förslaget fördelaktigt;
men då man besinnar att enskilda interesset
härvid betydligen inverkar, lär det vara bäst
att icke inlåta sig i försök, som möjligen
kunde reducera indelningshafvarnes arrenden
till 5o procent. Allt är deremot bni—
pet genom den af mig ofvannämnde utväg.
Herr Munck af Rosenskjöld_, Eberhard
Herr Hjerta har rätt i principen; men i verkställigheten
mötes hans förslag af stora svårigheter
derigenom, att vi ha så få capitalister
nu för tiden, som vilja inlåta sig i
io8
Den 6 November f. m.
arrende af en jordegendom. Erfarenheten
liar redan visat, alt den nuvarande städjan
eller praenumerationsafgiften ofta betagit Arrendatoren
tillfälle, att använda sitt lilia
capital till inköp af inventarium och öfrigt
för hemmanets behöriga bruk nödiga
förlag. På detta sätt skall Boställsindelningshafvaren
nödvändigt komma att förlora. Jag
kan härom tala af egen erfarenhet; ty jag
har som löftesman varit nödsakad, att betala
flera års arrendeafgift för ett MilitieeBoställe,
emedan städjan medtog Arrendatorns
hela penningeförlag, och betog honom
utväg att köpa inventarium och behörigen
sköta Bostället. Det är ock klart att ju mera
man i denna tid af penningeförlägenhet
hinder Arrendatorn vid contanta penningeutgifter,
desto mindre blir ock speculanternes
antal, och således desto lägre arrendeanbuden.
Herr von Hohenhausen, sjelf Officer vid
ett värfvadt Regemente, har behagat yttra,
att värfvade Soldaten har, i anseende till
djerfhet och härdighet i krig, ett afgjordt
företräde framför den indel te, Hvad den
första egenskapen, eiler djerfheten, angår,
så lära antingen våre Historieskrifvare, eller
den värde talaren misstagit sig. Hvad elen
andra eller härdigheten beträffar, hvilken
jag hör förstå att bedomina , sa ina det tillåtas
mig här åberopa ett exempel, sorn jag
äfven i tryck för allmänheten framlagt. Det
år 1812 nyss uppsatta Södra Skånska Infanteri-Regementet
mareherade i Oclober samma
Den 6 November f. m.
#
är till Norrska gränsen, genom Provincer,
sorn i synnerhet lidit af missväxten det året,
i djupa vägar och regnig väderlek, ännu ej
tillräckligen heklädt, och i saknad af goda
och kraftiga födoämnen, ja till och med af
bränvin. De återkommo i December, på
vägen utsatte för lika svårigheter och brist,
samt slutligen nödsakade att marschera ända
till 5 mil om dagen, utan att hafva förlorat
en enda man, och hade vid hemkomsten
en enda sjuk, som var qvarlemnad på
Sjukhuset i Uddevalla. Hufvudorsaken till ett
så friskt tillstånd var, att Regementet beständigt
marscherade, undantagande iodar,
då det låg stilla i Uddevalla, der det också
snart fick 14 sjuka, men de 13 af dem medtogos
och fördes på vagnar, samt hemkommo
alla til Skåne fullkomligen friska. Jag skulle
ej tro, alt något värvadt Regemente kan
framte exempel, på en större härdighet.
Herr von Harl sniansclorjfAugust: Jag
anhåller, att få framställa några anmärkningar
i afseende på städjan, hvilka torde få
åtfölja återremissen. Orsaken, hvarföre man
vill införa ett annat sätt för arrenden af
Militias-Boställen är, att vederbörande efter
det nuvarande bjudit mera i afrende än de
kunnat komma ut med. Denna olägenhet
förekommes icke derigenom, att man lemnar
en hvar öppet, att förbjuda sig å städjan,
i stället för å sjelfva arrendesumman. Yi
hafva sett huru det tillgått i f. d. Svenska
Pomern, där de Franska donationerna af
i i o Den 6 November f. m.
Domanialgodsen begagnat det Fransta sättet,
att utarrendera dem emot en hög städja eller
sa kallad 'Pot de [vin i begynnelsen.
Den verkade dess förr Arrendatorernas obestånd.
Samma orsak skulle förmodligen hos
oss medföra samma verkan; hvarföre jag
tror, att intet skulle vinnas på förslagets
antagande. Då vi dessutom hört, att en
Kongl. Majrts Nådiga Proposition är att förvänta,
angående en förändring i aflöningen
för Befälet vid indeldla Armeen, synes föga
skäl vara för handen, att nu vidtaga en invecklad
anstallt för framtiden, i synnerhet,
som man är oviss om, huruvida den, efter
erhållandet af den Kongl. Propositionen,
k;fln finnas behöflig. Hvad man för ögonblicket
egentligen torde böra eftersträfva,
vore att förekomma de följder, , som nu af
för höga anbud vållas, och i så måtto synes
mig Utskottens Förslag icke vara olämpligt,
utan böra antagas.
Herr Grefven och Landt-Marskalken
frågade, om Ridderskapet och Adeln ansåg
Utskottens ifrågavarande Utlåtande böra; i
anledning af dervid gjorde anmärkningar till
Utskotten återremitteras.
Ropades J a.
Friherre af NordinCarl Joharij anförde
skriftligen:
Deri 6 November f. m. 111
(Se Bilagan N:o i.)
Lades på bordet.
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne Utlåtanden:
Frun
Stats-Utskottet:
Af den 3o sistlidne October:
N:o 578, angående Stats-Regleringen i
Allmänhet, samt med Förslag till Riks-Stat
för 1824 och följande åren intill nästa Riksdag.
Från Stats- och Banco-Utskotten:
Af den 4 dennes:
N:o 579, i anledning af väckte Motioner,
angående medel till förskott å anslaget
till Götba Canal-byggnad för nästkommande
år.
N:o 58o, angående Riks-Ståndens skiljaktiga
Beslut, i afseende på sättet för slutliga
behandlingen af frågan om inlösen af
f. d. Filial-Disconternes utelöpande skuldförbindelser.
Från Bevillnings-Ut skottet :
Af den 3o sistlidne October:
N:o 52, rörande Förslag till en ny För
-
112
Den 6 November f. m.
fattning om Brännvins-bränningen och de
derföre bestämde afgifter.
Frän Bevillning- samt Allmänna Besvärsoch
Oeconomie-Utskotten:
Af den x dennes:
N:o 53, i anledning af väckt fråga ofta
införande bär i Riket af Drawback eller restitution
af Tull för råämnen, då de förädlade
utföras.
N:o 54, 1 anledning af Vackt fråga, att
Salt och Sill måtte få Tullfritt införas.
Från Lag-Utskottet:
Af den a5 sistlidne October:
N:o 212, Öfver gjorda anmärkningar vid
Utskottets förut meddeldte Betänkande, angående
föreslagne ändringar i Concurs-Lagen
af den i3 Julii 1818.
N:o 2i3, i anledning af åtefremiss af
Utskottets förut meddeldte Betänkande, öfver
åtskilliga af Fiskals-Embetet i Riksens
Ständers Bank väckte, samt af BancoUtskottet
bos Riksens Ständer anmälte frågor om
ändring och undantag i allmänna Lagar och
Författningar till betryggande af Banco-Yerkets
säkerhet.
Från
Den 6 November.
113
Frän Allmänna Besvära- och OeconomiUtskottet:
Af
elen i dennes:
N.-o 204, i anledning af gjorde Motioner
om skyndesammare verkställighet af en
i Nåder anbefald åtgärd tillberedande af utvidgade
handelsförhållauden emellan Sverige
och Norrige.
N.'o 2o5, i anledning af väckt Motion
om behofvet af nya åtgärders vidtagande till
förekommande af oägta Barns långsamma
förstörelse i Stockholm genom nöd och elände.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet bos
Högloft. Ridderskapet och Adelil
vid Lagtima Riksdagen i Stockholm
den 6 November i8a3.
S. D. Föredrogs ånyo och bifölls Statssamt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottens
den 18 sistledne October under N:o
502 afgifne, samt den ag derpåföljde eftermiddagen
på bordet hägde, Betänkande, i anledning
af väckte Motioner, om inrättande
af en Fristad för mindre brottslingar, och
om försvarslösa personers användande till
uppodlingar och colonisering. Ut Supra.
Ridd. o. Ad. Prot. X. Band. 8
Dm 6 November.
S. D. Föredrogos ånyo och gillades följande
från nedannämnde Utskott inkotnne,
samt den 3i sistl. October eftermiddagen på
bordet lagde Utlåtanden:
Från Stats-Utskottet:
Af den 25 sistlidne October:
N:o 565, angående förrättad granskning
af Kongl. Nummer-Lotteriets räkenskaper för
år 1821.
N:o 56^, rörande granskningen af Militiae-Boställs
Cassans räkenskaper.
N:o 568, i anledning af väckt Motion
om undersökning af orsakerne till Mantalspenningarnes
förminskning.
N:o 56p, rörande creditiven, enligt 63
§. i Regerings-Formen.
Från Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskotten :
Af d en a5 sistlidne October:
N:o 570, öfver väckt Motion om rättighet
för Listers och Bräkne Häraders Invånare
att lefverera deras Krono-Tionde och Afrads
Spannmål till Krono-Magazinet i Carlshamn.
Den 6 November.
Från Stats- och Bevillnings-Utskotten :
Af ilen 18 sistlidne October:
N:o 573, angående så väl minskning uti
Stämpel-afgiften för Spelkort, som förändring
i afseende på sättet för Kort-hevilliiings
stämplingens verkställande, m. m.
Från Stats- och Baned-Utskotten:
Af den 28 sistlidne October:
N:o 574. angående tiden för nästa Revision
af Starts-, Banco- och Riksgälds-Verkens
räkenskcper. Ut Supra.
S. D. Upplästes Vällofl. Borgare-Ståndets
den 24 sistlidne October aflåtne Protocolls-Utdrag,
innefattande de af Ståndet vidtagne
särskildta Beslut, i anledning af Bevillnings-Utskottets
Memorial N:o 49. angående
voterings-propositioner, i afseende på de
om Tull-Bevillningens utgörande emellan
Riks-Stånden yppade skiljagtiga meningar;
i sammanhang hvarmed nu äfven å nyo föredrogs
Bevillnings-Utskottets den 3o sistlidne
October under N:o 5i afgifne, samt
följande dagen på bordet lagde, ytterligare
Memorial, på grund af Preste- och BorgareStåndens
Remisser, rörande de af Bevillningsutskottet
framställde voterings-propositioner,
om Tull-Bevilningens utgörande; och fann
Ridderskapet och Adeln, som ansåg sig icke
u6
Den 6 ■- November.
kunna antaga Borgare-Ståndets , i afseende å
n:de voterings-propositionen framställde, inbjudning,
för godt, att, under förblifvande
vid dess i denna del förut fattade Beslut,
Bevillnings-Utskottets sistberörde Memorial
till alla delar godkänna. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af
Stats-, Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskottens den 25 sistUdne October
under N:o 55p afgifne, samt den 27
derpåföljde eftermiddagen på bordet lagde
Utlåtande, i anledning af väckte Motioner
om ändring i nu gällande grunder för Militiae-Boställens
och annan Rronojords utarrendering;
blef samma Utlåtande, på grund
af dervid gjorde anmärkniugar, till Utskotten
återremitteradt. Ut Supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskildes
klockan | till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Deri 7 November f. rn. 117
Fredagen den 7 November.
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Upplästes till justering följande:
Utdrag af Protocollet hållet hos
Höglon. Ridderskapet och Adeln
vid Lagtima Riksdagen i Stockholm
, eftermiddagen den 3 November
i8a3.
S. D. Vid förnyad föredragning af Stats-,
Banco- och Lag-Utskottensi ej mindre den
18 sistledne Julii under N:o 3i4 afgifne,
samt den 19 i berörde månad e. m. på bordet
lagde, Betänkande, angående väckte frågor
om enskilte personers rättighet att utfärda
In visn ingar, ställde till betalning af
andre enskildte, samt beskaffenheten af de
fordringsanspråk, som derigenom uppkomma;
än ock den i3 sistledne October under
N:o 547 meddelte, samt den 2/\ derpåföljde
på bordet lagde, ^Utlåtande öfver de vid
förstnämnde Betänkande gjorde anmärkningar;
fann Ridderskapet och Adeln för godt,
att, med afslag å berörde Utlåtanden, endast
medgifva den ändring uti nu gällande
Författning om invisningar, att desamfnajmå
till ett minimibelopp af Sextiosex'Riksdaler
32 Skillingar Banco utfärdas; uti hvilket
Dm 7 November f. m.
beslut de öfrige Riks-Stånden skulle inbjudas,
att sig med Ridderskapet och Adela förena.
Ut Supra.
Herr HjertaGustaf anförde skrifteligen:
(Se
Bilagan N:o i.)
Herr von Hohenhausen, Michael: Jag
ämnar ej ånyo inlåta mig i ämnet, eller
derom börja en ny discussiou. Jag vill
blott bålla mig vid hvad den sista Talaren
yttrat, att inbjudningen till de öfrige Stånden
skulle vara olaglig. Visserligen när tre
Stånd stadnat i ett beslut, och frågan blifvit
delinitivt afgjord, är detta Riksens Ständers
beslut; men alla fyra Riks-Stånden
skola dessförinnan yttra sig, och Expeditionsutskott
lär icke hasta med expeditionen,
innan sådant skedt. I annat fall, om tre
Stånd beslöto, men det fjerde protesterade
emot att detta som ett Rikets Ständers Beslut
fick anses, skulle möjligen ConstitutionsUtskottet
komma att afgöra saken. Förenämnde
beslut innefattar dessutom ej ett uppliäfvande
af assignationsrätten, utan blott en
förändring deruti, fast med bibehållande af
de principer, som förut blifvit etablerade.
Jag vill ej närmare utveckla ett ämne, som
redan blifvit ganska vidlyftigt afhandladt,
och uti hvilket Ridderskapets och Adelns öfvertygelse
blifvit medelst votering ådagalagd.
Hvad inbjudningen till de öfriga Stånden
Den 7 November f. m.
Beträffar, kan man af analogien med andra
fall draga den slutsats, att en sådan inbjudning
allt för väl kan äga rum.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Jag anhåller, att få fullkomligen instämma
i den af Herr Hjerta nu gjorda reservation;
och får tillägga, att jag anser
hvarje hinder, som godtyckligt lägges för
tillvexten af folkets förkofringskrafter, vara
ett hinder för utbildningen af dess constilulionella
frihet.
Herr RibbingArvid: Det är visst sant,
att om det blott är fråga om rättighet, som
kan gifva anledning till livad Herr Hjerta
begärt; men mig må det vara tillåtit att underställa
Ridderskapets och Adelns så välsom
den värde Ledamotens eget bedömmande,
om det skulle vara rätt passande, att, sedan
Ståndets beslut blifvit fattadt, en af dess
Ledamöter motsätter detta beslut sina enskildta
åsigter, för att till de andra Stånden
liksom till en Öfver-Rätt hänskjuta saken.
I händelse Herr Hjertås anhållan bifalles,
torde det ock vara öppet för andra, att vid
hans yttrande göra anmärkningar och då
får hela ärendet utseende af en ordentelig
process, ett förhållande, sorn åtminstone jag
tycker mindre väl anstår oss.
Herr Treffenberg , Curry Gabrie/:
Jag får endast gifva tillkänna, det jag, afven
med risque alt blifva ansedd för en
120
Den 7 November f m.
processmakare, till alla delar förenar mig
med Herr Hjerta.
Herr Hjerta: Då jag vidtog detta steg,
trodde jag roan skulle inse att jag gjorde det
derföre, att jag ansåg det vara nödvändigt.
Herr Ribbing har behagat anse det likna en
process. Jag tror likväl ej, att det kan såsom
en sådan betraktas. Då vi alla äro
Riksdagsmän, skulle jag ej förmoda, att för'
det vi tillhöra det ena Ståndets rum, vi
skulle vara utestängde från rättigheten att
meddela de öfrige Stånden våra tankar. Man
bör dessutom erinra sig, att beslut bär ofta
fattas, då blott jq till 13 personer äro närvarande,
Herr von Hartmansdorff, August: Då Herr
Hjerta anser det vara så maktpåliggande , att
hvarje enskild Ledamots tanka, som uti ett
Stånd yttras, må komma till de öfriges kännedom,
borde han anse för så mycket mera
angeläget, att ett helt Stånds tanka blifver
de öfrige meddelad och således icke bestrida
inbjudningen. Likväl har den värde Ledamoten
påstått, att den vöre både ändamålslös
och olaglig. Det förra bar lian emedlertid
sjelf genom sitt yttrande vederlagt;
och hvad den förmenta olagligbeten beträffar,
så hafva flera inbjudningar tillförene
under denna Riksdag ägt rum, sedan arne
och äfven 3:ne Stånd redan fattat deras beslut
i ämnet. Sadane voro till exempel frågorne
örn ändring i Kyrkoplikten och om
Den 7 November f. m.
121
UndervisniiVgs-Verken för Allmogens barn.
Jag ber .Ridderskapet och Adeln om ursäkt
för det jag borttager tiden med denna upplysnings
meddelande, men det synes mig
vigtigt alt uppgifterna blifva enliga med
förhållandet. En annan Talare bar, såsom
mig synes, rigtigt nog, jemn fört Herr Hjertås
anhållan att till de öfrige Stånden få medsända
sin reservation mot Ridderskapets och
Adelns Beslut, med en process, der hvar
och en af parterna söker göra sin mening
gällande - inför domaren. Men då ännu en
annan sagt, att alla hinder, som lades i vägen
för folkets förkofran, äfven voro binder
för dess utveckling till constitutionel
frihet: så lår jag, så vidt yttrandet beträffar
denna sak, anmärka att det torde vara
ovisst hvad sorn mäst bidrager tili folkets
förkofran, antingen Utskottens Förslag, eller
Ridderskapets och Adelns vidtagna Beslut,
samt att jag, för min del, tror det sednare
göra det.
Herr Ribbing: Herr Hierta har ansett
nödigt, att målen må varda så väl utredde
som möjligt. Häruti instämmer äfven
jag.; roen förmodar dock, att sedan Herr
Landt-Maiskalken frågat, om Ståndet anser
öfverläggningen slutad, och denna fråga bjifvit
med ja besvarad, samt pluralitetens mening
derefter genom votering utrönd, några
ytterligare upplysningar icke kunna erfordras.
I 22
Den 7 November f m.
Den värde Ledamoten liar äfven nämt,
att få personer vid beslutets fattande voro
tillstädes. Sådant är deras fel, som gingo
sin väg, oaktadt Herr Grefven och LandtMarskalken
tillkännagaf, att Plenum äfven
efter slutad votering skulle fortsättas.
Herr Hjerta : Herr von Hartsmans
dorff
liar missförstått mitt yttrande , då
lian tror, att jag velat hindra verkställigheten
af Ridderskapets och Adelns Beslut.
Jag liar inskränkt mig blott dertill, att, enligt
57 §. Riksdags-Ordningen, mitt särskilda
yttrande matte få till de öfriga Stånden
medfölja.
Hvad de af samme värde Ledamot åberopade
prejudicater beträffar, får jag anmärka,
att vi ej hafva något sådant derpå, att
man åsyftat en ändring i tre Stånds Beslut,
sedan detta redan blifvit bekant. Sådane
inbjudningar hafva skedt, då antingen Protocolls-Utdrag
ännu icke ankommit, eller
blott ett Stånd afgjort frågan. Det har aldrig
förr handt, att inbjudning skedt, sedan
tre Stånds sammanstämmande beslut blifvit
oss kungjordt genom uppläste ProtocollsUtdrag.
Herr von Hartsmans dorff": Om Herr
Hjerta behagar efterse data på de från RiksSlånden
ankomna Protocolls-Utdrag, rörande
Skolväsendet på Jandet skall han finna,
att de öfrige Stånden fattat sina beslut un
-
Den 7 November f rn.
ta3
elev elen 1I, i3 och 16 September, hvaremot
Ridderskapets och Adelns inbjudning
först den 19 i samma månad blef beslutad.
Herr Munck af RosenskjöldEberhard:
Jag får äfven anmäla min reservation emot
ifrågavarande Beslut, och det på de af Herr
Hjerta och Grefve von Schwerin anförda
skäl. Till dessa må det tillåtas mig tillägga
det, att då icke något annat motiv blifvit
framstäldt för den beslutade inbjudningen,
än att Ridderskapet och Adeln fattat ett annat
beslut, än de 3:ne öfriga Riks-Stånden,
och ett beslut alldeles rakt stridande mot
dessas, så är det för mycket begärt och
högst otroligt, att de 3:ne Stånden skulle
frångå sitt på så många giltiga grunder fattade
Beslut, blott för det Ridderskapet och
Adeln behagat vidtaga ett annat. En så
ovanlig villfarighet borde desto mindre kunna
synas möjlig, då man besinnar, att en
stor Pluralitet af dessa Stånds Medlemmar
utgöres af Representanter från Landsorterna,
der bristen på det gångbara myntet gör
begagnandet af den enskilta creditfriheten
desto oumbärligare. Och gör man sig ej
skyldig till en motsägelse, då man så mycket
yrkar på Handels- och Näringsfrihet,
roen ej vill medgifva den ännu mer allmänt
för nyttig ansedda creditfriheten?
Jag anhåller alt detta mitt yttrande får
jämte Herr Hjertås åtfölja Protocolls-Utdraget
till de öfrige Riks-Stånden.
124
Den 7 November, f. m.
Friherre Cederström, Jacob: Det lärer
ej, emot 5^ §. Riksdags-Ordningen, kunna
bestridas någon Ledamot, att få sin
särskilda mening åtföljande till de öfrige
Stånden, då lian ej instämt i det fattade
Beslutet. Detta är fallet med Herr Hjerta;
hvaremot Grundlagen ej föranleder, att den
sorn i Beslutet deltagit, såsom den sist Talande
Ledamoten, skall få bifoga sinatankar.
57 §. är tydlig och klar.
Herr Munck af Rosenskjöld: Afståndet
af den plats, jag bär innehar, torde ursägta
, om jag ej rigligt fattat Friherre Cederströms
mening. Likväl tyckte jag mig förstå
så mycket, att det var en anmärkning
mot min anhållan derom, att min
reservation måtte bifogas Protocolls-Utdraget
till de öfrige Stånden. I händelse jag
misstagit mig, anhåller jag att blifva derom
upplyst. Jag får emellertid underrätta den
värde Ledamoten, att jag för min del alldeles
icke deltagit i Ridderskapets och Adelns
Beslut,
Friherre Cederström: I händelse den
värde Ledamoten emot hvad han förut yttrat,
icke instämt i Beslutet och således förenat
sig nied Herr Hierta, är intet hinder
för honom att jemväl låta sin särskilda tanka
åtfölja Protocolls-Utdraget. I annat fall
äger han icke rättighet dertill.
Herr af Uhi'j Gustaf: Det Grund lags
stadgande,
hvilket nu är i fråga, har ofta
Den 7 November /. m.
123
blifvit förklaradt, på sätt Friherre Cederström
nu gjort; men jag tror, sådant oaktadt,
att denna tolkning ej ar den rätta. Man
kan nemligen ofta deltaga i ett Beslut, utan
att godkänna de grunder, på hvilka detsamma
blifvit fotadt. För min del fårj-ag
också förklara, att jag deltagit uti nämnde
Beslut, men af helt andra skäl, och detta
yttrande anhåller jag äfven må få till de öfrige
Riks-Stånden åtfölja.
Herr Munck af Rosenskjöld: Jag kan ej
begripa på hvad skäl Friherre Cederström
kan påstå , alt jag instämt uti ifrågavarande
Beslut, då jag likväl flera gånger talade deremot;
jag voterade med minoriteten, och sedan
voteringen var fulländad, besvarade jag
frågan om inbjudningen till de öfrige Stånden
med ett högljudt Nej. I dag har jag
högtidligen uttryckt min reservation emot
Beslutet; och Friherre Cederströms anmärkning
lärer således sakna all anledning.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
gjorde proposition till godkännande af ofvanberörde
Protocolls-Utdrag; hvilken proposition
med Ja besvarades.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, att, jemlikt 57 §.
Riksdags - Ordningen, Herr Hjertås samt
Grefve von - Schwerins och Herr Munck
af Rosenskjöld^ serskildta tankar, äfven
Deri 7 November f. m.
måtte Protocolls-Utdraget åtfölja, för alt de
öfrige Piiks-Ståliden meddelas.
Bifölls.
Företogs till pröfning Stats-, Bancosnmt
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottens
den a5 sistlidne October under
]NT:o 5j5 afgifne, samt den 3 dennes eftermiddagen
på hordet lagde, Utlåtande,
rörande anslaget för Strömrensningarne samt
åtskilliga dermed gemenskap ägande Motioner.
Herr Ribbing, Arvid: Det är endast
vid sednare delen af detta Betänkande, som
jag anhåller att få -»fästa Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet. Det innehåller nemligen,
att, till förekommande af Kungsådräs
igenstängande, undersökning måtte ske å alla
ställen der den ej förut skett, och att, i händelse
missbruk förefinnas, de samma genast
må undanrödjas, och den klagande, utan
omgång, till sin rätt förhjelpas. I anledning
af yttrandet i början af Utskottens Betänkande,
att ämnet egenteligen tillhörde
Lagskipande makten, skulle man väl tro
att fråga icke vore om att gå andra än vanlige,
redan utstakade och laglige vägar,
men då uttrycken falla sig nog executivt,
och det vidare heter, att der privilegier
eller Laga kraftvunne domar ligga i vägen
för allmänna flott- eller far-leder, Strömrensnings-fonden
skall användas till ersättning
Den 7 November f m.
127
för den, som genom nu föreslagne åtgärder
bevisligen kunna blifva lidande; så kan deraf
icke annat slutas, än alt Utskotten åsyftat
vidtagande af särskildta åtgärder och andra
än de' i vår lag och våra former utstakade,
hvilka sednare icke i något fall, icke en
gång emot ersättning, medgifva det allmänna
rättighet, att tillskynda den enskildte
något lidande, och hvarom anhållan hos
Kongl. Maj:t ej eller synes böra göras. Ehuru
flere skäl för hvad jag anfört skulle kunna
hämtas äfven från Grundlagen, vill jag, till
undvikande af vidlyftighet, yrka återremiss
pä grund, blott deraf, att, då vi hafva Allmänna
Domstolar att döma, och Auctoritcter
tillsatta att vaka öfver ordning och förekomma
missbruk, är dermed nog och tillräckligt
äfven för ifrågavarande ämnens behandling.
Och till svar å de väckte molionerne,
synes blott böra meddelas, att vederbörande
som tro sig hafva för när skett,
äga att i laga ordning söka rättelse.
Friherre Cederström, Jacob: I anledning
af Herr Rihbings anmärkning får jag upplysa
, att Utskottens Betänkande ej innehåller,
att ifrågavarande undersökning skall undandragas
den Lagskipande Magten. I Betänkandet
står : Vidkommande dernäst Herr
Beckmans med flere mötionairers deröfver
förde klagan att strömmar och åar, under
åberopande af äldre privilegier _> eller Kongl.
Resolutioner_, pä åtskillige ställen obehörigen
tillstängas tillförfång för kringliggan
-
128
Den 7 November f. m.
de grannar j uti deras naturliga rätt att fritt
begagna vattudragen till transport af sina
naturalster och förädlade produeter , så förekommer
väl, att denna klagan, såsom tillhörande
Lagskipande Makten att, i taga
ordning afhjelpa , icke kan af Riksens Högloflige
Ständer till hufvudsaklig pröfning upptagas
; men, då utgången af frågan, sådan
den blifvit framställd, är af ett gajisha vigtigt
inflytande pä näringurne i allmänhet, hufva
Utskotten trott sig böra tillstyrka Riksens
Häglof i ge Ständer, att hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhålla, det måtte undersökningar
på alla ställen, der sådane ej redan
för sig gått, af vederbörande authoriteter,
på de klagandes förskjutande kostnad, anställas
till utrönande, huruvida Kungsådrorne,
enligt allmänna Lagens stadgande uti 1J Cap.
4 §■ och 20 Cap. 2 och 3 fl.f. Byggninga-Balken,
samt flere härom utkomne Författningar
, finnas ulla tider på året, behörigen
öppna. Deraf synes tydligt, att Utskotten
ej tillstyrkt Riksens Ständer att begära,
det sådant i annan än laglig väg måtte
ske, men att, då saken är af väsendteligt
inflytande på näringarne, Riksens Ständer
önska , att en undersökning måtte anställas,
och, att der Författningen är åsidosatt, och
Kungsådra är stängd, sådant genast måtte
undanrödjas. Då nu icke häraf kan dragas
den slutföljd Herr Ribbing synes hafva förmodat,
att sådant skulle kunna ske utan
undersökning af Domare och ordentlig dom,
ser
Den 7 November f m.
ser jag ej, hvarföre man ej skulle önska, att
hindren utan omgång blifva undanröjde;
det är enligt med Förfaltningarne. Hvad
den sednare punkten beträffar om ersättning
af Strömrensningsfonden, så lär det ej vara
något hinder att bifalla den, belst det är
enda medlet, att undanrödja hindren, om
ersättningen blott sträcker sig till allmänna
Flott- elier Farleder. Jag kan således icke
anse anmärkningarne af den beskaffenhet,
att de böra föranleda till återremiss.
Herr Ribbing: Jag liar icke mycket att
tillägga till hvad jag förut anfört, då Friherre
CederstrÖms yttrande egenteligeu blott
innehållit uppläsande af Betänkandet, hvilket
vi redan hört. Jag hemställer dock,
enär det står, att den som blefve lidande
genom de åtgärder Utskotten föreslagit, skulle
erhålla ersättning af Strömrensningsfonden,
om icke det förutsätter, att dessa åtgärder
kunde komma att tillvägabringa lidande för
någon.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredric:
Såsom Ledamot af Strömrensnings-Comiteen
anser jag mig med full öfvertygelse
böra instämma uti Utskottens förslag, att fonden
bör fortfara med den inskränkning uti
användandet, som Utskotten föreslagit, att
nemligen den endast får användas till strömmars
upprensning och befordrande af lätta
-
RidcL o. Ad. Prot. X. Band. 9
i3o Den 7 November f. m.
de communicationer. För öfrigt våg'ar jag
tro, att detta anslag och deraf följande förvaltning,
med oafbruten varsamhet, skall blifva
vårdadt, och att Rikets Ständer skola vinna
tillfredsställelse, öfver förenämnde fonds
nyttiga och ändamålsenliga användande, hvartill
jag hoppas anledning skall erhållas, vid
de granskningar öfver Strömrensnings-Comiterens
förvaltning och räkenskaper , som Riksens
Ständer och Dess Revisorer utöfva.
Jag tillstyrker således bifall å Utskottets
förslag.
Herr von Hohenhausen., Michael: Jag
instämmer fullkomligen uti Herr Ribbings
anförande. Otvifvelaktigt skulle det uppväcka
mångå tvister, om uppå Riksens Ständers
framställda underdåniga önskan en allmän
undersökning företages om lagliga tillkomsten
af Kungsådrans stängande, der det
äger rum, uti våra många strömmar och åar.
När man ej fästat sig blott vid de stora
strömmarne der flott- och farleder kunna
tillvägabringas, så synes det mig hafva varit
öfverflödigt att väcka denna fråga, som
bör öfverlemnas åt det enskildta interesset
för hvarje särskilt ort. När i de sammansatte
Utskotten detta ämne ventilerades, syntes
mig att meningarne öfverensstämde deruti
, att det blott skulle gälla de större
strömmarne. Det är ju tänkbart att en stängning
af Kuligsådran i en ström eller å möjligen
kan äga rum både till nj^tta för godsägaren
och för hela landet omkring. Då vet
Den 7 November f rn.
jag ej, hvarföre man genom en särlan allmän
Kungörelse skulle gifva anledning fölen
processmakare att ställa till en rättegång
deremot. Således tror jag, att stadgandet
hlott bör sträcka sig till elvar och våra större
strömmar.
Friherre Cederström: Alla de strömmar
och åar, der Kungsådra skall finnas, äro
kände af Authoriteterne inom Länen, och
de mindre rännilarna hafva ej någon Kungsådra,
och äro således från stadgandet uteslutne.
När det nu åligger Authoriteterne
att vaka öfver Författningens efterlefnad, så
tillhör det dem äfven att tillse, det Kungsådran
är öppen, och att tillförordna Actor
i målet, om ej så är. Men då det är upplyst
af handlingarnc, att på manga ställen
Kungsådrafy är stängd, men Riksens Ständer
ej kunna pröfva, om det är lagligt, så är
det naturligt att, när detta hindrar industrien,
Riksehs Ständer då begära att undersökning
mätte ske om orsakerne till stängningen,
på det att de må kunna undanrödjas
och att, när flottlederne äro af allmänt
intresse, de måtte öppnas. Betänkandet är
således consequent. Rättcgångarne blifva inga
andra än de, som Authoriteterne i alla
fall skulle låta anställa. Det är hlott en anhållan,
att Författningarne måtte sättas i
verkställighet.
Iler r dou Hartmansdorff, August: Emot
sjelfva saken eller anslaget har jag intet att
Den 7 November J. m.
erinra, utan tillstyrker det. Men livad formen
angår, så instämmer jag med deni, som
ansett ordalagen vara origtiga. Yi hafva
förut haft exempel vid denna Piiksdag, att
de ordalag Utskott begagnat, måst, ehuru
ansedde för origtiga, bibehållas i Riksens
Ständers underdåniga skrifvelse till Kongl.
Maj:t. Följden af bifall till förevarande Betänkande
skulle blifva, att Riksens Ständer
i skrifvelsen till Kongl. Maj:t förutsatte, att
de åtgärder de yrkat voro sådane, att enskilta
medborgare derigenom skulle blifva
lidande, hvilket aldrig må förutsättas. Således
tror jag att Betänkandet bör återemitteras
på det att ordalagen måtte rättas; eller
snarare att Utskotten måtte gå uti samråd med
Lag-Utskottet, hvars icke deltagande i denna
sak tämmeligen tydligt visar sig.
Friherre Cederström: Om fråga vore
uti Betänkandet, att ändra gällande Författningar,
hade visserligen Lag-Utskottel bordt
deltaga uti denna sak, men här är ej fråga
om annat, än att sätta i verkställighet, hvad
som redan finnes stadgadt, och då bör ej
Lag-Utskottet deltaga, tyen verkställighetsåtgärd
tillhör ej detsamma, att yttra sig om.
Hvad åter beträffar Herr von Harlmansdorffs
yttrande om de personer, som kunna blifva
lidande, så är det klart, att om man genom
laga kraftvundne Domar eller Kongl.
Resolutioner fått rätt att stänga strömmar,
kunna ej Författningarne om Kungsådras
öppenhållande sättas i verkställighet, utan
Den 7 November f. m.
133
att individuerne erhålla ersättning, och det
är den , som Utskotten föreslagit skall utgå
af Strömrensningsfonden.
Herr Ribbing: Det är visst sannt, som
Friherre Cederström yttrat, att frågan ej
varit eller bordt vara om att göra en lagförändring.
Det har dock ej afhållit Oeconomie-Utskottet
att göra förslag, som icke
med Lag instämma, men om OeconomieUtskottet
derifrån afstår, är det visserligen
icke nödigt, att i detta ämne höra Lag-Utskottct,
hvars biträde för sådane fall icke
eller är att påräkna.
Herr Grefven och Landt-Marskalken
frågade, om Ridderskapet och Adeln ansåg
Stats-, Banco- och Oeconomie-Utskottens
förevarande Utlåtande böra, i anledning af
de dervid gjorde anmärkningar, till Utskotten
återremitteras.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Föredrogs å nyo Banco-Utskottets ej
mindre den a3 sistledne Augusti under N:o
4f) afgifne, samt den a derpå följde September
eftermiddagen på bordet lagde, Betänkande
med generelt förslag till reglementariske
stadgandenför de serskildte Afdelningar af
Banco-Disconten, som böra inrättas för Rikets
Vestra och Södra Landskaper; än ock
den 3o sistledne Octoder under N:o 65 med
-
134
Den 7 November f. tn.
deldte-, samt den 3 dennes eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, öfver de vid
berörde Betänkande gjorde anmärkningar.
Herr Grefven och Landt-Marskalken
hemställde, att sorn det af Utskottet uppgjorde
generela förslag till Reglemeutariska
föreskrifter för organisationen af de beslutade
Låne-Contoiren, innefattade flere serskildte
punkter, Ridderskapet och Adeln behagade-tillåta
, att hvarje punkt linge särskilt
för sig företagas och pröfvas,
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Utskottet har omnämnt tre saker i ingressen
af Betänkandet, hvilka ej sedermera
förekomma i det reglemeutariska. Den första
omständigheten rör fördelningen af Provinserna
, huruvida Halland skall tillhöra
Götheborgs Låne-Cöntoir och Wermeland
Stockholms. Den andra orten för Låne-Contoirens
stationerande; om det Södra skall
förläggas i Malmö eller Christianstad. Den
tredje omständigheten angår fondens disposition,
i händelse' den bär icke skulle utgå,
och de öfrige Contoiren behöfva mera än
sitt maximum. Det beror af Ridderskapet
och Adeln sjelf, antingen det reglementariska
först skall till pröfning företagas, och
sedermera, hvad Betänkandet i öfrigt innehåller;
eller om man först skall besluta angående
de tre omständigheterna, sorn uti
ingress en äro nämnde.
Den -J November f. m.
135
Herr Grefven och Landt - Marskalken
yttrade, att då Utskottet, på sätt Grefve von
Schwerin omnämnt, uti inledningen till det
sednare Utlåtandet, upptagit trenne hufvudsakliga
omständigheter rörande Låne-Contoirens
Districter, belägenhet och fonder, ansåg*
Herr Landt-Mar skalken sig böra hemställa,
om icke pröfningen af berörde ämnen
äfven finge ske punktevis samt föregå
granskningen af de reglementariska.
Bifölls.
Uppå derefter af Herr Grefven och
Landt-Mar skalken framställde serskilte propositioner,
fann Uidderskapet och Adeln för
godt bifalla Utskottets Förslag, så väl att
Westra Låne-Contoiret skulle omfatta Pro vincense
Götheborgs och Bohus Län, Halland,
Westergöthland och Dahls Land, samt det
Södra Låne-Contoiret Provincerna Skåne oelx
Blekinge, som ock, att Westra Låne-Contoiret
skulle förläggas i Staden Götheborg och
det Södra i Staden Malmö.
Herr Grefven och Landtmarskalken tillkännagaf,
att Banco-Utskottet tillstyrkt, att
en summa af Tre millioner Riksdaler, utaf
Banco-Discontens Låne-Fond, mätte få användas
för båda Låne-Contoirens samfällda
rörelse, hvaraf Låne-Contoiret i Götheborg
skulle äga att begagna Två Millioner Riksdaler
, och Låne-Contoiret i Malmö En million
Riksdaler; hvarjemte Utskottet föreslagit,
Dm I November f m.
att den föreskrift borde lemnäs Rikets Ständers,
till Stats-, Banco- och Riksgälds-Verkens
öfverseende förordnade Revisorer: att,
"i fall erfarenheten skulle bevittna, att under
en längre tid, någon större summa varit
oullånd, antingen vid Hufvud-Conloiret,
eller någotdera af de mindre Discont-Contoiren,
Revisorerne äga förordna, att ett sådant
öfverskott må förskjutas till det eller
de af Discont-Contoiren , hvarest behof deraf
funnits äga rum, hvilket förskott dock
kommer att återställas, då det finnes behöfligt
vid det Contoir, hvarifrån detsamma
blifvit meddelade"
Grefve von Rosen, J.rel: Utskottet bär
i detta Moment föreslagit, att Revisorerne
skulle bestämma den summa, som till förstärkning
af hvardera Låne-Contoirets Fond
kunde erfordras. Enligt min tanke vöre det
bättre, att Ranco-Fullmäktige fingo bedöma
detta förhållande. Desse äro permanenta,
hvaremot Revisorerne, som blott periodiskt
sammanträda, icke kunna vid alla tillfallen
Öfverse det hela. Jag yrkar denna förändring
så mycket heildre, som Discont-Contoiren
i Landsorterne blott äro utgreningar al den
stora Disconten i Hufvudstaden,
Herr Pereswetoff', Morath , Anders TVil~
helm.' Då denna fråga inom Utskottet förevar,
fann man å ena sidan betänkligt att
tillst3;rka, det ett öfverskott af den för Låne-Gonloiren
hesäroda anslagssumma skalle
Den 7 November f m.
137
kunna förflyttas till ett annat Discont-Contoir,
när behofvet sådant påkallade; men å
andra sidan det vara oförenligt med anslagens
ändamål, att låta en del af beloppet
på ett ställe ligga obegagnadt, under det
total brist kunde på ett annat ställe förefinnas-.
Man föreslog derföre den utväg Betänkandet
innehåller; hvarefter man tog i öfvervägande
till hvilken Authoritet den medgifna
jemnkningsrättiglieten skulle uppdragas. Då
ansågs att Herrar Banco-Fullmäktige skulle
försättas i en obehaglig ställning, om det
skulle ankomma på dem att säga, hvilket af
Contoiren som åt det andra skulle lämna
penningebiträde. Man önskade spara Fullmäktige
den desagrementen att misstänkas
för att kunna, men icke vilja, afhjelpa den
brist, som tillfälligtvis vid något af Contoiren
kunde uppkomma, och det beslöts således,
att åt Revisorerne uppdraga denna befattning.
För min del bar jag ej något att
anmärka dervid, om Ridderskapet och Adeln
beslutar öfverlemna detta uppdrag åt Herrar
Banco-Fullmäktige; men jag bekänner,
att jag tror dem derigenom komma i en obehaglig
belägenhet.
Herr Rosenblad j, Bernhard: Grefve von
Rosens förslag, att jemnkningsrätten må öfverlåtas
åt Herrar Banco-Fullmägtige finnér
jag vara så mycket mera rigtigt , som dgt
är öfverensstämmande med den dem anförtrodde
generella tillsyn öfver Discontrörelsen.
Jag anhåller derföre, att Herr Grefven och
i3(J
Den i November f m.
Landt-Marskalken läcktes göra proposition
till bifall å denna punkt, med iakttagande
endast af deri utaf Grefve von Rosen föreslagna
förändring.
Herr morr Hohenhausen, Michael: A id
öfverläggningarne om detta ämne, har Utskottet
ansett, att en längre tid borde förutgå,
innan det vore möjligt med visshet
bedömma behofvets storlek å det ena stället,
och öfverskottets å det andra. I händelse
bestämd tid i detta afseende icke fastställes,
utan Banco-Fullmäktige när som helst
kunna förflytta Lånefonden, skola de beständigt
blifva öfverlupnc af ansökningar om
medlens dragande från det ena Contoiret
till det andra. Dessutom får jag fästa uppmärksamheten
derpå, att då missväxt i
de norra Provinserna inträffar, blifver alltid
Stockholms Discont starkt anlitad. Om
ett sådant behof hastigt påkom, bl,ef det icke
möjligt att, såsom behofvet kunde fordra,
genast dit återflytta den del af fonden, som
provisionel lemnats de andra Contoiren.
Derföre tror jag ock, att en längre tid för
Ledömmandet, och en viss termin der til äro
af nöden.
Grefve von Rosen: Alldeles instäm
mande
med den sist talande värde Ledamoten
deruti, att det fordras viss tid innan
man kan bestämma, när förstärkning eller
öfverflyttning af Lånefonden bör ske, tror
jag dock detta bäst vinnes derigenom, att
Den 7 November f. m.
det till Fullmäktiges omsorg öfver lätes , med
föreskrift, att någon rubbning ej får äga rum
förr än ett år efter Discontrörelsens början.
Sedan denna tid tilländalupit, tror jag
bedömmandet vara lättare för Fullmäktige,
som ständigt äro i function, än för
Revisorerne, hvilka ej kunna stödja sitt förutseende
på erfarenheten. I händelse af missväxt,
vore indragningsåtgärden lika svår för
de sednare, som för de förre.
Herr Rosenblad: Riksens Ständer hafva
bestämt Lånefonden till åtta och en half
millioner Riksdaler, och förslagsvis fördelat
densamma, samt öfverlemnat öfverstyrelsen
deraf åt Herrar Banco-Fullmägtige. Den erfarenhet
desse under utöfningen af denna
deras befattning kunna samla, och som omöjligen
nit af Riksens Ständer kan ägas, synes mig
lemna en grundad anledning till medgifvande
af rättighet för Fullmäktige att efter omständigheterne
jemka fördelningen af fonden emellan
de särskildta Discont-utgreningarne, hvarföre
jag instämmer med Grefve von Rosen.
Herr Hjerta., Gustaf: Jag utbeder mig
få fästa uppmärksamheten derpå, att frågan
nu endast är om fördelningen af summan
mellan Södra och Vpstra Låne-Contoiren
men icke af hela Discontmässan. Man har
ansett den förra ej böra öfvergå 2 a 3 millioner;
och jag anhåller att någon afBancoUtskottets
tillstädesvarande Herrar Ledamöter
behagade upplysa, huruvida jag missta
-
Den 1 November f. m.
git mig deruti, att aldrig mera skall få utlemnas,
än 3 millioner till båda Contoiren,,
hvaremot jemkning dem emellan kunde få
äga rum?
I öfrigt anser jag jemkningens bedömande
lämpligare kunna uppdragas åt Revisorerne,
än åt BancoFullmägtige. När Discontrörelsen
i dess nya skick börjar år 1824
och Revisorerne sammanträda året derefter,
kan jag ej föreställa mig, att någon olägenhet
häraf uppkommer. Jag förmodar ej, att
hela låneanslaget kommer att utgå på ett år;
och anser ej eller Riksens Ständer göra Landsorterna
en tjenst derigenom, att de uppmanas
att låna hela summan.
Grefve von Schwerin: Först får jag, i
anledning af Herr Hjertås fråga, nämna, att
2 Millioner för Götheborgs Låne-Contoir
och 1 Million för Contoiret i Malmö blifvit
ansedde suppositionsvis behöfvas. När ämnet
första gången förevar, hemställde jag,
om icke dessa summor skulle anses utgöra
minimum, men att Fullmäktige skulle få rättighet
att jemka efter behofvet. Herr Hjerta
tycks ej vilja medgifva en hastigare utsläppning
af Discont-Fonden. Jag får dock fästa
uppmärksamhet på den omständighet,
att på Discontrörelsens avance, så kallade
Stats-anslag blifvit grundade. Jag tror näringar
ne behöfva detta biträde, som man
förr kallade undsättning, nu åter ett befordringsmedel
af rörelse och idoghet. Två år
Den 7 November f. m.
behöfva® icke för att Lunna bedöma!, hvad
Stockholms Discont har behof utaf. Jag tror
mig kunna säga, ehuru jag endast äger Tre
månaders erfarenhet, att Stockholms Discont
ej tarfvar mer än Tre oell en half Millioner.
En och en half blifva sannolikt obegagnade.
Banco-Fullmäktige erhålla hvarje vecka rapport
om tillståndet i Disconten. Sannolikt
skola de ställa så till, att detta äfven må
ske från de öfriga Låne-Contoiren. De blifva
derigenom i tillfälle att inse, huru rörelsen
går, och att kunna bedöma Lånebehofvet.
Det är klart, att om t. ex. Götheborg
skulle begära 3 å 4o°>ooo Riksdaler mera,
Fullmäktige icke lära gå så nära på LåneFonden
för Stockholms Discont, att ju tillgång
bär finnes för tillfälliga behof.
Jag tillstyrker således bifall till den af
Grefve von Rosen föreslagne förändring, som
dessutom instämmer med hvad Hedervärda
Bonde-Ståndet beslutat.
Herr von Heijne, Georg: Jag hade
verkligen för min del trott och önskat, att
de summor, som öfverlemnas åt de nya Filial-Disconterne,
skulle blifva bestämda. Jag
anser det dessutom ej stå väl tillsammans
med nödig säkerhet, att föranleda ständiga
transactioner Discont-Contoiren emellan. Jag
tillstyrker derföre, att anslagssummorne må
varda bestämde; men att, då tillgång ej finnes
vid Låne-Contoiren, den lånbehöfvande
må få vända sig till Stockholms Discont.
Den 7 November f. m.
Jag' förmodar, att detta sludle åstadkomma
större reda i rörelsen, elium jag äfven
instämmer med Grefve von Schwerin, att
det är nyttigt, ätt hela Discont-creditivet
fullt ut begagnas.
Herr von Hohenhausen: Upplysningsvis
får jag nämna, att Betänkandet rörer, ej
blott fördelningen af lånefonden emellan
Discont-Contoiren, utan oek huruvida jemkning
må äga rum i det hela af dessa summor.
Genom votering blef det på en röst
af Utskottet afgjort, att en sådan jemkning
skulle få ske. Sedan först fonden blifvit
noggrant fördelad emellan Provinserna , med
beräkning af deras folkmängd och rörelse,
fann man väl, att summan ej var för stort
tilltagen för Stockholm; men Utskottet ansåg
tillika, att ett tillfälligt behof kunde
förorsaka ett starkare åtlitande vid något
särskildt Contoir, hvarföre Utskottet tog en
medelväg i sitt förslag. I en tid, då lån äro
så begärliga, har man ej kunnat med visshet
beräkna, hvad som skulle behöfva upplånas
i hvarje district. Frågan blef sedermera,
huru man skulle kunna från det ena Contoiret
återtaga en dit redan provisionel! anslagen
summa, utan att lägga band på rörelsen.
För att hindra ett sådant kapplöpande
efter lån, har Utskottet ansett viss
tid böra föregå, innan någon jemkning fick
komma i fråga. Så ledås är detta hufvudgrunden,
hvarom beslut skall fattas, och
jag tillstyrker bifall å Utskottets förslag.
Den 7 November f. m.
i43
Herr Stålej Nils Wilhelm: Inom BancoTJtskottet
har jag haft en särskild mening i
afseende på frågan om bestämmandet af en
viss summa för hvarje Låne-Contoir. Jag
har föreställt mig, att, om en bestämning af
en viss ziffra, hvarutöfver Contoirets utlåning
icke finge sträcka sig, skulle äga rum,
denna bestämning borde vara ovilkorlig och
icke bifogas med några vilkor, hvarigenom
bestämningen i sjelfva verket vore upphäfd.
Deremot har jag trott, att nödvändigheten
af vissa summors utsättande för hvarje LåneContoir
ännu icke vore absolut gifven, och
att man således dertill borde uppskjuta
denna åtgärd, som alltid skall medföra olägenheter.
Det kan icke vara möjligt att
förutse, huru stort behof af Discontlån den
ena eller andra landsorten kan hafva. Detta
behof skall nödvändigt ökas eller minskas
efter inträffande af händelser, som icke kunna
förutses; såsom rikare eller svagare skördar,
lifligare eller trögare omsättning i handeln
m. m. Orsaken hvarföre man tagit för
afgjordt att en bestämning skulle äga rum,
lärer väl hafva varit den, att man trott sig
med säkerhet förutse att hela creditivet
skall gå ut. Några anledningar tyckas väl
finnas till en dylik förmodan; men de äro
likväl ej säkre, och då frågar jag, om det
kan vara angeläget att antaga en viss summa,
förr än sådant af behofvet påkallas?
Jag tror för min del, att detta ej är lämpligt,
och jag har i följd deraf föreslagit, att
ingen summa borde stadgas, utan lån så
,44
Den 7 November f. m.
länge beviljas , till dess enligt inlcomne rapporter
7,200,000 R:dr utgått, då de återstående
800,000 R:dr skulle fördelas emellan
Låne-Gontoiren, efter den proportion sorn
Utskottet nu i sitt förslag iagttagit. Sedan
kunde jemkningar utan svårighet småningom
ske, i fall de funnos nödvändige.
Sådan är min öfvertygelse, och jag tror, att
hvar och en dermed skulle vara häst belåten;
hvaremot de nu gjorde förslagen, orri
de antagas, troligen skola medföra en eller
annan olägenhet, och lill och med kunna
blifva ganska tryckande. Jag föreställer mig,
att under det i Götheborg är en liflig handel
och penningar således ti II myckenhet beliöfvas,
kan en större summa vid Stockholms
Discont ligga ofruktbar. Revisorerne komma
tillsammans, och besluta en öfverflyttning
af den öfverflödiga fonden till Götheborgs
Låne-Gontoir. Men året derefter inträffar
missväxt i de norra Provinserna. Då
skulle åter det ökade capitalet dragas från
Götheborg, och all tillgång på nya Discontlån
således under en längre tid upphöra,
hvilket troligen kunde medföra en sådan
stagnation i handeln, att man mera skadade
dermed, än man förut genom fondens ökande
gagnat.
Herr Munck af Rosenskjöld^ Eberhard:
Innan jag går att yttra mig i ämnet, anhåller
jag, att derest något Protocolls-Utdrag,
innehållande Bonde-Ståndets beslut i
ämuet
Den 7 November f . m.
i45
ämnet till Rirlderskapet och Adeln ankommit,
detsamma må varda uppläst.
Härefter upplästes Bonde-Ståndets Protocolls-Utdrag
af den 6 dennes, hvaraf inhämtades,
att Bonde-Ståndet uti nu förevarande
fråga godkänt Banco-Utskottets Utlåtande
med den förändring, att icke Riksens
Ständers Revisorer, de där endast hvart
annat år sammanträda, utan Fullmägtige i
Banken, hvilka ärö i ständig verksamhet och
allt jemt i tillfälle att bedomina behof och
förhållanden , må upplåtas den i Utlåtandet
de förre tillagde rättighet, i afseende på
jemkning i Discontfondens fördelning.
Herr Munck <zf Rosenskjöld: Het har
blifvit yttradt, att en framtida erfarenhet
behöfs för att afgöra frågan om jemkning
af Discontsumman , Låne-Contoiren emellan.
Jag förmodar, att Riksens Ständer i den delen
blott behöfva begagna den erfarenhet, de
hitintills kunnat förvärfva, hvilken visar,
att ehuru lånefonden i Banken varit blott
sex millioner, och således två och en half
millioner mindre än den nu blifver, har
dock af denna fond merendels öfver en million
legat ofruktbar. Häraf torde blifva en
följd, att det hädanefter, när Banco-Disconten
får millioner tillsindisposition, utan
skyldighet att deraf meddela de andre Contoiren,
så mycket lättare kunde hända, att
Ridd. o. Ad. Prat. X. Band.
;o
Den 7 November f. m.
en betydlig summa här Lief qvarliggande
ofruktbar. Jag medgifver, att orsaken härtill
möjligen kan igenfinnas hos sjelfva den
förra Banco-Discont-Styrelsen, hvilken ej var
olik ett hemligt Tribunal, som utan några
skäl kan godtyckligt behandla inedmenniskors
välfärd. Min tanka blifver i alla fall,
att äfven med en liberalare styrelse , kommer
en del af fonden att ligga obrukad.
Jag delar derföre Herr Stråles öfvertygelse
i detta afseende, att liksom före i8r8 det må
vara låntagare öppet, att vända sig till BancoDisconten,
när tillgång ej vidare finnes i
Fiiial-Disconterna. Jag kan icke instämma
deruti, att det vöre nyttigt öfverlemna jemkningsrätten
åt Revisorerne. Banco-Fullmäktige
må val känna, huru förhållandet är,
och derefter vidtaga nödige mått och steg.
Att dessa äro tillsammans äfven mellan Revisionerne,
lär väl icke kunna förändra saken.
Om det skulle falla någon in, att en hastig
utsläppning af sedlar kunde verka menligt
på coursell, får jag fästa uppmärksamheten
derå, att Banco-Fullmäktige efter Riksdagens
början funnit för godt utsläppa nästan
hela den inneliggande summan; och likväl
skedde ingen förändring i coursell. Visserligen
har den nu stigit något; men sådant
är denna årstiden vanligt, då exporten är
slutad. Dessutom medför Discontrörelsen,
om den klokt administreras, en dubbel förmån
för handel och näringar. Begäret att
låna, som skall vara så stort i Landsorten,
enligt en värd Talares förmodan, härleder
Den 7 November f. m.
»47
sig fran behofvet att låna till siira utskylders
och sina förbindelsers fullgörande.
Herr Pereswetoff Morath: Jag har inom
Utskottet varit af en motsatt tanka med
Herr Stråle. Jag anser nemligen utlånings»
summan böra för hvarje ställe bestämmas,
och att hvad som öfverblifver a det ena, hör
å det andra fa begagnas. Mitt skäl är, att
i annat fall, blefvo Herrar Banco-Fullmäktige
sälte i den ställning, att de Provincerj
som ansågö sig erhålla för litet, nödvändigt
skulle emot dem vända hela sitt missnöje.
Hvad åter angar de svårigheter, som
af medlens förflyttning derigenom skulle
uppstå, att om en del utlemnades till exempel
från Stockholms Discont till en annan ,
men behof af hela anslaget här sedermera
uppstod, följden skulle blifva, att ingenting
på längre tid kunde utlånas, emedan
allt hvad som inflöt måste användas att
återställa det öfverskjutande beloppet; får
jag anmärka, det Discont-Styrelserne troligen
ej äro så oförsigtige, att de öfverlåta
hela öfverskotlet, och ej hafva något reserveradt
för oförutsedda händelser. Således
kan jag ej inse någon våda deraf, att, sorn
Utskottet föreslagit, tillåta öfverflyttningar
af Discontfonden; ty här kommer i alla fall
alltid så mycket att qvai hållas, att rörelsen
kan bedrifvas. I det hela kan det väl vara
helt och hållet likgiltigt, antingen Revisorerne
eller Banco-Fulimägtige besväras med
*48
Den 7 November J. m.
repartitionen af ofverskotten; men då jag hört
flera yrka, alt detta må åt de sednare uppdragas,
vill jag visserligen ej sätta mig deremot.
Min enda önskan vore, att en viss
tid , till exempel sex månader efter disconteringens
början, bestämdes, innan någon
reparation af ofverskotten fick ske.
Grefve von Schwerin: Det är lätt att
förutse, det Discontfonden kommer hädanefter
att mera anlitas än hitintills, icke af
ett ökadt lånebegiir, utan derföre, att lånbehofvet
kan lättare tillfredsställas. Det
som utgjort svårigheten att leda circulationen
är, att sådant skolat ske från Stockholm.
Det är icke sagdt, att för det man sitter i
Discont-Directionen, man också känner näringarnas
behof, och ännu mindre personerne.
Derföre har man nödgats mäst lita
på recommendationer; och då var det äfven
naturligt, att man svarade nejj när
man i annat fall möjligen kunnat blottställa
fonden. Allt detta är förebyggt genom Discont-Contoir
i Landsorterne, der personerne
äro kände utan behof af vederhäftighets
betyg. Detta är skälet till min förmodan,
att en större summa kommer att utgå. För
min del är jag långt ifrån att anse detta
för en olycka. När Riksens Ständer till ändamålet
anslagit 8 millioner; nar det förmenas
enskilde, att organisera Banker;
när invisningsrätten är inskränkt; så anser
jag för en lycka att anslaget går ut;
och jag skulle tro, att olikheten i financiella
Den 7 November j. m. I 4 9
systemer ieke bör kunna sträckas så långt,
att man skulle vilja lägga hinder i vägen
för penningens circulation. Jag föreställer
mig, att lånefonden i Stockholms Discont ej
kommer att utgå till fullo, åtminstone ej
den, som är anslagen till beläning af publika
papper. I Disconten lånar man helldre
på namn och revers, ty på publika papper
kan man få penningar äfven annorstädes.
För en Jordbrukare är det alltid svårare alt
remboursera hvad lian lånat; derföre mäste
Directionen vara försigtigare med dem än
med Handelshus, hvilka sällan gro i behof
att omsätta, utan kunna inbetala , sedan speculationen
vunnit fullbordan. Herr Stråle
har trott, att Låne-Contoirens creditiver ej
borde bestämmas. Jag åter tror alt saken
redan bestämt sig sjelf. Det Låne-Contoir,
som kommer att bildas i Götheborg, får ej
stort mera än documenter ; och det i Skåne
blott hälften af cred.itivet att disponera. Således
kan man lätt finna, att 2 millioner
å det ena, och 1 million å andra stället
utgör minimum för rörelsens behof. Frågan
är nu blott, om dessa Låne-Contoir böra få
seeours från Slockholm; och att utväg härtill
mätte beredas dem, önskar jag lika med
Grefve von Rosen.
Grefve von Rosen: Jag delar äfven den
mening, att det endast är för stora och hastigt
påkommande behof, som Discontfonden
vid Låné-Contoiren behöfver förstärkning.
Äfven i sådan händelse borde alltid
Den 7 November f. m.
några 100,000 R:dr reserveras för Stockholms
behof. Handelsintresset är ostridigt ett af
de vigtigaste. I händelse Revisorerne ej skulle
finna en förstärkning vara af nöden, förmodar
jag, alt Riksens Ständer vid en kommande
Riksdag ej skulle gilla en sådan åtgäid.
Herr -von Hohenhausen: Om ingen fördelning
af Discont-Fonden genast skulle äga
rum, utan hvar och en hafva sig Öppet att
söka lån öfver allt, följer naturligtvis, att
detta blefve en uppmaning till provincerna
att söka hvar och en draga åt sig på sitt
håll det mästa möjliga. Skulle man åter,
på sätt Herr Munck af Rosenskjöld föreslagit,
få söka lån i den ena Disconten, då tillgång
brast i den andra, blef en stor svårighet
att bibehålla den reglementariska
controllen, att tillse, det ingen innehade
lån till högre belopp än 6000 R:dr, hvilket
skulle försvåra och fördröja genom flera formaliteter
rörelsens bedrifvande.
Grefve von Schwerin har anfört, huru
det förhåller sig med Fonden, att nemligen
anslaget för Götheborgs Låne-Contoir redan
är till det mästa uttaget. Något när samma
förhållande lär äfven inträffa med Stockholm.
Då nu hälften återstår för Malmö, tyckes
detta Contoir i proportion få för mycket.
Utskottet har tillstyrkt att jernbelåning
äfven må ske i Götheborg.
Den 7 November f m.
Grefve von Schwerin har äfven anfört,
att invisningsrätten skulle blifvit inskränkt.
Efter den reservation dea värde Talaren i
dag i detta ämne gjort, lärer den saken ej
vara så alldeles omintetgjord, och frukten
få vi framdeles skörda.
Jag anser jemnkningsrätten af DiscontFonderne
böra uppdragas åt Revisorerne, ej
åt Fullmäktige, hvilka annars dagligen skulle
anlitas om jemnkningar och försträckningar.
Om deremot sådant öfverlemnas åt Revisorerne,
äro Fullmäktige häst i tillfälle att
discutera förhållandet, och låta de ojäfvige
Revisorerne såsom domare afgöra.
Jag kan ej instämma deruti, att lånehehofvet
i Discontväg redan skulle vara
inättadt. Den lättade utvägen i provinserne
att erhålla lån i förening med den nedsatta
räntan, uppmanar en hvar att låna, somför
öfrigt hörer till ordningen för dagen.
Jag tillstyrker bifall å Betänkandet.
Friherrre Cederström: Jag liar svårt att
inse fördelen deraf, alt i stället för BancoFullmäktige,
Revisorerne skulle bestämma
summans fördelning. Jag förmodar, att sedan
Riksens Ständer utsett sine Fullmäktige,
desse ock må äga förtroende att förvalta
Verket; och när deras förvaltning i alla fall
är underkastad revision, så torde det rätta
vara, att som hitintills lemna Revisorerne
IÄ2
Den 7 November f. m.
den granskande rätten, och Banco-Fullmäktige
den styrande; ty annars blifva de förre
administerande, hvilket är oförenligt med
deras bestämmelse.
Herr Munck af Rosenskjöld: Grefve
von Schwerin har yttrat sorn säkert, att en
half Million återstår af anslaget för Malmö
Låne-Contoir. Jag har dock underrättat mig
af en Banco-Verkets tjensteman, att hela
Fonden är utlånt på a5o,ooo R:dr nära. Min
mening i afseende på satsen, att man borde
få låna utom districtet, har varit, att i
händelse till exempel Götheborgs Contoir
ej mera hade något att utlåna, borde man
få vända sig till Banco-Disconten, Häraf
blef en följd, att detta Verk skulle pröfva,
oija ett sådant lån kunde beviljas, både i afseende
på beloppet och den lånsökandes vederhäftighet,
hvilken, så väl som löftesmännen
borde förete betyg, att de ej äro öfvertecknade.
Jag vågar än en gång tillstyrka
detta; och i händelse det ej bifalies förenar
jag mig med Grefve von Rosen.
Grefve von Rosen: Jag har trott mig
finna, att den enda punkt, hvarom meningarne
äro delade, angår jemnkningen, och
jag förmodar orsaken härtill vara, att man
anser en fullkomlig erfarenhet härutinnan ej
ännu vara vunnen; ty eljest skulle jag tro
Fullmäktige äga lika god omdömesförmåga,
som Revisorerne. Någon svårighet tror jag
Så mycket mindre vara att befara, som för >
Den 7 November f. m.
153
stärkningen sker hastigt, ej tili stor summa
för hvarje gång, och en femtedel alltid å
Capitalet skall afbetalas.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
gjorde proposition till bifall å Banco-Utskottets
hemställan, att en summa af Tre
Millioner Riksdaler utaf Banco-Discontens
Låne-Fond, må användas för båda LåneContoirens
samfällda rörelse; hvaraf LåneContoiret
i Götheborg skulle äga att begagna
2 Millioner Riksdaler, och Låne-Contoiret
i Malmö i Million Riksdaler.
Bifölls.
Herr Grefven och Landt-Murskalken
yttrade derefter, det han, i anledning af den
nyss förefallne discussion, tyckt sig finna,
att alla , hvilka yttrat sig i ämnet, önskat
det en jemnkning emellan Discont-Contoirens
Utlånings-Fonder måtte i vissa fall äga ruin
samt att de olika meningarne endast angingo
frågan åt hvilken Auctoritet i fråga vavarande
jémnkningsbefattnirig borde anförtros;
i hvilken omständighet flere Ledamöter
yrkat, att berörde af Banco-Utskottet åt
Riksens Ständers Revisorer uppdragne befattning
borde i stället åt Banco-Fullmäktige
öfverlämnäs. Herr Grefven och LandtMarskalken
ansåg sig likväl först böra framställa
proposition till bifall å Utskottets i
denna del gjorde hemställan.
i54
Deri 7 November f m.
Ropades J a och N e j.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, om Ridderskapet och
Adelil gillade Utskottets tillstyrkande, med
den förändring, att den af Utskottet åt Revisorerne
uppdragne jemknings-befattning i
stället komme att åt Banco-Fullmäktige öfverlemna
s.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr aron Hohenhausen: Det är en vigtig
omständighet, att om öfverflyttningen
uppdrages åt Revisorerne, kan den ej ske
inom så kort tid, som eljest, utan arne års
erfarenhet vinnes derigenom att bedöm ma bqhofvet.
Man har dessutom tillstyrkt detta,
visserligen ej af misstroende till Fullmäktige,
utan snarare emedan man ansåg dem
sjelfve skola blifva belåtne med, att jemnkningen
öfverlemnades åt andra.
Grefve aron PlatenBaltzar Bogislaus:
Jag kan ej föreställa mig, att i det beslut
vi nu gå att fatta, något motiv får ingå, att
den ena eller den andra har mera lätt att
rangera saken. Vi höra afse principen;
och då tror jag alt Fullmäktige hafva lättare
att inhemta de olika förliållanderne, än
Revisorerne. Dessutom är, på sätt redan
anmärkt blifvit, Revisorernes åtgärd endast
granskande; och jag instämmer derföre med
Grefve von Rosen och Friherre Cederström,
Den 7 November f. m.
att denna åtgärd må uppdragas åt BancoFulimäktige.
Herr Rosenblad: Jag anhåller att Herr
Grefven och Landt-Marskalken täcktes göra
proposition på Grefve von Rosens Förslag,
med det tillägg, att jemnkningsrätten ej måtte
få vidtaga förr, än ett år efter början af
Disconternas verksamhet, då Banco-Fullmäktige
haft tid inhämta den kännedom som
erfordras.
Grefve von Schwerin: Jag vet icke,
hvarföre man skall söka sesultater af erfarenheten
från den tid, som ligger framför
oss, och icke hellre från den förflutna. Man
behöfver blott slå upp Discontböckerna. Jag
är öfvertjgad, att om Fullmäktige göra upp
en Tableau efter böckerna, kunna de inom
två dagar lemna de beräkningar, som erfordras.
Det kan visserligen för Fullmägtige
vara en förmån , att blott få emottaga föreskrifter
af Revisorerne under de tider, som
Ständerne äro åtskiljde; men på en sådan
förmån, sätter det Ombud föga värde, hvilken,
ehuru vald för sitt stånd, likväl anser
sig såsom Ombud för hela folkets rätt och
bästa.
Herr Munck af Rosenskjöld: Jag förenar
mig med den siste värde Talaren. Det
tillhör icke Revisorerne att administrera,
utan att granska huru Fullmägtige uppfyllt
deras pligt. I öfrigt skulle jag ej tro ett
i56
Den 7 November f nu
helt års erfarenhet vara af nöden för bedömandet
häraf.
Herr von Hartmansdorff: I afseende å
hvad åtskilliga Ledamöter yttrat om obehörigheten
för Revisorerne att befatta sig
med dylika åtgärder, emedan deras befattning
blott vore reviderande, torde jag få i
minnet återkalla 68 §. Riksdags-Ordningen.
Der står tydligt, att Revisorerne skola ”öfverse
och granska Stats-Yerkets, Bankens
och Riksgälds-Contoirets tillstånd, styrelse
och förvaltning; likväl hvad Stats-Verket
angår, utan rättighet att meddela föreskrifter,
eller förändringar besluta.” Då StåtsVerket
således är undantaget, måtte Revisorerna
äga meddela föreskrifter, och förändringar
besluta rörande Banken, emedan
den sednare strophen eljest vore utan betydelse
; och jag förmodar att Ledamöterne
af Constitutions-Utskottet i sådant fall skulle
vid denna Riksdag hafva fästat Ständernas
uppmärksamhet på omeningen af dessa ord.
Herr Rosenblad: Då under närvarande
Discontrörelsens concentrering i Stockholm
det allmänneligen öfverklagats, att mänga
svårigheter mött de aflägsnare Landsorternes
innevånare i deras låneansökningar, svårigheter
som icke funnits, om en Discont
varit placerad i deras ort; och då det är
just till afhjelpande häraf som de nya Disconterne
blifvit inrättade, så måste nödvändigt
andra förhållanden nu uppkomma i Dis
-
Den 7 November f. m.
contröreiseu, än de närvarande, och som
icke af dessa kunna lill sin hela omfattning
hedömmas. Hvad den redan bedrifna lånerörelsen
beträffar, tror jag, att Banco-Utskottet
kan likaväl bedomina den sorn Fullmäktige;
men i framtiden, då verkningar ne
af nu fattade beslut skola bedömas, då äro
Fullmäktige dertill bäst i Lil lfa 1 le, men de
mäste likväl förut hafva sett dessa verkningar.
På förhand kunna de lika så litet som
vi i grund af deni vidtaga några anstalter.
Det är derföre jag instämmer med Grefve
von Rosen.
Herr Hjerta: Jag anser mig blott bö
ra
upplysa cjerom, att rättigheten för Revisorerne,
alA gifva föreskrifter rörande Banken
är dem i Grundlagen förvarad. Den
är oek af dgm utöfvad, samt ingen förändring
deruti föreslagen uti projectet till Instruction.
Om Revisorerne finna någon oordning
vara i Banken begången, kan den af
dem rättas.
Friherre Cederström: Det är långt ifrån
mig att påstå, det Revisorerne ej äga laglig
rätt att meddela föreskrifter; men det är
något helt annat, att lemna dem uppdrag
att ingå i en administrerande detalj.
Herr Grefven och Landt-Mar skallien
förnyade de af honom nyss gjorde tvänne
propositioner; men vid håda propositionerne
ropades starka Ja oell hej.
j 58
Den 7 November f m.
Herr Hjerta: Jag skulle våga föreslå en
annan proposition. Revisorernes rättighet
att lemna föreskrifter kan elern icke enligt
Grundlagen förvägras. Då de således äga
att afse säkerheten och nyttan för Banken,
kan det deni icke bestridas, att då de år
1825 sammanträda, förordna, att Discontfonden
hör så, eller så utlånas. Nu är frågan,
om sådant skall ske genom Fullmäktige
eller Revisorerne. Jag anser lämpligast
att ej ställa dem emot hvarandra. Jag anser
äfven häst, att creditivet för hvarje
Låne-Contoir bestämmes, men att jemkningen
uppdrages åt Revisorerne, hvarföre jag
anhåller om proposition derå.
Herr von Francken^ August: Jag instämmer
fullkomligen med Herr Hjerta deruti,
att det är Revisorernes rättighet, att
när som helst besluta förändringar i afseende
på Banken; men som min önskan är,
att Fullmäktige deremellan måtte få bestämma
dem, samt den af Herr Grefven och
Landt - Marskalken framställde proposition
blifvit med Ja och Nej besvarad, så får jag
anhålla örn votering.
Herr Munck af Rosenskjöld begärde
äfven votering.
Grefve von Rosen: I händelse af votering,
anhåller jag att i contrapropositionen
mitt förslag mätte intagas, det jemkning
ej må äga rum förr, än ett år efter Discontrörelsens
början.
Den 7 November f. m.
Grefve von Schwerin: Revisorerne hafva
visserligen rättighet att lemna föreskrifter
och anbefalla förändringar; men icke,
derest ej Riksens Ständer dem dertill särskildt
berättiga, hvad creditiven angår. lalla
fall, om än Fullmäktige lemnäs öppet, att
göra jemkningar, utan inväntande af Revisorernes
beslut, kunna de senare naturligtvis
sedermera gifva föreskrifter, som rätta
misstagen, om några misstag skett.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Det har
af flere värde Ledamöter blifvit yttradt, att
Revisorerne blifvit i Grundlagen berättigade,
att gifva föreskrifter för Bankens administration.
Jag anser mig derföre skyldig förklara,
att jag ej kan deruti instämma. Uti 68 §.
Riksd ags-Ordningen står nemligen: "enligt
af Riksens Ständer utfärdad Instruction."
Grundlagen gifver således Revisorerna ingen
ovilkorlig rätt; utan låter det bero på Riksens
Ständer, om de uti Instructionen vilja
lemna Revisorerne en sådan rättighet eller
icke, samt betager blott Riksens Ständer att
utsträcka en sådan rättighet äfven till Statsverket.
Herr von Hohenhausen: Jag instämmer
alldeles uti hvad Herr Hjerta yttrat; men
som opinionen är delad, och votering blifvit
begärd, kan jag ej frångå ett förslag,
som redan blifvit behörigen modifierade
Herr Grefven och Landt - Marskalken
frågade, om Ridderkapet och Adeln önskade,
i6o
Deri 7 November f. m.
att det af Grefve von Rosen föreslagne tillägg,
att någon jemkning icke måtte förrän efter
ett års förlopp af Banco-Fullmägtige vidtagas,
borde i Contra-propositionen inflyta.
Ropades Nej.
Herr Grefvert och Landt - Marskalken
framställde derefter följande voterings-proposition:
Den
som bifaller, att, på sätt BancoUtskottet
föreslagit, den föreskrift må lemnäs
Riksens Ständers Revisorer, att, i fall
erfarenheten skulle bevittna, att, under en
längre tid någon större summa varit outlånt
antingen vid Hufvud-Contoiret, eller någotdera
af de mindre Discont-Contoiren, Revisorerna
äga förordna, att ett sådant öfverskott
må förskjutas till det eller de af Discont-Contoiren,
hvarest behof deraf funnits äga rum,
hvilket förskott dock kommer att återställas,
då det finnes behöfligt vid det Contoir,
hvarifrån detsamma blifvit meddeladt, voterar
Ja
;
Den det ej vill voterar
Nej ;
Vinner Nej, bifalles Utskottets tillstyrkande
med den förändring, att den af Utskottet
-
Den 7 November f m.
skottet åt Revisorerne uppdragne befattning,
i stället kommer att åt Herrar Banco-Fullmägtige
öfverlemnas.
Hvilken voterings-proposition afRidderskapet
och Adeln godkändes samt anslogs.
Herr Gref ven och Landt - Marskalken
tillkännagaf alt Plenum lomme klockan 5 i
eftermiddag att fortsättas.
Sedan 43, 44 > 45 och 46 §§• i Riddarlius-Ordningen
blifvit uppläste, börjades voteringen
klockan | till i eftermiddagen; och
befunnos vid voteringens slut klockan half
tili 2 eftermiddagen, sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt
de öfrige voteringssedlarne öppnade, röster»
ne hafva utfallit sålunda:
Ja 56.
Nej 70. ,
1 följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskildt förde Protocoll blifvit uppläst,
Herr Grefven och Landt-Marskalken
förklarade, att Ridderskapet och Adeln således
bifallit Utskottets tillstyrkande, med
den förändring, att den af Utskottet åt Revisorerne
uppdragne befattning i stället komme
att åt Herrar Banco-Fullmägtige öfverlemnas.
Ridd. 0. Ad. Prot. X. Band. 11
Den 7 November f. m.
Härefter företogs pröfning af (let utaf
Utskotten uppgjorde generella Förslag till
reglementariska föreskrifter för organisationen
af Låne-Contoiren i Götheborg och Malmö.
lista och 2:dra Punkterne biföllos.
3:dje Punkten,
Herr Hjerta: Det ar mycket ogerna jag
yttrar mig i en fråga, som angår Banco-disconteringexij
och hvilken innefattar inskränkning
i de personers rätt, som tro sig der
finna hjelp; men jag anser för en pligt att
första uppmärksamheten å sjelfva grundsatsen
, och å det besynnerliga förslag, som här
blifvit framstäldt. Ilär är nemligen frågan,
att Riksens Ständer skola tillsätta DiscontDirectionerna.
Hvarken i Grundlagen finnes’
något sådant föreskrifvet, ej eller är det af
nödvändigheten påkalladt. 62 § Riksdagsordningen
omtalar huru Riksens Ständer
skola förhålla sig med tillsättande af Embeten
och Tjenste?. Början sker med Konungens
Förmyndare; (53 §. huru Justitiae-Ombudsman
skall väljas; 64, huru OpinionsNämnden
skall organiseras; 65 §. huru Committerade
till tryckfrihetens vård skola utses;
66 §. omtalar valet af Banco-Fullmägtige;
och 67 §. Fullmäktiges tillsättande i
Riksgälds-Contoiret, samt Riksens Ständers
Revisorer, Dermed upphör hela den personal,
Riksens Ständer äga förordna. Nu
frågas, om af dessa §§. kan dragas den slut
-
Den 7 November f. m.
>63
satts, att Ständerna få tillsätta andra Tjenstemän?
Jag tror icke ens, att de kunna tillsätta
en Banco-Commissarie, än mindre uti
Filial-Disconter eller andra Directioner, mera
än de tre af hvarje Stånd, som finnes i
Grundlagen utstakadt. Det fall kan aldrig
inträffa, att Riksens Ständer Blifva Domare
öfver sine Fullmäktige eller Revisorer; tedessa
skola i sådant fall tilltalas inför vederbörlig
Domstol. Utskottet har åter förutsatt,
att Sländerne sjelfva skulle få afgöra,
huru Fullmäktige fullgjort deras uppdrag,
men då upphäfde sig de förra i sjelfva verket
till Domare. Enligt Utskottets Förslag
skulle vidare Justitise-Ombudsmannen få att
utföra rättegångar mot Discont-Directionerne.
Detta är honom likväl ej i Instructionen
ålagdt, och kan honom icke eller åläggas.
Om de skola tilltalas måste det ske inför
Iiof-Rätt och af Bankens Advocat-Fiscal.
Om man anser ett utsträckt Creditsystem
origtigt, kunna farliga följder möjligen uppstå
af hvad nu blifvit föreskrifvit. Beslutet
griper så in i det stora hela, sätter i 11 teressena
i sådan rörelse och kan föranleda en
sådan villervalla, att jag anser det vara bäst
härpå fästa de Öfrige Ståndens uppmärksamhet,
på det denna åtgärd må kunna i tid
rättas. Jag förmodar derföre, att Ridderskapet
och Adeln anser detta ämne förtjena
en särskild uppmärksamhet, och att endast
Grundlagens bokstafliga föreskrift härvid hör
tagas i betraktande.
164
Den 7 November f m.
Friherre Cederström: Med Herr Hjerta
Instämmer jag deruti, att det är högst oformligt,
att Riksens Ständer välja Fullmäktige
i Discont-Contoiren , och att Grundlagen icke
gifver anledning till ett sådant förfarande;
men deremot kan jag icke dela den värde
Ledamotens tanka, att Riksens Ständer skulle
vara betagne, att bedöma sina Fullmäktiges
åtgärder, i det fallet, då det blott vöre fråga
om, att förklara dem hafva missbrukat Riksens
Ständers förtroende. Annat är då det
går ut på ersättningsansvar; tj då skola
de inför Svea Hof-Rätt tilltalas. Och hvad
angår, att Justitiae-Ombudsmannen ej skulle
vara Actor, är derom redan stadgadt.
Hvad sjelfva saken beträffar, är förut
framstäldt det origtiga uti, att genom af
Riksens Ständer valde Fullmäktige förvalta
Discont-Contoiren^ emedan desse skola subordinera
under andre Fullmäktige, Men om
Banco - Fullmäktige utse ett Ombud, och
denne biträdes af en Handlande och en Magistratsperson
på stället, synes detta vara
en tillräcklig Discontstyrelse. Banco-Styrelsen
blifver då ensam ansvarig för de missbruk,
som möjligen kunna uppstå. Lika
med Herr Hjerta, anser jag det vara lig tigt,
att Riksens Ständer ej må tillsätta andra
tjenster, än dem Grundlagen uppräknar. Annars
skulle ett besynnerligt förhållande i en
framtid kunna uppstå.
Jag anhåller derföre om proposition på
afslag af denna punkt i Betänkandet, och
Den 7 November f. rn.
iG5
att Discont-Directionerne må organiseras på
sätt jag föreslagit, samt att beslutet härom
må skyndsamt communiceras de öfrige Stånden.
Riksens Ständer kunna omöjligen åsyfta
annat med organisationen af dessa Directio»
lier, än att Contoiren må varda noggrant
styrda under en generel tillsyn. Enskildas
speculationer att blifva använda vid förvaltningen
få ej ingå i beräkningen.
Herr von Hohenhausen: Min reservation
instämmer fullkomligen i den mening, att
Discont - Directionerne ej böra tillsättas af
Riksens Ständer, utan afBanco-Fullmäktige.
1 afseende åter på det Grundlagsstridiga,
har Friherre Cederström redan till en del
upplyst förhållandet. Enligt g §, i Ansvarighets-Lagen
för Fullmägtige i Banken och
Riksgälds-Contoiret är Justitire-Ombudsmannen
åklagare i mål, deni röra.
Om Riksens Ständer vilja tillsätta andra
Embeten i Banken än Fullmägtige, är
sådant icke stridande mot Constitutionen;
ty något förbud finnes ej deremot och kail
icke rimeligen äga rum, då Banken Ur Ständernas
enskiklta Verk,
För att icke upptaga tiden med en ytterligare
utveckling af mina tankar i ämnet,
anhåller jag endast att min reservation, angående
denna punkt, må uppläsas.
Herr Munck af Rosenskjöld: I min
tanka innefattar Herr Hjertås yttrande en
166 Den 7 November f. nn
dubbel inskränkning i Riksens Ständers makt.
Han bar tiott j att de icke 1 något fall ag—
de till ansvar ställa Fullmäktige för deras
åtgärder annorlunda, än att hänskjuta saken
till åtal af publik Actor. Jag delar ej denna
mening på annat sätt, än att Riksens
Ständer ej kunna vara domare öfver Fullmäktiges
åtgärder; men de förra äga rättighet
att fråntaga de sednare sitt förtroende och
kunna i så måtto ålägga dem än mindre känbar
påföljd. Ej eller tror jag, att för det i Grundlagen
ej står, att Riksens Ständer få förordna
Directioner i Disconterne, sådant kan vara
dem betaget; utan delar i denna omständighet
den siste värde Talarens öfvertygelse.
Hvad angår att deras tillsättande skulle
Vara stridande mot Constitutionen, får jag
endast anmärka, att om förhållandet vore
sådant, så kunde, oaktadt en Ledamot begär
proposition, Herr Grefven och LandtMar-skalken
likväl icke till Ridderskapets och
Adelns hvarken bifall eller afslag framställa
den, enär den vore stridande mot Grundlagarne.
Innan proposition begäres, torde
jag således få utbedja mig, att Herr Grefven
och Landt-Marskalken täcktes förklara
dess tanka i ämnet.
Herr Pereswetoff Morath: Den sista
värde Talaren har ganska rigtjgt anmärkt,
att innan discussionen fortgår, är nödigt,
att Herr Grefven och Landt-Marskalken
täcks upplysa, huruvida proposition å det
Den 7 November J. m.
167
gjorda Förslaget kan framställas eller icke.
Ty sorn jag fattat Herr Hjertås anförande,
liar han velat leda sig till det resultat, att
det icke är Riksens Ständer tillåtit att välja
Ombud i Discont-Directionerna, och atL således
Förslaget derom är mot Constitutionen
stridande. Det förekommer mig, som,
innan Herr Grefven och Landt-Marskalken
gifvit sin mening tillkänna, hela discussionen
är ändamålslös.
Herr Hjerta: Det torde förefalla mån
gen
besynnerligt, att äfven jag behöfver vid
detta tillfälle till mitt försvar åberopa 90 §.
Regeringsformen, sorn stadgar, att ”under
Riksens Ständers öfverläggningar och pröfning
må icke uti något annat fall eiler på
något annat sätt, än denna Grundlag bokstafligen
föreskrifver, komma frågor om Embets-
och Tjenstemäns till- och afsättande”
med mera. Om nu dessa Discont-Directeurer
äro Embetsman, får frågan om deras
tillsättande ej komma under Riksens Ständers
pröfning. Äfven detta bevisar att meningen
blott varit, det endast de i Grundlagen
uppräknade personer skulle få af Riksens
Ständer tillsättas, och derföre är jag
ock öfvertygad att förevarande Förslag är
stridande mot Grundlagarnes både bokstaf
och anda. Det är likväl påkostande att tala
emot detta Förslag, emedan maxi deraf väntar
sig stora resultater, och jag är öfvertygad
att vid Riksens Ständers nästa saminanträde
få höra, att man skadat allmänna cre
-
i68
Den 7 November /. m.
diten, derigenom, att man ej nu går in på
allt livad de vilja, som i Sedelökning och
Lånutsträckning skada dess förbättring. Men
jag har ansett mig höra yttra min tanka>
då vid en fråga arn utsträckning af Creditsystemet,
pluraliteten inom Riksens Ständer
synes vilja genom sina Embetsman bemäktiga
sig hela penningerorelsen i Landet,
Herr Grefven ock Landt - Murskalken
förklarade, att om han funnit Banco-Utskottets
i denna punkt framställde Förslag, rörande
Discont-Directionernes tillsättande,
vara mot Grundlagen stridande, hade Herr
Landt-Marskalken genast derå fästat Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet; men då
Herr Landt-Marskalken nu i stället tillåtit
discussionens fortgång, förmodade Herr LandtMarskalken,
att deraf tydeljgen kunde inses,
att Herr Landt-Marskalken för dess del icke
ansåg Utskottets Förslag strida mot Grundlagen
, och följagteligen sig ej eller kunna
vägra proposition derå.
Grefve von Schwerin: Utskottet har
väl icke föreslagit benämningen af BancoFullmäktige
åt desse Embetsman, men då
det tillagt dem alla de rättigheter, som annars
uteslutande tillerkännas Ständernas Fullmäktige,
är det endast i namnet som skillnaden
ligger. Dertill hörer jemväl, att kunna
till- och afsätta Tjenstemän; och deraf
kommer äfven, att för deras skull en särskild
ansvarighets-lag blifvit stiftad. Jag in
-
Den 7 November f. m.
ser stora olägenheter deraf, att desse Directeurer
erhållit immuniteten, som sätta dem
x parité med Banco-Fullmäktige. Jag skulle
tro det vara långt bättre, antingen att Fullmäktige
sjelfve valde dessa Directeurer, eller
åtminstone drogo försorg om deras tillsättande.
Discont-Directionen i Stockholm
består af 8 personer, hvaraf 4 äro BancoFullmäktige.
Dessa väljas ej Ståndsvis, utan
af de tolf Fullmäktige, I Provins-Contoiren,
der endast 4 Directeurer finnas, kunna de
bereda sig nog stor inflytelse. Ansvarighetslagen,
om de vilja missbruka förtroendet,
skulle möjligen komma för sent. Derföre
anser jag Riksens Ständer ej böra taga befattning
med tillsättandet, utan detta öfverlemnas
åt Banco-Fullmäktige,
Det får icke förglömmas, att enda skälet,
som bestämt Ständerne, att bevilja utgreningar
af Disconten, är ortens allmänna
förmån; och att den orsak till ojemn utlåning,
som legat deri, att Discont-Directionen
icke kände de Lånesökande, skulle häfvas.
Herr Munck af Rosenskjöld: Jag får
endast anmärka, att po §. Regerings-Formen
talar tydligt om Statens Embetsman,
men icke om Riksens Ständers Ombud; hvilka
väl kunna hafva en likartad befattning
sorn de förra, men icke ställas under samma
cathegori.
Herr Pereswetoff Morath: Sedan Herr
Grefven och Landt-Marskalken täckts gifva
170
Den 7 November f m.
Ridderskapet och Adeln sin åsigt tillkänna,
och discussionen i följd deraf kommer alt
fortgå, anhåller jag, att i anledning af hvad
Herr Hjerta anfört, få namna några ord, äfvensom
de motiver, hvilka föranledt mig,
att instämma i Utskottets Förslag.
Herr Hjerta har yttrat mycket bekymmer
öfver de olägenheter, som i det tillkommande
kunna uppstå af Discont-Fondens
fördelning. Jag vill ej bestrida, det
ju sådane möjligen kunna inträffa, men hvad
som är ostridigt är, att i ett land, så vidsträckt
som Sverige, det sedan 1818 gällande
Systeme, att på en punkt sammanföra
hela Rörelse-Capitalet, är den värsta af
alla olägenheter. Min öfvertygelse är attén
utgrening måste ske derföre, att, om allt
förblef såsom det hitintills varit, sådant
skulle förtröga rörelsen i Provinserna till
den grad, att deras undergång ej länge skulle
uteblifva.
Samma värde Ledamot har hufvudsakligen
fästat sig dervid, att Grundlagen ej
skulle medgifva, det Directionerne fingo tillsättas
af Riksens Ständer. Jag har ej i Grundlagen
funnit något enda ställe, der det blifvit
Riksens Ständer förbjudet, att till Ledamöter
af Riks-Stånden lemna sitt förtroende,
att förvalta en större eller mindre del
af deras penningeverk. Min tanka är, att
om Fullmäktige skulle besväras med alt
utse Directeurer, en större våda deraf
Den 7 November f. m.
uppkom, än den man nu säger sig vilja
undvika.
Jag anser Utskottets Förslag rigtigt,
och fär anhålla om proposition till bifall
derå.
Herr Mannerstam_, Johan: Jag instämmer
i den tanka, som blifvit yttrad, att
de blifvande Hiscont-Directeurerne ej böra
tillsättas af Riksens Ständer, utan afBancoFnllmäktige.
Om också Utskottets Förslag
ej kan anses stridande mot Grundlagarnes
ordalydelse, är det likväl efter min tanka
oförenligt och stridande mot ändamålet. Utgreningarne
af Banco-Disconten utmärka genom
sjelfva namnet, att de icke skola utgöra
särskilda Disconter utan blott afdelnin*-  gar af dem, som redan finnas. De böra
derföre äfven stå under Banco-Styrelsen.
Då de öfrige Fullmäktige i alla fall skola
controllera desse Directeurers förvaltning,
vöre det olämpligt, att någon annan tillsatte
dem, emedan i sådant fall Fullmäktige
svårligen kunde öfver dem utöfva någon tillsyn.
Jag tillstyrker således afslag å Betänkandet
i denna punkt, och att proposition
måtte göras , att i frågavarande Directeurer
må af Banco-Styrelscn tillsättas.
Grefve von Rosen: Så snart Banco
Utskotlets
Förslag ej är Constitutionsvidrigt,
tror jag det vara värdigast, att Riksens Ständer
sjelfvjp välja desse Directeurer. Om det
Deri 7 November f. rn.
ej innebär all möjlig säkerhet för Banken,
skulle jag m jcket hafva misstagit mig. När
saken sistlidne sommar förevar, hade kanske
rätta tidepuncten varit inne, att yttra dessa
reflexionei'. Att nu commuuicera Herr Hjertås
Förslag med de öfrige Stånden, skulle
endast förorsaka tidsutdrägt, och må hända
ändock tjena till ingenting; emedan de Ti’e
Stånden troligen instärnmigt beslutat, att
Discont-Directeurerne skola utses af Riksens
Ständer sjelfva.
Herr Hjerta: Herr Morath har icke
ti*ott sig i Grundlagen finna någon föreskrift,
som hindrar Riksens Ständer att utse Ombud
att styra Penixinge-Verket. Jag åter
finner, att 66 §. Riksdags-Ordningen säger,
att Riksens Ständer vid hvarje Riksdag skola
välja sine Banco-Fullmäktige, tre af hvarje
Ständ. Således blott tre. På samma sätt är
äfven stadgadt om Fullmäktige i RiksgäldsContoiret;
och jag är öfvertygad, att om
frågan varit att i stället välja Sju BancoFullmäktige,
skulle sådant hafva axxsetts vara
i strid mot Grandlagen. Nu har man
åter vidtagit en särskild utväg; man har nemligen
kallat dem Directeurer , ehuru benämningen
i sjelfva verket är likgiltig. Om man
kallar dem Ombudj så har äfven Grundlagen
bestämt huru mångå Ombud Riksens Ständer
få utvälja.
Jag har sjelf röstat för Banco-Discontens
utgrening; men det är ett, peli ettan
-
Den 7 November f m.
nät, att Ständer blanda sig i Contoirens Embetsmäns
tillsättande; hvilket i en framtid
skall medföra menliga följder’ Jag anhåller
emedlertid alt Ridderskapets och Adelns
beslut, rörande Banco-Discontens Lånerörelse
, och de omständigheter i afseende å
densamma, hvilka äga sammanhang med allmänna
Finance-regleringen, må varda uppläst.
Om jag ej irrar mig, stårder, att Filial-Disconterna
skola ställas under BancoFörvaltningens
administration.
Herr Munck af Rosenskjöld: Om jag
ej misstager mig , äro Directeurerne för Discont-utgreningarne
ställde under Banco-Directionens
controll. Detta är väl icke mera
oformeligt, än att säga, det Banco-Fullmäktige
äro ställde under andra Ombuds controll,
eller Revisorerne. Dessutom är det
icke stadgadt, att Riksens Ständer få utse
ett eller huru mänga Ombud i Verk, som
ej voro förutsedda, då Grundlagen stiftades.
Jag påminner mig, att vid 1815 års Riksdag
utsågo Riksens Ständer en Revisor, som
reste ned att granska Disconternas Förvaltning.
En sådan Fullmägtig är ej eller i
Grundlagarne omtalad; men det kunde ej
falla någon in att, bestrida Riksens Ständer
rättigheten att utse denna Revisor.
Friherre Cederström: Jag skulle för
moda,
att det egentligen ej är fråga om att afgöra
den af Herr Hjerta uppkastade frågan
om rätta förståndet af åtskilliga §§. i Grund
-
174-
Dcn 7 November J. ni.
lagarna. Frågan är nu endast, om Piidderskapet
och Adeln anser med Bankens intresse
öfverensstämmande, att tillsätta Styrelsen
öfver Filial-Disconterne genom af Riksens
Ständer sjelfve valde Ombud. NärBanco-Fullmäktige
skola vara ansvarige för desse
Directioners åtgärder, måste desse sednare
subordinera under de» förre. Riksens
Ständer hafva dessutom redan beslutat, att
dessa utgreningar skola stå under Bankens
iförvaltning, hvilket ej låter verkställa sig,
om icke Fullmäktige kunna till- och afsätta
Directeurerne.
Herr von Hohenhausen: Jag instäm
mer
fullkomligen i Friherre Cederströms
förslag. En Magistratsperson eller annan
lagfaren man är allt hvad som kan jemte
Banco-Ombudet och en Handlande i desse
Direetioner behöfvas. Riksens Ständer kunna
i afseende på beslutet om Discontens utgrening
troligen icke hafva afsett såsom en
förmån, att sjelfve få tillsätta en eller annan
person i Directionerne. När man då finner
, att Banco-Fulhnäktige bättre böra kunna
tillse och välja, under en öppen Öfverläggning
och profning, än Riksens Ständer,
medelst slutna sedlar, så förenar jag mig
uti hvad Grefve von Schwerin i detta afseende
anfört.
Herr von Heijne, Georg: Jag är före
kommen
af Friherre Cederström och förenar
mig således endast med honom. Jag
Den 7 November f. m. 175
ansel' högst olämpligt, alt ett Verk, som skall
ansvara för tvänne andras åtgärder, ej har
rättighet att der tillsätta Tjenstemännen.
Herr Hjerta: Jag har nu erhållit Statsocli
Banco-Utskottens Betänkande N:o 26,
angående Banco-Discontens Lånerörelse, och
de omständigheter rörande densamma, hvilka
ansetts äga sammanhang med allmänna
Finance-regleringen, som blifvit den igsistlidne
Julii af Ridderskapet och Adeln bifallit,
och hvilket innehåller, att de särskildta
Discont-Contoiren för Rikets TVästra
och Södra Landskaper borde förvaltas
wider Banco Styrelsens öf verinseende och
ansvar. Det är således redan en gång beslutadt,
att dessa utgreningar skola stå under
Banco-Förvaltningens öfverstyrelse. Något
häremot stridande lärer icke nu kunna
fattas, och jag tror ej eller det vara nyttigt,
så vida slitningen mellan enskilda interessen
skall förekommas. Jag yrkar derföre
proposition på Friherre Cederströms
förslag, samt att Directeurernes tillsättande
ej må hero af Riksens Ständer Ståndvis.
Grefve von Schwerin: Jag har redan
yttrat, hvad jag i sjelfva saken anser vara
det rätta. Jag får nu tillägga, att då Utskottet
föreslagit Directeurernas antal till
fyra, tror jag ej det vore rätt, att, på sätt
Friherre Cederström föreslagit, minska deras
antal till tre. Antalet af fem Directeuver,
Ombudet inberäknadt, ger bestämd
Den 7 November f. m.
pluralitet; är deras antal endast fyra, så får
Ordföranden för stor öfvervigt, eller också
komma många mål att förfalla. Likaledes hemställer
jag till dem, som föreslagit, att Directeurerne
borde bestå af en lagfaren person
och en handlande, om ej det vore så. godt,
att i detta fall lemna Fullmägtige full latitud.
Det är icke att befara, det ju desse
med noggrannhet söka uppfylla Riksens Ständers
uppdrag. De böra afse icke blott ortens,
utan det helas fördel; och jag förmodar
deras val falla på personer som både
lemna säkerhet åt Verket och skola tillfredsställa
allmänna opinionen i orten.
Friherre HjertaFredric: Jag förenar
mig med Grefve von Schwerin deruti, att
fyra Directeurer böra, utom Banco-Ombudet,
tillsättas, och anser ej eller nödigt, att någon
serskild föreskrift, rörande desse personers
stånd och beskaffenhet, Banco-Fullmäktige
meddelas.
Herr Grefven och Landt-Marskalken
gjorde proposition till bifall å Tredje Funden
i Utskottets sednare Utlåtande.
Ropades Nej.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade, med afslag å Tredje
Puncten, besluta, det Herrar Banco-Fullmäk
tige
-
Den 7 November f. m.
177
tige skulle äga att tillsätta Ledamöterne i
Directionerne öfver Låne-Contoiren, och hvilka
Ledamöter horde sta under Herrar BancoFullmäktiges
uppsigt och tillsyn, samt utgöras
af ett Bankens Ombud, jemte så många
personer som Herrar Banco-Fullmägtige, för
ärendernasordenteliga gång, samt Låne-Contoirens
behöriga säkerhet, kunde finna nödigt.
Herr von Hartmansdorff: Jag instämmer
visserligen i den mening, att DiscontDirecteurerne
ej höra utses af Ständerne; men
Directeurernas antal lärer i alla fall böra af
Biksens Ständer bestämmas. Grefve von
Schwerin nämnde nyss, att fyra Directeurer
voro tillräckliga, enär Banco-Ombudet
utgjorde den femte. Detta antal tror äfven
jag vararigtigt, samt anhåller att Herr Grefven
och Landtmarskalken täcktes derå framställa
proposition.
Herr Hjerta: Äfven jag anser antalets
bestämmande vara nyttigt, och förenar mig
derföre med Herr von Hartmansdorff; så
vida ej Ridderskapet och Adeln skulle anse
lämpligt , att Banco-Ombudet och Kamereraren
äfven hade en röst hvardera.
Friherre Cederström: Jag vill ej bestrida
om Ridderskapet och Adeln skulle finna
lämpligt, att, utan bestämd föreskrift i afseende
på Discont-Directeurernes antal, öf
-
JRidd. o. Ad. Prot. X. Band. ii
178 Den 7 November J. m.
verlemna detta till Banco-Fullmäktiges bedömande.
Men det går ej an, alt skilja
emellan Banco-Ombudet och de öfrige; ty
bär blifva de alla Banco-Ombud. Om Grefve
von Schwerins förslag antages, komma
Fullmäktige således att tillsätta Fem Directeurer
eller Ombud.
Grefve von Schwerin: Med Banco-Ombudet
förstås den person, som motsvarar
Banco-Commissarierne i Stockbolms Discont.
Desse hafva oändligen mera alt göra, än de
öfrige Directeurerne; ty dem »ligger att genomse
Böckerna och granska Lånedocumenterna.
Derföre är ock ett vida större underhåll
föreslagit åt Banco-Ombudet, än åt de
öfrige Directeurerne, sorn blott skola Öfverse
det bela. Om alla skulle lika betalas, blef
aflöningen mycket ökad. Banco-Ombudet
torde böra väljas bland Bankens Tjenstemän,
emedan de äga mästa vanan vid sådane
ärende!-, och derjemte utsigter till befordran
inom Verket lemnar en controll på dem.
Directeurerne åter kunna utses bland personer
inom orten, oell äfven hafva andra befattningar.
Min anhållan är derföre om proposition
på 4 Direeteurer och ett Banco-Ombud.
Herr Grefven och Landt-Marskalken
förnyade den af honom sist gjorde proposition,
med följande tillägg : dock icke flere, än
högst fyra Ledamöter, utom Bankens Ombud.
Bifölls.
Den 7 November f. m.
179
Herr Hjerta: Jag anhåller, att detta beslut
må så skyndsamt som möjligt samt innan
Banco-Utskottets ifrågavarande Utlåtande
varder af Ridderskapet och Adeln till fullo
afgjordt, de öfrige Riks-Stånden meddelas,
under inbjudning till dem , att i samma beslut
med Ridderskapet och Adeln sig förena.
Jag bar mig bekant, att tvenne af dem ännu
icke afgjort frågan.
Äfven hemställer jag, om icke i Protocolls-Utdråget
.kunde få inflyta, att Ridderskapets
och Adelns beslut varit föranledt af
Ridderkapets och Adelns öfvertygelse, att
Riksens Ständer icke borde omedelbarligen
befatta sig med tillsättandet af Tjenstemän,
de där af Banco-Styrelsen komma att bero,
och för hvilkas åtgärder Banco-Styrelsen
jemväl bör vara Riksens Ständer ansvarig.
Grefve von Schwerin: Jag hemställer,
om icke äfven i Protocolls-Utdraget kunde
upptagas, att beslutet jemväl varit föranledt
af Ridderskapets och Adelns den ip sistlidne
Julii fattade, af Herr Hjerta nyss omförmäldte,
beslut, att de särskilte DiscontContoircn
för Rikets Hästra och Södra Landskaper
borde förvaltas under Banco-Styrelsens
öfverinseende och ansvar.
Och blef, hvad Herr Hjerta samt Grefve
von Schwerin sålunda föreslagit, uppå
gjord proposition af Ridderskapet och Adeln
bifallit.
i8o Den 7 November e. m.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskildes
klockan | till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Fredagen den 7 November.
Plenum klockan 5 eftermiddagen.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos
Höglofl. Ridderskapet och Adeln
vid Lagtima Riksdagen i Stockholm,
föremiddagen den 7 November
i8a3.
S. D. Vid förnyad föredragning af BancoUtskottets
ej mindre den 23 sistlidne Augusti
under N:o 49 afgifne, samt den 2 derpåföljde
September e. m. på hordet lagde,
Betänkande, med generelt förslag till reglementariske
Stadganden för de särskilda afdelningar
af Banco-Disconten, som höra inrättas
för Rikets Westra och Södra Land
-
Den 7 November e. m.
skaper; än ock den 3o sisllidne October
under N:o 65 meddeldte, samt den 3 dennes
e. m. på bordet lagde, Utlåtande öfver
de vid berörde Betänkande gjorde anmärkningar;
fann Ridderskapet och Adeln för
godt, att, med afslag å Tredje punkten af
Utskottets Förslag, besluta, det Herrar BancoFullmägtige
skulle äga, att tillsätta Ledamöterne
i Directionerne öfver Låne-Contoiren,
och hvilka Ledamöter borde stå under Herrar
Banco-Fullmägtiges uppsigt och tillsyn,
samt utgöras af ett Bankens Ombud, jemte
så manga personer, som Herrar Banco-Fullmägtige
för ärendernas ordentliga gång, samt
Låne-Contoirens behöriga säkerhet, kunde
finna nödigt, dock icke flere än högst Fyra
Ledamöter, utom Bankens Ombud; om hvilket
beslut, föra»led t ej'mindre af Ridderskapets
och Adelns öfvertygelse, att Riksens
Ständer icke borde omedelbarligen befatta
sig med tillsättandet af Tjenstemän, de der
af Banco-Styrelsen skulle komma att bero,
och för hvilkas åtgärder Banco-Styrelsen
jemväl borde vara Riksens Ständer ansvarig ;
än ock af Ridderskapets och Adelns, vid
pröfning af Stats- och Banco-Utskottens Utlåtande
N:o 26,^ angående Banco-Discontens
Låne-rörelse, och de omständigheter, rörande
densamma, hvilka ansetts äga sammanhang
med allmänna Finance-regleringen,
den 19 sistlidne Julii fattade beslut, att de
särskildte Discont-Contoiren för Rikets Vestra.
: och Södra Landskaper hor de förvaltas
under Banco-Styrelsens öfverinseende och
i8a
Den 7 November e. rn.
ansvar^ undelrättelse skulle de öfrige respective
Riks-Stånden nu genast, och innan BancoUtskottets
ofvannämnde Utlåtande N:o 65
blifvit af Ridderskapet och Adeln till fullo
afgjordt, meddelas, under inbjudning, att
de öfrige Riks-Stånden behagade uti detta
beslut med Ridderskapet och Adeln sig förena,
Ut Supra.
Herr Munck af Rosenskjöld , Eberhard:
Jag anhåller, att i Protocollet få förvara
min reservation emot delta klockan half till
3 på eftermiddagen tagne beslut.
Upplästes till justering och godkändes
följande Expeditions-Utskottets insände förslag
till Riksens Ständers underdånige Skrifvelser
till Kongl, Maj:t:
N:o 296. Rörande åtgärders vidtagande
i afseende på Barnaundervisningen i LandtFörsamlingarne.
N:o 297, Angående friare Tackjernshandel,
N:o 298. Rörande åtgärders vidtagande
till sjön Venerns bibehållande vid en viss
medelhöjd och till förekommande af dess
öfversvämningar m, 111.
N:o 3oo. Angående förökadt anslag till
Riksdagskostnadernes bestridande m, m.
Den 7 November e. m.
i83
Upplästes lill justering Expedions-Utsl<ottets
under N:o 299 afgifne förslag till
Riksens Ständers underdånige Skrifvelse till
Kongl. Maj:t, rörande en förändrad reglering
af Hospitals-Inrättningarne i Riket.
Friherre Cederström , Jacob: Vid den
sednast uppläste Expeditionen får jag anmärka,
att det står, att Wisby Hospitals inkomster
ej lemna något öfverskott; det vill
säga, när de 1000 R:dr afräknas, som från
Seraphimer-Gillet aflemnas, men eljest afgår
alltid ett öfverskott årligen till Gillet.
Uttrycken uti Expeditionen äro således icke
riktiga, och kunde möjligen vid verkställigheten
leda till missförstånd och oreda, hvarföre
jag anhåller, att de måtte rättas.
Herr Grefven och Landt-Marskalken
frågade, om Ridderskapet och Adeln ansåg
Expeditions-TJtskottets ofvanberörde förslag
höra, i anledning af Friherre Cederströms
nu gjorde anmärkning, till Utskottet återremitteras.
Ropades J a.
Öppnades det inför Riksens Ständers
Herrar Eleetorer sistledne gårdag haline Protocoll
öfver valet af Riksens Ständers Ju
-
i84
Den 7 November e. m.
stitiae-Ombndsmans efterträdare, samt upplästes,
så lydande:
Ar i8a3 den 6 November sammanträdde
Riksens IJögloflige Ständers valde Eieetorer
för att utse den man, som skall efterträda
Riksens Ständers Justitise-Ombudsman, ifall
lian, innan nästföljande Riksdag skulle med
döden afgå; och befunnos, efter valsedlarnes
öppnande, rösterne hafva utfallit, som
följer:
Hof - Rätts - Assessoren, Lars Herrman
Gyllenhaal *— —- —-ao röster
Lagmannen, Borgmästaren Jonas
Ullberg — — — 17 —
Vice Advocat-Fiscalen P. Hernoch
Lagmannen
och Riddaren Carl
af Georgii —• — — 2 —
I följd hvaraf, och som således ingendera
erhållit den i 63 §. i Riksdags-Ordningen
stadgade pluralitet, votering anställdes
öfver följande Voteringsproposition:
Den som bifaller, attHof-Rätts-Assessoren
Gyllenhaal skall blifva Riksens Ständers
Justitiae-Ombudsmans efterträdare, voterar
Ja ;
Den 7 November e. m.
i85
' Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer ny votering att
anställas huruvida den person, livilken i
ordningen näst efter Assessoren Gyllenhaal
erhållit de Heste rösterne, skall till Justitise—
Ombudsmannens efterträdare varda utsedd.
Sedan en voteringssedel blifvit aflagd
och förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, befunnos rösterne hafva utfallit
sålunda:
Ja —■ 20.
Nej — 27.
I följd hvaraf, och som således Nej
vunnit, ny votering anställdes öfver följande
Voterings-proposition:
Den sorn bifaller att Lagmannen Ullberg
skall blifva Riksens Ständers JustitiaeOmbudsmans
efterträdare, voterar
J a;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer ny votering att
anställas, huruvida den person, hvilken i
i86 Den 7 November c. m.
ordningen näst efter Lagmannen Ullberg erhållit
de fleste rösterne, skall till Riksens
Ständers Justiliås-Ombudsmans efterträdare
varda utsedd.
Och befunnos, sedan en voteringssedel
blifvit aflagd Och förseglad, samt de öfrige
voteringssedlarne öppnade, rösterne hafva
utfallit sorn följer:
Ja — 22.
Nej — 25.
I följd hvaraf, och som således Nej
vunnit , ny Votering anställdes öfver följande
Voterings-Proposition:
Den som bifaller, att Vice Advocat-Fiiscalen
Hernblom skall blifva Riksens Ständers
Justitia?-Ombudsmans efterträdare, voterar
J a;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer ny votering att
anställas, huruvida den person, hvilken i
ordningen näst efter Vice Ådvoeat-FiScalen
Hernblom erhållit de fleste rösterne, skall
till Riksens Ständers justiliie-Ombudsmans
efterträdare varda utsedd.
Den 7 November e. m. 187
Sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, befunnos rösterne halva
utfallit sålunda:
Ja — 12.
Nej — 35.
I följd hvaraf, och sorn således Nej
vunnit, ny votering anställdes öfver följande
Yoterings Proposition :
Den som bifaller, att Lagmannen af
Georgii skall blifva Riksens Ständers JustitiaeOmbudsmans
efterträdare, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer, enligt 97. §. Regerings-Formen,
ny omröstning att anställas
öfver alla dem, sorn vid första voteringen
kommit i fråga.
Sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, befunnos rösterne hafva
utfallit, som följer:
Ja — 5.
Nej — 43.
i88
Den 7 November e. m.
Då således ingen af de personer, på
hvilka vid den första voteringen blifvit röstadt,
genom de förnyade voteringarne erhållit
Electorernes kallelse att vara Riksens
Ständers Justitiae-Ombudsmans efterträdare,
företogs, enligt 97 §. Regerings-Formen, ny
omröstning öfver alla dem, som vid första
voteringen kommit i fråga, då, efter valsedlarnes
öppnande, rösterne befunnos hafva
utfallit, som följer:
Lagmannen Jonas Ullberg s4 röster
Hof-Rätts-Assessoren Lars Herrman
Gyllenhaal — •—• — 20 —
och
Vice Advocat-Fiscalen P. Hernblom
—■ — — — 4 —
Varandes altså till Riksens Ständers Justitiie-Ombudsmans
efterträdare utsedd, Lagmannen,
Borgmästaren Jonas Ullberg. Ut
Supra.
B. v. Platen. M. Wallenberg.
Nils Limnelius. And. Jonsson.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
hemställde om icke, sedan Riksens Ständers
Herrar Electorer således utsett Lagmannen,
Borgmästaren Jonas Ullberg, att Riksens Ständers
Justitiee-Ombudsman efterträda, ifall bemälde
Justitiae-Ombudsman, innan nästföljande
Riksdag skulle med döden afgå; Ridderskapet
och Adeln skulle finna för godt an
-
Den 7 November e. m.
moda Expeditions-Utskottet, att för Lagmannen
Ullberg uppsätta behörigt förordnande,
samt jemväl härom föreslå en underdånig
skrifvelse till Kongl. Muj:t.
Bifölls.
Fortsattes den i förmiddags Pleno började
pröfning af Banco-Utskottels ej mindre
den 23 sistlidne Augusti under N:o 49 af"
gifne, samt den 2 derpåföljde September
eftermiddagen på bordet lagde, Betänkande,
med generelt förslag till Reglementariske
stadgapden för de särskilte Afdelningar af
Banco-Disconten, som böra inrättas för Rikets
”Westra och Södra Landskaper, än ock
den 3o sistlidne October under N:o 65 meddeldte,
samt den 3 dennes eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, öfver de vid berörde
Betänkande gjorde anmärkningar.
4-'de Puncten.
Grefve von Roseiij Axel: I afseende
på det beslut, som togs denna förmiddag
om Directionen, lärer denna punkt komma
att förfalla, utom hvad angar personalen,
hvilkens tillsättande beror af Banco-Fullmäktige.
Herr Pereswetoff Morath, Anders Wilhelm:
Sedan Ridderskapet och Adeln på
förmiddagen beslutat, att Banco-Fullmäktige
skola tillsätta Directionen, så kan jag ej fin
-
igo
Den 7 November e. m.
na annat än att, då styrelsen är öfverlemnad
åt Fullmäktige, och rörelsen drifves under
deras ansvar, hela denna §. bör utgå,
ty det lärer då äfven höra hero af Fullmäktige
att tillsätta betjeningen.
Herr von Hohenhausen^ Michael: Jag
instämmer fullkomligen med dem, som yttrat
sig för att tillsättandet af betjeningen
hör hero af Banco-Fullmäktige, men jag
tror, att §. bör bibehållas, emedan däruti
är fråga om uppgörande af en stat för desse
Tjenstemän, hvilket är ett underställningsmål
till Riksens Ständer. Dock anser jag,
att intet hinder bör finnas för Fullmäktige,
att öka betjeningen, om de skulle finna det
vara af nöden.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
hemställde, att sedan Ridderskapet och Adeln
vid 3:dje Puncten funnit godt besluta, det
Herrar Banco-Fullmägtige skulle äga att tillsätta
Ledamöterne i Diretionerne öfver LåneContoiren,
4;de Punkten måtte sådan den i
Utskottets Första Betänkande blifvit framställd,
af Ridderskapet och Adeln gillas.
Bifölls.
5:te Puncten.
Herr von Hohenhausen: Inom Utskot
tet
har jag yttrat mig emot detta Förslag
till aflöningen. Det har synts mig, att
Den 7 November e. rn.
när Riksens Ständer skulle tillsätta en art
af Fullmäktige, kunde dessa ej förses med
lionorarier mindre än de, som lemnäs istockholm,
helst när man betraktar att skillnaden
i lefnaden ej kan blifva betydlig på
ena orten mot den andra, och hvad beträffar
de Fullmäktige, sorn här äro i Disconten,
så äro väl deras arfyoden mindre, men
de hafva dem såsom ett tillägg lill det arfvode
de såsom Banco-Fullmäktige äga. I öfrigt,
hvad betjeningen angår, har jag ej trott
mig finna någon grundad anledning till skilnad
emellan Götheborgs- och Malmö-Contoiren.
Tjenstgöringen upptager i alla fall
lika många bestämda dagar och timmar och
fastän summan är olika stor vid Låne-Contoiren,
så lärer skillnaden att skrifva något
mer eller mindre komma på ett ut. När
dertill kommer, att Utskottets förslag ej hindrar
betjeningen att vara commissionairer,
så mäste det nödvändigt orsaka mera inkomst,
där större summor äro att utlåna,
än der de äro hälften mindre. Jag tillstyrker
således, att förhållandet med lönerne
måtte blifva lika i Malmö och Götheborg.
Men hvad jag egenleligen velat fästa uppmärksamheten
uppå är Banco - Ombudet,
hvars arfvode ej är föreslagit till högre belopp
än i3oo R:dr, på någondera stället.
På hans uppmärksamhet och beredande beror
till stor del den ordning och drift, sorn
kommer att existera i Verket. Jag tror således,
att han icke bör vara berättigad att
vara commissionaire. Han har en röst i Di
-
Den 7 November e. m.
rectionen; att medgifva honom rätt att vara
' O
commissionaire, vore att göra honom jäfvig
uti alla de mål, som han i commissionsväg
haft om händer. Men då hör han vara så
lönt, att dess vilkor ej blifva för knappa, och
att han icke får allt för mycket skäl till
missnöje då han ser Kamereraren och Ombudsmannen
hafva vida större inkomster.
Således bör åtminstone stadgas, att BancoOmbudet
får behålla hela lönen i Banken
utom de i3oo Riksdalerne. Det är ej för
mycket för en Embetsman, som härifrån
skall flytta , och bosätta sig på en annan
ort. Det rätta vore visserligen, att höja
det contanta arfvodct, men då det förmodeligen
icke skulle lyckas, föreslår jag,
att Ombudet får behålla hela lönen iBanken.
Grefve von Rosen : Jag är alldeles förekommen
af Herr von Hohenhausen, och
förenar mig med honom.
Herr Hjerta , Gustaf: Förhållandet lär
vara, hvad prisen angår i Götheborg och
Malmö att, enligt taxor, m. m. de äro billigare
i Malmö, och derföre tror jag det ej
vara så olämpeligt, att hafva någon skilnad.
Hufvudsakeligen tror jag lika med Herr von
Hohenhausen det vara angeläget, alt BancoOmbudet
erhåller förbättring i de för honom
föreslagne vilkor, men jag öfverlemnar
till Herr von Hohenhausen sjeif att bedöma,
om det förslag ban uppgifvit blifver använd
-
Den 7 November e. tii.
’91
vändbart. Det loide blifva svart, att till
delilia befattning taga någon af de högre
Embétsmännen i Banden, då det ar ett urverk,
Som fordrar alt livar och eli blir på
sitt ställe. Det skulle således icke hjelpa
mycket, örn man stadgade att -Ombudet
skulle behålla hela lönen. Jag underställer
derföre, om det ej vore tjenligare, att höja
arfvodet till ioooåaooo Riksdaler, men som
ett vilkor stadga, att Ombudet får behålla
halfva lönen i Banken.
Herr Pereswetoff Morath: I Bnnco-Eftskottet
har mycket blifvit discuteradt angående
denna lön. Man har funnit, att den
person, sorn, å Bankens vägnar har befattning
såsom Directeur, bör vara väl lönt.
Likväl har man ej ansett sig böra föreslå
lönen högre, än nu skedt, emedan den då
skulle öfverstiga Banco-Commissariernes. Jag
hesiterar likviil icke, att tillstyrka någon
förhöjning, och tror, att Herr von Hohenliausens
förslag är bäst passande. Man måste
considerera , att en sådan person skall härifrån
afflytta; är han gift så blifver det än
dyrare, och det är maktpåliggande, att hail
ej beror af discretioner, eller har affairer
utom tjernsten. Jag tillstyrker således bibehållande
af liela lönen, som en sådan person
förut äger, och tillägg af hvad sorn nu
blifvit föreslaget.
Ridd. o. Ad. Pr. X. Band.
»94
Den 7 November e. m.
Herr Rosenblad, Bernhard: Jag instämmer
helt och hållet med Herr Hjerta, att då
det är osäkert, på hvilken valet kommer att
falla, blifver det ett högst obestämdt lönesätt,
att lemna Banco-Ombudet hela lönen,
och då Banken i alla fall skall lemna ersättning
åt dess vicarie, blifver besparingen
ingen, eller högst ringa. Jag tror således,
att man heldre bör öka lönen, så att Ombudet
ej erhåller mindre summa, än 2000
Riksdaler Banco. Hvad Directeurerne angår,
så, enär de numera blifva Embetsman ,
kunna de ej aflönas -med honorarier, utan
med lön, hvarföre 400 Riksdaler lär vara
för litet. Jag tror, att deras arfvoden böra
höjas till minst 666 Riksdaler 3a Skillingar
Banco.
Friherre Cederström, Jacob: Lika med
Herr Rosenblad och Herr Hjerta anser jag
det vara ratt, att sjelfva lönen förhöjes, och
att Ökningen ej sker genom bibehållandet af
den bittilö ägande hela lön i Banken. Det
är rigtigt, då det är fråga om att bestämma
löner för personer, som administrera stora
penningesummor, att de blifva så tillräcklige,
att de ej behöfva bekymra sig för
sina egna affairer. Det har blifvit yttradt
af en Ledamot 1 Baneo-Utskottet, att orsaken,
hvarföre Utskottet ej föreslagit högre
lön, vöre att CommissarieMe ej hafva högre
lön. Det är dock en stor skilnad emellan
deni, och Banco-Ombudet. Det är ej 1
Banken någon, som enskildt har befattning
Deri 7 November e. ni.
tgS
med pertningevården; det Öl' alltid flere tillsammans,
sorn hafva den. Här åter berör
det af den enskifta personen, om stor för*
lust skall uppkomma eller icke. Således tror
jag, att Staten bör vara mån om, att löna
honom val, Jag tillstyrker, att den minsta
lön, som åt honom bestämmes, måtte blifva
2000 Riksdaler Banco.
Herr Stråle, Nils Wilhelm / Jag vågar
först fästa uppmärksamheten deruppå,
att i början af §:n star: Riksens ' St cinders
fullmäktige; hvilket nu, i enlighet med Rid*
derskapets och Adelns fattade beslut om
styrelsen af Discont-Contoiren, bor rättaä
till DirecteUrne. Hvad angår frågan om lönen
för dem, kan man ej jämföra dem med
Fullmäktige i Banken och Riksgälds-Cölitoiret,
hvilka äga en mycket vidlyftigare och
ansvarigare förvaltning, utan frågan blir
blott, hvad mali skäligen bör tillägga per*»
söner, som på stället åtaga sig besväret, att
deltaga i Directionens göromål. Jag tror
väl, att man kunde få sådane personer för
4oo Riksdaler, och att man således kunde
Stanna dervid, men, om denna summaskall
okas, bör det åtminstone ej ske öfver Soö
Riksdaler, hvilket är ganska tillräckligt.
Desse personer hafva ej allliat göromål, än
att granska handlingarne, och blifva troligen
ej fullt sysselsatta mer än en dag eller
högst två dagar i veckan. Hvad Baiico-Omhudet
angår, anser jag för min del det ej
bestämdt böra stadgas, att Ombudet skall
i96
Den 7 November e. m.
behålla hela lönen i Banken. Ora liela denna
lönborttoges ifrån den i Banken effecti vt tjenstgörande
personen, skulle de som ifrån de
lägre graderne uppflyttades, ej få meiJa än
sin förut innehafvande lön, samt den sista
intet; och detta, som möjligen i mångå år
kunde komma att fortfara, skulle nödvändigt
för tjenstgöringen komma att medföra
menliga följder. Om Fullmäktige kunna arrangera
så, att Ombudet får behålla mera
än halfva lönen, är det väl, men bättre är
att förhöja sjelfva lönen för Banco-Ombudet,
äir att bereda denna person en högre
förmån på de lägre tjenstemännens bekostnad.
2000 Riksdaler är dock kanske för
mycket; likväl skall jag ej strida deremot.
Herr von Hartmansdorffj August: För
min del kan jag ej finna annat, än att det
af Herr von Hohenhausen föreslagna sätt,
att aflöna Banco-Ombudet, är det rigtiga.
Ehvad en Bankens Tjensteman har hustru
och barn eller icke, så har han naturligtvis
inrättat sig så, att han här kan lefva af
sin i Banken ägande lön. Om han nu dertill
får i3oo Riksdaler så tyckes det, att
lian bör kunna annorstädes komma väl ut
dermed, och ändock hafva något öfver. Jag
kan ej tro dyr heten i Götheborg eller Malmö
vara sådan, att denna summa icke skulle
förslå. Hvad Directeurerne angår, så, då
Ridderskapet och Adeln beslutit, att deras
antal skall vara högst 4> skulle jag tro, att
aflöiringen ej bör blifva så stor, som nu
Deli 7 November e. m. xr^j
Sättes i fråga. Skulle man ej tillsätta flere
än 3, så kunde med samma hufvudsumma
arfvodena något förhöjas för hvarje af Directeurerna,
och då 3 persöner pläga anses
nog till att utgöra ett Embets-Collegium,
höra ock 3 personer vara nog till ett Discont-Collegium.
Men vill man hafva 5 Ledamöter,
så hör väl kostnaden icke drabba
Banken utan ärfvodepa i proportion nedsättas.
Man må ej här vara mera frikostig,
än det behöfves, eller derutöfver åstadkomma
Banken någon kostnad.
Herr von Hohenhausen: I fall det
skulle vara en af Bankens mindre Tjenstemän,
till exempel en Bokhållare med 8oo Riksdalers
lön, som blefve Baneo-Ombud, så,
när man tillägger de i3oo Riksdalerne, finge
lian aioo Riksdaler. Skulle man åter,
sorn Herr Rosenblad föreslagit, låta honom
mista sin lön i Banken, och gifva honom i
ett för allt 2000 Riksdaler, så förlorade lian
ju deruppå 100 Riksdaler. När en härvarande
Embetsman, som bittils härjat sig med
sin lön på stat, flyttar till en ort, som ej
är dyrare än Stockholm och får en tillökning
af t3oo Riksdaler Banco, så synes det
vara tillräckligt. Skulle man åter öfverlemna
saken åt Fullmäktige, så är det välsvårt
för dem att accordera om vilkoren med
tjenstförrättaren i hans ställe uti Banken.
Att något bestämdt af Riksens Ständer fastställes,
synes nödigt. Om man ej finnér,
att så bör ske, måste saken väl öfverlemnas
Den 7 November c- m,
Banco-Fullmägtige , men elå böra de i3oo
Riksdalerna ökas, emedan när afdrag å förra
lönen skall ske åt den, soni förrättar Ombudets
tjenst i Banken, löningsviikoren ej
gvara mot förtroende-posten. Hvad Directeurerne
angår, så lärer deras lön alltid komma
att anses, såsom bonorarier, sorn lemnäs
At personer, hvilka vilja tjena orten, såsom
en ersättning för deras besvär, och ej såsom
något brödstycke; ty de, hvilka endast
pch allenast fikade derefter, äro troligen föga
skicklige, att utöfva detta ansvariga kall.
Hvad angår bestämmandet af dessa arfvöden,
tror jag att, antingen de lemna åt
Ständernas Ombud, ejler åt personer, som
erhållit Banco-Fullmäktiges förtroende , honorarierne
i alla fall böra uppgå åtminstone
till hvad Herr Stråle föreslagit,
Grefve von Rosen; Jag kan icke neka,
att jag tror 666 Riksdaler 32 Skillingar
Banco vara det minsta, som Directeurerne
böra hafva, Om det vöre, sorn först föreslogs,
private personer inom Stånden, som
Utseddes till Directeurer, så voro honora»
rieme tillräckliga, men nu äro desse Directeurer
verklige Embetsman, och jag tror
till och med, att det skall blifva svårt, att
finna personer, sorn vilja åtaga sig så stort
ansvar för en så liten belöning, Jag anser
således 666 Riksdaler 3a Skillingar vara det
minsta arfvode, sorn bör bestämmas,
Den 7 November e, m,
*99
Herr Pereswetoff' Morath: Jag stall
icke länge uppehålla Ridderskapets och Adelns
tid, och anhåller endast att, i anledning af
hvad Herr Stråle anfort, få yttra några ord.
Det har ej kunnat vara min mening, då jag
hiträdt Herr von Hohenhauseus tanka, att
den persons lön, som blef B inco-Ombud,
skulle under tiden borttagas från Banken,
och att de öfrige Tjensternännen skulle dela
göromålen, utan ökad inkomst. Min åsigt
af ämnet är, att lönen skulle af Banken ersättas,
så att en annan Tjensteman, som
lomme att förrätta tjernsten, njöt ett motsvarande
arfvode eller lön. Jag anhåller
om proposition först å deri förändring i benämningen,
som Herr Stråle framställt, och
sedan på det förslag Herr von Hohenhausen
gjort.
Herr Hjerta: Jag tror, att Herr von Hartmansdorff
och Herr von Hohenhausen ej nog
afse förhållandet med Bankens tjenstemän.
Förhållandet är icke sådant, att någon kan
ryckas ifrån sin tjenst, utan att det inverkar
på de öfrige. Om man rycker horten,
mäste han ersättas af en annan. Om den,
sorn blifver Ombud, får behålla hela lönen,
så skall ju den, som efter honom intrader-,
hafva ersättning, och då blifva ju utgifterne
för Banken i alla fall desamma. Det är då
bättre, enär Bankens inkomster i alla fall
genom denna inrättning ökas, att gifva eu
rund lön. Om en Banco-Commissarius nedskickas,
lomme han alt tjena för 2,900
200
Deri 7 -Vove ruber e. m.
Riksdaler, men om det ldir en mindre tjensteman,
får han blott 1900 Riksdaler. Om
1111 en Commissarius tages bort, skall lian ju
i alla fall ersättas, ty liela organisationen af
Ranken är sådan, att hvar och en behöfves
på sin plats. Således tror jag, att BancoOmbiulets
arfvode bör i ett för allt bestämmas
, till och med till 2000 Riksdaler, blott
med det tillagg, att 0111 han är Bankens
Tjensteman, han då får behålla halfva lönen.
Hvad angår Direcleurerne, tror jag att
5oo Riksdaler för deni är tillräckligt. Jag
minnes, att när Götheborgs Discont bildades,
var Directeurernes arfvode efter den
tiden jqo Riksdaler. Nu äro väl liderne
förändrade, men jag är öfvertygad att med
OOQ Riksdaler Banco skall ej Banco-Styrelsen
vara i brist af personer, hvilka vilja
åtaga sig Direeteurs-befattningen. Jag tillstyrker
derföre, att Directeurernes löner bestämmas
till 5oo, och Bunco-Ombudets till
20QO Riksdaler Banco.
Herr Rosenblad: Då åtminstone Tre
Millioners Capital anförtros åt (dessa nya
Tjenstemän och det således är nödvändigt,
att Riksens Ständer äga säkerhet hos
de personer, hvilka utgöra Verkens styrelse,
och bland dessa Bankens Ombud är
den vigtigaste Ledamoten, kan jag ej frångå;
att man bör bestämma en säker inkomst ,
hvilken minst bör uppgå till 2000 Riksdaler
Banco. E11 värd Ledamot talade 0111
hvad man bär härjade sig med, Jag hem
-
Den 7 November e. m.
201
ställer, om icke det är angelägit, att till
Ombud söka en högst skicklig person, och
om icke dess befattning är vigtigare än Kamrerarens
och Ombudsmännens, men desse
lägre Tjenstemän kunna genom commissioner
förtjena vida mera. Om man ej bestämmer
en tillräcklig lön , kan man ej vänta
sig, att någon af de dugligaste personerne
skall söka denna plats. Jag instämmer så'
ledes deri, att Banco-Orabudet må erhålla
sooo Riksdaler Banco, och derjemte halfva
lönen i Banken, så vida han derstädes är
Tjensteman.
Herr von Hartmansdorff: Förhållandet
med en Tjensteman i Banken, som anställes
till en annan befattning, är detsamma,
som med andre Tjenstemän i dylik belägenhet.
Då någon gör tjenst för en annan,
skall tjenstförrältaren hafva sitt arfvode. Man
har omtalat skilnaden i lön för en Banco»
Commissarie och för en Banco-Bokhållare,
om de fingo behålla sina löner med ett för
bägge lika tillägg, eller om de utan afseende,
å förut inneliafvande lön, linge en bestämd
lika stor summa, i ett för allt. Skilnaden
Liefve i förra händelsen lika proportionerad
mellan en Banco-Commissarie och
en Banco-Bokhållare, som den redan-är mellan
deras i Banken ägande löner; och det
är just denna proportion, som bevisar billigheten
af de i3oo Riksdalers tillägg. Skulle
en Commissarie, som skickades till Götheborg,
blott få 2000 Riksdaler, så finge
202
Deti 7 November c. m.
lian för litet i jemförelse med den lön han
förut innehar; finge deremot en Bokhållare
nooo Riksdaler, voro det må hända för mycket;
Men då man omtalat att lian äger 700
Riksdalers lön, så gör den i alla fall med
tillägget af de i,3oo Riksdalerne, just det
ifrågasatta beloppet af 2000 Riksdaler. Jag
tror således, att man bör förblifva vid den
föreslagna summan, emedan den kan vara
jemt passande. Man lär ej eljer kunna påstå,
att de öfrige Ombuden elier Directeurerne
utom Bancb-Omhudet, äfven skulle betraktas
såsom ordentliga Tjenstemän, ty då
borde de hafva 3000 Riksdalers lön livar och
en; utah torde de alltid böra anses innehafva
förtroendeposter; och då är arfvodet tillräckligt.
Ville man betrakta alla dessa Directeurer,
såsom Tjenstemän, och gifva dem
2000 Riksdaler hvardera, så blefve denna
förvaltning öfverdrifvet dyr.
Herr Munck af Rosenskjöld, Eberhard:
Hvad angår Directeurernes lön, så hanger
den frågan ihop med den Ridderskapet och
Adeln i dag afgjort, huruvida Direeteiirerne
skola af Riksens Ständer tillsättas, eller icke.
Om Ständerne komma att tillsättaNdem, så
är det visserligen möjligt och troligt, att
desse personer göra mera afseende på hedern;
men med all respect för Fullmäktige,
så om de skola till- och afsätta dessa personer,
komma de, hvilka söka dessa platser,
att fästa det hufvudsakligaste afseendet vid
arfvodet, Derföre om Riksens Ständer vilja
Den 7 November c. >n.
203
hafva personer, för hvilka de kunna hafva
förtroende, höra ej dessa arfvoden blifva
alltför ringa, och jag förenar mig således
med Herr von Hohenhausen i denna fråga,
äfvensom jag med honom instämmer , i afseende
å de lägre "Tjenstemäimen, samt att
ingen skillnad hör göras emellan Götheborg
och Malmö, Jag har så mycket mera anledning
att anse denna skillnad ej böra göras,
som, ehuru jag erkänner, att priset å
vic tu alier m. m., i Götheborg är högre än
i Malmö, prisen på Värdshusen dock äro
Större i Malmö, och det är att förmoda,
att desse Embetsman ej lefva en famille,
Utan måste bo och lefva på Värdshus, där
prisen äro höga , i anseende till bristande
concurrence. På ett år har ej i Malmö funnits
mera än ett enda spisqvarter för bättre
folk. Med Herr Hjerta instämmer jag dervid,
att Ombudet ej bör bibehålla hela lönen,
utan blott den halfva, och utom dess
det bestämda arfyodet,
Herr Printzensköld, Axel: Instämmande
till alla delar med dem, som anse att
Baneo-Ombudet bör hafva såsom arfvode
2000 R;dr, och bibehålla hälften af sin förut
innehafvande lön, får jag, i afseende på
den parallel Herr von Hartmansdorff gjort
emellan en Bokhållares och en Commissaries
lön, anföra, att jag anser skillnaden, riktig,
då den uppdrages efter olika göromål och
olika ansvarighet, inom Banken, men då
jag ej kan inse, att en Commissarius, om
Den 7 November e. m.
han flyttas till Låne-Contoiret, ian få mera
göromål, kostnad eller ansvarighet än en
Bokhållare, om han flyttas dit, så ser jag
ej, hvarföre någon skillnad hör göras i löneinkomst.
En Bokhållare kan lika väl vara
gift, som en Gommissarius, och behöfva underhålla
famille. Derföre tillstyrker jag att
Banco-Ombudet, utan afseende på hvad grad
han i Banken innehar, måtte få hälften af
sin lön och 2000 R:dr, samt att den, som
gör dess tjenst inom Banken, får den andra
hälften af lönen.
.%•
Herr Grefven och Landt - Marskalken
gjorde proposition till bifall af 5 Punkten,
i afseende å det för Directeurerne vid LåneContoiren
deruti föreslagne årliga arfvode.
Piopades J a och N e j.
I anledning hvaraf Herr Grefven och
Landt-Marskalken hemställde, att livgr och
en af Dirfccteurerne vid Låne-Conloiren måtte
såsom årligt arfvode erhålla 5oo R:dr Banco.
Bifölls.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
gjorde vidare proposition å 5:te Punkten i
afseende å den för Bankens Ombud deruti
tillstyrkte årliga aflöning.
Ropades Ja och Nej.
Den 7 November c. m.
2o5
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, att Bankens Ombud
vid hvardera Låne-Contoiret måtte i ärlig
aflöning erhålla 2000 Ridr Banco, jemte
hälften af dess i Banken innehafvande lön.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Herr Gref ven och Landt - Marskalken
förklarade, att som, efter hvad han tyckt
sig finna, Ja öfverrösta t Ne j, propositionen
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Herr Grefven och Trundt - Marskalken
föreslog ytterligare, att för öfrigt alla Tjenstemännen
jemte Vaktmästaren vid Låne-Contoiret
i Malmö måtte erhålla lika aflöning med
den Utskottet för deras vederlikar vid LåneContoiret
i Göthe-borg tillstyrkt.
Bifölls.
Hvarefter, uppå gjord Proposition, 5:te
Punkten i allt öfrigt af Ridderskapet och
Adeln gillades.
6:te Puncten.
Her r von Hohenhausen: Efter det i förmiddagspleirum
fattade beslut kan det ej
komma i fråga, att något visst Stånds Ledamot
skall vara Ordförande. Jag anser, att
ordförandet lemnäs åt Banco-Ombudet, eller
ock att åt Banco-Fullmäktige öfverleninås,
206
Den 7 November e. m.
att utse elen, som skall föra orelet. För mig
synes det som Banco-Ombudet kunde vara
både föredragande oell Ordförande.
Friherre Cederström: I förmiddag yt
trade
jag, att, sedan Banco-Styrelsen skall
tillsätta DirectionenS jLedamöter alla voro
att anse såsom Bankens Ombud, och då skulle
jag gerna hafva instämt deruti, att den, som
är Ordförande, i anseende till de trägna
göromålen , hade fått Större lön. Nu är åter
förhållandet helt olika, ty Bankens Ombud
är egenteligen att anse såsom en Kamererare.
Jag tror derföre, .att Fullmäktige höra
determinera, hvem som skall föra ordet,
utan afseende på Stånd.
Herr Pereswetoffj Morath: Efter det
beslut, som Riddersknpet och Adeln fattat,
kan jag ej inse, att Ridderskapet och Adelil
lin hör yttra, hvilken af Directeurerne som
skall föra ordet. De äro ej annat, än af
Fullmäktige tillsatte Tjenstemän. Således
heror det af Banco-Styrelsen, att befalla den
eller den att föra ordet,_ och detta är så ytterst
reglementarisk!, att Ridderskapet och
Adeln ej hör dermed befatta sig. I anledning
deraf föreslår jag, att det åt Fullmäktige
måtte öfverlemnas att förordna, hvilken
af Directeurerne skall leda öfverläggningarne.
Herr Hjerta: Jag skulle underställa,
om det icke går an, att säga, att Fullmäk
-
Den 7 November e. m.
tige nu viel första tillsättandet siola bestämma,
hvilken son; skall föra ordet, och alt
detta sedan blifver en skyldighet för den,
som varit längst i tjensten.
Herr Pereswetoff Morath : Jag finnér alldeles
icke, hvarföre Ridderskapet och Adeln
skulle bestämdt yttra sig i denna fråga, utan
anser den höra öfverlemnas åt Fullmäktige.
Det förekommer mig, sorn om Ridderskapet
och Adeln annars ginge för långt in i detailler,
hvilka helt och hållet tillhöra Banco-Fuilmäktige,
och jag vet ej, hvarföre
man nu skall anse Låne-Contoirens Styrelser,
såsom Directioner, då man förut gjort dem
till Tjenstemän åt Fullmäktige. Bestämmer
man Ordförande, så gifver man åtminstone
skuggan af Direction åt dessa Styrelser.
Herr voll Hohenhausen: Jag afstär från
min anhållan om bestämmande af Ordförande,
och finnér, att det kan öfverlemnas
åt Bailco-Ftillmäktige utan särskildt föreskrift.
Herr Grefven och Landt-Mar skalken
heitisällde, om Ridderskapet och Adeln behagade
tillåta, att åt Herrar Banco-Fullmäktige
finge Öfverlemnas att förordna, hvilka
af Ledamöterne uti Directiouerne borde
Vara Ordförande.
Bifölls,
^:de , 8:de och cpde Punk t er ne blefvo,
uppå särsk ilte propositioner af llidderskapet
och Adeln gillade.
ao8
Den 7 November e. m.
io:de Pune t en.
Herr Rosenblad: Dä det företräde, sora
den gamla redactionen synes äga framför
den nya, står i beroende af det beslut Ridderskapet
och Adeln fattar om iarte Punkten
i afseende på rättigbeten alt vara caulionist
äfven utom districtet, får jag anhålla, att
afgörandet. af denna Punkt må hvila, till
dess 12:te Punkten blifvit afgjord.
Och blef Herr Rosenblads berörde anhållan,
uppå gjord proposition, af Ridderskapet
och Adela bifallen.
n:te Funden.
Grefve von Rosen: Jag instämmer alldeles
i redactionen af den föreslagne Punkten,
men får erinra, att det borde stå , att de
lån, som desse personer möjligen nu kunna
hafva, må få omsättas; ty svårligen lär väl
finnas någon, som ej är skyldig i Disconten.
Herr von Hohenhausen: Den olägenhet,
som af Herr Grefve von Rosen blifvit anförd,
torde stå genom Banco-Fullmäktige att
afhjelpa, och jag tror således ej, att någon
särskild föreskrift i detta afseende behöfver
lemnäs. Men bär är en annan omständighet,
hvarpå jag anhåller få fästa uppmärksamheten.
Här står nemligen, att Verkens Tjenstemän
få beläna publika papper. Enligt
re
-
Den 7 November e. m.
redactionen skulle detta kunna ske äfven
vid District-Conloiren. Det torde dock vara
nödigt att detta endast får ske i Stockholm
af den särskildta fond, som dertill är
anslagen. Missbruk kunde annars ske, om
ifrågavarande personer finge upptaga lån på
publika papper, tj de skulle då ofta göra
det som commissionairer för att betjena andra.
Det torde således böra tilläggas, att
detta endast får ske i Stockholm. Vid justeringen
anmärkte jag detta inom Utskottet»
men som Betänkandet var färdigskrifvet, och
olika meningar häröfver uppstodo, förbigecks
denna omständighet. I följd af hvad jag
anfört, tillstyrker jag att Directeurerne och
betjeningen blott vid Hufvud-Contoiret i
Stockholm må få belåna publika papper.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Om jag ej bedrager mig, är den fond,
som blifvit anslagen för beläning af publike
papper, endast reserverad jför Stockholms
Discont. Den är ej så stor, att den tål någon
reparation, och dessutom torde på många
ställen, såsom till exempel i Skåne, föga
publike papper finnas, och finnas de, så
är besväret ringa, att skicka dem till Stockholm.
Jag skulle således tro den Redaction
Herr von Hohenhausen yrkat, icke vara behöflig.
Herr von Hohenhausen: Det finnes ingenstädes,
mig vetterligen, stadgadt, att den
JRidd.
o. Ad. Prot. X. Band. i4
210
Den 6 November e. m.
na beläning endast Får ske i Stockholm.
Af denna orsak gjordes anmärkningen inom
Utskottet, och skulle väckas inom Stånden.
Jag tror således, att det stadgande, jag föreslagit,
är ganska behöfiigt.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
gjorde proposition till bifall af i i:te Punkten.
Ropades Nej.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, om Ridderskapet och
Adeln behagade gilla urte Punkten med
den förändring, att så väl Directeurerne
som Tjenstemännen vid Låne-Contoiren,
endast af Banco-Discont-Verket i Hitfvudstaden
må erhålla lån på godkände Actier
eller gällande publike papper.
Bifölls.
i2:te Puncten.
Herr Rosenblad: Då frågan angående
en utvidgad Discontrörelse förevar, delade
jag visserligen icke den tankan, att man
borde tillskapa nya tillgångar, der inga sådana
funnos, ej eller att man borde nedsätta
Disconträntan, så länge hon ej nedsatte
sig sjelf, men deremot ansåg jag, att
man borde bereda de lånesökande alla de
förmåner, och lemna dem all den lättnad,
som med långifvarens fördel och intresse
Den 7 November <i. m. au
Var förenligt. Ett af medlen härtill har
Varit, att utgrena Discontrörelsen till landsorterne,
men sjelfva denna utväg, ämnad
ätt lätta, skulle hetydeligen försvåra lånerörelsen,
om man nödgades hålla sig inom
ett visst Discont-district och ej sjelf fick
välja det, som egna speciella förhållanden
gjorde beqvämligast. Många personer i Södra
och Vestra landsorterne hafva flera relationer
och äro mera kände i Stockholm,
än i sin ort, Saint hafva svårt, att annorstädes
få Cantionister. I synnerhet kan svårighet
inträffa för dem, som ho på gränsorne
af districterne, och det skulle i sanning
blifva en stor svårighet för dessa, att
ej få begagna sina grannar till cautionister,
derföre, att de hodde inom ett annat DisCont-district.
Det står, att man skall vara
mantalsskrifven inom districtet. Antingen
står detta Stadgande utan mening, eller
skalf låneansökningen beledsagas med betyg
ifrån Häradsskrifvare-Contoiret, hvilket
medförer mycken tidspillan och äfven kostnad.
Jag tror, att ändamålet, nemligen att
ej mera än 6,000 Riksdaler må kunna utlånas
på en hand, lättare vinnes, om io:de
Punkten blifver sådan, sorn gamla redactiotien
innehåller. Då högst 200 lån i Stockholm
lära omsättas, och beviljas på en dag,
så måtte afskrifvandet af 200 namn och utförandet
af lika många summor ej upptaga
Så mycken tid, att det ej lätteligen kan
medhinnas. I Provincial-districterne blef
naturligtvis antalet ännu mindre. Då hit*
2 12
Den 7 November e. m.
tils en Registrator uti Banco-Disconten kunnat
medhinna ali bokföra alla låntagare inom
hela Riket, så måtte detta äfven hädanefter
kunna ske. Således tillstj^rker jag, att
förevarande Punkt må få följande lydelse:
Ingen må såsom låntagare i samtelige Disconterne
tillsammans häfta för mera än 6ooo
Riksdaler. Skulle man åter, i afseende på
lånens beviljande, anse nödigt att låntagarne
inskränkas inom Districterne, så måste
jag åtminstone anhålla, att cautionisterne
måtte undantagas från detta stadgande. Bonde-Ståndet
har beslutat, att cautionisterne
kunna vara utom Districterne, meni att de
skola skaffa betyg från de öfrige Contoiren,
att de icke häfta för lån derstädes. Sådant
medför en ej ringa omgång, om man bor
på en ort, der det är trög postgång; man
måste hafva commissionaire, och afgifterne
äro dryga, hvilket jag sjelf kan intyga, då
jag såsom commissionaire för en annan löst
ett sådant betyg med 2 Riksdaler Banco,
ehuru knappast en minut åtgick, att efterse
namn och summa i Registraturet, och utskrifva
det på två rader. Jag tror således,
att allt kan vara vunnet, om Ridderskapet
och Adeln bifaller den io:de Punkten, sådan
den lyder i Utskottets första Betänkande.
Då vinnes säkerhet, att ingen erhåller
mera än 6,ooo Riksdaler, och det band,
som Utskottet föreslagit finnes då ej.
Herr Pereswetoff Morath: Då denna
fråga förevar uti Utskottets afdelning, an
-
Den 7 November e% m.
2l3
såg man att mycken svårighet skulle uppkomma
derigenom , att personer, som voro beslägtade
och ville tjena hvarandra, men
bodde i olika districter, skulle derifrån hindras.
Afdelningen fattade således det beslut,
att föreskriften ej skulle gälla för cautionister,
blott de presterade bevis, att de
icke häftade för mera än 6,000 Riksdaler,
och att från det ögonblick de uttagit ett sådant
bevis, de ej voro berättigade att vara
cautionister i Låne-Contoiren. Denna idée
kullkastades genom votering i Utskottet, och
den Punkt blef faststäld, som det sista Betänkandet
innehåller. Jag för min del skulle
visserligen ingå på den tanka Herr Rosenblad
yttrat, örn den ej medförde mycken
osäkerhet. Ilan har trott att man kunde tillåta
ett sådant cautionerande, då det ej skedde
för mera än 2000 R:dr; men det kan ju då
hända, att personer begära lån i alla 3 Disconterne
på samma dag och innan listorne
binna att communieeras, blifva lånen beviljade
och uttagne. Detta är orsaken, hvarföre
jag ej kan instämma i Herr Rosenblads
mening, utan anser lämpeligt, att det förslag,
som afdelningen framstält, blifvcr antaget.
Derigenom vinnes säkerhet, att cautionisterne
ej häfta på flere ställen tillsammans
för mera än 6,000 Riksdaler, och
kostnaden blifver ej eller betydlig. Om en
sådan utväg vidtages, möter ej hinder, att
man ju kan få cavera i ett annat district.
Jag anhåller således om proposition, på
sätt jag föreslagit.
31^ Den 7 November c. m.
Heri’ von Hohenhausen; Det liar varit
mycken svårighet vid uppgörandet af denna
§.; man har å alla sidor sett qlägenlieter,
Att bevilja lån i allmänhet äfven om lånta*
gare och cautionister icke äro boende inom
districtet, skulle tillintetgöra liela det åsyftade
ändamålet af District-Låne-Contoiren.
Det tillintetgöres äfven, om blott cautionisterne
tillåtas vara utom districterne, ty
det är allmänt kändt, att' mera än hälften
af cautionisterne äro de verkelige låntagarne,
Ilufvudorsaken hvarföre man önskat, att lån
skulle få beviljas, äfven då oautionisterne
bo utom districtet, bar varit den, att, när
tillgång vid ett district ej funnes, man borde
få skaffa sig lån från ett annat håll; men
då nu Fullmäktige erhållit rätt att jämka
summorne, är orsaken borta, och denna svårighet
förfallen. I öfrigt hvad beträffar, att
personers bekanta skulle hindras att cavera,
så är det väl i allmänhet att supponera, det
en persons bekanta bo inom samma Stad,
eller samma länegräns, och således äfven
inom samma district. Dessutom bar ju ändamålet
varit med beviljandet af förmånen
af lättad lånetillgång, att lånesökande och
cautionister skola vara lättare kände af Directionerne.
Släpper man efter det, att cautionisterne
skulle bo inom districten, så kan
man åter få den händelse som förra Malmö
Disont, huru man för samma lån får lagsöka
en person i Jemtland, en i Vestergöibland
och en i Skåne. Alla de oredor skulle
återkomma, som åtföljde de förre Discon
-
Den 7 November e. m.
terne. Svårigheten är ej eller så stor, att
man icke genom betyg kan skaffa sig fullgode
cautionister inom de districter, der
man är boende. När man dertill lägger
svårigheten, att för 2 och ett halft år genomsöka
advislistorne, så finnér man lätteligen
att man ej kan veta, om tili exempel
en person på samma dag skaffat sig Discontlån
och caverat. Man måste helt och hållet
lemna sig åt de lånsökandes discretion, om
de äro öfver summan eller ej. Af dessa
skäl har Utskottet tillsty^rkt att cautionister»
ne äfven böra tagas inom distrietérne, och
häruppå anhåller jag om proposition till
bifall.
Herr Hjerta: Den fråga, som nu är före,
är ganska vigtig. Jag finner visserligen,
att det ej är möjligt så ställa till, att man
med full säkerhet kan förekomma illuderandet
af föreskriften att 6,000 R:dr ej få öfverskridas,
i fall man får gå utom districtet,
men å andra sidan medgifver jag, att, om
man ej får taga cautionister utom districten,
så försvårar det Discontrörelsen. Detta inträffar
i synnerhet, då afskäringeri af di»
stricterne är sådan, som till exempel att
Vermeland hör till ett annat district än
Götheborg, ehuru likväl affairerne på dessa
båda orterne äro gemensamme, och deras
ömsesidiga transactioner fordra, att om de
med säkerhet vilja beräkna någon större rörelse,
måste de hjelpa hvarandra inbördes i
creditväg. Samma förhållande existerar i
Den 7 November e. m.
mångå delar af Sverige. Jag inser ej mera
än ett sätt att hjelpa delta, nemligen att
man beslutar en bestämd förlust, att framdeles
få på något sätt begagna Disconterne
för den, som caverar öfver 6000 Riksdaler,
hvarjemte, när man finner, att lian caverat
öfver denna summa, hans lån genast bör
uppsägas. Detta påbud bör finnas tecknadt
å sjelfva förskrifningen. I annat fall är det
omöjligt, att lemna någon föreskrift, som
kan lemna full säkerhet; men med denna
tror jag, att man ej bör göra något hinder
för att få taga Cautionister från hvad ställe
som helst.
Herr Rosenblad: En värd Ledamot har
ansett såsom en följd af mitt Förslag, att
man möjeiigen med samma post kunde anmäla
sig vid alla Låne-Contoiren, för att erhålla
lån. Ett correctif för detta vore hvad
Herr Hjerta föreslagit, att hvarje låntagare,
som åtkomme en större summa än 6,000 Riksdaler,
blefve förlustig rättigheten att i framtiden
begagna lån. I öfrigt, om man skulle
bifalla Utskottets Betänkande, skulle det
uppstå ett förhållande, då lån, som nu beviljas,
icke kunde erhållas, nemligen då Låntagaren
finnes i det ena districtet, och
cautionisten i det andra, och i en tid af credit-brist,
då det är ett stort vänskapsprof att
påteckna sin borgen, skulle detta orsaka
stora besvärligheter just genom samma inrättning,
med hvilken man åsyftat lättnad* I
afseende på lagsökningar, så, enär Ombuds
-
Den 7 November e. m.
317
mannen i Slockholm kan sköta sådana i Westerbotten
och Småland, är det knappast län'
gre till Skåne. Hvad advislistorne angår,
så innehåller i alla fall den nja redactionen,
att de skola skickas hit, och jag kan
ej tro, att det kan medföra så betydligt besvär,
då de blott innehålla en afskrift af
Registraturen uti alfabetisk ordning, allt efter
som lånen beviljas. Det blir ganska lätt,
om man blott kan läsa fråxr A till X. Jag
afstår från min begäran, alt låntagarne skola
få vara utom districten, men lika med
Herr "Hjerta fortfar jag att yrka det cautionisterne
böra få vara utom dem.
Herr Munck af Rosenskjöld: Till de
skäl, som af Herr Rosenblad och Herr Hjerta
blifvit anförde, får jag tillägga, att en
borgen af en person utom districtet kan ofta
vara säkrare och mera känd, än af en,
som bor inom districtet. Jag behöfver ej
åberopa exempel på män, hvilkas förmögenhet
är så allmänt känd inom hela Riket,
att de äro säkrare, och kännas bättre än
personer, som bo inom districten. I öfrigt,
hvad svårigheten beträffar, att lagsöka aflägsna
cautionister, är denna svårighet mindre,
om man får säkrare man att söka, än
om man på kortare håll skall lagsöka en
mindre säker och mindre förmögen. Dessutom
äga ju Directionerne att pröfva borgen,
och kunna således fästa afseende vid
aflägsenheten. Hvad borgen angår, att Förfa
ttningarne skulle illuderas, så kan sådant
ai8 Den 7 November e. m,
ej lielt oell hållit förekommas, ty om lill
exempel • 11 Skåning vill hafva lån i BancoDisconten
och ej får det, så kan han ju vidtala
en person i Stockholm, sorn täger lånet,
och han gifver honom sin revers. Han får
ju då lånet i Slockholm, oaktadt han bor i
ett annat District, Det är nödvändigt, att
man lemnar sådana föreskrifter, att man förekommer
förluster för Banken, Jag skulle
tro, att Bonde-Ståndets Förslag är lättare
verkställbar^ än Herr Rosenblads, ty enligt
det förra, tillhörer det sökanden sjelf, att
förete nödige bevis. Jag anhåller således
om proposition till bifall å Bonde-Ståndets
Förslag i afseende å rmte Punkten,
Friherre Cederström: Uti denna fråga,
huruvida en cautionist bör tagas utom digtrictet,
synes det mig, att Utskottet gjort
mera afseende på den döda formen än på
saken. Äfsigten mätte vara, att Banken skall
få full säkerhet för sina lån. Den farhågan
att en person skulle teckna sin borgen för
mera än 6,000 Riksdaler kan lätt förekommas
derigenom, att sedan avislistorne ankommit,
och det finnes, att någon tecknat
sig för mera än han ägt rättighet till, underrättas
låntagaren derom, med tillsägelse
att skaffa sig ny cautionist. Meningen måtte
ej vara att försvåra,' men att lätta rörelsen.
Om nu en person har egendom på
gränsen af ett district, skall han då icke få
anlita sina vänner på andra sidan om gränsen.
Detta skulle leda till stora oordningar,
Den 7 November e. m. äng
jemväl för Wermeland, som Herr Hjerta
nämnt, men det^ correctif han föreslagit,
att en person som lemnat borgen öfver summan,
skulle vara afstängd från lånerättighet
i ali framtid, är ej rättvist, ty det kunde
vara möjligt, att han ej erhållit under*
rättelse att ett förfallit lån å ett annat ställe
ej blifvit omsatt, och då komme han att
häfta för större summa, än sorn vederbör,
Det enklaste och riktigaste oorrectivet är att
låntagaren skall skaffa en annan cautionist,
eller genast inbetala hela summan. Jag tillstyrker
således Herr Rosenblads Förslag, endast
med det tillägg, att om man enligt
avislistan, finnér, att en person caverat för
mera än 6000 Riksdaler, skall Directionen
förelägga låntagaren, att inom viss kort tid
skaffa en annan cautionist, eller betala hela
lånet.
Herr von Hohenhausen: Vid förfat
tandet
af denna punkt har åtminstone icke
jag haft afseende på den döda formen, utan
trott niig, såsom Ledamot af Banco-Utskottet,
vara skyldig att äfven fästa afseende på
Bankens säkerhet. Det har blifvit visadt
af Herr Morath, att om en lånsökande agde
vända sig sig till alla Contoiren, kunde han
på en gång lyfta 36,000 Riksdaler, och med
dem begifva sig utom Riket. Med föreseende
af en sådan möjlighet, har man ej trott
det vara likgiltigt, att söka förebygga den,
I alla fall om ej Ridderskapet och Ådeln
skulle instämma i Utskottets Förslag, att håda
320
Den 7 November e. m.
lånsökande och caulionister böra tagas inom
districtet, tror jag dock det vara riktigt, som
Herr Munck af Rosenskjöld anfört vara BondeStåndets
beslut, att nemligen det bör åligga
den lånsökande, att lemna betyg det lian
ej är ca vent i de öfrige Disconterne. Detta
bör blifva en gifven skyldighet för den lånsökande,
och ej åligga Disconten att genomläsa
luntorne för två och ett halft år. Af
denna orsak tror jag det vore bättre, om
Ridderskapet och Adeln stannade i det beslut
Bonde-Ståndet fattat, än om det lemnades
alldeles fritt. Dessutom får jag nämna,
att det förslag, som Ilerr Hjerta framstält,
har blifvit gjordt i anmärkningarne,
men blott på ett år. Alla funno detta för
ringa, och man tyckte att tiden borde bestämmas
till minst 5 år, men detta kunde
ej intagas i Betänkandet, emedan ingen anmärkning
derom inom Riks-Stånden blifvit
gjord. Man Öfverenskom likväl att hvar i
sitt Stånd skulle derom väcka fråga, och
jag får derföre föreslå, att tiden bestämmes
till 5 år. För öfrigt skall jag visserligen
icke, om jag vid svaret på Herr Grefvens
och Landt-Marskalkens proposition finner
meningarne vara någorlunda gifna,' uppehålla
Ridderskapet och Adeln med begäran
om votering, men anhåller likväl, att första
proposition mätte blifva till bifall på Utskottets
förslag.
Herr Rosenblad: För min del kan jag
ej hysa den fruktan, att möjligen på enen
-
Den 7 November e. m.
321
ela postdag 3:ne personer, som af samtlige
Disconterne blefvo godkände såsom vederliäftige
för högsta länesumman, och fingo
18,000 Riksdaler, skulle begå det bedrägeri
att rymma. Det säkraste correctif anser jag
vara, att, när länet är förfallit, låntagaren
förlorar ali rätt till omsättning, och cautionisten
all rätt att cavera. För min del anhåller
jag således om proposition till bifall
å Utskottets förslag, med den förändring
att cautionisten äfven får tagas utom districts,
men att han förlorar för alllid rättigheten
att cavera, om lian borgar förmer
än den bestämda summan. Hvad angår föreskriften
oiii Mantalsskrifningsbevis, så ser
jag ej hvartill den skall tjena, och tror, att
den bör uteslutas. Likaså medföra de föreslagne
bevisen från Discont-Contoiren endast
o
kostnad och omväg, samt tjena till ingenting,
ty samma ändamål vinnes genom Regis
traturen.
Friherre Cederström: Jag hyser mera
förtroende för Discont-Directionerne så i
Stockholm som i Landsorterne, än att jag
förmodar, att de skulle lemna högsta lånebelopp
åt personer, som äro färdige att rymma
ur Riket, och stoppa penningarne i fickan.
I afseende på den andra frågan, eller att,
som Bonde-Ståndet beslutit, cautionisten skulle
skaffa bevis , alt lian ej är cavent i andra
Disconter, så är det ett correctif, som
ej är något correctif, ty det hindrar ej, att
samma cautionist dagen efter kan taga ut
111
Den 7 Novemlcr e. tn*
lån eller gå i Borgen för lån i en annail
Discont, och då är han redan öfvertecknad.
Den hufVudsakeliga frågan är, hvad en borgensman
för lån är. Han är en person,
som ställer säkerhet för lånets återbetalande
till Disconten. Om nu en förmögen man,
som kan lemna stor säkerhet har caverat i
n:ne Disconter på samma dag,* och gått öfe
ver summan, skall han derföre ej sedermera
af Disconten anses såsom säker, då han kan
betala io gånger den summa, hvarom det
är fråga. Borgen är likväl ej annat än säkerhet,
Örn man således för Bankens säkerhets
skull anser, att den rikaste ej bör få gå i
borgen för mera än 6,000 Riksdaler, så
hemställer jag, om något annat correctif är
af nöden, än att när summan är öfvertecknåd,
lånsökanden skall skaffa en ny borgen,
utom den förra, eller ock anses lånet
förfallit, och cautionisten skall lemna sin
särskilta förbindelse. Så hafva Mäklare i
Stockholm lemnat deras särskilte reverser,
visserligen icke till förlust för Banken. Det
ar en nyttig regel uti penningeverk, att
commissionairer äfven lemna sina reverser,
på det commissionairerne måtte vara angelägnare
om ordning. Man har någon gång
uraktlåtit detta, emedan summan ej varit
öfver 6,000 Riksdaler, men detta är ej någon
egentelig borgen. Jag skulle förmoda,
att det af Herr Rosenblad föreslagna correctif,
att avislistor i hvar vecka skola skickas,
gör tillfyllest, endast med det enkla
Den 7 November e. m.
113
tillägg, att, när det befinnes, att någon
öfvertecknat sig, låntagaren skall skaffa nyborgen,
men den andra förblifva, och att,
om ej lånsökanden skaffar ny borgen, hela
lånet uppsäges.
Herr Hjerta: Att det v erli eli gen beliöfves
, att ej det föreslagna bestämmandet gif—
ves, att borgen nödvändigt skall sökas inom
districterne , synes bäst deraf, att BondeStåndet,
som ej lär hämta sina cautionister
långt ifrån, erkänt det, och beslutat ändring
i Punkten. Det är af största vigt, att
man ej rubbar de creditförhållanden, sorn
existera, och jag tror, att svårigheterne skola
blifva ganska stora, om man ej lemnar
fri cautioneringsrätt. Jag tror mig derföre
böra förblifva vid mitt förslag, att den,
som öfvertecknar sig, vare sig sorn låntagare
eller cautionist, lörlorar all rätt för framtiden,
att i Disconten låna eller cavera.
Om detta varder faststäldt, och tryckt på
den sidan, der Borgens-skriften tecknas, så
kan jag ej inse annat, än att det måste leda
till full säkerhet, ty det skall nödvändigt
upptäckas, om en lånsökande öfverträdt
sina rättigheter. Jag anhåller således
om proposition å mitt förslag,
Herr von Hohenhausen t Jag tror, att
om det förslag antages, som nu af Herr
Hjerta blifvit framstäldt, skulle förlusten
af rättigheten till låns erhållande, ej räcka
längre än till nästa Riksdag. Det gifves en
Den 7 November e. m.
möjlighet, att misstag kan äga rum, och då
vore det nog strängt, att utesluta personer
från lånerättighet för lifstiden. Jag tror,
att 5 år kan vara nog. Det är ej skäl, att
göra föreskrifter så stränga, att man måste
se igenom fingren med dem. I fall den
allmänna tankan, som det synes, är att cautionisterne
skola få ho utom districten, så tror
jag det vara nödvändigt, som Bonde-Ståndet
beslutit, att <Je skola prasstera betyg.
Det är lätt för Banco-Fullmäktige att fixera
afgiften på sådane betyg, till exempel till
8 Skillingar i stället för 2 Riksdaler. Man
bar trott, att ett sådänt betyg ej skulle tjena
till något, emedan en person kunde uttaga
lån, sedan han fått betyget, men en sådan
Herre kan ej begagna sin Jånerätt på sådant
sätt, sorn Friherre Cederström trott. Hvad
åter angår, att, såsom Friherre Cederström
yrkat, låta låntagaren skaffa en ny cavent,
så är det icke eller lämpeligt, ty det är
möjligt, att ett misstag ej genast upptäckes,
utan först sedan lånet blifvit beviljadt, och
då blifver förhållandet inveckladt. Det vore
då alt för mycket uppmuntra vingleriförsök,
hvarföre jag anhåller att punkten måtte antagas
, med mildring af hvad Herr Hjerta
föreslagit till 5 år.
Friherre Cederström: Jag hade icke
väntat mig få höra, att det skulle vara ett
hinder att få lån i en Discont, om mander
uttager betyg, huru mycket man der står
i borgen
Den 7 November e. m, aa 5
i borgen för. Det af Herr Hjerta föreslagne
correctif är så obilligt, att jag ej dertill kail
samtycka. Det är möjligt, att en person,
som står i borgen för en annan, väntar att
den andra betalt lånet och tecknar sin
borgen för en tredje person, hvarigenom
summan kan komma att öfverstiga 6,000
Riksdaler om ej den förre betalt lånet. Att
då betaga honom ali lånerätt för hela framtiden,
är icke med rättvisa öfverensstämmande.
Då dessutom en borgensförbindelse
ej är annat än säkerhet, hemställer jag,
om icke* när det helinne^, att personer öfvertecknat
sig, det enklaste är, att man ålägger
låntagaren att skaffa annan borgen. Jag
skulle äfven hemställa, om icke man kunde
göra en skillnad i lånebelopp. De små lånen,
som Allmogen begagnar, kunna inom
Districtet erhålla borgen, men sådant är
icke förhållandet med de stora.
Herr Hjerta: Jag vill blott yttra några
ord i anledning af hvad nu af Friherre Cederström
blifvit anfördt. Jag kaii ej begripa
annat, än att det måtte vara hvars och
ens skyldighet, att anse sig vara i borgen,
till dess man igenfått sitt namn. Jag
kan således ej finna, att detta skäl kan åberopas.
Jag tror deremot, att alla sådane
föreskrifter, som öppna ögonen på cautioirister,
skola blifva ganska nyttiga för både
dem och Banken.
Ridd. 0. Ad. Prot. X. Band.
216
Den 7 November e. nu
Herr Grefven och Landt - Marskalken
gjorde proposition till bifall u 12:te Punkten.
Ropades Nej.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
yttrade, att flera förslag till ändring af ia:te
Punkten blifvit under discussionen framställde,
alla åsyftande att eautioner borde godkännas,
äfven då löftesmännen ägde deras
hemvist utom districterne, samt endast skilj—
aktige i frågan om den controll, som borde
stadgas, till förekommande deraf, att någon
löftesman icke måtte i alla Disconterne samfält
borga för högre summa an tillsammans
6,000 Riksdaler Banco. I sådant afseende
bade Herr Hjerta föreslagit, att den löftesman,
som borgade för ett högre, än sistnämnde
lånebelopp, skulle för alltid Vara
förlustig rättigheten att i Disconterne erhålla
lån eller för lån borga. Herr von Hohenhausen
hade åter tillstyrkt, att detta äfventyr
endast borde till fem år bestämmas.
Bonde-Ståndet hade stadnat i det beslut,
att enar borgesmän tagas utom districterne,
vederbörlige bevis borde bifogas, huruvida
de häfta för lån eller eautioner i det Contoir,
till hvars district de hörde.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
gjorde derefter proposition till bifall af 12:te
Punkten , med det af Bonde-Ståndet dervid
beslutade nyssnämnde tillägg.
Ropades Ja och Nej.
Den 7 November e. m.
I anledning hvaraf Herr Grefven och
Lanclt-Marskalken hemställde , om Ridderskapet
och Adeln behagade gilla 13.‘te Punkten,
med det af Herr Hjerta dervid föreslagne
tillägg.
Ropades afven Ja och Nej.
Herr von Hohenhausen'. Om till BondeStåndets
förslag skulle fögas det ansvar, att
den, som caverade Öfver den bestämda summan,
vore förlustig sin låne- och cautions»
rätt i 5 år, så tror jag, att man funnit en
tjenlig controll mot öfvande af missbruk
häruti.
Friherre Cederström: För min del skulle
jag åter anse, att till Bonde-Ståndets förslag
vöre tillräckligt att lägga, att, då en
person befinnes hafva borgat för mera än
6,000 Riksdaler, det åligger vederbörande
alt infordra ytterligare säkerhet, eller ock
att infordra hela summan.
Herr Hjerta: Jag anser det beslut, sorn
Bonde-Ståndet fattat, mycket hindra möjligheten
att begagna Disconternes creditif,
och afstyrker det derföre. Deremot vill jag
heldre inskränka mitt förslag till 5 år, ehuru
jag har trott, att när man slarfvar med sitt
namn, Banken har lika rätt, att säga i evighet
Nej, som en enskildt. Jag linner således,
att 5 års straff kan Vara proportionsenligt.
Betygen afstyrker jag helt Och hål*
228
Den 7 November c. in.
let, och anser mitt förslag vara det Bästa,
i fall ej advislistorne kunna hjelpa saken.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
hemställde, oni Piidderskapet och Adeln behagade,
på sätt Herr von Hohenhausen nyss
föreslagit, instämma i Bonde-Ståndets beslut,
med tillägg, att den löftesman, sorn
borgat för högre summa än 6,000 Riksdaler,
borde under loppet af 5 derpå följande år
vara förlustig all både låner och borgensrätt
i Disconterne.
Ropades Ja och Nej.
Herr Rosenblad: Jdg vågar anhålla örn
proposition, på sätt Herr Hjerta sednast
framstält, utan Bonde-Ståndets tillägg. Skulle
det af Bonde-Ståndet gjorde tillägg af någon
yrkas, får jag förklara, att jag ej deruti kan
instämma, utan måste i sådan händelse yrka
votering.
Herr von Hohenhausen: Sedan votering
redan är begärd, och jag ej af kärlek
för de 5 åren yrkat dem , utan för Bankens
säkerhets skull, så får jag äfven nu anhålla
om votering rörande den frågan, så vida ej
Herr Grefven och Lands-Marskalken af svaret
å den sist gjorda propositionen kunnat
utröna Ridderskapets och Adelns pluralitets
mening.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
förklarade i anledning häraf, det han yid
Den 7 November e. m.
229
åhörandet af Ridderskapets och Adelns svar
å Herr Landt-Marskalkens sist frarnsällde
proposition, icke kunnat tillförlitligen utröna
Ridderskapets och Adelns pluralitet.
Herr von Hohenhausen begärde å nyo
votering.
Friherre Cederström: Sedan votering
blifvit begärd, anhåller jag hos Herr Grefven
och Landt-Marskalken, att i contrapropositionen
utväg mätte öpppas, så att det
af mig föreslagne alternatif äfven kan komma
under omröstning.
O
Herr Hjerta: Jag skulle anhålla att contraproposilionen
måtte blifva, som jag sist
föreslog, att nemligen betygen ej komma
i fråga, emedan de försvåra lånerörelsen,
och att tidén, på hvilken den, som caverat
för mer, än den bestämda summan, är
förlustig sin lane- och borgensrätt, må bestämmas
Lill 5 år.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
yttrade, att sedan votering blifvit begärd,
finge Herr Landt-Marskalken föreslå, att elen
af honom sist gjorde proposition mätte till
J a-propositiön antagas samt Herr Hjertås
förslag, att löftesmän äfven finge äga deras
hemvist utom districterrie, men under
Fem år vara förlustige'all lane- och borgesrätt
i Disconterne, om de borgade för högre summa
än 6,000 Riksd., utgöra contra-propositionen.
Den 7 November e, m.
Friherre Cederström: I händelse voteringspropositionen
hlifver sådan Herr Gref*
ven och Landt-Marskalken ,nn föreslagit, finnes
ej utväg för Ridderskapet och Adeln att
besluta om det förslag jag frarastält, och
det är en rätt, sora ej kan mig betagas.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
hemställde om Ridderskapet och Adeln önskade
att Friherre Cederström® förslag, hvarigenom
till Bonde-Ståndets beslut borde fogas
det tillägg, att om löftesman borgade
för högre summa än 6,000 Riksdaler, låntagaren
vore pligtig att antingen anskaffa njr borgesman
eller ock inbetala hela länet, skulle
utgöra Ja-proposition, samt Herr Hjertås
mening contra-proposition.
Herr von Hohenhausen: När jag vid
Herr Grefvens och Landt-Marskalkens proposition
anhöll om votering, innefattade denna
proposition Bonde-Ståndets beslut, jemte
tillägg, att den löftesman, som borgat för
högre summa, än 6,000 Riksdaler, borde
under loppet af 5 derpå följande år vara förlustig
ali både låne- och bor.gesrätt i Disconterne.
Jag skulle således tro det vara enligt
med Grundlagen, att detta blir Ja-proposition,
och att nu blott fråga är om hvad
som bör inkomma i contra-propositionen,
antingen Herr Hjertås, eller Friherre Cederströms
förslag,
Herr Grefven och Landt - Marskalken
yttrade, ett enär Herr von Hohenhausens
Den 7 November c. rn.
begäran, att den af Herr Grefven och LandtM
ars kalk en gjorde proposition, vid hvilken
Herr von Hohenhausen begärt votering, mätte
blifva Ja-propositionen, icke syntes kunna
Herr von Hohenhausen förvägras, linge Herr
Landt-Marskalken hemställa, om icke Friherre
Cederströms förslag kunde tili contraproposition
antagas.
Herr Hjerta: Jag kan omöjligen förena
mig om denna contraproposition, emedan jag
anser sådane cautionsbetyg vara alldeles
orimliga. Man skall då först skaffa sig caution,
och sedan skrifva från den ena orten
till den andra för att skaffa sig betyg, hvarefter
det likväl ankommer på Directionen,
om den anser betygen säkra. Hetta orsakar
stor villervalla. Deremot, om man helt enkelt
föréskrifver, att den, som borgar för
iner, än den bestämda summan, blifver förlustig
sin cautions-och lånerält, uppkommer
ej något krångel. Om Friherre Cederström
ej vill afstå från den åtgärd hän föreslagit,
och hvilken ej medför någon säkerhet, får
jag derföre anhålla att contrapropositionen
endast mätte innefatta, att, om IN ej vinner,
kommer sedan att afgöras, hvilkendera
meningen, antingen Friherre Cederströms
eller min skall af Ridderskapet och Adeln
antagas.
Friherre Björnstjerna: För att reda frågan,
vore det kanske enklast, att dela den.
Allmänna tankan tyckes vara, att ej god
-
23a Den 7 November c. lii.
känna Utskottets förslag. Första frågan blifver
då, huruvida cautionister få tagas utom
districten. Sedan hör afgöras, hvilka utvägar
skola vidtagas, för att förekomma missbruk.
Dervid förekomma tvenne alternativer.
Ett är Bonde-Ståndets förslag, att vissa
hetyg skola präss teras. Kanske, att om Herr
Grefven och Landt-Marskalken framställer
detta förslag särskildt, Ridderskäpets och
Adelns mening lättare kan utrönas. Om detta
förslag afslås, kunna sedan Herr Hjertås och
Friherre Cederströms framställningar blifva
föremål för votering.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
yttrade, det han af discussionen tyckt sig
inhämta, att alla de Ledamöter, hvilka talat
i ämnet, instämt deruti, att löftesmän äfven
borde få tagas utom districterne. Från
denna hufvudgrund hade alla Talare utgått.
I frågan åter om lämplige medel till förekommande
af det missbruk, att en löftesman
skulle borga för högre summa än 6,000 Riksdaler
Banco, hade meningarne varit olika.
Då votering redan blifvit begärd, hade Herr
Landt-Marskalken för dess del ansett att
den proposition, vid hvilken votering begärdes,
borde, enär sådant yrkades, ovilkorligen
blifva Ja-proposition, hvaremot det
ankomme på Ridderskapet och Adeln att
afgöra antingen Friherre Cederströms eller
Herr Hjertås förslag borde till contra-proposition
antagas.
Den 7 November e. m.
a33
Herr Munck af Rosenskjöld: Om jag ej
misstager mig, har Herr Grefven och LandtMarskalken
ännu ej till Ridderskapets och
Adelns bifall eller afslag framställt den proposition,
som Herr von Hohenhausen begärt
må blifva Ja-proposition. Om Herr
Grefven och Landtmarskalken täckes framställa
den, torde svaret möjligen blifva sådant,
att man kan utröna, om man behöfver votera.
Herr Landt - Marskalken bar redan
framställt en proposition, som enhälligt blifvit
med Nej besvarad, nemligen den till bifall
å Utskottets Betänkande. Kanske skulle
man få nära enhälligt bifall eller afslag å
Herr von Ilohenhausens förslag, om det genom
proposition till Ridderskapet och Adeln
fra mställes.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
yttrade, att, ehuru han redan en gång haft
äran framställa den af Herr Munck af Rosenskjöld
omförmälde proposition, ville Herr
Landt-Marskalken dock ännu en gång förnya
densamma; hvilket äfven af Herr LandtMarskålken
verkställdes.
Ropades J a och N e j.
Herr Ribbing: Jag tror mig böra fasta
uppmärksamheten derpå, att en brist uppstår,
om man antager Bonde-Ståndets förslag,
derigenom att Bonde-Ståndet endast
fästat sig dervid, att bevis behöfves från
det Contoir, inom hvars district man bor.
Deri 7 November e. ni.
Sedan nu utväg öppnas att få lån i flere
Contoir, är det nödvändigt, att bevis företes
från alla Discont-Contoiren,
Herr Hjerta: Jag skulle underställa,
om man icke kunde slita contra-propositionen
derigenom, att vi fingo proposition på
livilketdera förslag Ridderskapet och Adeln
antager till contra-proposition. Då kunde
■vi möjligen slippa med en votering,
Friherre Björnstjerna: Jag får anmärka,
att om Bonde-Ståndets tillägg antages, och
man från de öfriga Discont-Contoiren skall
hafva bevis, blifver det andra tillägget om
de 5 åren öfverflödigt, ty det är ju Discontens
rättighet och skyldighet, att då se upp,
och ej tillåta att man får låna eller ca vera
för mera än 6,000 Riksdaler. För öfrigt är
jag af Herr Hjertås tanka, att Disconternes
utgrening, gjord att lätta rörelsen och crediten,
skall, medelst ifrågasatte bevis, snarare
hindra den. Man nödgas då skrifva
till Götheborg och Malmö, innan man kan
få något lån.
Herr von Hohenhausen: Jag vill blott
upplysa, att bevis endast bchöfves från det
District-Contoir der man bor.
Herr Rosenblad: Redan innan Herr von
Hohenhausen begärde votering, yrkade jag
den, i händelse man ville bifalla Bonde-Ståndets
förslag, emedan jag ej kan inse nyttan
Den 7 November e. vt.
235
af betygen; men jag hemställer, om,det ej
vore möjligt, att dubbel votering kunde undvikas,
om Friherre Cederström och Herr
Hjerta jemkade så, att tiden nedsattcs lill 3
år , i stället för lifstiden.
Herr Hjerta: Den anmärkning Friherre
Björnstjerna gjort, synes mig vara ganska påtaglig.
Det vöre annars möjligt, att gå till arne
Contoir med betyget, och skaffa dubbel borgen.
Det är på denna grund jag tror, att betygen
skulle medföra Stor svårighet. Jag kan ej afstå
från en termin af 5 år , då jag först yrkat hela
framtiden. Något bör dock straffet vara.
I öfrigt instämmer jag med Friherre Björnstjerna,
att om man lemnar föreskrift om
fullständiga betyg, så är straffet öfverflödigt.
Jag anhåller, att frågan måtte slitas så, att
proposition göres, hvilketdera förslaget skall
blifva contra-proposition, Friherre Ceder'
ströms eiler mitt.
Herr von Hohenhausen: Jag får blott
upplysa, att sedan betyget är fästadt vid
ett document, kan man ej utan taskspeleri
få ut det, för att begagnas vid ett annat
Contoir.
Herr von Hartmansdorff': Sedan vote
ring
redan af Herr von Hohenhausen är
begärd på en proposition, som af Herr
Grefven och Landt-Marskalken blifvit fram*
stöld, hemställer jag om man ej till tidens
vinnande, må genast få skrida till vo
-
2j6
Den 7 November e. nu
tering, och att man blott må öfverlägga om
contrapropositionen. För min del kan jag
ej annat än tillstyrka Herr von Hohenhau»
sens förslag, emedan det synes åstadkomma
så mycken ordning och reda, som möjligt.
Herr Grefven och Landt-Marskalken
hemställde, om Ridderskapet och Adelil behagade
tillåta, att Herr Hjertås Förslag linge
till contraprosition antagas.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarskalken
frågade, om Ridderskapet och
Adeln önskade att Friherre Cederströms förslag
skulle i contrapropositionen innefattas.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Grefven och Landt-Marsfolken
yttrade, att om Herr von Hohenhausen behagade
afstå från dess yrkande, om instämmande
i Bonde-Ståndets Beslut, samt endast
åtnöja sig med det af Herr Hjerta föreslaglie
correctif, så kunde Herr Hjertås f örslag
blifva Ja-proposition, samt Friherre Cederströms
contra-proposition.
Herr von Hohenhausen: Så ledsamt det
är, att uppehålla tiden med en votering,
kan jag ej underlåta , att vid detta tillfälle
yrka den. Uti Finance-afdelningen var detta
det enda vilkor-, med hvilket ihan trodde
Den 7 November e. m.
si? kunna tillåta alt cautionister skulle få
• »i
tagas utom districtet, och ett Riks - Stånd
liar redan antagit detta vilkor.
Friherre Cedarström: I stället för de
betyg Herr von Hohenhausen yrkar, och
Bonde-Ståndet beslutat, finnes en annan utväg
nemligen, de af Utskottet föreslagne
avislistor , om det tillägges, att lånen ej få
beviljas, förr än postdagen efter, sedan
avislistan inkommit. Då blifver Directionen
i tillfälle känna förhållandet, och omsedan
det af mig gjorde Förslag tillägges, synas
alla nödiga correctif vara iakttagne.
Herr Grefven och LandtJ Marskalken
hemställde, antingen Ridderskapet och Adeln
önskade, att först genom serskild votering
bestämma contra-propositionens innehåll, eller
Ridderskapet och Adeln behagade tillåta,
att voterings-propositionen finge lyda
sålunda:
Vinner Nej, kommer efter särskild öfverläggning,
att afgöras, antingen Herr Hjertås
eller Friherre Cederstrcjms Förslag må
böra antagas.
Herr Hjerta: 'När ett sådant För
slag,
som nu blifvit framstäldt, endast skulle
göra ett uppehåll af 8 dagar, om nemligen
lånen ej få beviljas, förr än en vecka
efter det avis afgått, så finner jag säkerheten
vara tillräcklig, och förenar mig med Fri
-
a38 Den 7 November c. m.
herre Cederstöm, att det må blifva contraproposition.
Jag tror, att om det föreskrifves,
att länet ej förr än efter en vecka får
beviljas, då cautionisten är utom districtet
boende, blifver controllen alldeles tillräckelig.
Herr Gref ven och Landt-Marskalken
yttrade, att i sådant fall skulle contra-propositionen
komma att innehålla, att 1 alte Punkten
af Ridderskapet och Adeln gillades, med
den förändring, att cautioner linge godkännas
, äfven då löftesmännen ägde deras hemvist
utom districterne, dock ej förr än åtta
dagar efter det avislistorne inkommit, och
skulle, ifall något lån beviljats, der cautionisten
icke dess mindre befunnes Vara Öfvertecknad,
låntagaren vara pligtig, att antingen
promt anskaffa ny godkänd borgesman,
eller ock genast inbetala bela lånet.
Grefve <von Rosen: Då Ridderskapet
och Adeln tyckes vara Öfverens derom, att
cautionister få tagas utom districtet, hemställer
jag, att Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes proponera, att cautionister
få tagas utom districtet, och att åt
Banco-Fullmäktige uppdrages att bestämma,
huru utlåningen på det beqvämligaste satt
kan ske. Sedan återstår blott, att bestämma
correctiven.
Herr Gr ef vett och Landt t Marskalken
yttrade, att sedan Herr Hjerta och Friherre
Den 7 November e. m.
Cederström numera förenat sig uti en och
samma mening, hoppades Herr Landt-Marskalken,
det saken snart torde nå ett önskadt
slut.
Herr von Hohenhausen: Då jag visserligen
icke söker göra min enskilta mening
gällande, utan endast söker handla efter öfvertygelse
om det allmännas nytta, och flere
tycktes instämma i min mening, har jag
hegart votering, men då jag nu hör från
alla håll, att jag är ensam, och att man anser
den föreslagna contra-propositionen kunna
uppfylla ändamålet, så vill jag ej vidare yrka
min mening, om ej andra göra det, utan
anhåller, att Herr Grefven och Landt-Marskalken
täcktes till Ridderskapets och Adelns
Rifall framställa berörde contra-proposition.
Herr Grefven och Landi- Marskalken
frågade, om Herr von Hohenhausen önskade,
att den af honom hegärde votering skulle
företagas, i hvilket fall någon annan åtgärd
för Herr Landt-Marskalkcn icke återstod, än
att framställa voterings-proposition. Om Ater
Herr von Hohenhausen behagade från sin
begäran om votering afstå , ville Herr LandtMarskalken,
sedan sådant skett, gerna gå
Herr von Hohenhausens yttrade önskan till
mötes, samt å Friherre CederstrÖms sist anmälte
Förslag göra proposition.
Hei’r von Hohenhausen: Jag afsade
mitt anspråk på votering, så vida Ridder
-
a/fo
Den 7 November e. ni.
skåpet och Adeln hifaller Friherre Ceder»
ströms sista Förslag till proposition utan att
någon annan yrkar votering.
Herr Grefven och Landt - Markalken
hemställde om Ridderskapet och Adeln behagade
gilla i2ite Punkten med den förändring,
att cautioner må godkännas äfven då
löftesmännen äga deras hemvist utom districterne,
dock ej förr än åtta dagar efter
det avislistorne inkommit, samt att, ifall
något lån beviljas, der cautionisten icke
dessmindre befinnes vara öfvertecknad, låntagaren
må vara pligtig att antingen promt
anskaffa ny godkänd borgesman, eller ock
genast inbetala hela lånet.
Bifölls.
Herr Rosenblad: Som följd af det nu
fattade beslut om iartc Punkten, torde io:de
Punkten, sådan den i Utskottets första Betänkande
lyder, böra bifallas, att nemligen
samtlige Directionernc skola ömsesidigt meddela
hvarandra avislistor.
Herr Grefven och Landt-Marskalken
hemställde, att såsom en följd af Ridderskapets
och Adelns vid iarte Punkten nyss
fattade Beslut, io:de Punkten, hvars pröfning
Ridderskapet och Adeln uppskjutit tills
den i2:te blifvit afgjord, måtte sådan den
Den 7 November e. ftt.
i Utskottets första Betänkande lyder, afRidderskapet
och Adeln godkännas.
Ropades J a.
i3:de Punkten.
Herr von Hohenhausen: Då Ridder
skapet
och Adeln för en stund sedan redan
beslutat, att man ej får beläna publika pappar
annorstädes än i Stockholm, hemställer
jag, om ej i3:de Punkten kunde alldeles
utgå.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
hemställde, att, enär beläning på Actier och
publike papper endast vid Banco-DiscontYerket
i Hufyudstaden borde äga rum, i3:de
Punkten således måtte utgå.
Bifölls.
i4> 15, 16, 17, 18, 19, 30, 2t, 22,
23 och 24-'de Punkterne blefvo derefter, uppå
serskilde propositioner, utaf Ridderskapet
och Adeln bifallne.
25:te Punkten.
Herr Hjerta: I följd af de Beslut Ridderskapet
och Adeln förut fattat, tror jag
det vöre rättast stadga, att dessa Disconter
Ridd. o. Ad. Pr. X. Band.
9.42
Deri 7 November e. m.
komma att revideras en gång om året, lika
som Banco-Disconten, samt att det är Banco-Fullmäktige
tillåtit, att dessutom när som
helst genom serskilte Ombud granska Disconternes
tillstånd. Då tror jag att allt vore
vunnet.
Herr von Hohenhausen: Jag skulle
fullkomligen förena mig med Herr Hjerta,
så vida man hade någon säkerhet, att de
öfrige Riks-Stånden instämma i Ridderskapets
och Adelns Beslut, att tillsättandet af
Directionerne skall ske genom Fullmäktige,
men då det är tvifvel underkastadt, tror
jag ej att Punkten med den af Herr Hjerta
föreslagne förändring hör antagas, tj som
den nu är skrifven, gör den ej någon olägenhet.
Ett enda - ord, som torde kräfva
ändring, är, att det ej ovilkorligen behöfves,
att Pievisorerne skola ho inom Districteh.
]\Tär hvart, Riks-Stånd sjelf väljer, vore det
möjligt, att valet kunde träffa någon, som
hodde utom gränsen, och ansågs mera tjenlig.
Friherre Cederström: Utan att afvak
ta
hvad de öfrige Riks-Stånden möjeligen
kunna besluta om Discont-Directionerua, är
det angelägit, att ej bifalla en punkt som
grundar sig på ett motsatt förhållande emot
det, som af Ridderskapet och Adeln blifvit
beslutad t. Här kan ej blifva fråga om Riksgälds-Contoirets
Fullmäktiges medverkan, ty
numera äro Directionerne directe ställde under
Banco-Fullmäktige. Jag instämmer så
-
Den 7 November e. m.
243
lecles fullkomligen med Herr Hjerta. De af
Utskottet så kallade improviserande Revisorer
förstår jag mig ej på. Jag tror att Fullmäktige
häfva tillräcklig latitude då de kunna
när sorn helst skicka ned Ombud, för
att revidera. Den Ordinarie Revisionen anser
jag i alla fäll höra äga rum, i likhet
med hvad som sker med Banco-Disconten.
Herr Hjerta: Äfven jag anser det va
ra
oriktigt, att bifalla punkten. De improviserande
Revisorerne tror jag ej medföra
särdeles nytta. Hela följden är, att mycket
respenningar får utbetalas, och de äro mindre
nödige, då Banco-Styrelsen liar rätt att
revidera Verken genom Ombud, sorn antingen
skickas ned härifrån, eller finnas på
stället. Således är det nog, om samma revision
äger rum med dessa Verk, som med
Banco-Disconten, och Banco-Fullmäktige tillika
äga rätt, att låta granska förvaltningen,
när de finna det af nöden.
Herr von Hohenhausen: De särskilte
Ombuden från Banken kunna visserligen ersätta
interims Revisorerne, men det var i
förmodan , att Piiksens Ständer skulle välja
Directionerne, som bémälte Revisorer föreslogos.
När nu detta af Ridderskapet och
Adeln är ändradt, så instämmer jag uti Herr
Hjertås mening, ehuru det är oafgjordt, huru
det går i de öfrige Stånden. Likväl får
jag påminna örn nödvändigheten, att Revisorerne
bo inom Districten.
s44
Den 7 November e. m.
Herr Hjerta: I fall Revisionerne tilf
va
så organiserade, som de öfver Banco-Diseonten,
är det nödvändigt, att Revisorerne
tagas inom Districten, emedan de skola väljas
på det sätt, att af de öfrige Stånden,
nemligen Prester och Borgare, Städer och
Stift alternera om lemnandet af Revisorer.
Det är derföre nödvändigt, att valen förrättas
inom Districten.
Friherre Cederström: Då jag instäm
mer
med Herr Hjerta deruti, att punkten
ej bör få annan lydelse, än att revisionerne
skola ske, i enlighet med hvad som är föreskrifvit
för Banco-Disconten, tror jag ej
att något ord behöfver intagas derom, att
Revisorerne skola väljas inom Districterne,
ty när de öfrige Stånden bestämma tourén
för Revisorers lemnande, kunna de äfven
bestämma detta. För Ridderskapet och Adeln
väljer Riddarhus-Directionen Discont-Revisorerne,
och för de andra Stånden väljas de,
enligt deras säl skilta ordningar.
Herr von Hohenhausen: Jag får blott
upplys^, enligt hvad Ledamöter inom BancoUtskottet
berättat, att, så väl inom Borgaresom
Preste-Stånden komma valsätten att ändras
, så att deruti ej finnes något hinder.
Herr Hjerta: Om propositionen blifver
sådan, som jag föreslagit, hindrar det ej, att
ändring i valsättet kan ske. Det är blott
fråga om att granskningen blifver lika med
Den 7 November e. m.
den, sorn Iiittils ägt rum för Banc-o-Disconten.
Då rättas valen derefter, så alt Revisorerne
slippa resa långa vägar. Jag anhåller
således, att propositionen endast måtte
blifva på hvad jag tillstyrkt.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
gjorde proposition till bifall å 2Ö:te Punkten.
Ropades Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och
Landt-Marskalken hemställde, att årliga revisioner
vid Discont-Låne-Conloiren måtte
förrättas på lika sätt, som för Banco-Discont-Verket
är stadgadt; Herrar Banco-Fullmäktige
likväl obetaget, att när sorn helst
genom Ombud låta anställa serskild revision.
Bifölls.
26:te Punkten blef, uppå gjord proposition,
utaf Ridderskapet och Adeln , gillad.
Herr von Hohenhausen anhöll, att de
- öfrige Riks-Stånden måtte inbjudas, att uti
Ridderskapets och Adelns nu fattade Beslut
instämma.
Herrarne Rosenblad och Hjerta förenade
sig med Herr von Hohenhausen.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
frågade, om Ridderskapet och Adeln önskade,
Den 7 November e. m.
att de öfrige Riks-Stånden skulle inbjudas
att uti enahanda beslut med Ridderskapet
och Adeln sig förena.
Ropades J a.
Yid förnyad föredragning af Banco-Utskottets
den 3o sistlidne October under N:o
67 aflåtne, samt den 3 dennes eftermiddagen
på bordet lagde, Memorial, angående
nödig åtgärd till betryggande af Bankens
och enskiltes säkerhet, i afseende på de Assignationer,
som, enligt Utskottets Förslag,
skulle komma att utfärdas från Westra och
Södra Låne-Contoiren; blef samma Memorial,
på sätt Banco-Utskottet hemställt, till
Lag-Utskottet remitteradt.
Föredrogs å nyo och bifölls Stats- och
Banco-Utskottens den 4 dennes under N:o
58o aflåtne, samt den 6 derpå följde på bordet
lagde, Memorial, angående Riks-Ståndens
skil jagtiga Beslut, i afseende på sättet
för slutliga behandlingen af frågan om inlösen
af f. d. Filial-Disconternes utelöpande
skuldförbindelser.
Föredrogs å nyo och remitterades till
Stats-Utskottet :
Friherre af Nordins, Garl Johan, den
Den 7 November c. m.
247
6 dennes på bordel lagde Motion, att Saltpetter-medlen
må, på ett för Fondens framtida
bestånd ändamålsenligt sätt, genom utlåning
af de öfver bebofvet disponible medlen,
göras fruktbare.
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne Memorial
och Utlåtanden:
Från Stats-Utskottet:
Af den 3o sistlidne October:
N:o 58i, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut afgifne Betänkande,
rörande sökt anstånd med betalningens
erläggande för erhållen uildsättningssäd
från Allmänna Magazins-Inrättningens
förråd.
Af den 1 dennes:
N:o 584> i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, angående fortfarande
af det Convoj-Commissariatet beviljade creditif.
Från Bevillnings-Ut skottet :
Af den 5 dennes:
N:t 55, angående yppad skiljagtighet
emellan Riks-S tanden, i afseende-på frågan
Den 7 November e. m.
om doupplette Chartors insändande från
Post-Contoiren genom Magistraten , till controlls
vinnande å afgångne bref.
Från Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskotten :
Af den 4 dennes:
N:o 207 , angående Förslag lil! jemkning
uti Riks-Ståndens beslut, i anledning
af Kongl. Maj:ts Nådiga proposition, angående
en föreslagen Och utarbetad ny författning
om Mått, Mål och Vigt.
N:o 208, angående Förslag lill jemkning
mellan Riks-Ståndens Beslut, öfver frågan
om den af Kongl. Maj:t i Nåder proponerade
Författning om utrifning eller ändring
af Vatten-verk, som, genom uppdämning,
skada jord elier hindra dess odling.
Från Lag-Ut skottet:'
Af den 3o sistlidne October:
N:o 216,0m anslående af ett Cancellistarfvode,
beräknadt från den 1 sistlidne
April.
Den 7 November e. tn.
^49
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet hållet hos
Högloft. Ridderskapet och Adeln
vid Lagtima Riksdagen i Stockholm
, förmiddagen den 7 November
i8a3.
S. D. Föredrogs ånyo och återremitterades,
på grund af dervid gjorde anmärkningar,
Stats-, Banco- samt Allmänna Besvärs
oell Oeconomie-Utskottens den a5 sist—
lid ne October under N:o 5^5 afgifne, samt
den 3 dennes eftermiddagen på bordet lagde,
Utlåtande, rörande anslaget för Strömrensningar
ne, samt åtskilliga dermed gemenskap
egande Motioner. Ut Supra.
S. D. Upplästes Expeditions-Utskottets
under N:o 299 insände Förslag till Riksens
Ständers underdåniga Skrifvelse till Kongl.
Majrt, rörande en förändrad reglering af
Jiospitals-Inrättningarne i Riket; och blef
berörde Förslag, i anledning af Friherre Cederströms,
Jacob, dervid gjorde anmärkning,
till Expeditions-Utskottet återremitterad
t. Ut Supra.
S. D. Sedan Riksens Ständers Herrar
Electorer den 6 dennes utsett Lagmannen,
Borgmästaren Jonas Ullberg att Riksens
Ständers Justitise-Ombudsman efterträda, i
fall bemälde Justitias-Ombudsman innan nästföljande
Riksdag siulle med döden afgå, så
Den 7 November e. m.
fann Ridderskapetoch Adeln nu för godt anmoda
Expeditions-Utskottet, att för Lagmannen
Ullberg uppsatta behörigt förordnande, samt
att jemväl härom föreslå en underdånig Skrifvelse
till Kongl. Majit. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning afBanco-Utskottets
den 3o sistlidne October under
N:o 67 aflåtne, samt den 3 dennes eftermiddagen
på bordet lagde , Memorial, angående
nödig åtgärd till betryggande af Bankens
oell Enskiltes säkerhet, i afseende på
de Assignationer, som, enligt Utskottets Förslag,
skulle komma att utfärdas från Westra
och Södra Låne-Contoiren, blef samma Memorial,
på sätt Banco-Utskottet hemställt,
till Lag-Utskottet remitteradt. Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls Statsocli
Banco-Utskoltens den 4 dennes under
]NT:o 58o aflåtne, samt den 6 derpåföljde på
hordet lagde, Memorial, angående Riks-Ståndens
skil jagtiga Beslut, i afseende på sättet
för slutliga behandlingen af frågan om inlösen
af f. d. Filial-Disconternes utelöpande
Skuldförbindelser. Ut Supra.
S. D. Remitterades till
Stats-Utskottet:
Friherre af Nordins, Carl Johan, den
6 dennes på bordet lagde, Motion, att Saltpeter-medlen
må, på ett för Fondens framtida
Den 9 November.
bestånd ändamålsenligt sätt, genom utlåning
af de, öfver behofvet, disponible medlen,
göras fruktbare. Ut Supra.
Ilögloflige Ridderskapet och Adeln åtskildes
klockan ~ till xi örn aftonen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Söndagen den 9 November.
Plenum klockan haf till 5 eftermiddagen.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet bos
Höglofl. Ridderskapet och Adeln
vid Lagtima Riksdagen i Stockholm,
eftermiddagen den 7 November
i8a3.
S. D. Då nu å nyo föredrogs BancoUtskottets
ej mindre den 23 sistledne Augusti
under N:o 49 afgifne, samt den 2 der
-
Den g November.
påföljde September eftermiddagen på bordet
lagde Betänkande med generelt förslag till
Reglementariske Stadganden för de särskildte
Afdelningar af Banco-Disconten, sorn böra
inrättas för Rikets Vestra och Södra Landskaper
; än ock den 3o sistledne October
under N:o 65 meddeldte, samt den 3 dennes
eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande
öfver de vid berörde Betänkande gjorde
anmärkningar; fann Ridderskapet och Adeln
för godt, att samma Utlåtande gilla, likväl
ined iakttagande af följande förändringar:
1:0. Att den af Utskottet åt Riksens Ständers
Revisorer uppdragne befattning i händelse
af en möjligen nödig ansedd temporaire
tillökning i den,'efter fördelning af
Diseont-Creditivet, förslagsvis bestämda utlåningssumma
för hvart och ett af DiscontVerken,
borde i stället åt Herrar BancoFullmäktige
öfverlemnas.
2:0. Att, med afslag å 3:dje Punkten
af Utskottets Förslag, Herrar Banco-Fullmäktige
skulle äga, att tillsätta Ledamöterne
i Directionerne öfver Låne - Contoiren,
och hvilka Ledamöter borde stå under Herrar
Banco-Fullmäktiges uppsigt och tillsyn,
samt utgöras af ett Bankens Ombud, jemte
så många personer, som Herrar Banco-Fullmäktige
för ärendernes ordentliga gång samt
Låne-C011 toirens behöriga säkerhet kunde
finna nödigt, dock icke flere än högst Fyra
Ledamöter utom Bankens Ombud.
Den g November. * a53
3:o. Att 4^de Punkten, sådan den i
Utskottets första Betänkande blifvit framställd,
af Ridderskapet och Adeln gillades.
4:o. Att hvar och en af Directeurerne
vid Låne-Contoiren borde, såsom årligt arfvode,
erhålla Femhundrade Riksdaler, samt
Bankens Ombud vid hvardera Låne-Contoiret
i årlig aflöning 3,000 Riksdaler Banco,
}‘emte hälften af dess i Banken innehafvande
ön; och att för öfrigt alla Tjenstemännen,
jemte Waktmästaren vid Låne-Contoiret i
Malmö, borde erhålla lika aflöning med
den Utskottet för deras vederlikar vid LåneContoiret
i Götheborg tillstyrkt, och som
af Ridderskapet och Adeln godkändes.
5:o. Att åt Herrar Banco-Fullmägtige
skulle öfverlemnas att förordna, hvilka af
Ledamöterne uti Directionerne borde vara
Ordförande.
6:0. Att io:de Punkten, §ådan den i
Utskottets första Betänkande tyder, af Ridderskapet
och Adeln godkändes.
7:0. Att så väl Directeurerne som Tjenstemännen
vid Låne-Contoiren endast af
Banco-Discont-Verket i Hufvudstaden må
erhålla lån, på godkända Actier eller gällande
publike papper.
8:0. Att cautioner må godkännas, äfven
då Löftesmännen äga deras hemvist
a 54
Den g November.
utom districterne, dock ej förr, än åtta dagar
efter det avislistorne inkommit, och
skulle, i fall något lån beviljats, der cautionisten
icke dessmindre befunnes vara öfvertecknad,
låntagaren vara pligtig att antingen
promt anskaffa ny godkänd borgesman,
eller ock genast inbetala bela lånet.
9:0. Att, enär beläning på actier och
publike papper, endast vid Banco-DiscontVerket
i Hufvudstaden borde äga rum, i3:de
Punkten således komme att utgå.
10:0. Att årliga revisioner vid DiscontLåne-Contoiren
borde förrättas på lika sätt,
som för Banco-Discont-Verket är stadgadt;
Herrar Banco-Fullmäktige likväl obetagit,
att när som helst, genom Ombud låta anställa
serskild Revision; uti hvilket beslut
de öfrige*Riks-Stånden skulle inbjudas att sig
med Ridderskapet och Adeln förena. Ut
Supra.
Företogs till pröfning Riddarhus-Utskottets
den a5 sistledne Julii aflåtne samt den
18 derpåföljde Augusti eftermiddagen på bordet
lagde, Memorial, innefattande Utlåtande
öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets
förut meddeldte förslag till Första Afdelningen
af Riddarhus-Ordningen.
Herr Grefven och Landt-Marskalken
hemställde, om icke, enär Utskottets förslag
Den g November.
till Första Afdelningen af Riddarlius-Ordnin
gen
innefattade 20 §§., Ridderskapet och
Adelil behagade tillåta, att hvarje §. finge
särskildt för sig företagas och pröfvas.
Bifölls.
§• i*
Herr o>077, HartmansdorffAugust: Jag
vågar underställa Ridderskapets och Adelns
bepröfvande, om icke orden: eller vid Ridderskapets
och Adelns sammankomster under
Riksdag skulle kunna uteslutas, emedan de
innefatta en förklaring, som synes öfverflödig,
då ingen tvätydighet i alla fall kan uppstå,
om §:n får följande lydelse: Pä Riddarhuset
eige hvar och en introducerad ätt,
efter den vid 180g års Riksdag stadgade
Nummerf öljdy säte och stämma , på sätt denna
Riddarhus-Ordning föreskrifver.
Herr Grefven och Lan dt-Marskalken
gjorde proposition till bifall å den utaf Herr
von Hartmansdorff af 1 §:n föreslagne redäction;
hvilken proposition med Ja besvarades.
§• 2-
Herr Hjerta, Gustaf: Jag anser det vara
oriktigt, att i denna §. ingen artikel är
begagnad vid ordet introduetion. Om uttrycket
skall bli rätt språkenligt, måste det
256
Den g November.
heta: Under Riksdagarne må likväl intro~
ductionen ej &c.
Herr Rosenblad., Bernhard: Jag kan ej
annat, än finna det af Utskottet begagnade
uttrycket introduction ganska språkenligt,
utan tillsatts af någon artikel, särdeles när
det kan blifva fråga om flere ätters introducerande
på en gång.
Herr Hjerta: Om man fäster uppmärksamhet
å den föregående delen af §:n, ser
man deraf, att man betraktar hvarje ätts
introduction i och för sig sjelf. Det är derföre
jag tror att det bör beta introductionen,
emedan det annars icke blifver riktig Svenska.
Herr von HohenhausenMichael: När
förra gången fråga förevar i Ståndet om Introduction
å Riddarhuset, utfäste jag mig
att föreslå en sådan ändring i denna §., hvarigenom
introduction skulle komma att endast
under Riksdag beviljas, utan att likväl
då af Ridderskapet och Adeln kunna förvägras.
Sedermera hafva så många brydsamma
ventilationer i denna del ägt ram, att jag
fruktar, det Ridderskapet och Adeln med
ledsnad skulle se denna fråga återkomma;
hvarföre jag icke nu vill uppgifva något sådant
förslag, i fall det ej af Ridderskapet
och Adeln skulle äskas. Hvad Herr Hjertås
anmärkning angår, skall jag, då jag så väl
Tid denna, som vid alla öfriga förändringar,
önskar
Den g November*
Önskar redactionens förtydligande, sä mycket
som möjligt, icke bestrida den, om en bättre
Svenska derigenom vinnes.
Herr Gref ven och Landt - Marskalken
erinrade, att om Herr Hjertås anmärkning
bifölls, borde ock i början af §:n ordet: Introduction
till Introductionen förändras.
Herr Hjerta: Det ena är articulus indefinitus,
det andra definitus. På det senare
stället tror jag säkert , att uttrycket skulle
till Fransyskan.öfversättas med l’introduction.
Herr von Hartmansdorff: Jag är af
samma mening som Herr Grefven och LandtMarskalken,
att artikeln, om den skall begagnas,
bor tillsättas så väl på det förra,
som på det senare stället, ehuru jag tror,
att den rätteligen icke på någotdera är nödvändig,
eller lämplig, så framt vi vilje bålla
oss vid naturen af vårt språk. När man talar
om en sak i allmänhet, lärer ingen artikel
böra tilläggas; och jag vågar så mycket
mera yrka det, i afseende på detta ställe,
för att icke vålla ytterligare tvister i ett
ämne, som redan blifvit så vidlyftigt afhandladt.
Ordet: introductionen skulle möjligen
kunna anses för en motsats af något
annat föregående definitum till exempel adlandet,
som icke finnes. Jag tillstyrker således
bifall till den af Utskottet föreslagne
redaction.
Ridd. o. Ad. Prot. X.. Band. 17
a58
Den ,9 November.
Herr Hjerin: Det vore rätt illa, om
någon tvist skulle uppkomma om §:n, för
det man vill lia dess redaction rättad efter
Svenska språkbruket. Örn någon Ledamot
af Svenska Academien vore bär närvarande,
skulle han säkert instämma med mig.
Herr Cederschjöld j Pehr Gustaf: För
min del kan jag, som likväl icke vågar gifva
mig ut för stor språkkännare, ej finna
Riddarhus-Utskottets förslag stridande mot
Svenska språkbruket. Mig förekommer det,
som vore ordet: någonj på senare stället
utlemnadt.
Herr Hjerta: Om man ägde rätt att*
vid Grundlagens tolkning, förstå något ord
inunder, skulle jag instämma med Herr Cederschjöld.
Men då detta ej' är förhållandet,
kan jag ingalunda förmås alt afstå från min
anmärkning.
Herr Cederschjöld: Jag får* i anledning
af den siste värde Talarans yttrande påminna,
att icke blott i Grundlagen och i
allmänna Lagen, utan äfven i ali skrift och
i allt tal, tanken måste suppleera vissa ord,
som utelemnas, för att undvika onödiga och
just derföre högst obehagliga repetitioner.
Herr Grefven och Landt-Marskalken
hemställde, 0111 Ridderskapet och Adeln be
-
Den g November.
25g
lingade gilla Riddarhus-Utskottets föreslagna
redaction af i §:n.
Ropades J a.
Herr Hjerta: Jag anhåller vördsamt,
att få anmäla min reservation mot detta beslut,
såsom icke enligt med Svenska språkbruket.
§. 3.
Herr von Hartmansdorff: Jag anhåller,
att få tillstyrka en bestämdare, och såsom jag
tror, fullständigare redaction af denna §.,
medelst följande lydelse: Ej må någon upptaga
annan Ätts namn eller vapen, den må
vara lef vande eller utdöd , med mindre lian
dertill undfått Konungens Nådiga tillstånd,
efter att, i händelse Ätten ännu lefverj
hafva inför Kongl. Maj:t uppvisat dess medlemmars
uttryckliga samtycke dertill.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
hemställde, om Ridderskapet och Adeln behagade
godkänna den af Herr von Hartmansdorff
utaf 3 §:n föreslagna redaction.
Bifölls.
§. 4 blef, uppå gjord proposition, af
Ridderskapet och Adeln bifallen.
Den Q November.
$. 5.
Herr von Hartmansdorff: Jag skulle
tro, att det 3:dje eller sista Momentet af
denna §., innehållande tillämpningen af grunderne
i de bägge föregående Momenten kunde
utgå, och tydligheten i alla fall blifva
lika stör. Några små redaetions-förändringar
torde likväl behöfvas; hvarföre jag anhåller
att få uppläsa det Förslag till denna
§:s lydelse, hvilket synes mig vara rigtigast:
1:0. Inom så val gamla sorn nya Adelil ,
anses såsom Stamfader för en Adelig Ätt
den, sorn till samina Ätts värdighet först
npphöjd blifvit, och såsom Ättemän sä väl
hvar och'en, som af Ättens värdighet är
lagligen delagtig vorden, som och den, hvilken
denna värdighet ärfva kan-, och sjelf
är introducerad Svensk Adelsman. Hufvudman
är den Ättemän, hvars Ättegren
är äldre än någon af de öfrigas, och har
varit det i hvart och .ett led, från och
med Stamfadrens barn till och med, hans eget.
Fjermare eller yngre i Ätten, är den Ättemän,
sorn senare eller icke utan fleres bortgång,
kan blifva Hufvudman ; närmare eller
äldre i Ätten den, som förr skulle blifva
det. Den Ättemän, sorn iner än en Ätts
värdighet arfva kati, rukne sig i ajseende
på Säte och Stämma å Riddarhuset, tilt
den Ätt, frän hvars Stamfader han pä
Svärdssidan närmast härstammar, samt enär
tvenne af dessä Åtter leda sin härkomst
frän en och samma Stamfader, till den Ätt,
Den Q November.
soia främst pä Riddarhuset sitter. 2:0 undantag
härifrån äger endast rum inom de
åtter, hvilkas hufvudman emellan 1792 och
18oq blifvit, jemte större eller mindre del af
slägten, och med särskild stadgad Successionsordning
till Friherrlig eller Gref velig värdighet
upphöjde : Hufvildmannar ätten för
den Ättj som utgör Slägtens icke upphöjda
del, tillfälle då den Ättemän, som af dej ensligt
Diplomen i lägre värdighet c/varblif'
v ande, var närmast den eller de, hvilka i
den högre värdigheten inträdde, och förblifve
inom nämnde persons gren, till dess
densamma utgår. Nämnde hufvud/nannarätt
tillfälle då, med enahanda vilkorj den i
samma lägre värdighet qvarblifne Ättemän,
som befilines vara äldst efter Stamfadern ,
och som ej tillika är Ättemän på en högre
nummer.
Der skulle då §:n sluta och 3:djc Momentet
försvinna.
Herr von Hohenhausen: Det 3:dje Mo
mentet
tillsattes af Utskottet, på det §:n
skulle blifva lättare förstådd, men jag erkänner
visserligen, att det kan umbäras, när
i alla fall, genom dess intagande i Protoeollet,
den rätta andan, i hvilken §:n skall
förstås, finnes förvarad till säkerhet mot
fräintida tvister. Jag har således intet att
erinra mot Herr von Hartmansdorff anmärkning,
utan förenar mig med honom.
2Ö2
Den g November.
Herr Cederschjöld: Uti den förekom
mande
definition på Stamfader för Adelig
ätt, heter, att det är den, som till samina
ätts värdighet först upphöjd blifvit. Jag
finner likväl en otydlighet deruti, att man
icke vet, om dermed menas den, som af
Konungen blifvit upphöjd till ättens värdighet,
eller den som först blifvit å Riddarhuset
introducerad.
. -j ■' • iV : ? ; ; #
Herr Hjerta: Jag förenar mig med
Herr von Hohenhausen deruti, att 3:dje Momentet,
såsom öfverflödigt, må uteslutas,
när meningen dermed blott varit, att genom
exempel ännu mer förtydliga §:n. Hvad
den af Herr Cederschjöld väckta fråga beträffar,
skulle jag tro meningen böra vara,
att som Stamfar anse endast den, hvilken
för ätten tagit introduction. Detta anser jagför
så gifvit, att jag vågar ur denna åsigt
föreslå Ridderskapet och Adeln, att i alla
fall låta den af Utskottet föreslagna redaction
qvarstå.
Herr Jliben, Carl Wilhelm: Då jag vågar
tillstyrka Ridderskapet och Adeln, att antaga
den redaction Herr von Hartmansdorff föreslagit,
anhåller jag likväl att dervid få göra en
obetydlig anmärkning. §:n kommer derigenom
att bestå endast af arne Momenter, hvilkas
numerering med no och 2:0 kunde utgå.
Herr Cederschjölds anmärkning är fullständigt
och rigtigt besvarad af Herr Hjerta,
Inom Svenska Riddarhuset är ingen Adelig
Den g November•
2G3
farnille känd, förr än den vunnit inlroduction,
som åter först beviljas, sedan alla
prestanda blifvit fullgjorda,
Herr von Hohenhausen: Utskottets mening
bar varit, alt den, som tagit introduktion,
skall å Riddarhuset räknas för Stamfar.
Det är likafullt visserligen gifvit, att
livar och en är Adelsman, hvilken Kongl,
Maj:t behagar upphöja dertill, men han erhåller
ingen representations-rätt, förr än lian
är introducerad. Sådant har ofta skett en
lång lid efter, hvarpå exempel kan anföras
från i8o(), då Adeliga Ätter introducerades,
hvilke, ända till 100 år förut, blifvit till
adelig värdighet upphöjde. Det var då i
alla fall nödvändigt, att Stamträdet skuK
le anses börja från den, som upphöjdes i
Adeliga värdigheten. Jag tror ingen svårighet
bör vara dervid, att lemna §:n iden
form den nu har.
Herr Cederschjöld: Det har blifvit förklaradt,
att meningen vore, att anse för
Stamfar den, genom hvilken Attén blifvit
introducerad; men då synes mig olämpligt,
att nyttja ordet "upphöjd.” Det är väl icke
Ridderskapet och Adeln, sorn genom inlroduetionen
upphöjer någon till Adeligt Stånd,
ulan Kongl. Maj:t genom utnämnandet. Om
derföre en, som blifvit adlad, icke sjelf söker
introduktion,' utan denna till exempel
tages af en yngre Ättemän , så skulle det vara
underligt om den Adlades äldre ättegren
264
Den g November.
derigenom skulle för alltid utestängas frän
Representations-rätten. Detta skulle likväl
blifva följden enligt den föreslagna Redactionen.
Om delta verkligen vore meningen
och kunde anses för rätt, så bör åtminstone,
till undvikande af ali tvåtydigbet,
ordet ''upphöjd’’ borttagas, och istället
sättas till exempel, den, genom hvilken ätten
först blifvit på Riddarhuset Introducerad.
Herr Hjerta: Jag fruktar, att den si
ste
värde Talaren glömt den föreskrift, att
introduction måste sökas inom arne år. Då
man känner detta förhållande, synes icke
någon utgrening af Attén på så korrt tid
vara att befara. Hvad angår Herr von Hartmansdorffs
förslag, anhåller jag få veta ,
hvari skillnaden består, emellan hans och
Utskottets Förslag, emedan det för mig
icke varit möjligt att höra. För min del
anser jag Utskottets redaction tillräcklig,
endast 3:dje Momentet kommer att utgå.
Herr von Hartmansdorff: De anmärk
ningar
Herr Cederschjöld gjort, i afseende
på definitionen af ordet; Stamfar, hafva
blifvit, såsom mig synes, tillräckligt vederlagda
af Herrar Hjerta och von Hohenhausen.
Huru man än vill förstå meningen,
så är den närvarande redactionen tillräcklig
att gifva vederbörande erforderlig efterrättelse,
Olikheten mellan Utskottets och mitt
Förslag är till exempel, att efter orden : enär
Dm g Noveyibtr.
265
2.7ic af desse ätter j ordet lagligen är uteslutit,
i mitt Förslag , emedan icke annat än laglig
härkomst kan komma i fråga. På samma sätt
har jag förändrat ordet arfsordning till Successionsordning,
emedan det sednare är ett
gammalt bekant ord, hvaremot det förra
möjligen kunde lemna rum för misstydning.
Så har jag äf'ren i början gjort en omflyttning
af verberna, hvilken i det hela är af
ingen vigt, men hvarigenom meningen faller
sig lättare. Herr Ribens anmärkning,
att om 3:dje Momentet borttages, de bägge
förra icke behöfva numereras, anser jag
vara vigtig,
Herr Cederschjöld: I anledning af de
anmärkningar, som blifvit gjorde vid mitt
anförande, rörande oi’det Stamfader, får jag
äran uppgifva ett fall, som alltförväl skulle
kunna inträffa. En gammal man blir adlad,
som har både söner och sonsöner, men dör
sjelf innan Introductionens prasscriptionstid
vore tilländalupen. Ingen af sönerna kunde
fullgöra prestanda till vinnande af introduction;
men detta göres af en Sonson. Då
frågas: skalle den adlades äldre ättegrenar
för alltid vara uteslutne från representations-rälten,
och denna endast tillkomma
Sonsonens efterkommande ?
Herr von Hohenhausen: Den ibland
den adlades succederande slag tingar, sorn
för sig erhållit introduclion, är den förste,
sorn har rättighet att å Riddarhuset inkom
-
266
Den $ November.
ina. Likafullt kommer i Genealogien att
upptagas (len, som blifvit till Adelig värdighet
upphöjd, men endast den, som blifvit
introducerad, kan först vinna inträde på
Riddarhuset. Jag får derföre tillstyrka redactionens
antagande, på sätt Utskottet den
föreslagit.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
hemställde, om Ridderskapet och Adeln önskade,
att 3:dje Mom, i den af RiddarhusUlskottet
föreslagne redaction af 5;te §, målle
utgå.
Ropades Ja.
Hvarefter Herr Grefven och Landt -  Marskalken gjorde proposition lill bifall af
de återstående 2:ne Momenlerne af berörde
redaction.
Ropades Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och
Lcnidt-Marskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade godkänna Herr
von Harlmansdorffs redaction , med iagllagande
deraf att §:s 2;ne Moment icke behofde
numereras.
Bifölls.
§. 6, blef, uppå gjord proposition, af Ridderskapet
och Adeln gillad.
Den q November.
267
§• 7-
Herr Riben: Redan då Riddarhus-Ut
skottets
Betänkande första gången förevar,
vågade jag framställa anmärkning mot Utskottets
Förslag, att utesluta frän representationsrättighet
den Ätt, .hvaraf blott funnes
en person, oell som vore omyndig. Min anmärkning
lärer ei förtjent något afseende,
emedan Förslaget återkommer i samma skick,
som det befanns första gången. Jag grundade
densamma derpå, alt man ifrån Riddarhusets
första stiftelse alldrig antagit till regel,
att det är personen utan Ätten som representeras.
Denna regel var rigtig på en
tid, då den Svenska Adelns Ledamöter voro
de rikaste af alla medborgare, och den
mäste således än mer vara det nu, när icke
förhållandet är sådant. Jag inser ej hvarför
man skall uppleta anledningar att minska
Representanternes antal. Både vid den,
förra discussionen här i Ståndet och under
den enskilta öfverläggning, som i ämnet ägt
ruin, har jag tyckt mig finna, att flere ansett
olämpligt, att en förmyndare, sorn sjelf
är ofrälse., skulle kunna utfärda fullmakt för
sin adeliga Pupill. Detta har icke verkat på
mig. En Adelsman blir Adelsman lika väl,
antingen Fullmakten underskrifves af en
ofrälse person eller icke. Jag skall likväl
allt för gerna frångå, att förmyndare framdeles
skola utgifva dessa Fullmakter, hvilket
egenteligen icke tillhörer en Förmyndares
befattning, Men det har åt honom blifvit
*68
Den q November.
uppdraget, emedan någon Auctorilet skulle
verkställa det, och man liar lemnal förmyndare
denna rättighet af samma skäl,
som Riksens Ständer ut sina Fullmäktige i
Banken och Riksgäldskontoret uppdragit
att emellan Riksdagarne tillsätta JustitiaeOmbudsman.
Men om Ridderskapet och
Adeln finner olämpligt, att en ofrälse person
utfärdar Fullmakt, hemställer jag örn
icke Ridderskapet och Adeln skulle vilja
förena sig om att uppdraga detta åt någon
fullkomligt Adelig Auctoritet; i hvilket afseende
jag vågar föreslå Riddarhus-Directionen.
Jag anhåller derföre, det Herr Grefven
och Landt-Marskalken täcktes genom
framställd proposition utröna , huruvida Ridderskapet
och Adeln anser de ätter, af hvilka
endast finnas omyndige personer lefvande,
böra bibehållas vid representationsrätten
med vilkor af den förändring, att Fullmakten
utfärdas af Riddurhus-Directionen.
Herr Cederschjöld: De anmärkningar
jag går att göra vid denna §. äro egenteligen
rigtade mot redactionen. Der står bland
annat: Ar Adelsman, hvilken för nesligt
brott blifvit inför Domstol tilltalad, genom
behörigt Utslag, som dock ej ännu vunnit
laga kraft, förklarad antingen till straff
skyldig eller med mer än halfva bevis besvärad,
så att domaren funnit saken böra
till framtiden lemnäs, då den kunde uppenbar
varda, dä vare han, intill dess samma
Utslag lagligen iipphäfdt blifvit, frän Rid
-
Den g November.
dårhuset utesluten, Här synes, sorn skulle,
i händelse domen vunnit laga kraft, det berättiga
honom att sitta qvar. Jag får derföre
hamställa att, i stället för orden: so/n
dock ej ännu, må sättas: änskönt det ännu
ej vunnit laga kraft.
För det andra står: får hufvudman enligt
denna R iddarhu s- Ordning , icke utgifva
Rull magt, inträde närmaste Ättemän, på
hvilken sådant icke inträffar &c. Jag kan
väl gissa till meningen häraf, men den synes
mig nog dunkel. Jag vågar derföre föreslå,
att denna redaction må sålunda förändras
: inträde för tillfället närmaste ättemän,
för hvilken något lagligt hinder icke
möter &c.
Herr von. Hartmansdorff: För min del
anser jag Utskottets förslag alldeles rätt, med
undantag deraf, att efter orden: så att Domaren
funnit saken böra till framtiden lemnäs,
orden; då den kunde uppenbar varda,
torde kunna uteslutas, emedan deras mening
redan finnes innefattad i de föregående orden.
Äfven får jag tillstyrka, att i slutet af §:n,
efter orden: Finnes ingen sådan, må, för
tydlighetens skuld, införas ordet Ättemän.
I öfrigt, och hvad angår Herr Ribens förslag,
att Riddarhus-Directionen hädanefter
skulle, i stället för ofrälse Förmyndare,
utfärda Fullmagter för myndige Hnfvudmän,
så anser jag detta förslag mindre lämpligt.
Riddarhus-Directionen skulle derigenom gö
-
Den Q November.
ras till en slags Magazins-Förvaltning af
Fullmagler, hvilken efter god tycko, och den
hland hennes Ledamöter tillfälligtvis radande
stämning, kunde utöfva denna rättighet.
Jag tror icke, att man så likgiltigt hör behandla
representationsrätten, hvarföre jag
VÖrdsamt tillstyrker Ridderskapet och Adeln,
att förblifva vid hvad Utskottet i detta afseende
föreslagit.
Herr von Hohenhausen i Emot de anmärkta
och föreslagna redaclionsförändringarlie
vid denna §. har jag intet att invända,
så vida §:n derigenom blir mera tydlig;
men hvad princip-frågan angår, får jag
erinra, att det visserligen icke varit Utskottets
mening, att genom det uppgifna förslaget
undandraga ofrälse Förmyndare mer än
andra, denna rättighet, utan har det helt
och hållit härflutit af frågans betraktande
ur principens synpunkt. Utskottet har, ur
denna åsigt, ansett Fullmagts utfärdande till
Riksdag, icke kunna tillkomma Förmyndarebefattningen,
utan tillhöra närmaste Ättemän,
och det just af den orsak, att det är
attén, och icke personen, som representeras.
Dessutom vågar jag påminna, att icke alla
ätter nödvändigt måste representeras; ty om
till exempel en Adelsman blifvit Friherre
emellan 179a och 1809, jemte dess äldste
son, samt de öfrige qvarblifvit uti den adliga
värdigheten, och fadren dör, samt den
äldsta sonen sedan blir Grefve efter 1809,
så är, om han icke har barn, den Friherr
-
Den q November
271
liga ättens representationsrätt livilande , till
dess han får en son, som då är Friherre.
I alla fall tillkomma det honom, att disponera
om arne rum på Riddarhuset. Utskottet
har icke ansett den af förslaget möjligen
Uppkommande minskning af disponibla Fullmagter
kunna hafva någon verkan på Ridderskapets
och Adelns pluralitet, ehuru äfven
Utskottet ansett ett större antal Ledamöters
närvaro hos Ridderskapet och Adeln
vid Riksdagarne nyttigt. För öfrigt skall jag
icke vara envis i denna sak, om Ridderskapet
och Adeln, emot principen vill förblifva
vid det gamla förhållandet, hvarföre jag
vördsamt förenar mig i anhållan om proposition.
Herr Hjerta; Jag anser Riddarhus-Utskottets
förslag i denna punkt vara det enda
i hela Betänkandet, som jag helt och
hållet måste ogilla , först och främst emedan
det tyckes sätta Ridderskapet och Adeln i
ett helt annat tillstånd, än Grundlagen sätter
de öfrige Stånden, och för det andra,
emedan man derigenom frångår ett gammalt
bruk. Jag tror icke någon större säkerhet
genom ett stadgande i Riddarhus-Ordningen
behöfves, ätt Ridderskapet och Adeln blir
representerad af hederligt folk, än den Riksdagsordningen
förutsätter, hvars 18 §. jag
anser i detta afseende vara tillräcklig. Hvad
det angår, att Förmyndare hädanefter icke
skola få utfärda Fullmagt, så har sådant
liittils i alla tider varit öfligt, och är grun
-
Den g November1.
dadt på de begrepp man gjort sig om För*
myndares pligter, hvilka kunna röra icke
blott pupillens persons, utan äfven efterkommandes
rätt, till exempel om pupillen
är Fidei Commissarius, i hvilket fall Fidei
Commissets skötsel tillhör Förmyndaren.
Jag vet då icke, hvarföre ej äfven en Förmyndare
må kunna utfärda Fullmagt. Jag
kan derföre icke annat än anhålla, att denna
§. i Riddarhus-Ordningen må blifva upp»
håfven, och förhållandet rättas efter 18 §.
Riksdags-Ordningen, så att allt får tillgå på
gamla sättet.
Grefve von SchwerinFredric Bogis*
laus: Jag instämmer helt och hållet med
Herr Hjerta, att det är 18 §. Riksdags-Ordningen
allena, som bestämmer, huruvida
Adelsmannen är berättigad tili inträde bland
Representationen. Det är icke i sin ordning,
att för ett Stånd i detta afseende stadga
strängare vilkor, än för de öfrige, hvilket
innefattar en förolämpning för dem. Hvad
den andra frågan beträffar, har jag redan
yttrat, att jag icke anser någon ätt böra från
representation uteslutas, derföre, att ingen
fullmyndig medlem deraf finnes, lusta
§:n står, att hvar och en introducerad ätt
skall äga säte och stämma på Riddarhuset,
utan att något undantag dervid är gjordt.
När nu den §:n är antagen, synes det
mig klart, att icke heller vid denna någon
exception kan göras. Alla beräkningar, huruvida
-
Den g November.
räkningar, huruvida Ridderskapet och Adeln
kau vara talrik nog ändå, äro här ej på sitt
ställe ; hvarförutan erfarenheten torde intyga,
att Ridderskapet och Adeln, mot Riksdagarnes
slut, aldrig är till större antal församladt,
än till göromålens bestridande
oundgängeligen erfordras. Jag vågar derföre
till Herr Grefven och Landt-Märskalken
hemställa, om ej proposition borde göras på
Herr Hjertås framställning.
Herr von Hohenhausen: Hvad först beträffar
den siste värde Talarens anmärkning,
att enligt i:sta §:n hvarje introducerad ätt
ovilkorligen skall kunna intaga säte och stämma
på Riddarhuset, så trodde jag mig genom
det exempel jag nyss framställde hafva
visat, att sådant icke alltid är ens möjligt.
Derjemte om man sålunda skulle pa
denna §. hafva fästat hufvudsakligt afseende,
så borde äfven någon ansvarighet utsättas
för hvarje ätt, att fullgöra sin representationsrätt»
Härom vill jag dock icke ingå i
någon vidare utveckling för att icke upptaga
tiden, utan torde Ridderskapets och Adelns
svar bäst kunna afgöra tvisten. Men hvad
jag icke kan lemna å sido, är Herr
Hjertås yrkande, att den, som är med halfva
skäl till något brott förvunnen, icke dessmindre
skall få intaga säte och stämma
i Ståndet, hvilket hil tils varit förvägradt,
och hvilket jag för min del alls icke
Kidd. o. Ad. Prot. X. Band. 18
274
Den g November.
lan medgifva. Någon jemförelse med de
andra Stånden kan här icke tiga rum, enär
de icke kunna supponeras välja lill Riksdagsmän
sådane personer, Men då något val
icke sker hos- Ridderskapet och Adeln, måste
vi söka skydda vårt anseende genom
strängare föreskrifter, och icke genom sådana
bänkkamrater ådraga Ståndet missaktning.
Jag kan på dessa grunder icke medgifva dell
af Herr Hjerta yrkade förändring af denna
Herr Riben: Sedan nu tvenne Leda
möter
begärt proposition å fortfarande rättighet
för Förmyndare, att utse Fullmäktig,
förenar jag mig deri, och afstår ifrån mitt
Förslag, lieldst det icke härledde sig från
min öfvertygelse, utan af mig föreslogs såsom
en medelväg mellan de begge stridiga
meningar jag bär bort yttras.
Herr Hjertås anförande rörande 18 §:n
Riksdags-Ordningen, hvilken undfallit min
uppmärksamhet, har bragt mig på en öfvertygelse,
hvilken jag anhåller att få framlägga.
Jag tror, att Ridderskapet och Adeln
icke ens bar rätt att stadga något sådant,
sorn Riddarhus-Utskottet i detta afseende
föreslagit. I i8:de §;n står , att till
Riksdagsman må ej i något Stånd godkännas
&c. Detta ordet något rörer således ej
blott de ofrälse Stånden, utan innefattar en
bestämd qvalification på en Riksdagsmans
egenskaper till hvad Stånd han hörer. Jag
Den Q November.
27 5
forenar mig således äfven i delta afseende
med Herr Hjerta, att denna punkt måtte
alldeles ur S. uteslutas.
Herr Rosenblad.* Beträffande hvad den
Sisté värde Talaren anfört, att Ridderskapet
och Adeln ieke skulle äga rätt, att genom
något stadgande förmena Förmyndare
att utfärda Fullmakt, så får jag påminna
om ja §. Riksdagsordningen> soin säger,
att Riddet-skapet och Adeln skall representeras
enligt Riddarhus-Ordniligen, hvilken,
likasom öfrige Stånds-Ordningar, hör vara
1 öfverensstämmelse med Grtindlagarne författad.
Då nu förevarande stadgande icke
står i någon strid med Grundlagen, så måtte,
0111 Kongl, Maj.*t dertill gifver sitt samtycke,
formen deraf icke kulina sägas vara olaglig.
Att det skulle vara stridande möt 1 §.
Riddarhtis-Ordningen, kan jag ej heller ilise.
Der står väl> att livar och en introducerad
Ätt äger säte och Stämma på Riddarhuset,
men om icke en Ätt är i tillfälle att
begagna denna rätt, måtte väl den utgöra
ett undantag derifrån. Det finnas ej blött sådana
Ätter, hvaraf de enda lefvande Medlemniarne
ännu icke uppnått 21 år, utan äfven
sädanej hvilkas representations-rätt är alldeles
hvilande i brist på lefvande medlemmar,
ehuru genom nyås födsel de kunna
åter Upplifvas. I händelse man skulle anse
Utskottets Förslag minska tillfället för Ridderskapet
och Adelns Ledamöter att få sitta-
för Fullmagt, skulle jag våga föreslå det
Den g November.
tillägg, att, i händelse Hufvudman icke äger
utgifva Fullmagt, Ättemän då må äga rättighet
alt den utfärda. De smärre redactionsförändringar,
hvilka Herr Cederschöld
och Herr von Hartmansdorff föreslagit, gillar
jag fullkomligt, hvarföre jag vågar föreslå
bifall till Utskottets redactions-förslag,
med iakttagande af desse förändringar.
Friherre CederströmJacob: Jag lin ner intet
skäl, att förmena en Förmyndare, att utfärdaFullmagt,
äfven om han är ofrälse, emedan
han är skyldig och äger rätt, att i alla mål bevaka
sin pupills bästa. Hvad ättemän beträffar,
så gäller deras rättighet, att för ätten
taga säte och stämma, likaväl der hufvudmannen
är omyndig, som i andra ätter,
och för de ätter, hvaraf ingen myndig medlem
finnes, skulle Svenska Folket i annat
fall komma att sakna en representant. Sådant
är icke förenligt med de Författningar, som
tillåta ofrälse personer, att vara Förmyndare
för Adeliga barn, emedan den, som är
Förmyndare, äfven bör få utöfva alla, en
Förmyndare tillhöriga, rättigheter.
Herr von Hartmansdorff: Denna §. in
nefattar
2:ne olika frågor, hvilka på en gång
kommit under Piidderskapets och Adelns öfverläggning.
Den första är, huruvida anklagelse
för nesligt brott skall kunna beröfva
någon säte och stämma på Riddarhuset, hvilken
annars dertill vore berättigad. Det har
blifvit ifrågasatt, öm Ridderskapet och Adeln
Den 9 November.
lagligen ägde rätt att föreskrifva sådant rörande
sine medlemmar» hvilket icke finnes
stadgadt för de andra Ståndens, och Herr
von Hohenhausen har visat grunden dertill
i det olika sätt, hvarpå Ridderskapets
och Adelns Ledamöter blifva Riksdagsmän,
emot hved förhållandet är med de öfrige
Ståndens medlemmar. 12 §. Riksdags-Ordningen
blott åberopar Riddarhus-Ordningen;
och genom den ännu gällande är ådagalagdt,
att ett sådant stadgande, som det ifråga vasande,
ej hittils funnits olagligt. I 7 §• finnas
redan följande ord: Lag samma vare,
om lian för nesligt brott är under tilltal vid
Domstol, men Utslag i saken ej ännu är
fäldt, eller om han ej annorlunda befrielse
vunnit, än att Domstolen förklarat honom
icke kunna till saken fällas, eller Domaren
saken till framtiden lemnat.
Således har man redan en lag eller föreskrift
härutinnan, hvilken jag hoppas Ridderskapet
och Adeln framgent skall finna
rigtig. Den senare frågan om ofrälse Förmyndre
må äga rätt att utfärda Fullmagt
för omyndig Adelsman, är, efter mitt begrepp,
af Utskottet rätt behandlad. Jag kan
icke tro, att man, för önskan alt se Riddarhuset
så talrikt som möjligt, bör tillåta
sig vidtagande af åtgärder, sorn strida mot
väsendet af Riddarhus, att man dit endast
genom Adelsman, och Kongl. Majrt vinner
inträde. Jag tror att Riddarhuset är talrikt
nog, och Regeringen lärer efter erfarenheten
278
Dan Q November.
att döma, ej underlåta att sörja för det
Ledamöterne ej hlifva för få. För öfrigt,
orri icke de röstägandes förmögenhet svarar
emot deras antal, så är det fruktansvärdt,
att om än ofrälse Förmyndare få| utfärda
Fullmagter, hänkarne ändock skola blifva
lika toma sorn 1111 , mot slutet af långvariga
Riksdagar. Vi hafva just exemplet för Ögonen.
Riddarhus-Utskottet har utgått från
dpn efter mitt begrepp rigtiga grundsatsen,
att en och samma person ej hör äga di-;
rect inflytande på bestämmandet af repre-'
gentationens personal i ajne Stånd. Detta
skulle likväl inträffa, om en ofrälse person
kunde på en gång utgifva Fullmakt till Säte
på Riddarhuset , och deltaga i val af Riksdagsman
i annat Stånd. Jag vågar derföre
tillstyrka bifall å Utskcttest Förslag, såsom
mest öfverensstämmande med andan af vårt
representationssätt.
Herr Hjerta: Då Sveriges Konung och
Ständer besvurit 1809 års Grundlag, är jag
öfvertygad, att de funnit enligt med alla
lagar, att den, som står under Guds dom,
icke står under menniskors. Det är derföre,
spm ingen kan dömas på halfva skäl;
annars kunde ju hvilken som heldst, genom
ett vittnes anklagelse, blifva förlustig sin
Riksdagsmannn-rätt. . Det är också derföre,
som 18 §• blifvit så redigerad, sorn den befinnes.
Af detta skäf skulle jag icke eller
tro någon annan tillämpning för Ridderskapct
och Adeln vara behöflig. Det vöre detta Stånd
ovärdigt, att införa den sats, att någon för
Den ,9 November.
2 79
en blott misstänka skulle härifrån kunna uteslutas.
På denna grund, kan jag ej an
nät linna, än att endast Grundlagens bud
härvid hör afses, och att 18 §. Riksdagsordningen
ensam bör bestämma gränsen
för uteslutande från Riksdagsmanna-rätten.
Jag tror dessutom, när denna §. innehåller,
att icke eller den, hvilken laga kraft vunnen
dom förklarat ovärdig medborgerligt
förtroende eller att föra andras talan, eller
för något nesligt brott till straff skyldig,
får tilt Riksdagsman godkännas; man bar
följt ali den försigtighet, soin kan fordras,
och jag får för min del förklara min opinion
vara den, att jag här lika gerna skall sitta
tillsammans på en bänk med en, sorn almed
halfva skäl besvärad, som med någon
annan, i den öfvertygelse, att lian ej derföre
är skyldig.
Herr von Hartmansdorff: En värd Ledamot
har omtalat personer, sorn äro ställde
under Guds dom. Det är något, sorn
icke lärer ägt rum i Sverige, sedan jern- ’
byrden upphäfdes, och har icke eller af Riddarhus
- Utskottet blifvit i fråga satt. Utskottet
har blott tält om sådana personer,
som, anklagade vid laglig donrstol,
och besvärade med halfva skäl, i brist på
full bevisning, måst under framtiden'ställas.
Det är således icke, på sätt man yttrat, blott
för misstankars skull, som Utskottet yrkat
någons uteslutande härifrån. Jag vill icke
bestrida den värde Ledamotens tycke, att
gerna sitta på samina bänk, med personer,
Den g November.
ställda under framtiden. Men för min del
skulle jag tro, att Ridderskapet och Adeln
ingenting förlorade genom deras uteslutande
härifrån, men väl genom deras inträde på
detta rum ; ty jag hyser den öfvertygelse,
att man, inom vårt Stånd, bör vara ytterst
noga om allt, som hedern och ett godt namn
beträffar.
Ilerr von Hohenhausen: Det förefaller
mig visserligen oväntadt, att höra Riddarhus-Utskoltets
redaction af denna §. klandras
, när Utskottet minskat den ansvarighet,
som i förra Riddarhus-Ordningen ägde
rum. Der stod nemligen: Lag samma vare,
om han för nesligt brott är under tilltal vid
Domstol, men Utslag i saken ej ännu är
fäldt. Dessa ord har Riddarhus-Utskottet
uteslutit i den närvarande redactionen, och
endast omnämnt de fall då han blifvit med
halfva skäl besvärad. Det vore att göra så
väl vår juridik , sorn våra Domare orätt, om
man trodde en sådan person snarare oskyldig,
än skyldig, .lagher Ridderskapet och Adeln fästa
sin uppmärksamhet derpå, hvartill det skulle
leda , att icke utesluta en sådan. Hur mången
är det icke, som man vet hegålt brott,
utan att han dertill kunnat fullt bindas. En
sådan hemställer jag, om det vore Ridderskapet
och Adeln värdigt, att upptaga bland
sine Ledamöter. Att vi lia full rätt alt utesluta
honom, bevises ej allenast af den gamla
redactipnens häfd , utan äfven af Grundlagen,
sorn säger, alt Ridderskapet och Adelil
Den g November.
representeras enligt Riddarhus - Ordningen.
Tvär då ingen rak stridighet häruti finnes
emot Grundlagen, skulle jag tro detta serskildta
stadgande ganska väl kunna och höra
äga ruin. Jag får äfven anmärka, alt
det icke hade varit passande, att uti Riksdags-Ordningens
generella föreskrift införa
detta, såsom skulle man tro de menigheter,
hvilka välja Riksdagsmän, om att välja på
personer hvilka sakna all aktning i Samhället.
Herr af Uhr, Gustaf: Om den repre
senterande
Adeln bivistade Riksdagarne, i
synnerhet för att bevaka sin ätts enskildta
angelägenheter, vore ock Förmyndaren den
närmaste berättigade, att utfärda Fullmagt.
Men då den representerande Adeln snarare
har plikter mot det allmänna att bevaka,
synes detta skäl böra förfalla. Hos den,
som skall utfärda Fullmagt, bör väl äfven
förutsättas kännedom af de pligter, som Ombudet
bär att uppfylla, äfvensom om de
omständigheter, i hvilka Ombudet kan komma.
Men , så länge det ej är någon ofrälse tillåtet,
att öfvervara Adelns discussioner, kan han
icke eller rätt bedomina dessa förhållanden.
Det är val sannt, att lian kan af Protoeollet
inhemta en del deraf, men så länge han
ej sjelf äger rätt att öfvervara discussionerne,
är det för honom omöjligt, att bedomina,
om icke sådane händelser kunna förefalla
å Riddarhuset, hvarom hans inbillning
282
Den q November.
gör sig ett helt olika begrepp. Jag får således
tillstyrka Utskottets Förslag.
Herr Cederschjöld: I fråga om nesligt
brott, är jag förekommen af Herr von Ilohenhausens
erinran, alt samma stadgande
finnes anim mera skarpt i den hittils gällande
Riddarhus-Ordningen. Men jag får
derjemte påminna, att den skärpning uti
stadgandet, till följe hvaraf hvar och en
skulle från Representations-rätten på Riddarhuset
uteslutas, så snart han till och med
blott blifvit för nesligt brott tilltaladtillkom
vid sista Riksdag, såsom ett tillägg af
Kongl. Majit. Deraf synes således ljusligen,
att Kongl. Majit fann dessa stadganden kunna
äga rum för Ridderskapet och Adeln,
oaktadt de icke skulle kunna göras för de
ofrälse Stånden, Jag vågar derföre tillstyrka
bifall å Utskottets Förslag i denna del ;
bälst jag anser det påkalladt af sjelfva olikbeten
mellan Ridderskapets och Adelns och
de öfrige Ståndens representationssätt. I de
ofrälse Stånden blir säkert ingen vald till
Riksdagsman, som blifvit dömd till straff för
nesligt brott, eller med mer ån halfva skäl
besvärad, men på Riddarhuset skulle möjligen
någon sådan kunna vilja göra sin represeiitations-rätt
gällande. För min del
skulle jag, långt ifrån aLt vilja till bänkkamrat
hafva en sådan man, Ivertorn anse
honom hafva genom blotta försöket att, till
trotts för allmänna omdömet, inträda på
Riddarhuset, gjort sig representations-rätten
Den g November.
283
ovärdig, — Emot 18 §. Riksdags-Ordningen
kan det föreslagna stadgandet icke anses
Stridandej helst det hlott är en vidare utsträckning
af samma princip,} Slutligen vågar
jag hemställa, att Herr Grefven och
Eandt-Marskalken i den proposition, sorn
kommer att framställas, täcktes ihogkomma
de af mig föresfagne smärre redactions-förändringar,
Grefve von Schwerin: Det har blifvit
rätt anmärkt af Herrarnejjvan Hohenhausen och
Cederschjöld, att förhållandet är olika hos
Ridderskapet och Adeln och hos de andra
Stånden, sorn sjelfve välja sine Riksdagsman
och pröfva deras fräjd; men jag ber
Herrarne besinna, huru vådligt det är att
gifva anledning till uteslutanden, som kunna
uppkomma i följd af gjorda tillställningar.
Herrarne äro alla öfverens derom, att
den punkt, sorn rör tilltal, hör uteslutas.
Det kan hända den ädlaste att af en bof
blifva anklagad; men raan bör ock besinna,
att en Under-Domrtol på aflägsen ort icke
alltid så noga torde pröfva rätta förhållandet.
Dorn torde fällas öfver en politisk anklagelse,
som, ehuru den sedan häfves af
Öfver-Domstolen, likväl kan förmena den
anklagade inträde på Riddarhuset. Det är
icke rätt att pretera sig till sådant. Dessutom
är jag öfvertygnd, att, om någon vet
sig sjelf skyldig till nesligt brott, han vågar
sannerligen icke inträda på detta rum,
284
Den g November.
Herr Roos, Jonas Emanuel: Jag anhåller
först att f’å nämna några ord angående
ofrälse Förmyndares rättighet att utfärda
Fullmakt. Min öfvertygelse är, att om Ridderskapet
och Adeln icke vill betaga någon
Introducerad Ätt dess i Riddarhus-Ordningen
grundade representalions-rättighet, så
hör man icke heller vägra en äktad pfrälseinan,
att utfärda fullmagt. Händelsen gör
att jag känner flere ofrälse Förmyndare för
Adelige ynglingar, hvilka äro så högaktade
af desse ynglingars slägt och vänner , attalia
med saknad möta den stund, då förmynderskapet
upphör. Hvad sedan beträffar frågan,
huruvida för nesligt brott anklagade personer
här skulle äga rätt till inträde, sa hemställer
jag om sådant kan vara lämpligt hos Ridderskapet
och Adeln, då man till och med
från de minsta skrän sett ansökningar inkomma
till Kongl. Maj:t, att icke vanfräjda»
de personer måtte intagas bland dem. Jag
anhåller derföre, såsom varande mest enligt
med samhällsordningen , att de medlemmar
af vårt Stånd, sorn äro ställde under framtiden
eller Guds dom, måtte uteslutas från
representalions-rätten på Riddarhuset.
Herr Rosenblad: Gerna kan ej den
händelsen inträffa, att en ädel man på blotta
misstankar kan komma under den cathegorie,
som Utskottet framställt, ulan alt
dertill måste fordras en Domstols beslut.
Då bör man ock med den allmänna uppmärksamhet,
som en sådan händelse skulle
Dea Q November.
9.85
väcka, icke förmoda, att ett sådant mål
skulle ligga länge oafgjordt, eller beslutet klifva
stadfästadt af en högre Domstol. I afseende
pa den andra frågan om Förmyndare,
får jag äran nämna, att, vid öfverläggningen
örn detta ämne i Utskottet, en af
dest Ledamöter upplyste, att lian, i egenskap
af Förmyndare under en Riksdag varit
i tillfälle, att på en gång tillsätta 7 Representanter.
Detta synes mig vara alldeles för
mycket, då man i öfrigt varit mån om, att
ingen skall få hvarken medelbart eller omedelbart
utöfva mer än en rösträttighet.
Herr Hjerta: Jag anmälte mig blott
för att rätta ett misstag, som jag trott mig
förmärka i uppfattningen af mitt förra yttrande.
Man har anfört, det jag skulle sagt,
att tillåtelse genom Grundlagen vore gifven
en under framtiden ställd person, att taga
säte på Riddarhuset. Jag har likväl blott
yttrat, att det fallet icke står omnämndt i
Riksdags-Ordningen. Jag är i alla fall öfvertygad,
att en sådan person, om han känner
sig skyldig, icke skall våga hit inträda,
utom det att andra medel finnas, att få
honom hädan. Jag kan således icke finna
något stadgande derom i Stånd sordningen
behöfligt, ehuru jag aldrig satt i fråga, att
någon serskild tillåtelse i detta fall skulle
vara medgifven, utan endast åberopat 18
§. Riksdags- Ordningen.
Herr Ribbmgj Arvid: Jag har trott
286
Den g November.
mig skyldig gifva Ridderskapet och Adelli
tillkänna, all, enligt den lagkunskap jag har,
det är en skildnad emellan livad man här
förblandat, nemligen att vara Ined halfva
skål besvärad, och alt ställas tinder framliden,
I förra fallet blir den anklagade antingen
befriad eller får hall värja sig med
ed. Det är blött när brottet är så groft, bevisningen
så långt hunnen* eller deli anklagades
frejd så dålig, att han ej får gå
eden, soni han ställes Under framtiden, eller
med andra ord, då en Jury skulle förklara
honom skyldig. Samme värde Ledamöter,
som yrkat, att den, som af Domstol
Vöre stäld Under framtiden, icke borde
härifrån Uteslutas, hafva flere gånger
yrkat införandet af Jury i brottmål.
Jag tror, att i detta fall, där en Domstol
ställer den anklagade under framtiden ,
förhållandet är alldeles detsamma, sorn om
en Jury hade dumt honom skyldig, hvarföre
jag tycker att Utskottets Förslag icke
borde bestridas,
Herr Cederschjöld: Den siste värde Talaren
har förekommit mig deruti, att eit
person måste vara med mer än halfva; skäl
besvärad innan han kail ställas under framtiden.
För öfrigt får jag vid Herr Hjertås
yttrande, att den, soln känner sig brottslig,
icke skall våga inträda på detta rUm, erinra
att det visserligen borde så vara, men
sorn lagstiftare får man ej föreställa sig
Den g November.
287
menni skåril a sä goda de borde 'vara, utan
tvärtom sä elaka de kunna vara.
Herr von Heyne , Georg : Som jag tror
att meningarne under den föregående discussionen
redan hunnit temligen stadga sig,
får jag hos Herr Grefven och Landt-Marska
Vkell anhålla om proposition; likväl med
delning af de hegge olika frågor 11 e i §.; emedan
meningarne i hegge torde vara delade.
Den ena frågan rörer ofrälse Förmyndares
rättighet'att utgifva Fullmakt; den andra,
att en med halfva Skäl till nesligt brott förvunnen
person skall anses sin plats på Riddarhuset
förlustig. Det är på hvardera af
dessa frågor särskildt, sorn jag vågar anhålla
om Herr Grefvens och Landt-MarskalkenS
proposition.
Herr Hjerta: Jag anser, i anledning
af hvad Herr Ribbing yttrat oni skillnaden
emellan en persons ställande under framtiden,
och dess besvärande med halfva skäl,
ganska vigtigt att invända , det förhållandet
kan anses alldeles lika, då fråga är om ett
groft, brott. Det är på sådan grund jag hyst
den öfvertygelse, att till dess mera säkerhet,
än halft bevis, vinnes om en persons
brottslighet, man ej bör hälla honom misstänkt
derföre. Om jag med elt vittnes intyg
emot mig, anklagas för ett groft brott eller
ett mord , så beliöfs blott en blodfläck på
mina kläder, att hindra mig ifrån all värjemålsed.
Så har jag föreställt mig saken,
288
Den g November.
och ielie eller trott, att nian annorlunda
kunde yttra sig deröfver såsom lagkunnig,
när man vet, att allt beror af en Domares
yttrande. Med en Jury skulle saken hafva
helt annat skick, och den anklagade blefdå
antingen friad eller fäld; men nu kan den
anklagades ställande under framtiden bero af
en tillställning, och af en Landt-Domares
utlåtande.
Herr Grefven och Landt-Marskalken
yttrade, att som ifrågavarande §. innefattade
a;ne särskilta ämnen, ansåg Herr LandtMarskalken
sig, af sådan anledning, jämväl
böra framställa arne serskilte propositioner;
och finge Herr Landt-Marskalken således först
hemställa, om Ridderskapet och Adeln behagade
bifalla förra delen af berörde §., som
upptog de flere serskilte fall, då Adelsman
vore utesluten från rättighet att äga säte
och stämma å Riddarhuset.
Ropades J a och N e j,
Herr Cederschjöld: Jag får till Herr
Grefven och Landt-Marskalken hemställa,
om icke propositionen kunde framställas å
Utskottets redaction med den förändring,
att efter ordet Utslag, sattes: Änskönt det
ännu icke vunnit laga kraft.
Herr Grefven och Landt-Marskalken
gjorde proposition till bifall af den utaf Herr
Ce
-
Den g November.
289
Cederschjöld föreslagne redaction af förra
, hälften utaf i frågavarandp §.
Ropades Ja och Nej.
Herr Hjerta; Jag vågar deremot anhålla
, att proposition må framställas på en
redaction alldeles lika med 18 §. Riksdagsordningen,
Herr Grefven och Landt - Marskalken
frågade, om Ridderskapet och Adelil önskande,
att förra hälften af ifrågavarane §. borde
redigeras alldeles i likhet med 18 §. Riksdags-Ordningen.
Ropades äfven Ja och Nej,
Herr Lefrén, Johan Pehr: Då en lag
kunnig
person upplyst, att ifrågavarande uteslutande
endast kan träffa sådane personer,
som icke äro värdige att gå vär jern åls-ed,
så tror jag aktningen för National-representationen
fordrar, att en sådan person icke
inträder deruti, förr än lian afjen högre Domstol
blifvit frikänd. Jag skulle tro, att mera
hör ses på National-repi eSentationens värdighet,
än på den olycklige individu, sorn.
möjligen kan ligga under för ett ögonblicks
cabal. Jäg tillstyrker således Utskottets redaction,
såsom icke eller i tendensen innehållande
något förtryckande.
Ridd. o. dd. Pr. X . Band.
Den g November.
Herr Hjerta: Jag anhåller, att någon
lagkunnig person ville upplysa , om en Domare
kan tillåta en för mord anklagad, alt
aflägga .värjemålsed, i fall ett vittne fäller
honom och någon enda anledning i öfrigt
finnes, till exempel en blodfläck på dess kläder
eller dess vapen m. m.
Herr von Heyne: Örn den gamla re
dactionen
hade qvarstått, enligt hvilken en
person kunde utestängas härifrån endast såsom
anklagad, skulle jag instämt med Herr
Hjerta; men som Utskottets Förslag nu >sr
staldt, synes mig hvarje individ^ rätt vara
så väl i akttagen, att jag icke annat kan än
anhålla om Ridderskapets och Adens bifall
å berörde Förslag.
Herr Ribbing: Ehuru jag visserligen
ej kail anse mig så lagkunnig, som skulle jag
tilltro mig, att kunna leda Ridderskapets och
Adelns Öfvertygelse i detta fall, vill jag
dock gifva tillkänna, att, efter min öfvertygelse,
en person, som har en blodfläck på
sina kläder, och ett vittne emot sig, icke
derföre kan ställas under framtiden. Ställande
under framtidens, eller som det förr kallades
Guds dom, äger rum blott då, när
hrottet är nästan bevist, men Domstolen,
blott i anseende till någon bristande formalitet,
icke kan fälla den anklagade. I alla
ringare mål tillåtes den anklagade att värja
sig med ed, om dess frejd i öfrigt kan medgifva
det.
Den q November.
Herr Cederschjöld: Jag sliali utbe mig
få erinra, att i den hittils gällande Riddårlius-Ordningen
står: ”Lag samma vare, om
han för nesligt brott är under tilltal vid
DomstolDetta stadgande liar tillkommit,
i följd af Kongl. Maj:ts Nådiga proposition.
Utskottet liar mildrat det så, att representations-rätten
icke borde förloras, derföre
att man vore för brott anklagad, utan att
man åtminstone borde vara med mer än
halfva skäl dertill förvunnen. Om nu Ridderskapet
och Adeln skulle vilja alldeles
borttaga äfven detta bandet, så vore att befara
det Kongl. Majit kunde vägra det nya
Förslaget sin s auction, hvarigenom vi linge
behålla det gamla, hvars olämplighet alla
synas medgifva. Jag vågar derföre hemställa,
om det icke är med princip och öfrige
skäl öfverensstämmande, alt antaga hvad Utskottet
härutinnan föreslagit.
Herr Grefven och Landt-Marskalken
hemställde å nyo, om Ridderskapet och
Adeln behagade gilla förra hälften af ifrågavarande
§. med iagttagande af den utaf
Herr Cederschjöld föreslagne redactions-förändring.
Bifölls.
Hvarefter Herr Grefven och Landt-Marskalken
gjorde proposition till bifall af sednare
delen af berörde §., med iakttagande
292
Den g November.
jemväl af Herr Cederschjölds dervid föreslagne
redactions-fÖrändring.
Ropades Ja och Nej.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
frågade, om Ridderskapet och Adelil behagade
gilla senare delen af ifrågavarande §.,
med iakttagande af Herr Cederschjölds redaction
samt den förändring, att Förmyndare
må varda bibehållne vid deras i nu
varande Riddarlms-Ordning stadgade z’ätt,
att i vissa fall fullmakt utfärda,.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr von Heijne*: Jag kan icke göra
för mig begripligt, hvarföre ej hvarje Förmyndare
kan få utfärda Fullmakt i alla de
händelser, der pupillens rätt kan komma i
fräsa. Jas: anser det icke öfverensstämma
O O
med liberala principer, att hindra en Förmyndare
från sin rätt, blott för det han är
ofrälse.
Friherre Cederström: Jag anhåller få
fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet,
på den verkligen aristocratiska orimlighet
som ligger deri, att hindra en ofrälse
Förmyndare från den rätt, sorti tillkommer
en adlig. Om t. ex. en person, som har
barn, blir adlad, men denne persons far
icke är adelsman, så måtte väl farfadern,
om fadern dog, vara de omyndige barnens
Den g November.
293
rätta förmyndare. Han skulle då icke få
utöfva den rätt, som dess son, i fall lian
lefvat, ägt. Hetta lärer icke stå tillsammans
med de allmänt antagna grunderne för förmynderskap
i samhället. Det är icke Ädelskapet,
som bör sönderslita de band naturen
fogat melian menniskorna.
Herr von Hartmansdorff: Jag tror det
vara alldeles olämpligt, att vid detta tillfälle
omtala hvarjehanda enskildla förhållanden,
hvarföre en förmyndare är sin myndlings
målsman. Här är hlott fråga om rättigheten
att på en 3:dje öfverföra hans rätt att
inträda på Riddarhuset. Så länge Svenska
nälional-represen tat ion en är organiserad
Ståndsvis, eller efter olika klasser, i Samhället,
så innebär det ett förryckande af
sjelfva grundsatsen, att vilja gifva några andra
än dem, som tillhöra detta Stånd,
någon rätt att bestämma personalen härstädes.
Jag vågar desto mera tro Utskottets
förslag böra bifallas, sorn man funnit origtigt,
att män, hvilka sjelfve tillhöra Ridder-:
skåpet och Adeln, skola utfärda fullmägt
för sina omyndiga söner. Om det är origtigt
för dem, som höra till Ståndet, så höidet
ännu mera vara det för dem som icke
höra hit. Man bör icke endast fästa sigvid
ofrälse: det äro »tven fr alse qvinnor, som,
genom den föreslagna redactionen, äro uteslutna
från rättigheten att gifva fullmägt,
emedan de ej äro berättigade tili säte och
stämma på, Riddarhuset.
Den g November.
Herr Printzenskjöldj Axel: Jemte det
i'ag till alla delar instämmer i de skäl Herr
Iartmansdorff framställt, får jag dertill lägga,
att grunden för all rättsprincip är den, att
ej till någon bortskänka en annan rätt, än
den man sjelf äger, hvarföre jag tror attén
person , som sjelf ej äger representationsrätt
inom detta Stånd, icke bör kunna, genom
en af honom undertecknad fullmakt, gifva
en annan säte och stämma härstädes, och
således göra honom behörig att intaga en
plats, som icke blifvit fullmagtens utgifvare
beviljad, om han sjelf till dess intagande
sig anmält.
Herr Treffenberg } Cuny Gabriel: Jag
vill endast häfva*äran redogöra, hvarföre
jag i Utskottet gifvit mitt samtycke till detta
förslag. Sådant har icke varit orsakadt af
Aristocratiska principer, utan af den consequenta
slutsats, att, då ofrälse Förmyndare
icke få,.för sine Adelige pupiller, utfärda
fullmagt till Taxerings- och PröfningsCommitteer,
der verkningsksetsen är vida
mindre, sådant än mindre härstädes bör
äga ruin.
Herr Grefven och Landt-Marskalken
förnyade de af honom förut gjorde arne
propositioner, men vid båda propositionerne
ropades Ja och Nej.
Herr von Heyne: Här har så många
gånger talats om det närvarande represen
-
Den g November.
tationssättets lämplighet, hvars förbättring
man önskat, och hvilken skulle bestå deruti,
att Riddarhusets medlemmar maldes, alt
jag skulle anse ganska conseqvent, att icke
för så få tillfällen, som då en ofrälse är förmyndare
för en adlig pupill, meddela en
föreskrift, hvaraf jag för min del visserligen
icke kan finna några stora olägenheter, rnen
väl tror, att obehagliga känslor väckas utom
och äfven inom Riddarhuset mot den förändring,
sorn nu föreslås,
Herr von Hartmansdorff: Jag tror, att
vi skulle gå från ämnet, om vi vid detta
tillfälle sökte rätta nationalrepresentationen
i det hela. Jag vill derföre icke ingå i någon
vederläggning af Herr von Heynes yttrande,
utan endast anhålla, att, om Herr
Grefven och Landt-Marskalken ej kunnat utröna
Ridderskapets och Adelns tanka, votering
ofördröjligen mätte anställas.
Grefve von Schwerin: Jag vill blott
anmärka, att Herr von Hartmansdorff, sorn
anser några ändringar i representationslagarne
nu ej böra göras, sjelf just föreslår
en sådan, genom den föreskrift, att förmyndare
hädanefter icke skulle få, såsom hitlils,
utfärda fullmagt,
Herr von Hartmansdorff: Jag yttrade
de ord jag nämnde om representationen,
emedan Herr von Heyne ansåg en lörbällriug
deruti vinnas derigenom, att Ridderskapets
Den g November.
och Adelns Ledamöter skulle blifva valda,
och icke taga säte här, i följd af bördsrätt.
Herr von Heyne: Jag ber om förlåtelse,
att jng ännu en gång upptager tiden med att
få förklara mitt förra' yttrande. Jag har
visst icke satt någon representationsförbättring
för närvarande i fråga; jag har blott
sagt, att man i allmänhet talat om en sådan,
och dervid åsétt friheten att välja representanter,
Det är derföre jag trott, att
någon inskränkning af denna frihet icke
borde komma i fråga nu.
Herr Grefvert och Landt-Marskalken
förnyade de af honom förut framställde 2:113
propositioner ; vid hvilka båda ropades J a
och Nej.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
yttrade, att då han icke kunnat utröna Ridderskapets
och Adelns pluralitet, samt votering
redan blifvit begärd , ansåg Herr LandtMarskalken
densamma böra för sig gå, i
hvilket afseende Herr Landt-Marskalken föreslog
följande voterings-proposition:
Den som bifaller senare delen af ^rde
§:n, med iagttagande af Herr Cederselijölds
föreslagne redactions-förändring, voterar
J a;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Den g November.
=97
Vinner Nej, tömmer senare delen af
7:de §:n att bifallas med iagttagande af Herr
Céderschjölds redaction, samt den förändring,
att förmyndare må varda bibeliållne vid
deras, i nu varande Riddarhus-Ordning stadgade,
rätt, att i vissa fall fullmagt utfärda.
Hvilken voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes samt anslogs.
Sedan ^3, 44» 4^ oell 4^ §§• i Riddarhus-Ordningea
blifvit uppläste, börjades
voteringen klockan half till 8 eftermiddagen,
och befunnos vid voteringens slut klockan i till
C) om aftonen, sedan en voteringssedel blifvit
undantagen och förseglad, samt de öfrige
voterings-sedlarne öppnade, rösterne
hafva utfallit som följer:
J a 37.
Nej 21.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
serskildt förde Protocoll blifvit uppläst,
Herr Grefven och Landt - Marskalken
förklarade, att sednare delen af 7:de §:u
således blifvit, med iagttagande af Herr Cederschjölds
föreslagne redactionsförändring ,
af Ridderskapet och Adeln gillad.
Herr Riben anmälte till Protocollet sin
reservation emot Ridderskapets och Adelns
beslut.
298
Den g November.
§• 3.
Herr von Hartmansdorff: Jag vågar
underställa Ridderskapet och Adelil, om icke
redactiönen kunde förändras sålunda: Är
Adelsman Landt-Marskalk, eller Talman,
eller Riksdagsman i annat Stånddä må
han j för den Riksdagen, hvarken sjelf eller
genom Fullmägtig sin Riksdagsmannarätt
på Riddarhuset utöfva. Saken blir densamma,
endast ordställningen enklare.
Herr Riben: Jag instämmer med Hery
von Hartmansdorff i frågan om den redactionsförändring
lian föreslagit. I afseende
på den Landt-Marskalken förvägrade rättighet,
att utfärda fullmagt, hade jag väl ämnat
göra några anmärkningar; men efter det
heslut, som nyss är fattadt, anser jag consequensen
fordra, att äfven bifalla detta,
ehuru jag icke tror det vara rätt. Endast
på denna grund får jag tillstyrka det redactions
- förslag Herr von Hartmansdorff
framställt.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
gjorde proposition till bifall af den utaf
Herr von Hartmansdorff fÖreslagne nyssberörde
redaktion; hvilken proposition med
Ja besvarades.
§• 9-
Herr Cederschjöld: Här står på eli ställe,
att Adelsman j som med Konungens särskild
-
Ben g November.
a99
ta Nådiga tillstånd sig emot främmande Öfverhet
med tro- och huldhetsed förpligtat,
och egendom eller embete, under de 3me sista
åren före Riksdagen inom Riket innehaj
t, må med lika vilkor ä mom. i denna
föreskrifverj säte å Riddarhuset intaga.
Sorn denna §. icke är delad i några momenter,
föreslår jag, att orden: anira Momentet
må förändras till: anira Punkten.
Grefve Cronhjelmj Polycarpus: I den
nyss uppläste §:n finnes en term, hvilken
jag anser olämplig. Der står nemligen:
Främmande Herrskaps tjenst, hvilket jag
anhåller må förändras till: Främmande
Stats tjenst.
Herr von Hohenhausen: Jag vill icke
bestrida denna förändring, men hemställer
blott om det icke vore bättre, att nyttja orden:
Främmande Rikes eller Magts tjenst.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
gjorde proposition till bifall af <) §:n, med
iakttagande ej mindre af Herr Cederschjölds
föreslagne redactions-förändring, än ock deraf,
att ordet: Herrskaps måtte utbytas mot
ordet: Magts.
Bifölls.
§. io.
Herr von Hartmansdorff: Sedan ordet
Herrskap i förra §:n blifvit förändradt lill
3oo
Den 9 November.
Magt liemställer jag, att samma förändring
äfven vid. denna §. må vidtagas. Annu en
annan vågar jag föreslå rörande Adelsman,
som till Riket återkommer,- nemligen, att
han bör, före sitt inträde på Riddarhuset,
hafva varit här skattskrifven trenne år, hvarigenom
den punkten skulle få följande lydelse
: Inflyttar i Riket sådan Adelsman åter,
eller hans Son, och lagligen styrker _, att
hans förbindelse emot främmande Magt upphört
j samt att han med ny tro- och huldhetsed
emot Konungen sig förpligtat, då må
han j efter att hafva de trenne sista åren
före Riksdagen här i Riket skattskrifven
varit, af det utrikes vistandet icke hindras,
att inträda i alla rättigheter såsom Svensk
Adelsman.
Herr Grefven och Landt - Marskalken
gjorde proposition till bifall af io:de §:n
med iagttågande af Herr von Hartmansdorffs
berörde redact.ionsförändring; hvilken proposition
med J a besvarades.
§. ii.
Herr von Hartmansdorff: I anseende
till det tillägg, som Ridderskapet och Adeln
beslöt vid förra §:n, behöfs äfven här en liten
redactions-förändring i afseende på citätionen,
hvarigenom §:s ordalydelse Liefve
följande: Adelsman , som utur Riket af vikit,
håfve förverkat rättighet till säte och stämma
på Riddarhuset. Återkommer han , utan
