# ID: svediakorp-gov274
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1817--1818
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 65,316
# sentences: 1,927
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
Högloflige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Urtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1817 och 1818^
Åttonde Bandet,
STOCKHOLM,
tryckta hos Oi,op G|iahn, i8as.
ii
... '
t I * i ■
Thors cl agen elen 2 Julii.
Plenum kl. half till lo förmiddagen.
Upplästes till justering och godkändes följande
från Expeditions-Utskottet insände Förslag till
Riksens Ständers underdåniga skrifvelser till
Kongl. Maj;t:
1) Om Götha Canal-arbetets fortgång och
befrämjande.
2) Om medel att förekomma den Riket
tillskyndade förlust genom handeln på Finland.
3) Ont inlösen af de såkallade Schlegel,
ska Godsen i Hallands Län.
4) Om Öfverste-Indelningens vid f. d.
Östgöiha Ca valleri-Regemente användande tili
aflöning för en FältMarskslk eller General.
5) Om Revision öfver förvaltningen af de
under Kongl. KrigsCollegii disposition ställda
cassör.
6) Om afgift till veneriska smittans härn?
mande m. m.
7) Om arfvode för ÖfverCommissarien Ek.
g) Om storskiftes och enskiftes förrätt^
4 Den z jfulii.
ningarnes sammanförande samt om egoaelningsrätter
för dylika mål.
9) Om ändring i Kongl. Förordningen rörande
skogaine i Riket den 1 Augusti 1805,
§. 53, om svedjande.
10) Om skyldigheten att afskala barken å
utsynte ekar och rättigheten till samma barks
användande.
11) Om Committé för ny reglering af Rikets
embeten och tjenster.
Upplästes till justering följande fiån ExpeditionsUiskottet
ankomne <jj. §. af RiksdagsBeslutet,
angående:
1) Kungsgårdars och OlficersBoställens för-i
säljning.
2) Sala Silfververk.
3) Ro-eringen.
4) Tullverket.
5) Bränvinsbränningen,
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannäinnde Utskott inkomma Memorial
och Utlåtanden.
Från Stats-Utskottet:
af den 28 sistl. Junii, angående tryckning a£
åtskilliga tabeller öfver StatsVerkets räntor.
Den 2 Julii %
5
af den i dennes:
1) I anledning af återremiss utaf frågan
Om gratification åt Herr vice Presidenten°m.
lii. Billberg,
2) Rörande RiksStåndens särskildte beslut
i fråga derom huruvida det för Manufactur-'
DiscontFonden ställde creditiv å Banken må
kunna af Riksens Ständers Revisorer indragas.
3) Angående otillräckligheten af förra anslaget
till Riksdags-kostnadernes bestridande.'
4) Angående Rosersbergs Kungsgårds öfverlemnande
till Kongl. Maj:ts nådiga dispo:
sition.
5) I anledning af Kongl. Maj:ts nådiga
proposition rörande medels anslående till kostnaderne
vid Högstsalig Hennes Maj.t EnkeDrottningens
begrafning.
6) Angående RiksStåndens särskilte Beslut,
i fråga om Riksens Ständers Revisorers
rätt, att indraga creditivet å Banken för A1B
manna Maga/.inslnrättningen.
7) I anledning af Kongl. Maj ts nådiga
proposition, angående pensions reglering för
Högstsalig Hennes Maj:t Enke-Drottningens
Hofstat.
Ira 11 Bevillning s Utskottet:
af den 1 dennes,
angående sättet för Tullafgifternes erläggande.
6
Den z Julii.
Frän Banco■ Utskottet:
af den 27 sistlidne Junii:
1) Angående afbetalning i silfver på Bankens
fastighets lån.
2) Om anslag från Banken till inköp af
silfver.
3) 1 anledning af gjorde anmärkningar vid
Utskottets Betänkande af den 15 sistledne Junii,
uti den till förnyad handläggning remitterade
fråga, om lån från Banken till Götheborgs
Stad.
af den 30 sistl. Junii:
4) Angående successiv indragning af sådane
Bancosedlar, som äro äldre än 10 år.
Från sammansatte Stats och BancoUtskotten:
af den 30 sisth Junii:
Förslag till Reglementariska föreskrifter uti
vissa ämnen, hvilka tillhöra den af Riksens
Ständer fastställda reglering af Rikets penningeväsende.
Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottets den 27 sisth
Junii aflåtne, och den 29 i samma månad på
bordet lagde Memorial, innefattande Utlåtande
öfver de hos BondeStåndet gjorde anmärkningar
vid Utskottets den 18 sisth Februari meddelte
Betänkande, i anledning af väckte frågor
Den '2 Juliu
7
•m upphörande af frikallelse för Ridderskapet
och Adeln från deltagande med Borgerskapet
uti kostnaderne för deras hus och tomter i Städerna
till Kyrko-, Präst-, Scholae-och Rectors»
Boställsbyggnader m. m. fann Ridderskapet och
Adeln, att, enär sistnämnde Betänkande redan
blifvit af Ridderskapet och Adeln gilladt, Utskottets
ofvannämnde Memorial endast borde
läggas till Handlingarne.
Danu å nyo föredrogs Allmänna Besvärsoch
OrConomieUtskottets den 27 sisth junii
aflåtne och d=n 29 i samma månad på bordet
lagde Memorial, i anledning af de hos Borgareståndet
gjorde anmärkningar vid Utskottets
den 25 sisth Maj meddelte Betänkande,
rörande väckt motion om Götha Canal-arbe.
tes inskränkning tills vidare inpm linien emr-llan
Wenern och Wettern , fann Ridderskap
pet och Adeln, att, enär berörde fråga redan
blifvit den 16 sistlidne Junii af Ridderskapet
och Adeln afgjord, Utskottets ofvannämnde Memorial
borde läggas till Handlingarne.
Företogs till pröfning Statsutskottets dea
28 sistlidne Junii afgifne samt den 29 i samma
månad på bordet lagde Utlåtande och Förslag,
angående RiksStåndens särskilta Beslut, rörande
recognitions-skogarnes upplåtande och försäljs.
ng till Skatte.
s
JDen z Jnlii.
Hans Exeellcnce, Herr Grefven och LärdtMarskalken
hemställde om icke, med antagande
af U'skottets jemknings-förslag i livad
det samma rörde Ridderskapet och Adeln ,
Ståndet behagade frågan om recognitions-sko.
garnes försäljning på sätt Utskottet hemställt
till förstärkta Statsutskottets afgörande olver,
lemna.
Bifölls.
Föredrogs å nyo Stats- och BancoUtskot;
tens den 26 sisth Junii aflåtne, samt den 29 1
samma månad på bordet lagd? Memorial, med
förslag till reglemente för Riksens Ständers
Fullmägtige i RiksgäldsContoiret, i afseende
på utredningen af Götha Canal Bolags, Malmö
och Götheborgs Discontverk.
Grefve von Platen3 Baltzar Bogislans, lipp*
läste följande:
Efter hvad jag förut under Riksdagen yttrat
om så väl Disconter i allmänhet som Gö
tha Canal Discont enskilt, men i synnerhet
efter min protest af den 16 Junii, anser jag
öfverflödigt uppehålla Högloflige Ridderskapet
och Adeln med vsdlyftige anmärkningar öfver
det nu under öfverläggning varande Högloflige
Stats- och BancoUtskottens förslag till reglemente.
Jag tTor mig blott böra, enligt min
öfvertygelse, nämna, att jag anser förslaget i
det hela så litet passande för ändamåiet, så i
Den 2 Julii.
9
strid med Discont-rörelsens, landets och näringarnes
sanna förhållanden och behof, med
enskiltes och allmänna corporationers lagliga
rättigheter, att, i fall det antages, jag deraf
förutser de vådligaste följder: missnöjen hos
allmänheten, oredor i redogörelsen, och högst
betydliga förluster för enskifte, men isynnerhet
det allmänna, vid den förestående Disconternas
utredning. Jag får alltså anhålla, att
denna min allmänna mening må, sorn min reservation
i Protocollet, få inflyta 3 öfvertygad
att flere särskilta omständigheter under öfverläggningen,
ej förblifva oanmirkte, då jag vid
dem får yttra min tanka.
Grefve Spens, Jacob Melcher , anförde skriftligen:
Uti
Betänkandet, som åtföljer det nu upp.
lästa projectet till instruetion för Fullmägtige
i RiksgäldsConioiret , förmäla Utskotten sig
hafva uppgjort berörde project under förmodan,
att Kongl. Maj:t skulle i nåder förklara
Riksens Ständers beslut rörande Disconternas
utredning för orubbligt och gällande till ali*
män efterrättelse, och uti ingressen till sjelfva
instruetion åberopas äfvenledes Kongl. Maj:ts
nådiga sanction till de vilkor och Jörbehåll, under
hvilka Discont-utredningen skulle af Staten
öfvertagas. Ehuru af ordställningen uti
denna ingress lätteligen skulle kunna slutas att
denna sanction af Utskotten ansågs gifven genom
den del af Kongl. Maj^ts nådiga proposition
af den 10 December 1 fl 1 7, som angar Dis
-
IO
Den z Julii.
confernas utredning, mätte detta likväl aldrig
kunna vara rätta meningen, då denna proposition
innehåller fötslag, rörande helt andra
vilkor och förbehåll, än dem Riksens Ständer
sedermera beslutat. Denna förutsatta sanction
af de, för Discont-utredningens företagande, af
Riksens Ständer stadgade vilkor och förbehåll,
lärer således förmodligen icke vara annat, än
den tredje benämningen å det samma, som
förut kallades ett, genom Konungs och Ständers
samfällda beslut, stadgadt förklar ande af det antagna
liqutdationssättet, för en till allmän efterrät~
telse gällande lag, eller, som man sedermera ansåg
ordet böra mildras, författning. Då i8:de
puncten af Utskottens hufvudsakliga förslag
till Disconternas utredning, hvaruti denna författning
omförmäles, hos Högloflige Ridderskapet
och Adeln lörevar, hade jag äran att, jemte
flera, fästa Högloflige Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på, i hvad måtto Konungs
och Ständers sammanverkan i detta afseende,
enligt grundlagarna kunde och borde
äga rum, eller icke} jag sökte visa, att det
var icke Riksens Ständers beslut, rörande förvaliningen
af deras penningeverk och användandet
af de samma verk. tillhörige fonder, i
och för Discont-utredningen, i händelse den
af det allmänna skulle komma att bestridas ,
hvartill Konungens sanction behöfdes, eller
någon annan åtgärd kunde af Kongl. Maj;t enligt
Grundlagen fogas, än att låta, rörande
dessa Riksens Ständers beslut, allmän kungörelse
utgå, men att deremot Konungs och
Ständers sammanverkande beslut ovilkorligeo
Den 2 Julii.
TI
erfordrades, för att, innan Riksens Ständer genom
någon sitt Ombud kunna taga minsta befattning
med de enskilta liquiderna melian DiscontBolagen
samt deras gäldenärer och borgenärer,
genom en förändring af allmänna gällande
lagar och deras tillämplighet till detta
enskilta fall, betaga nämnde Bolag, med deras
gäldenärer och borgenärer, de i samma gällande
lagar grundade rättigheter, att, genom
i laglig väg vidtagna åtgärder bereda sig ett
liquidationssätt, efter deras egen tanka förmånligare,
än det Riksens Ständer dem ämnat.
Jag väntade, stt då, vid beslutet rörande denna
iS:de punkt, något bestämt yttrande, rörande
sättet, hvarpå Kongl. Majtts instämmande
och sanction till Riksens Ständers beslut
skulle sökas, icke blef meddeladt, Utskottens
förslag till det öfriga, så kallade reglementariska,
äfven skulle innehålla något utförligt
och bestämt förslag härom, icke blott förutsätta,
att sanction erhölles; ty skaliden erhållas,
måste ju den på något sätt sökas; och att
det är just sättet, hvarpå den sökes och erhålles,
som afgör hvad en sådan sanction egentligen
kommer att innebära och verka, är hvad
jag åtager mig att bevisa, jag har från början
både enskilt och offentligt hört, och äfven
af Utskottens första Betänkande funnit, att,
ehuru motbjudande det varit för Utskotten, att ens
väcka fråga derom , att allmänna laven, under
hvars helgd personliga och rgendoms-säkerheten är
ställd, för något visst tillfälle skulle förändras, har
likväl ansetts för oundgängligen nödvändigt, om
Statens biträde skulle kunna göras verkande till det
12
Den 2 Julli.
ändamål som åsyftas, att ehn utredning af FilialDis
conte,rna , som Staten åtagit sig , blcfvc alldeles
oberoende al Discont Borgenär emes pröjning och godtfinnande-,
hvilket åter Utskotten endast genom
ett undantag från lagarna trott kunna ernås.
Nyttan och oundvikligheten af detta undantag
har alltid blifvit anförd såsom hufvudsakliga
skälet, hvarföre ett sådant borde stadgas; och
något annat skäl derföre lärer också knappt
kunna upptänkas. Jag öfverensstämmer ock
fullkomligen deruti, att, så länge det iiquida;
tions-sätt, som Riksens Ständer erbjuda, icke
af sjelfve de personer, som det egentligen angår,
deröfver i laga ordning hörda, blifvit
godkiindt, elier detta liquidationssätt i förmonlighet
uppgår till full likhet med den största
lagliga pretention, sorn desse samma personer
skulle kunna göra sig, är tämineligen säkert
att förmoda, det hvar och en skall till försvarande
af sin egendom och undvikande af da
förluster, sorn kunna undvikas, betjena sig af
sina lagliga rättigheter, så länge han äger dem
qvar, och att således Riksens Ständers, efter
snart åtta månaders sammanvaro, fattade beslut,
så väl i den så kallade hufvudfrågan rörande
Disconterne, som angående det reglenientariska
, hvilket nu är under öfverläggning,
tills vidare icke kan vara att anse för annat,
än såsom det anbud Riksens Ständer beslutit
erbjuda samtliga i Discont-utredningen interesserade
personer, i händelse Riksens Ständer skulle
komma att med denna utredning taga befattning-,
så länge och intilldess antingen detta anbud
blifvit af dessa samma personer antaget, och
Den 2 Julii.
13
således contractet blifvit ömsesidigt och fullständigt,
eiler ock lagstiftande magten gjort
ett undantag för detta särskilda contract, från
hvad så väl den naturliga sorn positiva lagen
stadgar, rörande contract i allmänhet, att nemligen
detta, för att vara gällande, endast behötver
vara af den ena contraherande partén
godkändt. Den ena delen af lagstiftande rnagten
i vårt fädernesland , Riksens Ständer, hafva
redan beslut i t att för detta tillfälle göra en
sådan förändring i allmänna lagarna. Det är
således nu mera öfverflödigt att här yttra sig
öfver den materiella origtigheten, olämplighet?!!
och skadligheten af en sådan, till tredj ■ mans
förfång stiftad, Lex in casu, med icke blott
framdeles gällande, utan äfven retroaktiv kraft;
ehuru jag för egen del visserligen är öfvertygad,
sä väl härom, som att med icke det minsta,
eller kanske obetydligt större, uppoffring
al Staten, laglighetens helgd kunnat fullkomligen
räddas, och de, som nu skola linna det
sätt, hvarpå de förlorat, nästan svårare än
sjelfva lörlustarna, blifvit fullkomligen betagne
all skäl till klagan; det är. och kan nu allenast
vara fråga om att lormelt få denna lagförändring
verkligen sä stadgad , att d n uppfyller
det dermed åsyftade ändamål, att bereda
möjlig och säker verkställighet af Riksens
Ständers beslut,
I sådant afseende återstår ännu ett bestämdt
Och constitutionnelt yttrande af den andra
delen, hvaraf Sveriges lagstiftande magt
består. Konungen. jag kan icke neka, att
m
Den 2 Julii.
jag jast på samma skäl, som jag skulle önskat,
att Riksens Ständer aldrig föreslagit denna
lagförändring, bygger den enskilta förhoppning
jag hyser, att Kongl. Maj:t, med
anledning af 16 §. i Regeringsformen och sin
Konunga-försäkran, ej åt Rikets Ständers beslut
meddelar sin sanctionj men iden oförmodade
händelse, att Kongl. Majt skulle finna
sig kunna och böra sådant göra, är åtminstone
angeläget, att alla de formaliteter vid en
sådan meddelad sanction åt Rikets Ständers
beslut om förändring i allmänna lagarna, varda
iakttagna, hvarförutan, enligt Regeringsformens
tydliga lydelse, dessa lagar icke kunna
anses förändrade, utan de förra stadganderna,
oaktadt allt hvad dervid kan vara i annaa
olaglig form tillgjordt, ändå fortfara att
med sin fulla orubbade kraft vara gällande
Till en sådan ordentlig lagförändring gör
nemligen, enligt tydliga lydelsen af Regeringsformens
87 och 88 §. § , icke tillfyllest,
att Riksens Ständers beslut helt enkelt af
Kongl Maj:t fastställes och kungöres, utan erfordras
ovilkorligen a't frågan om ändringen eller
upphcijvandtt skall vara, sedan Lagutskottet
deröfver blifvit kordt , af Riksens Ständer afgjord^
samt derefter det öfverenskomma förslaget derom
genom Talmännen tili Konungen ö/verlemiadt; och
att Konungen skall deröfver inhämta StatsRSdets
ich Hgsta Domstolens tankar, samt sedan Flan
siit beslut jattnt, kalla Riksens Ständer på Rikssalen,
att antingen emottaga Dess samtycke till dems
åstundan, eller afhöra Dess skäl att det vägra.
För att [rågan om Discont utredningen andt
-
Den 2 Juli. - i $
ligen måtte ernå ett constitutionnelt slut, och
hufvudföremålet för Rikets Ständers sammanl*omst
till denna så långvariga Urtima Riksdag
vara, när de åtskiljas, i sjelfva verket och finaliter
afgjordt, måste således denna procedure
ofelbart för 6ig gå j och att, hvad på
annat sätt beslutes, hemställes till Kongl.
Maj:t och af Kongl. Maj:t fastställes, medför,
enligt Regeringsformen, platt intet resultat,
åtmindstone ej det orubbliga beståndet af den
beslutna Discont-utrednings-methoden , sorn
varit åsyftad. Hvar och en som finner denna
method lända sig till förfång, har sin rättighet
qvar att genom åtgärder i laglig väg göra beslutet
derom emot sig kraftlöst, och saken
förblifver derigenom i ändå mera oafgjordt
skick, än om Kongl. Maj:t på ordentligt sätt
tillkännagifva sitt afslag å Riksens Ständers
förslag till lagförändring j ty då vore åtmin.
stone säkert, att denna oftanämnde Discontutredningsmethod
icke kunde användas, utan
att Riksens Ständer, ännu församlade, antingen
måste öfvergifva all tanka att befatta sig
dermed, eller ock antaga andra, med hvar
och ens lagliga pretentioner öfverensstämmande,
och derigenom , utan lagförändring, säkert
verkställbara grunder.
Jag hemställer, i grund af allt detta, till
Höglofl. Ridderskapets och Adelns pröfning,
om det icke vore lämpligt att ändteligen vidtaga
något constitutionnelt steg, för att komma
i en ofelbar erfarenhet utaf, huruvida vi
vid denna Riksdag verkeligen uträttat något,
i6
Den 2 Jidii.
eller intet; och anhåller att, i händelse återremiss
beviljas , detta mitt anförande må lå
åtfölja den, men eljest anses såsom en med
saken uti omedelbart sammanhang stående ny
motion, som torde till samma Utskott iå remitteras.
Friherre Cederström, Jacob: I afseende å
den författning som erfordras samt af Konung
och Ständer gemensamt bör utfärdas, på det
Riksens Ständers Beslut, rörande Discontverkens
utredande må kunna verkställas, instämmer
jag fullkomligen uti hvad Herr Grefve
Jac. M. Spens derom yttrat.
Rörande grunderna för Disconternas utredning,
har jag i Utskotten varit af stridig tanka
med plutaliteten och således icke eller kunnat
deltaga uti de, i anledning af Utskottens
tillstyrkanden, uti RiksStånden derom fattade
beslut.
Dessa grunder kunna icke mera förändra?,
och förslaget kan således oaktadt jemkningar
vid det reglementariska, i min tanke omöjligen
blifva godt; man torde kanske finna, att
då jag äger denna öfvertygelse, borde jag afhålla
mig ifrån att göra anmärkningar vid
de reglementariska detaillerna; men då, genom
jemkning mi dessa detailier, mindre förluster
för enskilta torde kunna beredas , än
i fail Utskottens tillstyrkande skulle blifva
bifallet, så får jag anhålla, att få framställa
hvad jdg anser deruti fordra rättelse.
Ut,
jDen 2 Julli.
n
Utskotten föreslå i s:dra §. 2:dra Morn.,
att de obligationer, som utgifvas i utbyte mot
Disconternas 3-procents assignationer och af-,
skritnings-bevis, böra ställas på 4 år. För
min del anser j 1 g det uti Herr Friherre Wir6éns
särskilte yttrande föreslagne sätt bättre,
nemi- att desse obligationer böra utfärdas för
hvarje år särskilt, att förfalla der. 1 Ociober
1819, 1820, 1821 och 1822.
Dernäst förekommer, att Utskotten före-1
slå i samma mom. att om någon fordringsäga-i
re ästundar, få sin fordran fördelt i flere lika
lydande obligationer, det må tillåtas; dervid
får jag anmärka, att då desse summor icke
blifva delbara i lika lydande obligationer,
torde orden: likalydande, böra utgå, då det
öfriga af det föreslagne stadgandet kan bibe-'
hållas, nemligen, att ingen obligation blir pä
mindre summa än 100 Rdr, samt derutöfver
på jemna 10-tal.
Uti 37 §. 1 Morn. stadgas generelt, att
omsättningar få ske, dock ej på längre tid än
6 månader, och attingen omsättning under de
sista 9 månaderna får tillåtas- I afseende å
första frågan, angående omsäticingar hvar 6:te
månad, får jag erinra, att då reglementet för
Götha Canal Bolags Discont uti 13 §. innehåller,
att actier få belånas på år, och således
omsättas hvar i2:te månad; synes ock detta
stadgande, enär nyssnämnde reglemente icke
blifvit upphäfvet, böra förblifva gällande. FÖW
Ridd, 0. Ad, JProi, VII. B- s
Den a Julii.
slaget ater, att på de sista 9 månaderne af utJ
redningstiden, inga omsättningar må ske,
skulle, i fall det blefve bifallet, medföra betydliga
förluster för Verken, hvadan och då
afsigten med detta stadgande icke kan vara
annan, än att lånen inom den för utredningen
bestämda tid, skola vara till betalning förfallne,
stadgandet synes mig i detta afseende
böra så förändras, att under loppet af de sista
9 månaderne af utredningstiden, omsättningar
af lån icke må beviljas på längre tid, än att
lånen innan utredningstidens slut, äro till betalning
förfallne.
Uti 2tdra Mom. af 3 $ bestämmes, att vid
omsättningar, minst en tiondedel börafbetalas
på låneti detta stadgande visar huru liten kännedom
de Högloflige Utskotten äga om Discontrörelse
i allmänhet, ty då det redan före
detta varit omöjligt, att inom Discontverken
iakttaga ett sådant stadgande, utan att derD
genom tillskynda Verket förluster, som genom
tillåtne omsättningar med mindre afbetalning
kunnat förekommas, så blifver efter de beslut,
Riksens Ständer vid detta Riksmöte fattadt,
ett sådant stadgande så mycket mindre verkställbart,
och skall endast medföra säkra förluster
för Discontverken. Jag tillstyrker derföre,
att ingen bestämd afbetalning måtte utsättas,
utan endast den generela föreskrift lemnäs
de blifvande Directionerne, att de vid
omsättningar böra söka att erhålla de största
möjliga afbetalnimgar, som utan capital-förlust
för Discontverken kunna stå att erhålla, då
Dm 2 Julli.
19
den i 3.*dje morn. föreslagne omgång såsom öfverflödig
kan förfalla.
Uti 3 § 4 mom. föreskri fves, att då lån.
tagare kommit på obestånd , och löftesmannerl
efter skedd lagsökning ålägges att lånet beta-,
la, den senare skall äga rättighet om han anskaffar
nöjaktig säkerhet, att inträda i iåntagarens
ställe; men icke dess mindre föreskrift
ves äfven, att den förre låntagarens namn bör
Uti böckerne bibehållas intill dess lånet artill
fullo betalt. Ett sådant stadgande synes mig
innebära en fullkomlig orimlighet, ty då en
löftesman, i grund af sin ingångna borgen,
antingen fullt betalar låntagarens skuld, eller
genom aflemnande af nöjaktig säkerhet, får på
sig öfverflytta lånet, äger han laglig rätt att
bekomma låntagarens förfallna revers på sig
transporterad, för att i behörig ordning kunna
denna sin fordran hos förra låntagaren be"
vaka; och då således bland Discontverkets
handlingar icke finnes någon revers med dea
ifrågavarande låntagarens namn, huru är det
då tänkbart, att han icke dess mindre uti
böckerne skall uppföras såsom låntagare. Jag
tillstyrker i följd häraf, att hela detta moment
måtte komma att utgå.
Vid 3 J. 5 mom. får jag anmärka, att n|J
gon annan beräkning af ränta och straffränta;
än den, som genom Disconternes reglementen
är föreskrifven, icke kan införas, utan våldförande
af så väl Disconternes fordringsägares
som Actieägares rätt.
r
z* Ben 2 Julil.
Af föreskriften i 3 §. 6 mom. följer, att
obligationer, eller Discontpapper uti liquider
af lån, väl kunna till capital-afbetalningar,
men icke till renfors liquiderande få begag-i
nas. Som jag för min del icke finner någon
skillnad uti naturen af capital-skuld eller rän-'
teskuld, synes det mig naturligt, att då jag
har rättighet att med obligationer liquidera
capitaler, bör jag äfven väl dermed få liqvidera
räntan.
3. §. 7 mom. föreskrifver till slut, att d©
redan uti Disconterna såsom hypotbek deponerade
3-p ocents reverser böra upptagas i
liquid med räntan beräknad till den 1 October
1817. Det är angeläget, att vid reglementariska
stadganden inga omöjligheter föres
skrifvas; af sådan egenskap är detta stadande}
dessa papper äro till en del emottagne afDisconterne
och i liquid beräknade med ränta till
depositionsdagen, i stöd af Domaremagtens
Resolution och Utslag; en annan del åter är
deponerad , utan att inom Discontverken kan
utredas af hvem, huru skall då den räntan
kunna återfordras, som en gång blifvit beräknad
, enär man icke vet af hvem den skall å*
terfordras
Uti
3‘dje afdelningen af Förslagets a.-dra
moment föreslås en anhållan hos Konungen,
om en kungörelse rörande tid af ett år, inom
hvilken Disconternes fordringsägare böra sina
fordringar anmäla; dervid får jag anmärka, att
jag ick® kan fiona skäl till denna afvikelse
Den 2 Jutii.
SI
från de lagliga formerne, och jag tillstyrker
derföre, att i stället för den nyssnämnde kungörelsen,
en årsproclama måtte blifva föreslagen.
Tredje Afdelningens 3 moment föreskrifver
, att endast tvänne UtredningsContor skola
inrättas, ett i Malmö och ett i Götheborgj
jag har redan för detta så fullständigt yttrat
min tanka om nödvändigheten af ett särskilt
Utrednings-contoir för hvardera af Disconterlie,
att jag icke vill trötta Ridderskapet och
Adeln med ett nytt upprepande häraf} jag
hänvisar således endast till dessa yttranden,
och får dervid nu tillägga , att, om emot förmodan
och mot Statens verkliga interesse, blott
en öfverstyrelse för utredningen af Disconterne
uti Götheborg kommer att utses, det i alla
fall nödvändigt måste vara olika Contoir, med
olika ämbetsmän , såsom Kammererare &c., ty
i annan händelse komma Riksens Ständers egna
föreskrifter, att verka vida större förluster,
ej mindre för Statsverket, än förenskilta fordringsägare
och actieägare, uti endera af Discontverken,
än som möjeligen kan i förväg beräknas,
och då jag icke kan föreställa mig,
att detta kan vara Riksens Ständers afsigt,
hoppas jag, att ändring uti ofvanberörde stad.-  gande må kunna vinnas.
Vid 4. mom. uti s:de afdelningen får jag
anmärka, att jag icke tror det närvarande DiscontDirectioner
kunna lagligen åläggas, att ifrån
sig lemna Discontverkens medel och handlingar
förr än behörig revision, enligt nu gali
'a 2
Den z Julii.
lande Discont-reglementen föregått, hvarvid,
i lall anmärkningar icke kunna göras, fullständig
decharge bör meddelas, elier ock, i händelse
al anmärkningar, till 1 ä i le lemnäs Directionerna
att, medan de ännu äga tillgång till
handlingarne , få sig förklara. Ett annat förfarande
anser jag lika obilligt, sorn olagligt.
I afseende å hvad som angår pröfningen af
omsättnings-ansökningar, instämmer jag full—
ligen med Friherre Wirsén, att oin denna
pröfning concentreras hos Styrelsen i Stockholm,
skola säkerligen förluster derigenom
beredas Statsverket.
Slutligen anser jag mig böra förklara, att
i händelse Discont-actiernes belåningsrätt icke
bestämmes, Riksens Ständer icke allenast begå
en våldsam orättvisa, utan äfvenväl genom
denna uraktlåtenhet, orsaka Statsverket förluster,
sorn annars kunna förekommas.
Grefve Spent, Carl Gustaf •. Ehuru den sista
värde Talaren redan anfört nästan alla de anmärkningar
jag äfven ämnade framställa, an.
håller jag likväl att få uppläsa följande:
Friherre Wirsén har efter mintanka, i sin
reservation föreslagit så nyttiga och nödvän,
diga stadganden, och hans öfvertygelse, att
det uttryckligen bör bestämmas, det de i orterne
tillsatte föreståndare för UtredningsCon-i
toiren böra få pröfva omsättnings-documenter,
till undvikande af penninge-rörelsens alltför
stora concentration i hufvudstaden, är så full
-
Den z Julii.
*3
komligt öfverensstämmande med min, a<tt jag
ej kan afhålla mig, att ödmjukast anhålla hos
Högh Ridderskapet och Adeln om återremiss af
Betänkandet, med anmodan till Utskotten, att
på dessa af Herr Friherren framställde förslag
fästa tillbörligt afseende. Skola alla documenter
pröfvas här och ifrån orterna endast beledsagas
af Föreståndarnes till- eller afstyrkande
yttranden, så skall först och främst tids-i
utdrägten af en dubbel pröfning, för det andra
behofvet af 2 commissionairer, belasta den
som omsätter lånet. Ty man må genom handlingar
utreda saken, så mycket man behagar,
bokstafven är död, och för pluraliteten af lån
skall hända, att de som här pröfva, finna sig
i behof af ytterligare upplysningar, äga en
annan åsigt af saken, än föreståndarna der
nere o. s. v. Skola nu dessa ytterligare upplysningar
hämtas genom correspondance, så
kunna flera veckor åtgå; till undvikande häraf
blifver alltid en i hufvudstaden okänd låntagare
nödgad att hafva en commissionair här,
som upplyser om hvad som i handlingarna kan
finnas tvetydigt, och, så godt ske kan, försvarar
hans sak. Han belastas således med öi
kadt commissions-arfvode, men RiksgäldsContoiret
skall belastas med betydliga förluster,
ty månne det ej kan tagas för afgjordt, att
vid utprässandet af större säkerheter, så ofta
ske kan, af sina redan vacklande låntagare,
hvilket vid Malmö Discont redan lång tid varit
BankoOmbudets sysselsättning, och ju mer
penningenöd uppstår, desto mer skall i Götheborg
Disconter behöfvas — att, säger jag, här
-
24
Dm 2 Jiilii.
vid är nödigt att begagna dagen, det kanhända
och skall kanske otta nog, att en ganska
6äker person skulle påskrifva sin caution för
en annan, om han straxt finge veta om den
antogs, men att fruktan för att underkasta sitt
namn okända personers pröfning, som lätt
kunde rata det, fruktan för att i flera veckor
ej (å veta, huru det sig dermed förliölle, hindrade
honom, och RiksgäldsContoiret härigenom
blef utan säkerhet På alla dessa skäl
och de manga flera , som lätt kunna aniöras,
instämmer jag till alla delar med Herr Friherre
Wirsén.
Mot irsta Afdelningen 2. §. har Herr
Friherren anmärkt, att särskildta obligationer
för hvarje olika förfallotid böra utgitvas, erne-,
dan couponer skola blifva mycket mindre rörliga.
Jag instämmer, äfvensom Friherre Cederström,
häruti till alla delar, och tror, att
obligationer, sorn fyra gånger i RiksgählsContoiret
skola presenteras till afbetalning,
svårligen »kola kunna ingå i någon rörelse utom
hufvudstaden, utom i den stund de nedsändas
till den Discont-gäldenär, som omedelbart
insätter dem i UtredningsContoiret. „ Jag
hemställer äfvenså , om ej ordet likalydande kunde
borttagas i samma §. Så framt det af Herr
Friherre Wirsén gjorda förslaget antages, har
detta ord förlorat sin egentliga betydelse, och
skulle endast innefatta en nödvändighet för
alla partiel-obligationerne, att vara ställde på
lika summor, sorn synes mig vara ett mindre
Dtn 2 Juia.
25
nödigt stadgande och dessutom åtföljas af flera
verkeligen betydliga olägenheter.
I 3. §:s 1. och 2. momenter torde böra
utsättas: 1) att omsättningar på kortare tid än
6 månader böra få äga rum , om låntagaren
sådant begär, och att de må åtföljas af i förhållande
mindre afbetalning än 10 procent 2)
Undcrställes, om icke i stället för stadgandet,
att under de sista 9 månaderne ingen omsättning
må ske, kunde anses tillräckligt hvad
som Herr Friherre Cederström föreslagit oell
som ansågs vara tillräckligt, så väl då sättet
af Götheborgs Disconts upphörande 1815
bestämdes, sorn äfven, då detsamma skedde
för RiksDisconten? 3) Saknar jag ailt af
seende
på de bypotheker af Canal-Bolagets
egna actier, som enligt reglementet för Götha
Canal Discont voro berättigade till 12 månaders
belåning.
voro i reglementet sär*.
skilt förklarade berättigade härtill. En betydlig
mängd är i följe häraf hypoticerad i Dis*
contContoiren. Flera ägare torde, sedan lånen
togos, hafva cederat bonis, och hypotheken
vara den enda tillgången;
Om en del icke
cederat, utan kunna fullkomligen liquidera sin
skuld, om de få tid på sig, men icke derföre
till omsättningarne kunna anskaffa säkra cautionister,
eller annan säkerhet, än de en gång
gifvit, kan annullerandet af de nämnde actiernes
värde tvinga dem att cedera och derigenom
öka RiksgäldsContoirets förluster. Om Canal.
Bolagets actier icke här uttryckeligen nämnes
ibland de documsnter, som vid omsättningarna
Den z Jnlii.
kunna anses säkra, är annullerandef af dessa
actier, hvartill flera andra beslut vid denna
Riksdag bidragit, fulländad!, och sannerligen
blir det icke då mera att önska , än att
hoppas, att P.iksgäldsContoirets förlust på annullerade
hypotheker, hvarföre man, om omsättning
på dem tillåtits , kunnat utprässa valuta,
ej må blifva större än hela den summa
af contant inbetalning i Götha Canal Bolag, sorn,
sedan all användbarhet af actierne försvunnit,
skall skräma actie-ägarne från vidare inbetalningar.
Jag förenar mig med Friherre Cederström
i hvad blifvit sagdt angående Utskottens förslag,
att räntan och öfverräntan vid UtredningsContoiren
skall blifva den samma, som
för BancoDisconten kommer att utsättas lik
det är sagdt, att i den visserligen oförmodade
händelsen, att något öfverskott i endera massan
skulle uppstå, skall detta till Bolagets
actieägare öfverlemnas j synes det mig vara ett
förnärmande af deras rätt, att nedsätta den
ränta och öfverränta, som i de af Konungen
utfärdade och ännu oupphäfna privilegierna
är stadgad, och hvarpå egentligen deras hopp
om något blifvande öfverskott beror. Jag in.
ser visserligen den berömliga afsigten, att genom
öfverräntans nedsättande bereda gäldenärerna
en lättnad, men jag tror Riksens Ständers
rättighet härtill vara inskränkt ensamt till
BancoDisconten, för hvilket Verk vi äro de
enda principalerna.
Den 5 Julii.
I 3 §. 6. moment står att capital-afbetalningar
kunna få ske med RiksgäldsContoU
rets obligationer. Hvarföre icke hela betalandet'af
capital-af betalning, öfverrånta och ny
ränta, hvilket på en gång vid omsättningen
göres. Den lättnad , som utan principens rubbande
kan ske, synes böra göras. Jag saknar
dessutom i detta moment det vigtiga stadgandet,
att äfven 3-procents sedlar, som icke till
Riksgälds Contoirets obligationer blifvit förvandlade,
må få emottagas i Discontliquider.
Då utaf dessa alltid en del är redan till inlösen
förfallen, och således att anse sorn Riksgäldsmynt,
synes mig böra bestämmas, att de 3^
procents sedlar, som icke ännu blifvit utbytta,
må få emottagas i liquider om summor, som
icke öfverstiga den icke förfallna delen af dem,
hvaremot öfverskottet af den förfallna delen,
må af UtredningsContoiren contant återgifvas,
i fall cassans tillstånd sådant tillåter, i annat
fall ett interimsbevis lemnäs, som, så snart
medel med omgående post blifvit efterskrifne
och nedkommit, emot contant utbytes. Man
finner lätt att detta gör en betydlig lättnad
för Discontliquiderne under första året, och
för RiksgäldsContoiret är det precist detsamma,
emedan den förfallna, men icke uttagna, delen
af 3-procents-sedlen var der redan påräknad
att hafva utgått.
I 3. $:s 7. moment står, att räntan på de
reverser, hvilka under den sednaste tiden. som
hypotheker blifvit inlemnade, skall beräknas
blott till den 1 October 18x7. Jag vet alltför
28
Dm i Julli.
sval, att tre Stånd så hafva beslutit; och Rid—
derskapet och Adela ensamme sagdt: till insätfningsdagen,
men jag underställer blott,
huru det skall verkställas. BancoFullmägtiges
af Riksens Ständer ålagde anmaning an*
befallte DiscontDirectionerna i vintras, att emottaga
som bypothek Verkets egna sedlar,
men alldeles ej att af den som inlemnade dessa
taga bevis, huru stor del af hans betalade
summa var assignationer eller obligationer,
eller insätta det i interims-quittencet. Huru
skall man nu bevisa hvdketdera som handt.
Hvem skall credjteras för den origtigt beräk*3
nade räntan emellan den i Oktober 1817 och
insättningsdagen ? Ty DiscontDirecteurerne voro
nödsakade att beräkna räntan tili den sednare
perioden, hvartill elen i alla de Domstolars
Utslag beräknades, som af gäldenärer ann
litades Jag anhåller om upplysning härom,
öfvertygad, att omöjligheten af verkställighet
kati sätta gräns äfven för Ständers beslut.
Emot de sfadganden i andra afdelningen,’
angående Götheborgs Discont, hvilka med de
nu anmärkte äga analogi, gälla samma anmärkningar.
Skillnaden ligger hufvudsakligen
i beräknandet af ränta på 3-procents sedlarne
och obligationerne under deras löpetid, såsom
den på ett ställs i Betänkandet kallas. Jag
hemställer, om icke i stöd af Götheborgs DiscontDirecteurers
i Tidningarne kungjorde an.;
malan till LandshöfdingeEmbetet i Götheborg,
om dess ansvarande för räntan, de äro shjidi,
Den 2 Julii.
ge, att svara ja till den förfrågan, man nu
vill göra deni.
Att, såsom Friherre Cederström föreslagit,
häldre i laglig form begära årsproclama på
det Bolags gäldenärer rom upplöses, än åstadkomma
prescriptionstid genom en särskild af
Konungen begärd författning, vöre en lag för
tillfället mindre, och ju färre sådana man kan
få , ju bättre synes det vara för det högst
vigtiga bibehållandet af lagens helgd, äfven
för lagstiftarne i landet.
I qidje momentet är intaget ett förbud,
att omsättningar af Malmö Discontskulder ej
må få ske i Götheborg; jag lemnar derhän
om detta stadgande är nödigt, det synes falla
af sig sjelftl men jag hemställer, om ej i sammanhang
härmed vore mera nödigt att stadga,
att utredningen af de bägge särskilta Discontmassorna
i Götheborg skulle ske vid tvenne
särskilta Contoir, ehuru under samma frenne
föreståndares inseende. Då det nu mera är
Statens vinst, att en osäker fordran af dem
som tillhört CanalDisconten, blir förvandlad
till säker, emedan det då blir mindre slutlig
förlust för Staten, men deremot blir Götheborgs
Discont Bolags vinst, om sådant sker med enderas
fordran , emedan der i alla fall supponeras
blifva öfverskott; synes häraf följa, att om
samma ämbetsmän skola besörja infordrandet
af bägge Verkens skulder, kan Götheborgs
DiscontBolag ganska lätt avantagcras på Statens
bekostnad, vid alla de många tillfällen,
So
Den t Julii.
der nu en och samma person har lån i begge
Disconterne. Man behöfver nemligen blott så
laga, att, af de nya säkerheter denna person
kan bjuda, i fall någon skillnad finnes, den
större säkerheten sättes på Götheborgs Discont,
lånet och den mindre på Götha Canal Discont,
lånet, så uppstår här en ny källa till enskild
tas vinst på Statens bekostnad. Ingen Revisor
skall kunna controllera detta och till och med
de på stället varande Föreståndarne omöjligen
kunna hindra underbetjeningen, som, i fall ut.
redaingarne till ett Contoir sammanslås också
blifva de vanlige commissionairerne i bägge
Verken, att tillställa sådana händelser.
Jag anhåller, att dessa mina anmärkningar
må få till Utskotten åtfölja den återremiss,
som jag i stöd af dem , och ännu mera, af
Friherre Wirséns reservation, begär.
Grefve von Platen: Jag har redan hört så
många giltiga anmärkningar här framställas,
att jag tar för gilvit, det Utskottens förslag
till reglemente blir återremitteradt; jag skall
alltså ej vara vidlyftig, helst då jag anser mig
nu en ifrån DiscOnten afskild person j men jag
torde kunna lemna några upplysningar, som
vid öfverflyttningen torde komma till nytta.
Baron Cederström har redan nämndt, huru
svårt det blir att bibehålla-ordning, om ej
tvenne Contoir i Götheborg der verkställa beg.
ge Disconternas utredning.
Med den erfa*
renhet jag har, skulle jag vilja tillägga det
Den 2 Julii.
31
vara omöjligt, om ej oredor skola uppsta, när
betjeningen är densamma , och lår med flera
tusende menniskor att göra för hvarje Discont
} men jag kan ej dela tanka med Friherre
Cederström, att Öfverstyrelsen för bagge Disconterne
utan olägenhet kunde vara densamma,
så framt ej denna Öfverstyrelse toges
från anUat håll, och hade ett ifrån Disconten
alldeles afskildt interesse^ ty annars kunde i
Styrelsen på stället, en stor actieägare i ena
Disconten, men utan interesse i den andra,
inkomma, och då bägge Verken naturligtvis
ofta hafva stridiga interessen, så hemställer
jag, om det ej kunde hafva vådliga följder
att sätta dem under en Styrelse.
Vidare synes ingenting vara bestämdt om
Götha Canal actiers belåningsrätt. Jag har
förut hos Högloflige Ridderskapet och. Adeln
gjort en motion i ämnet, men under fruktan
att, om reglementet antages, utan iakttagande
häraf, kunde det lägga hinder i vägen, får
jag nu fästa Högloflige Ridderskapets cch A-;
delns uppmärksamhet härpå. Ifrån första början
af Canal - privilegierna var detta vilkor
lagdt till grund, att actierne lingö tjena till
hypothek, ej endast för vanliga Discontlån,
utan ock lån på hela år. Detta blef ytterlij
gare bekräftadt vid 1815 års Riksdag, och då
Ridderskapet och Adeln uti dylikt fall nyligen
beslutat åt actier i annat Verk lemna belåningsrätt,
så synes det så mycket mera rättvist
och billigt, att Götha Canal Bolagsrättighet
nu fastställes. Jag håller ej af att göra jemfö
-
32
Den z Julli.
reiser, roen om någon Canal lemnar säkerhet,
så är det väl Götha Canal, sorn har 2 mil segelbar
canal, det vill säga mera än alla andra
canaler i Sverige sammanlagde•, som har
redan 15 färdiga slussar, då en annan canal,
hvars attier nu fått belåningsrätt, ej ännu bar
någon segelbar canal och endast en sluss, sorn
ännu ej är färdig, och kanske ej blir färdig
i år,
Vidars är sagdt, att Discontens böcker
och handlingar skola till den nya Styrelsen i
sin ordning aflemna?, vid emottagningen af
Verket. Detta instämmer jag uti, men nemligen
sedan ordentlig revision föregått, och,
om den intet finnér att anmärka sedan laglig
decharge blifvit lemnad, utom hvilken det
ej lagligen kan åläggas Directionen, att aflemna
böcker och handlingar. Jag får påminna ,
att omtanka för egen säkerhet, gör omöjligt
för Götha Canal Directionen att lemna böcker
och originala handlingar utur sina händer,
hvarpå redogörelse med flere tusende personer
grundar sig, utan föregången revision,
och innan ett rättvist omdöme deröfver blif-,
vit fäldt.
Det är vidare föreslagit , som skulle de
assignatiofler och 3-procents sedlar, hvilka sedan
den 1 Oetober till Disconten inlemnats, i
liquiden åtskiljas. En sådan föreskrift är nu
omöjlig att verkställa. Saken är i sig sjelf ej
af vigt, och om den skulle ägt rum, borde
före
-
Den 2 Jiilii.
33
föreskrift derom hafva varit lemnad för 8 må3
nader sedanj men då liquiderna fortgått sä
länge, utan skillnad af de olika papper, kan
detta nu ej för det förflutna äga rum. Jag hac.
förut utredt grundeme för detta förhållande,
och får för öfrigt blott förena mig med Baron
Cederström uti de anmärkningar han fram-;'
ställt i ämnet.
Friherre Hjerta, Fredric: Enskilta angelägenheter
hafva hindrat mig att öfvervara det
sammansatta Utskottens öfverläggningar, rörande
de reglementariska föreskrifterne för FilialDisconternes
utredning, men då jag vid hufvudfrågans
afgörande härstädes yttrat min öfvertygelse
att lånomsättningar samt hvad mera
kunde bidraga till penningerörehens lättnad,
kunde och borde anförtros UtredRingc>Contoii
rens åtgärd under Öfverstyrelsens ledning , och
samma öfvertygelse ännu bos mig är rådande,
så ock till undvikande af repeterade anmärkningars
anförande, förklarar jsg mig hufvud-?
sakligen instämma i de af Friherre Wirsén
Utskottens Betänkande åtföljande anmärkningar.
Under öfverläggningarne i detta ämne hac
en värd Ledamot Herr Grefve platen yrkstbelåningsrättighet
för Götha Canals actier, för
eller emot hvilken jag nu ej vill yttra mia
tanka, ty innan korrt lärer frågan underka-!
6tas BancoUtskottene ompröfning , emedan motionen
härom nu utgör föremål för Finance*
Ridd, o, Ad, Prof, Vili B, $
34
Den t Juhl,
afdelningens, men då samma värda Ledamot
bland andra motiver, till grund för dess påstående
anfört en jemförelse emellan Götha
Canals och andra slussverks verkställde arbeten,
hvaribland SöderTeljes, Och åberopat sistnämnde
Verks actiers tillerkände belåningsrättighet
i BancoDiaconten, så kan och bör jag
härom upplysa, att oaktadt hvarje actie genom
skedde insättningar nu öfverstiger 300
Riksdalers belopp, gäller den såsom hypothek
i Disconten blott för 75 R:dr under tillika ftl•
stadt afseende på låntagarens personliga säkerhet*
Grefve Von Platen: Med fullkomligt er
kännande
af hvad den siste värde Talaren yttrat,
får jag förklara min mening ej vara att
väcka någon farhåga för utförandet af Söder
Telge Canal, utan endast att framställa en jemförelse
grundad på den enkla arithmetiska
proportion, som är emellan en ej färdig sluss
och femton färdiga j emellan 2 mils segelbar
canal och en canal af ett par tusende alnarj
ja, om man sammanlägger alla canaler i Sverige:
Trollhätte, Södertelge, Strömsholms och
Hjelmare canaler, så utgöra de der verkligen
gräfde canaler ej två mil, sorn vid Götha Ca?
pal äro segelbara, utan att räkna det derutöfver
färdiga.
Hvad i öfrigt anmärkt är, att utom actierne
lemnäs personel borgen, så har detta äfven
med Götha Canal actier i sednare tider
ägt rum, när man ansett det nödigt. Hvad
angår actiernes intrinsc<j,ua värde, så är jag ej
Den g Juliu
35
åf samma tanka som den värde Talaren, jag
tror ej att detta kommer an på huru mycket
å dem blifvit inbetalt* utan huru mycket med
det inbetalta blifvit uträttadt* och till hvad
nytta; detta bestämmer Värdet Det skulle
kunna möjligen hända, att stora summor insattes,
som reducerades till intet; exempel härpå
äga vi inom Riket* nemligen de vid Troll.’
hättan under 1740 och 50-talet verkställda betydliga
arbeten, hvarpå betydliga summor användes
utan all nytta, då, sedan den nya
plan är utförd, det gamla arbetet står bredvid
den utan frukt och alldeles obrukadt; men
dessutom förökas Götha Canalens värde genom
särskilte om tändigheter, nemligen, att med
den finnas förenade betydliga egendomar och
tillhörigheter. Den har fått sig tilldelade betydliga
skogsparker och lägenheter, den ager
fastigheter och vattenverk, qvarnar och sigar.
Ali denna egendom är visst ej en nödvändig
tillhörighet för en canal* men tillhör dock nit
Götha Canal.
Uppå derefter af Hans Excellencé Herr Grefven
och LaiidtMarskalken gjord proposition, blef
Stats- och BancoUiskottens Betänkande i anledning
af de dervid framställde anmärkningar
till Utskotten åter oremitteradn
Föredrogs å nyö och bifölls Stats- och
BancoUtskottens den 26 sistlidne Junii aflåtne,
samt den 29 i samma månad på bordet lagda
Dm 2 *fulii.
Memorial; angående tiden för nästa Revision
af Stats-} Banco och RiksgäldsVerkens räkenskaper.
,
Hans Exc ellene e Herr Grefven och Landti
Marskalken tillkännagaf, att, enligt sistl. gårdag
gjordt Anslag, komrae val af 4 Ledamöter och
8 Suppleanter uti förstärkta Statsutskottet att
kl- 4 i e. m. företagas.
Företogs till pröfning RiddarhusUtskottetg
den 20 sistlidne Junii aflåtne, samt den 25 i
samma månad på bordet lagde Memorial, innefattande
förslag till en förändrad Redaction
af Riddarhus-ordningen.
Grefve De la Gardie, Jacob■ I anledning af
den sammankomst, som i går blef hållen hos
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken,
hvarvid ett stort antal af Ridderskapets
och Adelns Ledamöter voro närvarande,
och den öfverenskommelse sora då träffades,
att endast 16 §. §. af den nu varande Riddarhusordningen,
om jag rätt minnes, skulle undergå
förändring; får jag hemställa till Ridderskapet
och Adeln, om ej det skulle vara tillräcks
ligt, att endast berörde 16 §. nu blefvo till
tidens vinnande uppläste.
Dans Excellence^ Herr Grefvi» och Landier
Deh 2 Julik
37
Maiskalken hemställde, om Ridderskapetoch Aa
deln behagade tillåta, att, på sätt Grefve De
la Gardie föreslagit, endast de 16 §. §. af den
nu gällande RiddarhusOrdningen, hvilka vid
den i går hällne sammankomst ansågos böra
undergå förändring, måtte jemte de deraf förei
slagne nya Redactioner varda uppläste.
Bifölls.
Hans Exccllence Herr Grefven och LandtMarskalken
föreslog derefter, att, under godkännande
af Herr Munck af Rosenskjölds vid
sista Riksdag framställde princip i afseende å
Bänkmännens afskafFande, pröfningen af berörde
fråga likväl matte intill nästa Riksdag
uppskjutas.
Ropades Ja och Hej.
Grefve Spens, C ari Gustaf: Jag hemställer,'
om man ej bör låta 1815 års Beslut i denna
Bak komma till verkställighet. Ora det vid en
tredje Riksdag händer, att RiddarhusUtskottets
förslag till ändringar i RiddarhusOrdningen ej
förr än vid slutet af Riksdagen förekommer,
så blir denna fråga an en gång öfverliggande,
och en vana uppstår att uppskjuta den ifrån
den ena Riksdagen till den andra. Till undvi-i
Rande af detta farliga prejudicat för behandlandet
af principer som man gillar, proteste--  rar jag mot det föreslagna uppskofvet, och a«*
håller, att saken må till debatt företagas.
33
Den z Julli,
Grefve De la Gardie, Jacob: Då nu Riksdagstiden
är så långt liden och frågan om en
förändrad representation för Riddersicapel och
Adejn redan blifvit uppskjuten till nästa Riksdag
, synes det vara mera i sin ordning att äfven
uppskjuta frågan om Bänkmännens afskaf»
fande, på det densamma må i sammanstämmig
het med representationens förändrande, kunna
vid nästa Riksdag afgöras Jag tror äfven att ett
gådant behandlingssätt af ärendet, vore mera öfverensstämmande
med Ridderskapets och Adelns
värdighet, i det Ridderskapet och Adeln derigenom
undginge obehagligheten att vid denna
Riksdag falla Kongl. Majit besvärlig med anhåR
lan om dess sanction på beslutet att Bänkman må
försvinna och valet af Électorer utaf Ridderskapet
och Adelö frjelf förrättas, och åter vid
nästa Riksdag kanske begära Kongl. Majttg
bifall till en förändrad form för RidderskaP
ts och Adelns representation, hvarigenom
det förra beslutet komrne att upphäfvas och
sanctionen derå blefve utan ali verkan. Jag
hemställer derföre till Herr Grefve Spens sjelf,
om han icke skulle vilja uti ett sådant beslut
jemväl instämma.
Grefve *Spent: Om det vöre möjligt, att
nu församlade Ridderskap och Adel kunde ålägga
det till nästa Riksdag sammankommande
RiksStåndet, eller nästa Riksdags Riddarhusutskott,
att i början af den Riksdagen företaga
målet, så skulle jag ej vara emot uppskof dermed
för denna gång. Men sådant tillåter ej
Riksdags-Ordningen i dea puncten, der det
Den z jfnlit^
39
talas om ett Stånds rättighet att ålägga Utskott
dag till afgifvande af sitt Betänkande. Det är
der endast fråga om ett Utskott under samma
Riksdag med det ifrågavarande Ståndet. Det
kan således hända, att man då som nu tager
det beslut , att alla förändringar i RiddarhusOrd.
iingen, hvilka, i anseende till de puncter
i Grundlagen, som blifvit ändrade, varda nödiga,
skola i ett sammanhang pröfvas, och
att frågan om Bänkman dertill uppskjutesj på
detta vis kan x detail samma procedure inträffa,
som vid denna Riksdag. Man anför
kanske att man bör uppskjuta Bänkmans-frågan,
emedan det nu är försent att få Kongl.
Maj:ts sanction, men åtskilliga andra punkter
i Riddarhus-ordningen skola ju i alla fall förändras
och således underställas Konungens
sanction, och då kan ju frågan om Bänkmännen
alltför väl få åtfölja dessa punkter.
Grefve Mörner, Carl Stellan: Då jag i går
öfvervar sammankomsten hos Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken, fann jag
majoriteten af Ridderskapets och Adelns då
närvarande Ledamöter vara för uppskjutande
af frågan rörande Bänkmäns afskaflfande, och
jag tycker mig äfven förmärka, att då Hans
Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
för en korrt stund sedan härstädes gjorde pro-»
position derå, majoriteten å Riddarhuset hyste
enahanda tänkesätt. Jag hemställer af sådan
anledning till Grefve Spens, om ban icke
skulle vilja afstå från sitt yrkande, att berörde
fråga må nu tagas under öfverläggning, helst
40
Din 2 Julli.
de skäl Herr Grefve De la Gardie anfört, för
ämnets uppskjutande till nästa Riksdag, äro så
grundade, att de icke böra undgå att ju äfven
för Grefve Spens vara öfvertygande.
Grefve von Platin, Baltzar Bogislaus: I
likhet niid hvad Grefvarne De la Gardie och
Mörner nu yttrat, synes mig, att det vore lätt
för Ridderskapet och Adeln att på en jämnare
väg komma till ändamålet, om frågan rörande
Bänkmän klefve uppskjuten till nästa Riksdag,
emedan förändring uti Ridderskapets och Adelns
representation i alla fall då kommer under
öfverläggning. Hvad angår förslaget att
det dervid blifvande Riddarhusutskott kunde
uppmanas att med all den skyndsamhet sorn
vore möjligt inkomma till Ståndet med dess
utlåtande, kan jag ej finna något lagstridigt
deri, att säga, att detta ämne bör blifva det
första, hvarmed nästa Riksdags Riddarhusutskott,
så framt ej synnerligen vigtiga föremål
lägga oundvikliga hinder derföre, bör sysselsätta
sig, på det Ridderskapet och Adeln må
kunna äga tillräcklig tid att i ämnet öfverlägga,
och jag hemställer således om ej Hans
Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes förnya den förra propositionen, med
tillägg af en sådan erinran jag nu föreslagit.
Grefve Spens: Sedan man begynt tala här
om den enskilta sammankomst, som till granskande
af detta mål i går hölls, vill jag visserligen
medge, att om man nu ej noga följer
k vad sorn dä beslöts, hela conclavens ändamål
4
Den 2 Jidii.
41
varder förfelat, men då åtskillige och tilläfventyrs
de fleste af Ridderskapet och Adelns
Ledamöter dervid icke voro närvarande, synes
det mig vara gifvet , att det beror på hvar
och en af dem, att, oaktadt conclaven, nu
väcka debatt i ämnet, och i alla fall kan väl
aldrig debatt nekas på det rum der beslutet e-,
gentligen skall tagas. Hvad angår Herr Grefve
Mörners yttrande, att vidden oftanämnde conclaven
pluraliteten syntes vilja låta frågan
hvila, ber jag att få förklara, det jag nu frarns
ställer en annan tanka, icke för att sätta min
emot majoritetens, som i detta mål ej skulle
löna mödan, utan för det jag i går tyckte mig
finna meningarne i sjelfva hufvudsaken var»
högst delade, samt att de fleste frångingo sina
tankar endast på det framställda skälet, att
en debatt kunde föranleda till en tidspillande
votering; ett skäl tom jag aldrig kan anse
vara något skäl. Ämnet är för prejudicatet
vigtigt, och tror jag frågan böra antingen an-J
tagas eller afslås nu, men ej uppskjutas, samt
anhåller derföre om Eders Excellences propo;
sition på afslag å Betänkandet i hvad det rörer
Bänkmans frågan; den som då anser frågan
6å vigtig, att han vill begära votering,
har sig sådant öppet. Tiden är nu ej så
knapp som i8i5j då RiksdagsPredikan instundade
vid detta måls företagande; afgöres
det icke nu, uppstå lika många svårigheter
härnäst, hvar och en af de nu närvarande,
som sig då på Riddarhuset befinner, äger
visst att påminna RiddarhusUtskottet, till och
med att proponera föreläggande af §n viss pre
-
43
Den 2 Jidit.
pcriptionstid för Utskottets utlåtande, men man
vet huru obehagligt sådant är, och kan lätt
förutse, att en dylik proposition torde afslås.
Jag anhåller derföre om Edets Excellences
proposition antingen på bifall eller afslag å
Betänkandet.
Grefve Mörner, Carl Stellam Då jag förnimmer,
att Grefve Spens ej vill afstå från
sitt yrkande, och jag finner saken af den vigt,
att den fordrar en närmare öfverläggning,
föranlåtes jag med anledning af 44 §. Riksdagsordningen
begära att ifrågavarande ämne
må ytterligare förblifva hvilande på bordet.
Grefve De ta Gardie, Jacob och Herr Aniar
sparre , Ingemar Angust, förenade sig med
Grefve Mörner.
Friherre Cederström, Jacob, erinrade, att i
fall denna håga komme att hvila, borde ock
RiddarhusUtskottets Memorial i öfrigt helt och
hållet förblifva hvilande, emedan det icke skulle
öfverensstämma med formerne att till pröfning
upptaga en del, men låta en annan del af
samma Memorial, hvilken uti den förra delen
lätteligen kunde åstadkomma ändring, hvila.
Hans Excellence Herr Grefven och Landtm
Marskalken hemställde om icke, i anledning af
Grefve Mörners anhållan, hvaruti flere Herrar
Ledamöter instämt, RiddarhusUtskottets ifrå
-
JDen a Julli, 43
gavaran(3a Memorial finge till dess hela inne»
hall intill nästa Plenum hvila på bordet.
Bifölls,
Upplästes PrästeStåndets ProtocollsUtdrag
af den 29 sistlidne Junii, innehållande att
PrästeStåndet åt Herr ÅrkeBiskoppen och TaJemannen
uppdragit , att på sätt 81 §• Riksdagsordningen
omförmäler, gemensamt med
Hans Exceilence Herr Grefven och LandtMarskalken
samt de öfrige Herrar Talmän hos
Kongl. Mapt i underdånighet anhålla, det täcktes
Kongl. Maj t efter denna veckans utgång,
hvarförinnan Riksdags göromålen förmodades
Jeunna afslutas, låta aflysa Riksdagen och Riksens
Ständer hemförlofva; och hafva de öfriJ
ge RiksStånden blifvit inbjudne att hvar för
sig enahanda åtgärd vidtaga.
Hane Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde om icke, då åtskillige
mål ännu berodde på Ridderskapet och Adelns
slutliga handläggning, Präste-Ståndets
ProtocollsUtdrag kunde tills vidare få hvila
på bordet.
Bifölls.
44
Den 2 Julli.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln, vid
Urtima Riksdagen i Stockholm den
2 Julii xStS.
S. D. Vid förnyad föredragning af Allmäna
na Besvärs-och OeconomieUtskottets d. 27 sist!.
Junii aflåtne, och den 29 i samma månad på
bordet lagde Memorial, innefattande Utlåtande
öfver de hos EondeStåndet gjorde anmärkningar
vid Utskottets den 18 sisth Februari meddelte
Betänkande, i anledning af väckte frågor
om upphörande af frikallelse för Ridderskapet
och Adeln från deltagande med Borgerskapet
uti kostnaderne för deras hus och tomter i Städerna
till Kyrko-, präst-, Scholae- och Rectors»
Bostadsbyggnader m. m. fann Ridderskapet och
Adeln, att, enär sistnämnde Betänkande redan
blifvit af Ridderskapet och Adeln gilladt, Utskottets
ofvannämnde Memorial endast borde
läggas till Handlingarne. Ut supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottets den 27 sisth
Junii aflåtne och den 29 i samma månad på bordet
lagde Memorial, i anledning af de hos Borgareståndet
gjorde anmärkningar vid Utskottets
den 25 sisth Maj. meddelte Betänkande,
arörande väckt motion om Götha Canal-arbetets
inskränkning tills vidare inom linien a»
mellan Wenern och Wettern» fann Ridderskap
Den 2. Julii.
45
pet och Adeln, att, enär berörde fråga redaa
blifvit den 16 sistlidne Junii af Ridderskapet
och Adeln afgjord, Utskottets ofvannämnde Memorial
borde läggas till Handlingarne. Ufc
supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs Statsutskottets
den 2S sisth Junii afgifne, samt den 29 i samma
månad på bordet lagde Utlåtande och Förslag,
angående RiksStåndens särskilte Beslut, rörane
de recognitions-skogarnes upplåtande och försäljning
till Skatte, fann Ridderskapet och Adeln
för godt att, med antagande af Utskottets
jemkningsförslag, i hvad det samma rörde
Ridderskapet och Adeln, frågan om recognitionsskogarnes
försäljning, på sätt Utskottet hemställt,
till förstärkta StatsUtskoitets afgörande
öfverlemna. Ut supra.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls Stats*:
Och BancoUtskottens den 26 sisth Junii aflat—
ne, samt den 29 i samma månad på bordet
lagde Memorial, angående tiden för nästa Revision
af Stats- Banco- och RiksgäldsVerkens
räkenskaper. Ut supra,
S. D. Vid förnyad föredragning af Statsoch
BancoUtskottens den 26 sisth Junii aflåtne;
samt den 29 i samma månad på bordet lagde
Memorial, med förslag till reglemente för
Riksens Ständers Fullmägtige i RiksgiildsContoiret,
i afseende på utredningen af Götha
£agal Bolags, kjalmp och Götheborgs Discontj
4 6
Den 2 Julii.
verk, blef berörde förslag i anledning af dervid
gjorde anmärkningar till Stats-och Banco-*
Utskotten återremitteradt. Ut supra.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
kl. ett qvart till 2 e. m.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Thorsdagen den 2 Julii*
Plenum kl. 4 eftermiddagen.
Grefve De la Gardie ^ Jacobf tog, såsom
äldste närvarande Grefven j klubban.
Upplästes till justering Och godkändes följ
Den 2 Juli!. 47
jande från Expeditionsutskott ankomne §. §.
af RiksdagsBeslutet, nemligen:
1) Om Hushållningsmål.
2) Om Commlnistrarnes befrielse från
»kjutsningsskyldighet,
3"> Om ny reglering af Rikets Ämbete!»
öcb Tjenster.
Sedan 43, 44, 45 ock 46 §. af Riddarhus
ördningen
blifvit uppläste, företog Högloflige
Ridderskapet och Adeln val af 4 ordinarie Ledamöter
samt 8 Suppleanter uti förstärkta Stats;
Utskottet j och befunnos efter valets slut följande
Herrar hafva blifvit utsedde till
Ordinarie Ledamöter:
N:0 35* Grefve Gyldenstolpe, Cart, 53 roster.
,— 150. Friherre von Otter, Gustaf, 47 dito.
— 85. Grefve von Rosen , Axel, 46 dito.
2254» Herr af Malmborg, Abraham, 45 dito.
Suppleanter:
— 26. Friherre Leijonhufvud, A, G., 40 dito.
447. Herr Wijnbladh, Carl, 39 dito.
*— 1918. Herr Strussenfelt, Michael, 39 dito,
— 354* fuhetta Rock, Berndt Wilhelm, 34 dito.
43 Den z Julii.
/
N:0 361. Friherre Edelcreutzi Danid, g^rösteri
129. Grefve Tavast9 Johan Henric, 33 dito*
473. Herr Coijet, C A., 30 dito.
_ 614* Herr Burenskjöld, Fullmägtig
Herr Gyllenram, C. A., 30 dito*
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
kl. 7 e. ra.
In fidem Protocolli,
O, J. Lagerheim.
Lördagen den 4 Julii*
Plenum kl. half till 10 förmiddagen.
Upplästes till justering och godkändes
ExpeditionsUtskottets insände Förslag till 7'.de
§. i Riksdags-beslutet angående Stats Regleringen.
Upplästes och lades på bordet Banco^
4Jtskottets Betänkande af den 30 sisth Junii,
aa
-
Den 4 Jnlii. 49
angående nedsättning af öfverräatan i Banco.
DiscontVerket.
Föredrogs Bevillningsutskottets Memorial
af den i dennes, rörande den skiljaktighet
som emellan RiksStånden uppstått i anledning
af de utaf Utskottet föreslagne alternativer till
3 artikeln i den blifvande BevillningsStadgan,
angående consumtion och öfverflöd ; och fann
Ridderskapet och Adsln för godt att, på
sätt Utskottet hemställt, förvisa denna fråga
till det förstärkta StatsUtskottets afgörande.
Herr Berghman, Ambrosius Magnus'. Då
för korrt tid sedan hos Högloflige Ridderskapet
och Adeln förevar frågan, huruvida Götha
Canal Disconts Direction skulle ställas till ansvar,
för det från Disconten beviljade lån, af
nära ',ioo,ooo R:dr till canalens arbetscassa,
och bland flere Ledamöter, sorn talade i detta
ämne, Herr Majoren Strussenfelt äfven yttrad®
sig; anförde han ibland andra förmente skäl
till Directionens befrielse, att Riksens Ständers
Revisorer varit vållande till Götha Canal Disconts
obestånd, derigenom att de, förmedelst
deras åtgärd, beredt Malmö Disconts fall,
hvilket åter medfördt CanalDiscontens olycka.
Såsom en af Riksens Ständers Revisorer, hade
jag kanske genast bordt vederlägga denna Hr
Ridd. o. 4d. Prat. VII. B. 4
5 o
Den 4 Juliu
Majorens beskyllning; men sorn jag ansåg ho-'
rom ensam kunna hysa en så felaktig öfvertygelse,
trodde jag mig icke böra upptaga
Höglofiige Ridderskapets och Adelns tid med
dess vederläggning. Sedan har jag likväl bordt,
att en och annan delar Herr Majorens villfarelse
; och jag anser mig derföre pligtig att
upplysa förhållandet härmed, och den del Revisorerne
haft i hvad med dessa Disconter
blifvit vidtagit. Vid början af Revisionen i
Banken fördelte Revisorerne sig på tvänne afdelningar,
under benämning af Cancellie- och
Räkenskaps-afdelningen. Då denne sednare d.
27 September förmiddagen hade session, begärde
Och erhöll tillförordnade Herr StatsSecreteraren
Klintberg företräde, hvarvid han
androg ungefärligen: ”att sedan de betydliga
uttag af i Malmö DiscontVerk insatte 3-procents
medel, sorn r.ästlidne dag ägt rum, gifvit
anledning befara, att berörde Disconts
felaktiga administration, och dess derigenom
iråkade obestånd, kommit till någon allmännare
kännedom, hade Kongl. Maj:t beslutat understödja
samma Verk; men väntade att Revisorerne
skulle inkomma med underdånigt yttrande
angående bemälte DiscontVerks förvalt;
ning, och huruvida någon förändring af Styr
reisen kunde anses nödig.” Herr StatsSecreteraren
tilläde, att Konungen väntade svar här-,
om innan hl. 8 om aftonen. Härå blef af Revisorerne
Herr StatsSecreteraren tillkännagifvit,
att , som de icke ägde rättighet attdirecte
hos Kongl. Majit något i underdånighet andraga,
de skulle vidtaga den enda utväg, som var dem
Den 4 Julii.
5i
öppen, att nemligen i detta ämne meddela sD
na tankar åt Herrar BancoFullmägtige, hvilka
sedan kunde hos Kongl. JVlaj:t i underdånighet
anmäla, hvad de funno i denna sak nödigt;
och som Cancellie-afdelningen samina förmiddag
ej hade sammanträde, blef anslag genast
gjordt till plenum å eftermiddagen, för samtlige
Revisorerne- Härvid infunno de sig nästan
allmänt, då ifrågavarande sak togs under
öfverläggning, och, efter någon ventilation, författades
samt justerades ett ProtocoIlsUtdrag,
hvari Revisorerne gåfvo Herrar BancoFullmägtige
tillkänna : att de, af Herrar Fullmägtiges
Protocoiler och sista Revisionens af Malmö
DiscontHandlingar, blifvit underrättade
om de flere afsteg ifrån reglementet, som Directeurerne
i berörde Discont Verk sig tillåtit: och
ehuru Revisorerne icke medhunnit vidtaga de åtgärder,
sorn till målets fullkomliga utredande voro
af nöden, hade de likväl inhämtat nog kännedom
deraf, för att tro sig böra meddela Herrar BancoFullmägtige
den öfvertygelse Revisorerne äg-i
de, att en förändring med den af Bolaget tillsatte
Styrelsen syntes böra skyndsammeligea
företagas. Detta ProtocoIlsUtdrag blef genast
expedieradt till Herrar BancoFullmägtige. Sådan
är den åtgärd Riksens Ständers Revisorer
vidtagit, angående Malmö DiscontVerk. De
hafva således icke någon del hvarken deruti,
att Discontens ännu till största delen obegagi
nade creditiv i Banken blef genast uttaget,
eller att desse medel, jemte de sorn funnos i
Discontens cassa bär i Staden användes att in^
Pm några dagar inlösa de Discontens assignai
53
Den 4 Julli.
tioner och 3-procent sedlar, hvilka presente-J
rades af dem som voro i tillfälle att få veta
hvad som förelupit och kunde draga fördel
deraf. Med minsta anledning af rättvisa, kunna
Revisorerne alltså icke beskyllas, att hafva
föranledt den allmänna och enskilt» förlust
Discoaternas fall förorsakat.
Grefve Spens, Jacob Melcher: Ehuru den
anecdot Herr Berghman nu berättat oss, ej lärer
kunna erhålla annat afseende, än endast
att i Ridderskapets och Adelns Protocoll få
inflyta, anhåller jag likväl att till vinnande
af enahande förmon få i anledning deraf an.
märka, huru besynnerligt det förefaller mig,
att StatsSecreteraren Klintberg kunnat begära
och Revisorerne bevilja det omtalta företrädet,
då äDdamålet var att dervid mundtligen framföra
ett uppdrag från Kongl. Maj:t.
Herr Berghman.- Jag hemställer till Ridderskapet
och Adeln, huruvida Revisorerne kunde
undgå att emottaga StatsSecreteraren Klintberg,
för min del känner jag icke någon lag
som förbjuder sådant.
Grefve Spens: Jag får häremot endast åberopa
Grundlagens föreskrifter.
Herr Påhlman, Qtto Fredric: Ehuru jag ej
var Ledamot af den afdelning af RiksensStänders
Revisorer, hos hvilken StatsSecreteraren
Klintbwg begärde och erhöll företräde, har jag
mig bekant, att Grefve von Schwerin, såsom Afdelningen!
Ordförande, svarade StatsSecretcra
-
Den 4 Julli,
53
ren, att Revisorerne enligt Regeringsformen
ej kunde communicera sig med Hans Majrt
Konungen, utan att StatsSecreteraren ägde att
vända sig till BancoFullmägtige, och var det
deras skrifvelse som samma dag om eftermiddagen
uti Cantzli-afdelningen föredrogs, i anledning
hvaraf Revisorerne sedermera vidtogo
den åtgärd, som blifvit omnämnd, och jag
tror, att denna Revisorernes åtgärd kan försvaras,
så att den ej behöfver hållas hemlig.
Herr Strussenfelt, Michael: Nyss uppköra»
men då Herr Berghman slutade, har jag icke
hört hvad han anfört j men i anledning af hvad
Herr Påhlman yttrat, vill jag endast nämna,
att hvar och en sak, den må vara huru klar
som helst, kan bestridas. Jag förblifver ock
vid min tanka, att om Revisorerna anhållit
hos Kongl. Maj:t att Malmö Disconts ställning
förleden höst ej måtte yppas, så hade mycken
olägenhet, som nu inträffat, undvikits. Revisorerne
må hafva huru stark öfvertygelse sora
hälst om lämpligheten af deras åtgärd, behåller
jag och flere med mig vår, att de hemmavarande
icke äro Revisorerne derföre synnerligen
förbundne.
Herr Berghman, Ambrosius Magnus: Gärna
hade jag afbidat Herr Strussenfelts ankomst,
men då jag af Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken uppropades , måste jag
yttra mig, Jag får nu tillika erinra, att det
ingalunda var Revisorerne tillständigt, att hos
Kongl. Maj:t göra underdåniga föreställningar
54
Den 4 Jutii.
emot de steg Kongl. Ma|:t i omFörmälde afseende
fann för godt att vidtaga.
Föredrogs å nyo BancoUtskottets den 27
sistledne Junii afgifne, samt den 2 dennes förmiddagen
på bordet lagde Utlåtande öfver gjorde
anmärkningar vid Utskottets den 15 sistledne
Junii meddelte Betänkande, angående lån
från Banken till Götheborgs Stad.
Herr Påhlman, Otto Fredric: Jag tycker
mig sakna i Utskottets Betänkande det bestämd
da till eller afstyrkande, sorn är vanligt och
äfven nödvändigt, pä det RiksStåndens Beslut
må blifva bestämdt. Det understöd för Götheborgs
Stad Utskottet förut en gång afstyrkt,
är nu öfverlemnadt till RiksStåndens eget bedömande;
men, utom det att Riksens Ständer
icke äro i tillfälle att pröfva, huruvida Ban.
3%.ens tillgångar medgifva att lemna det begärda
understödet, tror jag för min del Utskottet
hafva bordt, efter de anledningar som fö-'
xeiinnas» antingen till- eller afstyrka hvad som
är i fråga, hälst jag anser det vara af vigt,
att Riksens Ständers Utskott både äga och yttra
en tanka, och icke undslippa med att säga
ingenting.
Friherre Hjerta, Axel, förenade] sig med
Herr Påhlman.
Friherre Hjerta, Fredric-, Jag tror, atä
Den 4 Julli,
55
BancoUtskottets förra Betänkande innefattar
tillstyrkande af ifrågavarande lån.
Grefve von Rosen, Axel: Det är den skill
nåd emellan BancoUtskottets förra Bet änkan
de och det nu ifrågavarande, att i det förra
låg grunden för alslaget af det sökte lånebi--  trädet deri, att BancoUtskottet saknade nödig
fond för dess beviljande, men uti detta
Betänkande finnes anvist en tillgång, hvilken
kan för berörde ändamål användas, i fall Riksens
Ständer skulle behaga, lemna sitt samtycke
dertill. Jag anhåller att Ridderskapet och
Adeln täcktes bifalla lånet uppå de vilkor
BancoUtskottet senast föreslagit.
Herr Marner stam, Johan; Jag medgifver
riktigheten af Herr Påhlmans anmärkning, att
Utskottet icke meddelat bestämdt Utlåtande j
men då denna fråga nu för andra gången inkommit
ifrån Utskottet, och RiksStånden således
äga fria händer att fatta hvad Beslut som
hälst i detta mål, samt, i händelse lånet skulle
af RiksStånden beviljas, Utskottet uppgifvit,
att fond dertill kunde vara att tillgå af de till
förstärkande af Bankens reela fond anslagna
medel, jemte öfverskottet af den till Discontassignationernes
inlösen påräknade summa, anser
icke något hinder vara för besluts fattande,
hvarvid, och derest ifrågavarande lån beviljas,
jag för min del tillstyrker, att detsamma
anvisas ä besparingarne af assignationsfonden.
56
Den 4 Julii.
Härefter upplästes BancoLRskoftets den
22 sistl. April algifne förra Betänkande.
Herr Påhlman-. Af så väl det nu uppläste
Betänkande, sorn det sednare Utskottet gifvit
med hänvisning till detta, finner jag, au man
ej kan bifalla det af Utskottet sist aflätne Betänkande.
Ett bilall dertill skulle sätta Expe^
ditionsUtskottet i ovisshet om hvad Riksens
Ständer beslutit, och således synes olämpligheten
deraf, att Utskottet ej bestämdt yttrat sin
tanka. Här uppstå nu 3:ne frågor: först oin
lånet bör beviljas, samt i sådan händelse, om
det samma skall utgå, antingen af de odisponerade
150,000 R:dr, hvilka till förstärkande
af Bankens reela fond blifvit ans agne, eller
å öfverskottet af de till Discont-assignationernes
inlösen påräknade 700,000 R:dr, hvilket
öfverskott förut varit ämnadt att i Discontväg
utgå. För min del är jag af den tanka , att
lånet icke bör beviljas.
Vid hvarje Riksdag
har merändels anmälan blifvit gjord om afskrifrsing
af lån i anseende till gäldenärernes obestånd;
och så skulle det troligen tillgå med
detta lån. Jag tillstyrker således, att, på sätt
Utskottet i sitt första Betänkande hemställt,
det sökte låne-understödet måtte afslås.
Grefve von Rosen, Axel: Af de olika om
^
domen jag här hört yttras, tror jag mig äga
anledning att sluta, det man gör sig obestämda
begrepp om behofvet och vigten af det
sökta lår.et, samt om Bankens säkerhet derför».
Jag hade aldrig vågat anhålla hos Kongl. Maj:t
Den 4 Julli.
57
«*m proposition i ämnet till Riksens Ständer,
om det varit lör att hjelpa individuer, men till
förekommande af ett Samhälles upplösning var
det min pligt. Jag torde äfven få upplysa
huru den förlägenhet, hvaruti Staden sig be.
finner, uppkommit. Staden inköpte under sin
fördelaktiga period förra Ostindiska Compagniets
lägenheter för 133,000 R:dr, och återstoden
af Stadens skuld har tillkommit genom
reparationer af allmänna byggnader till ett be.
lopp af 170,000 R:dr. De enskilte borgenärerne
{ingo till sin säkerhet inteckning uti Stadens
publika byggnader. Nu hafva flere och
deribland en fordringsägare af 45,000 R:dr uppsagt
sina lån, samt yrkat pantens försäljning.
Skulden är således åsamkad för allmänna åligganden.
Skulle nu Stadens publika byggnader
försäljas, blifver Staden utur stånd att utgöra
sina onera. Endast inqvarteringskostnaden
skulle, enär cassernen vöre såld, förorsaka en
årlig utgift af 26,000 R:dr, hvilken, då Stads,
cassan dertill saknade all tillgång , skulle naturligtvis
drabba innevånarne, hvaraf följden
troligen blefve, att de mera förmögne flyttade
bort och att endast banquerouteurer stannade
qvar, hvilka icke kunde äga förtroende, och
således få emottaga commissioner hvarken af
utländningar eller «f egne landsmän. Det är
således af vigt att Staden erhåller det begärda
lånet, och hvad säkerheten angår, är den klanJ
darfri. Stadens publika byggnader uppgå till
ett värde af 6oo,oto R:dr. Skulle en bättre
conjunctur yppa si ea närvarande, åter
-
betalas lånet med
15 mea äfven i den •-
58
Den 4. Julii.
fördelaktigaste ställning låter det sig ganska val
göra. Uti concursmassor finnas 150 hus j om
desse säljas till underpris, blifva de nya ägarne
i tillfälle att utgöra de utskyldeV till Staden
erfordras. Jag får äfven för lånets beviljande
åberopa billigheten. Götheborg innehar fjer—
dedelen af Rikets exporthandel. Åtskilige
andra Städer, såsom Malmö, Uddevalla, Ystad.
Calmare och Skara, hafva fått lån, och
i proportion är det som Götheborg begär, icke
större än hvad desse blifvit bsviijadt. Sist
får jag erinra om Götheborgs beredvillighet
att efter förmåga bidraga till Staten. Med förbigående
af de i äldre tider gjorde subscriptioner,
såsom för Svenska Flottan under Re*
gentstiden, vill jag nämna, att då Kongl. Maj t
år 1813 genom Hans Kongl. Höghet KronPrin*
sen gjorde Staden proposition om ett lån till
Staten, subscribcrades 326,000 Rtdr, och deraf
120.000 på en dag. En annan gång tecknades
22.000 R:dr på en enda förmiddag till fonden
för ett MilitairHospital. Jag tror mig nu hafva
visat att Götheborgs Stad, i perioder då den
varit i tillfälle att göra uppoffringar för Staten,
icke heller undandragit sig det, och månne det
då vore billigt att afslä ett lånebiträde, som
Kongl. Majit funnit nödigt, och hvarigenom
ett Samhälles totala upplösning förekommes.
Herr af Wingård t Johan, förenade sig med
Grefve Rosen.
Friherre Boije] Ludvig'. Målet har aine
Din 4 Jidit
-
59
frågord t)en ena angar formen; den andra,
saken. Jag skall, i den förra, icke bestrida,
att ju Utskottet förfarit rättare, om ett mera bestämdt
tillstyrkande, för eller emot, blifvit gifvit
; men då Utskottet gifvit anvisning på
Fond till lånet, i fall det skulle bifallas, så
kan likväl Utskottet icke sägas hafva lemnat
oss utan behöflig upplysning i ämnet, och när
således Ständerna icke af formen hindras att i
ärendet besluta, så torde första frågan ej behöfva
särdeles afseende.
I hufvudsakliga frågan synes mig att för
Götheborgs behof af Lånet ligger ett tillräckligt
bevis i Kongl. Maj:fs Proposition, och i
det vitsord Ortens Landshöfdinge Herr Grefve
Rosen nu här aflemnadt. Emot lånet har en
anmärkning blifvit gjord, bestående 1 kväl icke
i annat, än en supposition, om hvad som
vid framdeles blifvande Riksdagar kan tima;
en supposition, som visserligen kan inträffa,
men som också kan icke inträffa, och den där
följaktligen icke förtjenar mera afseende , än
alla andra suppositioner, hvilka aldrig böra gälla
såsom grund för Ständers Beslut. Emot sjelfva
suppositionen ligger dessutom en vederläggning
i den sanning, att om den också inträffar, så
äro Ständerne alltid i tillfälle att lemna den utan
ali verkan ; ty ansökning om anstånd med betalningen
kan af blifvande Ständer afslås, och
den har således ingen ting farligt att befara.
Att för en anmärkning af denna natur afslå
Kongl. Maj:ts proposition , tror jag icke vara
tätt handlat. För min del, får jag med för
-
6®
Den 4 Julli.
bindelse till Grefve Rosens framställning och
den upplysning vi derigenom vunnit, ödmjukast
begära proposition till bifall på Kongl.
Maj:ts nådiga proposition.
Herr Manner (tom, Johan: Efter den under*
rättelse Herr Grefve von Rosen meddelt, att
Götheborgs Stads upplösning icke förekommes
utan ett Lån af 200,000 R:dr, borde man väl
icke draga i Betänkande att bevilja detta understöd,
men jag fruktar attr om Stadens förfall
är så nära, den icke kan uppehållas med
nämnde låne-biträde. Det bör i min tanka ej
väcka förundran, att Riksens Ständer afslogo
en enskild Riksdagsmans motion om lån till en
Stad, för hvilken så mycket blifvit å Statens
sida gjordt. Man kunde ej föreställa sig att
en stad, med den handelsvinst som Götheborg
haft, skulle vara föranlåten att för skuld sälja
sina offentliga Byggnader. Då nu Kongl.
Maj:t uti sin Nådiga proposition, grundad på
en undersökning på stället, visat nödvändigheten
af omförmålde Iåns beviljande, har Utskottet
ansett sig föranlåtet, att utse Fond dertill;
och ehuru jag måsfe bekänna, att då man icke
ens velat öka odlingsfonden, är det påkostande
att lemna sista skärfven af Bankens tillgångar
eller inkomster för 5 år åt Götheborgs
Stad, får jag likväl hemställa, att berörde Lån
må, på sätt jag förut föreslagit, utgå af Assignations-fooden.
Jag skulle dock vid Statens
bifall till detta understöd bifoga den önskan,
att det må för framtiden blifva en varning att
Den 4 Julu.
61
icke hela Statens sanna fördel måtte sättas å
sido för en enda Stads handelsfördelar.
Grefve von Rosen, Axel: I anledning af
hvad Herr Mannerstam nu anfört, torde det
tillåtas mig få yttra en öfvertygelse, sorn jag
hoppas Ridderskapet och Adeln med mig skall
dela, den nemligen att storheten af den rörelse
en Stad drifvit, blir vid vissa fall orsaken
till en så mycket större förlägenhet, och till
upplysning derom, anhåller jag, att närmare
få utveckla skälen derföre i afseende på Götheborg.
Då Sillen begynte afvika från Bohus-ländska
skärgården och nya Ostindiska
Compagniets handel jemväl upphörde, inträffade
det politiska system, som är kändt under
namn af Continental-6ystemet. Staden hade
korrt derförut inom några få år blifvit härjad
genom 3;ne stora eldsvådor, men under en
lycklig handels-ställning uppreste sig under
loppet af blott nio år 249 nya byggnader utur
ruinerne. Man byggde med ordning och
smak, och i sanning torde det uti den gynnande
ställning hvaruti Götheborgs innevånare i
allmänhet och dess Köpmän isynnerhet då sig
befunno, varit föriåteligt, om de visade begäret,
att förskaffa sig beqväma och understun.
dom lysande boningar, hälst en mängd inflyttande
utländningar, hvilka ägde betydliga
capitaler, betalte stora hyror, så väl för de
hus de sjelfve bebodde, sora de magaziner,
hvari de varor voro upplagde, sopa de medbragt,
och hvarigenom hastigt en stor penningemassa
sattes i omlopp, och tillfälle öppnades, att
62
Den 4 Juliu
jemte en lönande utländsk handel hastigt samJ
]a rikedom. Då det 6tora continantal krigets
lika oförväntade sorn hastiga utgång afledde
»le manga källor till handelsfördelar, hvilkas
medelpunct Götheborg förut varit, och spridde
dem till andra länder , men Götheborg ännu
ägde tillräcklig Credit å Utländska Handelsplatser,
så var det väl ej underligt, att Köpmännen
ej genast upphörde med ali rörelse ,
utan i stället försökte att genom andra handels
speculationer ersätta hvad de i afseende
på Continental-handeln förlorat. Efter ett långvarigt
blocade-tillstånd, öppnades, genom tractaten
i Moss och Norrige® förening med Sverige,
förstnämnde Rikes hamnar åter för den
fredliga sjöfaranden, och hvilken beräkning syntes
sannolikare, än den, att efter nära 4 års
afbruten handel, Norrige skulle med begärlighet
emottaga Utländske öfverflöds och luxearticlar.
40 a 50 Fartyg, lastade härmed afgingo
till Norrige, men knappt |:del af dessa
laddningar fingo köpare, det öfriga måste efter
stora förluster af fragt och Magazins-om-i
kostnader återföras, och man kan med säkerhet
antaga, att Götheborgs handelshus blott
på denna misslyckade speculation förlorade öfver
en million R:dr Banco, Ännu försökte de
att genom en ny speculation återfå de summor
sorn blifvit på de förutgående uppoffrade. Flere
stora handelshus i Göteborg öfverenskommo ,
att, genom begagnande af Engelska licencer,
utföra betydliga vahrulager till America, och
sedermera genom Americanska licencer taga
retour laddningar till Europa, Omkring 16
Den 4 Julii,
Fartyg afseglade i sådan afsigt till Ostindien,
men de hade icke väl passerat England torr än
de möttes med underrättelsen om freden i Gang,
hvarigenom hela denna speculation likaledes
blef om intet gjord. Få voro de Handelshus
hvilkas förlust härigenom endast utgjorde
100,000 R:dr. Men deremot voro flere, hvilka
med nära *200,000 R:dr måste betala denna
speculations olyckliga utgång. Då man sammanlägger
de betydliga förluster Götheborgs
Innevånare sålunda på handeln lidit och dervid
tillika ihågkotnraer, att Stadens å nyo
uppbyggande kostat öfver 6 millioner R.dr;
att sedan 1815? 68 Utländska Handelshus flyttadt
ur Staden till främmande länder, samt
att 367 Köpmän under samma tid spelat banqueroutte,
sä skall man tämmeligen noga kunna
utfinna de orsaker, hvilka störtat denna så vackra
och under en kort period så lyckliga och
lysande Stad, uti ett djup af fattigdom och elände,
hvarifrån den endast genom Riksens
Ständers ädelmod kan hoppas att blifva räddad.
För öfrigt hvad beträffar den föreslagne
fonden, så tror jag, att BancoUtskottet är bäst
i tillfälle att känna dess beskaffenhet, äfven,
som med hvad säkerhet den föreslagne Summan
kan derifrån utgå, och jag tillstyrker derföre,
att den ifrågavarande Summan af 200,000
R;dr, må till utbetalning bifallas.
Herr Påhlman Jng kan hvarken begära
eller vänta mig, att något afseende skall göras
på min supposition, ehuru den har någon
grund af erfarenhet. Jag vet icke någon Stad
64
Den 4 Julii.
som erhållit Lån, och icke vid följande Riksdag
begärt d-ds prolongation, dels tillökning å
lånet, och dels afskrifning, som Ständerne ofta
måst bifalla. Och alltid har man åtminstone
funnit det vara lättare att ge lån, än att få
dem tillbaka. Hå jag nu bestrider det begärt»
lånet, har jag ingalunda satt i fråga behofvet
deraf Sådant kommer vanligen derifrån, att
man under den lyckliga tiden icke bevarar sitt
öfverskott till enmindre gynnande, utan lefver
upp sin förtjenst, samt gör onödiga depenser i
byggnader och annat. Men både vid denna
och förra Riksdagen har jag så ofta erfarit en
särdeles bevågenhet för lånsökande, att jag
håller mig mera vid formen än vid saken; och
jag anser det vara särdeles vigtigt, att Utskottet
meddelar ett bestämdt tillstyrkande. För
min del reserverar jag mig emot lånets med^
delande; men om Ridderskspet och Adeln skulle
finna skäligt, att dertill bitalia, förenar jag
mig med Herr Mannerstam i frågan om Fonden,
hvarifrån lånet bör utgå.
Hvad sä
kerheten
b;träffar, anser jag den vara ganska
problematisk, samt bero derpå, om en lycklig
conjunetur inträffar; men om de som hafva
någon förmögenhet flytta ifrån Staden, minskas
säkerheten. Sluteligen vill jag icke bestrida,
att Götheborg under sin välmaksttid varit
beredvillig, att göra uppoffringar för Staten,
och att, om man vill afse Götheborg från samma
sida som andra Städer, hvilka erhållit lån,
det visserligen vore billigt, att det ifrågavarande
lånet beviljades} men min önskan är att
be
-
Den 4 Julli)
beviljande af publika lån ina upphöra, då
Banken icke är i belägenhet att kunna honorera
sina egna förbindelser.
Herr Manner stam •. Långt ifrån att bestrida
Grefve von Rosens uppgifter om Götheborgs
belägenhet, får jag i anledning deraf blott erinra,
huru vådligt det är $tt grunda en Stals trefnad
och välstånd endast på vidsträckta handelsspeculationer.
Jag tror äfven, att örn man å
ena sidan upptoge de bidrag Götheborg lemnat
Staten, och å den andra de uppoffringar det
allmänna gjordt för nämnde Stad, så skulle de
sednare vida öfverstiga de förra, ehuru de
gentligen' icke kunna i penningar beräknas.
Jemte det jag instämmer med Herr Påhlman
att bifall till Utskottets Utlåtande skulle innefatta
obestämdhet, får jag, sorn deltagit i öfverläggningarne
både i Utskottets Plenum och
Beredning, samt på sådan grund känner beskaffenheten
af de anvista tillgårtgarne, förnya
mitt förut gjorda tillstyrkande, att ifrågavarande
lån må anvisas att utgå af fonden
till inlösen af Discont-assigriationerne; emedan
på detta sätt hela lånet troligen utfaller detta
år, då deremot den tillgång af 150,000 R:dr,
som Utskottet änvist å de till förstärkande af
Bankens reela Fond anslagtie medel, rätteligen
icke inflyter förr än år 1823.
Grefve von Rosen: 1 anledning af Herr
Påhlmans farhåga, styrkt af erfarenheten atfc
Ridd, 9, Ad, Prat. VIII. B.. ' $
66
Den 4 Julii.
Städerna ofta begära prolongation samt äfven
afskrifning af erhåilne lån , får jag lemna den
upplysning, att Götheborg år 1804 fick upptaga
ett lån i RiksgäldsContoiret af 200,000
R:dr , hvilket återbetaltes på förfallodagen år
1810.
Herr Cederschöld, Pehr Gustaf: Herr Påhlman
har erinrat om den vanliga svårigheten
att återfå de Bancolån , som Städer erhålla, emedan
deras Ombud vid Riksdagarne gemenligen
anhålla om nya prolongationer. Detta
Städernas förhållande kan ingalunda anses såsom
bevis på oförmögenhet att betala; utan
är i min tanka blott en nödvändig följd af
räntans låghet. Det är naturligt, att den som
har ett lån mot mindre än laglig ränta , skall
på allt sätt söka få behålla det så länge som
möjligt, och äfven, utan att deraf vara i behof:
ty skillnaden emellan den ränta han erlägger
och den lagliga, är för honom en säker
vinst. Det skall således alldeles icke förundra
mig, om Götheborg, vid kommande Riksdagar,
söker i det yttersta erhålla anstånd
med lånets återbetalande: ty om, enligt Utskottets
förslag, endast 5 procent skola i ränta
betalas för lånet af 200,000 R:dr, så vinna ju
låntagarne pä räntan 2,000 Rrdr om året,
hvilken lättfångna vinst man ej bör begära,
att de skola godvilligt försaka.
jag för min
del anser det naturligaste och säkraste sättet
att betaga låntagare den förderfliga lusten, att,
längre än de kan hända verkligen behöfva,
bibehålla Bancolån, vara att belägga dessa län
Den 4 Julii.
6?
md laglig ranta; och får der föra hemställa orri
ej räntan för ifrågavarande lån må utsättas tili
6 procent.
Grefve von Rosen'. I min tanka är det fö-1
reslagne correcturet så bårdt, att Staden ej
kan komma ut dermed. För öfrigt om det är
svårt för Kronan att utfå sin rätt af Staden,
så är det äfven ibland svårt för Staden , att
få ut sitt af Staten. Å den fordran Götheborgs
Stad har hos Kronan är ännu 3 års rånta,
å 4 procent, innestående.
Friherre Holje, Ludvig: Om den anmärk-J
ning, son vid alla sednare Riksdagar blifvit
gjord emot allmänna penningeräntans höjd, så
oförenlig med näringarnes uppkomst, verkligen
är grundad så måste denna penningeränta
vara så mycket mera oskälig, då fråga
är att, på Nationens vägnar, rycka en Stad
ur nöden. — Af det procenterisystem, sorn Banken
länge följt, erfare vi redan ganska svåra
verkningar, och får det fortfara, så skall också
antingen penningestocken så småningom
rent af försvinna, eller också hela Nationen så
småningom befinna sig gäldbunden, och indragen
i det stora nätet, som ligger i sjelfva systemet.
Grefve Rosen har upplyst oss, att då
Staten var i behof att af Götheborg begära
lån, så erhölls det för 4 procent; och jag tror
derföre, att det vore nu värdigt Nationen att
också lemna Götheborg län för 4 procent.
Herr Pahlman: Det af Herr Cederschöld
68
Dm 4 Juliu
föreslagne correctif är af alldeles ingen verkan,
ty man kan lika så väl begära nedsättning
af räntan, som anstånd med lånets betalande,
och jag anser lämpligare, att, på sätt
Utskottet föreslaget, 5 procents ränta må bestämmas.
För min del skulle jag likväl anse
det vara i sin ordning, att Staden anmälte sig
att få sin fordran betald, innan den begärde
att få låna; och jag kan icke gerna förena att
Staten lånar åt den, till hvilken den är skyldig.
Stadens beredvillighet för uppoffringar
förtjenar äfven mindre afseende, då man vet,
huru under den lyckliga tiden det slösades
med penningar. Det är äfven kändt, att en
mängd utländningar, som förtjent betydliga
summor, flyttade från Staden och utur Riket,
utan att erlägga den i lag påbudne afgift. Hade
en större noggrannhet i detta afseende iakttagits,
så hade säkerligen en inkomst tillfallit
Staden, som mångdubbelt öfverstigit den nu
erforderliga summan. Man har nämndt, att, seden
handelsställningen förändrats, de förmögnare
bortflyttat. Detta finner jag vara helt
naturligt, men så mycket mera skäl hade det
varit, att förmå dem att lemna någon del af
sin vinst.
Jag får nu åter förnya, att jag för min
del ej finner skäl att bevilja det begärda låHebiträdet;
men om Ridderskapet och Adeln
skulle vara benägen, att detsamma bifalla, åtnöjer
jagj mig med att anmäla Olin reserva-,
ion.
Den 4 Juhl.
69
Herr Cederschöld: Herr Grefve Rosen har
behagat yttra: att Götheborg lant Staten stora
summor mot 4 procents ränta, och ännu, efter
flere års förlopp, ej erhållit den ringaste återbetalning,
hvarken i ränta eller på capitalet.
— Jag får uppriktigt tillstå, att jag alldeles
icke kände, att Götheborg ägde någon forJ
dran af Staten. Men om så är, skulle jag anse
högst olämpligt, att Riksens Ständer utlåna
penningar till sina egna borgenärer: utan skulle
för min del önska, att Riksens Ständer i stäfa
let började med att återbetala, hvad Göthe-,
borg har att fordra af Staten, på det man
inåtte slippa den grämelsen, att oftare höra
Staten äga en inländsk skuld, för hvilken ej
en gång den till blott 4 procent nedsatta räntan
någonsin blifvit gäldad.
I anledning af hvad Friherre Boije anmärkt
mot mitt förslag att belägga det Götheborgska
Bancolånet med 6 procents ränta;
får jag förklara, att äfven jag skulle önska,
att den lagliga räntan kunde blifva lägre än
6 procent: men min mening är blott, att Staten
ej bör genom utlåning, mot lägre ränta än den
lagliga, denna må för öfrigt vara huru hög eller
huru låg som helst, täcka folk att öjoer behofvet
bibehålla lån; utan håller jag tvertom före,
att då Lagstiftaren så ofta nödgas vara fol-i
kets förmyndare, han också borde på allt möjligt
sätt vaka deröfver, att hvar och en i möjligaste
måtto sökte göra sig skuldfri, och åtminstone
ej uppmuntra till onödig skuldsätt,
ning,
73
Den 4 Julli,
Grefve von Rosen: Jag anser mig skyldig
upplysa, att det Ian Götheborgs Stad lemnat,
icke blifvit upptaget med andra vilkor, än
att de skulle återbetalas af krigskostnadsfondeDj
och att, i anseende till utestående fordringar
i Norrige, tillfälle icke varit till lånets
infriande.
Under förklarande af min tacksamhet för
Friherre Boije for hvad han yttrat i afseende
på räntans nedsättandej anser jag likväl, då
de öfrige Stånden bestämt den samma till 5
procent, lämpligast att Ridderskapet och Adeln
deruti instämmer.
Friherre Boije: Om mitt omdöme ej felar,
så har ett missförstånd uppstått: Enligt Grefve
Rosms uppgift om den subscription till lån
åt Staten, som i Götheborg ägde rum, lemnades
lånet af ett antal der i staden boende
Ba^qjierer eller Handelshus, som ännu haren
del af länet att fordra; men nu är det icke
desse, utan helt andra personer, som begära
lån. Det är Borgmästare, Magistraten och Borgerskapets
och det vill säga helt andra personer.
Herr Cederschölds anmärkning quadrerar
alltså icke till frågan j och genom betalning
till fordringsägarne skulle det ändamål,
som nu snkes ingalunda vinnasj ty det
5r icke troligt, att de Handelshus, som äro
fordringsägare, skull? stå färdiga att lemna
lånet åt Staden. Jag bestrider derföre allt afseende
åt anmärkningen: och slutligen får jag
hos Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
samt Höglofligc Ridderskapet och
Den 4 Julli.
7*
Adeln föreslå, att Herr Grefve Rosen må anmodas
att från trycket utgifva den del af sitt
anförande i dag, sorn lemnar upplysning om
orsakerne till den förändring, hvilken timat i
Götheborgs vilkor, och de der bragt Staden
ifrån rikedom till förlägenhet. För hvarje rättsinnig
man skall det blifva angenämt, och för
allmänheten skall det blifva tillfredsställande,
att få. af bättre kännedom om det sanna förhållandet,
lemna å sido dessa hårda förebråel-J
ser, som man nu ofta är så färdig att göra
hvarje Götheborgsbo, i en tid, då Götheborg
befinner sig i den olycka, som man annars
vanligen skonar. Häruppå begär jag särskild
proposition.
Herr Ankar sparr e , Ingemar Augnst: Om
det begärda lånet beviljas , skulle jag anse en
större säkerhet för återbetalningen vinnas, om
Staden blefve ålagd, att afbetala vissa procent
årligenj hvarpå jag får anhålla om proposition.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus: Grefve
von Rosen har med så mycken kännedom
tecknat Götheborgs belägenhet, att jag ej vill
upprepa hvad jag derom har mig bekant, ritan
endast fästa mig vid tvänne omständighe-i
ter. Man har anmärkt det öfverflöd, som derstädes
varit rådande Vid jemförelse emellan
äldre och sednare tider, känner jag ett tidehvarf
för 20 år sedan, då flera grenar af öf-’
verflöd existerade, Öfverflödet harden sednare
tiden egentligen bestått uti byggnader, och
hvartill de flera inträffade eldsvådor föranleda
72
Den 4 Julli,
hvarförutan det är nog allmänt att man utvidJ
gat sin boning utöfver behofvet; ocb min öfvertygelse
är att man ej funnit större öfverflöd
ä Götheborg än på andra ställen. Man har
äfven erinrat, att Staden skall försummat att af
dem som flyttade från Riket utfordra den afgift
de borde erlägga. Eet är väl sannt, att
en viss afgift bör erläggas af den egendom,
sorn vid flyttning utur Riket medföres; men
härvid möta så stora svårigheter i afseende å
controljen, att ganska betydliga frågor derom
blifvit väckte, utan all framgång ; ty detta är
en ibland de theoder, sorn äro svåra att
verkställa.
Hans Excollence Herr Grefven och LandtMar
ska Sken frågade o.n Ridderskapet och Adelu
ansåg öfverläggnirrgen fulländad.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excdlence hemställde, om
icke Ridderskapet och Adeln behagade bifalla
dec Götheborgs Stad matte erhålla det ifrågavarande
Lånet af 200,000 R:dr Banco, utaf de
tillgångar» sorn i annat fall skolat i Discontväg
utgå, emot 5 procents ränta och den af Utskottet
i dess sednare Utlåtande föreslagna säkerhet.
Ropades stärka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence förklarade
att, enligt hvad han tyckt sig finna, Ja
•öfverrösta?. iVé/, samt att propositionen således
vöre af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Ben 4 Julii.
73
Friherre Hjerta, Axel, reserverade sig emtrt
Ridderskapets och Adelns beslut.
Hovs Excellence Herr Grefven och LandtM<,
r'kalken hemställde derefter, örn Ridderskapet
och Adeln behagade instämma i Friherre
Boijes anhållan att anmoda Grefve von Rosen
af trycket utgifva dess, angående Götheborgs
förändrade belägenhet, afgifne yttrande.
Ropades Ja.
Då nu å nyo föredrogs BancoUtskottets
den 27 sistlidne Junii afgifne, samt den 2 dennes
förmiddagen på bordet lagde tvänne Utlåtanden
:
1) Om anslag från Banken till inköp af
silfver. ,
2) Angående afbetalning i silfver på Bankens
fastighets lån y fann Ridderskapet oc'h
Adeln att, enär berörde frågor redan blifvit
af Ridderskapet och Adeln afgjorde, Utskottets
ofvannämnde Utlåtande borde läggas till
Handlmgarne.
Vid förnyad föredragning af Statsutskottets
den 1 i denna månad aflåtne , samt dagen
derefter på bordet lagde tvänne Memorial,
innefattande RiksStåndens särskilta Beslut , så
väl i fråga om Riksens Ständers Revisorers
rätt att indraga creditivet å Banken för Allmänna
Magazinslmättningen3 som ock huru
-
Den 4 Julli.
vida det för Manufaktur DiseontFonden ställds
creditiv å Banken må kunna af Riksens Stän_
ders Revisorer indragasj fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att, på sätt Utskottet föreslagit,
öfverlemna dessa frågor till det förstärkta
Statsutskottets afgörande, genom omröstning
öfver de af Utskottet uppgjorde propositioner,
hvilka af Ridderskapet och Adeln
gillades.
Föredrogs å nyo Bevillningsutskottets den
I dennes aflåtne, och dagen dereiter på bordet
lagde Memorial, innefattande förslag till
jemkning af RiksStåndens beslut, rörande 5:te
punkten i Utskottets Betänkande om sättet för
Tullafgifternas erläggande.
I sammanhang härmed upplästes Bevillningsutskottets
den 3 dennes afgifne Memorial,
med anmälan, att vid renskrifningen af
förstnämnde Memorial ett skriffel deruti kommit
att äga rum, hvilket Utskottet rättat.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, om icke Ridderskapet och
Adeln behagade, med iakttagande af den rättelse
Utskottet anmält, gilla Utskottets i dess
förstnämnde Memorial framställde jemkningsförslag;
hvilket bifölls.
Den 4 Julii.
75
Föredrogos å nyo och gillades följande från
nedannämnde Utskott inkomne, samt den 2 deni
nes förmiddagen på bordet lagde Utlåtanden;
Från Stats och BancoVtskotten:
af den 30 sistl. Junii:
Angående förslag till Reglementariska föreskrifter
uti vissa ämnen, hvilka tillhöra den
af Riksens Ständer fastställda reglering af Rikets
penningeväsende.
Från Ståts-Utskottet:
af den 1 dennes:
1) Angående otillräckligheten af förra an.
slaget till Riksdags-kostnadernes bestridande.
2) Angående Rosersbergs Kungsgårds öfverlemnande
till Kongl. Majits nådiga disposition.
3) I anledning af Kongl. Maj:ts nådiga
proposition, rörande medels anslående till kostnalerne
vid Högstsalig Hennes Majit Enke»
Drottningens begrafning.
Företogs till pröfning BancoUtskottets den
30 sistl junii afgifne, och den 2 dennes på
bordet lagde Utlåtande, angående väckt fråga
om successiv indragning af sådane Bancosedlar,
som äro äldre än 10 år; och fann Ridi
derskapet och Adeln för godt att, uppå der><
76
Den 4 Juliu
om af Hans Excellence Herr Grefven och LändtMarskalken
gjord proposition berörde Utlåtan-;
de gilla.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard: El
bina
utan ändamål i afseende ä beslutet, anhåller
jag att få till Protocollet yttra, att jag
anser Kongl. Majas Proposition hafva förtjenat
mera afseende än Utskottet derå lästat. Föf
min del finner jag det skäl Utskottet anfört,
eller att alla anstalter böra undvikas, som
kunde drabba crediten, och verka misstroende
till sedlarne, eller föranleda tili desses hastiga
återbringande från deras nu varande omloppsorter,
snarare vara talande emot än för Utskottets
Betänkande, helst jag tror, att då de
fleste orter sakna rörelse-capital, skulle det
vara nyttigt, att detta öktes derigenom, att
sedlarne blefvo inom Riket, och derigenom att
sedlarne indrogos från tJtländningen, försämrades
icke deras förhållande till silfret i Banken,
i stället för att så sker genom sedelmassans ökning
pä annat sätt,
Herr Strussenfelt, Michael, anmälte till Protocollet
sin reservation emot Ridderspets och
Adelns beslut.
Företogs till pröfning StatsUtskottets den
£8 sistlidne Junii afgifne, och den 2 dennes
förmiddagen på bordet lagde Utlåtande, an
-
Den 4 Julii.
gående tryckning af åtskilliga Tabeller öfver
StatsVerkets räntor.
Friherre Cederström, Jacob. ', Det enda, som
vid detta Betänkande är att anmärka, är att
antalet af exemplar är för litet. Skillnaden,
om upplagan oltes, är endast 3 R:dr 16 sk. för
tusende, utom hvad papperet kostar. Då de
1000 exemplar Utskottet föreslagit böra tryckas,
förmodligen komma att. utdelas'till publika
Verk och Autoriteter; skulle jag anse att
något derutöfver borde hållas Allmänheten
tillhanda.
Hans Exccllence Herr Grefven och LandtMarskalken
gjorde proposition till bifall af Stats*
Utskottets ifrågavarande Utlåtande; hvilken
proposition med Ja besvarades.
Företogs till pröfning StatsUfskottets den
1 dennes atgifne och dagen derefter på bordet
lagde Utlåtande, i anledning af återremiss
utaf frågan om gratification åt vice Presidenten
Billberg,
Grefve Spens, Jacob Melcher: Frånvarande
i det Ridderskapets och Adelns plenum, då
beslut i detta ämne fattades, begagnar jag
detta tillfälle att förklara, det jag för min del
instämmer i den åsigt deraf, som de inom
PrästeStåndet framställde anmärkningar innehålla.
73
De» 4 Jutii.
Hant Ex c ellene e Herr Grefven och LandtMarskalken
tillkännagaf, att PrästeStåndet, enligt
ankommit ProtocollsUtdrag, af den 2 dennes,
som upplästes, nu mera instämdt uti Rid-I
derskapets och Adelns samt BondeStåndets beslut,
angående beviljande af nyssnämnde gratificatiion
} i anledning hvaraf Hans Excellence
föreslog , att , enär denna fråga således vore
afgjord, Statsutskottets Utlåtande måtte lägga
till Handlingarne.
Bifölls
-
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
tillkännagaf, att plenum komme
kl. 5 i eftermiddag att fortsättas.
Företogs till pröfning Stats-Utskottets den
I dennes afgifne, och den 2 derpåföijde på
Bordet lagde Utlåtande, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga proposition, angående PensionsRegleringen
för Högstsalig Hennes Maj:t EnkeDrottningens
Hofstat.
Herr af Tibell, Gustaf Vilhelm'. Med fullkomligaste
deltagande i Utskottets önskan att
gå Kongl. Maj:ts Nådiga framställning till mötes
för att bereda en sort åt HögstSalig Hennes
Maj:t EnkeDrottningens Hofstat, får jag
den äran hemställa } om det icke skulle svara
Den 4 Julli.
mot de tänkesätt vi hysa för minnet af Carl
den Mildes Höga Gemål, att den årliga Summan,
som Hans Maj t i Nåder föreslagit, öfverlemnades
till Dess höga disposition, att till
ifrågavarande ändamål användas.
Friherre Boije, Ludvig: Då för några maJ
nader tillbaka frågan förevar om bestämmande
af Högstsalig Hennes Maj:t EnkeDrottningens
appanage, vågade jag skilja mig från Ståndets
pluralitet och framställa den tanka, att Ridder-,
skåpet och Adeln icke uppfyllde hvarken rättsbegreppet
eller sin pligt, då man år 1818 erbjöd
70,000 R:dr af våra nu så djupt talina
BancoSedlar, i stället för de 60,000 R:dr i godt
Banco-mynt, som, jemte andre ganska betydliga
fördelar, år 1774 i GiftermålsContractet
voro utfäste: och jag skulle nu anse mig brista
i consequence, om jag ej vid detta tilfälle
anmärkte den dubbla åsigt jag tyckt mig finna
i Stats-Utskottets Betänkande- Utskottet hac
nemligen tillstyrkt bifall å den af Kongl. Maj:t
föreslagne summa 16,666 R:dr 32 sk-, men vid
dispositionen deraf fogat sådana villkorr hvarigenom
nyssnämnde bifall måste till |:delar
förvandlas till afslag, och hvarigenom troligen
inga andra än Domestiquer torde komma att
erhålla pensioner; ty bland de HofStaten tillhörande
personer lärer knappast någon finnas,
som icke tillhör ett eller annat af de fall, för
hvilka undantag äro i villkoren stadgade, oell
der alltså afslag skulle följa. Så har man likväl
icke förr förfarit vid reglerandet af pensioner
åt afledne EnkeDrottningarnes Lovisa
Den 4 Julil.
Ulrichs och Sophia Magdalenas HofSfafer. Jag
skall alltid täfla med hvar Svensk man i undersåtlig
vördnad och nit för vår nuvarande
dynasti, men jag skall derföre icke så hastigt
glömma den verkeliga tacksamhet Sverige är
skyldigt vårt nu mera utslocknade Konungahus
5 på hvilket Riksens Ständer vid så månd
ga tillfällen förut slösat beröm och smicker.
Jag hemställer derföre, att, medafslagå Statsutskottets
Betänkande, och bifall till Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, Ridderskapet och
Adeln behagade öfverlemna till Kongl, Majit
att, utan afseende på de villkor eller önsM
ningar som Utskottet framstaldt, ensamt efter
Dess Eget höga bepröfvande, fördela pensionerne
åt EnkeDrottningens HofStat; helst det
icke synes mig vara ädelt eller Riksens Ständer
värdigt, att, då de nu lemna den sista gärden
åt EnkeDrottningens minne, dervid fästa
villkor, sorn endast skulle förvandla gåfvan
till minutier.
Friherre Hjerta , Fredric; -Under Ridderskap
pets och Adelns nuvarande öfverläggning rörande
pensioner och Gratificationer för de per-i
söner, som haft nåden att uppvakta och betjena
framledne Hennes Maj:t EnkeDrottningen,
påminner ämnet mig den allmänt erkända väl*
görenhet, hvarmed denna vördade Drottning
bemötte flera högst behöfvande.personer, hvaribland
äfven några Enkor efter i Fädernesland
dets tjenst stupade krigsmän.
Stör
-
Dell 4 Julii.
Si
Största ciden af dessa pensionärer förflyttades
frän de arne föregående Drottningars,
uppå sist afledne EnkeDrottningens, enskilta
PensionsStat, och om de nu sakna anspråk på
desse Pensioners fortfarande åtnjutande, så ar
jag öfvertygad, att Ridderskapcts och Adelns
ädelmod vid detta tillfälle icke förgäfves på’
kallas, då jag vördsainiigen vågar föreslå, att
aila Hennes Maj:t EnkeDrottningens Hedvig
Elisabeth Charlottas pensionärer, måtte hädanefter
af Statens tillgångar komma i åtnjutande
af enahanda understöd , som de af framlidna
EnkeDrottningen åtnjutit. Bestämdt kan jag
visst ej uppgifva erforderliga årliga beloppet
härtill, men har hört det beräknas till omkring
3000 R:dr hvartill nödigt öfverskott torde blifva
af de ansiagne io,6b6 R:dr 3a sk. till Hot -  Statens pensionerande, men om äfven dessa
3000 R:dr deraf ej skulle kunna med säkerhet
påräknas, föreslår jag summans serskildta beviljande,
med fullkomlig öfvertygelse, ej mindre
om dessa pensionairers tryckande behof af
understöd, än derom, att Ridderskapet och A1
deln på ett dém värdigt sätt, genom beviljande
af detta mitt förslag täckes lemna en billig
gärd åt Konung Carl XIIPs Gemåls minne.
Grefvarne De la Gardie, Jacob, Och von Lon~
tingdhausen, Albrecht, samt Friherre Boije, förenade
sig med Friherre Hjerta.
Herr Påhlman, Otto Fredric: Jag förenar
mig äfven med Friherre Hjerta, så mycket
Ridd. 0. Ad. Fröt. VIII. B. i>
82
Den 4 Julii.
hälldre," sorn hvad han föreslagit fullkomligen
instämmer med min i Utskottet yttrade tanka,
hvilken af flera Ledamöter delades, ehuru Ut.j
»kottet ansåg sig bindradt att denna fråga upp-i
taga, emedan Utskottet icke erhållit någon
officiel del af Hennes Maj:t EnkeDrottningens
enskildta PensionsStat. Om något förtjenar
behjertande, så är det visst desse olyckliges
• belägenhet i händelse de skulle blifva i saknad
af det understöd Hennes Maj:t EnkeDrcttningen
dem tilldelat. Den summa härtill erfordras,
lärer ej öfverstiga 3000 R:dr och hvartill
öfverskottet af den föreslagne Summan af
16,666 R:dr 32 sk. troligen blir tillräckeligtj
men jag får tillika hemställa, om icke denna
fråga, såsom en särskild af Friherre Hjerta väckt
Motion, måtte till Stats*Utskottet varda remit;
terad, då Utskottet kunde komma i tillfälle att
inhämta erforderlige upplysningar om pensionernes
antal och belopp.
Hvad åter angår de åtskillige mot Utskottets
Utlåtande gjorde anmärkningar, så kan jag
icke inse någon orättvisa, om Utskottets förslag
skulle bifallas; hälst jag icke kan finna
skäligt, att de, hvilka til i h ört Hennes Maj:t
EnkeDrottningens Hof, böra blifva bättre lottade
än de, hvilka tillhört Högstsalig Hans Maj:t Konungens.
Förhållandet med Hennes Maj:t Drott,
ning Lovisa Ulricas Hofstat, är icke eller
tillämpeligt , enär Statsförfattningen sedermera
blifvit ändrad och Riksens Ständer nu äga, att
ejelfve bestämma Stats Utgifterne. Lika litet
kan det vara med rättsgrunder öfverensstäm
-
Den 4 Julli
-
85
mande, att Riket i sin nuvarande stallning skill?
le fortfara att tilldela pensioner åt dem, som
dels icke äro deraf i behof och dels förut innehafva
Löner af Staten. De grunder 6om a£
Riksens Ständer vid 1809 års Riksdag uppgjordes,
vid i8io års Riksdag närmare utvecklades
samt vid regleringen af PensionsStaJ
ten för Högstsalig Har.s Maj* Konungens Hof
följdes, hafva nu äfven blifvit iakttagne. Här-<
vid företer sig likväl den skillnad, att Hennes
Maj* Enke Drottningens Hofstat, sorn för 3:00
månader sedan upprättades, är försedd med
större löner än deras vederlikar af Högstsalig
Hans Maj:t Konungens Hofstat; fastän Utskottet
ansett sig ej böra fästa sig vid denna
olikhet, enär det vöre enligt med grunderne
att de, hvilka tjent en viss tid finge behålla
hela löneti såsom pension; men Utskottet har
ej kunnat anse lika billigt att de, hvilka icke
tillhört Hennes Maj*s Hofstat förr, än sedan
hon blef EnkeDrottning, skulle för 3:ne månaders
tjenst, erhålla full pension under hela
sin lifstid; hvarföre och Utskottet tillstyrkt,
att till Kongl. Maj:t borde öfverlem?
nas att i nåder pröfva och bestämma hvad hvar
och en af dessa personer skäligen böra erhåll
la. Att Utskottet, i s»ället för att tillstyrka bifall
till den föreslagne Summan samt derjemte
föreskrifva grunderne, bordt afstyrka Kongl.
Maj ts proposition, skulle jag för min del anse
hafva varit att brista i skyldig vördnad. Vidkommande
det yrkande, att Kongl. Majttsproi
position mätte bifallas, så får jag erinra, att
Utskottets Utlåtande, som för första gängen
Den 4 Juliu
till RiksStånden inkommit, om det icke gillas,
måste återremitteras , samt att bifall tiil Kongl.
Rlajts proposition nu genast således icke ,kan
äga rum.
På dessa grunder tillstyrker jag bifall till
Utskottets Betänkande, hvilket fullkomligen
står tillsammans med hvad Riksens Ständer
förut beslutat.
Friherre Ehrenborgh , Casper Wilhelm: Om
några anmärkningar icke blifvit gjorda vid
Utskottets Utlåtande, så hade äfven jag i tyst.
het förbigått dem som framstäldt sig för mitt
omdöme vid genomläsningen af detta Utlåtande.
Då jag förutsätter att Utskottet velat antaga
Kongl. Maj:ts proposition, bör jag också
tro att Utskottet antagit skälen dertill; har åter
Utskottets mening varit, att icke gilla propositionen;
så anser jag den underdåniga vördnaden
hafva bjudit att afslå den långt hellre än
att bifalla den med villkor sorn innefatta ett
afelag. Ehuruväl jag gerna medgifver att Utskottet
kunnat anse sig bundet vid samma
grunder, hvilka vid regleringen af PensionsStaten
för Högstsalig Hans Maj:t Konungens
Hofstat blifvit följde, håller jag likväl före
att , då Kongl Maj:ts proposition är grundad
på de deruti anförde skäl : och hvilka jag anser
Utskottet genom propositionens gillande äfven
hafva antagit, eller att Kongl. Ma-j-f skulle
äga rätt att utan hinder af de redan förut
af Riksens S änder förcslagoe grunder, bereda
efter omständigheterna pensioner åt de som der
-
Den 4 Julii.
85
till gjort sig förtjente, hade vördnaden för Konungens
proposition bjudit att lenina åt Hans
Maj t den latitude han i sådant afseende begärt.
Men då Utskottet efter sorn dess Utlåtande
utmärker icke gillat de uti propositionen
upptagne skäl, kan jag för min del icke inse
hvarföre Utskottet tillstyrkt medgifvande af den
proponerade Summan: Lika väl kunde då Utskottet
hafva medgifvit en större, med enahanda
påföljd. Om likväl Utskottet skulle an^
se sig icke kunna frångå ds förut iagttagna
grunder; så kan väl i min tanka detta hinder
icke gälla för Ridderskapet och Adeln, och
får jag således hemställa om icke Ridderskapet
och Adeln skulle anse värdigt detta Riksstånd
och den Drottning som vi med skäl begråte ,
att åt deras beslut gifva den utsträckning Kongl,
Majus nådiga proposition åsyftar; helst vi förut
hafva det praejudicat, att vid Högstsalig
Hennes Maj t EnkeDrottningen Sophia Magdalenas
dödeliga frånfälle, Konung Carl den XIII
uppmanad af sitt hjertås böjelse, åt samma Hofstat
gaf pensioner vida öfver de flestes då innehafvande
löner, hvilken åtgärd 1815 års
Ständer erkände.
Grefve De la Gardie, Jamb: Då jag nogsamt
ser att detta mål kommer att till Utskottet
återremitteras, samt jag fullkomligen instäm1-  mer med Friherrarne Hjerta, Ehrenborgh och
Bo je, anser jag öfverflödigt något ytterligare
tillägga, utan vill blott, i anledning afFriherie
Hjertås motion, upplysa, att en stor del af
ifrågavarande pensionärer hade förut åtnjutit
SS
Den 4 jfulii^
underhåll af det förra Konungahuset. Henne*
Maj:t följde den böjelse medlidandet och Dess
ädla hjerta ingaf, samt öfvertog desse olycklige
, å sin enskildta PensionsStat. Om nu desse
olycklige skulle lemnäs utan allt understöd
af Staten, skulle de i ökadt mått komma att
erfara den förlust vi alla dela 3 och jag tror
ej att man förgäfves påkallar Ridderskapets
och Adelns ädelmod, då för ett så välgörande
ändamål, som nu är i fråga, en tillökning begäres
uti den för Hennes Maj;t EnkeProttningens
Hofstat anslagne PensionsSumma. Till
Ridderskapet och Adelil, som icke lika med
Utskottet kan vara förbundet att följa de grunder
Utskottet en gång antagit, utan i sådant
fall, som detta endast bör följa de grunder deras
hjertan föreskrifva, får jag således hemställa
om icke, derest de nu gjorde anmärkningar
icke skulle föranleda till återremiss,
Ridderskapet och Adeln måtte finna för godt
med afslag å Utskottets Utlåtande , Kongl.
Majits Nådiga proposition till alla delar bifall^
Herr
Påhlman-. I anledning af Friherre
Ehrenborghs anmärkning, att Utskottet ej bordt
bifalla den föreslagne summan, om icke Ut.
skottet tillika antagit de uti Kongl. Maj:ts proposition
åberopade skäl, får jag erinra, det
hvar och en bör finna att Utskottet ej kunnat
ingå i pröfning af Summan , då personalen ej
var^uppgifven, i anseende hvartill 6amt då
Riksdagens slut ansågs vara för handen, Utskottet
tillstyrkt bifall å 6umman, med afseende
Den 4 Juliu
8?
dera, att hvad som deraf öfverblefve, under
iagttagande af de utaf Utskottet utstakade grunder,
skulle komma Staten tillgodo. Utskottet
ägde ingen anledning att frångå de principer
nu i 8 år blifvit följde, och jag vet för öfrigt
icke eller hvilka betydliga tjenster de
gjort Riket , hvilka tillhört Hennes Maj:t EnDrottningens
Hof, och som kunna berättiga
1 dem till större fördelar, än andre i samma ställning
med dem. Det vore visst önskligt, att
Riksens Ständer voro i tillfälle, att alltid visa
generositéj men då åtskilliga Enkor efter
Embetsmän, oagtadt deras mäns, ofta under
mera än 40 års ansvarsfull och trägen tjenst,
uppoffrat sin enskilda förmögenhet, få åtnöjas
med en i jemförelse till de nu ifrågavarande
personer högst obetydlig pension, t ex., Lands-»'
häfdinge- eller GeneralMajors Enkor med deras
vederlikar få, sedan behörigen blifvit styrkt,
att de äro utfattige, icke större pension än 150
R:dr, och måste ändock vänta tills, genom inträffande
dödsfall, ledighet finnes inom den
class de tillhöra, så anser jag, att så länge
man icke kan iagttagaden billighetsgrund, att
bevilja någon tillökning åt desse, de, hvilka
höra till HofStaterne, ej kunna anses vara illa
lottade, då de undfå pensioner i det förhållande,
att en Statsfru, nu får Soo R:dr
Banco.
Friherre Boije: Jag instämmer med Herr
Påhlman deruti, att Friherre Hjertås motion
särskildt må till StatsUtskottet remitteras. Men
em Formerne icke skulle tillåta Ridderskapet
88
Den 4 Julii.
och Adeln af t nu, utan återremiss, antaga Kongl,
Majttsnådiga proposition, anhåller jag .att Betänkandet
måtte återremitteras, ehuru denna åtgärd
endast utgör en skatt åt formaliteten.
Herr Manner stern. Johan: Jag instämmer
så mycket häldre nied Friherre Hjerta , sorn
jag tror att den af StatsLJtskottet föreslagne
Summa, deruti någon tillökning för det uppgilna
ändamå:et icke torde böra medgifvas,
är så tillräcklig, att ifrågavarande pensioner äfven
kunna deraf utgå. I öfrigt kunna de af
StatsLJtskottet lör regleringen uppgifna grunder
svårligen bestridas, eftersom de äro enIi—
ge med de af Riksens Ständer i dybke fall
förut antagne; men då StatsLJtskottet tillstyrkt,
och Riksens Ständer torde bifalla, att ifrågavarande
Summa, af 16,666 I\:dr'32 sk. anslås
till pensioner åt Hennes Maja EnkeDrottningetiG
HofStat. och 0111 de af Friherre Hjerta
omnämnde pensioner, äfven komma att deraf
utan Summans förhöjning, utgöras, så skulle
jag för min del önska, att en sådan jemkning
kunde medgifvas, att personer , hvilka, om of.
vannämnde grunder noggrant skulle tillämpas,
kommo att Stkna all belöning lör sin tjenst,
måtte få någon ersättning för den lön de högst
oförmodadt förlorat. Jag ans r detta så myc
ket mera billigt, som den olikhet annars kunde
inträffa, att personer, hvilke en längre tid
gjort tjenst hos Hennes Maj:t EnkeDrottningen,
skulle gå miste om all sin belöning ifall
de innehafva någon, ehuru obetydliglön
på Stat; hvaremot andra, sorn endast nå lgr
Dm 4 Juliu
89
tnånadsr gjort tjenst, skulle sin fulla lön till;
godo njuta. Exempel gifvas också, örn jag
icke misstager mig, att Riksens Ständer förut
medgifvit sådane undantag ifrån nämnde grunder
, såsom vid reglerandet af Högstsalig Hans
Kongl. Höghet Kronprinsens PensionsStat. För
egen del yrkar jag val icke återretniss, men
om Ridderskapet och Adeln skulle anse de
gjorda anmärkningarne föranleda dertill, anhåller
jag, att detta mitt yttrande äfven må
åtfölja.
Friherre Ehrenborgh: Det har aldrig varit
min afsigt att med Utskottets Ledamöter tvista
om rättsgrunder för Utskottets Betänkande; jag
vill villigt erkänna att ingen billighet ligger
till grund, för HofPensioner i allmänhet;
mrn må det tillåtas mig erinra, att Pensionen
som ges, är mera ens gärd åt deus minne som
bortgått, än en rättvisa för den som får den.
Då under den Statsförfattning vi nu äga , en
fullmyndig Konung vid reglerandet af Hennes
Maj:t PmkeDiottningen Soph a Magdalenas
PensionsStat, endast följdt de grunder hans eget
hjerta bestämde, hvilket förfarande af Riksens
Ständer blifvit gilladt, anser jag, att då
fråga är att uppgöra PensionsStaten efter nu
framledne Högstsalig Hennes Maj:t EnkeDrottningen
, hvilken fullt ut äger lika anspråk som
förra En keDrottningen på Riksens Ständers
högaktning, det vore Ridderskapet och Adeln
värdigt, att öfverlemna till Kongl. Majit att
bestämma beloppet af den pens on, eller Gratification
hvar och en individue , hörande till
90
Dm 4 Julli.
Hennes Maj:t EnkeDrottningens Hofstat korn;
me att åtnjuta.
Hvad för öfrigt angår Friherre Hjertås
motion, i afseende å dem, hvilka af Högstsalig
Hennes Majit EnkeOrottningen enskilt erhållit
pensioner, så har jag varit den , som i
flere år haft det uppdrag att utdela desse pensioner.
jag har således varit i tillfälle att se
deras behof, som deraf varit i åtnjutande, och
ser ännu alla dagar, deras belägenhet som ägt
hoppet att till sin lifsbergning få bibehålla
denna skarf af deras begråtna Drottnings ädelmod.
Jag är öfvertygad, att om Kongl. Majit
lemnar den af mig föreslagna latitude , vid be.
stämmandet af pensioners belopp för Hennes
Majits HofStat, skall den uppgifne summan
ändå blifva tillräcklig, äfven för Högstsalig
Hennes Maj.ts enskilta pensionairer. Men jag
förutser, att om StatsUtskottet icke andrar de
nu föreslagne grunderne och Riksens Ständer,
då Utskottets förnyade Betänkande inkomme,
icke lemna åt Konungen magt, att utan afseende
ä dessa grunder disponera summan äfven
till detta ändamål, kan Kongl. Majit icke använda
dertill öfverskottet af den summa, som
ill Hofvets pensionerande blifvit anslagen.
Hans Excellens, Herr Friherre af Wetterstedt,
Gustaf: Då jag genomläste StatsUtskot.
tets ifrågavarande Betänkande fattade jag verkligen
icke annat än att Kongl. Majit skulle äga
fria händer, att inom den af honom föreslagne
och af StatsUtskottet jemväl tillstyrkte
Den 4 Julii,
91
summa, efter sig företeende omständigheter
bestämma pensionerne åt Högstsalig Hennes
Maj:t EnkeDrottningens Hofstat, af hvilken
anledning jag äfven trodde, att Utskottets Betänkande
kunde af Ridderskapet och Adeln bifallas.
Men sedan jag nu af en värd Ledamot
i StatsUtskottet fått höra, att de af Utskottet
uppgifne grunder för dispositionen af summan
ovilkorligen skola följas, så förenar jag mig
med de flera värda Ledamöter, hvilka begärt
återreiniss af Utskottets Betänkande. Om Ridderskapet
och Adeli,, på sätt Friherre Ehren-i
borgh anfört, behagar fästa ett rättvist afseende
på de af Kongl. Maj:t uti Dess nådiga proposition
framställde skäl, tror jag sådant bäst
kunna vinnas derigenom, att Ridderskapet
och Adeln till Kongl. Majit öfverlemnade den
föreslagna summan * med rättighet, att inom
den samma efter särskilta grunder för hvar och
en person, tillhörande Hennes Majtts Hofstat,
upprätta en Pensions- och Indragnings-Stat,,
äfvensom att upptaga de pensionairer , hvilka
af Hennes Majus enskilta PensionsStat njutit
underhåll.
Hans Excellence Herr Grefven och LcndtMarskalken
föreslog, att det af Friherre Hjerta,
Fredric, afgifne yttrande, angående medels anslående
till pensioner åt dem, hvilka af Högstsalig
Hennes Majit EnkeDrottningens enskilta
PensionsStat njutit underhåll, måtte särskilt
till StatsUtskottet remitteras-, hvilket bifölls;
Hvarefter Hans Excellence hemställdn, om icke
Ridderskapet och Adeln ansåg de vid StatsUtr
92
Dm 4 Julii.
skottets Betänkande gjorda anmärkningar bör»
föranleda till återremiss deraf.
Ropades Ja och Nej.
Herr Påhlman begärde votering.
Hant Exrellence Herr Grefven och Landt Mar.
skalken hemställde, om icke till ridens vinnande,
Herr Påhlman behagade afstå från sin anhållan
om votering på det Utskottets Betänkande
fingo tillika med de dervid gjorde anmärkningar
till Utskottet återförvisas.
Herr Påhlman: Grundlagens föreskrift är
ganska tydlig, att återremiss af ett Betänkande
endast i den händelse må äga rum , när sådane
anmärkningar deremot framställas, hvilka
hindra Betänkandets antagande. Pröfningen åter,
huruvida anmärkningarne verkeligen äro af sädin
beskaffenhet, måste onekligen tillkomma
Ståndet; men då denna pröfning icke kan med
säkerhet verkställas; utan genom utrönande af
pluralitetens omdöme, och dertill åter oundvikligen
lordras votering, nödgas jag förnya
min anhållan derom, desto häldre som, i hän
delse ifrågavarande Betänkande nu varder af
Ridderskapet och Adeln bifallit, vi derigenom
undgå den votering, som i annat fall, enär
Betänkandet från Utskottet återkommer, torde
komma att äga rum.
Härefter justerades, godkändes jocb an-?
»logs följande voterings proposition;
Den 4 Julli.
93
Den sorn bifaller StatsUtskottets Betänkande,
angående Pensions-reglering för Högstsalig
Hennes ,Maj;t£nkeDrottningens Hofstat,
skrifver:
D^n det ej vill, skrifver:
Nej.
Vinner Nej, kommer Betänkandet att, jemte
de dervid gjorde anmärkningar, till Utskott
tet återremitteras.
Sedan 53 §. Riksdagsordningen och 43 §.
RiddarhusOrdningen blifvit uppläste, börjades
voteringen kl. tre qvart till 2 e. m., hvarvid
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
öfverlemnade klubban åt Grefve Spens,
Jacob Melcher, samt bortgick.
Efter voteringens slut blef VoteringsProtocollet
försegladt, för att i nästa Pleno uppbrytas
och kungöras.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
kl. ett qvart till 4 e. m.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
34 -Z?£K 4 julii.
Lördagen den 4 Julii*
Plenum kl. 5 eftermiddagen.
Protocollet öfver den i förmiddags pleno
verkställde votering uppbröts, och upplästes
så lydande:
År 1818 den 4 Julii företog Högloflige
Ridderskapet och Adeln votering öfver föl-;
jande„
Voterings Proposition:
Den som bifaller Statsutskottets Betänkande,
angående Pensionsreglering för Högstsalig
Hennes Maj:t EnkeDrottningens Hofstat}
ékrifver
Ja.
Den det ej vill, skrifver
Nej.
Vinner Nej, kommer Betänkandet att jemte
de dervid gjorde anmärkningar till Utskottet
återremitteras 5
Och befunnos efter Voteringens slut, sedan
en Voterings sedel blifvit undantagen och
förseglad, rösterna hafva utfallit, somjöljertj
r
Den 4 Julii.
95
Ja 5 3-
Nej 56-
Ut Supra.
I. M. Spers. H. F. Strömfelt. M. Palmqvist.
C. v. Wahrendorff. M. v. Strussenfelt,
af Malmborg.
I följd hvaraf Hans Excellence, Herr Grefven
och Landt NI ars hålk en förklarade, att StatsUtskottets
Betänkande således blifvit af Rodderska
pet och Adeln till Utskottet återrcmitr
teradt.
Upplästes och lades på bordet:
i:0 StatsUtskottets af den i dennes, afgifne
Utlåtande öfver anmärkningar vid Utskottets
den 13 sistledne Maj meddeldte Betänkande
, i anledning af väckt motion, så väl
om fördelningen af arbetet emellan Riksens
Ständers Revisorer af Stats- Banco- och Riks»
gäldsVerken, som skyndsam tryckning af des»
se Revisorers berättelser.
2:0 BancoUtskottets den 3 dennes afgifne
Utlåtande, i fråga om antagande af Götha CanalBolags
Actier, såsom Hypothek för Lån i
BancoDiscontVerket, och vid omsättning af ds
i Götha Canal Discont derå upptagne Lån.
Den 4 Julii.
Upplästes StatsUtskottets den i dennes
aflåtne svar på de hos BorgareStåndet gjorde
anmärkningar, vid Utskottets den 10 sistiedne
Junii meddelte Betänkande öfver väckt motion,
angående utväxling i Landsorterne af nya
smärre Banco* och RiksgäldsSedlar, och fann
Ridderskapet och Adeln, att, enär sistnämnde
Betänkande redan blifvit den j8 sistiedne Junii
af Ridderskapet och Adeln gilladt, Utskottets
ofvannämnde svar borde läggas till HandHagarne.
Vid föredragning af Bevillningsutskottets
sistiedne gårdag afgifne Memorial, angående
öfverlemnande till förstärkta SratsUtskottet af
rlen fråga, rörande grunderna för m förnyad
Tulltaxa . hvarom RiksStåndcn stadnat uti olika
beslut, fann Ridderskapet och Adeln för
godt, au, med antagande af de utaf Bevillningsutskottet
förslagne voteriiigspronositioner,
de samma till förstärkta StatsUtskottets omröstning
hänskjuta.
Upplästes förstärkta StatsUtskottets sistl.
gårdag afgifne 3:00 särskildte Memorial, angående
dess, till följe af RiksStåndens Beslut,
verkställde omröstningar till sluteligt afgörande
af frågorna, om
1) Den så kallade MinimiTabellens infö5
rande.
2) Dis
-
Den 4 Julii. 97
2) Dispositionen m. ra., af Recognitions
skogame}
samt
3) Bidrag af Statsmedlen till Theatrens underhållande
år 1819;
Och fann Ridderskapet och Adeln*, det
berörde 5:00 Memorial endast borde läggas till
Handlingarne.
Föredrogs å nyo BancoUtskottets den 30
sistl. Junii afgifne, och i förmiddags pleno på
bordet lagde Betänkande, i anledning af den
uti Kongl. Majds Nådiga proposition, om allmänna
penningerörelsen och myntvärdets upp*
fätthållande, väckte fråga, angående nedsätta
ning af öfverräntan uti Banco-Discont-Verket.
Herf Munck af Rosensköld, Eberhard: Sorn
det torde vara nödigt, att uppgifva, i hvad
ställning man är i förhållande till det Verk,
hvarom nu är fråga, får jag den äran gifva *
tillkänna, det jag hvarken är låntagare eller
Cautionist i BancoDiscont Verket, och ej eller
ämnar blifva nägotdera. Detta oagtadt kan
jag icke annat än anse Kongl. Majrts nådiga
proposition i förevarande ämne innefatta en långt
bättre och gagneligare mesure än den mening
BancoUtskottet antagit. Jag anhåller derföre
om proposition till afslag på Utskottets Betänkande,
och, i händelse denna anhållan ej bifalles,
begär jag votering, i hvilket fall KoRidd,
0. J!d, Prof. VIII, B, 7
98
Den 4 Jutiii
jiungens Nådiga Förslag må Utgöra cohttapröposition.
Friherre Cederström, Jacobi Det kan ej stå
tillsammans m»d formerne, att till contraproposition
antaga något annat, än återremiss,
då Betänkahdet är föista gången under pröfning;
mert jag får underställa > om detta Betänkande,
som i förmiddags lades på bordet,
nu, då detta blött är ett iortsättningspleauffl*
må kunna till afgörande förekomma.
Hans Excellens c Herr Grefven och LandtMarskalken
yttrade, att vid slutet af föregående
Riksdagar, ofta inträffat, det mål* hvilka
på förmiddagen blifvit lagde på bordet, uti
eftermiddagens pleno samma dag till afgörande
förekommit.
Friherre Cedarström: Jag har alldeles in*
tet något interesse vid att Betänkandet å nyo
läggés på bordet, men då jag icke af Riksdagsordningen
kan finna annat, än att ett plenum
på eftermiddagen är att anse, endast såsomett
fortsättningsplenum, tror jag för min del , att
sluteliga afgörandet af förevarande fråga torde
böra uppskjutas tili nästa plenum.
Herr Påhlman, O'to Fredric, förenade sig
med Friherre Cederström.
Hans Excellence, Herr Friherre af Wetterstedtx
Gustafs På det vi må komma ifrån denna frugtlösa
discussion, tror jag mig hafva anledning
Den 4 Julli.
99
begära, att BancoUtskottets Betänkande ytterligare
får hviia på bordet. Men i afseende på
Friherre Cederströms yttrande, att ett plenum
på eftermiddagen blott vöre ett fortsättningsplenum,
tar jag mig friheten underställa, om
icke då, t. ex. ett förmiddagsplenum slutas kl.
joj och anslag till plenum på eftermiddagen
göres innan klockan i, detta sednare kan anses
såsom ett nytt plenum ; månne icke hvar
och en under tiden, emellan i och 5 har tillräckligt
rådrum * att af de förekommande målen
taga kännedom, och det törhända med mera
ledighet och förmåga, aftvinna den åsyftade
upplysningen , än Under tiden, i allmänhet
till hvilan bestämd, mellan ett plenum, som
möjeligen, hvaruppå flere exempel gifvas, kunde
slutas klockan 1 örn natten, och ett annat,
hvilket icke såsom ett fortsatt, men väl sorn
étt nytt plenum, kunde öppnas kl- 8 den på1-  följande morgonen.
Sorn flere Herrar Ledamöter instämde uti
Hans Excellence Herr Friherre af Wetterstedte
anhållan, att Betänkandet måtte hvila på bordet
till nästa Plenum, fann Ridderskapet och
Adeln för godt, att dertill lemna bifall.
Hatti Éxcellence Herr Grefven ock LandtMarskalken
tillkännagaf, att Ordföranden i Bancoötskottet
anmält, det trenne Ledamöter i
bemälte Utskott från Riksdagen afrest, nemligen:
-
IQO Den 4 Julli. .
N:o 1033, Herr Hammarhjelm, Carl Fredric,
— 1952, Herr von plomgren, Fullmägtig
Friherre Hjerta, Fredric; och
2623, Herr Haij, Fullmägtig Herr Reu
terschöld,
Axel.
I anledning hvaraf Hans Excellence anmodade
Herrar Electorer, att innan nästa Plenum
utse trenne Ledamöter i BancoUtskottet.
Företogs till pröfning RiddarhusUtskottets
den 20 sistledne Junii aflåtne, och den 25 i
samma månad på bordet lagde Memorial, innefattande
förslag till en förändrad redaction af
RiddarhusOrdningen.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMatshalken
yttrade att, ehuru RiddarhustJtSkottet
föreslagit en förändrad redaction af nästan
alla §.§. uti RiddarhusOrdningen, hade likväl
, vid Ridderskapets och Adelns hos Hans
Excellence hällne enskilda sammanträde, endast
sexton § §. ansetts böra förändras , samt en §•
alldeles utgå; hemställande Hans Excellence,
om icke Ridderskapet och Adeln behagade tillåta,
att de vid samma tillfälle uppgjorde förändrade
redactioner af desse §. nu finge hvar
efter annan inför Ridderskapet och Adeln upplågas,
samt öfvervägas och pröfvas.
Bifölls.
Den 4 Julii,
101
När Riksdag hållas skall, ägt ' Hufvudman j
sorn vid den första elter andra af de anteckningar
j hvarom 14 och 1S §. §. handlaf dertill sig
anmäler 3 ovilkorlig rätt att säte för Attén intaga, Ilar
Huf vildmannen vid andra anteckningen sig icke anmält
j åge annan man af Alten samma rätt j och bland
flere Ättemänj som sig pä en gäng anmäla f den som
ar Hifvudmanna-rätten närmast. Ilar nägori Atteman
icke eller sig anmältj mä säte för Attén intagas
af Fullmägtig j den Huf vildmannen j eller den hans
rätt härtill utöfvar , pä sätt här nedan föreskrifves j
förordnat. Under Riksdagens lopp vare Hufvudman^
Ättemänj eller Fullmägtig sorn sig först anmäler^
berättigad att säte för Attén intaga och af deilia sorn
pä samma gäng sig dertill Anmälanjuta Hufvudman
för A tieman, Hufvudmanna-r ätten närmare Ättemän
för fjermare. och hvarje Ättemän för Fullmägtig företräde,
:
Hvilken nya redaction , uppå gjord proposition,
af Ridderskapet och Adelil bifölls.
$• 6.
Häfver Ättemän i behörig ordning antecknad
blifvitj lige i sådant fall Hufvudman rättighet, atty
i kraft af behörig Full magt, säte för annan Att intaga
i har Hufvudman Fullmagt utgifvit, vare han för
den Riksdagen skild frän utöfning af Riksdagsmannarätt
j utom i den händelse j att Fullmägtig utrikes
rest j eller under Riksdagen med döden af gatt j eller j.
efter styrkt laga förfall och erhållit tillstånd j frän
Riksdagen med allo af rest, Utgår Adelig Ätli pä
I®3
Den 4 jtuHi.
Svärdssidan under varande Riksdag j upphöre Fullmagtigj
att innehafva säte för densamma. Dör under
påstående Riksdag Hufvudman, sorn Fullmagt utgifvitj
och har blifvande Hufvildmannen eller den ut~
ofningen af hans rätt tillkommericke sitt namn å
Fullmagten såsom vittne eller eljest tecknatlemne
Fullmagtig del säte han på grund deraf innehaft.
Blifver under påstående Riksdag Ättpnan eller Fullmägtigj
genom Hufvudmans afgång j sjelf Hufvud*
ttianj intage han säte för Attén, utan att. skiljas från
egenskap af Elector j Utskotts- eller Nä,mnds - Ledamot.
Grefve De la Gardie5 Jaecb: Uti denna
finnes en mening vara införd, den jag för min
del anser alldeles öfverflödig- Der står nemligen:
har blifvande Hufvudmannen eller den utöjnin.
gen af hans rätt tillkommer, icke sitt namn å F idima gten
såsom vittje, eller eljest tecknat, skall fnllmägtigen
lämna det säte han på grund deraf innehaft.
Jag vet ej, hvarföre detta stadgande influtit,
och tror, att det ganska väl kan uteslutas»
Grefve
Spens, Jaeol Melcher: De Ord i den-,
na §., hvilka Grefve De la Gardie önskat matte
i den nya redactionen uteslutas, kunna visserligen,
utan att rubba meningen, alldeles utgå.
Ändamålet, hvarföre de samrpa der influtit,
har endast varit att bringa 6tadgandet uti ifrågavarande
$. till analogie med hvad allmänna
lagen, i afseende på Bondeman, sorn bevittnat
köpebref, föreskrifyer.
Den 4 Jutii. 103
Grefve De ta Gardie: ftig får tillägga, det
jag helst önskade, att Fullmagt aldrig finge
Utgifvas, men då detta äm e rörer representationsfrågan,
vill jag blott i förbigående nämna
min öfvertygelse derom, och för öfrigt nu inskränka
mig till den anmärkning jag nyss
framställde,
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken gjord proposition
fann Ridderskapet ochAdeln för godt, att
gilla den föreslagna redactjonen, endast med
den förändring, att de af Grefve De la Gar-j
die anmärkta ord: "och har blifvande Hufuudmannen,
eller den ut öfning tn af hans rätt tillkommer,
icke sitt namn å Fullmagt en såsom vittne eller eljest
tecknat ” borde utur § utgå. -
§•
J r Adelsman genom behörig Domstols Utslag förklarad
ovärdig medborgerligt förtroende, eller att föra,
andras tulan jeller vid Domstol anhlagadjör brott, som a,
heder och ära gå, men i brist af fulla bevis ef af den kunnat
fällas, eller saken till framtiden lemnad blifvit, då,
må han ej för egen eller annan Ätt säte intaga, förr än
han i laglig ordning fullkomlig befrielse vunnits åge ej
heller, i fall han Hufvudman är, eller halis rätt utöfvar,
förr rättighet att Fullmagt i g förordna, utan
til/komme då den närmaste af Ätten, att dess säte på
Riddarhuset intagas är åter Hufvildmannen den enda
af Ätten, vare då dess rum ledigt. Den som för annat
fel, enligt denna Riddarhus-Ordning, blifvit säte
och stämma på Riddarhuset förlustig förklarad, må
104
Deu 4 Julii.
likaledes icke , derest hail till sådant eljest kan vara
berättigadj Fullmast utgifva.
Denna Redaction blef, uppå gjord proposition,
af Ridderskapet och Adeln gillad
5-
8-
Adelsman, sam sini egendom till Borgenärers
förnöjande af stålt, må, under det frågan derom vid
Domstol anhängig är, hvarken för sin eller annan Ätt
intaga säte på Riddarhuset, ej heller Fullmagt utgift
va. Har han sine Borgenärer fullkomligen förnöjt,
och Domstolen, genom i Concursmålet meddeld laga
kraftvunnen Dom, honom icke till ansvar fällt, 'åge
lian, att, då sådant styrkes, uti sina förra rättigheter
inträda.
Hvilken redaction af Ridderskapet och Adeln
bifölls.
§. io. i den nuvarande RiddarhusQrdningen
hade, såsom innefattad uti 2 §., ansetts böra
alldeles utgå: hvilket nu äfven, uppå gjord
proposition, af Ridderskapet och Adeln bi-; <•
fölls.
§. 12.
Adelsman , som med Konungens tillstånd, i främmande
Herr skapstjenst 'är, åge, så vida han för sin
person har i Riket skatt skr ifren är, rättighet att säte
på Riddarhuset intaga, Förekommer der någon sak
till öfverläggning och beslut, som det Herrskap angår
, i hvars tjenst han är, bör han ej öfvervara, be
-
Den 4 Jidii.
slutets fattande, hvarken in Pleno, Utskott eller Nämnd,
Adelsman, som med Kongl. Maj.ts särskilta Hildiga, till-'
stånd sig emot främmande Öfverhet med Tro- och
Huldhets-Ed förpligtat, och Egendom eller Embete
inom Riket häfver, må med lika vilkor usta. Mom.
i denna §. föreskrifver, slite på Riddarhuset intaga,
Denna redaction blef af Ridderskapct
och Adeln gillad.
$• 36.
Sedan trettio dagar förflutit, räknade från den
dag Kongl. Maj.-t enligt Regerings-Formens 10c) och
Riksdags-Ordningens 27 §. §.j låtit om Stats-Verkets
tillstånd och behof Riksens Ständer underrätta, må
inga nya frågor väckas, eller sådant af Landt-Marskalken
eller den hans ställe företräder, upptagas.
Härifrån undantages dock dels Ståndets egna Oeconomica,
dels sådana ämnen, sorn af redan fattade beslut,
eller redan upptagne ärenden, eller ock af de
under Riksdagen inträffande händelser omedelbarligen
sig härleda.
Herr Munck of Rosensköldy Eberhard: Jag
tror, att ett bland hindren för manga, att ge*
nom noggrann läsning lära känna, och fullkomligt
minnas innehållet af våra Grundlagar,
är just dessa lagars onödiga vidlyftighet. Den
föreslagne §;s lydelse är redan ordagrannt intagen
i RiksdagsOrdningens 56 §. Jag ser således
icke, hvarföre den ej skulle kunna ur
RiddarhusOrdningen utgå.
Hans Excellence Herr Friherre af Wetterstedt,
(
io6 Den 4 Julli.1
Gustafi jag instämmer visserligen med Herr
Munck at Rosensköld i den mening, att våra
Grundlagar äro något vidlyftiga, helst flere
stadganden i Riksdagsordningen jemväl före»
komma i Riddarhusordningen; men om detta
skäl skulle föranleda till uteslutande af dea
under öfverläggning varande §., borde det ock
för consequencens skull tillämpas till alla de fö'
reskrifter, som i båda förenämnde lagar äro enahanda
Och dä darina förändring i RiddarhusOrdningen
i afseende på motionstiden ät
påkallad af en dylik i Riksdagsordningen,
hemställer jag, att den nu må af Ridderskapet
och Adeln antagas.
Grefve Dr, la Gardie: I händelse Herr
Munck af Rosenskölds skäl ansåges gällande,
skulle vi få gå tillbaka, för att ur Riddarhusordningen
borttaga flere § $. hvilka äro lika
med andra i Riksdagsordningen.
Herr Munck af Rosenschöld: De föregående
§. §. af RiddarhusOrdningen hafva, så vidt
jag kan påminna mig, icke något gemensamt
med Riksdags-Ordningen. M^n hvad den nu
föreslagne §. angår, ser jag icke något andt
uti, att den här går ut, då den förut finnes i
Riksdagsordningen. Och så snart någon sådan
§. hädanefter förekommer, som redan är på
annat ställe i Grundlagen intagen, skall jag
taga mig friheten göra anmärkning, och yrka,
att dm måtte utgå.
Hans Excelltnce Herr Grefvin och Landt.
Den 4 Julii.
107
Marskalkm hemställde, om Ridderskapet och
Adeln ansåg den nu föreslagne 36 §. böra qtur
Riddarhusordningen utgå.
Ropades Ja och Nej.
Friherre Boije, Ludvig: För att, på det
skäl, sorn Herr Rosensköld åberopar, borttaga
denna fordrades att också ingå i ny pröfning
af hela Författningen; ty visserligen kan
samma skäl inträffa på flera ställen, jag förpnar
mig derföre med Herr Grefve De la Gar-j
die och Herr Friherre af Wetterstedt.
Herr Munck af Rosensköld: Då denna §. är
ord för ord lika med 56 §. i Riksdagsordningen,
tror jag, att den med allt skäl skulle
Hunna ur RiddarhusOrdningert försvinna.
Friherre Cederström, Jacob'. I 56 §. Riksdagsordningen
slutas föreskriften om motionstiden
sålunda: ”sä vida icke sådant frågor af redan
Jnttade beslut, eller redan upptagne ärenden,
eller under Riksdagen inträffande händelser omedelbarligen
föranledasUti 36 §. RiddarhusOrdningen
äro deremot Ståndets egna Oeconomica
ittbegripne, hvarom frågor under hela Riksdagen
kunna väckas. Jag tror således, att detta
sednare stadgande nödvändigt måste qvarstå,
Och tillstyrker att §, sådan den nu blifvit föä
rpslagen, måtte varda antagen.
Herr Munck af Rosensköld; Praxis i all»
Riksstånd har varit, att under hela Riksdagen
Den 4 Jutii.
upptaga och pröfva Ståndens Oeconomica; och
således behöfva de alldeles icke i Grundlagarnc
ens komma i fråga.
Hans Excellence Harv Grefven och LandtMarskalken
förnyade sin förut gjorde proposition,
att §. måtte utur RiddarhusQrdningen
utgå.
Ropades Ja och Nej»
Hvarefter Hans Excellence föreslog, att i~
frågavarande nya redaction af 36 §. kunde gil*
lasj hvilket bifölls.
§. 41:
Enär ett mai till slutligt afgörande furetages,
och ingal sig vidare anmäler, att något till Protocollet
anföra , inhämta Landt Alar skalken forst Ståndets
tankaj huruvida det anser ofverläggningen fulländad,
hvarefter propositionen framställes. Blifver den allmännast
med Ja besvarad, må ingen försöka, att beslutet
genom ny öfverläggning upprifva, kunnandes
erinringar i tjenliga ordalag dervid göras, och i Protocollet
intagas, dock utan verkan af någon beslutets
'ändring, yl lia propositioner böra göras till bifall,
så att den som samtycker kan svara.- Ja, och den
som bestrider: Nej, och bör i vigtiga frågor propositionen
af Rjddarhus-Secreteraren skrijteligen författas
, och af Ståndet justeras, innan den af LandtMarskalken
göres.
Friherre Cederström: Hela förändringen vid
Den 4 Julli.
denna §. består i ordet allmännast, som' blifvit
satt i stället för ordet allmänt. Men då uttrycket
i den gamla redactionen är bestämdt,
är det deremot i den nya så obestämdt, att
om den antages, jag förutser, att resultatet af
de fleste acclamationer skall blifva underkastadt
debatter , ty det berer ju på hvar individus
hörsel på afståndet från dem, som ropa
olika med honom, och flere andre omständigheter
att afgöra om Ja- eller Nej-ropet varit
allmännast. Jag för min del tror således att
den gamla redactionen är vida bättre än den
nya; helst LandtMarskalken alltid kan uppgifva,
hvilka som äro öfverröstade, och des^
se, i fall de så behaga, äga begära vote*
ring.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt*
Marskalken yttrade, att då det syntes innebära
en motsägelse, att sedan en proposition blifvit
med allmänt Ja besvarad, någon derefter
ville försöka att beslutet genom ny öfverläggning
upprifva, trodde Hans Excellence, att
ordet allmännast lämpligare torde utmärka, att
propositionen icke blifvit med fullkomligen
allmänt Ja besvarad, samt att, således försök,
att beslutet förändra, snarare skulle kunna
uppstå.
Friherre Cederström'. Då man talar i ett
ämne, och finner pluraliteten vara af stridig
tanka, händer det ofta, att man ej besvarar propositionen
, utan blott antingen begär votering,
eller emot beslutet sig reserverar. Det är under
110
Dm 4 Julii.
debatten, sam meningarne utrönas,' och individuen
kan deraf dömma, om hans röst galler
eller icke; och finner han det sednare, händer
det ganska ofta, att propositionen med allmänt
Ja elier allmänt N'j besvaras; tiren hans rätt
till votering eller reservation är i alla fall lika
öppen.
Hans ExceJhnce Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, ont nian icke kunde ur
§. borttaga så väl det förut nyttjade ordet allmänt,
som det nu föreslagna; hvarigenom lydelsen
skulle blifva sådan: *’blifverpropositionen
tued ja besvarad, &c.
Grefve De ia Gardie: jag bär visserligeti
ej något att erinra emot hvad Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken nu
föreslagit; men i anledning af hvad Friherre
Cederström yttrat, får jag underställa, örn ens
någon riktig mening intiefattas uti det i gamlä
redactionen af §. förekommande uttryck: att
dl propositionen med allmänt Ja blifvit besvarad,
ingen må försöka, att heslutet upprifva• Då ingen
är missnöjd , lärer ett slikt försök ej vara att
befara- Allmännast åter betecknar, att de jlesta
bejakat propositionen, och jag är således af den
tanka, att den nya redactionen, såsom mera
enlig med Svenska språket, bör godkännas.
Friherre Boije: Jag tror, att största varsamheten
ligger i gamla redactionen, och tillstyrker
derföre bifall å den samma.
Den 4 Julli.
in
Friherre Ciderström: Det är endast derföre,
att det i nya redactionen föreslagne ordet
allmännast skall föranleda beständiga tvister,
som jag underställt huruvida samma
redaction borde antagas. Det är ej möjligt i
ett vigtigt ämne, der tankarna äro delade, der
propositionen besvaras med flere ja och flere
nej, att skilja, hvilka öfverröstat de andra j
misstag i rådane fall äro nästan oundviklige,
och lagén bör likväl förekomma all oreda.
Hvad O!det allmänt beträffar, som, enligt en
värd Ledamots påstående, skulle vara i strid
med uttrycket; fötsbka upprifva beslutet; får jag
erindra, att man, såsom jag förut anmärkt,
kan med tystnad afhöra beslutet} för att derefter
sig reservera. För öfrigt har jag ingenting
att invända deremot, att, på sätt Hans
Excellence Herr Grefven Och Landt-Marskalken
föreslagit, Ordet allmännast utur §. utgår.
Hert Pahlman, Otto FredricEfter det begrepp
lag gör mig om ordet allmänt betecknar
det har, att alla bifallit den framställde propositionen;
och då allmän icke har någon super»
lativus, emedan en sådan skulle utmärka något
mera än 0//0, hvilket ej gerna låter tänka
sig, tror jag att §. är vida tydligare, om den
alldeles oförändrad bibehålies: ty borttages
ordet allmänt förlorar §. i bestämdhet. Om någon
ändring deruti skulle vara nödig, vore det i min
tanka, att föra den till enlighet med Riksdags»
Ordningens 53 §. i afseende på föreskriften att
propositionen skall justerad framställasj men som
blott de vigtiga målen fordra detta försigtig
-
112
Den 4 Julii.
hets-mått, och 41. §• af Riddarhusordningen,
hvad dem beträffar, redan stadgar en slik justering,
anser jag mig hafva fullkomlig anledning
tillstyrka, att förevarande §. icke må un«
dergä någon rubbning.
Friherre Boije: Efter min tanka står alltid
ändå en möjlighet qvar för tvetydighet, ehvad
man nyttjar ordet allmänt, eller allmännast j
eller om man också tar bort båda.
Hans Excellent, Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, att 41 § i nu varande
RiddarhushusOrdning måtte bibehållas otörändrad.
Bifölls.
§. 45-
Finnes vid votering tvänne eller flere sedlar sam-*
manrullade , sedel märht , eller utstrykning de r ii, va-*
re alle sädane sedlar ogillade. Vid val af personer
nyttjas skrifna sedlar, som skola vara enkle , slutne,
ihoprulla.de
eller origtighet, i anseende till personernes namn eller
antals hovande om valsedlars rätta beskaffenhet alltid
före valet skriftelig och fullständig underrättelse , ansins
pä lika sätt, som i anseende till voterings propositioner
är stadgadt,- äfven skola alla val dagen förut,
till Ridclerskapets och Adelns underrättelse, genom
anslag kungöras. Vid voteringar nyttjas tryckte
sedlar med Ja och Nej, som uti Riddarhus-Cancelliet
skola vara att tillgå, sä väl som pä ett innanföre
-
Den 4 Juliil
113
nanföre dörren i stora RiddarhnsSalen framstalldt
lordj hvadan alla sådana skrifna såsom olagliga anses.
Till undvikande af paria vota skall vid hvarje
votering, förr ån Sedlarne uppräknas, Ordföranden
en bland dem uttaga, och genast förseglad aflägga.
Befinnes vid uppsumerandet af de öfrige, rösterna lika
delade, må denna sedel öppnas, och gifva Utslaget.
Är pluralitet redan vunnen , bör den qflagde sedlen
genast ouppbruten förstöras.
Hvilken redaction, uppå gjord proposition,
af Ridderskapet och Adeln bilölls.
46.
Sedan veterings- eller valuppropen åro slutade,
öppnas Sedlarne af Ordföranden, samt granskas af
honom, och af dem, som vid bordet sitta, ibland
hvilka fyra föra hvardera serskildt Protocoll, sorn
efter fulländad votering , eller val, collationeras ; derefter
upprättas ett omröstnings- eller Ual-Protocoll,
hvilket under skrifves af alla dem, som vid bordet sitta,
och in pleno genast uppläses.
Friherre Ciderström: Jag tror, att orden
in plena kunde ur den nya redactionen af denna
§ gå ut, helst det nödvändigt måste vara
plenum, då val eller votering anställes.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och Landt Mars hålken gjord proposition,
blef berörde redaction , med lagttagande af dan
Ridd. 0. Ad. ” VIII. B. %
Dtn 4 Juliu
af Friherre Cederström föreslagne förändring,
af Ridderskapet och Adeln gillad.
§. Al
Vid
hvarje Riksdag, vare sig Lagtima eller Urtima
, vii/je Ridderskapet och Adeln , pä sätt föregående
§, §. stadga , 3:ne Fullmäktige uti Riksens Ständers
Banque, lika antal Fullmäktige uti Riksens Ständers
RiksgäldsContoir, samt 6 Revisorer, att emellan
Riksdagarna öfverse och granska StatsVerkets,
Banquens och RiksgäldsContoirets tillstånd, styrelse
och förvaltning. Desse Full magt ige och Revisorer intaga
si na säten efter ordningen, i Matrikeln, af de Ätter
de tillhöra. I anseende till per sönerna, hvilka
till dessa befattningar kunna komma under omröstning,
iaktlages hvad Riksdagsordningens q o §, härom stadgar,
Med val till Revisorer af Ridderskapet och Adeln,
hvilka emellan Riksdagar/le skola förrättas,
förhälles pä sätt Ridderskapet och Adeln, jemlikt
6g §. Riksdagsordningen, fenner lämpeligt serskildt
stadga.
Och blef denna redaction , uppå gjord proposition
af Ridderskapet och Adeln bifallen,
§• 49-
RidclarhusUtsfctttet består af 12 .Ledamöter. Inför
delta Utskott skola alla Ledamöter af Ridder skåpet
och Adeln, hvilka efter de tvänne första anteckningarna
vid Riksdagen sig infinna, sin behörighet
till Säte och Stämma styrka, och Polletter utbekomma.
Detta Utskott tillkommer, att öfverse; Riddarhus och
Den 4 Julli.
115
Adaliga Jungfru Stifts Directionens göromål sedan förra
Riksdagen , revidera RiddarliusCassan och Adelida
Cadett-Scholce fonden , såsom och alla öfriga
tinder dessa Directioners förvaltning ställde Cassör ,
donationer och Lcgater; hörandes lifver allt detta Utskottet
sin berättelse till Ridder skåpet och Adeln aflemna,
deruti 'äfven de 'ändringar eller förbättringar böra
föreslås, sorn Utskottet, antingen i anseende tid
Förvaltningen, eller i andra hänseenden kan [tinna nödige.
I öfrigt, äger Utskottet att ställa sig till efterrättelse
hvad denna Riddarhusordning föreskrifver.
Grefve Spent, Jacob Milcher: Den ändring
sorn uti denna §; blifvit föreslagen, är dtn’vigs
tigaste af alla de nu föreslagne, ehuru den blott
rörer Ridderskapets och Adeln» egen Oeconor
mie. Den hufvudsaklig» skillnaden består deruti,
att enligt nya redactionen kommer RiddarhusDirectionen
att i sina befattningar fortJ
fara äfven under Riksdagarne, och Riddarhus?
Utskottet, att befrias från alla egentligen Oeconomiska
detailler, samt blott taga befattning
med reviderande och granskning af Directionens
åtgärder, jemte utarbetning af de ärender,
sorn från Plenum dit remitteras- Det för_
ra stadgandet har verkeligen medfört flere olägenheter,
och dessa tidigare insedda hafva
förmodligen vållat, att uti de verk, som förvaltas
emellan Riksdagarne af Riksens Ständers
Fullmägtige, hvilkas förvaltning sedan gran.
skås under Riksdagarne i Utskott, såsom Ban;
quen och RiksgäldsContoiret, Fullmägtiges be-'
fattning fortfar under Riksdagarne, intill dess
de ombytas, eller åter inväljas, Riddarhus
-
Den 4 Julli.
Utskottet består mest af personer, som ofttt
ombytas, och nästan alltid äro främmande för
större delen af de detaljer Riddarhusärendernes
administration erfordrar, och hvilka således
mäste antingen löpa fara, aft betydligt
misstaga sig, eller och blindt förlita sig på vederbörande
Embetsman; uppgifter. Dessutom
äro de åtgärder Utskottet vidtager, såsom föreställande
Direction, utan någon controll, emedan
kunskapen derom aldrig på något sätfr
kommer till plenum, och kunna ej eller dess*
åtgärder lämpeligen af ett blifvande annat Riddarhusutskott
revideras. Af dessa anledningar
tillstyrker jag den föreslagne förändringen,
och vill blott i förhand tillägga , att, om den
gillas, några obetydliga ändringar i de följande
§. §. äfven derigenom blifva nödvändiga.
Herr Påhlman: Jag instämmer till alla delar
i hvad Grefve Spens yttrat, och då han så
fullständigt utvecklat alla de skäl, som tala
för redactionens godkännande, återstår för mig
endast att derå tillstyrka bifall.
Hant Excellence Herr Grefven och Landi Marskalken
gjorde proposition till bifall af den föres
lagné nya redactionen, hvilken proposition
med Ja besvarades.
§• 50.
Riddarhusets angelägenheter besörjus och förvaltas
af en Direction bestående af 7 Ledamöteribland hvilka
en icke kominer att åtnjuta honorarium. Denna
Dus 4 Julii.
117
Direction , för hvilken är utfärdad serskild Instruction,
innehållande äfven föreskrifter för RiddarhusSccreteraren
och öfrige Riddarhusets Tjenstemän, väljes vid hvarje
Riksdag af Ridderskapet och Adeln in pleno , genom
omröstning, ibland sådane Adelsmän , hvilka är6
behörige att vara Ledamöter i Utskott, Ej må Ledamot
af Riddarhus Directionen derjemte kunna vara fullmägtig
i Riksens Ständers Banque, eller i deras RiksgäldsContoir,
eller Revisor öfver dessa Verks, saint
StalsVerkets tillstånd, styrelse och förvaltning.
Hvilken nya recaction» af Ridderskapet
och Adeln godkändes.
§. 51-
De personer, hvilka af Kongl, Maj.-t blifvit till
Grcfvelig eller Friherrlig värdighet upphöjde eller
med Adelskap benådade, men inom tvenne år efter utnämnandet
icke hafva sig till vinnande af Introduction
å Riddarhuset anmält, hafva all vidare rätt
dertill, enligt Kongl, Förordningen af den 8 Maj ty jt>
och Kongl. Brefvet af den 11 Febr. 1800, förlorat,
så framt ej Kongl» Majit täckes genom serskilt nådig
Resolution den forsill ne tiden återställa y åliggande
RiddarhusDirectionen noga tillse, att hvad ofvanberörde
författningar så väl härom, som i öfrigt, rörande
Introductioner, stadga, varder noggrant iagltagit.
Under Riksdagarne må likväl Introduction ej
beviljas, med mindre Ridderskapet och Adeln, uppå
RiddarhusDirectionens anmälan, det vederbörlige prestanda
blifvit fullgjorde, dertill in plena tillstånd
gifvit. Lottning och inskrifning i Adeliga Jungfrustiftet,
så vida den under Rdksdagen inträffar, må af
Den 4 Jiltii.
Wadstena Adelida Jungfru Stifts Dircetion verkställas,
dock kör Landt Marskalken anmodas, att dervid vara
tillstädes,
Friherre Cederström: Jag får hemställa, om
icke i afseende å Introductioner under Riksdagar
RiddarhusDirectionen endast bör hos Rid-;
darhuslltskottet lillkännagifva, samt detta Utskott
sederin ra hos Ridderskapet och Adeln
anmäla , det vederbörlige prestanda blifvit af
de Introductions-sökande iullgjorde,
Hans Excellmce Herr Grefven och LandtMarskalken,
yttrade, att sedan Ridderskapet och
Adeln beslutat, det RiddarhusDirectionen borde
fortfara uti sin befattning äfven under Riks.'
dagarne, syntes RiddarhusDirectionen kunna
directe hos Ridderskapet och Adeln anmäla
Introductioner.
Friherre Cederström'. Efter mitt omdöme
bör RiddarhusDirectionen under Riksdagar anses
vara i lika förhållande till Ridderkapet
och Adela, som Riksens Ständers fullmägtige
i Ranquen och RiksgäldsContoiret äro till Riksens
Ständer. RiddarhusDirectionen kan således
icke lämpeligen directe communicera sig
med Ståndet, utan bör göra sine framställninnsr
hos RiddarhusLRskottet , hvilket åter derefter
hos Ridderskapet och Adeln anmäler ä-,
rendsrne.
Hans Excellmce, Herr Grefven och LandtMarskctikm
hemställde, att den nya redactioj
Den 4 Julli.
119
nen måtte af Ridderskapet och Adeln bifallas,
med den förändring, att under Riksdagar någon
Introdaction icke finge beviljas förr än
RiddarhusDirectionen hos RiddarhusUtskottet
tillkännagifva, och Riddarhus Utskottet hos
Ridderskapet och Adeln anmält, det vedeN
börfige praestanda blifvit fullgjorde, samt RicJJ
derskapet och Adeln derefter till Introductionen
in pleno tillstånd gifvit.
Bifölls.
§. 52.
Skulle RiddarhusUtskottet finna någon ändring
uti eller tilläggning till denna Riddarhusordning nödig,
eller väckes fråga derom in pleno, hmlken då,
alltid till Utskottet remitteras börj åge Utskottet j atl
derom Öfverlägga , och med sitt Betänkande till Rid -,
derskapet och Adeln inkomma. Fattar Ridderskapet
och Adeln, med anledning deraf, beslut till någon ändring
eller tilläggning, öfverlännäs samma beslut till
Konungens stadfästelse, och blifver, derest en sådan
vinnes, vid nästföljande Riksdag gällande. Varder
under varande Riksdag, på det sätt 82 §. Regert ngsFormen
omförmäler, någon sådan ändring uti Grundlagarne
antagen, som för uppfyllandet af föreskriften
uti 12 §. Riksdagsordningen gör en derefter lämpad
ändring i vissa delar af RiddarhusOrdningen nödvändig,
bör en sådan ändring af RiddarhusUtskottet skynd~
sammeligen föreslås, och af Ridderskapet och Adeln,
godkänd, till Konungens stadfästelse, öfverlännäs för
att genast varda gällande,
Friherre Cederström'. Jag får endast anmäri
T 20
Den 4 Julli.
ka, att de ändringar i RiddarhurQrdningen;
hvilka, lili töijd af skedde förändringar i Grundlagarna,
komma att inträffa, lika litet kunna
genast blifva gällande, som sjelfva de Grund'
lagsförändringar , hvilka dem föranleda
Hant Excellens Herr Friherre of Wetterstedt
: Som jag förstått ifrågavarande inne- v
fattar den endast det stadgande, att, enär någon
sådan ändring i Grundiagarne blifvit antagen
, hvaraf ändring i RiddarhusOrdningen
äfven blifver en nödvändig följd, sistberörde
ändring i slikt fall .genast bör, i öfverensstämmelse
med Grundiagarne, verkställas: och
detta stadgande anser jag för min del högst
nödigt, emedan annars en lika beskaffad händelse,
sorn vid denna Riksdag inträffat, lätteligen
kan uppkomma, att nemligen, sedan
med ändring af 56 §. i Riksdagsordningen,
motionstiden blifvit förkortad till en månad,
d n likväl, enligt 36 §. i RiddarhusOrdningen,
sorn icke- undergått någon förändring, fanns
bestämd till arne Månader.
Grefve Spens: Jag tror att den anmärkte
tvetydigheten i denna §. är lättast undanröjd om
de sista orden deruti: får att genast varda gällande,
borttagas, och jag instämmer då luilkomligen
med Hans Excellence Herr Friherre
af Wetterstedt i öfvertygelse om nödvändigheten
af en sådan ändring i RiddarhusOrdningen.
Som ändringar i Grundiagarne icke kunna
blifva till efterlefnad gällande förr än vid
den Riksdag, som infaller nist efter den, då
X
Den 4 Julii.
12!
stadfästelsen meddelas, så bör enahanda stadgande
äfven äga ram för ändringar i Riddarhusordningen
Hans
Excellmct Herr Grefven och Landt.
Marskalken gjorde proposition till bifall af den
föreslagna nya redactionen, endast med uteslutande
af de utaf Grefve Spens anmärkte ord:
för att genast varda gällande.
Bifölls.
De a Riddarhuset förvarade Genealogi ska Tabeller
öfver alla introducerade Atler, bura, på sii/t Kongl.
Kuhgörelserne den 10 Augusti 1762 och den 10 Augusti
1813 föreskrifva, éoinpletteras och i ordning hållas;
och är hvarje Att, som sine Stamtaflor icke completterat',
intill dess sådant skett, sin representationsrätt
förlustig; åliggande Riddarhus-Directionen att häröfver
noga hand hålla.
Hvilken nya redaction af Ridderskapet
och Adeln bifölls.
Friherre Boije: Min mening är visst ieke
att upprifva ett fattadt beslut; icke ens, då
det tillkommit endast derigenom, att uppmärksamheten
icke följt ögonblickets skyndsamhet.
Det är alltid Hufvudmannens pligt, att besörja
Genealogiens completterande, och Famillens
Ättemän hafva rätt att tro på bans pligt 5 samt
äro icke ens alltid i tillfälle fltt. controllera dea.
122
Den 4 Juliu
Att nu, för hans fel, straffa äfven dem, dl
de icke hafva del i felet, eller ens, kan hända
, veta deraf; det är 1 min tanka mera än
orättvist. Och jag anhåller alltså, att få emot
beslutet reservera mig.
Grefve De la Gardie: Ehuru jag lika med
Friherre Boije anser det i 53 §. föreskrifna ansvar
för åsidosatt complettering af Genealogierne
vara nog strängt, tror jag dock, att, enär
berörde stadgande lärer grunda sig på de
i omnämnds Kongl- Majda nådiga kungörelser,
någon ändring deruti icke kan äga
runi.
Friherre Cederström; Endast i de fall Riksdagsordningen
omtalar, kan en Adelsman förlora
sin representations-rätt, och jag anser Ridderskapet
och Adeln icke vara berättigade, att
ändra hvad Grundlagen i detta afseende föreskrifver,
samt således ej eller kunna på andra
grunder beröfva en Adelsman representationsrätten.
Min mening är likväl icke, att upprifva
Ridderskapets och Adelns beslut, hvilket
vid det tillfälle, då det för några ögon^
blick sedan fattades, alldeles undföll min upp.
märksamhet, utan torde detta yttrande blott,
såsom min enskilda reservation, få i Protocollet
inflyta.
Grefve Spens: De i denna §- nyttjade ofi
dalag äro de samma, som finnas i Ridderskapets
och Adelns, på grund af RiddarhusDirectionens
vid denna Riksdag derom gjord# hem-;
Den 4 Julii.
123
ställan, fattade beslut i afseende på förlusten
af representations-rätten för de Ätter, hvilka
icke hafva sina Stamiaflor behörigen completterat.
Skrifvelsen till Kongl Maj:t, i enlighet
med detta beslut, är nyligen inför Ståndet
justerad, och beslutet således redan underka»
stadt Kongl, Maj:ts nådiga pröfning och sanction.
Då så val Ridderskapets och Adelns
förslag till ändringar i RiddarhusOrdningen,
som ofvanberörde beslut säkert på en gång
blifva Kongl. Makt föredragne, är Kongl. Maj:t
i tillfälle, att, i afseende på ifrågavarande fö.’
reskrift, bifalla eller afslå båda stadgsnderne.
Men RiddarhusUtskottet har trott, att ett sä
vigtigt stadgande, om det kommer att blifva
gällande, ej borde saknas i RiddarhusOrdningen
, och blott vara att söka och finna i en
Kongl, Kungörelse.
Friherre Boije: I det beslut, som Herr
Grefve Spens omtalar, har jag icke deltagit.
Hade jag varit närvarande, så hade jag icke underlåtit,
att begära något afseende för lagens
allmänna bud, att hvar äger sin sak böta,
men icke annors rätt förvärka, Då jag besinnar
frågans beskaffenhet, uppstår likväl hos
mig ett hopp, att Kongl. Majit torde vägra
sanction åt ett sådant beslut,
Hans Excellence Herr Grefven och Landt Mar
skalken frågade, om icke Ridderskapet och A?
deln behagade förblifva vid sitt, angående
den föreslagna redactioaen af 53 §., redan fat;
tade beslut.
124
Den 4 jfutif
Ropades Ja.
§, 54<
Ej må någon upptaga annan Ätts namn eller
'vapen den må vara lefvande eljer utdöd j med mindre
han dertill genom för någon särskild Att gällande
Författning berättigad ar.
Och blef denna nya redaction af Ridderskapat
och Adeln gillad.
Hant Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, om icke, under godkännande
af Herr Munck af Rosensköld® prin-*
cip, i afseende å Bänkmännens afskaffande ,
denna fråga ytterligare finge till nästa Riksdag
uppskjutas.
Bifölls.
H err Mank af Rosensköld, Eherhard: Utan
att viiija pä något sätt sätta mig emot Ridderskapets
och Adelns beslut, anhåller jag endast,
att fä till Protocollet anmäla min reservation
deremot, att verkställigheten af ett
redan sistlidne Riksdag fattadt beslut ytterligare
till en annan Riksdag uppskjutes.
Friherre Boije, Ludvig: Då jag nu bifallit
uppskofvet, men sista Riksdag var en af dem,
som mest yrkade Bänkmännens afskaffande; så
tror jag mig böra förklara, att jag visserligen
tänker nu som år 1815 » frågan, men att, då
Den 4 Julii.
125
Riddarhuset, hvars personal vid denna Riksdag
varit öfver 600, nu består af, kanhända, 60 å
70 Ledamöter, jag anser frågans vigt fordra ett
uppskof3 och frågan vinner dessutom mera på
att framdeles bliiva pröfvad af ett större antal
Ledamöter. I alla fall har jag förfarit efter
min öfvertygelse.
Herr Munck af Rosensköld: Jag tror icke
att den omständighet, att Ridderskapet och
Adeln för närvarande utgöres af ett mindre
antal Ledamöter, innefattar något skäl till
uppskof af frågan, helst man i sådant fall ali.
tid skulle kunna uppskjuta de vigiigaste frågor,
hvilka merendels vid slutet af Riksdagarna
förekomma. Dessutom är beslutet i denaa
fråga redan fattadt, och nu återstår blott
pröfning af sjelfva redactionen , hvilken jämväl
från RiddarhusUtskottet till Ridderskapet
och Adeln inkommit. Men då jag är öfvertygad,
att frågan, i fall den nu skulle slutligen
handläggas, icke blefve af Ridderskapet
och Adeln bi fallen, afstår jag från votering,
och reserverar mig blott mot Ridderskapets
och Adelns beslut.
Friherre Boije: Ehuru jag finner Herr
Rosensköld hafva mycket rätt i hvad han sagt,
förblifver jag dock i den öfvertygelse, att jag
handlat rätt3 emedan jag alltid tror, att #n
uppskjuten motion är bättre än en tappad 3
och någon tvekan hos mig icke uppstår derom
att, voterad nu, skulle frågan tappas.
136
Den 4 Juliu
Herr Munck af Rosensköld: Hvad Friherre
Boije nu behagat yttra, innefattar, ehuru med
bättre ord, dock alldeles detsamma jag nyss
haft äran anföra.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt-1
Mar/kalken hemställde, att alla de öfrige §, §.
uti den nu varande RiddarhusOrdningen måtte
förblifva oförändrade.
Herr Aniar sparre, Ingemar Angust'. Uti
32 §• stadgas, att om LandtMarskalken låtit
tillkännagifva, det han ej kan tillstädeskomma,
den, närvarande , efter Matrikeln äldste Grefven> tiger
j, att lala börja öfver läggningar nes men då, i
händelse Riksdagen hålles i en småstad, det
möjligen skulle kunna hända, att vid ett slikt
tillfälle någon Grefve icke å Riddarhuset funnes
närvarande, och Ridderskapets och Adelns
öfverläggningar icke skulle i sådant fall
efter paragraphens bokstaflig» lydelse kunna
börjas, hemställer jag, om icke uttrycket: den
närvarande j efter Matrikeln , äldste Ledamoten, VOr®
bättre och lämpligare.
Friherre Cederström, Jacob: Den af Hers
Ankarsparre gjorde anmärkning är alldeles rigtig,
och jag instämmer således deruti, att ordet
Grefve må utbytas mot ordet Ledamoten.
Hans Excellence Herr Grefven och LaadtMarskalken
föreslog, att i stället för de i 32
§. befintlige ord ; "tilen närvarande, efter Matrikeln,
JJtn 4 Julli,
127
Tilliste Grefvenmatte intagas.' ",elen närvarande,
efter Matrikeln, äldste Ledamoten
Bifölls.
Hvarafter Hans Excetlence å nyo hemställde,
att, utom de af Ridderskapet och Adelfi
nu förändrade §. §. alla öfrige §. §. i nuvaran.
de Riddarhusordning måtte förblifva oförändrade}
hvilket bifölls.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, ballet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln, vid
Urtima Riksdagen i Stockholm förmiddagen
den 4 Julii 1S18.
S. D. Då nu föredrogs Bevillningsutskottets
Memorial af den 1 dennes, angående dea
skiljaktighet, som emellan RiksStånden uppstått,
i anledning af de utaf Utskottet föraslagne alternativer
till tredje Art. i den blifvande BevillningsStadgan,
angående consumtion och
öfverflöd; fann Ridderskapet och Adeln för
godt, att, på sätt Utskottet hemställt, förvisa
denna fråga till det Förstärkta StatsUtskottets
afgörande. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Banco;
Utskottets den 27 sistledne Junii afgifne, samt
128
Den 4 Jutii.
den 2 dennes förmiddagen pl bordet lagde
Utlåtande öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets
den 15 sistlidne Junii meddelte Betänkande,
angående lån från Banken till Götheborgs
Stad, beslöt Ridderskapet och Adeln,
det Götheborgs Stad må erhålla det ifrågavarande
Lånet af seo,000 R dr Banco, utaf de
tillgångar, sorn i annat fall skolat i Discontväg
utgå, emot 5 procents ränta och den af Utskottet
i dess sednare Utlåtande föreslagne säkerhet-
Ut supra.
S D. Då nu å nyo föredrogos BancoUtskottets
den 27 sist! Junii afgifne, och den 2 dennes
förmiddagen på bordet lagde tvänne Utlåtanden
:
1) Om anslag från Banken till inköp af
silfver;
2) Angående afbetalning i silfver på Bankens
fastighets lån;
fann Ridderskapet och Adeln att, enär berörde
frågor redan blifvit af Ridderskapet och
Adeln afgjorde, Utskottets ofvannämnda Utlåtanden
borde läggas till Handlingarne. Ut
supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af SfatsUtskottets
den t i denna månad aflåtne, samt dagen
derefter på bordet lagde tvänne Memorial,
innefattande RiksStåndens sirskilte Beslut , så
väl i fråga om Riksens Ständers Revisorers
rätt
Den 4. Jutil.
129
rätt aft indraga creditivet å Banken för All-i
männa Magazinslnrättningen, sorn ock huruvida
det för Manufactur DiscontFonden ställde
creditiv å Banken må kunna af Riksens Ständers
Revisorer indragas; fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att, på sätt Utskottet föj
reslagit, öfverlemna dessa frågor till det Förstärkta
StatsUtskotfets afgörande, genom omd
röstning öfver de af Utskottet uppgjorde propositioner
, hvilka af Ridderskapet och Adeln
gillades. Ut supra.
S- D. Då nu föredrogos så väl Bevillningsutskottets
den 1 dennes aflåtne och dagen
derefter på bordet lagde Memorial, innefattande
förslag'till jemkning af RiksStåndens beslut
rörande 5;te punkten i Utskottets Betan-;
kande, om sättet För Tullafgifternas erläggande,
sorn ock bemälte Utskotts dea 3 dennes
afgifne Memorial, med anmälan, att, vid renskrifningen
af förstnämnde Memorial, ett skriffel
deruti kommit att äga rum, hvilket Utskottet rät-5
tadt: fann Ridderskapet och Adeln för godt,
att, med iakttagande af den rättelse Utskottet
anmält, gilla Utskottets i dess förstnämnde
Memorial framställde jemknings-förslag. Ut
supra*
S. D. Föredrogos å nyo och gillades följande
från nedannämnde Utskott inkomne, samt
den 2 dennes förmiddagen på bordet lagdes
Utlåtanden:
Ridd, 0, Ad, Prot. VIII. B,
9
130 Den 4 Julli.
Från Stats och BancoUtskotten:
af den 30 sistl. Junii:
Angående förslag till reglementariska föreskrifter
uti vissa ämnen, hvilka tillhöra den
af Riksens Ständer fastställde reglering af Rikets
penningeväsende.
Från Banco- Ut sk ottel:
af den 30 sistlidne Junii,
Angående väckt fråga om successiv indragning
af sådane Bancosedlar, sorn äro äldre
än jo år.
Frän Stats-Utskottet:
af den 28 sistl. Juni,
1) Angående tryckning af åtskilliga Ta^
heller öfver StatsVerkets räntor.
faf den 1 dennes,
2) Angående otillräckligheten af förra anslaget
till Riksdagskostnademes bestridande.
af samma dag,
3) Angående Rosersbergs Kungsgårds öfverlemnande
till Kongl. Maj:ts nådiga disposition.
Den 4 Julii.
131
af samma dagf,
4) I anledning af Kongl. Maj-ts nådiga
proposition, rörande medels anslående till kost*
naderne vid Högstsalig Hennes Majit EnkeDrottningens
begrafning. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Statsutskottets
den 1 dennes afgifne, och dagen
derefter på bordet lagde Utlåtande, i anled-'
ning af återremiss utaf frågan otn gratification
åt vice Presidenten Billberg, fann Ridderskap
pet och Adeln, att, enär PrästeStåndet, enligt
ProtocollsUtdrag af den 2 dennes, nu mera
instämt uti Ridderskapets och Adelns samt
BondeSfåndets beslut, angående beviljandet a£
nyssnämnde gratification, denna fråga således
vore afgjord; samt att SfatsUfskottets Utlåtan»
de borde läggas till Handlingarne, Ut supra.
S. D. Remitterades till StatsUtskoUet ett
Anförande af Friherre Hjerta’, Fredric, angående
medels anslående till pensioner åt dem,
hvilka af Högstsalig Hennes Majit EnkeDrottningens
enskilta PensionsStat njutit underhåll.
Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af StåtsUtskottets
den 1 dennes afgifne, och den 2 der«
på följde på bordet lagde, Utlåtande i anledning
af Kongl Maj:ts nådiga proposition, angående
PensionsregUring för Högstsalig Hennes
Maj:t EnkeDrottningens HofStatj blef be.’
rörde Utlåtande, på grund af dervid gjorde
132
Dea 4 jfuln.
anmärkningar, till Statsutskottet återjremitte*
rädt. Ut supra.
S- D. Vid föredragning af StatsUtskottets d.
(a dennes aflåtne svar på de hos BorgareStåndet
gjorde anmärkningar, vid Utskottets den 10 sistl.
Junii meddelte Betänkande öfver väcktmotion,
angående utväxling i Landsorterne af nya
smärre Banco- och RiksgäldsSedlar, fann Rid^
derskapet och Adeln, att, enär sistnämnde
Betänkande redan blifvit den 18 sistledne Junii
af Ridderskapet och Adeln gillade, Utskottets
ofvannämnde svar borde läggas till Handlingarne.
Ut supra.
S. D. Vid föredragning af Bevillningsutskottets
förl. gårdag afgifne Memorial, angåend*
öfverlemnande till förstärkta SiatsUtskottet af
den fråga, rörande grunderna för en förnyad
Tulltaxa, hvarom RiksStånden stadnat uti olika
beslut, fann Ridderskapet och Adeln för
godt, att, med antagande af de utaf Bevillningsutskottet
förslagne voteringspropositioner,
de samma till förstärkta StatsUtskottets omröstning
hänskjuta. Ut supra.
S. D. Vid föredragning af förstärkta StatsUtskottets
förliden gårdag afgifne 3:ne särskilj
te Memorial, angående dess, till följe af RiksStåndens
Beslut, verkställde omröstningar tili
sluteligt afgörande af frågorna, om i) Den så
kallade MinimiTabellens införande. 2) Dispositionen
ra. m. af Recognitions-skogarne, och
3) Bidrag, af Statsmedlen till Theaterns un*
Den 7 JuliL
133
derhållande 1819» fann Ridderskapet och A~
deln, det berörde Memorial endast borde läggas
till Handlingarne. Ut supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åt5
skiljdes kl. 8 om aftonen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Tisdagen den 7 Julii,
Plenum kl. io förmiddagen;
Uppbröts Herrar Electorers lista till val
af 3me Ledamöter i BancoUtskottet efter
N:o 1033, Herr Hammarhjelm, Carl Fredricj
— 1952, Herr von Plomgren, Fullmägtig
Friherre Hjerta, Fredricj och
26*3, Herr Haij, Fullmägtig Herr Reuterschiöld,
Axel.
1^4 Den 7 Julii.
Och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
N;o
352. Friherre Drufva, Thure,
1880. Herr von Hauswolff, Carl G. R.,
2x89. Herr af Melin, Henric Georg.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln, vid
Urtima Riksdagen i Stockholm, eftermiddagen
den 4 Juli i 1818.
S. D- Då nu å nyo föredrogs RiddarhusUtskottets
den 20 sistl. Juno aflåtne, och den 25 i
samma månad på bordet lagde Memorial, innefattande
förslag till en förändrad redaction af
Riddarhus-Ordningen; stadnade Ridderskapet
och Adeln i följande beslut:
t) Att under godkännande af Herr Munck
af Rosenskölds princip i afseende å Bänkmännens
afskaffande, denna fråga ytterligare borde
intill nästa Riksdag uppskjutas.
2) Att nedannämnde §. §. i RiddarhusOrdningen
skulle erhålla följande lydelse:
§- 3-
När Riksdag hållas skall, äge Hufvudman^
Den 7 Juliu
som vid den första eller andra af de anteck^
ningar, hvarom 14 och 15 §. §. handla, dertill
sig anmäler, ovilkorlig rätt att säte för
Ätten intaga. Har Hufvudmannen vid andra
anteckningen sig icke anmält, åge annan man
af Ätten samma rätt, och bland flere Äftemän ,
som sig på en gång anmäla, den sorn är Hufvudmanna-rätten
närmast. Har någon Ättemän
icke eller sig anmält, må säte för Ätten intagas
af Fullmägtig. den Hufvudmannen eller
den hans rätt härtill utöfvar, på sätt här ne-,
dan föreskrifves, förordnat. Under Riksdagens
lopp vare Hufvudman, Ättemän eller
Fullmägtig, som sig först anmäler, berättigad
att säte för Ätten intaga, och af dem, som på
samma gång sig dertill anmäla, njute Hufvudman
för Ättemän, hufvudmanna-rätten närmare
Ättemän för fjermare, och hvarje Ättemän
för Fullmägtig företräde.
5- 6.
Häfver Ättemän i behörig ordning antecknad
blifvit, äge i sådant fall Hufvudman rättighet
att i kraft af behörig Fullmagt, säte för
annan Ätt intaga •, har Hufvudman Fullmagt
utgifvit, vare han för den Riksdagen skiljd
från utöfning af Riksdagsmanna rätt, utom i
den händelse, att Fullmägtig utrikes rest, eller
under Riksdagen med döden afgått, eller,
efter styrkt laga förfall och erhållit tillstånd,
från Riksdagen med allo afrest. Utgår Adelig
Ätt på Svärdssidan under varande Riksdag,
upphöre Fullmägtig att innehafva sätt för den.
Den 7 Julii.
samma; Dör under påstående Riksdag Hufvudman,
som Fullmagt utgifvit, lemne Fullmägtig
det säte han på grund deraf innehaft.
Blifver under påstående Riksdag Ättemän eller
JFullmägtig, genom Hufvudmans afgång, sjelf
Hufvudman, intage han säte för Ätten, utan
att skiljas från egenskap af Elector, Utskotiseller
NärandsLedamot.
§• 7-
Ar Adelsman genom behörig Domstols^
Utslag förklarad ovärdig medborgerligt förtro,
ende; eller att föra andras talan, eller vid
Domstol anklagad för brott, som å heder och
ära gå, men i brist af fulla bevis ej af den
kunnat fällas, eller saken til! framtiden lemarad
blifvit, då må man ej för egen eller annan
Ätt säte intaga, förr än han i laglig ordning
fullkomlig befrielse vunnit. Äge ej heller,
i fäll han Hufvudman är, eller hans Tätt
utöfvar, förr rättighet att Fullmägtig förordna,
utan tillkomme då den närmaste af Ätten, att
dess säte på Riddarhuset intaga; är åter Hufvudmannen
den enda af Ätten, vare då dess
rum ledigt. Den som för annat fel, enligt
denna Riddarhusordning, blifvit säte och stämma
på Riddarhuset förlustig förklarad , må likaledes
icke, derest han till sådant eljest kan
vara berättigad, Fullmagt utgifva.
§. 8*
Adelsman, som sin egendom till Borgenå-»
Den 7 Julli.
137
yers förnöjande afstått, må under det frågan
derom vid Domstol anhängig är, hvarken för
sin eller annan Ätt intaga säte på Riddarhuset,
ej heller Fullmagt utgifva. Har han sina Borgenärer
fullkomligen förnöjt, och Domstolen,
genom i Concursmålet meddeld laga kraftvunnen
Dom, honom icke till ansvar fällt, äge
han, att, då sådant styrkes, uti sine förra rättigheter
inträda.
§. 12.
Adelsman , som med Konungens tillstånd i
•
främmande Herrskaps tjenst är, äge, oå vida
han för sin person här i Riket skattskrifven
är, rättighet att säte på Riddarhuset intaga.
Förekommer der någon sak till öfverläggning
och beslut, som det Herrskap angår, i hvars
tjenst han är, bör han ej öfvervara beslutets
fattande, hvarken in Pleno, Utskott eiler Nämnd.
Adelsman, som med Konungens särskilta nådiga
tillstånd sig emot främmande Öfverhet med
Tro- och Huldhetsed förpliktat, och Egendom
eller Embete inom Riket häfver, må med lika
vilkor r. Mom. i denna §. föreskrifver, säte
på Riddarhuset intaga.
§• 32.
LandtMarskalken, eller om han låtit till-i
kännagifva, att han ej kan tillstädes komma,
den närvarande, efter Matrikeln, äldste
Ledamoten äge, att, vid samlingstinirnan,
eft«r med^ klubban äskadt ljud, låta
*38
Den 7 Jlitti.
börja öfverläggningarne. Denne sednare bibehålle
dock alltid sin rätt att rösta.
Dör LandtMarskalk , afvaktas i underdånighet
Konungens nådiga utnämnande af en
annan.
§. 36.
Sedan trettio dagar förflutit, räknade från
den dag Kongl Maj:t enligt RegeringsFormens
roy och Riksdagsordningen* 27 § §• låtit om
StatsVerkets tillstånd och hehof Riksens Stan.
der underrätta, må inga nya frågor väckas,
eller sådane af LandtMarskalk, eller den hans
ställe företräder, upptagas. Härifrån undantagas
dock dels Ståndets egna Qeconomica, dels sådane
ämnen, som af redan fattade beslut, eller
redan upptagne ärenden, eller ock af de under
Riksdagen inträffande händelser omedelbarligen
sig hätieda
§.
45-
Finnes vid votering erne eller flera sedlar
sammanrullade, sedel märkt, eller utstrykning
derå, vare alla sådane sedlar ogillade. Vid val
af personer nyttjas skrifna sedlar , som skola
vara enkle, slutne, ihoprullade, omärkte och
lrie från all tvetydighet eller origtighet, i anseende
till personernes namn eller antal; börande
om valsedlars rätta beskaffenhet alltid
före valet skriftelig och fullständig underrättelse
anslås på lika sätt, som i anseende till
Den 7 Julli.
*39
voterings propositioner är stadgadt; äfven skola
alla val dagen förut, till Ridderskapets och
Adelns underrättelse genom anslag kungöras.
Vid voteringar nyttjas tryckta sedlar med Ja
och Nej, sorn uti RiddarhusCancdliet skola
vara att tillgå, så väl sorn på ett innanföre
dörren i stora Riddarhus-salen framstäldt bord,
hvadan alla sådane skrifna såsom olaglige
anses.
Till undvikande af paria vota, skall vid
hvarje votering, förr än sedlarne uppräknas,
Ordföranden en bland dem uttaga, och genast
förseglad aflägga. Befinnes vid uppsummerandet
af de öfrige, rösterne lika delade , må
denna sedel öppnas och gifva utslaget. Är
pluralitet redan vunnen, bör den aflagde sed?
len genast ouppbruten förstöras.
§• 46.
Sedan voterings- eller vsl-nppropen äro
slutade, öppnas sedlarne af Ordföranden ,• samt
granskas af honom, och af dem som vid bordet
sitta, ibland hvilka fyra föra hvardera
särskilt Protocoll, som efter fulländad votering
eller val collationeras; derefter upprättas ett
omröstnings- eller val-protocoll, hvilket underskrifves
af alla dem, som vid borclet sitta,
och genast uppläses.
§■ 47-
Vid hvarje Riksdag, vare sig Lagtima el*
lien 7 Julli.
ler Urtima, välje Ridderskapef och Adelil, på
sätt föregående^. stadga, 3me Fullmägtige uti
Riksens Ständers Banque, lika antal fullmägtige
uti Riksens Ständers RiksgäldsContoir, samt
6 Revisorer, att emellan Riksdagarna öfverse
och granska StatsVerkets, Bankens och RiksgäldsContoirets
tillstånd, styrelse och förvaltning.
Desse Fnllmägtige och Revisorer intaga
sina säten efter ordningen i Matrikeln, af
de Atter de tillhöra. I anseende till personerne,
hvilka till desse befattningar kunna] komma
under omröstning, iagttages hvad Riksdagsordningens
70 §. härom stadgar. Med val till
Revisorer af Ridderskapet och Adeln, hvilka
emellan Riksdagarne skola förrättas, förhålles
på sätt Ridderskapet och Adeln, jemlikt 69
§. Riksdagsordningen, finnér lämpeligt ser-;
skildt stadga.
§. 49*
Riddarhusutskott består af 12 Ledamöter.
Inför detta Utskott skola Ledamöter af
Ridderskapet och Adeln, hvilka, efter de tvenne
första anteckningarna, vid Riksdagen sig
infinna, sin behörighet till Säte och Stämma
styrka, och Polletter utbekomma. Detta Utskott
tillkommer, att öfverse Riddarhus- och
Adeliga jungfru Stifts Directionens göromål
sedan förra Riksdagen, revidera RiddarhusCassan
och Adeliga Cadett-Scholae Fonden, såsom
ock alla öfriga under dessa Directioners förvaltning
ställde Cassör, donationeroch legater;
börandes öfver allt detta Utskottet sin berättelse
tili Ridderskapet och Adeln aflemna, deruti
Den 7 Julli.
äfven de ändringar eller förbättringar böra föreslås,
som Utskottet, antingen i anseende till
förvaltningen elier i andre hänseenden kan finna
nödige. I öfrigt äger Utskottet att ställa
sig till efterrättelse hvad denna RiddarhusOrdT
ning föreskrifver.
§. 50.
Riddarhusets angelägenheter besörjas och
förvaltas af en Direction, bestående af 7 Ledamöter,
ibland hvilka en icke kommer att åtnjuta
honorarium. Denna Direction, för hvilken
är utfärdad serskild Instructian, innehål-’
lande äfven föreskrifter för RiddarhusSecretera^
ren och öfrige Riddarhusets Tjenstemän , väljes
vid hvarje Riksdag af Ridderskapet och Adeln
in Pleno, genom omröstning, ibland såi
dane Adelsmän, hviika äro behörige att vara
Ledamöter i Utskott. Ej må Ledamot af Rid.
darhusDirectionen derjemte kunna vara , Fuilmägtig
i Riksens Ständers Rank eller i deras
RiksgäldsContoir, eller Revisor öfver dessa
Verks, samt StatsVerkets tillstånd, styrelse och
förvaltning.
§. 5 n
De personer hvilka af Kongl. Majit blifvit
till Grefvelig eller Friherrlig värdighet
upphöjde, eller med Adelskap benådade, men
inom tvänne år efter utnämnandet icke hafva
sig till vinnande af Introduction å Riddarhuset
anmält, hafva all vidare iätt dertill, en-i
ligt Kongl. Förordningen af den 8 Maj, 1775
Dm 7 Julli,
och Kongl. Brefvet af den it Februarii igoo',
förlorat, så framt ej Kongl. Maj:t täckes, genom
serskildt nådig Resolution, den försutne
tiden återställa 3 åliggande RiddarhusDireetionen
noga tillse, att hvad ofvanberörde författningar
så väl härom, som i öfrigt rörande
Introductioner stadga, varder noggrant iakttaget.
Under Ritvsdagarne må likväl lntroductiou
ej beviljas, förr än RiddarhusDirectionen hos
Riddarhusutskott tillkännagifva, och Riddarhusutskott
hos Ridderskapet och Adeln
anmält, det vederbörlige piaestanda blifvit fullgjorde,
samt Ridderskapet och Adeln derefter
till Introductionen in pleno tillstånd gifvit.
Lottning och inskrifning i Adeliga JungfruStiftet,
så vida den under Riksdagen inträffar,
må af Wadstena Adeliga Jungfru Stifts Direciion
verkställas, dock bör Landt-Marskalken
anmodas, att dervid vara tillstädes.
§. 52.
Skulle Riddarhusutskott finna någon ändring
uti, eller tilläggning till denna Riddarhusordning
nödig, eller väckes fråga derom
in pleno, hvilken då alltid till Utskottet remittetas
hör, äge Utskottet, att derom öfverlägga,
och med sitt Betänkande till Ridderskapet
och Adeln inkomma. Fattar Ridderskapet
och Adeln, med anledning deraf, sitt beslut
till någon ändring eller tilläggning, öfverlem*
nas samma Beslut till Konungens stadfästelse,
och blifver, derest en sådan vinnes, vid nästföljande
Riksdag gällande. Varder under va
-
Den 7 Julli.
143
rande Riksdag på det sätt 82- §. RegeringsFormen
omiörmäler, någon sådan ändring uti
Grundlagarne antagen, som för uppfyllandet
af föreskriften uti 12 §. af Riksdagsordningen
gör en derefter lämpad ändring» vissa delar af
RiddarhusOrdningen nödvändig börén sådan ändring
af RiddarhusUtskottet skyndsamligen föreslås,
och af Ridderskapet och Adeln godkänd,
till Konungens stadfästelse öfverlemnas.
§• 53*
De å Riddarhuset förvarade G^nealogiska
Tabeller öfver aila Introducerade Ätter, böra,
på sätt Kongl. Kungörelserne den 10 Augusti
1762, och den 10 Aug. 1813 föreskrifva; completteras
och i ordning hållas; och är hvarje
Ätt, som sine starntafior icke completterat, intill
dess sådant skett, sin representationsrätt
förlustig; åliggande RiddarhusDirectionen, att
häröfver noga hand hålla.
§• 54-
Ej må någon upptaga annan Ätts namn
eller Vapen, den må vara lefvande elier utdöd,
med mindre han dertill genom för någon
serskild Ätt gällande författning berättigad
är.
3) Att 10 §. skulle alldeles utgå.
4) Att alla de öfriga §. §. uti Riddarhus-:
Ordningen skulle förblifva oförändrade. Ut
supra.
Den 7 Jnlii.
Upplästes till justering och godkändes Rida
darhusUtskottets insände Förslag till Ridderskapet
och Adelns underdåniga skrifvelse till
Kongl. Majit rörande RiddarhusOrdningen , så
lydande:
Stormägtigste Allernådigste Konung!
Sedan Ridderskapst och Adeln funnit åtskilige
förbättringar nödige uti Riddarhus*
* Ordningen af den 13 Oct, igio, och Ridderskapet
och Adein i den ordning 52 §. samma
Riddarhusordning stadgar , antagit de förani
dringar deruti , som i underdånighet bilagde
project till förändrad redaction af 3., 6., 7.,
i2., 32., 36., 45- 46., 47., 49., 50., 51.,
52., 53., och 54. §. §. innehåller, hvaricrutan
Ritlderskapet och Adeln ansett den 10 §, kunna
och böra aldeles utgå, så får Ridderskapet
och Adeln till Eder Kongl. Majus nådiga fastställelse
en sålunda förändrad redaction i underdånighet
öfverlemna , för att till efterlefnad
från början af näsikommande Riksdag blifva
gällande. Ridderskapet^ och Adeln framhårkar,
&c. &c.
Upplästes till justering och godkändes
följande från Expeditionsutskott^ insände förslag
till Riksens Ständers underdåniga skrif—
velser till Kongl. Maju:
1) Om medel till Svenska Theatrens underhållande.
s) Om
Den 7 JuUil 14 j
а) Om Revisionen öfver KrigsRäkensk»4
perne för år 1810 och de följande åren.
3) Om ett i nåder Föreslagit tillägg till
Riks-Acten emellan Sverige och Norrige.
4) Angående liquiden om Rikets Utland*
ska Gäld.
5) Om försäljning af Colonien St. Bär*}
thelemy.
б) Om tryckning af åtskillige Tabeller öf-j
ver StatsVerkets räntor.
7) Om medel till kostnaden vid Högstsa?
l'g Hennes Maj:t EnkeDrottningens begrafning,
8) Om ökadt anslag till Riksdagskostna*
dernes bestridande.
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne Memorial
och Utlåtanden:
Fran StatsUtskottet:
Af den 6 dennes:
t) Angående serskildt arfvode åt EkpeditionsUtskottets
Secreterare för besörjande af
tryckningen utaf Bihanget tili RiksStåndens
Protocoll, m. m.
Ridd. 0, Ad, Proh VIII. B, i«
Den 7 Jnlii.
2) Angående slutliga bestämmandet af
Stånds- och Utskotts Cancelliernes aflöning.
3) Angående gratiflcation åt StatsCommis;
sarien Frödelius, och afledne StatsCommissaren
Lunnii Enka,
Från Siats- och BancoUtskotten:
Åf den 6 dennes, i anledning af anmärkningar
vid Utskottens den 23 sistl. Junii meddeldte
Betänkande, rörande behofvet af särskildte
penningetillgångar till upphandling af
Spannmål.
Frän BevillningsUtskottet:
Af den 3 dennes, angående en allmän öfversigt
af den beskattning, som under namn
af Bevillning bör efter Riksens Ständers beslut
på olika Tittlar utgå.
Från Allmänna Besvärs- och EkonomieUt skott et:
Af den 6 dennes, i anledning af RiksStåndens
beslut öfver Utskottets tillstyrkte åtgärd ,
rörande en friare handel med Svenska Skogsproducter.
Upplästes följande från RiddarhusUtskot-j
tet inkomne:
Hörsamste Memorial!
Hos RiddarhusUtskottet har i betragtande
Den 7 Julli,
kommit, att ehuru Frälsemäns Concourser och
al Domstol förklaradeoskicklighet, attsittgodg
förvalta, enligt Grundlagens föreskrift, ägaett
direct inflytande på representa isrätteu uiöf-i
ning, så har likväl, genom bris -le kännedom
hos RiddarhusStyrelsen om d sorn Ridderskapet
och Adeln inträffade i acourser och
Förmyndareförordnanden, ej si i handt* att
Frälsemän, som i sådant afse n bordt sin
Riksdagsmanna rätt frånträda, vid inträffadt
Riksmöte, InträdesPolletå Riddarhuset erhållit*
Till förekommande af ett sådant, emot
lagens bokstafliga stadgande stridande, missbruk
, får Utskottet inför Ridderskapet och Adeln
vördsamligen föreslå, att Ridderskapet
och Adeln hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhåller, det Kongl. Maj.t i Nåder måtte täckas
anbefalla Dess och Rikets HofRätter att
meddela RiddarhusDirection underrättelse, så
väl om de Cessions-ansökningar, som af Adelsmän
göras, och de i följe deraf från Kongl*
HofRätterne emanerade Domar, som om de
för till myndiga år komne Frälsemän utfärdade
Förmyndare-förordnaden. Stockholm dea
i Julii 1818.
På RiddarhusUtskottets vägnar.
C. F. Posse.
C. W. Riben,
Lades på Bordet.
J4S
Dm 7 Jidit.
Upplästes en från Hans Excellence HofCanzleren
Herr Friherre af Wetterstedt till
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMar»
skalken ankommen skrifvelse, så lydande :
Uti underdånig skrifvelse af den 29 sistl.
Maj hafva Riksens Ständer hos Kongl. Maj:t
anmält sin önskan, att till trycket befordraderas
ConstitutionsUtskotts Handlingar och Protocoll
i ett Anmärkningsmål, rörande de genom
Föredraganden af Commandoärender för
Arméen utfärdade Generalordres af den 24 Maj
1817» om vilkoren för approberandet af Recruter
vid sådane Regementer, der Rotehållare
ej samfält ingått beting om Soldatbeklädnaden;
men då till dessa handlingar höra de öfver
Commandomål inför Kongl Maj:t, den24Maj,
26 Augusti och 30 September, sistnämnde år,
i denna fråga förde Protocoll, hafva Riksens
Ständer, med anledning af 2 §. 4 Mom. TryckfrihetsFörordningen,
i underdånighet anhållit
om Kongl. Majus Nådiga tillstånd, att få låta
verkställa tryckningen af omförmälte trenne,
med förberörde Handlingar gemenskap ägande,'
Protocoll.
Kongl. Maj t, sorn fullkomligen instämmer
i den grundsats , att så väl erkänna det ädla
och värdiga uti vidtagandet af alla sådane åtgärder,
hvilkakunna bereda och afgöra oskuldens
uppdagande och försvar, samt att deråt meddela
all den offentlighet en grannlaga rättvisa
kräfver, som att derjemte bidraga till alla medel,
att sprida en, på fullständiga handlinga*
Den 7 Juhl.
149
grundad, öfvertygande och allmän kännedom
om beskaffenheten af de anmärkningar , hvilka
Riksens Ständer, i kraft af Grundlagarne, kun*
na mot Konungens Rådgifvare och Föredragande
framställa, har sålunda, för attgifvaen
otvifvelaktig borgen på dessa för Dess hjerta
så dyrbara tänkesätt, och oaktadt Riksens Ständers
ConstitutionsUtskott , genom inom sig
6tridiga meningar, ej medgifvit tryckningen a£
dess handlingar och Protocoll, i frågan om de
emot Hans Excellence StatsMinistern för Ut-:
rikes Arenderne Herr Grefve von Engeström
gjorde anmärkningar, likväl velat lämna sitt
Nådiga bifall till hvad Riksens Ständer, i ofvannämnde
afseende, i underdånighet hemställt.
hvarom Hans Excellence Högvälborne
Herr Grefven och LandtMarskalken behagade
lemna Höglofl. Ridderskapet och Adeln behörig
del. Stockholm den 30 Junii 1818*
G. af Wetterstedt:
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredric: AfskylJ
dig aktning för det Riksstånd till hvilket jag
har äran höra, får jag inför Ridderskapet och
Adeln anmäla, att i frågan om tryckning af
Handlingarne i målen rötande så väl de emot
General Adjutanten för Arméen, Herr Friherre
Björnstjerna, sorn de mot Hans Excellence Herr
Grefve von Engeström gjorde anmärkningar,
hafva alltid Ridderskapets och Adelns Ledamöter
uti ConstitutionsUiskottet vid anställde
voteringar röstat, i enlighet med Ridderska
-
15®
Den 7 Jidit.
pets och Adelns yttrade önskan, eller förtryck*
ningen af berörde Handlingar.
Herr Mannerstam, Johan: Ridderskapet och
Adeln lärer icke utan förtrytsamhet inhämta
af Hans Excellencc HofCanzlerens nu meddelade
skrifvelse, att tvenne Riksstånd inom ConstitutionsUt«kottet
vägrat fullgöra Ridderskapets
och Adeln yttrade, och Utskottet tillkännagifva,
önskan i afseende på tryckning af
Handlingarne uti anmärkningsmål mot Hans
Excellence Engeström, och jag tager mig derföre
friheten till Höglofl. Ridderskapet och Adeln
hemställa, om icke Ståndet skulle behaga
genom ProtocollsUtdrag gifva Ledamöterne af
de andra Stånden i Utskottet, hvilka medgifvit
tryckningen, sin tillfredsställelse deröfver
tillkänna.
Herr Munck af Rosensköld, Eberhard: Jag
anhåller, att till hvad Herr Friherre Åkerhjelm
nyss anfört, få upplysningsvis tillägga,
att, vid fråga om tryckning af ConstitutionsUtskottets
berörde Handlingar, BondeStåndets
medlemmar af Utskottet alltid förenat sig med
Ridderskapets och Adelns Ledamöter derstädes,
och jemväl bifallit tryckningen.
Friherre Cederström, Jacob: Jag instämmer
fullkomligen i den grundsatts, att det, sorn
enligt TryckfrihetsLagen får tryckas, äfven
bör obehindradt dertill befordras, och jag kan
således icke godkänna de 2tne Ståndens inom
konstitutionsutskottet meddelte afslag å Rid
-
Den i Jitlii.
derskapets och Adelns tillkännagifnaönskan om
tryckning af de handlingar , hvarom Hans
Excellenc« Herr Friherre af Wetterstedts, på
Kongl. Majis nådiga befallning aflåtne, och
nu upplästa skrifvelse handlar. Men jag tror,
i anledning af Herr Mannerstams nu framställde
begäran, att, då Ridderskapet och Adeln
ej tillräckligen känner handlingarnes beskaffenhet,
och ännu mindre de skäl, hvilka af
de vägrande Stånden inom Utskottet blifvit
andragne mot den äskade tryckningen, ett officielt
gillande å Ridderskapets och Adelns sida
af de 2:ne andra Ståndens inom Utskottet dertill
lemnadt bifall skulle vara lika oriktigt,
som ett ogillande af den motsatta meningen.
En sådan åtgärd skulle endast leda till ett
skadligt praejudicat. Jag tillstyrker derföre,,
att Ridderkapet och Adeln må låta all fråga
derom förfalla, och Herr HofCanzlerens skrifvelse
blott läggas till Handlingarne.
Herr Manner stam: Om anmärkningen af
Friherre Cederström, att ett bifall till min
framställning borde grundas på pröfning eller
kännedom af ämnet, hvilken Ridderskapet och
Adeln utan granskning af Handlingarne icke
kan äga, vore rigtig, så hade Ridderskapet och
Adeln af samma skäl icke eller bordt begära
tryckning af ofvannämnde Handlingar. Jag
förnyar derföre min hemställan, om ej Ridderskapet
och Adeln bör genom ProtocollsUtdrag,
på sätt jag förut yttrat, gifva sitt bifall
tillkänna åt de Ledamöter i Constitutions<?
i Si
Den 7 Julii.
Utskottet; hvilka yelat uppfylla Ridderskapets
och Adelns önskan.
Hems Exceltence Herr Grejven och Landi Marfalken
förklarade, att som den af Herr Mannerstam
föreslagne åtgärd torde leda till vådliga
prasjudicat i framtiden, ansäge Hans Excellence
sig böra hemställa om icke Hans Excellence
Herr Hof-Cantzlerens ifrågavarande
skrifvelse endast finge läggas till Handlingarne.
Bifölls.
Herr Manner stam'. Jag vill icke längre uppehålla
Ridderskapet Och Adeln med min hem^
ställan, utan åtnöja mig med att hafva i detta
fall gifvit min tanka tillkänna.
• • • ■ | . •«. I
Hans Exceltence Herr Grefven och LandtMarskalhen
föreslog derefter, att, på sätt Borgare-
och BondeStånden redan förordnat, åt
ExpeditionsUtskottet måtte uppdragas, att om
tryckningen af så väl ConstitutionsUtskottets
Handlingar och Protocoller i ofvannämnde an.
jnärkningsmål. som ock af de dermed gemen,
skap ägande, öfver Commandomål inför Kongl.
Maj.'t förde, ofvanberörde Protocoll föranstalta.
Bifölls.
Föredrogs Hedervärda Bonde-Ståndets Pro*
tocollfiUtdrag af den 20 sistledne Junii, i&>
Den 7 Julii.
153
nefattande Ståndets beslut, i anledning af Stats*
och BancoUtskottets förslag till sammanjemkning
af några skiljaktigheter uti RiksStåndens
beslut, angående allmänna penningerörelsen
och myntvärdets upprätthållande, med inbjudning
till de öfriga RiksStånden, att med BondeStåndet
förena sig deruti, att creditivet till
JernContoiret, 600,000 R:dr, må delas i Wänne
lika delar, hvaraf 300,000 R:dr skulle blifva
under JernContoirets disposition, och de
öfrige 300,000 R:dr anslås ti il Odlings-Lånefondens
förstärkning; men som Ridderskapet
och Adeln redan bifallit Stats- och BancoUtskoftens
ofvanberörde jemknings-förslag , fann
Ridderskapet och Adeln nu för godt, att vid
Dess derom fattade beslut förblifva.
Upplästes Hedervärda BondeStåndets ProtocollsUtdrag
af den 22 sistlidne Junii innehållande
det beslut, att särskilta Utskottets, angående
föreslagen ny reglering af Statens Embeten
och Tjenster, afgifne Utlåtande, jemte
de hos RiksStånden dervid gjorde anmärkning
gar och förefallne discussioner måtte, genom
nämnde Utskotts försorg, särskildt och tillhopa
på allmän bekostnad till trycket befordras 3 uti
hvilket Beslut de öfrige RiksStånden blifvit inbjudne,
att sig med BondeStåndet förena3 men
som ifrågavarande Handlingar dels uti RiksStåndens
Protocoller vid innevarande Riksdag,
dels uti Bihanget dertill varda tryckte, och
således lill Allmänhetens kännedom öfverlem*
154
Den i Julii.
nade, ansåg Ridderskapet och Adeln någon
särskild tryckning deråt icke erfordras.
Vid föredragning af Vällofl. BorgareStåndets
den 4 dennes aflätne ProtocolUUtdrag, innehål'
lande Ståndets inbjudning till de öfrige RiksStanden,
att med BorgareStåndet sig lorena
deruti, att i det uii Bevillningsutskottets Memorial
No b 5 meddeldte jernknings-förslag ,.
rörande 5 te punkten af Utskottets Betänkande
om sättet för Tull-afetfternas erläggande,
orden: efter den tro fiqué r ander val, må införas,
emellan orden importercde varor, och orden må
erläggas} fann Ridderskapet och Adeln för
godt, att, enär berörde tillägg endast innefattade
ett förtydligande af meningen, äfven för
sin del uti enahanda beslut med BorgareStån*
det instämma.
Föredrogs Välloflige BorgareStåndets Pro«
tocollsUtdrag af den 4 dennes, innehållande,
att Ståndet med og Ilande af Bevillningsutskottets
Memorial No 34, angående de, i afseende
på Bevillningsfrågans afgörande, föreslagne
alternativer, till bestämmande af öfverflöds-afgifterne,
förklarat, att BorgareStåndet,
som förblefve vid dess den 11, 20 och 29
Junii derom fattade beslut, att någon bevillning
icke borde äga rum i och för öfverflöds
nyttjande, utan bristen i bevillningssumman er
-
Den 7 Jnlii.
155
sättas genom fyllnads-afgiften, öfverlemna!
målet till det förstärkta StatsUtskottet, att enligt
71 §. Regeringsformen, denna ännu icke
af alla fyra RiksStånden öfverenskomne grund
för den nu bristande bevillningen afgöra . i
hvilket afseende BorgareStåndet äfven antagit
en voterings proposition; och hafva de ölrige
RiksStånden blifvit inbjudne, att uti detta beslut
med BorgareStåndet sig förena; men söm
den af BorgareStåndet väckte frsg n redan
blifvit, genom det förstärkta StatsUtskotteta
den 9 sistiedne April med Riksens Ständers
rätt fattade beslut afgjord , sam'. Ridderskapet
och Adeln, vid pröfning af Bevillningsutskott
tets ofvannämnde Memorial, angående de töre.
slagne alternativer till bestämmande af öfverflödsafgifternff,
redan den 4 dennes funnit godt,
att, på sätt Bevillningsutskottet hemställt, förvisa
samma fråga till det förstärkta StatsUtskottets
afgörande; alltså ansåg Ridderskapet
och Adeln sig icke kunna, emot Grundlagens
föreskrift, gå Välloflige BorgareStåndets ifråga-,
varande önskan till mötes.
Grefve De la Gardie, Jacob: Sedan Ridder»
skåpet och Adeln förklarat sig ej kunna instämma
i BorgareStåndets inbjudning, att med
nämnde Stånd fatta enahanda beslut, i afseen^
de på öfverflöds-afgiftens afskaffande, så får
jag hemställa, 0111 ej det ProtocoilsUtdrag, sotn
i detta ämne kommer att från Ridderskapet och
Adeln expedieras, må, så fort sig göra later,
justeras och till BorgareStåndet afgå, på det
bemälte Stånd må vara i tillfälle att ännu 1
Deli 7 Jiilii.
förmiddag kunna i ämnet fatta det beslut,
hvartill detta Ridd rskapets och Adelns förklarande
kan gifva anledning, så att flugan, om
och i hvad mån öfverflöds-afgiften bör bibehållas
till Bevillnings-summans fyllande, må
kunna inom det förstärkta StatsUiskottet, hvilket
i afton kl- hall 5 sammanträder, tagas un?
der o» röstning och afgörande.
Det är för mig i högsta måtto obehagligt,
att nödgas hos Ed< rs Exceilence och Högloft.
Ridderskapet och Adeln anmäla, att förliden
Söndags eftermiddag, då anslag var gjordt till
sammanträde för d' t förstärkta StatsUtskottet,
nio af Ridderskapets och Adelns Ledamöter
deruti voro frånvarande, i anseende hvartill
de ö.rige tillstädeskomne Ledamöterne af alla
fyra Stånden måste efter en timmas fruktlös
väntan åtskiljas, utan att hafva kunnat, i brist
på tillräckligt antal Ledamöter, uträtta någon.;
ting. Det är svårt för Ridderskapets och Adelns
medlemmar, hvilka infinna sig, att erfara
de andra Ståndens billiga missnöje öfver
våra Ståndsbröders försumlighet, ett missnöje,
för de förre lika oförtjent att uppbära, sorn hos
de sednare rättvist att yttra.
Herr Trafvenfelt, Carl3 hade inlemnat följande
, som upplästes:
Då Svanska LäkareSällskapet, vid 1S15
års Riksdag , hade den äran lemna ett antal
Den 7 Julii.
177
exemplar af Berättelsen om Sällskapets arbetea
det föregående året, behagade samtlige Rik-i
sens Högloft. Ständer förklara deras tillfreds-,
stal leise med Sällskapets nit för Läkare Vetten-,
skapens framsteg.
Att förtjena Nationens representanters bifall
till Sällskapets bemödanden är så mycket
mera uppmuntrande, som Sällskapet hyser den
öfvertygelse, att ändamålet med Sällskapets inrättning,
Vettenskapens fullkomnande genom
inbördes meddelande af kunskaper och samlad
erfarenhet, samt den vänskapliga föreningen
Läkare emellan, är af mycken vigt uti en vettenskap,
som, om den skall säkert utöfvas, aldrig
bör öfvergifva erfarenhetens och naturens
väg; samt att detta ändamål säkrast och fullkomligast
vinnes genom Sällskapets förtroliga
och ömsesidiga meddelande af gjorda iakttagelser,
Ett ypperligt tillfälle att begagna och
meddela Läkarnes i hela Riket samlade erfarenhet
och observationer, har Kongl. Sundhetskollegium
beredt Sällskapet, sorn erhåller
del af de till bemälte kollegium inkommande
Embetsberättelser och Handlingar, hvilka, i afseende
på Vettenskapen eller den allmänna
sjukvården i Riket, kunna intressera. Så tillfredsställande
för Sällskapet öfvertygelsen var,
att icke hafva misslyckats i sina bemödanden,
så bekymmersam var utsigten, att utan publikt
understöd Sällskapet icke längre såg 6ig
i stånd, att vidmagthålla sin inrättning på ett;
sätt, som kunde befordra ändamålets vinnan-j
dej hälst de årligen utkommande utländska,
15 8
Den 7 Julli.
böcker och journaler , som, på stället dyra att
inköpa, genom den föränderliga coursen blifvit
ännu dyrare att införskrifva, äro alldeles
oumgängeliga, om Sällskapet skall kunna vara
i tillfälle att inhämta och meddela de i Läkare-vettenskapen
gjorde rön och iakttagelser;
och hvilket är så mycket angelägnare,
sorn Läkares vilkor i allmänhet icke tillåta
dam, att af den Medicinska Litteraturen förskaffa
sig det nödvändigaste, då nu mera ett
enda octavband icke kan erhållas för mindre
än 5 Rrdr Svenskt Banco , —- en summa , emot
hvars erläggande Sällskapet -bereder hvarje i Stockholm
vistande legitimerad Läkare tillfälle, att läsa
alla de egentliga böcker och journaler, sorn utkomma,
samt meddelar deraf, uti sina skrifter , utdrag
åt Rikets samtlige Läkare.
Af dessa anledningar ansåg Sällskapet sig
föranlåtet, att vid början af 1816 hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla om ett årligt
understöd af 500 R:dr Banco; och har Kongl.
Maj:t, under den 20 Mars samma år, i nåder
täckts förklara, att som Kongl. Makt inhämtat
den nytta LäkareSällskapet redan gjordt, samt
af det samma än vidare är att förvänta, då det
med nödiga tillgångar kan blifva understödt,
har Kongl. Maj:t, med förklarande af sitt nådiga
välbehag öfver Sällskapets inrättning och
visade nit, så mycket hellre velat bevilja det
begärda understödet af 500 R:dr om året, sorn
medelst den upplysning Sällskapet sprider, och
det vetenskapliga samband det åstadkommet
Den 7 Julii.
159
emellan Läkarne i Riket, en verklig fördel
hälsovården i allmänhet tillflyter.
Huruvida Sällskapet svarat ernot Konun_
gens nådiga förtroende oell Allmänhetens väntan
, vågar jag icke afgöra; jag får endast,
med anledning af den befattning jag som Sällskapets
Secreterare uti 6 år innehaft, den äran
försäkra om det nit, hvaraf Sällskapets, så utom
som inom Hufvudstaden vistande, Ledamöter
varit lifvade, att' icke allenast meddela
deras rön och iagttagelser, utan oek efter förmåga
bidraga till bestridandet af de årliga utgifter,
som för ändamålets vinnande varit nödiga.
Ett antal exemplar af Berättelserna om
Sällskapets arbeten åren 1815, 1S16 och 1817,
har jag , å Sällskapets vägnar, den äran aflemna;
äfvensom jag får den äran anmäla, att
fyra band af Sällskapets Handlingar äro utgif.
ne. Stockholm den Julii 1818-
C. Trafvenfelt.
Hans Excellent?, Herr Grefven och Landtmarskalk
en tillkännagaf, att Herr Trafvenfelt
äfven till Ridderskapet och Adelil öfverlemna!
ett antal exemplar af Berättelserne om
Sällskapets arbeten åren 18r5, 1816 och 1817,
hvilka exemplar voro tili utdelning uti RiddarhusCanceldet
att tillgå, samt hemställde,
om icke Ridderskapet och Adeln behagade, ge.;
norn Utdrag af Protocollet, betyga LäkareSäll
-
i6o Den 7 Julli.
skåpet sin aktning öfver Dess nit för Läkare;
vettenskapens framsteg , och sin erkänsla för
det lemnade vedermäle! af Sällskapets uppmärksamhet.
Bifölls.
Föredrogs å nyo så väl Stats~Utskottet9
den 13 sistlidne Maj meddeldte Betänkande, i
anledning af väckt motion om fördelningen af
arbetet emellan Riksens Ständers Revisorer af
Stats-, Banco- och Riksgälds-Verken, samt
skyndsam tryckning af dessa Revisorers Berat;
telser, som ock Utskottets den 1 dennes afgifne,
och den 4 derpåföljde på bordet lagde»
Utlåtande öfver de vid nyssnämnde Betänkans
de gjorde anmärkningar*
Friherre Cederström , Jaeob: Jag vill ej
upprepa de flere anmärkningar jag förra gången,
då detta ämne hos Ridderskapet och Adeln
förevar, hade äran framställa. Utskottet
har i dess sista Utlåtande väl i allmänhet svarat,
men ingalunda besvarat dessa anmärkningar.
Jag hoppas likväl, att, i händelse Utskottets
Betänkande varder af Riksens Ständer
bifallit, Kongl. Maj:t icke lärer åt Beslutet lemi
na Dess Sanction,
Herr Påhlman, Otto Fredric-. Lika med
hvad Friherre Cederström yttrat, vill jag icke
eller
Dm 7 Jutii,
eller nu upprepa de skäl jag förut haft äran
anföra till vederläggande af Friherre Ceder-;
ströms mening. Om, såsom samma värde talare
yttrat, Utskottet besvarat hans anmärkningar,
utan att derföre gifva något verkeligt
svar, tror jag mig på lika god grund kunna
säga, att de anmärkningar, som blifvit fram*
ställde mot Utskottets första Betänkande, icke
eller varit några verklige anmärkningar. Jag
kan ej undgå fästa uppmärksamhet vid dea
besynnerliga åsigt af Grund-lagen man nu
framställt, så högst skiljaktig från den som
hyllades år 1809: då ansågs tryckfrihet och
publicitet uti allmänna förvaltnings-ärender såsom
frihetens förnämsta palladium. Nu vill
man visa att, genom tryckning af Revisorernas
Berättelser, man trädt tryckfrihets-lagens
stadgande för nära. Jag kan ej dela den sista
värde Talarens tanka, att förevarande änu
ne beror på Kongl. Maj^ts sanction. Tryckfrihetslagen
ger redan tillåtelse för Revisorerne,
att låta trycka hvad de anse kunna och böra
komma till allmän kännedom, och ett exempel
vid sista Revisionen förledit år upplyser tillräckligt
förhållandet härmed för den som behagar
taga kännedom derom. Då tryckning
af en publik handling ej får utan vederbörandes
tillstånd verkställas, uppstod vid sista
Revisionen stridiga meningar, om ett sådant
tillstånd borde lemnäs, hufvudsakligen af c|t
skäl, att vördnaden för Revisorernes principaler,
Riksens Ständer, tycktes fordra, att, då da
korrt derefter skulle sammanträda, man ej borj
Ridd, 0. Ad. Prat. VIII. B. 11
10a
Den 7 Julii.
de, genom ett offentliggörande för Allmänhet
ten »f Berättelserne, gå Riksens Ständers g rankning
i förväg. Hvad åter angår anmärkningen
mot försegling af Berättelserne, har Utskottet
trott att en sådan försegling ej borde lägga
hinder i vägen för tryckningen. Riksens Ständer
synas ej böra i Boklådorne söka sine Revisorers
Berättelser om förloppet af det upp_
drag dem blifvit lemnadt Det torde vara mest
i sin ordning, att Riksens Ständer af Revisoxerne
sjelfve och i original erhålla del af BeJ
rättelserne; och ett sådant ändamål kan ej
med säkerhet vinnas, utan att Berättelserne,
vid hvarje Revisions slut förseglade , förvaras
till Riksens Ständers nästa sammankomst. Lika
med hvad StatsUtskottet i dess Betänkande
yttrat, får jag åberopa den erkända grundsats,
att ju mera Riksens Ständer kunna göra,
för att i förhand sprida kännedom af de ärender,
hvilka å deras nästa sammankomst skola
till öfverläggning förekomma, ju bättre är det,
helst erfarenheten visat, att många infunnit
sig vid Riksdagar, utan att äga någon känne.
dom i allmänna ärenden Om en sådan kännedom
genom tryckning af Revisorernes Berät-i
telser kan meddelas, anser jag tryckningen
vara i högsta måtto önskansvärd, och jag tillstyrker
på alla dessa skäl bifall till Utskottets
Betänkande.
4 Friherre Boije, Ludvig: För att vara korrt,
skall jag blott förenr mig i det sluteliga tillstyrkande
Herr Påhlman i detta ämn* af
gifvit.
Den 7 Julii.
163
Herr Manner stam, Johan: Jag finner de an}
märkningar, sorn blifvit framställde mot Utsköttets
första Betänkande, genom dess senare
vara fullständigt besvarade, och då Riksens
Ständer redan beslutit, att Revisorernes Berättelse
öfver BancoVerkets tillstånd bor gei
nom trycket göras allmän, så tillstyrker jag,
att samma be-lut äfven må tagas, i afseende
på Revisorernes Berättelser om Stats-Verket
och dermed gemenskap egande fonder. — Det
synes mig innefatta en motsägelse, att till samma
personer, hvilka äro utmärkte med Riksens
Ständers förttoende, och erhållit det vigtiga
uppdrag, att å deias vägnar granska den
allmänna förvaltningen, hysa det misstroende,
att de skulle gifva omdömen, som voro stridande
mot sanningen, och inlåta sig i bo fattningar,
hvilka icke tillhörde dem. Man bör
snarare hoppas, att den tid nalkas, då man
vid alla allmänna befattningar framför allt söker
förtjena och värderar sina medborgares
aktning och förtroende. Jag anhåller om pro-,
position till bifall af Betänkandet.
Hans Excellence Herr Grefven cch LandtMar
ikalken gjorde proposition till bifall af SfatsUtskottets
ifrågavarande Utlåtanden, hvilken
proposition med Ja besvarades.
Företogs till pröFning BancoUtskottets den
3 dennes afgifne, och följande dagen på bordet
lagda Betänkande, i fråga om antagande
Den 7 Julii.
af Gotha Canal Bolags Actier såsom hypothek
för lån i Banco DiscontVerket, och vid omsättning
af de i Götha Canal Discont derå
upptagne lån.
Friherre Boije, Ludvig: Då man besinnar,
att inga publika papper, hatva belåningsrätt
annorledes, än endast i förening med full säkerhet
hos låntagaren sjelf; så har man svårt
att anse deras belåningsrätt för annat än ett,
för deras credit, angeiäget omdöme af Lagstiftande
Magten, angående deras värde; ett
omdöme som naturligtvis skall fata eller borttaga
allmänna förtroendet för dem : och när
man så betraktar förevarande Betänkande, så
vill det synas, som ägd-e det en bestämd afsigt,
att krossa dessa Actiers credit hos innehafvaren
inomlands och utomlands. Vid ett
sådant betraktande af Betänkandet, synes likväl
förslaget åtföljas af fel i tvenne afseendem
I det ena finner jag besynnerligt nog, att just
då, när Actierne fått mera värde, och följaktligen
innebära större säkerhet, än förr,
fråntager man dem belånings förmonen, som
de med mindre säkerhet förut ägt Vid denna
Riksdag har all den egendom, sorn var
pantsatt för lån af i,100,000 R.dr Banco,
blifvit infriad från gravationen, samt sjelfva
linet eftergifvit, och dereUer måste väl actierne
i samma egendom vara mera värde än lörut.
Att likväl nu anse deni af mindre säkerhet,
eller af ingen, synes väl vara felaktigt.
I ett annat afseende synes också en besynnerlig
motsägelse. Då frågan var att gil va er~
Den 7 Julii„
sättning åt Actieägarne för räntan, sorn gått
förlorad, derigenom att Ständerne borttagit
Disconten, hvars vinst gaf räntan; då föreslog
BancoUtskottet, att eftergifva nyssnämnde lånefordran.
När Utskottet då begärde, att Bolaget
skulle åtnöjas med en sådan ersättning,
var väl icke Utskottets mening, att den ersättning,
sorn gafs, var af intet värde; men
nu åter anser Utskottet densamma likväl vara
utan allt värde. EJgger icke deremellan en
upp?nb?.r stridighet? Jag önskar att framtid
den, som en gång dömer, och som fördoms^-  fiitt granskär, samt dervid finner, att då Utsko
tet velat fråntaga actierne deras ränta,
hvrk-t också var ett medel att förminska deras
värde, då ansåg Utskottet en ersättning
gifvas, naturligtvis i värde svarande emot, hvad
sorn skulle ersättas; men när fråga var att bibehålla
och understödja Actiernes credit, då
åter anser Utskottet samma ersättning äga alldeles
intet värde; jag önskar högeligen, att
framtiden ej må af ett så olika förfarande,
lika blott i olycklig påföljd för Bolaget, hämta
anledning till den misstänka, att Utskottet
lemnat rum åt inflytande af den partie-opinion,
som med så mycken bitterhet förklarat sig emot
Götha Canal- För min del fritager jag
gerna, Och af skyldig aktning, U:skottet från
allt sådant; och det är endast för att lemna
Utskottet tillfälle, att inför efterverlden fritaga
sig, sorn jag här framställt en sådan sida
af förhållandet. Jag tror, att den belånings?
rätt, som Actierne ägt i CanalDisconten i all
laglig följd, också) nu mera, tillhör dem i
i66
Den 7 Jnlii.
BancoDisconten. och tiIIstyiker att, med afslag
å Betänkandet, denna deras lagliga rätt
må d< 1x1 bib-hållas.
Grefve von Platen, Baltzar Boghlcnts: BancoUtskörtet
har behagat föreslå att en rättighet
tillagd Götha Canal Bolag kulle det fråntagas
utan vidare omsvep- Denna rättighet,
tillagd j'8 • o. på sätt då utfärdade privilegium
och de regior samt reglementen, hverpå det är
grundadt, utvisar, fortsatt och erkänd under
flere påföljande Riksdagar, samt 1815 ytterligare
bekräftad och utsträckt, synes sorn rättighet
hafva vunnit alla lagliga lonner, hvilka,
enligt vår Grund-lag, stadga ägande-rätten.
Jag hemställer, om det är förenligt med allmän
säkerhet, att så fråntaga utan laga ransakning
eller dom, hvad lagligen tillvunnit är.
Jag hemställer hvad följder för samhällsordningen
i det hela, ej endast för Bolaget, detta
kunde hafva, och om ej sådant kan lika
lätt verkställas emot alla andra, som nu emot
Bolaget. Makten att så utan lagens åtgärd
fråntaga är lika farlig hos en, hos flere eller
hos många; och får ej finnas uti en fri Stat,
der första regeln mäste vara, att alla skyddas
under lagen, alla lyda under lagen, från Ko,
siungen till den lägste.
Ett skäl för detta förfärande har Utskottet
andragit, att ovist är, om ActieAgare insätta
återstoden af sitt tecknade Capital. Jag hade
intet haft emot framställande, af ett sådant skäl,
om det icke blifvit inukadt ensidigt, ty den
-
Dai 7 Julii,
167
ra förmodade underlåtenhet af insättning är
åtminstone ännu oviss; mig synes alltså, att
om man sagdt: I händelse ActieÄgarne insätta,
barde dem beläningsrätten tillkomma, men ej
i händelse af ingen insättning, hade framställningen
varit billigare, men nu synes den utgå
blott från en synpunct; det torde alKsä vara
bäst afvakta utgången, innan man tar ett
afgörande beslut, hvartill grunderna torde utfalla
helt annorledes än man väntar.
Utskottet har vidare sorn skäl framställt, att
insättningssumman å GöthaCanalActier är en obetydlig
del af den tecknade, i jemförelse
mot förhållandet med SöderTelje Adier. Jag
har helt nyligen haft tillfälle utveckla samma
ämne vidlyftigare, och hemställer nu åter, om
det är endast insättningssumman, som ger värde
åt så.4ane Hypotheker. Som de arbeten,1
hvilka vid Götha Canal blifvit utförda, gjort
8 mil i hjertat af Riket oafbrutit segelbara af
den 18 mils långa segelled, hvarmed man ämnar
förbinda Vernern och Östersjön , så anser
jag för min del ett värde ligga deri, som iag
ej tror är att jemföra med ett arbete, hvilket,
när det är färdigt, utgör ea fjerdedels mil, och
sammanbinder Mälaren med Östersjön , som redan
äro samrnanbundne. Jag hemställer huruvida
det är billigt, att just då nun tillägger
detta senare Verk belåningsrätt, sätter man ifråga
att afhända en belåmngsrätt från Götha
Canal , som har så betydliga anläggningar redan
ut örde. Jag viii ej säga hvad värde de
skola hafva 3 men det måste vara något Jag
i68
Den 7 julii.
vill utom det redan uppgifna Segelbara, blott
nämna en färdig Hamnbygnad vid Venerns
strand, säkert den fullkomligaste och beqvämaste
vid hela denna Sjö. Hela Allmänhten
vet hvad betydliga arbeten i Östergöthland
äro utförde; äfven bör besinnas hvad välde
Bolagets SkogsParker, Fastigheter, Qvarnar
och inventarier hafva. Den dag torde komma,
då man under kalt bedömmande finner allt detta
hifva ett stort värde, som man nu skattat
sä ringa.
Vidare har man anfört, att Actiernebem»
falla Bolaget och försvinna, om insättningen å
dem uragtlåtes. Detta är ej alldeles förhållandet.
I början var det så, men efter 18r5 års
beslut, och hvaruti Actieägarne ingått, äger
ej Actiernes förfallande rum, utan de upplifvas
åter vid underlåten inbetalning; och jag
skulle tro, att, om bristande insättningar befaras,
kunde lätt sådane åtgärder tagas med
låntagare, att ingen fara häraf uppstår, hälst
dessa insättningar ej ske oftare än hvarannat
år, samt lån och omsättningar äro på ett halft
högst ett helt år.
Jag kan ej neka att Utskottet synes mig
ej hafva framställt ämnet alldeles opartiskt;
jag kan ej dölja min känsla, att ej se annat i
tydningen af de olika Verkens förhållanden ,
än en gifven önskan, att bringa den en viss
väg man antagit, för att bevisa en gifven satts.
Jag vill dock ej ifrigt försvara denna min tan;
ka, men får blott i stöd af dessa mina och an
-
Din 7 Julii,
dras anmärkningar, samt då ämnet är första
gången Före, och inga ändringar i Utskottets
Betänkande få göras, anhålla, att Hans Excellence
Herr Grefven och Landt-Marskalken be;
hagade göra proposition på åierremiss.
Herr Mannerstam, Johani I anledning af den
sista värda talarens anmärkning, att Utskottet
genom dess Betänkande skall sökt fråntaga Ca»
nalBolaget en rättighet, som det förut ägt,
får jag först nämna, att Götha Canal Actier
hittills ej fått belänas i BancoDisconten, utan
endast i Bolagets egen Disont, och jag kan så^
ledes ej instämma deruti, att BancoUtskottet,
genom ifrågavarande Betänkande, uteslutit dessa
Actier ifrån en belåningsrätt, som de förut
ägt. Om den värde talarn rned sitt berörde
yttrande åsyftat det beslut, som Utskottet fatJ
tadt, i afseende på Götha CanalBolagsDiscont
och om Canal - Arbetets fortsättande, så får
jag anmärka, att dessa frågor äro vida skiljde
från det närvarande öfverläggningsämnet, och
äro dessutom redan af Riksens Ständer afgjorde
, så att någon vidare discussiou deiom nu
mera ej får uppstå- För öfrigt har BancoUtskottet
utvecklat de skäl, som grundlagdt
dess tillstyrkande i nu förevarande fråga, och
efter mitt omdöme äro de fullkomligt giltige.
Jag kan således icke medgifva, att någon pärtie
Opinion, såsom en annan värd talare behagat
yttra 6ig, hvarken i detta mål, eller tillförene
ingått i Utskottets åsigtcr, vid handläggningen
af de till detsamma remitterade ärendet-
Utskottet har i synnerhet såsom grund
17®
Den 7 Jnlii.
för sitt beslut, att icke tillstyrka Götha Canal
Acti r Disconträ t, fast sig vid det vigtiga af
BancoFuIlmä-gtige anförde skäl, att deras värde
berodde deraf, om innehafvarne fortforo
att verkställa insättningar derå, om ^ådant försummas,
upphöra Actierne att äga den säker,
het. som p: räknas, o. b Discontverket kunde
derigenom , om u så om. Hypothek blifvit antagne,
'stadna utan sitt förvållande uti en betydlig
förlust Dessutom är dessa Actiers större
eller mindre värde icke afgjordt, förrän Götha
Canal hunnit blifva färdig- Då det således
torde finnas, att Actierne omöjligt kunna
såsom säkerhet för lån antagas, och tillgångeo
på lån af den till ett visst belopp inskränkte
BancoDiscontens utlåningssumma skulle, genom
en sådan belåningsrätt, för andre lånbehöfvande
minskasj tillstyrker jag bifall å Betänkandet,
hälst en återremiss deraf, då Riksdagen
är så nära sitt slut, icke skulle tjena till annat,
än att uppehålla tiden, utan att Utskottet lörmodligen
kunde finna sig af de nu gjorde anmärkningar
föranlåtit, att frångå dess förra
yttrande.
Friherre Boije: Mpd ali aktning åt den
sista talarens mening, tror jag på motsattsen
deraf. Då han sagt, att Utskottet ej föreslagit,
att fråntaga dam någon rätt, har han ej
besinnat, att Actierne ägt belåningsrätt i CanalDisconten;
att sedan CanalDisconten upp-’
hort, och heja den allmänhet, sorn där ägt
låncrätt, nu äger den i BancoDisconten, med
Särskildt undantag af Actierne 3 hvilka således
Den 7 Julli,
I?1
icke mera äga samma rätt ; och hvadan den
är Actierne ifråntagen genom undantaget. Mig
synes detta klart. Jag vet betänkligheten af,
att på Riksdagens sista dagar återremittera;
men jag älskar hellre att få intet svar, än att
hafva underlåtit öfva rättvisa i en sak, som
angår menniskors egendom. Jag anhåller ödmjukast
om återremiss.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus: Det
är med åtankan af min pligt, »om vårdare af
en betydlig egendom , af ett vigtigt nationalföretag
af Svenska medborgares rätt, som jag
någon gång har höjdt min röst, samt upptagit
Ridderskapets och Adelns tid; och jag vågar
tro denna pligt högre än andra afseenden å
tidsutdrägt eller uppehåll. Hvarken jag eller
någon annan här kan bestämma, när Riksdagen
skall slutas; detta beror på Konungen,
men jag talar emedlertid efter öfvertygelse och
förmåga; fy här är fråga om Medborgares egendorn
och rättigheter. Då jag likväl kanner,
att intet tillägg får göras första gången vid
ett Betänkande från Utskotten, nödgas jag begära
återremiss, i följd af mina gjorda anmärkningar,
om ock jag skulle kunna beskyllas,
att vara orsak till Riksdagens förlängning,
efter jag hellre, som Baron Boije yttrat i denna
fråga, vill hafva intet svar , än underlåta
hvad mig åligger.
En värd Ledamot har sagt, att CanalActfo
erne ej kunna anses äga något värde, innan
Canalen är fullbordad. Eft^r denna slutkonst
Den i Julii.
vet jag ej hvad värde andra CanalActier kunna
få, ty då, sorn bekant är, en 8 milé lång
oafbruten Segelled af de 18 mil, sorn utgöra
Götha Canal, är segelbar, så är vid SöderTelje
ännu intet öppnadt.
Friherre Cederström, Jacob: Götha Canal
Bolags Actier hafva ägt belåningsrätt i Filial—
Disconterne, och äfven ofta i förra RiksOiscon*
ten till större eiler mindre belopp. Att nu
fråntaga Aciierne denna rätt, och hämta anledning
deraf, att oin lane-rättigheten bifölls,
den samma skulle minska iåntillgängarna i
Disconren , finner jag besynnerligt ty det måste
vara likgiltigt för ett Penningeverk, oin
det är Pehr eller Pål som lånar, blott personen,
som får lånet är säker och om någon
anmäler sig till erhållande af lån mot Hypothek
af Götha Canal Actier som äro goda, så
måste den vara lika berättigad dertill, som
en annan person med ett annat papper, hvilket
icke är bättre. Jag får derföre lorena mig
med de hetrar, hvilka begärt återremiss af
Betänkandet, och ehuru det har blifvit invändt
att BancoUiskottet ej skulle hinna, att före
Riksdagens slut svara på Remissen, så tror
jag likväl, att fastän slutet är nära för handen,
kan Utskottet dock äga fullkomlig tid ,
att dessförinnan med förnyadt Utlåtande inkomma.
Herr Påhlman, Otto Fredric: Att ingå i
något bedömmande af deni Rangordning SöderTelje
och Götha Ganaler må äga sins emel:
Den 7 Julli.
173
lan, är icke min maning. Jag medger gerna,
att det är en ofantlig skillnad emellan båda
dessa företags vidd, men man kan ock icke
undgå, att finna, att det är en lika ofantlig
skilinad emellan de uppoffringar Staten måst
göra för den senare emot hvad den gjort för
den föira. Emellan dessa Canaler fötter sig
ock den märkeliga skiljaktighet, att å Götha
Canals Actier endast äro inbetalte 60 procent,
då deremot å Sfi c! er Telje Canals icke blott
hela det Capital, hvarå Achen lyder, blifvit
erlagt, utan äfven 148 procent derutöfver.
Efter min tanke, mäste det jemväl vara en
skillnad uti att fråntaga ett Bolag eller en Corporation
en förut tillagd rättighet, eller att
bifalla en begäran 0111 undfående af en förut
ej innehafd förmån, hvilkens erhållande såsom
vanligt, alltid fordras som rättighet, ej såsom
ett uttryck af Riksens Ständers välvilja , att,
så vidt omständigheterne kunna det medgifva,
understödja och lätta Götha Canals fullbordan,
de. Ehvad beslut Riksens Ständer än må uti
förevarande fråga fatta , skall jag aldrig medgifva,
att Bolaget har någon rättighet att få
belåna sina Actier i BancoDisconten, då sådant,
enligt hvad en Ledamot af B ncoUtskottet under
nätvarande öfverläggning upplyst, icke förut ägt
rum. Jag har sedermera hört en annan Ledamot
Friherre Cederström förmäla, att en sådan
lånetätt understundom i förra RiksDisconten
blifvit begagnad. Jag känner ej förhållandet
härmed, men jag hade önskat, att det varit
närmare utredt, på det man omsider kunnat
få se, om Utskottet älven nu gjordt sig för
-
»74
Den 7 Juliu
tjenf af den fina complimenten, att hafva begått
våld o:h orättvisa, så snrrt det är fråga
om Götha Canal, och något, som densamma ä6kar.
Jag vågar tro, för min del , att Utskottet
haft fullkomligt skäl, att afstyrka belåningsrätten,
och jag anhåller derföre det
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes göra proposition till bifall af
Betänkandet. Jag önskar visserligen, att värdet
af Götha Canal måtte en gång blifva så
stort, som man nu vill visa, att den redan ä*
ger: men likasom en värd Ledamot för en stund
sedan behagat säga, att han, utan afseende på
de följder det kunde medföra , yttrade sin öfvertygelse
, är det ock på enahanda grund,
sora jag tror mig kunna yttra, att Götha Canal
Actier nu äga ett ganska litet värde, åtminstone
hafva for kort tid sedan, sånane papper
blifvit mig erbjudne mot i o procent af den
insatta summan. Om vid reglerandet af den
rättighet, sorn för dem äskades, i afseende på
Hypothicering i Discomen, Utskottet hört de
personer, och de aucioriteter, hvilka hafva
Discontens förvaltning om händer, och hvilka
äro skyldige, att bevaka dess rätt och säkerhet,
och Utskottet derefter på de af dessa auctoriteter
anförde goda skäl, afstyrkt den fram.»
ställde begäran, kan jag ej finna, att Utskottet
begått något vald, eller gjort någon orättvisa,
eller befrämjat brytning af Contracter
och dylikt mera, som man velat detsamma påbörda
På dessa skäl, hemställer jag, om icks
Höglofl. Ridderskap t och Adeln sku^. behaga
bifalla Betänkandet,
Den 7 Julli.
175
Herr Manner stam, Johan: I anledning af
hvad en värd Ledamot nämnt om pligten, att
iakttaga andras rätt, fåf jag förklara, det jag
trott, att den högsta pligt man såsom Ledamot
af Riksens Ständer i sådane fall har, lärer vara,
att afse det helas rätt och väl, älven om
detsamma vore i strid med enskiita personers
eller Bolags interesse. Jag har icke sagt, att
de värda talare, hvilka yrkat återremiss af Be^i
tänkandet, önskat bereda Riksdagens förlängning,
eller att Götha Canal Actier voro utan
värde. Att d: ssa Actier, enligt nu gällande
föreskrifter, förut icke ägt beläningsrätt i BancoDisconten,
såsom samme värde Ledamot velat
göra troligt, bevises efter min tanka älven
deraf, att Herr Grefve von Platen sjelf vid denna
Riksdag väckt den af BancoUtskottet nu besvarade
motion om en sådan rättighets tillgodonjutande,
hvilken motion varit öfverflödig,
om samma rätt förut varit meddeld. Jag lernnar
derhän, om det för Disconten var nyttigt
eller icke, att SöderTelje Canal Adier fått belåningsrätt,
men man bör likväl ihågkomma
den stora skillnad, som förefinnes emellan den
för dessa Actier insatte summa, och den som
för Götha Canal Actier blifvit inbetald , och att
dessutom hela Actiebeloppet i SöderTelje CatnalBolag
icke är betydligt, i jemförelse med
df t andra, så att faran för förlust är vida mindre-
Jag förnyar min anhållan om proposition
till bifall å Beiänkandet, och bestrider i följd
deraf all återremiss, emedan jag anser densamma
utan ändamål, ty Betänkandet återkommer
176
Den 7 Jitlii.
troligen i sådant fall i samma skick sorn det
nu är.
Friherre Boije, Ludvig: I anledning af en
Vard Ledamots yttrande, torde mig tillåtas förklara,
att jag icke är intressent i Canal-Bolaget.
jag har ingen Actie, och jag är icke
skyldig i CanalDisonten, elier någon af Filial—
Disconternej samt har alltså ingen hvarken
nytta eller skada af Canalens eller FilialDisconternes
fall. Jag har i alla ämnen, angående
det ena eller andra, tält endast förden känsla
af rätt och orätt, som skall följa alla mina
handlingar. Jag har likväl aldrig tillåtet mig
maktspråk, och har aldrig hört ett sådant språk
nyttjas af dem, hvilka talat för Canalen; men
väl har jag hort dem orättvisligen beskyllas
derföre Till de Herrar, som yttra önskan
för Canalens fortgång och nytta, öfverlemnar
jag , att sjelfva bedomina om den halt deras
önskningar skall få, då de förenas med aljt
hvad man kan göra, för att krossa Canal-företaget
Kan hända kommer en tid, då man
vid åsynen af dessa gropar, dessa grushögar,
som skola utgöra minnen af det nationallöretag,
som man nu så lättsinnigt vill öfvergifva, skall
ihågkomma namnen af de Riksdagsmän, som
så ifrigt yrkat på öfvergifvandet, och som så
skickligt finna alla medel dertill. Kan hända
skall opinionen då blifva motsattsen af hvad
den nu är, och omdömet blifva så straffande,
som något kan blifva.
Grefve
Den 7 Julii.
17?
Grefve Löfwenhjelm, Carl Axel: Min afsigt
är ej att mäta värdet emellan de två ifrågaställa
Canalerne, ej eller att fatta partie för
den ena eller andra af dem. Jag önskar blott
att Ridderskapet och Adeln måtte i sitt beslut
iakttaga ail möjlig rättvisa. Jag kan ej
finna annat, än att om det förut varit tillåtit,
att få belåna Actier i allmänhet i BancoDiscon.?
ten, och om Götha CanalBolag haft sig efterlåta
en sådan belåningsrätt i de andra Disconterna,
hvilka nu mera upphört; så kan ej
Ridderskapet och Adeln utan mannamån neka
den nu begärta belåningsrätt för dessa Actier
i BancoDisconten j detta vore att stämpla denna
del af medborgares egendom med en nullitet,
som man ej äger fog till. Jag har ej
med ett sådant yttrande velat säga, att belåningsrätten
skulle silje till Actiernes nominal»
värde, utan endast till det belopp, hvartill
de kunna anses vara gällande, vare sig 10 procent,
eller flere, eller mindre procent. Utaa
att derföre vilja ingå uti någon pröfning af
Canalarbetets mer eller mindre nytta, eller
huru långt detsamma kan hafva fortskridit,
tillstyrker jag, att berörde Actier må belånas
till det värde DiscontDirectionen kan finna
dem äga, enligt det ansvar denna Direction
åligger, och jag förenar mig derföre med Friherre
Cederström, och de flere Herrar, hvilka
yrkat Betänkandets återremitterande.
Herr Påhlman: Uti hvad den sista värda
talaren behagat yttra i sine premisser instäm.
Ridd, o. Ad. Prat, VIII. B, 13
178
Dm 7 Julie.
iner jag fullkomligen. Den värde Ledamoten
säger, att om Actierne förut varit tillagde belåningsrätt,
vore det nu orättvist att fråntaga
dem den. Jag är häruti aldeles ense med Herr
Grefve Löwenhjelm, men det är i anledning
af Herr Mannerstams förklarande, att någon
sådan rättighet icke finnes någonsin vara berörde
Actier tillagd , som jag tror densamma
icke vara så alldeles gifven. Jag håller före,
att skillnad bör göras emellan att upphäfva
en rättighet, som redan existerar, och att bevilja
en, som förut ej ägt rum Att denna rätt
icke måste vara så ostridig, synes deraf, att
Grefve Platen nu väckt motion om begagnande
afen så beskaffad lånerätt, hvilket eljest
icke lärer hafva varit behöfligt.
Grefve von Platen: Man har sagt, då
fråga varit om försvarandet af rättigheter,
hvars fråntagande satts i fråga, att jag betjent
mig af ordet våld- Jag vet ej, om jag hittills
brukat det, men vet, att, då en rättighet
är lagligen tillvunnen, bör den försvaras ej endast
lör enskildt uran för allmän rättvisa skull,
och jag skall ej upphöra fordra rättvisa, så
länge jag är medlem af Svenska Folket, som
äger en Constitution, enligt hvilken lagen bjoder
öfver alla utan undantag. Det är, sorn
sådan jag förklarat , att lagligen tillvunnen
rätt ej kan Svensk man fråntagas, då den ej
är förverkad; och häröfver kan endast lagen
afgöra efter laga ransakning och dom; och
om annorledes 6ker, så förklarar jag nu det
-
Den i Julli.
17 9
ta efter tr.in öfvertygelse, för våldj af hvem
sorn heist.
Hvad för öfrigt angår belåningsrätterl för
Actierne, har jag ej begärt den serskildt uti
BancoDisconten ; utan då en fullkomlig ändring
föregått uti Discontrörelsen, tror jag detta böra
vara en följd deraf. Uti Reglementet för
Götha CanalDiscont äro uttryckeligen nämnde
som Hypotheker; Pex lar , ylet ier, hvaribland isynnerhet
detta Bolags; när nu rättigheten, att
åter utlåna öfverskottet af Götha CanalDiscont
rörelse, är öfverflyttad till BancoDisconten, så
bör, efter min tanka, rättigheten att där på
enahanda grunder som förut få lån för Actier
i Götha CanalDiscont åtfölja,
Herr Cederschjöld, Pehr Gustafi Utan att
ingå i pröfning, huruvida IntereSsenterna t
Götha CanalBolag kunna anses lagligen berät.
tigade, att i BancoDisconten få sina Actier belånta,
vill jag blott erinra om den stora skillnåd
i verkningarne på myntväsendet, emellan
att belåna Actier i en FilialDiscont, och att
belåna dem i BancoDisconten- Då Actierne
belåntes i FilialDisconten, minskades förmodligen
dess öfriga utlåningar i samma förhållande;
och i alla fall ökades åtminstone derigenom
ej BancoSedelstocken det ringaste: men
om de skola i BancoDisconten belånas, så skulle
i händelse, såsom jag tycker mig vilja minnas,
ingen gräns är satt för utlåningen på så
kallade publika papper, BancoDiscontens rörelse
Capital, som senast blifvit uppgifvet till
T)en y Julli.
6i Millioner, betydligen komma att förökas’
och Banco Sedelstocken derigenom erhålla ers
motsvarande tillväxt. Hvad verkan Sedelstockens
förökning skulle hafva på myntvärdet,
bär jag ofta sökt visa : och har nu velat göra
denna erinran, blott på det, att denna omständighet
måtte, vid frågans afgörande, komma
i betragtando.
Friherre Boije: jag anhåller om öfverseende
för det jag ännu har ett ord att säga i
detta ämne. Jag anser för angeläget att göra
distinction emellan hvad som egentligen är frågan,
och hvad som ej är det. Frågan är om
Actierne skola äga Disconteringsrätt, eller ej;
ty stället, hvar denna rätt äger rum , kan ej
bli fråga om , då Sverige nu icke äger mera
än en enda Discont. I öfrigt anhåller jag,
att innan »saken faller för orden, få påminna
derom: i) att BancoDisconten tillkommit sedan
sista Riksdag, och 2) att man vid sista Riksdag
så mycket mindre ägde feg att förbehålla
desse Actier Disconträtt der, som de icke voro
i behof deraf, då CanalDisconten lemnade samma
rätt, och man omöjligen då annu kunde förutse,
att CanalDisconten skulle så hastigt Bolaget
fråntagas Jag anhåller att desse erindringar
må få åtfölja återremissen.
Herr Mannerstam: Jag ber att ännu en
gång få erinra, att rättigheten att för lån hy-i
pothicera Canal-Actier var uti Bolagets egers
Discont, och ej i BancoDisconten.
Den 7 Julli.
Herr Påhlman: Efter mitt Iilla begrepp i
.Logiken, tror jag, att Götha Canal Actiers
belåningsrätt i CanalDiscouten icke kati utsträckas
utöfver sjelfva Discontens egen tillvarelse.
Discont-rättigheten har blifvit ordentJ'
ligen förverkad, ingalunda Bolaget fråntagen.
Jag önskar för min del lika med Grefve von
Platen ingenting hellre, än att laglig undersökning
i detta afseende anställdes. När nu
sjelfva Disconträttigheten upphört, måste väl
äfven Actiernes belåningsrätt hafva i och med
detsamma försvunnit. jag kan åtmindstone
icke begripa, att dessa Actier hafva någon
laglig lånerättighet i BancoDiscon-ten. Äro CaralBoIagets
Interessenter härmed missnöjde,
må de anmäla sig hos vederbörlig Domstol,
för att få ärendet behörigen och lagligen pröfvndt;
men ingalunda kan jag förstå eller medgifva,
att Riksens Ständer skola subordinera
under CanalBolaget.
Friherre Cederström: Götha Canal Actier
hafva uti de för Bolaget utfärdade privilegier
blifvit ti Hägde rättighet, att med förmånsrätt
kunna belånas till Bolagets Discont, och såsom
publika papper hafva de i alla de andre
Disconterne, enligt författningarne, kunnat belånas.
När nu BancoDisconten skal! öfvertaga
berörde Disconters rörelse, kan jag alldeles icke
fiona, hvarföre Götha Canal Actier icke skul-j
le kunna erhålla lika belåningsrätt i BancoDisconten
, som alla andra publika Verks och Inrättningars
papper, hvilka der såsom hypothe»
ker få emottagas, Såsom tillförene varandeJLedaj
Den 7 Julli.
mot i RiksDiscontDirection har jag mig bekant,
att lån der voro biviljade å Adier i
Såp Bruk och dylika privata anläggningar,
hvilka aldrig varit kände s&6om ägande ett
varaktigt värde Jag tror således, att det icke
kan vara någon fara iör Banco-D scont- Verkets
säkerhet, om belåning rätten för Götha
Canal Actier får orubbadt fortfara, heLt det
tillhör Directionen i hvarje särskildt fal! pröfva
så väl Låntagarens som Hypo'hekets mer
eller mindre antaglighet. Att åter utesluta
sistnämnde Actier från all beläningsrätt, kan
ej blifva annat än en bestämd orättvisa, och
skulle endast tillkännagilva afsigten att, så
vidt möjeligt är, bereda CanalBolagets undergång.
Hvad beträffar den anmärkningen, att
röreise-capitaiet, derest belåningsrätten bifölls,
skulle ökas, får jag upplysa, att Banco!:iscontens
Fond är oföränderlig, intill dess Riksens
Ständer behaga annorlunda förordna, och som
jag vill påminna mig, liestämdes den samma
vid sista Discont-regleringen till 6,500,000
Riksdaler,
Grefve von Platen: Med fara att synas
komma något långt från ämnet, nödgas jag
dock denna gång anmärka ett enskilt uttryck
af en värd Ledamot, soin sagt, att man sökt
subordinera Riksens Ständer under Götha Carni
Flere gångor har man hört samma beskyllningar,
samma" bevisningssätt; men jag
hemställer med tillförsigt och lugn till Högloflig»
RicMerskapet och Adeln om mitt framställningssätt
kan så bedömas. Jag har sökt,
Dm 7 Julli.
som medlem af Lagstiftningen, att tala för en
sak af vidsträckt omfattning och betydlig vigt,
sorn, utom att den varit mig anförtrodd, jag
alltid har ansett och alltid skall, lika med
Sveriges störste Konungar och Män, anse när»
förknippad med Sveriges väl och i ytta. Men
jag har ej stannat endast vid denna framställning!,
utan i synnerhet under de sist framutflns
9 åren både offentligen och i tysthet sysselsatt
mig med att vinna en fullkomlig kännedom
af ämnet- Huruvida jag häruti lyckats, eller
tilläfventyrs mina motståndare mera än jag,
må andra dömma. Jag hemställer det gerna
till samtid och efterverld; dock kan jag ej
undgå önska, att en hvar, som talar i detta
ämne, i sin mån måtte hafva gjort gigså mycket
besvär, soni jag3 vi hade då kanske ej
behöft tvista så mycket derom.
Man har sagt, att Götha Canal Bolag förverkat
sin Discont-rätr; man har hört detta
förr; men på hvad grund kan väl någon
Svensk ingå uti, att, för det en enskild påstår
en rättighet vara förlorad, icke yrka sina lagliga
rättigheter? Jag har intet emot, att lagligen
och enligt med hvad Svenska Lagstiftningen
föreskrifver, undersökning sker, och
jag skall ej upphora låna mig till denna åtgärd;
men intill dess hoppas jag, med Svensk
mannarätt, att icke någo: kan anses vara förverkadt,
och detta Stånd är för upplyst, att låta
leda 6ig af en enskilds omdöme, ty då först
kunde ordet subordinera komma » fråga.
Den 7 Julii.
Herr Påhlman: Jag har ej anfört något ,
som jag icke kan försvara. Jag har förklarat,
att Götha Canals Disconträttighet blifvit förverkad.
I DiscontRegiementet står, att afvikelse
derifrån medför Discont-rättens förlust.
Jag frågar nu, om DiscontDirectionens åtgärd,
att, på sätt som skett, till CanalArbetscassan
utlåna en högst betydlig summa , hvilken
bordt till annat ändamål användas, ej skäligen
må anses såsom afvikelse från Discontreglementet.
Jag är åtminstone beredd bevisa
det. Också hafva Riksens Ständer på denna
grund ansett någon ersättning för Discontens
upphörande icke kunna Car.alBolaget tillerkännas.
Det förundrar mig, att någon laglig
undersökning rörande DiscontDirectionens nyssnämnde
förhållande, ehuru af många önskad,
dock ännu icke blifvit af Herr Grefve von
flaten på behörigt sätt föranstaltad. Sådant
riade likväl varit vida lämpligare, än att, på
gatt sorn flera gånger skett, förklara Ridderskåpets
och Adelns beslut i afseende å Götha
Canal vara stridande både mot Grundlagen och
allmänna Lagen, hvilket yttrande jemväl blifvit
pä Stats- och P,anco-Utskotten tillämpadt.
Jag vill ingalunda bestrida Herr Grefve von
I platen, hvarken dess vidsträckta kunskaper,
rörande Canalgräfningar, eller dess öfriga utmärkta
förtjenster, men j3g anser mig icke
böra blindt tro på dess uppgifter och försäkringar,
eller förfäras af dess hotelser, samt vågar
i öfrigt tryggt mäta mig med honom så
väi i redbara afsigter, som i öppenhet och 03
Den 7 Julli.
förskräckthet, att fritt både yttra och försvara
min öfvertygelse.
Grefve Spent, Jacob Melcher: Jag vill ej
vidare trötta Ridderskapets och Adelns tålamod
med några personaliteter. Ridderskapet
och Adeln har i dag hört tillräckligt sådana\
och då jag således icke arnar tala om andra,
vill jag icke eller tala om mig sjelf, mina
tänkesätt och afsigter. Jag kan likväl ej underlåta,
att för sakens skull söka försvara åtski
1 liga påståenden , hvilka förut härstädes
blifvit framställde, äfven af mig, och sorn*jag
nu hört så mycket klandras. Jag har aldrig
nekat, och kan visserligen ej eller neka, att
Riksens Ständer utgöra en auctoritet, hvars
beslutande rätt icke b$ror af någon a nu an, men
jag upphör aldrig att tro, att äfven Riksens
Ständers auctoritet är under lagarnes, och att,
om Riksens Ständer besluta något, som förnärmar
enskildes lagliga rättigheter, och således
strider emot allmänna lagarne , dessa lagars
beskydd, så länge de icke på ordentligt
sätt blifvit förändrade, kan päkallas emot Riksens
Ständers beslut, och verkställigheten af
sådana beslut tillintetgöras och kullkastas genom
laglig Domare-åtgärd. Det måste ej vara
klandervärdt, om man sätter orubbligheten af
Riksens Ständers beslut i fråga. Hvad vidare
angår förverkandet af Discont privilegierna genom
det banqueroute-tillstånd, hvari DiscontBolaget
råkat, kanner jag för det första ej,
att något Banqueroute-tillstånd, åtminstone ej
ett sådant, som Vänligen menas med den ter
-
186
Den 7 Julii.
men, ännu inträffat; och för det andra, om
det ock skulle ägt rum, lär väl förhållandet
med ett privilegium på Disconträtt ej kunna
vara sä olika det med andra privilegier på
näringsgrenar, att sjelfva privilegium förverkas
genom det att den som äger det gör banqueroute.
Man har i alia tider sett flera Brukspatroner
och andra Fabriksidkare cedera bonis
, men aldrig bar någon derigenom ansetts
förverka Smidesrättigheten, eller det privilegium
på fab'iks-rörelse som han ägt, utan en
sådan rättighet har blifvit ansedd och måste
anses lika , som all annan egendom och såsom
en tillgång uti det gäldbur.dna'boet, som med
öflig* tillgångar öfvergår tili fordringsägarne.
Jag instämmer således ej blott i önskan, att
denna sak måtte blifva genom laglig rättegång
behandlad, utan tior till och med, att den al
drig kan undgå att blifva det, och skall sjelf,
om jag får tillfälle, att enskildt medverka
dertill, ej försumma det.
Herr Manner slam’. Jag får hemställa, om
icke discussion gatt ifrån ämnet, och jag anhåller
derföre hos Hans Exceilence Herr Grefven
och LandtiVlarskalken , att den samma
mätte till ämnet återföras.
Grefve von Platen; En värd Ledamot har
fällt omdömen om mina uttryck. Desse ära
med Svensk ndaunarätt yttrade och förvarade
i Handlingarne; om de äro fplaktige, underkastar
jag mig med beredvillighet och fullkomligt
iugn laga åigaid, samt vill ej nu uppe
-
Den 7 Julii,
187
hålla med någon vidare uttydning derå. Sam-'
ma Ledamot har åter nämnt om laglig undersökning,
och undrat, hvarföre man ej begärt
den. Jag får upplysa, att efter 181* års Riksdag
begärdes den på det ställe, der det borde
ske, nemligen i underdånighet hos Konungen j
den ägde ock rum: Utslaget är bekant. —
Undersökning har vid denna Riksdag flefe
gångor blifvit yrkad, och Riksens Ständer hafva
deröfver sig utlåtit. Jag hemställer, om jag
sökt b strida den, eiler om j*g instämt uti att
undersökning må äga rum, men får upplysa,
efter det nu åter sättes i fråga, att jag redan
för flere dagar sedan hos Kongl Maj.t
gjort underdånig anmälan om laglig undersökning.
1 öfrigt har en värd Ledamot yttrat, att
man tillåtit sig hotelser emot Riksens Ständer.
Jag bekänner, att äfven jag någon gång i min
leinad brukat hotelser, och gått följderne deraf
tili mötes, samt att sådant äfven hädanefter kan
äga turn, om egen eller allmän ära fordrar det,
men älven så litet kan det falla mig in, att
på detta rum bruka hotelserj jag tror. att sådant
hvarken har händt eller skall hända mig.
Jag vädjar gerna här åter lill Ridderskapet
och Adeln. Skulle emellertid ett sådant misstag
hända mig, rättar jag gerna hvad jag felar,
och anhåller att blifva rättad, men intill
dess emottar jag ej en sådan ogrundad tillvitelse.
Harn ExulUnee Herr Gr ejvén och Landt-*•
188
Den 7 Julii.
Marskalken frågade om Ridderskspet och Adeln
ansåg öfverläggningen fulländad.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence hemställde, om
icke Ridderskapet och Adeln ansåg de vid
Banco-lJtskottets Betänkande gjorde anmärkningar
böra föranleda till återremiss deraf,
hvilket bifölls.
Anmältes och emottogs Hans Excellence
HofCanzleren 111. m. Herr Friherre af Wetterstedt,
hvilken å Kongl* Maj:ts Höga vägnar,
aflemnade Dess nådiga skrifvelse till Riksens
Ständer angående Leipzigska lånet; Gifven
Stockholms Slott den 6 Julii iSi8*
Flans Excellence Herr Grefoen och Landt.
Marskalken anmodade Hans Excellence Herr
HofCanzleren, att till Kongl. Maj:t framföra
Ridderkapets och Adelns underdåniga vördnad
och tillgifvenhet.
Sedan Hans Excellence Herr HofCanzleren
blifvit på vanligt vis utbeledsagad, upplästes
Kongl. Majts högstberörde nådiga skrif-,
velse.
Grefve Spens, Jacob Melcher: Ehuru delade
meningarna än må vara rörande Bankens ändamål,
tillgångar och anlitande, äfvensom rörån*.
t
Den 7 Jnlii.
189
de hvad till vinnande af reda i penningsväsenclet
vid denna långvariga Riksdag egentligen
blifvit uträttadt, och huruvida icke just i besluten
torde finnas anledningar till en snart behöflig
och förestående ny Ständernas sammankomst,
later likväl hvar och en af Riksens Ständers
Ledamöter dela den önskan, att denna sammankomst
ändteligen snart måtte slutas. Riksens
Ständers Ledamöter skulle således säkert icke
utan ledsnad och bekymmer sedt de nu snart
afslutade öfverläggnings-ämnenas mängd ökad
med ett nytt, af den vigt och betydlighet sorn
det, hvarom den nu upplästa nådiga skrifvel*
sen handlar; och då vi nu af samma nådiga
skrifvelse funnit, att sådant icke kommer att
ske, tager jag mig friheten föreslå, att uti den
skrifvelse till Kongl. Majit, hvilken som svar
härå lärer komma , att från Riksens Ständer
till Kongl. Majit afgå, Riksens Ständers underdåniga
tacksamhet derföre må uti lämplige
ordalag uttryckas.
Friherre Boije, Ludvig'. I den sista värda
Talarens tillstyrkan, att Ridderskapet och Adeln
må i underdånighet tacka, för det Kongl.
Mapt besparat oss allt hinder i Riksdagens
snara slut, instämmer jag, för min del, så
mycket heldre, som jag länge önskat, att Riksdagen
kunnat förr slutas- Allmänhetens väntan
på slutet af denna Riksdag har öfvergåtfc
ända till otålighet; och mig synes, att vi nu
äga ett dyrbart tillfälle, att inlör Allmänheten,
samt i samtlige Ståndens Protocoller, fritaga
©ss från den förebråelse man i allmänhet gör
190
Den 7 Julii.
oss, att ej hafva velat sluta Det är i sådant
afseende jag hemställer, om icke de andra
Stånden kunde inbjudas, att med oss , i den
underdåniga tacksägelsen, sig förena.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
tdlkännagaf, att BondeStåndet enligt
ProtocollsUtdrag af denne dag, som nu
upplästes, beslutat, det borde, i afseende på
Kongl. Maj ts Nådiga förklarande, om uppskof
med denna fråga intill nästa Riksdag, Riksens
Ständer genom en underdånig skrifvelse betyga
Kongl. Maj;t deras underdåniga vördnad
och tacksamhet; uti hvilket Beslut de öfrige RiksStånden
blifvit inbjudne, att sig med BondeStåndet
förena; och hemställde Hans Excellence,
i anledning häraf, om icke Ridderskapet och Adeln
behagada uti BondeStåndets beslut instäm,
ma, samt otn icke Expeditionsutskott kunde
anmodas att berörde underdåniga skrifvelse
uppsatta.
Bifölls.
Upplästes en från Hans Excellence HofCanzleren
Herr Friherre af Wetterstedt till
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMar*
skalken ankommen så lydande skrifvelse :
Enligt tillförordnade StatsSecreterarens för
Kongl. EcdesiastiqueExpeditionen till mig aflåtne
anmälan, har Kongl. Ma:jt i nåder täckts
vidtaga nedannämnde åtgärder och beslut, i
anledning af följande Riksens Ständers underdåniga
skrifvelser, nemligen:
Den 7 Julii.
, J9*
1) Angående fortfarande anslag för Fattig,
vårds-inrättningen i Carlskrona till svar
å Kongl. Maj.ts derom gjorde nådiga
proposition.
Kongl. Maj;ts och Rikets StafsContor, samt
Konungens Befallningshafvande uti Carlskrona
hafva, till behörigt underdånigt iagttagande
och efterrättelse, blifvit härom i nåder förständigade.
2) Om Prestebols friheter för nya Kyrkoherde
och Capellans-boställen i Norra
delen af Riket, i anledning af nådig proposition
derom.
Kongl. Majds och Rikets KammarCollegium
har, medelst nådig skrifvelse, blifvit anbefalldt
om iagttagande af hvad Riksens Ständer
1 detta ämne i underdånighet tillstyrkt,
samt att derom vederbörande underrätta.
3) Om medel till Arbets- och Correctionshuset
i Stockholm; till följe af Kongl.
Maj:ts derom framställde nådiga proposition.
Denna underdåniga skrifvelse har, såsom
Törande Tullinkomster, till Kongl. Handelsoch
FinanceExpeditionens åtgärd blifvit öfverlemnad.
4) Angående villkoren för Wadstena Kioster-Kyrkas
upplåtande åt Wadstena
192
Den 7 Julii.
Stads- och St Pehrs Lands-församlingarj
till svar å Kongl. Maj:ts Nådiga proposition
härom.
Kongl. Majt har i Nåder anbefallt Con-1
sistoriuin i Linköping, att, enligt Riksens Ständers
underdåniga anhållan, upprätta ett Contract
med Församlingarne om Klosterkyrkans
emottagande och underhållande, samt villkoren
dervid.
5) Om bestämd tid för den nya Fattigvårdsförordningens
utarbetande.
Som Kongl. Majit i nåder bifallit hvad
Riksens Ständer sålunda i underdånighet hemstäldt,
har F^atligvårdsComitéen blifvit förständigad,
att, inom ett år, räknadt från innevarande
Riksdags slut, afgifva underdånigt förslag
till en ny allmän FattigvårdsFörordning.
6) Om medel till Allmänna Skole-och LäroVerkens
förbättring; såsom svar å
den Nådiga Proposition, som härom
blifvit aflemnad.
Kongl. Majit har i Nåder anbefallt Dess
och Rikets StatsContor, att på 4 de HufvudTiteln
de härtill anslagne medel uppföra j hvarjemte
UppfostringsCotnitéen erhållit Nådig befallning,
att med underdånigt Förslag inkomma
till så väl verkställighet af fördelningen af alla
tillgångar,
Den 7 3nili.
193
tillgångar, som till en ordentlig Stats upprätt
tande för dessa Undervisnings-verk.
Och får jag härmedelst, på Nådigste befallning,
anmoda Hans Excellence Högvälborne
Herr Grefven och Landt Marskalken. att
förberörde Nådiga åtgärder och beslut Högloft.
Ridderskapet och Adeln meddela. Stockholm
den 6 Julii 181S*
G. af Wetterstedt.
Lades till Handlingarne.
Företogs till pröfning Baneolltskottets dea
go sistledne Junii afgifne, samt den 4 dennes
på bordet lagde Betänkande, i anledning aE
den uti Kongl. Maj:ts Nådiga proposition om
allmänna Penningerörelsen Och Myntvärdets
upprätthållande väckte fråga, angående nedsättning
af öfverräntan uti Banco-Discont-!
Verket.
Herr af Malmborg, Abraham, uppläste föl-1
jatide; Ilrån lång tid tillbakars har jag ansett
Creditsysteffiet vara tillskapadt af omedborgerligheten,
och begagnadt af obetänksamheten;
och Discontsystemet, som åt sig utprassat årliga
vinster af 2o till 30 procent, samt beredtroot«j
svarande förluster för näringarne och jordbruket,'
har verkat, att, snart sagdt, hvarje medborga»
Ridd, 0, Ad, Fröt. VIII. B, 13
J94
Den 7 Juliu
te blifvit förstörare och förstörd. För att und-ä
vika bägge delarne har jag aldrig anlitat och
skall aldrig anlita någon Discont, ehvad behofver
ock kunna trycka mig. Efter denna
upprigtiga och högtideliga förklaring hoppas
jag icke blifva ansedd för speculant på lånebiträde
utur någon Discont, hvarifrån jag tyckt
mig finna de betydligaste Bankerutter hafva
härledt, och sannolikt vidare skola härleda
deras upprinnelse.
Jag må då fritt yttra min* på fullkomlig
öfvertygelse grundade tanka, angående ifrågavarande
så kallade straffränta till den blifvande
Allmänna Disconten, som jag tycker rätten
ligen borde få namn af privilegierad ockrare ,
om den genom ett stadgande skall förklaras berättigad
till 12 procents ränta för det en Gäldenär,
som obetänksamheten kastat i dess hårda
händer, icke förmår på förfallodagen betala
ett där erhållit lån.
Ett sådant stadgande står i uppenbar strid
emot allmänna lagens hälsosamma Bud, i 9
Cap., 6 §. HandelsBalken, der det heter: Ingen
tage, eller låte förskrifva sig större ränta än
Sex för hundradet om åretj hvar som det gör,
eller tager ränta på ränta, håfve förbrutit hela
räntan, och tiondedelen af hufvudstolen till
de fattiga. Att uti ett land, der en så välgörande
lag finnes, vilja stifta eller bibehålla en
annan, som berättigar en Corporation eller inrättning,
att rakt handla emot berörde lag,
tyckes åtminstone mig vara stridande emot ali
Den 7 julii.
* 95
rättvisa och billighet, då ett sådant stadgande
synbarligen kan leda till Medborgares för-*
störing.
Mig torde tillätas upplysa denna sanning
genom följande exempel: örn A tår af B pä
6 månader låna looo R:dr, eller hvad summa
som helst, ernof 6 procents ränta, som är den
högsta enskildt man tår taga; mert A inom
desse 6 månader, genom en vid lånets meddelande
oförutsedd händelse, kommer i trängande
behof af sin utlånte Summa, som hart
då icke möjeligen kan få på annat stalie, så
torde han olyckligtvis blifva nödsakad låna
den i Disconten, der 6 procents ranta, jemte
andra utgifter, som höfligt vis kallas douceurer
lill vederbörande, genast afdragas länet, så
9tt Gäldenären får äfven vidkännas mera tunga
än ränta på ränta, och måste tillika lemna
förbindelse, att inom 6 månader återbetala capitalet
med 12 procents ränta för den tid, sönt
derefter utan betalning förlöper. Han underkastar
sig dessa hårda vilkor, ehuru han för sin
försträckning hvarken fått douceurer* eller får
räntan förr än med capitalet, som han gjordt sig
förvissad återfå på förfallodagen, och derpå
grundat sitt hopp, att kunna å utfäst dag betala
sid skuld tili Discontetf. B försummar likväl
sin skyldighet, att betala till A, som derigenom
sättes utur stånd betala sin berörde skuld,
derföre han då måste erlägga 12 procent ränta
i Disconten, men får icke fordra eller taga
mera än 6 procent för sin fordran hos B, som
tilläfventyrs, såsom man ty värr ofta böf
19Ö
Den i Julii.
och ser, har nog rymligt samvete,' att vilja
Uppehålla A uti sin rätt, den han således i
laglig väg måste utsöka; hvarmed, genom Gäldenärens
krångel och undanflygter, oftast går
så långsamt, att hela år förlöpa, innan A får
sin fordran; och under ali den tiden måste
han för sin skuid till Disconten, i brist af be-;
talning, erlägga 12 procent såsom straffränta, och
förlorar således sin lagligen betingade (3 procents
fänta af B. Jag bör till mensklighetens heder
tro, att ingen gifves, som linner ett stadgande
rättvist eller billigt, hvarigenom en
medborgare oskyldigt kastas uti ett sådant lidande,
som möjeligen kan helt och hållet förstöra
honom. Lagstiftaren bör således vara
omtänkt, att, genom sammanstämmande Lagar,
förekomma sådane missbruk. Uti förevarande
fråga synes mig detta icke kunna ske på annat
sätt, än att antingen cilla eller och ingen Långifvare,
den må vara enskildt man eller Discont,
bör hafva rättighet fordra eller taga så
kallad straff- eller öfver-ränta efter förfallo—
dagen. Om så stadgades, vore Lagen, såsom
den bör vara, lika för alla medborgare. I annat
fall måste den blifva skadlig, och kunde
då med billig harm anses lika oduglig, som den
Apothekaren medicamenter, hvilka endast dugde
för Skomakare, men alldeles icke för Skräddare.
Lagar, så beskaffade, att de kunde få
ett sådant anseende, tror jag icke böra äga
rum i en väl beställd Stat. Jag tror derföre,
att Högloflige BancoUtskottet, i anledning af
Kongl. Maj:ts Nådiga proposition, hellre kunnat
och bordt tillstyrka, att ali öfverränta för
Den i Jutii.
Discontlån, enligt allmänna lagen, borde försvinna,
än att den borde förblifva vid 12 procent.
Skulle, eagtadt desse mine anmärkningar
Utskottets Betänkande gillas, anhåller jag ödmjukast,
att de måtte, såsom min reservation,
få införas uti Högloft. Ridderskapets och Adelns
Protocoll; men af nit för det allmänna
bästa, önskar jag, att Betänkandet måtte ogillas.
Herr Pahlman, Otto Fredric: Jag är så fullständigt
förekommen i hvad jag ville yttra af
den sista värde Talaren, att det endast återstår
för mig, att i hufvudsaken förena mig
med honom. Redan vid början af handläggningen
inom StatsUtskottet af de ämnen, som
af Kongl. Maj:ts Nådiga proposition rörande
penningeväsendet och myntvärdets upprätthållande
föranleddes, delade de fleste af Utskottets
Ledamöter den önskan, att straffräntan i BancoDisconten
kunde nedsättas, men som detta
ämne ansågs tillhöra BancoUtskottets handläggning,
kunde StatsUtskottet i denna del icke
något vidare tillgöra. För öfrigt instämmer
jag uti Herr Friherre Wirséns nu uppläste,
och Betänkandet åtföijande, serskilta yttrande,
att, om någon straffränta skaj! anses behöflig, den
blott bör vara 2 procent, såsom svarande mot
de förluster och kostnader Discont Verket kan
komma att vidkännas genom anställande lag.'
sökningar. Men jag tror, att, om Executionslagarne
genast och allvarsamt tillämpades, då
ett lån vore förfallet, skulle sådant vara vida
bättre, bade för Verket, och låntagarna sjelfve
jgS Den ^ Julii,
än en 6traffränta, som är ogillad af allmänna
lagen, och sorn ovedersägligen iur,e‘attar ett
procenteri på läotagarne.
Grefve Mörner, Carl SteVan: Uti hvad de
nyss talande 2:ne värde Ledamöterne anfort,
angående obilligheten och olagligheten af nu
varande öfverräntan i BancoDisconten , instämmer
jag desto hellre, som jag i egenskap af
Executor åtskilige gångor erfarit, att denna öfVerränta
drabbar icke de förmögnare, utan
merendels de fattigare Låntagarne, Jag hemställer
således, om icke denna öfverränta , som
bereder en alltför stor vinst åt Discontverket,
kunde på sätt Friherre Wirsén föreslagit, från
12 till 8 procent nedsättas, samt anhåller, att?
j händelse af återremiss, detta yttrande matte
få till BancoUtskottet åtfölja.
Herr Manner stam, Jahan-, Då detta mål förevar
i Utskottet till öfverläggning, voro meningarne
delade, hvarföre votering anställdes.
Jag var af den tankan, att nedsättning å straffa
räntan i Disconten borde äga rum, men jag
katr likväl icke neka. att de skäl, som på an-*
dra sidan anfördes för samma räntas bibehållande
vid dess nu varande belopp, förtjena
mycket afseende. De Ledamöter af Utskottet,
som yrkade nedsättningen, väntade, att beslut
under denna Riksdag skulle vidtagas, hvilka
medförde ordning i vart penningeväsende, och
befordrade lifligare penningecirculation, så att
framdeles afven den allmänna räntan för Discontutlåniagen
kunde nedsättas* och då syntes
Den 7 Julii.
m
lämpeligt, att början nu gjordes med en förminskad
straffränta, hvaremot de Ledamöter ,
hvilka bestridt nedsättningen, hafva påstått,
att sådant skulle göra Gäldenärer mera efterf
låtne i sina skyldigheters uppfyllande, hvilket
åter skulle hafva dep följd» att Disconten
måste mera strängt förfara vid Lagsökningar.
Jag kan likväl detta oagtadt icke undgå, att.
finna, att Discontens nu tillagde rättighet, att
taga 6 procents straffränta, utom den lagliga,
är i sin grund så orättvis, att den, så fort
det med ordningens bibehållande inom Verket
kan ske, bör afskaffas, Jag bestrider för min
del alldeles icke den begärde återremissen, utan
min afsigt med detta anförande har endast
varit, att upplysningsvis få nämna de skäl,
sorn tala för och emot den väckte motionen.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr Grefven
och Landt Mart kalk en gjord proposition, blef
flancoUtskottets ifrågavarande Betänkande, i
anledning af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremitteradt.
Upplästes och lades till handlingarne Pre^
steStåndets ProtocollsUtdrag af denne dag, innehållande:
Att,
efter uppläsande af Kongl, Majtts den
6 dennes till Riksens Ständer aflåtne nådiga
skrifvelse, angående Leipziger-länet, Prest*-
Den 7 Jutii.
Ståndet ansett för dess del Riksens Ständer
äga en behaglig anledning, att uti särskild underdånig
skrifvelse till Kongl. Majit betyga
deras underdåniga vördnad och tacksamhet,
för det Kongl. Majit, medelst Dess uti högstberörde
skrifvelse meddelade förklarande , att
frågan om Cours-differencen må till nästa Riksdag
uppskjutas, lemnat Riksens Ständer ett förnyadt
vedermäle af Kongl. Majits Landsfaderliga
omvårdnad om Rikets bästa, och tillika
undanröjt en vigtig anledning till Riksdagens
ytterligare förlängande, samt ett svårt bekymmer
för Riksens nu församlade Ständer; uti
hvilket beslut de öfrige RiksStånden blifvit itäbjudne,
att sig med PresteStåndet förena.
Då nu å nyo föredrogs BancoUtskottets
den 28 sist 1 idne Maj afgifne, och den 3 derpå
följde Junii på bordet lagde, Utlåtande öfver
de inom PresteStåndet gjorde anmärkningar
vid Utskottets den iq sistlidne Mars meddelte
Betänkande, om arbetsfördelningen emellan
Riksens Ständers Revisorer, samt tryckning
af Revisorernes Berättelser, rörande BancoVerkets
befundne tillstånd och granskade för;
vältning; fann Ridderskapet och Adeln, att,
enär sistnämnde Betänkande redan blifvit den
139 sistlidne Mars af Ridderskapet och Adeln
bifallit, Utskottets ifrågavarande Utlåtande borde
läggas till Handlingarne.
Den 7 Julii,
201
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Höga
loflige Ridderskapet och Adeln, vid
Urtima Riksdagen i Stockholm, den
7 Julii 181S
S.
D. Föredrogs Hans Excellence HofCanzleren
Herr Friherre af Wetterstedts till
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
ankomne skrifvelse af den 3osistiidne
Junii, deruti tillkännagifves, att, sedan Riksens
Ständer den 29 sistlidne Maj hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anmält deras önskan att
till trycket befordra ConstitutionsUtskottets
Handlingar och Protocoll i ett anmärkningsmål
, rörande de genom Föredraganden af CornmandoÄrcnder
för Arméen utfärdade Generalordres
af den 24 Maj 1817, om vilkoren för
approberandet af Recruter vid sådane Regementen,
der Rotehållare ej samfällt ingått be-'
ting om soldat-beklädnaden-, samt, enär till
dessa Handlingar hörde de öfver Commandomål
inför Kongl. Maj:t den 24 Maj, 26 Augusti
och 30 September sistnämnde år i denna
fråga förde Protocoll, i underdånighet anhållit
om Kongl. Maj.ts nådiga tillstånd , att
få låta verkställa tryckning af omförmälte
trenne med förberörde Handlingar gemenskap
ägande Protocoll, så har Kongl. Maj:t täckts
lemna sitt nådiga bifall till hvad Riksens Ständer
i ofvannämnde afseende i underdånighet
hemställt j och fann Ridderskapet och Adela
för godt besluta , att tryckningen af så väl
202
Dm 7 Julii.
berörde Protocoll, som öfrige Handlingar i målet,
skulle, på sätt Borgare-och BondeStånden
redan förordnat, genom ExpeditionsUtskottets
föranstaltande verkställas- Ut supra.
S. D. Föredrogs Hedervärda BondeStåndets
ProtocollsUtdrag af den 20 sistledne Junii, innefattande
Ståndets beslut, i anledning af Statsoch
BancoUtskottens förslag till sammanjemkning
af några skiljaktigheter uti RiksStåndens
beslut, angående allmänna penningerörelsen
och myntvärdets upprätthållande, med inbjudning
till de öfriga RiksStånden, att med Bon"-  deStåndet förena sig deruti, att creditivet till
JernContoiret, 600,000 R;dr, må delas i tvänrte
lika delar, hvaraf 300,000 R:dr skulle förblifva
under JernContoirets disposition, och de
öfrige 300,000 R:dr anslås till - Odlings-Lånefondens
förstärkning; men som Ridderskapet
och Adeln redan bifallit Stats- och BancoUt^
skottens ofvanberorde jemknings-förslag , fann
Ridderskapet och Adeln nu för godt, att vid
Dess derom fattade beslut förblifva. Ut supra.
S. D. Upplästes Hedervärda BondeStåndets
ProtocollsUtdrag af den 22 sistl. Junii innehållande
det beslut, att särskilta Utskottets, angående
föreslagen ny reglering af Statens Embeten
och Tjenster, afgifne Utlåtande, jemte
de hos RiksStånden dervid gjorde anmärkningar
och förefallne discussioner måtte, genom
nämnde Utskotts försorg, särskildt och tillhopa
på allmän bekostnad till trycket befordras ; uti
hvilket Beslut de öfrige RiksStånden blifvit inbjudne,
att sig med BondeStåndet förena -} men
Den 7 Juhl,
So 3
som ifrågavarande Handlingar dels uti Riks»
Ståndens Prntocoller vid innevarande Riksdag,
dels uti Bihanget dertill varda tryckte, ock
således till Allmänhetens kännedom öfvedemnade,
ansåg Ridderskapet och Adeln någon
pärskild tryckning deraf icketerfordras. Ut supra.
S. D. Vid föredragning af Vällofl. BorgareStåndets
den 4 dennes aflåtne PrctocollsUtdrag,
innehållande Ståndets inbjudning till de öfrige
RiksStånden , att med BorgareStåndet sig förena
deruti, att i det uti Bevillningsutskottets Memorial
N:o 55 meddeldte jemknings-förslag ,
rörande 5:te punkten af Utskottets Betänkande
om sättet för Tull-afgifternas erläggande,
orden: efter den trofiqiiercmdes val, må införas,
emellan orden importerade varor och orden tua
erlfiggas-, fann Ridderskapet och Adeln för
godt, att, enär berörde tillägg endast innefattade
ett förtydligande af meningen, äfven för
sin del uti enahanda beslut med BorgareStåndet
instämma. Ut supra.
S. D. Föredrogs Välloflige BorgareStåndets
ProtocollsUtdrag af den dennes, innehållande,
att Ståndet med ogillande af Bevillningsutskottets
Memorial N:o 34, angående de, i afseende
på Beviliniogsfrågans afgörande, föreslagne
alternativer, till bestämmande af öfverå
flöds-afgifterne, förklarat, att BorgareStåndet,
som förblefve vid dess den 11, 2o; och 29
Junii derom fattade beslut, att någon bevillning
icke borde äga rum < och för öfverflöds
nyttjande, utan bristen i bevillningssumman er
-
204
Den 7 Jtiliit
sättas genom fyllnads-afgiften, öfverlemna! målet
till det Förstärkta Stats-Utskottet, att, enligt
71 §. i Regeringsformen, denna ännu icke
af alla fyra Stånden öfverenskomma grund för
den nu bristande Bevillningen afgöra , i hvilket
afseende Borgareståndet äfven antagit en
voterings proposition ; och hafva de öfrige RiksStånden
blifvit inbjudne, att uti detta Beslut
med BorgarpStåndet sig förena; men som den
af BorgareStåndet väckte fråga redan blifvit,
genom det förstärkta StatsUtskottets den 9 sistlidne
April med Riksens Ständers rätt fattade
beslut, afgjord, samt Ridderskapet och Adeln,
vid pröfning af Bevillningsutskottets ofvannämnde
Memorial, angående de föreslagne alternativer
till bestämmande af öfverflöds-afgifterne,
redan den 4 dennes funnit godt, att,
på sätt Bevillningsutskottet hemställt, förvisa
samma fråga till det Förstärkta StatsUtskottets
afgörande; alltså ansåg Ridderskapet och Adeln
eig ické kunna, emot Grundlagens föreskrift,
gå Välloflige Borgare-Ståndets ifrågavarande
Önskan till mötes. Ut supra.
S D. Sedan Ridderskapets och Adelns
Ledamot Herr Professoren och Riddaren Carl
TraSvenfeit, såsom Svenska LekareSällskapets
Secreterare, och å Sällskapets vägnar, tili
Ridderskapet och Adeln öfverlemnat ett antal
exemplar af Berättelserne om Sällskapets
arbeten åren iSiö, 1816 och 1817, beslöt Ridderskapet
och Adeln, att, genom Utdrag af
Protocollet, betyga LäkareSällskapet sin aktning
öfver dess nit för LäkareVettenskapens
Den 7 Julli.
205
framsteg, och sin erkänsla för det lemnade ve»
dermälet af Sällskapets uppmärksamhet. Ut
supra.
S. D. Vid förnyad föredragning så väl
af Statsutskottets den 13 sistlidne Maj meddelte
Betänkande, i anledning af väckt motion
om fördelningen af arbetet emellan Riksens
Ständers Revisorer af Stats- Banco och RiksgäldsVerken,
samt skyndsam tryckning af
desse Revisorers berättelser, sorn ock af Utskottets
den 1 dennes afgifne. samt den 4 derpå
följde på bordet lagde, Utlåtande öfver de
vid nyssnämnde Betänkande gjorde anmärkningar,
blefvo berörde tvänne Utlåtanden till
alla delar af Ridderskapet och Adeln gillade.
Ut supra.
S. D. Vid föredragning af Kongl. Majds
nådiga skrifvelse till Riksens Ständer, angående
Leipzigska lånet, gifven Stockholms Slott
den 6 Julii 1818, faun, i anledning af ej mini
dre inom Ridderskapet och Adeln väckt Motion,
„än ock af BondeStåndets uti ProtocollsUtdrag
af denna dag framställde inbjudning,
Rödderskapet och Adeln för godt besluta, det
borde , i afseende på Kongl. Majds deri gjorda
nådiga förklarande om uppskof med denna
fråga intill nästa Riksdag, Riksens Ständer genom
en underdånig skrifvelse betyga Kongl.
Majit deras underdåniga vördnad och tacksamhet;
och skulle ExpeditionsUtskottet anmo-;
das att berörde underdåniga skrifvelse uppsätj
ta. Ut supra,
206
Den 7 Julii.
S. D. Föredrogos å nyo och återremitte*
fades, i anledning af gjorde anmärkningar, föl»
jande från BancoUtskottet inkomne, samt den
4 dennes på bordet lagde, Betänkanden :
1) Af den 30 sist lied ne junii, i anledning
af den uti Kongl. Majus nådiga Proposition
Om allmänna penningerörelsen och myntvärdets
upprätthållande väckte fråga* angående nedsättning
af öfverräntan i BancoDiscontVerket.
2) Af den 3 dennes, i fråga om antagatt.
de af Götha Canal Bolags Actier såsom hypo«
thek för lån i BancoDiscontVerket, och vid
omsättning af de i Götha Canal Discont derå
upptagne lån. Ut supra.
S. D. Då nu a nyo föredrogs Bancotftskottets
den 28 sistlidne Maj afgifne, och den
3 derpåföljde Junii på bordet lagde, Utlåtande
öfver de inom PrästeStåndet gjorde anmärkningar
vid Utskottets den 10 sistlidne Mars meddeldte
Betänkande om arbetsfördelningen imellan
Riksens Ständers Revisorer, samt tryckning
af RsvisorerneS Berättelser, rörande Banco
Verkets befundne tillstånd och granskade
förvaltning, fann Ridderskapet och Adeln,
att, enär sistnämnde Betänkande redan blifvit
den 19 sistlidne Mars af Ridderskapet och Adeln
bifallit, Utskottets ifrågavarande Utlåtande
borde läggas till Handlir.garne. Ut supra.
Den g Julii. 2 oj
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
kl. 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Onsdagen den 8 Julii.
Plenum kl. half till 5 eftermiddagen.
Upplästes till justering och godkändes följande
från Expeditionsutskott^ insände förslag
tilt Riksens Ständers underdåniga skrifvelscr
till Kongl, Maj:ti
1) I anledning af Kongl. Maj ts Propo*
sition angående allmänna penn'ngerörelsen och
myntvärdets upprätthållande.
2) Om Malmö, Götha Canal Bolags samt
Götheborgs DiscontVerks utredning.
3) I anledning af Kongl. Maj ts förnyade
nådiga skrifvelse om bidrag från Allmänna
Magazinslnrättningens fonder till fonder af steg*
3o8
Den 8 Julii.
ring i priset å groft bröd för Hufvudstadens
obemedlade folkclasser.
4) Om Rosersbergs Kungsgårds öfveriemj
nande till Kongl. Maj.ts nådiga disposition.
5) Förnyad Förordning om stämplade pap4
persafgiften.
6) Om anstalter att anhålla och tilltala
personer, som begå förbrytelser i ett af de
bägge förenade Riken Sverige och Norrige,
samt derefter afvika till det andra.
Vid förnyad föredragning af Bevillnings4
Utskottets den 3 dennes aflåtne, och den 7
derpå följde på bordet lagde , Memorial, ini
infattande en allmän öfversigt af den beskatt,
ning, som under namn af Bevillning bör efter
Riksens Ständers beslut på olika tittlar utgå,
fann Ridderskapet och Adeln, att samma Me»
inorial endast borde läggas till Handlingarne,
Föredrogs å nyo Och bifölls Riddarhus^
ytskottets den 1 dennes aflåtne, och den ^
derpå följde på bordet lagde, Memorial, innefattande
hemställan, att Ridderskapet och A-*
deln måtte hos Kongl. Majt i underdånighet
anhålla om nådig befallning till Kongl. Maj.ts
! ' och
♦ » ’ ')
Den g Julli.
209
och Rikets HofRätter, att meddela RiddarhusDirectionen
underrättelse så väl om de cessionsansökningar,
som af Adelsmän göras, och de
i följd deraf från HofRätterne emanerade Domar,
som ock om de till myndige år komne,
men under förmyndare ställde, Frälsemän.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärsoch
OeconomieUtskottets den 6 dennes afgifne,
och sistlidne gårdag på bordet lagde, Utlå»
tande i anledning af Riksens Ständers olika be-;
slut öfver Utskottets tillstyrkte åtgärd, rörande
en friare handel med Svenska skogsproducter.
Herr aj Wingård, Johan, anförde skrifteligen:
Ehuru det nu mera är mindre vigtigt,
i hvad beslut OeconomieUtskottets pluralitet
stannar, sedan Riksens Ständers Förstärkta Stats-;
Utskott bifallit de af Bevillningsutskottet föreslagne
grunder för de blifvande Tulltaxorne,
torde det dock tillåtas mig fästa Rodderskapets
och Adelns uppmärksamhet vid en otydw
lighet ]3g trott mig finna i OeconomieUtskottets
nu afgifne Betänkande.
Då alla fyra Stånden gillat hvad Utskottet
i dess första Betänkande föreslog, nemln
gen, att underdånig hemställan i ämnet skulle
göras till Kongl- Maj:t, men endast skiljt sig
ät i sättet eller bestämdheten af denna under
Ridd,
0. Ad, Prot, VIII. B> 14
210
Den g Julii.
dåniga hemställan, måtte väl ej saken kunna
förfalla, för det OekonomieUtskottet tror sig
icke kunna jemka meningarne i denna senare
omständighet.
Enligt min tanka hade en jemkning varit
möjelig
den hade äfven bordt försökas, då
tvänne de talrikaste Stånden varit af lika tanka,
samt billlgtvis något afseende kunnat fästas
derå att inom dessa bägge Stånd finnas
de betydligaste ägarne till Sveriges skogar.
En annan omständighet förekommer äfven
j första Betänkandet, sorn mig veterligen icke
af något Stånd blifvit ogillad: nemligen, att
skogsägare på gränsen af Wermelands Län
skulle få sälja sitt sågtimmer till Norrige.
Jag får i anledning häraf anhålla, det Betänkandet
återförvises till Utskottet, som anmodas
inkomma med ett jemkuings-förslag,
och, i händelse det ej kan upprättas, åtminds:one
uppgifva de frågans delar, hvilka vunnit
Ständernas bifall, och således böra till
Kongl. Maj;ts nådiga afgörande underdånigst öf:
verlemnas.
Herr von Kock, Nilsi Jag får vördsammast
gifva tillkänna, att jag varit af olika tanka
med pluraiiteten afOekonomieUtskottets Ledamöter,
och således icke deltagit uti ifrågavarande
Utlåtande. Jag förenar mig derföre med
Herr af Wingård deruti, att Betänkandet må,
Den 8 Juliu
211
på de af honom anförds skäl, varda till Ut*3
skottet återremitteradt.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt•
Marskalken lät uppläsa BondeStåndets ProtocollsUtdrag
af den 7 dennes, innehållande, att
Ståndefc funnit godt förordna, att de olika beslut,
som i denna på Kongl. Maj:ts nådiga af-i
görande beroende fråga blifvit af RiksStånden
fattade, jemte Utskottets Betänkande och dervid
bifogade särskilta meningar, borde till
Kongl. Maj;t i underdånighet öfverlemna».
Hans Excellence Herr Grefven och Landt•
Marskalken hemställde derefter, om icke Ridderskapet
och Adeln behagade instämma i Bons
deStåndets beslut j hvilket bifölls.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den 6 detm
nes afgifne, och sistlidne gårdag på bordet
iagde, Utlåtande angående slutliga bestämmandet
af Stånds- och Utskotts-Canzliernes af«
lön in g.
Hans Excellence Herr Grefven ock Landtb
Marskalken yttrade, att, då vid det sammanträde,
som emellan Hans Excellence och de öft
rige Herrar Talmän blifvit hållet, de öfrige
Ståndens Herrar Talmän yrkat ifrågavarande
förhöjning för bemälte Stånds Notarier och
BondeStåndets vice Secreterare, hade Hans
Den 8 Sullu
Excellence af denna anledning äfven ansett sig
böra föreslå, att de tvänne äldste Cancellisterne
hos Ridderskapet och Adeln måtte, på sätt
vid förra Riksdagen skedde, få en lika beskaffad
förhöjning tillgodonjuta, ehuru Hans
Excellence för öfrigt enskilt vore derom öf•vertygad,
att de åt ofvanbemälte Tjenstemän
redan anslagne tractamenten voro tillräcks
lige.
sammanhang härmed upplästes ett från
BondeStåndet ankommit ProtocollsUtdrag af
sistlidne gårdag, innehållande att Ståndet bifallit
den af Herr LandtMaiskalken och Herrar
Talmän föresiagne förhöjning för de tvänne
äldste Cancellisterne hss Ridderskapet och
Adeln, samt de öfrige RiksStår.dens Notarier
och BondeStåndets vice Secreterare, uti hvilj
k<*t beslut de öfrige RiksStånden blifvit inbjuda
ne, att sig med BondeStåndet förena.
Hans Excellence 'Herr Grefven och LandtMar/kalken
hemställde, om Ridderskapet och Adeln
behagade instämma i Bonde-Ståndets
beslut.
Ropades Sa och Nej,
Herr Lannerstjerna^ Johan Wilhelm, begärde
votering.
Hans Excellence, Herr Grefven och Landt
-
Ben 8 Jiäii.
Mårthagen föreslog derefter, att Statsutskottets
Utlåtande måtte gillas } hvilket bitolis.
Föredrogs å pyo och gillades följande
StatsU;&kottets den t> dennes afgifne, Och sistlidne
gårdag pä bo déti lagde, Utlåtanden:
t) Angående särskildt arfvode åt Ex-paditionsUtskottets
Secreterare för besörjande af
tryckningen utaf Bihanget till RiksStåodens-Ero.
tocoll m. m.
2) Angående gratification åt Statsdam*-'
missarien Frödelius, jemte aflidne StatsGoiamis*
sarien Lunnii Enka.
Företogs till pröfning Stafs- och BancoUtskottens
den 6 dennes afgifne, och sistiidne
gårdag på bordet lagde, Utlåtande öfver gjorda
anmärkningar vid Utskottens den 23-, sisth
Junii meddelte Betänkande i anledning af
Kongl. Maj ts nådiga proposition, rörande behofvet
af särskilt* penningetillgångar till upphandling
af spannmål.
Herr af Brinckman, Gustaf: Det tyckes
vara ostridigt af Utskottets nu uppläste Betänkande,
att Utskottet frånträdt dess i första Utlåtandet
yttrade mening om nödvändigheten af
Brännvinsbränningens inställande till förekommande
af brist på spannemål: Det synes äfi
Den 3 Julii.
ven vara ostridigt, att de underrättelser som
senast inkommit från Landsorterne , angående
årsväxtens beskaffenhet, icke äro så oroande
som tillförene. Dessutom äger Kongl. Maj:t
i grund af de rörande brännvinsbränningen i
all mänhet förut vidtagne, och sednast vid denna
Riksdag fastställde författningar, redan rättighet
att i vissa fall, och deribland vid befarad
hungersnöd, inställa brännvinsbränningen.
Men sorn de i Betänkandet i afseende på detta
ämne nyttjade obestämda ordalag kunde möjligen
gifva Expeditions-Utskottet anledning,
att vid Expeditionens författande, rörande det
beviljade anslaget för spannemåls uppköp, äf-i
ven deri införa någon framställning om bränvinsbränningens
inställande, hvilket jag anser
vara alldeles öfverflödigt, så anhåller jag om
Hans Excellences Herr Grefven® och LandtMarskalkens
proposition på afslag af denna
del af Utskottets försia Utlåtande, eller
ock att Ridderskapet och Adeln må förklara
Utskottets yttrande i berörde Utlåtande om
bränvinsbränningen hafva genom det senare
Betänkandet förfallit.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Tvärt e
naot
den siste värde Talaren, tror jag det anmärkta
stället i Betänkandet minst böra ogillas,
utan anser för min del högst lämpligt, att
Riksens Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, att, om årsväxten skulle, mot
förmodan, blifva så ofantligt olycklig, att de
nu föreslagne ovanliga åtgärder verkeligen skola
behöfvas, för att förekomma hungersnöd i lan
-
Den 8 Julii'
215
det, tjenliga mått och steg då mitte i nåder
blifva vidtagne till minskande af spannmålseonsumtionen,
och framför allt således den
spannmålsödande brännvinsbränningen alldeles
inställd.
Hvad Betänkandet för öfrigt beträffar, så
kan jag alltför väl finna, att det ej lönar mö-t
dan göra några anmärkningar deremot} helst
Utskotten ej en gång behagat till besvarande
upptaga dem, som jag gjorde vid det första
Betänkandet. I händelse derföre Höglofl Ridderskapet
och
kande, vill jag blott, under åberopande af mitt
förra yttrande i ämnet, till Protocollet i förväg
anmäla min reservation.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarslalkm
yttrade, att då Riksens Ständer redan
genom en serskild underdånig skrifvelse öfveriemnat
till Kongl. Majt att, i visse bestämdt
uppgifne fall, låta inställa BränvinsBränningen,
ansåge Hans Excellence något ytterligare Riksens
Ständers Utlåtande i detta ämne icke ber
höfvas.
Grefve Spens, Carl Gustaf: Jag instämmer
med Herr Cederschöld så vida, att också jag
anser reservation vara den enda åtgärd man nu
kan vidtaga, emedan fruktan för missväxten
är så stor, att allt bemödande emot Betänkandets
antagande torde vara fruktlöst. Men då ,
enligt Utskottens egen tanka, det ifrågavarande
Silfverlånet icke möjeligen kan inflyta så
Den 8 Julii.
snart, att det för detta år erforderliga Silfver
inköp dermed kan bestridas, ocu man icke, förr
än detta års skörd är slutad kan veta behofvet
för nästa år, b inställer jag, om icke, det
vore bättre, att dröja med hela lånet, till de«s
skörden är slutad, och behofvét kan calculeras.
Utskotten hafva väl föreslagit det correctiv,
att hvad sorn ej till Spannemålsinköp åtgår
genast skall aibetalas pä lånet, men jag
hemställer om det icke vore bättre, att aldrig
hafva upptagit denna ofver flodig a del af lånet
och derigenom satt på prof onödigtvis det allmännas
credit, som redan är ingen; och om
det icke således vöre iämpeligare att stadga ,
det, efter skedd skörd, Hans Maj;t finge Sig
uppdragit, att underrätta RiksgäldsFullmägtige,
huru stort lån som behöfves, dock ej utöfver
2 millioner. Man sluppe derigenom kanske
att göra den föreslagne albetainingen.
Herr Munck af Rosensköld, Eberhard-. Jag
anhåller blott, att fa reservera mig mot den
del af Betänkandet, som angår Silfverlåns upptagande
hos Utländningen, ty sådant skulle,
genom den årliga räntans utgående ur landet,
mera skada än gagna. Hvad åter angår ett
så beskaffadt lån inom landet önskar jag, att
detsamma måtte kunna till hela påräknade beloppet
sammanbringas, men till beredande af
en sådan läne-tillgäng anser jag såsom en föregående
mesure nödigt, att Banken genast inlöser
sina ännu utelöpande så kallade SilfverSedlar,
hvilka icke skola uppgå till större belopp
än omkring 80,000 R.dr, för att skaffa
Dm 8 Julii.
277
de för länet ingifvande obligationer Credit. Utom
det, att underrättelsen om skörden är bättre,
än hvad man i början förmodade, och farhågan
för missvext således minskad, finnas
hos enskilta personer betydliga Spannmålsförråder-
Jag är öfvertygad, att Styrelsen ej
underlåter att begagna dem, och att sådane
åtgärder blifva vidtagne, att ej ett för lågt
pris på Spannemål må öka consumtionem Jag
tror, att dä Riket ej har tillgång nog af denna
vara- för att fylla behofven, bör man, såsom
ett af de kraftigaste medel, att minska consumtionen
deraf, söka bibehålla ett högt pris derå;
dock menar jag ej ett pris, som är öfverdrifva
högt, utan sådant, som icke vöre betydligt
lägre, än det som varit under denna sommar.
Vi hafva exempel, att priset på Spannemål
vid efterhösten varit hälften lägre än före skör.;
den. För öfrigt har min reservation ej afseende
på annat, än upptagande af ett Silfverlån
hos Utländningen.
Hans ExcelUnce Herr Grefven och LandtMarskalken
gjorde derefter proposition till bifall
af Stats- och EancoUtskottena ifrågavarande
Utlåtande, hvilken proposition med Ja besvasades.
Upplästes och lades på bordet Stats- och
BancoUtskottens den 6 dennes afgifne Utlåtande
öfver gjorde anmärkningar vid Utskottens
den 26 sistledne Junii meddelle Förslag till
Dea S Julii.
Reglemente för Riksens Ständers Fullmägtige
i RiksgäldsContoiret, i afseende på mredningen
af Götha Canal Bolags, Malmö- Och Gö;
theborgs DiscontVerk.
Justerades Pleni-Protoeollet för den 16
sistledne Maj:.
Hans Excellence Hurr Grefven och LandtMarskalken
bortgick, samt öfverlemnade klubban
till Grefve von Rosen, Axel.
Justerades Pleni-Protocollet för den 19
sistledne Maji.
Friherre Rudbeck, Alexander: Med känsla
af högaktning och tacksamhet för det utmärkt
skickliga och oväldiga sätt, hvarpå Hans Excellence
Herr Grefven och Landt-Marskalken
ledt våra öfverläggningar under detta Riksmöte,
en känsla, den jag är öfvertygad att alla
inom detta rum med mig dela, vågar jag hemställa,
om icke, såsom ett vedermäle af Ridderskapets
och Adelns önskan, att äfven inom
dessa murar få bevara minnet af Hans Excellerce
Herr Grefven och LandtMarskalken, Ridderskapet
och Adeln behagade anmoda Rid_
darhusDirectionen', att på Riddarhus Cassans
bekostnad låta föjfärcliga Hans Excel!ence’s
Den 8 Julii.
219
Portrait, och får jag härå utbedja mig Herr
Grefvens och Ordförandens proposition.
Herr Grefven och Ordjeranden gjorde proposition
till bifall af Friherre Rudbecks berörde
hemställan, hvilken proposition med Ja besvarades.
Justerades PleniProtocollet för den 21 sisth
Maji förmiddagen»
Herr af Malmborg, Hbraham , hade inlem-2.
nät följande, som upplästes: Jag har redan, då
ämnet angående straffets skärpande för tjufvar
den 21 sisth Maji förmiddagen var under öfw
verläggning, förklarat, det jag hvarken trott
mig med mina anmärkningar kunna föra någon
från en fattad öfvertygelse, som en hvar
är berättigad bibehålla på de grunder han i
sitt omdöme funnit rigtiga, eller smickrat mig
med hopp om bifall till mina i ämnet yttrade
tankar; men jag har likväl ansett mig vara ovillkorligen
skyldig framställa dem, då de va^
rit grundade på en långlig erfarenhet, och då
jag säkert vet dem instämma med menighetens
röst, hvilken jag så ofta hört yttra förundran
deröfver, att man, vid våra Riksmöten, väl
ådagalägger omtanka, att genom lagar befordra
Vargars utrotande för det de ritva i hjäl
Boskapen, men synes likväl vara obekymrad
deröfver, att de tvåfotade vilddjuren med Tigerns
grymhet dräpa den fredlige, dygdige och
laglydige medborgaren, samt bortröfva hans
a 20
Den g Julli.
egendom, som kunnat bidraga till hans uppehälle,
men plötsligen blifvit ett rof för rrnssJ
dådare. — Man ömmar för dennes rygg» och
vill undanrödja allt, för att göra honom obemärkt,
under det han ströfvar omkring i härnad
på den värnlösa menskligbetens bekostnad.
Om eti så be-kaffäd likgiltighet för medmen*
niskors säkerhet är en följd af den så mycket
åberopade liberaliteten och upplysningen, sorn
slutligen måste leda till allmänna ordningens
förstöring och samhällets upplösning, så bör
denna liberalitet och upplysning sättas i Lita.
nien. Allmänheten, jag vet det säkert, hade
derföre hos Högloflige Ridderskapet och Adeln
väntat ett annat beslut, än det som här
den 2 i Maij fattades öfver ofvannämnde ämne,
derutinnan tvenne RiksStänd , af hvilka det
ena utgör största medborgare-classen, fattat
ett emot förenämnde rakt stridande beslut,
sorn vidare läster min öfvertygelse, att jag uti
mitt berörde dag afgifna yttrande tolkat allmänna
rösten, hvilken jag således önskat haf
va blifvit hörd mera allmänt, än som skeft inom
detta första Riksstånd, hvilket genom sitt
beslut tyckes hafva ogillat den förr antagne
regien, att menighetens bästa är den yppersta
lagen. Jag finner mig derlöre nödsakad ytterligare
reservera mig emot detta oväntade beslut,
hvarigenom den dygdige medborgaren
blifvit betagen det beskydd han sökt, och trott
sig böta vinna emot våldet; och anhåller jag
ödmjukast, att denna min reservation måtte få
införas uti dagens proiocoll, på det eherverlden
må få se, att jag sökt fullgöra min pligt,
Dm 8 Julii.
221
att, så vidt på mig kunnat ankomma, befräm*
ja allmänna säkerheten. Jag har då fredat mitt
6amvete emot förebråelser, och jag kan då
vara obekymrad deröfver, att mina tankar i
ämnet icke varit behagliga för en eller annan,
hvilka antingen icke haft tillfälle lika
länge sorn jag uti tre vidlyftiga Domsagor, a£
hvilka den jag nu innehafver är till hemman-'
talet vida större, än hela Blekinge Län, erfara
lagars verkan på Allmänhetens lynnen , eller
och icke haft någon sådan befattning, dervid
erfarenheten härutinnan kunnat tillförlåtligen
vinnas.
af Malmborg.
Justerades Pleni-Protocollerne för den 2 t
sistledne Maj eftermiddagen, samt för den 23
och 25 i berörde månad.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln, vid
Urtima Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
den 8 Julii 1818.
S. D. Vid förnyad föredragning af Bevillningsutskottets
den 3 dennes aflätne, och
dea 7 derpå följde på bordet lagde Memorial,
222
Dea 8 Julli,
innefattande^enallmän öfversigt af den beskattning,
som under namn af Bevillning bör efter
Riksens Ständers Beslut på olika titlar utgå,
fann Ridderskapet och Adelil, att samma Memorial
endast borde läggas till Handlingarne.
Ut supra.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls RiddarhusUtskottets
den i dennes aflåtne, och dea
7 derpåföljde på bordet lagde Memorial, ianefaitande
hemställan , att Ridderskapet och Aj
deln måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, om Nådig befallning till Kongl. Majits
och Rikets HofRätter, att meddela Riddarhus.
Directionen underrättelse, så väl om de Cessionsansökuingar,
sora af Adelsmän göras, och
de i följd deraf från HofRätterne emanerade
Domar, som ock om de till myndige år komne,
mea under förmyndare ställde, Frälsemän,
Ut supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs Allmänna
Besvärs- och EkonomieUtskottets den 6 dennes
afgifne, och sistledne gårdag på bordet
lagde, Utlåtande i anledning af RiksStåndens
olika beslut öfver Utskottets tillstyrkte åtgärd,
rörande en friare handel med Svenska Skogspioducter,
fann Ridderskapet och Adeln för
godt, att, på sätt BondeStåndet uti ankommet
ProtocollsUtdrag af den 7 dennes sig yttrat,
äfven för dess del förordna, att de olika beslut,
som i denna på Kongl. Maj:ts Nådiga af-i
görande beroende fråga blifvit af RiksStånden
Den 8 Julii.
2 23
fattade, jemte Utskottets Betänkande och dervid
bifogade serskildte meningar borde till
Kongl. Maj;t i underdånighet öfverlemnas. Ut
supra.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades följande
af nedannämnde Utskott den 6 dennes
afgifne och sistlidne gårdag på bordet lagde
Utlåtanden:
AJ Stats-Utskottet:
1) Angående sluteliga bestämmandet af
Stånds- och UtskottsCancelliernes aflöning.
2) Angående serskildt arfvode åt ExpeditionsUtskottets
Secreterare, för besörjande af
tryckningen utaf Bihanget till RiksStåndens
Protocoll, m. m.
3) Angående Gratification åt Stats-Conn
missarien Frödelius, jemte aflidne Stats-Commissarien
Lunii Enka.
Aj Stats- och BancoUtskotten:
Öfver anmärkningar vid Utskottens dets
23 sistledne Junii meddelte Betänkande, i an.
ledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
rörande behofvet af serskildte penningetillgångar
till upphandling af Spannemål, Ut
supra.
324
Den 11 Julii.
Höglofl. Ridderskapet och Adela åtskiljdes
kl. half till 9 om aftonen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Lördagen den II Julii*
Plenum klockan 10 förmiddagen.
Upplästes till justering och godkändes så
väl ExpeditionsUtskottets insände förslag till
S, 9 och io §. §. af Riksdagsbeslutet, som
ock det från Bevillnings Utskottet inkomne
Förslag till en förnyad Chartae-Sigillatae-Förordning.
Herr Manner stam, Johan: Vid det den 8
dennes eftermiddagen fattade beslut, angående
de af Stats- och Banco-Utskotten tillstyrkte
bidrag till Spannemåls uppköp, var jag från-»
varande, emedan jag hade anledning förmoda,
att
Den ii Julli.
225
att endast Protocolls-justering då skulle före.
komina.
Jag uther mig derföre , att till denna dagens
Protocoll fä anmäla min reservation sinot
samma beslut, i likhet med dan sorn jag deremot
i Utskotten yttrat. Jag skall icke länge
uppehålla med utveckling af skälen för densamma,
utan endast i korthet nämna, att jag,
med den öfvertygelse jag länge ägt, att Allmänna
Magazins-Directionens , särdeles sedan
1815 års Riksdag, utvidgade befattning med
Spannmålshandel, hvarken för Jordbruket och
Näringarne eller för de, som behöfva undsättning
af Spannmål, är nyttig, än mindre tror
det vara för Staten nyttigt, att, på sätt nu är
tillstyrkt, ytterligare utvidga en lika beskaffad
Spannmåls-handel med allmänna medel.
Dessa anstalter motverka den för Riket och
särdeles Jordbruket högst vigtiga fria Spannmålshandeln,
skuldsätter ofta utan behof landets
innevånare, och leda så väl till försämring
af myntvärdet genom ökade creditiver på Banken,
som till en ökad consumtion på allmän
bekostnad.
Magazins-Directionsn är icke ämn2d, att
vara någon allmän Stats försörjnings anstalt,
hvilket dess underdåniga skrifvelse till Kongl.
Majit, som finnes uti den nådiga propositionen,
synes utmärka såsom dess åliggande och
de allmänna medel och utvägar, som till undvikande
af nöd och brist böra vidtagas, kunna
Ridd. 0, Ad. Prof, VIII. B. 15
226
Den 11 Julli.
på ett tjerligarre och för Staten mindre kostsamt
och betungande sätt komma de nödställda
till godo.
Upplästes till justering och godkändes följande
från ExpeditionsUtskottet insände förslag
till Riksens Ständers underdåniga skrifvelser
till Kongl. Majit:
1) Om Recognitions-skogarnes användande.
2) Om fonderne och medlen under Com^
merceCollegii förvaltning.
3) Om Grunderne för de blifvande TulN
afgifterne.
а) Om bidrag från Allmänna MagazinsInrättningens
fonder till förekommande af stegring
i priset af det grofva brödet för Hufvudstadens
obemedlade folkclasser.
S) o m Postinrättningen, och de deraf till
Statsverket inflytande inkomster.
б) Om indragning efter hand af BancosedlaT
utöfver 10 års ålder.
7) Om nedsättning af öfverräntan i BancoDiscontVerk-et.
8) I anledning af Kongl. Maj;ts nådiga
skrifvelse om Leipziger-lånet.
Den 11 Jnlii.
C27
Upplästes och lades på hordet följande
från nedannäinnde Utskott inkomne Memorial
och Utlåtanden:
Frun Ståts-Utskottet:
af den 8 dennes:
t) Angående förslag till ändringar och
tillägg uti det vid 18 * 5 års Urtima Riksdag
af Riksens Ständer fastställte Reglemente för
RiksgäldsContoiret.
2) Angående ds enligt 63 § §. i RegeringsFormen
för oförsedda händelser afsatte,
och till Kongl. Maj:?s höga disposition ar.slagne,
2:ne särskilta summor.
3) Angående Herr Munck af Rosenskölds
Memorial om anslag af medel till löner för
Ledamöterne i den Committé, som skall utarbeta
förslag till öiverflödige Embetens och tjensters
indragning, och en förbättrad arbetsmethod.
4) I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte yttrande, angående
PensionsStats reglerande för Högstsalig
Hennes Majit Enke-Drottningens Hofstat.
Från Stats och BancoUtskotten:
Af den 6 dennes, angående Ridderskapet"
22 S
Den 11 Julii.
och Adelns remiss af Grefve C. G. Spens’9
Memorial, rörande ett af honom och Grefve
von Schwerin förut uppgifvit och besvaradt
förslag, angående Provincial CreditCassors inrättande
Fran
BanccUt skott et: l
af den io dennes,
1) I anledning af gjorde anmärkningar
Vid Utskottets den 3 sistlidne Julii meddeldte
Betänkande i fråga om antagande af Götha
Canal Bolags Adier såsom hypothek för lån
i BancoDiscontVerket.
2) I anledning af gjorde anmärkningar vid
Utskottets den 30 sistlidne Junii meddelte Betänkande
i fråga om föreslagen nedsättning af
Öfverräntan i BancoDiscontVerket.
3) Angående sammanjämkning af RiksStåhdens
beslut, rörande ett till Götheborgs
Stad beviljadt Iånebiträde
Fran
Särskilta Utskottet:
Af den 7 dennes, i anledning af gjordt
förslag tili de Norrländska Länens sammanslående.
Upplästes och lades pa bordet följande
från RiddarhusUtskottet inkomne
Dm 11 Julli.
Hörsamste Memorial!
I öfverensstämmelse med hvad Riddarhus-'
Utskottet uti 2 §. af dess Utlåtande, angående
RiddarhusArenderne dea 18 Mars innevarande
år, Högloflige Ridderskapet och Adeln tillkännagifva.
, får Utskottet nu, sedan räkenskaperne
öfver de capitations-afgifter Högloflige
Ridderskapet och Adeln tili godtgörande af
kostnaderne till PleniProtoccilernes tryckning
för Riksdagarne åren 1809, 181 o och 1S12,
samt Riddarhusets reparation sig åtagit, med
den t sistlidna Maj blifvit afslutade och sedermera
granskade, hos Högloflige Ridderskapet
och Adeln vördsamligen an målar de resultat,
som samma Bokslut utvisar. Enligt bilagd afskrift
af Capitalräkningen för Protocollstryckningsfonden,
hafva de till samma Fond debiterade
afgifter för de 5 år densamma ägt rum,
utgjort en sammanräknad summa af 7,306 R:dr
Banco, hvaraf 4 R:dr blifvit afkortade, och
52 R:dr 29 sk. 11 r:st algått uti Uppbördsprovision
och remisslage, samt 95 R=dr 43 sk6
rist. vid hufvudbokens afslutande voro uti
landet och hos Uppbördsmännen innestående;
således contant influtne 7I43 Rdr 22 sk. 7 rrst,
Deremot hafva blifvit bestridde kostnaderne
till PleniProtocollernes tryckning för ofvannämnda
år 5,932 R:dr 37 sk. 5 rist; förskott
till tryckningen af 1789 års Protocoller, hvilket,
enligt Högloflige Ridderskapets och Adelns
förut fattade beslut, kommer att af Protocollstrycknings
fonden Riddarhuscassan ersättas,
6od R:dr; samt utbetalte räntor å de lån
23°
Den 11 Julii.
som til! Protocollstryckningens verkställande
måst upptagas 1.236 R:dr 25 sk. 4 r:st, tillsammans
7769 R;dr 14 sk. 9 r:st , så att Protocoll-tryck
ni ngs-fonden ännu häftar för en
skuld af 615 R:dr 40 sk. 2 r:st. T 11 gäldande
af denna skuld äger likväl fonden tillgång,
så väl uti de medel, som ännu uti landet äro
utestående och till största delen böra inflyta,
som älven uti d. n summa af 3S0 R:dr Banco,
som sedermera influtit för försåld t maculatur af
18 9 och i8so årens Protocoller, jemte hvad
för försålde Protocoller ännu kan inflyta, så
att, då de återstående PleniP; otocollerne för
så väl 1789 som 1810 och 1812 årens Riks.
dagar, efter förloppet af den tid af år Högloflige
Ridderskapet och Adeln utstakat , troligen
varda såsom maculatur försa lide, Utskottet
fönnodar, att Protocollstryckrrings - fondens
skuld derigenom bör blifva till fullo gulden,
och äfven något öfverskott uppkomma. I sammanhang
härmed får dock Utskottet äran anmäla,
att då första utbetalningen afdeinflutne
medlen skulle verkställas, har RiddarhusDire
ctionen den 20 November 1813 förordnat, att
de till Riddarhus reparations-fonden influfne
medel linge så om förskott till 1’rotocollstryckningen
användas, emot det denne sednare fonden
å sådane förskott borde erlägga ränta å 6
procent til! den förra. Om denna ränte-berak:
liing skulle komma att äga rum, uppstode der:
igenom säkerligen en brist uti Protocollstryckningsfonden
j men då U-skottet för sin del ansett
ränteberäkningen vara utan ändamål, e*
när Protocollstrycknitigs-fonden säkerligen ej
Den 11 Jnlii.
23 r
koinme att lemna så stort öfverskott, sorn sva-’
rade emot den ränta reparationsrfonden skulle
komma att få till godo, så att, då Högloflig
Ridderskapet och Adeln säkerligen ej skulle
vilja låta den redan upphörda afgiften till Protocollstrycknings-fonden
vidare fortfara för att
gälda en sådan ränta, densamma till det hilt.
vudsakligaste skulle komma att åter afskrifvas,
har Utskottet, i anledning af RiddarhusKammererarens
hemställan låtit alsima räkenskaperne,
utan iakttagande af någon ränteb.eräkning fonderne
emellan r och lår i stället till Högloflige
Ridderskapet och Ad In hemställa , om icke
det öfverskott, sorn å Pro*o:ollstrycknings~fonden
sluteligen kan uppkomma, bor tillslås reparationsfonden,
såsom någon ersättning för
hvad densamma uti räntor å dc till Protoco-isttyckningen
meddeldte förskott sålunda förlorat.
Enligt capital-räkningen öfver reparationsfonden,
hafva afgifterne till Riddarhusets reparation
de förflutne 5 åren utgjordt tillsammans
6,414 R:dr 24 sk., hvarifrån afgått afkortning
6 R dr samt uppbo rd s pro v isian och
remisslage 44 R:dr 19 sk- 3 r:st. De redan
bestridde utgifterne till reparationen utgöra
deremot en sammanräknad summa af 10,340
R:dr 30 sk. 4 rist, samt förlust uti interessen
å upptagne lån 625 R;dr 7 sk. 9 rist, så att
rcparations-fondens skuld den 1 Maj detta år
utgjorde 5,161 R:dr 34 sk- H r:st, hvaremot
balancerade tillgångar och fordringar samma
dag belöpte sig till 692 R;dr 4 sk. $ r;st.
232
Den 11 Juliu
Bancoj hvaribland dock befinnes 132 R:clr 5
sk. 2 r:st influtne medel för år 1S17- Hvilket
förhållande Utskottet trott sig böra inför Högloflige
Riddarskapet och Adeln uppgifva. Stocki
holm den 9 Julii 1S «8-
På RiddarhusUtskottets vägnar,
J. M. Spens.
C- W. Riben.'
Capita)-Räkning för
-
Debet.
Afkortning -
U t gi fterneKostnaden
till PleniProtocollernes
tryck1
ring för åren ib®9,
T8io och ista - 5932, 37,
Förskott till tryckninningen
af 1789 års
PleniProtocoller - 600
—
Interessen - -*236,25, 4.
Uppbördsprovision och
Remisslage - - 52,29, li.
Balance den i Maj 1 8 xSDebiterade
medel ännu
inneståendei landet och
hosUppbördsmännen - -
B:co Specie,
R:dr fk.l r.
4! —
Summa 7921 40
95
44
43
Den ii Juft.
Protocolls-Trycknings-Fonden.
Credit.
B:co Specie.
R:dr
ik.
r.
Inkomsten.
Uppbörden för år 1812* “i435>—
—
* — 1813, 15°Sj—
) S14 j 1422,24.
_ _ — 1815» 3 45I.24-
— — 1S16, 1489,
73o6
Balance den 1 Maj 1S1S-
Protocollstryckningens Fond.
615
40
2
Summa
7921
40
2
Stockholm af RiddarhusContoiret d. I Maj 18x 8-  N. W. Stråle.
2 34
Den li Jutii.
Upplästes till justering Expeditions-Ut*’
skottets insände förslag till Riksens Ständers
underdåniga skrifvelse till Kongl. Majit om ett
lånebiträde från Banken till Götheborgs Stad.
Herr Mannerstam, Johan; Vid det nu upp*
läste förslag till Riksens Ständers underdåniga
skrifvelse, rörande det Götheborgs Stad beviljade
lånebiträde, får jag erinra, att, enligt
de till Utskottet ankomne Protocoils-Uidrag,
hafva endast Preste- och BorgareStAnden stadnät
i det Beslut Expeditionen innefattar; hvaremot
Ridderskapet och Adeln besluta, att
detta lån borde utgå af dm till DiscontAssignationernes
inlösande bestämda summa , samt
BondeStåndet åter af den till Silfver-uppköp
anslagne Fond; af hvilken anledning BancoUtskotiet
ansett sig föranlåtet, att uppgöra ett
förslag till sammanjemkning af RiksStåndens
beslut; och får jag derföre ödmjukeligen hem*
ställa , om icke ofvanberörde Expedition må
hvila, intill dess samma jemkningsförslag ifrån
Utskottet inkommer.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, att ifrågavarande Expedition
måtte tills vidare få hvila; hvilket
bifölls.
Föredrogos förstärkta StatsUtskottets den
7 dennes aflåtne fyra serskildte Memorial, angående
de till Utskottets afgörande genom omröstning
öfvsrlemnade frågor:
Den 11 Julli.
235
1) Om Bevillningsafgiften för consumtion
och öfverflöd.
2) Om Riksens Ständers Revisorers rätt,
att indraga creditivc-t å Banken för Manufactur
Discont-fonden.
3) Om Riksens Ständers Revtsorers rätt,
att indraga Creditivet å Banken för Allmänna
Magazins-inrät t ningen.
4) Rörande en förnyad Tulltaxa.
Och fann Ridderskapet och Adeln att berörde
fyra Memorial endast borde läggas till
handlingarne.
Hans Excellence, Herr Grefven och LandtMarskalken
yttrade, att sorn han blifvit underrättad,
det Ridderskapet och Adeln i sista ple4
no, i anledning af derom väckt motion, beslutat,
det skulle genom Riddarhus-Directionens
försorg Hans Excellences portrait på RidRiddarhusCassans
bekostnad förfärdigas, finge
Hans Excellence, med bfligaste erkänsla derföre
hos Ridderskapet och Adeln aflägga sin
tacksamhet; men vågade tillika utbedja sig
Ridderskapets och Adelns tillåtelse, att få på
sin egen bekostnad draga försorg om verkställighet
af Ridderskapets och Adelns beslut.
Grefve Mörner, Carl Stellan: Ehuru Rid.
derskapet och Adeln visserligen med nöje går
Eders Excellences önskningar till mötes, täck.
236
De n i x Juliii
tes Eders Excelience vid detta tillfälle förlåta^
att Ridderskapet och Adeln ej kan antaga Eders
Excellences obligeanta anbud, för att tillskynda
RiddarhusCassan en besparing Jag äger
väl ej förmåga, att tillfyllest upphöja Edere
Exellences förtjenster: men med sanningens
okonstlade språk får jag förklara Ridderskapets
och Ådelns önskan, att Eders Excellences
portrait måtte blifva en prydnad för Riddarhuset,
samt intaga ett rum bland de män, som
förut innehaft den plats Eders Excelience med
så utmärkt förtjenst beklädt; likväl med det
uttryckeliga vilkor, att det ej m* ske på Eders
Excellences bekostnad; och torde jag få
hemställa, att RiddarhusDirectionen måtte anmodas
låta besörja portraitets målning af en
fullkomligt skicklig artist, helst jag är öfvertygad
, att Ridderskapet och. Adeln med det
mest odelade bifall omfattar detta tillfälle, att
få uttrycka sina känslor af vördnad och tacksamhet
för Eders Exellence.
Grefve De la Gardie, Jacob: Då den af
Grefve Mörner begärde proposition svårligen
lärer kunna af Eders Excelience sjelf framställas,
torde Eders Excelience likväl täckas tillåta,
att vi till ådagaläggande af vår skyldiga och
upprigtiga tacksamhet för det utmärkt skickliga
sätt, hvarpå Eders Excelience ledt våra
öfverläggningar under detta Riksmöte, få anse
berörde proposition såsom af oss alla enhälligtjjbifallen.
Ropades starka Ja,
Den ii JuliU
137
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
förklarade, under förnyande af sill
lifhga tacksägelse för Ridderskapets och Adelns
emot Hans Excellence ådagalagda ynnest och
välvilja, det Hans Excellence skulle ställa sig
Ridderskapets och Adelns befallning till ef-,
terrättelse.
Föredrogs å nyo Stats- och Banco-Utskottens
den 26 sistledne Junii afgifne förslag till
Reglemente för Riksens Ständers Fullmägtige
i RiksgäldsContoiret, i afseende på utredningen
af Götha Canal-Bolags, Malmö och Götheborgs
DiscontVerk, jemte Utskottens den 6
dennes meddelte, och den 8 derpåföljde på bore
det lagde Utlåtande öfver vid berörde förslag
gjorde anmärkningar.
Grefve Spens, Jacob Melcher', De anmärkningar
vid Utskottens förra Betänkande och
Förslag i detta ämne, hvilka jag den 2 i den-:
na månad hade äran här framställa, hafva UtJ
skotten ansett vara af sådan beskaffenhet, att
de till Serskildt besvarande icke behöfde upptagas.
Afsigten med dem var också icke att
på dem erhålla något svar; Anmärkningar;
som i Stånden göras vid Utskottens Betänkan,
den, äro inga prisfrågor, som framställas till
besvarande och upplösning af Utskotten, och
äfven, om de skulle så anses, kunde väl ingen
vara af mindre invecklad natur än dem
jag framställt. Rätta ändamålet med anmärkningar
är d»remot, att fästa Utskottens upp-f
338
Den 11 Julii.
märks3mhet på de omständigheter, och delar
af ämnet, som man anser förbigångne eller o*
rätt fattade. På sådant sätt var ändamålet med
snina nu ifrågavarande anmärkningar icke att tå
dem nu helt enkelt besvarade, utan att fästa uppmärksamheten
på nödvändigheten att förekomma
, det icke etter Riksdagens slut svar uppå
framställningar, i det närmaste lika med mina
kunna blifva äskade å den ort och på det sätt,
att ett svar icke kan eller får vägras, och att
ett sådant svar, i laga ordning meddelt, ofelbart
kommer att förrycka hela den af Riksens
Ständer fastställde planen, och tillintetgöra
verkställigheten af det mästa, som Riksens
Ständer rörande detta ämne beslutat, Jag 'tor
min del hade trodt, att de få återstående dagarne
af denna långvariga Riksdag icke på bättre
sätt kunde användas, än att söka bereda
säker verkställighet af de åtgärder, hvilkas
vidtagande utgjort hufvudföremålet för vårt sam.
mankallande och det hufvudsakligaste, hvarom
vi nu snart 8 månader öfverlagt och beslutat.
Då likväl tre Stånd redan lära hafva till alla
delar gillat Utskottens ifrågavarande förslag,
och troligen Ridderskapet och Adelns pluralitet
torde göra detsamma, får jag blott under
åberopande af hvad jag förr anfort , anmäla
min reservation, och tillika begära, att få underkasta
Allmänhetens bedömmande, huruvida
mina anmärkningar förtjent något afseende el.
ler ej, derigenom att mig lemnäs tillstånd, att
serskildt få till trycket befordra mitt anförande
af den 2 dennes, tillika med den del af
Den 11 Julii.
239
Utskottens nu uppläste Utlåtande som innefattar
omdömet deröfver.
Hans ExcsAlcnce Herr Grefven och LandtMarskalken
gjorde proposition till bifall af Grefve
Spens’s berörde anhållan, hvilken proposition
med Ja besvarades.
Herr Påhlman, Otto Fredric; Uti förenade
Utskottens båda första och sednare Utlåtande
har ett redactionsfel insmygt sig, som jag anhäller,
att Ridderskspet och Adeln, vid profningen
af målet, täcktes rätta, bestående deruti
att uti i afdelningen 3 $) 2 mom. stadgas,
att ”vid hvarje Lån omsättning bör en ny revers
»Hemnäs på det Capitalbelopp som skall
komma att qvarstå, samt minst en tiondedels
afbetalning på den förra Lånsumman j” hvilket
stadgande, i öfverensstämmelse med Utskottens
verkliga mening, torde i stället böra erhålla
följande lydelse: ”Vid hvarje Lån omsättning
aflemnas ny revers på det Capitalbelopp, sorn
skall komma att qvarstå, samt minst en tiondedels
afbetalning på lånesumman, sådan den
är, då den första gången kommer i fråga till
omsättning i RiksgäldsContoret.” Med iakttagande
af denna redactionsförändring, får jag
anhålla, att Ridderskapet och Adeln täcktes
i allt öfrigt gilla Utskottens ifrågavarande
Förslag.
Grefve Spens, Carl Gustaf, hegärde att få
veta om någon underrättelse ännu ankommit
Den 11 Julii.
från de öfrige RiksStåndcn, angående deras i
detta mål fattade beslut.
Hans Excellens Herr Grejom och Landtz
Marskalken tillkännagaf, att, enligt ankomne
ProtocollsUtdrag, de öfriga 3:ne RiksStånden
redan bifallit Stats och BancoUtskottens ifrågavarande
förslag till Reglemente, med antagande
derjemte af en lika beskaffad redactionsförändiing,
som Herr Pahlman nyss föreslagit,
hvarefter Hans Excellence hemställde, om icke
Ridderskapet och Adeln behagade gilla Utskottens
ifrågavarande Förslag, med de förändringar,
hvilka i Utskottens sista Utlåtande
innefattas, samt tillika antaga ofvannämnde
redactionsförändring.
Bifölls.
Friherre Cederström, Jacob-. Jag anhåller,
att få till Protocollet förklara, det jag hvarken
i de sammansatte Utskotten deltagit uti Utskottens
ifrågavarande Förslag, eller nu kan
instämma uti Ridderskapets och Adelns beslut,
mot hvilket jag mig reserverar.
Grefve Spens, Carl Guataf, samt Herrarne
Munk af Rosensköld, Eberhard, och Strussenfelt,
Michael, anmälte älven deras reservationer emot
Ridderskapets och Adelns beslut.
Grefve von Rosen, Axel Pontus: Då uti
Stats- och BancoUtskottens af Riksens Ständer
i den
-
Den 11 Jutii.
I denne del redan bifallne Utlåtande, afgående
FUialDisconternes utredning, stadgas att ,•
*’till låntagares beqvämlighet, liqvidationsContoir
i Götheborg och Malmö borde inrättas,”
men detta ändamål blifvit, genom Utskottens
af Ridderskapet och Adelil nu bifallne förslag
till Reglemente, aldeles förfeladt, anhåller äf-.
Ven jag att få till Protocollet anmäla min reservation
emot Ridderskapets Och Adelns beslut.
Upplästes följande från Hans Excellence
HofCanzleren Herr Friherre af Wetterstedt
ankomne skrifvelse:
Enligt StatsSecreterarens för Kongl KrigsExpeditionen
till mig aflåtne anmälan , har
Kongl. Majit i Nådef täckts vidtaga nedannämnde
beslut och åtgärder i anledning af följande
Riksens Ständers underdåniga Skrifvelser,
nemligen:
1) Till följe af uppkommen fråga om
BåtsmansRoteringens införande i Färentuna
Härad af Stockholms Län.
Kongl. Maj:t har lemnat sitt Nådigä bifall
till hvad Riksens Ständer, i detta ämne, i underdånighet
hemställt.
2) Om en förbättrad hushållning ftied
EkSkogarne.
Ridd, e, Ad, Prot. VIIL B, 16
Den II Jidit.
Kongl. Majit har i Nåder befallt, att detta
ärendes afgörande skall tills vidare uppskjutas.
3) Angående de till Saltpetertillverkningens
upphjelpande anslagne medel.
Som Kongl. Majit i Nåder samtyckt till
Riksens Ständers yttrade underdåniga önskan,
i afseende på den egentliga dispositionen af
dessa medel, hafva Comiterade för Rikets SaltpetterÄrender
blifvit härom, till behörigt iagttagande,
i nåder förständigade.
4) Om Inqvarteringspenningar för Götheborgs
Escader af Arméens Flotta.
Då Riksens Ständer under RiksStatens 3:0
Hufvudtitel, anslagit de härtill erforderlige me*
de!, har Kongl. Maj:t i nåder anbefallt, att
Götheborgs Stad, från och med nästkommande
år, skall befrias från skyldigheten, att till
personalen af den derstädes förlagde Escader
utgöra inqvarteringspenningar.
Hvilka nådiga beslut och åtgärder jag
härmedelst, på nådigste befallning, får anmoda
Hans Excellence, Högvälborne Herr Grefven
och Landt-Marskalken, att Högloflige Ridder.
skåpet och Adeln tillkännagifva, Stockholm
den xo julii i8i8>
G. af Wetterstedt.
Lades till Handlingarne.
Den ii Julii.
243
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Hög2
loflige Ridderskapet och Adeln, vid
Urtima Riksdagen i Stockholm, den
n Julii 181S.
S. D. Föredrogos Förstärkta StatsUtskottets
den 7 dennes allåtne & särskilte Memorial,
angående de till Utskottets afgörande
genom omröstning öfverlemnade frågor:
1) Om Bevillnings-afgiften för consumtion *
och öfverflöd.
2) Om Riksens Ständers Revisorers rätt
att indraga creditivet å Banken för ManufacturDiscontFonden.
3) Om Riksens Ständers ReAsorers rätt att
indraga creditivet å Banken för Allmänna Ma^
gazinslnrättningen.
4) Rörande en förnyad TullTaxa.
Och fann Ridderskapet och Adeln, att
berörde fyra Memorial endast borde läggas till
Handlingarne, Ut supra..
S. D. Då nu å nyo föredrogs Stats- och
BancoUtskottets den 26 sistlidne Junii afgifne
Förslag till Reglemente för Riksens Ständers
Fullmägtige i RiksgäldsContoret, i afseende på
utredningen af Götha Canal Bolags, Malmö och
244
Den 11 Juliu
Götheborgs DiscontVerk, jemte Utskottens den
6 dennes meddeldte , och den g derpå följde
på bordet lagde, Utlåtande öfver de vid berörde
förslag gjorde anmärkningar, beslöt Ridderskåpet
och Adeln , alt gilla Utskottens ifrågavarande
förslag, med de förändringar, hvilka i
Utskottens sista Utlåtande innefattas, hvarjemte
Ridderskapet och Adeln fann för godt antaga
följande Redactionsförändring, till förtydligande
af 3 §., 2 Mom., i Afdelningen: ”Vid
hvarje låne-omsättning aflemnas ny revers på
det capital-beiopp, som skall komma att qvarstå,
samt minst l-iodels afbetalning på lånesumman,
sådan den är , då den första gången
kommer i fråga till omsättning i RiksgäldsContoiret.
Ut supra.
S. D. Till betygande af Ridderskapets
och Adelns synnerliga erkänsla och aktning
för Hans Excellence Landt-Marskalken Herr
Grefve Sandels, i afseende på det utmärkt
skickliga och oväldiga sätt, hvarpå Hans Excellence
fört Ridderskapets och Adelns öf*
verläggningar under detta Riksmöte, beslöt
Höglofl. Ridderskapet och Adeln det skulle,
genom RiddarhusDirectionens försorg, Hans
Excellences portrait på RiddarhusCassans bekostnad
förfärdigas, för att blifva uppsatt
bland de öfriga, som förvara minnet af dem ,
hvilka före Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken innehaft samma befattning.
Ut supra,
Den 13 Julii, 245
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
kl. 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O, J. Lagerheim,
Måndagen den l3 Julii.
Plenum kl. half till 11 förmiddagen.
Han; Ex c ellene e Herr Grefven och LandtMarskalken
tillkännagaf, att Kongl. Maj:ts ÖfversteKammarherre
anmält, det exposition af
Högstsalig Hennes Maj-ts Enke-Drottningens
lik komme för Riksens Ständer från kl. half 1
till half 2 i morgon förmiddag att äga rum.
Upplästes och lades på bordet BancoUtJ
skottets den 10 dennes allätne Betänkande, i
anledning af väckt motion om tryckning af det
Historiska Verk, sorn, angående Bankens första
Inrättning och dess sedermera hafde öden,
246
Den 13 Juln.
finnes utarbetadt, deruti, på anförde grunder,
och enär Banken, utan någon motsvarande nytta,
skulle genom ifrågavarande tryckning tillskyndas
en ej ringa förlust, BancoUtskottet
ansett sig icke äga skäl, att å Motionen tillstyrka
bifall.
Föredrogs å nyo Stats Utskottets den S
dennes afgifne, samt den 11 derpå följde på
bordet lagde, Utlåtande, angående Herr Munck
af Rosenskölds Memorial om anslag af medel
till löner för Ledamöterne i den Committé,
som skall utarbeta förslag till öfverflödig® Ämbetens
och Tjensters indragning, samt en lors
bättrad arbetsmethod.
Hant Excetlence Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, om icke det å Allmänna
IndragningsStaten redan uppförde anslag
af 3000 R.dr Banco årligen äfven kunde hädanefter
få fortfara, till Commitéeng Ledamöters
afiönande , med samma rättighet för
Kongl. Majrt derjemte, som är »812 bestämdes,
att derutöfver af öfverskotten å Stats intraderna
låta förskjuta, hvad som kunde finnas
för ändamålet nödigt.
Bifölls.
Hvarefter Hans Excellence föreslog, att de
öfrige RiksStåaden måtte inbjudas, att uti dets
\
Den 13 Julii. 247
ta beslut med Ridderskapet och Adeln sig
förena.
Ropades Ja.
Företogs till pröfning StatsUtskottets dea
8 dennes afgifne, och den 11 derpå följde
på bordet lagde , Utlåtande öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Ber
tänkande angående Pensions-Stats reglerande
för Högstsalig Hennes Maj t EnkeDrottningens
Hofstat.
Friherre Ehrenborgh, Casper Wilhelm'. Sorn
jag har mig bekant, att BondeStåndet på det
sätt bifallit StatsUtskottets ifrågavarande Utlå-,
tande, att de deruti förekommande frågor blifvit
i hela deras vidd till Kongl. Majds visa
och nådiga afgörande samt reglering öfverlemnade,
utan hinder af särskilda grunder eller
föreskrifter, endast under förbehåll, att den för
ändamålet anslagne summa af 16,666 R:dr 32
6k. Banco ej må vid utgifternes bestämmande
öfverskridas, anser jag mig böra underställa,
om icke Ridderskapet och Adeln skulle finna
lämpeligt, att äfven för dess del vidtaga enahanda
beslut, och får jag derå utbedja mig
Eders Excellences proposition.
Sedan BondeStåndets ProtocollsUtdrag af
den 11 dennes, som innefattade det af Friherre
Ehrenborgh omförmälte beslut härefter blifvit
JDen 13 Julli.
uppläst, hemställde Hant Ex rellen fe Herr Grefi
ven och Landt-Marsholm om Ridderskapet och
Adeln behagade instämma uti BondeStändets
beslut j hvilket bifölls.
Foredrogos å nyo och gillades följande frårj
nedannämnde Utskott inkomne. samt den 1 (
dennes på bordet lagde, Utlåtanden.
Från StatsUtskotfef ?
af den 8 dennes:
1) Angående de enligt 63 §, Regerings»
Formen för oförsedd? händelser afsatte, och
till Kongl. Maj ts höga disposition anslagne 9
tvenne särskilda summor.
3) Angående förslag till förändringar och
tillägg uti det vid 1815 års Urtima Riksdag
af Riksens Ständer fastställde Reglemente för
RiksgäldsContoiret,
Frän BancoZItshottet:
Af den to dennes, angående sammanjämk*
fting af Riksens Ständers beslut rörande ett
till Götheborgs Stad beviljadt line-biträde.
Vid förnyad föredragning bifölls Ststi-*
®§h BancoUukottens den 6 dennes afgifne och
Den 13 Julli,
den n derpå följds på bordet lagde, Utlåtani
de öfver Grefve bpens’s. C. G.. Memorial angående
Provincial CreditCassors inrättande.
Grefve Spent, Carl Gustaf, bade inlempat
ett Anförande, hvilket upplästes, så ly-j
dand?:
Frånvarande i Plenum den n Junii, då
det af mig den 9 Junii väckte förslag, att antaga
Kongl. Maj.ts nådiga proposition, i hvad
angår de deruti föreslagne Stats-obligationerne
på 6 procents ränta och 2 procents afbetalning,
hvarmed Staten skulle uppträda som liquidationsman
emellan enskilda Borgenärer och Gäldenärer,
och som den 9 begärdes på bordet,
remitterades till Utskott, får jag härmedelst
ödmjukast reservera mig till denna dagens Protocoil
emot beslutet, att remittera denna motion,
emedan målet var af Utskotten redan i
deras första Betäckande till svar på Konungens
proposition af den 10 sist 1 December, handfagdt,
och Utskottens svar på de vid detta deras
Betänkande gjorde anmärkningar törevar
den 9 Junii Min motion hade efter min tänka
bordt afslås eller antagas, men ej remitteras.
Hindrad aft öfvervara den dagens öfver,
läggning, reserverar jag mig frånvarande mot
beslutet, att någonsin remittera målet, samt e*
mot formen af målets behandling, ehvad b a.
slut som nu blifver taget. Varamles detta or»’
aakenj hvarföre jag icke anser tiilständigt, att
25°
Den 13 Julil.
yttra mig i detta mål, sådant det nu förekommer.
Jag kan likväl icke underlåta, att tili
Protocollet anmärka, att det af Utskotten omnämnde
Grefve C. G, Spens Memorial af den
11 sistlidne Junii icke, ehuru jag för öfrigt
kännes vid namnet, är mitt, emedan mitt Memorial
i detta ämne var af den 9 Juni;, hvadan
ock påståendet, att Memorialet blifvit inlemnadt
2 dagar efter den 9 Junii, och på den grund
vore en ny motion, torde förfalla
C.
G, Spens.
Föredrogs å nyo och bifölls RiddarhusUtskottets
den 9 dennes afgifne, samt den n
derpåföljde på bordet lagde, Memorial, angående
Protocollstrycknings- och Reparations-Fon-r
dernes tillstånd.
Företogs till pröfning Särskilta Utskottets
den 7 dennes afgifne, samt den 11 derpåföljde
på bordet lagde, Memorial, i anledning af
gjordt förslag till de Norrländska länens sammanslående.
Herr af Brinkman, Gusta}-. Det förslag,
Serskilta Utskottet nu afgifvit, angående de
Norrländska Länens sammanslående, öfverenssiämmer
icke med dess förut meddelta Betän-j
kande, att någon ändring i LandtRegeringen ej
vöre af nöden, och synes dessutom tnera in
-
Din 13 Jtilii.
251
nefatta tillfälliga omständigheter, än antageliga
grundsattser. Att endast tor det Landshöfdinge-Residencerns
icke ligga midt i Länen,
för det Landshöfdingarne kunna söka transport
med mera dylikt, öfverändakasta en såsom
nyttig ansedd fördelning at Länestyrelsen i de
mäst vidsträckta Provmcer, innan resultaterne
deraf ännu möjligen
ra lika betänkeligt, sorn de förra Länstyrelsernas
nomadiska vistande än å det ena, än å det
andra stället, skulle vara föga nyttigt. Lands,
höfdingarnes tillvarelse är icke endast för utsökningsmålj
den är både mera angelägen,
och mera vigtig för den oeconomiska detaillen
isynnerhet inom obebodda och obrukade laadssträckor;
och om endast någre få nybyggen
årligen kunna tillskapas, någon förbättring i
jordbruket efter hand åstadkommas, måste det,
med en redan reglerad stat, vara mera ändamålsenligt,
än att ställa nyligen tillsatte LandslröfdingeEmbeten
i expectanceoch overksamhet.
Hvad en upplyst och verksam Landshöfdinge
kan till Provincens väl uträtta, har framlidne
Friherre Örnskiöld fullkomligen ådagalagt ,
under dess styrelse af Westernorrland, hvilket
före dess tid icke var i särdeles bättre belägenhet,
än Norrbottens och Jemtlands Läner
nu äro, men af honom bragtes till utmärkt
näringsflit och välmåga; och skulle det icke
vara att förmoda, det Landshöfding: r finnas,
som söka att följa ett så hedrande efterdöme ,
och åt sig resa en lika varaktig ärestod i folkets
tacksamhet och Fäderneslandets häfder,
hvartill Norrbotten och Jemtland, hvarför sig,
252
]en 13 Jutii.
lemna tillräckligt utrymme, jemte det de under
sådan synpunct utgöra full sysselsättning lör
en mans styrelseförmåga.
Af dessa anledningar, och på det Riksens
Ständer icke måtte besvära Kongl. Maj t med
en lika onyttig som olämpelig önskan, hemställer
jag vördsamligen , att Särskilta Utskot.
tets deråt syftande framställning måtte förkastas.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, om icke Ridderskapet och
Adeln behagade afslå Betänkandet.
Ropades Ja.
Föredrogs å nyo och bifölls Banco Utskottets
den (O dennes afgifne, samt följande
dagen på bordet lagde, Utlåtande i anledning
af gjorda anmärkningar vid Utskottens den 3
dennes meddelte Betänkande i fråga om antagande
af Götha Canal Bolags Actier, såsom
Hypothek för Lån i Banco DiscontVerket.
Friherre Cederström, Jacob: Jag anhåller
att få till Profocollet förklara, det jag ej anser
det löna mödan, att fösvara den begärde
belåningsrätten för ifrågavarande Actier, e->,
medan de beslut Riksens Ständer om Götha
Canal fattat äro af beskaffenhet, att jag tror
att ju orättvisare äfven ifrågavarande beslut
Den 13 Jnlii,
2J3
drabbar Bolaget, ju snarare har det hopp att
en gång vinna ersättning.
Vid förnyad föredragning af BancoUfskottens
den 10 dennes afgifne, samt följande
dagen på bordet lagde Utlåtande, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottets den 30
sistledne Junii meddelte Betänkande, i fråga
om föreslagen nedsättning af Öfverräntan i Ban:
coDiscontVerket, fann Ridderskapet och Adela
för godt, att, enär sistnämnde Betänkande redan
blifvit den 7 dennes af de öfrige trenne
Respective RiksStånden gilladt, för sin del
dervid låta bero.
Harn Excellence, Herr Grefven och LandtMarskalken
yttrade, att sedan Riksens Ständer,
med bifall till StatsUtskottets den 17 sistledne
Junii gjorde hemställan, stadgat att Revisionen
af KrigsRäkenskaperne borde till och med
år 1820 fortsättas, samt RiksStåndens Deputerades
arfvoden till berörde tid utgå, men att
i händelse någon tids arbete likväl derefter
skulle återstå, Deputerade torde derunder fullfölja
deras befattning, utan att derföre påräkna
någon ersättning, ansåge Hans Excellence sig
böra hemställa , om icke Ridderskapet och Adeln
behagade i nästa Pleno utse de 2me Ledamöter,
hvilka under den härefter återstående
tiden borde, å Ridderskapets och Adelns
Dea 13 Julii.
vägnar, uti berörde Revision, emot de af Utskottet
föreslagne olvannämnde vilkor deltaga.
Friherre Cederström, Jacob: Då, efter hvad
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
tiilkännagifvit, de Revisorer som nu
komma att tillsättas, enligt Ständernes beslut,
utan arfvode komma att fullborda d^t arbete,
som möjeligen efter är 1820 kunde återstå, får
jag underställa Ridderskapet och Adeln, om
jelte bäst vore, att i stället för att borttaga tiden
med ett nytt val, vid deras befattning bibehålla
de nu varande Revisorer, hvilka i
slikt fall kunna med mera skäl än andre åläggas,
att utan arfvode fullända ifrågavarande
göromål, och härå utber jag mig Eders Excellences
proposition.
Hans Excellence Herr Grefven och LancltMarjkalken
hemställde, om Ridderskapet och Adeln
behagade, på sätt Friherre Cederström fö-j
reslsgit, uppdraga åt de nu varande Revisorer
af Ridderskapet och Adelö, att äfven under
den återstående tiden, emot de af StatsUtskottet
bestämde vilkor, uti samma befattning
fortfara.
Bifölls,
Herr Manner stam, Johan: Både vid 1815
års och innevarande Riksdag hafva Ridderskap
pet och Adeln, samt Hedervärda BondeStandet
beslutat, att till Konungen frambära deras un
-
Den 13 Julin
= 55
c3erdåniga Bnskan om upphäfvande eller suspension
af Productplacatet och förklaringen deröfver.
De hafva fruktlöst inbjudit Präste-och
BorgareStånden, att i samma beslut instämma;
och det är af sådan anledning jag nu täger
mig friheten hemställa, att Ridderskapet och
Adeln måtte, i (orm af dess enskilda besvär,
till Kongl. Msj:ts Nådiga ompröfvånde öfverlemna
denna fråga, jag är öfvertygad att BondeStåndet
i samma underdåniga besvär delta_
ger. Derjemte får jag föreslå, att Ridderskapets
och Adelns, samt BondeStåndéts beslut,
i afseende på Trädvaruhandeln, måtte i enahanda
ordning varda Kongl. Majus nådiga
godtfinnande understäldt. Det är så mycket
mera hopp, att Kongl. Maj;f skall gå dessa
underdåniga önskningar till mötes, som Adeln
och BondeStåndet samt den del af Rikets öfrige
innevånare, hvilka med dessa Riksstånd
dela öfvertygelse om det allmännas sanna väl
ä detta fall, onekeligen äga största delen af
Rikets jord och skogar.
Ridderskapet och Adeln torde således
kunna vänta sig, att dess och BondeStåndets
underdåniga önskan vinner lika mycket afseende,
som, i fail den biträdd af PrästeStåndets,
såsom 3:00 Stånds beslut, blifvit Kongl.
Majus nådiga pröfning underställd, helst få af
sistnämnde Stånd äro Jordägare, och de fleste
tillsättas och lönas af de Jordägare, hvilkas
fördel de såsom RiksStånd icke vilja medgifva.
Å hvad jag nu haft äran framställa, utber
jag mig Eders Excellences proposition.
256
Dett 13 Julli.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt Mai1*
skalken yttrade, att sedan PrcSie- och BorgareSiånden
an ett de af Allmänna Besvärs- och
OeconomieLJtsköttet vid denna Riksdag handlagde
frågor, dels angående en friare handel
med Svenska skogsproducter, och dels om Productphcatets
hvilanda, böra förfalla , finge
Hans Excellence, i anledning af hvad Herr
Manneist*m föreslagit, hemställa, om icke
Ridderskapet och Adeln genom en serskild
skrifvelse till Kongl. Maj t behagade i underdånighet
öfverlemna Ridderskapets och Adelns
den ig sistledne Junii i berörde ämnen fattade
beslut, jemte Utskottets den 23 sistlidne A*
pri 1 afgifne Betänkande och dervid bifogade
Serskilde meningar.
Bifölls.
Friherre Cederström, JacoB: Jag underställer,
om icke det af Ridderskapet och Adeln
nyss fattad * beslut, så om Productplacatet, sorn
Trädvaruhandeln må med BondeStåndet cotti»
municeras, och Ståndet derjemte inbjudas att
i detsamma deltaga
Uppå
derefter af Höns Excellence Herr Grefven
och Landt Marskaiken gjord Proposition, beslöt
Ridderskap t och Advin, det skulle Hedervärda
BondeStåodet inbjudas, att en lika
beskaffad åtgärd jemväl for dess del vidtaga.
Hans
De n 13 Juliu
Hant Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
tillkännagaf, att Plenum komme kl.
5 i eftermiddag, att fortsättas.
Upplästes till justering och godkändes föl-s
jande från ExpeditionsUtskottet insände förslag
till:
1) Början och slutet af BevillningsFörordningen.
2) Riksens Ständers underdåniga skrifvelse
till Kongl. Maj:t, angående Bevillningarne i
allmänhet, samt med Förordning om Allmänna
Bevillningen för år 1819, och de följande
åren intill nästa Riksdag.
Upplästes till justering och godkändes det
af Bevillnings-Utskottet jemte Memorial af den
9 dennes insände förslag till Svea Rikes Ständers
Bevillning för år i8l9> och de påföljande
åren, intill slutet af år 1823, så vida ej
inom denna tid Urtima Riksdag infaller.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalktn
tillkännagaf, att Kongl. Maj:t, ena
ligt anslag, behagat i nåder kalla Riksens
Ständer att kl. 2 i eftermiddag sig å RiksSalen
Ridd. 9. Ad. Prot. VIII. B. 17
25 8
Den 13 Julli.
infinna, och som tiden dertill nu vöre inne;
samt underrättelse ankommit, att de öfrige
Respective RiksStånden redan dit sig begifvit,
hemställde Harn Excellence om icke Ridderskapet
och Adeln nu behagade afgå, samt vid
nedgången från RiksSalen sedermera åtskiljas.
Bifölls.
Hant Excellence Herr Grefven och LcmdtMarskalktn
afgick derefter med Ridderskapet och
Ådeln till RiksSalen, hvarest Hans Excellence
StatsMinistern för Utrikes Ärenderna, Herr
Grefve von Engeström, på Kongl. Maj:ts nå_
digste befallning, meddelade Kongl Maj:ts nådiga
svar på åtskillige af Riksens Ständer vid
denna Riksdag i underdånighet framställde för»
glag till Lagförändringar.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln' åtskiljdes
vid nedgången från RiksSalen kl. half till
3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Ben 13 .hilli. 259
Måndagen den 13 Julii.
Plenum kl. 5 eftermiddagen.
Grefve von Rosen , Axel, tog , såsom alde
ste närvarande Grafven, klubban.
Justerades följande:
Utdrag af Protokollet, laillet bos Högloflige
Riddcrskapet och Ädelp, vid
Urtima Riksdagen i Stockholm förmiddagen
den 10 Julii 1818.
S D. Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
den 8 dennes afgifne, samt den lt
derpå följde på bordet lagde, Utlåtande angående
Herr Munck al, Rosenskölds Memorial
om anslag af medel till löner för Ledamöterne
i den Committée som skall utarbeta förslag
till öfverflödigt Embetens och Tjensters indragning,
samt en förbättrad arbetsmetod,
fann Ridderskapet och Adeln för godt förord-,
na, att det å Allmänna IndragningsStaten re :,
dan uppförde anslag af 3000 R:dr Banco åril-,
gen äfven må hädanefter fortfara till Commit-t
téns Ledamöters aflönande, och ö'rige förefallande
kostnader, med samma rättighet för Kongl;
Majit derjemte, som år 1812 bestämdes, att
derutöfver af öfverskotten å Stats-intraderne
låta förskjuta, hvad som kan finnas för ända-j
26o
Den 13 Jnlii.
Elålet nödigt; uti hvilket beslut de öfrige respective
RiksStånden skulle vänligen inbjudas,
att sig med Ridderskapet och Adeln förena.
Ut supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs StatsUtskottets
d. 8 dennes afgifne, samt d. 11 derpå följde på
feordet Iagde, Utlåtande öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut medelte Betänkande,
angående Pensions-Stats reglerande för
Högstsalig Hennes Maj:t Enke-Drottningens
Hofstat, fann Ridderskapet och Adeln för
godt instämma uti BondeStåndets, enligt ProtocollsUtdrag
af den 11 dennes, fattade beslut,
äffr på det sätt bifalla StatsUtskottets Utlåtande,
att de deruti förekommande frågor varda
i hela deras vidd till Kongl. Maj:ts visa och
nådiga afgörande samt reglering öfverlenanade,
utan hinder af särskildta grunder eller föreskrifter,
endast under förbehåll, att den för ändamålet
anslagne summa af 16,666 R:dr 32 sk.
Banco icke må vid utgifternas bestämmande
Öfverskrida®. Ut supra.
S. t). Vid förnyad föredragning af Särskilta
Utskottets den 7 dennes afgifne, samt
den 11 derpå följde på bordet lagde, Memorial,
i anledning af gjordt förslag till de
Norrländska Länens sammanslående, blePsamma
Betänkande af Ridderskapet och Adeln
afslaget. Ut supra.
& D. Föredrogos å nyo och gillades fel
-
* Den 13 Julii.
261
jande från nedannamnde Utskott inkomne samt
den 11 dennes på bordet lagde Utlåtanden;
Från Ståts-Utskottet::
af den 8 dennes:
1) Angående de enligt 63 $. §. i Rrig@.
ringsFormen för oförsedda händelser afsattea
och till Kongl. Maj:ts höga disposition anslag-»
ne, arne särskilta summor.
2) Angående förslag till ändringar och
tillägg uti det vid 1815 års Urtima Riksdag
af Riksens Ständer fastställte Reglemente fö?
RiksgäldsContoiref.
Från BancoUt t kottet:-  af den 10 dennes,
x) Angående sammanjämkning af Riks-»
Ståndens beslut, rörande ett till Götheborgs
Stad beviljadt lånebiträde.
2) I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets den 3 dennes meddeldte Betänkande
i fråga om antagande af Götha Canal
Bolags Actier såsom hypothek för lån i Rane©-  Discont Verket.
Från Stats- och BancoUtskotten :■
Af den 6 dennes, öfver Grefve Spens’»,
2Ö2
Den 13 Julii.
C. G-, Memorial, angående Provincial Credit-:
Cassors inrättande. Ut sojna.
S. D. Vid förnyad föredragning af Ban
coTJtskottets
den 10 dennes afgiine, och följande
dagen på bordet lagde, Utlåtande i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottets ,
den 30 sisthdaé’’ jynii meddeltfc Betänkande i
fråga orri föreslagen nedsättning af ölver-räntan
i BancoDhcontVcrket, fann Kidderskapét och
Adeln för godt, att, enär sistnämnde Betänkanderedan
blifvit den 7 dennes af dé öfrige
ireon® Respecfive: RiksStånden giiladt, för sin
del dervid låta bero. Ut supra.
S. D. Sedan Riksens Ständer, med bifall
till StatsUtskottets den 17 sistlidne Junii gjorde
hemställan stadgat, att Revisionen af Krigsraket,
ska perne bör till och med år 1820 fortsättas,
samt RiksStåndens Deputerades arfvoden tili
berörde tid utgå, men att, i händelse någon
tids arbete likväl derefter skulle återstå, Deputerade
torde derunder fullfölja deras befattning,
utan att derföre påräkna någon ersättning.
beslöt Riddersksp.t och Adeln, att åt
de nu varande Revisorer af Ridderskapet och
Adeln uppdraga, att äfven under den härefter
återstående tid, ä Rtdderskapets och Adelns
vägnar, uti berörde Revision, emot de af StatsUisköttet
(öreslagne olvannämnde vilkor deli
taga. Ut supra.
S. D. Sedan Preste- och BorgareStånden
ansett de af Allmänna Besvärs- och Ekonomie^
Den 13 Julii.
263
Utskottet vid denna Riksdag handlagde frågor,
dels angående en friare handel med Svenska
skogsproducter, och dels om ProductPlacatetg
livilande , böra förfalla, beslöt Ridderskapet
och Adeln, att genom en särskild skrifvelse
till Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemna
. Ridderskapets och Adelns den 18 sistlidne
junii deröfver fattade beslut, jemte Utskottets
den 23 sistlidne April i berörde ämnen afgifne
Betänkande, och dervid bifogade särskildte
meningar ■, och skulle Hedervärda BondeStåndet
vänligen inbjudas, att en lika beskaffad
åtgärd jemväl för dess del vidtaga. Ut
supra.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls RiddarhusUtskottets
den 9 dennes afgifne, samt
den 11 derpå följde på bordet lagde , Memorial,
angående Protocollstrycknings- och ReparationsFondernes
tillstånd. Ut supra.
Justerades pleniProtocollerne för den 27
sistledne Maji, för- och eftermiddagen.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredrk, hade iftlemnat
ett 6å lydande Anförande:
Ehuru jag in Pleno den 27 sistledne Maj,
eftermiddagen, när ConstitutionsUtskottets Betänkande
angående StatsRådets decharge föreJ
hades, flere gångor yttrade mig, dels öfver de
anmärkningar, sorn emotj.en del af innehållet
Den 13 Julii.
af Constitutions-Utskottets Betänkande frr inställdes,
dels för att utveckla motiverna och
förhållandet med detta Betänkande, anhåller
jag likväl, att nu till Protocollet i samma
ämne få yttra några tilläggande upplysningar,
som jag vid nämnde plenum icke erhindrade,
men som jag anser nödige för rätta bedömmandet
af dem, som läsa våra Protocoller,
öfver ämnets beskaffenhet, och min öfvertygelse
derom.
I afseende på ConstitutionsUtskottets anmärkning
emot ExpeditionsSecreteraren Bergström,
yttrar sig Herr Friherre Wirsén, det
Denne Föredragande icke 'dr i ringaste tillfälle j att
Sig häröfver förklara j inför deni, som skola damma
honom och attj dd StatsSecreteraren Qviding åtminstone
inom Ridder skåpet och yl deln kan göra ett försvar
gällande j saknar den förenämnde detta alldeles.
Afven att hans Embete icke medgifvcr endtledigande
utan laga Dom hvilka omständigheter Herr Friherren
med skäl anser ömmande, Härvid får jag
upplysa, att ingen föredragande, som icke är
Adelsman, kan begagna försvarsrätten inom
något Stånd, och att uti Grundlagarne icke
finnes något lagligt correctif emot denna hårdhet.
StatsSecreter-aren Qviding , som icke längesedan
hade befunnit sig i denna 6enare belägenhet,
om anmärkning emot honom varit
gjord, kan emedlertid nu, under det han inom
Ridderskapet och Adeln sig försvarar, af de
andra trenne Respective RiksStånden likafullt
blifva bedömd till den påföljd, som 107
föreskrift utsätter, i häadelse Rikets väl så*
dant kräfver.
Den 13 Juliu
RegeringsFormens 9- ,§. bjuder, ’Jatt de tillstädes
-varande Stats Ministrar , StatsRäd, HnfCanzlcr
och StatsSecreterare eller dem , sorn deras tjenst förrätta,
vare ovillkorligen förbundne, att sina meningar
yttra och f örklara f och RiksdagsOrdningens 29
§. rörande föredragande i allmänhet , utsätter
tydligen Riksens Ständers pröfnings-rättighet
öfver deras Embetsutöfning. Då endast, genom
utöfningen af ett Embete, anmärkningsvärde
skadlige åtgärder kunna göras, och icke
genom blotta benämningen , lärer ett ConstitutionsUtskott
svårligen kunna undvika, att i
stöd af dessa nu citerade §. §. vid sådana tillfällen
äfven anmärka emot deni , som StatsSecreterarens
tjenst förrätta. Om endtledigande
ifrån någon annan befattning än den, hvar*
igenom man ådragit sig anmärkningen, lärer
väl icke blifva fråga, och då kan ju, i sbkt
fall, en ExpeditionsSecreterare rättvisligen eridtledigas
från den föredragande, som är den,
hvaruti han felat, men likafullt bibehålla den,
hvaruti han icke felat.
Vidare yttrar bemälte Herr Friherre, att,
'Mivad specielt beträffar Herr Bergströms åtgärd vid
detta mål, så bör hans delaktighet deruti prof vas efter
hans anförande till Allmänna Beredningens Protocoll,
hvilket äfven måste anses för hans tanka i
StatsRådet, enär ej i Stats Rådets P rot ocoll finnes antecknadt,
att han fr ant rädt, hvad haaf Beredningen
yttrat."
Ehuru jag redan en gång förut härom afgifvit
mitt yttrande, vill jag likväl tillägga,
266
Den 13 Julli.
att 9. §. RegerjngsFormen i dess 4. punct bju*
der: der någon serskilt mening icke hlijvit till Pros.
tocollet anförd, anses de närvarande hafva styrkt
Konungen till det beslut han fattat. I anledning
af denna föreskrift har jag ansett, att, då uti
Allmänna Beredningens Protoeoll, Expeditions^
Secreterare?] Bergström icke anfört någon serskild
mening, har han tillstyrkt Beredningens
Betänkande, och då, i StatsRådets Protoeoll ,
bemälte föredragande icke anfört någon serskild
mening i samina ämne, har han tillstyrkt
det fattade beslutet; och som jag emellan dessa
funnit en sior olikhet, hur jsg, i stöd af
Grundlagens ordalydelse, ansett detta Herr
Bergströms med ett och samma ämne aldeles
stridiga behandlings-sätt snmarkningsvärdt.
Hvad sorn dessutom ytterligare bevisar, att
Herr Bergström äfven slutligen varit af samma
tanka, som Beslutet innehåller, och icke af den
han först afgaf i Beredningen, är det, att enär
han någon tid derefter föredrog Lundbergs nå-:
deansökning otn ersättning, tillstyrkte han afslag
derå- IJti mål, hvilka gått igenom Krigsberedningen,
iakttages, att, enär Beslutet sorn
, fattas i StatsRådet blifver skiljaktigt ifrån Beredningens,
hafva de StatsRåder och Föredragande,
som derstädes förut öfver saken beslutat,
till Protocollet i StatsRådet åberopat deras
i Beredningen afgifne mening, när de densamma,
efter beslu-tet inom StatsRådet icke förändrat.
Jag tror derföre, att detta förhållande,
när man ej vill ändra sin första mening och
öfvertygelse, bör iakttagas, och tror äfven att
detta är Grundlagens mening, ej utan den väl
-
Den 13 Julii.
menande afsigt uttryckt, att sådane reservationer
kunna stundom äga förmonlig inflytelse
på ämnet,och böra alitid äga förmonlig inö ytelse
pä den reserveraudes ansvarsfrihet. För öfrigt
får jag förklara, att, då jag bär inom detta
rum deltog i öfyerläggningen öfver ConstitutionsUtskottets
anmärkningar emot StatsSecretararen
Quiding och ExpeditionsSecreferaren
Bergström, bade jag utan tvifvel i sigte, de
mildrande omständigheter, som talade för de öfver
dessa anmärkningar fattade besluten; men jag
glömde ej eller vid samma tillfälle de ömmande
omständighet er, sorn talade för FältCornmissarien
Sundell och Hemmansbrukaren Lundberg,
bägge ämnen för desse Herrar Föredragandes
anmärkte åtgärders verkningar. Häraf
iöl jer, att när jag instämde i arnna rkningarne
och besluten, fördes jag al bägge dessa motiver,
emedan jag äger ett lika deltagande i de frånvarandes
öde, som i de närvarandes.
Slutligen har jag fästat min uppmärksamt
het vid Herr Friherrens följande raisonnement:
”Våra Grundlagar åro för sig starka nog.
De erfordra ej för deras bestånd denna särskilta
verksamhet af magtens uttryck- Tvärtom:
ju mera en sådan kraft upplägges såsom ett
behållet capital, dess starkare faller uttrycket
af dess alfvarlighet, med hela tyngden af sin
verkan, när det behöfs, och när det gäller
Nationens vigtiga angelägenheter.” Då jag till
sjelfva hufvudgrunderne hvaruppå detta raisonnement
sig stöder, förenar mig med denne
208
Den 13 Juliu
väTde Ledamotenj får jag, vid utvecklingen
af dessa grunder, likväl yttra några reflexioner,
och några betänkligheter, som alltid för
min tankeforskning visat sig, när jag sysselsatt
mig med detta ämnes undersökning. Att
6para med utöfningen af lagars kraft, och deraf
upplägga ett behållit capital, för att så mycket
kraftigare kunna verka, när tillämparen af
dessa lagar anser omständigheterna sådant påkalla,
är utan tvifvel en förnuftig moralisk hushållning
med Statens politiska försvarsmedel.
Men dervid förekommer den svåra saken, att
rätt bedömma, när man bör utsläppa något af
capitalet, eller huru länge man bör hålla det
utur circulationen. Öfverträdes denna gräns;
samlar man för stora skatter af för mycket
sparda Lagkrafter, hvilket är lika så lätt som
att gå för långt i motsatsen, så löper man fara,
att midt i rikedomen blifva utfattig. Dessutom
måste man äfven ihågkomma, att i samma
mon man lemnar misstag och förseelser oanmärkte,
i samma mån upplägger man ett
annat capital, hvilket i sin ordning kan i tidens
längd blifva så tungt för Nationen, att
det qväfver nyttan af det förra. Medelvägeo
uti detta förhållande är således utan tvifvel
den för Samhället nyttigast; och jag önskar
6å mycket mera att den måtte iakttagas, som
jig afskyr all magt, som missbrukar sitt välde.
Emedlertid mäste jag säga, att, efter våra Grundlagars
föreskrift, synes nfig denna medelväg
af opinions-domstolen bäst kunna och böra begagnas.
ConstitutionsUtskottets plikt är den,
att anmärka, när Lagarna och dess omdöme
Den 13 Jnlii.
öm dem och handlingen sådant påkalla; och
detta till behörig PröfvoRätt, som är RiksRätten
, eller RiksStånden öfverlemna. Hos
denna PröfvoRätt sker i sådant fall pröfningen
, om hvad slags påföljd ämnets beskaffenhet
erfordrar. ConstirutionsUtskottet är vid
dessa tillfällen blott ett anmärkande och ett
hänvisande Verk, icke ett dömmande.
Efter det begrepp ,sg gjort mig om våra
ansvarslagars mening oih anda, synes mig tydligt,
då jag betraktar din större reservationsrätt,
som är Föredraginde lemnad framföre
StatsRåden, att det ligger mera magt uppå de
förres embetspligters utjfning, än uppå de senares,
emedan ansvaret på de förra verkar li-'
ka starkt för felaktig attivitet , som för skadlig
passivitet , hvilket ned de sednare icke är
förhållandet, ty dem drabbar blott ansvaret för
passiva åtgärder. Ett StatsRåd kan tillstyrka
eller afstyrka, äfven mel stillatigande, ett Beslut,
och genom denna uassiva åtgärden utsätta
sig för ansvar eller sg derifrån befria. En
föredragande måste icke dlenast först och främst
med full ansvarspligt framställa ett mål uti
hela dess sanningsfulla skick, utan äfven af
Lagarne sedan möjeliger tvingas, att, oaktadt
han sin mening deröfvei yttrat, likväl vägra
den contrasignation, hvirförutan ett mål icke
till verkställighet, efter leröfver fattadt beslut,
kan befordras. Det är åledes derföre jag för
min del ansett mig böra fästa en synnerlig
uppmärksamhet vid dessi Embet6mäns tjenstebefattning
, emedan jag finner en så betydlig
270
Den I 3 Jula.
del af rättvisans bevarande vara dem anförtrodd.
En annan värd Ledamot Herr Friherre
Anckarsvärd, har uti det Anförande till Protocollet
öfver detta ämte den 27 sb.tlidne Maj,
hvaruti han reserverar sig emot decharges meddelande
till samtlige Herrar StatsRåden och
Föredragande, förklarat, att det är i afseende
på tvänne Ledamöters if ConstitutionsUtskottet
på trycket utgifne yttnnden, om flere anmärkningsvärde
felaktigheter i StadsRåds Protocol*
len befundne, hvilka Utskottet försummat beifra,
som be malte Friherre af aktning för desse
tvänne Ledamöter, anser sig böra, emot dechargens
meddelande sig reservera, hvarvid
han äfven åberopar dr i grund härutaf uppnämnde
särskilte förhtlhnden, sorn gifvit honom
misstroende till Utskottets åtgärder. Hvad
det förra betränar, el er de tvänne Ledamöters
af Friherre Anckarsvärd åbercipade yttranden,
så får jag äran förklaa. utan att ingå i någon
pröfning af denna uppgift, som mig ingalunda
tillkommer, att utaf de 24 Ledamöter, af
hvilka ConstitufionsLTökotfet består, finnes det
ingen, sorn icke så \äl i Utskottet sorn uti
RiksStånden, tillstyrkt denna af Friherre Anckarsvärd
vägrade declarge.
Hvad deremot det sednare beträffar, eller
de särskilte, i bernil;" Friherres nämnde Anförande
uppräknade, örhållanden, genom hvilka
ConstitutionsUtskötet skolat utmärka någon
försumlighet, ella något afseende för per-.
Den 13 Jtilii.
271
söner, får jag endast hänvisa den värda Anmärkaren
till granskning af Utskottets Protocoller.
Der skall han finna det sakernas
verkliga förhållande, hvarefter han med säkerhet
kan grunda ett omdöme öfver Utskottets
åtgärder, som denna granskning förutan, skulle
kunna vara både obilligt och origtigt.
Hvad mig enskilt beträffar, må det tillåtas
mig att förklara , det jag hvarken fruktar
någon granskning eller någon tryckning af
dessa Protocoller; ty, om de någon gång visa
prof på min ovana af sädane ämnens behandlande.
hvars minne de förvara, vågar jag likväl
försäkra, att de alltid skola vara ojäfakti-'
ga bevis på min nitälskan för sanning och.
rättvisa, och på de varma tänkesätt jag äger,
och aldrig skall upphöra att äga för Lngarnes
helgd, Frihetens bevarande } min Ronungs ära och
mitt Fosterlands sällhet.
Justerades PleniProtocollerne för den 29
sistledne Maji, för- och eftermiddagen, den 30
i samma månad, samt den 3, 10 och 30 sistlidne
Junii.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
kl. 7 e. m.
In fidem Protocolli
O. J, Lagerheim.
272 Den 15 Julli.
Onsdagen den 15 Julii*
Plenum klockan 11 förmiddagen.
Upplästes till justering och godkändes följande
från Riddarhus-Utskottet inkomne förslag
till Ridderskapets och Adelns underdåniga
skrifvelse till Kongl. Majit:
Stormäktigste Allernådigste Konung!
Hos Ridderskapet och Adeln har i betraktande
kommit, att ehuru Frälsemäns Concourser
och af Domstol förklarade oskicklighet att
sitt gods förvalta, enligt Grundlagens föreskrift,
äga ett direct inflytande på Representationsrättens
utöfning, så har likväl genom bristande
kännedom hos dem , som med Riddarhuspolletters
utdelande äga befattning, Frälse;
män, »om bordt sin Riksdagsmannarätt frånträda,
vid inträffad t Riksmöte inträdespollet å
Riddarhuset erhållit. Till förekommande af ett
sådant emot Lagens bokstafliga stadgande stridande
missbruk, får Ridderskapet och Adeln
hos Eders Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
det Eders Kongl. Majit i nåder mätte
täckas anbefalla Eders Kongl. Maj:ts och Rikets
HofRätter, att meddela RiddarhusDirection underrättelse
så vä! om de Cession9-ansökningar,
som af Adelsmän göras, och de i följd deraf
från
Den 15 Julli.
273
från Kongl. HofRätterne emanerade Domar,
sorn ock 0111 de till myndige år komne Frälsemän,
hvilka under Förmyndare-vård ställas.
Ridderskapet och Adeln framhärdar &c.
Upplästes till justering och godkändes följande
från ExpeditionsUtskottet insände förslag
till Riksens Ständers underdåniga skrifvelser
till Kongl. Maj:t:
1) Om Pensions-regleringen för Högstsalig
Hennes Majit EnkeDrottningens Hofstat.
2) Om gratificationer åt Stats-Commissarien
Frödelius och StatsCommissarien Lunnii
Enka.
3) Om ytterligare aflöning för RiksStåndens
och deras UtskottsCanzlier.
4) Om afsatta summor enligt 63 §. Rege?
ringsFormen.
5) Om medel till aflöning åt Committéen
för ny Reglering af Rikets Embeten och
Tjenster.
6) Om kostnaden för tryckning af Handlingar"!
ett hos ConstitutionsUtskottet förehafdt
anmärkningsmål.
Ridd, 0, Ad, Prot, VIII; B.
18
574
Dm 15 Jiäti.
Upplästes till justering Expeditions-Utskottets
förslag till Riksens Ständeis underdåniga
skrifvelse till Kongl. Majit om särskiite
penningetillgångar till upphandling af Spannemål;
Friherre
Cederström, Jacob: I det nu upp
lästs
förslag till Riksens Ständers underdåniga
skrifvelse, rörande anslag af särskiite medel
lill upphandling af spannmål, har, om jag
icke bedrager mig, eit misstag ägt runi, det
nemligen, att förbud skulle utfärdas mot brånvinsbränningen
i de provinser , hvilka begärt
spannemåls understöd. Vid slutliga prölningen
af Stats- och BancoUtskottens Betänkande
i detta ämne, bevistes olägenheterna af partiella
förhud för särtkilte provinser, och Utskottens
hemställan derom blef, så vidt jag kan
påminna mig, afsiagen; men då nu Expeditions-Utskottets
förslag till skrifvelse i frågan
upplästes, syntes det mig åtmindstone, som
vöre förenämnde hemställan ansedd såsom af
Riksens Ständer bifallen; och för att härom
få upplysning, anhåller jag. att Riksens Ständers
ProtocoiisUtdrag, angående detta ämne,
måtte uppläsas, för att med Expeditionen jemföras.
I anledning hvaraf Ridderskapets och Adelns
jemte de öfrige RiksStåndens ProtocollsUtdrag
i detta ämne, tillika med Stats- och
BancoUtskottens den 6 dennes afgifne sednare
Utlåtande upplästes.
Den 15 Julii.
275
Friherre Cederström, Jacob: Af Stafs- och
BancoUtskottens nu upplästs, och af frenne
Riksstånd hufvudsakligen bifallne, Utlåtande
inhämtas, att Utskotten ”medgifva , att ett pari
tidt förbud emot bränvinsbränning kunde vara föret
uadt med olägenheter” och genom detta medgifvande
yttra Utskotten ganska tydligt, att de
icke förblifvit vid deras i första Betänkandet
gjorde hemställan om bränvinsbränningens in>
ställande] i ds Provinser, hvilka erhållit span.
nemåls understöd- Det af Utskotten kort der-!
efter nyttjade uttryck, att Utskotten ”icke kun.
na medgifva sig hafva saknat anledning att om
nämnde inställande väcka frega, ’ innebär endast
ett svar på den inom RiksStånden gjorde an*
märkning, ”titt Utskotten icke haft rättighet, att
sätta en slik inställning af bränvi ns bränning en i jrå.
ga.” BondeStåndet har det oaktadt genom dess
sednare beslut i ämnet förklarat, att Utskotten
icke ägt denna rättighet.
Tvisten derom tillhör icke Ridderskapet
och Adeln att afdöma. Emedlertid och då
Ridderskapet och Adeln bifallit Utskottens sista
Utlåtande, deruti Utskotten icke förblifvit
vid deras förut gjorda hemställan, har frågan
om något partielt förbud mot bränvinsbrän-'
ning alldeles förfallit, och jag får alltså un-]
derställa, om icke de ord som röra förenämnde
fråga, må utur den underdåniga skrifvelsen
utgå.
Hans Ex c ellene e Herr Grefven och Landtb
Marskalken hemställde om icke, på sätt Friherre
2?6
Den 15 Julii,
Cederström föreslagit, den i skrifvelsen förekommande
mening, sorn börjas med orden: En
aman positiv anstalt, och slutas med orden:
omständigheterna det fordra, måtte utur Expeditionen
utgå, samt densamma i öfrigt af Ridderskapet
och Adeln godkännas.
Bifölls.
Upplästes till justering och godkändes
ExpeditionsUtskottets insände förslag till 11,
12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, !9j20, 2x, 23, 27,
3©, 40, 41, 42, 43» 44 och 45 §• af Riks
dagsBeslutet.
Anmältes och emottogs Hans Excellence
HofCanzleren Herr Friherre af Wetterstedt,
hvilken aflemnade Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse
till Hans Excellence Herr Grefven och
Landt-Marskalken, angående Riddarhus-Ordr
ningen.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
anmodade Hans Excellence Herr
Hof-Canzleren att till Kongl. Majit framföra
Ridderskapets och Adelns underdåniga vördnad,
jemte försäkran, att Kongl. Majits nådiga
skrifvelse 6kulle med första till pröfning fö;
retagas»
Den 15 Julii.
277
Sedan Hans Excellence Herr HofCanzleren
blifvit på vanligt vis utbeledsagad, upplästes
Kongl. Maj:ts nådiga tal till Riksens
Ständer på RiksSalen den 13 dennes, så lydande.
Välborne, Ädle och Välbördige, Ärevördige,
Vördige och Vällärde, Äreborne, Förståndige
och Välaktade, Hedervärde och Re*
delige, Gode Herrar och Svenske Män:
Uti underdånig skrifvelse den 9 sistlidne
Maj, håfven J, Gode Herrar och Svenske Män,
anmält, hurusom stadgandet i 7. Cap. 2. §.
HandelsBalken, om böter både för den säljare
och köpare, som vid de allmänna marknader
inlåter sig i handel förr än marknaden är lyst,
föranleda till hinder, kostnad och tidspillan;
hvadan J underdånigst hemställen, att berörde
§. och 6. §. i samma Capitel och Balk måge
andras, och förblifva på sätt som följer:
2. §.
Å dag, då marknad börjas, varde marknadsfred
tidigt på morgonen offenteligen lyst;
stånde dock en hvar fritt att sälja och köpa
ifrån det dagen ingått, ändå att lysning ej
skett. Vid marknadens slut skall freden aflysas.
6. §.
Sker buller* oväsende och slagsmål, te»
Den 15 Julii.
dan tnarknadsfred offentligen lyst är, plikta,
den det gör, efter Lag, och böta tiodaler lör
fredsbrottet.
Sedan Jag häröfver hört Högste Domstolen
och StatsRådet, har jag lill den af eder
sålunda föreslagne Lagförändring velat lemna
mitt bifall, och later föiordning i likhet der.
med 3 utfärda.
Uti Skrifvelse den 27 April detta år förmålen
J likalades, att, sedan Kongl. Maj:fc,
uppå Riksens Ständers underdåniga hemställan,
vid Riksdagen 1815, i nådig skrifvelse
den 16 Augusti samma år, till Dess och Rikets
HofRätter, förklarat sig anse Lag och
Föriattnmgar utan förtydning och missbruk
icke gifva anledning, att låta kärande Parter,
utlösa serskilte ProtocollsUtdrag öfver förlikta
mål, och anbefallt HofRätterne, att derom förständiga
de under dem lydande Domstolar;
så har den föl i d deraf dragits, att det skulle
vara Häradshöfdingar äfven betagit, emot lösen,
utfärda ProtocollsUtdrag öfver förlikningar,
som uti instämda mål träffas af Parter
inför Domstolen , antingen genom dess bernedlande,
elier annorledes, och vid hvilka, efter
Parternes hörande, åtgärd af Domstolen äger
rum , dels genom det förlikningen fastställes,
och dels genom det målet pröfvas böra
förfalla ; och som J funnit <ådan tydning
vara ett missförstånd af hvad Riksens Ständer
Den 15 Jalii.
S79
föreslagit, och Kongl. Maj:t bifallit, samt att
i den kärande parter i allmänhet åliggande
skyldighet, att vid UnderDomstolar utlösa
Protocoll och Utslag, den inskränkning endast
vore gjord , att vid händelse då käranden antingen
icke tillställt sin vederpart å honom
utverkad Stämning, eller iätit sin talan emot
honom förfalla, men dock måste infinna sig
vid Domstolen, för att derom göra anmälan,
icke någon, emot sin vilja och begäran, må
förpligtas utlösa något ProtocolisUtdrag öfver
slik anmälan, hvarigenom för Domaren all
handläggning med det instämde målet upphör--  de, håfven J, Gode Herrar och Svenske Män,
underdånigst hemställt, att vederbörande måtte
om detta förhållande varda underrättade.
Uppå Högste Domstolens och StatsRådets
» underdåniga tillstyrkande, har Jag lemnat mitt
bifall till hvad J sålunda begärt, och låter
Bref derom afgå till HofRätferne, för att genom
utfärdande circulaire vederbörande Dom-'
hafvande derom underrätta.
Vidare håfven J, Gode Herrar och Sven»
ske Män, i underdånig skri frelse den 9 Majt
detta år, på anförde skäl, anhållit om Vårt
Nådiga förständigande till så väl Coliegierne
och Embets-Verken, som styrelserne öfver
Spinnhusen och de i Länen inrättade- Arbetsoch
Corrections-hus, att hädanefter på de tider,
hvilka äro föreskrifne, de förre till Arbetsför,
Den 15 Juliu
teckningars, nch de sednare, till Fångförteckningars
insändande till Kongl. Maj t eller JustitireCanzleren
, jemnlikt faställda formulair,
deraf äfven aflemna lika lydande Exemplar till
Riksens Ständers JustitiaeOmbudsinan.
Sedan Jag häröfver inhämtat Högsfe Domstolens
och mitt StatsRåds underdåniga Utlåtande,
har Jag tagit Eder förberörde anhållan
i öfvervägande, och funnit den JustitiaeOmbudsmnanen,
i 17. §. af dess instruetion, tillagde
rätt, att på sätt lör JustitimCanzleren vore
stadgadt, jemväl erhålla Fångförteckningar,
varå tillräcklig, för att, utan serskild befallning
derom, undfå alla så beskaffade Förteckningar,
i afseende på publika häkten, och såJ
ledes äfven Spinnhusen•, men, då hvadjderförutan
begärt, utan att medföra någon väsentelig
nytta, i betydlig raon ökar hvarje Embetsverk,
1! förut nog trägna göromål , finner
Jag ej behöfligt, att annorlunda lemna bifall
till Eder begäran, än att, derest JustititeOm^
budsmannen sådant askar, han må erhålla del
af alla öfrige ofvanberörde till JustitiseCanzlers
Embetet inkommande förteckningar och berättelser,
sedan de samma lör JustitiseCansderen
icke vidare erfordras.
Sluteligen håfven J, Gode Herrar och
Svenske Män, uti underdånig skrifvelse den
9 sistlidne Maji, förmält, huruledes angeläget
vöre, att, till bevarande ej mindre af owyn
-
Dm 15 Julli.
2S1
dige personers säkerhet hos deras förmyndare,
än ock enskilte fordringsägares rätt hos till
förmyndare förordnade personer, en mera säker
allmän kännedom, så vidt sig göra låter,
må kunna vinnas, huru många mer eller mindre
vidsträckta förmynderskap hvar och en person
innehafver, eiler om han derifrån är fri j
och, såsom för detta ändamål lämpeligt, i ua.
derdånighet föreslagit, att Domstol, som till
förmyndare förordnar någon, utom Domsagan
boende, person, derom genast underrättar den
Domstol, hvarunder han lyder: att förordnandet
antecknas i den senare Domstolens förmynderskaps
Protocoll: att förmyndaren icke får
tillträda förmynderskapet förr, än berörde anteckning
skett, och han derefter emottagit förordnandet,
samt att omsorgen för anteckningen
och förordnandets öfverlemnande bestrides af
en utaf den förstnämnde Domstolen emedlertid
serskildt utsedd, inom Domsagan boende, god
man, hvilken bör icke allenast vid samma
Domstol, skyndesammast styrka sig hafva fullgjort
det erhållne uppdraget, utan ock, under
förmyndareansvar, vårda den omyndiges egendom,
intill dess uppdraget blifvit fullgjordt;
och håfven J, oagtadt J ansett ifrågavarande
6tadganden äfven komma i åtanka vid omarbetningen
af Civil-lagen i allmänhet, med afseende
på deras ostridiga nytta både för omyndiges
säkerhet, och för det allmänna förtroendet,
trott Eder böra föreslå, att de samma
må nu genast antagas, och till efterrättelse
kungöras.
28 2
Den 15 Juliu
Häröfver har Jag hört Min Högste Domstol
och Mitt Stat:,Råd, och då ett i det närmaste
dylikt förslag till förbättring, som det
af Eder gjorda, redan är gifvit i den tillförordnade
Lag-Comiiéens till allmän granskning
utgifne project till ÄrfdaBalk, der det finnes
intagit i sammanhang med öfrige till ämnet hörande
stadganden, och i dess motiver redovist:
då den sakkunnige critiken ännu icke hunnit
yttra sig öfver samma förslag, sorn tilläfventyrs
i denna del icke torde vara det bäst upptänkeliga:
och då någon större angelägenhet
nu, än hittills, icke förekommit , att rycka
denna enskilta del af förmynderskaps-läran ur
sitt samband med åtskilliga andra dit hörande
nya föreskrifter, samt, genom en utfärdande
författning, gä i förväg för det allmänna omdömet
och Lag-Comitéens vidsträcktare project,
äfvensom att, utan trängande behof, öka mängden
af de förklaringar , hvarmed lagkunskapen
är belastad, och hvarigenom stundom större
motsägelser kunna uppkomma, än de brister
äro, som man velat afhjelpa; så finner jag säkrast
och bäst vara, att de ytterligare stadganden,
hvilka kunna anses böra göras i det
nu ifrågavarande ämne, granskas, pröfvas och
antagas, i sammanhang med de flere dermed
gemenskap ägande föreskrifter, hvilka komma
att inflyta i den nya Civil—lag, hvilken är under
omarbetning, och later således Eder ifrågavarande
skrifvelse öfverlemna till Lag-Comitéeo.
Jag förblifva Eder Gode Herrar och
Den 15 Julli.
2S3
Svenske Män, tned all Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågen.
CARL JOHAN.
Välborne, Ä«le och Välbördige, Ärevördige,
Vördige, Vädärde, Äreborne, Förstån*
dige, Välaktade, Hedervärde och Redelige ,
Gode Herrar och Svenske Män!
Genom underdånig skrifvelse af d 6 nasti.
Junii, håfven J, Gode Herrar och Svenske
Män, yttrat Eder anse en tillsyn behöflig, i afseende
på handhafvandet af Författningarne,
angående lättjefulle och oordentlige, samt dymedelst,
eller ock genom föröfvade brott, och
derföre undergångne bestraffningar, syssellöse
personers användande till allmänt arbete vid
Arbets- och Förbättrings-Inrättningarne, eller,
i brist af utrymme derstädes, å Fästningarne,
medelst hvilken tillsyn öfverskridande af de
i desse Författningar utstakade gränsor kunde
afböja», och så väl enskildt lidande, som
Statens betungande med onödiga kostnader,
förekommas.
Sedan Jag, i detta ämne, inhämtat yttrande
af JustitiaeCanzleren, jemte flera här varande
Landshöfdingar, och äfvenväl hört Högsta
Domstolen, samt Mitt StatsRåd, har Jag funnit
något tillägg, eller förändring i de härom
tid efter annan utkomne nu gällande Författningar
ej erfordras} och jag hyser den förmodan,
så väl att anledningarne till klagan öfver
2S4
Den 15 Julii.
missbruk af dessa Författningar redan upphört
j de orter, der Län-Corrections-hus eller Arbetsinrättningar
kommit i stånd, som oek, att
de än vidare skola försvinna, om sådane Inrättningar,
efter gifne anmaningar och föreskrifter,
i öfriga Län vinna fullbordan. Jag
har alltså endast till JustitiaeCanzleren öfverlemnat,
att tillse efterlefnaden af ifrågavarande
Författningar, och att de ej missbrukas,
eller öfverträdasj dervid Jag tillika fästat den
befallning, att närmare göra sig underrättad
om förhållandet, och orsakerne, hvarföre i
flere Län sådane Arbets- och Corrections hus
ännu icke blifvit inrättade, samt derom till
Mig med yttrande inkomma.
Vidare håfven J, Gode Herrar och Sven-’
ske Män, uti underdånig skrifvelse af den 29
sistlidne Maji, förmält, att med den i ali Lag
antagne grund, det en hvar, som i någon sak,
eller ledde af dess utgång nytta eller skada,
icke vore behörig Domare öfver sin och andras
rätt, J ansåge det ej vara förenligt, att
de Statens Embetsverk, sorn afsluta Contracter
om arrenden af Kronans lägenheter, eller om
lefverancer af varor och persedlar m. m., äga
uti fastställda instructioner sig tillagd rättighet,
att döma i vissa förekommande frågor; hvadan
J underdånigst föreslagit en sådan Författning,
att hädanefter vid uppkommande tvist,
om uppfyllande eller tolkning af Contract eller
Afhandling, ingången, å ena sidan, på
Dm 15 Julii.
28 5
Kronans vägnar, af allmänt Embetsverk, och,
å den andra, af enskild person, saken borde
efter stämning vid vederbörlig Domstol, göras
anhängig, och derifrån, på det i allmänna lagen
stadgade sätt, fullföljas.
Sedan Jag häröfver inhämtat Högsta Domstolens
och StatsRådels underdåniga Utlåtande,
har Jag väl funnit grundskälet för den af Eder
föreslagne förändring vara så fast och ostri
digt, att dess godkännande och antagande, 0-  tvunget, af samma egenskap mäste följa, men
vid närmare besinnande af härmed gemenskap
ägande omständigheter, har jag dock ansett ovedersägligt,
att verkställighet af den ifrågasatte
Författningen icke, med bestånd af Ktonans
säkerhet och allmänt bästa, kan vidtagas,
utan i förening med åtskilliga andra förändringar,
dels i afseende på Rättegångsordningen ,
dels äfven af föreskrifterne för administrativa
StyrelseVerken- Och, för den dei af ifråga,
varande ämne, som rörer KiigsCollegii Contracter
om lefveranser, på hvilkas fullgörande
Arméens och Försvars-anstalternes bästa i hufvudsaklig
mohn beror, kan, i saknad af Re.
serv-anslag , ingalunda antagas en förändring,
ledande till mera omgång och försvårade medel,
att förmå vederbörande Contrahenter till
uppfyllande af åtagne förbindelser, i afseen.
de på de betänkligheter, som sålunda mota,'
och för att bereda ett mera fullkomnadt helt,
vill Jag , innan något i detta ämne stadgas,
till afbrytande af den närvarande länge följda
ordningen , afbida ej mindre de yttranden och
2gö
Den 15 Julii.
förslag, som LagCommittéen kan meddela, än
fortgången och en vidare fullbordan af det
arbete, som har till ändamål förbättringen af
den administrativa ordningen; b varefter ämnet
torde vinna den mognad, som nu saknas, och
utan hvilken äfventyret af nyttans förfelande
framstår.
Af Eder är äfven i underdånig skrifvelse
af den 2 innevarande julii, föreslaget uppå anförde
skäl, att stadganderne angående Enskiften
och Storskiften, måtte uti en författning till
fullkomlig enhet och likstämmighet sammanfogas,
samt vissa af Eder antagne allmänna
grunder dervid följas, och en särskild Rättegångsordning
för dylika ärender föreskrifvas,
enligt hvilken Egodelnings-rätter blefve inrättade,
för att handlägga och pröfva nämnde
mål, som derifrån till Kongl. Majit finge fullföljas.
Då redan ett förslag till förbättrad Stadga,
angående Enskiften och Storskiften samt
Landtmäteri-väsendet i allmänhet, blifvit af
visse Committerade utarbetadt, och till KammarCollegii
underdåniga Utlåtande öfverlemnadt,
vill jag ock låta tillställa bemälte CoIj
legium Eder underdåniga skrifvelse, för att deröfver,
i sammanhang med det förut dit remitterade
förslag, dess yttrande afgifva; och konn
mer Jag sedermera i tillfälle, att beslut of;
Din i5 juia. 287
ver äir.net i hela dess vidd fatta och utfärda.
Ytterligare håfven J, genom underdånig
skrifvelse af den 29 sistlidne Maj, med afseende
derå, att det nu stadgade straff för öfverträdelse
af förbudet mot tryckta eller graverade
invisningars utfärdande, såsom hänfördt till
hvad angående falsk myntning är stadgadt,
icke vöre lämpeligt eller svarande emot förbrytelsens
natur, föreslagit sådan författning:
att den, sorn hädanefter beträdes med utgifvande
af tryikta, eller graverade assignationer
eller invisningar, ställde på enskilte personer,
skulle, jemte skyldighet, att gälda deras innes*
hail. första gången böta deras dubbla belopp,
och andra gängen med ytterligare fördubbling
af böterne, tillika anses hafva förverkat medborgerligt
förtroende, samt således hvarken få
deltaga uti, eller komma under omröstning vid
val till allmänna befattningar, som af ett sådant
förtroende berodde, och att dessutom denna
senare gäng, hans namn och straff bordel
allmänna Tidningarne kungöras, samt böterne,
vid hvarje tillfälle, blifva angifvarens
ensak.
Uppå Högste Domstolens och StatsRådets
underdåniga tillstyrkande, har Jag lemnatMitt
bifall till hvad J salunda föreslagit, och lån
ter, i likhet dermed, författning utfärda.
588
Den 15 Julii.
Härförutan är af Eder, medelst underdånig
skrifvelse af den 10 nästlidne Junii, uppå
anförde grunder, föreslaget, alt utgifvande af
handskrifne invisningar eller assignationer till
innehafvareo , eller viss man och ordres, ställde,
hädanefter icke må vara tillåtet på ringare summa
än (oo R:dr Banco, och att derjemte måtte föreskrifvas,
det alla nu i omlopp varande invisningar
borde, inom åtta månader efter författningens
kungörande, vara inlöste; äfvensom J
föreslagit ansvar för öfverträdelse af nämnde
förbud, första gången, utom skyldighet att
gälda invisningens innehåll, böter till lika belopp;
andra gången, förutom enahanda skyldighet
att gälda innehållet, böter af invisningens
dubbla belopp; och tredje gången, jemte
samma ersättning och böter, förlust af medborgligt
förtroende; hvilka förutnämnde böter
skulle blifva angifvarens ensak
Efter
Högsta Domstolens och StatsRådefs
hörande, har Jag, vid öfvervägande af de skäl
och omständigheter, som i detta grannlaga
ämne å ömse sidor förekomma, trott Mig böra
gå den af Eder, för det allmänna bästa , i omförmäldte
afseende yttrade önskan till mötes;
och jag har alltså till Lag antagit det af Eder
framställda förslag; dock vill Jag, på det en
alltför hastig brytning icke må åstadkomma lidande
och förluster för enskilte, att den författning,
som härom kommer att utfärdas, ej
må till verkställighet vidtaga förr än med
Maj månads ingång nästkommande år, och
att tiden för utelöpande mindre assignatio
ners
-
Den 15 Julii.
ners inlösen må fastställas tili nästkommande
års slut.
Uti 3:ne underdåniga skrifvelser af den 26
nlstlidne Junii, håfven J lemnat svar uppå den
af Mig till Eder gjorda Proposition, angående
en ny författning om Concourser; angående
förändring af 8 Cap. i §. GiftermålsBalken otn
Ägtenskaps-Förord; och angående ändringar
uti 7 Cap. RättegångsBalken, om inteckning i
fast egendom ; hvilka till Eder öfverlemnade
Lagförslag J antagit med vissa uppgifna Tillägg
och Förändringar.
Sedan Jag ytterligare hört Högste Dom?
stolen och StatsRådet i dessa ämnen, har Jag
funnit hvad af Eder, såsom tillägg eller än^
dring, blifvit föreslaget, icke rubba de hufj
vudsakliga giunderne af ifrågavarande Lagförslag,
utan vara dels af nyttig egenskap, d ls
ock sådant, hvarigenom Lagstiftningens ändamål
< detta afseende ej motverkas; Och Jag
vill alltså låta, i öfverensstämmelse med hvad
J yttrat, utfärda förordningar i omförmäldte
ämnen; kommande de samma, att genast efterkungörandet
gälla, och till efterrättelse tjena
i alla mål, som derefter behörigen anmäldte
Varda.
Jag förblifva Eder, gode Herrar och Sven
Kidd,
0. Ad, Prot. VIII» B, 19
2qo Dan 15 Julli*
ske Män; med all Kongl. Nåd och Ynnest,
städse välbevågen.
CARL JOHAN.
Lades till Handlingarne.
Upplästes den från Kongl. Maj:t i dag
ankomne nådiga skrifvelsen, angående Rid;
darhusOrdningen, så lydande:
CARL JOHAN med Guds Nåde,
Sveriges, Norriges, Göthes och
Wendes Konung.
Vår synnerliga ynnest osh nådiga benä^
genhet med Gud Allsmägtig, Troman, Herr
Grefve, En af Rikets Herrar, LandtMarskalk,
President, GeneralLieutenant, Riddare och Commendeur
af Väre Orden, Räddare af Vår Svärds^
Orden med Stora Korset, Första Classen, samt
Riddare af Kejserlige Ryska St. Annaj-Ordens
Första Class!
Sedan Vi i nådigt öfvervägande tagit den
af Eder, uti underdånig skrifvelse af den 7 i
denna månad, till Oss afgifne Riddarhusordning,
som, vid innevarande Riksmöte, blifvit
af Ridderskapet och Adeln antagen och gillad,
håfve Vi, innan Vi derå Vår Nådiga stadfästelse
lämne* velat Eder tillkännagifva', att Vi
Den 15 Jutii.
icke kunnat bifalla uteslutandet af 10 samt
i afseende på den föreslagne 7 § velat till E.
der öfverlemna följande nya Redaction, grunn
dad på hvad Riksdagsordningen i detta afseende
innehåller.
§• 7-
År Adelsman, genom behörig Domstols Utslag,
förklarad ovärdig medborgerligt fört roen de, eller att föra.
andras talan, e.ller för nesligt brott till straff skyldig
dömd, dii mä han ej, för egen eller annan Att , Säte
d Riddarhuset intaga förr än Utslaget i laglig ordning
upphof tilt är. Lag samma vare, om lian för
nesligt brott är under tilltal vid Domstol, mea Utslag
i saken ej ännu 'är fäldt, eller om lian ej annorlunda
befrielse vunnit, än att Domstolen förklarat
honom icke kunna till saken fällas, eller Domaren,
saken till framtiden lemnat, Den som salunda icke
]är säte å Riddarehuset intaga, äge ej eller, i fall
han Hufvudman är, eller hans rätt utöfvar, rättighet
att Uullmägtig förordna, utan inträde dä, i hans
ställe, den närmaste af Ätten,- är äter Tlufvudmannen
den enda aj Attén, vare dä dess rum ledigt. Den
sorn för annat fel, enligt denna Riddarhusordning,
blifvit säle och stämma pä Riddarehuset förlustig förklarad,
mä likaledes icke, derest han till säclant eljest
kan vara berättigad, Fullmagt utgifva.
Ehuru Vi med Ridderskapet och Adeln
fullkomligen instämma uti de, vid den föreslagne
nya Redactionen af 8 §., följde grun.'
der, an6e Vi oss likväl, för det närvarande,’
och innan Riksdagsordningen, som utgör Rid*
392
Den 15 Juliu
darhusOrdningens enda och ovilkorliga led»
ning, blifvit, i öfverensstämmelse med den
senast antagna ConcursStadgan, i laglig väg
förändrad , böra bibehålla 8 §• i den nu gällande
RiddarhusOrdningen.
Hvad åter beträffar det föreslagne tillägget
i 53 §., så håfve Vi, till följe af Eder
särskilta underdåniga skrifvelse i ämnet, ej
kunnat bifalla den åsyftade utsträckningen af
Kongl. Kungörelsen af den 10 Augusti 1813 >
utan ansett tillfyllestgörande att, jemte återupplifvande
deraf, göra den för alltid kraftägande;
hvarigenom 53 §• RiddarhusOrdningen
skulle erhålla följande Redaction:
De å Riddarehuset förvarade Genealogiska Tabeller
öfver alla introducerade Ätter, böraj på sätt
och vid den påföljd Kongl. Kungörelscrne den lo Augusti
1762 och den if Julii 1818 föreskrifva, compo
eras och i ordning hållas, åliggande RiddarhusDirectionen,
att häröfver noga hand hålla.
Slutligen håfve Vi, till vinnande af mera
tydlighet i Redectionen af 54 §■ velat på föl»
jande sätt den fastställa.
Ej må någon upptaga annan Ätts namn eller
vapen, den må vara lefvande eller utdöd, med mindre
han dertill genom, för någon särskild Att, af
Konungen utfärdad Författning, berättigad är,
Vi befalle Eder Gud allsmäktig synnerlig
Den J5 Julli, 293
gen nådeligen. Stockholms Slott den 14 Julii
18x8.
CARL J O Ii A N.
G af Wetterstedt.
Hon t Excellence Hörr Grefven och LandfMarskalken
yttrade, att då Kongl. Maj-.ts nådi.
ga skrifvelse ej innefattade en allmän fråga, utan
ett ämne, som enskildt rörde Ridderskapet
och Adeln, ansåg Haris Excellence sig böra
hemställa, om icke Ridderskapet och Adeln
behagade detta mål nu genast till pröfning föj
retaga
Ropades Ja,
Uppå derefter af Hane Excellence Herr Gref»
ven och Landt-Marskalkm framställde särskilte
propositioner, fann Ridderskapet och Adeln
för godt ej mindre bifalla, att 8 och to §. §•
i den nu gällande RiddarhusOrdningen må oförändrade
bibehållas, än ock antaga de a£
Kongl. Maj t i nåder föreslagne Redaciioner af
7, 53 och 54 §• §-, hvaijemte RiddarhusUtskottet
anmodades, att till i eftermiddag inkomma
med förslag till Ridderskapets och
Adelns underdåniga skrifvelse till Kongl. Maj:t
rörande detta ämne.
Upplästes Riddarhus-Utskottets gistlidne
Deli 15 jfulii,
gårdag aflåtne Memorial, innefattande anmälan
att contract blifvit upprättade om anläggande
af en strandmar på pålar och bjelkbäddar
längs utmed Riddarhusets vestra flygelbyggnad,
samt om rappning och reparation å
sjelfva flygeln m. m. , och fann Ridderskapet
och Adeln, att samma Memorial icke erfordrade
någon annan åtgärd, än att läggas till
Handlingarne.
Föredrogs å nyo BancoUtskottets den 10
dennes aflåtne, samt den 13 derpå följde på
bordet lagde, Betänkande, i anledning af väckt
motion om tryckning af det Historiska Verk,
som, angående Bankens första inrättning och
sedermera hafde öden, finnes utarbetadt.
Grefve Spens, Jacob Melcher'. Riksdagens
snara annalkande slut, som förmått BancoUtskotfet,
att nu först besvara Ridderskapets och
Adelns remiss af ifrågavarande motion, föranleder
äfven mig att icke yrka återremiss af
Utskottets Utlåtande. Jag tror att det ingalunda
skulle blifva svårt att bevisa, att, om
ock tryckningen af detta Verk, hvilket jag ej
känner af annat än enskilde berättelser, blott
skulle gagna den del af Sveriges innevånare,
som taga en närmare befattning med Bankens
ärenden, det vill säga, hvarje varande eller
blifvande Riksdagsman, denna tryckning alldeles
utan jemförelse med den kostnad den
komtne att medföra, visst icke kan anses öf
-
Den 15 Julii.
295
verflödig. Och på det att ej genom ett för;
hastadt afgörande vid denna Riksdag frågan
mä anses afslagen, får jag hemställa, att dert
mätte lemnäs oafgjord till nästa Riksdag.
Friherre Cederström, Jacob: I anledning
af Grefve Spens’s anhållan, att förevaranda
fråga skulle hvila oafgjord till nästa Riksdag',
får jag underställa, om icke densamma, såsom
varande af allmän egenskap, måste till BancoUtskottet
återremitteras. I fall BancoUtskottet
ej hinner besvara de emot Betänkandet gjorde
anmärkningar, blifver det naturligtvis af
sig sjelft hvilande; men jag tror icke, att det
efter Riksdagsordningen kan till en kommande
Riksdag på annat sätt ligga oafgjordt. Jag
får tillika upplysa, det jag, såsom BaneoFulR
mägtig, haft tillfälle genomläsa någon del af
det historiska verk , som utgör ämne för Utskottets
Betänkande; att jag har för min del
funnit allmängörandet deraf blifva af ganska
mycken nytta. Denna är åtminstone fullt svarande
mot kostnaden för tryckningen, och om
ock möjligtvis afsättningen af förenämnde Verk
icke skulle blifva betydlig, är det i alia fall
väl, att deraf hafva tillräckliga exemplar att
tillgå för BancoUtskottets Ledamöter, hvilka
nu, om de, för att undvika misstag, önska
att af Bankens öden taga närmare kännedom,
miste tillita det enda manuscriptet, sorn genom
en tät och otydlig stil är nästan oläsligt.
Jag anhåller således, att Betänkandet mätte
till Utskottet återförvisas.
Den 15 Jnlii.
Grefve Spent: I fall Betänkandet återremitteras,
anhåller jag att få tillägga, det jag
för min del tror, att, on detta verk tryckes,
det icke kan bii en fjerdedel sa vidlyftigt sorn
Ridderskapets Och Adelns Protocoll vid denna
Riksdag, och då jag är öfvertygad, att BancoCommissarien
Silfverstolpes Historia åtminstone
skall iå lika stor afgång, som dessa Protocoll,
kan jag icke deraf finna något hinder för
samma Historias utgifvande af trycket mera
én för den i Grundlagen stadgade tryckning
af Protocollerne.
Herr Manner stam, Johan; Då en återremiss
vöre utan ändamål, emedan den omöjligen kan
af Utskottet hinna besvaras, och ämnet ännu
mindre här lärer kunna till förnyad pröfning
förekomma inom den tid då Riksdagens slut
förm' das inträffa , hemställer jag, att Utskottets
Utlåtande måtte bifallas, hälst frågan i
alla fall å nyo iår väckas vid en kommande
Riksdag.
Friherre Cederström: Om meningen är, att
nu afgöra frågan , anhåller jag för min del
att Utlatandet måtte afslås j men då Utskottet
helt lösligen och ganska obestämdt omnämner
kostnaden för tryckningen af oftanämnde arbete,
och i min tanka en rigtig undersökning
om d n verkelig» kostnaden genom förfrågnin»
gar hos Boktryckare bordt föregå, tror jag att
en återremiss icke vore ogagnelig. — Jag har
haft till älie se, huru olika pris nyssbemälde
KonsHdkare uppgifva på sina producter. I
Den 15 Julii.
297
StatsUtskoftet uppstod fråga om tryckning af
några Statistiska Tabeller. H rr Vougt fordrade
derföre 3000 R:dr Banco, men Boktryckaren
Rumstedt allenast 600 Rdr. Jag har
således anledning att tro det vara nödigt noga
göra sig underrättad om kostnaden; det är icke
omöjligt, att det fins den Boktryckare, som på
eget förlag skulle åtaga sig utgifvandet af ifrågavarande
verk. På det upplysning härom
må vinnas, äskar jag återremiss af Utskottets
Betänkande, och jag gör det så mycket hellre,
sorn jag tror det vara den enda lagliga utväg,
att iå målet till nästa Riksdag hvilande.
Harn Excellmce Herr Grefven och LandtMarskalken
yttrade, att då BancoUtskottet icke
torde medhinna att före Riksdagens slut besvara
en återremiss af detta ämne, finge Hans
Ex cellence hemställa, om icke Ridderskapet och
Adeln, för att undvika pröfningen af målet,
behagade nu endast lägga Betänkandet till
handlingarne.
Friherre Cederström: Jag skulle för min del
gerna instämma i Hans Excellences förslag, om
jag trodde, att detsamma vore enligt med formerna;
men då ett Betänkande öfver ett allmänt
mål icke lärer kunna, utan att afgöras, läggas
till handlingarne, och BancoUtskottet ej upp
gifvit någon viss bestämd kostnads-summa,
som till ifrågavarande tryckning kan erfordras,
anser jag det vara bättre, att nu återrenv.
I;ra Betänkandet, ehuru svar derå vid dell.
na Riksdag, icke kan förväntas.
298
Den 15 Juliu
Hans Ext ellene e, Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde ora Ridderskapet och Adeln
ansåg BancoUtskottets Betänkande böta,
i anledning af de dervid gjorde Anmärkningar
till Utskottet återremitteras, ehuru svar
derå vid denna Riksdag icke kan förväntas.
Ropades Ja.
Anmältes och emoitogs Kongl. Majds Öfverste
Kammarjunkare, Herr Friherre E. R. Adelsvärd.
hvilken tillkännagaf, att Kongl. Maj:t
utsatt HögtSalig Hennes Majit EnkeDrottningens
begrafning till kl. 5 i morgon eftermiddag,
samt å Kongl» Maj;ts höga vägnar bjöd Ridderskapet
och Adeln att kl. i till 5 i morgon eltermiddag
sig å Kongl. Slottet inställa, för att derefter
vara Kongl. Majit följaktig uti procession till
RiddarebolmsKyrkanj hvarjemte Herr Friherre
Adelsvärd anmälte, att Herr Öfverste Kammarjunkaren
Grefve Carl Gyldenstolpe, hvilken
äfven i dag hade bordt åtfölja Friherre A*
delsvärd, för att meddela Ridderskapet och Adeln
Kongl. Maj:ts nyssnämnde nådiga befallning,
hastigt insjuknat.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarshalken
anmodade Herr Öfverste Kammar.
Junkaren Friherre Adelsvärd, att till Kongl.
Majd framföra Ridderskapets och Adelns underdånig»
vördnad och tillgifvenhet, jemte
Den 15 Julli.
*99
försäkran om efterkommande af Kongl. Maj:ts
Nådida befallning.
Sedan Herr Öfverste Kammarjunkaren Fri-’
herre Adelsvärd blifvit på vanligt vis ucbeleclsagad,
hemställde Hons Excellence Herr Grejven
och LandtMar skalken om icke Ridderskapet och
Adeln behagade samlas uti de å Kongl. Slot*
tet dertill bestämde rum klockan något löre
kl. half till 5 i morgon eftermiddag, hvilket
bifölls.
Hant Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
tillkännagaf, att Plenum komme kl.
5 i eftermiddag, att fortsättas.
Upplästes 'renne från Hans Excellence Hofa
Cau/leren Herr Friherre af Wetterstedt ankomne
skrifvelse, så lydande:
Sedan genom EccleeiastiqueExpeditionen,
för Kongl. Majit blifvit föredragen Riksens
Ständers underdåniga skrifvelse af den 16 nasti.
Junii, angående Styrelsen öfver Hospitalen och
Lazaretterne i Riket, m. ra., beslöt Kongl.
Majit i Mäder, då uti 68 §• Riksdagsordningen,
endast StatsVerkets, Bankens och Riks*
gäldsContoirets Styrelse och Förvaltning omförmälas,
såsom de der af Riksens Ständer bora
undergå revision, och 83 $• RegeringsFor
-
3oo
Den 15 Julii.
iren uttryckligen förmår, att Grundlagarne,
efter deras ordalydelse skola tillämpas, att icke
bifalla Riksens Ständers gjorda underdåniga anhållan,
att Hospitalernas fonder, ifrån och
med nästa års början, måtte ibland StatsVerkets
Inkomster uti RiksStaten och Räkenskaperne
uppföras, samt att Räkenskaperne och
Förvaltningen öfver de till Hospitalsinrättning
gen hörande medel skulle öfverses och granskas
af Riksens Ständer eller deras Revisorer,
men beträffande hvad Riksens Ständer, i den
underdåniga skrifvelsen, föreslagit, rörande en
förändrad Administration af Hospitalslnrättningarne,
ville Kongl. Majit deröfver i nåder
inhämta SeraphimerOrdens-Gillets underdåniga
yttrande.
Hvilket allt jag, på Nådigste befallning,
härmedelst får anmoda Hans Excellence Högvälborne
Herr Grefven och Landt-Marskalken
att Höglofi. Ridderskapet och Adeln meddela.
Stockholm den 14 Juli* 1818.
G. af Wetterstedt.
Inför Kongl Maj:t har, genom Dess KrigsExpedttion,
blifvit föredragen Riksens Ständers
underdåniga skrifvelse af den 2 uti innevarande
månad, deruti Riksens Ständer anmält deras
beslut, att Wadstena Krigsmanshus, Militia
Boställs- och PassevolanCeCassornes tillgångar
skola hädanefter undergå revision, vid
Riksdagarne , af Riksens Ständer , ock deremellan,
af deras valde Revisorers, till följe
