# ID: svediakorp-gov272
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1817--1818
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 67,644
# sentences: 1,960
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
. hållna
> hos
Höglo fl ige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Urtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1817 och 1818.
Sjunde Bandel;
'Andra Afdelningen.
STOCKHOLM,
lyckta hos O&ojF G k a hk, i Saa,
Man dagen den 15 Junii,
Plenum kl. 10 förmiddagen.
Upplästes till justering och godkändes föi-,
jande från ExpeditiönsUtskottet insände FörJ
slag till Riksens Ständers underdåniga skrifvelser
till Kongl. Maj t:
1) Angående styrelsen öfver Hospitalen
och Lazaretten i Riket, samt förvaltningen af
de dertill anslagne medel.
2) I anledning af Riksens Ständers Revisorers
anmärkningar vid redovisningen för
Tullverkets medel.
3) Om förfarandet med Bergsmans hemman
vid bristande Tackjerosblasning, och om
inrättande af en Bergslag i Norrbottens Län.
4) Om medel fili öfverflödets hämmande.
Upplästes och lades på bordet följande’
från nedannämnde Utskott inkomne Memorial
och Utlåtanden:
Den 15 Junit.
Från Constitutions-Ut skot tet'.
Af den 10 ämnes, I anledning af Ridderskapets
och Adelns samt BorgareSsåndets återremisser
å Utskottets förslag i Representationsfrågan.
Från Statsutskott et:
Af dm 10 dennes:
1) Angående Stats-regleringen i allmänhet,
samt nied förslag till Riksstat för 1819
®ch följande åren intill nästa Riksdag.
2) Öfver väckt motion angående utväxling
i Landsorterne af nya smärre Banco- och
Riksgäldssedlar.
3) Öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets
Utlåtande, angående ersättningen åt
Deputerade af RiksStånden, som komma att
afresa till Norrige, lör att bivista Hans Maj;t
Konungens höga Kröning derstädes.
4) Öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets
Betänkande, angående Riks-Hufvud.
feoks-slutet,
Från Stats- och Bevillningsutskott en-.
Af den 10 dennes : angående slutlig åtgärd
af det för6tärkta StatsUtskottet, vid frågan rö*
Den 15 Junit.
5
rande cn stidgad afgift till veneriska smittans
hämmande.
Frän Allmänna Besvärs- och Ekoncmie-ZJtskotteti
Af den 13 dennes:
ij) Öfver gjorde anmärkningar vid U£J
skottets Betänkande, om försutne Bergsmansprivilegiers
ersättning, och inrättande af en ny
Bergslag i Norrbottens Län.
2} I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande, rörande väckte mo,'
tioner om en friare handel,med Svenska Skogsg
prodncter.
Då nu föredrogos följande från de öfrige.
Respective RiksStånden ankomne frotocolls^
Utdrag, nemligen:
Frän PresteStåndet:
Af den 5 dennes, innefattande åtskilige af
Preste-Siåndet beslutne rättelser uti Lagutskottets
förnyade Utlåtande, rörande det af
Kongl. Maj:t till Riksens Ständers antagande
i Nåder framställde Förslag till en ny ConcursLag.
Från Borgan Ständet i
Af den 9 dennes, innehållande de af Stå»-
Den 15 Junii.
«3et viri LagUtskottets förnyade Utlåtande, rörande
Förslag till en ny ConcursLag, gjorde
rättelser.
Frän Bonde Ståndet:
1) Af den 20) sisilidne Maji, innefattande
ett tillägg Uli Exp-ditionsUtskottets förslag
till Riksens Ständers underdåniga skrifvelse
till Kongl. Majit, angående Båtsmanslndelnia-»
gen i Blekinge.
2) Af den 8 dennes, innehållande ett tillägg
till Statsutskottets förnyade Betänkande,
angående Skånska Roteringen 3 uti hvilka rättelser
och tillägg Ridderskapet och Adeln blifvit
inbjudit, att sig med de öfrige RiksStån*
den förena; fann Ridderskapet och Adeln, upj)å
särskilte af Hans Excelience Herr Grefven
otk LandiMarjkalken derom framställde propositioner,
för godt, att vid sine i berörde frågor
Tedan fattade beslut, utan all förändring förblifva»
-
Föredrogs så väl den i ConstitutipnsUf"
skottets deri 15 sistlidne Maij meddeldte, samt
den 23 i samma månad på bordet lagde, Utlåtande,
gjorde hemställan, att under erkännande
af BondeMri ndets uti 24 Riksdagsordningen
förvarade rätt, att, med undantag af Secrete$aren,
hvilken af Konungen utnämnes, efter
fget val tillsätta sm CancellieBetjening vid
Den 15 Junit.
7
Riksdagarne, BondeStåndet måtte, genom Riksens
Ständers samfälta bemedling till denna
rätts obehindrade utöfvande i framtiden förhjelpas;
sorn ock BondeStåndets uti Proto-,
collsUtdrag af den 27 sistlidne Maji till be-j
rörde hemställan lemnade bifall.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, huruvida Ridderskapet
och Adeln ansåg detta ämne fordra någon
åtgärd.
Ropades Nej,
Föredrogs Högvördige PresteStåndets Pror
tocollsUtdrag af den 8 dennes, innefattande
åtskilige af PresteStåndet beslutade rättelser
uti Bevillningsutskottets Utlåtande, i anledning
af de mot förslaget till en förnyad Chartte
Sigillalte Förordning gjorde anmärkningar.
Herr Cederschöld, Pehr Gustaf, anhöll att
berörde ProtocollsUtdrag måtte få hvila på
bordet till nästa Plenum.
Och som flere Herrar Ledamöter häruti
instämde, fann Ridderskapet och Adeln för
godt, att dertill lemna bifall.
Företogs lill pröfning Borgare-Ståndet*
den u dennes aflåtne ProtocollsUtdrag, inne
-
s
Ven 15 Jami,
hållande, att sedan Ståndet, i anseende till de
750,000 Riksdaler Banco, hvilka Statsverket
årligen skulle till Banken inbetala, funnit ej
mera än 300,000 R:dr böra infordras om året
från och med »819 till och med det år, då
nästa Riksdag inträffar, utan skillnaden emel-?
lan desse summor elier 250,000 Riksdaler om
året användes till förekommande af Bevillningens
ökande, och att de föreslagne öfver-?
flods afgifterne dymedelst må komma att försvinna,
BorgareSiåndet tillika funnit anled-i
ning, att härmed beledsaga det förklarande,
atr de 166,000 Riksdaler, som vid 1S15 års
Bevillning» utgörande befunnits vara en brist,
skulle genom en tillökning i fyllnadsafgiften
ersättas; uti hvilket beslut de öfrige RiksStånden
blifvit inbjudne, att sig med BorgareSiåndet
förena.
Herr aj Brinckman, Gustaf'. Det är väl af
Förstärkta Statsötskottet bestämt, att en öfverdöds-artikel
borde inrättas, och den har
äfven i Bevillningsutskottets förslag blifvit
uppförd till ett belopp af 416,000 Riksdaler,
Men sedan omständigheterna i den betydliga
jnon förändrat sig, att den i förstone antagne
Bevillningssumma blifvit med 250,000 Riksdaler
förminskad, under uttryckligt vilkor af
tvänne Stånd, att denna förminskning, endast
i afseende på öfverflöds-artikehi, borde äga
rum i årerstå endast 166,000 Riksdaler, h villbas
fördelning på alla de förbrukningar, som
i öfverflöds-artikeln äro innefattade, medför
samma vidlyftighet och besvär för uppbqrden5
Den 15 Jmiii
9
utan att bereda någon synnerlig nytta. Jag
skulle derföre tro, att i stället för de manga
obetydliga afgifter, som i nuvarande förb ål-'
Lande uppkomma, endast fyllnadsafgiften kunde
bibehållas, i hvilken händelse den efter
uträkning uppgick till 10 skillingar i ett för
allt af hvarje Riksdaler efter Andra Artikeln}
Qch jag tror att hvar och en vore dermed
mera belåten, än med de mångå särskilta uppgifter,
som öfverfiöds-artikeln skall medföra,
i synnerhet som den fattige derigenom befriades
från en skatt, ä sådane varor, hvilka varian
för honom gjordt oumbärlige} hvarföre jag
vågar vördsammeligen hemställa Välloflige BorgareStåndets
inbjudning till Högloflige Ridderskapets
och Adelns bifall.
Friherre Cederström, Jacob: För min dei
inser jag icke, huru ett genom Nämnd vid
denna Riksdag fattadt beslut nu kan undergå
förändring. Sådant strider åfmindstone mot gällande
förmer. Fråga kan nu ej vara om annat,
än hvilka artiklar skola undergå nedsättning,
sedan 250,000 Riksdaler komma att afgå
på de förut gällande algifterne, och öfver
denna fråga skall Bevillningsutskottet afgifva
Utlåtande} men Nämndens beslut, att afgift
för öfverflöd skall äga rum, kan icke af na
varande Riksens Ständer återkallas,
Herr Manner stam, Johani Jag är förekommen
af Friherre Cederström; mea begagnar
tillfället för att hemställa, om icke, da Rikgens
Ständer beslutat minska den föreslagna
t
Din 15 Junti.
Beviliningen tmd 250,000 Riksdaler, men deri
jemte genom deras Nämnd stadgat, att en öf~
verflöds-afgift skulle utgå till fyllande af den
brist, som vid Bsvillningens utgörande efter
3815 års Författning yppats, denna öfverflödsafgift,
utan att iäggas på inhemska så kallade
öfverflödsvaror, endast borde falla på det verkliga
öfverflödet, eller utländska luxe-artiklar, jag
hämtar så mycket mera stöd för denna hemställan,
som fyllnads-afgiften är högst olämpelig,
faller Landet till last, och redan blifvit
med mycket skäl af Riksens Ständer vid denna
Riksdag afskaffad. Jag anhåller för öfrigt,
att Bevillningsutskottet må anmodas, att föreslå
de öfverflöds-artiklar, hvilka, vid det nu
mera ändrade iörhällandet, med afgift böra beläggas.
Herr af Brinckman : Jag delar visserligen
de tvenne sist talande Ledamöternes öfverty.
ge-lse, att Riksens Ständers beslut böra stå fast,
och gå i verkställighet, men härvid möter, att
då två Stånd, nemligen Preste- och BorgareStånden
bestämdt förklarat , att genom ds
250,000 Riksdaler, hvilka å Bevil Iningssumman
komma att afgå, de föreslagne öfverflödsafgift
terne skulle försvinna, så mäste målet, i fall
de andra Stånden ej i enahanda beslut instämma,
återgå till Nämnd, och Bevillningsutskottet
först derefter komma i tillfälle, att afgifva
dess slutliga project. Men då allt detta skulle
borttaga en stor del af den återstående dyrbara
tiden, hemställer jag, om det icke vore
bättre, att till dess vinnande, förena sig i Bor^
Den 15 Junit.
gareSiåndets beslut, helst ingen lärer vara,
sorn ej heldre underkastar sig att betala 6 sk.
tillökning i (orra fyllnads-afgiften , än en
mängd obetydlige afgifter lör ett och samma
ändamål.
Friherre Cederström: Det är ofta möjligt,
att, sedan ett beslut blifvit fattadt, finna jeinkpingar
deruti nyttiga och behofliga, men forpierne
medgifva ej, att vid detta tillfälle göra
en sådan förändring, och jag tror, att det är
långt nyttigare och nödvändigare, att iakttaga
detri, än att ingå i ett olagligt förslag till rättelse
uti ett beslut, om ock det enskilta interesse!
vid en siik noggrannhet skulle befinnas
lidande,
Att den fråga Preste- och BorgareStånden
väckt, skulle gå till Nämnd, vöre rakt stridande
mot Grundlagen j och att Preste- och
BorgareStånden velat ändra Nämndens förut
fattade beslut bevisar blott, det de dervid åsidosatt
formerne. Om Riksens Ständer derifrån
afvika, måste den Styrande Magten slutligen
återföra dem till Grundlagens iakttagande,
ty i annan händelse kan hvarje beslut
i ett påföljande Plenum genom ett motsatt upphäfvas
eller förändras. Frågan är helt enkel
den, hvilken eller hvilka BevillningsArtiklar
skola undergå nedsättning, sedan 250,000 Riksdaler
komma att afgå från Bevillningssummans
belopp, men icke ett helt uteslutande af någon
redan fastställd artikel. Jag tror således
att Ridderskapet och Adeln icke kan göra an
-
I£ De» 15 Junit.
nät, än förblifva vid dess i detta ämne en
gång fattade beslut.
Grefve von Lantingshausen ] Hlbrect, samt
Herr Manner stam, Johan, förenade sig med
Friherre Cederström*
Hant Ex c ellene e Herr Grefven oell LandtMarskalken
hemställde, om icke, enär Ridderskap
pet och Adeln redan den 9 dennes funnit godt
anmoda Bevillningsutskottet, att föreslå de BevillningsArtiklar,
å hvilka, i följd af den utaf
Ridderskapet och Adeln likaledes beslutade
minskning i Bevillningen, nedsättning kunde
äga rum, samt det Förstärkta StatsUtskottet
den y sistlidne April genom anställd votering
stadgadt, det en öfverflöds-afgift skulle utgå
genom taxering af vissa öfverflöds-artiklar,
och derest den erforderliga summan icke kunde
på annat sätt erhållas, en fyllnads-afgift
utgöras, för LandtTulls ersättningen, Ridderskapet
och Adeln behagade anse, att det vid
Förstärkta Statsötskottets i denna fråga, en»
ligt 71 §. Regerings-Formea, sålunda fattad©
beslut, borde förblifva.
Ropades Ja,
Anmältes och emoftogs Hans Excellence Hof.
Canceller en Herr Friherre af Wetterstedt, hvilken å
Kgl. Maj:ts höga vägnar aflemnade Dess Nådiga
Proposition till Riksens Ständer^ rörande be
-
Den 15 Junii,
13
hofvet af särskilta penninge-tillgångar, till
upphandling af Spannmål. Gifven Stockholms
Slott den 12 Junii 18 18-
Hrns Excellence Herr Grefven och Landtj
Marskalken anmodade Hans Excellence Herr
HofCancelleren, att till Kongl. Maj:t framföra
Ridderskapets och Adelns underdåniga vördnad,
jemte försäkran, att Kongl. Maj.-ts Nådiga
Proposition skulle med första till handläggning
företagas.
Sedan Hans Excellence Herr HofCancelleren
blifvit på vanligt vis utbeledsagad, upplästes
och remitterades till Stats- samt BancoUtskotten
Kongl. Maj:ts Högstbsrörde Nådiga
proposition.
Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och EkonomieUtskottets den 8 dennes
afgifne , samt den 11 derpå följde på bor-,
det lagde Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
angående föreslagne ändringar uti Författningarne
rörande Skogarne i Riket; fann Ridder-j
skåpet och Adeln, att, enär sistnämnde Be*
tänkande redan blifvit den 2 dennes af Ridderskapet
och Adeln bifallit, Utskottets ifrågavarande
Utlåtande borde läggas till Haadlin-,
garne.
14
Den 15 Junit.
Föredrogos å nyo och gillades följande
från nedanriärande Utskott inkomne, samt den
9 och 11 dennes på bordet lagde, Utlåtanden:
Frän StntsUtskottct:
Af dm 4 dennes, i anledning af Riksens
Ständers Revisorers Berättelse om RiksgäldsVeiket
i den de!, som angår det under sistnämnde
Verk lydande GeneralAssistanceCoatoir,
samt öfver de hös RiksStånden väckte
motioner i samina ämne.
Från Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskotten *
Af den 8 dennes, öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets den 16 sistlidne April meddeldte
Betänkande, om inrättande af Allmänna
Arbets- och Correctionshus på Borgholm och
i Wadstena.
Från BaneoUt skott et:
Af den 10 dennes, angående prägling aleri
medalj till åminnelse af vigtiga händelser under
närvarande Riksmöte.
Från Lag- samt Allmänna Besvärs- och
RkonomitXJt skotten:
Af dm 3 dennes',
1) Rörande väckt motion om öfverseende
Dm 15 Junti.
15
Och granskning af hvad Allmänna Lagen och
SkogsOrdningen innehålla, i afseende å Skogshushållning
och åverkan.
2) Angående gjorde anmärkningar vid Utskottens
den 16 sistlidne Mars meddeldte Betänkande,
i frågan om förändringar uti de rörande
Enskiftes delningar utfärdade Författa
ningar.
Från Allmänna Besvärs- och EkonomieUtslottet'.
1) Af den 1$ sistlidne Behrnard, \ anledning
af väckte frågor så väl om upphörande af frikallelsen
för Ridderskapet och Adeln från deltagande
med Borgerskapet uti kostnaderne för
deras Hus och Tomter i Städerne .till KyrkoPrest-
Skole- och RectorsBoställs-byggnader,
samt öfrige StadsEgendomar ålagde skyldigheter,
som ock derom, att de onera, hvilka tillhöra
Gårdsägare bland Städernes Borgerskap,
måtte utsträckas till alla Fastighetsägare i Städerne
utan undantag.
2) Af den 8 dennes, öfver det af Kongl.
TabellCommi6sionen aflemnade sammandrag af
TabellVerket för sednast förflutne qvinquen*
nium, jemte förslag till ändringar och förbättringar
uti Tabellernes framtida inrättning,
3) Af samma dag, innefattande förslag till
jemkning emellan RiksStånden i deras fattade
i6
Ben 15 Junit.
beslut, rörande frågan om skyldigheten att afskala
barken å utsynte Ekar.
Då nu å nyo föredrogs Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkouomieUtskottens den
8 dennes afgitne, samt den 11 derpå följde
på bordet lagde, Utlåtande i anledning af
gjorde anmärkningar vid Utskottens den 26
sistlidne April meddeldte Betänkande öfver
Kongl. Msjtts Nådiga proposition, angående
särskilte anstalters vidtagande, till förekommande
af stegring i priset på det grofva brö-i
det i Hufvud;itadenj fann Ridderskapet och
Adeln, att, enär sistnämnde Betänkande redan
blifvit den 4 sistlidne Maj af Ridderskapet och
Adeln bifallit, Utskottens ifrågavarande Utlåi
tande borde läggas till Handlingarne.
Vid förnyad föredragning af Stats- och
LagUtskottens den 4 dennes afgifne. och den
1 r derpå följde på bordet lagde, Utlåtande, i
anledning af gjorde anmärkningar vid Utskot-j
tens den 17 sistlidne April meddeldte Betänkande
öfver väckte motioner, om nödvändig-:
heten att förekomma afgörande emellan Riksdagarne
utaf sådane mål, hvilka tillhöra Riksens
Ständers pröfning, samt om förbuds utfärdande
att. utan Riksens Ständers föregångne
beslut, proponera någon allmänhet utgifter}
fann
Den 15 Junit
17
fann Ridderskapet och Adeln för godt, att
enär sistnämnde Betänkande redan blifvit af
de öfrige trenne Respective RiksStånden bi-*
fallit* för sin del dervid rid mera låtit bero.
Hant Éxcellence Herr Grefven och Landt-i
Marskalken tillkännagaf, att Kongl. Majri behagat
genom anslag i Nåder kalla Riksens StänJ
der, att kl. i i dag sig å RiksSalen infinna; och
Som liden dertill nii vore inne* Samt underrättelse
ankommit, att de öfrige RiksStånden redan
till Rikssalen Sig begifvif* hemställde tians
Éxcellence i öm ej Ridderskapet och Ådeln nu
behagade dit afgå* samt sedeririera Vid hedgången
derifrån åtskiljas*
Mani Éxcellence Herr Grefven och Lotti-*
Marskalken afgick derefter med Ridiirskapst
beh Adeln till RiksSalen, hvarest Hans Extellence*
Statsministern för Utrikes Ärenderne
Herr Grefve von Engeström på Kongl. Majris
Nådigste befallning meddelade Kongl. Majris
Nådiga svar på åtskilige af Riksens Ständer
1 underdånighet framställde så väl Grundlaga
ändringsförslag* 60m Lagfrågor*
Ridd, 0, Ad, Prof, VII* B, II* Åfd. 2.
l8 Dell 16 Jtinii f% m.
Högloflig® Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
vid nedgången från Rikssalen kl. tre
qvart till 2 eftermiddagen.
In fidem Protoeolli
O. J. Lagerheim.
Tisdagen den 16 Junii*
Plenum kl, 9 förmiddagen»
Justerades följandet
Utdrag af Protocollet, hållet hos Hog;
loflige Ridderskapet och Adeln , vid
Urtima Riksdagen i Stockholm, deri
15 Junii 1818,
S. D . Remitterades till Stafs- och BancoUtskotten
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till
Riksens Ständer, rörande behofvet af särskilta
penninge-tillgångar till upphandling af spann;
mål. Ut supra.
S. D. Då nu föredrogos följande från de
Den 16 Junii f. m.
19
andre Respective RiksStånden ankomne Pro-5
tocollbUtdrag, nemligen:
Från Pr este Ståndet\
Af den 5 dennes, innefattande åfskiHige af
Freste-Ståndet beslutade|rättelsajr uti LagUtiskottets
förnyade Utlåtande, rörande det af
Kongl. Maj:t till Riksens Ständers antagande
i Nåder framställde Förslag till en ny Coa*
cursLag.
Från BorgareStåndet:
Af den 9 dennes, innehållande de af Ståndet
vid LagUtskottets förnyade Utlåtande, rötande
Förslag tillden ny ConcursLag, gjorde
rättelser.
Från BondeStåndet '.
1) Af den 2q mtlidne Maji, innefattande
étt tillägg uti ExpeditionsUtsköttets förslag
till Riksens Ständers underdåniga skrifvelse
till Kongl. Maj:t, angående Båtsmamlndelniriii
gen i Blekinge.
2) Af den 8 dennes, innehållande ett tiI-3
lägg till StatsUtskottets förnyade Betänkande,
angående Skånska Roteringen 3 uti hvilka rätielser
och tillägg Ridderskapet och Adeln blifvit
inbjudit, att sig med de öfrige RiksStånden
förena; fann Ridderskapet och Adeln för
godt, att vid fine i berörde frågor redan fat-i
20
Den 16 Junii f. mi
tade beslut, utan all förändring förblifva# Ut
supra.
S- D. Då nu å nyo föredrogs den i Constitil.
tionsUtskottets den 15 sist!, Maj meddeldte.samt
den 23 i samina månad på bordet lagde, Utlå<#
tande, gjorde hemställan, att under erkännande
af BondeStåndets uti 24 §. Riksdagsordningen
förvarade rätt, att, med undantag af Secreteraren,
hvilken af Konungen utnäinnes, efter
eget val tillsätta eiri CancellieBetjening vid
Riksdagarne, BondeStåndet måtte, genom Riksens
Ständers samfälta bemedling till denna
rätts obehindrade utöfvande i framtiden förhjelpas;
äfvensom BondeStåndets uti ProtocollsUtdrag
af den 27 sistlidne Maji till berörde
hemställan lemnade bitall, ansågs detta
ämne icke erfordra någon.åtgärd af Ridderskapet
och Adeln. Ut supra.
S. D. Föredrogs Borgare-Ståndete detl
H dennes aflåtne Protocolls-Utdrag, innehållande,
att sedan Ståndet, i anseende till de
750,000 Riksdaler Banco, hvilka Statsverket
ärligen skulle till Banken inbetala, funnit ej
mera än 500,000 K:dr böra infordras om året
från Och med 1819 till och med det år, då
nästa Riksdag inträffar, utan skillnaden emellan
desse summor eller 250,000 Riksdaler om
året användas till förekommande af Bevillningens
ökande, och att de föreslagne öfverflöds-afgifterne
dymedelst må komma att försvinna,
BorgareStåodet tillika funnit anleda
ning, att härmed beledsaga det förklarande,
Dm 16 Junit f m.
si
att de 166,000 Riksdaler, som vid 1815 års
Bevillnings utgörande befunnits vara en brist,
skulle genom en tillökning i fyllnadsafgiften
ersättas; uti hvilket beslut de öfrige RiksStånden
blifvit inbjudne, att sig med BorgareStåndet
förena 5 men som Ridderskapet och
Adeln redan den 9 dennes funnit godt anmoda
Bevillnings-Utskottet, att föreslå de BevillningsArtiklar,
å hvilka, i följd af den utaf
Ridderskapet och Adeln likaledes beslutade
minskning i Bevillningen, nedsättning kunde
äga rum, samt det Förstärkta StatsUtskottet
den y sistlidne April genom anställd votering
stadgat, det en öfverflöds-afgift skulle utgå
genom taxering af vissa öfverflöds-artiklar,
Och, derest den erforderliga summan icke kunde
på annat sätt erhållas, en fyllnads-afgiffc
Utgöras, för LandtTulls ersättningen, ty ansåg
Ridderskapet och Adeln det böra vid det
Förstärkta StatsUtskottets i denna fråga, enligt
71 § Regerings-Formen, sålunda fattade
beslut förblifva. Ut supra,
S. D, Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs och EkonomieUtskottets den 8 dennes
afgifne, samt den 11 i samma månad på bordet
lagde Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
angående föreslagne ändringar uti Författningarne
rörande Skogarne i Riket; fann Ridder-;
skåpet och Adeln, att, enär sistnämnde Bew
tänkande redan blifvit den 2 dennes af Ridderskapet
och Adeln bifallit, Utskottets ifrågava-r:
32
Ben 16 Junit f. «*»
rande Utlåtande borde läggas till Handlingarne.
Ut supra.
S D. Föredrogos å nyo och gillade^
följande från nedannämnde Utskott inkomne,
samt den 9 och 11 dennes på bordet lagde*
Utlåtandcp:
Från StatsUtskotiet:
Af den 4 dennes, i anledning af Riksens
Ständers Revisorers Berättelse om Riksgäldsr
Verket i den del, sorn angar det under sistnämnde
Verk lydande GeneralAssistanceConr
toir, samt öfver de hos RiksStånden väckte
motioner i samma ämne.
Från Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Economie- Utskotten:
Af den 8 demus, öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets den 16 sistlidne April meddeldtfc
Betänkande, om inrättande af Allmänna
Arbets- och Correctipnshus på Borgholm och
i Wadstena.
Fi ■ån BaiuoUishottet ■
Af den ro dennes, angående prägling äfen
medalj till åminnelse af vigtiga händelses under
närvarande Riksmöte.
jDen 16 Junti f. ml
*3
Fran Lcig- samt Allmänm Besvärs~ och
Ek onotnie Utskotten;
Af dm 3 dennes;
1) Rörande väckt motion om öfverseende
och granskning af hvad Allmänna Lagen och
SkogsOrdningen innehålla, i afseende å Skogs*
hushållning och åverkan.
2) Angående gjorde anmärkningar vid Utskottens
den 16 sistlidne Mars meödeldte Betänkande,
i frågan om förändringar uti de, rörande
Enskiftes delningar, utfärdade Författa
ningar.
Fran Allmänna Besvärs- och Ekonomie!)'tskottet 1
F) Af den ig sistlidne Fehrnarii, i anledning
af väckte frågor så väl om upphörande af frikallelsen
för Ridderskapet och Adeln från deltagande
med Borgerskapet uti kostnaderne för
deras Hus och Tomter i Städerne till Kyrko-?
Frest- Skole- och RectorsBostälIs-byggnaders
samt öfrige StadsEgendomar ålagde skyldighet
ter, som ock derom, att de onera, hvilka till-?
höra Gårdsägare bland Städernes Borgerskap,
måtte utsiräckas lill alla Fastighetsägare i Städerne
utan undantag.
2) Af den S dennes, öfver det af Kongl.
TahellCommissionen aflenmade sammandrag af
TabellVerket för sednast förflutne qvincjuee*
Dm 16 Junii }. »«.
pium jemte förslag till ändringar och förbät»
triugar uti Tabellernes framtida inrättning.
3) Af sar,irna dag, innefattande förslag till
jemkning emellan RiksStånden i deras fattade
beslut, rörande frågan om skyldigheten att afskala
barken å utsynte pkar. Vi supra.
S D. Då nu å nyo föredrogs Stats- samt Ali*
manna Besvärs- pqh EkonomieUtskotfens dep
8 dennes afgitne, samt den if i samma månad
på bordet lagde, Utlåtande j anledning af
gjorde anmärkningar vid Utskottens den 26
sistlidr.e April meddeldte Betänkande öfver
Kongl. Mstpt? Nådiga proposition, angående
särskilte ansfalters vidtagande, till förekom-?
mande af stegring i priset å d?t grofva brödet
i Hufvudstaden; fann Ridderskapet och
Adeln, att, enär sistnämnde Betänkande redan
blifvit flen 4 si$tlidne Maji af Ridderskapet och
Adeln bifallit, Utskottens ifrågavarande Utlå<j
lande borde läggas til! Handlingarne. yt
SiPFa
-
S- D. yid fprnyad föredragning af Stats- och
KagUtskottens den 4 dennes afgifne, samt dep
11 i samma månad pa bordet lagde, Utlåtande, \
anledning af gjorde anmärkningar vid Utskotfens
den 17 $istljdne April ineddeldte Betan*
bände öfver väckte motioner, oiq nödvändigKefen
att förekomma afgörande emellan Rik^
gggame utaf sådane t^tåT, hvilka tillhöra Rifei
ja*.
Den 16 Junti f. m.
25
sens Ständers pröfning, samt om förbuds utfärdande,
att, utan Riksens Ständers föregångne
beslut, proponera någon allmänhet utgifter;
fapn Ridderskapet och Adeln för godt, att,
enär sistnämnde Beränkancje redan blifvit af
de Irenne öfrige Respective RiksStånden bi fal—
Jit, lör sin dej dervid nu mera låta bero. Ut
supia.
JJpplästes och lades på bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne Memorial
pch Utlåtanden:
Från SiafsUlskottet:
Af den 10 denne t:
1) Öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets
Betänkande angående Recognjtionssko^
parne.
2} Öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets
Betänkande, angående Krono-skogarJ
nc6 användande.
3) Öfver gjorde anmärkningar i fråga om
gn förbättrad hushållning med Ekaskogarue.
Från Stats- sanit Allmänna Besvärs- och
fLketlopiie-Utskott en:
1) Af den 8 dennes, I anledning af gjorde
äPtnärKpingar yid UlsKottens Betänkande, an-i
26
Den x 6 Junti f. m:
gående väckt fråga om inrättande af en BergJ
verks Skola.
Af den 10 denne f:
2) I anledning af väckt motion om för-*'
ändring i Indelta Regementernas beklädnadsätt,
3) Öfver gjorde anmärkningar vid Ut-*-  skottens Betänkande, rörande Afrads- och Kro^
notiondeSpannmålens utgörande m* m
4)
I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens Utlåtande öfver Herr Munck
af Rosenschöids Anförande, angående vidtagande
af sådane medel, hvilka återföra välmåga
inom Landet.
5) Öfver gjorde anmärkningar vid Utkottens
Betänkande, angående Höganäs Stemj
kolsVerks öfvervägande af Staten.
Hans Excellmce Herr Grefven och LandiMar
skalk en tillkännagaf, att till Hans Maj:£
blifvit öfverlemnstde Kongl. Maj:ts sistlidna
gårdag å RiksSalen uppläste Nådiga Tsl till
Riksens Ständer, angående sanction å Grund^
lags-frågor och Lagfrågor, samt hemställde,
om icke Högsfberörde Nådiga Tal nu kunde
inför Ridderskapet och Adeln uppläsas, fös
att uti dagens Protocoll iatagas.
Bifölls.
Den 16 Junti f.
27
Härefter upplästes följande:
Välborne, Ädle och Välbördige, Ärevördige,
Vördige, Vällärde, Äreborne,
Förståndige, Välaktade, Hedervärde
och Redelige, Gode Herrar
och Svenske Män!
Sedan J, Gode Herrar och Svenske Män,;
under den li sistlidne April, till vinnande af
Mitt Nådiga bifall, öfverlemna de lagligen
beredda, från 1815 åre Riksdag hvilande, samt
vid innevarande af Eder gillade och antagne
förslag till ändring i Rikets Grundlagar; har
Jag, efter att hafva inhämtat Mitt StatsRåds
underdåniga tankar, stannat i följande
beslut:
Till hvad J, angående 41 och 81 §. §. af
RegeringsFormen, samt 3 §. 9 morn., 5 §., t,
4, fij 7, 8 momenterne af TrycktrihetsFörordningen
i underdånighet föreslagit, har Jag
hatmed velat lemna Mitt Nådiga bifall.
Deremot har Jag icke funnit skäl sitt gilla
<?ch antaga de af Eder föreslagne förändringar
uti 29 och 37 § §. af RegeringsFormen, 68
§. af Riksdagsordningen, samt uti 1, §., 5, 6,
7 och 8 momenterne, och 4 §. 7 momentet af
TryckfrihetsFcrordningen,
Jag föxblifver Eder, Gode Herrar och
28
Den 16 Junit f. nu
Svenske Män med all Kongl. Nåd ock Ynnest,
städse väl bevågen.
carl johan.
Enligheten med Höga Originalet, intygar
<3, af Wetterstedt.
Kongl. Maj:ts Tal till Rikets Ständer, rörande
Sanction å Lagfrågor, uppläst på Rikssalen,
i Stockholm, den 15 jonii 1815.
Välborne, Adle och Välbördige, Ärevördige,
Vördige, Väliärde, Areborne,
Förståndige, Välaktade, He,
dcrvärde och Redelige, Gode Her-?
rar och Svenske Män!
Uti underdånig skrifvelse af den 2 sisN
lidne Mars håfven J, Gode Herrar och Sven-;
ske Män, hos Mig i underdånighet anmält,
hurusom, enär uti mål, sorn å lif och ara gå,
de beslut, hvilka fattas af KämnersRätterne uti
Stockholm och RådstuguRätterre i de Städer,
der KämnersRätt endast ransakar, alltid skola
understälinsHofRäUens pröfning, och hvad ii issa*
ker angar, HofRättensDomar än vidaretill Kongl.
Maj;ts skärskådande öfverlemnas, J ansett de
skäl, hvilka föranledt till den, genom Kongl.
Förordningen den 19 Julii J 815 stadgade förändring
i domfört antal Ledamöter i HofRätterne,
vara ännu mera gällande, att i enahanda
Dm 16 Junii f. m,
29
»ion förminska antalet af de Ledamöter, hvilka
i Kämners- eller RådstuguRatterne böra öfverVara
dylika måls afgörande, äfvensom J, beträffande
andra mål, som i RådstuguRätt förekomma,
ansett det innefatta en stridighet i
Lagskipningen, att då i ÖfverRätt alla mål,
utom de, hvilka å lif och ära gå, kunna pröfvas
och afgöras af fyra Ledamöter, så vida
de äro om slutet ense, likväl uti RådstuguRätt,
ehuru UnderDomstol* fem Ledamöter erfordras,
för att utgöra ddtnfört antal} Och håfven
J, på dessa skäl, för Eder dei beslutit den
förändring i 23 Cap- 1 §« RättegångsBalken,
att KämnsrsRätteme i Stockholm Uti de brottmål,
som å lif och ara gå, samt RådstuguRärterne
i allmänhet uti dessa och alla andra
mål, må anses Domföre, då tfe Ledamötar der-,
uti såsom Domare deltaga.
Efter det Jag häröfver inhämtat Mitt Stafse
Råds och Högsta Domstolens underdåniga utlåtande,
har jag, tili hvad J* Gode Herrar
Och Svenske Män, sålunda hemställt, i Nåde?
Velat lemna bifall} hvarom Jag i behörig ord-:
ning viii låta Kungörelse utgå. /
J häfvert afvert, Göde Herrar och Sven4
ike Män, Ufi underdånig skrifvelie af dea 31
nasti. Mars förmält, att då fråga hos Eder blifvit
väckt, huru 12 Cap. GiftermälsBalken bör förJ
Stås, i afseende på beskaffenheten af de betyg,
hvarmed för Presten må styrkas, att,afvittring
är lagligen skedd, när Enkling elier
Enka skall träda i annat gifte, J väl å ena §i«
30
Dsii 16 Junii f. mi
dan funnit nödvändigheten af de stadganden r
§. innehållerj att Enkling eller Enka ej får ingå
nytt Giftermål, förrän den aflidne Makans
Arfvingar blifvit afvittrade, och att, till förekommande
af denna Lags öfverträdelse, vigsel
ej må tillåtas, innan afvittringen kan bevisas^
men ock, å den andra, antagit, att det af Lagstiftaren
nyttjade ordalag: det afvittringen skall
vara lagliga skedd, så mycket mindre kunde
åsyfta, att den Prest, hvilken viger Enkling
eller Enka till nytt giftermål, dessförinnan bör
pröfva afvittringens laglighet, som en sådan
pröfning och utredning både öfverskrider hans
Embetsbefattning, och jemväl ofta blefve för
honom omöjligj i sammanhang hvarmed J,
Gode Herrar och Svenske Män, trott Lagens
kraf och ändamål i förberörde föreskrift fullkomnad!
och vunnet, då Enkling eller Enkl
för Prosten, sorn förrättar vigseln, med behöriga
handlingar visare att qvarlåtenskapen efter
den aflidne Maken är upptecknad, och
boet emellan den efterlefvande och den dödes
arfvingar deladt, utan att Presten behöfver ingå
i forskning om uppteckningens och delningens
laglighet, eller huruvida, på grund af
den sistnämnde, hvarje arfvinge utfått hvad
honom dervid blifvit tillagdt j och i händelse
otn delningen uppstått tvist, som ej kunnat
genom förening biläggas, borde Giftermålet
och vigseln derigenom icke uppehållas och
hindras, enär Enkling eller Enka hos Domaren
eller Konungens Befallningshafvande ställer
godkänd borgen för hvad somomtvistas•, utaf
hvilka skäl, och emedan Lagen icke så full-,
Den 16 Junii f. ;n.
3i
hemligen bestämmer, hvad Prest vid ifrågavarande
tillfälle bör iakttaga, att ju ovisshet hos
honom kunde uppstå, huruvidt hans plikt må
sträcka sig, J föreslagit en dermed enlig Förklaring
öfver 12 Cap. i och c- §. GiftermålsBalken.
Efter mitt StatsRåds och Högsta Domstol
lens hörande, bar jag i nåder samtyckt till
berörde eder underdåniga hemställan, samt för^
ordnat, att till förtydligande af hvad som bötr
förstås m d de deri förekommande orden: ”behörige
handlingar”, skaili den förklaring, som
derom kommer att utfärd:?s> närmare bestämmas,
att hvad afvittring beträffar, Präst äger
förrätta vigsel, då för honom uppvisas Bouppteckning
efter dea afledne makan, sarnt antingen
ett af behörig person hållet arfskifte,
underskrifvet af samtelige Sterbhusdelägare *
och om någon af dem omyndig är, af tillförordnad
Förmyndare, eller och vederbörande
Arfvingars, samt Förmyndares bevis och erkännande,
att delningen af den afledne Ma*
kans qvarlåtenskap skedd är.
Jemväl håfven J, gode Herrar och Sven-!
ske Män, medelst underdånig skrifvelse af den
1 sisth April, anmält Eder finna Lagen i 17
Cap GiftermålsBalken om mannens och hustruns
fördel af bo oskifto icke så bestämd,
att ju hos Domare kunde derom uppstå olika
begrepp, ledande till vidlyftiga och kostsamma
Rättegångar. samt derföre i underdånighet
hemställt om en sådan förklaring; ”Att efttr*
32
Dan 16 Junii f. m.
lefvande Makes fördel, till det i Lagen utsatte
belopp, icke ina af andre det oskiftade boets
tillgångar, än den i boet befintliga lösa egendom
, beräknas Och utgå”.
Sedan mitt SfafsRåd och Högsta Domstolen
häröfver blifvit hörde, har Jag tagit detta
ärende i öfvervägande , och ehuru Jag anset
hvad Lagen derom Stadgar, icke annorlunda
kunna förstås, än att den efterlefvande make
tillkommande fördel bör endast af boets lösören
beräknas, vill Jag dock, då Olika meningar
derom uppkommit, och J gode Herrar
och Svenske Män, begärt en närmare förklaring
öfver Lagens berörde föreskrift, dertill
lemna mitt nådiga bifall.
Edligt 1 underdånighet aflåten ytterligar»
skrifvelse under den i sist!. April, håfven J
funnit, att sedan Allmänna Brandförsäkringsverket
blifvit inrätCadt, kan det icke förvägras
den, söin antingen, efter 24 Gap. 5 §.
ByggningaBaikert, äf skyldig att gifva Brandstad,
eller uti särskildt inom Häradet eller
Socknen afslutad Brandstadsförtning ingått, att,
om han för sig ansåg förmonligare, uti nämnde
Allmänna Verk försäkra större eller min4
dre dtl af den vid Hemmanet eller egendomen
varande åbyggnad, hvaraf blefve en följd,
att Hemmans- eller Egendomdnnehafvare, när
ban begagnat denna anstalt, och tagit försäkring
å hela åbyggnaden eller någon del deraf#
icke vidare är pligtig, att fullgöra hvad be*
rör
-
Den 16 Junti f. m,
3i
förde § föreskrifver, men deremot icke eller
berättigad till den ersättning för afbrände hus,
som nästföregående 4 § utstakar, och att han
älven äger för sig öppet, att frånträda den
brandstodsförening, hvari han förut kan vara
delägare} dock som i Allmänna Brandförsäkringsverket
icke lemnäs försäkring å lös egendom,
men sistnämnde 4 $. förmår, att Hemmans-åbo,
vid timande eldskada, skall njuta
ersättning för bortmistad säd , föder och den
boskap, som till gårdens bruk tarfvas, hvarom
ofta i Brandstodsföreningarne öfverenskommes,
borde denria rättighet för ifrågavarande
Hemmans- och Egendoms-innehafvare, likasom
hans motsvarande skyldighet, att, i jemlikhet
dermed, deltaga uti gäldandet af en sådan lösöre-ersättning
till andre brandskadade, oförändradt
bibehållas , så vida sådant icke vore
6tridande emot träffade och stadfastade brandstodsföreningar;
äfvensom något hinder derigenom
icke uppstod för de öfverenskommelse!:
till dylik förening, som hädanefter kunde ingås,
dervid vederbörande ägde tillgodonjuta
den frihet och den oberoende rätt, sorni Kongl.
Resolutionen på Allmogens besvär den $ December
1766. §. 43j samt Kongl. Förklaringen
den 1 Augusti 1770 blifvit brandstodsskyldige
i allmänhet förunnad; och ålåg, efter eder
tanka,- den, som i Allmänna Brandförsäkringsverket
sökt och vunnit försäkring på Åbyggnad
vid egendom å landet, att genast derefter
å nästa Lagtima Ting i Häradet, sådant till
öfrige, Brandstodslaget varande delägares ef-*
Ridd. 0. Ad. Prat. VII- B, II. Afd. 3.
34
Sen i6 Junti /. m.
terrättelse tillkännagifva och behörigen styrka;
hvarjemte, och om denne försäkringstagare
sedermera, genom underlåtenhet att uppfylla
sine hos Allmänna Brandförsäkringsverket
ingångtie förbindelser, gör sig förlustig utaf
sin der vundne rätt, kunde han ej för samma
åbyggnad i det förra Brandstodslaget, eller den
derom upprättade förening, åter ingå annorledes,
än efter delägarnes hörande och med deras
bifall; varandes utaf Eder föreslagit, att en
författning måtte utfärdas, med den ändring
och förklaring öfver 24 Cap. 4 och 5 §§.
ByggningaBalken, som J, Gode Herrar och
Svenske Män, för Eder del sålunda beslutit?
Till denna af Eder gjorde underdåniga
hemställan, har jag, efter mitt StatsRäds och
Högste Domstolens hörande, jemväl i Nåder
samtyckt.
Jag har vidare låtit Mig föredragas dels
Eder underdåniga skrifvelse af den 14 Mars
innev. år, hvarmedelst J, Gode Herrar och
Svenske Män, anmält Eder hafva antagit den
ändring uti 2 Cap. 5 §. Kyrkolagen: att med
undantag af sådane kungöranden, sorn hafva
en bestämd Gudelig syftning, och med hvilkas
uppläsande i Kyrkorne må hädanefter, på lika
sätt sorn hittills, förfaras, alla öfriga till Kyrkorna
ankommande Författningar, beslut och
underrättelser skola, när Gudstjensten är fulländad,
af Prästen från Predikstolen afkunnas,
dock att efter Predikan, och sedan bönerne äro
läste, Prästen lemnar menigheten kännedom,
Den 16 Junit f. m.
33
att den till berörde handlingars åhörande bör
vid Gudstjänstens slut i Kyrkan qvarstanna ;
dels ock en af BondeStåndet genom dess Taleman
särskilt afgifven underdånig ansökning,
att allmänna eller sådana ämnen, som böra
menigheten kungöras, måtte hädanefter som
hittills, ifrån Predikstolarne uti Landsiörsamlingarne
str»xt efter Predikans slut af Prästea
uppläsas.
Den af Eder, Gode Herrar och Svenske
Män, gemensamt föreslagne utväg att lemna
Allmänheten kunskap om Författningar och
Påbud, medelst uppläsande deraf från Predikstolen
efter Guds jenstens slut, synes väl lämpeligj
mende nyttiga töljder, som kunde vara
att förvänta af omsorgen, att från offentliga
Gudstjensten aflägsna allt, som ofördelaktigt
verkar på sinnet, bör dock icke utesluta afseenden
på Borgerliga Lagar och förpligtelse
till deras efterlefnad När ämnen, sorn dermed
äga sammanhang, förkunnas på en för
andagtsöfning bestämd stund, eller liksom i
förening med det andeliga, ger sådant o:vif*
velagtigt en kraftigare erinran om undergit\
venhet för Öfverhetens bud, samt lemnard;u.)
pare intryck och lif! gare åhåga till åtlydnad*
Ändamålet med Författningars kungörande i
Kyrkor å Sabbat skulle äfven möjligen förfelas,
om det skedde efter GudstjedsteDS slut,
helst af den frihet, som Kyrkololket i allmänhet
anser sig då äga, att åtskiljas, och skynda
till sina hem, kan förväntas, att de flest®
ej gifva sig tid att qvarstanna, utan bortgå;
36
Den t 6 Junit f. m.
hvarunder den tystnad, ordning och stillhet ^
som vid en fortfarande Gudstjenst råder, afbröts
till hinder för öfrige qvarblifvande, art
höra och fatta hvad för menigheten uppläses.
Väsendtligt och magtpåliggande är derföre, att
kungörandet sker högtidligen, o; h vid de tillfällen,
då Allmänheten har förbindelse, att
vara samlad , och uppmärksamheten lemnäs
ostörd, ett iagttagande, nödvändigt förnämligast
i afseende på Allmogen, som saknar den
lättare utväg andre kunna äga, att underrätta
sig om utkommande stadganden, och hvilket,
under de århundraden det i Sverige varit
föijdt, icke haft på Religionen någon menlig
verkan.
Sedan Jag, angående detta ärende inhämtat
Mitt StatsRåds och Högste Domstolens tan*
kar, har j>g af anförde skäl, ansett Mig icke
böra samtycka till Edert sistnämnde underdåniga
förslag.
Jag förblifver Eder, Gode Herrar och
Svenske Män, med all Kongl. Nåd och Ynnest,
städse välbevågne
CARL JOHAN.
Enligheten med Höga Originalet, intygar
G. af Wetterstedt.
I
Den 16 Jirm f, m.
37
Friherre Palmqvist, Magnus, uppläste föl*
jande:
Då, efter behörig motion, Banco-Utskottets
Betänkanden under den 10 Mars och 15 *
Maji, rörande befordringggrunderne till BancoCommissarie-tjensterne,
blifvit afgifne, enligt
hvilka, jemlikt hittills gällande, uppå formlige
öfverenskommelser RiksStånden emellan
grundade Författningar tredjedelen af desse syslor
böra tillfalla Adeliga personer, som sig uti
Bankens tjenst uppehållit, nu mera, jemlikt
Proto ollsötdrag ifrån Rikets Ständer, med af*
slag från Ridderskapet och Adeln under den
25 Maji, och med bifall ifrån Högv. PrästeStåndet
af den 29, ifrån Vällofl BorgareStåndet
af den 29, och ifrån Hedervärda BondeStåndet
af den 1 9 Maji, blifvit af BancoUtskottets
pluralitet ansedd vara en med trenne Stånds
beslut till verkställighet vidtagande Författning
om förändrade befordringsgrunder; har
så väl jag, sorn öfrige med Ridderskapets och
Adelns förtroende uti BancoUtskottet röstägande
Ledamöter ifrån ett sådant beslut oss
reserveradt; icke derföre att ju principen af
ett förändradt befordrings«ätt varit sann, med
Bankens nytta mest förenlig, samt, efter vårt
begrepp, gagneligare än den hittills gällande,
äfven för dem som komma i fråga till befor*
dran vid yppade ledigheter; men hufvudsakligen,
emedan det varit en Ridderskapet och
Adeln ifrån Bankens äldsta tider förbehållen
rättighet och förmon, den der icke, enligt vår
öfvertygelse, kan Ståndet frånkännas, utan
dess medgifvande beslut; hvilken reservation
38
Den 16 Junii f. in.
till BancoUiskottets Protocoller, jag ansett mig
böra, inför Eders Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken samt Höglofl. Ridderskapet
och Adeln vördsammast anmäla till den
åtgärd, hvartill Grundlagarne föranledav
Friherre Cederström, Jacob'. Friherre Palm-1
qvist har tillkännagifva, huru frågan blifvit
at de öfrige Stånden afgjord, samt att samtelige
Banco-Utskottets Ledamöter varit af den
tanka, att den foreslagne förändringen uti beJ
fordringsgrunderne inom Banken vore ganska
nyttig, men att Ridderskapets och Adelns Herrar
Ledamöter , i anseende dertill, att Adelsmäns
rätt till vissa Cotnmissarie-beställningar
ansågs vara en ifrån långliga tider Ridderskapet
och Adeln tillkommande förmon, emot
plural hetens beslut sig reserverat. Det är högst
v.gtigt, att blott det, som verkligen är ett
S ånds privilegium, såsom sådant betraktas.
Ty i annat fall, och om man ville gifva denna
benämning åt alla enskildfa corporationers
förmåner, skulle många mindre nyttiga Författningar
aldrig kunna upphäfyas. Det är klart,
att, enligt Grundlagen, icke några andra privilegier
finnas, än de, hvilka uttryckligen äro
med detta namn utmärkta. Annars skulle SkråOrdningen
med flere dylika kunna upphöjas
til! priviiegii-rang, och lika ifrigt blifva försvarade
Huru långt Preste- och BorgareStåndens
privilegier i sådant fall skulle utsträckas,
tror jag mig ej behöfva visa. Det är otvifvelagtigt
för Bankens väl nyttigast, att den
skickligaste antages till Verkets vigtigaste tjenst^
Den 16 Junii f. in,
39
och ehuru fråga är om en på öfverenskommelse
grundad rättighet, kan Ridderskapet och
Adeln likväl icke lagligen anse den såsom en
privilegii sak, utan synes mig böra låta all
ytterligare åtgärd i ämnet förfalla.
Herr Påhlman, Otto Fredric: I afseende på
frågan om Commissarie-beställningarne i Banken,
har Ridderskapet och Adeln redan fattat
dess beslut, och det kan ej nu förändras. Hvad
åter det beträffar, att blott verkliga Privilegier
rörö de, som enligt Grundlagen icke kunde
ett Stånd frånkännas, torde jag få erinra att
nämnde Grundlag i 114 §. upptager tvänne
andra ord som ej böra Förbigås, nemligen förJ
maner och rättigheter, och ibland dessa lärer
den, hvarom vi nu egentligen tala, jemväl fä
ett rum. Vi sakna ej exempel, huruledes tre
Stånds beslut i dess verkan blifvit genom ett
Stånds protest förhindradt. 1810 protesterade
PresteStåndet mot expeditionen af ett dylikt
beslut. Ridderskapet och Adeln instämde med
det Högvördige PresteStåndet, ehuru Ridderskapet
och Adeln i sjelfva saken var afen motsatt
tanka, och ExpeditionsUtskottet underrättades,
att ali påföljd af det bestridda beslutet skulle
förfalla. För min del anser jag det ej lämpeligt,
att Ridderskapet och Adeln af något
Stånd låter föreskrifva sig lagar, och jag yrkar
således, att Ridderskapet och Adeln, under
förblifvande vid Dess en gång fattade beslut,
genom ProtocollsUtdrag derom kungör
BancoUtskottet. Ty annars kunde, såsom en
gång förut skett, och på samma akäl, i hän
-
4©
Den 16 Junti f. m.
delse Ridderskapet och Adeln, Preste- och
BorgareStånden så funno för godt, BondeStåndet
uteslutas från deltagande i Bankens öfverstyrelse.
Skillnaden är alldeles ingen. I öfrigt
är det upplyst, att, när BondeStåndet år
]§oo ingick i garatitie af Banken, skedde sådant
med det uttryckliga förbehåll, att hvarken
då eller framdeles yrka någon förändring
uti de för samma Verk gällande ordningar,
stadganden och öfverenskommelser Det måste
bero af BancoStyrelsen att tillse det skicklige
Ynglingar i Bankens tjenst antagas, och att
dugliga personer komma till Commissarie-be
fattningen, hvilken jag dock icke tror vara
en så högst vigtig och kinkig post, att den
ju icke af hvar Och en med någorlunda kunskaper
och erfarenhet kan förvaltas. Jag hemställer
alltså, att Ridderskapet och Adeln, genom
ett ProtocollsUtdrag till BancoUtskottet,
bestrider all kraft af ett beslut, hvaruti Ridderskapet
och Adeln icke deltagit, och öfver
ett ämne, hvaruti Ridderskapet och Adeln engarn
äger förordna,
Friherre Ciderström: Jag skulle ogerna se,
att Ridderskapet och Adeln till de öfrige Stånden
affärdade ett ProtocollsUtdrag, med anledning
af ett beslut, hvartill Ståndet ej ägde laglig
rätt 3 ty om Ridderskapet och Adeln nu
fann godt förordna, att tre Stånds beslut skulle
vara utan kraft och verkan, vöre sådant rakt
stridande emot Grundlagen. Det igenfinnes ej
i något Privilegium, ej i Grundlagen, att en
tredjedel af Bankens Commissarie-beställninga?
Den 16 Junii j, m.
41
med Adelsmän skall besättas Denna förmon
grundar sig endast på gammal praxis. Tre
Stånd kunna väl ej utesluta det fjerde från
BancoStyrelsen, men ganska väl kunde hela
organisationen af Banken, genom Tre Stånds
beslut, förändras, helst det icke utgör nåcot
Grundlagsärnne. Då Riksens Ständer bestå af
Fyra Ständ, hvilka alla garanterat Banken,
måtte alla hafva lika rätt, att om dess förvaltning
förordna. BondeStåndet afsade sig väl
1668 garantien af den då inrättade Bank, emedan
det befarade, att dermed skulle gå lika
olyckligt, som med den Paimstruckska, men
sedan Ståndet efter den tiden flere gångor begärt,
att i garantien få deltaga, och genom
ensidighet derifrån blifvit afhållet ända till
1800, då det, i anledning af Herr von Schult,
zenheims förslag, i Bankens öfverstyrelse fick
sitt rum, hvarest dess röst sedan 1809 varit
lika gällande som hvarje af de öfrige Ståndens,
måtte ock BondeStåndet med de öfrige
Stånden äga lika rätt, att besitta de tjenster,
å hvilka Förvaltningen af Bankens angelägenheter
mäst beror. Likväl är här ej fråga om,
huru många af hvart Stånd skulle i denna förvaltning
deltaga, utan blott att skicklighet utan
afseende pä Stånd måtte bestämmas, såsom måttståck
för befordringar till ifrågavarande Cornmissarietjenster;
och att detta skulle medföra
väsendtlig nytta för Banken, derom är jag
fullkomligen öfvertygad, och många, jag hoppas
det, med mig. I öfrigt och hvad den föreslagne
Expeditionen heträffar, skaii jag ej söka
hindra densamma, emedan jag i alla fall
42
Den 16 Junti f. m.
förmodar, att Ridderskapets och Adelns proi
test blir utan verkan.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Den siste
värde Talaren har förment: ”Att det gamla
stadgandet, enligt hvilket en tredjedel af BancoCommissariernes
antal skulle utgöras af Ridderskap
och Adel, så mycket mindre kan anses
vara något af Grundlagen skyddadt privilegium,
som denna sak, alldeles icke der
omnämnes; och anser derföre de 3 öfrige Stånden
kunna i detta mål besluta med Riksens
Ständers rätt; samt följaktligen Ridderskapet
och Adeln alldeles icke vara i stånd, att hindra
ExpedidonsUtskottet, att till vederbörlig
handläggning upptaga Riksens Ständers, genom
3 Stånds pluralitet uttryckta beslut.’*
I an
ledning
häraf får jag blott erinra, att i 72 §.
Regeringsformen står: ”Riksens Ständers Bank
förhlifver hädanefter, som den hittills varit,
under Riksens Ständers egen garantie och
värd. så att den ostörd må förvaltas— - efter
de Ordningar, Stadgar och Reglementen, hvilka
redan gjorde äro &c.’’
När således Banco
Ofdningarne
äio garanterade af Grundlagen;
och CnncoOrdningarne åter innehålla, att en
tredjedel af BancoCommissarierne skall utgöras
af Adelsmän; så synes sistnämnde sak, på visst
sätt, verkeligen vara i Grundlagen upptagen,
och af densamma garanterad.
Friherre Cederström: Jag ber om ursägt,
att jag ytterligare uppehåller. Det är otvifvelagtigt,
att Banken skaU förvaltas i enlighet
Den 16 Junii f. m.
43
med föreskriften uti 72 § RegeringsFormen;
men man bör tillika erinra sig, att samina
Grundlag jemväl bestämdt utsätter de ärenden,
hvartill 4 Stånds sammanstämmande beslut
ovilkorligen fordras. Sådane äro Bevillnings^
frågor, sådane äro Grundlagsfrågor; men i alla
öfriga är 3 Stånds beslut fullkomligt gali
lande.
Herr Påhlman: Jag anhåller, att Riddar
husSecrsteraren
må uppläsa den §. i Regerings,
Formen, som handlar om RiksStåndens Privilegier,
rättigheter och förmåner. Det måtte
ej kunna hestridas, att vissa Commissariesyslors
besättande endast med Adelsmän äro en
jörman för Ridderskapet oeh Adeln, och hvilken,
så liten den än må vara, de öfriga Stånden
dock ej kunna Ridderskapet och Adeln
beröfva.
Sedan, i anledning af Herr Påhlmans be-i
gäran, 114 §■ i RegeringsFormen blifvit uppläst,
fortfor Herr Påhlman vidare:
Jag underställer nu, i följd af den upplästa
§:n, huruvida det ej fordras först alla 4
Ståndens sammanstämmande beslut, och sedan
Kongl. Majus sanction, för att kunna upphäfva
något Stånds privilegier, rättigheter eller
förmåner. Och då de 3 Stånden, oagtadt Ridderskapets
och Adelns dem kungjorda beslut,
fortfara att yrka eftergift af ifrågavarande förmån,
öfverlemnar jag till bedömmande, om
Ridderskapet och Adeln icke har skäl att visa,
44
Den 16 Junii f. m.
det Adeln ej låter någon efter godtycko föreskrifva
sig lagar, eller tvinga sig till ett
beslut.
ÅtskiUige yttrade härtill deras bifall.
Friherre Boije, Ludvig'. Om man antager,
att en liten förmon kun ett Stånd af de andra
fråntagas; så kunna också alla större få samma
öde; och dä äro både privilegier och
Grundlagar snart rubbads.
Herr Cederschjöld: Då jag sist begärde ordet,
var det egentligen för att uppläsa 1 1 4 §.
af Regeringsformen; och har jag således härutinnan
redan blifvit förekommen af Herr
Påhlman. När Grundlagen i denna §. betryggar
Stånden ej allenast vid deras privilegier
och friheter, utan äfven vid deras Jörmoner och
rättigheter; och der tydligen stadgas att dessa
ej hinna ändras, utan g",norn alla 4 Ståndens sam*
manstänmcmde beslut, och Konungens bi jall', synes
Ridaerskapets och Adelns rätt, att utgöra en
tredjedel af BancoCommissariernas antal, så
vida Rlider skåpet och Jldeln eljest anser detta såsom
en förmän och rättighetomöjligen kunna,
genom de 3 öfrige Ståndens beslut, Ridderskapet
och Adeln utan dess eget begifvande,
fråntagas.
Friherre Cederström; Med samma skäl som
jag skulle gilla, att man icke ansåg 3 Stånds
beslut gällande, angående bestämmandet af
Embetsmännens antal och beskaffenhet i ett
Den 16 Junii f. m.
45
Riksens Ständers Verk, för det att fjerde
Ståndets Ledamöter hittills utgjordt en del af
des e Embetsmän, med samma skäl skulle jag
kunna påstå, att BorgareSiåndet hade rätt att
bibehålla SkråOrdningarne, och öfrige Författningar,
derigenom det, på öfrige Medborgares
bekostnad, njuter förmåner. R dderskapet och
Adeln har förut flere gångor förklarat, att frågan
om SkråOrdningarne ej vöre annat, än ett
Ekonomiskt ätende, sorn således af 3 Stånd
kunde afgötas. och att med Stånds privilegiet
blott förstodes sådane rättigheter, som i Grundlagen
finnas nämnde, och i sjelfva Privilegiipatentet
tryckta. Finnas de ej der, så äro de
blott förmoner, förunnade vissa enskilda Corporationer,
och hvilka, när sorn hälst, kunna
dem af Högsta Magten betagas. Jag kan ej
föreställa mig, att Ridderskapet och Adeln,
genom det steg man nu påyrkar, skulle vin.
na annat, än att visa sig vilja troget följa
Borgare- och PresteStåndens exempel att vara
liberala För min del, och då Ridderskapet
och Adeln alltid drifvit den satsen: för allmän
nytta ma enskild vika, ber jag Ridderskapet och
Adeln vakta sig, att nu inträda uti en så uppenbar
contradiction, att Ståndet skulle förklara
sig vara af samma tanka, som Presteorh
BorgareStånden ide af dem förut afgjorde,
med denna likartade, frågor.
Herr Munck af Rosensköld, Eherhard: Jag
vill ej yttra mig om frågan rörande Commiss
sarieBeställningarne, eller huruvida 3 Stånds
beslut i afseende på densamma kan anses ver
-
46
Den 16 Junis f. m.
kande, utan jag vill blott anföra några orcS
om sjelfva saken, om principen. Jag var närvarande
vid 1800 års Riksdag, då BondeStåndet
inträdde i garantien af Banken, men blott
till en del i administrationen deraf. Ifrån 1S09
åter har BondeStåndet lika med de andre Stånden
deltagit i denna administration. Häraf
måste naturligtvis uppstå en förändring i Ridd
derskapets och Adelns uteslutande rätt till en
tredjedel af Commissarie-tjensterne. Då Konungen,
enligt Regeringsformen, ej får vid
befordringar göra afseende på börd eller Stånd,
så tyckes det, att samma princip borde gälla
vid sysslors besättande i Riksens Ständers Verk.
Man talar om förluster af privilegier, men jag
tror, att vårt Stånd, lika med Engelska Adeln,
bör anse representations rätten såsom det dyrbaraste
af alla privilegier. Då man conside»
rerar de förluster Ridderskapet och Adeli»
» gjort, genom dess concessioner vid 1809 års
Riksdag, kommer man ej ihåg, huru mycket
Ridderskapet och Adeln härigenom i Allmänna
opinionen vunnit.
Herr Påhlman-. Om sjelfva saken kan ej
vidare fråga uppstå, ty den är redan en gång
afgjord. Men då man nu å nyo ingått i pröfning,
huruvida den föreslagne förändringen
vöre nyttig eller icke, får jag upprepa, att
jag ej har så klen tanka om Sveriges Adel,
eller kan hysa den nedslående förmodan, att
detta Stånd skulle så förfalla, att af flere tusende
Adelsmän, det ej funnes 6, dugliga till
BancoComraissarier. Jag kac aldrig föreställa
Dep 16 Junti f. m.
• 41
mig, att ju icke Banken är och blir lika väl
styrd med närvarande Författning, som om
Commissariernes antal utgjordes till en tredjedel
eller en fjerdedel af Preste- Borgare och
Bondesöner. Hvad den jemförelse beträffar,
sorn en värd Ledamot uppställt emellan denna
fråga, och den om Skråordningarne, torde jag
blott behöfva påminna om den märkvärdiga
skillnad, som företer sig emellan dessa båda äran
nen. Städemes privilegier, hvartill man äfven
sökt hänföra SkräFörfattningar, haf va blifvit meddelade
under det uttryckliga förbehåll, att
Kongl. Maj:t, efter eget godtfinnande, kunde
desamma förändra och jämka. Här åter talas
om en förmon, börande till Stundernes privilegier,
och de äro icke Konungens discretion
underkastade. Jag inser icke, huru man kan
vilja försöka, att så sammanblanda, eller snararare
bortblanda frågor, som ej med hvarandra
hafva någon gemenskap. Hvad åter vidkommer
den värde Talarens yttrande om olämpligheten,
att följa Preste- och BorgareStåndens
exempel i illiberalitet, tror jag, att Ridderskapet
och Adeln, genom dess förut gjorda upp-i
offringar, undanröjt all farhåga, att förtjena
namn af illiberalt, och jag Önskar heldre, att
Ståndet erhåller denna benämning, än att det
oupphörligt gifver efter förde andras fordringar,
till dess intet återstår att gifva, för att slutli.
gen, utan att med ali sin liberalitet hafva bevekt
någon till samma tänkesätt, endast blifva
belönt med åtlöje för sin svaghet. För öfript
och då det knappsst behöfver bevisas, att ingen
har vägen till utkomst så stängd, som en
48
Den 16 Juna f. »z.
obemedlad Adelsman; då det är lika obestridlig!,
att de fleste Adelsmän nödgas gå Em*
betsmanna-banan, samt då den lilla förmon,
hvarom nu är fråga, ej är för Staten af den
betydenhet, att ett RiksStånd som redan lem
nät ifrån sig så många fördelar, äfven skulle
cedera denna, derföre att de andre Respective
RiksStånden sådant behagat besluta förnya!
jag vördsamt på alla dessa skäl m'n anhållan,
att Ridderskapet och Adeln måtte emot de
öfrige Ståndens beslut anföra dess protest.
Flere yttrade härtill deras bifall.
Friherre Boije* Man har åberopat liberalitetens
fordringar; och hvarje sådant åberopande
har rätt till afseende Vi böra lkväl
erinra, att, genom alldeles sådane åberopanden,
förmådde man oss år 1809 att eftergifva nästan
allt af våra privilegier, hvarmed vi dock.
förenade uttryckeligt vilkor, att de andre
Stånden skulle, på samma sätt göra åt allmänna
saken uppoffring af deras piivilegier; men,
så snart vi följt det der ropet på liberalitet,
så begagnade man sig deraf, man tog oss på
orden; men intet af de andre Stånden gaf ett
hårsmon med sig af sina rättigheter. Jag tror
således att klokheten, som också bör af liberaliteten
rådfrågas, ålägger oss att behålla det
lilla vi ha qvar, för att äga något att qvitta
med framdeles. Gerna skulle jag uppoffra
alla enskilta rättigheter af Adelskapet, om
Den 16 Junit f. m.
49
jag dermed gagnade det Allmänna 5 men äfven
liberaliteten har sin gräns.
Friherre Wirsén, Gustaf Fredric', Jag vördar
Ridderskapet och Adelns beslut, och det
är ej min mening, att tala derom j men det är
i sjelfva formed af ämnets behandling jag har
några ord ^tt anföra.
Då jag, såsom Ledamot af BancoUtskottet,
deltagit uti målets beredning, har Jag likväl
icke kunnat inleda 114 §. af RegeringsFormen
till något sammanhang dermed. Med Adelns
Stånds privilegier förstår jag helt andra och
vigtigare ämnen, än detta. Adelns Söner inträda
i Bankens tjenst: njuta ej i de lägre
graderne någon företrädes-rätt framför de öfrige,
utan avancera i deras tour ; först när fråga
blir om Commissarie-ledighet, gäller bördskillnaden.
Om endast få Adelsmän då finnas
vara i Bankens tjenst, så avancerar en
ContoirsSkrifvare förbi alla mellangraderne till
Commissarie, derföre att han är Frälseman.
Skulle åter den händelse inträffa, att personalen
af Adelsman vore talrikare, så förlorade
han i sin tour, i anseende till sin börd. Nu
måste man väl medge, att detta är en obehaglig
och olämpelig inrättning: att tjensten skall
lida deraf. Men omöjligt kan jag kalla det
för privilegium, att arbeta för lön, och mig
har det städse förekommit nog motbjudande,
att classificera denna befordringsgrund bland
Ridd, 0. Ad, Prot. 'VIL g, II, Afd. 4.
5.0 Den 16 Junii f m.
Adelns rättigheter såsom Stånd. Deremot har
jag aldrig medgifvit, att befordringssättet i
detta fall kunde utan Ridderskapets och Adelns
eget bifall rubbas, i följd af Contiact^t om
Bankens inrättning; men detta bifall skulle
jag städse såsom billigt yrka, derest icke Ridderskapets
och Adelns redan fattade beslut
läge derföre i vägen.
Nu åter tror jag, att ConstifutionsUfskottet
borde få sig i målet utlåta: ty om de öfrige
tre Stånden förblifva vid deras förra beslut,
återstår ingen annan följd än densamma,
sorn redan ägt rum, att nemligen BrncoUtskottets
pluralitet rättar sig efter de 3 Ståndens
beslut: att Ledamöteme af Ridderskapefc
och Adeln deremot göra protest, och anmälan
i Ståndet, samt att vi sålunda komma på alldeles
samma punkt vi nu äro.
Friherre Boije: Emot CöttstitutiofisUtsköttets
hörande har jag visserligen ingen ting att
erinra*
Herr Påhlman: Jag skulle ej bestrida Friherre
Wirséns förslag, att remittera målet t 11
ConstitutionsUtskottet, om icke, jemte det att
den ifrågasatte rättigheten är grundad på ett
contract, upprättadt. vid Bancolnrättningens
stiftande, jag älven funné densamma i 114 §.
tydligen vara intagen, der den nödvändigt
måste inbegripas under de orden förnioner och
rättigheter. Om jag föreställer mig sakernas
Gen 16 Junit / in.
Vanija marche, så tviflar jag ej, det ju äfvert
tre Stånd inom ConstitutionsUtskottet skulle
vilja utesluta Adeln från oftanämnde förmån.
Men jag anser saken så klar, att Rodderska,
pet och Adeln ej behöfver ConstitutionsUtskottets
ledning, utan blott genom ett ProtocollsUtdrag
bör gifva BancoUtskottet tillkänna
sin Protest mot de öfrige tre Ståndens beslut*
Och bestrida all expedition deraf.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, om icke Ridderskapet
Och Adeln 6kulle anse lämpeligt, att* under
förblifvande vid dess den 25 sistlidne Maj, i
denna fråga yttrade mening, bestrida all påföljd
och verkställighet af de öfrige RiksStåndens
fattade beslut, deruti Ridderskapet och
Adeln icke deltagit* och hvilket således, emoj:
114 §• RegeringsFormen icke borde till någort
expedition föranleda.
Bifölls*
Friherre Cederström; Med den rättighet*
Sorn RiksdagsOrdningens 57 §. lemnar en Ledamot,
hvilken i Ståndets beslut ej instämt,
att få sin särskilta tanka reserverad,' samt till
vederbörande med Ståndets beslut följaktig,
anhåller jag, att till Protocollet få anmäla min
enskilta protest emot det uti Ridderskapets
och Adelns nu fattade beslut influtne tillägg,
att Ridderskapet och Adeln tinder åberopande af
ii 4 §. RegeringsFormen bestrider Expeditionen af
53
Den 16 Junii f.
hvad de öfrige Stånden härutinnan forordnat, och
förklarar jag, att jag ingalunda ansett eiler
anser Riksens Ständers Privilegier vara andra,
än de, sorn i utgifna acter högtidligen, såsom
sadane, blifvit erkände, likasom jag på denna
grund icke finner Ridderskapets och Adelns
protest i förevarande fr äga äga någon bindan^
de kraft.
Herr Silfverstolpe, Gurtaf Abraham och Herr
Munck af Rosensköld, Eberhard, förenade sig med
Friherre Cederström.
Herr Påhlman'. Sedan en Ledamot förbehållit
sig att fä dess särskilta mening med
BaneoLJtskotfet communicerad, så utber jag
mig ock, att Riddcr&kapets och Adelns beslut
i ämnet ,må tå beledsagas af min enskilda
tanka, nemligen att så snart de tre öfrige Respective
Riksstånden funnit för godt, att till
Rikets eller det Allmsnnas löfmon göra sådsne
concessioner af rättigheter och Ståndsprivilégier.
som kunna anses motsvarande hvad Ridderskapet
*ch Ad; In redan i denna del gjort,
skall j g ej vara emot, att jemväl vårt Stånd
tager i öfvervägande , hvad det ytterligare
al dess återstående prae.ogativer kan eftergifva.
Friherrarne Boije, Ludvig; Lieven, Berndt j
Pheiff, Adolph och Hjerta, Lars, samt Herrarne
Anckarsvärd, Gustaf; Grundelstjerna, Julius; Roth*
liebf Carl fredric5 Dalmani Lars Johan-, Ztnger
-
Den 16 Junti f mi _ 53
I
lein Jacob 3 Wejdenhjelm, Eric Wilhelm och Ankar*
sparre, Ingemar■ August, förenade sig med Kerr
Påhlman.
Hrns Excellence Herr Grefven och Landt-,
Marskalken. hemställde, 0111 icke jemte Ridderskapets
och Adelns nyss lattade beslut, Fri-;
heire Cederbtröms och Herr Påhimans särskildta
tankar äfven finge de öfrige Respective RiksStånden
samt BancoLUskottet meddelas.
Bifölls.
Föredrogs å nyo Högvördige PrästeStån»
dets den 8 dennes aflåtne, och sistlidne gårdag
på bordet lagde. Pro'ocolhUtdrag, innefattande
åtskiilige af PrästeStåndet beslutade rättelser
uti Bevillningsutskottets Utlåtande i anledning
af de mot förslaget till en förnyad Charta;
Sigillaiae Förordning gjorde anmärkningar»
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaj: Jag har
jemfört PiästeStåndets Protocolls-Utdrag med
Bevillningsutskottets Betänkande, och tyckt mig
finna de af PrästeStåndet gjorde ändringar sä
rigtiga, att jag vågar vördsammast hemställa,
om ej Höglofiige Ridderskapet och Adeln
skulle finna skäligt, att sig med nämnde Stånd
härutinnan förena. Bevillningsutskottet föreslår
i 15 puncten: ”Arrendatorer af Kungsgårdar,
Boställen eller LandtEgendomar, hvil»
ka ej hafva tjenst eller caracter, hälften mot
54
Den 16 Junti /. m.
ägaren, dack ej under 24 skillingar.” Enligt
denna redaction skulle en Arrendator, i hän*
delse EgendOtnsherren vore rik, och rådde örn
inånga andra Egendomar, kunna blifva nödsakad
att nyttja en mycket större Charta, än
emi han sjelf hade ägt den jord han arrenderar.
PresteStåndet har derföre ganska riktigt
uttryckt Utsko’tets omisskänneliga mening, på
följande sätt: ”Arrendatorer
hälften
mot hvad de, såsom ägare af lägenheten skulle
betala.” Likaledes stadgar Utskottet i
punkten: ”Qfvannämnde vite af 6 R:dr 32 sk.
åge ock rum för den Embets- och Tjensteman,
hvilken antingen utlemnar en handling
ocharterad, som charteras bör, eller charferad,
sorn icke charteras bör, ejler den med
för ringa eller för hög Charta forser, och ersatte
han dessutom beloppet af den felande
eller för höga Chartan.” Detta synes i flere
afseenden vara alldeles olämpeligt, hvilket ock
PresteStåndet anmärkt. Oet kan till exempel
hända, att man ej säkert vet, om en handling
bör charteras eller ej, eller huru stor charta,
som erfqrdras; eller att man ej kan erhålla
precist så stor Charta, som vederbör, och för
att vara så mycket säkrare, hellre vill göra
för mycket, än för litet; i alla dessa fall»
skulle det vara högst obilligt, att med vite
belägga en handling, hvarigenom flen enskifte
frivilligt gåfve Staten mer, än den hade rätt
att fordra.
Grefve von Lantingshauren, Albrect, förenade
?ig med Herr Cederschjöld.
Den 16 Junii f. nu
55
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
hem;tä!lde, om icke Ridderskapet
och Adeln behagade äfven för sin del uti Pre~
steStåndets ifrågavarande beslut instämma.
Bifölls.
Föredrogs å nyo och gillades Stats-Utskottets
den 22 sistlidne April afgifne, samt
den 25 i samma månad förmiddagen* på bordet
Jagde U'låtai*de, öfver Herr Prosten Eks Memorial
om en del af Wadstena fordna Klosterbyggnaders
öpplåtande för Hospitalslnrättningen
derstädes.
Vid förnyad föredragning af Stats- samt
Allmänna Besvärs och Ekonomie-Utskottens
så väl den 1 sistlidne Maj afgifne Betänkan-_
de, i anledning af gjorde motioner angående
Tullverket, och dermed gemenskap ägande
ämnen , som ock den S dennes meddeldte,
samt den 11 derpå följde, förmiddagen, på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottens nyssnämnde Betänkande,
blefvo berörde tvenne Utlåtandeo
till alla delar af Ridderskapet och Adeln
gillade.
56
Den 16 Junti f. ms
Företogs till pröfning Stats- och BancoUtskottens
den a3 sistlidne Maj afgifne, samt
den 27- i samma månad förmiddagen på bordet
lagde, Utlåtande, olver gjorde anmärkningar
vid Utskottens den 3 sistlidne April meddeldte
Betänkande, angående Götha Canalarbetets
fortgång och befrämjande.
Grefve Löwenhjelm^ Gustaf; Om Canalens
nytta i mercantilt och economiskt afseende,
kan jag ej med säkerhet tala, ehuru jag dock
tror mig kunna påstå, att den är någon. Men
att canalen i militairiskt hänseende, derom jag
har något vidsträcktare åsigter, är högst vigtig,
vågar jag bestämdt yttra. I ett Land sådant
som vårt kunna ej fiendtliga inbrott före*
kommas. Det är således nödigt, att hafva en
centralpunkt, hvarifrån försvaret kan utgå. Det
är ofelbart en förmon, att förbinda den med Rikets
hufvudsakligaste vattencommunication, och
pä canal-linien finnas flera lägenheter, som äro
ganska tjenlige för anläggandet af en sådan
Centralfä6tning. Jag har beständigt hört talas
om — och hört klandras, att troppar användas
till arbetet. Angelägen att skaffa mig underrättelse,
om man hade skäl till detta klander,
har jag rådfrågat flere högre och lägre
Officerare af KrigsBefälet, rådfrågat Regementschefer,
som äro utmärkte för deras omsorg för
sin trupp, och de häfva alla försäkrat mig,
att vistandet vid Canalen var högst nyttigt
både för truppens moral och fysik, och långt
nyttigare än de vanliga mötena. Att olyckor
inträffa, är ej möjligt att undvika vid ett ar
-
Den 16 Junti f. ut.
5?
bete slcjant som det ifrågavarande. Dock
hafva de kanske varit mera sällsynta här, än
vid hvad annat dylikt arbete som helst. Tillfället
för Officerarne, att hafva Soldaterne ständigt
under ögonen, skall narurligtvis vara af
högsta vigt och verka förmonligt på disciplinen.
Ofta har jag hört önskas, att vi måtte
följa Romarnes exempel, att använda Trupperne
i fredstid till stora riksgagneliga arbeten.
Nu åter hör jag många yttra alldeles motsatsen.
En betydlig förmon af Canalen blir ock den,
att i hast kunna midt igenom Riket flytta
SkärdgårdsFlottan ifrån Nordsjön till Östersjön.
Det är redan en stor opinioosstyrka , om man
igenom Canalen kan transportera kanonbåtar
ifrån det ena hafvet till det andra. Jag har
hört Canalföretaget omtalas, såsom skadligt för
finahcerna. Men jag gör skillnad emellan en
tillfällig tunga, och ett blifvande fioance-ondt.
Här förbjuder väl rain ringa kunskap att söka
göra min öfvertygelse gällande; men i min
tanka kan det aldrig vara skadligt, att den
summa, som användes till Canalarbetet, den
må vara så stor som helst, utsprides i Landet,
fördelt på flere håll _ aldrig skadligt,
säger jag
då det ej ari Tyskland vid grafva
denna Canal. För öfrigt, och då jag hört, huruledes
man nu ångrar sig hafva påbörjat
Canalen, kan jag ej underlåta, att påminna mig
den tidpunkt, då de stora vatten-communicationerne
i norra delen af Riket möttes af så
mycket missnöje
då opinionen stridde emot
detta företag — hvilket man nu välsignar.
Och då Götha Canal arbetet är så nära färdigt,
38 Den 16 Junit f. m.
tror jag ej, att vi' på en gång böra öfvergifva
det, för att åt efterverlden lemos ett bedröfligt
exempel på vår hastighet att besluta, vår hastighet
att åter nedrifva, och vår oförmåga,
att utföra hvad vi en gång päbegyijt.
Friherre Pheiff’, idolph, anförde skrifteligen
:
Redan tvenne gångor har jag i frågan
om Götha Canal-arbetets fortgång i hela dess
vidd, yttrat mig till Protocollet, och vill derföre
nu icke länge upptaga en för Högloflig^
Rtdderskapet och Adeln dyrbar tid. Med åberopande
af dessa mina anföranden, får jag
nu förnya, att jag för ingert del medgifver
dess utförande efter den uppgifna plan. jag
förmodar, att det skapande snille, som uttänkt
denna vidsträckta plan, äfven har förmåga att
nu, när Rikets väl det fördrar, utan för stora
förluster insktänka den samma, och inträffade
lycki ga tider, då jag finner, att mitt Fädernesland
utan för känbara uppoffringar kan genom
detta företags fullbordande befordra framtida
nytta, och förtjena efterkommandes beundran,
skall jag vara den förste, som yrkar verkställandet
deraf, likasom jag nu, med den aktning
jag bör, anser andras mening härom, ehuru
den är olik med min ; men hvad jag på det
högsta bestrider, är den här nog ofta yttrade
framställning, att 1818 års Ständer ej skulle
kunna ändra, hvad 1815 års Ständer beslutit.
Jag hade trott, att de Riksmöten, GrurdlagarOe
föreskrifva, hållas derföre, att Nationen)
Den 16 Junti f in,
59
rna äga rättighet bedöma och vidtaga de åtgärder,
som förändrade tider och omständigheter
kunna kräfva, men ej lör att gilia fortfarandet
af skadliga och af hvarjehanda skäl
föranledde beslut. Likaså litet som jag tror,
att resultaten af nu varande Ständers öfverläggningar,
ehuru vise de än må blifva, till
alla delar uppfylla kommande dagars fordringar,
likaså litet hafva vi skäl, att vara nöjde
med allt hvad föregående Ständer stadgat åt
oss, åtmindstone få vi medgifva, att de fördelar,
de i flere fall ämnat oss, nalkas med omärkbara
steg. Jag erkänner, såsom fri Representant,
endast de band på min öfvertygelse
och mina yttranden, som mitt samvete, den
aktning jag är mine medborgare och mig sjelf
skyldig, samt Grundlagarnes föreskrift pålägga
mig) men aldrig maktspråkets; och jag öm
skar, att hvar och en måtte känna samma lugna
metyetande som jag, att tillgifvenheten för
min Konung, nit för.Folkets väl Och Fäderneslandets
ära, feda mina afsigter och mina
handlingar.
Grefve von Lantingshausen, Albrecht'. Åtskillig*
Ledamöter hafva väl tid efter annan
under loppet af detta Riksmöte framställt särskilta
anmärkningar mot anläggningen och utförandet
af Götha Canal, men alla dessa anmärkningar
hafva af flere andre värde Talare,
och i synnerhet af Herr Grefve von Platen
blifvit fullständigt vederlagde. Den sistnämnde
har visat, att Canalarbetet borde på hela linien
fortsätta?, för att ju förr dess hellre kunna
6o
Den t 6 Junit /. m.
bringas till slut. Jag kan omöjligen tro, att
Ridderskapet och Ack in skulle vilja öfvergifva
detta Nation*l-:öretag hvarigenom man ofientligen
skulle erkänna, att man i början förhastat
sig. Äiven de Ledamöter, hvilka mindre
gynnat företaget, och ej velat ufed gifva det
vara riksgagnebgt, hafva dock ansett detsamma
böra understödjas och fulländas. För min
del får jag tillstyrka fortsättningen af Götha
Canalarbste med det biträde af Staten 1815
års Ständer beviljat, och detta intill år 1823.
Jag förbehåller mig, att framdeles få afgifva
yttrande rörande den ersättning, som bör tillkomma
Bolag't, i anseende till dess förlorade
Disconträttighet.
Herr Hjärne, Carl Jacob, hade inlemnat
ett så lydande:
Vördsamt Memorial*!
Då frågan om Götha Canals fortsättning
nu till slutligt afgörande förekommer, begag;
nar jag min Riksdagsmanna-rätt, att äfven i
detta vigtiga ämne yttra mina tankar, utan
anspråk, blott önskan att kunna lemna min
skärf, till beredande af den allmänna opinionen-
Öppet och uppriktigt föiklarar jag min
öfvertygelse vara, att det hade varit bättre,
om denna Canaibyggnad aldrig kommit i fråga,
vore det än endast af det skäl, att all den
tvedrägt, som i detta ämne vid sednare Riksdagar
förefallit, uteblifvit. Nationen hade då
kan hända saknat den beundran af andra Na
-
Den 16 Junii f. m.
6l
tioner, sorn åtfölja stora företag af allmän nytta,
och hvilken ökas i mon af de svårigheter
man bar att besegra; men Nationell hade ock.
saknat alla de obehagligheter sorn tid efter
annan uppkommit genom detta företag: och
må hända skall den vördnadsvärde man, 60tn
föreslagit det, som ensam ägt nog ståndaktighet
ait trotsa alla dessa obehagligheter, åtmindstone
i sitt innersta, lemna ett tyst bifall till
detta mitt påstående. Men då Nationen en
gång bifallit ett sådant företag vare sig *f
hvad skäl som helsr, skall o,:h bör, med skyldig
vördnad iör Konungs och Ständers förena-;
de beslut, efter n in tanka, 6aken blott ifrån
en sida kunna betraktas.
Man har sökt-bevisa, att företaget saknar
allt värde, saknar allmän nyttaj samt (ehuru
ännu icke lagligen) att det är utfört på ett,
icke mindre misshushållande, än egenmäktigt
•ätt, för att derifrån hämta anledning till det
påstående, att så väl arbetet bör upphöra, som
det hittills beviljade bidraget indragas.
Bifallet af alla föregående Ständer sedan
1809, torde väl det påstående, att företaget
saknar allt värde och nytta, synas något obilligt,
då det tillerkänner ensamt 1817 års Ständer
omdömes-förmäga häruti. Detta inkast
synes mig af den ostridiga vigt, att vidare
skäl äro öfverflödiga att anföra, emot detta
påstående; dock kan jag ej neka mig, att anföra
min öfvertygelse om Canalens ostridiga
nytta i militairiskt afseende, Att genom en
Den 16 Junii f. ni.
sådan communication i en hast, ifrån ena an«
dan af Riket till den andra, utan möjeliga hinder
af fienden, kunna förstärka en svagare
men hårdt ansatt punkt, måtte vid Rikets försvar,
emot en anfallande fiende, vara af så
mycket väsendtligare nytta, sorn Sveriges vidsträckta
kuster vid ett sådant tillfälle fordra
mera Sjöförsvar och en talrikare Flotta, än
våra knappa tillgångar medgifva-, och kan det
då anses vara af ingen nytta, att kunna em-'
ployera våra små försvarstillgångar på ett sätt,
som fordrar en mångdubblad öfverlägsenhet
hos fienden. Dén nytta man vill bestrida företaget
i merkantilt och economiskt afseende,
synes mig lika obestridelig. För min åsigt
ligger det tydeiigt, att de Provinser, genom
hvilka Canalen går, och de som derintill gränsar,
måtte hafva en i flera afseenden betydan»
de fördel af den. Skall ej genom den afsätta
ningen lättås för productionen? och genom
denna länning sjelfva productionen fölökas.
Skall ej genom den tillförseln främjas för saknade
behof? Skall ej genom den landets plågande
skjuts- och forsel-skyldighet minskas,
och hvem delar ej fördelen deraf, då under
ett krig dessa onera äro så högst tryckande,
helst vid krig med Sjömakter, då all annan
sjötransport är så lätt hämmad och afskuren*
Svårligen lärer dessa fördelar kunna förintas,
om det än skulle lyckas en öfverlägsen framställningsgåfva,
att förminska dem i deras
omdomen, sorn blott följa ögonblickets intryck.
Den 16 Junii f nt.
63
Man har påstått och sökt bevisa (ehuru
icke lagligen), att arbetet är utfört på ett
med hushållning mindre förenligt, och på ett
egenmägtigt sätt. Man vill grunda det förra i
synnerhet på öfverbeting, som skall medtagit
stora summor. Med kännedom af arbetsmethod
vid större arbeten, och flerårig erfarenhet
dervid vågar jag yrka den satts, att öfverbeting
äga ostridigt företräde, så väl i afseende
på hushållningen, som i alla andra afseenden,
och det till sådan erkänd grad, att
det för Kongl Aunéens Flotta nådigst utfärdade
FörvaltningsR'glemente, som allt ifrån
s<n tillvarelse ansetts som ett mästerstycke,
ovilkorlig! föreskrifver beting der de kunna
äga rum; de göra en ögonblicklig ökacl utgift,
det kan icke nekas; men den som vid större
arbeten ej ser längre, än det närvarande, misshushållar,
och är oduglig att utföra dem: klart
synes det mig, att den fördelen, vid större
arbeten, att vinna tiden, (hvilket öfverbeting
isynnerhet främjar) är ostridig, och hushållningen
skall nödvändigt vinna så mycket mera
derpå, som hvad öfverarbetas, och hvaruti
egentligen öfverbeting bestå, alltid betalas i
ett minskadt förhållande till den vanliga dagspenningen.
Ibland de många fördelar, som
vinnes genom öfverbeting, räknar jag i främsta
rummet den hushållning och besparing på
Uppsyningsman vid arbetet, sorn härigenom
vinnes; ty dä vid alla betingsarbeten, den arbetandes
egen fördel består i arbetets fortgång,
så blifva Uppsyningsman, hvars egentliga åliggande
är tillsyn, att den arbetande gör
64
Dm 16 Juna ft m.
nytta för sin dagspenning, till en stor del öf*
verllödige.
Hvad åter det påstådde egenmägtige förs:
farandet beträffar, så frågar jäg med skäl, kan
en Instruction möjligen innehålla, och förutse
alla vid ett så.stort arbete inträffande casus;
och skall ej ett sådant arbete förlora dervid, att
händerne bindas på den, som dirigerar det.
Kan nödig hushållning, kan tidens vinnande,
kan arbetets fortgång förenas dermed , och
kan en behandling, som en gifven Instruction
i sådant fall icke förbjuder, fä benämning af
egenmäktigt förfarande. Först då, om Instructionen
vöre öfverskriden, skulle man kunna
äga något skäl dertill, fastän en sådan öfverträdelse
vid många tillfällen ändock kunde
vara förlåteligj då till exempel, när Casus inträffa,
som en Instruction icke kunnat förutse,
är det efter min öfvertygelse en sådan Styran.
des skyldighet, atr, med endast afseende på
hufvudsaken, frångå en föreskrifven förmalitet,
då hufvudsaken skulle förlora vid dess nog~
granna iakttagande.
Öfvertygad om den lika åsigt Verkets
Styresman i detta fall hyser, är jag ock lika
öfvertygad, att han ej tillåtit sig andra afvikelser
ifrån sin erhållne Nådiga Instruction.
Nationens förtroende ålade honom, att verkställa
detta stora arbete, som han föreslagit*
Hans riit för saken och hans allt omfattande
verk»
Den 16 Junii /. )u.
65
verksamhet hafva justifierat detta förtroende,
och berättiga honom till Nationens bifall.
Då jag nu trott mig hafva vederlagt de
skäl, hvarpå man velat grunda påståendet,
att indraga, de hittills beviljade bidrag till ar-,
betets fortsättning, och som en följd deraf
sjelfva arbetet, går jag att framställa min åsigt
i hufvudsaken.
Den stora vigt jag fäster vid ett Konungs
och Ständers förenade Beslut, öfvertygar mig,
att i sådant fall som detta endast Contractsbrott,
å ContractsInnehalVarens sida, kan Verka förändring;
sådant inträffar icke nuj ty om än
vid laglig undersökning skulle finnas , att
DiscontDirectionen, såsom enskilte medlemmar
af Bolaget öfverskrida sin Instruction, hvad
kan det läggas Bolaget till last? och hvad har
det med Canalarbetet att göra? mad skäl kan
det icke lida derföre. Bolaget har sig genom
förenämnde Höga beslut tillslagit Discontvinslen
till arbetets bedrifvande, och sedan 1815
300,000 Riksdaler årligt bidrag af Staten i
vissa år till samma ändamål. Kunna dessa
anslag, då ej Contractet är förverkadt, indragas?
frågan angår ingenting mindre an om Konungs
och Ständers förenade Beslut skall äga det förtroende
eller ej, hvarpå efter min tanka Samhällets
bestånd eller upplösning beror. Svaret
anser jag öfverflödigt, och önskar aldrig upp
-
Ridd, 0, Ad. Prat. VII. B, II, Afd. 5.
Den 16 Junii f. m.
lefva den dag, då sådane frågor med fram»
gång kunna framställas. Jag anser derföre
Canal-arfagtet böra fortsättas med de beviljade
tillgångarne af Staten, och innestående tillgångar
på Actierne, men ej sträckas derutöfver.
. och hvarföre arbetets fortgång derefter
lör regleras»
Då Bankan ansett sig böra tillkomma den
förenämnde Discont vinsten, till ersättning för
gifvande förskotter vid Discontens utredning,
så anser jag Banken äfven, kunna , utan förlust,
och böra till CanalBolaget utbetala, såsom
läute-ersättning 120,000 Riksdaler Banco årligen
till 1S35: med så mycket mera billighet,
söm Banken har i sina bänder, att 'kunna be.
gagna Discont-rätten för Canal Discont®» tili
nämnde tid, och hvilken Disconträtt jag så
mycket hellre önskar mätte begagnas, ehvad
man än må säga om Discontens skadlighet,
som jag anser det långt skadligare, att, sedan
desse tillgångar nu en lång tid existerat, på
en gång inom så kort tid indraga dem , och
sätta en så stor massa af Nationen i banquexouts
nödvändighet genom saknade tillgångar»
C. J. Hjärne*
Grefve Anckar svaråy Michaeiy anförde skriftligen
:
Om Götha Canal är både vid denna och
föregående Riksdagar så mycket taladt, skrifyit
och tryckt, att hvar och en, som utan för^
Den 16 Junii f. m.
67
dom, passion, eget interesse, eller andra egen»
nyttiga afsigter, velat göra sig den mödan,
att med uppmärksamhet granska hvad sorn
blifvit yttradt både för och emot, säkert redan
stadgat dess omdöme om detta i alla afseende»
djerfva, och jag vågar säga , förhastade företag,
så att allt vidare ordand® derom föga lä-:
rer tjena till annat, än att spilla den allt mer
och mer dyrbara tiden; men jag utbeder mig
vördsammast, att ännu en gång få uti vår»
Protocoller till en kommande tids bedömj
mande framställa mitt sätt att se denna sak.
Jag åbgropar mitt yttrande för flere Pleqr
nidagar sedan, hvaruti jag tror mig tydeligen
hafva bevist, att Canalbyggnaden icke annat
är, än ett speculations-företag af ett enskilt
Bolag j ty mig vetterligt hafva icke ännu denna
stund Rikets Ständer fattat något beslut,
att för Staten eller allmänna medel företaga,
fortsätta eller fullborda Canalbyggnaden; vid
Riksdagen 1809, beviljades Bolaget ett Credit
tiv på Banken å 800,000 Riksdaler emot sä-i
kerhet, till en DiscontTnrättning, och ehuru
CanalStyrelsen redan, Vid 1815 års Riksdag, i
så måtto afvikit ifrån de den gifne föreskrifter,
att den hos dess Discont satt sig uti en
betydlig skuld, hade likväl Rikets då församlade
Ständer den välvilja för Bolaget, att icke
allenast låta den gjorde afvikelsen opåtalt pas-<
sera, utan fördubblade Discont-creditivet, samt
biföllo ett lånebiträde ur Banken å 300*000
Riksdaler årligen, emot säkerhet, och med iakttagande
af de föreskrifter, uti Rikets Stän
-
68
Den 16 Junit f. m
-
ders underdåniga skrifvelse till Kongl. Maj:t
den 8 Augusti 1814 framställdes. Hvad säkerhet
Banken fått, känner jag ej; är det uti
Canalen, så är det ingen, och hvad har då
Actieägarne; ty jag kan aldrig få i min tro,
att denna Canal skall, äfven färdig, kunna gifva
någon afkastning: att Bolaget ej uppfyllt
de dem gilne föreskrifter, då det af Discontcreditivet,
sorn, utom vinsten, ej var till Ca«
jialbyggnaden anslagit, tillgripit ej mindre än
r,lco.cco Riksdaler, och redan vid September
månads utgång för!idet år gjorde barqueroute,
det är allmänt bekant. Jag har visst hört det
försvaras, men Herr påhlman har uti ett föregående
Plenum så tydligt, så klart och så
starkt vederlagt detta försvar, att jag deruti mig
med honom förenar, och behöfver, hvad det
angår, ingenting tillägga.
.Men att, utom alla de stora bidrag till
Staten som fordras, och redan äio bifallne, att
utur Banken utgå, man ännu kan göra så stora
fordringar, till detta olyckliga och detta fattiga
Rikets förmåga öfverstigande, och så illa
calculerade, föietaget af Götha Canal, det bedröfvar
mig. och måtte bedröfva hvar redligt
tänkande Svensk, synnerligast uti en tid, då
med så mycket skäl alla klaga öfver förlägenhet,
öfver penningebrist, öfver dyrhet och
vådeliga utsigter, och hvadan kommer allt detta?
Jo, från Fiscont-bedrägerier, och Götha
Csnals först så falskt uppgitne kostnadsförslag,
och sedan gjorde afvikelser från Reglementen
•och föreskrifter, och så vidta öfver dess till:
Den 16 Junii J. m.
69
gångar, utsträckte arbetsplaner och operationer
3 tydligt synes, att då Bolaget, ehuru det
tecknade dubbla summan af förslagets innehall,
omöjligen kan fullborda hvad det sig
åtagit, skall största kostnaden tungt hväifvas
på det fattiga Allmänna. Jag har med mycken
tillfredsställelse läst den interessanta alhandlingen
om Canaler i Sverige, Grefve von Platen
»yo5 utgifvit, och Konungen til ägnat j
mätte mig tillåtas att derutur anföra några
korta utdrag. Sidan 21 säges: Hvad nytta
skulle 2 och en half millioner contribuenter
draga af Trollhätte Ca aalen, som af deras
till StatsCassan sammanskjutne medel anlades,
till. nytta blott för dem som bebodde IHenerus
strander och får några Handlande. . .. Må
man nu ej göra samma fråga? Hvad nytta
kunna 2 millioner fattiga Contribuenter draga
af den så ofantligt kostsamma Götha Canal, sorn
föga lärer komma att gagna de Provinser den
genomskär. Sidan 26 & 27 säger Gretve von
Platen: De hamnar i Östersjön, utom de Svenska,
som^hafva någon rörelse med ofvannämn-*
de vara, salt och timmer, och skulle kunna sätta i
fråga att begagna sig af vår Canal, äro ganska
få. Chartan öfver Östersjön öfvertygar
oss snart, att hvarken Curldndska, Preussiska
eller Polska hamnars fartyg kunna finna skäl,
att söka Söderköpings eller Norrköpings Skärgård,
och Svenska Canalen i stället för Öresund
3 knappast lärer, utom vid ovanliga tillfällen,
Riga komma i fråga, och således måste
speculation stadna vid Hamnarne i Finska
Viken. Kan man vänta, att Petersburgs* Nar
70
Den 16 Junii /. mi
vss, Wiborgs och Revals salt- och timmerfartyg
som af så mångfaldiga anledningar eller
händelser kunna för lång tid.afiagsnas från
våra kuster, och dem sjelfva Tull administrationen
kunde linna betänkligt, att släppa tvärt
igenom landet, att dessa, säger jag, skulle kun.?
na betala en betydlig tillökning i Slussarnes
dimensioner, om denne ock icke motte hinder
hvarken i våra insjöar eller i Götha Eif, hvilket
dock inträffar till den grad, att denna tillökning
är nära till, om icke fullkomligt, o.
möjlig. Dessutom är det en följd af fartygs
beskaffenhet, hvilket åtmindstone ingen Sjöman
bestrider, att de små söka trängsel, de stora
rymd, Jag väntar mig här ett inkast af Kielercanalen,
sorn är betydligt både bredare och
djupare, än alla hittills åberopade, ty Slussarne
äro 27 Hollsteinska fot breda, 10 och
en half djupa och 117 långa, och som mycket
begagnas af Östersjöfarare. Härtill svarar jag,
först är Hollsteinska Canalens belägenhet helt
olika alla andras, han går öfver en icke bred,
och temmeligen låg landtunga 3 alla som komma
utur Östersjön mäste nästan passera förbi
dess inlopp, och då vindarne falla mycket
nordligt, äro de ett oöfvervinneligt hinder
för resans fortsättande genom Öresund, då de
deremot, medelst denna canalfart, med samma
/ vindar kunna fullborda sin resa, helst åt Tysklands
norra kust, och Holland, som är så beiydligt
i Östersjöhandeln, och hvars sjöfart i
så många år varit prässad af Engelska capesierna.
Samma förhållande är med dem som
komma från nämnde orter och ämna sig tili
Den tö lunn f. ffl,
Östersjön. Emedlertid brukas denna väg litet
eller intet af Engelska fartyg, som gå till och
ifrån England, hvarom Öresundska listan vittJ
nir. För det andra önskade jag se bevist, afcfc
denna Canal är anlagd mera på grundelig cals
cul, än på en förhastad speculation, och kan-!
ske önskan att lysa med ett National-föj
retag.
Men en Canal som icke åtminstone indirect
hetalar sin löst nåd och underhåll, liknar alltid
en Egendom, hvars präktiga byggnaders och vä-*,
gars underhåll bringar sjelfva värdet till intet.
. .. Manne allt detta ej kan lämpas till
Götha Canal, ty nog blir den både präktig
och kostsam, det kan visserligen ej nekas, men
gifva någon afkastning kan den omöjligt, då
Herr Grefve von Platen sjelf synes medgifva,
att den af utländska fartyg föga lärer komma
att begagnas. Jag styrkes deruti af Grefve
von Plåtens eget yttrande, sidan 39: Att i stöd
af hvad som ofta handt i England, vilja
räkna pä en hastigt förökad varu-transporty
emot hvad nu är, torde vara en felaktig cal-i
cul, och för denna gång vill jag sjelf råda
ifrån, att taga andra Lander till efterdöme.
Vår rörelse och industri, kan på intet sätt
jemföras med Englands, och dessutom böra
vi ej glömma, att vårt climat stänger Cana-)
lema i flere månader, de Engelska ofta icke
ens några dagar.... Kan man ej då med skäl
påstå, att detta företag var förhastadt, och illa
betänkt, uti en dertill så illa passande tid,
ja? jag är öfvertygad, att om Grefve von Plate»
73
Den 16 Junii f. m.
^809 kunnat föreställa sig, att kostnaden skulle
stiga till hälften af hvad den nu är, och möjligen
komma att belasta Staten, så hade dess
förslag säkert utebli! vitoch jag starkes i denna
tro af Grefve von Plåtens egna ord i nedan
nämnde afhandling, sidan 39: Deiner sdledes
ut, svin hela mitt project här skulle
stanna, efter jag ej medgifvit, att sddane arbeten
böra af StatsCassan bestridas, om ock
den vöre i författning att gora det. .. Att
vår StatsCassa 1809 ej var i författning der,
till, gaf oss Konungen nådigst och bestämdt
tillkänna, och föga anledning är, att den sedan
iörkofrat sig Härvid bör noga märkas, att
fråga då endast var om Weoerns förenande
med Wenern, som synes af yttrandet sid. 45:
Man ser att min calcul grundar sig blott pä
det förutsättande, att endast fråga är om
fartens fortsättande till Wettern. > . < och vidare
styrkes af Grefve von Plåtens yttrande
sidan 50: Med allt detta, kan det dock ej nekas,
att denna del af Sveriges genomskärning
från Wettern till Östersjön, blir den dyraste
och svåraste, dels i anseende till större längd,
dels i anseende till icke alldeles så gynnande
belägenhet, som i prester göthland-, hvartill
kommer att denna Canal nästan öfverallt går
ofver odlad mark och inägor, hvars ägare
naturligtvis komma alt göra betydliga invändningar.
.. och vidare sidan 54: Af Tabellen
synes, att dd gräfningen i Westergöthland
Utgör 56,ooo alnar, hvartill i4 « i5. Slussar
göra tillfyllest, så blir gräfningen i Östergöthland,
75,000 alnar, hvartill behofvas s5
Den 16 Junti f. m.
73
Slussar, och dr alltså vidare betydligare; meri
skulle vi en dag hinna så långt, att endast
denna del återstod, är jag temmeligen säker,
att den ej länge hlef ogjord■ ... Gifve Gud,
alt Grefve von Platen blifvit vid de grund*
satser, han i nämnde afhandling yttrat j så
hade möjligen något kunnat vara färdigt, och
resten kunnat iå hvila, till något behof och
bättre tider påkallat och medgifvit fortsättningen,
som nu omöjligen kan ske, utan att
ruinera både Actieägare och det allmänna.
Jag har mera än en gång hört, att Rikets ära
och sjelfständighet beror af Götha Canal 3 Gud
nåde oss, mine Herrar, om vår ära ej har fastare
grunder. Man har äfven sagt, att Cana*
len är, eller blir, Scandinaviens grundval,
om så är, hvarföre deltager ej då, den med
oss förenade delen deraf, uti byggnadskostnadenj
jag tycker det vore lika så billigt som
rättvist.
Märkeligt är Grefve von Plaiens yttrande
i den oftanämnde afhandlingen »idan 43: Kostnadsförslaget
Jordrar 333,535 Riksdaler 16
skilliugar, ränta får arhetsåren oberäknad,
och inom 4 år frän företagets början, bor
det kunna vara färdigt. Välförståendes Westgötha
Canalen.
Deremot upptager Directeur Bagge, i sitt
förslag, Vestgötha Canalens kostnad till 669,987
R:dr Banco, och Östgötha Canalen till 927,504
R:dr, summa för begge Canalerne 1,597,48!
R;dr Banco, och redan kostar hela Canalsträc:
74
Den t 6 Junti f. in.
kan, ehuru ej halffärdig, öfver 6,coo,ooo R:dr
Banco, oberäknad all den jords ersättning, som
till Canalen blifvit bortgräfven, och efter Bag*
ges förslag, gör för Vestgötha Canalen 835
tunnland, och för Götha Canalen 1105 tunnland
10 kappland bördig jord af mäst åkor
och äng, och något skog; hvad förtroende
kan unn elå äga till alla Götha Canalbygguads
förslager , och när skall , genom
Götha Canal, den produetion återvinnas, sorn
genom denna fruktbärande jord nu blifvit bort*
grafven.
Jag yrkade vid 1815 års Riksdag, att
hela Canalarbetet måtte inställas, och jag äger
ännu den öl vertygelsen , att derigenom både
Staten och Bolaget, skulle säkert vinna; ty
ännu kan ingen beräkna kostnaden till Canalens
fullbordande; men sedan så mycket blifvit
gjordt, och påkostsdt, vill jag ej längre
motsäga arbetets fortsättande, men önskar nu,
som förr, att det kunde inskräakas först till
Vestgötha Cangleos fullbordan, och att arbetet
k un de blifva med mera sparsamhet bedrifvit,
än hittills; ty jag finner ingen nödvändighet,
att Canalen skall äga en Birection,
•och andre Embetsman, som fordra omkring
70,000 Riksdaler om året. Med sådane inskränkningar
vill jag likväl tillstyrka bifall
å Utskottens Betänkande, med iakttagande
af Banco-Styrelsens noga tillsyn , p«å sätt
Utskotten föreslagit , att hvad nu beslutas
måtte noga efterföljas; men emot allt öfvertagande
af Canalen för Statens räkning, så
Den 16 Junti f. mt
75
väl som emot all ersättning till Bolaget,
och all garantie lör Aciieägames ränta i framtiden
, protesterar jag på det högsta.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus: Med
den siste värde Talaren instämmer jag visserligen
deri, att detta ämne redan så mångfaldigt
blifvit omtaladt, att svårligen mera derom
kan sägas något nytt. I denna vigtiga tidpunkt
synes det således en betydlig tidspillan,
att uppehålla Ridderskapet och Adeln onödigtvis,
då af de nu framställde inkast, jag
ej funnit ett enda som ej förut blifvit skrilvet.
tryckt och vederlagdt. Men dä den värde
Talaren, liksom under en recension framdragit
stropher ur en afhandling af mig för
mångå år tillbaka utgifven, så får jag påmin-i
na om sakens rätta förhållande, utan att jag
påstår mig hvarken då eller nu haft eller äga
så fullkomligt vitsord, som man kunde önska
i en så invecklad sak af betydlig vigt, der
mera fosterlandskänsla, än någon annan driffjäder,
bragt mig att använda min moda Då,
lifvad utaf åtankan af ett ämne, sorni århundraden
varit föremål för Sveriges Lagstiftning,
Regenter och upplyetaste Män, och ingalunda
som man behagat kalla det, mia plan, jag
började med allvar utreda ämnet, gjorde jsg
de undersökningar och upptäckter, hvarefter
jag 1806 utgaf den Afhandling, der de citerade
ställen finnas, men jag hemställer, hvilken
bok man vill framtaga, hvarutur ej stropher
kunna dragas, som kunna vändas till rakt motsätta
mål och meningar, emot hvad de varit
76
Dm 16 Junii f. m.
ämnade- Vi veta att deli ädlaste och äldsta
bok vi äga i årtusenden haft detta öde.
Då jag före 1806 af vetgirighet sökte
upplysningar i ett ämne af sådan omfattning,
och af trycket utgaf mina tankar, skedde sådant,
utan att vilja sätta mig i bredd med en
Thunb erg, cn polheim och flere lärde samt erfärne
mäta.' J3g har aldrig skrutit af mina
kunskaper, såsom afgörande; också i denna
afhandling har jag gifvit min okunnighet tillkänna
uti ett så okändt ämne. Visserligen
synes den på flere ställen, men just de citerade
meningarna visa , att jag varit oväldig,
framställt saken från begge sidor, så att det
rätta skulle finnas. Sådant oagtadt synas skä-«
len för utförandet hafva varit de öfvervägande;
då jig derefter påkallades af Regeringen,
att fortsätta undersökningen, och det å he a
linien. Den gjordes under min ledning af ea
Utländning, hvars vittnesbörd är ojäfaktigt,
och synes af den berättelse, som af trycket
utgafs Så kom 1809 ars Revolution; mm
skyldighet var att framlägga resultaterne af
min förrättning för Konungen och Allmänheten
; detta skedde; så stod saken, då flere
RiksStånd påkallade utförandet. Hvad i allt
detta är annat, an den vanliga marchen? Man
fann då, att ett kostnadsförslag erSordrades;
ett sådant var lotvadt af en enda man, sona
med pålitlighet kunde uppgöra det: Herr Telford;
men jag visade, att vägen var stängd
härför» genom kriget ; dä rådfrågades den
skickligaste, som man näst honom kände: ett
Den 16 Junti f. m.
77
kostnadsförslag upprättades sf Major Bagge;
och om lians uppgifter tj till en del inträffade,
så kunde man ej vänta det under sådana
omständigheter, och af skäl. som förut blifvit
vidlyftigt utredde. Hvem är nu den felagtige
uti allt detta ? Åtminstone kan det ej vara
Bolaget, som ej existerade, förrän långt efter
kostnadsförslaget upprättades. Den värde Ta»
laren har åberopat hvad jag sagt 1806, och
vill, att det nu uti allt skall inträffa ; måhända
kunde jag åberopa på samma sätt, hvad
den värde Talaren sade JS09, men då jag,
mer än någon annan, finner mig vinna daglig
upplysning uti ett så inveckladt ämne, må jag
ej ställa andra till redo lör hvad de sagt för
io å ii år sedan om okända föremål.
Detta vare nog yttradt om denna afhandling;
för min del tror jag dock, att hvem sorn
opartiskt läser den ostyckad, skall finna att
mera derutaf inträffat, än man kunnat förmoda
af en okunnig mans framställning, åtmin,
stone tror jag deri skall bära märke af ospard
flit, och oväldighet till utredande af sanningen.
Man har vidare sagt, att man borde endast
tänka på utförandet af Vestgötha Canalen,
samt öfvergifva den östra delen, och att
en bättre hushållning borde iagttagas. Med
tillfredsställelse ser jag den man vara närvarande,
som å Bankens vägnar haft sig uppdragit,
att undersöka på stället rätta förhållandet,
såsom enda säkra utvägen, att känna sannia-?
7S
Den 16 Junit f. tits
gpn; allt hvad fa g kunnat säg» om både afJ
betet, dess fortsättande och hushållningen, har
han bättre utretlt i den tryckta berättelse, sort»
jag önskar, att man granskat, då den redan är
utdelad i Stånden; med lugn åberopar jag dess
vittnesbörd, så mycket hellre, då han bevisat
sin oväldighet, med att upprigtigt framställa de
fel han trott vara begångne. Aldrig blir det
sårande för mig, att höra, det misstag ägt
rum , ofta har jag sjelf uppgifvit dem, efter
jag anser företaget för vidsträckt, ämnet för
vigtigt, för att ej skiljaktige meningar om
utförandet, äfvensom olika omdömen deröfver
måste uppstå.- Men då man Oväldigt vill gran-t
ska saken, hoppas jag hvarje rättsint ser, att
stora svårigheter mott, och att man gjordt efter
bästa förmåga.
Jag har i denna afgörande stund velat
efter förmåga bidraga, att fästa uppmärksamheten
på ett föremål af yttersta vigt, en skyldighet
jag ej velat underlåta, då upplysningar
af mig kunna fordras, men jag vill ej längre
trötta med ett ämne, hvarom en hvar förmod*
ligen stadgat sin öfvertygelse; jag anhåller
alltså, att Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken behagade punktvis framställa
Betänkandet.
Grefve Anckarsvärd: I början af mitt an.;
förande yttrade jag, att min afsigt med det*
samma icke var någon annan än den, att få i
frotocollet förvaradt mitt sätt att se denna
fak. Jag har med nöje genomläst dea afhand
-
Den 16 Jurin f, m.
19
ling utaf Grefve von Platen, hvarom jag talat
i mitt nyss uppläste skriftliga dictamen;
oell jag erkänner med agtning de tänkesätt och
de kunskaper jag alltid funnit hos Herr Grefven.
Men just denna afhandling har grundat
min öfvertygelse, att Götha Csnal-anläggning
fordrar så*stora summor, utom hvad den redan
kostat, att j3g tror, att det öfverstiger
Rikets förmåga att fullborda densamma. Hvad
beträffar Herr Grefve von Plåtens yttrande, i
afseende på de utlåtelser jagskulla hafva haft
år 1809 rörande Götha Canal; får jag förklara,
att jag nu ej kan så noga påminna mig
dem; men det mins jag, att den då framställde
proposition om Statens medverkan till berörde
Canal, uppväckte ledsnad hos mig, ehuru på den
plats jag då genom Kongl. Maj:ts Nåd inoeha-i
de, det icke var mig tillstäodigt, att yttra mig
mot eller med. Jag var då i egenskap af
LandtMarskalk en helt annan person, och hade
belt andra pligter att uppfylla, .än då jag
såsom blott medlem af detta Stånd yttrar mig
För öfrigt vill jag ej ingå i någon vidare dis!
cussion om Götha Canals förmon eller skadlighet,
utan öfverlemnar till Ridderskapet och
Adeln, att derom fatta hvad beslut sorn lärn—
peligast synes, nöjd att endast hafva i Protocollet
förvarat min enskildta öfvertygelse i
ämnet. 0
Herr Flach, Carl Fredric: Jag borde ej
förlänga den redan vidlyftiga discussionen, och
jag skulle sannerligen göra mig samvete deraf,
jag icke trodde detta ordslöseri vara just
So
Dm 16 Junii f. m.
på dess rätta ställe. Då ingen gitter neka,
att ärendet ju är af ett stort nationalinteresse,
da man vet, att meningarna derom äro på ett
ganska uppstämdt sätt delade; hemställer jag,
om icke tiden är inne, att i erfarenhetens grund
söka upplösning på den gatan: huruvida dt,t är
rättvist, att först fullborda" Vöstgötha Canalen.
Sedan kunde man allt få se, om det lönade
kostnaden och mödan, att fullfölja den öfriga
Canalbyggnaden. Jag har hört en värd Ledamot
säga, att Canalen på flere ställen af dess
bräddar skulle gifva tillfälle, att anlägga en
Centralpunkt; men det förundrar mig, att man
vill etablera en centralpunkt, som ej har coin
munication
med
som ej ger skydd åt
sjelfva centrum, nemligen Hufvudstaden. För
öfrigt protesterar jag mot all fortsättning af
Canalen, utom hvad anbelangar den delen deraf,
som stryker genom Vestergöthland.
Friherre Cederström, Ulric: Om kostnaden för
den återstående Canalgräfningen kunde precist
utrönas, skulle jag vara den förste, att bifalla
arbetets fullföljande. Men då sådant är omöj.
ligt. helst långa sträckor af Berg kunna möta,
der man minst väntar det, och dessa iin*
pedimenta svårligen genom de långt från hvarandra
upptagne brunnarne kunna öfverallt upptäckas,
en olä enhet, hvilken dock i min tanka
till en del kunde afhjelpas, om man begagnade
jordborrar, anser jag, att, på det man ej
må exponera sig för kostnader, hvilka öfverstiga
Landets förmåga, Canalsträcksn emellan
Wenern
Den 16 Junii f, m.
Wenern och Wetterri först bör ful!bordas, och
härom utber jag mig Eders Excellences propdi
sidon.
Hant Excellent Herr Grefven och Landh
Marskalken hemställde, om icke, enär Urskotfens
Betänkande mhefattäde flere punkter, Ridderskapet
Och Adelil behägade tillåta, att hvarje
punkt linge särskildt lör sig företagas oell
pro i vas.
Friherre Cederström, Ulric: Jag tror ätt;
innan Betänkandet punktfevis förekommer, det
är nödigt, att frågan om det af mig ioreslsSgriå
Vilkor först blir afgjord.
Hane Excellence Herr Grefven och Landi—
Marskalken yttrade, att som Ridderskapet och
Adeln redan beslutat, att Betänkandet bordé
punktevis företagas, ägde hvarje Ledamot, atfj
emot de punkter i Betänkandet, han behagäde,
särskildt framställa sina anmärkningar; hvarefter
Hans Excellence hemställde, att det vid
J 8 1 5 års Riksdag beviljade byggnads länfcbiträde
må, jemlikt Riksens Ständrts då fattädé
beslut, fortfara, att från Banken utgå med
300,000 R.dr årligen ifrån och med innev. åc
1818 till och med år iSto eller om Riksdag
då ej inträffar, till och ined det år, då hästä
Riksdag infaller.
Ridd. o. Ad. Prot. VII. B. II. Äfd. 6* *
Den 16 Junit f. m.
Bifölls.
Hans Excellence Hsrr Grefven och Ländt Marskalken
föreslog vidare, att någon annan inskränkning
uti arbetsplanen icke måtte äga
runi än den Kongl. M*j:t i Nåder kunds godtfinna,
att, efter Canal Direclionens hörande, stadga,
och som af förändrade förhållandet med
tillgångarna blir en följd.
Ropades Ja och Nej.
H varjemte Friherre Cederström, Ulric, begärde
votering.
Herr Påhlman, Otto Fredria Sorn jag haft
den äran deltaga uti sammansatta Utsi ottena
iöfverläggningar rörande förevarande förslag,
får jag tillkännagifva, att jrg med flere inom
Utskotten delat den öfvertygelse, att arbetsplanen
måste förändras efter den förändrade
tillgången, samt att lämpeligast vors , om
Canalen först fullbordades emellan Wenern
och Wettern j men att jag icke kunnat neka
vigten af det motskäl man anfort, att neraligen
arbetet emelian Rexsn och Wettern äfven
vare långt avanceradt. jsg trodde då,
att arbetet åtminstone sålunda borde inskränkas,
att med den tredje delen af Canalen eller
sträckan emellan Roxen och Östersjön borde
helt och hållet uppskjutas, tills de öfrige dalarne
blifvit fullbordadej mm inom Utskotten
har äfven denna min tanka blifvit minoritet
tens. De flesta hafva ansett, att då till Kongl.
Dm 16 Junii f, m.
83
Maj:t öfverlemnades, att efter omständigheterre
arbetsplanen jemka och ändra, ändamålet
närmare och bättre skulle uppfyllas; och jag
medgifver visserligen också, att ändamålet att
förekomma, det cj arbetet utsträckes öfver tillgångarne,
äfven på sådant sätt kan vinnas $
hvarföre jag för min del instämmer i det förslag,
att till Kongl. Maj.-t öfverlemna bedömmandöt
af den blifvande arbetsplanen; och tillika
vördsamt tillstyrker Ridderskapet och
Adeln att till samma förslag, såsom af inga
vädeliga följder, lemna bifall. Jag föranledde*
begära ordet deraf, att jag hörde en Ledamot
yrka votering, hvilken jag äfven skulle
begärt, i fall ej pröfningen af den tillkommande
planen, enligt Utskottens hemställan,
kommer att af Kongl. Maj:t bero; och
denna plan bör icke kunna -öfverskrida®, så
snart det uttryckliga vilkor blir mi Canalsty-,
relsens Instruction intagit, att densamma aldrig
får skuldsätta sig, eller under något sken emot
gällande föreskrifter anticipera å de beviljade
anslagen.
Friherre Cederström, Ulric; Så vida #j någon
af Ridderskapet och Adeln med mig instämmer
uti förslaget, att inskränka Canal-arbea
tet emellan Wenern och Wettern, afstår jag
från den begärda voteringen, och reserverar
mig endast till Protocoijet.
Dans Excellence Herr Grefven och LandtH
Mar/kalken förnyade derefter den af Hans Ex<j
84
Den 16 Jitnii f. in.
cellence, angående arbetsplanen, nyss gjorde
proposition, hvilken bifölls
Hant Excel teiler, Herr Grefven och Landt•
Marskalken tillkännagaf, att tredje punkten uti
Utskottens Betänkande innefattade arne alternativer,
hvaraf det första innehöll, att CanalAibetsCassans
skuld till Disconten borde ovilkorligen
afskrifva», samt det sednare, att berörde
skuld borde afskrtfvas, emot det någon
skyldighet å Statens sida icke erkändes, att
ersätta Actieägarne ränta efter byggnadsåren.
Grefve von Platen, Ballzar Bogislaus: Vid
den fråga, som nu kommer under öfverläggning,
fäster sig till en högst betydlig del, den
om utförandet af det hela, nemligen huruvida
Actieägarne skola i en framtid vinna < n laglig
inkomst för sina bidrag, för att deraf förmås
till fortsättning. R’dderskapet och Adeln har
förut uti ett annat ämne faststäldt den grundsats.
att den Discont, sorn härtill bidragit, och
förut varit Actieägarne tillhörig i stöd af dettl
förundte privilegier, skulle, emot ersättning af
Staten, öfvertaga». 1 detta beslut ser jag trygghet
för Actieägarne, att blifva rättvist behandlade.
Jag hoppas, att Ridderskapet och Adeln
i dag, vid bestämmandet af Propositionen öfver
detta ämne, behagar ihågkomma, att här
icke blott kan blifva fråga om ränta, under
Byggnad:-åren utan ock oin en nödvändig ersättning
iör Disconten, intill den tid, då Disconträttigheten
upphöra skulle, det vill säga
till slutet af år 1835. Jag vågar alltså hos
Den 16 Junit /. m.
85
Hans Excelience anhålla om den proposition:
att den ersättning Ridderskapet och Adeln
redan beslutadt böra lemnäs ät Bolaget lör
dess Disconträtt, må komma att, j öfverensstämmelse
ined hvad Rikets Ständer vid'1815
års Riksdag antagit såsom Discontens afkastning,
utgå med !20,ooo Riksdaler ärligen till
och med 183.5, under vilkor, att det skall å1’gga
Bolaget, att ansvara tor återbetalningen
af Canalarbets-Cassans skuld till Disconten
Riksdaler 1,08^,877? Jag tror genom ett sådant
beslut förra stadganden vara bevarade,
Och tar mig friheten påminna, huru vigtigfc
det är för oss alla, att bibehålla tredje mans
rätt i helgd, då lagligen tillvunnen Egendom
är i fråga. Härom är så mycket sagt, och
det är så väl bekant, hvarpå Bolagets privilegier
grunda sig, att jag blott tår hemställa,
om antagande af den af mig föreslagne proposition.
Friherre Cederström, Jacob Uti det hufc
vudsakligaste instämmer jag med den siste värde
Talaren, men anhåller derjemte, art till styrka
för hans förslag fä tillägga några ord. För
CanalBolaget är det likgiltigt, om de 1,100 000
Riksdaierne få afskrifvas, eiler om Actieägarne
under byggnadsåren erhålla 120,00© Riksdaler
årligen 1 ränta, mot vilkor, att CauafCassans
skuld återgäldas. Men i afseende på
rättsgrunden tror jag icke, att det är af föga
interesse, hvilkctdera beslutet vidtages. Gm
Riksens Ständer använda de 1,100,000 Riksdaler
till ersättning för Caaalens förlorade Dis
-
g6
Een iS Junti f. m.
conträtf, hafva de tagit denna summa af fordringsägarne.
Ty Riksens Ständer hafva be.
slutit, att om vid utredningen något öfverskott
skulle uppkomma, det borde användas att betala
fordringsägarnas ir.nestående ränta, och
hvad sorn dessutom kunde återstå, ölverlemnas
till Bolaget, Men om nu de 1,100,000
Riksdalerne afskrifva® lärer åtmindstone i Cana]
Disconten ingen ränta vara att förvänta.
Ridderskspet och Adeln har redan förut afgjordt,
att CanålBolaget skulle framdeles njuta
ersättning för den detsamma frånkändé DiscontOctroijen,
och då fråga nu endast kan
vara om beloppet af denna ersättning, samt
Ridderskapet och Adein är i tillfälle att bifalla,
antingen att CanalCassans skuld i Disconten
i,too,ooo Riksdaler afskrifvas, eller
att i20,coö Riksdaler årligen under byggnadsåren
till Acticägarne i ränta af Banken utbe*
talas, skulle jag för min del tillstyrka den
sednare utvägen. Skillnaden blir ganska ob«»tydlig-
Bolaget får derigenom några tusende
Riksdaler mera; men örn man genom afskrifningen
träder medborgares rätt för nära, bidrager
man, att omintetgöra förtroendet medborgare
emelian, då deremot genom denna
sednare messure rättsgrunden åtmindstone i ett
fall blifver bevarad.
Herr Manner stam, johan: Den nu ifråga»
Ställde ränta lil! Actieägarne > Götha Canal är
egentligen detsamma, som den förut yrkads
ersättningen för Bolagets upplöste Discont.
Ridderskapet och Adeln har i frågaa om dea
Den 16 Junii f nu
sednare för någon tid sedan, i sammanhang
med DiscontRegleringen, beslutat, att ersättning
skulle Bolaget beviljas; men de trcnna
öfrige RiksStånden hafva deremot b i fal ii t Uu
skottens Betänkande i denna punkt, som innehöll,
att Discomen skulle utan ersättning upphöra
Således är denna fråga genom RiK«eD9
Ständers beslut redan afgjord Om Rodderska*
pet och Adeln det oaktadt vill ingå i pröf-i
ning af Bolagets rättighet till ränta på Actierne,
torde det. tillåtas mig? att göra några
erinringar vid åtskilige värde Talareg yttrana
den. De hafva yrkat ifrågavarande ränta eller
ersättning, såsom en rättighet, grundad på
Bolagets privilegier och på Riksens Ständers
beslut, hvilken de således ansett icke utan orättvisa
kunna dem fråntagas, och Utskottens
tillstyrkande har derföre, såsom stridande mot
rättsgrunder, blifvit klandradt. För att vederlägga
denna tanke behöfves blott, att åberopa
de för Götha Canal Bolag sr 1810 utfärdade
Bolags Regler, hvilka uti 23 §. uttryckligen
innehålla, att under byggnads-åren 5 procents
ränta skulie, sorn orden lyda, aj Bolagets medel
till Actieägarne erläggas; äfvensom pfe ett annat
ställe stadgas, att Disconien skulle efter Reglementet
förvaltas. Vid granskningen af desse
och öfrige föreskrifter, som innefattas uti Bolagets
privilegier, BolagsReglor och DiscontReglementet,
samt uti Riksens Ständers vid
sednare Riksdagar fattade beslut, och hvilka i
det hufvudsakiigaste äro så allmänt kända, att
jag icke bör upptaga tiden med deras upprepande,
skall efter min öfvertygelse en alldeles
Dm 16 Junii f m.
rotsaft slutsats hämtas emot den ofvannämnda
Värde Talare derifrån velat leda, Man finnér
nemligen dervid uppenbart, att Staten eljer
Riksens Ständer icke allenast upplyiit alla
vid Bolagets upprättande emot detsamma ingångna
förbindelser, bestående hufvudsakligen
deruti, att Bolaget lått tillgodonjuta sin Disponträttighet,
samt Creditiv i Banken på Soo,ooo
Riksdaler, utan ock derutöfver vid «8 ’ 5 års
Riksdag nära fördubblat Creditivet, samt anslagit
300000 Riksdaler årligen räntefritt lån,
hvilket redan för 4 är utgätt, och nu ytterligare
blifvit till nästa Riksdag utlofvadt.
Danu slutligen blifvit tillstyrkt, att de
Discontens tillgångar på Canaiarbetet obehörigt
använde nära 1,100,000 Riksdaler smola
afskrifvas, så bör det nied skäl väcka Riksens
Ständers förtrytelse, att å Bolagets sida höra
framställas det påstående, att Staten brustit i
sina förbindelser emot Bolaget, och att deras,
på privilegier och Riksens Ständers
grundade rättigheter skulle, om Ut skon ens tor
slag antages, rubbas, dä likväl verkliga för,
hållandet, pä sätt nyss blifvit nämnt, är, att
Staten dels utlämna!, dels utläst flere miliioper
utöfver de bidrag, sorn 1810 vo»o b/stämde.
Att Bolagets Discont upphört att fullgöra
sina förbindelser, är icke en följd af någre å
Statens sida vidtagne åtgärder- Henna Discont
har tvärtom, genom det af Riksens Ständer
år 1815 förökade Creditiv, och genom de
af Regeringen sedermera deruti insatte penningar,
bb.yit upprätthållen i flere år längre, är\
Den 16 Junii f. m.
89
den, sia; sjelf lemnad, kunnat bestå Om sålt
des rättigheter och förbindelser skulle efter
rättsgrunder, och elter de lör Bolaget gällande
föreskrifter, pröfvas, så är det otvifvelaktig,
att Bolaget eller de s Directioner, msn icke
Staten brustit i uppfyllande af de å önrfse sido.
utfästa vilkor, samt att icke den minsta
anledning till laglig rättighet finnes för Bolaget,
att af Staren ytterligare fordra hvarken
Discont-ersättning eller ränta, utöfver den,
som för deni deds blifvit af Riksens Ständer
bifallen , dels nu är af Utskotten tillstyrkt.
Utskotten hade snarare väntat s>g den
mera grundade anmärkningen öfver tillstyrkandet,
atr de ofta nämnde 1,100,000 Riksdaler
skola afskrifvas , ty då Staten ölvertagit
Discontep, och betalar dess skulder, hade den
tillgång, sorn finnes tili gäldande af denna
OnaiCassanS skuld till Disconten, borch Staten
tillfalla, eller åtniindstone frågan derom stå
öppen intill nästa Riksdag, då blifvande Riksens
Ständer kunn&t derom förordna, jag bestrider
på dessa grunder den af Herr Grefve
von Platen yrkade proposition, och så framt
Ridderskapet och Adeln skulle vilja antaga
Betänkandet, tillstyrker jag bifall till andra alternativet
deruti, på sätt BorgareStåndet i detta
fall redan beslutat.
Friherre Boijey Ludvig: I hvarje fråga,
der rätts-begreppet skall utgöra grunden för
beslptet, är det angelägen, att detta begrepp
90
Den 16 Junit f, m.
riktigt uppfattas. Må den värda sista Talaren
tillåta mig att, till rättelse i hans, elller mitt
rättsbegrepp få förklara, att jag åter tror mig,
just på hans skäl. framkomma till ett motsatt
omdöme. Det är sant, att Bolagets rätt, var,
att af egna mede! erhålla ränta å Actierne;
irsén hörde icke Discontvinsten till Bolagets
egna medel; och då «>u Staten borttager Disconten,
som gaf en vinst, deraf räntan till
Acfieägarne betaltes i så frågsr jag: ligger
icke i denna handling en moralisk förbindelse
på Staten, att sjelf betala råntorne, eller gifva
annor ersättning i stället?
Herr Pahlman: Flera värde Talare hafva
framställt, att för CanalRolaget företedde sig
en grundad anledning, att yrka ersättning för
den förlorade Disconträtfen. För mig åter vi*
sar det sig som ersättnings-skyldigheten ej
kunde sträckås till andre än deni, hvilke vållat
förlusten. Jag kan aldrig medgifva, att
Riksens Ständer varit orsak dertill j och om
de sorn verkligen vållat skadan, skola godtgöra
den, lärer sådant tillkomma Directionen
sjelf, sorn berent densamma genom öfverträdelse!
af gällande Reglementen. Ehuru, såsom
förut anmärkt är, Ridderskspet och Adeln beslutat,
att framdeles gifva Bolaget ersättning,
finnes det likväl cj på något sätt bestämdt,
huru och af hvem den skall utgå. Men då
jag ej kan frånskilja den tankan, att den, som
ådragit förlusten, bör den saluma gälda, lärer
i min öfvertygelse Bolaget få hålla sig till
Directionen. tivad åter afskrifningen af de
Den i 6 Jurin f. m.
1,100,000 Riksdaler beträffar, och det förnärmande
fordringsägarna derigenom skulle lida 9
sä är j?.g af den tanka, att de, som tillstyrkt
de mesurer man nu klandrar, ej på oriktiga
c&lculer bygdt det påstående, att Borgenärerna
blifvit vida bättre lottade genom det Staten öf.
verta ger utredningen, än om den i laglig väg
skall verkställas; då deras förlust otvifvelaktigt
blifvit mycket större. Jag kan således ej
annat än tillstyrka, det Ridderskapet och Adeln
bifaller afskrifningen af Canalens åsamkade
skuld, med det tillägg, sorn Välicflige BorgareStåndet
dervid fogat, att nemligen hädanefter
slippa höra talas om eu förlust, som man ej
vållat och härom utber jag mig Eders Excellences
proposition.
Åtskiilige yttrade härtill deras bifall.
Grefve von Platen', Då, uti frågan om min
proposition, man yttrat, att egentligen blifvit
åberopadt, som motiv för ersättning tili Bolaget,
att Riksens Ständer vållat förlusten af
Discontvinsten; så får jag förklara, att jag tj
nämnt sådant hvarken i min proposition eller
annars, men om ock så skulle hafva handt,
erkänner jag, att jag haft orätt häruti, men
jag har vid ett annat tillfälle brukat en liknelse,
i anseende till förlusten, hvari man bäst
torde igenkänna min tanka, då jag liknat Bolaget
vid en Åkerman, sorn ser sina skördar
genom hagelskurar förstöras. Hvad en värd
Talare yttrat om Directionens felsteg, bör oj
uppehålla Ridderskapets och Adrias beslut.
92
Ben 16 Juni} f. m,
Om fel äro af administrationen begårigoe, så
äro dess medlemmar i ett fritt land ansvarige,
der vägen till undersökning af deras åtgärd
och till Lagen är öppen för aila;, och att Bolaget
ej kan lida lör Directionens felsteg, om
ock sådane finnas, behöfs ej bevisas. Men jag
får blott påminna, att när Ridderskapet och
Adeln beslutat, att fortsätta hvad under århundraden
blifvit påyikadt, hvad under denna
tid alla Sveriges stora Konungar och Män gilla
ti t ^ när, med två tredjedelar utförde, man är
på punkten, att utföra den sista tredjedelen,
när så betydliga medel dertill äro beviljade,
då hemställer jag, om icke äfven under denna
Synpunkt, det är förenligt med allmänna klokhetens
föreskrifter att bibehålla den uppställde
byggnaden vid den säkerhet af rättigheter,
SQ>n endast kan hindra , atf den ej vacklar.
Jag hemställer, om då vi redan gjort så stora
uppoffringar för saken, vi för en ojemförligt
mindre skola stadna på halfva vägen, om vid
den punkt, då vi äro vissa uppå att hinna må’
let, detta Verk åter skall gå tillbaka.
Friherre Boije: Aldrig skall passionen förvilla
mig ända tu! attr först straffa, och sedan
undersöka, huruvida föt brytt Isen ägt rum eller
ej; ty det är att handla i Qmvändj ordning.
Den värde Ledamot, som vill , att vi
nu skola förklara DiscontDirectionen brottslig,
och derföre döma Directionen , att gifva ersättning,
torde likväl ej vara okunnig derom»
?»tt vi just nu hafva på bordet det Betänkande,
sarp handlar om frågan, huruvida remiss, till
Dett 16 Junti f. m.
93
undersökning Vid Domstol emot DiscontDirectionen
må äga rum elier ej; riiön han vdl
dock, att innan vi pr öfva t detta Betänkande,
innan det ännu är afgjordt, om skäl tili laglig
undersökning finneg, och således långt innan
Domstol hinner undersöka, skole vi redan domina
till ersättning; eller, sorn är detsamma, på
grund af en sådan ersättning^piigt hos andra,
taga oss sjelfva fria för den; dä det likväl är
Vi, som borttagit Disconten.
Herr Pohlman: Hvad det beträffar, att
yttra sig med passion, så vill jag gerna medgifva,
att det händer mig likasom andra, att
af densamma understundom öfverväldtgas Cock.
känner jag mig nu r.og kall, för att ej tillstyrka
våld och olagligheter. Men pa samma
skäl, som en värd Ledamot ryss åberopat,
nemligen att man ej borde straffa innan man
undersökt, på samma skäl förnyar jag mitt påstående,
att Svenska Nationen, hvilken aldrig
vållat förlusten af OcUOijen, ej eller bör åläggas,
att deh ersätta. Hvad frågan om laga undersökning
af Ditrctionens förhållande vidkommer,
så känner jag alltför väl, att Betänkandet
derom nu ligger på bordet , så myt‘k. t
mera, som jag i särskilt yttr.nde tillstyrkt
denna undersökning. Jag tror derigenom kunna
afgoias, om Directionetl handlat rätt eller icke,
Och om BancoUCkoftet samt trenne RiksStånil
ägt skäl, att ogilla dess förfarande. Den frågan
bör emellertid ej hit Men i anledning af deti
liknelsen en annan Ledamot nyss framsrällt,
då han jemiörde Canalen med en skördemans
Dc.m i 6 Junii f. ra.
torde det tillåtas att, till svar på hans påstå-?
ende, det man, ssdan redan sä betydliga uppoffringar
bhlvit gjorda, ej nu borde tröttna,
yttra, att, om jag får nyttja en så vulgaire
liknelse.' det iörefaller mig sorn, att för det
jag gifvit bort räcken, jag äfven borde gifva
bort västen»
Herr Stråis, Nils Wilhelm'. Om här endast
vore fråga orri medlidsamhet mot Actieägarne,
och stt såsom eri ädelmodig välgörare bisprin.
ga Bolaget, skulle jag för min del ej vara eraot,
att man lemnade någon ersättning för
den förlorade DiscontOctroijen; men då man
velat bygga Bolagets påstående om ersättning
på rättsgrunder, måste man först undersöka,
om någon vinst genom Discont-rörelsens fortet,
tande för Bolaget skulle hafva uppkommit. Enligt
uppgjorde calcuier utgöra Discontens tillgångar
omkring 3 millioner, och dess skulder 2 och
en half. Om det vore möjligt att nu realisera
och indrifva alla fordringarne, skulle således
en tillgång uppkomma af 500,000 Riksdaler,
hvarmed Discoutrörslsen kunde drifvss; men
deremot vore då Disconten skyldig till Banken
bela Creditivet af en och en half million; och
då behållningen af Discontrörelsen med en
half million icke kunde öfverstiga 30,000 R:drj
m«n räntan tili Banken utgjorde 45>ooo R:dr,
är det klart att snarare förlust än vinst genom
Discontens fortsättande skulle uppkomma. Kunde
man påräkna, att eoskilte fortforo att insätta
penningar å 3 procent, blefve vä! vinsten
ftörre; men aletta synes alldeles otroligt, sedan
Den 16 Junii f. m.
95
Discontens credit nu mera fullkomligen är
förstörd. Dertill äro hvarken Rikens Ständer
eller Nationen orsaken och huru kan man dä
emot dem göra rättsanspråk, att erhålla ersättning
för en förlust, sorn icke finnes?
Ar åter frågan om att af medlidande göra
en skänk åt Bolaget, så saknas dertill alla andra
tillgångar, än att lägga ytterligare skatf
och tunga på Rikets öfrige innevånare, och
dertill kan jag för min del icke bifalla.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
tillkännagafj att plenum komme kl.
5 i eftermiddag att fortsättas.
Hans Excellence frågade derefter, om Rid -  derskapet «ch Adeln ansåg öfverläggningen
rörande denna punkt fulländad
Ropades
Ja.
Grefvarne von Platen och von Lantingshausen
yrkade, att Hans Excellence måtte framställa
den af Grefve von Platen föreslagne
proposition; men Hans Excellence yttrade, det
han, i anledning af discussionen, ansåg sig
böra hemställa, om Ridderskapet och Adeln
behagade gilla andra alternativet, eller att Canal
ArbetsCassans skuld till Disconten af 1,083,87^
Riksdaler flage afskrifvas, emot det någon skyldighet
å Statens sida icke erkändes, att ersätta
Actieägarne ränta efter byggnadsåren.
Ropades Ja och Nej, samt votering,
Den 16 Juilii J. m.
Grefve von Platen-. Ehuru ogerna jag uppehåller
lfydderskapet och Adeln under etl
så dyrbar tidpunkt > sorn den närvarande*
nödgas jsg dock för denna gång uti en så vigtig
fråga, hvarpå denna sak helt och hådet
hvilar, hvarpå Canalens fortgång eller Sall beror,
lorena mig med de Herrar, som begärt
votering och anhåller, att som contra proposition
la föreslå den af mig förut fraroställdé
proposition.
Derefter upplästes till justering, godkändes
och anslogs följande Voterings-propöi
sition:
Den som bifaller att CanalArbefsCassans
skuld till Disconten af 1,083,877 Riksdaler må
afskrjfvasj emot det att någon skyldighet å
Statens sda icke erkännes, att ersätta Adtieägarne
ränta efter byggnadsåren, skrifver
>3
Den det ej vill* skrifver
Neji
Vinner ATej, kommer den ersättning Ridderskapet
och Adeln redan beslutat böra lemnäs
ät Bolaget för dess Discont-rätt, att, i öfverensstämmelse
med hvad Riksens Ständer
vid 1815 års Riksdag antagit j såsom Discoriteös
afkastning} utgå ined 120,000 Riksdaler?
årligen
Den 16 Jurtii f. ni.
9f
årligen till och med år 1835, under vilkor,
ått det skall åligga Bolaget, att ansvara för
återbetalningen af CanalArbetsCas?ans 6kuld
till Discontén af 1,0835877 Riksdalen
Sedan 53 $ i Riksdagsordningen Och 43
§. i RiddarhusOrdniftgen blifvit uppläste, börjades
votermgen kb halt till 2 eftermiddagen,
hvarvid Hans Excellehct Herr Grefven och LandtMarskaken
öfverlemnade klubban till GielVC
Levenhaupt) Gustafa samt bortgick.
Voteringen fortsattes derefter* och slutades
kl. 3 eftermiddagen, då VoteringsProtocollet
blef försegladt, för att i nästa pleno upp*
brytas och kungöras*
ttöglofiigei Ridderskapet och Adeln åtfj
ikiljdes kl. 3 e. m*
In fidem Protocollt
Ö. J, Lagerhann
MM» vt Ad, Prof» Vit & It Afd* t»
q 8 Ben iG Junii é. in.
Tisdagen den 16 Junii,
Plenum kf. 5 eftermiddagen.
Uppbröts Protocollet öfver den i förmiddags
Pleno verkställde votering, samt upplästes,
hvaraf inhämtades, att rösterne sä utfallit;
7a
— 119.
Nej
100.
I följd hvaraf Hane Excellence Herr Grefven
och LandtMars kalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln bifallit första alternativet af
tredje punkten, eller att CanalArbetsCassans
skuld till Discontec af 1,083.877 Riksdaler
finge afskrifvas, emot det att någon skyldighet
å Statens sida icke erkändes, att ersätta
Actie-ägarne ränta efter Byggnadsåren.
Grefve von Platen, Baltzar Bogitlattt: Det
nu kungjorde, genom votering, utaf Högloflige
Ridderskapet och Adeln fattade beslut står ej
allenast i fullkomlig strid med hvad Ridderskapet
och Adeln förut beslutit om ersättning
för Disconten, utan är ock, efter min öfvertygelse,
rakt stridande så väl mot Grundlagen,
sorn Sveriges nu gällande allmänna Lag, hvilkas
hägn och beskydd, lika för alla medlem^
Den 16 Junii e. m.
99
mar i Samhället, jag härmedelst uttryckligen
förbehåller. Detta Beslut skall ock, med en
fullkomlig ovisshet och vankelmodighet i åtgärder,
stämpla Svenska Nationen inför hela
Europas ögon, enär, sedan två tredjedelar af
detta National-företag vunnit sin fullbordan
utan missöden, och med mer än vanlig fram*
gång, oaktadt alla svårigheter, man häldre än
att fullborda den sista tredjedelen „ lemrtar det
att förtal la, hvilket blir en gifven följd äf
detta beslut. Jag emotser dock framtidens och
etterverldens dom med lugn, samt anser minnet
af mina 40-åriga mödor* som den bästa
belöning för min omtanka, att tjena Staten efter
hästa öfvertygelse, och för de uppoffringar
jag gjort; men då jag med tystnad i mitt lugn
albidar mina återstående dagar, får jag likväl
härmedelst till Protocollet anmäla mirt högtidliga
reservation mot detta beslut, och är dermed
färdig lemna min befattning åt andr*
skickligare personen
Friherre Wrangel, Henning: jag har ej
förr i ämnet rörande Götha Canal yttrat mig,
emedan flere upplysta Ledamöter talat deremot*
hvilkas antal synes mig hafva Varit tillräck”
ligen stort, och jag ej haft nog sakkännedom*
för att kunna tala för densamma Men vi
haFve i andra länder sett de personer, hvilka
klandrats, då de företagit stora arbeten, Och
hvilka man velat krossa, sedermera hedras
Sned äresloder.
Det är alltid lättare, att hlands» än för*
ICO
Den 16 Junii e. nu
svara hvad sak sorn helst, men efter de discussioner
jag här afhört, finner jag enligt min öfvertygelse,
att Grefve von Platen i allt haft
rätt, och jag värderar på det högsta hans patriotiska
nit, ihärdighet och entusiasm. Dä ifråga
varande beslut rakt strider mot det, rom
för några dagar sedan här fattades, anmäler
jag till^Protocollet min reservation deremot.
Herr Påhlman, Otto Fredric: Ehuru hvarje
Ledamot äger att anmäla sin reservation emot
ett fattadt beslut, tror jag likväl att denna rättighet
ej får utsträckas derhän, att säga, det
pluraliteten handlat emot Grundlagarne. Jag
har väl deltagit i majoritetens mening: men
jag kan ändock icke erkänna, att jag handlat
hvarken emot Grundlagarne, eller andra Rikets
gä.lande Lagar.
I afseende a den anmärkte stridigheten
emellan Ridderskapets och Adelns nu fattade,
och Dess förra Beslut; så får jag endast åbe-*
ropa mitt yttrande vid samma tillfälle, samt
erinra, att Ridderskapet och Adeln förra gången
ej bestämde, hvilken sorn skulle utgifva
ersättningen j min mening är visst icke, att
Bolaget skall ga i mistning deraf, men j-^g anser
dess rättighet vara gifven, att hälla sig till
Directionen lör en förlust, sorn genom dess
förfarande blifvit Bolaget tillskyndad.
Grefve Anckarsvärd, Michael, förenade sig
med Herr Påhlman,
Den 16 Junii "t. m.
101
Friherre Wrangel: Öfvertygelserne, när
man handlar i allmänna affäirer, äro merändels
olika. Men mina tänkesätt tror jag mig kunna
bedomina, likaså väl sorn Herr påhlman;
och är färdig att både inom och utom detta
Riddarhus svara honom på hvad sätt han be,
bagar.
Friherre Boije, Ludvig". Allmänna ord-:
ningen fordrar, aa pluraliteten respecteras såsom
magt; men som all magt icke är rätt, så
tillåter Lagen också, att hysa denna tanka.
Det är ir.ed sådan anledning jag anhåller, att
få reservera mig emot pluralitetens beslut, såsom,
efter min öfvertygelse, stridande emot
princip af både rätt och lag.
Herr Silfverstolpe, Gustaf Abraham: Oak
tadt
Herr Påhlmans anmärkning emot Grefve
von Plåtens reservation, anhåller jag att få
till Protocolpt anmäla, det äfyen jag reserv
verar mig emot Ridderskapets och Adelns nyss
fattade beslut, samt instämmer fullkomligen
pti de af Grefve Platen nyttjade ordalag.
Herr Strussenfelt, Michael: Jag tillstår upp*
riktigt, att jag varit af minoritetens maning,
och anhåller, att få utveckla mina tänkesätt.
Jag vill ej bestrida någon dess öfvertygelse;
tnen jag förblifver lika säkert vid min tanka,
äfven om ej någon af hela Riddarhuset instämde
deruti; och skall jag aldrig frukta yfci
ira, hvad jag anser rätt och gannt vara
-
?C*3
Den 16 Junii e. m.
Om man skall följa den princip, att dep,
gom varit orsaken till Discontens störtande,
£fven är skyldig att lemna ersättning, sä ärb
Riksens Ständer pfitageligen dertill pliktige,
då de måste ansvara för hvad deras egne Fultjnägtige
tillgjort- Den som är orsaken till
verkningarne, anser jag äfven vata orsaken
till följden. Om Riksens Ständers Revisorer
ej om Hösten igt? yppat Malmö Discont?
ställning, hade hvarken samma Discont ramlat,
eller Götha Canal Discont Verks fäll deraf
varit en följd Jemte det jag således bestämdt
förklarar, att i min tanka Riksens Ständers
Revisorer varit de, hvilka vållat Götha Canal
Disconts ramlande, får jag anmäla min reservation,
i likhet med Grefve von Platen, emot
det beslut Ridderskapet och Adeln fattat.
Herr Påhlman; Den aktning jag hyser
för detta RiksStånd, och hvilken jag äfven är
skyldig mig sjelf båda som Medlem deraf, och
Mditaire, olägger mig, att i följd af hvad ert
värd Talare tor en kort stund sedan yttrat,
halva äran högtidligen försäkra, att den, som
personligen vill afgöra något med mig, icke
behöfver derom här göra anmälan, emedan jag
både vet och skall iakttaga hvad hederns lagar
bjuda.
Friherre Wrangel: Med Herr Påhlman förenar
jag mig till alla delar.
Friherre Cederström, Jacob: Jag instämmer
rtU Grefve voa Flåtens reservation, och anser
Den 16 Junii é. m
det fattade Beslutet vara stridande emot gäl^
lande Lag, samt icke kunna äga bestånd vid
Domstolars pröfning af ämnet.
Grefve von Rönn, Axel, samt Herrarne
Flach, Eric, Silverstolpe, Johan David, och von
Rock, Nils, förenade sig med Friherre Ceder-,
ström.
Friherre Åkerhjelm, Gurtaf Fredric, anmälde
äfven till Protocollet sin reservation emot Ridi
derskapets och Adelns beslut.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
föreslog, att Ridderskapet och Adeln
måtte gilla, hvad Utskotten hemställt, rötande
utbetalning förskottsvis för det löpande
året af högst en tredjedel utaf årsanslaget, eller
100,000 Riksdaler, oagtadt revisionen för nästförutgående
året ännu icke blifvit förrättad,
jemte de af Utskotten dervid framstäldte vil-,
kor och förbehåll, äfvensom rörande terminer.;
ne, då ifrågavarande anticipationer å ej mindre
1819 än 1820, och de följande årens bygg»
nadsbiträden finge uttagas och begagnas.
Bifölls.
Vid förnyad föredragning af Allmänna Besvärs
och EkonomieUtskottets den 16 sistledne
?04
Den 16 Junti f. m.
April afgifne, samt den 4 derpå följde Maji
förmiddagen, på bordet lagde Betänkande, i
anledning af väckt motion om Götha Canalarbetets
inskränkning tills vidare inom linien
emellan Wenern och Wettern, fann Ridderskapet
och Adeln, att, sedan 3tats och BancoLUskottens
Utlåtande, angående Götha Canal,
arbetets fortgång och befrämjande blifvit nyss
förut afgjordt, EkonomieUtskottets ofvannämnda
Betänkande borde förfalla, samt läggas tili
Handlingarne.
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannämDde Utskott inkomne Memorial
och Utlåtanden;
Frän StatsUtskotfet;
Af den 10 dennes;
t) I anledning af gjorde anmärkningar vi<|
Utskottets den 1 2 siltj. Maji afgifne Utlåtande,
i fråga om medels anslående till Theatern^
underhållande^
2) Öfver anmärkningar vid Utskottets yttrande,
angående Öfverstelodelningens vid f.
d Östgötha CavalleriRegsmente upplåtande til|
Jiongi. Majits nådiga disposition.
Från Stats-, Banco och LrgUtskotten;
df den 10 ämnes3 öfver väckt förslag quj
1Den 16 Junti e. m.
105
Utfärdande af ett allmänt så kalladt Morato*-  fium eller Jernbref.
Från BancoUtskottel;
Af d,n 15 dennes:
1) I anledning af StatsUtskottets förslag,
rörande förskott från Banken till inlösen af
KrigsCommittéens Invisningarj
2) Angående jemkning af RiksStåndens
beslut, i fråga om regleringen rörande de från
Banken utgående odlingslån j
3) Öfver den, i följd af Kongl. Maj-t*
J^ådiga proposition, till förnyad handläggning
remitterade fråga, om beviljande af ett lånJjiträde
från Banken till Götheborgs Stad;
4) Öfver StatsUtskottets förslag, angående
fond i Banken till inlösande af de så kallade
Schlegefska godsen j Hallands Lin.
Från Lr.gUtskotiet:
Af den 12 dennes, öfver den af Herr Pehr
Gustaf Cederschöld väckte motiop, angående
upprättande och allmänt kungörande af ett
formulair, huru skuldsedlar böra skrifvas, för
titt sätta Lagen i tillfälle, att betrygga L$n-»
gifvare derom, att ränta och capital ovägerJigen
skola med silfver liqvideras, eller
gångbara myntrepresentativer efter cpurs.
/
io6 Den x6 Junti e. nu
Frän Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomie Utskottem
Af den 9 dennes, angående obehindrad rättighet
för Skattehemmansägare till svedjande å
deras skog.
Föredrogs å nyo och bifölls Allmänna BeJ
svärs- och EkonomieUtskottets den 4 sistlidne
Mars afgifne, samt den 4 derpå följde April
på bordet lagde Betänkande, angående väckt
fråga om fortfarande af det emot Utländska
Öfverflödsvaror utfärdade förbud, och den till
verkställighet deraf, förordnade kustbevakning.
Företogs till pröfning Stats; och BancoUtskottens
den 10 dennes afgifne, samt den 13
i samma månad på bordet lagde Utlåtande,
angående yrkad undersökning, om Götha CanalDiscontDireclions
förhållande, i afseende på
den till Canalarbetets fortsättande gjorde försträckning
af 1,083,377 R:dr.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus: Sedan
jag redan en gång förut har sökt, så myc;
ket möjligt, utveckla förevarande ämne, vill
j;ag ej vidare trötta Ridderskapet och Adela
härmed, utan får blott, utom hvad jag förut
yttrat, åberopa Professor Agardhs nu uppläste
särskilta yttrande i allt: hvad angar sjelfva
Den 16 Junit e, m. 107
saken. Endast en omständighet återstår. Jag
kan, ehuru ogerna, ej undgå nämna, att Herr
ÖfversteLieutenant Påhlman, i sitt nu upplästa
särskildta yttrande, lånst mig uttryck, sorn jag
aldrig fällt, hvarom Ridderskapets och Adelns
Protocoli bäst kan vittna. I öfrigt trygg vid
Lagen, sorn under ett fritt Regeringssätt är lika
för alla, öfverlemnar jag gerna mälet till denna
upplysta Samling, då jag, efter hvad jag
tror enligt med Grundlagen, nu aflägsnar
mig.
Friherre Cederström, Jacob. Hindrad att
i Utskottet öfvervara justeringen af detta Betänkande,
vet jag ej, hvarföre icke min särskildta
mening fått tillika åtfölja. Jag får således
anföra, att jag anser det icke vara ovanligt,
att personer af stor förtjenst, och med
en ovanlig integrité, skola uppväcka afund
hos en mängd menniskor som sakna dessa
egenskaper; och Grefve von Platen har således
bordt förutse, att han af många skulle
klandras Då han ej kunnat tillvitas egennyt.
ta på ett runstycke, vid förvaltning af millioner
, och då Riksens Ständer dels gillat, och
dels förbigått utan anmärkning CanalDirectionens
åtgärder; så skulle Directionens befor-;
drande till åtal nu endast väcka åtlöje öfver
Riksens Ständers beslut. Detta har varit
egentliga anledningen, hvarföre jag opponerat
mig emot Betänkandet, men jag finner det äfven
oformligt deruti, att Utskotten tillstyrkt
Riksens Ständer, att besluta, det en undersökning
skall äga rum, ehuru Riksens Ständer
108
Den 16 Juna e. m.
dertill icke äga någon rätt, utan endast kunna
begära hos Kongl- Majit, att undersökning må
varda förordnad, hvilket uttryck Herr Påhlman
äfven nyttjat uti sitt anförande i Utskotten,
fastän samma ord icke blifvit uti Betänkandet
begagnade. Tå dessa skäl anhåller jag om
proposition till afslag å ifrågavarande Betänkande,
Grefve von Rosen, Axel Pontus: Ehuru jag
alldes instämmer med Friherre Cederström f
skulle jag för egen del väl önska, att en undersökning
skedde angående Grefye von Plåtens
och Directipnens förhållande, på det atf
dsras oskuld rpå fullkomligen uppdagas; m?q.
jag hemställer, otn det borde vara vårt Stånd,
sorn skulle begära anställande af åtal emot en
så agtningsvärd medlem af detta-Stånd; och
om än hans ära genom denna undersökning
skulle ökas, är jag öfvertygad , att han med
ledsnad skulle se sig ryckt från det förnämst*
föremålet för sina önskningar, efter att åt detta
ändamål hafva helgat sin tid, krafter och förmögenhet.
Jag bör slutligen ej neka mig tillfredsställelsen
yttra min enskilda öfvertygelse,
att detta företag, nu ett mål för så stridiga
omdömmen, skall hos en efterverld förskaffa
Herr Grefve vou Platen samma äreminne, son*
Sveaborgs odödliga grundläggare uppbar, nem;
ligen, att storheten af hans verk ej kunde förliknas
med annat, än nyttan det medfört, samt
de otaliga motgångar och svårigheter han
Jiaft vid dess verkställande att öfvervinna;
i
Den 16 Junti e. m.
10*
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Herr Påhlman, Otto Fredric: Då, enligt
mitt i Utskotten afgifne särskildta yttrande,
sorn vid B-tänkandet finnes bifogadt, jag va-,
rit af skiljaKtig tanka med de värde Talare
här yttrat sig, utbeder jag mig, att närmare
fa inveckla mina skäl. Härvid tår jag högtid*
ligen förklara, att mitt tillstyrkande ingalunda
grundar sig på afund, helst jag icke anser
det vara afundsvärdt att vara orsaken till Götha
Canal. För min del tror jag det vara för
tidigt att bestämma, huru ärestoden skall komma
att se ut; må vi öfverlåta denna omsorg
åt eftervärlden, sorn i synnerhet lärer få röna
frukten af detta storverk, hvilket i min tanka
redan varit alltför kännbart för det allmänna,
Och hitintills orsakat mer skada, än som kan
ersättas, om än aliade prisvärda fördelar*som
al detta företag blifvit lofvade, äfven skulle
int'äffa Utskottens Betänkande innehåller alldeles
icke, att frågan skulle af Riksens Ständer
remitteras till laga undersökning, men ors~ken
hvarföre ej i Betänkandet blef intaget,
att underdånig anhållan derom hos Kongl.
Majt måtte göras, Var den, att då voteringspropositionen
skulle uppsättas, samma tillägg
blef bestridt af några Ledamöter inom Utskotten,
hvilka der likasom här vilja bestämma
både Ja och contrapropositionens innehåll,
För öfrigt kan jag ej finna detta tillägg så ovillkorligen
nödvändigt, enär i alla fall det Riksstånd,
som förordnar undersökningen, känner,
I hvad ordning sådant bör ske. £n värd L«~
I IO
Dm 16 Junti e. nu
damöt har anfort, att jag citerat orätt, samt
öfverlemnat till Ridderskapet och Adeln,, att
afgöra huru hans ord fallit. Jag gör det äfven,
samt hemställer, om han ej påstått, att
Riksens Ständer ägde rätt att ogilla DiscontDirectionens
förhållande i afseende på det till
ArbetsCassan leninade lån, ined förklarande*
att om han kommer i samma ställning, så
ämnar han handla på samma sätt. Att 1815
års Ständer gillat CanalDirectionens förhållande,
nödgas jag bestrida. Jag vet ej, om det
kan kallas gillande, att gifva föreskrifter, huru
de skedde afvikelsernc ifrån Reglementet
borde afhjeipas, nemligen genom årlig afbe-i
talning till Disconten af hvad till arbetet blifvit
förskjutit, och huru mycket af arbetet ärli*
gen borde verkställas, samt att äfven år 1815,
Två Stånd stannat emot Två, i frågan om
undersöknings anställande, rörande Directionens
förhållande. I min tanka hade väl ej eller
något varit naturligare, äa att sedan Directionen
sedt, till hvad grad den misstagit sig,
Di rectionen bordt hos Kongl. Maj:t i underdånighet
hemställa, huruvida arbetet borde lika
vidsträckt fortsättas, sedan arbetskostnaden så
betydligt öfverstigit tillingarne. Hade det
skedt, skulle hvarken 1S r5 års Ständer, eller
de nu varande kommit i förlägenhet, 1 afseende
å arbetets fortsättande, eller ej. På sätt
jag nyss yttrat har jag ej kunnat finna, att
1815 års Ständer meddelt något godkännande
af Directionens förhållande, utan endast låtit
frågan om laga undersökning och deraf följande
ansvar förfalla; men lika fullt upphöjer
Den i 6 Junii g. in.
lii
man dess förtjenster till skyarne. Jag beklagar
den Medborgare, som med lugOadt sinne
icke oroar sig deröfver, att hafva skadat sitt
Fädernesland, och jag tror, att då känslorna
vakna och enthousiasmen hunnit slockna, det
blifver mera anledning att beklaga, än att
afundas. Jag har i dag åter bordt yttras att
Nationens ära och anseende hos Utlänningen
fordrade, att icke göra afseende på skedda
afvikelser från föreskrifter, då jag vågade
opponera mig deremot. Men jag får förklara,
att om än det missöde skulle drabba mig, att
jag skulle komma i personlig ovänskap med
en och annan, skall det icke återhålla mig
att yttra min öfvertygelse 3 äfvensom att inga
hotelser, inga maktspråk, utan blott öfvertygande
bevis förmå att rubba den. När nu det
påstås, att inga afvikelser ägt rum, samt dea
ena utaf de af Utskotten framställde tvenne
meningar icke innehåller annat, än att frågan
om Directionens förhållande borde till undersökning
befordras, och Grefve von platen jerne
väl sjelf yrkat en sådan undersöknings anställande,
får jag ödmjukligen anhålla om proposition
på bifall till det alternativ af Utskottens
Betänkande, sorn tillstyrker, att undersökning
angående DiscontDirectionens förhållande
må ske.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Friherre Wrangel, Henning: Utan allt af-'
seende å hvad Herr Påhlman anfört, får jag
för min del högtidligen förklara, det jag för^
112
Dea 16 Junis e. m.
enar tnig med Grefve von Rosen och Friherrfi
Cederström.
Friherre Cederström: Jag har blott sagt*
Sitt en Embetsman, som uppoffrade sina tormögenheter
på ett företag, hvilket icke alla
ägde skicklighet ått Utföra, ej bär förundra
sig deröfver, att han trälUs af afunden. Jag
får äfvefi erinra, att då Grefve von Platen, i
frågäö om det af DiscontDirectionen Arbetsq
Cassan meddeidte lån yttrade, att om han befinner
sig i gamma ställning, skulle hatt förhålla
sig på lika satt, tilläde han: så framt
samma Lagar och Författningar äro gällande*
som då existerade. För öfrigt är det föga
svårt, att verka genom declamatiouer, och att
derigenom i eii folkförsamling vinna bifall. I
min tanka är första frågan den, om Ståndet
anser sig värdigt att besluta en undersökning*
då den möjligen kiinde utfalla till de anklagades
fördel, och Ståndet således blottställas
för den tillvitelse» att hafva förföljt oskyldigt
enskilde medborgare Med Herr påhlman instämmer
jag likväl deruti, att en undersökning
ej kan äga rutn utan att derom hos Kongl.
Majit göra underdånig anhållan, men Betänkandet
innehåller ej något derom, och jag anser
ej Betänkandet, såsom nit första gången
till RiksStåndsn inkommit, kunna antagasmed
sådant tillägg, utan bör Betänkandet i min
tanka återremitteras, med arimodan till Utskotten,
att uppställa sitt Utlåtande i den forma
att Riksens Ständer, genom antagande deraf3
Deli 16 Junii e- m.
icke utsträcka sio åtgärd, utöfvFr hvad deni i
ifrågavarande fall tillkommer.
Grefve Mörner t Adolph Goran': jag käft
fej finna, att fråga är, om Götha Canal skall
änses såsom riksförderflig eller gagnelig. Då
allmänna opinionen 1809 förklarade detta företag
för riksgagneligt, förutsåg man ej den säf-i
skilta händelse, som sedermera inträffat. Då
Var ej ännu detta vidriga intryck gjordt, sotft
tili påkallar en undersökning om den persös
hens förhållande, soiri led t företaget- Jag tror
dessutom, att det ej är efter synpunkten, Orri
företaget är nyttigt, eller ej, utan huruvida
den, som åtagit sig utförandet deraf, gjöf£
det med nit och skicklighet, som hans förhållande
bör bedömmasi Såsom Ombud för dé
personer, hvilka förenat sig att bidräga till
detta företag, Var det hans åliggände att befordra
detsamma, så fort som möjligt- ]s[u är
frågan, har han gjordt det, eller ej? Ailä
granskningar, som blifvit anställde, visa, att
kke något blifvit åsidosatt fdvad är det då
man klandrar? Jo, en öfverdrift af nit, icke
något missbruk af allmänna medel. CarialDitectionen
trodde sig kunna i framtiden påräkna
samma tillgångar, sorn i böljan, och ansåg
derföre för eh besparing, att begagna medel
för 3, i stället för 5 procent. För denna öfverdrift
af nit skulle jag för min del ej viljä
påkalla laglig undersökning. Jag är icke ellef
af den tankan, att företaget är skadligt, ufaft
fadd, o. Ad. ProL VII. B. II, Afd» 8,
/
Den 16 Junit e. nt.
jag tror att , om arbetet fortgår, den som
sagt, att han både förr och hädanefter skall
fiona det skadligt, kunde få skäl att erkänna
sitt misstag. Man har äfven yttradt,
att DiscontDirectionen öfverskridit Reglementen;
men utom det att desse icke äro nog bestämde,
varu jemväl de Ditsctiooen meddelde
föreskrifter utsatte för coilisioner. Då, å ena
sidan, v»r föreskt ifvit, huru mycket arbete årligen
skulla verkställas, och å dee andra, att
byggnadsbiträdet icke erhölls, om icke det
påräknade arbetet blef verkställd*, tror jag,
»it Director,ens förfarande ej kan anses såsom
uppsåtlig» felsteg eller öfverlagd afvikelse ifrån
Reglementet, då Directionen af DiscontCassan
tog ett förskott för att fortsätta arbetet och
fcåmedtl t u dgi- k att blifva blottställd för saknad
af till ångar för det följande året. För
min del skulle jag anré, att endast uppsåtliga
felsteg, egennytta och ett ovärdigt sätt i förhållandet
borde föranleda ett RiksStånd, att
påkalla en undersökning; och man bör äfven
ihågkomma, att blotta påkallandet af en uni
dersökning är en föregående pröfning , smärtande
för den person, som derföre är föremål,
och smärtande jemväl för Ståndet, om undersökningen
utföll till den anklagades fördel.
Jag kan således ej annat, än på det högsta yrka,
att frågao om en undersöknings anställande
angående Canal-Directionens förhållande må
förfalla.
Slutligen får jag göra Grefve von Platen
den rättvisa, att i frågan om det ifrån Dis;
Den 16 3imil e. nt. - 115
eoctFonden ArbetsCassan lemnade län, hans
ord så föllo, att han skulle hädanefter handla
på samma sätt sorn förut, så vida samina collision
uti föreskrifter existerade; och jag tior
ej, att ett dylikt yttrande bör läggas honom
till last, utan snarare anses såsom ett bevis på
den ärlighet, som utgör hufvuddraget i hans
lynne.
Friherre Boije, Ludvig'. Om jag, såsom
FolkRepresentant, finge följa min personliga
böjelse, mitt emkilta deltagande för den aktningsvärda
man, hvars öde i dig är så orättvist,
och så tillräckligen bevisar, huru litet
man får räkna på Allmänhetens tacksamhet,
då man uppoffrar sina krafter för allmänt välj
Om, säger jsg, det vore mig tillåtit att följa
min enskifta kansli, så skulle jag säga: Gif
undersökningen; och den rättvisa man här vägrar,
skall der erhållas; men då jag endast
får följa allmänna åsigter, måste mitt tillstyrkande
blifva helt annat. Hvarje remiss till
Fiscalisk Action förutsätter hos den Auctcritet,
som meddelar remissen, en öfvertygelse
örn möjligheten af ett lagligt snsvar ; ty annars
vore remissen en ändaniulslös handling j
men nu ser jag icks denna möjlighet; o^h jag
kan alltså icke bifalla remissen. Efter att
hafva i mera än 33 år lemnat åt Lagskiptiingsyrket
mina bemödsnden, kanhända icke lika
fåfänge för mine kunskaper, som för mitt öde,
har jag likväl ännu icke kommit tiil kännedom
om någon enda §. i Lagen , eller någon
Författning, sorn ger Domaren rätt, att döma
Den 16 Junii e. m.
något patriotiskt företag, någon Ombudsmanna
haodling efter utgången, och aldraminst efter
den utgång, som åstadkommes af R.ksdags-opinionenj
och till hvars tillvägabrin—
gande ofta icke mera behötves, än den usla
förmåga att skickligt smickra partisinnet, en
förmåga som fritt må äga andras beundran,
men af mig aldrig får annat än medömkan. När
Lagen åter icke tillåter, att här döma efter
den utgång, sorn dagens rådande opinion be*
faller, så gifves också ingen enda laglig grund
för något ansvar, att a t Domaren åläggas: och
jag afstyrker följaktligen på goda skäl all remiss
till Action Sedan jag nu yttrat mig i
frågan, utber jag mig att iå till Protocollet fritaga
mig från deltagande i den exageration af
partieropet, som nu kallar Riksförderfligt det
Nät ional-företag, hvilket föregående Ständer
befordrat, såsom en National ära, och som,
man nrå nu säga hvad man vill, likväl gått för
långt lör att öfvergifva», utan att också blifva
en Nationalskam. Slutligen är det mig en
tillfredsställelse mera, att få vid detta tillfälle
offentligen betyga Herr Grefve von Platen
min högaktning för den patriotism och den
kraftfullhet, som, om den också i dag misskännes,
skall af en framtid rättvisare bedömmas.
Herr Påhlman-. Jag är visserligen af samma
tanka som Grefve Mörner, att fråga nu egentiigen
icke är om Götha Canals riksgagnelighet,
uien hvad jag derom yttrat, har varit föranledt
af det loita! öfver samma Canal, som
Den 16 Junti e. m.
117
jag här i dag afhört. Hufvudfrågan är nu, om
CanalDirectionens förfarande skall till ansvar
befordras, och denna fråga är icke någon följd
af partisinne eller förföljelse, huru mycket
man än må söka insinuera denna sats. men då
man ständigt åberopar dessa skäl, torde jag
böra erinra, att om någonsin ett företag hade
att tacka ett parti för dess upprinnelse, var
det visst Götha Canal. Man behöfver blott
ihågkomma, huru det ansågs 1809, huru de
stämplades och beskylldes för bristande Fosterlandskänsla,
sorn vågade framställa en tan*
ka stridande mot det då rådande allsmägtiga
partiets. Flere värde Ledamöter hafva påstått,
att man ej borde dömma efter fö!jderne.
Men då det ej är möjligt, att den sak, som
efter gifven Lag undersökas, skulle efter utgången
kunna bedömtnas, tror jag mig icke
behöfva frukta den tillvitelse, att hafva yrkat
användandet af en sådan slutkonst, då jag endast
begärt undersökning, huruvida Götha
Canal Bolags DiscontDirection varit berättigad,
eller icke, till afsteg ifrån ett gällande Regiemente.
Det tillägg, som, efter en värd Ledamots
yttrande, skulle så mycket förändra
Grefve von Flåtens uttryck, att i framtiden
handla pä lika sått, med det, Sorn nu utgör föremål
får anmärkningen, ändrar hvarken min öfvertygelse,
eller mitt anförande; ty Författningarna
gåfvo ingen anledning till ett sådant förhållande,
och att Riksens Siänder 1815 icke gillat
det, ligger i klar dag, Det mätte hafva
återstått för Directionen, i händelse collision
emellan FörfaUningarne yppats, att under
-
;a 18
Den 16 Jurin e m,
stalla frågan Kongl. Majt:s Nådiga decision. Den
föreskrift Riksens Stander vid bidragets* beviljande
till Canal Arbetet meddelade, innefattar
dessutom det förbehåll, att arbetet skulle efter
af Kongl. Maj:t årligen fast-tälld arbetsplan
bedrifvas. Dä bär endast Ulås om uppsåtet,
nödgas jag bekänna, att endast det Högsta väsendet
derom lärer kunna domina. Men hvarken
kan en sådan domsrätt af msnniskor utöfvas,
eller har båga här uppstått, att af följderne
stämpla någon handling, utan blott och
allenast, huruvida DiscontDirectionen handlat
rätt, dä den af vikit ifrån ett gifvit Reglemente.
Ehuruväl jag visserligen tror, att en Talare,
som nyligen yttrat sig, äger mycken
kännedom af Lagen, torde han dock förlåta
mig, att jag ej anser hans föredragning deraf
här vara så tillförlitlig, att man borde draga
den slutsats, att någon §. i vår lag icke till
ifrågavarande fall vore tillämplig. Det blir i
alla fall Domarens, icke vår sak, att tillämpa
lagen. Här har blifvit yttradt, att en action
innehöll något högst särande för den, emot
hvilken dea anställdes, och att det skulle för
Riksens Ständer medföra ett menligt omdömane,
om den tilltalade af Domstolen blefve
frikänd jag kan alldeles icke dela denna
tanka, tvärtom tror jag, att det skulle vara
tillfredsställande för Riksens Ständer, om DiseontDirectionen
kunde vid Domstolen förete
sådana skäl, att lagen frikände den; och jag
tror ock , att DiscontDirectionen hellre borde
välja en sådan utväg att rättfärdiga sig, än
att af Riksens Ständer emottaga nåd j lyckades
Den 16 Junii e. m.
det förra, är jag öfvertygad, att det skulle
glädja hvar och en, sora har högre känsla
tor rätt, än för grace. Man har vidare tält
om medömkan-, och jag bekänner upprigtigt,
att, om jag vore så hjertnjupen, att jag bunde
hysa en sådan känsla, det visserligen finnes
den, som jag tror vara i ganska stort behof
deraf. Det är mig för öfrigt fullkomligt likgiltigt,
huru jag bedömmes af den, sorn yttrade
medömkan öfver mitt sätt att se. Om
det ådrager sig hans hat eller förakt, prefererar
jag likväl sådant vida mera, än att det
skulle tillvinna sig hans lof, emedan jag då
först borde tro, att jag misstagit mig.
Friherre Boije: jag instämmer alldeles i
Herr Påhimans yttrande, att Ridderskapet och
Adeln visserligen ej är skyldig, att förlita sig
på min föredragning; och det fastän jag likväl
kunde erinra, att jag här ingenting föredragit.
Att fordra en sådan skyldighet af
Ståndet, vore att hågfällas rollen af Dictator
på Svenska Riddarhuset, som åter jag aldrig
eftersträfvat; ehuru jag nog förstår, huruledes
den kunde göra sin
bar, samt följaktligen bereda tillfälle att skör*
da frukter, ofta från tvänne häll. DA jag
yttrade min medömkan öfver hvar och en,
som smickrar partisinnet, var likväl min mening
icke att såra någon; men om jag, utan
att veta det, kommit att tralla någon, som
vill finna sig träffad, kan jag ej hjelp» det.
Jag kan ej annat än förblifva vid min öfvertygelse.
-
B,ev, 1(3 Junti e. m.
Herr Påhlman: Äfven jag förblifver vid min,
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag hem
^taller.
att all fråga oin undersökning må förr
falla, och vågar såsom skäl deitil anföra ej
blott den djupa aktning jag hyser lör Herr
Grefve von Flåtens snille, hans vidtomfattande
arbetsförmåga och outtröttliga nit för Landets
väl, ptan förnämligast, att. då Riksens Ständer,
j fråga om Disconternes utredning, gått Lagen
förbi, det ingalunda synes iämpehgt, att i nu
förevarande ämne påkalla laglig undersökning,
hvilken,när den kommer till Domstols handläggning,
skulle tilläfventyrs kunna försml da till
Undersökning, huruvida Riksens Ständer sjelfve
handiat rätt eller icke. Genom en slik undersökning,
skulle föröfrigt det gamla ordspråket lat
feligen kunna inträffa, att högsta rätt blifver högil
sta orätt. Jag tillstyrker således, att det alternativ
i Lhskottens Betänkande,, hvarigenom
ali undersökning anses böra förfalla, må af
Högloflig^ Ridderskapet och Adelil antagas.
Friherre Boije: 1 propositionen borde kan
fiända det Lagrum upptagas, efter hvilket man
yilj, att Grefve Flaten skall döm3S, För Do,
Uiaren vöre det instrnctift, och för Allmänheten
ändå rätt artigt, att veta. Jag tar mig
den frihet: p härom erinra de Herrar, sorn visserligen
äga rätt, att uppställa voterings-pro-i
positionep.
Grefve von Lantingshausen, Albrecht; Utom
deL att jag till alla delar instämmer i hvad
Grefve Mognér och Herr Cederschjöld anfort
Den i6 Junii e. m.
till försvar för Götha Canal DiscontDirection,
hvilken jag i mitt sinne fullkomligt ursägtar,
får jag tillika yttra det skäl, hvarpå jag tillstyrker,
att all fråga om lagligt ansvar må
förfalla. Jag bygger nemligen mitt Omdöme
icke på följderne af oförutsedde händelser, utan
på Directionens intension, som verkligen
varit god. Och jag anhålier om Hans Excellenees
Herr Grefvens och Landt - Marskalkens
proposition, att saken må alldeles förfalla.
Hans Excellence Hurr Grefven och LandtMarskalken
frågade om Ridderskapet och Adeln
ansåg öfverläggningen fulländad,
Ropades Ja,
Hans Excellence tillkännagaf derefter, att
Utskottens Betänkande innefattade tvänne alternativer,
det ena, att Götha Canal DiscontJJirections
ifrågavarande förhållande borde öfverlämnäs
till laglig undersökning , samt det
andra , att någon laglig undersökning icke
mätte anses böra äga rum; och som Hans Excellence
tyckt sig under öfverläggningen finna,
att de fleste Herrar Ledamöter tillstyrkt,
det frågan om undersökning måtte förfalla,
3insåg Hans Excellences sig böra hemställa, om
icke Ridderskapet och Adeln behagade bifalla
det af Utskotten föreslagne andrs altera
nauf.
Ropades Ja och Nep
122
Den 16 Junit e. ml
Herr Berghman, Ambrosius Magnus; Det
lärer vara mera öfverensstämmande med ordningen,
att första alternativet först framstäiles
till bifall eller afslag.
Hrns Excellence Herr Grefven och LandtMarskalkcn
yttrade , att då det icke vöre någorstädes
föreskrifva, antingen första eller senare
alternativet först borde till Ridderskapets
och Adelns bifall framställas, hade Hans Excellence
trott propositionen böra i öfverensstämmelse
med den förutgående discussionen
inrättas.
Herr Berghman;, De äro ganska få, hvilka
hafva yttrat sig, och det är således mycket
möjligt, att piuraliteten vill hafva första alternativet
framställt i den första propositionen.
Ropades Nej.
Friherre Cederström, Jacobi Om det första
alternativet i Betänkandet uppläses, så finnes
deraf, att Utskotten tillstyrkt, det målet
hänskjutes till laga undersökning, men detta
är oformligt i ty Riksens Ständer kunna aldrig
lemna en sådan åtgärd, utan den tillkommer
endast Constitutior,sUtskottet, enligt 107 §. Regeringsformen,
i afseende på StatsRådets Ledamöter,
och vederbörande StatsSecreterare.
Proposition kan således ej göras till bifall, utan
blott till återremiss.
Kerr Pahlman: Redan förut har jag haff
t
Den iG Junii e. m.
123
äran framställa orsaken, hvarföre alternativer.
ne ej äro närmare utvecklade, utan endast hufa
vudsaken, nemligen huruvida Ridderskapet och
Adeln önskar laglig undersökning, eller vill
låta målet förfall*, blifvit till ompröfvande
framställd. Men för att skilja frågorne, anhåller
jag oin proposition på dem båda, och
begär att piuralitetens tanka må genom votering
utrönas.
Friherre Cederström: Då anhåller jag likväl,
i stöd af 56 §. Regeringsformen; att det
första alternativet icke må framställas till bifall,
utan till återremiss.
Herr Påhlman'. Jag har ingenting emot,
att återreinissen innefattas i den ena propositionen
•, men antingen den bifalles eller icke,
lärer hufvudfrågan nu endast vara, om Ridderskapet
och Adeln vill, att undersökning
skall äga rum, eller icke. I förra fallet blif-,
ver ganska lätt, att sedermera få sättet utredt.
Men i anseende till de olika meningar
oin sjelfva hufvudfrågan, som jag här
hort yttras, anhåller jag än en gång oin votering.
TT
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
förklarade, att som Betänkandet nu
första gängen vore under pröfning, och anmärkningar
dervid blifvit framställd*, torde
voterings-propositionen böra blifva följande:
Den som bifaller, att frågan om undersökning
*f Canal DiscontDirectionens ifrågavarande för;
124
Den 16 Junit e. m.
hållande må förfalla skrifver ,7a; den det ej
vill, skrifver Ne}. Vinner Nej, kommer första
alternativet, att, i ^anledning af de dervid
gjorde anmärkningar, till Utskotten återremitteras.
Herr Påhlman: I det fallet deciderar ej
Nej-propositionen något. Jag tror, att om
också jag blott ensam äskade det, hade jag
Tätt, att få proposition till bifall eller afglag,
och det är på denna grund jag yrkar, att nejpropositionen
må innefatta andra alternativet i
Utskottens Betänkande.
Friherre Cederström: Tå det att all tvekan
om en så högst besynnerlig begäran måtte
förfalla, anhåller jag, att alternativerne, jemte
56 §. i Regeringsformen, måtte uppläsas. Denna
§ innehåller, att ett Betänkande första gångan
ej får med förändringar antagas, och så;
dane torde icke i första alternativet, efter
hvad jag nyss haft äran anföra, kunna unds
vikas.
Herr Påhlman: På sätt den sist talande
Ledamoten för en stund sedan yttrade, hafva
Utskotten i första alternativet tillstyrkt laga
undersökning, Bifalles detta, lärer sättet följa
nästan af sig sjelf. Åtmindstone torde det ej
vara nödigt, att det nu intages i törsta alternativet,
så framt man ej vill lägga alla möjliga
hinder i vägen för den föreslagne undersökningen.
Blir den beslutad, torde verkstäfs
iighettn ganska väl kunna befordras, genom
Den 16 Junii e. in.
125
en af ExpeditionsUtskottet uppsättande under*
dånig skrifvelse till Kongl. Maj:t.
Hant Excellence Herr Grefven och Landt•
Mar/kalken hemställde i följd deraf, att Ja-propositionen
mätte innefatta, att till Kongl- Maj:t
skulle i underdånighet öfverlemnas, att till
verkställighet befordra laglig undersökning,
angående Götha Canal DiscöntDirections ifrågavarande
förhållande , samt Nej propositionen,
att frågan om undersökning kunde förfalla.
Ropades Ja och Nej,
Friherre Cederström: Jag förnyar min an:
hållan, att alternativerne i Betänkandet, samt
56 §. måga uppläsas, öfvertygad att de ord,
sorn Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
tillagt i dess sednaste proposition,
att nemligen till Kongl Maj\t skulle öjverlemnar,
att undersökningen till verkställghet bejordra, icke
äro annat än ett tillägg* hvadan de ej, utart
föregången återremiss, i Betänkandet kunna få
ett rum.
Herr Påhlman: Det torde väl icke gerna
Undfalla någon, att tvenne alternativer icke
kunna vara ett Utskotts Betänkande. När 3
Stånd slädnät emot 2 i olika meningar, kati
icke någondera utgöra Utskottets tanka, utan
de framställas båda till Ständernes bedöm™
mande. Jag vågar således påstå, att propositionen
icke på något sätt är stridande emot
Den 16 Junti el tn.
RegeringsFormens 56 §; ty der| talas om effe
Utskotts Betänkande, men halfva Utskottets
mening blir aldrig något Betänkande.
Uppå Friherre Cederströms förnyade begäran,
blefvo de i Utskottens Betänkande
framställe båda alternativ, jemte 56 §• i Re*
geringsFormen härefter uppläste.
Många yrkade på proposition.
Friherre Winen, Gustaf fredric'. I sjelfva
hufvudsaken har jag redan förut yttrat mig.
Det är blott i afseende på formen, jag utber
mig att få tillägga några ord. I första alter-,
nativet af sammansatte Utskottens Betänkande
står, att målet skulle öfverletnnas till undersökning,
och jag hemställer till den värde Ledamoten,
sorn yrkat, att sådant vore oformligt, om han
ej ville afstå ifrån sitt påstående, helst, ehuru
förenämnde alternativ icke (öreskrifver sättet
för undersökningen, det dock är en gifven
följd, att, om alternativet bifalles, undersökningen
skall i laglig ordning, företagas och
fortgå, samt att det sålunda hörer till Formen,
att Ständernes beslut expedieras genom
underdånig skrifvelse till Kongl, Majt, med
anhållan om verkställighet: och föreställer jag
mig, att det af Herr Grefven och LandtMarskalken
föreslagne tillägg kan undvikas, samt
proposition göras på alternativen efter deras
ordalydelse, hvarmedelst ordningen är bibe*
hållen, men målet dock kan få sitt slut.
Den 36 Jurin e, m.
127
Friherre Cederström-. Om Hans Excellence
framställer de bada aiternativerna utan något
tillägg, såsom propositioner, vill jag icke deremot
något ytterligare invända.
Härefter upplästes till justering, samt god-;
kändes och anslogs följande Voterings-propo-;
sition:
Den som bifaller, att Götha Canal Discont
Directions ifrågavarande förhållande må
öfverlemnas till laglig undersökning, skrifver
Ja-,
Den det ej vill, skrifver
Nej-,
Vinner Nej kommer någon undersökning
icke att äga rum.
Sedan 53 § uti Riksdagsordningen och
43 §• i Riddarhusordningen blifvit uppläste,
börjades voteringen kl tre qvart till 8 eftermiddagen*
och befunnos, efter voteringens
slut, sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, rösterne hafva utfallit, sorn
följer;
— 77-
Nej _ 83.
128
Dm 16 Junti e. m.
I följd hvaraf Hans Éxcetlence tierp (trefven
och Landt Marskalken förklarade, det Ridderskapet
och Adeln således ansett någon undersökning
angående DiscontDirectionens ifrågär
Varande förhållande icke böra äga runa.
Justerades följande i
Utdrag af Prötocöllet, hållet hos Högs
loflige Ridderskapet och Adeln, vid
Urtima Riksdagen i Stockholm, förmiddagen
den 16 Jiinii 1818.
S. D. Sedan Ordföranden i BancoUtskottet*
Friherre Palmqvist, Magnus, hos Ridderskapet
och Adeln anmält, att den i BondeStåndet
väckte motion om förändring i nil varande
befordringsgrunder till BancoCommissarie-tjensterne
blifvit, ehuru af Ridderskapet och Adeln
afslagen, likväl såsom af de öfrige trenné
RiksStånden bifallen, af BancoUtskottet ansedd
böra Verka upphäfVande af den Författning*
hvarigenom en tredjedel af Bankens Cotnmissarier,
vid inträffande ledigheter, tillsättes endast
af Frälsemän; så beslöt Ridderskapet och
A-leln* att, under förblilvafide vid dess deri
2 5 sistiidne Maj i denna fråga yttrade mening*
bestrida all påföljd och verkställighet af dtf
öfrige Respective RiksStåndens fattade beslut,
deruti Ridderskapet och Adeln icke deltagit*
Och hvilket aålgdes, emot 114 §. i Regérings
Formeri
-
Den 16 Junti e.
Foftnen, icke borde till nå^on expedition föranleda;
om hvilket allta jemte Friherre Cederströms,
Jacob, och Herr Påhlmuns, Otto Fredric,
särskilta tankar, de öfrige Re6pective
RiksStånden samt BancoUtskottet skulle vänligen
underrättas. Ut supra.
S* D. Vid förnyad föredragning äf Hög**
Vördige PrästeSfåndets den 8 dennes aflåtne,
samt den 15 i samma månad pä bordet lagde
Protocolls^Utdrag, innefattande åtskillig® af;
Präste-Ståndet b slutade rättelser uti Bevillningsutskottets
Utlåtande 1 anledning af de
mot lörslaget till en löroyad Chartte Sigild
latae Förordning gjerde anmärkningar j fann
Ridderskapet och Adeln lör godt älven föt
siD del uti PrästeStåndets beslut instämma. Ut
supra.
S. D. Föredrogs å nyo Och gillades Stats-».
Utskottets den 22 sisthdne April afgift*», samt
den 35 i samma månad Jö middageh på bordet
lagde, Utlåtande öfver Herr Prosten E<s Memorial
om en del af Wadstena fordna Klosterbyggnaders
upplåtande för Hospitalslmättnitl*
gen derstädes. Ut supra*
S D. Vid förnyad föredragning af Stats- S2mt
Allmänna Besvärs och Ékonomie-Utskottens
så väl den t sistlidoe Maj afgifne Betänkande,
i anledning af gjorde motioner angående
TullVerket, och dermed gemenskap ägand»
Ridd, 0, Ad, Prat. VII* B, II, Afd, j.
130
Pen 16 Junii e. m.
ämnen, som ock den 8 dennes meddeldte,
samt d ti i samma månad förmiddagen, på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottens nyssnämnde Betänkande,
blefvo berörde tvenne Utlåtanden
till alla delar af Ridderskapet och Adeln
gillade. Ut supra.
Utdrag af Protocollet hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln, vid
Urtima Riksdagen i Stockholm, eftermiddagen
den 16 Junii 1818.
S D Då nu å nyo föredrogs Stats- och
BancoUtskottens den *3 sistlidne Maj afgifne,
samt den 27 i samma månad förmiddagen på
bordet lagde, Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottens den 3 sistlidne April
meddeldte Betänkande, angående Götha Canalarbetets
forgäng och befrämjande, stannade
Ridderskapet och Adeln i följande beslut:
1) Att det vid 1815 års Riksdag beviljade
byggnads låne-biträde må, jemlikt Riksens
Ständers då fattade beslut, fortfara, att ifrån
Banken utgå med 300,000 R=dr årligen,
ifrån och med år 1818 till och med 1820,
eller, om Riksdag då ej inträffar, till och med
det år, dä nästa Riksdag infäller.
2) Att någon annan inskränkning i arbetsplanen
icke må äga rum, än den Kongl.
Maj:t i Nåder kan godtfinna? att, efter Canal,
Den 16 Junii c. nu
Directionens hörande, stadga, och som af förändrade
förhållandet med tillgångarne blir en
följd.
3) Att Canal ArbetsCasSans skuld till Dis-!
conten af 1,083,877 Riksdaler må afskrifva®, emot
det någon skyldighet å Statens sida icke
erkännes, att ersätta Actieägarne ränta efter
byggnadsåren.
4) Att Ridderskapet och Adeln gillade
hvad Utskotten hemställt, rörande utbetalning
förskottsvis för det löpande året, af högst
en tredjedel utaf årSanslaget, eller 100,000
Riksdaler, oaktadt revisionen för nästförutgångne
året ännu icke blifvit förrättad, jemte
de af Utskotten härvid föreslagne vilkor
och förbehåll, äfvensom rörande terminerne;
då ifrågavarande anticipationer å ej mindre
1819 än 1820, och de följande årens bygg*
nadsbiträden må uttagas och begagnas.
Om hvilket allt de Öfrige RespeCtive
RiksStånden skulle vänligen underrättas. Ut
supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs och EkonomieUtskottets den 16 sisth
April afgifne, samt den 4 derpå följde Maji
förmiddagen, på bordet lagde Betänkande, i
anledning af väckt motion om Götha Canalarbetets
inskränkning tills vidare inom linien
emellan Wenern och Wettern, fann Ridderskapet
och Adeln, att, sedan Stats-och Banco?
13»
Den 16 Junii e. m.
Utskottens Utlåtande, angående Götha Canal,
arbetets fortgångoch befrämjande blifvit denna
dag afgjordt, Ekonomiutskottets ofvannämd
de Betänkande borde förfalla, samt läggas till
Handlingarne. Ut supra.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls Allmänna
Besvärs- och EkonomieUtskottets den 4 sistl.
Mars afgifne, samt den 4 derpå följde April
på bordet lagde Betänkande, angående väckt
fråga om fortfarande af det emot Utländska
Öfverflödsvaror utfärdade förbud, och den till
verkställighet deraf, fcrordnade kustbevakning.
Ut supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
kl. half till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli
O, J, Lagerheim,
Den 18 Junit f. mt 133
Thorsclagen den 18 Junii*
Plenum kl. half till 10 förmiddagen.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hillet hos HögJ
loflige Ridderskapet och Adeln , vid
Urtima Riksdagen i Stockholm, efter,
middagen denÄi6 Junii 1818.
§. D. Vid förnyad föredragning af Stats?
och BancoUtskottens den 10 dennes afgifne,
samt den 13 i samma månad på bordet lagde,
Utlåtande, angående yrkad undersökning, om
Götha Canal DiscontDirections förhållande, i
afseende på den till Canalarbetets fortsättande
gjorde försträckning af t,i00,000 R.dr, ansåg
Ridderskapet och Adeln någon undersökning
härom icke böra äga rum. Ut supra.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf, hemställde
om icke ProtocollsUtdraget kunde erhålla den
lydelse, att Ridderskapet och Adeln fann för
godt tillåta, det frågan om undersökning rörande
Götha Canal DiscontDirections förhålr
lande finge förfallaj men
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarshalken
erinrade, att de i ProiocollsUtdraget
nyttjade ord voro alldeles lika med det at Ridt
134 Den i 8 Junti /. m.
derskapet fich Adeln genom votering i detta
ämne fattade beslut3 hvarefter
ProtocollsUtdraget blef uppå derom gjord
proposition af Ridderskapet och Adeln godkändt,
Upplästes och lades på bordet följande
från Bevdlnings-Utskottet inkomne Memorial
Och Utlåtanden;
Af den 17 dennes:
1) Rörande öfverflöds- och fyllnads-afgifterne,
2) I anledning af gjorde anmärkningar vid
Utskottets den 22 sistlidne Maji meddeldte
Betänkande, i afseende på flere till Utskottet
remitterade, och allmänna Bevillningen rörånde
Memorial.
3) Öfver gjorde anmärkningar emot det
af Utskottet författade project till en blifvande
Bevillningsförordning.
Sedan Banco-Utskottets den 28 sistlidne
Maji afgifne, samt den 30 i samma månad på
bordet lagde, Utlåtande öfver gjorde anmärksingar
vid Utskottets den 6 sistlidne April
Ven 18 Junii f. ml 333
meddelte Betänkande, så väl i anledning af
Riksens Ständers Revisorers Berättelse, som den
af Utskottet verkställde granskning rörande
BancoVerkets Styrelse och Förvaltning efter
sednasle Riksdag, blifvit den 2 dennes af Rid-j
derskapet och Adeln gilladt, med undantag
/ af de mot Götha Canal DiscontDirection fram-,
ställde frenne anmärkningar, hvaröfver Ridderskapet
och Adeln ville, i sammanhang med
dea på Stats- och BancoUtskottens handläggning
då beroende fråga angående behörig un^
dersökning af DiscontDirectionens förhållande,
sig utlåta; så företog Ridderskapet och Adeln
nu berörde trenne anmärkningar till
pröfning.
Hans Excellence Herr Friherre af IVett er stedt,
GuJlaJ, anförde skrifteligen;
Jag ägde ej tillfälle öfvervara öfverlägga
ringen i sista Plenum, om den påstådde ansvarigheten
för Götha CanalDirection; jag fick
endast med min voteringssedel yttra mig deremot,
Jag begagnar således närvarande tillj
fälle, då ett dermed gemenskap ägande ämne
å nyo bringas å bane, att högt yttra min me-J
ning i hufvudsaken, och att derigenom nu
uppfylla hvad jag vid sista plenum, om jag
hade varit närvarande, ej hade underlåtit att
göra- Ingen mera än jag vördar den grundsats,
att, då bidrag af allmänna medel, under
vissa vilkor, öfverlemnas, böra d~ssa vilkor
ordagrannt och obrottsligen efterföljas, och all
afvikelse derifrån således förtjena varniog och
Den 18 Junii f. m.
rättelse. Men då böra äfven föreskrifterne
vara tydliga, och ej på tvägg' handa sätt kunna
tillämpas, ty dä förlorar afvikelsen, äfven
om den i sträng bemärkelse ägt rum, en stor
grad af sin vigt, genom den möjliga anledningen
dertill, i föreskriftens mindre klart uttryckta
förbud deremot. Om sedermera någon
slags häfd blifvit beredd åt den förmenta afvikelsen,
genom maktägande principalers antingen
stillatigande bifall eller icke uttryckta
ogillande, så torde en fortsättning af lika handlingssätt
vara förlåtelig. Då jag tillämpar
dessa grundsatser på det fall, hvarom nu är
fråga, och, oaktadt allt hvad emot dessa åsigter
blifvit anfördt, tror jag likväl tillämpningen
vara riktig, så stadgas hos mig en annan
öfvertygelse än den, att med stränghet anse
och bedömma Götha CdnalDirections förfarande,
i afseende på det af Discont Fonden förskjutne
bidraget till ArbetsCassan. Jag ser i
denna åtgärd inga enskiita afsigters befräm^
jande, ingen den ringaste anledning att misstänka
Directionens ändamål med detta tillskott,
för- annat än hvad det verkligen var,
nemligen Canal&rbetets verksamma befrämjande;
och, vid ett sådant sakens förhållande,
ser jag hellre på afsigtens obrottslighet, än på
formens noggranna uppfyllande, och om föreskriften
är tvetydig, om j.ig nödgas tolka, så
lägger jag snarare vigt på den urskuldande,
än på den strängt dömmande meningen, så
snart ändamålet för afvikelsen var ädelt och
godt. Ännu mera 6tadgas jag i denna åsigt af
ämnet, då jag ser den person, hvarom nu fråga
Den 18 Junit f. m.
är, blottställd för en del af Nationens och
dess Representanters ovilja; kan jag ej lyckas
att tjena honom genom mina bemödanden, så
skall jag åtmindstone icke öka bördan af hans
bekymmer. Äfven jag känner dessa stora ord
af oblidkelig rättvisa, af Nationlig stränghet,
af personliga considerationers otillbörlighet i
tillämpning på allmänna ärender, ord, som gny
i mängdens öron, och lätt uppröra redan af
passioner eller stadgad öfvertygelse hänförda
sinnen ■, man under högtidligt erkännande af
min aktning för andras meningar, tvekar jag
ej att förklara, att mitt förnuft och mitt hjerta
gemensamt mana mig, att ej frånvika min darj
emot skiljaktiga tanka. — Lord Chatam sade
i Engelska Parlamentet, i en af Amerikanska
beskattningsfrågorne, före kriget mellan England
och dess Colonier: ”Jag hade icke kunnat
sofva lugn i min säng, ej sofva lugn i min
graf, om jag ej sagt det mest bestämda Nej
emot den fråga, som nu är ä bane.” Jag säger
detsamma, i afseende på Götha CanalDirectionens
befordrande till laga ansvar; ty utom
det overkställbar i beslutet, hade det, i
mintanka, varit hårdt och orättvist. Då nu,
genom votering Ridderskapet och Adeln fattat
sitt beslut om detta ansvar, hvarföre å nyo
inträda på samma område, genom bifall till
BancoUfskottets Betänkande, hvaruti yrkas ett
ogillande af Directionens redan här omtvistade
åtgärder. Om tre Stånd bifallit Betänkandet,
hvarföre böra vi, endast af denna orsak, bifalla
det, och icke, som ofta brukeligt varit,
låta vid dessa tre Ståndens beslut bero? —,
138
Den iS Jurin f. m.
Jag gör mig en heder af att erkänna den en*
skildta vänskap, som förenar, och, i flera år,
förenat mig med Herr Grefve Platen. Om
den gjort mig partisk viri detta tillfälle, så är
åtmindstone motivet förlåtligt. Jag har sett
denne man uppoffra sitt lugn, sin husliga sällhet,
vården om sina egna angelägenheter, för att
med den drift och den ihärdighet, som är honom
egen, åtaga sig utförandet af ett stort
allmänt Verk. Länge uppmuntrad och följd
af Allmänhetens bifall, förbyttes det i ovilja,
förtydningar och ogillande. Öfvergifven nästan
af alla, utom af sig sjelf, står han sorn ett enstaka
träd i öknen, mål för alla stormar, och
ställer sitt eget oförfärade och lugna bröst emot
smädelsens och missnöjets pilar. Jag vill
icke slita en gren af detta träd. Jag vill hellre,
om jag kan, understödja dess skakade, men ej
svigtande stam; och den dag torde komma,
då dess rötter slagit så djupt i jorden, att en-*
dast bladen af dess krona förmå rörås för de
fiendtliga vindarne- Grefve von Platen äger,
mot sin samtids otacksamhet, förtjenstens vanliga
lott att åberopa, och han vädjar med glad
tillförsigt, för sitt verk, till efterverldens lugnare
dom; han är icke, och skall icke blifva
den siste, som af framtiden får dess, under lifvet
och mödorna oafslutade, räkning uppgjord.
Samtida ögon se dunkelt och ogerna samtida
förtjenster. De äro, som Leopold säger:
Ljus på en rymd, dit ingens blickar nå,
Som pryda hvalfvet öfver vandrarns hjessa,
Och han förgäter, eller finner, små
-
Den 18 Junii f. m.
139
Mångå yttrade härt 11 deras bifall.
Herr Manner flam, Joian; Vid bedömmandet
af Götha Canal Directions ifrågaställde
förhållande, ber jag att få förklara, det Stafsoch
BancoUtskotten utfått från samma grundsats,
som Hans Excel ence Herr Friherre af
Wetterstedt nyss yttrat nemligen, att den som
förvaltar allmänna metel, bör noga efterfölja
de för dess befattning stadgade föreskrifter,
under vilkor, att desse äro tydliga. Då man
granskär de föreskrifter, som Directionen haft,
så är det utan ali tvifvel, att full anledning är,
icke allenast att ogila dess afvikelser ifrån
tydliga stadganden, uan ock, att yrka laglig
undersökning elier åtal. Det var också på
denna grund, som jaj instämt uti det tillstyrkande
af sammansatte Stats- och Banco-Ut»
skotten, hvarom öfverläggning uti sista Pleno
förevar. Denna undersökning kan likväl nu
mera anses nästan likgiltig, eftersom den hvarken
kan förekomma eller ersätta de förluster
och öfrige skadlige följder, hvartill Directionens
misstag och afvikelser föranledt, och det
dessutom i ett så sort fall som detta knappt
lönar mödan, att efteråt hålla undersökning
om de personers förhållande, hvilka vållat oredan,
samt någon uppmärksamhet må hända
äfven bör fästas pi den ehuru skenbara anledning
till afvikelse från föreskrifter, som
Directionen till sii ursäkt anfort. Af dessa
orsaker har jag vtl funnit Utskotten böra tillstyrka
undersökoirg, men icke härstädes ifrat
för densammas befordrande till verkställighet,
14©
Den 13 Jurin f. m
Då nu åter fråga är om gillande eller ogillande
af Directionens förhållande, hvilken
fråga rätteligen bordt pröfvas före den om
undersökningen, och nan äfven bestrider bifall
till BancoUtskottets tillstyrkande, att Directio*
nens oftanämnde åtgärd bör ogillas; så anser
jag mig efter de mångt öfverläggningar, sora
hos Ridderskapet och Adeln i detta ämne
förevarit, nu endast b(höfva fästa uppmärksamheten
på vådan deaf, att Riksens Ständer
skulle godkänna ett atvändande af allmänna
och enskilta medel, på ett emot gifne föreskrifter
stridande sätt; dessa föreskrifter äro
alldeles icke så obestända, som man föregifver
eller tror. De innehålla bland annat pi
flera ställen uttryckligen att det var vinjlen af
Disconten, som skulle tiP Bolagets nytta eller
tili Canaibyggnaden anvindas. Det är således
ty deli gt, att icke Disconfene af lån uti Ban-4
ken, eller 3f enskiltas insitte medel, bestående
Rörelse-capital borde till nämnde ändamål be-i
gagnas. Men om ock Regementet icke innehållit
någon föreskrift hirom, kunde likväl
Directionen icke rimligen anse sig berättigad
till en sådan disposition af Bankens och en-t
skiltas penningar.
Sedan Ridderskapet cch Adeln med ett
öfverseende, som jag icke bör klandra, och
som till en betydlig del tolde vara grundad!
på a Iseende för den, manneis kraftfulla ihärdighet
som styrer företaget, icke velat besluta,
att lagligt åtal emot Directionen borde anställas,
torde den medelväg, som BancoUtskotS
Den 18 Junit f. m.
141
tet föreslagit, nemligen att Directionens afvikeiser
och förhållanden, utan vidare åtal, endast
borde ogillas» vinna Ridderskapets och
Adelns bifall, såsom den lindrigaste påföljd,
som Directionen bör vidkännas. Jag tillstyrker
derföre bifall tili BancoUtskoUets Betan;
kande.
Grefve Mörner, Adolph Göran: Då jag
redan hatt tillfälle yttra mina tankar i detta
ämne, och då Hans Excellence Herr Friherre
af Wetterstedt nu, på det honom egna iyckli*
ga och öfvertygande sätt, närmare utvecklat
de skäl, hvilka efter mitt begrepp böra bestämma
Ridderskapets och Adelns beslut i
dessa frågor, anser jag mig endast behöfva
förklara, det jag till alla delar instämmer uti
hvad Hans Excellence yttrat. Jag tror, att
man ej nog kan fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på vigten deraf, att vid dess
beslut alltid visa sig consequent. Då Ridderskapet
och Adeln förliden gårdag genom votering
afgjorde, att någon undersökning rörande
Götha CanalBolags DiscontDirections förhållande,
i arseende på det till Canalarbetet
lemnade penningebidrag, icke borde äga rum,
så skulle jag anse det bära stämpel af inconsequens,
att i dag förklara, att Ridderskapet
och Adeln ogillade Directionens förfarande,
jag hemställer derföre, om icke Ridderskapet
och Adeln, sedan de trenne öfrige Stånden
redan tagit ett beslut, som utmärker ogillande,
skulle behaga åtnöja sig med, och anse tillw
(äckligt att förklara, det Ståndet låter vid
142
Den 18 Junti /• tu,
BancoUtskottets Betänkande bero, och hvarigenom
Ridderskapet och Adeln undviker, att
fatta ett beslut, som strider emot ett föregående
Dessutom får jag äran erinra, att något
annat, än ett ogillande af DiscontDirectionens
förhållande, nu mera icke kan äga rum;
utan är det högsta, hvartill Riksens Ständer i
denna sak genom ett beslut kunna komma,
sedan någon undersökning om Directionens
förhållande ansetts icke höra eke.
Herr Manneritami Jag kan icke medgifva
den af sista talaren yttrade tanka, att det å
Ridderskapets och Adelns sida skulle innefatta
någon inconsequens, att nu bifalla BancoUb
skottets Betänkande, och såmedelst ogilla CanalDirectionens
ifrågavarande åtgärd, sedan
man förut afgjort, att lagligt åtal icke borde
derom begäras. Det är endast till BancoUt*
skottets oundömme i denna fråga, som jag
yrkat bifall, och Ridderskapet och Adeln lärer
finna, att det i denna fråga likasom vid
många andra tillfällen ganska väl står tillsammans.
att man på fulla skäl ogillar ett förhållande
eller en handling, utan att man finner
sig föranlåten att anställa lagligt åtal emot
den person, hvars åtgärder man ogillat.
Friherre Boije, Ludvig: Med all den agt
ning
jag gerna ger åt andras meningar, kan
jag likväl ej undgå, att åt min egen bevaka
den rätt, att förklara, det jag anser en verklig
inconsequens ligga uti, att sedan Ståndet
redan förut, genom formligt beslut, uppå då
Den 18 Junii /. m.
gjord begäran om laglig undersökning, ansedt
anledning dertill icke förefinnas, Ståndet dock
nu skulle ogilla samma förfarande, hvaröfver
ett annat omdömrae således redan en gång är
lemnadt. Detta sätt att handla synes mig innebära
ett indirect ogillande af Ståndets förra
beslut; och bryter, i min tanka, alla begrepp
Om consequens. Jag instämmer alltså med de
2:ne Ledamöter, hvilka tillstyrkt, att ej gilla
Betänkandet,
Grefve Mörner, Cart Stellan: Om Götha
Canal och dess Direction m. m. är redan så
mycket skrifvet och talat, att det ej särdeles
lönar mödan, att vidare derom orda. De förut
fattade opinionerne låta ej förändra sig. Men
då fråga nu är, att bifalla BancoUtskottets
Betänkande, så, enär Ridderskapet och Adeln
förledne plenidag beslutat, att undersökning
Om DiscontDirectionens förhållande icke skulle
äga rum, kan jag ej dölja min öfvertygelse
att det ingalunda voie rätt, att i dag ogilla
Samma förhållande. Jag vill ej yttra mig,
om det vore consequcnt elier icke, men jag
instämmer med Hans Excsllence Herr Friherre
af Wetterstedt deruti, att det är Ridderskapet
och Adeln värdigt, att alltid följa enahanda
princip. Och det skulle naturligtvis vara
mycket obehagligt för Grefve von Platen, oin
vi nu fattade ett motsatt beslut mot förledns
Plenidagens.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: 03gtadt allt
hvad Friherre Bojie nyss anfort om inconse
-
144
Den 18 Junii f, nu
quensen deraf att nu gilla BancoUtskottens
Betänkande sedan laglig undersökning blifvit
afsiagen, kan jag likväl ej underlåta att till
Protocollet anmäla, att, ehuru jag i förra Plenum
yttrade mig emot undersökningens anställande,
jag likväl högeligen hade önskat,
att den handling aldrig existerat, som nu är
föremål för Ridderskapets och Adelns bedöm'
mande, och jag förklarar det jag, förblifvandä
vid min förr yttrade tanka, alldeles ogillar
det DtscomDirectionens förfarande, hvarigenom
» o&3,ooo R:dr blifvit dragtie utur Discöntrör
isen, och nedlagde på Canalarbetet, hvarifrån
öc aldrig kunna till Disconten återgå; samt
öfverlemnar i öfrigt till Ridderskapet och Adeln,
att i denna fråga taga det beslut, som lämpeligast
syrns. Jag kan för min del alldeles
icke finna någon inconsequens deri, att ogilla
en handling, utan att låta inför laglig Domstol
för handlingens upphof och fölider tilltala
de personer, hvilka vållat densamma.
Herr Manner stam: Under åberopande af
hvad jag förut anfört, får jag endast vördsamt
tillägga den hemställan tili RidderSkapet och
Asdn om en åtgärd, som hufvudsakligen bidragit
till Götha CanalDisconts fall, och såme-i
deist äfven J sin mon till den oreda och förlägenhet
i allmänna rörelsen, som landet nu
måste vidkännas, bör af Riksens Ständer
gillas.
Friherre Boije: jag utber mig, att blott
få
Den ig Junii f. tn.
145
få anmäla, att, om jag ansåg den sista varda
talarens framställning enlig med saktörhållandetj
om jag ansåg CanalDiscontDirectionen
ens hafva någon den ringaste del i den allmänna
oreda, hvari man säger, att vårt peoningeverk
kommit, och hvarmed man torde
mena penningebristen; så skulle jag, då frågaa
om DireCtionens förhållande förra gången förevar,
hafva stäldt Direktionen under tilltal»
och skulle nu också hafva leronat det fullkomligaste
ogillande; men då med ruin öfvertygelse
icke instämmer, att tillägga Directionen
något sådant fel, så ligger just deri orsaken,
hvarföre jag icke eller kan nu gifva ett annat
omdömme, än det, sorn en gång redan blifvit
lemnadt.
Herr Mannentam: Jag anser mig icke
behöfva svara på Friherre Boijes yttrande an^
norlunda, än att till Ridderskapets Och Adelns
pröfning öfverlemna, huruvida det af mi'
fäldte omdömme är mera enligt med förhållandet,
eller det, sorn samme talare i anledning
deraf anfört.
Grefve Mörner, Adolph Goran: Jag anhåller
att få fästa Ridderskapets och Adelns uppi
märksamhet derpå, att om Ridderskapet och.
Adeln behagar med sitt b=slut stanna dervid,
att låta vid anmäikningarne bero, så innefattade
detta icke något gillande af detl handling,
som föranledt anmärkningatne, utan man
Visade endast derigenom ett menagement emot
Ridd. 0. Ad, Prot. Vll. B. II. Aid. i o.
Den 18 Junti f. m.
den kraftfulla man, under hvars styrelse Ca.'
nalDisconten egentligen varit ställd, och en
aktning för Ridderskapets och Adelns förut i
ämnet tagne beslut.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
yttrade, att, då de öfrige trenne
RiksStånden redan afgjort förevarande emot
Götha CanalDiscontDirectiott gjorde anmärka
ningar, och frågan nu endast vore om en mindre
betydlig ordform; så ansåge Hans Excellence
sig äga anledning hemställa, om icke
Ridderskapet och Adeln behagade äfven för sin
del dervid låta bero.
Ropades starka Ja jemte några Nej.
Herr Manner stam: Jag har besvarat med
Nej dea af Eders Excellenc» gjorde proposi-»
tion, derföre att jag anser propositionen hafva
bordt framställas till bifall på Betänkandet;
hvilket i allmänhet är vanligt, och med ord-i
ningen mäst öfverensstämmande. Men då Ridderskapet
och Adeln blifvit så ofta besvärad
med långvariga öfverläggningar i detta obehagliga
ämne, vill jag icke uppehålla med votering,
som icke medför något hufvudsakligt
resultat, helst jag dessutom anser någon an?
nan mening icke kunna dragas af den gjorde
propositionen, än att Ridderskapet och Adeln
instämmer i de andra Ståndens beslut: och
desse hafva alla bifallit Betänkandet.
Den 18 Junit f. m.
147
Föredrogs å nyo ConstitutionsUtskottets
den io dennes afgifne, samt den 15 derpå
följde på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af de hos Ridderskapet och Adeln samt Bor*
gareStåndet gjorde anmärkningar vid IJtskot-'
tets den 12 sistlidne Maji meddeldte Förslag
till en förbättrad Nationalrepresentation.
Herr Cederschjöld, Pehr Gusfaf : Om jag
rigtigt fattat meningen af ConstitutionsUtskottes
nu uppläste Betänkande, så förblifver Utskottet
vid den öfvertygelse, som det i förra
Betänkandet yttrat, oin flere åtgärders vidtag
gande till minskning af Ridderskapets och
Adelns representanters antal. Jag kan ej erkänna,
det ConstitutionsUtskottet äger någon
rätt att förblifva vid sin öfvertygelse, i frågor
af den beskaffenhet som den nu ifrågavarande,
då dess öfvertygelse en gång blifvit af Ridj
derskapet och Ådeln förkastad, helst Grundla*!
gen blott lemnar Utskottet rättighet, att jemka
tillsammans de beslut., som Riks Stånden fatta,'
och finnas vara sins emellan af någon skiljaktighet,
men ej att ogilla hyad ett Stånd godkändt*
Jag tror således att ConstitutionsUtw
skottet måste antaga, hvad Ståndet förklarat
utgöra dess gemensamma tanka.
Friherre Boije ^ Ludvig: jag bekänner, att
då min anmärkning om afskaflande af rättigheten,
att genom Fullmagt transportera Representationsrättigheten
på man af annor ätt,
förra gången blef af Ståndet antagen för desi
enhälliga tanka? så ansåg jag frågan ocks».
148
Den 18 Junit /.
vara afgjord; och jag skulle nu tro, att ConJ
stitutionsUtskottet ej bordt vidare framställa
samma ämne till ny öfverläggning. Jag kan
möjligen misstaga mig i detta omdömme; och
i alia fall synes mig, att denna scrupel lätt
afhjeipes blott derigenom, att vi förblifva vid
vår lörut fattade mening. Ali fråga om förbättring
i Repi- sentationssättet är högst vigtig}
och den sanning bör härvid ej undfalla oss,
att ali förändring är icke förbättring. I den
nion det lyckas oss att aflägsna ofullkomligheter
som vi kunna, böra vi hoppas, att närma
oss till en större fullkomlighet} men dertill
fordras likväl också, att vi akta oss för nya
ofullkomligheter, hittills okända, men, kan
hända, derföre icke mindre skadliga. I pröfningen
härom böra vi icke rädas, att påminna
oss de brister, som åtfölja sjelfva naturen af
vårt Stånds representationssätt. Jag har förut
haft den äran erinra, huruledes tilläfventyrs
|:delar af Adeln tvingas af meddellöshet. att
på tjenstebanan söka bergningen och förhoppningarne;
och vi kunna ej dölja för oss den
ofullkomlighet, som derifrån uppkommer för
vårt Stånds representation; men deremot måste
det vara oss högst angeläget, att icke göra
denna ofullkomlighet skadligare, än den hitintills
varit. Sådan skulle likväl följden blifva,
om vi antogo det Förslag till val inom Famillerne,
som detta Betänkande å nyo framställer.
Vilja vi ett Riddarhus, som skall icke
blindt säga ja till all ting, utan skall manligt
och värdigt föra Nationens talan, och således,
på hennes vägnar, pröfva hvarje ämne, till
Den 18 Junii f. ut.
149
ett med Nationens interesse sannskyldigt öfverensstämmande
slut, så blir det angeläget,
att Riddarhuset icke ensamt, eller till lern
sjettedelar, består af lyckans gunstlingar, de
der möjligen mera sysselsatte sig med lyckans
qvarhållande för sig sjelfva, än med Nationens
stora interessen. Det är likväl sannolikt,
att resultatet blef sådant, då fern sjette.'
delar af Adeln, i valen, sökte enskilte befordrare,
och följaktligen gaf Representationsrätten
åt de Adelsmän, hvilkas ställning lofvade
största inflytande till lycka och befordran.
När, genom förminskning i personalen , ett
6törre anseende också tillföll egenskapen af
Representant, och när detta anseende bestämdes
af valen, dervid företrädet naturligtvis
skulle mera hågfällas de förut mägtige och
rikej så frågar jag: huru ofta skulle väl den
undangömde Possessionaten, eller den af lyckan
missgynnade Adelsmannen, ihågkommas?
och skulle väl patriotismen, upplysningen och
oberoendet bli de egenskaper, som mest söktes
af de väljandes pluralitet, nej, visserligen
ickej och det skulle icke dröja länge, innan
man skulle finna, att, genom antagande af
val, hade man försämrat Ståndets representationssätt,
i stället för att förbättra det. Verkställigheten
vore dessutom, om icke omöjlig,
åtmindstone ganska svår, så vida afseende
skulle göras på den likhet i rätt, som familjerne
tillkommer, och hvartill hitintills hört,
att en familj af 20 Ledamöter icke haft mera
rätt, än en familj af en enda, Jag vill minnas,
att förra Betänkandet föreslog nedsättning af
?5®
Dm i S Juni i /. m.
Riddarhusets personal till 200; men jag tror
ej heller, att det var rätt. En personal af
l2oo vore visserligen felaktig, såsom för störj
snen en af i oo vore lika felaktig, såsom för
liten. Det är en sanning, att ofullkomligheter
gifva», hvilkas correctiv just ligger i sjelfva
talrikheten; och jag åberopar derföre gerna
det yttrande, jag hort en aktningsvärd Ledamot
af ConstitutionsUtskottet gifva, att personalen
aldrig borde vara mindre än 300 å 330,
Innan iag lemnar detta ämne, ville jag framställa
en erinran, sorn iag tror vara angelägen,
©th som jag hoppas icke förnärma någons län
kesätt. Då man lenmat någon uppmärksamhet
at vissa så kallade IJtterateurers bemödande,
att gifva riktning åt vår rids anda, så kauman
ej hafva undgått att märka, huruledes detta
bemödande synnerligen går ut på, att sätta
tidsandan i rak stridighet emot andan af vår
Constitution.
Med en förtrytelse, som jag tror borde
hafva varit hvarje Svensk mans, läste jag för
någon tid sedan, i ett af våra mest allmänna
Dagblad en Artikel, deri man midt under påstående
Riksdag temmeligen tydligt fordrade,
att hvarje Riksdagsman, som tillika var Embetsman,
borde först taga afsked från Embetet,
innan han tillät sig att, i någon fråga, tillhöra
oppositionen inom sitt Stånd; emedan
ärligheten af Embetsmanna-kallet icke borde
tillåta annat, än medhåll åt Ministeren. Denna
djerfva Sophisme, som skapade en ärlighet till
Mtaisteren, j strid mot ärligheterj till bjatit^
Den 18 Junii f. m,
151
nen, och mera värd äo den; hvad innebar den
val annat, än en underrättelse för PresteStåndet,
hvars alla Ledamöter äro Embetsman,’ att
de, såsom Stånd, endast äro till, för att, utan
pröfning, säga ja till allt, som kan föreslås,
eiler också upphöra att vara Stånd? hvad an»
nät än en underrättelse till den stora pluraliteten
af Ridderskapct och Adelil, att valet endast
medgafs emellan att antingen, utan pröfning,
säga ja till allt, eller också lefva utan
bröd, utan Embetet, sorn ger brödet? och
hvad annat än samma förklaring åt en stor
del af BorgareStåndet, sorn äro Borgmästare
eller Magistratsp^rsoner. Det är för Lagstiftningen
ganska nyttigt, att Embetsman finnas
bland Representanterna, emedan de äga, till
stor del, en kännedom om allmänna ärender,
som oftast behöfs för upplysningen; och i
Sverige kunna icke, hvarken Civila eller Mililaira,
eller Eclesiastika Embetsman uteslutas
från Representationen. Vid denna beskaffenhet,
och i en tid då fordringarne på Embetsmännernas
böjlighet och lydnad går ända till
denna grad af oförsynthet, är det också dubbelt
vår pligt att mott den ; men vi gore det
ilia om, genom antagande af val, och genom
alltför stor inskränkning i personalen, vi
skapa ett Riddarhus, som skulle bestå endast
af höga Embetsman, Chefer och Kammarfavoriter,
om sådane funnos; och af en för liten
personal. Det är med nöje, som jag härvid
förklarar, det jag alldeles tror, att ett sådant
Riddarhus skulle icke ens öfverensstämma med
vår Regerings esprit, om hvilken jag visserli
-
* .. r
v- "
152
Ven 18 Junii f. m.
gen hyser bättre tankar, än man torde tilltro
nvgj men Constitutioner göras icke blott för
denna generation, utan för alla kommande:
och vi äro derföre skyldige, att i klokhet och
försigtighet icke blott rådfråga vårt eget behof,
utan äfven möjligheten af kommande generationers.
På alla dessa skäl tillstyrker jag
ödmjukast, att Utskottets förslag om val matte
afslås.
Grefve Mörner, /.Idolph Göran: Jag har
mycket litet ate tillägga till hvad en värd
Talare nu anfört. Jag utbeder mig blott att
få anmärka, i anledning af Utskottets förslag
om val inom famiijeme, att ett sådant förslag
är alldeles stridande mot det hegrepp man
hittills haft om Adelns Representation i alla
Monarkiskt Stater. Adeln har derstädes alltid
ansetts såsom ett Stånd, inom hvilket Represemations-rätten
vid Allmänna National-föra
samlingar borde vara ärftlig, för att derigenom
bereda en motvigt mot de Stånd, hvilkas
medlemmar väljas Redan 1809 afsade sig
Ridderskäpet och Adein nästan alla de uteslutande
rättigheter, hvilka blifvit dem framför
sina andre Medborgare tillagde. Oen enda
rättighet, ostridigt den vigtigaste, som Ridderskapet
och Adeln efter så mångå concessioner
äinu har qvar, är den, att vid Riksdagar
för 6>Qa Ätters nummer intaga Säte å Riddarhuset
Om denna rättighet äfven nu skulle
bortskänkas, skulle sådant medföra ett så fullkomligt
annihilerande af den Adeliga värdigheten
ioom Sverige, att blott det förebrående
Den 18 Junit }. tn.
153
minnet, af hvad detta Stånd fordom varit, sedermera
återstode. Jag kan således för min
del alldeles icke bifalla Utskottets förslag i
denna del.
Friherre Åkerhjelm, Gujlaf Fredric'. Jag anhåller
att först få upplysa Friherre Boije om
det misstag han gjort, då Fiiherren påstått,
ait ConstitutjonsUtskottet föreslagit nedsättning
af Riddarhusets personal till 2co Representanter.
Utskottet har i d*=ss sednare Betänkande icke
omnämnt något visst antal, hvartill Medlemmarne
af Ridderskapet och Adeln å Riddarhuset
kunde förminskas, utan öfverlemnat blott
till Ridderskapet och Adeln, att sjelfve, antingen
genom val inom familjerne, eller på
hvad annat sätt som kunde synas lämpeligt,
minska antalet. Hvad åter angår de emot
förevarande Betänkande gjorde anmärkningar,
så har Utskottet fullkomligen upptagit de me*
ringar, som inom Ridderskapet och Adeln
blifvit yttrade, och för sin del instämt i Ståndets
tanka, att det icke borde vara en Adelsö
man tillåtit, att medelst fullmagt ölverlåta sin
representationsrätt vid Riksdagar åt någon annan.
Utskottet har blott i sammanhang dermed
gjort den hemställan, om icke val-rättigheten
inom Adeliga Familjer tillika kunde an.;
tagas. En värd Ledamot har yttrat, att valrättigheten
skulle tillskapa en representativ
Corps, hvars medlemmar till största delen enV
dast skulle komma att bestå af lyckans gunstlingar,
hvilka vid de allmänna öfverläggningaroe
skulle mera afse deras personliga tördel*
154
Den 18 Junii f. rn.
än det allmännas bästa, samt att det större
anseende, som, genom ett fönninskadt antal af
Representanter, tillföll den utsedde, skulle
verka derhän, att vid valen företräde lemnades
åt de förut mägtiga och rike; men jag
tror att alhjelpandet af dessa befarade löljder
bör bland annat vara föremål för de Reglementarisk»
föreskrifter, hvilka för verkställigheten
af dessa val, derest de antagas, måste
meddelas. Om valen i Landfiorterne till exempel
verkställdes, genom Eiectorer inom någon
viss krets, eller ock om Ridderskapets
och Adelns Medlemmar vid början af hvarje
Riksdag församlade sig å Riksdagsorten, och
der inför RiddarhusDirectionen förrättade val
af sine Representanter, så skulle, elter min
tanka, icke någon anledning till missbruk dervid
kunna äga rum. Tvärtom är jag öfvertygad
att valen, sålunda verkställde, skulle
må hända blifva bland de frivilligaste och mest
oberoende, som man kan tänka sig
ConstitutionsUtskottet
har ej föreslagit, att
Ridderskapet och Adeln skulle afsäga sig sina
ärftliga rättigheter, utan endast hemställt, om
ej hvar hufvudman inom sin Ätt, eller ock
hela Ätten gemensamt, kunde välja Representant
å Riddarhuset, hvaraf följden ej blefve
annan än den, att en sålunda utsedd Adelsman,
på en gång både såsom vald, och berättigad
genom födseln, intoge Säte å Riddarhuset.
Hvad beträffar att nu taga ett sådant
beslut, att deraf kan löija verkställighet, så
vägar jag tro, att då ds trenne öfrige Rikg'?
Den ig Junit f. in,
155
Stånden hvar för sig redan godkänt ConstitutionsUtskottets
förslag till förändrad Represen»
tation, i hvad dessa Stånd enskilt rörer, Ridderskapet
och Adeln icke lärer tveka, att äfven
för sin del erkänna de grunder Utskottet
j afseende på berörde Stånd föreslagit, helst
frågan om Ridderskapets och Adelns egen representation
är redan öfverlemnad till RiddarImsUtskottet,
för att uppgöra förslag till förändringar
deruti, och jag tror således, att öfverläggningen
om den princip, som, vid en
padan förändring bör följas, att minska Representanternas
antal, antingen genom val eller
på hvad annat sätt som helst, kan skiljas från
den öfriga delen af ämnet, och uppskjutas, intill
dess RiddarhusUtskottet med sitt Betänkande
hunnit inkomma. Uti detta behandlings*
sätt af frågorne kan jag icke finna ligger något
lagstridigt, då Riksdagsordningen berättigar
Ridderskapet och Adeln, att i afseende
på grunderne för dess representation, och den
ordning, som Ståndet inom sig vid öfverläggningarne
vill fastställa, besluta, utan communication
med de andre Stånden. Jag hem.,
ställer derföre, att Ridderskapet och Adeln nu
täcktes godkänna Utskottets förslag till ändrisjgar
i ds öfriga Ståndens representationssätt,
helst Ridderskapet och Adeln har i alla
fall fria händer, att framdeles besluta om Formen
för dess egen.
Friherre Wrangel^ Henning, förenade sig med
Friherre Åkerhjelm
-
156
Den 18 Junii f. m.
Friherre Boije: Emot Ärendets uppskju
tande
har jag ingenting alt påminna; men då
lärer icke heller någon dertill hörande princip
böra i förhand antagas. Visserligen kan mitt
minne fela, men det tyckes mig, att förra Betänkandet
föreslog personalens nedsättande till
200. Är förra Betänkandet till hands, så upp^
lyses det lätt, I frågan om Ofrälse Ståndspersoners
Representationsrätt, är det lika alla
Ståndens pligt, att deras rätt bevaka; och jag
tror mig derföre böra anmärka emot detta Betänkande
tvänne omständigheter, som jag tror
tåla någon förbättring. Att Bergsmän och
Brukspationer skulle välja inför Bergscollegium
synes mig felaktigt; och jag vet icke,
hvarföre ej de, som BondeStåndet, kunde få
väija inför HliradsRätten Bestämmandet af
2300 skeppund smide, såsom gifvande rätt att
tillsätta en Riksdagsman, är, om jag annars
fattat det rätt, också felaktigt, derföre att det
synes vara för litet. BruksPatroner gifvas,
som hafva dubbelt, och kan hända tredubbelt,
så stort smide; och då voro de ju ensamt två
till trednbbla Riksdagsmän, utan annat val,
än eget.
Friherre Cederström t Jacob: Då föreva
rande
förslag lärer vara af trenne Riksstånd
antagit, för att enligt 56 §. hvila, vill jag icke
dervid nu göra några anmärkningar, emedan
det alltid är öppet, att vid nästa Riksdag afslå
detsamma; men i afseende på principen ber
jag »tt få yttra, att det synes mig lika orätt
sorn omöjligt, att genom siffror bestämma Re
-
Den 18 Junii f. m.
157
presentationen. Det är blott duglighet, soin
bör tagas till måttstock; och så länge den ej
tages till grund, kan man aldrig bestämma
representationens godhet. Att förbjuda Adelns
Ledamöter, att sitta för Fullmagt, finner jag
så mycket mera olämpligt, som, då Svenska
Medborgare lagligen äga välja Fullmägtige i alla
andra fall, de äfven i detta borde njuta samma
rättighet, helst närvarande Representations',
sätt ingenting derpå lider.
Herr Munck af Rosensköld, Eberhard: Så
väl i Constitutionsötskottet, som här å Riddarhuset,
då Representations-frågan förra gången
förevar, har jag förklarat mig emot, att
Ridderskapet och Adeln skulle genom val utse
sina Deputerade vid Riksdagar. Och jag förenar
mig alltså nu med hvad Grefve Mörner
i detta ämne yttrat. Må det tillåtas mig fä
upplysa, att om man i England har exempel
på sådane valsätt, som blifvit för Ridderskap
pet och Adeln föreslagne, i afseende på Ledamöterne
i Ölverhuset, så har detta varit en
följd deraf, att sedan Skottland och Irland förenades
med England under en Spira och en
Styrelseform, Adelsmännens antal i de bägge
förstnämnde Rikena är så betydligt större än
i England, att om man tillåtit hvarje Adelig
Ätt, att genom sin hufvudman intaga säte i
Parlamentet, hade antalet af de Engelska Pairerne
betydligt understigit de andra Rikenas.
Också är jag öfvertygad, att de Skottska och
Irländska Adelsmännen ej hafva frivilligt eftergifva
deras ursprungliga representations
-
158
Ben 18 Junit f. m.
ratt, utan att ett sådant begifvande varit Ilka
tvunget, som sjelfva Rikenas förening. Defe
var alltså för jemvigtens bibehållande mellan
pairerne, som detta valsätt måste i England
antagas, men sådant är icke fallet här. Ridderskapet
och Adeln är på intet sätt genom
förändrade förhållanden tvunget, att företaga
någon ändring af dess representation, och då
man, såsom Friherre Cederström nyss yttrat,
endast bör fästa afseende på dugligheten hos
de representerande, hemställer jag, att Ridderskapet
och Adeln må förblifva vid ds
grunder, som nu äro för dess representation
gällande. Jag får jemväl bekänna, att jag i
de vigtigaste frågor ofta funnit antalet af m#d«
lemmar å Riddarhuset snarare för litet än för
stort. Jag instämmer med Friherre Boije der-1
uti, att faran af inflytelse ar ock mindre, ju
flere Ridderskapets och Adelns Ledamöter äro»
Beträffande frågan Om rättighet, att utgifva
Fullmagt till Säte å Riddarhuset, förenar jag
mig med Utskottets tillstyrkan i denna del,
nemligen, att sådant må af.skaffss. Jag. anser
det skulle vara nyttigt, Om icke någon Adelsman
finge sitta för Fullmagt, och jag vet ej
eller, att i någon annan Monarkie det finnes
Adelsmän tillåtit, att representera genom Fullmagt.
Friherre Åkerhjelm: Det är i anledning af
de flere anmärkningar, hvilka här blifvit gjorde
mot ConstitutionsUtskottets förevarande Betänkande,
som jag utbeder mig att annu få yttra
några ord- Friherre Boije har ej rätt fattat
Den i S Junii f ml
159
Utskottets mening, rörande organisationen af
■BorgareStåndet, då han trott, att Bergsmän och
BruksPatroner, borde resa till Stockholm, föc
att inför Bergscollegium välja sina Represen,
tanter. Redactionen af Betänkandet innehåller,
att de kunna äfven genom Ombud afgifva sina
röster. I afseende på den princip Utskottet
framlagt till förminskning af Ridderskapets
och Adelns Representanter, har jag endast
yttrat mig om de fördelar tillämpningen af erå
sådan princip skulle medföra, utan att ingå
uti något försvar af det Förslag, som blifvit
uppgifvit för att närma sig till detta mål, nem-j
ligen att anställa val inom familjerna. Det
är ock med erkännande af principen, som jag
förenat mig med Friherre Boije om nyttan af
det förslag, hvilket äfven föranledt Betänkandets
återremitterande, att icke någon Adelsman
finge i grund af Fullmagt intaga Säte å Riddarhuset,
emedan detta ostridigt skulle hafva
den följd, att Ridderskapet och Adeln icke
blefve så talrika. Jag instämmer jemväl uti
den af Friherre Cederström yttrade tanka, att
det ej är antalet af Ridderskapets och Adelns
Ledamöter, som afgör representationens godhet,
utan den intellectuella dugligheten hos
hvar och en Representant, och jag har ock.
alldeles icke på sådan grund yrkat förminska
ningen, utan har det egentliga skälet derföre
varit att, genom antalets nedsättande, ärenderne
kunde vinna en mera skyndsam behandling.
För öfrigt anhåller jag, att den delen af ConstitutionsUtskottets
Betänkande, som angår
Ridderskapets och Adelns representation, måtte
l6o Ben 18 Junit f. m.
varda uppläst, för att rätta de irriga begrepp,
som om meningen deraf synes hafva upp*
stått.
Härefter upplästes den del af ConstitutionsUtskottets
den 12 sistlidne Maj aflåtne
Memorial, rörande förslag till en förbättrad
National-representation, som angick Ridderskapets
och Adelns Representationssätt.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
tillkännagaf, att, då ConstitutionsUtskottets
den i2 sistlidne Maj afgifne förra
Memorial i detta ämne den 27 i »amma månad
af Ridderskapet och Adeln till Utskottet åw
terremitterades, beslöt Ridderskapet och Adeln
tillika anmoda RiddarhusU<skot et, att med
första inkomma med Reglementariskt lörslag till
ett förbättradt Represeotations-sätt j men som
RiddarhusUtskottet något yttrande i anledning
deraf till Ridderskapet och Adeln ännu icke
afgifvit, hemställde Hans Excellence, om icke
ötverläggningen i detta mål kunde uppskjutas,
samt Constitutions - Utskottets ifrågavarande
Memorial i hela dess vidd hvila, intill dess
RiddarhusUtskottets berörde Förslag inkomme.
Ropades Ja och Nej,
Grefve von Lantingshausen, Albrecht'. Jemte
det att jag fullkomligen instämmer i de yttranden
Grefve Mörner, Friherre Boije och äfven
Herr
Den 18 Junii f. m. 161
Herr Munck af Rosenschöld afgifvit, utbeder
jag mig att få göra en erinran vid hvad en
värd Talare nyss behagat anföra. Jag tror
nemligen icke, att ändamålet att få dugliga
Representanter å Riddarhuset skulle vinnas,
om deras utseende skall verkställas genom
val. Om man antager, att flere af Ridderskapets
och Adelns Medlemmar icke äro tjenlige
till Representanter för sitt Stånd å en Riksdag,
så tror jag ock, att samma Medlemmar icke
äga nog duglighet, för att vid ett val jugera
om en annan Adelsmans värde eller skicklighet
såsom Representant. Jag anser mig derföre
böra tillstyrka, att den ilrågaställde valrättigheten
måtte förkastas; och jag tror att,
om Ridderskapet och Adeln behagar fatta det
beslut, att icke någon Adelsman får sitta å
Riddarhuset, i grund af Fullmagt, denna mesure
skall vara tillräcklig, att uppfylla det
dermed åsyftade ändamål, alt icke Ridderskapets
och Adelns medlemmar vid Riksdagar
må blifva för talrike.
Friherre Boije: Jag skyndar mig att medgifva
, det jag felat i minnet om personalen.
Jag bör i öfrigt påminna, att Svenska Lagen
ingalunda tillåtery det alla personliga rättigheter
kunna, genom Fullmagt, öfverlåtas. Bördsrätt,
Målsmansskap och Förmynderskap kunna
ej transporteras: Och Lagen tillåter icke ens,
att Fullmägtigskap får transporteras annorledes,
än med vilkor af principalens särskilta
Ridd. o. Ad. Fröt. VII B. II Afd.
II.
l62 Den 18 Jun ii f. m.
lof. Något förmynderskap lärer icke gifvas
dyrbarare, än det för Nationen; och jag vet
då icke, hvarföre detta skulle anses mindre
heligt, än annat vanligt Förmynderskap, som
endast får ulöfvas af Förmyndaren sjelf, icke
af hans Fullmägtig. Att jemföra Svenska
Adeln med den Engelska, är ett misstag; ty
i oberoendet är en stor skillnad. Den egentliga
duglighet som bör sökas, den, utt redligt
och frimodigt försvara Nationens rätt, fordrar
icke, som jag tror, en öfverdrifvit stor personal.
Jag öfverlemnar deremot, om icke just
ett skäligt lagom i alla fall är det rätta att
söka.
Grefve Spensj Carl Gustaf: Jag borde här
kanske ej yttra mig, enär, för ett halft dygn
sedan kommen till Staden, jag icke haft tillfälle
att rätt bereda mig på denna discussion,
men då jag hör högst särskilta meningar i
denna vigtiga sak framställas, torde det tillåtas
mig, att jag äfven ber att få säga mina
tankar. I anledning af Hans Excellences proposition,
att Betänkandet må hvila, för att
helt och hållet, i sammanhang med det inväntade
RiddarhusUtskottets yttrande, pröfvas,
underställer jag, huruvida detta RiddarhusXJtskottels
Betänkande kan förblifva på lika
sätt, som med ConstitutionsUtskottets måste
ske, hvilande till nästa Riksdag; i sådant fall
tillstyrker jag bifall å Hans Excellences proposition.
ConstitutionsUtskottet har föreslagit
hufvudgrunderne, men RiddarhusUtskottet skall
utveckla delaillerne; det vore inconsequent,
Den 18 Junii f. nl. 16g
alt utsträcka RiddarhusUtskottets profningsrätt
i Ståndets economiska mål så långt, alt
det skulle äga föreslå detaillerne till elt beslut,
hvars hufvudgrUnder här ännu ej äro
afgjorde, eller på denna Riksdagen ens kunna
afgöras. Likaså kan RiddarhusUtskottets Betänkande
icke bestämma vårt beslut om de
andra Ståndens rätta representation. Hvad
liufvudsaken angår, bar en princip blifvit fastställd,
som jag på ingalunda sätt kan gilla,
nemligen att antalet af Ridderskapets och
Adelns Representanter är för stort. Jag anser
ingen ziffra vara af väsendtligt värde; det
vigtiga är, att Allmänna rösten oberoende må
kunna låta böra sig; innan denna rosts oberoende
blifvit fullkömnadt, fins ingen enda
säker borgen för sann liberal anda. Dessförinnan
tjenar hvar förändring blott till rubbning
af en gammal form, Sorn ägde åtmindstone
den förtjensten att respecteras. Jag instämmer
således med Herr Munck af Rosenschöld
deruti, att det vore bäst låta vårt nuvarande
representalions-sätt förblifva ofÖrändraclt,
ej för det jag icke inser de ganska betydliga
felen i det närvarande, utan derföre,
att jag anser den gamla, af tiden så väl helgade,
som afflotta formen, för vigtig för att
öfvergifvas, innan alldeles nya former kunna
ersätta den, och utan flickning, utan halfhet
i roten borttaga det onda. På denna grund
reserverar jag mig på förband emot alla beslut,
att ändra elt Stånds Representation innan
det bela ändras. Hvad angår de väckta
frågor ne om Fullm ågier och val, förenar jag
16/j, Den 18 Juni i f. m.
mig med de flere Talare, som framställt svårigheterne
af val; jag anser dem väl ej oöfvervinnerliga,
men tror att betydliga förändringar
böra föregå, innan något sådant förslag
kan antagas. Jag vågar hemställa, om ej
frågan om Fullmagtsrättens borttagande är en
fullkomlig Constitutions-fråga, och således ej
hör till oss. Sedan ett sådant beslut vore
fattadt, borde man, för att handla consequent,
taga bort allt Adelskap från dem, som ej
voro Capita. De ägde i sjelfva verket af sina
privilegier endast tolfringningen qvar. Man
skulle åstadkomma på en gång det, som 1809
års Ständer ärnade låta tiden verkställa, nemligen,
att blott en Adelsman af hvar familj
funnes, och alla de öfriga skulle tillhöra de
andra Stånden; att detta vore det rättaste,
deri instämmer jag af allt bjerta, men hemställer,
om det icke är en Constitutions-fråga.
Borttages dessutom Fullmagtsrätten, så har
man afhjelpt den öfverklagade bristen af jemn
fördelning på Nationen af representationsrätten,
genom ett ökande af ojemnheten; man
har gifvit en yngre Ledamot af en talrik familj
af Adelsmän ingen sannolikhet tili representations-rätt,
i jemförelse med en Ledamot
af en mindre talrik; man har rätteligen ökat
antalet af de orepresenterade i Staten.
Friherre Åkerhjelm: Jag önskar endast att
få i Protocollet anmärkt min åsigt rörande utseende
af Ridderskapets och Adelns Representanter
genom val. Jag anser visserligen det
vara en oskattbar ära för mig, att äga rätt,
Den 18 Junii f. m. 165
att såsom Representant få deltaga i detta aktningsvärda
Stånds öfverläggningar, och jag
anser det för en lycka, att till en sådan förmon
vara född; men jag kan likväl ej neka,
att om denna representationsrätt af mig utöfvades,
i grund af ett föregånget val, och jag
således dertill kallades genom mina Ståndsbröders
förtroende, skulle jag finna denna ära
vara ännu större. I öfrigt tror jag, att detta
mål redan är, på Hans Excellences Herr
Grefvens och Landt-Marskalkens framställde
proposition, af Ridderskapet och Adeln afgjordt.
Friherre Boije: Sedan jag nu mera erhållit
den upplysning, att Ridderskapet och
Adeln förra gången, då detta ämne här afhandlades,
antagit för sin enhälliga tanka, att
rättigheten att sitta på Fullmagt skulle försvinna,
tror jag ej, att ny discussion derom
lagligen kan äga rum. Jag protesterar åtminstone
mot allt upprifvande af heslutet.
Herr Munck af Rosenschölclj Eberhard: Jag
anhåller att, i anledning af hvad Friherre
Boije nyss yttrat, få förklara, det jag icke
gjort någon jemförelse emellan den Engelska
och Svenska Adeln. Jag har blott yttrat mig
om valsättet, hvilket den Irländska och Skottska
Adeln måst emot deras vilja antaga, men
som jag för min del icke ansett nyttigt att
här i Sverige, hvarest icke inträffar enahanda
förhållande, införa. Jag bestrider för öfrigt
den mening, alt Ridderskapet och Adeln en
-
166 Den 18 Junii f. 111.
sam skulle äga rätt bestämma eu förändring i
dess representations-sätt, och tror att denna
fråga äfven tillhör de andra Ståndens handläggning;
på lika sätt som frågan om en förändring
i de andra Ståndens organisation äfven
tillhör Ridderskapets och Adelns pröfning.
Jag kan ej inse, att den förevarande frågan
om Ridderskapets och Adelns representationssätt
behöfver uppskjutas, utan yrkar, att den
nu må slutligen afgöras. Sedan principen
blifvit, fastställd, kan RiddarhusUtskottet, i öfverensstämmelse
dermed sedermera, om så skulle
behöfvas, lätteligen uppgöra det Reglementariska.
Skulle emot min förmodan Ridderskapet
och Adelil redan hafva beslutat uppskjuta
frågan, får jag deremot anmäla min reservation.
Friherre Cederström, Jacob: Det är ej möjligt,
alt Ridderskapet och Adeln kunnat fatta
ett kraftägande beslut, att Fullmagter hädanefter
ej få äga rum, då Ridderskapet och
Adeln förra gången detta ämne här förevar,
till ConstitutionsUtskottet återremitterade frågan,
och tillika anmodade RiddarhusUtskottet
att deröfver afgifva yttrande, ty en del af ett
Betänkande kan ej, enligt Grundlagen, afgöras,
enär Betänkandet lill Utskottet återförvises,
Grefve Spens, Carl Gustaf: Friherre Gederström
har förekommit mig i framställningen
deraf, att Ridderskapets och Adelns i detta
ämne förra gången fattade beslut, hvarom nu
Den 18 Junii f. m.
167
är fråga, blott utgjorde en Ridderskapets och
Adelns tanka, som borde bestämmas, på det
den återremiss, som beslöts, måtte bli af betydenhet.
Denna då yttrade tanka binder nu
ingalunda Ridderskapet och Adeln. Vid frågan
för någon tid sedan om en ändring i 107
§. Regeringsformen, angafs ju Herr Cederskjölds
förslag, vid återremissen, såsom Ridderskapets
och Adelns gemensamma tanka,
men ConstitutionsUtskottet ogillade den, och
dess nya Betänkande blef af Ståndet gilladt.
Det är således icke något skäl att stödja sig
på, hvad som vid återremissen förklarades för
Ridderskapets och Adelns tanka.
Grefve Mörner, Adolph Göran: Jag anhåller
blott, att få erinra om innehållet af 56 §.
i RegeringsFormen, sorn stadgar, att enär emot
ett ConstitutionsUtskottets Betänkande, rörande
Grundlags-förändringar, anmärkningar i
RiksStåndens Plena göras, böra de, hvilka
hvarje RiksStånd särskilt förklarar utgöra dess
gemensamma tankar, till Utskottet hänvisas.
Utskottet åligge då att samtelige RiksStåndens
tankar till ett helt Utlåtande sammanjemka,
hvarefter RiksStånden böra om ett enahanda
Utlåtande sig förena. Häraf synes tydligt, att
den anmärkning Ridderskap©! och Adelil förra
gången detta ämne här förevar, förklarade
för dess gemensamma tanka, icke kan
anses innefatta något Ståndets beslut, utan
endast var en anmärkning, som lill ConstitutionsUtskottets
vidare behandling remitterades.
— Om för öfrigt rättigheten, att efter Full
-
l6g Den 18 Junii f. m.
magt representera å Riddarhuset någon gång
åstadkommit olägenheter, har den deremot
också vid andra tillfällen medfört förmåner.
Skulle nu mera blott Capita äga att representera,
kunde de öfrige Ledamöternes af Ridderskapet
och Adeln rättigheter skäligen betraktas
såsom noll. Jag anser således för min del,
att upphäfvandet af representationsrätten efter
Fullmagt skulle på det högsta förnärma Ridderskapets
och Adelns fri- och rättigheter.
Friherre Boije: I anledning af hvad en
värd Ledamot sig yttrat, får jag erinra, att
borttagandet af all rätt att gifva eller taga
Fullmagt, verkade på intet sätt till inskränkning
i den rätt hvarje Adelsman har, att då
ej Caput, eller någon honom närmare Ledamot
af Familjen, sig infinner, taga Säte för Familjen.
Adelns representations-rätt har, i sin
ursprungliga grund, aldrig varit annan, än den,
att af hvarje Familj skulle samma rätt blott
af en enda utöfvas, icke af flere; och vi veta
ganska val, att då man först företog sig att
antaga representationsrätt på Fullmagt, så var
detta ett missbruk, som härrörde från partietidernes
olyckliga täflan, af det ena partiet,
att vinna pluralitet på det andra. I sednare
tider har icke en sådan orsak existerat; men
så tror jag just icke heller, att Fäderneslandet
haft någon fördel deraf. Med trygghet öfverlemnar
jag, om det just var så rätt, då, till
exempel vid 1809 års Riksdag, nio Ledamöter
af en familj voro Representanter. Mig synes
att det Vore en orimlighet att, då vi tala om
Den 18 Junii f. m. 169
att förbättra vårt representationssätt, likväl
behålla så uppenbara brister.
Grefve Possej Claes Fredric : Jemte det
jag förenar mig med Grefve Mörner deruti,
att den anmärkning Ridderskapet och Adeln,
förra gången detta ämne discuterades, förklarade
för dess gemensamma tanka, ingalunda kan
anses såsom något Ståndets i sjelfva saken bindande
beslut, ber jag att få upplysa det Ridderskapets
och Adelns representationssätt, enligt
12 §. i Riksdagsordningen, icke tillhör de
andra Ståndens handläggning. Fråga om förändring
deruti skall till RiddarhusUtskottet remitteras,
samt derefter bero på Ridderskapets
och Adelns enskilta beslut och Konungens Sanction.
ConstitutionsUtskottet har äfven iakttagit
detta förhållande, enär Utskottet icke stadgat
några grunder för förändringen af Ridderskapets
och Adelns representations-rätt, utan
endast i allmänhet yttrat den önskan, att antalet
af Ridderskapets och Adelns Representanter
måtte varda minskadt. RiddarhusUtskottet har,
till följd af Högloflige Ridderskapets och Adelns
aflåtne Remiss, redan uppgjort grunderne
för ett förändradt representations-sätt, men
ännu icke hunnit få dess förslag färdigt. Jag
hemställer således, om icke Ridderskapet och
Adeln skulle behaga gifva ConstitutionsUtskottet
det svar att Ridderskapet och Adeln vill
vara betänkt på, att sjelf vidtaga de förändringar
i dess representalions-sätt, hvilka Ståndet
kan finna lämplige.
170 Den 18 Junii f. ra.
Härefter upplästes, i anledning af flere
Ledamöters derom yltrade åstundan Ridder»
skåpets och Adelns ProtocollsUtdrag af den
27 sistlidne Maj, hvaraf inhämtades, atf vid
föredragning af ConstitulionsUtskottets jemte
Memorial af den 12 i samma månad, aflåtne
förslag till en förbättrad NationalRepresentation
Ridderskapet och Adeln funnit för godt,
att till ConstitutionsUtskottet återförvisa berörde
förslag, i anledning af Friherre Boijes
dervid gjorde anmärkning, att, i stället för
det af Utskottet föreslagne sätt, att genom val
minska Ridderskapets och Adelns vid Riksdagar
representerande Ledamöter, den nu befintlige
rättighet, att genom Fullmagt öfverlåta
representationsrätten på en annan, måtte
upphäfvas, hvilken anmärkning Ridderskapet
och Adeln förklarat utgöra dess gemensamma
tanka.
Friherre Cederström, Jacob: så framt Ledamöterne
af detta Stånd blott voro Representanter
för sina Familjer, skulle jag ej hafva
något hufvudsakligt att mot detta beslut
invända, men då de, enligt 1 §. Riksdagsordningen,
representera Svenska Folket, kan jag
alldeles icke deruti instämma.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf: Den anmärkning
Ridderskapet och Adeln förra gången
förklarade för dess gemensamma tanka,
kan så mycket mindre anses innefatta ett beslut,
som något beslut i ämnet icke ens förr
än nästa Riksdag får af Ståndet fattas. Hvad
1
Den 18 Junii f. m. 171
ConstitutionsUtskottet åter angår, äger detsamma
blott att jemka sitt Utlåtande efter
RiksStåndens särskilta tankar, men ingalunda,
att, såsom andre Utskott är tillåtit recencera
RiksStåndens tankar, och förblifva vid sin
mening.
Hans Excellence Herr Gref ven och LandtMarskalken
frågade om Ridderskapet och Adeln
ansåg öfverläggningen fulländad.
Ropades Ja,
Hvarefter Hans Excellence, under tillkännagifvande,
att de öfrige RiksStånden redan
till alla delar bifallit ConstitulionsUtskottets
ifrågavarande förslag, hemställde, om icke
Ridderskapet och Adeln behagade, till den
behandling 56 §. Regeringsformen stadgade,
godkänna berörde Förslag, i hvad detsamma
angick de Irenne Ofrälse Stånden, samt uppskjuta
pröfningen af frågan 0111 förändring uti
Ridderskapets och Adelns representationssätt,
intill dess RiddarhusUtskottets i detta ämne
infordrade Utlåtande inkommit.
Bifölls.
Herr Rothlieb, Carl .Fredricj uppläste
följande:
172 Den 18 Junii f. m.
Vördsamt Memorial!
Inför Högloflige Ridderskapet och Adeln
får jag i ödmjukhet framställa ett ämne, som,
i fall det deruti innefattade förslag skulle få
den lyckan, att af Ridderskapet och Adeln
anses för antagligt och godkännas, enligt min
öfvertygelse lemnar Ridderskapet och Adeln
tillfälle, att gifva Nationen ett förnyadt prof
af de upphöjda och liberala principer, hvilka',
under serskilta perioder, alltid tjent till ledning
för Ridderskapets och Adelns åtgärder
och beslut. Jag har med visshet hö'rt sägas,
alt under denna Riksdag fråga blifvit väckt
uti Riksens Ständers ConstitulionsUlskott derom
att Riksens Ständer måtte hålla sina öfverläggningar
för öppna dörrar; att ConstitutionsUtskottet
godkänt och antagit principen, men
att i frågan om sättet för verkställigheten, och
liuruvidt eller till hvilka publiciteten skulle
utsträckas, två Stånd stannat emot två, hvarföre
något bestämdt resultat i hufvudsaken
icke uppkommit. Jag vågar derföre underställa
Ridderskapets och Adelns upplysta pröfning,
om icke Ridderskapet och Adeln vill,
för sin del enskilt, förklara, att dess sammanträden
och öfveriäggningar, likasom det är
brukligt i de båda Parlamentshusen i England,
och i de Deputerades Kammare i Frankrike,
hädanefter skola hållas för Öppna dörrar, det
vill säga, att Åhörare, med biljetter, vid vissa
tillfällen erhålla inträde uti Ridderskapets
och Adelns samlingsrum; Ståndet dock
obetaget, att, när så nödigt pröfvas, förklara
Den 18 Junii f. m. 173
sina öfverläggningar slutna. Ridderskapets och
Adelns samlingsrum är af den beskaffenhet,
att detta genast kunde verkställas, då i Riddarhussalen
redan finnes en Läktare, och om
så skulle behöfvas, ännu tvenne Läktare der
kunna anbringas.
1
När Konungen sammankallar Riksens Ständer,
blifva de vigtigaste Allmänna ärender,
sorn skola förekomma, snart af Folket kända,
och af sättet, äfvensom när dessa Ärender afgöras,
bero Fäderneslandets väl och sjelfbestånd.
Det är ju då naturligt, att Folket med
uppmärksamma blickar följer sina Representanter;
att det är nyfiket och otåligt få kunskap
om desse Representanters åtgärder och
beslut? men huru länge måste icke nu Allmänheten
vänta på de underrättelser, hvilka
den har så mycken rätt att fordra? huru många
förvrängda, ja falska, berättelser utspridas
icke , helst i Landsorterne om Riksens Ständers
göromål i allmänhet, och om Riksdagsmäns
förhållande enskilt? och hvaraf kommer den alltid
under'Riksdagarne förde klagan och yttrade
missnöje deröfver, att Riksens Ständer ingenting
uträtta, om icke deraf, att resultaterne af
Riksens Ständers mödosamma arbete icke blifva
allmänt kända, förr än efter Riksdagens
slut, och hvarigenom Folket under tiden är
stadt uti en oroande ovisshet. RiksStåndens
Protocoller utgifvas väl af trycket, men, i
anseende till deras vidlyftighet, binna de ej
på flera veckor att justeras, och innan de
hunnit att af trycket utgifvas, hafva månader
174 Den 18 Junii f. ra.
förflutit; oell sedan de ändtligen utkommit,
huru många af Allmänheten hafva väl tillfälle,
eller bry sig om, att sysselsätta sig med en
för dess vidlyftighet tröttande leetur. Om
Allmänheten deremot ägde tillträde till Riksens
Ständers öfverläggningar, så blef en af
dess billigaste fordringar uppfylld, dels derigenom,
att på stället upplysning kunde erhållas
om öfverläggningarne och besluten, dels derigenom,
att Tidningsutgifvare kunde i allmänna
Blad genast införa de mest vigtiga och interessanta
discussioner, och deraf härflytande
resultater, hvilka på detta sätt blefvo innan
kort bekanta Öfver hela Röket. Det kan väl
anmärkas, att Ridderskapet och Adeln blott
utgör en fjerdedel af Representationen, och
att den snara publiciteten af Ridderskapets och
Adelns öfverläggningar således ej skall svara
emot det åsyftade ändamålet; men sorn alla
allmänna ärender, hvilka kunna komma under
Riksens Ständers pröfning, utan undantag hos
Ridderskapet och Adeln discuteras och afgöras,
blef Allmänheten dock till det mesta tillfredsställd,
och genom Ridderskapets och Adelns
beslut i detta afseende blef vägen öppnad
lill vidtagande framdeles af en lika beskaffad
Författning hos de öfrige RiksStånden.
Inom detta Samfund, sammansatt af Statens
mest upplyste, kunnige och er färne Män,
hvarken kan eller bör man tillåta mig den
förmodan, att icke betänksamhet vid yttranderättens
utöfning, varsamhet i uttryck och delicatesse
i alla afseenden skola iakttagas; men
månne icke, om man kände, att några hun
-
Den 18 Junii f. ni.
175
drade upplyste och kunnige jiersoner af andra
Medborgare-classer afhörde och ägde förmåga
att bedömma, våra discussioner, samt genast
allmängöra dem, den grundlighet, den varsamhet,
som bör utmärka ett Folks Representanter
vid behandlingen af Fäderneslandets angelägenheter,
kanske skulle extenderas; och Talaren
alltid moget öfverväga, väl betänka sig,
innan han beträdde Talareplalsen, samt öfverläggningarne
derigenom förenklas och betydligen
förkortas? Jag vågar tro det, och
äfven detta torde kunna anses såsom ett ej
ringa skäl för min framställning. Dessutom
skulle genom denna publicitet tillfälle uppkomma
för de yngre bland Ridderskapet och
Adeln eller så kallade extra Capita, hvilka
ännu icke hunnit till de år, att de kunna erhålla
inträde såsom Representanter, att på
förhand inhämta upplysning och kunskap om
Allmänna Ärcnder och deras behandling, och
då de uppnådde den i Lagarne stadgade ålder
för utöfningen af Representations-rättigheten,
skulle de redan äga en erfarenhet, till hvars
förvärfvande, om detta vigliga kall, att vara
FolkRepresentant, med besked skall utöfvas,
fordras bevistandet af flere Riksdagar. Men
ännu ett annat talande skäl. Ridderskapet
och Adeln fick tillfälle, att hos Arfvingen till
Thronen, Hans Kongl. Höghet KronPrinsen,
i underdånighet anhålla, att Hans Kongl.
Höghet ville med sin höga närvaro hedra våra
Sammankomster, och då denne ädle och upplyste
Furste, med den honom egna uppmärksamhet,
redbarhet och oväld, afhörde våra
176 Den 18 Junit f. ra.
öfverläggningar, så skulle det för Ridderskapet
och Adeln blifva en stor tillfredsställelse, att
vinna Hans bifall, att få böra, det Han kunnat
genast inför Sin Store Fader förklara: Jag bar
bivistat Ridderskapets oell Adelns rådslag. Jag
bar inhämtat en tillfredsställande upplysning,
om och huru Rikets angelägenheter behandlas.
Jag har funnit Ridderskapet och Adeln
värdige, att vara ett fritt Folks Representanter;
värdige de Riddersmanna-naran de ärft
eller förvärfvat.
Hvad jag nu tagit mig den friheten, att
inför Ridderskapet och Adeln framställa, är
visserligen till sina följder af cn större och
allmännare syftning; men likväl af den natur,
att frågan för det närvarande blott enskilt rörer
Ridderskapet och Adeln, och är således helt
enkelt att anse såsom ett Ståndets oeconomicurn.
Jag anhåller derföre ödmjukast om remiss
af detta mitt Anförande till Riddarhusutskott,
med anmodan, att Utskottet i sammanhang
med de tillägg och ändringar i RiddarhusOrdningen,
hvilka Utskottet lärer vara
betänkt att föreslå, ville deröfver sig yttra;
och, om förslaget finnes antagligt, projectera
en särskilt §. derföre i RiddarhusOrdningen,
jemte de ändringar, som i öfrigt deraf skulle
blifva en följd; hvarefter Ridderskapet och
Adeln redan vid denna Riksdag kunde fatta
sitt beslut, hvilket om det, som jag hoppas,
vinner Konungens och Nationens bifall, skulle
lioja den sköna opinion, som Ridderskapet
Den 18 Junii f. ra. 177
v
och Adeln, genom bemödandet att uppfylla
sin stora och ädla bestämmelse, redan äger
bos denne Konung och denna Nation, ett bifall,
deruti Ridderskapet och Adeln * skulle
finna den ljufvaste, den ärofullaste belöning.
Begärdes på bordet.
Friherre Boije_, Ludvig: Jemte det jag
anhåller få understödja Herr Rothliebs Motion,
tror jag mig böra begära en erinran lill RiddarhusUtskottet,
alt snart afgifva det Betänkande,
som redan vid sista Riksdag begärdes
öfver Herr Munck af Rosenschölds Motion,
om afskaflfande af Bänkmännen.
Grefve Possej Claes Fredric: Den af
Friherre Boije ifrågaställde påminnelse till
RiddarhusUtskottet torde icke behöfvas, emedan
Utskottet redan afgjort så väl frågan om
Ridderskapets och Adelns Representations-sätt,
som den angående Bänkmännens afskaflfande,
och lära Utskottets Utlåtanden i denna veckan
till Högloflige Ridderskapet och Adeln inkomma.
Herr Silfverstolpe, Gustaf Abraham: I
anledning af nu förefallne discussioner, anhåller
jag att få göra en i sammanhang dermed
stående motion, hvilken jag ytterligare
begär mätte till RiddarhusUtskottet få remitteras.
Här är satt i fråga, att större delen af
Ridd. o. Ad. Prot. VII B. II Afd. 12.
173 Den 18 Juni i f. m.
Ridderskapets och Adelns Ledamöter skulle
betagas sin medfödda representationsrätt, genom
det stadgande, att representationen på
Riddarhuset genom Fullmagt skulle upphäfvas.
Det är underligt, att i den stund man föreslår
en allmän förändring af Sveriges representationssätt,
på den grund, att åtskillige medlemmar
af det Svenska Samhället förut icke
äro representerade, ledes man till förslag, i
följe hvaraf en representationsrätt, som af andra
redan äges, skulle dem afhändas. Denna
rätt är numera visserligen den enda af värde,
som odelad njutes af Ridderskapets och Adelns
alla Ledamöter. Skall den ock afhändas,
så anhåller jag, att RiddarhusUtskottet, när
det sådant tillstyrker, måtte åläggas, alt föreslå
ett medel, hvarigenom ersättning kunde
vinnas för familjernes yngre ättemän för denna
förlorade rätt, hvarföre jag föreslår, att sedan
de ej mera äga någon fördel af sitt tillfödda
Adelskap, det må stå dem fritt, att detsamma
frånträda, och utan hinder af sin födsel få
inträda i de andra Stånden, och der kunna,
på samma grunder som deras medlemmar,
få åtnjuta rättigheten, att deltaga i Statens
representation. Öppnas ej en sådan utväg,
anser jag förslaget lika obilligt och orättvist,
som jag i öfrigt anser detsamma oklokt och
stridande mot Ståndets privilegier, samt genom
gammal häfd stadgade organisation.
Grefve Posse: Jag får den äran tillkännagifva,
att, innan Utskottet företagit detaillerne
af ett nytt representationssätt till prof
-
I
Den 18 Juni f. m.
ning, Utskottet ansett sig först höra till Ridderskapet
och Adeln afgifva ett förslag till
grunderne för en förändrad representation.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
yttrade, att då Ordföranden i RiddarhusUtskottet
nu anmält, att det af Friherre
Boije omnämnde Betänkande i denna veckan
från RiddarhusUtskollet inkommer, torde
någon erinran derom icke vara af nöden; hvarjemte
Hans Excellence hemställde, att Hei’r
Silfverstolpes Motion måtte lill RiddarhusUtskottet
remitteras.
Friherre Boije: All ersättning förutsätter
förlust af någon laglig rätt; men här har någon
sådan icke existerat, ty hvarken ger födseln
eller Diplomet representationsrätt för mera,
än den familj man tillhör.
Herr Silfverstolpe yrkade, att dess motion
mätte till RiddarhusUtskottets Utlåtande öf■Verlemnas.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LundtMarskalken gjord proposition,
blefvo Herr Silfverstolpes och Friherre
Boijes yttranden till Riddarhus-Utskottet remitterade.
Vid förnyad föredragning af Stats- och
Bevillnings-Utskottens den io dennes aflåtne,
samt den i5 derpå följde på bordet lagde
Igo Den 18 Junii f. m.
hemställan om slutlig åtgärd af det Förstärkta
Stats-Utskottet vid frågan rörande en stadgad
afgift till veneriska smittans hämmande:
fann Ridderskapet och Adeln, det berörde fråga
borde, på sätt Utskottet föreslagit, till det
Förstärkta Stats-Utskottets afgörande öfverlemna
s
Då nu å nyo föredrogos StatsUtskottets
den io dennes afgifne, samt den i5 derpå
följde på bordet lagde, tvänne Utlåtanden, i
anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottets
förut meddelte Betänkanden:
1) Angående ersättning åt Deputerade af
RiksStånden, som komma att afresa till Norrige,
för att bevista Hans Maj:t Konungens
Höga Kröning derstädes.
2) Angående RiksHufvudbokslutet; fann
Ridderskapet och Adeln, att, enär sistnämnde
Betänkanden redan blifvit den 29 sistlidne Maji
och den 5 dennes af Ridderskapet och Adeln
hifallne, Utskottens ifrågavarande Utlåtanden
borde läggas till Handlingarne.
Föredrogs å nyo och gillades Stats-Utskottets
den 10 dennes afgifne, samt den i5
derpå följde på bordet lagde, Utlåtande, angående
StatsRegleringen i allmänhet, samt
Ben 18 Junii f. m. igi
förslag till RiksStat för 1819 och följande
åren intill nästa Riksdag.
Hans Excellence Hr Grefven och LandtMarskalken
tillkännagaf, att StatsUtskottet aflemnat
RiksStaten för år 1809 och de följande
åren intill nästa Riksdag, samt hemställde,
om ej Ridderskapet och Adeln behagade tillåta
Hans Excellence, att, å Ridderskapets och
Adelns vägnar, berörde RiksStat underteckna.
Ropades Ja.
Företogs till pröfning StatsUtskottets den
10 dennes afgifne, samt den i5 derpå följde
på bordet lagde, Utlåtande öfver väckt motion,
angående ut växling i Landsorterne af
nya smärre Banco- och Riksgäldssedlar.
Grefve von Rosen, xlocel: Jag instämmer
så mycket hellre uti hvad StatsUtskottet uti
förevarande Betänkande anfört, som jag funnit
den ifrågaställde utväxlingen af smärre
sedlar i Landsorterne nästan omöjligen kunna
verkställas, utan att åtskilige olägenheter och
missbruk i anledning deraf skola uppkomma.
Den person jag utsåg att ombesörja denna
axling, ställde väl full säkerhet för sin befattning;
men beständiga klagomål öfver honom
inkommo, hvaribland, utom hvad Utskottet
anfört, äfven var, alt han skall tagit
särskild betalning af dem, som tillväxlade sig
182 18 Junii f. m.
nya sedlar. Detta förhållande har val ej kunnat
bevisas, men jag anser det ganska troligt,
emedan växlings-anstalten icke skäligen
kan verkställas för det ringa arfvode, som
bestås. Jag tillstyrker således bifall å Betänkandet
Hans
Eoccellence Hr Grefven och LandtMarskalken
gjorde proposition till bifall af
StatsUtskottets Utlåtande, hvilken proposition
jned Ja besvarades,
Föredrogos å nyo och gillades följande
från Stats- samt Allmänna Besvärs- och EkonomieUtskotten
inkomne, och den i5 dennes
på bordet lagde, Utlåtanden:
1) Af den io dennesI anledning af
väckt motion om förändring i Indelta Regementernas
beklädnadssätt.
2) Af den 8 denneSj I anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottens förut meddeldte
Utlåtande, angående väckt fråga om
inrättande af en BergverksSkola.
Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och EkonornieUlskottets den i3 dennes
afgifne, samt den i5 derpå följde på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde
Den iS Junii f. m.
anmärkningar vid Utskottets förut meddeldte
Betänkande om försuttne BergsmänsPrivilegiers
ersättning, och inrättande af en nj Bergslag
i Norrbottens Län; fann Ridderskapet och
Adeln, att, enär sistnämnde Betänkande redan
blifvit af Ridderskapet och Adeln gilladt,
Utskottets ifrågavarande Utlåtande borde läggas
till Handlingarne,
Företogs till pröfning Allmänna Besvärsoch
EkonomieUtskottets den i3 dennes afgifne,
samt den i5 derpå följde på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
rörande väckte motioner örn en friare
liandel med Svenska Skogsproducter.
Grefve Frölichj Daviel: Det torde tillåtas
mig upplysa, att förevarande fråga om en
friare handel med Svenska Skogsproducter har
sammanhang med ett annat redan pröfvadt
ämne, sorn innefattas i BevillningsUtskottets
Betänkande, angående grunderne för de blifvande
Tullafgifterne. Detta af trenne Riksstånd
bifallne Betänkande bestämmer Tullafgifterne
för Svenska Skogsproducter. Uti
EkonomieUtskottets förevarande Utlåtande är
åter egentligen blott fråga om export-rättiglieteu
af dylika varor. Sistnämnde Utlåtande
lärer vara af tvenne RiksStånd bifallit, hvaremot
BondeStåndet skall antagit andra principer.
I händelse ProtocollsUtdrag rörande
134 Den Junii f. m.
detta ämne frän BondeSlåndet ankommit, får
jag således anhålla, att detsamma må varda
uppläst.
I anledning häraf upplästes BondeStåndets
ProtocollsUtdrag af den 16 dennes, innehållande,
att BondeStåndet, vid pröfning afEkonomieUtskottets
ifrågavarande Betänkande, funnit
godt, alt, med godkännande af Presidenten
Friherre Edelcranlz’s till Utskottets Protocoll
yttrade särskilta mening, antaga det
beslut, att Riksens Ständer må hos Kongl.
Maj:t i underdånighet bestämdt tillstyrka följande
förändringar uti nu gällande Författningar,
angående handeln med Skogs-effecter:
1) Att alla Skogs-effecter, äfven masteträd
och gröfre bjelkar, må blifva tillåtne,
att både med egne och främmande fartyg utföras,
utan inskränkning i dimensioner eller
myckenhet.
2) Att utgående tullen för dessa varor
med Svenska skepp må bestämmas till närmaste
likhet i proportion af värdet med utgående
Tullen för andra Svenska Producter;
och
3) Att utgående Tullen med främmande
skepp, som nu för dessa varor är tredubbel,
äfven måtte nedsättas, i jemförelse med hvad
Svenska skepp erlägga lill närmaste likhet
med Svenska Producter, hvilka, efter nu varande
Tariff, merendels betala blott dubbelt
Den 18 Junii f. m;
185
i utgående Tull med utländska fartyg. Hvarjemte
BondeStåndet, i öfverensstämmelse med
dessa grundsatser, bifallit Utskottets förslag,
alt Riksens Ständer må till Kongl. Maj:t frambära
deras underdåniga önskan om rättighet
för Gränsorterne intill Norrige, att till detta
Rike få exportera deras Skogseffecter.
Grefve Frölich: Jag instämmer fullkomligen
uti den princip BondeStåndet lagt till
grund för dess beslut, men tror kanske, att
Ståndet gått något långt, emedan, om alla
slags trädvaror utan undantag skulle få exporteras,
äfven omogen ung skog kunde komma
att fällas, och ved utföras, hvilket åter i
en framtid tilläfventyrs skulle blifva skogsödande.
Jag vågar derföre i afsigt att förena
alla skiljaktiga meningar, och derigenom kunna
vinna ett allmänt beslut, hemställa, att Ridderskapet
och Adeln i stället för första punkten
i BondeStåndets ProtocollsUtdrag, täcktes
besluta: att fri utförsel äfven med främmande
skepp må tillåtas för alla slags förädlade
trädvaror , samt masteträd och bjelkar, de
sistnämnde dock icke lill mindre dimension,
än 12 tums skarp fyrkant, hvarunder allt
slags såg- och byggnadstimmer, äfvensom alla
bjelkar borde, vid confiscations påföljd, vara
till export förbudne. Hvad de andra tvänne
punkterne beträffar, så, enär de, på sätt jag
förut omnämnt, verkligen redan äro afgjorde,
anser jag Ridderskapet och Adeln, i afseende
på utgående Tullen för ofvannämnde träd varor,
endast böra åberopa det beslut Ridder
-
186 Den 18 Junii f. m.
skåpet och Adeln redan fattat, vid antagande
af BeviliningsUtskottets Betänkande, angående
grunderne för de blifvande Tullafgifterne.
Friherre JBoije_, Ludvig: Då frågan sista
gången förevar, instämde alla Talare deri, att
antaga Friherre Edelcrantz’s särskilta mening.
Utskottet liar förblifvit vid sin tanka; men
vi böra derföre också förblifva vid vår. Om,
genom ministeriella negociationer, en mildring
af Skogsumgälder för Svenska fartyg i Engelska
hamnar kan vinnas, så vore det väl; men
om det icke kan vinnas, så vore den reciprocitet
ganska olycklig, som skulle neka oss
fördelar, de der stå i vår egen magt att gifva
oss. Vår egen fördel består i stor afsättning,
och, då vi hindra den, skada vi oss sjelfva;
hvilket aldrig kan vara ändamålet af en reciprocitet,
som vi sjelfve skulle söka: Jag tilltror
mig ej bestrida Grefve Frölichs motion;
men då jag icke eller kan bedöm ma, huruvida
icke han gått för långt uti specialitet, får jag
tillstyrka, att Ridderskapet och Adeln täcktes
förklara dess underdåniga önskan, att Friherre
Edelcrantz’s mening må vinna Kongl. Majrts
Nådiga bifall; hvarvid endast torde böra tilläggas,
alt något correcliv emot missbruk, genom
försäljning af omogen skog, måtte tillika
stadgas.
Grefve Frölich: Jag glömde nyss, att yttra
den tanka, att Ridderskapet och Adeln måtte,
likasom BondeStåndet, i allmänhet bestämt
tillstyrka utförsel af trädvaror. För öfrigt instämmer
jag med Friherre Boije deruti, att
►
Den 18 Junii f. m. 187
Friherre Edelcrantz’s särskilta mening må af
Ridderskapet och Adeln antagas; dock så, att
till Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemnas,
att vidtaga sådane föreskrifter, att ej alltför
stort missbruk må komma att äga rum.
Herr Munck af Rosenschöld: Lika med Friherre
Boije anhåller äfven jag om proposition
till bifall af Friherre Edelcrantzs särskilta mening,
endast med det tillägg, alt Riksens Ständer
må hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes låta vidtaga
anstalter till utverkande af motsvarande förmåner
för oss hos de utländska Magter, till
hvilka vi exportera trädvaror. Jag tror mig
känna, att England icke torde vara oberägit
att lemna oss reciproqua förmåner. Denna min
framställning må dock ingalunda betraktas såsom
något vilkor för antagandet af Friherre
Edelcrantz’s mening, utan blott såsom ett tillägg
utöfver bvad Friherre Edelcrantz i detta ämne
föreslagit.
Grefve Spens_, Carl Gustaf: Jag anhåller
hos de Herrar Ledamöter, hvilka yrkat bifall
å Friherre Ede]cranz’s mening, jemte de af
Grefve Frölich nu föreslagne tillägg, och med
hvilka Ledamöter jag i allo förenar mig, att
få upplyst, huruvida ej, genom antagande
af en annan princip än Utskottets, två Stånd
komma att stanna emot två, och frågan såsom
Ekonomiefråga således förfaller. I sådant fall
föreslår jag i stället den redaction, att Ridderskapet
och Adeln må bifalla Utskottets
133 Den 18 Junii f. m.
Betänkande, likväl med tillägg af det beslut,
att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla
om Författningars utfärdande på de af Friherre
Edelcrantz framställde grunder. Man vann
då, att Preste- och BorgareStånden icke skulle
vara i stånd, att bringa saken att förfalla.
Detta förfarande är dessutom så mycket mera
behörigt, som Utskottet och Friherre Edelcrant*
ej äro af motsatt tanka. Angående det
af Herr Rosenschöld föreslagne tillägg, underställer
jag, om man ej derigenom löper fara
att förlora frukten af hela beslutet. I det fall
att den sökte reciprociteten ej beviljas af Utlandningen,
skulle Kongl. Maj:t ej kunna lossa
de fjättrar man nu öfverklagat. För öfrigt
har Lagman Mannerstam väckt fråga, att ProductPlacatet
skulle blifva hvilande till nästa
Riksdag, eller ock alldeles upphäfvas; detta
tror jag vara ett vigtigt tillägg, och nu böra
beslutas, äfven för att derigenom vinna likstämmighet
med Ridderskapets och Adelns beslut,
vid förra Riksdagen, i samma ämne.
Friherre Cederström, Jacob: Jag tror ej,
att Reglementariska föreskrifter med fördel
kunna lemnäs, i afseende på dimensioner, och
om varorne få föryttras råa eller förädlade.
Den säljande hör sjelf döma, huruvida han
kan få mera för sågblocket helt, än om det
förvandlas lill bräder, och nödgas han afyttra
hräderne för mindre värde, än blocket, lider
både Staten och han förlust. Samma förhållande
är ock emellan balkar och spiror. Alla
omständigheter göra det omöjligt, att, utan
Den 18 Juni i f. m.
189
håde allmän och enskild förlust, i Författningarne
föreskrifva, huru en vara skall vara
tillverkad. Jag instämmer fullkomligen med
Friherre Edelcrantz, och tror att det ingalunda
är af nöden, att hos Kongl. Maj:t hemställa
om anstalters vidtagande till förskaffande af
reciprocitet hos utländska Magter. Jag är öfvertygad,
att Kongl. Majit visst är så mohn
om Landets väl, att Han, utan särskild anhållan
förskaffar Sverige alla fördelar, som möjligen
kunna erhållas, att Han, utan vår begäran,
således derom går iförfattning. Skulle
likväl denna reciprocitet bindas, såsom ett
vilkor, vid beslutet rörande Trädvaruhandeln,
kan jag ej annat än deremot protestera. I öfrigt
och som man äfven talat om suspension
af ProductPlacatet, får jag erinra, att detsamma,
genom Tre Stånds beslut om afgifter för
varor, som exporteras, är hvilande.
Herr aj Wingård> Johan j förenade sig
med Friherre Cederström.
Friherre Boije: Jag tilltror mig ej att
besvara Grefve Spens’s hemställan, angående
de andra Ståndens beslut i denna fråga; men
då jag påminner mig, att Ständernes pluralitet
i frågan om TullTaxan, borttagit den öfverdrifna
Tullen på exportation af Trävaror, så
anser jag också derigenom förevarande fråga
liufvudsakligast afgjord.
Grefve Frölich: Jag anhåller blott att få
upplysa, att den af Herr Rosenschöld väckte
igo Den 18 Junii f. m.
fråga om reciprociteten redan, då Bevillningsutskottets
Betänkande om grunderne för Tullafgifterne
härstädes förevar , blifvit afgjord,
och bifallen. Detta ämne hör således ej hit,
och man bör icke vidare dermed befatta sig.
I anledning af hvad Friherre Cederström yttrat,
får jag hemställa, om icke, enär man
tillstyrkte, att alla slags Skogs-producter böra
utan undantag få exporteras, man derigenom
afskurit all fråga om vidtagande af correctiver
mot inträffande missbruk, För min del anser
jag det af Friherre Boije föreslagne beslut vara
det lämpligaste, och vågar således derå utbedja
mig proposition.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag har tillförene
flera gånger yrkat fri export af våra
Skogsproducter, äfven utan motsvarande förmoner
i detta afseende hos utländningen; men
jag tror derföre icke, att man bör alldeles underlåta,
att hos utländska Magter söka förskaffa
sig enahanda förmåner. Hvad jag i
dag rörande reciprociteten ytterligare anfört,
har jag uttryckligen förklarat böra betraktas
icke såsom ett vilkor för antagningen af en
fri Trädvaruhandel, utan blott såsom ett tillägg
till de af Friherre Edelcrantz föreslagne grunder,
hvarå jag för öfrigt till alla delar tillstyrkt
bifall. Om nu, på sätt Grefve Frölich
uppgifvit, Ridderskapet och Adeln redan beslutat
en underdånig önskan till Kongl. Maj:t,
i afseende å reciprociteten, afstår jag från vidare
anhållan derom.
Den 18 Juni i f. m. igi
Herr Flach j Carl: Då, efter min tanka,
en fri handel med Svenska Skogsproducter
torde för somliga Provincer blifva lika skadlig,
som den för andra är nyttig, hemställer
jag, att förevarande fråga må helt och hållet
öfverlemnas till Kongl. Majrts nådiga och visa
godtfinnande.
Herr Mannerstanij Johan: EeonoraieUtskottet
har förblifvit vid sitt förra beslut, och således
icke en gång undanröjt den obestridliga
anmärkning, som ägde rum vid förra Betänkandet,
nemligen, att Utskottet ej bestämt
yttrat sin egen tanka, eller såsom vederbordt,
afgifvit något dess tillstyrkande i ämnet. Redan
vid i8i5 års Riksdag fattade Ridderskapet
och Adeln, i anledning af min derom väckte
motion, det beslut, att hos Kongl. Maj:t borde
i underdånighet anhållas om ProductPlacatets
och förklaringens deröfver livilande intilldess
att inhemska produetionen kunde föranleda
till behof af den Utländska handelns utvidgande.
Jag hemställer således, om icke Ridderskapet
och Adeln, jemte bifall till Friherre
Edelcrantz’s särskilta tanka i fråga om Trädvaruhandeln,
så mycket hällre behagade nu
förnya sitt beslut om ProductPlacatets och
förklaringens deröfver upphäfvande eller hvilande,
som de orsaker, hvilka j8i5 dertill
föranledde, snarare blifvit ökade, än minskade;
och vår export på allt sätt bör uppmuntras,
till fyllande af våra behof och förbättring af
vårt mynt.
192 Den 18 Junii f. m.
Det kan icke sättas i fråga, att ju Kongl.
Maj:t af vanlig vård och omtanka för Rikets
väl, genom underhandling med främmande
magter, söker bereda alla de fördelar, som
genom reciprocitet stå att vinnas, och det är
således öfverflödigt att derom något nämna.
Det skulle tvärtom kunna snarare vara hinderligt
för ändamålets vinnande, om reciprocitet
såsom ett bestämt vilkor utsattes. Derunder
kunde innefattas en alltför vidsträckt
mening. Exempelvis ber jag få nämna, att,
om man, med reciprocitet i handelsförhållandet
med England, menar fordran, att deras så
kallade Navigationsact skulle upphäfvas , så
bör man troligen icke på sekler må hända
påtänka någon förändring. Jag tviflar ganska
mycket, att vi kunna tillbjuda Engelsmännen
några handelsfördelar, som skulle förmå dem
att upphäfva sin Navigationsact, så länge de
åtminstone icke ändra det system, som de, i
afseende på herraväldet öfver håfven, och öfvervigt
i verldshandel!!, för sin sjömagt och
handel sedan längre tider följt.
Jag anhåller derföre om proposition i likhet
med Ridderskapets och Adelns, vid i8i5
års Riksdag, i denna fråga fattade beslut.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
frågade, om Ridderskapet och Adeln
ansåg öfverläggningen fulländad?
Ropades Ja.
Hvar
-
Den 18 Junii f. m.
193
Hvarefter Hans Excellence hemställde, om
Ridderskapet och Adeln behagade godkänna de
af Herr Presidenten Friherre Edelcrantz, uti
dess särskildta yttrande i Ekonomiutskottet,
i afseende å berörde ämne, uppgifna grunder,
med tillägg, det borde hos Kongl. Majit i underdånighet
anhållas om vidtagande af de correctiver,
hvilka emot missbruk af en för vidsträckt
handel med ifrågavarande producter
kunde finnas nödige.
Bifölls.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
tillkännagaf, att Plenum komme
kl. 5 i eftermiddag att fortsättas.
Grefve SpeJtSj Carl Gustaf: Jag anhåller
om upplysning, huruvida en oeconomiefråga
anses förfalla då två Stånd stanna mot två. I
det fallet tror jag vara häst, att antaga Betänkandet,
med tillägg af de särskilta förslag
Friherre Edelcrantz gjort. Derigenom blir åtminstone
den delen, hvaruti Utskottet och
Friherre Edelcrantz sammanstämma, räddad
från att förfalla.
Friherre Boije: Må den sista värde Talaren
tillåta mig erinra, att, genom förändring
af orden, förändras likväl icke saken. Då vi,
jemte bifall till Betänkandet, göra tillägg af
Friherre Edelcrantz’s särskilta mening, så hvad
Ridd. o. Ad. Prot. YII B. II Afd. i 3.
194
Den 18 Junii f. m.
gore vi väi annat, än ogilla Betänkandet, som
vägrar den bestämda önskan, hvilken åter bemälle
Friherre tillstyrker.
Grefve Spens: Jag hemställer till dem,
sorn bättre minnas Utskottets första Betänkande,
om icke deruti, utom det obestämda tillstyrkandet
lill Kongl. Maj:t, äfven förckommo
flera andra frågor, till exempel om en friare
handel emellan Sverige och Norrige med
Träd varor. Då Ridderskapet och Adeln nu
antar Friherre Edelcrantz’s mening, i stället
för Utskottets, blir Betänkandet i berörde frågor
afslagit, och det är, som jag tror, ej Ridderskapets
och Adelns mening. Jag menar, att
BondeStåndet särskilt iakttagit detta, angående
den detaille jag nyss omtalt. Jag kan ej påminna
mig om flere detailler finnas; emedlertid
fortfar jag att yrka bifall å Betänkandet,
med tillägg af Friherre Edelcrantz’s förslag;
skulle denna proposition innefatta en motsägelse,
förstås det af sig sjelf, att den må förfalla.
Friherre Wrangel, Henning: Jag är visserligen
af samma tanka, som de värde Ledamöter,
hvilka yttrat, att man skall få begagna
sin Egendom; men jag tror att, i samma
mon man borthugger skogen, man ock bör
vara betänkt på att genom plantering ersätta
förlusten. Och för detta ändamål borde våra
skogstrakter, på sätt i Danmark och flere Tyska
Länder är brukligt, indelas i vissa hyggen
i förhållande lill vårt climat och våra skogars
vidsträckthet.
Den 18 Juni i f. m. 19g
Grefve Frölich: I anledning af hvad
Grefve Spens yttrat, torde jag få upplysa , att
Utskottets Betänkande ingalunda vidrör frågan
om Trädvaru-handeln emellan Norrige och
Wermeland; utan har BondeStåndets beslut
i denna fråga tillkommit såsom dess särskilta
tanka. För Öfrigt är jag öfvertygad, att den
af Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
nyss framställde proposition äfven
skall vinna pluralitet hos de öfrige RiksStånden,
i händelse Ridderskapet och Adeln, hvarom
jag nu anhåller, behagar inbjuda dem, att
uti enahanda beslut med Ridderskapet och
Adeln sig förena.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag anhåller
blott att, i anledning af Friherre Boijes nyss
afgifne yttrande, få anmärka, det jag icke
finnér större skillnad emellan EkonomieUtskottets
Betänkande och Friherre Edelcrantz’s
särskilta mening, än emellan samma mening
och Friherre Boijes dervid gjorde tillägg,
hvarigenom en inskränkning i de af Friherre
Edelcrantz framställde grunder beredes.
Friherre Boije: Jag har blifvit missförstådd,
och jag begär derföre att få påminna,
det jag visserligen icke tillstyrkt inskränkning
i Friherre Edelcrantz’s motion. Bemälte Friherres
mening kan väl aldrig hafva varit, att
omogen skog skulle få exporteras; och då jag
endast begärt correctiv emot ett sådant missbruk
, kan jag icke skäligen sägas hafva talat
emot hans motion.
196 Den 18 Junii f. m.
Hans Excellence Hr Grefven och LandtMarskalken
förnyade sin förut gjorde proposition,
samt hemställde, om icke, i anledning
af hvad Herr Mannerstam föreslagit, Ridderskåpet
och Adeln tillika skulle anse lämpeligt,
att, i enlighet med dess beslut vid i8i5 års
Riksdag, underdånig anhållan hos Kongl. Maj:t
borde framställas, att ProductPlacatet af den
io November 1724 och Kongl. Förklaringen
deröfver af den 28 Februarii 1726 måtte blifva
hvilande, intill dess Landets ökade production
kunde medföra en för Riket mera fördelaktig
utrikes handel.
Bifölls.
Hvarefter Hans Excellence föreslog, att
de öfrige RiksStånden måtte inbjudas, att uti
Ridderskapets och Adelns nu fattade beslut
instämma.
Ropades Ja.
Företogs till pröfning Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den
10 dennes afgifne, och den 16 derpå följde
på bordet lagde, Memorial i anledning af de
hos Ridderskapet och Adeln gjorde anmärkningar
vid Utskottens den 26 sistlidne Mars
meddeldte Utlåtande öfver Herr Munck af
Rosenschölds, Eherhard, Anförande, angående
Den 18 Juna f. in. igy
vidtagande af sådane medel, hvilka återföra
välmåga inom Landet.
Herr Munck af Rosenschöld: Det enda
skäl Utskottet för deras ifrågavarande Utlåtande
anfort,, och jag kan godkänna, är att Irenne
RiksStånd redan bifallit Utskottets första
Memorial i ämnet. Då detta Memorial så sent
till RiksStånden inkommit, och frågan nu mera
redan är afgjord, vill jag icke vidare i sjelfva
saken yttra något, utan endast till protocollet
anmärka, att Utskotten, enligt min öfvertygelse,
ej fullgjort föreskriften i 44 §•
Riksdagsordningen, helst den förklaring öfver
samma §. Utskotten i deras senare Utlåtande
framställt ingalunda af mig gillas.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde om icke, enär Utskottens
först afgifne Utlåtande redan blifvit af de
öfrige trenne RiksStånden bifallit, Ridderskapet
och Adeln behagade äfven för sin del dervid
låta bero.
Bifölls.
Då nu å nyo föredrogs Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomieUtskottens den
io dennes afgifne, samt den 16 derpå följde
förmiddagen på bordet lagde, Utlåtande öfver
gjorde anmärkningar vid Utskottens den z3
sistledlie April meddeldte Betänkande, angå
-
igg Den 18 Junii f. m.
ende väckte frågor om ändring i hvad Författningarna
rörande Afrads- och KronotiondeSpannmålens
utgörande, forsslande eller lösande
nu innehålla; fann Ridderskapet och Adeln,
att, enär sistnämnde Betänkande redan blifvit
den i3 sistlidne Maji af Ridderskapet och Adeln
gilladt Utskottens ifrågavarande Utlåtande
borde läggas till Handlingarne.
Vid förnyad föredragning af Stats- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomieUtskottens
den io dennes afgifne, och den 16 'derpå
följde på bordet lagde Memorial, i anledning
af de hos Ridderskapet och Adeln gjorde anmärkningar
vid Utskottens den i5 sistlidne
Maji meddeldte Utlåtande, angående väckt
fråga om det vid Höganäs i Skåne befintliga
StenkolsVerks öfvertagande af Staten; fann
Ridderskapet och Adeln för godt, att, enär
sistnämnde Utlåtande redan blifvit af de öfrige
trenne RiksStånden gilladt, äfven för sin
del dervid låta bero.
Höglollige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
kl. 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Den 18 Junit e. m. :
Thorsdagen den 18 Junii.
Plenum kl. 5 eftermiddagen.
Upplästes och lades på bordet följande
från Stats- och BancoUtskotten inkomne Memorial
och Utlåtanden:
Af den 17 dennes:
1) Rörande skyndsam inlösen af FilialDisconternes
assignationer.
2) Angående förslag till jemkningar i
vissa delar af RiksStåndens skiljaktiga beslut,
rörande utredningen af Götha Canals BolagsMalmö
och Götheborgs Disconter.
3) Angående förslag till sammanjemkning
af någre skiljaktigheter uti RiksStåndens beslut,
angående allmänna penningerörelsen och
myntvärdets upprätthållande.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den 10
dennes afgifne, samt den 16 derpå följde förmiddagen
på bordet lagde, Utlåtande öfver
gjorde anmärkningar vid Utskottets den 20
sisllidne Maj meddeldte Betänkande angående
Recognitionsskogarne.
200 Den 18 Jun i i e. m.
Herr Reuter schöld Axels hade inlemna®
följande, som upplästes:
Högloflige StatsUtskottet har uti dess förnyade
Betänkande om Recognitions-skogarne
gjort lika så litet afseende på de anmärkningar,
som blifvit gjorde emot dess förra; som
Utskottet uti det haft på de väckte motionerne
Utskottet har uti Betänkandet hvarken
upptagit de hufvudsakligaste anmärkningarne,
eller besvarat dem; och de förslag som blifvit
gjorde, att på ett för Staten fördelaktigare
sätt än det, hvartill Kongl. Författningen af
den 4 Februari 18 r i gifver anledning, hädanefter
försälja Recognitions-skogarne, synes,
alldeles undgått Utskottets uppmärksamhet.
Den olikhet, hvarmed Utskottet behandlat
detta mål, jemfört med andra, som under
loppet af detta Riksmöte förevarit, har väckt
min förundran; och utan att misstänka Högloflige
Utskottet för någon partiskhet, har
jag likväl funnit, att Bruksägare genom Betänkandet
vunnit allt hvad de kunde önska,
då Staten deremot kommer att förlora allt
hvad den kunnat förlora. Jag kan ej gilla
detta, då jag ej anser för rättvist, att bereda
enskilte personer fördelar,, på hela Nationens
bekostnad.
Så väl vid den väckte motionen, som
uti anmärkningarne öfver Utskottets förra Betänkande,
har jag framställt, och med exempel
hevist de förluster, som Staten lidit och fortfarande
kommer att lida, om ej Riksens Högloflige
Ständer vid detta Riksmöte vidtaga
r
Den 18 Junii e. m. 201
andra grundsatser för RecognitionsSkogarnes
försäljning, än de som uti Kongl. Förordningen
af den 4 Febr. 1811 innefattas; ett upprepande
häraf vore att trötta Höglofl. Ridderskapets
och Adelns tålamod, jag vågar derföre
endast fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på de felaktiga slutsatser, som grundlagt
StatsUtskottets Betänkande.
StatsUtskottet, som fästat en särdeles uppmärksamhet
vid de orden af ^rde punkten uti
1809 års RiksdagsBeslut, hvilka förklarat, att
rättigheten för Bruksägare till Skatteköps erhållande
vore endast till en början inskränkt
till en tid af 6 år, synes deraf dragit den
slutföljd, att, fastän dessa 6 år redan med den
4 Februari 1817 förflutit, 1809 års Ständers
mening varit, det Recognitions-skogarnes slutliga
försäljning äfven efter den tiden, på de
grunder som Författningen af den 4 Februarii
181 x fastställdt, borde fortfara. Jag hyser
derom en annan öfvertygelse, emedan i det
fallet det varit onödigt, att utsätta en viss
tidpunkt; utan ti’or, det 1809 års Ständer
Blott till 6 år inskränkt den Bruksägare medgifne
rättigheten, att skattelösa Recognitionsskogar,
på det kommande Ständer kunde erfara,
hvad fördelar genom dessas försäljningar
Staten tillflutit, och för att lemna Ständerne
fria händer, att använda denna betydliga del
af Statens tillhörigheter, som dem nyttigast
synes.
Sjunde punkten uti Kongl. Författningen
af den 4 Februari 1811 är i den delen ganska
202 Den 18 Junii e. m.
tydelig, och uti tionde punkten af samma
Författning, hvilken innefattar det Reglementariska
för Kongl. Kammar- och BergsCollegierne,
finnes ordagrannt, ”att om Skatteköps
ansökningen ej inkommit, och inkommer den
ej innan nästa Lagtima Riksdag, så bör emedlertid
innehållas med den under Bruket bibehållne
andelens indelning till hemmantal och
skattläggning, och Bruksägaren fortfara att betala
Recognitions-afgift som förut.” Kongl.
KammarCollegium hade derföre ej bordt meddela
några Skattebref längre, än till den tid,
som Lagtima Riksdag näst efter 1809 års bordt
inträffa, och följaktligen äga Riksens Ständer
med undantag för- de Recognitions-skogar, å
hvilka Skattebref vid Riksdagens början redan
voro utfärdade, fullkomlig rättighet att bestämma
grunderne för så väl årliga skatten,
som Skattelöse-skillingen å alla Recognitionsskogar,
antingen Bruksägaren inkommit med
ansökning örn deras Skattelösen eller icke.
Högloflige StatsUtskottet har, sedan det detaillerat
punkterne uti den oftanämnde 1811
års Författning, (likväl med undantag af de
tvänne af mig åberopade) trott sig till Riksens
Högloflige Ständers bifall böra föreslå, det
Skatteköpen af Recognitions-skogarne äfven
hädanefter må ske efter 1811 års Författning;
då Utskottet anser Statens största fördel, med
den enskilte nyttan, utan Bruksägarens undergång
säkrast vinnas. Huru Staten kan anses
med den största fördel hafva försålt dess dyrbara
jord , då den blott erhållit en köpeskilling
af en skilling tunnelandet, och en framtida årlig
Den 18 Junii e. m. 203
skatt af 2 runstycken tunnelandet, kan jag ej
fatta. Som försäljning betraktad; anser jag
den för den mest ofördelaktiga sorn kunnat
ske. Jag är derföre alldeles ense med den af
Utskottet framställde tankan, att enskilt nytta
(hvilket ord jag likväl tror böra utbytas mot
enskilt fördel) genom den hitintills följde methoden
att skatteköpa Recognitions-skogarne,
säkrast vinnes; ty ingen kan bestrida, det
jord, som man erhåller till så lågt pris, ej är
för köparen nyttig och fördelaktig, men jag
tror ej att någon skall kunna säga det samma
om säljaren. Att dömma efter den ringa penning,
som Staten bekommit för hvad redan
blifvit försåldt, bör försäljningen snarare betraktas
som gåfva; jag kan dock för min del
ej tillstyrka en fortfarande gifmildhet, emedan
Staten är ty värr för fattig för att bortskänka
dess ännu i behåll varande 1,800,000 tunnland
Recognitionsskogar, och tror derföre det
vara angeläget, att nu bestämma nya försäljningsgrunder,
hvilka för Staten blifva fördelaktigare
än de hitintills följde, och genom
hvilka den inkomst Nationen har rätt att fordra
för dess försålde tillhörigheter, efter dessas
värde säkrare uppfylles. Jag får derföre
hos Eders Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
ödmjukast anhålla om proposition
till afslag af StatsUtskottets Betänkande, och
derefter proposition på bifall å det förslag
till försäljning af Recognitions-skogarne, som
jag nu vördsamt inför Eders Excellence samt
Högloflige Ridderskapet och Adeln vågar framställa.
204 Den Junii e. m.
i) Vid RecognitionsSkogarnes försäljning
till skalte skall grundräntan, sora oafkortad
årligen bör utgå, utgöra 3 skillingar för hvarje
tunnland skog i Dalarne, samt de Provinser,
sorn ligger norr om Gestrikland; uti alla
Rikets öfrige Provinser fastställes den till 5
skillingar tunnlandet.
2") Alla å RecognitionsSkogarne befintlige
uppodlingar af Åker och Äng skola skattläggas,
och i hemmantal indelas efter den orts
method, der de äro belägne; den Skogsmark
och Hagar, som till nödig vedbrand, stängsel
och bete tilldelas de sålunda tillkomne nya
Hemmanen, skall vid skattläggningen till den
areal de innehålla, öka hemmantalet och den
blifvande skattens storlek, på det sätt: att då
i Dalarne och de Provinser, som ligga norr
om Gestrikland, 1400 tunland skog af sämsta
jordmån och beskalfenhet, och i proportion
mindre på bättre mark, anses böra utgöra lika
skatt med ett helt hemman, skall i Rikets
öfrige Provinser högst iooo tunnland anses
svarande emot ett Hemman. Det antal tunnland
skog, sorn hvarje lägenhet erhållit, beräknas sedan
i mindre bråk af helt Hemman, efter den proportion,
som ofvanför för hvarje helt Hemman
finnes bestämd, hvilken sedan tillägges det Hemmantal,
som odlingen förut fått sig åsatt,
hvarigenom rätta Hemmantalet uppkommer.
Arliga räntan för dessa Hemman utsättes i
spannmål, efter den proportion spannmålsräntan
har till persedelsräutan, då båda efter
Den 18 Junii e. m.
205
medium af de 10 sist förflutna årens markegång
beräknas.
3) Skall löseskillingen erläggas för den
delen af Recognitionsskogen, sorn ej erhåller
Hemmantal med 6 års ränta, så att den uti
Dalarne och de Provinser, som ligga norr om
Gestrikland, blifver 18 skillingar tunnlandet,
och i Rikets öfrige provinser 3o skillingar
tunnlandet. För den delen af Recognitionsskogen,
som erhållit Hemmantal, betalas 6
års full ränta, uträknad efter dessa årens markegångar,
men ej efter jordeboks värdie.
4) Alla de sålunda tillkomne Hemmanen
skola ovilkorligen blifva af Kronoskatte natur;
och komma att utgöra alla de onera, som öfrige
KronoskatteHemman inom orten åligga,
och det genast efter skatteköpet,
5) De delar af RecognitionsSkogarne, som
enligt livad i första punkten anfört är, komma
att få en stadgad penningeränta, böra ej utgöra
andra onera af hvad namn och beskaffenhet
som helst, emedan dessa anses såsom i
grundräntan inbegripne.
6) På alla de RecognitionsSkogar, å hvilka
ej Kongl. KammarCollegium innan denna Riksdags
början utfärdat SkatteBref, skola vid Skattläggningen
ofvanstående grunder tillämpas, och
från den tiden ej något Skatteköp anses giltigt,
hvarvid dessa ej äro följde.
206 Den 18 Junii e. m.
7) För att berecia Bruksägare ett ytterligare
tillfälle, alt till sine Bruk få inköpa så
stor del af RecognitionsSkogarne, som till deras
smide är nödigt, lemnäs dem en tid af
aine år, beräknad från den dag, då RiksdagsBeslutet
undertecknas, under hvilken det åligger
dem, att fullgöra allt hvad som på dem
kan bero till Skatteköps erhållande, så att
SkatteBrefven inom den 3i December 1820
kunna vara utfärdade. Då en längre tidsutdrägt
sätter Staten i saknad af dess tillbörliga
inkomster, lärer blifva nödigt, att bos Kongl.
Majit i underdånighet anhålla om Dess nådiga
befallning till Kammar- och BergsColIegierne
samt Konungens Befallningshafvande, att med
möjligaste skyndsamhet befordra verkställigheten
af det Beslut, som Riksens Höglofl.
Ständer fatta.
8) De RecognitionsSkogar, hvilka ej vid
1821 års början äro försålde, skola, i den
händelse Bruksägaren ej kan lagligen bevisa,
att det cj berodt af honom, att dessförinnan
få skatteköpa skogen, å allmän Auction efter
samma grunder, som öfrige Kronoskogarne
utbjudas och försäljas; enahanda förhållande
blefve äfven med öfverloppsmarkerne; om
hvilket allt Kongl. KammarCollegium bör draga
försorg.
9) De af Bruksägarne förskjutne kostnader
till RecognitionsSkogarnes afmätning ersättas
dem af allmänna medel.
Den i8 Junii e. m.
207
Då ej någon disposition af de medel, som
genom RecognitionsSkogarnes Skattelöse-skillingar
till StatsCassan inflyta, af Riksens Högloflige
Ständer blifvit gjord ; får jag för Eders
Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
samt Högloflige Ridderskapet och Adeln vördsamt
föreslå, då allt hvad som genom RecognitionsSkogarnes
försäljning inflyter, måtte i
RiksgäldsContoret insättas, och Kongl. Maj:t
intill nästa Riksdag tillhandahållas, för alt
användas till Försvarsverket, samt Arme'ens
materiella behof.
Vördsamt underställer jag Högloft. Ridderskapets
och Adelns pröfning, om ej de nu
föreslagne grunder äro med Statens fördel
mera förenlige än de förre? Att de ej skola
förorsaka Bruksägarens undergång vågar jag
försäkra: sjelf Bruksägare, tror jag mig kunna
bedömma värdet af skog, och skulle skatta
mig lycklig, om jag äfven till ett högre pris
finge tillhandla mig de för mitt smide beliöflige
skogstrakter.
Axel Reuterskjöld.
Friherre Boije j Ludvig: Brukshandteringens
skäliga fordringar hafva visserligen mycken
vigt; men mig förefaller Hr Reuterskjölds
motion dock vara hillig i sin allmänna syftning;
i den del åter, som föreslår, att inga
andra höra få begagna sig af köperättigheten,
än de Brukspatroner, som redan fått
köpebref, kan jag icke ingå. Efter min tanka
äro alla de, som inom prescriptionstiden an
-
203 Den 18 Junii e. m.
malt sig till skatteköp, och fullgjort livad
föreskrifvet var, också berättigade att köpa.
Betänkandet åter har en brist, som jag önskar
må kunna förklaras. Det säger oss, att tiden
af 6 år icke var tillräcklig, men tror dock
att en ny tid af 6 månader skulle vara det.
Ilos mig synes det, att de sorn ej hafva, inom
rätta tiden, bevakat deras rätt, hafva också
förlorat den: och jag tar för alldeles gifvet,
att om en ny tid lemnäs, så blir följden,
att derefter har Kronan inga RecognitionsSkogar
mera att sälja. Det bör väl icke hafva
varit Utskottets afsigt. Jag vågar påminna om
det jrttrande, som en Bruksägare Herr Presidenten
Schulzenheim här afgaf, då frågan
förra gången förevar; nemligen att han vore
bland dem, som hade försummat sig, men
ansåg sig också icke mera äga någon rätt.
Grefve Mörner, Adolph Göran: Jag tror
att det blir nödigt för att dömma med rigtig
urskiljning i förevarande ämne, ej allenast att
uträkna hvad som, medelsten efter behag uppgjord
calcul, synes vara Statens fördel, men
äfven att betänka hvad som i detta fall är enskiltas
rätt, och hvilka äro de fordringar Staten
i förening dermed kan göra sig. För att afgöra
den frågan, måste man då påminna sig, RecognitionsSkogarne
voro, innan de till Bruksägare
upplätos; hvad de sedermera blifvit; under hvad
vilkor de af Staten till enskilta blefvo upplätne;
och hvilka modificationer dessa Författningar
sedermera undergått? Jag svarar då, på de
Iven
-
Den 18 Junii e. m. 209
tvenne första af dessa frågor, att RecognitionsSkogarne
voro till större delen ödemarker, innan
Bruksanläggningarne samlade dit inbyggare,
och gafvo anledning till bosättningar,
samt att det är endast genom Brukshandteringen,
sorn skogarne på dessa orter fått ett värde,
som odlingar blifvit företagne, folkmängden
ökad, och som Staten utaf allt detta hämtat
mångdubblade inkomster. Det var med
afseende på dessa fördelar, som skogarne blef»
vo för Brukens behof emot en viss lindring afgift
till nyttjande upplålne, och det är igenom
Konungars och Ständers flera gånger förnyade
resolutioner och författningar, som denna nyttjande
rätt blifvit Bruken försäkrad. En ny
form för begagnandet deraf, och ett närmare
bestämmande af gränsorne derföre, blef igenom
1811 års författning föreskrifven; men
principen blef densamma, att hvad som för
Brukens behof erfordrades borde dem tilläggas.
Kär man betänker, huru National-förmögenheten
blifvit igenom Bruksanläggningarne
på flerfaldigt sätt förökad, att Statens inkomster
med detsamma tillväxt, och att de
hittills följde grundsatser äro borgen äfven för
en framtida förkofran, då tror jag man skall
finna, att Statens verkliga fördel är äfven i
detta fall förenad med bibehållandet af Statens
löften. Hvad nu rätta förståndet af dessa,
i afseende på 1809 års beslut, och den sedermera
deraf följande Författning angår, så är
det väl sant, att 1809 års Ständer utsatte en
prcescriptionstid af 6 år, hvarefter de förbeRidd,
0. Ad. Vrot. VII B. II Afd, i4
210
Den 18 Juni i e. m.
höllö sig, att besluta om de ytterligare åtgärder,
som da skulle vidtagas, i afseende på
de innehafvare af RecognitionsSkogar, som inom
denna tid ej ingått i skatteköp; men de
hafva icke derföre beslutit någon förändring i
principen, rörande RecognitionsSkogarnes bibehållande
vid Bruken; och uti den Författning,
som, i följe af detta Ständernes beslut,
år 1811 utkom, är det tydligen sagt, att undersökningen
angående huru mycket skog som
för Bruken anses behöflig, skall föregå skatteköpet,
och dessa undersökningar äro åt vederbörande
Embetsman uppdragne. Det är då
på dem, som dessa första åtgärder ankomma,
och de hafva måst rättas, efter som tiden och
tillfället och andra embetsgöromål kunnat medgifva.
Först då, när en RecognitionsSkog är
afmätt, när det blifvit utrönt, huru mycket
som för Bruksdriften anses oundgängligt, först
då är det, som Bruksägaren kan, i afseende på
denna del, anmäla sig till skatteköps erhållande.
När sådant efter den tiden blifvit försummadt,
då må Bruksägaren alltför gerna anses
förlustig sin rätt; men när han i behörig tid
sig anmält, eller när det icke berott af honom,
att få de förutgående åtgärder verkställde,
livarföutan all anmälan blef för tidig, emedan
han icke visste hvad han egentligen skulle få
behålla, hvem skulle väl då kunna neka en
Bruksägare, att få ett skatteköp, i afseende
hvarpå han ingenting försummat, men hvilket
blifvit uppehållit, derföre att Embetsman, igenom
andra göromål, varit hindrade? StatsUtskottet
har efter min tanka ganska väl både
Den 18 Junit e. m. 211
insett, hvad som i detta fall borde vara de
rätta grunderne, och utredt sakens förhållande.
Jag anhåller derföre på det högsta, att
Utskottets Betänkande måtte bifallas.
Hvad angår den Autoritet man velat hämta
af en utaf mig, lika som af alla härstädes,
mycket högaktad Ledamots yttrande angående
RecognitionsSkogarne, så får jag den äran upplysa,
att Presidenten von Schultzenheim icke
för det närvarande har någon Recognitionsskog,
men att han bar en i sitt granskap, som
han yttrade, att han ganska gerna på de föreslagna
vilkoren skulle vilja köpa. Det tror
jag mycket väl, men dervid får jag äran erinra,
att det är helt annat, att förvärfva en
ny tillhörighet till sin egendom, eller att antingen
förlora en del af hvad man påi’äknat,
såsom sitt eget, eller nödgas att emot betungande
vilkor åter inköpa det.
Då, i följe af hvad jag haft äran nämna,
det enligt 181 r års Författning icke berott af
Bruksägare ensamt att bestämma tiden, dåde
kunde anmäla sig till Skatteköps erhållande,
så hoppas jag, att Ridderskapct och Adeln
äro för rättvisa, för alt vilja, att de, som icke
sjelfve vållat försummelsen, skulle blifva lidande
derföre, och jag anhåller således om bifall
på Utskottets Betänkande.
Herr Reuterskjöld: Jag vill endast hafva
den äran upplysa den värde Ledamoten, som
sist yttrade sig, alt jag uti mitt Förslag lem
-
212 Den 18 Junii e. ra.
nät hvarje Bruksägare tvänne år ännu att söka
Skatteköp, men jag har derjemte yrkat, att
Staten skulle få något nära betalt dess tillhörighet;
ty för litet är sannerligen en skilling»
lösen och två runstyckens skatt för hvarje
tunnland skog. Att skogarne för i4o år tillbaka
icke gadde synnerligen mycket, och att
denna lösen och skatt då möjligen kunnat vara
lämpelig, medgifver jag gerna, men då landet
sedermera blifvit odladt, och flere Hemman
i Skogstrakterne anlagde, måste naturligtvis
ock Skogen hafva fått ett förökadt
värde.
Friherre Boije: Det är möjligt, att mitt
minne felar om Presidenten Schultzenheim»
ord. Deremot har den värde Talare, som ingått
i tydning af sjelfve Fatalielagen, visserligen
orätt. Tydningen har ingen grund i sjelfva
Lagen, som icke säger, hvarifrån de 6 åren
skola räknas, och således blott derigenom är
tydlig; ty alla Lagar, der undantag ej äro gjorda,
gälla ifrån promulgationsdagen. Om meningen
hade varit, att tiden skulle räknas från
Landtmätare-undersökningens slut, så hade
sjelfva ändamålet, att stadga en viss tid lika
för alla, varit rent af förfeladt.
Friherre Cederström_, Jacob: Jag har haft
tillfälle, att taga kännedom af detta mål, oell
utber mig således att derom få yttra några
ord. 1809 års Ständer beslöto, att alia RecognitionsSkogar
skulle på Auction försäljas.
Den 18 Junii e. m.
213
DS uppstorl det förhållande, att Bruksägare, i
afseende på deni, ansågos äga vissa rättigheter,
och som Riksens Ständer iake kunde ingå
i pröfning deraf, eller afgöra, hvad afseende
desse förmente rättigheter förtjenade, så förordnade
de, att en praescriptionstid af 6 år
skulle lemnäs åt Rikets samtlige Bruksägare,
inom hvilken de i vederbörlig ordning, och
sedan uppmätning m. m. föregått, borde anmäla
sig lill erhållande af Skatteköp å Recognitionsskogarne.
Härvid fastades den särskilta
ynnest, att Bruksägarne skulle få ersättning
för den skog, som på deras bekostnad uppmättes,
och sedermera bomme alt frångå Bruken.
I öfrigt förbehöllo sig Riksens Ständer
att vid nästa Riksdag, — alldeles icke om 6
år, — besluta öfver alla de Bruksägares Recognitionsskogar,
som ej då anmält sig till Skatteköp,
och 7 §• i i8ii års Kongl. Kungörelse
är ordagrant lika med detta förordnande.
Riksens Ständer hade således haft rättighet,
att derom stadga deras beslut redan 1810, —
äfvensom 1812, och sist vid 1815 års Riksdag,
utan att en enda Bruksägare haft skäl
ö ' O
påslå, alt de trätt hans äganderätt för nära.
Ku äro, utom tiden emellan 1801) och 1811,
alla 6 åren förflutna efter Författningens utgifvande,
och af de i3 eller i5 Bruksägare, som
inom denna termin i KammarCollegium anmält
sig lill Skatteköp, finnes ingen enda, som inom
ofvannämnde tid inlemnat värderings- och
afmätnings-instrumenter. Man har sagt, alt
sådant vore Embetsmännens fel, och jag lemliar
della påstående derhän. Emedlertid äro
214 Den 18 Junii e. m.
Riksens Ständer i tillfälle att bedomina den
brukliga Skattläggnings-methoden, och pröfva,
om det är skäl att upplåta den återstående
delen af Recognitionsskogarne för samma pris.
Denna rätt kunna de nu obehindradt utöfva.
Jag skiljer mig dock i frågan härom ifrån
Herr Reutersköld i så måtto, att jag icke
tror, att Riksens Ständer böra ingå i Specialiteter
om tunnelaniltal för Hemman m. m. För
min del har jag ansett det vara mycket bättre,
att Riksens Ständer låta förfara med Recognitionsskogarne,
på samma sätt som med
Kronoskogarne, att nemligen de indelades i
större eller mindre lotter, sorn, på allmän Auction,
under Skattemannarätt och emot årlig
ränta försåldes, hvarvid dock Bruksägarne
borde bibehålla optionsrätt, att, emot antagande
af högsta anbudet, bibehålla så stor del af
dessa skogar, som för Brukens drift pröfvats
nödvändig.
Dessutom och som de för Bruksdriften
kunde vara nödsakade, att inropa ett större
qvantum lotter, borde betalningsvilkoren af
Skatteköpeskillingen för dem vara lindrigare,
än för andre köpare. Detta skäl gaf mig
också i StatsUtskoltet anledning att föreslå,
det enahanda förhållande borde för Recognitionsskogarne,
som för Kronoskogarne, äga
rum; men att Bruksägarne skulle få betalningstiden
förlängd ända till 16 år. Jag tror detta
vara den liberalaste och säkraste grund att
bygga på, och äfven medföra den möjligaste
hastighet i verkställigheten. När Bruksägar
-
Den 18 Junii c. m.
ne erhålla för Skattelöseskillingen en betalningstid
af 16 år, hafva de, i nain tanka, i
stället för mindre fått vida mera, än Riksens
Ständer år 1809 ullofvat, emedan de då utsatte
en tid af 6 år, inom hvilken dessa skogar
fingo till Skatte försäljas, under förbehåll,
att vid nästa Riksdag besluta om de Recognitionsskogar,
om hvilka Skatteköp icke blifvit
ingångna, hvarvid intet pris eller betalningsviikor
var faststäldt. Herr Reuterskjöld har
föreslagit en ny praescriptionstid, och en annan
SkattläggningSmethod, men för min del anser
jag den bästa methoden vara den, att emot
årlig ränta försälja Recognilions-skogarne på
öppen Auction, enligt livad jag redan nämnt,
och att icke ålägga den sålunda försålde jorden
några andra onera, än den fastställda räntan,
ty om Jordeboksräntor, skjuts med flere
onera af de nya Hemmanen skulle utgöras,
är jag öfvertygad, att Staten på försäljningen
skulle mera förlora än vinna.
Grefve Mörner: I anledning af hvad den
siste värde Talaren anfört, utbeder jag mig
blott få erinra, alt det låter visserligen litet,
att för ett tunneland skog betala ett öre i
grundskatt, men när denna beräknas efter förvandling
i persedlar, så kan detta möjligen
blifva ganska drygt; ty om elt Hemman på
sådant sätt kommer att erlägga 8 å 9 skeppund
Tackjern i årlig Jordeboksränta, så utgör
delta 60 å 70 Riksdaler Banco för Hemmanet,
som visserligen ej är obetydligt, då en
Hemmansägare skulle derjemte betala bevill
-
216 Den 18 Junti e. m.
ning, och, såsom en värd Ledamot nyss föreslagit,
dessutom deltaga i alla med Hemman i
allmänhet åtföljande onera, från hvilket allt
Recognitionsskogarnes innehafvare hittills varit
befriade, oell emot blotta Recognitionsafgiften
ägt, att för Brukets behof begagna Skogarne.
Då, såsom nyligen blifvit anmärkt, det torde
vara sannolikt, alt, om de nya Hemmanen
skola deltaga i alla onera lika med de gamla,
inan vid försäljningen ej skulle få mycket för
dessa nya Hemman, så finnér man häruti en
ny grund, att ej göra Skattläggningen dryg,
då Bruken i och för sjelfva Bergshandteringen
af ålder haft särskilta friheter, och då principen
synes böra vara att, i stället för attskapa
nya olikheter uti jordens natur, man snarare
skulle söka undanrödja dem, och genom ett
gemensamt deltagande i allmänna onera göra
bördan för alla lindrigare.
Hvad åter af en annan Ledamot blifvit
erinradt, att jag misstagit mig i begreppet om
praescriptionstideu, och att i Riksens Ständers
Beslut al' 1809 står utsatt en tiri af 6 år, hvarefter
de vilie om Skogarnes vidare disposition
besluta, så är det väl sannt, att Riksens Sländer
på sådant salt utsatt praeseriptionstid för
Skatteköpen, men i samma deras underdåniga
skrifvelse hafva de såsom ostridigt erkänt, att
Staten ej kunde ovilkorligen disponera om de
till Bergverken upplåtne- Recoguitionsskogar,
och uti den Författning, sorn, i följe af Rikets
Ständers beslut, utkommit, har det blifvit
närmare bestämdt, när ansökningarne till skatte
-
Den 18 Junii e. m. 217
köp kunde skfe, och att de skulle föregås af
véderbörandes undersökningar, om hvad sorn.
för Brukens behof ansågs nödigt, att för deni
Bibehålla af Recoguitionsskogarne. En skillnad
är således genom sjelfva Författningen
gjord, i afseende på den del af Recognitionsskogarne,
sorn för Bruksdriften är oundgängelig,
och den, som Bruken kunna umbära. Principen
utaf Brukens upprätthållande är således
sanctioiieräd, men dermed är förenad uppmärksamheten,
att icke lemna något öfverflödigt,
utan att med hclgden af Statens loften,
i anseende till Bruks-anläggningarnes Bestånd,
förena omsorgen att förskaffa Staten den högsta
möjliga inkomst af allt, söm kunde utan
skada och förbehåll disponeras. StatsUtskottet
Bar efter dessa hänseenden ganska rigtigt Bedömt
Författningens syftning, och jag tror, att
det är bättre förlita sig på dem, som sitta i
StatsUtskottet, och haft tillgång till alla upplysningar,
än på de underrättelser och uppgifter,
som här inom några ögonblick erhållas
och meddelas, .lag kan således ej annat finna,
än att den Bruksägare, hvilken icke lågt hinder
i vägen förundersökningens fortgång, icke
Bör vara sin rätt förlustig derföre, att vederbörande
Embetsmål! icke medhunnit undersökliingarne,
öller icke gjort hvad dem ålegat.
Jag har ej sagt, att Bruksägare skulle äga rätt
att, sedan undersökningen var förrättad, dröja
i 6 år, med anmälan till Skatteköp, men att
prsescriptionstiden i anseende till dem, hos
hvilka undersökningarne ej Blifvit fulländade,
icke kunde beräknas. Sländerne, när de ut
-
218 Den 18 Junii e. m.
satte det omnämnde prsescriptions'-vilkoret,
trodde utan tvifvel, att undersökningarne skulle
dessförinnan kunna|vara fulländade och Skatteköpen
kunna ske; men det är i sakens natur,
att man ej kan begära Skatteköp, förrän man
vet, hvad som skall köpas, och hvad som utaf
skogen blifvit i sådant ändamål afsatt. Sådan
är efter min tanka Författningens rätta mening,
och då man medger, att den Bruksägare,
sorn anmält sig till Skatteköp, bör få njuta
sin rätt till godo, så tror jag att samma förmon
äfven bör beviljas dem, bos hvilka undersökningarne
utan deras förvållande icke
ännu hunnit verkställas. En stor del Bergslagers
bestånd hvilar på helgden af Rikets
Ständers förut tagne beslut, och Rikets förmögenhet
och förkofran beror åter på Bergshandteringens
vidmagthållande. Jag tror alt
det är derföre af vigt, att gå med varsamhet
till väga, och att man bör följa Utskottets
efterdöme, och blifva vid dess förslag.
Grefve De la Gardie, Jacob: Alt vidare
orda i denna sak torde anses öfverflödigt, i
synnerhet då jag nästan fullkomligen instämmer
med dem, som önska förkastande af SiatsUtskottets
betänkande, och antagande af Herr
Reuterskölds Förslag. Dock utbeder jag mig,
att få nämna några ord till vederläggning af
hvad Grefve Mörner yttrat. Med Friherre
Cederström delar jag den öfvertygelse!!, att
RecognitionsSkogarne böra, fördelle i lotter,
pä Auction försäljas, samt de nya Hemmanen
ifrån alla vanliga onera befrias. Men jag tror
Den i8 Junii e. m. 219
derjemte, att då desse skogar på öppen Auction
föryttras, och Bruksägare dervid hafva
optionsrätt och fördelaktiga betalnings vilkor
sig tillagde, samt således den möjeligast närmaste
sammanjemkning af Statens rätt och
Bruksägarnes fördel är bragt till väga, någon
ytterligare praescriptionstid ej bör tillgodokomma
andre Bruksägare än dem, som med
lagliga skäl kunna visa, att de haft förfall,
eller att de gjort allt hvad möjligt varit, för
att erhålla Skatterätten. Hafva de ej i detta
ändamål tagit något steg, inser jag ej, att Staten
bör för deras försumlighet förlora. Det af
Herr Reutersköld anförda exempel, af 90,000
tunnland skog inköpte för lika många skillingar,
är så upplysande, att ingen lärer neka
■vigten af, att för framtiden förekomma alla
dylika missbruk. Hvad Grefve Mörner yttrat
om RecognitionsSkogarnes forntida tillstånd,
att de nemligen voro ödemarker, som först af
Bruksägarne odlades, och således ej nu borde
med skatt beläggas, kan visserligen vara ganska
rätt, men jag torde dervid få erinra, att
frihetsåren troligen ersatt rödningskostnaden;
och jag förmodar i öfrigt, att en skatt af 3
skeppund Tackjern af ett sådant Skogshemman,
som Grefve Mörner nämnt, icke är betydlig,
i jemförelse med den andra Hemman i
allmänhet utgöra.
Jag talar med fullkomlig oväld, ty jag
äger icke något Bruk, icke någon RecognitionsSkog;
men jag tror den tid vara försvunnen,
då man fick beräkna allt efter egen fördel;
220 Den 18 Junii e. m.
och jag skulle misstänka Riddersknpet och
Adelil, att hylla denna bannlysta krämare-anda ,
om jag ett ögonblick vågade betvifla, att ej
den enskilta nyttan skulle vika för det allmännas
väl, och om jag icke af Eder mine
Herrar! vågade förvänta ett kraftigt bistånd.
Det är också i stöd af denna förhoppning,
som jag hos Eder mine Herrar anhåller om
förkastande af Utskottets, och antagande af
Herr Reuterskölds Förslag med Friherre Cederströms
tillägg.
Friherre Boije: För att icke synas hvarken
begära, eller gifva förtroende till annat,
än sjelfva lagen, begär jag att få uppläsa 'jtde
§. Den lemnar ingen tvetydighet i frågan
om fätalietiden; och i öfrigt gifves rättigheten
åt hvar och en, som ingått i köp. Der står
icke, att köpet skall vara afslutadt, utan blott
ingånget, och detta inträffar hos hvar och en
som, inom rätter tid, anmält sig, och fullgjort
prestanda. Jag vågar cj med visshet bedomina
skillnaden emellan Herr Reuterskölds och
Friherre Cederströms Förslag; men mig förefaller,
att den seda ares skulle gifva Staten
mindre, än den förres.
Friherre Löwensköld, Salomon: Jag förenar
mig med Herr Grefve Mörner uti glit hvad
han så grundligen anfördt, och har ingen ting
annat alt tillägga, än all jag icke anser någon
skillnad vara emellan principerne för Statshushåiluingen
och den enskildta.
Den 18 Junii e. ra. 221
Till den sednare hörer att bevara sitt capital
fruktbärande Att sälja RecognitionsSkogarne
lemnar väl en tillgång för närvarande,
men då capitalet är an vändt, saknar Staten en
inkomst, sorn hon annars alltid kan påräkna,
om, på sätt hittills ar beslutadt, de sättas i
mantal, och såsom sådane skattläggas. Inkom-;
sterne af dessa nja hemman skola följa tiderne,
och alltid lemna Staten en tillgång, hvilken
genom det sätt, som Herr Reutersköld
föreslagit, under loppet af tiden alldeles skall
försvinna.
Friherre Cederström: Uti StatsIJtskottets
första Betänkande om Kronoskogarne, hvilket
af Riksens Ständer blifvit bifallet, och enligt
hvilket bemälde Skogar komma att på öppen
Auction försäljas, var icke fråga örn någon
viss bestämd köpeskilling, utan tvärtom, att
inropssumman skulle blifva en perpetuel årlig
ränta, som i spannemål borde beräknas. Sex
Ar af denna ränta skulle utgöra shatteköpesumman.
Så var det af Utskottet föreslaget,
och så antogs det af Riksens Ständer. På enahanda
sätt borde jemväl, i min tanka, RecognitionsSkogarne
föryttras. StatsUtskottet, åtminstone
dess pluralitet, har nogsamt funnit,
att detta sätt är det förmånligaste, då deremot
föreskriften för hemmans anläggning m. m.
medför så mångå detaillefrågor, att man, i
brist af en fullständig local-kännedom, icke
kan derom ingå i pröfning.
Herr Reutersköld: Jag får upplysa, att,
222 Den 18 Jann e. m.
enligt det förslag till RecognitionsSkogarnes
försäljning, jag tagit mig friheten underställa
Ridderskapets och Adelns bedömmande, skulle
blott uppodlingar läggas i hemmantal, och för
de öfrige delarne af RecognitionsSkogarne endast
erläggas en årlig grundränta, utan att
några andra onera dem åtföljde.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredric: Jag
liar nyligen deltagit i ett beslut, der principen
var den, att försälja Kronoskogarne till enskilde.
Desse begagnas af Svenske Medborgare,
i synnerhet af flem, som sakna egen
skogst i llgång, till vedbrand och byggnad m.
m. Nu är åter fråga om Recognilionsskogarne,
hvilka, tillhörande Staten, äro blott till
nyttjande rätt emot vissa vilkor åt Bruksägarne
upplåtne. Det tyckes således, att enahanda
princip för dessa sednare Skogar, efter
som de också äro en Statens tillhörighet, borde
vara gällande, helst 1811 års Författning
redan bestämde den, med öfverlemnande lill
Riksens Ständer, att ifrån den 4 Februari 1817
öfver dessa Skogars afyttring sjelfva besfuta,
åtminstone är min öfvertygelse sådan. Med
Friherre Boije och Grefve de la Gardie förenar
jag mig alltså i förevarande ämne, och anser
för min del de Bruksägare, som inom den
4 Februari 1817 sig till Skatteköp anmält ,
och som fullgjort hvad till ett sådant köp
erfordrats, deraf böra komma i åtnjutande;
men jag kan ingalunda instämma i StatsUtskottets
Förslag, så stridande emot detsamma
Utskott rörande Kronoskogarne, afgifvit. Der
-
Den 18 Junii e. ra. 223
emot finner jag Herr Reuterskölds project så
enligt med billighet, då det blott iöreskrifver
erläggandet af en viss årlig ränta, utan några
fortfarande onera, och i öfrigt en köpesumma,
som med Bruksägarens fördel är förenad, och
grundad på iakttagande af olika local-förhållanden
, att jag detsamma fullkomligen
gillar.
Bemälte Herr Reuterskölds förslag att till
Kongl. Maj:ls disposition för Försvarsverkets
iståndsättande öfverlemna de medel, som genom
ifrågavarande Skogars försäljning k un lfa
ingå, förtjenar i min tanka så mycket mera att
bifallas, som jag tror, att de årliga medel,
hvilka af de, enligt detta förslag skattgifvande
skogstrakter, böra erhållas, möjligen skulle
kunna åstadkomma en minskning af den årliga
Bevillningssumman. Jag anhåller alltså
på dessa grunder om proposition lill förkastande
af StatsUtskottets, och antagande af
Herr Reuterskölds förslag.
Grefve Mörner: I anledning af hvad som
nyss blifvit sagt, kan jag icke underlåta utbedja
mig att få upplysa en del af 1811 års
Författning om Recognitionsskogarne, för alt
visa, att hvad jag sagt om nödvändigheten af
undersökningar, innan skatteköp kunde äga
rum, är uti samma Författning grundadt. Sedan
innehållet af Riksens Ständers underdåniga
skrifvelse blifvit uti denna Författning anfördt,
och Riksens Ständer uti ingressen af denna
skrifvelse förklarat sig hafva sökt utreda, ”ge
-
224
Den 18 Junit e. ra.
nom hvilka medel Staten skulle af sin ägande
rätt kunna draga den största fördel, samt utan
Bruksägarens undergång den för det allmänna
mest nyttiga Författning kunna vidtagas,” och
sedan de vilkor och föreskrifter Riksens Stander
i detta afseende föreslagit, blifvit punktevis
uppräknade, förekommer sedermera, alt
Kongl. Maj:t funnit till verkställigheten af
allt detta höra: i) Skogarnes affattning: 2)
undersökning huru mycket af Recognitionsskogarne
kunde vara nödigt för Brukens underhållande
med kol och andra Skogs-förnödenheter;
3) indelande af denna skog och
mark, som för Bruken bibehålles, till hemmantal
och dess skattläggande; 4) skatte
köp;
och 5) disposition af ofverl opps-marken
af RecognitionsSkogarne. I följe af denna
sakernas naturliga ordning, har Kongl.
Maj:t vidare förordnat, att Bruksägaren skulle
förskjuta kostnaden vid afmätningen, men få
ersättning för hvad som efter skedd delning
af Skogen kunde Staten tillfalla; att Konungens
Befallningshafvande ålåg att, sedan de
ifrån Bergscollegium erhållit uppgift på de
ännu oafmätte RecognitionsSkogar, genast förordna
Landtmätare till afmätningen, och sedan
vederbörande blifvit hörde, densamma utan
invändning företaga; att beträffande undersökningen
till utrönande af Brukens behof af RecognitionsSkogarne,
skulle densamma genast,
och så fort som möjligt, företagas, samt förrättas
af Bergmästaren och Öfver Jägmästaren
inom hvarje ort, med biträde af Ordinarie
Landt»
Den 18 Junti e. m. 225
Landtmätaren med flere; att Landshöfdingarne
skulle med sin uppmärksamhet följa, och så
vidt deras öfriga embetsgöromål detmedgåfvo,
sjelfve öfvervara undersökningarne; att, sedan
dessa undersökningar för sig gått, skulle Protocollen
till Kammar- och BergsCollegierne insändas;
att Collegierne skulle deröfver gifva
sitt utslag, och att, sedan detta vunnit laga
kraft, eller Kongl. Maj:t, i fall målet blifvit
dragit under dess pröfning, meddelt sitt beslut
om hvad som under Bruket skulle bibehållas,
eller ej, då skulle afviltringen ske, och att,
derest Bruksägaren då inkommit med ansökning
om skatteköp å den under Bruket bibeliållne
Skogsmarken, med derå för dess räkning anlagde
odlingar, så vidtager dä, genom KammarCollegii
försorg, anstalten om samma marks indelande
till hemmantal och skattläggande. Det är
således tydligt, att det var sedan affattningen och
undersökningen om Brukets behof af skogen föregått,
som frågan om skatteköpet kunde uppkomma,
och ingen Bruksägare kan efter min tanke
anses hafva försummat något, då han afbidat
desse föregående åtgärders verkställighet, för att
med sin ansökning om skatteköp inkomma. Jag
kan derföre ej linna annat än att Bruksägare
äro genom sjelfva författningen autoriserade,
att icke förr anhålla om skatteköp, än de viste
hvad de i sådant ändamål kunde få köpa.
Friherre Boije: Författningen hade ej allenast
att bestämma fatalietiden, utan äfven att
stadga prestanda; och författningen har uppRidd.
o. Ad. Fröt, VII II. II Ahl. i5
226 Den 18 Junii e. m.
fyllt båda ändamålen; men derföre att ibland
de sednare undersökningar påbuden, liar man
ingen rätt, alt ifrån undersökningens fullbordande
räkna de 6 åren. Man får ej sammanblanda
afskilda ämnen, för att leta sig vägen
till en förklaring, som ingen annan, än Konung
och Ständer, förmå gifva. Allmänna säkerheten
fordrar ovilkorligen, att alla fataliedagar
förstås efter ordalydelsen, och ingen
Domare har ännu vågat handla annorledes.
Friherre Cederström: Vi hafva kommit in
i en ganska vidlyftig discussion just derföre,
att 1811 års Författning icke blifvit beräknad
i hela dess vidd, eller jemförd med förevarande
Betänkande. Det är väl tydligt alt,
såsom Grefve Mörner yrkar, samma Författning
bestämmer, det Bruksägarne först efter
behörig undersökning skulle till skatteköps
erhållande sig anmäla, men det är också lika
tydligt, att Riksens Ständer år 1809 förbehöllo
sig, att om alla Recognitionsskogar vid nästa
Riksdag besluta. Nu är förhållandet sådant,
att af alla de i3 Bruksägare, som inom
prescriptionstiden anmält sig till Skatteköp,
har ingen enda inom denna prescriptionstid
fullgjort alla de vilkor författningen bjuder,
att nemligen anskaffa Afmätnings- Värderingsoch
Skattläggnings-documenter. Deremot hafva
några sedermera inkommit med fullständiga
handlingar. Fråga kan numera ej uppstå, hvilken
eller hvilka hafva rätt till Recognitionsskogarne,
då ingen har rätt att tillvälla sig
dem, eller att få dem för så godt som intet.
Den 18 Juni i e. m.
227
Ständernes beslut 1809 var grundadt på deras
önskan att komma i tillfälle, att efter de första
Skatteköpen bedömma, hvad Staten möjligen
af denna tillhörighet kunde vinna. Närvarande
Ständer äro i tillstånd, att se följden
af den Skattläggningsmethod, som blef en följd
af 1809 års Ständers beslut, och hafva full
rätt, att nu vidtaga sådane heslut, hvarigenom
ytterligare förluster för StatsVerket kunna förekommas.
Jag har noga begrundat detta ämne,
och StatsUtskottet har följt, hvad jag om
Kronoskogarnes försäljning tagit mig friheten
framställa; men deremot, i afseende på Recognitionsskogarne,
betydligen afvikit från den
stadgade grundsatsen. Jag hemställer till hvar
och en, om det finnes någon Bruksägare, som
liar eller kan yrka annan eller större rättighet,
än att genom options-rätt få den andel
af Recognitionsskogarne, som han pröfvas behöfva
för Brukets drift, för den på Auction
bestämda årliga räntan, och om erläggandet
af 6 års ränta i Skattelösen på 16 års tid kan
falla någon tungt? annat stadgande än detta
behöfves icke efter min öfvertygelse. Finner
åter Rirlderskapet och Adeln lämpligare, att
antaga Herr Reuterskölds förslag, har jag ingenting
att deremot anmärka, men jag tror
icke, att det uppfyller ändamålet så fullkomligt,
som det beslut Riksens Ständer angående
Kronoskogarne vidtagit. Jag anhåller emellertid
att hvilketdera, antingen Herr Reuterskölds,
eller mitt, anses vara det rätta, det
mätte, utan sammanblandning med det andra,
till antagande framställas.
228 Den 18 Junii e. m.
Grefve Mörner: Jag bekänner, alt jag trodde,
det jag kunde läsa en Författning, och,
utan att vara Jurist, begripa hvad en prescriptionstermin
innebar, och oagtadt hvad jag nyss
hört anföras, kan jag ändock ej annat finna,
än att 1811 års Författning först innehåller
en recit af hvad sorn Riksens Ständer beslutat,
och att derefter komma de nogare bestämmanden
och detaillerade föreskrifter, som Kongl.
Maj:t vid verkställigheten funnit nödige. Det
är denna sednare del af Författningen, sorn.
vid verkställigheten måste tjena till efterrättelse,
och jag kan således ej annat, än förblifva
vid min öfvertygelse, att det är i följd af
dessa närmare bestämde och detaillerade föreskrifter,
cj efter de punkter, hvilka blott uti
reciten äro upptagne, som prescriptionstiden
måste räknas. Jag vågar också förmoda, att
detta närmast instämmer med den höge Lagstiftarens
afsigt, emedan man icke velat att,
för en ögonblicklig fördel, som skulle det allmänna
tillfalla, enskiltas rätt och deras i loflig
väg till det helas båtnad ledande Näringsföretag
skulle på en gång, genom ofullkomliga
eller illa tillämpade stadganden, rubbas. För
min del kan jag ej heller bifalla sådant, utan
tror, att helgden af Statens löften, agtningen
för ägande-rätten, och Statens sanna och varagtigaste
fördelar gemensamt kräfva, att de
grunder, som redan blifvit lagde för underhållet
af en vigtig gren af Sveriges Export-tillverkningar,
blifva bibehållne, och Nationalförmögenheten
i denna del således bevarad för
vådeliga skakningar. Om, då Sverige först
Den 18 Junit e. m.
odlades, man sagt åt de hemmansägare, som
då bosatte sig: den jord sorn du således odlat
och gjort fruktbärande, Ipå, hvilken du nedlagt
möda och kostnader, den skall du sedan
en gång nödgas återköpa, liksom hade du icke
mer, än någon annan rätt dertill; månne någon
på sådana vilkor ingått i dylika företag?
säkerligen hade ingen gjort det, utan man
hade antingen på annat sätt gjort sin rätt gällande,
eller man hade vänt sig till andra länder,
der nedlagt arbete, och använde kostnader,
som utgöra första grunderne för ägande-rätten,
blifvit bättre vårdade, och lemnade i helgd.
Om man likaledes, före Bruks-anläggningarne,
sagt åt Bruksägaren: ”Sedan du ingått i förlag,
sedan du samlat biträden och innevånare,
sedan du gjort de orter tillgänglige, hvilka
förut endast voro kände af odjuren, sedan du,
i grund af Statens löften, uppoffrat för kostsamma
anläggningar en del af din förmögenhet,
sedan du i hopp att dina efterkommande
skulle få skörda frukten af din möda och dina
kostnader, icke beräknat vinsten i förhållande
till det närvande, men, med afseende på
framtiden, sedan du således genom egna uppoffringar
gifvit den skog ett värde, som förut
hade nästan intet, så skall en tid komma, då
Samhället skall i hast förändra grundsatser,
då man skall påstå, att du skall inköpa den
skog, som emot viss afgift, och på bestämda
vilkor, blifvit dig för dessa anläggningar upplåten,
och som för deras underhåll nu mera
utgör ett oundgängeligt behof; om, säger jag ,
man vid en Bruks-anläggning på sådant sätt
230 Den 18 Juni i e. m.
tilltalat den första anläggaren, eller om han
trott sig äga något dylikt alt befara, säkerligen
hade han då sökt ett mera lönande företag,
och inga Bruks-anläggningar hade på sådana
vilkor kunnat äga rum. Sedan dessa nu,
under andra förhållanden och på andra vilkor,
blifvit tillvägabragte; så kan jag ej annat än
finna det stridande emot all naturlig rättskänsla,
att begagna deras närvarande belägenhet,
för att på deras bekostnad bereda åt det allmänna
en mera skenbar, än verklig, och säkerligen
en blott ögonblicklig förmon.
Grefve von Lantingshausenj Albrect: Grefve
Mörner har så fullständigt utredt förevarande
ämne, att jag till alla delar förenar mig
med honom.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
frågade, om Ridderskapet och Adeln
ansåg öfverläggningen fulländad?
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence yttrade, det
lian ansåg sig först böra framställa proposition
till bifall af StatsUtskottets Utlåtande.
Ropades starka Ja och Nej^ hvarjemte
ordet votering hördes.
I anledning hvaraf Hans Excellence hemställde,
om icke, med afslag af berörde Utlåtande,
Ridderskapet och Adeln behagade gilla
Den 18 Junii c. m. 231
de af Herr Reutersköld till RecognitionsSkogarnes
försäljning uppgifne grunder, med den
förändring, att alla de, som inom den föreskrifne
prasscriptionstiden anmält sig till skatteköps
erhållande, borde vid rättigheten dertill
bibehållas, ehuru köpebrefven ännu icke
blifvit för dem af vederbörande utfärdade;
äfvensom den af Herr Reutersköld föreslagne
disposition utaf de medel, hvilka genom berörde
försäljning inflyta.
Herr Reuter sköld, Axel: Som jag fruktar,
att det af Friherre Boije föreslagne, och uti
Eders Excellences proposition intagne, tillägg
kunde utsträckas alltför långt, får jag ödmjukast
anhålla, att Ridderskapet och Adeln täcktes
utan all förändring antaga de af mig uppgifne
grunder,
Hans Excellence Hr Grefven och LandtMarskalken
yttrade, det han under öfverläggningen
tyckt sig finna, att det instämde med
många Ledamöters önskan, att alla de, som
inom praescriptionstiden anmält sig till erhållande
af skatteköp, borde vid rättigheten dertill
bibehållas.
Herr Reutersköld: Jag har ingalunda betagit
Bruksägare att lösa RecognitionsSkogar,
endast sådant sker, efter de af mig uppgifne
grunder; jag har blott föreslagit en högre ränta,
med hvilkens erläggande Bruksägarne dock
ganska väl kunna komma ut.
252 Den 18 Jana e.. ro.
Grefve Mörner, Adolph Göran: .Tåg tror»
alt då raan talar örn livad personer vid sina
Nävingsföretag kunna komma ut med, bör man
ej dömraa efter vissa fördelagtigare lägen och
förhållanden. Den, som har Dannemora malmer
vid sina Jernverk, och sorn bor i Upland,
Itan också derföre betala mera, än den som
bor på en hård, aflägsen och ofruktbar trakt,
der både mera arbete erfordras och vedergällningen
blir mindre. Det samma kan vara en
förmån förden förre, som den sednare ej kan
komma ut med, och det är derföre, som man
icke bör rätta sina omdömen, när det är fråga
om Allmänna Författningar, efter blott enskilt
localkännedom.
Friherre Boije: Herr Reuterskölds Förslag
att öka köpevilkoren, för de, som ännu
ej fått köpebref, är, efter min tanka, ej fullkomligen
rättvist. Jag skulle tro, att ail billighet
är vunnen, om i propositionen får inflyta
de orden: Alia de sorn, inom rätter tid,
fullgjort hvad Författningen, i sådant ändamål,
föreskrifver.
Friherre Cederström, Jacob: Om det af
Friherre Boije föreslagne tillägg skall äga rum,
anhåller jag att bestämt må utsättas, det endast
de Bruksägare äga rätt lill Skatteköp,
hvilka låtit inom den stadgade prescriptionstiden
behörigen afmäta och skattlägga sina
RecognitionsSkogar, samt i öfrigt fullgjort allt,
hvad Kongl. Kungörelsen den 4 Fehr. 1811 i
detta afseende föreskrifver.
Den 18 Junii e. m. 233
Herr Reutersköld hemställde» om icke
det borde tilläggas, att ifrågavarande Bruksägare
borde hafva bos Kongl. KammarCollegium
sig anmält till Skatteköp.
Friherre Cederström: Då 18ri års Kungörelse
uttryckligen stadgar, att Värderingsoch
Skattläggnings-instrumenterne skola till
KammarColiegium inlemnas, för att derstädes
granskas, hvarefter fråga om Skatteköp först
uppstår, tror jag, för min del, alt man blott
hör i stället för att nyttja det allmänna ordet
Författningen, bestämt åberopa Kongl. Kungörelsen
den 4 Febr. i8u.
Herr Reutersköld: Jag fruktar, alt genom
detta tillägg Staten skall komma alt förlora
allt för mycket.
Friherre Björnstjerna, Magnus: Jag skulle
icke tala uti förevarande ämne, om det samma
icke så nära rörde Rikets Försvarsverk; men
då jag, lika med Herr Reutersköld, tror, att,
om ifrågavarande tillägg antages, en betydlig
inkomst af RecognitionsSkogarnes försäljning
derigenom skall frångå Försvarsverket, hvartill
köpesumman eljest varit bestämd, så får
jag för min del anhålla, att Herr Reuterskölds
grunder måtte utan all förändring bifallas.
Friherre Boije: Jag skulle anse mig brista
i aktning för den sista värda Talaren, om
jag trodde, att han ville för Staten erhålla
någon ting på bekostnad af den enskilta rätt
-
234 &en *8 Junii e. m.
visan och Ständers högtidligt gifna löften.
Jag förmodar således, att, med en närmare
kännedom om frågan, torde ej yrkas derpå.
Friherre Cederström: Då den först framställde
propositionen blef besvarad med Ja
och JVejj samt votering äfven begärdes, anser
jag all vidare öfverläggning öfverflödig. I min
tanka är det föreslagna tillägget, ehuru oskyldigt,
likaledes öfverflödigt; har en person laglig
rätt, får han den sig tillerkänd vid Domstolen,
men tillkommer den honom icke efter
lag, bör man ej lemna större rätt, än han
har. Jag kan icke heller finna, att Brukspatronerne
kunna begära, att Rikets Skogar skola
lemnäs bort för samma köp, som vid Kollerö
och Helleforss,
Friherre Boije: I min öfvertygelse är tillägget
ganska nödigt, och jag begär derföre
dess intagande i propositionen.
Friherre Björnstjerna, Magnus: Jag tror
ej, att Riksens Ständer kunde anses begå någon
orättvisa, eller förnärma någon enskilts
rätt, om de vid denna Riksdag funno godt
förordna, att några ytterligare så beskaffade
fastighetslån, hvilka vid sista Riksdag beslötos,
icke nu mera borde från Banken utlemnas.
Grefve Mörner: Det som en värd Ledamot
nu behagade säga, bevisar just hvad jag
nyss yrkat. Jag tror, att fastighetslånen hade
bordt inställas, och jag tror, att alla upply
-
r
Den 18 Junii e. m. 23g
stare äfven önskat det; men just af aktning
för enskilta personers på Statens löften grundade
väntan, så, ehuru skadligt, beslöt man,
att dessa lån skulle fortfara till 1820. Ingen
vågade höja sin röst deremot, ehuru denna
mesure är i financielt afseende en af de mest
okloka, som kunnat vidtagas.
Friherre Cederström yrkade, att i propositionen
måtte inflyta, att ifrågavarande Bruksägare
borde inom prasscriptionstiden hafva
bos vederbörande Collegier sig till skatteköp
anmält.
Friherre Boije: Som tvänne meningar hafva
varit om fatalietidens beräknande, anhåller
jag, att till förekommande af tvetydighet,
sjelfva dagen den 4 Februarii 1817 må i propositionen
intagas.
Friherre Cederström: Jag torde få föreslå
den ordformen: att alla de, som inom den
4 Februarii 1817 sig bos vederbörande Collegier
anmält till skatteköps erhållande, böra
vid rättigheten dertill bibehållas.
Hans Excellence Herr Friherre af Wetterstedt
j Gustaf: Jag får hemställa, om icke
uttrycket blef alldeles fullständigt, derest man
yttrade: att alla de, som, inom den i Kongl.
Kungörelsen af den 4 Februarii 1811 föreskrifne
praescriptionstid, sig hos vederbörande
Collegier anmält &c.
236 Den 18 Junti e. m.
Friherre Cederström: Som just den frågan,
hvarifrån fatalietiden borde räknas, ansetts
tvetydig, och blifvit olika betraktad,
tror jag det vara bäst, till undanrodjande af
villrådighet hos Domstolarne, på sätt jag föreslagit,
bestämdt utsätta prEescriptionstiden.
Hans Excellence Herr Friherre af Wetterstedt:
Så snart någon tvetydighet anses
kunna uppstå af den ordställning jag föreslagit,
afstår jag genast derifrån, ehuru jag annars
trott det vara temmeligen tydeligt, att 6
år, beräknade från den 4 Februarii 1811, skola
slutas den 4 Februarii 1817.
Herr Reutersköld: Jag anhåller att till
det af Friherre Cederström nyss föreslagne
uttryck: "alla de som inom den 4 Februarii
1817 sig hos vederbörande Collegier anmält
till Skatteköps erhållande,” må tilläggas följande
ord: Och inom berörde tid fullgjort allt,
hvad Kongl. Kungörelsen den 4 Februarii
1811 j i sådant ändamål,, stadgar.
Hans Excellence Hr Grefven och LandtMarskalken
yttrade, att ehuru, i anledning af
Hans Excellences först framställde proposition,
votering blifvit begärd, ansåge Hans Excellence
sig likväl, i öfverensstämmelse med
den sedermera förefallna diseussion, samt under
förmodan, att votering skulle kunna undvikas,
böra frarasälla följande proposition:
Bifaller Ridderskapet och Adeln dc af
Den 18 Junii e. m. 237
Herr Reutersköld till RecognitionsSkogarnes
försäljning uppgifne grunder, med den Förändring,
alt alla de som inom den 4 Februari
1817 sig hos vederbörande Collegier anmält
till Skatteköps erhållande, och inom berörde
tid fullgjort allt hvad Kongl. Kungörelsen den
4 Februari 1811, i sådant ändamål, stadgar,
höra bibehållas vid rättigheten till Skatteköp,
ehuru köpebrefven ännu icke blifvit för dem
af vederbörande utfärdade; äfvensom den af
Herr Reutersköld föreskgne disposition utaf
de medel, hvilka genom berörde försäljning
inflyta.
Hvilken proposition af Ridderskapet och
Adeln med Ja besvarades.
Friherre Löfvenskjöld: Sedan Ridderskapet
och Adeln nu antagit denna proposition,
så uppkommer fråga om ersättning för de af
Bruksägare nedlagde kostnader å de Recognilionsskogar,
hvilka kunna dem frångå.
Herr Reutersköld: Jag har uti en punkt
af mitt förslag yttrat mig derom.
Friherre Cederström: 1811 års Kungörelse
stadgar, att Bruksägare böra för deras å
Recognitionsskogarne nedlagde kostnader njuta
ersättning, i händelse dessa skogar skulle
Bruken frångå.
Grefve Mörner: Jag vill ej opponera mig
emot Ridderskapets och Adelns beslut, erne
-
238 Den 18 Junii e. m.
dan jag tror det instämma med pluralitetens
önskan; men jag vill endast fråga, huru de,
som ej få köpa deras Skog till Skatte, skola
för sina vid afvittringen nedlagde kostnader
erhålla någon ersättning, och hvem som skall
betala värdet af deras förlag och byggnader,
i fall anläggningen i brist af skogstillgång
måste upphöra. Jag anhåller att man måtte
vara betänkt på dessa omständigheter.
Friherre Cederström: 1811 års Kungörelse
lemnar derom underrättelse.
Friherre Boije: Jag anser högst vigtigt,
att de, som försummat sig, utan att sjelfve
hafva varit vållande, men möjligen genom
Landtmätares och Embetsmäns fel, må kunna
återfå deras rätt; och skulle derföre önska,
att anledning gafs dem att söka och få
resning.
Friherre Cederström: Enär sjette punkten
i 1811 års Kungörelse innehåller, ”att anstalt
bör fogas, att ännu oafmätte och ej på charta
lagde RecognitionsSkogar må så fort som möjligt
blifva det, och att för den del, som Bruksägaren
tillfaller, han må bestrida kostnaden,
men för det öfriga Staten, efter skedd delning,
ansvara,” så följer häraf tydeligt, att
Bruksägarne måste få ersättning för alla de
kostnader de nedlagt å sådane RecognitionsSkogar,
hvilka komma att Bruken frångå.
Grefve Mörner: Ilar är nu fråga om en
Den 18 Junii e. m.
239
lielt annan sak, den nemligen, liuru skall förhållas
med dem, som, i anseende till uppkomna
Rågångstvister och Processer, icke kunnat
få deras Skog afmätt eller erhålla något
Skatteköp. Jag skulle tro, att de i Allmänna
Lagen gällande stadganden äfven i detta fall
måtte vara tillräckliga, för att i vanlig väg
genom resnings-ansökningar hos Kongl. Maj:t
bereda dem ersättning; men jag vill likväl fästa
Högloflige Ridderskapels och Adelns uppmärksamhet
på denna fråga, huru den må
anses.
Grefve Löwenhjelm, Gustaf: Sedan Ridderskepet
och Adeln redan afgjort förevarande
mål, får jag underställa, om icke Allmänna
Lagen lemnar tillräcklig upplysning i afseende
på sättet, att hos Kongl. Maj:t i underdånighet
söka resning.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, om icke Ridderskapet
och Adeln behagade tillåta föredragning af ett
annat mål; hvilket bifölls.
Vid förnyad föredragning af Stats-Utskottets
den 10 dennes afgifne, samt den 16
derpå följde föremiddagen på bordet lagde,
tvänne Utlåtanden i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets elen 20 sistlidne
Maji meddeldte Betänkanden:
240 Den 18 Junii e. m.
1) Angående Krono-skogarnes användande;
och
2) Angående en förbättrad hushållning
med Ekeskogarne;
fann Ridderskapet och Adeln, att, enär sistnämnde
Betänkanden redan blifvit den 29
sistlidne Maji af Ridderskapet och Adeln gillade,
Utskottens ifrågavarande Utlåtande borde
läggas till handlingarne.
Föredrogos å nyo och gillades följande
från nedannämnde Utskott inkomne, samt den
16 dennes på bordet lagde, Betänkanden:
Från BancoUtskottet:
Af den i5 dennes :
1) I anledning af StatsUtskottets förslag,
rörande förskott från Banken till inlösen af
KrigsCommitteens invisningar.
2) Angående jemkning af RiksStåndens
beslut, i fråga om regleringen, rörande de från
Banken utgående Odlingslån.
Från Lagutskottet :
Af den 12 dennes, öfver väckt motion, angående
-
Den 18 Junii e. m. 241
gående upprättande oell allmänt kungörande
af ett formulair, liuru skuldsedlar böra skrifvas,
för att sätta Lagen i tillfälle, att betrygga
Långifvare derom, att ränta och capital ovägerligen
skola med Silfver, eller med gångbara
mynt-representativer efter cours, liqvideras.
Från Lag- samt Allmänna. Besvärs- och
OcconomieUtskotten :
Af den g dennes, angående obehindrad
rättighet för Skattehemmansägare, till svedjande
å deras skog, samt öfver väckt motion,
att Krono- och JägeriBetjeningens tillsyn å
svedjande på Skattehemmans skog måtte upphöra.
Företogs till pröfning Stats-, Banco- och
LagTJtskottens den 10 dennes afgifne, samt
den 16 derpå följde förmiddagen på bordet
lagde, Betänkande öfver väckt förslag om utfärdande
af ett allmänt så kalladt Moratoriuni
eller Jernbref.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard: De
förenade Utskotten hafva i sitt afgifne Betänkande
icke upptagit datum på Grefve Schwerins
Motion i detta ämne. Jag vill likväl erinra
mig, att den för 3 å 4 månader tillbaka
blef till Utskotten remitterad, och får till Protocollet
anmäla min förvåning, att Utskotten
Ridd. 0. Ad. Prol. VIIJB. II Afd. 16.
242
Den 18 Junii e. m.
icke förr än nu afgifvit deras Betänkande uti
en fråga, som var af större vigt. Framtida
Historieskrifvare skola ock få svårt alt förklara,
alt icke den föreslagne åtgärden blef
genast vidtagen, då Moratorium blifvit Disconterne
beviJjadt. Jag för min del åtmindstone
anser det vara en stor motsägelse att
tillåta, det Disconterne icke honorera sina sedlar
, men låta dem med stränghet förfara emot
sina Gäldenärer. Jag skulle anse ett moratorium
nu mera vara mindre nödigt, och att det
således icke är skäl att bifalla Betänkandet,
utan får jag hemställa, om icke det må få läggas
till Handlingarne.
Hans Excellence Herr Grefven oell LandtMarskalken:
Då det icke torde vara lämpeligt,
att lägga till Handlingarne ett Betänkande,
som till Ridderskapets och Adelns pröfning
inkommit, får jag, enär någon anmärkning mot
Betänkandet i öfrigt icke blifvit framställd,
hemställa, om icke Ridderskapet och Adeln
behagade detsamma gilla.
Ropades Ja.
Herr Munck af Rosenschöld anmälte till
Protocollet sin reservation emot Ridderskapets
och Adelns beslut.
Föredrogs å nyo StatsTJtskottets den io
dennes afgifne, samt den 16 derpå följde f. m.
Den 18 Juni i e. m.
pä bordel lagde, Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets den 12 sistlidne
Maji meddelte Betänkande , i anledning af
Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse, rörande Öfverstelndelningens
vid f. d. Östgötha CavalleriRegemenle
upplåtande till Kongl. Majrts
disposition, för att användas till lön åt någon
FältMarskalk eller General.
Grefve LöwenhjelmGustaf: Jag vågar tillräkna
mig ett blygsamt anspråk på rättigheten,
att yttra mig i förevarande sak, emedan
det var jag, som vid 1812 års Riksdag gjorde
den motion, till följe af hvilken Staten korn i
tillfälle, att indraga Adelsfanans och f. d. Östgötha
Ca valleriets Boställen. Det var ej min
mening då, ej heller Riksens Ständers, att
dessa indelningar skulle frångå Försvarsverket.
Det är långt ifrån mig, alt af partiskhet för
den gren af Rikets tjenst, dit jag hör, vilja
draga dit allt hvad af Rikets tillgångar åstadkommas
kan. Men jag vill, att hvarje gren
behåller sitt. Ofta har jag hört åkallas det
hägn Grundlagen åt Indelningsverket förvarat,
och ifrar mot rubbning deri. Men jag ser ej
en rubbning i en indelnings användande till
en Tjensteman af annor grad änden, till hvilken
Indelningen af ålder varit anslagen. Verkelig
rubbning af Indelningsverket ser jag
deremot i en Indelnings totala afskiljande från
FörsvarsVerket. Det förljudes ju längesedan,
att, vid närvarande Contracters utlöpande om
10 år, skall Östgötha Cavallen åter uppsitta,
och om detta Regemente då skulle sakna sin
244 ^en 18 Junii e. m.
Öfverstelndelning vore Indelningsverket ver-»
keligen rubbadt. Jag slutar med att anmärka,
att Stora Tuna lärer vara ämnadt åt en Fältherre,
som jemte sin bror (alt nyttja vår största
Skalds uttryck) gjort sitt namn till en del
af sitt Fäderneslands ära.
Grefve von Rosen, Axel, förenade sig med
Grefve Löwenhjelm.
Friherre Cederström, Jacob: Ehuru Ledamot
af StatsUtskottet kan jag icke medgifva,
att anslaget å tredje hufvudtiteln är så bety^dligt,
att icke afseende borde göras å ifrågavarande
framställning. Nu då vi äro så
lycklige, att hafva en Konung, som sjeif förer
Armeen, kunde det väl vara likgiltigt, om vi
håfve någon FällMarskalk; men den tid kan
komma, då Armeen kunde behöfva att delas
i' tvänne, och då tvänne Anförare äfven erfordras.
Ifrågavarande Indelning har, ifrån
IndelningsVerkets uppkomst, alltid tillhört Armeen:
den har varit ärnad till en Inrättning,
men, sedan Invalid-Försörjnings-anstalterne
blifvit på annat sätt reglerade, synes ingenting
hindra dess användande till ett för Armeen
nyttigt ändamål.
Herr af TibellGustaf Wilhelm: Jag anhåller,
att till alla delar få förena mig med
Grefve Löwenhjelm.
Grefve Löwenhjelm: Jag glömde nyss att
nämna ett skäl till bifall af Kongl. Majtts nå
-
Den 18 Junii e. m.
245
diga proposition, det nemligen, att, om den
militaireperson, åt hvilken ifrågavarande Indelning
lärer vara ämnad, densamma bekommer,
återgår derigenom hans lön, som för
närvarande befinnes på IndragriingsStalen, till
StalsYerket, hvarigenom Statens förlust, i afseende
å ifrågavarande Indelning, blifver ganska
ringa.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
gjorde Proposition lill bifall af
StatsUtskottets Utlåtande.
Ropades Nej.
Hvarefter Ha?is Excellence hemställde, om
icke, med afslag å Utskottets Utlåtande, Ridderskapet
och Adeln behagade bifalla hvad
Kongl. Maj:t uti Dess Högstberörde Nådiga
skrifvelse uti detta ämne föreslagit.
Bi fölis.
Hvarjemte Hans Excellence föreslog, att
de öfrige Respective RiksStånden måtte inbjudas,
att uti detta beslut med Ridderskapet och
Adeln sig förena; hvilket bifölls.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den ro
dennes afgifne, samt den 16 derpå följde på
bordet lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets den 12 sistlidne
246
Den 18 Juna e. m.
Maji meddeldte Betänkande, angående medel
till S venska Theaterns underhållande.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf: Jag får
förnya min tillförene gjorde anmärkning, att
bevillning för rättigheten att besöka Theatern
skulle x så måtto vara orättvis, att priset på
Theaternöjet bletve derigenom olika, och dyrare
ju mindre ofta man njöt det. Jag kan
således ej frångå den tanka, att det skulle vara
rättare, alt öka priset på EntreeBilletterna.
Man torde invända: ”att Billetteprisens
förhöjning skulle afskräcka ifrån Spectaclernes
besökande.” Jag tror det icke: helst de för
•
i
mögnare Theaterälskarne, och ännu mindre
de, som blott vilja synas vara det, helt visst
icke skulle låta det förhöjda priset afhålla sig,
och för dem, som endast sällan hafva råd att
bevista Spectaklei ne, hl ef det i alla fall mycket
mindre kostsamt, än om de skulle erlägga
en lika stor årlig afgift, som de, hvilka infinna
sig der dagligen. Om också de dagliga
Spectakelkunderna någon gång uteblefvo, skulle
deras platser, tili större nytta och nöje för
Publiken, säkert fyllas af sådana, som hittills
varit utestängda, så ofta goda pjeser blifvit
gifna. Under protest mot den föreslagna Theater-bevillningen,
får jag derföre föreslå, att
med ogillande af Betänkandet, TheaterDirectionen
må berättigas, att efter behof höja priset
på Entree-billelterne,
Grefve Löwenhjelm_, Gustaf: Lika med
Herr Cederskjöld måste jag verbotim upprepa,
Den 18 Junii e. m. 247
livad jag sednast härom anförde. Att öka
entree-priserne är onekligen mera mathematiskt
rätt, men denna utväg är ej användbar.
Den alstrar ej en gifven bestämd inkomst, och
utan att äga bestämdhet åtminstone för en del
af sina inkomster, kan en stor Theater ej förvaltas,
med behörig solidite. Dessutom orri
man hos Direction blott förutsätter en ringa
del af det nit den verkeligen ådagalagt,
bör man väl ock förutsätta, att den längesedan
sjelfmant funnit på den enkla utvägen
att höja entree-priset. Vill man dertill förutsätta,
att jag härstädes nödvändigt måste vara
den, som i saken äger mästa erfarenhet, bör
man ock tro mig på mitt ord, då jag försäkrar,
att entree-prisernes förhöjning skulle skada,
icke gagna, Theater-cassan. Den mindre deraf
uppkommande trängsel vid Försäljningsluckorna,
som Herr Cederskjöld anser så förmonlig,
kan vara det för de köpande, icke
för Cassan. För henne är trängsel nyttig, och
hennes bestånd är ju det problem vi vilja
lösa.
Grefve De la Gardie_, Jacob: Sedan Grefve
Löwenhjelm så fullständigt vederlagt, hvad
Herr Cederskjöld anfört, återstår för mig endast
att förena mig med Grefve Löwenhjelm,
samt anhålla om proposition till bifall af StatsUtskoltets
Utlåtande.
Herr Cederskjöld: Det har blifvit anmärkt:
”att man ej genom ökning af priset på hillet—
terne skulle så väl kunna calculera inkomsten,
248 &en *8 Junii e. m.
sorn genom den årliga afgiften”. — Jag tror
åter tvertorn. Då man nemligen känner plalsernes
antal, synes man temligen noga kunna
på förhand bestämma, huru mångå procent
priset måste ökas, för att kunna inbringa den
erforderliga summan, under förutsättning, att
alltid få fullt hus, hvilket åter kommer att
bero på pjesernes beskaffenhet: hvaremot man
alldeles icke har någon slags grund, hvarefter
man kunde förslagsvis beräkna, huru
inånga skulle uppgifva sig till Theaterskatten.
Tilläfventyrs skulle ej andra än abonnenter,
eller åtminstone troligen ej mer än 2 å 3,000
skattdragande blifva att påräkna: då deremot
genom billet-prisens förhöjning troligen minst
20 å 25,ooo personer skulle årligen besöka
Spektaklerna, och sålunda kunna sammanskjuta
till en mångdubbelt större inkomst för Inrättningen.
Derigenom att hvar och en bidrager,
eller rättare sa£t, skattade till Theaterns
underhållande, i samma mån han deraf
begagnade sig, blefvo tillika billighetens fordringar
uppfyllde — och all Conlroll öfverflödig.
Slutli gen upprepar jag ännu en gång, att billetprisens
förhöjning helt visst ej skulle för—
ordsaka tomhet i Theaterhuset, sä länge verkligen
goda pjeser gåfvos; och hvarje gammal
abonnents plats, som tilläfventyrs blef ledig,
skulle för hvarje dag otvifvelagtigt med begärlighet
upptagas af nya Theatervänner.
Friherre Cederström, Jacob: Jäg kan ej
instämma med Herr Cederskjöld deruti, att
det vöre obilligt, alt de, sorn sällan besöka
Den 18 Juni i e. m.
249
SpeclfiHerne, betala en lika stor årlig afgift
som de, hvilka oftare äro der. Jag åter tror,
att de, som sällan bevista Speetaklerne, finna
der ett så mycket större nöje, och således böra
så mycket hellre finnas villige att erlägga
denna afgift, som de i alla fall betala mindre
till SpectakelCassan, än de, som oftare besöka
Speetaklerne. Den enda anmärkning jag bar
att göra vid Betänkandet, är, att resande ej
skulle komma att deltaga; och jag föreslog på
sådan grund förra gången, att vid Mantalsskrifningarne
på landet skulle stå hvar och
en öppet, att anteckna sig till Spectakel-afgifts
erläggande; och med detta tillägg bifaller jag
för min del Utskottets Betänkande.
Herr von Hauswolff, Carl Gustaf Reinhold:
Då denna fråga förra gången förevar, yt"
trade jag mina tankar. Jag behöfver således nu
icke vara vidlyftig, utan vill blott, i anledning af
hvad Herr Cederskjöld anfört, att ändamålet
bäst skulle vinnas genom förhöjning af priset
på billetterne, erinra, att Herr Cederskjölds
tillstyrkande grundar sig på suppositioner,
hvilka icke böra antagas, i de fall, der visshet
är nödig. Man bör dessutom hafva det förtroende
för Direetionen, att den nog vet, att
begagna sin rättighet att höja priset; så vida
det ej skulle leda till mindre frequence. Jag
yttrade äfven förra gången, att det vöre lämpeligt
att en viss afgift för hvar och en till Hufvudstaden
ankommande Resande, som ville bevista
Spectaklema, bestämdes, hvilken de Resande
säkerligen skulle gerna utgifva. Ehuru
2go Don 18 Junii e. m.
sällan jag frequenterar Spectakierne, skall jag
för min del gerna betala elen afgift, som kail
varda fastställd; och jagar öfvertygad att controll
derpå, att afgiften utgår, nog skall finnas,
om bestämmandet deraf lill Kongl. Majrt i underdånighet
öfve riem nas.
Grefve von Rosenj Axel: Ehuru ingen
jemförelse emellan Stockholm och Götheborg
kan äga rum, får jag upplysa, att under Götheborgs
briilanta tid, hade man der äfven
Spectakler, hvilka talrikt bevistades, men priset
på entreebilletterne höjdes, och ifrån denna
stund minskades frequencen, hvaraf en ganska
stor förlust uppkom, och Inrättningen gick till
sin upplösning.
Herr Cederskjöld: Jag kan för min del
omöjligen finna, att de mindre bemedlade
skulle, genom billettprisens förhöjning snarare
afskräckas från att besöka Spectaklerna, än
genom en årlig bevillning: ty i förra fallet
skulle inträdet till Spectaklet endast blifva 12
å i5 procent dyrare än nu; men deremot i
sednare fallet, eller om bevillning skulle erläggas,
lomme den mindre förmögne, som
blott några gånger om året har råd att besöka
Spectaklet, att i sjelfva verket betala billetten
kan hända roo procent dyrare än hittills.
Jag vill visst icke bestrida någons erfarenhet:
men enligt min slutkonst synes det vara klart,
alt billettprisens förhöjning, som ej borde
kunna afhålla den förmögnare, skulle för den
mindre bemedlade vara mindre afskräckande
Den 18 Junii e. m. ogj
än en Theater-bevillning: således -mindre inskränka
Theater-publiken: ocb följaktligen vara
förmouligare för TheaterCassan.
Grefve Löwenhielm: Åter måste jag upprepa
hvad jag redan anfört. Tre.äre de punkter,
sorn emellan Herr Cederskjöld ocb mig
debatteras: ij) hvilkendera mellioden är för
TheaterCassan förmonligast? jag upprepar mitt
anspråk, att bli trodd på min erfarenhet; 2)
hvilkendera melhoden medför den högsta mathematiska
billighet? detta är ej det som sökes:
vi nödgas söka det användbara, och det
som gifver mäst; 3) hvilkendera methoden
gifver den bestämdaste inkomsten? onekeligen
min. •— Jag upprepar än en gång, att bestämdhet
i inkomster är nödig för den, som har
stora bestämda utgifter, och deri har jag ej
blifvit vederlagd. Jag förnyar min anhållan
om proposition på Betänkandet med Friherre
Jacob Cederströms tillägg.
Herr Cederskjöld: Jag medger gerna att
vid årets början kunde ej någon säker beräkning
göras öfver hvad genom billett-prisens
Ökning kunde inbringas, emedan sådant berodde
på åskådarnes talrikhet för dagen: men
enligt Bevillningsförslaget skulle man ej eller
från det ena året till det andra, ej en gång
för det löpande året, kunna uppgöra någon
calcul , förr än Skattlängderna blifvit upprättade.
Grefve Löwenhjelm: Jag yrkar än ytter
-
252 Den 18 Junti e. m.
ligare nödvändigheten af bestämda inkomster.
Genom mitt project blifva Theaterns det åtminstone
till någon del. — Genom Herr Cederskjölds
blifver allt obestämdt. — Jag förnyar
min anhållan om Proposition.
Hans ExceUence Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, om icke Ridderskapet
och Adeln behagade bifalla StatsUtskottets Utlåtande
med den förändring, att, i stället för
att den af Utskottet föreslagne afgift skulle
sträcka sig till resande, hvilka ankomma till
Hufvudstaden, och åstunda härstädes bevista
Spectaklerna, de å landet boende må äga att,
om de sådant åstunda, vid Mantalsskrifningarne
anteckna sig till deltagande uti ifrågavarande
Spectakel-afgifts erläggande.
Ropades starka Ja jemte några Nej.
Herr Cederskjöld begärde votering.
Hans Excellence Hr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, om icke, enär den nyss
framställde propositionen blifvit med en ganska
betydlig pluralitet af Ja besvarad, Herr
Cederskjöld behagade, till tidens vinnande, afstå
ifrån sin begäran om votering.
Herr Cederskjöld: Det smärtar mig visserligen
att nödgas besvära Höglofl. Ridderskapet
och Adeln med en votering; men då
jag så ofta förut låtit öfvertala mig att afstå,
Den 18 Junii e. m.
253
får jag denna gången förnya min anhållan
derom.
Då många af Ridderskapets och Adelns
Ledamöter härefter önskade, att Herr Cederskjöld
måtte afstå från sitt yrkande af votering,
förklarade Herr Cederskjöld slutligen det
han, för att gå Ridderskapets och Adelns önskan
till mötes, ville afstå från votering, samt
åtnöja sig med en reservation och protest
emot Ridderskapets och Adelns beslut; till
hvilken Herr Cederskjölds beredvillighet många
yttrade deras bifall.
Företogs till pröfning BancoUtskottets
den i5 dennes afgifne, samt följande dagen
på bordet lagde, Utlåtande öfver den, i följd
af Kongl. Maj:ts Nådiga proposition, till förnyad
handläggning remitterade fråga, om beviljande
af ett lånebiträde från Banken tili
Götheborgs Stad.
Grefve von Rosen^ Axel: Med särdeles
tillfredsställelse har jag erfarit, att Högloflige
BancoUtskottet beredt en tillgång, i fall Riksens
Högloflige Ständer behaga med beredvillighet
gå Kongl. Maj:ts Nådiga afsigter till
mötes, i frågan om 200,000 Riksdaler låns
beviljande till Götheborg; vilkoren äro väl
ej så förmonliga, som jag skulle önska, och
Stadens nuvarande omständigheter kunde påkalla,
men då den behöfvande hvarken får,
254
Den 18 Junii e. m.
eller bör räkna nied den, som räcker en hjelpsam
hand, skulle jag med tillfredsställelse å
Stadens vägnar förklara mig nöjd med Utskottets
förslag, så vida icke stvlisationen om den
säkerhet, som skall för Bankens räkning tagas,
uti tillämpning kunde tili intet göra all effect
utaf det åsyftade ändamålet; Det säges nemligen
efter ordet fastigheter, än äfven genom
Magistratens och Borgerskapets ansvarsskyldighet,
en för alla och alla för en, att försträckningen
återgälda. Denna mening förutsätter,
att jag nödgas sammankalla Allmän Rådstufva,
och då behöfves ej mera, än att en enda ibland
circa i5ooo personer reserverar sig emot länets
vilkor, för att förhindra utlemnandet af penningarne
ifrån Banken; jag vågar således ödmjukeligen
föreslå, att Utlåtandet varder återremitteradt,
med anhållan, att ofvannämnde
mening varder sålunda ändrad, att efter ordet
fastigheter följande införes." än äfven Borgerskapets,
genom Magistraten och Stadens
Äldste, åtagande skyldighet, att samfällt försträckningen
återgälda. Då detta med förer lika
säkerhet för Banken, hoppas jag denna ändring
bifalies, helst formlen i detta fall lärer
vara lika med den, som Banken förr föreskrifvit,
vid låns beviljande lill andra Städer.
Herr af Wingård, Johan, och Friherre
Hjerta, Fredric, förenade sig med Grefve
Roseni
Hans Exccllence Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, om Ridderskapet och
Deri i8 Juni i e. m.
255
Adeln ansåg de vid BancoUtskottets Betänkande
gjorde anmärkningar hindra detsammas
antagande, samt på sådan grund behagade Betänkandet
jemte anmärkningarne till Utskotlet
återförvisa.
Ropades Ja.
Föredrogs å nya och gillades StatsUtskottets
den 24 sistlidne April afgifne, samt den
2 derpå följde Maji på bordet lagde, Utlåtande,
angående medel till den föreslagne inrättningen
af en BergverksSkola.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln, vid
Urtima Riksdagen i Stockholm, förmiddagen
den 18 Junii 1818.
S. D. Sedan BancoUtskottets den 28 sistl.
Maji afgifne, samt den 3o i samma månad på
bordet lagde, Utlåtande öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets den 6 sistlidne April
meddelte Betänkande, så väl i anledning af
Riksens Ständers Revisorers Berättelse, som
den af Utskottet verkställde granskning, rörande
BancoVerkets Styrelse och Förvaltning efter
sednaste Riksdag, blifvit den 2 dennes af Rid
-
2^6 Deri i8 Junii e. m.
derskapet och Adeln gilla dt, med undantag
af de mot Götha Canal DiscontDirection framställde
trenne anmärkningar, hvaröfver Ridderskapet
och Adeln ville, i sammanhang med
den på Stats- och BancoUtskottens handläggning
då beroende fråga angående behörig undersökning
af DiscontDirectionens förhållande
sig utlåta; så företog Ridderskapet och Adelil
nu berörde trenne anmärkningar till pröfning:
samt fann för godt, att, enär desamma redan
blifvit af de öfrige trenne Respective RiksStånden
afgjorde, äfven för sin del dervid låta
bero. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af ConstitutionsUtskottets
den io dennes afgifne, samt
den i5 i samma månad på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af de hos Ridderskapet
och Adeln samt BorgareStåndet gjorde anmärkningar
vid Utskottets den 12 sistlidne Maji
meddelte Förslag till en förbättrad Nationalrepresentation:
beslöt Ridderskapet och Adeln,
att till den behandling 56 §. RegeringsFormen
stadgar, godkänna berörde förslag, i hvad det
samma angick de trenne Ofrälse Stånden,
samt uppskjuta pröfningen af frågan om förändring
uti Ridderskapets och Adelns Representationssätt,
intill dess RiddarhusUtskottets
i detta ämne infordrade Utlåtande inkommit.
Ut supra.
S. D. Remitterades till RiddarhusUtskottet
Herr Silfverstolpes, Gustaf Abraham, motion
,
Den 18 Junii e. tn. 257
tion, innefattande hemställan, att, i händelse
rättigheten att efter Fullmagt representera
skulle blifva upphäfven, någon deremot svarande
ersättning för de Frälseman, hvilka icke
iiro Hufvudman, måtte af RiddarhnsUtskottet
utses och föreslås, jemte Friherre Boijes, Ludvig,
yttrande i samma ämne. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning afStats- och
BevillningsUtskottens den 10 dennes aflåtne,
samt den i5 i samma månad på bordet lagde
hemställan om slutlig åtgärd af det Förstärkta
StatsUtskottet vid frågan rörande en stadgad
afgift till veneriska smittans hämmande,
fann Ridderskapet och Adeln, det berörde fråga
borde, på sätt Utskottet föreslagit, till det
Förstärkta StalsUtskottets afgörande öfverlemnas.
Ut supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogos StatsUtskotden
10 dennes afgifne, samt den i5 i samma
månad på bordet lagde, tvenne Utlåtanden, i
anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottets
förut meddeldte Betänkanden:
1) Angående ersättning åt Deputerade af
RiksStånden, som komma att afresa till Norrige,
för alt bivista Hans Maj:t Konungens
Höga Kröning derstädes;
2) Angående RiksIIufvudbokslutet; fann
Ridderskapet och Adeln, att, enär sistnämnde
Betänkanden redan blifvit den 29 sistlidne Maji
Ridd. 0. Ad. Fröt. VII B. II Afd. 17..
258
Den 18 Junii e. m.
och den 5 dennes af Ridderskapet och Adeln
hifallne, Utskottets ifrågavarande Utlåtanden
borde läggas till Handlingarne. Ut supra.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades följande
från nedannämnde Utskott inkomne,
samt den i5 dennes på bordet lagde, Betänkanden:
Från
Stats-Utskottet :
1) Af den io dennes: Angående StatsRegleringen
i allmänhet, samt förslag till Riksstat
för 1819 och följande åren intill nästa
Riksdag.
2) Af samma dag: Öfver väckt motion,
angående utväxling i Landsorterne af nya
smärre Banco- och Riksgäldssedlar.
Från Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomie-Ut skotten :
1) Af den 10 dennes: I anledning af väckt
motion om förändring i Indelta Regementernas
beklädnadssätt.
2) Af den 8 dennes: I anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottens förut meddeldte
Utlåtande, angående väckt fråga om inrättande
af en Bergverksskola. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och EkonomieUtskottets den i3 den
-
Den 18 Junit e. m. ggg
ives afgifne, samt den i5 i samma månad på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets förut meddeldte
Betänkande om försuttne BergsmansPrivilegiers
ersättning, och inrättande af en ny Bergslag i
Norrbottens Län; fann Ridderskapet och Adeln,
att, enär sistnämnde Betänkande redan blifvit
af Ridderskapet och Adeln gilladt, Utskottets
ifrågavarande Utlåtande borde läggas till Handlingarne.
Ut supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs Allmänna
Besvärs- och EkonomieTJtskottets den i3 dennes
afgifne, samt den i5 i samma månad på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte
Betänkande, rörande väckte motioner om en
friare handel med Svenska Skogsproducter;
beslöt Ridderskapet och Adeln att godkänna de
af Herr Presidenten Friherre Edelcrantz, uti
dess särskildta yttrande i EkonomieUtskottet,
i afseende å berörde ämne, uppgifna grunder,
med. tillägg, det borde hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhållas om vidtagande af de correctiver,
hvilka emot missbruk af en för vidsträckt
liandel med ifrågavarande producter
kunde finnas nödige; hvarjemte Ridderskapet
och Adeln tillika ansåg lämpeligt, att, i
enlighet med dess beslut vid i8i5 ars Riksdag,
underdånig anhållan hos Kongl. Maj:t
borde framställas, att ProductPlacatet af den
io November 1734 och Kongl. Förklaringen
deröfver af den 38 Februarii 1726 måtte blifva
hvilande, intill dess Landets ökade production
260 Zteft 18 Junii e. m.
lunde medföra en för Riket mera fördelaktig
utrikes bandel; uti hvilket beslut de öfrige
RiksStånden skulle vänligen inbjudas, att sig
med Ridderskapet och Adeln förena. Ut supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs Stats- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomieUtskottens den
io dennes afgifne, och den 16 i samma månad
f. m. på bordet lagde, Utlåtande öfver gjorde
anmärkningar vid Utskottens den a3 sistlidne
April meddeldte Betänkande, angående väckte
frågor om ändring i hvad Författningarne
rörande Afrads- och KronotiondeSpannmålens
utgörande, forsslande eller lösande nu innehålla;
fann Ridderskapet och Adeln, att, enär
sistnämnde Betänkande redan blifvit den i3
sistlidne Maji af Ridderskapet och Adeln gilladt,
Utskottens ifrågavarande Utlåtande borde
läggas till Ilandlingarne. Ut supra.
S. D. Yid förnyad föredragning af Statssamt
Allmänna Besvärs- och EkonomieUtskottens
den io dennes afgifne, och den 16 i
samma månad på bordet lagde, tvenne Memorial,
i anledning af de hos Ridderskapet och
Adpln gjorde anmärkningar vid Utskottens
den 26 sistledne Mars och den i5 derpå följde
Maji meddeldte Utlåtanden:
1) Öfver Herr Munck af Rosenschölds, Eberhard,
Anförande, angående vidtagande af
sådane medel, hvilka återföra välmåga inom
Landet.
Den 18 Junii e. m. 261
2) Angående väckt fråga om det vid. Höganäs
i Skåne befintliga StenkolsVerks öfvertagande
af Staten; fann Ridderskapet och Adeln
för godt, att, enär sistnämnde Utlåtanden
redan blifvit af de öfrige trenne Respective
RiksStånden gillade, äfven för sin del
dervid låta bero. Ut supra.
Utdrag af Protocollet hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln, vid
Urtima Riksdagen i Stockholm, eftermiddagen
den 18 Junii 1818.
S. D. Då nu å nyo föredrogs StatsUtskottets
den 10 dennes afgifne, samt den 16 i
samma månad förmiddagen på bordet lagde,
Utlåtande öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets
den 20 sistlidne Maj meddeldte Betänkande
angående RecognitionsSkogarne; beslöt
Ridderskapet och Adeln, att, med afslag
af berörde Utlåtande, gilla icke allenast de af
Herr Reutersköld, Axel, till RecognitionsSkogarnes
försäljning uppgifne grunder, med den
förändring, att alla de som inom den 4 Februarii
1817 sig hos vederbörande Collegier
anmält till Skatteköps erhållande, och inom
berörde tid fullgjort allt hvad Kongl. Författningen
den 4 Februarii 1811, i sådant ändamål,
stadgar, böra bibehållas vid rättigheten
till Skatteköp, ehuru köpebrefven ännu icke
blifvit för dem af vederbörande utfärdade;
utan ock den af Herr Reutersköld föreslagne
disposition utaf de medel, hvilka genom berörd
e försäljning inflyta. Ut supra.
262 -Den 18 Junit e. m.
S. D. Vid förnyad föredragning af Statsutskottets
den 10 dennes afgifne, samt den 16
i samma månad förmiddagen på bordet lagde,
tvänne Utlåtanden i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets den 20 sistlidne
Maj meddeldte Betänkanden:
1) Angående Krono-skogarnes användande
j och
2) Angående en förbättrad hushållning
med Ekeskogarne; fann Riddei-skapet och Adeln,
att, enär sistnämnde Betänkanden redan
blifvit den 29 sistlidne Maji af Ridderskapet
och Adeln gillade, Utskottens ifrågavarande
Utlåtanden borde läggas till handlingarne. Ut
supra.
S. D. Föredrogos å nyo oeh gillades följande
från nedannämnde Utskott inkomne, samt den
16 dennes på bordet lagde, Betänkanden:
Från BancoUtskottet:
(éf den i5 dennes:
1) I anledning af StalsUtskottets förslag,
rörande förskott från Banken till inlösen af
KrigsCommitte'ens in visningar.
2) Angående jemnkning af RiksStåndens
beslut, i fråga om regleringen, rörande de
från Banken utgående Odlingslån.
Den 18 Junit e. m.
263
Från Stats-j Banco- och LagUtskotten:
sif den 10 dennes, öfver väckt förslag om
utfärdande af ett allmänt så kalladt Moratorium
eller Jernbref.
Från Lagutskottet:
Af den 12 dennesj öfver väckt motion,
angående upprättande och allmänt kungörande
af ett formulair, huru skuldsedlar böra skrifvas,
för att sätta Lagen i tillfälle, alt betrygga
Långifvare derom, att ränta och capital
ovägerligen skola med Silfver, eller med gångbara
mynt-representativer efter cours, liquideras.
Från Lag- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomieUt skotten :
Af den 9 dennesj angående obehindrad
rättighet för Skattehemmansägare till svedjande
å deras skog, samt öfver väckt motion,
alt Krono- och JägeriBetjeningens tillsyn å
svedjande på Skattehemmans skog måtte upphöra.
Ut supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs StatsUtskottets
den 10 dennes afgifne, samt den 16 i
samma månad förmiddagen på bordet lagde,
Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets
den 12 sistlidne Maji meddeldte Betänkande,
i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
skrifvelse, rörande Öfverstelndclningens
;yid f. d. östgötha CavaUeriRegementc upplå
-
264 Den 18 Junii e. ra.
tande till Kongl. Majrts Nådiga disposition, för
att användas till lön åt någon Fältmarskalk,
eller General; fann Ridderskapet och Adeln
för godt, att, med afslag å Utskottets ofvannämnde
Utlåtande, bifalla hvad Kongl. Majrt
uti Dess högstberörde Nådiga skrifvelse föreslagit;
uti hvilket beslut de öfrige Respective
RiksStånden skulle vänligen inbjudas, att sig
med Ridderskapet och Adeln förena. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
den io dennes afgifne, samt den
16 i samma månad eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets den 12 sistlidne
Maji meddeldte Betänkande, angående medel
till Svenska Theaterns underhållande; biföll
Ridderskapet och Adeln SlatsUtskottets Utlåtande
med den förändring, att, i stället för
att den af Utskottet föreslagne afgift skulle
sträcka sig till resande, hvilka ankomma till
Hufvudstaden, och åstunda härstädes bevista
Spectaklerna, de å landet boende må äga alt,
om de sådant åstunda, vid Mantalsskrifningarne
anteckna sig till deltagande uti ifrågavarande
Spectakel-afgifts erläggande. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af BancoUtskottets
den i5 dennes afgifne, samt den
16 i samma månad på bordet lagde, Utlåtande
öfver den, i följd af Kongl. Majits Nådiga
proposition, till förnyad handläggning remitterade
fråga, om beviljande af ett lånpbiträde
Den 20 Junii.
265
från Banken till Götheborgs Stad, blef samina
Utlåtande, på grund af dervid gjorde anmärkningar,
tili BancoUtskottet återförvisadt.
Ut supra.
S. D. Föredrogs å nyo och gillades StatsUtskottets
den 24 sistlidne April afgifne, samt
den 2 derpå följde Maji på bordet lagde, Utlåtande,
angående medel till den föreslagne
inrättningen af en BergverksSkola. Ut supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
kl. tre qvart till 10 om aftonen.
lii fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Lördagen den 20 Junii.
Plenum kl. half till 10 förmiddagen.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
tillkännagaf, det Hans Excellence
266 Den 30 Junii.
erhållit den högst beklagliga underrättelse,
att Hennes Maj:t EnkeDrottningen på morgonen
i dag hastigt insjuknat af gikt, som stigit
upp i bröstet samt att, ehuru bad och åtskilige
Läkemedel blifvit använde, föga hopp
yore om Hennes Maj:ts återställande till hälsan,
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne Memorial
och Utlåtanden:
Från StatsUtskottet:
(Af den iy dennes:
1) Öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets
yttrande öfver Riksens Ständers Revisorers
anmärkningar vid StatsVerkets Räkenskaper
och Förvaltning åren 1812 till och med
i8i5.
2) I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets hemställan om Revision af de
under Kongl. KrigsCollegii disposition stående
Cassors Förvaltning och Räkenskaper.
3) I anledning af Deputerades af RiksStånden
Berättelse, rörande Revisionen af
Krigs-Räkenskaperne för 1810 och följande
åren.
Den 20 Junii. 267
Från BevillningsUt skottet:
1) Af den ij dennes, angående Riksdags»
arfvode åt ÖfverComraissarien D. Ek.
2) Af den ig dennes, angående Bränvinsbrännings-afgifternes
utgörande.
Från Särskilta Utskottet:
Aj den 17 dennes:
1) I anledning af gjorde anmärkningar
vid de af Utskottet förut uppgifne allmänna
grunder för en ny reglering af Rikets Embeten
och Tjenster.
2) Angående arfvode åt en Extra Cancellist,
som Utskottet antagit.
Upplästes ett från RiddarhusUtskottet inkommit,
så lydande:
Hörsamste Memorial!
Högloflige Ridderskapet och Adeln har
genom ProtocollsUtdrag af den 27 Maj innevarande
år, behagat till RiddarhusUtskottet
remittera den delen af ConstitutionsUtskottets
den 12 Maji afgifne Förslag i frågan om en
förbättrad NationalRepresentation, som angick
Ridderskapet och Adeln enskilt, jemte åtskil
-
268
Den 20 Junii.
lige Ledamöters yttrande deröfver, för alt i
sammanhang med det Utskottet förut lemnade
uppdrag, att afgifva Förslag till en förändrad
Redaction af RiddarhusOrdningen, inkomma
med project till ett förbättradt Representationssätt.
Utskottet, hvilket tagit detta för Ridderskapet
och Adeln vigtiga mål uti ett noggrannt
öfvervägande, har trott sig böra till
Högloflige Ridderskapets och Adelns upplystare
pröfning och bedömmande först framlägga
de allmänna grunder till ett förbättradt
Representationssätt inom Riddarhuset, hvilka
Utskottet anser för det närvarande uti verkställigheten
vara möjliga, innan Utskottet föreslår
de i följe deraf nödige förändringar af
sjelfva RiddarhusOrdningens Paragrapher.
Ehuru Utskottet fullkomligen gillar och
delar ConstitutionsUtskottets framställda princip,
att, genom val af hvarje Ätt inom Ståndet,
bevara Ridderskapets och Adelns ursprungliga
från börden hämtade rättighet, att
deltaga i NationalR.epresentationen, på samma
gång som antalet af Ridderskapets och Adelns
Representanter derigenom förminskades, hvilket
troligen ej blcfve utan inflytande till RiksdagsÄrendernes
skyndsammare behandling; anser
dock Utskottet verkställigheten af denna
princip vara förenad med så många svårigheter,
att Utskottet för sin del ej tilltror sig
böra för det närvarande tillstyrka antagandet
deraf.
Den 20 Junit.
269
Utskottet anser, attén sädan sammansättning
af Ridderskapet och Adeln genom val
så mycket heldre vid ett annat tillfälle kau
komma i fråga, då de öfrige RiksStånden bifallit
förändringar i sina organisationer, som
Ridderskapet och Adeln, i hvad dess sammansättning
rörer, ej lika med de öfrige RiksStånden
behöfver afvakta tvänne Riksdagar, innan
det fattade Beslutet blir till sin kraft och verkan
gällande, utan kan, jemlikt 12 §. Riksdagsordningen,
jemfört med 52 §. Riddarhusordningen
till Konungens Sanction vid hvarje
Riksdag frambära sine i detta hänseende fattade
beslut, för att, efter vunnen Nådig Sanction,
vid den derpå följande Riksdagen genast
blifva gällande.
Utskottet har deremot erkänt, att någon
förändring uti nu gällande Representationsgrunder
för Ridderskapet och Adeln borde
uppsökas, för att till någon del förekomma de
ofullkomligbeter man ofta och kanske med
skäl hör klandras.
Det som härvid först fäst Utskottets uppmärksamhet
är den förnämsta af NationalRepresentationens
rättigheter, nemligen den att
beskatta sig sjelf och Nationen.
För att utöfva rättigheten att beskatta andra,
har Utskottet ansett skyldigheten, att sjelf
skatta, vara en ovilkorlig, och på billighet
och rättvisa grundad fordran. Hvarföre Utskottet
trott sig böra, såsom princip framställa,
270
Den 20 Junii.
att ingen må deltaga i Representationen, som
ej äger en måttlig inkomst, vare sig af Egendom,
Capitaler, Löner eller Pensioner.
Dernäst i ordningen har rättigheten, att
genom Fullmägtig utöfva Representationsrätten
varit föremål för Utskottets uppmärksamhet.
Utskottet har erkänt, att om en alltför
vidsträckt utöfning deraf på den ena sidan
medförde mångå olägenheter, genom den betydliga
förökning af Ridderskapets och Adelns
Representerande Ledamöter, som deraf blifvit
en följd, så skulle ett absolut förbjudande af
Fullmagters utgifvande på den andra sidan
medföra många och betydliga olägenheter;
hvarföre Utskottet trott sig böra föreslå en
medelväg genom stadgandet, att ingen annan
än Hufvudman sjelf, då han kommit till myndiga
år, må äga rättighet till annan Riddersman
öfverlåta sin Representationsrättighet.
Såsom ytterligare medel till vinnande af
det åsyftade ändamålet, förminskande af Ridderskapets
och Adelns Representanter, har
Utskottet ansett, att, utom Hufvudman sjelf,
hvilken torde böra bibehålla sin rättighet alt
representera vid fylda 25 år, borde hvarken
Ättemän eller Fullmägtig äga rättighet intaga
Säte å Riddarhuset, förr än han fyllt 3o år.
Derjemte har Utskottet ansett, alt något
närmare stadgande borde vidtagas, för alt till
-
Den 20 Junii.
271
förbinda de lill Riksdagen ankomne Representanter,
att derstädes qvarblifva till Riksdagens
slut, och ej såsom nu vanligen sker; efter behag
resa och återkomma; hvarigenom en betydelig
svårighet uti RiksdagsÄrendernes behandling
blir en ovilkorlig följd, då de personer,
som sjelfve väckt frågorne, och kanske
äfven till en del handlagt deras beredning i
Utskotten, resa bort, innan afgörandet förekommer.
I sammanhang med grunderne för Ridderskapets
och Adelns inre organisation, har
Utskottet äfven trott sig böra framställa den
vid förra Riksdagen praeliminairt gillade, och
till Utskottets handläggning vid denna Riksdag
remitterade fråga om Bänkmännens afskaffande.
Utskottet, hvilket för sin del anser, att,
om Ridderskapet och Adeln gillar de af Utskottet
nu framställde grunder, och således,
med betydlig minskning i antalet af Ridderskapets
och Adelns Representanter, likväl hufvudsakligen
bibehåller de hittills gällande Representationsgrunderne,
så skulle valet af a5
Electorer och i3 Suppleanter verkställt directe
af Ståndet nti början af en Riksdag, alltid
medföra betydliga olägenheter och svårigheter,
då deremot Bänkmännen äro en efter Utskottets
tanka lämpelig åtgärd, helst deras val
mindre än något annat är underkastadt inflytelse,
och tyckes böra kunna uttrycka Ridderskapets
och Adelns gemensamma tanka, då
272
Den 20 Junii
5o personer utses å liela Riddarhuset, för att
sedan sammanträda och välja Electorer, hvaremot
man ej lärer kunna bestrida, att Electorsvalet,
verkställt directe af Ridderskapet och
Adeln, lemmar öppet tillfälle för dem som vill
göra sig besväret författa listorne, att snarare,
än genom Bänkmännerne, verka på Electorsvalet.
Utskottet har det oaktadt ansett sig, i
sammanhang med den nya Redaction af RiddarbusOrdningen,
som Utskottet, sin pligt likmätigt,
redan utarbetat, och i ett särskilt Betänkande
har äran till Ridderskapets och Adelns
pröfning vördsamt framlägga, höra iakttaga
Ridderskapets och Adelns beslut vid sista
Riksdag, rörande bänkmännens afskalfande,
men får icke dess mindre tillkännagifva, att,
då Utskottet för sin del ej kan instämma i de
åsigter, som tala för upphäfvandet af Bänkmansvalet,
har Utskottet ansett sig det oaktadt
äga rättighet, vid framläggandet af Grunderne
för Ridderskapets och Adelns Representation,
å nyo föreslå återupplifvandet af ifrågavarande
Bänkman.
Sedan Utskottet sålunda hufvudsakligen
framställt sina tankar i detta för Ridderskapet
och Adeln vigtiga ämne, får Utskottet till
Ridderskapets och Adelns bifall vördsamt framställa:
i)
Att ingen Adelsman må äga rättighet
intaga
Den 20 Junit.
273
intaga Säte oell Stämma på Riddarhuset, hvarken
för sig sjelf eller annan Ätt, ej heller
Fullmägtig förordna, som ej har en inkomst
af 3io Riksdaler Banco, antingen af Egendom,
Capitaler, Löner eller Pensioner.
Såsom verification för uppgifter i dessa
afseenden föreslås, att det senast förflutne
årets Debetsedlar må tjena till grund, ehvad
det rörel’ Egendom, Lön eller Pension, samt
att de Capitalister, sora hvarken hafva fast
Egendom, eller Lön, eller Pension, eller ej
tillfyllest deraf, för att få rättighet att Representera,
må åligga styrka genom Inteckningars,
Skuldsedlars eller andra Hypothekers uppvisande,
att de hafva ett Capital af 5,5oo
R:dr Banco, eller i proportion mindre, till
fyllnad i hvad som kan brista i Egendomens
afkastning, Löner eller Pensioner till det stadgade
beloppet.
2~) Att ingen annan må äga rättighet utgifva
Fullmagt, än Hufvudmannen sjelf för sin
nummer sedan han fyllt 21 år, och i Sverige
är boende och Skattskrifves
3) Att Hufvudmän må intaga Säte och
Stämma på Riddarhuset, sedan de fyllt 25 år,
men Ättemän och Fullmägtige ej förr än de
fyllt 3o år.
4) Att de Hufvudmän, Ättemän eller
Fullmägtige, som erhållit Inträdespolletter på
Ridd. 0. Ad. Trot. Y1I D. II Afd. 18.
274
Den 30 Junii.
Riddarhuset, böra under liela Riksdagen der»
stiides förblifva, med de undantag i nästa
punkt stadgas, samt att, i fall någon Ledamot
med anledning af laga förfall aflägsnar sig från
Riksdagen, må lian ej utgifva Fulimagt till
annan person, om lian är Hufvudman, ej heller
någon annan Ättemän intaga dess plats å
Riddarhuset; att ingen må utan anmälan hos
LandtMarskalken, och efter erhållit tillstånd,
eller i stöd af laga förfall kunna äga rättighet
aflägsna sig från Riksdagen öfver en månad,
under hvilken tid dess pollett inlemnas. Då
laga förfall eller högst angelägne värf blifvit
styrkte, må ej en månads permission kunna
vägras.
5) Reser någon annorlunda bort, eller
blir öfver permissionstiden, utan styrkt sjukdom,
eller annat lika lagligt hinder, förlorar
han Representationsrätten för den Riksdagen,
äfvensom för den näst derpå följande, hvilket
likväl, vid hvarje Riksdags slut, Ståndets pröfning
underställes.
6) Föreslås, att Bänkmännen må bibehållas;
hvilket allt Ridderskapets och Adelns
närmare och upplystare bepröfvande vördsamt
underställes. Stockholm den 20 Junii 1818.
På RiddarliusUtskottets vägnar
C. F. Posse.
C. W. Riben»
Lades på bordet.
Den 20 Junii.
275
Upplästes följande från RiddarliusUtskottet
inkomne:
Hörsamste Memorial!
Genom ProtocollsUldrag den 2 i denna
månad, liar Högloflige Ridderskapel och Adeln
till RiddarhusUtskottet återremitterat RiddarliusUtskottets
den 26 föregående Maji afgifne
project till förändrad Instruction för RiddarhusDirection
och derunder lydande Embetsoch
Tjenstemän, i anledning af de dervid
gjorde anmärkningar af Friherre Boije, Ludvig,
Herr Stråle, Nils Wilhelm, och Herr
Rothlieb, Carl Fredric.
Utskottet har i följd häraf målet till ny
pröfning förehaft, och dervid funnit åtskillige
af de vid Utskottets först afgifne förslag gjorde
anmärkningar af den vigt, att Utskottet
deraf funnit skäl att uppgöra den förändrade
Redaction, som Utskottet nu får äran till Högloflige
Ridderskapets och Adelns bepröfvande
vördsammeligen öfverlemna.
Hvad särskilt beträffar den af Hr Stråle
mot 3 Art. 18 §. gjorde anmärkning, huruvida
under Skuldebref, som skola förnyas, äfven
böra förstås de vid Wadstena Stift varande
Reverser för inskrifningspenningar, får Utskottet
upplysa, att Ridderskapet och Adeln redan,
genom bifall till Utskottets Utlåtande öfver
StiftDirections RiksdagsBerättelse gjorde hem
-
276
Den 20 Junii.
ställan, bestämt, huru med dessa skuldsedlar
bör förhållas.
Om den af Utskottet föreslagne Instruction
af Höglollige Riddersknpet och Adeln
gillas, så torde Ridderskapet och Adeln finna
skäl tillåta, att de deraf följande förändringar
i Bokföringar med nästa år taga sin början.
Vidkommande slutligen Herr Rotliliebs
anmärkning emot RiddarhusSecreterarens skiljande
från utöfning af Representations-rätten,
så har Utskottet af nämnde anmärkning icke
funnit skäl alt frångå sin i detta ämne yttrade
öfvertygelse. Stockholm d. ig Junii 1818,
På RiddarhusUtskottets vägnar
C. F. Posse.
C. W. Riben.
Project till Instruction
hvarefter RiddarhusDirection, jemlikt 5o §. i
RiddarhusOrdningen, emellan Riksdagarne har
sig att hädanefter rätta, och hvaruti äfven de
derunder anställde Embets- och Tjenstemäns
göromål och skyldigheter äro utstakade; stadfästad
af Ridderskapet och Adeln vid Riksdagen
i Stockholm den 1818.
Den 20 Junii.
277
I Artikeln.
Om Direclionens sammansättning och
åligganden.
1 §.
Riddarhus-Direction, hvilken ej allenast
bevakar Högloflige Ridderskapets och Adelns
rätt och enskilta fördelar, utan äfven efter
föreskrift verkställer Ridderskapets och Adelns
fattade beslut, väljes af Ridderskapet och Adeln
vid slutet af hvarje Riksmöte, enligt 5o
§. i RiddarhusOrdningen af den i3 Oct. 1810,
och består af Sju Ledamöter, hvilka uti sina
befattningar fortfara intill nästa Riksdag, då
det blifvande RiddarhusUtskottet, enligt 49 §•
i RiddarhusOrdningen, under påstående Riksdag
ej allenast öfvertager göromålen, utan ock
granskningen af förra Styrelsens åtgärder sedan
sist förflutne Riksdag.
2 §.
Till Ledamot i denna Direction må icke
väljas någon af de Embetsman, hvilka, enligt
4.1 §. Riksdagsordningen af den 10 Februari
181 o med de sedermera af Konungen och
Riksens Ständer antagne förändringar, icke äro
berättigade, att i Utskott väljas eller i val tili
Utskotts-Ledamöter deltaga.
Den Directeur, som enligt Matrikeln är
den äldste, förer ordet.
278
Den 20 Juni i.
3 §.
Äfvenledes väljes af Ridderskapet och
Adelil efter samma grunder vid hvarje Riksdag
Irenne Suppleanter, hvilka, i den ordning
de fleste rösterne erhållit, inträda uti Directionen,
antingen såsom ständige Ledamöter,
då något rum deruti blifvit alldeles ledigt,
eller såsom vicarierande i de fall härefter stadgas;
hafva alla dessa Suppleanter såsom ständige
Ledamöter i Directionen inträdt, må de
runi i Directionen, som än ytterligare kunna
blifva ledige, fyllas genom val, som inom
Directionen med slutna sedlar anställes.
4 §•
Genom val med slutna sedlar uppfyller
äfvenledes Directionen de ledigheter, som emellan
Riksdagar kunna yppa sig, bland Ridderskapets
och Adelns Fullmäktige i Riksens
Högloflige Ständers Bank och RiksgäldsContoir,
äfvensom bland Revisorerne af Ridderskapet
och Adeln öfver berörde Riksens Ständers
Verks samt StatsVerkets Förvaltning och Räkenskaper.
Detta senare val sker samfällt med
de öfrige Revisorerne, och sedan desse sin Revisions-förrättning
slutat, skrider RiddarhusDirectionen
samfällt med dem till val af Revisorer
till näst inträffande Revision, hvarvid
en tredjedel af de afgående Revisorer kunna
å ny o inväljas.
Vid alla dessa val, då tvänne få lika många
Den 20 Junii.
279
■oster, anställer Directionen genast elem emelian
lottning, och om den sålunda genom lottning-
utsedde befattningen sig afsäger, anställes
nytt val. Vid alla andra tillfällen sker omröstningen
inom Directionen öppet till Protocollet,
och, i händelse af paria vota, blifVer
Jen mening gällande, på hvilken den efter
Matrikeln äldste närvarande Ledamoten med
sin röst faller.
Ej må Ledamot af RiddarhusDirection derjemte
kunna vara Fullmäktig i Riksens Ständers
Bank, eller i deras RiksgäldsContoir, eller
Revisor öfver dessa Verks samt StatsVerkets
tillstånd, styrelse och förvaltning, utan att i
och med detsamma upphöra vara i RiddarhusDirection.
5 §.
Directeurerne kunna begagna sig af trenne
månaders tjenstledighet årligen, i den ordning
de anmälan derom göra inför Directionen,
dock ej flere än högst tvänne på en gång,
emedan fem Directeurer böra minst vara närvarande,
då beslut skall fattas eller något val
anställas. Anmäler Directeur laga förfall, att
vara längre än trenne månader frånvarande,
inträde för denna tid Suppleant uti hans ställe
i Directionen. Blifver någon Directeur öfver
denna tid frånvarande, utan att dessförinnan
hafva anmält laga förfall, anses dess plats vacant,
och ersättes genom en af Suppleanterna,
eller, om alla desse af Ridderskapet och Adeln
280
Den 20 Junii,
valde Suppleanter redan i Directionen ingått,
genom val af Directionen, enligt \ §. Skulle
åter så många Directeurer af laga förfall vara
hindrade, att sammankomsterne icke blifva
fulltalige till besluts fattande, inträde de i tour
varande Suppleanter, tills de frånvarande åter*»
kommit.
6 §.
Skulle den högst olyckliga händelse af
Konungahusets utgång inträffa, hvarom §4 §»
af den år 1809 fastställde och antagne RegeringsForm
och 10 §. af den 1810 fastställde
och antagne Riksdagsordning, handlar, ställe
Directionen sig till efterlefnad hvad ofvanbe-*
rörde Grundlagar stadga, rörande RiddarhusDirectionens
förhållande vid ett slikt till-»
fälle.
7 §•'
RiddarhusDirectionen öfvertager äfvenledes,
enligt Ridderskapets och Adelns beslut
år 1810, Styrelsen och Förvaltningen af Wadstena
Ådeliga JungfruStifts Ärender, enligt
de för denna Inrättning särskilt utfärdade föreskrifter,
samt hvad framdeles uti denna In»
Struetion derom stadgas,
8$.
Af de sju Directeurerne komma sex att
åtnjuta de vanliga honorarierne. För den lid
Den 20 Junit.
281
som Suppleant inträder i Directeursbefattning,
åtnjuter han dess honorarium.
9 §•
Hvarje Directeur vakar hufvudsakligen
deröfver, att Riddarhusets och öfrige Cassors,
samt dertill hörande TestamentsFonders angelägenheter
förvaltas, i enlighet med denna Instruction,
och det af Kongl. Majit i Nåder
fastställde UtlåningsReglementes föreskrift, samt
att i allmänhet hvar och en af Riddarhusets
Betjening fullgör sina åligganden, enligt denna
Instruction.
Hvarje Directeur skall yttra sig öfver alla
de mål, som till öfverläggning förekomma,
samt anmäla allt hvad han finner höra fästa
Directionens uppmärksamhet, i afseende å Stiftelsernas
angelägenheter; hans skyldighet är
ock alt, då Direction vid något tillfälle skulle
lemna honom ett särskilt uppdrag, detsamma
antaga och efter hästa vett utföra,
10 §.
Vid Introductioners beviljande, iakttager
Directionen hvad Kongl. Förordningen af den
8 Maji 1775, jemförd med Kongl. Brefvet af
den 11 Februari 1800, stadgar, så att de personer,
som till Grefvelig eller Friherrlig värdighet
blifva npphöjde, samt med Adelskap
benådade, böra inom tvänne år efter utnämnandet
hafva sig till Inlroduction anmält, vid
232
Den 20 Junii.
förlust af all vidare rätt dertill, så framt ej
Kongl. Maj:t genom särskild Nådig Resolution
täckes den försutne tiden återställa.
Då en slik Introduction begäres, bör in
Originali uppvisas Konungens Nådiga Diplome,
och åligger Directionen noga tillse, att icke
allenast vederbörliga qvittencer öfver de i
Författningarne påbudne Introductions-afgifter,
utan ock Sköldebrefs-afskrift, Yapenplåt, samt
fullständigt upprättad Biographisk Genealogie
öfver alla de till Ätten börande personer, till
Directionen varda ingifne, innan Introductionslistan
utfärdas.
Efter skedd Riksdagskallelse och under
påstående Riksdag må det undantag härifrån
äga rum, att Introduction kan beviljas, så
snart de påbudne afgifter genom behörige
qvittencer styrkes vara erlagde, samt vederbörande
StatsSecreterares bevis deröfver företes,
att namn och vapen äro fastställde, samt
Diplomet under renskrifning; dock bör Introduetionens
kungörande i Tidningarne ej ske,
förr än alla ofvanskrifne prasstanda äro fullgjorde.
11 §•
Af Directions Ledamöter utses genom
frivilligt val eller lottning inom Direction
t vänne, hvaraf den ena skall hafva specielt
inseende och ansvar öfver Räkenskaperne och
allt hvad som hörer till KamererareContoiret
Den 20 Junii.
283
med der befintlige äldre och senare handlingar,
allt det oeconomiska, så ock de till Riddarhusets
Tomt hörande Byggnader, äfven tillsyn
i HyresContracternes uppfyllande; hvarjemte
han förvarar den ena och Kamereraren
den andra af nycklarne till de med tvänne lås
försedde jernbeslagne kistorne, hvari Lånehandlingarne,
efter derå ordentligen upprättade
förteckningar, äro förvarade, tillika med
allt annat, som hörer till säkerhet och rättelse
för Redogörelseverket och dess särskilta
fonder. Den andra DirectionsLedamoten åligger,
att med biträde af RiddarhusSecreteraren
och Cancellisterne hålla noggrann tillsyn öfver
RiddarhusArchivet, samt de Genealogiska
Tabellerne, hvaruti, uppå dess ansvar, genast
bör införas alla de underrättelser, så fort de
ankomma, hvilka enligt utfärdadt Påbud från
vissa Äuctoriteter äro att årligen inför vänta;
så ock hvad genom Allmänna Tidningar i sådan
väg kungöres,
12 §.
Sedan Riksdagskallelsen blifvit i Hufvudstadens
Kyrkor kungjord, låter Direction i Tidningarne
efter vanligheten kungöra och erinra,
huru Fullmagterne till den blifvande Riksdagen
böra, enligt §. i RiddarhusOrdningen,
inrättas, samt hvad eljest bör iakttagas, om
inträde å Riddarhuset skall vinnas, samt i öfrigt
besörja, att i den uppropslista, som upprättas,
varder antecknadt allt, hvad sorn lian
föranleda till hinder för en Ätt, att få utöfva
284
Den 20 Junii.
sin representationsrätt, äfvensom särskildt sammandrag
upprättadt och bilagdt öfver de vid
Riddarhuset samlade underrättelser, som kunna
förhindra särskilta personer, att intaga säte
och stämma.
«3 §.
Directionen får ej i någor måtto emellan
Riksdagarne förhöja eller förbättra de, enligt
fastställd Stat för Riddarhusets Embets- och
Tjenstemän anslagne löner, arfvoden och husliyror,
ej heller någon ny syssla med eller
utan lön tillöka, emedan sådant af Högloflige
Ridderskapets och Adelns eget förordnande
beror.
*4 §•
Om RiddarliusSecreterare-sysslan emellan
Riksdagarne blifver ledig, må Direction derom
i Allmänna tidningarne kungöra till Sökandes
underrättelse, och sedan ibland dem genom
omröstning till Protocollet, utvälja den Direction
anser vara skickligast, samt honom genom
Constitutorial i sysslan insätta till nästinfallande
Riksdag, då valet underställes Ridderskapets
och Adelns gillande. Den som till Secreterare
antages, må äga tillstånd äfven innehafva sådan
publik tjenst inom Stockholm, som icke
bland förtroende-sysslor räknas, emot förbindelse,
att vid hvarje Riksdags början inför RiddarhusDirection
visa, att han erhållit behörig
permission, för hela den förestående Riksdagen,
ifrån den publike tjenstebefattning han
Den 20 Junii.
285
innehafver; uraktlåter lian det, äge Direction
att affordra honom hans afskeds-ansökning, och
derefter förklara sysslan ledig, samt i öfrigt
förfara efter ofvananförde föreskrift.
De öfrige Riddarhusets Tjenstemän äger
Direction att efter godtfinnande antaga, och
genom Fullmagt eller ProtocollsUtdrag i sysslorna
stadfästa, hvarvid endast iakttages, att så
väl RiddarhusSecreteraren, sorn alla öfrige Ordinarie
och Extraordinarie Tjenstemän höra
vara af Adelig hörd, samt att RiddarhusKamereraren
hör prrestera antaglig horgen för
Upphörclen, hvarjemte de höra förete sådane
Academiska vittnesbörd, som fordras till inträde
i Rikets HofRätter och Collegier.
i5 §.
Om någon af Tjenstemännen inom Riddarhuset,
efter en Tjenstetid af 20 å 3o år,
ifrån sysslan begär afsked, eller med döden
afgår, och, i händelse han varit gift, efterlemnar
Enka eller Barn uti mindre tillräcklige
vilkor, samt den afskedstagande eller efterlefvande
hos Directionen söker någon årlig pension,
äger Directionen rättighet, tili följe af
Ridderskapets och Adelns beslut af den 23
Jan. 1779, att, i likhet med hvad för afskedstagande
Embetsman på Kronans Stat bestås,
samt, med afseende på förekommande omständigheter,
sådane pensioner bevilja, som till
en tredjedel eller hälften svara mot det belopp
den afgåendes lön på Riddarhusets Stat ut
-
236
Den 20 Junii.
gjort; dock likväl med iakttagande deraf, att
ej större antal än två sådane pensionairer måge
under en och samma tid antagas, på det
Cassan härigenom ej måtte ådragas alltför
känbara utgifter.
16 §.
Ej må någon Ledamot af RiddarhusDirection,
eller någon af Riddarhusets Tjenstemän
och Betjening lån af RiddarhusCassan, eller
dertill hörande Fonder erhålla, eller i egenskap
af Ombud eller Fullmägtig dervid biträda
andra; ej eller å Låntagares vägnar penningar
emottaga och qvittera. Dem dock
obetagit, att meddela underrättelser om de
vilkor, som för låns erhållande, enligt UtlåningsRegleméntet,
fordras.
II Artikeln.
Directions Arbetsordning.
i §.
Direction sammanträder, så ofta Ordföranden,
i anledning af förefallande göromål, det
bestämmer. Dessutom bör en eller tvenne
gånger i veckan efter Posternes ankomst åtminstone
en eller tvenne Directeurer sig infinna,
hvarom Ledamöterne sig emellan öfverenskomma,
för att, i närvaro af Secreterare»
och Kamereraren öppna ankommande Bref,
inkomne mål, som fordra skyndsam åtgärd,
t
Den ao Junii.
287
till Utlåtande utställa, samt till Kamererare!!
aflemna, för att i Banken låta insätta de medel
som insändas.
2 §.
Vid alla sammanträden fö'res ordentligt
Protocoll öfver de ämnen, som i Directionen
förehafvas. Protocollet justeras vid nästa sammanträde.
Utgående Expeditioner böra vara
i enlighet med Protocollet, och kunna särskilt
justeras, om skyndsamheten det fordrar. Dessa
Protocoller registreras och inbindas sedan för
året.
Vid Utlåtandens afgifvande, så väl till
Kongl. Maj:t som Ridderskapet och Adeln, äger
den eller de Ledamöter, som ej förenat sig
med pluralitetens mening, att låta sin särskilda
tanka åtfölja, om han det åstundar, och
nämnes derom i sjelfva Utlåtandet.
Ett särskilt Diarium eller Dagbok hör finnas
öfver alla mål, sorn inkomma, och till
Expedition befordras, samt af RiddarhusSecreteraren
deruti införas, sedan ankomstdagen,
samt Actens Ordningsnummer, blifvit å densamma
åtecknad.
Sedan målen äro af RiddarhusSecreteraren
emottagne att i Diarium införas, bör han dem
i nästa sammankomst ovilkorligen föredraga,
då de efter sin särskilda beskaffenhet remitteras
till vederbörandes åtgärd, för att afgifva
288
jDen 20 Junti.
dess Utlåtande till framdeles föredragande, \
fall sådant icke genast kunnat verkställas, enligt
i §. 3 mom.
Till alla Räkningar och Böcker, som skola
föras, äfvensom för Capitations-redogörelserne,
samt Consistoriernes, Regementernes och Domstolarnes
uppgifter, meddelar Directionen de
för ändamålet lämpeligaste formulairer.
3 $.
Vid början af hvarje år, låter Directionen,
genom vederbörande RiddarhusCantzlie, eller
Contor, upprätta förteckningar in dubblo, dels
öfver de till Genealogiska samlingarne hörande
underrättelser, sorn, till följe af Kongl.
Maj:ts Nådiga förordnande den 3r Aug. 1762,
Directionen årligen har att införvänta från
Herrar Landshöfdingar, RegementsChefs, och
Consistoriel', dels öfver de Autoriteter, hvarifrån
Capitationsafgifter och medel till Direction
böra ingå, och dels öfver de räntor, som
på bestämda tider skola för utlånte Capital
inflyta; kommandes det ena exemplaret af
dessa förteckningar, att alltid qvarligga på Directions
Sessionsbord, så att derå må kunna
göras anteckningar, i den mån handlingar och
medel inkomma, och det andra förvaras hos
Secreteraren och Kamererarén, som hvar och
en för sin detaille inom årets slut hos Direction
anmäler hvad härutinnan kan vara underlåtit,
på det Direction må vara i tillfälle
utfärda påminnelse om fullgörandet.
Den 30 Junii
289
4 §•
När större eller mindre reparationer å
Riddarhuset och dess område skola oumgängeligen
företagas, låter Direction genom erfarne
Byggmästare och Handtverkare upprätta
behörige kostnadsförslag som vid Directions
sammanträde granskas; men skulle särdeles
betydliga reparationer å Riddarhuset vara nödige,
bör arbetet i Tidningarne kungöras, och
på Auction vid utsatt tid utbjudas mot borgen
för fullgörandet af den, som stannar för
minsta budet, varandes Direction skyldig, att
undvika alla extra utgifter, som icke äro till
Riddarhusets nödtorft oumgänglige, och ej heller
ingå i kostnader vid allmänna fröjdebetygelser
i Hufvudstaden , efter Riddarhuset är
sedan dess uppförande ansett som en locus publicus,
och på sådan grund fritagit ifrån utgifter
af denna egenskap. Likväl äger Direction
att härvid göra undantag, vid de tillfällen,
då till firande af märkvärdiga händelser, andra
publica Hus och Byggnader i Staden eclaireras,
med fästadt noga afseende på all möjlig
besparing i kostnaden.
Hvarken RiddarhusSalen eller något inom
Riddarhuset varande rum upplåtes hädanefter,
till begagnande af något Sällskap eller Comitée,
utom för FrimurareBarnhuset, som genom
dess Direction erhållit Ridderskapets och Adelns
tillåtelse, att årligen å Långfredagarna
i RiddarhusSalen låta uppföra Concert, emot
Ridd. o. Ad. Fröt. VII B. II Afd. 19.
290
Den 20 Junti.
vilkor att ersätta allt, livacl sora derigenom
kail komma att förfaras. Likväl må det ankomma
på Directions pröfning, att vid något
särskildt tillfälle göra undantag från detta allmänna
stadgande.
5 §.
Då contante penningar till Direction insändas
med Reversal in dupplo och sedelförteckning,
hör å det qvarblifva lide Reversalet
ankomstdagen, jemte målets Ordningsnummer,
antecknas. Den som insändt medlen, bör i
svar undfå från Directionen qvitto derföre å
ena Reversalet, underskrifvet af 2:ne Directeurer
med Kamererarens contrasignation.
En särskilt medelanteckningsbok bör finnas,
hvaruti en af Directeurerne å ena sidan
införer alla de medel, som till Directionen
inkommit, — och till Kamereraren aflemnar
för att i Banken insättas, och å den andra
inskrifves Banco-attestens datum och nummer
— hvarefter Attesten till Kamereraren återlemnas.
De medel, som till Kamereraren directe inflyta,
dels för upplupne räntor, hvilka egentligen,
på sätt uti 9 §. i LåneReglementet föreskrifves,
böra af Låntagarne sjelfve insättas
i Banken; dels för andra uppbörder, ager Kamereraren
att derstädes genast insätta för den
räkning Cassan der låter föra, samt Banco-attesten
inför Direction uppvisa. —• Tryckta och
Den 20 Junii.
5291
numererade, samt med Riddarhusets sigill försedde,
qvittencer för sålunda influtne medel,
eller aflemnade Banco-altester äger Kamererareit
till vederbörande aflemna. Dessa qvittencer,
hvilka numereras i en nummerföljd
för hela året, emottagas af Kamereraren 25
stycken i sänder inför Directionen , sedan de
derstädes blifvit numererade.
Vid den första Session i hvarje månad,
ager Kamereraren redovisa de emottagne och
Otgifne qvittencerne uti en särskild dertill inrättad
hok, hvaruti den äldste närvarande Ledamoten
påtecknar o uppvist N:o —• datum.
6 §.
Så snart Kamereraren emottagit penningar,
och dem i Banken insatt, införas de i den
räkning med VeXelBanken, sorn af honom fores,
efter meddelat fortnulair, pä det sätt, att
RiddarhusGaSsan bibehåller sin särskildta räkning
under namn af Riddarhusets räkning
Nio 1.
Adeliga CadettScholseFondert, Wennerstjernska
Fonden, samt alla öfriga TestamentsFonder,
å en Banco-Räkning under namn af
Riddarhusets TestamentsFonder N:o 2, samt
Capitationsräkningen under namn af Riddarhusets
Räkning N:o 3. Hvarjemte en särskildt
räkning föres i Banken gemensamt för Wadstena
Adeliga JungfruStiftsCassa och derunder
lydande Fonder, utom Grefliga Schefferska
292
Den ao Junit
sliftningen, som liksom hittills bibehåller sin
egen särskilta Banco-räkning.
Kamereraren förer likväl en med särskilda
columner inrättad räkning för de olika
Fonderne, och derunder hörande Verk och
personer, med hvilka räkning anses nödig,
Å alla utbetalningar, som skola ske, ehvad
de grunda sig å de fastställde Staterne, eller
beviljade räkningar, bör Kamereraren först
uppsätta anordning, som af Directionen underskrifven
stannar jemte de qvilterade räkningarne
till verification vid hufvudboken.
Dessa anordningar få ej upprättas på andra
än de i Stat och enligt Contracter utgående
poster, så vida ej räkningarne, som skola
betalas, äro från Direetionens Protocoll påtecknade,
att Directionen desamma godkänt
till betalning, och till huru stort belopp.
Således skola först alla räkningar uppvisas
för Directionen, och böra vara påskrifne
af någon Directeur, att arbetet eller betingandet
är fullgodt, eller fullgjort, samt nödvändigt,
och sluteligen, i händelse upphandlingar
äro i fråga, och Jefvereringen af vederbörande
bestyrkt, hvarefter den tillkomne persedeln
bör inför Direction uti Inventarium uppföras.
Sedan dessa anordningar blifvit utfärdade,
ske utbetalninga i ne genom Assignationer på
Banken, hvilka af Kamereraren upprättas,
och af minst tvänne Directeurer undertecknas,
Den 30 Junii.
293
sami förses niet! RiddarhusSecreterarens och
RiddarhusKamererarens contrasignation.
Dessa Åssignationer numereras och antecknas
i en dertill inrättad Utgiftsmedelbok,
samt af Kamereraren afföras i dess Växel-Baneoräkning,
under den d,ag de emot behörigt
qvitto uttagas.
Till förekommande af allt för vidlyftig
assignering pä Banken, må det vara Direction
öppet, att till Kamererarens Cassa, om det
så nödigt pröfvas, assignera a å 3oo R:dr till
Bestridande af de mindre och dagligen förefallande
smärre anordningar ne.
Dessa medel redovisas af Kamereraren
vid första Sessionen i hvarje månad, äfvensom
det åligger Kamereraren, att vid samma tillfälle
uppgifva, hvilka af de till honom utlemliade
Åssignationer kunna vara outtagne, och
hos honom qvarligga.
7 §•
Inkommande Redogörelser öfverlemnas till
Kamererarens handläggning efter de föreskrifter,
som Direction vid hvarje fall pröfvar nödige,
samt sedan de uti Protocollet blifvit intagne
och Direction föredragne.
8 §.
Utlåtanden å Låne-ansökningar böra inom
åtta dagar till föredragning inför Direction
m
Den 20 Junii.
vara till Secreteraren återlemnade; och finner
Direction då, att så väl behörig säkerhet en*
ligt LåneReglementet är ställd, sorn ock att
det sökte länet ej öfverstiger hvad på panten
utlånas får, samt att tillgång för länets utåssignerande
då är, eller snart kan blifva, så
skall det lån, sorn beviljas, i förra fallet genast
anordnas, och i det sednare lemnäs Sökanden,
i mon af Cassans tillgångar, hvarom
allt han erhåller ProtocollsUtdrag, enligt hvad
1 LåneReglementet stadgas,
Enär tillgången medgifver, att medel kunna
mot stadgad ränta utlånas från de under
Pirectionens inseende ställde Cassör och Fonder,
bör Directionen iakttaga, att det sker i
den ordning, och efter den föreskrift, som
stadgadt är i det utfärdade LåneReglementet;
ankommandes på Kamererarens ansvar med dess
borgen, om nödige uppgifter försummas, och
på Fiscalens ansvar, om den lagliga åtgärd
titeblifver, honom tillhörer att utföra,
9 §•
Alla Skuldsedlar å hvarje Cassa eller TestamentsFond,
skola numereras efter sin ålder.
Äro Cassorne i behof af sina penningar, bör
af de lån, som anses lika säkra, och för hvilka
räntorne blifvit lika ordentligt inbetalte,
det äldsta efter nummer, till en del, eller helt
och hållet först infordras, efter iakttagen förbehållen
uppsägningstid.
Den 20 Junii.
295
IO §.
De yttranden och utlåtanden, hvilka af
Tjenstemännen, dels enligt pligt, dels i följd
af anfordran inför Directionen afgifvas, skola
i Protocollet intagas, om de äro mundtlige, eller
åberopade bifogas, om de äro skriftlige.
i i §*
Directionen föranstaltar, det Riddarhus-'
Cantzliet alla Söcknedagar i veckan, samt KainererareContoi’et
2:ne å 3:ne dagar i veckan
finnas öppne och tillgänglige på viss utsatt
och anslagen tid, för att emottaga reqvisitioner
om de underrättelser samt upplysningar,
som sökes och åstundas, för att med Directionens
bifall och tillåtelse meddelas,
12 §.
Direction åligger, sedan Riksdagskallelse
är kungjord, ifrån HofRätterne införskaffa vederbörligen
styrkte förteckningar på dem af
Ridderskapets och Adelns medlemmar, hvilka
sedan sista Riksdag blifvit ställda under förmynderskap,
eller gjort Concurs, och ej ifrån
Creditorers kraf ännu blifvit frikände, eller
underrättelse, att någon sådan icke finnes, derest
den ej förut till Directionen ingått.
,3 §.
Pensioner, Stipendier m. m. böra, på det
sätt Testamenten och särskilta Författningar,
som för en del stiftningar kunna ligga till
296
Den 20 Junii.
grund, efter ordalydelsen utdelas; samt böra
ansökningarne derom af Directionen noga granskas,
att de enligt föreskrift äro med nödiga
betyg och allegater försedde.
i4 §•
Sedan Kamereraren uti Maji månad aflemnat
calcul för den Pensions utdelning, som
från StiftsCassan kommer att äga rum i Nov,
månad, bestämmer Directionen antalet af Pensionairer
för löpande året; vid samma tillfälle
aflemnar Kamereraren uppgift på alla de Pensionairer,
som då ännu ej anmält sig till erhållande
af pension för det förflutna året, då
Directionen äger, att genom annonce i Tidningarne
förelägga de uteblifne, att inom den
i Maji det påföljande året sig anmäla till utbekommande
af pension, vid förlust af all vidare
rättighet dertill.
Uti början af December månad aflemnar
Kamereraren förteckning på alla de Pensionairer
af StiftsCassan, som insändt behörigt
Prestebetyg, alt de lefva ogifte, då Directionen
för deni anordnar Pensionsbeloppet, en dylik
förteckning och anordning inlemnas, och verkställes
uti slutet af December månad för dera,
som sedan första anordningen insändt Prestbetyger;
för alla andra anordnas Pensionsutdelningen,
i nion af inkomne Prestbetyg, endast
i sista qvartalsmånaden. Den i i hvarje qvartals
sista månad anordnas lönerne, Tjenstejnännens
pensioner m. m.
D en 20 Juni i.
297
,5 §.
Direction utser vid slutet af Februari månad
en Directeur, som äger att noggrannt revidera
de vid denna tid aflemnade liufvudböclierne,
samt huruvida:
1) Debitering och Creditering;
2) Verificering enligt Instruction;
3) Räntebetalning;
4) Inteckningsförnyelserne äro rigtige och
behörigen fullgjorde; hvarefter Cassorne af honom
och dem, sorn hafva Cassanycklarne, jemte
RiddarhusFiscalen, inventeras, då efter slutad
revision, skriftlig berättelse aflemnas öfver
förbållandet, jemte förslag till förbättringar
som kunna finnas nödige, alt antingen af
Direction genast antagas, eller i blifvande Riksdagsberättelsen
intagas.
Efter hvad Revisionens berättelse föranleder,
sker remiss till vederbörandes utlåtande,
och, sedan detsamma inkommit, besluter Direction,
huruvida decharge må meddelas, då
den reviderande Directeurn sådant i hufvudböckerne
påtecknar, med åberopande af nyssnämnde
berättelse.
16 §.
Direction låter årligen den 2 Maji, om ej
293
Den 20 Junii.
helgedag inträffar, öppna StiftsMatrikeln till
lottning och inskrifning, enligt särskilt derom
utkomne Författningar.
ll §•
De förändringar, tillägg och förbättringar
i denna Instruction, som under utöfvandet
skulle finnas nödige, höra af Direction i RiksdagsBerättelsen
intagas, för att innan slutet af
påstående Riksdag Blifva deruti iakttagne, och
ehuru Ridderskapet och Adeln, i följd af en
inhämtad längre erfarenhet, anser här gifne
föreskrifter i allo vara lämpelige, skall det
dock vara Direction, som äger Ridderskapets
och Adelns hela förtroende tillåtit, att vid
möjeligen sig företeende särdeles tillfällen, då
här antingen ingenting finnes föreskrifvit, eller
ock icke lemnäs nog tydelig anvisning, efter
bästa vett taga sitt beslut, hvilket dock
med alla motiver omständligen intages i Directionens
Protocoll.
III Artikeln.
Riddarhusets Tjenstemän samt deras
skyldigheter.
i §.
Tjenstemännen och Betjeningen äro: Riddarhus-Secreteraren,
Riddarhus-Kamereraren,
som äfven är Kamererare för StiftsÄrenderne,
RiddarhusFiscalen, som äfven är Ombudsman
Den 20 Junii.
299
för StiftsÄrenderne, Förste Cancellisten och
Andre Cancellisten,
RiddarhusSecreteraren.
2 §.
RiddarhusSecreteraren är, enligt *4 §• af
Instruction, förbunden densamma noggrannt
uppfylla. Han äger ej under Riksdagarne utöfva
sin Representationsrätt på Riddarhuset,
honom dock obetagit, att, vid förefallande tillfällen,
efter hos LandtMarskalken gjord anmälan,
afgifva de upplysningar han kan finna
nödige; åliggandes honom tillika, att, då upplysningar
af honom äskås, desamma aflemna,
sedan han först af LandtMarskalken blifvit uppropad.
3§.
RiddarhusSecreteraren bibehåller de rum
i Riddarhuset, som af ålder varit honom tillslagne,
och vid tillträdet honom genom syn
tillefvereras, samt, vid afflyttning, lika beskaffade
återlemnas.
4 §•
RiddarhusSecreteraren åligger, att, vid
Riksdagar föra Protocollet i Högloflige Ridderskapets
och Adelns Plena, och är så väl
för detta, som för sine öfrige göromål i tjenste»
under varande Riksdag Ridderskapet och
3oo
Den 20 Junii.
Adeln allena ansvarig. Honom tillkommer äfven
noga upptaga hvad han hörer under Sammankomsterna
talas förelöpa och beslutas, samt
att icke låta uti Protocollerne inflyta något,
som han icke sett, hört eller annorlunda än
han det fattat; ställande sig dervid till efterrättelse,
hvad 39 §. RiddarhusOrdningen vidare
stadgar.
RiddarhusSecreteraren är ej tillåtit, att för
någon visa ett ojusteradt Protocoll, eller muntligt
yttrande; likväl åligger honom äfven före
justeringen, att hemma hos sig för den Ledamot,
som det åstundar, uppläsa dess anförande,
och vare en Ledamot obetagit, att vid sättet,
huru dess tankar blifvit till Protocollet fattade,
meddela RiddarhusSecreteraren sina anmärkningar;
denne sistnämnde må dock ej derpå
göra något vidare afseende, än som kan stå
tillsammans med hvad i irsta Mom. stadgas.
Vill någon Ledamot skriftligen inlemna
hvad han muntligen anfört, kan det ej vägras;
men RiddarhusSecreteraren åligger, i sådant
fall, ett slikt anförande sjelfkrafd vid ProtocollsJusteringen
anmäla och uppläsa.
5 §.
RiddarhusSecreteraren kan ej vägra någon
Ledamot underrättelse ur PleniProtocollerne för
de förflutne Riksdagar, äfvensom ur justerade
Protocoller för den påstående, ej heller förneka
någon Ledamot att taga afskrift deraf.
