# ID: svediakorp-gov271
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1817--1818
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 17,780
# sentences: 499
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den Ij Sunil e. m.
601
dertill, att några flera Skepp blefvo sållde, om
Utlänningen satte så mycket värde pä en dylik
förmon; men en sådan uppmuntran vore
Skepps-byggerierne gifven pä våra öfriga
Handlandes bekostnad och blefve i längden
äfven för Skepps byggerierne en förlust; ty
Utländske köpare betalte ej fartygen i nion,
som vår handel förföl 1 e och om Utlänningen
genom en sådan frihet funne sig uppmuntrad
att fortsätta dessa speculationer, visade sådant
tydeligen, att de voro så fördelaktige, att våra
köpmän skulle derigenom undertryckas. Fun»
ne åter Utlänningen saken ej af den vigt, att
han derföre köpte många fartyg, vöre försöket
utan ändamål och blott tjenande att ge anledning
till missbruk, osäkerhet och underslef.
Om den ifrågavarande helfriheten skall beviljas
de i Sverige byggda fartyg, som åt Utlänningar
blifvit försållde, vill jag, för min del, tillstyrka
antagandet af det af en Ledamot framställte
förslag, att helfriheten endast må komma
dessa fartygsägare tillgodo vid exporten af
Svenska varor, men ej vid importen af Utländska,
och att denna förmon måtte inskränkas
till en tid af 2;ne år.
Utskottet har väl till Kongl. Maj.-t öfverlemnat
att närmare bestämma grunderne för
beräkningen af försäljnings värdet j men då
uppgifterne skola erhållas genom Mäklare
och köpmän, fruktar jag alltid det blir osäkert
och ger anledning till tvistighster och
chicaner.
602
Den xr Junii e, m.
Oaktadt jag erkänner Utskottets välmening,
oaktadt jag instämmer i principen, att
exporten bör uppmuntras och importen belastas,
kan jag likväl ej med Utskottet instämma
i tillämpningen, utan tror, att, vid öfvergåogen
till ett nytt systeme, i ett ögonblick,
då Staten behöfver sina inkomster, hada en
gradation i afgifternes nedsättning bordt iakttagas,
och man hade med mera varsamhet bort
tillvägagå, för att icke medföra en emot ändamålet
motsatt verkan.
Friherre Cederftrom, Jacob: Denna frå
ga
torde, i afseende på sitt inflytande uppå
Nationens välstånd, vara en ibland de vigtigaste
vid detta Riksmöte.
Otvifvelaktig! skall, om hvarje Svensk man
blir berättigad att afsätta hvad han kan producera
till den som betalar bäst, ett allmänt
välstånd derigenom beredas. Man har länge
klagat öfver de svårigheter, hvilka trycka handeln,
ehuru ända hittills rättelse deri blifvit
motverkad af corporationers enskildti interessen
till förlust för Staten.
Hvad nu angår frågan om den minskning
i Tullinkomsten, som genom Tullafgifternes
nedsättande kan uppstå, svarar emot den fördel
landet deraf kan draga, samt om en sådan
minskning verkeligen deraf skall inträffa, så
tror jag det alldeles icke V3ra säkert, att någon
minskning i Tullinkomsten genom denna
nedsättning skall äga rum, men om så skulle
Den II Junii e. rn.
hända, anser jag tn ökad allmän välmåga höra
försätta Nationen i den ställning, alt ersättning
lätteligen kan gifvas genom förhöjning i någon
af de andra Bevillnings-artiklarne.
Det är allmänt kändt, att de norra Provincerns
för närvarande ej kunna hämta den
fördel af de omätliga skogar der finnas, som
de, i händelse de Författningar, hvilka hindra
afsättningen, blifva undanröjde, skulle kunna
draga; att träden ruttna i skogarne, och att
trädvaror, framförde till hamnar, i brist på afsättning,
äfven der ruttna.
Vi äga ej för närvarande några verkliga
köpmän i Sverige; våra handlande äro det
endast till namnet, och i sjelfva verket blott
commisionairer åt Utlänningen; deras upphandlingar
för egen räkning äro så obetydliga, att
de icke ens förtjena nämnas. Det är tydligt,
att en Tullafgift af 75 procent utaf varans värde,
skall starkt, motverka en liflig afsättning,
då varan är af natur, att i flere länder kunna
•rhålUs; vore förhållandet sådant, att Sverige
vöre det enda land, som kund* föryttra trädvaror,
och utländska Nationer nödvändigt behöfde
dem, då vöre det likgiltigt och tilläfventyrs
förmonligt, att till en viss grad bibehålla
höga Tullafgifter på dessa varor; men nu är
den genom erfarenheten besannade följden deraf,
att Utländska handlandes fartyg nödgas söka
andra orter, för att fylla sina behof af trädvaror,
såsom Ryska och Preusiska med flereDe
olika, och höga Tullafgifterna å varor,
Den ii Junii e. m.
utförde på Utländsk* skepp, emot då de föras
på Svenska, äro af ålder inrättade för att uppmuntra
Skeppsbyggeriet, och detta S'atsOeconomiska
misstag har Sverige delat med åtskilige
andra Nationer; numeri är det en erkänd
stnning, att den enda verkliga uppmuntran
för handel och näringar är en fullkomligt
fri concurrence emellan så väl utländske som
inländsk# köpare och säljare, och att alla inskränkningar
i denna handels- och näringsfrihet
motverkar industriens utveckling och
dymedelst samhällets välstånd. Om en Nation
vidtager Författningar, hvarigenom en direct
handel med Utlänningen försvåras och främm*nde
Nationer i denna del äfven vidtaga reciproqua
Författningar, så förlorade å bägge sidor,
men den Nation mäst som är ägare af det
Största qvantum rå-producter.
Det bandels-förhållande som uti Sverige,
sedan Product placatets återupplifvande, varit
följdt, har medfört den verkan, att massan af
Nationen, som är producerande, är fattig, att dess
productions förmåga blifvit inskränkt, och att
endast några få monopolister af köpmannaclassen
blifvit rika på Nationens gemensamma
bekostnad Om utländska magter vidtagit
handels-författningar, som hindra våra handlande
att på Svenska Skepp med fördel dit—
föra våra producter, böra väl vi derföre, under
namn af reciprocité, straffa oss sjelfva, medelst
inrättande af ett dylikt förhållande, hvarigenom
vi betaga oss möjligheten, att draga
den vinst af detta lands handlande,” sorn vi i
Den n Junit e. m,
6 05
ett motsatt förhållande kunnat vinna? Att
Tullförsnillning beredes då Tulltaxan förböjes
till den grad, att handlande, oaktadt den dermed
förenade risquen, deri kunna finna sin fördel,
kan icke bestridas* men om Tullafgifterne
icke äro för höga och alla slags varor så väl
å Utländska sorn Svenska Skepp få införas,
skall Tullförsnillning mera sällan inträffa och
lurendrägeri blifva ett okändt brott. Det har
blifvit yttradt, att våra köpmän skulle tillfogas
skada genom dea föreslagna nedsättningen af
den utgående Tullen å varor, utförda på utländska
skepp, men jag kan svårligen inse,
det allmänt nyttiga inrättningar kunna förorsaka
skada för enskilta, så framt man icke vill
sålunda benämna en Författning, som hindrar
en enskilt, att skada andra; i min tanka
bör det vara handels-societetens intresse,
att blifva sine Landsmäns commissionairer, för
afsättning af inhemska producter, och anskaffande
af de Utländska varor, som Landet be •
hofver.
Beträffande den föreslagna helfrihetens begagnande
en viss tid, för Svenska fartyg sorn
säljas; så är denna rättighet endast föreslagen
i afseende på Tullen för utgående varor, och
blir ett premium för Svenska Skepps-byggerierne.
Om man derföre ej kan neka, att Skeppsbyggeriet
är en näring, sorn i Sverige förtje—
tiar uppmuntran, 6å bör man icke draga i betänkande,
att vidtaga en utväg, som för den
-
6oS Den ii Junii e\ mi
samma aldrig ksn blifva skadlig. Jag tillstyrker,
pi alla dessa skäl, bifall å Utskottets Betänkande.
Herr von Torne, Michael, förenade sig
med Friherre Cederström, samt anhöll att få uppgifva
de grunder, hvilka stadgat hans öfvertygelse
i afseende å detta ämne; hvarefter Herr
von Törne uppläste följande:
Obestridlig synes mig den grundsatts, att
äganderätten bör-vara helig, att ingen påtvungen
gräns bör sättas för användandet af hvad
man äger, att alla i jämnt och billigt förhållande
böra deltaga i de allmänna bördorne och
således äfven i Tullbevillningen. Riktigheten
af denna synpunkt har, oaktadt alla invändningar,
icke blifvit vederlagd.
Lika så litet jordbruket bör betungas till
förmån för handeln och industrien , lika så litet
böra också dessa betungas eller inskränkas till
förmån för jordbruket. Det kan aldrig vara
jordbrukets fördel, att motarbeta köpmannens
och Msnufacturistens industri; ju större frihet
dessa njuta, ju större täflan uppkommer och
desto bättre köp bör jordbrukaren vänta sig.
Det kan icke vara dessas fördel, att undertrycka
jordbrukaren, ty det är jördens product, som
föder och sysselsätter de andra Classerna. Ju
större derföre Landtmannens öfverflöd är, ju
tillräckligare mäste de sistnämnde Classernes underhåll
vara.
Den II Junii e. m, 607
Den enkla läran, som verksammsst bereder
bade för jordbrukaren, Manufacturisten, köpmannen
och Handtverkaren den högsta grad
af förkofran, är införandet af en fullkomlig rättvisa
och frihet. Ett folk begär ej mycket för
att finna sig lyckligt. Det är ej ömtåligt i
detaillerne af sin lagstiftning. Det begär blott
rigtighet i grunderna, blott frihet för sina naturliga
förmögenheter, hägn för sina gemensamma
rättigheter. Det begär förnämligast, att
få vara ostördt. Dit hörer, att våra nuvarande
Tullförfattningar förändras och närmas till sådana
rätts grunder för Statshushållningen, som
Utskottets Betänkande innehåller.
Då nu gällande Tullförfaltningar minska
Concurrencen at köpare till landets producter
och försvårar afsättningen, huru är det väl möjligt
att förena sådana stadganden med menighetens
väl? Så snart Handeln försvårades till
den grad, att Svenska Trädvaror belädes med
75 procent af varans värde, då transporten skedde
med Utlänska fartyg, och inhemska handlande
afhöllos ifrån att befrakta främmande
skepp, nödgades äfven,andra Nationers köpmän,
att endast genom inskränkta beställningar söka
erhålla de af våra producter, som högsta behofvet
fordrade. Både vår afsättning på Producterne
och deras värde minskades genom denna
åtgärd. Främmande Regeringar sattes i 6tånd,
att, efter godtycke, ålägga producternes införare
i deras Hamnar förhöjd Tull, och den stora
afgift, hvarmed i England och Nederländerna
Svenska skogs- och Bergverks alster äro be
-
5o8
Den II Junti e. m.
jagcle, hade aldrig ägt rum om deras och andra
Nationers fartyg sjelfve hämtade dem. Svenska
Nationens productägare skulle, i sådant fall,
ej se sig sorn nu i betydande förlust. Därjemte
har den naturlig» och större concurrensen, som
genom andra Nationers speculations-handel på
oss til Iska pas, numera försvunnit, hvarigenom
priset på deras varor hos oss måste stiga , likeom
priset på våra producter nödvändigt mäste
falla. Det är deremot påtagligt, att om utländska
Skepp i större mängd hitkomma, så
skulle, i anseende till mångå Säljare, inkommande
varor falla och våra exporter stiga
De många inskränkningar, hvarmed tid
efter annan alla näringar hos oss blifvit belagde,
och det Förmynderskap, hvarmed man velat
föra medborgare, vid ali enskild och allmän
hushållning, har qväft Sveriges välmåga,
ehuru vårt land äger större obegagnade rikedomar,
än de flesta andra. Att
*) Rysslands exempel är upplysande , emedan dess försäljningsvaror,
till en del, hafva aå mycken likhet med
våra. Icke skeppa detta lands Handlande ut de råa varome
för egen räkning. De följa en vida förnuftigare
grundsatts. Varorne uppköpas och hämtas af
Utlänningen i deras hamnar; och det är märkligt, att
priset å dem regleras alldeles icke förr, ätt skeppen,
hvaruti de skola lastas, äro till afskeppnings-orten anlända.
Hvad är följden ? Ryssarne blifva just derigenom
mästare af priset, och Utlänningen får icke i sin makt,
att reglera det efter sitt intresse, Derigenom erhåller
också handeln sin rätta rigtning, så att hvarje Utländsk
ort får sitt behof; ty Utlänningen, som känner
detta behof, rättar derefter sina reqvisitioner, i stället
att vi ofta öfverhopa vissa Utländska hamnar med
våra varor, och derigenom skada vår egen handel, samt
åstadkomma våra varors vanpris.
Den 11 Juni i e. mi
Att Sverige, särdeles i de Norra Provincerca,
har betydliga skogsförråd, som icke begagnas,
utan förstöras af tiden till största skada
för Fosterlandet, erkännes af alla, sorn rest
i dessa trakter. Att utan skäl motsäga detta,
ådagalägger okunnighet eller föresatts. Det
har redan blifvit anmärkt, att våra skogar
ej skola förstöras genom en friare disposition;
att deras vård beror af den inkomst
man af dem kan draga, ty i allmänhet misshushållas
icke meden produet, som äger betydligt
värde; att deremot, om Trädvarorne ej finna
afsättning i våra hamnar, de då skola minskas
genom vanvård och svedjande. Jag åberopar
för öfrigt hvad jag i detta afseende i mitt utlåtande
till Högloflige Ridderskapets och Adelns
Protocoll den 15 April haft äran anföra.
Det är en af alla upplysta Statsmän godkänd
sanning, att de företag, som icke på egna
grunder bära sig och gifva skälig utkomst, utan
behöfva understödas med tvingande och
uteslutande privilegier, kunna misstänkas att ej
vara för den allmänna förmögenheten sä gagnande,
att hela menigheters fördelar derföre
böra uppoffras. Nationella välmågan ökes egenteligen
genom en ymnig produetion af begärliga
varor. Denna bör således vara en hufvudsak,
men icke sjelfva sättet, huru varorna
transporteras. Än mindre bör detta sätt så beskyddas,
att jemnvigten emellan Näringsgrenarne
derigenom rubbas.
Ridd. 0. Ad. Prot. VII B. I Afd. 39.
Den ix Juni i e, m.
Det är öfverflödigt, som jag vill hoppas;
att anmärka, huru monopoliska författningar
äro rakt stridande emot den personliga frihet,
hvarföre menniskorna trädt i borgeliga samfund,
och för hvilken vi i allmänhet tyckas äga en
varm nitälskan. Den är i närvarande fall tydligt
uppoffrad för enskildta Corporationers förmenta
förmåner.
Att inskränkningar för jordägaren vid försäljningen
af dess producter, i mer än ett afseende
motverkar landets tilltagande i välmakt,
är bland de erkända sanningar, som icke behöfva
annat bevis, än det erfarenheten lemnar.
När Lsndtmannen antingen saknar afsättning på
sina varor, eller ock derföre icke undfår, hvad
han i förhållande till andra varupriser borde
påräkna, måste hans flit och idoghet försvinna,
då han ser sig bedragen i sin billiga väntan att
vinna sin utkomst.
Ingenstädes har handeln varit mera fri än
i Holland och Hamburg, och likväl var handeln
på dessa ställen, genom mångfalldigheten
af speculationer, och skiljaktigheten att begagna
hvarje liten fördel, en af de förnämsta i
verlden.
Sveriges afsättningsvaror äro sådana, att de
fordra många fartyg. Lindriga frakter blifva
derföre ett nödvändigt vilkor för en förmånlig
afsättning, enär det härstädes ofta händt , att
nästan hela inkomsten af en last åtgåt i frakter
och omkostnader. När få rå-ämnm hit
i
Den ii Junii e, m, érj
införas och när vi ändteligen äga föga annat;
än antingen sådana, eller producter i deras första
förädlings-ti)Istånd att afyttra, så är det ju för
ett sådant land, mer än för något annat, som
sjöfartens liflighet och utvidgande måste utgöra
ett väsenteligt biträde, och som uteslutandet af
Utlänska fartyg genom för höga Tullafgifter
vid exporten med våra egna producter är ett
hufvudsakeligt misstag. Så länge Sverige icke
ägde egen handelsflotta, berodde hela handeln
af utlänningen. Nu åter kan utlänningen af
våra egna handlande controlleras, och då frågan
icke är att sätta handeln på sin gamla fot, u-t
tan blott att underlätta afsättningen på egna
producter, igenom en lifligare handels-commu,
nication, så medför antagandet af den nu före3
slagne modification, alldeles ingen olägenhet,
utan tvärtom befordrar en säker National vinst.
Redan är 1697, således långt innan ProductPlacatet
utkom, hvilket först skedde 1794;
hade Stockholm 239 if) fartyg, sorn seglade
utrikes, 6amt 4000 Båtsmän, och historisn vittnar
att våra förfäder hade en flotta och sjöfolk,
innan ännu serskildta fördelar voro för
vår Skeppsfart eller våra Rederier påtänkta:
Då Stockholm för närvarande endast har några
fartyg mer än år 1697, bevisar detta att
Skrålagar hos oss icke behöfvas för handelns
upphjelpande, utan tvärtom skada densamma:
•) CommerceCollegii berättelse till Konung Carl XII upplyser
detta.
612 Den II Junii e. m.
Erfarenheten har klart ådsgalagt, att dessa författningar
icke bidragit till handelns tillväxt.
De i förflutna århundraden oafbrutit rådande
skråprinciper, enligt hvilka man trott sig
böra afmäta och föreskrifva idoghetens alla förkofrings-vilkor,
borja lyckligtvis att allt mera
förlora sin Credit. De flesta Europeiska Nationer
hafva mer och mindre dessa olyckliga inrättningar,
följaktligen är deras förödelse
mindre eller mer verkande i dessa Stater.
I Preussen hafva nyligen alla dylika stadgar
blifvit upphäfne. Stora Snillen och Statsmän
hafva klart framlagt upplysande sanningar
rörande den politiska Oeconomien. En af
dem bevisar: ”att hvart och ett systeme, som
bemödar sig antingen att genom ovanliga uppmuntringar
gynna någon viss Industrie, eller
att genom tvångsmedel beröfva någon annan
Industrie den del af SamhällsCapitalet, hvilken
eljest skulle derpå blifva använd, aflägsnar i sjelfva
verket just det 6tora ändamål, som det bemödar
sig att hinna. Det tillbakahåller Samhällets
uppstigande i rikedom och storhet, det
förminskar det verkliga värdet af jordens och
arbetets årliga produet.'’
Men äfven utan åberopande af Auctoriteter,
hvem inser icke, att det är oklokt och obilligt,
att belasta exporten mera. än importen; att
då Staten fordrar ett särskilt understöd, detta
snarare bör hämtas utaf afgifter på de varor,
hvaraf en minskad tillgång skulle endast för
-
Den ii Junii e, m.
613
utsätta en inskränkning i njutningar, än af dem,
hvilkas minskade tillverkning skulle vålla en
minskning i National-förmögenhet.
Sverige är bland de få länder, som hastigt
skulle kunna uppstiga till välmagt. Dess obegagnade
rikedomar, dess för konstflit och slöjdskicklighet
stora tillgångar äga sitt läge nära
hafvet.
Naturen har danat Svenska folket att vara
fritt; hon omgaf vår jord med fjällar och
haf mot inkräktnings-lystnaden och förtrycket.
Hvarföre skola vi då inom oss sjelfva, i skötet
af en eljest orubbad borgerlig frihet, bära de
monopoliska bojor , hvarigenom icke allenast
hela landets välmagt motarbetas, utan äfven
de af landets söner , sorn med sitt hjerta och
sin arm äro närmast fästade vid fosterjorden,
så oförrättas, att deras välstånd blir omöjligt?
Ali Finance- klokhet skall förgäfves bemöda
sig att rädda detta urgamla Rike från vanmggt
och nöd, så länge de rika produeter af Träd-I
varor, vi äga att föryttra, dels alldeles icke få
utföras med främmande skepp, dels icke utan
75 procent utgående Tull af varans värde. Man
har på detta sätt betagit jordägaren dispositionsrätten
öfver sia egendom. Den styrka han
af sin skogs afkastnings förmonligaste afyttring
kunnat, till jordbrukets kraftigare driivande,
till nya odlingars företagande, till sina utskylders
afbördande, till egen, samt families föda,
hämta, har blifvit honom beröfvad , för att3
614 Den ri Junit e. m.
efter Skrå-principer, gynna vissa inrättningar,
på allmän och enskild bekostnad.
Orättvisan häraf kännes med smärta af
hvarje Fosterlandets vän.
Det är i stöd af dessa sanningar, som jag
vågar tillstyrka antagandet af Utskottets meddelade
Förslag, och får vördsamt anhålla om
Eders Excellences Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition till bifall af Betänkandet,
Herr af Wingård, Johan: Jemte det jag
till alla delar instämmer uti hvad Friherre Cederström
och Herr von Törne anfört, får jag
anhålla att de upplysningar, rörande Trädvarutillgången
i Wermland, jag bifogat Utskott
tets Betänkande, måtte uppläsas
I
anledning häraf upplästes Herr af Wingårds
vid Bevillningsutskottets Betänkande bilagde
yttrande, hvarefter Herr af Wingård anförde
skrifteligen:
Häraf synes, hvilka betydliga summor
ärligen till förmon för vår handelsvåg skulle
kunna indragas från Utlänningen, så vida en
friare handel ägde rum, då blott artikeln trädvaror
från en enda Province uppgår till flera
hundrade tusende Riksdaler. När härtill kommer,
att dessa friheter ovillkorligen fordras,
så vida ej tusendetals familier skola råka i yttersta
elände och då eadast genom billiga
Den 11 Junii e, m,
Tullförfattningar industrien i ett land kan upp;
lifvas, är det i sanning oväntadt finna ett sådant
motstånd vid alia välvilliga förslag i
denna del.
Ej nogräknad om medlen vid bestridandet
af en friare Trädvaruhandel, har man både i
Betänkanden och Dagblad till min billiga förundran
anfört mig, »åsom varande af den
tanka, att en friare Trädvaru-handel icke kan
stå tillsammans med Skogarnas bestånd i den
Province, hvars Styrelse blifvit mig anförtrodd*
Då man i ett af mig, i samråd med vissa Bruksägare
och Possessionaten på Kongl. Maj:ts Nådiga
befallning år 1815, afgifvit underdånigt
Betänkande, rörande nyttan eller skadan för
Riket, af en friare handel med Skogsproducter,
kunnat finna en sådan syftning, fullkomligt
moteattsen af den öfvertygelse jag så här som
i Utskottet ofta a'nfört, bör jag för Ridderskapet
och Adeln ådagalägga, huru man styckat
mina ord och i brist på sanna argumenter advocatoriskt
användt dem stympade i en annan
mening, än i den, de varit anförde. Detta underdåniga
Betänkande innehåller dessutom vissa
upplysningar i denna vigtiga fråga, hvarföre
det torde tillåtas mig, att upprepa en och
annan del deraf*
I början af Betänkandet anföres, att denna
Provins, en af Rikets Nordligare landskaper,
har ganska betydliga årliga utgifter att
bestrida: att capitation och Bevillning med
flere Krono-Utlagor medtaga stora summor; att
6lG
Den 11 Junii e. rn.
TiondeTackjern och Hammarskatts- Stångjern ,
sora vanligen löses med penningar, uppgår till
föga mindre: att Westgötha Dahls Regements
och landsStaten i Örebro med flera Verk hafva
sin löning indeldt i Wermland: att länets innevånare
måste köpa större delen af sina förnödenheter
från sndra orter, såsom oftast Spannmål,
alltid salt, sill och torr fisk, kläde, tobak
med flera, äfven för allmogen oundgängeliga
varor, hvartill man äfven nödgas räkna
Specerier, socker och caffe jemte hvarjehanda
tyger af utländsk eller inländsk tillverkning,
som för ortens Ståndspersoner blifvit ett behof:
att till dessa serskilde så dryga utgifter,
hvilka sammanräknade stiga till vida större belopp
än i något af Rikets öfriga Landskap, orten
föga kan påräkna någon tillgång af Boskapsskötsel
eller Landtbruk. Vidare säges, att i
den förflutna tiden det varit sällsynt att afkastningen
i Spannmål och Victualier, ett eller
annat godt och fruktbart år, räckt till Landets
egna behof: afsalu eller Export till andra Län
skulle förgäfves påtänkas; att ett hardt luftstreck
och en svag jordmon motarbeta alla idoghetens
och odlingsnitets förenade bemödanden,
verkställda med lika stor, om ej större
ifver än på något annat ställe: att Landtbrukaren
måste här i det närmaste inskränka
sig till det minst kinkiga och minst kärnfulla
Sädesslaget, Hafran, och finna sig nöjd om
hane hopp och en måttlig äring ändock icke
felslår, svårigheter hvilka i samma mon ökas,
som landet nalkas norden och de isbetäckta
fjellarne, hvadan ock i de nordligare Härader
-
Dan ii Junii e. m.
ne sjelfva hafran blott sällan vinner eö för utsäde
nödig mognad, men ofta helt och hållit
förfryser, oduglig bade till menniskors och kreaturs
föda- Till ersättning för dessa missöden
synes naturen hafva gifvit åt Wermland sina
rikhaltiga Jeragrufvor och vidsträckta skogar.
Endast från dera är det som orten i det förflutna
hämtat sitt bestånd. Om man hufvudsakeligen
får tillskrifva BergsBruket och Jernhandteringen
den välmåga, som funnits i landet, måste
man likväl tillägga, att Trädvaruhandeln
med sågblockar, plank och bräder, äfven i sin
mon, bidragit, såsom under samma tid idkeligen
och utan uppehör drifven. Men hvad
Wermland varit, är det för närvarande icke
iner. — De tio sista årens missödan hafva uttömt
den fordna välmågan: och hvilka andra
följder skulle väl kunna väntas efter Jernconjuncturens
totala förfall, krig och missväxt. ^
Jernets fallna värde har för Riket i allmänhet
och för Wermland isynnerhet orsakat en den
drygaste förlust. Utan ail ersättning för den
rikhaltiga malm och den myckna Skog, sorn
vid tillverkningen åtgått, har betalningen icke
en gång motsvarat de används dagsvarken.
Vid ett slikt förhållande skulle Jemverkeo äfven
i fredstid och med vanliga victualispriser
förordsakat sina ägare årlig förlust, än mer nu,
då genom inqvartering och durktåg 3f troupper,
alla nödvändighets varor utomordenteligan
uppstegrades, och beständiga nästan oberäkneliga
kronoskjutser oupphörligen sysselsatte hvar*
je hemmansägare. Såsom höjd på olyckan tillkommo
de svåra missväxtåren 1812 och x 813?
618
Den xi Junii e. m.
då omkring 20 till 30,000 tunnor Spannemål
ifrån andra orter måste införskaffas, och priset
hade blifvit uppjagsdt till 16 Riksdaler för en
tunna Råg och io Riksdaler, allt Banco, för
en tunna Hafra. I denna beklageliga ställning,
då alla andra utvägar voro tillstängda, blef
Trädvaru-handeln den enda räddning för landet.
Ej allenast Sågverken äro med ökad ifver
drifne, utan ett nytt näringsfång tillkom
derutöfver, då England, som saknade sin vanliga
tillförsel från Ryska, Preusiska och Norrska
hamnar, sökte sina behof af Storverksträd,
Bjelkar, Spiror och Timmer från Wermlands
mäst aflägsna Skogar. Genom denna händelse
inbringades penningar^ landet, och det
sorn annars varit omöjligt, blef nu verkställ
bart
Krono-utskyldernas erläggande och af
betalniagar
å KronoSpannemålen. Vidare säges:
efter denna korrta blick pä det förflutna,
synes det mera lätt att yttra sig om det närvarande
och framtiden. Ett tidskifte så svårt
sorn det sista, böra vi väl hoppas, att en mild
Försyn och en huld Regering för alltid skola
afvända. Emedlertid torde en längre tid ännu
åtgå innan Odlingen i Wermland kan hinna
till den höjd, att hvarje år som hälst förse
landet med erforderlig Spannemål och nödige
victualier. Derutöfver kunna våra djerfvaste
önskningar icke sträckas, hälst en oblid
natur och en hög productions-kostnad alltid
skola hindra täflan med grannarce i de sydligare
sädesbärande Lsndsorterne. Det är således
af Grufvornes och Skogarnes alster, som
Wermland i all framtid mäste hämta tillgån
-
Den ii Juni i e, m. 619
'» \ '
gar för de uiskylder och de inköp af varor,
hvilka årligen draga så stora summor ur landet.
Huru vidt och i hvad mon Jerntillverk*
ningen hädanefter kan blifva lönande och genom
en jemn afsättning återbringas i sitt förra
skick, torde ännu vara obestämdt; lika somTrädvaru-handeln
också kan vara underkastad möjliga
omskiften: men då orten äfven under den
mäst gynnande Jernconjunctur icke kunnat umbära
sin Trädvaru-handel, synes man fast mer
nu kunna påstå,j att den är för framtiden nödvändig,
hvadan i underdånighet anmäldes den
öfvertygelse, att Trädvaru-handeln är ett vill.
leor för Wermlands bestånd, och utgörandet
af de orten ålagde utjkylder.
Om detta är obestämdt yttradt, hemställer
jag till Ridderskapets och Adelns bedömmande;
men af det följande har man förmode*
ligen sökt draga en för mig så oväntad slutsats:
med hvad skäl lemnar jag derhän. Jag
yttrar nemligen: det är onekeligt att Trädvatu-
och i synnerhet Bjelkhandeln under de sednare
åren varit för vida utsträckt, längre än
m*d SkogarneS bestånd och en rätt hushållning
möjligen kan förenas. Då man vill uppsöka de
dertill vållande orsaker, igenfinner man dem i
den nöd, som tryckte landet, och gjorde en ansträngning
oumbärlig, i den ifver, som vanligen
åtföljer alla nya företag, och i ovissheten
om conjuncturens bestånd, hvilka orsaker dels
redan upphört, eller i viss mon förlorat sin kraft,
dels ock för framtiden böra förekommas. Skogarne
i Wermland, i Elfdahls, Fryksdahls,
620
Den ix Junii c. m.
Nordmarks och Jösse Härader, allt intill gränsbandet
emellan Sverige och Norrige, äro emedlertid
ännu i den Författning, att tillgång
på större Träd finnes, sorn, med rätt hushållning
bandhafd, för långliga tider innu kunna
utgöra ett ämne för handel och export. Första
och hufvudsakliga medlet att förmå Allmogen
till sparsamhet och hushållning dermed,
är ofelbart ägande-rätten. Det atarkaste bevis
på denna 6atts igenfinnes i Allmännings- och
Samfällighets-Skogar, som alltid och på alla
ställen äro de mest vanvårdade och utödde.
Den fria dispositionsrätt öfver sina Skogar, sorn
genom 1805 års Skogsordning och öfrige bu
gällande Författningar blifvit Skattemannen tillagd,
och hvarvid han förvissar sig att vara
bibehållen, har väl kunnat gifva anledning till
enskifta missbruk, men i det hela verkat allmän
fördel. Det andra till samma ändamål
ledande medlet, som i Författningarne också
är föranledt och åsyftadt, är Skogarnes storskiftande
och delning grannar och byar emellan,
samt Skifteslagens inrättande pä ett sätt,
att ägaren erhåller tillfälle och förmåga dem
vårda och efierse. I allmänhet kan man icke
beskylla denna orts Allmoge för någon uppsåtlig
och egentelig vårdslöshet med den Skog,
s®m han har vid sitt hemvist åt sig storskiftad*
men i den öfra delen af detta Län, finnas
dels åtskilliga hemman, som hafva Skogar i
samhäld, dels ock så kallade Utskogar, belägne
en till flera mil från ägsrnes bostad, och
med desse Skogar och Tegar, är det sorn misshushållning
föröfvas; helst hvarje delägare blott
Den ri Junii e. m.
621
bemödar sig att dem skyndsamt till sia nytt*
använda, och påräknar en ringa fördel, utan att
bekymra sig om det gemensamma bästa. För
att häruti vinna en rättelse, torde den inskränkning
vara nödig, att allt Saluhygg® på en slik
oskiftad Skog skulle vara förbudit, med mindre
Konungens Befallningshafvande, uppå alla
delägarnes gemensamma ansökning, dertill lof
gifvit, i hvilken händelse tillåtelsen dock likväl
skulle vara inskränkt till en viss och bestämd
förbrukning på viss utsatt tid. Samma
förbud borde äfven sträcka sig till de emot äldre
Författningars mening och syftemål i senare
tider nog allmänt gängse abalienationer från
hemmanen af större och mindre Skogstrakter,
hvilka, dels genom förpantning, dels ock genom
köp, alltid till afbrukning på vissa utsatte år
afyttras, med den påföljd, att köparen, till ersättning
för sine utgifne penningar eller till
påräknad vinst, utan skonsmål, afhugger hvar.
je träd och buske, och efter årens förlopp återställer
blotta marken ofta bestående af kala
ofruktbara berg. Genom dessa inskränkningar
och förbud synas de påföljder kunna väntas,
att delägarne enart nog skulle, för att slippa ett
slikt tvång, blifva betänkt® på skogens storskiftanda
sins emellan, och till äfventyrs, för att
använda sina aflägsnare skogstrakter, äfven falla
på den tankan, att verkställa utflyttningar ur
byarne, hvartill lägenhet sällan saknas, enär
pä de flästa skogstrakter finnas utäncar eller sä
kallade sättrar, som, redan för inägor ansedde,
Vanligen nyttjas till slåtter och bete.
622
Deri il Junii e. m'.
Vidare sages: som rätta grundvalen för
skogshushållningen och första medlet till dess
befordrande, hafva vi i underdånighet ansett
en fast och oryggelig ägande-rätt och i följe
deraf såsom det andra, vidtagandet af vissa inskränkningar
till att åstadkomma storskiften och
utflyttningar. Det tredje lika vigtiga med-»
let skulle i vår underdåniga tanka vara, att
förskaffa skogen ett visst och säkert värde. Efter
den befallning, som Eders Kongl. Maj:t i
nåder gifvit oss, att i underdånighet anmäla vår
öfvertygelse i saken, kunna vi icke undgå att
i underdånighet nämna, atty under den förflutna
tiden, osäkerhet i ägande rätten, illa afpassade
hinder och förbud, brift på indufirie,
tvång och inskränkningar i handelen, hoga
Tull-umgälder med flere af författningar ne
föranledde orsaker, tydeligen och tvärt emot
bestämmelsen vållat skogarnes missvård. Om
Skattemaonen haft full visshet och öfvertygelse
att hans ägande rätt varit orubbelig, om h*n
icke på hvarjehanda sätt varit hindrad, att till
sitt bästa gagn använda sin skog, om genom
en fri och underlättad handel, afsättningen varit
befordrad, och om genom umgäldernes afpassande,
priset blifvit stadgadt och rigtadt efter
säljarnes skäliga utkomst, skulle visserligen
icke de händelser inträffat, stt hela trakter blifvit
till förstörelse uppoffrade, att svedjande och
hygge utan urskilning blifvit föröfvade , att
mångfalldiga Storverks träd till husbyggnad
och planktäljning blifvit använde, och att ännu
flera årligen fått skadas och bortruttna* Från
mindre vidsträckta skogar, hafva Östersjö-hara
-
Den ii Junii t. m.
623
öarne i århundraden forsell flera länder med
deras nödiga behof; hvad vinst 6kulle icke Riket
kunna hämta af Wermlands skogar, om
Trädvaru-handeln kunde uppbringas till en jerna
stadga och gång, så att Skogs-ägaren ständigt
kunde göra sig förvissad, ej mindre om afsättning
på sin vara, än ock om ett bestämdt pris,
BVirande emot hans nerlagda möda och värdet
af hans Skog.
Sluteligen efter en nogare granskning af
medlen att vinna detta ändamål, och anförde
förslag i ämnet, säges: Sedan vi nu efter vår
bästa förmåga och öfvertygelse, granskat denna
fråga och i underdånighet sökt visa, att Trädv»ru
handeln, hvilken i de sist förflutne åren
så betydligen ökat Rikets export, är äfven i
framtiden oundgängelig för Wermlands bestånd,
, att denna handel, med måtta och eftertanka
drifven, bör i en lång tiderymd kunna
bestå, och att den, i ett elik* skick, icke är
menlig för ortens öfrige näringar; återstår för
oss endast i underdånighet hemställa, att Eders
Kongl, Maj:t i sin vishet Nådigst täcktes vidtaga
sådana medel, hvarigenom den kan vinna
säker stadga och bestånd. Ett krig, en oförväntad
händelse, har förflyttat Bjelkhandeln från
Östeisjön till våra hamnar; lika lätt och hastigare
kan den också förloras. Efter återvunnen
allmän fred , hafva köprrne lör sig öppet
val, att vända sig till det ställe de för sig förmonl'gast
finna. Det blir således nödvändigt
för säljaren att jämka sitt pris på ett sätt, att
det icke öfverskrider andra Länders och orters'
624
Den II Junii e. m.
Genom en lång och besvärlig transport; först
medelst flottning omkring 20 mil i Sjöar, Elfvar
och Strömdrag, och sedermera ungefär en lika
lång sjövög på fartyg till Götheborg, äro våra
Trädvaror redan belastade med dryga kostnader,
innan de hinna till Stapelstads hamn. Skogsägaren
måste hafva sin möda och sitt arbete
betaldt och något derutöfver för 6tubbelön och
förläggaren en lämpelig vinst för stna i flera år
saknade penningar, om deras hug och drift
skall lifvas. Skulle nu höga umgälder vid exporten
ytterligare tillkomma, hlef hela speculationen
till intet och varan osäljbar. Efter vårt
underdåniga begrepp, är det vid Tull umgäldernes
afpassande, som jemkning egenteligen
kommer i fråga , så att våra alster och tillverkningar,
vid täflan med lika beskaffade frinandra
Riken, må vinna nödig afsättning. Rikets
vinst, genom en ökad export, är också kronans,
och den välmåga en viss Landsort kan vinna
vigtig för hela Riket. Denna för Wermland så
angelägna och omma sak få vi till Eders KongL
Maj.ts nådiga pröfning i underdånighet öfverlemna
&c.
Jag skulle ej så länge uppehållit Ridderskipet
och Adeln med upprepandet af vissa
delar af detta underdåniga Betänkande, om man
icke af det samma sökt draga slutsatser fullkomligt
i strid med det samma och ansett det
innehålla ämnen i de delar jag anfört ej hörande
till frågan, samt 1816 års Tulltaxa med
alla
Den Ij Junii e. ml
625
alla dess inskränkningar 1 Trädvaru-handeln
blifvit, sedan detta aflemnades, utarbetad.
Hvad i Betänkande såsom följder af inskränkningar
då anfördes, har sedermera till
alla delar inträffat. Bjelkhandeln' har aldeles
afstannat, så att Engelsmännen nu mera icke
i Götheborg kunna köpa sina behof af denna
vara, den de i stället hämta från Memel, under
det att många tusende Bjelkar, till en o-:
ersättelig skada för Riket, förruttna i vattendragen
eller sönderhuggas till ved i hamnarne,
och misshushållningen med skogarne har naturligtvis
äfven tilltagit, då 6kogsbon ovilkorligen
skall sälja sin skog för att lefva, men får
den vida under värdet betald.
Tiden torde dock vara inne, att åter söka
fästa Trädvaru-handeln vid våra kuster; ty
Engelsmännen börja att efterfråga priset pi våra
Träd varor, och äfven bjuda på Bjelkarne,
Orsakerne äro väl ännu icke kände, men jag har
anledning tro, dst de Trädvaror Engelsmännen
under sednare åren sökt skaffa sig från Canada,
ej kunnat täfla med våra. Det säges, att
träden, som der växa i en bördigare jord, och
under ett blidare luftstreck, ej lemna ett si hardt
virke, hvilket äfven tidigare skall angripas af
röta och mask. De hinder i handeln, som nyligen
äro lagde mellan Westindiska Öarne och
Nord Amerikanska Fristaterne, torde äfven äga
inflytande på denna Engelsmännens efterfrågan, då
Ridd, o, Ad Prot, VII B, I Afd. 40.
6 26
Den ii Junii e. m.
de hädanefter antingen från Canada eller Europa
skola förse sina Öar med deras behof af
Trädvaror.
Försöket torde såledea böra göras i att åter
upplifva denna handel. Jag hemställer till
hvar och en, om vi ej behöfva afyttra allt
hvad vi kunna, för att minska, om möjligt är,
allmänna förlägenheten, och örn någon fara dermed
kan vara förknippad, då Riksens Ständer
efter 5 år åter komma tillsammans, och kunna
vidtaga nödige förändringar, så vida sidane
fordras: dock borde upplysningar under tiden
i ämnet samlas af vederbörande åuthoriteter,
■arnt denna handel och dess inflytande följas
med uppmärksamhetpå det få personers opinion
eller Corporationers interesse icke må kurn
na äga inflytande på besluten.
Herr Ankarsparre, Ingemar August, uppläste
följande:
I anseende till föreskriften i 4:de punkten
anhåller jag fä anmärka, att jag ej kan finna
annat, än att uppgifter hvarje halft år från
mäklare och Magistrater, och till följe deraf för
hvart år olikt bestämde Tullvärden eller rättare
förändrade Tulltaxor, skulle gifva största
anledningar till oredor, försnillningar, osäkerhet
i beräkningar för importeurer, och en
nästan omöjlig controll, hvarföre jag föreslår,
ttt 4lde punkten måtte sålunda ändras, att till
Kongl. Maj;t öfverlemnas, att i ett för allt, såsom
hittils varit brukligt, bestämma det Tull
-
Den ii Junii e, m, 627
värde varorne i anseende till myntvärdet bör
ra äga.
Som i öfrigt den i 6;te punkten föreslagne
reciprocité till större delen afhjelper allt hvad
man annars skulle kunna anmärka, får jag blott
recomendera denna reciprocité till ett noggrant
iagttagande, och hälst att den må bli vilkoret
för de andra föreskrifternee ställande i verket;
nödvändigheten torde man kunna inse endast
af det exempel, att ett Svenskt skepp får i
Engelsk hamn betala lika många pund sterling
i umgälder, som ett Engelskt skepp af lika lästetal
får betala i Svenska Riksdaler Banco I
Svensk hamn. För öfrigt instämmande uti Utskottets
liberals grundsatser, har jag endast ani
sett mig skyldig härmad lämna de upplysningar,
hvilka practiken gifvit mig, och som detta
mål nu första gången är före, samt betänkandet
således ej får antagas elier förkastas
styckevis, anhåller jsg 0111 återremiss.
Grefve Mörner'. Jag känner fullkomligen,
huru ofördelaktigt det är, att tala i ett ämne, där
det är si lätt att med Theorier och hypothctiska
uppgifter vinna opinionen på sinsida,genom
teckningen af förmoner, som hvar och en
önskar måtte erhållas. Jag instämmer äfven uti
denna önskan, men efter det begrepp jag i
hast kunnat fatta om Betänkandet, har jag
fruktat, att det skulle förfela ändamålet. J»g
har icke af någon slags föresätta motarbetat
syftningen af Betänkandet, tvärtom har jag,
sedan den tid jag åter inträdde på tjensteman
-
Den 11 Juni i e. ml
nabtnan, bemödat mig att befordra framgången
af de grundsatser, hvarefter Utskottet uppgjort
sitt förslag; men utaf erfarenheten har
jag, vid dessa grundsatsers tillämpning, blifvit
öfvertygad, att modificationer äro oumgängelige
och det är detta, som gör att jag icke kan
underlåta ytterligare underställa Högloflig®
Bidderskapet och Adeln de betänkligheter,
hvilka, oagtadt hvad jag hört anföras, ännu
hos mig återstå emot Förslaget.
Jig har väl hört sägas, att Trädvirke
ruttnar onytijidt i de norra orterne; men jag
ber, att man måtte betänka, om detta kommer
deraf, att Trädvarorne icke kunna säljas, eller
deraf, att de icke kunna transporteras. Vid kuBterne
eller så långt flodcrne äro farbara, äro,
enligt alla berättels?r, SkogstilUåogarne mera
hemsökte,och på flera ställen nog knappa. Men
det är där, som naturhinder försvårat transporten,
eller också till större delen gjort den omöjligi
Så länge dessa transport svårigheter ännu fortfara,
kan detta förhållande icke eller ändras.
Med liflig tillfredsställelse har jag erfarit, att
sedan Kongl. M»j=t redan varit betänkt att låta
göra undersökningar i detta ämne, hafva Rikets
Ständer för Strömrensningar och communicationers
öppnande anslagit nödiga medel;
men det är först sedan desse anstalter hunnit
visa sin verkan, och sedan ökade Skog*-tillgångar
verkeligen kunna begagnas, som man
i afseende på exporten borde förändra System.
Emedlertid önskade jag, att man måtte nöja sig
Den Ii Junii e, m,
619
med att gradvis bereda förbättringen. Uti det,'
som till stöd för Betänkandet blifvit anfördt, har
man hållit sig vid jemförelsen emellan nuvarande
TullTaxa och det af Utskottet uppgjorde
Förslag. Men gifs då ej en medelväg, och
har man väl glömt, att sjelfva TullTaxan icke
är annat, än ett slags intermediaire utväg i afbidan
på det definitiva resultat, som efter alla
inhämtade upplysningar skulle vara att vidtaga.
Den nuvarande TullTaxan har emot förr
utvidgat rättigheten för Utländska fartyg att
utföra Trädvaror, och den ytterligare åtgärden
beror på hufvudfrågans utredande, hvilken sedan
1815 varit ett föremål förundersökningar,
Landshöfdingarne i de flesta Län hafva fått
befallning att, sedan ortens och Städernes innevånare
blifvit hörde, inkomma med utlåtande,
om den af någre handlande begärte utvidgning
Utaf Trädvaru-handeln i allmänhet ansågs såsom
nyttig och önskelig. Utom ifrån 2 å 3
Län, hafva de fleste öfriga, med afseende dels
på deras skogs-behof, dels på det intrång, som
för Svenska sjöfarten skulle uppkomma genom
större friheter för Utlänningar vid exporten af
Trädvaror, afstyrkt all förändring uti det hittills
gällande System. Dessa Utlåtanden hafva sedermera
blifvit remittersde till CommerceCollegium,
hvarest meningarne varit delade. Derifrån
har saken blifvit öfverlemnad till Kammar-
och BergsCollegierna, hvarest den ännu
hvilar. Att nu, innan dessa sluteliga Utlåtanden
inkomma, på förhand afgöra saken, synes
mig åtminstone ett vågadt steg. Må min öf
-
630
Den ij Juni i e. mi
vervåga, huru vigtig en sådan förändring är,'
då alla åtgärder i delta afseende icke kunna
undgå att hafva ett omedelbart inflytande på
Nationens behof af Byggnads-ämnen, stängsel
och bränsle, på Bergshandteringens drift och
fortgång, samt på vira SkeppsRederiers och vår
Sjöfarts till- eller aftagande. Om på ett oförsigtigt
satt man slösar ined de tillgångar, som
nu finnas, om de rå-ämnen, hvilka under den
strängare årstiden nästan äro lika oumgängeiige
som lifsmedlen, blifva för de mindre bemedlade
folk-classerne ovanligt stegrade i pris, eller
svåra att erhålla; om Frakt-förtjensterne ifrån
att tillhöra Svenska SkeppsRedare blifva till
Utlänningar öfverflyttade, hvad hafva vi då
gjort annat, än försämrat vår belägenhet, istället
för att förbättra den, och skulle vi icke således
hafva på vår bekostnad beredt fördelar
it främmande Nationer? Vore det icke bättre
åtminstone att vänta , tills dess vi genom af~
handlingar försäkrat oss om att icke hafva gjort
några uppoffringar förgäfves, utan funnit åtminstone
någon reciprocité i eftergifter. Jag
vet, att uppgifteme om förhållandet med afgifterne
på Trädvaror i England blifvit omtvistade,
och jag vet, att det torde vara mindre sjelfva
Tullafgiften , än Skepps-umeälderne, sorn derstädes
försvåra införseln af Trädvajror med
Svenska fartyg Men detta är ju icke annat
ån eo olika benämning af afgifter, och så länge
det år en sanning, att hvarken Svenska eller
Norrska fartyg kunna vid nuvarande afgifter
i England, med någon fördel dit införa sina^Nationers
trädvaror, cynes mig också otvif
-
Ben 11 Junti e. m,
631
velaktigt, att man måste söka bereda en ändring
i detta förhållande, innan man åt Engelska
handlande lemnar inom vårt eget land förmoner,
som skulle ge dem företräde framför
våra egna. Jag har hört sägas, att det är vi-,
ra höga afgifter på varor, som utföras med
främmande Skepp, hvilka gifvit anledning till
den i England försvårade införseln af samma
varor med våra fartyg. Men jag ber, stt raan
måtte komma ihog, att Englands NavigationsAct
daterar sig ifrån år 1660, och att det var först
i följe deraf, sedan man börjat åt denna Act
tillskrifva tillväxten af Englands sjömakt och
förmögenhet, som vårt ProductPlacat utfärdades
år 1724. Vi hafva således i detta fall icke gjort
annat än följt Englands efterdöme. Om deti
nu ifrågavarande ökade friheten vid trädvarors
utförsel kunde inskränkas til) vissa Provincer,
för hvilka den mi hända är lämpelig, så skulle
jag ändock ingenting deremot invända; mea
då nu är frågan om en allmän Författning, och
om en nedsättning af Tullafgifterne för allanu
gående varor utan åtskillnad, och utan någon
slags gradation i förhållande till deras olik*
beskaffenhet, samt våra behof och tillgångar,
och då man tillika snvisar ersättningen för dea
härutaf uppkommande brist i Tull inkomster,
uppå ökade afgifter på inkommande varor, utan
att undersöka, om en sådan förhöjning har
mer eller mindre svårigh®rer, eller kan medföra
flera olägenheter, då kan jag rj annat än frugta,
att man bereder sig förluster, som man ej piräknat,
och en minskning i Tullinkomsterna,
632 Den 11 Junit e. ni.
hvilken sedermera återfaller tungt på de öfriga
Glassér i Samhället.
Hvad som blifvit sagt om monopoliska
rättigheter, i anseende till den nu existerande
skillnad i afgifter emellan fria och ofria fartyg,
kan jag för min del icke finna förtjena
namn af monopol. Då rättigheterna icke äro
inskränkte till någon viss person, utan blifva
gemensamma för alla dem sorn idka samma
yrke, och så väl köpare som sä 1 ja re af Träl- -  varor äro spridda öfver hela Riket, kan jag
ej häruti finna egenskaperne af ett monopol.
För öfrigt önskar jag endast, att man ej måtte
öfvergå ifrån en ytterlighet till en annan: men
om Ridderskapet och Adeln det oagtadt skulle
genast vilja antaga Betänkandet, är det icke
jag, som skall sätta mig deremot. Jag har sagt
min tanka till Protocollet och jag skall ej vidare
i detta ämne falla besvärlig med mina
anmärkningar.
Herr Uggla, Goran Gastaf: Sedan Friherre
Cederström med en lika grundelighet i framställningen,
som sann upplysning i åsigien
af ämnet, vederlagt de emot Bevillningsutskottets
Betänkande gjorde anmärkningar, kan
jag visst icke hafva något vidare upplysande
att dervid tillägga. Men då jag i hufvudsaklig
måtto deltagit i handläggningen af detta
mål i Utskottet, anser jag mig ej eller med
tystnad böra afhöra en strid, på hvars utgång
en väsendtlig del af hela Samhällets framtida
inre kraft och sjelfbestånd hvilar. Jag utbeder
Den 11 Junii e. ni,
633
mig derföre vördsamt Eders Excellencas samt
Höglofl. Ridderskapets och Adeins benägna
tillstånd, att yttr» några ord i anledning af
hvad emot Utskottets Betänkande i en eller
annan del blifvit anmärkt.
Herr Uggla uppläste derefter följande:
I afseende på den förminskning i Tulliokomsterne
man förment blifva en följd af de
åtgärder Utskottet föreslagit, vill jag endast
anmärka, att, efter min öfvertygelse, beror
Tull-afgiften, betraktad såsom Stats-inkomsf,
till sin jemna eller ojemna fördelning, ej af
denna afgifts böjning eller sänkning på vissa
artiklar. Dess jemna fördelning härflyter deraf,
att den sluteiigen genom sin natur träffar
både producenter och consumenter under deras
inbördes handel, eller varubyte, jemnt i den
mån de consumera eller producera mycket el •
ler litet. Men denna fördelning är lika, om
Tull-afgiften drabbar en vara, eller en annan,
likasom SiatsCasssns vinst uppkommer genom
beskattad export, eller import, då deremot landets
möjliga handelsvinst kan betydligen bero
af valet emelian dessa båda alternativ. Det lärer
icke kunna bestridas, att om, genom nedsatt
tull på exportvaror, ett större varuqvantum
kan exporteras, så kan Tull-inkomsten
derigenom ökas; om, tillexempel, tullen9 nedsättning
till hälften skulle föranleda en tredubbel
export, blefve ju Tull-inkomsten förhöjd
med 5o procent, men, hvad sorn vore
Den 11 Junii e. m.
innu vigtigire, landets Capital-inkomst tiedubblad.
En värd Ledamot af BevillningsUtskottet
har, uti ett till Ridderskapets och Adelns Protocoll
aflemnadt särskildt yttrande, såsom ett
hufvudsakligt skäl till klander af Utskottets
itgärder, bland annat fästat 6ig vid det i irsta
puncten af Utskottets Betänkande gjorda förslag,
»tt Tull-afgiften för utgående varor i intet
fall borde få förhöjas öfver det belopp 1816
ars Tulltaxa föreskrifver. Utskottet har varit
fullkomligen öfvertygadt, att, när denna procent-afgift
bestämmes efter varans verkliga försäljningsvärde,
en 6ådan förhöjning icke möjligen
kan komma i fråga. Jag anser mig likväl
härvid böra upplysa, att det var just i anledning
af 6amma värde Ledamots i Bevillningsutskottets
Plenum gjorde anmärkningar vid dess
andra afdelnings i ämnet afgifne förslag, hvilka
anmärkningar åsyftade ej mindre än ett totalt
öfverändakastande af hufvudgrunderne för
Utskottets Betänkande, som ifrågavarande stadgande
tillkommit. Den värds Ledamoten anmärkte
nemligen i denna del, att det föreslagne
maximum till 5 procent af Svenska exporter,
kunde föranleda till en vida högre Tull,
än för närvarande äger rum. Utskottet har ej
delat denna mening, öfvertygadt, att ett olämpligt
eller skadligt användande af maximi-beloppet
ej vore af en Landsfaderlig styrelse att be-t
fara. Deremot skulls, efter Utskottets tanka,
antagandet af denna metod, nemligen efter varans
verkliga värde, medföra en allmän ceh
Den ii Junii e, m.
fi35
f5r alla varor lika gällande grund till afgiftens
bestämmande, genom hvars efterföljd, då afgifterne
jemnare fördelades på flera föremål,
de aldrig skulle behöfva på något uppgå till
det fastställda maximum, hvilket i sådant fall
visserligen icke af Kongl. Maj:t onödigtvis sntoges.
Emedlertid har Utskottet, för att i möjligaste
måtto häfva alla tvifvelsmål och farhågor
i denna del, föreslagit omförmälte stadgande.
Man har vidare anmärkt, att Utskottet
stadgat för låg Tull å Trädvaror. Härvid har
jag trott mig endast böra anföra, att, i afseende
på den allmänna frågan om exportens be-<
fordrande, ett lands vinst alltid är större genom
en stor afsättning till ett måttligt pris,
än en mindre försäljning till ett öfverdrifvet,
då af den obegagnade varubehållningen utöfver
landets eget behof ingen vinst tillfaller
hvarken den enBkilta ägaren, eller det allmänna;
och hvad angår den förmenta nödvändigheten
att återhålla Trädvaru-handeln, så ankommer
det alltid på Kongl. Majit, att i afseende
derpå vidtaga sådana åtgärder, hvarigenom
förekommas de möjliga missbruken af en frihet,
som , i händelse den efter närmare undersökning
befinnea nyttig och för Staten vigtig
att begagna, ej genom för tillfället orubbliga
föreskrifter bör vara inskränkt.
I öfrigt lärer den sanning icke kunna bestridas,
att memiiskorsas oupphörliga icbötdes
behof af hvarandras biträde är grunden för
636
Den xi Junii e. m,
samhälls-lifvet, är det starka baad, som sammanhåller
hvarje social inrättning Erfarenheten
bevittnar, att de samhällen, der menniskans
Industrie varit mäst otvungen, der omtankan för
egen bergning fått fri och ensam leda sig till
verksamhet, hafva upplyft sig till den kraftfulla
välmåga, som utgör hufvud-vilkoret för
hvarje Stats-kropps frihet och sjelfständighet.
Erfarenheten lärer oss ock, att ett motsatt förhållande
alltid inträffat i länder, der Skråprinciper
fått vinna burskap, der enskilde Medborgare
eller Corporationer fått tillskansa sig
vissa uteslutande rättigheter på andra Medborgares
och understundom hela Samhällets bekostnad.
der vägen och vilkoren för idoghetens
gång blifvit noga afmälte och ut9takade, och
hvarje näring tryckt inom gränsör, dem icke
naturen, utan egoismen, sjelfmyndigt utstakat.
En stor författare har yttrat: när alla hushållssystemer,
som äro grundsde på företräde
eller tvång, blifvit fullkomligt undanröjda,
uppkommer sjelfmant den naturliga frihetens
enkla och lätt fattsde systeme. Hvarje menniska,
så länge hon icke öfverskrider rättvisans
lagar, äger fullkomlig frihet, att söka sina
egna fördelar i sin egen näringsväg och att
med sin industrie och sitt capital täfla med hvar
Och en annan menniska eller näringsclass. Styrelsen
är då alldeles bsfriad ifrån en pligt,
hvars försökte fullgörsnde måste alltid vara underkastadt
oräkneliga misstag och öfverstiga förmågan
af all mensklig vishet och kunskap5 den
pligten nemligen att vara förmyndare öfverön,
Den II Junit e, m.
637
skillda menniskors Industrie och att leda den
till de yrken t sora äro de mäst fördelaktiga för
samhället.
Från dessa grundsatser har ock Bevillningsutskottet
utgått vid uppgörandet af det
förslag, som af ett upplyst RiksStånd ou granskag.
Fritt från all smitta af principer, sora
lägga konstlade och onaturliga tvångsbsnd på
den enskilde medborgarens fria kraftfulla verksamhet,
har Utskottet trott, att ett vidsträckt
utrymme för folkhopens arbetsförmåga,' en
obegränsad frihet i den inhemska industriens
serskilda grenar, äro de grundkällor, hvarifrån
den verkliga Simhällsförmågan utgår, och att,
i följd deraf, allt tvång pä export-handeln är
den genaste vägen, att qväfva National välmågan
Utskottet har ändteligen trott, att hvarje
individs fria ostörda dispositionsrätt öfver
dess ärfda eller förvärfda jord, ofelbart skall
föra till ett säkrare, med landets sanna väl mera
öfverensstämmande, mål, kraftigare medverka
till det stora Samhälls-ändamålei, enskild
och allmän styrka och sällhet, än alla skrålagar,
Skogsförbud och Förmynderskap öfver
fullmyndiga menniskor.
Jag får hos Eders Excellence Herr Grefven
och Landt-Marskalken vördsamt anhålla
om proposition till bifall af Utskottets Betänkande.
Friherre Cederström: I anledning af de
ytterligare anmärkningar, corn emot Utskottets
Den ii Junti e. rn'.
Betänkande blifvit frtmslätlde, anhåller jag, att
få tillägga några ord. Om Staten liknade en
sjuk, som undergått evältkur, skulle jag instämma
deruti, att man borde gå långsamt tillväga,
uti att meddela de fördelar, hvaraf dea
varit i saknad; men enär förhållandet icke är
sådant, tror jag ej, att någon olägenhet deraf
uppstår, att den ju hastigare ju bättre kommer
i åtnjutande af de fördelar natur, climat och
locsl erbjuda, För min del, kan jag ej eller
finna något skäl deruti, att, om en utländsk
magt ej vill lemna oss samma förmåner, som
vi den, vi skola underlåt* att begagna oss af
den fördel, som tillskyndas oss derigenom, att
vi ej hindra honom, att komma hit, i stället
för att genom en oförståndig reciprocité betaga
honom det
Hvad
angår den anmärkning, att det föreslagna
värderibgssättet skulle förordsaka underslef,
så tror jag, att, då Utskottet hänskjutit
denna fråga till Kongl Maj.ts närmare bestämmande,
den yttrade farhågan bör försvinna.
Beklagligen är det ea allmänt erkänd sanning,
att Storverksträd och Ekar äro sällsynte
annorstädes, än der de ej kunna åtkommas;
men det är ej eller underligt, ty de vårdas icke,
emedan deras värde försvinner i den mon,
ägare deraf icke af dem kunna draga någon
nytta. Om man ock gör en jemförelse emellan
fordna och nu varande författningar, skall
man finna, att, innan monopoliska författningar
utkommo, var Sverige i tillfälle att exporter*
Den 11 Junii t, m. 639
en mängd victualicvaror och effecter, hvaraf
vi nu mäste importera till vår skada. En itergifven
frihet i handel med Svenska producter,'
samt nedsatt Tull, skall inom få år lemna en
vida lyckligare utsikt genom en ökad afsättning
och deraf följande ökad production; tillgång
på de förnödenhetsvarot utifrån, hvilka icke kunna
umbäras, emot bättre pris, blir äfven väl
en följd deraf, att Utlänningen får sjelf föra
dem till oss, ty nu, då Utlänningen är derifrån
hindrad, och vi af våra egne monopoliska köpman
skola förses, nödgas vi mångdubbelt dyrare
betala dem.
I grund af hvad jag nu anfört, förnyar
jag således min förut gjorde anhållan om bifall
å Utskottets Betänkande.
Herr Strussenfelt, Michael: Jag menar
det är 94 år sedan Product-Piacatet uppkom.
Allt sedan har man varit betänkt, att endast
uppmuntra Manufacturer och konstige handteringar,
men deremot försummat Jordbrukarens
fördel. Efter 1720 års RegeringsForms införande,
ville man ju här äfven anlägga Silkesmaskar.
Närvarande tida erfarenhet bör visa,
att ett framfarande uti samma principer icke är
lämpeligt. Jag hemställer till hvar och en, som
besett Rikets provincer, och i synnerhet de
södra, om icke de skogar äro bäst vårdade,
hvilka ägas med Frälsemanna-rätt, hvaremot
Krono- och Skatte-skogarne äro nästan utan
allt värde. För att visa, huru våra FörfattniO'
gar äro emot industrien, raå nämnas, att hos
640
Den 11 Juna e. m.
oss är det förbjudet att utföra Ekstäfver, mea
ej färdiggjorda tunnor. I Norrige åter är det ej
tillåtet att införa runnor, utan blott stäfver. För
afsättningeri af Ekstäfvsr på Norrige, mågte
således köpmannen provisionelt göra tunnor,
och sedermera på sjön slå sönder dem till stäf.
I min tanka kan det vara hög tid att göra sig
fri från köpmans-tyranniet samt tilläta afsättning
der jag får mäst betalt för min vara, såsom
det bästa sätt att uppmuntra industrien;
och i den moa Utskottets Betänkande dertill
bidrager, är jag Utskottet på dat högsta förbunden.
Herr Munch af Rosenskjöld, Eberhard:
Om jag behöfde ytterligare stärkas i min öfvertygelse
om nyttan af Utskottets Betänkande,
så skulle de anmärkningar, hvilka blifvit
anförda emot detsamma, dertill hafva bidragit.
Om ProductPlacatet, då det först infördes, haft
skäl för sig, så försvinna de nu, då man ej får
utföra, hvad sorn får införas. I min tanka bör
exporten vara ej mindre fri, än importen.
Skogs producter få nu mera fritt införas med
Ryska skepp, och så länge detta fortfar, anser
jag allt skäl för ProductPlacatets bibehållande
försvunnit. För min del skulle jag äfven tro,
att export-frihet bör föregå befordrandet af
Strömrensningar, ty hvilken annan ersätter kostBaderne
dervid, än producenten. En reciprocilé
uti handels-friheter skulle jag också anse nyttig,
men om denna reciprocité skulle oss vägras,
så böra vi väl ej hämnas på oss sjelfva,
samt
Dm ir Junii e. ml
\
641
samt bibehålla sådane stadgar, som äro menlige
för vårt eget interesse. Om Engelsk* NavigationsActtn,
som svarar emot vårt Product -PlacatJ
yttrar sig en Engelsk författare Adam Schmitt,
att den ej är på annat sätt nyttig, än att derigenom
bereda tillräcklig tillgång på öfvade
matroser; men jag hemställer, om icke vi böra
snarare täcka på exportens uppmuntrande, än
på behofvet af matroser. I fråga åter ora ttt
gynna skeppsRederierna, så är det i min tanka
bättre, att sådant sker på dst allmännas bekostnad
genom en Bevillning, än att det endast
skall drabba någre enskildte skogsägare. Jag
har äfven hört åberopas Konungens Befallningshafvandes
afgifne yttranden i ämnet. För
min del lemnar jag deras rapporter i allmänhet
i sitt värde, men tror ej, att Statens allmänna
ekonomi kan rättas derefter. Någon gång skulle
möjligen länets interesse kunna förleda dem, att
öfverse Statens, äfvensom misstag om länets verkeliga
interesse äga rum, såsom till exempal
då man försvarar förbud mot export af vtd ifrån
sitt län till ett annat, endast för att förskaffa
bättre köp på denna Vart för en och annan
Stad i Provincen. För öfrigt har vid flera
Risksdagar samma fråga som nu blifvit vackt,
samt föranledt till upplysningars inhämtaflde,
så att jag tror, att för dess afgörande mera
upplysning , än upplysningar, behöfves.
Herr Mannerstctm, Johan: Den nu förevarande
frågan utgör en del af det stora tvisteäm
-
Ridd. o. Ad. Prot. VII B. I Afd. 41.
642
Den 11 Junii e. m.
net, frihet i handel och näringar, och jag anser
derifrån härleda sig, att åtskilliga Talare gifvit
sina anföranden nog stor omfattning. För min
del vill jag inskränka mig till det, hvarom
egentligen är fråga eller nedsättning af Tullen
för utgående varor. Jag medger att det i allmänhet
är ganska rigtigt, att man ej bör hastigt
öfvergå ifrån ett system till ett annat, men
denna satts kan likväl tåla undantag, då fråga
är om Ekonomiska författningar, hvilkas felaktighet
och skadlighet en lång erfarenhet bestyrkt.
Med ett dereglersdt penninge-verk, som
troligen efter de vid denna Riksdagen fattade
beslut ej lätt iståndsättes och då betydlige import-artiklar
behöfva», är det af vigt att exporten
uppmuntras, och att de prohibitiva författningar,
som hindra den, upphäfvas. Jag kan
icke eller finna, att ifrågavarande nedsättning af
Tullafgifterne för utgående varor kan mer än
i 2:ne fall medföra rubbning i förra förhållanden.
Det ena, att vinsten på varan öfverflytt
tas till några procent ifrån köpmannen till producenten,
hvilket är både billigt och nyttigt.
Det andra är, att kronans inkomster kunna minskas,
och, om så skulle intiäffa, bör i annor
vägt ersättning sökas. Utskottet har föreslagit
det correctiv, att Tullen på inkommande varor
skulle i det stället höjas; men i detta fall instämmer
jag med Herr Grefve Mörner, att när inkommande
Tullen höjes öfver ett vist förhållande
mycket, så uppkommer Tullförsnillning;
och jag tror att, på sätt Necker yttrar sig,
Tullafgiften bör sättas endast något öfver den
assurencepremie, sorn Lurendrägaren anser sig för
sin risque böra erlägga eller beräkna. Det lönar
sig icke då att försnilla Tullen. Dessutom
gifves en annan utväg att vidtaga. Åtskilige
utländske varor, hvilka äro till införsel ovilkorligen
förbjudne, finnas och förbrukas det
oagtadt nästan allmänt. Onakeligt vore,att sådane
kunde umbäras, eller tillverkas inom landet,
men då våra Fabrikslnrättningar icke hunnit
till en sådan höjd att de dermed kunna forss
oss, och man ser att dylika varor likväl brukas,
är det i min tanka bättre att låta dem
införas emot Tull, än att de ändock införsnillas.
Hvad Utskottet tillstyrkt i afseende å
helfrihet för fartyg, som säljas, är i min öfvertygelse
endast en half mesure, di denna
frihet är inskränkt inom några få år, men då
detta förslag till en del bör uppmuntra vår e-'
gen export, sä medgifver jag för min del, att
vid Utskottets tillstyrkande må bero.
Den af Herr Ankarsparre framställde anmärkning
kan väl förtjena afseende, men är i
min tanka icke af den vigt, att den bör hindra
antagandet af Utskottets Betänkande; hälst
då Riksdagen är nära att slutas och en återremiss
skulle verka betydligt uppehåll. Jag tillstyrker
således bifall å Betänkandet.
Herr Påhlman, Otto Fredric'. Friherre
Cederström, med flera värda Talare, hafva så
fullständigt utvecklat de skäl, som äfven i min
tanka böra verka till antagande af Utskottets
644
Den 11 Junti e. m.
t
Betänkande, att jag inskränker mig till att en*;
dast derå tillstyrka bifall.
Enligt min öfvertygelse igenfinnas orsakern»
till Sveriges vanmagt i de band, hvilka redan
i Sekler, mer och mindre tryckande, fjättrat
medborgares industris. Hvarken pest, krig
eller missväxter hafva medfört så menliga följder
för Staten, sorn det förmynderskap i näringarne,
hvilket styrelsen, af ett missledt eller
illa beräknadt nit, trott sig böra utöfva. Jag
understödjer derföre allt hvad jag tror i mot
eller mindre mon återföra oss till den naturliga
rättighet, att begagna egen omtanka och
förmåga, huru som helst, då derigenom ingen
annan förnärmas.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Det är
visst ganska billigt, att utgående Tullen är sa
låg, som möjligt; men jag får hemställa, om ej
skillnaden är allt för ringa emellan afgiften
för Svenska och utländska skepp. Då Svenska
SkeppsRedaren förmodeligen skattar till Staten
för sin näring, anser jag äfven billigheten
fordra, att utlänningen bör skatta åtminstone i
samma mon; och jag underställer, om 5 procent
kan anses svara deremot.
Gref ve Frölich, David: I anledning af hvad
Herr Cederschjöld nu anfört, får jag upplysa,
att export af Trädvaror med Svenska fartyg
svårligen låter sig göra, emedan desse fartyg
ej äro så construerade, att Bjelkar å dem kunna
föras. Jag tror således, att den föreslagne
Den ii Junii e. m.
645
proportionen är så mycket merlämpelig, som,
eoligt hvad Friherre Edolcrantz uti ett tryckt
införande upplyst, en fullkomlig reciprocitet
i England äger rum- Jemte det jag såsom sjelf
Wermlänning är i tillfälle att kunni besanna
de utaf Länets Hofdinge Herr af Wiogårdmeddelta
uppgifter, får jag således till alla delar
förena mig med honom.
Herr Strussenfelt; Sedan jag till en del
af hvad jag ärnade anföra, blifvit förekommen
af Grefve Frölich, vill jag blott nämna,
huru våra köpmän skatta såsom Skeppsredare.
Då sjöfarten om hösten är förbi? förafskeda de
Bssättningarne, hvarigenom 8 å 900 Sjömän
öfverlemnas till försörjande af andra; och om
icke Kongl. Maj:t genom en anställd muddring
uti RiddarholmsCanalen förleden vinter lemnat
de härvarande tillfälle till arbetsförtjenst, hade
de fleste säkerligen saknat utväg att ärligen
försörja sig.
Herr af Brinckman, Gustaf \ Då redan i
ämnet så mycket blifVit taladt, att något tvifvelsmål
om dess sanna beskaffenhet icke kan
vara öfrigt, utbeder jag mig endast, att med
några ord få vidröra sådane anmärkningar, som
ådragit sig min enskildta uppmärksamhet.
Jag tycker mig hafva hört, i det sednast
uppläste skrifteliga anförande, dem, hvilka varit
af en annan än den inom Utskottet rådande
tanka, bedömas, såsom tillgifne gamla fördomar,
Skråprinciper och Handelstvång. Jag
646
Den ii Junii c. in.
tillstår gerna, att jag icke deist Utskottets öfvertygelse
i hvid den icke kunnat rättas, af
mina emot Afdelningen förslag gjorde anmärkningar;
men jag har aldrig bestridt hvarken
Närings- eller handelsfrihet, om icke det må
kallas bestridande, att jag ansett desse friheter
böra mätas efter Statens rätta interesse och
landets verkelig* tillgångar. Framtiden må visa,
hvilka grundsatser varit de bästa och nyttigaste.
För min del är j3g tillfredsställd,
att hafva följt min öfvertygelse och uppfyllt
min pligt emot fäderneslandet.
En annan värd Ledamot har klandrat Lands-J
höfdingarnes berättelser om Skogarnes beskaffenhet,
dem han ansett för mindre trovärdige;
men, förmodeligen för att tillfyllestgöra dess
missnöje med dessa Embetsman, glömt, att äfven
flera af Länets innevånare i desse berättelser
deltagit; och hvad den Landshöfdinge
särskildt angår, sorn talat emot fri export af
Trädvaror från dess Län, så får jag hänvisa den
värda Ledamoten till Ridderskapets och Adelns
Protocoll i detta ämne, deraf han skall finna,
att detta tal endast åsyftade närmare upplysningar
i en fråga, som innefattade icke mindre
än detta Läns och en af de större Städers
totala brist på Skogsförnödenheter; Och härtill
torde den upplysning få läggas, att 2:ne Rikets
Collegier, inför Konungatronen, erkänt och vitsordat
de åsigter, som af den Landshöfdingen
blifvit framställde.
Herr Munch af Roscnshjöld: Jag får äf
-
Den i r Junii e.. m
647
ven åberopa mig Protocollets vitsord, i afseende
å det yttrande Herr tf Brinckman anfört.
Jag sade nyss, att jag ej tror, stt Landshöfdingarnes
yttrande kan tsgas till rättesnöre, då fråga
är om hela Rikets och ej en enda Provinces
väl. Jag åberopade älven Herr af Brinckmans
yttrande emot fri export af ved ifrån Blekinge;
och om, på sätt Herr af Brinckman anfört,
Collegierne varit af samma tanka som han,
så anser jag det vara så mycket angelägnare,
att Riksens Ständer pröfva Irågan.
Herr Uggla: Såsom svar på drn delen af
Herr af Brinckmans yttrande, som synes innefatta
en icke obestämd rigtning emot hvad jag under
öfverläggningen af detta mål här förut anfört,
har jag trott mig böra förklara, att den
afdelning inom Bevillningsutskottet, hvars förberedande
åtgärd detta vigtiga ärende tillhört,
och af hvilken afdelning jag har den äran vara
en medlem, med nöje emottagit sådane anmärkningar,
som varit grundade, och icke legat
i uppenbar strid med afdelningens af Utskottet
sedermera godkände åsigter. Om de af
Herr af Brinckman emot afdelningens första
Förslag gjorde anmärkningar varit af sådan e-,
genskap, eller, om icke de fleste fast mer yrkat
motsatsen deraf och, på sätt jag redan yttrat,
åsyftat ett totalt öfverändakastande af
hufvudgrunderna för Utskottets Betänkande ,
derom får jag endast åberopa de inom BevillniogsUtskottet
i ämnet förde Protocoll. De bära
ojäfaktiga bevis om sanningen af hvad jag
anfört. De skola äfven vittna, om Utskottets
€48
Den 11 Jtinii e, m.
öfvertygelse kunnat af desse anmärkningar till
någon hufvudsaklig del råttas. Jag har icke,
på sätt Herr af Brinckman behagat uppfatta
mina tankar, sagt, att de som varit af en annan,
ån den inom Utskottet radande tanka, voro
tillgifne gamla fördomar, Skräprinciper och
Handelstvång. Jag har endast sagt, att BevillningsUtskottet
icke varit smittadt af sådane
principer. Att de icke finnas inom vårt
land, lärer väl ingen med anspråk att blifva
trodd, vilja påstå. Deo strid, som i förevarande
ämne blifvit öppnad och nu nalkas sitt
slut, är dessutom ett nog talande bevis emot
ett sådant påstående. Jag har likväl icke beskylt
hvarken Herr af Brinckman, eller någon
annan för Skråprinciper; jag har talat om sak,
icke om person.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarjkalken
frågade, om Ridderskapet och Adeln
ansåg öfverläggniogtn i detta mål fulländad.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
till bifall af Bevillningsutskottets ifrågavarande
Betänkande; hvilken Proposition med
Ja basvarades.
Harr Anckarsparre anmälte till Protocollet
sin reservation emot Ridderskapets och Adelns
baslut i afseende å 4:de puncten af Utskottats
Betänkande.
Dea ii Junii e. m,
649
Vid förnyad föredragning af BaocoUfskottets
den 6 sistledne April afgifne, samt den 18
i samma månad på bordet lagde, Betänkande,
angående medel lill Jernhandteringens och
Bergslags-rörelsens understöd och upprätthållande,
fann Ridderskapet och Adeln för godt,
att samma Betänkande gilla, med iagttagande
af Ridderskapetg och Adelns den 9:de dennes
vid FinanceRegleringen fattade beslut, rörande
det till nya( MetallLånefonden beviljade
anslag.
Företogs till pröfning Stata-Utskottets så
väl den 24 sistledne April afgifne Betänkande,
i anledning af väckte motioner, rörande
Skånska Roteringen, som ock den 4 dennes
meddeldte samt den 8 derpåföljde på bordet
lagde Utlåtande, öfver de vid nyssnämnde
Betänkande gjorde anmärkningar.
Friherre Wrangel, Henninge anförde skrifteligen:
I
anledning af förevarande ämne, sorn nog
vidlyftigt utgjort en del af våra öfverläggningar,
får jag utbedja mig Ridderskapets och Adelns
benägna uppmärksamhet och tålamod.
Då jag å ena sidan öfverväger sakens
vigt för de personer, hvilka den rörer,samt
å den andra, det behandlingssätt, som vid dylilika
frågors afgörande, enligt min tanka, bör i
-
650
Den ii Junii e. m.
aktttgas
vill jag, med den billighet äm
net
fordrar, framställa orättvisan af Skånska
Roteringeos permanence sådan den nu är. Jag
äger det säkra hopp, att mina bemödanden ej
må blifva fruktlösa
då de framkallas af
frånvarande Landsmäns förväntan om fullföljandet
af en motion, som är stödd på Regeringsformens
tydeliga ordalydelse, och hvars
förtydning skulle föranleda till ett farligt inbrott
i den frihet, som vi åtminstone ännu äga.
Så mycket har redan blifvit yttradt om
förslaget och fortsättandet af Skånska Roteringens
permanence, att nu vid afgörandet blott
återstår för mig, att underställa Högloflige
Ridderskapets och Adelns pröfning:
1:0 Orättvisan af de grunder, hvarefter
Roteringen blifvit fördelad.
2:0 Att de; som voro frånvarande, ej borde
anses såsom bifallande, helst de ännu ägde
deras talan öppen.
Vid första punkten får jag erinra, att då
Konungens proposition lemnade anledning till
jemkning af Roteringen sådan den var, måtte
meningen hafva varit, att börja med den dåvarande
Extra Roteringens Rothållarts skäliga
klagan, öfver ojemnhet i fördelning af knektehållet,
hvilken åtgärd, enligt min tanka, bordt före»
gå permanancen och på följande sätt verkställas.
Sedan Coinitéen öfverenskommit om rätta
grunderna för hemmans taxering, hade Summan
Den 11 Junti e. m.
häraf bordt divideras med antalet af extra Roterings-Soldater,
hvarmed landet, enligt 1S09
ars Riksdagsbeslut, blef onereradt, då den häraf
uppkomne qvot hade svarat emot en extra,
Roterings Soldat; när nu Rotejemnkningen på
detta sätt blifvit iakttagen, då först hade fråga
kunnat blifva om permanencen.
Den femtedel, som skulle afdrlgas, borde
blott vederfaras dem, hvilka åtagit sig permanencen,
och då hade hvar och en njutit den
förmån, som Konungen bifallit och erbjudit.
Hvad den andra punkten angår, kan jag
alldrig skilja från min öfvertygelse, att den
bordt anmärkas, af så väl Konungens StatsRåd,
som dess Föredragande, innan Konungens nådiga
beslut häröfver fattades. Riksens Ständers
Justitie Ombudsman kunde ej lika hastigt
sträcka sin Embetsåtgärd till 5o mils afstånd,
som till Stockholms Län, der han bevarade
Medborgarnes rätt att beskatta sig sjelfva, hvilket
genom dess memorial till Landshöfdingen
Friherre Edelcreutz upplyses.
Jag anhåller således om Eders Excellenceg
proposition till bifall å Utskottets betänkande,
med tillägg, att de vid Roteringsfrågans afgörande
frånvarande äga deras rätt till öppen talan
bevarad.
Grefve Mörner, Carl Stellan: Med den
någorlunda kännedom jag äger om Skånska
Roteringen, och med all aktning för de Herrar,
ÖS3
Den 11 Juni i e. m.
sorn utgjort Roterings-Commissionen, den jag
visserligen icke vill klandra, har jag likvisst
den öfvertygelse, att detta arbete icke i allt så
riktigt tillgått.
Att lägga hand vid ett ärende, der 2,000
hemmans Rotering är i fråga, fordrar lång tid,
mycken kunskap om författningar och icke
ringa local kännedom. Dock fullbordades hela
förrättningen på mindre än 6 månader, och
detta var onekeligen orsaken till de flere misstag,
som dervid förelupit.
Historien skall knappast kunna framvisa sådane
exempel på patriotisme, som dem Skånska
Possesionaterne gifvit. Jag tror att Staten är
dem tack skyldig och bör lindra de bördor,
som genom permanenta Roteringen blifvit dem
ålagde. Efter hvad jag af Betänkandet funnit,
har Utskottet i möjligaste måtto gått den rätta
vägen, hvarföre jag ock önskar, att dess yttrande
måtte gillas, men med de considerationer
jag enskilt har i denna fråga, vågar jag
hemställa, att, jemte det Betänkandet bifalles,
det tillägg dervid måtte göras, att de Roteringsskyldige,
hvilka förut icke blifvit hörde,
måtte vid den nya undersökningen varda behörigen
kallade, samt äga att dervid afgifva
det utlåtande, hvartill de kunna anse sig befogade.
Jag vill ej vidare uppehålla Riddersktpet
och Adeln , men jag har ansett som en
skyldighet att yttra mina tankar, då denna frå«
ga förekom.
Den n Jun ii e. m.
S53
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, hade
inlemnat följande, som upplästes:
Med den öfvertygelse, att föreskrifter alltid
böra vara så bestämde, att de icke kunna
föranleda till flerfaldig tydning, nödgas jag vid
StatsUtskottets senare Utlåtande, i afseende på
gjorde anmärkningar vid förra Betänkandet, om
Skånska Roteringen, nu anmärka, att jag deruti
icke finner Utskottets mening så bestämdt
uttryckt, som jag önskat och förmodat finna
densamma. Utskottet upptager först anmärkningarnes
innehåll, och deribland äfven den,
uppå hvilken jag i synnerhet fästat afseende, att
nemligen de frånvarande vid Roterings-förrättningen
blifvit ansedde hafva Roterings-permanence
bifallit; hvarefter Utskottet sig yttrar,
att, då Kongl. Majtt täcktes lemna Nådigt bifall
till hvad Utskottet föreslagit, anser Utskottet,
såsom en ofelbar följd, deraf att de rättelser
, hvarå de nu gjorde anmärkningar syfta,
skola vinnas. Deraf vill det väl synas, då detta
tagcs i ett sammanhang, att rättelse skulle äfven
vara föreslagen deri, att de vid Roteringsförrättningen
frånvarande blifvit ansedde hafva
permanente Roteringen bifallit, men, då detta
är så obestämdt, och lika snart den mening
af Betänkandet kan dragas, som vöre denna
fråga alldeles förbigången och ovidrörd, så
önskar jag för min del, att, till förekommande
af villrådighet vid en blifvande ny Roteringsförrättning,
förhållandet, i detta afseende, närmare
måtte bestämmrs, samt att såsom en ;ättsfordran,
på sätt jag förut, då Betänkandet åter
-
&54
Den ii Junit e. fn.
remitteradas, har"framställt, må, vid bifallet till
Betänkandet, fogas det uttryck, att Riksens
Ständer i underdånighet anhålls, att, vid blifvande
förnyad Roterings förrättning, de, som
varit frånvarande vid förra förrättningen, eller
för hvilka Förmyndare i permanente Roteringen
ingåt, måtte öppet lemnäs, att vid extra
Roteringen förblifva eller i den permanenta
ingå.
Friherre Edelcreutz, Danieli Jag anhåller,
att blott få lemna en liten upplysnig i anledning
af hvad Friherre Wrangel nyss anfört.
Friherren har yttrat, att Rotejemkningen först
bordt föregå, och att, sedan grunderne för hemmang
taxering blifvit bestämde, gumman deraf
bordt med antalet af Extra RoteringsSoIdater
divideras; men sådant låt sig alldeles icke gö.
ra, emedan det stridde mot det af de Roteskyldige
gjorde förbehåll, hvilket jemväl var
uti Instructionen för RoteringsComtnissionen
upptagit, och ingalunda fick förbiges. Rotarne
voro nemligen taxerade efter ganska olika
grunder, på somlige ställen efter hemmantalet,
på andra åter efter särskilte grunder. Om en
Rote var fördelaktigt Roterad, ägde man alldeles
icke, att taga något ifrån densamma.
Allt hvad i öfrigt blifvit anmärkt rör ej
executionen, som i anledning af deröfver anförde
besvär redan blifvit granskad, och passerat
Collegieme. För öfrigt torde en hvar inse,
att permanenta Roteringen icke är innit än
Surrogat för den förut varande utskrifningen.
Den xi Junii e, m.
655
I Konung Carl Xl.*s tid var det icke någon
konst, att rotera, ty alla hemman voro då temmeligen
lika, emedan refning deraf nyss föregått.
Nu åter var förhållandet annorlunda.
Roterings-Commissionen måste förvandla Roteringstyngden
i penningar, och derefter sederme-i
ra bestämma Roteringsskyldigheten.
Herr Bergman, Ambrosius Magnus: Så
som
ytterligare bevis att Roteringen i Skåne
icke blifvit verkställd med den omsorg och
grannlagenhet, en så vigtig sak fordrat; får
jag gifva tillkänna, att Kongl. KammarCollegium,
uti underdånigt Utlåtande till Kongl. Majit
öfver denna förrättning, förklarat sig hafva
funnit densamma så felagtig, både till grunder
och i verkställighet, att Coliegium ansett sig
pligtigt afstyrka stadfästelse derå, innan den
blifvit noga Öfversedd och efter billighets—
grunder rättad. Hvid i denna sak handt Innevånarne
i Skåne, synes högt påkalla den
Författning, om hvars vidtagande jag denna
Riksdag haft d*n äran göra motion, den nemligen:
att förbud måtte utfärdas emot menigheters
sammankallande, i afsigt att göra dem propositioner
om nya utgifter, onera eller tillökning
i förra lagligen ålagde, så vida ej Riksens
Ständer dertill förut gifvit bifall. Om en sådan
Författning redan existerat, hade oredsn
i Skånska Roteringen varit förekommen. Efter
hvad Herr Baron Stael von Holstein hos
Högloflige Ridderskapet och Adeln upplyst,
hafva kungörelserna om samminkomsterne i
Skåne, för Roteringens ändamål , så kort före
Den 11 Junit e. m.
gamlingsdagarne blifvit uppläste i Kyrkorne,
att de, som vistades utom Länen, icke möjeligen
kunde få del deraf, och då de således uteblefvo,
förklarades de hafva ingått i ständiga
Roteringen; med flere olagliga åtgärder, som
bemälte Herr Baron anmärkt. Jsg får alltså anhålla
om proposition på bifall till Utskottet»
Betänkande, med det tillägg Grefve Mörner
och Baron Wrangel föreslagit.
Friherre Edelcreutz: Grefve Hamilton
har, förra gången detta ämne förevar, anmärkt,
det han skall varit frånvarande vid det tillfälle
dess egendom af Roterings-Commissionen
taxerades, men ehuru han icke sjelf första gången
vid Commissionen var närvarande, inställde
sig likväl för honom en Rättare, sorn uppgaf
olika afkastningar af egendomen; hvarefter
och, innan Commissionen upplöstes, Grefven
sjelf kom personligen tillstädes, och medgaf
den af Commissionen vidtagne Roteringsåtgärd.
Friherre Wrangel'. Hvad jag med säkerhet
vet är att Grefve Hamilton ej var närvarande
då sjelfva afgörandet var i fråga, eller 18130m
våren, då proposition gjordes om permanencen.
Jag tror likväl, att det är skäl uti, att de, som
ej varit tillstädes, må hafva deras talan öppen
och ej sakna rättighet att utlåta sig, helst då
fråga är om en grundskatt för everdeliga tider.
Jag talar alldeles icke för m>g sjelf, ty jag
har
Dr.n 11 Junit e. m.
65?
har ingen permanent Rotering, och lärer aldrig
med mitt eget bifall få någon sådan. I
öfrigt anhåller jsg om proposition till bifall
af Betänkandet med det tillägg jag tagit mig fri.;
heten föreslå, och hvilket kanske är något be-J
stämdare än Grefve Mörners.
Haris Excellence Herr Grefven och LandtMar/kalken
föreslog, att StatsUtskottets ifrågavarande
2:ne Utlåtanden måtte gillas, med det
tillägg, att de Roterings-skylldige hvilka vid
förra Roteringen varit frånvarande må till den
nya undersökningen varda behörigen kallade
samt dervid äga rätt afgifva det Utlåtande,
hvartill de kunna anse sig befogade.
Friherre Wrangel: Ehuru det nästan icke
är någon skillnad emellan det af Eders Excellence
nu föreslagne samt det af mig förut
framställde tillägg, tror jag likväl att det
sednare är något bestämdare än det förra, och
får således anhålla att StatsUtskottets Utlåtan-!
den måtte gillas med det af mig gjorda tillägg.
Grefve Mörner'. Jag delar visserligen lika
tänkesätt med Friherre Wrangel i afseende ä
ifrågavarande ämne, men anser dock den af
Hans Excellence framställde proposition både
kunna och böra af Ridderskapet och Adeln bifallas.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt i
Marjkalken förnyade sin förut gjorde propor
Ridd, o. Ad. Erot, VII B. I Afd. 43.
658
Den 11 Junit t. m,
sition, hvilken af Ridderskapet och Adeln med
J» besvarades.
Hvarefter Hans Excellence hemställde, att
de öfrige RiksSiånden matte inbjudas, att uti
det af Ridderskapet och Adeln nu beslutade
tillägg med Ridderskapet och Adeln sig förena.
Bifölls.
Grefve Hamilton, Axel Raul: Friherre
Edelcreutz yttrar, att en Rättare varit närvarande
vid en af RoteringsCommisionens sammankomster
och derstädes gjort flera serskilta
uppgifter på min Egendoms afkastning; jag
lemnar osagt, huru dermed sig förhållit, efter
som jag ej var närvarande: men om också
nämnde Rättare vid förut omtalte möte varit
något confus, fruktar jag, det flera dervarande
voro vid samma tillfälle blottställde för mer
eller mindre coufusion; jag inser likväl icke
hvad sammanhang denna omständighet äger med
den fråga, som nyss blifvit afgjord, och vill derföre
icke eller vidare trötta Ridderskapet och Adeln
med någon vidlyftighet uti detta ämne; utan
endast hafva äran gifva tillkänna, det jag med
innerlig glädje och största tillfredsställelse afhört
Ridderskapets och Adelns fattade beslut,
rörande Roterings-Verket, och jag skulle handla
mot min egen böjelse om jag uragtlät att
hembära en skyldig tacksamhets gärd åt de
agtningsvärde Ledamöter, som dertill hufvudö
sakeligen medverkat)
Den ii Juni i e, m.
659
Den förhoppning jag och hemmavarande
medborgare hyst till Svenska folket, och dess
Representanters upplysning och rättskaffenhet,
är icke förfelad. Dess ombud rättfärdiga. den«<
na förhoppning och visa, det de äro ömme vår-1
dare af Grundlagarnes helgd och medborgerlig
rättvisa: hvarföre de både för närvarande och
kommande tider gjort sig förtjente af nationens
erkänsla, den jag, såsom en medlem af den
lidande Provincen, nu får äran och tillfredsställelsen
att betyga»
Föredrogos ånyo och gillades följande från
nedannämde Utskott inkomne, samt den 8 och
9 dennes på bordet lagde, Betänkanden:
Frän Stats Utskottet:
Af den 4 dennes:
i :o Angående Tullveds- uppbörden i Halmstad;
2:0
Öfver Herr Jacob Linström motion och
förslag, att alla Statens intrader skulle uppbäras
och redovisas af RiksgäldsContoiret;
3:0 I anledning af Kongl. Maj:ts nådiga
remiss af f. d. Commissarien i RiksgäldsContoiret
C, J. Lanells underdåniga ansökning
om återställande af försuten tid, samt understöd
af RiksgäldsContoirets medel.
66a
Den n Junti e. m.
Frän LagUt/kottetl
Af den 26 sigtledne Maji, i anledning af
Kongl. Maj:ts nådiga proposition om en lag
angående vidtagande anstalter, för att anhålla
och tilltala sådana personer, hvilka begå förbrytelser
i ett af de förenade Riken Sverige
och Norrige samt derefter afvika till det
andra.
Fran Banco- och LagUtskotten:
Af den 1 dennes, öfver väckt förslag om
ändring uti författningarnes stadgande rörande
beloppet af de belöningar, som böra erläggas
till dem, hvilka upptäcka efterapare eller förfalskare
af Bankens eller RiksgäldsContoirete
Sedlar, samt utprånglare af så beskaffade Sedlar.
Frän Lag- samt Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskotten:
Af den 3 dennes, öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottens förut meddelte utlåtande
angående väckt motion om upphäfvande af förbudet
mot landsköp.
Frän Allmänna Befvärs- och OeconomiéUtjkottet:
Af
den 8 dennes, i anledning af Riksens
Ständers beslut öfver Utskottets förut meddelte
jemknings-förslag rörande husbehofs Bränvinsbränningen.
Den jj Junit c. m.
661
Vid fomyad föredragning af Statsutskottets
den 4 dennes afgifne, samt den 8 derpå
följds på bordet lagd®, trenne Utlåtanden, i anJ
ledning af gjorde anmärkningar vid Utskottets
förut meddelte Betänkanden:
ilo Af den 24 sistledne April, angående
tillökt anslag i Spannemål till lönernas förbättrande
vid de allmänna Schole- och LäroVerkenj
2:0
Af den 7 sistledne Maji, angående An
cademie-, Domkyrko-, Wisingsborgs Scholtegods,
Präbende, Annexe- och ad pios usus anslagne
hemmans jemte MilitiaeBoställens försäljande till
Skatte;
3:0 Af den 12 sistledne Maji, om understöd
af Statens medel för ElementarScholan
i Askersund;
Fann Ridderskapet och Adeln att, enär
sistnämnde trenne Betänkanden redan blifvit
den 4, 16 och 25 sistledne Maji af Ridderskapet
och Adeln gillade, Utskottets ifrågavarande
Utlåtanden nu endast borde läggas
till handlingarne.
Då nu ånyo föredrogs Bevillningsutskottets
den 22 sistledne Maji afgifne, samt den 8
662
Den 11 Junit e. tn.
dennes på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af de mot förslaget till en förnyad ChartaeSigillataeFörordoing
gjorda anmärkningar, blef
samma Utlåtande af Ridderekapat och Adeln
gilladt.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
den 4 dennes afgifne, samt den 8 i samma
månad på bordet lagde, Utlåtande öfver gjorde
anmärkningar vid Utskottets den 7 sistledne
Maji meddelte Betänksnde, angående Gottländska
National Beväringens aflöning, fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att, enär sistnämnde
Betänkande redan blifvit af de öfrige
frenne RiksStånden gillade, dervid nu mera
låta bero.
Då nu ånyo föredrogs Lag-’samt Allmän*
na Besvärs- och OeconomieUtskotteos den 3
dennes afgifne, samt den 9 i samma månad på
bordet lagde, Utlåtande, i inledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottens den 18 sistledne
Mars meddelte Betänkande, rörande det om
en mera allmän och utvidgad näringsfrihet
väckte förslag samt öfver den uti BorgareStån*
det framställde motion om gränsors bestämmande
emellan Stads- och Landlmanna hand_
teringar; fann Ridderskapet och Adeln stt,
enär sistnämnde Betänkande redan blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallit, Utskottens ifra
-
Den n Junii e, m'.
663
gavarande Utlåtande borde läggas till hand
lingarne.
Justerades följande;
Utdrag af Protocollet hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid Urtima
Riksdagen i Stockholm, förmiddagen
den 11 Junii 1818,
S- D. Remitterades till
BancoUtJkottet:
Grafve von Plåtens, Baltzar Bogislaus, motion,
angående Låne-rättighet i BancoDisconten
på Hypothek af Götha CanalBolags Actier. Ut
Supra.
S. D. I anledning af derom väckt motion,
beslöt Ridderskapet och Adeln, det borde hos
Kongl. Maj.t i underdånighet anhållas, om behörig
undersökning för att utröna, i hvad mon
Rotehållarne vid Kongl. Södermanlands Regemente
kunde hafva fått vidkännas större utgifter
i och för Soldat-beklädnaden, sedan år 1812,'
än hvartill de, enligt Kneckte-Contracterne, varit
förbundne, samt att Kongl. Maj:t, i fall anledning
derefter förekomme, att Rotehållarne
verkeligen varit högre betungade än vederbort,
täcktes i Nåder låta tillse, det de måtte blifva
förhulpne till den ersättning dem lagligen kan
tillkomma* uti hvilket beslut, de öfrige respec-;
664
Den II Juni i e. m.
iive RiksStånden skulle vänligen inbjuda*, att
sig med Ridderskapet och Adeln förena. Ut
Supra.
S. D. Då nu ånyo föredrogs ConstitutionsUtskottets
den i dennes afgifne, samt den 5 i
samma månad på bordet lagde, Memorial, innefattande
Utlåtande och Förslig, i anledning af
Kongl, Maj.ts Nådiga proposition om ett Additament
till RiksActen emellan Sverige och
Norrige, blef berörde Memorial, på grund af
Friherre Åkerhjelms, Gustaf Fredric, dervid
gjorde anmärkning, till ConstitutionsUtskottet
återremitteradt. Ut Supra.
S. D- Vid förnyad föredragning af ConstitutionsUtskottets
den 28 sistledne Msji afgifne,
stmt den 5 dennes på bordet lagde, Memorial,
innefattande förslag till förändrad redaction
af 102 §. Regeringsformen, fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att berörde förslag
jemte de af Grefve Mörner, Adolph Göran och
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredric, dervid
gjorde anmärkningar, såsom utgörande Ridderskapets
och Adelns gemensamma tankar, till
ConstitutionsUtskottet återförvisa. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af ConBtitutionsUtskottets
så väl den 13 sistledne April
aflåtne Memorial, innefattande 2:ne alternativa
förslag till förändrad redaction af 38 §.
1 Riksdagsordningen, som ock den 1 dennes
afgifne samt den 5 i simma månad på bordet
lagde Memorial, i anledning af de hos Ridder*
Den ii Junii e. m.
665
skåpet och Adeln vid Utskottets sednare alternativ
gjorde anmärkningar, fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att, till den behandling
56 §. Regeringsformen stadgar, godkänna
ej mindre det i föi6tnämnde Memorial af
Utskottet gjorde första, än ock det i sistnämnde
Memorial framställde sednare alternativa förslag
till förändrad redaction af 08 §. i RiksdagsOcd;
ningen. Ut Supra.
S. D. Då nu ånyo föredrogs ConstitutionsUtskottets
den 1 dennes aflåtne, samt den
5 i samma månad på bordet lagde, Memorial,
innefattande förslag till förändrad redaction af
9 §. i Regeringsformen, beslöt Ridderskapet
och Adeln,; att samma förslag, till den behandling
56 §. Regeringsformen stadgar, godkänna.
Ut Supra.
S. D. Då nu ånyo föredrogos ConstifutionsUtskotteta
den 1 och 3 dennes afgifne,
samt den 5 i samma månsd på borbet lagde,
fem serskildte Memorial, innefattande Utlåtanden
i anledning af de hos Ridderskapet och
Adeln gjorde anmärkningar vid Utskottets förut
meddelte förslag till förändrade redactioner:
1:0 Af 7 §• i Regeringsformen j
2:0 Af 1 mom. i 107 <§. Regeringsformen
och 29 §■ i Riksdagsordningen;
3:0 Af 2=dra momentet i 107 §, i Regerings^
Formen;
4:0 Af 14 §- i Riksdagsordningens
666
Den ii Junii e. m.
5:o Af 4 §. i RegeringsFormenj
Beslöt Ridderskapet och Adelö att, enär
berörde förslag redan blifvit af de öfrige 3:oe
RiksStånden , till den behandling 56 §. i RegeringsFormen
stadgar, godkände, uti enahanda
beslut äfven för sin del nu mera instämma.
Ut Supra.
S. D. Remitterade# till Stats- och BancoUtskotteo
ett Memorial af Grefve Spens, Carl
Gustaf, angående utgifvande af Stats-obligationer
med 6 procents ränta och 2 procents
Capital afbetalning, jemte yttranden i samma
ämne af Grefve von Lantingshausen, Albrecht,
Friherre Wrangel, Henning, samt Herrar Påhlman,
Otto Fredric, Mannerstam, Johan, Cederschjöld,
Pehr Gustaf och Strussenfelt, Mi;
chaél. Ut Supra.
S. D. Remitterades till
Stats- Utskottet:
Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Riksens
Ständer, rörande frågan om bidrag från Allmänna
Magazinslnrättningen till förekommande
af Bröd-prisets stegring i Hufvudstaden. Ut
Supra.
S- D. Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottets den I
dennes afgifne, samt den 5 i samma månad på
bordet lagdc, Memorial, innefattande Utlåtande
Den 11 Junii e, m,
667
öfver de hos PrästeStåndet gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande, rörande
beståndet af sådana Contracter om frästerättigheter,
hvilka emellan Pastorer och För.
gamlingarne upprättas; fann Ridderskapet och
Adeln att, enär sistnämnde Betänkande redan
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallit, Utskottets
ifrågavarande Memorial borde läggas
till handlingarne. Ut Supra.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades följande
från nedannämnde Utskott inkomne,
samt den 5:te dennes på bordet lagde, Betänkanden:
Från
BancoUtshotteti
Af den 3 dennes, angående fulländad Revision
af Banco- och RiksDiscontVerkens förvaltning
och Räkenskaper för 1817;
Från Stats Utskottet:
1:0 Af den 26 sistledne Maji, angående Con-?
trollStärapel-afgiften för Guld, Silfver och Tenn;
2:0 af den 28 sistledne Maji, angående väckt
motion om Controll å HushållningsSällskapernes
disposition af de utaf $»:de HufvudTitelns^
fond erhållande medel;
3:0 Af samma dag, i anledning af Kongl,
Maj:ts Nådiga Remiss, angående medels uppförande
å Stat till bestridande af Inqvarteringspenningarne
för Götheborgs Escadern, Ut Supra.
668
Den ii Junii e. m.
s. D. Då nu å nyo föredrogs Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottetg den i dennes
aflåtne, samt den 5 i samma månad på bordet
lagde, Memorial, innefattande Utlåtande öfver
de hos Ridderskapet och Adeln gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
i anledning af väckt fråga om förändring
uti Församlingarnes skyldighet att vårda
de fattige; fann Ridderskapet och Adeln
för godt, att, enär sistnämnde Betänkande redan
blifvit af de öfrige frenne RiksStånden bifallet,
dervid nu mera låta bero. Ut Supra.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Höglofl.
Ridderskapet och Adelö, vid Urtima
Riksdagen i Stockholm, eftermiddagen
den 11 Junii 1818.
S. D. Vid förnyad föredragning af Bevillningsutskottets
den 30 sistledne Maji aflåtne, samt
den 2 dennes på bordet lagde, Betänkande, angående
grunderne för de blifvande Tull-afgifterne,
fann Ridderskapet och Adeln för godt,
att samma Betänkande gilla. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Banco^Utskottet6
den 6 sistledne April afgifne, samt
den 18 i samma månad på bordet lagde, Betänkande,
angående medel till Jern-handteringens
och Bergslags-rörelsens understöd och upprätthållande,
fann Ridderskapet och Adeln för godt
att samma Betänkande gilla, med iagttagsnde
af Ridderskapets och Adelns den 9 dennes fat
-
Den Ii Jun ii e, m.
669
tade beslut vid FinanceRegleringen; rörande del
till nya MetallLånefonden beviljade anslag. Ut
Supra.
S. I). Då nu å nyo föredrogos Statsutskottets
så väl den 24 sistledne April afgifne
Betänkande, i anledning af väckte motioner rörande
Skånska Roteringen, som ock den 4 dennes
meddeldte, samt den 8 i samma månad på
bordet lagde, Utlåtande öfver de vid nyssnämnde
Betänkande gjorde anmärkniogar; fann Rid*
derskapet och Adeln för godt, att Statsutskottets
berörde 2:ne Utlåtanden gilla, med det
tillägg, att de Roterings-skyldige, hvilka vid
förra Roteringen varit frånvarande, må till den
nya undersökningen varda behörigen kallade,
samt dervid äga rätt afgifva det Utlåtande,
hvartill de kunna anse sig befogade; uti hvilket
tillägg de öfrige Respective RiksStånden
skulle vänligen inbjudas att sig med Ridderskapet
och Adeln förena. Ut Suprar
S D. Föredrogos å nyo och gillades följande
från nedannämnde Utskott inkomne, samt
den 8 och g dennes på bordet lagde, Betänkanden:
Fran
StatsUtskottet:
Af den 4 dennes:
1:0 Angående TullVedsuppbörden i Halmstad;
2:0
Öfver Herr Jacob Linströms motion
670
Ven 11 Junii e. m.
och Förslag, ait alla Statens intrader skulle
uppbäras och redovisas af RiksgäldsCoatoiret.
3:0 I anledning sf Kongl. Maj:ts Nådiga
Remiss af f. d. Commissariens i RiksgäldsContoiret
C. J. Lanells underdåniga ansökning om
återställande at försuten tid, samt understöd af
RiksgäldsContoirets medel.
Från Lagutskottet:
Af den 26 sistledne Maji, i anledning af
Kongl. Maj:ts Nådiga proposition om en lag,
angående vidtagande anstalter för att anhålla
och tilltala sådane personer, hvilka begå förbrytelser
i ett af de förenade Riken Sverige
och Norrige, samt derefter afvika till det andra.
Fran Banco- och Lag- U/Jhotten;
Af den I dennes, öfver väckt förslag om
ändring uti Författningarnes stadgande, rörande
beloppet af de belöningar, som böra erläggas
tili dem, hvilka upptäcka efterapare eller
förfalskare af Bankens eller RiksgäldsContoirets
Sedlar, samt utprånglare af så beskaffade sedlar.
Frän Lag- famt Allmänna Befvärs- och
Occonomie- Utjhutten:
Af den 3 dennes, öfver gjorda anmärkningar
vid Utskottens förut meddeldte Utlåtande,
angående väckt motion om upphäfvande
af förbudet mot Landsköp.
Den ri Junii c, ml
671
Frän Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskoltet:
Af
den 8 dennes, i anledning af RiksStåndens
beslut öfver Utskottets förut meddeldte
Jemknings-förslag , rörande Husbehofs Bräavinsbränningen.
Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Statsutskottets
den 4 dennes afgifn», samt den 8 1
samma månsd på bordet lagde, 3:ne Utlåtanden,
i anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottets
förut meddeidte Betänkande!).:
1:0 Af den 24 sistledne April, angående
tillökt anslag i Spannemål till lönernes förbättrande
vid de allmänna Scholae- ocb LäroVerken,
2:0 Af den 7 sistledne Maji, angående Academie-,
Domkyrko-, Wisingsborgs Scho'iegods-,
Prebende-, Annexe- och ad pios usus
anslagne hemmang, jemte MilitiaeBoställens försäljande
till Skatte.
3:0 Af den i2 sistledne Maji, om understöd
af Statens medel för ElementarScholan i
Askersund;
Fann Ridderskapet och Adeln att, enär
sistnämnde 3:00 Betänkanden redan blifvit dan
4, 16 och 25 sistledne Maji af Ridderskapet och
Adeln gillade, Utskottets ifrågavarande Utlå
-
672 Den 11 Juni i e. nu
tanden nu endast borde läggas till handlingarne.
Ut Supra.
S- D. Då nu å nyo föredrogs Bevillningsutskottets
den 22 sistledne Maji afgifne, samt
den 8 dennes på bordet lagde, Utlåtande, i an.
ledning af de mot förslaget till en förnyad
ChartaeSigillataeFörordning gjorde anmärkningar,
blef samma Utlåtande af Ridderskapet och
Adeln gilladt. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Statsutskottets
den 4 dennes afgifne, samt den 8 i
samma månad på bordet lagde Utlåtande öfver
gjorde anmärkningar vid Utskottets den 7 sistledne
Maji meddeldte Betänkande, angående
Gottländska NationalBeväringens aflöning; fann
Ridderskapet och Adeln för godt att, enär
sistnämnde Betänkande redan blifvit af de öfrige
3:ne RiksStånden gilladt, dervid nu mera
låta bero. Ut Supra,
S. D. Då nu ånyo föredrogs Lag- samt
Allmänna Besvärs- och OeconomieOtskottens
den 3 dennes afgifne, ssmt den q i samma månad
på bordrt lagde, Utlåtande i anledning af
gjorde anmärkningar vid Utskottens den 18
sistledne Mars meddeldte Betänkande, rörande
det om en mera allmän och utvidgad Närings,
frihet väckte förslag, samt öfver den uti Välloflige
BorgareStåndet framställde motion om
gränsors bestämmande emellan Stads- och Landtmanna
handteringar; fann Ridderskapet och
Adeln att, enär sistnämnde Betänkande redan
Den 13 Junii.
I
6 73
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallet, Utskottens
ifrågavarande Utlåtande borde läggas
till handlingarne. Ut Supra.
HögloRige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. Ji Lagerheim.
Lördagen den i3 Junii,
Plenum klockan half till 9 förmiddagen»
Upplästes till justering och godkändes följande
från Expeditionsutskott inkomne förslag
till Riksens Ständers underdånige skrif-,
velser till Kongl. Maj;t:
I anledning af Riksens Ständers Revisorers
betättelse öfver StatsVerkets förvaltning och
räkenskaper för åren 1812 till och med 1815.
Ricld. 0. Ad, Proh VII B, I Afd. 43.
674
Den 13 Junii.
ingående Parm-, Bro-, Torg- och RenMllnings-afgihen
i Stockholm, samt Wåg-och
Mätarepenningarne i vissa andra Städer.
Om föreskrifter, då verfvade Krigsmän
permitteras.
Om förberedande åtgärder till befordrande
af BesparingsBanker för arbets- och tjenstfolk.
Upplästes 5:ne från de öfrige Respective
RiksStånden ankomne ProtocollsUtdrag af den
11 dennes, innehållande att bemäldte Riksstånd,
under enhälligt yttrad önskan, att detta
långvariga Riksmöte snart måtte nå sitt slut,
samt i stöd af 81 §. i Riksdagsordningen, uppdragit
åt deras Talmän, att med Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken sam.
råda om lämpeligaste sättet att, så snart möjligen
ske kunde, vinna detta ändamål; uti
hvilken åtgärd Ridderskapet och Adeln blifvit
inbjudne att sig förena.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarjkalken
hemställde, om icke Ridderskapet
och Adeln skulle anse lämpeligt, att Hans Excellence
jemte Herrar Talmän sammanträdde
med Herrar Ordförande i Utskotten, på det
upplysning mätte erhållas, huru många mål
ännu kunde i hvarje Utskott till handläggning
återstå.
Bifölls.
Den 13 Junii,
655
Upplästes och lades På bordet Stats- och
BancoUtgkottens den io dennes meddeldte Utlåtande,
angående yrkad undersökning om Gö-'
tha Canal Discont Directions förhållande, i afseende
på den till Canal-arbetets fortsättandegjorde
försträckning af 1,1.00,000 R:dr m. m.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMar/kalken
tillkännagaf att Plenum komma
att fortsättas hela dagen intill dess de i sista
Pleno beslutade val af Ridderskapets och Adelns
fullmägtige i Banken och RiksgäldsContoiret
samt Revisorer öfver Stats- Banco- och
RiksgäldsVerken, hvart efter annat, för sig gått.
Sedan 66, 67, 68 och 70 §§. i Riksdagsordningen
samt 43, 44 och 45 §§• i RiddsrhusOrdningen
blifvit uppläste, företog Ridderskapet
och Adeln val:
1:0 Af Fullmägtige i Riksens Ständers
Bank;
2:0 Af Fullmägtige i Riksens Ständers
RiksgäldsContoirj och
3:0 Af Revisorer till granskning af StafsBanco-
och RiksgäldsVerkens Förvaltning och
Räkenskaper.
Hans Excellence Herr Grejven och LandtMarjkalken
var ihan kl. 2 till 4 eftermiddagen
676 Deri 13 Junii,
frånvarande, hvarunder Grefve Tavast, Johan
Henric, förde klubban.
Efter valens slut befunnos följande Herrar
hafva, genom de fleste rösternes erhållande, blifvit
utsedde till:
*
BancoFullrnågtige:
N:o 2067. Herr Crusenstolpe, FuIImägtig,
Grefve Gyllenborg,
' Johan, Kammarherre
- - -249 röster.
2006. Herr Sandels, Benjamin,
t^ict President - - 184 —
024. Friherre Ehrenheim, Fredric,
President - - 122 __
Fullmäktige i RiksgåldsContoiret:
338. Friherre Tersmeden, Fredric,
President - - 230 —
100. Herr Uggla, Göran Gustaf,
Assessor - - 211
501. Herr Påhlman, Otto Fre
dric,
ÖfversteLieutenant 160 —•
Revisorer: fl
__ 42. Grefve Gyllenborg, Johan
Henning, Lagman - 95 —
__ 205. Friherre Åkerhjelm, Gu
staf
Fredric, Öfverste 92 __
Den 13 Junti, 677
N:o 2152. Herr af Uhr, Carl David,
Directeur -
73 röster.
862. Herr Gyllenkrook, Göran,
Major -
53 —
792. Herr Lagerhjelm, Pehr,
Assessor -
51 —
1033. Herr Hammarhjelm, Carl
Fredric, ProtocollsSecre-
terare -
5i —
Höloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 6 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
STOCKHOLM,
tryckt hos Oi-or Grahn, 1825.
