# ID: svediakorp-gov270
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1817--1818
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 70,773
# sentences: 2,276
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 6 Junii e. m. 301
Herr Grefven och LandtMarskalken gjorde
proposition, lill sjelfva meningen, vore fullkomligen
lika med tredje punkten i förevarande
Betänkande, samt dessutom icke allenast
öfverensstämmande med den i ämnet förelupne
discussion, utan ock vid det hos Hans
Excellence hällne sammanträde, dervid en stor
del af Ridderskapet och Adeln varit närvarande,
blifvit aftald och öfverenskommen, ansåg
Herr Grefven Hans Excellence hafva med fullt
skäl framställt berörde proposition.
Friherre Cederström j Ulricj anhöll om
proposition till bifall af tredje punkten i Betänkandet,
med tillägg af det förslag han för
en stund sedan skrifteligen framställt.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, att det representativa
MyntCapitalet måtte till det belopp, som blir
en följd af den nu föreslagne regleringen, intill
nästa Riksdag oförändradt qvarblifva i rörelsen
circulerande.
Ropades starka Ja och Nejj samt Votering*
Herr Påhlman: Jag får förnya min anhållan
om proposition i enlighet med tredje
punkten i Betänkandet; hälst den af Ers Excellence
framställde proposition ingalunda, på
sätt Herr Grefve Mörner yttrat, är lika med
Betänkandet, utan tvärtom derifrån ganska
skiljaktig. Jag kan icke underlåta hysa den
förmodan, att fyra månaders arbete af 72
g02 Den 6 Juni i e. m.
personer skäligen må anses äga det värdey
att det kan nyttjas uti en proposition häldre,
än hvad vid en conclav ofta nog hastigt öfverenskommes.
Hans Excellence Flen' Grefven och Landt-’
Marskalken yttrade, det han, utan att i någon
måtto medgifva, att den af honom förut
framställde proposition vore emot formen stridande,
likväl ansåg sig, i anledning af den
förefallne öfverläggningen, böra till justering
framställa följande voteringsproposition:
Den som bifaller att det representativa
MvntCapitalet, till det belopp, sorn blir en
följd af den nu föreslagne regleringen, oförändradt
må qvarblifva i rörelsen circulerande,
så att det permanent hvarken ökas eller min-^
skås under tiden, skrifver
Ja.
Den det ej vill, skrifver
Nej;
Vinner Nej kommer RörelseCapitalet i
Banco- och RitsgäldsSedlar, inberäknadt Disconternes
3-proCentsSedlar och Assignationer,
till den numeraire det utgjorde Ultimo December
1814» att» utan arbitrair förändring,
intill nästa Riksdag förblifva oberoende af de
eventuela bidrag Riksens Ständer nu kunna
Den G Junii e. m.
303
besluta till Magazinslnrältningen och lånen pä
exportabla eflecter.
Grefve Spens, Carl Gustaf: I Utskottens
Betänkande förekomma orden: den nu föreslagne
regleringen. Emot proposition derå
protesterar jag, och anhåller om den Eders
Excellence först gjorde. Genom den sist framställde
nu ifrågavarande, skulle alla 14 punkterne
i Betänkandet kunna pä en gång antagas.
Friherre Boije: Det förefaller mig omöjligt,
att Högloflige Ridderskapet och Adeln kan
vilja i beslutet om tredje punkten intaga något
ord, som hindrade en fri pröfning af de öfrige
punkterne, eller kunde, som man säger,
binda händerna vid deras afgörande. Det vore
visserligen icke förenligt med Ståndets värdighet.
Jag anhåller alltså, att propositionen
icke må äga något sådant ord, och anser öfverflödigt,
att göra något vidare förbehåll för
min pröfningsrätt i de öfriga punkterne.
Friherre TVirse’n: Den anmärkning, som
de tvenne siste värda Ledamöter anfört, förtjenar
visserligen uppmärksamhet. Det vore
alldeles mot ordningen om, genom bifall till
tredje punkten, man skulle binda sig i pröfningen
af de följande. Jag vågar öppet förklara,
att Utskottens mening icke varit sådan;
men erinrar, att det som nu är förhanden
utgör blott en resumé: hvadan man bör
tillse sjelfva Betänkandets innehåll tillika.
/}<?« C> Junii e. m.
Hvad har utgjort föremål för Discussionerne?
ingenting annat än elen generella frågan om
RörelseCapitalet; och tredje punkten innehåller
ju derom blott, att det permanent må
hvarken ökas eller minskas. Men derföre står
ju öppet i detaillerne att flytta från det ena
till det andra: att alldeles utesluta det ena
föreslagna anslaget: och deremot öka ett annat,
eller göra alldeles nya dispositioner.
Jag anser sålunda för min del att, oaktadt
Ridderskapet och Adeln bifaller denna
punkt, bestämmes derigenom dock blott RörelseCapitalets
oföränderlighet, icke dess fördelning;
men att det likväl är angeläget, att
detta preliminaira bestämmande af maximum
föregår, emedan man eljest icke vet, hvad
man har att fördela.
Herr Påhlman: Jag nödgas bestrida Friherre
Boije rättighet, att dictera Ja-propositionen.
Han må endast justera Nej-propositionen.
Då Ja-propositionen är fullkomligt enlig med
Betänkandet, anhåller jag, att den må utan
någon förändring antagas.
Friherre Cederström, Ulric: Jag yrkar,
att uti beräkningen af RörelseCapitalets belopp
icke må ingå andre sedlar, än sådane, hvilka
hafva gemenskap med Banken.
Friherre Cederström, Jacob: Med all aktning
för andras öfvertygelse, lärer väl Ridder
-
Den 6 Junii e. m.
305
derskapet och Adelns beslut angående Betänkandets
pröfning punktevis dock icke kunna
ändras. Det är således icke möjligt, alt vi
genom denna punkt äfven kunna afgöra de
öfriga. Discussionen har dessutom icke innefattat
annat, än hvad med RörelseCapital borde
förstås.
Frih er re Boije: Så länge inom detta
Stånd ordning gäller för något, så måste den
också lika iakttagas å båda sidor. Jag har
icke bestrid t motsidan, att justera sin proposition;
men när dervid den olaglighet anses
förefalla, att man tillika vill öfverskrida det
ämnes gräns, som man endast har att afgöra;
när man derjemte vill rycka till sig förmågan,
att lägga band på pröfningen i andra ämnen,
som ännu icke förekommit; då är det min,
och hvarje Ledamots rätt, och dertill säga
Nej. Jag beskyller icke Herr Påhlman för
ert sådan afsigt, men fråga om ett sådant begrepp
är likväl af annor person, icke af mig,
uppställd; och på den rätt jag har att derom
mig yttra, ämnar jag icke tillåta hvarken Herr
Påhlman, eller någon annan, att imponera.
Jag känner min lagliga rätt, och förstår tillräckligt
att |göra den gällande. Genom det
yttrande Friherre Wirsen 1111 meddelat, och
som gör heder åt hans rättskaffenhet, är farhågan
som mig synes undanröjd; och då vi
således få förblifva trygga, att propositionen
icke medför verkan i någon ännan punkt, än
Ridd. 0. Ad. Prot. VII B. I Afd,
20
306
Den 6 Junii e. m.
denna tredje af Betänkandet, så är åtminstone
jag, för min del, alldeles nöjd.
Hans Excellence Herr Gref ven och LandlMarskalken
förklarade, det lian icke ansåg
Ridderskapet och Adeln hafva uti den sist
framställdte Voteringspropositionen på något
sätt lagt hinder i vägen för en fri pröfning af
de återstående punk terne, samt framställde å
nyo berörde Voteringsproposition; hvilken bifölls.
Friherre Boije: Då jag med största varsamhet
afhållit mig ifrån att bestrida motsidans
rätt att justera propositionen, torde jag
också få njuta samma rätt att justera contrapropositionen;
och det är af sådan anledning,
som jag anhåller, att ordet arbitrair måtte
uteslutas frän Contrapropositionen; emedan någon
arbitrage emellan Riksdagarne icke kan, i
detta ämne, äga rum.
Grefve Spens: I följd af Eders Excellences
försäkran, att vi ej binda oss, förfaller
min sista anmärkning. Men jag anhåller, att
i contrapropositionen må sättas ordet obligationer
i stället för Sedlarj på det ingen må
tro, alt någon här menat, att afskrifningsräkningens
belopp skulle tagas i beräkning.
Friherre Cederströmj Ulricj anmälte sig
att tala, men hindrades derifrån genom starka
rop af Nej.
Ben 6 Junii e. m.
307
Grefve De la Gardie, Jacob: Då vi allt
sedan klockan half ett i förmiddags uppehållit
oss med öfverläggning rörande denna punkt,
samt den af Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken framstäldte Ja-proposition
är alldeles enlig med Utskoltets Betänkande,
och Contrapropositionen äfvenledes ganska vigtig,
hemställer jag, om vi icke nu snart må
skrida till votering, för alt derigenom någon
gång få slut på detta ämne*
Friherre CederströmUlric: Jag anhåller
få veta, hvarföre det förslag, som jag i^ss
framställde, icke äfven Blifvit i Voteringspropositionen
upptagit.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
erinrade, att Ja-propositionen vore
alldeles lika med Utskottens Betänkande,
samt Nej-propositionen upprättad i öfverensstämmelse
med discussionen.
Friherre Cederström „ Ulric: Jag anhåller
få veta, om Grundlagarne lägga något hinder
i vägen för mitt förslags upptagande i Voteringspropositionen.
Jag kan icke förmoda sådant,
och förnyar derföre mitt yrkande, att
Berörde förslag må i propositionen inflyta.
Härvid uppstod något sorl.
Sedan Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken äskat ljud med kluBBan,
yttrade sig.
303
Den 6 Junti e. m.
Hans Excellence Herr Friherre af Wetterstedt,
Gustaf: Jag får hemställa, huruvida
det är möjligt, att uti en voteringsproposition
upptaga mera än tvenne meningar. Skulle
vi gå så långt, alt hvarje anmärkning skulle
utgöra en egen contraproposition, vet jag
i sanning icke, huru vi någonsin skola komma
till slut i detta mål. Då likväl ett slut
måste vara ändamålet med all öfverläggning,
samt de under discussionen framstäldte tvenne
hufvudmeningar innefattas i den föreslagne
Yoteringspropositionen, hemställer jag, om
icke Ridderskapet och Adeln behagade tillåta,
att vi må företaga voteringen.
Flere hördes häruti instämma
Friherre Cederström, Ulric: Jag får erinra,
att vid 1815 års Riksdag samma kasus som
nu inträffade, då frågan om understöd åt Götha
Canal härstädes förevar. Vid berörde tillfälle
antog Ridderskapet och Adeln en voteringsproposition,
som innefattade frenne särskilte
propositioner.
Härvid afbröts åter Friherre Cederström
genom starka rop af Nej.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
lät uppläsa 33 §. 3 Mom. i RiddarhusOrdningen,
samt hemställde, om icke,
enär Friherre Cederströms ifrågavarande yrkande
ej syntes egenteligen höra till föreva
-
Den 6 Junii e. m,’
309
rande ämne, Friherre Cederström vilie derifrån
afstå.
Friherre Cederström, Jacob: Efter våra
Grundlagar äger visserligen en Ledamot rättighet
att begära ändringar eller tilläggningar
i en voteringsproposition, äfvensom, att, om
han ej vill afstå, erhålla votering om sjelfva
voteringsproposilionens innehåll och beskaffenhet;
men då man är alldeles ensam i sin öfvertygelse,
och hela Ståndet af en motsatt
tanka, hemställer jag, om icke den varda
Ledamoten skulle finna lämpeligt, att från sitt
yrkande afstå.
Friherre Cederström, Ulric: Af den §. Ers
Excellence nyss lät uppläsa, finner jag icke någon
anledning att afstå från mitt påstående, alt
det förslag jag framställt må i Yoteringspropositionen
intagas; men sedan Friherre Jacob
Cederström upplyst, att det är min obestrideliga
rättighet, att få berörde förslag uti vote»
ringspropositionen upptagit, vill jag, enär jag
tyckt mig finna, att Ridderskapet och Adeln
är af annan tanka än jag i sjelfva saken, från
mitt ifrågavarande yrkande afstå.
Herr Munk af Rosensköld: Jag förenar
mig med Friherre Boije uti den af honom för
en stund sedan gjorde anhållan, att ordet arbitrair
måtte utur contrapropositionen utgå.
Härefter upplästes, godkändes och anslogs
följande voteringspropösilion:
Den 6 Junii e. ro.
Den som bifaller att det represenlaliva
MyntCapitalet till det belopp, som blir en
följd af den nu föreslagne regleringen, oförändradt
må qvarblifva i rörelsen circulerande,
så att det permanent hvarken ökas eller minskas
under liden, skrifver
Ja;
I
Den det ej vill, skrifver
Nej;
Vinner Nej, kommer RörelseCapitalet i
Banco- och RiksgäldsSedlar, inberäknadt Dis»
conternes 3 proCents Obligationer och Assignationer,
till den numeraire det utgjorde ultimo
December 1814» att utan förändring intill nästa
Riksdag förblifva oberoende af de eventuela
bidrag Riksens Ständer nu kunna besluta
till Magazinslnrättningen och Lånen på exportabla
efFecter,
Sedan 53 §. i Riksdagsordningen samt
43 §. i RiddarhusOrdningeu blifvit uppläste,
börjades voteringen klockan tre qvart till
8 om aftonen; och befunnos efter voteringens
slut, sedan en Voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja 210.
Nej 102.
Den 6 Junii e. m.
5U
I följd hvaraf Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken förklarade, att tredje
punkten i Utskottens Betänkande hade
Blifvit af Ridderskapet och Adeln gillad.
Höglollige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
kl. ett qvart Lill 11 om aftonen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Måndagen den 8 Junii,
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Upplästes tvenne från Hans Excellence
HofCanzleren Herr Friherre af Wetterstedt
tili Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
på Nådigste Befallning aflåtne
skrifvelser, så lydande:
Enligt StatsSecreterarens för Kongl. Handels-
och FinanceExpeditionen till mig aflåtne
skrifvelse, har Kongl. Maj:t i Nåder Bifallit
512 Deri 8 Juni i e. m.
livad Riksens Ständer i underdånighet hemställt,
i afseende på ytterligare bidrag till Södertelje
Canalinrättnings fullbordande; hvadan
StatsBeredningen, StatsContoiret och Södertelje
CanalDirection blifvit härom i Nåder förständigade.
Hvad Kongl. Maj:t i Nåder täckts förklara,
i anledning af Riksens Ständers underdåniga
hemställan angående upphörande, i vissa
fall, af KammarCollegii befattning med MarkegångsTaxornes
granskning, inhemtas af närlagde
ProtocollsUtdrag, som, till följe af Kongl. Maj:ts
Nådiga befallning, Riksens Ständer meddelas
bör.
Och får jag härmedelst den äran, på Nådigste
Befallning anmoda Hans Excellence
Högvälborne Herr Grefven och LandtMarskalken,
att tillkännagifva Högloflige Ridderskapet
och Adeln dessa af Kongl. Maj:t i Nåder
vidtagne åtgärder och beslut. Stockholm
dea 3 Junii 1818,
G. af Wetterstedt.
Utdrag af Protocollet öfver Handelsoch
Financeärenden, hållit inför
Hans ‘Maj:t Konungen i StatsRådet
å Stockholms Slott den a3 April
1818.
StatsSecreteraren Klintberg föredrog i unr
derdånighet:
Riksens Ständers underdåniga skrifvelse af
deri i uti innevarande månad, derutinnan
Riksens Ständer i underdånighet tillkäunagifvit,
att, i anseende till hos dem väckt fråga
om upphörande af KammarCollegii befattning
med de årliga MarkegångsTaxornes
granskning, Riksens Ständer fått anledning
skärskåda de serskilta Stadganden, som, rörande
dessa Taxors upprättande, blifvit utfärdade;
och då, genom de noggranna föreskrifter, som
innefattas uti Kongl. Kungörelsen den i October
1810, jemförd med 3 §. uti 1734 års
Resolution på Allmogens besvär samt Kongl.
Rrefvet den 16 December 1774 med KammarCollegii
och StatsContoirets derpå grundade
CirculaireBref af den 8 Maji 1775, den sorgfälligaste
uppmärksamhet synes fästad derå,
att både Kongl. Maj:ts och Kronans samt Räntetägares
och Räntegifvares rättigheter och
skyldigheter må i möjligaste måtto iakttagas,
hade Riksens Ständer förmodat, det någon
granskning af den i öfverensstämmelse med
dessa Författningar, verkställda Markegångssättningen
ej vore af nöden, helst erfarenheten
skall visat, det en af de Deputerade i Länen
föreslagen Markegång, efter slik granskning,
blifvit så betydligen förändrad, att Deputerades
åtgärd nästan helt och hållit varit onyttig,
eller förfelat sitt ändamål; äfvensom Riksens
Ständer, trott, att den Markegång, som i
sjelfva Länet upprättas, vore för detsamma mest
passande att der tjena till efterrättelse, i synnerhet
när de noggrannaste anstalter till ulrö
-
514
Den 8 Junii f. m.
ilande af dess rälta belopp vidtagas i förening
med de största säkerhetsmått för inbördes rättigheters
orubbade helgd.
På dessa grunder hade Riksens Ständer
alltså nu i underdånighet anhållit och föreslagit,
att hädanefter den i Länen stadgade Markegång
finge för hvarje Län orubbad blifva
gällande, och ej af något Embetsverk förändras,
samt att föl j ak tel igen KammarGollegii befattning
med MarkegångsTaxorna måtte komma
att upphöra i alla andra fal] än vid upprättande
af RiksMarkegången, eller upptagande och
afdömmande af de besvär, sorn antingen af
enskilte Räntegifvare och Räntetagare, eller å
fromma stiftelsers vägnar, eller af RammarCollegii
AdvocatFiscal, såsom bevakande Kongl.
Maj:ts och Kronans rätt, kunna anföras, i hvilket
afseende Collegium då borde af Deputerades
åtgärder på vanligt sätt erhålla del.
Kongl. Maj:t inhämtade härvid, att uppå
gjord underdånig framställning af Riksens Ständer
vid r815 års Riksdag, rörande åtskillige
ändringar och jemkningar uti Författningarne
angående Markegångssättningen i Riket, Kongl.
Maj:t genom Dess under den 20 September
samma år utfärdade Nådiga Förordning, redan
ibland annat i Nåder stadgat, att, utom vid
de tillfällen då besvär öfver MarkegångsTaxeringen
bos Kongl. Majrts och Rikets KammarCollegium
anföras antingen af Räntegifvare
eller Räntetagare, eller för fromma Stiftelser,
eller ock å Kongl. Maj:ts och Kronans väg
-
Den 8 Junii f. m.
315
nar, af KammarAdvocatFiscalen, någon vidare
granskning och pröfning af MarkegångsTaxorne
icke må äga rum, samt att enskilte besvär,
som af Räntegifvare eller Räntetagare
eller för fromma Stiftelser hos hemälde Collegium
andragas, icke böra verka något hinder
eller någon inställelse i den utkomne
MarkegångsTaxans efterlefnad och verkställighet
för andra än dem, som besvären angå,
äfvensom att hvad deröfver beslutas, ehuru
det kan gå ut på ändring i Taxan, ej kommer
att gälla Lill förmon för andre än den eller
deni, som den vundna ändringen i rättan tid
sökt, och att derföre någon allmän kungörelse
derom i Länet ej eller behöfver utgå. Yid detta
förhållande och då KammarCollegium, som,
enligt serskilt förordnande, äger att besörja
om den årliga RiksMaxdcegångens upprättande,
för öfrigt icke fått sig uppdragit att annorlunda
än i ofvan föreskrifne ordning med frågor
rörande MarkegångsTaxorne sig befatta,
samt hvad Riksens Ständer nu i underdånighet
föreslagit, följakteligen hade afseende på
sådane förändringar uti de angående samma
taxors granskning utkomne äldre författningar,
som genom Kongl. Maj:ts ofvan anförde Nådiga
Förordning redan blifvit i Nåder beviljade;
så fann Kongl. Maj:t i anledning af förevarande
underdåniga framställning någon åtgärd
icke erfordras.
Ex Protocollo
Göran D. Wåhlberg.
316
Den 8 Junii f. m.
StatsSecreteraren för Kongl. KrigsExpeditionen
har, uli till mig aflåtne skrifvelse!’,
anmält, att Kongl. Maj:t i Nåder täckts vidtaga
nedannämnde beslut och åtgärder i anledning
af följande Riksens Ständers underdåniga
hemställanden, nemligen;
1:0 Om jemkningen i Roteringen
vid Westerbottens Regemente.
Kongl. Maj:t har i Nåder anbefallt Dess
och Rikets Krigs- och KammarCollegier, atti
ämnet afgifva underdånigt Utlåtande, och
tillika inkomma med project till Instruction för
den af Riksens Ständer i underdånighet föreslagne
RotejemkningsComite.
2:0 Om begrafningshjelp efter
Secreteraren vid IngenieursCorpsen
I. M. Morin.
Kongl. Maj:ts och Rikets StatsContoir har
i Nåder blifvit lill behörig efterrättelse, förständigadt
om hvad Riksens Ständer i detta
afseende beslutit.
3:o Angående jemkning af
Båtsmans Roteringen i Halland
;
Kongl. Maj:t, som är betänkt, att åt en
serskild Comité' uppdraga verkställigheten af
Hallands Båtsmans Rotejemkning, har i Nåder
Den 8 Juni i f. m.
317
anbefallt Förvaltningen af Sjöärenderne ocli
KammarCollegium, att författa Project lill Inslruction
för bemälte Commite, samt dermed
till Kongl. Maj:t i underdånighet inkomma.
Hvad Kongl. Majit sålunda beslutit och
vidtagit, får jag härmed den äran på Nådigsle
Befallning, anmoda Hans Excellence llögväiborne
Herr Grefven och LandlMarskalken,
att Högloflige Ridderskapet och Adeln meddela.
Slockholm den 5 Juni 1818.
G. af Wetterstedt.
Lades till Handlingarne.
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne Utlåtanden
:
Från StatsUtskottet:
Aj den 4 dennes:
1:0 Öfver Riksdagsfullmägtigen Pehr
Bengtssons från Halland Memorial, angående
Tullvedsuppbörden i Halmstad.
2:0 Öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets
förut meddeldle Betänkande, angående
Skånska Roteringen.
3:o I anledning af gjorde anmärkningar
518
Den 8 Junii f. m.
vid Utskottets Betänkande, angående Läro*
verkens förbättring.
4:o I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande om Academie med
flere Hemmans förslagne försäljning till Skatte.
5:o i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens Betänkande, i fråga om medels
anslående för Elementarskolan i Askersund.
6:0 Öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets
yttrande, angående Gottländska NationalBeväringens
aflöning.
7:0 Öfver Herr Jacob Linströms förslag,
att Statens alla intrader skulle uppbäras och
redovisas af RiksgäldsContoiret.
Från BevillningsUtskottet:
Af den 22 sistlidne Maji: i anledning af
de mot Projectet till en förnyad ChartasSigillataeFörordning
gjorde anmärkningar.
Från Banco- och LagUtskotten:
Af den 1 dennes: öfver det af Herr Jonas
Ullberg väckte förslag om ändring uti
Författningarnes stadgande rörande beloppet
af de belöningar, som böra erläggas till dem,
hvilka upptäcka efterapare eller förfalskare
Den 8 Junii f. m.
519
af Bankens eller RiksgäldsContorets Sedlar,
samt utprånglare af så beskaffade Sedlar.
Från Lagutskottet:
Af den 26 sistlidne Maji: I anledning af
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om en Lag,
angående vidtagande anstallter, för alt anhålla
och tilltala sådane personer, hvilka begå
förbrytelser i ett af de förenade Riken Sverige
och Norrige, samt derefter afvika till det
andra.
Upplästes till justering och godkändes
ExpeditionsUtskottets insände Förslag till Riksens
Ständers underdåniga skrifvelse till Kongl.
Majit:
1:0 Om afskedstagande 70-årige med
Indelte Löner försedde Civile Embets- och
Tjenstemäns samt Betjentes uppförande på Allmänna
IndragningsStaten.
2:0 Om beloppet för enskilde Personers
Invisningar till Innehafvare!!, samt viss man
eller Ordres.
Föredrogs ånyo och remitterades till Lagutskottet
Herr Cederschjölds, Pehr Gustaf, den
Den 8 Junti f. m.
6 dennes förmiddagen på bordet lagde Motion ,
angående Förslag till Skuldsedlars styliserande,
så att de utlånte Capitalen må kunna till
deras Silfvervärde återbekomma.
Fortsattes pröfningen af Stats- oell BancoUtskottens
den 16 sistlidne Maji afgifne Betänkande,
angående Allmänna penningérörelsen
och Myntvärdets upprätthållande.
4:de punkten lydde sålunda:
Hvad sopi i Räntor och Capital af betalningar
till Banken inflyter, skall fördenskull
åter utgå på serskilda bestämda vägar, nemligen
:
a) Till omedelbara bidrag för Jordbruk,
Handel och Näringar, för att, genom ökad
Production vidga området af SedelMyntets
verksamhet, och höra härunder:
Fast ig hets Lån eFo riden.
Odlin g sLån eFonden.
Me tall Lån e F'onder n e*
Manuf adur LåneFon den.
DiscontLäneFonilerne, samt
Maga
-
D 'ii o Junit f. m. ■ " , t
31 a g a z i n s D i r e etinne ns C re d i tiv,
enligt de för hvardera häraf antingen fornt
gällande■ eller vid denus Riksdag för esla gne
grunder.
b) Tid Can albyggnad, St romrensningar
och andre åtgärder för Communicdilon^rs
öppnande och Hittade transporter rn m, till
befordrande af den invertes rörelsen och Landt
mannaptodueters äj sättning-, och hora här.
under ••
Årliga B y ggnadsbitr ädet till Götha
Cati al.
Lånebit r ä det lill Hjelmar e Slussverk.
Dito till Så der T eije Canal, samt
det nu gjorde Förslag om öfverlemnande^ af
100,000 Riksdaler årligen jr ån och med år
1819, till och med det år, då nästa Riksdag
inf aller, till Kongl. Majds Nådiga disposition,
i afseende på senare omförmåldie ändamål,
under uppgifne vilkor; och
c) Till anskaffande af 31etalliskt Mynt,
för att förstärka Bankens Fond, och befrämja
stadga i Sedlarnes värde.
Friherre Hjerta, Fredric: Jag vill endast
göra det förbehåll, att då vi nu till pröfning
företaga fjerde punkten, sådant icke i
Ridd. o. dd. Fröt. VII B. I Afd. 21.
t
322
Den 8 Junii f, m.
någon måtto må binda oss vid afgörandet af
den åttonde.
Friherre Cederström, Ulric: Jag hem-i
Ställer, att med pröfningen af det i denna
punkt föreslagne årliga byggnadsbiiräde till
GöthaCanal mä anstå, intill dess Stats- och
BancoUtskcttens särskilta Betänkande angående
GöthaCanalarbetets fortgång och befrämjande
till afgörande förekommer.
Hans Excellence Herr Grefven och Ländta
Marskalken föreslog, att hvad sorn i Bänto?
och Capitalafbetalningar till Banken inflyter,
måtte åter utgå på serskildta bestämda vägar.
Bifölls.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
att de i 4 de punkten af Utskottens Betänkande
förekommande anslag fingo, hvardera serskilt
för sig, löretagas och piöivas.
Ropades Ja.
Uppå derefter af Ilans Excellence Herr
Grejven och Landt Mar akulken gjord proposition,
biföll Ridderskapet och Adeln, att, på
sätt Utskotten föreslagit, 1,785,000 Riksdaler
mätte till fastighets LåneFonden användas.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt*
Marskalken tiilkännagaf, att Utskotten h< m~
ställt, det 334,000 Riksdaler mätte anslås till
Den 8 Junii f. ml
Odlings LåneFonden utom inbefalteFasfighets-*
Lån, som serskildt skulle tillfalla denne Fond»
s Grefve Spens, Carl Gustaf: Jag anhåller,
att BondeStåndets ProtocollsUtdrag om beslutet
i denna fråga må uppläsas»
Hans Excellence Herr Grefven och Landi»
Marskalken tillkännagaf, att någon underrättelse
angående BondeStåndets beslut rörande
detta ämne, ännu icke ankommit.
Grefve Spens, Carl Guslaf: Nyttan af
ÖdlingsLån lemnar jag åt förfarnare Landtmät!
än jag, att utreda. Jag hemställer blott öm
det icke, just med bibehållande af Utskotten*
åsigt att sortera lånerörelsen, vöre enligare,
att fördela den efter Län, än etter Näringar,
och om man ej borde taga till hufvudprincip,
att bibehålla RörelseCapicalet sa väl i- sam;-'
ma orter, sorn såmma Näringar, der det förut
varit, Då efter min tanka en större del af
det fordna LåneRörelscCapitalet har varit äf
Landtbrukare och af Innevånare i de Län,
der Landtbruk florera, begagnad, än sorn mart
nu föreslår, anser jag det vara rättare, att anslå
det föreslagna nya Creditivet för JernConi
toiret till Odlings LåneFondens förökande. Jag
är för min del ganska öfvertygad, att i längden
kan det vara nästan detsamma, ty allting
sätter sig; men, sedan man har satt Näringarne
i strid med hvarannan om Creditiv, ät
ingen annan möjlighet, än att förr, eller senare,
förslag skall förekomma att minska défi
g2 ’t Den 8 Junii J. m.
enås Creditiv, för att öka den andras, och jag
tror tiden dertill nu vara inne, då man föreslår,
a;t lemna Bergslager och Brukshandtering
ett så betydiigt nytt anslag.
Friherre Wirsén, Gustaf Fredric: I anledning
af hvad Herr Grefve Spens anmärkt,
torde jag få lemna några upplysningar.
Uti Herr Grefven# och LandtMarskalkens
framställning om OdlingsLånens belopp, talas
om 334,000 Riksdaler, som ock är den Summa,
hvilken till detta ändamål ytterligare
kommer att utgå; men den utgör visserligen
icke hela OdlingsFonden , som deremot år »823
uppgår till 964,000 Riksdaler, eller nära En
Million, hvilken permanent qvarblifver idenna
rörelse, och flyttas från den ena till den
andra.
Anstalten med Odlings Lånebiträden än
ny: den vidtogs vid 18I5 års Riksdag. Le.
damöterne af BanccUtskottet hafva sett, huru
den blifvit bringad till verkställighet, och är
dervid mycket att erindra; hvaraf ock en del
blifvit hos Riksens Ständer anmäldt. Utskottet
erkände visserligen nyttan af desse Lån,
som gifvas till lag ränta; men erkände den likväl
under vilkor af en noga och alfvarlig
verkställighet och controll, på det att ej, som
hittills för det mästa skett, lånen skulle utgöra
Discontbiträden såsom hufvudsak, och
odlingen stanna som bisak, sedan linet blifvit
vunnet. Utskottet trodde ock angeläget,
Dan 8 Junii f m.
325
att icke inleda eller uppmuntra till låntagning,
såsom i allmänhet ingalunda förmonligt,
serdeles ej för , Allmogen. Men då å andra
sidan man anseit, att en del »f Bankens revenuer,
sorn voro ämnade till myntets consoliderande,
för närvarande icke kunde för rö,’
reisen umbäras, så var det angelägit att uppsöka
de vägar, som kunde bäst befordra produetionen,
men tillika lämpeligast gifva säkerhet
till Banken för dess försträckningar. På
dessa grunder är fördelningen föreslagen. Att
låna på en färdig produet, på Rikets förnämsta
Exportvara jernet, måste på en gång vara
nyttigt och för Banken säkrast. Af Bruks.-  rörelsens fortgång och trefnad beror Jordbrukets
afsättning ganska väsenteligen, och de
understödja hvarannan. Redan 1779 var Jern
Lånefonden 166,000 Riksdaler, och hvad som
nu föreslås, står i förhållande dertill, efter Sedelvärdet.
Det är sålunda icke något nytt,
utan ett upplifvande af hvad som förut existerat.
För öfrigt må det förmånligaste taga företrädet.
Meningen har ingalunda varit, att
gynna den ena Näringen på den andras bekostnad;
men man måsfe se på Bankens säkerhet
tillika. OdlingsLånen göras på namn,
och omsättas långsamt: Jernlånen presentera
et? större säkerhet i förening med hastigare
omsättning. Må man välja det bästa j men
ingalunda förevita någon partiskhet: ty då
gor man i sanning orätt.
326
D< n 8 Junii f m<
Herr Påhlman, Ollo Fredric'. Sedan den
sista värela talaren yttrat 6ig, återstår för mig
föga att tillägga, Jag anhåller dock få nämna,
att vid uppgörandet af de särskilta vägarna,
på hvilka Bankens inkomster åter skulle
gå ut i rörelsen , har man tillstyrkt förökning
af OdlingsLåneFondens hittills varande anslag,
icke der löre att man ansett dessa lån, såsom
de hittills blifvit använde, för jordbruketgagrteliga,
utan endast för att gå BondeStåndets
önskan i denna del till mötes. De hittills
nreddeldte Odlingslån hafva ganska mycket
missbrukats, och all controll derå har nästan
saknats. Sedan en närmare controll nu mera
blifvit tillstyrkt, tror jag, att om det af Utskotten
åt OdiingsLåneFonden bestämda anslag
till sitt ändamål rätt användes, detsamma skall
blifva ganska tillräckligt3 Och då lån på Metaller
både hafva större Hypotheker, och således,
medföra mera säkerhet för Banken , samtkunna
långt, hastigare än Odlingslån, omsättas;
finner jag för min del icke skäl , att minska
det till MetallLåneFonderne beviljade anslag..
Jag hetijstäjler derföre, att Utskottens. Betan,
Hände", i fråga om OdlingsDåneFondens belopp*
rna bifallas.
Herr Flach Carl Fredric: Jag instämmer
till alla eldar med Herr Påhlman, under tillägg
att Qdl.ingsLån ingalunda skola åstadkomma
det med desamma åsyftade ändamål,,
derest de icke inpassas i ett ordenteligt System,
och åtskilige författningar ejer efter lärn.
pas och rättas,.
Den 3 Junii J. m.
Friherre Cederström, Jacob: Vid bestämmande
af de särskilta biträden Näringarne hvar
för sig böra är hålla, fordras djupare insigter i
Statistiken, än vi äga. Man har föreslagit,
att Odlingslån herde meddelas mot låg ränta.
Deruti kan jag icke instämma Å alla lån
till enskilta personer bör vanlig ränta ärläggas.
Annars komma Lånen att innefatta en
skänk af sjelfva Capitalet , och de personer,
som icke äro i behof deraf, slå likväl under
sig dessa lån för den låga räntans skull Jag
tror att det skulle vara bättre, att föröka
Nionde hufvudtiteln, och sedan derifrån lärn,
na understöd åt odiingsföretag Man har bestämt
ett särskilt anslag åt JernContoiret; men
om man vill företaga sig att göra en fördel*
ning emellan näringarne, så hade långt flere
Tittlar än de nu nämnde bordt upptagas- Den
summa, som blifvit anordnad åt JärnContoiret,
kunde man ju i stället anslå åt näringarne
i allmänhet. Då borde lån deraf lör Sillfångstens
befrämjande meddelas, hälst denna
näring har ett betydligt inflytande på Landets
välmåga. Om OdlingsLåneFonden skall bibehållas,
bör den visserligen icke utvidgas utöfver
hvad som blilvit af Utskotten föreslå-!
git.
Grefve Spens, Carl Gustaf: I anled
ning
af hvad de siste Talarne anfört, ber jag
att få förklara, att jag fullkomligt delar
med Friherre Cederström den tanka, att det
vore bättre, att alldeles ej göra någon fördelning
emellan Näringarne. Frågan om svång
-
Den 3 Jun!/ f. ni.
het.- n af Corn roll vi i O Hingslånens utgifvandw
hor tili det reglementarisk», hvarom jag ej
tilltrör mig -ait yttra irrig. 'Grunden Ii varför
jag yrka O j tings Lä ne Fondens förökande utöfver
hvad Utskotten föreslagit, är att pennmgsrne.
härigenom skola bibehållas i d1* Pio»
vincet, der de fordom varit. Alla de till indragningen
iöresligne Disconterne voro nemligen
inrättade i hufvudsakligen Landtbruk
katide ptovincer. Att d.t omtalta äldre Creditivet
ej begagnats, är det klaraste bevis,
att Jernnandteringen ej behöfver det Så
länge invärtes handeln är så liten, upphöra ej
så lätt följderne af att taga RörelseCapitalet ur
en provinte till en annan jag förnyar derföre
min motion att OdlingsLåneFonden bör
ökas, såsom den der kommer att utgå i de
Provincer, der Disconterna varit. Man anser
Hypothekerne för OdiingsLånen osäkrare, men
manne tj landets uppodling är det bästa och
nyttigaste hypotheket. |ag har dessutom hört
sägas, att BancoDisconten blott behölt göra
obetydliga alskrbningar; hvarlöre fruktarman
då fler;; genom OdiingsLånen j man kan ju
pröfva det ena Documentet så väl sorn det andra
, och fordra säkra cautioner för båda.
Herr Mannerstam, Johan; I afseende på
Bänkens Lånerörelse är jag af den tanka, att
det hufvudsakligast felaktiga deruti är, att
Banken till enskilt» utlånar äfven de inkom,
ster, hvilka den genom Bevillning erhåller
såsom ränta o-h afbetalning på StatsVerkets
skuld. Det är både orimligt och orättvist,
Den 8 Junii f, m,
att utan nytta för Banken beskatta landet, för
att bereda låneutvägar till Enskilta. Då åter
fråga är, att emellan olika Näringar fördela
bestämde tillgångar, hvarvid jag fullkomligt
gillar den af Utskotten antagna grundsatts,
att allmänna Lånebidrag böra verka till en
ökad ptoduction, anser jag det icke vara tvifvdagttgt,
hvilken Näring som lemnar bästa
och säkraste afkastning, och som bör äga företräde
såsom för Staten nyttigast. Man behöfver
icke vidsträcktare Stat tiska kunskaper
än dem vi redan äga, för att veta, att sä
mycken till odling tjenlig jord finnes i Riket,
att troligen ännu Sekler erfordras för att göra
den frugtbar, o< h att således Jordbruket framför
alla andra Näringar behölvcr uppmuntran
och understöd.
Jernbandteringen deremot, som är den
hufvudsakligaste af våra binäringar, är redan
åtminstone i de flästa Bergslager kommen till
den höjd, både af Tackjerns- och Stångjernstillverkning,
som Skogar och Malmtillgångar
medgifva. Dess trefnad beror egenteligen på
förmonlig afsättning, och till lättnad tor tillverkningen
finnas redan Lsneutvägar, nemligen
JernContoiret och .Lån på exportabla effecter,
utom den tillgång på DiscontLån, sora
denne Näring delar med alla andra. Jag anser
derföre densamma icke erfordra ytterligare
Allmänna lånebidrag, jemförelsevis med andra
Näringar.
I afseende på Herr Påhlmafts yttrande
33®
Den 8 Junti j. mi
om den större säkerheten lån på Metaller
medföra, får jag erindra, att detta galler om
lån på effecter, trien icke om nu egenteligen
ifrågavarande nya DiscontCreditiv till JernContoiret,
hvilket jag ansett haldre böra till
Odling6iån användas Om denna förändring
bifalles, skulle den högsta Summa som årligen
till Odlingslån utlemnades uppgå till 300,000
Riksdaler, och då man eftersinnar, att med
antagande af 20 till 50 Riksdaler, 6åsom Od
lingskostnad för Ett Tunneland, andast 8 å
10,000 tunneland årligen kunde för dessa lånei
bidrag odlas, så bör man lätt finna, att summan
icke är för stor. Endast Wermeland och
kanske flera serskilta provincer skulle hvardera
kunna använda årligen en sior del af
denna summa på odlir.gsiägenheter, och om
det, såsom anmärkt blifvit, händer, att i somliga
orter knapp tillgång är på arbetare, inträffar
åter i andra såsom i Wermeland och
Dalarne, att arbetare i brist på 6ysslosättning
utvandra till andie orter, fastän de borde inom
Provincen finna arbete, om flera odling
gar där verkställdes. Fördomen emot odiingslå
n har äfven bliivit ökad genom ropet öfver
de missbruk, hvartill de ledt. Likväl äro desse
missbruk högst obetydlige och skadlige,
i jemförelse mot de, sorn vid nästan alla våra
andra allmänna Lånelnrättningar inträffat,
och om äfven förluster på Bankens odlingslån
skulle tillkomma, hvilket likväl är mindre
att befara skola de sammanräknade icke
utgöra det belopp, som Banken endast vid
MaltnöDiscoiit pä en enda Köpman förlorar.
Deri 8 Junti f mi
33*
Ofelbart måtse det väl ock medgifvas, att odlingar
bidraga till ökad production och till
landets säkra förkofran Den låga räntan, och
Bankens törlust derigenom, nämnes äfven ; men
man glömmer, att Banken har obetydligt större
ränta, nemligen blott l proCent mera på
sine försträckningar, jag medgifver visserligen
att det] vore bättre för Riket, om Staten
lemnade bidrag genom skänk än genom Lån,
och att aldrig allmänna utlåningsanstalter erfordrades}
men då man dels icke kan, dels
icke vill förändra de grundsattser, som härvid
följas, bör man vid utlåningen se på Staten3
och icke på enskildta Corporationers största
fördel. Jag tillstyrker således den förändring
uti Betänkandet, att de såsom Creditiv till
JernContoiret anslagne 600,000 Riksdaler måtte
till OdlingsFondens förökande öfverflytta®.
Friherre Hjerta, Fredric: Grefve Spens
har anmärkt såsom skäl till minskning af det
åt Metall Lånefonderne bestämde anslag, atfc
JernContoiret under den förflutna tiden icke
skall begagnat dess i Banken ägande Credit! v»
Jag får i anledning deraf upplysa, att när deL
ta Creditiv på 1770 talet beyiljades JernContoiret,
fästade® dervid det villkor, att Creditivet
ej skulle få begagnas, när en Riksdaler
Hamburger Banco gällde öfver 48 skillingar.
Häraf torde raan finpå orsaken hvarföre, icke
Creditivet blifvit begagnadt. För öfrigt hat’
JernContoiret helt nyligen hos BancoUtskottet
anhållit, att i afseende på Christinsehamns.
marknad, få begagna ifrågavarande Creditiv#
332
Den 8 Juni i j. m.
men denna anhållan har BancoUtskottet måst
afslå.
Grefve von Plalén, Baltzar Bogislaus:
Under åberopande af och instämmande uti
hvad Friherre Cederström yttrat, får jag blott
hemställa, om det ej blir nödvändigt att genom
ett tillägg utvidga Beslutet, så, att af de
fonder som till odlingar och MetallLån anslås,
något måtte af Konungen till andra näringar
kunna få lemnäs, då omständigheterna det kräfva.
Vi hafva flere betydliga Näringsgrenar,
utom de nämde, hvilka förtjena uppmärksamhet
och böra understödjas, hvaribland i synnerhet
Sillfisket. De äldsta Fiskare i Bohus Läns
skärgård tro sig hafva säkra märken för Sillfiskets
återkomst till våra stränder. Skulle en
sådan lycka unnas oss, sä behöfvas stora förlager,
för att deraf kunna draga nytta, till och
med hos sjelfva Fiskaren , för att kunna förse
sig med Nät, Båtar och Redskap. Dessa Fiskare
äro merendels Bönder. Ett Notlag, bestående
af i fi personer, hvaraf 8 Hufvudmän,
och 8 Drängar, behöfver till Båtar, Väder
och Redskap, efter nu varande priser, omkring
8ooo Rds förlag. Jag hemställer om, i detta
folks utblottade tillstånd, man kan vänta,
att, i händelse fisket skulle återskänkas oss,
deraf draga tillbörlig nytta, Omöjligt blir
det, att utsträcka Statens bidrag till alla dessa
behöfvande, men vanligen hafva Fiskarne haft
till förläggare dem, sorn uppköpt Sillen föratt
salta den, och jag har sjelf haft tiillälle se,
att det Notlag, som om morgonen ej hade en
Den 3 Junu' f, m,
bit eget bröd till sin frukost, innan middagen
ägde sooo Riksdaler, En hvar inser lätt, hu
ru nödvändigt der är, att en sadan näring
kraftigt understödjes, på det ej hela vinsten,
som deraf hämtas, må för landet, gå förlorad.
Jag föreslår alltså, att vid en så lycklig hän.
delse, en vi9s andel af de förut nämnde fonder
må lemnäs till Kongl. Msjtts disposition,
till upphjelpande af ifrågarande Näring; och
får vördsamt anhålla om proposition på detta
tillägg.
Friherre Boije, Ludvig: Under förut
sättande
att fördelningen tillhör Beslutet om
grunderne, icke ReglementarBeslutet, utber
jag mig att få yttra mig angående fördelningen.
Jag är visserligen af den tanka, att
Brukshandteringen äfven har sin känning af
penningebristen; och är således långt ifrån att
tvifla på dess behof af större lånetillgångar;
men i ett tillstånd af alla Näringars klagan,
och då icke alla kunna tillräckligen hjelpas,
anser jag vår pligt fordra, att anställa en jemförelse,
om icke af allas behof, emedan de
kunna vara likadana, likväl af deras förut ägande
tillgångar; på det att den näring, sorn
förut äger serskilte lånetillgångar, icke må
lemnäs nya, företrädesvis framför den näring,
som förut äger ingen, eller blott en oändeligen
mindre. Man kan icke neka tvenne sanningar,
hvilka man nu bör påminna sig, för
att ej lemna rum åt favoritskap för den ena
näringen, framför den andra. Jordbruket är
otvifvelaktigt i Sverige modernäring, och dess
33*
Den 8 Juni i f. m,
rätt till omvårdnad bör således Icke alldeles
stå tillbaka för Jernhandteringens, och bordet,
i denna tidpunct, så mycket mindre, som man
måste medgifva, det Bergslagerne verkeligen
lida mindre af penningebristen, än SädesfröVincernej
hvilket åter är helt naturligt, så
lange jernet har frisk afsättning, och agio är
högt, deraf höga jernpriser också äro följder.
Vid jemförelse af de lånetiilgångar, sorn jord*
bruket har, med de tillgångar, som jernhand**
teringen förut äger, vill det synas, som man
redan förut allt för mycket glömt jordbruket,
och avantagerat jernhandteringen, och det
Vore väl icke nu rätt handladt, att åter, och
just under det jordbruksnäringens klagan är
störst, samt visserligen också är skäligare, afl
jernhandteringens, glömma den mäst behof-*
Vande, för att öka dea mindre behöfvarides
serskilda fördelar. BruksPatronen har en för-*
lagstillgång hos Exporteuren, som visserligen
icke är angenäm, men som dock är en till*
gång, den jordbrukaren alldeles saknar. Brukar
Patronen har en gifven låningsrätt i JernCotl-j
toiret för ytterst låg ränta, då Jordbrukaren
åter har alldeles ingenting svarande deremot*
BmksPatronen får ej förr sin production färdig
och införd på vågen, än han genast får
belåna den i Banken för ytterst låg ränta, då
deremot jordbrukaren icke får låna på sin
production en skilling. Jag Vet, att man ger*
na vill, att Jordbrukaren skall räkna sig till
fördel det CredUiv, sorn MagazinsDireetion äf
ger på Banken; mert då fråga är om ISnetillgångar,
bör man väl icke dertill räkna en ani
Den 3 Junit f. ni,
3'S
stallt9 som aldrig lemnar en skiilings lån. I
svåra missväxtår kan den fattige Landtman»
nen, för att ej förgås af hunger, få låna i
KronoMagazinerne en hel eiler half tunna
Spannemåi; men jag frågar: kan denna nöd»
hjelps anstallt komma i beräkning, till jern fö •
reise med de stora förlags tillgångar, som
Jernhandteringen har? Nej, visserligen icke.
Af iånetillgångar i Rik«Drscooten och fastighetslånen
äger-BruksPatronen lika mycket att
begagna sig sorn någonsin jordbrukaren' Och
den enda tillgång sora kan sägas tillhöra jordbruket
serskilt består då i OdlingsLånen; men
huru högst obetydliga äro de icke; och huru
litet kunna de beräknas ?åsom allmän tillgång,
eller j mföras med de lånetillgängar Jernhandteringen
äger? Vid Öfvervägande at allt detta,
och då vi nu äro skyldige att hjelpa, så
väl Jordbruket, sorn jernhandteringen, tror
jag. med mycken aktning för Brukspatronerne,
och med en verklig ledsnad att ej finna
ijtvägar till allas förnöjande, att rättvisan icke
fillåter oss skapa nya lant tillgångar iö Jernhand*
teringen. Och gifva intet åt jordbruket. Jag
Vågar alltså ödmjukast tillstyrks, att vi förena
oss med BondsStåndet deri, att det anslag,
som i detta Betänkande gKves åt Metallfondehie,
må bortgå derifrån; och i stället ans!ås
till förökning åt Lånefonden. Jag känner icke
nog de andra RiksStåndens Beslut i denna
fråga, och vet således icKe huru, vid röstberäkningen
dem emellan, samt deras skiljaktige
meningars i bördes jemkande, pluralifeten
kan blifva, men om, utan att göra rubb"
336
Den 8 Junu f. m.
ning i den öfverensstämmelse med BondeStånJ
dets Beslut, som torde behöfvas, en del af an*
slaget kan annorledes disponeras; så kan jag
icke nog understödja den Motion Grefve von
Platen gjort, till lån åt Sill fångsten. Det vore
för hvarje Svensk man ytterst smärtande,
och det torde ursäktas om jag tror, att det vore
ytterst skamligt, om Silltångsten icke skulle
kunna begagnas, i brist af förlag. Nationalförlusten
deraf skulle evigt förebrås oss; och
sannerligen vore den också oförlåtelig.
Grefve von Rosen, Axel'. Sedan Friherre
Cederström först framställt, samt flere andra
värde talare sedermera utvecklat nödvändig,
heten att påtänka något låneunderstöd åt Sillfiskerierne
i Riket, så anhålier jag om proposition
å hvad Grefve von Platen i detta afseende
föreslagit, samt . att Summan, som till
ifrågavarande ändamål bör användas, må bestämmas
till 200,000 R:dr Banco.
Friherre Löfvenskjöld, Salomon'. Herr
Mannerstam har till de föreslagne MetaliLånefondernes
användande till förmon för Landtbruket,
ibland andre skäl anfört: att Metallerne,
så snart de äro färdige, kunna belånas. Härvid
inskränker jag mig att anmärka, att om,
Bruksägare icke hafva förlag att producera,
få de inga effecter att belåna.
Herr Friherre Boije har gjort en jemförelse
emellan de fbrmoner, som Bergsrörel:
sen
Den P> Junii f m.
03?
sen har framför Landtbruket, och att Jern-:
coatoirsFonden är en tillgång för de förre.
Jag tager mig den friheten fästa HöglofJige
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på den stora skillnad, som är emellan Landtbruket
och Bergsrörelsen, att sedan utsädet
är lagt i jorden, naturen gör det öfriga, och
att Säden växer, medan Landtmannen sofver;
då deremot Bergshandteringen, från Malmens
brytning i Grufvan, ända till dess Jernstången
blir färdig, fordrar dagelig handläggning och
dagelige peDningeutgifter.
Beträffande JernContoirsFonden, är den
en Gassa, som Bruksägare sjelfva hafva tillskapat.
Herr Munck af Rosensköld, Eberhard'. Det
understöd, som lemnäs åt Jordbruket medför
ett ganska nyttigt inflytande på myntet i dubbelt
afseende, först derigenom, att det ökar
produetionen och sedan derigenom, att det
minskar införsel af Spannemål- Jag anser det
vara lika vigtigt, att vidtaga åtgärder, hvarigenom
införsel af Spannemål minskas, sorn
att öka jernexporten. Det förra bidrager lika
mycket som det sednare, att minska cursen
och förbättra myntvärdet. Så länge vi blott
äga Sedelmynt, hvars belopp af Riksens Ständer
bestämmes, är det högst nödvändigt, att
bereda lånetillgångar. jag får dessutom erindra,
att Staten liksom sjelf tvungit Skåne*
Ridd. o. Ad, Prot. VII B, I Afd. 22.
338
Den 8 Junii f m,
jordbrukande innevånare, att enskifta sine hem*
man Den derom utkomne Författning är ea
indirekt tvångslag. Då Staten således tvingar
jordbrukaren, att ingå i företag, som fordra
betydliga förlag, måste Staten äfven bereda
erforderliga lånetillgångar. Sedan år 1803
halva fl ra tusende hemmansägare i Skåne måst
anlägga enskiften j och om man skulle beräkna
kostnaderne för de derå uppförde nybyggnader,
är jag öfvertygad, att en summa af
flera millioner derigenom skulle uppkomma.
Så länge Malmö Discont utlånte goda Assignationer,
fournerade den Provincen med nödigt
RörelseCapital; men sedan 1812 har Disconten
blott utlånt Directionens egne Assignationer,
hvilka kostade 18 proCent i Ränta,
hvarigenom icke allenast Possessionater, utan
äfven Bönder blifvit i betydlig måtto skuldsatte.
Under öfvertygelse, att utflyttningar,
föranledde af Enskiften , äfven böra hänföras
till odlingar, förenar jag mig med de Ledamöter,
hvilka tillstyrkt, att största delen af
det åt MetaliLåneFonderne bestämde anslag
må tilläggas Odlings LåneFonden, samt det
återstående af samma anslag användas till unjj
derstöd för Sillfängsten; en näring, hvilken
icke allenast bereder födoämnen, utan äfven
understundom export, samt således omedelbarligen
verkar till förbättring af Sedelmyntet.
Herr Heijkensköld, Carl Fredric} upplär
ste följande:
Uti en tid då allmänna omdömet synes
Den 8 Junii f m, 55g
■
medgifva, att det endast är genom Jordbru»
kets rätta och driftiga skötsel, samt inhämska
Näringars uppmuntrande, som Rikets vältref.
nåd kan vinnas, och den försvuodna förmågan
återfås, har det varit en värdig omtanka
af de sammansatta Stats- och BancoUtskotfen,
att föreslå ett biträde af 600,000 Riksdaler
åt Bergshandteringen, som otvifvelaktigt intager
första rummet efter jordbruket, till hvars
uppkomst den ock hufvudsakligen bidrager,
då Jordbrukaren innom Bergslagen fimer afsättning
för sin Spannemål ock öfriga producter,
som dit till afsalu föres, och Bergshandteringen
tillvärkar Rikets förnämsta och säkraste
exportvaror. Den föreslagne Summan,'
ehuru dryg den kan synas, är ändock föga
tillräcklig för en få betydlig närings understöd,
enär man betragtar , att en Bruksägare af denna
Summa knappt kan i förlig erhålla 2 R:dc
Banco för hvarje Skeppund Stångjern, som öfver
hufvud kan antagas kosta i tillverkning
10 R:dr Banco, och på många ställen vida
deröfver.
Den på Jern i Banken tillåtne belåningsrätt
gagnar föga Bruksegaren, som har behof
att sälja sin färdiga vara; att den beläna,
är för tillvärkaren en nödfallsutväg, sorn han.
ej vidtager, utan i da fall, då jernet icke
äger sitt rätta värde. Denna belämngsrått är
således mera nyttig for exportmren än för
tillverkaren, sorn deraf icke egenteligen har
någon annan nytta än att exporteur n derigenom
kan äga en penningetillgäng till inköp
Den 3 Junti f. nu
af den tillverkade varan, hvarigenom åter
tillverkaren får nya tillgångar till nya produetioner,
hvartill det föreslagne länet, ehuru
nyttigt, dock är otilhäckligt, i anseende
till nu varande höga tillverkningspriser. Redan
i förra tider hafva Bruksegare haft den
förmon, alt af Banken njuta penningeunderstöd,
och jag ser icke skäl, hvarföre en sådan
förmon skulle denna näring betagas, just
i en tid, då den bör underlättas. Uppmärksamhet
bör i detta ämne lemnäs deråt, att
utelöpande Sedelstocken härigenom blott temporairt
ökas, då detta lån innom året utgår
och inbetalas, men den dubbla förmon derigenom
vinnes, att en nyttig näring understödjes,
och Banken utan minsta risque gör
en betydlig vinst, genom den inflytande rän«
tan.
Dessutom torde BruksSocieteten hafva gjort
sig berättigad till Riksens Ständers bevågenhet
derigenom, att den under en svår tidpunct
vidmagthållit en af Rikets hufvudnäiingar,
som oftast, i stället för vinst, skedt med förlust;
särdeles när det kan ske på ett sätt, som
gagnar Staten; äfven som i afseende på de
uppoffringar BruksSocieteten af egne medel
gjort, till BergsVettenskapens upphjelpande,
Och som haft de lyckliga följder, att vi nu
äga flere kunniga män, njutande lön på JernContoirets
Stat, det vill säga af BruksSocieteten,
som med sine insigter hedra sitt tidehvarf
och Fädernesland, och med ospard flit och
omtanka söka bidraga till Näringens bestånd
i
Den g Junii f. rn.
341
och vettenskapens utspridande, hvartill Socie-}
teten frikostigt består åtgående kostnad. Hvil-,
ken näring har med så oafbruten uppmärksamhet,
omtanka och ospard kostnad blifvit af
dess idkare vårdad, som Bergshandteringen,
hvars nytta för Riket är så uppdagad? Vöre
det icke då en obillighet, att neka den ett
understöd, hvaraf tidens skiften satt den i behof.
jag kan icke föreställa mig, att närvarande
Ständer skulle vilja den begå.
Sluteligen får jag den äran försäkra, att
ingen egennytta föranledt detta mitt yttrande;
min ålder synes icke tillåta mig, att längo
kunna få begagna en förmon, den jag icke
eller egenteligen behöfver, men hvilket sena-i
re icke är de fläste Bruksegares lyckliga öde,
och det är deras bästa, förenad med Närin-,
gens bestånd och Statens deraf beroende förmon,
sorn jag ansett min skyldighet fordra
att efter min förmåga bevaka, och får ödmjukast
anhålla, att Eders Excellence Herr Gref-t
ven och LandtMarskalken behagade göra proposition
till bifall å denna del af Stats- och
BancoUtskottens Betänkande.
Herr Heijkensköld t Hlade munteligen, det
han i öfrigt icke ville bestrida nyttan af ett
särskilt anslag till Sillfångstens upphjelpande.
Herr Pahlman, Otto] Fredric: Då jag
fullkomligt instämmer uti den af flere värde
Talare yttrade hemställan, att Ridderskapet
och Adeln måtte vidtaga någon utväg, hvari-;
54a
Den 8 Junii f. m.
genom Kongl Maj:t sattes i tillfälle, att un.
derstödja Sillfiskerierne i Riket, får jag likväl
förklara, det jag tror, att detta ändamål
bäst mule kunna uppfyllas, om vid granskning
af df't ti il Strömrensningar gjorde anslag
af i o,ooo R dr Riddeiskapet och Adeln skulle
finna lämp >gt, ait af denna summa , hvilken
blifvit ganska rundeligen beräknad, anslå
någon del åt Sillfiskerierna. Jag kan icke
medgifva annat, Un att MagazinsDirectionen
genom begagnade af Dess Creditiv bereder
ganska betydliga fördelar åt Jordbrukaren,
hvilken , då han får sälja sin Spannemål åt
MagazinsDirectionen mot contant betalning,
skäligen bör anse en slik säker afsättning af
sin product i högsta måtto fördelagtig. Den
Fond i JernContoiret, hvaraf Bruksägare hittills
erhållit låneunderstöd , har tillkommit ge*
nom Bruksägares egna tillskott, och är icke
för ändamålet tillräcklig. Om Bruksägare sakna
nödige understöd för drifvandet af deras
rörelse, skall minskning uti Land mannens afsättning
till Bruksägare äfven deraf blifva en
följd. Jordbrukaren synes ingalunda vara, i
fråga om lånetillgångar, vanlottad. Då man
påminner sig, att FastighetsLånefonden ifrån
1815 intill år I820 uppgår till ett sammanlagdt
belopp af 6 Millioner, samt att OdlingsLåneFonden
nu blifvit ökad med hvad af FastighetsLånen
till Banken inflyter. Jag bestrider
visst icke ny tan och nödvändigheten af
Jordbrukets understödjande, men alla näringar
böra räcka hvarandra handen, emedan annars
den ena näringens v an mag t skall bereda olä»
Den 8 Junii J. m.
345
genhet åt de andra. Mari bör dessutom icke
taga för gifvit, ats aila odlingslöretag äro
nyttiga Jag har sjelf sett, huruledes, enär
större odlingar , hvilka öfverstigit Jordägarens
krafter, blifvit företagne, odaljorden är vorden
vanskött och försämrad. Jag tror för
min del, att odlingar i smått, verkställde genom
Landtmannes egna tillgångar, äro vida
nyttigare, än odlingar, åstadkomne genom lån,
Om Sverige någonsin kunde bli i va så lyckligt,
att erhålla full frihet inäringarne, är jag
öfvertygad, att några ökade lånetillgångar icke
skola behöfvas. Då frågan om det af mig
förut omnämde anslag till strömrensningar förekommer,
kunna vi hafva Sillfiskerierne i
minne, och åt dem anslå ett lämpebgt understöd.
Vi behöfva i detta afseende icke fästa
oss vid hvad de andre RiksStånden redan tilläfventyrs
beslutat, utan böra endast följa vår
egen ledning och öfvertygelse, helst vi kunna
vara förvissade, att de öfrige RiksStånden,
efter erhållen underrättelse, att vi vidtagit ett
för det allmänna nyttigt beslut, icke lära um
derlåta, att gå oss till mötes och deruti instämma.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Då Ridderskapet
och Adeln nu är i begrepp att bestämma,
huru och på hvilka vägar Bankens
inkomster åter skola utgå, synes det vara nö.
digt att först afgöra, huru stora Bankens inkomster
verkeligen skola blifva, och rätta tidj
punkten således vara inne, att besluta om den
af mig, till undvikande afa BevillningsSum*
544
Den 8 Junii f, tn.
mans förökning, föreslagna minskning i SfatsVerkets
årliga afbetalning afsin skuld till Banken.
Skall denna minskning i Bankens inkomster
kunna äga ruin, måste man på förhand
vara betänkt på att i samma förhållande
minska dess utgifter. J3g vågar göra mig
förvissad, att Högloflige Riderskapet och Adeln
ej skall draga i betänkande, att på detta
sätt förekomma den redan tryckande Bevillningens
ytterligare förhöjning; i synnerhet som
Banken derigenom ej på minsta sätt kan blifva
lidande, emedan han blir i alla fall till
fullo betald, blott med den skillnad, att af.
betalningarne, som eljest skolat upphöra 1829,
komma att fortfara omkring 6 är längre.
Vid öfversigten af de tittlar, under hvilka
Bankens inkomster böra, enligt Utskottens
förslag, åter utgå, finner man, att somliga
äro af den beskaffenhet, att de, såsom grundade
på redan fattade beslut, ej kunna förändras,
t. ex. Fastighet6LåneFonden, bygnadsbiträdet
till Götha Canal, Lånebiträdet till Hjelmare
Slussverk, SöderTelje Canal och senare
beviljade understöd till Skoihusbyggnader, och
dylikt. Andra tittlar åter äro sådana, att de
till äfventyrs ej böra ändras, såsom’t. ex. MagazinsDirectionens
Credit! v, och kan hända OdlingsLåneFortden
m. m. I min‘ tanka borde
derföre den föreslagne minskningen i Bankans
inkomster lämpeligast kunna afskrifvas
på MetallLåneFonderna, och i synnerhet på
Fonden för uppköp af Silfver.
\
Dm & Junii /, ni.
Men emedlertid anser jag nödigt, att in?
nan man företager den speciella fördelningen
af de medel, som böra från Banken årligen
utgå, man först bör komma öfverens om, huru
mycket Banken egentligen kan få att disponera;
och huruvida den summa, som Utskotten
påräknat, skall förblifva oförändrad,
elier, såsom jag löreslagit, minskas med 250,000
Riksdaler årligen. Härpå vågar jag vördsammast
anhålla om proposition
Herr
Stråle, Nils Wilhelm : Då man nu
företagit sig, att med en slags förmyndarevård
omfatta näringarne, så bör man , i fråga
om att bereda lånetillgångar för dem, noga
tillse icke blott, hvilka näringar, sorn behöfva
lån, utan ock, hurudant man kan antaga
att näringens tillstånd är, när penningarne skoi
la återbetalas; ty gifvit är, att, om näringen,
dä lånet återbetalas, icke blifvit synnerligen
förbättrad, utan snarare tilläfventyrs kommit
i sämre skick, har näringen af lånebiträdet
icke haft någon fördel. Jag tror, att detta
är förhållandet med OdlingsLåneFonden. Man
har påstått, att genom ökad produetion Sedelmyntet
skulle förbättras. Om man antager,
att varuproduetionen stigit 20 proCent, så är
det en gifven följd, att, då penningestockens
nurnerair är lika som förut, varuprisen i samma
mohn 6kola hafva fallit, så att Landtmannen
genom försäljningen af de ökade produc-'
terne icke erhåller större numerair i sedlar, än
han förut erhöll för den mindre qvantiteten
vid högre varupris5 och när nu lånet skall
546
Den 8 Junii f m.
sitt fulla belopp jemte ränta återbetalas,hvad
har då näringen i sjelfva verket vunnit? Denna
följd skall alltid uppkomma, så länge icke
den tilltagande productionen följes af en ökad
penningestock. Jernhacdtericgen deremot är
i behof af ständiga förlag, och Bruksägare
nödgas ofta hos enskilte Förlagsman söka
lån mot dryg provision. Det synes mig således
vara bättre, att låta MetallLåneFonderne
behålla det till dem bestämda anslag Hvad
Sil'fiskerierne åter angår, så, enär denna Näring
visserligen förtjenar både uppmärksamhet
och understöd, och enskilde personer svårligen
kunna hålla de förlager i beredskap, sorn vid
en hastig inträffande tillgång på sill erfordras,
för att begagna densamma, hemställer jag, att,
på sätt Grefve von Platen tillstyrkt, en del
af OdlingsLåneFondens anslag må härtill afsättas.
I afseende å den af en värd Ledamot
föreslagne minskning af Bankens ränta, och
deraf följande Bevillningens nedsättning, får
jag förklara , att , då jag icke anser det med^
föra någon fördel, att, genom ökade lånetillgångar
bereda tillfälle till skuldsättning, det
hufvudsakliga ändamålet eller bevillningens
minskning lättan skulle vinnas, om en viss
afkortning skedde proportionaliter på alla Lånefonderne.
Herr von Hausswolff, Carl Gustaf Reini
hold: Jag har iakttagit en djup tystnad under
det fråg3n om finanserna utgjort föremål
för Högloflige Ridderskapets och Adelns pröfning,
dels emedan jag icke ansett mig äga er-i
Din 8 Junii j. m.
forderlig insigt i detta ämne, dels emedan fler
re värde Talare tillräckligen utvecklat det.
samma j m n då frågan nu uppstått om unders
stöd åt Jordbruket, uti hvilket ämne jag tilla
äfventyrs icke saknar all upplysning, nödgas
jag bryta denna tystnad, och utbedja mig
Högloflige Ridderskapets och Adelns tålamod
lör några ögonblick. Man har visserligen ta-t
lat både mycket och vackert om näringarnes
uppmuntrande, och om productionens befrämjande,
men då man slutligen skolat bestämma
beloppet af det allmänna understöd, man ämnat
ät Jordbruket, synes mig känslan för Jord*
brukets intresse hafva varit ganska svag. Man
har anslagit åt Jernhandteringen en million,
men åt OdlingsLåneFonden endast något öfver
300,000 R;dr Jag frågar , om denna proposition
kan anses lämpelig. Inga tillskott åt någon
näring lemna snarare ersättning, än de,
hvilka meddelas åt Landtbruket. En värd
Ledamot Herr Påhlman har yttrat, att Odlingar
icke böra företagas i stort, utan endast
så småningom, samt hälst med egna tillgångar.
Få äro de lycklige, som blifvit födde med
penningar. Desse behöfva visst icke låna understöd
inen den stora mängd Jordbrukare,
som icke är vorden född till penningar, och
således icke har förmåga, att, der localen medj
gifver, ingå i odlingsföretag, bör af S^ten
underhjelpas genom allmänna Låneanstalter.
Att endast vända spaden kan icke kallas att
odla. Dermed förstås, att omskapa mossor,
tufvor och mader till en fruktbärande 'mark.
Denna odling kan icke gerna företagas i smått.
5 4'3
Den 8 Junti J. m.
utan mäste ske i det hela. Jag anser således,"
att OdlingsLånefonden bör ökas, älven på bekostnad
af det åt Jernhandteringen bestämda
anslag, men jag hemställer, att en viss reglering
af OdlingsLåneFonden må ske emellan
alla Län, så att, sedan vederbörande Landshöfdingar
blifvit hörde, hvarje Län må erhålla
sin bestämda och tillständiga andel uti
denna Fond. Detta är så mycket nödigare,
sorn vi nyligen erfarit/ att uti Disconterne i
Götheborg och Malmö någre vissa personer,
hvilka varit Disconterne närmast, erhållit lån
till belopp af flere 100,000 R;dr, då deremot
aflägsnare orter icke bekommit något.
Grefve Mörner, Carl Stellan: Då Riksens
Ständer nu göra anslag till Näringarne,
och deras afsigt otvifvelagtigt måste vara ,
att förnämligast understödja dem, som för landet
äro af största nytta, ibland dem hvilka Sillfisket
intager ett högst betydligt rum, kan jag
ej annat än förena mig med Grefve von Platen
och de flere värde Ledamöter, som yrkat, att
för sistnämnde Näring en LåneFond måtte bestämmas.
För öfrigt tror jag, att Betänkandet
i förevarande punkt kan bifallas, med til-J
lägg allenast af berörde anslag för Sillfisket.
En värd Ledamot, Grefve Rosen har väl
ansett en summa af 200,000 Riksdaler i detta
ändamål böra beviljas, men den är kanske för
stor, och torde böra modifieras.
Då detta är svårt, om icke omöjligt för
Den 8 Junii j. m.
f 349
Riksens Ständer, att på förhand bestämma hvad
för Silifiskets behof kan erfordras, ghemställer
jsg, att fråg3n derom må till Kongl, Maj;ts
Nådiga pröfning öfverlemnas.
Grefve von Rosen; Axel'. Då jag nyligen
tagit mig frihet hemställa, att en Fond af
Tvåhundradetusende Riksdaler jmåtte afsättas
till understöd för Silltiskeriern» i Riket, var
denna summa väl icke föranledd af denna nä;
rings närvarande belägenhet, ty nu finnes blott
en fjerdedel qvar af de i den briljanta perioden
befintelige salterier och fiskerier. Jag
hoppas dock, att, om sillen återkommer, näringen
i framtiden skall kunna uppdrifvas,
om den förses med nödigt understöd. Under
förklarande af min synnerliga tacksamhet för
Herr Påhlmans och Grefve Mörners rörande
Sillfiskeriernes understödjande afgifne yttranden,
torde mig likväl tillåtas försäkra, att en
summa af endast 100,000 Riksdaler är för ändamålet
otillräcklig. Det är nödvändigt, att
till Kongl. Maj:ts Nådiga disposition i detta
afseende öfverlämna minst 200,000 Riksdaler,
eller mera, om det vore möjligt; hvaremot
låneunderstöd från denna fond icke behöfva,
att för längre tid än sju månader om året siUfiskerierne
tilldelas.
Grefve von Platen'. Med den erfarenhet
framfarne händelser lemnat mig, tror jag mig
ytterligare böra omröra några förhållanden,
som tjena till att säkrare leda omdömet uti
förevarande ämne.
Den 8 Junii f mi
Sillfisket, då det var i flor, har till och
med på en höst lemnat 50,010 fat Tran, och
några år derutöfver, hvartill minst kan räknas
hafva åtgått En och en half Million tunnor
Sill, hvarförutan en annan half Million
tunnor kan anses vara använd till saltning och
inrikes förbrukning. Priset var vid början ofta
4 R;dr, vid slutet af fisket 16 sk. och derunder.
Man kan alltså med mycken säkerhet
antaga medelpriset, att efter närvarande myntvärde
motsvara minst En R;dr. Häraf kan
bedömas, huru betydliga Fonder behöfvas,
om en så vidsträckt Näring åter skall kunna
komma i gång. Att vid en så lycklig händelse
genast se allt åter i full fart, kan ej
äga rum, men om fisket återkommer, vore det
olyckligt, att ej kunna draga nytta deraf, i
brist på Fonder. Vidare bör härvid den omständighet
komma i betragtande, att Sillfiskets
behof är ganska korrt. Stundom ligger det
Fartyg, som skeppar den saltade Sillen, redan
på den ena sidan af Bryggan, der den
färska Sillen tages ur Båten på den andra;
ofta är Sillen inom Tre månader, efter det han
är fiskad, redan i Utländsk hamn, och stundom
inom el många veckor. Den bästa tiden
för denna rörelse inträffar emellan Michaeli
och Jul, då andra Näringar minst behöfva
förlag; af sådan art får jag nämna Jetnhandteringen,
som vanligen tar sina förlagslån
vid Marknaderne i Mars månad, då ej
Sillfisket börjar förrän emellan September och
Jul. Vidare hvad af OdlingsLån användes,
skei under den vackra årstiden. På samma
Den 8 Juna f. m.
55i
sätt äfven de medel hvilka användas till Ström*
rensning. Under sådane förhållanden torde
jemväl till en del kunna räknas Magazinslnrättningen,
hvilken ej alltid behöfver sin fond.
En värd Ledamot har nämnt om frihet i
Näringar, såsom hufvudsakligt medel till Nationalförkofran.
Jag instämmer så mycket häl.
dre deruti, som den nyss af mig omnämnde
Näringsgren ger härför det kraftigaste bevis.
Ingen Näringsgren är så fri sorn Sillfisket. Ingen
klippa, ingen vik i hela Bohus Läns Skärgård
är fredlyst, eller stängd för Fiskaren j
också här ser man Svenska Nationens kraft
och idoghet utveckla sig till en förvånande
grad. Under den oblidaste årstiden på ett
svallande haf och under de häftigaste stormar,
tänka de blott på sin handtering, och trotsa
med härdade kroppar alla väder i öppna Båtar.
Jag kan ej utan tillfredsställelse tänka
tillbaka på de tider, då jag, i jemförelse med
hvad jag sett å något annat ställe på jorden ,
såg den lifligaste rörelse omkring Bohus Läns
mera än någorstädes kala klippor. Alla dessa
förenade omständigheter bringa mig att åter
föreslå, det understöd för Sillfisket måtte tagas
af nämnde Artiklar, nemligen Fastighetsoch
OdlingsLån, Jernlån och MagazinsFond
efter omständigheterne, utan att uppgifva en
viss summa för någon j ty annars kunde hända,
att anslaget funnes för stort, om ej fisket
inträffar, men för litet, om det inträffar, dä;
om ej tillräcklig Fond finnes, man på någon
302
Den 8 Juni i J. m.
annan Näringsgren ej kan göra så stor Nationalförlust.
Grefve Mörner, Adolf Goran: Jag medgifver
allt för gerna, att fördelningen af Bana
kens tillgångar emellan näringarne är ett grannlaga
ämne. Jag instämmer i hvad Herr Påhl -  man yttrat om ett nödigt samband emellan
näringarne, äfvensom angående mindre vigten
af de företag, sorn genom odlingslån beredas.
Hvad en annan värd Ledamot framställt om
fördelning af lånetillgångarne emellan Provincerne,
frugtar jag skulle leda oss in i detaljer,
hvilkas granskning i«ke skulle kunna af
Ständerne verkställas. I afseende åter å frågan,
att af det till Strömrensuingar bestämda
anslag afsätta en del till sillfangstens understöd,
anhåller jag, att få fästa Ridderskapete
och Adelns uppmärksamhet derpå, att strömrensningar
innefatta ett företag, som långsamt
verkställes, och hvars förlag ej återkommer, om
ej företaget fortsattes och fullbordas. Genom
en disposition af en del utaf Strömrensningsanslaget
åt Sillfiskerierne, kunde man skada
det förra; jag tror således, att afdrag å den
till MetallLåneFonderne föreslagne summa
hellre bör äga rum, helst om icke Riksdag nu
inträffat, och BergsHandteringen dervid erhållit
det nu ifrågaställde understöd, denna näring
dock fortgått. Om vi taga från Metall-i
LåneFonderne 200,000 R:dr till Sillfiskeriernes
upphjelpande, torde detta ändamål full.
komligen kunna vinnas j och Bergshanteringen
uti
iietl 2 /nnu /, hi.
Uti det återstående beloppet'af 460,000 R;dr
likväl äga tillräckeligt Och erforderligt understöd,
helft vi torde påminna oss, att ost sist—
ledoe vår uti Fastiögs marknad ffieddeldte understöd
af blott loo.öoo R:d? bsredds it Bruksrörelsen
ett stort och verksamt biträde.)
Grefve Spens: Jag begagnar tillfället att
få förena mig med Herr Påhlman, i hvad angår
hans yttrande Om Näringsfriheten; jag är
aldeles af den tanka, att besiutét derom vöre
den verksammaste finance-pianen. Jjg anhåller
tillika, att, i anledning af hvad nyligen
blifvit yttradt, få förändra mitt förslag så, att
Creditivet För jernContoiret må anslås till förökning
af y.de Hufvudtiteln, Och derigenom
kunna användas till alla slagg nyttiga productior.
er, äfvenväl Sillfisket. Jag vidtager med
största nöje hvarje utväg, att frångå dén skråmässiga
fördelningen af RörelseCspitalet emellan
Näringarne. Jag yrkar endast, att det til*
lägg må göras, att vid användandet af anslag}
på det för y:de Hufvudtiteln stadgade sätt, de
Provincers behof må framför andra tagas i bsräkning,
der Disconterna blifvit indragne.
Friherre Cederjirom, Jacob; I anledning
af den sist förefallne disCussionen, anhåller jsg
fä göra ett tillägg till hvad jag förut yttrat.
Den till Fastighets-Jånen föresiagne fond’ kan
nu mera icke ändras. De till Strömrensningaf
bestämde 100,000 Rsdr aro att anse såsom
Ridd, o. Ad, Prot, VII B. I Afd. 23.
354
Den 8 Juni i j. m.
ett direct understöd för alia slags Näringar.
Hvad åter angår Odiiogslåne-fonden, instämmer
jag för min del deruti, att den bör fördelas
emellan alla Rikets provincer, så att ej
endast ds personer, som först inkomma med
ansökningar, må anses framför andre berättigade
till erhållande af silke lån. Det till Metall-låne-fonderne
bestämda anslag af 600,000
R:dr synes lämpeligen kunna, på sätt Grefve
Spens tillstyrkt, öfverföras till 9tde Hufvudtitelo,
för att användas till understöd åt alla
slags Näringar, dervid likväl sillfiskerierne torde
böra nämnas i första rummet. Riksens
Ständer böra inskränka deras beslut endast till
bestämmande af hufvudgrunderne, samt öfverlemna
tillämpningen af dessa grunder åt verkställande
magten. I annat fall kunna Riksens
Ständer lätteligen komma att begå misstag,
hvilka för det allmänna torde bereda svåra
följder.
Friherre B.oije: Lika med en värd Leda
mot,
tror jag, att vi i allmänhet böra, utan afseende
på hvad de andra Stånden göra, följa vår
eg«n öfvertygelse? men jag finner likväl, att
om detta alltid gäller i frågor, där de egenteligen
så kallade rättsbegreppen ingå, så fordrar
dock klokheten, i oeconomiske frågor,
stundom af det eea Ståndet, att sedan 2 Stånd
förenat sig, icke så alldeles skilja sig ifrån det
tredje, att gifven pluralitet derigenom skänkes
åt de två. Jag delar gerna den förmodan, att
BondeStåndet torde jemka sig till oss; och det
var också i den förmodan, som jag framställ
»
-
Den 8 Juni i /, m,
35 5
de en mening, hvilken ännu ej varit BondeStåndets,
men som kan blifva det. I öfrigt
tror jag mig aldrig böra sammanblanda begrepp
af olika natur. Det gör man likväl, då man
räknar till lånetillgångar för jordbruket det
Creditiv MagazinsDirectionen har. MagazingDirectionens
uppköp af Spannemål lättar afsättningen;
men annat är att få låna, och annat
är, att ej sakna afsättning. Hvilken af
våra hufvudnäringar saknar afsättning? och om
det ofta händer, i de mäst sädesrika Provincer,
att äfven denna så högt prisade afsättning
brister, så har man väl, i alla fall, ingen rätt
att särskilt räkna jordbruket till fördel, att
den icke alldeles eller alltid saknar afsättning;
ty afsättning är ingen annsn fördel, än en så
oumbärlig för alla Näringar, att den alltid måste
förutsättas såsom gifven, så framt Näringen
icke skall rent af falla. För att icke sammanblanda
begreppen, torde man vidare böra
påminna sig, att för uppräkningen af allmänna
låne—tillgångar är det alldeles likgiltigt, huru
dessa tillkommit. Vi känna, att i JernContoret
har Brukspatronen en gifven rätt till lån,
och när fråga blott är, om hvilka lånetillgångar
Brukspatronen har, är detta nog; äfvensom
det är, för jemförelsen med jordbrukarena
tillgångar, alldeles nog att känna, det jordbrukaren
har ingenting svarande deremot. Huru
JernContorets fond tillkommit, är mig i denna
pröfning alldeles likgiltigt; nog af, att den lernnar
lån åt Brukspatronen, icke åt jordbrukaren.
Jag tror mig deremot böra erhicdra, att
om ifrågavarande anslag lemnäs åt Jordbruket
356
Den 8 Junti j. m.
tili Odlingslån, så har Brukshandteriogen, i
andra hand, nytta deraf, ty då genom en större
odling, mera spannemål produceras, så faller
spantiemålen i pris, och derpå vinner Brukspatronen
förnämligast, emedan det är han, sorn
mest behöfver köpa spannemål.
Med den Ledamot, som trodde, att 200,000
R:dr voro för mycket åt Sillfsngst-näringen,
kan jag ej förena mig; utan önskar deremot
hjerteligen, att denna summa snart må blifva
för liten, hvilket också här blir fa 1 let, om och
när Sillfångsten uppginge ti!! den lyckliga
höjd, som den i förra tider ägde, hvilkas återkomst
man hoppas att kunna ernå. Att dertill
taga en styfver från Strömrensningsfondeo,
kan jag ej tillstyrka. Ändamålet lör denna
fond är lika angeläget, som Sillfångstens, [nD?n
1809 års Ständer åtskiljdes, visste de, att
Finland var för alltid förloradt för Sverige;
men hvarken då eller vid de flere Riksdagar,
som sedermera ägt rum, hat man brytt sig om
att göra något, för att umbära Finland. Med
obeskriflig glädje har jag nu sett första steget
tagit dertill, genom anslag till Strömrensningar
j Norrland; och det skulle mycket smärta mig,
om man återtog eller förminskade det, innan det
ännu fått någon verkställighet. Genom Strömrensningar
vinnes <*j allenast, att ved till Stockholm
kan fås ifrån Norrland, och alltså ej be^
höfves från Finland , utan genom skogarnes
bättre begagnande, vinnes äfven förbättring i
Norlands climst. Derigenom beredas åter till
fälle lör förökning i produetion och pojjula
-
Den B Junii /. m. 2S?
tion; och endast derigenom kan en sann, en
redbar, ersättning vinnas för förlusten af Finland.
Denna eröfring återstår oss att göra;
och om vi redan för länge dröjt dermed; så
böra vi åtminstone ej aflägsna det hopp man
ändteligen vid denna Riksdag gifvit oss, att
långsamt komma dertill. Sluteligen får jag
förena mig med de Herrar, som tillstyrkt anslagets
flyttande på gide Hufvudtitela; men
dervid bör jag erhindra, att fördelningen tillhör
grunderne, hvilka åter tillkomma Ständerne
att bestämma; och således böra stadgas
af oss.
Herr Uggla, Gåran Guftaf: Jag vill för
min del gerna medgifva åt Sillfisket den förmon
flere värda Ledamöter synes vilja åt det
bereda. Jag gör det, af öfvertygelse om vigten
och nyttan af åtgärders vidtagande till
denna Näringsgrens förkofran; men jag bestrider,
att ett sådant bidrag må ske på Jernhandteringens
bekostnad , eller att det biträde af
Metall-Lånefonderne Utskotten för JernContoret
tillstyrkt, derigenom må till större eller
mindre del dess bestämda ändamål frånryckas.
Om det är en nu mera erkänd sanning , att
jordbruket utgör den förnämsta grundvalen lör
ett lands styrks och sjelfbestånd, och att denna
Näring, såsom andra Näringars moder, bör
i främsta rummet skyddas, sä lärer Het ock ej
kunna bestridas, att Bruks- och Bergvcrksrörelsen
dernäst intager det mest utmärkt* rum
bland Näringar, som gagna Samhället. Man
torde böta besinaa de stora och verkliga skat
-
358
Den 8 Junii f. m,
ter denna Näring upptager ur jorden, den rigtande
export hon alstrar, att det är hon, sorn
emottager och betalar Jordbrukets och andra
Näringars producter, samt rigtar StatsCassan med
säkra och betydliga inkomster. Det är efter
min öfvertygelse, hvarken klokt eller rättvist,
att icke j möjligaste måtto söka uppmuntra och
understödja en Näring, hvars tillvarelse och
förkofran utgör en vigtig beståndsdel af Statens
styrka och lif.
Under åberopande för öfrigt af hvad Herr
Heijkensköld härutitsnan anfört, får jag för min
del tillstyrka, att det Creditiv för JernContoret
Utskotten föreslagit, matte med de vilkor
BancoUtskottets i ämnet afgifne serskilta Betänkande
innehåller, till det uppgifna beloppet
af 600,000 R:dr oafkortad! utgå; hvarå
jag anhåller om Eders Excellences Herr Grefvens
och LandtMatskalkens proposition.
Herr Pahlman: Jag afstar gerna från
den tanka jag förut yttrat, att det till Strömrensningar
gjorde anslag äfven kunde till Sillfiskets
befordrande användas, samt har icke något
emot, att Ridderskapet och Adeln på Metall-Lånefondernes
anslag afsätter 200,000 R:dr
till Sillfiskets understöd. Jag bör dock härvid
hafva äran upplysa den skillnad, som emellan
båda dess* anslag förefinnes, nemligen att det
förra innefattar ett årligt Statsbidrag, som till
Kongl, Maj:ts nådiga disposition öfverlämnäs,
då det senare deremot endast är ett Creditiv på
Banken, som måste återbetalts.
Den g Junii f. mi
359
För öfrigt får jag förklara, det jag för min
del ansar Riksens Skändar ovilkorligen nu böra
bestämma de grunder, efter hvilka Bankens
inkomster skola i låneväg emellan Näringarne
fördelas.
Herr Mann-erflam: Discussiouen har blifvit
inledd på ett föremål, sorn icke egenteligen
hörer till ämnet. Jag instämmer gerna uti tillstyrkande,
att någon utväg må beredas för lån
till Idkare af Sillfiske, om den lyckliga händelse
skulle inträffa, att denna Näringsgren,
sådan den fordom var, åter skulle komma i
flor; men jag får härvid erhindra, att BancoUtskottet
redan härom lemnat ett serskilt Betänkande,
deruti blifvit föreslagit, att ett temporairt
lån i Discontväg borde lemnäs* Att åter
för detta tillfälliga behof göra ett bestämdt anslag
af Bankens årliga inkomst, hvilket nu är
i fråga, anser jag i alla afseenden otjenligt. Jag
har i öfrigt förut både i dag och uti mitt vid
Utskottens Betänkande bilagde anförande yttrat
mina tankar om Bankens Låne-rörclse, och deruti
äfven nämnt, att på sätt en värd Talare
yrkat, afqvittning på Bevillnigen vore vida bättre,
än utlåning af Batikens inkomster till Discont-
creditiver; men då man nödvändigt vill
utlånadessa inkomster ochsåledes fortfara att gifva
Bevillning till utlåningar, har jag ansett
dessa bäst använde på jordbrukets förbättring.
Jag har hört många skäl heremot anföras, och
jag har förut besvarat en del deraf.
Jag önskar lifligt, alt den tid må komms,
dl de fleste Jordbrukare af eget förlag kunna
odla, men den är ännu aflägsen, och det tyckes
vara en serdeles motsägelse, att då man
allmänt öfverenskommer, att mången Jordbrukare
är i våda au, i följd af förlägenhet och
brist på låne-tiilgångar, sälja sin jord, man
ändå yrkar, att Jordbrukare icke böra låna ,
ens tili odlingar.
Man tror, stt endast afsättning bereder
Jordbrukets uppkomst, att denna bör genom
Statens försorg lifvas, och man liksom befarar,
att Jordbrukets uppkomst i brist på afsättning
skall hämmas; denna farhåga bör i min tanka
ännu länge lemna rum för den mera grundade,
att vi sältan äga full tillgång inom Riket för
vårt behof af Jordbrukets alster, och jag-skulle
snarare önska, art våra allmänna anstalter
till uppköp af spannemål icke funnos, efter
som de, elier mitt omdöme, på det hela mera
skada, än gagna,
I anledning af Herr von Hauswolffs erindran
om Odlingslånens fördelning emellan Provincerne,
får jag nämna, att detta redan blifvit,
så vidt denna fördelning , torde kunna beStämmas,
iakttagit uti del af BmcoOiskottet
föreslagne, och i det hufvudsakeiiga af Riksens
Ständer redan antagne nya Reglemente för
Odlingslån.
Friherre Cederfiröm: Jag anhåller fj|
upplysa, att BancoUtskottefs Betäckande angående
Sillfiskets understöd, sorn varit återrea
Den g Junit f, m,
mitteradt, men från Utskottet återkommit, och
för någon tid sedsn blifvit af Ridderska pet
och Adeln bifallit, endast innefattade en hänvisning
för Idkarne af Sillfiske, att i vanlig
Discontväg anmäla sig till låns erhållande.
Friherre Wirsen: Herr Mannerstam har
förekommit mig. Discussionen har verkeligen
erhållit en utsträckning utöfver det ämne, som
nu egenteligen är för hand, så väl till frågan
om Reglementariska stadganden för Odlingslånens
fördelning, hvilket redan af Riksens Ständer
är afgjordt, som äfven till hvad angår Sillfiskets
understöd, hvilket jag trodde icke hörde
hit, emedan jag ej kände, att Bancoötskottets
Betänkande i det målet redan var afgjordt.
Då jag nu åter hör, att sig så förhåller, förstår
jag icke annat, än att de värda Ledamöters mening,
som åsyfta bidrag af allmänna medel till
Sillfiskets befordran, också blifvit bifallen; ty
Utskottet hade verkeligen tiLstyrkt, att ett sådant
biträde skulle vid inträffande behof kunna
äga rum.
Jag ber nu, att få återkomma till det egeDteliga
ämnet. Stats- och BancoUtskotten
antogo såsom generelgrund, att MyntCapitalet
för epoken emellan denna Riksdag och den
följande skulle blifva i det närmaste oförändradt.
Denna grundprincip ledde tili en annan,
nemligen den, att allt hvad som till Banken
inflöt, skulle derifrån åter utgå. Dessa
båda hufvudgrunder, bestämd*, påkalla naturligtvis
i fortsättning den frågan: ^huru »kall
362
Den 8 Junii /. m.
detta eke? det hade visst varit lättare, att få
stanna vid de 2:ne första hufvudgrundernee
bestämmande; men det hade utgjort blotta
theorien af ämnet , icke tillämpningen. Det
var den, som påkallade frågan om de tillgänglige
medlens fördelning, och det var då man
kom i nödvändighet, att urskilja de serskilt»
Näringsgrenarne emellan, då man ej kunde eller
ville göra hela tillgången till en Låneklump
under Discont-vilkor, såsom olämpligt och
skadligt.
Det är den omsorg man i denna del iakttagit,
som nu klandras. Man måste tillse, huru
förlägenheten genast kunde afhjelpas; men
penningarne derföre icke på osäkra händer
bortkastas. Det ges en ansvarighet inför det
allmänna i denne del, som är vigtig.
Med Odlingslån får man ej betala gammal
skuld: man skall dermed göra ny odling.
Odbngslånet allena bör ej utgöra fonden för
Odlingsföretaget, utan blott en dekderaf. Sålunda,
i det samma man erhåller ett nytt Odlingslån,
ingår man i en affair, som kräfver
nya tillgångar och förlager, som sålunda ökar,
men icke minskar ögonblickets förlägenhet.
Huru kan man då vara så ifrig i påståendet
om desse låns nytta, att afböja det närvarande
onda. Utskotten, sorn insågo tidens kraf, sökte
de vägar, hvarigenom afsättning kunde betryggas,
såsom i Utskottens tanka det rätta*te
medlet att mildra förlägenheten. På det
-
Den 8 Junii /, m.
363
ta sätt skulle Jordbruket lämpeligast understödas.
Bergshandteringen, understödd af Lån,
kan uppköpa den säd, som redan produceras,
och icke dela sin omsorg till jordodling med
sina Brukssrbetare, sorn åstadkomma en starkare
production i den handtering, dervid de
äro vane.
Manufacturerne, understödde af lån, uppköpa
Ull och Lin af Landtmannen, och verka
lika med de föregående, rakt till Landtbrukets
förmon: hvarföre då påstå, att Landtbruksrörelsen
blifvit förnärmad? Penningarne circulera
från den ena till den andra, och stanna i synnerhet
icke länge i dens hand, som hehöfver
låna. Man bör sålunda icke mäta förhållandet
efter fördelningen; man har tillsett såsom
det angelägnaste, att penningarne skulle komma
ut: de dela sig efter hand på serskilta vägar.
Det är bäst att hämta krafter, innan man ger
sig ut till nya företag. Mången egendomshafvare
hade mindre bekymmer före sine odlingsföretag,
än sedermera, emedan de ej företogos
efter hand i rätt ordning, i mon af samlade
krafter, utan i anticipation på framtidens
kraft, som uteblifvit. Må man derföre icke
finna all fördel ligga uti odlingslån med nya
papperspenningar, ty i sanning det är icke så.
En Ledamot har sagt det vara en förvillelse,
stt räkna MagazinsDirectionens Creditiv bland
Jordbrukets fonder. Det är sannt att ett direct
Lånebiträde är det ej; men rätt användt,
3^4
Ben 3 Juni i f. rit.
ar det just derföre nyttigare. Ksn vål ett director?
understöd gffyas än då den behöfvande
Landtmannen erhåller utsädeskorn att beså
sina Åkrar, samt då, genom en försigtig upphandling,
vanpris å sädén förekommes? i B i 2
års understöd 1815 års upphandlingar i Södra
Provittcerne må bevittna det: erfarenhetens vittnesbörd
är ej att jäfva
Hvad
Sillfisket sngår, så hvilar det på
hopp, ej på visshet. BancoUtskottet har tillstyrkt
att, i lycklig händelse af inträffande
Sillfiske, en del af Discont-rörels^n skulle få
användas till dess understöd. Denna näring
reder sig sjelf gansk* snart; och då, som häri
dag blifvit yttradt, förlaget på några månader
omsättes, visar detta mera än allt annat att
förlägenheten ej kan bli stor, då en Växel ofta
utställes på 3 månaders tid och köpmannen
sålunda, med en laddning af varan kan betäcka
sin .trassering till förskottet. Hvad åter angår
frågan om att gifva förskott af allmänna
medel, för att köpa och inreda Båtar till Sillfiske,
så anser jag det nog betänkligt att inleda
fattigt folk uti sådane företag på blotta
förhoppningar. Jag tror vi hafva ännu så
mycket qvar fränden lyckliga Sillfångsttiden, att
man dermed kan börja, och gifva understöd
till mer. då man verkeligen får Sill. Vi hafva
redan å många vägar ställt våra Financeimättnlngar
i sammanhang med förhoppningar
i stället för vissheter; och utsträckt oss till
företag på en lång framtids ersättning. Utskotten
kunde omöjligen afsätta några medel för
Den 8 Jun i i f. m.
den osäkra Sillfångsten, ty då hade de bort
förvänta den rättvisa anmärkning, att om Sillen
uteblir, komma dessa penningar icke i
rörelsen. Om åter så lyckligt vöre, att Sillen
skulle gå till, verkade detta så väsendtligt till
Vå?t pappersmynts värde, att det vöre snart
sagt barnsligt känna något befarande, att för
Sillfångstens befordrande utställa några Hundrade
Tusen Riksdaler på korta terminer, derest
de behöfdes.
Herr von Haufawolff: I anledning af
Herr Grefve Mörners, emot den af mig föreslagne
fördelning af OdiingsLånefonden Provincerne
emellan, nyss gjorde anmärkning, att
det icke skulle vara för Ständerne möjligt, att
samma fördelning verkställa, torde mig tillåtas
åberopa hvad Herr Mannerstsm och Friherre
Wirsén nyss tillkännagifvit, stt en slik fördelninn
redan blifvit af Bancoötskottet i det reglementariska
uppgjord, hvilket såiund» nogsamt
ådagalägger möjligheten deraf, Jag har nu
icke något vidare att tillägga, utan anhåller
blott, att när det reglementarisk* till pröfning
förekommer, man noga roå tillse, att ifrågavarande
fördelning kommer att äga rum, helst
då vi alla styras af en mild Konung, det ock
synes billigt, att landtbruket i alla Provincet
matte lika understödjas.
Herr Cederfelt åld: Jag vill blott ödmju
kast förnya min redan gjorde hemställan, att
först mätte afgöras, huruvida Bankens inkomster
skol» bibehållas vid deras nu varande be
-
566
J)tn 8 Jun i i J. m.
lopp, eller om de icke för att bereda en nedsättning
uti Bevillningen, kunde få minskas med 250,000
R:dr. Jag anhåller, att Ers Excelience täcktes genom
serskild proposition häröfver inhämta Ståndets
tanka, innan regleringen af de vägar, på
hvilka Bankens inkomster åter böra utgå, företages.
Grefve von Rofen: I anledning af hvad
Herr Friherre Wirsén nyss yttrat om tillfälle
för idkare af Sillfiske att här i Disconten kunna
erhålla låne-biträde, torde jag få erinra, att
desse Fiskare, hvilka vanligen äro utan all
slags förmögenhet, ej eller hafva sådane hypotheker,
hvilka kunna göra dem berättigade
att i ögonblicket, när så behöfves , bekomma
Discont-iån. Jag fruktar således, att denna
låne-tillgång icke blir för dem att påräkna.
Grefve Spens: Det är visserligen enliga**
re med princip, att afgöra inkomsterna, förr
än man bestämmer utgifterna; och jag förenar
mig derföre i den proposition Herr Cederschjöld
föreslagit. Angående de nu ifrågavarande Odlingslånen
hemställer jag, om det icke finnes
ett sätt att komma ifrån debatten, att nemligen
Eders Excelience föreslår antagande af anslaget
334,000 R:dr med vilkor, att, örn indragning,
på någon af de andra fonderna inträffar,
det då må vara öppet, att dermed ytterligare
öka OdlingsLånefonden.
Hant Excelience Herr Friherre af WeU
Ben 3 Juni i f, m.
3S7
terftedt, Guftaf: Jag skill ej länge" uppehåll
la Höglofl. Ridderskapet och Adeln. Jag hat
hört stridiga meningar i frågan om att öka OdlingsLånefondeo.
Somliga hafva yrkat,att det
till MetallLånefonderne gjorde nya anslag borde
till OdlingsLånefondens förstärkning användas.
Andre åter hafva ansett Sillfisket böra,
genom ett visst bestämdt line'anslag, understödjas.
Jag hemställer för min del, om
icke den jemkning kunde äga rum, att OdlingsLånefcnde»
finge förblifva sådan Utskotten
den föreslagit, samt att ef de 600,000 R;dr,
hvilka blifvit till MetallLånefonderne anslagne,
200,000 R:dr måtte afsättas till Sillfiskets
behof. Jag är öfvertygad , att icke någon
Bruksägare finnes, som ej gerna afstår en tredjedel
af ett opåräknadt lane-understöd, till förmon
för en Näring, som för landets välmåga
ostridigt är af högsta vigt.
Grefve Frölich, David'. Jag instämmer
så mycket heldre med Hans Excellence Wetterstedt
deruti, att Bruksägarne måtte afstå en
tredjedel sf den till MetallLånefonderne!anslagna
summa, som jag för min del anser lämpeligast
att afstå hela summan, helst jag hört
så många Ledamöter yrka, att jordbruket behöfvar
ytterligare låne-understöd. Jag tror, att
Brukghmdteringen äger en säkrare borgen för
sitt bestånd i Regeringens beskydd och omvårdnad.
Vi känna att Kongl. Maj:t af Sin egen
handkassa nyligen understödt Wermland
med ett lån af 100,000 R:dr. Då nu, i hän-,
delge hela den till MetallLånefonderne anslag-i
Den o Junit f. m,
ne summa~6oo,ooo R:dr för Bergshandtering
gens räkning bibehölls, derigenom endast skulle
uppkomma en årlig iänetiilgång al 12000Ö
R:dr intill nästa Riksdag, för hela Riket, hvilket
åter, för det dermed afsedde ändamål, vore
högst otillräckligt , så hemställer jag, om
icke Brukshandteritigen heldre kunde afstå hela
MetallLånefondernes ifrågavarande anslag
till de andra Näringarne, under förklarande, att
man således icke hade något, i detta afseende,
att tacka dem för.
Hans Excellence Herr Grefven och Landti
Marjkalken frågade, om Ridderskapet och Adeln
ansåg öfverläggningen fulländad.
Ropodes Ja.
Hvarefter Hans Excellence hemställde, orri
Ridderskapet och Adeln önsksde, att de till
Odling»- och MetallLånefonderne af Utskotten
tillstyrkte anslag, borde i ett sammanhang
afgöras.
Ropades Nej.
Herr Cederfchjqld: Jag vigar förnya mitt
vördsamma anhållan om den proposition jag
föreslagit, att beslut om minskning af Bankens
årliga inkomster med 350,000 R.dr måtte fattas,
innan fördelningen af Bankens inkomster
uppgöres.
Hans
Dsji~ 3 Junii f. rn.
369
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarjkalken
frågade, om Ridderskapet och Adeln
önskade, att den af Herr Cederschjöld begärde
proposition nu borde framställas.
Ropades Ja och Nej.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMar/kalken
yttrade, det han trodde, att tillfälle
torde finnas vid någon annan Artikel att
åstadkomma den af Herr Cederschjöld önskade
minskning af 250,000 R;dr i Bankens årliga
utgifter.
Herr Ceder/chjöld: Jag medgifver val,
att, på sätt Ers Excellence yttrat, tillfälle till
afventyrs framdeles kan blifva att minska Bankens
utgifter, och såmedelst bereda den nedsättning
i Bankens inkomster, hv rom jag väckt
fråga: men tror dock, att, om vi nu gå in i
detailler, och på 2iffran bestämma hvarje anslag,
det sedermera torde blifva svårt att vinna
det af mig åsyftade ändamål. Mig synes
det således vida lämpligare, att först afgöra
frågan om Bankens tillgångar, innan dess utgifter
bestämmas.
Grefve Mörner: Jag hemställer, om ej den at
Herr Cederschjöld väckte fråga kunde uppskjutas,
intill dess frågan om Silfveruppköp förekommer,
då man, vid pröfningaf detdertiil bestämda anslag,
Ridd, 0. Ad> Prot, VII B. I Aid. 24.
Den 8 Junii f. m»
torde kuno* finna tillfälle att gå Harr Ceder -  schjölds önskan till mötes. Då ingen yrkat
minskning af det till OdlingsLånefonden, hvarom
nu egenteligen öfverlägges, af Utskotten tillstyrkte
anslag, anhåller jag, att Herr Grefven
och LandtMarskalken täcktes å berörde anslag
meddela proposition, så att vi snart må kunna
komma till ett annat ämne.
Herr Cederfchjöld: Jag skulle blott tro,
att man har sig möjligheten bättre förbehållen,
att kunna minska Bankens utgifter till
det af mig uppgifne belopp, om man först
bestämde, hvad tillgång man har att fördela,
och till utgifter använda.
Friherre Boije: Jag tror icke, att Herr
Cederschjölds Motion bör uppehålla öfverläggningen
i denna punct af Betänkandet. Jag förminskar
icke motionens värde derföre, att j*g
anser densamma böra afgörss i sammanhang
nud en annan punkt af Betänkandet, samt förenar
mig i det yttrande Grefve Mörner afgifvit.
Hans Excellence Herr Grefven och handtMarjkalken
hemställde, om icke Herr Cederschjöld
behagade tillåta, att med pröfningen af
hans motion finge anstå, intill desa frågan ora
Silfveruppköp förekomme.
Herr Cederschjöld: Jag finner alltförväl,
att, vid granskning af anslaget till Silfveruppköp,
tillfälle torde beredas till den af mig å
-
Den 8 Juni i f, ml
371
syftade minskning i Bevillningen, men da fråga
redan uppstått om nedsättning i de af Ut-2
skotten tillstyrkte nya anslag, hvilket jemväl
torde kunna med minsta olägenhet verkställas,
så hemställer jag, om det ej vöre lämpligast,
att aldraförst afgöra, huruvida Bankens inkomster
böra till det af mig föreslagne belopp
nedsättas, eller icke. Hvad som ej kan till
Silfveruppköp användas, torde, enligt hvad flere
ledamöter synas önska, böra till OdliogsLånefondens
förstärkning användas. För öfrigt,
om Ridderskapet och Adeln ej vill minska
på någon annan titel, än den om SilfyerJ
uppköp, bar jag ej emot, att den afmigväckd
te fråga må, intill dess nämnde titel förekommer,
uppskjutas. Men om Ridderskapet och
Adeln skulle finna tillfälle, att vid någon annan
titel bifalla den af mig begärde minskning,
förbehåller jag mig endast, att vid hvarje titel
få förnya min derom gjord» anhållan.
Grefve von Lantingshausen, Albrect: Om
Herr Cederschjöld icke utan allt förbehåll af—
står från sin motion, så utber jsg mig att få
framställa en annan, den nemligen: att det af
Utskotten till OdlingsLånefonden tillstyrkte anslag,
mitte, såsom alltför högt tilltagit, nedsättas;
derå jag torde få anhålla om Eders Excellences
proposition.' Skulle åter Herr Cederschjöld
fullkomligt afstå, afstår äfven jag från
min berörde motion.
Hans Excellence Herr Grefven och Landi)
Marjkalken förnyade sin förut gjorde hemstäl
-
372
Den S Junii /, m.
Ian, om icke Herr Cederschjöld ville medgifva,'
att med pröfningen af dess motion finge tills
vidare anstå.
Herr Påhlman: Ehuru jag för min del
är af dan tanka, att man borde minska Bankens
utlåningar, utan att nedsätta de till Ban^
ken redan fastställde inbetalningar} hemställer
jsg dock till Herr Cederschjöld, om det är möjligt
att kunna hoppas någon minskning uti de
af Banken utgående låne-anslag. Man hör ju
ständigt äskas nya låne-tillgångar från alla sidor.
Jag gör mig således icke något hopp om
minskning, utan anser mig böra åtnöja mig
med reservation mot de beslut, som fattas I
öfrigt kan jag icke frångå, att sedan Riksens
Ständer allt ifrån 1809 troget följt den grundsatts,
att årligen genom en viss bestämd afbetalning
minska StatsVerkets skuld till Banken,
det skulle synas mig mindre lämpeligt, att nu
i och för Bevillningens nedsättning, minska
berörde afbetalning , och således uppskjuta
godtgörande! af StatsVerkets skuld. I alla lall
hemställer jag , om icke Herr Cederschjöld
skulle behaga tillåta, att med pröfningen af
hans motion finge anstå , intill dess Nionde
punkten, som handlar om Silfveruppköp, förekommer.
Herr Cederfchjåld förklarade, det han för
närvarande medgaf, att pröfningen af dess motion
finge tills vidare uppskjutas.
Hans Excellenee Herr Grejven och Landt
-
Den 8 Junii f. m.
373
Marfkalken hemställde derefter, om icke Ridderskapet
och Adeln behagade bifalla . att, pl
sätt Utskotten föreslagit, 334,000 Riksdaler
måtte snslås till OdlingsLånefonden, utom inbetalte
fastighets-lån, som särskildt skulle tillfalla
denna fond.
Bifölls.
Grefve Spens: Jag anhållar att, om till
gång
framdeles blifver genom minskande af
något annat anslag, det då må var» Bppat, att
öka OdlingsLånefonden.
Hans Excellence Herr Grefven och Landtb
Marjhalken tillkännagaf, att Utskotten till MetallUånefonderne
anslagit 600,000 Riksdaler,
samt hemställde, om icke Ridderskapet och Adeln
behagade bifalla nyssnämnd* summa, med
förbehåll likväl, att af densamma måtte afsättas
200,000 Riksdaler till understöd för Sill—.
fiskerierne i Riket.
Friherre JFirsén: Jag underställer vördsamt,
om icke propositionen må sålunda jemkas: med
förbehåll likväl att ett Creditiv på 200,000 R:dr
deraf må kunna »fsättas för Sillfiskets understöd,
derest ej, under vidare pröfning af fördelningen,
skulle finnas lämpligare tillgång dertill.
Friherre Boije: Af samma orsak, som Herr
Friherre Wirsén anser böra gälla, för att nu
icke bestämma, hvar anslaget till Sillfångsten
skall tagas, tror jag oss icke eller böra bifall»
374
Den 8 Junit f. m,
att det tages på RiksDiacontens fond,- emedan,
om andre tillgångar kunna finnas , Discontens
fond ej synes vara dsn, som bör tillgripas, enär
vi veta, att, genom FiliaiDisconternes bortgång
, Discontens fond redan är alltiör otillräcklig
för sitt ändamål.
\ N _ '
Herr Påhlman: Jag tror, att, på sätt
Friherre Wirsén föreslagit propositionen, det
ändamål Friherre Boije söker, jemväl skall
blifva uppfyldt; Om man nu ej förbehåller
sig , att, i händelse tillfället- så medgifver, få
öfverflytta Sillfisket» anslag å err annan titel,
skulle man derigenom ovilkorligen hafva minskat
det till MetallLånefonderne gjorde anslag
med 200,000 R:dr. Friherre Wirsén har alldeles
icke ^rrkat, att Sillfiskets anslag borde tagas
af den till DiscontLåningsfonders bestämde
summa, utan endast anmält sin enskilda öfver,
tygelse, att man i allmänhet borde förbehålla
sig rättighet, att utse Sillfiskets anslag å dea
titel} där omständigheferne kunde sådant lämpeligast
medgifva, och jag instämmer för min
del häruti fullkomligen med Friherre Wirsén.
Friherre Boije: Jag har antingen illa uttryckt
mig, eller blifvit illa förstådd. Min mening
har ej varit att bestrida, det anslaget till
Sillfångsten må tagas på den fond, där sådant
lämpeligast kan ske, utan blott att hindra, att
det ej må tagas på RiksDiscontens fond, såsom
redan derfotinnan otillräcklig.
Grefve Spens: Innan proposition göres,
Den g Junii f m\
3 75
ber jag om en upplysning. Jäg tyckte mig
för en stund sedan höra Friherre Wirsén yttra,
att om Sillfiske skulle inträffa, vore en
utsträckning _at Discont-rörelsen åt den orten
föreslagen. Är meningen att låta denna utsträckning
blifva ett teroporairt anslag af ny
fond, så förfaller frågas oro minskning i JernContoirs-anslaget;
i sig sjelf, äfven innan vi
annu fått se det reglementariska, synes det mig
vara omöjligt att uppgifva någon method, att
nog hastigt och nog direct hjelpa den ortens
behof, dit Sillstimmen anländt, så framt det
skall ske genom indragning af Discont-rörelsen
på ett annat håll.
Friherre TVirsén: Då dst kommer till fragan
om Discontfonden, vill jag härom yH
tra mig.
Hans Excellence Herr Grefven och LancltMarjkalken
gjorde proposition till bifall af det
till MetallLånefonderne af Utskotten tillstyrkte
anslag 6oo,coo Riksdaler, med förbehåll likväl,
att af berörde summa måtte afsättas 200,000
Riksdaler, för att, i händelse någon annan utväg
dertill framdeles ej skulle finnas, såsom
ett Creditiv till Kongl. Majus Nådiga disposition
öfverlämnäs till understöd för Sillfiskerieree
i Riket.
Bifölls.
Kerr Munck af Rofenjkjold: Jag anhåller
få veta , hvartill de för Sillfisket nu an
-
Etn 8 Jun ii f. m.
slagne medel skola användas, ifall någon Sillfångst
icke skulle inträffa. För min del anser ,
jag, att Sillfisket» anslag af 200,000 R:dr i så«
dant fall bör tilläggas OdlingsLånefonden.
Hans Excellence Herr Grejven och LandtMarjkalken
yttrade, det han ansåg sig böra
hemställa , om icke det till Sillfiskerierne nu
afsatte Creditiv måtte, i händelse Sillfiske ej
skulle inträffa, till MetallLånefonderne återgå.
Bifölls.
Hans Excellence Herr Grejven och Landtfflarjkalken
tillkännagaf, att Plenum komme
klockan half till 5 i eftermiddag att fortsättas.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt—
Mar/nallen anmälte vidare, att Utskotten till
ManufactuiLånefonderae anslagit 400,000 Riksdaler.
Friherre Adelf vård, Eric Reinhold: J*g
anser mig skyldig att, såsom Ledamot i StatsUtskottet,
hafva äran anmäla den skiljaktighet,
som i afseende å nu ifrågavarande anslag ägt
rum. Stais- och BancoUtskotten hafva nemligen
uti det Betänkande, som nu utgör föremål
för Ridderfikapets och Adelns pröfning, till
ManufscturLånefonderne anslagit endast 400,000
R:dr. Stat-Utskottet här d- refter, uti ett särskilt
Betänkande, *f anförde skäl, ansett no
-
T) en g Junii /, m.
S77
digt, att detta anslag borde till 500,000 R:dr
bestämmas. Detta Betänkande har redan förevarit
hos alia fyra RiksStånden, samt blifvit
af ett Stånd bifallit , och af de frenne öfrige
återremitteradt, Då likväl inom sistnämnde
Stånd någon anmärkning icke blifvit gjord vid
den föreslagne summans belopp, torde det, på
sådan grund, jemväl kuno* anses såsom bifallit,
och jag får i inledning häraf anhålla, att
anslaget till ManufacturLånefondeme må, på
sätt StatsUtskottet tillstyrkt, till 500,000 R:dr
bestämmas.
Friherre Cederjlrom: Jag instämmer så
mycket heldre med den siste värde taliren
deruti, att anslaget till ManufacturLånefondarne
må till 500,000 R:dr fastställas, som åtskilige
nya Manufscturgrenar, bland hvilka Glasbrukghandteringen
i synnerhat bör nämnas, i
senare tider tillkommit. Jag skulle likväl härvid
önska det tillägg, att nyssDämnde anslag
hädanefter må användas till låne-understöd åt
alla slags Manufacturier af hvad beskaffenhet
sorn helst.
Herr Påhlman'. Jag underställer, om det
af Friherre Cederström föreslagne tillägg må
anse# behöfligt, enär fråga nu endast är om beloppet
af den summa, #om bör till ManufacturLånefonderne
anslås, samt StatsUtskottet afgifvit
ett särskildt Betänkande, deruti fördelningen
af anslrget emellan de särskildta Manufacturierne
förekommer. Vid granskning af
detta Betänkande, synes mig först rätta tiden
378
Den 8 Junii f. m,
vara inne, att pröfva Friherre Cederström* nyssberörde
tillägg.
Herr Munck af Rosenschild: Jag förenar
mig så mycket heldre med Friherre Cederström,
som dess tillägg fullkomligen öfverensstämmer
med Kongl. Maj:ts, vid Riksdagens
början, rörande Financeregleringen, aflåtne Nå-i
diga Proposition. Jag kan dessutom ej finna
annat, än att Glastillverkningen förtjenar lika
mycket understöd, som andra slags ManufacT
turier.
Friherre Cederftrom: Jag torde* i anled
ning
af Herr Påhlmans anmärkning, blott få
upplysa, att om Ridderskapet och Adeln bestämmer
anslaget åt ManufacturLånefonderne
till 500,000 R:dr, utan att dervid bifoga det
af mig föreslagne tillägg, eå kunna icke andra
Manufacturier än de, som enligt nu gällande
stadgar och författningar dertill äro berättigade,
af detta anslag erhålla Låne-understöd.
Herr Påhlman: Man har, bland andre
slags Manufacturier,- omtalat Glastillverkningen,
och ansett den berättigad, att af nu ifrågavarande
anslag bekomma låneunderstöd. Denna
Glastillverkningena förmenta rättighet är
fullständigt upptagen i det vidlyftiga Betänkande
StatsUtskottet rörande fördelningen af
ManufacturLånefondernes anslag, särskildt af*
gifvit- Skulle man nu ingå i pröfning af Glastillverkningens
låne-räitighet, borde en lika beskaffad
piölciog jemväl af aila andra slags Ma
-
Den 8 Junii f. m,
379
nufacturgrénar aga rum; men desse ämnea aro,
såsom jag förut nämnt, särskilt afhandlade uti
ett af S<atsUtskottet deröfver afgifvet Betänkande,
hvadan de samma först, när detta Be™
tänkande förekommer, lämpligen kunna pröfva*.
För närvarande är åtminstone en sådan
pröfning, till det minsta sagt, alldeles öfverflödig.
Friherre Cederftrom: Ifall det nu gällande
Reglementet för ManufacturLånefonderne
medgåfve lånerättighet åt alla slags Manufacturier,
vore visserligen mitt tillägg öfverflödigt;
men då, enligt berörde Reglemente, endast
vissa Manufacturier äro till lån berättigade,
så anser jag för mia del, det vara högst
nödigt, att just nu, när summan af anslaget bestämmes,
jemväl stadga, det lånebiträdet mä
utsträckas till alla slags Manufacturgrenar.
Grefve Mörner'. Jag anhåller attfå fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet derpå, att
den fråga, som nu utgör föremål för Ridderskapefs
och Adelns pröfning, endast och allenast angår
beloppet af den summa, sorn bör till ManufacturLånefonderne
anslås; i hvilket fall man har
att välja mellan 400,000 R.dr, som Stats- och
BancoLJtskotten gemensamt föreslagit, eller
500,000 R:dr, såsom StatsUtskottet särskildt till*
styrkt. I afseende åter å de särskilte Manufacturiernes
rätt till låneunderstöd, hafva Utskotten
pag. 9 i Betänkandet uttryckeligen tillkänoagifvit,
att detta ämne lomme ait beftåm
-
SS®
Den o Jun ii J. m.
mas uti de reglementarijke förejkrifterne, hvilka,
genom
ders granfnning underjtållde. Ett sådant Betänkande
är ock, enligt hvad här blifvit upplyst,
af StafsUtakottet afgifvit, och när det till
pröfning förekommer, är ju både tid och tillfälle
att föreslå de ändringar i MrnufacturDiscontens
Reglemente, sorn kunna anses «ööig*.
Friherre Boie: För min del har jag
ingen tifig emot, ttt Friherre Cederströms
Motion uppskjutei; men jag anhåller att få
göra rätt åt Motionens vigt och skälighet. Ingen
ttnka synes mig felaktigare än den, att
utesluta någon Manufactur-idoghet från rätt
att sjuts det allmänna biträdet till godo, som
bör tillhöra all sådan idoghet: och jag ksn ej
neka, att mig synes, det frågan härom rörer
gruoderne, och således visserligen också kan
afgöras nu, utan att uppskjutas till Rcglemeötarbeslutet.
Friherre Cederftröm' Jag skulle visst icke
hafva något emot, att pröfningen af mitt tillägg
uppskjöfs, tills det reglementariska förekom,
så vida icke ManufacturDigcontens Reg*
lemente bestämdt stadgade, att endast vissa
Manufacturvaror få belänas. Med afseende härå,
och då mitt tillägg icke synes angå detailler,
utan just innefatta en hufvudsaklig ändring i
grunden för användandet af låne anslaget, har
jag trott, att detta tillägg du borde af Ridderskapet
och Adeln stadgas. I annat fall måste,
Pfeit 8 Junii f, nu
såsom jag förut nämnt, fördelningen af anslaget
uppgöras efter nu gällande Författningar.
Herr Munch af Rnfen/kjold: Man tyc
ker
väl, att då man har öppet att pröfva Friherre
Cedersströms tillägg, när det reglementarisk»
förekommer, man ej nu borde yrka
pröfning deraf 3 rhen då fråga nu är, stt bestämma
sjelfva anslags-summan, synes det mig
ock vara ganska nödigt a<t veta, huru mångå
6lags manufacturier få deraf sig begagna.
Herr Påhlman: Jag hemställer till Fri
herre
Cederström, som sjelf är ledamot i Statsutskottet,
om Utskottet, vid fördelningen af
ifrågavarande anslag manufactutierne emellan,
ansedt sig hindradt af förut gällande Regimen.;
ten, samt om icke Utskottet föreslagit, att Glasbruk,
Skeppsbyggerier m. m. d. hädanefter må
tillgodonjuta lånebiträde. Utskottet har följaktligen
varit alldeles oberoende af alla Reglementen.
J»g kan således ej finna, stt vi nu
behöfva uppehålla oss härmed. Det tillägg
Friherre Cederström yrkat nu boja stadgas,
att alla slags Munufacturgrenar skola förklaras
berättigade till erhållande af lånebiträde, är i
öfrigt högst obestämdt, och kunde sluteligen
möjligtvis leda ända derhän, att äfven Svafvslsticks-fabriker
derpå gjorde anspråk.
Friherrs Cederftrorn: Med all agtning
för hvad Herr Påhlman nyss yttrat, torde jag
få erinra, att just farhågan för mitt tillägg synes
mig, snarare än något annat, ådagalägga
332
Den 8 Junii J, m.
en tydlig afsigt, att undanhålla vissa Näringar
från begagnande af ifrågavarande anslag.
Friherre Adelf vård, Eric Reinhold; Om
det af mig föreslagne lånebiträde 500,000 R:dr
icke kan bifallas utan Friherre Cederströms
tillägg, afstår jag derifrån, och förklarar mig
nöjd med den af Stats- och BancoUtskotten föreslagne
summa 400,000 R:dr, helst jag för
ingen del anser lämpligt, att nu antaga nyssnämnde
tillägg. När Statsutskottets i samma
ämne afgifne, och till Utskottet återremitterade,
Betänkande tili RiksStånden återkommer,
blir det först tid ingå i pröfning deraf.
Herr Påhlman: Bedömandet af mina af
sigter
öfverlemnar jag helt och hållit till Högloflige
Ridderskapst och Adeln, samt skattar
mig lycklig, att i denna del ej bero af en ledamots
öfvertygelse. Mina tänkesätt stå ingalunda
i något förhållande tili krage och uppslag;
och jag har ännu aldrig uppoffradt samvetsfriden,
eller ansett den för likgiltig, utan
tvärtom sökt göra den till högsta målet för
mina handlingar. I öfrigt hoppas jag, att mi.
na afsigter, hvarföre jag vägrat antaga Friherre
Cederströms tillägg, äro tydligen framställde
uti de skäl, som jag, för berörde vägrande,
redan haft äran anföra.
Harts Excellence Herr Grefven och LandtMarjkalken
yttrade, det han i anledning af den
förefallae discussionen insåg sig böra hemställa,
Den. g Junii f, m.
583
om icke Ridderskapet och Adeln behagade
tillåta, att 500,000 R:dr finge till ManufacturLånefonderne
anslås.
Bifölls.
Friherre Cederjirom: Jag anhåller att få
till Protocollet förklara, det jag för min del ansett
vigtigt och lämpeligt, att man på samma
gång anslaget till ManufacturFonderne bestämdes,
jemväl bordt bifoga det tillägg, att alla
slags Manufacturgrenar skulle deraf få i låneväg
sig begagna.
Hans Excellence Herr Grefven och Landa
Marjkalken tillkännagaf, aU DiscontLånefonderne
icke erhållit något nytt anslag till utlåning,
utan endast af Utskotten ansetts böra
bibehålla de gamla Creditiveme, och undfå till
inlösen af Filial-Disconterne3 Assignationer
700,000 R:dr,
Friherre Hjerta, Fredria Denna del af4:de
punkten har sådant sammanhang med den 8:de,
att jag tror det icke vara ur vägen, att jag deröf-i
ver, på en gång, nu yttrar mina tankar. Den
4;de punkten angår egenteligen BancoDisconten.
I den 8:de omtalas, huru med FilialDisconterne
kommer att förhållas. Genom ett re.
dan fattadt beslut, angående FilialDisconternes
utredning, har det blifvit gäldenärerne tillåtit,
att under sår samt med Disconterneo egne sedlar
inbetala deras lån; och härigenom torde
38*
Den o Juni i f. m.
lätteligen hända, att icke en tiondedel afFilialDisconteröes
fordringar kommer att så hastigt
inflyta uti contante Bsncosedhr. Hvad sålunda
under utredningstiden inflyter, skall väl åtef
framdeles i Discontväg utgå, men då hvar och
en lärer medgifva, att just Disconternes förlägenhet
otsakat stillestånd uti enskildtes transactioner,
samt jag för min del fruktar, att det
blifver omöjligt för de orters innevånare, hvarest
FilialDisconterne varit belägne, att kunna
komma ifrån hvarandra; så får jag nu göra det
förbehåll, att den del af DiscontCreditiven, sorn
ej förr än efter flere års förlopp till Banken ingår,
likväl genast må anticipationsvis i Discontväg
utgå, samt förnämligast komma da Provincerg
innevånare till godo, der FilialDisconterna
varit stationerade.
Friherre af Klinteberg, TFilhelm, uppla*
ste följande;
Uti sjelfva Financiella frågan om behofvet
och nyttan eller skadan af ett större eller
mindre RörelseCapital, har jag ej tilltrodt mig,
vid bristande fullständig sakkännedom, yttra
någon tanka, utan, mad full förhoppning om
ett godt resultat, tryggat mig vid deras omdöme,
hvilka med omisskänneligt nit för allmänt
väl förenat financiella kunskapens omfattning.
Nu åter, då frågan är om distributionen af
de biträden, hvilka på olika vägar äro af Utskotten
2nslagne, för att, till Näringarnes lif,
Sprida
Den 8 Junii /. m. 385
sprida penningar i allmänna rörelsen, anser jag
mig pligtig att, i afseende på den ort, der min
Embetsmannabefattning påfordrar kännedom af
dess behof, tillkännagifva förhållandet, i hopp
att de analagne biträden på något sätt måge
komma att såsom hjelpemedsl begagnas.
Det är beklagligen en känd sak, att Innevånarne
i Malmöhus Län äro mycket gäldskyldige,
och att penningelörlägenheten varit derstädes,
och än är, ganska känbar och tryckande.
Men derföre må Orten ej anses vara
banqueroute, ty den har säkerhet att ställa,
tillgångar att påräkna inom dess eget sköte,
örn Innevånarne lemnäs medel och utvägar att
reda deras förlägenhet. Jag skall alldeles ej
påstå, att den der förr varande lätta tillgången
att få låna penningar i Disconten befordrat
Innevånarne® fördel, och fortifierat deras krafter.
Dertill hade den kunnat verka, om den
rigtigt blifvit behandlad , om dess tillgångar
ej lemnat rum för stegrade Fastighetsköp, och
om de j stället blifvit använda endast och allenast
till Näringarnes underhjelpande. Men
den sanning är och blir beståndande, att berörde
penninge-tiligång i hufvudsakelig mohn
befordrat EnskiftesVerket och odlingen på ett,
jag vågar säga, förvånande sätt. Jag vill ej
eller påstå, att det forcerade EnskiftesVerket
bragt de personer till förmögenhet, som det gamma
antagit, och hvilka gjort ansträngning, stundom
utöfver deras krafter, för att odla, stänga,
Ridd. o. Ad. Prot. VII B, I Afd. 25.
58$ Den 8 Junti /. m.
bygga och bättra. Meri allmänt gagn är derigenom
vunnit, och jag trör, att andra orter,
som behöft tillita dess Spännemåis-producter,
deraf åtminstone hittills haft största vinsten,
genom nedsatte Spannemålspris, åtminstone för
mindre pris, än om samma partie Spannemål
skolat hämtas utifrån, och dea allmänna vinsten,
att penniögarne för Inköpet stadtlat i
landet, må äfven komma i någon beräkning.
Jag ber, att få fästa uppmärksamheten på re-1
sultatet af berörde orts nu varande förhållande
mot fordom tid; då Skåne för 25 å. 3-0 år tillbaka
högst kunde aflåta omkring 30 å 40,000
Tunnor Spannemål utom eget behof, har derifrån
18 16 blifvit sjöledes utfördt 1 32,000 Tunfior,
och år 1817, 134,000 Tunnor, utom hvad
landvågen till nästgränsande Län blifvit af~
båmtadt, jemte 230,000 kannor Bränvin, egentligen
tillverkadt af Potatoes* och då hvad
Malmö Län enskilt angår, dess innehållande
rymd af några och 40 qvadrat mil, föder omkring
150,000 menniskor, då sammrf rymd, efter
de fyra sista åreas medeltal, äger näst Lin-;
köpings Län, högsta värdet eller 2i millioner
160,000 R:dr, och således ensamt lika
värde, som de sex Norra Lanen i Riket tillsammanstagne,
hvilka åtminstone utgöra Svea och
Götha Rikes halfva omfång, så kan hvar och
en tänkande af detta uppskattade värde, af desg
bidrag till Bevillning och skatter, någorlunda
finna, att en slik höjd i Egendomsvärdet ej
kunnat vinnas genom maklighet, ej kunnat eröåa
utan genom skuldsättning, och ej än möjet
Dt n 3 Junii /, ni.
387
ligen kunnat betala sig genom producten, hvilken
dock efter naturens ordning är att påräkna,
om ej det, som redan är gjordt, kommer genom
conjunctufen att förfalla^ och det sorn återstår
att bearbeta, likaledes af samma orsak,
skall komma att ligga i sin linda.
Man behagade äfvert vioare besinna det
speciela resultatet af dessa ansträngningar, och
dess verkan på det allmäna^ förhållandet. 18 17
års Bevillning och skatter af Malmöhus Län
titgjorde något öfver 000,000 Riksdaler, Stockholms
fiarnhustionde, Kronötionden, VacaneePassavoiance
och Beklädnademedel omkring
120.000 Riksdaler, Tullmedel 70,000 Riksdaler,
Utom Postmedel, det vill säga öfver 500,000
R:dr; och månne denna ort således icke förtjenar
att skyddas och värdas från ett missöde, hvari
dess närvarande belägenhet lätteligen kan konn
ina att störta det.
Jag bsr om förlåtelse för denna digression
från ämnet; den har varit nödig för att, om
möjeligt vöre, häfva en fördom om misshushållning
och felaktig calcul hos Invånarne,
sorn, om den ock ägt rum, om den bragt de
idoge arbetarne i förlägenhet, likväl ländt till
allmänt gagn, och åtminstone i detta afseende
bör berättiga individuerna till räddningsmedel,
då fråga ej är att få något för intet,
0
Ganska sanot är det, att ju mera man lånar,
dess mera sätter man sig i skuld; men
lån i nödens stund är likväl enda sättet, att
rädda sig, då nota bene lån kan fås i rättan
388
Den 8 Junit f. m,
tid, och utan att forceras till agiotage af procentare.
Nu hafva de Högloflige sammansatte
Utskotten rätteligen projecterat Lånebiträdeh
genom flere utvägar, och således är Lånesystemet
ej mera olämpligt för den ene, än för
den andre Provincen i Riket.
Nu vågar jag likväl yttra den tankan,
grundad på förflutna tidens erfarenhet, att ehuru
Fastighets- och Odlingslån än kunna vara
nyttiga för den mera bemedlade classen, och
för dem, som bo Hufvudstaden närmast, de
likväl, såsom dessutom innebärande helt andra
åsigter och ändamål, ej bidraga att afhjelpa
förlägenheten i en brydsam stund för den så
kallade allmänheten. Detta kan ock bäst deraf
inhämtas, att icke mer än några få Bönder
och ett inskränkt antal Possesionater varit i
tillfälle, att begagna sig af Odlingslån, och att
Landtbrukare, som med kostnad och möda
anskaffat sig Lånehandlingar för FastighetsLån,
häldresettsignödsakade från Banken återfordra sine
handlingar, än afbida tiden för lånets utfallande.
Om icke under de, sedan 1815 års Riksdag
förflutne åren, omkring 400 personer af allmogen,
som flocktals sökt lånobiträden, haft
Disconten i Malmö att tillgå, blott för att få
låna 50 ä 100 Riksdaler hvarje, om icke, genom
nuvarande Konungens Nådiga omtanka,
omkring 100 personer fått större och mindre
del i en af Konungens egen Cassa nedsänd
Lånesumma 8000 Riksdaler, hvilken, efter någre
gjorde afbetalningar, tillika med räntan till
Den 8 Junii /. m.
3^9
334 procent för det närvarande än är obe-j
tald, och nu inn#hafves af 150 personer, si hade
desse alle varit blottställde att sakna husgeråd
och redskap till Jordbruket, hvilket allt
kommit att gå under Auctionsklubban, och för
att styrka denna sanning, om den skull* bet
v i flas, hänvisar jag till Executions-diarierne,
och man skall der finna, att i visse Fögderier
Executionsnummern, hvart tertial af året, stundom
gått till 700 stycken, och summans sammanräknade
belopp till 50 a 60,000 Riksdaler
och deröfver.
Ställningen är dock än ej farlig för ortens
Innevånire, om undsättningstillfälle lemnäs
att tillgå i orten, utan att den behöfver
samlas aflägse derifrån, ty då kommer hjelpen
1 hvarje fall allt för sent och blifver alltför
kostsam. Jag har ock den tillfredställelse, att
nu hafva ganska få Fastighetsdelar gått under
Auctionsklubban. Men framtida utgången beror
af det beslut Riksens Högloflige Ständer
komma att vidtaga, och hvarpå man med ett
tröstefullt hopp länge väntat, derunder ortens
bekymmer hade kommit att ansenligen ökas,
om ej en vårdande Regerings Nådiga omtanka
genom en liflig Spannemålsafsättning underlättat
dem.
Då Betänkandet upptager att i FflialDi-;
sconterne en viss Summa 1,400,000 Riksdaler
komma att qvarblifva jemte det, sorn svarar mot
Assignations-msssan 700,000 R:dr, så visar vis*
seri igen detta anslag Utskottens redbara om
-
390
Den 8 Junii J. m.
tanka för att jemna utiånings-utvägarne. och
jag bör deraf sluta, såsom jag ock på det högsta
yrkar, att det UfredningsContor, sorn, enligt
särskilta Betänkandet pra Dlsconterne, kommer
att qvarblifva i Skåne, får sig jemväl uppdragit,
att besörja utredningen genom en fortsatt
utlåning, såsom det enda sättet att underlätta
inbetalningarna, och hvarigenom äfven
flere förluster på de gaprle lånen kunna förekommas,
sorn annars äro att befara, ehuru under
nu varande interims-s'ytflse all omtanka,
hvilken ock medfört fördelaktig veikan, varit
fästad, att befordra och förbättra verkets ställning;
men då FilialDisconternes rörelse hittills
utgjort en vida större summa, än den föreslagne,
och, den i Malmö Discont varande utlåningssumman
ensam slutar sig på något mer än i
million Riksdaler, så synes den delaf anslaget,
sorn är på denna väg distribueradt, ej särdeles
komma till undsättning för lånesökaitde, och följ—
ak tel i gen ej blifva för landsorten särdeles till gagn,
enär Verkens assignationer och 3 procents Obligationer
åtminstone i början endast inflyta såsom
inbetalningar, och jag hemställer derföre,
ojn icke. jemte det utlåningen må i orten bibehållas,
en större summa måtte bestämmas att
i berörde väg vara för landsorten att tillgå,
antingen genom minskning af de öfrige anslagen,
eller ock genom förstärkning från BancoDigcontens
anslags-summor; varande jsg fullkomligen
öfvertygad stt jordbrukaren, hvilken
endast såsom en nödhjelp bör anse' Discontlån,
visserjigen icke kan åstunda att deraf
längre elg begagna, än behofvet det på för drar.
jfr/.:—k-"-,
Dea 3 Juni i f, m.
39*
pedan förändrad conjunctur och erfarenheten
gifvit honom en ledning, aft hädanefter icke
Sträcka sina krafter utöfver förmågan att dera
med eget bestånd sammanhålla.
Friherre TVirsén: Utskotten hafva öfver
allt
iakttagit enahanda princip i fråga otn
myntmassans belopp och distribution: den nemligen,
att med varsamhet ge ut; men att hvad
sorn en gång utkommit, må i rörelsen förblifva.
All afvikelse från denna allmänna grund
har ansetts skadlig; men samma grund har deremot
ansetts tillämplig äfven t i 11 frågan om
Discontrörelsen i allmänhet. Det är väl sannt,
att då regleringen om pili?lDisconternes liqvidation
sednast förevar, tog Högloflig® Ridderskapet
och Adeln ett beslut, som alldeles icke
öfverensstämmer med denna grund , i det att
ett större belopp i contant genast skulle utgifvas
till UiBcontBorgenärernes förnöjande, men
sedermera åter efter hand indragas; och ej heller
kan det vara min mening att återkomma på
ett redan afgjordt mål; men en sanning är det
emedlertid också, att verkställigheten af det då
tagne beslutet står i rak motsägelse till det
som vid 3:dje punctsn af FinanceBetänkandeb
i dag blifvit fattadt , och att det ena måste
komma att ge yika för det andra; hvadan en
jemning visserligen förestår, på hvilken jag likväl
nu icke vill anticipera; ehuru jag tror, att
alla i geinsn och Disconternes gäldensrer i
synnerhet varit bättre belåtne med ett annat
liqvidationssätt, än det som Högloflige Ridder
skåpet och Adeln då antog.
392
Den 8 Junii f. ni.
Jag vill nu i korrtbet uppräkna hvad som
kommer att utgöra den qvarblilvande Discontrörelsen,
nemligen:
BancoDisconten med - - 6,500,000 R:dr.
Af Götha CanalDiscoat - 1,100,000 —
Af Götheborgs Discont - 400,000 —
Assignations-Massans inlösnings—summa,
som uti rörelsen
qvarblifver, med - 700,000 —
Tillsammans 8 miliioner 700,000 R:dr B:co.
Man säger, att assignationer under tiden
ingått, i afbetalning å Discont-skuld, så att
700,000 R.dr för detta ändamål icke erfordras.
Låt så vara, låt blott 4oo,ooo R:dr dertill åtgå.
Resten 300,000 R:dr bör då likväl contant
från Banken utgå, för att fylla den beräknade
summan, och blir genast en contant
tillgång i låneväg, som i sin mon nnderlättar
den öfverklagade förlägenheten. Det är ock
af denna tillgång jag trott Sillfisket kunna underslödas,
samt att någon minskning i JernContorets
Lånefond sålunda icke skulie behöfva
äga rum, under vilkor att, derest Sillfisket
uteblef, summan likväl skulle användas i allmän
Discontväg.
Ännu en summa kunde bli tillgänglig, nemligen
om Statens fordran i Disconterne, hvilken
nu för sine ändamål måste förskjutas, äfven
sedermera finge i Discontrörelsen förblifva:
hvarmedelst allt den permanenta Discontrörelsen
blefve öfver y millioner, och sålunda det
Den 8 Junii f. tn .
393
belopp, som Konungens Nådiga proposition innehåller.
Nu hemställer jag vördsamt, om
detta står tillsammans med påståendet om en
indragning i Statens Discont rörelse: tvärtom
ökas den betydligt; och de enskilte operera
apart med sine förut i Disconterns placerade
medel. Mycken lättnad för de gäldskyldig®,
att liqvidera sine skulder, blefve ofelbart
följden af Utskottens förslag; men då på
en gång alla Diseontsedlar skola inlösas med
contant, undsättas icke Gäidenärerne, Sedelmassan
ökas hastigt; men indragning följer
straxt derpå: och då har man gjort ingenting
annat än just jemt andra Aden af samma mesurer,
som man klandrar, och säger hafva boredt
det närvarande tillståndet. Mitt vördsamma
förslag blir derföre, att antaga Utskottens
hemställan i denna punct, med vilkor af
den jemkning, som kan blifva en följd af FihalDiscontliqvidationen,
och sålunda med 7.‘de samt
8=de puncterne stå i sammanhang.
Herr Munck af Rofenjkold: jag förenar
mig icke allenast med Friherre Hjerta uti dess
framställning, utan ock med Friherre af Klinteberg
uti hvad han yttrat, i afseende å Skånes
belägenhet. Jag skulle tro, att då den sednare
är Kongl. Maj:ts Befallningshafvande på
stället, dess uppgifter icke böra af Ridderskapet
och Adeln betviflas, helst när de icke äro
angenäma. Om tillfälle nu är att öfverväga
det förslag Friherre Hjerta framställt, så utber
jag mig, att derutöfver ytterligare få föreslå*
att utom den redan den 5i December
394
Den g Junii j. m.
1817 af BancoDisconten utlånte summa 6 millioner
724,000 R:dr, vid utredningen af Filial—
Disconterne en summa af 2 millioner 100,000
R;dr må i Diseontröreken qvarblifva, för att,
i den moa den verkeligen ingått , åter utgå,
och hvars fördelning til} särskilta orter bl ifver
ett föremål för dät reglementarisk». Om
ännu någon tvekan kunde uppstå om nyttan
af ett låne-system®, i synnerhet för den Provins,
der det redan blifvit börjadt , och som
fournera! lifsförnödenheter, så må åtminstone
denna tvekan vika för handelsförhållanden, oundvikeligen
beroende af införseln. Jag tror
nemligen för min del, att Cursen lika mycket
höjes genom införskrifning af utländsk Spanpiål,
som genom inhämske, Låneförsträcknin *
gar. I ett land, som har stora fält ouppodlade
och mångahanda råämnen, där måste Lånesystem
obestrideligen vara nyttigt. Helt annat
är förhållandet i England, hvarest ett publikt
Lånesystem vöre skadligt. Jag utber mig
proposition uppå Friherre J-fiertas förslag, tillika
med de af mig dervid nyss gjorde närmare
bestämmelser.
Friherre poijet Uti Friherre Hjertås
framställning instämmer jag alldeles. Ifrån det
Creditsystem. 60m varit kan hända allt för
långt utsträckt, borde man väl ändå ej alltför
hastigt, gå till den motsatta ytterligheten, Näj-ingarne
hafva redan i mångå år varit vanda
3tt s Uiscontväg finna undsättning, och omtanka*}
för deras bestånd torde ej tillåta att bet&gi-dei»
dennja utväg, då pågon annan leks
Den 8 Junii J, rn.
finnes. Att borttaga FilialDisconterne vore likväl
för desse orter att borttaga all Lånetillgång;
ty då RiksDisconleng iond icke ökas,
så kan den ej annat, än blifva mera otillräcklig
, i den mon genom Filial-Disconternes
bortgång, de orternes lånebehöfv*nde skulle
mera Strömma till RiksDisconten. Jag tror
mig alltså böra understödja Friherre Klir.teb-rgs
begäran och Friherre Hjertås motion.
Friherre Wirsén äger visserligen allt tillfälle
att känna beloppet af Discontrörelsen; och jag
skaij ej bestrida, att detta belopp ju borde vara
efort nog; men det som borde vara, inträffar
icke alltid med hvad som är. Ds roan besinnar,
att penningen, allt efter sorn den utkommit
i Lånerörelsen, också utgått tili Finland;
när man med visshet känner, att Finland äger
minst S eller 10 millioner af vår penningestock;
så synes man likväl hafva svårt att afgöra,
det penn inge-tillgången inom oss ändå äc
stor nog. Jag ville gerna till Herr Friherre
Wirsén hemställa, huruvida denna vigtiga consideration
af honom fått allt det afseende den
förtjencr. Den del af vår penninge-stock, spm
utlänningen innehar, borde likväl afdragas vid
alla de tillfällen, då man vill blott beräkna hvad
vi sjelfva äga i behåll. Det ligger i sakens
natur, att i de Provincer, der skuldsättningen
varit gtörst , kännes penninge-bjisten
svårast; och derifrån synes mig följa, att desse
orter hafva största rätt till omtanka.
åter meningen, att penningebristeD är ett allmänt
godt; så synes mig ändå, atti vägen diÉ
borde man förfara med någon slags mitta,
395
Den 8 Junii f. m,
Friherre af Klinteberg: I anledning af
hvad en värd talare anmärkt, angående beskaffenheten
af den tafla, jag gifvit öfver ställningen
i Malmöhus Län, får jag äran erindra,
att den snarare är tillfredställande än obehaglig,
enär den visar berörde orts productiva tilltagande
i senare åren emot förra tider, hvarmed
min afsigt endast varit, att ådagalägga angelägenheten
af understöd för orten, för att ej
allenast bibehålla hvad redan i Odlingsvägen
är gjort, utan äfven bidraga till vidare fortsättning
deraf, hvilket ofelbart måste förfelas,
om ej utväg till penninge-tillgång lemnäs i
orten, utan detta räddningsmedel skall sökas
från bufvudstaden, hvarest i slikt fall all penninge-tiligång
och rörelse skallj komma att
concentreras.
Friherre Wirsén: Månne ej Herr Friherre
Boije redan i förhand så fästat sig vid den tanken,
att mina framställningar i allt åsyfta en
indragningsplan, att han deraf missledes äf,
van i fattningen af mina ord. Jag står i detta
ämne, som nu är för handen, uti alldeles ingen
stridighet med Friherre Hjerta: tvärtom
har jag tydeligen sagt, att om ej det påräknade
beloppet erfordrades för assignationerne,
skulle det dock från Banken utgå , efter det
var ijitagit uti generela calculen som en utgift.
Jag underlät allenast att upptaga Friherre Hjertås
hemställan om fördelning till orterne; efter
jag ansåg den icke höra hit. Här är blott
fråga om summor, ej om localiteterna. Jag har
bevist, att omkring 9 milhoaer qvarblifva i
Den 8 Junii f. m,
397
Discontrörelsen, och detta arnu hufvud frågan.'
År mitt anförande icke rigtigt, så må man ve;
derlägga det. Om Ständerne af detta belopp
vilja fäst* 6 vid Stockholm, och 3 i Landsort#rne,
eller tvärtom; det är en sak för sig, som
ej hörer hit; ty nu är blott mynt-regleringen
till afgörande, och jag yrkar sålunda än ytterligare
bifall på den nu ifrågavarande puncten,
under förbehåll af öppen discussion vid
den 8:de.
Grefve von Rosen: Sedan Friherre Wir
sén
upplyst, att Fråga nu icke är om localite—
ter, uppskjuter jag mitt yttrande derom, samt
förenar mig blott med Friherre Hjerta.
Friherre Hjerta: Jag kan för min del
ej finna någon motsägelse emellan hvad jag
och Friherre Wirsén yttrat. Jag har ansett det
vara ett så nära sammanhang emellan denna del
af 4:de punkten, samt den 7:de och 8:de, att
jag nu blott trott mig böra göra förbehåll om
Discont-ansligets okände*
Herr Pahlman: Jag är långt ifrån att vilja
bestrida de uppgifter här blifvit lemnads,
utsn anhåller endast att få yttra några ord
rörande sättet att hjelpa Skåne ur dess penningeförlägenhet.
M*n har sagt, att Skånes
behof ej låter befalis sig, och att näringarne
blifvit vanda vid lånebiträden. Jag anser det
för omöjligt, att kunna bibehålla dessa låneanstalter,
utan att derjemte tillvägabringa vidare
395
Den 8 Juni i f. m,
myntförsämring, ssmt bereda öppen väg för
ytterligare skuldsättning.
Genom det förslag Utskotten framstälfc
och 3:ne Stånd anfagit, att Discönt-skulderne
få atbördas med 3 procents sedlar, som i Discontliqvider
gå för fullt, är redan en stor lättnad
beredd för de gäl dskyldige, och alla de$
som äro i tillfälle skaffa säkerhet, kunna derigenom
förvandla sins Discont-lån till enskiltd
stående lån; ty det är naturligtvis vida fördelaktigare
för hvar Och en innehafvare af 3
procents sedlar, att utlåna dem mot laglig ränta,
än att förvara dem i sin Bureau utan all ränta.
Jag vill icke bestrida den så mycket omtalte
penningcförlägenheten, men att icke allenast
icke betala sina fordna skulder, utan derutöfver
öka dem genom ny skuldsättning, måtte
väl icke vara nyttigt. Man har satt i frågä
rigtigheten af den uppgifne summan af dea
utelöpande sedelstocken. Då uppgiften derom,
grundar sig på Bankens böcker, bör man väl
sätta tro dertill. Man har yttrat, att hvad deraf
går till utlänningen, icke blifvit beräknadt;
men utlänningar hafva mig veterligen icke
någon rätt till Discont- Närings-'eller dylika
lån. Jag förenar mig med Friherre Wirsén
och anhåller, om den proposition han föreslagit.
Friherre Boie: Jag antar med bered
villighet,
att jag missförstått Friherre Wirséns
mening. Jag har äfven blifvit missförstådd.
Jag har icke sagt, att utlänningen
Den % Junii f m,
399
fått DiscontLån hos ois; men väl, att de penningar,
som utgått låningsvägen hos oss, hafva
sedermera utvandrat till utlänningen, utan
att återkomma; och deri hsr jag visserligen
sagt sanning. Jag åberopar derpå allmänna
kännedomen. Jag har aldrig satt Friherre Wirséas
uppgifter i fråga; men jag har med mycket
skäl erindrat, att de pennitige-summor, sorn
figurera i Bankens och RiksgäldsContorets böcker,
upplysa ingalunda vår National-penningetillgång,
hvaraf föijer, att Discont-rörelsen
skulle kunna hafva större summor i Böckerne,
än som finnes hos Svenska allmänheten; och
öm detta ännu ej är fallet, så kan man dock.
Omöjligen, med bevislig grund säga, att Discontrörelsen
har Capitaler stora nog för Näjringarnes
behof.
jag begär proposition på Friherre Hjertås
motion.
Herr Munch af Rofqnjkj&ld: Enär vid
8:de punkten det torde blifva tillfälle att kunna
antaga Friherre Hjertås förslag och mitt der-i
vid gjorde tillägg, medgifver jag för närvarande,
att pröfnir.gen deraf må intill dess uppskjutas.
Hans Excellence Herr Grefve von Enge*
ftrom, Lars: Upplysningsvis får jag anmäla,
att man ej behöfver frukta , det Banco-sedlar
utvandra till Finland, emedan deras gångbarhet
derstädes blifvit, genom en Kejserlig Ukas,
förbjuden.
400
Dtn g Junii f m.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt*
fllarjkalken frågade, om Ridderskapet och Adeln
ansåg öfverläggningen fulländad.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence föreslog, att
DiscontLånefonderne icke måtte erhålla något
nytt anslag tili utlåning, men bibehålla de gamla
Creditiverne, och undfå till iwlösen af Filia 1—
Disconternes assignationer 700,000 Riksdaler,
med vilkor, af öppen rätt till öfverläggning,
rörande 7:de och 8:de puncterne, samt med
för behåll af den förändring, hvartill det af Riksens
Ständer beslutade liqvidationssätt för Filial^
Disconternes utredning kan föranleda.
Bifölls.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid Urtima
Riksdagen i Stockholm f. m. den
8 Junii 1818.
S. D. Remitterades till
LagUtfKottet:
Herr Cederschjölds, Pehr Gustaf, motion
angående upprättande och allmänt kungörande
af
Den 8 Junii e. m.
af ett Formulair, huru Skuldsedlar böra skrifva»,
för att sätta Lagen i tillfälle att betrygga Långifvare,
derom att Ränta och Capital ovägerligen
skola med Silfver liqvideras eller med
gångbara mynt-represeatativer efter Cours. Ut
supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åt-'
skiljdea klockan half till 3 eftermiddagen.
Ia fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Måndagen den 8 Junii.
Plenum klockan half till 5 eftermiddagen, i
Fortsattes pröfningen af Stats- och Banco?
Utskottsns den 16 sistledne Maj gifne, samt
cleo 23 i samma måaad på bordet lagde Utiå
-
Ridd. 0, Ad, Prot, VII B. I Afd. 26.
J|0j
Den 8 Juni i t. m,
tande öfver gjorde anmårkningar vid Utskottens
förut meddeldte Betänkande i anledning
af Kongl. Majus Nådiga Proposition den 10
December 1817, angående allmänna penninge-:
rörelsen och myntvärdets Upprätthållande.
4:de Punct enl
Hané Éxcellence Herr Grefven och handtMarjkalken
hemställde, att det i denna punct
omnämnde MagazinsDirectiönens Creditiv måtte
förblifva oförändrädtj hvilket bifölls.
Hans Éxcellence Herr Grefven och LandiMarjkalken
föreslog vidare, att det årliga byggnadsbiträdet
till Qötha Canal, måtte, på sätt
Utskotten sig yttrat, fortfara.
Grefve Anckarfvård, Michaeli jag får
vördsamt underställa Högloflige Ridderskapet
och Adeln, om icke denna fråga kunde få hvi-,
la, intill dess Stats- och BancoUtskottens Betänkande
i anledning af Kongl. Majus Nådiga
proposition om Götha Canalarbetete fortgång
och befrämjande förekommer» hvilket Betänkande
äfven lärer vara ifrån Utskotten inkommit.
Något synnerligt uppehåll kan icke härigenom
förorsakas, och icke ellar någon förlägenhet för
Canalen uppstå, då bidraget för innevarande åi
redan blifvit beviljadt.
Friherrarne CederJir6m\ Ulricf och Hjerta]
Den 3 Jun V e.~m.
4°3
Axel, samt Herr Berghman, Amhrojius Magniis,
förenade sig med Grefve Anckarsvärd.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarJkalken gjord proposition,
beslöt Ridderskapet och Adeln, det skulle
med pröfningen af det utaf Utskotten föreslagna
byggnadsbiträde till Götha Canal anstå,
intill dess Utskottens särskildt afgifne Betänkande
angående Götha Canal-afbetets fortgång
cch befrämjande till afgörande förekommer.
De utaf Utskotten föreslagne Lånebitraden
till Hjelmare Slussverk 200,000 Riksdaler; till
Södertelje Canal 50,000 R.dr, samt till Kyrkooch
Gymnasiibyggnader uti Städerne Uddevalla,
Calmar och Skara, tillsammans 67,000 Riksdaler,
blefvo, uppå särskilte af Hans Excellence
Herr Grefven, och LandtMarJkalken framstälte
propositioner, af Ridderskapet och Adeln bifallne.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarjkalken
hemställde, om icke 500,000 Riksdaler
kunde, på sätt Utskotten föreslagit, få till
Strömrensningar användas.
, Herr Påhlman, Otto Fredrid Jag underställer
Eders Excellence, om icke proposition
må göras, alldeles i likhet med ordalagen
uti Utskottens ifrågavarande Beiänkande,
•eber derå, att 100,000 R:dr årligen, från och
med dr 1819, till och med elei år, då nåjta
Riksdag in jäller 3 må till Kongl. Maj:ts Kadi
-
^•4 &*n 8 Juni i t. m.
ga dispnfition, i affeende på ftrömrensningar,
under de af U\fkolten uppgifne vilkor öfverlemnäs.
Det torde vara nödigt, att icke bestämma
någon total summa, utan endast ett
visst årligt anslag, emedan, om Riksens Ständer,
före nästa Lagtima Riksdag, komma tillsammans,
man ej bör lägg» hinder i vägen för
deras fria pröfning af förevarande ämne.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarfkalken gjord proposition,
fann Ridderskapet och Adeln för godt,
bifalla att till Strömrensningar mi anslås 100,000
Riksdaler ärligen från och med år 18(9, till
och med det år, då nästa Riksdag infaller, till
Kongl. Maj:ts Nådiga disposition under de af
Utskotten uppgifne vilkor.
Hana Excellence Herr Grefven och Landtb
Marfkalken tillkännagaf, att Utskotten sluten
ligen i 4:de puncten tillstyrkt, att hvad efter
de nu gjorde dispositioner kunde öfverblifva af
Bankens inkomster borde användas till anskaffande
af metalliskt mynt för att förstärka Bankens
fond och befrämja Btadga i Sedlarnes
värde»
Herr Cederfchj öld, Pehr Gufiaf: Då denna
utgifts-titeln är den sista som återstår, får
jag vördsammast hemställa, om ej Ridderskapet
och Adeln skulle finni, att den bör förfalla,
och den årliga afbetalningen pä Statens
skuld till Banken i dess ställe minskas med
■©«* t Junti €, Ht,
4®I
250.000 Rrdr, på del man derigenom må kun>*
na undvika, att öka Bevillningem
Friherre Cederjtröm, Jacob: Då den a£
de förenade Utskotten föreslagne summa af
1.400.000 R:dr fördejas på 5 år, blifver det
endait 380,000 R:dr, sorn årligen kan anvindas
till SUfveruppköp, och som en så obetydlig
Silfverupphandling omöjligen kan medföra
någon verkan på opinionen till myntvärdets
fördel, tillstyrker jag, lika med Herr Cederschjöld,
att af dessa medel Bevillningen må
nedsättas med 250,000 R:dr årligen intill nästa
Riksdag.
Hans Excel/ence Herr Grefven och LandtMarjkalken
hemställde, att i stället för det af
Utskotten föreslagne Silfverinköp, Bevillningssumman
måtte ärligen intill nästa Riksdag
med 250,000 Riksdaler nedsättas, ssmt berörde
250,000 Riksdaler afdragas den summa, som
vöre beräknad att genom den tillämnade öfverflödsafgiften
erhållas.
Friherre Cederjtröm: Alt öfverflöds-afgift
ekall åge rum, är redan beslutadt, och deri kan
ingen ändring ske. De 250,000 Riksdaler sorn
skola ärligen minska Bevillningssumman, böra
komma Jordbruket till godo, och således nedsättning
på de Artiklar, som mest trycka landtmannen,
ensamt komma i fråga.
Grefve Mörner, Adolph Göran: Om det
skall blifva någon undersökning hvilken Be
-
Den 8 Junii e. m.
vill nings Artikel skall minskas, anser jag den
frågan böra hänskjutas till Bevillningsutskottet.
För min del får jag föreslå, att minskningen
må ske å öfverflödsafgiften på Bränvin och
Tobak, som träffar i synnerhet Landtbrukaren
och Allmogen, hvilken afgift dessutom får samma
verkan som en Capitatiop, hvilken alltid
är obehaglig och tryckande. Detta är anledningen,
hvarföre jag tillstyrker afdrag å berörde
afgift häldre än nedsättning af fastighets-f
värdet, hvilken minskning i alla fall skulle,
blifva alltför obetydlig, då den ibland mängden
af Jordägare skulle fördelag.
Friherre Wirfin , Qujtaf Fredric• Att
Ridderskapet och Adeln åtagit sig en ytterligare
Bevillning är ea sak: att minska detta «n
gång nu beviljade bidrag, genom afräkning på
AmortissementsFonden, det är en annan sak.
Efter mittsätt att se desse ämnen, är ett sådant
förslag ingalunda öfverensstämmande med Bankens
rätt, och ganska vådeligt till sitt prejudikat.
Hela den grund rubbas, hvarpå Bankens
liqvidation är byggd. Det är rätt behagligt
att göra sådane propositioner, som alla finna
sig väl utaf, i det ögonblick propositionen
göres; och Banken har ingen Fullmägtig sorn
lyckas att bevaka dess rätt, motalia de öfrige
interesserade; men framtiden skall likväl utveckla,
att denna mesur icke bordt antagas;
hvilket jag för min enskildta del icke velat
underlåta att vid detta tillfälle öppet föt-^
klara.
Dtn g Junti «. m,
40?
Grefvarne Gyllenborg, Johan, och von
Lantingshaufen, Albrect, samt Friherre Hjerta,
Fredric, förenade sig med Friherre Wireén.
Friherre Cederftr 6m: Det synes mig temmeligen
naturligt, att om alla befinna sig väl
af en Författning, den måste vara god och
nyttig. Då, genom den föreslagne anstalten,
Bevillningen nedsättes, och Bankens credit derigenom
icke kan rubbas, samt Bankens utgifter
jemväl i samma mon minskas, hvaraf åter
Sedel-capitalets minskning äfven blir en följd;
•ynas mig allas önskningar komma att uppi
fyllas. '
Herr Påhlman; Redan i förmiddag har
jag frainställt min enskilta åsigt af detta mål*
Jag yttrade, att hvad som är föreslaget, vore
en rubbning j den försäkran, corn är Banken
lemnad att återfå sina Förskott. Jag vill nu
icke eller uppehålla, då jag tycker mig kunna
taga för afgjordt att Förslaget går igenom.
Hvad det angår, att man skulle finna sig väl
af hvad sorn blifvit föreslagit, så tror jag visserligen,
att de, som önska myntförsämring,
skola finna sig mycket val af en mesur, sorn
minskar Bankens solidité. Skulle likväl Ridderskapetoch
Adeln finna, att Bevillningen med
ifrågavarande summa skall nedsättas, så bör till
Beyillnings-Utskottet öfyerlemnas att utreda
verkan deraf, helst fråga icke är allenast om
de 250,000 Riksdaler, hvarmed Bevillningssumman
nu blifvit ökad, utan äfven pm ersätt-..
408
D$n 8 J-unii e. >n.
ning för dan brist, som uti förra Bevillnlngen
ypp»1-
Grefve von Platen, Balzar Bogislaus: I
likhet med hvad flere värda Ledamöter yttrat,
kan j«g ej finna att den en gång legde grund
för Bankens realisation eu skulle kunna rubbas
utan de svåraste, följder , och endast för den
ögonblickliga vinsten att få en liten minskning
uti Bevillningen, sorn på andra aidan, man får
dyrt betala, utan tror jag det en gång antagaia
böra bibehållas. Om man efter den grund,
att det sorn är nyttigt för enskilta, äfven är
nyttigt för det allmänna, ville här bevisa, så
ar det vist nyttigt för den enskilte att slippa
betala något, men likväl skulle deraf uppstå
en ledsam följd för Staten och det Allmänna,
Herr Cederfchjold: Sedan jag icke alle
Hast
vid denna, utan äfven vid förra Riksdagen
vackt fråga om realisation, vore det visserligen
högst otillbörligt af mig att yrka något,
6om kunde minska Bankens förmåga att
realisera. Men sådana följder kan jag ej föreställa
mig, att det förslag jig uppgifvit till
undvikande af Bevillningens höjande möjelige»
skulle kunna hafva. För Bankens realisationsförmåga
anser j.ig sjelfva utlåningen på fastigheter
med 2 procent# årlig afbetalning på ursprungliga
Capitalet, vida menligare än den
föreslagna minskningen i den årligt afbelalningen
på Statens skuld till Banken. I förra
fallet fordras en tid af 28 år innan Banken erhåller
full inbetalning; i det sednare deremot
Dtn f Juni i c, m.
aker det inom ungefär hälften så lång tid. Om
Banken emedlertid har att fordra af Stateneller
af enskilta, är, i afseende pä en realisation,
likgiltigt.
Hvad den fifta värde talaren nu yttrat
mot den föreslagna åtgärdeo, såsom i hans
tanke aflägsnande Banken från möjligheten af
en realisation, synes betydligen contrastera
mot det, vanligen föga skonsamma sätt, hvarpå
htn handterar Banken, då fråga är om Discont-utredningar
eller Canalbyggnader.
Då derföre iflgsn Amortering längre kan
äga rum, anser ja g det bättre att minska den
årliga afbetalningen af StatsVerkets skuld till
Banken, än att för det närvarands öka Bevillr.
ingen, blott för att sätta Banken i tillfälle att
utströ penningar på alla håll.
Herr Mannerjlam, Johan: Ehuru jag i
' de bufvudsakeliga grundsrne för FinanceRegleringen
utgått ifrån andre synpuncter än de som
Utskotten antagit, har jag likväl ansett mig
böra deltaga i öfverläggningarne äfven om Utskottens
förslag, utan att frånträda de särskil- ’
fa tankar, som jag vid samma förslag bilagt.
Jag utber mig i anledning deraf, att vid nu
ifrågavarande punct få förklara, att jag icke instämt
uti det fattade beslutet, såsom efter min
öfvertygelse stridande både mot Statens och
Bankens fördel. Jag anser det mindre försigtigt
att utan nödvändighet tillgripa den enda
återstoden, sorn nata förut lernnat öfrig af Bso
-
419
Den 8 Junii e. m.
kens inkomster och hvilken bordt användas
efter Utskottens Förslag till upprätthållande
af Bankens credit, eller åtminstone sparas till
en tid då raan bättre kunde behöfva den. I
stället att närma sig det mål, som Konungens
proposition och Riksens Ständers samfälta bemödanden
åsyfta, hafv$ vi aflägsqat oss deri-s
från genom redan vidt^gne beslut.
Om man velat nedsätta Bevillningen gerom
anslag af Bankens inkomster, hvilket på
sätt jag förut baft äran yttra, efter min tanka
varit bättre, än att till enskilta utlåna dessa inkomster,
cå hade man kunnat dertill använda
de nya Discontcreditiyer, som af Bankens inkomster
blifvit anslagne, utan att skingra deq
enda tillgång, som till hindrande af något re-;
presentativernas fall återstod.
Herr Flach, Carl Fredric: J3g hemstäl
ler
om icke att läfta öfverflödei, för att betunga
åkerbruket, strider för mycket emot billighet
; och om icke menigheten skulle kunna tro
att, då Öfverheteq låtit utgå varningar emot
öfverflöd, Riksens Ständer vöre af olika tänkesätt
med Regeringen, hvarigenom villrådighet
möjligen kunde förorsakas.
Hans Éxcellence Herr Grefven och LandtMarjkalken
tillkännagaf, att, enligt den underrättelse
Hans Éxcellence erhållit, de öfrige
3:ne RiksStånden redan beslutat Bevillnings-?
summans nedsättning med 250,000 Riksdaler.
Den g Junii e, m.
411
Herr Mannerftam.; Jag anhåller att fS
veta om de andro Stånden jemväl beslutat, på
hvilken Artikel afdraget skall ske. I min
tanka är det bäst att minskniogen sker å hemmansafgiften,
helst det redan är beslutadt, att
Bevillning å öfverflöd skall äga rum.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarfkulken
yttrade, det någre ProtocollsUtdrag
ännu icke ifrån de öfrige RiksStånden ankommit,
och att det således vöre öbekant, hvilken
Artikel ifrågavarande minskning af Bevillningesumman
borde tillgodokomma; hvarefter Hans
Excellence hemställde om icke i stället för det
af Utskotten föreslagna Silfver-inköp, måtte
till inställande af don redan beslutade årliga
tillökning i Bevillningen af 25o,ooo Riksdaler,
användas en sammanlagd summa af i,?5o,ooo
Riksdaler.
Ropades statk* Ja jemte några Nej.
Grefve von Lautingshaufen, Albrecht, an -  mälte till Protocoilet sin reservation emot Ridderskapets
och Adelns beslut.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMar/kalken
hemställd*derefter, att Bevillningsutskottet
måtte anmodas föreslå do Bevillningsartiklar,
å hvilka, i följd af den nu be-i
beslutade minskning i Bevillningen, nedsatt
ning kunde äga runi.
JJifölli,
412
Ben % Jun i i e. m'.
S:te puncten lydde sålunda:
Harvid iagttages för öfrigt, att difpoftioner
ingalunda gåras, forn föröka Bankens
Capital fuld; hvaremot Råntevinfterne fortfa~
ra, att, efter Rikfens Håglöf. Stånders prof^
ning och befut} ad publicos ufus användas.
Hvilken punct, uppå gjord proposition, af
Ridderskapet och Adeln bifölls.
6:te puncten var af följande lydelse:
Allmänna Lån-operationerne, forn autint
gen omedelbarligen genom Banken eller pd
defs credit drifva s och underhållas, riktas pd
de ginafte vägar till Näringarnes ftörfta båtnad,
och med det företräde dem emellan, fom
af deras allmänna gagnelighet befämmest I
följd häraf urf ifes hvarje Närings behof för
Jig, och defs lånandel befämrnes, i förhållaru
de dertill, famt ejler de disponible tillgångarne,
och för Lånhitrådets användande, till det
åfyftade ändamålet, utfärdas fulljiändiga
Reglementen och förefhrifter.
Oeh blef berörde punct, uppå gjord pro-*
petition, af Ridderskapet och Adeln bifallen,
7:de puncten lydde sålunda;
Difcont-Rör elfen fall federmera efter
hand, i den mon Näringarna erhålla fina anvisningar
till omedelbart underföd, famt fad-,
ga i Myntet hunnit utvidga Lån-tranfactio**
Den 8 Juni i e. m.
413
nerne de enjkilde emellan, återbringas till ett
ändamålsenligt fick genom en lijligare ont '
fattning och deraf följande förre tillgångar9
att på kortare terminer disponeras.
Friherre Cederjlråm: Det är angeläget ati
Discontrörelsen, som hädanefter kommer att
ensamt förläggas af Banken, blifver någorlunda
jemt fördelad emellan Stockholm och de
Landsorter som hittills haft sådan penningerörelse.
Fördelningen synes mig böra ske, e->
mellan BancoDisconten och LåneContoren i pro]
portion af den rörelse, sora på hvart och et£
atalie förut funnits.
Grefve von Ro fen, Axel: Af den anled
ning
Friherre Cederström nu gifvit mig» får
jag utbedja mig Ridderskapeis och Adelns upp-i
märksamhet. Under liflig medvetenhet af mira
ringa erfarenhet relatift till d® Herrar sora uh
arbetat finance-planen, har det icke fallit rafg
in att yttra någon mening; men då d*t före-:
mål att lätta penningeförlägenheten nu är i fråga,
anser jag mig både af pligt och böjelse
förbunden att yttra mig. Min fullkomliga öfvertygelse
är att om Financeplanen utkommit
straxt efter Disconternes fall, skulle den gjort
tillfyllest för att hjelpa förlägenheten, emedan
då ägde både Ståndspersoner och AlJraogtn 5
procents sedlar, Sedsn har ett stillestånd inträffat
, hvarunder den enda transsction , sora
agt rum, bestått deruti att Ståndspersoner inbetalt
3 procents sedlar i Disconten* Hvare-s
mot Allmogen, oaktadt det hopp Embetsmål
4*4
Den g Jun i i e, m.
t
Ben sökt ingifva att 3 procents sedlarne skulle
tillfullo inlösas, använt dem på det mäst ofördelaktiga
sätt till Kionoskatternes afbördande
förleden höst. Dels bortväxlade de dem med
20 å 30 procents rabatt; och dels köpte de
Spannemål 5o procent dyrare än de sedermera
sålde till KronoMagazinerne. I Bohus Län finnas
nu inga penningar hvarken af den ena eller
andra sorten. I den väntan man varit att
Ständerne skulle vidtaga beslut till afhjelpande
af förlägenheten, har en hvila uti transactionef
uppstått. Embetsmännen hafva äfven uppskjutit
med vidtagande af executiva åtgärder. När
nu Riksdagen slutas, skola de sorn ärö skyldige
troligen ansträngas; och då för momenten
finnes i min tanka icke något annat medet
än att bereda en möjlighet för de låntagare
sorn icke äro alltför mycket skuldsatte; att
kunna betala lån å deras namn såsom Lånta.
tagare eller löftesmän uti Disconterne samt hos
enskilde, och detta medel tror jag är det, som
Friherre Hjerta i förmiddag uppgaf, samt Friherre
Cederström nu upprepat nemligen, att på
stället utlåna den andel i BancoDisconten, som
på orten kunds sig belöpa. Man kan invända,
att mycket penningar utspridas i Fastighetslån;
men jag får erindra att för att kunna
erhålla sådane, måste Egendomen icke vara intecknad
för mer än en tredjedel af dess värde*
Odiiagslånen uppfylla icke eller ändamålet.
Så många hafva derom sig anmält, att fonden
Sr otillräcklig och endast de, som först inkommit
med sina ansökningar, blifva hulpne. En
enda ut vanför att hjelpa denna brist kunde
i
Den 8 Junit e. m. 415
vara, att genom förskott åf Banken en summa
blefve för de Södra och Vestr* landsorterne
att tillgå* och jag tror ej att Banken skulle
komma att deruppå förlora. UtredoingsContoiren,
hvilka i orterne skola inrättas, kunde äfven
blifva (JtlåningsContor. Detta torde icke
eller väcka någon afundsjuka hos de öfrige
Rikets Provincer, då de Norra äro så lycklige
att de icke kanna någre Disconter, och de, hvil-*
ka äro närmast Stckholom, hafva tillgång, till
BaocoDisconten. Jag anhåller derföre att, med
bestämmande af en viss summa för de Södr*
Och Vestra landsorterne, tillika matte afgöras,
att lånen må utdelas på stället. Aflägsenhe4ea
är i min tanke ett gällande skäl; ty det
är icke möjligt för BancoFullmägtiga och DiscontDireCtionen
att känna alU i orterne. Med
bästa vilja samt det mäst noggranna iagttagande
af åliggande plikter, skulle det orta blifva
svårt att bedöma säkerheten hos de lånsökanH
de, och skulle underrättelse derom ifrån orten
inhämtas, komme ett betydligt uppehåll derigenom
att förorsakas. Hvad jag du anfört,
hoppas jag verka dertill, >å väl att en vis*
summa bestämmes, sorn att lånebiträden mi
få i orten utdelas; och är jag i öfrigt förvissad,
att den sanna medborgsmannen icke
misskänDes, samt att Riddeiskapet och Adeln,
är öfvertygad, att endast f rättskänsla legat till
grund för detta mitt yttrande.
Herr Påhlman: Jag tager mig friheten anmärka,
att den förevarande puncten icke innefattar
det ämne, som nu är föremål för discus
-
Den 8 Junti •€. m.
sionen. Denna punct utgör blott ett samman?
drag af hvad Betänkandet innehåller om medel
till Discootrörelsens återförande till ett ändamålsenligt
skick, genom en lifligare omsättning,
för att kunna medföra en välgörande verkan
å Näringarne. Jag får således hemställa
om icke denna punct må först bifallas; hvarefter
man kommer till den, som har sammanhang
med det ämne Grefve von Rosena yttrande
omfattar.
Grefve von Hofen: Till svar i hvad den
siste värde Lsdamoten anfört, får jag äran nära?
na, att Friherre Cederströms motion gaf mig
anledning till mitt yttrande.
Hans Excellence Herr Grefven och EandtMarjkalken
förklarade, att då, hvad Grefve
von Rosen nyligen anfört, syntes angå andra
momentet af den nästföljsnde 8;de puncten, ansåg
Hans Excellence sig böra hemställa, om
icke den nu förevarande 7--de puncten kunde af
Ridderskapet och Adeln gillas.
Bifölls;
g:de puncten var af följande innehåll:
JDen injhränkning uti de allmänna Edni
operationer ne, forn anfes blifva en föl d af
EilialDifconternes fucce&Jiva utredning, goutgöres
och jernnäs, dels genom den af myntvärdets
Jiadga befrämjade Jkuldernes öfver
flyttning
-
Den 8 Junii c. m, 417
flyttning till enjkilde, dels genom f&rjlårkning
af de färfkitda Nåringarnes Lån-fonder, dels
derigenom, att i Difcontväg forblifver circulerande
Bankens andel uti FilialDifconterne,
beftående ej mindre Utaf hvad forn blir behållet
af deff redan ägande fordran för Crediliver
ne, än af hvad forn till AJJignationernes
inlöfande vidare Jkulle contant utgå; och Jinteligen
i fynnerhet genom den tillgång på Lån,
enjkilde emellan, font anfes blifva en följd
deraf, att medlen icke vidare kunna, mot ränta,
i Difconterne infattas.
GrUnderne för de i Götheborg och Malmö
förblifVande DifcontUtredningsContorens
verkf amhet$ komma att, i fammanhang med
öfrige Reglementarijka fiadganden, Rikets
JHögloflige Stånders afgörande underjtållas.
Herr Påhlmani I anledning af hvad fot
én kort stund sedan anfördes om ett ökadt
låne-biträde för de örter* hvilka, se^an Discontetrte
upphört * skulle sakna tillgång till lån,
anhåller jag få framställa några betänkligheter.
Mia öfvertygelse ar att om ock Riksens
Ständer ägde att tillskapa nya sedlsrutan fond*
skulle derigenom ingen hjelp tillskynda» de uti
förlägenhet stadde, utan endast tidepuncten för
deras fall uppskjutas. De, hvilka icke blifva
hulpne genom de anstalter, som på den öfrige
delen af Nations bekostnad redan blifvit vidtagna»
kunna i min tanka icke hjelpas; emedan d*
Ridd, 0. Ad. Prot. VII B, I Afd. 87*
♦
418 &en t
erhållne låne-bitråden måste förr eller sednare
ändock, betalas, då meningen ej lärer vara
att Staten skall göra några skänker. Hvar
och en, som upptagit Jån i Disconteo, var skyldigt
att efter ett halft år inbetala summan;
men enligt praxis blott en femtedel genom
omsättning, och ou hafva Riksens Ständer beviljat
5 års tid för att liqvidera. För dem
som icke kunna det, och icke eller kunna anskaffa
sådan säkerhet, att de derpå erhålla lån
af enskilt man, bör Staten icke eller bereda
låoe-tillgångar. Det bör äfven blifva lättare
att erhålla iån af enskilde, då de få en påtaglig
vinst deraf att utlåna de medal mot 6 procent,
som förut stodo i Disconterne mot 3. De
låne-bidrag, som nu blifvit af Riddtrskapet och
Adeln fastställde, och hvilka, om de icke komma
de orter, hvarest Disconterne varit inrättade,
directe tillhanda, i alla fall öppna så väl
för dem, som för hvar och en annan, tillfäll®
att deraf komma i åtnjutande, ökft betydeligen
Bankens låne-biträde, och jag inser ej, hurud«t
skulle kunna derutöfver utsträckas. Om UtredningsContoren
i orferne, för att lätta omsättningar
, med denna befattning äfven skulle
förena den stt gifva ut nya lån, måste grunderne
derföre uppgöras uti det af Utskotten
lofvade Reglemente; men jsg k»n icke finn*
denna förening nyttig, då ännu är i friskt minne
de förra Discont-iarättningarne. Förvaltningen
af UtredningsContoren kommer troligen
att uppdragas åt Corporationer, hvilka utgöra»
af i orten boende personer, och de kunna lemna
upplysning om de lån-sökandes säkerhet;
&4n 8 Junii *, a*f
men sjelfva utliningarne bora ska af Banco
Disconten.
Om UtredningsContoren skulle äga
att meddela nya lån, vore sådant detsamma,
sorn att, sedan Riksens Ständer gjort betydliga
uppoffringar, för att hjelpa den förlägenhet,
Disconterne förorsakat, åter inrätta dylika. Jag
tillstyrker således bifall k Utskottens Betänkande,
samt, om någon modification skall äga
rum, att det må förblifva vid hvad Friherre
Hjerta föreslagit; emedan jag tror det vara lika
möjligt att lita en summa aoticipationsvie
utgå till lån uti de ifrågavarande landsorten)*»
om hufvudstyrelsen är i Stockholm» lorn ont
dea är i Götheborg och Malmö.
Friherre Hjerta, Fredric', J#g anser icke
ellar lämpeligt, att DiscontContOren bibehå lias,
eller att den egenteliga Låne-summan ökes,
utan hemställer endast, under åberopande af
hvad jag förut anfört, att den brist uti Di -  scantUtlåningsfonden, som uppkommer genom
Disconternes indragning, må af Banken anticipstionsvis
sättas i rörelse för att komma de
orter till godo, der Disconterne varit inrättade.
Annorledes yrkar jag icke, att Disconterne
skola fortfara.
Herr Flach, Carl Fredria är öfvtrtygad
»tt personer, hvilka, ianseendetill förmögenhet,
väl skulle kunöa hjelpas, icke blifva
det för svårigheten att få cautionister. Jag
får på sådan grund hemställa, om icke Discontina
kunde antaga annan säkerhet än ber
-
Den B Junit <*, ttt.
gen, såsom sakre skuldsedlar och iaieekningaf.
Grefve von Rofenl Sedan alla åro efiié
med Friherre Hjerta, lärer ämnet för discussionen
endast vara, om utlåningarne skola ske
i Stockholm eller i orterne af UtredningsCoritDren,
Det år en betydlig skillnad emellan att
presentera namn på några eller på 60 mils af-*
stånd* Då Banken ändock måste hafva en Styrelse
på stallet, och kan meddela densamma
hvilken instruction som hälst; så kan jag
ej föreställa mig, att någon förlust för Banken
skulle uppstå, och nog vore Styrelsen på stället
bättre i tillfälle att inhämta säkerheten
hos de lånsökandej än Discont-Directionen i
Stockholm.
En vard Ledamot har yttrat, att minnet
af de förra Disoonternes förvaltning, borde afskräcka
från dylika inrättningar. Detta borde
likväl icke gälla i afseende på Götheborgs
Discont, hvars Direction för sin förvaltning fått
decharge. Hvad sorn egenteligen vållat denna
Disconts förlägenhet, var % procents-sedlarnes
hvilka voro ställde på en månads uppsägningstid,
då deremot Utlåningarne skedde på 6 månader,
och hvarigenom medel till 3 procentgsedlarnes
inlösande vid, anfordran kundd saknas,
Når nu några medel emot 3 procent icke
Vidare få uti DisconSerne insättas, är förhållandet
helt annorlunda, och ingen svårighet
möter dervid, rH utlåningarna kunna ske genom
UtredniagsContorea.
Dm 8 Junii c. m.
4»i
Jag får således förnya min förut gjorde
anhållan, att en viss summa måtte beitämmas
till lån i Landsorterne genom UtredningsContoren,
i hvilket fall en demarcations-linia borde
uppgöras emellan de orter, hvilka skulle
äga att med 6ina lån-ansökningar vända sig
till desse DisconiContor, och de hvilka skulle
om lån i BancoDisconten sig anmäla; då den
summa som genom UtredningsContore» skulle
utlånas kunde bestämma* åtminstone till samma
belopp, sora Creditiverne för FilialDiscon*
terne utgjorde,
Jag har i min framställning icke nämnt;
Götheborgs Stad, samt att den, oagtadt sitt naturliga
läge föt' handel, ej kan blifva nå|oti
stor Handelsstad, utan att en Discontlnrättning
der gifves, och icke eller verkan deraf om dea
med sina 16 å 17,000 Innevånare förvandlas
till tärande i stället för närande, utan jag
har förbigått allt detta, och blott talat om hvad
billigheten för Proviocerne fordrade.
Friherre Cederjirom: Efter de sammansatte
Utskottens plan blifver hela låne-rörelsen
conctntrerad i Hufvudgtaden. Det är icke ovanligt
*tt man vid allmänna ärenders behandling
ser psrsoner i stället för sak; men det
vore märkligt, om man alltid skulle göra det»
Hvad har väl Malmö DiscontDirections brottslighet
för gemenskap med de medborgares behof,
sorn äro låntagare så väl i Malmö, sorn i
©frige FilialDisconterne? Bör oviljan emot dea
forss rättvisligen kunna sträcka sig till ds se
-
t>*n S Junii «. mi
nate? Jag tror det ej, och inser alltså BancoDiscontena
Lånefond böra jemt fördelas emellan
Stockholm, Götheborg och Malmö: ett annat
beslut i ämnet, kan jag ej annat än ogilla
och till Protocollct deremot anmäla ram reservation.
Grefve von Platen: Dä, genom Riksén*
Ständers beslut, min egenteliga befattning med
Disconten upphör, anser jag mig så mycket
hällre böra yttra mig, som jag torde äga någon
sakkännedom af ämnet.
Att Disconten* operationer grunda sig endast
på ganska korta låne-terminer, af högst 6
nu nader, är bekant; att förlägenheten för det
närvarande är ganska stor, känna vi; äfvensom.
att den hufvudsakligen uppkommit genom
den stockning, som uti Disconterne förefallit.
Ingen kan sätta ifråga, att icke vidlyftigheten att
få Tån är ojemförligt större, om det skall sökts
på 5o å 60 mils afstånd, än om det på närmare
afstånd kan finnas; naturligtvis är det eo
ojemförlig lättnad, om den Landtman, som i
Götheborg afsätter sina varor, der ock kaa ia
lån, när han måste hafva det, i stället för t
Stockholm, för honom vida sflägsntre och mera
främmande. På samma sätt är det öfverallt.
Handel och Rörelse i Götheborg behöfva
understöd, ofta kunna de jtörsta vinster gå
ur häoderne genom eo dags uppehåll, och jag
hemställer då, huruvida ej en Låoe-inrättning
bör vara i Götheborg, och en annan i Skåne,
utom den i Stockholm; samt huruvida det är
Dan 8 Junti e. m.
4»3
nyttigt genom afstlndet af den hjelp, hvilken
•kulle kunna erhållas, öka den förlägenhet,
eom redan stor nog, af förut nämnde orsaker,
•ynes bli ännu känbarare genom en olycklig
missväxt.
Då ingen kan neka det vara förmonligt,
att all rörelse kringsprides i landet, så måste
man äfven önska, att medlen derföre kringspridas.
År det nyttigt att Låne-inrättningar
finna* i Stockholm, så äro de äfven nyttige
på andra ställen; derföre om UtredningsContor
skola organiseras på samma ställen, går det lätt
att äfven med dem förrätta utlåningar; och jag
påstår, att Bankens Realisation af sina fordringar
derigenom mycket lättas. Jag kan ej finna
skäl, hvarföre man skulle sammandraga lånrörelsen
lör hela Riket till en enda punct; lika
litet kan jag erkänna, att för det en gång
en enskilt inrättning brutit emot sina skyldigheter,
man derföre skulle upphöra att öiverlemna
vissa delar af allmänna åtgärder till dea
enskilta Omvårdnaden, då för den allmänna ändå
alltid nog omsorger återstå, och jag hemställer,
om det ej just är ett grunddrag uti alla
andra Constitutionella länder, att Regeringen
alltid öfverlemnar till enskilt omtanka, allt hvad
man kan dit hänföra. Sådana administrationer
äro ej mindre bundne under Lagen, må bända
mera! Med ett annat förhållande skulle ju
all erfarenhets lära för allmänheten falla bort,
all kännedom residera inom en ganska liten
krets af till Administrationen hörande Embetsman;
huru skall då kännedom om Allmänna
4*4
Den 8 Junii c. m.
Årender spridas? Ock kanske är det just der3
igenom, att uti Sverige sjelfva Bonden deltar
i Lagstiftande makten, äfvensom i andra allmänna
befattningar 5 sorn han stigit till den
grad af odling, hvilken förundrar främlingar,
För min del ser jag häruti största styrkan för
Sveriges frihet och bestånd! Jag kan alltså ej
gå in på att man skall fråntaga den enskilte
all befattning med Disconterne, eller allmän-*
na ärender, efter jag anser detta rakt stridande
emot ett fritt Regeringssätt,
Jag får äfven nu, då här är fråga om grqn;
deme för framtiden, hemställa, om icke, i likhet
med hvad sorn är stadgadt för Södertelje
CanalActier, och i enlighet med hittills gällande
föreskrifter för Götha CanalDiscont, Gö^
tha CanalActier äfven hädanefter böra anse?
såsom gällande hypothek, så väl under utredningen
af denna Discont, vid omsättningar, sorn
sedan till nya låns beviljande och omsättande
derå. På dessa skäl anhåller jag alltså om)
proposition derå, icke allenast att UtredningsContoren
i Götheborg och Malmö, (ett serskilt
för hvarje Discont,) måtte få fortsätta utlåning
game uti Discontväg, utan ock ett Götha Ca--  nalActier må få såsom pant för lån emot-!
tagas.
Herr Påhlman; Nyttan eller skadlighet
ten af Piscont-inrättningar är så tillräckeligen
af Allmänna Opinion bedömd, att det är öfver-*
flödigt att derom tvista, och jag vill såledea
endast fästa prig vid ett och annat uttryck
Den 8 Junii e. m.
43S
Man har »nfört att det vore vådeligt att concentrera
utlåningen inom Stockholm. Jag kan
deremot icke inse, hvad som gör Skåne och
Götheborgs-trakten berättigade framför andra
orter att hafva Disconter. Den välgörande fördelen
af dessa inrättningar har nu visat sig
sedan de ramlat. Redan 1815 hörde man ett
allmänt rop om penningeförlägenhet, just i de
orter, der Disconterne fuqnos? och samma värde
Talare, sora nu föreslagit DiscontContors
inrättande i landsorteme, gjorde dä Riksens
Ständer uppmärksamme pä nödvändigheten af
ytterligare Låne-biträden. Man måste erindra
pig, att, ehuru lånen ifrån BancoDisconten utgå
här, meddelas de icke endast till Stockholms
innevånare, utan till alla orter i Riket och till
hvilken sorn helst, som kan ställa säkerhet.
Jag vet således ej något hinder för Innevånare i
Skåne och Götheborg att äfven erhålla Lån i
BancoDisconten, v Hvad Götheborg beträffar, så
|r nu dess förmånliga handel och utomordentliga
förtjensttr förbi? hade man den tiden hushållat,
så hade man då kunnat inrätta «n egen
Discont. Sedan nu conjuncturen förändrat sig,
vill raan att Staten skall komma med undsättning;
men man måste tillse, att det sker så, att
det är förenligt med andre medborgares bästa.
Jag medger väl att Götheborgs Discont varit
så förvaltad att något åtal emot Directioneq
icke ägt rum. utan att densamma för sin förvaltning
erhållit decharge, och jag vill äfven
medgifva att dess Direction, i jemförelse med
de andre DiscontDirectionerne, förtjänat prce
®iutiu
mea ett bevis jemväl på nämnde Of*
4*6
Den 8 Junti e. m.
sconls menliga följdtr, är den äfven der inträffade
förlägenhet, oagtadt den ypperligaste
conjunctur.
Man har mycket talat om hvad sorn ägnar
ett fritt folk och att man bör öfverlemna åt
enskild åtgärd allt hvad man kan; men jag ön•kar
endast att tillförlitlig controll må uppgifvas.
Man säger att Instructioner och Reglementen
skola meddelas; men dåde öfverträda»,
svaras, att de icke varit nog tydliga, och
att ingen lag vöre att dömma efter, samt
fastän förhållandet af Riksens Ständer ogillas,
utlofvas likafullt att, om man kommer i samma
belägenhet, skall man handla på samma
sätt. Jag må äfven fråga om TullArrende
Societeten® Styrelse var välgörande för det allmänna?
För min del anser jag det icke nyttigt
»tt Statens angelägenheter öfverlemnss åt enskilda,
och i synnerhet icke åt Köpmän, hvilkas
medfödda interessea alltid äro i strid med
Statens; och hvilket ej genom Reglementen
kan förekomma*. För öfrigt har jag redan
medgifvit hvad Friherre Hjerta föreslagit, i afseende
å en ytterligare summa för att komma
ifrågavarande orter till hjelp; men jag tror att
de likväl kunna hjelpas, om lånen sändas per
posto, och om de, i stället för till UtredningsContoren,
vända sig till den Styrelse öfver BancoDiscontVerket,
Riksens Ständer sjelfve tillsätta
och meddela föreskrifter.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Friherre Cederjiräm: Det är gsnska sson*
Ben 3 Junit ». m.
4V
*tt jag vid sista Riksdagen yrkade, d«t Disconternes
Credit skulle upprätthållas mtdelet creditivernes
förökande, emedan hundrade tusendetals
medborgares välfärd derpå berodd». Jag
har aldrig med liknöjdhet sett medborgares ofärd
beredas; genom upprätthållandet af Disconternes
credit, skördade Staten den stora
nytta, att ingen rubbning i medborgares välstånd
ägde rum, och de händelser, som sedermera
inträffat, hvarigenom dessa penningeverks
credit blifvit rubbad, hafva aldrig kunnat äga
rum, om creditiven varit lika stora med den
för rörelsen bestämda maximi-summan. Jsg
lemnar gerna åt dem som, utan afseende på
medborgares väl eller ofärd, drifn» af enskilt
egennytta eller personlighet, tillstyrka att hela
Lånerörelsen skall concentreras i Stockholm;
den usla tillfredsställelsen att tro sig hämna* den
plågsamma känsla af afund, som medborgarea
större välstånd i en annsn sakernas ordning
förut hos dem väckt: men då Herr Påhlman
yttrat sig öfver DiscontVerkens förvaltning och
dervid sagt, att Götheborgs DiscontDirection,
i jemförelse till de andra, förtjent prcemium,
kan jag ej underlåta att förklara, det Herr Påhlman,
sorn sjelf varit Revisor, hade bordt
kunna se af Revisions-hindlingarne 1S16, att
åtrkillige i räkenskapern» såsom dödade uppförde
3 procents Reverser saknades tillensum*
ma *f omkring 11,000 Riksdaler, och att Directionen
icke erhöll decharge i afssende derpå;
»tt räkenskaperne i intet afseende kunde jämföras
med Götha CanalDisconts, och att ordöingco
inom lörvaltningen i Götheborgs Di
-
4*3
Dm 3 Junii e, m.
scont, icke i någoo den minsta del kan jemfö»
ras med den i CanalDisconten, hvilken kunde
tjena till mönster för hvarje annat allmänt eller
enskilt penningeVerk* Då man bedömer
personer, måste det ske fördomsfritt och med
rättvisa, man bör ej då ställa redlige och nitiske
män i bredd med brottslige, eller i hög
grad slarfaktige, sl framt man icke rättvisligen
6kall blifva misstänkt för, att söka missleda
allmänna omdömet; det är ej svårt för en talare
inför en Folkförsamling att skaffa sig bifall
igenom utrop och declamationer, sorn smickra
mängden, men annan år den känsla en
lugn pröfning, af hvad ets sådan talare sagt,
väcker hos den kalla granskaren, och mig veterligen
bedömdes aldrig, af en förnuftig man,
en hel dass medborgare efter någras brott elller
dygder.
Mine Herrar! skola nu hädanefter alla
Dånsökande i Stockholm anmäla sig till lån?
äro de väl der af Förvaltningsverken kände? Skall
Discontens Direktion lita på Commissionairers,
recommendationer? Eller är det icke fact bättre,
att i Provincsrne LlneContor bibehållas
och Discontrörelsefondön efter rättvisa grundeS
dam emellan fördelas.
Grefve von Rofen: En värd Leda
mot
frågade nyss, hvad sam berättigar Malma
och Götheborg att hafva serskildt© Discont*:
Jnrättningar; men jag tror att frågan bör Framställa.
i omvändt förhållande, eller hvad som
bör utesluta Malmö och Götheborg ifrån att
ben o Junii e. fni
aga dylika inrättningar. Kär en viss summa
är gifven, sorn ar ägnad åt desse Provincer,
hvarföre kunna de då icke komma i åtnjutande
deraf. Det är en ostridig sanning* att Lånedoeumenter
ifrån orter på 40 å 60 mils afstånd
icke kunna nog tillförlitligen granskas, och att
denna granskning dessutom drager så ut på tiden*
att Låntagaren emedlertid kan komma i
förlägenhet. Oaktadt jag hört* att EmbetsHiannen
ir i Collissioa med Köpmannen, kan
jag intyga att, då fråga varit Om ansökningar
ifrån Wermland, hvarest jag vistats 1 10 år*
äfvensom ifrån Bohus Län Om lån uti Götheborgs
Discont, har Directionen alltid frågat mig
om jtg känt Låna-sökandens vederhäftighet;
och pi min recommendation har icke någon förlust
blifvit DiscontVerkettillskyndad. Till både
Malmö och Götheborgs DiscöntDirectioners heder
får jag äfven nämna, att sedan 1815, efter
hvilken tid Lånerörelsen varit mert inskränkt,
har handt* att jag för slägtingar och vänner
sökt lån i nämnde Discontcr, men sådant har
par princip blifvit vägradt.
Friherre af Klinteberg, Wilhelm, förenade
elg i hufvudsaken nied hvad Grefve von Rosen
och Friherre Cederström anfört.
Grefve Mörner1: t min tanka har man
kommit vida ifrån ämnet. Här är ej fråga ont
FilialDisconternes fortsättning, utan huruvida
en del af den Lånesumma, hvarmed Banken
sksll röra sig, bör utdelas genom serskildte af
BancoStyrelsen tillsatte LåneContor, Då För
-
43®
Den 8 Junii t. m.
valtarne af desse Cootor komma att sta under
BancoStyrelsens inseende, och kunna af den
samma af- och tillsättas, kan jag ej (inna, att
de missbruk, som af FilialDisconterne begingos,
nu böra komma i betragtande. Här är
endast fråga, om fördelning af utlåningen till
landsorterna är nyttig, och på goda skäl tror
jag det. Af LåneContoren i orterne pröfva9
Låne-anaökningarne snarare, In genom brafväxling,
hvilket sätt dessutom icke gifver anledning
till den noggranna undersökning, som
i orten lättare kan verkställas. Om således
säkerheten hos de Lånsökande och den minsta
möjliga kostnad vid finens erhållande, äro hufvudgakliga
vilkor, aå är inrättandet af LåneContor
i min tanka nyttigt; och skulle Friherre
Hjertås Förslsg antagas, förenas derigenom
da stridiga meningarne. Hvad åter angår orsaken
till den inträffade Panninge-förlägenheteo,
är min öfvertygelse, att om den till en
del uppkommit genom lättad Lånetillgång, lå
har den ock blifvit förorsakad genom en ökad
Sedelmassa, och deraf vållad mynt-försämring.
Alla tiders erfarenhet har visat, att när penningarne
fallit i värde, har äfven peoningebrist
uppstått. Vid 1815 års Riksdag yttrade jag
redan samma tanka, och jag klandrades då såsom
StatsSecreterare, för det jag vågade finna
orsaken till allmänna förlägenheten, i annat än
Nederlaga-rörelse och Handels underbalance,
hvaraf den förra nu upphört, och den senare
genom vidtagne prohibitiva Författningar synes
hafva bordt om möjligt förekommas. Det onda
har likväl darmed ej blifvit afhulpit, och
Den 8 Juni i t. m.
43*
penningebristen h«r snarare till- än aftagit, under
det ttt vi, genom vårt förändrade handelssysteme,
bidragit att hjelpa upp Dannemark,
som nu är i besittning af transito-rörelsen, och
hvars mynt-representativer i lamma förhållande
dageligen vinna i värde. Det är derlöro
märkvärdigt, huru vi handla i stridighet med
vårt eget intresse. Denna sommar kom ett
fartyg ifrån America till Götheborg, tora ville
der sälja sin laddning, för att köpa Jern.
Americaniren kunde ej finna köpare till sina
varor, utan begaf sig till Köpenhamn, der fick
han sälja dem ock köpte deremot Jern. På sådant
sätt hafva vi allt sedan år 1815 arbetat uppå
att upphöja Dannemark på vår egen bekostnad;
och det är våra handlande och Bruksägare
sjelfva, som härtill äro till en stor d«l
orsaken.
Grefve De la Gardie, Jacob: Sedan jag
anmält mig att tala, hafva Friherre Cederström
och Grefve Mörner så fullständigt utvecklat i»
frågavarande ämne, att föga är att tillägga.
Jag anser dock min pligt vara, att göra Ridderskapet
och Adeln uppmärksam på olägenheten
af utlåningar härifrån till aflägse orter*
Huru kan man begära, att Directeurerne i
BsncoDisconten kunna känna alla personer i
orterne, och huru oiäkert är det icke att
döma endast efter namnet. I Malmö Discont
äro en mängd Låntagare och Cuitionister,
som ingen här känner. Allmoden i
landsorterna hafva åtminstone icke någon, som
här känner dem, och då härtill kommer, att kost
-
43*
Den 8 Juni i t. m.
naderna ökas genom Commissious-arfvode och
postporto, hemställer jag, om det är billigt att
flytta LåneContoren ifrån Malmö och Götheborg
hit, för att ifrån denna Centralpunct meddela
lån på 60 mils afstånd. Skall man afskeda
all betjening vid de förra DiscontVerken
för att här antaga nya; och skall väl g.
personers brottslighet vetka, att alla personer
i en hel province må anses förlustiga allt förtroende.
Då Styrelsen ställes under inseende
af ett Verk, som genom de grundet, hvarefter
det blifvit styrt, i Sekler bibibehållit sig, anset
jag för min del någon Osäkerhet icke vara att
befaraS och det är på dessa skäl jag afven tillstyrker
bifall till hvad Friherre Hjerta före-*
slagit»
Grefve i>on Platen: Man h*f sagt att ali-»
manna förlägenheten blifvit alstrad genom Di»
ScOnterne, och ämnets vigt påkallar att ytter*1
ligare våga utsträcka denna vidlyftiga dis**
cussion. Jag får härvid påminna? att den myc*i
ket omtalte ganska sanna förlägenheten sträckt
sig öfver hela verlden till alla länder! detta
mätte väl ej våra Disconter vållat! Min tanka
år, att det var en gifven följd af det ombyte »
alla förhållanden, som skulle blifva en följd af
ett alldeles ovanligt hastigt ombyte från allmänt
krigs- till allmänt freds-tillstånd, Hade
krigstillståndet fortfarit, så hade Disconternö
fortgått, och ingen förlägenhet märkts, om Malmö
Discont uppfyllt sina pligter. Sannt är, att
Discoateme i nuvarande ställning Visserligen
bidragit
Den g Junii c, ml
433
bidragit till förligenheten, derigenom att de för
mycket utsträckt eina utlåningar till Jordbruk och
Näringar, men ej kan detta päbördas DiscontAdministrationerne.
Jag mins ganska väl, att
flera voro af den tankan vid Riksdagen i8i5,
att Discoöteroe, egentligen ämnsde för handeln
och mindre för annan rörelse, borde så litet som
möjligt utsträcka sina lån till Jordbruket, men
mängden var då af annan tanka, och motsatte
uttryckelige iöreskrifter blofvo gifne, men derföre
vill jag ej påbörda de nu inträffade olyckor
det vid sista Riksdag fattade beslutst;
det är lätt efterst döraa.^ Jag förklarar för öfrigt,
att det ej är afseende på en eller annan
Stad, som gör att jag vill hafva Discontrörelse
der bibehållen; Städerne äro blott instrumenter
för det land, sora omger dem, och hafva
värde i mon af sin oytta som sådana. I
anseende härtill passar Malmö bättre än Stockholm
för Södra deleo, Götheborg för de Vestra,
och Stockholm bättre än dessa för de Östra
och Norra delarna af Riket.
Herr ÖfversteLieutenant påhlman har åter
yttrat, att raan ansett sig vara öfver ali lag;
Jag hemställer helt och hållet till Ridder6kapet
och Adeln, hvad angår detta uttryck, mitt
handlingssätt. Jag bär en gång förut funnit
mig så val af att underkasta mig denna agtningsvärda
samlings omdöme, hvad mig sjelf
angar, att jag fullkomligt tryggar mig dervid;
för öfrigt ma lagen döma. Dsn värde Leda
-
Ridd. o. Ad. Prct. VII B. I Afd. 28.
•m
Bmv 8 Jmnii *, m,
inoten har vidare nyttjat ett uttryck om köp0
mäns medfödda egennytta. Gerna bekänner jag
satt utan afseende på den klasa, der jag är född,
har jag efter min egen böjelse Och utan tvång,
från mitt i3?de år gått upp från nästan lägsta
istället i Samhället, jag har börjat sorn Matroa
på ett Svenskt köpmadsfartyg, för att komm»
till det »tället jag nu i samhället bekläder; men
trygg åberopar jag denna agtningsvärda s&mling»
om jag under tiden icke hyst de grund»
est t ser', en af dess medlemmar alltid bör
följa! jag förnekar ej danna bana* der jag
Järt kånna hvarje dass i Samhället. Jag har
omgåtts med Handtverkare och Köpmän, med
Bönder, krigare och Prinsar, ined alla Stånd i
jag har omgåtts med svsrta och hvita, med trålar
ooh fria; jag har öfverallt funnit ädla och
föraktliga tänkesätt och gerniagar, samt sö; t
skatta menniskorna derefter, ej efter det yrk«
dem tillhört, då tj alla kunna välja efter deras
önskan, utan oftast få sin plats i Samhället, i
följd af ödets oundvikliga skickelse! Och jag
hemställer i dag inför Rikets första Stånd, om
icke Vi, upplyftade härtill genom vår födsel^
böra skatta den stund väl använd, då man påminner
oss öm denna grundregel, aom för oss
bör vara helig!
Jag har förut haft Irart hemställa, hurtivida
ej uti propositionen kunde innefattas ett beslut
om G tha CanalActiers beläning, men fof
att «j inveckla ämnet, anhåller jag att en särskild
motion derom måtto till B<mcetjt*k6£bi$
tomitutrai?
&m 6 Junti e. m:
Friherre Boije, Ludvig: Om frSgan vöre
att törst inrätta FilialDisconfer, så skulle ja g
mycket tveka; icke af farhåga <ör Bankens
säkerhet, ty iag inser icke, hvarföre den icke
skulle kunna till rackel iger» vårdas, ehvad Disconter
finnas i landsorten eller här; men jag
skulle tveka af ren välmening för landsorterne
sjelfva, som hegärde dem; emedan utgången
visat att de Provincer, som haft Disconter,
äro ganska olyckliga; då deremot de stå fria,
som inga häft. Men beklagligtvis är sjelfva
det onda af den natur, att dess allt för hastiga
afbrytande åstadkommer ett värre. En värd
ledamot har frågat, hvarföre dessa Provincer
skola äga bättre rätt, än andra, till särskilt*
lånehiträden' och jag svarar, att en ganska
verklig orsak till deras bättre rätt ligger i de*
ras belägenhet, som de äga allt skäl att förebrå
Ständern*. Sedan föregående Ständer lern*
hat dessa Provincer egne Disconter , och de
derigenom kommit i en skuldsättning hvari de,
derförutan, icke varit * så är dera* moraliska
irått omisskännelig, att också få tid på sig att
Utarbeta sig, hvilket aldrig låter sig gira om
mm betar dem sådane utvägar till förlag och
rörelse, sorn fordras till utarbetningen. Locala
omständigheter gifvas också, sorn bevisa deras
rätt. Man har här omtalat huruledes, i Malmöhus
Län, Bönder af känd säkerhet, flocktals
anlitat dervarande Discont, om 50 å 60 Riksdalers
lån. Om nu des<e skolat vända sig till
Stockholm, så hade troligen ingen enda fått
hjelp; och otn hjelpe» erhållits, så hade dea
öftast kommit fö-r sent.
436
Dm 8 Junii e. m.
Herr Påhlman: Dä flere värde Talare
ehuru på olika grunder, instämt i samma resultat,
som jag, har jag icke synnerligen att
tillägga till hvad jag förut yttrat. Gerna medger
jag att ordet medfödd, icke var af mig så
väl valdt, utan att forvårfvad är lämpsHgare;
men då jag yttrade att en Köpman icke böt
vara administratör a* Rikets penoingeverk; må
väl ingen tilltrodt mig den grad af okunnighet,
att jag leka allt för väl vet, att undantag
finnas i alla klasser; jag vill dock icke d<?68
mindre på hvad sått som hålst försvara att
det icke är pålitligt, att åt Köpmän öfverlemna
förvaltningen af Statens medel.
Jag får äfven förklara min förbindelse för
den värde Ledamot, sora erinrat mig om hvad
jag såsom Revisor haft tillfälle att inhämta om
DiscontVerkens förvaltning; men jag får tillika
påminna stt sådant icke egentligen tillhörde
min granskning, och att jag i nämnde egenskap
icke hade att meddela någon decharge
för samma förvaltning. För öfrigt sätter jag
så mycket mer tro fil! bans uppgift att förvaltningen
af Götheborgs Discont icke varit bättre
än Götha Canals, som jag icke kan neka , att
jag ansett den hafva varit ganska sjuk och
svag; och om jsg gör en strang jemförelse är
jag snart färdig att sätta Götheborgs Discont
på samma lista som de endra båda DiscontVerken;
emedan nämnde DiscontDirection äfven i mer
eller mindre mon afvikit ifrån tneddeltg föreskrifter,
ehuru en stor skillassd i följderne sig
visar deruti* att icke något deficit i samma Di
-
Den 8 Junii e, m.
437
scont uppstår, sl vida alla fordringar ingå, då
deremot Banken förlorar på Malmö Discont
en half million, samt på Götha CanalDiscont
1,100,000 Riksdaler. Man har sagt, att svårighet
skulle mösa allmogen att få lån, då den
icke vore kand; men jag kan icke finna, att én
låntagare behöfver vara personligen känd af
Directionen, hvilken rättar sig efter instruetiocen
och vederbörlig© betyg om vederhäftighet.
Jag har ej sagt, att Stockholm skulle förnärmas
genom Discont-inrättningar i Undsorterne,
utsn jag har ifrat emot dem såsom förnärmande
de orter, hvarest sådana icke finnas.
Sluteligen skulle väl också Wimmerby, Skara,
Trosa, Eksjö och Wexiö, vilja hafva sina egna
Discont-inrättningar.
Herr Mannerjtam: Öfver läggningen har
blifvit utvidgad öfver dess egeotliga föremål,
nemligen den strof i 8:de puncten, sorn angar
ny utlåning af Bankens andal uti' FiiialDisconterne.
Utskotten hafva endast föreslagit, att
denna andel skulle utlånas, men icke yttrat sig
om sättet eller detaillerne i detta afseende,
hvilket uti de Reglementariska föreskrifterna
bör bestämmas. Friherre Cederström har under
denna öfverläggning väckt en annan fråga,
nemligen om fördelningen af hele och således
äfven af BancoDiscoctrörelsen emellan serskilt»
orter.
Jag medgifver rigtigheten af den grund-:
43®
B*n 8 Junit c. rot
satts, att libe- rörelsen för hela Riket icke
borde på ett ställe sammandragas. Disconter
äro egenteligen ämnade och nyttiga att understödja.
sådane företag, som tillböra Större handelsplatser
— då böra de likväl endast vara
grundade på enskiltas insättningar och credit,
men icke på Statens, bidrag och credit. Deremot
anser jig, efter de händelser sorn inträffat
med FilislDisconterne, det icke vara rådligt eller
försigtigt, att åter på Bankens credit inrätts
FilialDisconter, åtminstone icke förrän ordning
i Rikets penningerörelse blifvit återställd.
Desse inrättningar skulle dessutom medföra en
okad kostnad fpr nya Directioner med tillhö—
lande betjening.
Hrrt Grefve von Platen» förslag att Götha
CanalActier i BancoDisconten skull* få belåras,
bestrider jag på det högsta, efter sam en
sådan belåoiog kunde medföra st pr a föt luster
för Banken derigenom, att alla de, hvilka icke,
ämnade fortsätta inbetalninsarne pi sina adier,
kunde genom osäkra låntagare beläna dem,
utan att de sedermera någonsin utföstes Dessutom
skull.?, sedan BancoDiscontens lånrörelse
är till beloppet bestämd, en sådan lånerätt för
CanalActiejne medtaga eo betydlig dej af tillgång
på lån för $n mängd låiisökande i Banco-'
Disconten. Jag »nhåller pm proposition till
bifall på 8Sde puncten.
Friherre TV\rfdn\ Tvenne frågor tyna»
hafvaf ingått uti Friherre Hjertås förslag: det
innehåller nemligen s^hufvudsaken, att hvad
I
åhm | Junit », •*.
fSsnken h*r innestående uti Credltiv pj Filial
Disconterne, ,/£«// cinticipatiansviaåter ufgdb,
i»(? vill gerna medge detta, men vilkorlig,
)et syne» m»g att Herr Friherren bör närmare
förklara sin tanka: ty man bör föra sig till
minnes att Ridderskapet och Adela afgjort
2:ne ämnen, nemligen att hälften af Discontpapperen
skall inlösas: men äfven ock att RÖJ
lelseCipitalet skall blifva oförändrad»; det är
sålunda omöjligt att, innan Discontfrågan blifvit
definitivt reglerad, kunna bestämma hvad
sorn blir Bankens förskott, och sålunda ej ellet
hvad som kan komma att anticipationsvis utgå;
ty om Ridderskapets och Adelns beslut
skulle gå i verkställighet,, så att nya Sedlar
måsta utgifvas för att liqvidera DiscontBorgenäterne,
måtte väl ej meningen, vara att åti
derutöfver, i ny lånevag förskjuta lika stort
belopp som Bankens förra Creditiver till Filial*
Discontewe utgöfa: utan endast, att de förra
skola qvarblifva i rörelsen: och detta är hvad
i hufvudsaken fordrar bestämmande: den andra
frågan i Friherre Hjertås framställning angar
localerne der Discont Lånerörelsen skall utlöras.
Den frågan åter syne» påfordra några förutgående
öfverväganden, sorn på densamma hafva
ett särdeles inflytande*
Sådane förekomma mig nu isynnerhet desse:
skall det hela anses så'om blott en Discont, under
er» HufvudS'tyrelse? Skall salunda ingen uti sila
Discontafdelniogarne tillsammans, kunna vara
engagerad för mer äo maximum i en Discontf
Till hvilken Discont afdelning skall, man höra,
Den 8 Junii e. m.
och får man ej taga lån! i någon af de andra,
inom maximi-summan? måhända skulle detta
Indelningsverk mera genera än gagna. Jag vill
blott härigenom visa , att om det ej blir särskilta
Disconter, så förfaller ock en stor del
af interesset för localiteten: ty uti Riks- och
BsncoDisconterne äro ju Låntagare från alla
Rikets Provfncer
äfvenledes Allmoge Jag
har begärt extraxt i denna de) från BancoDisconternej
roen Böckerne äro der ej inrättade
Provincevis eller efter localerne, och arbetet
skulle således blifvit alli för opereust.
Jag delar deremot den öfvertygelse, att en
concentration af penninge-rörelsen till en end*
plats, är betänklig,- hvadan jag visserligen önEkar
alla möjliga lättelser i denna del; roen så
snart vi ej kunna öka Discoaterae med nya
fonder, hvilket ej bör ske, och som dessutom
genom beslutet om myntmassan redan är afgjordt;
blir frågan om distribution till orterne
mindre vigtig; Dock är städse min tanka, att
Binken bör hafva Ombud både i Malmö och
Götheborg, så val till lättnad i liqvidationen
om Discontlån, som i fråga om att relaxer*
Jernlån m. m ; hvilket skulle kunna bidraga till
mindre besvärliga operationer och till mindre
tidspillan i sffairerne, som nu vid mer än ett
tillfälle lid» af omgången till Stockholm.
Grefve Cronjiedt, Claes: I afseende åförslaget,
att concentrera all Discontutlåning inora
Stockholm, torde mig tillåtas jemföra oss med
England. Där göres ingen uppoffring endast
Den 8 Junii e, m.
441
för att bereda Staden Londons enskilda fördel.
Beträffande åter de så kallade extra Gm betsmanna
befattningar, dem Herr Påhlman ansett
icke böra åt köpmän uppdragas, emedan de,
efter hans förmenande, ieke 6kola äga nog
medborgerliga tänkesätt, för att behörigen förvalta
Statens Verk, får jag den äran förklara,
det jag, för min del, finnér det lika olärnpeligt,
att Herr Påhlman fäller ett sådant omdöme öfver
ea köpman uti ifrågavarande afseende, sorn
en köpman är obehörig, att fälla ett dylikt öf:
ver en militairperson.
Grefve von Rofen: Jag instämmer med
Grefve Cronstedt, ty lika obehörigt det är att
antasta någon för Religionssattser, lika obehörigt
gr det äfven att säga, att en köpman icke
kan vara värdig allmänt förtroende.
Friherre Cederftröm: Herr Friherre Wir
Béo
har väl yttrat att vid författandet af det
reglementarisk», fördelning af Discont-rörelsen
kunde ske, men jag tror att grunden för fördelningen
först bör vara afgjord. Om Friherre
Hjertås förslag skulle bifallas, så blir det
1,400,000 R:dr, som i Provincerne skall ersätta
en Discontrörelse af nära 9 millioner. Jag öfverlemnar
åt eder sjelfva mine Herrar att döma,
om en sådan fördelning af lånetillgångarne
är förenlig med Provincernea bestånd. Det
är BancoDiscontrörelsen, som bör fördelas emellan
Stockholm och Provincerna. Jag afstyrker
alltså Friherre Hjertås förslag, och hera-.
1
M*
ihit t Attin *, m.
ställer om teko grunden för fordelniogen nubfts
afgöra».
Herr Munch af Rafénjkj old, Eherhard:
Jag var dea första vid sista Riksdag, sorn anmärkte
felaktigheten uti Malmö Disconts förvaltning,
men fastän jag deltog i beslutet om
dess ställande under tilltal, är jag fullkomligt
fri frän partiskhet,emedan dä jag insett brottsligheten
i förvaltningen, jag äfven vetat att göra
akillnsd emellan personliga felaktigheter och
bristfälligheter uti sjelfva inrättningen» Skulle
alla inrättningar fördömas för fel af personer,
som dermed äga befattning, skulle icke någon
Statsförfattning existera. Kan man föreställa,
sig att inga Dicgontlnrättningar i orterne kunna
finnas, utao att missbruk skall begå», kan mitt
likaså väl tro att, genom bestraffning af missbruken,
de 6kola förekommas. För min del.
kan jag icke eller finna, huru det kan vara förnärmande
för de- landsorter, som icke hafva
Discontec att icke få några säd,ane, då de bedömas
såsom skadlig». För öfrigt finnas da
mästa publika lanebiträden samt enskildta Capitaler
i Hufvudstaden, så att det icke är orten
häromkring, som är i synnerligt behof af
en Discontlnrättning. Sluteligen anhåller jag
om proposition på Friherre Hjertås förslag med;
den närmare utveckling deraf, sorn jag i förmiddag
meddelade
Hans Excdlence Herr Friherre af JVetterfhedt,
Gujiaf: Enligt min öfvertygelse vo?
fe det för stort afbrott, om Discoateroa skulle.
®»n 8 Junii *. m.
helt och hållit upphöra i de orter, dår de förut
funnits, och detta tror jsg är det förnämsta
skälet, hvarföre några andra Städer icke kunpa
komma i fråga. Med den utveckling Friherre
Wirsén gifvit åt Utskottens tillstyrkande
i förevarande ämne, tror jag att Ridderskapet
och Adeln alltför väl kan bifalla 8:de
puncten, och sedermera ändock hafva öppet att
göra fördelning af Lånesumman. Det tillhör
osa att glömma det föiQutna, och ej se tillbaka
under en förebrående, utan en varnande
synpunct. Vi böra ej höja täckelset, som döljer
de olyckor och misstag, hvilka redan äro
öfverståndna.
O tom pss ej förebrå Götheborgs Handlande
att de bott i Pantser och nu äro, fattiga,
utan dröjoni tills de åter blifva rika, och
varnom dem då, att ej vidare blifva fattiga.
Herr Påhlman: Jag hvarken bestrider
eller har någonsin bestridt att icke de prter,
hvarest Disconterne varit inrättade, böra med
lån undsättas; men jag fortfar att bestrida, att
UtlåningsContor må i o.rterne inrättas. I enlighet
med Herr Friherre af Wetterstedts princip
hemställer jag, om vi icke böra taga någon
yarning, samt om vi, med den erfarenhet vi äga
och tinder erkännande af de skadliga verkningar
FilialDisconternc medfört, likafullt böra inrätta
dylika.
Frr öfrigt har det samma handt mig nu*,
som olia tillförene handt en och annan, att
444
Den 8 Junii e, rn.
mae nemligen fästat sig vid mina uttryck; och
jag får i anledning deraf förklara, att jag följt
mitt hjertås språk, och ej hafvar, att för heia
verlden försvara hvad jag ssgt. Jag har medgifva
att undantag bland alla classer kan äga
rum; men jag bar påstått det vara oförenligt
med en klok Statspolitik att anförtro köpmän
förvaltningen af Statens medel, och det villjsg
med sanningens värma vid hvad tillfälle som
helst försvara.
Hans Excellence Herr Grefven och bandtMarjkalken
frågade om Ridderskapet och Adeln
ansåg öfverläggningen fulländad.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence hemställde om
icke Ridderskapet och Adeln behagade bifalla
g:de puncten med tillägg, att BancoDisconten*
Lånefond borde fördelas emellan BancoDisconten
samt de orter, der FilialDisconferne varit
anställde, enligt den proportion, som förut ägt
jura emellan desse Disconters lånerörelser.
Ropades Ja och Nej.
Grefve Spens. Carl Gujtaf; Jag hemställer,
om det icke borde i propositionen intagas,
att den del af de till inlösen af Assignationer
föreslagne 700,000 Riksdaler, som till denna
inlösning ej åtgår, bör i Discontväg utgå.
Herr Fahlman: Jag får underställa, om
Ben 8 Junii e. m,
445
icke Friherre Hjertås motion må tagas till
grund för propositionen. Om den, som nyss
gjordes, skulle bifallas, gillade man inrättandet
af DiscontContor i Landsorten. Jag anhåller
således att Hans Escellence Herr Grefven och
LandtMarskalken täcktes framställa proposition
i enlighet med Friherre Hjertås, förslag, elier
ock helt enkelt till bifall af Utskottens Betänkande.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarjkallen
föreslog att 8:de puncten måtte giL
lss, med tillägg, att en viss andel af BancoDiscontens
RörelseCapital borde afsättas, för att
utgå till lån i de orter, der FilialDisconterne
varit belägne.
Ropades Js och Nej.
Herr Påhlman: Som fråga ärj om nyt
Disconter i Landsorterne skola inrättas i de
fallnas ställe, och angeläget är att denna fråga
bestämdt afgöres, emedan de Reglsmentatiska
föreskrifterne för UtredcingsContoren derefter
skola rätta sig, anhåller jag, att Ridderekapet
och Adeln måtte uttryckeligen bestämma, om
Ståndst önskar nya. Disconters inrättande, eller
ej.
Harr Munch af Rofenfkjöld: Jag hemställer,
att utom den summa sorn redan den
31 December »817 vsr i Discontväg utelöpande,
en summa af 2,100,000 Riksdaler må i
Disconfrörelsen qvarblifva, samt &tt fördelnin
-
44*
thn 8 Junti €'. m
gen deraf emellan särskilt® orter må blifva
föremål för de Reglementariska föreskrifter Utskotten
komma att meddela. Detta anser jag
vara fullkomligt öfverensstämmande med Friherre
Hjertås förslag.
Grefve Mörner: jag har ej funnit,' att fråga
varit om några nya Låne-inräitningar i
landsorterne, utan endast om lördélnmg at BancoDiscontens
biträde, Och jag anser Irågan om
det skall utlemnas genom Ombud i landsorterne,
eller ej, vara en Reglementårisk anstalt.
Jag får nu hemställa, om icke tneningarne kunde
förenas deruti, att man antoge att, på sätt
Utskotten föreslagit, UtredningsContor må ininrättas,
samt att dem kunde uppdragas att yttra
sig om Lånesökandes säkerhet j och att i
tron af tillgångärne bevilja lån eder omsättningar.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarjkalken
föreslog att 8:de puncten mätte gillas,
med den tilläggning, att de af Utskotten
föreslagne UtredningsContor i Götheborg och
Malmö äfven skulle uppdragas utlåning med
fond af BancoDiscöntens anslag, och hvilken
fonds belopp och fördelning kunde i de Reglementariske
föreskrifterna bestämmas.
Ropades ja och Nej.
Herr Påhlman: Jag underställer Ridder
sfeapst
och Adeln, om icke nya Discont inrättningar
derigenom uppkomma, sedan de förra
Jfc»* | Junii #. ms
^pphSrt, fastän de n,u mera fl namn af UtredningsContor;
de» Sr icke namnet jag harar, titan
»jelfva låne-anstalten. Det är den frågan,
huruvida dylika inrättningar skola fortfara, eller
ej, »om jag önskar må blifva afgjord, och
att i sådant ändamål proposition, i enlighet med
Friherre Hjertås förslag, må framställas. De
hvilka önska inrättnndet af Disconter i orterne,
kunna ju uppgifva contrapropositionen.
Friherre Éoije: Jag medger för ingen del,
|pt frågån om fördelningen af Discont-fondeo
må anses såsöm blott reglementarisk. Provinccrnes
skäliga fordran har förvandlat frågan
till rättsfråga, sorn hör till grunderna; och bör
nu afgöras. Men för frågan om proposition
till votering, är det angelägit att erhindra, det
Herr Påhlmans begäran är bestämd, då deremot
Friherre Wirséns synes fela just deri, att
den icke är nog bestämd. Utan ali misstanka
till de personer, sorn komma att administrera
Discont-rörelseö* tror jag likväl att vårt beslut
bör vara så bestämt, att det icke lemnar
rum fcr mera än en verkställighet, nemligen
den, sorn vi nu åsyfta. Det är icke så alldeles
likgiltigt, hvad de blifvande LånéComoren
i propositionen kallas. Det namn, som Friherre
Wirsén föreslår af UtredningsContor, kati
efteråt möjligen förändra deras natur till helt
annat än UtlåningsContor; och jag begär alltså
att i propositionen icke må nämnas ordel
tfireduingsCöntor, utan UtlåningsContor, itali
lisaa ej mera vill nyttja ordet Disconter*
-448
Den 8 Junii e, ni.
Hans Excellence Herr Grefven och LandiMar/kalken
hemställde, om icke Ridderskapet
och Adeln behagade gilla 8:de puncten af Utskottens
Betänkande med tillägg, att FilialDisconternes
Creditiv må genom BancoDisconten
åter utgå till lån i de orter, der FiliaiDisconterne
varit inrättade.
Ropades Ja och Nej samt Votering.
Härefter upplästes till justering, godkändes
och anslogs följande voteringsproposition:
Den sora bifaller 8:de puncten af Utskottens
Betänkande med tillägg, att FilialDisconternes
Creditiv må genom BancoDisconten åter
utgå tili lån i de orter, der FilialDisconterne
varit inrättade, skrifver
Ja?
Den det ej vill, skrifver
Nej;
Vinner Nej, sntages 8:de puncten med den
förändring, att Utskotten i det Reglementariska
må föreslå DiscontLånefondens fördelande emellan
BancoDisconten samt Provincernas blifvande
LåneContor i Götheborg och Malmö, efter
den beräkning desse Disconters förde Böci
ker utvisa.
Sedan 53 §, i Riksdagsordningen ocfa_43 §*
Ben 8 Junii e. ml
449
i Riddarhusordningen blifvit uppläste, börjag
des voteringen klockan ett qvart till 9 om aftonen,
hvarunder Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken öfverlemnade klub-i
ban till Grefve Mörner, Carl Stellan, samt
bortgick*
Efter förrättningens slut blef VoteringsProtocollet
försegladt, för atti nästa Plenoupp-?
brytas och kungöras*
Högloflige Ridderskapet och Adeln Stskilj-j
des klockan half till 11 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Tisdagen den 9 Junii,
Plenum klockan half till io förmiddagen.
Uppbröts Protocollet öfver den i sista Pleto
verkställde votering samt upplästes, så lydande:
,
t ■ 11
Ridd, 0, Ad, Prot, VII B. I Afd* 29'.
450
Ben g Juni i f. in.
År 1818 den 8 Junii eftermiddagen, anställde
Ridderskapet och Adeln votering öfver
följande voterings-proposition:
Den sora bifaller 8:de puncten af Utskottens
Betänkande med tillägg, att FilialDisconternes
Creditiv må genom BancoDisconten åter
utgå till lån i de orter , der FilialDisconterne
varit inrättade, skrifver
Ja;
Den det ej vill, skrifver
Nej;
Vinner Nej, antages g:de puncten med den
förändring, att Utskotten i det Reglementariska
må föreslå DiscontLånefondens fördelande emellan
BancoDisconten samt Provincernas blifvande
LåneContoir i Götheborg och Malmö, efter
den beräkning desse Disconters förde Böc-i
ker utvisa;
Och befunnos, efter voteringens slut, sedan
en Voterings-sedel blifvit undantagen, röfiterne
hafva utfallit som föijer;
Ja — 14a.
Nej — 70.
Ut Supra.
Carl Stellan Mörner.
J. Cederström. J.W. Lannerstjerna. C. J. Hjarne,
C. G. Speris. J. D. Silfverstolpe,
Dtn 9 Junii /. m.
451
I följd hvaraf Hans Excellence Herr Grefven
och LancltMarJkalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln bifallit 8:de punkten af
Utskottens Betänkande, med tillägg, att Filial—
Disconternes Creditiv borde genom BancoDi-i
sconten åter utgå till lån i de orter, där Filial—
Disconterne varit inrättade.
Herr Munck af Rofenjkjöld, Eberhard'.
Jag anhåller att få till Protocollet anmäla mia
reservation mot den nyss uppläste voteringspropositionen,
emedan hvarken i Ja-propositionen,
eller contra-propositionen ingått Friherre
Hjertås hemställan, att FilialDisconternes Creditif,
som till en del, ej förr än efter flere års
förlopp till Banken ingår, likväl genast mätte
anticipationsvis i Discontväg utgå.
Upplästes och lades på bordet följande från
nedannämnde Utskott inkomne Utlåtanden;
Från Stats-Utskottet:
AF den 4 dennes:
1:0 I anledning af Riksens Ständers Revisorers
Berättelse om RiksgäldsVerket, i dea
del, sorn angår det under sistnämnde Verk lydande
General AssistanceContoir; såsom ock öfa
ver de hos RiksStånden väckte Motioner isamma
ämne.
a:o I anledning af Kongl. Majlts Nådiga
*452
Den 9 Juni i /. m,
Remiss af för detta Commissariens i RiisgäldsContoiret
C. J. Lanells underdåniga ansökning
om återställande af försuten tid, samt understöd
af RiksgäldsContoirets medel.
Från Lag- samt Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskotten:
' f ,
Af den 3 dennes:
i:o Öfver gjorde anmärkningar vid Utskottens
Betänkande, angående väckt motion
om upphäfvande af förbudet mot Landsköp.
2:0 Öfver gjorde anmärkningar vid Utskottens
Betänkande, i frågan om förändringar
uti de rörande Enskiftesdelningar utfärdade
författningar.
3:0 I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens Betänkande, rörande det om en
mera allmän och utvidgad näringsfrihet väckte
förslag, samt öfver den uti BorgareStåndet framställde
motion om gränsors bestämmande emellan
Stads- och Landtmannahandteringar.
Från Allmänna Befvårs- och OeconomieUtjkottet:
Af
den 8 dennes:
I anledning af RiksStåndens beslut öfver
Utskottets jemknings-förslag rörande husbehofs
Bränvinsbränniogen.
Den 9 Junii /. ml
'453
Fortsattes pröfningen af Stats- och BancoUtskottens
den 16 sistledne Maji afgifne, samt
den 23 i samma månad på bordet lagde Utlåtande,
öfver gjorde anmärkningar vid Utskottens
förut meddelte Betänkande, i anledning af
Kongl. Maj:ts Nådiga proposition den 10 December
i8i7j angående allmänna penninge-röreisen
och myntvärdets upprätthållande.
9:de Punkten lydde sålunda:
Hvad efter föregående dispofitioner öfverblifver
af Bankens årliga intrader, användes
till anjkajfande af myntbara metaller, för att,
när lämplig tid dertill inträff ar, i allmänna rörelfen
utfpridas i byte mot Bankens Sedlar.
Grefva Spens, Carl Gufiafi Då frågan om
3:dje punkten förevar, yrkade flere Talare, att
RörelseCapitalets ökande genom landets productions
vinst för året borde på intet sätt vara
förbudit, och att för den händelse, att Silfri
ver något år genom handels öfvervigt inkom,
en utväg borde vara förvarad, att få det för-,
vandladt till Svenskt RöreiseCapital. — Jag
delar för mycket denna opinion, att jag ej skulle
begagna tillfället att nu föreslå ett vidsträcktare
Silfver-inköp. Af de utaf Utskotten
till detta ändamål aoslagne medel återstår nästan
ingen ting, sedan 250,000 Riksdaler årligen
blifvit borttagne för att slippa öka BevilD
ningen. Man föreslog Silfverköp till Bankens
consolidation, jag skulle vilja föreslå det för
välståndets consolidation i landet3 ty ett väl
-
454
Den § Junii f. m.
,
Stånd är ej solid, om det ej begagnas, och en
handelsvinst begagnas ej, om den ej ökar rörelsen.
Jag hemställer derföre, om det ej vore
så godt, att anslå ända till en million Sedlar
till Silfverköp; och då man nu omöjligt kan
bestämma ziffian af det pris, hvarefter köpet
6kall ske; då dessutom flere omständigheter
föranleda till att nu ej så noga bestämma Cursen;
hemställer jag, om icke den Autoritet, som
får sig uppdragit att inköpa Silfret, äfven kunde
få sig uppdragit att bestämma priset, dock.
med vilkor, att för ett vist maximum skulle
så mycket inköpas, som kunde fås, äfven utöfver
den omtalte årliga millionen, Hvad det
angår, åt hvilken Autoritet detta uppdrag borde
öfverlemnas, tror jag att BancoStyrelsen ej
är den rätta, emedan Bankens förvandlande till
Handelshus är aldeles stridande mot dess natur,
och dess invecklande i correspondence med
Utländska köpmän och Vaxelaffairer är säkraste
sättet att ruinera Banken. Jag anser derföre
att affairerne böra gå genom StatsContoiret,
och att det bör vara Konungen, som i StatsRådet
tager sitt beslut, angående Silfver-inkö-i
pet, samt att redogörelse derefter bör lemnäs
Fullmägtige öfver inköpsdagarne och priserna,
och sluteligen att dat inköpta Silfret må i Bankens
hvalf mycket noga förvaras till kommande
Ständers disposition och särdeles ögonfägnad.
Herr Munch af Rofenjk;olcl, Eberhard: Mitt,
för sex veckor sedan, gjorde förslag, att till Banw
kens consoliderande, invexla Silfver mot nya
sedlar, efter xoS sk. Kurs, har icke vunnit Ut"
Den 9 Junii f, tn.
455
sköttens bifall. Utskottens Betänkande är tvärtom
rakt stridande mot mitt förslag. Utskotten hafva
nemligen tillstyrkt, att Banken skulle med sina
vanliga intrader vid 96 sk. cours inväxla Silfver.
Invexlingen skulle således komma att verkställas
med gamla sedlar. Häremot opponerar jag mig
på det högsta, ty derigenom kommer ovilkorligen
att sättas en gräns för inväxlingsbeloppet,
och således äfven för RörelseCapitalet,
hvilket jag åter tillförene visat vara ganska
skadeligt i ett land, där RörelseCapitalet utgö^
res af pappars-mynt, hvars belopp för längre
tid, till och med 5 år, af Ständer bestämmes.
Jag yrkar derföre, att Banken må förpligtas,
att intill nästa Riksdag, emot nya sedlar, inväxla
så mycket, som bjudes, efter den Curs
sora existerar, då definitift beslut härom tages;
att minst en million Bancosedlar må, om
året, till detta ändamål användas, och att, ifall
Cursen skulle stiga, 6amt denna summa följakteligen
ej kunde till silfver-uppköp begagnas,
beloppet må, på sätt BondeStåndet föreslagit,
antingen till Cursens styrande användas,
eller ock i Discont väg utgå, på det reglementariska
sätt, som framdeles kommer att
bestämmas.
Friherr# Boije, Ludvig: Jag anhåller att
få till Protocollet förklara, att jag anser hvarje
förslag till Silfver-uppköp vara i stort fullkomligen
overkställbar, samt följakteligen
hvarken gagneligt, eller skadligt. Etter min
öfvertygelse, är det aldeles likgiltigt om detta
förslag bifalles, eller afslåsj emedan intetdera
456
Den g Junit f. nu
kan leda till annan förlust, än tiden som åtgår
till öfverläggningen.
Friherre Cederjtröm, Jacob: Då, genom
den af Utskotten föreslagne mynt-reglering ,
RörelseCapitalet varder minskadt , med flere
millioner, kan jag ej annat än instämma i förslaget,
att till Silfver-uppköp använda en million
om året intill nästa Riksdag. I afseende
åter på dispositionen och verkställigheten, hem*
ställer jag, om det är lämpeligt, att uppdraga
den it BancoStyrelsen, som visserligen derigenom
endast skulle blifva utsatt för åtskilligs
anmärkningar. Mig synes det vara fast bättre,
att anslaget öfverlemnas till Kongl. Majit, för
att till Silfver-uppköp användas, efter derom
i StatsRådet fattadt föregående Beslut, som se*
dan kunde af något Collegium verkställas.
Herr Påhlman, Otto Fredric'. Jag instämmer
väl icke i den sista Talarens åsigt, att
Rörelse-capitalet, genom den af Utskotten föxeslagne
myntreglering, kommer att minskas;
men det oaktadt vill jag icke bestrida den af
flere Ledamöter väckte motion, om silfveruppköp,
emedan, såsom jag tillförene flera gånger
yttrat, det är bättre att, om sedlar Jkola
utgifvas, derföre erhålla något emotsvarande
värde, som i Banken qvarblifver, än att endast
såsom lån, utgifva dem; men då detta
ämne synes mig innefatta en ny fråga, som
icke blifvit inom Utskotten ventilerad, hem-;
ställer jag, om det ej är mest enligt med formen,
att frågaa först till BancoUtskottets ut
-
V l' f
29e« g 7u/m /, m. 457
låtande öfverlemnas. Jag erkänner svårigheten
för BancoStyrelsen, att verkställa ifrågavarande
Silfver-upphandling. Antingen skola
Riksens Ständer lemna BancoStyrelsen fullkomligt
bestämda föreskrifter; men då kunna Styrelsens
beslut lätteligen af speculanter motverkas;
eller ock skall man tillåta BancoStyrelsen
att förfara alldeles efter eget godtfinnande, i
hvilket fall befattningen torde blifva allt för
grannlaga. Jag anser det således vara bättre
att anslaget till Kongl. Maj:ts disposition öfverlemnas.
Man har bland annat tillstyrkt,
hvad BondeStåndet beslutat, eller att detta anslag
i visst fall borde användas att styra coursen.
Jag känner visserligen, att både BondeStåndet
och PresteStåndet vidtagit ett sådant
beslut; men jag måste, för min del, alldeles
bestrida detsamma*
Att Coursen ingalunda låter styra sig, synes
mig vara skäligen uppdagadt, icke allenast
genom Kongl. Maj:ts Nådiga tillkännagifvande,
angående de betydliga uppoffringar
Kongl. Maj:t i detta afseende gjort, utan ock
af förflutna tiders erfarenhet. För att styra
Coursen, måste Nationen vidkännas jemt så
stora uppoffringar, som svara mot underbalao_
cen i handeln, hvilket åter för en längre tid
torde blifva omöjligt. Under de tider, då Riksens
Ständer befattade sig härmed, och VäxelContoir
i sådant afseende inrättades, erfor man
tydeligt, att ändamålet icke kunde genom financiella
operationer ernås, utan att det enda
och säkra medlet var ökad production och ö^
458
Den g Junii /, m.
kad export. Om, såsom StatsUtskoftet 1815
föreslog, Bankens functioner blifvit skilide från
ali låne-rörelse, och återförde till deras primitiva
egenskap, hvarigenom Bankens inkomster
kunnat till ziffran bestämmas, och endast till
inlösen af Bankens sedlar användas; så är jag
öfvertygad, att, om Coursen stigit aldrig så mycket,
det likväl icke skolat medföra något inflytande
på inrikes värdet af Bancosedlarne; och
hvad åter utrikes värdet angår, är förhållandet
dermed alldeles likgiltigt. Jag anser således
ett beslut, hvarigenom man skulle till Kongl.
Maj:t öfverlemna någon summa till Coursens
styrande, alldeles icke lämpeligt. Ehuru jag,
på sätt jag förut yttrat, finner formen fordra,
att ärendet först till BancoUtskottet remitteras,
vill jag likväl icke, i händelse Ridderskapet
och Adeln skulle önska, att nu genast afgöra
frågan, vara envis, hälst uppställningen af det
reglementariska sedermera kunde till BancoUtskoftet
öfverlemna»* I sådant fall föreslår jag,
att till Kongl. Majus höga disposition, för att
befrämja Bancosedlarnes bibehållande i värde,
må ställas ett creditif på Banken af en million
Riksdaler i Bancosedlar, hvars belopp Kongl.
MajU skulle äga att anticipationsvis från 1819
års början till nästa Riksdag, lyfta till uppköpande
af myatbara metaller; dock att motsvarande
deposition af sådane metaller borde i
Banken göras, förr än ytterligare disposition å
simma creditif finge äga rurn; äfvensom att
icke större belopp af myntbara metaller, än
som motsvarade en million i sedlar för hvarje
år, finge till liquid på detta creditif af Ban
-
Den g Junti /. m.
459
ken emottaga», derest icke Iefvereringen skulle
kunna ske till ett Cours-förhållande af etthundrade
å nittiosex skillingar eller derunder, i
hvilket fall BancoStyrelsen skulle äga emottaga
allt hvad Kongl. Majit i Nåder kunde erbjuda,
eller enskilte personer ville till Banken
aflemna.
Om Eders Excellence samt Ridderskapet
och Adeln skulle anse ett sådant beslut uppfylla
de Ledamöters önskan, sorn framställt
motionen, och derjemte lemna Banco-Utskottet
öppet, att, under iakttagande af den form,
hvarigenom grundprincipen icke störes, föreslå
det reglementariska, har jag, för mindel, icke
något häremot, utan tror, att det åsyftade ändamålet
härigenom mycket lämpligare vinnes,
än genom BondeStåodets beslut, hvaraf, åtminstone
i mitt omdöme, dea skräckbild syaes
uppstå, att Riksens Ständer skulla med fem
millioner nya sedlar öka sedelstocken, utan
motsvarande värde.
Herr Mannerfiam, Johan: Jag snssr lika
med Herr Påhlman denna fråga, som hufvudsakligen
rörer Banken, böra1 remitteras till
BancoUtskottet, efter som den icke varit dar
förut granskad, och att följaktligen, innan den
till pröfning förekommer, nämnde Utskotts
yttrande derom först bör inhämtas.
Friherre Wrangel, Henning, föreslog, att
Silfver-uppköpet måtte, i stället för år *819,
börjas innevarande år 1818.
460
Den 9 Junit f, m.
Hans Excellence Herr Grejven och LandtMar/kalken
erinrade, i anledning af hvad Herr
Mannerstam nyss yttrat, att Herr Påhlman redan
afstått från yrkandet om frågans remiss
till BancoUtskottet.
Herr Mannerftam: Om Ridderskapet och
Ädeln företager pröfningen af denna vigtiga fråga,
utan att den förut undergår vederbörande
Utskotts granskniag, får jag för min del förklara,
att jag icke instämmer uti det af någre värda
Ledamöter uppgifna förslag, som redan lärer vara
af BondeStåndet antaget, att genom utgifvande
af nya Banco-sedlar inköpa Silfver till förstär-:
kande af Bankens reela fond och till VäxelCoursens
styrande. Jag erkänner, att jag icke
kan inse någon enda fördel af detta förslag.
Jag tror det tvärtom kan föranleda till försämrande
af Bankens Credit och till Conrsens stegrande.
Herr Munck af Rosenskölds anmärkning,
att gräns ej bör sättas för RörelseCapitalet,
är visserligen efter min tanka riktig, och
i sammanhang med deD plan till realisation
sorn jag uppgifvit, har jag äfven tillstyrkt en
utväg för RörelseCapitalets tillökning i naturlig
ordning, nemligen att Banken efter samma
Cours eller Silfvervärde, för hvilket den inlöste
sina Sedlar, skulle äfven utgifva nya Sedlar
till huru 6tort belopp som hälst för insatt
Silfver; men då något Silfvervärde å Bankens
Sedlar icke blifvit vid denna Riksdag bestämdt,
utan deras värds följaktligen blir lika ombyteligt
och vacklande som hittills, är svårt att
på förhand bestämma dea Cours, hvarefter nya
Den 9 Juni i /. m.
461
Sedlar för Silfver böra utlemnas. Om den sättes
lågt blir effecten att Silfver icke,fås och detta vore
mindre skadligt, än om den sättes högt, i hvil;
ket fall Coursen ofelbart alltid skulle blifva
hög, så framt något Silfverköp verkställdes»
Coursen vore då genom denna operation ste»'
grad och Bancosedlarnes värde nedsatt. Man
hade således försämrat Bankens soliditet, i stället
att förbättra den, och ändteligen uppsatt
den Cours, hvarefter Banken framdeles kan
komma att realisera, eller ock tvungit Banken
att betala mera för Silfver, än den vid en blifvande
realisation måste för sina Sedlar utlemna.
Att, på sätt en Talare föreslagit, utsätta
den Cours, efter hvilken Silfver-köp bör ske,'
lika med den, som vid beslutets fattande är
noterad, skulle vara att låta denna vigtiga operation
bero antingen af en tillställning eller
af en slump, eftersom Coursen för de dagar, då
beslut härom togs, kunde betydligt vara förändrad.
Jag hsr äfven hört, såsom skäl för ifrågavarande
förslag, åberopas, att förhållandet «-•
mellan den nya Silfverfonden och de till dess
anskaffande utgifne nya Sedlar, blef, äfven om
köpet skedde efter en hög cours, vida förmonligare,
än emellan den gamla Sedelstocken och
Silfverfonden, samt ätt således Bankens solidité
skulle derigenom vinna. Denna skenbart rig-«
tiga sats förfaller vid minsta undersökning
derom. Om den vore grundad, borde man med
skäl förundra sig, att en så enkel theori för
formerande af fond till nya Banker, ellef till för
-
452
Den 9 Junii f. m.
Stärkande af discrediterade Bankers soliditet,
skulle vara ny och icke förut påfunnen eller
försökt, då någon lättare financiel operation icke
kan finnas, än att med papper, som icke förut
har någon fond, börja att inköpa Silfver eller
reel fond. Då Danska CourantSedlarne fallit
8,900 å x,ooo proceDt, hvilken utväg hade
efter denna lära varit lättare, än att återställa och
stärka dessa Sedlars Credit genom utgifvande af
nya millioner dylika Sedlar till inköp af Silfver.
Med Vienska BancoSedlarne, Franska Assignaterne
med flere äldre och nyare discrediterade
Papperspengar, och således äfven vid våra förra
mynt operationer, hade då efter samma princip
äfven lik» utväg bordt vidtagas.
Det torde icke inför en upplyst samling
närmare behöfva utredas, huru felagtig denna
theori är. — Lika origtig är äfven den tanken,
att en Bank, som med 3 millioner Silf—
verfocd kan hålla i rörelse och vid uppvisande
inlösa efter fulla värdet 9 millioner Sedlar,
kan anse sin ställning förbättrad derigenom,
att den ökar sin Silfverfond till 6 millioner,
och således sin Sedelstock endast till 15 samt
således får starkare proportion emellan Silfver
och Sedlar än förut. Utgången af en sådan
operation beror till en del af opinionen om Bankens
credit och styrka, men ännu mera deraf
om rörelsen och näringarne i det land, der en
sådan Bank är verksam, kunna upphämta detta
ökade RörelseCapital. 1 annat fall återkomma
de öfverflödige eller discrediterade Sedlarnetill
Banken och för dem uttagas Silfver. Det kan
Den 9 Juni i f, m.
463
då h ända, att till exempel för 4 millioner af
de nya Sedlarne uttages Silfver, som icke åter
insattes. Banken har då qvar 11 millioner Sedlar
på blott 2 millioner Silfver i stället för den
hade 9 på 3 och har således genom den till
utseendet fördelaktiga operationen försämrat sin
ställning och blifvit bragt nära Bankerut.
Så har det i följd af dylika operationer handt
med vår egen och flera Banker. Det torde
derföre icke fordra flera bevis, att den uppgifne
planen är bygd på helt och hållit felaktiga,
emot all hittills af erfarenheten besannad theori
för Bankers inrättning och upprätthållande
stridande grundsatser, och att Förslaget således
väl kan och troligen skall, om det går i verkställighet,
på flera sätt skada Bankens Credit
och .Soliditet, men omöjligen kan den samma
stärka eller uppehålla.
Jag inser icke någon utväg att göra det
oskadligt annorlunda, än genom en sådan förändring,
att Banken må, efter den lägsta Cours,
som man anser kunna bli rättelse för en blifvande
realisation, emottaga Silfver och derföre utgifva
nya Sedlar. Häröfver bör likväl BancoUtskottet
höras, innan någon Cours eller värde i detta fall
utsättes. Utskottens plan, att Silfver för Bankens
inkomster och således för en del dess gamla
Sedelstock skulle årligen inköpas, hade, om
den ock någon gång kunnat styra Coursen, genom
ökad efterfrågan på Vexlar, likväl utan tvifvel
stärkt Bankens Credit, då deremot, på sätt jag
redan haft äran nämna, det nu discuterade förslaget
lika säkert skall om det annorlunda än med
464
Den § Junti f. ml
det ofvsn uppgifne correctivat verkställes, både
stegra Cursen och nedsätta BancoSedlarnes Credit
och värde. — Jag afstyrker således bifall
å den väckta motionen.
Herr Cederfchjöld, Pehr Guftaf: För att
i ett sammanhang och med någorlunda ordning
kunna framställa min enskilta åsigt af ifrågavarande
ämne, samt de anmärkningar jag har
att göra, vid hvad af åtskilliga värde Ledamöter
nu blifvit yttradt, anhåller jag att få
uppstiga till en högre ståndpunkt, och börja
med att bestämma grunden får våra myntrepresentativers
egentliga värde i allmänna
rörelsen, samt sålunda fastställa en grundsatts,
af hvilken allt hvad jag nu arnar anföra sedan
skall blifva blotta afdelningar och tillämpningar.
Man tyckes nog allmänt anse mynt-representativérnas
värde bero på ”Sedelstockens
förhållande till Bankens Silf verf ond."
Jag
för min del finner visserligen detta så mycket
mindre underligt, som jag tillförene sjelf varit
i samma förvillelse.
Men vid nogare öfver
vägande
har jag funnit, att den i Bancohvalfven
förborgade, och för allmänheten tillbeloppet
okända Silfverfonden, omöjligen kan bestämma
myntvärdet: utan har jag öfvertygat
mig, att våra mynt-representativers värde hufvudsakligen
måste bero på Sedelstockens förhållande
till landets production och i handel
circulerande varumängd. Det är landets i han-;
del
Den 9 Junii f, m,
del circulerande varumängd och production, sorn
bestämmer, huru stolt RörelseCapital sora erfor,
dras. — I ett land, hvars mynt är metalliskt,
utvisar myntstockens numeraire jemte det verk-,
liga behofvet af RörelseCapital: Myntet strömm
mar in och ut, allt efter som productionen och
varumängden i landet ökas eller minskas. Hos
oss deremot, hvarest ej finns annat mynt äa
Representativt, och hvarest således ingen egentlig
in- och utströmning af mynt kan äga rum,
kan det verkliga behofvet af RörelseCapital,
endast uttrycka sig genom myntets värde i ali-,
manna rörelsen. Sjelfva RörelseCapitalet är
nemligen Jdeeltt och åtskiljdt från den materiela
myntstocken, samt fullkomligt oberoende
af dess numeraire. Erfarenheten lärer oss också,
att Sveriges och Finlands gemensamma RårelseCapiial
från äldre tider ej undergått någon
annan förändring, än den, som berodt på
productionens och handelns tillväxt. Om matt
således till Silfvervärde, efter 108 skilling»
Curs, förvandlar vår, omkring 27 millioner
stora, myntstock; så befinnes RörelseCapitalet
ej utgöra iner än 12 millioner Riksdaler Specie:
och till denna höjd har det blott långsamt
och småningom uppstigit, under det att myntstocken,
på särskilta tider, undergått de största
och plötsligaste Jörändringar. Detta vårt
Rörelse-Capital kan genom directa åtgärder
hvarken ökas eller minskas: Om myntstockeos
belopp förändrades, skulle myntvärdet förän-;
dras i motsatt förhållande, så att Sedelstocken
Ridd. o. Ad. Prot. VII B. I Aid. %o
466
Den 9 Junii /, ml
i alla fall blefve lika med 12 Millioner Specie.
Otn nu Finland upptar eri fjerdedel af det
gemensamma RörelseCapitalet; så utgör Sverges
enskilta behof af bytes-medel, såsom Representant
af dess egna production och i handel
civculerande varumängd, endast 9 millioner Riksdaler
Specie. — Om således våra Sedlar upphörda
att gälla såsom mynt i Finland, och vi
tili och med vilja antaga, att vi finga hela den
der circulerande Myntstocken till skänks, samt
hela Sedelmassan sammanträngdes inom Sverge
ensamt; skulle likväl myntvärdet nödvändigt
försämras i samma förhållande som Sverges
enskilta myntstock derigenom ökades: Sedelstockens
Silfvervärde skulle nedfalla till 9
millioner, och Coursen följaktligen uppstiga till
144. Skulle vi deremot med varor inlösa den
Finska andelen af vår Sedelstock, hvilket är det
enda sätt, hvarpå vi i sjelfva verket lära kunna
återfå densamma, erfordrades dertill en tredjedel
af Sveriges i handel circulerande varumängd,
hvarigenom återstoden, såsom måttstock och
borgen för RörelseCapitalet eller Myntstockens
värde, måste minskas till 6 millioner, och Coursen
således uppstiga till 216.
Likaledes skulle genom mynt-stockens abi
soluta ökning, nemligen genom nya Sedlars
utgifvande, myntvärdet nödvändigt försämras:
och denna försämring skulle omöjligen kunna
förekommas genom inläggning af Silfver i Bancohvalfven.
För hvarje million nya Sedlar som
utgåfves, medan Finland ännu med oss har gemensamt
RörelseCapital, skulle myntets namn
-
Den 9 Junti f, m.
467
värde nödvändigt försämras en tolftedel, eller
med andra ord, Coursell stiga 4 sk.: vore deremot
våra sedlar ej mera gångbara i Finland,'
utan hela myntetocken skulle uppvägas, eller
om jag så får säga, garanteras af Sverges enskilta
production och varumängd; så skulle
myntvärdet genom samma million nya sedlar,
försämras ännu mer, men i olika förhållande,
allt efter som man ville föreställa sig, att Finland
hade återlemnat alla där circulerande Bancosedlar
för intet, eller att vi måst återköpa
dem med varor; i förra fallet skulle myntet
förlora i värde en niondedel af sin ursprungliga
betydelse och Coursen stiga 5 och en tred-;
jedels skilling; i det senare en sjettedel, och
Coursen således uppjagas 8 sk. Men ej nog
dermed, att inläggning af Silfver i Banken till
ett motsvarande värde, ej kan hindra nya Sedlars
utgifvande att försämra myntet, är det
tvärtom troligt, att sjelfva uppköpet af Silfver
skulle, genom den större efterfrågan af denna
såsom universal-mynt ansedda Metall, och genom
varu-mängdens motsvarande minskning i
landet, ännu mer befordra myntets försämring»
Om derföreSilfveruppköp skall blifva förmonligt
för landet, eller till och med blott oskadligt; så
borde åtminstone denCoursutsättas,efter hvilken
silfver får köpas: och detta borde vara densamma
efter hvilken man önskade att framdeles
kunna företaga Realisation. Det borde derföre
bestämmas, att Silfver endast finge uppköpas
til! exempel efter 108, eller kanhända, enligt
Stats- och BancoUtskottens mening, 96 sk:
Cours; derigenom förekommes, att Coursen al-.
468
Den 9 Juni i /. m.
drig kunde falla under denna punkt, och en
möjlighet öppnades tillika alt öka myntstocken
i det förhållande produstionens tillväxt kunde
påkalla. Visserligen vore det knappt sannolikt,
att Silfver skulle till detta pris, åtminstone
innan nästa Riksdag, kunna erhållas: men
just detta bevisade, att Sedelstocken ej skulle
tåla att ökas, och att productionen ännu ej
lemnade så stort öfverskott, att Silfver kunde,
utan rubbning i myntvärdet, får nya Sedlar
upphandlas.
Gerna medger jag, att missförhållandet emellan
Bankens redbara fond och Sedelstockens
belopp kunde i Aritmetiskt afseende minskas
derigenom, att Silfver för nya Sedlar uppköptes,
om ån efter en mycket högre Cours ån
den3 sorn eljest troligen skulle komma att blifva:
och jsg medger äfven, att möjligheten af
en Realisation; derigenom »kulle befordras:
men jag anser, på ds grunder jag nu förut anfört,
tillika otvifvelagtigt, att myntvärdet skulle
försämras i förhållande till mängden af de
sedlar som utgåfvos, och att Realisation vid
nästa Riksdag endast skulle blifva möjlig, kanhända
efter 144 sk. Cours.
Dea årliga behållningen af sina inkomster
är det enda, som Banken, i min tanka, bör använda
till uppköp af Silfver: och i sådant fall
måtte han gerna få köpa efter gångbart pris,
utan att vara bunden till någon bestämd Cours.
Men skall Silfver uppköpas får nya BancoSedlar,
så anser j»g för min del? jag upprepar
Den 9 Juni i /, m.
469
det å nyo, rent af nödvändigt, att det bestämmes,
till hvad pris det får ske.
Friherre Cederström: Jag utber mig en-,
dasr, att, i afseende på den af någre ledamöter
föreslagne Remiss till BancoUtskottet af förevarande
ämne, få anmärk», att då Betänkandet
nu för andra gången är under Ridderskapets och
Adelns pröfning, och således enligt Grundlagen
kan, med hvilka förändringar som hälst,
antagas, den ifrågastäldte Remissen måste vara
»ldeles öfverflödig, och skulle, i händelse
den beslutades, endast förorsaka en onödig tids^
utdrägt.
Grefve Spens, Carl Guslaf: Jag har begärt
ordet, för att få förklara mitt fullkomliga
instämmande i Herr På himans tanka, att
Coursen ej kan styras. Då jag i dag väckte
frågan om Silfverköp, var det ej för att sty*
ra Coursen, utan pä det »tt RörelseCapitalet
måtte kunna öka sig de år sora handelsvinster
blefvo. Det är en ganska ostridig sanning, att
Coursen ensamt beror af Handelsförhållanden;
den kan af ingen Finance-operation, om ej a£
en Silfverväxling, styras, och det kan ända
hända att Coursen håller sig ömsom något högre
eller lägre, mot det för denna utsatte agio.
Jag tror derföre att orden: till Cour sens styrande,
icke böra inflyta, utan endast i beslutet
införas, att till Kongl. Maj:ts disposition afsättes,
från och med detta dr, en summa af
en Million årligen, samt att köpet genom StaisContoiret
må ske. Herr Påhlmans förslag till
470
Den 9 Junii f. m.
redaction syntes mig för öfrigt ganska godt.
Här har sedermera blifvit taladt om maximioch
minimi-puncter. Jag tror äfven att några
sådana böra bestämmas, men om växlingspuncten
blir 96 sk., är det detsamma som att
säga, det ingen växling blir utaf; utsigten på
våra åkrar är sannerligen ej sådan, att man
kan vänta ett Coursfallande. Det kan hända,
ifall betydligare Spannemåls-inköp, än hvartill
de nu varande anslagen förslå, behöfva ske
i någon Sädesrik ort, för att hjelpa hungersnöden
i det öfriga landet, och Konungen härtill
skulle vilja använda sin enskilta egendom,
att man en gång ångrar, det man icke öppnat
en utväg att låta honom föt vandla sina utomlands
varande tillhörigheter till Svenskt Rörelse
Capital,
Man säger, att det vore orätt att antaga
till MinimiCours, den närvarande dagens, men
det vore lika orätt, att taga den 12 sk. under
hvad den hela vintren varit; jag tror derföre,
att man i stället för 96 sk. MinimiCours, bör
sätta den lika med medium af det senaste
årets Cours, och att således, för Silfver inköp
till lägre pris än detta medium, ej bör vara
någon gräns.
Hvad maximi-puncten angar, så tror jag,
att den ej bör utsättas för låg, emedan anstalten
då blef chimerique.
Det är alldeles sannt, att en del af vår närvarande
förlägenhet kan genom fördelaktig han
-
Den 9 Juni i f, m.
471
delsconjunctur afhjelpas, men det är åtminstone
mycket osäkert, huruvida ej en annan förlägenhet
vid denna Riksdag blifvit stadfästad att
fortfara, nemligen den som vi voro sammankallade
att afhjelpa, och som uppkommer genom
brist på mynt-representativerj såsom correctiv
deremot torde def ej var* så onödigt att kunna
förvandla åtminstone myntbara metaller till
Rörelsecapital. Jag hemställer derföre, om ej
hufvudändamålet vid beslutet om Silfverköp bör
vara, att ett Silfverköp skall bli utaf, och om
det ej således är bäst, att hvarken bestämma
för lågt minimi-pris, eller för maximipriset någon
ziffra.
Huruvida man åt den autoritet, som skall
verkställa köpet, bör öfverlemna att köpa
för ända till 112 eller 116 skillingar, det kan
dock åtminstone sättas i fråga, men alldeles
icke bör man utsätta en och samma fixerad
ziffra till maximum och minimum, om man ockr
anser sig böra bestämma gränsor. Några skillingar
betyda för öfrigt intet, ty kommer Banken en
gång i den ställning, att den kan realisera,
då kan den äfven tåla att hafva gjort förluster
genom inköp af en del Silfver för något högre
Cours, än realisations-agiot sedan blir. Det är
Landets ställning, mera än Bankens, hvarpå
realisationens möjlighet beror.
Friherre Boi e: En värd Ledamot har, efter
min fattning, framställt Finance-principer
af ganska farlig natur. Den grundsats, att
Coursell måste stiga i samm* nion som Sedel
-
472
Den g Junii f. m'.
Blocken okas; och måste falla i samma mon,
som Sedelstocken minskas, är både felaktig och
ytterst farlig, emedan dess användande kan
iöra till de förderfligaste resultater. Om man
då hade den förvillelsen, att tro, det omsorgen
att fä i la Coursen vore angelägnare än all annan
omsorg, så vore för ändamålet, Corn sens nedfällande,
intet säkrare medel att vidtaga, än att
rakt indraga Sedelstocken; det vill säga, att
fråntaga Näringarne deras rörelse-kraft, och höjden
af penningebrist vore då höjden af lycka.
Den värda Talaren har ej, tillstod för sin satts,
åberopat någre vettenskapliga skäl: och jagskall,
till motskäl, nöja mig med, att blott åberopa
erfarenheten, sorn tidt och ofta sagt oss motsatsen.
Vi hafva öfverlefvat tvänne realisa»
tioner, och mig synes, att de lämnat oss tillräcklig
lärdom i frågan om resultatet af alla
sådana. 1776 års realisation förbättrade Coursen,
men alldeles icke varupriseme, hvilka snart blefVo
i det goda myntet alldeles lika höga som
de förut voro i det dåliga, och orsaken låg
deri, att varu-prisernas basis ligger i arbetslönerne,
hvilka åter bestämmas, alldeles icke af
Coursen, utan förnämligast af vanans makt på
den stora arbetande classen, som icke förstår
och icke bryr sig om mynt-förbättringarne,
utan fordrar, efter realisationen, sin arbetslön
till samma räkne-belopp som före realisationen;
samt äfven får det, derföre, att arbetaren är i
det folkfattiga Sverige eftersökt, och således
också i tillfälle att sjelf bestämma sin arbetslön.
Den lyckliga handels-ställning som Ame-i
ricanska kriget gaf oss, underhöll realisationen
Den 9 Junti /. m.
473
och Coursen för en tid af 12 till 13 år, men
der inom hade likväl Näringaroe och RörelseCspitalet
aftagit; dst senare så, att då 1788
års krig utbröt, förslog icke hela RörelseCapitalet
till kostnsderne af ett enda års krig;
och en helt ny förändring af penninge-väsendet
måste vidtagas. Coursen hade stigit redan innan
man genom Riksgälds-Sedlarnes tillkomst år
1789 fördubblade Rörelse-Capitalet; men denna
fördubbling gaf blott en obetydlig förökning
i Coursen, emedan sjelfva penninge-förökningen
gaf hastig och liflig kraft åt Näringaroe, hvilka
skyndsamt gåfvo förökning i production, som,
i sin ordning, återhöll Coursen och bibehöll
myntvärdet. Detta tillstånd fortfor under hela
FörmyndareRegeringen; och det var den derefter
timade förändringen i importfrihet, samt
det derjemte snart inträffade tvång på exporter,
som vållade Coursens uppjagande och RiksgäldsSedlarnes
fall. Att det var dessa orsaker,
men icke någon förökning i Sedelstocken,
som vållade Coursens stigande, bevisar sig
deraf, att ifrån October 1796, då agio var 10
procent, till Jaouarii 1800, då agio var 50 procent,
hade ingen förökning i Sedelstocken ägt
rum; ty utdelningen på de så kallade långrockarne
var ej betydlig. 1800 års realisation
förbättrade åter Coursen för en liten tid; men
inom några år var den åter hög; och varupriserne
voro snart lika höga i Banco, som de
förut voro i Riksgäld. Resultatet af båda realisationerna
har således bevisat, att den hjelp
man gifvit sig har ej räckt mera än några år,
hvarefter tillståndet varit likadant som förut.
474
Den g Junii f. m.
Med allt detta, vill jag icke säga, att en utösning
af pappersmynt, sådan som den, på en
gång, år 1810 ägde rum, kan vara oskadlig
för Coursen; visserligen icke* men jag tror
mig bevisa, att om man vill tänka för mers än
en kort tid; om man vill tänka för en frarns
tid, och icke blott hjelpa sig för ett eller par år,
med Fransyska ordspråket vogue la gualere,
så är det genom förbättring i handelsförhållandet,
som man ekail söka förbättring i myntet,
men intet tvärtom. Att vilja genom myntförbättringar
gifva en varaktig förbättring åt
Coursen, som icke beror af myntet, utan ensamt
af handelsvågen; är förspilld möda: och att
vilja förbättra handelsförhållandet genom penningebrist,
är att gå alldeles bakfram tillväga:
Jag skall icke neka, att ju välmeningen leder
de Herrar, hvilka tro sig förbättra myntet genom
penninge-indragning; men en sanning är
likväl, att de göra på en längd alldeles motsatsen
af hvad de vilja; ty när, genom penningebrist,
näringarnes verksamhet qväfves, så
blir exporten liten; och importen större, i den
mon som varor måste förskrifva», i stället för
att inom landet produceras; och detta olyckliga
handelsförhållande har åter, 1 naturlig och
rak följd med sig, Coursens uppjagande och
myntets försämring, som likväl är motsatsen af
hvad desse Herrar vilja. Sluteligen och då jag
sedt, att Högloflige Ridderskapet och Adeln
verkeligen en lång stund sysselsatt sig med
frågan om Silfverköp, till Coursens stigande,
fordrar min vördnad för Ståndet, att också ingå
i frågan, och uppgifva de skäl, på hvilka
Den 9 Junii f. m.
475
jag förklarat förslaget overkställbar i stort.
Förslaget skulle äga en viss gifven punct för
tillåtelsen att köpa Silfver, och antagom denna
punct vara 108 skilliagars Cours. Man kan då
blott tänka sig trenne fall. Det ena, att Coursen
öfversteg 108, då hindret låg i förbudet
att köps, så snart Coursen ginge öfver 108.
Det andra, att Coursen stod vid 108; men då
åter skulle man omöjligen kunna ens använda
mera än 50 å 100,000 Riksdaler till Silfverköpet
förr än, i naturlig ordning, Coursen genast
skulle stiga öfver punctens gräns, då förbudet
åter vidtog. I tredje fallet, eller att Coursen
vore lägre äo io§, skulle Banken åter ruineras,
ty den ruinerar sig som köper dyrt, för
att sälja lågt. Försöket att varaktigt hålla
Coursen hög, genom Financiella steg skall evigt
blifva lika fåfängt, sorn att derigenom hålla
honom hög. Men just derföre, att då Förslaget
har en viss bestämd punkt, verkställigheten
alltid blir omöjlig i stort, har jag, för min del.
visserligen ingen ting emot att Förslaget gerna
må bifallas.
Herr Munck af Rofenjkjöld: Ehuru jag
anser Ridderskapets och Adelns tid för dyrbar,
för att borttaga densamma med tbeoretiska
resonnemeater öfver ett ämne, sorn icke synes
äga någon gräns för olika bedömanden; kan
jag dock icke underlåta, att, i anledning af
Herr Cederschjölds yttrande, anmärka, att flere
orsaker gifvas till myntets vanvärde. Det härleder
sig nemligen icke endast från varumängdens
beskaffenhet, icke eller blott från Silfverfondecs
belopp, utan jemväl från flere andra
476
Deri 9 Junii f. ml
orsaker, såsom förhållandet mellan import och
export m. m. Man har sagt, att Coursen ej
låter styra sig; men beviset deremot finnes i
Kongl. Maj;ts Nådiga proposition, der uttryckligen
tillkännagifves, att Coursen hade skolat
stiga upp till 200, om ej särskilta åtgärder
till förekommande deraf blifvit vidtagne. För
min del tror jag, att Coursen till det mesta beror
af handels-förhållanden. Jag föreslår, att
Banken må uppköpa silfver mot två och en
tredjedels Riksdaler i Sedlar för en Riksdaler
i Silfver; härigenom skulle Coursens fallande
förekommas, exporten ökas och importen minskas,
samt Banken ostridigt consolideras. Sedelmyntets
fall skulle älven hindras, emedan
productionen genom den nya sedel-utsläppningen
skulle ökas. För öfrigt irrar msn sig, om
man tror det vara stor skillnad emellan Agio
och Cours. Coursen innefattar blott 8 å io
procent, och resten består i Agio. Guldsmederne
i vårt land rätta deras pris å silfver och
guld efter Coursen i Avisorne. Man har velat
bevisa, att Bankens solidité icke skulle ökas
genom silfver-uppköp mot nya sedlar; men
jag hemställer, om ej soliditeten ökes, då man
utsläpper sedUr emot silfver, efter förhållandet
af 2 och en tredjedel till i, i stället för att nu
varande Sedelstock lärer förhålla sig till Silf—
verfonden, såsom 6 till i« Jag slutar med anhållan
om proposition å mitt försteg, att nemligen
silfver må invexla9 mot nya sedlar efter
den Cours, som inträffar, då definitift beslut
härom tages; äfvensom att då, i fall af Coursens
stigande, Silfver-uppköp icke kan äga
Den g Junii f. in.
47 7
rum, Kongl. Maj:t eller BancoSfyrelsen, må sättas
i tillfälle att förekomma den coursstegring,
som genom växelvingleri eller andra orsaker
kan uppkomma.
Friherre Wirfén, Guftaf Fredria Jsg är
af alldeles enahanda tanka med den sista värda
Talaren, att nemligen det nu för handen
varande speculativa ämnet icke känner någon
gräns för olika bedömanden och vidlyftiga utvecklingar
af theoretiska grundsatser, och att
man således icke bör upptaga tiden genom invecklandet
deruti. Det är ej heller mitt ändamål,
då jag ännu vördsamt utber mig att få yttra
några ord, som skola rakt på saken förklara
några speciella omständigheter i Utskottens
Betänkande, i anledning af hvad jag hört an*
föras. Herr Munck af Rosenskjöld behagar
yttra sig, att hvad Utskotten framställt i fråga
om uppköp eller lefverering af silfver till Banken,
är rakt stridande mot hans tanka. Detta
vill jag så mycket mindre bestrida, som det
vore oformligt, då den värda Ledamoten sjelf
allena kan sådant närmast känna.
Men när h#n sedermera, för att bevisa
detta, gör en beskrifning på Utskottens anförande,
då torde någon rätt för mig inträda att
motsäga honom, derest beviset kan hämtas från
handlingarne. Dea värda Ledamoten säger nera-!
ligen, att Utskotten föreslagit att Silfver skulla
upphsndlas blott med förra SedelCapitalet, icke
med nya Sedlar och icke efter högre Silfvervärde
än 96 skillingsrs Cours. Men ingenderi
delen år med rätta förhållandet enligt.
478
Den 9 Junit f. m,
Utskotten hafva tillstyrkt tvenne särskilta
åtgärder i detta ämne Den första, att hvad
som af Bankens inkomster öfverblef, sedan
disponerade lån och öfrige anslag, samt Verkets
utgifter blifvit bestridde, skulle användas till
inköp af Silfver ; icke efter 96 sk., utan efter
det pris, sorn framdeles komme att fixeras; och
tillägges (jag menar pag. 34) att Silfverpriset
för hvad som köpes af gamla fonden icke be»
hofver så noga upptagas, emedan derigenom i
alla fall ökes Bankens reela fond utan att öka
dess Sedelstock. Här är alltså uppköp af gamla
SedelCapitaiet; men icke till 96 sk.
Den andri åtgärden till Silfverköp finnes
åter hemställd pag. 35 af Betänkandet, och innehåller,
att om förmonlig handels conjunctur
skulle inträffa, som verkade på pappersmyntets
förhållande, ett' correctif borde finnas mot en
hastig fluctuation i växelvärdet, och sålunda,
då Coursen går till 96 sk., starkare uppköp af
Silfver för Bankens räkning göras, mot utställande
af Sedlir. Här år sålunda uppköp af
Silfver till gé sk., men med nya Sedlar.
Den värda Ledamoten torde häri behaga
igenfinna åtminstone någon likhet eller öfverensstämmelse
med sina egna tankar, fastän i
executionen fördelade i tvänne åtgärder, nödige
för att bibehålla en hufvudgrund, hvarefter
Bankens reela fond skulle kunna tillökas; emedan
det vore alldeles olämpligt, att låta en
sådan augmentation äga rum; utan något fixeradt
förhållande mellan metallen och papperet,
Den 9 Junii /. m.
479
enar det senare i alla fall, en annan gång, snart
eller senare, skall mot metalliskt mynt åter
invexlas.
0 / • *
På enahanda sätt hade Utskotten skiljt
Finance-frågan. Först i tvänne hufvuddelar;
nemligen operationerne till Creditens vidmagthållande,
näringarnes understöd och låne-biträden
i den första; samt messurerne till myntets
uppehållande i värde, och reel* fondens förökande
i den andra. Denne senare åter åtskiljd
i nyssnämnde tvänne afdelningar: nemligen
den absoluta förökningen i fonden med de
öfverskott man verkligen hade, utan afseende
på Sil frets pris; och den eventuella till godt
pris, som berodde af en möjligtvis inträffande
förmonlig conjunctur: mera att önska, än att
hoppas. Så är förhållandet ända igenom, och
jag frågar, om häruti kan igenfinnas någon
motsägelse; om häruti saknas all princip eller
ledning från det ena till det andra.
För öfrigt böra vi nu mera ej uppehålla
oss mycket vid detta ämne. Utskottens förslag
hafva redan undergått så väsendtliga rubbningar,
att grunderne icke mera bestå. Det finnes
ingenting mera odisponeradt af Bankens revenuer
att användas till Silfverköp. Det är således en
fåfäng möda att discutera, huru och under hvad
vilkor det skulle ske, som icke mera kan ske.
Det förslag som i dag i stället blifvit
frstnstäldt, står i sammanhang eller likhet med
Utskottens förslag pag. 35, allenast med den
4So
Den g Junii f. m.
skillnad, att limiten för Silfverpriset icke finnes
i det nya förslaget.
Enar nu den delen, som omfattar medlen
att consolidera Banken genom SUfverfondens
förstärkning, är borta: enär man dessutom känner
Kongl. Mijtts oaflåtna bemödanden att hålla
pappersmyntet i värde; så, ehuru jag icke
rätt fattar, huruledes pappersmyntet skall uppehållas
genom Silfvcr-uppköp till högt pris, då
just detta pris med det samma fixerar papperets
värde i den stunden, och jag sålunda ej
heller anser någon verkställighet härå kunna
följa, utan precist i de lyckliga fall, hvarpå
Utskottens förslag pag. 35 just byggt en sådan
åtgärd; finner jag likväl för min del ingen betänklighet
att tillstyrka antagande af hvad Herr Påhl*
man föreslagit; under vilkor al Reglementarisk!
stadganden, hvilka på Utskottens utarbstning
torde få bero.
Herr Påhlman: Jag instämmer hufvud
sakligen
i hvad Herr Cederschjöld yttrat; men
medger dock att, då man betragtar tiden och
de ämnen, som omge oss, tillämpningen af theoden
måste, för närvarande, åsidosättas. I afseende
på den yttrade stridiga meningen om
maximi och minimi cours, torde jag få nämna,
att jag ej föreslagit någon viss cours, utan aldeles
förbigått omnämna den. Jag anhåller således
nu få göra det tillägg, att den motsvarande
deposition af myntbara metaller som i
Banken bör göras, förr än ytterligare disposition
-
Den 9 Junii f. m\
481
(ion å ifrågavarande creditif må äga rum, bör
ske efter gångbar cours. Skulle för öfrigt
Silfver kunna erhållas till ett coursförhållande
af 100 eller 96 eller derunder, har jag redan
tillstyrkt, att BancoStyrelsen skulle förständigas
emottaga allt hvad Kongl. Maj:t, eller enskilte
personer, kunde vilja aflämna. Denna tanka är
icke stridande mot den af Utskotten uppgjorde
plan , och om Silfver derigenom kan uti Banken
inbringas, skall sådant, långtifrån att skal
da, tvärtom påsky'da realisationen. För min
del fruktar jag dock, att icke något synnerligt
silfver-uppköp skall komma att äga rum*, men
då jag kände, att tvenne Stånd, i detta afseende,
redan fattat deras beslut, och jag förmodade
att fråga derom afven inora detta Stånd törj
de väckas, har jag ansett mig böra framställa
det förslag jag gjort, hvilket jag icke finner
skadeligt, hälst jag, med det förtroende vi alla
hysa för Kongl. Maj:ts landsfaderliga omsorg, är
öf vertygad, att Kongl. Maj:t, som ej önskar coursens
stegring, skall vidtaga sådane åtgärder, att anslaget,
om det bifalles, på ett nyttigt och för
ändamålet lämpligt sätt användes. Det är visserligen
sannt, att genom de beslut, som i går
vidtogos, Bankens gevinst redan blifvit så disponerad,
att blott 150,000 R:dr deraf återstå;
men ehuru litet detta är, anser jag det dock
bättre än intet, och får således anhålla om proposition
till bifall å 9-’de punkten af Betänkandet,
med tillägg af det förslag, i afseende å
Silfver-uppköp, jag framställt.
Många yrkade på Proposition.
Ridd, o, Ad, Fröt, VII B. I Afd. 31.
482
Den 9 Juni i f. m'.
Herr Cederschjöld: En vard Ledamot har
5 anmärkningar vid mitt yttrande förment: ”att
Coursen och myntvärdet alldeles icke bero på
myntstockens storlek; och i stället för bevis
anfört exempel af förhållandet år 1789? då RiksgäldsSedlarnes
tillkomst ej medförde någon o*
medelbar förändring i mynt-representativemas
värde.” Till besvarande af detta inkast, och
förklaring af det anförda exemplet, får jag blott
åberopa hvad jag skrifteligen en gång yttrat,
nemligen: att efter hvarje plötslig förökning
af Sedelstocken, det alltid förlöper någon tid,
innan varuprisen och Coursen hinna stiga i
samma förhållande. Så gick det äfven, då
Sedelstocken åren 1809 och 1810 så betydligt
och hastigt förökades; Coursen började egentligen
ej stiga, förr än en tid efteråt. Mea
jag får tillika anmärka, att då Coursen vid
slika tillfällen börjar stiga, kan han plötsligt
uppjagas öfver den punkt, der han verkligen
börstå, och sedan, lika som en pendel, länge
svänga sig med en aftagande kraft, till dess
den omsider, sedan det verkliga mynt-värdet
blifvit träffadt, kan komma att nästan sti stilla.
Så tyckes det åtminstone hafva gått efter Sedell
stockens förökning åren 1809 och 1810. År
1811 svängde Coursen emellan 86 och 132; år
1812 emellan 77 och 96; år 1813 emellan 84
och 96.
Vidare har blifvit anmärkt: ”att mitt förslag
att utsätta det pris, hvartill Silfver finge uppköpas,
vore olämpeligt, emedan alldeles intet Silfver
påaådant sätt kunde uppköpas> * händelse
Den 9 Junii f, mi
483
Coursen komme att stiga.” Till svar härpå
får jag blott erhindra, hvad jag för en stund
sedan sökte bevisa, nemligen, att just Coursens
stigande är det säkraste tecken , att Sedelstocken
ej kan ökas, utan på myntvärdets ytterligare
bekostnad, och att Silfver således alldeles icke
bör för nya Sedlar upphandlas.
Hvad sluteligen det beträffar, sorn man na
6a ofta får höra omtalas, nemligen: ”att styra
Coursenså anser jag för min del bäst, om
Coursen finge styra sig sjelf. Trasenters och.
Remittenters frii concurranCe och ömsesidiga omtanka
och vinningslystnad hålla utan tvifvel
Coursen säkrast på den punkt der han bör stå»
Hvarje försök, att genom positiva åtgärder nedtvinga
Coursen under denna punkt, äro ej sällan
förderfliga, och merendels alltid fruktlösa. Atfc
Coursen är hög, bevisar blott, att myntstockea
är hos oss större, i förhållande till vår production
och i handel circulerande varumängd, än i andr*
Länder. Det gifves derföre ej mer än z red*
bara tätt, att med varaktighet sänka Coursen,
nemligen att minska myntstocken, eller att öka
productionen och handeln. Vill man derföre
fälla Coursen genom utsläppning af Silfver;
så borde åtminstone de i stället erhåilne Banco-<
Sedlarne sättas ur omlopp, och den circulerands
myntstocken derigenom minskas: ty om dessa
Sedlar genast åter utsläppas, kan hela denna
operation likaså litet med varaktighet sänka
Coursen, som man skulle kunna sänka vatten-J
höjden i ett kar, derigenom att man öste der
-
484
Den 9 Junii j. m.
utur i ett annat, som dermed stod i öppen
förbindelse.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarjkalken
frågade, om Riddersktpet och Adeln
ansåg öfverläggningen fulländad.
Ropades Ja.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMar
falken yttrade, att han, i anledning af den
förefallne discussionen, ansåg sig böra till Rid_
derskapet och Adeln hemställa, om icke, för
att befrämja BancoSedlarnes bibehållande i
värde, till Kongl. Maj:tg höga disposition måtte
öfverlemnas ett Creditiv på Banken af en
million Riksdaler Bancosedlar, hvars belopp
Kongl. Maj:t skulle äga att lyfta, till uppköpande
af myntbara metaller, dock att icke
allenast en efter Cours motsvarande deposition
af 8ådane metaller i Banken, borde göras
förr än ytterligare disposition å samma
Creditiv kunde äga rum, utan äfven iakttagas,
att icke för mer än som motsvarade
en million i Sedlar för hvarje år, myntbara metaller
till liquid pi detta Creditiv finge af
Banken emottagas, derest icke lefvereringen
skulle kunna ske till ett Coursförhållande af
100 eller 96 skillingar eller derunder, i hvilket
fall BancoStyrelsen skulle äga emottaga allt
hvad Kongl. Maj:t i Nåder kunde erbjuda eller
enskilte personer ville till Banken aflemna;
hvarjemte Hans Excellence hemställde, antingen
dispositionen af ifrågavarande Creditiv
borde med innevarande eller nästkommande år
Ben 9 Junii /, m.
485
taga sin början, för att derefter i 4 år forH
fara.
Friherre Wrangel yrkade, att dispositionen
af ifrågavarande Creditiv borde med innevarande
år vidtaga, samt förklarade, att om
det icke bifölls, vöre han föranlåten derom
begära votering.
Åtskilige andre Herrar Ledamöter hördes
deremot önska, att dispositionen af Credrtivet
först med nästkommande år 1819 borde taga
sin början.
Friherre Boije: Det är ej blott i detta
ämne beslutet bör tagas, utan det har äfven
ett annat i följd. BondeStåndet har med sitt
bifall, förenat det vilkor, att hvad som ej kan
användas till Silfverköp, bör utlemna® till allmänheten
i låne-väg; ock månne detta vilkor
icke också af oss bör antagas.
Hans Excellence Herr Grefven och Bandt~
Marjkalken förnyade sin förut gjorde proposition,
med hemställan att dispositionen af Creditivet
måtte med detta år vidtaga, samt derefter
1 fyra år fortfara.
Ropades Ja och Nsj.
Friherre Wrangel yttrade, att, om dispositionen
icke med detta år finge taga sin början,
nödgades han förnya gin nyss gjorde anhållan
om votering.
486
Ven g Junii f. ni,
Hans Excellence Herr Friherre af TFetterfiedt,
Guftaf: Då don end* skiljagtighet sorn
nu återstår, angår hvilket år dispositionen af
ifrågavarande Creditif må taga sin början, underställer
jag, om icke beräkningen kunde börjas
den i Julii innevarande år, samt derefter
fortsättas intill och med samma tid, det år, då
nästa Riksdag infaller.
Hans Excellence Herr Grejven och LandtMarjkalken
förnyade derefter den at honom
först gjorde propoaition, med tillägg att dispositionen
af ifrågavarande Creditiv måtte den i
Julii innevarande år vidtaga, samt derefter årligen
beräknas intill och med samma tid det ar*
då nästa Riksdag infaller.
Bifölls.
lode Puncten var af följande innehåll?
1 detta affeende kommer borj an att gåras
med Jkiljemynt i Silfver af två och fyra jkillingsjtycken
, hvilka utmyntas till ett fådant
intrinfekt värdei Banken hågfl betalar får det
Silfver, forn den, efter fajijiallde grunder t kan
komma att upphandla.
Herr Cederfchjöld, Pehr Guftaf: Då, till
följe af Ridderskapets och AdelHS beslut, Banken
ej blir i tillfälle att uppköpa Silfver, sy-;
nes den under öfverläggning nu varande pune-'
ten nödvändigt äfven böra förfalla. Jag skul^
le för min del i alla fall hafva ansett det högst
Den 9 Junii f. ni.
48?
olämpligt att utgifva underhaltigt, eller som
Utskotten heldre vilja att det skall kallas,
”mindre haltigt” Specie-mynt. Om det hade
blifvit utgifvit innan Coursen hunnit falla till
96, hade detta mynt skolat blifva en handelsvara,
och röna samma öde, som det småmynt
Banken nu i flere år alla Thorsdagar utvexlat,
och hvaraf aldrig något kunnat synas i rörelsen
; och hade Coursen fallit under denna punct,
så hade ingen skolat vilja emottaga detta underhaltig»
mynt. Dessutom skulle, om vi en
gång blifva så lyckliga att åter få Speciemynt
i rörelsen, förvillelser och oredor nödvändigt
uppstå genom de 2:ne slags Specie-mynten. _
Jemt samma ändamål, som Utskotten åsyftat,
skulle för öfrigt kunnat vinnas, utan att behöfva
utgifva half-haltigt mynt, nemligen derigenom
att man gåfve det gamla en fördubblad
förbättring på Caractereu, så att 2-skillingsstycket
finge tour, heder och värdighet af 4>ra.
Herr Silfverflolpe, Guftaf Abraham: Jag
vill ej ingå hvarken i afstyrkande eller tillstyrkande
af förevarande punkt, utan blottan-*
hålla att den må sättas i sammanhang med det
beslut, som nyss blifvit fattadt, samt att den, I
följd deraf, i händelse af bifall, må så redigeras,
att näst efter orden: intrinfekt värdet införes:
forn det fil/ver äger, hvilket af KongL
Maj:t kan varda i liqvid till Banken aflemnadt.
Herr CederJchjold: Den siste värde Ta'
larens förslag, nemligen ”att Silfver skulle ut~
"myntas efter samma värde och Cours-bsräkning
488
Den g Junii f. m.
”sorn det blefve af Kongl. Maj:t till Banken af.
”lemnadt,” anser jag för min del så mycket oantagligare,
sorn det derigenom skulle kunna
hända, att myntets skrot och korn hvart halfår
blefve förändradt.
Hans Excellens Herr Grefven och LandtMar/kalken
gjorde proposition till bifall af ifrågavarande
punkt.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence föreslog, att
frågan om det i samma punkt omförmälte skiljemynt
i Silfver af 2 och 4 skillingsstycken,
måtte hvila intill nästa Riksdag; hvilket bifölls.
Uti u:te puncten hade Utskotten hemställt
att: KopparJkiljemynt borde präglas och utgifvas
till fddant intrinsekt värde, att af 1
Skeppund koppar präglas 166 R-.dr 5a sk. BancoSedlar.
Hvilken punkt, uppå gjord proposition, af
Ridderskapet och Adeln bifölls.
i2:te Punkten lydde sålunda;
BancoStyrelfen Jkall, efter desfa Allmän',
na grunder, använda Jina bemödanden, att
motverka Sedelmyntets vidare förfämring, och
fålanda äfven hafva öppet, att, när Silfver
icke kan inköpas, Kexel Fonden i förenämnde
ändamål åter utgifva.
Den 9 Junii /. m.
4Bg
Friherre TVirfén'. Jag hemställer, om icke
denna punkt må, i följd af det beslut Ridderskapet
och Adeln nyss fattat, förfalla.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt.
Marjkalken föreslog att i2:te punkten måtte
förfalla; hvilket bifölls.
i3:de Punkten lydde sålunda:
StatsVerkets Financevåfende Jhall icke i
någon måtto med Bankens vidare farnmanblandas,
men liqviderne till Stats-Jhuldens af~
bördande, orubbligen fortgå.
Friherre TVirfén: Som en rubbning i li
qviderne
till Stats-skuldens afbördande redan
blifvit helt nyligen af Riksens Ständer beslutad;
hemställer jag, om icke vid slutet af ifrågavarande
punkt, följande mening må tilläggas:
efter de bejlut llikfens Stander vid denna
Riksdag fatta.
Herr Cederfchjöld: Då jag blifvit före
kommen
af Friherre Wirsén, återstår för mig
blott att förena mig med honom.
Hans Excellence Herr Grefven och LancltMarjkalken
föreslog att i3:de Puncten måtte
gillas, med tillägg vid slutet af följande ord:
”ejter de bejlut Rikjéns Stander vid denna
Riksdag fatta.
Ropodes Ja.
490
Den 9 Junit /. m.
i4:de Puncten var af följande innehåll:
Begagnandet af RiksgåldsContoirets Credit
pd Banken blir beroende af RiksgäldsSedlarnes
indragning, få att den famfåldta
Sedelftocken balancerar, under förbehåll tillika,
att RiksgäldsSedlarne icke md Ökas utöfver
det vid fednafte Riksdag JaJiJlälldte Maximi-belopp.
Harr Cederfchjöld: I händelse Riksens
Ständer, såsom anledning är att förmoda, skulle
finna för godt besluta, att utredningen af
FilialDisconterne bör, förmedelst RiksgäldsSed»
lar, af RiksgäldsContoiret verkställas, torde det
blifva nödigt att redactionen af förevarande
punkt, i öfverensstämmelse dermed, något förändras,
emedan beslutet annars icke kan verkställas.
Friherre Cederftröm: Jag tror, att det af
Herr Cederschjöld åsyftade ändamål fullkomligen
vinnes, om vid slutet af puncten göres följ
jande tillägg: Dock under åberopande för öfrigt
af Ridderjkavets och Adelns bejlut, rörande
FilialDifconterries utredning.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarjkalken
gjorde proposition till bifall af
14;de Puncten, med Sillägg vid slutet af följande
ord: dock under åberopande för öfrigt af
Ridderfkapets oeh Adelns bejlut rörande FilialDifconternes
utredning.
Ropades Ja.
Deli 9 Junii }. m.
491
Herr Strusfenfelt, Michael: I anledning
af den del utaf Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
sorn angår inväxling af BancoSedlar, hvilka
äro 10 år gamle , och hvarom något i de
förenade Utskottens Betänkande ej finnes nämdt,
får j#g föreslå, att en dylik inväxling må påbjudas,
och inom 2 års förlopp varda verkställd
, vid äfventyr att de efter denna prasscriptionstid
utelöpande 10 år gamla Bancogedlar
skola blifva annulerade.
Grefve Spenss Carl Gujiafi Jag begärde
ordet, för att föreslå ett annat tillägg till Betänkandet,
men då nödigt är, att hvar sak särskilt
företages, får jag nu instämma i Herr
Strussenfelt» motion, samt anhålla, att blifva
uppropad, »edan den är ventilerade.
Herr Cederfch'öld: Jag har visserligen
ingen ting deremot att BancoSedlarne blifva
hvart io:de ar förnyade, så vida detta blott ej
skall blifva ett vilkor för deras giltighet, i
hvilket fall jag deremot måste på det högsta
protestera. Derigenom skulle nemligen många
olägenheter och förluster för enskilta kunna
uppkomma, utan att ens någon egentlig nytta
vunnes* helst man ej en gång derigenom kunne
utröna, huru stor den i Sverige circulerande
Sedelstocken verkligen vöre. På Sedelstockens
öfverflödiga storlek synes mig sjelfva myntets
vanvärde vara det säkraste beviset.
Herr Strusfenfelt: Jemte det jag anser det
vara värdigt att instämma j Kongl. Maj:ts fram*
492
Den g Junii /, in.
ställning, är jag fullkomligt Öfvertygad att 2
års praescriptionstid är ganska tillräcklig för innehafvarne
sf ifrågavarande BancoSedlar, att
desamma till inväxling förete; ty om ock innehafvaren
vistas i främmande land, är ock
väl ej att supponera , Ett h*n icke kan hinna
innom 2 år bevaka sin rätt, så vida han icke
dväljes till exempel på Americas aflägsnaste
kuster och dit lärer man ej gerns föra våra
BancoSedlar.
Friherre Wrangel: Jjg instämmer med
Herr Strussenfelt deruti , att alla nu utelöpande
BancoSedlar böra inom a år i Banken till
utväxling mot nya företes, och hemställer tillika
så väl att denna prreacriptionstid må räknas
från den 1 Januarii 1819, som ock att ifrån
samma dag den hittills å Bankens Sedlar
brukliga Finska inscription må uteslutas såsom
öfverflödig, då Finland ej mern tillhör
Sverige.
Friherre Wirfén: Ifrågavarande motion har
till föremål att vinna visshet och controll i afseende
på det belopp af äldre Sedlar som verkeligen
finnes qvar i circulation, för att sålunda
kunna reda begreppet om hvad som under
loppet af tiden kan hafva gått förloradt En
bestämd upplysning i denne del kunde visserligen
icke vara utan värde; men jag tror att
man kan vinsa densamma ungefärligen, utan
en sådan mesftr som den värde Ledamoten nu
ytterligare framställt. >
Den 9 Junti f, m.
493
Det Sr ganska säkert, att Utskotten både
af pligt och böjelse gjort högsta afseende på
hvad i denne del blifvit i Kongl. Maj:ts Nådiga
proposition föreslagit, och det är må hända
icke rätt af mig att anticipera på Utskottens
anförande, som ansett denna fråga tillhöra
de reglementäiiska ämnen, hvarom ännu återstår
att utlåtande afgifva; men jag vill nu blott
i korthet nämna, att betänkligheterne äro större
än man föreställer sig. Att i en stund, då
Banken inställt alla sina växel-functioner, och
hela penningerörelsen skall genom dess Sedlar
bestridas, genom förtroendet till desse sedlar
lifvas, tillika taga en mesure, sorn väcker oro
i afseende på sjelfva desse Sedlar sins emellan:
som föranleder till granskning, hvilka
Sedlar sorn duga eller icke duga; är ganska
vådligt.
Den enfaldig® förstår ej att bedömma meningen;
han fattar ej förhållandet, utan misstror
det hela. Serdeles från Finland skulle sedlarne
på en gång störta in; och motsatsen af
den fördel man deraf väntade skulle inträffa.
Hvilken omgång skulle det icke göra i all
trafik och penninge-räkningar. Nu behöfver
man blott tillse Sedelans numeraire; man skulle
då också undersöka dess ålder, för att ej emottaga
en förfallen Sedel. BancoUtskottet har
låtit göra utdrag ur Böckerne, och de sorn föreställa
sig, att så stora suramor gått förlorade,
skola förvånas öfver deras misstag, då förhållandet
blir fraralagdt.
494
Den 9 Junii f, m.
Hvad Herr Cederschjöld åter fföreslagit,
tror jag skulle blifva utan all påföljd; emedan
ingen inskickade Sedlame till ombyte: man
verkade derigenom blott bekymmer, utan att
något ändamål blefve vunnet.
'
I följd af allt detta, hemställer jag vördsamt,
om man ej kunde inskränka sig att nu
remittera Herr Strussenfelts motion till Utskotten,
för att blifva besvarad i sammanhang med
Kongl. Maj:ts Nådiga framställning i samma
ämne.
Herr Strussenfelt: Jag kan alldeles icke
vara ense med den siste värde Ledamoten derom,
att remiss till Utskott af min framställning
skulle vara af nöden. Då Betänkandet för andra
gången är under pröfning, lärer det ej
vara Ståndet förment, att med tillägg eller ändringar
detsamma antaga, I öfrigt tror jag för
min del, att ifrågavarande anstallt hvarken
skall medföra våda eller besvär för Banken.
Det är en måttlig pretention, att vilja veta, huru
mycket penningar finnas i landet.
Friherre Boije'. Jag högaktar Motionär
rernes välmening, men anhåller, att få framställa
följderne; och de torde, kan hända, sjelf—
ve återtaga Motionen. För det första blir vår
kännedom om Bankens Sedtlstock och öfriga
tillstånd, icke en smula större; ty så länge publiciteten
nekas oss, förblifver Allmänheten
lika okunnig. För det andra skulle naturligtvis
alla Sedlar 8 till *o millioner åferströmma
Den 9 Juni i f, m.
495
från Finland, men då de icke kunde af oss
lösas med varor, sä skulle Finnarnes Commissionairer
söka deras realisering derigenom, att
växlar uppköptes, och vår Cours skulle då raka
förfärligt opp, till skada för vårt handals-förhållsnde
och vårt myntväsende. Men deremot
instämmer jag alldeles i den mening, att Fin-<
ska inscriptionen på våra sedlar, nu mera bör
afskaffas.
Herr von Hausswolff, Carl Gujtaf Reinhold:
Den sista värde Talaren har förekom
mit
mig. Jag finner äfven för min del ganska
vådligt för Bankens credit, att vidtaga den, £
afseende på äldre BancoSedlara utbyte mot nya,
föreslagne åtgärden. Då Bankens credit redan
synes vara satt i fråga, skulle misstroendet mot
densamma derigenom ännu mera ökas, och följa
derne af ett sådant beslut, kunna icke en gång
med visshet beräknis. Jag tror således det vara
bäst, att låta vara vid hvad som nu är, samt
afstyrker för min del förslaget, såsom ganska
skadeligt.
Hans Excellence Herr Grefven och Landtz
Marjkalken föreslog, att de af Herr Strussenfelt
och Friherre Wrangel nu väckte motioner,
dels om utvexling af de BancoSedlar, hvilka
äro io år gamla, och dels om uteslutande af
den å Bankens Sedlar hittills brukelige Finska
påskrift, måtte till Stats- och BancoUtskotten
återremitteras; hvilket bifölls.
Den g Junii f. m.
Grefve Spens, Carl Gujiaf uppläste följande;
Sedan
Stats- och BancoUtskottens Betänkande
nu blifvit genomgånget, och således endast återstår
att öfverlägga, om Ridderskapet och Adeln
önskar göra några tillägg, anhåller jag,
att till Ridderskapets och Adelns Protocoll få
besvara Utskottens anmärkningar emot ett af
Herr Grefve voo Schwerin och mig inlemnadt
förslag, angående Provincial CreditVerk. Man
har deruti trott sig förena en method att bringa
ända till 70 millioner nytt pappersmynt i rörelse,
utan fixeradt förhållande till BancoSedlarne,
och derigenom öppna ett vidsträckt fält
för agiotage* Må det tillåtas mig att fråga;
räknar man enskildas obligationer, till viss man
eller ordres, till RörelseCapitalet? Har någonsin
erfarenheten, i någon Stat, visat någon förminskad
valeur på Riksrayntet, för det att enskilda
emellan förtroendet bildat sig till liflig
transactions-rörelse af aila slag? Är icke Englands
mångfaldiga Bankar på motsatsen ett ögonskenligt
bevis, och var det icke Utskottens
egna syftemål, att genom stadfästandet
af låne-crediten, enskild man och man
emellan, göra de med så mycket skäl öfverklagade
allmänna låneinrättningarne onödiga?
och hvad stadfäster låne-crediten enskilda eroellan,
om ej en sä nära som möjligt är absolut
säkerhet för räntan och för de öfriga
vilkorens uppfyllande? och om än härtill tusende
andra methoder finnas, månne det finns
någon
Den 9 Junti f. m.
497
någon säkrare, än att lätt inbetalningen uttagas
med KronoUppbörden? och månna icke» i
en så vigtig sak sora denna, den säkraste methoden
är deo bästa.
Så vål Grefve von Schwerin, som jag;
kunna hafva misstagit oss i de Reglementariska
detailler vi bifogat, och som jag isynnerhet
sökt utveckla. Jig för min del är på detaillerne
af mina sattser icke envis, på hufvud principerne
deremot alltid, till dess jag känner mig öfvertygad-
Må det derföre tillåtas mig att, innan
jag öfverlemnar förslaget om Provincial Creditcassors
inrättande till hvila, för att antingen
af mig eller någon annan vid en framtida
Riksdag åter uppväckas, må det tillåtas mig^
att nu till Protocollet yttra mig, angående en
hithörande del af Högstsalig Hans Maj:t Konungens
Proposition af den 10 December sistlidne.
Der förekommer, pag. 27, ett märkvärdigt bevis
på den outtröttliga ifver, hvarmed denne vise
Konung alltid omfattade hvart tillfälle, att skänka
Åkerbruket, Landets modernäring, det skydd
och den uppmuntran, som ensamt kan försätta
Landet i välstånd. Der föreslås nemligen, att
till de Gäldenärer, hvars fordringsägare till
sådant samtyckte, Staten skulle lemna förbindelser
på 6 prosents ränta och 2 prosents afbetalning,
med hvilka Gäldenärerne skulle kunna vinna
den oskattbara fördelen, att vara trygga för
lagsökningar, och Riket den ännu större, att
Åkerbrukarens hela omtanka på Egendomens
Ridd. o. Ad Prot. VII B, I Afd.
Den 9 Junit f. m.
skötsel kunda användas. Må någon sorn en
gång läst denna Riksdags Protocoller, bättre
än j*g lyckas i att fatta, huru Utskotten kunnat
hänföra, såsom pag* 43 > deras första Betänkande
skett, detta Konungens Nådiga förslag
till de anstalter, som kunde till vidtagande
vara förbehållna utomordentligare förhållanden,’
och tillstånd af en större våda, men som nu
kunna besparas! Jag för min del kan icke dölj*
min tanka, att med denna inrättning icke bör
dröjas till dess landet i sin yttersta våda kommit,
att den tvärtom ju förr ju helldre bör sättas
i verket, just för att förekomma en sådan våda.
Icke för det, att ju jag ganska väl inser,
att vådans tidpunkt snart skall inträffa, alla da
gerskilta methoder eller försök, på hvilka tidehvarfvet
visat sig vara fruktbart, att borttaga
all slags lätt rörelse i landet, för att, som man
tror, förbättra myntet, att belägga alla enskildas
transactioner med bojor så mycket möjligt är,
för att förekomma i det längsta den ledsamma
händelsen, att nöden sjelf kunde bringa bytesmedlens
antal i den förhatfiga jemnvigten med
behofvet af deni; alla dessa försök, hvaraf
troligen en del lyckas, skola snart nog bringa
oss i en högst vådlig financiel belägenhet;
men det är icke så säkert då, att detta
medel är så hastigt möjligt att begagna.
Man fruktar myntets försämring genom de
föres'agna obligadonerna; må man då öfvergifva
det af Kongl Majst gjorda tillägg, att
de efter vissa år i Banco liqvider skulle emotfagas
6amt ett creditiv Öppnas i Banken eller RiksgaldsContoiret
lör att hålla dem i värde. Samma
Deri 9 Junii /, tn, 499
gångbarhet som Sedel-myntet bora de aldrig
blifva och såsom hvilande hypotheker böra de
kunna sjelfva försvara sin Credit. Om således
anstalten utan förändring med de allmänna penningeverken
kan verkställas, hvad fruktar man
deraf då? Dock, det är fåfängt att försvara ett
förslag sådant som detta Högstsalig Hans Maj:ts£
det skall försvara sig sjelf, eller kan det icke
blifva begripet! Till Eders Excellence hemstället,
jag ödmjukeligen, om icke Eders Excellence
täckes föreslå Ridderskapet och Adeln, såsom
ett tillägg till nu förevarande Betänkandet, att
bifalla Högstsalig HansMaj:ts propositionaf d. 10
December,”i hvad det angår de föreslagna Statsobligationerne,
på 6 procents ränta och 2 procents
afbetalning, sorn Staten skulle med fordringsägarnes
bifall lemna Gäldenärerne till
liqvid af sinaskulder, och sedermera sjelf indrifva
de bestämda procenten; mea hvilka obligationer
dock ej anses böra hållas i värde genom något
Creditiv, eller någonsin i liqvid af allmänna
Cassör emottagas såsom mynt, utan blott så
vida vara nyttig», som de utan allt detta kunna
bibehålla 6in Credit; och sluteligen att, såsom
Kongl. Maj:t föreslagit, dessa Sedlar till en början
ej må utgifvas till ett högre årligt belopp
än 500,000 Riksdaler, samt att alla Reglemenfariska
detailler af detta förslag till Konungens
höga vishet öfverlemna6.”
Begärdes på bordet.
Herr Flach, Carl Fredric: Jag kan ej
dölja min öfvertygelse, att en realisation län
-
500
Den 9 Junit /. m'.
ge skall komma att höra till våra fromma
önskningar. Att genom silfverköp, på sätt ry<=s
blifvit beslutadt, så småningom bereda en realisation,
synes mig endast innefatta en småhandel.
Snarare tror jag, att, till realisationens
befrämjande, skulle bidraga hvad Grefve
Spens föreslagit. Jag delar väl med Utskotten
den tanka, att ingenting är svårare, än att
minska RörelseCapitalet; men jag kan ej med
Utskotten instämma deri, att myntet ej, genom
något annat medel, förbättras. Skall man antaga
en amorterings-princip, anser jag dea
böra på det sätt verkställas, att i samma mott
sedeln amorteras, bör den substitueras genom
ett creditmynt, hvarigenom alla näringar och
skuldsätta subjecter, blifva bragte i tvång att
anstränga sina krafter. Nyttan för det allmänna
deraf, att produetionen förökes, och att, i
sammanhang dermed, myntet consolideras, är
grundad på facta. Jag underställer, om ej ett
sådant förslag förtjent® eftersinnande.
Herr Munck af Rofenjkiold, Eberhard:
Sedan Stats- och JBancoUtskottens Betänkande
nu blifvit afgjordt, må det tillåtas mig, att fästa
uppmärksamheten på Kongl. Maj:ts den io
December 1817 aflåtne Nådiga Proposition, rörande
Financeme. Det har förundrat mig, att
Utskotten ej gjort mera afseende på nämnde
Proposition, i de flere delar, der nyttan för
Riket varit omisskännelig, och hvilka delar
ostridigt förtjent både att med uppmärksamhet
granskas och att antagas. Utskotten
hafva deremot tagit så liten notice af hela för
-
Den 9 Juni i /, m,
531
slaget, stt större delen deraf ej ens blifvit af
Utskotten besvarad. För det första har Kongl.
Majit föreslagit, att Banken hädanefter ej borde
lå utgifva någon sedel på större summa än ett
tusende Riksdaler, och att de, som redan funnos
i omlopp, borde inom en tid af fyra månader
vara invexlade. Detta förslag har af
Utskotten blifvit uppskjutit tills en framtida
reglering. Dernäst har Kongl. Maj:t föreslagit,
att alla FilialDisconternes utelöpande assignationer
genast borde af Banken emottagas och
inlösas. Den, som i Landsorterne sett, huru
mångå DiscontAssignationer derstädes finnas,
hvilka nu icke kunna i financiella transactio-*
oer användas, måste erkänna, att denna anstalt
långt för detta borde hafva varit vidtagen.
Utskotten hafva äfven, lika med allmänheten,
ansett, att desse assignationer borde inlösas;
men hvarföre har icke detta redan blifvit verkställdt?
Kongl. Majit har vidar» framställt
det förslag, ett öfverflyttningen till BancoDisconten
»f lån ifrån FiliftlDisconterna, borde
underlättas. Något sJdast hafva likväl Utskotten
ej tillstyrkt. Kongl- Majit har äfven,
för att gynna jordbruket och de inrättningar,
som dermed hafva gemenskap, ansett den ränta
af 3 procent, hvilken MagazinsDirectionen
hittills erlagt för Bankens till densamma görande
försträckningar, kunna hädanefter försvinna,
och MagaziesDirectioneD endast förbindas,
att dessa försträckningar ordentligen återbetala.
Detta ämne har icke alls blifvit af
Utskotten vidrördt. Kongl. Majit har fästat Rikets
Ständers uppmärksamhet på den fråga, om
5°®
Ven g Junit f. m.
icke lån-rättigheten uti Manufactur-Disconten,
hvilken hittills varit inskränkt egenteligen till
stämpelbara varor, äfvenledes må till andra
lika gagneliga fabriks-handteringsr, och deribland
äfven till glastillverkningar kunna utsträckas,
så att denna, jemte flere nyttige förädlingar
af rå-ämnen, som finnas inom Riket,
måtte njuta ett lämpeligt understöd. Utskotten
hafva i detta afseende icke afgifvit något
yttrande.
Kongl. Maj:t har ytterligare före
slagit,
att öfverräntan å Discont-lån, som ej på
dag inbetalas, borde nedsättas ifrån 12 till 8
procent. Något tillstyrkande häraf torde vi
icke hafva af Utskotten att förvänta. Slutligen
har Kongl. M*j:t, i afseende på de ägare
af jord och fastigheter, som för närvarande
stå i skuld hos enskiite, gjort det förslag, att
Staten,, med fordringsägarnes samtycke, »kulle
lemna gåldenärerne förbindelser, löpande med
6 procents ränta och 2 procents årlig afbetal-'
ning på Capitalet, hvarigenom Creditorerae ägde
en gifven säkerhet, och gäldenärerne för »ig
och sina barn den oskattbara fördel, att vara
trygga för framtiden, och kunna använda ali
sin omsorg på sina egendomars skötsel och
förbättring. Detta förslag, sora öfverensstämmer
med både Statens och enskiltes fördel,
hade icke bordt af Utskotten uppskjuta* till en
lid af större vådor, utan hade visserligen nu
genast förtjent Utskottens uppmärksamhet och
antagande. För mig återstår nu endast, att till
Protocollet anmäla min reservation emot de
flere beslut, sora af Högloflige Ridderskapet
Ben 9 Junii /. m,
503
och Adeln, rörande Financerne, blifvit fattade.
Friherre brangel, Henning, anmälte äfven
sin reservation emot Ridderskapets och Adeln»,
rörande allmänna Finance-regleringen, fattade
beslut.
Friherre Wirsen'. Det är nu redan andra
gången i dag jag hör framställas, huru följderna
af de nu fattad» beslut skola för Fäderneslandet
utveckla vådor af alla slag, och snart åter
påfordra Riksens Ständers sammanträde: någre
hafva förmodat det: någre hafva 8*gt det mera
bestämdt: ungefärligen såsom skillnaden är emellan
om och som. Må vara , att händelserne
påkalla Riksdag, det vet ej jag, men det är
ganska möjligt. Erfarenheten har utvisat att
dessa sammanträden ej länge uteblifvit, då fin»Bcidla
beslut blifvit tagne, understödde af
de värda Ledamöter,som ogilla de nu faställde,
och *om om desse spå så ondt. Välan, det
blir då att qvitta, och dermed går den räkningen
jemt upp. Men detta är för slfvarligt att
handteras i en sådan summarisk åsigt, det gäller
Nationens välfärd, och det vore oförsvarligt
att med köld handteraden, sägande: Detta bär
sig ej långe, utan att ge upp något annat i
stället, som bär sig bättre. Jag är af samma
tanka, att Fäderneslandets ställning är critisk:
att då de andre Nationern» äro i convalescencen,
står må hända, en del af feberparoxysmen ännu
åter för oss. Jag gör mig ingen illusion om
de kommande dagarne, jag säger ganska öppet.
504 Dea 9 Junii /. m.
att flera vådor stå åter, under det jag innerligen
önskar att bedraga mig i mitt begrepp: men jag
förklarar tillika, att lika litet som dessa vådor
af de r.u fattade besluten undanrödja^ eller till
intet göras, ännu mindre skulle de blifva det
genom de motsatte åtgärder, som andre yrkat.
Man behöfver blott kasta sin blick närmast utom
sig, för att i åker fältens befientlige skick,
finna vissheten att en väsentlig våda förestår,
som verkar på hela Finance-byggnaden ; men jag
frågar, om denna bekymmersamma vådas afvärjande
blir en följd af motsatta beslut. Denna
spådomsanda om följderne lemnar jag sålunda
i sitt värde: jag skall för min del motse den
kommande tiden med samma känslor för Fädermeslandet
som den förflutne, och deråt egna
mina ringa krafter. Jag kan likväl ej underlåta
att vid detta tillfälle yttra, huruledes jag äfvenledes
under denna Riksdag funnit mer än en
anledning att erfara stora motsägelser uti tidens
rådande lynnen.
Jag har hört en Ledamot högeligen kimdra
Utskotten för det de icke fästat nog afseende
på Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om
FinanceRegleringen: det har likväl just icke
alltid varit hans tanka att för emanationen skull
antaga. Man hör, i fråga om pappersmynt,
yrkas mycket pengar, men goda pengar: rangerade
affairer, men mycket lån: all gammal
ordning oduglig; men det nya som föreslås i
stället gifvas vigt genom sin öfverensstämmelse
med det äldre och så vidare å flere
vägar.
Den 9 Juni i f. m.
5°5
Den förebråelsen år ej förtjent att Utskotten
skulle icke hafva nog afsett hvad Konungen
i Nåder föreslagit. Hvad nu varit för
handen har angått sjelfva grunderne för Financeregleringen
och Utskotten hafva pag. 41 öppet
6agt, att det öfriga förekommer vid det
Reglementariska: att man nu icke med en onödig
vidlyftighet borde försvåra ämnets behandling
till afgörande. Utskotten hafva ty värr
en allt för låog erfarenhet i den delen: de hafva
sett discussionerne 1 de angelägnaste och
mäst maktpåliggande ämnen utdragas af en bisak
som sig derunder insmygt, och från ämnet
afledt- Jag vill visserligen icke nu antecipera
på Utskottens förklaring öfver de många
dem nu gjorde tillvitelser; men jag skall
deremot lika litet vid detta tillfälle som vid
något annat, underhålla min enskilta mening.
I anledning af hvad Grefve Spens behagat
anföra, får jag hänvisa till pag. 12 i Utskottens
Betänkande, angående ProvincialDiscontlnrättningar.
Blifva de ifrågavarande Credit-papperen
enskilte, hafva Utskotten deremot
ingenting Sitt erindra; men Utskotten hafva
trott dermed icke stå tillsammans att Kronans
Embetsman skulle dem utfärda: att dess
Uppbördsman skulle, tillika med skatterne, ä
desse papper uppbära räntan. De blifva derigenom
ingenting annat än ett slag trehundrade
Riksdalers Myntsedlar, bärande ränt», och komme
att inblandas med Statens öfrige myntförhållanden.
Om räntorne icke ordentligen erlades,
skulle pantén försäljas; med dylika pap-:
So6
Den 9 Junit f. m.
per kunde den då inköpas: huru mycken agiotage
skulle ®j blifva en följd af denne inrättning,
af deon# lätta SedelFabrikation; men
sine svåra realisations följder. Allt detta bör
Staten icke blanda sig med. Vilja enskilt» göra
det sins emellan, så hvarken kan eller bör
det hindras, och det hafva Utskotten sagt;
men hela den föreslagne sammansättningen
med StatsUppbördea, måste på det högsta afstyrkas.
I anledning af hvad Herr Munck af Rosenskjöld
anfort om de Statspapper, sorn, enligt Kgl.
Majds Nådiga proposition, skulle kunna användas
tillliqvidationfårenskilteBkulder, får jag förklara,
att jag icke anser det billigt så uttyda Utskottens
anförande, att de ville invänta ess tid
af stör ro våds, för att göra danna sesure gällande.
Utakctten hafva trott att då en enskilt
person har inteckning uti en annans Egendom
och sålunda säkerhet för tfin fordran, bör maa
ej förmoda att, under lagarnes helgd och samhällsordningens
vidimgthållande, han skulle utbyta
sin säkra fordran, den haa kan görs gälr’
lande, mot en osäker Statsobligation, för hvars
inlösen eller realisation ingen term blifvit fastställd;
men som tvärtom redan t sin början är
supponerad kunna förlora mot myntet, Så beskaffad*
mesure? lika med moratorier, tillhörs
tider af större vida; då det närvarande är allt;
men framtiden lemnad utan afseende
-
Den 9 Junti /, m.
507
Man har trott att nu vore tiden söka arbeta
sig ur förlägenheten, icke insnärja sig i
nyare och svårare; Och då blir det anförande
att denna mesure ej tillhör den närvarande
tiden, med det samma ett erkännande att Konungens
omsorger besparat oss den.
För öfrigt är jag trygg af mitt eget medvetande.
Få äro som hafva de förbindelser till
Konungen och Fäderneslandet som jag: jag
skall ock säkert aldrig glömma dera: men just
derföre cck frambära min oskrymtade öfvertygelse
vid alla tillfällen, och det med fredadt
samvete intill min sista stund.
Grefve Spens anhöll, att Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken täcktes inhämta
Ridderskapets .och Adelns tanka, huruvida
Ridderskapet och Adeln behagade bifalla
eller afslå den utaf Grefve Spens omnämnde
del utaf Kongl. Maj:ts Nådiga proposition.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarjkalken
yttrade, att då Kongl. Msj:t6 ifrågavarande
Nådiga proposition icke nu vöre
hos Ridderskapet och Adeln under öfverläggning,
samt Stats- och BancoUtskottens Betänkande,
rörande Allmänn* FinanceRegleringen,
redan blifvit af Ridderskapet och Adeln sluteligen
pröfvadt, ansåge Hans Excellence sig icke
kunna den af Grefve Spens begärte proposition
framställa.
Grefve Spens hfmställde; ora det icke eni
508
Den 9 Junii f. m.
ligt Grundlagen vore tillåtit att vid ett Utskotts
Betänkande. som andra gången vora under
pröfning, göra tillägg, samt om icke förevarande
fråga hvilken blifvit hämtad från Kongl»
Maj:ts Nådiga proposition, som gifvit anledning
till Stats- och BancoUtskottens nu andra
gången handlade Betänkande, således kunde i
egenskap af tillägg till nyssnämnde Betänkande
upptagas och pröfvas.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt.
Marjkalken erindrade, att den af Grefve Spens
väckte motion, redan blifvit begärd på bordet,
och således i allt fall nu icke kunde till pröfning
företagas.
Grefva Spens: Då min motion blifvit
begärd på bordet, finnér jag, att den för närvarande
icke kan till öfverläggning förekomma,
och jag anhåller således ou endast att få till
Protccollet afgifva min reservation emot Ridderskapets
och Adeina, angående Allmänna
FinanceRegleringen, fattade beslut.
Hvarefter Grefve Spens upplästs följande:
Emot hela det beslut, sorn dessa sednaste
plenidagar fattats, anmäler jag härmed min reservation,
och anhåller, att till Ridderskapets och
Adelns protocoll få punctvis utveckla mina.skäl.
I fall, såsom tre Herrar i BancoUtskottet
påstått, en realisation nu varit möjlig, har visserligen
intet skadligare beslut kunnat tagas,
Ben g Junii f. m.
509
an som vid profning af irsta och 2:dra punkterne
i Utskottens Betänkande skett. Realisation
synes åtminstone vara ett totalt steg. Efter
min öfvertygelse är äfven den icke något
totalt, utan i förening med flera andra åtgärder,
hvilkas nödvändighet behofvet ännu ej
drifvit oss att inse. En vidsträcktare financerealisation,
ån den af riks-pappersmyntet, skall
företagas en gång, sedan man har insett, att
myntets natur är blott en liten del af penningeställningen.
Så länge ett så bristfälligt sysffem, som Banco-
och Riksgälds-Sedelsystemet, äonu anses vara
det enda, skall en minskning af den sedelstock,
som till detta system hört, af hvad
namn han än varit, alltid medföra vådliga följder
— det skall snart visa sig hvilka. På
det hela var dock af obetydlig vigt, hvilkendera
satsen vid voteringen om 3:dje Punkten vann;
ingendera hade troligen hjelpt landet något
fullkomligt, eller gjort en ny Riksdag onödig.
Den skråanda, som, i synnerhet sedan
Sverige återvann sin frihet, si ofta har varit
öfverklagad, har, till råga på allt, nu börjat
inkomma i financerna; man har begynt rikta
Jina operationer till näringarnas båtnad, efter
näringarnas olika gagnelighet. Denna skråanda
skall, som all annan, bli svår att utdrifva;
de särskilta näringarna skola försvara sina
creditiver, lika sorn stånden sina privilegier,
till lika liten nytta för både sig och staten;
men icke länge dröjer det , innan man börjar
Den 9 Junii f. m,
allmänt Inse, att sjelfva försöket att fördela RorelseCapittlet,
visst till hvar näring, icke är
annat än en skadlig tidspillan.
Man har beslutat lifligare omsättningar af
publika lån — man hir, vid bestämmandet af
reglorne för den publika lånerörelsen, följt alli
manna grundsatser, som för de länder gälla,
där urmyntet är klingande, och mångfaldigar
sig sjelf genom enskilta transactioner, allt efter
rörelsens behof, och hvilka grundsatser kunde
hafva gällt äfven med bibehållande af ett urmynt
af papper, så framt frågan varit om anstalter
af enskilta, som af det allmänna blott
skulle uppmuntras .  men hvilka äro stridande
mot de rätta, när låne-rörelsen exclusrvt
tillhör det allmänna, och dess ändamål egentligen
endast är, att justera den utelöpande seJ
delsumman. Dock så länge, som lånerörelsen
exclusivt tillhör det allmänna, finnée ingen hjelp,
och till ett utvidgande af låne-transactionernt
enskilta emellan ledade nu vidtagneåtgärderneejt
Så länge myntet är något att speculera på, kan
enskilda crediten ej trifvas, och denna speculations-anda
blir mera verksam, då en myntförbättring
väntas, än i det motsatta fallet.
Ryktet om myntförbättring skall, under
det nu påföljande året, troligen göra vida mer
skada, än allt hvad den ena eller andra åsig--  tens anhängare af motpartiets förslager befarat.
Äfven de Capitalister, som i Riksdagsärenderne
icke deltagit, äfven de, sorn icke följt dem
med uppmärksamma ögon, skola skynda sig att
Den 9 Junii /. m,
uppsäga sina fordringar, för att åga penningarne
till hands vid de speculationer på famillers
ofärd, hvarpå året redan varit, och än mera
skall blifva fruktbart. Ju orimligare systemet
blef, ju förr skall det falla sönder, och det är
af denna orsak jag nästan är glad åt voteringens
utgång i går aftons, och den concentration
af låne-rörelsen till en privilegierad punkt, sorn
då vardt beslutad. Det blifver aldrig något
solid välstånd här, förrän behofvet »f rörelse
får sjelf skapa dess medelpunkter; att före denna
tid minska dessas antal, är lika orimligt, sam
det skall visa sig hafva varit, att minska det
utelöpande pappersmyntets belopp, utan att
ftångå hela systemet*
Vid frågan om tillägget till 9:de punktea
anhåller jag, att för min räkning få i Protocollet
intagit, att det var hufvudsakligen för
att motarbeta ryktet om myntförbättring, genom
ett annat rykte, om sedelutsläppning till
silfverköp , som jag i förmiddags påminte om
detta köps nödvändighet.
För min tillfredsställelse har jag till Protocollet
reserverat mig: den ouverture, som nu
spelås, vardt componerad här i Sverige 1765;
den skall ofelbart framkalla 1769 års comedei
på scenen, och rideauen kanske nedfällas som
1772, för att uppgå som 1789, men med dea
skillnaden i sådan händelse, att det skall blifva
mer än en souffleur under theatern, Tiden
skal 1 förklara mina ord, åren tala, sedan
enskilte tystnat,
de skola tala kanhända om
5r2 Den 9 Junti /. m,
män, som, ovetande, genom envist, manligt,
fullföljande af sina satser, dödade sitt Fäderneslands
näringar, bringade i armod bela provinser,
bringade i förtviflan deras innevånare,
och med allt detta verkligen trodde sig hafva
gjort val. Ty den patriotiska afsigten med de
nu antagna förslagen är ingen färdigare att erkänna,
än jag;
de, som gjorde dem, ville
fosterlandets väl — timmans slag skall komma
öfver dem, oförväntadt och obegripligt, tim
mans utaf tidens hämd, som mekaniskt straffar
enskilta och slägten för deras vilsefaranden ,
som låter utgången blifva ea varning för denna
jord, om också medvetandet af rena afsigter
mägtar trösta personerna vid åsynen af
landsmäns genom dem åstadkomna olyckor.
Jag talar dunkelt, ty dunkel är tidens plan;
man skall begripa en gång dem, som i dag
reserverat sig, begripa på hvad grund det önskades,
att man hade tänkt på faran utaf nöd
uti vårt fädernesland, faran utaf att sätta national-re
presentationens beslut i öppen fejd emot
producenternas intressen, faran utaf att
hejda den idoge uti sio idoghet, den gagnelige
För riket uti sjelfva sin riksgagnelighet. Man
skall begripa hvad som menas, då det säges,
att i detta land, i decennier eller kanske i sekler,
ett frö häfver grott uti gäsjord, sorn, om
det en gång uppskjuter, kan blifva till en frukt,
om giftig eller sund, det vet den evige kännaren
af dessa farliga örter allena. Man skall
begripa mig, när husgerådslösa kojor, när o
besådda fält, när svältande hustrur och barn,
från
Den 9 Jun i i f, ml
5x3
från sunnan och från vestan tala till ens öron
då skall raan begripa mig, eller ingen vara
gladare än jag, att finna mig vederlagd ge-t
nom landsmäns för mig oväntade välstånd. Mig
enskilt hände hvad hända vill mina farhågor
häfver jag blottat för vänner, och för med mig
olika tänkande
när gerningarnes dag lyser,
skola vi alla, utan afseende på parti, arbeta
för ordning och samhållslugn, och då skall jag
i min ringa krets icke svika.
Grefve Spens, Jacob Melcher, samt Herrarne
Strussenfelt, Michael, Spaldencreutz
Arvid, och Gyllensvan, Henrief förenade sig
med Grefve Spens.
Friherre Cederström, Jacoby anmälte af-:
ven till Protocollet sin reservation emot Ridderskapets
och Adelns, angåendö FinanceRegleringen,
fattade beslut.
Friherre JFrangel-, Af opasslighet hindrad
att i går öfvervara öfverläggningarne, har jag
dock blifvit underrättad örn det resultat, som
deraf följt, så ganska menligt för landet. Jag
lemnar åt dem, som med mig äro af olika tan^
ka, att dömma öfver deras samveten, men mitt,'
tillåter mig ej att förtiga den öfvertygelse jag
hyser, att Sveriges tillstånd skall blifva ett lysande
elände, emedan endast den hastigt resan^
de elier Utlänningen, som blott föijer Landsvägen
och stadnar ibland Hufvudstadens prakt,
Ridd. o. Ad Fröt. VII B. I Afd. 33
Den g Jani i f, mi
skall derefter dömma hela landet, okunnig om
det elände, hvaruti det suckar. Och sedan jag
hört att Ridderskapet och Adela genom en
märkelig pluralitet upplöst det problem om
Stockholm existerar för Sverige, eller Sverige
för Stockholm, då allt hvad som rörer Hufvudstadens
val, anses som en hufvudsak, mea landets
tillstånd betragtas som en bisak; protesterar
jag högiideligen emot det beslut som
fattades inom desse murar förliden gårdag.
Sorn jag dessutom fullkomligen instämmer uti
hvad Grefve Carl Gustaf Spens uti dess nyss
uppläste reservation yttrat, anhåller jag om
proposition att den må särskildt till trycket
befordras.
Grefve Spens, Carl Guftaf: Innan Eders
Excellence gör proposition i anledning af Friherre
Wrangels önskan, anhåller jag att få un-,
danbedja mig den heder Friherre Wrangel ämnat
mig; jag önskar icke min reservation större
publicitet, ån intagandet i Ridderskapets
och Adelns Protocoll, En man säger sin tanka,
i trötta af hvem helst, till Protocollet,
hvartill han talat; men om hans tanka är totalt
stridande emot beslutet, om hans ord hafva
burit stämpeln af hans värma, är det icke
sagt, att han vill sprida dem bland allmänheten,
hvaraf skulle hända, att man kunde kalla
de skarpa uttrycken calculerade på effect,
hvilket dock ej kan bli ändamålet af en reservation.
Herr Flach, Carl Fredric: Jag hemstäl
-
Ben g Junti /, m.
515
ler, om icke, i följd af de vackra känslor;
hvaraf Ståndet alltid är lifvadt, Ståndet torde
linna sig skyldigt tillåta Grefve Spens, att sjelf
afgöra frågan om serskildt tryckning af hans
anförande. Det kunde ju hända, att en sådan
tryckning endast ådroge honom ett Fi-f
scaliskt åtal.
Grefve Spens: I anledning af den sista
Talarens välmening ber jag att få förklara, att
fruktan för Fiscaler aldrig har verkat eller
skall verka på mig.
Herr Påhlman: Jag anhåller att, till en
början , få betyga min högaktning för den värd®
Ledamot, som insett mindre lämpeligt, att
särskilt trycka dess anförande, och som förklarat
sig nöjd dermed, att det samma endast i Ridder*
skåpets och Adeln3 Protocoll förvaras; hvari*
genom det ock ungar, att blifva föremål för
någon tredje mans särskilta påstående.. Ehuru
hvarje ledamot visserligen äger rätt begära
tryckning af yttranden härstädes, hemställer jag
likväl till den värde ledamot, som äskat ifrågavarande
tryckning, om ej en skyldig agtning
för Författaren fordrar, att man går hans önskan
till mötes. I öfrigt torde det äfven tillåtas
mig, att anmäla min reservation emot de
nyligen fattade beslut, hvarigenom, oagtidt de
stora bemödanden i afseende å en blifvande
myntförbättring, all möjlighet af myntförbättring
likväl blifvit för längre tid betagen.
Man har anmärkt, att Utskotten cj skola fästat
tillbörligt afseende på Kongl, Majus Nådi
-
Den 9 Junii f. m.
ga Proposition; men jag hemställer, om denna
Proposition skäligen bordt föra till aenat,
än blott ledning för Utskotten, samt om icke
Utskotten, just af underdånig vördnad för Kongl.
Majit, bordt afstyrka sådane beslut, som stridt
mot Kongl. Maj:ts Isigter; och då Utskotten,
förbigått någre delar af samma proposition,
hvilka icke kunde tillstyrkas, tror jag, att Utskotten
derigenom snarare iagttagit hvad vördnaden
bjuder. Utskotten måtte aldrig förtjena
förebråelser för det de ej blindt följt,
hvad Kongl. Majit föreslagit. I sådant tall,
hade Utskotten illa svarat mot det dem uppdragna
förtroende. Ehuru många felagtigheter
Utskottens Finance-förslag ^tilläfventyrs må
äga, anser jag det likväl, i hela sin vidd betragtadt,
allt för väl tåla att jemföras med hvil-;
het här framkastad! project som hälst, och äfven
med det hår nyligen utdeldte, sorn finnes
undertecknad! af någre så kallade Fäderneslandets
vänner.
Att anmäla sin reservation
mot härstädes fattade beslut, är ej ovanligt;
men, intill dess man sett följderne af besluten i
bör man innehålla med allt omdöme deröfver,
samt endast öfverlemna sådant åt framtiden.
Den första lag, som äran bjuder, är att följa
sin egen, icke andras, öfvertygelse.
Herr Cederfchjöld: Jag tror mig ej behöfva
serskilt reservera mig mot den financeplan
som nu blifvit antagen; jag hoppas tillräckligen
hafva gjort det i de särskilta anföranden,
hvari jag sökt ådagalägga min åsigt af ämnet.
Jag vill derföre blott utbedja mig att genom
Den 9 Junii f m,
trycket serskilt få utgifva de af mina anföranden,
sorn jag kan finna lämpligt,.på det saken
må kunna pröfvas vid en högre Domstol, nemligen
Allmänhetens, och Allmänna opinionen
deröfver yttra sig vid nästa Riksdag,
Man må likväl ej tro, att jag anser den
nu antagne Finance-planen så förderflig, som
några värda Ledamöter hafva hållit den för
att vara. Nej, tvärt om, då jag besinnar, att
man fordom i Grekland, vid ett tillfälle då 10
Generaler hade samfällt vunnit en afgörande
seger, ville utröna , åt hvilken äran deraf i
synnerhet borde tillägnas, uppmanade alla 10
att nämna den, som var och en ansåg näfc fig
fjelf mäst hafva utmärkt sig, hvarvid aila enhälligt
nämnde den i sjelfva verkst mäst för-;
tjente: då jag besinnar, säger jag detta, så fin *
ner jag, att den nu antagna Finance-planen
till äfventyra torde vara i sjelfva verket bättre
än min egen \ emedan jag för min del anfer
den famina, näfc efter min, vara den häfta
af demt forn vid denna Riksdag blifvit fårejlagna.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarfkalken gjord proposition,
blef Herr Cederschjölds ofvanberörde an-;
hållan af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Herr Munck af Rofenfkjöld: I fall Herr
Påhlmans sista yttrande skall anses vara rik—
tadt mot mig, utbeder jag mig få förklara, att
jag till alla delar förenar mig med honom der
-
5»&
Den g Juni i f. m.
uti, att Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition ej ovilkorligen
borde antagas, endast derföre att
den af Kongl. Majit blifvit framställd. Men
något sådant har aldrig af mig blifvit yrkadt.
Jag har endast fordrat, att de delar af Högstberörde
Proposition, hvilka jag ansett skola
bereda Fäderneslandets välfärd, bordt af Utskotten
behandlas med lika mycken uppmärksamhet,
som Utskotten ägnat It enskildte3 motioner;
och denna billiga fordran måtte ingalunda
kunna anses innefatta påstående, att Utskotten
blindvis skulle antaga Kongl. Majus. Proposition.
Friherre Wrangel; Då Grefve Spens sjelf
önskar att dess Reservation ej skall till trycket
befordras, afstlr jag från min derom gjorde
anhållan, 6åsom ett uttryck af den aktoing
jag för honom hyser, likväl utan afseende på
Herr Påhlmans omdöme.
Grefve De la Gardie, Jacob: Då flera af
de beslut, RiksStånden, vid den nu fulländade
granskning af FinanceBetänkandet, fattat, lära
komma att till Förstärkta StatsUtskottets handläggning
öfverlemnas, anser jag mig böra anmäla,
att sedan, i anledning af tid efter annan
inträffade vacancer, alla de af Ridderskapet
och Adeln utsedda Suppleanter bland Ordinarie
Ledamöterne ingått, trenne Ordinarie Ledamöter
nyligen afrest, samt att flere, efter hvad
iig hört berättas, ämna oförtöfvadt från Riks
-
Den 9 Junii /, m.
519
dagen sig begifva. Jag hemställer alltså, om
icke Ridderskapet och Adeln med första skulle
täckas utvälja 3 Ordinarie Ledamöter, och nödigt
antal Suppleanter i Förstärkta StatsUtskottat.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt j,
Marjkalken föreslog att, i anledning af hvad
Grefve De la Gardie anmält, Ridderskapet och
Adeln måtte kl. 4 i morgon eftermiddag sammanträda
för att på vanligt sätt utvälja 3 Ordinarie
Ledamöter och 8 Suppleanter uti Förs
stärkta StatsUtskottet.
Bifölls.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarfkalken
tillkännagaf att Herr von Schult*
zenheim, David den äldre, som varit Ledamot
i StatsUtskottet, samt Herr Heijkenskjöld, Ctrl
Fredric, sora varit Ledamot i BancoUtskottef,
i anseende till enskilte angelägenheter, från
Riksdagen afrest; i anledning hvaraf Hins Excellence
anmodade Herrar Electorer att med
första sammanträda, för att efter bemälte Herrar
utvälja nya Ledamöter i Stats- och BancoUtskotten.
Justerades följande;
Utdrag af Frotocollet, hållet hos Högloft
T
-
520 Ven g Jnnii /. m.
Ridderskapet och Adelö, vid Urtima
Riksdagen i Stockholm den 9 Ju-;
nii 1818.
S. D. Remitterades till
Stats- och BancoUtskotten\
1:0. Herr Strussenfelts, Michaél, motion,
angående inväxling af de BancoSedlar, hvilka
äro 10 år gamla.
2:0. Friherre Wrsngels, Henning, motion,
att den å Bankens Sedlar hittills brukelige Fin»
ska påskrift må uteslutas. Ut Supra»
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Den io Junii e. m.
521
Onsdagen den lo Junii,
Plenum klockan 4 eftermiddagen.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet hållet hos Höglofligé
Ridderskapet och Adeln vid Urtima
Riksdagen i Stockholm den, 9
]unii 1818.
S. D. Då nu å nyo föredrogs sammansatte
Stats- och BancoUtskottens den 16 sist—
ledne Maj afgifne samt den 23 i samma månad
på bordet lagde Utlåtande öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottens den 3 sistlidne April
meddeldte Betänkande, i anledning af Kongl.
M«j;ts Nådiga proposition den 10 Dec. 1817,
angående allmänna penninge-rörelsen och mynt-'
värdets upprätthållande, stadnade Ridderskapet
och Adeln i följande beslut:
a:o och 3:0 med gillande af i.‘sta och a:dra
punkterne i Utskottens Betänkande, kommer
Bankens utväxling af Silfver att förblifva vid
hvad Riksens Ständer redan derom förordnat
och Kongl. Kungörelsen i detta ämne föreskrifver.
3:0 Det representativa MyntCapitalet 6kall
till det belopp, som blir en följd af den nu
föreslagne regleringen, oförändradt intill nästa
Riksdag qvarblifva i rörelsen circulerande si
522
Den 10'Junti e. m.
att det permanent hvarken ökas eller minskas
under tiden.
4:0 Hvad som i räntor och Capital-afbetalningar
till Banken inflyter skall för den
skull åter utgå på serskilda bestämda vägar,
nemligen:
Fastighets-låne-fonden *■ - 1,785,000 R:dr
Odlings-låne-fonden - - - 334,000 —
utom inbetalte fastighets-lån, som särskilt tillfalla
denna Fond.
Metall-låne-fonderne - - - 600,000 R:dr
med förbehåll likväl att af berörde Summa
måtte afsättas 200,000 R:dr för att, i händelse
någon annan utväg dertill framdeles ej skulle
finnas, såsom ett Creditiv till Kongl. Maj:ts Nådiga
disposition öfverlemnas till understöd för
Sillfiskerierne i Riket, hvilken summa, derest
Sillfiske ej skulle inträffs, borde till Metalllånefonderne
återgå.
Manufactur-låne-fonderne - - 500,000 R:dr
Discont-låne-fonderoe erhålla icke nytt anslag
till utlåning, men bibehålla de gamla Creditiverne
och undfå till inlösen af FilialDiscon*
ternes assignationer 700,000 R:dr, med villkor
af öppen rätt till öfverläggning rörande ?:de
och 8: de punkterne samt med förbehåll af den
förändring, hvartill det af Riksens Ständer beslutade
liqvidationssätt för FilialDisconternes
utredning, kan föranleda. MagazinsDirectionens
Creditiv förblifver oföräodradt.
Den jo Junii c. m.
523
Med pröfningen af det utaf Utskotten fö3
reslagne Byggnadsbiträde till Götha Canal, skulle
anstå, intill dess Utskottens särskildt afgifne
Betänkande, angående Götha Canal-arbetets
fortgång och befrämjande, till afgörande förekommer,
Lånebiträdet till Hjelmare Slussverk 200,000 R.dr
Dito till Södertelje Canal - 50,000 _
Dito till Kyrko-och Gym^
nasie-byggnader uti Uddevalla,
Calmar och Skara _ - 67,000
Till Strömrensningar - - - 100,000 R:dr
årligen från och med år 1819, till och med det
år, då nästa Riksdag infaller, till Kongl. Maj:ts
Nådiga disposition, under de af Utskotten uppgifne
vilkor.
I stället för det af Utskotten beslutade
Silfverinköp, skall till inställande af den redan
beslutade årliga tillökning i Beviilningen
af - - - - - 250,000 R:dr
anväodasensammanlagdsummatf 1,250,000
och skulle Bevillningsutskottet anmodas föreslå
de. Bevillnings-artiklar å hvilka, i följd af
den nu beslutade minskning i Beviilningen, ned3
sättning kunde äga rum.
5:o Härvid iakttages för Öfrigt att dispositioner
ingalunda göras, som föröka Bankens
Capital-skuld, hvaremot räntevinsterne fortfara
att, efter Riksens Ständers pröfning och beslut,
ad publicos usus användas.
6:0 Allmänna Lån-operationerne, sorn an
-
5^4
Den io Junii e, m.
tingen omedelbarligen genom Banken eller på
dess Credit drifvas och underhållas, rigtas på de
genaste vägar till Näringarnes största båtnad
och med det företräde dem emellan, som af deras
allmänna gagnelighet bestämmes. I följd
häraf urskiljes hvarje Näringsbehof för sig och
dess lån-andel bestämmes i förhållande dertill
samt efter de disponible tillgångarna och för
Lånebiträdets användande till det åsyftade ändamålet,
utfärdas fullständiga Reglementen och
föreskrifter.
7:0 Discont-rörelsen skall sedermera efter
hand, i den oion Näriogarne erhålla sina anvisningar
till omsdelbart understöd, samt stadga
i myntet hunnit utvidga Låne-transactionerne
de enskildte emellan återbringas till ett ändaraals-enligt
skick, genom en lifligare omsättning
och deraf följande större tillgångar, att på
kortare terminer disponeras.
Sto Den inskränkning uti de Allmänna
Låne-operationerne, som anses blifva en följd
af FilialDisconterneg successiva utredning, godtgöres
och jernnäs dels genom den af myntvärdets
stadga befrämjade skuldernes öfverflyttning
till enskildte, dels genom förstärkning af de
serskildte Näringarnes Låne-foader, dels derigenom
att i Discontväg förblifver circulerande
Bankens andel uti FiiialDisconterne, bestående
ej mindre utaf dess redan ägande fordran för
Creditiverne, hvilka böra genom BancoDIsconten
åter utgå till lån i da orter, där FilialDisconterne
varit inrättade, än af hvad Bom till
Den 10 Junii e, m,
5*5
assignationernes inlösande vidare skall contant
utgå, och sluteligen i synnerhet genom den tillgäng
på lån, enskildte emellan, som anses blifva
en följd deraf, att medlen icke vidare kunna
mot ränta i Disconterne insättas
Grunderne
för de i Götheborg och Malmö
förblifvande Discont UtredningsContoirens verksamhet,
komma att i sammanhang med öfrige
Reglementariska stadganden, Riksens Ständers
afgörande underställas.
9:0 Till Kongl. Maj:ts Höga disposition
skall, för att befrämja BancoSedlarnes bibehållande
i värde, ställas ett Creditiv på Banken
af en million Riksdaler BancoScdlar, hvars
belopp Kongl. Maj:t äger att lyfta, till uppköpande
af myntbara metaller. Dock bör en efter
Cour# motsvarande deposition af sådane
metaller i Banken göras, förr än ytterligare disposition
å samma creditiv kan äga rum, samt
äfven iagttagas att icke för mer än sorn motsvarar
en million i Sedlar för hvarje år, myntbara
metaller till liqvid på detts Creditiv må
af Banken emottagas, derest icke iefvereringsn
skulle kunna ske till ett Cours-förhållande af
100 ä 96 sk. eller derunder, i hvilket fall
BancoStyrelsen äger emottaga allt hvad Kongk
Maj:t i Nåder kan erbjuda eller enskildte per*
söner skulle vilja til! Banken aflemna; kommandes
dispositionen af ifrågavarande Creditiv,
att den 1 Julli detta år vidtaga, samt att derefter
årligen beräknas intill och msd samma tid
det år, dä nästa Riksdag iafailer.
526 Den 10 Juni i e. m. <
10:0 Frlgan om det i denna punct af Utskotten
föreslagne skiljemynt i Silfver af2 och
4 skillings-stycken, ansågs böra hvila intill
nästa Riksdag,
it:o Koppar-skiljemynt präglas och utgifves
till sådant intrinsekt värde, att, af ett skeppund
Koppar, präglas 166 R:dr 32 sk. Banco»
Sedlar.
12:0 Tolfte puncten ansågs böra förfalla.
13:0 StatsVerkets Finance-väsende skall
Icke i någon måtto med Bankens vidare sammanblanda?,
men liqviderne till Stats-skuldens
afbördande orubbligen fortgå efter de beslut
Riksens Ständer vid denna Riksdag fatta.
14:0 Begagnandet af RiksgäldsContoirets
Credit på Banken, blir beroende af RiksgäldsSedlarnes
indragning, el att den samfälta Se-i
delstocken balancerar under förbehåll tillika,
att RiksgäldsSediarne icke må ökas utöfver det
vid sednaste Riksdag fastställdte imxhni-belopp,
dock under åberopande föröfrigt af Ridderskap
pets och Adelns beslut rörande FilialDisconternes
utredning.
Om hvilket allt de öfriga Respective Riks*
Stånden skulle vänligen underrättas. Ut Supra.
S. D. Sedan Ridderskapet och Adeln ansett
lämpeligt, det borde, till inställande af den
redan beslutade årliga tillökning i Bevillningen
Den icf Junii e, m.
527
af 250,000 R:dr, af Bankens årliga inkomster
användas en sammanlagd summa af 1,250,000
R:dr; beslöt Ridderskapet och Adeln tillika
anmoda Bevillningsutskottet, att föreslå de Bevillningsartiklar,
å hvilka, i följd af ifrågavarande
minskning i Bevillningen, nedsättning
kunde äga rum. Ut Supra.
Friherre Boije, Ludvig, uppläste följande:
Ödmjukast anhåller jag, att få i Högloflige
Rjdderskapets och Adelns Protocoll nedlägga
nain reservation emot, 1:0 det Beslut, som i
anledning af 3:dje puncten i FinanceBetänkaudet,
blifvit, genom votering, här fattadt; 2:0 det
Beslut, som i anledning af 8:de puncten af
samma Betänkande, blifvit, likaledes genom
votering vidtaget; samt 3:0 det Beslut, som i
sista Pleno vidtogs angående motionen om en
millions aflemnande årligen, i fem år, till Silfver
uppköp.
Det eista af dessa Beslut blef, i propositionens
ögonblick, helt annat, än sjelfva motionen
ochdiscurserne gåfvo anledning attförmoda; och
helt annat än jag förutsåg, eller ens anade, då
jag yttrade mig anse motionen vara oskadlig*
Så länge förslaget att uppköpa Silfver var
förenadt med vilkor af en viss punct för verkställigheten;
det vill säga, med vilkor af en
bestämd Cours, vare sig af 96 eller 100, eller
108 skillingar, var försl*get oskadligt, derföre
att det var, i stort, overksläbbart; men just
528
Den 10 Junii e. m.
igenom borttagandet a£ denna punct, blef det
skadligt; emedan derigsnom skapades möjligheten
för en farhåga, tillräcklig att, åtminstone
för en lång tid, återhålla alla handels-företag,
och tillräcklig, att länge oroa hvarje skuldsatt
Svensk man. Handelsnäringen förutsätter för
sin verksamhet och sin trefnad, möjligheten att,
på vissa gifna grunder beräkna den blifvande
Coursen; och hvarje skuldsatt mans personliga
lugn beror på möjligheten att kunna från tidens
ställning beräkna sin skuld; att kuDna någorlunda
beräkna i hvad mon den, genom Coursens fall
förökas utöfver hvad den vsr, när skulden
gjordes; men dessa möjligheter existera icke
mera sedan dagens Cours beror på dagens godtycko,
utan att likväl möjligen fixera framtidens;
och följderna af denna skadlighet förmår Konungen,
med ali sin kärlek för Svenska Folket,
icke hvarken förekomma eller afböja; samt skulle
det icke ens med all oinskränkt magt; emedan faran
uppkommer af sjelfva Beslutet, och blir, till
äfventyr», länge existerande, alldeles oberoende
af det goda bruk af samma Beslut, som Konungen
säkerligen endast kommer att göra.
Ingen Svensk man kan mera, eller lifligare;
än jag, önska, att de Beslut, hvilka synes gifva
åt denna Riksdag en olycklig märkvärdighet,
må af utgången rättvisas; men emedlertid må
också ingen förtänka mig, att jag räknar mig till
tröst, att icke hafva till dem bidragit,
Herr Dalman, Lars Johan, anförde skriftligen
: Då
Den Io Junti e. ml
5*9
Då beslutet om de ,financiella operatio-3,
nerne i mitt Fädernesland nu omsider för 5 år
hunnit här bestämmas, anhåller jag vördsammast,
att få till Protocollet reservera min orubbliga
öfvertygelse i detta vigtiga ämne.
Hvad Constitutionen är i det Politiska,
det är financeplanen i det Ekonomiska: I båda
måste euren vara radical och uppskofvet dermed
anser jag förderfligt: Basen för en god Constitution
är en väl organiserad representation
och för en god finance
myntväsendets full
kornilla
skiljande fran Credit- och Lane-väsendet
: vi försummade lägga den förra 1809
vid ett tillfälle, som troligen ej återkommer:
v> försumma det senare nu, då vi i fredens djupa
lugn, utan utlänsk skuld, under en Konung,
som utgör vår stolthet, den der med stark
arm kan befordra en ny sakernas ordning,
bibehålla grund orsaken till det i hela vårt
samhälls lif så ingripande onda.
Efter mitt inskränkta begrepp, hade deÉ
ej varit vådligt att stadga, det alla Banco-och
Riksgälds-Sedlar, genom kungörelser i landet
och utländska Tidningar, infordrades till presentation
inom en viss tid inför en StatsliqvidationsCommission,
bestående af fullmägtige i Banken
och RiksgäldsContoiret, efter hvilken tid de
ej skulle gälla: Hvarje innehafvare finge en
tredjedel af den presenterade bokförda summan
reducerad till Bancovärde, i klingande mynt
Ridd. o. Ad. Prat. VII B, I Afd. 34-
5&
Den io Junii e. m.
eller i bevis öfver depcneiradt Silfver: å de andra
två tredjedelarna af representstiverne (Riksi
gäldsSedlarne förvandlade till Banco efter 1800
års realisation) utgåfve RikagäldsContoiret skuldbevis,
utan afdrag i numerairen, med Nationens
directa garantie och på säkerhet af Bankens
ägande inteckningar och hypotheker: Dessa
sedlar skulle som Myntfurrogater tills vidare
bibehållas , men ställas på indragning. RiksgälclsContoiret
skulle ensamlt besörja alla anslag,
alla Discont- och Publika Läne-operationer, med
ett ord, hela Creditväsendet; Om det ej kunde
undvika, att utreda FilialDisconternes affairer,
skulle det endast åläggas göra laglig utdelning,
i mohn af tillgångarne, pro rata parte. I alla före
den 1 Januarii 1808 uppgjorda penniogetransactioser,
skulle ziffran anses beteckna fullt
Silfvervärde, men alla öfriga eedejmera ingångne
penninge-aftal skulle verkställas efter nu
föreslagna method, eller en tredjedel i Silfver
och tvr, tredjedelar i Myntsurrogater: alla efter
detta års slut ingående penninge-afhandlingar,
utgående skatter, Löner och så vidare,
skulle utsättas och beräknas ov ilkorligen i Silfver,
reduceradt till Silfrets då varande värde
eller Säd efter årligt åsatt markegångspris. Dock
skulle mynt surrogaterne få dervid i betalning
användas, efter den vid hvarje förfallotid gällande
Cours eller skillnad i detta Lands Silf—
verpria, sorn hvart qvartal af Konungens och
Nationens Ombud skulle föreskriivas, alldeles
1 enlighet med qvartalets medeltarifF på Silfverpriset.
A.f den nya Bevillningen skulle en liten
del ingå i Silfver direct till Banken, äfven
Den 10 Junit e. m,
531
en del af RiksgäldsContcirets räntevinster.' De
öfriga räntorna böra direct till nyttiga arbeten
blifva disponerade: I förstnämnde afsigt skulle
en del lån beläggas med en låg ränta i Silf-;
ver: Banken utgåfve för detta Silfver nya Sedlar
till lån, med hvars ränta Verket» aflöning
samt nyttiga National-företgg bestriddes: I lånerörelsen
från RiksgäldsContoiret indrogs årligen
och amorterades samma belopp som Bankens
nya Silfver-utlåningar »kulla utgöra: Af
Bevillningen, som med en half million sålunda
kunde minskas, skulle tillika en viss summa
årligen afsättas, att ej mera i Lånevåg utgå,
hälst RörelseCapitaleta valeur blifver på detta
sätt till en niondedel nu för det första ökadt.
Endast på detta sätt kan man motse , det
sköna ögonblick, då blott Bankens Sedlar skulle
med verklig Fond åter circulera; då vöre
realisationen gjord på det minst orättvisa och
tryckande sätt’ då kunde förtroende och Allmän
välmåga blifva möjlig och Näringarne i
sjelfva verket
ej blott till namnet, lifva»:
Genom besparingar och kloka Ekonomiska
Författningar, hvilka mesurer måste,ovilkorligen
gå i bredd med Finance-reglcringen, skulle,
efter denna plan, Silfver-myntets spridande
i landet ej medföra skadlig följd och Bankens
Växel-functioner kanske snart nog kunni fitertagas.
De stora orden: Industri och Näringars
förkofran blifva lika lätt missbrukade, som orden
frihet och jemlikhet, till mensklighetens fasa?
53*
Den io Junti e. mi
sS ofta "blifvit d«t. Under pretext eller måFhända
enthousfosme för de förra, förstör raan ordningen
i penninge-väsendet, liksom raan förstört ordningen
i det Politiska genom frihets-yrslan:
man tager verkan för orsak och glömmer, att
ingen åkta Indrustrie består med ett vacklande
myntvårde, lika otvifvelaktigt som en åkta frihet
omöjligen kan bestå med anar chie och gäckade
lagar: Deremot verkar Industrie genom stadga
i myntets värde, liksom frihet genom laglig
ordning.
Jag har med den yttersta grad af bestörtning
varit vittne till det häftiga motstånd, som de
Högloflige Utskotten mött, äfven då de nödgats
tillåts den gamla sakernas ordning, tillåta, att
i detta land ännu i fern år skola finnas 4 millioner
löpande på Binkens Credit, mer äa 1815 och
öfver en million mer än någonsin förr t Sverige
varit, ja! må hända sex gånger mer än Bankens
reela fond, samt dessutom på Nationens directa
Credit en mängd millioner DiscontsObligationer,
dessa likväl blott förskottsvis. De som äro af
motsatta tankar hafva funnit detta alldeles för
. litet, och trott hela landets röst fordra ökning
af Stats-skulden, äfven med Bankens undergång,
hvilken de anse för allsintet, emot den lyckan,
att hafva stor numeraire. Ja! en värd Ledamot
har, i förtrytelsen öfver att hans planer ej
hafva segrat, tillåtit sig, under form af reservation,
säkert den mäst starka och revollanta
critique något Utskott fått emottaga, genom de
rysligaste målningar och gissningar i afseende
på följderoe af vårdep och omsorgen om Bankens
Deli lo Juhii e. ni'.
533
Credit, hvilken jag trodde 72 §. Regeringsformen
ovilkorligen hafva ålagt. Om de af
några Stånd antagne tillägg till financeplanen
blifva beståndande och flera afvikelser ske, är det
högst orättvist att tillskrifva Utskotten påfölj—
deme. Då Banken ej anskaffar Silfver genom
inkomster, utan med att sätta sig i ny skuld
aflägsnas allt hopp om ärlig realisation
_ och deruti har endast ultrapartiet skuld.
Jag kan således ej annat än rättvisa Utskott
tena ädla afsigter och bemödanden
samt
hembär dem för deras redliga patriotiska åsigter
gärden af min uppriktiga tacksägelse. Jag har
blifvit öfvertygad, att, under stormen af nu
rådande opinion, troligen ej något bättre kunnat
laglikmägtigt åstadkommas. I detta Rike synes
det sanna och goda i fråga om hjelpemedel
merendels bestå i de lidandes vanmägtiga önskningar,
hvilka endast af utomordentliga händelser
och orahvälfningar kunna realiseras.
Öppnades Harrar Elactorers lista till val
af en Ledamot i Banco-Utskottet efter N:o 352
Friherre Sandels, fullmägtig Herr Heijkensköld,
Carl Fredric, HofRättsRåd, och ea Ledamot
i Stats-Utskottel efter N:o 2004 Herr von
Schulzenheim, David^ President, och befanns
hafva blifvit utsedd
till Ledamot i Banco-Utskottetj
N:o 183 Herr Dufva i Westergöthland,
Fullmägtig Grefve Cronstedt, Claes, Öfvers
6te; samt
534 Den io Junii e. nu
till Ledamot i StatsUtkottet:
N:o 7 Herr Sparre af Rossvik, Bengt Erland,
GeneralMajor.
Sedan 43, 44 och 45 af RiddarhusOrdniDgen
blifvit uppläste, företog Ridderskapet
och Adeln val af 3me Ordinarie Ledamöter
och 8 Suppleanter uti Förstärkta StatsUtskottet,
och befunnos, efter förrättningens slut, följande
Herrar hafva blifvit utsedde till
Ordinarie Ledamöter:
N:o 87. Herr Stråle, Nils Wilhelm, 131 röster.
N:o 167. Herr Gethe, Adolph Sebastian,
- - 130 —
N;o 304. Friherre Fock, Pehr A
dolph,
- - -129
Suppleanter-,
N:o 115. Grefve Lagerbjelke, Fullmägtig
Friherre Lagerbjelke,
Adolph, - - 121
N.*o 1824. Herr von Törne, Michael, 109 Ä
N.'o 327. Friherre af Wetterstedt,
Eric, - 106
N;o 2182. Herr Mannerstam, Johan, iox
N:o 105. Grefve af Ugglas, Gustaf, 76
Den io Junii c. m. 535
205- Friherre Åkerhjelm, Gustaf
Fredric, - ~ 7 i rostet-.
]Sko 922. Herr Berghman, Ambro
sius
Magnus, - - 68 —
N:o 140. Friherre Leuhusen, W. R. 67 —
Högloflige Riddeirskapet och Adeln åtskiljdes
klockan ett qvar.t till 9 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim,
Thorsdag en den II Junii,
Plenum klockan 9 fömiddagen.
Upplåstes till justering och godkändes ExpeditionsUtskottets
insände förslag till följande
Riksens Ständers underdånige skrifvelser till
Kongl. Majit:
Om KanzliRåd.et af Wetterstedts och Asfiessoren
Adlerbrants ansökning om införsel i
535 Den ii Junii f. m,
Wisingsborgs eller Rådmansö Kungsgårdar för
uppgifna Krono- och Skatte-rättsfordringar.
Om StitsRegleringen under RiksStatens
Andra HufvudTitel.
StatsRegleringen under åttonde HufvudtTiteln.
Om kostnaden för Riksens Ständers Deputerade
till Norrige.
Om Skogshushållningen.
Om Kronoskog!mes användande:
Om en förbättrad hushållning med Ekr
Bkogarne.
Om förändring i Indelta Arméens beklådnadssätt.
' .
Anslag till underhåll för Byggnaderne
vid Rosersbergs Kungsgård.
Om Saltpeter-tillverkningens uppbjelpande:
Om Postverket! utestående tillgångar.
Om redogörelsen för stämplade Pappers--  medlen.
ControliStämpel-afgiften för Guld, Silfver
och Tenn;
Om medel på Stat till Inqvarteringspenningar
för Arméens Flotta Götheborgs Eskader;
Försäljning af Kungsgårdar och Officers-5
Boställen.
Ben XI Junit f. m,
537
Om förslitne smärre BancoSedlars invexling
från Landsorterna.
Adress för de Deputerade till Norrige.
Upplästes och lades på bordet följande från
nedannämnde Utskott inkomne Memorial och
Utlåtanden:
Från Stats- och Lag-UtJkotten\
Af den 4 dennes:
I anledning af gjorde anmärkningar vid
Utskottens Betänkande öfver väckte motioner,
ora nödvändigheten att förekomma afgörande
emellan Riksdagarne utaf sådane mål, hvilka
tillhöra Riksens Ständers pröfning, och om förbuds
utfärdande, att utan Riksens Ständers föregångne
beslut proponera någon allmänhet utgifter.
Från Stats- famt Allmänna Befvärs- och
Oeconomie-Utjhotten:
Af den 8 dennes:
1:0. Öfver gjorda anmärkningar vid Utskottens
Betänkande om inrättande af allmänna
Arbets- och Corrections-hus på Borgholm
och i Wadstena.
2:0. 1 anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens Betänkande öfver Kongl. Majrts
Nådiga Proposition, angående särskildte $nstal~
538 k)en ii Junii f. m.
ters vidtagande till förekommande af stegring
i priset å det grofva brödet i Hufvudstaden.
3:0. I anledning if gjorde anmärkningar
vid Utskottens Betänkande rörande Tullverket.
Från BancoUtJkottet:
Af den 10 dannes:
Angående prägling af en medalj till åminnelse
af vigtiga händelser under närvarande
Riksmöte.
Från Lag- samt Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskotten:
Af den 3 dannes:
Rörande väckt motion, om öfverseende och
granskning af hvad allmänna Lagen och Skogsordningen
innehålla, i afseende å SkogshushålL
ning och åverkan.
Frän Allmänna Befvårs- och OeconomieUtjkottet:
Af
den 8 dennes:
1:0. Öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets
Betänkande, angående foreslagne ändringar
uti Författningarne, rörande skogarne
i Riket. S
2:0. Öfver det af Kongl. TabellCommissio-i
sien aflemnade sammandrag uf Tabellverket för
Ben II Junii /. m.
\
5^9
senast förflutne quinquennium, jamte förslag till
ändringar och förbättringar uti Tabellernas
framtida inrättning, hvarigenom de skulle vinna
mera fullständighet och tillförlitlighet uti de
äskade uppgifterne.
3:0, Angående förslag till jemkning emellan
RiksStånden i deras fattade beslut, rörande
frågan om skyldigheten, att afskala barken
å utsynte Ekar.
Föredrogs å nyo och remitterades till
BancoUtskottet, Grefve von Plåtens, Baltzar
Bogislaus, den 8 dennes eftermiddagen väckte
motion, angående låne-rättighet i BancoDiscon
ten på hypothek af Götha Canal Bolags actier.
Å nyo föredrogos Grefvarne Gyllenborgs,
johan Henning och Hamiltons, Gustaf Wathier!,
den 5 dennes på bordet lagde anföranden, rörande
Soldat beklädnadeD vid Södermanlands Regemente;
Och fann Ridderskapet och Adeln, uppå
derom af Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken gjord proposition, för godt
besluti, det borde hos Kongl. Maj:f i underdånighet
anhållas om behörig undersökning, för att utröna
i hvad mon Rotehållarne vid Kongl. Södermanlands
Regemente kunde hafva fått vidkännas
större utgifter i och för Soldat-beklädnaden
sedan år 1812 > än hvartill dei enligt
54° Den 11 Jktnii f. nu
KnekteContracterrne, varit förbundne, samt att
Kongl. Maj:ts ifall anledning derefter förekomme,
att Rotehållarne verkeligen varit högre
betungade In vederbordt, täckes i Nåder låta
tillse, det de matte blifva förhulpne till den
ersättning dem lagligen kunde tillkomma; och
skulle de öfrige Respeetive RikaStinden inbju.
das, att uti detta beslut med Ridderskapet och
Adeln sig förena.
Företog* till pröfning ConstitutionsUtskot;
tets den i dennes afgifne, samt den 5 derpåföljde
på bordet lagde, Memoria], innefattande
Utlåtande och Förslag i anledning af Kongli
Maj:ts Nådiga Proposition om ett additament
till RiksActen emellan Sverig® och Norrige.
Friherre Åkerhjelm, Gujiaf Fredric: Jemte
det jag får den äran tillkännagifva, att Borgare-och
BondeStånden, utan all förändring, antagit
Utskottets Betänkande, får jag äfven närana,
att PresteStåndet i ett enda afseende dervid
gjort den anmärkning, uti i:sta puncten,-  att, äfven utom förbudet af sådana skrifters
.tryckning, må tilläggas deras försäljning. Jag
skulle vilja dertill.förena orden: eller utgifva,,
och således säga, trycka, förf alja eller utgifva,
emedan det ej endast är genom försäljning
skrifter kunna allmänt spridas. Äfven föreslår
jag, i anledning af dessa tillägg, hvilka jag
begge, såsom anmärkning vid Utskottets Betänkande
nu haft äran framställa, att i g:dje
puncten måtte i stället för Författare, som här
-
Den il Junii /. m, 5^1
emot sig förbryta, införas: De, som häremot
sig förbryta; och anhåller om återrcmiss af
Betänkandet.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarfkalken
hemställd», om Ridderskapet och
Adeln ansåg ConstitutionsUtskottets Memorial
böra, i anledning af Friherre Åkerhjelm® der-i
vid gjorde anmärkning, till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja.
Föredrogs å nyo ConstitutionsUtskottets d;
528 sistl. Maji »fgifne, samt den 5 dennes på
bordet lagde, Memorial, innefattande Förslag
till förändrad redaction af 102 §. Regeringsformen.
Friherre Åkerhjelm, Guftaf Fredric: Än-J
damålet med innehållet af 102 bör endast
vara,, att genom en klar föreskrift låta Grund*
lagen så tydligen organisera RiksRätten, att den
icke på något annat sätt för tillfället blifver
organiserad. Detta är ConstitutionsUtskottets
afsigt med ifrågavarande RedactionsFörslag,
som Utskottet af en Riksdagsman erhållit, och
hvaruti Utskottet endast funnit skäl att göra
några få jemkningar och tillägg. Då jag inom
Utskottet, vid sakens afgörande, icke erinrade
en omständighet, som jag sedermera betänkt,
anhåller jag att såsom anmärkning vid Förslaget
, nu få framföra densamma. Vid ersättning
54s
Dan 11 Junii f. nu
af nödigt antal Ledamöter i RiksRätten, i händelse
det genom jäf eiler laga förfall förminskas,
äro alla Embeten ersatte genom Utskottets
förslag, utom befälhafvaren för troupperne
i Hufvudstaden. Och som bemälte person commenderas
till denna post utan någon iakttagen
tour, och han således icke har någon sig närmast
varande Militaire Embetsman, Föreslår
jag, att till redactionens fullkomnande, den äldste
Ledamoten i KrigsHofRätten, sorn dessutom
alltid är en Militaire och vanligen nied Ofverste
grad, måtte uti RiksRätten som Ledamot
inträda, enär General Adjutanten för Stockholms
Garnizon, af jäf eller laga förfall, derifrån
afgått.
Grefve Mörner, Adolph Gåran: Efter
hvad jag fattat af den föresiagne förändringen,
har jag väl insett CoostitutionsUtskottets afsikt
att med tydlighet bestämma hvilka de Embetsmän
äro, sorn böra vara Ledamöter i RiksRätten,
men jag kan ej instämma med Utskottet i
de grunder, som vid den nya redactionen blifvit
i betänkandet uppgifna. Utskottet har nämnt
5 stycken Collegier, hvarifrån Ledamöter skola
tagas, men uteslutit 2:ne andra Collegier,
hvilka åtminstone äro lika nödvändiga för Statsförvaltningen
som de förre, nemligen StatsContoiret
och Förvaltningen af Sjöärenderne.
I bland de 5 uppräknade igenfinner man
Bergs- och CommerceCollegierne, men i händelse
Konungen och Riksens Ständer framdeles skulle
finna för godt göra någon ändring i administra
-
Den 11 Junii /, rit.
S45
tionen, så bekänner jtg, det jag tror att det
är just inom dessa Verk, som en sådan förändring
skulle kunna äga rum. JustitieDivisionen af
CommerceCollegium kunde i sådan händelse förenas
med HofRätten, och ManufacturDivisionen
kunde göras till ett Departement under FinanceStatsSecreterarea
med några få Ledamöter.
Bergscollegium kunde reduceras till en scientifique
Corps, och de mål, hvilka nu höra till
nämde Collega befattning och hvari det utöfvar
Domsrätt, kunde upptagas och afgöras af KammarCollegium.
Jag tror således att det ej vore
enligt med den af Riksens Ständer redan yttrade
önskan för en förändring i vissa delar af
adminietrationssäitet, att genom det uti ifrågavarande
§. af Regeringsformen föreslagne uppräknande
af Collegierne tiil deras namn lägga
derföre hinder i vägen. När 1809 års Regeringsform,
uppsattes, så var det af detta skäl och
för att ej göra Collegierne icamovibla, sora
dessa Verk ej uppräknades» man åtnöjde sig
med att blott nyttja uttrycket Rikets Collegier.
Om nu fern Collegier i §. nämnas, kan ingen
förändring i dessa Collegiers organisation, utan
en dermed tillika förenad förändring a! §, äga rum.
Hvad StatsConioirst angår, så är det säkert
att detta Verk, hvartill Rikets alla intrader
ingå, alltid varit ett RiksCollegium och i anseende
till dess befattning icke kan reduceras
samt är af lika vigt med öfriga i $:n uppräknade
Collegier. Jag kan således ej finna, att blott
för det att detta Verk i<ke kallas Collegium,
det samma skall varda ifrån deras antal från
544
Den 11 Junii f. nu
hvilka Ledamöter i RiksRätt tagas, uteslutet:
Jag får äfven anmärka att StatsContoiret både uti
1720 och 1772 års Regeringsform är ibland
RiksCollegierne inbegripet, och har länge sedan
burit namn af Kongl. Maj.ts och Rikets StatsContoir.
Beträffande sedermera Sjöförvaltningen, sä
innehar detta Verk samma rum som det fordna
AmiralitetsCollegiura, och ehuru benämningen
af detta Verk nu år förändrad, så hör likväl
till detsamma hela administration af BåtsmansIndelningcn
i Riket, LotsVerket och Örlogsflottans
förrider med de för desamma inrättade
serskildte RedogörelseContoir. Detta är en så
vidlyftig detaille, att jag icke kan finna, huru
detta Verk kan borttagas eller förändras; men
deremot att det är ganska lätt ändra benämningen
och återgifva detsamma namnet af Collegium,
Jag tror att en stridighet skulle upp-:
komma emellan den af Riksens Ständer redan
yttrade önskan, att de administrativa auctoriteterne
skola förändras, och den redaction af 102
§. som Utskottet föreslagit, ifall densamma antoges;
ty cm Riksens Ständer sanctionera, att
endast 5 Collegier skola i §:n nämnas, men icke
de 2 här ofvan anförde, skulle deraf följa, både
att de fern ej kunde till deras Styrelse förändras,
och att de 2 senare uteslutas från en
rättighet att deltaga i RiksRätten, hvartill de,
efter min tanka, äro lika berättigade med de 5
bemälte Collegier. Jag anhåller på dessa skäl
stt Betänkandet måtte, åtföljdt af dessa mina
anmärk
-
Den il Juni i f. m‘.
5;15
anmärkningar, till UtBkottet varda återremitteradt.
Friherre Åkerhjelm.: ConstitutionsUtskottets
tanka har ej varit, att utesluta något Verk
från deltagande i RiksRätt, som dertill kunde
anses berättigadt, men då namnet Collegium,
hvilket finne* i nu varande redaction af 102
§■, icke bör utsträckas längre, än till sådane
Verk, hvilka verkeligen så benämnas, och tillika
utöfva Domsrätt, ehuru Embetsverk visserligen
kunna gifvas, hvilka ersätta gamla nu
mera upphäfda Collegters ställe, men likväl
icke blifvit tillagde titeln af RiksCollegium, så
har Utskottet ansett sig böra uti dea föreslagne
nya redactionen tydligen utmärka, hvilka Embetsverk,
som, efter Utskottets tanka, under berörde
benämning böra hänföras. Hvad beträffar
den förmodade förändringen i Rikets Collegiala
Styrelse, och sn värd talares yrkande, att
ifrågavarande bör så uppställas, att denmå kuo*
na oförändrad bibehållas, äfven i det fall, att CollegialStyrelsen
skulle blifva underkastad förändring;
så tror jag, att ehvad ändring ett Collegiura
kan komma att undergå , vare sig antingen
till hela dess organisation eller ock blott
till en del deraf, och hvarigenom dess benämning
försvinner, samt dess Ledamöters antal indrages
eller förflyttas på något annat Verk, sådant
likväl icke kan ske utan att man måste åt
§:n gifva en derefter lämpad förändrad redac
-
Ridd. o. Ad. Fröt, VII B. I Afd.
546
Den ii Junit f. m'.
lion. Jag nämnda att Utskottet äfven gjort
afseende på de Verk, som utöfva Domsrätt. Det
är just af sådan orsak, och då CoostitutionsUtskottet
trodde sig känna , att Kongl. StatsContoiret
icke ägde en sådan rätt sig tillagd ,
samt Förvaltningen af Sjö-ärenderne hvarken
benämnes Collegium eller dess Ordförande President,
som Utskottet ansåg berörde Embetsverk
icke kunna uppföras bland de, hvilka i
den föreslagne redactionen uppräknas.
Herr Mannerjtam, Johan: Så vidt jag under
discussionen kunnat fatta Utskottets afsigt
med den föreslagne redactionen, har den varit
att deri uppräkna de Collegier, hvilka borde
lemna Ledamöter till RiksRätten; men för min
del kan jag icke gilla detta Utskottets förslag.
Jag ber att få fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet derpå, att fråga är väckt om
en förändring uti Rikets inre administrativa
Styrelse, och att således, om denna §. skall
ändras, den nya redactionen deraf bör blifva
sådan, att, ehvad förändring uti administrationen,
som kan komma att äga rum, §:n likväl
kan oförändrad bibehålla». Jsg har väl icke
haft tillfälle att närmare granska detta ämne,
så att jag nu kan bestämdt uppgifva förslag
till §:ns förändring, men exempelvis får jag
nämna, att ändamålet kunde vinnas, om, i stället
för uppräknande af Collegierne, i §n insättes:
Svea HofRätt samt de Rikets Collegier
och Embetsverk, som utöfva Domsrätt, eller ock
om ett större antal af Ledamöter från Högsta
Domstolen kunde i RiksRätten intaga Säte.
Dan Ii Junit f m.
547
I fall Ridderskapet och Adtln skulle finna de
anmärkningar, som vid ConstitutionsUtskottets
ifrågavarande Memorial blifvit gjorde, föran„da
till återremiss, hemställer jag, om icke UM
•* skottet kunde anmodas, att så författa redactionen
af §;n, att, ehvad ändring uti administrativa
styrelsen kan komma att ske, §. dock ej må
behöfva förändras, ty annars skulle följden deraf
möjeligen kunna blifva den, att om Riksens
Ständer nu besluta någon förändring i Styrelseformen,
och om §:n, sådan den nu är föreslagen,
skulle blifva antagen, så kunde den förändrade
sakernas ordning icke taga sin början
förrän §.n, på sätt Grundlagarne föreskrifva,
blifvit ändrad.
Grefve Mörner: Jag kan för min del «j
medgifva att blotta benämningen af Coll»-  gium kan vara det som berättigar ett Embets}
Verk att deltaga i RiksRätten, ty på sådan
grund skulle äfven SundhetsCollegium komma
att deruti deltaga. Men det har varit benämningen
af Kongl. Majus och Rikets Collegium
som utmärkt de Verk, hvilka hörde
till RiksCollegierne, och det är utan tvifvel
dessa Verk, som man haft i syfte, då
ros §. i Regeringsformen författades. Det är
för öfrigt genom de Collegierne tillagde rättigheter
och beskaffenheten af deras åligganden,
som de utmärkas, hvilka egenteligen böra ibland
RiksCollegierne upptagas, och det hufvudsaklig»
kännetecknet i detta fall är, att de
utöfva Domsrätt, och, enligt gifna föreskrifter
och författningar, äga att besörja vissa grenar
54*
Ven Ii /unn /, mi
if Statsförvaltningen,! Allt datt» inträffar med
både StatsContoiret och Förvaltningen för Sjö—
ärenderne.
Herr Schutzercrantz, Herman: Med hvad
Herr Grefve Mörner si grundeligen och upplysande
anfört, förenar jsg mig till alla delar*
Jag kan ej föreställa mig att blott benämningens
olikhet af Publika Verb, hvilka annars
äga lika ansvariga befattningar, bör åstadkomma
någon skillnad dem emellan. Hvad Förvaltningen
af Sjö-ärenderne angår; får jag upplysa,
att detta Verk har kommit i stället för
det fordna AmiralitetsCollegium, åger i följd
af dess Instruction lika prerogativer med det-,
aamma, samt utöfvar Domsrätt i flera mål.
Friherre Wr angela Henning: Enligt min
öfvertygelse, är den af Utskottet foreslagne redaction
eå fullständig, att jag önskar dess antagande,
blott med tillägg af Friherre Åkerhjelm*
gjorde särskildta förslag. Hvad åter
ang&r att så uppställa redactionen af 102 att
någon förändring deraf ej skulle behöfvas, i
händelse CollegialStyrelsen framdeles komme
att undergå förändring; tror jag att uppfyllandet
af en sådan önskan tillhör omöjligheten;
jag åtminstone kan ej fatta, huru Utskottet skall
hunna göra sådant; och skulle det ske, må
jag tillstå, att Utskottet öfverträffade *11 känd
mensklig förmåga.
Friherre Åkerhjelm: Friherre Wrangel har
förekommit mig uti hvad jag egenteligen ville
yttra. Lika med honom anser jag, om ej all
-
Dm ii funii /. m.
549
deles omöjligt, dock likväl ganska svårt att
verkställa redactionen af ifrågavarande §. så,
att ehvad förändring sorn i CollegialStyrelsen kan
inträffa, den samma likväl kan bibehållas. Vid
bestämmande af hvilka Collegier som borde
lemna Ledamöter till RiksRäften, har Utskottet
icke blott gjort afseende å sådane Embetsverk,
hvilka bära namnet af Collegier, utan förnämligast
derpå, om deras Ledamöter aflagt Domare-ed;
och »om detta ieke lärer vara förhållandet
med KoDgl. SundhetsCollegii Ledamöter,
hvilket Coliegium dessutom icke är ett
RiksCoilegium och ej eller med de uti Kongl.
StatsConteiret, så tror jag att Utskottet gjort
ganska rätt deri, att utesluta bsraälte Verk från
deltagande i RiksRä*te&.
Herr Manmrfiam: En värd Ledamot Herr
Friherre Wrangel har yttrat, det han ej kunde
fatta möjligheten af att göra ifrågavarande §.
oberoende af framdeles skeende ändringar i
organisatioöeB af Riket» Collegier* Detta ändamål
kan på flera sätt vinnas, antingen, såsom
jag nyss haft äran yttra, endast de Rikets
Collegier eller Embetsverk, hvilka hafva
Domsrätt, utan att till namnet uppräkna
dem, lemnsde Ledamöter till RiksRälten eller
ock att flera af Högsta Domstolens och Svea
HöiRätts Ledamöter uti RiksRätten fingo säte,
med flera utvägar, som af den, hvilken äger
kännedom af rigtiga grunder för Domstolar
sammansättning, lätt kunna utfinnas.
Friherre Cederjtrim, Jaeob; Det ferefsl
-
550
Den II Juni i f. m.
ler mig som skulle organisationen af RiksRätten
vara grundad på den princip, att Embetsman
från de Verk, hvilka böra känna Rikets
förvaltning och hafva högsta befattningen med
Allmänna ärender böra deri deltaga , emedan
mål derstädes kunna förekomma, hvilka hafva
gemenskap med Styrelseformerne, och hvilka
mål icke kunni, utsn kännedom derom rätt
bedömas. Derföre är det nödigt att Presidenterne
i Krigs-, Kammar-, Commerce- och BergsCollegierne
med flere ära i en sådan Domstol
Ledamöter. Af samma skäl kan hvarken StatsContoiret,
som afgör ap» mål rörande Rikets
Intrader, eller Förvaltningen af Sjp-ärenderne,
hvilket Verk är, i afseende på Örlogsflottan
och hvad dermed äger gemenskap , detsamma
sorn KrigsCollegium är för Arméen, uteslutas
från deltagande i RiksRätten. Jag tror derföre
att sådan den finnes redigend i Regeringsformen,
är ganska rigtig. Hvad beträffar
SundhetsCollegium; så emedan det står i §:n
att det bör vara från Rikets Collegier som Ledamöterne
böra tagas; men SundhetsCollegium
icke är RiksCollegium, tror jag att detsamma
blifvit af giltig orsak uteslutet. Då Ridderskapet
och Adeln uti så beskaffade mål, som det
nu ifrågavarande, måste förena sig om den
anmärkning, hvilken bör föranleda till återremiss,
hemställer jag, om icke, i den händelse
Ridderskapet och Adeln finner Betänkandet
böra återgå till Utskottet, Ridderskapet och Adeln
skulle behaga förena sig antingen med
Herr Grefve Mörners yttrande, eller med Herr
Friherre Åkerhjelm» särskilta tillägg, såsom ut
-
Ben ii Junii /, m.
S5i
görande Ståndets gemensamma tanka. För min
enskiha del får jag förklara, det jsg instämmer
i den anmärkning, som Herr Grefve Mörner
framställt.
Grefve Mörner: Jag får blott tillägga, att
om Ridderskapet och Adeln skalle vilja antaga
en redaction af ifrågavarande §. sora vore
af den beskaffenhet, att densamma icke behöfde
undergå förändring, i händelse de t fram-i
deles skulle anses tjenligt att åt nu varande
Collegier gifva en annan form, man endast
kunde, istället för uppräknandet af Collegiernea
namn, låta den mening i nya redactionen inflyta,
att i RiksRätten deltaga Presidenteme och äldsta
Ledamöterne i de Embetsverk, sorn utöfva Domsrätt,
eller förestå särskilta delar af Rikets Förvaltning.
Friherre Grange!: Ehuru en värd Ledamot
föreslagit det sätt, som, efter hans tanka, skulle
göra §:s redaction oberoende af den förändring
i CollegialStyrelsen, som möjligen kunde ske,
får jag likväl hemställa, om icke det kunde till
äfvantyrs inträffa, att det nu varande StatsRådet
kunde till sin form eller benämning
förändras, lika sorn det gamla Rådet, hvarigenom
§:s användbarhet vid alla händelser genast vore
förlorad. Jag hemställer derföre, att den af
Utskottet föreslagna nya redaction ml, tillika
med det af Friherre Åkerhjelm dervid gjorde
tillägg, bifallas.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: En värd
ledamot har trott det vara sn princip för Riks»
552
Den ii Junii /. »t.
Rätt#n9 organisation, ”att Ledamöter afalls de
särskilta förvaltningsgrenarne böra i den samma
deltaga.” Jag skulle med honom deruti instämma,
om fråga vore att sammansätta en Jury, sorn
ägde att, enligt 107 §. Regeringsformen, bedöm-'
ma, huruvida StatsRåden, i sina rådslag om
allmänna åtgärder, iakttagit Rikets sanskyldiga
nytta, och huruvida de föredragande ådagalagt
tillbörlig nit, drift och skicklighet. Men då
deremot i RiksRätten fråga endast kan uppstå
om tillämpning af Lagen, bör afseende endast
göras på lagkunskap. Om derföre någon ny
organisation af denna Rätt nu skulle påtänkas,
borde, i min tanka, alla de personer derifrån
uteslutas, af hvilka man, till följe af deras
Embeten, ej kan vänta, åtminstone ej fordra,
egentelig lagkunskap. Men då en slik förändring
nu mera troligen ej skulle kunna åke,
förenar jag mig med de värde Talare, som
yrka, att intet af de allmänna Verk, »om äga
Domsrätt, bör från deltagande i RiksRätten
uteslutas. Om således StatsCootoiret och förvaltningen
af Sjö-ärenderne äga verklig Domsrätt,
hvilket jag för nain del ej känner, synas
äfven Ledamöter af dessa Verk böra i RiksRätten
intaga Säta och Stämma.
I anledaing af en värd Ledamots önskan,'
att denna §. nu kunde så blifva redigerad, att
den kunde stå tillsammans med en möjlig fö»
ändring i CollegialStyrelsen, får jag hemställa,
om man ej kunde underlåta att uppräkna Collegierna,
och i stället sätta; alla de allmänna
Vark, forn ägq pjjRisräit,
Den ii Junti/, nu
553
Hans Excellence, Herr Friherre af Wetter»
ftedty Guftaj: Jag instämmer med Grefve Mörner
så mycket häldre, som både StatsComoiret och
Förvaltningen af Sjö-ärenderna äga Domsrätt
samt de alltid varit s£sora RiksCollegier ansedd®.
I öfrigt och om namnet ensamt skall
afgöra , huruvida dessa Verk ån vidare såsom
Collegier böra betrsgtas, är det ej omöjligt för
Kongl. Maj.t att tillägga FörvaUnfctgea nama
af AmiralitetsCoIlegium och StatsContoiret det
af Kongl. Maj;ts och Rikets FinaneeCollogiurat
Hans Excellence Herr Grefven och Landt*
Marjkalken hemställde, om icko Riddesrakapet
och Adeln behsgade förklara de af Grefie
Mörner, Adolph Göran, vid ConstitutionsUtskottets
föreslagoe redaction framställde anmärkningar
utgöra Ridderskapets och Adeina gemensamma
tankar, samf, i anledning deraf, Con<
stitutionsUtskottets berörde Förslag till UtskoU
tet återförvisa.
Herr Pahlman, Otto Fredric, och Friherre
Wrangel, Henning, anhöllo att Friherre
Åkerhjelms anmärkning äfven matte sfcsom
Ridderskapets och Adelns gemensamma tank»
få till ConstitutionsUtskottet medföljs.
Uppå derefter cf Hans Excellence Herr
Grefven och Landt Marjkalken gjord proposition,
fann Ridderskapet och Adela för godt,
att ConstitutionsUtskottets ifrågavarande förslag
till förändrad redaction af 102 §. Regeringsformen?
jemte de a| Grefva Möjner och
554
Den il Junii f. m.
Friherre Åkerhjelm dervid gjorde anmärkningar,
såsom utgörande Ridderskapets och Adelns
gemensamma tankar, till ConstitutionsUtskottei
återremittera.
Företogs till pröfning ConsdtutionsUtskottets
så väl den 13 eistledne April aflåtne Memorial,
innefattande 2me Alternativa förslag
till förändrad redaction af 38 §• i Riksdagsordningen,
sorn ock den 1 dennes afgifne samt
den 5 derpå följde på bordet lagde Memorial,
i anledning af de hos RidderBkapet och Adela
vid Utskottets sednare Alternativ gjorde anmärkningar.
Friherre Cederjtröm, Jacob: För min del
anser jag alla omröstningar i Utskotten böra
åke per Capita, och tror att Utskottets Förslag
bör förändras till enkel votering per Capita.
Hvad alternativa Förslag beträffar, äro de
nu mera af egenskap att ej kunna antagas. Sådana
funnos väl år 1815, emedan då först de
Grundlagsförändringar förekommo till pröfning,
hvilka blifvit gjord® 1809 och påföljande Riksdagar,
hvarigenom föreslagna ändringar voro
sins emellan stridige; men efter den förändring
56 §. Regeringsformen vid 1815 års Riksdag
undergick, måste frågan ovilkorligen afgöras,
och om ej RiksStånden kunna sig derom förena,
skall den till Nämndens^ omröstning öfvgrlemnas.
Don ii Junii f. m2
555
Hurr Påhlman, Otto Fredric: Jjg delar
fullkomligen den siste värde Ledamotens tanka
om nyttan af votering per Capita inom Utskotten.
Med den erfarenhet vi äge, att ett sådant
Förslag vid hvarje Riksdag alltid af ett Stånd
blifvit förkastadt, och att dess antagande för
ett visst Utskott tyckes vara högst angeläget,
är jag fullt och fast öfvertygad om nyttan af
ifrågavarande Grundlags-ändrings förslag, då
det beredt möjlighet för Riksens Ständer att i
alla Utskott införa votering per Capita. Jag
tror ej att Friherre Cederströms citation af 56
§. hindrar antagandet af de 2 alternativen, enär
dessa ej innefatta olika meningar. Om ^Riksens
Ständer godkänna det första alternativet om
votering per Capita i alla Utskott utan undantag,
kommer det sednare att förfalla. I motsatt
fall åter blifver detta i fråga att antagas.
De äro aldeles icke olika, utan tvärtom det
ena beroende af det andra; och då ConstitutionsUUkottet
icke ansett mot Grundlagen stridande
att framställa det alternativa Förslaget,
tror jag för min del att Ridderakapet och Adeln
utan våda kan dertill lemna dess bifall.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag kan
för min del ej finna det vara på något ställe
egentligen förbjudit att framställa alternativa
förslag. Riksens Ständer kunna vid närvarande
Riksdag pröfva båda alternativens redaction,
och således öfverlemna åt kommande Ständer
att antaga någotdera, eller aldeles förkasta båda:
och jag anter det just i närvarande fråga vara
sif vigt |tt bibehålla ge sine Alternativen, Dock
D«n if Junii J. m.
önskade jag deri den ändring, *tt så väl i Constitutions-
sorn BancoUtskottet, två tredjedelar af
hvarje Stånds Ledamöter borde vara närvarande
vid afgörandet af sådana mål, deruti dessa
Utskott med Riksens Ständers rätt besluta.
Friherre Cederflrom: Jag vill ej trötta med
uppläsande af hela 56 §. utan ber blott få erindra
om den del deraf, som rörer denna fråga.
Der står nemligen: Gåras åter i RiksStåndens
Plena emot Utjkottets yttrade anmärkningar
&o. Här är alldeles icke taladt om flere, utan
endast om ett förslag, och jag kan således
icke finna det enligt Grundlagen vara rimligt,
att föreslå till godkännande 2;ne alternativ
hälst man skulle kunna supponera att, vid en
blifvande Riksdag, 2 mot hvarandra stridande
förslag kunde antagas.
Grefve Mörner, Adolph Gåran: Jag bekänner,
att, ehuru mycken rättvisa jag gör åt
Friherre Cederströms nit sti bibehålla Grundlagens
helgd, jag dock ej nu lika med honom
kan Hana det denna Grundlag hindrar, att atna
Alternativer af ett Utskott kunna föreslås, emedan
de ändå blott utgöra ett Utlåtande, och
komma att hvila till en blifvande Riksdag.
Och hvad det beträffar, att hända kunde, det
bägge alternativen blefvo antagna, så har jag
ej den misströstan till Riksens Ständers omdöme,
att jag befarar, det ett sådant misstag »kulle
kunna äga rum. I öfrigt och då 3 Riksstånd
redan, till dea behandling 56 §. stadgar,
Den il Junii f. m,
557
godkänt ConstitutionaUtskottets Förslag, hemställer
jag, om icke Ridderskapet och Adelö
ville jemka sig efter de 3 Ståndens beslut.
Herr Påhlman: Jag är förekommen af
dea värde Ledamot, sorn sist yttrade sig, men
ber att få upplysa, att det icke är någon stridighet
emellan alternativen. Det etta är blott
något vidsträcktare än det andra. Och om
Riksens Ständer vid nästa Riksdag äfven skul-,
le bifalla håda förslagen, följde deraf ingen annan
olägenhet, än att föreskriften om votcringssättet
för Constifutions-CJtskottet förekom på
2:ne stäven och hvaraf visserligen ingen våda
kan uppstå. Di nu härtill kommer, att 3
Stånd redan godkänt båda alternativen, anhåU
ler jag att Hans Exceilence täcktes göra^ Ridderskapet
och Adela proposition, att i enahaoda
beslut instämma.
Hans Exceilence Herr Grefven och LandtMarjkalken
frågade om Ridderskapet och Afdela
ansåg öfverläggningen fulländad.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Exceilence hemställde, om
icke Ridderskapet ock Adeln behagade, till
den behandling 56 §. RegeringsFormen stadgar
, godkänna ej mindre det i ConstitutionsUtskottetg
Memorial af den 13 sistledne April
gjorde första, ån ock det uti Memorial af den
i dennes framställde andra alternativa förslag
553 h>en 11 Junii f. nu
till förändrad redaction af 38 § i Riksdagsordningen.
Bifölls.
Då nn ånyo föredrogs ConstitutionsUtskot;
tets den 1 dennes aflåtne, samt den 5 derpå
följde på bordet lagde, Memorial, innefattande
Förslag till förändrad redaction af 9 §. RegexingsFormen,
beslöt Ridderskapet och Adeln att
samma Förslag, till den behandling 56 §. Regeringsformen
stadgar, godkänna.
Föredrogs å nyo ConstitutionsUtskoffefs
den 1 dennes sfgifne, samt den 5 derpå följde
på bordet lagde, Memorial, innefattande Utlåtande,
i anledning af de hos Ridderskapet och
Adeln gjorde anmärkningar vid Utskottets förut
meddelte förslag till förändrad redaction af
7 §. i RegeringsFormen.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag kan
nu ej erindra mig, hvad det var, som Högloflige
Ridderskapet och Adeln förra gången förklarade
för dess gemensamma tanka, och i sådan egenskap
remitterade till Constitutions-Utskottet såsom
anmärkning vid dess förslag till ändring
i Grundlagen. Men denna tanka må vara hvilken
och hurudan som hälst, så ägde Utskottet
likväl ej rätt ogilla, ej en gång att pröfva den.
Till rättighet för Utskottet att pröfva och ogilla
Den ii Junii /, m,
559
hvad ett Stånd förklarat för dess gemensamma
tanka, finnes, åtminstone i 56 §• Regeringsformen,
ej riDgaste spår. Utskottet hade derföre enligt
denna §. endast bort söka sammanjemka Ridderskapets
och Adelns serskilta mening med de
öfriga Ståndens: och om detta ej låtit sig göra,'
genom uppgifvandet af en Species facti, öfverlemna
åt Stånden att sjelfva jemka eina emellan;
och om ej eller detta lyckats, sluteligen öfverlemna
målets afgörande åt ConstitutionsNämnden.
För min egen upplysning anhåller jag att
få veta innehållet af den gemensamma tanka,
som blifvit från Ridderskapet och Adeln till
ConstitutionsUtskottet remitterad. Likväl upprepar
jag å oyo, att jag i alla fall anssr
ConstitutionsUtskottets förfarande härutinnin vara
stridande mot Grundlagens föreskrift.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredria Jag
tror, att ConstitutionsUtskottets utlåtande utmäri
ker, att Utskottet icke ogillat Ridderskapets
och Adelns anmärkningar, utan blott tillkännagifva
att Utskottet icke kunnat ändra den förut
föreslagne redaetionen. Utskottet hemställer i
öfrigt, huruvida Ridderskapet och Adeln antingen
behagsr foga sig efter de 3 öfrige RiksStånden,
eller, i motsatt fall, derom underrätta Utskottet,
för att kunna de sålunda oförenliga skiljaktig—
heterne till behandling, enligt 56 §. RegeringsFormen,
hos samtlige RiksStånden anmäla.
Herr Cederschjöld: Att söka sammanjemka
560 Din 11 Junit f. ml
ett Stånds Bärskil ta mening med de öfriga Ståndens
är något helt annat än hvad ConstitutionsUtskottet
vid detta tillfälle gjort. Dertill skulle
nemligen nödvändigt fordras en opartisk och
utförlig framställning af de skiljaktiga meningarne,
på det d« öfrige Stånden kunde komma
i tillfälle att till åfventyrg instämma i samma
gemensamma tanka, hvari Ridderskapet och
Adela sig förenat. Utskottet hade derföre bort
hemställs till de öfriga Stånden, om de ville
förena sig staed Ridderskapet och Adeln. I
dess ställ® har Utskottet blott sökt persvadera
Ridderskap^ och Adala att frånträda dess fattade
beslut: och Utskottets Memorial synes så mycket
mindre kunna anses såsom ett Grundlags-enligt
försök till «acän«*n;emkning af Ståndens olika
meningar, som framställningen af de olika meningarne
deruti alldelss saknas.
Grefva Mörner, Adolph Gåran: Jag kan
alldeles icke instämma uti hvad den siste värde
Ledamotpa antagit såsom grund för sitt omdöme
om ConstUutiomUtekottets anmälan. När anmärkningar
göras vid ett ConstituticnsUtskottets
förslag^ och Utskottet åligger att derefter detsamma
jemka, har Utskottet likväl ej rättighet
att skicka dessa anmärkningar till de andre
Stånden med förfrågan, huruvida de vilja rätta
sina tankar derefter; utan det blir endast af
dessa Stinda ProtocolIsUtdrag, som Utskottet får
inhemta hvad de andre Stånden beslutat och
om jemkning kan äga rum. Men då tre Stånd
redan instämt i ett gjordt förslag, kan Utskottet
Den 11 Junti f. m,
561'
icke till dem hemställa, huruvida de vilja jämka
sig efter ett fjerde Stånd, som icke godkänt
förelaget. I sådant fall återstår blott, att gifva
det fjerde Ståndet tillkänna de ofriga9 beslut, och
till detsamma öfverlemna att förena sig deri
eller icke. Det är allt hvad Utskottet, i mia
tanka, kan göra, äfven sorn jag ej ser, huru
ett Stånds anmärkningar kunna lägga något band
på Utskottets öfvertygelse, Utskottets ifråga*
varande förhållande är det enda möjeliga sätt,
att komma till ett resultat.
♦
Herr Cederschjöld: I saksns närvarande
skick hemställer jag, om ej Ridderskapet och
Adeln skulle finna för godt att förblifva vid
dess en gång yttrade tanka, och, med ogillande
af Utskottets Memorial, öfverlemna åt Utskottet
att, efter omständigheterna, och, i enlighet med
Grundlagens föreskrift, denna fråga behandla.
Friherre Åkerhjelm: Jag tror, att, om Ridderskapet
och Adeln endast förblifver yid d«ss
fattade tanka, hvilken ej innebär fullkomligt
afslag af Utskottets redaction, ordet ogilla icke
är lämpeligt. Utskottet har endast anhållit att
få veta Ridderskapets ocn Adelns beslut.
Herr Cederschjöld: Mitt uttryck: ”att Con*
stitutionsUtskottefs Memorial borde ogillas" hade
afseende på Memorialets oformlighet. Om för
öfrigt Memorialet blott skall innefatta en förfrågan,
huruvida Ridderskapet och Adeln vill från
-
Ridd. o. Ad. Fröt. VII B. I Afd. 36.
562
Den xi Juni i f. ml
i
träda dess förut yttrade mening; så medger jag,
att det i detta afseende icke kan förkastas eller
ogillas, utan bör besvaras: och torde
Ridderskapet och Adeln i sådant fall kunna
gifva Utskottet tillkänna, att Högloflige Ståndet
förblifver vid dess en gång yttrade tanka.
Hans Excellence Herr Friherre af Wetterstedt
, Gustaf: Jag instämmer med Friherre
Åkerhjelm så mycket häldre, som, då det är
svårt för ConstitutionsUtskottet att öfvertala
Ridderskapet och Adeln att frångå dess en gång
yttrade tanka, det måste blifva ändå svårare
att öfvertala de öfrige frenne RiksStånden att
ändra deras beslut.
Herr Cederschjöld■ Min mening har aldrig
varit, att ConstitutionsUtskottet skulle söka öfvertala
de andre Stånden; utan blott, att Utskottet
bort till dem öfverlemna, om de villo
förena sig i de anmärkningar, som i det ena
Ståndet blifvit gjorda.
Grefve Monier: Det är visserligen rätt
vackert att blifva fast vid sitt beslut, men
om Ridderskapet och Adeln nu ej skulle vilja
låta sin öfvettygeise vika, måste Nämnd
väljas att afgöra frågan. Och som detta endast
förorsakar en betydlig tidsutdrägt, tror jag
för min del, att det vöre vida bättre låta bero
vid de öfrige RiksStåndens fattade beslut.
Herr Cederschjöld: Jag skulle visserligen
så mycket mindre hafva att deremot erindra,
Pen Ii Juni i f.m.
565
som jag än i denna stund icke vet, hvad sorni detta
ämne utgjorde Ridderskapets och Adelnsgemensamma
tanka. Men då jag förmodar, att flera
andra frågor måste till behandling af ConstitutionsNämnd
öfverlemnas; hemställer jag, otn
ej äfven denna kunde vinna samma åtgärd.
Haris Excellence Herr Grejven och LandtMarjkalken
hemställde, om Ridderskapet och
Adeln behagade förblifva vid dess den 27 sistlidne
Maji eftermiddagen, i detta mål förut fati
tade beslut.
Ropades Ja och Nej.
Herr Påhlman j Otto Fredric'. Ridderskapet
och Adeln torde påminna sig, på hvad sätt
det åberopade beslutet tillkom
nemligen
alldeles icke såsom ett vanligt beslut; utan
sedan anmärkningar vid ConstitutionsUtskottett
förslag blifvit den 27 sistledne April f. m. härstädes
gjorde och till Utskottet remitterade,samt Utskottet
derefter förfrågade sig, huruvida deutgjor-'
de Ridderskapets och Adelns gemensamma tanka,
förklarade Ståndet den 27 sistledne Maij eftermid>
dagen, att de såsom sådane skulle anses.
Skola nu dessa anmärkningar innefatta
Ridderskapets och Adelns beslut, kan för ärendets
sluteliga beredande ingen annan utväg tagas,
än att förstärka ConstitutionsUtskottet, och detta
skall endast verka till onödig tidsutdrägt.
Då jag hört blott en enda Ledamot yrka frågans
behandlande af Nämnd, men deremot alla andre
564 Den n Junii/, m»
Talare tillstyrkt Ridderskapet och Adeln att
biträda de öfrige RiksStåndens mening, så hemställer
jag, om icke, till besparing af tid, det
vore bättre och snarare ledande till ändamålet
att godkänna redactionen af ifrågavarande § ;
hvarå jag utber mig Eders Excellenses proposition.
Hans Excellence Herr Grefven och Landtb
Marjkalken tillkännagaf, att de öfrige 3:ne Riksstånden
redan godkänt ConstitutiomUtskottets
ifrågavarande redaction, samt hemställde, om
icke Herr Cederschjöld behagade från sitt yrkande
om Ridderskapets och Adelns förbiifvande
vid dess förra beslut afstå»
Herr Cederschjöld". Jag erindrar mig vis-,
serligen, att, såsom Herr Påhlman anmärkt,
Ridderskapet och Adeln, då ConstitutionsUtskottets
Memorial den 27 sistledne April förmiddagen
återremitterades, icke iakttog den
formaliteten, att lorena sig i en gemensam
ianka; utan att hela öfverläggningen blef återremissen
följaktig. Jag vill äfven minnas, att
jag hade skrifteligen yttrat mig i ämnet: men
som jag nu ej kan erindra mig, hvad under
discourserne yttrades; anhåller jag, att målet
mätte få hvila till nästa plenum, på det jag
emellertid må kunna af Protocollet inhämta,
i hvad skick saken sig egenteligen befinner,
och nogare öfverväga, hvad åtgärd den kan
tarfva. Jag vill visserligen gerna göra Ridderskapet
och Adeln tili viljes: men jag uppoffrar
också ganska ogerna min öfvertygelse,
i synnerhet i en Grundlagsfråga.
Den n Junii f. ni.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarjkalken
tiilkännagaf, att Protocollet för den
27 sistledne April förmiddagen, Jå målet första
gången af RidJerskspet och Adeln pröfvades,
vore till hands, samt lät uppläsa den
del deraf, 60<n angick detta mål.
Herr Ceder schjöld-. Sedan Protocollet nu
blifvit uppläst, öfverlemna! jag åt Högloflig^
Ridderskapet och Adeln att behjerta ämnets vigtTill
min i berörde Protokoll förekommande
granskning af den föreslagna redactionen, har jag
ingen ting att tillägga. __ Man hvad det beträf-'
får, att flere Ledamöter då yttrade sig öfver
ämnet; kan det så mycket mindre hindra samtlig*
yttranden att anses för Ståndets gemensamma
tan/ca, sorn alla dessa yttranden egenteligen
blott rörde serskilta delsr af Redactionen.
Grefve Mörner: Sedan vi nu hört uppläsas
de åtskilliga anmärkningar som till Constitutions*
Utskottet blifvit remitterade hemställer jag, om
det icke var i den mening, att äfven de andre
Ståndan skulle återförvisa förslaget, och jemkning
utan svårighat kunna ernås, sorn Ridderskapet
och Adeln biföll, att alla dessa nu
uppläste serskilta tankar finge till Consti utionsUtskottet
afgå såsom Adelns gemensamma beslut.
Men då de öfrige RiksStånden nu bifallit
redactionen, och ingen ändring af deras beslut
bör kunna förväntas, frågar jag billigt, om de
här gjorde anmärkningar äro af den vigt, att
de böra gå tili Nämnd, och om det är att förmod»,
att de 3 Ståndens beslut genom denna
utväg skulle blifva upphäft. Jag tror det åt
-
566
Den 11 Junii f. ni.
minstone icke, och tillstyrker således för min del,
att Ridderskapet och Adeln måtte godkänna
Utskottets redaction, för att blifva hvilande till
näita Riksdag.
Grefve von Lantingshausen, Albrect: Då
ingen mera än Herr Cederschjöld gjort anmärkningar
emot Utskottets förslag, anhåller
jag om proposition till utrönande, huruvida Ridderskapet
och Adeln instämmer med honom.
Jag tror att pluraliteten icke är af samma tanka
som han.
Herr Cederschjöld: Jag ärnar ej vid detta
tillfälle begagna min rätt att yrka votering: utan
öfverlemnar åt Ers Excellence att af Ståndets
svar på den blifvande propositionen bedömma
pluralitetens tanka.
Men jag får blott på
förhand förklara, att om Ridderskapet och Adeln
skulle finna för godt att, med frånträdande af
dess en gång fattade beslut, låta bero vid hvad
ConstitutionsUtskottet härutinnan tillgjort; nödgas
jag deremot anmäla min reservation, och
protest mot Utskottets förfarande, så väl i detta
mål, som i de följande af samma art. 1
Herr Schutzercrantz, Herman, yrkade på
proposition till bifall af den utaf ConstitutionsUtskottet
föreslagne redaction.
Friherre Åkerhjelm-. I anledning af hvad
Herr Cederschjöld nyss anfört, finner jag att
a:ne aaker nu äro i fråga. Den första otn re
-
Dan II Junii f. m.
dactionen är antaglig, och d^n andra om Con~
stitutionsUtskottet handlat rätt, då det ej sökt
jemka de öfrige RiksStåndens beslut efter de
hos Ridderskapet och Adeln gjorde anmärkningar.
Men likt mycken anledning jag tror
mig äga att hemställa, huruvida desse anmärkningar
äro så magtpåliggande, att de till Nämnd
böra öfverlemnas, då jag ej enssm är af den
öfvertygelse, att den föreslagne nya $:n,om
den ock kunde blifya prydligare, likväl genom
tydlighet och de strängt begränsade negativerne i
det möjeligaste skall förebygga alla missbruk,
lika mycket skäl anser jag mig äga att, med
den lilla kännedom jag om vår Grundlag kunnat
förvärfva, tryggt påstå, det ConstitutionsUtskottet
för dess handlingsätt i förevarande fråga
icke följt någon annan väg, än den af samma
Grundlag utstakade, och det är i stöd häraf,
jag vördsamt anhåller, att redactionen måtte
antagas.
Hans Excellence Herr Grefven och handtMarvatten
frågade, om Ridderskapet och Adela
ansåg öfverläggningen fulländad.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence hemställde, om
icke, enär den af ConstitutionsUtskoftet föreslagne
redaction redan blifvit af de öfrige 3:ne
RiksStånden, till den behandling 56 §. Regeringsformen
stadgar, godkänd, Ridderskapet och A
-
568 D,en II Junii f. m,
deln behr.gade äfven för sin del uti enahanda
beslut instämma.
Bifölls.
Företogs till pröfning ConstitutionsUtskottets
den i dennes afgifne och den 5 derpå
Följde på bordet lagde utlåtande, 1 anledning
af de hos Ridderskapet och Adeln gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddelte förslag
till förändrade redactioner af 1 mom. i
107 §. Regeringsformen samt 29. §. Riksdagsordningen;
och fann Ridderskapet och Adeln
lör godt, att, enär berörde förslag redan blifvit
af de öfrig» g:ne RiksStånden, tillden beband*
ling 56 §. Regeringsformen stadgar, godkände,
äfven för sin del uti enahanda beslut nu mera
instämma.
Företogs till pröfning ConstitutionsUtskottets
den 1 dennes afgifne, samt den 5 derpå följde
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning af de
hos Ridderskapet och Adeln gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddelte förslag, till förändrad
redactionaf2 mom. i 107 §. Regerings-,
formen.
Herr Påhlman, Otto Fredric: Ehuru jag,
di frågan förra gången förevar, understödde
den mening, att tvenne alternativa förslag till
Den ii Junit f, m.
5S9
förändrad redaction aF ifrågavarande' ställe i
Grundlagen borde framställas, anser jag mig
dock nu, med erkännande af rigtigheten utaf
hvad Friherre Cederström här anfört, att nemligen
2 stridiga alternativer ej kunna i ett dylikt
förslag äga rum, böra rätta min förut yttrade
tanka. Jag hemställer i öfrigt att Ridderskapet
och Adeln måtte bifalla ConstitutionslJtskottets
nu förevarande förslag, såsom enligt med Grundlagen,
sådan den hitintils blifvit förstådd och
tillämpad.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMar/kalken
hemställde, om icke, då den af ConstitutionsUtskottet
föreslagne redaction redan
blifvit af de öfrige 3tne RiksStånden, till den
behandling 56 §. Regeringsformen stadgar,
antagen, Ridderskapet och Adeln behagade äfven
för sin del uti enahanda beslut instämma.
Bifölls*
Herrarne Schonstrom, Pehr. Bergman;
Ambrosius Magnus, Cederschiöld, Pehr Gustaf,
och Munck af Rofenfköld, Eberhard, anmälte
till Prolocollet deras reservationer emot Ridderskapets
och Adelns beslut.
Herr Dalman, Lars Johan, anförde skrif-*
teligen:
Vördsammast får jag äran till Protocollet
mig reservera emot den af ConstitutionsUtskottet
föreslagna nya redaction af 107. §• £ momentet
57°
Ven IX Jurin /. m.
Regeringsformen med anmälan, att om ej Herr
Cederschjölds alternativ nu kunnat antagas, jag
önskat den gamla redactionens bibehållande,
emedan jag är af den fasta öfvertygelse, att
denna sednare lemnar Rikets Ständer deras tillbörliga
rätt, att sedan Utskottet blifvit hördt,
sjelfve uttrycka deras opinion om Ministéren,
i anledning af de anmärkningar, som emot
någon Konungens Rådgifvare kunna afen Ledamot
eller annat Utskott i laga ordning vara
gjorde. _
Grefve Anckarfvård, Michael: Jag tar mig
friheten anhålla att få på egen bekostnad till
trycket befordra hela discussionen om förändringen
af a mom. i 107 §. Regeringsformen,
alt hvad derom här förefallit. Jag tror att det
icke skall vara utan nytta för kommande Ständer,
att på ett ställe s* alt hvad derom blifvit tänkt
och taladt.
Herr Påhlman: Då dst blott är en formalité
att begära tryckning, och det är ganska
vigtigt att Känna de frågor, som först
vid en kommande Riksdag kunna afgöras, anhåller
jag om proposition till bifall af Herr
Grefve Anckarsvärd» hemställan.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarJkalken gjord proposition,
fann Ridderskapet och Ad*ln för godt
bifalla Grefve Anckarsvärds berörde anhållan
, att få till trycket befordra de hos Ridderskapet
och Adeln, angående den af ConstitutionsUt
-
Den Ii Junit J. m.
571
skottet utåt 2 mora. 107 §. Regeringsformen,
föreslsgne förändrade redaction, förefallne öfv<trläggningar.
Då nu ånyo föredrogs ConstitutionsUtskottets
den 1 denne9 afgifne, samt den 5 derpå följde
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning af dehos
Ridderskapet och Adeln gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddelte förslag till förändrad
redaction af 14. §. i Riksdagsordningen;
ansåg Ridderskapet och Adeln, enär berörde
förslag redan blifvit af de öfrige 3.’ne RiksStånden,
tillden behandling 56 §. Regeringsformen
stadgar, godkändt, sig äfven böra för dess del
uti enahanda beslut instämma.
Vid förnyad föredragning af ConstitutionsUtskottets
den 3 dennes afgifne. samt den 5
derpåföljde på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af de hog Ridderskapet och Adeln gjorde
anmärkningar vid Utskottets förut meddelte
förslag, till förändrad redaction af 4 §. i Regeringsformen,
fann Ridderskapet Och Adeln för
godt, att, då berörde förslag redan blifvit, till
den behandling 56 §. RegeringsFormen stadgar,
af de öfrige 3:ne RiksStånden bifallit, äfven
för sin del uti enahanda beslut nu mera instämma.
Friherre Cederström, Jacob: Jag anhål
ler,
att få till Protocollet förklara, det jag an-*
572 Deri ji Junii f. m,
ser oformligt, att framlägga ett alternativ förslag
till antagande vid nästa Riksdag.
Föredrogs ånyo Grefve Spens’s, Carl Gustaf,
dan 9 denne* på bordet lagde Memorial, angående
utgifvande af Sttts-obligationer med
6 procent» ränta och 2 procenta Capital-afbetalning,
Grefve von LantingshauJen, Albrecht, anförde
skriftel-igen:
Det af Herr Grefve Spens uti memorial
af den 9 Junii till Ridderskapets och Adelns
pröfning framstälte förslag, såsom ett tillägg
till Stat*-och BancoUtskottens Eetäokande, angående
allmänna Penningerörelsen, hade, efter
min tanka, fordrat någon närmare utveckling, för
att efter bestämda grunder kunna granskas.
Herr Grefven tycke9 åsyfta något förbättrade
och lättare liqvidations-9ätt sf gäld man och
man emellan, än det hittills vanliga: anledningen
härtill synes vara hämtad af den delen
af Konungens nådiga proposition, eom angår
Stats-ohligationerne. Men då Herr Grefven förmodar,
att dess förslag skulle kunna verkställas
utan förändring med de allmänna penningeverken
, hvilket, om jag rätt fattat meningen,
vill säga detsamma, sorn att hvarken Banken,
eller Disconten, dermed komme att hafva ringaste
befattning, erkänner jag, att jag anser
sättet att verkställa försteget nog problcma
-
Dän ii Juni i /. m: 573
tiskt Det reglementarisk» af förslaget ville
likväl Herr Grefven hafva till Konungen öfver-'
lämnadt, Då alla detaljer af Herr Grefvens fram-;
ställning saknas, blir det, enligt min åsigt,
lika omöjligt att den samma pröfva, som att
bifalla, eller vederlägga. Jag vågar äfven hoppas,
det Höglofl Ridderskapet och Adeln med
mig instämmer i den tanka, att, i sakens närvarande
skick, det vore olämpeligt, att hos
Konungen anhåll» om dess nådiga åtgärd vid
det reglementariska deraf. I anledning af hvad
jag haft äran anföra får jag till Herr Grefve
Spens hemställ», om icke, till vinnande af tiden
för afgörande! af de högst vigtiga Riksdagsärender,
som ännu åro oafgjorde, Harr
Grefven täcktes låta dess förslag till hästa Riksdag
hvila; i vidrigt fall nödgas jag vördsamt
tillstyrks Höglofl. Ridderskapets och Adelns
afslag å Herr Grefvens framställning.
Hvarefter Grefve von Lanlingshausfen yttrade,
att som Grefve Spens nu icke vore närvarande,
ansåg han sig böra yrka afslag å
Grefve Spens’# motion,
Friherre Wrangel, Henning: Ehuru Grefve
Spens’s förslag ej äger den grad af fullständighet
och utveckling, sorn detta angelägna ämne fordrar,
tål det likväl en noga undersökning,
innan det till afslag bör eller ksn upptagas.
Så mycket mer kan detta system med modificationer
antagas, som, i fail man blott ej blandar
Staten på något sätt uti denna transactioo, en
slik Credit inrättning omöjligen ksn görafnågon
574
Ben il Juni i f. m.
skada, men till äfventyrs, bygd på riktiga grun-:
der, mycken nytta, hvarföre jag tillstyrker,
att början må ske, på det frukten af försöket
någonsin må kunna erfaras. En ovedersägelig
sanning är, att erfarenheten gifver en lärspån,
svår att vederlägga hvarken genom kunskapers
öfverlägsenhet, eller opinions-stridens passion.
Till Ridderskapets och Adelns bepröfvande
vågar jag således framställa några enskilta tankar
hämtade från authentiqua källor, hvilkas
trovärdighet ej bör betviflas; och skall jag
aldrig våga upprepa ämnen, som, enligt min
öfvertygelse, icke äro grundade på sanning och
ett godt ändamål.
För att kunna bibehålla Rikats mynt uti
sitt intrinseka värde, fordras en biåtgärd, till
undvikande af ett jämnt utsläppande af papper
och hvilken alltid skall blifva af nöden, intill
dess man ersätter den med något annat, nemligen
enskilta creditens upplifvande, utan hvilket
stöd, det allmänna penninge-myntet beständigt
skall försämras, och på samma gång näringarna
aftyna. För att ernå en stadgad öfvertygelse
härutinnan, fordras att vara uppmärksam
på andra Länders dyrköpta erfarenhet.
känna nogsamt de Stater, som ensamt
stödt sig på Statscrediten och ej sällan lidit de
våldsammaste skakningar. Frankrike och Americat
för längre tid sedan och nu i sednare
Den il Junii f. m.
575
tider, Dannemark, Österrike, Spanien och flera
andra lander hafva derå lemnat exempel.
I England, detta industriens fosterland, är
beloppet af Bankens Sedlar eller Riksmyntet
vid pass io gånger större än metalliska fonden,
och dessutom finnas nära 900 Corporationer,
och alver så många enskilta, sorn röra
sig med dubbelt så mycket utgifna Crcdit-tecken
eller Representativa papper, än som omförmälte
Rikspappersmynt utgör; alla dessa
Creditpapper grundade på enskilt* Crediten,
på erkänd förmögenhet, eller på säkra Hypotheker.
En sådan Corporation eller enskilt
man, sorn går öfverända, blifver ej en allmän
förlust, och ojämnförligt mindre, än om
desse papper utgifne af Staten, ensamt stöddes
på dess Credit. Sedan America för 50 år
sedan, genom dess Statsmynts mtsscredit, förlorat
sina Financer, vidtog det samma Creditsystem
som England nyttjat; och har America
i föjld deraf med en sådan hastighet tillväxt
uti Folkmängd, odling och Handelsrörel-t
se, under närvtrande Epok, att verldens analer
ej kunna uppvisa någonting sådant. Dä
England och America lemnat så stora prof på
nyttan af Creditcassor, »hvilka ej hafva något
samband med Statens myntväsende; så hemställer
jag till Ridderskapets och Adelns upplysta
bepröfvande, huruvida icke samma åtgärder i
vårt Fädernesland böra och kunna användas.
Om således den tankan är grundad, att amortisement
eller indragning af Sedlar förbät
-
57*5
Den xi Juni i j, mi
rar myntet; hvilket aldrig kan blifva min öf~
bertygelse, .så erbjuder den enskilta kreditens
begagnande på detta eller andra sätt i Riksmyntets
ställe en ny utväg till det sednare»
förbättring, utan att dess indragning skulle
förorsaka stagnation i allmänna rörelsen, och
hvarigenom en önskad realisations-plan bl«£
möjelig för Statens omlöpacde Sedelmynt.
Ovanan att begagna ett dylikt Creditsysteme
eller Creditcassor gör nödigt, att vidtaga
några försigtighetsmått till befrämjande
af den goda saken, samt att vänja nationen
vid en för den samma ovan biåtgärd.
Okunnig, huruvida England begagnar några
bindande medel, eller ej; kan jag deruti ej vidare
inlåta mig, än att jag tror, det denna
nation, som uti alt är så klok, ej hindrar på
något sätt enskilta förmågan att förkofra sig
sjelf, men det torde dock här i landet vara
nödigt, för att ej i början lemna för stor utsträckning,
att göra afseende å följande, hvilket
skulle leda till allmänt förtroende utan tvång:
1:0. Då någon Corporation eller enskilt
person anmäler sig, att genom assignationer lät*
ta rörelsen man och man emellan, bör en sådan
anmälan hos Konungen åtföljas af bevis
från Landshöfdingeembete! eller Domaren i
orten, att den begärta Assignations-summans
belopp äger fullkomlig säkerhet uti egendom,
svarande deremot,
2:0.
Bea jr Junii /, ml
2:0. De, som vilja begagna assignationsrätfen,
skola ovilkorligen erbjuda första Intekningen,
och vara underkastade prorat exer
cution.
I stöd af hvad jag nu haft äran anföra,'
anhåller jag, att Gretve Spens’s Memorial, tih
lika med dessa mina anmärkningar eller tillägg,
måtte till Förenade Stats- och BancoUtskotten
remitteras, för att dervid göra de
ändringar, och den förbättring, hvartill ämnets
vigt föranleder.
Grefve Mörner, Carl Stellan: Jag borde
väl icke upptaga tiden, då jag nogsamt vet, att
Nationen med verkelig ledsnad anser Riksdagens
långsamma gång. Den kostar ej blott staten,
utan äfven enskilde, penningar, hvilka vi
kunde bättre behöfva, för att mota den hungersnöd
, som nu tyckes hota vårt Fädernesland.
Hvad Grefve Spens föreslagit, vill jag
icke bestrida, men jag befarar, att, om hans
motion nu till Utskott remitteras) Riksdagen
derigenom måste förläagas. Jsg tror, att, om
Grefve Spens sjelf vore närvarande, han gjerna
skulle cedera sin rätt, och hemställer således
till Friherre Wrangel, om icke han skulle vilja
låta sitt yrkande af remiss falla.
Friherre Wrangel', Till Ridderskapet och
Ådeln hemställer jag, hvilket är att anse, såsom
vådligare, antingen att låta Riksdagen
Ridd. o. Ad. Fröt. VII B. I Afd. S7.
573
Den II Junii f. ml
räcka något längre, eller att, genom de redan
vidtagna Financiella beslut, lemna Nationen utan
all slags resource till näriagarnes upphjälpande,
hvilka dock böra framför allt annat
komma i betraktande.
Det af mig framlagda förslag är ej mitt
eget, det är stödt på Englands, och andri länders
erfarenhet. Öfvertygad på god» skäl om
ett sådant Credit-systems lyckliga följder kan
jag ej afstå frän votering, så vida ej Remissen
bifalles.
Friherre Cederström, Jacob: Tvänne värde
Ledamöter hafva ansett den af Grefve Spens
väckta motion dels böra förfalla dels afslås.
Jag vill dervid ta mig friheten anmärka, itt
hvad afslag beträffar, det alldeles icke är enr
ligt med formen, och hvad åter angår yrkandet
att motionen skulle förfalla, lärer fråga derom
ej kunna uppstå, enär den person, som
framställt ämnet, icke är närvarande. I öfrigt
får jag tillkännagifva, att remiss af ifrågavarande
motion icke på något sätt kan blifva orsak
till Riksdagens förlängande, ty om illa
andra mål äro afgjorde, torde icke detta lägga
något hinder för Riksdagens afölutande. Då
dessutom den lagliga tiden för Riksdagen lärn*
gesedan är lupen till ända, kan Kongl. Maj:t
när som helst låta aflysa den, och jag ser således
ingen olägenhet af detta ärendes förvisande
till behörigt Utskott.
Grefve von Lantingshausen':"’Utun att vil-;
ia bestrida Friherre Wrangels förslag, eller yttj
Den il Junit /, m.
ra mig, om det kan vinna samma framgång
här, som i andr* länder, hvilket jag dock vågar
betvifla, är det ej eller min mening, att new
ka remiss af detsamma till behörigt Utskott.
Min nyss gjorde hemställan var grundad derpå,
att Grefve Spens sjelf icke ansett sitt anförande
annorlunda, än såsom ett tillägg till Statsoch
BancoUtskottens Betänkande; och då han
ej begärt remiss, utan blott framstält det såsom
ett appendix till ett redan fattadt beslut,
trodde jag, att dc-t antingen kunde bifallas,
eller afslås. Jag hemställde äfven, att det kunde
få hvila, och detta icke utan grund, helst
jag ansåg det vara mindre lämpeligt, att framlägga
ett så föga utvekladt förslag, ty då mart
vill en sak, måste man nödvändigt så detaillera
sin mening, att den blir begriplig.
Friherre Wfangel: Med ledsnad finner jag
mig ej kunna dela likt tänkesätt med Grafvarne
von Lantingshausen och Mörner, äfvensom
att jag ej kunnat nog tydeligt framstält mia
mening. Det oaktadt kan jag ej afstå från dea
af mig begärta proposition, och ännu mindre
antaga som skäl, hvad Herr Grefve von Lantingshausen
anmärker, nemligen att förslaget
ej kan tillämpas i vårt Land, eller vara af
någon nytta, då likväl erfarenheten visat, att
Creditsystemet med fördel begagnats både uti
det inom en liten krets befolkade England,
och uti det vidsträckta America, Med samma
skäl skulle man annars äfven kunna påstå, att
Sverige omöjeligen kan hvarken okas i Folkmängd,
Broduction eller någonsin komma till
5So
Den 11 Juni i f. Trtl
välstånd. Jag får således yrka Remiss, och
afven, begära upplysning, om icke det ifrågavarande
ämne jemväl borde till Lagutskottet
remitteras, emedan en ny Lag är i fråga.
Friherre Cederström: Jag afhörde ej Grefve
Spenss förslag med den noggranhet, att jag kan
afgöra, om det är en motion i anledning af
FinanceBetänkandet, eller blott ett tillägg till
detsamma. Grefve von Lantingshausen upptog
det, såsom en serskilt motion, och i sådant
fall kunde afslag ej komma i fråga. Är det
åter endast ett tillägg, så kan det visserligen
genast antagas eller afslås.
Herr Påhlman, Otto Fredria: Ehuru jag
ej vill bestrida, det ju Stats-och BancoUtskottens
Utlåtande i anledning af Grefve Spens’s
ifrågavarande af Grefve von Schwerin till en
del förut väckta motion kan infordras, ber
jag dock att få påminna, att samma dag, sorn
Grefve Spens uppläste sitt anförande, var Friherre
Wirsén närvarande, och upptog de skäl,
på grund hvaraf Utskotten icke kunnat tillstyrka
bifall å det i Kongl. Majrts Nådiga proposition
rörande myntvärdet förekommande
enahanda förslag. Jag har ej följt ämnet med
den uppmärksamhet, att jag bestämdt kan påstå
, det Grefve Spens’s project i allt är med
nyssnämde förslag öfverensstämmande, men jag
tror dock, att det icke såsom en ny motion;
utan endast såsom ett tillägg bör anses, och
således kan obehindradt af Ridderskapet och
Adeln afslås, eller antagas. Att likväl en
Den Ii Junii f m.
remiss häraf ej gör någon tidsutdrägt så framt
Högloflige Ridderskapet och Adeln heldre skulle
välja detta sätt att nu komma ifrån saken,
det medgifves gerna, emedan jag lika med
Friherre Cederström är öfvertygad, att Utskotten
först sysselsätta sig med de vigtiga mål, sorn
ännu bero på deras handläggning, och efter
hvilkas afgörande intet hinder för Riksdagens
afslutande lärer möta. Jag anser ej nödigt, att
yttra mig i sjelfva saken. Min öfvertygelse
derom är korteligen densamma, sora Utskottens,
att nemligen den tidpunkt visst icke
nu är för handen, då, genom antagande af dylika
förslag, bör beredas ny osäkerhet för Rikets
Financeverk. Jag tillstyrker alltså, i enlighet med
Grefve von Lantingshausen, att motionen måt*
te afslås.
Friherre Wrangel: Med de Försigtighetsmått,
som jag redan i början af discussionen
föreslagit, anser jag vådeliga följder omöjeligen
kunna äga rum. Under erkännande, att Remiss
ej behöfs, kan målet val till bifall eller afslag
upptagas, men af de motiver, som hittils
blifvit snförde, finner jag icke något hinder
för mig, att fortfara i min önskan om votering,
i händelse den af mig begärte proposition ej
skulle bifallas.
Herr Mannerstam, Johan: Jag bestrider
så mycket mindre den grundsats Friherre Wrangel
framställt, som jag sjelf är af den tanka,
att Creditcassor åro ett användbart medel att
underlätta allmänna rörelsen; men jag anhål
-
{8s
Ven ix Juni i f. m.
ler, att få fästa uppmärksamheten derpå, atti
det land, der dylika Cassör inrättas, böra Credit
och mynt med verkeligt värde finnas. Det
var således under vilkor, *tt ordning och stadga
i vårt myntväsende skulle vid denna Riksdag
införas, som jag föreslog Crediteassor; men då man
nu beslutat, att låta vårt lands enda mynt härefter
liksom hittils bestå af myut-repregentativer,
utan något stadgadt värde, så skulle det otvifvelaktigt
än mera öka oredan, att etablera flera
Credit-inrättningar. Det är ganska riktigt anmärkt,
att ifrågavarande Cassör i England ock
America bidraga till liflighet i rörelsen, men
dessa länder äga mynt med reelt värde, och
man kan således der, utan våda för myntets
Credit, tillskapa så många Disconter eller CreditcasBor
som helst. För öfrigt tror jag icke
*tt, sedan Ständerna fattat beslut, om regleringen
af allmänna penningerörelsen, Utskotten
kunna serdeles vidgöra den väckta motionen,
och det är på detta skäl jag hemställer, om
remiss deraf kan vara nödig.
Friherre JFrangel: Det är just vid den
tidepunkt, då Riksmyntets vacklande värdo
förorsakat Creditbrist, som andra länder vidtagit
de nu så ofta upprepade CreditSystemer,
och ehuru den sista värda Talaren anger, att
ett sådant system blott bör och kan användas,
der Credit finnes, tror jag för min del det just
vara ett sätt, Stt uppsöka Crediten, för att derigenom
gifva lif och trefnad åt de aftynande
näringarna.
Den ii Juni i /, m.
Den åberopade Creditbristen gäller ej längre,’
än i mohn sorn myntets vacklande föranleder
till speculationer, och jag har förut sagt, och
skall alltid stå fast vid den principen, att en
realisation aldrig kan äga rum, förrän den enskilta
Crediten, på sätt som föreslagits, blifvit
skiljd från den allmänna.
Skulle m«n ej anse de redan uppgifne försigtighetsmått
tillräckeliga, föreslår jag ännu
ett tillägg nemi.: att ingen Creditsedel må vari
gällande, utan att förut hafva blifvit påtecknad
af någon autoritet t. ex. Domaren i orten
eller någon annan, hvarvid assignateuren alltid
bör hafva med sig den af autoriteten antagna
och med Sigill försedda Bok, hvaruti de sedlar,
som till påteckning presenteras, jemte deras
Nummer, af Domaren inskrifvas; och hvarigenom
en fullkomligt säker controll nvot öfverassignering,
enligt min öfvertygelse, vinnes.
Hos Eders Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
får jag äran förnya min anhållan
om den proposition jag förut yrkat.
Grefve von Lantingshausen; Jag vet ej,
hvad benämning 6ådane Creditsedlar skulle få.
De kunde, i min tanka, icke kallas annat, än
assignationer, och sådane få, enligt Riksens
Ständers beslut, ej utgifvas tili lägre belopp,
än 100 R.drs Valeur. Detta beslut strider således
emot de nu föreslsgne Creditcassorne,
och jag hemställer till hvars och eris bedömande,
om de skola medföra någon nytta, och om
deras inrättande ens är möjligt.
584
Ben ii Juni i f. m.
Grefve Mörner, Carl Stellan ■. Jag får ännu
en gång yttra, att det är vådligt att förlänga
Riksdagen; men då Friherre Wrangel
enständigt begär remiss eller votering, så, ehuru
jag är öfvertygad, att Utskotten ej kunna
lägga serdeles hand vid det ifrågavarande förslaget,
hemställer jag dock, om icke, till undvikande
af votering, det vore så godt låta detsamma
jemte Friherre Wrangels anmärkningar
till Utskotten afgå^
Hans Excellence Herr Grefven och Landt'Marjkalken
yttrade, att då det af Grefve Spens
framstäldte förslag syntes åsyfta ett tillägg till
den af Ridderskapet och Adeln redan fastställdte
FioanceReglering, kunde någon remiss deraf
till vederbörande Utskott icke erfordras; men
som detsamma, såsom alldeles icke i någon måtto
utredt, fordrade en närmare utveckling, ansåg
Hans Excellence, i målets närvarande skick,
sig icke kunna till Ridderskapet och Adeln
hemställa bifall å Grefve Spens’s anhållan om
dess förslags öfverlemnande till Kongl, Majit.
Friherre Wrangel'. Min anhållan om remiss
å Grefve Spens’s project härleder sig just
från det skäl, som blifvit anfördt, nemligen att
det behöfver omarbetas och mert utvecklas,
hvilket jag trodde bäst kunna ske geoom de
förenade Utskotten, hvilka fått sig uppdragit
detta|magtpåliggande förtroende.
Jag är likväl på intet vis mot proposition
till biftjl ellet afslag, men förbehållet
Den ii Junii f. rn.
535
mig endast i sednare fallet att få begära votering.
Herr Cederfchåld, Pehr Gufiafi Så vidt
jag kunnat fatta Herr Grefva Spens’s förslag,
Kan jag ej annat inse, än att antingen de enskilte
personer, som godtroget mottogo dylika
Creditpapper, skulle derpå nödvändigt komma
att förlora; eller ock Staten, rom garanterat
dem. Jag kan således ej underlåta, att afstyrka
förslaget.
Grefve von Lantingshausen• Det är mig
okärt, att nödgas borttaga ännu några ögonblick
af den dyrbara tiden, men jag ber att, till stöd
för hvad jag förut yttrat, få tillägga ett skäl.
Grefve Spens’s project är nemligen ej grundadt
på någon ting solid, utan endast på den suppo*
sition, att de föreslagne Creditsedlarne skolaga
man och man emellan. Då man öfverlemnar
ett sådant project till Kongl. Maj:t, för att om
det reglementariska förordna, är det, i min tan*
ka, detsamma, som om man till Kongl. Maj:t
öfverlät att göra lag, hvilket alldeles icke är
enligt med Grundlagarne, enär Riksens Ständer
tillika med Kongl. Maj.t äro Lagstiftare. Jtg
protesterar således emot förslagets öfverlemnande
tili Kongl. Maj:t, i det skick det nu är.
Det måste förut vara närmars uträdt och bifallit.
Herr Påhlman, Otto Fredric: Denna dis—
cussion tyckes liksom innefatta, att sammansatta
Utskotten lemnat utan ali uppmärksamhet
586
Den 11 Junii f. mi
det framstäldte förslaget, att med Statsobligationer
komma Fordrings-ägare till hjelp, derigenom
att Staten öfvertog deras fordringar.
Detta ämne har likväl ickeså alldeles varit utan
öfvervägande. Men för att tillstyrka en sådan
förändring, bör man ej åsidosätt* hvad
följder deraf kunna uppstå. För mig visar det
sig ganska klart, att hvar och en fordringsägare,
som har säker man, heldre vill bibehålla
honom, än få med Staten att göra, i synnerhet
som det är vida lättare, att utföra en
rättegång med enskilde, än med Rikens Ständer.
Det är således sannolikast, att de fordringsägare,
som hafva deras fordran hos redbart folk,
icke transportera den. Det vore då åt de personer,
som med fri öfversättning kallas krasslare,
hvilke hvarken vilja eller kunna göra rätt
för sig, som Staten skulle förvandlas till Creditor.
Jag hemställer, om sådant bör tillstyrkas
i närvarande ögonblick, om det är skäl att inleda
Staten i en speculation, hvarpå den så syn-i
barligen skulle blifva lidande, och hvars tydligaste
följd vore en ny bevillning på hela
nationen: Om det vore förnuftsenlig! att antaga
ett project, som ej är fotadt på någon bestämd
grund, som ej är i något afseende utredt, om
det sluteligen med de skyldigheter och rättig-!
heter, hvilka Rikens Ständer tillkomma, vöre enligt
att genom en underdånig anhållan, det
Kongl Maj t sielf täcktes bestämma det reglementarisk*,
sedan Riksens Ständer till ändamå-j
let endast anvist nödiga medel; om säger jagj
det vore med Grundlagen öfverensstämmande,
att afsäga sig en befattning, som tillhör Lag
-
Deri IX Junii f. rn,
53?
stiftande magten. När i öfrigt det forde vara
ganska ovisst, huruvida Kongl. Maj:t ville utföra
den sak »nan nu önsksr till Kong!. Maj.t
i underdånighet öfverlemna, cch jig för mia del
icke kan ansa Grefve Spens’s motion annorlunda,
än såsom en reservation, deruti han
tillkännagifva sitt missnöje, eller enskilta ogillande,
itt sammansatta Utskotten ej nog fullständigt
vederlagt hans förslag, om Creditcassor,
och i anledning hvaraf Friherre Wirsén ej längesedan
framlagt de grunder, på hvilka Utskotten
stadgat deras öfvertygelse; tror jag att
Utskotten svårligen kunna åläggas, att i ett ämne,
hvilket de ansett skadligt, nu utarbeta det
reglementariska. På dessa skäl, hvilka ej kunna
vara fullständiga, helst jag icke medhunnit
med all uppmärksamhet följa detta project, som
blifvit bandlagdt af en annan afdelning, än den,
der jag varit Ledamot, men hvars antagande,
äfven, enligt min inskränkta kännedom, icke
kan stå tillsammans med Rikets sanna väl,
anhåller jag vördsamt om proposition till af-;
slag af motionen i hela dess vidd>
Friherre Wrangel: det är alldeles icke ovanligt
att den sista värda talaren blandar in
i ämnet personaliteter, som jag omöjeligen
på annat vis kan taga åt mig, än i den mon
jag talar för en princip, som likväl aldrig kan
få namn af krasslares. Det har aldrig1 fallit mig
in, att Staten skall blanda sig uti dessa Credit
sedlar m, m., ty då komme man blott uti
samma oreda sam disconterne nu föranledt.
583
Den ii Junit f. m.
Att söka förmå den värda talaren att ändra
Öfvertygelse är lika litet för mig görligt,
sorn det är omöjeligt för honom, att omvända
mina fattade principer. Det är likvist hårdt,
att några få enskilta personers envisa och egensinniga
opinion skall störta flera Provinser i
elände och armod. Man skulle verkeligen lätt
kunna komma på den tanken, det meningen
vore, att bland folket bereda oenighet och
missnöje, för att sedermera kunna med mera
beqvämlighet fiska i grumligt vatten.
Herr Pahlman: Jag uragtlät, att fästa mig
vid den jemförelse emelian Sverige å ena, samt
England och America på andra sidan, man
här uppställt. Jag har väl ej bevandrat dessa
båda länder och äger om dem endast den lilla
kännedom, som kan belöpa sig på hvar och
en bildad menniska. Men jag har af tidniögarne
nyligen sett, att Presidenten i norra America
öppnade Congressen med ett Tal, deruti han
tillkännagifver, att någon Bevillning ej mera
vore af nöden, utan #tt Statsinkomsterni till
och med gåfvo ett öfverskott. Endast detta bör
öfvertyga oss om olämpslighsten, att förlikna
vårt land med America; och beträffande England,
torde någon jemförelse häruti lika litet
kunna göras. Om jag råkat misshaga den 6iste
värde Talaren dermed, att jag är envis i
den tanka, jag en gång fattat, torde vi lätteligen
med hvarandra kunna qvitta. Mea jag
bestrider och skall alltid bestrida, att inrättningen
af Creditcassor orsakat de åberopade län*
demas välstånd, lör hvilkeJ de snarare lära haf
-
Den ir Junit f m.
589
va deras idoghet och stora varu-production att
tacka; och de torde ej vara få, hvilka med
mig erkänna, att det är en sålunda förökad
production och dess följeslagare öfverlägsenhet
i handel, som ensam tiildanar ett öfverskott,
samt att det är detta, som ger stadga och värde
åt myntet, men alldeles icke Statsobligationer
och pantbref. En Credit-cassse-inrättning
låter kanske vidtaga sig i ett land, der ordning
i penningeväsendet redan är etablerad,
men icke der Credit-myntet är vacklande, der
alla bemödanden fordras endast för att tillbaka
h å 11 a ea ytterligare mynt-försämring. Beträffande
för öfrigt den sista värde Talarens
förmodan om någon afsigt, att tillställa oenighet,
och att vilja fiska i grumligt vatten,
så öfverlemnar jag roed lugn till hvar och en
att bedömma, om någonsin mina yttranden,
som från egen öfvertygelse ensamt leda deras
ursprung, kunnat göra mig förtjent afen dylik
tillvitelse. Må hvem som behagar, försöka att
af hvad jag så väl vid detta som föregåend»
Riksmöten anfört, framdraga en enda mening,
som kan bära en så tvetydig stämpel, eller
som åsyftat beredande af egen båtnad. Jag
vågar gerna jemföra allt hvad jrg sagt med den
värde Ledamotens här för kort tid sedan uppläste
Memorial, i hvilket den oväldige med
mera skäl skall anmärka utlåtelser, som möjligen
kunde förorsaka oro och bekymmer hos
Svenska folket.
Herr Strussenfelt, Michaeli Jag bäringen
del i Grefve Spens’s förslag, och icke eller
59°
Den ri Juni i /, m.
annan kunskap derom, än den j*g under uppläsandet
deraf härstädes inhämtat; men just i
anledning deraf tror jag mig med säkerhet
hafva af discussionen förmärkt, det man icke
rätteligen förstått detta förslag. Således skall
jag bjuda till något närmare utveckla det, Dl
man med rätta allmänt måste beklaga Borgenärerne,
som icke utan lagsökningskostnad ,
tidsutdrägt samt dryga utgifter oftast ändå icke
utfå deras ränta på hela året, anser jag icke
ur vägen, att på ena sidan undanrödja detta
onda för långifvaren, och på den andra stärka
crediten för de lånbehöfvande. Detta är hufvudänd*må!et
med förslaget. Efter ordentlig
skedd värdering, skulle fastigheter få inteknas
Och graveras med Reverser 6tälde till ex. på 10
år, gällande i hvars mans hand med 6 procents
ränta , attesterade derjemte tf vederbörlige auctoriteter,
som ansvarade för reversernes riktighet;
räntan på dessa couponer, eller Reverser,
skulle en viss tid af året, till exempel
g:oe månader efter uppbördsstämmorne, få å
ränterierne uppbäras. Alla dess» reverser skulle
följakteligen hos Konungens Befallningshafvande
vara inregistrerade , och räntorne vid uppbördsstämmorne
med krone-skatterne upptagas.
Då skulle ingen Borgenär i tid sakna sin ränta
och aldrig besväras med lagsökning för densamma.
Hvad risk har väl Staten häraf? Huru
kunna Bancosedlarne däraf försämras? Den
capitalist, som nöjes med 6 procents säkpr ränta,
i stället för 25 procent, bör man ju förmoda
skall finna sin båtnad, att mot dessa
papper utlämna sina capitaler. Gör han det icke,
Den ii Junii /• mi
£9i
så behållet infeckningggifvaren sin egen reversj
och kan den anihilera, och då har försöket
varit lika oskadligt, som oskyldigt; ty här är
ju icke fråga om att tvinga på Staten något
slags nytt Statspapper, utan blott att bereda
säkra löpande afhandlingar mellan låntagare och
långifvare; och jag ser'icke, att den, som på
sådant sätt bereder sig utväg få lån, för att
frälsa sin Egendom, skall skäligen kunna kallas
för en krasslare. Jag tycker derföre, att man
icke så hastigt bör förkasta detta project, utan
tvärt om befordra det, och i underdånighet
underställa det Hans Maj:t, som då äfven
lärer bäst reglera det Reglementsriska; hvarå
jag anhåller om proposition. I händelse åter
förslaget skulle remitteras, torde desse mine
anmärkningar få medfölja till Utskotten, och
tror jag mig än närmare kunna undanrödja alla
inkast, men hvilket nu skulle medtaga för mycken
tid.
Friherre Wrangel: Jag har icke något;
att i ämnet tillägga, utan får endast, för att
vara uti envishet constqvent, åter förnya min
anhållan om bifall eller votering på förslaget.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarjkalken
hemställde, om icke Ridderskapet
och Adeln behagade tillåta, att den af Grefve
Spens väckte ifrågavarande motion finge för-;
falla.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Friherre Wrangel begärte votering.
592
Den n Junti f. m.
Herr Påhlman: Då jig förut under discussionen
ej bestridt remiss af ifrågavarande förslag,
så och ehuru jag ännu är af samma öfvertygelse,
att Utskotten ej kunna ändra deras
i ämnet fattade tanka, hemställer jag dock,
om icke de värde Ledamöter, som lika med
mig yrkat afsiag af motionen, derifrån vilja
afstå, samt tillåta, att densamma må till Statsoch
BancoUtskotten remitteras, hvarigenom votering
kunde undvikas, hvilken annars skulle
upptaga nästan lika lång tid, som åtgår för
Utskotten att besvara remissen.
Uppå derefter sf Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarJkalken gjord proposition,
remitterades till Stafs- och BancoUtskotten
Grefve Spens’s ifrågavarande motion, tillika
med de i samma ämne af åtskillige Ledamöter
afgifne yttranden.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarJkalken
tillkännagaf, att Plenum komme
kl. half till 5 i eftermiddag att fortsättas.
Anmältes och emotfogs Hans Excellence
HoJCantzlern Herr Friherre af Wetterstedt,
hvilken, å Kongl. Maj:ts Höga vägnar, aflemnade
Dess nådiga skrifvelse till Riksens Ständer,
rörande frågan om bidrag från Allmänna
Magazins
-
Deri ii Juna /. ht.
Magazins-Inrättningen, till förekommande af
brödprisets stegring i Hufvudstaden ; Gifvet»
Stockholms Slott dens Junii 1818.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarjkalken
anmodade Hans Excellence Harr
HolCar.tzlern , att tili Kongl. Majit framföra Ridderskap^
och Adelns underdåniga vördnad, jemte
försäkran, att Kongl. Maitfs nådiga skritvel*
se skulle med första till handläggning företagas.
Sedan Hans Excellence Herr HolCäntzIern blifvit
på vanligt sätt utbeledsagad , upplästes och
remitterades till Stats-Utskottet Kongl. Maj:tS
Högstberörde nådiga skrifvelse»
Hans Excellence Herr Grefven och Landt■
marjkalken hetnitälde, om icke Ridderskapet
och Adeln behagade i nästa Plena den 13 dennes
företaga val af Ridderskapeta och Adelns
fullmäktige i Banken och RiksgäldsContoiret,
samt Revisorer öfver Stats- Banco- och RiksgäldsVerken,
på det sätt, att hvarje val kunde
hvart efter annat för sigga.
Bifölls.
Hvarefter Hans Excellence tillkännagaf, att
Herr Svedenstjerna, Eric Thomas, till Hans
Excellence af låtit en så lydande skrifvelse:
Högvälhoroe Herr Grefve och Landtmarskalk,
En af Rikets Herrar, president i Kongl Krigs*
Ridd. o. Jd Erot, VII B. I Afd.
38*
594
Den ii Junit J. rn,
Collegium, GeneralLieutenant, Riddare och
Commendeur af Kongl. Maj:tB Ordan m. m.
Då en ingelägenhet tvingar mig att i dag
företaga en resa till Gestrikland, och jag dessförinnan
ej varit nog lycklig att träffa Eders
Excellsnce, vågar jag nyttja denna utväg, att
ödmjukast erindra Eders Excellence om hvad
jag mundteligen haft äran anmäla rörande Valet
till fullmäktige i RiksgäldsContoiret. Min tanke
var, att, då dag till Valet utsattes, gifva
Högloflig» Ridderskapet och Adeln tillkänna,
att enskilte befattningar nu neka mig, att emottaga
det smickrande förtroende, som flera
Riksdagar å rad det HögRespective Ståndet
behagat skänka mig. Jag ville hafva gjort
dett», dels för att vid samma tillfälle betyga
Högloflige Ridderskapet och Adeln min erkänsla
och tillgifvenhet, dels på det ingen röst,
af ovetenhet om min ställning, skulle gå förlorsd
på mitt namn. Genom min bortresa lära
formaliteterna förbjuda mig det förr*, men det
sednare vinnes, om Eders Excellence, antingen
på Riddarhuset eller vid öfverläggningarne om
det tillstundande Valet, täckes gifva tillkänna
denna min ödmjukaste anmälan.
Med djup vördnad framhärdar
Eders Excellences, Högvälborne Herr Grefvens
och LandtMarskalkens
Stockholm Aldra ödmjukaste tjenare,
d. i Junii 1818. Eric Th. Svedenstjerna.
Den n Junii J, m.
595
Vid förnyad föredragning af allmänna Be-4 .
svärs- och OeconomieUtskottets den i dennes
afgifne, samt den 5 denoes derplföljde på
bordet lagde, Memorial, innefattande Utlåtande
öfver de hos PregteStåndet gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddelte Betänkande rörån--  de beståndet af sådane contracter om Prästrättigheter,
hvilka emellan Pastorer och försarnlingarne
upprättas; fann Ridderskapet och
Adeln att, enär sistnämnde Betänkande redan
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallit, Utskottets
ifrågavarande Memorial borde läggas
till handlingarne.
Föredrogos ånyo och gillades följande från
nedannämnde Utskott inkomne, samt den 5
dennes på bordet lagde, Betänkanden:
Från BancoUtJkottet:
Af den 3:de dennes, angående fulländad
Revision af Banco, och RiksDiscontVerkeng
förvaltning och Räkenskaper för år 1817*
Frän Stats- Utskottet:
1:0 Af den 26 sistledne Maji, angående
ConlrollStämpel-afgiften för guld, Silfver och
Tenn,
2:0 Af den 28 i samma månad, angående
väckt motion om Controll å HushållningsSälU
skapernas disposition af de utaf 9 Hufvudtir
telns fond erhållande medel.
59®
Den II Junii f. ni.
3:0 Af samma dag, i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga remiss angående medels uppförande
å Stat, till bestridande afInqvarteringspenningtrne
för Götheborgs Escadre.
Då nu ånyo föredrogs allmänna BesvärsOch
OeconomieUtskottets den i dennes aflåtne,
samt den 5 derpåföljds på bordet lagde, Memoria!,
innefattande Utlåtande öfver de hos
Ridderskapet och Adeln gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddelte Betänkande, i
anledning af vackt fråga om förändring uti
församlingarnas skyldighet att vårda de fattige:
fann Ridderskapet och Adelö för godt att, enär
sistnämnde Betänkande redan blifvit af de öfrige
3ms RiksStinden bifallit, dervid nu mera
lått bero.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskildes
klockan tre qvart till 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
P
Den ii Junii e. m.
597
Thorsdagen den II Junii,
Plonum klockan half till 5 eftermiddagen*
Föredrogs ånyo Bevillningsutskottets den
30 sistledne Maji aflåtnesamt den 2 dennes på
bordet lagde Betänkande, angående grunderne
för de blifvande Tullafgifterne.
Grefve Mörner, Adolph Göran: Jag erkänner
med nöje den välmening och det nit,
hvarmed BevillningsUtskottet, igenom ifrågavarande
förslag, sökt befordra Rikets Export-handel;
men jag tror, att Utskottet gått för långt,
då det föreslagit, att för alla utgående varor,
hälst endast recognitions-afgift borde erlägga#
och att Tullafgiften aldrig fick öfverstiga 5
procent af värdet. Jag frucktar, att deraf uppkommer
en minskning i Tullinkomsterne och
följakteligen en missräkning för Statsverket, som
jag föreser skall blifva högst betydlig. Man
säger val, att ett correctiv häremot finnes deruti,
att afgifteroe nu skulle beräknas efter det
gångbara försäljningsvärdet, som blir högre, än
det i Taxan utsatte oföränderliga Tullvärdet,
Men dervid får jag till en början ericdra, att
det ej varit efter detta sednare, men efter varornes
qvantiteter och efter kännedomen af den
Tull de hittils utan Rikets förlust kunnat bära,
sorn Tullsfgifterne för de flästa utgående vsror
varit bestämde, och att den grund, sorn genom
försäljningsvärdet nu föreslås, är så mycket me
-
5?8
Den 11 Junii e. nu
ra osäker, som den alltid är ombytelig, som
den beror af mäklares och handlandes uppgifter
samt möjeligen skulle kunna gifva anledning
till underslef, genom i tysthet träffade
aftal och hemliga öfverenskommelser. När man
betänker, att, enligt Utskottets förslag, skulle
Tull-afgifterne på trädvaror nu nedsättas, i ena
fallet ifrån 75 till 10 procent och i det andra
ifrån 40 å 50 till 5 procent, så finner man att
skillnaden blir så betydlig, att den svårligen
kan ersättas genom den förändrade beräkningsgrunden
för varuvärdet, hvilken, då den skall
bero af försäljningspris, alltid blir osäker och
möjligen utsatt för chicaaer och misstag. Om
i stället för sstt öfverhufvud bestämma en så
total nedsättning på afgifterne för alla utgående
varor, man hade, såsom en Ledamot af Utskottet
föreslagit, gjort en skillnad efter varornes
olika beskaffenhet och i allmänhet antagit en gradation
vid afgifternes nedsättning, hade man, efter
min tanka, säkrare vunnit ändamålet och
med detsamma undvikit att förorsaka en så
betydlig förlust för Statscassan. Man tror väl
att man beredt en större afsättning af vära
export varor, derigenom att man nedsatt Tullafgifterne;
men man har glömt, att Utlänningen
icke köper våra varor blott derföre, att de äro för
godt pris, men derföre att han ari behof deraf,
•lier att han finner sig kunna med mera förmon
göra utbyte af sina varor på det ena eller
andra stället Det är således blott en relatif förmon
man beredt våra exporter genom den nedsatte
Tullafgiften och i fall varorne voro till
någon del af den beskaffenhet, att utlänningen
Den ij Junii c, mi
599
ej kunde få dera af lika godhet, eller lika passande
för sitt behof, på andra ställen, är det
en ren förmån man skänkt honom, i det att
utlänningen, sorn annars burit sin andel i Tullafgiften,
nu får den så mycket lindrigare, mea
icke derföre höjer priset, som alltid beror mäst
af concurrencen af köpare. Engelsmännen hafva
i sednare tider mycket betungat införseln
af Trädvaror derföre, att de ville gynna utförseln
deraf ifrån Canada. Så länge tillgångarne derstädes
fortfara, blir alltid Englands intresse att
gynna denna handel framför andra orters, sorn
icke äro England tillhörige och nedsättningen i
Tullen för våra Trädvaror förändrar ingenting
i detta förhållande. Om vinsten, som igenom
denna nedsättning uppkom, blifve så stor, att
den hos oss ökade antalet af köpare ifrån England,
skulle detta möjligen kunna föranleda till
en ytterligare förhöjning uti Tullafgifterne vid
införseln derstädes och vi hade således beredt
Engelsmännen dubbla fördelar på bekostnad af
vår Statscassa. Utskottet har väl sagt, att man
borde taga sin ersättning på afgifterne för inkommande
varor härstädes. Men dessa afgifter
öktdes redan ansenligt 1816, när de beräknades
i HamburgerBanco och i flera fall då förhöjdes,
äfven i anseende till räknevärdet. Om man nu
ytterligare skall öka dem, utan annat afseen^
de än att derigenom ersätta bristen, som uppkommer
genom nedsättningen på de utgående
varorne, så kan väl detta ganska lätt arithmetice
låta göra sig, men det blir ej detsamma i verkligheten.
Det är en gammal anmärkning af
Swift, att i sådane Fall 2 gånger 2 ej alltid gör
Veu 11 Junti c ni.
4, utan ibland mindre, äfvensom ibland mer,
och i mon som afgifterne ökas på iniporferne,
uppmuntrar man äfven till Tullförsnillning och
lurendrägerier och bereder nya möjligheter för
vira graonar att vinna på vår bekostnad. För
att förekomma dessa olägenheter, nödgas man
då åter hålla en bevakning, som uppslukar större
delen af den påräknade inkomsten. Om man
härigenom skulle lyckas, att efter önskan minska
importerne, så händer, att utlänningen bemödar
sig att i samma mon inskränka sina upphandlingar
härstädes, emedan man icke gerna
köper der man icke kan få sälja med fördel,
eller der transporten genom nödvändigheten
att gå med ballast för att hämta varome, gör
dem så mycket dyrare. Engelsmännen gå då
häldre till Preussen, Tyskland och dylika orter,
der de ej allenast finna Trädvaror att köpa,
men äfven kunna med fördel afsätta sina fabrikstillverkningar,
och det blefve i sjelfva verket
endast i mon 6om fraktförtjensten för oss blefve
minskid, som afsättniogen kan hända tilltog.
Jäg tror således, att det ej är nog dermed,
att man å ena sidan höjer och å den
andra nedsätter afgifterne efter en blott theoretisk
synpunkt; utan man bör närmare granska
verkliga förhållandet och se till, att man
ej, i afsigt att göra väl, skadar både handeln och
Statsinkomsterné. Angående hvad som i 2:dra
puncten är föreslagit, att, till uppmuntran för
skeppsbyggerierne, de fartyg, som i Sverige voro
byggde och sedan till utlänningar försålde,
skulle i 3;ae år åtnjuta hel frihet i våla
hamnar, så kan väl detta i början bidraga
