# ID: svediakorp-gov268
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1817--1818
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 27,934
# sentences: 793
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 2 9 Maji.
601
Friherre Cederström, Jacob: G3nom HögJoflige
Ridderskapets och Adelns iörtroende har
jag halt tillfälle, att såsom Fullmägtig i Banken
förskaffa mig en närmare kännedom om
detta Verks angelägenheter, och deruppå grundar
sig min öfvertygelse, att hemligheten i
intet afseende är för BancoVerket nyttig, inen
i många afseenden högst skadelig, derigenom
att åtskilige oordningar, som inom Verket tid
efter annan inträffat, icke kunnat, som vederbort,
rättas- Bankens historia, författad af
framledne Banco-Commissarien Silfverstolpe,
Och som i Banken förvaras, upplyser åtskiilige
gådane förhållanden samt missbruk, hvilka
genom bibehållen hemlighet möjligen kunna
äga rum,
Här är nu icke fråga om Bankens Silfverfond,
hvilken, ehuru den utan fara kunde uppgifvas
, likväl i anseende dertill, att ingen
växling får ske, tills vidare må vara obekant:
Frågan är endast,' att Banken hvarje år må
genom tryck kungöra sedelstockens belopp,
- ett kungörande, sorn jag tror vara högst
nödigt, om Bankens sedlar skola bibehålla allmänt
förtroende , sedan växlingen upphört.
Jag är öfvertygad, att Riksens Ständer
framdeles komma att utsträcka publiciteten af
detta Verk till alla dess detailler, då äfven
dess historia torde uppgifvas, och upplysa
Allmänheten derom, att flere personer oförtjent
ägt Riksens Ständers förtroende i detta
Verk
-
6© 2
Den 29 Maji.
Herr von Schultzenheim, David, den aldre:
Jag vill gerna förmoda, att Höglofl. Ridderskapetoch
Ådeln nu behagar visa sig lika fördomsfri,
sorn år I815 den 5 Julli, då publiciteten
af Bancosedel-stocken, förutan all votering,
bifölls, och då således BancoUtskottets
afstyrkande Betänkande med detsamma alsiogsHvartill
skulle ock nu en dylik hemlighet
tjena, då, i Konungens proposition af den 10
December till Rikets Ständer, sedelstockens belopp
de näst förflutne åren finnes uppgifven,
Och som ytterligare bestyrkes i de förenta
Stats- och BancoUtskottets FinanceBetänkande,
contrasigneradt af Bankens egen Secreterare-
Det synes ock vara hvarje Svensk medborgares
rättighet, att blifva underrättad om
det guctoriserade rörelse-kapitalets, så i Banco
som Riksgäldssedlar, verkliga belopp, för att
jugera, om propositionen emot hvart hufvud
inom Fäderneslandet, så väl som emot
den probabla vahru-tillverkningen och exporten.
Friherre Wirsén, Gustaf Fredric; Det gör
mig ondt att, uti det ämne, som nu är för
handen, vara af skiljaktig tanka med den
aktningsvärde Ledamot af detta Stånd, hvars
upplysning i financielia ämnen och långliga
erfarenhet beredt honom ett lika allmänt som
rättvist förtroende-, men jag skall likväl ej
deraf föranledas, att dölja min öfvertygelse.
Den kännedom om Bankens angelägenheter,
som j^g äger, är ganska inskränkt, och
Den 29 Maji.
603
jag kan visserligen icke i detta fall åberopi
den erfarenhet af längre handläggning , som
andre Ledamöter varit i tillfälle att förvärfva;
men jag kan likväl icke neka mig med Herr
Grefve De la Gardie instämma, att, ehuru
förra tiders bruk icke må alldeles blifva ett
rättesnöre för våra handlingar, allt afseende
dock ej heller bör åsidosättas på hvad i lång
tid utan erkänd skada iakttagit blifvit; oell
ännu mindre förtjenar det att betecknas såsom
en fördom, om man hyser betänklighet för en
förändring, hvars nytta är åtminstone problematisk.
För min del ville jag gerna ställa de förflutne
tidernes mesurer i financiella ämnen, i
bredd med de nyares förslag: mitt omdö
me
må i den delen åtminstone icke anses
partiskt.
Uti Banco-Utskottets Betänkande hafva
de skäl blifvit tillräckligen utvecklade, hvarpå
Utskottet stöder sin öfvertygelse, att en periodisk
publicitet af Bankens ställning mellan
Riksdagarne icke år nyttig. Fråga lärer ej
kunna vara, att någon egentelig controil öfver
BancoFörvaltningen derigenom skulle vinnas.
Huru vore det väl möjligt, att af ett
tryckt utdrag af Räkenskapen erhålla tillräcklig
ledning i detta afseende? Denna controil
hämtas säkrare genom Revisionerne vid Riksdagarne,
och dessemellan af Riksens Ständers
valde Revisorer. Man har sagt, att puhlicite|en
skulle stärka Bankens credit, och öfverty.
öo4
Den 29 Maji.
ga, att dess ställning vore fördelaktigare, ätl
som förmodas Jag vill ock för min del med
ge det, och U skoitet har älven m? dgifvit det;
men man bör icke se på den nät varande '.iden
aliena, utan äfven fästa afseende på verkan af
ett sådant steg, i tillämpning tiil framtida förhållanden.
Man bör ihågkomma, att sjelfva idéen om
en Banks inrättning mäste vara den, att på en
credit-rörelse utsträcka sig, mer eller mindre,
utöfver den inneliggande metallfonden; ty eljest
vore den en inrättning, utan ändamål och
ett lönlöst besvär. Med denna första grund
står ej tillsammans en publicitet af förhållandet.
Jag måste jemföra en sådan Bank med dem enskilta
Banquierens eller Köpmannens. Sojidité,
noggrannhet och ordning är allt hvad man
begär; och crediten växer med hvar dag, då
sådant iakttages; men skulle denna Banquier
eller Köpman handla och redogöra med öpperj
bok, så motverkades hans aibete af alla detri,
som hade ett interesse deruti, och hans credit
kunde ej bibehålla samma styrka, derest han
icke redan samlat en öfverlägsen rikedom;
och resultatet blefve möj igtvis förlust i stället
för vinst.
På samma sätt skulle förhållandet bli med
Banken; en jemförelse skulle ständigt före-,
komma mellan dess sedlar och reela fond, sorn,
så snart några! extraordinaira omständigheter
tillstötte, hvilka gåfvo anledning tili
Den 29 Majt,
605
nrsstroende, genast kunde skak» hela bygg-;
naden.
Jag vill blott exempelvis föra i Ridderskapcts
och Adelns minne händelsen förlidet
år, då på en gång hastigt uppkom en farhåga
för brist på koppar-skiljemynt. Det försvann
ur rörelsen; alla gömde på deras behållningar
deraf, och Banken ålitades strängt till utvexling.
Genom kloka anstalter häfdes denna
terreur, och brist på skiljemynt har sedermera
icke existerat. Men om man i den stunden
haft kännedom om Bankens ringa återstående
behållning af myntade slantar, skulle ändamålet
icke blifvit vunnit. Alla hade nytta, men
ingen skada af denna hemlighet.
Vill man, att Banken icke skall någongång
återställas i sina functioner, såsom VäxelBank,
då må den såsom en Banquier, den der upphör
att betala, framlägga sin Stat, och derigenom
tranquilisera sina Borgenärer; men i motsatt
fall kan jag aldrig medgifva annat än hvad
erfarenheten ock bestyrkt, att nemligen en
Banks bestånd icke medgifver fullkomlig pu.
biicitet, och att ingen Bank i något land periodiskt
kungör sitt bokslut, det vågar jag tryggt
påstå.
Engelska Banken allmängör ingalunda på
bestämda terminer hela sitt tillstånd. Den
annoncerar blott en gång om året, dividenden
af revenuen, som kan till Acticägarne utdelas.
6o6
Den 29 Maju
Men deremot, så snart Parlamentet fordrar nia
gon speciel uppgift, får den ej vägras.
Nu har BancoUtskottet, på samma sätt,
väi ansett sig icke kunna tillstyrka en periodisk
publicitet; men tillika anfört, att, om,
för finance-regleringens skull, det funnes nödigt,
sorn vill säga med andra ord, derest
misstroende till Utskottets på Bankens ställning
grundade uppgifter skulle påkalla det,
vöre Utskottet bered t att för Riksens Ständer
framlägga förhållandtt; då deremot ett periodiskt
kungörande mellan Riksdagarne måste
anses skadligt, eller åtmindstone ändamålslöst,
enär i alla fall ingen annan auctoritet än Riksén*
Ständer kunde något om Bancoverket förs
ordna.
Friherre Cederström: Till hvad jag redan
baft äran yttra, utbeder jag mig att få tillägg*
några ord. En värd Ledamot har behagat
säga, att Banken genom sin hemlighet varit i
tillfälle att bispringa Staten med stora summor
jag vill blott nämna, att hemligheten
alldeles icke dertill varit grunden; mendet är
naturligt, att ett Penningevtrk, som drar ansen-:
liga ränteinkomster af sina capitaler, utan ani
nan utgift än lönandet af dess personal, hvilken
jag dock funnit vara långt större än jag
väntat, kan vara i tillstånd, att med betydliga
bidrag understödja StatsVerket. jag vet ej
hvad man menar med temporaira uppgifter.
Det kan ej kallas temporairt, sorn beständigt
är kändt, och sådant blefve förhållandet, om
Den 29 Maji.
60?
Bankens Bokslut vid hvarje års utgång för
Allmänheten kungjordes. Det skulle utgöra
en fortsatt kedja af beständig räkenskap öfver
Bankens ställning. Jag tror, att öppenhet i
ett sådant fall verkar mera förtroende, än all
annan åtgärd, likasom att hemlighet föranleder
till misstioende*
Då jag är tvungen att betala min skatt
med Verkets mynt, måste jag naturligtvis skaffa
mig det. Men vöre det tillåtet, att liquidera
med andra myntsorter, skulle Bancosedeln förlora
allt förtroende, i händelse hemlighets
principen bibehölls, och de förra ensamt nyttjas.
Bankens ställning är mycket god 5 ingen
Bancosedel utgifven, utan godkänt hypothek.
Man har yttrat, att den långa tid, hvarunder
hemligheten ägt rum, gifvit den samma helgd,
och visat, att man dermed varit belåten. Jag
förklarar än en gång, att jag för min del icke
tror på nyttan af denna hemlighet, fullkomligen
öfvertygad, att publiciteten långt mera
gagnar; men frågan derom är ibland dem, somt
ej hastigt kunna afgörag, den har länge varit
omtvistad — länge af fördomen bestridd. Det
är må hända möjligt, att man äfven nu lyckas,
att qvarhålla det täckelse, som hindrar
ljusets inträngande, _ men den stund skall
komma, då man med den kraftägande viljan
fordrar den rättigheten, att veta hvad lappen
i fickan gäller,  och täckelset måste då
falla.
friherre Boije; Dea sista värda Talaren
6o8
Den 29 Maji.
har lemnat föga öfrigt, att säga, för den sak
han försvarat. Jag skall dock utbedja mig,
att få den äran tacka Friherre Wirsén för dess
yttrande, att Bankens credit kan behöfvas för
Statens bäs<a; ett yttrande, som styrker min
tro, att Banken är tili för Nationens skull, och
således bör handhafvas till Nationens fördel.
Må det tillåtas mig, att ännu framställa ett
skäl för publiciteten. Den stora del af AID
mänheten, som tror, att penningeindragning
är skadlig, torde möjligen kunna öfvergå till
en viss misstanka, att, oaktadt alla försäkringar,
det Sedelstocken alltid förblifVer densamma,
ett hemligt indragnirtgssystem dock fortfar
att verka; och ingenting betryggar mera deremot
än Sedelstockens publicitet. I anledning
af den förmoden, sorn en författare hade framställt,
att en indragning hade sedan 1812 ägt
rum, försäkrades oss, vid 181 'S åts Riksdag,
från de der Bänkarne, af Ledamöter, hvilkas
ämbeten gaf dem trovärdighet, att ingen sådan
hade existerat; och nu underrättas vi likväl
af Konungens proposition derom, att 3 millioner
varkligen voroindragne emellan 1812 och
1S 15 årens Riksdagar. En bestämd och säker
kännedom om hvad som sker, eller icke sker,
synes alltså icke vara bland Allmänhetens oa
billiga fordringar I alla tider har misstänkligheten
ansetts vidlåda hvar och en, som for
O
. i . -
drar blind tro, Utan att vilja gifva någon ttng
åt öfvertygelsen Vill man vid denna Riksdag
öfvertyga oss, och vill man att vi, efter Riksdagen
skola tro på ingen hemlig indragning, så
gifves
Den 29 Maji.
609
gifves till detta ändamål säkerligen icke mera
anlett medel; och det är att sedelstocken får
blifva af Allmänheten tili beloppet känd.
Herr von Schultzenheim• Jag talar ogerna
emot en så upplyst Ledamot, som Herr Presidenten
Friherre Wirsén, hvilken ej mindre
äger min, än med skäl hela publikens högaktning;
men han skulle ej sjelf kunna tänka så
redigt, eller hafva förmått uppgifva förslaget
till det nu lämnade FinanceBetänkande, förutan
vunnen kännedom af BancoVerket. De
som icke ägt samma tillfälle, önska åfmindsfone
få veta hela röralse-capitalets belopp.
På den invändningen, att det skulle discreditera
Banken, att blott få Veta dess skuld, svaras,
att tillika beloppet af dess fordringar kunde
uppgifvas, då sådant nogsamt skulle bestyrka
dess soliditet, oberäknad ännu dess högst betydliga
redbara fond, som öfverträffar andra
Banker, hvilka nära utgöra §Discont-Contoir,
förutan hypothéker. Engelska Banken, som
egentligen är en privat association, och endast
under vissa vilkor med Staten förenad, uppgifver
sina utelöpande Bank-nots vid hvarje
Parlaments session, och vi sago nyligen beloppet
deraf i våra PostTidningar. Statsverket
liquiderar ock hvarje Söknedag året igenom,
förhållandet sig emellan med Banken för interesse-betalningen,
för den så funderade som
ofunderade Rikets gäld; den redbara fondens
förhållande undersökes ock ofta af Deputerade
Ridd.o, Ad. Prot. VI. B. II. Afd. 77, 78.
6io
Den 2 9 Maji.
ifrån the House af Communs. I öfrigt finnes
hvarken 1 Svenska BancoOrdningen, eller senare
Författningar, någorstädes förbudet, att
uppgifva sedelstockens belopp, utan blott befallt,
att ej yppa något, som kunde skada
Banken och Riket. Jag har mycket tak och
skrifvit örn Bankens tillstånd, men som allt
tjent till detta älskade Verks nytta, försvar
och heder. Detsamma bade aldrig så öfver
höfvan blifvit tillitadt, om dess verkliga tillstånd
icke blifvit så doldt hållet, och om man
vid 1809 års Riksdag följt sundare gifne rådj
men som nu blifva dyrköpte och vanskelige.
jag tillstyrker således förkastandet af Banco*!
Utskottets Betänkande.
Herr Mannerstam: I anledning af Grefve
De la Gardies yttrande, får jag först anmärka,
att hvarken den, som väckt frågan om publiciteten
, eller |de , hvilka i Utskottet understöd!
denna motion, torde med något
skäl kunna anses hafva ifrat för densamma af
nyhetsbegär. Vi känna dessutom redan fullkomligen
Bankens städning Friherre Cederström
har i öfrigt förekommit mig i det jag
ämnade svara samma Talare , att nemligen
Bankens credit icke alltid under den sedan dess
Inrättning förflutne tid af hemligheten Varit
upprätthållen: att dess förmåga, att biträda
Staten alldeles icke varit en följd af hemligheten,
och att dessa biträden, då de blifvit
utsträckte utöfver Bankens förmåga, förstört
dess credit, oaktadt dess tillstånd varit okändt
för Allmänheten, Den mynt-operation, som
Den a 9 Maji.
6ll
år 1776 verkställdes, var en verklig Ban;
queroute, dervid Banken endast betalade 50
procent, hvilket bevisar» att Bankens credit
icke varit på sätt samma värde Talare lärer
trott, ostörd.
Om beskaffenheten af denna credit och
det skydd den hämtar» genom döljandet af
dess tillstånd, vittnar dessutom närvarande förhållande
med cours och med Bancosedlarnes
Värde.
Bankens credit kan icke fullkomligt åter.;
Ställas, utan genom fullgörande af dess förbindelser,
eller genom silfverutväxling efter
ett bestämdt förhållande, men den kan förbättras,
genom publicitet af dess tillstånd.
Man har liknat Banken vid en enskilt, och
denna liknelse, om den fullföljes, bevisar den
tanka jag yttrat, att, så länge både Banken
Och den enskilte fullgör sina förbindelser, kan
kännedom af deras tillgångar och skulder hvarken
med skäl fordras eller vara nödvändig;
men den, som upphört att betala, kan omöjligen
återvinna credit annorlunda, än genom små
borgenärers förnöjande, eller genom uppgift af
tillgångar, som visa, att de äga säkerhet för
sina fordringar. Den enskilta är också i sådane
fall genom lagarne förbunden till uppgift
af dess ställning.
Jag förnyar min anhållan, att Bankens utelöpande
sedelstock under åren från och med
1790 eller igoo till och med 1817 mätte af
612 Den 29 Maji.
BancoUtskoftet genast uppgifvas, samt hemställ
ler tillika, om icke uppgift af Bankens fordringar
derjemte matte meddelas, och lika
beskaffade uppgifter vid hvarje Revision
lemnäs
Herr
Cederschjöld, Pehr Gustaf: Den vördnadsvärde
man, som vid denna Riksdag, äfvensom
vid den sistlidne, väckt motion om
Bankens publicitet, har genom sitt snille, sina
forskningar, sina af mer än 50-årig erfarenhet
beledsagade insigter, sitt outtröttliga cit, sina
grundliga arbeten och välgörande Riksdags
manna-åtgärder rörande finance-väsendet, så
ovanligt utmärkt sig; och det har för öfrigt
så ofta inträffat, att, om jag än i första ögonblicket
tyckt mig finna en och annan af hans
yttrade meningar stridande mot min egen, jag
likväl efter mognare öfvervägande alltid slutat
med att inse min irring;
att det är med
mer än vanligt misstroende till mitt eget omdöme,
som jag nu går, att yttra betänkligheter
och tvekan, att samtycka till upptäckandet af
Bankens tillstånd.
Banco sedelstockens belopp är ej längre
någon hemlighet: det är af Kongl. Msj:t uppgifvit,
och riktigheten af denna uppgift har af
Bancö-Utsjiottet blifvit bekräftad. Bankens
Silfverfond har ingen begärt att få veta. Det
är således egentligen endast dess öfriga hypo’
theker, och beskaffenheten *f dess tillgångar
som man vill hafva allmänt bekantgjorda. Man
kati förmoda, eller till och med på förhand
Den 2 g Maji.
6x3
veta, att Bankens tillgångar bestå, utom Silfverfonden,
dels i inteckningar i fastigheter,
och dels i, kan hända ännu betydligare, forH
dringar på blotta namn. Jag öfverlemnar åt
hvar och en att dömma, hvad värde dylika
tillgångar äga för en Wäxelbank: tillgångar,
som ej äro rörliga, och som antingen aldrig
tillfullo eller åtmindstone oändligen långsamt
skulle kunna realiseras, och göras för Banken
i sjelfva verket brukbara. Om jag vågade
hoppas, att hvar och en lika med mig vore
öfvertygad derom, att Bancosedelns värde endast
beror på Sedelmassans förhållande till productionen
och varumängden i landet, skulle jag ej tveka,
att för min del bifalla tillkännagifvandet af
Bankens ställning. Men då jag fruktar, att
den mening, hvilken några värde Ledamöter
yttrat, nemligen: ”att Banco sedlar nes värde beror
blott på mängdens förhållande till Bankens rörliga
Hypothek, Massa eller Silfver fond,” är alltför allmän;
så befarar jag, att tillkännagifvandet af
Bankens verkliga ställning skulle möjligtvis
kunna föranleda till betydliga oredor. Man
skulle nemligen tilläfventyrs försöka, att aj
rithmetice uträkna scdlarnes verkliga värdej
och utslaget af denna calcul skulle lätt kunna
åstadkomma en olycklig skakning i myntvärdet,
intilldess sanningen omsider hunnit segra
öfver förvillelserna, och hehofvet ändtligen
återgifva myntet det värde, som det bör äga,
i anseende till myntsfockens förhållande till
landets production och varumängd.
För öfrigt ser jag ingen verklig fördel
Den 29 Maji.
att vinna, genom upptäckandet af Bankens
tillstånd men deremot är det åtmindstone osäkert,
om ej stora och kanhända oförmodade
olägenheter deraf skulle kunna åstadkommas.
Då man derföre, genom upphäfvande af ett så
uråldrigt stadgande, ej skulle hafva någon
veiklig fördel att hoppas, men väl olägenheter
att befara; så anser jag för min del bäst,
att låta det förblifva såsom det är.
Grefve De la Gardie: Som jag befarar,
att jag af Ridderskapet och Adeln icke blifvit
rätt förstådd, då tvenne Ledamöter, så upplyste
som Friherre Cederström och Herr Mannerstam,
hvilka vanligen med hela ungdomens
liflighet och lätthet fatta och yttra sig, kunnat
derom misstaga sig * anhåller jag, att
med några ord ytterligare få upplysa om min
mening
Först utbeder jag mig få svara Friherre
Cederström, hvilken behagat förklara, att jag
skall sagt, det Banken genom sin hemlighet
varit i tillfälle att bispringa Staten med stora
summor. Härvid får jag erinra, att jag alldeles
icke anfört Bankens förmåga, att lemna bidrag
till Staten, såsom en följd af hemligheten j
jag har endast nämnt, att sådane bidrag Irån
Banken utgått under den förflutne tiden, och
då de hittills i Banken gällande författningar
följts. D| Herr Mannerstam fästat sig vid
mitt yttrande om nyhetsbegär, får jag förklara,
det jag med detta uttryck ej menat den
som alskar, att höra och läsa nytt, utan den
Den 29 Maji,
sorn vill hafva allt nytt, sorn vill förändra,
omskapa allt, som vill omstörta alla gamla former,
endast derföre att de äro gamla, som i
desse af seklers erfarenhet godkände och helgade
bruk blott ser åldrige, förderflige, missbruk,
men åter i alla nya öfverspänna nyhetsidéer
högsta fullkomlighet. Sådan var mia
mening, och jag anhåller, att denna förklaring
må i JProtocollet få inflyta.
Grefve Mörner, Carl Stellan; Jag har förut
under denna Riksdag yttrat mig emot publiciteten,
och jag hyser ännu samma öfvertygelse.
Jag tillstyrker derföre bifall af Betänkandet,
och tror, att Ridderskapet och Adeln ej
skall misstaga sig, om Ståndet lemnar detta
bifall, då Ståndet i 140 år varit utan en sådan
publicitet, och Banken likväl tilltagit i
styrka och soliditet. Det är val sannt, att,
då denna fråga förevar under öfverläggning vid
1815 års Riksdag, flere af Ridderskapets och
Adelns medlemmar yttrade sig för sedelstockens
upptäckande, men jag tror, att en sådaa
mening ej bör nu lägga något band på oss,
att icke äga en annan öfvertygelse.
Grefve Spens, Carl Gustaf: Man har tält
om bifall till Utskottets Betänkande, jemte anmodan
till Utskottet, att till nu instundande
finance-reglering underrätta Riksens Ständer
om Bankens sedelstock enligt sista årets bokslut;
andra hafva yrkat bifall på Presidenten
Schuhzenheims motion, som ock egentligen
ensamt rörde sedelstockens, publicerande, er
6i 6
Den 29 jlifaji.
huru med tillägg af periodiska tillkännagifa
vanden. Tvä Stånd hafva antagit Utskottets
Betänkande, och det säges oss, att således in.
genting mer står att vinna. Det är då öfverhöfligt
att härom yttra sig. Men denna dagens
debatt föranleder mig till en särskild motion,
i stöd af det, sorn i dag blifvit oss bekant.
En för detta Banco-Fullmäkfig och BancoIJtskotts
Ledamot har nemligen underrättat oss,
att i Banken ligger förvarad en af framlidne
BancoCommissarien Silfverstolpe författad fullständig
historia om Bankens alla öden, som genom
det samband, hvilket alltid varit emellan
Bankens och Rikets financieila affairer, måste
vara en fullständig financiel Statistik öfver
vårt Fädernesland under olika perioder. Då,
efter min åsigt dea hufvudsakligaste orsaken,
att yrka Bankens publicitet, är behofvet för
Sveriges Representanter, att äga statitiska ock
historiska kunskaper, om de rätt skola bedomina
de allmänna afFsirerna, samt behofvet för
Sveriges allmänhet, att äga samma kunskaper
ibland sig utspridda, om de någonsin skola
rätt bedomina sina representanters åtgärder,
utber jag mig, att, ehvad slut deri nuvarande
debatten om BancoUtskottets Betänkande må
taga, få, i stöd af RegeringsFormen, i anledning
af dagens debatte, väcka en ny motion
om tryckning på Bankens bekostnad af BancoCommissarien
Silfverstolpe» Hisioria om Bankens
öden Om ock ett ringa antal exemplar
skulle bli försålda, skall utspridandet af statistiska
uppgifter om landet betala denna kostnad
mer än tillräckligt. Då för öfrigt denna
Den 2 9 Maji.
617
Historia förmodligen stannar flere år före närvarande
tid, kan någon fara för Bankens credit
icke derutaf befarasj för Öfrigt kan man,
om det gå befinnes nödigt, utesluta allt hvad
som kan röja den närvarande Silfverfondens
belopp. Jag anhåller ödmjukast, att denna
min motion må med de öfrige Stånden communiceras,
och till Banco-Utskottet remitteras.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
yttrade, det någon underrättelse ännu
icke ankommit om BorgareStåndete beslut, i
afseende å detta mål, men då de tvenne öfrige
RiksStånden redan bifallit BancoUtskottets
Betänkande, ansåg Hans Excellence sig böra
hemställa, om icke Ridderskapet och Adeln
äfven behagade samma Betänkande gilla, med
anmodan till BancoUtskottet, att, i afseende på
den för handen varande Finance-regleringen,
skyndsammeligsn till RiksStånden uppgifva
Bancosedelstoekens närvarande belopp, samt
med förbehåll, att vid Allmänna Finance*regleringens
afgörande äga öppet, att, der så nödigt
skulle synas, å nyo företaga frågan om
Bankens årliga publicitet till pröfning.
Bifölls.
Herr Manner stam anhöll, att Bsnco-sedel»
Stockens belopp äfven måtte för den förflutna
tiden af Utskottet uppgifvas*
Hans Excellence Herr Grefven och Landt
-
Den 29 Maji.
Marskalken hemställde, om icke upplysning
rörande Bancos^del stockens storlek vid slutet
af sistlidna åc vore tillräcklig.
Bifölls.
Grefve Spens: Ehuru detta mål blifvit afgjordt,
på det sätt jag önskat, får jag likväl förnya
min anhållan om Hans Excellence Herr
Grefvens och LandtMarskalkens proposition
till bifall af min begäran om tryckning af Hr
Silfverstolpes historiska arbete angående Bankens
öden, samt att samma motion måtte blifva
med de öfrige Riks-Stånden communicerad.
Friherre Hjerta, Fredric: Vid den sist af
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarSkalken
framställde proposition, att BancoUU
skottet skulle för Riksens Ständer uppgifva
Bancosedelstockens storlek vid 1817 års slut,
tager jag mig friheten erinra, att jag tror, det
Utskottet icke blott genom ett Stånds beslut
kan förbindas, attén sådan uppgift meddela, utan
fordras, lör att gifva ett så beskaffadt beslut
bindande kraft till efterlefnad, de öfrige
RiksStåndens instämmande deri. Jag hemställer
derföre, om ej de öfrige Stånden må af
detta Ridderskapets och Adelns beslut undfå
del, på det att de må kunna detsamma bifalla,
i fall de så skulle finna för godt.
Friherre Wirsén: Då jag ännu nödgas anhålla
om tillåtelse, att tå tillägga några ord
Den 29 Maji.
619
till hva 1 jag förut i detta ämne yttrat, skall
jag bjuda till att i min framställning vara så
kort sorn möjligt. Jag tror, att den nytta som
Bankens credit kan, genom den periodiska publiciteten
tillflyta, är ganska problematisk, och
anser derföre det beslut Ridderskapet och Adeln
nu fattat ganska skadligt, ej så mycket
för det inflytande detsamma för närvarande
kan medföra på Bankens credit, som fast mera
för praejudicatets skull i framtiden. Jag får
derföre emot detta beslut på det högsta mig
reservera. Jag har ej tilltrott mig kunna
gifva mina skäl mera vigt, än de skäl Utskottet
anfört; men sedan de ej verkat på Högloflige
Ridderskapets och Adelns beslut, är jag
visserligen för öfrigt för min person, såsom
Ledamot af Utskottet, gan-ka nöjd att förhållandet
kommer i dagen, emedan jag finner, att
en uppgift på sedelstocken lärer blifva det enda
sättet, att slita den, i anledning af sammansatta
Stats- och BancoUtskottens Betänkan*
de, angående finance planen, inom detta Stånd
så lifligt debatterande frågan, om rätta beloppet
af värt rörelsecapual, ehuru man kanske
kunnat äga någon anledning att förmoda,
det den uppgift derom, som af dessa Utskott,
hvilka tillsammans bestå af 72 personer, de
der gemensamt af aila krafter riktat sine
bemödanden till befrämjande af Statens och
Bankens bästa, lemnats, bort vinna någon trovärdighet
Men då en uppgift af sedelstocken
endast för ultimo December 1817 icke i något
afseende kan vara tillräcklig, enär man ej
känner, huru summan af Rörelse-capitalet för
620
Den 29 Maji,
I
det året förhåller sig till de föregående, och
sålunda ej får veta om sedelslocken blifvit ökad
eller minskad 5 så förenar jag mig med
Herr Mannerstam i den hemställan, att, derest
någon publicitet skall aga rum, uppgiften
må sträcka sig från och med 1800 till och
med år 18x7*
Grefve De ta Gardie instämde uti Friherre
Wirséns reservation.
Friherre Cederström: Jag instämmpr i så
måtto uti hvad Friherre Wirsén och Herr
Mannerstam anfört, att jag anaer sedelstockens
storlek böra uppgifvas ifrån den tid , då Finance-Betänkandet
börjar sina beräkningar af
rörelse-capitalet, och således ej från 1800, ui
tan från den sista December 1814 till den sista
December 1817. Jag tror detta vara allt
hvad som behöfves till ledning för Riksens
Ständers omdöme i detta afseende,
Friherre Wirséns I anledning af Friherre
Cederströms yttrande, får jag anmärka, att
Friherre Wrangel har sträckt sina comparatio;ner
af sedelstockens förminskning från år 18105
och jag har derföre ansett det vara så godt
att göra begynnelsen med uppgiften från år
xSoo.
Hans Exeelletice Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, om icke Ridderskapet
och Adeln, under förblifvande vid dess nyss
fattade beslut, ville anmoda BancoUtskottet att
Den 29 Maji.
621
uppgifva Bancosedelstockens belopp från den 1'
Jan. 1800 till den 31 Dec. 1817, samt att de
öfrige RiksStånden måtte inbjudas att uti detJ
ta beslut med Ridderskapet och Adeln sig
förena.
Bifölls.
Grefve Spens förnyade sin proposition till
bifall af dess motion om tryckning af Herr
SilFverstolpes Historia om Banken, samt om
communication deraf med de öfrige RiksStånden
j men
Hant Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
förklarade att berörde motion barde
enligt 49 §. i Riksdagsordningen ligga på bordet
till nästa Plenum.
Föredrogos å nyo och gillades följande
från nedannämnde Utskott afgifne, samt
den 25 och 27 dennes på bordet lagde* Betänkanden:
Fran
StatsUtskottet:
t) Af den t6 dernier, j afseende af Herr
Presidenten D. von Scultzenheims Memorial
rörande försäljning af Kungsgårdar, Recognitionsskogar
och Officers-bostäden, ra. m.
2) Af den ao dennes, i anledning af Kongl.
Dm 29 Maji.
Maj:ts nådiga skrifvelse, rörande ett förbättrad
hushållning med Ekeskogarne.
3) Angående kostnadssuinmans anslående
till en minnesvärd öfver Högstsalig Hans KgL
Höghet KronPrinsen Carl August.
4) I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Remiss, angående tillökt Vaktbetjening vid
Götheborgs Läns Fängelse.
5) Öfver Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss
angående ersättning till Häradsskrifvarne i
Jemtland för dem anslagne, men ännu icke
tillträdde Boställen.
6) Angående Kongl. Majrts Nådiga Remiss,
rörande reglering af lönings-sättet föd
LandsSecreteraren och LandsKammereraren i
Jemtlands Län.
7) Af den 26 denne*, angående kostnadett
till tryckning af TabellCommissionens afgifne
Utlåtande och Tabeller.
Från Allmänna Besvärs och EcOttotnie-Utshottem
Af den 22 dennef, i anledning af väckte
motioner om motsvarande skyldigheters uppfyllande
af de Åboer, hvilka med bristande
Tackjernsblåsning vilja bibehålla de åt Bergsman*
Hemman från ålder beviljade förmåner,
samt om inrättande af en Bergslag i Norrbottens
Län.
Den 29 Maji.
623
Från Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Economie- Utskotten
Af den 15 dennes, i anledning af Herr
Munck af Rosensköld.*, Eberhard, Memorial,
angående en tillräckligen vidsträckt Nederlags,
frihet lör Stockholm, såsom correctif emot den
Finska Handeln.
Frän BancoUtskottet:
Af den zz dennes, i fråga om förbättrad
reglering rörande de från Banken utgående
låne-biträden till understöd för nyttiga odlingar.
Frän Lagutskottet:
Af den 9 dennes, i anledning af de hot
Ridderskapet och Adeln samt Borgareståndet
gjorde anmärkningar vid Utskottets den 18
sistlidne Mars meddeldte Betänkande öfver
väckt motion om granskning af Police-författ.
Bingarne, rörande sysslolöse personers försändande
till Arbets- och Cotrectionshus, samt
angående vederbörar.des skyldighet, att till
Justitieombudsmannen insända de beslut som
angå personer, dömde till Krigstjenst eller Cor-,
rections-arbete.
Frän Expeditions- Utskottet:
Af den 20 dennes, angående uteslutande af
Yisse Tabeller vid Bihangets tryckning.
6 24
Den 29 Maji.
Företogs till pröfning StatsUtskotfefs dea
20 dennes afgifne, samt den 25 derpå följde
på bordet lagde, Betänkande angående Krono»
skogarne.
Friherre Boije, Ludvig: Örn egenskapen
af Samhällets ägande rätt till jord, har jag
gjort mig det begrepp, att den tillhör icke
ensamt en generation, utan alla, att af alla begagnas,
så fördelaktigt sorn möjligt; men af ingen
säljas. Jag bestrider ej den rätt, som 77 §. i
RegeringsFormen ger Ständer och Konung;
men då Ständerne sjelfve gifvit sig RegeringsFormen,
sä vore det ej omöjligt, att styrkans
rätt kunde motsägas af moralitetens. Säkert
är, att om våra förfäder också tänkt, som man
nu tänker, så hade vi nu icke haft, hvarken
IndelningsVerk att begagna, eller Krono-arrenden
att uppbära, eller Skogar atFsälja. Några
betänkligheter gifvas, som tidepunkten särskilt
ger vigt, och som synes mig, att vi ej böra
glömma. Försäljningens ändamål, köpeskiilingarnes
upptagande utur allmänna rörelsen,
synes skadelig i en tid af penningebrist: då
rörelsen icke har de penningar den behöfver,
och ännu mindre något att umbära; och antager
man, att pengarne borde återlemnas i
rörelsen, så hvad har man då gjort annat, än
förvandlat Statens Egendom ifrån ett alltid redbart
i jord, till ett alltid vanskligt i penningar.
Att använda penningar till Flottan är att, för
en tids behof, tillgripa hvad som borde vara
att påräkna för alla tider. Dessutom kunna
vi
Den 29 Maji,
625
vi ej dölja för oss, att, i följd af våra Finance-:
beslut, har jorden fallit, och måste falla ännu
mera; och då fruktar jag, att vi särskilt å-,
draga oss förebråelser af våra efterkomman-;
de, ej allenast för det vi såldt, utan särskilt
för det vi till försäljningen valt just den tid,
som var den minst tjenliga. Man säger deremot,
att, då skogarne ej kunna vårdas, gif-'
ves ej annat sätt att dem begagna; och erfarenheten
talar så mycket för den tankan, att
jag torde böra gifva vika derför; men jag har
dock trott mig böra framställa de betänkligheter,
som hafva förefallit mig tala emot försäljning;
och jag kan ej neka, att jag, för mia
del, hade högeligen önskat, att vi fått lemna
åt våra söner allt hvad vi emottagit af våra
fäden
Friherre Cederström, Jacob: Förevarande
Betänkande har i tvenne afseenden ett stort
inflytande på Statens välmåga, icke blott för
ögonblicket, utan ock för framtiden. Meningen
är alldeles icke, att genom försäljning af
Krono-skogarne draga en ögonblicklig vinst ,
utan deremot att föröka Statens årliga räntor,
och Statens utgifter minskas derigenom äfven
väl, i den nion Jägeri-betjeningen indrages.
Hos mig har således icke uppstått någon betänklighet,
att gilla Utskottets Betänkande,
utom i afseende å det särskilta undantag, som
för skogarne i Norra delen af Riket blifvit
föreslagit; men då frågan derom blifvit öfver-;
Ridd, 0. Ad, Prot. VI. B, II, Afd. 79, So.
626
Den 29 Maji.
lemnad till Kongl. Majit, samt jag icke tvifla*4,
att ju den noggrannaste undersökning lärer
komma att föregå det beslut Kongl. Maj:t kan
finna för godt att meddela, anser jag mig icke
böra tveka, att anhålla om proposition till bii
fall å Utskottets Betänkande.
Hane Excellence Herr Grefven och Landtb
Marskalken gjorde proposition till bifall af Stats*
Utskottets Betänkande, hvilken proposition med
Ja besvarades.
Föredrogs å nyo och gillades Bevillningsutskottets
under N o 20 afgifne, samt den
25 dennes på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af de hos Ridderskapet och Adeln
samt PresteStåndet gjorde anmärkningar vid
Utskottets den 1 dennes meddtldte Betänkande,
angående Postinrättningen, och de deraf
till Statsverket inflytande inkomster.
Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och EkonomieUtskottets den 15 dennes
aflåtne, samt den 27 i samma månad på
bordet lagde, tvenne Memorial i anledning af
de hos BondeStåndet gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut meddeldte Betänkanden:
1) I anledning af yrksd befrielse för flere
KronoHemman i Norra Halland från skyldig
-
Den 29 Maji.
62?
heten att aflemna bränntorf till Warbergs fäst-;
ning; och
2) angående en närmare reglering af post
föringen i Riket, och särskilt öfverkligade
Olägenheter vid Norrska Postföringen; fann
Riddersk pet cth AJeln att, enär sistnämnde
Betänkanden redan blifvit af RiddeläKap..!: och
Adeln bi fallne, Utskottets ifrågavarande tvenne
Memorial endast borde läggas till Handlingarne.
Då nu å nyo föredrogos Allmänna Besvärs
och EkanomieUcskottets den 15 dennes
aflätne, samt den 27 derpå följde på
bordet lagde tvenne Memorial, i anledning af
de hos Ridderskapst och Adeln gjorde anmärks
ningar vid Utskottets förut meddeldte Betan-'
kanden:
1) I anledning af väckt fråga om allman-"
na landsvägarnes rätande ;
2) Rörande yrkad jemkning i transportskyldigheten
af Tionde och Afrads spannmålen;
fann Ridderskapet och Adeln för godt,
att, enar sistnämnde tvenne Betänkanden redan
blifvit af de öfrige trenne Respective Riks-*
Stäoden bifallne, äfven för sin del dervid nu
mera låta bero.
628
Den 29 Maji.
Företogs till pröfning Statsutskottets den
20 dennes afgifne, och den 25 derpå följde
på bordet lagde Betänkande angående Recognitions-skogarne.
Friherre Boijei Ludvig: Detta Betänkande
har en ovanlighet, på hvilken jag begär att
få fästa Höglofl. Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet. Sedan Herr Reuterskjöld hade
påmint om den frikostighet i8cg års Ständer
haft, och huru litet båtande för Staten deras
beslut var, som gaf åt BruksPatronerne
tillfälle, att , för obetydlige Summor, köpa
Recognitions-skogarne, samt erinrat om den
magt Ständerne nu äga, att, sedan proescriptionstiden
för sådane köp redan förlidit år var ti 11-  åndaliip^n, nu mera bättre använda de Recognitions-skogar,
sorn åte t stä j så har handt, att
StatsU*skoitet, i stället för att dela den allmänna
tillfredsställelsen däröfver, att de fleste
Recognittons skogar ännu tillhöra Staten, att
bätire begagna, nu förslagit alt den BruksPatronerne
år 1809 gifne praescriptionstid till sådane
köp, som man r,u klandrar, må ännu vidare
förlängas; hvaraf följden troligen skulle
blifva, att efter den nya tiden, Staten verkligen
vore qvitt sina Recognitions-skogar Detta
lärer val icke vinna bi fall ^ men då jag allt;
så i anledn ngaf Friherre Cederströms vid Betänkandet
bilagde särskilta mening, begär återremiss,
utbeder jag mig få förklara, det jag
visserligen icke vill sätta i minsta äfventyr de
v BruksPatroners rätt, hvilka inom praescriptionstiden
fullgjordt prestanda för köp, och således
Dm 29 Maji.
039
äga en gifven rätt, så mycket mera helig, sorn
National ordhålligheten alltid bör vara vår
angelägnaste egendom att vårda*
Herr Heijkensköld, Carl Gurtaf, uppläste
följande: Det behandlande Höglofl. Stats-Utskotiet
tillstyrkt med de så kallade Recognitionsskogarne
utmärker en så fullkomlig kännedom
om deras beskaffenhet och de vilkor, hvarunder
de samma blifvit åt enskilte Bruks, Hytte
och Grufve-ägare upplåtne, att allt vidare anförande
i detta hänseende skulle, såsom le-j
dande till samma resultat, endast vara, att onödigt
upptaga Höglofl. Ridderskapet och Adelns
tid; mig enskilt åligger deremot, att för.:
klara Höglofl StatsUtskottet min erkänsla för
dess rättvisa och omtanka, då det medelst bifogande
vid dess Betänkande af de serskilte Kongl,
förordnanden, och KammarCol legii Skatteköps^
bref, hvarigenom Hellefors Verkets Recognitions-omfång
blifvit förvandladt till Skatte,
gifvit anledning till rättelse i de begrepp derom,
som utaf Herr Reuterskölds framställning
af detta Skatteköp kunnat uppkomma; men då
nämnde handlingar endast uppvisa resultaten
af undersökningarne om detta ämne, jemte huf.
vudgrunderne för besluten , och för allmänna
omdömets upplysning några ytterligare uppgifter
ännu torde erfordras, vågar jag ödmju;
kast utbedja mig Eders Excellences och Höglofl.
Ridderskapet och Adelns tillåtelse, att än
närmare få utveckla origtigheten deraf, att 6åJ
som misshushållning med Statens tillhörigheter
framställa en af Kongl, Maj:t efter Kammar™
630
Den 29 Maji,
och Bergs-Collegiernes hörande, såsom förmonlig
för Staten tillåten , cf'er Ständernes egne
föreskrifter verkställd , och af så många särskilta
Embets- och Tjenstemän granskad Skatteköps-afbsndiing
om en egendom . hvars anslagna
område dessutom i flera alseeuden skiljde
sig från de vanliga Recognitions - skog«ines
beskaffenhet.
Redan ifrån Konung Carl Xbdes tid date.
ra sig en del af de Nådiga Privilegier, som för
HelleforsVerket blifvit utfärdade. Det var i
sio början endast Silfververk , och drefs för
Kronans räkning ända till år 1686} men då
detta skedde med lörlust för Kronan , uppläts
genom Nådigt Donationsbref, hela det så kallade
Hellefors-districtet med alla derå varande
oskattlagde lägenheter, jemte 16 till gård och
Bonde uppräknade Hemman, till ett Bolag,
under fullkomlig BergsFrälserätt, att dermed
laga och disponera som participanterne funno
för 6ig och Verket nyttigast, till evärdelig ägo,
så länge de efter BergsCollegii föreskrift på
rätt Bergsmaonavis uppehöllo arbetet i Silfvergrufvorna,
och under vilkor, att åboerne, *å
väl på de skattlagde som oskattlagde lägenheterne,
skulle före afflyttning , efter laga värdi
och mänsmtnna ordom för deras röjsel och besittningsrätt
af Bolaget godtgöras och refunderas
Oaktadt de förmoner Bolaget erhållit,
kunde det likväl ej bestå under Konung Carl
XII;s krigsårj och återföll Verket till Kronan,
som sedan å nyo dref det några år för egen
läkning} men då detta icke bar sig, utfärdades
Dm 29 Maji.
631
i början af 1730-talet på Riksens Ständers un-i
derdåniga tillstyrkan, allmän kungörelse öfver
hela Riket, att den eller de, sorn ville åtaga
sig, att från ödesmål upptaga Grufvome, och
sätta byggnaderne i ordning, skulle, under de
rättigheter och förbindelser, som 1686 års Donationsbref
utstakade, få emottaga och tillträda
Verket.
Ett nytt Bolag af 10 å 12 Personer anmälte
sig då, ock erhöll 1733 Kongl. BergsCollegii
Privilegier, samt insattes i full ägo
och disposition af allt hvad till Verket hörde;
men företaget öfversteg Bolagets krafter, så att
detsamma på 1740-talet afsade sig Verket, och
lemnade det till Kronan att användas, som bäst
kunde synas. Riksens Ständer öfvertalade dä
Bolaget, att likväl fortfara, och föreslogo vid
1747 års Riksdag, att till ersättning för de 2
å 300,000 Daler Kopparmynt Verkets iordnings*
sättande kostat, samt till styrka att det samma
vidare bedrifva, Bolaget skulle, med bibehållande
af de öfrige tillagde förmoner, få inrätta
Jernverk inom districtet. Detta Ständernes anbud
antogs af Bolaget, och Previlegier blefvo
af Bergscollegium utfärdade, i anledning af
Konungens derom afiåtne skrifvelse
Vid
1766 års Riksdag gjorde Ständerne
betydelige dels ändringar, dels inskränkningar
uti de förmoner, som blifvit Verket tillagde.
Bolaget anhöll vid Riksdagen år 17690m rättelse
häruti, då Ständerne infordrade Bolagets
yttrande, om det ej kunde åtnöjas med mindre
632
Den 29 Maji.
än att återfå allt hvad år 1766 blifvit detsamma
fråntagit; hvarpå Bolaget svarade: att det
ville afstå omkring rt Hemman af dem 11>86
års Donationsbref tilläde Verket: att Bolaget
ville åtaga sig Recögnitions-afgift för Skogens
nyttjande till Jernverken , och att det samma
ville erlägga Skattelösen flir de återstående
Hemmanen; hvaremot Bolaget förbehöll sig,
att ostördt få behålla Hellefors district med
alla derå befinteliga lägenheter, skog och mark
under fullkomlig Bergsfrälserätt. I anledning
häraf anhöllo Ständerne hos Konungen, att, då
Interressenterne nu till Kronans fördel afsagt
sig ganska betydande rättigheter, hvilka utan
Interessenternes frivilliga begifvande ej bordt
eller lagligen kunnat dem fråntagas , Kongl.
Maj:t täcktes utfärda dess kraftiga försäkran,
att de hädanefter orubbade skulle blifva bibehållne
vid det så kallade Hellefors districtet,
med alla derå varande Hemman, Torp och läi
genheter, på sätt Konung Carl XI:s Donationsbref,
och 1733 års af Bergscollegium utfärda-*
de Previlegier innehölio och förmådde. Konungen
sanctionerade, genom Resolution den 15
Mars 1770? denna emellan Rikets Ständer och
Interessenterne slutade förening, hvarefter de
Verket behållne 5 och ett halft Hemman straxt
löstes till Skatte; men det uti Donationsbrefvet
utsatte vilkor af ersättning till Åboerne för
röjsel och besittningsrätten stod fast såsom en
skyldighet, förr än Åbo kunde drifvas. Vid
förefallande dödsfall fick Verket anbud, att
lösa arfvingarne från röjseln, och blef på detta
sätt efter hand innehafvare af de flesta röjsel^
Den 2 9 Maji
-
6?3
rätter, så väl bland skattlagde som oskattlagde
lägenheter, hvilke genom denna omständighet
sattes uti Interessenternes hand till lika
ofta högre värde, än de i vanlig handel kunnat
gälla. När således Kongl. Maj:t och Kronan
under högtidligaste försäkran uppdragit
skogen åt Verket, att den samma till föreskrifne
behof nyttja, och Verket inköpt lägenheterna,
hade väl Interessenterne så bestämd ägande
rätt, att den icke kunde ens sättas i fråga,
och som de derjemte hade löfte, att orubbade
begagna den, på sätt Donationsbrefvet innehöll,
kunde skattläggning icke eiler, utan
deras eget begifvande, dem åläggas, och enär
de ville underkasta sig den, var det välderas
rätt, att icke deruti ingå, utan pä vissa å deras
sida uppgiine vilkor.
Redan före 1809 års Riksdag gjorde Interessenterne
Konungen underdånigt anbud, atts
då fyndigheten allt mera aftog i Silfvergrufvorne,
och således ingen inkomst af Silfververket
lör Kronan var att påräkna, afstå räntorne
af de 5 och ett halft gamla Hemmanen,
hvilka räntor varit Verket till understöd an-,
slagne, att undergå skattläggning, och att ändock
fortfara med ett anbefallt undersökningsarbete
till utrönande, huruvida någon lönande
Silfvermalmgång kunde i fältet finnas, emot
förbehåll, att, utom inägorne, hvarje Hemman
skulle få 2,400 tunneland ograderad jord till
utrymme i skog, alla Hemmanets behof inberäknade.
Häröfver infordrades i Nåder Kammar-
och BergsCollegternes underdåniga LJt3
634
Dm 29 Maji.
låtande, hvilka tillstyrkte bifall till förslaget,
såsom ganska fördelaktigt för Kongl. Maj:t
och Kronan Riksdagen inföll och saken förblef
oafgjord, under afbidan af Riksens Stan.
ders Beslut om Eecognitions-skogarne ; och när
det var aflemnadt, samt Kongl Maj:t funnit,
att det utrymme för ett helt Hemman, som
Interessenterne föreslagit, understeg detTunnelandtal,
Riksens Ständer såsom högst antagit,
följde Kongl. M»j‘.ts Nådiga Utslag den 11
Julii i8*r med antagande af det gjorda underdåniga
anbudet så mycket heldre, som en
betydl g förmon derigenom tillföll Kronan, och
den Interessenterne tillagde besittnings- och
dispositions-rätt icke utan genom frivillig öfverenskommelse
kunde rubbas eller förändras;
dock fästades härvid det vilkor, att i likhet
med hvad för de gamla Hemmanen vore stadgadt,
de uppkommande nya skulle med Verket
förblifva oskiljaktigt förenado.-
Riksens Ständer hade uti deras underdåniga
Betänkande anfÖTt, att 3000 tunneland
skulle vara det högsts, som kunde ett Hemman
i utrymme hes‘ås. Hemmanen under HelleforsVerket
hafva med ut- och inägor ett
omfång af omkring 2,700 tunneland, och jag
är öfvertygad, att en hvar, som om markens
beskaffenhet är riktigt underrättad, skall
finna mera anledning till förundran derot,
ver, att Interessenterne ej begärt större utmål,
än ea derom okunnig, att utrymmet af
dessa Hemman är sidant, som det nu är stadgadt,
hvilket dessutom föga öfverstiger det
Din 29 Maji.
635
vanliga i denna Bergslagsort, der äfven flere
Hemman finnas, som äga tiil och med dubbelt
så stor vidd.
Enligt Författningarne och Kongl. Maj:ts
Nådiga Resolution uppå Interessenternes Skatteköps-ansökning,
hade skattläggningen bordt
verkställas efter Ortens method; men som
Kongl Maj:t sedermera fann, att älven den
deruti utsatte högsta afgift var för ringa, be.
falltes att Savolaxske methoda skulle nyttjas.
Två tredjedels öre Stlfvermynt, som den samma
utsätter i ränta lör ett tunneland jord, låter
visserligen ej mycket, men behandlade
efter skattläggnings-method uppkommer ett
annat förhållande. De uppgå för ett Hemman
af 2,700 tunnelands vidd till 9 R:dr 8 sk.
Specie, som förvandlade till persedlar efter
kronovärdi åstadkomma en jordeboks-ränta af
omkring 8 skeppund tackjern, hvilka åter sålde
på Kronans Tiondejerns Auction stiga till 50 å
60 R;dr B co, som är mer än dubbelt hvad något
annat Hemman i Orten erlägger, och i samma
förhållande mera, än som kunnat Hemmanen
under Hellefors-Verket ålägga6, om ortens
method fått nyttjas. Då nu härtill kommer
Mantalsräntan, som utgöres i penningar samt
krono-tionden, uträknad efter en antagen icke
mild ny ordning, förmodar jag vara fullkornligt
upplyst, att desse Hemmans beskattning,
hvaraf ej ett enda för halfva året lemnar brödföda
åt sine Åboer, icke blifvit beräknad till
Kronans skada, utan att dess höga rätt blifvit
636
Den 29 Maji.
så noga iakttagen, som med Lagar och För**
fattningar låtit sig förena.
Skattläggningen verkställdes af Ordinarie
Landtmätaren i Länet, enligt den föreskrift
KammarCoilegium, i stöd af Författnicgarne,
nu som vanligt lemnade, nemligen, att kala
berg och odugelige måssar skulle såsom ofruktbare
ifrån den bördige jorden afskilja®.
Lamltmätarens åtgärd pröfvades först i ProvinceContoiren,
och sedan uti Kongl. LandtmäteriContoiret
i Hufvudstaden. Kronofogdar,
Härads-skrifvare och Nämnd reste derpå i alla
directioner, att taga kännedom af marken och
dess beskaffenhet. Skattläggningen derefter
uppgjord granskades först uti LandsContoiren,
och sedan uti Kongl. KammarCollegio, innan
Skatteköpsbrefven i October och November
månader 1816 utfärdades.
Skatteköps lösen är erlagd efter SkatteköpsFörordningarnes
föreskrift, samt 3 Mom.
af Kongl. Majds Nådiga Kungörelse den 4
Febr. 1811; och mera än hvad Konung Och
Ständer föreskrifvit, kunde väl icke Interesse^
terne åläggas. Klandras således skattläggningen
för detta Verk, eå rör klandret äfven de
tusendetals skatteköp, som efter samma grund
förut blifvit afgjorde, eller ock hade detta ej
förtjent mera uppmärksamhet än de förra. Lag-j
liga äro de båda, så länge Lagen existerar så4
dan men för HelleforsVerket har dessutom
uti Skatteköps-brefven blifvit uttryckligen
föreskmvitj att ägarne, i afseende på ännu 0-
Den 29 Maji.
637
inlöste röjselrätter, voro skyldige fullgöra hvad
1686 års Donationsfsref stadgade.
Domme då hvarje upplyst och opartisk
man, om Interessenterne böra misstänkas, att
hafva velat undandraga Staten något, hvad den
samina lagligen bordt tillkomma, eller om un-;
derslef eller ens misstag skäligen kunna anses
vara begångne vid en förrättning, behandlad
och granskad af så många, så olika, men alla
med Embets-ed förbundne Embetsman.
Om i öfrigt någon jemförelse kunde äga
rum emellan ett Hemman nära vid Stockholm,
och ett annat 30 mil derifrån, i en mager
och steril Bergslagsort, är jag säker, att det
af Herr Reutersköld omnämnde, i Färentuna
Härad belägne, Hemman, icke blifvit såldt till
det uppgifna priset, om köparen utom köpesumman
skulle, för att deraf komma i besittning,
hafva löst innehafvaren utur röjsel- och
besittnings-rätten efter laga värdi j och beträffande
det uppgifna exemplet, huru Skogsparker
blifvit köpte, för att derå verkställa
kolning, må mig tillåtas erinra, att ett gammalt
i ordningssatt Bruk kan med uträkning betala
10 och ännu flere Riksdaler för ett tunneland
ståndskog, om dess egna skogar äro utödde,
eller ägaren vill spara dem, efter han för lindrigt
pris kan åtkomma angränsande. Calculen
om förmånen af en sådan handel är både
enkel och lätt uppgjord, samt slutad , när
den handlade skogen är afbrukad. Men i
närvarande fråga är detta icke förhållandet.
638
Ben 29 Maji.
En ödemark ar punkten, hvarifrån saken böf
bedömas, och uti sådane äro de egentlige RecognitionsBruken
anlagde. Derifrån visar det
sig, om Skogsfångst, första vilkoret för ett
Bruks anläggning, kan betalas efter de uppgjorde
beräkningarne. Allt felas, allt skall
skapas; bostäder ät arbetare, vägar för nödvändig
communicatioa, dammar, verkstäder,
med ett ord allt, som erfordras, skall med nedlagda
capitaler åstadkommas, söm under flere
år stå fruktlöse, förr än någon vinst kan påräknas.
Om man nu tillika tar i betraktande,
att en skogstrakt kan, såsom till exempel Helleforss-
districtet, vara belägen flere mil från
näimaste Sjöstadj att således skOgs-eiFecterne
skulle transporteras 8 å 9 mil påhjul-sxd, inJ
nan de kunde komma om bord på något fartyg,
och att, på många ställen, marken i det
hela genom sin natur af en sandås, der endast
skog kan växa, icke har något annat värde än
igenom skogen j då skall man nogsamt finna
både alt skogens värde i en 6ådan trakt uppkommer
helt och hållet af Bruks-anlåggningen,
och att således jemförelsen med Hemman och
Skogstrakter i de Landsorter, som äro fördelakiigare
belägne, icke är lämpelig och icke
eller bevisande.
Detta föranleder mig att fästa Eders Excellences
och Högloflige Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på den obillighet, som
skulle uppkomma, i fall, såsom en af Statsutskottets
Ledamöter uti sitt särskilta votum
föreslagit, man nu genast skulle skrida till en
Den 29 Majk
63 9
försäljning af Recognitions-skogarne, till högsta
anbudet, utan afseende derpå, om de förberedande
åtgärder föregått, som kunnat sätta
en Bruksägaie i'stånd, att begära skatteköpet.
Dessa förberedande åtgärder bestå i undersökning,
om hvad som tor Brukets behof
erfordras, och en sådan undersökning har berodt
af vederbörande Embetsman Så länge
det icke kan bevisas, att Bruksägaren lagt
hinder deiemot, eller genom sitt förvållande
aflägsnat den; så länge synes mig också
Bruksägaren icke böra blifva lidande, för det
han icke anmält sig till erhållande af skatteköp,
innan han visste hvad han egenteligen
skulle få behålla af den mark han hittills odelad
nyttjat. Kongl. Kungörelsen angående
användandet af Recognitions-skogarne af den
4 Februari 1811, utvisar tydligen ordningen,
som i dessa afseendcn borde iakttagas, och
att undersökningarne samt afskiljandet af hvad,
som för Brukens behof skulle bibehållas, icke
berodt af Bruksägarens begifvande. Han bör
således icke blifva sin rätt förlustig derföre,
att andra göromål uppehållit dessa förrättningars
verkställighet. Då Rikets Ständer vid
1809 års Riksdag erkänt såsom ostridigt, att
Staten likaså litet kan ovilkorligen disponera om de
till Bergverken uppLtne Recognitions-skogar, som
desse kunna af Bergverken utan förbehåll af Sta•
tens ägande rätt begagnas, hafva de derigenom
framställt en grundsats, som icke gör det troligt,
att Rikets Ständer med den utsatte ptaescriptionstiden
haft för afsigt, att beröfva Bruks-i
ägare den ikogstillgäng, 60m äldre Författ
-
640
Den 29 Maji.
ningar dem försäkrat, och på hvilken hela
Bruks-anläggcingen beror. Det gifves flere
sätt, utom detta, att draga förde! af Statens ägande-rätt
till Recognitions-skogarne } och minst
anser jag böra törmodas, att Bruksägare skulle
förlora sin talan, i fråga om skatteköp derföre,
att vidlyftigheten af desse detailler, och
mångfaldigheten af andra göromål hindrat vederbörande
Embetsverk, att nog tidigt lägga
hand vid alla särskilta undersökningar, som
6kogarnesafvittringoch skattläggning förutsätter.
Med den värde Ledamotens särskilta tanka,
att, igenom Utskottets nu afgifne förslag, Staten
skulle förlora all afkastning af i,Soo,ooo
tunneland, kan jag icke heller instämma. Räknar
man då för intet den inkomst Staten redan
vunnit och årligen skall vinna utaf de, i följe
af Bruksanläggningarne, uppkomne nya Näringsutvägar
och odlingar? Räknar man för
intet den häraf följande production och de inkomster
Staten af densamma dragit? Räknar man för
intet den ökade folkmängd, hvilken igenom
allt detta fått underhåll, och riktat det Allmänna
både genom de biträden den meddelst
sitt arbete lemnat, och de afgifter den erlagt?
Räknar man ändtligen för intet, att Staten, i»
genom skattläggningen till Hemmantal, får ö.
kade årliga inkomster, bestående uti räntepersedlar,
och således oberoende af myntvär-'
dets förändring.
Den värde Ledamoten har anfort, såsom
ett skadligt praejudicat, skatteköpen vid Hellefors
-
Den 2 9 Maji.
fors och Kollerö. Men har han väl då betänkt,
att dessa skatteköp blifvit beviljade efter
samma grunder, som för alla andra äga
rum, och att utan tvifvel Staten derföre ingått
uti, att låta Hemman förvandlas till Skatte emot
en lindrig köpeskilling, emedan Staten egentligen
afsett den årliga inkomsten, hvilken uppkommer
igenom brukarnes använda arbete och kostnaj
der, och hvilka man funnit skäligt, att såle-i
des belöna med detsamma, som den ökade säj
kerheten försäkrade det allmänna om dessa
bemödandens fortfarande. Ett Samhälle kan
och bör icke, elter min tanka, beräkna sina
fördelar, i förhållande till en ögonblicklig vinst,
bestående i en större eller mindre köpeskiU
ling för visså lägenheter, utan det bör isynnerhet
fästa sin uppmärksamhet vid den styrka,
som vinnes för det hela, igenom varaktiga
inkomster, som kunna årligen ökas och bereda
andra. Det är efter en sådan beräknings-]
grund, sorn man snart nog skall finna, att af4
lägsne belägne Skogstrakter icke kunna på ett
fördelaktigare sätt än genom Bergshandterin-i
gen förädlas, och det är, vid en sådan unders
sökning, man äfven skall öfvertygas, att denna
näringsgren ger stöd åt andra, och äfven åt
jordbruket, igenom ökade tillfällen till utby.?
ten och afsättning, och att således Staten äfH
ven indirecte vinner härigenom ny förmögen-*
het och nya inkomster. Det är således, som
uti ett väl inrättadt Samhälle, allt stöd i ett
oupphörligt samband och det helas väl säkrast
Ridd, o. Ad, Prat. VI. B. II. Afd. St, 82.
É42
Den 29 Ma\i.
vinnes, igenom den enskilta1 omfankans fort^
satta bemödanden, och den nära föreningen af
dess interessen med det allmännas. Men dertill
fordras säkerheten för den enskilte, att i
sina på Statens löften grundade företag icke
finna sig störd, att icke, sedan möda och kost-,
nader blifvit nedlagda, kunna beröfvas fruk-3
ten af dessa uppoffringar.
Den ersättning Friherre Cederström velat
bereda Rergshandteringen genom rättigheten,
att emot högsta anbudet lösa till sig skogarne,
synes mig icke kunna uppfylla ändamålet.
Kan man väl förutsätta, att det är på ett
sådant vilkor, som Bruksanläggningarne ägt rum,
och vore väl första anläggarens och dess rätts
innehafvares skäliga väntan derigenom uppJ
fylld? Kan det väl misskännas, att, igenom
Eruks-anläggningarne, skogarne fått ett högre
värde, och vore det väl b Iligt, att derföre
låta en Bruksägare täfla nied andra om besitta
ningen af en Skogstillgäng. som ingen så myc-'
ket som han vore i behof utaf, och på hvilket!
ingen så mycket som han kunde hafva skäligt
anspråk? Våra förfäder följde andra grundsatser.
För att få bostäder inrättade, och ödemarker
efter hand uppodlade, beviljade de
frihets år, och uppmuntrade till bosättning.
Samma system mäste ännu följas, om vi vilje,
att i de aflägsne Nordliga trakterne inbyggare
skola trifvas, och de dervarande naturskatter
efter hand begagnas. Men huru skall detta stå
tillsammans med den method, att, sedan ändamålet
på andra orter vunnits, samt kostsamma
Den 29 Maji.
643
anläggningar och en talrik befolkning der upp-i
kommit, då betaga dessa inrättningar den väSendtiigaste
af de tillgångar, på hvilka de voro
beräknade, eller åtmindstone att tvinga dem så
godt som å nyo inköpa, hvad de förut fått
lotte och rättighet att begagna? jag respecte-i
rar Friherre Cederströms patriotism, och jag
är öfvertygad, att han icke viljande gör en
orättvisa i men jag vågar tro, att han vid detta
tillfälle misstagit sig, både om föremålet och
medlen. Det förra kan icke bestå i annat,
än Statens verkliga fördel, och den vinnes ej
på några enskiltas bekostnad. De senare, ellef
den föreslagne försäljningen, uppfyller ej ändamålet,
då det Vore, för en ögonblicklig vin.
ning, man skulle åsidosätta en längre och varaktig
förkofran. Högloflige StatsUtskottet hat
med lofvärd upplysning insett detta, och Dess
Betänkande talar så fullkomligt för sig sjelft,
att jag icke skulle hafva höjt min röst, om jag
icke tiott mia pligt fordra, att något närmar®
Utveckla förhållandet, i anledning af det anförde
exemplet rörande Hel lefors Verket, och
hvarvid möjligtvis en skugga kunnat i annat
fall blifva kastad på redlige Embetsman, som
laglikmätigt uppfyllt hvad dem ålegat, och på
medborgare, som aldrig sökt någon förmon på
det Allmännas bekostnad- Om igenom mitt
framställning jag tröttat Eders Excellences Och
Högloflige Ridderskapels och Adelns tålamod,
måtte man täckas erinra sig, att det icke ät
jag, som först väckt frågan, och matte den
önskan tillåtas mig, att sådanc förklaringar
sällan måtte behof vas, då det blir på full*
644-
Den 29 Maji,
ständig sak-kännedom man grundar sina omi
domen.
Herr Heykensköld, Carl Fredric, anförde
skriftligen:
Med det begrepp jag gjort mig om en RiksJ
dagsmans åligganden och tänkesätt, har jag
hvarken velat, kunnat eller bordt förmoda,
att den nu vid Riksdagen väckte fråga om
Recognitions-skogarne, härrör af annan grund,
än en mindre kännedom af de vilkor och omständigheter,
under hvilka dessa skogar blif-j
vit tiIJL enskilte upplåtne, och det är derföre
jag nu tror mig böra upplysa sanna förhållandet
dermed.
Då man antager, att det är från Helge
Ands Holms Beslutet af år 1282, sorn Kronans
rättighet till de i Sverige varande större
Skogar och Allmänningar, jemte flere andia
dylika saker, sorn då för tiden kunde anses
såsom res nullius, egentligen sig härleder, finner
man ock deruti anledningen, hvadan alla
på desse skogar sedermera anlagde Hemman
och lägenheter, blefvo ansedde som Krono,
och desse tracter ärnade, att i framtiden gifva
Kronan nya inkomster; men detta ändamål
kunde icke vinnas, utan i mon odlingen fortgick,
och hvad som icke blefodladt, blef deremot
till större delen utan all nytta och gagn
för Kronan, och Skogarne, som emedlertid begagnades
af de kringboende, förstördes i samma
mon, som de ansågos icke tillhöra någon.
Detta bestyrkes af de flera klagomål, 60m fin*
Den 29 Maji.
645
nas i detta ämne anförde i åtskilliga' handlingar,
allt ifrån Konung Gustaf I.s till Carl XI.s
tid. Denne odödlige Konung, som sträckte sin
omtanka till alla grenar af den inre Statshus-i
håilnirgen, fann äfven denna värd sin upp.
märksamhet, och han bedömde, att Skogarne
ej allenast agde ett verkligt värde, utan ock
att de, rätt använde, skulle betydligt bidraga
till Samhällets förkofran. Men för detta ändamål
insåg Han, att det enskilta interesset
borde med det allmänna förenas, och att på
sådant sätt skulle ej allenast Skogarne bättre
vårdas, utan äfven bidraga till industriens och
näringarnes tillväxt. Det var i sådant afseende
de dittills onyttjade Skogar blefvo åt enskilte
personer upplåtne, emot en viss bestämd
afgift, som i alla tider skulle till Kronan erläggas,
om ock Skogen blef helt och hållen
afbrukad och förstörd. Detta sednare vilkor
var således både ett bevis för innehafvaren,
och en säkerhet för honom, i afseende på dess
nyttjande rätt, och det var på sådant sätt,
som dels gamla Bruksanläggningar utvidgades,
dels nya Bruk och Masugnar anlades i ödemarker
af så svår beskaffenhet, att kostnaden
vid Verkens första anläggning oftast öfversteg
första anläggarens krafter, hvilken, i följe deraf,
bragt till fattigdom, måste lemna sitt på.-  begynta arbete till efterkommande att fullbordasj
men emedlertid var anläggningen
gjord, och genom sednare ägares ihärdighet
blefvo ödemarkerne, förut blott tillhåll
för odjur, förvandlade till boningsplatser för
meaniskor, hvilka allt mer och mer odlade
Den 29 Maji.
jorden, och med sitt arbete bidrogo till Statens
båtnad, under det att de igenom sina utlagor
ökade Kronans inkomster. Utan någon
förändring, förblef allt detta, i samma förhållande
ända till 1747, då vid Riksdagen, i
följe af väckt fråga om Recognitionsskogarne,
dessa förklarades oskiljaktige från Verken och
den grundsats antogs, att inkomsterne af Skogen
kunde ökas, i förhållande af tidernas be?
skaffenhet och de stigande jernprisen.
Rikets vid 1766 års Riksdag församlade
Ständer, kände för att icke hafva gynnat hvarken
Bergshandteringen eller Manufacturer, trodde
sig dock icke kunna betaga Bruksägare deras
rätt, till begagnande af Recognitions-skogarne,
utan stadnade vid det beslut, att undersökas
skulle, huruvida hvarje Bruk erlade
rigtig afgift, i förhållande till den skogsrymd
hvart och ett innehade Denna undersökning
verkställdes, och dervid befanns, att om några
Bruk innehade mera skog, än som svarade emot
afgiften, var det deremot andra, som betalde
större Recognitionsafgift, än för skogens
rymd bordt erläggas; men det oaktadt, då afgiften
för de förra höjdes, åtogo sig desse senare
den förra afgiften, emot förbehåll att vara
så mycket säkrare om beständig nyttjande
rätt till den skog de innehade.
Vid 1800 års Riksdag ansågo Rikets Ständer
Recognitions-skogs innehafvare böra betala
lika Bevillning med de Bruk som hade egna
Hemmansskogar, hvilket vittnar, att desse sko-;
Dm 29 Maji.
647
gar då ansågos på säte och vis som egne, e-;
huru belastade med dryg serskilt bevillning.
Sluteligen hafva Rikets Ständer vid 1809
års Riksdag, med erkännande af angelägenheten,
att Bruken bibeböllos vid de skogar, sorn
för deras underhåll och drift voro oumgängelige,
vidtagit det rättvisa beslut , att Bruken
skulle behålla så mycket af Recognitions-skoj
garne, som för deras behof funnes nödigt, att
det skulle genom vederbörlig undersökning
utrönas, och skogarne till Hemmantal indelas,
samt få till skatte köpas, på sätt Kongl, kungörelsen
den 4 Februarii 1S11 innehåller.
Utaf hvad jag nu anfört lärer Högloflige
Ridderskapet och Adeln inhämta, att det är i
stöd af Ständers och Konungens flera gånger
gemensamt bekräftade tillåtelse, som Bruksägare
fått nyttjande-rätten af Recognitionsskogarne,
att det är i stöd af sådana högtidliga
löften, sorn de ingått i dryga kostnader till anläggande
af Verk, hvilka bidragit att gifva dessa
skogar ett ökadt värde, och påskyndat odlingar
uti aflägsna trakter, utan Kronans vidare
bekostnad eller åtnjutande af någre odlingslån
i att desse Bruksanläggningar blifvit sålde,
och gått i arf med de rättigheter, som dem i
kraft af Konunga-Resolutioner tillkom, och
att det således vore ett uppenbart kränkande
af medborgares rättigheter, om desse skogar
blefvo Bruken fråntagne, eller dess bibehållande
med alltför dryga vilkor belastade, hvilket
icke lärer kunna öfverensstämma hvarken med
648
Den 29 Maji.
närvarande Ständers rättvisa, billighet och omtanka,
att bevara och iagttaga medborgares i
lagarne förvarade rätt, eller med innehållet af
77 §. i Regerings-Formen, som försäkrar innehafvare
af Kronans tillhörigheter, att njuta
laglig rätt derå till godo, och redan medgifvit,
att odlingar eller odlingsbar mark å Kronoskogarne
må i vanlig ordning, efter nuvarande
eller framdeles blifvande Författningar, kunna
till skatte försäljas.
Det är utan tvifvel i afsigt att öka samhällets
tillgångar till Statsutgifternes bestridande,
som man yrkat en förändring med recognitions-skogarnes
disposition; men om å
ena sidan man betänker, huru obetydlig denna
tillgång skulle blifva, i jemförelse med Rikets
öfrige Skogar, i synnerhet då man icke lär
hunna eller vilja kullkasta redan afgjorde och
bekräftade skatteköp, eller hindra de Bruksägare,
som redan sig anmält till erhållande
deraf, att i förut bestämd ordning få dessa afhandlingar
afslutade; och å den andra sidan
påminner sig, hvad de personer vågat, och
huru de gagnat det allmänna, som uti aflägsne
ödemarker, på grund af dessa upplåtelser,
ingått i sådane kostsamma anläggningar, och
raan skall efter en sådan undersökning erkänna,
att om i det ena afseende! rättvisan fordrar,
att hvad redan är Jofvadt, förblifver oTubbadt,
bevisar också Statens verkliga fördel
af samma förhåjlande, att dervid är mer*
vunnit, än förloradt.
Den 29 Maji.
649
Om man betraktar vidden af de rymder,
som ännu inom Sveriges Landamären äro blott
skogbeväxte, och der skogen dels är obegagnad,
dels har föga eller intet värde, skall man
också finna, att, i det hela tagit, är det icke
Skogstillgång, sorn i Sverige saknas, men utväg
att kunna med förde! den använda, och
att hindren i detta afseende äro hufvudsakligen
af tvänne slag, det ena: aflägsenheten, sorn
förorsakar för dryg transportkostnad, och ofta
gör sjelfva transporten omöjlig; det anora eli—
matets hårdhet och jordmånens beskaffenhet,
som gör, att odlingar föga kunna företagas,
och att bostäder i samma mon blifva sällsynte.
Om man erinrar sig, att det icke är blott
upplåtelse åt enskilta, utan understöd, uppmuntringar
och frihets år, som i de flesta fall
erfordras, om dessa hittills onyttjade tillgångar
skola blifva användbare, och ödemarkerne
befolkade, så lärer man också finna, att Staten
har förbindelse till de enskilta personer,
som redan, jemte afgift till Kronan, till en sådan
befolkning utan någon dess kostnad bidragit,
och i aflägsna trakter skapat nya näringar.
Det är icke länge sedan Ridderskapet
och Adeln lika med sine MedStänder tillagt
en årlig vedergällning åt en värdig Medborgare,
hvilken, utan att i detta afseende hafva
gjordt så betydliga uppoffringar, icke hade
varit 1 behof deraf. Jag har med glädje deltagit
uti detta beslut, som var ett ädelt uttryck
af National rättvisa och högaktning. Men då
Nationens Representanter således visat sitt deltagande
för en person, som genom medbor
-
650
Den 2 9 Maji.
gerliga företag sökt gagna det Allmänna, må
de icke eller glömma, att fästa afseende på
deras lättmätiga fordringar, som, i grund af
förfäders nedlagde mödor, nu yrka, att blifva
orubbade uti besittning af hvad som blifvit
försäkradt. Må det icke glömmas, att dessa
löften varit anledningen till dessa trakters odling,
och nu varande fördelaktigare belägenhet;
må det icke glömmas, att det värde skogen
nu derstädes har. är följd af dessa anläggningar;
må det ändtligen icke glömmas, att Bergs*
handteringens bestånd står i närmaste förening
med Jordbrukets, emedan afsättning och arbetsförtjenst
derigenom beredes åt Landrmannen,
och att säkerheten af medborgares besittningsrätt
är det första och oundgängligaste
vilkor för Statens förkofran och välmåga. Det
är på sådane grunder allena jag skulle våga
yrka och hoppas, att all förändring af redan
vidtagne beslut, rörande Recognitions-skogarne,
bör upphöra, och frågan derom förfalla.
Men till de allmänna skäl, som tala härföre,
bör jag ännu tillägga, att Recognitionsafgiften
icke är den enda förmon Kronan dragit af
desse skogars öfveriåtande åt Bruksägare. Hammarskatts
jern, tionde tackjern, bevillningar
och afgifter så af Bruken, som i sednare tider
för sjelfva kolrättigheten hafva varit directa
inkomster af Bruksanläggningen, och i följe af
den samma hafva nya bostäder, stora uppodlingar
af aflägsne och tillförene öde platser,
samt de inkomster, som af en ökad folkmängd
härröra, varit omedelbara verkningar deraf. I
en tid då dagligen omtalas den stora och obe
-
Den 29 Maji,
skrifliga nytta Kronan kan och bör draga af
Skogarne, torde raan icke, i hopp att vinna
större fördelar, böra börja med, att förstöra
de anläggningar, som redan visat sin nytta,
och hvaraf Kronan i flere år dragit en betydande
inkomst, och torde erfarenheten få visa,
huruvida inkomsten af de skogar, sora hädanefter
disponeras, kan blifva större och säkrare
änden, som af Recognitionsskogarne uppbäres.
Utom allt detta ar ock ett kraftigt skäl,
SOm jag anser tillräckligt att aflägsna alla försök,
att rubba redan gjorde anläggningar, som
är helgden af gällande Lagar och Författningar,
hvarutaf Medborgares säkerhet och rättigheter
bero, hvilka, utan fara för Statens eget
bestånd, icke kunna öfverträdas eller efter godtycko
förändras. Frihet utan personlig och egendoms
säkerhet är ett intet, och denna gifves
icke, om ej en hvar blir ostörd bibehållen
vid de vilkor, hvarunder åtnjutandet af dess
förmögenhet blifvit honom försäkrad. Sådan
är afsigten af vår Statsförfattning , och jag är
öfvertygad, att sådan är deras önskan, som
här göra mig den äran, att afhöra mitt vördsamma
utlåtande. Måtte vi då icke genom
misstagne, ehuru välmenta, förslag förfela ändamålet,
och bereda oss oväntade både förluster
och svårigheter! Må vi komma ihåg att
rättvisa och laglydnad utgöra Staters välgång
och trefnad, och att om dessa hufvudföremål
uraktlåtas, om medborgares lagliga rättigheter
kränkas, beredes äfven med det samma en
del näringars undergång, och en minskning i
652
Den 29 Maji.
välmåga och kraft för det hela, som blir slutligen
allas gemensamma förlust. På sådant
salt danas lidanden, som väcka missförstånd,
oenighet och partier, hvilka kunna förnya de
missöden, hvaraf vårt Fädernesland framställer
så manga och varnande exempel. Måtte vi
undvika dessa faror, och vid början af en
Regering, hvats bemödanden lofvar oss lyckliga
utsigter för framliden, skynda att, utan
rubbning af enskiltas lagligen försäkrade rättigheter,
hela de sår, hvaraf vårt betryckta
Fädernesland hittills lidit, och hvars botande
föranledt vår sammankomst, och bör utgöra
hufvudsakliga föremålet för våra bemödanden
; och får jag, i grund af hvad jag haft
äran framföra, ödmjukast tillstyrka bifall af
Stats-Utskottets Betänkande, och i lika ödmjukhet
anhålla om Eders Excellences Herr
Grefvens och Landt-Marskalkens proposition
till bifall derå.
Herr Reuterskjöld, Axel, uppläste följande:
Då
Högloflige StatsUtskottet uti dess Betänkande,
angående Recognitions-skogarne, ej
lemnat något yttrande öfver de väckte motionerne,
hvarigenom desse skogars försäljning
till skatte skulle kunna verkställas på ett för
Staten nyttigare sätt, än det, hvaf till Författningarne
gifva anledning, nödgas jag emot
nämnde Betänkande göra anmärkningar.
Utskottet synes uti dess Förslag tillerkänna
de Bruksägare, som nu begagna Recognitions-:
Den 29 Maji.
653
skogarne, en ostridig ägande rätt till dem, och
Staten böra åtnöjas med den lilla sportel den
får, för att afsäga sig sin verkliga. Jag finner
ganska väl, dst Utskottets förslag ej för Bruksägarne
kunnat vara fördelakfigare, om de än
sjelfva författat det; men tillika att Staten,
om nämnde förslag af Rikets Högloflige Ständer
gillas, derigenom skulle göras stora förluster
och uppoffringar, hvilka ej äro billiga, då
de ske på hela Nations bekostnad, till fördel
för några Bruk, hvars ägare redan, genom
öfver hundraårigt nyttjande af Skogarne emot
6a godt som ingen afgift, i långliga tider njutit
fördelar, hvilka ej, genom motsvarande bidrag
till Staten, gifvit det Allmänna någon
ersättning för hvad de af dess tillhörigheter
begagnat. Om, för 1 50 till 100 år sedan, skogarne
inom Fäderneslandet ansågos af ett så
litet värde, att dess Regenter då emot en ringa
ränta öfverlät dem med nyttjande rätt till enskilte,
och om Statens behof sedan ej kräfde
begagnandet af de tillgångar, som den deruti
agde, så är förhållandet nu ganska olika; Staten
är nu i saknad af tillgångar, en förökad
Bevillning är öfver Nationens förmåga, och
likväl förutser jag, att i en framtid den måste
förhöjas, för det helas bestånd; så framt man
fortfar, att för enskilte personers fördelar uppoffra
Statens.
Då Nationen har rätt att fordra, det den
så länge saknade inkomsten, af en betydlig
del af dess tillhörigheter, ändtligen till det belopp,
som svarar emot deras värde, till Stats
-
654
Ben 29 Maji.
cassan inflyter, och då Kongl. Förordningen af
den 4 Februari 181 f ej svarar emot detta än*
dama!, hade jag trott, det StatsUtskottet skulle
finna anledning begagna det förslag jag uti
mitt Memorial af den 24 Januari inför Högloflig©
Ridderskapet och Adeln haft äran an.
föra Det exempel jag deruti framställt å en
till Skatte försåld Recognitionsskog, lemnade
ej ett för Staten fördelaktigt resultat, och jag
är fullt öfvertygad, att, om StatsUtskottets
förslag vinner bifall, komma de 1,800,000
tunneland Recognitions-skogar, som inom Riket
finnas, att till större delen Skatte köpas
efter 1 skilling tunnelandet, så vida Savolaxska
skattiäggnings-methoden än vidare skall
följas, samt att jord kommer att tilldelas ett
mantal, hvilken vöre tillräcklig för trenne.
Denna min öfvertygelse har vunnit så mycket
mera visshet, sorn den uti StatsUtskottets Betänkande
omnämnde Kollerö Recogniiior.s Allmänning
blifvit försåld för 34 R;dr 10 sk. 9
r:st., och af dess ägorymd bestående af 958
tunneland Skog, 196 tunneland Måssar och 42
tunneland Berg, eller tillsammans 1,196 tunneland
endast ett halft Mantal tillkommit! Af
öfverlöpa marker lärer ej heller vara något att
förvänta, ty ofelbart är, att ingen Bruksägare*
som vill behålla hela den till dess Bruk anslagne
Recognitionsskogen, vid den undersökning,
som efter Författningarne bör ske öfver
behofvet, har för mycket, ty oftast bedömes
det efter den framlagde Chartan, då Bruksäga.
ren sjelf uppgifver markers beskaffenhet, och
tiden inom hvilken skogen återväxer, hvilken
Den 29 Maji.
655
säkert upptages, der rymderne äro stora, till
100 år, om ej en kortare tid skulle vara tillräcklig,
för att behålla alltsammans. Statsutskottet
föreslår ett förlängande af den rättighet,
sorn Kongl Förordningen af den 4 Febr.
1811 lemnat Bruksägare, att Skatte lösa Recognitionsskogar.
Vore Statens fördel dermed
förenad, vore det rätt; men då jag af det anförda
tror mig bevist motsatsen, får jag ordagrannt
uppläsa 7:de Mom. af nämnde Kongl.
Förordning, hvilket lyder, som föijer: ”Att
rättighet för Bruksägaren till Skatteköps erhållande
må till en början vara inskränkt till
sex år, med förbehåll för Riksens Ständer, att
vid nästa Riksmöte, i anseende till de Bruksägare,
som ej ingått Skatteköp, med Recognitionsskogarne
vidtaga sådane Författningar de
nyttiga pröfva.” Då 6 år med den 4 Februari
1817 voro förflutne, är det påtagligt, att Riksens
Ständer vid denna Riksdag kunna med
alla de Recognitionsskogar, å hvilka ej Kongl.
KammaiCollegium den 4 Februari 1817 redan
utfärdat Skattebref, vidtaga åtgärder Rikets
Ständer för det Allmänna nyttigast synes.
Jag får vördsamt föreslå, det alla Recoguitions-skogar
endast genom allmänt utlyst
Auction på det sätt, som Högloflige StatsUtskottet
uti dess Betänkande om Kronoskogarne
föreslagit, må skatteköpas. Jag hemställer lik;
väl, om ej följande ändringar böra göras: 1)
Att räntan för hvarje tunneland Recognilionsskog
i Dahlarne, samt de Provinser, som ligga
norr om Gestrikland, kunde nedsättas till 4
656
Den 29 Maji.
sk. tunnelatsdet; men att deremot, uti alla Rikets
öfrige delar, räntan, under hvilken ej ett
tunneland skog får bortgå, blifver utsatt till
6 sk.; 2) att endast räntan efter medium af 10
års markegång förvandlas i Spannemål, men
köpeskillingen erlägges med penningar till bej
loppet af 6 års oförvandlade ränta; 3) att alla
å Reconnitionsskogarna gjorde uppodlingar af
Åker och Äng särskilt skattläggas, efter den
orts method, der de äro belägne, då skattelöseskillingen
för dessa bör ske med 6 års
sammanslagen Markegångstaxa, och ej som
hitintills skett efter jordeboks värdiej 4)
alla ännu ouppmätte Recognitionsskogar böra
skyndsamt på Kronans bekostnad uppmätas,
och efter föreslagne grunder försäljas, för de
Skogar sorn genom Bruksägarnes egen försorg
blifvit affattade bör ersättning af Allmänna
medel gifvas för de gjorde kostnaderna; 5) ds
Recognitionsskogar, hvartill Bruksägare inom
den 4 Februari 1817 i Kongl. KammarCollegio
anmält sig om Skatteköp, böra, utan afseende
å de förslag till skattläggning, som redan kunna
vara gjorde, skattläggas till den ränta som
ofvan för hvarje tunneland Skog finnes bestämd;
samt Skattebref dem tilldelas, emot Skattelöseskilling
af 6 års ränta, utan att desse Skogar
blifva på Auction utbjudne- Skulle någon
Bruksägare ej på föreslagne vflkor vilja skatteköpa
dem, kan Skogen genast derefter på Auction
försäljas; 6) om skyndsam verkställighet
å det Beslut, som Riksens Högloflige Ständer,
i anledning af det gjorde förslaget fattar,
lärer
Den 29 Maji.
657
lärer blifva nödigt hos Kongl. Maj:t i unders
dämghet anhålla.
Då Riksens Stander troligen besluta, det
ingen förminskning af Rörele-capitalet intill
nästkommande Riksdag får .äga rum i bfifvet
mitt uti Memorialet af den 24 Jir.uari frarns
ställde förslag, att begagrta de genom skogarnes
försäljning inflytande medel till myntets
förbättring, ej mera användbart j jag får derföre
bos Eders Excellence Herr Grefven och Landtb
Marskalken samt Högloflige Ridderskapet oell
Adeln vördsamt föreslå, det allt hvad som genom
Recognitions-skogarnes försäljning inflyter,
matte i RiksgäldsComoiret insättas, och
Kongl. Majit intill nästa Riksdag tillhandahållas,
för att användas till Försvarsverket
Samt Arméens materiella behof*
Hos Eders Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken får jag ödmjukast anhålla
Om proposition på återremiss af Betänkandet#
åtlöljdt af dessa mina anmärkningar.
Herr Von Schultzenheim, Dc.Vid, den äldre t
Rikets Högloflige Ständer ville år 1810, vid
den iråkade förlägenheten, genom den höge-,
ligen förökta Riksgälden, söka r>-sourc» af Rikets
vidlyftiga skogar, och i synnerhet af Recognitions
skogarne j man ihågkomm a med en
statistisk försigtighet och ömhet, att flere Bruks
elier Bergverks bestånd grundades på begag
Ridd.
o. Ad Prot, VI- B. II. Afd. 83# 84*
658
Den 29 Maji,
nandet af sistnämnde skogar, och öfverlemnade
derföre i underdånighet till Kongl. Maj:ts nå.
diga omsorg, huru mycken skog vederbörande
Bergverksägare tillerkännas kunde, och dem
efter 6 års ränta till Skatteköp aflåtas borde.
Kongl. Majit har ock, genom en Nådig Kungörelse
af den 4 Februari 1811 och dess 7 §.,
låtit vetterligt göra den tillerkända rättigheten,
att inom 6 års tid få till Skatte köpa behöfliga
Skogsdelar, då Rikets Ständer sedan ägde, att
vidtaga sådane Författningar de nyttiga fannö. Den
föreskrifna terminen har med den 4 Julii 1817
upphördt. Någre hafva sig af denna upplåtelse
begagnat, och de som sig i rättan tid anmält,
men, utan eget förvållande, ej hunnit
få de begärta Skatteköpen fullbordade, synas
ännu till erhållande deraf vara berättigade.
Jag har icke öfvervarit målets afgörande i
Högloflige StatsUiskottet, men om dess tillstyrkande
skulle gå derutöfver, nödgas jag
deremot mig reservera.
Friherre Cederström, Jacob: Ibland de öf«
verläggningsämnen i StatsUtskottets vid denna
Riksdag förekommit, har detta varit ett af de
mest kinkiga, emedan enskilta interessen uppstått,
och man velat lämpa forntida stadganden
på närvarande tid. Då Riksens Ständer
vid 1809 års Riksdag beslöto, huru med Kronans
skogar skulle förhållas, gjordes undantag
i afseende å Recognifions-skogarne. En tid af
6 år utsattes, inom hvilken Bruksägaren fick
anmäla sig till Skatteköps erhållande, men, i
apseende till de Bruksägare, som ej inom sam»
Den 29 Maji.
659
rna tid ingått i skatteköp, förbehöllo Riksens
Ständer sig, att med sådane Recognitionsskogar
vidtaga de förändringar de pröfvade nyttiga.
Kongl. Maj:t utfärdade ock härom Dess
Nådiga Kungörelse den 4 Febr. 181 1, hvaraf
upplysning vinnes, att det ålegat innehafvare
af Recognhionsskog, att hafva den afmätt, emedan
afgiften per tunneland beräknas, metl
att som Riksens Ständer det oaktadt, förordnadt,
att ersättning för aftättningskostnaden
skulle Bruksägaren tillkomma för den del af
Skogarne, som icke till Verkets drift bibe*
hölls, så tillägger denna Författning äfven
nämnde ersättning. Endast 13 eller 15 personer
hafva inom föreskrifven tid anmält sig till
Skatteköp, och Collegium har icke eller kunnat
afgöra dem, emedan de anbefallte underh
sökningar, värderingar m, m icke varit verkställde.
Någre hafva inkommit efter den 4
Februari 18*75 ined sådane ansökningar, mea
äfven de hafva underlåtit att ingifva de anbefallde
affattningarne m. m., hvarföre ock, då
desse deras ansökningar annu icke blifvit pröfvade,
jag anser dem icke äga någon laglig rät£
till Skatteköps erhållande.
På flere ställen hafva tvister uppstått 1-  melian Bruksägare samt åtskilige Hemmang;
ägare om stubbe- och röjsel—rätt, muhlbete å
en del skogstrakter, samt bättre rätt till skatteköp,
hvilka stridigheter bero på Domarens
afgörande. I StatsUtskottet har åter fråga hufvudsakligen
endast varit om Bruksägares rättighet,
att efter de lilländalupnc 6 åren få in
-
66o
Den 29 Maji.
gå skatteköp, efter den af Riksens Ständer år
1809 stadgade grund; men i mm tanka äger
Staten obestridlig rätt, att använda de återstående
Recognitions-skogarne utgörande omkring
1,8 jo,000 tunneland på det förmonligaste sätt,
och Bruksägarne böra pu mera endast medgifvas
optionsrätt, att erlägga den lösen, som
någon annan bjuder Utskottet har ock uti
sitt Betänkande föreslagit, att Bruks-ägare,
hvilka icke inom rätt tid sig anmält till Skatteköp,
skulle fä optionsrätt att antaga högsta
anbudet, och erlägga köpeskillingen inom 16
år, då deremot en betalningstid af 6 år för
andre köpare skulle bestämmas, hvilken skillnad
i betalningsterminer jemväl är för Bruksägare
en betydlig men billig förmon. Ibland
de skatteköp, som blifvit beviljade ä Recognitions-skogar,
hafva endast varit den under
Hellefors Silfver- och Jernverk lydande, samt
Kollerö Recognitions-skog, vid Skattläggningarne
hvarå den Savolaxska methoden blifvit
iakttagen, i afseende å den förra, samt den i
orten bmklige, i afseende å de sednare. Huruvida
Staten genom desse skatteköp vunnit
eller förlorat, lemnar jag derhän, och någon
ändring deruti kan icke komma i fråga. Herr
Reutersköld har ock endast omnämnt försälj,
ningen af Hellefors Recognitions skog såsom
exempel derpå, att methoden ej skall varit för
Kronan förmonlig, Att Bruksanläggningar varit
grundade på rättigheten till Recognitionsskogarne,
medgifver jag, men lika obestridligt
är, att Recognitions-afgifterne dels blifvit höj.
de, och dels nedsatte. Riksens Ständer skulle
Den 29 Ma ju
661
således kunna på ett mycket lättare sätt få
ersättning för skogarnes begagnande, genom en
förhöjd Recognitions-afgift 3 men då Bergverksldkares
interesse att vårda Skogarne, vid
ett sådant förhållande icke är detsamma, som
vore han sjelf dertill ägare, samt, i händelse
Recogniiions-afgiften skulls betydligen ökas,
sådant kunde föranleda dertill, att atgiften erlades
några år, hvarunder skogen egennyttigt
användes och hvarefter dess vidare begagnande
uppsades, anser jag bäst vara, att desse
skogar till Skatte försäljas Jag instämmer således
i anhållan om ålerremiss af Utskottets
Betänkande, emedan jag anser en jemkning
deruti vara af nöden, helst jag tror, att det ej
är Riksens Ständers rätt, att lör någre enskiltas
vinning efterskänka det Allmännas fördel.
Friherre Boije: Med tillfredsställelse har
jag hördt det Kammarjunkaren Heykenskjöld
bevisat, att Hellefors Recognitions-skog ingalunda
bekommits till skänks; - hvaraf föijer,
att allt obehagligt intryck i den delen är undanröjdt.
Hvad åter angar Bo!RättsRådet Heijker,
skjölds åberopande af Nanonal-rättvisan,
så tror jag att han deri har rätt. Men den
na
rättvisa tillät,er ej, att 1SU8 års Ständer
upphäfva, hvad 1815 års Ständer gjordt;
och då den då bestämda piaescriptionstid är
förbi, så tillåter ej rättvisan att den göres
fortfarande. Något företräde böra BruksPatronerne
få 3 men det ligger också ett i optionsrättigheten,
som i Friherre Cederströms sär;
skilta mening blifvit föreslagen ; och då Bruks?
663
Den 2 9 ' Maji.
Patronerne ej äro nöjda dermed, så begära de
åter för mycket. För att i allo göra rätt, kan
jag icke heller instämma i den mening, sorn
na blifvit af Friherre Cederström och af Herr
Reutersköld framställd, nemligen att de BruksP3troner,
hvilka full gjordt deras prestanda för
köpen, men för orsaker, som ej berott af dem,
utan af Embetsman, icke ännu fått köpebrefven,
6kulle anses äga mindre rätt, än de som
fått sine köp afgjorda. Ifrån den stund köparen
fullgjordt sine åligganden, har också
hans rätt ingått, att få sitt köpebref: och med
allmän rättvisa, med National-redlighet skulle,
efter min tanka, aldrig instämma, att här förfara
annorledes. Må det tillåtas mig få påminna
om det oändligt vackra omdöme, som
Herr Presidenten Schultzenheim nyss gaf om
sin rätt; och jag skall aldrig tro, att Riksens
Ständer kunna handla egennyttigt, på bekostnad
af rätt och billighet.
Uppå derefter af Hane Excelicnce Herr
Grefven och Landt Marskalken gjord proposition
b!ef StatsUtskottets Betänkande, i anledning af
de dervid gjorde anmärkningar till Utskottet
återremitterade.
Vid förnyad föredragning af Stats- och
Bevi klings Utskottens den 22 dennes afgifrrr,
samt den 27 derpå följde på bordet lagrie,
U låtande i an ednie.g af de hos Bönders
ndet gjorde anmärkningar vid Utskottens
Den 29 Maji.
663
den 20 sistledne April meddeldte Betänkande
om BränvinsBevillningens utgörande för åren
i8io} 181 r och 1812 af personer å landet,
sorn ej äga eller Besitta jord; fann Ridderskapet
och Adeln, att, enär sistnämnde Betänkande
redan blifvit den 2 i denne månad af
Ridderskapet och Adeln bifallit, Utskottets i-,
frågavarande Utlåtande borde läggas till Hand;
lingarne.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärsoch
Ekonomie-Utskottets den 15 dennes afgifne,
samt den 27 derpå följde på bordet lag.
de, utlåtande, i anledning af de hos Ridderskapet
och Adeln samt PresteStåndet gjorde
anmärkningar vid Utskottets den 13 sistledne
Mars meddeldte Betänkande, angående åtgärders
vidtagande till den veneriska smittans
utrotande.
Herr von Haussvolff, Carl Gustaf Remhold'.
Då Utskottets först afgifne Betänkande förevar,
tog jag mig friheten att yttra mig deremot,
och jag rönte dervid Högloflige Ridderkapets
och Adelns bifall. Jag anmärkte då
det scandaleusa af de mesurer Utskottet föreslagit,
hvarigenom i min tanka ärbarheten på
ett skändligt sätt skulle förnärmas; och jag
anser äfven de kostnader, hvilka, derest Utskottets
förslag vidtogos, blifva oundviklige,
på ett mycket bättre sättj kunna undvikas. Jag
vill ock fråga, om ett fruntimmer kan aftvå
664
Den 29 Maji.
sig en sådan skam , som att blifva visiterad
för venerisk smitta.
Tvärt emot hvad Utskottet yttrat anser
jag medborgerliga lugnet, i stället tor att skyddas
genom de af Utskottet tillstyrkte mått och
steg, i betydlig mon förnärmas; och jag hoppas
således, att Ridderskapet och Adeln gillar
hvad jag förra gången hade äran föreslå, eller
»tt det måtte få bero på Kongl. Majt, att i
sin vishet vidtaga de anstalter, hvilka kunna
anses för ändamålet bäst tjenlige.
Herr Cederschjöld, Pehr Guslaf: Äfven jag
anser det slags besigtningar, vid hvilka den
siste värde Talaren uppehållit sig, högst olämpliga;
och något nyrt stadgande i detta
afseende så mycket mera öfverflödigt, som redan
förut gällande Författningar medgifva,
att tillbörlig besigtning må anstälias, der sådant
pröfvas nödigt Men ehuru orimligt detta
Betänkande än för Öfrigt må vara, innehåller
det likväl ett pär punkter, sorn torde förtjena
afseende. Af den beskaffenhet finner jag tillstyrkandet
af besigtning på ankommande sjöfolk.
1 synnerhet tror jag, att det skulle vara
nyttigt, att vårt eget folk blefve besigtigadt,
då det, efter långa sjöresor, återkommer tili Fäderneslandet.
Likaledes tror jag, att det, till
förekommande af flera smittosamma sjukdomars
utbredande, vöre ganska tjenligt, att gamla kläder,
sorn på Auction sko a försäljas, först blefvo
genom rökning och tvättning, efter klädernas
art och beskaffenhet rengjorda. Jag får der-e
Den 2 9 Maji.
665
före hemställa, om ej HöglofI Riddersknpet och
Adeln skulle finna skäligt, atf, med förkastande
af Betänkandet föröfrigt, besluta, att hos Kgl»
Maj:t r underdånighet anhålla om Författningars
vidtagande för besigtning på ankommande
sjöfolk, och tillbörlig rengöring af gamla
kläder, som på Auction skola försäljas.
Hant Excellenee Herr Grefven och Landt-.
Marskalken yttrade, att då Författningar redan
utkommit, angående visiterande af sjöfolk, sorn
från längre bort belägne utländska orter anlända,
samt den sednare omständigheten an-'
gående rengöring af gamla kläder, hvilka på
Auction försäljas, syntes vara för obetydlig
att hos Kongl. Majit i underdånighet anmälas,
och böra på Kongl. Maj:ts Befalloingshafvandes
särskilta förordnanden ankomma, ansåge Hans
Excellenee, med anledning af hvad i detta amne
blifvit yttradt, sig böra hemställa, om icke
Ridderskapet och Adeln behagade Utskottets
Betänkande till sila delar afslå.
Ropades jfa.
Föredrogs å nyo och bifölls RiddarhusUtskottets
den 22 dennes aflitne, och den 27
derpå följde på bordet lagde, Memorial, innefattande
Utlåtande öfver Majoren Henric Adolph
Gyllensvans hos Kongl. Majit i underdånighet
gjorde ansökning att för Adeliga Åt
-
666 Den 29 Maji.
tea Gyllensvan få intaga Säte och Stämma på
Riddarhuset.
Vid förnyad föredragning af Stats-Utskottets
den 20 dennes afgifne, ®ch den 27
derpå följde på bordet lagde, Utlåtande angående
väckt motion om inlösande af de så kal4
lade Schlegelska Godsen i Hallands Län j ansåg
Ridderskapet och Adeln berörde Utlåtande
böra till BancoUtskottet remitteras.
Föredrogs ånyo LagUtskottets den 14 dennes
afgifne, samt den 27 derpå följde, på
bordet lagde, Utlåtande i anledning af de hos
Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet
gjorde anmärkningar vid Utskottets den 25
gistlidne April meddeldte Betänkande öfver
väckt förslag, att Konungens Befallningshafvande
må blifva pliktige, att till justitiasCancelleren
samt Justitiae Ombudsmannen insända
ett exemplar af de Kungörelser, som af
Kongl. Majis Befallningshafvande utfärdas: att
Kongl. Maj ts Befallningshafvandes obestämda
rättighet till Länens innevånares kallande till
sammankomster och muntliga förhör må inskränkas,
och att med utmätning af debiterad
afgift mä innehållas, då jäf emot behörigheten
af krafvet väckes.
Grefve Spens, Jacob Melcher: Under åbe
ropande
af det yttrande jag hade äran, då
Den 29 Maji.
667
LagUtskottets första Betänkande förevar, inför
Ridderskapet och Adeln afgifva, får jag hos
Hans Excellence nu anhålla om proposition
till bifall af LagUtskottets ifrågavarande Utlåtande,
med antagande af det deruti framställte
sednare alternatif, eller att Konungens Befallningshafvande
böra till JustitiaeOncelleren och
Justities Ombudsmannen månadtligen insända
ett exemplar af de Kungörelser, hvilka i Länet
utfärdas, samt röra allmänna och enskiltes
rättigheter och skyldigheter.
Uppå derefter af Hens Excellence Herr
Grefven och Landt Marskalken gjord proposition,
blef LagUtskottets Utlåtande, tillika med det
deruti framställde sednare alternatif af Ridderskåpet
och Adeln gilladt.
Föredrogs å nyo Expeditions^Utskottets
den 2o dennes aflåtne samt den 25 derpå följde
på bordet lagde, Memorial, rörande bestäm
mande af dagen för början af nästkommande
Riksdag.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
tillkännagaf, att Hans Excellence
jemte Herrar Talmän i sista conferencen ansett
den 15 Januari 1823 vara den bäst passande
tid för början af nästkommande Riksdag.
Herr von Haussvolff, Carl Gustaf Reinhold;
Jag har vid förra Riksdagarne alltid opponerat
668 Ben 29 Maji.
mig när fråga varit att utsätta en tid, för Riksdags
början, då det är omöjligt att komma i
från
Gottland. I detta afseende äro September
och October månader mest lämplige. Vid årets
början är det osäkert, örn Representanterne
från Gottland kunna komma derilrån. jag är
sjelf derpå ett lefvande exempel, att öfverfarten
icke alla årstider är möjlig. Jag ärnade
mig till Riksdagen i slutet af December för lidet
år, men jag kunde ej komma öfver, förrän
Våren inträffade.
Hant Exceltence Herr Grefven och Landt.
Marskalken yttrade: att vid 1815 års Riksdag,
som slutades den 9 Augusti samma år, man
äfven utsatt den 13 Januari )Sso till början
af den näst påföljande; att Höstetiden vore
till en Riksdags början mindre lämpelig, emedsn
Riksdagen då troligen kom att räcka
inpå det följande året, hvaraf åter hände, att
den under en sådan Riksdag beslutade Statsreglering
och Allmänna Bevillning ej kunde
under loppet af sistnämnde år, utan först året
derefter börja att lända till efterrättelse: att,
om Riksdagen börjades i medlet af januari,
den troligen kunde vara fulländad vid början
af Sommaren, samt alla Riksens Ständers financiella
beslut med början af nästföljande år
sättas i verkställighet I anledning hvaraf och
då BondeStåndet enligt ankommen underrättelse
redan utsatt den 15 Jan I823 till början
af nästkommande Riksdag, Hans Excellence hemställde
, om icke Ridderskapet och Adeln
Den 29 Maji.
669
behagade äfven för sin del enahanda tid bei
stämma.
Bifölls.
Företogs till pröfning StatsUtskottets den
26 dennes afgifne, och den 2 7 derpå följde på
bordet lagde, ytterligare Utlåtande angående
förändring uti Indeldte Infanteriets Beklädnadssätt.
Herr Berghman, Ambrosius Magnus: Som
jag fattat innehållet af Betänkandet, hafva
Rothållarne fritt val att antingen erlägga årligen
4 Riksdaler 36 skillingar, eller, efter
Markegångspris, betala Staten värdet af de
Släpmunderings persedlar KneckteContracterne
utsätta. Detta är skäligt och något när lika
med hvad jag vid sista Riksdagen föreslog;
hvarföre jag för min del bifaller Betan»
kandet.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt-t
Marskalken hemställde, om icke Ridderskapet
och Adeln behagade StatsUfskottets Utlåtande
till alla delar gilla, med tillägg, att början af
4:de punkten kunde erhålla följande lydelse:
”Vid skeende uppbrott till krig afmönstras
munderingen, som då bör vara i mönstergillt
stånd, till Kronan, hvars underhållsskyldighet
sedan vidtager” Se c.
670
Den 29 Maji.
Bifölls.
Hvarefter Hans Excellence föreslog, att de
öfrige RiksStånden måtte inbjudas, att uti
detta Beslut med Ridderskapet och Adeln sig
förena.
Ropades Ja.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
Economiötskottets den 25 dennes afgifne, och
den 27 derpå följde på bordet lagde, Memorial,
innefattande förslag till jemkning uti de
Bespective RiksStåndens särskilt fattade Beslut,
rörande Husbehofs-bränvinsbränningen,
och dermed gemenskap ägande ämnen.
Herr Anckar sparre, Ingemar August: Som
det ej vore consequent, att bifalla Ekonomie»*
Utskottets nu ingifne förslag, enär Ridderskapet
och Adeln förut i detta ämne fattat ett
derifrån skiljaktigt beslut, tar jag mig frihet
föreslå, det som minst afviker från Ridder-*
skåpets och Adelns förra beslut, nemligen att
1H15 års Författning bibehålles endast med
det undantag, att icke mer än en 90 kannors
panna får begagnas, hvarken i Städer eller på
Landet uti ett Verk eller på en Egendom. Jag
gör med så mycket mera skäl detta förslag,
som det hufvudsakligast instämmer med hvad
trenne Stånd häruti beslutat,
I
Den 29 Maji,
671
Detta förslag afviker ej eller hufvudsaklu
gen från Ridderskapets och Adelns första beslut,
utan blott i den omständighet, att de 3
månaders bränvins-inskränkning om året ute6lutes,
hvilket jag äfven yrkade, då denna
sak förra gången förevar, men hvilket jag ej
fick uti voterings-propositionen intagit, och
som jag endast önskat den ena 90 kannors
pannans uteslutande med oafbruten frihet till
bränning hela året om, för den som så kan
och vill, anhåller jag nu vördsamt hos Eders
Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
om proposition å ofvannämnde förslag, nemligen
bibehållande af 1S <5 års Bränvinsbränningsförfattning,
men med tillåtelse att blott
begagna ec 90 kannors panna ; skulle detta ej
af Ridderskapet och Adeln bifallas, begär jag
votering, med mitt förslag till contra-proposition.
Jag är ej nog förmäten, att anse mig kun»
na imponera på detta Stånd, så utmärkt tecknadt
af äran och Fosterlandskänslan, men jag
förlitar mig på Ridderskapets och Adelns consequence
både i öfvertygelse och beslut, och
jag sjelf är lugn af mitt eget medvetande, då
jag gjordt hvad jag förmått.
Herr Manner siam, Johan: Jag vill inskränka
mitt yttrande till att endast begära proposi»
tion till bifall af hvad Utskottet föreslagit. Jag
kan ej finna någon inconsequence uti ett sådant
bifall, då de öfrige Stånden icke ingått
uti Ridderskapets och Adelns förra beslut, och
672
Den 29 Maji.
Utskottet således varit nödsakadt, att, på sätt
nu skett, till sammanjemkan le af de skiljaktiga
meningarne, toresia bibehållandet af 1 8 r 5
års Bränvinsförfattning
Herr Strussenfeldt, Mchaet: Äfven jag vill
vara consequent; och sorn jag förra gången,
då detta mål härstädes förevar, yttrade mig emot
Herr Anckarsparre , och påstod bibehållandet
af I815 års Författning, får jag på enahanda
grund nu anhålla om bifall till Utskottets
Betänkande.
Grefve De la Gardie, Jacob: Afven jag,
trogen det yttrand» jag sista gången i detta ämne
härstädes framförde, anhåller om bifall till
Betänkandet. Visserligen hade jag väl önskat,
att om det låtit sig göra, den ena nittio kannors
pannan kunnat afskaffas; nien då jag alltid
anser det vara skadligt, att vid hvarje
Riksdag förändra Economiska Författningar,
afstår jag från allt yrkande derom, och förny.
ar min nyss gjorde anhållan.
Herr Berghman, Ambrosias Magnus: Intet
är mera hinderbgt för ett lands tilllagande i
välmåga, än täta förändringar i dess Ekonomiska
Författningar, om ej det, att bibehålla
någon författning, som erfarenheten visat vara
i sin verkan skadelig. Af sådan egenskap kan
man anse 18 5 års, om Bränvinsbränning, då
efter densamma . denne sädes-förödande anstalt
kan drifvas i stort, till skada för Riket.
Hans
Den 2 g Maji.
673
Hans Exceilence Herr Grefven oth Landt!
Marskalken yttrade, att som EkonomieUtskottet
nu framställt ett jemkningsförslag i denria fråga,
vore det ingalunda inconsequent af Ridderskapet
och Adeln, att samma förslag antaga,
heUt om rättigheten att bränna med tvänne
90 kannors pannor, på sätt flere yrkat, inskränktes,
en minskning derigenom uti den påräknade
Bevillnings-summan ostridigt skulle
uppkomma; i anledning hvaraf Hans Exceilence
hemställde, om icke Ridderskapet och Adeln
behagade Ekonomiutskottets ifrågavarande förr!
slag gilla.
Ropades Ja och Nej.
Herr Berghman: Tvenne Stånd hafva re?
dan beslutat indragning af den ena 90 kannors
pannan, och Ridderskapet och Adeln har igenom
votering gjordt detsamma. Det skulle
blifva en uppenbar motsägelse, om ett annat
beslut nu fattades.
Hans Exceilence Herr Grefven och LandtMarskalken
förnyade sin förut gjorde proposition
om bifall af Utskottets förslag.
Ropades åter starka Ja, blandade med Nejj
hvarjemte Herrarne Berghman och Anckarsparn
begärde votering.
Hans Exceilence Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, om icke, enär pluraliteRidd.
0. Ad. Prof. VI. B. II. Afd. 85, 86»
674
Den 29 Maji.
ten af Ridderskapet och Adeln tycktes önska
antagandet af Utskottets jemkningslörslag, de
Herrar Ledamöter, hvilka begärt votering, behagade
derifrån afstå.
Herr Berghman förklarade det han för sin
del alstod frän votering; men
Herr Anckar^parre fortfor uti yrkande
deraf.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarjlalken
föreslog derefter, att, till undvikande
af votering, och då, i händelse Utskottets
jemknings förslag ej blefve till alla delar
af trenne Riks-Stånd antagit, de skiljaktig—
heter, hvaruti Riks-Stånden kunde stadna,
kommo att till en Nämnds afgörande öfverlennäs,
Ridderskapet och Adeln behagade Ut*
skottets jemknings-förslag gilla, endast med
den förändring, att blott en 90 kannors panna
må på landet å en och samma egendom, samt
i Staden uti ett och samma Verk, eller Hus,
få nyttjas.
Bifölls.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
kl. tre qvart till 11 om aftonen.
In fidem Protocolli
l
O. J, Lagerheim.
Dm 30 Maji. J75
Lördagen den 30 Maji,
Plenum kl. half 10 förmiddagen.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Hög^
loflige Ridderskapet och Adeln, vid
Urtima Riksdagen i Slockholm, eftermiddagen
den 29 Maji 1818.
S. D Föredrogs å nyo och gillades Bevillningsutskottets
under N:0 20 afgifne, samt den
25 dennes på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af de hos Ridderskapet och Adeln
gjorde anmärkningar vid Utskottets den t dennes
meddeldte Betänkande, angående Postlnrättningen,
och de deraf till Statsverket in«i
flytande inkomster. Ut supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogos Allmänna
Besvärs och EkonomieUtskottets den 15 dennes
afiåtne, samt den 27 derpå följde på
bordet lagde tvenne Memorial, i anledning af
de hos Ridderskapet och Adeln gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkanden
:
1) I anledning af väckt fråga om allmänna
landsvägarnes rätande;
Den 30 Majt,
2) Rörande yrkad jemkning i transportskyldigheten
af Tionde och Afrads spannmålen;
fann Ridderskapet och Adeln för godt,
att, enär sistnämnde tvenne Betänkanden redan
blifvit af de öfrige Irenne Respective RiksStånden
bifallne, äfven för sin del dervid nu
mera låta bero. Ut supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottets den 25 dennes
afgifne, och den 27 derpå följde på bordet lagde,
Memorial, innefattande förslag till jemkning
uti de Respective RiksStåndens särskilt fattade
Beslut, rörande Husbehofs-bränvinsbränningen,
och dermed gemenskap ägande ämnen, beslöt
Ridderskapet och Adeln att berörde förslag
gilla, endast med den förändring, att blott en
90 kannors panna må på Landet å en och
samma Egendom, samt i Staden, uti ett och
samma Verk eller Hus, få nyttjas. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och EkonomieUtskottets den 15 dennes
aflåtne, samt den 27 i samma månad på
bordet lagde, tvenne Memorial i anledning af
de hos BondeStåndet gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut meddeldte Betänkanden:
1) I anledning af yrkad befrielse för flere
KroncHemman i Norra Halland från skyldigheten
att aflemna bränntorf till Warbergs lästs
ning; samt
s) angående en närmare reglering af posfe
Den 30 Maju
677
föringen i Riket, och särskilt öfverklagade
olägenheter vid Norrska Postföringen j fann
Ridderskapet och Adeln, att, enär sistnämnde
Betänkanden redan blifvit af Ridderskapet och
Adeln bifallne, Utskottets ifrågavarande tvenne
Memorial endast borde läggas till Handling
garne. Ut supra*
S. D Då nu å nyo föredrogs Lagutskottet*
den 14 dennesafgifne, samt den 27 i samma månad
på bordet lagde, Utlåtande i anledning af de hos
Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet
gjorde anmärkningar vid Utskottets den 25
sistlidne April meddeldte Betänkande öfver
väckt förslag, att Konungens Befallningshafvande
må blifva pliktige, att till JustitiacCmcelleren
samt Justitia; Ombudsmannen insända
ett exemplar af de Kungörelser, som af
Kongl. Majts Befallningshafvande utfärdas: att
Kongl. Maj ts Befallningshafvandes obestämda
rättighet till Länens innevånares kallande till
sammankomster och muntliga förhör må inskränkas,
och att med utmätning af debiterad
afgift må innehållas, då jäf emot behörigheten
af krafvet väckes; beslöt Ridderskapet och
Adeln att samma Utlåtande gilla, med anta4
gande af det deruti framställte sednare alternatif,
eller att Konungens Befallningshafvande
böra till JustitiaeOncelleren och Justitia Ombudsmannen
månadtligen insända ett exemplar
af de Kungörelser, hvilka i Länet utfärdas,
samt röra allmänna och enskiltes rättigheter
och skyldigheter. Ut supra.
678
Den 30 Maji.
S. D. Vid förnyad föredrngnidg af Statsutskottets
den 20 dennes afgifne, och den 25
j samma månad på bordet lagde, Betänkande
angående Recognitions-skogarne, blef samma
Betänkande i anledning af de dervid gjorde
anmärkningar till StatsUtskottet återremitteradt.
Ut supra.
S D. Vid förnyad föredragning af Stats-och
Bevillnings-Utskottens den 22 dennes afgifne,
samt den 27 i samma månad på bordet lagde,
Utlåtande i anledning af de hos Bonde;
Ståndet gjorde anmärkningar vid Utskottens
den 20 sistledne April meddeldte Betänkande
om BränvinsBevillningens utgörande för åren
1810, 1811 och 1812 af personer å landet,
som ej äga eller besitta jord; fann Ridderskap
pet och Adeln, att, enär sistnämnde* Betänkande
redan blifvit den 2 i denne månad af
Ridderskapet och Adeln bifallit, Utskottets ifrågavarande
Utlåtande borde läggas till Handlingame.
Ut supra.
S- D. Då nu å nyo föredrogs StatsUtskottets
den 26 dennes afgifne, och den 27 den.
på följde på bordet lagde, ytterligare Utlåtande
angående förändring uti Indeldte Infanteriets
Beklädnadssätt, beslöt Ridderskapet och Adeln
att samma Utlåtande till alla delar gilla,
med tillägg, att början af 4:de punkten borde
erhålla följande lydelse: ”Vid skeende upp;
brott till krig afmönstras munderingen, sora
då bör vara i mönstergillt stånd, till Kronan,
hvars underbålls-skyldighet sedan vidtager’*
Dm 30 Maji.
679
&c Uti hvilket tillägg de öfrige Respectivé
Riks-Stånden skulle vänligen inbjudas, att
sig med Ridderskapet och Adeln förena. Ut
supra.
S. D- Då nu § nyo föredrogs BancoUtskottets
den 22 dennes afgifne, samt den 23 i
samma månad på bordet lagde, iörnyade Betänkande,
i fråga om allmänt kungörande af
Bar.cosedHsiockens belopp; fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att samma Betänkande
gilla, med anmodan till BancoUskottet, att, i
afseende på den för handen varande Financereglering,
skyndsammeligen till RiksStånden
uppgifva Banco-sedelstockens belopp från den
1 Januari ifioo till den 31 December 1817,
samt med förbehåll, att, vid Allmänna Financee
regleringens afgörande äga öppet, att, der så
nödigt skulle synas, å nyo företaga frågan om
Bankens årliga publicitet till pröfning; uti hvilket
beslut de öfrige Respective RiksStånden
skulle vänligen inbjudas, att sig med Ridderskapet
och Adeln förena. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Statsutskottets
den ao dennes afgifne, samt den 27
i samma månad på bordet lagde, Utlåtande angående
väckt motion om inlösande af deså kaU
lade Schlegelska Godsen i Hallands Län ; ansåg
Ridderskapet och Adeln berörde Utlåtande
böra till BancoUtskottet remitteras. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och Ekonomie-Utskottets den
Den 30 Maji.
15 dennes afgifne, samt den 27 i samma måa
cad på bordet lsgde, Utlåtande, i anledning
af de hos Ridderskapet och Adeln samt Preste.
Ståndet gjorde anmärkningar vid Utskottets den
13 sistledne Mars meddeldte Betänkande, angående
åtgärders vidtagande till den veneriska
smittans utrotande, biet hvad Utskottet i detta
ämne tillstyrkt, till alla delar af Ridderskapet
och Adeln afslagit. Ut supra.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades följande
från nedannämnde Utskott inkomne, 6amt
den 25 och 27 dennes på bordet lagde, Ber
tänkanden:
Från StatsUtskottet:
t) Af den 16 dennes, i anledning af Herr
Presidenten D. von Scultzenheims Memorial
rörande försäljning af Kungsgårdar, Recognt-;
tionsskogar och Officers-boställen, m. m.
Af den 20 dennes:
*) Angående Kronoskogarne.
3) I anledning af Kongl. Maj:ts nådiga
skrifvelse, rörande en förbättrad hushållning
sned Ekeskogarne,
4) Angående kostnadssummans anslående *
till en minnesvård öfver Högstsalig Hans Kgl,
Höghet Kronprinsen Carl August,
Den 30 Maji.''
681
5) I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Remiss, angående tillökt Vaktbetjening vid
Götheborgs Läns Fängelse.
6) Öfver Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss
angående ersättning till Häradsskrifvarne i
Jemtland för dem anslagne, men ännu icke
tillträdde Boställen.
7) Angående Kongl. Majrts Nådiga Remiss,
rörande reglering af lönings-sättet för
LandsSecreteraren och LandsKammereraren i
Jemtlands Län.
8) Af den 26 dennes} angående kostnaden
till tryckning af TabellCommissionens afgifne
Utlåtande och Tabeller.
Frän Allmänna Besvärs- och Ekonomie-Utskotteti
Af den 22 dennes, i anledning af väckte
motioner om motsvarande skyldigheters uppfyllande
af de Åboer, hvilka med bristande
Tackjernsblåsning vilja bibehålla de åt Bergsmans
Hemman från ålder beviljade förmåner,
samt om inrättande af en Bergslag i Norrbottens
Län.
Från Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskotten:
den 15 dennes, i anledning af Herr
Munck af Rosenskölds, Eberhard, Memorialj
angående en tillräckligen vidsträckt Nederlags*
682
Den 30 Maji.
frihet för Stockholm, såsom correctif emot den
Finska Handeln.
Från Lagutskottet:
Af den g dennes, i anledning af de hos
Ridderskapet och Adeln samt BorgareStåndet
gjorde anmärkningar vid Utskottets den 18
sistlidne Mars meddeldte Betänkande öfver
väckt motion om granskning af Police-förtattningarne,
rörande sysslolöse personers försändande
till Arbets- och Cotrectionshus, samt
angående vederbörandes skyldighet, att till
Justitieombudsmannen insända de beslut som
angå personer, dömde till Krigstjenst eller Corrections-
arbete.
Från Expeditions- Utskottet'.
Af den 20 dennes, angående uteslutande af
visse Tabeller vid Bihangets tryckning.
Från BancoUtskottet:
Af den zz dennes, i fråga om förbättrad
reglering rörande de från Banken utgående
låne-biträden till understöd för nyttiga odlingar.
Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af ExpeditionsUtskottets
den 20 dennes aflåtne, samt den
25 i samma månad på bordet lagde, Memorial,
rörande bestämmande af dagen för början af
nästkommande Riksdag, fann Ridderskapet och
Den 30 Maji.
683
Adeln för godt utsätta den 15 Januari 1823»
å hvilken dag nästa Lagtima Riksdag borde
taga sin början. Ut supra.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls RiddarhusUtskottets
den 22 dennes aflåtne, och den 27
derpå följde på bordet lagde, Memorial, innefattande
Utlåtande öfver Majoren Henric Adolph
Gyllensvans hos Kongl. Majit i underdånighet
gjorde ansökning att för Adeliga Ätten
Gyllensvan få intaga Säte och Stämma på
Riddarhuset. Ut supra.
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne Memorial
och Betänkanden:
Från StatsUtskottet;
Af dm 23 dennes:
1) Angående verkställd granskning af Allmänna
Magazinslnrättningens Räkenskaper och
Förvaltning, jemte förslag till grunder för denna
Inrättnings organisation.
2) Angående Frösäds Magazins inrättande
i Gefleborgs Län.
3) Angående ett SpannmålsMagazins anläggande
i Staden Fahlköping.
684
Den 30 Mafti
4) Angående ett SpannmålsMagazins an-s
läggande 1 Staden Borås.
Af dm 26 dennes:
5) Angående lagmannen Grefve Gyllenborgs
anmärkningar vid StatsUfskottets Utlå*
tande om medel till Cassern åt Kongl. Andra
Gardes Regementet.
6) Öfver gjorde anmärkningar vid Statsutskottets
Betänkande, angående Båtsmansln-;
delningen i Blekinge.
Af den 2 8 dennes:
7) Angående RiksStåndens Protocoller samt
Bihanget dertill.
8) I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Remiss, angående en årlig anslags-summa till
underhållande af byggnaderne vid Rosersbergs
Kungsgård.
Från EancoUt skottet:
Ai den 28 dennes:
1) Memorial med det yttrande Bankens
utsedde Revisor, vid nyligen förrättad Revision
öfver Götha CanalVerk, i stöd af särskilt
anställd undersökning, enligt derom erhållit
uppdrag, till Herrar BancoFullmägtige afgifvit,'
såsom grund och vägledning för bedömmande
Den 30 Majli
<58 5
af den fråga: Huruvida dtt återstående arbetet
▼id berörde Verk kan utföras vied de medel, som
dertill blifvit beräknade.
2) Öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets
Betänkande, såväl i anledning af RikJ
sens Ständers Revisorers afgifne Berättelse, som
den af Utskottet verkställde granskning, rörande
B3DcoVerkets Styrelse och Förvaltning
efter sednaste Riksdag.
Från Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet i
Af den 22 dennes:
1) I anledning af gjorde anmärkningar vid
Utskottets Betänkande om inrättande af en Besparings-Bank,
till förmon för fattige Arbetare.
2) Öfver anmärkningar vid Utskottets Betänkande,
rörande väckt motion om frihet för
Landtmannen, att mot låg eller ingen tull få
exportera 6ina producter.
3) I anledning af anmärkningar vid Utskottets
Betänkande, rörande inskränkning i
Exclusiva privilegiers meddelande.
4) Öfver anmärkningar vid Utskottets Be^
tänkande rörande medlen till öfverflödets hämmande,
samt yrkadt förbud mot yppighetSJ
varors nyttjande och förbrukning m. m.
686
Den 3 c Maji.
Upplästes och lades på bordet följande
frän RiddarhusUtskottet inkomne
Hörsamste Memorial!
Sedan RiddarhusUtskottet i 10 § af sitt
till Höglofl, Ridderskapet och Adeln den 18
sistlidne Mars afgifne Utlåtande öfver RiddarhusDirections
RiksdagsBerättelse haft äran anmäla,
det Utskottet ansett Instructionen för
RiddarhusDirection af den 25 April 1810 och
nu gällande LåneRe.glemente i åtskilige delar
tarfva ändring, så får Utskottet nu tili Högloflige
Ridderskapets och Adelns upplysta bepröfvande
vördsammeligen öfverlemna härhos
bifogade förslag så väl till ny instruction för
RiddarhusDirection, med de derunder lydande
Embets- och Tjenstemän, som till Reglemente
angående Lån af de under RiddarhusDirectionen
ställde fonder. Stockholm den 26 Maj
1818.
På RiddarhusUtskottets vägnar,
C. F. Posse.
C. W. Riben.
Utdrag af Protocollet, hållet i Högloflige
RiddarhusUtskottet den »6
Maj 1818.
S. D. Vid justeringen af det project till
förändrad Instruction för RiddarhusDirectiones
Dett 30 Maji.
687
med derunder lydande Embets- och Tjenstemän,
sorn Utskottet beslutat att Ridderskapets
och Adelns pröfning underställa, yttrade
Grefve Spens, Jaeol Melcher: ”Uti förslaget
till det stadgande sorn i 3:dje Art. 2 §. af den
Högloflige Ridderskapets och Adelns pröfning
underställde förändrade Instruction för RiddarhusDirectionen,
och de under densamma stående
Tjenstemän, förekommer, att nemligen
RiddarhusSecreteraren icke skulle äga. att under
Riksdagarne sin representationsrätt utöfva,
kan jag för min d 1 icke instämma, utan anhåller,
att få särskilt i denna del framställa
mina tankar, hvilka torde få Betänkandet till
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtfölja.
Jag vill icke vidlyftigt uppehålla mig vid
den frågan, om Ridderskapet och Adeln, genom
sitt enskilta beslut derom, kan betaga nå;
gon Svensk Adelsman utöiningen af hans ärfda,
ej förverkade, representationsrätt vid Riksdagar,
om icke till det minsta dertill skulle
fordras Konungens bifall, likasom till Riddarhus-
Ordningen, och öfrige Stadgar rörande
Ståndets sammansättning. Man kan kanske
undvika detta genom den förklaring, att det
af RiddarhusSecreteraren sjelf beboende hvtlandet
af hans representations-rätt såsom Adelsman
är honom affordradt såsom vilkor,
hvarförutan han ej kan till sysslan admitterasj
att en afsägelse från denna rätt endast kan förskaffa
honom sysslan, och att om han skulle
vilja återkalla denna afsägelse hvartill han, likasom
alla, hvilka på orimliga pretentioner
688
Den 30 Majli
afsagt inalienabla rättigheter, ostridigt 5r be*
rättigad, det beror på Ridderskapet och Adeln,
att anse honom i och med detsamma från
sysslan skiljd. Jag vill endast fästa mig vid
olämpligheten af, att försökande till en tjenst,
Born man med så mycket skäl önskar beklädd
endast af en skicklig, rättskaffens och patriotisk
man, såsom vilkor, föreskrifva en uppoffring
af medfödda rättigheter till deltagande i
Lagstiftningen, en afsägelse af rättigheten att
dervid fritt och oförställdt få yttra sig i Fosterlandets
angelägna ärender, och i sin mohn
äfven medverka till ett godt och för Fosterlandet
lyckligt resultat. Jag anser åtmindstone
för min del denna fordran vara den hårdaste,
som af en Svensk Adelsman kan göras,
och förmodar, att den skall afskräcka många
från anmälan till RiddarhusSecreterare-tjensten
vid inträlfande ledighet, åt hvilka Ridderskapet
och Adeln eljest skulle kunna hafva skäl,
att anse för en lycka att få uppdraga den,
men hvilka, brinnande af nit för alla goda sakers
framgång, och förkastande, såsom sig
mindre värdig, den utväg, att medelbarligen
verka derföre, då de känna sig äga förmåga,
och veta sig äga rättighet, att få göra det
öppet och oförställdt, hellre skola söka, att emellan
Riksdagarne gagna Fosterlandet i någon
annan Embetsmanna-väg, som icke betager
dem rättigheten, att äfven såsom Riksdagsmän
helga samma Fosterland sitt nit och sina
kunskaper. Jag finner äfvenledes ganska inconsequent,
att, genom sjelfgjorda föreskrifter,
från
Den 30 Maji.
från sig utesluta en dertill genom födseln be-!
rättigad Ledamot, till hvars skicklighet och
kunskaper man hyser nog förtroende, för att
lemna honom den enda syssla Ridderskapst
och Adelr. kan bortgifva, och af hvars deltagande
i öfveriäggningarne roan således synes
icke böra kunna vänta sig annat än nyttiga
upplysningar och mogna rådslag, helst dä
hans närmare befattning med Riksdägsärenderne
sätter honom i tillfälle, att af deni taga
närmare kännedom, än de fleste andre. Det
förefaller mig slutligen äfven besynnerligt, att
RiddarhusSecreterare-tjenstens utöfning skall
anses så trägen, att den ej tillåter förening
med Riksdagsmanna-befattning, då denna befattning
anses kunna, utan något åliggandes
försummelse, sammanslå msd hvarje annan publik
tjenstebefattning inom Hufvudstaden. af
hvilka många åtminstone fordra fullt ut så
trägen tjenstgöring som Riddarhus^Secreterarens,
utan att denna tjenstgöring kan, lika
med hans, utöfvas på samma rum, som Riksdagsmanna-kallet
uppfylles, och utan att ds
föremål, på hvilka han såsom Embetsman och
Riksdagsman behöfver fästa sin uppmärksamhet,
äro, såsom det med RiddarhusSecreteraren
inträffar, precist desamma. Jag har hort sägas,
att det icke skulle passa sig, att Secreteraren
i ett Samfund äfven skulle under öfverläggningarne
utlåta sig, och söka verka på
besluten ; jag måste bekänna, att jag alltid anser
det passa sig för en Svensk Adelsman,
Ridd. 0, Ad, Prof. VI* B, II, Afd. 8?, 88.
Den 30 Maji.
sorn på Riddarhuset har inträde, att i Riddefskapets
och Adelns öfverläggningar utlåta sig
öfver förekommande mål, och att, då han äger
den skicklighet och de kunskaper, att
Riddefskspet och Adeln ansett honom värdig
sitt särskilta förtroende, det vore en verklig
förlust, om han icke skulle utlåta sig, och lill
fa‘tande af riksgagnehga beslut med sin upp]y«n:ng
medverka. Uti flere andra Länders
Mational-r presentationer är också alltid en
Ledamot Secreterare, och denna befattning anses,
näst Ordförandens, för den vigugaste. Jag
har fötr en gång yttrat mig angående angelägenheten
af RiddarhUsSecreteraretjensten, och
nödvändigheten att icke betrakta RiddathusSecteterartn
endast såsom vår Protocollsförnitigs-tnachin
vid Riksdagarne- En sådan blott
mechanisk befattning med MemorialProtocollet,
analog med Snällskrifvarnes i Engelska Parlamentet,
skulle kanske så upptaga uppmärksamheten
på ord, att den på mening alldeles
skulle förgå ; men så snart man fordrar någon
annan egenskap af RiddarhusSecreteraren, än
den, att skrifva fort elter dictamen, så snart
man medger honom rätten, att få med sitt
minne suppleeia biisterne i sina anteckningar,
och förbehåller sig rättigheten att öfverse htiru
yttranderne blifvit fattade, finnér jag icke att
det bör kunna anses för så absolut omöjligt
för en man af snille och skicklighet, att un.
der det han samvetsgrant antecknar hufvudinnehållet
af en annans yttranden $ fästa den
uppmärksamhet vid detta innehåll, att han
sjelf deröfver kan sig med tili ellet afstyrka»»
Den 30 Maji.
de utlåta; och att ingen gör anteckningar Llrider
det RiddarhusSecreterareri sjelf yttrar sig*
ftiatte ej vara farligt, dä RiddarhusSecreteraten
vanligen plär vara en man, som vet hvad
han säger, och* åtmindstone till dess lian slutat
sitt tal, och får tillfälle att anteckna dess
innehåll, måtte minnas hvad han sagt. Det
återstår då ingen ann3n af de beryktade Olägen
heterne deraf , att Riddarhusbecreterärerl
tillika är Ledamot, och yttrar sig i löre ko immande
mål, än den tillåtelse han torde behöfva,
Och såsom mindre betydlig, troligen ej nekas,
att vara fri ka 11 ad från skyldigheten , ätt
tala endast fiån sin Bänk, men deremot har
man undgått, att bjuda denna syssla åt skicklige
och patiiotiske män, med ett vilkor, som,
åtmindstone efter hvad mig synes, bör så långe
någon möjlighet till subsistehce på annat
sätt finnes, afhålla skicklige och patriotiske märt
från att åtaga sig den, och betöfva sig en nyU
tig Ledamot, för att af honörn, till hans egen
Och det allmännas gemensamma skada, gorå
endast en Protocollsförande Automat*”
Och skulle detta yttrande åtfölja Utskottets
Betänkande till Högloflige Ridderskapet
och Adein. Ut supra.
Ex Protocollo
C- W. Riben.
(Förslagen till öy Instruction Och LåftReglemente,
hvilka, i anledning af återremiss,
blifvit af RidcbthusUtskottet i vissa delaf Giaa.
692 Den 29 Maji,
arbetade, finnas tryckte uti PleniProtocollet
för den 20 Junii.)
Friherre Palmqvist, Magnus, uppläste följande:
Då
Friherre Carpelan gårdagen på ett så
tydligt sätt framfördt sina anmärkningar vid
Bevillr.ingslJtskottets förslag, att lägga Bevillning
på räntorna af Arméens PensionsCassas
capitaler, sä får jag ödmjukast i korthet framställa,
att då jag hufvudsakligen åberopar mig
Herr Friherrens på sanning och billighet välgrundade
skäl, anser jag Amiralitets KrigsmansCassan
böra tillgodokomma ett lika skonsamt
bebandlandlande med Arméens PensionsCassa,
emedan den, grundad på enahanda fonder,
och med jemförlige åligganden, har skyldigheten,
att gifva gratialer åt i tjensten föråldrade,
obotligt sjuke, förlamade, blesserade
eller skadade Krigsmän, samt åt deras Enkor
och Barn, äfvensom pensioners utdelande, i
nion af tillgångarne, till i tjensten grånade eller
blesserade Officerare och Underbefäl; jag
anhåller derföre , att detta mitt Anförande
måtte, jemte de öfrige anmärkningarne uti ämnet,
blifva till Bevillningsutskottet öfverlemnadt,
öfvertygad, att detta Utskott först, och
sedermera Rikets Högloflige Ständer skola med
öm behjertenhet handla uti ett ämne, der Statens
båtnad ej blifver stor, men de åldrige
Krigsmännens, deras Enkors och Barns smärta
Den 30 Maji. 65 3
och lidande ganska säker. Stockholm den 30
Maj 1818 •
Magnus Palmqvist.
Remitterades till BevillqingsUtskottet.’
Föredrogs å nyo och remitterades till
BancoUcskottet Grefve Spens’s, Carl Gustaf sist—
lidne gårdag väckte motion om tryckning på
Bankens bekostnad af BancoCommissarien Silf-,
verstolpes historia om Bankens öden 3 hvarjemte
Grefve Spens erhöll Ridderskapets och
Adelns tillåtelse, att sitt Memorial med de öf*
rige RiksStånden communicera.
Föredrogs å nyo och gillades följande
från nedannämnde Utskott inkomne, samt den
29 dennes förmiddagen på bordet lagde, Ut-s
låtaoden:
Från BancoUlskottet:
Af dm as
1) Rörande låne-biträde af Banken till
uppbyggande af TrivialSkolashuse« i Landskrona.
2) I anledning af gjorde anmärkning
Den 30 Maji.
gar vid Utskottets den 2; sistlidne April
nieddeldte Betänkande, i frågan om inrättande
§f cn ny fond för Bill fiskare.,
3) I anledning af väckt fråga om låne^
Vinderöd för Skeppshvarfsägaip och Skepps*
Byggerier.
4) I fråga om understöd af Banken till
Byggande af en Stenbio i Carlskrona.
från Allmänna Besvärs- oth Ekonomiutskottet;
Af den 15 dennes, i anledning af de hos
pidderskapet och Adeln samt Bonde Ståndet
gjoide anmärkningar vid Utskottets förut med*
deldte Betänkande, rörande yrkadt upphäfvan*
de så väl af Stockholms Stads rättighet, at{
Uppbära patin-» Torg-, Br0~ 0ch Renhållning?-  p nningar, då hö. halm och bränkol införass
$om ock af Landtmannens åliggande, att i vissa
gtäder erlägga Våg- och Mätare- penningar
för inkommande varor.
Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs och EkonomieUlskQttets den 25 den*
pes aflåtne, samt den 27 derpå följde ef*
termiddagen på bordet lagrie Memorial, öfvep
återremlss af Prosten Doctor Stenhammars un*
der den 5 sisth Januari till Utskottet remitfejftd?
Anförande, angående saknad eller fö?“:
Dm 30 Maji.
69 j
dröjd verkställighet af Kongl. Majits och Riksens
Ständers, uti åtskilige Rikets inre hushållning
rörande ärender, vidtagne beslut; fann
Ridderskapet och Adeln, att samma Memorial
endast borde läggas till Handlingarne.
Då nu å nyo föredrogs Expeditions-UtJ
skottets den 26 dennes aflåtne, samt den a7 i
gamma månad eftermiddagen, på bordet lagde,
Memorial, angående Register till Bihanget,
och Renskrifningshjelp för ExpeditionsUtskottets
Cancellister, biet' samma Memorial till
Siats-Utskottet remitieradt.
Vid förnyad föredragning af Banco Utl
skottets den 22 dennes afgifne, samt den 29
derpå följde förmiddagen , på bordet lagde,
tvenne Utlåtanden, öfver de hos BondeStåndet
gjorde anmärkningar vid Utskottets den32sists
lidne April meddeldte Betänkandcn:
1) Om lånebiträde från Banken till Uddevalla
Stads Kyrka.
2) Om lånebiträde hån Banken till upp-'
byggande af Lärohus i Calmar och Skaraj
fann Ridderskapet och Adeln, att, enär sistnämnde
aine Betänkanden redan blifvit af Ridder
skåpet och Adelö bilallne, Utskottets ifrågava*
696 Den 30 Maji.
rande Utlåtanden borde läggas till Handlingarne.
Då nu å nyo föredrogs Allmänna Besvärs-
och Ekor.omie-Utskottets den 15 dennes
afgifne, samt den 29 derpå följde förmidJ
■dagen pa bordet lagde, Utlåtande i anledning
af de hos PresteStåndet gjorde anmärkningar
vid Utskottets den 3 sistlidne April meddeldte
Betänkande, om vidtagande af nödige åtgärder
till förekommande af värfvade Krigsmäns permitterande
och kringvandrande i Landet, samt
upphörande af Handtverks-gesällers lika beskaffade
vandrings fann Ridderskapet och A^
deln, att, enär Utskottets sistnämnde Betänkande
redan blifvit till alla delar af Ridderskapet och
Adeln afslagit, Utskottets ifrågavarande Utlåtande
borde läggas till Handiingarne.
Friherre Cederström,'' Jaeob: Jag får hem*
Ställa, 0111 icke Ridderskapet och Adeln skulle
behaga anmoda BancoUtskottet, att så fort sig
göra låter, besörja utdelning bland RiksStåndens
Ledamöter af erforderligt antal exemplar
Utaf det, genom Utskottets föranstaltande, redan
tryckte yttrande Bankens utsedde Revisor
vid nyligen förrättad revision öfver
Götha CanalVerk, i stöd af särskilt anställd
undersökning enligt derom erhållit uppdrag,
till Herrar BancoFullmägtigc afgifvit, såsom
Den 30 Maji.
6 97
grund och vägledning för bedömmande af den
fråga; huruvida det återstående arbetet vid
berörde Verk kan utföras nied de medel, som
dertill blifvit beräknade, samt att i händelse
denna min hemställan af Ridderskapet och A,
deln bifalles, de öfrige Respective RiksStånden
måtte inbjudas, att uti enahanda beslut med
Ridderskapet och Adeln Sig förena.
Uppå derefter af Hant Excellence Herr
Grefven och Landt Mar skalken gjord proposition,
blef Friherre Cederströms berörde hemställan
af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Företogs till pröfning Stats» och Banco?
Utskottens den 23 sietlidne April afgifne, samt
den 2 derpå följde Maji på bordet lagde, Utlå-i
tande öfver de hos samtlige RiksStånden gjorde
anmärkningar vid Utskottens den 3 sistlidne
Mars meddeldte Betänkande, rörande utredningen
af Götha Canal Bolags- Malmö- och
Götheborgs Disconter.
Hant Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, om icke, enär Stats- och
BancoUtskottens ifrågavarande Utlåtande innefattade
nitton särskilte punkter, Ridderskapet
och Adeln behagade tillåta, att hvarje punkt
finge särskilt för sig uppläsas och pröfvas^
hvilket bifölls. 2
691
Den 30 Maji.
I anledning häraf upplästes första punk*
ten, så lydande;
Staten öfvertager utredningen af Götha Canal
Bolags- samt Malmö Discont er, hvilken utredning
besörjes genom Riksgäld! Contoir et; hvaremot dessa
Disconters Octroijer, utan särskild, ersättning, kornfna
att förfalla.
Hans Excelhnce tillkännagaf härefter, att,
enligt från de öfrige Riksstånden ankomne
Protocollsutdrag, denna punkt blifvit af b§-*
mälte RiksStånd godkänd.
Friherre Boije, Ludvig: Ehuru de öfrige
RiksStånden' redan bifallit denna punkt, och
allt bemödande således, att deruti åstadkomma
någon ändring, är fruktlöst, är jag likväl
öfvertygad, att Höglofiige Ridderskapet och
Adeln för dess dej önskar att fatta ett rättvist
beslut, och af denna anledning tar jag mig
frihet hemställa, om icke, enär vi håfve ett
särskilt Betänkande om Götha Canai-arbetets
fortgång och befiämjande, den nu förevarande
frågan om ersättning till Götha Canal Bolag,
för upphörandet af dess DiscontQctroij kunde,
Utau att för närvarande hvarken bifallas eller
afslås, endast uppskjutas, för att framdeles, i
sammanhang med frågan om Canal-arbetet till
pröfning förekomma.
Grefve Spens, Carl Gustaf-, Jag instämmer
fullkomligen uti hvad] Friherre Boije yttrat,
Qch tror det vara af vigt, att, ehuru de Öfrige
Den 30 Maji.
699
Ståpden redan godkänt denna punkt, Ridderskapet
och Adeln dock må fatta sitt beslut på
ptt sätt, att Ståndet derigenom ej begår någon
jnconstquence. Jag hemställer således, att frågan,
huruvida ersättning för Götha Canal Dis*
ponts indragning bör beviljas eller icke, må
företagas till pröfning i sammanhang med
sjeifva Canalfrågan, samt att punkten följaktligen
i öfverensstämmelse dermed måtte fattas,
Grefve von Platen, Baltzar Bogislans', Då
Vi redan hort trenne Stånds beslut uti frågan
pm Götha Canal Discont® öfverlemnande till
Staten, skulle man anse, att för oss intet mera
återstod att afgöra, dock anhåller jag för denpa
gång vördsamt, få anse saken ur en annan
synpunkt. Här är fråga om upphäfvandet af
gn rättighet, grundad på ett formligt Lagstiftningens
Beslut, sanciioneradt vid trenne på*
följande Riksdagar; en sådan åtgärd är vigtig
för hvarje Svensk man. Det är af vigt, att
hvarje Svensk finner skygd under Svensk Lag;
att låta Lagen ha sin kraft; der ingen får vara
pfver Lagen, ej en gång Konungen, der böra
pck både enskifte och corporationer upphöra
med sjn makt, då Lagen talar. Jag kan ej
vara af samma tanka, som de värde talarne,
att då fråga nu är om Discontens öfverlemnande
till Staten, man skall afgöra derom, men
hänskjuta att afgöra om ersättningen derföre,
fill eq aqnan gång. Jag talar nu blott om
grundsatsen, ej om beloppet. Det är otvifyelaktigt
hvarje Svensk mans rätt, att få bibehålla,
eller afhända sig en lagligen tillvita
-
7oo
Den 30 Maji.
ren rättighet, äfvensom en välfången egendom.
Men om detta är lagligt, så är det
billigt, att den enskilte ej begagnar denna rätt,
så snart allmänt väl är i fråga, och fordrar
dess öfverlåtandej också har Götha Canal Bolag
förklarat sig villigt alstå sin rätt3 men nu
frågas om denna Discont-rätt kan tagas af
Staten, utan att böra andra parten öfver den
ersättning derföre fordras, mindre cm han är
Böjd med hvad som kan bjudas. Den rättskänsla,
sorn alltid utmärkt Svenska folket,
har sä kraftigt verkat hos sjelfva dess envålds
Konungar, att de befallt sina Domstolar domina
mellan dem och undersåtarne efter Svensk
Lag, samt underkastat sig dessa domar. Kan
j detta Land, uti ett Land der det fordras att
sjelfva Konungen skall lyda Lagen, komma i
fråga att afhända en välfången rättighet, att
upphäfva ett ordentligen slutadt contract, utan
att gifva fullt genfullo.
Utan afseende på hvad Ständers beslut
framdeles kan blifva, kan jag ej annat än här
nu yttra min öfvertygelse, att Bolaget framdeles
skall göra sin rätt gällande, enligt Sveriges
Lag, och förklarar all åtgärd i denna
punkt obehörig, då 'den våldför tredje mans
rätt. Än en gång: väl må man föreslå Discontens
öfverlemnande till Staten, om man
önskar det, men ej utan ersättning. Sedan
denna grundsats är stadgad, kan den användas
när som hälst 3 men jag vädjar till Edra egna
bröst, mine Heerar, huruvida det är enligt
sned ett fritt Samhälles bestånd och ordningar,
Den 30 Maji.
att inom det finnes en makt, som kan afhända
ägande rätten med styrkans rätt. Jag vill ej
vidare uppehålla, men får hos Hans Excellence
Herr Grefven och Landt Marskalken begära,
att vid denna första fråga måtte hemställas
till Ridderskapet och Adeln, att Disconten
öfver lemnäs emot ersättning derföre, som
framdeles kommer att bestämmas.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric: Enligt
Grefve von Flåtens yttrande skulle, i afseende
å denna punkt, blott finnas tvenne parter,
nemligen CanalBobget och Riksens Ständer.
Jag anhåller att få erinra om en tredje part,
eller CanalBolagets fordringsägare. ]ag tror
att om Bolaget vill i allo tillgodonjuta eina
förundta privilegier, CanalDisconten ock bör
fullkomligen uppfylla sina förbindelser. Sådant
har likväl icke kunnat verkställas, utan för
att förekomma mångfaldiga personers lidande,
hafva Riksens Ständer måst om biträds anropas.
Vid detta förhållande måste den af Utskotten
nu föreslagna punkt ingalunda kunna
anses innefatta något våld, eller egcnmägtigt
beslut. Det förundrar mig, att höra åberopas
laga Domstol. Jag kan ej förstå, huru det
skulle blifva möjligt, att kunna förvisa frågan
dit. Manne Riksens Ständer äro pligtige, att
först utfinna medel, till betalande af Discontens
skulder, och sedermera beskatta nationen,
för att bereda ersättning åt ett verk, som icke
burit sig. Jag är af den tanka, att Bolaget
bör höras, huruvida det vill och kan betala
Discontens skulder. Om detta är för Bolaget
möjligt, bör Disconten få^ fortfara, Kan åter
702
Den 30 Maji.
Bolaget icke, utan nya bidrag af Staten, uppfylla
Discontens förbindelser, måste Riksenä
Ständer, i fall de öfvertaga Discont-utredningen,
äga obestridlig rätt, att dervid fästa de
vilkor och förbehåll Riksens Ständer finna
lämplige- Jag hemställer således, att denna
punkt må af Ridderskapet Och Adeln, likasom
redan skett hos de öfrige Stånden, bifallas. Det
är i alla fall Ridderskapet och Adeln obetagit,
att när sjelfva Gänalfrågan förekommer *
tillse, hvad Understöd, till Canalarbetets vidare
fortgång Och befrämjande, må kunna
beviljas.
Herr Manner siam, Johan-. Ehuru discussiönen
kart anses öfverflödig, när 3-ne Stånd iedan
afgjordt frågan, instämmer jag dock visserligen
deruti att Ridderskapet och Adela bör, oberoende
af de andra Ståndens beslut, fatta sitt.
Jag utber mig derföre att, i anledning af åtskilliga
yttranden få göta några erinringar,
Man har önskat, att frågan om ersättning för
Discontens upphörande kunde afgöras i sammanhang
med Srågan om anslag till Canalarbetets
fortgång; men då Utskotten nu föreslagit,
att Discontutreclning, n bör öfvertagas
af Staten , måste Ock naturligtvis på samma
gång vil toren för dett a öfvertagscde fasställas.
Frågan om ersättning bör således nu afgöras.
Man har sagt, att Bolaget ej blifvit
hördt i ämnet. Jag får Upplysa, att Bolaget
blifvit tilltrågadt och att dess svar, enligt
hvad Utskotten fettat, innehållit, att Bolaget
hvarken ville eller kunde fortsätta Disconteris
Den 30 Maji.
703
Innan man åberopar rättigheter, bör man väl
fästa afseende på de skyldigheter man har att
uppfylla. Om Disconten nu ej kan honorera
sina förbindelser, utan Staten måste med förlust
öfvertaga utredningen, så kan ej eller
det af Utskotten dervid fästade vilkor, att
DiscontOctroyert skall utan ersättning förfalla,
någonsin anses innefatta Contractsbrott. Hade
fråga uppstått, att indraga Disconten å eh tid,
då Bolaget kunnat uppfylla sina förbindelser,
hade visserligen ersättning derföre bordt lämnas,
men nu då Disconten inställt sina betalningar,
och någon vinst af Discontens vidard
fortsättning icke är för Bolaget att påräkna,
kan Bolaget ej eller med något skäl för Discontens
upphörande fördra ersättning. Jag
tillstyrker således för min del, att Utskottens
Betänkande^ i afseende å denna punkt, må
bifallas.
Grefve von Platen 1 Ganska rigtigt har eö
värd Ledamot anmärkt, att uti frågan om Disconten
finnes en tredje part, nemligen fordringsägare
Jag får blott tillägga j att det
finnes äfven en fjerde part, som är Gäldenär
ferne, för hvilken Staten måste göra något.
Ganska rigtigt är sagt, att det ej går an lernna
Disconten åt sig sjelf Och egen utredning.
Jag tror att Staten, just för den af mig nämnde
fjerde parten, måste göra afseende derpå.
Månne det vore nyttigt för det hela nu då
alla Discontens lån äro förfällne, att behandla
den såsom i Concurs? Då skulle Disconten
naturligtvis taga sin tillflygt till utsökttingar
704
Den 30 Maji.
igenom de lagliga Executorerne; ty om alla
fordringar ingå, så kan Disconten uppfylla
sina förbindelser; mea jag hemställer, om en
sådan åtgärd är ens tänkbar, dä, med andra
åtgärder, Lagstiftningen Rån frälsa så väl Borgenärer
som Gäldenärer, samt fullborda ett redan
till två tredjedelar utfört företag, helgadt
och bekräftadt af Konungars och Ständers beslut.
Enär Discontvinsten 1815 blifvit anslagen
sorn tillgång för den byggnad, hvilken i
århundraden åsyftats, (ej blott till Räntevinst)
bör då en sådan påräknad tillgång ej ersättas,
när den upphört genom den förlägenhet Disconten
iråkat genom händelser, som för den
voro alldeles främmande? Eiler bör den
Landtman, som, för att utgöra sina förbindelser
till Staten, plöjer och sår sin välfångna
jord med möda och omtanka, men ser sin lofvande
skörd förstörd genom det hagelslag him-f
len sänder, drifvas från sin välfångna egendom
utan ersättning, för det han nu ej kan utgöra,
hvad utom olycka ej kommit i fråga?
Man har sagt, att ersättning knnde framdeles
beslutas. Jag hemställer huruvida det:
vore rätt, att i förhand aflemna hvad mart
har, utan att veta, hvad man får? Att aflemna
hvad man besitter under laglig rätt, innan
man ännu är försäkrad om någon ersättning
derföre. Våra kgar böra anses för det heligaste
vi ägaj och jag förklsrar, att Bolaget
aldrig upphör påkalla Lagens skygd. Jag upprepar
åter, att ersättningens belopp ej beböfc;
ver
Den 30 Maji,
705
ver bestämmas nu, utan endast att ersättning
mäste äga rum. Jag får alltså åter anhålla
om proposition, att Disconten öfverlennäs till
Staten emot ersättning, som framdeles bestämmes.
Grefve Spent, Jacob Melcher: Utan att uppehålla
mig vid någon undersökning, om hvad
vid detta tilliälle kan vara nyttigt eller nödigt,
anhåller jag att endast få fästa mig vid
den enkla rättsfrågan om ersättning, och kan
i omdömet deröfver icke instämma med Friherre
Anckarsvärd och Herr JMannerstam. Det
är efter min tanka högst nödigt, att skilja
emellan ersättning för Discont-Octroyen och
ersättning för Discontvinsten. Den förra är i
alla händelser, och äfven om den sednare ej
kan bli någon, likväl en Bolagets ovilkorliga
tillhörighet, som ej kan dem emot deras vilja
och utan ersättning, hvarmed de äro nöjde,
fråntagas. Det finnes i anseende härtill, ej
iner än två parter, Bolaget och Riksens Ständer.
J,g medger allt för väl, att rättigheter
icke kunna åberopas, annorlunda än emot uppfyllande
af motsvarande skyldigheter, mett
dessa rättigheter och skyldigheter böra då
verkligen vara mot hvarandra svarande, och
utan inblandning af ett tredje främmande förhållande.
Då en Gäldenär, vid yppad Concurs,
ibland sina tillgångar äfven uppgifver ett privilegium
på en näringsgren , hvaraf hatt väl
genom sitt obestånd ej kan draga någon inkomst,
men som likväl är hans egendom så
Ridd, 0. Ad. Prot. VI. B. II, Afd. 89, 90.
?o6
Den 30 Majt.
val som något annat, kan, utan den största
orättvisa i verldcn emot ej mindre honom än
hans Borgenärer, ett sådant privilegium icke
honom fiåndömmas, mindre fråntagas, af det
skäl, att han ej kan förnöja sina Borgenärer.
När en del af hans egendom honom fräntages,
blir han så mycket mindre i stånd dertill, och
Borgenärernes lidande derigenom endast större.
På detta sätt och såsom innehafvare af Gäldenärens
till dem afstådda rätt, kunna Borgenärerne
möjiigen betraktas såsom tredje mellankommande
part, men kunna då allenast instämma
uti, och understödja anspråket på ersättning.
Jag anhåller derlöre om proposition i
enlighet med den af Herr Grefve von Platen
föreslagna.
Friherre Boije: Jag värderar obeskrifveligen
den lycka, att tala tili de flestas nöje;
men jag värderar mångfaldigt mera skyldigheten,
att ej svika i min egen rättskänsla, ej
brista i mod att misshaga, när rättvisan for.
drar det. CanalBolagets rätt till dess Discont
ian omöjligen betraktas annorledes, än såsom
ali annan ägande rätt, den man i Sverige, ända
hittills, aldrig kunnat mista på annat sätt,
än efter laga ransakning och dom När Riln
sens Ständer sjelfve, år 1809, i bref till Kongl.
&1aj-t och i skrifter till Allmänheten, ansågo
sig värdigt, att förklara 6ubscriptioneo till
Canalföretaget innebära en patriotisme, som
gaf rätt till Nationens aktning; när, till medel
att inlåcka Allmänheten att ingå i Bolaget,
uppgafs den fördel Bolaget skulle äga af Di
-
Den 30 Maji.
scoliten, hvilken påräknades, såsom en betydande
årlig inkomst i 35 ari och när man
måste antaga, att det Discontprivilegium, som
Ständer och Konung gifvit och garanterat Bo^
laget, också utgjort en grund för subscriptiotien,
så säger mig min känsla, att så länge
en dag af dessa 35 är återstår, är Bolagets
rätt den mäst grundade, och borde vara lika
helig, sorn hvarje annan ägande rätt. Man
talar om Contractsbrott å Bolagets sida } men kan
man då glömma, att hvarje fråga om Contractsbrott
lyder under Domaren, aldrig under Stan.
derne, hvilka icke äro Domare, och åtminstone
borde afhålla sig från att vara på en gång
både Åklagare och Domare. Med en blott
ringa beräkning uppgår den vinst, sorn Bola*
get haft att beräkna på den återstående DiscontOctroyen,
till omkring 2 millionär Riksdaler
Banco: och denna egendom vill man nu,
i^an hvarken ransakning eller dom , skall
Bolaget, af Ständerne fråntagas; men står då
icke mera ali rätt under Lagen? och huru
farligt, huru olyckligt förfar man ej, då man
vill sammanblanda begreppen om allmän lag
och rätt, med begreppen om Ständernes magt,
hvilken aldrig bör upphöra, att respectera lag
och rätt. När man iemnar sig till undersökningen
af det Contractsbrott, man förebrår
Bolaget, så förvånas man. Man påstår, nemligen
att Digconten missbrukat sitt tillstånd,
och missvårdat sin credit, 6amt derigenom -je f£
är orsaken till det fall dess utelöpande Revera
ser och Assignationer gjort i opinionen, hvar.
Htur man lordrar att den skulle kunna hjelpa.
708
Den 30 Maji.
sig sjelf För min del har jag näppeligen hördt
någon ting mera osannfärdigt, mera orättvist,
än detta satt att argumentera. Sjelfva DiscontInstructionen
gaf tydlig rätt, att af Allmänheten
upptaga lån för 3 procent, för att åter
utlåna dem för 6: ty det var deri vinsten
skulle bestå. Att Disconten begagnat denna
rätt, kan således aldrig hafva utgjort något
brott, utan var en skyldighet mot Bolaget.
Rättigheten att assignera, var Disconten
gifven, utan annan gräns, än omsorgen att ej
assignera mera, än som, NB under allmänt
vanlig circulation, kunde af Banken honoreras.
Någon ziffra, något visst belopp för rättigheten
att utgifva, vare sig reverser elier
assignationer , har aldrig varit föreskrifvet, och
har aldrig kunnat föreskrifvas: och rörelsen
derm d har således varit öfverlemnad åt Direct
oner.s värd, hvars enda pligt
bestyra den så, att crediten bevarades När
vi vilja vara sanningen trogne, och således
måste medgifva, att intill kl. 9 på d gen den
27 sistl. September, då Regeringens Kungörelse
emot Malmö Disconts papper utkom till
Allmänheten, CanalDiscontens papper ägde dtn
fullkomligaste allmänna credit; när vi, för att
hålla oss vid sanningen, måste erkänna, att
det var endast denna Kungörelse, detta Regeringens
steg, som vållade fallet af alla Discontpapper
i opinionen, och dermed också CanalDiscontens
misscredit; så frågar jag: kunna vi
väl rättvisligen göra CanalDisconten ansvarig
för den naturlif påföljden af Regeringens
Den 30 Maji,
handling? Kunna vi rättvisligen räkna CanalDirectionen
till brott, att dess credit, i naturlig
följd af en högre magts handling, gått för-)
lorad? Eller kunna vi fordra att Directionen
skolat skrinlägga de penningar, sorn upplåntes
, för att nu hafva dem till hands till inlösen
af sina papper; då likväl Instructionen
böd att de skulle utlånas, och således icke
kunde, på samma gång, hållas inneliggande.
När Regeringen måste vidtaga steg, som
verka menligt på den enskildte mannens rätt,
så hnr man alltid erkänt en moralisk rätt hos
honom till ersättning för sitt lidande; men här
vill man, att det lidande, som Bolaget måst
vidkännas af den Kungörelse, som tillintetgjorde
dess credit, skall förvandlas till brott å
Bolagets sida; och skall tjena till pretext, att
derföre fråntaga Bolaget sin lagliga egendom.
Nej, deri kan jag aldrig instämma. Man må,
om man kan, göra emot DiscontDirection hvilka
angifvelser man vill; och man må bevisa
hvad man kan; men om också Directionen hade
felat, så kunde blott Directionen derföre
straffas; men aldrig skulle Actieägaren derföre
kunna mista sin egendom, och aldraminst
borde fråga derom kunna uppstå förr, än det
blef bevisadt, att Bolaget, gfnom felaktige föreskrifter,
vållat eller deltagit i Directionens
brott. Jag skall med resignation emottaga
hvarje omdömme om den mening jag nu haft
äran yttra; men aldrig skall jag hafva hårdheten
att straffa någon menniska för handlingars
påföljder, dem han ej rår för; aldrig skall
Den 30 Maji.
jag med min röst bidraga, att fråntaga någon
menniska s«n egendom i och aldrig skall jag
ångra, att jag talat mot ett förslag, som i min
öfvertygelse och min känsla, är båda juridiskt
och moraliskt orättvist.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Ju oftare
den frågan kominer under öfverläggning, hu-*-  Tuvida Gö'ha Cana'Bolag bör häfva ersättning
af ctaten för den hädanefter uteblifvande, och
förut påräknade, Discontvinsten, destomer star,
leés jag i cjeQ öfvertygelse, som jag från början
hyst, nemligen att man genast hade bordt
låta Lagen dömrha emellan Bolaget och DL
scoutens fordringsägare, och sålunda lemna
Bolaget tillfälle, att göra alfa sina förmenta
rättigheter lagligen gällande. Om jag ej afbölles
af medömkan med en hel Allmänhet,
som med billig Otålighet väntar ett afgörande
resultat af Riksens, Ständers ha! få riga berno-’-  danden, skulle jag, än i denna stund, ej draga
i betäckande att tillstyrka, att man lemnade
Bolaget sin Discont, och l^t det reda den, samt
deraf draga all den vinst, som det kunde. Men
nu, sedan Bolaget förklarat, att det ej sjelf
Lin utreda Discontens aflfairer, och Riksens
^tänder nödgats, Suqmorio Processn, uppgöra
denna utredning, synes Bolaget omöjligen kun;
na göra något billigt eller lagligt anspråk på
ersättning för påräknad vinst af en Discont,
som genom eget förvållande blifvit upplöat,
Och egentligen upphört att vara till.
Man säger: ”Att Götha CanalDiscontis fall
härledde sig från yttre och tillfälliga orsaker^
Den 30 Maji.
711
i hvilka DiscontDirectionen ej haft någon del.”
Men när man besinnar, att Disconten hade
minskat sina tillgångar genom försträckning
till Canalbyggnaöen, af 1,100,000 Riksdaler och
dessutom skulle den 1 instundande Julii till
StatsWrket ovilkorligen återbetala ett erhållet
J,ånebiträde, bestigande sig till, om jag mins
rätt, omkring 700,000 Riksdaler; så synes otvifvelaktig^
att om än Malmö Discont icke konn
mit på obestånd, hade likväl Götha CanalDis
sconts fall ej länge kunnat uteblifva.
Man säger: ”Om Götha CanalDiscont fing»
lagligen indrifva sina fordringar, skulle den
också kunna reda sig sjelf, och till fullo beta*
la sina skulder.” Det vöre verkligen synd,
att hindra Disconten från att utföra en så berömlig
sak, hvarigenom Riksens Ständer befriades
irån det bekymmersammaste af aliade*
ras åligganden under denna Riksdag: likväl
skulle jag i sådant fall endast önska, att Disconten
började med att indrifva de 1,100,000
Riksdaler, som han har att fordra af Canalbyggnadens
Arbetscassa.
Dessutom torde böra anmärkas, at't, ota
också Staten ville pä hvad sätt sorn helst ut-o
reda Discontens affäirer, skulle i alla fall Dis*
conten aldrig mer blifva så lönande, sorn han
förut varit: ty man finge väl lof att vaka öfj
ver, att ingen öfver-assignering komme att äg*
rum; och Allmänheten har utan tvifvel förlo*
rat smaken på att i Disconten insätta penningar
mot 3 procent^, om också denna Riksförc
712
Den 30 Maji.
derfliga rättighet ej blefve upphäfven: och när
dessa båda inkomst källorna voro stoppade,
blefve vinsten helt visst ganska måttlig.
Friherre Anckarsvärd: Jag anhåller blott,
att få framställa en liten anmärkning vid hvad
Friherre Boije nyss yttrat. Jag medgifver,
att Riksens Ständer år 1809 förklarade subscriptionen
till Canal-företaget innefatta en
patriotisme, samt lofvade Bolaget, att under
vissa år tå påräkna Discont-vinsten, men jag
utber mig fä erinra, att desse Riksens Ständers
uttryck och löften voro grundade på de,
i afseende å arbetets utförande, då uppgjorde
kostnadsförslag. Riksens Ständer äro verkligen
att ursäkta. Hade den summa, som cu
redan till Canalarbetet åtgått, då blifvit uppgifven,
hade troligen hvarken Ständerne, på
sätt sorn skett, omfattat detta företag, eller någon
enskild deruti ingått. När man härtill
lägger, att Canalatbetet framdeles torde kosta
lika mycket ännu, innan det varder fullbordadt,
torde det icke böra anses underligt, att
man ej är benägen gifva Bolaget någon ersättning
för Discontens upphörande. Det är
visserligen obeskrifligt feårdt för Actieägarne,
att förlora, men de få, likasom många andra i
dylika fall, vidkännas följderne af deras misslyckade
speculationer. Jag anhåller om proposition
till bifall af Betänkandet.
Grefve von Platen: Jag får blott den äran
påminna, att här är fråga ej om Directionens
förhållande, utan om Bolagets rätt. Utom det
Den 30 Maji.
7*3
att Directionens förhållande, i hänseende till
reglementen och föreskrifter, ej utan laga undersökning
kan utredas, så kan likväl, om fel
vore af dem begångne, ej Bolaget derföre
straffas.
Man har sagt, att om de 1,100,000 Riksdaler
ej varit till Canalbyggnaden använde,
hade Discontens ställning varit vida förmonii.
gare. Jag tror tvärtom, att ej Directionen varit
hvarken så okunnig eller barnsligt fruktande,
att den gömt denna summa i sina cassör,
utan bade den äfven varit utlånt, och
alltså lånerörelsen och de af dess afstannande
alstrade tryckande följder så mycket större i
den kritiska stunden, efter Saldo i Cassan varit
detsamma.
Man har äfven sagt, att kostnads-försla-J
get var sådant, att Riksens Ständer deraf föranleddes
ingå uti företaget. Förslaget kunJ
gjordes genom trycket fem månader innan
Rikets Ständer togo ämnet under öfverläggning,
med en dertill hörande Berättelse, hvari
uttryckligen sades, att den enda man, som med
säkerhet kunde uppgöra ett förslag, och äfven
lofvat det, hade af händelser, som ej stått att
öfvervinna, dermed uteblifvit. Häraf syntes
tydligen, att det förslag, som framlemnades, var
ett nödverk, provisionelt framlagt, emedan jag
uppmanades dertill, som ännu af acter kan
synas. Detta förslag granskades af Riksens
Ständer, som påkallade alla Sveriges innebyggare,
att, i grund deraf, ingå uti ett Bolag.
Bc:t 30 Maji.
Alltså är det icke Bolaget sorn gjort anbudet,
utan Lagstiftningen, som både framställt det
till grund lagdc förslag, och de derå grundade
vilkoren. Erfarenheten virade snart att dessa
vilkor voro otillräckliga, i stöd af ett felaktigt
förslag. Deröfver gjorde Bolaget framställning,
sorn noga granskades, pröfvades och gillades
af 1815 Års Ständer, hvilka anslogo medel
dertill, helst felet uti beräkningarne ej kunde
tillvitas Bolaget, utan snarare Lagstiftningen,
som lagt dem till grund för Contractet, så
framt inan ej vill hälla s:g till Författaren,
hvilken gjorde sä godt han kunde, med till*
kännagifvande, att han ej hunnit inhämta all
nödig kännedom.
Jag får vidare påminna, att sedan man
1 g 1 5 granskat alla förhållanden, och öfvcrty.
gat sig om fordringarnas billighet, så blef, till
fyllande af nödvändigt pröfvsdt behof, Discon?ens
inkomst beräknad Bolaget, som en sä;
ker årlig tillgång af 120,000 Riksdaler 3 hvarjemte
Bolaget tillädes öfvertagande af Götheborgs
Banco Disconts rättighet, då den upphörde,
och denna var af BancoUtskottet uppskattad
tili minst 30,000 Riksdaler, Af allt
detta synes alltså tydligt, att Lagstiftningen
både i8io och 1815 öfverlemnade Disconträtten
1 stället för penningar, och på dessa
skäl får jag än en gång hos Eders Excellence
anhålla om proposition, att Götha Canal Bolags
Discont-rätt öfverlemnas till Staten emot den
ersättning, sorn framdeles öfverenskonimes och
fastställes,
Den 30 Maji.
71?
Hans Excellent? Herr Grefven och Landt~
Marskalken hemställde, att på sätt förenade
Utskotten föreslagit. Staten måtte öfvertaga
utredningen af Götha Canal Bolags samt Malmö
Disconter, och att denna utredning kunde be--  sörjas genom RiksgäldsContoiret, hvaremot dessa
Disconters Octroijer, utan särskild ersättning,
skulle komma att förfalla.
Ropades Ja och Nej samt votering.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt•
Marskalken frågade, om icke, då de frenne öfrige
RiksStånden redan bifalljt denna punkt
af Utskottens Betänkande, hvarigenom frågan
således vore afgjord, de Herrar hvilka begärt
votering, behagade derifrån afstå.
Grefve Spens, Jacob Melcher-. Jag vill icke
för min del ensam yrka votering, utan får, i
händelse någon annan utom mig icke skulle
begära votering, endast till protocollet reservera
mig emot denna punkt af Betänkande, så*
sorn alldeles icke med Lag enlig.
Friherre Cederström, Jacob-, Jag delar alldeles
lika öfvertygelse med de Herrar Leda-i
möter, hvilka ansett ersättning för Götha Canal
Uiscpnts förlorade Octroij böra äga rum,
samt tror, att ehuru de andre RiksStånden redan
gillat denna punkt af Utskottens Betänkande,
frågan likväl icke bör al Ridderskapet
och Adeln såsom likgiltig bedömmas, helst
en rättvis utredning af berörde fråga, ätmind*
716
Den 30 Maji.
stone enligt min tanka, är vida vigtigare ån
förlusten af några timmars tid. För min del
får jag derföre tillstyrka att vi må votera, för
att med säkerhet kunna utröna Ridderskapets
och Adelns tankar.
Friherre Boije* Jag får hemställa, om icke
frågan angående ersättningen för Götha Canal
Disconts Octroij kunde få hvila, för att i sam-!
manhang med ftågan om Götha Canal-arbetets
fortgång och befrämjande framdeles komma
under pröfping.
Friherre Cederström; Då nu icke är fråga
om hvilket beslut som blifver gällande, utan
endast om hvilket beslut Ridderskapet och
Adeln bör fatta i detta ämne, som utgör en
verklig rättsfråga, så tror jag för min del det
vara bäst, att nu genast afgöra saken genom
votering.
Grefve Mörner, Adolph Göran: Jag in
stämmer
fullkomligt deruti, att Götha Canal
Bolag bör hafva ersättning för den förlorade
DiscontOctroijen, men då fråga nu icke är om
bestämmande af berörde ersättning, tror jag
det vore bäst, om hela den saken lemnades
öppen att framdeles afgöras, samt att i följd
deraf, orden: titan ersättning blefvo utur den
af Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
framställde proposition uteslutne.
Ropades Nej,
Den 30 Majk
717
Hant Excetlence Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, om icke Friherre Ceder,
ström behagade afstå från sin begäran om votering.
Friherre Cederström förklarade, det han så
mycket mindre kunde derifrån afstå, som han
ansåge det vara ganska nyttigt, att Ridderskapet
och Adeln genom votering afgjorde denna
fråga,
Härefter upplästes, justerades och anslogs
följande
Voterings-proposition:
Den som bifaller första punkten af Stats.'
och Banco-Utskottens ifrågavarande Betänkande
skrifver
Ja-,
Den det ej vill
skrifver Nej.
Vinner Nej, kommer första punkten af
Betänkande att gillas, med den förändring,
att Götha Canal Disconts Octroij bör upphöra
emot ersättning, sorn framdeles kommer att
bestämmas.
Herr Cederschöld hemställde, om ej vid
contrapropositionen borde göras det tillägg:
och kommer denna ersättning att utgöras genom
ökad bevillning.
718
Den 30 Maji.
Ropades Nej.
Sedan 53 §. i Riksdagsordningen, och
43 5. i RiddarhucOrdningen blifvit uppläste,
börjades voteringen kl. half till 3 eftermiddagen,
och fortsattes sedermera, hvarunder Hant
Exceiience Herr Grefven och Landt Marskalken hartgick,
samt öfverlemnade klubbat! åt Grelve
Spens, Jacob Melcher.
Efter någon etunds förlopp återkom Hans
Exceiience Herr Grefven och LåndtMatskahj
ken, samt emottog klubban af Gretve Spens;
och befunnos efter förrättningens slut kl. tre
qvart till 5 eftermiddagen, sedan en voterings
sedel blifvit undantagen och förseglad, röster,
ne hafva utfallit, sorn följers
Ja __ 83;
Nej 91.
1 följd hvaraf Hans Exceiience Herr Grefven
och Landt Marskalken förklarade, att första
punkten af Betänkandet blifvit af Ridderskapet
och Adeln gillad, med den förändring,
att Götha Canal Disconts Octroij borde upphöra
emot ersättning, sorn framdeles komme
att bestämmas
-
Den 30 Majt,
719
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högs
loflige Ridderskapet och Adeln , vid
Urtima Riksdagen i Stockholm, den
30 Maji 181S.
S. D. Remitterades till Bevillningsutskottet
ert anförande af Friherre Palmqvist, Mag.,'
nus, innefattande anmärkningar vid Be v i 11—
ningsUcskottets den 29 dennes återremitterade
Betänkande, angående förslag till en blifvande
BevillningsFörordning. Ut supra.
S.' D. Remitterades till BancoUtskotfet den
af Grefve Spens, Carl Gustaf, väckte motion
om tryckning på Bankens bekostnad af BancoCommissarien
Silfverstoipes historia om Bankens
öden. Ut supra.
S- D. Föredrogos å nyö och gillades följande
från nedannämnds Utskott inkomne, samt den
29 dennes förmiddagen på bordet lagde, Utt
låtanden:
Drå 11 Banco Vt sk ottetl
Af den chnnes:
1) Rörande låne-biträde af Banken till
uppbyggande af TnViaiSkolaehuset i Lar iakrona.
2) I anledning af gjorde j
720
Den 30 Ma\i.
gar vid Utskottets den 22 sistlidne April
meddeldte Betänkande, 1 frågan om inrättande
af en ny fond för Sillfiskare.
3) I anledning af väckt fråga om låneunderstöd
för Skeppshvarfsägare och Skeppsbyggerier.
4) I fråga om understöd af Banken till
byggande af en Stenbro i Carlskrona.
Från Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet'.
Af den 15 dennes, i anledning af de hos
Ridderskapet och Adeln samt Bonde Ståndet
gjorde anmärkningar vid Utskottets förut meddeldte
Betänkande, rörande yrkadt upphäfvans
de så väl af Stockholms Stads rättighet, att
uppbära Parm-, Torg-, Bro- och Renhållningspenningar,
då hö, halm och bränkol införas,
som ock af Landtmannens åliggande att i vissa
Städer erlägga Våg- och Mätare penningar
för inkommande varor. Ut supra.
S. O. Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs och EkonomieUtskottets den 25 dennes
aflåtne, samt den 27 i samma månad ef
termiddagen på bordet lagde Memorial, öfver
återremiss af Prosten Doctor Stenhammars un-,
der den 5 sisth Januari till Utskottet remitterade
Anförande, angående saknad eller fördröjd
verkställighet af Kongl. Majits och Riksens
-
Den 30 Maji.
sens Ständers, uti åtskilliga Rikets inre hushållning
rörande ärender, vidtagne beslut; fann
Ridderskapet och Adeln, att samma Memorial
endast borde läggas till Handlingaine. Ut
supra.
S D. Då nu å nyo föredrogs ExpeditionsUt:
skottets den 26 dennes aflåtne. samt den 27 i
samma månad eftermiddagen, på bordet lagöe,
Memorial, angående Register t,11 Bihanget ,
Och Renskrifningsbjelp för ExpeditionsUtSROttets
Cancellister, blef samma Memorial till
Stats-Utskottet remitteradt. Ut supra.
\
S D. Vid förnyad föredragning afBancoUtskottets
den 22 dennes afgifne, samt den 29
i samma månad förmiddagen, pä bordet lagde,
tvenne Utlåtanden, öfver de hos BondeStåndet
gjorde anmärkningar vid Utskottets den 22 sist-j
lidne April meddeldte Betänkanden:
1) Om lånebiträde från Banken till Uddevalla
Stads Kyrka.
2) Om lånebiträde från Banken till upp-'
byggande af Lärohus i Calmar och Skara*
fann Ridderskapet och Adeln, att, enär sistnämnde
arne Betänkanden redan blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallne, Utskottets ifrågavarande
Utlåtanden borde läggas till Handlingarne.
Ut supra.
S D Då nu å nyo föredrogs Allmänna
RM.o. 4d. Prat. VI. B. IL Aid. 91.
723
Den 30 Maji.
Besvärs- och EkonomieUtskottets den 15 dennes
sfgifne, samt den 29 i samma månad förmid.*
dagen på bordet lagde, Utlåtande i anledning
af de hos PresteStåndet gjorde anmärkningar
vid Utskottets den 3 sistlrdne April meddeldte
Betänkande, om vidtagande af nödige åtgärder
till iörekommande af värfvade Krigsmäns permuterande
och kringvandrande i Landet, samt
upphörande af Handtverks-gesällers lika beskaffade
vandring; fann Ridderskapet och A^
deln, att, enär Utskottets sistnämnde Betänkande
redan blifvit till alla delar af Ridderskapet och
Adeln afslagit, Utskottets ifrågavarande Utlåtande
borde läggas till Handlingarne. Ut
supra.
S- D. Beslöt Högloflige Ridderskapet och
Adeln anmoda BancoUtskottet, att så fort s.g
gora låter, besörja utdelning bland RiksStåndens
Ledamöter af erforderligt antal exemplar
utaf det, genom Utskottets föranstaltande, redan
tryckte yttrande Bankens utsedde Re
visor vid nyligen förrättad Revision öfver
Götha Canal Verk, i stöd af särskilt anställd
undersökning, enligt derom erhållit uppdrag,
till Herrar Bancob ullmägtige afgifvit, såsom
grund och vägledning för bedömmande af den
fråga: Huruvida det återstående arbetet vid berörde
Verk kan utföras med de medel, som dertill
blifvit beräknade; uti hvilket beslut de öfrige
Respective RiksStånden skulle vänligen inbjudas,
att sig med Ridderskapet och Adeln
förena. Ut supra.
Den 30 Maji. 7*3
Högloflige Ridderskapet och Adeln St•kiljdes
kl. 0 e- m.
In fidem Protocolli
O. J, Lagerheim.
STOCKHOLM, tryckt hos Ojlof Grahn, 1822.
