# ID: svediakorp-gov267
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1817--1818
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 71,404
# sentences: 1,949
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 27 Maji. 301
lensvan intaga säte och stämma å Riddarhuset;
helst han, som vid äfventyr att förlora Fideicommisset,
icke heller kunde till vinnande af
inträde å Riddarhuset för den Ätt, hvilken han
genom födseln tillhörde, betjena sig af sitt
ärfda Adeliga namn, således, ehuru”född Adelsman
och tillhörande tvänne Adeliga Ätter,
skulle vara beröfvad rättigheten att för någondera
utöfva representationsrätt.
Så väl af de Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss
åtföljde, som andre vid Riddarhuset förvarade
handlingar, har RiddarhusUtskottet inhämtat,
det framlidne Öfversten och Riddaren af
Kongl. Svärdsorden Fredric Gyllensvan år
1785 hos Kongl. Maj:t i underdånighet sökt
stadfästelse på en af honom tilltänkt FideiCommisslnrättning
af Westanå Säteri med underliggande
hemman och lägenheter, och såsom
vilkor dervid, bland annat uppgifvit, att FideiCommisslnnehafvaren,
hvartill han förbehållit
sig att få utnämna någon af Adeliga Ätten
under N:o i56 Rosenqvist af Åkershult,
och som derefter enligt gifne föreskrifter borde
vara af denna eller annan introducerad
Adelig Ätt, alltid genast vid tillträdet af Fideicommisset,
såsom conditio sine qva non borde
antaga namnet Gyllensvan, och derefter
uti alla afhandlingar och hela lefnaden icke
mera bruka dess förut hafde namn: att Öfverste
Gyllensvan väl derjemte uti underdåniga
ansökningsskriften till Kongl. Maj:t väckt håga,
huruvida den introducerade Adelsman, hvilken
vid FideiCommissets tillträdande för ali
302
Den 27 Maji.
framtid antoge och Brukade hans namn, skulle
under allmänna Riksmöten nyttja sin egen.
eller hans familles Nummer, samt RiddarhusDirectionen,
uti dess öfver samma ansökning
infordrade Underdåniga Utlåtande, under tillstyrkande
af bifall till det föreslagne FideiCommissvilkoret,
att FideiCommissInnehafvaren
genast skulle antaga Gyllensvanska namnet
och Sköldemärket med afläggandc af sitt
eget, ansett det uttryckliga förbehåll höra dervid,
till förekommande af Ätternas sammanblandning,
Capitis-tvister och frågor om bättre
rätt, fästas, att icke någon annan än verkliga
Innehafvare!! af Fideicommisset skulle äga att
föra och bruka Gyllensvanska namnet och
vapnet, men alla dess barn och efterkommande
bibehålla den Ätts namn och Sköldemärke,
utaf hvilken de voro födde, och på hvilken
Gyllensvanska FideiCommissets Innehafvare
förut vore introducerad, intill dess någon af
dem, enligt Testamentets lydelse Godset tillträdde,
då denne för sin person, på samma sätt
som företrädaren, ombytte sitt eget förut förde
namn och Sköldemärke till det Gyllensvanska,
såsom Fideicommisset oskiljaktigt åtföljande;
hörandes om hvarje ombyte af FideiCommissarius
RiddarhusDirectionen underrättas,
för att sådant i sina genealogiska Tabeller
låta anmärka; hvilket slag af FideiComxnissinrättning
och namnets åtföljande af egendomen
RiddarhusDirectionen väl funnit vara
i Sverige nytt och ovanligt, samt skilja sig
från bruket och beskaffenheten af Adelsskapets
natur härstädes, men deremot så mycket
Den 27 Maji. 303
mera öfverensstämma med hvad som i denna del
vore öfligt i de mäst policerade och häst inrättade
Europeiska Länder, der sådane Författningar
hufvudsakligäst bidragit till Adelns
flor och conservation, äfvensom ett exempel
derpå inom Fäderneslandet skulle finnas uti
den af Kongl. Maj:t den i5 October 1771 gillade
Författning, angående Friherrliga Carpelaniska
Fideicommisset, hvilket tillika med
Friherrskapet, efter Friherregrenens utgång
tillfaller äldsta adeliga branchen af denna
slägt: men att Kongl. Maj:t, som genom Utslag
den 16 Junii 1786 i Nåder stadfäst denna
FideiCommiss-inrättning, af Westanå Säteri
med uppräknade tillhörigheter, så vidt den
med lag och utkomne Författningar vore öfverensstämmande,
för öfrigt uti berörde Utslag
endast förklarat sig vilja nådigst tillåta,
att de af Adeliga Ätten Rosenqvist af Åkershult,
hvilka då eller framdeles kunde varda
Innehafvare af Westanå FideiCommissEgendom,
måge kalla sig Gyllensvan, utan att derjemte
meddela bestämd föreskrift, huruvida Adeliga
Ätten Gyllensvan härigenom skulle anses fortsatt
på samma sätt, som genom de adoptioner
å andra Ätters Numror, hvilka då gällaiide
Regeringslagar medgåfvo.
Med afseende å saknaden af en sådan tydligen
bestämd föreskrift, och då rättigheten att
på Riddarhuset intaga Säte och Stämma såsom
Representant i Rikets första Stånd, endast
kan skänkas af Konungen, men Kongl.
g04 Den 37 Maji.
Majit vid innehafvaren af Westanå FideiCommiss
meddeldt Nådig tillåtelse, att bruka Gyllensvanska
namnet, icke derjemte tillagdt samma
FideiCommiss-innehafvare någon serskilt
representation för sagde Ätt, har RiddarhusUtskottet
vid 1815 års Riksdag, i anledning
af inom Utskottet väckt fråga om nu varande
FideiCommissInnehafvarens Major Hindric
Adolph Rosenqvists rättighet, att för Gyllensvanska
Alten, hvars namn han är förpligtad
bära, å Riddarhuset intaga Säte och Stämma,
genom beslut, som af Högloft. Ridderskapet
och Adeln blifvit gilladt, ansett Ådeliga Ätten
N:o 1969 Gyllensvan, med ofta omförmälte
Öfverste Gyllensvan, sorn sjelf i Adeligt
Stånd upphöjd, ogift aflidit, utslocknad , och
förklarat Majoren Rosenqvist, hvars rättighet
till representation, för Adeliga Ätten Rosenqvist
icke kunde sättas i fråga, ingalunda berättigad,
att ehuru genom misstag vid Riksdagen
1809 och 1810, då varande Innehafvaren
af Westanå FideiGommiss, fått för Gyllensvanska
Familjen intaga rum å Riddarhuset,
sistnämnde utgångne Ätt representera, och har
till följe af detta Ridderskapets och Adelns
beslut Ätten Gyllensvan blifvit, såväl uti den,
genom RiddarhusDirectionens försorg utgifne
Handmatrickel anteknad såsom utdöd, som
ock af Directionen upptagen bland de Ätter,
hvilkas utgång sedan sista Riksdag anmälts
uti den vid denna till Ridderskapet och Adelil
afgifne Riksdagsberättelser, samt utur uppropslistorne
utesluten.
Då
Den 27 Maji.
305
Då nu sjelfva frågan angående Westanå
FideiCommisInnehafvares ratt till Representation
å Riddarhuset för Attén Gyllensvan redan
blifvit i dess nuvarande skick, och på grund
af de enda handlingar, sorn kunna åberopas,
pröfvad och afgjord, skulle visserligen Utskottet,
derest Majoren Gyllensvans hos Kongl.
Majit nu ingifua underdåniga ansökning kunde
anses åsyfta direct rubbning af detta Högloflige
Ridderskapets och Adelns beslut, icke
kunnat på annat sätt fullgöra Kongl. Maj:ts
Utskottet, såsom under Riksdagarne ulöfvande
RiddarhusDirectionens befattningar, gifna nådiga
befallning, alt Utlåtande öfver samma
ansökning afgifva, än att i underdånighet anmärka,
det detta ärende såsom egentligen varande
ett introductions-mål, redan blifvit af
Ridderskapet och Adeln, med den Ridderskapet
och Adeln i sådane mål tillkommande
egna beslutande rätt, afgjordt. — Men då
Utskottet i det stället funnit Majoren Gyllensvans
underdåniga ansökning egentligen ej
åsyfta annat, än vinnandet af en så beskaffad
förklaring öfver Kongl. Resolutionen af den
16 Junii 1786, hvarigenom den ofullständighet
uti samma Resolution, som varit en åberopad
grund för Ridderskapets och Adelns beslut
i8i5 skulle blifva genom ett tydligare stadgande
undanröjd, och alla de rättigheter 110-  gare bestämde, hvilka den åt Innehafvaren af
Westanå FideiCommiss upplåtne rätt till Gyllensvanske
namnet borde anses medföra; och
Ridd. 0. Ad. Trot. VI B. II. Afd. 39, 4O.
306
Den 27 Maji.
således derest Kongl. Maj:t skulle i nåder finna
för godt alt Sökandens underdåniga begäran i
så måtto villfara, saken möjligen skulle kunna
komma, att i fornyadt skick å nyo underkastas
Högloflige Ridderskapets och Adelns pröfning,
dervid icke, såsom förut, ordalagen uti
1786 års Kongl. Resolution, utan den förklaring,
de af Kongl. Maj:t erhållit, komma alt
tjena till ledning för heslutet; har Utskottet
trott sig höra, uti det till Kongl. Maj:t afgifvande
underdåniga Utlåtande, liufvudsakligast
anföra, att, ehuru Ridderskapets och Adelns
beslut af år 1815, det någon representationsrätt
för Ätten Gyllensvan, såsom utgången, icke
kunde äga rum, måtte i sakens oförändrade
skick tjena så väl nu varande RiddarhusUtskottet,
som de autoriteter, hvilka framdeles
med Riddarhus-polletters utgifvande komma
att äga befattning till ofelbar efterrättelse,
detta beslut likväl ej hör kunna anses gällande
längre, än de skäl och anledningar, hvarpå
samma beslut sig grundar, likaledes förblifva
orubbade beståndande, utan en på lagligt sätt
meddeld förklaring, det oftabemälte 1786 års
Kongl. Resolution verkligen innefattar en så
beskaffad adoption af innehafvare!! till Westanå
FideiCommiss, på Adeliga Ätten Gyllensvan,
som medför fullkomligt åtnjutande af
alla samma Ätt tillhörande förmåner, och till
hvilken Konungen efter då gällande Regeringslagar
var ostridigt berättigad att lemna bifall,
tvärtom kunna och böra föranleda till ett fullkomligt
förändradt behandlingssätt af detta ärende,
samt till återupptagande af den nummer bland
Den 27 Majil
307
Riddarhusets röstägande Atter, till hvars uteslutande
från de lefvandes antal och hänförande
till de utdödas, endast tillämpningen af en
då ofullständig och otydlig, men sedermera
till alldeles motsatt betydelse förklarad författning
gifvit anledning.
"Vidkommande åter sjelfva den af Majoren
Gyllensvan i underdånighet sökte förklaring öfver
Kongl. Resolutionen den 16 Junii 1786, så
har väl Utskottet, enär Ridderskapet och Adeln,
genom merberörde dess år 1815 fattade beslut,
redan bestämt den enda tydning, Ridderskapet
och Adeln funnit kunna åt ordalagen i samma
Resolution gifvas, icke ansett sig tillständigt,
att till Kongl. Majit i denna del framställa
tillstyrkande om något förklaringssätt
af dessa ordalag, som med den af Ridderskapet
och Adeln antagna tydning deraf, icke
Öfverensstämde, men likväl, då saken nu ytterst
kommer att hero på Kongl. Maj:ts nådiga
profning, icke trott sig böra underlåta, att för
sin egen del i underdånighet anmärka, det Utskottet
så väl af framlidne Öfverste Gyllensvan
Testamente och Ansöknings-skrift om
Kongl.Majits fastställelse å det samma, tyckt sig
finna dermed hafva varit afsedt en till evärdeliga
tider utsträckt, och med besittningen af
"Westanå Egendom städse förenad fortsättning
af alla de rättigheter Testator sjelf, i grund
af den honom förundta adeliga värdighet tillkommit,
som ock af då varande RiddarhusDirectionens
öfver nämnde ansökning infordrade
och afgifne underdåniga Utlåtande, att
308
D en 27 Maji.
Directiorien dertill, hufvudsakligast af det skäl,
tillstyrkt nådigt bifall, att den föreslagne FideiCommissInrättningen
innebure ett närmande
till det uti andra Europeiska länder öfliga bruk,
hvilket, genom föreningen af Representationsrätten
för vissa Ätter, med besittningsrätten af
vissa Gods , betydligen bidragit till AdelsStåndets
sjelfbestånd och Adelskapets anseende,
af hvilket allt Utskottet anser anledning kunna
hämtas till den förmodan, att det uti 1786 års
Kongl. Resolution nyttjade ordasätt, genom någon
tillfällig omständighet torde hafva fått en
inskränktare betydelse, än som med vederbörandes
då för tiden byste afsigt och mening
öfverensstämt; hälst af då gällande författningar
icke kan finnas något binder hafva varit
för ett fullkomligt bifall till Testators yttrade
önskningar, och har Utskottet slutligen ansett
sig böra i underdånighet erinra, det, genom
nådigt bifall till den sökta förklaringen, Westanå
FideiCommissEgendom endast kommer,
att på samma sätt alltid blifva tillhörig Representanten
för Adeliga Ätten Gyllensvan, som,
enligt de särskilt utfärdade Kongl. Diplomerne,
Säterierne Fiholm och Börringe Kloster,
under namn af Grefskap, beständigt komma
att besittas af en Grefve Beckfries samt Åtvidabergs
Kopparverk med Adelsnäs Säteri alltid
af en Baron Adelsvärd; äfvensom bemälte
Ätt i öfrigt kommer att blifva i alla hänseenden
jemförlig med de nya Grefliga, Friherrliga
och Adeliga Ätter, hvilka genom upphöjelser,
i enlighet med nu gällande RegeringsForm,
uppkommit och uppkomma, blott med den åt
-
Deri 27 Maji.
309
skillnad att de, efter hvarandra i Ätten inträdande
Ättemännen, icke ovilkorligen bör vara
från hvarandra i rätt nedstigande led härstammande,
men att deremot de alltid komma att
vara innehafvare af samma fasta Egendom, och
deras egna interesse och förmoner derigenom
med Fosterlandets välgång och sannskyldiga
förkofran alltid lika förbundne.
Den åsigt af detta ämne RiddarhusUtskottet
sålunda fattat, har Utskottet ansett sig, innan
dess underdåniga Utlåtande till Kgl. Maj:t
afgifves, böra Höglqflige Ridderskapets och
Adelns pröfning och godkännande underställa.
Stockholm den 28 Maj 1818.
På RiddarhusUtskottets vägnar,
Öppnades Herrar Electorers lista till val
af en Ledamot i ExpeditionsUtskottet efter
N;o 329 Friherre Adlerbeth, Gudmund Göran,
StatsRåd; och befanns dertill hafva blifvit utsedd
N:o 3io Friherre Carpelan, Wilhelm,
StatsSecreterare.
C. F. Posse.
C. W. Riben.
Uppbröts Herrar Electorers Lista till val
af trenne Ledamöter, hvilka borde afresa till
Trondhjem i Norrige för att deltaga i Norr
-
310
Den 27 Maji.
ska Folkets allmänna glädje vid Hans Maj:t
Konungens höga Kröning derstädes; och befunnos
dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 3. Grefve De la Gardiej Jacobf GeneralLieutenant;
N:o
319. Friherre af Nordin, Carl Johanj
ÖfversteLieutenant.
N:o 2118. B, Herr Lagerheimj Fullmäktig,
Herr Rappej Carlj ÖfversteLieutenant,
Företogs till pröfning Särskilta Utskottets
den 6 dennes afgifne, samt den 21 i samma
månad förmiddagen, på bordet lagde, Betänkande
angående grunderne för en allmän reglering
af Statens Embeten och Tjenster.
Grefve De la GardieJacob, hemställde
om icke, enär Utskottets Betänkande redan vore
tryckt, detsamma kunde, utan att förut behöfva
uppläsas, nu genast till pröfning företagas.
Friherre Boijej Ludvig: Jag förenar mig
så mycket hellre med den siste värde Talalaren,
som jag förmodar att Betänkandet torde
böra remitteras till ConstitutionsUtskottet, att
höras öfver de delar deraf, som gå ut på ändringar
i vår Constitution. De skäl, hvarpå
jag grundar min tanka, alt Betänkandet icke
Den 27 Maji.
311
nu kan bifallas, skall jag rällnu hafva äran
framställa.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken gjord proposition,
ansåg Ridderskapet och Adeln ej nödigt,
att Betänkandet, som var vidlyftigt, och dessutom
redan tryckt, behöfde uppläsas. ,
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, uppläste
följande:
Då Högloflige Särskilta Utskottet erhöllt
det uppdrag, att föreslå grunder för indragningar
i Rikets Embets- och TjenstemannaStater,
samt en förbättrad arbetsinethod, och
föremålet egentligen var att bereda inskränkning
i Statens utgifter, förmodade jag så mycket
mindre, att Utskottet skulle utsträcka dess
åtgärd till föreslående af hufvudsakliga förändringar
i vår Statsförfattning, som Utskottet
sjelf synes medgifva, att dess åtgärd varit, genomföreskrift,
till förstnämnde afseende allena
inskränkt; men om under en flyktig genomläsning
af Utskottets Betänkande, jag icke mig
misstagit, skulle icke allenast ali CollegialForm,
all ansvarighet genom Collegial-beslut,
upphöra, utan äfven alla mål mindre beredde,
och blott efter föregången handläggning i
mindre Departements eller Contoir, till pröfning
och afgörande hos Konungen förekomma,
i närvaro endast af Föredraganden och den
StatsMinister, till hvilkens Departement ärendet
hörde; och ehuru det medgifves, att ärender
-
312
Den 27 Maji.
na afgöres långsammare vid nu varande Collegial-inrättning,
är likväl deras utveckling och
behöriga pröfning otvifvelaktigt säkrare, då
flere Collegii Ledamöter, under ansvarspligt,
deras yttrande deröfver meddela, och då den
stundom icke utan anledning öfverklagade långsamheten
icke är en följd af Collegiala inrättningen,
utan fel i tillsyn, att författningar till
befordran af skyndsamhet icke efterlefvas, så
bör derifrån icke hämtas skäl till upphäfvande
af hvad som i en längre tidsrymd beredt
en allmän nytta. Säkerheten för ärenders behöriga
utveckling och behandling, då de omsider
förekomma till Konungens pröfning, skulle
genom Utskottets förslag betydligen försvagas,
då de blott i närvaro af den Minister, under
hvilkens tillsyn ärenderne förut blifvit beredde,
skulle afgöras, i jemförelse till hvad man
bör förvänta af ärendernas föredragande och
afgörande i ett talrikare StatsRåd, jemlikt
Grundlagens föreskrift i 8:de och flere §§.
af RegeringsFormen; den i öfverensstämmelse
med denna tanka hos Riksens Ständer rådande
mening manifesterade sig äfven sista Riksdag,
då alla Riksdagen förut föreslagne grundlagsförändringar,
i samma ändamål som det nu
framställdte, blefvo i RiksStånden afslagne och
har vid sådant förhållande det varit oväntadt,
att ifrån ett Utskott, inrättadt hufvudsakligen
i ändamål att föreslå grunder för minskning i
Statens Embets- och Tjenstemän, och Statens
löne-utgifter, emottaga de förslag förnyade,
i afseende på ärenders behandling inför
Konungen i StatsRådet, som så nyligen
Den 27 Maji.
313
blifvit af Rikets Representanter afslagne. Jag
medgifver gerna, att de i Collegierne förekommande
DomareMål kunde lämpligen upptagas
af HofRälten, men om detta å ena sidan beredde
en inskränkning i antalet af Collegiernes
Embets- och Tjenstemän, torde etttillökadt
antal, svarande deremot, i HofRätten tarfvas,
och nyttan för det allmänna blifva mindre betydlig.
I anledning af hvad jag nu andragit,
tillstyrker jag, att Betänkandet må afslås, eller
åtminstone, i händelse af återremiss, Utskottet
anmodas, att i ett föränd rädt Betänkande
utesluta de nu framställde, och förlidne Riksdag
ogillade, förslag, till ändring i ärendernas
behandlingssätt i StatsRådet, och rubbning i
de föreskrifter, som i detta afseende i 8:de
och flere §§. af RegeringsFormen innefattas,
och Iivari Utskottet, emot förmodan, tillstyrkt
att ConstitutionsUtskottet redan vid denna Riksdag
skulle föreslå en i förenämnde afseende
förändrad redaction.
Friherre Boije, Ludvig: Jemte det jag åberopar
mig de skäl den siste Talaren framställt,
utber jag mig att få erinra, att det förslag,
till förändring i våra StyrelseFormer,
som Betänkandet nu ger, är alldeles detsamma
som det var, hvilket vid 1812 års Riksdag
gjordes, och som då behandlades såsom constitutions-fråga,
samt vid 1815 års Riksdag
af alla fyra Stånden enhälligt afslogs. Den
enda skillnad jag kunnat förmärka, består
deri, att detta förslag är mindre blygsamt, och
i samma nion mera afskräckande, som det nu
314
Den 27 Maji.
förestår att alldeles borttaga äfven den controll,
som det förra förslaget ändå lemnade
qvar, såsom nödig. Samma behandlingssätt
Sorn förslaget då fick, torde det böra få nu:
och ehuru lifligt jag önskar att det kunde genast
afslås, tror jag likväl ej att sådant går
an förr, än ConstitutionsUtskottet, som bör
böras i alla Constitutionsfrågor, förut blifvit
bordt. Jag begär derföre, att Betänkandet må
dit remitteras. En föregående Riksdags ConstitutionsUtskott
har varit nog Svenskt för att
afslå detta förslag; och jag väntar detsamma
af vårt nuvarande ConstitutionsUtskott. Af
Försynens vakande omvårdnad för mitt Fädernesland
hoppas jag, att 1634 ^rs sakernas
ordning, och det derpå inträffande allmänna
tillstånd, aldrig mera återkommer. i634 års
så kallade Regeringsform var till sin natur
blott ett föregifvet Testamente af Konung Gustaf
II Adolph, innehållande Instruction för
Förmyndarne för Hans omyndiga Dotter. Den
gaf en sådan ofantlig magt åt desse Förmyndare;
och så väl de, som sedermera Förmyndarne
för Carl XI begagnade sig på ett sådant
sätt af denna magt; att hela Adeln derigenom
gjordes till föremål för Nationens hat; ett
hat, som vållade 1G86 års souverainitet, och
som sedermera, förvandladt till Ståndshat, räckte
alltför länge.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard: Jag
kom icke nog tidigt upp i Plenum i dag, för
att få höra begynnelsen af Grefve Gyllenborgs
nu uppläste Memorial; men med anledning af
Den 2<j Maji.
315
slutet deruti, och hvad Friherre Boije sedermera
i ämnet yttrat, utbeder jag mig få anföra
några ord. Lika med Grefve Gyllenborg
anser jag, att om Ministrar antagas, höra de ej
enskilt föredraga de lill deras Departementer
hörande mål, undantagande de som angå utrikes
ärender och Commandomål; utan all föredragning
ske samfält inför Konungen i StatsBådet.
Detta är äfven enligt med särskilta Utskottets
Betänkande. Hvad beträffar den nytta
som Collegiala. Styrelsen skall medföra, tror
jag man har mycket skäl att sätta i fråga, om
nyttan deraf varit så stor, att man deraf kan
hämta tillräckligt skäl för dess bibehållande.
Man jemföre Rikets Styrelse på 1600-talet,
då den var lika med hvad Utskottet nu föreslagit,
roed den på 17- och 18-hundradetalen,
och man skall finna, att den förre i allmänhet
hade flere fördelar. Enligt Utskottets förslag
är Ministrarnes ansvarighet ganska stor. Utskottet
har tillika visat, att den Collegiala
Styrelsen har nu ingen ansvarighet, då deremot
StatsRåden och Föredraganden, samt således
äfven Ministrar, om de antagas, äro, enligt
vår Constitution, vid Riksdagarne underkastade
en sträng ansvarighet. Jag förenar
mig äfven med Friherre Boije deri, att det är
nödigt anmoda ConstitutionsUtskottet, att,
ifall den nya planen för Rikets Styrelse antages,
utarbeta förslag till ändringar i de delar
af Regeringsformen, hvilka icke stå i sammanhang
med den nya Organisationen. Men
jag kan ej dela Friherre Boijes öfvertygelse,
516 T)en 27 Maji.
att i634 3rs Regeringsform var skulden till
de missbruk, som inträffade under Drottning
Christinas minderårighet, och som gjorde Svenska
Adeln till föremål för de öfriga Medborgare-Classernes
hat Åtminstone hade en stor
del af dessa missbruk förekommits, om Ministrarne
varit underkastade den ansvarighet,
som i vår nuvarande Statsförfattning för
StatsRåd och föredragande är stadgad, och
enligt serskildta Utskottets Betänkande äfven
för Ministrarne och de Föredragande måste
fortfara.
i634 års Regeringsform hade sina stora
brister, men den hade ock i afseende på styrelsens
kraftfullhet och drift sina fördelar. Det
skäl, att en MinisterialStyrelse vore oförenlig
med Nationens frihet, tror jag bäst vederlägges
deraf, att i nästan alla fria Stater finnas
icke Collegial- utan Ministerial-Styrelse; och
såsom exempel derpå vill jag anföra Norra
America, England samt de fleste constitutionella
Monarchier. I Frankrike under sjelfva
den republikanska tiden styrdes Riket genom
Ministrar utan Collegier. Det vigtigaste skäl
emot den föreslagna Ministeriella styrelsen har
jag ej hört anföras, att nemligen vår lagstiftande
magt blott hvart 5:te år är ovilkorligen
berättigad, att utöfva controllen öfver densamma.
Detta är hvad jag hufvudsakligen
baft, att vid de sista värda Talarnes anföranden
e lindra.
Den 27 Maji.
317
Grefve Spensj Jacob Melcheranförde skrifteligen:
Det
Utskott Rikets Ständer funnit nödigt
förordna för utarbetandet af allmänna grunder,
icke allenast för indragning och sammanslående
af öfverflödiga embeten och tjenster,
utan ock för en förändrad Ai betsmethod, har
nu fullgjort sitt uppdrag på ett sätt, som, om
det tilläfventyrs icke så fullkomligt instämmer
med den syftning mången trodt ligga till
ensam grund för Rikets Ständers steg i denna
del, och hvilken åtminstone med lika om ej
större lätthet kan hämtas af de vidsträckta
och obestämda ordalag, hvari uppdraget gafs,
som någon annan, likväl jag och flera med
mig från början ansågo vara det enda, hvarpå
Utskottet med framgång och någon sådan
båtnad för det allmänna, som kunde rättfärdiga
dess sättande, skulle kunna behandla
det dem uppdragna vigtiga värf. De svårigheter,
hvilka vid detta arbete måste möta
och mött Utskottet, icke mindre än de ti 11 föv
rene för samma ändamål tillförordnade och
hörde Auctoriteter, och som Utskottet tror
icke kunna undfalla den som bemödar sig att
af ärendet taga närmare kännedom, hafva äfven,
med den obetydliga kännedom deraf,
hvilken jag kunnat inhämta, icke heller undfallit
mig, och då Utskottet ansett sjelfva sitt
uppgifna förslag icke hafva kunnat blifva annat
än ofullkomligt, borde väl jag förutse,
att hvad jag i denna del skulle kunna hafva
att erindra, borde blifva så ofullkomligt, att
313
Den 27 Maji.
det alldeles icke förtjente att upptaga en tid,
som för Ilögloflige Ridderskapet och Adeln
börjar blifva allt mer och mer dyrbar. Det
är också icke något fullständigt Systeme, som
jag ernar motsätta Utskottets plan till förändring
i Inrikes Administrationssättet; min inskränkta
erfarenhet och af flera andra göromål
upptagne tid tillåter det ej. Om Utskottets
förslag inskränkt sig till en Committees
skyndesamma förordnande och oafbrutna bibehållande
i verksamhet, med uppdrag att föreslå
en förändring i de Embetsverks organisation,
som med den inrikes styrelsen skulle
komma att äga befattning; om Utskottet endast
till Riksens Ständer framstält hvad sorn
genom organisationen af vår Statsförvaltning
bör åstadkommas, på det att vår Statsförfattning
må rätt kunna uppfylla sitt ändamål; om
Utskottet dermed för den blifvande Committeen
endast faststält målet, dit dess arbeten,
borde syfta, att leda Statskroppen, icke vägen,
som dervid utan afvikelse borde följas; om
Utskottet i stället att uppgifva uppränningen
tillen Plan, hvars detaillerade utförande skulle
öfverlemnas åt Commite^n, blott föreslagit
bestämd fastställelse af Riksens Ständer på
oundgängligheten af uppgörandet af en sådan
plan, och successiva införandet af förbättringar
i administralions-sältet fastställelse af de
brister, hvilka såsom sådana vidlåda det nuvarande,
i grund af dess sammansättning och
beskaffenhet, och de välgörande verkningar
man fordrade af förändringen deruti; om Utskottet
sålunda endast uppgifvit problemet,
Den 27 Maji.
319
Som skulle solveras af Commiltéen, skulle
jag visserligen ej å Utskottets förslag hafva
tillstyrkt annat än bifall. Men då nu frågan
är att Commite^ns arbeten endast skola få till
föremål inpressningen af den gamla materien
i de nya faststälde formerne, kan jag icke
underlåta, att på åtskilliga af de åsigter Utskottets
Betänkande innehåller söka fästa Högloflige
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet.
Otvunget instämmer jag med Utskottet
deri, att det skulle vara utan ändamål att
uppgöra project till Embetens och Tjensters
indragning, så länge Inrikes Ådministrationssättet
är detsamma, som hittils, och att det
följakteligen vore i högsta måtto olämpligt,
att påkosta medel till erhållande af ett sådant
förslag; jag instämmer ock deri, att för bibehållande
af en ny sakernas ordning, särdeles
den som Utskottet föreslagit, om den skulle
blifva införd, fordras nödvändigt genomseende
och förenkling af de författningar, som nu
af de nuvarande administrativa auctoriteterne
tillämpas, och handhafvas, och som skulle blifva
tillämpade och handhafde af de i förnyadt
skick satte. Jag ville tillägga att detta lika
nödvändigt fordras för införandet af detta förnyade
skick. Utan utarbetandet och antagandet
af en Economisk Lagstiftning, befriad icke
blott från alla onyttiga och förvillande stadganden,
utan äfven från alla de stadganden,
som i sig sjelf och i sammanhang med det
närvarande sättet, hvarpå de handhafvas, rigtigt
fattade, hvarken onyttiga eller förvillande,
320
Den 27 Maji.
ofelbart skulle i hög grad blifva det, om det
nya infördes af en Lagstiftning som behöfde
vara rättad lika mycket efter möjligheten att
utan fara för de skadligaste missbruk kunna
sammanstå med detta handhafnings-sätt, som
efter tidens verkliga behof, utan en sådan förändrad
Economisk Lagstiftning, skulle hvarje
hufvudsaklig förändring i det inrikes Administrationssättet
ej allenast vara ett Palliativ, utan
ett af de läkemedel, hvilka, med bibehållandet
af den förut förda diasten, endast förvärra sjukdomen.
De positiva Lagarne måste ofta uti
de processuela hafva correctiver. Domstolen
måste vara ett complement till Lagen. Beskaffenheten
af dessa två måste således med
hvarandra lia ett oupplösligt samband. Gäller
detta i den egentligen civila och criminella
Lagstiftningen, måtte det ändå mer gälla i
den economiska , der föreskrifterne, genom
sjelfva föremålens natur, omöjligen kunna blifva
så bestämda, som i den förra. Man vill
förekomma den motsägelse som skulle blifva
genom ett icke samtidigt förändrande af lagen
och lagens tillämpnings- och bandh afningssätt,
derigenom att från den ministerialstyrelse,
som skulle ersätta den collegiala,
skulle afskiljas alla mål af egentlig judiciell
beskaffenhet, hvarmed lärer förstås alla sådane
som fordra urskiljande af tvenne tvistande personers
rätt, eller af det allmännas rätt, mot
den enskilda, och dessa mål till de ordinarie
Domstolarne öfverlemnas. Jag hemställer till
dem, hvilka fullständigare än jag känna våra
econo
-
Den 27 Maji.
321
cconomiska författningar, huruvida icke oaktadt
denna söndring, som jag, serskildt betraktad,
visserligen anser högst nyttig, men som
jag i vissa afseenden åtminstone ej tror vara
möjlig med bibehållande af de ordinarie Domstolarnes
nuvarande beskaffenhet, och utan
inrättningen af en ny sort ordinarie Domstolar
och ÖfverDomstolar, ensamt för mål af
economisk beskaffenhet, hvilkas utredande fordrar
kunskaper af så serskild art, från dem,
hvilka den egentliga Domarebefattningen klafver,
och hvilka Domstolars inrättande jag i
synnerhet för den större helgd, som vår opinion
och våra grundlagar tillägger Domstolar,
framför verk med annan benämning, hoppas
skulle afhjelpa många af de öfverklagade olägenheterna;
jag hemställer om det oaktadt
icke många stadganden om. åtgärder af mera
cgentelig administrativ natur skulle qvarblifva,
hvilka, skiljda från den styrelse de hittils
varit uppdragne, antingen skulle öfver klöfvan
sysselsätta högsta makten med saker, hvilka
för den enskilta välfärden visserligen betydliga,
likväl, särdeles då de i myckenhet
förekomma, skulle af den egentligen afgörande
anses för obetydliga, att finna någon särskild
uppmärksamhet, och således kunde komma
att i sjelfva verket afgöras af den det icke
vederborde, eller ock med erkännande deraf,
att delta i alla fall skulle bli följden, en gång
för alla öfverlemnas åt en serskild persons afgörande,
antingen utan rätt att klandras, eller
med försvårad möjlighet dertill, i ändamål
Ridd. o. Ad. Prat. VI. Ii. II Atil. 4<> 42-
322
Den 27 Maji.
att vinna den så ofta prisade enheten i behandlingssättet
af likartade ärender, hvilken
jag åtminstone med den ringa kännedom af
menniskonaturen, af forntid och samtid, som
jag hunnit inhämta, ej kan linna så ofelbart
gifven derigenom, att blott en enda person
behandlar dem. Så snart en sak behandlas efter
lagens föreskrift, behandlas den alltid lika.
Lagen är den enda Moraliska enhet som existerar.
Bokstafven dödar, heter det väl, och
andan gör lefvande, men lifvet är en continuerlig
af omständigheter beroende omvexling
och det är just en sådan omvexling, sorn bör
undvikas. Lagen, det är sant, kan olika tolkas
af olika personer, men kan den icke det lika
lätt för serskilta fall af en enda. På livilketdera
ba vi de flesta exempel? Skall den sorn
ensam besluter, icke lättare öfverlemna sig åt
ögonblickets ingifvelse!’, än den som är omgifven
af andre, hvilka gemensamt med honom
besluta, och för hvilka han måste framställa
skälen för sitt beslut, om han vill, att
det skall verka på deras? Skall icke den, sorn
bar en ordentelig instans öfver sig, der han
vet, att hans steg kunna på det noggrannaste
skärskådas, och som derjemte ej har mera sig
uppdragit än han sjelf, och utan att behöfva
lita på andra, kan medhinna att noga genomgå,
med mera omtanka och pröfning genomgå
sakerna och förrätta sina skyldigheter, än
den som handlar, eller för de flesta fall, kan
lia full anledning att tro sig handla i högsta
maktens namn, men måste deremot nödvändigt
tillåta, att äfven andra handla i hans,
Den 27 Maji.
323
utan annan säkerhet eller tillfredsställelse, än
Vizirens, som när Sultan låtit ge honom några
rapp under fotsålarne, går hem och låter ge
sin Effendi dubbelt så mångå. Skall icke den,
sora vet, att han sjelf och ingen annan skördar
frugten till heder eller skam, till ansvar
eller belöning af sina åtgärder, mera betänka
sig på, hvad han söker befrämja, än den som
på visst sätt endast kan anse sig ämnad till
machin åt en annan; men som snart måste
märka/ huru lätt det är för honom att tvärtom
göra densamme andre till machin åt sig,
som, antingen han eller den andre är den
verkliga machinen, likväl alltid icke passerar
för något annat. Man torde skylla äfven
mig för den besynnerligheten, som nu verkeligen
börjar blifva nymodig, att vilja vara
gammalmodig. Man torde säga, att jag just
då är inconseqvent, då jag ej går nog långt
tillbaka, utan motsäger det nya systemet,
hvilket i sig sjelft ej skall vara annat, än det
som infördes i Sverige 1634- Om det än skulle
vara fullkomligen detsamma, örn Europas,
Sveriges och framför allt tidslynnets beskaffenhet
skulle kunna medgifva ett återgående till
fordna stadganden, så låtom oss just i denna händelse
besinna, att den store Statsman, som
skref och lät antaga i634 års så kallade Regeringsform
, som dock egenteligen ej var annat
än hvad som nu skulle kunna kallas en
Instruction för Regeringen, rörande dess arbetssätt,
just genom den lade grunden till en
Aristokrati, som, ehuru Sverige i yttre hänseende
under den såg sin mest lysande period,
324
Ben 27 Maji.
ehuru en mängd förträffliga inrikes författningar
sig derifrån härleda, Svenska Folket
ändtligen 1680 måste anse för en lycka att
få utbytt mot Souverainiteten. Låtom oss erindra
oss alt man äfven 1772 sade oss, att
det urgamla Svenska Regeringssättet var återfördt,
sådant sorn det varit före 1680, och
att 1772 års Regeringsform innehöll motsägelser,
hvilka icke kunde lösas genom annat än
1789 års SäkerhelsAct, och att det fordrades
20 år, och hela Rikets bringande nära sitt fall,
innan denna kunde afskaffas. Låtom oss icke
glömma, att Regeringens sammansättning är
en för Statens bestånd och Nationens väl nära
lika vigtig del af samhällsinrättningen, som
förhållanderna mellan Regeringen och folket.
Del är också dessutom den väsendtliga skillnad
emellan de högre Einbetsverkens organisation,
enligt iG34 års Regeringsform, och den
nu föreslagne Ministerialförvaltningen, att Collegierne
då voro, som Utskottet sagt, afdelningar
af Rådet, hvilka beredde samma ärender
som in pleno afgjordes, att Collegierne hade
flere Ledamöter gemensamme med Rådet
och de Bisittare deri, som ej hörde till Rådet,
ändå i förekommande mål hade rösträttighet,
och intet blott voro Rådets föredragande och
expedierande Betjening. Det var således icke
blott en man i Rådet, som om hvarje Styrelsegren
ägde fullkomlig kännedom, utan
flere med lika rättigheter inom Rådet; då
deremot de nu föreslagne DepartementsCheferne
skulle i sin Styrelsegren sakna all Controll
af kunnige likar, och af ingen, som jemte dem
Den 27 Maji.
325
lade hand vid saken, kunna vänta motsägelse.
Man finner allt förekommit genom Nationens
rätt att genom sina representanter kalia
dessa Chefer för de administrativa myndigheterne
till ansvar för åtgärder dem de hetas
vidtagit, men omöjligen kunnat alla vidtaga
på sätt att de derföre kunna ställas till verk*
ligt ansvar, emedan sådant aldrig bör kunna
utkräfvas af dem, hvilka genom felaktiga inrättningar
blifvit nödsakade att befatta sig med
en mängd saker, om hvilka de omöjligen kunna
äga full kännedom, och hvilka således ej
felat i annat än deri, att de åtagit sig en
orimlig befattning, under det att de, som
verkligen genom oskicklighet eller elak vilja
vållat skadan, eller tillstält oredan, njuta
skygd af sin apparenta obetydlighet. För allmänheten
kommer den subordinerade Embetsmannens
lycka att synas beroende af Ministern,
men i sjelfva verket blir det Ministerns
väl eller ve, som blir beroende af den
subordinerade Embetsmannen, och härigenom
skall ett förhållande dem emellan alstras,
tvärtemot hvad det borde vara, af det starkaste
misstroende å den subordinerades, och det
blindaste förtroende å Ministerns sida. Man
tror att missbruk förekommas, genom det att
nationen strängt och ofta utöfvar denna anklagelserättighet,
man fäster sig, som så ofta
plär vara vanligt, mer vid Ministern än
vid Minister-embetet; men om man än får
bort en oredlig eller oduglig Minister, om äfven
alla hans så kallade organer, hvars verkliga
organ han varit, följa honom i fördömd
-
326
Den 27 Maji.
sen, mån man kan af vår Herre utbedja sig
en Engel till hans efterträdare, som icke behöfde
några organer? Vore detta möjligt,
hvad behöfdes då fem Englar? För enheten i
Styrelsen vore man ju belåten med den ena
såsom Envåldsherre. Huruvida för öfrigt med
införande af detta systeme utvägar skulle kunna
finnas till stadgande af sådane grunder för
befordringslagarnes öfverseende och förbättring,
att känslan för kraft, skicklighet och förtjenst
icke kommer att utrotas, begriper åtminstone
icke jag, när det egentligen utom Domaremagten
ej kommer att finnas mer än fem embetsman
i Staten, som på afgörandet af målen
kunna sägas ha något direct inflytande,
på alla andra blott äro deras biträden vid målens
beredning, som det heter, och aldrig
kunna fästa något annat begrepp vid att bereda
väl, än att på en gång bereda den afgörande
i lag, och så, att genom sjelfva denna
beredning den afgörande får anledning att afgöra
dem i lag; som till mål för allt sitt sträfvande
aldrig kunna se annat än en af dessa
platser, hvilkas storhet förblända hopens öga,
men hvilkas verkliga obetydlighet de bäst
känna, och dit dessutom nästan alla andra vägar
måste leda, snarare än den raka genom
arbete under en annan i samma sphaer, så
länge hos de på ett eller annat sätt rådande
herrskar den princip, att undvika för nära
liaisoner mellan befallande och lydande, och
för mycken vana vid de så kallade gamla embetsmanna
missbruken hos den, af hvilken man
väntar deras ofelbara förekommande, och hos
Den 27 Maji.
327
de subordinerade egna interesset lika starkt
föranleder att på allt sätt söka undvika en
Chef, som från längre tid känner dem lika
väl som ärendernas behandling. — Blifva embetsman
på detta vis blott verkliga eller apparenta
organer för hvarannan, utan att någon
blir direct ansvarig blott för sina egna
handlingar, då medger jag att Embetsmannainteresset
och Nationens interesse alltid måste
komma i sådan uppenbar fejd, att jag knappt
ser något bålverk, som kan emellan dem uppföras,
och trygga Nationen för förtryck i stället
för att jag för min del annars alltid ansett
en väl sammansatt, väl underbyggd, väl
ansedd och väl lönad, af ingen annan än lagen
beroende, men af den och inom sig väl
controllerad Embetsmannacorps såsom det säkraste
värn emot möjligheten, att ens genom
en förändring i Grundlagen kunna i Sverige
införa något farligt envälde, fåvälde eller mångVälde,
Jag får be Utskottets Ledamöter om förlåtelse,
i händelse jag orätt fattat deras plan;
jag skulle önska, om, genom någon vändning
eller utveckling af densamma, genom några
correctiver i detaillerna, den ursprungliga faran,
som jag trott mig finna i förslaget, att
genom i ett för allt ansvariga Ministerii-Chefer
sköta allmänna ärenderna, kunde undvikas.
Jag har ej kunnat finna några tillräckliga sådane
i de som Utskottet uppgifvit, och tror,
att, om den blifvande Comiteen skulle kunna
uppfinna och tillägga några sådana, den åt
-
328 Den 2 7 Maji
-
minstone behöfver mycken latitude i sin Instruction,
och alt kunna betydligen afvika
från den uppgifna planen. Jag har åtminstone
nu fullgjordt, hvad jag längesedan föresatt
mig, och hvarföre jag isynnerhet värderar
det rum ödet mig här gifvit, att kunna få
säga nej till allt hvad som förefaller mig likt
det som jag kallar ministerial-styrelse, utan
hellre ja till sjelfva souverainiteten, så framt
någon menniska kan öfvertyga mig att souverainiteten
icke förr eller senare blir en masquerad
ministerial-styrelse. Riksdags-ärendernas
snart förestående önskans,värda slut vill jag
icke uppehålla med begäran om Å.terremiss;
hellre skulle jag ha önskat, att om formerna
det tilläto, proposition kunde göras, att Utskottets
inlemnade plan jemte de anmärkningar
som dervid kunde göras, skulle remitteras
till den blifvande Committeen, om hvars sättande
jag tror anhållan böra göras på sätt
Utskottet föreslagit. Hvad jag uttryckligen
bestrider, är deremot, alt detta Utskottets förslag,
antaget eller ej, skulle öfverlennlas åt
ConstitutionsUIsko!tet, för att derefter lämpa
redactionen af vissa §§. i Grundlagen. Jag
tror det ej vara constitutionelt, att antaga något
förslag, som medför eller fordrar ändring
i Grundlagen, och sedan uppdraga ConstilutionsUtskottel
att endast föreslå en derefter
lämpad redaction.
Friherre Boije, Ludvig: Om Betänkandet
genast fått remitteras lill ConslilutionsUlskollct,
så hade, kan hända, ingen discussion nu varit
Den 27 Maji.
329
nödig. Den är nu börjad, och jag utber mig
då, att få framställa mina hufvudsakliga anmärkningar
emot förslaget, öfverlemnande ödmjukast
till Ståndets högre upplysning att dem
bedöma.
Då jag med en värma, hvarifrån jag aldrig
förmår alt göra mig fri, hvarje gång jag
tror frågan direct eller indirect gälla milt Fäderneslands
frihet, yttrat mig i detta ämne,
och om jag, med för mycken värma ogillat
förslaget, så anser jag mig så mycket mera
skyldig att förklara, det jag visserligen derföre
icke sätter i tvifvel Utkoltets lika verkliga
välmening. En af dess Ledamöter har i dag
sagt, att Betänkandet skall föreslå att en större
controll än den, som nu åtföljer våra Collegiers
förvaltning, och jag ser i detta yttrande
blott ett sammanhang med det yttrande Betänkandet
också framställer, nemligen att våra
Collegier nu för liden skola vara utan all controll.
Med den tanken, att så vöre, skulle
alltid en figurativ controll vara bättre, än alldeles
ingen; men basis för denna tanka är alldeles
origtig. Bevare oss Gud att tro, det
vår nuvarande Constitution någonsin skulle
förlydas derhän, att den tillät Collegierna existera
utan ansvarighet. Till bevis på motsatsen
torde jag böra anmäla, att jag har sedan
revolutionen i högsta Domstolen föredragit en
af JustitiaeCancelleren anställd action emot en
Ledamot i ett Collegium, och en Ledamots ansvarighet
måste väl också vara alla Gollegiers.
Orsaken hvarföre jag så högeligen ogillar det
330 Den 27 Maji.
förslag detta Betänkande framställer, ligger
just deri, att jag anser samma förslag tillskapa
en ofantlig ministerial-magt, utan all annan
ansvarighet, än en, som vore alldeles ingen i
sjelfva verkligheten. Det låter förträffligt, då
Betänkandet påminner huruledes de fordna
RiksEmbetenas innehafvare uppstodo med deras
Collegier, emellan Kyndelsmässodagen och
Midfastan, och aliade inför Konungen redogörelse
för deras förvaltning; men då man litet
följer den der controllen i sina detailler, så
undgår man ej att finna, att samma controll
var, i sjelfva verket, ingen. I föregående rader
antager Betänkandet, att både Presidenter
och Ledamöter skulle här indragas; och när
jag således icke annat kan finna, än att Collegierne
då också blefvo upplöste, så förstår jag
icke, huru våra blifvande StatsMinistrar skulle
kunna åtföljas inför Konungen af Collegier,
som icke existerade; men antagom, att Betänkandet
i denna omständighet vore verkställbar^
antagom att StatsMinistern uppträdde
åtföljd af sitt Collegium inför Konungen till
redogörelse, så böra vi också besinna, livad
denna redogörelse kunne innebära. Jo, man
finner då, att en berättelse öfver arbetets drift
för det förflutna året, vore allt hvad som kunde
väntas. Denne berättelse, innehållande uppgift
af målens nummer, af, med ett ord, målens
balaneering, ifrån ett år till ett annat,
och upplysande blott StalsSecreterarens och
StatsMinisterns flit, men icke hvarken deras
rättvisa eller deras moderation i magtutöfning,
skulle då troligen af Konungen öfverlemnas
Den 27 Maji.
331
till någon af de andra StatsMinistrarnes genomseende
och yttrande; och när man eftersinnar,
att desse Herrar StatsMinistrar således
blott skulle utbyta omdömen öfver hvarandras
befattning; eller att, om StatsRådets öfriga
Ledamöter också hördes, dessa kanhända
icke så alldeles stodo i oberoende af Statsy
Ministrarnes förtroende och vänskap, så inser
man lätt att denne ansvarighet vore snart sagt
ingen. Redogörelsen skulle aldrig kunna upplysa
någon ting i den hufvudsakliga frågan huru,
detta dyrbara huru målen, huru Statens och
Medborgares välfärd blifvit afgjorde; och det
så mycket mindre, som i denna fråga voro alltid
StatsMinistern och hans Collegium jäfvoga
att sjelfve sig yttra. 1809 års Constitution har
föresett faran af att StatsRådets Ledamöter
skulle kunna, såsom Presidenter i Collegierna,
eller såsom Ledamöter i Allmänna Beredningen,
absorbera bela magten af Beredning och
Collegier; och har derföre uttryckligen förbjudit,
att ingen Ledamot af StatsRådet får tillika
innehafva annat civilt embete; och nu föreslår
likväl Utskottet alldeles motsatsen. Det
var angeläget att föredragningen i Konungens
StatsRåd, hvilken sker mundtligen, utan uppläsning
af några handlingar, sattes till förenlighet
med handlingarne, under någon controll;
det var angeläget, att Föredragandens
omdöme, till förenlighet med Lagarnes bud,
också sattes under någon controll; och det var
ändtligen också nödvändigt, att de Protocoller,
som skulle, om jag så får yttra mig, innehålla
controllens egen säkerhet, sattes i obe
-
332
Den 27 Maji.
roende af Föredragandens inflytande; och för
alla dessa ändamål inrättades Allmänna Beredningen.
Der måste nu de mål, som äro ämnade
att föredragas, först granskas; der måste
alla nödiga handlingar uppläsas; der måste ej
allenast Föredraganden, utan äfven flere andre,
af Föredraganden oberoende Embetsman lemna
deras omdöme i hvarje mål; der måste ett pro- 4
tocoll formeras, som står i oberoende af Föredraganden,
derigenom att det justeras inför
Beredningen, underskrifves af dess äldsta Ledamot,
och genomdrages med dess sigill. Men
när nu åter, på sätt Betänkandet föreslår, Beredningen
skulle afskaffas; när allt, till och
med Protocollet skulle sättas ensamt i beroende
af Ministern och hans underlydande StatsSecreterare,
och när man vidare besinnar, att
StatsRådets Protocoller icke få tryckas, så att
StatsMinistrarnes höga och mägtiga förvaltning
icke ens voro underkastade publicitetens
controll; så frågar jag, hvari bestod, eller hurudan
vore val StatsMinistrarnes och StatsSecreterarens
controll? Eller fanns väl sedermera
någon annan ens tänkbar, än den, sorn.
hvart femte år låg hos Ständernes Electorer,
som ägde att välja vårt ConstitutionsUtskott.
Om denna nu är vanskelig, huru mycket
vanskligare skulle den icke blifva då? Man
har åberopat exemplet af England och Norra
America; men jag ber, att vi ej må kasta oss
i förvillelse; intetdera af dessa Länder äga
StatsMinistrar. England och Norra America
äro mångfaldigt rikare än Sverige; men åtnöjas
ändock med att hafva StatsSecreterare, och
Den 27 Maji.
333
det vore väl roligt att vela, hvad KrigsMinistern
i England heter, eller hvad FinanceMinistern
i Norra America? Yi äga också StatsSecreterare,
men vi skola nu icke nöjas dermed.
För oss är behofvet starkare att hafva höga
och mägtiga och dyra Herrar. Man torde invända,
att titeln ingenting gör till saken; och
att Englands samt Norra Americas StatsSecrelerare
kunna vara Ministrar, utan att kallas
så; men jag frågar då: Äga vi, eller kunna
vi få en lika controll på de blifvande Ministrarne,
som man har i England och Norra
America? Der samlas Lagstiftande Magten en
gång hvarje år, och utöfvar sjelf en sträng
granstad ngs-rätt; då vi åter kunna hafva fem
år emellan hvar Riksdag, och hafva i dessa
dagar hört, att vår granskningsrätt icke ens
tillhör oss sjelfva, utan personer, som våra
Elcctorer äga att utnämna — Betänkandet lofvar
oss, att under den föreslagne Ministerialstyrelsen
skall embetsmanna-skickligheten blifva
större; men jag tror just motsatsen, emedan
jag icke inser, hvarken alt det fordras
någon särdeles skicklighet att författa i pennan
hvad Ministern befaller; eller hvartill
skickligheten ens skulle så särdeles båta Embetsmannen,
då hans öde alltid ändå afgjordes
efter den mer eller mindre faveur, hvari
lian stod hos Ministern, hvilket åter kunde
bero af helt andra omständigheter än skickligheten.
— Vi vete, att då Gustaf lil återkom
från Frankrike, medförde han alldeles samma
nyhetsbegär, som nu åter så starkt uppblossat.
Han förändrade vår klädedrägt, och för
-
354
Den 27 Maji.
ändrade till en del, på ett olyckligt sätt, våra
seder och vårt lefnadssätt, men han respecterade
länge våra nationella StyrelseFormer; och
när han slutligen bröt dem, när han afskaffade
Rådkammaren, som var talrik nog för att, inom
sig sjelf, äga sin egen controll under Konungen,
hvilken åter ägde, då som nu, ensamt
afgörande rätten, men som dervid icke ägde
någon olycklig anledning att mera höra den
ena, eller mera tro på den ena af sina Rådsherrar,
än den andra; när Gustaf III upplöste
Rådet, hvars constitutionella dygd just låg
deri, att det yttrade sig Öfver alla mål, utau
att någonsin tillika befatta sig med deras beredning,
hvilket bestyr förrättades af StatsSecreterare,
som åter controllerades af Rådet,
när Konung Gustaf III bröt denna naturliga
kedja, och gjorde andra länken deri till den
första; när han upplöste Rådet, så afgjorde
han också, i samma stund, sitt och sina afkomlingars
öde. Men hvad han gjorde för eller
emot Sveriges sannskyldiga frihet, för eller
emot säkerheten af Lagars och den goda ordningens
fordringar, derom är kanhända ännu
för bittida att tala. Efterverlden skall döma
i den frågan. Det ligger i Svenskens natur
att tåla allt af sin Konung; men ingenting
annat än rättvisa af sina likar; och han glömmer
aldrig, att i frågor om rätt, äro Ministe'-  rens Ledamöter att anse för ingenting annat
än hans likar. Det är också derföre i Sverige
dubbelt angeläget, att icke öka den ministeriella
magten, om man icke också kan öka controllen
på den; men nu har Utskottet, långt
Den 27 Maji. 335
ifrån att föreslå oss någon förökning i Controll,
begärt afskaffande af den egentligaste
Controll vi hittils ägt; ty Utskottet föreslår
uttryckligen att Allmänna Beredningen bör afskaffas.
Detta synes mig likväl så felagtigt,
att jag, som anser friheten bestå i säkerheten,
att hvar Svensk Man alltid efter Lagar
ne
behandlas, skall anse Svenska Friheten
förbi den stund, som detta förslag gått igenom.
Friherre CederströmJacob: Egentliga ändamålet
med Utskottets Betänkande har varit
att åstadkomma en minskning i Embetsmännens
antal, och Utskottet har i sådant afseende
föreslagit, att en Commité kunde nedsättas
för att utarbeta förslag i hvilka grenar
af Styrelsen indragning borde äga rum. Jag
instämmer fullkomligt i Utskottets yttrande,
att detta förslag är af den beskaffenhet, att
det bör emellan Riksdagarne utarbetas, ty det
är icke möjligt för Riksens Ständer, så väl i afseende
på bristande kännedom om nu varande
Styrelses sammansättning och dermed gemenskap
ägande ämnen, som i brist på tillräcklig
tid, att med ett sådant arbete sig sysselsätta.
I afseende på frågan, att remittera
de delar af Betänkandet till ConstitutionsUtskottet,
som medföra ändringar i Regeringsformen,
bestrider jag sådant i högsta måtto såsom
olagligt. Inga frågor om ändringar i
Grundlagarne få af något Stånd eller Utskott
väckas, och ännu mindre remitteras till ConstitutionsUtskottet.
Sådane förslag böra en
-
336
Den 27 Maji.
skilt anmälas inför ConstitutionsUtskotlct för
att der skärskådas. — Om allt detta lämnar
81 §. i Regeringsformen tydlig föreskrift. Jag
tror ock lika med Grefve Spens, att en återremiss
lill Serskilta Utskottet ej skulle leda till
något resultat, ty Utskottet är troligen ej i
tillfälle, att på den korta tid af Riksdagen,
som nu synes återstå, utarbeta och till RiksStånden
inkomma med ett annorlunda beskaffadt
förslag, än som redan är aflemnadt. Jag
anser derföre den enda utvägen vara, att,
jemte öfverlemnande till Kongl. Maj:t af Utskottets
project, Riksens Ständer bos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhöllo, att Kongl. Maj:t
täcktes förordna en Committé, hvilken med de
hjelpemedel ifrågavarande förslag jemte de
handlingar, Utskottet för sammanfattandet deraf
begagnat, kunna aflemna, sättes i tillfälle
att utarbeta ett fullständigt förslag i ämnet,
hvilket vid nästkommande Riksdag borxle till
Riksens Ständers granskning framläggas, och
hvarvid Kongl. Maj:t tillika, om så godt synes,
kunde aflåta Nådig proposition om ändringar
i de delar af Grundlagarne, hvilka i anledning
af sådane förslag komme att äga rum.
Herr RothliebCarl Fredric: Jag ärnar ej
tala om mitt nit, min värma för Fäderneslandets
väl; ej heller om vådan af att, genom
framställningar här, kasta medborgare i förvillelse.
Jag vill blott hafva den äran förklara,
att jag förenar mig uti Herr Grefve
Spens
Den 27 Maji.
557
Spens’s och Herr Munck af Rosenscliöldfs yttrande,
att serskildta Utskottets ifrågavarande
Betänkande bör öfverlemnas till K:gl. Maj:t, för
att sedermera lända den Committé till upplysning
och ledning, som får sig uppdragit, att
utarbeta förslag till en förbättrad CollegialStyrelse,
och förenklad arbetsmethode inom
Collegierne, med flere Verk: att remittera det,
antingen belt och hållit, eller till en del, till
ConslitutionsUtskottet, på sätt Friherre Boije
hemställt, är stridande mot de former, som
vid frågor om ändring i-Grundlagarna, äro föreskrifna.
Hvad det historiska af Friherre Boijas
anförande beträffar, torde det tillåtas mig
anmärka, att den Act, som Friherren omnämnt,
och säkerligen af misstag kallat 1734
års RegeringsForm, icke är af 1734, utan
i634> och anses såsom Sveriges första Regeringsform.
Dess första uppränning härleder
sig troligen ifrån den Store Gustaf Adolph:
Den utvecklades, fullbordades och framlades
af denne odödlige Konungs Store Minister,
Axel Oxenstjerna. Genom denna RiksAct,
hvilken var ett mästerstycke för sin tid, och
till vissa delar ännu torde kunna tjena till
efterföljd, sattes enhet och ordning uti den
inre Styrelsen: under densamma vidtogos en
mängd stora och nyttiga anstalter och författningar
till upphjelpande och förbättring i
Statshushållningen : under detg denna Rege
ringsform
var gällande, inträffade den lysande
och ärorika period då Sverige föreskref
Lagar i Europa; en period, som, nied vissa
Ridd. 0. Ad. Fröt. VI B. II. Afd. 43, 44-
338
Den 27 Maji.
undantag under Konung Carl XI:s FörmyndareRegering,
vi gerna kunna önska oss att få
återse. Det hat, som Friherre Boije säger,
att Adeln ådrog sig, och hvars orsaker Friherren
vill härleda ifrån den uti nämnde Regeringsform
stadgade organisation af Styrelsen,
tror jag ej egentligen ifrån en sådan
källa leder sitt ursprung. Den afund som de
OfrälseStånden merendels visade mot Adeln,
och under samt efter Drottning Christinas tid
egentligen började högt yttra sig, ledde sitt Upphof
från den verkligen för stora magt, och
det anseende Adeln ifrån Sekler tillbaka sig
tillvällat och förvärfvat, och i anseende till
de stora förläningar, som den ädelmodige Gustaf
Adolph, men ännu mera hans Dotter,
den rycktbara Christina, man kan säga det,
slösade på Adeln, dock oftast för att belöna
de ulmärktaste förtjenster. Jag tror således,
att den synpunct, ur hvilken Friherre Boije betraktat
denna Regeringsform, som var ett alster
af Sveriges största Statsmans snille, ej är
den rätta, och anhåller att dessa mina Anmärkningar
må i Protocollet för min räkning
få intagas.
Friherre Boije: På den delen af sista Talarens
yttrande, som kan synas innefatta ett
klander på mitt sätt att yttra mig, skall jag
icke svara. Hvad åter angår förebråelsen,
att jag skulle hafva felat emot Historien, så
tror jag den snarare bör göras framställaren
sjelf. Jag har ej tält om någon 1734 års Re
-
Den 27 Maji.
339
geringsform, utan om den af i634, hvilken
Betänkandet åberopar. Jag har gifvit den namn
af en så kallad Regeringsform , derföre alt
den aldrig uppgafs, eller till innehållet utgjorde
annat, än en Testamentarisk Instruction
för Drottning Christinas Förmyndare; och jag
har kallat denna handling ett föregifvit Testamente
derföre, att dess autenticitet är gjord
ganska problematisk af en Historiograf, som
icke saknade anseende. Jag hänvisar den värde
Ledamoten till den upplysning i ämnet,
lill den kännedom om vissa scrupler, framställde
af numera aflidne Biskop Nordin, som
Finnes uti en af Svenska LitteraturTidningens
blad för Julii månad 1814- Om aha Styrelseformer
bäst bedömas efter det allmänna tillstånd,
hvartill de föra, så voro 1634 års Styrelseformer
de aldraolyckligaste. Detärsannt,
alt i Historien paraderar den tidepuncten såsom
lysande af krigsära; och det ärsannt, att
eröfringar och de tillfällen att rigta sig på Utländska
Flender, som ägde rum, gaf vissa familjer
rikedom; men att det der bevisar ej
någon säkerhet att rättvisan eller Lagarne voro
väl administrerade: och Historien, med allt
hvad som talar till våra minnen ifrån den tiden,
vittnar om motsattsen. Hvar och en
känner, att det var det missbruk af Magten,
den egennytta, den Nepotisme, som utöfvades
af de båda långa FörmyndareRegeringarne,
att det var detta missbruk af magten, en
magt hvilken det går så lätt an att missbruka,
när man en gång fått den, alt det var allt
delta, som, mera än annat, kastade hatet på
340
Den o.nj Maji.
Adeln, och sedermera derigenom vållade 1686
års olyckliga envälde. Jag har yttrat mig fritt
i ämnet, och tror icke, att jag gifvit anledning
till missnöje emot Utskottet derföre, att
jag tror det hafva misstagit sig i mening. Jag
liar den äran att serskilt känna vårt Stånds
Ledamöter i Utskottet, och just af min personliga
högaktning för dem slutar jag, att de
icke kunna misstycka mitt framställningssätt.
Dessutom tror jag, att hvar Man ansvarar sjelf
för sin fosterlandskänsla, och jag skall alltid
redeligen ansvara för min.
Herr Munck af Rosenschöldj Eberhard:
Den siste talande värde Ledamoten har visat,
att man kan raisonera rätt, men bygga sittraisonement
på origtiga prasmisser — på en falsk
förutsättning. — Hade det varit Utskottets tanka
att i634 års Styrelseform i allt skulle införas,
så vore Friherre JBoijes farhåga fullkomligen
grundad — men sådan var aldrig
Utskottets afsigt. Tvertom bör efter Utskottets
förslag, Controllen öfver Ministrarnes åtgärder
sträcka sig lika till dem, som hittills
till StatsMinistrarne, ja ännu vidare utsträckas.
Jag tror ej, att vår frihet beror på långsamhet
i former och en jemn, men execuliva
magten förlamande, controll af kunnige likar.
— Det är nog för ändamålet, att personen
bar full ansvarighet: att controllen ligger i
Lagarne, och att han stimuleras till drift och
verksamhet genom vissheten, att ensam uppbära
hedren eller tadlet för sitt arbete. —
Friherre Boije har åberopat en anställd action
Den 27 Maji. 341
mot en CollegiiLedamot, för att visa, att äfven
sådane ej äro utan ansvaiighet. Det vore
interessant, att veta, om denna action angeck
hans förhållande i Collegium, om han
åtalades för väld, eller bristande nit och
skicklighet, för hvilka fel Stats-Secreterare
efter Regeringsformen, men i min tanka, ej
CollegiiLedamöter, kunna anklagas. Samma
värde Ledamot har åberopat Englands och
Americas exempel. Jag tror, att just för det
Vårt land är fattigare än dessa, har det varit
nödigt länka på indragning af öfverflödiga Embeten,
och för dem är Utskottets förslag en
oundgänglig grund. — Samme värde Ledamot
har påstått, att Norra America ej äger
Ministrar, utan blott StatsSecreterare — och
jag medgifver det, — men namnet är likgiltigt
•— det är endast magten och ansvaret som
här kommer i fråga. —• Friherre Boije yrkar
respect för gamla former, och just detta talar
ju för Betänkandet, som söker upplifva gamla
former. — I öfrigt har Sverige redan a:ne
StatsMinistrar, och jag tror ej att Fiherre Boijas
skäl gäller mindre mot desse, än de nya
Utskottet föreslagit. — Sluteligen ber jag att
få tillägga, det jag med Friherre Cederström
instämmer deruti, att, i anseende till tidens
korthet, hela målet må öfverlemnas till Kongl.
Maj:t, med anhållan att Kongl. Maj:t täcktes
med första nedsätta en Committé till utarbetandet
af förslag i ämnet, uti hvilken Committé
Riksens Ständer likväl borde utnämna vissa
af sina medlemmar; och blefve det föröfrigt
Konungens rättighet, att föreslå de ändringar
342
Den 27 Maji.
i Grundlagen, som i följd af ett slikt förslag
kunde blifva af nöden.
Friherre Boije: Man har sagt, att förslaget
blott skall gå ut på att öka antalet af sådane
Ministrar, hvaraf vi redan äga två, och
detta skäl kan möjligen förvilla. Jag bör
derföre erinra, att om vi ej blott tvista om
ord, så är dock visst, att vi ännu Gudi lof,
äga ingen enda Embetsmannamyndighet, ingen
enda Minister af den magt, af den olycksaliga
verkningsförmåga, som Betänkandet föreslår.
Någon ting dylikt inträffar icke med
de två StatsMinistrar vi nu äga. Det kan vara
alldeles likgiltigt hvad vi kalla Chefen för
XJtrikesÄrenderne, StatsMinister eller CancelliPresident;
och om denna Embetsman är egenteligen
icke fråga, då vi tala om Inrikes Styrelseformerne.
Yår JustitiaeMinister har, på
långt när, icke den magt Betänkandet föreslår,
och kan ej hafva den, så vida, om Collegiernas
Ledamöter kunna förafskedas, och
Ärenderna lika väl vårdas af en enda person,
nemligen den föreslagne Ministern, sådant likväl
icke gerna går an med högsta Domstolen
och HofRätterne. Men utan att äga sådan
magt, kan JustitiseMinistersEmbetet, visserligen
aldrig skadligt i den mans hand, sorn
nu innehar detsamma, dock i en annans hand,
blifva ganska ofördelaktigt för samhällets angelägnaste
fordran. Det var ganska obetänksamt
då man skapade en Embetsman, som blef
på en gång redofordrande och sjelf redovisande;
och detta inträffar likväl med JustitiaeMinistern,
Den 27 Maji.
343
så länge han tillika är sjelf Domare, sjelf Ordförande
i högsta Domstolen. Att JustitiaeMinistern
först såsom Ordförande i Domstolen
yttrar sig öfver ett ärende, och sedermera,
såsom Minister i StatsRådet, yttrar sig i samma
ämne, äfvensom att han sjelf deltar i den domare-befattning,
som han likväl bör controllera;
detta är kanhända, icke alldeles så enligt
med allmänna begreppens fordringar, men
det står alltid fast, alt i nuvarande JustitiasMinisterns
hand gifves ingen den ringaste anledning
till farhåga i denna del; och ifrån de
Ministrars inskränkta befattning, som vi nu
äga, skulle vi aldrig kunna sluta till verkan
af Ministrar, utaf så oinskränkt magt, som de,
hvilka man nu föreslår oss.
Herr Strussenfelt, Michael: Jag anser för
min del de ämnen Särskilta Utskottets Betänkande
innefattar icke nu böra till pröfning upptagas,
utan hellre uppskjutas intill dess en förändrad
representation först blifvit antagen och
införd, icke allenast uti Sverige, utan ock hos
Norrmännen, Då, när en gemensam representation
blifvit uti Scandinavien fastställd,
kan man företaga sig omskapning af de nuvarande
Collegiala Styrelseverken. Dessförinnan
hör hela denna fråga antingen hvila, eller öfverlemnås
till Kongl. Majrt, utan att vidare
härstädes discuteras, hvarigenom endast den
återstående korta Riksdagstiden, som till andra
angelägna måls afgörande bör användas, fruktlöst
förspilles.
344
Den 27 Maji.
Herr Mannerstam_, Johan: Som jag endast
haft tillfälle, att flyktigt genomögna det ifrågavarande
Betänkande, vill jag icke tillåta mig,
att bedöma, om Utskottets hela plan för den
inre administration bör antagas eller icke. Jag
har dervid hört anmärkas att Utskottet öfverskridit
gränsen för sin befattning, genom meddelande
icke blott af förslag lill indragning
af öfverflödig;». Embetsman, utan äfven till organisation
af bela inrikes Styrelsen. För min
del anser jag Utskottets bemödande i detta
fall böra gillas; örn ock de dit remitterade
Memorialerne åsyftat endast indragning af ett
eller annat öfverflödigt embete, hade Utskottet
likväl både deraf och af Riksens Ständers
förra beslut full anledning, att granska beskaffenheten
af hela den inre administrationen,
och att dervid tillse, om icke, genom en planmässig
förändring deraf, håde minskning i
Embetsmännens antal och en bättre ärendernas
gång, än den närvarande, kunde beredas.
Jag delar icke eller den farhåga, som flere
värde Talare yttrat, alt Utskottets förslag
skulle leda till vådliga följder för vår constitulionela
frihet. Det är utom all tvifvel, att
om, efter det förslag, sorn vid förra Riksdagen
var i fråga, all domsrätt och således alla Justitiae-ärender
och tvistefrågor skiljas ifrån Collegierne,
och öfverlemnas till de vanliga Domstolarne,
hvilket jag förmodar i den nya Lagen
iakttages, kommer medborgares rätt och
säkerhet, att mindre, än hittills, bero på den
Collegiala Styrelsen. En stor del af Collegier
-
*
Den 27 Maji.
345
lias befattning försvinner äfven derigenom,
och om, på sätt Utskottet föreslagit, den Committé',
som skall nedsättas, gör till sitt första
hufvudsakliga syftemål, att redigera våra economiska,
drätsel- och handels-författningar,
hvaraf en stor del äro antingen öfverflödiga,
eller positivt skadliga för Rikets allmänna
hushållning och näringar, blifva Collegiernas
och flere nuvarande Embelsverks göromål så
förminskade, att de af ett, i jemförelse med
det nuvarande ganska inskränkt antal Embetsman
kunna besörjas. Till befordrande af enkelhet
och drift i ärendernas gång leder äfven
att, på sätt Utskottet föreslagit, endast en
person skulle ansvara för göromål, hvilka na
collegialt af flere utarbetas; men jag är likväl
af den tanka, att Collegialformen icke helt och
hållet bör afskaffas. Jag tror, alt ändamålet
vinnes, om en del Collegier, i följd af ofvannämnde
förändringar indragas, såsom Commerce-
och Bergscollegium, och deras återstående
befattningar öfverflyttas dels på KammarCollegium,
dels på enskilta Embetsman, om
åtskilliga andra Embetsverk dels indrages,
dels fingo en förändrad form, såsom KammarRätten,
StatsContoiret, Magazins-Directionen
och Tullstyrelsen, samt att slutligen ett eller
högst tvenne RiksCollegier bibchölios, deruti
Ministrar eller StatsRäd väl voro Presidenter
eller Chefer, men deruti likväl äfven funnos
röstägande Ledamöter, på det att i de fall, der
möjligen någon afgörande rätt för dessa Collegier
bordt bibehållas, pröfningen icke skulle
på en enda person bero. — Emot den dubbla
346
Ben 27 Maji.
befattning, som några StatsRådets Ledamöter
således skulle erhålla, kunna flera vigtiga anmärkningar
göras; men utom den minskning i
antal af högre Embetsman, som härigenom uppkommer,
tror jag att den närmare befattning
med och kännedom af ärenderne, hvilka StatsRådets
Ledamöter sålunda äro i tillfälle att
taga, skulle medföra fördelar, som öfvervägde
de olägenheter man befarar. Då alla ärender
slutligen kunde af Konungen pröfvas, och de
öfrige StatsRådets Ledamöter skulle dem öfvervara,
samt controll och ansvar i Constitutionen
äro bestämda för StatsRådet, så anser
jag icke något missbruk för myndighet eller
inflytande böra genom nämnde Styrelsesätt uppkomma.
För öfrigt fordras en vidlöftigare undersökning
af ämnet, än den jag hunnit anställa,
för att i hela dess vidd derom fälla omdöme,
och jag har derföre endast framställt
en och annan anmärkning, hvartill så väl Utskottets
Betänkande som discussionen i dag
föranledt. Det skulle för det stora ändamålets
vinnande vara af vigt, om Riksens Ständer
kunde nu fastställa några hufvudgrunder, på
hvilka den blifvande Committeen kunde bygga
sitt förslag, särdeles i fall fråga blir om några
förändringar i Constitutionen, hvilka jag
likväl anser alldeles icke, såsom man yttrat,
hehöfvas så hufvudsakeliga, att någon rubbning
i dess grundvalar åstadkommes. — I afseende
på detaillerna tror jag, att Committeen
bör äga fria händer att afgifva sitt förslag,
och att, likasom den nuvarande LagCornmitteen
redigerar civila och brottmåls-lugarne,
Den 2*2 Maji.
347
samt föreslår organisation af de Domstolar,
som skola handhafva dessa Lagar, bör den
ifrågavarande Committe'en redigera våra economiska,
med flere, författningar, och i sammanhang
dermed föreslå organisation af de
Embetsverk, som skola handhafva dem. Sammanträde
med LagCommitte'en blir så mycket
mera nödvändigt, sorn åtskilliga economiska
ämnen borttagas ur den nya Lagboken, och
måste således af den blifvande Committeen behandlas.
— Då Ridderskapet och Adeln icke
torde vilja nu antaga Betänkandet oförändradt
i hela sin vidd, och det icke kan, på sätt några
Ledamöter yrkat, endast till en del bifallas,
efter som det första gången är under
öfverläggning; så lärer Betänkandet böra återgå
till Utskottet, som derigenom komme i
tillfälle att besvara de nu gjorde anmärkningar,
hvarefter Ridderskapet och Adeln kan,
då målet återkommer, efter godtfinnande derom
besluta.
Grefve SpensJacob Melcher: Fullkomligen
instämmande med Friherre Boije uti mycket
af det han i dag rörande detta ämne yttrat,
kan jag likväl icke dela den öfvertygelse
han synes hysa, rörande vådan af den vidsträckta
verkningskrets vår Grundlag tillägger
Justitiae StatsMinisters-Embetet, äfven i annans
hand, än den vördnadsvärde mans, som
detsamma nu innehar. Jag kan icke finna
hvarken någon fara för Constitutionen, eller
någon motsägelse deri, att Justitiae StatsMinistern
är Ledamot så väl af Högsta Domstolen,
343
Den 27 Maji.
som uti StatsRådet. Efter mia tanka följer
deraf ej, att han på tvenne ställen afgör samma
sak, och deltar i controllen af sina egna
åtgärder. Egentliga Justitiae-ärender förekomma
Mott i tvenne fall i StatsRådet. Det ena
är, när frågan är om stiftande af ny Lag,
upphäfvande eller förändring af gammal, i
hvilket fall så väl Högsta Domstolen, som
StatsRådets Ledamöter blott afgifva en consultativ
röst, och då utom JustitifeMinistern äfven
två JustitiaeRåder skola vara i StatsRådet närvarande,
hvilka med JustitifeMinistern, derest
de öfver varit målet i Högsta Domstolen, få
blott åberopa sitt der afgifna yttrande. Det
andra är då ansökningar föredragas om benådning
för ådömdt straff, och om än domen derom
är af Högsta Domstolen stadfästad, om
JustitiaeMinistern d<?lcagit härvid, såsom Domare,
och förklarat den ifrågavarande personen
enligt Lag, skyldig till straffet är väl likafullt
för honom intet hinder, att, i egenskap
af Konungens rådgifvare, tillstyrka Kongl.
Maj:t, som ensam kan göra nåd, att, i anseende
till särskilta omständigheter, förskona
samma person från Lagens kraf och det välförtjenta
straffet. — Ytterligare anhåller jag
äfven att, emot hvad Friherre Boije anfört om
livad sorn skall i andra Länder vara brukligt,
få åberopa exemplet af LordCanzlern i England,
hvars Embete är i öfrigt mycket jemförlig!
med JustitiaeMinistrarnes i andra Stater,
men som tillika är Ordförande ej allenast
i en särskild Domstol, utan ock i Öfverhuset.
Den 27 Maji.
349
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric: Min
tania liar alltid varit, och den är afven nu,
att det är utom omfånget af Riksens Ständers
befattningar, att kunna utarbeta en plan tillså
total förändring uti alla de administrativa grenarne,
som särskildta Utskottets nu afgifne
Betänkande synes åsyfta. För att rubba den
gamla byggnaden, fordras en fullkomlig kännedom
om densamma, och man måste, vid
grundernes uppgörande för en ny, vara i tillfälle
att åse alla de smärre och mest afdelade
sambanden, som detaillerne i Styrelsegrenarne
böra äga sinsemellan. Hvarken tiden eller
sjelfva sammansättningen gör det för ett Riksens
Ständers Utskott möjeligt, att inhämta
en grundelig erfarenhet om det felaktiga, och
om de collisioner i styrelseformerne, som tarfva
rättelse och ändring; härtill fordras en
längre Fmbetsmannavana, vunnen så i de lägre,
som de högre graderne, och näppeligen
lärer någon finnas i dessa delar så kunnig, att
lian ej af någon erfarenhet kan blifva motsagd,
genom skäl, som förr ej hunnit till hans
kunskap; vid utarbetningen af ett sådant ämne,
skola svårigheter och betänkligheter vid
hvarje steg nödvändigt uppstå; auctoriteters
börande vara af nöden, och till upplysningarnes
vinnande fordras en mera executiv
magt än den Riksens Ständers Utskott kan
äga. Het är i min tanka otillräckeligt, att i
ett sådant fall som detta, vilja föreskrifva
grunder, emedan de kunna vara felaktige, och
mycken ändring underkastade, då deras uppgörande
icke kunna vara en följd af de mest
350
Den 27 Maji.
aflägsna detaillers pröfvande. Jag tror, att det
är högst betänkligt, att förhastadt, och på
alltför lösa grunder rifva, utan att vara för*
vissad om företrädet af de föreslagne nya formerne;
man kunde derigenom falla uti
olägenheter, vida större än dem man ville
häfva.
Jag delar fullkomligt den öfvertygelse,
att en ny organisation är af nöden uti styrel*
segrenarne; men denna förändrings hufvudföremål
hör vara, att lindra Stats-utgifterne,
under det en förbättrad ordning; äfven skapas;
men jag anser icke Riksens Ständer kunna
tillvägabringa någon ting i denna del, hvarföre
jag tror det vore allrabäst, om man inskränkte
sig till en förnyad underdånig anhållan,
det täcktes Kongl. Maj:t en sådan Committé
af Embetsman i nåder förordna, som
finge sig Uppdraget, att utarbeta eu fullständig
plan till förändring uti Landets gamla Styrelse-former
uti alla delar. — Riksens Ständers
rätt är, i min tanka, fullkomligen förvarad,
dä vi äga att discutera ett sådant förslag
innan dess antagande; vi äga då att undersöka,
huruvida några inskränkningar kunde
åsyftas uti Folkets rättigheter, om nödig besparings-
och hushållnings-princip vid förslagets
uppgörande, blifvit iakttagen, och det
blifver Riksens Ständer alltid möjligt att yttra
sig öfver ett utarbetadt förslag, men, i min
tanka lika omöjligt, att tillvägabringa något
sådant. — Jag tror, att Särskildta Utskottets
Betänkande i alla fall kunde, såsom ett arbe
-
Den 27 Maji.
351
te, hvilket Riksens Ständer hvarken gillat eller
förkastat, till Kongl. Maj:t i underdånighet
öfverlemnas, för att blifva tillställdt den
Committé, som i detta afseende blefve förordnad;
jag tager mig ännu friheten upprepa, att
jag ej tror ett Riksens Ständers Utskott kunna
uppfylla en fordran i denna del, då deras
Utskott ej kunna sammansättas af den embetsmannaerfarenhet,
som ensamt i denna del förmår
tillvägabringa något resultat. Jag anhåller
om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition, i anledning af hvad jag haft äran
ytlra.
Friherre Boije: Jag utbeder mig att få
först påminna derom, att LordCanzleren i
England är icke tillika Minister; och att den
Embetsman åter, som egentligen utöfvar högsta
controllen öfver Domaremagte», och således
kan anses äga en befattning, svarande emot
vårt JustitiaeCancellers-Embete, är icke tillika
Ordförande i någon Domstol. Hvad hufvudfrågan
åter angår, så anhåller jag att få
återföra den till sin primitiva beskaffenhet.
Ständernas begäran var aldrig annan än, indragning
af Embetsman och förbättrande af
sjelfva arbetsmethoden inom samteliga civila
EmbetsmannaVerken; men aldrig hafva Ständerna
framställt någon begäran om en förändring
i Styrelse-former, oförenlig med sjelfva
Constitutionen, och rakt stridande emot hela
dess esprit. Må man nu blott skilja dessa ämnen
åt. Må gerna det behållas af Betänkandet,
som icke rubbar våra constitulionella for
-
552
Den 27 Maji.
mer; men må det andra, som olyckligtvis Llifvit
inblandad, afskiljas och förkastas, såsom
Stridande emot RegeringsFormen. Jag inser
rätt väl Herr Friherre Anckarsvärds afsigt, och
jag gillar den alldeles; men gillar aldrig
hans föreslagna sätt, emedan jag tydligen förutser,
att sättet förer till helt annat än hans
afsigt är.
Herr Manck af Rosenschöld: Jag vill blott
erindra, att Riksens Ständer vid två föregående
Riksdagar yttrat samma önskan, alt nemligen
en Commitee bestående af Embetsman måtte
för ändamålet varda organiserad, och verkan
af denna önskan ligger öppen för hvar
man. För öfrigt och sedan Riksens Ständer
uppdragit åt deras särskildta Utskott, att utarbeta
grunderne för det arbete, hvilket blott
af Commiteen kan i detaille utföras, och då
dessa grunder nu af Utskottet blifvit uppgifne,
så måste frågan nu vara, att antingen antaga
eller förkasta dessa grunder. Då likväl så
många anmärkningar deremot blifvit framställde,
tror jag för min del lämpligast vore, att
Betänkandet återremitterades.
Friherre Anckarsvärd: Med den utväg jag
föreslagit har jag endast åsyftat möjligheten af
ett resultat i denna fråga, jag har trott det
vara otacksamt mot Utskottet, om Riksens Ständer
skulle förkasta dess Betänkande, utan att
kunna med grundlighet bestrida de grunder,
hvarifrån Utskottet utgått; då jag för min del
an
-
Den 27 Maji.
353
anser oss lika litet kunna antaga, sorn förkasta
dessa grunder, af de skäl jag förut yttrat,
finnér jag ej hvad som hindrar, att till en
blifvande Conlmitte, öfverlemna granskningen
af Betänkandet, som möjligen kan blifva en
god vägledning, och innehålla mycket användbart,
— vi hafva imellertid icke bundit oss,
och Riksens Ständer böra i alla fall besluta
öfver antagandet af hvad förslag som hellst i
denna del, och jag anser Riksens Ständers deltagande
i en sådan Committé öfverflödigt. —
Vi böra med skäl af Statens Embetsman fordra
den välvilja för Landet, den skicklighet och
oväld, att någon ensidig embctsmanna-anda ej
kan komma i fråga, vid uppgörandet af ett
förslag till ny organisation, och der sådant
skulle kunna insmyga sig, blifver det för Riksens
Ständer ganska lätt att sådant rätta.
Grefve Spens; Jag förenar mig till alla
delar med Friherre Anckarsvärd uti det förslag
till form för proposition rörande detta ämne,
hvilket af honom blifvit framstäldt. Att genom
detta öfverlemnande till Kongl. Majrt af
Utskottets förslag för att af en Committé' granskas,
förslaget ej kan anses antaget, tror jag
bli så mycket tydligare, om i propositionen
tillägges, att äfven alla emot samma förslag
gjorde anmärkningar komma att vid öfverlemnandet
åtfölja, äfvensom om ifrån 1815
års beslut rörande detta ämne, den omständighet
får i det nu vidtagande beslutet qvarblifRidd.
o. Ad. Prot. VI B. II Afd. 45, 46-
Den 27 Maji.
va, att visse Riksens Ständers Fullmägtige äfven
skulle kallas att i Committeens arbeten
deltaga. Om jag rätt påminner mig, så uppdrogo
Riksens Ständer då åt sine Fullmägtige
i Banken och Riksgälds-Contoiret, att ifrån
hvardera Verket dertill ibland sig utse en Ledamot
af hvarje Stånd. — Att innan förslaget
ytterligare till pröfning • företages, deröfver
höra Constitulions - Utskottet, tror jag icke
vara constitutionelt, emedan ConstitutionsUtskottet,
efter Grundlagarne, aldrig kan till
pröfning upptaga något förslag, som leder till
ändring deruti, men hvarken kommit ifrån Konungen,
eller blifvit af enskild Riksdagsman
directe till Utskottet ingifvit.
Friherre Boije: Jag anhåller ödmjukast
att Högloflige Ridderskapet och Adeln täcktes
erinra sig, att jag velat förekomma hela denna
discussion, då jag begärde genast remiss på
Betänkandet; samt alltså, med godhet öfverse,
att jag nödgas så ofta uppträda i detta ämne.
Jag hade så hjertligen önskat, att Riddcrskapet
och Adeln ville i detta, som i alla andra
ämnen, handla consequent. Kanske begriper
jag ej hvad consequence är; men sannerligen
jag någonsin kan, med mitt begrepp derom,
förena, att sedan Riksens Ständer alldeles enhälligt
vid 1815 års Riksdag, förkastat förslaget,
att hos oss införa en mindre ministeriel
magt, än den, som nu föreslås oss, Ridderskapet
och Adeln nu likväl skulle sjelfve till
någon Konungens nådiga åtgärd framlemna elt
förslag till införande af en vida större mini
-
Den 27 Maji.
355
sterial-magt. Moel sann vördnad skall jag alltid
rätta mig elter Ståndets beslut; men må
det tillåtas mig att, innan det ännu är taget,
få fritt yttra mitt omdöme, som är, att jag
svårligen kan föreställa mig ett steg mera inconsequent.
Jag högaktar hjertligen Friherre
Anckarsvärd, men tror, att lian misstar sig. Med
honom förenar jag mig att, till förkortning af
behandlingssättet, detta Betänkande gerna må
inlemnas till Konungen; men likväl att dermed
må förenas det uttryckliga vilkor, att den
blifvande Commilteen aldrig får tillåta sig
något afseende på det inconstilutionella af Betänkandet,
hvilket såsom afslaget vid i8i5
års Riksdag, måste anses för afslaget, och således
ingalunda får af Committeen anses för
ännu möjligt, och ännu mindre såsom af 1818
års Ständer till hälften medgifvet; så alt, med
ett ord, Committeen ej må i sitt arbete taga
sig minsta anledning till ingrepp i Constitutionen.
Om detta förbehåll icke bifalles, begär
jag votering.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag ber om
förlåtelse, att jag ännu ytterligare vågar upptaga
några ögonblick, men det förefaller mig
nog besynnerligt, att Friherre Boije, som så
mycket ifrar för våra Grundlagars helgd, sjelf
glömmer, att, då ett Betänkande första gången
är under pröfning, det ej går an att partielt
antaga detsamma, utan att det måste antingen
helt och hållet godkännas, eller med dervid
gjorde anmärkningar återförvisas. Särskilta
Utskottet har för sitt arbete begagnat alla de
356
Den 27 Maji.
upplysningar, äfven den 1810 för samma ändamål
nedsatta Committees handlingar, samt
hvad Tit. Rönbeck redan hunnit utarbeta, som
möjligen varit att tillgå, och jag tror, att inga
upplysningar saknats, för att uppgöra grunderna,
ehuru de kanske för detaillerne varit
otillräcklige. Hvad den af Friherre Boije yrkade
consequence beträffar, torde jag få erinra,
att för det första Riksens Ständer ej nu äro
hindrade af förra Ständers beslut, och att, för
det andra, ifrågavarande förslag ej är detsamma,
som det, hvilket 1812 framlades. Utskottet
har nu, i enlighet med vår nuvarande
Regeringsform, icke ansett någon Minister böra
få särskilt inför Konungen föredraga målen,
utan deremot att sådant bör ske collegialiter i
StatsRådet. Jag tror, att detta utgör en hnfvudskillnad
emellan de båda projecten. Föröfrigt
upprepar jag än en gång, att jag ej har
något emot att hela Betänkandet, sådant det
är, öfverlemnas till Kongl, Majit; men med
vilkor, att den Committé, som kommer att utarbeta
sjelfva planen, må bestå, icke blott af
de Embetsmän, som Konungen tillsätter, utan
äfven af Riksens Ständers Deputerade, ty annars
lära vi stanna vid samma punkt, som efter
181 o års Riksdag. Om likväl ej Ridderskapet
och Adeln finner för godt, att Betänkandet
utan tillägg och förändringar till en
sådan handläggning antaga, anhåller jag om
proposition till återremiss.
Friherre Anckarsvärd: Som consequence
alltid utgjort förnämsta föremålet för mitt hand
-
Den 27 Maji.
357
lingssätt, så anhåller jag, att till protocollet
få anmärkt, det jag ej bevistat någon af de
Riksdagar, der man beslutat, hvad som nu kan
vara i fråga att förkasta. — Jag har sagt min
mening om det öfverflödiga i Herr Rosensehölds
förslag, att någre Riksens Ständers Deputerade
valde till den föreslagne Committeen, men
jag har visserligen ingenting deremot, om det
af andra gillas. — Ibland oss blifva troligen
ej andra valde, än de, som antingen ännu äro,
eller varit Embetsman, kände för skicklighet
och drift, och Kongl. Maj:t äger tillfälle till
samma val: men de andra Stånden få troligen
svårare att med sitt val ersätta den embetsmanna-erfarenhet,
som jag förklarat vara den
enda, som med något hopp om framgång kan
i sådant afseende användas.
Herr Mannerstams anmärkning att Allmänna
Lagens omarbetning är i ett oskiljaktigt
sammanhang med den ifrågavarande Collegial-reglering,
finner jag så vigtig, att den
kunde gifva Riksens Ständer anledning aLt äfven
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
om fortskjndande af LagCommitteens arbete,
som till dryg kostnad för Staten nog länge
varit, i synnerhet vid jemförandet af den
korta tid, å hvilken hela Gode Napoleon utarbetades.
Friherre Cederström: Jag skulle ej förlänga
öfverläggningen, så framt icke fråga uppstått
både om votering, och om att frånskilja
vissa delar af Betänkandet, hvilka angå än
-
ggg Den 27 Maji.
dringar i Grundlagen. Jag har redan yttrat,
att dessa delar af Riksens Ständer hvarken
kunna profvas, eller till ConstitutionsUtskottet
remitteras, men om hela Betänkandet
till en Committé öfverlemnas, ser jag ej något
hinder för densamma, att uppgifva de
rättelser i Grundlagen, som i anseende till ett
förbättradt administrationssätt kunna finnas nödiga.
Det är ej sagt att, för det 1812 års
förslag förkastades, man nu. skulle lika behandla
samma ämnen, om de befinnas nyttiga.
— Allt hvad i detta afseende beror på framtida
utveckling, är dessutom icke ännu lämpligt
att discuteras, och då ifrågavarande project
först vid nästa Riksdag kan blifva ett öfverläggningsämne,
och först vid den derefter
kommande Riksdagen blifva fullkomligen satt
i verket, så tror jag, att man med allt lugn
kan öfverlemna saken till Kongl. Maj:ts nådiga
åtgärd.
Hvad åter angår att i den blifvande Committéen
insätta Riksens Ständers Ombud, så
ar jag öfvertygad, att detta mera skulle skada
än gagna arbetet; ty det är naturligt; att då
de tvänne delar, hvilka hade detta arbete sig
uppdraget, drefvos af skiljaktiga intressen,
skulle ingenting uträttas. Men deremot, om
till Kongl. Maj:t öfverlemnas att utnämna Committéens
Ledamöter, kunna Riksens Ständer
vara försäkrade åtminstone att få ett förslag.
Grefve Mörner, Carl Stellan: Sedan denna
fråga så länge och väl blifvit discuterad, tror
Deri 27 Maji. 35g
jag för min del tiden vara inne, att taga ett
beslut. Efter allt hvad jag funnit, har Friherre
Anckarsvärd föreslagit ett så rikligt och
fullständigt sätt för afgörandet af detta vigtiga
ämne, att jag icke allenast med honom fullkomligen
instämmer, utan tillika tar mig friheten
underställa, om icke Ridderskapet och
Adeln ville bifalla hvad Friherre Anckarsvärd
proponerat, och, i sådant fall, tillåta, att dess
beslut de öfrige Respective RiksStånden tillkännagifves.
Herr Munck af Rosensköld: Jag ber att till
Protocollet må antecknas, att jag så mycket
mindre kan dela Friherre Anckarsvärds öfvertygelse,
att Ledamöter af RiksStånden borde
ifrån den blifvande Committéen uteslutas, som
sådant innefattar ett misstroende till oss sjelfva.
Om ock blott Embetsman af Riksens Ständer
valdes, så funnos dock Ledamöter af Committéen,
sorn ägde Riksens Ständers, och icke
möjligen blott Konungens, förtroende.
Friherre Boije: Herr Rosensehölds anmärkning
om formalitetens iakttagande är ganska
riktig; och jag anhåller alltså 0111 proposition
till remiss, antingen till ConslilutionsUtskottet,
eller till det Särskilta Utskottet.
Friherre Anckarsvärd: Mycket ogerna förlänger
jag en discussion, som redan länge varat,
men då tillmålen göras mig, som fordra
ett besvarande, kan jag ej neka mig att förklara,
det Herr Rosenschöld mycket misstagit
36o
Den 27 Maji.
sig, då Iian trott mig hysa misstroende till
Ridderskapets och Adelns Ledamöter; jag vädjar
till Ridderskapet och Adeln, om något
yttrande undfallit mig, som kunde gifva anledning
till en sådan förebråelse, och om så
skulle skett, beder jag, att sådant då må tillräknas
ett felaktigt uttryck, men ingalunda
meningen; jag har sagt, att om val ibland oss
skulle ske, folie det säkert på den pröfvade
erfarenheten, och att denna i sådan fråga som
den nu befintliga, träffas hos den varande,
eller hos den som varit Embetsman; jag har
yttrat den tanka, att Riksens Ständer ej kunde
och ej borde befatta sig med utarbetandet
af ett sådant förslag, som nu är i fråga, och
att jag i följe deraf ansåg lämpligast att till
Kongl. Majit öfverlemnas omsorgen derom. —
Jag tror oss äga tillfälle, att uti den i detta
ämne utgående expedition så lifligt och varmt
kunna uttrycka vår underdåniga önskan, att
Kongl. Majit skall finna, huru mycket sjelfva
saken ligger oss om hjertat. — Friherre Boije
fortfar att anse oss, genom den af mig föreslagne
utväg, hafva bundit oss till de af Särskilta
Utskottet föreslagne grundernes godkännande,
och såmedelst gjort dem oomkullstötlige;
jag är rätt ledsen att så otydligt hafva
uttryckt min mening, och upprepar således
ännu en gång, det jag anser Utskottets Betänkande
hvarken böra antagas eller förkastas;
hvilken mening, om den blifver Riksens Ständers
gemensamma, lätteligen uti den blifvande
Expeditionen kan uttryckas.—Hvad det åberopade
intrånget uti Constitution beträffar, kan
Den 27 Maji.
361
jag icke eller rätt fatta, hvaruti det kan komma
alt hesta, enär det är mera än troligt, att
de ändringar uti Constilution, hvilka borde
blifva en följd af en utaf Konungen i SiatsRådet
gillad plan till förändrade Styrelseformer,
nödvändigt ifrån Konungen skulle blifva
Riksens Ständers ConstitutionsUtskott förelagde,
som nådig proposition, vid samma Riksdag
då förslaget blefve Riksens Ständer till
pröfning förelagdt; kunnandes Constitutionsförändringarne
ej i alla fall förr än vid den
derefter följande Riksdag beslutas.
Flans Excellence Herr Friherre af Wetterstedt
_, Gustaf: Friherre Anckarsvärd har förekommit
mig i allt hvad jag ämnade underställa
Ridderskapet och Adeln, och jag förenar
mig således med honom. —Sedan, såsom
Friherre Cederström upplyst, remiss till ConstitutionsUtskottet
ej kan äga rum, hemställer
jag lill Friherre Boije och Herr Rosenschöld,
om de ej behagade afstå från den yrkade återremissen
till Särskilta Utskottet. Friherre
Boijes farhåga för ett prealabelt antagande af
grunderne för den blifvande byggnaden, kan
jag ingalunda dela. Föremålet för Särskilta
Utskottets tillsättande är icke nytt; det framställdes
redan 1809, och föranledde då till
Riksens Ständers underdåniga önskan, hvilken
sedermera vid flere Riksdagar blifvit förnyad;
men hvilken aldrig åsyftat någon rubbning af
våra Grundlagar, utan endast en förbättrad
arbetsrnethod, och, om möjligt vore, indragning
af vissa Embeten och Tjenster. — Örn
362
Den 27 Maji.
nu Riksens Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anmäla, att de, enär något resultat
af deras förra önskningar ännu ej visat sig,
vid denna Riksdag utsett ett Särskildt Utskott,
som försökt uppgifva ett förslag i ämnet;
om de i underdånighet anhålla, att, på
sätt Friherre Anckarsvärd hemställt, en Committé
måtte nedsättas, för att, genast och verksamt
börja arbetet, så att det vid nästa Riksdag
kan för Ständerna framläggas; och om de
i förening, med denna önskan till Kongl. Majit
aflemna det Betänkande Utskottet nu meddelt,
jemte alla dervid gjorde anmärkningar, utan
att Riksens Ständer hvarken yttra sig för det
ena eller andra, så förmodar och hoppas jag,
att alla scrupler skola vara undanröjde, äfvensom
alt ändamålet, så vidt möjligt är, skall
vinnas.
Hans Excellence Herr Grefven och Landtr
Marskalken yttrade, alt, innan Hans Excellence
framställde proposition i förevarande ämne,
ville Hans Excellence hemställa, om icke Friherre
Boije och Herr Munck af Rosenschöld
behagade afstå från deras begäran om återremiss
af Särskilta Utskottets Betänkande.
Friherre Boijej Ludvig: Då jag får den
äran yttra mig i anledning af den anmaning,
som Deras Excellencer, Herr Grefven och LandtMarskalken,
samt Herr Friherre af Wetterstedt
behagat göra mig, är jag glad att kunna
fritaga mig från att vålla något uppehåll,
hvars förekommande utgör Deras Excellencers
Den 27 Maji.
363
ändamål. Det Särskilta Ulskollet här intet
annat ämne till sin handläggning, än blott detta,
och något uppehåll för deni förorsakas således
icke genom återremiss. Det ligger mig obesklifligt
om hjertat, att vinna Deras Excellencers
bifall för min öfvertygelse; och jag våear
alltså till Deras Exeellencers äfvensom till
O
Höglofl. Ridderskapets och Adelns eget upplysta
bedömmande ödmjukast öfverlemna, hurudan
min öfvertygelse skulle vara, om den
kunde svigta för en personlig anmaning till
min begifvenhet. Jag tror mig alltså snarast
vinna Deras Exeellencers goda bifall, då jag
härmed har äran ödmjukast förnya min anhållan
om återremiss.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag afstår gerna
ifrån den begärda återremissen af Betänkandet,
så framt detsamma, på sätt Friherrarne
Anckarsvärd och af Wetterstedt föreslagit, varder
lill Kongl. Majrt ölverlemnadt, men kan
likväl ej frångå mitt yrkande, att den blifvande
Commilteen må till en del utgöras al
Riksens Ständers valde Deputerade.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
förklarade, att då Friherre Boije ej
ville afstå från sin begäran 0111 återremiss,
linge Hans Excellence hemställa, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid Särskilta Utskottets
Betänkande gjorde anmärkningar böra
föranleda till återremiss deraf.
Ropades Ja och Nej.
364
Den 27 Maji.
Friherre Boije: Jag respecterar hvarje annan
öfvei’tygelse, men hlir trogen min egen.
När Ståndets meningar äro delade i frågan om
bifall till Betänkandet, så är det väl nödigt
att återremittera detsamma. Detta ankommer
visserligen på Ståndet. Jag bestrider icke,
att Betänkandet bifalles, men med det tillägg,
såsom förbehåll, som jag uppgifvit, och hvarifrån
jag ändå slutligen icke beger mig utan
votering.
Herr Påhlman, Otto Fredric: Jag respecterar
äfven hvars och ens öfvertygelse, och om
Friherre Boije ej vill afstå från dess begäran
om återremiss, medger jag visserligen, att han
dertill har rätt; men jag kan icke medgifva,
att, ifall Ridderskapets och Adelns pluralité
skulle vara af motsatt mening, Friherre Boijes
likväl skulle blifva den afgörande. — Jag tror
det vara så godt, att votera nu, som framdeles,
och ehuru Riksdagsordningen föreskrifver,
alt, då anmärkningar vid ett Betänkande
göras, som förhindra dess antagande, detsamma
då till Utskottet jemte anmärkningarne bör
återgå, tror jag dock, att det är Ståndet och
icke den enskifte Ledamoten, som äger pröfva
huruvida dessa anmärkningar äro nog vigtiga,
för att föranleda till återremiss. Om jag skulle
sluta af discussionen, så måste jag nödvändigt
falla på den tanken, att pluraliteten vill afgöra
frågan, på sätt Friherre Anckarsvärd föreslagit,
hvadan jag yrkar, att Betänkandet måtte
vinna den behandling Friherren och flere med
honom begärt, och icke den en enda Ledamot
Den 27 Maji.
365
fiåstått; men om denna min begäran ej bifales,
kan jag ej undgå att, för min del, anhålla
om votering.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf: Jag utbeder
mig att få fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet derpå, att förevarande mål
icke kan afgöras, på sätt Friherre Anckarsvärd
föreslagit, så snart votering blifvit begärd.
Den enda möjlighet att undvika votering, vore
att bifalla Betänkandet; men då af alla de värde
Ledamöter, hvilka talat i ämnet, icke någon
enda synes hafva tillstyrkt bifall af Betänkandet
i hela dess vidd; så vågar jag för min
del föreslå, att Betänkandet måtte i anledning
af de dervid gjorda anmärkningar till Utskottet
återremitteras.
Friherre Anckarsvärd: Jag anser mig så
mycket mindre böra bestrida Friherre Boije
den af honom begärda återremiss, som detta
bestridande skulle innefatta en motsägelse emot
hvad under Riksdagen förut varit vanligt; men
jag anhåller att få underställa, hvad verkan
en återremiss skall kunna medföra. Månne de
förändrade grunder, hvilka Utskottet under
den återstående korta Riksdagstiden skulle kunna
medhinna att uppgöra, skola blifva mera
tillfredsställande och mera antaglige, än de nu
af Utskottet framställde. Jag tror att samma
förhållande och behandling skall komma att
inträffa, med de nya grunderne, som med de
nu uppgifne, emedan jag åtmindstone icke vågar
antaga eller förkasta några grunder till
366
Den 27 Maji.
förändring af dc nu varande Styrelse Verkens
organisation, med mindre dessa grunder äro
alldeles påtaglige, och klart ledande till ett
för batt rad t mål.
Hans Eoccellence, Herr Grefven och LancllMarskalken
förklarade, att då betänkandet nu
första gången vore under pröfning, och någon
förändring deruti således ej kunde äga rum,
ansåge Hans Excellence, att då anmärkningar
vid Betänkandet blifvit framställde, en votering
angående återremiss deraf icke vore af
någon särdeles nytta, utan hemställde, om
ej lämpligast vore, att Bidderskapet och Adeln
utan votering behagade återremissen bifalla.
Friherre Boije: Så ganska grundadt Hans
Excellence Herr Grefven och LandtMarskalkens
yttrande är, så rätt har likväl Herr
Påhlman deri, att det är Ståndet, som äger
magt att bifalla eller afstå min begäran om
återremiss. Bevare mig Gud att någonsin sträcka
min begäran längre än min lagliga rätt är.
I öfrigt anhåller jag att få anmärka, att, då
jag nämnde ordet votering, hade det ensamt
afseende på det vilkor, det förbehåll jag begärde
skulle fästas vid Betänkandets öfverlemnande
till Konungen; men ingalunda på frågan
om återremiss. Jag anhåller hos Hans
Excellence Herr Grefven och LandiMar,skaili
en om proposition lill återremiss; och skulle,
emot hvad jag förmodar, denna proposition
besvaras med nej, så skall jag icke begära
Den 27 Maji.
367
votering. Jag skall då åtnöja mig med att hafva
gjort hvad jag bordt, och att icke hafva
deltagit i ett beslut, hvars obehagliga följder
jag ganska väl förutser. Det är ej svårt att
förese, det Commiteen skall, om den får sig
öfverlemnadt detta Betänkande, tro sig äga full
anledning, att på dess inconstitutionella grunder
uppföra en inconstitutionel byggnad; oell
följden skall då, enär Committe'ns arbete till
Ständernes afgörande inkommer, ovilkorligen
blifva ett af två, antingen det ena, att vi
ogilla både grunder och byggnad, såsom oföi’-  enliga med vår Regeringsform; i hvilket fall
Committe^ns arbete varit fåfäng möda, oell
kostnaderne, som till Committeen åtgått, varit
onödigt bortkastade; eller också det andra,
ändå vida värre, att våra constitutionella former
skola brytas, som vill säga, alt vår Regeringsform
skall brytas.
Herr Påhlman: Så snart saken ses ur
samma synpunkt, som den Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken framställt,
att nemligen någon förändring i Betänkandet
icke kan göras, förr än återremiss ägt rum,
är det lika litet värdt, att nu anställa någon
votering, som möjligt, att genast till. Kongl.
Maj:t Betänkandet öfverlemna. — Anledningen
hvarföre jag begärde votering var egentligen
den, att jag ingalunda erkände en enskild medlems
rätt, att få ett mål återremitteradt, utan
att sådant endast berodde på Ståndets pröfning,
hvilket Friherre Boije nnmera äfven
medgifvit. Det är ett stort misstag om man anser
368
Den 27 Maji.
anmärkningar ovilkorligen föranleda till återremiss.
— Jag afstår så mycket heldre från
min anhållan om votering, som den endast
var grundad på min nyss yttrade öfvertygelse,
och jag äfven anser det vara lag-enligt, att
Betänkandet till Utskottet återgår.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken förnyad Proposition,
blef Särskilta Utskottets Betänkande, i
anledning af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremitteradt.
«
Föredrogs å nyo ConstilutionsUtskottets
den 12 dennes afgifne, samt den 23 i samma
månad på hordet lagde, Memorial, innefattande
förslag till en förbättrad National-representation.
Herr Hammarsköld, Lorenzo, hade inlemnat
ett Memorial, hvilket upplästes så lydande:
Närvarande
högst vigtiga fråga väcktes
redan genom åtskilliga Memorialer under loppet
af 1809 års Riksdag; men då man besinnar
frågans vigt, då på beskaffenheten af det
på densamma gifna svar ett ökadt lifgifvande,
eller en fullkomlig paralysering af Statskroppen
beror, är det skäl i att man icke förhastat
sig med dess besvarande. Deremot då
man
Den 27 Maji.
369
man besinnar angelägenheten af att delta ämne
måtte rikligt bringas till tals, på det att begreppen
derom, med och mot, mätte inför allmänheten
få rådrum att beri k ti g as, anser jag det
äfven förljenstfullt af Högloflige ConstitutionsIJtskottet,
att det ändteligen i rättan tid framkom
med ett project härutinnan lill offentligt
discuterande. Ehuru från mig är långt skild dea
förmätenheten, att tilltro mig kunna tillfredsställande
utreda denna legislationens högsta och
svåraste problem, eller ens att deröfver kunna
lemna någon ny och högvigtig upplysning,
skulle jag dock anse mig, såsom Riksdagsman,
handla alldeles pligtvidrigt, 0111 jag bibehöll
tystnaden öfver denna fråga. Äfven den obetydligaste
anmärkning kan, i ett ämne af en
så djup natur, föranleda någon annan skickligare
att se det från en ny sida.
Den kunskap jag genom Historien, så om
vår, som 0111 andra Stater, kunnat förvärfva mig,
har grundat den öfvertygelsen för min tanke,
att en Stats representativa författning, lika så
litet som dess språk, kan efter godtycko förbytas
och omväxlas, lika som man förändrar
moder och klädedrägter. Båda, språket och representationen
, äro de ovilkorligen nödvändiga
uttrycken af dess högsta väsendtlighet »eli
individuella lif; formen, så för det ena som den
andra, måste således, i det liufvudsakliga, allt
jemt förblifva enahanda, så länge Stats-medlemmarne
förblifva samma folk. Jag tror så
Ridd.
o. Ad. Prot. VI B. II Afd. 47 > 4^-
Den 37 Maji.
ledes att närvarande project högeligen förtjenar
gillas derföre, att det i allt det hufvud*
sakliga Bibehåller samma representation som
Svenska Folket hos sig utbildat allt ifrån den
tid det började tala Svenskt mål, och Klef en
Europeisk Christen Nation. Det kan nemligen
för ingen, som någorlunda sett sig om i fäderneslandets
häfder, vara obekant, att från
uråldriga tider öfverlade Konungen med Riddare
och Svenar, Cierkerij, menige Röpstadsmän
och Allmoge om Rikets angelägenheter
och bästa. Det är sannt, sättet af denna representation,
dess, om jag så får säga, yttre
och timliga uppenbarelse, har visserligen undergått
förändring, likasom Svenska Språket
antagit en annan utdaning, än det hade under
Folkungarnes dagar, och dylika modificationer
kan den visserligen i oändlighet emottaga.
Men det hufvudsakligen väsendtliga,
den innersta roten och stammen måste alltid
förblifva densamma, emedan den är national,
emedan den sorn Svenskar tillhör oss och caracteriserar
vår Stats individualitet. Dock icke
blott för det Svenska Folket, af ålder, blifvit
representeradt af Bönder, Borgare, Presterskap
och Adel anser jag det vådligt att
vidröra denna författning, utan i dubbelt mått
derföre, att jag tror att denna construction
af Ständerna i Stats-theorie.n är fast grundad.
Statens inre lif utgöres af inbyggarnes
arbete och inbyggarnes personliga värde, och
då det nu är icle'en af detta Statens inre lif,
som Ständerna skola representera, måste dessa
båda principer i deras legislativa författning
T) en 27 Maji.
371
uttala sig. Men arbetet kan och måste ses under
tvänne synpunkter; antingen går det ut
på production af rudimaterie!', eller på dessa
rudimateriers omsättning och förädling. Det
förra verkställes genom den egentliga jordbrukaren,
det andra af Handlande och Manufacturister.
På samma sätt är det personliga
värdet af tvänne slag, beroende antingen på
inre egenskaper; lärdom och upplyft anda,
eller på yttre: tapperhet, upplyst nit i statsrådslagen
o. s. v. — Dessa fyra utgöra Slatslifvets
elementer, kunna omöjligen vara hvarken
flere eller färre, och äro således det, som
genom Ständerne måste representeras. Att
hos oss det varit meningen att, med våra fyra
Stånd, representera dessa Elementer, då BondeStåndet
skulle föreställa Statens production; B01-  gareStåndet, Statens förädling af sin production;
Preste-Slåndet, Statens lärdom; och Adeln
Statens ära, ar lika påtagligt, som att de nu
mera, till följe af vissa utaf tiden framkallade
förändringar, icke alldeles adequat och fullständigt
uttrycka den idee de skulle uttrycka.
Jag upprepar således ännu en gång, att jag,
för mili del, anser det högst berömligt af Högloflige
ConstitutionsUtskottet, att det icke föreslagit
någon förändring i det grundväsendtliga
af våra Ståndsförhållanden och således alldeles
lemnat utan uppmärksamhet de framställningar
om en omstöpt organisation hvilka då
och då låtit förnimma sig. Hufvudsakligast
vända sig dessa framställningar omkring tvänne
åsigter. Enligt den ena, Önskas att till
de redan varande fyra, skulle läggas ännu ett
372
Den 37 Maji.
femte Stand, hvilket enligt några skulle utgöras
af jordägande så kallade Ståndspersoner, enligt
andra åter af ofrälse Militaira och Civila embetsman.
Fördelen af detta feinte Stånd, menar
man, skulle visa sig deri, att aldrig mera
två Stånd skulle stanna mot två, emedan det
egenteligen, om det kom att bestå af jordägande
Ståndspersoner, skulle i alla vigtigare
fall, hafva samma interesse med Adeln och
BondeStåndet och med dessa rösta lika. Först
måste jag förklara, att jag icke kan inse någon
slags fördel af elt sådant förhållande, som
skulle gifva jordägande! och productionen en
oproportionerad öfvervigt i Stats-vågskålen,
mot productions-förädlingen och insigter, som
den icke tillkommer. Deremot förebygges alia
olägenheten af dessa paria vota genom constitutionens
föreskrift om en nämnd till målens
afgörande. De bestämmas således icke till följd
af ett enda interesses öfvervigt, utan genom
denna förening af Ledamöter utur alla Stånden
måste den ensidighet, som tillhör hvardera särskildt,
modifiera sig inbördes till mera allmännelig
mognad i besluten. Men det hufvudsakligaste
skälet mot detta femte Stånd är och blir
den frågan: Hvad idee skulle väl detta femte
Stånd representera? Jag har ofvanföre visat
att StatsElementerne äro fyra och kunna icke
vara flere; för ett femte Ständ gifves således
ingenting att föreställa. Skulle det bestå af
Jordägare, så blefve dét blott en fördubbling
af ett Stånd som vi förut äga; och skulle det
åter sammansättas af ofrälse Embetsman, så
drog man derigenom in i Lagstiftningen en
Den 27 Maji. 37g
dass, som alldeles icke lior dit. Del har alltid
ansetts som en nödvändig fordran, att de
Lagskipande icke ina hopblandas med de Lagstiftande,
och mot denna regel skulle vi ju alldeles
bryta, om vi bland Ständerne upptoge
dem, hvilka skola verkställa Ständernas beslut.
Dessutom är det gifvit, att Embetsmännérna,
såsom Regeringens omedelbara organer, icke
hafva den oafhängighet, som är en nödvändig
fordran af den fria Nationens Representanter. —■
Enligt den andra åsigten, skulle Ständernes
antal förminskas, och Presterskapet ur Representationen
uteslutas. Man har härför såsom
skäl åberopat att det utgöres af Embetsman,
men härvid icke besinnat, att dess Ledamöter
icke äro Statens tjenare, på samma sätt som de
civila embetsmännenr De äro nemligen icke
Regeringens omedelbara organer, af hvilken
de hvarken tillsättas eller aflÖnas, utan Kyrkans
och Lärdomens Representanter, hvilkas
nödvändighet i Stats-constructionen jag ofvanföre
antydt och flere redan bevisat. ”Det sauna
medelståndet, säger en ypperlig och allmänt ansedd.
Svensk Författare, är det Stånd, som under
det menniskorna beständigt äro utsatta för
att förhärda sig i Statens konstiga former, ej
upphör att föra dem deras mensklighet tili
sinnes, deras naturliga likhet och deras förhållande
till Gud. Detta Stånd är det Presterliga,
hvilkets absoluta nödvändighet för
Slaten, blott som Stat betraktad, häraf kan
inses. Det är i sjelfva verket det Stånd, som
tempererar de öfriga, och utom hvilket de
skulle nödvändigt /snart befinna sig i krigstill
-
Den 27 Maji,
stånd med hvarandra och derigenom upplösa
samhället.”
Men med detta erkännande af ConstitutionsUtskqttets
visa betänksamhet, att icke
lyssna till de röster, som yrkat ett förryckande
af Representationens urgamla construction
bland oss, måste man äfven gilla, att det inlåtit
sig i de modificationer, dem tidsförhållandena
gjort nödvändiga, och jag skulle alltså, för
min del, tillstyrka bifall till projectet, när perioden
dertill inträffar, — om mot dessa modificationer
lika litet kunde invändas, som mot
grundidéen för det hela. Då EondeStåndet nu
mera icke ensamt är det Jordägande, och då
den privilegierade jorden ej mera uteslutande
är förbehållen en viss dass af Stats-medlemmar,
hvilken redan ingått i Representationen,
utan likväl alt vara det i egenskap af Jordägande,
utan, som ofvanföre är nämnt, lill följe
af en annan princip; föreställa Ägarne af Kronoskattehemman
icke mera fullständigt Statsproductionen.
Det är således nödvändigt, att
rättigheten att inväljas såsom Ledamot af Jordägande
Ståndet, utvidgas till alla ofrälse ägare
af Krono, Kronoskatte, Frälseskatte, purt frälse
och Säterier, då, som sagt är, jordens privilegier
nu mera upphört att vara personela.
Jag tillstår således uppriktigt, att jag icke inser
skälet, hvarföre Utskottet från representations-rättigheten
uteslutit ägarne af de båda
sistnämnde slag af jord. Derigenom blir uttrycket
af principen halft och haltande, och
kan således på längd icke uppehålla sig sjelf.
Den 27 Maji.
375
Af det skälet tror jag också, att Bruksägare
egentligen icke höra till Odal eller Jordägande
Ståndet, eller hur man vill kalla det, då
de snarare än producenter äro förädlareaf productionen,
och således höra hop med BorgareStåndet,
Enligt den uppgift jag ofvanföre haft äran
lemna öfver PresteStåndets idee, torde en hvar
inse, till hvad grad man måste gilla Utskottets
förslag, att i detta Stånd upptaga Representanter
från Rikets håda Universiteter. Då
dessa icke allenast äro ägare af en så betydlig
del af Rikets jord, utan dessutom i sin
helhet måste tänkas såsom depositorier af den
högsta vettenskapliga cultur, som i Staten finnes,
är det endast den högsta rättvisa, att desse
Universiteter, genom Representanter, deltaga i
de lagstiftande besluten. Väl kunde häremot
invändas, att Universiteternas personal utgöres
af Tjenstemän, och sant är det, att de utnämnas
af Regeringen, men detta är också den
enda likhet de hafva med Styrelsens öfriga
tjenare. Ty hvarken lönas de utur den under
Styrelsens disposition lemnade Statscassan eller
tillhör det deras befattning, att utföra och tillämpa
Regeringens befallningar, eller är deras
befordran omedelbart och uteslutande af Regeringen
afhängig. De äro derföre, i allo, i
samma predicament som innehafvaren af Regala
Paslorater, hvilka endast slå i det förhållande
till Styrande Magten, att de af den utnämnas.
Då jag år 1809 här på Riddarhuset
framställde förslagetom PresteStåndets förökande
376
Den 2 7 Maji.
medelst Representanter från Universiteterna,
föreslog jag, att de borde härtill lemna en
Ledamot från hvarje Facultet. Jag såg da
endast på fördelen af att få Representationen
förökad med åtta kunnige män, utan att erinra
det vissa af dessa Faculteter äga ett alltför
inskränkt personal, att, utan mehn för undervisningen,
kunna från sig bortlemna Ledamöter,
och utan att besinna åtskilliga andra svårigheter,
som nödvändigheten att skicka ett
så stort antal Representanter, skulle för Universiteterna
medföra. Jag gillar således till
alla delar Högloflige Utskottets förslag, att
bestämma Un i versiteternas Representanter till
tvänne från hvardera. Deremot är jag icke i
stånd att inse, med hvad skäl VettenskapsAcademien
kommit till Representations-rätt.
Dylika lärda corporalioncr uttrycka ju uppenbarligen
endast en slags dilletanlism för Litteraturen,
icke någon fri och uteslutande sysselsättning
med dithörande ämnen, hvadan Ledamotskap
i dylika Academier vinnes och äges
bredvid och jemte helt andra befattningar, och
kan således icke vara af den natur; att det på
något sätt betecknar Statens förvärfvade lärdomsgrad
, eller gifver representations-rätt.
Dessutom då en sådan rätt lemnäs åt en Academie,
är det visserligen högst ensidigt, att
en sådan icke äfven förunnats åt alla de öfriga,
såsom Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-,
Svenska, Krigs- Vettenskaps-, Fria Konsternas,
Musikaliska- och LandtbruksAeademien,
liksom alla andra hvilka möjligen framdeles
kunna blifva stiftade.
Den 27 Maji.
377
Minst tror jag för min del, att bifall kan
lämnas åt Ilögloflige Utskottets förslag om
Ridderskapets och Adelns framtida organisation.
Dels fattar jag icke hvarföre antalet af detta
Stånds personal skall bestämmas, då detta icke
är tillfället med något af de öfriga, dels kan
jag icke inse huru ett sådant val, i synnerhet
om, som måste förutsättas, man önskar det
godt och ändamålsenligt, skall kunna verkställas.
Adelns Ledamöter såsom spridda öfver
hela riket, bo dertill alltför aflägset från hvarandra
för att äga den inbördes kännedom om
hvarje individue, som härtill erfordras. Det
skulle således af denna författning möjligen
kunna hända, att corruption infördes just i
det stånd, från hvilket den till följd af detta
Ståndets grundidé^, såsom Nationalärans represenlatif,
borde vara mäst aflägse, och den
skulle således föra dertill, att detta Ståndet,
de facto, upphäfde sig sjelf. Jag medger visserligen,
alt Riddarhuset är nästan alltför talrikt,
men denna olägenhet tror jag kan på ett
vida priucip-enligare sätt förekommas. Till
följe af hvad jag ofvanföre erinrat mot de
egentliga Em betsmännens represen ta tions-rä It,
såsom ett eget Stånd, kan det icke anses rigtigare,
att de adelige Erubetsmännen deltaga i
Representationen. Om än, som det år 1809
anmärktes, det skulle kunna medgifvas, att det
för Representanterne måste vara af vigt, att
erhålla de upplysningar om Statens tillstånd,
som Regeringens högste organer endast kunna
lemna, och de högste Embetsmännen således
böra hafva tillfälle att yttra sig i de allmänna
373
Den 27 Maji.
frågorna af lagstiftningen, är det deremot mig
icke möjligt att inse hvad gagn vi subalterne
tjenstemän kunna göra Representationen. Eller
hvad kännedom om Statens tarfvor kunna vi förvärfva,
under det vi skrifve rent eller excercera
recriiter? Deremot visar nogsamt erfarenheten
allt det onda, som Subalternernes röster på Riddarhuset,
der de gälla lika mycket, som den
mest förfarnes, kunna åstadkomma; man erinre
sig blott de så kallade frihets-tiderna och
vissa obehagligheter vid 1789 års Riksdag,
Det är nemligen naturligt, att Subalternen
står i ett dubbelt beroende, dels af högsta
magten, som lönar honom, dels af sina förmän,
af hvilka hans befordran afhänger, och han
kan således omöjligen yttra sig med den frihet,
som det en National-representant tillkommer,
helst då äfven det är fråga om, att granska
dessa hans förmäns åtgärder. Också enligt
Adelns ursprungliga ide’e, är den, som
ännu innehafver blott ett lägre embete, som
ställer honom under en annan medborgares
vilkorliga befallning, endast Adelsman in potentia
men icke de facto, hvilket endast inträffar
med dem, som efter fulländandet af en
hederlig bana för Statens bästa blifvit sin egen
O 0
bestäm mare, eller under odlandet af Rikets
jord skaffat sig erfarenhet om dess behof och
dess tillgångar. Dessutom fordrar rättvisan
mot de öfrige Ofrälse Tjenstemännen, alt, då
dem nekas representations-rätt, den ej må utöfva*
af Subaltemer inom Riddarhuset eller
af Borgmästare i Borgare-Ståndet,
Deri 17 Maji,
379
Dessa raina tankar och åsigter af ämnet
öfverlemnas till Högloflige Ridderskapets och
Adelns bepröfvande, i det hopp, att om de
äfven skulle alldeles förkastas, de dock torde
väcka någon att se saken från en annan sida an
han hittills betraktat den, och derigenom måste
ju det hela vinna. Och det är ju förnämligast
detta måste vi eftersträfva, icke att våra
egna meningar må gå igenom.
Lorenzo Hammarsköld.
Sedan Hans Excellence Herr Grefven cch
LandtMar skalken härefter tillkännagifvit, att
Plenum komme kl. half till 5 i eftermiddag,
att fortsättas, yttrade sig
Friherre Boije, Ludvig: På 20 års erfarenhet
grundar jag den högaktning jag hyser
för den förträfflige man, som författat förslaget
till detta Betänkande. Jag kan således icke
tillåta mig glömma den liberalitet i tänkesätt,
för hvilken denne Herre gjorde sig känd
och värderad, äfven under den långa tid han
var Ledamot af för detta Konungens Conseille;
och då jag visserligen äfven bär det mest]aktningsfulla
förlitande till ConstitutionsUtskottets
öfrige Ledamöters fördragsamhet, så vågar jag
hoppas, att Utskottet icke misstycker, att jag
framställer några omständigheter, endast såsom
ämnen för oss alla, att närmare eftersinna
intill nästa Riksdag, då denna stora och vigtiga
fråga bör afgöras.
■jag hade så hjertligen önskat mitt Fäder
-
380
Den 17 Maji.
nesland en upplyst, oberoende och till tänkesätt
sjelfständig representation, hvars Ledamöter,
mindre talrike, hade samlats under ett
tak, till gemensamma Öfverläggningar, och hade
samlats för en kort tid, men en gång om
året. Likväl och då jag nu ej linner detta i
Betänkandet, så vägrar jag icke att godkänna
det skäl, som torde hafva varit orsaken; ett
skäl, som äfven jag respecterar, och som troligen
legat i den hilliga regeln, att, då tiden
icke tillåter, att göra allt hvad man ville och
horde, så gör raan hvad man kan. Jag utbeder
mig att nu också få följa samma regel,
då jag går att betrakta det. förslag Betänkandet
ger oss.
I Rikets första Stånd har Nationen varit
vand att äga en förmur för sin frihet. I denna
vana, förvandlad till fordran, ligger också
grunden för det större inflytande, som Adeln
i alla tider ägt på allmänna tänkesättet. Nationens
väl begär att detta fortfar: och dertill
fordras framför allt, att, vid grundläggning af
vår nya Representation, vi väl söka oberoendet
och sjeifständigheten i tänkesätt; hvarvid
vi likväl böra erinra oss, att dessa egenskaper
icke alltid vinnas genom val. Något
annat sätt att söka dessa dyrbara egenskaper,
tror jag likväl icke finnes, än blott att, så
mycket möjligt är, utestänga allt hvad som
kan verka emot dem; allt hvad som kan verka
till förvillelse, försämring och svaghet i tänkesätt,
hvilket allt jag ville kalla corruption.
Denna består ej blott i egennyttans och fålan
-
Den 37 Maji.
331
gans svaghet; utan består kan hända vida farligare
i böjligheten för en falsk opinion, hvilken
åter så lätt beredes genom en falsk Litteratur:
och detta slag af corruption är, som
jag tror, starkast i passionernes ålder, samt
har aldrig i någon tid visat sig mera verksam
än just nu. Man kan ej neka, att hitintills
har sjelfva talrikheten af detta Stånd utgjort
ett hinder mot corruption, hvars gröfre
art förmår mindre på ett stort, än på ett litet
antal Ledamöter; men deremot torde ett större
antal af unge män snarare falla för den farligare
opinions-corruptionen, än ett mindre af
äldre män. Jag billigar alltså fullkomligen
den förminskning i Ståndets talrikhet, som
Utskottet synes åsyfta; men tror likväl, dels,
att något visst bestämdt nummer ej gerna, och
allramindst ett så litet som 200 personer, kan
bestämmas; och dels att sättet, genom val inom
familjerne, ingalunda är det bästa. Svårigheten
att verkställa dessa val är icke att
förgäta. Bör valet ske inom hvarje familj,
så möter möjligheten att familjens ledamöter
äro kringspridde kring hela Riket, så att valet
ej medhinnes: bör det åter ske provincevis, så
möter, dels att anseendet i provincerne merendels
följer rikedomen, hvilken visserligen icke
alltid åtföljes af största klokhet; och dels, att
ombytligheten af boningsort, äfvensom ett mera
beständigt vistande i Hufvudstaden skulle 0-  rättvisligen komma att utesluta mången upplyst
och god Adelsman. Ett ändå hufvudsakligare
motskäl finnes, och vi äro pligtige att
väl betänka det. De fleste Adelige Familjer
332
Den 27 Maji.
äro fattiga, och deras unga medlemmar äro
nödsakade att på tjensfeebanan söka deras bergning
och deras förhoppningar för framtiden.
Det är icke svårt att förutse, det vid valen
de fleste skulle söka protecteurer, genom hvilkas
faveur och inflytande fördelar på tjenstebanan
vore att hoppas; och följden af dessa
val skulle troligen blifva, att Hof-faveuren
blefve den egenskap, som förde, framför allt
annat, till säte på Riddarhuset. Jag tviflar
icke att ju Hof-fa veurens föremål kunna tänka
rätt väl för Fäderneslandet; men intet kunna
vi just begära, att Nationen skulle med fullkomlig
trygghet göra dem till depositairer af
National-friheten; och då all faveur är af natur
att gerna behållas, så kan man ej heller
undgå att inse det Hof-fa veurens föremål vanligen
äro mindre oberoende än alla andra.
Af dessa skäl anser jag det föreslagne forminskningssättet
af val vara ganska betänkligt; och
till Högloflige Ridderskapets och Adelns högre
och upplystare omdöme vågar jag hemställa
tvänne andra sätt, hvilka jag tror skulle gemensamt
föra till det sökta ändamålet, en ansenlig
förminskning i Riddarhusets talrikhet.
Det ena vore att flytta Representations-åldem
från 2Ö till 35 år. Menniskan kan vara gammal
nog att vårda sina enskilda angelägenheter
vid 25 års ålder; men vi mäste medgifva,
att om upplysningen är dotter af erfarenheten,
så kan hon ej vara störst vid en ålder, då
erfarenheten är ringa och passionerne starkast.
Ganska få äro de Adelsmän, som vid 25 års
ålder befinna sig i oberoende ställning , och
Den 27 Maji.
583
kanhända är menniskan vid denna alder svagast
för lycksökeriet; då man deremot torde
kunna antaga, att den man, som intill 35 år
icke varit lycksökare, ej heller blir det efteråt.
Är nu upplysning och oberoende det angelägnaste
hos Folk-representanter, så torde
man kunna vara förvissad, att båda dessa egenskaper
träffas säkrare vid 35 än vid a5 års
ålder. Det andra sättet vore, att afskaffa rättigheten
att, genom fullmagt på annor man
transportera födselns representations-rätt. Det
är icke naturligen billigt, att de rättigheter,
till hvilka man födes, äro tillika transportable,
eller att sådane rättigheter äro det, som uppkomma
från andras förtroende, ensamt afseende
förtroendets föremål. Ingen Riksdagsman
inom de andra Stånden kan transportera sin
representations-rätt, och hvarföre skall då Adelsmannen
kunna det? Man kan icke transportera
sin bördesrätt på annor man, man kan
icke transportera målsmanskapet för sin hustru;
och med hvad rätt transporterar man representativa
rättigheter? Icke grundar det sig
på några naturliga rättsbegrepp; och vi veta
rätt väl, att denna rätt icke gällde förr än den
genom missbruk inträngde sig. Vi fullgöra
Allmänhetens fordran då vi afskaffa den; och
genom båda dessa sätt blir Riddarhusets talrikhet,
vid Riksdagar, af sig sjelf mindre.
Att PresteStåndet blifvit bibehållet vid
sin representationsrätt, anser jag vittna om
Utskottets öfvertygelse, att tiden ännu icke
tillåter oss att rätta alla fel. Jag hyser myc
-
384
Den 27 Maji.
ken aktning för PresteStåndet: men dess serskilta
och uteslutande rätt att representera
upplysningen kån jag ej medgifva. Ridderskapets
och Adeln, ja, hela den svenska allmänhet,
som haft Studiernas uppfostran, är
lika upplyst som PresteStåndet, och de tider
äro förbi, då man trodde på inspiration i
verldsliga ting. Häfdens rätt har PrestcStålidet,
men ingen annan: och jag skall icke neka,
att den ju ännu torde behöfva respecteras.
Då jag talar om Adeln och PresteStåndet,
har jag en erinran att göra, hvars vigt likväl
är ingen annan än den, att hvarje princip
bör äga sin bestämda hållning. Deremot bryter,
som mig synes, den besynnerliga rätt, sorn
hittills gifvit åt en och samma person representationsrätt
inom tvenne Stånd. Prester taga
säte på Riddarhuset, och detta synes mig icke
vara princip-enligt. När en Adelsman, antingen
af inre kallelse till det andliga Ståndet,
eller af verldslig håg för pastoraternes goda
lönevilkor, frivilligt öfvergifvit sitt stånd, och
inträde i annat, samt alltså blir delaktig af
nya representations-rättigheter, så har han också,
som mig synes, dermed frånträdt sina förra.
Jag finnér val, att han bör få behålla sin litel
och sine öfriga prerogativer, om der finnes
några; men representationsrätten bör han ej
kunna äga inom tvänne stånd. Jag känner ingen
författning som nekar Kyrkoherdar, som
äro Adelsmän, att välja och väljas till Riksdagsmän
inom PresteStåndet; och när då hvarje
-
Den 27 Maji.
335
je Kyrkoherde, vid alla Riksdagar, inom PresteStåndet
antingen representera eller representeras,
så anser jag oformligt, att samma man,
som är representerad inom ett Stånd, sjelf representerar
inom ett annat. Jag skulle alltså
önska en sådan rättelse i detta missbruk, att
hädanefter blef stadgadt, det ingen Prest finge
vara Ledamot af Riddarhuset.
BorgareStåndets representativa grundprincip
ligger i närings-interesset, som bör representeras;
men Närings-interesset och Embetsmanna-interesset
äro likväl två alldeles olika
ting; och till en principenligrepresentation af
det förra, fordras följaktligen, att den icke utöfvas
af Embetsman. Detta skäl har Betänkandetantagit,
i frågan om BondeStåndet, som
också representerar ett Närings-interesse, och
mig synes, att det bör gälla lika till BorgareStåndet.
Man känner det inflytande, som oftats
vänskapen och aktningen, synnerligen i
små Städer, lägges på de väljande, att ej neka
Borgmästaren, att blifva Riksdagsman; men
om saken är oriktig, så borde man frigöra
de väljande från ett sådant inflytande, och
jag tror derföre, att den rättelse borde antagas,
att hädanefter hvarken Borgmästare eller
Magistrats-personer finge väljas till Riksdagsmän.
Då man gifvit en påökning åt BondeStåndet
af alla ägare till Krono- och FrälseSkatte
Ridd.
o. Ad. Prot. VI B. II Afd. 49, 5o
586
Den 27 Maji.
jord ; så ser jag icke hvarföre man nekat ägarne
af Säteri och Frälsejord att också der ingå5
och jag nekar ej att jag tjcker mig här också
finna någon brist i principhållning. Anses
frälseskattejorden hafva gått utur sambandet
med Adelns serskildta ideala rätt, och icke af
Adeln representeras längre, än den af Adeln
äges; och anses BondeStåndet vara det Stånd,
sorn skall representera för jorden, så att Ståndspersoner,
derföre att de äro jordägare, böra
inträda i BondeStåndet; så synes inig, att
hvarje Säteri- och Frälse-jordägare, som ej är
Adelsman eller Embetsman, också bör ingå i
BondeStåndet.
Dess erinringar öfverlemnar jag till Ridderskapets
och Adelns högre omdöme. Jag
gör ej anspråk på någon påföljd å dem; men
jag tror mig hufva fullgjort min pligt, då jag
framställt dem.
Herr CederskjöldPehr Gustaf: Lika med
den värde Ledamoten som nyss yttrat sig i
detta ämne, tycker äfven jag mig af det under
öfverläggning nu varande Betänkande finna
, att Högloft. ConstitutionsUtskottet föreslagit,
ej hvad det skulle hafva velat, utan
blott hvad det ansett möjligen kunna utföras.
Men äfven vid detta, hvartill Utskottet inskränkt
sig, äfvensom vid hvad Herr Friherre
Boije nu behagat yttra, ser jag mig föranlåten
att göra några anmärkningar. — Både Utskottet
och Friherren anse Ridderskapets och
Adelns talrikhet böra inskränkas. Jag för min
Den 27 Maji.
387
del tror tvärtom, att. just Ledamöternas talrikhet,
är en af de väsend teligaste orsakerne,
hvarföre Höglofl. Ridderskapet och Adeln alltid
vid Riksdagarne så fördelaktigt utmärkt sig
framför de öfrige Stånden; och hvarföre detta
Stånds Protocoller alltid äga ett så ojemförligt
högre värde än de öfrigas.
Under samtal väcka nämligen alltid den
ene Talarens ideer nya ideer hos andra, så
att ju flere men niskor, som deltaga i ett sådant
samtal, desto flere ideer måste också blifva
uppväckte och yttrade, samt saken fÖljakteligen
så mycket bättre utredd.—Menniskosjälen
liknar i visst afseende en eldgnista: och
ju flera gnistor, som på ett ställe sammanträffa,
desto större blir lågan. Man synes ej hafva
någon ting annat att påminna mot Ridderskapet
och Adelns talrikhet, än blott, att öfverläggningarne
blifva långvarigare, och årendemas
behandling derigenom uppehållen. Men
ju vidlyftigare öfverläggningarne äro, och ju
stridigare meningar derunder blifva yttrade,
desto fullkomligare böra också sakerna blifva
utredda, och sanningen desto säkrare ådagalagd.
Den satsen står nemligen fast: att sanningens
gnista frambryter vid sammanstötningen
af motsatta meningar. Då det derföre bör
vara af hogsta angelägenhet, att ärenderna blifva
väl afgjorde, om det också skulle gå något
långsammare; synes man alldeles icke böra söka
förminska talrikheten af Ridderskapets och
Adelns Representanter. Alt genom val minska
388
Den 37 Maji.
denna talrikhet skulle dessutom kunna föranleda
till betydliga oredor och de största missbruk.
Hvad det angår: ”att ingen borde få vara
Representantj som ej uppnått 35 år” så
får jag först anmärka, att med bibehållande af
de öfrige nu gällande ordningarne, och isynnerhet
rättigheten att utgifva Fullmagt, skulle
representanternas antal härigenom alldeles icke
nödvändigt förminskas, emedan det i Sverige
utan tvifvel finnas mer än 5 eller 600 Adelsmän
som upphunnit denna ålder. Men dessutomkan
jag alldeles icke gilla Friherre Boijes
mening, ”att ett slikt stadgande skulle på den
grund vara nyttigt, emedan man före den åldern
äTj i hans tanka, mer corruptibel, än då
man blir äldre.” Jag skulle snarare vilja tro,
ätt det förhåller sig just tvärtom. I den unge
mannens bröst torde nemligen det, för
hvarje ädel känsla, öppna hjertat klappa varmast
för Fosterlandet; och man i denna, de
ädlare passionernas, ålder känna sig färdigast
till sjelfförsakelse samt i sjelfva verket mer
sjelfständig, oberoende och incorruptibel, ändå
hjertat med åren börjar afkylas, och känslorna
gemenligen att riktas mera åt egennyttan.
För öfrigt synes just talrikheten vara det säkraste
correetivet mot curruption.
Hvad Utskottets förslag beträffar rörande
de öfrige Stånden, då anser jag det ganska
nyttigt alt Preste- och BorgareStånden kunde
blifva något talrikare. Jag fruktar likväl,
att Univérsiteterna ej skola blifva mycket
Den 27 Maji.
389
smickrade af den erbjudna representations-rätten:
de komma åtmindstone, i anseende lill
Contribuenternas fåtalighet, att betala den dyrare,
än någon af de öfrige Medborgare-classerne,
hvilka vid Riksdagarne sammanskjuta
lill sina Ombuds underhåll. Men härom må
det Vördige PresteStåndet sjelf påminna. Jag
inskränker mig blott till hvad sorn rörer Ridderskapet
och Adeln, och får ödmjukast hemställa,
ora ej Högloflige Ståndet skulle täckas
förena sig i den gemensamma tanka, att representationssättet
för Ridderskapet och Adeln
bör förblifva eförändradt.
Herr von Schulzenheim, David, den äldre:
Jag har vid 1809 års Riksmöte uti ett Memorial
af den 3 Julii, hvilket Högloflige Ridderskapet
och Adeln behagade till då varande
ConstitutionsUtskottet remittera, sökt visa
väre ofrälse Ståndspersoners, såsom till intet
RiksStånd hörande, missöde, då de icke åtnjuta
den Svenskmanna-rättigheten tilli godo,
att beskatta sig sjelfve, och dock mera contribuera
till Staten, än tvenne Stånd tillsammans;
Jag fann lika med Högloflige Constitutionslltskottet,
att desse aktningsvärde Medlemmar
af Samhället, hvilkas lidande man nu
ändtligen velat behjerta, hörde till flere Stånd,
ehuru mest, såsom Jord- och Bruksägare, till
det Hedervärda BondeStåndet; men kan ingalunda
finna; att, om någre af dem skulle
vara Embetsman, desamma derföre borde förklaras
oskicklige till Riksdagsmän: huru många
tjenstemän finnas icke inom Riddarhuset
390
Den 37 Maji.
och i Vällofiige BorgareStåndet; och Högvördige
PrästeStändet består helt och hållet af
Embetsman. Det Hedervärda BondeStåndet
skulle ej mindre än de öfrige RiksStånden,
vinna upplysning af dessa i Riksförvaltningen
kunnige och erfarne Tjenstemän. Jag hade i
samma Memorial tillika tillstyrkt ett återupplifvande
af Sveriges, sedan äldsta hedentimma,
intill i3:de Sedet, oafbrutit rådande Grundlag,
som bevarade folkets medborgerliga frihet och
sjelfständighet, såsom ock Konungens öfverhusbonde-myndighet
att upprätthålla de öfverenskomna
Stadgar. Under det andra Stater undergingo
många Riksomlivälfningar, och förnedrades
till slafveri, så bevarades ifrån allt
öfvervåld och iubördes mannamon detta sjelfständiga
rike genom sitt uråldriga och naturliga
Göthiska regeringssätt, och hvilket, i nära
öfverensstämmelse, intill denna dag underhåller
och befordrar våra befryndade Britters
lyckliga enighet och sjelfbestånd. Sveriges
Odalfolk eller besutne jordägare representerades
af ålder genom ett enda RiksStånd, under
det erikla namn af Rikets Allmoge:, som i
Britannien kallades the Commons. De samlades J
i bägge dessa länder, okallade och beväpnade,
årligen på en viss dag, och omgåfvo under
har himmel Konungathronen, och inom ringen
suto Konungens män, Jarlar (på Engelska Earls)
och Lagmän, samt efter Christna lärans införande
lörökte med Biskoparne, som utredde
och granskade de förelagde öfverläggningsmål,
till Riksmenighetens antagande eller förkastande.
De inom ringen sittande Herremän kom
-
Den 27 Maji.
391
mo i eftertiden att utgöra det verldsliga oell andeliga
Frälset, som ej sällan, under namn af
Herredag', sedan såsom RiksStånd ensamt kallades,
men ibland tillika Allmogen, och efterhand
Borgerskap och Prästerskap ifrån Capitlen,
dock ej uti serskildta Samlingsrum, eller
Kamrar, förrän på i^ide Seklet, hvarefter
ock större söndringar och omväxlingar i
besluten handt, och äfven en önskan om en
förbättrad och mera stadgad Representation af
det gemensamma Svenska Folket uppstått. Britternas
årliga möten fingo efter de Franske Normännens
ankomst namn af Parlament, eller allmänna
Samtal som efterhand fördeides i Underhuset
(the Hous of Corn mons) och Öfverliuset,
bestående af verldsliga och andeliga
Lorder, Högloflige ConstitutionsUtskotsets nu
uppgifne förslag, att alle Rikets Inbyggare, som
frambära en gärd till den allmänna skattkistan,
skulle få efterse hushållningen dermed,
och deltaga i Lagstiftningen, anser jag såsom en
förberedelse till slutliga antagandet af rikets
gamla sjelfständighets grundlag; och anhåller,
att detta mitt yttrande må ConstitutionsUtskottet,
såsom en erinran om 1809 års Hietainen
i samma ämne, meddelas.
Grefve Mörner, Carl Stellan: En värd Ledamot
af ConstitutionsUtskoltet har gjort den
framställning, att våra privilegier måtte annihileras.
Jag vet i sanning icke, hvarföre sådant
skett, synnerligen vid detta Riksmöte,
dit vi ingalunda för ett slikt ändamål blifvit
kallade. Lika litet jag ser någon orsak, att
I
gg2 Den 27 Maji.
upplåta de få återstående spillrorna af våra
rättigheter, lika-mycket är jag öfvertygad om
skäliglieten, att både nu och vid kommande
Riksdagar bibehålla och försvara dessa spillror,
såsom ett bevis på hvad vi fordom ägt. —
Hvad den föreslagne National-representation.
angår, så, långt ifrån att klandra det minsta
af Betänkandet, bar jag med mängden, med
största nöje, läst och afhört så väl detsamma,
som Friherre Ehrenheims särskilta yttrande,
hvilket, örn möjligt är, än mera ökat vår beundran
för hans snille, redlighet och förträffliga
bjerta. Men jag tror icke att tiden ännu
är inne till antagande af detta nya representationssätt,
likasom jag vågar försäkra, att, om
ock Ridderskapet och Adeln skulle detsamma
gilla, de öfrige RiksStånden dock aldrig uti
lika beslut iugå.
Herr Munck af Rosenschöld, Eherhard: Jag
har redan i ConstitutionsUtskoltet reserverat
mig mot Dess förevarande förslag, som jag
icke tror uppfylla Nationens väntan, och tidehvarfvets
fordringar. Jag är således' icke
pligtig alt nu försvara detta förslag. Men
det må dock tillåtas mig besvara de af Herr
Friherre Boijes anmärkningar emot detsamma,
i afseende på hvilka jag ej är af lika mening med
honom. Herr Friherren anser bästa medlet
till förminskande af den representerande Adelns
talrikhet vara, att stadga en ålder af 35
år, som vilkor för inträdet på Riddarhuset.
Han förmenar, att vid 25 år äro passionorne
mycket starkare, och svagheten för lycksökeri
Den 27 Maji.
m
större. Men det finnes en passion, som man
torde önska aldrig minskades, och det är den
för Fäderneslandets interesse. Denna passion
ar merendels lilligare vid 25, än vid 35 års
ålder; sedan öfvergår denna känsla ofta mera
lill raisonnement. Hvad lycksökeriet beträffar,
så fruktar jag, att det vanligen ej ännu vid
35 år hunnit aftaga, utan tvärtom oftast är
större, än vid 25 år, samt äfven förlorat sin
ädlare sida, om det någonsin kan hafva en
sådan. Jag är visst icke af den tankan, utan
bär tvärtom i Utskottet motsatt mig den, att
Adelil genom val borde representeras. Men jag
kan ej medgifva, att sådant ej låter sig verkställas,
ty alt det är möjligt, visar oss Stor-Britanniens
exempel. Sedan Skottland och Irland
förenades med England, och deras Adel fick
säte i Öfverhusct der, representeras denna genom
val. Men orsaken härtill är, alt Irländska
och Skottska Adeln är mycket talrikare
än den Engelska, hvilken sednare skulle således
i Öfverhuset till antalet ligga alltför mycket
under, om den förra, likasom denna representerades
per capita. Det är således en nödvändighet,
att Irländska och Skottska Adeln
representeras genom val. Men samma skäl
äger ej rum i afseende på Svenska Adeln. Man
bar nämnt ordet corruption, som, enligt min
öfvertygelse, vid de sednare Riksdagar icke
ägt ruin. Men skulle corruption någonsin åter
bos oss komma i fråga, så tror jag intet kraftigare
bålverk deremot finnas, än en stor numeraire.
— Herr Grefve Carl Stellan Mörner,
med hvilken jag önskade att alltid kunna län
-
m
Den 27 Maji.
ka lika, liar tält om angelägenheten att bevara
de privilegier som Ridderskapet och Adeln
ännu har qvar. Jag tror, att den medfödde
representations-rätten är det enda privilegium
som bör kunna ligga Ridderskapet och Adeln
om hjertat. Det är ock den enda uteslutande
rättighet, som Englands Adel äger, och den
är stolt deröfver. Att vara befriad från onera
och utskylder, är en förmon, som väcker andre
Medborgares afund, men icke deras aktning.
Friherre Boije: Då jag med glädje hört
Herr Grefve Mörner dela samma känsla af
högaktning för Herr Friherre Ehrenheim, som
jag och bela Allmänheten hyser för honom,
så tror jag mig böra, till undanrödjande af den
scrupel, som blifvit af Herr Grefven framställd,
erinra, att Friherre Ehrenheim ej föreslår
annat öfvergifvande af våra privilegier,
än det som fordrades för att begifva oss till
en förbättring i representation; och dertill hafva
vi samtyckt, ifrån samma stund, då vi begärde
en sådan förbättring. — I anledning af
tvenne värde Talares framställningar, får jag
erinra, att då jag talat emot passioner hos representanter,
så trodde jag, att man förstod
mig; och således insåg, alt jag endast talade
om skadliga passioner icke om goda. Af skadliga
passioner är lycksökeriels kanske, i detta
tidehvarf, den allmännaste; men nog tordeman
kunna antaga, att denna är starkare framför 35
års ålder, än derefter.
Den 27 Maji.
395
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
yttrade, alt som åtskilliga anmärkningar
af olika beskaffenhet, blifvit mot ConstitutionsUtskottets
förslag till en förbättrad
National-representation framställde, men 56 §.
i Regeringsformen stadgade, att, om mot ConstitutionsUtskottets
yttrande i sådane frågor
anmärkningar göras, endast de, hvilka hvarje
RiksStånd särskildt förklarar utgöra dess gemensamma
tanka, böra till ConstitutionsUtskottet
hänvisas, ansåge Hans Excellence sig
böra hemställa, om icke Ridderskapet och
Adeln behagade, såsom dess gemensamma tanka,
förklara den framställda anmärkning, att,
i stället för det af ConstilutionsUtskottet föreslagne
sätt, att genom val minska antalet af
Ridderskapets och Adelns vid Riksdagar representerade
Ledamöter, den nu befintlige rättighet,
att genom fullmagt öfverlåta representations-rätlen
på en annan, måtte upphäfvas,
samt i anledning deraf ConslitutionsUtskottels
ifrågavarande förslag till hemälte Utskott
återförvisa,
Ropades Ja} jemte några Nej.
Friherre Ehrenheim, Fredric: ConstitutionsUlskottet
har endast superficielt vidrört
den delen af frågan, som angår Ridderskapets
och Adelns répresentations-rätt, i förmodan, att
Ridderskapet och Adeln ville, i detta afseende,
infordra RiddarhusUtskottets yttrande.
Grefve Spens^ Jacob Melcher: Den §. i
396
Den 27 Maji.
Riksdagsordningen, som handlar om Ridderskapet
och Adeln såsom RiksStånd, innehåller
endast, att Ridderskapet och Adeln infinner
sig till Riksdag, och representeras, enligt
RiddarhusOrdningen. Om nu en ändring i det
hittills gällande representationssättet för Ridderskapet
och Adeln skulle finnas böra äga
rum, behöfver endast RiddarhusOrdningens föreskrifter
derom ändras; icke denna §. eller
någon annan af RegeringsFormen eller Riksdagsordningen.
Jag finner således ej, att ConstitulionsUtskottet,
som blott har med Grundlagarne,
icke med Ståndsordningarne att göra,
kan befatta sig med de anmärkningar, som nu
blifvit det tillskickade, utan hade trott, att de
väckte frågorna härom bordt till RiddarhusUtskottet
remitteras.
Hans Eoccellence Herr Grefven och LancltMarskalken
förklarade, att sedan den af Hans
Excellence nyss framställde proposition blifvit
af Ridderskapet och Adeln bifallen, finge det
bero på ConstitulionsUtskottet, att,i anledning
af den beslutade återremissen afgifva det Utlåtande
Utskottet funne lämpeligt.
Herr von Haussvolff\ Carl Gustaf Reinhold:
Det torde väl vara nödvändigt, att få någon
mera tydlighet i detta ämne. Jag kunde ej
fatta, att frågan var örn annat än att ingen
hädanefter skulle för fullmagt få intaga säte
på Riddarhuset, men jag förmodar likväl, det
Ättemäns rätt, att sitta, blir bevarad.
Den 27 Maji.
397
Friherre Boije: Herr Hauswolff torde
tillåta mig anse dess anmärkning för ett missförstånd.
Representations-rälten inom hvarje
familj har icke att skaffa med rättigheten,
att gifva eller taga fullmagt till Representation.
Då Caput uteblir å andra uppropet, behöfver
hans närmsta man inom familjen ingen
fullmagt för att inträda i representations-rättigheten:
och på sådant sätt är rättigheten
bevarad hvarje medlem i familjen, utan att
fullmagt derföre kommer i fråga.
Hans Eoccellence Herr Grefven och LandtMarskalken
förmodade, att den af honom nyss
gjorde proposition icke på något sätt minskade
Ättemäns rätt att, enär hufvudman ej tillstädeskommer,
intaga familjens säte å Riddarhuset.
Herr Påhlman, Otto Fredric: I detsamma
Hans Excellence framställde propositionen till
återremiss, hvilket med Ja och Nej besvarades,
anmälde sig Herr Friherre Ehrenheim, och
yttrade en tanka, hvari jag så mycket heldre
instämmer, som jag icke tror det tillhöra de
öfrige RiksStånden, att afgöra Ridderskapets och
Adelns representations-sätt, hvilket blott genom
dess eget gemensamt med Konungen fattade beslut
kan förändras. För alt nu få på behörigt
sätt afgjord en så magtpåliggande fråga, och
hvarom jag förmodar att de fleste icke tagit all
den kännedom, sorn ämnets vigt klafver, hemställer
jag, att denna fråga må särskilt till
RiddarhusUtskottet remitteras. Som jag icke
398
Den 27 Maji.
hunnit öfvertänka ConstitutionsUtskottets förslag
i det hela, har jag ända hitintills, undvikit
att yttra mig derom: men då en Talare i
dag anmärkt, huruledes det skulle lända till
den önskade minskningen af de representerande
Adelsmännens antal, att en ålder af 35 år stadgades
för hvarje Adelsman, som på Riddarhuset
finge intaga säte, en ålder, som samme
Talare ansett lämplig just derföre, att de menskliga
passionerna då svalnat, att lycksökeri då
vore mindre att befara, kan jag ej underlåta
förklara, det jag så mycket mindre kan dela
hans öfvertygelse, sorn jag är förvissad, att
den, som icke vid 25 års ålder äger nog lugn,
nog mognad för att i allmänna rådslag deltaga,
icke heller förvärfvar det vid 35 år, eller
efteråt. Det är sant, att förra tiders exempel
nogsamt utvisa, huru vissa personer i sin ungdom,
med förgätande af sin pligt och sitt Fädernesland,
sålt sitt biträde till gerningar, som
för evigt stämplat dem med det förakt dylika
handlingssätt förtjena, och hvilket, med antagande
af hvad masque som helst, aldrig
låter sig fullkomligen utplånas, men detta är
ej allenast tillämpligt lill ynglingar, utan äfven
till äldre och mognade män, hvilka vid
särdeles tillfällen lånat sina namn till sådane
underskrifter, hvarifrån äfven det svagaste begrepp
om heder och ära bordt dem afhålla.
Huru är det tänkbart, att hos den, för hvilken
heders- och pligtkänslan ända till 25 års ålder
varit främmande, samma känsla sedermera någonsin
skall kunna uppväckas. För min del tror
jag alt ändamålet skulle lättare tillvägabriu
-
Den 2 7 Maji.
399
gas om Ridderskapet oell Adeln, sedan det
har blifvit samladt, ibland sig utsåge 200 personer,
att representionsratten utöfva, och hvilka
med ett passande Iractamente borde förses.
De åtskillige detaillerne i detta ämne fordra
längre och vidlyftigare öfverläggningar, och
som en värd Ledamot upplyst, att ConstitutionsUtskoltet
just derföre mera lösligen vidrört
det, som angår Ridderskapets och Adelns
representations-sätt, att Utskottet förmodat
denna fråga böra af RiddarhusUtskoltet
närmare utvecklas, vågar jag vördsamt anhålla,
att den måtte till sistnämnde Utskott förvisas,
men att målet i öfriga fall med dervid
gjorde anmärkningar må till ConslitutionsUtskottet
återremitteras.
Hans Excellence-j Herr Grefven och LandtMarskalken
yttrade, att sedan han lemnat tillräcklig
tid åt alla dem, hvilka anmält sig att
tala i ämnet, och ingen vidare anhållit, att få
något anföra, hade Hans Excellence fästat Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på förevarande
ämnes behandling, enligt 56 §. RegeringsFormen,
samt derefter framställt proposition,
hvilken, efter hvad Hans Excellence
fattat, jemväl blifvit af Ridderskapet och Adeln
bifallen.
Friherre Boije: Lika med Herr Påhlman
tror jag ej, att ConstitutionsUtskottet, utan endast
RiddarhusUtskottet kan taga befattning
med frågan om vår representationsrätt; och lika
med Grefve Spens, anser jag, att, om någon än
-
400
Den 27 Maji.
dring i frågan göres, så bör RiddarhusOrdningen
derefter rättas. Men. emot ett af Herr Påhlman
framstäldt rättsbegrepp, ber jag att få förklara
mitt ogillande. Att antaga, det en ungdoms-förvillelse
skulle fläcka en hel lefnad,
vore att antaga den största moraliska orättvisa.
Att förebrå en gammal man någon ungdoms
oförsigtighet, vore att begå en orättvisa,
och ali orättvisa är föraktlig. Det gifves,
till äfventyrs personer, som bära länge
och lyckligt larfvén af en låtsad patriotism;
men han faller en dag denna larf. Alt för tidigt
framställa förebråelsen derföre, vore likväl
icke mera orättvist, än att för sent förvandla
en ungdoms förseelse till ett evigt brott.
Herr Påhlman: Så obehagligt det är att
framställa en tanka, stridande mot Hans Excellence
Herr Grefvens och LandtMarskalkens,
kan jag dock icke undgå, att, enär frågan,
ehuru med Ja och Nej besvarad, dock anses
för afgjord, mig deremot reservera. Likväl
skulle jag önska, att Riddarhus-Secreteraren
upplyste, huru Propositionen blifvit besvarad.
Undertecknad upplyste, att, såsom han
fattat och uti Memorial-protocollet jemväl antecknat,
Hans Excellences ifrågavarande proposition
blifvit af en ganska betydlig pluralitet
med Ja, och endast med några få JSfej besvarad.
Friherre AnkarsvärdCarl Henric: Jag vet
ej
Den 37 Maji,
401
ej om jng misstager mig deruti, alt jag anser
Herr Påhlmans förslag, som endast går ut på,
att, innan Ridderskapet och Adeln, 1 hvad dess
representationssätt vidkommer, fattar ett definitivt
Beslut, RiddarhusUtskottet måtte höras,
gerna kunna Bifallas, enär detsamma ingalunda
synes mig upprifva Ridderskapets och Adelns
nyss tagne Beslut. Jag kan ej annat än
förena mig med honom, då jag tror det vara
svårt för ConstitutionsUtskottet, att, i det som
rörer detaillerne af Ridderskapets och Adelns
representationssätt, afgifva något fullständigt
förslag, och jag ser således ej något hinder,
att Betänkandet i denna del öfverlemnas till
Riddarhus-Utskottets handläggning, men för
öfrigt tili ConstitutionsUtskottet återremitteras.
Herr Påhlman: Då jag ej ensam vill Borttaga
tiden för att ytterligare visa, hurusom en
med Ja och Nej Besvarad framställning icke
kan såsom ett oruBBligt Beslut anses, helst
när någon, straxt efter det proposition Blifvit
gjord, sig anmäler, för att få den annorlunda
framställd; så åtnöjer jag mig nu med, att endast
till protocollet emot detta sätt att fatta
Beslut mig reservera. Men då jag är öfvertygad
att Högloflige Ridderskapet och Adeln
icke med likgiltighet anser frågan, att bereda
en förbättring i dess eget representationssätt,
hvilken är af för mycken vigt icke allenast för
detta RiksStånd, utan äfven för dess möjliga
Ridd. o. Ad. Prot. VI B. II Afd. 5l, 52.
402
Den 27 Maji.
framtida verkan på Rikets angelägenheter, att
jag skulle låta hela saken bero vid min blotta
protest mot den behandling man nu egnat den,
torde det tillåtas mig vördsamt få föreslå, huru
målets behandling af RiddarhusUtskottet
må kunna ske, utan rubbning af det såkallade
beslutet, som redan skall vara fattadt.
Såsom en ConstitutionsUtskottets härvarande
Ledamot Friherre Ehrenheim upplyst,
är det icke sannolikt, att ConstitutionsUtskottets
åtgärd skall sträcka sig till ett närmare
utvecklande af detta ämne, hvilket ock nämnde
Utskott ansett i detaillerne tillhöra RiddarhusUtskottet,
i min tanka med så mycket
större skäl, som Riksdagsordningen innehåller,
att hvad Adelns sammansättning beträffar,
sker den enligt med hvad RiddarhusOrdningen
stadgar, till hvilkens förändrande åter endast
fordras Höglofl. Ridderskapets och Adelns
beslut och Kongl. Maj:ts dertill lemnade Nådiga
sanction.
Jag tror mig, vid öfvervägande af allt
detta, hafva anledning underställa Eders Excellence
Herr Grefven och UandtMarskalken,
samt Högloflige Ridderskapet och Adeln, om
icke jemte det representationsfrågan i allmänhet,
på sätt propositionen innehöll, återremitteras
till ConstitutionsUtskottet, RiddarhusUtskottet
tillika må, till tidens vinnande, få
sig uppdragit, att med ett detailleradt förslag
till förändradt representationssätt för Ridderskapet
och Adeln inkomma, och hvarå jag vågar
Den 27 Maji.
403
anhålla, att Eders Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken behagade göra proposition.
Friherre Boije: Ridderskapets och Adelns
mening torde dock icke vara, att, genom en
omvändning i sätt, att upprifva sitt redan fattade
beslut. Högloflige Ridderskapet och Adeln
har beslutat hvad som bör antagas att
vara dess enhälliga tanka i ämnet. Att först
besluta i frågan, och sedermera höra RiddarhusUtskottet
i samma fråga, torde likväl ej
vara så alldeles rätt. För min del ser jag icke,
till hvad ändamål Utskottet skulle höras; om
icke till* det, att upprifva beslutet; ty till dess
qvarblifvande vid hvad det är, behöfs visserligen
icke en sådan anstalt.
Herr Påhlman, Otto Fredric: Det är visst
ej min tanka, att tvista med Friherre Boije
om hvad som är Ridderskapets och Adelns
rättighet eller icke, — om den behöfver ej
jag påminna. Men jag kan ej undgå att förnya
min framställning, att, om det icke är
Ridderskapet och Adeln likgiltigt, på hvad
sätt förminskning i dess antal beredes, så måste
ej heller denna fråga med liknöjdhet behandlas.
Jag har förut yttrat, och vågar ännu
försvara, att då, under sjelfva framställningen
af en proposition, flere anmäla sig att tala,
och de som den samma med Nej besvarat,
uppskjuta att om beslutet begära votering,
detta icke kan anses vara närmare fattadt, än
att ändring lätteligen deri kall äga rum; men
då jag förklarat mig nöjd med min enskilda
404
Den 27 Maji.
reservation, återstår det blott att iterera min
hemställan om målets remitterande till RiddarhusUtskottet
tillika. Denna hemställan må af
Högloflige Ridderskapet och Adeln afslås; jag
skall i sådan händelse icke deröfver yttra något
missnöje; men jag kan aldrig medgifva,
att ju icke Ridderskapet och Adeln äger remittera
hvarje fråga dit, der den kan blifva
•utredd, likasom jag bestrider, att afgörande
rätten derom kan tillhöra Friherre Ludvig
Boije.
Friherre Åkerhjelm j Gustaf Fredric: Jag
förenar mig så vida med Herr Påhlman att,
då det redan fattade beslutet icke kan upprifvas,
Ridderskapet och Adeln må genom ett
annat beslut uppdraga RiddarhusUtskottet, att,
i anledning af ConstitutionsUtskottets förslag,
uppsätta grunderna för Ridderskapets och Adelns
representation. Jag tror, att detta kan
ske, utan att frånträda Grundlagens föreskrifter,
och anhåller således om Eders Excellences
proposition derå.
Hans Excellence Herr Grefven och landtMarskalken
yttrade, att RiddarhusUtskottet redan
länge varit sysslosatt med utarbetandet af
förslag till en förändrad redaction af RiddarhusOrdningen,
men då berörde förslag ännu
icke blifvit till Ridderskapet och Adeln aflemnadt,
ansåge Hans Excellence, uppå flere Herrar
Ledamöters derom gjorde begäran, sig böra
hemställa, om icke Ridderskapet och Adeln behagade
anmoda RiddarhusUtskottet, att, i sam
-
Den 27 Maji.
405
manliang med det Utskottet förut lemnade uppdrag,
att afgifva förslag till cn förändrad Redaction
af RiddarhusOrdningen, tillika i anledning
af den del utaf ConstitutionsUtskottets
den 12 dennes nieddeldte project, i frågan
om en förbättrad national-representation, som
angick Rldderskapet och Adeln, med första
inkomma med ett Reglementariskt förslag till
ett förbättradt Representationsrätt.
Bifölls.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln, vid
Urtima Riksdagen i Stockholm, förmiddagen
den 27 Maji 1818.
S. D. Yid förnyad föredragning af Särskildta
Utskottets den 6 dennes afgifne, samt
den 21 i samma månad förmiddagen på bordet
lagde, Betänkande, angående grunderne
för en allmän reglering af Statens Embeten
och Tjenster; blef samma Betänkande, i anledning
af dervid gjorde anmärkningar, till
Utskottet återremitteradt. Ut supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs ConstitutionsUtskottets
den 12 dennes afgifne, saint
den 23 i samma månad på bordet lagde, Me
-
406
Den 27 Maji.
morial, innefattande förslag till en förbättrad
National-representation, beslöt Ridderskapet
och Adeln, att samma förslag, i anledning af
Friherre Boijes, Ludvig, dervid gjorde anmärkning,
att, i stället för det af Utskottet
föreslagna sätt, att genom val minska antalet
af Piidderskapets och Adelns vid Riksdagar
Representerade Ledamöter, den nu befintlige
rättighet, ^att genom Fullmagt öfverlåta
representations-rätten på en annan, måtte upphäfvas,
hvilken anmärkning Ridderskapet och
Adeln förklarade utgöra dess gemensamma
tanka, till ConstitutionsUtskottet återförvisa.
Ut supra,
S. D, Beslöt Ridderskapet och Adeln anmoda
RiddarhusUtskottet, att, i sammanhang
med det Utskottet förut lemnade uppdrag, att
afgifva förslag till en förändrad Redaction af
RiddarhusOrdningen, tillika, i anledning af
den del utaf ConstitutionsUtskottets deri 12
dennes afgifna förslag, i frågan om en förbättrad
National-representation, som angick Piidderskapet
och Adeln, med första inkomma
med ett Reglementarisk! förslag till ett förbättrad
t Representationssätt.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
kl. en qvart till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim,
Den 27 Maji. 407
Onsdagen den 27 Maji.
Plenum klockan half till 5 eftermiddagen.
Företogs till pröfning ConstitutionsUtskottets
den 14 dennes aflåtne, samt den 23 i samma
månad på bordet lagde, Memorial, innefattande
tvänne särskilta meningar, såsom alternativer,
i frågan om upphäfvande af n4
i Regeringsformen,
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf: Det är
ConstitutionsUtskottet förbehållet, att till Ständerna
inkomma med förslag till ändringar i
Grundlagarne; men ingenstädes lär det vara
medgifvet, att 2 Stånd inom Utskottet
kunna med ett dylikt förslag inkomma; dertill
fordras nödvändigt Utskottets pluralitet Då
derföre endast 2 Stånd inom Utskottet gillatoch
de andra 2 Stånden förkastat den
af en Ledamot inom Utskottet föreslagna ändringen,
anser jag för min del Utskottet ej
hafva ägt rätt, att med något Utlåtande i detta
ämne till Ständerna inkomma, ännu mindre
att framställa den af 2 Stånd gillade förändringen,
såsom alternativ mot de andre 2 Ståndens
ogillande Detta förslag synes sålunda ej vara
af Utskottet lagligen upprättadt, och följaktligen
ej kunna till kommande Ständers afgörande
öfverlemnas; utan vågar jag vördsammast
hemställa, om ej Högloflige Ridderska
-
408
Den 27 Maji.
pet och Adeln skulle finna, att detta mål bör
alldeles förfalla.
För öfrigt torde jag få erinra, att detta
förfarande af ConstitutionsUtskottet contrasterar
märkvärdigt med dess förhållande i frågorna
om tryckningen af dess Protocoller öfver
vissa anmärkningsmål, hvarvid Utskottet
förklarade dessa frågor såsom förfallna, då vid
deras afgörande, två Stånd inom Utskottet stadnade
emot två Stånd.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredric: Jag
ber att få återkalla i Ridderskapets och Adelns
minne, att jag alltid reserverat mig
emot det beslut, att då i ConstitutionsUtskottet
tvenne Stånd stadnat emot tvenne uti någon
der till öfverläggning förehafd fråga, densamma
borde förfalla. 75 §. Riksdagsordningen
handlar om, huru bör förhållas då i en
fråga RiksStånden stadna med deras beslut två
Stånd emot två. Deremot föreskrifver 38 §. i
samma Grundlag, huru, med undantag i vissa
fall, ett Utskotts Utlåtande bör inrättas, då i
någon sak tvänne Stånd inom Utskottet stannat
emot två. Uti ifrågavarande sak har ConstitutionsUtskottet,
vid författandet af dess Betänkande,
ansett sig böra följa föreskriften af sistnämnde
§. såsom den enda för Utskottet lämplige,
och det är af sådan orsak, som de tvenne
olika meningarne blifvit framställde. Jag
ber att få göra Herr Cederskjöld uppmärksam
derpå, att här icke är fråga om. tvänne
särskilta förslag, utan endast om tvänne
olika meningar öfver elt och samma förslag;
Den 27 Maji.
409
deraf den ena meningen varit för i\\ §:n afskaffande,
och den andra för dess bibehållande
i det skick den är, och jag hemställer lill
Ridderskapet och Adeln, om ej Respeetive
Ståndet skulle finna sig i tillfälle, att vid sådant
förhållande meddela Utlåtande öfver den
första meningen, eller att förstnämnde §. må
utgå, till den behandling 56 §. Regeringsformen
föreskrifver.
Herr Cederskjöld: Skola alternativer kunna
af ConstitutionsUtskotlet framställas, så måste
Utskottet Samfäldtj eller åtminstone dess
pluralité anse ändringen nödvändig; och Stånden
endast vara af skiljaktiga meningar om ändringens
beskaffenhet. Här hafva deremot endast
2 Stånd inom Utskottet ansett ändringen
nödig, och de andre 2 Stånden funnit paragrafen
böra förblifva oförändrad, och sålunda
ogillat och tillintetgjort de förre tvänne Ståndens
förslag. — Om det för öfrigt skulle anses
nödigt att underrätta ConslitutionsUtskottet
om det beslut, sorn Högloflige Ridderskapet
och Adelil nu går att fatta, vågar jag för min
del tillstyrka, att det skedde med förklarande
af Högloflige Ridderskapets och Adelns förundran
deröfver, att Constitutions-Utskottet
kunnat med ett så beskaffadt mål till Stånden
inkomma.
Herr Munck af Rosenschöld^ Eberhard: Lika
med Friherre Åkerhjelm har jag reserverat mig
i Utskottet mot beslutet, att, då två Stånd der
stannat mot två, frågan skulle förfalla. Jag får
410
Den 27 Maji.
äfven upplysa, att ehuru Utskottets Ledamöter
varit, på sätt Betänkandet utvisar, af olika meningar,
i afseende på sjelfva förslagets antaglighet,
hafva likväl Ledamöterne varit fullkomligen
ense derom, att de olika meningarne
skulle sorn alternativer till RiksStånden ingå,
och denna öfverensstämmelse grundar sig
på ett (Ö anledning af väckt fråga om Grundlagsfrågors
hvilande i 5 år, oaktadt Urtima
Riksdag dessförinnan skulle inträffa, och hvari
två Stånd inom Utskottet stadnat emot tvänne)
fattadt beslut, att vid alla sådane händelser,
der tvänne Stånd stadnade emot två, de särskilta
meningarne borde för RiksStånden framställas.
I anseende till detta beslut var jag väl af olika
tanka med pluraliteten, men sedan ett sådant
beslut blifvit en gång af de fleste Ledamöterne
fattadt, borde det vid alla lika tillfällen
af Utskottet följas, och det är af den
anledning, som uti det nu förevarande mål
tvenne alternativer blifvit framlagde.
Grefve Spens, Jacob Melcher: Ibland alla,
mål, som med egen beslutande rätt tillhöra ConstitutionsUtskottet
alt afgöra, är denna egna
beslutande rätt uti intet så ostridig, som i frågor,
huruvida ett af enskild Riksdagsman ingifvit,
eller inom Utskottet väckt förslag skall
till Riksens Ständer framställas eller ej. ConstitulionsUtskottet
har ostridigt ensamt rätt,
att till en sådan framställning godkänna ett
förslag, eller ock afslå det. Riksens Ständer
kunna i detta fall ej anses såsom någon instance
öfver Utskottet. Dylika frågor afgöras
Den 27 Maji.
411
således definitift i Utskottet genom dess pluralitet,
och denna kan så länge det olyckliga
voteringssältet i Utskotten subsisterar, ej anses
vunnen, då två Stånd stadna emot två. Frågan
måste då förfalla, och det enda som den,
hvilken gjort förslaget, kan fordra, är att utbekomma
Utskottets Protocoll, för alt till trycket
befordra. Jag instämmer således deri, att
ConstitutionsUtskottet icke bordt om denna sak,
såsom förfallen, göra någon anmälan till Stånden.
Utskottet har väl förut en gång under
denna Riksdag öfverlemnat alternativa förslag
till ändring i Grundlagen, men båda alternativerne
inneburo då en verklig sådan ändring;
hela Utskottet var således ense derom, att
Grundlagen tarfvade ändring, och att framställning
derom till Riksens Ständer borde ske,
det var endast om, hurudan denna ändring
borde vara, som två Stånd voro af olika tankar
med två Stånd. Helt annorlunda är förhållandet
i denna sak, der två Stånd ansett
någon ändring i Grundlagen, och således äfven
någon framställning derom onödig.
Herr Cederskjöld: Den siste värde talaren
har förekommit mig i åtskilligt, som jag hade
arnat anföra till ämnets ytterligare utredning.
Jag torde derföre blott få fästa Högloflige
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet på
den hithörande föreskriften i arjrde §. Riksdagsordningen.
Der heter det: ”Då Utskottet icke
funnit skäl att gilla och till Riksens Ständers
pröfning öfverlemna något förslag lill ändring
eller förklaring af Grundlagarne, sorn Ulskot
-
412
Den 27 Maji.
tet af en Riksdagsman emottagit, vare Utskottet
skyldigt, om Författaren det yrkar, att meddela
honom sitt yttrande, med tillstånd att detsamma
, jemte förslaget, genom trycket allmänt
göra &c. &c.” — Häraf finner man således
ovedersägligen, att ConstitutionsUtskottet
omöjligen kan till Stånden öfverlemna något
förslag till ändring i Grundlagen, så framt ej
samma förslag blifvit af Utskottets pluralitet
gilladt och godkändt.
Herr Munck af Rosenschöld: Då de tvenne
sista värde talarne medgifvit, att ConstitutionsUtskottet
handlar med Riksens Ständers rätt i
frågor af den beskaffenhet, som den nu i frågavarande;
och det är tillika gifvit, på sätt, jag
förut nämnt, att Utskottets pluralitet väl ej
godkändt förslaget till ändringen, men godkändt
de olika meningars framställande som alternativer,
kan jag ej finna, att Utskottet förhållit
sig lagstridigt. Det har tvärtom handlat i
fullkomlig öfverensstämmelse med ordalydelsen
i RiksdagsOrdningens 38 §., hvarest uttryckligen
föreskrifves, att då, vid omröstningar
i Utskottet 2 Stånd stadnat enrot 2, skola
de särskilta meningarne (icke de särskilta förslagen)
till RiksStånden som alternativer framställas.
Grefve Spens: Jag vill, i anledning af
hvad Herr Rosenschöld nu anfort, blott lia äran
tillägga, att jag, med ledning af Constitutionen,
alldeles icke kan förstå det åberopade
förhållandet af de tvenne Stånd i Conslitutions
-
Den 27 Maji.
413
Utskottet, Hvilka ansett den ifrågavarande paragrafen
böra oförändrad bibehållas, och ändå
deltagit i beslutet, att framställning om ändring
deruti skulle göras till Riksens Ständer.
Herr Munck af Rosenschöld: De tvenne
Stånd, hvilka förhållit sig på det af Grefve
Spens anmärkte sätt, och hvilka i Utskottets
Betänkande omtalas, må svara för sig sjelfva.
Friherre Boijej Ludvig: Då ConstitutionsUtskottet
blott anmält det förhållande, hvilket
inom Utskottet uti denna fråga inträffat, kan
jag icke finna, att Utskottet trädt Riksens Ständers
rätt för nära, och deltager således icke
eller i det klander af Utskottets åtgärd, jag
här hört framställas.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, om icke, enär uti förevarande
ämne två Stånd inom ConstitutionsUtskottet
stannat emot två, Ridderskapet och
Adeln ansåg frågan således böra förfalla, samt
Utskottets derom aflåtne Memorial endast läggas
till Handlingarne.
Bifölls.
Föredrogs å nyo ConslitutionsUtskottets
den 14 dennes aflåtne, samt den 23 i samma
månad på hordet lagde, Memorial innefattande
tvenne särskilte meningar, såsom alternativer,
i frågan om bestämmande af en tid af 5
414
Den 27 Maji.
år, inom hvilken Grundlags-ändringsförslag ej
skulle kunna afgöras.
Herr CederskjöldPehr Gustaf: Jag vill
blott erinra, att förhållandet med detta mål
är fullkomligt enahanda, som med det föregående.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag her att
få i Protocollet anmärkt, det detta mål varit i
ConstitutionsUtskottet heslutit för fyra månader
sedan, men derefter legat oexpedieradt tills
nu. Jag var emot heslutet, då det togs, och
tillkännagaf min reservation deremot. Men
sedermera heslöto Utskottets fleste Ledamöter,
att, i de mål der inom Utskottet två Stånd
stadnat emot två, de tvänne olika meningarna
skulle ingå till RiksStånden, såsom alternativer.
Jag instämde väl icke i ett sådant
heslut, men då det af Utskottets pluralitet blifvit
gilladt och följdt, har jag sedermera måst
rätta mig derefter.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde om icke, då uti detta
mål två Stånd inom ConstitutionsUtskottet
äfven stannat emot två, frågan borde förfalla,
samt Utskottets Memorial endast läggas
till Handlingarne; hvilket bifölls.
Herr Munck af Rosenschöld: Som jag icke
tror, att sedan ConstitutionsUtskottet framställt
ett förslag till ändring i Grundlagarne, Riksens
Ständer vid samma Riksdag kunna låta
Den 27 Maji.
415
ett sådant förslag förfalla, får jag emot Ridderskapets
och Adelns beslut mig reservera.
Företogs till pröfning ConstitutionsUtskottets
den i5 dennes aflåtne, samt den 23 i samma
månad på hordet lagde, Memorial, rörande
StatsRådsProtocollens fulländade granskning.
Herr Munck af Rosenschöld uppläste följande
:
Mot det nu upplästa Betänkandet får jag
reservera mig i följande delar:
1) Deremot, att, i framställningen af förhållandet
med Malmö Discont, icke blifvit
laggd en särskilt vigt på den här istockholm,
sedan denna Disconts obestånd var uppdagadt,
tillåtna invexlingen af dess 3-procentssedlar,
äfven af dem, som ej voro till inlösen förfallne,
och icke eller särskilt anmärkts de
arne i detta ämne inom ett par dagar utgifne
stridiga kungörelser; åtgärder, emot hvilka en
värd Ledamot af Ridderskapet och Adeln Herr
Hertzenhjelm framställt en särskilt anmärkning,
som af ConstitutionsUtskottet äfven lemnats
utan behörigt afseende. Dessa åtgärder
tror jag ännu mera förtjent att anmärka, än
DiscontDirectionens så långvariga bibehållande
vid förvaltningen; tj Regeringen hade, oaktadt
blott tvänne Stånd, Ridderskapet och
Adeln nemligen samt PresteStåndet, vid sistlid
-
416
Den 27 Maji.
ne Riksdag i underdånighet anhållit öm den,
till JustitiaeCanzlerens, sedermera En af Rikets
Herrar, Herr Grefve Trolle Wachtmeisters
handläggning remitterat undersökningen öfver
Malmo DiscontDirections förhållande, hvilket
denne Embetsman sedan förklarade ej gifva
anledning till åta], och Regeringen tillförordnade
ändå sedan för samma ändamål en särskilt
Committé, hvilken i sin berättelse förklarade
ryktena om Malmö DiscontDirections
förhållande för falska, berömde räkenskapsmetboden,
och förklarade eontrollen fullkomlig,
samt godkände hypothekerna, ansåg det
personliga ansvar, i hvilket Directionen ställt
sig för Ståhles liypotheker, vara en tillräcklig
säkerhet, samt föreslog, att alla hypotheker,
som härefter godkändes, skulle ställas
under samma Directions vård, tillstyrkte ännu
7 procents utdelning till Actieägarne o. s. v.;
och ännu i December 1816 berömde Landshöfdingen
i Malmö Län, hvilken sjelf varit
Ledamot i denna Committé, Directionens förvaltning,
och tillstyrkte dess bibehållande. Om
det kunnat vara ett för Regeringen giltigt skäl,
att till förekommande af en farlig crisis i allmänna
penningeverket, i det längsta dölja förhållandet
för Allmänheten, så var intet skäl
för Committéen att dölja förhållandet för Regeringen.
2) Deremot, att då, oaktadt Rikets Ständers
vid sistledne Riksdag på ConstilutionsUtskottets
tillstyrkan framförde underdåniga
ön
-
Den 27 Maji.
417
skan, Grundlagens ovilkorliga föreskrift i afseende
på vederbörande publika Verks börande,
likväl ofta, ja hela sessioner af StatsRådet
igenom, äfven i Besvärsmål, blifvit uraktlåten,
Utskottet icke en gång velat, som jag
föreslagit, tillstyrka Rikets Ständer ett förnyande
af samma underdåniga önskan.
3) Deremot, att då flere af de underdåniga
önskningar, som Ständerne framställt vid
sista Riksdag, icke förr än nära den nuvarande
Riksdagens tillstundande blifvit inför Konungen
föredragne, Utskottet icke heller velat
antaga mitt förslag, att tillstyrka Rikets Ständer
framförandet af den underdåniga anhållan,
det Vederbörande Föredragande måtte
erinras, att i framtiden tidigare uppfylla sin
pligt, och iakttaga den Rikets Ständer skyldiga
aktning i detta afseende.
4) Deremot att Utskottet, oaktadt det
upptagit anmärkningar mot måls oriktiga föredragning
i Commandoväg, låtit anmärkningar
root måls orätta föredragning i Handels- och
FinanceExpeditionen alldeles förfalla, och sedan
ändå ej velat åtminstone tillstyrka, att
Rikets Ständer hos Konungen i underdånighet
gjorde en anhållan, till förebyggande för framtiden
af samma misstag.
5) Och i allmänhet deremot, att Utskottet
låtit alla anmärkningar mot de civila Ex
Ridd.
0. Ad. Prat. VI C. IT Ahl. 53, 54,
418
Den 27 Maji.
peclitioner förfalla, och endast upptagit deni
som angått krigsärender.
6) För öfrigt mot förfallandet af de flere
i ConstitutionsUtskottet framställde anmärkningar,
som jag ej der medgifvit skulle förfalla.
7) Och får jag sluteligen äfven iterera
min reservation deremot, att StatsRådet Friherre
Cederström blifvit af ConstitutionsUtskottet
redan i sistledne Februari månad ställd till
ansvar inför Riksens Ständer efter 107 §. Regeringsformen,
för det han i StatsRådet skall
hafva uraktlåtit jäfva sig, isynnerhet i ett
Rättegångsmål, oaktadt Utskottet förut låtit
en anmärkning emot Föredraganden af samma
mål förfalla, hvilken var i flera afseenden mycket
giltigare. Allmänna Lagens stadgande om
Domare-jäf kan enligt min tanka icke användas,
åtmindstone icke i all sin vidd användas,
på StatsRåder, ty dessa hafva blott en delibererande
och ingen afgörande röst. Det ses ock
tydligen deraf, att Justitiae StatsMinistern och
JustitiosRåder få i StatsRådet pröfva nådefrågor,
som de förut i Högsta Domstolen lagt
hand vid; äfven deraf, att StatsSecreteraren,
sorn föredragit ett mål i Allmänna Beredningen,
af Regeringsformen är berättigad, ja pligtig,
att föredraga detsamma i StatsRådet; och
slutligen äfven deraf, att, om ett StatsRåd
vore Chef för ett Departement, såsom i flere
Länder, och såsom det äfven för vårt Land
blifver af Särskilta Utskottet föreslagit, måste
Den 27 Maji.
419
detta StatsRåd vara närvarande, och yttra sig
vid målets föredragande inför Konungen, oaktadt
han förut lagt hand dervid, då det förevar
i dess Departement. Om, detta oaktadt,
StatsRådet Friherre Cederström verkligen uraktlåtit
jäfva sig, så var detta ett fel emot
Allmänna Lagen, således af dem, som omnämnas
i 106 §. RegeringsFormen, och höra under
RiksRätt, och icke under Rikets Ständers
pröfning, men det var allsicke ett rådslag
emot Rikets sannskyldiga nytta, hvilket omnämnes
i 107 §:n sammastädes, och hörer under
Riksens Ständers opinions-domstol. Och
om man äfven ville på StatsRåden använda
hvad som i sistnämnde §. stadgas blott i afseende
på de Föredragande, om brist på oväld,
så kan det ändå ej användas i närvarande fall;
ty det är ej det samma, att uraktlåta jäfva sig,
och att visa väld; likasom man kan vara ojäfvig,
och ändå göra sig skyldig till väld. Skulle
likväl StatsRådet Friherre Cederström begått
ett fel, då han icke jäfvat sig, så är i
allt fall Föredragandens åtgärd vid detta mål
mycket mera anmärkningsvärd, då han af Handlingarnes
genomgående äfvenså väl bordt kunna
inse nämnde StatsRåds jäfvoghet, samt derom
påminna, och han utomdess ej förut hört
det Publique Verk, nemligen KammarRätten,
vid hvilket målet varit anhängigt, och han ej
heller bordt i sin Expedition (nemligen Handels-
och FinanceExpeditionen) företaga ett
Rättegångsmål, (hvilket också blef af Konungen
till JustitifeCantzlerens handläggning remitteradt),
samt genom allt detta gifvit Stals
-
420
Den 27 Maji.
Rådet Friherre Cederström skälig anledning
att sjelf ej anse målet för ett Rättegångsmål,
och således för mindre nödigt att jäfva sig.
Jag har ansett det vara ConstitutionsUtskottets
ovilkorliga pligt, att anmärka och för
Rikets Ständer tillkännagifva uppenbart lagstridiga,
eller ock mot Rikets sannskyldiga nytta
stridande åtgärder och rådslag, äfvensom när
Föredraganden icke med oväld, nit, skicklighet
och drift sitt förtroende Embete utöfvat.
Men sedan GonstitutionsUtskottet uppfyllt sin
pligt, återstår för Rikets Ständer att uppfylla
sin. Icke böra Rikets Ständer göra hos Konungen
den anmälan, som 107 §:n RegeringsFormen
berättigar dem till, för det en Rådgifvare
eller Föredragande i ett mål misstagit sig.
Endast då bör fråga härom uppstå, när Rikets
Ständer finna, att de Rådgifvande flere gångor
uraktlåtit iakttaga Rikets sannskyldiga nytta,
eller en Föredragande gifvit otvifvelaktig! prof
på väld, samt ådagalagt en sådan brist på
nit, skicklighet och drift, att dess tjenstebefattning
kan anses vara för dessa förseelser utmärkt.
Då är det icke Grundlagens stränga
föreskrift blott, utan det är Rikets väl, som
kräfver att Ständerne hos Konungen göra den
underdåniga anmälan, hvartill 107 §:n Regeringsformen
dem berättigar.
Uti ifrågavarande Betänkande äro blott
enskilte misstag anmärkte, och som Rikets
Ständer blott på Utskottets Betänkande, och
icke på någon dess Ledamots särskilta yttrande
Den 27 Maji.
421
lämna grunda sitt omdöme oell beslut så tillstyrker
jag, att Riksens Ständer låta de af
ConstitutionsUtskottet framställde anmärkningar
förfalla, likväl de mot StatsSecreteraren
Qviding och Expeditions-Secreteraren Bergström
på den grund, att Riksens Ständer ej
finna Rikets väl kräfva någon ytterligare åtgärd,
men anmärkningen emot StatsRådet Friherre
Cederström på den grund, att den saknar
en giltig anledning.
Herr Herzenhjelm, Carl, uppläste följande:
Sedan numera Högloflige ConstitutionsUtskottet
med dess så kallade allmänna Betänkande,
i anledning af granskningen öfver StatsRådets
Protocoller, hunnit inkomma, och hvaruti äfven
skulle finnas hesvarade de anmärkningar,
som ifrån Högloflige Ridderskapet och Adeln
till Utskottet blifvit remitterade, rörande de vid
Malmö DiscontVerks upplösning förekomne omständigheter,
utbeder jag mig vördnadsfullt få
anföra hvad jag vid detta Högloflige Utskottets
Betänkande kan hafva att erinra. Gerna
skulle jag villa undgå, att vid delta tillfälle
vidare yttra mig öfver den af Högloflige Utskottet
antagna grundsats, att lemna ett ifrån
något RiksStåud remitteradt anmärkningsmål
ohesvaradt, eller att deröfver icke afgifva särskilt
Utlåtande: ett sådant handlingssätt är för mycket
stridande mot sakens natur, Grundlagens bokstafliga
innehåll, och den aktning ett RiksStånd,
i afseende på sina fattade beslut, äger rätt att
fordra, för att ytterligare behöfva vederläggas;
men då jag af det nu inkomna allmänna Be
-
422
Den 27 Maji.
tänkandet fått förnyadt skäl, att visa olämpligheten
af ett sådant förhållande, kan jag ej
afhålla mig, att fästa Högloflige Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på de omständigheter,
som här förekomma till styrka för mitt
påstående, det ConstitutionsUtskottet bordt med
ett bestämdt yttrande öfver de gjorda anmärkningarne
inkomma.
Jag medgifver, att Högloflige Utskottet
enligt 44 §:n Riksdagsordningen icke varit förbundet
att, inom den af ett RiksStånd förelagde
tid, aflemna det infordrade Utlåtande,
men, då den af mig begärde communication
med de öfrige Stånden icke blef verkställd,
kunde ett dylikt beslut icke heller af dem fattas,
och ändamålet blef således förfeladt; men
det hade ej bordt hindra Högloflige Utskottet,
att, i anledning af Ridderskapets och Adelns
anmodan, sedermera med ett ordentligt Betänkande
i omförmälte ämne inkomma, och öfver
hvars uteblifvande jag äfven hade tillfälle att
den 23 sistledne under discussionerne öfver 107
§:n Regeringsformen, erinra; och må för öfrigt
Högloflige Utskottets egna Prolocoller vitsorda,
om emellan den 25 April, då protocollsutdraget
hos Ridderskapet och Adeln justerades,
och den 3o derpå följande, ingen cession
inom Utskottet blifvit hållen eller kunnat hållas.
Då nu Högloflige Utskottet i sitt ännu
på bordet liggande interims-avertissement lofvat
besvara, och i detta dess Allmänna Betänkande
säger sig hafva besvarat de af mig,
Den 27 Maji.
423
rörande Malmö DiscontVerk, gjorda anmärkningar,
kan jag ej undgå förklara, att af alla
de af mig uppgifne omständigheter, hvaröfver
jag trott mig äga anledning till anmärkning,
icke en enda finnes i det Allmänna Betänkandet
upptagen. För att visa verkligheten af
detta mitt påstående, nödgas jag nu uppgifva
de kända händelser, som gifvit anledning till
de nu ifrågavarande anmärkningar, och hvars
följder en stor mängd jemte mig till sin skada
måste vidkännas. De äro följande:
Genom ett Regeringens beslut af den 27
September förledit år, som förklarade, att Malmö
Discont råkat i obestånd, blef dess bär i
Stockholm ägande Depositions- och InlösningsContoir,
midt under utöfningen af dess förbindelsers
oafbrutna uppfyllande, tillslutet och försegladt;
dess Cassa borttagen, och till Banken
transporterad, der till serskildte Bankens Tjenstemän
öfverlemnad, hvilka ålades, att på lika
sätt, som Verkets egen betjening besörja
om Contoirets vanliga göromål. Den 1 derpå
följande October tog också detta sin början,
men redan samma dag, och efter några timmars
förlopp, blef, genom ett ytterligare Regeringens
beslut, äfven detta Contoir tillslutet,
och all vidare åtgärd instäld. Under den korta
tid Contoiret i Banken var upplåtet, bade
en stor mängd DiscontVerkets fordringsägare,
uppmanade dertill af den allmänna kungörelsen,
infunnit sig för att få sina Discontpapper inlöste,
men ganska få ägde tillräckelig styrka, att intränga,
eller kännedom af de aparta ingångar
424
Den 37 Maji.
att inkomma, eller utvägar att af Policebetjenterne
blifva insläppte, hvarföre största mängden
blef i mistning af den förmån vissa privilegierade
tillföll, att få DiscontVerkets reverser
med 3 procents ränta, ehuru till utbetalning
icke förfallne till fullo inlöste. Emedlertid
hade Cassans medel, till ett belopp af
12,692 R:dr 16 sk. 1 r:st, och behållningen
af dessa i Banken ägande Creditiv 118,617 R:dr
16 sk. 1 rist. blifvit använde, utom hvad af
en för Verkets räkning den 29 September insatt
Summa af 20i,3oo R:dr, kunnat åtgå, att
förnöja vissa fordringsägare.
Sådane äro de omständigheter, hvarå jag
ansett mig kunna fästa Högloflige ConstitutionsUtskottets
uppmärksamhet, och hvaröfver
jag tror det böra lemna upplysning; jag lemnar
nu till hvars och ens bedömande, huruvida
det allmänna Betänkandet något sådant
innehåller.
Det tyckes, som i de nu omförmäldta åtgärder,
ägande-rätten blifvit våldförd; väld
och mannamon till någre enskiltes förmån utöfvad,
ett lemnadt eller taget depositum tillgripet,
samtlige Fordringsägares gemensamma
tillhörighet skingrad; ja, jag har trott mig
igenfinna i detta brådstörtande steg den verkliga
orsaken till samtlige Disconternes fall,
och i följe deraf den brydsamma ställning,
hvaruti bela Riket råkat, genom rubbning och
oreda i penningeväsendet, och allmänna crediten,
hvilket gjort Riksens Ständers samman
-
Den 27 Majk
425
kallande till en kostsam urtima Riksdag nödvändig.
Ty hade Malmö Discont blifvit lemnad
åt sitt öde, att antingen reda sig sjelf, eller
genom en ordentlig concurs tillfredsställa,
så långt den förmått, sina borgenärer, så hade
dem åtmindstone vederfarits lika rätt och Staten
hade ej behöft genom allmänna medel, till
myntvärdets ännu vidare försämring, godtgöra
den förlust, som genom några privatas bedrägliga
förhållande uppstått, och hvilken, det
oaktadt, ändå måste blifva ganska känbar. Och
detta på en tid, då myntvärdets upprätthållande,
om icke förbättring, vore så högst önskansvärd.
Om dessa äro följderne af gifna rådslag,
eller försummade upplysningars afgifvande,
hvarom g §:n Regeringsformen talar, så tror
jag att anmärkningar deröfver bordt af ConstitutionsUtskottet
upptagas. Gerna skulle jag,
lika med Allmänheten, önska att linna dessa
afvikelser från gällande Lagar vara af högsta
nöden påkallade; ingen skulle hellre än jag
blifva öfvertygad, att de rådslag, som dem
vållat, varit stämplade, om icke med den
strängaste rättvisans, åtminstone med billighetens
kännetecken; den lidande hade då fått
åtnöjas med oundviklighetens tvingande magt.
Ilögloflige Constitutions-Utskottet hade bäst
varit i tillfälle, att genom sitt Utlåtande lemna
en sådan tillfredsställande upplysning; men
då den uteblifvit, då en framhärdande tystnad
i dessa ämnen tyckes vilja öfverhölja dessa
händelser med en ogenomträngelig slöja, —
så må det förlåtas, om misstankan hos man
-
426
Den 27 Maji.
gea okas, alt liela detta anmärkta förfarande
icke kan ursäktas, och att det således ansetts
nödvändigt begrafva det i en evig glömska.
Men om härigenom Riksens Ständers rätt, att
på ett verksamt sätt visa opinionens magt,
blifvit dem betagen, kan det dock icke hindra,
att den mera stränga och oblidkelige allmänna
opinionen utöfvar sin ojäfviga domsrätt,
och hvilken icke infordras, eller afvaktar förklaringar,
innan domen fälles.
Jag underställer vördnadsfullt Eders Excellences
och Högloflige Ridderskapets och Adelns
högt upplysta bepröfvande, om någon
ytterligare åtgärd i detta ämne kan vidtagas,
sedan Högloflige ConstitutionsUtskottet icke
lärer kunna förmås att ingå i vidare pröfning
derom, och om icke således Ridderskapet och
Adeln blott, genom ett ogillande af Utskottets
så kallade beslut, skulle behaga förvara sin
rätt till ett framdeles mera lagligt behandlingssätt
vid dylika tillfällen, eller ock finna
nödigt, att förnya sin begäran om ett bestämdt,
och, i anledning af de gjorde anmärkningar,
ordentligt afgifvande Utlåtande,
Herr von Hauswolff^ Carl Gustaf Reinhold:
Jag har alltid så väl vid föregående Riksdagar
som vid denna ifrat för Constitutionens
helgd. Jag finnér så väl de högre som lägre
Embetsman, hvilka inför Konungen föredraga,
eller afgifva yttranden öfver allmänna ärenden,
vara underkastade en bestämd conlroll
eller ansvarighet uti Regeringsformen för de
-
Den 27 Maji.
427
ras åtgärder, men jag kan ej medge, att denna
controll skall utvidgas öfver dess lagliga gräns,
hvilken finnes uppdragen uti 106 och 107
§§. RegeringsFormen. Deruti ar föreskrifvit,
att om någon StatsMinister, StatsRåd, HofCanceller,
StatsSecreterare eller annan Ledamot
af StatsRådet, eller den Embetsman, som
i commandomål Konungen råd gifvit, uppenbarligen
handlat emot RegeringsFormens föreskrift,
eller tillstyrkt någon öfverträdelse deraf,
och af andra Rikets gällande Lagar, eller
ock icke iakttagit Rikets sannskyldiga nytta,
eller om någon StatsSecreterare icke med oväld,
nit, skicklighet och drift sitt förtroende
embete utöfvat, skall en sådan Embetsman
ställas under tilltal, eller vara underkastad de
påföljder, som efter förseelsens olika art finna
stadgande. De uti förevarande Betänkande uti
ConstitutionsUtskottet anmärkte omständigheter
synas mig icke vara af den beskaffenhet,
att de hafva medfört någon fara för Riket, utan
endast haft enskilta ärenden till föremål. Utskottet
har som felaktigt ansett, att Friherre
Cederström icke uti StatsRådet jäfvat sig vid
föredragningen af ett mål från Öfverståthållareembetet,
men jag kan ej finna denna anmärkning
grundad. Då han icke sitter i StatsRådel
såsom Domare, utan såsom en Rådgifvare,
och det beror på Kongl. Majit, att åhans
yttrande fästa det afseende Kongl. Majit i nåder
finner för godt, samt då de vanliga jäfslagarne
för Domare icke kunna vara tillämpelige
för Rådgifvare i Konungens Gonseille, kan
jag ej finna, att det bör Friherre Cederström
428
Den 27 Maji.
till last förås, det lian ej jäfvat sig, eller alt
det är stridande mot föreskrifter, att lian gifvit
de upplysningar, hvilka han närmast varit
i tillfälle att meddela, såsom förut kännande
målets beskaffenhet. Jag tillstyrker på sådane
skäl, att anmärkningen mot Friherre Cederström
må förfalla. Hvad åter beträffar den
mot ExpeditionsSecreteraren Bergström gjorde
anmärkning, så kan jag ej annat finna, än att
målet, hvars behandling blifvit såsom felaktigt
anmärkt, gått de lagliga vägarne. Då
Bergström föredrog målet i Allmänna Beredningen,
gaf han derstädes sin tanka deri tillkänna;
BeredningsProtocollet, som innehöll
hans reservation, blef derefter vid föredragningen
i StatsRådet uppläst, och 0111 denna
reservation icke antecknades i StatsRådets Protocoll,
var sådant Prolocollistens fel, och ej
ett bevis på efterlåtenhet hos Föredraganden.
Jag tror således icke, att denna anmärkning
bör väcka det afseende, och ådraga
en Embetsman den ansvariga påföljd,
som endast bör förvaras åt gröfre fel eller
misstag. Vidkommande sedermera StatsSecreteraren
Qviding, synes väl vid första påseendet
den emot honom framställde anmärkning
vara af mera svår beskaffenhet, men om den
rätt anatomiseras, tror jag man skall finna den
samma icke vara så betydlig. Hela anmärkningen
inskränker sig dertill, att en Redogörare,
hvilken i Norri ge å Kronans vägnar uppburit
penningar, och lefvererat dem till KrigsCommitteen
i en sådan myntsort, hvilken lian
icke hade fått tillstånd, alt i liquid såsom god
Den 27 Maji. 429
betalning anse, blifvit ålagd, att tued penningarnes
återbekommande, godtgöra Kongl.
Majrt och Kronan beloppet med ett sådant
mynt, sorn vore antagligt. Jag finner i denna
behandling af målet endast en åsigt af allmänt
väl, oell ett bemödande att förekomma
för det allmänna en förlust, som eljest skulle
kunna hafva detsamma drabbat. Sådant bör
icke blifva föremål för anklagelse. Det är mig
också bekant, att Kongl. Maj:t remitterat målet
till Justitia?-Canzlers-Embetet, på det hvarken
det allmänna eller den enskilte skulle
tillskyndas något obehörigt lidande. Jag föranlåtes
af sådan anledning alt yrka det 107
§:n äfven i detta mål icke måtte tillämpas.
Friherre Wirsén, Gustaf Fredric: Om qo,
106 och 107 paragraferne af Grundlagen har
vid denna Riksdag blifvit mycket taladt, det
jag med tystnad afhört, ehuru eljest nog böjd,
att äfven för min del i detta ämne våga ett
omdöme. Men efter mina tänkesätt har jag
haft en personlig skyldighet att hittills icke
yttra mig, emedan äfven min Embetsförvallning
för en kort tid, varit underkastad sådan
granskning vid denna Riksdag, dervid tillämpning
af 106 eller 107 §§. af RegeringsFormen
kunnat finna rum.
Jag vill ej heller upptaga en dyrbar tid
med någon vidlyftig framställning, helst detta
ämnes natur, mindre än något annat, känner
någon gräns för olika åsigter; men när det ej
mera är fråga om någon min sak och försva
-
430
Den 27 Maji.
ra, må det nu tillåtas mig yttra några ord om
det allmännas, och om de mäns, som blifvit
föremål för Höglollige Utskottets erinringar.
Förenämnde stadganden uti Grundlagen
äro till deras syfte vigtiga för den constitutionnella
ordningen: till deras ordalydelse åter
äro de, såsom menniskoverk i allmänhet, ofullkomlige.
Ömsom skola de blifva tydda, allt
efter tidens rådande anda; och icke ens skulle
det förundra mig att, vid hvilken ytterlighet
som liellst, vare sig å den ena eller den andra
magtägande sidan, finna dem af begge, till
stöd för sina olika fordringar, åberopade.
Hvad i anledning af 90 §. vid denna Riksdag
blifvit anfördt, Öfvertygar bäst derom.
Någre erkänna ingen gräns för Ståndens discussioner
och beslut öfver Embetsmännens förvaltning:
andre vilja icke ens medgifva, att
förslag till en lag-förändring finge stödjas på
ett inträffadt factum, eller deraf upplysas:
bägge meningarne, efter min tanka, lika långt
från det rätta syftet. Och månne ej allt detta
bevisar alt, formerne må vara så skarpt uppskurne
som heldst, är det dock menniskor sorn
föra dem, stundom med jemnare och stundom
med ojemnare hand, och aflrycket blir derefter;
men det öfverföra’ dock städse och träffande,
bilden af den närvarande liden åt den
kommande, som dömmcr den bortgångne med
lugn och oväld: gifver sanningens dom.
Ben 27 Maji.
431
Riksens Ständers ConstitutionsUtskott intager
emedlertid det vigligaste rummet vid den
undersökning i delta afseende, Nationen sig
förbehållit. Det har balancen i sin hand, för
att justera de vigter, hvarmed Folkets angelägenheter
för ett visst tidskifte blifvit afvägde;
till rättelse för pröfningen under ett instundande,
tills åter ny justering en annan tid förekommer:
Önskeiigt, att lika säker och stadig
hand städse holle den balance, som gifver
jemvigten till utslag.
Jag vördar ConstitutionsTJtskottets rättvisa
och moderation; men jag beklagar, att Grundlagens
föreskrift så fästar granskningen vid
hvarje enkel handling för sig, och vid activiteten
blott, att undersökningen om administrationen
på det hela inom ett departement,
om principerne och syftet, deras sammanhang
och verkställighet, näppeligen kan äga rum;
helst det passiva eller underlåtna icke föranleder
till anmärkning, derest det ej kan ledas
endast till försummelse, att föredraga de inkomna
målen: ty underlåten eller försummad
omtanka får aldrig någon anmärkning, och
kan icke få den efter lagarnes ordalydelse.
Uti en tid, som just icke utmärker sig
för ihärdighetens, men till hvars särskilta kännetecken
hörer, fordringar på en gång af ämnen,
som stå i rak motsägelse till hvarandra,
skulle följden kunna bli, att litet hvar läte
sig förvillas af erfarenheten, huruledes den som
mindst gör, också har mindst att svara före.
432
Den 27 Maji.
Och hvad blefve väl följden, ingalunda en stigande
kraft.
Med någon anledning af Utskottets eget
anförande uti ett annat mål, tillåter jag mig
i sammanhang härmed den reflectionen, att,
om man af önskan för en byggnads bestånd,
sträcker sina omsorger så till detaillerne af
dess yttre vård, att man lemnar ingen tillgång
för den fria luftens verkan, så svampar den
sig inifrån och tager röta.
Om Embetsmannen sättes i ansvar för en
af sina handlingar, den der likväl ej bär stämpel
af väld eller egennytta, utan jemförelse
till förhållandet på det hela, till de många,
som tecknas af omsorg och nit, och ingen
qvittning för ett misstag sålunda kan få äga
rum: skall han blifva så uppmärksam på formerne,
att åtgärderne städse framvisa en dermed
öfverensstämmande hal och glänsande yta:
men deremot mången gång hafva ingen inneboende
kärna: och derpå vinner Samhället ej
heller.
Till dessa generella reflectioner hämtar
jag några speciella anledningar af de ämnen
Högloflige Utskottet hänskjutit till Piiksens
Ständers pröfning efter 107 §. och som nu äro
för handen, nemligen: för det första i afseende
på StatsRådet Herr Friherre Cederström,
att lian,, utan sj eif mant iakttagande afj eif s-sky ldigheteiij
öfvervarit besluten i mål rörande hans
judi
-
Den 27 Maji.
433
judiciära förvaltning af ÖfverStåthållareEmbetet
m. m. som Utskottets anförande innehåller.
Enär nu likväl Utskottet i sammanhang
härmed fortfar med dessa ord: Till denna anmärkning
bör likväl Utskottet foga dess förklarande,
”att ofvannämnde uraktlåtenhet, sannolikt
föranledd af StatsRåds-Embetets beklädande
i förening med ett annat civilt Embete>
icke varit åtföljd af någon synbar väld eller af
andra på rättstillståndet menligt inflytande omständigheter
&c;” så synes mig häraf klarligen
följa, att anmärkningen åtalar en försummad formalitet;
men ingalunda något ämne af sådan vigt,
hvarpå 107 §:n af RegeringsFormen har syfte.
Herr Munck af Rosensköld med flere Ledamöter
hafva redan före mig utvecklat förhållandet
i denna del. Det var förmodligen
icke något ämne, som enskildt rörde Herr Friherre
Cederström, och han har troligen ej heller
anfört någon särskild tanka till protocollet;
och då står qvar, på sin höjd, en underlåten
uppmärksamhet på formen, sorni så beskaffadt
fall af en mycket sysselsatt Embetsman visserligen
någon gång kan förbises, utan att likväl
en ansvarig påföljd deraf bör uppstå. Man
kan ju öppet säga, att en uppmärksam protocolls-förande
vid mer än ett tillfälle genom en
fråga till Vederbörande under föredragningen
completterat dylik brist.
Uti andra Länder, der Ministrar äro DeRidd.
o. Ad. Fröt. Vt B. II AM. 55, 56.
434
Den 27 Maji.
partements-cliefer, måste de ju alltid tala i de
ämnen de förut Jiandlagt och afgjort, utan
att med ideen af denna inrättning kan förenas,
att de skulle vara jäfvige derföre: ett
StatsRåd dömer ej; han yttrar blott sin tanka,
utan allt afgörande.
Beträffande anmärkningen mot Herr StalsSecreteraren
Quiding, i afseende på föredragningen
den 4 November 1817 af ett mål, angående
lelverering af Norrska Discont representativer
i stället för RiksBanksedlar, dervid
Fäll-Commissarien Sundell skall blifvit ålagd
att, emot återfående af de förra slags papperen,
PiiksBanksedlar till KrigsCommiteen lefverera;
får jag den äran anföra, att man vid
bedömmandet af detta ämne icke bör glömma
alt här blott var svar till KrigsCommiteen på
en gjord förfrågan: icke om någon lagbehörig
pröfning af Sundells rätt. Uti så beskaffade
administrativa mål, är Staten att anse så till
sågandes för den ena parten, och det är i denna
egenskap, icke såsom Domare, som det säges:
skyldigheten att lefverera RiksBanksedlar
skall iakttagas; man nöjer sig ej med annat;
den som misstagit sig, skylle sig sjelf för följ—
derne. Men ingalunda utesluter denna åtgärd
målets lagliga behandling i annan väg, dåden
lidande gör sin rätt gällande. Jag har för min
del, både såsom Ledamot i KrigsFörvaltningen,
samt såsom StatsSecreterare för KrigsÄrenderna
handlagt säkert mer än 5o Mål af likartad beskaffenhet:
då i alla instantier de såsom administrativa
passerat, deribland Allmänna Be
-
Den 27 Maji.
435
redningen och slutligen inför Kongl. Majit i
StatsRådet, Kongl. Maj:t dels heslutit om återbetalningar,
dels afslagit fordringar särdeles i
fråga om fragter och sjöskade-ersättningar m.
m.; men hvarefter den lidande parten gjort
sin rätt gällande vid Laga Domstol, och åter
den vägen, i alla instantier, samt slutligen
af Kongl. Majit, genom Dess Högsta Domstol,
vunnit emot Staten, och erhållit ersättning.
Denna rätt kan ej betagas någon Svensk Undersåte,
och har alldrig blifvit det. Att Sundell
nu sedermera heldre vändt sig till Kongl,
Majit med en Nåde-ansökning, än att vid Domstol
göra frågan anhängig, förändrar ej förhållandet.
Sundell hade dessutom inför KrigsCommitteen
anfört de bevekelsegrunder, hvarefter
lian handlat; och det var alltså med hänsigt
till Statens härunder beroende interesse,
som till svar lemnades, att på dem ej kunde
hafvas afseende, utan Sundell borde uppfylla
sin Instruction.
Visserligen hade fullständigheten i Protocollet
kunnat fordra det tillägg: ”Sundell öppet
lämnadt att å vederbörlig ort göra sin rätt
gällande, och lagligen anföra hvad han till befrielse
kan hafva att anföra,” men i hufvudsaken
kan jag aldrig medgifva, alt något beneficium
juris blifvit Sundell betagit: Ordningen
för Sundell till talan uppstod ej förr, än KrigsCommiteen,
i följd af Kongl. Majlts Nådiga
svar på Commite'ens förfrågan, af honom fordrade
andra penningar; och då inkom han äf«
456 Den 27 Maji.
ven till Kongl. Majit i ämnet, och hans ansökning
liänvistes till laglig åtgärd.
Om 1111 allt detta oaktadt, någon skulle
finna mindre fullständighet i detta måls föredragning
vara iakttagen, så lärer likväl ej kunna
nekas, att öfverdrifvit nit för Kongl. Majits
och Kronans Höga rätt här skulle vara felet.
Ingen enskildt har blifvit lidande: Sundells rätt
är under ny pröfning: alltså, om det är fel,
kan det dock aldrig vara sådant, hvarpå ett
ansvar efter 107 §. RegeringsFormen skulle
kunna följa. För min del, med den kännedom
jag af erfarenhet äger om Krigs-Expeditions
göromål, lyckönskar jag i sanning min
aktningsvärde vän och efterträdare i Embetet,
att, i den massa af Ärender han handlagt,
lrafva så kunnat iakttaga allas fordringar, att
allenast denna anmärkning förekommit. Efter
hvad jag föreställer mig har han ej heller varit
ensam i rådslaget till det af Kongl. Maj:t
i Nåder tagne beslutet: deruti han sålunda ock
haft stöd af mera bepröfvad förfarenhet i sådane
slags måls behandling.
Med ExpeditionsSecreteraren Bergström inträffar,
att han uti förhanden varande fråga
befinner sig i nära lika förhållande, som, i afseende
på Sundel], gaf anledning till anmärkning
mot Herr Quiding. Riks-Stånden sysselsätta
sig nemligen nu att afgöra en fråga af högsta
vigt för Herr Bergströms välfärd och Embelslnanna
anseende, utan att han är i ringaste
tillfälle, att få frambära någon förklaring,
Den 27 Maji. 437
eller utveckla grunderna, hvarefter lian handlat,
för dem som skola döma honom. Herr
Quiding har tillfälle, såsom Ledamot af Högloflige
Ridderskapet och Adeln, att åtminstone
inom detta hus, göra ett försvar gällande;
men det saknar Herr Bergström alldeles: liksom
hans innehafvande Embete ej heller medgifver
entledigande utan Laga dom. Huru
mycket mera ömt är det icke då, när det gäller
den frånvarandes, den svaga res rätt? Jag
tror för öfrigt, att Expeditions-Secreteraren
Bergström uti förhanden varande fråga är ganska
oskyldig. Förhållandet dermed är, efter
hvad mig blifvit sagt, sådant, att Regementet,
som enligt författningarne har rätt, att blifva
liördt i Boställs Arrendefrågor, aldrig lämnat
sitt begifvande till Lundbergs anbud; utan inom
Laga tid dragit det under Konungens pröfning;
och Capitains-Boställen få dessutom icke
hortarrenderas, utan Kongl. Majrts särskilta
Nådiga tillstånd. Det var först vid 3:dje
auctionen, som Lundberg gjorde anbud. Det
antogo Collegierne: men Chefen protesterade
deremot: dock utfärdade Collegierne Contract
för Lundberg. Häröfver besvärade sig Regementet
i underdånighet hos Kongl. Maj:t, och
samma dag besvären inkommo, communicerades
de med Collegierne, som deröfver äfven borde
höra vederbörande, och Lundberg blef också
hörd. Han har sålunda fått njuta Lagen till
godo. Dä detta mål förevar i Beredningen,
tillstyrktes att Lundberg finge förblifva vid
Arrendet, men Kongl. Maj:t fann de af Regementet
anförde skäl böra värka till ändring i
433
Den 27 Maji.
Collegiernas beslut. Allt detta skedde, innan
tiden val’ inne för Boställets tillträdande; och
Lundbergs rätt kunde aldrig vara lagstånden
förr, än den blifvit pröfvad i Högsta Instantien,
dit den i vederbörlig ordning, och inom
laga tid blifvit dragen. Att Lundberg skulle
vara berättigad till någon ersättning af Staten,
lärer väl aldrig vara möjligt; hvad som träffade
honom är alldeles detsamma, som då någon
i Rättegång af två sammanstämmande Domstolars
beslut erhåller verkställighet, men förlorar
saken i den tredje, och måste ge tillbaka
hvad han emottagit.
Efter min tanka är Konungens Nådiga beslut
på Författningarne grundadt; men åter,
hvad specielt beträffar Herr Bergströms åtgärd
vid detta mål, så bör hans delaktighet deruti
pröfvas efter hans anförande till Allmänna Beredningens
Protocoll, hvilket äfven måste anses
för hans tanka i StatsRådet, enär ej till
StatsRådets Protocoll finnes antecknadt, att lian
frånträdt hvad han i Beredningen yttrat: ty,
vid all föredragning inför Konungen, af mål
som blifvit handlagde i Allmänna Beredningen,
uppläser den Föredragande Beredningens
protocoll, och anför inför Konungen sin i Beredningen
yttrade tanka: Konungen besluter
då, antingen alt bifalla eller ändra Beredningens
(det vill säga inbegripet Föredragandens)
inför Konungen i StatsRådet sålunda anförde
tillstyrkande. Beredningens Protocoll bilägges
derföre också StatsRådets, och utgör derigenom,
så vidt det angår den Föredragandes tanka,
Den 27 Maji.
439
en del af det sednare; hvaremot StatsRådsProtocollet
icke upptager annat angående Beredningsmålen,
än de af Kongl. Maj:t beslutne
ändringar.
Jag hemställer nu emellertid vördsamt
lill Högloflige Ridderskapet och Adeln, om
någondera af dessa trenne anmärkningsämnen
äro af den art, att Rikets väl fordrar Riksens
Ständers underdåniga anmälan om ifrågavarande
personers skiljande från deras Embeten?
Hvad
är det att blifva af Lagen dömd,
på laglig grund, efter laga bevis och föregången
undersökning, mot en opinions dom,
der den anklagade ej får sig försvara? Om
denna sednare är nödvändig, deröfver jag ej
vågar ett omdöme, så yttrar jag deremot fritt,
att den ej är nyttig, utan skadelig, derest den
annorlunda än med den yttersta varsamhet begagnas.
Hvarje ädel man svare, om han i de nu
för handen varande målen tilltror sig veta nog
för att fälla. StatsSecreterarcn Quiding åklagas,
för det en ohördan blifvit dömd, och ExpeditionsSecreteraren
Bergström skulle emottaga
den svåraste dom, som öfver en Embetsman
kan fällas, utan att varda hörd.
Våra Grundlagar äro för sig starka nog.
De erfordra ej för deras bestånd denna särskilta
verksamhet af Magtens uttryck. Tvertom:
ju mera en sådan kraft upplägges såsom
ett behållet capital, dess starkare faller ut
-
440
Den 27 Maji.
trycket af dess alfvarlighet med hela tyngden
af sin verkan, när det behöfs, och när det
gäller Nationens vigtiga angelägenheter. Äfven
jag har haft något tillfälle, att taga kännedom
om andre Nationers tillstånd; jag har på nära
håll betraktat Statsförvaltningar, dem jag inom
detta hus hört högt prisas; men jag tillstår
gerna, att jag tackat Försynen, då jag återträdt
på fädernejorden, der den Svenska medborgarn,
i jemförelsen med andra, ingalunda
finnes vanlottad i någon af de förmoner, som
utgöra samfunds-fördragets ändamål.
ConstitutionsUtskottets bedömande i frågan
om lemnadt biträde af Statsmedel till Disconternes
understöd, visar bäst, att detta Utskott
ställt sig på den upphöjda plats det bordt
intaga; skådande icke detail-förhållanderne isolerade,
utan det hela. Jag vördar detta betraktande
af en vigtig Statssak, ty sådan var
den. Men jag skall derföre icke det mindsta
förundra mig, att andre, som betrakta saken
för sig, med bokstafvens tillämpning, dervid
göra anmärkning. Ingen som såg ställningen
på nära håll, borde dock tveka om sitt parti
som rådgifvare: följden måtte För hans person
bli hvilken som helst. Många olyckor och nu
pågående bekymmer hade blifvit besparade,
om samma åsigter kunnat ända igenom iakttagas.
I anledning af Herr Hertzenhjelms anförande
får jag den äran upplysa att, då Riksens
Ständers Revisorer gjorde frågan om Malmö
Discont-Förvaltning till ett mål för deras
granskning, och uppdrogo Banco-Fullmägtige,
Den 27 Maji.
441
att i ämnet vända sig till Kongl. Maj:t, blef
ett hufvudsakligt steg oundvikligt; förhållandet
måste yppas, Lagens kraf mot de brottslige
göras gällande, och undersökning om tillståndet
genast företagas. Derföre skedde inventering
afContoiret härstädes, och papperen,
förseglades. Men tillika skulle det 3'ttersta
försöket göras, att sammanhålla den allmänna
crediten. Till den ändan insattes af Statens
medel å nyo 200,000 Pudr, särskildt rum begärdes
och erhölls i Banken; och enda möjligheten
att gå till väga, så snart ett sådant beslut
en gång fattades, var att, såsom förut,
inlösa allt hvad som till inlösen presenterades.
Få tillfällen kunna vara mera bekymmersamme,
än dem som upptogo öfverläggningarne om
denna angelägenhet. Tiden utvecklar nogsamt
det närmare förhållandet; men det är högst
oförtjent, om desse bemödanden stämplas såsom
illa intentionerade: tvärtom insågs nogsamt
ansvaret för sådane messurer; det hade
varit lättare att göra ingenting, må hända också
bättre, efter man ej vann målet med hvad
som skedde; men min enskildta öfvertygelse
blir alltid den, att det kunnat vinnas.
Emedlertid framgick blott första dagen efter
händelsens publicitet, då anmälan kom från
Götha Canals och Götheborgs Disconter att äfven
deras Fonder voro medtagne, samt att,
utan betydlige understöd, måste äfven de
upphöra att betala. Hvad som då erfordrades,
kunde ej mera fyllas, och för att i så beskaffadt
förhållande, icke fortsätta en sak utan
442
Den 27 Maji.
ändamål, måste det slutas med alla, och Riksens
Ständer sammankallas. För att fälla ett
rättvist omdöme i denna invecklade sak, måste
man följa den från ena dagen till den andra.
Den var så nära sammanbunden med
Creditväsendet, och tusendetals medborgares
välfärd, att catastrophens aflägsnande alltid
var af vigt. Hade den inträffat under Sommaren,
då spannemålsbristen var tryckande,
skulle följderne blifvit vida betänkligare, än när
den skedde. Äfvenledes var allmänna uppbörden
då ingången, så att StatsCassan under stagnationen
kunnat bestrida utgifterne, hvilket
varit omöjligt på en annan årstid. Den tid
som vanns genom de successiva biträden från
Staten, var alltså väl värd någon uppoffring;
och då Riksens Högloflige Ständer nu reglera
om Discont-liqvidationerne, slutar sig denna
rysliga oreda med så liten skakning, som
möjligen ske kunnat, i förhållande till alla de
olyckor, som häraf skäligen bort förväntas.
Jag bör nu ej vidare uppehålla Högloflige
Ridderskapet och Adeln. De starkaste böra
vara de ädlaste: så är Naturens eviga ord- ^
ning, och inom detta bus bör man alldraminst
missräkna sig derpå.
Jag hemställer ock fördenskull vördsamt,
att anmärkningspunclerne må förfalla, och ConstitutionsUtskottels
Memorial till Handlingarne
läggas.
Den 27 Maji.
443
Grefve von Lantingshausen, Albrecht,
förenade sig med Friherre Wirsén.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf: I den ordning
anmärkningarne blifvit gjorde, skall jag
söka till att deni besvara ; och i den ordning
Constitutions-Utskottets Betänkande är uppstäldt,
skall jag försöka, att det utveckla.
En värd Ledamot, Herr Munck af Rosensköld
bar anmärkt, alt Utskottet försummat anmäla
till Riksens Ständer, att Beredningen icke
alltid blifvit hörd. Jag får i anledning deraf
förklara, att jag väl någon gång funnit mål,
som icke undergått Beredningens granskning,
men alt jag i allmänhet erfarit, att Besvärsmål,
de som efter min tanke egentligen böra
till Beredningens prasliminära behandling, blifvit
i detta Verk föredragne. Sistledne Riksdags
ConstitutionsUlskott framställde en anmärkning
i anledning af 10 §:ns föreskrift, med anmälan
att Riksens Ständer genom en underdånig
önskan måtte begära denna §:s nogare
efterlefnad; men denna framställning föranleddes
af ett enda mål, der Utskottet, emellan
* anmärkning eller anmälan till önskan, valde
den sednare. Sedan KrigsExpeditionens Protocollers
granskning i ConstitutionsUtskottet
under denna Riksdag företogs, har jag funnit
ett nästan allmänt hörande af Beredningen i
alla ämnen som, efter min tanka, dithora. I
alla fall lärer det vara svårt, att rätt bestämma
och classificera, hvilka mål som böra i Beredningen
granskas, då man icke kan säga,
444
Den 27 Maji.
att alla i StatsRådet förekommande ämnen dithora.
Då jag således icke funnit på dessa skäl
anledning, att inom Utskottet härvid göra anmärkning,
och Utskottets pluralitet äfven varit
af samma tanka, kan jag för min del icke
finna, att ConstitutionsUtskottet försummat sin
pligt, då det icke gjort och framstält anmärkningar
vid ett förhållande, som ej limligen
påkallade en dylik åtgärd.
Hvad åter beträffar den af Herr Rosensköld
gjorde reservation emot Utskottets besvarande
och upptagande af Herr Hertzenhjelms
framställde anmärkning, så får jag å nyo upplysa,
hvad jag en gång förut i detta ämne,
och på detta rum, haft den äran anföra, att
ConstitutionsUtskottet redan förlidet år, efter
slutad granskning af Handels- och Financeärendernas
protocoller, fästade sin uppmärksamhet
och gjorde sin anmärkning vid alla de
åtgärder, som med Malmö Discont ägde gemenskap,
räknade ifrån och med den 18 Nov.
i8i5, till och med den 1 October 1817. Uti
dessa åtgärder ingick äfven den af Herr Hertzcnlijelm
åklagade. Utskottet fattade då i anledning
härutaf tvenne beslut. Det ena, att *
till Riksens Ständer anmäla saken såsom nu
nppläste Betänkande innehåller; det andra, att
denna anmälan icke skulle ske förr, än uti
nämnde SlutBetänkande, i förening med de öfrige
ämnen det innefattar, och i likhet med
hvad föregående praxis utvisar. Emedlertid
anser jag för en verklig skyldighet, att så väl
i afseende på Herr Hertzenhjelms afgifne vig
-
Den 37 Maji.
445
liga anmärkning i detta ämne, sorn äfven på
den nu förnyade anmärkning, nämnde värde
Ledamot uppläst, emot ConstitutionsUtskottets
sätt alt behandla denna sak, och hans yttrade
förmodan, att Utskottet försummat detta mål
till skyndsamt afgörande företaga, afgifva en
fullkomlig förklaring. Beträffande det förra,
får jag först och främst den äran upplysa, att
ConstitutionsUtskottet, hvars pluralitet ansåg sig
bundit genom dess af mig nu omnämnde fattade
beslut, kunde så mycket mindre ändra sina
genom dessa beslut stadfästade tankar om motiverna,
och rätta förhållandet med de rådslag,
hvarigenom StatsRådets Ledamöter tillstyrkt
de med Malmö Discontverk af Regeringen
vidtagne åtgärder, som förbemäldte anmärkning
icke genom några nya upplysningar
i ämnet på minsta sätt förändrade dess beskaffenhet,
och åverkade således ingen skillnad i
den synpunkt, hvarutur Utskottet, och jag må
nämna mig sjelf, som vid detta mål fästat den
första och mästa uppmärksamhet) sett denna
sak, och hvarom det nu uppläste SlutBetänkande
vittnar. Jag vädjar till den värde Ledamoten
sjelf, hvars vigtiga anmärkning jag så
mycket mera erkänner, som jag redan flere
månader förut vid detta ämne inom ConstitutionsUtskottet
tillkännagifvit min uppmärksamhet,
jag vädjar till hans eget upplysta bedömande
om det hade varit rättare af ConstitutionsUtskottet,
att ändra ett fattadt beslut i
ett ämne, för det att några månader derefter
samma ämne fästat andras uppmärksamhet,
utan alt denna uppmärksamhet gifvit sakens för
-
446
Den 27 Maji.
hållande ett förändradt skick, hvarigenom ingen
förändring påkallades uti Beslutet, sorn
rätt eller orätt fattadt, borde således, efter min
öfvertygelse, då ämnet förblef oförändradt, också
icke förändras.
Beträffande åter den värde Ledamotens yttrade
förmodan, att Utskottet icke med behörig
skyndsamhet upptagit, behandlat och afgjort
dess till detsamma remitterade anmärkning,
får jag den äran förklara, att då ConstitutionsUtskottet
för någon tid sedan af Högh
Ridderskapet och Adeln erhöll påminnelse,
att ofördröjligen inkomma till RiksStånden med
svar på alla de anmärkningsfrågor, som till
detta Utskott voro remitterade, företogs genast
dessa mål till afgörande; och som det af Herr
Hertzenhjelm anmärkte, genom af mig omnämnde
beslut, redan var afgjordt, ansåg ConstitutionsUtskoltet
sig likväl böra, såväl af skyldig
aktning för Ridderskapet och Adeln , som äfven
för den värde anmärkaren sjelf, genom en avis,
tillika med de andre Besluten, i förhand tillkännagifva
förhållandet. Delta verkställdes genast,
och företogs till afgörande in pleno hos
Ridderskapet och Adeln den 25 April, då det *
beslöts, på Herr Hertzenhjelms egen anmälan,
att ConslilutionsUtskottet borde till Ridderskapet
och Adeln inom slutet af dåvarande månad,
med sitt SlutBetänkande, hvaruti svaret
på Herr Hertzenhjelms anmärkning var intaget,
inkomma. Den 26, som var en Söndag,
ankom denna remiss till ConstitutionsUtskottet.
Den 27 var plenum i RiksStånden. Den
Den 27 Maji. 447
s8 föredrogs remissen inom Ulskottet, och lädes
på bordet efter vanlig ordning. Den 29
var Klagodag öfver hela Riket, och den 3o
plenum i Stånden. Den 1 Maj företogs till afgörande
den omnämnde remissen, och afgjordes,
att Utskottet, som nu mera befant sig i
omöjlighetens tillstånd, att kunna efterkomma
denna önskan, ty mera än en önskan kunde
det icke vara, emedan det skall vara Ståndens
pluralitet, som enligt Riksdagsordningens 44
§. kan ålägga Utskotten viss föreskrifven tid
med måls afgörande och ingifvande, så nfgjordes
säger jag, att Utskottet, som afvaktade begärde
upplysningar, i afseende på en vid KrigsExpeditions
Protocoller gjord anmärkning skulle,
så fort den erhölles, med största skyndsamhet
fullkomna det, undantagande detta ämne,
fulländade Slutbetänkandet, och ofördröjligen
dermed inkomma till RiksStånden. Om den
värde anmärkaren Herr Hertzenhjelm med
uppmärksamhet behagat afhöra ConstitutionsUtskottets
nu uppläste Betänkande, så tror jag
han tydligen skall finna, att Utskottet serskilt
upptagit dess anmärkning, och att Utskottet
fästadt serskildt afseende och utmärkt uppmärksamhet
dervid. Om nu utom denna benägenhet
af den värde Ledamoten, jag äfven vågar
hysa den förhoppning, att han lemnar det afseende
på mina framställningar, som de åtminstone
för deras sanningsfulla förhållande förtjena,
så tror jag nästan, att den värde Ledamoten
slutligen skall finna, att ConstitutionsUtskottet
i detta mål icke försummat iakttaga
all möjlig aktning för detta RiksStånd, all möj
-
443
Den 27 Maji.
lig skyndsamhet med behandlingen af den
värde Ledamotens anmärkning, och allt möjligt
afseende på dess vid detta ämne fästade
nitfulla och rättvisa uppmärksamhet.
Jag går nu till utvecklingen af ConstitutionsUtskottets
Betänkande och företager densamma
punkt för punkt. Först förekommer
Utskottets anmärkning deruppå, att StalsRådet
Friherre Cederström uraktlåtit att i StatsRådet
sig jäfva, och ifrån rådslagen afträda, när mål,
hvaruti han dels varit Domare, dels klagande
part, till öfverläggning och beslut förekommit.
På följande grunder ansåg jag mig skyldig
att instämma i denna , af en annan Ledamot
inom Utskottet, väckte anmärkning.
34 §• Regeringsformen förbjuder tydeligen,
att StatsRåd ej må tillika bekläda annat civilt
embete. Utan tvifvel måste afsigten dermed
vara, att förekomma den collision emellan embeten,
den förblandning af olika interessen,
som i synnerhet i Konungens Råd bör undvikas.
Man säger, att ett förordnande icke är
ett beklädande af ett embete, men om missbruk
härutaf kunna uppkomma, är det min öfvertygelse,
att de grunda sig, icke på dessa
oriktiga och tvetydiga distinctioner, utan att de
helt enkelt härröra från en persons utöfning
af tvenne sådane Embeten, hvilket förhållande,
nemligen utöfningen, inträffar så väl genom
blotta
Den 27 Maji.
449
blotta förordnanden, som genom ett verkligt
beklädande. Ingen lärer kunna neka, att, sota
jag nyss sade, sådant kan medföra skadliga
verkningar, och åstadkomma missbruk af arbitrage
magt. Det enda medel, att förekomJ
ma anledningar härtill i dylikt fall, är således,
att den Embetsman, som utöfvar tvenne
sådane befattningar, icke i den ena befattningen
deltager i rådslagen i de mål, der han i
den andra befattningen varit Domare eller
Part. Det är ensamt på dessa skäl jag ansett
min pligt för iakttagandet af grundsatsers helgd
och den säkerhet man af deras utöfning har
rätt att fordra hafva ålagt mia:, att i den gjorde
anmärkningen instämma. Emedlertid, och
då jag som Ledamot af ConstitutionsUtskottet
uppfyldt denna pligt, dertill föranledd af min
öfvertygelse, och mitt begrepp om de skyldigheter
denna befattning ålägger, torde jag
äfven, då jag, som Ledamot af detta upplysta
Riksstånd, uti pröfningen och beslutet öfver
denna anmärkning äger rätt att deltaga,
få, i full öfverensstämmelse med Utskottets
framställning, förklara, att jag icke funnit StatsRådet
Cederström till någon arbitraire inflytelse,
eller någon menlig verkan på rättvisa
och säkerhet hafva begagnat den collision och
den dubbla magt, som genom tvenne Embe.
tens utöfning af en och samma person i någons
hand, hvilken deraf ville göra ett skadligt
bruk, lätt kunde uppkomma, hvarföre jag, oaktadt
förbemäldte StatsRåd, i dylika nu anmärkte
fall, yttrande till protocollet afgifvit, visserRidel.
0, Ad, Prot. VI. B II. Afdel. 57, 58.
45»
Den 2 7 Maji.
ligen icke an*er Rikets val kräfva annan åt4
gärd med denna anmärkning, än att den blott
lägges till Ståndets handlingar.
Rörande den af ConstitutionsUtskottet ejnot
StatsSecreterarc n Quiding gjorde anmärkmng,
lår jag den äran lämna följande upplysning.
Efter Fälttåget i Norrige qvarlämnades derstädes,
till indrifvande af Svenska Kronans lor^
dringar, en FältCommissarius vid namn Sundell.
Bemälte Sundell uppbar småningom dessa fordringar,
utgörande icke mindre än circa 58000
Specie R dr, och remitterade dem småningom,
emot hehöriga qvittencer, till det Verk, hvarunder
ban höide, nemligen KrigsComitéen. Af
denna summa aflämnade Sundell ifrån den 28
September 1816 till den 23 Julii 1817 circa
43000 Rrdr Specie, i sådnne representativer,
sorn, enligt Kongl- Majts Nådiga förordnande,
under denna tid voro tillåtne, att i Kronans
Cassör emottagas. När KrigsComitéen genom
sista remissen ifrån Sundell funnit summan till
fullt bflopp aflämnad, öfversände Comitéenden
samma till Kongl. StatsContoret. som vägrade
att denna summa i slika penningar emottaga.
Krigs-Comitéen ingick då till Kongl. Maj:t
med underdånigskrifvelse, lörfrågande sig hvad
i detta fall vöre att göra. Stats-Secreteraren
föredrog derefter denna skrifvelse, och utan att
infordra den frånvarande partens förklaring,
utan att underrätta sig om Sundells instruction,
utan att infordra de upplysningar, som voro
Den 27 Maji.
451
oundgängeliga för föredragningen af ef t ämne,
hvilket rörde en frånvarandes rätt, och der frå.
ga kunde blifva att döma honom tiil erläggande
af betydlig etsättning, hvilket beslut väl
endast borde grunda sig på full säkerhet, att
han till ersättningens erläggande var verkligen
skyldig, åtnöjde bemälte föredragande sig
endast med KrigsComitéens förfrågningsskrifvelse,
och i detta ofullständiga skick at mål^t
föredrog detsamma, med tillstyrkande att Sundell
skulle hela summan återtaga, och den i
andra penningar återlemna, hvilket sednare var
6a mycket svårare och kännbarare att verkställa,
som KrigsComitéen upplyser, att nästan inga
andra penningar i Norrige voro att erhålla,
än de nu aflemnade.
Det är således i stöd af dessa mina åsigter,
som jag ansett mig med full öfvertygelse
böra tillstyrka den anmärkning, som Const*tutionsötskottet
nu framställt} jag lår dervid förena
den försäkran, att om jag i detta tillstyrkande
ett ögonblick hade funnit mig tvehug»
sen, så hade den officiella underrä telsen Utskouet
erhöll, att detta mål, tiil följe af Sundells
underdåniga ansökning, på Kongl. Mai:ts
Nådiga och välgörande befallning, tiil Justitie
Cancelleren blifvit öfverlemnadt. fastän det
förut genom ett fattadt b slut var »(gjordt,
kunnat skingra all villiådighet och fästa mig
i den öfvertygelse, att då justitieCancellerens
granskning och utredning af målet ansågs nödvändig,
det samma vid förr dragningen, till
det mindsta, saknat den fullständiga utveckling
452
Den ?7 Maji.
och upplysning, som i synnerhet är nödvändig»
då frånvarande personer, ohörde, skola dömas
till betydlig ersättning.
Efter denna anmärkning följer i ordningen
den Utskottet framställt emot Förste ExpeditionsSecreteraren
Bergström.
Uppå Chefens för Bohus Läns Regementes
underdåniga anhållan, anbefalltes Kongl. Kammar-
och KrigsCollegierne, att i vanlig ordning,
på 30 års arrende, utsätta ett vid detta
Regemente varande CapitainesBoställe. Denna
förrättning verkställdes af bemäite Collegier med
älla de formaliteter författningarne dervid fÖJ
relagt. Bostället uppmättes. Afkastningen cal-i
culerades; och ett maximi belopp af denna afkastning
togs till grund för den blifvande ar-i
rendesumman. Derefter förrättades frenne au—
etioner, då vid den sista, en i orten boende
Hemmansbrukare, vid namn Lundberg inropade
detta Boställe för den erfordrade arrendesumltians
belopp, och erhöll deruppå förenämnde
Collegiers lagliga stadfästelse, i anledning hvaraf
bemäite Lundberg ifrån tilhrädestiden af
detta Boställe till annor man utarrenderade
sitt Hemman, och nödiga inventarier till Boställets
skötande inköpte. Emedlertid ingick
RegementsChefen med klagomål öfver dessa åtgärder,
anseende arrendesumman för låg, och
fordrade arrendets upphäfvande. Öfver dessa
klagomål afgåfvo Kongl. Krigs- och Kammar.
Collegieine de mest fullständiga förklaringar»
»ägande sig icke kunna ändra de med Lag»
Den 27 Maji.
452
billighet och omtanka af Collegierne fattade
beslut hå fter forlsatte Chefen sina besvär
hos Kong! Majit, och blefvo de tillika med
Collegiernas förklaringar Kongl. Beredningen
af Expeditions>ecreteraren Bergström föredrag?,
ne, hvilken med Kongl. Beredningen instämde
i det beslut, att de'ta i laglig ordning af berörde
Collegier uppgjorde arrende och utgifne
contract, icke kunde utan båda contraJ
hent< rnes begifvande rubbas eller brytas. Derefter
föredrog bemälte ExpeditionsSecreterare
i StarsRadet Beredningens Betänkande, då han
genom stillatigande, enligt 94 §. Regeringsformen,
tillstyrkte det beslut, att contractet
skulle brytas, samt detta beslut med största
skyndsamhet expedieras och verkställas, utan
att deremot göra någon reservation. Häraf
följer, att bemälte Föredragande i Beredningen
yrkade contractets bibehållande, och i
S'atsRädet contractets brytande. Den första
underrättelse Arrendator Lundberg härom erhöll
var beslutet, att alldeles icke få tillträda
Bostället. Då han nu var under flyttning från
sitt eget utarrenderade Hemman, och således i
stor förlägenhet om bostad för sig och sin
lösa egendom, emedan han nu mera icke fick
tillträda den fastighet, hvaruppå han emottagit
contract, utan befann sig husvill, så ingick
han med underdånig ansökning, att få det contract
upphäfvet, hvarigenom han aflemnat sitt
hemman till annpr man, och att honom nadigst
måtte beviljas en ersättning för sitt åberopade
lidande. Denna nådeansökning föredrogs äfven
af förberaälte ExpeditionsSecreterare, corn
454
Den 27 Maji.
tillstyrkte beslutet angående ersättningens vägrande.
Efter denea sanningsfulla målning af den
anmärkte Före*dragandes behandlande af detta
mål, lärer ingen böra förundra sig. att ConstitutionsUfskottet
dervid fästat uppmärksamhet,
och i stöd af 107 § Regeringsformen till Riksens
Ständers pröfning detta mål öfverlemnat.
Etter mitt begrepp om sådane saker, skulle
jag djupt förebrå mig, om jag i detta af Utskottets
pluralitet fatt i de beslut icke instämt.
Beträffande åtgårderne med Malmö Discont,
och de bevekande skäl, som föranlåtit ConstitutionsUtskottet,
att i stället för anmärkning
emot StatsRådets Ledamöter, i afseende på deras
rådslag häruti, framställa en teckning af
h la detta mål, och derigenom utmärka dess
sanna och verkliga föihållande, så har en värd
Ledamot, Herr Friherre Wirsén, i afseende å
en vidare utveckling häraf, redan förekommit
mig Då jag således egentligen blott skulle
repetera hvad han yttrat, torde det vara tillfyllest
om jag endast förklarar, att jag uti de
af StatsRåden afgilne tillstyrkanden till Malmö
Disconts undsättning och utredning, endast
funnit en verklig afsigt att uppehålla detta
Verk, och förekomma de enskilta och allmän-}
na oredor och bekymmer i financielt hänseen4
de, som blifvit följden af detta Penningeverks
öfverlemnande åt sitt eget öde. Med denna
grundsats uppehölls likväl Malmö Discontsrö^
rebe ifrån den 18 November 1815 till den 1
Octoberi8i7« Det tillstånd som då föranleda
Den 2 7 Maji.
455
de Regeringens öfverlemnande af denna Dis-'
cont åt sig sjelf, hade kunnat inträffa den 18
November 1815; att den likväl inträffat nu,
är en o'ycka, sorn man velat förekomma, och
då uppsåtet tyd igen varit detta förekommande,
fastän det ej lyckats, har jag tro t, att föreskriften
i ansvarighets-lagen med tillämpning
på StatsRådets Ledamöter, ”att desse
Embetsman, kan ej helier till last Jäggas om,
emot deras på anförde skäl grundade råd, utgången,
utan deras förvållande, blifver olycklig,
och det åsyftade goda ändamålet icka
vinnes,’’ äfven kunde tjena ttll ledning för om-j
dörnet vid pröfningen af detta förhållande,
som nu af en opinions-domstol skall afgöras.
Emedlertid är jag fullt öfvertygad, att om den
af ConstitutionsLJtskottet föreslagna underdåniga
önskans framställande i anledning häraf af
Riksens Ständer gillas, skola alla sådana olyckor
för framtiden vara förekomne. Slutligen
får jag förklara, att äfven jag icke yrkar någon
annan behandling af anmärkningarne ew
mot StatsSecreteraren Quiding och Expeditions.
Secreteraren Rergström, än att de, af det skäl,
att Rikets väl ej kräfver någon underdånig
begäran, om desse Embetsmäns skiljande från
deras Embeten, må till handlingarne läggas.
Ett anmälande till RiksStånden, enligt 107
påkallar ej ovilkorligen en strängare påföljd. Uti
denna offentliga undersökning ligger, som mig
synes, ett bevis på ConstitutionsUtskottets uppi
märksamhet och beifrande af sådane ämnen,
hvilka påkalla alfvarsam handläggning, och ett
eorrectif, som utan tvifvel lärer verka på ni^
456
Den 27 Maji.
tiske ock uppmärksamme Föredragandes eftertanka
för framtiden De enskijta motiver, sorn
föranledt mig i dessa ämnen, och som äfven
leda mitt omdöme i deltagandet af denna pröfning,
yrka inga enskiltas förlöljt-lser eller olyckor.
Men då jag hyser den grundsatsen,
att rättvisan gäller Jika för alla, vare sig hög
eller låg. fattig eller rik, härvarande eller frånvarande,
och då i de föredragandes händer den
plikt är lagd, att i alla mål, till denna rättvisas
befrämjande, upplysa sin Konung och Dess
Rådgifvare, anser jag mig handla i enlighet
med denna grundsats, då jag anmärker afvi-'
kelser derifrån, äfnöjande mig vid detta till,
fälle med den förhoppning, att den nu skedde
offentliga pröfningen skall i framtiden vara af
samma välgörande inflytelse för alla medborgare,
som om dessa anmärkningar rönt den
strängaste påföljd
Åtskillig©
yttrade härtill deras bifall.
Friherre Ankarsvärd, Carl Henric, hade ini
lemnat ett så lydande skriftligt Anförande;
Sedan Nationen i mera än 6 månader
väntar resultatet af Riksens Ständers sammanvaro,
skulle det lätteligen kunna anses som en
Otillbörlig tidspillan, att åt ConstitutionsUtskot,
tets Betänkande, rörande decharge för StatsRådet,
vilja gifva den noga behandling, som
ämnets vigt och national - representationens
värdighet kunde kräfva. Erfarenheten har
dessutom visat, huru litet afseende af Constia
Den 27 Maji,
457
tutions Utskottet vid detta Riksmöte blifvit
lemnadt åt allmänna opinionens fordringar,
eller åtmindstone åt detta Ståndets , då härifrån
yrkad tryckning af Utskottets protocoller,
i kända mål, blifvit afslagen, under det tryckfrihet
likväl är ett af vår Statsförfattnings hufvudvilkor.
Om Utskottets illiberalitet i denna del leder
till misstroende, så mätte det förlåtas, som
vanlig följd af mörker, och det får ej finnas
underligt, om ifrån samma källa skull® uppkomma
den tanka, att nu föieslagne decharge
för StatsRådet vore inom Utskottet mera fotad
på enskild aktning för personer, än ä afseen*
de till Grundlagens fordringar och saker. Min
mening är detta oaktadt ingalunda, att hos
Ridderskapet och Adeln söka verka en återremiss
af Betänkandet, men att uti våra Protocoll
dervid förena mina anmärkningar, är
hvad jag anser som rättighet och pligt.
Genom de ConstitutionsU skottets Protocoller,
som ändtligen blifvit tryckte, finna vi
en Ledamot hafva yttrat, det han trott sig lin.
na en StatsRåds Ledamot vid flere tillfällen
hafva sine Embeten på ett obehörigt sätt utöfvat;
en annan Ledamot anmärker tryckfrihetsfrågans
föredragande i Handels- och FinanceExpedition;
ett Rättegångsmåls föredragning
i samma Expedition, och hvad som värre
är, StatsRådets uteblifvande yttrande till protocollet
i nästan alla mål, der nu varande Konungen
ej sjelf uppmanat dem dertill, förbi
-
45 S
Den 27 Maji.
gående efter godfycko af Allmänna Beredningen
och Publique Verk m ni och detta
oaktadt har Constitutions- Ulskoaet öfver hufvud
i råd-lagen om Regerings-ärenderne tydligen
röjt det upplysta nitet, och den oafiåtna
omtanka» för Statens gagn. Jag finnér lätteligen,
huru Utskottets pluralitet förmått åstadkomma
det ocs förelagde Betänkande Jag
finner äfven, att det afen annan pluralitet möj*
ligen kan godkännas; men mig må det tillåtas,
att ej d haga i detta godkännande, då jag
derigenom skulle brista uti förtroende till de
tvänne detta Ståndets värde medlemmar afCotistiiutions-Utskottet,
hvars å facta stödda meningar
äro i så stor motsägelse med den grund,
hvarpå decharge för Stats Rådet ensamt bör
och kan få hvila.
Slutligen kan jag ej undgå,' att yttra min
förundran deröfver, att ConstitutionsUtskottet
som vårdare och tolk af Grurid-lagen,
kan inträda på andra än, för det samma utstakade
områden; och jag förstår ej, huru
Utskotset ens kunnat komma på den tankan,
att tillstyrka Riksens Ständer önskningar
i economisk väg. Skulle Utskottet vid granskningen
af StatsRåds-Protocollerne funnit, att
andra än nödige och oumbärlige dispenser
från de prohibitiva Tall-lagarne af StatsRädet
blifvit tillstyrkte, förmodar jag, att sådant
blifvit Riksens Ständer helt öppet förelagt, emedan
det är Rådgitvares förhållande vid rådslagen,
som af Utskottet bör till Riksens Stän^
ders slutliga bedömande framställas, till bere
-
Den 27 Maji,
459
dande af våra önskningar äga vi ett Economie-i
och BesvärsUtskott.
C. H. Anckarsvärd.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf: Då jag nu afhört
Friherre Ankarsvärds uppläste reservation
emot decharges meddelande till StatsRåden och
Föredragande, och äfven deraf funnit, att bemälte
Friherre ill en del grundar denna sin
reservation deruppå, att tvenne Ledamöter af
ConsfitutionsUtskottet genom tryckt skrift yttrat,
det de funnit flere felaktigheter upptäckte
under granskningen af StatsRädets ProtocolJer,
som Utskottet icke anmärkt, så torde jag
först och främst dervid få anmärka, att en och
tvenne Ledamöter af ett Utskott, ingalunda är
Utskottets pluralitet, och att det sodnares omdöme
förtjenar minst så mycket afseende sorn
de förres. För Het andra får jag, i afseende
på det uttrycket i förberörde af Friherre Ankarsvärd
åberopade tryckta skrift, att Stats—
Rådets Ledamöter icke någonsin i Stats-Rådet
afgifvit några yttranden, så framt ej Kongl.
Maj t dertill uppmanat dem, anmärka, att jag
visserligen flere gånger funnit beslut fattade,
hvaruti de Rådgifvande icke afgifvit någon
tanka; men som jag läst 9 §. Regeringsformen
till och med dess 4=de punkt, och dervid
erfarit, att den, som ej särskild mening alfver,
häfver tillstyrkt Beslutet, så har jag d^ raf
funnit, att stillatigande är i Grundlagen vid
sådane tillfällen tillåtit, hvarföre jag tror, att
hvem som läser denna § lika långt sorn jag,
»kali ej undgå; att hnna detsamma, och således
460
Den 27 Maji,
att en anmärkning derpå varit obehörigt Hvad
Former, af Utskottets nu und r ventilation varande
Besökande beträffar, så har Utskottet
deruti troget följt 1815 års ConstitutionsUtskotts
method, och har således, i likhet med denna,
och i stöd af RiksdagiOrdningens 37 §. framställt
ämnen och anledning för Riksens Ständer
till underdåniga önskningar. Dylika förhållanden
blefvo af 18» 5 åts Ständer mig vetteHigen
icke ogillade eller af Kongl. Maj:t oråriigt
upptagne Jag kan således icke inse
hvaruti Utskottet nu handlat obetänksamt eller
mot lagliga föreskrifter.
Herr Munck a/ Rosensköld: Uti hvad Fri
herre
Åkerhjelm anfört till försvar för Utskottets
anmärkningar emot StatsSecreteraren Qviding
och Exped'tions-Secreteraren Bergström
instämmer jag fullkomligt, men i afseende på
Utskottets anmärkning mot StatsRådet Friherre
Cederström, anhåller jag att fä erinra, att
om Allmänna Lagens stadgande om jäf för
Domare kunde tillämpas pä StatsRådets Ledamöter
vid föredragning derstädes af mål, vid
hvilka någon af Ledainöterne förut lagt hand,
så vore den emot Friheire Cederström, såsom
ansvarig, anmärkte omständighet ett feli emot
Allmänna Lagen, hvilket hörer under 106 och
icke under 107 §. Regeringsformen, och då
hörde b dömandet af det ansvar, sorn å ett
sådant tel skulle fö'ja, icke till Riksens Ständer,
utan till RiksRätten. ConstifunonsUtskottet
hai således äfven om ett fel blifvt begängit
genom uraktlåtenheten» att ej jäfva sig, i
Den 37 Maji,
461
intet fall kunnat för ett sådant fel ställa någon,
och således icke heller StatsRådet Friherre
Cederström, till ansvar efter 107 > -Iler inför
Riksens Ständer. Min tanke är derföre,
att Ridderskapet och Adeln bör låta första an.
märkningen, eller den rörande Friherre Cederström
alldeles förfalla, men deremot anmärkningarne
emot StatsSecreteraren Quiding och
ExpeditionsSecreteraren Bergström endast på
den grund förfalla, att Rikets sannskyldiga väl
ej fordrar någon vidare åtgärd.
Många yrkade på proposition.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag in*
Stämmer med den siste värde Talaren deruti,
att ConstiturionsUtskottets nu under öfverläggning
varande anmärkning mot StatsRådet Friherre
Cederström är obehörig. Den enda categori
i 107 § , under hvilken det förmenta
felet skulle kunna hänföras, vore nemligen:
väld. Men då man med uppmärksamhet läser
§. finn°r man tydligt , att Grundlagen alldtles
icke af Stats-Rådets Ledamöter, utan endast af
S'atsSecreterame, fordrar oväld, nit9 skicklighet och
drift: — de förre kunna, enligt §s nuvarande
ordalydelse, ej klandras, utan blott så vida de
*’i deras rådslag om allmänna mått och steg ej
iakttagit Rikets sannskyldiga nytta." Jag har
velat göra denna anmärkning, egentligen blott
för att ådagalägga nödvändigheten af den Redtctionsförändring
af 107 §,, sorn jag för en
tid sedan hide äran föreslå.
4Ö2
Den 27 Maji,
Friherre Åkerhjelm♦ Jag tror äfven, att
hvad man af Domare fordrar, i afseende på
jäfsplikt, icke fullkomligen kan tillämpas på
StacsRåden. Äfven tror jag, att väld, bristans
de skicklighet, m* fl i i07 §. uppräknade
Embetsfel icke kunna tillämpas på andra än
activa StatsRåds Ledamöter, jag menar Föredragande.
Men jag tror också, att afgifne rådslag
inom StatsRådet i allmänna mått och steg,
uti sådane ämnen, der den Rådgifvande förut
varit Domare elier Part, kunna unn tvifvel
vara stridande emot Rikets sannskyldiga nytta,
i hvilket fall 107 §:s första del är för an-J
märkning deruppå tillämplig. Då nu vid det»
ta tillfälle icke så inträffat är det ett skäl,
att ej gifva den gjorde anmärkningen annan
påföljd j än förvarande vid Ståndets Handfingar.
Herr Munck af Rosensköld'. Flere af Ridderskapets
och Ådelns Ledamöter torde icke
hafva i minnet, att 106 §. Regeringsformen
har afseende derå, då någon StatsRåds Ledamot
uppenbarligen handlat emot Regerings™
Formens tydliga föreskrift, eller tillstyrkt någon
öfverträdelse deraf, och af andra Rikets
gällande Lagar, eller underlåtit att göra föreställningar
emot sådane öfverträHeffer, eller
dem vållat och befräiaj it genom uppsåtlig! fördöljande
af någon upplysning. Men ic7
åter har afseende på de händel er, då en
StatsRåds Ledamot uti Rådslag om allmänna
mått och steg icke iakttagit Rikets sannskyldiga
nytta, eller någon StatsSecreterare icR©
Den 21 Maji.
465
med ovald, nit, skicklighet och drift sitt förtroende
Embete utöfvat. Nu hemställer jag,
om Friherre Cederströms underlåtenhet att
jäfva sig varit ett rådslag mot Rikets sann,'
skyldiga nytta? Jag kan gerna lemna derhän,
om jäfs skyldigheten är lika vidsträckt för Ledamöterne
i StatsRådet, som för Domare, men i
afseende på den form anmärkningen fått i Betänkandet,
förnyar jag mn anhållan, art Hans
Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes göra proposition, att anmärkningen
mot Friherre Cederström må förfalla oviD
korligen och utan tillägg, men deremot atfc
anmärkningarne mot StatsSecreteraren Quiding
och ExpeditionsSecreteraren Bergström må förfalla
endast af det skäl, att Rikets väl ej klafver
någon vidare åtgärd.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus: Högst
ogerna höjer jag min röst för att upptaga Riddenkapets
och Adelns tid, och kanske är detta
i dag mest öfverflödigt, då ingen kan med
mera lugn och skicklighet framställa ämnets
sanna förhållande, än de Herrar som redan
yttrat sig; också instämmer jag nästan i allt
med Herr Rosensköld, Friherrarne Wirsén och
Åkerhjelm, samt Herr Haussvolff, men i stöd
af min erfarenhet, torde jag få tillägga några
ord Jag hemställer, huruvida den anmärkning
som blifvit framställd emot StatsRådet Friherw
?e Cederström bör kunna äga ruin, då man ej
kunnat framvisa den föreskrift, som ålagt jäfvet.
Jag tror ej att detta varit Friherre Ce«
^erströms pligt; eå mycket mindre synes mig
464
Den 27 Maji.
anklagelse kunna äga rum, sorn det står i Re2
gcringsformeo, att det fe) sorn föranleder till
anklagelse, bör vara en åtgärd, sorn länder till
Rikets skada, hvilket efter min tanke nu ej
är förhållandet; Lagen ålägger Domarejäf: en
föreskrift, som jag hemställer, om den är lämp-j
lig för StatsRåderne, då de äga en rådgifvande,
en tillstyrkande åtgärd, men ej någon beslutande
röstj för min del finner jag intet skäl
till anklagelse emot Friherre Cederström.
Hvad de öfrige Herrarne angar, så trof
jag att Ridderskapet och Adeln blifvit så upplyst
af här gjorde framställningar, att alla torde
redan hafva fattat sitt beslut. Jag anhåller
dock fä draga Ridderskapet och Adeln till
minnes, i hvad ställning StatsRåden och de
Föredragande äro: en ställning som skiljer sig
från alla andra; de stå alltid liksom mellan
tvenne eldar, då de å ena sidan skola råda sin
Konung, och å andra sidan bevara Folkets
rätt. De måste framställa sin tanka stundom med
afseende på utländske förhållanden,stundom med
afseende å inre Lagarne , för vidt omfattande
och mångfaldige, att icke ofta vara ej nog
kände af personer, hvilka ofta liksom tillfälligt,
och ofta visserligen oväntadt intagit sina
ru n. Ävvenså har jag många gånger känt
hela obehaget af att framställa mina tankar,
äfvi.n för den ädlaste, rättvisaste, mildaste Furste,
då det stundom måst 6ke för att motsäga
dess m ning Uti en sådan ställning är det o-i
möjligt, att donu gerningarne efter bokstafvera
Deli 27 Main
öch ordalydelsen, utaö efter andan, sorn ledet
dem Det är med denna erinran sorn jag anhåller
om pioposition, att Betänkandet mä
läggas till Handlingarna
Ropen om proposition förnyadeä.
Grefve Spens, Jacob Melcher: Jag instant*
Iner fullkomligen med Herr Rosensköld deri,
att dylika jäf, som för Domare, ej kunna äga
rum för StatsKädets Ledamöter j men vill dock
för ett ögonblick med Constitutions-Urskotret
antaga, att sä vore. Det förefaller mig i dea
händelsen besynnerligt och märkbart, att Constitutionsötskottet
blott gjort anmärkning emot
det StatsRad, som icke jäfvat sig sjelf, icke
mot de andra Ledamöterne, som äfvenledes
underlåtit att jäfva honom, i anseende till en
så allmänt kand omständighet. Det är nemli-'
gen t hvarje Rätt eller Collegium» sorn består
af flere Ledamöter, lika ovilkorlig skyldighet
för hvar och en att tillse, det alla äro ojäfvig
ge, som att sjelf icke lägga hand vid något,
hvaruti man är jäfvig.
Friherre Haji, Eric, hade inlemnat ett så
lydande Memorial;
Kongl. Maj:ts Nådiga Bref om Boställens
bortarrenderande pä 30 år föreskritver, att
Konungens Befallningshafvande och Regementschefs
, sedan anbud å Auction blifvit gjordt,
Ridd, 0. Ad, Prot, VI* B, II, Afd. 59, 60»
466
De» 2 7 Maji.
böra inkomma med Utlåtande, om de anse det
vara till fulla värdet uppgått.
Sedan 2:ne auctioner å Bostället Orme
och Quarnbacken varit utlyste, och jag, såsom
Regementschef, protesterat emot antagandet
af de dervid gjorde anbud* samt begärt
inhibition af Auctionen, i anseende till den då
inträffade , för utarrendering mindre fördelaktiga
conjunctur, heldst dietta Boställe ej var af
de, som ovilkorligen skulle bortarrenderas, utan
på innehafvarens egen underdåniga begäran,
af Konungen beviljad, blifvit på Auction
satt, utlystes derå Auction för stdje gången,
då anbud ej heller blef af sådan beskaffenhet,
att jag ansåg mig böra tillstyrka dess antagande.
Likväl antaga, det oaktadt, bägge
Collegierne anbudet, och utfärda contract.
Boställs-innehafvaren klagar deröfver genom
mig hos Konungen, och Konungens Föredragande
tillstyrker i StatsRådet Contractets
upphäfvande. Jag vågar underställa Ståndets
pröfning, om icke Konungens Föredragande
handlat rätt i detts fall, då det ej lärer kunna
vara meningen, att Löntagare böra efter godtycko
beröfvas sina löne- vilkor, och ett i o*
rigtig ordning tillkommit contract, hvars uppgörande
Konungen öfverdragit åt förenämnde
Collegier, af Konungen måtte kunna upphäfvas}
samt anhålla, att denna sak mätte förfalla,
helst den eljest kunde leda till ett präjudicat
af stor orättvisa emot Arméens Indelningshafvare.
Den 27 Maji.
467
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
frågade, om icke, då Constitutions*
Utskottets Betänkande innefattade flere särskilte
punkter, Ridderskapet och Adeln behagade
tillåta, att hvarje punkt ling» särskilt
för sig pröfvas och afgöras.
Bifölls.
Hvarefter Hans Excellence hemställde, att
den emot Herr Stats-Rådet Friherre Rudolf
Cederström af ConstitutionsUtskottet gjorda an.
märkning måtte få förfalla.
Ropades Ja.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt~
Marskalken tillkännagaf, att Stats Secreteraren
Quiding inlemnat ett Memorial, men då målet
redan syntes vara tillräckligen utredt, och så
många Ledamöter deruti sig yttrat, hemställde
Hans Excellence om berörde Memorial skulle
behöfva uppläsas.
Ropades Nej.
Herr Munck af Rosensköld: Sora jag anser
Egendoms-rättens helgd af vigt, anhåller
jag, det propositionen, som Hans Excellence
Herr Grefven och Landt-Marskalken ämnar
göra, angående StatsSecreteraren Quiding, må
blifva sådan, att anmärkningen må förfalla en^
dast på grund deraf, att Rikets väl ej kräfver
någon vidare åtgärd.
468
Den 27 Majt.
Dans Excellence Herr Grefven ock Landt
Marskalkm
hemställde, om icke, enär Rikets
väl ej kräfde den i 107 § RegeringsFormen
omnämnde åtgärd, *11 påföljd å den emot Herr
Stats-Secreteraren B. C. Quiding väckte ani
märkning finge förfalla.
♦
Bifölls.
Herr Grundelstjerna, Axel'. Herr Quiding*
ifrågavarande Memorial torde innehålla vigtiga
upplysningar rörande de omständigheter,
uppå hvilka Constitutions-Utskottet grundat
sin emot honom gjorde anmärkning, och får
jag derföre anhålla, att samma Memorial måtto
varda uppläst, för att i Piotocollet åtminstone
kunna intagas.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt
Marskalken
anmärkte, att Ridderskapet och A-j
deln ej ansedt någon uppläsning deraf nödig,
samt att saken redan vore afgjoid.
Herr Munck af Rosensköld begärde äfven,
att SiatsSecretcrarens Quidings Memorial måtte
uppläras, emedan annars Herr Quiding kunde
med skäl klaga öfver samma behandling af
Ridderskapet och Adelil, som Sundell fått rö.
na af Herr Quiding, då han blef dämd, utan
att blifva hörd.
Friherre Wirsen, Gustaf Fredric: Om något
Memorial vid ett måls afgörande bör uppläsas,
så är det visst StatsStcreterarem Qvidings*
Den 27 Maji.
469
då fråga är, att döma honom för det hao under
sin Emb-tsmanna befattning skall dömt en
annan medborgare ohördan. Jag finner ansvarigheten
efter 107 §, iust derföre olämplig,
emedan den Embetsman, som är föremål för
anmäikningen, nästan aldrig äger tillfälle, att
inför Riksens Ständer få uppgifva skälen för
den åtalade handlingen, utan merendels blott
dömes efter anklagelsens stränghet, och det in.,
tryck, som densamma nödvändigt mäste göra
på Opinionen, då den icke blifvit mildrad genom
motvigten af de skäl den anklagade till
sitt försvar kan anföra. Då Riddcrskapet och
Adeln är i begrepp att fatta ett beslut, hvars
beskaffenhet skall må bända stämpla denne
värdige Embetsman för hela dess lifstid, och
då fråga blifvit väckt, att förskona honom från
ansvarig påföljd på den för honom föga tillfredsställande
grund, att Rikets väl ej kräfver
någon vidare åtgärd j så synes mig temmeligen
billigt, att, efter händelserne så fogat,
att denne Embetsman blifvit Ledamot af detta
aktningsvärda Stånd, han åtminstone här
måtte höras, och Ridderskapet och Adeln i sådant
afseende agna några minuters uppmärk-i
samhet till åhörande af det anförande han till
sitt försvar har inlemnat.
Härefter upplästes StatsSecreteraren Quni
dings Memorial, så lydande:
Vördsamt Memorial!
Riksens Höglofl. Ständers ConstitutionsUtakott
har till ansvar elter 107 Regerings
-
470
Den 27 Maji.
Formen anmärkt det sätt, hvarpå jag behandlat
en af KrigsCommitéen i underdånighet
framstäld fråga, huruvida de Norrska Discontxepresentstiver
fingo i uppbörd emottagas, som
blifvit till Commitéen insände af FältCommissarten
Sundell, hvilken, i egenskap af Svenska
Kronans Ombud, haft det uppdrag att indrifva
betalning för de i Norrige försållde Magazinsbehållningar.
Då nu Höglofl. Ridderskapet och Adeln
kommer att pröfva gilltigheten af berörde anmärkning,
anhåller jag ödmjukast hos Hans
Excellence Högvälborne Herr Grefven och
LandtMarskalken, samt Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, att få meddela följande upplysningar
i detta ämne:
Kongl. Maj t har den 14 Junii 1816 förordnat,
att ingen skulle vara pligtig emottaga
de Norrska Discont-representativerne, undantagande
Intressenterne i den Låne Inrättning,
hvarifrån de voro utfärdade. Den 28 derpåföljande
September har väl Kongl. Maj:t i Nåder
bt-fallt, att de tills vidare skulle såsom
betalning i Kronans Cassör i Norrige emottagas;
men detta förordnande, utfärdadt af Hans
Maj t så‘om Konung i Norrige, tade endast
afseende på de Norrska Statsverket tillhörande
Cassör och borde icke lända till efterrättelse
för Sundell, hvilken såsom Svensk Embetsman,
i afseende på uppbörden af Svenska
Kronans fordringar, allenast ägde att rätta sig
efter de befallningar han från Svenska Auctoriteter
erhållit,
Den 27 Maji.
471
När Kongl KrigsCommitéen i underdånighet
förfrågade sig, huru förhållas borde med
de af Sundell emottagne 5S,58o SpecieDaler i
Discont-representativer, anmälte Coinmiléen tillika,
att FältCommissarien Sundell förklarat,
det ifrågavarande representativer nästan utgjort
det enda mynt, sorn i Norrige under tiden circuleratj
att så vida desse ej emottagits, någon
indrifning af Kronans fordringar icke kunnat
ske, eller han med önskad framgång kunnat
använda laga åtgärd, för att derigenom tvinga
de restskyldige att liquidera sina skulder med
RiksBanksSedlar, då sådant varit stridande emot
Kongl. Maj t» förordnande, samt att den
skillnad, som, sedan Kongl. Majds Förbud af den
23 Julii 1817 emot deras emottagande i Kronans
Cassör kungjordes, uppkommit mellan
desse representativer och RiksBanksdaler, härledde
sig icke från ett mindre förtroende till
Discontlnrättningarne och deras soliditet, utan
från den form, som SpecieSedlarne äga derigenom,
att de ej få utgifvas på mindre summa
än 20 Speciedaler eller 200 RiksBanksdaler.
Jag ansåg således Sundell hafva redan hos
KrigsCommitéen uppgifvit, hvad han till sin
ursägt kuncle anföra, och dess vidare hörande
så mycket mera öfverflödigt, som detta ärende
icke var något Besvärs eller Tvistesmål, titan
en af ett administrerande Verk gjord förfrågan,
huru med de af Sundell insände Discont-representativer
borde förhållas. Jag kunde
icke medgifva, att hvad som var anbefallt
rörande Discont-representativernes emottagande
i Norrska StatsCassorne, skulle tj^na till ef,
473
Den 27 Maji.
terrättelse för inbetalningar af ersskilte personers
6Kuider till Svenska Kronan; jag hade
mig bekant, att Kongl Maj;t uti dess Svenska
StatsRåd aldrig tillåtit ett sådant iiquidationssätt,
oe.h jag var öivertygsd, att ett ombud
ägde den ovllkorliga skyldighet, aft, utan
iör>'ganget särskilt tillstånd, hvilket här icke
inträffat, icke såsom godt antaga hvad myntsort
honom tillbjöds, utan noga tillse, att betalningen
erlndes i det mynt, hvarpå contractet
lydde, äfvensom att det var Kronans obestridliga
tätt, att icke emottaga betalning i Discontrepresentativer,
hvarmed icke någon enskilt
man, som ej var delägare i den Låneinrättning
dem utgifva, kunde emot dess vilja liquideras.
På alla dessa skäl ansåg jag min pligt
fordra, att i underdånighet tillstyrka, det de
ifrågavarande representativerne återställdes till
Sundell, med förständigande, att till KrigsCommitéen
insända samma Summa uti det mynt,
hvaruti lordringarne tillkommit.
Det är äfven anmärkt, att jag icke gjort
behörigt afseende derpå, att, enligt KrigsCommitéenft
tillkännagivande, tvångsmedel icke
fingo användas till iordringarnes iridrifvande.
Genom KngsExpeditionen har något förbud i
idetta afseende icke blifvit utfärdadtj tvärtom
har Kongl. Majst, vid de flere tillfällen, då de
Jsforrska Debiforerne erhållit förlängning på
terminen för sid skulds afbetalning, alltid förunnat
dem denna förmon, med villkor att fullkomlig
säkerhet ställdes för beloppet af Kronans
iQidraö* hvataf följer3 att <ten3 §Qm fck«
Den 27 Maji,
473
kunde anskaffa en sådan säkerhet, borde genom
tvångsmedel tillhållas, att sin skuld afbörda
Men älven i händelse tvångsmedel icke
fått användas, anser jag mycket orätt, att i
betalning hafva emottagit en annan myntsort,
än den, hvarå contracterne lydde, när i sådant
fall Kronans Ombud utan ansvar kutide afbida
den tid, då betalning i RiksBanksdaler utbekommes.
Såsom redan är anfort, kunde detta ärende
vid första föredragningen icke anses annorlunda,
än 6åsom ett administrerande Verks förfrågan,
huru med de insände Discont-representativerne
borde förbåilas, och all anledning var, att
1’ält-Commissarien Sundell inför KrigsCommitéen
uppgifvit, och Commitéen i underdånighet
anmält alla de skål han till sitt urskuldande
kunde andraga; men sedan Kongl. Majjt
tagit dess Nådiga beslut, och detsamma blifvit
Sundell kungjordt, har han i underdånighet anhållit
om befrielse från den honom ålagde ansvars
skyldighet, och dervid uppgifvit sådana
omständigheter och åtgärder af andre personer,
som icke af honom förut blifvit anmäldte.
Öfver denna underdåniga ansökning,samt KrigsCommitéens
i anledning deraf afgifne yttrande,
har Hans Majit i Nåder funnit godt infordra
jusiitiaeCancellerens underdåniga utlåtande, och
häraf torde tydligen ådagaläggas, att så snart
FältCommis6arien Sundell sökte med nya skäl
och uppgifter leda ansvars-skyldigheten från
sig på andra, hans ansökning blifvit behandlad
i den ordning med sådan* mål iakttages, och
474
Den 27 Maji.
att således all tillbörlig uppmärksamhet blifvit
fästad, på bvad han sålunda till sitt urskuldande
anfört. Stockholm den 27 Maj s 81S.
B C. Qviding.
Friherre Åkerhjelm: I anledning af hvad
Herr Grundelstjerna nyss yttrat, utber jag mig
få tillkännagifva, att innan ConstitutionsUtskotteta
ifrågavarande beslut i afseende å Herr
Qviding fattades, hade Utskottet redan genom
HofCancelleren från KrigsExpeditionen infordra),
så väl Herr Qvidings förklaring, som al*
la öftige tili detta ämne hörande handlingar,
och först sedan Utskottet, efter granskning
deraf, ärfarit, att Utskottet befann sig på samma
punct som förut, innan dessa handlingar
inkommit, skred Utskottet till det beslut, som
nu utgör föremål för Ridderskapet och Adelns
pröfning.
Friherre Bojie: Jag anhåller att få betyga
så väl Herr Friherre Wirsén, som den värda Ledamot
, hvilken först yrkade uppläsning af
Herr Qvidings Memorial min tacksamket. Ridderskapet
och Adeln har derigenom blifvit
satt i tillfälle att fälla ett rättvisare omdöme,
än till äfventyrs annars torde kunna hafva
skett. För min del anser jag Herr Qviding vid
ifrågavarande tillfälle hafva gjort,"hvad han
bort göra Om jag varit i Herr Qvidings
ställe, hade jag alldeles icke förhållit mig annorlunda.
Det är Sundells eget fel, att han
genom sitt misstag tillskyndat sig sjelf skada.
Då jag således icke tror att man med något
Den 27 Maji.
475
skäl kan nyttja den föreslagne termen, att låta
anmärkningen mot Herr Qviding förfalla,
på den grund att Rikets väl ej kräfver någon
åtgärd, får jag i stället hemställa, att Herr
Qviding må alldeles befrias från berörde anmärkning,
hvartill någon behörig anledning i
mitt omdöme icke finnes.
Herr Munck af Rosensköld: 1 denna fråga
kommer ej derpå an, om Sundell misstagit
sig, och om han skulle förlora 50,000 R:dr
eller icke, utan om han fått tillfälle att i laglig
väg och ordning blifva hörd, och, såsom
anklagad, försvara sig. Jag anser målet hafva
varit af den vigt, att det förtjent en noga undersökning,
och det skulle förundra mig, om,
såsom jag tyckte Friherre Wirsén behagade
för en stund sedan yttra, Sundell icke skull®
äga någon annan utväg att få rätt, än medelst
Nådansökning.
Friherre Bojie: FältKamreraren Sundell,
som sjelf anmält förhållandet hos KrigsCommitéen,
har äfven derå bekommit behörigt
svar.
Grefve Spens, Jacob Melcher: I händelse
den framställning af Hans Exceljence Herr
Grefven och LandtMarskalkea, huruvida ett af
Herr Qviding inlämnadt Memorial behöfde
uppläsas eller ej skall anses såsom en proposition,
samt Ridderskapets och Adels dertill
först lämnnde bifall som ett formligt beslut,
anhåller jag, att deremot få till Protocollet an
-
476
Den 2 7 Maji.
mäla min reservation. Jag anser det icke
kunna vara roed ordningsiagarne ölverensstämraande,
att genom något slags beslut förneka
uppläsning af ett utaf behörig person i
behörig tid inlämnadt skriftligt anförande.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt*
Marskalken yttrade, act han endast inför Ridderskapet
och Adeln anmält, det Stats-Secre^
teraren Qviding inlämnat ett Memorial, hvars
uppläsande, då ämnet vöre fullkomligen utveckladt,
Ridderskapet och Adeln sjelf ansett
öfverflödigt.
Herr Grundelstjerna: Sorn Grefve Spens
uti senare delen af sitt yttrande förekommit
mig uti hvad jag ämnade anföra, återstår för
mig blott, att uti Herr Grefvens berörde yttrande
till alla delar instämma.
Herr Munck af Rosensköld: Som jag finner
Herr Quiding icke hafva anfört något vidare
skäl till sitt urskuldande än hvad redan förut
blifvit inför Utskottet uppgifvit och der profvadt
j hemställer jag, att Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken behagade
fråga Ridderskapet och Adeln, om icke Ståndet
förblilver vid dess redan tagne beslut, eiler
om proposition bör å nyo framställas.
Ropades Nej.
Friherre IVirsin, Gustaf Fredric: Då Rid
derskapet
och Adeln nu fattat sitt beslut, får
Den 27 Maji.
411
jag endast anmäla min reservation. Enligt min
tank* äger Karnereraien Sundell derest hans till
Kongl. Maja ingifne nåd-ansökning skulle blifva
afslagen, i alla fall öppet att sin rätt vid laga
Domstol gällande göra; Och som jag icke fin:
ner Herr SfatsSecreteraren Quiding hafva brutit
emot någon § i Grundlagen, anser jag sådant
vara rätta skälet, hvarföre han ej bÖr till
ansvar fällas; men icke det, att Rikets väl ej
fordrar någon vidare åtgärd.
Herr Flack, Carl Fredric och Herr Silver•-  stalpe, Gustaf Abraham, förenade *ig med Friherre
Wirsén.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarjkalken
hemställde derefter, om icke, då
Rikets väl ej kräfde den i 107 § RegeringsFormen
omnämnde åtgärd, all påföljd å den
emot Förste Expeditions Secreteraren A. Bergström
väckte anmärkning, jemväl, finge för^
falla.
Bifölls.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken yttrade, att sorn CoostitutionsHtskottf-t
med undantag af förutnämnde 3;ne
anmärkningar, samt det mål, för hvilket StatsRådet
och General Adjutanten Herr Friherre
Rudolf Cederström blifvit under tilltal inför
RiksRätt ställd, i allt öfrigt icke funnit skäl,
att emot StatsRådels Ledamöter och Föredra,
gande samt Konungens Rådgifvare i Coraman
-
478
Den 27 Maji.
domål något anmärka, utan ansett frikallelse
från all ansvarighet för deras rådslag och för
utölniDgen af deras Embeten intill början af
innevarande Riksdag böra äga rum, Ridderskapetoch
Adeln torde anse denna del af ConstitutionsUtskottets
Memorial icke fordra annan
åtgärd, än att läggas till Hacdlingarne.
Ropades Ja.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
föreslog vidare, att ConstirutionsUtskottets
hemställan om en underdånig önskan
till Kongl. Maj:t, angående det system och de
grundsatser, hvilka boide följas vid möjligen
i framtiden skeende organisationer af sådane
enskilte penninge-verk, som kunde äga inflytelse
på allmänna erediten och penninge röreU
sen, måtte af Ridderskapet och Adeln gillas.
Bifölls.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde likaledes, om Ridderskapet
och Adeln behagade gilla den af Utskottet
föreslagne underdåniga önskan till Kongl.
Maj:t, att från de prohibitiva Tull lagarne hadanefter
inga andra än högst nödiga och oumbärliga
dispenser må beviljas.
Friherre Åkerhjelm , Gustaft Ehuru jag ej
reserverat mig i Utskottet emot den i Betän*
kandet gjorde framställning till Riksens Ständer
af denna underdåniga önskan, skulle jag
Den 21 Maji.
479
likväl vid närmare eftersinnande vara benägen
tro, att detta ämne är af den beskaffenhet att
det snarare tillhört EkonomieUtskottet, än ConstilutionsUtskottet,
att framkomma med förslag
till en så beskaffad önskan, sorn nu är i fråga.
Åtmindstone synes mig densamma på det
hela öfverflödig.
Herr von Hausswolff, Carl Gurtaf Reinhold:
Jag finner äfven att ConstituuonsUtskottet gått
öfver gränsen af dess egentliga befattning. Att
föreslå en önskan, hvilken skulle af Riksens
Ständer i underdånighet framföras till Kongl.
Maj.t, innefattande, att från de prohibitiva
Tull lagarne hädanefter inga andra än högst
nödige och oumbärliga dispenser måtte beviljas
kan ej efter Grundlagen tillhöra ConsiitutionsUtskottet,
utan EkonomieUtskottet, och
det är af sådan anledning jag anhåller, att
denna önskan må helt och hållit få förfalla.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
föreslog, att den af ConstitutionsUtskottet
framställdte ifrågavarande underdåniga
önskan kunde, såsom innefattande ett ConetitutionsUtskottet
icke tillhörande ämne, förfalla.
Bifölls.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMartkalken
tillkännagaf slutligen, att Constitutions-Utskottet
hemställt, det Bonde-Ståndet
måtte, genom RiksStåndens samfäldt» bemedi
Den 27 Maji.
ling, komma 1 åtnjutande af sin formenfa fa£J
tighet att, med undantag af Secreteraren, sjelf
tillsätta sin Canceliie-Betjening vid Riksdagarne.
Friherre Åkerhjelm Gustaf: Då denna fråga
först väcktes inom ConstitutionsUtskortet af
De«s Ledamöter af BondeStåndet, yrkade jag,
att till ändamålets vinnande, BondeStåndet gemensamt
borde, i form af Ståndets enskilte
besvär framföra till Kongl Maj:t deras underdåniga
anhållan , att cjeifve få tillsätta sin
CancelliéBetjening; men bemälté Ledamöter
ansågo sådant icke vara bt;höfligt, utan förklarade,
att Ståndets afsigt vore vunnen, om blott
deras begäran såsom en önskan finge i Betänkandet
inflyta, och på sådant sätt komma till
Kongl. Maj.ts kännedom. Som jag uti en såj
dan anhållan icke fann något lagstridigt, ville
jag ej deremot reservera mig Jag får nu hemställa
till Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken samt Hcgloflisre Riddeiskapet
och Adeln, om icke, då detta ämne rör Bonde-!
Ståndet enskilt, Ridderskapet och Adelö 6k,ulle
finna lämpeligt uppskjuta att fatta sitt beslut
häruti, intill dess Respective Ståndet kan erhålla
underrättelse, huru BondeStåndet afgör
denna fråga.
Herr af Brinkman, Gustafi Jag får hetnstalla,
om det kan anses för en Constitutionsfråga,
huru med tillsättandet af BondeStåndef3
CancellieBetjening skall tillgå, jag har sjelf
vari§
Den 27 Maji.
481
varit Secreterare i samma Stånd, och min öfvertygelse
är, att, om Ståndet ägde att sjelf
utse CancellieBetjening, skulle ingen vilja vara
Dess Secreterare; jag hemställer således, att
Utskottets förslag måtte ogillas.
Herr Munck af Rosensköld, Eberhardt Före4
varande fråga är så mycket mera en Constitutions-fråga,
som 24 §. Riksdagsordningen
stadgar, att Secreteraren i Bondeståndet till*
sättes af Konungen. Ehuru BondeStåndet un.
der flere Riksdagar icke begagnat sin i Grundlagen
förvarade rätt, att sjelf tillsätta sin
CancellieBetjening, utan Konungen i stället
densamma förordnat, tror jag likväl, att sådant
ej ksn detta Stånd mer än något annat
förvägras då det yrkar denna sin rätt. ConstitutionsUtskottet
hade kunnat göra anmärkning
vid den rådgifvande åtgärd, somafStatsRådsProtocollen
finnes antingen hafva ägt rum,
eller ute blifvit vid tillsättande af BondeStån»
dets vice Secreterare och CancellieBetjening
för denna Riksdag; men då Utskottets Ledamöter
af BondeStåndet sjelfve heldre önskat
en sådan anmälan, sora Betänkandet innehåller,
har Utskottet gjordt ifiågavarande hemställan.
Jag underställer derföre, om icke RidJ
derskapet och Adeln skulle vilja uppfylla
BondeStåndets önskan i detta afseende, och
tillstyrka en underdånig anhållan hos Konungen,
att ifrågavarande föreskrift i 24 §. Riksdagsordningen,
äfven måtte, i afseende på det
Hedervärda BondeStåndet, blifva iakttagen.
Ridd, 0. Åd. Prot. VII, B. II. Afd. 6i, 63.
4 82
Den 27 Maj?.
Herr Silverstolpe, Gustaf Abraham: Vjd noga
genomläsning af 24 §. Riksdagsordningen har
jag likväl ej funnit den rättighet vara Bonde
Ståndet snedgifven, att sjelf välja sin CancellieBetjening,
och denna rättighet hade visserligen
icke då heller blifvit i fråga satt. I min tanka
är detta en fråga, som närmast rörer Secreterare»
, och bör på hans godtfinnande ankomma.
Herr Påhlman, Otto Fredric: Jag instämmer
med Friherre Åkerhjelm deruti, att Ridderskapet
och Adeln kunde uppskjuta pröfningen
af denna punkt, intill dess BondeStåndet den*
samma afgjort; och är för min del öfvertygad,
att Constitutions-Utskottet ej framställt
detta ämne, om sådant icke varit med Grundlagen
enligt.
Herr Munck aj Rosensköld, Eberhard-, Jag
vill blott anmärka, att i 24 §. Riksdagsordningen
står väl, att Kongl. Maj:t äger att förordna
Secreterare i BondeStåndet, men ej att
Kongl. Maj;t mera der, ärr i de andra Stånden
skal! tillsätta Notarier och CancellieBetjening.
Likväl har så tillgått vid flere Riksdagar, och
Ståndet har nöjt sig dermed. Ledamöterne i
Constitutions-ötskottet af BondeStåndet hafva
nu begärt, att Constitutions-Utskottet skulle
framställa den önskan, att 24§. i Riksdagsordningen
måtte varda iaktagen5 och det skulle
förundra mig om llidderskapet och Adela vägrade
att instämma uti samma anhållan, och
Den 27 Maji,
4S3
icke lika så väl interesserade sig för ett annat
Stånds lagliga rättigheter, som för sina egna.
Herr af Brinkman, Gustaf•. Att Bondeg
Ståndet icke äger rätt, att tillsätta Notarier,
och CancellieBetjeningcn, inhämtas af den åberopade
§. i Riksdagsordningen; och är det frå-j
ga om förändring deruti, så bör det ske på
annat sätt än nu är föreslaget.
Herr Munck af Rosensköld-. Jag anhåller,
att Herr af Brinckman ville uppläsa den del
af §.-n, som förbjuder BondeStändet, att tillsätta
CanceJlieBetjeningen.
Grefve von Platen: Då endast BondeStåndets
Ledamöter i ConstitutionsUtskottet fram*
ställt i fråga varande ämne, men man ännu
icke vet, huru detsamma kan blifva af sjelfva
Ståndet ansedt och bedömdt, får jag anhålla,
att, på sätt Friherre Åkerhjelm föreslagit, Ridderskapet
och Adeln matte låta denna fråga
hvila, intill dess BondeStåndet först deruti §ig
yttrat.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, att med pröfningen af
förevarande fråga måtte anstå, intill dess Ridderskapet
och Adeln erhållit underrättelse,
huru densamma blifvit af Bonde-Ståndet afgjord.
Bifölls.
484
Den 27 Maji.
Föredrogos å nyo och gillades följande
Stats-Utskottets den 15 dennes afgifne, samt
den 23 derpå följde på bordet lagde, Betänkanden:
1)
Angående sådane civile Embets- och
Tjenstemäns samt Betjentes uppförande på
Allmänna IndragningsStaten, som vid afskedstagandet
hafva tyllt 70 år, och innehafva indeidte
löner.
2) Angående Krono-Allmänningen Maglehems
Kungs Ohra och Den dödas lott kallad
i Christianstads Län.
Företogs till pröfning Statsutskottets så
väl den 6 sistlidne April afgifne Utlåtande,
angående Statsregleringen, i hvad sorn rörer
RiksStatens 2:dra Hufvudtitel, som ock den
15 dennes meddeldte, och den 23 derpå följde
på bordet lagde yttrande, i anledning af de
vid nyss nämnde Utlåtande gjorde anmärkningar.
Herr Mannerttam, Johan: Jag anhåller blott
att få föreslå en liten förändring i StatsUtskottets
sednare Betänkande. Utskottet har
nemligen tillstyrkt, att de ökade lönerne för
JustitiaeRevisionen skulle utgå af framdeles
blifvande öfverskott på hufvudtitlarne. Men
som sådant kunde förorsaka en längre tids utdrägt,
och Expeditionen är i högsta behof, att
snart komma i åtnjutande af de anslagne lö-.
Den 27 Maji,
485
nerne, får jag, till beredande af ett sådant än.
damål, hemställa, om icke 2me ProtocollsSecreterare-löner
kunde al Ridderskapet och Adeln
beviljas, och utgå af de först blifvande
besparingar inom a:dra Hufvudtiteln, hvarå
jag anhåller om Hans Excellences Herr Gref.
vens och LandtMarskalkens proposition.
Hans Excellence Herr Grefven och Landtb
Marskalken tillkännagaf, det Preste- och Borgarestånden
bifallit Stats Utskottets ifrågavarande
Utlåtanden, med tillägg, att hos Kongl.
Maj:t borde i underdånighet anhållas, det
KonBl \laj:t täcktes af de på denna Hufvud^
titel först blifvande besparingsmedel låta an<t
slå nya löner på JustitiaeRevisionsExpeditionens
Stat för tvänne Protocolls-Secreterare,
tvänne Cancellister och en Secreterare hos Herr
JustititeCancelleren.
Sedan de från Preste- och BorgareSfånden
i detta ämne ankomne Protocolls Utdrag af
den 23 dennes blifvit uppläste, hemställde
Hans Excellence Herr Grefven och Landt Mar skedken,
om icke Ridderskapet och Adeln behagade
uti enahanda beslut med bemälte Riksrf
Stånd instämmaj hvilket bifölls.
Ä nyo föredrogs StatsUtskottets så väl
den 6 sistledne April afgifne Utlåtande, i anledning
af Kongl. Maj:ts Nådiga proposition
om Stats-regleringen under 8:de Hufvud-titeln,
486
Den 27 Maji.
som ock Utskottets den 15 dennes meddeldfe,
samt den 23 derpåföljde på bordet lagde, yttrande
öfver de vid Utskottets nyssnämnde
Utlåtande gjorde anmärkningar.; i samman^
bang härmed upplästes PresteStändets ProtocollsUtdrag
af den 23 dennes, af innehåll, att
PresteStåndet bifallit StatsUtskottets berörde
Utlåtanden, med det tillägg, att hos Kongl.
Majd borde i underdånighet anhållas, det täcktes
Kongl. Maj.t af redan varande öfverskotts*
medel å RiksStatens inkomst-titlar låta förskjuta
nödiga medel så väl till reparation af
Westerås Slott, som till inköpande af LandshöfdingeResidence
i Westerbottens Län; hvilka
förskott sedermera, så fort de af StatsUtskottet
omförmäldte Fyriogs-ersättningsmedel från
Danmark inflyta, borde Stats-Verket godtgöras.
Hans- Excellettce Herr Grejven och LandtMarskalken
hemställde, om icke Ridderskapet
och Adeln behagade instämma i PresteStånStåndets
beslut; hvilket uifölls.
Företogs till pröfning StatsUtskottets den
15 dennes afgifne, samt den 23 derpå följde
pä bordet lagde, Utlåtande i anledning) af
gjorde anmärkningar vid Utskottets den 2 sistledne
April meddeldte yttrande, angående Herr
CanzliRädet N. af Wetterstedts och Herr Assessoren
Thure Adlerbrants ansökning om införsel
i Kungsgårds jord för Bytes och Skatte»
rätts-fordringar.
Den 27 Maji.
487
I sammanhang hvarmed upplästes PresteStåndets
Protocolls-Utdrag af den 23 dennes,
innehållande att PresteStåndet bifallit Statsutskottets
Utlåtande, med tillagd önskan, att
ofvannämnde fordringsägare med skyndsammaste
måtte erhålla vederlag och ersättning för
deras obestridliga och af StatsUtskottet godkände
Bytes- och Skatterätts fordringar.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken gjord proposition,
fann Ridderskapet och Adeln för godt#
att uti PresteStåndets nyssnämnde beslut äfven
för sin del instämma.
Föredrogs å nyo Constitutions - UtskoM
tets den 15 dennes aflåtne, samt den 23 i samma
månad på bordet lagde, Memorial, inne-i
fattande Utskottets förklarande, att de af Ut-*
skottet den 13 sistlidne April uppgifna 2:n©
alternativa förslag till ändring uti 4 § Regeringsformen
borde, enligt 56 §- i samma Grundlag,
hvila till nästa Riksdag, för att då hvarta
efter annat till antagande eller förkastande
framställas
Friherre
Cederström: Jag ville endast anmärka
att, då Ridderskapet och Adeln redan afslagit ena
alternativet, kan hvarken någon anmärkning
sägas vara emot detsamma gjord, eller detta
alternativ anses vara godkänt för att hvila.
Utskottets förslag i afseende på första alter;
488
Den 27 Maji.
nativet kan, såsom af 2 Stånd endast antagit,
följaktligen icke hvila till nästa Riksdag, utan
böra, på sätt 56 §. RegeringsFormen uttryckligen
stadgar, de skil jaktiga meningarne öfverlem
;as till jemkning af ConstitutionsUtskottet,
hvilket, i händelse denna jemkning icke kan
Vinnas, åligger att sedan Utskottet blifvit förstärkt
till ett antal af 20 personer af hvarje
Stånd, genom anställd omröstning Förslaget
till Grundlags-förändringen afgöra.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, om icke, enär detta mål
redan blifvit af Ridderskapet och Adeln afgjordt
, Constitutions Utskottets ifrågavarande
Memorial finge läggas till Handlingarne.
Ropades Ja ocn Nej.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
gjorde derefter proposition till bifall
af Constitutionslltskottets Memorial.
Ropades äfven Ja och Nej.
Friherre Cederström: Jag får anmäla min
reservation emot en sådan behandling af förslag
till Grundlags ändringar, att, sedan Ridderskapet
och Adeln under denna Riksdag afslagit
det ena alternativet, det samma nu
skulle såsom godkänt anses, för att hvila tili
nästa Riksdag. Uti 56 §. RegeringsFormen
Står: J’Göras i Riksens Ständers Plena icke
några anmärkningar emot ConstitutionsUtskot,
Den 27 Maji.
489
tets yttrande, hvile detsamma såsom ett Rika
sens Ständers Utlåtande, hvaröfver först vid
nästa Riksdag skall kunna beslutas &c.” Men
nu har Ridderskapet och Adeln , långt ifrån
att icke göra anmärkningar vid den föreslagne
nya redaction, i stället densamma afslagit,
och då kan jag ej finna, huruledes Ridderskapet
och Adeln, med anledning af ConstitutionsUtskottets
nu gjorde anmälan, kan godkänna
första alternativet till antagande eller
förkastande vid nästa Riksdag.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
föreslog derefter, att Ridderskapet
och Adeln, under förblifvande vid dess den 27
sistlidne April fattade beslut, hvarigenom endast
2:dra alternativet är vordet af Ridderskap
pet och Adeln antaget, måtte Utskottets ifrågavarande
Memorial afslå.
Ropades Ja.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf, anmärkte,
att ett af ConstitutionsUtskottet framstäldt förslag
till ändring i Grundlagen ej kunde vid
samma Riksdag af Ridderskapet och Adeln
afslås.
Friherre Cederström, Jacobi Sedan Ridderskapet
och Adeln afslaget ConstitutionsUtskottets
hemställan, kommer protocolls-utdrag deri
om att ConstitutionsUtskottet meddelas, då Utskottet
sättes i tillfälle, att åt den ifrågava
-
49© Ben 27 Maji.
rande redactions-förändringen lemna en laglig
behandling.
Föredrogs å nyo Consiitutions-Utskottets
den 15 dennes aflåtne, samt den 23 i sam*
ma månad på bordet lagde, Memorial, i an*
ledning af Ridderskapets och Adelns den 11,
27 och 30 sistledne April, samt den 4 dennes
till Utskottet remitterade anmärkningar vid
Utskottets tid efter annan afgifne Förslag till
ändringar eller tillägg i 7, 9 och 107 §, § Re*
geringsFormen, samt i 14, 29 och 38 §. §• Riks*
dagsOrdningen.
Friherre Åkerhjelm, GustafDå Constitiw
tionsUtskottet icke funnit sig kunna, på sätt
56 §■ Regeringsformen bjuder, sammanjemka
de inom Riddcrskapet och Adeln yttrade särskilta
tankar med de öfrige Ståndens, för att
af dem erhålla ett helt Utlåtandej tror jag,
att den enda utväg, sorn ännu kunde återstå,
vore, örn Hans Excelience Herr Grefven och
LandtMarskalken behagade utröna Ridderskapets
och Adelns mening-, hvad sorn af de flere
från detta Stånd till Utskottet remitterade an.
märkningar, ibland hvilka flere äro sins emel.'
lan alldeles stridige, bör anses utgöra Ridder^
skåpets och Adelns gemensamma tanka , på
det att, derest de andra Ständen ej skulle vilja
foga sig efter Ridderskapet och Adeln, Utskott
tet må komma i tillfälle att uppsätta de pro*
positioner, hvaröfver CoDStitution5-Utskottets
Den 2 7 Majt.
491
förstärkt till det antal Ledamöter, som erfordras,
för att utgöra Riksens Ständers Nämnd,'
må kunna rösta.
Herr Cederschöld: Jag får vördsammast
hemställa, om ej lämpligast vöre, att de Protocoll,
sorn innehålla öfverläggningarne i ämnet,
nu blefvo upplästej, på det att Högloflige
Ridderskapet och Adeln måtte komma i tillfälle
att af de anmärkningar, som då blifvit
gjorda, kunna utdraga det, som Högloflige
Ståndet skulle vilja förklara för dess gemensamma
tanka. — För öfrigt tycker jag mig
vilja minnas, att vid åfskillige §. § anmärkningarne
ej innehöllo någon skiljaktighet j
hvarföre jag för min del anser Constitutions,
Utskottet åtmindstone i dessa fall hafva bordt
fästa vederbörligt afseende på den ifrån Hög-i
loflige Ridderskapet och Adeln erhållna återremissen.
Grefve Spens, Jacob Melcher: Af stadgandet
i 56 § Regeringsformen att, om emot
ConstitutionsUtskottets förslag till ändring i
Grundlagarne, anmärkningar i Ståndens Plena
göras, de, hvilka hvarje Stånd förklarar utgöra
dess gemensamma tankar, 6kola till ConstitutionsUtskottet
remitteras, följer, efter mitt begrepp,
tydligen, att de anmärkningar, som
icke blifvit på detta sätt förklarade vara Ståndets
gemensamma tankar, icke skola remitteras.
Då nu likväl Ridderskapet och Adeln
remitterat åtskilige anmärkningar till ConstitutionsUtskottet,
så har antingen Ridderskapet
492
Den 27 Maji.
och Adeln derigenom begått en olaglighet,
eller ock i och genom kjelfva den beviljade
remissen, förklarat anmärkningarne såsom sina
gemensamma tankar, oaktadt detta ej stått el.
ler behöft stå i det till Utskottet afgångne
riotOcollsUtdrag.
Friherre Cederström , Jacob: Jag instämmer
uti hvad Grefve Spens nu behagat aniöra, endast
med dfen skiljaktighet, att jag icke kan
finna, det Ridderskapet och Adeln genom anmärkningarnes
remhterande begått en olaglighet,
ty Ridderskapet och Adeln äger ej rätt
att remittera andra anmärkningar än de, som
enligt 56 §. Regeringsformen, utgöra Ståndets
gemensamma tankar.
Herr Munk af Rosensköld; Jag kan så mycket
mindre tro att de remitterade anmärkningarne
kunna anses för Ridderskapets och Adelns
gemensamma tankar som de samma sins
emellan äro stridiga. Jag styrkes ytterligare i
denna förmodan deraf, att i förmiddags vid
pröfning af Coostitutions-Utskottets Betänkande,
rörande en förbättrad National-representation,
och hvarom i afseende på Ridderskapets
och Adelns egen representation under Riksdagarne,
flere anmärkningar af olika beskaffenhet
framställdes, uppå Hans Excellences Herr Grefvens
och LandtMarskalkens proposition derom,
Ridderskapet och Adeln fann med ordningen
öfverensstämmande, att förena sig örn några
vissa anmärkningar, hvilka för Ståndeta gemensamma
tankar förklarades, och hvilka borde i
Den 27 Maji.
495
sådan egenskap återremissen åtfölja. Och sorn
i 56 §. RegeringsFormen står, att Ståndet bör
om en gemensam tanka förena sig, vid tillfälle
af återremiss utaf förslag till ändring i Grundlagarne,
så anhåller jag, att sådant äfven i förevarande
fall måtte iagttagas med de skiljaktige
anmärkningar, som blifvit framställde.
Friherre Cederström: Uti alla Allmänna
Ärender, hvilka innom ett Riksstånd förekomma
till discussion, böra i händelse af återföra
visning till Utskottet, alla de gjorda anmärkningarne,
antingen de sammanstämma eller icke,
åtfölja återremissen; dock äger ett undantag
härifrån rum, i afseende på Grundlagsfrågor,
för hvilkas behandling den nyss anförde
56 § lemnar en fullkomligt tydlig och bestämd
föreskrift. Då ett af Constitutions Utskottet
afgifvit förslag till ändring i Grundlagarne icke
godkännes af ett Riksstånd, utan återremitteras,
bör endast de anmärkningar åtfölja , hvilka
Ståndet förklarat utgöra dess gemensamma tankar.
Om den underbara händelsen skulle inträffa,
att Ståndet remitterar sådane anmärkningar,
hvilka äro sins emellan stridiga, då
får Constitutions-Utskottet svara samma Stånd,
att af de remitterade aomärkningarne belin,
nes, det Ståndet i ämnet ej haft någon bestämd
tanka.
Herr Munck af Rosensköld'. För att reda
närvarande fråga, anhåller jag få uppläsa den
del af 56 §■ RegeringsFormen , som har afseende
på densamma. Där står: ”Göres i Rik
-
494
Den 27 Maji.
sens Ständers Plena emot Utskottets ybrande
anmärkningar, blifva de, hvilka hvarje Riks»
Stånd särskildt förklarar utgöra dess gemen»
samma tankar, till ConstitutionsUtskottet hänvisade.
” Nu har Ridderskapet och Adeln till
Utskottet hänvisat anmärkningar, hvilka äro
sins c;mel!an aldeles stridandeoch då det icke
var ConstitutionsUtskottet tillständigt att antaga
dessa skiljaktiga meningar, såsom Ridderskapets
och Adelns gemensamma tankar, hade Utskottet
icke någon annan utväg, än inkomma med
den anmälan, som ifrågavarande Memorial in,
nehåller.
Herr Cederschöld: Gerna hade jag för min
del sett , att denna erinran blifvit gjord, då
åferremissen skulle beslutas, på det formen
hade kunnat iakttagas. Jag vågar likväl hemställa,
om ej Högloflige Ridderskapet och Adeln
skulle vilja begagna det tillfälle, som Constitutions-Utskottet
nu erbjuder, för att rätta
och godtgöra hvad som förut blifvit försummadt,
samt således nu låta uppläsa de gjorde
anmärkningarne, för att förena sig om hvad
som bör anses för Ståndets gemensamma tankar.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf'. Lika med Friherre
Cederström gör jag mig det begrepp, att
stridiga meningar kunna blifva Ståndets tankar,
om de för sådane förklaras, men jag hem-i
stäiler, om icke sådant bordt uti remissen uttryckas,
åtmindstone hafva de andre Stånden
iakttagit ett sådant förklarande. Jag tror liki
Den 27 Maji.
495
val att det bästa vore, om Ridderskapet och
Adeln blott remitterade en tanka, som förklarades
för Ståndets. Då Utskottet icke kunde
ändra de öfrige trenne Ståndens meningar i
frågan, står densamma nu på den punkt, att,
derest Ridderskapet och Adeln icke skulle
behaga loga sig efter de andra Ståndens meningar,
jemkning måste genom Nämnd verkställas.
Grefve Spens, Carl Gusfaf: Enligt 44 §.
i Regeringsformen skall ett Utskott återlemna
ett återremitteradt Betänkande, som det icke
anser höra till dess befattning, inom 8 dagar,
jag hemställer, om icke detta mål hör till denna
dass, och förundrar mig, i anledning deraf,
att Utskottet så länge dröjt med att underrätta
Ridderskapet och Adeln, det återreniissen ej
var så fullständig, att den till handläggning
kunde företagas.
Herr Munck af Rosensköld: Jag kan ej finna
på något ställe i Betänkandet, att Utskottet
velat undandraga sig befattning med de remin
terade anmärkningarne 3 men Utskottet har
endast önskat, att, då desse anmärkningar äro
af sins emellan stridig beskaffenhet, Ridderskapet
och Adeln måtte förklara, hvilka sf dem
borde anses för Ståndets gemensamma tankar.
Hans Excellence Herr Grefven och LanåtMarjkalken
hemställde, om Ridderskapet och
Adeln ansåg uppläsning nödig af de Pleni*
Protocoller3 då förevarande frågor förra gån
-
496
Den 27 Maji.
gen af Ridderskapet och Adeln pröfvades,och
de till Utskottet remitterade anmärkningar
framställdes.
Ropades Nej.
Herr Cederschöld: Om Högloflige Ridderskapet
och Adeln skall kunna förena sig om
gemensamma tankar, torde det vara rent af
nödvändigt, att Protocollerna blifva uppläste}
ty jag vill minnas, att vid några § §. yttrades
alldeles stridga meningar; och dessa kunna väl
åtmindstene ej förklaras för Ståndets gemensamma
tankar.
Friherre Cederström, Jacob'. Då genom fö.
revarande vidlyftiga discussion blifvit tillräckligt
upplyst, att Ridderskapet och Adeln bör
anses hafva för sina gemensamma tankar förklarat
alla anmärkningarne. enär de bli t vit till
Utskottet remitterade, och den af ConstitutionsUtskottet
nu väckte fråga, huruvida berörde
anmärkningar böra betraktas, såsom utgörande
Ståndets gemensamma tankar, således är i grund
af 56 §. RegeringsFormen, genom sjelfva remissen
besvarad, anser jag Ridderskapet och
Adeln böra vid dess förra åtgärd låta bero,
samt endast underrätta ConstitutionsUtskottet,
att Utskottet bör uppgöra förslag till de emellan
Riksstånden yppade olika meningarnes
sammanjemkning, hvarefter och i händelse
Utskottet anmäler att sådant ej kan ske, stridigheterna
böra genom Nämnd afgöras, Att
nu
Den 27 Maji.
nu företaga uppläsning af de gjorde anmärkringarne,
och dera å nyo granska, finner jag
vara alldeles oformligt, ty hvad Ståndet en
gång ansett för sin tank», kan omöjligen en
annan gång förklaras icke vara det.
Herr Munck af Rosensköld: Högst ogerna
förlänger jag denna discussion, men jag får å
nyo yttra, att jag ej kan tro, att Ridderskapet
och Adeln skulle vilja nu förklara stridig*
tankar för sine gemensamma tankar. Skulle
så vara, nödgas jag åtminstone deremot anmäla
min reservation.
Hans Exceltenee Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, om icke Ridderskapet
och Adeln behagade de vid ConstitutionsUW
skottets ofvannämnda förslag hos Ridderskapet
och Adeln förut gjorde, samt till Utskottet
redan remitterade, anmärkningar, såsom utgö*
rande Ridderskapets och Adelns gemensamma
tankar, till Utskottet återför viga.
Ropades Ja och Nej.
Herr Cederschjöld: Jag för min del anser
Ridderskapet och Adeln omöjligen kunna för*,
klara de gjorda anmärkningarne för Ståndets
gemensamma tankar, så framt desea anmärkningar
innehålla sins emellan stridiga meningar.
Högloflige Ridderskapet och Adeln kan
ingalunda verkställa, hvad som ej en gång är
tänkbart, nemligen att förena stridiga omdöRidd,
o, Ad, Prof, VI B, II, Afd. 63, 64.
49*
Ben 27 Maji.
roen till en tanka. Jåg vigar till och med
hemställa, huruvida proposition derpå kan göras,
ty lika så litet, sorn Ridderskapet och
Adeln skulle kunna besluta, att 2 gånger 2
skall göra 3 eller 5, lika så litet står det i
Ståndets magt att besluta, att sins emeUan-gstriåiga
omdömen skola utgöra en gemensam tanka.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, hadeUnlemnat
följande Anförande, som upplästes:
Då ConstitutionsUtskottet nu på en gång
anmäler, att från Högloflige Ridderskapet och
Adeln till Utskottet tid efter annan inkommit
anmärkningar vid flere Utskottets Betänkanden
i afseende på föreslagen redaction i Grundlagsfrågor,
med tillkännagifvande tillika, att
Utskottet icke anser sig berättigadt, emot 56
§. Regeringsformen, alt upptaga dessa anmärkningar
såsom Ståndets gemensamma tankar,
förekommer dervid anmärkningsvärd!, att Utskottet
icke genast, och vid första remissen meddelat
dess i detta afseende nu yttrade mening,
då jag förmodar, att Ridderskapet och Adeln
derom fattat ett beslut, och, i öfverensstämmelse
dermed, lämpat de Utskottet, vid sedermera
återremitterade Betänkanden, meddeldte
yttranden. Nu då detta icke skett, tror jag
likväl icke att Ridderskapet och Adeln bör låta
sig deraf hindras, atti förnyadt ProtocollsUtdrag
yrka Utskottets yttrande, i afseende på
Ridderskapets och Adelns öfver flere i
Grundlagarne föreslagne redactions-förändringar,
utan att al de af Utskottet anmäldte tre
Stånda beslut återhållas eller hindras; och då,
Den 27 Maji.
499
åtminstone i ett af ds anmälte förslag, nem.
ligen, i den af Kongl. Majus nådiga proposition
föranledde redactions-förändring i 7 §.
Regerings-Formen, innefattande definition på
Commandomål, jag tillstyrkt ett tillägg, an*
håller jag vördsamt, att Högloflige Ridderskapet
och Adeln behagade i ProtocollsUtdrag
Utskottet anmods, att detta tillägg måtte såsom
Ridderskapets och Adelns mening få i Reda»
ctions-förslaget inflyta.
Hans Excellence Herr Grefven och Landtb
Marskalken yttrade, att, då Ridderskapet och
Adeln redan till Corstitutions-Utskottet remit-,
terat alla de vid Utskottets ifrågavarande Grund-j
lags ändring6 förslag inom Riöderskapet och
Adeln gjorde anmärkningar, atisåge Hans Excellence,
i enlighet med hvad flere Herrar Ledamöter
anfört, sig böra förnya dess förut
gjorde proposition, att alla förrberörde an-,
märkningar jemte Grefve Gyllenborgs nyss
afgifne yttrande måtte, såsom utgörande Ridderskapets
och Adelns gemensamma tankar,
till Utskottet återförvisas.
Bifölls.
Föredrogs å nyo SiatsUtskottets dea 15
dennes afgifne, samt den 23 derpå följde på
bordet lagde, Utlåtande, angående Sala Silfververk.
Friherre Drufva^ Thure: Med den kännedom
jag bör äga om Sala Silfververks inflyt
|oo Den 27 Maji.
ta^de på orten, ön6kar jag, att mångå inskränkningar
måtte göras uti det reglementariska
för driften af detta Verk. Jag tvekar
ej att förklara, att med de rättigheter, sorn
nu finnas det samma tillagde, är det en verkelig
landsplåga lör 12 deromkring belägne
Socknar 5 och såsom exempel derå vill jag
blott nämna, att sjön Hoilarn, af betydlig storlek,
icke existerar af naturen, utan tillkommit
genom uppdämningar å ängsmark för Silf-*
ververkets räkning-, hvilket förhållande är med
flere sjöar och vattendrag, så att en otrolig
mängd af inägor och fruktbar jord är för alltid
dränkt. Om återremise af Betänkandet ,
hvarom jag anhåller, icke skulle bifallas, och
rättvisan således ej nu skulle kunna verka ändring
häruti, utbeder jag nng likväl, att detta
må inflyta i piotocodet, såsom ett bevis på
iruna tänkesätt. Jag anser oundvikligt, att
S hververkef, i afseende på rättigheten att
draga till sig och begagna aila nästgränsande
vattudrag, må undergå mycken inskränkning j
ty i det skick det nu är, kan allt det silfver
*om vid Sal-berget nu erhåiles, ej betala den
skada detta Verk för Orten åstadkommer j
helst det intet kan på långt när ersätta Statsverket
de förluster det årligen deraf vidkännes;
emedan till Verkets understöd hela Jordebok»-
och Hemmans räntan, jemte mantalspenningarne
af Salbergs Fögderiets 6 nedra
Socknar, sam; Grufdrängshjelpen, s* af dessa
sorn Fögderiets 6 öfra Socknar, och räntan af
Hyllinge Kronoqvafn är o förlänade. Mantalspengarne
utgå sålunda, att för hvar mansper:
Dm 27 Maji,
501
son lefvereras 1 stafrum ved 11 qvarter långt;
samt 13 qvarter högt och bredt Qvinfolken
betala ra sk. contant. Grufdrängshjelpen er*
lägges med en tjerdedels tunna säd och 8 öre
silfvermynt för hvar mantalsskrifven mansperson.
Dessutom är Allmogen i alla 12 Socknarne
skyldig, mot så kallad lindring i Rote-»
ringen, (som är att 3 mantal hålla en Soldat,
när annars allmänt beräknas två,  men hvilket
åter icke är annat än rättvisa, emedan i de
trakterna finnas många Hemman, som icke bestå
af mera än 4, 3, ja till och med 2 Öresland)
att utgöra så kallad kneckteved, 3 stafj
rum för hvar mansperson, mot en ringa afgift
från äldsta tider bestämd. Vissa arbeten af
flerfaldig benämning är också Allmogens skyldighet
att utgöra, och är dem icke tillåtit, att
försälja kohl och ved från deras enskifte skogar
annorstädes än till Bergslagen, mot viss
stadgad betalning. Tvänne stora SkogsAUmänningar
Enåkers och Nora har Kronan jemväl
upplåtit Bergslagen till nyttjande.
Äran af att äga ett så kalladt Silfververk,
som fordom var lönande, betalas således nu
dyrt, när man beräknar Statens uppoffringar
och omöjligheten, att draga nytta af den jord,
hvilken Sala har uteslutande rätt att dränka,
utan åliggande skyldighet att föda dess ägare.
Herr Heykenskjöld, Carl Fredric; Jag instämmer
med Friherre Drufva deri, att det
silfver Sala Silfververk nu kan gifva, och äf*
ven framdeles åstadkomma, icke förmår godt*
göra den kostnad^ sorn Staten genom förlänin
-
503
Den 27 Maji.
gar och and^a Verket tillagde förmoner tillskyndas.
Men om detta Verk ändock skall
bibehållas, är det högst nödvändigt, att de
sa kallade Sala-dammar äfven varda bibehållne,
hvarförutan Verket ej kan drifvas.
Friherre Cederström, Jacob: Frågan, om
Sala Silfververk bör vidare fortfara eller icke,
är vidlyftigt »fhandlad, och derom är mycket
skrifvit, men ämnet har likväl ej ännu kommit
tili en fullständig utveckling. Innan något
bestämdt i denna del kan tillstyrkas, och ett
definitivt beslut fattas, måste Bergslagen höras,
och hvilket ännu ej skett. Beträffande de
Silfververket tillagde rättigheter, och huruvida
grufve-driften må svara mot den kostnad, som
derå användes, får jag upplysa, att detta äfven
beror på närmare undersökning. Bergmästa*
ren af Forselles har föreslagit en method för
Grufvans bearbetning, hvarigenom han velat
visa, huru afkastningen af Verket skulle i betydlig
mohn okas, men denna method fordrar
i afseende på utrönandet af dess användbarhet,
och den nytta den förmenas medföra, en undersökning
på stället. Om förslaget god kännes,
blir förhållandet helt olika med hvad
Friherre Drufva anfört; jag tror derföre, att
Utskottet ej kunnat göra annorlunda, än det
gjort, och jag bestrider af sådan orsak återremiss
af Betänkandet.
Uppå derefter af Dans Excellence Herr Grefven
och Landt Mar skalken gjord proposition blef
Statsutskottets Utlåtande af Ridderskapet och
Adeln gilladt.
Den 27 Maji.
5 03
Upplästes och lades på bordet följande
från mdannämnde Utskott inkomne Memorial
och Utlåtanden:
Från Statsutskott et:
1) Af den 20 dennes, angående väckt motion
om inlösande af de så kallade Schlegclska
godsen i Hallands Län.
2) Af den 26 dennes, angående tryckningskostnaden
af Tabell-Commissionens afgifne
Utlåtande och Tabeller.
3) Af den 26 dennes, angående förändring
uti Indeldte Infanteriets Beklädnadssätt, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottet*
förra yttrande i samma ämne.
Från BancoUtskottet:
Af den 22 dennes, i fråga om förbättrad
reglering, rörande de från Banken utgående
lånebitraden till understöd för nyttiga odlingar.
Från Allmänna Besvärs- och EconomieUtskottet:
Af den 25 dennes:
1) Angående förslag till jemkning uti
RiksStåndens särskilt fattade beslut, rörande
husbehofsbränvins bränniagen, och dermed
sammanhang ägande ämnen.
{504 Den 27 Maji.
'' /
2) I anledning af återremiss af Utskottets
förut afgifne Utlåtande öfver Prosten Doctor
Stenhammars Memorial om saknad eller fördröjd
verkställighet af Konungens och Riksens
Ständers uti åtskilligt, Rikets inre hushållning
rörande ärender, vidtagne beslut.
Från Expeditions-Utskottet:
Af den 26 dennes, angående Register till
Bihanget och renskrifningsbjelp för Utskottets
Cancellister.
Justerades följande;
Utdrag af Protocollet, hållet hos Hög-'
loflige Ridderskapet och Adeln, vid
Urtima Riksdagen i Stockholm, eftermiddagen
den 27 Maji 1818.
S. D, Vid förnyad föredragning af ConstitutionsUtskottets
den 14 dennes aflåtne, samt
den 23 i samma månad på bordet Iagde arne
Memorial, innefattande 2:ne särskilta meningar,
såsom alternativer, i frågan dels om upphäfvande
af 114 § Regeringsformen, dels om bestämmande
afen tid af 5 år, inom hvilkenGrundlagsändringsförslag
ej skulle kunna algöras; fann Ridderskapet
och Adeln, att då uti berörde frågor
tvänne Stånd inom ConstitutionsUtskottet stad.
nät emot två, frågorne således borde förfalla3
De n 27 Maji.
505
samt Utskoitets ofvannämnda tvänne Memorial
endast läggas till Handlingarna. Ut supra.
S D. Då nu å nyo föredrogs ConstitutionsUtskottets
den 15 dennes afiåtne, samt den 23
i samma månad på bordet lagde, Memorial
rörande Stats-Råds-Protocollens fulländade
granskning, stadnade Ridderskupet och Adeln
uti följande beslut:
1) Att den emot Herr Stats-Rådet Friherre
Rudolf Cederström gjorde anmärkning
må förfalla.
2) Att då Rikets väl ej kräfver den 1 107
§. Regeringsformen omnämnde åtgärd, de emot
StatsSecreteraren B C Quiding och Förste
Expeditions-Secreteraren A. Bergström väckte
anmärkningar jemväl må förfalla.
3) Som ConstitutionsUtskottet med undantag
af förutnämnde 3:ne anmärkningar, samt
det raal, för hvilket StatsRådet och GeneralAdjutanten
Herr Friherre Rudolf Cederström
blifvit under tilltal inför Riks-Rätt ställd, i
allt öfrigt icke funnit skäl, att »mot StatsRådets
Ledamöter och Föredragande samt Konungens
Rådgifvare i Commandomål något anmärka,
utan ansett frikallelse från all ansvarighet
för deras rådslag, och för utöfningen af
deras Embeten intill början af innevarande
Riksdag böra äga rum, ansåg Ridderskapet
och Adeln, det denna del af Memorialet icke
-
50 6 Den 2 7 Maji,
fordrade annan åtgärd, än att lägga3 till Handr
lingarne.
4) Att Utekottets hemställan om en unders
dånig önskan tili Kongl. Maj:f, angående det
system och de grundsatser, hv.lka borde föl*
jas vid möjligen i framtiden skeende organisationer
af sådane enskilte penninge-verk, sorn
kunde äga inflytelse på allmänna erediten och
penninge-röreisen, af Ridderskapet och Adeln
gillades.
5) Att vid af Utskottet föreslagna underdåniga
önskan till Kongl Maj:t, att från de
prohibitiva Tull lagarne hädanefter inga andra
än högst nödiga och oumbärliga dispenser må
beviljas, ansågs böra, såsom innefattande ett
ConstitutionsUtskottet icke tillhörande ämne,
förfalla.
6) Att med pröfningen af Utskottets hemställan
rörande BondeStåndets förmenta rätt,
att, med undantag af Secreteraren, sjelf tillsätta
sin Cancellie-Betjening vid Riksdagarne, skulle
anstå, intill dess Ridderskapet och Adeln erhållit
underrättelse, huru denna fråga blifvit
af BondeStåndst afgjord. Ut supra.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades följande
StatsUtskottets den 15 dennes afgifne,
samt den 23 i samma månad på bordet lagde,
Betänkanden:
1) Angående sådane civile Embets- och
Dm 27 Maji.
5«>7
Tjenstemäns samt Betjentes uppförande på
Allmänna IndragningsStaten, sorn vid afskedstagande!
hafva fyllt 70 år, och innehafva indeldte
löner.
2) Angående Krono-Allmänningen Maglehems
Kungs Ohra och Den dödas lott kallad
i Christianstads Län. *
3) Angående Sala Silfververk. Ut supra.
S D. Då nu å nyo föredrogos Statsutskottets
så väl den 6 sistlidne April afgifne
Utlåtande, angående Statsregleringen, i hvad
sorn rörer RiksStätens 2:dra Hufvudtitel, som
ock den 15 dennes meddeldfe, samt den 23 i
samma månad pä bordet lagde yttrande, i
anledning af de vid nyss nämnde Utlåtande
gjorde anmärkningar, beslöt Ridderskapet och
Adeln att berörde 2:ne Utlåtanden till aliadelar
gilla, samt instämde tillika uti det af Presteoch
Borgare-Stånden den 23 dennes dervid
gjorde tillägg, att hos Kongl. Maj:t skulle i
underdånighet anhållas, det Kongl. Majit täcktes
af de på denna Hufvudtitel först blifvande
besparingsmedel låta anslå nya löner på Ju*
stitiajRevisioosExpeditionens Stat för tvänne
Protocolls-Secreterare tvänne Cancellister och
en Secreterare hos Herr Justitiae-Cancelleren.
Ut supra.
S- D. Vid förnyad föredragning af Statsutskottets
så väl den 6 sistledne April afgifne
Utlåtande i anledning af Kongl. Majds Nådiga
Den 27 Maji,
proposition om Sfats-regleringen under g:d©
Hufvudtiteln, som ock af Utskottets den 15
deanes msddeldte, samt den 23 i samma månad
på bordet lagde, yttrande öfver de vid Utskottets
nyssnämnde Utlåtande gjorde anmärkningar.
beslöt Ridderskapet och Adeln, att
berörde tvänne Utlåtanden till alla delar gilla^
hvarjemte Ridderskapet och Adeln instämde
uti det af Högvördige PresteStåndet den 23
dennes dervid gjorde tillägg, att hos Kongl.
Majit borde i underdånighet anhållas, det täcktes
Kongl. Maj;t af redan varande öfverskotfsmedel
å RiksStatens inkomst-titlar låta förskjuta
nödiga medel så väl till reparation af
Westerås Slott, som till inköpande af LandshöfdingeResidence
i Westerbottens Län; hvilka
förskott sedermera, så fort de af Statsutskottet
omförmäldte Fyrings-ersättningsmedel från
Danmark inflyta, borde Stats-Verket godtgöras.
Ut supra.
S. D Vid förnyad föredragning af Statsutskottets
den 15 dennes 3fgifne, samt den 23
i samma månad på bordet lagde, Utlåtande
i anledning af gjorde anmärkningar vid Ut^
skottets den a sistlidne April tneddeldte yttrana
de, angående Herr CanzliRådet N. af Wetterstedt
och Herr Assessoren Thure Adlerbrants
ansökning om införsel i Kungsgårds jord för
Bytes och Skatterätts-fordringar, beslöt Rid*
derskapet och Adeln, att samma Utlåtande
gilla, samt instämde tillika uti den »f Högvördige
Preste-Ståndet den 23 dennes dervid
tillsgde önskan, att bemäiio fordringsägare med
"Dea 27 Maji, 509
skyndsammaste måtte erhålla vederlag och erj
sättning för deras obestridliga och af Statsutskottet
godkände Bytes- och Skatterätts for 4
dringar. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af ConstitutionsUtskottets
den 15 dennes aflåtne, samt
den 23 i samma månad på bordet lagde, Memorial,
innefattande Utskottets förklarande,
att de af Utskottet den 13 6istlidne April upp*
gifna 2:n@ alternativa förslag till ändring uti
4 § Regeringsformen, borde, enligt 56 §. i
samma Grundlag, hvila till nästa Riksdag, för
att då hvart efter annat till antagande elier
förkastande framställas j fann Ridderskapef och
Adeln för godt, att, under förblifvande vid
dess den 27 sistlidne April fattade beslut,
hvarigenom ardra alternativet af Ridderskapet
och Adeln är vordet antaget, Utskottets ifrå-j
gavarande Memorial afslå. Ut supra.
S. D< Då nu å nyo föredrogs ConstitutionsUtskottets
den 15 dennes aflåtne, samt den 23
i samma månad på bordet lagde, Memorial, i
anledning af Ridderskapets och Adelns dea
11, 27 och 30 sistlédne April, samt den 4
dennes till Utskottet remitterade anmärkningar
vid Utskottets tid efter annan afgifne Förslag
till ändringar eller tillägg i 7, 9 och 107 §.
Regeringsformen, samt i 14? 29 och 38 § §.
Riksdagsordningen, beslöt Ridderskapet och
Adeln, att de vid berörde förslag hos Ridderskapet
och Adeln gjorde, samt till Utskottet re*
•dan remitterade anmärkningar, jemte ett af
5io
Den 27 Maji.
Grefve Gyllenborg, Joban Henning, i dag
afgifvit yttrande, såsom utgöiande Ridderskapets
och Adelns gemensamma tankar, till Utskottet
återförvisa- Ut supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
kl- tre qvart till 10 om aftonen.
In fidem Protocolii
O. J, Lagerheim.
Fredagen den 29 Maji,
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Upplästes till justering och godkändes
följande från ExpeditionsUtskottet insände För-;
slag till Riksens Ständers underdåniga skrifvelser
till Kongl. Majt:
1) Om reglering af Postverkets Aflönings^
Stat.
t
2) Om förändradt straff för dem som utfärda
tryckta eller graverade invisningar.
Den 39 Maji. 511
3) Om Legostadgans årliga kungörande
och kringspridande.
4) Om Laga Domstol för mål angående af-i
handlingar emellan Allmänna Embetsverk och
enskilte personer.
5) Om Comministrarnes befrielse från skjuts-i
nings-skyldighet för sine Boställen.
6) Om tryckning af någre Protocoll öfver
Commandomål.
Upplästes Och lades på bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne Betankanden:
Fran
BancoUtskottet:
Af den 22 ämnes;
1) Öfver gjorde anmärkningar i fråga om
låne-biträde från Banken till Uddevalla Stadsi
kyrka.
2) Öfver gjorde anmärkningar i fråga om
lånebiträde från Banken till uppbyggande af
Lärohus i Calmar och Skara.
3) I anledning af erhållen remiss, rörande
lånebiträde af Banken till uppbyggande af
TrivialScholrehuset i Landscrona.
4) I anledning af gjorde anmärkningar I
512
Den 29 Maji.
frågan örn inrättande af en äy fond för sillfiskare.
5) I anledning af vackt fråga om lane:
understöd för Skeppshvarfsägare eller Skepps^
byggerier.
6) I fråga om understöd af Banken tili
byggande af en stenbro i Carlskrona.
Från Allmänna Besvärs- och EconomieUlskottet:
Af den 25 dennes’,
I) Öfver de bos PresieStåndet gjorde anmärkningar
vid Utskottets den 3 sistlidne April
afgifne Betänkande, i anledning af åtskilige
väckte motioner och gjorde förslag om vidtagande
af nödiga åtgärder till förekommande af
värfvade Krigsmäns pennitterande och kringvandrande
i landet,. samt upphörande af handtJ
verksgesälltr6 lika beskalfade vandring från
den ena Staden och Oiten i Riket tili den
andra.
2} 1 anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets af tvänne Riksstånd återremit:
terade Betänkande, rörande yrkadt upphäf--  vande af Stockholms Stads rättighet att uppbära
Parm- Bro- och Renhållnings-penningar, då
hö, halm och brännbohl införas, samt af Landtmannens
åliggande, att i vissa städer erlägga Vägoch
Mätare-penningar för inkommande varor.
Företogs
Den 29 Maji.
513
Företogs till pröfning StatsUtskottets den
13 dennes afgifne, samt den 23 derpå följde
på bordet lagde, Utlåtande i afseende på de
under Kongl. CommerceCollegii förvaltning stående
fonder och medel.
Friherre Cederström, Jacob'. I det nu uppläste
Betänkandet är föreslagit* att* om Riksens
Ständers Revisorer finna, att ManufacturDiscontDirectionen
öfverträdt dess Insruction,
de då må äga rättighet, att indraga elier inhibera
vidare utgifvande af creditivet. Denna
controil har till följd, att det egentligen blir
Manufacturisterne, som straffas för Discont
Directionens
fel,
och detta kan vål aldrig
Vara afsigten. Om Directionen begår förseelser
må den derföre ställas till ansvar; men
Manufacturisterne böra väl ej lida, för det
den förra ej uppfyllt sina skyldigheter, jag anhåller,
att Betänkandet med denna anmärkning
må återremitteras.
Grefve Spens, Carl Gustaf: Då det är tidens
anda, att låntillgångarne anses böra delas
i summor, särskilta till hvar näring, vill
jsg visst ej motsätta mig det särskilta anslaget
till Maoufacturerne, utan instämmer i det
afseende med Utskottets Förslag fullkomligt*
Men genom antagandet af den del af Förslaget,
emot hvilken Baron Cederström talat, gör
man Manufacturisterne en större otjenst, än
sjelfva creditivet kan göra dem gagn. Det
Ridd, 0, Ad. Prof, VI- B. II, Afd, 65, 66.
Den 29 Maji.
förefaller mi?, som om en husbonde, när en
torpare har skött torpet illa, och således skall
bortdrifvas, för att hindra honom ligga qvar
i stugan olver natten, skulle låta förstöra fönster,
dörrar och tak- På lika sätt förefaller
det mig nu att, när CommerceCollegii Ledadamöter
ej uppfyllt deras skyldighet, att sköta
Landets Manufacturer, man skulle fråntaga
Manufacturisterne de af dem påräknade förmoner,
endast för att straffa CommerceCnllegium.
Jag förenar mig derföre med Baron Cederström,
att yrka återremiss, med det tillägg, att om
StatsUtskottet finner något bristfälligt i ansvarslagarne
mot dem. sorn skola förvalta Manulactui
Disconterne, synes det mig vara bättre
att skärpa dessa lagar, än att göra Fabrikanterne,
sorn icke felat, för andras förvållande,
lidande.
Grefve Mörner, Adolph Göran: Danu, efter
livad jag förmodar, Betänkandet blifvit återremitterad?,
anhåller äfven jag, stt upplysningsvis
få meddela några anmärkningar. Som
jag fattat Betänkandet, har Utskottet klandrat
och nsetl såsom origtigt, att undantag ifrån
Reglementets ordalydelse blifvit gjorda, i afseende
pä lån, sorn Kongl. Maj.t beviljat särsk: 11
inmärkte Fabriksidkare. Man har ansett Reglementet
för ManufacturDiscoiaten vara en sä
ovilkorlig lag, att ej det mindsta afsteg deri.
från ägde rum, och sagt att, om något undantag
gjordes, skulle Revisorerne ålägga
BancoFullmägtige, att genast inställa utbetalningen
af Creditivsunaman. Hvad detta senare
Den 09 Maji,
5*5
angår, kan Jag visserligen icke invända, att ju
Banken ej har rätt disponera sitt anslag, ehuru
jag ingalunda finnér det billigt, att det skall
ske på låntagarens bekostnad. Men derjemte
kan jag ej lemna ur sigte, att Reglemeotet äc
gifvit af Kongl. Maj:t, hvilken således afven
bär rättighet förändra det, och att Fonden är
tillkommen utan någon Riksens Ständer* medverkan
, eller tillskott af Statsmedel, genom
den behållna vinsten af Discont-rörelsen, samt
förvaltningens ordning och noggrannhet. Om
nu Kongl. Majit finner, att en näring för dess
grundläggning behöfver större understöd än en
annan, så kan jag ej anse det vara hvarken
obilligt eller underligt, att Kongl. Majit då
gör ett undantag från en författning, deri Han
sjelf föreskrifvit de allmänna grunderne- Ett
dylikt undantag har någon gång beviljats för
sådane inrättningar, som varii af särskild vigt
och nytt* Såsom upplysning vill jag hafva
den äran nämna, att då Öven fick det honom
lemnade låne-understöd, skedde sådant af den
orsak, att i vidrigt fall, hans inrättning ej burit
sig, och att han hade tillbud att mod betydliga
fördelar flytta utrikes. Sverige hade
då mist en sällsynt skicklig Gjutare, som med
sin konstflit så väsendtligen gagnat Näringarne,
och ett annat land hade derigenom fått ökade
tillfällen att täfla med oss i en af våra vigtigaste
näringsgrenar. På samma sätt måste Arosenius,
som ifrån Nederländerna skulle införskrifva
Arbetare, utmärkte för skicklighet
att sortera ull, till beredande af finare kläden,
516
Den 29 Maji,
uppmuntras med ett ökadt understöd. Sådane
förhållanden kunna ej förutses.
Om Regeringen är hindrad af olämpliga
vilkor, om inskränkning i dess pröfnings-rätt
i dylika frågor skall äga rum, blir skadan
det Allmännas, och ett tvång påiagdt Näringarne,
som ingalunda är med principen enligt,
elier för det hela gagneligt. Det är derföre
älven i detta afseende som jag anhåller örn återremiss
af Betänkandet.
Grefve von Rosen, Axel: Jemte det jag
instämmer uti hvad de nyss talande värde Le*
damöterne anfört, och således äfven för min
-del yrkar återremiss af Stais Utskottets förevarande
Betänkande, torde jag tillika få anmärka,
att Utskottets beslut, det de årliga
hushyres-medel 700 R;dr Banco, som varit
aflidne Biskop Wingård tiilagde, nu mera, efter
Biskop Wingårds inträffade död, borde indragas,
och till den fond, hvarifrån de utgått,
återgå, icke synes mig billigt och lätnpeligt.
Dessa mede! ansiogos redan på 1780-talet, och
böra efter mitt omdöme fortfara, äfven efter
Biskop Wingårds död, samt af hans efterträdare
i Embetet få begagnas, intill dess Biskopen
i Götheborg erhåller ordentligt Boställe
eller Embetshus. Att då Biskopen hvarken
begagnar något Boställe eller Embetshus, så
som nu är förhållandet, likväl vilja fråntaga
honom berörde hushyresmedei, anser jag icke
vara rättvist.
Den 29 Maji.
517
Hans ExcelUnce Herr Grefven och Landtb
Marskalken föreslog, att Stat&Utskottets Betänkande
måtte, i anledning af de dervid gjorde
anmärkningar, till Scatsötskottet återremitterasj
hvilket bifölls.
Vid förnyad föredragning af Constitutionss
Utskottets den 10 sistlidne April aflåtne, samt
den 18 i samma månad förmiddagen på bordet
lagde, Memorial, i anledning af Herr
Hertzenhjelms, Carl, anmärkning mot StatsRådet,
samt Föredraganden af Handels- och
FinanceÄrenden, fann Ridderskapet och Adeln,
att samma Memorial nu mera borde läggas till
Handlingame.
Föredrogos å nyo och gillades följande
från nedannämnde Utskott afgifne, samt de»
23 dennes på bordet lagde, Betänkanden:
Från StatsUtskotfet:
1) Af den 13 dennes, i afseende på Herr
Cbr. Zetterbergs Memorial angående åtskillige
anstalters vidtagande till förmon för Manufactursmidet
i Eskilstuna.
2) Af den 20 dennes, angående ersättning
af kostnaden för Deputerade af RiksStånden,
sota komma att afresa till Norrige, för att bivista
Kongl, Majds höga Kröning derstädes.
Den 29 Maji.
Från Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Economie- Utskotten:
Af den 15 dennes;
1) Angående Kongl. Maj:ts nådiga pro»
position till Riksens Ständer, i anledning af
förekommen fråga om BåtsmansRoterings in»
förande i Färentuna Härad af Stockholms
Län.
2) Öfver Herr GyllenrahmSj C. A., Me«
moria], om Pensioners anslående till understöd
för Embets- och Tjenstemän, som hafva
många barn.
Från Banco- och LagUtskotten:
Af den 6 dennes, uti väckt fråga om hvad
af Riksens Ständers Bank, till fullgörande af
föreskriften uti 20 §. 1. Mom af ConcursStadgan
den a8 Juni 1798, bör tillgöras, i afa
seende å Skuldebref, för hvilka, till erhållan-i
de af lån i Banken, Inteckning blifvit i fast
Egendom sökt.
Föredrogs å nyo Stats- samt Allmänna
Besvärs och EkonomieUtskottens den 15 den.
nes afgifne, samt den 23 derpå följde på bofa
det lagde, Utlåtande, angående väckt fråga
om det vid Höganäs i Skåne befintlige Sten-,
kolsVerks öfvertagande af Staten.
Den 29 Maji.
5'9
Herr Munch af liorcnskiild, Eberhard'. För
att afgöra, till hvad grad Stenkolsverket i
S iåne förtjenar Statens understöd, ärdctoundgängeligt,
att först bestämma huruvida Stenkol
är en nödvändighetsvara, eller icke. Lika
kändt det är, att de för flere Verk äro erfor-,
derlige; lika kändt är det ock, att för Skåne,
som äger den fruktbaraste jorden i Sverige,
och den lämpligaste att användas till production
af spannmål, men har brist på skog, det
skall vara af en väsendtlig nytta, att till bränsle
hafva andra tillgångar att påräkna; och it
bland dessa utgör stenkohl den förnämligaste.
För att kunna med desto mera skäl använda
den goda jorden mest till Åkerbruk, och mindre,
än sorn nyligen påbudit blifvit, till plantering,
är det ej blott för denna del af vårt
Rike, utan för hela Riket af vigt, att befordra
tillgången på Stenkol inom Skåne, hvarigenom
således äfven införseln af Spannmål utifrån
skall minskas. Det är sant, att man i tredsbd kan
få Stenkol från England, men om vi önska att
bereda oss ett oberoende af utländningen. måste
vi inom landet söka fylla vårt behof af nödvändighetsvaror.
I händelse af krig med EngJ
land, skulle man, i vidrigt fall sakna tillgång
på ifrågavarande vara. Jag anser hög tull i
allmänhet mindre nyttig, men då det är nödvändigt,
att bereda en ökad produetion af en
inhemsk vara, genom försvårandet af den utländskes
införsel, tror jag, att den allmänna
principen tål inskränskning, och föreslår således,
att Ridder kapet och Adeln hos KonglMajit
i underdånighet anhåller, att Kongl»
5 ao
Den 29 Maji.
Majrt, efter förekommande omständigheter, täcktas
något höja tullen på inkommande utländska
Stenkol 3 en utväg, som torde vara den
naturligaste, för att underhjelpa ett företag,
hvilket i annat fall ej kan bära sig, helst vi
veta, att Engelsmännen endast såsom barlast
utföra sina stenkol, hvilket vi ej kunna göra,
då vi blott äga en enda Grufva, och man ej
kan begära, att SkeppsRedarne i hela Riket
vid Höganäs skola inlasta deras barlast. Jag
anhåller om Hans Excellences proposition till
bifall af detta mitt förslag.
Friherre Cederström , Jacob-. Jag kan ej instämma
med den värde Talaren Hére Munck
af Rosensköld, i afseende på den förmenta nyt
tan af hög tull å Stenkol. Det är en artikel,
som ej har annat värde, än relatift till andra
varor, som derigenom frambringas. Om således
stenkol belägges med ökade tull-umgälder,
måste följden blifva, att en mängd Fabrikater
antingen skola stiga i pris eller rent af ej kunna
åstadkommas. Frågan är således endast, om
det kan vara för Staten nyttigt, och om det
ens är billigt, att Höganäs Stenkolsverk skall
lägga ett monopolium på alla Fabrikanter i
Riket, hvilka till deras rörelse måste begagna
6tenkol. Jag kan för min del ej anse en sådan
åtgärd annorlunda, än såsom högst skadelig.
Vi kunna ej känna alla inrättningar, sorn komma
att drifva^ med Stenkol, men vi må vara
visse på, att de, hvartill denna vara är erforderlig,
aldrig skola, så vida tullen förhöjes,
blifva anlagde. För öfrigt och om Stenkols
-
Den 29 Maji.
5* 1
verket, oaktadt dess fördelaktiga läge i en
seminant provins, ej bär sig, måste det natur.
Jigtvis vara mindre nyttigt, och jag tror detsamma
då ej förtjena annat understöd, än
högst det, 60m nu af Utskottet blifvit föreslagit.
Näringar, som ej gjelfve förmå underhålla
sig, måste snart försvinna, eller komma Staten
til! last. Hvad slutligen Herr Munck af Rosenskölds
proposition beträffar, kan densamma
nu, då Betänkandet första gången är före, icke
komma i fråga, utan lärer pä sin höjd en återremiss
af Betänkandet kunna äga rum.
Grefve De la Gardie, Jacob: Då jag all.
deles icke kan instämma med hvad Friherre
Cederström nu anfört, får jsg i stället förena
mig med Herr Munck af Rosensköld, samt
tillika underställa Ridderskapets och Adelns
pröfning, om, då Staten årligen behöfver omkring
20,000 tunnor Stenkol, samt Fyrbåkarne
hvilka å Rikets kuster underhållas, nära 3000
tunnor, utom det vida större quantum som
till enskilte Verk och Fabrikslnrättringar erfordras,
det vore för Statett gagneligt, att till
dessa behof införskrifva Stenkol från England,
i stället för att använda de. som inom Riket
produceras- Jag har med förundran hört, att
namnet af monopolium gifvits åt den åtgärden,
att genom högre tu 11—afgift å utländska
Stenkol gynna afsättningen af de inhemska.
Då de Engelska Stenkolen, ehuru endast såsom
barlast införde, likväl äro till priset dyrare,
522
jDen 29 Maji.
än de Svenska, så frågar jag, om man icke
bör gora allt för att uppmuntra <Je inhemska
näringame, och sådane foretag, hvilka bereda
en allmän nytta, och sålunda förekomma, att
icke penningar må utgå ur landet för sådant
som der inom kan produceras. Af dessa skäl
får jag ödmjukeligen hemställa, om icke Betänkandet
må bifallas, tillika med det af Herr
Munck af Rosensköld föreslagne tillägg, att
Riksens Ständer måtte hos Kongl. Majit göra
underdånig anhållan, det Kongl. Majit i nåder
täcktes höja tullen å utländska Stenkols införande,
i den nion som Kongl. Majit pröfvar
omständigheterne kunna fordra.
Herr Munck nj Rosensköld: Jag förmodade,
att Utskottets Betänkande för andra gången
här förevar, ty då Riksdagen är så nära sitt
slut, hade jag ej kunnat tro, att Utskottet sä
länge dröjt med dess Utlåtande. I alla fall utgör
mitt förslag en anmärkning, som vid målets
återförvisande kan blifva ett ämne för
Utskottets pröfning.
Jag utbeder mig att få besvara hvad Friherre
Cederström emot mitt förslag behagat
anföra. Det mesta, i stället för att vederlägga,
talar för detsamma. Friherre Cederström påstår
nemligen, att utom de redan anlagde, troligen
flere Fabriker skola inrättas och drifvas
med Stenkol. Jag frågar då, om det ej är
rigtigt och angeläget, att upprätthålla vårt
Stenkolsverk i helst, i fall af krig med Eng-,
land, våra Fabriker, utan tillgång på inhemska
Den 29 Maji.
523
stenkol, nödvändigt mäste gå under. Friherre
Cedertröm har vidare invändt, attdet vore så
godt köp på Spannemål i Skåne, att, om Sten.
kolsverket det oaktadt ej bär sig, detsamma
icke förtjenade, att af Staten understödjas.
Men jag får anmärka, att i Skåne ofta är gan-s
ska olika Spannemåls-pris, och att det är vanligen
ganska högt, i trakten af Höganäs, ett
par mil norr om Helsingborg. Jag kanner
äfven de nyare Financierers satser, i afseende
på försvårad import. Men jag tror, att man
först bör börja tala emot hög tull på vahror,
som ej kunna produceras inom Landet, innan
man ifrar emot tullen å sådane artiklar, som
här produceras. Jag får i anledning af allt
detta anhålla om återremiss af Utskottets Be;
tänkande.
Friherre Cederström: jag får endast till
Protocollet anmärka, i anledning af hvad Herr
Munck af Rosensköld anfort, att, då man vill
citera personers yttranden, för att deraf draga
slutsatser, måste man citera dem till punkt,
och ej falskt.
Friherre af Klinteberg, Wilhelm: För att ej
uppehålla tiden, vill jag blott hafva äran nämna,
att jag till alla delar instämmer med Herr
Grefve De la Gardie och Herr Munck af Ro.
sensköld, uti hvad de i sjelfva hufvudsaken,
eller om medel till StenkolsVerkets upprätthållande
anfört, och vågar jag i öfrigt fästa
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet på
den stora ekonomiska nyttan, att, så länge
524
Den 29 Maji,
Stenkolsverket bibehåIles vid magt, eldoingsämnen
i Skåne nedsättas minst 25 procent, emot
hvad de förut kostat, sorn ock derpå, att,
i händelse af Inrättningens förfall, minst 4 å
500 personer komma att blifva utan bergning,
hvilka nu derstädes äga dtras uppehälle.
Herr Munch af Rosensköld: I anledning af
hvad Friherre Cederström nyas yttrade, önskar
jag, att han vill uppgifva, i hvad delar jag
citerat halfva meningar.
Grefve Mörner, Carl Stellan: jag förenar
mig äfven med Grefve De la Gardie och Herr
Rosensköld, i synnerhet som jag tror, att det
för Fäderneslandet medförde stor skada, 0111
Stenkolsverket finge förfalla; men då jag känner.
att 3 S(ånd bifallit Betänkandet, och en
åtérremiss således skulle vara utan ändamål,samt
Grefve Piper, som väckte motion i detta ämne,
ej yrkat någon ändring uti Utskottets beslut,
utan tvärtom tyckes med detsamma vara
nöjd, så skulle jag för min del vilja tillstyrka
Ridderskapet och Adeln, att vid förevarande
Betänkande låta bero.
Herr Munck af Rosensköld: 1 händelse 3
Stånd redan bifallit Betänkandet, som Herr
Grefve Mörner yttrat, har jag ingenting vidare
att tillägga; mew anhåller, att detsamma då
endast må läggas till Handlingarne, samtder-ä
vid icke beledsagas af Ridderskapets och Adelns
bifall.
Den 59 Maji.
525
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf'. I anledning
af hvad Harr Professor Munck af Rosensköld
yttrat, får jag för min del förklara, att
jag ej anser någon näringsgren, som åtmindstone
ej vore för Samhällets bestånd absolut o.
umbärlig, böra medelst skänker af Staten understödjas
och uppmuntras. En Näringsgren,
som ej bär sig för enskilta, skulle ej kunna
drifvas af Staten, utan ännu betydligare förlust
; och en sådan näring bör nedläggas
Hvad det beträffar, ”att göra sig oberoende af
utländning en," sker det ej genom ett med förlust
förknippadt sträfvande, att inom sitt eget
land producera alla sina behof Detta
bör nemligen inskränkas blott til! sådane företag
som löna sig. Eljest borde man af ännu
mera skäl äfven söka producera Salt, helst erfarenheten
bestyrker, att man äfven af Östersjöns
vatten kan erhålla denna nödvändighetsvara.
Men då erfarenheten tillika lärer
oss, att det vatten, hvarmed våra bafsstränder
sköljas, är så föga salthaltigt, att det salt, som
deraf kunde erhållas, skulle komma att kosta
mångdubbelt mera, än det som hämtas utifrån,
skulle man således för en obetydlig del af de
ofantliga summor, som salt-production skulle
kosta oss, kunna upplägga ett så stort saltförråd,
att det skulle räcka längre än vår för.
måga, att underhålla något sådant krig, sorn
betoge oss all handel; och följaktligen ej behöfva
producera salt, för att göra oss oberoende.
Samma förhållande anser jag det vara
med Stenkol; och om kolbrottet ej lönar sig,
5 26
Den 2 9 Maji.
bör cist i min tanka alldeles icke drifvas, åt«
minstone ej på Statens bekostnad.
Friherre Bojie, Ludvig; Van att af den sista
värda Talaren ofta få höra vackra och på
skäl grundade tal, må jag ej misstänkas att
vilja förminska värdet af hans nu gjorda framställning,
dä jag går att dervid göra några
erifidringar. Han synes vilja drifva den sats,
att de biträden Staten af sina directa tillgångar
lemnar, endast böra användas på sådana
företag, hvilka äro för Statens bestånd oumbärligen
men en sådan sats förer snart till dea
princip, att endast jordbruket och handtverkerierne
äro de näringar, hvilka böra understödjas
af allmänna medel, emedan desamma
äro för ett samhälle oumbärlige, och fylla dess
första behof. Frimodigt vill jag evara på den
varda Ledamotens fråga, att om det vöre möjligt
att vi kunde tillverka salt, och om vi
sjeJfve voro i stånd att i öfrigt åstadkomma
flere vällefnads-artielar, som nu mäste hämtas
utifrån ; vore sådant öfvermåttan nyttigt och
bra, men då detta icke kan ske, bör det dork
ej afhålla oss ifrån att tillstyrka bidrag af
Staten till sådane, ehuru ej lika oödvändige
likväl för Staten gagneliga, företag, som Höganäs
Stenkolsverk. Jag anhåller derföre att
lå i Protocollet antecknadt det jag fullkomligen
instämmer uti hvad Herr Grefve Mörner
och Herr Friherre Klinteberg nyss anfort.
Friherre Ehrenborgh, Casper Wilhelm'. Ehuru
jsg, efter den upplysning Grefve Mörner
Den 29 Maji.
5*7
meddelat, tror all vidare discussion vara öfverflödig
öfver detta ämne, kan jag ändå ej
underlåta, att, såsom nära granne till Höganäs,
och såsom den der nära känner förhållandet
med detta verk, förena mig med Herr
Munk af Rosensköld.
Jag tror ej, att Herr Cederschjöld# sats vid
närvarande fall är användbar; ty hvar och en,
sorn kommer till Höganäs, skall finna stora
högar af Stenkol der ligga upplagde obegagnade,
och iå den upplysning, att de ej kunna
löryttras, emedan de undersälja# af de Engelska.
Ehuru, då 3 Stånd bifallit betänkandet,
resultatet är gifvit, tror jag dock, att det vore
Ridderskapet och Adeln värdigt, att i de-s
beslut intaga en underdånig hemställan till
Kongl. Majit, att Kongl. Majt i Nåder behagade
förhöja Tullafgiften på utländska Sten--  kol, hvarigenom Stenkolsverket induecte blek
ve understöda samt att i allmänhet vidtaga
för detta verk sådane författningar, som Kgl.
Maj.t anser lämplige till befrämjande af verkets
bestånd och Rikets dermed förenade fördel.
Herr Cederschjöld 1 Såsom vidareutveckling
af hvad jag nyss hade äran anföra, torde jag
få förklara, att jag an-er näringar, sorn medföra
förlust, ingalunda böra drifvas af enskifta,
och ännu mindre af Staten. Jag vet knapt,
om ens spannemål borde producera*, i händelse
ett lands luftstreck vore så oblidt, oeh
jless jordmon så ofruktbar, att denna närings;
528
Den 29 Maji.
gren ej lönade sig, och så framt nian vora
säker att alltid kunna erhålla sitt behof utifrån
Bättre vore det kanhända då, att endast
producera hvad som lönar sig , och för
öfverskottet af denna produetion tillbyta sig
hvad man behöfver, Föröfrigt torde frihet,
och på sin höjd lån-biträden, vara de enda
sätt, hvarpå Staten bor understödja närihgar.
Herr von Hauswolf, Carl Gustaf Reinhold:
Jemte det jag får härmedelst äran förklara,
det jag i frågan om Skånska Stenkolsverket
instämmer uti enahanda tanka med den Harr
Grefve Mörner samt t iiherrarne af Klinteberg
och Ehrenborgh, redan yttrat, får jag för
denna mening tillägga d#t vigtiga skäl, att i
händelse nämnde verk icke kraftigt understödjes,
och det derstädes nedi agde patriotiske
arbete icke vidar* uppmuntras, utan i brist af
nödig framgång dermed, samma verk måste
nedläggas j s.ä finnes ock ingen controll eller
motvägande kraft, sorn derefter hindrar Engelsmännen,
att omättligt och efter godtycke
stegra prisen på den ej mindre för Fabriker
och åtskilliga andra Näringar, utan jemväl i
oeconomiskt afseende i synnerhet tor de skog*
lösa trackter i Skåne, oumbärliga varan Stenkol.
Och följden skal! otvifvelaktigt blifva
den, att de speculativa Engelsmännen , hvilka
nu handtera deras Stenkol, såsom en obetydlighet,
så, att desse nyttjas och i Riket införas
blott såsom barlast, tilläfventyrs i afsigt, att
derigenom underminera Skånska Stenkolsver
-
Den 29 Maji.
529
Ket, om denna deras afsigt lyckas dem, skola
snart upphöja deras Stenkol till en b tydlig
handelsvaraj och dymedelst undergräfva våra
Fabriker och Näringar, eller åtm nstone pålägga
dem en betungande afgift tili utlänning
gen. Jag anser derföre d.t vars lämpligast»
att såsom Herr Grefve Mörner ti lie» y kr, Höglofl.
Ridderskapet och Adeln bifaller, art be^
tänkandet för närvarande lägges till handlingarne,
samt ait framdeles, enär Skånska tillverkningen
af Stenkol finnes någorlunda svarande
emot Landets, jenre Fabrikers och Näringars
behof, underdånig hemställan om tullens
förhöjande å utländska Stenkol till Kgl.
Maj:t öfverlämnäs, så att en tillbörlig gräns
ej mindre för utlänningens , än ock för våre
inhemska Stenkol Grufve-Jntressenters öfverg
drifna vinningslystnad på sådant sätt efter omständightterne
må varda stadgad.
Herr Munch af Rosensköld'. Jag vill blott
anmärka, i anledning af hvad Herr Cederschjöld
yttrat, att, af de 2:ne sätt att uppmuntra inhemsk
production, nemligen antingen genom
prternier eller hög tull, det sednare i min
tanka är för närvarande fall det rättastej i
synnerhet som ingen Nation i Europa möjligen
kan i afseende på Stenkols afsättning concurrera
med Engelsmännen, och således äfven
våra Stenkol, om ock deras utförsel vore
med premier förknippad, ändå icke kunde
till andra lauder säljas lör samma pris som de
Engelska. Jag tror, att man i sådana frågor
Ridd. o, Åd, Prat, VL B II. Aftjel. 67, 6g.
5 3©
Den 29 Maji.
ej bor hålla sig vid det Handels- och Näringsfrihets
systéme, som betragtar olika landar så*
som provincer af ett och samma Rike, och ur-i
agtlåter vigten af ett Rikes oafhängighet af andra
Riken för sine nödvändighetsvaror.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMar^
skatten dllkännagaf, att underrättelser endast
inlupit från arne RiksStånd, att de afgjort förevarande
ämne, samt bifallit Utskottens betänkande,
i anledning hvaraf Hans Excellence
hemställde, om icke Ridderskapet och Adeln
ansåg de vid Stats- och Ekonomie-Utskottens
betänkande gjorde anmärkningar böra föranleda
till återremics deraf.
Ropades Ja.
Friherre af Klinteberg'. Då det nu mera
är beslutit, att betänkandet skall återremitteras,
anhåller jag att, såsom ett medverkande
skäl, till Uiskottens granskning få öfverlemna,
om icke det skulle lända Stenkolsverket till
mycken fördel, att vid Kronans verk, Båkar
m m., endast Svenska Stenkol kommo att användas.
Friherre Ehrenborgh: Jag tror mig böra
upplysa att Kongl. Majit redan låtit ett Nådigt
bref afgå till alla Kronans Verk, som beJ
gagna Stenkol, med befallning, att endast ani
vända Svenska; men huruvida denna befallning
till alla delar blifvit, och ännu i denna
stund blir efterföljd, det vill jag för min del
iekr bestämt försäkra.
Den 29 Majk
531
Friherre af Klinteberg: I sådant fall afstår
jag alldeles från min gjorda anmärkning.
Företogs till pröfning Stats samt allmänna
Besvärs- och Ekonomie-Utskottens den 15
dennes afgifne, och den 23 derpå följde på
bordet lagde, utlåtande i anledning af gjordt
förslag oin vidtagande af medel till Finska
Handelns inskränkning.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, uppläste
följande: Ehuru jag, med Höglofl. Stats och
Ekonomi-Utskotten delar den öfvertygelse, att
Finska handeln för Riket utfaller till betydlig
förlust, kan jag icke med Utskotten instämma
i nu föreslagen utväg , att försvåra densamma,
och minska importen ifrån Finland, genom
medde!ande af praemier, af allmänna medel,
för till Stockholm ifrån aflägsnare Frovincer
transporterad ved och victualievaror, i ändamål
att genom lägre pris hindra afsättning på
Finska varor. Bättre hade otvifvelaktig! varit,
att hitförande af vissa Finska varor icke varit
tillåten, då en derigenom för någon tid
möjligen uppkommen dyrhet å sådane Landtproducter
skulle hafva åstadkommit i naturlig
väg, hvad man nu med bekostnad af allmänna
medel vill tillvägabringa, det nemligen, att
de dyrare producterne hade ifrån närmare och
fjärmare inrikes Landsorter hitkommit; men
då hopp om författningar i sådant afseende,
nu mera försvunnit, synes mig att en annan
532
Den 29 Maji.
utväg ännu är öppen, att försvåra Finska inporten,
att nemligen belägga den med så hög
tull, att kanske, med undantag af ved, Finnarne
ej måge finna deras räkning vid att
deras öfrige producter hitföra, som ifrån Svenska
Provincer kan lika säkert anskaffas, och
dä förordnande derom, såsom Bevillningsmål,
lärer ankomma på Riksens Ständers föreskrift,
så synes mig att det af Utskotten åsyftade
correctiv emot fortgången af Finska handeln
i denna väg allena kan med rättvisa sökas i
men, då Utskotten nu föreslå, att prsemier
skulle af tull-medel utgifvas, för införsel af
ved och victualier ifrån aflägsne Provincer,
hvilka prtemier, om de ägde rum, borde ifrån
Riks-Statens gide hulvudtitei utgå, framställer
sig först det olämpliga och obilliga i detta
förslag, att partielle fördelar blott för visse
provincer skulle likväl af allmänna medel beviljas,
så att då victualier eller ved ifrån Upland
eller Roslagen infördes till Stockholm, skulle
inga praemier meddelas, men som deremot utgåfvos,
om endahanda producter kommo ifrån
Calmare Län, eller andre aflägsoare Provincer.
Vidare förekommer anmärkningsvärd!, att ehuru
Stats-U'skottet upptagit och beräknat
Tull inkomsterne ibland StatsVerkets inkomsttitlar,
Utskotten icke dessmindre utan föreskrift
till grunder eller summariskt anslag,
föreslå en obegränsad utgift af samma Statsintrad
. som likväl förut är beräknad, och ehuru
jag visserligen medgifver nyttan af prasmier
till befordrande af export af inhemska
producter, och äfven i vissa fall medgifver
Den 29 Maji.
5 33
den, att uppmuntra industrien och Inrikes handeln,
finner jag likväl förslaget till partielle
fördelar på allmän bekostnad i synnerhet i
närvande tidepunct icke vara antagligt ; om
ock det skulle hända, att priset å ved och
victualier i Stockholm för några år något uppstegrades,
och detta förhållande skulle något
verka till inskränkning i lefnadssätt, och behof
af boningsrum, samt bereda minskning i antalet
af dem, som blott med afseende på nöje
eller beqvämlighet öka Stockholms innevånares
antal, så torde tillgångarne, vid derigenom
minskade behof, blifva tillräckligare, och med
beräkning af flere år, och på det hela dei på
blifva för Stockholmsboarne mera vunnit än
förloradt. I alla fall, då Starsutgifterne emot
förmodan i flere vägar nu ökas, anser jag mig
såsom Representant icke berättigad , att medgifva
användande af Statens medel, på sätt
Utskotten föreslagit, i ändamål att minska lefnadskostnaderne
för Stockholms innevånare,
och tillstyrker derföre vördsammeligen afslag
på Utskottens betänkande, eller åtminstone
återremiss af betänkandet till besvarande, huruvida
icke StatE-Utskottet gemensamt med
Bevillnings Utskottet, kunde, i stället för nu
föreslagne åtgärd , befordra ändamålet i en
hög tull å Finska producter. Skulle, emot
hvad jag borde förmoda, Höglofl- Ridderskapet
och Adeln icke anse anledning vara, att
häruti instämma, utan till betänkandet lemna
bifall, anhåller jag att min reservation deremot
lår i Protocollet inflyta, och öka anta*
534
Den 29 Maji.
let af de vanmägtige försöken till inskränkning
i Statens utgifter.
Herr Munck af Rosensköld, Eberhard: De
sammansatte Utskotten hatva icke blott åt nöjt
sig nied att ej göra synnerligt afseende på min
motion , utan ock påbördat mig en mening,
som jag aldrig yttrat. Utskotten anföra, att
de ansett sig icke tillständigt , att föreslå några
directa utvägar till inskränkning af Finska
handeln , emedan genom den emellan Kongl.
Svenska och Kejserliga Ryska Hofven den 10
September 1817 slutade additionel-Act till
fredstractaten i Fredrikshamn, en fullkomlig
frihet till införande här i Riket af alla slag6
Finska Natur- och Konstproducter , med un^
dantag af Bränvin och Saltpetter, blifvit Finlands
innevånare, under loppet af 8 år från
det närvarande räknadt, å nyo medgifven.
Jag känner alltför väl denna Handels-Tractat,
och jag har ej begärt, ehuru jag visst inom
mig önskat, någon inskränkning i de förmåner,
sorn Finland derigenom blifvit tillagde.
Jag känner likaväl Stockholms behof af ved
och victualier, men jag inser tillika angelägenheten,
att genom inhemsk produetion småningom
bereda tillgång inom landet på dessa
varor, samt att genom tillåtelse af en likså
fri export från de Provincer, sorn hafva ett
öfverskott af sina produeter, söka göra den
fria importen från Finland till Stockholm mindre
skadlig. Min motion gick derföre icke uf
på en direct inskränkning af Finska handeln ,
utan på vidtagande af corr*ctiy deremot l så
Den 29 Maji*
535
vidt det stod att förena med nu gällande han-J
delslörhållanden. Det första correctivet jag
föreslog var, att exporten från Sverige borde
blifva lika fri, som importen från Finland till
Sverige.
Så olika systemerne varit och än äro i
Stats-Ekonomien , så bar dock den satsen al-i
drig blifvit bestridd, att exporten i allmänhet
måste vara åtminstone lika så mycket tillåten,'
som inportenj den inrikes handeln åtminstone
likaså fri, sorn den utrikes, i fall man vill
med allvar befrämja ett lands välstånd- Enligt
denna i nila tider och i alla landar antagna
princip, böra således från de Södra Provincer
i Skåne, deras produeter likaså fritt få utföras
till Danmark, som Finlands produeter få
införas till Sverige. Enligt samma princip bör
man ej, under det man tillåter fri import^
förbjuda Blekinge, att fritt få sjövägen afyttra
sina Skogsproducter till Skåne, och Skånes
innevånare, att samma väg fritt få utföra
sina produeter till Blekinge. Vidare har jag
såsom det andra correctivet föreslagit strömrensningar
i Norrland. Utskotten hafva tyckta
gilla denna anstalt. Man hade bordt förmo*
da, att sedan, genom 1809 års Freds-Tractat,
Finland afsöndrades från Sverige, och blef
tillagdt en utländsk Magt, man hade förr varit
betänkt på medel, att från eget land förse
Stockholm med ved och sådane nödvändigt
hetsvaror, som förut blifvit från Finland hit*
förde. Jag har äfven såsom ett correctiv mot
Finska handeln föreslagit nederlagsfrihet för
Stockholm. Ekonomie-Utskottet lärer förmod^
536
Den 529 Maji.
ligen inkomma med ett särskilt betänkande
deröfver, och jag iörbehäller mig att, då det
eker, deröfver få yttra mig. Då Utskotten
icke velat gå in på, att tillstyrka en lika fri
expon af våra egna producter , som import af
Finlands, så tillstyrker jag ogillande af Utskottens
betänkande.
En Ledamot i Utskotten Brukspatron Malmberg
anför i sitt serskilt* yttrande, att Sven
ska Handlande hafva fordtingar i Finland,
hvilka han snser bevis», att ingen ur.deibaLnce
i handel med Finland existerar. Men
härvid bör ihogkommas att Finnarne äfven
hafva fordringar hos Sven ka Köpman, och
ritt- om våra Köpmån verkligen balva betydliga
fordringar hos de Finska, sä härleda de
sig troligen från den tid, då Finland tog sina
behof af utländska varor från Stockholm. Nu
mera sedan tullen på desse varor blifvit i
Sverige så betydligen förhöjd , tar Finland i
stället dess* behof directe från Köpenhamn ,
Lubeck och Hamburg med flere handelsplatser
utom Slockholm, hvarigenom vår underbalance
i handel med Finland blifvit ännu
större Utom dess om vår underbalance i
handel med Finland vöre aldrig så stor, kan
det ej hindra, att ju enskilte personer i Sverige
kunna hafva fordringar hos enskilte personer
i r inland. Hvarken öfver- eller underbalance
i handel liqviderar enskiltes fiku der. I öfrigt
torde det ej kunna nekas , att ju någon origtig
mesure måtte ligga till grund derför, att
Svenska landtmanna-produeters afsättning tili
Den 29 Maji.
53 7
Stockholm är lika om ej mera onererad än de
Finska, l å de skäl jag nu anfört anhåller jag
om proposition på alsing af betänkandet, eller
om det ej bifalles, åcerremiss deraf.
Herr Pereswetoff Morath, 'Vilhelm:• Redan
vid »8t5 års Riksdag yttrade sig en man af
utmärkte kunskaper, och än utmärktare känsla
lör Fäderneslandets sjelfbestånd och styrka,
att Finska handeln var en kräftartad sjukdom
som föriärde Rikskroppen. Jag delar med honom
denna öfvertygelse.
Då fråga är om åtgärders vidtagande, att
bereda Hufvudstaden och 3ndre Svenska städer,
tillgång på produeter af sådan beskaffenhet,
som här i Riket frambringa», men nu från
Finland införskrifva» till myckenhet, så kan
jag icke annat än lifligt önska, att Utskottens
betänkande måtte bifallas.
Skall ändamålet vinnas, måste efter min
tanka, den kraftiga åtgärden vidtagas, att å
ena sidan måttligen och efter omständigheterne
höja tullen på dylika Finske produeter, och å
andra sidan , gifva pracmier för hitförande af
inhemske.
Jag erkänner, det jag i ingen punct kan
öfverenstämma med de Herrar, som tyckas
önska fortsättandet af Finska handeln sådan
den nu drifves. Det måste änteligen hafva
kommit det ögonblick, då man icke mera med
fällda händer och sorglöst sinne betragtar,
53S
Den 29 Maji.
hura massör af Svenska penningar flyta till
en främmande kust, för att aldrig återkomma
till den Svenska, åtminstone icke i en för
Sveriges handel nyttig väg; och man må ej
afskräcka® deraf, att ändamålet icke kan i ögonblicket
vinnas; i längden måste dock de löre.*
slagne medlen säkrare än alla andra verka till
ändamålet.
Jag önskar den tid vara långt borta, då
Sverige åter invecklas i ett krig med dess
grannar, men om denna tid inträffar, (och jag
skall aldrig anse Sverige så svagt, att det icke
skulle kunna föra ett krig) så lärer väl utan i
förhand vidtagne åtgärder, att förse Hufvudstaden
med ved och victualier, communicationens
fullkomliga afstannande mellan Finland
och Sverige gifva en våldsam skakning åt
inre hushållningen och tillgångarne, synnerJigast
inom Hufvudstaden. Utan att äga en
djupare kännedom om handelsförhållandet, och
endast lydande hvad ett sundt omdöme säger,
skall man genast finna vådan af det Ekonomiska
beroende, hvaruti Stockholm, i hänseende
till Finska tillförseln, ännu sig befinner, och
man måste ovillkorligen ägna sin agtning och
tacksamhet åt Utskottens bemödande, att småningom
bryta ett tillstånd, sorn långsamt men
säkert leder till inre vanmagt, och inhemska
productionens aftynande.
Som Svensk kan jag i detta ämne icke
äga annan önskan, än att ingen medborgare
mätte tveka i valet emellan uppoffring af ö
-
Den 29 Maji,
539
gonblickets intresse för det stora interesset —
Fäderneslandets framtida sjelfbestånd.
Herr Cederschjöld, Pehr Gusfaf; Under åberopande
af hvad jag förut yttrat i detta
ämne, torde jag nu blott få äran anmärka, att
här egentligen är fråga om två särskilta ändamål.
Är det blott Stockholms inhemska proviantering,
som skall betryggas; eller är det
tillika Sveriges Rikes handelsballance, som
skall hållas i jemvigt? I förra fallet synes
Utskottens förslag visserligen tillräckligt och
tämmeligen lämpeligt: i det senare fallet deremot,
eller för att minska Finska handelns
tryckning på Sveriges handelsballance, är det
utan tvifvel högst nödigt, att samma slags varor,
som äro från Finland till fri införsel tilllåtna,
älven må från Sveriges sydligare kuster
tullfritt utföras- Jag förenar mig derföre med
Herr Rosensköld i anhållan om återremiss.
Friherre Boije, Ludvig: Må det tillätes
mig lå erindra, att jag ej kan förstå annorlunda
än att i samma mån Stockholms import
blir mindre, i samma mån skall äfven handelsbalancen
blifva jemnad. Jag åberopar mig
i öfrigt hvad Herr Morath så grundeligen
anfört, och anhåller att få med honom mig
förena.
Herr Cederschjöld: Till svar på den sisla
värda Talarens anmärkning, torde jag blott
få anföra att Stockholms inhemska proviantering
visserligen verkar förmonligt pä handels-'
540
Den 29 Maji.
balancen, genom tryckningens förminskning;
men det hindrar ej, att ju en friare utförsel
kan serskilt verka tiil samma gemensamma
ändamål, genom ökad mottryckning.
Herr Munck af Rosenchöld: Som jag anser
detta ämne för ett af de vigtigaste , som vid
denna Riksdag blifvit framlagde för Riksens
Ständers ölverläggnmgar, utbeder jag mig, att
dervid ännu några ögonblick få fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet. Jag tror
att en fri export skulle vara för osa gagnelig
i flere afseenden. Om till exempel Skåne och
Blekinge fått fritt exportera sina produeter,
skulle derigenom ej blott skadan för Riket i
det hela af den öfverdrift)» importen från Fini
land till Hufvudstaden minskats, utan äfven
den alla näringar i flere Provincer och i synnerhet
i Skåne nedtryckande penningebristen i
betydlig man blifvit a'hulper>, ty äfven i Danmark
finnas mycket Svenska Bonco-Sedlar. De
som önska och inse nödvändigheten af en 0-  kad penningetillgång uti landet , borde äfven
finna en fri export vara ett billigare medel
än det att tillskapa nya Sedlar; ty det försämrar
ej Sedel myntet, att småningom återbringa de
Sedlar som finnas ho6 utlänningen. Då Finland
ligger så mycket närmare Stockholm, vo.
re obilligt, att hastigt afbryta importen af Hufvudstadens
behof derifrån, och ingen utväg
naturligare för att contreballancera den annars
allt för mycket öfvervägande importen af Finska,
nu mera utländska varor, än att Skåne
iinge lika fritt exportera sina produeter till
Den 29 Maji.
541
Köpenhamn eller andra utländska orter. Man
har sagt, att grunden till det ännu existerande
förbudet för Blekinge, att sjövägen fritt
utföra ved till Skåne, vore frugtan, att den
kunde i stället utföras till Danska ön Bornholm
För min del kan jag ej finna något
skadligt deri, att en Province exporterar sina
producter till ett främmande land, utom i det
enda fall, då Riket lider ren brist på de6sa
varor.
Friherre Pfeiff, Adolph, förenade sig med
Friherre Boije och Herr Pereswetoff Morath,
samt begärde proposition till bifall af Betänkandet.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, om Ridderakapet och
Adeln ansåg Stats- och EkonomieUtskottens
Betänkande böra, i anledning af de dervid
gjorde anmärkningar, till Utskotten äterremitteras.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence föreslog, att Betänkandet
måtte af Ridderskapet och Adeln
gillas; hvilket bifölls.
Vid förnyad föredragning af Stats- och
Bevillningsutskottens den 1.5 dennes afgifne,
samt den 23 i samma månad på bordet lagde,
542
Den 29 Maji.
Utlåtande i anledning af de hos BondeStåndet
gjorde anmärkningar vid Utskottens den 2 sist—
ledne April meddeldte Betänkande, rörande
Kongl. Maj:ts Nådiga proposition om en stadi
gad afgift af hvarje mantalsskrifven person
till den veneriska smittans hämmande m. m ,
fann Ridderskapet och Adeln, att, enär sistnämnde
Betänkande redan blifvit af Ridderi
skåpet och Adeln bifallit, Utskottens ifrågavarande
Utlåtande borde läggas till Handlin.
garne.
Företogs till pröfning'Allmänna Besvärsoch
Ekonomie Utskottets den 15 dennes af-i
gifne, samt den 23 derpå följde på bordet lag-!
de, Betänkande rörande väckt fråga om förändring
uti 9 §. af Kongl. Maj.ts förnyade Seglationsordning
den 15 Junii 1774.
Grefve Cronstedt, Claes: 1774 års Segla
tionsordning
är en economisk författning,
som Kongl. Majit kan efter omständigheterna,
enär så nyttigt och lämpeligt finnes, ändra eller
upphäfva; och jag anser således för mia
del nu ej nödigt, att Riksens Ständer i förevarande
ämne’ framställa någon underdånig
önskan till Kongl. Majit. Anledningen till den
motion, som sedermera föranledt ifrågavarande
Betänkande, är just hämtad från en händelse,
som tilldrog sig förlidet år. Några förbudna
varor anträffades på ett fartyg, och inbragtes
till Landscrona. På manifestet stod, att vaiorne
Den 2 g Maji.
543
voro destinerade till en Köpman i Stockholm,;
men efter närmare undersökning kom man un4
der fund dermed, alt samma Köpman endast
var Commissionair, och att rätta Godsägaren
var ett Handelshus i Helsingör. Vederbörande
ursäktade sig då dermed, att anteckningen
ä manifestet innefattade en miss-skrifning, men
för min del kan jag icke anse en så beskaffad
miss-skrifning trolig. Manifestet bör efter mitt
omdöme vara lika heligt och trovärdigt, sorn
andra skepps-documenter. Då den af ÉconomieUtskottet
föresiagne förändring af Seglations-ordningen
icke synes mig medföra någon
allmän fördel, hemställer jag, att Utskottets
Betänkande måtte afslås.
Herr Pereswetoff Morath, Wilhelm: Då jag
nu å nyo anhåller om Högloflige Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet, är ej min
mening, att ingå i vederläggning om de grunder
Utskottet framställt, icke ens att vidröra
dem. Jag vill endast framlägga för Ridderskapet
och Aden en upplysning, som möjligen
skulle kunna bereda afslag å Betänkandet i
hela dess vidd.
Efter hvad jag känner har en tillförordnad
Comité utarbetat Förslag till en ny Segla»
tions ordning och en ny författning till förekommande
af Lurendrägeri och Tullförsnillning,
hvilka förslag jemväl i Högsta Domstolen,
i afseende på StraffLagen, till grankning
förevarit, och nu lära bero på föredragning
hos Konungen i StatsRådet, genom FinanceExi
544
Den 29 Maji.
pedition. De Ledamöter, som utgjort berörde
Comité, hafva troligen icke underlåtit att noga
öfverväga den nu ifrågavarande §:n at Segla.;
tions-ordningen, och säkerligen föreslagit rättelse
deruti, ifall de, med den närmare kännedom
d^ naturligtvis skola ägt örn bahoivet,
funnit sådan rättelse nödig och nyttig.
Om Utskottets Betänkande antnges, blir
framatällningen’ af dess resultat hos Kongl.
Maj:t i alla fall blott ett önskntngsmåi , och
kommer troligen endast att medföra «i; roj smål
för utgifvandet af omnämnde nya o. h io* bättrade
författningar, hvilkas snara ailmäntgörande
åtminstone hvar och en, som läst och tillämpat
de nu gällande stadganden i dessa ämnen,
upprigtigt önskar. Jag tillstyrker således för
min del afslag å Betänkandet.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
yttrade, det han, i anledning af
discussionen, ansåg s<g böra hemställa, om
Ridderskapet och Ådein behagade alsia Betänkandet.
Ropades Ja.
Då nu å nyo föredrogs Allmänna BesvärsOch
EkonomieUiskottets den <5 dennes aflåtne,
samt den 23 derpå följde på bordet lagde,
Memorial i anledning af de hos Borgare
SÉåndet
-
Ben 29 Maji
545
Ståndet gjorde anmärkningar vid Utskottets
den 10 sisth Februari meddeldte Betänkande,
angående yrkad rättighet för Städernes Magistrater,
att få förrätta alla så kallade DykeriAuctioner,
fann Ridderskapet och Adeln , att,
enär sistnämnde Betänkande redan blifvit a£
Ridderskapet och Adeln bifallit, Utskottets ifrågavarande
Memorial borde läggas till Handlingarne.
Hans Excellence Herr Grefven och Landtb
Marskalken tillkännagaf, att Plenum komme kl.
half till 5 i eftermiddag att fortsättas.
Föredrogs å nyo Bevillningsutskottets den
22 dennes afgifne, och följande dagen på bordet
lagde, Utlåtande angående förslag till en
blifvande Bevillningsförordning.
Friherre Carpelan, Carl MauritZy uppläste
följande:
Vida skiljd från den klandervärda kitslighet
att utan giltiga anledningar söka motarbe^
ta de Utskotts Ledamöter, hvilka, enligt öfvertygelse,
använda deras yttersta ansträngning
att, till Statens bästa, motsvara ett dem upp-J
dragit dyrbart förtroende; och dessutom ifrigt
delande Nationens varma önskan, att snart se
Ridd. *. Ad, Prof, VI. B. II, Afd, 69, 7®.
546
Den 2 g Maji.
ett långvarigt Riksmöte slutadt, skulle dessa
skäl säkert bragt mig till tystnad, om icke jag
alltid van, att rakt och utan några slags biafsigter,
yttra och följa min öfvertygelse, äfven
såsom medlem af Arméens PensionsCassas
Direction, ansett det för en pligt, att, så vidt
i min förmåga står, försöka verka till nämnde
Cassas bästa, och förfäkta bibehållandet af de
reglementariska grunder, hvarpå dess fortfarande
bestånd hvilar.
Jag vågar således utbedja mig Högloflig#
Ridderskapets och Adelns benägna tillstånd,
att få äran meddela några upplysningar, hvilka
möjeligen kunna leda till ändring af Bevillningsutskottets
emot Arméens PensionsCassas
fördel nu tillstyrkte åtgärd.
Alltsedan berörde Cassas organisation år
1757> har den af Riksens Ständer varit ansedd
såsom en from stiftelse, och af Sveriges Konungar
i alla för nämnde Cassa utfärdade Reglementen
och Instructioner såsom sådan Nådigst
sanctionerad; tillföljd d^ raf har bemälte cassa
städse varit befriad från all slags Bevillnings- f
afdrag, endast med undantag af åren 1813,
1814 och 1815, då Riksens Högloflige Ständer
funno rättvist, att återgifva Arméens Pensions;
Cassa dess fordna rättigheter. Ifrån Chartelings
skyldighet, hvilken Kongl. Svea HofRätt,
i Utslag af den 22 Junii 1813, i Nåder
Ctadfästadt den 28 Januari 1814, ålade Cassan
erlägga, blef den äfven af Riksens Högloflige
Ständer 1815 befriad, emedan de funno Hof^
Dm 2 g Maji.
547
Rättens skäl mindre väl motiverades dl den
satte Arméens PensionsCassalnrättningen i samma
paralle! med Allmänna Enke- och Pupill—
Cassati, hvilken sednare hvarken i likhet med
den förra varit donerad med publika bidrag,
eller omgjordad med dennes primitiv» privilegier.
Att Arméens PensionsCassa alltid varit
frikänd ifrån all slags Bevillnings-afgift för
dess penningestock och inkomster, samt i alla
dess angelägenheter, undantagen från all annan
gravation, inhämtas omständligt och ove*)
dersägligt så väl af Kongl. Maj:ts Nådiga Dora
den 6 April i8oa, som ock af alla från och
med nämnde CassaS organisation för dess Styrelse
och förvaltning utfärdade nådiga instructioner
och reglementen, synnerligast af åren
«757, t77y och 1793, (hvilka vid alla under
tiden inträffade Riksmöten förblifvit orubbade,
och således städse af Rikets Höglofllge Ständer
sanctionerade,) äfvensom nu sednast af Kgl.
Reglementet af den 20 Maj 1817, sorn i dess
84 §. lyder sålunda: 5’Arméens PensionsCassa,
såsom varande en from stiftelse, bibehåller de
vid första grundläggningen henne förunnade
förmoner och rättigheter, i likhet med andre
Inrättningar ad pios usus.”
Af Kongl. Maj;ts den 23 September 1756
utgifne nådiga Kungörelse, rörande Bancolnte*
ressens förminskning, synes äfven, att då räntan
för de Kongl, Collegterne och andra Verk
kkf nedsatt tili 3 procent, fingo Stiftelser as!
548
Den 29 Maji.
pios usus, såsom Krigs- och SjömanshusCas:
sorne. rättigheten att begagna 4 procent å sine
i Banken insatte capitaler, hvilket ytterligare
styrkes af Kongl. Maj:ts den 11 April 1792
utfärdade nådiga Kungörelse, samt BancoUt^
skottets samma år hällne Protocoller.
Allt detta oaktadt, har BevillningsUtskota
tets pluralitet nu trott sig böra hos Riksens
Högloflige Ständer yrka, det Arméens PengionsCassa
hädanefter borde beröfvas dess nu
öfver 60 år nästan oafbrutit tillgodonjutne rättigheter,
utom hvilkas högtidliga garanterande
KrigsBefälet aldrig organiserat denna så nyttiga,
Staten besparande, Cassa; och synes BevillningsUtskottet
synnerligast hafva fäst sig
vid den eynpuncten, att Staten antingen skulle
förlora en påräknad och oumbärlig inkomst,
(som vist aldrig kan komma i fråga) eller ock
att Låntagarne i Cassan skulle nödgas erlägga
ett Bevillnings-tillskott, som rätteligea vore
liogifvarens åliggande.
Med den varmaste önskan, att på allt
tänkbart och rättvist sätt bidraga till att lindra
enskifta Medborgares utskylder, kan jag
likväl för min del ej inse billigheten af att
göra det på deras bekostnad, hvilka Fäderneslandet
i så hufvudsaklig mon har att tacka för
dess lugn och sjelfbestånd, och hvilka i samma
mon skola komma att ligga Allmänheten
till last, som fonderne för fromma Stiftelser
minskas. Ej eller vet jag någon orsak, hvar^
före just deana Stiftelses lagliga* dittillr nästan
Den 29 Maji.
549
oitördi åtnjutna privilegier bora förr vidkännas
intrång, än Uppfostrings- och Fattiglörsörjnintislnrättningar,
hvilka böra betraktas utur
en och samma åsigt, såsom af likartad beskaffenhet
med Atméens PensionsCassa och andra
fromma Stiftelser; äfven synes mig en sådan
åtgärd princip-stridig emot det vid dett2 Riksmöte,
påsa väl grundade skäl, vidtagne ädelmodiga
beslut om pensionernes och Pensions^
fondens ökande för andre Embets- och Tjenstemäns
Enkor och Barn.
Likaledes uraktlåter man att befrakta, det
Låntagare i Cassan kunna påräkna stående Lån,
hvilka de i evärdeliga tider ej befara få upp^
sagde, så länge de uppfylla sina förbindelser,
en förmon 60m alltid är af vigt och synnerlig
gast i denna perioden för 6 procent blir för
en och hvar högst betydlig. Då dertill kommer,
att det står hvarje lånhafvare fritt, att
när som helst inbetala sitt i Cassan ägande
lån, om han tror sig på förmonligare vilkor
kunna erhålla ett dylikt annorstädes, eller ock
icke mera deraf är i behof, så synes det mig
ganska obilligt yrka afdrag å Bevillningsprocenten,
hvilken för hvar enskilt Lånhafvare i
Cassan blir föga känbar, men deremot i massa
ganska dryg för Arméens PensionsCassas
Fond,
Det skulle i min tanka äfven vara med
billighet och rättvisa mindre enligt och consequent,
att Riksens Högloflige Stånder nu ålade
Stiftelser ad pios usus bevillning, då de vid
55°
Ben 29 Maji,
detta Riksmöte emot förmodan tillåtit och san:
ctionerat private assignationers rcintejria kring,
spridande j Riket, sorn möjligen kan hafva ett
högst skadeligt inflytande på enskilt och allmänt
väl. En annan consideration tyckes mig
äfven förtjena uppmärksamket, nemligen att
genom Stiftelsen af Arméens PensionsCassa, bespara
Statsmedlen, som eljest skulle högst ansenligt
betungas medelst blesserade och utur
tjenst gående militairepergoners pensionerande,
en gärd, som Staten omöjligen skulle kunna
undandraga sig.
Äfven får jag äran ytterligare tillägga
tvänne hufvudskäl, nemligen att, enligt Utskottets
ofta citerade tillstyrkan, skulle den,
sisiledne år af KrigsBefälet stiftade, och af Kgl.
Maj:t i Nåder sanctionerade Militaire Enke- Och
pupillCassa nödgas vidkännas Bevillning på en
Nådegåfva, hvarmed Konungen och Hans Kgl.
Höghet KronPrinsen lofvat i Nåder dotera
denna Cassa; hvarmedelst den sällsamma princip
stadgades, att det Kongl. Huset äfven åJades
Bevillning för Statens skyldiga bidrag,
och KrigsBefälet, förut summariskt taxerad för
ännehafvande löne-inkomster, ytterligare och
äfven retroactivt finge en ökad Bevillning å de
7 procent detsamma årligen, till nämnde Cassör
godvilligt erlägger, i hopp att freda sin
ålderdom och sin familj från framtida nöd och
elände; — en åtgärd, som enligt min tanka
skulle innefatta en oerhörd olaglighet, ojemförligt
vida större, än den, att några enskilta
Statens medlemmar (som äga att efter behag
Den 29 Maji.
'551
låna i publika Cassör eller ej) sjelfve ålades
erlägga LineBevillnings-bidraget, hvilket jag
för min del endast kan anse som ett förord
eller ömsesidig öfverenskommelse, som vanligen
bryter Bag, men alldeles icke såsom någon
olaglighet.
Med förundran har jag ock hört understundom
såsom skäl anföras, att Arméens Pen.'
sionsCassa är för mycket bemedlad, för att
icke hafva råd erlägga Bevillning; men utom
det att detta alldeles icke hörer till saken,
synes man dervid vilja förgäta det dryga pensions
belopp, (hvilket troligen med hvarje år
kommer att okas,) som för det sistförflutna,
jemte extra utgifter, utgjordt öfver 132,000
R:dr Banco, och som medelst Begrafningshjelp
samt andre oförutsedde händelser, förmodligen
blifver än drygarej och var DireJ
ctionen i April månads början ej utan bekymmer,
att kunna vidtaga sådane anstalter, att
Cassans inkomster skulle med säkerhet kunna
påräknas motsvara dess utgifter. Häraf följer
tydligen, att om Bevillningsutskottets tidstyrj
kan vinner bifall, skulle pensionerne minskas,
j stället att de, enligt KrigsBefälets vidtagne
beslut, småningom och med skäl 'i vissa Classer
böra enligt tiHgångarne okas.
Så väl af hvad jag nu här ofvan baft äran
anföra, som ock af de i detta ämne inom
Bevillningsutskottet af flere olika Stånds Representanter
aflåtne Betänkanden och reservat
tioner, hvilka upplyst rättvisat mina yttrads
552
Den 29 Maji.
asigter, vågar jag hoppas, det Rikets Högloflige
Ständer derå täcktes göra behörigt afse*
ende, och ej betunga Fäderneslandets i tjensten
grånade, elter ock. af fiendtligt vapen van.
iöre blefne försvarare, med en Bevillnings erläggande,
som skulle minska aspecterne för
deras närvarande och framtida bergning, samt
blottställa deras lefnads höst för behofvets
tryckande börda.
Denna min vördsamma underställning sy-,
nes åtminstone mig i hög grad grundad på
billighet och rättvisa, och har älven nästan
allt intill denna dag varit sålunda ansedd och
motiverad af likaså rättrådiga Regenter, sorn
upplysta Ständer. Det är ock med lugn tillförsigt
till nu varande Ständers bepröfvade
rättvisa och bevågenhet emot Rikets Krigsbefäl,
emot de Medborgare, som under krigets
faror på ett Svenska namnet värdigt sätt vågat
lemmar och lif för fredandet af hemmava*
varande medbröders hyddor, för deras fri- och
rättigheters helgd, som jag, underställande
detta Utlåtande Högloflige Ridderskapets och
Adelns upplysta bedömmande, anhåller vördsamt
(så vida ej ett direct förkastande af Bevillnings-Utskottets
till Arméens PensionsCassornes
skada afgifne tillstyrkande pröfvas skulle
kunna äga rum,) om återremiss at nämnde
Utskotts Betänkande i detta ämne, jemte mitt
anförande, hvilket jag lika vördsamt anhåller
äfven måtte de öfrige MedStänderne tillremitteras
innan målet hos dem till afgörande förekommer;
utbedjande mig vördsammast5 det
Den 29 Maji.
653
täcktes Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken göra proposition i ämnet.
Carl Mauritz Carpelm.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, anförde
»kriftligen:
Då man nu fått emottaga Högloflige Bevlllnings-Utskottets
Förslag till Bevillningsstadga
i hela dess vidd, hvaraf jag förgäfves
begärt att tidigare, i afseende på en noggrannare
pröfning, få del, åtminstone af det reglementariska,
anhåller jag vördsammeligen, att
dervid nu få göra de anmärkningar, hvartill
en ännu icka vunnen fullständig kännedom af
förslaget mig föranledt, och får till en börjart
framställa den hufvudsakligaste af dem, emot
Utskottets Förslag, att nemligen till Bevillning
för hvarje län fastställa en minimi summa,
såsom i min öfvertygelse ej mindre Constitutions-vidrigt,
än motsägande de hufvudgrunder
för Bevillnings utgörande Riksens Stän.
der redan bestämt. Constitutions-vidrigt är
detta förslag, då det gör ingrepp i fria beskattningsrätten,
grundad på hvarje skattskyldigs
enskilta förhållande, och rakt stridande
emot antagne Bevillningsgrunder är detta förslag
äfven, emedan de händelser sannolikt
komma att inträffa, då redan antagne Bevill.:
ningsgrunder måst sakna tillämpning, och sorn
det torde tillåtas mig att närmare få utveckla.
Utskottet föreslår, jemte tillkännagifvande
af Bevillningssummans belopp för hvarje pro^
554
Den 29 Maji.
vince under de sist förflutne Iren, att minimi*
summan af hvarje Län skall till nästa Riksdag
bestämmas till något högre belopp, än
den utgått åren 1815 och 18I6, och derigenom
har Utskottet, i stället för att bereda en
nedsättning i Bevillning för Jordbruket, som
jag förgäfves yrkat, och hvarom jag icke en
gång erhållit ett svar, sannolikt decreterat en
ännu större Bevillningsprocent af jordbruket,
då Hemmansvärdet otvifvelaktigt måst fortfara
att falla, vid ökade på'agor, och sannolikt
fortsatt penninge förlägenhet, och i hvilket
förhållande d< t saknar grund i rättvisa, att
icke dess mindre föreslå, att för Hemmanen
i Provincerne skall ovilkorligen utgöras högre
Bevillning alla 5 efterföljande ärenj än taxeringsmän,
pä deras Ed, pröfvat rä{tvis och billig
för åren 1815 och 1816. Men det är icke ifrån
den förmodligen fortsatte penninge-förlägenheten
allena, som jag hämtar anledning till
förmodan, att Egendomsvärdet nedsättes, det
är äfven i de föreslagne anstalter i linancielt
afseende jag tror mig finna den, helst samma
skäl, som nyttjas emot rörelse-capitalets okände,
att nemligen Bancosedel- värdet derigenom
nedsättes, och Egendom«-värdet uppstegras,
måtte i ett motsatt förhållande bereda ett motsatt
resultat, och då opinionen i båda fallen
bestämmer Bancosedel-värdet, och, i följd
deraf, Egendoms-värdet, synes det mig ligga
tämmeligen för öppen dag, att örn Banken,
jemlikt Betänkandet om Einance-regler
ringen, inom 5 år använder till Silfvers anskaffande
half tredje million Riksdaler, och
Dm 29 Maji.
555
minskar Bancosedel-rörelsen med åtmindstone
lika stor summa, som förmodligen derigenom
försvinner, så måste opinionen, med förutsättning
deraf, blifva tillj Bancosedel-värdets föri
del, och värdet af Jordbrukarens Egendom i
följd deraf nedsättas, på samma gång sorn
hans Creditorers fordringar i värde förbättrasAf
nu anförde skäl tillstyrker jag vördsammeligen,
att förslaget om minimi-afgift] för hemmanen
Länsvis beräknad, måtte ogillas, och i
Betänkandet utgå, såsom i flere afseenden olämpeligt,
och förnärmande det förtroende man
bör hysa för uppfyllande af den Eds pligt taxéringsmän
sig åtaga, att nemligen på rättsgrunder
behörig Bevillning föreslå. Jag förmodar,
att Utskottet skall finna skäl att sitt förslag
frångå, vid eftersinnande af tillämpningen af
ifrågavarande Bevillningsprincip, hvarvid må.'
ste inträffa, att Landshöfdingen, sorn det åligger
tillse, att ProvinceBevillningens fulla be-'
lopp blifver på Egendoms-värden beräknad,
finner sig föranlåten yrka högre beräkningar
vid de mindre Taxerings-instantieme, för att
vara trygg, att total-summan på Länet häldre
öfverskjuter minimi-beloppet, då intet äfventyras,
än att vid PröfningsComitéen det skulle
inträffa, att några tusende Riksdaler fattades i
detta föreskrifne belopp, vid hvilket förhållande
det blef brydsamt, att dela denna brist
på hela Länet, men hvarigenom åter tillintetgjordes
Taxeringsmännens i föregående instan;
tier edeliga pröfningsrätt, och de skattskyldig
ges i BevillningsFörordningen förvarade rätt,
att icke annorlunda och efter godtycko be
-
556
Den 29 Maji,
handlas. Jag har både denne och tvenne sistförflutne
Riksdagar förgäfves sagt och omsagt, att
Jordbrukare, särdeles sedan år ) 8 12, blifvit, jemförelsevis
till andre skattskyldige, för hardt
betungade i flere vägar; att fattigdomen och
vanmagten sedan den tiden och d rigenOm
årligen tilltagit, att den verkliga penningeförlägenheten
i orterne deri har sin upprinnel»
se, och, utan nedsättning i Statsbördorne, icke
kommer att upphöra , utan okas, och jag
har, i afseende derpå, och det obilliga i beskattningsgrunderne
för Jordbruket, trott mig
äga anledning, att föreslå i särskilt motion
till Bevillningsutskottet en nedsättning till en
fjerdedel mindre Bevillning af uppskattade
Hemmansvärdet, än af annan synbar förmögenhet
och inkomst, i följd af den erfarenhet
att Jordbruket, särdeles skattejorden, stundom
icke letnnar a å 3 procents behållen inkomst
efter uppskattnings-värdet , stundom äfven
mindre; men Utskottet har icke visat mig den
benägenheten, att besvara motionen, med ve-<
derläggniog af de skäl jag anfört. Hvad nu
åter angår det Regienvntariska i Utskottets
Betänkande, så enär Utskottet ansett lätrtpeligt,
som ock varit b qvämligast, att på den
banade vägen hufvudsakligen godkänna nu
gällande BevillningsForordning, bade det varit
så mycket mera att önska, att man tidigare
derom fått känna Utskottets mening, som föreskrifterne
deri otvifvelaktigt böra undergå
flere förändringar ehuru de sista Riksdag för-,
sigtigt inkommo för sent, att då, liksom kanske
nu, den noggrannare pröfningen står i strid
Den 29 Majt,
557
flied tålamodet och den gällande viljan. Detta
oaktadt, nödgas jag framställa de anmärkningar
dervid, hvartill jag, så vidt jag fått till;
fälle känna Bevillningsutskottets icke tryckta
Betänkande, trott mig finna anledning, och
får till en början göra erinran emot den mindre
behöflige men kostsamma inrättning af
3:ne Taxeringslnstancer, som onödigtvis bort*-  taga LandshöFdingarnes, för vigtigare ärender,
angelägna tid, och bereder Nationen extra
kostnader af öfver 80,000 R:dr, son Bevillningsutskottets
egna beräkningar synes utvisa,
men hvilka kostnader icke existerade, då Bevillningen,
före 1809, efter 1800 års Bevillningsgrunder,
bestämdes gerom blott en TaxeringsComité,
då man sällan likväl klagade
öfver Taxeringarnes beslut, och efter hvilka
grunder, med vissa förändringar, den nu före.
slagne Bevillningen kunnat utgöras, utan bibehållande
af de flerfaldige för Staten och enskilte
kostsamma och besvärande Bevillnings»
Instancer, och den betänkliga Edsförbindelsen,
att på Ed bestämma Egendomsvärden, der de
stundom aflägse boende icke i detta afseende
hafva någon ledning för deras gissning, än
mindre för deras edeliga pröfning. Jag hade
trott att Nationens Representanter, vårdare af
Nationens moral, skulle, med fästadt afseende
på det alfvarligi och religieusa i ea Eds förpligtelse,
omsider så förordna, att Taxeringsmannen
icke blef satt i förlägenhet i valet emellan,
att icke kunna verkställa en föreskrifven
förrättning, eller genast bryta hvad han
edeligen lofvatj i hvilken brydsamma bela
-
55»
Den 2 9 Maji.
genhet likväl Taxeringsmannen icke befant
sig, vid tillämpningen af iSoo års Bevillningsförordning,
och jag vädjar till den allmänna
erfarenheten, om icke stundom så tillgår,
att Berednings- och TaxeringsCommitéer
förrätta deras arbete på en kort stund, och då
dervid Taxeringsmannen vald, edsvuren och
ledsen, lamnat sitt bifall till föregående årets
Taxerings fortsättning, för att sjelf slippa den
noggrannare pröfningen, frågar jag, om Edsförbindelsen
är uppfylld, och den skattskyldige
åtnjutit rättvisan af den noggrannare pröfningen,
som Lagen åsyftat och föreskrifvit. Flere
Ledamöter af det Hedervärda BondeStåndet
hafva rätteligen anmärkt, att den 3-dje Taxeringslnstancen,
eller PröfningsCommittéen, vore
öfverflödig, enär Landshöfdingen äfven är Ordförande
i TaxeringsCommittéen; och då BorgareStåndets
bedömmande i PröfningsCommittéer
af Hemmans verkeliga värden icke är
lämpeligt eller pålitligt, enär kännedom om
locala förhållanden hos dem måste saknas, synes
mig att, till inskränkning i kostnader och
besvär, denna Taxeringslnstance alldeles kunde
försvinna. Utskottet, som i de mindre detaillerne
i allmänhet förblifvit vid det gamla,
har likväl infört en besvärande nyhet, som
icke bör medgifvas, deri att Utskottet uppdra»
git Taxeringsman en förut aldrig medgifven
rätt, att beskatta i annan ordning till personlig
bevillning, än mantalslängder innehålla,
och tillagt Taxerings-männen rättighet, att,
med afvikelse från en Husbondes uppgift s
flytta Tjenstehjon till en annan Tjenstehjon^.
Den 29 Maji;
559
dass för att derigenom bereda en högre Bevillaing,
hvilket torde tillåtas mig med exempel
upplysa, sedan jag törst anmärkt, att i
allmänhet ganska orätt fordras Bevillning efter
2 Artikeln af annat Tjenstefolk, än som kan
beräknas till öfverflödig Betjening, och till
uppassning , och allsingen rättsgrund finnes i
föreskriften, att en Husbonde skall betala afgift
efter andra Artikeln för i hushållningen
nödige behöflige Tjenstehjon, såsom Inspectorer,
Fogdar, Rättare, Trädgårdsmästare, Hushållerskor
med flere, och hvarföre af Utskottet
önskades få upplyst, efter hvilken rätts princip
Bevillning efter andra Artikeln bör för dem
erläggas, då flere Tjenstemän, icke en gång de,
som njuta 2 å 300 Riksdalers lön, sådan erlägga,
och i händelse icke detta stadgande står
i förening med rättvisa och lika beskattningsgrunder
lör alla medborgare, hvarom jagtviflar,
ytkar jag, att stadganden derom, med unw
dantag af Laquaijer och Betjening för uppassning,
må i Betänkandet utgå. Om detta iakt.
tages, skulle väl tillämpningen af Utskottets
föreskrift, att bestämmaMill hvilken Tjenstehjons-class
hvar och en Tjenare borde hänföras,
blifva mindre tillämplig och obehaglig,
men i alla fall, och i ovisshet om Utskottets
beslut, lår jag ämnet närmare utveckla , och
får såsom exempel nämna de så kallade Trådgårdsmästare
på Landet, hvilka Utskottet upptagit
till Bevillning efter andra Artikeln, i
likhet med Trädgårdsmästare i Städerne, hvilka
senare likväl äro Borgare, och hvaremot en
sådan afgift på Landet är alldeles obehörig;
Den 29 Maji.'
den kunde kanske blifva mindre obillig endast
der Orangerier och större Trädgårds-anläggningar
voro, men der sldane icke finnas, är
det väl ganska naturligt, att den, som ensam
sköter en trädgård, benämnes i Mantalslängden
såsom Trädgårdsdräng, och vid detta för;
hållande bestrider jag Utskottets iörslag, att
öppna rättighet för en TaxeringsCommité, att i
sådant afseende chicanera på en uppgift, och
determinera att afgiften skall erläggas för en
Trädgårdsmästare, hvilkens kunskap oftast inskränker
sig att kunna plantera kål och potates,
äfvensom att i något annat fall uppföra
Tjenstefolk till annan benämning och afgifter,
än hvartill Mantalslängderne föranleda. Utan
allt ändamål, och således olämplig är föreskriften
för Jordägaren, att uppgifva ett praesumtift
värde på sin Egendom, då oftare desse upp*
gifter lemnäs utan allt afseende} och då cominitterade
äga rätt, att efter godtycke utan
pröfningens beräkning determinera fastighetsvärden,
så borde åtminstone Jordägarne vara
frikände ifrån skyldighet, att för 10 ekuld och
på höft uppgifva förslag dertill, enär desse
förslag icke med motskäl vederläggas, och man
känner, att föregående årets taxering oftast
tjenar till grund för det påföljande. Stadgandet
att en vald Ledamot i en TaxeringsCoinité
icke kan utan laga förfall sig sådant förtroende
afsäga, är olämpligt, då i öfvervägande
kommer, att på Landet laga förfall stundom
icke kan styrkas, och det kunde hända,
att den valda Ledamoten hade egna angelägenheter
-
' Den 29 Maji.
genheter af den vigf, att han icke utan känbar
skada kunde deni åsidosätta. Det har gått
an i äldre tider, att verkställa Taxeringar utan
denna föreskrift, och den synes nu ej vara mera
nödvändig än fordom. Föreskrifter utan ändamål
böra icke öka mängden af dem, och ibland
dem är förbindelsen att mantalskrdvas,
du man större delen af året arnar vistas, som
man ej sjelf kan förutse, oclr i alla fall icke
är skyldig att bestämma. Jag mantalskrefs i
Södermanland sistlidne Höst, Och kunde då
icke förutse, att jag skulle vistas nio månader
i Stockholm. Föreskriften, senaste Riksdagen
tillkommen, att Jordägare häftar för dess Landt-.
bönders och Torpares Kronoutskylder, vid hos
dem saknad tillgång, bestrides nu liksom förlidne
Riksdag, såsom orättvis till sin grund,
och betungande i sin tillämpning, då, vid Jord-a
brukares tilltagand® vanmagt, icke sällan kominer
att inträffa, att Husbonden får betala utskylder
för dem, hvilka bo på dess ägor, som,
under förra Regeringslagar, aldrig blifvit satt
i fråga, än mindre föreskrifvit, och lika orättvis
är föreskriften, att, om en Hemmansåbo
bortflyttar, skall husbonden för dess utskylder
ansvara, då likväl Embetsmännen lättare åtkomma
Kronans rätt i detta afseende, än hus-*
bonden kan återfå hvad han mäst förskjuta
för en kanske i en annan Province flyttad bonde,
men Kronans säkerhet och Embetsmäns
beqvämlighet bör väl ej beredas pä bekostnad
af tredje mans rätt
-
Ridd.o, Ad, Pr&t, VI. B, II. Äfd. 71, 72.
562
Den 29 Maji.
Afdrag för minderårige barn å Kronoutskylderne
borde aila af arbetande Classen
lika få tillgodonjuta, och således det stadgande
förändras. som innehåller, att Hemmansbrukare
af större Jordbruk än ett fjerdedels Manta! äro
från denna ringa förmon uteslutne; en Åbo å
ett halft mantal kan lika behöfva njuta en
lindring, som Åboen å ett mindre, och det är
Statens nytta och uppfostrings kostnaderne,
hvarå afseende bör lemnäs, men icke Hemma
nets storlek- Då det ofta inträffar, att gifta
karlar och äldre qvinfolk på landet, i anseende
till desse förhållanden, hvarken kunna söka
eller erhålla årstjenster, utan måste arbeta för
dagslega, eller såsom StatTorpare, eller idka
handslöjd, och i mantals langderne stundom
upptagas såsom inhyses boende c lier arbetare,
i afseende på hvilka någon särskild afgift ef.
ter andra artikeln lärer vara bestämd, och
hvilka i alla lall äro till högre Bevillning
uppförde än Tjenstehjon, så synes billigheten
fordra, då det icke bör föranleda till högre
beskattning, att de icke äro i förhållande att
kunna ethalia och emottaga årstjenster, att Bevillning
för sådane personer icke kommer att
öfverskjuta Bevillning för Tjenstefolk, samt
att Författningarne måtte mrdgifva, att mantalsskrifva
gift folk såsom tjenstefolk, ehuru
de icke njuta årslön och gå till Husbopdens
bord. Det synes äfven vara billigt, då ungt
folk emellan 15 och iS års ålder alltför ofta
icke kunna erhålla årstjenst, ej mindre att det
medgifves dem. att konn* till deras trygghet,
att ej anses såsom lösdrifvare, mantalsskrifva
Den 29 Maji.
5^3
sig, der de likväl ick^ kunna erhålla årstjenst»
an att, vid Mantalsskiifmugar och BeredningsCommittéer,
det kunde öppnas för dem utväg,
att betrias ifrån Krono-utskylder, eller njuta
lindring deri, vid saknad arbetsförmåga, ellef
sjuklighet, som behörigen styrkas kunde. Soot
man i allmänhet saknar kännedom om åtgärderne
vid taxeringarne, och utan vidlyftig
Omgång icke densamma kan erhålla, så kan
med den allmänna rätt, att känna grund^rne
för ålagd Bevillning, hvar och en tillkommer,
skäligen yrkas, att en förteckning öfver fastig,
heter, och derå vid Taxeringr- och Pröfnings—
Committé erne åsatte värden, bör till hvarje Socken
sändas, att der vara att tillgå; och en lika
rättsfordran synes det vara, att erhålla en föreskrift
eller tormulaire för Debetsedlarne, ej
allenast till specifikt upptagande af personer
Och personel Bevillning, än till Egendom, så
att man må kunna sjelf pröfva Dcbetscdlena
riktighet, sorn B kval Debetsedlars beskaffenhet
nu stundom icke medgifver. börande Deb
tsedlarne innehålla hvarje Hemmans ellef
Lägenhets uppskattade värde, och af hvsrje
Hemman, under särskdte rubriker, utgående
Bevillning. Det medgifva,au allt detta tillskyn»
dar Häradsskrifvart 0 större besvär, m*-n då
man antagit ett Bevillnings-systeme, 60m blott
i kostnader till F,mbets- och Tjenstemän och
i afseende på TaXerings-kostnader medtager
öfver 50,000 R:dr af Bevillnings medlen mätte
man åtmindstone hafva rätt att fordra så full»
Stan liga Debetsedlar, att man sjelf kan pröfva,
huruvida en ganska möjelig och ursägtlig miss
-
564
Den 29 Maji.
räkning i debitering kunnat äga rum. Föreskriften.
sorn lärer vara bibehållen, att vid vite
infinna sig vid Uppbördsstämma?), äfven då
nian icke kan något betala, är löjlig och skadelig,
då den föranleder till hinder för Jordbrukaren
i dess arbets, genom den anbefallda
uppvaktningen, och likaså förbindelsen att infinna
sig vid mantaisskrifningar, helst då förhörslängderne
der blifva grunden för Mantaislängderne,
och efter personalen och Sidren
derigenom bestämmes personliga utskylder, behöfde
ej andra sig der infinna, än de som
kunde gifva anledningar till förändringar eller
undantag, och inga andra skrifteliga uppgifter
fordras, än sådana, som icke kunde hämtas ifrån
förhörs-böckerne. Föreskriften att i tvefaldt
ingif.ven förteckning upptaga alla på en
Egendoms ägor boende personer är besvärlig
och utan ändamål, då förhörsboken förhållandet
upplyser, och den är skymfande, då den
utsätter plikt för någon derå förglömd person,
som, då fråga är om ett större antal, ganska
lätt och oskyldigt kan hända. Ansvar bör
billigt följa på fördöljande af uppgifter, som
icke i annan väg. än genom eget tillkännagif—>
vande, kunna erhållas, men ej i allmänt kände
och genom törhörsböcker controllerade förhållanden,
i anseende till Egendom och der boende
personer. Jag anhåller, att desse anmärkningar
må till Bevillningsutskottet remitteras.
Grefve Löwenhjelm, Gustaf: Jag kan ej
förena mig med Bevillningsutskottet, hvad an
-
Den 89 Maji.
5 55
går den föreslagne rfverflöds-skattens beräk-3
nande och fördelande.
Bruket af Vin och andre tillåfne utländska
drycker är belagdt med 2 R:dr för hvarje Stånds-1
person af mankönet; jag tror, att en afgift a£
3 R^dr personen vore ändå lindrig, och skulle
ej minska förbrukarnes antal, men derigenom
öktcs inkomsten med 25,878 R=dr.
Jag anser likaså, alt afgiften å Stånds^
personer, för bruket af Caffe och Thé, kan
och bör böjas ifrån 1 ll:dr till 1 R:dr 24 sk,
hvaraf inkomsten ökas med 38,231 R:dr.
Att Stånds-personers Fruar och Döttrar
skola endast med 24 sk. skatta för bruket af
Siden, anser jag alldeles för litet; jag föreslår
I R:dr, och dermed vinnes 29,000 R:dr.
Endast i denna del, föreslår jag äfven för-J
höjning å de ringare Ciasserne. Bruket af
Siden är för dem helt säkert det öfverflödiga^
ste bland öfverflöd. Sex skillingars skatt derå
är alldeles för litet; till och med 12 sk. om
året anser jag vara litet, fy den, som vill
bruka Siden, matte väl utan känning kunna
årligen betala värdet af en fjerdedels aln taft,
och den ökade inkomst, sorn endast med denna
ringa förhöjning skulle tillfalla Staten, stiger
ändå till 75,000 R:dr.
Att uppmuntra kortspel torde vara lika
öfverflödigt, som det vöre nyttigt eller till
566
Den 29 Maji.
det mindsta oskadeligt, om en högre skatt derå
minskade antalet af kortens förbrukare. Jag
tror mig derföre utan ringaste sinnesoro kunna
våga föreslå dubbel skatt, eller 4 K:dr för
Stånis-personer och 2 R;dr å alla öfrige manspersoner
j härmed vinnes 39)333 R-dr.
Vidare anser jag i att de till bruk af Tobak
i projectet upptagne 40,000 Ståndspersoner,
kunna, istället för 16 sk., betala 32 sk-,
Och för sine Uhr 24 sk. i stället för 12 sk. j
hvarmed vinnes 23,333 R:dr 16 sk.
Afgift för bruk af Juveler, Perlor, Guldsmycken,
Equipager, Luxe-hästar, Luxebetje.
ning m m., har jag icke ens funnit projecterad.
Om jag antager, att i Sverige finnes enda'*
en millions värde i Juveler och Perlor, och
biolt med 2 procent belägger deras .nyttjande,
uppkomma 20,000 R:dr-r
En person af hundrade i Sverige nyttjar
visst guldsmycken, Facit 25,000 å 1 R.dr j
85,000 R;dr,
Fem tusende Equipager finnas visst i Riket;
om dessa beläggas med 1 R:dr minst
Och 10 högst tor ett Equipage , jemte billig
progression lör den som har flere Equipager,
vinnas minet 30,000 R;dr,
Genom lika princips användande 1 anseende
Den 29 Maji.
567
till Luxe-betjenters beskattande, skulle minst
lika summa vinnas, eller 30,000 R:dr.
Det är således en förhöjning af circa 336,000
R dr jag härmed föreslår. Utskottets project
upptager 416,000 R:dr. — Summa 752,212
R:dr Banco, hvarmed vårt öfverflöd skulle
rikta StatsCassan. Att denna Summa hos oss
förtjenar uppmärksamhet, lärer ej behöfva be
visas,
men
bör och kan den på detta sätt
uttagas? Se der hvad jag nu går att undersöka.
Våra Statsbehof äro ofullkomligen uppfyllda.
Detta ligger för ögonen, och ändå
gränsar beskattningen,
i flera punkter till
den yttersta tyngd som kan bäras,
i flere
punkter öfverskrider den till och med de
skattandes krafter.
Då vi ovedersägligen befinna oss i denna
svåra collision emellan verkliga hehof, och
svårigheten att dem uppfylla, är det då ej vår
pligt att söka utvägar. Tvänne finnas, ökad
production och lämpligare beskattningsmethoder.
Den förra hörer ej till mitt ämne i dag,
vidare än i anseende till den sanning jag i af.
seende på den sednare nu anförer, den nemligen,
att productions-kraften ofelbart ökes genom
beskattningsbördornas jemnare fördelning
efter förmågan att dem bära, och detta är just
hvad jag, i anseende till den sistnämnde utvä*
gen, föreslår. Jag känner, och skall nu i förväg
söka besvara en del af de invändningar,
563 - Den 29 Maji,
som vanligen göras emot mitt och mot alla
förslager af samma åsyftning.
Vanligast förebrår man öfverflöd?- skatter,
att vara af en småaktig ej nog omfattande
natur. Detta tnedgifver jag fullkomligt. Stod
det i min magt, att införa en allman och sy*
stematisk Consumtions - afgift: eller en mot sv nr ande
skatt på behållen inkomst, skulle jag visserligen
icke uppehålla mig vid att i smått beskatta
öfverflödet. Men nu är consunittions-afgift,
med Acciselnrättningar, och allt det mera dertill
hörer, alldeles icke verkställbar i ett land
som vårt, der Folknummern är så tunnsådd på
den vidlyf iga Arealen, och der Städerne äro
så få och tili en del så eländiga, så alldeles
urartade ifrån den stastitiska natur, som ifrån
början vållat Städers tillkomst, och utgör hela
politiska nyttan af deras tillvarelse. Skatt på
behållen inkomst har också blifvit försökt, har
mött svårigheter, och har aldrig kunnat införas
i hela det omfång ett sådant beskattningssystem
bör äga. Vid sådant förhållande, då
nemligen hvarken consumtionen eller behållna
inkomsten kan generell och methodiskt beskattas,
då återstår intet annat medel, att i en
rättvis pioportion beskatta d<s förmögnare, än
det jag föreslår. Da återstår blott att beskatta
öfverflödet.
t
Vår beskattning behöfver den rättvisa
jemkning j-sg nyss omnämnde; jag vet att det
bestrides, men jag, jag påstår det. Jag skall
icke fördjupa mig i beräkningar och Arithme,
Dm 29 Maji.
569
tiska jemförelse!-. Jag har, dem förutan, ett
lika peremproriskt som enkelt argument att
framställa. Mig veterligen har aldrig utmätning
för Kron utskylder ägt rum inom de classer,
hvars beskattande jag nu föreslagit, åtminstone
är händelsen sällsynt. Många tusende
olycklige jordbrukare och arbetare utpantas
deremot alla år, och mista sista koen, sista
bädden, blott för sina Kron-utsky!der. Detta
obestridliga factum synes mig utgöra fullt bevis
för sanningen af mitt påstående, att nera-*
ligen de förmögnare Glassér i Sverige icke äro
proportionaliter så högt skattlagde, som de arbetande
och torftigare Classerne. Tili häfvande
af detta oriktiga förhållande gifves intet annat
medel, än öfverfiödets beskattande.
Man säger, att den beskattning jag före-’
slår är obeyväm. Ja
ja
så är det med
ali beskattning. Jag nödgas dock fråga, hvilkendera
man här menar af de tvänne slag af
obeqvämlighet sig vid beskattning förete,
nemligen obeqvämiigheten för den, som utgör
skatten, eller obeqvämligheten, för den sorn
infordrar densamma. Det synes mig såsom
skulle den sednare förtjena ganska litet afseende,
jemförd med den förre. I alla fall blir
det väl ändå aldrig så obeqvämt för en kortspelare,
att anteckna sig, och betala sina par Riksdaler,
som för Torparen, att betala för det han är
till i verlden.
Man hörer äfven sägas emot en eller annan
öfverflöds-artikels beskattande, att den
570
Den 29 Maji.
summa, till exempel 15 eller 20,000 Riksdaler
dermed ästadkommes, är alltför obetydelig.
Men då en dylik summa begäres till de nyttigaste
ändamål, som till exempel till aflöning
åt befälet vid det Landtvärn, som utan kostnad
för Staten försvarar en i alla afseenden
dyrbar besittning i eller till aflöning åt Kronbetjeningeo
i de flere Rikets Provincer, der
denna sä vigtiga Class Tjenstemän är öfverlemnad
till en för Staten skadelig och vådelig
torftighet, — då anses denna summa af 15»
till 30,000 Riksdaler ganska betydelig. Jag
vet, att ali storlek är relatif, men inom en
och samma Stat, inom ett och samma Drätselverk
kan väl en och samma summa ej på en
gång vara stor och liten. Omöjligen får man
fäga, att en summa är alltför betydlig, dåden
begäres till ett Riks-gagneligt ändamål, och
att samma summa är alltför obetydlig, då fråga
är att uttaga den hos rike, som deraf hafva
ingen känning.
Men säger man, ”skall jag behöfva plikta,
för det jag tili hvad öfverflöd som hälst använder
min väl förvärfda Egendom?” "”Skall
jag ej få fritt njuta frukterne af min eller
mine Fäders industri, utan att af Författning
gar pliktfällas?” Besynnerligt mäste det förefalla,
att så snart fråga väckes om att beskatta
de förmögnes njutningar, framtages
strax ordet plikta, hvarigenom sakens åsigt genast
förvrides. Aldrig har jag hört skatt benämnas
med ordet plikt^ då samtelige Rikets
Hemman och hela jordbrukande Classen blifvit
Den 2 g Maji.
571
beskattad. Om den rike verkeligen är berättigad
till desse bittert klagande uttryck, om han
är berättigad utropa ”hvarföre skall jag plikta,
för det jag åker i min betalta vagn efter
mina betalta hästar,” _ med huru mycket mera
skäl skall ej Hemmansbrukaren utropa: ”hvarföre
skall jig plikta, för det jag bebor och
brukar min ärfda jord,” och arbetaren: ”hvari
före skall jag plikta för tillståndet att andas
och bruka min spada?” _ Statens svar pä den
r>kes utrop är ganska enkelt. ”Jag pliktfäller
dig icke. för det du njuter, men jag beskattar
dig, emedan dina njutningar förråda,
antingen att du förmår skatta framför dina
bröder, eller ock att du är en ursinnig slösare,
och i det fallet gör jag icke värre emot dig,
än du gör dig sjelf.”
För öfrigt skulle nu också en hög beskattning
af luxen nedsätta densamma, och __
skatten derigenom cj blifva så gifvande, sora
man väntat; eå har dock ett godt vunnits, ett
godt som ju i cå mångå tal, förmaningar, för.
faitningar och ingångne förbund blifvit sökt.
Eiler sträcker sig den cirkelartade rörelse, för
hvilken våra Economiska åsigter hafva så mycken
fallenhet, äfven till detta mål, och frukta
vi nu luxens aftagande, sedan vi så nyligen
ansett den som orsaken till allt ondt?
Att productionen af en öfverflöds-skatt
alltid blir obestämd är ganska sant, men ora
man beräknar den till lägsta minim, och sedan
låter öfverskotten komma som ett opåräknadt
Den 29 Maji.
godt, manne Stäncierne vid nästa Riksdag skola
blifva särdeles misslynte öfver att finna en
eller två millioner uppsamlade och disponible?
Jag
slutar här denna articiperade vederläggning,
och anhåller vördsamt och på det
högsta, att Ståndet ville taga mitt anförande
i allvarligt betraktande.
Jag tror väl ej, att fattigdomen i allmänhet
är sådan 1 landet, sorn jag ibland höst den
beskrifvas, sreo så mycket är ju sant, att en
stor del Hemmansbrukare, sedan de hela året
hårdt arbetat och torftigt leivat , med möda
förmå utgörs sin skatt, att andre icke förmå
det, och blifva utpantade; att månge Hemmansdelar
äro beskattade utöfver hela deras
afkastning, och nu stodo öde, om de ej innehades
af större Possessionaten som inköpt deni
för vissa conveniencer skull, och nu måste behålla
dem, emedan ingen vill hafva dem; att
öfrige Näringsidkare och Löntagare redan äro
beskattade. så mycket de kunna beskattas. —
Då nu det är sant, att beskattningen redan är
sådan, som jag nu beskrifvit, och lika sant,
att Riket* behof ändå äro ouppfyllde, —
sant ait vi dageligen nödgas afslå medel till
företag och inrättningar, hvars Riksgagneliga
egenskap vi dock fullkomligen inse och medgifva,
_ så frågas, om vi med godt samvete
kunna underlåta, att till lindring i bördorne
uppsöka och använda alla medel, som ej
blottställa Statens bestånd och förkofran; då
Ben 29 Maji.
5 73
frågas om någon summa gifves så obetydlig,
eller så obeqväm till uppbördssättet, sorn vi
ej böra uttaga, då den kan uttagas utan tunga
för Åkerbrukaren, Näringsidkaren och Löntagaren.
Skulle dessa mina andragande» ej vinna
framgång, matte åtmindstone mig tillåtas, att
trösta mig med den glada öfvertygelse, att allt
hvad jag från Riksdagens början trott mig höra
ordas örn allmänna eländet, var en villa,
en ledsam dröm, att folket skattar utan kän*
ning, och att vårt Statsverk inga behof vet
utaf. Annat skäl kan väl ej gilvas emot öfverflöda
skatts påiäggande. Att vi öfverflödets
förbrukare äga 3 röster vid Riksdagen, och
att de, sorn jemte öfverflödet ofta sakna det
nödvändiga, blott äga en röst,
är just den
omständighet sorn lifligast tänder hos mig det
hopp, att de tre rösterne votera för mitt
förslag.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henria Jag annar
ej ingå i vederläggning af de beskattnings-’
grunder, sorn Grefve Löwenhjelm nu föreslagit
j Riksens Ständer hafva redan beslutat, att
beskatta det så kallade öfverflödet j och huruvida
detta kan tåla den utsträckning den värde
Talarea åsyftar, lemnar jag att besvaras utaf
dem, som med så väl Taxeringar sorn BeviHningens
indrifvande ägt befattning. Jag vill
endast bestrida den billighet i Taxeringssätt
Herr Grefve Löwenhjelm tror sig funnit, och
jag fäster mig till den ändan blott vid Artikeln
Kortspel, och frågar, om det är rättvist,
att dan som, under torftiga omständigheter,
574
Den 2 g Maji.
finner tröst och nöje uti att hela äret om 'agga
patience med en och samma kortlek, betalar
lika mycket i öfverflöds-afgift för kortspel,
som den, hvilken dagligen förbrukar Hera par
kortlekar; skattar ej den ena i större proportion
för sin patience, än den andra för sitt
spel; jag anhåller att denna min lilla anmärk,
ning måtte få medfölja Herr Grefve Löwenhjelms
till Utskottet.
Grefve Löwenhjelm: Jag upprepar, att
consumtions-afgift vist vore rättare, men då
denne ej är verkställbar, återstår ej annat medel,
att beskatta den fönnögne i någorlunda
billigare proportion, än öfverflödets beskattande.
Herr Hertzenhjelmi Carl Johan y uppläste föl.
jande:
Andra Artikeln 6 §. förordnar om den ersättning,
fordringsägaren är förbunden lemna
6in gäldenär, för den förskottsvis erlagde Bevillning,
för den förres ägande och utlänre capital
; denna ersättning är föreslagen 50 procent
högre än Bevillningen; emedan då den
utgöres med 2 på tusende af capitalet, är ersättningen
uträknad till 5 procent af räntan,
sorn gör 3 per milie af capitalet.
Härigenom härder, att den ägare af fastighst
eller annan förmögenhet, sorn deruppå
atbetalt endast en tredjedel, är befriad för ali
Bevillning efter andra Artikeln, den hans Bor,
Den 29 Maji.
575
genar för honom erlägger, således äfven för
den förres i Egendomen nerlagde capital; och
för hvad han derutöfver kan vara skyldig,
njuter han en verklig vinst genom minskning
i den lagliga räntan till ett belopp af 5
procent.
Jag kan icke begripa, huru en sådan omständighet
kunnat undfalla Högloflige Bevillningsutskottets
uppmärksamhet, ty att detta
stadgandet skett af föresats, kan jag ej förmoda,
då olagligheten deraf ligger lör en öppen
dag.
Väl har uti hittills gällande Bevillningsförordning
samma orättvisa ägt rum, men
är förmodligen af misstag kommit att deruti
inflyta, emedan ej blifvit iakttagit, att då Bevillningen,
som efter 1812 års Förordning utgjordes
med 5 procent af behållna inkomster,
nedsattes vid sistlidne Riksdag till 2 på tusende
af capitalet, och som äfve^ nu är föreslagit,
ersättningen för den förskjutne Be vinningen
ock i lika mon bordt nedsättas.
I en tid, då man så högeligen yrkar på
Allmänna Låne-anstalter, till befordran af
lättare penninge-tillgång för de många [.ansökande,
som det heter, till Näringarnas uppkomst
o<’h productionens förökande, torde den,
sorn af egna besparda medel, under det han
måste vidkännas myntets successiva försämring,
och sin i följe deraf årligen aftagande förmögenhet,
biträder med lån, och dervid åtnöjer
sig med den i Lagen stadgade räntan, icke
böra anses för en alldeles onyttig medlem i
5: 6
Den 29 Maji.
Samhället, eller dess vilkor försvåras genom
en större Beviilningsafgift, än för aila andra ;
men om så vöre, borde den väl tillfalla Statscassan,
och icke gätdeniiren, som ej äger rätt
fordra bättre line -vilkor, än dem Lagen föreskrifver.
Skulle åter, ehuru låne-behofvet nu
är så stort, räntan hädanefter kunna anses för
hög, och således böra nedsättas, tillhör det ei
BevillningsUtskottet derom förordna, eller cn
sådan Lsg medelst maktspråk Nationen påtruga
j utan bör den i föreskrit ven form ai'göras5
och af Konungen sanctioneras. Sorn denna omständighet
är af den beskaffenhet, att ingen återremiss
lär äga rum eller behöfvas, sä får
hos Eders Excellence Herr Grefven och Landt»
Marskalken jag ödmjukast anhålla om ogillande
och afslag på förenämnde §:s innehåll, sådan
den nu befinnes, och att den ändring deruti
göres, att ersättningen till Gäidenären icke
blifver till beloppet högre, än hvad han förtkjutit.
Hvad tredje Artikeln, rörande fördelningen
af öfverflöds- och consumtions-afgiften angår,
så kan jag ej finna minsta skäl, att medlemmarne
af BondeStåndet skola till hälften
njuta lindring i den föreslagne afgiften enligt
förenämnde artikel. Dä alla njuta lika medborgare-rätt,
böra ock alla lika, efter sina
vilkor och på enahanda grunder, bidraga till
Samhällets bestånd j så framt ändamålet är en
förökad oumbärlig Stats inkomst. Är åter afsigten,
alt genom en sådan afgift åstadkomma
minskning
Den 29 Majit
577
minskning i bruk och nyttjande af dylika öU
verflöds-artiklar, såsom för Rikshushållningen
skadeligt, så torde ändamålet lättast vinnas,
om denna algift uppgår till det belopp, att
den mindre förmögne afhållee ifrån consumw
tionen af sådant, som för honom kan var»
både umbärligt och mindre passande.
Mig tyckes äfven, att den föreslagne afgiften
på siden- och mahogony-meubler äc
mindre lämpelig; bägge hafva kunnat blifva
anskaffade under en tid, då man ej trott sig
behöfva befara tvång, vid deras nyttjande; och
kunna nu ej lätteligen föryttras. Sidenmeubler
äro ofta tillkomne af ren besparing, såsom af
gamla, och ur bruk komne tyger förfärdigade.
Det utländska rå-ämnet utgör minsta delen £
värdet afmahogony meubler, som i synnerhet
gäller, hvad angår de så kallade fanerade arbeten,
som är en inhemsk förtjenst; och ej katt
utan orättvisa, för skicklige arbetare förmin-j
skås. Sannt är att man, af ett vanligt begär,
att få stifta omskiftande Lagar, kan hoppas,
att snart få se denna ändrad, och att samma
orsaker nästa gång kunna föranleda till åter-i
tagande af 1815 års BevillDingsgrunder; men
emedlertid blifva alltid olägenheterne känbara,
och böra förekommas. Hos Eders Excellence
Herr Grefven och Landt-Marskalken anhåller
jag således om återremiss till Högloflige Bevillningsutskottet,
i afseende på hvad jag, röj
rande denna artikels innehåll, haft äran ani
föra.
Ridd, 0, Ad, Pr oi, VI* B, II, Afd- 73, 74*
578
Den J9 Maji.
Grefve De la Gardie, Jacob: Fullkomligen
instämmande i hvad Friherre Carpelan i afseende
på Arméens PensioosCassa yttrat, då min
öfvertygelse säger mig, att det är på rättvisa
och billighet grundadt, utbeder jag mig att få
tillägga några ord om en annan Casssa som med
lika rätt och af lika grund fordiar lika behandling.
De Kongl. Ordens Gassa är tillkommen
dels genom enskilta sammanskott, dels
genom Ordens afgiher, och är endast ämnad
till Pensioner åt de äldsta inom hvarje OrdenJag
vägar hos Ridderskapet och Adeln anhålla,
att jemväl denna cassa må blifva befriad
från Bevillnings erläggande.
Jag tror, att man i allmänhet bör göra
det undantag, att alla Cassör, som leda sitt
ursprung från enskilte personers tillskott, och
hvilkas provenuer användas ensamt till pensioner
för ålderstegne personer, anses vara i
samma cathegori, som fromma stiftelser. Man
skall fåfängt invända, att deras tillgångar äro
utlånte mot 6 procent, då just denna ränta
utgår till pensioner, och ändamålet således till
en del ginge förloradt, om Bevillning deraf
beräknades.
Att denna anmärkning må till Utskottet
få åtfölja, är hvad jag endast velat hafva äran
begära.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: De anmärkningar
jag nu går att göra, skola endast angå
artikeln om öfverflödet. Men först forde jag
Den 29 Maji.
579
få erinra, att då BeviilningsUiskotfet af denna
artikel påräknat 416,300 R:dr , torde denna
kumma, så framt mitt förslag om amortissement
s-anslagets förminskning till undvikande
af Bevillningens förökande, vinner Riksens
Ständers bifall, kunna ne.lsättas till 166,000,
och då, i anseende till dess förminskning, naturligtvis
blifva lättare att fördela. Dernäst
får jag fästa uppmärksamheten på nödvändigheten
att så jennu sorn mojVgt fördela hvarje
skatt, och framför allt en öfvertlöds-skatt. Jag
anser derföre hvarje personel öfverflöds-skatt
obillig. Skatten bör lämpas efter förbrukningen
af öfverflöds-varorna , och således förvandlas
till consumtions-skatt Då först blir
den rättvis och billig. — Jag vågar derföre
vördsammast föreslå, att denna del af Bevillningen
lägges på HaodelsSocieteten och Fabrikanterna
af öfverflödsvaror. Dessa må sins
emellan fördela beloppet efter utsträckningen
af hvars och ens rörelse; samt vid Varorna*
försäljning taga sin ersättning af afnämaren,
genom prisernas uppstegring. — Någon torde
befara, att Köpmännen begagnade denna an- 4
ledning för att höja priserna ännu iner än de
verkligen behöfde. Men denna farhåga är
helt visst ganska öfverflödig, ty Köpmännen
skulle i alla fall sälja till så godt pris de
tuöjligen kunde, helst de förmodligen eljest
skulle söka undersälja hvarandra, för att vinna
så mycket bättre afsättning.
Med Herr
Grefve Lövenhjelm instämmer iag t ex- deruti,
att en stor skatt kunde läggas på kortspel:
men jag skulle ej vilja att den lades på
Den 29 Maji.
spelaren, utan endast på kortstämpeln. Slutligen
måste jag alldeles protestera emot ali
slags skatt för gamla meubler, tapeter och dy-<
likt. Jag vill härvid blott anmärka, att, om
alla vill , för att undgå en sådan skatt, afhända
sig dylika saker, och nödgades i deras
Ställe anskaffa andra, skulle det förorsaka dem
en betydlig förlust 3 och hvad som är förlust
för enskifta, blir en förlust för Staten.
Jag anhåller derföre, att Betänkandet må, tillika
med dessa mina anmärkningar, varda till
Utskottet återremitteradt.
Friherre Drufva, Thure'. Sorn jag hört en
värd Ledamot, Grefve Gyllenborg, yttra sitt
ogillande öfver den af Bevillningsutskottet föreslagna
miniini-tjbeilen på Hemmansvärdena
inom hvarje Län, anser jag mig deröfver böra
yttra mina tankar. När det är bevis ligt, att
i några Län Hemmansvärdena blifvit mycket
nedsatta, till och med i ett, inom tvänne år
några och 30 procent, är det en nödvändighet, att
genom en minimi tabell hämma sådant, i annat
fall kan Statsverket aldrig vara säkert om den
anslagna, och påräknade Bevillnings-summan,
och afgiften från Länen kan blifva i högsta
måtto utan jämförligt förhållande, tvärtemot
billighet och BeviliningsFörordningens åsigt.
Den nu föreslagna jemkningen är väl icke den
fullkomligaste, dit kunna vi aldrig komma,
men den har ändå den förtjensten, att, i möjligaste
måtto närma sig till rättvisa, när den
är lämpad efter 4 års medelpris, och som sådan
tillstyrker jag dess antagande.
Den 29 Maji.
58 f
I redaction om rotefrihet har i min tanka
ett misstag insmygt sig , hvari ändring böc
göras, så att mera tydlighet vinnes; der står,
att Säterier m. m. från denna afgift under
fredstider frikännas; i krigstider skola de vara
det så mycket mera, som de då vidkännas ex«!
tra Rotering; således anser jag ordet under
fredstider böra utgå, annars kunde det gifva
anledning, attén Häradsskrifvare af oiörs;ånd
eller kitslighet, kunde, oaktadt extra Rotering*
skyldigheten, påföra i krigstider Säterier m.
m Rotefrihets-afgift, hvarå visserligen rättelse
erhölltsj mec bäst är, att Förordningen
är så tydlig, att intet misstag sker, och rättelser
behöfvas.
Vid 1812 års Riksdag ålades både öfverflöda-
och consumtions-afgifter; de blefvo 1815
afskaffade, såsom medförande vidlyftighet vid
mantalsskrifning, debitering och redovisning $
nu hafva de åter uppkommit, talrikare ät*
1812, och kännande olägenheterne af dem, ömj
skar jag, att benämningarnes antal åtmmdstone
måtte blifva så inskränkt som möjligt. Med
Friherre Anckarsvärd» yttrade tanka, om afgiften
för rättigheten att spela och handtera
kort förenar jag mig, helst jag icke finner det
vara rättvist beskatta den ringare Folkclassen
för ett oskyldigt nöje, som är långt bättre, än
att de söka tidsfördrif helgedagsqvällarne utom
hus då vandringarne ofta tillskapa äfventyr
af ledsamma följder, och de missbruk- som
af kortspel kunna ske, innefatta sällan anledningar
att öfverklaga hos den Folkclassen, Hela
58 a
Den 29 Maji.
Nationen bör icke plikta, för det att några
söka deruti ett ytterligt nöje; höjes kortafgdten,
träffas derigenom rätter man. Sak samma
om vin med mera dylikt; finnes sken af bil»
lighet, att de betala för njutningen deraf lika,
d< n sorn dagligen begagnar det, och den, som
högst sällin ksn få ett glas; en bouteille dagligen
på året gör afgifien per bouteille 3 ost.;
då deri sorn pa samma tid ny.tjär 1 å 2 bottteiller,
betalar 2 eller t Riksdaler per bouteiile;
obilligbeten måtte vara synbar, och således
bevisa, att denna mängd öf verflöds-artiktar
drabba sällan rättvist, och mången tjensteman,
sum nu, dock mindre är» 1815, är i
anseende tiil lönens ringhet inkallad från afgift
derföre, skall antingen förneka sig alla
lifvets njutningar*, och lefva med annan diet,
än ders krets, i hvars umgänge han är införlifvad,
eller betala 6 å 8 R:dr, sorn på 200
Riksdalers lön gör 334 procent deraf, äfven
tror jag icke det är rättvist, att en i knappa
vilkor varande Ståndsperson skall betala dubbelt
emot Allmogen, när till deras antal ofta
höra personer af mycken förmögenhet, och vi
kunni synbarligen finna, huru den delen af
Nationen årligen blifver allt mer och mer
Jordägare i värt land.
Mig är sagt, att genom öfverflödets taxerande
atgifien ej skall falla så starkt pa Jordbruket,
som genom förhöjning af fyllnadsafgiften,
hvilken ganska lätt kunde öfverflyttas,
och intagas i andra artikeln. När man
vid större Egendomar påräknar den mängd af
Dm 29 Maji,
583
arbetare, för hvilka Husbondenej allenast skall
ansvara, utan äfven betala öfverfiöds afgiften,
likasom hvad den faller tungt på en Åbo, af
liten Hemmanslägenhet med 4 personer, emot
den höjning fyllnads-afgiften gjordt, hvartill
kommer att Torpare med flera, som ej ansetts
kunna betala något efter andra artikeln, således
äfven fria från fyllnadsafgiften, få hårige*
nom en betydligen ökad och tryckande bevillning,
så blir både för Jordbruk och Näringar
denna vinst mera inbillad än verkelig;
Men det obehagliga uppstår af uppgifterne,
som kunna leda till många chicaner, isynnerhet
för Allmogen, som allmänt ej kan komma
i tillfälle begagna <len tillåtelsen af skrifna
uppgifter, till deras säkerhet mot origtig annotering.
Den, som följt mantaisskrifningar,
vet af erfarenheten, att mängden ej fattar förordningens
innehåll , utan att hvar och en
skall frågas, om han och hans folk begagnar
det eller det, och må deraf dömmas till tidelängden
af en sådan skrifning. Consuintionsafgifter
äro vida bättre än öfverfiöds; de hafva
visserligen sina besvär i verkställigheten, men
träffa säkrare den skyldige, och den på vällefnad
begärlige får en drygare afgift, i samma
mon han följer sin njutnings eller sin högfärds
fordringar. Bland det, som helst borde
beläggas med dryg Bevillning, är öfverdrifvit
antal med boningsrum, hvilken luxe är af de
mest skadliga, och förfärligt inrotat sig ho*
alla folkciasser, hvarigenom hyrorna stigit så,
att en Tjensteman nu mera aldrig kan tå nödiga
rum > till ett pris» som är lämpeligt tili
Ven 29 Maji.
dess löne-förmoner, och till och med den fattigare
i Städerne har deraf mycken känning;
dessutom skola alla dessa rummen eldas, derigenom
ödes mera ved än som vore behöfligt,
hvarföre stora summor utgå till Finland arli,
gen, och veden är i högt pris, till betydlig
svårighet för den fattige, som nödvändigt skall
hafva deraf, att värma sitt rum samt laga sin
mat; äfvenledes höjer vedpriset, lifvets första
nödvändighets artiklar, bröd och dricka. Kan
intet consumtion beläggas, bör öfverflöds-afgif»
ten vara lämpad efter hvars och ens förhållande
i Staten, till exempel det som är tadel?
värdt öfverflöd hos Ca pellan, är det ej hos
Biskoppen o s. v. Åtminstone böra öfverflöds-afgifterne
ej vara andra, än dem, som
träffa Husbönderne, men icke deras tjenstefolk,
för hvilka de ändå skola betala dem.
Grefve Löwenhjelm måste jag motsäga,
enligt den erfarenhet jag äger; utpantningar
ske ofta hos Ståndspersoner för deras utskylder,
men deras numeraire skall nödvändigt
blifva mindre, i förhållande till Ståndspersonernes
inskränta antal, emot den arbetande
Classens. hvilken sedan 1815 haft mindre utskylder
än de föregående 15 åren från 1800;
nu åtgå knappt 3 dagsverken att betala deras
Kronoutskylder för året.
Slutligen får jag anmärka en sak, som
visserligen kan vara af mindre betydenhet,
men, när den efter min öfvertygelse ej är billig,
tror jag det ej är orätt derå göra anmärk
-
Den 29 Maji,
£«5
ning; rS*5 ärs BevillningsFörordning ålad»
viss afgift för Bctjenter, som ökades allt mer
och mer, eftersom antalet öfversteg tvenne,
med tdlägg, att derunder inbegreps Kammartjenare,
Taffeltäckare, Jagare &c. Detta arnu
bibehållet sålunda, att Hofmästare och Karn-,
martjenare äro väl inbegripne i antalet af betjening,
samt att afgift erlägges för dem så-J
som sådana, och dessutom för Hofmästare 10
R:dr och Kammartjenare 5 R:dr; när man ej
taxerar i allmänhet caracterer, anser jag det ej
här eller lämpeligt. Skola dessa hafva högre
afgift än Betjenter, hvartill ej är orsak, böra
de åtmindstone icke äfven taxeras som Betjenter,
utan i beräkningen uteslutas från deras
antal; rättast torde vara att bibehålla Redactionen
i 1815 års Förordning.
Som flere Ledamöter begärt Bevillningsn
Förordningens återremiss, anhåller jag, att
mina anmärkningar må få medfölja, i händelse
Bevillningsutskottet skulle finna dem förtjena
uppmärksamhet.
Herr Manner stam, Johan'. Då de redan
gjorde anmärkningar troligen föranleda till återremiss,
utbeder jag mig att få göra ett
tillägg, nemligen beträffande sammansättningen
af StädernesTaxeringsCommittéer, och det stora
antal Ledamöter, som Borgareståndet jemföreli
sevis emot de andre Classer, hvaraf dessa
Coramittéer utgöras, dit invälja.
I Stockholm, till exampel, utgöres denna
5S6
Den 29 Maji.
Committé af 48 Ledamöter utaf BorgareStändet,
men endast af *4 af de andre Stånden
tillsammans Ett sådant stadgande lärer vara
grundar.lt
deme är större, än de öfrige innevånarnes.
Men då borde också på landet samma grund
följas, och samma förhållande äga rum. Det
är otvilvelaktigt, att BondeStåndet der är talrikast,
och i många orter äger den största delen
af jorden, likasom Adeln och Ofrälse
Stånd, personer i andra orter äga de fleste fastigheti
rnej men det oaktadt är Ledamöternes
amal i FaxeringsCommittéen icke derefter
rättadt.
Så länge dessutom Riksens Ständer utgöras
al 4 Stånd, med lika rösträttighet för
h varje, utan afseende på det större eiler mindre
antal de utgöra, eller den beskattning de
till Staten erlägga, kan jag ej finna någon
giltig grund till det förhållande, att Borgerskapet
i Städerne har flere Ledamöter i Taxe^
ringsCommittéen, än innevånarne af de öfrige
Stånden. Jag hemställer således, om icke en
jemkning i detta hänseende nu bör komma i
fråga.
Friherre af Klinteberg, Wilhelmi Lika med
Friherre Drufva anser jag den föreslagne minimi
algiften inom hvarje Län ganska nyttig,
för att dem emellan bibehålla jemnvigten.
Den är det enda säkra correctiv emot aila de
missräkningar, som i afseende på öfverfiödsskatten
akola äga rum, Missräkningar, sorn
Dm 29 Maji.
5 S?
blifva större, i samma mon skatten Förhöjes.
I öfrigt vill jag blott anmärka, att jag
bar samma erfarenhet, sorn Friherre Drufva,
att nemligen, i jemförelse till numerairen, icke
de fk-s:a utmäiningarne ske bos Allmogen, utan
snaiare hos Ståndspersoner och Städernes
innevånare för bristande skatter.
Friherre Boije, Ludvig: En värd Ledamot
har erinrat, att all beskattning borde vara
grundad på en jemn fördelning. Jag erkänner
ock denna grundsats, men anser fördelningen
först, då vara jemn, när den rike skattar mer
än den fattige, icke blott för sin förmögenhet
och rikedom, utan äfven för sina njutningar.
Om det är en sanning att i alla tidehvarf
rikedomen framför allt annat haft det högsta
företräde, så uppkommer äfven i följd deraf
6kyldigheten, att i samma förhållande bidraga
till fyllande af Fäderneslandets behof. I öfrigt
instämmer jag uti hvad Friherre Carpelan
nyss anfort, samt anser Arméens Pensionscassa
vara en helig tond, som aldrig genom någon
6lags Bevillning bör förminskas.
Herr Strussenfeldt, Michael. Jag finner mi*
nimi-afgiften väl förmonlig för Uppbördsman*
nen, men icke för de skattdragande; och bör
den derföre alldeles icke bestämmas, förr än
sedelstocken är bestämdt gifven, elier vi äga ett
orubbligt rörelse-capital, som åter svårligen
kan bestämmas under närvarande handels un*
588
Den 29 Ma}i,
derbalance. Att i förhand bestämma ett värde,
skulle endast föranleds dertill, att man möjligtvis
framdeles finge b tala flera gånger högre
Bevillning vid inträffande möjligen ännu
större penningebyi>t Det sorn nu kan anses
för minimun, kan blifva ett maximum, relativt
till rörelse-capitalet. jag törenar mig således
till alla delar med Grefve Gyllenborg,
under anhållan, att desse mine tankar må åtfölja
återremissen.
linn: Excellens Herr Grefven och Landtb
Marskalken hemställde, om icke Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid Bevillningsutskottets
Betänkande framställde anmärkningar hindra
detsammas antagande, samt på sådan grund
behagade Betänkandet jemte anmärkningarna
eill Bevillningsutskottet återförvisa.
Bifölls.
Vid förnyad föredragning af Bevillningsutskottets
den 22 dinnes afgifne, samt föl.
jande dagen på bordet lagde, ej mindre Be-t
tänkande angående åtskillige till Utskottet rei
mitterade och Allmänna Bevillningen rörande
Anföranden, än ock Memorial, angående någre
från Kongl. Maj:ts och Rikets Katr-marCollegium
erhållne upplysningar, ansåg Ridderskapet
och Adeln berörde Betänkande ®ch Memorial
endast böra läggas tid Haudlingarne.
Den 29 Maji.
Hant Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
tillkännagaf, det Kongl. Majit genom
en nu ankommen nådig skrifvelse anbefallt
Hans Excellence, att för Ridderskapet och
deln tolka Hans Majit Konungens äfvensom
Hans Höga Gemåls enskilta erkänsla, i afseende
på Ridderskapets och Adelns beslut, så
väl rörande underhållet och nyttjande rätten
af Ulriksdahls Kungsgård, som angående årliga
pensioner åt f. d. Lärarne för Hans Kongl.
Höghet KronPrinsen; och förklarade Hans Excellence,
det bats trodde sig bäst uppfylla Hans
Majit Konungens befallning, derigenom att han
lät inför Ridderskapet och Adeln uppläsa
Kongl. Majis Nådiga skrifvelse, så lydande:
Välborne Herr Grefve och LandtMarskalk I
Uti de beslut Rikets Ständer fattat, och
hvarom de, uti underdånig skrifvelse af den
30 sistledne April, Mig tillkännagifvit, så val
i afseende på underhållet sorn nyttjande-rätten
af Ulricsdahls Kungsgård, för Hennes Mai;t
Drottningen. Min kärälskeliga Fru Gemål, att,
efter min död åtnjuta, som till årliga pensioner
åt f d Lärarne för Min kärälskeiiga Herr
Son, Hans Kongl. Höghet KronPrinsen, har
Jag, med synnerligt välbehag, igenkänt ett nytt
vedermäle af Svenska Folkets tillgifvenhet för
sitt Konungahus. Då Jag härmed velat uppdraga
åt Eder Herr Grefve och LandtMarskalk, att,
i detta afseende lör Ridderskapet och Adeln
tolka Min enskilta erkänsla , berättigar Jag
Eder älven, att dermed förena Hennes Majit
59°
Den 29 Maji.
Drottningens, Min Gemåls, tacksamhet, sorn ,
fastan frånvarande, skall alltid, lika med Mig»
räkna Svenska Folkets kärlek till sin dyrbaraste
tillhörighet. Jag för bl ifver Eder
rätt väl bevågne
CARL JOHAN.
Och skalle högstberörde Nådiga skrifvelse
uti dagens Protoeoil intagas.
Upplästes följande från Hans Excelleöce
HofCancelleren Herr Friherre af Wetterstedt
ankomne skrifvelse;
Enligt StatsSecreterarens för Kongl. Handels-
och FinanceExpeditionen till mig afgifne
anmälan, har Kongl. Majrt i Nåder täckts vidtaga
nedannämnde åtgärder och beslut, i anledning
af följande Riksens Ständers underdåniga
skrifveiser, nemligen:
i) Angående ytterligare underdånig anhållan
om RiksHufvudbokens afalutande.
Efter inhämtade underdåniga uppgifter har
Kongl- Maj:t funnit någon annan åtgärd, i afseende
härå, ej för närvarande kunna äga ruin,
än att Kongl. Maj .t åt Dess JuslitiacCanceller i
Nåder uppdragit, att följa detta ärende med
Dra 29 Maji.
591
dess Embetes uppmärksamhet, och tillse, det
Kongl. Maj:ts härutinnan redan vidmgne nådiga
beslut blifva till verkställighet befordrade.
2) Om Magistrats-personers förordnande
till uppmätning och stämpling at Branvinsredskap.
Hvad Riksens Ständer härvid i underdånighet
hemställt, har Kongl. Majit i Nåder
gillat och bifallit, hvadan Kongl Majits Befallningshafvande
blifvit, genom Circulairebref,
till underdånig efterrättelse, härom förständigade.
3) Angående Medel till kostnaden för
Högstsalig Hans Majit Konung Carl
XIIIis begrafning.
Riksens Ständers, i afseende härpå, fattade
beslut, har blifvit Kongl. Majits och Rikets
StatsContoir, till kännedom och efterrättelse,
i Nåder meddeladt.
4) Om en årlig Pension för BergsRådet
Friherre Hermelin.
Kongl. Maj t, som med nådigt välbehag
emottagit Riksens Ständers underdåniga anmälan
om deras, i detta ämne, fattade beslut,
har i Nåder förordnat, att ifrågavarande Pen*
sion, om tiden för hvars beräknande Riksens
Ständer något yttrande icke meddelat, skall
ifrån och med sistlidne April månads början
59*
Den 29 Maji,
Friherre Hermelin tillgodokomraa, samt utgå
af nu varande IndragningsStats besparingar,
intill dess erforderligt aDslag dertill kan på
den blifvande Staten anvisas; och har Kongl.
Maj:ts och Rikets StatsContoir blifvit härom,
till behörig efterrättelse, förständägadt.
Dessa i Nåder vidt3gne åtgärder och be^
slut, får jag härmed den äran, på Nådigste
befallning, anmoda Hans Excellence Högvald
borne Herr Grefven och LandtMarskalken,
att Höglotlige Ridderskapet och Adeln med-:
dela. Stockholm den 27 Maji 18x8-
G. af Wetterstedt.
Lades till Handlingarne.
Föredrogs å nyo BancoUtskottets den «2
dennes afgifne, och följande dagen på bordet
lagde, förnyade Betänkande, i fråga om allmänt
kungörande af Bancosedel-stockens belopp.
Grefve Spens, Carl Gustaft Om den nu
förevarande frågan rörande Bankens publicitet
kunde hinna afgöras så, att, innan den allmänna
finnnceplanen till pröfning förekommer, de
upplysningar om BancoVerkets tillstånd, som
i afseende derå må blifva nödige, kunde af
BancoUtskottet meddelas, skulle jag visserligen
icke yrka, hvad jag annars nu ämnar
fram.
Den 29 Maji.
593
framställa; men då jag tror mig finna, att
Expeditionen, innefattande Ridderskapets och
Adelns beslut i nu förevarande fråga ej kan
komma Utskottet till handa, och de behöflige
uppiysningarrte derefter hinna från Utskottet
äflemnas, utan att finance-planeos afgörande
derigenom måste fördröjas, tar jag mig f* 1 het
anhålla, att Utskottets nu förevarande Betänkande
må hvila till dess financeplanen till öfj
verläggaing företages, helst jag är Öfvertygad
att mångå, hvilka nu äro emot Ban^'
kens publicitet, skola uppå skäl, som då
torde visa sig, anse samma publicitet högst
nödvändig.
Herr von Koch, Hilt, förenade »ig med
Grefve Spens.
Hant Kxceltence Herr Grefven och LandtMarskalken
tillkännagaf, att Preste- och BondeStånden
redan bifallit BincoUtskottets Betänkande,
samt hemställde om icke, enär en stor
del af Ridderskapets och Adelns Herrar Ledamöter
redan bortgått, öfverläggningen uti
förevarande fråga kunde uppskjutas till ef-»
termiddagen; hvarförinnan underrättelse äfven
torde erhållas, om och huru BorgareStåndet i
dag afgjordt samma mål.
Bifölls.
Ridd, 0, Aå, Prof, VI, B, II» Afd, 75 s
£94 Den 29 Majt.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åt»
skiljdes kl. half till 3 e. m.
In fidem ProtocollI
O. J, Lagerheim.
Fredagen den 29 Maji*
Plenum kl. half till 5 eftermiddagen;
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Hög-'
loflige Ridderskapet och Adeln, vid
Urtima Riksdagen i Stockholm, för»
middagen den 29 Maji 1818.
S D. Vid förnyad föredragning af Constl*
tutionsUtskottets den 10 sistlidne April aflåtne,
Mmt den 18 i samma månad förmiddagen på
bordet lagde, Memorial, i anledning af Herr
Hertzenhjelms, Carl, anmärkning mot StatsRådet
samt Föredraganden af Handels- och Fi.
nanceÄrsndea, fann Ridderskapet och Adeln, att
I
Den 29 Maji, 595
samma Memorial numera borde läggas till handhogarne.
IJt supra.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades Föl-’
jande från n»dannämnde Utskott afgifne, samt
den 23 dennis på bordet lagde, Betäokanden:
frän StatsUtskottet;
T) Af den 13 dernier, i afseende på Herr
Christian Zetterbergs Memorial, angående åtskillige
anstalters vidtagande till förmon för
Manufactursmidet i Eskilstuna.
2) Af åen 20 demer, angående ersättning
af kostnaden för Deputerade af RiksStånden,
som komma att afresa till Norrige, för att bi-,
vista Kongl, Maj:ts Höga Kröning derstädes.
Från Stats- samt Allmänna Besvärs- ock
Economis■ Ut skotteni
Af den 15 dennes l
1) Angående Kongl. Maj-ts Nådiga Propo»
sition till Riksens Ständer, i anledning af fö*
rekommen fråga om BåtsmansRoterings införande
i Färentuna Härad af Stockholms Län»
fi) Öfver Herr Gyllenrahms, C. A , Me-^
morial om pensioners anslående till understöd
för Embets- och Tjenstemänj sorn hafva flere
barn.
596
Den 29 Maji.
3) I anledning af gjorde förslag om vidtagande
af medel till Finska handelns inskränkning.
Från Banco- och LogUtskotten:
Af den 6 dennes, uti väckt fråga om hvad
af Riksens Ständers Bank, till fullgörande af
föreskriften uti 20 § r mom af Cqncur-Stadgan
den 28 Junii 1798 bör tillgöras, i afseende
å skuldebref, för hvilka, till erhållande af
Lån i Bank n, inteckning blifvit i fast Egendom
sökt. Ut supra
S
D. Vid förnyad föredragning af Stats- och
Bevillningsutskottens den 15 dennes afgifne,
samt den 23 i samma månad på bordet lagde,
Utlåtande i anledning af de hos BondeStåndet
gjorde anmärkningar vid Utskottens den 2 sist—
ledne April meddeldte B tänkande, rörande
Kongl. Maj ts Nådiga proposition om en stadgad
afgift af hvarje mantalsskrifven person
till den veneriska smittans hämmande m m 3
fann Ridderskapet och Adeln, att, enär sist»
nämnde Betänkande redan blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifailit, Utskottens ifrågavarande
Utlåtande borde läggas till Handlingarne.
Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och EkonomieUtskottets deö
15 dennes afgifne, samt den 23 i samma månad
på bordet lagde, Betänkande rörande väckt
fråga om förändring uti 9 §. af Kongl. Majite
Den 29 Maji.
597
förnyade Seglationsordning den 15 Junii 1774,
biet samma Utlåtande af Riddeiskapet och A?
deln aislagit. Ut supts.
S. D. Då nu å nyo föredrogs Allmänna
Besvärs och EkonomleUtskoUets elen 15 dennes
aflätne, sam' den 23 i samma månad på
bordet lagde, Memorial i anledning at de hos
BorgareStåndet gjorde anmärkningar vid Utskottets
den 10 sistledne Februari mtddeldte
Betänkande, angående yrkad rättighet för Städernes
Magistrater, att få förrätta alla så kal -  lade DykeriAuctioner; fann Ridderskapet och
Adeln, att, enär sistnämnde Betänkande redan
blifvit af Riddeiskapet och Adeln bifallit, Utskottets
ifrågavarande Memorial borde läggas
till Handlingarne. Ut supra.
S- D. I anledning af gjorde anmärkningar
återremitterades följande U»skotts afgifne, och
den 23 dennes på bordet lagde, Betänkanden»
nemligen:
Till Statsutskott et:
Af den 13 dennes, i afseende på de undcp
Kongl. Commerce-Coliegii förvaltning stående
fonder och medel.
Till Stats- samt Allmänna Besvärs och
Econvmie-Ut'skotten:
Aj den 15 dennes, angående väckt fråg%
595
Deri 29 Maji
om det vid Häganäs i Skåne befintlige Sten»
kolsveiks öfvertagande af Staten.
Till Bevillningsutskott et;
Af den 22 ämnes, angående förslag till
en blitvande Bevilloings - Förordning. Ut
supra.
S- D. Vid förnyad föredragning af Se*
villningsUtskottets den 22 dennes afgifne, samt
den 23 i samma månad på bordet Jagde, ej
mindre Betänkande, angående åtskilige till
Utskottet remitterade, och Allmänna Bevillningen
rörande, Anföranden, än ock Memorial,
angående någre ftån Kongl. Majus och
Rikets KammarCollegium erhållne upplysningar,
ansåg Ridderskapet och Adeln berörde
Betänkande och Memorial endast böra läggas
till HandUngarne. Ut supra.
Fortsattes den i förmiddags Pleno började
öfverläggning, i anledning af BancoUtskottets
Betänkande, i fråga om allmänt kungörande
af Banco-sedelstockens belopp.
Herr Manner st arn, Jahan: Den motion af
Herr von Schultzenheim, som föranledt detta
Betänkande åsyftade, att Bankens sedelstock
skulle uppgifvas ej allenast vid hvarje Riksdag,
utan äfven hvarje år. Sedermera har fråga
blifvit väckt om kungörande så väf af
Ben 29 Maji.
599
Bankens fordringar, som af dess reela fonder.
BancoUtskottet ansåg sig icke kunna tillstyrka
ett periodiskt kungörande i någotdera fallet,
men hemställde deremot i dess förra Betany
kande till Riksens Ständers egen pröfning, om
Sedelstockens närvarande belopp borde, i och
för de öfverläggningar om Rikets Penningeverk,
som komma att äga rum, af Utskottet
uppgifvas. Jag var då af en särskild tanka,
nemligen den, att sedelmassans storlek borde
kungöras ej blott nu, utan äfven vid hvarje
Revision tillika med Bankens fordringar. Vid
förnyad granskning af denna fråga, har Utskottet
förblifvit vid dess redan yttrade me^
ning, och upprepat nyssnämnde vilkorliga hem-!
sfällan. För min del tror jag, att den bordt
vara mera bestämd, ty Riksens Ständer äga
rått att fordra Utskottets bestämda till- eller
afstyrkande af publiciteten, såsom antingen
nyttig eller skadlig. Jag anser den vara gan-4
ska nyttig, åtminstone hvad sedelmassan angår,
till rättande af de olika och motsägande upp^
gifter, som derom blifvit framställde.
Beträffande åter reela fonden, så kund»
det, i fall realisation beslöts, vara mindre förmonligt
att uppgifva dess storlek; hvaremot
den, om realisation ej beslutes, bör efter min
tanka ovilkorligt uppgifvas, jemte Backens
hela ställning, för att sålunda, åtmindstone på
något sätt, upprätthålla Bankens credit. I bägge
fallen kan likväl uppgift af Bankens sedelstock
både nu och vid Revisionerne meddelas Allmänheten,
utan olägenhet för Banken. Jag
6 oo
Den 29 Maji.
anhåller således ora den proposition, aft Ut»-  skottet ma åläggas skyndsamineligtn inkomma
med underrättelse om Sedelstockens belopp,
så väl den 31 sistlidne Decembi-i, sorn lör den
sistlörflutne tiden, åtminstone ifrån och med
år 1800. Denna uppgift kan utan svårighet
eller tidsutdrägt, när som helst, lemnäs- jag
hemställer älven, om icke Bankens fordringar
må uppgifvas, och uppgift af dem och sedelstocken
vid Revisionerne meddelas*
Grefve De la Gardie, Jaeol)'. Må det tillåtas
mig, att, med den farhåga jag alltid skall
hysa för Bankens publicilé, äfven nu afstyrka
den* Vi hafva sett Banken sedan 130 år ej
allenast vinna egen förkofran, utan ock flere
gånger bispringa Riket med betydliga för^
sträckningar. Detta nyhetsbegär, att förändra,
att upptäcka, hvad Författningarne från långliga
tider velat dölja, anser jag ganska skadr
ligt, och afstyrker för min del all publicitet
uti ifrågavaraade afseende.
Friherre Boije, Ludvig: Om förfäders o^-
kunnighet vore ett skäl tor oss, att förblifva
alltid lika okunnige; och om detta skäl fått
alltid gällas så stodo vi verkeligen nu på en
olyckligare punkt af ali upplysning, än vi göia.
Jag tillstyrker antagande af Herr Mannerstams
särskilta mening, så att sedelstockens belopp
pia blifva allmänt kändt; och fruktar så mycket
mindre, att derigenom skada Banken, soip
sedelstockens proportion till silfverfondep icke
derföre blir kunnig.
