# ID: svediakorp-gov266
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1817--1818
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 69,598
# sentences: 2,030
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
Högl oflige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Urtima Riksdagen i Stockholm
Åren 1817 och 1818.
Sjette Bandet.
Andra Afdelningen.
STOCKHOLM,
tryckt hos Olof Grahn, 1818.
»
Tisdagen den 19 Maji I818V
Plenum klockan half till io förmiddagen.
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne Memorial,
och Betänkanden:
Frän StatsUtskottet:
Af den 13 dennes :
I anledning af RiksdagsFullmägtigens för
Stockholms Stad Herr Nils Settervall väck}
te Motion , så väl om fördelningen af Arbetet*
emellan Riksens Ständers Revisorer af
Stats-, Banco- och Riksgälds-Verken , som
skyndsam tryckning af desse Reyisorers Berättelser
} deruti StatsUtskottet dels ansett sig
icke kunna tillstyrka en så beskaffad fördel-)
ning af Revisionsarbetet, som Herr Settervall
föreslagit, dels hemställt, att Revisorernes Berättelser,
så väl om Stats- och RiksgäldsVerken,
som öfrige Verk och Inrättningar , hvilka af
dem granskas, må genast efter hvarje Revisions
slut genom Revisorernes föranstaltande till
trycket befordras och med allmänna TidninJ
4
Den 19 Maj.
garna utdelas, hvarom, i händelse af Riksens
Ständers bifall, föreskrift borde uti den genom
Kongl Kungörelsen den 10 Junii 1S12,
för Rt-visorme utfärdade lnstruction meddela-
; i sammanhang hvarmed och sedan Riksens
Ständer vid denna Riksdag fastställt, att,
jemte det Revisorerne bestås Skjuts efter fyra
Hästar, till och frän Stockho,m, det för Revisorerne
förut anslagne Tractamente af 2 R:dr
Banco om dagen, borde förhöjas till 3 R:dr,
samma Mynt, och utgå så väl under den föc
Revisionsförrättningen bestämda tid, som under
resan till och tran Stockholm, då 8 mil
beräknades för dagen i Statsötskottet föreslagit,
att föreskrift härom, tili vederbörandes efterrättelse,
måtte uti en mot slutet af Instru.
etionen tillagd §. införas j och hade, enligt bifogadt
ProtocolIsUtdrag af den 13 dennes, en Ledamot
i Utskottet, Friherre Cederström, Jacob,
på anförde skäl ansett den af Utskottet til 1—
styrk*e tryckning af Revisorernas Berättelser ieke
böra äga rum.
Från Banco~ Utskottet:
Af den i5 dennes:
I anledning af' gjorde Anmärkningar vid
Utskottets den 10 sistledne Martii afgifne
Utlåtande, angående förändiing af de
innom BancoVerket gällande Befordringsgrunder
,, enligt hvilka tredjedelen af Bsnquens
Commissarie! vid inträffande ledigheter tillsät.
tas endast af Frälsemän; anmälande Utskot*
Den 19 Maji.
5
tet sig icke hafva funnit skäl, att Frångå hvad
dess förra Betänkande i ämnet innehåller.
Fi •ån Allmänna Besvärs- och Oecono/niceUlslolUt:
Af
den 24 sistledrie April:
i:o Öfver yrkade TabellFormuIairer för
Herrar Landshöfdtngars B-rättels^r om årsväxten
m. in.; och har Utskottet föreslagit, att hos
Kgl Maj:t måtte i underdånighet anhållas om
befallning till Allmänna MagazinsDirectionen,
att i. sammandrag af Trycket utgifva Herrar
Landshöfdingars sista Berättelser om årsväxten
för hvarje är, på det sätt, som Direcbonen
finner för ändamålet lämpligast; varande
flere Ledamöters särskilte tankar och Förslag
uti ProtocollsUtdrag bifogade.
Af den 28 sistledne April:
2:0 I anledning af de innom PresteStåndet
gjorde Anmärkningar vid Utskottets der»
13 sistlidne Martii aflåtne Betänkande, angående
föreslagen ändring uti Tjenstehjons flyttningstid
anmälande Utskottet, att sistnämnde
Betänkande redan blifvit af de öfrige trenne
RiksStånden bifallit.
3 0 I anledning af de hos Ridderskapet och
Adeln gjorde Anmärkningar vid Utskottets Betänkande
, rörande väckt fråga om förhöjda
Tullafgifter på Boktryckeri-stilar , som inför
-
6
Den 19 Maji.
skrifvas; och har Utskottet förblifvit vid dess
första Betänkande, som äfven är vordet af de
öfrige trenne RiksStånden gilladt.
4:0 Öfver de hos Ridderskapet och A;
deln gjorde Anmärkningar vid Utskottets dea
25 sistledne Februarii afgifne Betänkande, angående
jemkning uti Båtsmans - Roteringen i
Halland; och har Utskottet icke funnit skäl,
att uti dess förra, af trenne Stånd redtin antagne
Betänkande, någon ändring föreslå.
■Af den 16 dennes:
5:0 I anledning af Riksdagsmannen'Jon
Göranssons Motion , rörande elen af Kongl.
Maj:t i Nåder anbefallde delning af Ölands
Allmännings-marker; deruti Utskottet på anförde
skäl icke ansett sig kur.na, i anledning af
denna Motion, tillstyrka denna åtgärd.
Af den 1 dennes:
6:0 Innefattande Utlåtande öfver de hos Ridderskapet
och Adeln samt PresteStåndet gjorde
Anmärkningar vid Utskottets den 25 sistledne
Februarii meddeldte Betänkande, i anledning
af väckt fråga om nödvändigheten
af förklaring i vissa delar utaf Kongl. Maj.ts
Nådiga Kungörelse den 3 April 1816, om öfverenskommelser,
rörande Preste-rättigheter;
och har Utskottet, jemte besvarande af Anmärkningarne,
förblifvit vid dess lörsta Betänkande,
hvilket äfven af Borgare- och Bon
-
Den 19 Maji. 7
deStånden redan är vordet tili alla delat
gilladt
-
Föredrogs å nyo och bifölls LagUtskottets
den 24 sistledne April afgifne , samt den 16
dennes på bordet lagde Betänkande öfver gjordt
förslag till förändringar uti nu gällande Legostadga
lör Husbönder och Tjenstehjon.
Företogs till pröfning StatsUtskottets den
15 dennes aflåtne, samt den 16 derpå följde
på bordet lagde Utlåtande, i anledning af de
hos Ridderskapet och Adeln gjorde Anmärkningar
vid Utskottets den 1 dennes meddelte
yttrande och förslag om den Summa, som för
Stats- och RiksgäldsVerkens samfälda behof
erfordras, att genom allmän Bevillning utgöras.
Grefve Spens, Carl Gustaf: Det är en a£
oss alla känd sats, att innan resultaterne blifva
afgjorda, böra premissefne vara det j denna
sats stadgar hos mig den öfvertygelsen, att StåtsUtskottets
Betänkande endast år en provisionel
calcul öfver Bevdlningsbeloppet, sådant det kan
beräknas, innan den allmänna StatsRegleringen
blifvit fastställd, samt innan Financefrågan blifvit
afgjord , jemte den dermed sammanhang
ägande frågan om Amortissementsanslaget och
användandet af Banquens öfverskotter. Dess»
förinnnan kari BevillningsSumman icke vara
bestämd ; oell jag förmodar således* att de tre
andra Stånden ansett BevillningsSumnun, so®
s
Den 19 Maji.
provisionel! uppgifven ; men då det är angeläget
, att icke gifva anledning till någon
tvetydighet, begär jag ödmjnkast Proposition
på bifall al Betänkandet med det tillägg,
att då RiksStaten ännu ej inkommit och Financefrågan
ännu ej är afgjord, finner Ridderskapet
och Adeln sig icke kunna anse detta Betänkande
för det, som i 69. §. RegeringsFormen
omtalas, utan förmodar ett ytterligare Betänkande
ännu vara att förvänta, hvarvid det egenteliga
bestämmandet af Bevillnings-summans
belopp bör göras.
Hans Excellence, Herr Grefven och Landt:
Marskalken yttrade, att som de öfrige irenne
RiksStånden redan bifallit StatsU'skottets Utlåtande
och målet derigenom, enligt 69. §. i RegeringsFormen,
vore afgjordt, ansåg Hans
Excellence sig böra hemställa, om icke Ridderskapet
och Adeln äfven för sin del behagade
uti enahanda beslut instämma.
Hjrr Cederskjöld, Pehr Gustaf: Jag för
min del tycker, att man, såsom Grefve Spens
anmärkt, kan anse StatsUtskottets ifrågavarande
Betänkande blott för en avis och cj nöd
vändigt såsom det i 69. §. Regeringsformen
omtalta tillstyrkande rörande Bevillningens be»
lopp; emedan på detta ställe i GtuudLagen
står, att detta tillstyrkande skall vara lårnpadt
efter Statens reglerande , hvilken sistnämnde
åtgärd ännu ej blifvit verkställd. Jag
anser derföre billigt att begagna hvarje utväg,
Den 19 Maji.
9
som Grundlagen kan medgifva, för att i närvarande
ögonblick, söka förskona Svenska
Folket från ytterligare förökning i Skatt-bör
dorna} och [örenar mig således med Grefven
Spens i den anhållan, att de Respective
MedStänden måtte genom protocolis-Utdrag
inbjudas, att på de skäl, sorn nu blifvit uppgifne
, utan afseende på det bifall de föiut
lemnat till Utskottets provisoriska Betänkande,
medgifva, att Bevillningens belopp ina förblifva
oförhöjdt, så framt* med FinanceRegieringen,
andra utvägar skulle kunna utfinnas,
till fyllande af StatsVerkets behof.
Hans Excellence, Herr Grefven och Landt'
Marskalken förklarade, att den af StatsUtskottet
å den förra Bevilinings summan föieslagne
tillökning tillkommit genom å tredje Hufvndt
i teln uppförde, och af samtlige RiksStänden
redan fastställde nya Stats-anslag, samt tilläde,
att sedan de öfrige RiksStänden redan bifallit
StatsUtskottets Utlåtande hvilket en gång
från Ridderskapet och Adeln återremitteradt,
nu vore för andra gången härstädes under pröfning,
syntes någon annan åtgärd numera icke
återstå, än att, derest Ridderskapet och Adeln
ej ville hvarken gilla Betänkandet, eller
låta dervid bero, anmoda StatsUtskottet, att,
enligt 09 §. RegeringsFormen, utnämna vissa
Deputerade , hvilka borde hos Ridderskapet
och Adeln företräda och närmare upplysa förhållandet}.
hemställande Hans Excellence, hu;
ruvida en slik åtgärd, som endast skulle bereda
tidsutdrägt och uppehåll för Bevilinings
-
I®
Den 19 Maji.
Utskottet, uti uppgörandet af Bevillningens för.;
delning, kunde anses nödig.
Herr Cederskjöld: I anledning af hvad H.
Ex. Hr Grefven och LandtMarskaiken nu behagat
yttra, torde jig först få äran anmärka: att
hvarken tredje HufvudTiteln eller någon annan
skulle, genom det förslag jag uppgifvit,
blifva till det allraringaste förminskade. Det
vore endast Statens utgift li?i Banqnen som
kommer att minskas, så att atbetalningen på
StatsVerkets skuld förlängdes till tiden i sam,
ma förhållande, som den årliga summan nedsattes.
Hvad tor öfrigt sjelfva hufvudsaken
beträffar, kan jag ännu ej medgifva, att den
69 §. nödvändigt skall binda Riksens Ständer
vid det bifall, de gifvit till Stats-Utskoftets
föislag örn Bevillningens förökningDet
står nemligen i denna §. att Bevillningens
belopp skall vara lårnpadt efter Statens
reglerande Emedan derföre Staten ännu ej
blifvit af Riksens S:änder fastställd och således
ej kan såsom reglerad anses, synes också
följa, att dst förslag Utskottet på förhand af*
gifvit, ingalunda kan betragtas för annat än
ett slags underrättelse om utsigten för den blifvande
Bevillningens belopp, för att de'jemte
inhämta, huruvida Riksens Ständer skulle sig
densamma vilja åtaga , i händelse nödigt så
kunde blifva.
Grefve Spens: Lika med Herr Cederskjöld
förklarar jag, att jag visst ej vill rubba något
beslut, aldraminst något om anslag till för
D en 19 Maji.
11
Fäderneslandets behof nödiga utgifter. Det är
endast emedan bepofvet af en ökad Bevillningssumma
icke ensamt uppkommit af ökade
anslag pä Hufvuiiiitlarne, utan ä ven deial, att
mandet oagtadt b behållit AmoiUäsementsSum}
man lika stor sorn tömt} det är af denna orsak
jag yttrat mig emot den {ö>eslagoa ökningen.
Hvad frågan om 69 § angår, erkänner
jag visserligen, att, enligt denna §., tre
Stånds Beslut skall blifva gällande i frågan
om det der omtalta bestämmande af Bevill.
ningsSummans belopp} men nu är just fråga
om detta Betänkande är det, som 1 69 jjj. om
talas} mig synes ganska tydligt, att det är
blott en Avis.
Hans Excellens?, Herr Grefven och LandtMarskalken
förklarade, att ehuru StatsUtskottets
Betänkande om StatsRegleringen i allmänhet
ännu icke inkommit, hade likväl Statsutskottets
särskilta Betänkande, icke allenast
om Hufvudtiliarne, utan ock angående enskilte
Personers väckte Motioner, om anslag af
Statens medel, blifvit afgifne, samt af RiksStånden
pröfvade, hvadan Statsutskottet äfven
ansett sig kunna beräkna, och till Riksens
Ständer uppgifva beloppet af den blifvande
BevillningsSumman, örn hvars bestämmande
nu endast vore fråga. Hvad angeck
den af tvänne Ledamöter yrkade minskning
uti berörde Summa, hemställde Hans Excellence,
om icke åt Bevillnings-Utskottet kunde
öfverlemnas, att vid Bevillningens fördelning
tillse och uppgifva förslag, hvarigenom någon
lindring möjligen skulle kunna erhållas, såsom
12
Den t 9 Maji,
till exempel genom en Bevillning å vissa Ötvejflöcis
aitiklar.
Grefve Spens: Jag skulle ej bestrida öfverlcmnandet
åt BevillningsUtskottet af denna
sak, o.n jag trodd: detta Utskott äga magt
att pröfva Amoitisrements anslaget ; jag skulle
tillika ;jeif vara dea förste, sorn yrkade Bevillning
på öfverflöd men då jag icke tror frågan
om ett Anslag kunna till BevillningsUtgkottet
remitteras , ej heller ÖlverflödsBevill*
ningen afhjelpa det jag önskat förebygga ,
nemligen ökandet af BeviilningsSumman, sammanslagen
af alla arter Bevillning, anhåller
jag nu ödmjukast om bifall på Betänkandet,
med tillägg, att om, vid, Finance frågans afgörande
, utvägar kunna utses till undvikande
af BevillningsSutnmans förhöjning, utan
minskning i något af Riksens Ständer faststäldt
Anslag, detta beslut icke må anses såsom bindande
till en högre BeviilningsSumma, än som
då blifver nödigt.
Herr af Brinckman , Gustaf: Jag anhåller
att få upplysa , det Bevillningsutskott
icke äger i sin magt, att framställa något förslag
, ledande till minskning i det fastställda
Bevillnings-beloppet, ulan endast att fördela
den BeviilningsSumma, hvilken, af StatsUtskottet
uppgifven, blifvit af Riksens Ständer
godkänd- Då trenne Stånd redan gillat Statsutskottets
Utlåtande, och det framställda behofvet
således är ostridigt , men Bevillnings.
Utskottet icke kan ingå uti Bevillningens för
-
Den 19 Maji,
»3
delande förr , än sjelfva BevillningsSumman
förut blifvit bestämd och Bevillningsutskottet
meddelad ; så får jag på det högsta bestrida ,
så väl allt uppskof med pröfningen af ifrågavarande
Betänkande, sorn d; tsammas gillande
under de af Grefve Spens föreslagna, högst obestämda
vilkor; såsom -ledande till hinder för
BcVillningsUtskottefs åliggande och ännu längre
tidsutdrägt med Riksdagen, samt anhåller
vördsammast hos Mans Excelience, Herr Grefven
och LandtMarskalken om Proposition till
bifall af StatsUtskottcts Betänkande, utan nå-got
slags tillägg.
Hans Excellence, Herr Grefven och LandU
Marskalken hemställde, om icke Ridderskapet
och Adeln behagade gilla StatsUtskottets Utlåtande
, med tillägg, att om, vid Allmänna
Finance-Regleringens bes ammande, utvägar
framdeles skulle finnas, hvarigenom den nu
antagna Bevillnings-Summan kunde till någon
del minskas, på sätt, att de af Riksens
Ständer fastställde Stats anslag likväl komme
att fyllas , och med säkerhet utgå, en sådan
minskning af BevillningsSumman, utan hinder
af det nu fastställda belopp, då må kunna
äga rum.
Bifölls.
Grefve Spens anhöll, att de öfrige RiksStånden
måtte inbjudas , att uti detta Beslut
med Ridderskapet och Adeln sig förena, hvila
ket, uppå af Hans Excellence gjord Pro.
14 Ben 16 Maji.
position, äfven af Ridderskapet och Adeln
bifölls.
Upplästes till Justering och godkändes
Expeditions - Utskottets insände Förslag till
Riksens Ständers underdåniga Skrifvelse till
Kongl. Maj:t, angående KrigsAcademiens på
Carlberg Lönings- och UnderhålisStat.
Sedan de tvänne Härolder, hvilka uti
Processionen i dag borde gå framföre Ridderskapet
och Adeln, ankommit, samt Ridderskapet
och Adeln, uppå af Hans Exceilence, Herr Gref*
ven och LandtMarskalken gjord Proposition, beslutat
, att efter Ceremoniens slut vid Kongl.
Slottet åtskiljas, afgeck Hans Exceilence, jemte
Ridderskapet och Adeln, kl en qvart till n,
till Kongl. Sfottet, hvarifrån Ridderskapet och
Adeln var Kongl. Maj:t i Processionen följagtig
till Hyllningsplatsen å Lejonbacken, hvarest
Riksens Ständer aflade deras Tro- och
Hyllnings-Ed åt Hans Majit Konungen. Ef.
ter Ceremoniens slut återgeck Ridderskapet och
Adeln med Processionen till Kongl. Slottet,
samt åtskiljdes vid nedgången derifrån, kl,
a eftermiddagen.
Den 21 Maji. 15
Torsdagen den 21 Maji.
Plenum kl. half till 10 f. m.
Justerares följande:
Utdrag af Profocollet, hållet hos Höglcfl;
Ridderskapet och Adelli, vid Urtima
Riksdagen i Stockholm, den 19 Maji
181S.
S. 15. Föredrogs å nyo och bifölls LagUt^
skottets, den 24 sistlidne April afgifne, samt
den 16 dennes på bordet lagde Betänkande,
öfver gjordt Förslag till förändringar uti nu
gällande LegoStadga för Husbönder och Tjen,'
stehjon. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Stafs*
Utskottets, den 15 dennes aflåtne , samt den
16 i samma månad på bordet lagde Utlåtande
, i anledning af de hos Ridderskap^ och
Adeln gjorde Anmärkningar vid Utskottets den
1 dennes meddeldte yttrande och förslag, om
den Summa, som för Stats- och RiksgäldsVerkens
samfälta behof erfordras, att genom
allmän Bevillning utgöras, fann Ridderskapet
Och Adeln för godt, att StatsUtskottets berörc
de förslag gilla , med tillägg, att om vid all^
manna FinanceRegleringens bestämmande, utyägar
framdeles skulle finnas, hvarigenom den
J 6
Den 21 Maji.
nu antagne Beviliningssumman, kunde till någon
del minskas, på sätt, att de af Riksens
Ständer fastställdte Stats-anslag likväl kornma
att fyllas och med säkerhet utgå, en sådan
minskning af BevillningsSumman , utan hinder
af det nu faststäldte belopp, då må kunna
äga rum j uti hvilket tillägg de öfrige Respective
RiksStånden skulle vänligen inbjudas, att
sig med Ridderskapet och Adeln förena. Ut
supra.
Upplästes till justering och godkändes
följande frän ExpeditionsUtskottet insände förslag
till Riksens Ständers underdåniga Skrif;
veiser till Kongl. Maj.t:
1:0 Om åtgärder att befordra skyndsamhet
med tryckningen af RiksStåndens Protocoll
och Bihanget vid kommande Riksdagar.
2:0 Om en del af Wadstena fordna Klosterbyggnaders
upplåtande för Hospitalslnrättningen
derstädes.
. justerades Expeditions Utskottets förslag
till Förordnande för Ledamöterne i TryckfrihetsComitéen.
Friherre Adlerbeth, Gudmund Joran, hade
inlemnat ett Memorial, hvilket upplästes, så
lydande:
Då
Den 2 I Maji.
17
Då enskilta angelägenheter innom slutet
af innevarande Maji månad påkalla min närvaro
vid en mig tillhörig Landtegendom i en
aflägsen Province, utom det att min helsa äfven
fordrar någon vård, nödgas jag, i hopp
om Eders Excellences och Högloflige Ridderskapets
och Adelns undseende, i ödmjukhet afsäga
mig det förtroende, jag haft äran njuta
att på sjette månaden vara Ordförande i Riksens
Ständers Expeditionsutskott. Om min förmåga,
att deremot svara, icke varit så vidsträckt,
som mitt nit, är jag dock öfvertygad, att min
välmening af Eders Excellence och Högloflige
Ridderskapet och Adeln med bevågenhet anses
, och att jag vid denna för mig dyrbara
förmån får vara bibehållen.
Ilans Excellence , Herr Grefven och
LandtMarskalken anmodade, i anledning häraf,
Herrar Electorer att med första sammanträda
för att utvälja en Ledamot uti ExpeditionsUtskottet
efter Friherre Adlerbeth.
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannämnde Utskott . inkotnne Betänkanden:
Från
Serskilta Utskottet:
Af den 6 dennes:
Angående grunderna för en allmän regie?
Ridd. o. Ad. Fröt, VI. B. I. Afd. 3, 4°
i8
Den 21 Maji.
ring af Statens Embeten och Tjenster ; hvar»
vid, enligt ProtocollsUtdrag, åtskilige Ledaj
möters serskilde tankar i ämnet blifvit bi-,
fogade.
Från Allmänna Besvärs- och Oeconomi
Utskottet:
Af den i5 dennes:
Innefattande Utlåtande öfver de bos Hedervärda
BondeStåndet gjorde Anmärkningar
vid Utskottets den 17 sistledne April afgifne
Betänkande, i anledning af väckte Motioner om
ändringar eller förbättringar uti Skjutsväsendet,
samt de derom nu gällande Författningar;
anmälande Utskottet, att dess första Betänkan»
de redan blifvit af de öfrige irenne Respective
RiksStånden bifallit.
Föredrogs å nyo LagUtskottets, så väl den
27 sistlidne Februarii afgifne Betänkande , angående
väckt fråga om skärpande af det nu
för tjufnader stadgade straff m. m. som ock d.
25 sistlidne April meddelte, samt den 16 dennes
på bordet lagde Utlåtande, i anledning
af de hos Ridderskapet och Adeln vid Uti
skottets förra Betänkande gjorde Anmärkningar.
Herr af Malmborg, Abraham9 uppläste
följande *•
Då jag visserligen icke äjr nog förmäten att
Den 2 1 MajL
ig
föreställa mig, det jag med mina Anmärkningar
skulle kunna föra någon ifrån en fattad öfvertygelse,
borde jag kanske förblifva vid den
tystnad jag föresatt mig här under detta Riksmöte
iagttaga; men jag har fått anledning
tro , det man skulle inse denna tystnad visa
en tadelvärd bekymmersiöshet uti förevarande
vigtiga ämne, der fråga är, att genom straffets
skärpande för tjufvar befordra allmänna sä-i
kerheten , som alltid bör ligga Domaren ömt
om hjertat. Jag bör derföre till min egen
tillfredsställelse reservationsvis uppgifva hvad
jag tyckt mig finna kunna verka till vinnande
af detta stora och nyttiga ändamål, sota
jag hört mångå tro motverkas af stränga och.
allvarsamt verkställda Strafflagar. En sådan
tanka strider rakt emot de äldsta tiders och äfven
min egen erfarenhet,'under det jag, deis
såsom biträde åt andra, uti Domare göromål,
dels säborn Auditeur ,. och dels, sedan 1780,
såsom Häradshöfdinge , lagt hand vid sådana
göromål. Jag har derunder funnit starka anledningar
fatta full öfvertygelse derom, att
den äldsta och kanske visaste Sedelärare verlden
känner, baft rätt då han sagt, att en vis
Regent är sträng, och der en vis Regent är,
går det allt skickligen och ordentligen till»
Det vill säga, att han skall alfvarsamt befordra
verkställigheten af Samhällets antagne
Lagar. Der dessa visa lättsinnighet och för
mycken eftergifvenhet hos Lagstiftaren, der
visa sig ock allmänneligen lättsinnighet och
sjelfsvåld i sederna, hvilkas förfall leda till
barbari^ och slutligen till Samhällens upplös
-
20
Den 2 i Maji.
ning. Detta torde vara en obestridlig sanning.
Det lärer således ej eller bestridas, att
sedernas befordrande är af mycken vigt. Jag
tror ej detta sker genom flathet vid Missgerningsmäns
bestraffande. Man tyckes dervid
glömma det beskydd till lif och egendom,
den dygdige och laglydige Medborgaren har
ovilkorlig rättighet att fordra, men måste likväl
sakna, der brott icke allvarsamt straffas.
Hvad 6kall han då tänka om Lagstiftningen?
Säkert torde vara, att han alldeles icke finner
sig dermed belåten, utan med mycket billigt
missnöje anser sig förgäfves bidraga till Statens
upprätthållande. Följderna häraf kunna
sannolikt icke blifva goda. Jag tycker derföre
det är hög tid , att lemna mycken uppmärksamhet
åt detta vigtiga ämne och att, så
vidt möjligt är , söka förekomma de mer och
mer tilltagande tjufnader , samt att såmedelst
befordra säkerheten till lifoch egendom. Dessa
stora och vigtiga ändamål, tror jag tillförlitligast
kunna vinnas, om 1734 års, i denna
del väl grundade Lag återsättes i sin fulla
kraft och verkan, som intill 177$, då olyckligtvis
förändringen deraf utkom, synbarligen
i det närmaste uppfyllde sitt ändamål, så vida
tjufnader för den tiden voro ojemförligt ine.
ra sällsynta än nu, då de sedan 1780 så
märkligt tilltagit, att alla fängelser äro alldeles
uppfyllde med tjufvar, hvaraf antalet var
högst obetydligt, så länge berörde, efter mitt
6äit att se, oöfverträffliga Lag var gällande.
Man fick den tiden på Landsbygden nästan
allmänt se Allmogen lemna dörrar och kistor
Den 21 Maji.
21
olästa, då Folket var ute på arbete, och säl*
lan funno de något tillgrepp å deras egendom
hafva skett, då de kommo hem. Nu åter, sedan
liberalheten emot våldsverkare synes öf
verskrida fättvisans och billighetens gränsor,
äro låsar, galler och andra förvaringsmedel
otillräcklige att skydda Medborgares egendom,
som med våld tillgripes, utan att ägaren, eburu
dervid ofta hemma i Huset, kan hindra
det. Så har jag erfarit hafva tillgått, under
det jag snart 38 år, såsom Häradshöfdinge,
lagt hand vid en stor mängd Ransakningar
i sådana Mål. Jag har derunder äfven med
innerlig smärta sett den dygdige Medborgaren
gråta öfver förlusten af sin egendom, derföre
han icke kunnat få minsta ersättning till räddning
från den nöd, hvari han af våldsverkaren
blifvit försatt, sedan denna förstört hvad
han tillgripit. Det är i synnerhet vid sådana
tillfällen den samvetsöme Domaren lider vid
utöfningen af sitt svåra och vigtiga Embete,
då han dervid ser sig oförmögen, att till återfående
af det förlorade, hjelpa den lidande oskulden,
som blifvit plundrad, under det den
hvilat trygg, i förlitande på det beskydd, den
af Lagarne haft rättighet att fordra och vänta.
Jag hoppas derföre ingen rättsinnad finner
underligt , att jag upprigtig! ifrar för återställande
af den ordning och säkerhet, som
varit befordrad med 1734 års Lag, men upphört
med dess, efter min , på erfarenheten
grundade tanka, onyttiga och skadliga ändring
, hvarefter ifrågavarande missgerningar
så märkbart tilltagit. Jag har väl häremot»
Den 2 r Maji,
bort den tankan yttras , att de i 1734 års Lag,
för stölder stadgade dödsstraff skulle; för tjuf„
ven blifva ett motiv att älven begå mord-, men
erfarenheten talar högt emot denna tanka , ty
jag tror, att Aire mord af tjufvar blifvit bsgångne
efter, än före Lagförändringen 1779*
dä deras gyllene tid börjades. Under Ransakningar
i Skåne öfver flere utländska tjufvar,
har jag hört dem upprigtig! bekänna, att da
rymt till Sverige, efter erhållen underrättelse,
att de der kundexstjäla, utan annat äfventyr,
än-litet stryk eller fängelse, som de ansett o»
betydligt, och derföre lika som vanartige Svenskar
idkat detta handtverk, som sådana finna
Rättare, än att genom arbete förtjena medel fil 1
sina behofver. Man säger väl, att tillgång till
arbete saknas j men må jag fråga , är detta
sannolikt då en allmän klagan höres öfver
brist på arbetare, till underhållande af Latt'*
dets odlingar, sorn på ett förvånande sätt kunde
, om folk nog finnes, ständigt tilltaga?
Jag må ock härvid erinra, det jag icke (.anner
något exempel derpå, att den, som röfvat
Posten eller rånat, tillika begått dråp , ehuru
Lagen, som stadgar dödsstraff för Poströfvare
och rånare, ännu är gällande ; hvarför®
sådana brott äro högst sällsynta, hvilket tyckes
bevisa, att stränghet i straff icke befordrar
lust att bryta Lagen, som, då ders är för
mycket eftergifvande, endast tjenar till åtlöje
för den, som icke gillar andra band, än dem
egennytta:! fäster, och ej eller kännet annan
moralité, än fruktan för straffet, och derföre
tror jag den högsta Lagstiftaren funnit nödigt
Den 21 Maji.
3 3
förordna, att våldsverkare skola utrotas ur sitt
folk. Med denna auctoritet hoppas jag oklan-,
dradt kunna stå fast vid den öfvertygelsen,
att 1734 års Lag i förevarande ämne var
bättre och kraftigare för ändamålet, än de sednare
tillkomne, hvilka synas endast hafva
verkat till fästningars och fängelsers uppfyllande
med tjufvar. Jag har väl, såsom exempel
att dödsstraffs afskaffande minska brott,
hört många föregifva, det barnamord varit me-s
ra sällsynta, sedan, genom Förordningen den
20 Januarii 1779, straffet derföre i flera afseenden
blifvit mildradt; men jag tror icke att
inildringen i straffet medfört minskning i brotten,
ty jag har under de många Ransakningar,
jag hållit angående barnamord, nästan aldrig;
hört någon derföre anklagad uppgifva annat mo§
tiv till brottet, än blygsel öfver sitt hafvan-i
de tillstånd, som hon således sökt dölja» och
dräpt fostret eller lagt det å lön; men se4
dan lägrad Qvinna fann sig, genom Kongl. Brefvet
den 17 October 1778 , icke allenast fredad
från ali förebråelse för den förseelse, som för3
ut ådrog henne så mycken skymf i Samhället,
utan ock berättigade henne till lika heders bevisningar,
som den dygdiga; och sedan hon
således nästan saklöst kunde förnöja sina begär,
så har äfven för henne försvunnit defe
hufvudsakligaste motivet, att dölja sitt till?
stånd och att dräpa fostret eller lägga det å
lön. Det synes således vara förderfvade seder
och den derpå följande skamlösheten, men ic-i
ke dödsstraffets afskaffande, som minskat barnamord,
Det hörer icke hit att utreda, huru?
34
Den 21 Maji.
vida Samhället förlorat flere eller färre Medlemmar
genom sådana mord, än genom den,
sedan 1778 tilltagande skörlefnad, den och
lösagtigheten, sorn naturkunnige påstå, hindra
Folkökningen, Många har jag vä! ock hört
yttra den tankan , att tjufnader skulle mycket
minska11, om lättingar insattes i så kallade Correctionshus;
men jag har många anledningar
tro detta medel icke hjelpa för längre tid, än
den vanartige är innesluten i ett sådant hus,
ty jag har sett ganska många, som med bevis
om vunnen förbättring kommit från det i
Carlskrona inrättade Correctionshus, genast derefter
begå stplder och andra brott, hvarom
de under den så kallade Corrections tiden blifvit
underviste af andra mera vanartiga; hvilka
aldrig kunna rättas eller förbättras. Omsorgen
att rätta en ofta straffad tjuf tror jag
af erfarenheten användes lika förgäfves, som
den mödan en Trädgårdsmästare skulle använda,
om han ville böja ett träd sedan det blifvit
så tjockt, som han sjelf; derföre heter det:
böj vidjan medan den är ung, ty det ksn icke
ske sedan den blifvit gammal- Detta sy.
nes mig klart, då man betragtar naturen uti ali
ting. De oskäliga djuren kunna vänjas till sedigbet,
om man börjar dermed då de äro unga,
Jag tror derföre det säkraste och bästa medlet
att från roten bota det öfverklagade onda,
vara, att de dryga kostnader, som utgå till in*
rättande och underhållande af Correctionshus
för gamla skälmar, användas till Undervisningsanstalter
för den ännu oförderfvade ungdomen,
som der i tid kunde danas till sedlighet och
Dm 2 i Maji.
25
ordentligt uppförande; hvarefter Corrections*
hus iör holvar icke torde behöfvas; men emed.
lertid önskar jag, att Lagen, till dessa sednares
afskräckande, måtte, på sätt jag vågat föreslå,
göras verksam.
Grefve Spens, Jacob Melker'. Då förra
gången detta ämne hos Ridderskapet och Adeln
förevar, så mycket och så väl blifvit
taladt emot de förslag , Utskottet framställt
, behöfver jag nu endast åberopa hvad
då af åtskilligt Talare, särdeles Herr Grefve
Hamilton , anfördes. Ridderskapet och
Adeln syntes också då, för mig åtminstone, allmännast
vara af den mening, att Betänkandet
borde afslås, och det var troligen allenast formen,
som ansågs hindra att icke då så skedde.
Nu, då sådant ostridigt kan äga rum, får jag
begära Proposition derpå. Jag täger mig dock
först friheten att anmärka vid det yttrande, den
agtningsvärde T.laren Hr af Malmborg anfört,
att en god Regent alltid är sträng, anmärka,
att då jag åtminstone anser Regenters visa och
prisvärda stränghet bestå uti ett strängt handhafvande
af Lagarnes verkställighet, är det
just för hårda Strafflagar, som betaga Regenten
möjlighet att vara så sträng, som han ville
och borde vara, emedan de sätta honom
oftare än eljest i nödvändighet, att, genom utöfningen
af sin benådningsrätt, göra undantag
från Lagens föreskrifter, och dylika undantag
anser jrg alltid som ett nödvändigt ondt i
Samhället, hvartill skälen och anledningarne,
25
D m 21 Maji.
långtifrån att beredas, böra sorgfälligt undant
rödjas.
Grefve Kallingf Pehr: Sedan den värde
Talaren på Läktaren så grundeligen framställt
de skäl , som i min tanka påkalla bifall till
detta Betänkande; så får jag blott äran i korthet
nämna, att jag till alla delar conformera?
mig med honom och anhåller om Proposition
till gillande af Utskottets förslag.
Friherre Cederström, Jacob: Det lärer vara
en erkänd sak , att straffen böra vara lämpade
efter brotten Äro straffen strängare, än
brotten synas förtjena, uppkommer ett förhållande,
som väcker medlidande eller verkar till
döljande af förbrytelserne, eller ock sätter den
Lagskipande i nödvändighet att mildra och sus;
pendera Lagen. Jag kan ej instämma med den
värde Talaren pa Läktaren i den tanka, att
stränga Lagar minska brottens antal.
Jag tror tvärtom, att erfarenheten visat
just motsatsen, eller att svårare straff verka
större brott, och är öfvertygad, att om Lagen
stadgade brännmärkning och dödsstraff för stöld,
skulle brottet ofta förenas n\ed det ytterligare
brott af mord. Jag hänvisar den värde Talaren
till det exempel NordAmericanska Staterne
gifvit, der Correctionsinrättningar medfört
så mycken båtnad. Om han tagit kännedom
derom, lärer han nogsamt veta, att redan under
de 10 första åren ifrån nämnde Inrättningars
början , de grofva brotten minskades så
betydligt att de ej utgjorde del af det an-i
tal, hvartill de förut uppgingO. De flesta stölder
inskränktes till tillgrepp af matvaror. Den
värde Talaren har vidare åberopa', att Personer,
som utkommit från Gorrect onshilsén i Sverige,
gemenligen genast begått stöld- Detta
• är alldeles icke underligt, utan en ganska naturlig
följd då de utsläppas från Correctionshusen
utan en enda skilling i lickan- De kunna
ej genast förtjena sin föda oqh måste således
svälta eller stjäla. Då Lagen skapar förbrytaren,
bör ej Lagen med grymhet behandla
honom för ett brott, som den sjelf beredt. Om
deremot våra Correctionshus lämpades efter
omma grunder, som de Nord Americanska, nemligen
att den brottslige ej förr fick utslippa, än
han med arbete förtjent ej allena så mycket
att han betalt sitt underhåll under arrestetiden,
utan derutöfver en viss summa, hvaraf han
åtminstone ett år utan andras understöd kunde
lefva, så skulle ej det förhålknde , som den
värde Talaren befarat, inträffa , utan den be.
straffade under tiden vinna förtroende och utsigt
till fortkomst. Den af Utskottet föreslag-1
ne brännmärkning innefattar en mot tidehvarf-;
vets upplysning rakt stridande åsigt. Det
är ju möjligt och händer kanske oftast , att
den, som begår en stöld, dertill varit föranledd
af det våldsamma behofvet, hungren, och skall
väl ett sådant brott straffas så, att den brotts,
lige för alltid uteslutes utur Samhället? Den,
som bär namnet af tjuf i pannan, kan ej vi->
dare vara ibland andra af ärliga tänkesätt j han
är för evigt förlorad , då deremot den, som i
ett Correctionshus fått tillfälle besinna sitt brott,
möjligen kan utgå föibättrad. Jag tillstyrker
således, lika med Grefve Spens, afslag å Utskottets
Betänkande.
Herr Mannerstam, Johan: Då detta Mål
förra gången var under öfverläggning, tillstyrkte
jag aisiag af Betänkandet. De af Utskot.
tet nu anförde ytterligare skäl hafva ej ändrat
min öfvertygelse. Jag kan icke föreställa
mig, att en Nation, sorn å den ena sidan
fortgår i upplysning och medborgerlig frihet,
skulle å den andra återgå till den råhet i lynne
och seder , som kunde föranleda till en ökad
stränghet i dess Straff-Jagar- Jag kan icke
för min del bifalla, att de mildare lagar,
införde af en mera oinskränkt Konung, skulle afskaffas
under ett friare Regeringssätt. Det är
i min tanka emot alla Länders och tiders erfarenhet
att grymma Lagar minska brottens antal. Jag
vill ej uppehålla denna upplysta Samling med
framläggande af de skäl, som tala emot en sådan
sats, utan instämmer fullkomligen uti hvad
Grefve Spens och Friherre Cederström i detta
afseende yttrat. Jag tror rätta sättet att förekomma
brott, vara det, att bereda tillfälle för
de fattigare FolkClasserne att med arbete förtjena
deras utkomst. Allmänna säkerheten
*rYg£as dä bättre genom noga handhafvande
af rättvisa och mänskliga Lagar, än genom
Strafflagar skärpta utöfver det förhållande, sorn
bör vara emellan brott och straff. Våra äldre
Lagars förträfflighet berömmes med skäl, men
de innefatta likväl stadganden, som bära stärn
-
Den 21 Maji,
29
pel af grymhet, och dessa äro långt för detta
ogillade. Jag kan ej förmoda , att man vill återkomma
till den tid, då trolldom och vidskepelse
straffades med döden. Jag åberopar
för öfrigt hvad jag redan förut i detta ämne
haft äran anföra och yrkar för min del afslag
å Utskottets Betänkande i hela dess vidd.
Herr Stråle, Nils Willielm'. I alla öfver»
läggningar, der skiljagtiga meningar uppstå, bör
man alltid först bestämma, hvaruti man skiljer
sig , och om man sedermera söker att bestämma
hvad som är rätt, icke hvilken bar
rätt , skall man snart träffa sanningen. De
hufvudsakligaste anmärkningar , som blifvit
gjorda emot Utskottets Förslag, grunda sig
derpå, att man ej kan mäta en människas lif
emot en annans egendom. Antagandet af denna
anmärkning skulle förutsätta, att BrottmålsLagen
grundade sig blott på Vedergällningsrätt
: Jus talionis, eller att straffa lika med lika,
hvilket jag tror här icke är det rätta. För
min del anser jag grunden till BrottmålsLagen
vara den, att för hvarje brott ett straff måste
vara bestämdt, som afhåiler ifrån brottets be*
gående. Om straffet öfverstiger denna gräns,
uträttar det ej mer, än hvad ett väl afpassadt
straff skulle verka, utan tvärtom, derigenom, alt
det, såsom för strängt, ofta komme att blifva
obegagnadt, motverkar det ändamålet, som der»
med åsyftas, och är straffet åter lindrigare, än
som tarfvas, råkar Lagen i vänhelgd. Föremålet
för en god Lagstiftning är således, att klokt
bestämma straffen till den höjd , som erfors
3o
Da: sr Maji.
dräs, att afhålla ifrån brott. Det var en tid
då man ansåg att det endast behöfdes stränga
Strafflagar, för att förekomma brott ,
men man misstog sig, ty brottslingen beräknar
sällan straffets öfverdrifna stränghet, utan blott
möjligheten att kunna dölja sitt brott. Om
nu denna sanning ej kan bestridas, så måste
man likväl medgifva, att om ej straffet är så
strängt, att det afhåller ifrån brottets begående,
så uppfylla de icke deras ändamål. Frågan
måste således här egenteligen blifva, om för
den till lifstidtängclse dömde tjufveri något
straff bör vara bestämdt, som kan afhålla honom
ifrån brottets vidare utöfvande, och om
ett sådant straff nu finnes utsatt eller icke.
För min del tror jag, att äfven lifstidsfången
bör vara underkastad laga ansvar för sine gerningar,
och ingen lärer kunna neka, att för
det närvarande något straff ej finnes i Lagen
bestämdt, sorn skuiie kunna afhålla 1 tjufveri
från vidare stölders begående, om möjligheten
dertill blefve honom femnad. Spöstraff bar
han undergått, till lifstidsfängelse är han dömd,
han har således ej mer än lifvet att förlora.
Om derföre Utskottets Betänkande i denna del
antoges, tror jag att det skrälle uppfylla det
ändamålet, som med straffets stadgande åsyftas.
Brottslingen skulle betänka sig innan han fortsatte
en bana, som han förut beträdt, om han
sage att dödsstraffet oundvikligen väntade honom,
och han skulle icke ens söka tillfälle att
från Fästningen undankomma, och få händelser
skulle troligen gifvas då denna Lag kom-i
me att tillämpas. Den rätta mänskligheten be.
Den 21 Maji.
31
Står icke deruti, att sedan genom en mängd fel.'
agtiga anstalter brottens antal blifvit ökade,
mildra straffen, utan jag anser det vida mänskligare,
att, jemte det sådana Oeconomiska och
FoliceFörfattningar vidtagas, som i möjligaste
måtto minska anledningarne till brott, med alf-:
var och nödig stränghet bestraffa brottslingen,
då andra derigenom afhallas ifrån att beträda
samma bana. Med Herr af Malmborg instämmer
jag deruti, att 1734 års Lag, i afseende på
stöld, var för sin tid god •, men jag hy6er mycken
betänklighet vid att nu ppplitva densamma
i hela sin stränghet, enär så många felag.
tiga Inrättningar ännu finnas, hvarigenom brottens
antal fördubblas, och jag fruktar att döds
straffen i närvarande tid skulle så mångdubb.
las, att ett ofördelagtigt intryck deraf å Nationens
lynne och caracter skulle uppkomma. Jag
har hört talas om brännmärkning, hvarom Utskottets
Betänkande icke innehåller något. Der
föreslås endast ett märke å ett doldt ställe å kroppen,
som utvisade graden af den märktes brotts,
lighet. Om han sedermera förbättrade sig,
blifver det icke svårt att erhålla betyg derom,
då det åsatte märket icke är till något mehn.
Dessutom finnes för det närvarande nästan alltid
marke efter spöstraff, Som hvarje Brott-]
målsDomare vet att utröna, men de märkea
Utskottet föreslagit innebära en säkrare Controll,
och jag kan icke inse det vara någon rät.
tighet för den, som stulit andra gången, att vidare
vara obefläckad, utan att han bör vara
känd för sitt brott och ej kunna återvinna sin
förlorade existimation, utan genom en förhata
32
Den 21 Maji.
träd vandel, och den lilla olägenheten, att han
dermed måste vara försedd med betyg vid alla
de tillfällen , då fråga om hans fräjd kan
uppstå, kan väl icke mätas emot den fördel
för allmänna säkerheten , som härigenom skulle
uppkomma. På alla dessa skäl anhåller jag
om bifall till Utskottets Betänkande.
Friherre Boye, Ludvig: Jag får för min
del helt enkelt begära afslag å LagUtskottets
Betänkande.
Grefve Strömfelt, Hans Fredric: Jag
kan så mycket mindre dela Utskottets tankar
i detta ämne, sorn jag är öfvertygad, att i fall
straffet för tjufvar skärpes, så ökes i och med
detsamma deras brott, emedan tjufven, sora
blott har ett lif att förlora, ej skall draga i
betänkande att med tjufnader tillika begå mord,
för att derigenom söka skaffa undan åtminstone
den person såsom vittne emot sig. Om
bevaknings-anstalterne deremot vid Rikets Fästningar
vore i bättre skick än nu, så att Fästningsfångar
ej så lätt hade tillfälle att på flykten
komma, hvilket nu ofta inträffar, samt
medel funnos till inrättande af Correctionshus,
på sätt Friherre Cederström omnämnt, anser
jag brotten säkerligen bättre skulle förekom*
mas, än genom skärpning i straffen. Hvad
Betänkandet i öfrigt innehåller, instämmer jag
till alla delar med Friherre Cederström, och
får jag af sådan anledning för min del anhålla
om afslag å Betänkandet.
Herr
Den 21 Maji.
33
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf: Då detta
amne första gången var under öfverläggning,
blefvo så många vigtiga skål anförda emot
Utskottets Betänkande, och äfven nu har af
flere värda Ledamöter så mycket grundligt blifvit
yttradt emot den af Utskottet föreslagna
Lag-förändring , att alla tillägg utan tvifvel
äro öfveiflödiga, för att bestämma Högl. Ridderskapets
och Adelns opinion i detta fall. Likväl
tror jag mig böra till besvarande upptaga
en anmärkning af Herr Stråle. Han har
nemligen förment det Vara nödvändigt, att
”stadga dödsstraff för sådana, som äro dömde
”till fästning för lifstiden, men efter erhållet
”tillfälle att rymma derifrån, ytterligare betra.
’*das med tjufveri.” Den värde Ledamoten
anser dödsstraff i detta fall vara så mycket
nödvändigare , ”sorn eljest alldeles intet straff
”vöre, hvarigenom en Lifstids-arrestant kunde
”afskräckas från försöket att rymma.*’ Jag
torde härvid blott få äran fästa Högloflige
Ridderkapets och Adelns uppmärksamhet derpå,
att lifstidsiängelse är till sin natur ett så
orimligt straff, att man synes kunna hoppas,
eller nästan vara förvissad, att det aldeles lärer
afskaffas i den Lag, som en upplyst LsgComité
skall, i i9--de Århundradet, under."
kasta Riksens Ständers pröfning. Det skulle
således vara olämpligt, att nu skärpa straffet
för tjufvar, blott för att emellertid, intill dess den
nya Lagen hinner blifva färdig, göra den gamla
consequent i orimlighet. Jag vågar derföre
hoppas, att Högloflige Ridderskapet och Ad
Ridd, o. Ad, Prot. VI. B. !• Afd. 5» 6.
34
Den 21 Maji.
deln ej skulle vilja ytterligare skärpa en Lag,
som redan är för sträng och barbarisk, och
hvilken vi förmodligen alla önska, att innan
kort tvärtom kunna mildra, och göra mera
svarande mot dess ändamål.
Äfven borde jag få göra den anmärkning,
att den af Utskottet föreslagne tjuf-stämplingen
skulle möjligen kunna gifva anledning
till ett nytt slags brott af den aldra rysligaste
beskaffenhet. Nidingar skulle nemligen kunna
påsätta en oskyldig detta märke, och om han
vore en främling på orten, ser jag knappt huru
han skulle kunna bevisa sin oskuld, och ännu
mindre, huru brottslingen, i händelse han
om illgerningen blefve öfverbevist, skulle
efter Svensk Lag straffas.
Jag vågar derföre tillstyrka afslag af Betänkandet.
Herr Stråle'. Då Herr Cederskjöld icke bestrider
dödsstraffets nödvändighet, så tror jag
att de skäl, han för öfrigt anfört icke äro gällande.
Jag delar visst den tankan, att lifs
tidsfängelse
är ett olämpligt straff, men då
man kan antaga, att den, som stulit frenne gån?
ger, icke står att förbättra, så gifves ej annan
bestraffning, än dödsstraff, fängelse eller depori
tation. Deremot kan jag icke gilla den grundt
sats, att anse friheten af mindre värde än lif-'
vet, och ännu förledit år hade vi exempel derpå,
att en, som var dömd till döden, men blef
af Kongl. Maj:t derifrån benådad, i stället för
att undergå bestraffning af fyratio par spi
Den 21 Maji,
35
samt lifstidsfästning, hellre valde dödsstraffet j
hvilket också å honom verkställdes.
Herr af Brinckman, Gustaf: LagUtskottets
Betänkande innehålller trenne särskilta tor
allmänna säkerheten väsendtliga föremål, hvilka
hvar för sig torde böra framställas och
granskas.
Det första är straffets skärpande för tjuf,
som till Iifstidsfängelse dömd, derifrån rymmer
och å nyo begår lika brott.
Jag tror visserligen, att hvarje Samfund
äger gifva sig sådana Lagar, sorn freda det
ifrån våld och mistning af hvarje SMedlems
enskildt» egendom, och erfarenheten bevittnar
lika säkert, att tjufvar i sednare tider med
oförsynt fräckhet och en tilltagsenhet utan
like utöfva deras vanart. Det dödsstraff, Utskottet
iörelagit, ärit således i min tanka lik»
grundad', som rältvist. Men då tidens anda
ailtmera rigtat sig åc afsky för dödsstraff, och
den af Kongl. Majit i Nåder förordnade Lag.?
Comité äfven lärer vara betänkt, aft hellre
lindra bestraffningar, än göra dem hårdarej sä
synes mig att närvarande tidepuokt icke är
tjenlig att vidtaga motsatta utvägar; hvarföre
jag också finner mig föranlåten att instäm,
ma med de värde Ledamöter, hvilka afsryrkfc
bifall å Utskottets Betänkande i denna del.
Dernäst förekommer frågan om tjufvara
36
Den 21 Maji,
brännmärkande, hvilket efter mitt omdöme
vore ganska nyttigt i afseende på dem, hvilka
gjort sig skyldige till lifstidsarbete på fästning,
och ntij då de få tillfälle att rymma derifrån,
ofta under to å 12 diktade namn stryka
Landet omkring och öfverallt begå tjufnader,
utan att deras förra bestraffning eller bestämmelse
möjligen kan upptäckas- jag skulle likväl
vördsammast föreslå, att brännmärkningen inskränktes
innom denna gräns och att den verkställdes
på ryggen eller skulderbladet, så att
intet hinder för deras förbättring deraf inträffade,
i händelse de kommo till alfvarlig föresats
att den vidtaga.
I tredje punkten finner jag Högloflige Utskottets
Betänkande så grundadt på Lag Och
sanna förhållandet, att jag deråt lemnar mitt
fullkomliga bifall. Den erfarenhet jag förvärfvat
under mer än 30 års handläggning med
Brottmål, dels såsom Föredragande i en HofRätt,
dels såsom Domarfe, säger mig, att de
fläste tjufnader begås af sådana, som under uppgifne
lika beskaffade brott å andra orter, föras
från den ena ändan af Riket till den andra ,
och derunder sällan sakna tillfälle, att genom
list elier våld försätta sig i frihet. Och den
kostnad för Staten, som till deras forslande åtgår,
är större, än man vid ett hastigt öfver.'
seende kan beräkna. Icke eller är jag i stånd
att inse, det den af Lagutskottet föreslagna utväg
på minsta sätt afbryter en laga Rättegångsordning,
då man gör åtskillnad emellan den,
farn anklagar sig sjelf, och den, som blir an?
Den 2 i Ma ji.
37
klagad. I förra fallet tarfvas ju endast sådana
upplysningar, som styrka dess bekännelse,
och de måtte väl kunna, utom dess närvaro
på stället, inhämtas, isynnerhet då han icke
dess mindre före den sluteliga Domen deröfver
blir hörd. I sednare fallet åter, om Målsäganden
påstår dess inställelse, eller angifvelse
sker om flere brott, är det i Utskottets Utlåtande
förbehållit, att han skall till orten afundas*
Jag
tror mig således äga fulla skäl att un-'
derstödja Utskottets Förslag i denna del, och
anhåller ödmjukast om Eders Excellence, Herr
Grefvens och LandtMarskalkens Proposition till
dess godkännande.
Herr von Hauswolff, Carl Gustaf Reinholdt
Förra gången då detta ämne förevar, hade jag
äran yttra mina tankar derutinnan, samt instämde
i hvad Herr Grefve Hamilton lika fullständigt
som grundligt anförde mot den föreslagna
skärpningen i straffet för tjufvar. Jag
vill således icke för närvarande uppehålla tiden
med upprepande af de då framlagde skäl,
hvilka jag nu vågar allenast åberopa såsom
grund för afslag å Betänkandet i den del,
som rörer det af Utskottet tillstyrkta dödsstraff,
hvars införande dessutom ingalunda, efter
min tanka, skulle verka till det ändamål^
man dermed åsyftar. Och får jag, till veder1
läggande af det föreslagna dödsstraffet och till
bevisande af min prineipej ytterligare framställa
den fråga; hvar finnes väl det Land, som
mera frikostigt å tjufvar verkställer dödsstraff,
än England; Therns' ns s,ränd.*r vittna ju derom;
meri i hvilket R.ke ut fvas tjufnader mera
oförskämdt och djerlf , än i England, der
bofvarne etsbl-rat sig vissa förbund ejler coa.
litiooer, under utsedde Chefer och Anfö»
rare?
% En värd Led mot har väl gjort, tillför»
svar af Betär kmdet, der irv n !n ng, att de
vöre svårare straff, att lör alltid föilora friheten,
än att m^sta lifv. t, och hvilket han ve»
lat styrka msd det arförda ex mplet, att en
till lifstidsfängeise dömd förbrytare ej länge
sedan begärde , att hellre fi undergå dödsstraff;
men detta exempel, hvars trovärdighet
desto mindre bör sättas i tvifvelsmål , som
mig kunnigt är, dels att åtskilliga till döden
dömde Personer vägrat begära och antaga dem
erbjuden nåd; dels ock, att det gifvits människor,
hvilka begått rysliga brott, för att dymedelst
blifva afhända ett lif, som för dem
varit en odräglig börda; hvadan ock vår gäl-’
lande Lag stadgar, huruledes med sådana nidingar
skola förhållas; men, sager jag, detta
anlörda exempel bevisar icke något för, uÉan
snarare rakte mot den principe, hvarutur
Betänkandet utgått, hvilket åsyftar skärpande i
straffer för tjufnad, i afsigt att derigenom denöa
vanart skulle förminskas; ty om det kan
antagas såsom ett ax;ome, att kärleken eller
känslan för lifvet vore i allmänhet ringare,
än den för friheten, har, efter en sann slutkonst,
Utskottet handlat tvärtemot dess före»
Den 21 Maji.
39
sats, och i stället att tillstyrka skärpning, föreslagit
mildring uti det för tjufvar hittills
stadgade straff. Och enär man i alla andra ci-i
viliserade Stater söker afskaffa barbariska bestraffningar,
hvilka alltid utmärka en särdeles
råhet hos den Nation, hvarest desse äto gällande,
vet jag icke hvarföre den ädl" Sven-f
ska Nationen skall blottställas för sådana oblH
da omdömen af Utländningen, genom åter införande
af flera dödsstraff, än våra hittills gäl^
lande Lagar stadga. De för stölder utsatte
bestraffningar äro nog svåra och rysliga att
afskräcka vanartiga lynnen, blott Lagarnes
Väktare och Skipare iagttaga deras åliggande
pligter , och ÖfverDomare icke så ofta som
hittills skett, utöfva den dem förundte Leuterationsfrihet
till förringande af Lagarnes och
Samhällssäkerhetens kraf. Och om i öfrigt
bevakningen och tillsynen öfver de till fästning
dömde fångar medmera noggrannhet
iagttages, skall säkerligen det med den föreslagne
skär pningen åsyftade ändamål vinnas.
Af alla dessa skäl tillstyrker jag ytterligare,
att Utskottets Betänkande, så vidt det
rörer denna fråga, måtte ogillas och afslås ,
hellsten Civil och CriminalLag är under utarbetning,
och snart lärer till Ständernas narr
mare granskning och antagande utkomma, samt
för thy, det synes lämpligast, att derest ser*,
skilta omständigheter icke fordra en skyndsammare
förändring, all annan handläggning
med LagFörslag må intill nämnde tidpunkt
40
Den 2 i Maji.
hvila, på det den nya Lagen må ordningsfull
och systematisk blifva sammanfattad, och de
brydsamtna olägenheter och oordningar undvikas,
hvilka ostridigt eljest varda följder af
en blott för få år galiande melianlag. Och
af enahanda orsak kan jag ej eller inse nyttan
Och nödvändigheten , som påfordra det
med tjufvar af Utskottet föreslagna, af Herr
af Brinckman understödda, nya Rättegångssätt.
Författningar äro långt för detta utkom*
ne, hvilka stadga, huru förhållas bör, enär
tjuf bekänner å sig flere brott å aflägsne
Orter begångne , samt anledning finnes till
misstanka, att sådan bekännelse blifvit gjord
endast i afsigt, att tjufven söker tillfälle, att
under forslandet kunna undankomma. Och
måga således dessa Lagar efterföljas, intill
dess den omförmälte nya LagBok utkommer,
hvilken jemväl skall innehålla den bepröfvade,
lämpligaste Rättegångs-ordning, så väl i
Civile 6om Crimioele Mål.
Men deremot anser jag, lika med Utskott
tet, högst nyttigt och nödigt, att sådana tjufvar,
hvilka till lifstidsfängelse blifva dömde,
och således icke äga hopp att återfå deras frihet
, måtte varda brännmärkte , för att blifva
fortare igenkännliga, om de finna tillfälle att
från deras förvaringsställe undkomma; dock
yrkar jag, att detta märke skall sättas å något
synbart ställe, på det dermed åsyftade
ändamålet desto iullständigare måtte vinnas.
Herr Cederskjöld; Den siste värde Ta»
Den 21 Maji,
laren har med Utskottet instämt deruti: ”att
”Lifstids^arrestanter borde förses med ett outplånligt
märke,” men tillika yrkat, ’’att det
”borde sättas på något obetäckt ställe af kroppen,
pä det hvar och en genast kunde igen”känna
brottslingen, i händelse han kunde
”komma på fri fot.’’
Detta vore visserligen ganska rigtigt, så
vida man kunde befara, att lifstidsfängelse
skulle för alltid bibehållas i vår StraffLag.
Men då man, såsom jag förut haft äran nämna,
synes kunna förmoda , att detta orimliga
straff måste i den innan kort utkommande
Lagen alldeles ifskaffas, och de då varande
Lifstids-arrestanternas straff utan tvifvel lär
komma att förvandlas till fängelse på viss tid,
till exempel 25 år, efter hvilken tids förlopp
de återfå friheten, i händelse de, genom sedeförbättring,
deraf skulle visa sig förtjentej så
Skulle man, genom en sådan stämpling, på förhand
betaga alla dessa, den gamla felagtiga
Lagstiftningens olyckliga offer, möjligheten
att kunna begagna den frihet, som den nya
Lagstiftningen tillät dem, att genom sedeförbättring
återvinna.
Då dessutom till och med i Ryssland det
bruk lär hafva blifvit afskaffadt, att uppskära
näsborrarne på sådana grofva brottslingar,
som för lifstiden förvisas till Siberien ; skulle
det vara alltför olämpligt, att i Sverige nu
börja påtrycka brottslingar outplånliga och
allmänt synbara märken. Om min tror strän
-
42
Den 21 Maji.
gare straff erfordras för att förekomma rymning
från fängelserna, så förmodar jag} att de
meri största billighet borde stadgas för dem,
åt hvilkas vård Arrestanterne anförtros.
Herr af Brinckman: Dst är i min tanka
alldeles icke något nytt Rättegångssätt i afseende
på tjufvar, sorn blifvit föreslagit, utan blott
en mera bestämd tillämpning af förut antagne
grundsatser. Redan för längre tid tillbaka,
har Kongl. Majit i nåder förklarat, att då tjuf
å sig bekänner begångne brott å andra orter,
ägde Domaren, inför hvilken en sådan bekännelse
skett, att, efter anmälan hos HofRätten,
och dess dertill erhållne bifall, brefvexla med
den »Iler de Domare i de orter der brotten
skulle vara utöfvade, och där de befunnos så
ringa eller uppenbara, att de utan vidare undersökning
kunde afgöras, elier Målsäganden
icke fordrade den brottsliges inställelse, då i
ett sammanhang och på en gång deröfver döm*
ma. Vid 1812 års Riksdag väcktes Motion,
om en ytterligare förklaring i den måtto, att
anmälan i HofRätten vid hvarje tillfälle kunde
undvikas, och på LagUtskottets tillstyrkande,
biföllo Konung och Ständer, att ett blott
tilikännagifvande hos Konungens Befallnings*
hafvande, och genom dess brefvexling inhäm;
tad kännedom, skulle göra tillfyllest; men derigenom
var icke det förra stadgandet, att Domare
ägde pröfva, huruvida ytterligare undersökning
vore nödig, på minsta sätt änaradt; och
endast LagUtskottets nnderlåienhet att bibehålla
denna föreskrift, har vållat, att en så-'
Den 2 J Maji.
43
dan pröfning sedermera upphörf, och att nu, så
snart tjuf uppgifver lika iöibrytelstr å annan
ort, och det inhämtas att tjifnad der verkeligen
skett, han genast dit afsändes, hVaiaf
snångfalldiga utgifter för Statin och lika manga
olägenheter för Samhället inträffa.
För öfrigt har jag härvid ej haft annat
ändamål, än att framställa sanningen sådan
jag drn med visshet kärner- M n öfverumnar
dess större eller mindre verkan till Högloft
ige Ridderskapets och Adelns mera upplysta
pröfning.
Herr von Hauswolff: En värd Ledamot Hr
af Brinckman har vid mitt yttrande anmärkt,
det icke något nytt Rattegängs-sätt med tjufvar
åsyftades, men meningen af Betänkandet i
denna del kan väl efter dess ordafattning icke
annorlunda föistås, än ate det gamla föreskrifna
skulle på föreslaget vis föräudras; och
kan jag icke inse någon anledning, hvarföre
icke det hittills gällande må kunna bibehållas,
intilldess den under utarbetning varande nya CriminalLagen
jemte Rättegångs-ordningen i Brottmål,
hinner utkomma till Ständernas granskning.
Och i anledning af Herr Cederskjölds invändning
emot den föreslagne brännmärkningen,
får jag, med åberopande af hvad jag rörande
detta ämne förut anfort, äran erinra , att den
varder icke allenast en skärpning i straffet,
sorn så många ^påyrkat, utanlock egemeligen
/
44
Den 21 Maji.
ett nödvändigt signum, hvarigenom dels Do
maren, som skall företaga Ransakning öfver en
sådan bof, sättes i tillfälle att genast utan be
svårliga omvägar utröna förbrytarens tillförene
ådagalagde vandel och befordra denne till dess
välförtjenta bestraffning, dels ock Allmänheten
lätteligen kan, utan att blottställa sig sjelf
för äfventyr af misstag, med säkerhet igen
känna dem, hvilka ifrån Samhälls-rätten äro
fridlyste, samt dem gripa och till Laga ansvar
öfverlemna, i stället för det nu sådana
äfventyrare ofta få vandra utan tilltal, af den
orsak, att många frukta att attaquera dem, för
att icke stadna i reconvention, eller blifva invecklade
i undersökningen, huruvida den antastade
verkeligen är den misstänkte bofven,
eller icke.
Beträffande det från Siberien hämtade exempel,
som en annan värd Talare åberopat;
så tror jag alltför väl, att enär mänsklighet
äfven i Ryssland begynt under närvarande Tideskifte
blifva allt mer och mer rådande ,
roan äfven derstädes förminskat de obyggeliga
kännetecken, såsom öronens afskärande, näsborrarnes
uppsprättande eller brännmärkens
användande, hvarmed man tillförene efter berättelse
derstädes, såsom i de fleste barbariska
Stater, utan urskillning stämplade alla förvisle,
äfven för sådana händelser, hvilka den ena tiden
anses för grofvaste brott, men i ett nytt
skifte åter berömmas såsom utmärkte förtjenster.
Men att desse kännetecken blifvit alldeles afskaffade
för verkeliga gröfre missdådare, der
-
Den 2 i Maji.
45
på tviflar jag, och dermed må förhålla sig huru
som hellst, på ett ställe^ hvarest Landsförvisnings-orten
är så aflägsen, otillgängelig och
säker, som Siberien, förringar det icke min öfvertygelse
om nödvändigheten, som i Sverige
påkallar grofva brottslingars utmärkande, så att
äfven den enfaldigaste må kunna igenkänna en
förrymd så till sägandes fogelfri eller fridlös
niding; hvarvid dock bör iagttagas, att han
vid märkets åsättande icke marteras, hvilket
lätteligen kan undvikas, som nogsamt synes af
flere Sjömän, de der blott för ro skull låta
satta hvarjehanda' märken och zirater å deras
armar och bröst.
Friherre Boye, Ludvig: Den urskilning i
Betänkandets särskilta delar , hvarom Herr af
Brinckman nu påmint, torde hafva undfallit flere
än mig. Att mota iöljderne af brottslingars
osannfärdiga bekännelser på sig sjelfva, är så
mycket mera angeläget, som fångars forslande
genom Landet ej aflöper utan en svår tyngd
för den skjutsande Jordägaren. Jag förenar
mig således med Herr af Brinckman, och tror,
att ehvad den föreslagne anstalten är förut påbuden,
eller ej; så är dock behof att göra
den gällande. Jag anhåller om Hans Excellence,
Herr Grefvens och LandlMarskalkens Proposition
på Betänkandets särskilta delar, då jag
med nöje skall bifalla denna del.
Friherre Cederström, Jacob: Som jag reddan
yttrat mig i hufvudsaken, vill jag blott besvara
en här gjord anmärkning. Man har nem*
46
Den 21 Maij.
ligen sagt, att brännmärkningen vore nyttig j så
måtto, att den brottslige blefve i det Allmänna
igenkännelig. Men man har då glömt, att
brännmärkningen aldrig kunnat komma i fråga,
om ej ett olämpeligt och orimligt straff förutgå»,
Om förbrytaren insattes på ett Correctionshus,
derifrån han först utsläpptes sedan han
förvärfvat sig medel till underhäll, så skulle
ej de förnyade brott inträffa, som man nu med
den föreslagne skärpningen i straffen tror sig
skola förebygga i brott, hvilka jag hoppas i
framtiden till betydlig del genom blifvande
Correctionslnrättningar skola förekommas.
Hvad det föreslagna Rättegångssättet angår,
tror jag, att frågan derom bör förfalla, hellst
genom den vid nuvarande Riksdag antagne
fångforslings- och bevaknings-snstält, den befa=j
rade olägenheten af rymning undanrödjes Jag
är således af den öfvertygelsen, att LagUtskottets
förslag i hela dess vidd gerna kan förkastas.
Herr Ankarsparre, Ingemar August: Jag
förenar mig med Herr af Brinckman i den anhållan,
att Betänkandet måtte varda punktvis
pröfvadt, och viii blott anmärka, att då detsamma
första gången förevar, tycktes tonen fems
meligen allmänt Vara emot det föreslagne dödsstraffet.
Herr Manner stam: Betänkandet innehåller
visserligen irenne delar , och jag vill ej
bestrida, att hvar del särskilt blifver till pröfning
framställd5 men jag kan dock ej annat
Den 21 Maji.
47
än förnya min anhållan, att hela Betänkandet
mätte afslås. Jag vill till hvad jag förut yttrat,
blott tillägga en omständighet, nemligen
den, attju mera man skärper straffen för tjuf*
nåd, desto svårare är det att upptäcka brotten.
De flesta tjufvar kunna endast genom
egen bekännelse fällas , men om dödsstraff
och brännmärkning införes , fruktar jag, atfc
största delen af stölder icke skola uppdagas»
Angående det föreslagna Rättegångssättet vid
Ransakningar om stölder, får jag anmärka, att
genom en Författning redan är föreskrifvit, att
då tjufvar bekänna på sig sjelfva tjufnadsbrott,
sannfärdigheten af deras uppgift genom
correspondance med vederbörande i de Orter,
der brotten skola blifvit begångne.bör inhämtas,
innan de dit afsändas till Ransaknings undergående
, och jag tror, att något ytterligare
Correctiv emot den vanan hos tjufvar, att dikta
på sig brott, på andra Orter begångna, för
att under resan få tillfälle undankomma, icke är
af nöden. Deremot anser jag det vara af vigt,
att icke utan behof afvika från den grund-!
satsen, att Ransakning bör anställas i dea
Ort, der brottet är verkstäldt, hellst det föreslagne
undersökningssättet stundom dessutom
kunde föranleda till mera omgång och tidsutdrägt,
i händelse den tilltalades inställelse
slutligen funnes nödig.
Friherre Boye: Lika med Friherre Ce»;
derström inser jag väl, att af den bättre anstalten
med fångars forslande blir följden att mindre
fångar komma att rymma} men jag tror
48
Den 21 Maji.
att ännu komina säkerligen 6 till 8 år att åtgå
innan öfvertygelsen angående de nya svårigheterne
vid rymningar medföra den verkan,
att afskräcka från speculationen hos tångarne
$ och emedlertid fortfar det onda, till
svårighet för den skjutsande Allmogen.
Grefve Spens: De skäl, hvilka för yrkandet
om afslag å Utskottets Betänkande redan
blifvit anförde, anhåller jag få, med anledning
af det, som nu blifvit taladt, än ytterligare
öka med några få. Det förefaller mig besynnerligt,
att nödvändigheten af dödsstraff för
större förbrytare, hvilka i alla fall friheten
icke kan lemnäs, yrkas på samma gång, sorn
man medger, att det riktigaste vore, att på ett
säkrare och ändamålsenligare sätt bevaka dem,
om man dertill hade medel. Förslaget att afhända
människor, af hvilka man befarar frihetens
missbruk, lifvet, derföre att man ej kan
bevaka dem på nog tjenligt vis, påminner mig
om hvad nyare tiders Historia berättar, kanske
mindre enligt med sanningen, men alltid
lika tysligt, om den namnkunnige Eröfraren,
hvilken i Egypten lät uppbränna sina blesserade
Soldater, då han ej hade tillfälle att
föra dem med sig. Det har blifvit sagdt, att
hårda strafflagar skulle minska antalet af brotten.
Man åberopar sig erfarenheten aftiderne,
innan våra CriminalLagar mildrades, och man
förmodar, att en återförd stränghet skall ej allenast
förekomma den ökning i antalet af brott,
som någon tid försports, utan äfven nedsätta
detta
Den 21 Maji.
49
detta antal. Jag tror visserligen, att deitakan
äga sin riktighet, om fråga endast är om brottens
antal i de listor, som enligt Domstolarnes
anteckningar årligen upprättas, icke om
antalet af de brott, som vexkeligen föröfvas.
Brottens antal blifver säkerligen icke mindre,
ehuru de komina att vid Domstolarne något
annorlunda rubriceras, till undvikande af det
håtdare oproportionerliga straffets tillämpning.
Såsom exempel p|^ dylika straff, hvilka gifva
anledning till de större brottens rubricering
såsom mindre, torde jag få anföra de dödsstraff
vår lag utsätter för tidelag, rån, och dylikt.
Månne dessa brott ske lika sällan, som
man finner någon af Domstol dömd derföre ?
Med den Visserligen ringa erfarenhet jag äger,
tror jag mig likväl kunna förklara, att det icke
är förhållandet} dert för alla i ögonen fallande
disproportionen emellan straffet och brottet,
föranleder alltid dertill, att hvar och en mindre
gerna uppträder såsom angifvare, att visligen
gifva sina utsagor en så skonsam vändning,
som möjligt, och att Domaren tilläfventyrs
mindre sorgfälligt söker de upplysningar, hvil.]
ka skulle gifva brottet den svårare egenskapen,
samt begagnar sig af den honom lemnade tolkningsrätt
af Lagen, för att slippa tillämpa den
Lag, som han anser olämpelig, och i de flera
händelser, der, såsom Herr Mannerstam anmärkt,
egen bekännelse utgör hufvudsåkligaste
möjliga upplysningen, kan man säkert vänta
sig att äfven den uteblifver.
Ridd. o. Ad. Prof, VI. B. II, Afd. 7, S>
54
Den 21 Maji.
den erforderliga ändringen- Hvad brännmärkningen
angar, så är det yisseiligen sannt,
att brännmärket tprsiör en människa lör hel^
lifstid n ; m n om det endast åsättes fästningsfångar,
och} icke i pannan, utan på axeln, så
att det blott kan skönjas af dem som visitera,
tror jag det vara ganska nyttigt. Och förenar
jag mig således, utom hvad denna sednare
fråga beträffar, med de Herrar, hvilka talat emot
piskottets Betänkande.
Grefve Spens, Jacob Melker: Jag kan icke
finna någo' skadtligt deruti, att med något outplånligt
märke förse dem, sorn äro dörpde till
ljlstidsfiingelse. Det kan efter min tanka allrahögst
betrayfas säborn en Policeanstalt, för att
hin ra deni att rymma. Förhållande! är helt annat
med ti!stidc'å g3r , hvilka redan äro dömde
till avskiljande frän Samhället, och icke kunna
blifva mera fskiljde genom något märke, som p|-  sättes, än med d m, vilka, efter det de utstått
sitt straff ? återställas på fri fpt , och då böra
belt och hållet återgifväs åt Samhället, derest de
icke genom någqt slags bestånd gt afski}jande
hindras a't återgå fullkomligen bland de öfrige
Medbo) garnes antpl, och om möjligt är skaffa sig
Utkomst man fortsättning af brott. Att en
möjligen framdeles sk ende Lagförändripg ,
hvarigenom lifstidsfängelse såsom straff skulle
blifva afekaffadi. härigenom kunde hindras, finner
jag ej, helst äfven om en sådan Lagförändring
sker, fråga ändå aldi ig lär kunna blifva,
att de då redan till lifstidsfängelse dömde skulle
någonsin kunna ställas på fri fot, emedan ingen
Den 21 Maji,
blir ökänd genom ett synligt märke. Deraf
Jjan han ej i minsta mohn lida, ty han är redan
för evigt utest ött ur Samhället. Vi äga
icke exempel, att de, som för stöld 2 a 3 gånger
blifvit spöade, sedermera blifvit förbättrade.
O h jag tillstyrker af dessa anledningar
bifall i denna de) af Betänkandet.
Friherre Cederström: Jag kan ej instämma
med de tvänne sista värde Talame. Att
nemligen, om Lagen framdeles undergår den
förändring, att lifstidsfängelse afskaffas, de till
sådant straff’ dömde deruti ej skulle njuta någon
lindring, sådant kan jag aldrig förmoda.
Det är tydligen bestämdt, att Lagar ej kunna
hafva retroactiv verkan, r!å tredje mans rätt
deraf skulle lida förfång j men helt annat är,
då Lagen funnits vara origtig och straffet olämpligt.
I sådant fall måsteden nya Lagstiftaren
kunna säga: Litstidsfångar få en viss tid
sig förelagd att ådagalägga det förbättrade
Uppfarande, som bör göra dem berättigade att
återfå friheten, och om de utstå profvet, må
de lösgtfvas mot borgen för deras oskad.
lighet.
Jag finnér ej något hinder för en sådan
åtgärd. Men skulle de åter brännmärkas, på
sätt Friherre Drufva föreslagit, voro de för
alltid uteslutne ur Samhället, och långt värre
än uteslutne. Jag ser ej eller hvad nytta en
dylik brännmärkning skulle medföra, då, såsom
Friherre Drufva anmärkt, de efter spöctfaffet
bära ett marke, sorn ganska tydligt
tJen 2 i Maji.
ä kroppen; där; genom klädseln, möjlighet för
brottslingen kunde gifvas att detsamma dölja ,
äfvensom att de Personer, hvilka redan äro för
flere rfesbf föröfväde stölder till längre eliet kortare
tids Fästnings- eller Spinnhus-arbete dömde
Öch detsamma nil undergå; måtte på lika sätt
Efaida riiärkte.
kopadeä Jä och Neji
Herr Munck af Rosenschöld, Eherhard:
jäg tror; att orsaken, hvarföre tjufnader hos
öss i sednare tider tilltagit, icke är att man afskaffat
dödssträlf eller brännmärke för detta
brott; titan att immoralitet Och brist pia tillräckeliga
utvägar, att med arbete föda sig;
iilltagit. Mari borde derföre mera tänka på
ätt förekomma, än mt-d mera straff belägg!
tjufnader, mera på Uppfostrings- än på Correcfidnsänstalter;
Tjufnader hafva i sednare tider
äfven i England tilltagit, oagtadt man de^
årligen hänger en mängd tjalvar. De ha deremot,
likasom andra gröfva brott, aftagit i
Norra America, oagtadt dödsstraff där äro alldeles
äfskäfläde» Hufvudorsakén till tjufvars
ökade antal ligger således icke i straffens mildhet.
Htomdess gör dödsstraff för tjufnader
tjufven till mördare, örn han genom mord tror
åig kunria undgå blifva upptäckt; hvarföre mån
öbserverät, att i dé Länder, där tjufvar straffas
tued döden, ärö de ofta tillika mördare.
-Friherre Cederström i Då man har all anledning
hoppas, att det nu gällande lifstidsfän
-
5©
Den 21 Maji.
Hans Excellence, HerrGrefven och Landi*
Marskalken yttrade , att som LagUtskoitets
första Betänkande, på sätt Herr af brinckman
upplyst, innefattade trenne särskilta frågor , anä
sage Hans Excellence sig böra hemställa, örn
Ridderskapet och Adeln behagade företaga
Betänkandet pundvis till afgörande ; hvilket
bifölls.
Hans Excellence gjorde derefter Proposition
till bifall af LagUtskotttes hemställan, att
tjuf, som för all sio tid blifvit till arbete å Fästning
dömd, må, sedan hah undergått det honom
ådömde kroppsstraff och antingen stjäl
undet det hatt å Fästningen qvarhålles, ellet
öc , kon>mer på fri fot samt åter stjäl mer el*
ler mindre , varda hängd.
Ropades starka Ja Och Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence föféslog,
att Utskottets berörde hemställan matté
alslås; hvilken Proposition med Ja besvarades.
Hans Excellence hemställde vidare, öm
Ridderskapet och Adeln behagade gilla den
af Utskottet föreslagrte åtgärd, att vid ändra
ye^an eller oftare begången stöld med eller
utan inbrott, samt om kortare eller längre tidfe
Fästnings- eller Spinrthusarbete blifver dett brottslige
ådömdt, han borde förses med något sådant
mäike, sorn, utan att kunna utplånas, gifver
ett tydligt vittsord om förbrytelsen, men
hvilket marke borde sättas på ett sådant ställe
Den 21 Maji.
53
sliilla sig för påföljderna , allt under hopp,
vunnit af vanan, att kunna mera försigtigt än
förut utöfva sitt handtverk. Om derföre sådana
biännmäikas, skulle det å ena sidan säkerligen
beiaga de fleste af dein håg att söka
rymma, såsom för dtm onyttigt, dä de lätteligen
igenkändes å hvad ort de våttade visa
sie; och å den andra, vara den lämpligaste utväg,
att kunna skyndsam meligen iå sådane hofa
var upptäckte, innan de medhinna att vidare
störa Samhällslugnat. Jag yrkar derföre bifall
af hvad jag härom tillstyrkt.
Herr Cederskjöld: Det skäl, som den sista
värda Taleen anlört, för att söka bevis»
brännmärkningens nödvändighet, nemligen ' för
”att kunno hindra lifstidsfången att kunna in”gå
i Samhället,” synes mig just bäst bevisa dess
olämplighet. Då den nya Lagen förmodligen
skall tillåta den nuvarande iifstidsfången att med
tiden kunna återvinna friheten, bör man väl ej
i förväg betaga honom hoppet af t någonsin kunna
njuta denna frihet, och följagtligen döda hos
hönö» begäret att förtjena och förvärfva den.
Grefve Kalling: Sedan jag nu hört sa
många kloka och upplysta Män yttra betänk-J
ligheter vid Utskottets Förslag om skärpning
i straffet för tjufvar , kan ej eller jag annat
än tillstyrka afslog å detsamma. Drt kan ju
gå an att bibehålla det gamla en tid på försök;
skulle erfarenheten visa, att det är nyttigt,
så må det fortfara, och om motsatsen inträffar,
kunna ju kommande Ständtr^besluta
52
Den 21 Majt.
gelsestraff skall afskaffas såsom onaturligt och
olämpeligt, kan jag ej finna, hvari re brännmärk
e skulle åsättas iifstidsfångar; ej heller finnes
någon anledning att detta märke bör påsättas
dem, t'viika blifvit straffade lör andra resan eller
oftare föröfvad stöld Jag kan ej inse, hvarföre
man skulle yrka skärpning af Lagar, hvilkas
mildrande man snarare bör önska.
Herr von Hauswolff: Jag får äran upply2
sa derom, att tjufvar för andra resan stöld, så
vida den icke skett i kyrka, icke kunna dömmas
till lifstidsfängelse, och således, enligt mitt
tillstyrkande, icke eller böra beläggas med bränn-’
märke, som blottställer dem för den vanära ,
hvilken sedermera vore för dem hinderlig, att,
o »dt upprigtigaste föresatts om en förbättrad
vandel, vinna medmänniskors förtroende,
och hvarigenom de skulle tvingas att fortfara i
deras vanart, såsom enda utväg för deras bergning.
Men att sådane tjufvar varda brännmärkte,
hvilka blifvit till lifstids-fästning dömde, hade
Jag icke förmodat skulle blifva af någon mot-)
sagdt eller tmsstydt. En sådan förbrytare kan
aldrig förvänta sig den nåd. att någonsin återfå
sin frihet, om än han en längre tid under fästuingsarbetet
visar prof af ånger och dygdig
böjelse; det är således nödvändigt för honom
att söka sjelf tillfälle till undanflykt , och enär
hans iörsök lyckas honom, har han, som
saknar medborgerligt förtroende och nödiga
b tyg att dermed kunna fortskaffa sig, samt dessutom
är beröfvad tillgång att tillfredsställa lifvets
nödvändiga kraf, icke annan utväg öfrig, än
att tillgripa annor mans egendom och blott-»
Lag kan hafva retroactiv verkan, och alla
Domar, hvilka äro enlige med de, då i saken
slutligen dömdes, gällande Lagar, böra gå
i verkställighet, och den, som blifvit till
Straff skyldig känd, således undergå det
fullt ut så sträogt, son) det blifvit honom ådömdt.
Friherre Drtc/va, Thure: Sedan genom
det här nyss fattade beslut, rörande det föreslagna
dödsstraffet för tjufvar, tvänne S ånd
stadnat emot två, och 6aken sålunda förfallit,
anhåller jag att få yttra några ord om bräni)-  mäikninget). Densamma är egentligen föreslagen,
på det tjufvar, sora i å a gånger undfått
spö, må kunna igenkännas och ej genom
falska uppgifter undskylla sig, samt på det
ej sådane Banditer må gå säkre och undslippa
det straff de förtjena,
Jag tror, för min del, alt det ej är skadligt,
att den som stjäl två gångar, blir brännmärkt
på ett doldt ställe* Idan äger ju på ryggen
ett märke efter spöna, som aldrig kan ut)
plånas. Hvad åter lifstidsfången beträffar, an-,
ser jag ännu mindre tvekan böra uppstå om
hans förseende med ett synbart märke. Haft
har ju sin bergning på Fästningen, har dit»;
kommit för den osäkerhet han sprider i Landet,
är utesluten från alif umgänge med ärligt folk;
och när han undkommit, måste Lagstiftarens
äadamål vara, att så snart som möjligt återföra
honom dit, der han för allmännt säkerheten
bör vara. Det är således nödigt, att hatt
Den 21 Maji.
57
skönjes, endast en skål kallt vatten slås öfver
ryggen } och hvartill tjenar då ett nytt sätt
att märka? Jag förnyar min anhållan om fullkomligt
alslag at Betänkandet.
Herr Stråle: I anledning af hvad Friherre
Cederström anfört, får jag upplysa, att erfarenheten
har visat, att lifstidsfångar, hvilka
rymt och stulit, blifvit dömde för första resan
stöld och efter derföré undergången bestraffning
blifvit ställde på fri fot j och till före?
kommande af dylika misstag, lärer något annat
medel icke gifvas, än Utskottet föreslagit.
Friherre Drufva: Då Spöstraffet redan vD
sar tjufvens egenskaper, kan jag ej inse vådan
af att han får ett nytt märke. Nyttan är deremot
den, att Domaren ej blir förvillad, utan
etraxt ser, om tjufven flere gånger blifvit straffad
eller icke. Såsom Herr Stråle ganska rigtigt
anmärkt, händer det ofta, att tjufvar säga
sig blott en gång hafva föröfvat stöld,
och vid sådana fall skulle sanningen bäst uppdagas
genom det nu projecterade brännmärket,
som, enligt Betänkandet, kan ske utan sveda,
på samma sätt, som Sjömän vanligen märka sig
på händerna med krut, hellst det aftryck spöna
efterlemna dels ej synes väl eber flera års
förlopp, dels ock ej är tillräckeligt för att urskilja,
om den brottslige blifvit en eller flera
gånger afstraffad.
Hans Excellence, Herr Grefven och Landt■
Marskalken yttrade, det - han i anledning af
62 *
Den 21 Maji.
j>äs, att kanhända Läkarne mer ån mångå äns
dra, skulle hafva medlidande med ert olycklig,
på hvars kropp de tillfälligtvis kunde upp.
täcka ett sådartt märke , och följagtéligen förtiga
det Vöre den brännmärktes belägenhet
icke dessmindre lika ryslig , emfedart Läkarenä
j alla fall icke aro de enda, sorni möjligert
skulle krturta komma i tillfälle att göra ert
dylik upptäckt. För öfrigt anset jag Lagstiftaren
börd räknå hvarken pd Läkäres eller
någon annans medlidande och 'ädelmod; utari
stadga sådana Lagar, sorn innom sig hysa vil»
koret för ändatnålets uppfyllande, och följ'agteligert
endast räkna på laglydnad.
tians Excellence ± Herr Grefven och LandtMarskalken
yttrade derefter, att som åtskilige
Herrar Ledamöter yrkade afslag å Utskottets
i förevarande punct gjorda hernatäl»
lan, ansåge Hans Excellence sig böra göra
Lroposition, om icke Ridderskapet och Adelil
behagade afslå hvad Utskottet rörande tjuf*
vars märkande föreslagit.*
Ropades starka Ja, blandade med några Neji
1 anledning hvaraf Hans Excellence förklarade,
det han tyckt sig finna* att Ja öfverrö*
stat Nej, och att således Utskottets berörde förslag
blifvit af Ridderskapet och Adeln ogilladt.
Hans Excellence hemställde derefter, om
Ridderskapet och Adeln behagade godkänna
<i«t af Utskottet föreslagne Rättegångssätt då
Den 21 Maji.
63
tjuf uppgifver isig hafva enahanda brott antiagen
å ett eiler flera ställen på andra orter begått,
eller Rahsakningen dertill gifver anledning*
Ropades Ja och Nej.
Friherre Cederström: jagtrop att genoni
Uiscussionen tillräckeligen blifvit upplyst, att
den vid denna Riksdag antagne fångforslings.
och bevaknings-anstalt skall fullkomligen förebygga
den hittills varande osäkerhet Vid fångars
tränsporterånde, hvilken ensam synes
hafva gifvit anledning till det af Utskottet
föreslagna nya Rättegångssätt; och som detta
i min tanka icke har något företräde framför
det nu gällande j så inser jag ej något skäl att
detsamma antaga.
Herr von Hauswolff: Då Ridderskäpef
och Adeln, genom de tvänhe sista besluten,
blifvit dervid, att BrottmålsLagärne skola tills
vidare orubbade fortfara; så Vet jag ej hvar*
före en förändring i Rättegångssätt skulle
bifallas, innart ett fullständigt förslag af Lag^
Comitén, rörande Rättegångs-ordning i Brottmål
, blifvit utarbetadt. Författningarne äro
tydlige i frågan, huru förhållas bör, då en
tjuf bekänner på sig flera brott å särskilta Or.
ter begångrte. Och jag tillstyrker således,
att Utskottets Förslag, rörande detta ämne,
äfven må förfalla; hvarom jag utbeder mig
Eders Excellence, Herr Grefvens och Landt*
Marskalkens Proposition
-
6 o
Den 2 r Maji.
allenast Utskottets Betänkande. Lika litet
tror jag, att visitationer, genom antagandet
af den utaf Utskottet föreslagne method,
skulle blifva flere, jin de, som nu anställas för
att urskdja märkena efter spörappen. Och då
tjufven redan bär märket pä sig, kan jag ej
inse någon fara för sedligheten eller moraliteten
af den projecterade anstalten uppstår, utan
förmodar jag tvärtom, att det är ganska väl,
att en bol blir känd som en bof.
Herr Stråle: Utskottets Betänkande grundar
sig derpå, att endast 1'olicemagten äger rättighet
aff: anställa undersökning, och ej å an-'
dra än sådane, hvilka kunna anses misstänkta
och icke äro försedde med betyg om sin fräjd,
och då kan ej någon blifva förnärmad.
Herr Manner stam: Då jag erinrar mig
de tänkesätt, sorn förmärktes, när denna fråga
på detta rum förra gängen var under öfverläggning,
förefaller det mig ganska underligt,
att man nu så mycket ifrar för införandet
af detta här förut okända bestraffningssätt,
af den svåra egenskapen, som brännmärkning.
Då dessutom en ny Strafflag skall utarbetas,
Ocu förändrade straffgrunder troligen i flera
fall antagas, så bör man icke utan största nödvändighet
nu införa partiela förändringar i
straffen , utan hellre vänta till dess att LagVerket
kan fullständigt biffva till Riksens
Ständers ompröfvande framlagdt. Jag förnyar
således min anhållan om afslag å Betänkandet.
Den 21 Maji.
61
Herr Cederskjöld: Såsom ytterligare bevis
för tjuf-stämplingens olämplighet, får jag
anmärka, att då alla straff oemotsägebgen böra,
så länge brottslingen tillätes att behålla
lifvet, åtminstone lemna rum för förbättring,
och följagtligen äfven för hoppet att ostörd
kunna njuta frugten af den samma; skulle det
vara i högsta grad orimligt, att genom ett outplånligt
märke på kroppen försätta den olyckliga
i den oupphörliga oro och frugtan,
att det markta stället af hans kropp kunde
under sjukdom eller eljest tillfälligtvis blottas,
och han derigenom komma 8tt med föragt
och afsky utstötas ur ett Samhälle, hvars
agtning han genom den ärbaraste vandel rer
dan hade lyckats att förvärfva sig.
Friherre Drufva: Om en sådan människa
skulle förbättra sig och sjukna, så hemställer
jag, huru mycken barmhertighet det vora hos
den Läkaren, som upptäckte och omtalte hans
förra vandel. Jag tror vådan af det föreslagna
märket vara ganska liten, men deremot den
allmänna säkerheten ostridigt vinna. Den
hufvudsakliga verkan är den, att förbrytaren
tar sig till v?ra, då han bär ett märke på sig,
som sätter honom i nödvändighet att vara
försigtig, och betager honom hoppet att kunna
ljuga sig fram.
Herr Cederskjöld: I anledning af hvad
den sista värde Ledamo»en behagade yttra,
får jag förklara, att oagtadt jag för min del
gerna skall vilja tro, och vågar till och med hop^
Dtn 21 ]\äafi%
den förefallneDiscussionen ansåg sig böra föresll,
jttt endast de tjulvar, hvilka dels undergått straff
för tredje resan stöld Och dels blifvit till lifstids
arbete dömde, matte på det af Utskottet
föreslagne gärt markas.
Ropades Ja och Nej.
Herr Mannie af Rosenschöld : Jag tror, att
en bestämd pluralitet är emot brännmärkningen
af sådana förbrytarej som 2 elfer 3 gånger
begått stöld, men att åter meningarne äro
mera d^de i frågan om lifstidsfångars märkande
j j.g får således anhålla om Proposition
å denna sednare del af förslaget , ehu*
ju jag är för min del alldeles enrot det samma
>»
Grefve
Spens; Jag tror, att RioMerskapets,
och Adelns tankar skulle blifva mera förena-*
de, om Proposition gjordes derom, att endast
de, hvilka äro till Jilstidsfä.ngelse dömde, mätte
med ett outplånligt marke förses. I anled-.
ning af hvad Friherre Cederström yttrat, anhåller
jag att få i så måtto förändra och förklara
meningen af hvad jag sist hade äran anföra,
att jag alldeles medger, det ett vidtagande
af den anstalt , att märka de redan till fängelse
dömde fångar skulle för dem innefatta
en ny tillökning i det dem redan ådömde straff j
pien att framdeles alla de, hvilka dömas till lifstidsfängelse,
äfven dömas att blifva märkte,
deremot inser jag icke något hinder.
Hans Excellence hemställde, om Ridderskap
JJfen 21 Maji.
19
et och Adeln skulle finna lämpeligt att endast
ifstidsfångar borde på det af Utskotte): upp.
gifne sätt märkas.
Ropades Ja och Nej.
Friherre Anckarsvärd9 Cyri Hinric: Mycket
ogerna ingår jag på ett område, som ensamt
tyckes vara de Lagkunnige förbehållit;
men jag kan ej dela deras tanka, att det vöre
enligt med vårt Tidehvarfs upplysning, me4
dess lynne och esprit att införa bräpnmärkning.
Qm, såsom en Ledamot åberopat, brännmärket
sättes å ett doldt ställe, skulle det ej
tjena till annat än att åstadkomma en Lag, sorn
ålägger hvar och en skyldighet, att undergå
en, sedlighet pch moralitet kränkande, visita*
tion. Dessutom, då yi äga Fästningar med Garnisoner,
mäste felet ligga i bevakningen , otn
täta rymningar inträfFa, och skall någon rättelse
äga rum, torde den hellre böra bestå
i förbättrade bevakningsanstalter, än införandet
af grymma Lagar. Jag har för liten kännedom
om Lagarne j andra Länder i allmänhet,
för att kunna uppställa någon jemförelse
emellan dem och våra. Dock yet jag väl att
brännmärkning brukas i Ryssland, men jag
kan ej ingå derpå, att exempel derifrån af oss
{ill efterföljd må hämtas.
Åtskilige yttrade härtill deras, bifall.
Friherre Drufva: Jag tror ej, att någon
Ledamot åberopat något doldt ställe, utan
64
Ven 21 Maji.
Herr Stråle: Utskottets Betänkande tö 3
nefattar icke någon ändring, utan endast en
utveckling af förut gällande Författningar,
hvilka stadga, att om tjuf bekänner brott å
annan Ort föröfvade, skall uppgiuens sannfärdighet
genom brefväxling med Domaren i
den uppgitne Orten utrönas- Detta har likväl
icke alltid med tillbörlig noggrannhet iagttagits,
och det är derföre Utskottet ansett nöJ
digt, att meddela en ytterligare föreskrift i
detta afseende. Utskottets Förslag innefattar
ingenting, som kan föranleda till förnärmande
af någons lagliga rätt, utan går endast
derpå ut, att Ransakning öfver ett brott, sora
en redan förvunnen brottsling å sig bekant,
kan ske utan hans personliga inställande i de
fall, der ingen omständighet sådant fordrar.
Hans Excellence, Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde derefter, att det af Utskottet
föreslagne ifrågavarande Rättegångssätt
äfven måtte at Ridderskapet och Adeln affilås}
hvilken Proposition med Ja obesvarades.
Då nu ånyo föredrogs LagUtskoftets, dera
28 sistlidne April afgifne, samt den j6 dennes
på bordet lagde Utlåtande , i anledning
af de hos Ridderskapet och Adeln samt PresteStåndet
gjerde anmärkningar vid Utskottets
den 5 sistlidne Martii meddelte Betänkande i
frågan
Den 21 Myt.
65
frågan, att de publique Auctoriteter, som å
Kong!. Maj:ts och Kronans vägnar afsluta Contracter
eller Afhandling»? med Enskilte, aj må
äga att vid tvist om uppfyllande och tolkning
deraf 6j'elfve deröfver dömma; blef samma Utlåtande
af Ridderskapet och Adeln gilladt.
Hans Excellence, Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Plenum
komme kl. half till 5 i eftermiddag att fortsättas.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärsoch
Oeconomias - Utskottets, den 23 sistledne
April afgifne, samt den 16 dennes på bordet
lagde Betänkande, i anledning af väckte Motioner
om en friare handel med Svenska Skogs,
producter.
Friherre Boye, Ludvig: Om de skäl stl
fast, som föranledt Utskottet att anse en be.
stämd önskan i detta Mål vara öfverflödig; så
håfve vi, vid de föregående Riksdagarne, äfvensom
vid denna, oförsvarligen användt vår tid,
då vi sysselsatt våra Utskott och oss med öfverläggningar
i de så kallade önskningsmålen ;
ty i alla önskningsmål inträffa alldeles samma
skäl, som i detta. I alla äger Kongl. Maj:t
afgörande rätten; i alla 6tår Kongl. Majtt på
Ridd. 0. Ad. Prof. VI. B. II. Afd 9,10.
66
Dill 21 Maji.
samma höga punkt, hvarifrån ämnets vidsträcktare
omfattning bedömmes bättre än at oss^
Och i alla, både kunna och böra vi förlita oss
på Kongl. Majtts vishet och Nådiga omsorg,
att, oss ohördan, göra det bästa: Och böre vi
för dessa considerationer, nu ingen önskan
' yttra i detta ärende, så bör äfven förfaras på
samma sätt i alla andra. Med agtning för
Constitutionen och vår deri förvarade rätt, anser
jag mig berättigad att icke antaga dessa
skäi, och då Kongl. Majrt låtit i en del af ämnet
höra Allmänheten på Sockenstämmor; så
kan jag ej tro annat, än att ju Kongl. Maj.t
också hellre hör Nationen formligare representerad
genom Ständerne. Ämnet är ibland
de vigtigaste vid denna Riksdag, och jag vågar
alltså hoppas, att Riksens Ständer icke vilja visa
sig så liknöjda, så kallsinniga för dess utgång,
att de skulle vägra ett bestämdt förklarande
af deras önskan deri. Jag anhåller ödmjukast,
att Högloflige Ridderskapet och Adeln
behagade lemna sin uppmärksamhet åt denna
sak, och täcktes deri stadga ett omdöme, att
till Thronen frambäras. I Utskottet har Fri.
herre Edelcrantz så fullständigt, så upplyst och
så nitiskt framställt det rätta i saken, att jag
för min del gerna antager dess tillstyrkan. Om
den bifalles af Konungen, så synes mig obestridligt,
att Svenska Export-handeln skall
snart få en ny och så ansenlig tillväxt, att verkan
deraf på Handelsvågen skall blifva, kan hända
till flera millioner, förmånligare, än man nu
vill tro. Aldrig skall jag begripa något patriotiskt
skäl för det Monopolium, sorn, för att gynna
Den 21 Maji.
67
Köpmansinteresset, nekar Skogsägaren att sälja
sin egendom till hvem han behagar, och
och neka Staten den oändligt större fördel,
som skulle tillflyta om Utiändningen finge här
sjelf köpa sitt behof. Med arithmetiska skäl
har Friherre Edelcrantz bevisat, att frakten
kostar Svenska Redaren mycket mera än den
utländska, hvaraf följer, att den sednare kan
betala mer för våra Producter, än den förre.
Tidepunktens penningeställning har lörsatt vare
Köpmän och Skeppsredare i en särskild svår
belägenhet, så att de icke heller kunna utsträcka
sig till nya företag, och då nu således
Skogsägarne icke få sälja till dem, så frågar
jag: är det billigt, är det patriotiskt, att producterne
skola liggä oförsålde, att Skogen
skall ruttna , för det att våra Köpmän icke
kunna, eller icke vilja köpa, och för det man
på dubbelt sätt , dels genom ProductPlacat ,
dels genom öfverdrifven Tull, hindrar Utiändningen
att sjelf infinna sig i våra hamnar,
för att göra sin handel? Mig synes, att Rättskänslan
, att känslan för det allmänna bästa,
lätt afgör frågan. Jag tillstyrker ödmjukast,
att Ridderskapet och Adeln täcktes antaga
Friherre Ede!crantz’s mening, och den, såsom
sin önskan, till Kongl. Maj;t i underdånighet
anmäla; och må det förlåtas mig, att jag tror,
det Ståndet då först fullgör sin pligt till Nationen
i denna fråga. Återremiss lärer således
vara af nöden, och jag begär den.
Herr Munck af"Rosenschöld, Eberhard:
Den sist talande värde Ledamoten har till en
68
Ben 21 Maji.
del förekommit mig; Jag instämmer således
med honom, och anhåller om Proposition till
gillande af Herr Friherre Edelcrantzs, Utskottets
Beänkande följagtiga, särskilta Förslag.
Alla Finance-operationer äro otillräcklige elier
blotta palliativer, om de ej grundas pä ceconomiska
anstalter, som lifva Näringarne. Må Capiialisten
söka sin fördel blott uti en tillökning af Silf•verfonden
i Banquen, eller uti en indragning af
Sedelmassan; Rikets fördel består i en ökad
Production. Men sjelfva penninge interesset lider
genom Exportens försvårande och inskränkning-,
ty behofvet af Växlar blir större, hvarigenom
Cours och Agio stiga. Till upplifvande
af Productionen fordras, jemte ett tillräckligt
RörelseCapital, den högsta möjliga afsättning
j den minskas genom onödiga onera på
Exporter. Genom sina monopoliska rättigheter
nedtrycka våra Skeppsredare våra egna
Exporters afsättning, men befrämja andra Länders,
genom att föra dem från ett Land till
ett annat. Sedan 1809 års HandelsTractat, i
afseende på Finland, hafva förändrade Handels-förhållanden
uppstått, som fordra motsvarande
förändringar i våra HandelsFörfattningar,
Den fria Importen af Trädvaror, på Utländska
Skepp, som, enligt denna Tractat, är
tillåten å den ena sidan, hade å den andra påltallat
fri Export af dylika varor,.för att göra
en nödig Contrebalance, men detta Correctiv
har dock uteblifvit. Utskottet hade bordt föreslå
de anstalter, som äro af nöden, och ej
inskränkt sig till att endast tillstyrka Ständer»
na3 att hos Konungen i underdånighet öfver
-
Den 2 l Maji.
69
lemna vidtagandet af dem, Hans Maj:t sjelf
kan finna nyttiga, utan att derjemte föreslå
någon önskan om bestämda stadganden i detta
ämne. I alla andra Länder är Exporten mindre
onererad än Importen ; i vårt Land är förhållandet
alldeles motsatt, ehuru det var det ännu
mera innan sistledne Riksdag. Det är ej
underiigt då, att Näringame här aftyna. Hvad
serskilt trädvarors Export angår, sä bör man
ej betragta den blott i och för sig sjelf, utan
i sitt förhållande till deras Import. Sedan
genom Handels-tractaten 1809 Finska, det viii
säga Utländska trädvaror fått fritt på Utländska
fartyg införas, kan väl ingen med något
skäl påstå, att de icke likaså fritt böra få på
Utländska fartyg utföras, som införas. Om
frakthandel och skeppsrederi skola gynnas,
så bör det ej ske blott på Skogsägarens, utan
på det Allmännas bekostnad. Frakthandeln beröfvar
oss dessutom årligen mycket Folk, som gå
i Utländsk tjenst. Den inländska Productionen
lider så väl häraf, som genom en försvårad
afsättning till Utlänningen, och sjelfva Skeppsredaren
lider åtminstone likaså mycket deraf,
att färre Producter' blifva att utlöra, som att
han får för sin handtering äfven Utlänningen
att coneurrera med. Skogarne förstöras ej, som
man vill befara, genom en fri Export, utan
genom svedjande, bränning till a ka, med mera
, hvartill man föranledes af Trädvarornes försvårade
Export. Skogarne vanvårdas just genom
en för ringa betalning i ersättning för
deras vård. Men blott temporaira tillåtelser till
utförsel skada, och gifva anledning till skogens
\
70
Den 21 Maji.
förstöring, för en blott momentel vinst! Vore
Exporten fri, skulle det mera löna mödan
för Enskifte, att, göra strömmar flottbara, och
de från kusterna långt aflägsna skogar skulle
derigenom blifva användbara till Export. OeconomiseUtskottet
vill, att Målet skall öfverlemnas
till Kongl. Maj:ts pröfning. Jag tror, att
Ständerne göra rättast, om de taga denna utväg,
men jag yrkar då, att deras önskan må
förklaras vara innefattad idet förslag Herr Friherre
Edelcrantz afgifvit.
Herr Manner stam, Johan: Jag instämmer
uti den anmärkning, som redan blifvit framställd
emot ifrågavarande betänkande j att nemligen
Utskottet icke bestämdt yttrat sitt eget omdöme
öfver de dit remitterade Motioner, angående
ProductPlacatets upphäfvande och om fri
Export af Trädvaror.
Jag delar med Utskottet den öfvertygelsen,
att Kongl. Maj:t, som äger öfversigt af Rikets
hela allmänna hushållning och af dess
handelsförhållanden till andra Riken, 6amt är
skild från de ensidiga interessen och åsigter,
som någon gång kunna verka på Enskilta,
bäst kan i detta, som andra fall, urskilja och
besluta hvad som leder till Rikets gagnj men
jag anser Utskottet hafva bordt i detta, lika
som i andra Oeconomiska frågor, som dit re^
mitteras, afgifva bestämdt Utlåtande.
Betänkandet innefattar trenne frågor, vid
hvilka jag utber mig få göra några erinringar.
Uti den första om Productplacatet af den
Den 21 Maji.
71
10 November 1724 synes af Utskottets yttrana
de böra slutas, att Utskottet anser dess hvilande
för det närvarande nyttigt, och således
till en del tillstyrkt bifall af min derom väckta
Motion. I händelse af återremiss, anhåller
jag bestämdt, att Utskottet behagade något närmare
derom yttra sin tanka. Uti den andra
frågan om Export af Trädvaror åberopar jag
Friherre Edelcrantz’s vid Betänkandet bifogade
särskilta yttrande, hvilket så fullständigt utreder
och på ett så öfvertygande sätt framstäl-:
ler det rätta och för Riket nyttiga i detta afseende,
att den minsta tvekan icke bör, efter
min tanka, derom äga rum, och jag har dervid
icke något att tillägga, utom det, att jag
anser äfven en fullkomligt fri export af Trädvaror
med främmande fartyg för Riket medföra
nytta, utan våda för någon deraf följande
olägenhet eller förlust.
Uti den tredje Artikeln eller om upphäfj
vande af Kongl. Förklaringen öfver Product-pia»
catet af den 28 Februarii 1726, har,Utskottet
afstyrkt bifall till min derom väckta fråga, på
den grunden, att den inrikes sjöfarten, sorn af
denna Författning anses skyddad, skulle genom
dess upphäfvande kunna skadas. Ehuru händelser
kunna inträffa, då det vore nyttigt att
utländska fartyg biträdde vid transporter emel.
lan inrikes orter, såsom till exempel om Spannmål
ifrån Skåne blifvit äfven med främmande
fartyg förledne höst hitförd; har det likväl
icke varit min afsigt, att på något sätt hämma
eller minska den inrikes 6jöfarten, hvilken
72
Den 21 Maji.
jag tvärtom anser böra uppmuntras, särdeles
genom upphätvande af de hinder, som deremot
uti några ännu gällande Författningar äro lagde.
Då jag derföre, i sammanhang med frågan
om Productplacatets uppbäfvande, äfven yrkat
ändring uti Förklaringen deröfver, har jag
egenteligen åsyftat det sista momentet deruti,
som lyder sålunda: ”Varandes Kongl Maj:ts
egna trafiquerande Undersåtare icke heller tillåtet
att med främmande fartyg hitföra andra
jProducter, än de, som uti det Landet falla eller
växa, hvarest det befraktade fartyget är
hemma, och det allt vid ofvannämde vite och
confiscation.” Det torde häraf finnas, att nämde
förklaring icke blott angår den inrikes kustfarten
och att detta moment, utan mehn för de^
samma, kan upphäfvas.
Jag har, efter den ordning, som Utskottet
följt| vid behandlingen af detta ämne, gjort
några få erinringar vid Betänkandet.
För att öfver ämnet fälla ett bestämdt omdöme,
fordras likväl rätteligen att betragta det
i hela sin vidd och att undersöka, om de grund-'
satser, på hvilka våra nu gällande Författningar
om den utländska handeln hvila , äro
de för Riket mäst nyttiga, eller om hela Sy-'
stemet, och sålunda icke blott en eller annan
föreskrift, bör åtminstone efter hand förändras.
Detta ämne är så vidlyftigt, att en mundtelig
DiscUssion icke bör med dess utveckling
förlängas.
Den 2i Maji*
73
För det allmänna omdömet finnes också
redan så upplysande underrättelser och ibland
dessa särdeles de af Friherre Edelcrantz meddelade,
att jag endast kan ofullständigt uttrycka
hvad som förut blifvit bättre sagdt. Men då
jag både vid denna och föregående Riksdagar
väckt fråga dels om ProductPlacatels upphäfvande,
dels om ändring uti flere andra prohibitiva
Författningar, och under denna Riksdagen
deltagit i de brydsamma öfverläggningarne för
uppfinnande af utvägar att förbättra Rikets
financiella ställning 5 så anser jag mig skyldig
att förklara min enskilta fasta öfvertygelse,
att alla så kallade Financeplaner eller operationer
endast skola blifva palliativer och ofullkomligt
leda till ändamålet att bereda Rikets
välstånd, om icke de Oeconomiska Författningar,
hvilka hindra utvecklingen af Rikets Pro«
ductions-krafter, upphäfvas.
Sedan nära loo år gälla de inskränkande
föreskrifter, hvilkas ändamål skulle vara att uppmuntra
vår så kallade activa handel, och vise
följderna af dessa och öfriga tvångslagar på näringsfliten,
som befinner sig uti den oeconomiska
vanmagt, hvarutur vi ännu icke förmått lyfta oss.
Det är en länge omtvistad fråga, huruvida den
activa handeln är för Sverige nyttig eller icke j
jag tror den vara nyttig så vidt den kan utan
monopoliska fördelar, hvilka alltid äro på Lan.
dets bekostnad upprätthållne, men erfarenheten
har lärt oss att den uppmuntran, man genom
monopoliska Författningar sökt gifva den,
icke gagnat Riket Vi äga val icke nog full
-
74
Den 21 Maji.
ständiga Statistiska upplysningar om våra Nä-,
ringars och Productioners tillstånd vid olika
aflägsne perioder; men vår närvarande ställning
synes styrka de slutföljder, som upplyste
män lemnat af deras under förflutne tider
gjorde anteckningar, att Riket i den lifligaste
af alla, nemligen Jordbruket, med undantag af
de sista 20 åren , obetydligt framskridit i för.
kofran. Då naturhinder icke kunna anses hafva
hämmat denna förkofran, måste orsakerne
igenfinnas uti de administrativaåtgärder;
hvarigenom man, på jordbrukets bekostnad,
sökt att genom monopoliska fördelar gynna
binäringar, hvilka det oagtadt här Icke funnit
trefnad
Man
åberopar, till stöd för den activa handeln,
den tid, då Riketshandel var i Hansestä-"
dernes våld; men det är likväl märkligt, att
under denna tidepunct, som man anser för så
neslig, kunde Sverige utskeppa Spannmål och
Victualier till Tyskland. Förhållandet är deremot
nu, att vi äga egna skepp och behöfva
dem att hitföra Säd och Victualier från främmande
Länder.
Ännu oftare har man åberopat de vigtiga
fördelar, som vår utrikes sjöfart tillskyndade
Riket under kriget otn NordAmericanska FriStaternes
sjelfständighet; men man glömmer härvid,
att denna för Svenska flaggan ostridigt
fördelagtiga conjunctur var tillfällig, och att
återkomsten af en dylik icke kan nu förutses
eller beräknas; det sedan den tiden ändrade
Den 2 t Maji.
75
förhållandet emellan Europas Sjömagter är all*
mänt kändt. Så länge herraväldet öfver håfven
kunde anses deladt, åtminstone göras stridigt,
var äfven en mindre betydlig Sjömagt icke
likgiltig för de täflande, och den kunde då göra
sin flagga ansedd och begagna sin aucforitet
till fördel för sin handelj men så langeén
Magt finnes, af hvilken det beror att så godt
som i ett ögonblick tillintetgöra den Nations
sjöfart, som kunde blifva menlig för dess eget
interesse; så måste det vara oförsigtigt att i
utvidgad activ handel söka en af grundvalarne för
Rikets stigande välstånd. En sådan handel minskar
äfven det oberoende af andra, ett förhållande,
som hvarje sjelfständig Nation bör
eftersträfva. Det gifves dessutom ett skäl,
hvilket särdeles under närvarande conjunctur
är vigtigt. Man klagar i alla Näringar öfver
brist på Förlag och RörelseCapital ; denna
brist träffar isynnerhet Jordbrukaren , och så
länge Sverige ännu till en stor del består af
ödefält, som kunde blifva frugtbara, om Folk
och penningar icke dertill saknades, är det således
icke skäl att genom monopoliska fördelar
uppmuntra till användande af dessa för inhemsk
Production oumbärliga medel på en rörelse,
som af alla fordrar det största förlag, nemligen
utrikes sjöfart. Landets Capitaler bidraga derigenom
mera att lifva utländsk än inhemsk Proi
duction, och om fragtandet stundom medför en
mer än vanlig vinst för dess Idkare, blottställer
den honom oftare än andra Näringar för
hela Capitalets förlust.
76
Den 21 Maji.
Då man jemför de interessen, hvilka vid
denna frågas afgörande äro i en må hända
mera synbar än verklig strid, så finner man
den stora delens af Nationen, som äger exportabla
Producter och behöfver vissa oumbärliga
Importartiklar, samt således nästan hela
Nationens fördel, endast motvägas icke en
gång af hela den handlande Classen, utan endast
af det inskränkta antal Skeppsredares
interesse, och man förundrar sig då med
skäl, att detta sednare så länge ägt öfvervigten.
Man anför slutligen, att ifrågavarande
Författningar äro nödvändiga för underhållande
af Sjöfolk till våra Flottor. Utan att ingå
i undersökning, huruvida vårt försvar bör
grundas på en betydande Sjöraagt, torde jag
icke af någon sakkunnig blifva motsagd i det
omdöme, att omtankan snarare och längre behöfver
rigtas att förskaffa oss Skepp till våra
Sjömän, än de sednare till våra Flottor, och
ehuru de Sjömän, som egentligen erfordras
till ÖrlogsFlottan, dertill särskilt bildas, är
det icke tänkbart, att på Sveriges vidsträckta
kuster Sjöfolk skulle saknas till den största
Flotta, som vi möjligen kunde bygga och un-;
derhålla.
Om Utskottets Betänkande återremitteras,
torde dessa Anmärkningar dervid få medföljs*
-
Den 21 Maji.
77
Herr äf Wingård, Johan, uppläste följande
:
Anförtrodd Styrelsen af en Province, i
hvilken finnas de betydligaste Rikets Skogar,
och der Trädvaruhandeln utgör ett vilkor för
tusendetals Familjers bestånd, fordrar min pligt,
att jag söker fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på vigten af förevarande ämne.
Det är allmänt kändt, att i Skogstrakten
finnes föga Åkerbruk; när härtill kommer, att
Hemmansklyfningen der vanligtvis är drifven
till den största höjd, så att från 20 tili 50
Hushåll, och äfven ej sällan derutöfver, finnas
på ett Hemman , hvar skola dessa olyckliga
varelser, som, i stöd af Författningar tillkommit,
och som localen anvist blott ett enda Näringsfång,
hämta sin föda och penningar till
sina Skatters liqviderande, om detta dem fråntages?
Ty att kunna afyttra så snart träns-;
porterade varor, som Skogseffecter, då de äro
belagde med en Exporttull från 25 till 75
procent af varans värde, jemte en mängd andra
tryckande föreskrifter, gränsar tiil omöjlighet.
Oeconomite- och BesvärsUtskottet har
uti premisserne af dess Betänkande upptagit
alla de skäl, som kunna anföras för en friare
Trädvaruhandel; jag tror mig derföre ej vidare
böra upprepa dem ; men jag finner frågan
dock icke vara bestämd i Resultatet. Jag gillar
till alla delar, att saken öfverlemnas till Kgl.
Maj:t, och att man ej genom beslut hindrar
Kongl. Majit, att med utländska Magter betin-,
ga oss nya handelsfördelar 5 men jag tror dock,
78
Den 2 I Maji,
att detta kunnat förenas med de grunder, presidenten,
Friherre Edelcrantz i dess Anförande
föreslagit. Kongl. Maj:t hade härigenom vunnit
mera upplysning om Riksens Ständers önskan,
och de Embetsmän, som få sig anförtrodt
ärendets slutliga handläggning, mera ledning
vid deras arbete. Ganska vigtigt är dock,
att i hvad beslut än häraf föijer , det samma
ej må vara underkastadt förändringar j ty enligt
den erfarenhet jag äger i denna del,
är ingenting menligare, så för sjelfva Skogshushållningen,
som handeln med Skogseffecter,
än temporaira friheter , emedan oviss huru
länge tillåtelsen varar att få begagna sin -Skog,
skyndar Skogsägaren att öfver måttan fälla den,
hvarigenom vanpris vid afsättningen följer, då
deremot stadgade priser och ett måttligt begagnande
vinnes genom säkerhet. Men här*
till kommer , att Trädvarorne oftast ej säljas
till Utländningen, förr än tre år efter de blifvit
hämtade ur Skogarne , fordras mera säkerhet
i denna Näringsgren, än i någon annan,
Enligt min öfvertygelse, är således bättre, att
ej vidare friheter lemnäs, än att ändringar kort
derefter kunna inträffa. Förr eller sednare
skall ändå nöden i dessa aflägsna Skogstrakt
terne påkalla eftergift i de band, som nu hindra
deras begagnande^ men många hafva emellertid
blifvit olyckliga.
Som ett upplysande bidrag till dessa inskränkningars
följder, må det tillåtas mig an:
föra, att en Engelsman, vid namn Hurrison,
som jemte åtskilliga andra Köpman år 1815
Den 2 I Maji.
kom till Götheborg för att afhämta Träfva»
ror undersamma vilkor, som föregående krigsåren,
nödgades, ehuru i Götheborg då fanns
ett ganska betydligt förråd af dessa varor, afsegla
till Memel, för att lasta sitt behof, åtföljd
af öfver 40 andra Engelska Skepp Samm»
man har nu varit i Wermeland, för att tillika
med en annan Engelsman köpa, enligt derasuppgifter,
20 Skeppsladdtiingar Trädvaror, dem de
funno färdigajor sig, men som hvarken Köpare
eller Säljare kunde åtaga sig Tullens liquideran.
de, ehuru man sökte rätta priset derefter, blef ingen
handel utaf, hellst Svenska Skeppsägare
äfven fordrat 36 och en half procent dyrare
frakt för varornas transporterande till England,
än hvartill de kunnat öfverföras i Engelska
Skepp, Hvilka betydliga förluster Riket gör
härigenom, torde hvar och en lätteligen kunna
inse. När härtill kommer , att i Götheborg
föga penningar finnas hos dervarande
Köpmän att lägga i en handel af denna beskaffenhet,
skall naturligtvis följa, att den
slutligen helt och hållet afstadnar. Bevis
på vår handels aftagande håfve vi nyligen
deruti, att den förste Amerikan, som ankom
i år till Götheborg, med en laddning, hvars
värde ej lärer uppgått till mer än 4,000 Pund
Sterling, fann der ingen Köpare, hvarföre han
måste gå till Köpenhamn, för ;itt sälja sina
varor och förse sig med kanske Ryskt Jern, i
stället för Svenskt han ämnat taga.
Jag hemställer till hvar och e:n, hvart detta
slutligen skall taga vägen, och hvilken Fi*
Den 21 Maj.
nanceplan kan uttänkas, som hjelper Landets
ställning, så länge band på Näringarne och
brist på medel att bedrifva dem, motverka
alla möjliga industrieusa företag.
Friherre Cederström, Jacob: Då Riksens
Ständer besluta i Oeconomie ärenden, måste naturligtvis,
så framt de önska något bifall, deras
beslut vara motiverade på giltiga skäl,
och bestämdt framställda. Bägge dessa delar
saknas i Utskottets Betänkande. Det är
allmänt kändt, att Målet af Kongl. Majrt kan
afgöras. Utskottet hade således ej behöft derom
underrätta Riksens Ständer, utan hellre
bordt afgifva ett bestämdt svar på den frågan,
om det är skäl för Ständerne begära de förändringar
, Motionairerne i ämnet föreslagit.
Härvid förekommer först, att all Production
bör underlättas genom avsättningens befrämjande
j hindras afsättningen , upphörer Produ.
ctionen. Å en annan sida uppstår den frågan ,
om Svenska Skeppsredares interesse kan motväga
hela Landets men denna fråga besva
ras
utan svårighet. Då erfarenheten i öfrigt
visat, att de voro lika talrika innan de erhöb;
lo monopolier, är jag öfvertygad, att deras lidande
ej 6kall blifva en oundviklig följd af
Producenternes rätt att obehindradt afsätta sina
Producter. Ehuru Friherre Edelcrantz full-'
ständigt utredt frågan i dess detailler, kan jag
dock ej undgå anmärka, att han inskränkt sig
blott till den del deraf, som rörer Skogsproducter.
Men man må vara nöjd att småningom
skrida
Den 21 Maji.
81
skrida till målet, och jag instämmer i den mg;
ning, att detta tor närvarande endast må uigö- *
ras af hvad Herr Friherre Edelcrantz i afseende
på Trädvarubandeln iöreslagit. jag vill allenast
tillägga, att med aldrig så liten beräkning
af hvad våra exporfabla Effecter kunna
inbringa , nian skall finna deras inflytande pä
handelsvågen blifva långt vigdgare , än det
Svenska frakthandeln i dess mest lysande period
ägde. Jag anhåller således om återremiss
af Betänkandet, och upprepar i ölrigt, att j-.g
fullkomligt delar Herr Friherre Edelcrantz’s
tankar i ämnet.
Grefve Mörner, Carl Slellan: Då OeconomiceUtskottet
framställt de skäl, som ligga till
grund för dess Betänkande, vill jag ej borttaga
tiden med ett upprepande deraf. Jag utbeder
mig endast få upplysa, att Utskottet icke
afstyrkt ProductPlacatets upphäfvande och icke
heller den yrkade rättigheten för utländska
Skepp, att utan förhöjde Tullafgifter i våra
hamnar afhemta Skogseffecter; men Utskottet
har endast ansett tiden ännu icke vara inne
till en sådan förändring, och icke fehr
lämpligen inträffa, än en fullkomlig reciprocné
emellan oss och andra handlande Nadoner äger
rum; det vill säga, när vi jemväl njuta samma
fördelar till goda i Utländningens hamnar,
som han i våra. Genom ett motsatt förhållande
skall, under det möjligen en inhemsk Näring
vinner förkofran, den Svenska handeln afstadna
eller gå alldeles förlorad. Och då jag
Ridd, o. Ad. Prof. VI. B, II. Afd. li, l2.
82
Den 21 Maji.
tror, att Näringar och handel höra stå i band
med hvarandra, hemställer jag, om en brytning
af detta samband är förenlig med Rikets
sanna fördel. Detta har varit det skäl, hvar-;
före Utskottet ansett frågan böra öfverlemnas
till Kongl. Maj.t, som ej lärer underlåta att
vidtaga de åtgärder, hvilka med Landets bästa
öfverensstämma. För öfrigt har jag ej något
att tillägga, helst Betänkandet till Utskottet
lärer komma att återgå.
Grefve Spens, Carl Gustaf: Då meningarne
i detta ämne varit så obetydligt delade,
borde jag måhända icke upptaga Ridderskapets
och Adelns lid med några anmärkningar , hvilka
icke särdeles skilja sig från hvad man re.
dan anfort, men sorn jag i denna vigtiga fråga
anser det vara nödigt, att , i tall en
fri handel med Svenska SkogsProducter icke
skulle gå igenom; man likväl bör visa,
det ganska många af Ridderskapet och Adeln
hyst tänkesätt , hvilka för Näringarne och
frihet i Prodactionen varit fördelaglige, anhåller
jag att få uppläsa följande:
Man säger, ait Sverige är fritt
med
glad sjelfkänsla betragta vi vårt Land, och
länke: Här buros bojor aldrig mer \än en kort
tid, någongång då Nationens kraft låg i dvala,
då dess anda i löndom arbetade. Må det förlåtas
mig, att jag om denna känslan af frihet,
och af rättighet till frihet, nu med några få
ord påminner, då jag går att tala om en boja,
lagd på mina landsmän af ålder, under namn
af Näringstvång , tala om en serskild art af den;
*
Den a i Maji.
83
na stora dass bojor, om de nu ifrågasatta Författ-'
ningar, söm binda Sveriges Trävaruhandel.
Jag betragtar de nämda Författningarne såsom
band på fria människors verksamhet,
stridande emot Lagprincip.*, så framt ej Statens
väl dem oundgängeligen fordrat, än mer
Stridande deremot , så framt Lagstiftaren tillåtit
sig, att låta dem olika trycka Medborgare.
Enkia äro, i det sednare afseendet, de
grunder, som böra bestämma vårt omdömej
tydlig är sanningen a£ den satsen, att skogens
ägare ej endast derföre bör betungas hårdare
än andra Producenter, att hans lott biet' en
annan slags möjlighet af välmåga. Mer inveckladt
är det torra afseendet, eller huruvida
Statens interesse oundgängeligetl fordrar
dessa Författningar; det föranleder mig till flera
särskilta Ibetragtelser.
Såsom orsaken till så väl ProdnctPlacatets
bibehållande, som de inskränkningars, sorn Trädvaruhandeln
är underkastad, uppgifves hufvudsakligen
i
Nödvändigheten att bibehålla activ handel
och Coopvasrdic-flotta, dels för att äga Matro,
ser åt ÖrlogsFlottan, dels för att ej vid afsättningenafvåra
Producter kunnaprcjas af Utlänningen,
dels lör att öka Landets förmögenhet genom fraktvinst.
Jag tror att i alla dessa afseenden är bäst aft
följa naturens anvisning. Ett Land, hvars kust är
så vidsträckt, folket så passande till Sjömän, sorn
våra skärgårds-provincers, kan aldrig sakna
Matroser pller Coopvaerdie flotta, eller vid sina
\
84 Deli 21 Maji.
Producters afsättning prejas af Utländningeii;
derföre att egna Skepp felas. Om dess sjöfart
behöfver understödjas genom konstiga Författningar,
eller på andra Näringars bekostnad»
är det ett bevis, att man velat drifva den för
långt. All öfverdrift, all onaturlighet är skadlid
Handeln är för ett Lands Production den
lifgifvande själen, men hvar själ förvandlar sig
till skugga, när kroppen saknas. Handeln äger
sjelf intet annat värde, an då den upplifvar
Productionen. Att således nedtrycka denna
till handelns förmån, är ett totalt misstag om
bägges natur. Man talar om vinsten af frakthandel,
och man glömmer, att då all handelsvinst
är dubbel, en i ziffror beräknad, som
i Köpmännens böcker synes, en icke skrifbar,
som det Land gör, hvars varor afsätta®, är frakthandeln
just en method, att afsäga sig den
sednare vinsten. Den, som bidrar, att skaffa
LHländningen afsättning, hcmskickar kanske
litet penningar, men det egentliga, det största
gagnet har han gjort främlingar. Vid öfverflöd
af Capitaler och af arbetskraft, blir frakt-'
handeln en påbyggnad på den egenteligen för
Landet nyttigaj den blifver gagnelig, så vidt
den bär sig utaf egen kraft, i annat fall icke
värd, att understödjas. Med denna åsigt af
handeln, må det förlåtas mig, att jag icke
inser, huru det kan vara rätt, att hindra afsättningen
af vårt eget Lands Producter, för
att konstigt öka lifligheten af vår sjöfart. Sjelfva
ProductPlacatet inskränker ock ej Exporten,
Det uppmuntrar Skeppsrederierne genom minskning
af Utländningars rätt att tillföra ose Ut?
>
Dm fi i Maji. 8 5
länd ningars varor. Förklaringen af r 726 nekar
Främlingen att transportera varor emellan Svenska
hamnar. Det var med faia att minska
Utländningens production och afsättning, somt
I7 20talets Lagstiftare trodde sig böra uppmuntra
våra Skeppsrederier, det var den inländska
handeln imellan våra hamnar, som de
exclusivt förbehöllo sina Landsmän. De på
vår Production, på vår utförsel, lagda banden
hafva tillkommit genom Tulltaxor, icke utfärdade
till Skeppsrederiernas uppmuntrnn. Äc
det nu så, som Presidenten Baron Edelcramz
påstår, att dessa band på Trädvaruhandeln
icke uppmuntra Skeppsredarne, utan frakt han*)
deln antingen bär sig dem förutan, eller ock
ej kan hjelpas; då lemnar jag att domina,
huru en Författning skall anses , som trycker
en del Medborgare, sorn det påstås, till förmån
för en annan, men hvilken förmån dock
icke vinnes.
En aman orsak, som uppgifves, är nödvän,
digheten att bibehålla Skogarne,i en del trakter,
för Bergverksrörelsen, i en annan,. der sådan
ej finnes, för den föimånen, att äga Skog.
Hvad Bergverksröielsen angår, är det, som
Baron Edelcrantz säger tydligt, att ingen Berg-i
verksägares rätt förnärmas derigenom, att öf-i
riga Skogsägare tillåtas begagna sin Egendom.
Det är dessutom helt olika Skog, som till
export och som till kolning användes. Sken-i
barare är det inkast, att man skall spara Skogen
för sin egen skull; det är förlåtligt, att
de, som i våra skoglösa Orter varit vittnen
86
Den 21 Maji.
till den nöd, som Trädvarors afsaknad föror*
salrar, befara för de nu skogsrike Provincerna
samma öde; ändamålet är godt , men må det
tillåtas mig att säga, medlen äro deremot rakt
stridande. Låt äfven vara, att ökade Exporttillfällrn,
hastigt uppdrifna priser, skulle kunna
bringa SkäreårcbProvincernas Innevånare,
att utöda sina Skogar; för de öfrige Skogsorternv,
för den egentliga vigtiga Skogsbygden
skulle den högre vinsten blott bereda en
bättre hushållning. Dock, den ceconomiska
frågan, hvad som i stort är mest förstörande,
an*ingen vanskötsel utaf allt genom vanvärde,
eller oförståndignres lockande att hastigt för»
störa en del till momental vinsts erhållande;
denna är en åsigtsfråga, och om sådana äro
människor envisa.
Ridderskapet och Adeln har för ofta yttrat
sin tanka om frihet i Näringar och handel,
att det nu skulle behöfva idisla beviset
på, att ökad liflighet i afsättningen, ökadt värde
på varan, ensamt kan i längden befordra
en sund hushållnings-principe- Jag vill der*
före endast fråga dem, sorn befara skogs öda
genom lössläppt Trädvaruhandel: är det allde*
les omöj igt, att här localisera? om i en del
Orter en möjlig Skogsbrist befaras, kunna ej
de särskilta Stadganden, som för dessa äro nödvändiga,
intagas i de provinciella SkogsOrdningar,
om hvilka OeconomiaeUtskottet särskilt
vid denria Riksdag har föreslagit ? Något dylikt,
nemligen att låta vissa Provincer få åtnjuta
Exportfrihet, t fall man ej ville göra den ali
-
Ben 21 Mnft
87
män, har äfven Herr Prosten Säve föreslagit.
Jag tror det vara enligare med den rätta principen,
att iåta de särskilta Stadganden, som
åsyfta försvåring och tvång, vara undantagne
frän deD allmänna regeln af frihet, och tror,
att detta lättast upp öres i sammanhang med
de nämnda förslagen till provinciella Skogsordningar.
Att vissa hamnar måste, i anseende
till Trädvaruhandeln, blifva ansedde, såsom hörande
tillen annan Province ; att, till exempel,
hvad som i Götheborg är contraband, bör bestämmas
efter Wermelands, ej efter Bohusläns,
Skogsordning, det är tydligt. Betragtandet
påminner om en annan uppgifven orsak
till nödvändigheten af Trädvaruhandelns im
skränkning.
Man säger nemligen, att de dyrbarare
Skogseffecterna böra sparas till våra egna behof;
ej genom afsalu lemnäs åt Utländningen,
till hans nytta, som det heter. Om å ena sidan
jag medger, att flera skäl tala för detta
påstående, synes å den andra, billigen kunna
frågas: om icke en sund sats är drifven tilt
ytterlighet, då man låter de dyrbaraste Byggnadsmaterialer
ruttna obegagnade, eller då de
förträffligaste ämnen till Storverksträd i förtid
förstöras af sina ägare, emedan de ej kunna
sätta derå något värde.
En revision af Landets oundgängliga behof
i detta afseende synes mig högst nödigt
samt att Ständerne ej blott, som Utskottet
föreslagit, böra öfverlemna allt detta åt Ko
-
8S
Den 21 Maji.
nungens egen omtanka , utan äfven särskilt
frambära sin tanka för Thronen.
Saken bör betragtas från ännu en annan
sida. Äfven af för litet dyrbara varor bör,
af en annan orsak, Exporten vara förbuden. Ett
L uid, der så mycket tillfällen til! vattenverk
finnas, bör förädla sina sågblock sjelf; det
är af den orsaken det synes mig, att inga
Träd under to tums fyrkantmått eller 14 tums
diameter, böra fä exporteras.
Största delen af dessa satser synas af Utskottets
Herrar Ledamöter sjellva varit insed»
da. De äro likväl af den vigt , likasom hela
frägan rörer en så betydlig del af vårt Lands
Exporter, att målet hade förtjenat en annan utgång
, än att blott öfverlemnas åt Kongl,
Majit, utan att Jäta Honom böra vår tanka.
Alla oecor.omiska frågor äro af vår Regeringsform
ät Kongl. Majit öfverlemnade att afgöra,
men den åtgärd, som Riksens Ständer är upp.
dragen , bör derföre ej förbigås. Det ägnar
Sveriges Ständer, likasom att äga , så äfven
att låta höra en tanka i vigtiga mål.
Om i OeconomiEeUtskottets förslag att låta
frågan om en friare utskeppning af Svenska
Skogsproducter helt och hållet öfverlemnas
åt Kongl. Maj.ts visa pröfning , endast med
den underdåniga önskan , att reciprocitet må
erhållas mellan Ländernas handels-rättigheter,
der den ej finnes; kan utan återremiss göras
den förändring, att Riksens Ständer hos Kongl.
Den 21 Maji.
89
Maj:t serskilt anhålla, så val om undersökning
af huruvida någon del af vår Träd varu-export
för ÖrlogsFlottan oundgängeligen erfordras att
vara förbjuden, som om Exportirihet för hela
återstoden, med undantag af sågstockar, hvilka
inom Landet böra till plank och bräder
förädlas, samt om jemlikhet emellan Svenska
och Utländska skepp i detta afseende , då yrkar
jag visserligen ej återremiss på detta Betänkande.
I annat fall anhåller jag att dessa
tilina anmärkningar till Utskottet må få medfölja.
Huruvida det kan vara rätt, att vid Tul-’
fens bestämmande för Trädvaruexporten, bibehålla
den proportion emot andra varor, som
nu är, blir en fråga , som, när Bevillningsutskottets
förslag om Tullarne förekommer, blir
tid att tala om. Jag skulle mycket misskänna
Bevillningsutskottets Herrar Ledamöter , om
jag ej tog för afgjordt,' att ibland dem många
finnas, som yrka den satsen , att hvar Svensk
Producent af sina Lagstiftare äger rättighet att
fordra , det bans Näring ej betungas hårdare
än hans Grannes , och således , att Tulltaxan
för alla serskilta Svenska utgående varor bör
bestämmas i ungefär lika proportion till värdet.
Dä blir äfven tid att tala om , huruvida
för någon utgående vara, främmande skepp
böra betala högre Tull än egna; så framt dtnna
skillnad endast bestämmes för alla varor
lika och skillnaden ej blir alltför stor, tala visserligen
flera skäl för detta sätt att uppmunt
tra Skeppsrederierne.
90
Den 21 Maji.
Friherre Boye , Ludvig : Utskottets Ordförande
har påmint oss om det skäl, sorn jag
också vill påminna mig vara intaget i Betänkandet,
bestående i en Reciprocitets-consideration.
Jag vore visserligen beredvillig att lemna
all rättåt detta skäl, om jag förmådde be^
g'ipa det. Nog förstår jag, att ReciprocitetsLagar
kunna gifvas, som ålägga oss att, för
erhållna fordelar af Utländningen, lemna dem
andra och motsvariga af oss ; men ReciprocitetsLagar,
som skulle förbinda oss att , till
förtryck för våra egna Producenter , förbjuda
en handel med Utländningen, deraf största
fördelen tillfaller oss sjelfva; naturen af en sådan
Reciprocitet är icke fattlig för mitt förstånd.
Jag önskar att Utskottet ville undanrödja
det tvifvel till skäle.s natur, som hos
mig nu gäller mera än skälet, och derföre
något närmare beskrifva för oss beskaffenhet
ten af denna Reciprocitet.
Herr Silfverstolpe, Gustaf Abraham: Jag
delar fullkomligen Högloflige Oeconomi*- och
BesvärsUtsknttets yttrade mening, att detta ämne
både i afseende på commerciella och diplomatiska
förhållanden helt och hållet beror af
Kongl. Maj:ts slutliga afgörande; men jag kan
derföre icke instämma i den tanka, att ett ytt.
rande af Riksens Ständers bestämda önskningar
på något sätt skulle hafva utseende, som ville
man förekomma Kongl. Maj:t i de beslut, han
deröfver i nåder kan täckas vidtaga. Jig är
deremot öfvertygad, att Konungen med nådigt
välbehag skall upptaga alla de anledningar Rik
-
Den 2 t Maji.
91
sens 5Tinder i denna form gifva Kongl. Majit,
att närmare känna förhållanden af Landets behof,
och dervid fästa afseende på att de härflyta
ifrån en noggrannare individuel kännedom
af det verkeliga sakernas tillstånd. Det
är af sådan grund, jag tror Utskottet verkeligen
hafva kunnat ^träcka sin åtgärd längre än
till den allmänna framställning, som till Riksens
Ständer blifvit gjord j och skulle än tiden
för Kgl. Majit ej vara inne att bevilja hvad Riksens
Siänder föreslå, sä, enär sådant i alla fall
beror af Kongl. Maj ts pröfning, finner jag ej
att önskningarnes yttrande derföre bör tillbakahålhs
Kanske komma Riksens Ständer ej
i tillfälle att yttra dem i den stund, tillfället
fordrade deras gällande, och om detta tillfälle
skulle vid en sådan stund inträffa, måste det
alltid vara Kongl. Majit kärt, att då vid sitt
beslut känna i förhand sitt Folks öfvertygelse
och sinnelag. För min del önskar lag, att Utskottet
måtte fästa en närmare uppmärksamhet
vid de deductioner Friherre Edelcrantz i
gitt yttrande framställt ; och då jag anser hans
förslag leds till mycken uppmuntran lör Näringsfliten
, och derigenom till Landets inre
förkofran, finner jag ett r.yft skäl att detsamma
befordra , deri, att då Riksens Ständer otvifvelagtigt
i financielt afseende af tidens Omständigheter
blifva nödgade att vidtaga beslut,
hvilka för hvarje Medborgare i mer och mindre
mån lära blifva tryckande, bör man vara
så mycket mera sorgfällig , att dervid bereda
oss en tröst, genom öppnade tillfällen för hvar
och en, att genom en loflig arbetsamhet söka
92
Den 21 Maji.
bota de refvor, den allmänna nöden honom
tillfogat.
Herr von Schultzenheim, David, den äldre:
Hå flere Talare redan tolkat Högloflige
Ridderskapets och Adelns vanligen i Hushåll»ings-mål
liberala tankar, som leda till befordran
af allmän Näringsfrihet, så kan jag därvid
föga hafva att tillägga. Den förevarande
frågan angar icke ett enskilt Hushållningsmål,
utan ett vigtigt ämne uti Oeconomia publica ;
och såsom Rikets Högloflige Ständer föreställa
det Svenska Publicum, så synes det icke
vara nog, att endast i underdånighet anmäla
deua Måi hos Kongl. Maj:t, utan ock att Högloflige
Ridderskapet och Adeln samt de öfrige
Resp. ctive RiksStänden dervid yttra deras öfvertygelse
och underdåniga önskan, som ock.
tvifvelsutan måste vara vår högt upplyste och
Nådiga Konung, vid all dess höga oih förbehållna
afgörande rätt, behagligt att inhemta.
Det är en väl bevittnad sanning, att så
länge intet tvång var lagdt på Utländningars handel
och sjöfart till Sverige, så inkommo flere
slags främmande penningar i Rike;, å hvilka,
jemförelsevis emot Svenska myntet, en Tariff
var utsatt, och kunde Resande af Mäklare betje-;
nas med förvexling af präglade utländska Myntsorter
j men sedan utrikes handeln blifvit inskränkt
och mer förvandlad till en commissionsfeandel,
dependerande af utländska Köpmäns
gifna Ordres, så har allt utländskt Mynt hos
oss blifvit osynligt, och den merendels före!;»
Den 21 Maji.
93
ia Tullen blifvit med en för Sverige oftast
desavantageuse Vexel liqviderad. Dä till följe
af ProductPlacatet, Utländingar icke heller fin»
go hitföra andra varor, än egna producter,
så försvårades för dem hitfärden , genom en
både vid in- och utlastningen kostsam och
onyttig barlast. Det är då icke under, att directe
handeln med Utländningar skulle minskas
och att all afsättning af Landets egna Producter
måste ske genom inhemska ombud. Då
ock andra handlande Riken, i repressalier
emot vårså kallade activa handel, ålagt Svenska
rårör en hög ingående Tull, så blef vinsten
för Svenska tillverkaren så mycket ringare.
Hvad nu isynnerhet afkomsten af våra
vidlyftiga Skogar beträffar, så har en högag,
tid Ledamot, som tillika är den förste känna»;
ren af Rikets handelsinteresse, uppdagadt visat,
att hvarken enskilt man eller Publicum, till
Exportens förökning samt dermed förenade Penningeverkets
förbättring, kan af Trädvaru*
handeln draga någon märkelig vinst, så länge
utförseln deraf icke blir lika tiiåten med utländska,
som med inhemska Fartyg, och icke
heller högre utgående Tull kräfves af utländsk,
än infödd man, och hvilken sednare afgift nu
skall vara för främmande i jemförelse tri—
plerad. Jag instämmer således till fullo uti
Välbemälte Ledamots afgifna Yttrande.
Grefvé de la Gardie, Jacob : Då jag med
min öfvertygelse fullkomligen instämmer uti
hvad Friherre Edeicrantz så grundebgt och
94
Den 21 Maji.
liberalt yttrat, och då jag för örrigt förenar mig
med de fleste Herrar, sorn nu i ämnet talat,
torde det visserligen vara öfverflödigt att vidare
derom orda. Men jag anser såsom en
pligt att nämna några ord i afseende på de
svårigheter, som vidlåda Svenska Trädvaruhandeln
med egna Skepp och hvarpå jag under
mitt vistande i Spanien fått ett förnyadt
bevis. En Författning ålade alla Svenska skepp,
som dit ankommo lastade med Trädvaror , att
innom 24 timmar efter inlöpandet uti hamnen
gifva tillkänna, om meningen var att de der
skulle lossas. Skedde ej denna anmälan innom
rättan tid, bief varornts urlastning i den
hamnen förbjuden. Jag var nog lycklig att få
denna termin förlängd till g dagar; men äfven
vid sådant förhållande inträffa hinder, som
jemte många andra olägenheter aldrig skulle
äga rum, om främmande Nationer finge sjelfva
afhemta våra Skogseffecter, och hvilket,
hvad MedelhafsMagterne vidkommer, isynnerhet
vöre önskeligt, hellst de äro i stort behof
af bräder, och nästan icke kunna afyttra annat
än frugter och dylikt, sorn oftast är af
mindre värde, än kistan som innesluter det.
I sakens nuvarande skick äro vi nödsakade att
bero af några få Personers godtycke. Det är
af detta skäl och enär anmärkningar i öfrigt
blifvit gjorda, sorn jag får äran anhålla om
återremiss af Betänkandet.
Hans Excellence, Herr Grefven och Landt'
Marskalken yttrade, att sorn han under Discussionen
tyckt sig finna, att de flesta Herra*
Den 21 Maji.
95
Ledamöter, hvilka i ämnet sig yttrat, instämt
uti det af Presidenten, Friherre fidelcrantz uti
OeconomiteUiskottet afgifne särskilte Utlåtande,
ansåg Hans Excellence sig böra hemställa, om
icke Ridderskapet och Adeln skulle anse en
åtenremiss af Betänkandet vara öfverflödig,
samt g-enast behaga gilla de af Friherre Edelcrantz
uti berörde Utlåtande uppgifne grunder
för en friare handel med Svenska Skogsproducter.
Herr Munck af Rosenschöld^ Eberhard: Jag
hade den äran föreslå, hvad Hans Excellence,
Herr Grefven och LandtMarskalken nu behagat
framställa; men jag trodde då, att Betankandet
för andra gången förevar, och grundade
denna förmodan derpå, att jag ej föreställde
mig, det Utskottet så länge kunnat dröja med
ett Mål af denna vigt. Sorn detsamma likväl
lärer vara första gången under pröfning, och
det icke är med GrundLagen enligt, att nu
deri göra ändringar, utan det måste helt och
hållet antagas eller förkastas, kan nu ej fråga
blifva om annat än återremissi hvarom jag
ödmjukast vågar anhålla.
Herr von Ileynne, Georg: Som hvarenda
anmärkning, hvilken här blifvit gjord, syftar
till bifall af Friherre Edelcrantz s mening,
så vet jag ej, om det kan vara lägst ridigt, att
bifalla samma mening, såsom ett alternativ vid
Betänkandet.
Friherre Cederström; Då Friherre Edel*
96
Den 21 Maji,
crantz5s Yttrande icke är Utskottets, kan det
samma ej förr än vid en förnyad pröfning
antagas såsom .Ridderskapets och Adelns beslut.
Nu kan ej fråga derom uppstå. Och ehuru
, jag enskilt fullkomligt instämmer med Friherre
Edelcrantz, helst en större Handelsfrihet , än
den han föreslagit, icke nu lärer-vara att för»
vänta, tror jag dock att det ej går ann att hans
mening bifalla, innan en återremiss af Betänkandet
föregått.
Uppå derefter af Hans Exccllence, Herr
Grefven och Landt Ma rs kalken gjord Proposition,
blef OeconomimUtskottets ifrågavarande
Betänkande, i anledning af de dervid gjorde
anmärkningar, till Utskottet återremitteradt.
Grefve Mörner, Carl Stellan: Ridderskapet
och Adeln har redan för några Plenidagar sedan,
uppå Hans Exc , Herr Friherre af Wetterstedts
Motion, belutat att trenne Deputerade af detta
Stånd skola till Norrige afgå, för att bevista
den Kongl. Kröningen, äfvensom att sättet till
deras utväljande framdeles skulle bestämmas.
Det är af sådan anledning, jag tager tnig friheten
hemställa, om icke Ridderskapet och Adeln
antingen behagade med det förtroende, som Rid*
derskapet och Adeln alltid hyst för sin Ordföran.}
de, anmoda Hans Exc., Herr Grefven och LandtMarskalken
att utse och föreslå förenämnde Irenne
Personer, eller ock uppdraga åt Electorerna.att
dem genom val bestämma, jag tror3 att genom
något
/
f . Den 21 Maji. 97
✓
dessa sätt mycken tid skall besparas, som så
väl behöfves till andra Vigtiga Mål.
Hans Excellence, Herr Grefven och Landt«
Marskalken förklarade* att ehuru han i allt
öfrigt gerna ville gå Riddefskapets och Adelns
önskningar till mötes, finge han likväl på det
högsta undanbedja sig det förtroende, att utse
ifrågavarande trenne Deputerade, utan hemställde
Hans Excellence, om icke Ridd mskapet
och Adeln behagade anmoda Herrar Eleciorer
att utvälja bemälte Deputerade.
Ropades Nej.
Friherre Cederström, Jacob: Det synes
mig, som Ridderskapet och Adeln gerna skulle
kunna åt Electorerne uppdraga det förtroendet
, att utse ifrågavarande Deputerade, helist
de rgdan hafva ett långt vigtigare, nemligen
att välja Utskotts-Ledamöter; och jag anhåller
således, att Hans Excellence täcktes Propositionen
förnya.
Friherre Boye, Ludvig: På den Proposi
tion,
som blifvit gjord, har ett bestämdt och
starkt Nej hörts j och jag tror mig hafva
märkt, att Ståndet önskar, det Hans Excellence,
Herr Grefven och LandtMarskalken ville utse
Ståndets Deputerade. Någon tid upptogs då
icke till val, och jag ber, att Hans Excellence
täcktes i denna deleo gå Ståndets önskan till
mötes.
Ridd, 0. Ad. Prof. VI. B. It Afd, 13, 14.
98
Den 21 Majt.
Hans Excellence, Herr Grefven och Landil
'Marskalken yttrade, att då det fordrades en
särdeles grannlagenhet, för att af ett så talrikt
Stånd, som Ridderskapet och Adeln, utvälja
endast trenne Personer, vore Hans Excellence
föranlåten att å nyo undanbedja sig detta förtroende,
samt hemställa, om icke Ridderskapet
och Adeln täcktes tillåta, det Herrar Electorer
måtte få bemälte Deputerade utse.
Bifölls.
Justerades följande i
Utdrag af Protocollet, hållit hos HogS
loflige Ridderskapet och Adeln, vid
Urtima Riksdagen i Stockholm, förmiddagen
den 2i Maji
S. D. Vid förnyad föredragning af Lag-i
Utskottets så väl den 27 sistlidne Februarii afgifne
Betänkande, angående väckt fråga om
skärpande af det nu för tjufnader stadgade straff
m- m-, som ock den 25 sistledne April meddelte,
samt den 16 dennes på bordet Jagde UH
låtande, i anledning af de hos Ridderskapet och
Adeln vid Utskottets förra Betänkande gjorde
anmärkningar, blefvo berörde tvänne Utlåtanden
till alla delar af Ridderskapet och As
deln afslagne. Ut supra.
S. D. Då nu ånyo föredrogs Lagutskott
Den 2r Maji»
tets, den 28 sistlidne April afgifne, samt den
j6 dennes på bordet lagde Utlåtande , i anledning
af de hos Ridderskapet och Adeln
samt PresteStåndet gjorde anmärkningar vid
Utskottets den 5 sistlidne Martil meddelte Betänkande
i frågan, att de publiqne Auuoriieter,
sorn å Kongl. Maj.ts och Kronans vägnar afsluta
Contracter eller Afhandlingar med Enskifte,
ej må äga, att vid tvist om uppfyllande
och tolkning deraf, sjelfve deröfver dömma 3
blef samma Utlåtande af Ridderskapet och Adeln
gilladt. Ut supra.
S. D. I anledning af gjorde anmärkningar,
återremitterades till Allmänna Besvärs^
Och OeconomiasUtskottet bernälte Utskotts den
23 sistledne April afgifne, samt den 16 dennes
på bordet lagde Betänkande, i anledning
af väckte Motioner om en friare handel med
Svenska Skogsproductar. Ut 6upra.
Höglöflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan ett qvart till 3 eftermiddagen*
In fidem Protocolli
D, J. Lagerheim*
Iö® Den 21 Maji.
Torsdagen den 21 Maji.
Plenum kl. half till 5 e* nt.
Grefve Lewenhaupt, Gustaf s tog, såsom
äldste närvarande Grefve* klubban.
Justerades PleniProtocollerne för den 25
och ^7 sistledne April för- och eftermiddagen.
Herr Blomstedt ^ Hans ^ anförde skrifteligen:
\
Vid det Plenum, hvars Profocoll nu juste:
ras, gjordes en mängd mer och mindre vidlyftiga
anföranden, skrifteliga och mundteliga.
Jag ansåg derföre olämpligt upptaga Ridderskåpets
och Adelns tid med ett yttrande reservationsvis
i en fråga, som äf OeconomiteUtskottet
kungjordes vara definitivt afgjord
genom trenne Stånds pluralitet, nemligen frågan:
om inskränkning eller tipphäfvande af
Dykeriets vidsträckta Bergning*-monopolium.
Utskottet trodde i öfrigt Vara tillräckligt, att
endast förklara, det anmärkningarne icke directe
agde gemenskap med hufvud motionen ,
som till de samma foranledt. Svårligen lärer
kunna formeras ett klart begrepp om hvad här
Den 21 Maji.
loi
åsyftas med användandet af ordet directe; jag
för min del tror, att ingenting kan hafva ett
mer direct samband med en Motion , än any
märkningar} sorn innefatta:
x :o Tillägg oller uteslutande af ett enda
ord; och
2:0 En ändring af redactionen i ett Önskningsmål,
en ändring, sorn, långt ifrån att
aflägsna frän ämnet , förtydligar frågan
och förbyter resultatet ifrån ett högst obetydligt
^1 till ett allmänt nyttigt.
Må mig vid detta tillfälle tillåtas göra
en digression, som likväl står i närmaste samband
med denna och de vid Ridderskapets och
Adelns Plena i allmänhet förefallande Casus!
Ofta har jag hört under och utom Discussioner
samt vid vigtiga frågors afgörande, citeras,
att det eller det Ståndet, att två Stånd,
eller att alla tre öfrige Stånden redan på något
vid samma tillfällen anfördt sätt afgjort en
lander öfverläggning här varande fråga, hvarföre
man ansetts böra instämma med Pluraliteten,
sorn i alla fall hade votum decisivum.
Utskotten hafva suspenderat allt vidare Utlåtande
öfver anmärkningar, sorn åsyftade en
närmare utveckling af Motioner och Be'änkanden,
hvilka i sig sjelfva icke afhandladq
annat än halfrnesurer, att deraf frambringa resultater,
värdiga att såsom Önsknings-mål till
behjertande för Kongl, Maj:t, af trogna och
1Q3
Veu 21 Maji.
ypplysfa Undersåtare, i underdånighet framläggas,
och såsom prof, att de icke genom bisaker
och advocatoriska dissertationer hafva förslöst
den tid, sorn var ämnad att afhandla vig4
tigare ämnen och frambringa mognarn frugter
öfvérläggningarne, Ofvannämnde förfarande
har i Ståndens Plena och hos Utskotten,
någon gång förra Riksdags*ne, men i synnerhet
denna, ägt rum, emedan man synts tro,
att ett Utskott tillhört endast utlåta sig på ett
negativt sätt öfver de frågor, hvilkas slutliga
resultat det förutsett, eller genom trenne
Stånds pluralitet blifvit meddelt. Jag år icke
af denna tanka. Utskotten , såsom Representationens
Cornmitterade , böra ovilkorligt antingen
förklara gjorda anmärkningar olämpliga,
samt meddela motiverna till ett sådant Utslag,
eller ock gilla dem , eller åtminstone yttra
ett bestämdt omdöme deröfver j härigenom skulle
vinnas en ledning för kommande Ständers
Itogare öfvervägande och beslut i flera vigtiga
frågor. Om trenne Stånd förhastadt afgöra ett
amne i brist på sakkunnige, och såsom liggande
utom spheron af deras egentliga yrken}
skall ett fjerde RiksStånd , hvilket helsst det
må vara, som med den sanna upplysningens
lugn och erfarenhetens stadga begrundar hvad
beslut det går att taga, blifva utestängdt ifrån
all sort verkan af dess större urskilliiing och
.forskning att uppnå det rätta. Jag tror mig
böra öppet ullsta, att jag alltid ansett sådant
djupt särande för hvarje Representant , sona
känner sin pligt att sjelf granska, och derige
-
Den 21 Maji,
nom oväldigt formera sitt omdöme; Det är
ganska tänkbart, att det ena eller andra af
RiksStånden skulle kunna göras inactivt genom
uppskof med frågors discuterande tills de
andra Stånden afgjort desamma , och detta
tvärtemot andan af Riksdags Ordningens 47.
§:s föreskrift, som å yftar ett Stånden sins-,
emellan fullkomligt oberoende af hvarandra.
Det kunde lätt antöras flera exempel på att så
verkligen inträffat. Jag säger icke att detta
skett planmässigt från någons sida. Det har,
hvad Riddarhuset beträffar, förorsakats genom
långvariga öfverläggningar , hvilka åter
ägt rum genom detta Stånds större talrikhet,
jemförd med de andra Ståndens, och genom
uteblifvande af icke i rätt förhållande dertill
oftare utsatte Plenidagar.
I en tidpunkt, då så liberala grundsats
ser följas, som i den närvarande , är visst in-i
genting vådligt att befara5 men Riksens Stän-i
ders handlingssätt bör det oagtadt vara enahanda
och consequent. Vi hafva hört så högt if-s
ras för helgden af yttrande rätten ! huru mycket
sorgfälligare bör icke då den beslutande
bevaras? Äfven hvarje skuggbild af ett ingrepp
i denna rätt bör aflägsnas ifrån våra öfverläggningar,
så vida dessa skola alstra de resulta;
ter af oväld och förstånd, som egna en fri
©ch ädel Nations organer. Det är likväl en
sanning, att vid flere tillfällen vore önskeligt
att mångordighet undvikes i de fall , där
åcke långa afhandlingar och mefchaphysiska
104
Den 2 t Maji,
deductioner kunna hvarken ändra Enskiltas
öfvertygelse eller de enkla öch klara begreppen
om en sak, än mindre verka på p!u*
ralitetens beslut. Mycken tid skulle då vinnas
och redighet behämjas vid hvarje Måls
behandling} ty Laconismen, som icke består
j mystiska uttryck elier uppkommer på tydlighetens
bekostnad , är det öfverlägsna för»
ståndets omisskänneliga tecken. I alla fall tror
jag utan undantag, att tillfälliga kännedomen
om ett annat RiksStånds redan fattade beslut,
om den ock innom Talaren kan förorsaka ett
modifieradt yttrande, åtminstone aldrig af honom
må anföras såsom ett skäl till det beslut han
önskar det RiksStånd, för hvilket han talar, må
taga Det är just ett sådant främmande och
i'rån saken skiljdt motiverande till beslut, som
innefattar ett förolämpande emot den värdighet,
ett RiksStånd så ömtåligt bör bevara. Nu
åter sill mitt egenteliga ämne! Vid föredragningen
at det Mål, sorn hufvudsakligast gif§
vit mig ors; k yttra dessa reflexioner, var det
jag, som gjorde anmärkningar emot Dyke»
ri - inrättningen< hvaruti en värd Ledamot,
Herr Ankarsparre , instämde med väl grundade
tillägg. Ridderskapet och Adeln behagade
då yttra ett enhälligt bifall. Det är derföre
jag med så mycken större säkerhet och
stöd för min enskilta mening, får till Protocoilet
högtidligt förklara , att då Dykeri
Inrättningen innefattar ett exclusivt Privilegium
för en till förtigande af kostnads- och
vinstsbelopp edsvuren Corporation, med rättig
-
Den 2 i Maji.
*°5
het att ensajn taga befattning med och draga
er* slem vinning af redan i nöd ställde Med*
borgares egendom och välfärd; då den iöre
och efter en viss förelagd tid , dels förbjuder
en att rädda sig genom eget arbetande, som
dertill äger förmåga, dels nekar en lidande att
för besparande af dess egendoms qvarlefvor
mot lindriga vilkor begagna andra hjelpsamma
och kraftfullare medmänniskors biträde} så vågar
jag anse hela ifrågavarande verk , sådant
det nu är, såsom förnärmande enskilta IJvledborgares
och andra Folkslags billigaste fordran,
mot allmänna Folkrätten stridande och
Således Svenska Nationen vanhedrande Inrätt,
ning; och detta allt på grund af de ytterligare
skäl och facta, jag i anmärkningaine haft
äran anföra. Jag hemställer derföre vördnads,
fullt, huruvida Ridderskapet och Adeln beha.
ga gemensamt med mig instämma uti och gilla
min härmedelst till protocollet gjorda Reservation.
Herr Ankarsparre, Ingemar August , jnStämde
uti Herr Rlomstedts reservation.
Justerades PleniProtOcollerne för den 30
sistledne April för • och eftermiddagarne samt
den 2 och 4 dennes förmiddagarne.
Herr Estenberg, Pehr, hade inlemnat ett
så lydande anförande;
Den 21 Maji.
Angelägna göromål hindrade mig, förmiddagen
den 4 Maji , att öfvervara det då
till sluteligt afgörande förevarande, och nu till
justering företagna ämne, rörande fri Export af
Svensk Ekbark, hvarföre jag vördsammast anhåller,
ett få mina tankar i samma ämne uti
Högloflige Ridderskapets och Adelns Protocoll
för denna dag reserverade,
Det Högloflige OeconomiaeUtskottets Project,
som af Högloflige Ridderskapet och Adeln
gillades, synes, efter min ringa tanka, ic
ke otydligt syfta derhän, att alldeles ruinera
de stora och kostsamma Garfverier, hvilka i
Stockholm blifvit anlagda, och hvarest likväl,
som allmänt kändt är, största delen af
Sveriges Läderberedning verksälles, så vida
från dessa Verk, ej allenast Hufvudstadens och
Kronans betydliga Läderbehof utgå, utan ock
de fleste Landsorter derifrån hämta sina fornödenheter,
Berörde Verks framtida bestånd är
ifrån början grundadt på den tillgång af Ekbark
, som i Rikets aflägsnare Provincer är
att tillgå, he] 1st i de närmare omkring HuE*
vudstaden belägna inga Ekskogar finnas. Stockholms
Garfverier kunna så mycket mindre umbära
denna tillgång af Ekbark, de hittills haft,
som de med den ändock icke äga öfverflöd
deraf, icke ens hvad de hufvudsakligen behöfva,
03gtadt allt hvad som är stadgadt och
gjordt till deras förmon. Ty om Högloflige
Ridderskapets och Adelns fattade beslut i detta
ämne af Kongl. Maj:t i Nåder fastställes, j
få fruktar jag, att de alldeles blefvo tillintet
-
Den 21 Maji.
167
gjorda alla de Författningar, som Konung och
Ständer tid efter annan vidtagit och utgifvit
till denna Näringsgrens upphjeipande och för»
kofrande inom Fäderneslandet . och hvarigenom
densamma nu nått ali önsklig fullkomlighet,
så att vår handelsvåg ej allenast blifvit
befriad från de ganska betydliga Summor,
hvilka fordom till inköp af utländskt Läder
till inländskt behof användes, utan i det stället
kunna Skeppslaster af Westindiska oberedda
Oxhudar hit införas , här beredas, och sedan
åter med förmon till utrikes Orter, ja! äfven
till sjelfva London, utskeppas. Dt nna omständighet
talar ensam i min tanka tillräckligt emot
den föreslagna och bifallna förändringen i Författningarne
om Ekbarkens användande, isynnerhet
på en tid, då mar, nödgas vara omtänkt
på besparingar af allt, som besparas kan- Dess-;
utom, och så vida jag icke alltför mycket misstager
mig, måste tillåten Export af Svensk
Ekbark medföra så väl för det Allmänna, som
för hvarje enskilt man, den bekymmersamma
följden , att , sedan Svenska Garfverierne på
detta sätt blifvit återförda till nödvändigheten
att vid Läderberedningen nyttja Granbark ,
i stället för Ekbark , så vida af denna 6enare
liten eller ingen tillgång är att påräkna , sedan
det blifvit Engelsmannen tillåtit att härifrån
afhämta denna Vara, och h >.n ingalunda
lärer uragtlåta, att för hvad pris som hellst
begagna sig af tillfället, då han derigenom så
lätt drager hela den bättre Garfveri rörelsen
från vårt till sitt eget Land, så blefve, säger
jag, följden oundvikligen den, att antingen
Ven 21 Maji.
finge vi åtnöja oss med det odugliga Läder,
som genom bruket af Granbark beredes, eller
ock skulle vi finna oss nödsakade, att för ett
långt högre pris, än vi nu betala, hämta vårt
behof ifrån det Land, dit vår Ekbark utskep.’
pades. Skulle denna Näring ännu en gång
komma i vanmagt, torde sedermera ej allenast
många år till dess återuppbjelpande erfordras,
utan äfven oundgängliga understöd af Statens,
medel påkallas.
Justerades PleniTProtocoIlgt för den 4 den*,
nes eftermiddagen.
Upplåstes följande från de andra Respective
RiksStånden ankomna ProtocollsUtdrag;
Fran Ilögvordige PresfeStandet:
Af den i3 Maji ^
Med underrättelse, att Ståndet s t:o Förbiifvit:
yid dess lemnade bifall till LagUtskottets föri
sta Betänkande, rörande beloppet, hvarunder
enskilta Personer icke må vara tillåtit utfärd
da löpande Invisningar.
2:0 Antagit BancoUtskottcts förnyade Utlåtande,
angående specificerade Förteckningars,
insändande öfver Assignationer, som på Banquen
utfärdas, med förbehåll liftväl af det
Dm 21 Maji.
109
tillägg: ”Att pnescriptionsdagen skall uti sjelfva
Assignaliönerne bestämdt utsättas.”
3:0 Bifallit följande Utskotts Betänkanden,
nemligen:
Constitutions Utskottets :
Med Förslag till ändringar i 107 §. Regerings^
Formen och 29 §. Riksdagsordningen.
Lag Utskottets:
Om förändring uti straffet för dem, som utfär-i
da tryckta eller graverade Assignationer.
Stats Utskottets:
Angående Medel af Staten till Cassern åt Andra
GardesRegementet,
Utbyte af en del utaf den KronoBränneriet på
Ladugårdslandet tillhöriga tomt.
Öfverlåtande af Ladugårdslands KronoBränne*
ri till Cassern för Andra GardesRegementet.
Båtsmanslndelningen i Blekinge.
Af den 16 Maji:
Angående instämmande uti BorgareStåndets be«t
slut, att 3tne Ledamöter af hvarje Stånd borde
utväljas , hvilka å Rikets Ständers vägnar
skulle komma att bivista Hans Majit Konungens
höga KröningsAct i Norrige, samt sdid0i
Ilo Den 21 Maji.
dan till StatsUtskottet, att anvisa de Medefj
som i detta afseende erfordras.
Tran Uällojliga BorgareStåndet;
Af den 9 Maji:
Med tillkännagivande, att BorgareStåndet l:o
Gillat OecönomiaeUtskotteU Utlåtande om inrättande
af en BergverksSchola.
2iO Afslagit OeconomiceUtskottets förnyade Utlåtande,
rörande yrkadt förbud mot införsel af
Utländskt spunnit Bomullsgarn.
3:0 Beslutit, att Förordningarne af den 6 September
och 20 December 1815, rörande HusbehofsBrännvinsbränningen,
borde till efterlefnad
fortfara, med den förändring, att endast
en 90 kannors Panna må på en egendom af
hvad värde som hellst få begagnas.
rAf den i5 Maji'.
Att Ståndet 1:0 Bifallit följande Utskötfs Utlåtanden,
nemligen:
Stats Utskottets :
Rörande förhöjning i aflöningen för Wermlands
Fältjägare Regemente.
Medel af Staten till Cassern åt Kongl. Andra
QardesRegementet»
Den 21 Maji, ni
Ytterligare Lönförhöjniog för MilitairStaterna:
Utbyte af en del utaf den KronoBränneriet på
Ladugårdslandet tillhöriga Tomt.
Ladugårdslands Krono-Bränneries upplåtande
till Cassern för Andra GardesRegementet.
RiksgäldsContoirets tillstånd och förvaltning,
Båtsmanslndelningen i Blekinge.
Roteringen i jemtland.
Skånska Roteringen.
Hästhemmans och Fördels räntornas utgörande
vid Skånska CarabinierRegementet.
Wadstena fordna Klosterbyggmrders upplåta»?
de för Hospitalslnrättningen derstädes.
Constitutions Utskottets:
Angående Föreskrifter Om en Voteringssedels
afläggande.
Ändring uti 29. §. Riksdagsordningen och 107;
§. RegeringsFormen.
2:0 Lagt till Handlingarne:
Banco- Utskottets
Utlåtande.* Angående rättighet för en och hvas
att emot Svenskt Speciemynt af Banquen till
-
1(2
Den 21 Maji.
by'a sig Guld och Silfver i stänger och tackor,
samt
OeconomiceUtskottets
Om förändring i de antagne grunderne för bestämmande
af Arrende afgiften å Militaire och
Civile Tjenstemäns Boställen.
3:0 Beslutit, att hos Kongl. Majit borde i un.
derdånighet anhållas om utbekommande till
trycket af de inför Kongl. Majit hällne Protocoll
uti Målet, rörande de genom Föredraganden
af CommandoÄrenden för Arméen utfärdade
GeneralOrdres, om vilkoren för approberandet
af Recruter vid sådana Regementen, der
Rotehållarne ej samfält ingått beting om Soldatbcklädnaden.
Af den 16 Maji'.
Angående 1:0 Val af frenne Ledamöter af hvar.
je Riksstånd till bevistande af Konungens höga
Kröning i Norrige.
2:0 Bifall till StatsUtslcottets Utlåtanden, rörande
Högstsalig Konung Carl XI1I:s i Riksgäl
JsContoiret innestående HemgiftsCapital.
Medel till de Allmänna Scholle och Läroverkens
förbättring.
3:0 Remiss till ConstitutionsZJt skottet af Herr
Edelbergs Motion om tryckning af Handlin
garne
-
Gen 21 Maji,
garne i Anmärkningsmålet, angående AVertissement
till MagazinsDirectionen, rörande ut.
Spisning af mjukt bröd; samt till OeconomicéUtskuttet
af Herr Hoiriis Memorial om Odlings*
lån och Correctionshus.
Frän Hedervärda BondeStdndet 5
Af den 2 Maji:
Med tillkännagifvande, att BondeStåndet
t:o Bifallit, med tillägg, Stats* och Oeconomice*
Utskottens Betänkande, angående serskilte an*
stalters vidtagande till förekommande af stegring
i priset af det grofva brödet.
&lO Lågt till Handlingärne: OeconoiniceUtskottets
Utlåtande, om förändring i de antagBe
grunderna för bestämmande af Arrende aft>
giften å Militaire och Civile Tjenstemäns Bo.
ställen.
/ \
3:0 Gillat följande Utskotts Betänkanden, neni*
ligen :
Stats- ocli Lag Utskottens i
Angående mindre brottslige Personers anvaä.
dande till Sjömän på Rikets Handelsflotta.
Angelägenheten att förekomma afgörandet e®
mellan Riksdagarne af Mål, sorn tillhöra Riksens
Ständers pröfning.
Fidei. 0. Ad. Fröt. VI. B. IL Afd, 15* 16.
114 Den -21 Maji,
Oeconomice Utskottets:
Angående Trädplanteringen i Skåne;
Rättigheten för Lumpsamlare att omkringresa 1
Landet;
Frihet för Landtmannen, att emot låg eller
ängen Tull få exportera sina Producter;
Inskränkning i exclusiva Privilegiers medde-i
lande ;
Götha CanalArbetets inskränkning tills vidare
innom Linien emellan Venern och Vettern;
Yrkadt förbud mot införande af Utländskt
spunnet Bomullsgarn;
Vidtagande af anstalter till besparing af Skogs;
elfecter.
Stats Utskottets:
Angående Jagbackarne i Södermanland.
Af den 4 Maji:
Angående no Återremiss af StatsUtskottets
Utlåtande rörande Skånska Roteringen.
2:0 Bifall till OeconomiceUtskotteis Betänkan»
den:
Angående Judarne;
Angående inrättande af en Besp3ringsBanque;
I fråga om ändring i Författningame rörande
Husbehofs-BrännvinsBränningen;
Den 21 Maji. n§
Af dan 8 Maji'.
Innehållande : 1:0 Bifall till följande Utskotts
algitne Betänkanden, nemligen;
Bevillning*, Utskottets
Angående Postinrättningen.
Stats Utskottets:
Rörande den Summa, som för Stats- och Riksgälds-Verkens
behof erfordras att genom Allmänna
Bevillningen utgöras;
RiksStatens tredje HufvudTitel;
Krigs Academiens på Carlberg Lönings' och Un-’
derhållsStat;
Förhöjning i Aflöningen för Wermelands Fält.'
jägareRegemente;
Lönförhöjning för MilitaireStaterne ;
Upptagande i Stat af 3,500 R:dr Hamburger
Banco Fyrings-medel såsom inkomst från Dannemark
;
Lån af Allmänna Medel till Scholsehus upp.
byggande ellar inköp i Landskrona 5
Constitutions Utskottets;
Rörande förändrad Redaction af sednare Momentet
i 107 §. RegeringsFormen och 7 Puncten
af 39 $. Riksdagsordningen ;
4
1x6 Den 21 Maji.
2:0 Anmodan till ExpeditioosUtskottet att uppsätta
Förslag till Riksens Ständers underdåniga
- Skrivelser till Kongl Maj:t, i anledning af
förstärkta StatsUtskottets Memorial, så väl om
TalemänsTafflarnes indragning, som ock angå.
ende utbetalning af framlidne RegeringsRädet
ton Schevens innestående Pension.
3:0 Återremiss till StatsUtskottet, om medel
till de Allmänna Scholae - och Läroverkens förbättring*
samt till
Stats- och OeconomiceTJtskotten:
Angående Afrads- och Kronotionde Spannemå»
lens utgörande, forslande eller lösande.
Af den 9 Maj:
Att BondeStåndet återremitterat StatsUtskottets
Betänicande, angående Båtsmanslndelningen i
Blekinge; samt bifallit följande Utskotts Utlå^
tanden, nemligen:
Banco Utskottets,
Angående specificerade Förteckningars insän^
dande öfver Assignationer, som på Banquen
utfärdas*
Om återstoden af det till Götha CanalArbetets
fortsättning anslagne Byggnadsbiträde för in»
levande år.
Den 2 « Maji. 117
Stats Utskottets,
Angående Medel af Staten tili Cassern åt Andra
GardesRegeinentel 3
Utbyte utaf en del af den Kronobränneriet på
Ladugårdslandet tillhörige Tomti
, Öfverlåtande af Ladugårdslands Kronobränneri
till Cassern för Andra GardesRegementet,
Roteringen i Halland,
Dag Utskottets ,
0;n förändring i straffet för dem, som utfärda
tryckta eller graverade Assignationer.
Af den i3 Maj;
Med tillkännagifvande att BondeStåndet,
i:o Lagt till Handlingarne: StatsUtskottets
Memorial angående Regleringen af Staten för
Ulricsdals Lustslotti
Medels anslående för Reparationen å Operahuseti
Lönförhöjning
för Comministrarne i Stockholm}
Lönförbättring för Häradshöfdingarne.
2:0 Gillat så väl OeconomiceUtskottets Betänkande
om Förvaltningen och Redovisningen af
de till Hospitalers, Lazarettet och Barnhus
underhåll anslagne Medel, som ock StatsUt.
skottets Berättelse och Utlåtande om RiksgäldsVerkets
tillstånd och förvaltning.
lis
Dm 21 Maji.
gto Låtit bsro vid hvad StatsUtsloltet föreslagit
i frågan om bidrag af Allmänna medel
dels till upprensning och dels till igenfyllning
af ClarteSjön m. fl. Vattudrag i HufvudStaden,
Af den 16 Maj ;
1:0 Med underrättelse, att BondeStåndet före»
nät sig med BorgäreStåndet, i hagan att hos
Kongl. Maj;t i underdånighet anhålla om utbehommande
till trycket af de inför Kongl. Maj:t
Kaline Fiotccoil i Målet, rörande de genom Föredragsnde
för ConunandoÄrenden för Arméen
utfärdade GeneralOidres, om vilkoren för approberandet
3f Recruter vid sådana Regementen
, där Rotehäliarne ej samfällt ingått beting
om Soldat-Bekfädnadenj
2:0 Angående instämmande i Ridderskapets och
Adelns Beslut att till trycket lata befordra
Stats- och BancoUtskottens Betänkanden, så
väl om DiscontUtredningen, som Allmänna Fr*
nanceRegleringen.
3:0 Angående godkännande af följande StåtsUtskottets
Betänkanden:
Rörande Gottländska NationalBeväringens af;
lönande;
Anslag å Stat för inrättande af ExercititeEsqvadroner
vid LifRegementets CavalleriCorpser;
Förändring uti Staten för Kongl Förvaltningen
af Sjöärendcrne;
Den 21 Maji, ng»
Regleringen af hushållningen vid Strömsholms
Kungsgård samt Stuteritt därstädes;
Fältkamereraren Molins ansökning om utbekommande
af RemissLage.
4:0 Om utväljande af ic Deputerade till bevistande
af Kongl. Majus höga Kröning i Norrige
samt anmodan till StatsUtskottet att utse
Medel till deras Resekostnader och Tractamenten.
5:0 Tillkannagifvande att Ståndet lagt till Hand*
lingarne StatbUtskotteta förnyade Betänkanden
om BevillningsSurnmans belopp;
Dispositionen af de från St. Barthelemy influt^
ne medel ; samt
LagUtskottets Betänkande i frågan att de Pu*
blique Autoriteter, som å Kongl. Majus och
Kronans vägnar afsluta Contracter eller afhand-:
lingar med Enskilte, ej må äga att vid tvist
om uppfyllande eller tolkning deraf, sjelfva
deröfver dömma.
Alla dessa ProtocollsUtdrag lades till Hand*
lingarne.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O, J. Lagerheim,
iso Ven 23 Maj,
Lördagen den 23 Maji*
Plenum Kléeman half till io förmiddagen.
Upplästes till justering och godkändes följande
frän ExpedidonsUtskottet inkomne Förslag
till Riksens Ständers underdåniga Skrifvelser
till Kongl. Maja:
1:0 Om de innom Södermanlands Län befintlige
sä kallade Jagbackar.
2'o Om Medel till Allmänna Scholae- och
LäroVerkens förbättring.
3:0 Om StatsVerkets tillstånd och behof
i hvad, sorn rörer RiksStatens tredje Hufvud,
Titel.
4:0 Tillökning uti aflöningen för Corporaler,
Trumslagare ooh Fältjägare vid WermeJanas
FältJägareRegemente.
5:0 Om 3,500 R dr Hamburger Banco FyringsMedels
upptagande i Stat, såsom inkomst
från Dannemark. ,
6:0 Om särskil Ida anstalters vidtagande till
förekommande af stegring i prjset å det grofva
brödet,
7.Q Om TalemansTafflarnes indragning.
/
Den 23 Maji. 121
8:0 Om utbetalning af framledne HegelingsRädet
von Schewens Pension*
9:0 Om Medel af Staten till Cassern åt
Kongl. Andia GardesRegementet.
10:0 Om Båtsmanslndelningen i Blekinge.
it.'o Om skyldighet för Götha CanalBolag
att besörja underhållandet af vissa vägstycken,
som tillhört Hemman, hvilka genom Canalanläggningen
blifvit indragna.
12:0 Om Lumpsamlares kringresande i
Landet,
13:0 Om inskränkning i exclusiva Privij
legiers meddelande.
14:0 Om Judarne.
Upplästes och lades på bordet följande ifrån
nedannämnde Utskott inkomne Memorial
och Betänkanden, nemligen:
Fran ConstitutionsUtsiottet;
Aj den 12 i denna Månad;
1:0 Innehållande förslag i frågan om en
förbättrad National - Representation , varandes
dervid genom ProtocollsUtdrag bifogade åtskilige
Ledamöters i Utskottet afgifns särskilta
meningar.
122
Den 23 Maji.
Af den 14 dennes :
2:0 Med anmälan, att tvänne Stånd inom
Utskottet stadnat emot två, i frågan om upphäfvaridet
af 114 §. RegeringsFormen.
Af samma Dag:
3:0 Med tillkännagifvande, att två Stånd
inom Utfkottet likaledes stadnat emot två i
frågan om bestämmandet af en tid af 5 år,
innom hvilken Grundlags - ändrings . förslag ej
6kulle kunna afgöras.
AJ den i5 dennes:
4:0 Innefattande Utskottets Yttrande, i följd
af StadsRådsProtocollens fulländade granskning}
derutinnan Utskottet, jemte åtskilige hemställanden,
tillstyrkt Riksens Ständer det förklarande,
att de, med undantag af hvad i vissa
fall blifvit anmält, i allt öfrigt anse StatsRådets
Ledamöters och Föredragandes , samt Konungens
Rådgifvares i CommandoMål ansvarighet
intill innevarande Riksdags början hafva
upphört.
Af samma Dag:
5:0 Deruti Utskottets , i afseende på behandlingen
af dess Förslag till ändring uti 4.
§.''RegeringsFormen, anmält, att af de i nämn-,
de Förslag uppgifne tvänne Alternativ, det andra
blifvit godkändt af Ridderskapet och Adeln,
samt dst första af Borgare-Ståndet, hvar
-
Den 23 Maji.
emot Preste- och Bonde-Stånden antagit båda
Alternativen, såsom hviiande förslag; kommande
såleles båda Alternativen att vid nästa Riks-i
dag hvart efter annat till antagande eller för-'
kastande framställas.
Af samma Dag:
6:0 Rörande de hos Ridderskapet och Adeln
gjorde Anmärkningar vid Utskottets förslag
till ändringar och tillägg i 7., 9. och 107.
§. § RegeringsFormen, samt 54., 29. och 38.
§. §• Riksdagsordningen; och har Urskottet,
då ingen anledning förekomme, att dessa Anmärkning
ir föt klarats utgöra Ridderskapets och
Adelns gemensamma tankar, ej funnit sig be-;
rättigadt, att, emot innehållet af 56. §. RegeringsFormen,
å de samma fästa afseende; anmälande
Utskottet tillika, att de tre öfrige
RiksStånden ifrågavarande Förslag godkänt.
Fran StatsUtskotiet:
Af den i5 i denna Månad',
1:0 Öfver de innom RiksStånden gjorde
Anmärkningar vid Utskottets Yttrande om .
Statsregleringen under andra Hufvudtiteln; i
fråga hvarom Utskottet hufvudsakligen förblifva
vid hvad dess först i ämnet afgifne Betän;
kande innehåller
q:o
Öfver de bos Ridderskapet och Adeln
samt PresteStåndet gjorda Anmärkningar
124 Dm 23 Maji.
4 " y
vid Utskottets Yt*rande, angående StatsRegleringen
under 8 de Hufvudtiteln, i anledning af
hvilka Anmärknin-gar Utskottet ibland annat
och hufvudsakligast hemställt , att Riksens
Ständer måtte till Kongl. Majit öfverlemna att
disponera de ifrån Dannemark inflytande så
kallade Fyringsmedel till Westerås Slotts reparation
j samt inköpande af LandshöfdingeResidence
uti Westerbottens Län m. m.
3:0 I anledning af gjorde Anmärkningar
vid Utskottets Yttrande, angående Herrar Naf
Weiterstedfs och Th. Adlerbränts ansökning
om införsel i Kungsgärds.Jord för innehafvan»
de Bytes och Skatterätts fordringar , deruti
Utskottet förklarat sig icke hafva funnit skäl
att samma yttrande frångå.
4:0 Med förslag så väl att Civile Embetsoch
Tjenstemän samt Betjente icke måtte å
allmänna IndragningsStaten uppföras förr, än
efter fyllda 70 är och minst 30 års oafbruten
tjenstetid, sorn ock, att de af dem, hvilka vid
afskedstagandet innehafva indelta Löner , icke
måtte uppbära större Pension, än sorn svarar
emot hvad deras vederlikar af den Penningelöntagande
EmbetsmannaCorpsen åtnjuta.
5 0 Angående väckt Motion rörande be^
gagnandat af KronoAllmänningen Maglehems
Kungs-Ohra och den Dödaslott kallad i Chri»
stianstads Län } hvilken Motion Utskottet ansett
sig icke kunna till pröfning upptaga.
6.0 Angående Sabla Silfververk.
Den 23 Maji.
125
Af den 13 dennes:
7:0 I afseende på de under Kongl. CornmerceCollegii
förvaltning stående Fonder och
Medel j varandes dervid följagtig en Ledamots
J Utskottet yttrade särskilda mening.
g:o Rörande Herr Zefterhergs Memorial ,
angående åtskillige anstalters vidtagande till
förmon för ManufacturSmidet i Eskilstuna j
tillstyrkande Utskottet, det Riksens Ständer
måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla
om användandet af sådana åtgärder , i
afseende på denna gagneliga Inrättning isynnerhet,
samt jern-och Metall-förädfcgen i alimänhet,
att samma Näringsgren mätte komma
i åtnjutande af alla de förmoner, hvilka Kongl.
Majit kunde i Nåder finna bäst lända till dess
förkofran.
Af den 20 dennes:
9'0 Med förslag, att de Deputerade af RiksStånden
, rom komma att afresa till Norrige,
för att bivista Kongl. Maj s hö a Kröning derstädes,
måtte, såsom ersättning lör kostnaden,
hvardera få beräkna skjuts efter fyra Hastat
Samt 10 R:dr Banco om dagen i Tractamentspenningar.
Frän Stais- samt Allm änna Ses reira , och
Oeconoinice Utskotten:
Af den lö dennes:
1:0 Angående väckt Motion om det vid
126
Dm 23 Maji.
Höganäs i Skåne befintliga Stenkolsverks öfvertagande
af Staten , i anledning hvaraf Utskottet
, sorn icke å Motionen ansett sig kunna
tillstyrka bifall, hemställt, att Delägarnc i
Stenkolsverket måtte, såsom uppmuntran för
ett der företagande kostsamt och ganska nyttigt
arbete, pä vissa vilkor, under f m år, af
Tullmedlen oafkortadt uppbära den vid 181,5
års Riksdag beviljade, men hitintills icne nå*
got år till fullt belopp uttagne prasmieSumma
af 15,000 R:dr , eller för alla åren samman*
lagdt 75,000 R:dr Banco.
2:0 Angående Kongl. Maj:ts Nådiga Pro*
position till Riksens Ständer, i anledning af förekommen
fråga om BåtsmansRoteringens införande
i Färentuna Härad af Stockholms Län ;
tillstyrkande Utskotten, att Rotefriheten för
Häradet må fortfara, emot fullgörandet af de
vilkor, som derföre redan äro stadgade.
3:0 Öfvet Herr C. A- Gyllenrams Memorial
om Pensioners anslående till understöd för
Embets- och Tjenstemän, som hafva flere barnj
anseende Utskotten sig icke kunna tillstyrka
bifall af hvad Herr Gyllenram i ämnet föreg
slagit.
4:0 I anledning af gjorda förslag om vidi
tagande af Medel till Finska Handelns inskränka
ning, derutinnan, enär Utskotten icke ansett sig
tillständigt att föreslå några directa utvägar
till detta ändamål, och Utskotten hemställt,
att Prasjflier måtte af Tullmedlen tilldelas dem,
Den 23 Maji.
127
sora Ifrån Rikets Nordligaste Provincer till
Hufvudstaden införa Ved, äfvensom dem ,
hvilka ifrån andra Rikets Provincer, än de in.;
till' Hufvudstaden närmast belägne, dit införa
Victualier si inhemsk Production ; från hvil,
ken Plusaiitetens tanka en Ledamot innom Ut-»
skottet varit skiljagtig,
Ifrån Stats- och Be viUningsUtskotten:
Af den i5 dennes;
I anledning af de hos BondeStåndet gjorde
Anmärkningar vid Ut kottens Betänkande,
om en stadgad afgift af hva je mantals-skrif.
Ven Person till den Veneriska Smittans hämmande;
tillkännagivande Utskotten hufvudsak
keligen, att de trenne öfrige RiksStånden sam-’
ma Betänkande bifallit.
Ifrån sammansatta Stats- och Banco-,
Utskotten:
Af den 16 i denna Månad:
Öfver de innom RiksStånden gjorde Anmärkningar
vid Utskottens under den 3 April
detta år afgifne Betänkande, i anledning af Kgl.
MajRs Nådiga Proposition den 10 December
1817, angående Allmänna Penninge- rörelsen'
och Myntvärdets upprätthållande; i hvilket
ämne flera Utskottens Ledamöter yttrat olika
meningar, hvilka vid ifrågavarande Utlåtande
blifvit bifogade.
128
Den 23 Maji.
Ifrån Banco Utskottet-.
Af äen 22 i denna Månad:
Med förmälan, att Utskottet af de hos
Ridders.kapet och Adeln, samt BorgareStåndet
gjorde anmärkningar vid Utskottets Betänkande
i fråga om allmänt kungörande af BanoOSedelstockens
belopp för hvarje år, icke funnit
anledning, att frångå dess i samma Betankande
yttrade tanka
Fran Banco> och LagUtskotten:
Af den 6 dennes \
Med anmälan, det Utskotten vid pröfning
af väckt fråga om hvad af Riksens Ständers
Banque, i anledning af föreskriften i 20. §. r.
Mom. af Concours-stadgan, bör tillgöras i afseende
å Skuldebref, för hvilka till erhällan*
de af Lån i Banquen Inteckning blifvit i fast
Egendom sökt, ansett denna fråga böra paan*
förde skäl förfalla.
Ifrån Bevillnings■ Utskottet:
Af den 22 dennes:
1:0 Med öfverlemnande af Förslag till eti
blifvande Bevillningsförordning} hvarvid flera
Ledamöters i ämnet yttrade särskilda meningar
blifvit bifogade.
2.‘0
Den 23 Mrf.
I2fi
2:0 Angående åtskilliga till Utskottet remitterade,
och Allmänna Bevillningen röranda
Memorial; å hvilkas innehåll Utskottets pluralitet
icke funnit anledning att tillstyrka afseende,
emot hvilken tanka likväl åtskilige
Ledamöter af BorgareStåndet uti Utskott i
vissa delar sig reserverat.
3:0 Med anmälan, att Utskottet, Sedan
dess Förslag till BevillningsFörordning och det
densamma följagtiga Betänkande $ fedan voro
H inskrifne , emottagit åtskilligt^ ifrån Kammar*
Collegium äskade upplysningar, men att de.
samma hvarken nu mera kunde hafva något
inflytande på Bevillnings-årbetet, eller gifva anledning
till ändring i hvad Utskottet, rörande
nödvändigheten af upplysningars erhållande
Vid framtida Riksdagar, uti nyssnämnde Betänkande
aniört.
Från Allmänna Besvärs- öch OeconomioeUtskottet:
Af
elen i5 dennes:
tiö I anledning af de hos Ridderskapet
och Adeln samt BondeStåndet gjorde anmärkningar
Vid Utskottets förut afgifne Betänkande,
rörande Väckt fråga om förändring uti 9 §. af
Kongl. SeglationsOrdningen den 15 Junii 17745
och har Utskottet icke funnit anledning, att i
samma Betänkande göra någon hufvudsaklig
ändring.
Ridd. 0. Ad, Prof, VI. B. II. Afd. 17, if,“
I3<>
Den 23 Maji.
2:0 Med anmälan, att Utskottets af Bor^
gareStåndet återremitterade Betänkande, om
rättighet för Städernes Magistrater att förrätta
DykeriAuctioner , blifvit af de öfriga trenne
RiksStånden bifallit.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard'.
Då det ofta händt , att Ridderskapet och A»
deln låtit bero vid Utskottens Betänkanden på
den grund, att de redan blifvit af trenne Stånd
bifallne, anser jag det vara afvigt, att de Mål,
hvilka böra förekomma, ej föredragas ett Plenum
senare hos Ridderskapet och Adeln, än i
de andra Stånden. Jag känner spécielt, attCon-j
stitutionsUtskottets Betänkande, angående verk-;
ställd granskning af StafsRådets Protocoll, re-:
dan sistledne Plenidag blifvit hos de andra RiksJ
Stånde n uppläst, och således kommer att uti
denna dags Pleno till afgörande derstädes företagas,
ehuru detta vigtiga Betänkande först i
dag härstädes blifvit lör första gången föredraget
och lagdt på bordet. Jag tror, att en
orsak till en sådan olikhet kan vara, att Rid.*
derskapet och Adeln vidtagit det beslut, att
första gången Betänkanden från Utskott förekomma,
låta åtnöja sig blott med uppläsning
af rubriquerne, samt ett korrt innehåll af desamma.
För att författa dessa rubriquer och
denna korta resumé , erfordras nödig tid till
Betänkandernes genomseende. De Betänkanden,
som ifrån Utskotten inkomma straxt före
början af ett Plenum, kunna på detta sätt svår
-
i
Den 23 Maji. ’ 131
ligon blifva i det Plenum föredragne, utan måste
uppskjutas till nästa Plenum.
Jag hemställer af sådan anledning, om icke
Ridderskapet och Adeln skulle linna nödigt,
att beslutet om blott rubriquernes uppläsning
varder upphäfvit, eller ock någon annan åtgärd
vidtagen, ifall detta Stånd skall taga någon
activ, och icke endast en figurativ del i algörandet
af Riksdags-ärenderne.
Hans Excellent;e, Herr Grefven och
LandtMarsk olken förklarade , att i hans tanka
skulle den vidtagna åtgärden , att då ett
Utskotts Betänkande första gången förekommer,
endast uppläsa rubriquen, samt det slut hvari
Utskottet stadnat, snarare förekomma än medföra
tidsutdrägt; hvaremot Hans Excellence
ansåg orsaken , hvarföre Mål ofta senare afgöras
hos Ridderskapet och Adeln,' vara den
betydliga skillnad uti antalet af Ridderskapets
och Adelns Ledamöter emot de andra Stån,,
dens ; och då dessutom det berodde på hvarje
Stånd, att låta ett Mål längre eller kortare
tid ligga på bordet eller detsamma återremittera
, förorsakades äfven derigenom en olikhet
uti tiden för Målens afgörande, oagtadt föreskriften
uti 47, §. Riksdagsordningen till beredande
af de allmänna RiksdagsMålens företagande
på samma tid 1 alla Stånden alltid blifvit
iagttagen -, men i öfrigt vore ej uti Grundlagarne
stadgadt, att handläggningen af Mål
innom ett eller flere af RiksStånden skulle fördröjas,
i afbidan på den tid 3 då samma Mål
132
Den 23 Maji.
kunde i ett Siler annat Riksstånd äfven förekomma.
Herr Munch af Rosenschöld: Jag vågar
tro, att då ett Betänkande läses upp en Plenidag
förr i de andra Stånden, än rubriquen af
detsamma härstädes anmäles, så är i ett sådant
fall ej Discussioner orsaken, att Ridderskapet
och Adeln senare fattar- sina beslut, än de andra
Stånden. Men dä, såsom Hans Excelleftce
nyss behagat nämna, Discussionerna innom ett
så talrikt Stånd, som Ridderskapet Och Adeln,
nödvändigt måste fordra mera tid, än för de
öfrige Stånden, som inskränktare till antalet,
erfordras, bämtar jag häraf en förnyad anledning,
ätt ej anse min anhållan obillig, det de
inkomne Målen ej må här senare föredragas
första gången, för att läggas på bordet, än i de
öfrige RiksStånden.
friherre Boye,' Rudvig: Det af Halis Éx*
ieellence, Herr Grefven och LandtMarskalken
uppgifne skäl är visserligen godt; ty med lika
många Plena, söm de andra Stånden hafva,
kunna vi ej framkomma lika långt, som de j
men jag hemställer, om vi icke kunde få desto
flere Sammanträden.
Hans Exceilence, Herr Grefven och EandU
Markalken yttrade, att ehuru gerna Hans
Exceilence ville efterkomma Ridderskipetsoch
Adelns önskan, voré Hans Exceilence föranlåten
erinra, att då nu plenum i RiksStånden
inträffat mäst hvarannan dag, skulle, derest
Den 23 Mi/f,
Plenum oftare utsattes, Utskotten sakna tid fpy
|ipe arbeten.
Herr Munck af Rosenschöld'- Jag instämd
mer fullkomligt med Hans Excellence, Herr
Grefven och LandtMarskalken däruti, att flera
tätt på hvarandra följande Plenidagar skola
borttaga tiden för Utskotten att arbeta,
men jag hemställer icke dess mindre, om icke
då först ock främst Discussionerne innom Ridderskapet
och Adeln äro långvarigare och se-'
dan uppläsningen af de från Utskotten inkom*!
ne Betänkanden ofta ske en Plenidag förr hos
de andra Stånden , än hos Ridderskapet och
Adeln, de öfrige Stånden derigenom skola vid
afgörandet komma så mycket framom Ridderskapet
och Adeln uti tid, att Ridderskapets
och Adelns beslut oftast icke blifver af något
inflytande i alla de Mål, som genom tre Stånds
pluralitet kunna afgöras»
Hans Excellence, Herr Friherre af JVet-r
terstedty Gustaf: I den orsak Herr Munck af
Rosenschöld uppgifvit, hvarföre Ridderskapet
och Adeln senare fattar sina beslut, än de öf-*
rige RiksStånden, att nemligen våra Discus-!
sioner äro vidlyftiga, instämmer jag fullkomligt,
och denna Discpssion är dessutom ett ytterligare
bevis derpå. Men om än rubriquer-J
ne af Målen uppläsas här på samma gång, som
i de andra RiksStånden, vet jag ej huru sådant
skulle kunna påskynda beslutens fattande^ ty
meningen måtte väl vara, att RiksStånden ej
lllott skulle följas åt i rubriquen, utan ock vi(j
134
Dm 2 3 Maji,
afgörandet , och om således det nu anförde
Betänkandet om Decharge för StatsRådeis Ledamöter
hade på en och samma gång bii S vit i
alla Stånden uppläst , hade sådant likväl ej
kunnat verka till likstämmighet för Stånden i
afgörings-tiden.
Friherre Boye, Ludvig: Hans Excellence,
Herr Grefven och LandtMarskalken har sjelf
behagät påminna om GrundLagens Bud, att
alla fyra Stånden böra söka att, så mycket
möjligt är, framgå lika i göromålen ; och till
ett sådant ändamål synes mig vara ännu en
utväg, den nemligen, att de andra Stånden ani
modades, att icke oftare sammanträda, ån att
vi emedlertid hunno följa med i Målens afgö«
rande Grundlagens ändamål måste varadem
lika angeläget, som oss3 och vi torde således
kunna med skäl vänta denna benägenhet ä deras
sida , derest Hans Excellence, Herr Grefven
och LandtMarskalken täckes sådant af
Talemännen begära 3 hvarom åter vi torde få
hos Hans Excellence anhålla.
Herr Cederskjöld , Pehr Gustaf: Hans
Excellence, Herr Friherre af Wetterstedt synes
förmena, att ingen olägenhet deraf kan uppkomma,
att Utskottens Betänkanden senare upp.
läsas hos Ridderskapet och Adeln, än hos da
öfriga Stånden, emedan de, i anseende till debatternes.
vidlyftighet, 5 alla fall ej kunna till
afgörande desto tidigare företagas. Härvid vill
jag blott anmärka, att den stora fördel skulle
vinnas genom Betänkandernes tidigare uppläs
-
Dm 23 Maji.
135
ning , att man hade så mycket längre t’d för
att taga kännedom om de på hordet emedlertid
liggande Målen , innan de till afgörande
förekommo.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf; Då Ridde-rskapet
och Adeln redan för längre tid sedan unJ>
der denna Riksdag vidtagit det beslut, att blott
uppläsa rubriquen af de inkomne Målen och
sådant hittills skett utan att någon anmärkning
deremot blifvit gjord, tror jag, att ett sådant
beslut äfven för den återstående delen af Riks^
dagen bör förblifva gällande. Jag anhåller der.;
före, att Ridderskapet och Adeln behagade tillåta
afgörande af de Mål, som nu hvila på
bordet.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag har hufvudsakligast
icke yrkat ändring af Ridderskapets
och Adelns beslut, rörande uppläsning af
rubriquerne, utan förnämligast, att berörde upp-'
läsning måtte ske på samma dag hos Ridderskapet
och Adeln, som i de andra Stånden, och
ej senare.
Hans Excellence, TIerr Grefven och Landt•
Marskalken upplyste, att trenne Betänkandeö,
hvilka i dag från Utskotten inkommit, blifvit
nu på förmiddagen uppläste, och att sådant alltid
iagttages då något Betänkande ej alltför
sent ankommerj samt hemställde, huruvida
någre sådana skäl vore för handen, hvilka kunde
föranleda till ändring af Ridderskapets ock
136
Dén 23 Maji,
Adelns fattade beslut, angående Målens upp*
läsning då de läggas på bordet.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence föreslog, otn
icke Ridderskapet och Adeln behagade tilla»
ta föredragning af ett anna? ämne j hvilkef
bifölls»
Hans Excellence , Herr Grefven oc/j
handtMarskalken tillkännagaf, att Riddarhus»
Utskottet anmält, det GeneralLieutenanten m.
m. Friherre Johan Hinric Tawast fullgjort de
till Introductiops ernående såsom Grefve erfor.'
derlige prestanda; i anledning hvaraf Han^
Excellence hemställde, om icke Ridderskapet
och Adeln behagade bevilja Introduction under
N.o 129 bland Grefvar åt GeneralLieute*
santén, Friherre Tawast j hvilket bifölls.
Då nu å nyo föredrogs Allmänna Besvärs
- och pecqnomiae - Utskottets , den 28
Sistledne April afgifne, samt den 16 dennes
på bordet lagde förnyade Utlåtande, öfver
gjord hemställan om Comministrars befrielse
från Skjutsnings-skyldigheten lör sina Boställen
i krigstid, blef samma Utlåtande, uppå af
Hans Excellence, Herr Grefven och Landt*
Marskalken gjord Proposition, af Ridderskape|
pcjä Adeln bifallit.
Dea 23 Maji.
>37
Företogs till pröfning Constitutions-Ut*
skottets den 1 dennes aflåme, samt den 9 j
samma Månad på bordet lagde Memorial,innehållande
förslag till ändringar uti i.puncten, 2.
Mom. at 107. §. RegeringsFormen , saipt 7.
puncten i 29» §. Riksdagsordningen.
Herr Schdnstro/n , Pehr, hade inlemnat
ett Memorial, hvilket upplästes, så lydande:
* „
Jag lager mig dep friheten fästa Högloflig
Ridderskapefs och'Ad, ins-iippmärksamhefc
på vissa åtgärder och händelser, som under nu
påstående Riksmöte sig tilldragit, hvilka till
én början ej synas halya varit af den alfvarsamma
beskaffenhet, att kräfva hastig rättelse}
pren som, ofta förnyade, kunna leda till för-)
minskning at Riksens Ständers fri- och rättigä
heter,
Vid Riksdagens början upphöjde en upplyst
Medlem af Ridderskapet och Adeln sin
röst, och begärde, att Riksens Ständer såsom
ansökningsmål hos Kongl Maj:t i underdånighet
skulle anhålla om en Statsplan, som utvisade
nödvändigheten af behofven, afpassade
pch lämpade efter Nationens tillgångar. Några
af Regeringens Ledamöter funno detta yttrande
ej allenast otillbörligt, utan äfven inconstitutionelt.
wiatfSl
Genom orätt tillämpning af 90. §. i Re- v
geringsFormen, är det skälig anledning att tro,
d?t Herr Grefve Adolph Mörner åtminstone till
Ben 23 Maji.
en del åsyftat inskränkning i vår yttrande rätt.
När detta ej lyckades, användes ej förgäfves
större krafter. Ögonblicket var inne, då man,
kanske för att ej bloitställa någon Konungens
Rådgifvare, skulle utesluta Riksens Ständer ifrån
den Opinionsrätt de genom 107. <§ verkligen
äga. Propositionen på återremiss af
ConstitutiönsUtskottets Betänkande vägrades ,
107. §. RegeringsFormen förtyddes, och ansvaret
hos Konungens Rådgifvare i märkelig måtto
"förminskades. Hvad som redan sig tilldragit,
lärer ej kunna afbjelpas; dst bör dock.
tjena till framtida varning • men då ConstituÉionsUtskottet,
i stöd af den förtydning, som
ägt rum af 107 §. RegeringsFormen , föreslår
ändring i Grundlagen , då är det högst angeläget
att för en framtid försvara sinia rättigIheter,
och med enhällighet afslå och förkasta
detta ConstitutionsUtskottets djerfva och arbi.-  traira förslag.
Herr von Ileynne, Georg: Jag anser vår
Constitution vara ganska god, och hvarje förtydande
deraf kunna blifva en förtydning,
samt hvarje förändring böra vara påkallad af
den högsta nödvändighet. En sådan är, i närvarande
fråga, icke för handen. Lngarnes, Ko:
nungens och Ständernas constitutionella magt
bör vara helig, och en fjerde icke gifvas hos
ett Utskott, hvars åtgärder endast böra vara
förberedande, aldrig beslutande. Skulle Hög/
loflige Ridderskapets och Adelns pluralitet
lemna bifall till ConstitutionsUtskottets försök
att inskränka vår deliberations-rätt, anser jag
Den 23 Maji.
139
för min pligt, att till Protocollet framföra
denna min öfvertygelse , som min enskilta reservation.
Må mitt sista yttrande inför det
vördnadsvärda Stånd , i hvars öfverläggning
gar jag haft den lyckan deltaga under detta
Riksmöte , innefatta den förklaring , att jag
alltid skall med djup vördnad underkasta mig
Ridderskapets och Adelns vilja. Men jag skall
aldrig med min röst medverka till några beslut
, som jag tror kunna blifva vådliga för
min Konungs eller för mina Medborgares rättigheter.
J
Åtskilliga yttrade härtill deras bifall.
Friherre Boye, Ludvig: 56. §. i Rege^
ringsFormen vill, att då ConstitutionsUtskottet
föreslår någon ändring i Grundlagen; men
anmärkningar emot dess antagande icke göras
, så är Utskottets Betänkande att anse så-'
som utgörande den Riksdagens Ständers Utlåtande
till nästa Riksdags Ständer, som der-)
efter böra ämnet med blott ja eller Nej, utan
all discussion, afgöra. Det är säl des nu, sorn
nyttan eller skadiigheten af förslaget bör
pröfvas.
Jag tror mig hafva, vid denna Riksdag,
tillförlitligen ådagalagt den grundsats, att den
Democratiska magten är mogen för friheten ,
och värdig innehafvare af magt, blott så länge,
som hon utöfvar magten med rättvisa och
moderation. J3g har offentligen förklarat, att
jag icke älskar dessa anmärkningar 3 och det
14®
Den 23 Maji. '
torde då tillåtas mig att tro, det jag bör frU
tagas från misstankar att vilja upphäfva mig
emot Ministéren derföre a att jag talar till forsvar
för b|ationens rätt
Om
vi fått behålla dea magt, sorn 107®,
§. i RegöringsFormen tillägger Ständerne , så
är det väl möjligt, att ännu i början anmärkningar
emot Ministéren blifvit gjorda, sorn
kunnat vara obilliga, öfverdrifna, eller orättvisa
; öjen min innerliga öfvertygelse är likväl,
att det motstånd, de skolat röna af Repre*
sentanterne sjelfve, och den ringa framgång
de skolat erhålla, hade snart aflägsnat alla sådana
, och hade snart återfört anmärknings-,
hågen till Öfverensstämmelse med Grundlagens
ändamål åt anjnärkningarfle, att icke framstå!*
las i ändra fall, än då uppenbara Lagbrott
blifvit föröfvade , eller också Fäderneslandet!
väl varit öller vöre i fråga; i hvilka fall åter%
Natiöaens rätt, National-friheten , naturligtvis
också borde gälla möra, än Ministérens personliga
ömtålighet, Jag hade verkligen trott, att
blott man velat för en eller ännu tvänne Riksdagar
hetala någon skatt af tålamod, så hade deref-,
ter 107 §♦ 9rått qvar, utan att hvarken obilligt
nyttjas eller obilligt klandras. Constitu-J
tionsUtskottet har nu tänkt annorledes * och
vi äro således satta i nödvändighet att försvåra
Ständernas rätt emot sjelfva det Utskott,
sora är till för att bevara deras , det vill sägg.
Nationens
Sveriges
Constitutionella Regeringssätt hv&
Den 23 Maji.
14»
Jar på trenrte Grundprinciper, Och erkänner
Irenne Magter: en Monarkiskt erl Democratisk
och en Arhtocratisk. Åt hvardera af dessa
Magter ger Constitutionen pligter; men hvartill
dessa pligter, om de af inga band försäkrades?
Och hvartill sjelfva dessa band, om
de, ifrån verkliga, gjordes blott figurativa?
Dm Aristocratiskä Magten anförtroddes åt ytatsR-ådet
, och dess bestämmelse blef att utgöra
ett bröstvärn för den Democratiska och ett
stöd åt den Monarkiska. Denna dubbla bestämmelse
uppfylla StatsRådets Ledamöter, då
de, vid RegeringsÄrendernes behandling, inför
Kongl. Majd i underdånighet göra gallande
Lagars bud och Personers rätt; ty derigenom
bibehålla de friheten åt Folket, och bibehålla
Folkets kärlek åt Monarken ; men pä
det denna välgörande Aristocratie ej måtte öfvergå
till egenskapen af en skadlig; på det
StatsRådets Ledamöter ej måtte , förvillade- af
Magten, glömma ändamålet af deras höea kall;
bar Constitutionen ansett vissa band nödvändiga,
Och derföre ställt StatsRådet under ansvar
inför Lagen, enligt jo6 §. och inför Ständernas
OpinionsMagt, enligt 107 §. Om nu det
sökta ändamålet, Konungens säkerhet, att icke
missledas i upplysningen om våra många Lagar,
och Folkets säkerhet, att alltid efter Lagarna
behandlas; örn detta ändamål är af Congtitutionen
ansedt äga behof af dessa band; så
böra vi ju äfven inse, att i samma mon, sorn
vi skulle eftergifva eller lossa något af banden,
öfvergåfvo «i också ändamålet, eller aflägsnade
oss ifrån detsamma»
142
Ben 2 3 Maji.
Man föreslår oss nu en ändring j Redactionen
af 107 men första frågan synes likväl
vara , om denna ändring blott är en ändring
i Redaction, eller om den är tillika en
i sak, i sjelfva Lagbudet. Jag tror det sednare,
och jag anhåller ödmjukast att få vederlägga,
om jag kan , de skäl, på hvilka man
framställt en annan mening.
Då, för icke länge sedan, frågan här var
om tillämpningen af 107 säde man oss, att
första punkten af andra Momentet i samma §.
var till ordaförståndet alldeles sådan, som det
förslag Utskottet nu gifvit oss, och man vilie
bivisa oss, att all annan mening vöre stridande
emot det man kallade Constitutionens anda.
Såsom bevis på denna, anda, och pä dess öfverensstämmelse
med det föregifna ordaförståndet,
hänviste man oss till t/o §. i Regeringsformen,
till sista punkten i samma andra
Moment af 107 §, till 105 §. allt i RegeringsFormen,
samt ändtligen också till fjerde punkten
af 2. §. i TryckfrihetsLagen.
Denna argumentation behöfver en undersökning;
och jag ingår i den. Jag öfverlemnar
till Hans Excellence, Herr Grefven och
LandtMarskalken, samt Högloflige Ridderskapet
och Adeln att eftersinna ordalydelsen j och
tviflar icke, att ju hvarje ord, äfvensom deras
ägande sammanhang med hvarandra, får behålla
det förstånd, som det vanliga Språkbruket
gifver dem. Orden lyda sä bär: "Frågor
t’uti detta ämne kunna uti Riksens Stånders
Den 23 Maji. 143
”Plena våcJcas, men icke af Riksens Ständer
”afgöras förr, än Constitutions Utskottet der”ofver
blifvit hördt.” Eftsr Språkbrukets vanliga
förstånd, måste det bär vara Ständerne ,
som äga afgöra , och ConstitutionsUtskottet,
som blott bör höras. Mera än ett enda vilkor
för afgörande-rätten finnes här icke, och
detta är ett af uppehåll , intill dess Utskottet
blifvit hördt; men deraf måste ju då också
följa, att när Utskottet blifvit hördt och sig
utlåtit, så är vilkoret uppfyldt, uppehållet undanröjdt
, och afgörande-rätten står dä qvar
hos Ständerne, så ovilkorligen man kan tänka
sig den. I ordaförståndet finnes således visserligen
icke det ytterligare, det andra vilkor,
som nu tillägges al Utskottet i dess förslag
till Redactionens förändring , ett tillägg,
som dessutom alldeles omvänder det vanliga
förhållandet emellan Jen Auctoritet, sorn hö,
rer, och den, som blir hörd, af hvilka afgörande
rätten i alla tider tillhört den förra, och
upplysande, förklarande rätten, blott den sednare,
men aldrig tvärtom. När man således
fåfängt söker i ordalydelsen den nu föreslagne
magten för Utskottet, att bestämma om och
när Ständerne skulle äga tillstånd, att deras
afgörande rätt utöfva, så skall den sökas i
den så kallade andan, och vi böra då tillse, om
den finnes der. 90. §. i Regeringsformen ly:
der så här: ”Under Riksens Ständers eller
”deras Utskotts öfyerläggningar och pröfning,
”ma icke uti något annat fall, eller pä något
”annat sätt, än denna Grundlag bokstafligen
”föreskrifva', komma frågor om Regerings.
144
Den 23 Maji.
”och Domar eMagternes beslutNar man nu
besinnar <Lssa ord, detta stadgande, och föri
utsätter en öfverensstämmelse i begrepp och
i anda, med den rätt, att göra lagliga an*
märkningar, som 106. och 107. §. §. gifva;
så finner man lätt, att 90. §. hade för ändamål
, blott att betrygga Regerings- och Domare
Magterne från det tadel , det obehöriga
klander, för hvilket hvarje Ailctoritet bör stå
fri } men visserligen icke att afskära lagliga
Anmärkningar. När 90. §. från dess allmänna
förbud undantager ett annot fall, ett annat
sätt, och RegeringsForinen också bokstafligen
äger ett sådant i t 06. och 107. §. ; så är
ju all stridighet undanröjd genom sjelfva undantaget,
och huru kan man då säga, att 90.
, som handlar om ett olagligt klander, ens
kan äga någonting stridande emot ic>7. §., gonä
handlar om lagliga anmärkningar? Då man åberopat
denne 90. §. till stöd för en större rätt
hos Utskottet, än hos Ständerne, har man dessutom
icke ens följt denna §:s ordalydelse-, ty*
der står uttryckligen : ”Ständerne eller deras
”Utskott”, och det måste då vara klart, att
om afgörande-rätten icke tillhör Ständerne, så
tillhör den icke heller Utskottet} hvaraf åter
skulle följa , att Constitutionen skulle hafvä
gifvit rätt att göra anmärkningar, men likväl
förbudit både Ständer och Utskott att dem afgöra,
och det utan att gifva någon annan Auctoritet,
som kunde afgörande - rätten utöfva.
Efter att alltså hafva förvissat oss, det någon
emot 107. §',b vanliga ordaförstånd stridande
anda
Den 03 Maji.
145
anda icke finnes i 9c. §., så sökom då denna
anda i sista puncten af 2. Mom. i 107.$. Denna
punct lyder sä här: '‘''Under Riksens Stan.
”ders ofverl ägg n ingar derom, skala icke Ko
”'lingens
beslut
kunna ens nämnas,
”ännu mindre någon Riksens Ständers prof”ning
underställas.” Man besinnar alltför litet
hvarthän man kommer, om man påstår,
att Anmärkningar emot StalsRådets underdåniga
tillstyrkanden icke skulle kunna göras ,
utan att Konungens beslut skulle vidröras. Elter
antagande af ett sådant begrepp, skulle ovilkorligen
ett af två inträffa, antingen , att
tillåtelsen till anmärkningars framställande,
äfven de mäst
va AnsvarighetsLagen , ett bedrägligt gyckel,
utan ändamål, eller också, att StatsRådet s;od
1 ansvar blott för de underdåniga tillstyrkanden,
som Konungen icke gil at, det vill säga,
de sorn fått ingen verkställighet, och följaktligen
medförtingen skada för Nationen, men
ingalunda för sådana tillstyrkanden, sorn gått
i verkställighet, och möjligen varit af största
skada. Till denna non-sens torde man väl ändå
icke vilja bringa oss, och den mot äges äfven
i Regeringsformens 13 § , som uttryckligen
förmår, att då Konungen vill göra krig
eller fred, bör StatsRådet sig utlåta, med ansvar
efter 107. hvilket naturligtvis förutsätter
möjligheten, att det underdåniga tillstyrkandet
verkligen kan åtalas, utan att Konungens
beslut derföre vidröres. Slutligen har man cagt,
att som 105. $. i Regeringsformen endast
Ridd. 0. Ad, Prof, VI. B, Ib Afd. 19, 2®.
14$
Ben 23 Maji.
lemnar Utskottet rätt att läsa StatsRådets
Protocoller ; och fjerde puncten i 2. §. af
TryckfrihetsLagen förbjuder tryckning af samina
Protocoller , så skall deraf följa , att då
ConstitutionsUtskottet endast äger kännedom
om Anmärkningsfrågans grundlighet och dess
öfverensstämmelse med StatsRådets Protocoller,
samt Ständerna icke borde anses vilja döma i en
fråga, der all kännedom icke kunde af Ständerna
ägas, borde Utskottet derföre tillkomma
att besluta om och när en sådan afgörande
rätt skulle af Ständerna utöfvas. Med en
smula allvarsam granskning af detta förmenta
skäl, finner man lätt huru fullkomligt det innebär
sin egen upplösning, sin egen vederläggning-
Man har förutsatt, att när Utskottet öfverlemnar
Anmärkningsfrågan till Ständernas
afgörande efter 107 så kan den äga rum,
och detta måste man förutsätta, ty annars hade
man borttagit §:n, eller, som det är det samina,
gjort den till ett bud för aldrig inträffande
fall, hvilket icke står att förena med något
redligt och förnuftigt ändamål hös Lagstiftaren;
men när man sålunda förutsett fäll, då Utskottet
kan öfverlemna och Ständerna kunna afgö^
ra, så höret väl till detta förutsättande, att
Ständerna måste tillika ifrån Utskottet erhålla
kännedomen om anmärkningens grundlighet i
StatsRådets Protocoller, ty på annat sätt kan
kännedomen icke ägas af Ständerna, och jag
frågar då, hvarföre skulle icke detta medde*
lande kunna äga rum i alla anmärkningsfrågor?
Om till förutsättande nödvändigt hörer, att
Ständerna i något fall böra förlita sig till Utj
Den 23 Maji.
M7
skottek Uppgift om ähihärkhingens samman:
hang med StatsRådets Prötocöller, så hvarföre
skulle icke samma förlitande äga rum i alla?
Att sträcka Tr y ck fri b e t s L a ge n s förb»d
emot tryckning af StatsRådets Pfotocöiler, ända
derhän, att Utskottet icke skulle få lemna
Ständerna kännedom om någon anmärknings
inet eller mindre grund i StatsRådets Protocöller,
vöre en orimlighet , sOm dessutom alldeles
tillintetgjorde sjelfva förutsättandet 3 ty då
ingen anmärkning kan göras, som icke skall
äga sitt bevis, för eller emot, i StatsRådets
Protocoller, och Ständerna aldrig kunna afgöra
någon, utan kännedom om bevisningen, så
skulle ju.* oni aldrig kännedomen finge lemnäs
Ständerna, också icke hagot enda fall kun»
ha existera^ deri Utskottet kunde öfverlemna
anmärkningen till Ständernas afgörande, ellef
deri Ständerna kunde afgörandet utöfva , och
dock medgifver man, att 107 innehar ett
sådant förutsättande.
Då nu till Laglydnäden hörer, att tro på
en öfverensstämmelse emellan Grundlagens alla
budj rhen icke, att söka en studerad stridighet,
der den kan undvikas j så frågar jag*
hvarföre icke så gerna följa det enkla föt-i
ståndet af sjelfva ordalydelsen 1 andra Moment
tets första punct? I enlighet dermed, få de i
107. §. omförmälté fall anmärkas i Stånden,
som då böra höra Utskottet, det vill, efter
vanligt begrepp, säga, infordra Utskottets Utlåtande,
hvilket åter, för att svara emot allmänna
begreppet, om alla Utlåtanden £ tom
148
Den 23 Majli
infordras, bör innehålla, dels all den upplysning,
all den kännedom , Utskottet sjelf äger i
frågan , och dels Utskottets eget omdöme deri,
hvarefter Ständerna anmärkningen afgöra. Med
antagande af detta naturliga sätt, att förstå
GrundLagen, uppkommer icke den ringaste stri-!
dighet i hvarken bud eller anda} och hvarföre
icke då 6å gerna antaga det, som att söka en
stridighet, hvilken bär i hvarje steg af sin
bevisning motsägelsen innom sig sjelf?
Jag tror mig nu hafva ådagalagt, att den
förändring, som Utskottet föreslår, innefattar
icke blott en i Redaction, utan äfven en i sak ,
det vill säga, att detta förslag går ut på ingenting
mindre, än att fråntaga Ständerna
den magt, sorn 107. §. i Regeringsformen
gifver.
Den öfvertygelse, jag har om hvarje Representants
pligt, att försvara Nationens rätt,
ålägger mig, att ödmjukast tillstyrka afslag å
Betänkandet, så att Redactionen må förblifva
sådan som den är, emedan man annars eftergifver
en rätt, som hörer till grundvalen af
Svenska Folkets frihet.
Det torde ändå vara en beklaglig sanning,
att våra Grundlagar bära innom sig sjelfva
ett frö till den upplösning, som förr eller
4 senare förestår dem- Detta frö ligger i den
brist af öfverensstämmelse, som existerar emellan
sjelfva RegeringsFormen och de OrdningsLagar,
sorn bestämma Ständernas verksamhet 4
Den 23 Maji. 149
nemligen Riksdagsordningen och Riddarhusordningen.
RegeringsFormens hela anda är ,
likasom hvarje dess bud, af en alldeles omisskännelig
syftning till en lagbunden, till en
tillräcklig frihet} men beklagligen är förhålj
landet med våra Ordningslagar icke sådant.
Deras verkställighet gör omöjligt, att Ständerne
kunna, med bästa vilja i verlden, skyndsamt
och väl afgöra ärenderne, slutligen be.
finna sig hafva, efter 6 till 7 månaders sanrt
manvaro, uträttat ingenting} och komma att
åtskiljas utan att hafva gjort hvarken hvad
de bordt, eller hvad de velat, hvilket likväl
icke är RegeringsFormens ändamål. Om vi
nu icke kunna förbättra våra OrdningsLagar,
om vi ej kunna upplyfta dem till godheten
af vår RegeringsForm , så vaktorn oss åtminstone
från att försämra vår RegeringsForm ,
från att nedflytta den till fel , som den icke
ännu äger, till felagtigheten af OrdningsLagarne.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard :
Jag har haft, så väl nu, som flera gånger för^
ut, det missödet, att tj kunna dela lika öfvert
tygelse med den, ConstitutionsUtskottet yttrat.
Jag får derföre äfven nu anmäla , att jag alldeles
icke deltagit uti Utskottets förevarande
beslut, utan mig deremot reserverat. Jag anser
den magt, som ConstitutionsUtskottet redan
i Grundlagarne fått sig tilldelad, vara tillräckligt
vidsträckt, och tror, att det ej skulle
vara nyttigt hvarken för någon viss del af
Nationen eller för hela Nationen, om Constia
Dm 23 Maji.
tutionsUtskottefs magt skulle ytterligare ut*
vidgas på bekostnad af Riksens Ständers.
Friherre Cederström, Jocob: En Ledamot
har undlir Discussionen anfört, att Grundlager»
vid ett föregående tillfälle skall biiivit förtydd.
Jag anhåller att dervid få erinra , att ehijrn
försök visserligen blifvit gjorde tili densammas
förtydande, har Pluraliteten likväl lyckats att
sådant förekomma.
Hvad den nu föreslagne nya Redactionen
angar, anser jag för npn de) 107. §. i RegeringsFormen
, jemnförd med den 29. i Riksdagsordningen,
vara ganska tydlig, samt dea
nya Redactionen således fullkomligen öfverflödig.
Om ock i framtiden enskilte Personer
skulle försöka att förtyda Grundlagen emot
dess bokstafliga innehåll, tvifiar jag ändå, att
den tidpunct kan inträffa, att Riksens Ständer
skulle vilja åsidosätta Grundlagarnes bokstafliga
lydelse j och tror derföre, att Utskottets
ifrågavarande Förslag, dels såsom öfverflödigt
pch dels såsom otydligt, bör afslås.
Grefve Spens, Jagob Melher: I anledning
af några yttranden, som jag afbört, anhåller
jag endast att få anmärka, det jag för min del
hvarken känner, att några sådana händelser
inträffat under denna Rikdag, som visa nödvändigheten
af en skyndsam rättelse i vår^
pri^ndlagar, eller funnit att våra (grundlagar
innehålla något frö till en upplösning, som
förr eller senare skall träffa dem. Jag kän
igke
något enda constitutionelt sätt, livar§
Den 23 Maji.
151
på någon skyndsam rättelse kan vinnas , än
mindre något sådant sätt, hvarpå Grundlagar»,
ne kunna komma till upplösning, men jag känner
många, beklagligen äfven af vår egen Historia,
mångå inconstitutionella.
Herr Hertnenhjelm, Carl Johan, anförde
skrifteligen :
Att i alla Lagar, men isynnerhet i Grund-:
Jagen, söka vinna den största möjelig» tydlighet,
är visserligen af högsta vigt och nödvändighet
hvarföre ock visligen är stadgadt^
att i föreskrifven ordning frågor derom kunna
väckas och Förslag deröfver afgifvas. Men
att öfver behofvet beständigt inkomma med
förslag till förklaringar, tillägg och förändring
gar i föreskrifter, där ingen tvekan om orda*
förståndet bör äga rum, åstadkommer ovisshet
pch villrådighet hos dem, för hvilka dessa Lagar
skola tjena till efterrättelse. Ännu vådligare
blifva följderne, om dessa Förslag åsyfta
icke mindre än kullkastande af antagna grunder
och upphäfvande af de afsigter, Lagstiftaren
vid deras författande haft till ögnamärke.
Af sådan beskaffenhet synes mig den af
Höglofl. ConstitutionsUtskottet föreslagne förändrade
Redactionen af 107. §. RegeringsFormen
och 29. §. Riksdagsordningen vara. Samina
§. $. innehålla tydligen, att frågor kunna
väckas och i RiksStånden andragas, huruvida
StatsRådets Ledamöter i deras Rådslagom allmänna
mått och steg icke iagttagit Rikets aann»
Den 2 3 Maji.
skyldiga nytta, eller en Föredragande icke med
oväld, nit, skicklighet och drift, sitt Förtroende-
embete utöfvat; men att dessa frågor icke
kunna afgöras förr än Constitution Utskottet
blifvi hördtj de stadga således uttryckligen,
att afgöranderätten tillhörer Riksens Ständer ,
i deras Plena. Efter den föresiagne nya Redactionm.
skulle ConstitutionsUtskottet kunna
lu.dandraga sig, art afgifva de upplysningar,
gom nödvändigt böra föregå ett sådant algörande,
och således förvandla denna rättighet
till en fullkomlig nullitet.
Förvånande är det tillika att finna, det
Högh ConstiiutionsUtskottet omtalar tvänr.e särskihe
Auctoriteter, som skulle kunna komma
i coilision, och i samma sak fatta stridiga be-;
slut. Då Utskottets tillsättande elter Grundn
lagarnes afsigt endast är en beredande anstalt
till ämnenas redigare och snarare afgörande ;
ser jag ej, huru ett Utskott kan tillvälla sig en
myndighet , som det vill frånkänna sjelfva dess
principaler; och således upphäfva sig, icke
allenast till en oberoende Magt, utan ock till
en mera sjelfrådande Corps, än den, hvaraf Utskottet
blott utgör en del.
Då BancoUtskottet utöfvar Riksens Stäna
ders magt, kan saken ej vara annorlunda, så
länge hemligheter dervid tros vara nödvändig
ge att bevara, och hvarföre äfven Tysthetsed
blifver dess Ledamöter affordrad. Men då Lågan
är om allmänt kända händelser, om deffts
mer elier mindre skadlighet, om Författ
-
Den 23 Maji.
153
trngar, som dem vållat, om orsakerna till des;
sa Författningars ingifvande och anmärkningar
deröfver , så kunna väl dessa ämnen icke innehålls
hemligheter, som mindre bora komma
till Ståndens, äsi ConstitutionsUtskottets kännedom,
hvilken det arven är betagen i vissa vigtigare
föremål, som icke få uppenbaras.
Hvilken Auctoritet som hellst är förbunden
att gifva bestämda svar i sådana ämnen ,
som hos dem få andragas, och deruti upptaga
de omständigheter, sorn af den sökande
kunna uppgifvas j Högloflige ConstitutionsUtskottet
vill ensamt vara fjikalladt ifrån en sådan
skyldighet, och elter eget godtycke dÖmma
öfver hvad som bör komma under granskning.
Här är ej fråga om någon af Riksens Ständer
utöfvande Domaremsgt ; men Nationen tiger
rätt att genom sina Representanter uttrycka
Opinionens tänkesätt om de] Embets*
mäns åtgärder och skicklighet , som fått sig
uppdragit det höga förtroende, att gå sin Konung
i underdånighet tillhanda med sina råd,
samt deltaga i beslut i ämnen, som röra Fäderneslandets
bästa och hvarje Enskilts deraf
beroende väl. Allt annat förhållande skulle
vara ett ingrepp i Konungamagtens helgd och
Ständernas fri- och rättigheter. Ehuru jag lef.
ver i den glada förhoppning, att de Riksens
Ständer, som det tillkommer att afgöra ifrågavarande
ämne, nogsamt lära inse olämpligheten
af den nu föreslagna nya Redaction,
och i följe deraf den afslåj kan jag dock icke
154
Den 23 Maji.
annat än för min de! i förhand protestera erno!
dess antagande , såsom efter min tanka stridande
mot den afsigt med dessa §§. åsyftas.
Märkligt är, att ConstitutionsUtskottet redan
anticiperat på denna nu projecterade rättighet,
då det undandragit sig att i behörig
ordning inkomma med sitt Utlåtande öfver den
anledning tilt anmärkning, sorn redan den 14
sistledne Martii ifrån Höglöflige Ridderskapet
och Adeln till Utskottet remitterades, och hvilket,
oagtadt en den 25 April aflåten anmaning,
att till den sista i samma månad dermed inkomma,
ännu till denna stund uteblifvit i detta
utvisar, att Höglöflige Utskottet blifver sin
föresats trogen, att lemna samma Remiss obesvarad
; ehuru Höglöflige Utskottet, genom
den nu föreslagna förändrade Redactionen, sjelf
tyckes sätta i tvifvelsmål, huruvida åtminsto,
ne ännu detta behandlingssätt är öfverensstäuin
mande med Grundlagen.
Hans JExcellence, Herr Grefven och LandtMarskalken
yttrade, att CpnstitutionsUiskottet,
uti dess i dag på bordet lagda Betänkande,
rörande Stats-Råds- Protocollernes fulländade
gianskning, meddelat svar å Herr Hertzen hjelms,
nyss omnämnde anmärkning.
Herr Cederskjold3 Pehr Gustaf, uppläste
följande:
Enligt den gamla Redaktionen af 107 §.
Den 23 Maji,
stadgas i 1. Morn. huru förhållas skaij, då ConstuutionsUtskpttet
sjelfmant anmti ker, att Stats,
Rådets Ledamöter i deras Rådslag om allmänna
mått och steg icke iagttagit Rikets sannskyldiga
nytta, eller att någon StatsSecreterare
icke med oväld, nit, skicklighet och drift sitt
FörfroendeEmbete utöfvar. ”Dä skall nemligen
Utskottet sådant för Riksens Ständer tillkännagifva,
hvilka, om de finna Rikets väl
det kräfva, kun.;a hos Konungen skriftligen
anmäla deras önskan, att Han ville ur StatsRådet
och från Embetet skilja den eller dem,
mot hvilka anmärkning blifvit gjord,” I aqdrg
Momentet af samma §. säges deremot, att
då fråga om anmärkning blifvit väckt i något
Stånd eller något annat Utskott, än konstitutionsutskottet
,■ tillkommer det sistnämnde
Utskott, att blott utlåta $ig, men Stånden
sjelfve att afgöra.
När man noga granskar denna §:s innehåll,
finner man , att der förekommer tvänne
slags pröfningsrätt; den ena består nemligen i
bedömmandet af Handlingens natur och beskaffenhet
, den andra deremot i bestämmandet
af påföljden eller straffet. I ena fallet
pröfvas och afgöres om Rikets sannskyldiga,
nytta blifvit försummad dfc., i det andra, huruvida
man för en slik försummelse skall till
endtledigande anmäla den åklagade, eller icke.
Att sistnämnde rätt alltid tillkommer Riksens
Ständer ensamt, är otvifvelagtigt, äfvensom,
att den förstnämnde eller rätten att pröfya9
om Rikets sannskyldiga nytta blifvit för•
156
Den 23 Maji.
summad, är i första Momentet af §. öfverlemnad
åt Conr.titutionsUtskottet, nemligen, då
Utskottet sjelfmant framställt anmärkningen till
Stånden. Deremot hafva i andra Momentet,
eller då anmärkning kommer från Stånden,
båda slagen pröfningsrätt hittills varit Riksens
Ständer förbehållen, och syftar den nu föreslagna
Redactions - förändringen endast derpå,
att i andra Momentet fråntaga dem den ena,
samt der inskränka deras rätt inom samma
gränsor, som idet första Momentet, nemligen
till att blott få förklara, om de vilja till endt-J
ledigande från Tjensten hos Konungen anmäla
den, som Utskottet funnit hafva försummat
Rikets sannskyldiga nytta, men utan att på
ringaste sätt sjelfve kunna få pröfva och afgöra,
om Rikets sannskyldiga nytta verkligen
blifvit försummad.
Jag har för min del ofta upprepat, att jag
ej vågar bestämma, om det vöre nyttigare att
pröfningsrätten öfver handlingens natur och be.
skajfenhet öfverlemnas åt ConstitutionsUtskoM
tet ensamt, eller att Riksens Ständer i 2 Mom.
bibehålla den sjelfve: Och jag har trott , att
tid ännu behöfs, innan Opinionen hinner stadga
sig härutinnan. Men då det således ännu åt^
minstone är osäkert, huru Opinionen utvecklas
till nästa Riksdag, synes billigheten kräfva två
Alternativer af Redactionsförändring: nemligen,
ett, hvarigenom meningen blott förtydligas, H
till bibehållande af den rätt, som Ständerna,
enligt min tanka, redan äga sig i Grundlagens
gamla Redaction förvarad, såsom motsatts mot
Den 23 Maji.
15?
hvad Utskottet nu föreslagit, till utvidgande
af dess egen. Såsom Förslag till ett sådant
Alternativ får jag ödmjukast uppgifva följande :
Frågor uti detta ämne hunna i Riksens
Stånders Plena väckas, och af andra Riksens
Stånders Utskott,ån ConstitutionsUtskottet, hos
Stånden andragas. Sedan sistnämnde Utskott
deröfver blifvit hår dt, grofve och afgöre Riksens
Stander , huruvida Enmark ning sfr dg an
må förfalla, eller om den finnes påkalla den
åtgärd, som i denna §. ojvanföre blifvit om-i
förmält.
Herr Cederskjöld tilläde derefter mund»
teligen :
Då ConstitutionsUtskottet, uti ett i dag uppläst
Memorial, förklarat sig icke kunna uppta-;
ga de ifrån Höglofl Ridderskapet och Adeln
tillförene remitterade anmärkningar vid Förslag
om ändringar i Grundlagarne, emedan berörde
anmärkningar ej skola vara i den form
56. §. RegeringsFormen förekrifver framställde
så får jag nu vördsammast hemställa, om
ej Högloflige Ridderskapet och Adeln skulle
täckas förklara min nyss upplästa anmärkning
för dess gemensamma tanka, samt Memorialet
, jemte anmärkningen, till Utskottet
återförvisa.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredric: När
man läser 106. och 107. §. §. RegeringsFor-i
men, så finner man sätten och ordningen* hu.
158
Dm 23 Maji.
ru Riksens Ständer genoni deras ConstifutionsUtskott
utöfva gransknings- och anmärkningsrättigheten
emot de under ansvars * skyldighet
i Regeringsformen uppräknade Embetsman.
För att utröna, om en anmärkning äger
rättmätigt ktaf eller icke, den må vara gjord
innom eller utom ConstituiionsUtSköttet, är nödvändigt,
att icke allenast anmärkningen gran-’
skås och bedömmes* utan äfven alla de Handlingar,
söm vittna om den åklagade åtgärdens
verkliga förhållande, och dessa Handlingar äro
endast och allenast de uti 105. §* Regerings*
Foitnen till ConstitutionsUtskottet ensamt öfverlemnade,
StafsRåds, Ministerielle och Commaridomåls
Protdcoiler. Det är ej nog, att
granska en anklagelse, man måste äfven undersöka
de motsvarande förhållanden , så framt
man vill bedomina thed rättvisa och säkerhet*
och fatta besluten på dessä grunder. När nil
ConstitutionsUtskottet, i stöd af dennä gfaftskningsmethods
iagttagande , funnit lagstridigä
åtgärder, remitterar det Målet till RiksRätt, sorn
sedan äger att detsamma till pröfning upptaga*
och påföljden bestämma. Har Utskottet funnit
afgifne rådslag i allmänna mått och steg
rigtade emot Rikets sannskyldiga nytta, eller
de Föredragande i deras Tjenst felagtige * remitterar
Utskottet Målet till RiksStåndens ejler
OpinionsDomstolenS vidare pröfning och
handläggning. Haf nti Utskottet icke funnit
någon af dessa anledningar, sker ingen Remiss
hvarken till RiksRätt eller till RiksStåndens
Anmärkningen förfaller då 3 och all vidare
Dm 23 Maji.
159
pröfning biifver omöjlig. Sådan är föreskriften
i 106. och 107. §. §. och deruti sker, genom
Utskottets nu föreslagne Redaction af
den sednares andra Moment, ingen den minsta
förändring. ConstitutionsUtskottet har således
med detta Förslag icke åsyftat hvarken
någon minskning i Riksens Ständers rättigheter
, eller någon ökning i dess egne, men då
det enligt 81. §. RegerirtgsFormen, tillkommer
ConstitutionsUtskottet att föreslå sådana förändringar
i GfruitdLagarne, hvilka äro nyttiga
och möjliga att verkställa, har Utskottet, så
väl med afseende derpå, som deri omständighet,
att innom Ridderskapet Och Adeln tvänne
alldeles olika opinioner om detta ämne blifvit
Under detta Riksmöte yttrade, ansett det vara
en för Utskottet dubbel skyldighet att framställa
ifrågavarande Redactionsförslag, för att
derigenom förekomma tvänne tydningar af ett
ämne, hvars utöfning är af den mäst grannlaga
beskaffenhet. Af dessa tvänne olika opinioner
valde Utskottet den, som, enligt dess
öfvertygelse, synes tydligen Vara RegeringsForméns
verkliga mening och innehåll, en
öfvertygelse, som dessutom tämligen allmänt
räknar samma ålder, som sjelfva RegeringsFormen
, jag menar 9 år. Må det tillåtas
mig tillägga , att hvad mig enskilt beträffar
, kan en sådan förklaring af GrundLagen
, sorn nu ar föreslagen, icke vara af någon
förmOnlig inflytelse på mina öden, ty uti
de stilla medborgerliga yrken, som äro min
lott, och som troligen bäst öfverensstämma
ined mitt lynne och min förmåga, kan jag i
i6o
Den 23 Maji.
detta fall aldrig komma under deras tillämpning,
och om jag aldrig mera kominer i tillfälle
att deni på andra tillämpa , skall sådant
hvarken förundra eiler oroa mig.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric, anförde
skrifteligen:
Långt för detta har jag baft äran yttra,
det jag anser 107. RegeringsFormen vara
den, som mindre än någon annan är underkastad
tvetydighet, så länge Svenska Språket tår
bibehållas oförryckt, så länge ordalydelsen
och ej en egenmägtig vilja får tjena till grund
för Lagars tolkning.
Ali frivillig inskränkning af den magt,
som Folket förbehållit sig , att genom sina
Representanter utöfva, måtte va^a ett bevis af
misstroende till egen dygd, och det Folk, som
icke anser sig kunna vara dygdigt, förtjenar
ej att vara fritt.
Hafva vi väl nu till vårt ConstitufionsUtskott
aflagt en bekännelse af vår svaghet,
af vår väld i omdöme, af vår böjelse för Em.
betsmannaMagtens inviolabilitet, af vår fruktan
för passionernas medverkan i våra öfverJäggningar
om Rådgivares förhållande, och
håfve vi såmedelst påkallat det förslag ill ändring
uti 107. §., som af ConstitutionsUtskoU
tet förelägges oss. eller anser man tillfället,
då en pluralitet visat liknöjdhtt lör sina rättigheter
-
Den 23 Maji.
161
tigheter i denna del, böra begagnas, för att
äfven betaga Efterkommande möjligheten att
utöfva den Opinionsdom öfver Ministéren ,
som är en borgen för Folkets friheter uti Constitutionella
Monarchier.
Med all agtning för Friherre Adlerbeth ,
med vördnad för de prof af Frihetsvän, jag om
honom här hört åberopas, täger jag mig friheten
bestrida den tydning, han med så mycken
framgång afgifvit om rätta förståndet af
Lagstiftarens mening med I07 §:s andra Moment:
Jag djerfs å min sida försäkra, att
Grundlagen år J809 ej blifvit antagen i den
esprit, man åberopar nu, om meningen icke,
åtminstone i denna del, varit klar och tydlig
för dem, sorn, drifna utaf känslan för Landets
väl, försökte och lyckades att återföra friheten
till tröst för ett olyckligt Folk, och hopp
om mera säkerhet mot framtida inkräktningar
uti de rättigheter, hvilkas upphörande lätt för,
byter friheten uti slafveri.
Att nu åberopa 1809 års ConstitutionsUtskotts
esprit, måste blifva ett inkast af föga
värde för tydningen af Grundlagen , när
Utskottet då, som nu, blott var ett medel för
utvecklingen af NationalRepresentationens esprit.
Ägde Svenska Folket i 1809 års erfarenhet
ej tillräcklig anledning att för Rådgif.
vare bestämma ansvarighet? Discussionerne öfver
AnsvarighetsLagen vittna nog härom. Är
Lagen otydiig, då han i ic6 §. bestämmer
Ridd. 0. Ad. JProt. VI. B. II. Afd. 21, 23,
Den 23 Maji.
Utskottets åliggande, i händelse StatsRådets
Protocoll skulle vittna om tillstyrkta öfverträdelser
äf Regeringstormen eller af Sveriges
Lag i allmänhet? Är Lagen otydlig, då han
i 107 § bestämmer Utskottets skyldighet , i
händelse StatsRådsProiocollen vittna om bristande
omtanka för Rikets väl , om brist af
nit, skicklighet och drift? Är Lagen otydlig,
då han tillåter Representanten att väcka frågor
i detta ämne , och Stånden att afgöra deras
påföljder , sedan ConstitutionsUtskottet i
upplysningsväg blifvit hördt? Har Lagstiftaren
här ej velat förvara Representationen en
möjlighet att önskningsvis hos Konungen anhålla
om de Rådgifvares endtledigande , hvil.'
kas åtgärder icke genom StatsRåds- Protocollen
kunna rättfärdigas, då de af Nationens Representanter
klandras; så nödgas jag erkänna, att
Folket har slumpen eller ödet en evinnerlig
förbindelse för andra Momentet i 107 hvilket
jag så gerna hade velat tillskrifva 1809
års ConstitucionsUtskott, om jag icke derigenom
komme i alltför stor motsägelse med Friherre
Adlerbeth, Konungens inviolabilitet
är i alla Constitutionella Monarchier erkänd ,
men det är Rådgifvares ansvarighet, som skall
skydda Folket emot möjliga försök af enväldigt
intrång i stadgade rättigheter. Denna
ansvarighet delar jag, i händelse al en posi,
tiv öfverträdelse af Lagen, då Lagen bestämmer
straffet ; och i den omständigheten, att
Representationen, under iagttagande af före.
skrifna former, anmärker bristande nit, skicklighet
och drift i Embetets utöfning.
Dea 23 Maji.
t
163
Om Folkets Representanter under tidens
längd någon gång skulle komma tillsammans
och från sina hembygder mediöra den öfvertygelsen,
att Rådgifvare ej sjelfkrafde påmint
om Rikets bästa; att de ej uttänkt medel att
minska Statsbehofven; om Folket vore starkare
lastadt än det förmådde bära ; att de tillstyrkt
skapande af nya Sysslor, i stället för att
föreslå förändringar , om Landet redan vore i
trångmål för aflöning af ett öfverflödigt antal;
att de enhälligt tillstyrkt fordringar af nya
Statsbidrag, i stället för att erinra om nödvändigheten
att minska dem; om deras handlingssätt
som Rådgifvare t allmänhet af FolkRepreséntationen
skulle ogillas; isådan händelse lemnar
107. §. Representationen rättighet, att hos
Konungen i underdånighet anhålla om förändrad
Ministcre; och Lagstiftaren har genom
sitt förbehåll af ConstitutionsUtskottets förutgångna
hörande, åt Konungens Rådgifvare
förvarat den billiga rättighet, att Granskaren
af Stat;Råds Protocoll måste rådfrågas, innan
öfverläggning om OpinionsBeslutet får innom
Stånden förekomma ; och härigenom kan med
skäl förmodas , att aldrig en rättvis rigtning
6aknas för Representationens beslut; men ConstitutionsUtskottets
yttrande kan lika litet i
sådant fall blifva en Lag för Riksens Ständer,
som StafäRådets föreställningar kan nu vara det
för Konungen vid begagnandet af 35 <J.,att från
Embetet skilja Innehafvare af Förtroende-sysslor
; så mycket mera, sorn Riksens Ständer i
sådana fall aldrig förbehållit sig någon verk»
ställande magt, utan blott en rättighet, att
164
Din 23 Maji.
under lagliga former kunna hos Konungen
framställa en önskan om förändrad Ministére.
Engelska Representationen har sig öppen den-;
na önskningsväg, och jag kan ej förstå, hvar*
före vi skulle stänga den för oss. Om vi hysa
misstroende till oss sjelfve, om vi nu sakna
anledningar att använda den rättighet, 107 jjj.
lemnar oss , så böra vi ej betaga våra Efterkommande
all utväg dertill , genom Grundlagens
ändring på det af Utskottet föreslagna
sätt. Jag kan ej finna skäl, hvarföre Riksens
Ständer skulle öfverlåta åt ConstitutionsUtskottets
välbehag äfven den rättigheten , att möjligen
kunna förhindra Representationen , att ,
under skydd af Grundlagen , till Thronen, under
form af önskan, framföra uttrycket af en
allmän Opinion , der den vöre till : Jag kan
f j afhålla mig att yttra , det ConstitutionsUtskottet
i denna fråga ägt tillfälle att visa en
mera sann, en mera lefvande frihetsanda, om
dess Betänkande snarare sökt sätta RepresenJ
tationens önsknings - rättighet i sådana frågor
utom allt tvifvelsmål hos dem, som kunna önska
det motsatta förhållandet. Jag finner ingen
anledning att göra ConstitutionsUtskottet
till en enväldig beherrskare äfveo öfver ea
allmän Opinion, som likväl sällan låtit tvin-i
ga sig.
Vi hafva innom denna Samling för många
Ättlingar af de namn, som pryda Svea Rikes
RådsLängd, för att jag skulle behöfva tala om
de förtienster, som förenades hos dem, under
en tid, da de af Riksens Ständer sattes af och
Ben 23 Maji.
165
till; men hvarje billig skall i denna sanning
finna, huru grundlös den invändningen kan
blifva, att skicklige Rådgifvare skulle kunna
komma att saknas, om Riksens Ständer blifva
bibehållne vid den inskränkta rättigheten, atti
underdånighet anhålla om deras endtledigande,
när Nationen en gång trodde sig hos dem finna
anledningar till sina bekymmer, sitt lidande
och sina olyckor. De mäst despotiska Regeringssätt
hafva icke mägtat betaga Folket
Petitions • rätten, och Persiens Satraper darra,
när Folket inför Monarken klagar; hvartill
då, att i Grundlagens ändrande söka betaga
Representationen en förmåga, den ingen mänsklig
magt kan hindra Folket att utöfva?
Jag anhåller att förslaget måtte återremitteras
och att 107. §. i följd deraf må blifva
orubbad. Jag vill åtminstone ej för egen del,
genom tystlåtenhet öfver denna fråga, hafva
underkastat mig tillkommande Ständers oblida
bedömmande och min känsla för frihet, om min
farhåga för framtida Representationers billighet
och rättvisa i önskningar; och detta mitt
yttrande skall, om det ej af Högloflige Ridderskapet
och Adeln gillas, innebära min resért
vation emot godkännandet af Utskottets Be-!
tänkande.
Friherre Boye: Det tillstyrkande Herr Cederskjöld
gjort, synes mig öfverflödigt; emedan
tydligheten är redan fullkomlig. En annan
Ledamot har kallat försvaret för Nationens i
förevarande jjj. grundade rätt, för ett enskildt
166
Den 23 Maji,
försök att förtyda Lagen. Jag ingår ej i något
svar å en sådan framstä'lfling. Jag begär blott
att få beledsaga mitt yttrande i frågan med
en appel tili sunda förnuftet, och den enkla
förmåga, att läsa Svenska, sorn, derest den ock
så icke tår gälla vid denna Riksdag , torde
vid en annan återfå sin urgamla rätt.
Grefve Lowenhjelm, Gustaf: Jag har hört
å ömse sidor påstås, att 107. § är tycflig; men
då tvänne Plena blifvit upptagne af Distussio*
ner om dess rätta mening, hemställer jag, om
icke detta är ett tillräckligt bevis på dess otydlighet.
Hans Excellence, Herr Friherre af Wetterstedt,
Gustaf: Sedan en värd Ledamot, Herr
Schönström, tillagt det nu ifrågavarande ConstitutionsUtskottets
förslag benämningen af djerft,
torde det synas än tu mera djerft af mig, att,
i samma ämne, yttra mina tankar, i synnerhet
som jag, åtminstone för det närvarande, tillhör
den Class af Medborgare, på hvilka 107. §. af
Regeringsformen kan tillämpas, och således
kunde anses tala i egen sak. Jag skall lik*
väl icke söka att frånvända mig denna misstänka,
i händelse den, hos någon, skulle väckas,
Nojd med mitt eget medvetande af mine
afsigters oegennytta, och förlitande mig, nu
som allt*d, på Högloft. Ridderskapets och Adelns
undseende och godhet, skall jag å nyo
påkalla dess uppmärksamhet 1 en fråga, som,
enligt min öfvertygelse, står i ett högst vig
-
Den 23 Maji.
it*
tifift förhållande till förståndet af våra Gfand*
Lagar.
Redan då detta Mål, förra gången, innom
detta Stånd , afbandlades, gaf jag tillkänna
min öfvertygelse om tillämpningen af 107. §.
RegeringsFormen. Då af allt hvad jag både
vid detta och närvarande tillfälle hört anföras,
ingen från min förra, skiljagtig tanka
kunnat mig beredas, anser jag mig ej heller
stillatigande böra gifva en slags enskild helgd
åt de grundsatser, som här blifvit framställde.
Denna brytning mellan två rakt motsatta meningar,
hvaraf den ena framträder i hela den
medborgerliga glansen af en försvarare af Folkets
rättigheter, och deremot den andra afmå.
las, såsom viljande inkräkta på deras område,
lemnar visserligen icke ett lika öppet tillfälle
till mängdens bifall. Men ali så kallad popularitet,
så väl, som allt sträfvande derefter,
måste i våra dagar ge vika för den äfven
stränga sanningens fordringar, ledande, ej att
tillrycka sig ett flygtigt gny af beröm och
ryktbarhet, men att, i en Nations sinne, fästa
redbara begrepp, som lära den att utan öfverdrift
njuta sin frihet, och derigenom med ännu
större kraft kunna den försvara.
Jag har redan, i ett föregående Plenum,
förklarat, att jag trodde 107. §. RegeringsFormen
böra 6å tolkas, som ConstitutionsUtskottet
nu föreslagit} andra värde Ledamöter hade
deremot en skiljagtig öfvertygelse; och icke
dess mindre vädjades, £ båda sidor , till $:s
168
Den 23 Maji.
ordalydelse. Denna ordtvist, vigtig genom
dess inflytande på andan och helgden at" vårt
Styrelse-sätt, borde ovedersägligen påkalla ett
förtydligande af denna, på tväggehanda sätt,
tolkade §. ; och ConstitutionsUtskottet har således
haft tillräcklig anledning , att inkomma
med ett förslag i detta ämne. Då jag förut
yttrat, att, efter min öfvertygelse, Riksens
Ständers rätt, att göra en tillämpning af 107.
§., ej börjar förr eller oftare än ConstitutionsUtskottet,
efter granskning af StatsRådets Protokoller,
gör anmälan i RiksStånden, med be*
stämd anvisning på den i förenämnde §. stadgade
åtgärd; att således Rikets Ständer, som
äga magt att pröfva, huruvida anmärkningen
bör förfalla , eller om den är af så stor vigt
för det Allmänna , att en ny anmälan bör ske
hos Konungen, med begäran af den Persons
endtledigande, mot hvilken anmärkningen blifvit
ställd, likväl icke, åtminstone efter mitt
sätt att bedomina våra Grundlagar, af dem
kunna hämta någon laglig anledning, att in Plenis,
utan ledning af ConstitutionsUtskottets
yttrande, eller ock i stridighet dermed, sjelfve
bestämma både anmärkningen och anmälan
hos Konungen, vet jag icke, hvarföre ConstitutionsUtskotfet
bör anklagas för någon egenmägtig
afsigt att förminska Nationens rättigheter,
då det, till dess Ombuds pröfning
och afgörande, framställer förslaget till en ny
Redaction af en i sjelfva verket otydlig, ehu;
ru till stöd för två särskilda meningar, såsöm
tydlig åberopad §. i RegeringsFormen, samt
då flere Ledamöter innom RiksStånden yttrat
Dsn 23 Maji,
169
en, med ConstitutionsUtskottets förslag, enlig
öfvertygelse.
Jäg går nu, att med få ord besvara några
af de mebingar, som här blifvit yttrade.
Friherre Boye har omtalat fördelningen
af vårt Regeringssätt i en Monarkisk, Aristocratisk
och Dsmocratisk magt , samt ställt
StatsRådet under den Aristocratiska categorien,
såsom en motvigt för den verkställande magten,
och derföre underkastad en sträng controll
af den Lagstiftande. Jag tror, att alla
dylika classificationer snarare inveckla än förtydliga
vårt ämne, som redan är tillräckligen
theoretiskt, för att behöfva något ytterligare
tillägg af samma art. Under en Statsförfattning,
der Konungen sjelf till- och afsätter
sina Rådgifvare, der dessa äro upplysande, ej
styrande, der synes mig deras Aristocratiska
classification , den jag åtminstone endast i fi.
gurligt afseende kan fatta, blifva den minst
farliga af alla , ty skulle någon fara möjligen
af denna rådgifvande Corps kunna uppkomma,
så vore en vink från Konungen, honom lagligen
förbehållen, tillräcklig att göra hela denna
frugtansvärda Aristocrati om intet. Oagtadt
allt hvad Friherre Boye deremot yttrat,
tror jag, att ConstitutionsUtskottet, i ett tvetydigt
fall, sådant som detta, gjort rätt, att
vid upprättande af Förslaget till en bestämd
ordalydelse af den omtvistade § , söka sig en
ledning i GrundLagarncs anda och allmänna
syftning, liksom i andra §:rs analogi med den
17°
Den 23 Maji,
ifrågavarande. En text, nog tydlig, att ej på
två sätt kunna tolkas, behöfver ingen främmande
hjelpreda, men de öfverläggriingar, som här ägt
rum, bevisa tydeligen, att 107 §. icke kan sä
lunda anses Jag har ansett att ConstitutionsUtsko
tet, som ensamt har sig uppdragen granskningen
af SratsRådets Protocoller, vore den
enda Auctoriiet, sorn kunde och boule bedomina,
huruvida StatsRådets Ledamöter i deras
rådslag iagttagit Rikets sannskyldiga nytta.
Friherre Boye åter har trott, att denna prof*
ningsrätt äfven tillkommer Riksens Ständer,
och Texten i §. åberopas af oss båda. Ar
icke detta ett tillräckligt bevis på behofvet af
dess närmare bestämmande? Friherre Boye
har sagt, att Constitntionsötskottet kan meddela
Rikets Ständer sådana upplysningar, sorn
sätta dem i tillstånd, att med sakkännedom
utöfva deras Domsrätt, men då, efter GrundLagarna,
StatsRådets Protocoller ej få komma
till allmän kännedom , hemställer jag, hvad
slags upplysning ConstitutionsUtskottet möjligen
kan meddela, som i någon mon skulle
tillfredsställa rättvisans och äfven billighetens
fordringar? gifves det väl någon gräns föranspråken
å rådslag, som omfatta den allmänna
phrasen af Rikets sannskyldiga nytta; och är
icke latituden för omdömet så vidsträckt, att
det nödvändigt kräfver ledning af Handlingar
och Documenter, samt ett inskränkt antal Domare,
för att icke blifva en hänföring för ö*
gonblicket, eller öppna ett rikt fält för parti-andan
och den enskilta oviljan eller af*
vunden?
Den 23 Maji.
171
Friherre Anckarsvärd har påstått, att om
Svenska Språket icke missförståddes eller förvändes,
vore Texten i J07. §. alldeles klar
och bestämd, och att han således icke kunde
dela den tolkning deraf, som af Herr Friherre
Adlerbeth blifvit gifven. Det måste vara af
e-prit de corps, emedan äfven jag tillhör
Svenska Academien, som jag, med ett, ehuru
blygsamt anspråk att förstå mitt modersmål,
fullkomligen delar den af Herr Friherre Adlerbeth
yttrade mening. Lika med Friherre
Anckarsvärd tror jag, att hvarje anmärkning,
i laglig väg tillkommen , som göres emot
Statens Embetsmän, icke skall minska skickliga
ämnens antal, utan tjena dem både till
varning och uppmuntran 5 men derföre har
jag ingen anledning att prisa de af Friherre
Anckarsvärd åberopade tider, då Riksens Ständers
anmärkningsrätt emot Rådet nästan var i
permanence, då den icke bar stämpeln af Nationens
allmänna röst, men af ett Pärties enskilta
segerrop, och då, för att begagna mig
af en af väre store Skalders *) yttranden i
ett bref till Lieutenant Toll, RådsHerrarne
voro:
”Hvart tredje år så Högtsbetrodda,
”Oih trolösa hvart tredje år.’’
Herr Cederskjöld: Äfven jag har alltid
ansett meningen af 107. tydlig, nemligen
*) Hans Excellence, Grefve Oxenstjerna.
172
Den 23 Maji,
på det sätt, jag ofta haft äran tillkännagifva.
Jag utbeder mig likväl,, att blott få erinra
derom, citt af alla de värde Ledamöter, som
i denna §. trott sig finna en motéatt mening,
har ingen enda sökt grunda sitt påstående
pd §:s ordalydelse, utan alla hafva, blott dberopat
GrundLagens mening, hvilken de genom
analogi och vidlyftiga deductioner sökt
utfinna. Jag har för min del aldrig vågat be»
stämdt påstå, att Riksens Ständer verkeligen
böra äga ifrågavarande pröfningsrätt, emedan
jag trott, att tid behöfts innan en opinion
härom hinner stadga sig. Men jag väntar
också samma moderation af dem, som äro af
en motsatt mening, och om de skulle inbilla
sig, att i sitt omdöme vara infaillibla, så får
jag förklara, att de just derigenom väcka misstänka
om ensidighet i afsigten och misstag i omdömet.
Det synes således vara billigast, att två
Alternativer blifva till kommande Ständer öfverlemnade,
för att då kunna antaga det, som
dem kan synas nyttigast.
Friherre Boye: Om , för att förvandla
ett tydligt Lagbud till otydlighet, icke beJ
höfves mera än viljan och ihärdigheten, att ej
erkänna tydligheten, så beror hvar enda §. i
Regeringsformen, till sin tydlighet, ensamt af
hvar och en Riksdagsmans godtycko.
Då *jag skildrade] de särskilta Magter ,
hvaraf vårt Constitutionella Regeringssätt består,
betragtade jag Regeringssättet i sin fullkomlighet.
Må hvem som vill anse Ministé;
Den 23 Maji.
173
rens Ledamöter för integrerande delar af Majestätet,
så gör jag det icke, och den tid torde
länge uteblifva, då Ridderskapet och Adeln
skulle göra det. Utgöra nu StatsRådets Ledamöter
icke delar af den Monarkiska Magten,
och icke heller delar af den Democratiska,
hvilket är så mycket mera gifvit, som denna
magt icke'existerar oftare än vid Riksdagar,
så följer tydligen, att de utgöra en Aristocratisk
Magt, hvars återhållande förmåga ligger
i den rätt StatsRådets Ledamöter äga, att göra
underdåniga föreställningar emot Monarkens
vilja, när den ej skulle inträffa med Lagars
bud och Personers rätt. Denna Aristocrati är
af en välgörande natur, och såsom sådan har
jag talat om den. Sådan var den icke före
IS09, då Conseillens Ledamöter hade ingen
ansvarighet och inga band, och då också någre
Ledamöters inflytande ansågs vara af mera
betydlighet, än Konungens egen afgörande
rätt. Med nöje medgifver jag, att vårt nu-’
varande StatsRåd är helt annat} men jag vet
icke heller, hvarföre frågan om en §. j RegeringsFormen
skall förvandlas till fråga otn
vårt nuvarande StatsRåd.
Friherre Anckarsvärd: Då Friherre af Wetterstedt
yttrar, att de stridiga meningarna om
rätta förståndet af 107. §. 2. Moment, som här
i samma ämne blifvit framställde, till ConstitutionsUtskottet
varit remitterade, misstager
sig Herr Friherren eller jag.
Genom den vägrade Propositionen till åter^
174
Den 23 Maji.
remiss af frågan, uppkom den högst besynnerliga
principe, att Utskottet ej en gång behotae fä del
af de olika tankarna. Ståndets pluralitet bestämde
genom votering, att det ej äskade framställning
af den vägrade Propositionen, och härigenom
hindrades anmärkningen att komma till
Utskottet6 kännedom- Lyckligtvis kunna hvarken
voteringar ellet beslut som praejudicat verka
för eller emot GrundLagens tydning i framtiden,
och Minoriteten äger alltid hoppet, att
möjligen en gång få Majoriteten på sin sida.
Jag har för öfrigt så vidlyftigt yttrat mig i
ämnet, att jag anser öfverflödigt åter upprepa
det} men då Friherre af Wetterstedt ännu påstår,
att Riksens Ständers opinions-rätt icke börjar
förr än ConstitutionsUiskottet bestämdt yttrat
sig emot någon Rådgifvare, måste jag å nyo
svära, att Riksens Ständers hela magt i sådan
händelse skulle inskränkas till blotta under^ifvenheten
för Utskottets opinion, och aldrig
medgifva uttrycket af en egen.
Jag kan ej med Friherre af Wetterstedt dela
den tankan, att en Aristocrati är mindre farlig,
derigenom , att dess utöfvare kunna ombytas
genom Regenters blotta vink. Detär händelserna
och ö‘det, som gifva Regenterna åt Folken,
och dessa emottaga dem till caracteren
starka eller svaga, till lynnet goda eller onda.
För att jemna sådana i naturen grundade olikheter
} för att trygga Folken, hafva desse vetat
tillkämpa sig lagbundna Statsförfattningar}'
och Rådgifyares ansvarighet inför Nationen
var enda medlet att försäkra den emot oviss
-
Den 23 Maji.
heten om kommande Regenters egenskaper,
hvilka icke står i Folkets magt att bestämma.
Historien visar oss ej få exempel af Rådgifvare,
som till den grad bemägtigat sig Regenter,
att de aldrig vinkat: Folket bör derföre,
i min tarka, åtminstone få bibehållas vid sin
rättighet, att genom sina Representanter kunna
vinka , och dett% är all dess magt, hvarom nu
fråga är.
Hos tnig har visserligen aldrig uppstått den
förmodan, att Friherre af Wetterstedt, af esprit
de corps, m öjel igen skulle varit föranledd att
tyda Svenska Språkets ordalydelse i likhet med
Friherre Adlerbeth, men jag tror det icke vara
första gången , sorn Svenska Academiens
Språk varit i motsägelse med Svenska Folkets,
och som jag blott känner det sednare , utan
att ens äga hopp, att någonsin komma att be*
gripa det förra, så får det förlåtas mig om
jag tror, att verkan af de Aderton på Svenska
Folkets Opinion är lika liten, som verkan af
ConstitutionsUtskottets Tjugefyra genom Lag
kan blifva det på RepresentationsOpinionen.
Jag har ej rosat de tider, då Rådet af
Riksens Ständer sattes egenmägtigt af och till;
jag bär blott åberopat dem , som bevis, att
skicklighet och talanger funnos och beständigt
nyfödas, oagtadt de ofta otacksamt och orätt»
vist behandlades. Om den af Friherre af Wetterstedt
upprepade vers är af så authentique
beskaffenhet, att den innebär en obestridelig
målning utaf tiden , lemnar jag derhän ; men
finner tillika, att den möjligen kunnat blifva li;
1/6
Ven 23 Maji,
ka användbar, der endast döden förmådde skil*
ja Rådgifvarne från sina platser.
Grefve Mörner, Adolph Göran: Lika med
en värd Ledamot, som nyss talat, Hans Excellence,
Herr Friherre af Wetterstedt, känner jag
lifligt svårigheten utaf att yttra mig i ett ämne
, der man kunde så tillsägandes anse mig
äga ett enskilt intresse. Jag skulle icke heller
höja min röst, om det nu vore fråga om ett
afgörande besFut, Men då afsigten nu endast
är, att bereda ett resultat, som skall hvila till
nästa Riksdag, för att då afslås eller gillas,
tror jag mig kunna underställa Eders Excellences
och Högloft Ridderskapets och Adelns pröfning
några allmänna grunder, som vid ett sådant
tillfälle synas mig förtjena uppmärksamhet.
Dessförinnan måste jag likväl erinra, att
då en värd Ledamot förklarat mitt anförande
i frågan om 90. §:ns i RegeringsFormen tillämpning
, åsyfta en inskränkning i yttranderätten,
vädjar jag tryggt till framtiden och ef:
terverldens dom. Jag har väl hört några ogillanden
och förtydningar af hvad jag sagtj men jag
har icke hört några egenteliga skäl anföras till
vederläggning af mitt påstående, och ingen har
kunnat beskylla mig för en origtig citation eller
tillämpning af de ställen i Grundlagarne, jag
bokstafligen anfört. Så länge detta icke kan ske ,
hvilar jag också lugn vid medvetandet af mina
afsigter, och jag hoppas, att en gång, när intet
nanat återstår att pröfva, än sjelfva saken i sitt
naturliga
Dm 23 Maji.
lil
haturligä Skick, Skall mäh nogsamt finna* öm jag
velat bereda eti minskning i Ständers rätt, eller
om jag sökt vårda den och förekomma
ékadeliga missbruk.
Nu* 1 det ämfte, Som är egentliga fördmålet
för .'.öfverläggningen * ar ej fråga om
pröfning eller afslag af hufvudsaken, utan endast*
att undersöka, öm den Redaction, sora
blifvit föreslagen , är enlig med ändamålet
och med Constitittionens anda? För min del
baf jag redan vid ett annat tillfälle yttrat mia
tänka i detta amne, och söra deri föreslagna
tilläggrtingeti Uti 107 §. är ett förtydligande
af samma mening * kan jag ej annat än gilla
den* De inkast jag sedermera hort göras,
hafva ej kunnat ändra min öfvertygelse. Jag
tror det är Natiöflens eget bästa, sorn fördrar*
att den ej skall ingå 2 pröfning af Mål, sorn
den ej kan fullkomligen] känna och således ej
med säkerhet bedömrna. Jag tror* ätt Constitutiönen
tydligen utmärkt denna syftning, då
densamma uttryckligen föreskrifva* hvilka ordalag,
sorn, i fall äfen anmärkning emot vissa
Émbetsmän, finge nyttjas, och således utvisat*
ätt man ej Ville, att ConstitutionsUtsköttet, Vid
profnirtgen af saken, skulle ledas af andra intryck,
än af den kännedom* sorn igenom läsning
af Protocollerne skulle inhämtas. Consti*
tutionsUtskottet handlar vid detta tillfälle 1
egenskap af en Jury, söm i sin granskning omfattar
det hela af en Embetsmalns förhållande*
6ch det ar också endast efter en sådan pröf^
Ridd. 0. Ad. Prof. VI. B. II. Aid. 53, 54,
178
Den 23 Maji.
ning af förtjenster och af syftningen af en
Embetsmans bemödanden i deras sammanhang,
som ett rigtigt omdöme kan fällas, emedan
det icke är blott i anledning af en anmärkning
för ett isoleradt factum, så vida det ej
är af en särdeles egenskap , som en anmälan
om endtledigande af en Embetsman bör göras.
Det är först då, när ConstitutionsUtskottet funnit
anledning till en sådan hemställan, som
Ständernas afgörande rätt vidtager, och det är
då, som de säga: vi linna saken af den vigt,
att 107. §. bör tillämpas, eller vi anse frågan
af den beskaffenhet', att. den bör förfalla. Att
vilja, det Riksens Ständer, sedan Utskottet, som
kunnat granska det hela af en Embetsmans förhållande,
ej funnit skäl till ett tilltal, skola
likväl kunna följa, att sådant borde äga rum,
det kan jag för min del ej finna vara rätt.
Då kunde, med sammaEskäl, hela Constitutions-'
Utskottets åtgärd upphöra, ty det gifves vid
en vidsträckt Embetsförvaltning ingen möjlighet
att göra alla till nöjes, och det kan icke
blifva svårt, att få en anmärkning väckt emot
en Embetsman, i synnerhet som ingen reconvention
för ett sådant anfall äger rum. Stånden
skulle emellertid dämma, endast i följe af
en Enskilds anmälan af ett enda factum, och
Ståndens Plena skulle således blifva ett fält
för alla de partier, som af en eller annan orsak
skulle vilja afsätta en Embetsman eller
försvara honom. Skulle icke följden blifva,
att Embetsmännen blefve mera angelägne att
icke stöta något partie, eller att handla i enlighet
med åsigterne hos det, som de tillhörde,
Den 23 Maji.
179
eller som de trodde mägtigast, hellre än att
endast fästa sig vid fordringarne af det All-i
mannas fördel? Skulle icke häraf ett vacklan-'
de och en lamhet i Regeringsåtgärderne upp^
komma, som det är Nationens verkliga in-j
teresse att förekomma? Jag tror mig i det-J
ta fall kunna vädja till erfarenheten, och jag
frågar, hvilken är deti dom , som efterverlden
fällt öfver de fleste af de Rådsherrar,
hvilka ifrån 1739 till 1770 så ofta till- och
afsattes ? Har man derföre funnit dem brottsliga,
eller har man icke snarare, uti dessa ombyten,
igenkänt verkningarna af särskilta partier,
som sökte att ömsom efterträda hvarannan?
För att komma till Rådstolen, antog man
skepnaden af OppositionsChef, och sedan man
vunnit sitt ändamål , blef man störtad af en,
som gick samma väg. Anfallet är i en sådan
ställning vida lättare än försvaret , och
om man lyckas att återföra samma förhållande,
skall det icke heller blifva svårt att nylt-i
ja samma utvägar. Men att detta är nyttigt,
att det skulle gifva enhet åt Styrelsen eller
styrka åt Nationen, det har jag ej kunnat fatta.
Visserligen kan sådant dana talangen och
bana väg för Enskilta, men för Styrelse systemet
i det hela, tror jag ej det kan vara annat
än skadligt.
Angående hvad nyligen blifvit sagdt, att
StatsRådet skulle anses som en integrerande
del af Majestätet, måste jag bekänna, att jag
ej förstår, huru man kunnat hysa en sådan tarn;
ka. StstsRådets hela inflytande är inskränkt
Ben 23 Maji.
derhän, att gifva upplysningar och råd. Det
hvarken bör eller kan göra mera, och äfven
såsom Aristocratisk Magt är dess inflytande obetydligt,
så snart man dermed menar, hvad
Söm egentligen kallas få-väide. I alla Stater,
sorn styras af en Regent, gifvas elementerna
till Monarchi, Aristocrati och Democrati, emedan
det alltid måste gifvas emellan Regenten
och Folket några Personer, som igenom sitt
anseende, sin verkningsförmåga och 6in förmogenhet
hafva ett visst inflytandemen man
har vanligtvis icK*. sagt, att dessa trenne ele*
menter utgjorde verkliga delar af Constitutionella
myndigheterna, förr än de hade någon
slags verklig magt, och det är denna, som
St it Rådet, enligt nu varande Constitution, icke
kan egentligen sägas hafva. Deras rättighet
är endast att till Protocollet säga sina tankar,
och den nytta de kunna göra bestå uti de upplysningar
de böra meddela. Det är blott för
Constitutionens helgd, som de fått en liten
del af den återhållande förmåga, hvilken egentligen
finnes hos Ständerna under Riksdagarnej
men för öfrigt har StatsRådet intet diteet
inflytande annorlunda, än igenom det förtroende
, hvarmed Konungen täckes hedra
det. Jag kan derföre ej annat än reservera
mig emot ett uttryck, sorn skulle gifva
det anseende att vara eller åstunda något
mera.
Då för öfrigt det tillägg till 107 §. i Regeringsformen,
som nu är föreslaget, endast
synes mig vara ett förtydligande af den sam-:
De» 23 Maji.
m
ma, och fullkomligen öfverensstämmer med
Constitutionens mening, kan jag ej annat än
gilla dess antagande till den kraft och verkan,
som vid nästa Riksdag deraf kan blifva
en följd.
Friherre Åkerhjelm: Sorn jag förut nämnt,
är det yttrande af tvänne olika opinioner innom
detta Riksstånd, som hos Constitutions-j
Utskottet påkallat utöfningen af dtn skyldighet
81 §. RegcringsFormen ,det samma åläg-'
ger, att till Riksens Ständers pröfning afgifva
förslag till förändring, förklaring eller tillägg
i GrundLagarne. Då nu tvänne tydningar af
dessa Lagar kunna göras, hvarpå närvarande
Discussion är ett ytterligare bevis, kan denna
omständighet gifva anledning till den förmodan,
att GrundLagen i det nu för hand varande
ämne icke synes alla tillräckligen klar,
hvarföre ConstitutionsUtskottet ansett sig skyldigt,
att en förklaring deraf föreslå. Jag kan
således på denna grund ingalunda anse det af
Herr Schönström emot Utskottét utkastade Epithet,
att detta var ett djerft företag, vara förtjent.
Den, som försummar sin pligt, eller 6om
genom missbruken af skyldigheters utöfning
kränker andras rätt, den förtjenar en sådan
beskyllning, men ej den, som gör motsas
senj ty jag kan aldrig föreställa mig, att
uti framställningen af en olika tanka med en
annan vid detta tillfälle ligger någon djerf,
het. En värd Ledamot Herr Cederskjöld har
framställt ett annat förslag , såsom Alternativ
emot det af Utskottet nu gjorda; Ja
182
Den 23 Maji
får dervid blott anmärka, att om RiksStånden
förb. hajla sig prötningsrätt , älven af ds anmärkningsmål
, sorn icke af ConstiturionsUtskottvt
tidigt \r7 §. till deras pröfning anmaits,
böra åtminstone alia de Handlingar, af
hv: ca, enligt 105 RegeringsFormen, Constiiuc'
< nsUtskottet ensamt är depositaire, och
som nämnde Ut: kott, enligt GrunriLagen , icke
k. 11 utlemna, älven till RiksStånden öfverlemna
?, emedan, efter min öfvertygelse och de
Ibegrepp, jag har om ett rättvist bedömmande
i dylika Mai, slikt ej af en pröfningsrätt»kan
erhållas, om ej så val anmärkningarne, som
de åklagade åtgärderne kunna granskas och
undersökas. Emellertid önskar jag, att Riksens
Ständer icke genom samma Auctoritet utg
öfva enahanda rätt, emedan följden möjligen
skulle blifva olika opinioner och olika beslut
öfver ett och samma ämne, hvilket jag för
min del anser afvika från den billighet i dybka
fall, som RegeringsFormens föreskrifter
åsyfta. Påföljden härutaf skulle ju kunna
blifva, att det, som ConstitutionsUtskottet remitterat
till RiksRätts pröfning, skulle af
RiksStånden kunna förklaras antingen tillhöra
OpinionsPormfolens, eller böra alldeles förfalla,
eller att det, som ConstitutionsUtskottet, i
stöd af skedd granskning af de uti StatsRådet
hällne Protocoller, ansett hvarken,; kunna lämpas
till 106 eller 107 behandling, utan
böra förfalla, likväl af RiksStånden blefve
upptaget och prötvadt.
Ogerna återkallar jag i minnet den o*
Den 23 Maji.
183
lyckliga tidepunkt, som föregick 1809 års
Statsförändring; mea då en värd Ledamot,
Friherre Boye, erinrat derom, och dervid yttrat,
om jag rätt fattat hans ord, att den, hos
dåvarande Konungens ConseilLedamöter befintlige
för stora Aristocratiska magt, hvarigenom
Konungens magt för mycket inskränktes,
var orsaken till Sveriges olyckor; så får jag
förklara, att jag anser orsakerna till Sveriges
olyckor vid berörde tillfälle hafva legat alldeles
i motsatsen.
Friherre Anckarsvärd: Då Herr Grefve
Mörner så fullkomligt lyckats att öfvervinna
de svårigheter, han tillkännagaf som hinder
för sig att tala i detta ämne, bör det ej förtyckas
mig, om jag ännu dristar ett försök till
vederläggning af Herr Grefvens yttrande, att
ingen under rigtägt åberopande af GrundLagens
rum, bestridt Herr Grefvens tankar om
Riksens Ständers rättigheter, eller påstått Herr
Grefven hafva orätt citerat,
Friherre Anckarsvärd afbröts, då nu anmältes
och emottogs Hans Excellence, HofCancelleren,
Herr Friherre af Wetterstedt,
hvilken å Kongl. Maj:ts höga vägnar aflemna?
de trenne Dess nådiga Propositioner:
1:0 Om ett Additament till Riksacten etnellan
Sverige och Norrige.
2:0 Angående beviljande~af ett Låne-bi?
184
Den 23 Maji.
träde af *00,000 R:dr Banco TransportSedlar
till understöd för Götheborgs Stad.
3:0 Angående vidtagande anstalter för att
anhålla och tilltala sådana Personer, hvilk*
fjegå förbrytelser i ett af de förenade Rikena,
Sverige och Norrige, samt derefter afvika till
del andra.
Mans JEjxcellence, Herr Grefven och Dandt*
Marhalken anpipdadp Haps Excellence, Herr
HofCancelleren, att för Kongl, Maj:t tolka
Bidderskapets och Ådélns underdåniga vördnad
och tillgifvenhet, jemte försäkran , att
Kongl Majrts nu meddelte nådiga Propositioner
skulle skyndsamipeligen tili handläggning
förekomma,
Sedan Hans Excellence, Herr HofCaneeJJeren
blifvit på vanligt sätt utbeledsagad, forh
för Friherre Anckarsvärd vidare;
Jag pårpinner mig med Herr Grefven af*
ven i sådan fråga hafva varit af olika tanka,
då Herr Gifven velat nyttja 90. §. sorn anledning
att hindra Motipnairen att åberopa fa?
cta spm premisser till sin begäran af rättelse
eller ändring uti något för dess öfvertygelse
felagtigt; pär 90. §. ej innebär ett sådant förhud
, kan det visserligen ej anses annorlunda
gn som pn böjelse för inskränkning i Riksén?
^tänders rättigheter, att åt sjelftagna förnuft??
skäl vilja gifva laga kraft och verkan.
Den 53 Maji,
185
Det är ganska sannt, att det nu ifrågavarande
förslag till ändring uti Grundlagen först
vid nästa Riksdag till antagande eller förkastande
får företagas j men dess godkännande
som antagligt förslag är den åtgärd , vi deråt
böra lemna, hvarföre äfven 56. §. tydligt bestämmer,
att återremiss bör och får äga rum,
för, att såmedelst kunna behörigen samman,
jemka de olika Ståndsmecingarne till ett resultat,
och detta genom CotsstitutionäUtskottets
förstärkande till Nämnd, der vanlig utväg frugtJöst
blifvit använd
Herr
Grefve Mörner anser Nationens eget
bästa derpå hvila, att den ej får inkomma i
pröfning af saker , som den ej förstår bedomina
; men man måste uppgöra sig ett rigtigt
begrepp om hvad sora är i fråga här; och
snan skall saart finna, att det icke är för att
dömma de positiva öfvertradelser af Lagen,
som 107, §. synes vara tillkommen; det skall
lika tydligt framställa sig, huru omöjligt det
varit, att för hvarje möjlig mänsklig handling
skapa Lag, som befaller eller förbjuder; underlåtenhet
af det nyttiga och goda, som af
Lagen icke positivt befalles, bedömmes af opinionens
domstol, och häruti ligger grunden till
den rättighet Folket af Lagstiftaren blifvit förvarad,
att genom sina Representanter i underdånighet
begära förändrad Miaistére, när förtroendet
upphört till den varande, Man måste
noga besinna, att det är blott en önsknings-’
rättighet, hvarom är fråga, och att det sakralt?
correctiv emot dess missbrukande ligges
186
Den 23 Maji.
uti Konungens magt att afslå en begäran, som
Han efter mogen pröfning kunde finna otidig
elier föranledd af mindre goda grunderj och
lika så säkert det är, att så opolitisk Konung
näppeligen lärer komma att finnas, som ej
uppoffrar sin enskiidta känsla för sina Rådgifvare
åt Folkets lagliga opinions yttrande, då
det är föraniedt af skaij lika sä troligt är det,
att en önskan i denna del skulle blifva overksam,
om den vore obillig, i hvilken händelse
den visserligen skulle kunna af ett rådande
parti möjligen blifva framförd, men aldrig af
Nationen gillad: Jag förstår ej, hvartill 2.
mom. uti 107. §. hade tjent, om det irsta af
Lagstiftaren varit erkändt som tillräckligt, om
dess mening varit den, att Rådgifvare icke
skulle underkastats någon annan opinion, än
ConstitutionsUtskottets j jag förstår ej hvad
som åsyftats med den åt Motionairen lemtiade
rättigheten, att äfven väcka frågor i detta ämne,
om afsigten ej varit att lemna Represen»
tanten tillfälle till en controll på Utskottet,
och att lemna honom förmåga att lästa uppmärksamheten
vid sådana kände händelser,
dem Utskottet skulle vilja underlåta att sjelfmant
upptaga. Efter den principe, man tyckes
vilja införa, skulle rättigheten att väcka frågor
cm förändrad Ministére , vara blott ett
ordspel, då Constitutions- Utskottet genom
blotta öfverenskommelsen att innom Utskot.
tet stadna två Stånd emot två , skulle kunna
låta den mest grundade, den af Nationalopinionen
mäst understödda anmärkning emot
Konungens Rådgifvare förfalla, och blifva u*
Ven 23 Maji.
187
tan påföljd; det måtte vara tillförekommande
deraf, som Lagstiftaren ordagrannt förbehållit
Riksens Ständer rättigheten att afgöra, om de
genom underdånig önskan vilja göra sin öfvertygelse
verksam, sedan man genom Constia
tutiorisUtskortets hörande ägt ett i Lagen fö*
reskrifvet tillfälle att stadga den. Utom detta
vore friheten ett narri, ett ord, och ej den
verkställighet, för hvilken hon af Oss alla prisas.
Då sjelfva naturen af saken förbjuder öfverlåtelsen
till Stånden af StatsRåds-Protocollens
directa granskning, förstår jag ej, huru
man af mina yttranden kan draga den slutföljd,
att jag härutinnan skulle önska ett för-'
ändradt skick; jag finner alldeles oemotsägligt
1 rigtigt,- att ConstitutionsUtskottet 1 1 samt äger
tillgång lill StatsRåds-Protocoilen; och jag har
aldrig velat bestrida nödvändigheten af ConstitutionsUtskottets
förutgående hörande; jag
har tvärtom alltid yrkat det, som enda utväg
för Riksens Ständer, att försitt Optnions-beslut
vinna all möjlig upplysning, men jag påstår
alltid, att Utskottet i sådana händelser ej
äger någon större magt, änden, att tillkännagifva,
hvilken eller hvilka af Rådgifvare, som
tillstyrkt en klandrad åtgärd eller icke reserverat
sig emot ett för Riket menligt, eller till
intrång uti Enskiltes rätt ledande beslut. Då
man fann sig föranlåten att uti 5 80g ars Con.
stitution införa den 20 år förut så kraftfullt
motsagda Säkerhets-acten , då man fann nödigt,
till Konungens välbehag öfverlemna rättigheten
att från Embetet skilja Innehafvare af Förtröende-sysslor
3 anser jag så naturligt böra
Den 23 Maji.
följa, att det icke varit slumpen, som dicterat
107. §=s 2. Moment, utan att det varit Lagstiftarens
fullkomliga afsigt, att lemna Nationens
Representanter en laglig rätt att yttra sin
opinion om innehafvarne af Folkets Förtroende-sysslor,
som icke kunna vara andra, än
Konungens Statsråd. Grefve Mörner har framkastat
den fråga, huruvida de utaf rådande
Partier understundom afsatte Riksens Råd af
efterverlden blifvit ansedde brottslige? Jag
är ej den, som har påstått, att de varit det;
oskicklighet torde någon gång varit orsaken
till ombytet; mets jag har långt för detta yttrat
den högagtning och den rättvisa man är
Talangen och Snillet skyldig, då jag förklarat
min ötveifygelse om deras mera än vanligt
allmänna tillvaro hos Rådsherrarne, som den
tiden ofta orättvist bedömdes: men mera betänklig
är den invändning, att mången ifrade
mot Rådet, i afsigt att sjelf få intaga Råds*
Stolen. Det vore i sanning ett förskräckande
inkast, om Representationen ännu ägde rättigheten
att af- och tillsätta StatsRådet; ty äfven
med den lilla kännedom jag äger, tror
jag, att de, som nyttjat Opposition som väg till
RådsStolen, uti den förgätit känslan för Folkets
rättigheter, dem de med nog värma uti
Oppositionen försvarat, och att de ansett consequence
i handlingssätt bestå uti den fullkomligaste
förändring ef tänkesätt. Herr Grefve Mörners
framställning skulle i denna del, såsom af
erfarenheten styrkt, till alla delar antagas, som
bevis emot min tanka om Representations-rättigheter;
men då det nu är Konungen, som
Den 23 Maji.
189
Satter af och till, bör ej befaras hvad Grefve
Mörner visat vara skedt.
Herr Påhlman , Otto Fredric: Mitt sått
att förstå Grundlagen i förevarande fall, har
jag ofta förut tillkännagifva, nemligen att jag
fattat enahanda mening deraf, som Fri herrarne
af Wetterstedt och Adlerbeth yttratj men derföre
vill jag dock icke påstå, att denna mening
är den lyckligaste, serdeles så länge voteringar
innom ConstitutionsUtskottefc ske Ståndsvis.
För min del vill jag icke heller bestrida,
att Utskottet icke haft största anledning att inkomma
med förslag till denna förtydliganj
de ; och om jag endast skulle rådfråga den agtning
jag har för de Män, sorn varit af olika
mening med mig , så ägde jag redan deraf anledning
att $:n i Grundlagen icke vore nog
tydlig.
För att stadga mitt begrepp i denna del,
har jag, så vid förra Riksdagar, som nu, jemfört
den ena Grundlagens föreskrift med den
andra, och dervid funnit collisioner uppstå,
hvilket visar nödvändigheten att en ändring
i dessa olika stadganden ägde rum. Lika så
väl Riksens Ständer ägt att deltaga uti stif-t
landet af RegeringsFormen, lika öppen rättig-’
het äga de att framlägga förslag till en förän-!
dring deruti j och jag hemställer således ^ om
icke, på sätt Herr Cederskjöld yrkat, Utskottets
förslag kunde återremitteras, samt de utaf
honom framställda anmärkningar för Ståndets
gemensamma tanka förklaras. Nyttan af Herr
19»
Den 23 Mciju
Cederskjölds förslag , att Riksens Ständer må
äga afförande-rät t , utan alseende på plurali»
teten innom Utskottet, anser jag vara den, att
i de lall, der tydlig Lag ej blifvit öfverträdd,
men der Opinionen om oskicklighet är grundad
, böra ej 8 personer äga magt att tillintetgöra
all anmärkning. Jag har förut framställt,
huru genom en felagtig sammansättning eller
utöfning innom OonstitmionsUtskottet, endast
8 Ledamöter af 24, sä länge voteringar Ståndsvis
fortfara, behöfva vara ense, för att låta
hvad anmärkning som hellst förfalla, och utan
att några skäl derföre uppgifvas ; hvilket aldrig
måtte hafva varit Lagstiftarens mening.
När nu härtill kommer, att ett RiksStånds önskan
om tryckning af en del af Utskottets Protocoller
, blifvit afslagen derigenom , att två
Stånd stadnat emot två, oagtadt rättigheten
dertill är uti TryckfrihefsLagen tydligt medgifven,
då visar sig nödvändigheten deraf, att
i händelse något Riksstånd ännu skulle bibehålla
den idée, att omröstningarne innom Utskottet
böra ske Ståndsvis, tillse, att Nationens
rättigheter icke bortslumpas, som lätteligen kan
hända, hellst om äfven hädanefter skulle inträffa,
att någon Person innom Utkottet blefve
så illa instruerad om, hvad han bör votera
, att han toge miste om med hvilken af de
öfrige Ledamöterna han borde sig förena.
Jag anser således kommande Ständer icke
böra betagas att förändra 107. för att stadga,
att det tillkommer Riksens Ständer och ej
ConstitutionsUtskottet att pröfva de anmärk
t
-
Den 23 Maji.
ningsfrågorsom innom Stånden eller andra
Utskott än ConstitutionsUtskottet väckas, eller
ock, att få den mening tydligare uttryckt, sorn
jag af denna §. fattat, och hvilken nu i nio
år blifvit tillämpad. Jemte det jag förnyar
min anhållan om återremiss med antagande af
Herr Cederskjölds yttrande, såsom Ståndets gemensamma
tankar, förenar jag mig äfven med
Friherre Åkerhjelm »deruti, att både Utskottet
och den tilltalade böra komma ij tillfälle att
förklara sig- Härvid får jag äfven framställa
den önskan, att ConstitutionsUtskottet ej genom
olika meningar må tillintetgöra Tryckfri-’
hetsLagens stadgande. I min tanka äger icke
någon Auctorité att vägra tryckning af andra
Protocoller eller Handlingar, än de, som innefatta
hvad hemligt hållas bör. Då det
hvarken är likgiltigt för Nationen att få veta,
huru hvarje Ledamot af Utskottet uppfyller
sitt ansvarsfulla kall, eller likgiltigt för den
Embetsman, mot hvilken anmärkning blifvit
gjord, att Allmänheten får känna om den sam-!
ma varit grundad, eller icke; är det så mycket
mera magtpåliggande, att Riksens Ständer
sättas i tillfälle att meddela ett rättvist omdöme
härutinnan.
Friherre Boye: I anledning af Herr Gref;
ve Mörners yttrande, ber jag, att få erinra,
det jag ingalunda sagt, hvarken att StatsRådets
Ledamöter äro integrerande delar af Ma^
jestätet, eller att de så anse sig. Jag har lern;
nät åt hvem som vill att så anse dem , och
om denna framställning också kanhända var
192 Ben 23 Maji'
Origtigt så agde den dock ingen syftning att
såra, utan Var, som jag trodde, nödvändig,
för att visa, att då StatsRådet ej borde så betragtas,
och ej heller kunde anses utgöra delar
af den Democratiska M3gten , så återstod
ingen annan Magt , till hvilken StatsRådet
kunde hänföras, än deft Aristocratiska, och om
jag i denna benämning felat, så har jag deri
delat öde med en stor Man. Montesquieii
kallar också Aristocrati den tredje Magt, som
bör finnas i alla Constitutioner, och hvars äni
damål han uppger vara, att genom sin återhållande
kraft förhindra all friction emellan de
båda andra. Jag vet rätt val, att den okunniga
hopens rop fästat ett förhatligt intryck vid ordet
Aristocrati, men då jag falat inför Rikets mäst
upplysta Stånd; och då jag dessutom framställt
endast den välgörande egenskapen af vår constitutionella
Aristocrati; så hade jag, kati hända,
bort skonas för all förtydning af min mening.
Pen slutföljd Grefve Mörner i Öfrigt gjort, att
då Ständerne ej ägde tillgång till StatsRådetS
Protöcoller, Ständerne ej helier skulle kunna
afgörande rätten utöfva j denna invändning ar
redan af mig undanröjd. Jag har påmint derom,
att om Ständerna i något enda fall skulle
få sjelfva bedömma Ministéren, hvilket likväl synes
vara medgifvit i sjelfva den förändring , sorn
nu föreslås oss, en förändring, som ju åter icke
åsyftar §:s borttagande; så skulle alltid samma
considerafion uppstå, nemligen, att upplysning
om innehållet af Protocollerne i anmärkningsfrågan
6kulie lemnäs Ständerne af Constitu
tiona
-
Den 23 Maji.
*93
tionsUtskottet, på samma gång, som anmärk-,
ningen återlemnades; och då det måste medgifvas,
att i något fall Ständerna kunde erhålla
den upplysning, sorn borde tagas utur
StatsRådets Protocoller; så vore det också klart,
att så äfven borde tillgå i alla anmärkningsfrågor,
emedan Lagen icke gitver ringaste anledning
till någon arbitrair magt hos Utskottet,
att i något fall lemna en sådan upplysning,
och i andra vägra den; hvilket likväl
skulle äga rum, derest Utskottet kunde göra
hvilketdera det ville. Då RegeringsForrrefl
befaller, att Utskottet skall höras, och Riksdagsordningen
befaller, att alla Remisser skola
af Utskotten besvaras; så måste ändamålet
vara, att Utskotten skola, i alla Mål, lemna
all den upplysning, ali den kännedom, som
Utskotten äga. Så förstår jag Lagens ändamål,
och så torde det böra af alla förstås.
För den erinran Friherre Åkerhjelm gjort
om ofullständigheten af mitt yttrande, angående
f. d. Konungens Conseil, anser jag mig vara
Herr Friherren förbunden. En större fullständighet
hade likväl kan hända varit öfverflödig.
Alla minnas den magt SäkerhetsActen
gaf Monarken , och äfven ekadligheten deraf.
Mitt föremål fordrade icke mera, än blott att
påminna om faran af en Conseil af ingen ansvarighet
inför Nationen; en fara, som jag
tror att vi icke nu böra å nyo underkasta oss,
men hvartill vi dock ganska mycket närma oss,
Om vi antaga hvad man nu föreslår. Må det
Ridd. 0. Ad. Prot. VI. B. II. Aid, as, 26.
194
Den 23 Maji.
förlåtas min öfvertygelse, att jag anser detta
Betänkande utgöra första 6teget att föra oss
derhän; ty blir det afgjordt, att all afgörande
rätt tillhör ConstitutionsUtskottet; så ankomJ
mer också hela Ministérens ansvarighet inför
Nationen ensamt på det mer eller mindre in-j
flytande, som möjligen kan i framtiden vinnas
pä våra Riksdagsval, och synnerligen på det
val till ConstitutionsUtskott, som Electorerne
äga att anställa; och det vore då icke heller
omöjligt, att resultatet af den nu föreslagna
förändringen blef, att Ministéren vore indircct
gjord till domare öfver sig sjelf»
Herr Cederskjöld: I anledning af Hers
Friherre Åkerhjelms anmärkning, ”att det Alternativ,
jag föreslagit, skulle vara oantag-j
”ligt, emedan det skulle förutsätta, att ransakn
”ning i Stånden anställdes”, vill jag blott förklara,
att jag alldeles icke anser någon sådan
ransakning erforderlig, om än Alternativet an«i
tages. Constitutions Utskottet komme i alla
fall att utreda ämnet OGh deraf framlägga en
Species Facti, för att tjena till ledning för
RiksStånden i deras omdöme. För öfrigt toN
de jag få erinra, att vid dylika frågor, hvaröfver
Opinionen ensam äger Domsrätt, ingen
annan undersökning, till och med i ConstitutionsUtskottet,
egentligen tarfvades, än blott
för att upplysa den Personens verkliga förhållande,
mot hvilken anmärkning blifvit gjord3
samt huruvida han till eller afstyrkt den klan-'
drade åtgärden o. d. Slutligen upprepar jag
ännu en gång, att jag är långt ifrån att vilja
Ben 23 Maji
Jå5
försvara mitt föreslagna Alternativ, såsom de»
enda rätta, hvilket borde antagas. Jag har
blott tyckt, att då denna sak nu blifvit bedömd
på två rakt motsatta sätt, vore det
lämpligast, att båda meningarnes försvarare
genom framställningen af två Alternativer, visa
agtning för hvarandras meningar.
Friherre Åkerhjelm: Jag conformerar mig
så mycket hellre med Herr Påhlman i detta fall,
som jag uti ConstitutionsUtskottet alltid reserverat
mig emot de till Utskottet remitterade anmärkningsfrågors
förfallande, för det att tvänne
Stånd stadnat emot två, i afseende å beslutet.
Jag har då alltid ansett, att ett pluralitets-beslut
borde fattas Och detta har jag
trott kunna ske, när förhållandet till RiksStånden
anmältes och Riks Stånden derefter
förvisade Målet till den behandling 73. §. sista
Momentet i Riksdagsordningen innehåller.
Emellertid och då detta är underkastadt olika
meningar, anser jag högst angeläget, att Constitutions
- Utskottet blifver försatt i tillfälle
att i alla Mål kunna utröna Pluralitetens beslut.
Grefve Spens9 Carl Gustaf: Öfverlägga
ringen kan ej slutas, utan återremiss eller votering
derom. Olika opinioner om 107. §.
hafva funnits vid denna Riksdag, och skola
alltid finnas. Det är i sådant fall nödvändigt
, att antingen bjuda den ena opinionen
rakt spetsen, eller ock låta tvänne Alternati-’
ver hvila till nästa Riksdag, på det då mt
kunna visa sig hvart åt tidehvarfvet vill.
Den 2 3 Maji.
Jag instämmer således med Herrar Cederskjöld
och Påhlman uti anhållan om återremiss,
med förslag till två Alternativer, samt
hemställer tillika, om icke Herr Cederskjölds
sista anmärkning, om den Species Facti, Constitutionslkskottet
bör afgifva, äfven kunde få
intagas i den Redaction han föreslagit sålunda:
”Sedan sistnämnde Utskott deröfver blifvit
hördt, och utförligen sig om Målet yttrat.
” Man kunde derigenom förekomma den
här befarade möjlighet, att de Domare, som
komma att dömma, icke skulle erhålla underrättelse
om Målet. Jag underställer tillika, om
icke i sista delen af Herr Cederskjölds alternativa
Redaction, äfvensom motsvarande ställe
i Utskottets, efter orden: ^pr öfve och afgore”,
borde tilläggas: ”efter föregången votering.
” Erfarenheten har visat någon gång,
att sedan vid en Acclamation, blott få Nej
hörts, men en enda begärt votering, voteringen
derefter mot förmodan utslagit. I anmärkningsfrågor
kan möjligen hända, att considerationer
afhålla någon från att begära votering:
och det synes mig dessutom vara en vinst för
den Person sjelf, sem skall sattas under ett
Stånds omdöme, att veta, det han ock verkligen
undergår en PluralitetsDom, men ej de-i
ras, som skrika högst.
Herr Cederskjöld förenade sig med Grefve
Spens.
Herr Flach, Carl Fredric: Jag har nyss
hort, att när innom ConstitutionsUtskottet två
Den 23 Maji.
197
Stånd stadnat emot två, Utskottet förklarat
ett RiksStånds framställde önskan om tryckning
af Handlingarne uti ett Mål böra förfalla,
eller, som vill säga det samma, afslås.
Denna åtgärd förefaller mig så mycket origtigare,
som då i Mechaniquen verkan och motverkan
äro sinsemellan lika, deraf icke uppstår
något resultat. Utskottet hade således,
enligt min öfvertygelse , ej bort meddela
något yttrande, utan endast i så beskaffadt
fall öfverlemna frågan till RiksStåndens af.
görande, annars skulle det emot all proportions
lära stridande förhållande inträffa, att
RiksStånden icke skulle äga rättighet pröfva
en sådan fråga , sedan innom Utskottet två
Stånd directe stadnat emot två.
HerriSilfverstolpe, Gustaf Abraham: Då
denna Discussion redan varit så långvarig, att
Ridderskapet och Adeln torde haft tillräcklig
tid att stadga sin mening, lärer Förslagets återremiss
blifva en nödvändig följd. Jag anhål-’
ler likväl att få erinra , att detta ämne är af
en annan natur, än de frågor , hvilka från
andra Utskott inkomma, uti hvilka Utskottens
Betänkanden kunna, jemte alla dervid gjorde
anmärkningar, till Utskotten återremitteras.
I afseende å den föreslagne nya Redaetionen
af 107 §. i RegeringsFormen, hafva tre
eller fyra särskilda meningar blifvit framställde.
Någre Ledamöter hafva talat mot den af Utskottet
uppgifne förändring, andre hafva an
-
Dsn 23 Maji,.
sett §:n vara fullkomligt tydlig, och andra hafva
åt.r jnsiämt uti Herr Cederskjölds förslag.
Enligt 56 § i RegeringsFormen, lärer Ridder.
skåpet och Adeln till grund för återremissen
böra antaga en af dessa olika meningar, såsom
utgörande Ridderskapets och Adelns gejnensamma
tanka; och jag hemställer således,
om icke Ridderskapet och Adeln nu skulle behaga
aigöra, hvilken af de framställde anmärknirgarne
skall såsom Ridderskapets och
Adelns tanka antagas, derest icke Ridderskapet
och Adeln skulle anse lämpligt, att alla
de gjorde anmärkning3rne kunde, såsom Ridderskap
ts och Adelns gemensamma tanka ,
till Constitution^Utskottets granskning och sammanjemkande
qfverlemnas.
Grefve Mörner: I anledning af hvad nyss
blifvit yttradt, vill jag endast utbedja mig iå
erinra, att då Montesquieu talat om nödvändigheten
af en Aristocratisk magt, såsom intermediaire
emellan Konungen och Folket, är
det isynnerhet under analysen af Engelska Constitutionen
och i Öfverhuset, som han igenfunnit
detina mägt ; den gifves ock-å verkligen
der, emedan Öfverhuset har en gifven Consti;
tutionel verkrungs-förmåga. Men Montesquieu
har icke sagt, att Ministéren i England utgjorde
den Aristocratiska magten. Med ännu
m;ndre skäl kan det sägas om StatsRådet här.
Jag vill för öfrigt icke bestrida någon att föri
kiara sina ord, men på det sätt, jag hörde det
anmärkta uttrycket, att StatsRådet skulle utgö*
Dea 23 Maji, 199
ra en del af Majestätet, kunde det ej annat
än förefalla mig högst olämpligt.
Hvad angar återremissen af Betänkandet,
vill jag ej bestrida den ; men hemställer i afseende
på Formen, om icke Ståndet kunde förena
sig uti att låta alla anmärkningarne gå
till ConstitutionsUtskottet, på sätt en värd Lej
damot, Herr Silfverstolpe, föreslagit.
Friherre Boye: Jag vill ej bär inlåta mig
l en litterair strid om hvad Montesquieu sagt,
eller ej sagt. Här finnes ingen Ledamor, sorn
ju icke sjelf kan läsa Montesquieu , och således
också är i tillfälle att döma derom. Jag
vill icke heller tillåta mig den frihet, som en
Ledamot nyss tagit sig , att bedöma lämpligheten
af hvad andra här talaj men jag anser
mig skyldig mig sjelf att erinra , det ingen
Ledamot är berättigad att förklara för olämpJ
ligt hvad jag , med laglig rätt och i logiskt
sammanhang med frågan, till Protocollet yttrat.
Hvad åter hufvudfrågan angår, så anfier
jag ganska betänkligt att öfverlemna till UM
skottets omdöme att afgöra, hvad som nu är
vår mening i en fråga , som Utskottet sjelf
framställt. För att komma till ett resultat,
bör någon af de nu yttrade meningar gillas ;
och kan hända att de af Herr Cederskjöld fram-?
ställda Alternativer då kunna antagas. Om den
deri framställda större tydlighet är öfverflödig,
så torde han likväl icke vara skadlig 5 och da
jag så här hasteligen skall yttra mig öfver
200
Dm 23 Maji,
den, så inser jag ingen särdeles betänklighet
vid dess antagande, ehuru jag alltid tror, att
samma rätt är lika tydligt Ständerne gifven i
sjelfva §:n , som i det tillägg Herr Cederskjöld
nu gjort.
Hans Excellence, Herr Grefven och Landt.
Marskalken yttrade, att sorn åtskiliige anmärkningar
af olika beskaffenhet blifvit emot Con»
stitutionsUtskottets ifrågavarande Grundlagsändrings
förslag framställda , men endast de ,
hvilka Ridderskapet och Adeln funné för godt
förklara utgöra dess gemensamma tankar, kunde
enligt 56 §. i RegeringsFormen till Utskottet
hänvisas, ansåge Hans Excellence sig böra
hemställa, om icke Ridderskapet och Adeln behagade
tillåta , att Herr Cedersk jöids uppgifna
alternativa Förslag finge, såsom Ridderskapet*
och Adelns gemensamma tanka, jemte ConstitutionsUtskottets
Memorial, till bemälte Utskott
förvisas.
Bifölls.
Friherre Cederström, Jacob: Då, enligt
8f §. RegeringsFormen, frågor om ändringar
i Grundlagarne icke få uti Ståndens Plena väekas
, utan böra hos ConstitutionsUtskottet anmälas,
men Herr Cederskjölds nyss framställda
förslag om ändring uti 107. §. af RegeringsFormen,
det oagtadt nu blifvit af Ridderskapet
och Adeln till ConstitutionsUtskottet
remifteradt, så får jag för min del förklara,
det j^g uti detta Ridderskapets och Adelns be
-
Den 23 Maji. 201
slut ingalunda kan instämma, utan deremot
mig reserverar.
Upplästes och remitterades :
Till Cojistitutions Utskottet:
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Riksens
S änder om ett Additarnent till RiksActen
emellan Sverige och Norrige.
Till Banco Utskottet:
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition angående
beviljande af ett Låne biträde al 200, o
R:dr Banco TransportSedlar, till understöd för
Götheborgs Stad.
Till Lag Utskottet;
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om en
Lag, angående vidtagande anstalter för att an*
hålla och tilltala sådana Personer , hvilka begå
förbrytelser i ett af de förenade Riken Sverige
och Norrige, samt derefter afvika till det
andra.
Upplästes följande från Hans Excellence,
HofCancelleren m. m. Herr Friherre af Wetter.
stedt ankomna Skrifvelse :
Enligt en ifrån StatsSecreteraren för Kongl.
KrigsExpeditionen till mig aflåten Skrifvelse,
202
Den 23 Maji.
har Kongl. Majit, efter att hafva låtit sig föredragas
Riksens Ständers underdåniga Skrif-'
velse, med hemställan, att, till förekommande
af den skada , som tillfogas Samhället af försvarslöse
och vanfräjdade Personer, sådant
Manskap af GarnizonsRegementerne , som lidit
vanhedrande straff, derefter icke må förpassas
till sin födelsebygd, emedan denna derigenom
kunde blifva en skådeplats för de befriades
förnyade laster och brott, i Nåder täckts
förklara, att då erforderliga föreskrifter uti
denna del uti gällande Författningar ärogifna
och bestämda, Kongl. Majit anser något ytterligare
Förordnande härutinnan icke vara af
nöden.
Och får jag härmedelst, på Nådigste befällning,
anmoda Hans Excellence, HögvälborneHerr
Grefven ochLandtMarskalken, att tillkännagifva
Högloflige Ridderskapet och Adeln
hvad Kongl. Majit sålunda beslutit. Stockholm
den 22 Mars 1818-
G. af Wetterstedt.
Lades på bordet. *.
Grefve Spens, Carl Gustaf: Då genom
Protocolls-Utdrag af den 19 sistledne Maji,
Ridderskapet och Adeln inbjudit sina Med-i
Ständer, att med Ridderskapet och Adeln sig
förena om det tillägg till StatsUtskottets af al-i
1» Stånden gillade Betänkande, angående Be~
Den 23 Maji.
villningsSummans belopp, att, såsom orden lyda,
”om vid Allmänna FinanceRegleringens be”stämmande,
utvägar framdeles skulle finnas,
”hvarigenom den nu an agna BevillnmgsSum”man
kunde till någon del minskas , på sätt
”att de af Riksens Ständer fastställde Statsan”slag
likväl komma att fyllas, och med säker”het
utgå, en sådan minskning af Bevillning»»
”Summan, utan hinder af det fastställda belop»
”pet, då må kunna äga rum;” synes mig ej
mindre consequencen , än de skäl, hvilka då anfördes,
att man nemligen alltid borde förbehålla
sig, så länge ske kan, möjligheten att lindra
Nationens bördor, nu fordra, att det i dag på
bordet lagda Bevillningsutskottets Betänkande
med förslag till BevillningsStadga må förblifva
hvilande till dess i sammanhang med FinanceReglcringen
varder afgjordt, om några utvägar
till undvikande af en ökad BevillningsSumma
finnas; och får jag härå utbedja mig Eders Ex,?
cellence, Herr Grefven» och LandtMarskalkens
Proposition, med anhållan tillika, att våra MedStänder
måtte inbjudas, att uti enahanda beslut
med Ridderskapet och Adeln ipstämma.
Begärdes på bordet.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högh Rid»
derskapet och Adeln, vid Urtima Riks.
dagen i Stockholm, den 23 Maji 1818.
S. D, Vid förnyad föredragning af Ali?
204
Den 23 Maji,
manna Besvärs- och OeconomiaeUtskottets den
28 sistledne April afgifne samt den 16 dennes
på bordet lagde förnyade Utlåtande öfver gjord
hemställan om Comtninistrars befrielse från
Skjutsnings-skyldigheten för sine Boställen under
krigstider, blef samma Utlåtande af Ridderskapet
och Adeln bifallit* Ut supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs ConstitutionsUtskottets
den 1 dennes aflåtne, samt den 9 i
samma månad på bordet lagde Memorial, innehållande
förslag till ändringar i 1. Puncen 2.
Mom. af 107. §. Regeringsformen, samt 7. Puncten
i 29. § Riksdagsordningen, fann Ridder-'
skåpet och Adeln för godt, att samma Memorial,
i anledning af Herr Cederskjölds , Pehr
Gustaf, dervid gjorde Anmärkningar, hvilka
Ridderskapet och Adeln förklarade utgöra dess
gemensamma tankar, till ConstitutionsUtskottet
återförvisa. Ut supra.
S. D. Remitterades till:
Constitutions Utskottet:
Kongl. Majrts Nådiga Proposition till Riksens
Ständer, om ett Additament till RiksActen
emellan Sverige och Norrige.
Banco Utskottet:
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Riksens
Ständer, angående beviljande af ett Lånebiträde
af 200,000 R:dr Banco TransportSedlar
till understöd för Götheborgs Stad.
Den 25 Maji,
205
Lagutskottet:
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition ora en
Lag angående vidtagande anstalter för att anhålla
och tilltala sådana Personer, hvilka begå
förbrytelser i ett af de förenade Riken Sverige
och Norrige, samt derefter afvika till det an-:
dra. Ut supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åts
skiljdes klockan half till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Måndagen den 25 Maji.
Plenum klockan 9 förmiddagens
Hans Excellencet Herr Grefven och Landt.
Marskalken hemställde, om icke, sedan Kongl;
Maj:ts Nådiga Proposition till Riksens Ständer,
angående beviljande af ett Lånebiträde af
200,000 R:dr Banco TransportSedlar, till understöd
för Götheborgs Stad, blifvit d. 23 dennes till
BancoUtskottet remitterad, samma Utskotts den
Den 2 5 Majk
22 sistledne April afgifne samt den 27 3 sams
ma månad förmiddagen på bordet lagda Betänkande
i Iräga om hegardt Lånebiträde af
Banquen till Götheborgs Stad,! kunde återremitteras
till bemälte Utskott, för att deröfver,
i sammanhang med Kongl. Maj:ts Högstberörde
Nådiga Proposition, förnyadt Utlåtande
afgifva* hvilket bifölls,
Upplästes till justering ExpeditiönsUt^
skottets insända Förslag till Riksens Ständers
underdåniga Skrifvelse till Kongl, Majit om
Skjutsväsendet och de i detta ämne nu gällan-,
de Författningar.
Herr von Schulzenheim j David, den äldre:
Hvad Oeconomi® Utskottet behagat anföra
om nyttan af Forvagnar är ganska rigtigt*
men som Utskottet derjemte tror, att Gästgifveri-skjutsen
bör fortfara, kan jag ej underlåta
anmärka, det jag ej förstår, huru dessa stridiga
idéer kunna med hvarandra stå tillsammans.
En större tunga för jordbruket finnes ej, än
den olycksaliga skjutsnings>skyldigheten. Det
är bevist, att Håll- och Reserve skjutsen dagligen
borttager 4000 dagsverken, eller omkring
en och en half million om året. Utom
den dyrbara tid, som genom detta onus förslöses,
medför det tillika oseder af hvarjehanda
art, väcker hätskhet och parti anda emellan
Stånden samt utsprider härjande sjukdomar
och gifver i synnerhet åt den veneriska smittaa
en förökad fart* och när hela den civili
-
Den 25 Maji.
*
6erade verlden är befriad ifrån denna Landsf
plåga, så måste det vara tid att äfven i Sverige
med alfvar tänka på ett förslag till dess
afskaffande Jag har redan i mitt Memo,
rial om Financerna anfört mina tankar i
detta ämne, och skulle nu på det högsta
önska, att anhållan kunde hos Kongl. Maji
göras, att Skjutsen måtte öfver hela Riket
ställas på entreprenad. Vid nuvarande
höga Skjutslega torde en sådan inrättning ganska
väl bära sig; och jag är öfvertygad, att
de Skjutsskyldige gerna med hö och hatr*
skulle vilja bidraga till dess underhållande,
hellst de ej mera behöfva frukta att i brådaste
andtiden få spänna hästarne från sädeslasset
för den Resandes vagn, och derigenom ofta
förspilla 20 gånger mer än skjutspenningen,
så dryg den ock kan synas, inbringar, jag
afstyrker således Utskottets förslag att bibe-t
hålla Hållskjutsen, och hemställer för min del,
att en allmän Forvagns- inrättning öfver hela
Svea Land måtte genom Kongl. Maj:t3 Nadin
ga omsorg varda till fullbordan bragt. V
Hans Excellence, Herr Grefven och
Landt - Marskalken förklarade, att sedan
Allmänna Besvärs- och Oeconomi-UtskotH
tets Betänkande i detta ämne redan bliivit
bifallit, justerades nu Expeditionen, vid hvilw
ket tillfälle något tillägg eller förändring,
i afseende å beslutet, icke kunde äga rum,
och blef derefter, uppå af Hans Excellence ,
Herr Grefven och Landt - Mar.«kal*en gjord
Proposition , Expeditions - Utskottets lord
Ben 25 Maji.
slag lill den underdåniga Skrifvelsen af Ridderskapet
och Adeln godkändt.
Vid föredragning af Grefve Spenss, Carl
U st den 23 dennes på bordet lagda Motion,
ina w nde hemställan, att BeviliningsUtskottets
Bet kande med förslag till Bevillningsstadga
sv - e förblifva hvilande, intilldess, i
sammanhang med FinanceRegleringen, blefve
afgjordt, orr ågra utvägar till undvikande af
en ökad R-evillmngssumtna kunde finnas, tillkänna;
i-lans cellence, Herr Grefven och
LandtM ’ ‘ BevillningsUtskottets förslag
till ijc »tadga, som nu första gån
gen
inkommit, oligen, i anledning af åtskilliga
deremot led ;n inlemnade anmärkningar,
blefve åttsrremitteradt, men att Stats- och BancoUtskottens
äfven på bordet liggande Betänkan-'
de om Allm inna FinanceRegkringen, som för
andr» gången förekomme, borde slutligen af,
göras, hvadan Hans Excellence hemställde,
c/m icke, enär Grefve Spens’s önskan, att Fi.
/ nanceRegleringens slutliga pröfning måtte före;
gå Bevillnings stadgans fastställande, fullkomligt
kunde vinnas, derest BevillningsUtskottets
förslag till RevillningsFörordning finge, så fort
omständigheterna medgåfvo, till granskning och
derpå följande åt<. rremiss företagas, Grefve
Spens behagade ifrån sin ofvanbetörde Motion
afstå, samt tillåta, att BevillningsUtskottets Betänkande
-
Sen 25 Maij.
209
tänkande malte med allraförsta och före Fi-i
nanceRegleringen, sorn erfordrade en vidlyfti.
gare discussion och pröfning, fa företaga?*
Gref us Spens, Carl Gustaf: Då samma
ändamål vinnes, vill jag visserligen afstå ifrån
det, som kan tydas till att uppehålla Ridder-J
skåpets och Adelns tid, och anhåller endast,
att Hans Excellence, Herr Grefven och Landt-i
Marskalken täcktes vidtala de öfriga Herrar
Talemännen, att låta Bevillningsfrågan hvila
tills Financefrågan blifvit afgjord, så framt man
der ej, likasom här, har anledning att förese
en blifvande återremiss.
Upplästes och lades på bordet följande
ifrån nedannämnde Utskott inkomna Memog
rial och Betänkanden:
Från StatsUtskottet:
Af den 20 dennes:
no Angående Kronoskogarnes användande
j deruti Utskottet hufvudsakligen tillstyrkt,
att alla Kronans disponible Skogar och Allmänningar,
med undantag af de för Flottorne
eller andra behof nödiga, må å öppen Auction
till den mästbjudande under Skattemannarätt
försäljas, samt de inflytande Skatte-köpeskillingarne
uti RiksgäldsContoiret insättas, och
Ridd, 0. Ad. Prot. VI. B. II. Afd. 27, 23.
21®
Den 25 Maji.
intill nästa Riksdag hållas Kongl. Maj t till*
handa , att för Flottornas behof användas
2:0 Angående RecognitionsSkogarne; och
har Utskottet dels tilLtyrkt, att hos Kongl.
Majit underdånig anhållan måtte göras, om
verksamma anstalters vidtagande, så att den
för Staten afsedda förmån vid ilrågavarande
-disposition af RecognitionsSkogarne kunde vinnas,
dels ock tillika föreslagit, att en tid af
6 månader efter det Bruksägarnes rätt, i afseende
på dess RecOgnitionsSkog, genom laga
kraft vunnit Utslag blifvit fastställd, måtte
varda bestämd, inom hvilken anmälan om
Skatteköp borde i KammarCollegium göras; varande
några Ledamöters i Utskottet afgifna
särskildta tankar genom ProtocollsUtdrag bi*
fogade.
3:0 Rörande en förbättrad hushållning
med EkeSkogarne ; hemställande Utskottet ,
att underdånig anhållan hos Kongl. Maj:t måttegöras,
det de mått och steg varda vidtagne,
sorn närmast befordra ändamålet.
4:0 Angående anslag af Kostnadssumman
till en minnesvård öfver Högstsalig Hans Kongl.
Höghet KronPrinsen Carl August; tillstyrkande
Utskottet, att, till bestridande af
nämnde kostnad, en summa af 10,000 R;dr
må anslås af öfverskotterne på StatsVtrkets
Intrader för sistlidet år.
5:0 I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Dm 25 Maji.
211
Remiss, angående tiilökt Vaktbetjening vid
Götheborgs Läns Fängelse ; deruti Utskottet
hemställt, att till aflöning för en Vaktmästare
och en Vaktkarl vid det uppförde nya Krono*
Fängelset i Götheborg, matie på Stat uppföras
ett saminanräknadt belopp af 175 R;dr med
derunder inbegripna 18 tunnor Spannmål.
Fran Stats- och BancoUtskotten:
Af den 16 dennes :
I anledning af Herr Presidenten D. von
Schulzenheims, såsom medlem af Utskotten,
väckta förslag, rörande försäljning af Kungsh
gårdar, RecognitionsSkogar och)OfficersBoställen
m. m.; deruti Utskotten hufvudsakligen till.;
styrkt, att Riksens Ständer måtte hos Kongl.
Majit anmäla deras underdåniga önskan, det
täcktes Kongl. Majrt öfver dessa vigtiga ämnen
af vederbörande infordra alla nödiga upp.
lysningar, på det Riksens Ständer vid deras
nästa Sammankomst kunde blifva i tillfälle att
ifrågavarande förslag tili närmare öfvervägana
de upptaga, och var en Ledamots i Utskott
ten särskilta tanka, genom ProtocollsUtdrag,
bifogad.
Fran Bevillnings Utskottet:
Af den 16 dennes:
I anledning af gjorda anmärkningar vid
Utskottets den 1 dennes afgifna Betänkande,
212
Den 25 Maji.
angående Postinrättningen, och de deraf till
Statsverket inflytande inkomster; anmälande
Utskottet sig af de framställda anmärkningarne
icke hafva funnit någon anledning, att frånträda
dess förut yttrade mening i ämnet.
Frän Expeditions Utsluttet:
\df den 20 dennes:
1:0 Innehållande förfrågan hos Riksens
Ständer, huruvida icke, til! besparande af betydlig
kostnad för Statsverket, utdrag afRiksgäldsContoirets
räkenskaper för åren 1HI5 och
1816, samt Tabellerna öfver StatsVerkets inkomster
och utgifter åren 1812, 18 13» »814
och 1815, kunde, såsom redan vid Riksdagens
början tryckte och i RiksStånden utdelte,
från särskild tryckning i Bihanget uteslutas.
2:0 Innefattande hemställan, att till rät?
telse vid författande af sista §. i RiksdagsBeslutet,
hvilken, enligt Grundlagens föreskrift,
borde innehålla kallelse till nästa Riksdag,
Riksens Ständer täcktes bestämma dagen, som
i denna Riksdagskallelse bör införas, samt af
det derom blifvande Beslut lemna Utskottet del.
Vid förnyad föredragning, biföllos följande
från nedannämnde Utskott inkomne, samt
dett 16 och 19 dennes på bordet lagda Betänkanden:
-
Den 25 Maji, 213
v/ • ■ . * '*'• 1 ■ #
Fran Stats Utskottet:
Af den 12 dennes'. v
/ .
1:0 I anledning af Kongl. Majrts Nådiga
Remiss, angående en del af Kongl. HofSta^
tens öfvertagande på Rikets Allmänna Indrag*
ningsStat.
c:o Angående bidrag af Staten för ElementarScholan
i Askersund.
3:0 I anledning af Kongl. Maj ts Nådiga
Remiss, angående Reglering af Postverkets
AflöningsStat.
Från Allmanna Besvärs- och OeconomiceUtskottet:
Af
deri 16 sistlidne April:
1:0 I anledning af väckt Motion, rörande
den af Kongl. Maj:t i Nåder anbefallda delning
af Ölands AllmänningsMarker.
Af den 24 i samma manad:
2:0 Om, TabellFormulairer för Herrar
Landshöfdingars Berättelser om Årsväxten m. ra.
Företogs till pröfning StatsUtskottets den 12
dennes aflåtna Utlåtande, i anledning af Kongl.'
Maj:ts Nådiga Skrifvelse, rörande Öfverste
-
214
Den 2 5 Maji.'
Indelningens vid f. d. Östgötha CavalleriRegemente
användande till aflöning för en Fältmarskalk
eller General.
Hans Excellence, Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, om Ridderskapet och
Adeln behagade gilla StatsUtskottets ifrågavarande
Utlåtande,
Ropades Ja och Nej.
Friherre Boye, Ludvig: StatsUtskottet har
tillstyrkt, att en viss tid, lämpad efter billigheten,
borde föreskrifvas, då de Boställen vid
förra Östgötha Regemente borde till Staten
ovilkorligen återgå, som nu innehafvas af reducerade
Officerare; men jag ber ödmjukast
att få erinra, det fall gifvas, och kan hända
äro de alla sådana, der ingen sådan tids antagande
aågonsin kan förenas med billigheten.
Jag känner att ett Ryttmästare - Boställe in.
nehafves af Grefve Stenbock, som erhållit försäkran
att behålla det till dess han får, på
den Militaira Tjenstebanari, något bättre. Att
nu föreskrifva en viss tid, då Bostället skall
honom frångå, är att antingen föreskrifva
Konungen , att innom samma tid gifva Grefve
Stenbock befordran, eller ock att säga, det
Grefve Stenbock ej får lefva längre , än till
en viss tid. Obilligt torde åtminstone det sednare
vara, och jag begär alltså återremiss.
Grefve Mörner, Adolph Göran: Jemte det
jag instämmer uti hvad Friherre Boye nu an
-
Dm 25 Maji.
215
fört om olämpligheten af, att utsätta en viss
tid lör besirtningen af de till indragning bestämda
Milit iieBoställen, får jag tillika, i afseende
pä förevarande mål, tillägga ett annat
skäl, det nemligen: att då dessa Boställen
ställdes på Indragning, existerade ej de Författningar
om sådana Boställens indragning eller
expectancelöners upphörande, som sedermera
blifvit vidtagne och nu äro gällande,
hvilka Författningar väl icke böra hafva någon
retroactiv verkan.
Jag kan dessutom ej underlåta att fästa
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet derpå
, att då Kongl. Maj:t aflåtit Nådig Proposition
örn nödvändigheten af ifrågavarande Boställes
anslående till lön åt en FältMarskaik
eller General, för att derigenom belöna en
piöfvad Militairs förtjenster: då Kongl. Maj:t
ansett denna anstalt vara af största nytta för
Arméen, och då Kongl. Maj."t sjelf gjort så stora
uppoffringar af egna medel till befrämjande
af Mditaiiens bättre organisationså har
StatrUtskottet likväl icke i denna sak gått
Kongl. Majas Nådiga önskan till mötes. Jag
tror likväl Kongl. Majit haft skäl vänta det,
och det är derföre jag äfven för min del anhåller,
att Betänkandet måt.e varda till Utskottet
återremitteradt.
Uppå af Ilans Excellence, Herr Grefven
och Landt Mars lälken derefter gjord hemställan,
huruvida Ridderskapet och Adeln ansåge de nu
framställda Anmärkningar böra föranleda till
Den 25 Maji.
Sterremiss af Utskottets Utlåtande* blef samma
Proposition med Ja besvarad.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den 12
dennes aflåtne Utlåtande, i anledning af Kongl.
Majtts Nådiga Remiss angående Svenska Theaierns
underhäll.
Grefve Löwenhjelm # Gustaf: På sätt
StatsUtskottet uti det nu upplästa Betänkandet
tillkännagifva, har jag till Utskottet aflemnat
tvänne Memorial * det ena om understöd för
Theatern , och det andra innehållande ett provisoriskt
förslag till aflöning för Theaterns Sus
jetter under detta år. Då detta senare Memorial
är det enda , hvaröfver Utskottet sig utlåtit,
då sjelfva saken eller Theaterns vidanagthåilande
dermed icke är hulpen , och då
jag tror, att Theatern kan underhållas utan
Statens betungande j anhåller jag att få uppläsa
följande:
Det är ej om nyttan och nödvändigheten af
enNationalTheaters underhållande, jag nu går
att tala. Alltför ofta har redan jag, och många
jemte mig, sökt bevisa både den förra och
den sednare. Ny bevisning vore blott att
med andra ord upprepa kända tankar. Dessutom,
då jag ännu så Ofta hörer oblida omdömen
i detta Mål, då jag ännu hörer det framställas,
såsom ej värdigt Riksens Ständers om,
Den 25 Maji.
217
vårdnad, har jag kommit på den förmodan,
att kanske erfarenheten allena förmår ställa
saken i sin rätta dager. Kanske fordras dertill,
att vi först få handgripeligen erfara följderna
af Theaterns Reductjon, erfara den för.
lust Odlingen , Språket och Litteraturen dervid
skola lida, erfara den blifvande eficcten på
sederna, dä, i en Hufvudstad, der', i anseende
till climatet och till den långa väg utländska
Konstnärer hafva att tillryggalägga, för att besöka
oss, allmänna nöjen äro så lå, då säger
jag, i en så beskaffad Hufvudstad, man fråntager
Folket det enda ädlare nöjet, som allena
förmådde draga de fleste Classerne ifrån
den grofva sinnlighet, hvilken nu allestädes
synes blifva allt mer och mer radande. Kanske
också måste vi först genom erfarenhet mota
den förlust fria Konsterna skola lida, och synnerligast
Musiken (denna Konst, hvars andeli
vår bildning och hvars adla natur bäst bevisas
deraf, att ingen gerna vill erkänna sig känslolös
för dess kraft), denna Konst, säger jag,
som korrt efter Theaterns Reduction skall ofelbart
alldeles försvinna i Sverige, kanske
måste vi först erfara den förödmjukelse vår
Nationsl-känsla förestår,då ensamme bland civiliserade
Nationer vi stå qvar utsn en NationalTheater,
då vi likväl ägt och äga så ypperliga
inhemska talanger, ksnske måste vi
först erfara omöjligheten, att utan HofCapell
värdigt begå en enda af våra nationella högtidligheter
och först erfara den ytterligare
förödmjukelsen, att i den delen nödgas låta
vårt Hof sakna hvad de ringaste Furstar äga,
■ ' ■ . ' / •
2 18 Den 2 5 J/aji.
sedan vi likväl ägt ett HofCapell , hvilket,
sorn det nu varande, kan mäta sig med de första
i Europa, och utgör en få vacker Natio
nalprydnad. Om sä är, om Theatern verkli
gen hos oss är bland de ting, hvars värde ej
kan uppskattas, förr än man en gång saknat
det, vore det ju en fåfäng moda, att längre
motarbeta dess öde. jag skyndar derföre till
egentliga föremålen för min framställning i
dag, och se här dessa föremål: Helgd dt
Svensk tro och lofven , och i
ske Undersåtare!} frälsning frän oförtjent
förderf.
Tvänne Memorialer har jag, under denna
Riksdag, i detta Mål till Höglofl. StatsUtskot»
tet inlemna!. Uti det lörsta yrkade j3g Theaterns
understödjande, om ej för alltid, åtmin»
stone för den tid, som fordrades, att utan någons
lidande successive reducera dem. 1 det
sednare, 1 öran fedt af min farhåga för tidsutdrägt
med hufvud frågans afgörande, anhöll
jag om provisoriskt anslag till underhåll för
detta år. Endast detta sednare har Utskottet
tillstyrkt, men huru skall det väl gå vid årets
slut, om detta tillstyrkande antages ?
En stor Theater kan ej förvaltas för da;
gen. Tjenste-fötbindelserna måste afslutas på
längre tid. Detta har ock skett vid vår Theater,
men huru skall jag förmå honorera de
många Uontracter, som icke utlöpa innom detta
år, om med dess slut 30,500 R:dr afdrages
å det anslag, hvarom Theatern blifvit försäk»
Den 25 Maji,
*
219
råd, och på hvilket jag vid Contracternas afslutande,
varit berättigad att bygga mina beräkningar?
Följden af ett rådan! afdrag blir dessutom,
att Recetterne minskas med en lika Summa,
ty det är solklart, att med en minkad och
incomplett personal, och med inskränkt förmåga
till lysande Spectaclers åstadkommande , kunna
Recetterna ej blifva så gifvande, som de varit.
An mer, i grund af de beräkningar, hvartill
de 1815 beviljade anslag föranlåtit mig,
och till följe af nyss framställde grundsats, att
en klok TheaterFörvaltning måste arbeta för
framtiden, har TheaterCassan utlagt flera dryga
förskotter, nemligen:
1:0 Större arbeten hafva blifvit beredda,
Och dertill har åtgått utöfver 6000 R dr, så
till honorerande af Författare och Compost eu
rer, som till anskaffande af materiella behof.
2:0 EleveSkolor hafva blifvit anlagde, för
att med tiden göra oss så oberoende af utländska
talanger, som möjligt, och det är Allmänheten
bekant, huru mycket hopp dessa
anstalter lemna. De hafva redan kostat circa
7,000 R:dr,
3:0 Löneförskott till ett belopp af 9,000
R:dr har måst lemnäs till Sujetter, som träffats
af olyckor. Detta (jemte en i The3terns
olyckligaste tider oerhörd regelmässighet i AflöningsTerminerne)
har verkat, att Lagsöknin.
gar, hvaraf Theatern förr så mycket lidit,
blifvit nästan exempellösa och Theaterns Sujetter
i allmänhet ganska rangerade, sig oeh
Verket till stor nytta.
220
Den 2 5 Maji.
4:0 Till förening af besparing och lysande
Effeeter , hafva förråder af alia slags
Theaterbehof blifvit, utur första handen, och
derföre till vida bättre köp, än förr, utifrån
anskaffade, TheaterCassan och Allmänhetens
nöje till lika förmån. Ofta hafva ioo procent
blifvit besparde genom sådan åtgärd, och
nu utgöra dylika för handen varande Effe.
eter ett värde af circa 17,000 R:dr. Alla
dessa förskott hade, i händelse af Theaterns
fortgång, ej allenast åter influtit , utan äfven
verkat väsendtligt gagn för Konsten, samt till
och med vinst för Verket. Men upplöses Theatern,
blifva de beredde och påkostade större
arbeten icke spelte, och förloras de deraf påräknade
Recetter, blifva ElevSkolorna upplöste,
innan Eleverne hunnit göra gagn för hvad
de kostatj mista Sujetterna sina löner och
med dem all möjlighet att gälda erhållna förskotter
; få de upplagde förråder icke användas,
uppkommer ju oundvikligt i Cassan en
brist, lika stor med de summor, här blifvit
specificerade , tillsammans .39,000 R:dr. Då
dertill lägges ofvannämnde minskning i an
slagen,
uppkommer (oberäknadt den säkra blifvande
förlusten å Recatterna) således genast
vid årets slut en brist af nära 70,000 R:dr,
och på hvem faller denna brist? På nära 300
Sujetter , af hvars Löner, Hustrur, Barn och
Föräldrar, tillsammans minst 6 å 700, således
nära inalles iooo:de Personer, jemte dem, lefva.
När nu, såsom en oundviklig påföljd
af ett så svårt och oväntadt lidande , Tbeaterns
Sujetter befinna sig utur stånd att fornö
-
Den 25 Maji.
221
ja sina Creditorer, när de blifva instämda till
BorgRätten, och i sin börd samt med all sköns
fog instämma Directiönen, hvad skall jag inför
Domstolen svara? Jag anhåller vördsarnligen,
mine Herrar, att J ett ögonblick värdes tänka
Eder in i detta förhållande, som ofelbart och
ej Senare än i nästa Januarii månad inträffar,
derest Utskottets Betänkande antages.
Blotta ordet Contraptsbrott gör ofelbart
ett vidrigt intryck på hvarje Riksdagsman, och
än vidrigare skall detta intryck blifva, då jag
* fått framställa alla de ömmande serskilta för.
hållanden sig här förete.
Med undantag af magra få Personer, gifves
ingen vid Acteurs-, Ballette- och ChorStaten,
som först vid den ålder, då man äger
urskilning att med sak-kännedom och kännedom
af sig sjelf, välja sitt framtida yrke, af
fritt val ägnat eig åt Theatern. De hafva nä3
stan alla af Föräldrar och Anhöriga blifvit dertill
bestämda vid den späda ålder, då deras
eget val och deras vilja ej kunnat rådfrågasDå
de nu uppoffrat sig för Allmänhetens tjenst,
och dervid försummat den tid, då de kunnat
göra sig competente till andra yrken, då det
dessutom är beklagligen ganska säkert, att äfven
de, som äro det, blott skulle öka antalet
af de olycklige Sökande, sorn, i brist af ledi.
ga lägenheter, ej kunna hjelpas 9 då de således,
i händelse af indragning, äro dömde till brist
och nöd med Hustrur och Barn för sin öfriga
tid, frågas om det är rätt, att ej allenast utan
232
Den 2 5 Maji
billig omrorg för deras fjärma te framtid , utan
äfven, förutan afseende på deras nu ägande
Contracter, genast skilja deln vid all utväg till
bergning. Än mer ! hvar skulle jag göra af
5o till 6o nu varande Elever, alia barn af to
tili 14 års ålder, hvars Föräldrar dels icke mera
finnas , dels icke äro i författning att åter
emottaga barn , för hvars framtid de trodde
sig hatva sörjt ? Hvad skall jag säga till ålderstegria
Personer , sorn tjern under fyra Konungars
tid, och hvaraf åtskiliige, under 30 å 40
års trägen tjenstgöring, ej hunnit öfver 4 å
500 Rtdrs lön? Af de senare finnas flere, och
synnerligen i Capellet. Der finnas ock Utlåna
ningar, sorn blifvit hitlockade medelst Contracter,
som nu skulle brytas. Hvad skall jag
säga till dessa?
Det är alldeles omöjligt, mine Herrar! att
ett sådant förhållande, som jag nu utan öfverdrift
och blott i sammandrag haft äran fram
ställa ; det är alldeles omöjligt, säger jag, att
det ej går Eder, mine Herrar! till sinnes.
Kanske svaras mig: ”Riksens Ständer hafva
ej tagit någon befattning med Theaterns
organisation, och behojva således ej ingå i
4e bekymmer ni jr amst äller.''1 Men nej t detta
svaras mig icke, ty skulle än så vara, hviU
ket jag dock vågar bestrida, att Riksens Ständer
ingen del hafva i Målets närvarande skick,
kan 1 000 Svenska Undersåtares ofärd ej vara
Svenska Stånden likgiltig , Och lika litet
kunna Riksens Ständer förblifva likgiltige, då
Den 25 Maji.
223
frågan är Om el £ så högtidligt efterdöme af
Co rit raci sbrott. Det kan d . ssutöm ej med billighet
sägas, att Riksens Ständer icke äga del
i beviljandet af de anslag, hvarpå jag, nied full
rätt dertill , fotat mina förvaltnings åtgärder.
Intill 1815 års Riksdag hade Theatern säg
anvist (allt i runda Summor; på RiksStat 4,500
R:dr, och 200 famnar ved, på hofstat 6,500
R:dr$ såsom ett gammalt anslag åt IdofCapellet
8,500 R:dr, sorn Kongl. Maj.t är 18 10 i nåder
åtog sig, att till Decorationer m. m. gifva
Theatern, emot det att till Civil - listan i
underdånighet hembjöds 266,666 R:dr 32 sk.
4 r st. och 3,000 R;dr, sorn Kongl. Maj t yt- •
terligare till Löneförbättringar 1811 beviljade,
tillsammans circa 22,600 R:dr 1 anseende till
denna Summas påtagliga otillräcklighet, anhöll
jäg år 1815 om ökadt anslag. Riksens Ständer
framförde då till Kongl. Maj:t den underdåniga
önskan, att ett sådant måtte af de till
Dess höga disposition stående extraordinaire
Allmänna medel beviljas. på denna anledning
beslöt Kongl. Maj:t, att de 30,500 R:dr,
hvarom nu är fråga, skulle af St. Barthelemy-
medlen till Theatern anslås. Vid sådant
förhållande, skulle väl en enskilt man inför
Domstol kanske kunna frisäga sig för allt deltagande
i påföljderna, men ett sådant påstående
å Rikets Ständers sida vore visst icke förenligt
med deras höga ståndpunct.
Nu stå vi likväl, Mine Herrar! erne!!-:-! d n
uppenbara omöjligheten å ena sidan, att af
Ben 2 5 Majt.
Civil—listan kunna vänta betäckandet af ifrågavarande
anslag, ty Konungen kan icke med
dessa 30,5c® R:dr ytterligare betunga HofCassan,
utan att öfrige grenar af Hofhållningen
komma att sakna hvad de behöfva. A
andra sidan se vi icootde Svenska Undersåtare
nära förestående förderf och 2 å 300
Contracters olaga brytande. I en sådan belägenhet
lönar det mödan, att söka medel, att
komma derutur. Jag tror, att Problemet har
en upplösning, och jag går nu att föreslå
den
Jag
föreslår:
i:o Att enligt den för nyttjande af Öfverflöd
antagne principe, enligt enahanda frivilliga
uppgiftsmethod , under enahanda ansvar
och controll , samt med enahanda uppbördssätt,
som för denna beskattning antagen
är, en Bevillning påbjudes för dem, som vilja
begagna Spectacler.
2:0 Att detta sker med en Classification,
enligt hvilken de, som anmäla sig att begagna
första platserne, betala om året 4 Riksdaler, och
de, som uppgifva sig till de ringare platserne,
1 Riksdaler.
3:0 Att det lemnäs hvar och en öppet,
att af fri vilja anteckna sig å DebetSedeln till
högre afgift.
4‘,o Att denna afgift, endast för Stocky
holms
Ben 25 Maji.
2 25
holms Innevånare, men icke för Rikets öfrige
Innevånare blir ansvar och Controll underkastade.
Men, som det är nödvändigt attTheaterDirectionen
kan påräkna bestämde anslag, föreslår
jag:
5:0 Att förstnämnde Öfverflöds-skatt på
Vin, andra tillåtna Utländske drycker , Caffe
och The, Siden och dyrbara Meubler, Kortspel,
Tobak och Ur, förhöjes med 5 procent,
undantagandes å Allmogen.
6:0 Att den summa å circa 15,000 R:r B:o
denna förhöjning producerar icke tillfaller Theatern,
de år då förstnämde SpectacleBevillning
producerar 35,000 Rsdr eller deröfver.
7:0 Att hvad, så af förstnämnde Spectaclebevillning,
som af sistnämnde förhöjning öfverblifver,
innehålles för att användas till
ny Byggnad af Theater-husen då eldsvåda eller
andra händelser sådant fordra, till större
reparationer, till Festiviteter vid högtidliga
tillfällen m. m. dylikt.
8io Att sådan Författning tages,hvarigenom.
TheaterCassan får uppbära qvartaliter den anslagna
Summan, emedan Förvaltningens behof
omöjligen medgifver annan betalnings-methode.
9:0 Att Theatern måtte äga frihet att all,'
Ridd. e. Ad. Prat. VI. B. II. Afd. 29, 30.
I
226 Den 25 Maji.
deles tullfritt införa lämpliga Lamp-olja, Lamp:-  glas och Magazins-behof till ett qvantum, svarande
mot en Tull af 8000 R:dr årligen.
Härigenom frälses den ifrågavarande interessanta
National-inrätining , som , i fall han
nu förstöres , icke utan mångdubbel kostnad
och otrolig möda, ja! kanske aldrig åter uppreses
till hvad den nu är, och detta föremål
vinnes, utan att Nationen kan sägas vara beskattad
, ty ingen betalar dertill, annan än
de, som antingen :
1:0 Frivilligt uppgifver sig vilja bidraga
till Theaterns bestånd och njuta dess nöjen ,
och (skulle detta kallas beskattning å Nationen,
så kan min Casseur också sägas utöfva en
sådan , då han icke skänker, utan säljer En^
tréeBilletterne) eller
2:0 Angifva sig till nämnde Öfverflödsarticlars
bruk, och dessas afgift består i några
Skillingar om året och drabba ingen fattig.
Nyheten af mitt förslag bör icke förskräcka,
ty det innehåller ju intet annat,
hvarken i saken eller i sättet, än hvad i långliga
tider varit och äfven nu åter blir brukadt
i anseende till öfverflödets njutningar.
Invänder man, att då förslaget ändå hufj
vudsak!’gen utgår på en frivillig afgift, kunde
ändamålet lika väl vinnas genom vanlig fri
Subscription, svarar jag, att Subscriptioners
Den 25 Mnji.
227
vanliga öden, när det kommer till incassenng,
äro nogsamt bekante: Att Theatern, som har
bestämda utgifter, ej kan bero till sin inkomst
på så vacklande grund, och att derföre måste
denna Subscriptions emottagande och ^drifvande
ställas under Allmänna Autonteter.
nas controll och åtal. Rättigheten för Theatern
åter, att njuta denna officiella handräckning
grundar sig på dess egenskap af ett all.
mant Perk, som äger ett sannt nationell värde.
Bestrides detta med framgång, har jag tält
förgäfves ifrån och med lörsta ordet härom.
Invändes, att lika gerna , som i Stockholm,
borde då Theatrar i ProvinceStäderne af Autoriteterne
på lika sätt understödjas, svarar jag,
att Hufvudstaden väl har, till ett företräde
härutinnan, rättigheter, sorn ej ens behöfva
deduceras, att Folk nu mera i ProvinceStäderne
ej lemnar möjlighet, och ej h lier bildar
samma nödvändighet till Theaterns underhållande
på en agtningsvärd fot, och slutligen
att det beror ju af hvarje ProvinceStads innevånare,
att innom sig bilda en dylik Spectaclebevillning,
som den jag föreslår.
Tåg slutar här. ]ag tror mig ha bevist,
att till underhållande af vår NationalTheater
äga vi furmågan. Det ankommer på Riksens
Ständer att afgöra, om vi hafva viljan. Saknas
denna, hvad ’ förmår då jag allena? Då miste
jag väl låta ramla den Nationallnrättning
jag nu i 6 år, under så många excentriska
sysslosättningar, med betydlig risqueför egen
223
Den 25 Maji.
Förmögenhet, uppehållit, och jag vågar såga i
förkofrat.
Ett ord i afseende på mitt personliga för»
hållande till saken, önskar jag få tillägga,
emedan det kanske styrker mitt tal. Mitt nit
är rent för all inflytelse af egna nyttan. Om
få veckor afgår jag tillden Utländska Beskicka
ning mig är anlörtrodd. Då upphör möjligheten
för mig att behålla Kongl Theaterns
styrelse; då upphör för mig, så på nyitans
som nöjets vägnar, allt p rsonligt interesse vid
Kongl Theaterns bestånd eller fall. Jag har
ju således tält af lika ren som brinnande ifver
för National rättvisans heder, af rent nit för
mine Landsmäns nytta och nöje; af ren värme
för det vackra och interessanta Nationella
Verk Gustaf III och Cail Fersen anlagt;
af ren tacksamhet för de många utmärkta och
agtningsvärda Artister, hvars Förman jag med
så mycken tillfredsställelse varit; hvars öden
alltid skola ligga mig om bjertat, och hvars
framtid jag nu, med förhoppningsfull förtröstan,
anförtror till Riksens Ständers faderliga
ynnest och beskydd.
Friherre Åkerhjelm , Gustaf Fredric: Då
StatsUtskottet, uti dess nu upplästa Betänkande,
endast föreslagit, att understöd af Allmänna
Medel må för Theatern beviljas till innevarande
års slut, eller till den 1 Januarii 18195
men jag önskar, att Theatern äfven efter den
tiden må fortfara 5 så anhåller jag att få fram*
Den 2 5 Maji.
ställa mina tankar i ämnet, genom uppläsande
af följande skrifteliga Anförande:
Fastän jag i hufvudsaken instämmer med
Grefve Löwenhjelm uti dess grundliga Och
sanningsfulla Anförande, om våra Theatrars
belägenhet, och de förhållanden, som vid detta
års slut hota dem med undergång, torde
det likväl tillåtas mig, att äfven i detta ämne
få framställa mina tankar.
f
Jag skulle i sanning göra mig en föreJ
bråelse, om jag icke talade för bibehållandet
af den Svenska Theatern, just i det ögonblick,
då densamma, så väl för sitt Classiska värde,
som för sin, utan mellankommande hjelp, oundvikligen
inträffande upplösning, påkallar.ett
upprigtägt deltagande af alla dem, som älska
minnet af smakens och konsternas första ljusa
tidepunct i vårt Land. Jag skulle troligen åt
mig sjelf skapa en i framtiden ångrande erinran,
om jag med tystnad afvaktade resultater,
sorn möjligen genom ögonblickets afgörande
kunde lemna åt förstöring det, som fordrar man-'
naåldrars tiderymd, för att grundläggas och
fullbordas, och som genom denna förstöring
öfverlemnar åt samma öde flera ioo.'de Svenska
Medborgare, hvilka åt Theatraliska yr.
ken uppoffrat sin tid och sina krafter, under
det de grunda sina förhoppningar om en
fortfarande utkomst på förbindelsers helgd och
Contracters säkerhet.
Vi äro Innevånare af ett Land, der luftstreckets
hårdhet minskar anspråken på de
230
Dm 25 Maji.
njutningar, som mera lyckligt belägna Län.'
ders Folk äga; men vi ersätta denna undervigt,
och jemna mången gång denna olikhet
genom den värma vi äga för allt stort och allt
intagande, och sätta oss dymedelst i bredd
med de af naturen mäst gynnade Nationer.
Ingenting öfvertygar mera om sanningen
af detta bedömmande, än Vettenskapers, Vitterhets
och fria Konsters framsteg i vårt Land;
och ingenting visar en sannare stämpel på
verkan af Svenska Nationens anlag för dessa
yrken, än våra Theatrars i vissa afseenden
jemngoda värde med de bättre i Europa.
Jag kan icke föreställa mig såsom en möjlighet,
att en Hufvudstad, med det anseende
som Stockholm, skulle i vår tid kunna finnas,
utan att äga en Theater, som räknade rang
och värde bland andra Länders. Jag kan icke
göra mig begrepp om tillvarelsen af en
Politisk Stat i vår tid, som i medelpuncten af
allt hvad uti en Monarchi är stort, lysande
och mägtigt, skulle sakna de Inrättningar,
hvilka uti alla andra civiliserade Länder åt
den fredliga Medborgaren skänka tillfälle, att
med ädlare sinnesförströelse tillbringa lediga
stunder och förmå den osedlige och lättingen,
att åtminstone använda en del af sin tid med
sådana tidsfördrif, der han hvarken påskyn.
dar sitt eget förderf eller det Allmännas.
Jag för min del kan således icke tänka
mig cn möjlighet af vår vackra Theaters un
-
Den 25 Maji.
231
dergång; må det derföre tiliåtas mig, att be;
tänka möjligheten af dess bibehållande.
Grefve Löwenhjelm har för detta sednare
ändamåls ernående framställt tvänne förslag.
Det första, eller det, hvarigenom han projecterar
fastställandet af en frivillig Bevillning
för begagnandet af Spectacler, hvilket egentligen
skulle träffa Hufvudstadens Innevånare,
äger den egenskapen, att genom sin caracter
af frivillighet, och genom sin fördelning på
dem, som mästäro i tillfälle att njuta ett tids*
fördrif, för hvilket de erlägga afgift, vara det
mäst populaira. Men som det tillika, likt alla
frivilliga Bevillnings-methoder, är till resultatet
obestämdt och osäkert, har han uti det
andra Förslaget framställt ett Correctiv emot
en genom det förra befarad otillräcklighet.
Då jag nu i det förstnämnde instämmer med
Grefve Löwenhjelm, anhåller jag, att i stället
för det sednare, för min del, vördsamt lå fö*
reslå följande:
Till fyllnad af den brist, uti de, genom
Grefve Löwenhielms uppgift, för Theatrarnes
bibehållande erforderlige 30,500 R:r, som trolig
gen uppkommer derigenom, att den frivilliga
Bevillnings-afgiften icke uppgår till denna
Summa, skulle jag anse, att sedan Kongl. Maj.t
af Allmänna Medels öfverskotten aftagit det
anslag deraf, som till Dess Höga disposition
nu, som vid förlidne Riksdag, af Riksens Högloflige
Ständer för sådant ändamål är anordnadt,
532 Den 25 Maji.
Kongl. Maj:t måtte äfven af Riksens Ständer i
underdånighet autoriseras, att af de återstående
Öfverskottsmedlen få till Theaterns biträde
disponera hvad som uti ofvannämnde 30,500
R:dr möjligen kan fela. Det är att förmoda,
att denna brist icke blir betydlig, och det är
både att förmoda och att högligen önska , det
blidare och gynsammare utsigter, för Handel
och Näringar öppnade tillfällen , att genom
förökade Tullintrader erhålla förökade Statsinkomster,
hvarigenom ett sådant anslag, som
det jag nu föreslagit, kunde så mycket lättare
utgå.
Då jag nu uttryckt min önskan, att Theaterns
undergång måtte af Nationens npplysfa
Representanters ädelmod förekomma9, om dertill
gifves några utvägar, får jag äfven förklara,
att det förslag, som jag framställt, egentligen
har den åsyftning, att öppna flera utsigter
till biträden, än de , som redan äro nämnda.
Med tillfredsställelse skall jag i alia fall offra
min skärf, om jag derigenom undviker att få
se en Classisk Inrättning för Fäderneslandet
gå förlorad. Jag tror derföre, att detta ämne
påkallar behjertande, och är för min del öfvertygad,
att ingen Styrelse af Svenska Theatern
mer3 förtjent uppmuntran för sin verksamhet
och sitt nit, än den nu varande} måtte
han af ödet skonas för motsatsen.
Friherre Åkerhjelm tilläde derefter: Ian.
ledning af hvad jag nu haft äran anföra, anhåller
jag att Statsutskottets Utlåtande må
Dén 23 Majt.
233
varda åferremitteradt, och att mina anmärkningar
dervid må få till Utskottet åtfölja.
Friherre Boye, Ludvig: Då jag, följan
de
min känsla, tager mig friheten understödja
de anmärkningar tvänne Talare nu gjort, ser
jag mig ej kunna anföra bättre skäl, än de.
I alla tider har vårdnaden förde fria Konsterne
gåti i bredd med N»tionalupplysningen, och
jag känner en hflig smärta vid den föreställning,
art vi skulle sjunka ifrån hvad vi äro.
Men bär synes mig sak vara ett och sätt ett
annat; och just för det jag önskar saken, ville
jag att ett säkrare sätt' uppgafs, än det
Grefve Löwenhjelm föreslagit; och jag skulle
alltså begära , att StatsUtskottet anmodades
att tillse, om ej andra tillgångar kunde medgifvas.
Mig förefaller att det blir svårt att
controllera, om den, som anmäler sig att köpa
Billet, har vid Mantalsskrifningen angifvit
sig till Spectaclernes begagnande eller ej; så
så mycket mera svårt, som Theaferns interesse
alltid vore, att Billetter köptes, ehvad köparen
ägde rätt eller ej. Jag har svårt att anse
den fria Bevillningen för annat, än en tvungen
Subscription. Friherre Åkerhjelms förslag
är då, kan hända, bättre; men äfven det synes
mig kan hända ej så alldeles säkert; och
jag tror derföre att StatsUtskottet borde anmodas
att utse tillgångar.
Herr Cederskjöld , Pehr Gustaf: Lika
med samteliga värda Ledamöterne, som nu talat
i detta ämne3 anser äfven jag Theatern
234
Den 25 Maji,
hafva ett vigtigt inflytande på Nationens bilds
ning, litteratur och sedlighet; samt finner derföre
ganska billigt, att Nationen gemensamt
bidrager till underhållande af denna Nationalhyfsningens
CentralSchola. Jag skulle derföre
högeligen önska, att Höglofl. StatsUtskottet
kunde utfinna någon möjlighet, att af Statens
medel fylla Theaterns behof. Skulle detta
åter ej kunna låta sig göray så synes visserligen
den enda utväg till Theaterns bibehållande
böra sökas i ökade tillskott af dem,
som vilja njuta dess nöjen. Men att detta skulle,
såsom Herr Grefve Löwenhjelm föreslagit,
ske genom en bestämd ärlig afgift eller Bevillning
för rättigheten att besöka Theatern,
anser jag, af flera skäl, mindre billigt och
lämpligt. Detta Beskattningssätt skulle nemligen
förorsaka en ojemn förhöjning i priset
på Theaternöjet, och blifva för hvar och en
desto mer orättvist tryckande , ju mindre ofta
han besökte Theatern, samt tvertom. Dessutom
skulle Controllen blifva nästan omöjlig,
eller åtminstone kunna föranleda till de obehagligaste
missbruk och oredor. Jag vågar
derföre tro, att det simplaste, billigaste och
rättaste vore, att blott höja priset på Billefterna.
Då finge hvar och en tillskjuta till
Theaterns underhåll, jemt i samma förhållande,
som han begagnade sig deraf- För öfrigt
förfölle härigenom den ledsamma och obehagliga
Controllen helt och hållet, ty hvar och
en finge vid sjelfva Billettens uttagning, i
den förhöjda afgiften, tillika skatta för rättigheten
att skatta för samma Bil let.
Den 25 Maji.
235
Likväl får jag ännu en gång förklara
min önskan, att någon utväg kunde gifvas,
att af Statens medel understödja Theatern, på
det ej den ringaste förökning i priset på Theater
nöjet måtte bidraga till att afhålla Allmänheten
från att söka det.
Jag anhåller således, att Betänkandet må,
tillika med dessa mina anmärkningar, varda
återremitteradt.
Herr von Hauswolff, Carl Gustaf Reinhold
: Innan man fattar något beslut i förevarande
ämne , måste fästas uppmärksamhet
derpå, huruvida Spectaclerne äro nyttige eller
skadlige i Samhället. Till besvarande af denna
fråga hafva serskilta Reflexioner mot och
med, både i theologiskt och moraliskt afseende
, tid efter annan blifvit framställda. Jag
lemnar hvar och en serskild tanka sitt behöriga
värde, och ämnar icke härstädes ingå uti
en vidlyftig afhandling , utan blott i korthet
yttra min öfvertygelse , som jag tror vara en
axiomatisk sanning, att Spectacler, långtifrån
att vara skadlige, äro oskyldiga tidsfördrif
och äfven gagneliga för sederna , allenast Vederbörande
göra noggrannt urval af de pieser,
som skola uppföras, och genom Censur afskilja
del i någon måtto anstötliga. Ungdomen
behöfver efter arbetsstunderna uppmuntran
; den flitige och idoge Medborgaren är
ock stundom i behof af recreation ; och den
sysslolöse bör icke heller betagas tillfälle att
vinna anständigt och för hans maklighet pas
-
236
Den 2 5 Maji.
sande tidsfördrif. I stora Städer kan icke upp.
finnas för Allmänheten något gagneiigare än
Spectacler , och i saknad af dem skola helt
säkert de fleste på de stunder Spectacler eljest
vanligen hållas^ använda deras lediga tid antingen
vid spelborden elfer till mer och mindre
kostsamma vallfärder åt Värdshusen. Då sålunda
Spectacler äro gagneliga , hvarföre skola
de ödeläggas , för att lemna rum för utsväfningar
af vådliga följder för Samhället?
Jag anser dem derföre böra bibehållas , och i
politiskt afseende varder ock detta en nöd.
Vändighet.
Bland alla civiliserade Stater, hvar finnes
väl den Hufvudstad, som icke äger Theatrar
; och månne det då vore värdigt den stora
Svenska Nationen att föivägra dess Hufvudstad
NationalTheater, sorn visserligen erfordras
bland Representationer af Majestätets
glans och Nationens egen höghet? Nej! jag
känner den rådande National-anden, den påminner
mig allt för väl Allmänhetens harm
och omdöme, enär det rykte utspriddes, att
f. d. Konung Gustaf Adolph villerasera
stora Operan och det dertill inredda hus.
Är en NationalTheater gagnelig och nöd:
vändig, samt måste bibehållas; följer ock deraf
ostridigt, att tillräckliga medel måste anslås
till dess underhåll, och att utvägar måste
vidtagas till anskaffande af den erforderliga
summan, hellst man icke kan begära, att
Den 2 5 Maji,
237
Konungen af egna medel skall göta detta
tillskott.
Herr Grefve Löwenhjelm har föreslagit
åtskilliga utvägar till godtgörande af den nödiga
Underhålls-summan; och ehuru jag till
största delen är ense med bemäide Herr Grefve
i detta ämne; torde det förlåtas mig, att jag
likväl vid dess Förslag finner mig befogad till
en anmärkning. Om jag rätt fattat Herr Grefvens
mening, föreslår Herr Grefven 5 procents
förhöjning på den blifvande ÖfverflödsBevillnings-afgiften,
hvilka 5 procent skulle tillfalla
TheaterunderhållsFonden. Men jag anser alla
Bevillnings-afgifter böra inflyta till StatsCassan
och användas för de ändamål, hvartill de
blifvit af Riksens Ständer anslagne; och finner
det obilligt att pålägga Allmänheten en högre
Bevillning för öfverflöd, endast till Theaterns
underhåll. Deremot förenar jag mig med Herr
Grefven, att hvar och en , som vill begagna
och frequentera Spectacler, betalar för sjelfva
friheten dertill en viss årlig afgift eller Contribution
till TheaterCassan, hvilken särskildta
Contribution troligen kommer att utgöra en
ansenlig summa; och om brist likväl skulle
uppkomma, finner jag skäligt tillstyrka, till
fyllnad deraf, det anslag, sorn en värd Tutare,
Herr Friherre Åkerhjelm projecferat.
En värd Ledamot af detta RiksStånd, Herr
Friherre Boye, har emot den föreslagna frivilliga
afgiften gjort invändning i anseende till
233
Den 25 Maji,
svårigheten af behörig controll, som efter hans
förmenande skulle ske vid Theater-luckan ,
hvarest Billett-försäljningen veikställes. Men
dertill får jag svara, att här ingalunda är fråga
om controll vid Theater-luckan på dem,
hvilka beredt sig frihet, att få frequentera
Spectacler, ty lika litet den, som vill 6upa
Brännvin eller dricka Caffe, är förbunden, att å
Värdshuset, Näringsstället eller Krogen uppvisa
sin Debet-sedel till utrönande deraf, om han
erlagt den för en sådan frihet bestämda Consumtions-afgift,
lika olämpligt vore det ålägga
TheaterBillets-försäljarne, att affordra köpare
deras Debet-sedlar. Controllen bör i detta
detta fall vidtagas i likhet med hvad som
stadgas för all annan Bevillning»-afgift och
Uppbörd j och om något underslef det oagtadt
äger rum, får det gå; i det hela vinnes
dock ändamålet.
En annan vård Ledamot Herr Cederskjöld
har föreslagit förhöjning på priserna för Billetter
till NationalSpectaclerne. Någon förhöjning
torde väl kunna ske, emedan erfarenheten
visat, att Theaterhusen vid Representationer
äro så uppfyllde, att man svårligen kan
erhålla Billetter utan att prenumerera derpå
långt förut. Men prisen måste likväl vara modererade,
på det icke Theatrarne skola komma
att sakna nödigt antal Åskådare — och
bör väl Nationen hafva det förtroende till
TheaterStyrelsen, att den uppfyller det billiga
anspråk, som kan äga rum, så väl om Bil—
lett-priserna, som om indragning eller förminsk
-
Den 25 Maji.
239
ning af onödiga Sujetter för Theatern och för
högt uppdrifna aflöningar m. m.
Jag anhåller således att Betänkandet, åtföljdt
af dessa mina anmärkningar, mätte åter.;
remitteras, i förhoppning att Utskottet förfat.
tar ett nytt Betänkande, mera öfverensstämmande
med tidehvarfvets kraf Och Nationens
tanka. Och då Herr Grefve Löwenhjelm sökt
freda sig ifrån misstanka, att egennyttig afsigt
vore grunden till dess förslag, synes det ock
vara lämpligt, att arven jag, som ifrat för och
tillstyrkt NationalTheatraines underhållande ,
nu jemväl vederlägger en sådan misstanka emot
mig, om, mot förmodan, den skulle hos
någon blifvit väckt; hvarvid jag blott får äran
derom erinra, att då ödet undangömt mig
på en aflägsen, utom Sveriges egentliga gräns
belägen Ö, kan jag, som icke är i tillfälle att
freqventera andra Spectacler, än dem Naturen
skänker, icke heller hafva något eget inte-i
resse deruti, ehvad Stockholms Theatrar ödeläggas
eller underhållas.
Grefve Löwenhjelm.: Jemte förklarande af
min tacksamhet för de Talare, hvilka understödt
min Motion, anhåller jag att få framställa några
ytterligate anmärkningar:
Den afgift jag föreslagit blir alldeles frivillig.
Controllen blir sådan som Herr von Hauswolff
den fattat s och är ingalunda påräknad
240
Den 2 5 Myi.
att af FörsäljningsContoiren verkställas, utan
att handhafvas såsom all annan controll öfver
dylika afgifter. Fruktan för ansvar hos den
eoa , och grannlagenhet hos de öfriga , skall
utan tvifvel uppfylla ändamålet.
Billet-prisernas förhöjning skulle mer ska-;
da än gagna Cassan,
Herr Cederskjölds anmärkning, att den föreslagna
afgiften hårdast träffar den, som minst
besöker Spectaelet, är väl rigtig, meu mathematiska
rigtigheten kan ej näffas.
Hvad angår öfverskottens användande, på
sätt Friherre Åkerhjelm och Herr von Hausswolff
föreslagit, förenar jag mig alldeles med
dessa Herrar, äfvensom jag begär remiss af
ämnet till Bevillningsutskottet.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric: Hindrad
att i rätter tid infinna mig i Plenum, för
att afhöra Grefve Löwenhjelms Änförande, och
sedan jag deruti hört rättvisa åberopas, vågar
jag ej dervid göra några anmärkningar, innan jag
af hela innehållet får tillfälle taga närmare
kännedom, hvarföre jag anhåller, att Grefve
Löwenhjelms Memorial må lä ligga på bordet
till nästa Plenum.
Grefve Anckarsvärd, Michael: Mer än
en gång, och äfven nu har det väckt min förundran,
att under detta Riksmöte, hvartill vi
äro
Den 25 Maji.
241
äro sammankallade, för att söka återställa ordning
och skick i vårt Penningeverk, höra sä
många nya fordringar på Penninge-undersföd
af Staten göras af mer och mindre nödvändighet,
och bland dessa sednare räknar jag det
sökta bidraget för Stockholms Spectaeler. J*g
viii ej nu mgå i undersökning om Spectaeler»
nas nytta, men jag bestrider att det är rättvist,
att ålägga Folket att contribu-ra till
Stockholms Innevånare* nöje. Fnvad ett så^
dant bidrag skall till vägabringas, antiag#n genom
nya anslag af Statsmedlen, »Iler genom
en särskild Be villnings-afgift, eller på hvad
annat sätt som hellst, skall gådant dock falla
tungt på den fattigare Folkmassan. Jag har
lefvat den tid, då inga Spectaeler funnos i
Stockholm , utom ett Franskt Spectacle för
Hotvets räkning, men tror, att Svensk redligt
het och mannamod äfven då fanns.
Det förundrar mig att höra, att man vill
mäta Stockholm med andra Rikens Hufvudstäder,
hvarest Folknummer!! uppgår till nära
1 million. Om dessa Städer kunna utan svårighet
underhålla lysande Spectaeler, så böra
vi ej missunna dem sådant. Jag tror väl, att
Stockholm bör hafva ett NationalSpectacle,
men det bor så inrättas och dermed så hushållas,
att det kan bära sig sjelf. Jag bestrider af sådan
orsak Spectaciernas öfvertagande af Staten,
samt förenar mig till alla delar uti Stats^
Utskottets afgifne Betänkande. Det har smär-J
tat mig mer än en gång, att då de Herrar
Kidd, 0, Ad, Prot, VI. B. II. Afd. 31, 32.
24*
Dm 2 5 Maji.
i StatsUtskottet, hvilka fått sig det besvärliga
Och ansvariga uppdraget anförtrodt, att föreslå
Statens behof och utfinna medel dertill,
ofta med bekymmer mäst se sig sakna till-,
gång till fyllande af Statens mest nödvändiga
utgifter, man äfven fordrar sådana, sorn med
skäl anses mindre nödvändiga , och ej kunna
fyllas , utan genom ökade Bevillningar pä
Folket, hvilket jag anser för en orättvisa. Jag
har hört Herr Grefve Löwenhjelm ömma för
jooo Personers öde , hvilka skola blifva olyckliga
, om Spectaclerne ej understödjas ,
men jag svarar , att Nationen bes ar af flera ,
än dessa Personer, af nära 2 och en half
million människor, och ctå största delen af denna
massa ofta är i behof af skillingen, förtjena
den äfven vårt medlidande. Jag utbeder
m g derföre Hans Excellence, Herr Grefven®
och LandtMarskalkens Proposition till bifall
af U.tskottets Betänkande.
Herr Cederskjöld: Jag utbeder mig, att
såsom en utveckling af min nyss förut yttrade
mening , nemligen , att den af Herr
Grefve Löwenhjelm föreslagna Bevillning för
rättigheten att besöka Theatern , skulle förorsaka
en alltför ojemn förhöjning i priset
på Theaternöjet, blott få äran anmärka, att
denna förhöjning skulle fördem, som äro Theaterns,
om jag så får säga, beständiga Innevånare,
blifva alldeles omärklig, och knappt uppgå
till i å 2 procent, men deremot blifva ofantlig,
och tilläfventyrs gå till nära ioo procent
för dem, som blott några få gånger om
Den 2 5 Maji.
243
året kunde besöka Theatern. Dessa senare
skulle häraf troligen alldeles afskräckas, hvilket
de, lika sannolikt, ej skulle göra genom
förhöjning i priset på Billetten; de förre deremot,
för hvilka Billetprisets förhöjning blefve
kännbarare än den årliga Theaterskatten, skulle
helt visst icke af hushållning i denna del afhålla
sig från Theatern. Man synes således ej
behöfva frukta, att Billett-prisets förhöjning
skulle blifva menlig för Theatern, genom
minskning af tilloppet j jag skulle tvärtom nästan
vara benägen alt tro, att ju dyrare detta nöje
blefve, desto ifrigare skulle man fika efter detsamma,
kanhända till en stor del blott för att visa,
att man har råd att njuta det. Jag styrkes
så mycket mer i denna tanka, som jag tyckt
mig se de olika platserne på Theatrar i särskilta
Länder vara olika begärliga, ej i afseen-i
de på något verkligt och localt företräde, utan
egentligen blott i förhållande till det högre
priset, och till exempel SidoLogerna närmast
Theatern skattas högre än Fonden, samt Parquettet
eller främre delen af Parterren högre
än Amphitheatern. Dessutom skulle Billettprisets
förhöjning medföra den stora fördel framför
den af Herr Grefve Löwenhjelm föreslagna
TheaterBevillningen, att man på förhand kunde,
med en mathematisk visshet, uträkna och
bestämma, huru manga procent priset borde
höjas, för att lemna det erforderliga tillskottet.
Friherre Boye: Jag skulle tro mig alltför
mycket brista antingen i högagtning för Gref*
ve Anckarsvärd, eller i rättvisa åt mig sjelf,
544
Den 25 Maji.
om jag ej sökte undanrödja den stridighet i
nit för det Allmänna, som här synes visa sig
oss emellan j ett nit, som vi visserligen känna
lika, om vi också olika yttra det i denna
fråga. Om fråga varit att öka Bevillningen
på Nationen, att öka Nationens bördor, så
bade jag visserligen ej understödt denna begäran
om biträde. Men sådan är icke frågan,
StatsUtskoitet har sina gifna Summor af Bevillningen
att disponera. Medgifva de ett sådant
biträde, så har jag tillstyrkt att det må
lemnäs, men ej i annat fall.
Grefve Löwenhielm: Jag tackar Herr Grefa
ve Anckarsvärd, som beredt nng tillfälle att
upplysa hvad jag redan trodde mig hafva
tydligen yttrat , nemligen att jag aldrig föreslagit
att för Thcaterns skull beskatta den fat-'
tige, 90m alldeles icke drabbas af Theafer-afa
giften, eller af äfven de 5 procent af ÖfverflödsSkatten,
hvilka icke angå Allmogen. Eniot
mig behöfver den torftiges sak icke försvaras,
och jag gläder mig åt det hopp, Grefve
Anckarsvärds tal gifver mig, att hos Herr
Grefven linna ett mägtigt understöd , då jag
om några dagar ämnar med gerning här visa
mitt nit för den fattige Skattdragarens sak.
Beträffande Entrée-prisernas förhöjning ,
upprepar jag hvad jag sagt om den skada Cassan
deraf skulle taga» och anhåller, det Herr
Cederskjöld och Ståndet behagade, utan trött-,
samma detaillers affordrande, tro min erfaren*
het under de 6 år jag, för syndernas skuld , haft
"befattning med detta vanskliga Penninge-verk.
Den 25 Maji.
*45
Friherre Cederström, Jacob : Jag anser
Grefve Löwenhjelms förslag, om en viss beskattning
för Spectacbrnas underhåll, fullkomligen
uppfylla det dermed åsyftade ändamål, och
jag förenar mig alltså hufvudsakligen dermed,
men jag skiljer mig endast i så måtto derifrån,
att jsg anser StåndsPersoner i LandsOrterne,
hvilk* vilja tillbringa någon del af året
i Stockholm , äfven böra äga öppet, att
vid Mantalsskrifningen låta anteckna sig till
Spectacle- afgift. Jag är öfvertygad, att om
den idée Grefve Löwenhjelm nu uppgifvit till
beredande af Fond för Theiterns underhåll,
förut varit väckt och StätsUtskottet meddeld,
hade Utskottet säkert lemaat deråt all möjlig
uppmärksamhet. Friherre Anckarsvärd har begärt
Betänkandets ytterligar® hvilande på bordet,
men j*g tror, att sådant nu icke kan medgifvas.
Väl hade denna begäran kunnat bifallas,
om den af flere framställts straxt efter Betänkandets
uppläsning , men icke på dess enskilte
begäran, sedan discussion i ämnet redan
blifvit börjad j sådtnt är alldeles stridande
mot formerna.
Herr von Hauswolff: I anledning af Herr
Grefve Anckarsvärd# anmärkning, att det vore
olämpligt mäta Stockholm efter andri förmögnare
HufvudStäder, får jag blott äran erinra,
att jag ingalunda sagt, det Stockholm borde
täfla i yppighet och nöjen med de rikare Europeiska
HufvudStäder. Min mening är tydligen
yttrad den, att då Svenska Folket med
allt skäl kan räknas bland de mest civilisera
-
Ben 25 Maji.
de Nationer, och vi hafva en förträfflig Huf*
vudstad, hvarest vårt Hof vistas, och som besökes
af främmande Ministrar, jemte en mängd
Utländningar, fordrar. Nationens egen heder
och i visst afseende Majestätets glans, bibehållande
af en NationalTheater, på det vi icke
måga sänka oss under hvad man af ett civiliseradt
Folk skäligen pretenderar, hellst jag
derom är förvissad, att Nationen sjelf skulle
misstycka, om Theatern odelades.
Deremot har samma värde Taltre rigtigt
anmärkt , att det vore orimligt pålägga
Nationen bördor tor Stockholmsboemes nöje,
och får jag försäkra Herr Grefven, att jag,
som hyser med Herr Grefven lika deltagande
känsla för den Nation, hvaraf jag har äran vara
en Medlem, och för den fattige, således
skolat högligen ifra deremot, om någon förhöjd
Bevillning för NationalTheaterns underhåll
åsyftats, hvadan jag ock redan protesterat
emot den af Herr Grefve Löwenhjelm i sådant
ändamål föreslagne 5 procents förhöjning
å Öfverflödsafgiften. Men hvarken har Herr
Grefve Löwenhjelm framställt, eller jag tillstyrkt,
det någon allmän Bevillning till Theaterns
underhåll skulle Nationen påläggas, utan
vi hafva blott föreslagit en frivillig afgift eller
gåfva af hvar och en, som vill äga frihet att
Spectacler frequentera- Och då onekligt bland
Nationen Stpckholmsboérne utgöra det största
antal, som hafva tillfälle bevista Spectaclerna,
varder uppenbart följden, den Herr Grefve Anckarsvärd
önskat, att förnämligast Stockholms*
Dm 25 Maji,
247
boerna sjelfva komma att till NationalTheaterns
underhållande biträda. Enär vi icke
funnit obilligt att tillstyrka andra Öfverflödsafgifrer,
tåsom för friheten att nyttja vissa
Meubler, att supa Brännvin, att dricka Caffe
m. m., kan jag icke inse, hvarföre, då NationalTheatern
är nyttig och nödig, samt i behof
af understöd för dess bibehållande, någon
skulle finna den föreslagna frivilliga afgiften
anstöilig. Den, som är fattig eller saknar tillgångar
att kunna tillfredsställa sin jsmak för
Brännvin och Cafie, med de flere Öfverflödsvaror,
derföre särskild afgift uti BevillningsFörordningen
kommer att stadgas, han förvägrar
sig denna njutning, låter icke vid taxeringen
anteckna sig derföre, och slipper att erlägga
den derföre bestämda Bevillning. Samma för4
hållande uppkommer ock vid ifrågavarande
Theater-afgift, ty den, som icke har råd eller
lust att frequentera Spectaclerna, tvingas in-'
galunda dertill, utan lemnar Theaterhusen obesckta,
låter icke anteckna sig för Spectaclers
bevistande , och undviker derigenom
den derföre projecterade afgift; och således
kan icke deremot någon med skäl invända, att
man åsyftar tvång eller åläggande af nya bördor
på den fattige, utan allt beror på hvarje Sam-!
hällsmedlems fria vilja, utan annat tvång, än
så vida han åstundar att Spectacler bevista, och
i detta senare fall är det ock billigt, att han bidrager
till underhållande af det Tempel, hvarest
han nöjet njuter. Jag förnyar således vördsammast
min anhållan om Betänkandets åferremit
-
Den a 5 Maji,
terande i anledning af de deremot gjorda Anmäikningar,
hvilka torde tå åtfölja.
Friherre Anckarsvärd: Friherre Ceder
ström
bestrider mig rättigheten att bsgära
Målet på border, sedan discussion är börjad ;
jag känner ej det Grundlagens rum, hvaraf jag
kan hindras derifrån ; men sedan Grefve Ane»
karsvätd yttrat sig i ämnet, har jag ingalunda
ansptak. atr kraftfullare kunna utveckla skälen
emot. Herr Grefve Löwen hjelms äskande af Statsbidrag
för Theatrarne; jag afstår derföre gerna
ifrån min begäran att få Målet hvilande,
och förenar mig till alla delar med hvad Hi.rr
Grefve Anckarsvärd yttrat.
Med anledning af Herr Grefve Löwenhjelm®
förmodan , fttt försvaret af den fattiges
rätt här ej vore på sitt rätta ställe, emedan
det skulle vara fråga blott om den bemedlades
bidrag, vill jag alldeles lemna det,
Och fästa uppmärksamheten dervid, att det först
och främst är mycket svårt att bestämma, om
den, som synes rik, alltid är det : om bidragen
ifrån den bemedlsde till den grad fordras,
att de öfverstiga en proportion, som gör det
möjligt att lemna dem , utan en årlig försämring
af förmögenhet, så verka dessa, den rikares
höga Skatter directe tillbaka på den fattige,
derigenom, att han kommer att sakna den
arbets förtjenst , som den fordom bemedlade
uti sitt utarmade tillstånd icke mera förmår att
lemna; det är icke så afgjordt, hvad som är
öfverflöd eller ej, och ännu mindre om sträng
Den 25 Maji.
249
direct beskattning derå. blifver en rigtig Sfatshushållningsprincipe,
i händelse den öfverklagade
luxen derigenom skulle minskas, emedan
det är i naturen af saken, att den verkligt ri.
kes luxe befrämjar den arbetande Classens
utkomst.
Jig har under en kort öfversigt af Gref.
ve Löwenhjelm» Anförande, funnit Contracters
helgd vara åberopad , men jag känner ej att
Riksens Ständer i denna del slutat några sådana,
och således ej hvad som kan förbinda
till deras godkännande. Om Riksens Ständer
blifva varsammare att lemna bidrag der de
äskas, så är det icke underligt, dä sådana bidrag
anses få en si bindaude natur, att de
som Contracter åberopas, då Riksens Ständer
icke längre finna sig kunna fortfara att belasta
Folket med alla de bidrag , som under bättre
tider varit lemnade.
Jag går för öfrigt icke in uti beräkning
af Theatems nytte och nödvändighet för vårt
Land, men jag tror, att der en NattonalTheater
ej kan uppehållas utaf 70 å So,000 människors
folkmängd, matte Spectoclet endera vas
ra stridande emot Folkets lynn®, eller Inrättningen
i Oeconomiskt afseende förfelad.
Den, som i anledning af till Theatern fordrade
Stats-bidrag , vill göra jemförelser emellan
de löner och pensioner, som af Theatrarnes
Artister åtnjutas, med de Statens Embetsmäns,
som uppbäras ofta efter soårig tjenste
-
250
Den 2 5 Maji.
tid, endast utaf till PensionsCassor afsatfe egna
bidrag , 6kulie finna förhållandet besynnerligt.
Att den af Herr Grefve Löwenhjelm föreslagne
afgift skulle blifva frivillig, kan jag
ej medgifva, då den till någon del skulle
komma att utgå genom 5 procents förhöjning
på all Öfverflöds- afgift; jag vill nu ej längre
uppehålla tiden, och anhåller blott, att dessa
mina anmärkningar må till Utskottet få åtfölja
Grefve Löwenhjelms, och torde jag v>d
det definitiva afgörandet få tillfälle att utförligare
yttra mig i hufvudsaken. Till slut an
håller jag, att ännu ytterligare få förklara, det
jag icke, i anledning af friherre Cederströms
och Herr von Hauswolfls påstående, afstått ifrån
min begäran, att få Målet hvilande , hvilket
ej kunnat nekas mig, då någon annan med
mig instämt uti ett sådant yrkande.
Herr Påhlman, Otto Fredric: Då jag begärde
ordet, var det hufvudsakligen för att
anmoda Friherre Anckarsvärd att afstå från
dess yttrande om detta Betänkandes ytterligare
hvilande- Jag begagnar detta tillfälle att
förklara, det hvarken jag eller pluraliteten i
StatsUtskottet med liknöjdhet ansett vår Na*
tionalTheaters bibehållande; tvärtom har det
varit en smärtande föreställning, att denna Theater,
hvilken redan upphunnit en större grad
af fullkomlighet, än den på långliga tider
ägt, i brist på nödiga medel, skulle förfalla;
men de flesta innom StatsUtskottet hafva li
-
Dm 2 5 Maji.
2 51
kaledes delat den öfvertygelse, att en Theai
ter i Stockholm ej bör underhållas af Stats,
medlen. Om medel genom frivilliga sammanskott,
på sätt Grefve Löwenhjelm'och Friher.
re Åkerhjelm föreslagit, skulle till detta ändamål
kunna utfinnas, synes mig att ingen kan
vara deremot, och jag tror äfven, att det vore
möjligt att ett sådant sammanskott åstad-}
komma. Controll på dem, som icke anmält sig
till Spectacle-afgift, anser jag, på sätt Grefve
Löwenhjelm anfört, icke vara svår, emedan
det icke är troligt, att många skulle vilja
blottställa sig för den obehagligheten, att blifva
öfverbevist om obehörigt begagnande af
Spectaclet. Om ärendet återremitteras till Utskottet,
kan tillfälle’derigenom beredas Utskottet,
att närmare taga kännedom af de gjorda
Förslagen, och torde en betydlig nedsättning
af den Spectacle-afgift Grefve Löwenhjelm föreslagit,
äfven förmå flera personer att dertill
bidraga, och hvarigenom kunde åstadkommas
en betydligare summa. Äfven anser jäg, lika
med hvad Friherre Cederström nyse yttrat,
att Ståndspersoner å Landet böra beredas tillfälle
att för Spectacle-afgift sig anteckna; och
jag tviflar icke heller, att mången, ehuru på
Landet skattskrifven Ståndsperson med nöje
skulle gifva något till NationalTheaterns fortfarande.
Jag anhåller af dessa förenade anledningar,
att Betänkandet måtte varda återremitteradt,
hvarvid jag anser en särskild remiss till
252
Den 25 Maji.
Bevillningsutskottet öfverflödig , enär Statsutskottet
har sig öppet lemnadt att sjelf med
Bevillningsutskottet samråda, ifall omständig
heterna så skulle fordra.
Grefve Lowenhjelm: Jag glömde nyligen
tillägga, att mig är nogsamt bekant, huru såsom
Höglofltge StatsUtskottet med upplyst
nit omfattat Theaterns öde. Jag är således
långt ifrån den otacksamhet, att vilja tadla Utskottet,
som troligen sjelf fi arnstadt mitt i dag
anmäldta Project, om jäg hunnit det till Utskottet
aflemna* innan det afgaf sitt Betänkande.
Man yttrade sig nyss öfver TheaterSujetternes
höga Pensioner. Detta fordrar förkla.
ring. Nu finnes inga af Staten åt Theatern
gifsa Pensioner. De, som ännu synas på Pen.
sionsStaten , äro giina åt 1807 års afskedade
psrsonal. Då ansåg man, att när en Acteur
tjent 20 å 30 år, och utan eget förvållande
afskedas, är det rättvist att gifva honom Pension.
Nu finnes ingen annan tillgång till
Pensioner, än hvad genom Verkets egna till.
gangar och min industri kunnat beredas, hvarförutan
vi kanske fått röna den smärta och
den Nationella förödmjukelse, ett en dag se
Hjortsberg och Åbergsson med sina Familier
lida nöd. Man får ej, i afseende på inkomsterne,
jemföra TheaterSujetter och Tjenstemän.
När Cancellisten går i tjenst, är han berättigad
att i inbillningen utstaka sin bana ända
till StatsMinister-stället. Hvarje Fändrik äger
att i andanom se sig FältMarskalk en dag.
Den 25 Maji.
På bådas väg väntar dem ock uppmuntran,
distinctioner och äretecken- TheaterArtisten
har ingen annan belöning, är» Allmänhetens
bifall, han beror af danna, ofta orättvisa Do;
mares ynnest 5 ett obetydligt lyte, eit ringa
försvagande af arbetsförmågan kan vålla Allmänhetens
ogunst, och tili och med för alltid
afbryta Acteurens bana. Befordran och distinctioner
finnas i denna väg icke. Enda förmånen
är en småningom stigande aflöning,
hvarmed Acteuren emot ålderdomsns annalkan-t
de kan ibland lefva ett någorlunda beqvämt lif,
och anständigt försörja sin Fantille och uppföda
sina barn. Mine Herrar! när man belo-’
nar blott med penningar, måste man gifva
mycket penningar.
Herr Cederskjöld: Så framt Riksens Ständers
ej lemna Theatern något understöd af
Allmänna Medel, kan jag för min del ej inse,
huru de med denna sak kunna taga någon
befattning, utan synes det böra bero på Theater-1
Publiquen och Stockholms-boarne sjelfva, att
afgöra, huru och på hvad tätt de finna lämpligast,
att utgöra det erforderliga tillskottet.
I händelse derföre detta Mål blir, som jag
förmodar, till Utskottet återremitteradt, vill
jag vördsammast hemställa, om ej Högloflige
Utskottet skulle finna nödigt, att innan svar
till Ständerna afgifves, först höra Stockholms
Stads egna Auctoriteter, t. ex- Magistraten, de
Femtio Äldste , om de vilja åtaga sig den
af Herr Grefve Löw nhjelm föreslagna, enligt
min tanka i sin fördelning ganska obilliga
254
Den 2 5 Maji.
TheaterBevillningen, hellre än att se Biljettpriset
upphöjas.
Grefve Anckarsvärd: Grefve Lowenhjelm
har behagat anmärka mot mitt yttrande, att han
undantagit Allmogen från SpectacleBevillnings
erläggande. Jag medger riktigheten häraf. Det
undföll mitt minne i ögonblicket, men jag kom
ihåg det sedan, jag vill lika fullt erinra, att
de 5 Procenien skola orättvist drabba stora
mängden i Landsorterna, hvilka aldrig sett
Stockholm och ännu mindre dess Spectacler,
nemligen de så kallade mindre bemedlade
Ståndspersoner och Närings idkare i Landsorterne
med flere. Jag protesterar derföre mot
ali ökad Bevillning till Spectaclernes förmån,
och anhåller, att derest min önskan om Proposition
på Betänkandets antagande icke bifalles,
det samma måtte varda återremitteradt
med dessa mina anmärkningar.
Grefve Lowenhjelm: Jag nödgas ytterligare
yrka, att andan af mitt Förslag, att dess
exclusiva fotande på frivilliga bidrag, rätt
inses. Frivilligt antecknar man sig för att
njuta Spectacler. Frivilligt antecknar man sig
att njuta öfverflöd ; i allt hvad jag sagt finnes
intet spår af Theaterns underhåll genom
tvungen beskattning.
Friherre Anckarsvärd: Jag anhåller, att
blott med få ord få bestrida Herr Grefve
Löwenhjelm® mening, att afgift till SpectaclerUe
blefve frivillig, på den grund, att det sto
-
Den 2 5 Maji.
255
de hvar och en öppet att afsäga sig njutningen
af allt, sorn stadgades som öfverflöd 5 den,
sorn vill dricka Caffe, må derföre betala afgift,
men det vore i högsta måtto obilligt, örn
man skulle tvingas att betala till Spectaclerne
för det man ville dricka Caffe och så vidare}
det synts ju tydligt, att afgilien för Spectaclerne
måste blifva directe erlagd för sitt ändamål,
om den skall kunna nämnas såsom frivillig}
så snart afgift-m skall härleda sig
ifrån begagnandet af någon annan njutning,
så blifver det ett sammansatt förhållande, och
Spectacle-afgiften aldrig frivillig, utan alltid
tvungen, i den händelse 5 procents förhöjning
på allt öfverflöd, som Spectacle-afgift, skulle
blifva Landet pålagd} hvarföre jag aldrig kan
förena mig om annat än frivillig Subscription
till sådant ändamål. Jag anhåller, att dessa
mina anmärkningar må till Utskottet få åtföt
ja Grefve Löwen hjelms Memorial.
Hans Excellence, Herr Grefven och Landt.
Marskalken hemställde, huruvida Ridderskapet
och Adeln ansåge de emot Utskottets Utlåtande
framstälda anmärkningar föranleda till
återremiss, samt på sådan grund behagade
ifrågavarande Utlåtande , jemte anmärkningarne,
till Utskottet återremittera} hvilket bifölls.
Företogs till pröfning StatsUtskottets den
13 dennes afgifna Utlåtande, i anledning af
b
256
Den 25 Maji.
väckt Motion, så väl om fördelningen af aN
beiet emelian Riksens Ständers Revisorer af
Stats- Banco- och RiksgäldsVerken, som skyndsam
tryckning af dessa Revisorers Berättelser.
Friherre Boye, Ludvig'. Vid den punct,
som rörer tryckning af Revisorers Berättelser,
ville jag göra *n anmärkning. Ali Publicitet
är ej nyttig, och urskilning måste deri, som
i allt annat, vara nödig. Erfarenheten visar,
att Revisorer kunna finna sig nödsakade att
uppgifva sådana saker, som icke böra af Allmänheten
kännas förr, än de kunna hjelpas,
hvilket åter icke kan ske förr , än vid Riksdagar.
Att i förtid kungöra sådant, synes
mig vara detsamma, sorn itt tvinga Regeringen
att göra Riksdag, hvarje gång Revisor
rcrnes Berättels® kan innehålla någonting oroande.
Att stadga, det exemplaret, som inlemnas
till RiddarhusDirectionen, bör vara försegladt,
och tillika stadga, att det genast bör tryckas,
förefaller mig dock innebära en Contradiction
j ändamål. Jag begär återremiss, och föreslår,
att på Revisorernes egen pröfning må ankomma,
om tryckning skall äga rum eller ej.
Grefve Spens , Carl Gustaf: Friherre Ce2
derström har i sin Reservation utvecklat skä-i
len, äfven för min öfvertygelse i denna fråga-
Revisorernes ändamål är att upptäcka bri^
ster uppstådda antingen genom fel eller genom
olyckor. Så nödvändig, som Publicitet är i
sådana
Den 25 Maji.
■257
sådana fall, då den Autoritct är tillsammans,
sorn kan afskaffa missbruket, och hjelpa olyckan,
så skadligt kan det bli, att utsprida underrättelsen
derom några år förut. Jag får
derföre, på de af Baron Cederström utförligt
framställda skälen, yrka, icke återremiss, utan
afslag af Betänkandet, men i fall denna anhållan
ej bifalies, återremiss deraf.
Friherre Cederström, Jacob: Tili hvad
mitt nyss upplästa särskilta yttrande innehål,
ler, och hvarigenom jag, såsom skadligt , afstyrkt
tryckning emellan Riksdagarne af Riksens
Ständers Revisorers Berättelser, får jag
nu tillägga, att exempel gifves, då Revisorer
kunnat misstaga sig om personella åtgärder,
och att erfarenheten ådagalagt att Revisorer
öfverträdt gränsen af deras befattning Om
således deras Berättelse skulle tryckas, utan
att Riksens Ständers granskning och bifall
dertill förutgått; så skulle lätt Allmänna Opinionen
deraf kunna missledas, då man blott
hört den ena parten, utan att den andra fått
tillfälle att sig förklara öfver hvad sorn blifvit
såsom felagtigt uppgifvet. Dessutom finnes
ett ytterligare skäl emot en så beskaffad
tryckning, deruti, att TryckfrihetsFörordningen
skulle derigenom eluderas.
/ \ . '•
I nämnde Förordning stadgas: ”Alt Re~
visorernes Protocoll och Handlingar icke Lunna
till tryckning befordras eller utan Vederbo*
rändes tillstånd utbekommas. Det kan icke
Ridd. 0. Ad. Fröt. VI. B. II. Afd. 33, 34-
Den 35 Maji.
vara Revisorerne, som här menas med Vederbörande,
etter deras åsigter äro underkastade
pröfningen af en högre Autoritet, utan det
är Riksens Ständer. De anmärkningar , som
Revisorer under granskning af något Verks
förvaltning kunnat göra, bör ej af samma Veik.
till deras innehåll kännås, utan förseglade förvaras
till kommande Ständers pröfning; det är
först sedan Riksens Ständer fått kännedom af
förhållandet och efter deras bilall, som de samma
kunna till trycket befordras.
I Betänkandet finnes slutligen ett tillägg,
angående Revisorernes Rese-penningar och
Tractamente; detta kan i sig sjelf vara oskyldigt
och äfven nyttigt för d m, som ej känna
Författningarne och derigenom tveka att sig ett
sådant förtroende åtaga; men då vanligen till
Revisorer väljas sådana Personer, hvilka förut
varit Riksdagsmän och således känna hvad
dem i denna del är tillagdt, tror jag detta
stadgande vara öfverflödigt, och tillstyrker
derföre helt och hållet afslag på Betänkandet.
Friherre Boye: För min del tror jag, att
den ena ytterligheten är ej bättre än den andra.
Ehvad tran ovilkorligen tillåter, eller
ovilkorligen förbjuder tryckning, begår man
efter min tanka en ytterlighet. Hvad angår
TryckfrihetsLagens Bud, att tryckningen ankommer
på Vederbörande att bitalia, eller afslä,
så tror jag ej, att det talar emot min mening.
Konungen tager ingen befattning med vår
Banque; och denna Vederbörande kan således,
Dm 15 Maji.
259
emellan Riksdagarne, ej vara någon annan, eller
andra, än Ständernas befullmägtigade Revisorer.
Skulle deras magt i denna del vara
tvetydig; så är ingen ting lättare, än att vid
denna Riksdag göra den tydlig. 1 anledning
af Friherre CedersTÖms yttrande, att Revisorer
skola öiverträdt gränsen af deras befattning,
hvilket synes syfta på våra sista Revisorer,
ber jag att få förklara, det jag icke kan
deri instämma. Jag tror, att de både förtjent
och äga Nationens agtning och erkänsla för
det frimodiga nit, hvarmed de uppfyllt deras
uppdrag.
Herr Silfverstolpe, Gustaf Abraham: Jag
vill ej länge uppehålla Ridder3kapet och Adeln
vid den contradiction, som. ligger i föreskriften,
att Revisorerne* Berättelser skola på en
gång både förseglas och genom trycket göras
allmänna. Jag kan ej inse någon annan nytta
deraf, än att åt LandtMarskalken vid en
blifvande Riksdag bibehålla nöjet att lå bryta
förseglingen på convoluten, då Berättelsernes
innehåll redan genom tryckningen förut
är kändt. Jag anser det tillstyrkande, Utskottet
gifvit, om Berättelsernas allmängörande,
härleda sig från en något flygtig genomläsning
af den Instruction, som är Revisornne meddelad.
Annars skulle man lätt finna, att egentliga
orsaken till Revisorernts sammanträden och
den granskning, dem är anförtrodd, icke är någon
annan, än den, att lätta Riksens Sländers
arbete; men ingalunda gifver Instructionen någon
anledning till den förmodan , sorn skulin
260
Dén 2 5 Maji.
Revisorerne, under Revisions-arbefet, till stör*
xe eller mindre del äga sig uppdragit Riksens
Ständers magt. Sådant skulle leda till oordning,
och erfarenheten har visat nödvändigheten
af att med varsamhet gå till väga. Jag
instämmer fullkomligen i den anmärkningen,
att Revisorerne blott hafva Riksens Ständer till
Principaler och ej Allmänheten, och jag tror
således, att Allmänhetens pröfning är för tidig,
då Riksens Ständer ännu icke tagit kännedom
af de anmärkningar, Revisorerne kurn*
nät göra.
Jag vill ej klandra förra tiders Revisorer j
men om man skulle dömma efter tiden, hvari
vi lefva, föreställer jag mig såsom möjlig den
händelse, att sådana Personer åtminstone af
de andra Stånden kunde tilläfventyrs blifva
valde till Revisorer, hvilka ej kände allmänna
affairer, och om dessa skulle göra anmärk*
ningar, hvilka i en eller annan måtto voro
menliga för ett Verks Credit eller Förvaltning}
så skulle ett allrnängörande af dessa anmärkningar
vara skadligt för allmänna ordningen,
och verka tätare Riksdagar, samt vara alldeles
stridande mot den principe, jag nyss anförde,
att Revisorernes arbete endast bör förbere;
da Riksens Ständers, och att således detsamma
först bör af Riksens Ständer kännas, innan det
meddelas Allmänheten Jag anhåller alltså
om afslag af denna punct i Betänkandet. Hvad
andra puncten åter angår, eller införandet i
Instructionen af beloppet utaf Revisorernes
arfvode under förrättningen, är det i sig sjelf
Den 25 Maji.
indifferent, antingen denna punct afslås eller
bifalles; men om Ridderskapet och Adeln an.
ser det senare böra ske, tror jag, att det är
mest enligt med Formerne, att hela Betänkandet
varder återremittcradt.
Grefve Mörner, Adolph Goran: Sedan
Herr Silfverstolpe förekommit mig i hvad jag
ämnade anföra, vill jag endast förklara, att jag
tror, att enhet i Lagföreskrifter är det, som utgör
deras värde. Då det är föreskrifvit i Betänkandet,
att Revisorernes Berättelser skola
förseglade till Riddarhus-Archivet aflemnas ,
för att der förvaras intill nästa Riksdag, så
är det äfven härigenom stadgadt, när en sådan
Berättelse skall komma till Allmänhetens
kunskap. Att låta den förut tryckas och öfverlemna
till Revisorerne att derom besluta,
vore således att afvika från föreskrifterne ,
hvilka innehålla , att RevisionsBerättelserne
icke få göras allmänna, förr än de blifvit af
Riksens Ständer granskade. Då nu en sådan
granskning ej kan föregå under mellantiden
af hvarje Riksdag , emedan Regeringen icke
äger att ftån Riksens Ständers Verk infordra
de derföre erforderlige Handlingar , och i fall
således Revisorerne skulle i någon omständighet
misstaga sig, eller hafva fällt ett origtigt omdöme,
det vore alltför svårt att deri vinna rättelse,
emedan saken på ettslags officielt sätt blifvit
afen erkänd Autoritet meddelad, men den ej
kan, af den anledning här ofvan blifvit anförd,
på ett lika officielt sätt besvaras; så skulle en af
2Ö2
Den 25 Mnji.
Revisorerne gjord, må hända mindre grundad
anmärkning, om den genast utan föregången
undersökning Hnge komma til! Allmänhetens
kännedom, kunna sprida oro och bekymmer
hos Allmänheten, utan att Regeringen ägde något
annat medel att deri åstadkomma rättelse,
än medelst Riksens Ständers sammankallande,
Jag tror således, att det är bäst, att o*
föråndradt förblifva vid de föreskrifter, som i
detta ämne nu finnas, och ej eludera 6tadganp
den, hvilka hafva sin goda grund i egenskapen
af den befattning , som är Revisorerne
anförtrodd. Jag anhåller alltså om afslag å
Betänkandet.
Hans Excellence, Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, huruvida Ridderskap
pjt och Adeln ansåg de nu gjorde anmärkningar
vid Utskottets Utlåtande böra föranleda
till dess återremitterande.
Ropades Ja och Nej.
Hans Excellence, Herr Friherre af Wetterstedt,
, Gustaf: Ibland de skäl, jag här hört
anföras mot Utskottets Betänkande, om tryckningen
af Revisorernes Beiättelse, saknar jag ett,
det nemligen : att om Berättelserna genom tryck
göras allmänna, vore sådant stridande emot
värdigheten och vigten af Revisorernes Befattning,
emedan Revisorerne handla på Riksens
Ständers vägnar. Efter en sådan tryckning,
vore det icke något hinder, att hvem
som hellst iinge framställa anmärkningar emot
Dm 25 Maji.
163
Berättelserna Jag tror, att någon sådan granskning
af Allmänheten , som föregår Riksens
Ständers pröfning, icke bör äga rum; och af
detta , liksom af flera andra, af föregående
Talare upprepade skäl , tillstyrker jag afslag
af Betänkandet.
Herr Pahlman , Otto Fredric: Det, som
förmodligen föranledt Herr Settervall att framställa
ifrågavarande Motion, har varit den hänJ
delse, att under Revisorernes sista sammanträde,
korrt före Riksdagens början, en Person
skrifteligen anmäPe sig att utfå till tryckning
Revisorernes Protocoller, angående Malmö
Discont, Föreskrifterne, huruvida sådant
borde tillåtas eller icke, ansågos då icke vara
alldeles klart uttryckte» Då å ena sidan det
finnes stadgadt, att Revisorernes Berättelser böra
förseglade aflemnas, för att af Riksens Stan.
der vid deras nästa sammankomst granskas; så
medgifver å andra sidan TryckfrihetsFörordningen
friheten af en i allmänhet obehindrad
tryckning af Publique Verks och Autoriteters
Handlingar. Revisorerne ansågo sig vara de
i berörde Förordning nämnde Vederbörande,
hvilka i afseende på tryckning af Handlingarne
rörande Banco- och RiksgäldsVerken, äga
rätt att dertill meddela tillåtelse, äfvensom att
då något undantag i vissa fall ansågs böra äga
rum, en begärd tryckning alslå, hvilket
vid olvannämnde händelse inträffade. Till undanrödjande
af en sådan Collision, har säkerligen
denna Motion blifvit framställd.
264
Den 25 Maji.
Den anmärkning, som blifvit gjord mot
stridigheten af det tillstyrkande, som finnes
i Betankandet, att Berättelserna skola på en
och samma gång förseglas, oc h t i 1:ika genom
tryckning göras allmänna, medgifver jag kan
fordra en närmare förklaring, och jag förenar
in ig derföre med de värde Ledamöter, hvilka
begärt återremiss af Betänkandei. Om åter
detsamma nu afslås, skulle deraf den följd uppkomma,
att i händelse af en dylik anhållan,
som den nyss omförmälte, skulle någon annan
utväg ej återstå för de blifvande Revisorerne,
än att genom pluraliteten afgöra, om tryckning
må bifallas, eller ej. Jag tror derföre,
att det rätta är att återremittera Betänkandet,
på det Utskottet må blifva i tillfälle att öfver
ämnet närmare yttra sig. I afseende på sjelfva
saken, tror jag, att tryckning af Revisorernes
Berättelser kunde vara nyttig, äfvensom
att Revisorerne för deras arbeten voro under*
kastade den allmänna granskningen. Jag har
äfven trott det vara förenligt med vårt Constitutionella
Regeringssätt, att all den Publicitet,
som Regeringens eller Riksens Ständers
enskilta Verks åtgärder kunde vinna, ej borde
motarbetas. Ett förbud af RevisionsBerättelsernas
tryckning anser jag icke kunna lagligen
af Riksens Ständer nu beslutas, emedan sådant
skulle innebära en förklaring eller ändring af
Tryckfrihetsförordningen, hvilken bör på annat
sätt tillvägabringas Ehuru jag sett saken
ur denna synpunct, medgifver jag likväl
gerna, att omständigheter kunna inträffa, då en
ovilkorlig skyldighet för Revisorerne att trye
-
Den 2 5 Maji.
265
ka deras Berättelser in extenso, kunde någon
gång medföra svårigheter, och att tider möj*
ligen kunna komma, då dessa Berättelsers utspridande
bland Allmänheten under en tid, då
ej Riksens Ständer äro samlade , kunde medföra
oro och bekymmer. Om Betänkandet å*
terremitferas, får Utskottet tillfälle att närmar
re öfverväga allt detta.
Grefve Spens, Carl Gustaf: I hufvud*
saken frågas här: är ändamålet att få Revisorerne
till mer än Ständer? då kan det ej genare
vinnas, än om man ger dem magt att göra
bekanta missbruk, som uppkommit, eller
olyckor, som något allmänt Verk iråkat, utan
att ännu på flera år kanske Ständer komma
tillsammans, som kunna afhjelpa olyckorna.
Jag skulle alltid yrka ali slags Publicitet
i Riksens Ständers åtgärder, men befarar framtida
olägenheter af denna. Man anmärker kan
hända, att den föreslagna tryckningen skulle
förekomma rykten ; det förefaller mig som
om sjelfva Revisorernes omdömen ej kunna
vara annat än rykten för Lagens ögon, innan
Ständer granskat, om de till sitt klander
haft rätt.
Som Betänkandet i alla fall torde blifva
återremitteradt och samma fråga således än
en gång förekomma, är det öfverflödigt att
längre upprepa skälen emot det.
Friherre Boye: Min yttrade tanka rubbas
ej af föreställningen att Revisorernes arbete
*
266
Den 2 5 Maji.
kan klandras af Litterateurer och Dagblad»*
skrifvare; emedan Revisorerne i denna del ej
kunna äga bättre öde, än Riksens Ständer
sjelfve, som dageligen lå bålla sådant till godo.
Grefve Spens: Jag anhåller att få föreslå,
i stöd af den satts, att all Publicitet af
missbruk och olyckor är högst nyttig, dåden
sker, närden Autoritet, som kan hjelpa, kommit
eller skall komma snart tillsammans, om
icke det tillägg kunde göras, att ovilkorligen,
så snart Riksdagskallelsen är utfärdad, de sista
Revisorernes Berättelser skulle tryckas ,
för att sätta Riksens Ständer och Allmänheten
i bättre tillstånd att bedömma målen. Ständerna
hafva vid denna Riksdag sjelfva beslutat
d^tta j jag tror att det borde vara en
stadga lör alltid.
Hans Excellence, Herr Grefven och Landt•
Marskalken löreslog, huruvida, enär Utskottet*
Utlåtande innehöll trenne puncfer , hvaraf tvenne
blifvit utan anmärkning lemnade, Ridder*
skåpet och Adeln, till tidens vinnande, skulle
vilja återremittera endast den punct, hvaremot
anmärkning blifvit gjord, samt t öfrigt
bifalla Utskottets Utlåtande.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf: Jag får
till Eders Excellence, Herr Grefven oph LandtMarskaiken
ödmjukast hemställa, orp det kart
gä a^n, att första gången ett Betänkande är
under öfverläggning, framställa det till afgörande
pundvis? Det skulle nemligen kunna
Den 25 Maji*
267
hända, att en punct blefve antagen, och en
annan förkastad eller återremitterad , hvilket
tyckes strida emot 56 §. RegeringsFormen ,
hvarest stadgas: att då ett Betänkande första
gången t-ll pröfning förekommer, skall det
utan förändring antagas eller återremitteras.
Hans Excellencei Herr Grefven och Landt.
Marskalken hemställde derefter, om Ridderskapet
och Adeln behagade ifrågavarande Utlåtan.
de, i anledning af de dervid gjorda anmärkningar,
till Utskottet återremittera; hvilket bifölls.
Föredrogs å nyo BansoUtskottets dén 15
dennes aflåtne samt den 19 i samma månad
på bordet lagda förnyade Betänkande, angående
förändring af de innom BancoVerket gällande
Befordringsgrunder, enligt hvilka tredjedelen
af Banquens Commissarier vid inträffande
ledigheter tillsättes endast af Frälsemän.'
Herr Rothlieb, Carl Fredric, anförde skriftligen:
Den fråga, som innefattas uti BancoUtskottets
nu upplästa Betänkande, härleder
sig från en nog oväntad Motion innom det
Hedervärda BondeStåndet, hvilken bör betragtas
utur tvenne Synpunctert 1:0 Om den, så’
som innefattande förslag till afstående å Ridderskapets
och Adelns sida, från en genom
Författningar och gammal häfd, ägande rättighet,
beror ensamt på Ridderskapets och Adelns
afgörande, och 2:0 Om Ridderskapet och
V
Den 25 Maji.
Adeln bör ingå uti ett afstående från en allt
hittills oqvaldt åtnjuten rättighet.
Hvad den första frågan angår, så har
Presidenten, Friherre Wirsén och Herr Doctor
Hedrén, uti deras till Bancofjtskottets Protoeoll
afgifna särskildta yttranden grundligen
ådagalagt, att den beror af Ridderskapets och
Adelns afgörande och begifvande3 så att i detta
fall icke något kan vara att erinra och tillägga:
Anmärkande® Herr Doctor Hedrén,
enligt min tanka, ganska rigtigt, att Banquen
är att anse såsom ett Bolag af flera Interessenter,
af hvilka den ena ej kan, utan den andras
begifvande, honom något påtruga eller
afhända.
Hvad den andra frågan angår3 så utvecklade
Grefve von Schwerin samt Friherrarne
Staél von Holstein och Anckarsvärd, uti
Plenum den 19 sistledne Martii, de skäl, hvil-;
ka dessa Herrar Ledamöter ansågo böra grun-,
da ett afslag å den föreslagna ändringen i
Befordringssärtet innom Banquen. Det torde
tillåtas mig att uti minnet återkalla det hufvudsakliga
al deras yttranden: Friherre Stael
von Holstein anförde, att då i äldre tider till
Banquens Credits upprätthållande ett tillskott
af penningar gjordes af Adeln samt Preste och
BorgarttStånden, hvilka derjemte garanterade
Banquen, vägrade BondeStåndet att deltaga
deri, med förklarande att de med Banco icke
ville hafva någon befattning. Dessa 3 Stånd
hade sedermera stadgat grunderna för Banquens
Den 25 Maji,
2 69
Styrelse, och ibland annat fastställt lika antal af
Fullmäktige samt Banco Commissarier af hvarje
Stånd, och då BondeStåndet vid j8oo års Riks*
dag fingo del i BancoStyielsen, skedde sådant
nied det af BondeStåndet sjelf erbudna uttryck-i
liga vilkor, att derigenom ingen rubbning skulle
ske i förra Författningar och grunder för
Styrelsen, anseendes Friherre Stael , och det
med fullkomligaste skäl , det vara oväntadt,
att en fråga af sådan beskaffenhet, sorn denna,
just skulle komma ifrån BondeStåndet, som
icke af laglig rätt, utan af god vilja, blef upptaget
till deltagande i BancoStyrelsen.
Grefve von Schwerin yttrade, att som den
omständighet nu mera än förr skulle inträfFa,
att BancoStyrelsen, vid val af Adelig» Comniissarier,
komine i villrådighet, så totde detta
vittna, att man nu mer än förr är noga i
pröfningen af den Ungdoms kunskaper och
skicklighet, som i Barquens tjenst anta-ges,
eller också försummas den tillbörliga eftersynen;
skulle det hända, att det tryter skickliga
ämnen till BancoCommissarier ibland de inom
Verket, (detta har likväl hittills icke skett och
bör vara mindre att förmoda hädanefter), så
ansåg Grefven att man hellre måtte söka dem
utom Banquen , än Ridderskapet och Adeln
skulle borrtgifva en rättighet, som grundar sig
på vårt RepresentationsSysreme och på sjelfva
den högre BancoStyrelsens Organisation.
Friherre Anckarsvärd bestred äfven den
föreslagna förändringen, med erinran, att det
Den 25 Maji.
icke borde förglömmas, att Banco- Commissariatet
utgör en Autoritet, som i vissa tall
motväger BancoFullmägtiges. Den förra borde
derföre vara organiserad efter samma principe,
som den förra, äfvensom det icke borde
förglömmas, att i sjelfva GrundLagen är bestämdt,
att i både Högsta Domstolen och Allmänna
Beredningen skola finnas Adeliga och
icke Adeliga till lika antal. Så länge denna
principe gäller på andra ställen, ansåg Friherre
Anckarsvärd , att den ock borde löljas
inom BancoCommissariatet.
Dessa nu anförda skäl och omständigheter
synas bestämdt tala för förkastandet af den
projecterade förändringen af Befordringsrätten
innom Banquen. Ridderskapet och Adeln har
alltsedan 1809 gått sina MedStänder till mötes
med afsägelse utaf alla sina, uti Privilegier
stadgade fri- och rättigheter, och visat en liberalitet
sig värdigJ men allt bör hafva en
gräns, till och med det goda , och intilldess
alla rättigheter Medborgare emellan blifva lika
fördelade, så länge det finnes Stånd, som
kunna kallas och anse sig såsom privilegierade,
genom tillvarelsen af Skråförfattningar och
en inskränkt Näringsfrihet, så länge i våra
GrundLagar, vid Embetens och Tjensters bortgifvande,
skillnad ännu göres emellan Frälse och
Ofrälse^ så länge vågar jag yttra den öfvertygelse,
att Ridderskapet och Adeln ej bör gå
längre i frånträdande af dess ännu få återstående
rättigheter och förmåner, utan låta förhållandet
vara i det skick, hvaruti det nu sig
Dm 25 Maji;
271
befinner, heiist man bör hoppas, att den tid
ej skall vara aflägsen, då alla rättigheter och
skyldigheter skola blifva lika, fördelade, och
då denna tidepunct inträffar, skall Ridderskapet
och Adeln, troget sin uråldriga föresats,
att uppoffra allt för allmänt väl, icke dröja ,
att , medelst fiånsägelse af sina få och ingen
förnärmande exclusiva rättigheter, bidraga till
uppfyllandet af ett stort och nyttigt ändamål,
till hvars ernående Ridderskapet och Adc-lr,
nästan utan att vinna efteiföljd, hittills så betydligt
banat vägen. På grund af allt detta,
får jag ödmjukast anhålla otn Pioposition
till afslag af Utskottets Betänkande 1 hela
dess vidd.
Grefve De la Gardie, Jacob: Jemte det
jag instämmer uti hvad Herr Rothlieb anfört,
får jag derjemte tillägga, att den förmån Ridderskapet
och Adeln äger, att en tredjedel af
Banco-Commissariernas antal bör utgöras af
Frälsemän, är en ibland de få rättighe er, som
Ridderskapet och Adeln ännu äger qvar efter
de många och stora Concessioner, de gjort af s ne
Prerogativer, och jag får då hemställa, om
det är billigt, att äfven afstå denna.
Då vid 1800 års Riksdag BondeStåndet
lemnades tiJlåfelse att in'räda i BancoS'yrel.
sen och deltaga i denna Inrättnings förmåner,
6kedde sådant under det uttryckliga villor, att
BondeStåndet afsade sig allt anspråk, som kun<
de förorsaka någon rubbning i d? förmåner,
sotn de öfrige Riks - Stånden under hundra
272
Den 25 Majt.
de år, haft sig vid denna Inrättning förbehåll»
ne. Jag vet då ej, huru det är möjligt, att förevarande
fråga kunnat innom Bonde-Sfåndet
väckas, och jag anhåller derföre om Hans
Excellence, Herr Grefvens och LandtMarskalkens
Proposition på afslag af Betänkandet.
Jag får äfven förklara, att jag anser denna
fråga vara antingen en Privilegii-sak , eller
ett emellan Ständer upprättadt Contract ; i förra
fallet kan en rubbning ej ske utan Ridderskapets
och Adelns medgifvande; i det sednare
ej utan de Contraherandes ömsesidiga
bifall.
Jag får af dessa skäl bestrida all ändring
i hvad hitintills varit stadgadt, såsom skadligt
för vårt Stånd, utan att för det Allmänna medföra
någon nytta.
Friherre Hjerta, Fredric: Då nu en värd
Ledamot, Herr Rothlieb, uppläst innehållet
af de anmärkningar, som här till återremiss
föranledde BancoUtskottets första Betänkande;
så och ehuru jag, iförhoppning på gillande
af nu i frågavarande Betänkande, medgifvit,
att ej äska Handlingarnas uppläsande,
yrkar jag nu, att Utskottets sednare Betänkande
måtte uppläsas , såsom innefattande ett
nöjagtigt besvarande och grundligt vederläggande
af de utaf Herr Rothlieb åberopade
anmärkningar.
Med fullkomlig öfvertygelse om den fö«
reslagne
Den 25 Maji.
273
reslagne Befordringsgrundens företräde för den
hitintills och ännu gallande, har jag i Ut.
skottets afgifne Betänkande instämt, men I14
ka med de öfrige detta Stånds alla Ledamöter,
förbehållit oss, att Ridderskapets och
Adelns begifvande borde föregå beslutets fattande.
Detta medgifvande vågar jag således till-3
styrka, och derigenom yttra en skiijagtig tanka
med den sist talande värda Ledamöter.
Huruvida de öfrige Stånden ä^a skälig
anledning, att, vårt vägrande oagtadt, antaga
Betänkandet, likasom BondeStåndet det redan
gjort, har jag svårt att bedomina, men jag föreser,
att en obehaglig tvist Stånden emellan
härigenom skulle uppkomma, hvars undvikande
ock torde förtjena något afseende vid
det Beslut Ridderskapet och Adeln nu går att
fatta.
Friherre Cederström, Jaeob'. Denna fråga
är af enahanda natur med den föreslagne
förändringen af 4. §. Regeringsformen. Ridderskapet
och Adeln ansåg, då en förändrad
Redaction af berörde §. till afgörande förevar,
det vara liberalt att afslå den nya Redactionen,
i anseende till Frälse och Ofrälse Män,
och i stället antaga ordställningen: in födde Svenske
Män. Det blef då bevist, att genom detta
uttryck den största latitude lemnades åt
Ridd, 0. Ad. Prof, VI. B. XI. Afd, 35, 36.
274
Den 25 Maji.
Konungen, att till Ledamot i dess SfatsRåd
välja den Svenska Medborgare, som ban ansåg
äga dea största skicklighet. Samma förhållande
bör äfven vara vid BancoCommissariers
tillsättande i Banquen. Hvar och en
Tjensteman i detta Verk kan i de lägre graderne
befordras efter tour, men dä fråga är
om Commissari» beställningar, anser jag ingen
böra komma dertill utan den, som äger den största
skicklighet, antingen han är Adelsman eller
Ofrälse, Och jag är öfvertygad, att om den, som
äger den största skickligheten, tillika är en Adelsman,
så bl ifver han ej förbigången afen Ofrälse.
Jag tillstyrker derföre, att Belordringsgrunderne
för dessa Tjenster må blifva alldeles
lika och att BancoFullmägtige må äga att vid befordringar
endast göra afseende på skicklighet,
antingen Fersonen ar af Frälse eiler Oirälse
börd.
Grefve Anckarsvärd, Michael, förenade
sig med Gretve de la Gardie.
Herr Mannerstam, Johan'. Ledamöterne
af Ridderskapet och Adeln i BancoUtskottet
hafva ej lemnat ur sigte den fördel, som är
Ridderskapet och Adeln förbehållen genom
stadgandet, att en tredjedel af BancoCommissarieme
skall utgöras af Frälsemän. Oen reservation,
som berörde Ledamöter gjort till Protocollet,
bevisar, att vi sökt göra denna fördel
gällande, samt att vi ansett densamma vara
grundad på ett Contract, som vid BancoVerkets
första Inrättning gjordes och hvilket ej kan
Den 25 Maji.
275
utan Ridderskapets och Adelns samtycke rubbas.
Men då inan insett de olägenheter, sorn
derigenom vid befordringar för Banquen upp.j
stätt} och då man trott, att afseende mera bor^
de hafvas på" allmänt väl, än på ett Stånds rät^
tighet i denna del} hafva hvarken jag eller
de öfriga af Ridderskapets och Adelns Ledamöter
i BancolJtskottet tvekat, att under ofvannämnde
förbehåll instämma i de öfriga Ledamöternes
allmänt yttrade mening, hvilken i
Betänkandet finnes uttryckt. Jag är fullkorn-!
ligen ense med Herr Grefve de la Gardie,
att Ridderskapet och Adeln ej sparat uppoffringar
af små Privilegier, och att de öfriga
Stånden litet eller intet svarat deremot; men
jag tror, att sådant ej bör verka på Ridderskapets
och Adelns beslut i denna fråga. Jag
är äfven öfvertygad derom, att de concessio*.
ner, som Ridderskapet och Adeln gjorde 1809,
icke minskat Ridderskapets och Adelns anseende
såsom Riksstånd, utan snarare gifvit en
ökad vigt åt dess röst, genom den öfvertygelse
såväl de öfriga RiksStånden, som Nationen
fått om Ridderskapets och Adelns från alla
ensidiga afsigter skillda nit för det Allmännas
val. Det kan icke eller bestridas, att skicklighet
och förtjenst utgör den enda rätta be*
fordringsgrunden till Tjenster innom Banquen,
likasom till alla Tjenster i Staten. Den hittills
innom Banquen gällande Befordringslag har
BancoUtskoitet af Prctocollerne funnit med3
föra den orättvisa, och kunnat föranleda till
betydlig olägenhet för Verkets styrelse, att
ganska unga Adelsmän, sorn ännu ej hunnit
Den 25 Maji.
förvärfva tillräcklig kunskap och erfarenhet,
kommit i fråga till BancoComrnissarier framför
mycket äldre och förtjentare ofrälse Personer;
och Utskottet har derföre trott, att Verkets
nytta fordrade den förändringen i BefordringsLagarne
innom BancoVerket, som Utskottet
föreslagit; dervid är likväl iakttaget, att de
Adelsmän, som nu äro Tjenstemän i Banquen,
skola vid den nu gäilande Befordringstouren
bibehå las. Jag hemställer derföre, om icke
Ridderskapet och Adeln skulle behaga bifalla
Betänkandet.
Friherre Boye, Ludvig: Jag tror, att då
man anlitar vår liberalitet, vi också böra pröfva,
huru mycken liberalitet blifvit visad å den
sida, hvarifrån man begär vår. Då Ridderskapet
och Adeln vid 1809 års Riksdag afstod
nästan allt afsina Privilegier, så var det i
ädelmodigt förlitande till de öfriga Standernes
liberalitet, att också medgifva jemkning
1 deras; hvarom Adeln också gjorde ovilkorlig!
förbehåll. Likväl hände, att man, å andra
sidan, antog för afgjordt hela Vårt medgifvande,
utan att sjelf lemna deråt den ringaste
motsvarighet. Då vi sålunda erfarit, att vi
missräknat oss på de andra Ståndens liberalitet;
så vet jag icke, hvarföre vi nu likafullt
skulle fortsätta en eftergift, som ej besvaras.
Jag anhåller alltså om Proposition till afslag#
Grefve de la Gardie: 1 anledning af
hvad Friherre Cederström nyss anfört om frihet
för BancoFullmägtige att vid Befordringar
Den 25 Maji,
277
innom Banquen endast göra afseende på skicklighet,
och den anaiogie ban sökt finna emellan
tillsättandet af StatsRåder och BamoCommissarier
uti den nya föreslagna redactionen af
4 §. RegeringsFormen ^ får jag anmärka , att
om vaiet af BancoComtnissarier vore anförtrodt
åt samma rättvisa och oväldiga hand, som
tillsätter Ledamöter i StatsRadet, skulle jag
ej ett ögonblick tveka att tillstyrka bifall af
Betänkandet; men då Commissarie™ e tiiisättas
af 12 BancoFullmägtige, hvaraf 9 äro Ofrälse,
så tror jag, att, med all den agtning och det
förtroende jag hyser för rättskänslan hos hvarje
Fullmägtig vid valet emellan. Frälse och
Ofrälse sökander , äfven af en alldeles lika förtjenst,
de sednare skulle troligen framför de
förre blifva föredragne. Hvad åter angår Herr
Mannerstams yttrande om att för befrämjandet
af BancoVerkots nytta ej hafva afseende på
enskilda uppoffringar, får jag förklara, att om
fråga här vore, att genom ett bifall till förslaget
befrämja Fäderneslandets väl, Medborgares
gagn och allmän nytta, tvekade jag visserligen
ej att göra allt; jsg har aldrig dragit
i betänkande, att då Fosterlandets sak det
äskat göra uppoffringar, och detta tror jag hela
min framfarna lefnad skall tillräckligt ådagalägga,
och sådant skall äfven vitsordas af
de Protocolle;, som inför detta vördnadsvärda
Stånd blifvit hällne. Men då frågan nu endast
är derom, att Ridderskapet och Adeln skall
afstå en rättighet, hvaraf fördelen ensamt skulle
tillfalla några enskilta Personer, så skall
jag alltid emot ett sådant beslut opponera
278
Dm 2 5 Maji,
mig, samt anse det som en oförlåtlig eftergifvenhet
och under Ridderskapets och Adelns
•värdighet.
Många hördes härtill yttra deras bifall.
Herr Påhlman, Otto Fredric: Jag har
ej funnit någon anledning att frånträda den
tanka, jag yttrade torra gången, då detta ämne
var under öfverläggning , att nemligen Ridderskapet
och Adeln ej bör låta föreskrifva
sig sina beslut af de andra Stånden, och efter
de fordringar de behaga göra. Jag kan ej
tro, att Banquens Styrelse kan komma att lida
genom de nu gällande Befordringsgrunderne.
Icke eller kan jag föreställa mig, att Ridderskapets
och Adelns Medlemmar hädanefter skulle
så förfalla, eller att upplysning och kunskaper
ibland Adelsmän hädanefter skulle till
den grad saknas, att icke man skulle finna 6
å 8 ibland dem, som ägde erforderliga egenskaper
för att blifva BancoCommisssarier; och finner
jag en förändrad föreskrift i denna del så
mycket onödigare, som i den händelse, bland
de innom BancoVerket engagerade Personer,
någon gång skulle saknas sådana Adelsmän ,
som till Commi6sarier skäligen kunde befor,
dras, Fullmägtige, utan att dervid förnärma
någons rätt, kunna till Commissarier befordra
utom Verket tjenstvarande skickliga Adelsmän,
Jag har hört vid alla Riksdagar allt sedan
1809 så ofta åberopas liberalité, att jag
får bekänna, att jag är så mätt på att höra
. I
Den 25 Maji.
detta språk alltid framdragas, att jag skulle
önska, att då man ej har något bättre, man
ville alldeles underlåta att nämna det. Är saken
rättvis, och beror Landets väl deraf, att
vi efterskänka denna Befordringsgrund, så anser
jag med Grefve de la Gardie, att vi ej
böra tveka att göra hvarje uppoffring, som kan
fordras. Men jag kan ej qväfva den enskilta
känsla af harm, som uppstår hos mig, att innom
BondeStåndet en sådan Motion, som den
ifrågavarande, blifvit väckt.
Jag tror att denna fråga hade först bordt
från Bond-eStåndet till Ridderskapets och Adelns
eget godtfinnande framställas, emedan afgörandet
ensamt på Ridderskapet och Adeln beror.
För min del skall jag aldrig låta af
BondeStåndets fordringar tvinga mig att samtycka
till ett beslut, som rör Ridderskapets och
Adel» enskilta rättigheter; och hvartill, i händelse
lr<#gan hade blifvit af någon utaf detta
Ståndens *gaa Medlemmar väckt, jag kan häna
da hade bifallit. Jag instämmer derföre med
de Herrar, hvilka yrkat kfslag å Betänkandet.
Friherre Cederström: Här har blifvit yttradt,
att en förändring i Befordringsgrunden, sådan
som Utrkottet föreslagit, skulle vara en uppoffring
å Ridderskapets och Adelns sida. Att
BancoFullmägtige utnämna till Commissarier
den skickligaste Personen bland de sökande,
utan afseende derå, om han är Frälse eller Ofrälse,
tror jag ej kan kallas uppoffring. Dessutom
hafva ju Riksens Ständer rätt att granska Full
-
280
Den 25 Maji.
mägtiges åtgärder och nominationer, och Fullmägtige
äro ju underkastade ansvar, om de befordra
odugliga Personer till Commissarier?
Jag kan således ej instämma i Gretve de la
Gardies förmodan, att de tre ofrälse Ståndens
Fullmägtige endast skola befrämja Ofrälse Personers
fortkomst, äfven om sådana medsökande
funnos af Adelig börd, hvilka ägde lika eller
större skicklighet, än de förra. Herr Påhlman
har ansett Fullmägtige, i händelse af
brist på skickliga ämnen innom Banquen, kunna
befordra till Commissarier Adeliga Personer
utom BancoVerket. Jag tror sådant icke
vara möjligt, i anseende dertill, att för dessa
Tjensters bestridande fordras mera en bepröfvad
pålitlighet, ordentlighet, arbetsamhet och
vana vid göromålen , än beläsenhet. Och då
för närvarende den Adeliga Betjeningens antal
är ganska inskränkt, så är det, i händelse
sådant fortfar, en ren omöjlighet för Fullmägtige
att uppfylla den dem gitna föreskrift, att besätta
en tredjedel bland Commissarierne med
Adelsmän, deräst de icke skola nödsakas taga
oskickliga. Jag gillar ej andra RiksStånds pretentioner;
men jag tior, atti detta fall bör man
göra mera afseende på hvad som för BancoVerket
är nyttigt, än fästa sig vid den omständigheten,
i hvilket Stånd denna fråga först
blifvit väckt. Min öfvertygelse är derföre,
att BancoFullmägtige må äga rättighet att vid
befordring till BancoCommissarier endast utnämna
den Person, de anse vara den skickligaste,
utan afseende på, till hvad Stånd han hörer.
Den 25 Maji,
Grefve Mörner, Carl Stellan: Ej eller jag
finner det minsta skäl att bifalla BancoUtskottets
hemställan. Ridderskapet och Adeln hafva
redan gjort så många och stora uppoffringar af
deras Prerogativer, att jag ej ser någon anledning
hvarföre vi skola göra flera; jag kan ej tro
att de andra Stånden skola vilja, i ett Ridderskapet
och Adeln enskildt rörande ämne, taga
något beslut, som vore stridande emot Ridderskapets
och Adelns önskan, ty då skulle Rid*
derskapet och Adeln på samma grund kunna
besluta, att vid nästa Riksdag Frälse- och Säteri-ägare
af BondeStåndet skola deltaga i detta
Stånds Representationsrätt, men hvilket Ridderskapet
och Adeln, af agtning för BondeStåndets
förut yttrade tanka, icke bifallit.'
Jag anhåller derföre, på de af Herr Grefve
de la Gardie anförda skäl, om afslag å Betänkandet.
Flera yrkade nu på Proposition.
Herr Silfverstolpe, Gustaf Abraham: I
det hela anhåller jag för min del om Proposition
till bifall af Betänkandet. Men i anseende
till den vändning discussionen i detta
ämne tagit, anhåller jag att få upplysa, att
någon bristande reciprocité i detta fall hos de
andra Stånden icke äger rum. I den Grundförfattning
för Banquens inrättning, som här
fått namn af Contract, finnes stadgadt, att ett
visst antal Ledamöter af Ridderskapet och
Adeln, samt Preste- och BorgareStånden, skall
äga del i BancoVerkets inre förvaltning. Af
282
Den 25 Maji.
dessa vilkor är leks något mer bibehållit, än
Ridderskapets och Adelns prerogativ. För de
andra Stånden har någon fråga härom på långliga
tider icke uppstått. Jag kan ej finna denna
sak kunna komma under namn af Privilegii-fråga
, utan tror, att om än Betänkandet
hos Ridderskapet och Adeln skulle blifva
afslagit, de öfriga RiksStånden likväl hafva
full frihet, att taga det beslut, som de anse
lämpligt.
Herr Flach, Carl Fredric: Jag får ödmjukast
till eftersinnande hemställa, om de offer
vi gjort af Ståndets Privilegier blifvit tydde
för hvad de varit: en patriotisk sjelfförsakelse,
ett frivilligt ädelmod , eller om de icke
snarare blifvit ansedde som en följd af lättsinnighet,
eller jag vet ej hvilken uppskrämd
försigtighet. Jag tror derföre,'att i dylika fall
Ståndet nu mera är skyldigt sin egen agtning,
att vara lika oböjligt, som förut lättlyndigt, helst
emedan det Allmänna dervid säkerligen ingen
ting vunnit eller kan vinna.
Gefve Spens, Jacob Melker: . För mia
del tror j«g, att det är intet af de företräden
Ridderskapet och Adeln ägt och äger framför
de andra Stånden, som Ridderskapet och Adeln
bör så sorgfälligt undvika att afhända sig, sorn
det företräde, att alltid vara ett Riksstånd, hos
hvilket det enskilta Stånds-interesset har minsta
inflytande på besluten i allmänna ärender.
Hans Excellence, Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, om Ridderskapet och
Den 25 Maji.
28 3
Adeln behagade afslå Utskottets Betänkande,
på den grund, att Ridderskapet och Adeln ansage
sig icke böra eftergifva någon af de rättigheter,
hvilka blifvit Ridderskapet och Adeln
vid BancoVerkets första inrättning förbehållne}
hvilket bifölls.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärsoch
Oeconomiae-Utskottets den 1 dennes afgifna
samt den 19 i samma månad på bordet
lagda Utlåtande öfver de hos Ridderskapet
och Adeln samt PresteStåndet gjorda anmärkningar
vid Utskottets den 25 sistlidne Februarii
meddelta Betänkande, i anledning af vackt
fråga om nödvändigheten af förklaring i vissa
delar utaf Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse
den 3 April 1816 om öfverenskommelser rötande
Prest-rättigheter.
Herr vora Hauswolff, Carl Gustaf Rein'
hold: Då nu OeconomiaeUtskottet meddelat den
förklaring, att hvad Utskottet föreslagit icke
hade afseende på Gottland, hvarest tvist uppstått
om bibehållandet af den så kallade ConventionsStadgan
, hvilken tvist ännu på Kongl.
Maj:ts Nådiga afgörande beror, har jag icke
något deremot, att Utskottets Betänkande bifalles,
endast den, på sätt berördt är, af Utskottet
lemnade förklaring uti den underdå-;
niga Expeditionen till Kongl. Majt varder
intagen.
284
Den 25 Maji.
Då nu Hans Excellence, Herr Grefven och
t-andtMaråkullen gjorde proposition på bifil
af Utskottets Utlåtande, med anmodan till Expeditionsutskott,
att uti Riksens-Stånders
underdåniga Skrifvelse till Kongl Majt, rö.
rande detta ämne, intaga, att den af OeconomieUtskottet
föreslagna lörklaring icke hade afseende
på Gottland, hvarest tvist om bibehållandet
af den så kallade ConventionsStadgan
uppstått, hvilken tvist ännu berodde på
Kongl. Maj:ts Nådiga afgörande, blef samma
Proposition med Ja besvarad.
Föredrogs å nyo StatsUfskoftets den 12
dennes aflåtna, samt den 16 i samma månad
på bordet lagda Memorial , angående Kongl.
Maj:ts Nådiga Skrifvelse, rörande Intradeine
från Ön St. Barthelemy $ och ansåg Ridderskapet
och Adeln samma Memorial endast bör*
läggas till Handlingarne.
Vid förnyad föredragning af '”så väl Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottets den
28 sistlidne April afgifna, samt den 19 dennes
på bordet lagda ytterligare Utlåtande, i anledning
af de hos PrestStåndet gjorda anmärkningar
vid Utskottets den 13 sistlidne Mars
meddeldtå Betänkande, angående föreslagen ändring
uti Tjenstehjons Flyttningstid, som be
-
Dm 25 Maji.
285
malte Utskotts den 15 uti innevarande månad
a flatna, samt den 2 i derpå följande förmiddagen
på bordet lagda förnyade Utlåtande öfver
de bos BondeStåndet gjorda anmärkningar vid
Utskottets den 17 sistlidne April meddelta Be
tänkande i anledning af väckta Motioner om
ändringar eller förbättringar uti Skjutsväsendet
samt derom nu gällande författningar, fann
Ridd erskapet och Adeln, att enär Utskottets
först afgifna Betänkande redan blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallit, Utskottets nu
ifrågavarande Utlåtande endast borde läggas
till Handlingarne.
Då nu å nyo föredrogs Allmänna Beä
svärs- och OeconomieUtskottets den 28 sistlidne
April afgifne samt den 19 dennes på bordet
lagda 2.-ne ytterligare Utlåtanden, i anledning
af de hos Ridderskapet och Adeln gjorda
anmärkningar vid Utskottets förut meddelta
Betänkanden:
1:0 Angående jemkning uti BåtsmansRoteringen
i Halland j
9lo Om yrkad förhöjd Tull-afgift på Bok-:
tryckeriStilar, som införskrifva®;
fann Ridderskapet och Adeln för godt,
att, enär sistnämnde 2:ne Betänkanden redan
blifvit af de öfriga 3;ne Respective RiksStån
-
\
2g6 Den 25 Maji.
den bifallne, dervid för sindel nu mera lå*
ta bero.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln, vid Urtima
Riksdagen i Stockholm, den 25
Maji 1818.
S. D. Föredrogos å nyo och biföllos följande
från nedannämnde Utskott inkomna samt
den 16 och 19 dennes på bordet lagda Be.,
tänkanden:
Från Stats Utskottet:
jtf den 12 dennes".
1:0 I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Remiss, angående en del af Kongl. HofStatens
öfvertagande på Rikets Allmänna Indragnings-,
Stat.
2:0 Öfver Herr Borgmästaren Norströms
Memorial, angående bidrag af Staten för ElementarScholan
i Askersund.
3:0 I anledning af Kongl. Majrts Nådiga
Remiss, angående reglering af Postverkets A fr
löningsStat.
Des,i 2 5 Maji.
= 87
Från Allmänna Besvärs- och OeconomiceUtskottet:
Af
deii 24 sistlidne April:
i:q Öfver yrkade Tabel! Formulairer för
Herrar Landshöfdingars Rerättelcer om Årsväxten
m. m.
Af den 16 sistledne April:
2:0 I anledning af väckt Motion, rörande
den af Kongl. Maj.t i Nåder anbe,
fallda delning af Ölands AllmänningsMarker.
Ut supra.
S. I>. Sedan Kongl. Majrts Nådiga Propo:
sition till Riksens Ständer, angående beviljande
af ett Lånebiträde af 200,000 R:dr Banco
TransportSedlar till understöd för Götheborgs
Stad, blifvit den 33 dennes till BancoUtskottet
remitterad, fann Ridderskapet och Adeln nu
för godt, att RancoUtskottets den 22 sistledne
April afgifna samt den 27 i samma månad förmiddagen
på bordet lagda Betänkande, ifråga
om begärdt Lånebiträde af Banquen till Götheborgs
Stad, till bemälte Utskott återremittera,
för att deröfver, i sammanhang med Kongl.
Majtts Högstberörde Nådiga Proposition, för-»
nyadt Utlåtande afgifva. Ut supra.
S. D. I anledning af dervid gjorda An=
märkningar, återremitterades till StatsUtskottet
följande från feejjiälte Utskott inkomna,
288
Den 2 5 Maji.
samt den 16 och 19 dennes på bordet lagda
Utlåtanden :
Af den 12 dennes:
1:0 I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Skrifvelse, rörande Öfverstelndelningens vid
f. d. Östgötha Cavallen Regemente, användande
till aflöning för en FältMarskalk eller General.
2:0 I anledning af Kongl. Maj.*ts Nådiga
Remiss, angående Svenska Theaterns underhåll.
Af den i5 dennes*.
3:0 I anledning af väckt Motion, så väl
om fördelningen af arbetet emellan Riksens
Ständers Revisorer af Stats , Banco- och RiksgäldsVerken,
som skyndsam tryckning af dessa
Revisorers Berättelser. Ut supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs BancoUtskottets
den 15 dennes afgifna samt den 19 i
samma månad på bordet lagda förnyade Betänkande,
angående förändring af de innom
BancoVerket gällande Befordringsgrunder, enligt
hvilka tredjedelen af Banquens Commissarier
vid inträffande ledigheter tillsättas endast af
Frälsemän , blef samma Betänkande, i anseende
dertill, att Ridderskapet och Adeln ansåg sig
icke böra eftergifva någon af de rättigheter9
hvilka
Den a5 Maji.
289
hvilka blifvit Ridderskapet och Adeln vid BancoVerkets
första inrättning förbehållne, afslag
it. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och ÉconomieUtskottets den
i dennes afgifne, samt den jn- i samma månad
på bordet lagde, Utlåtande öfver de bos
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståudet
gjorde anmärkningar vid Utskottets den 25
sistlidne Februari meddeldle Betänkande, i anledning
af väckt fråga om nödvändigheten af
Förklaring i vissa delar utaf Kongl. Majrts nådiga
Kungörelse den 3 April 1816, om Öfverenskommelse!',
rörande Präst-rättigheter> fann
Ridderskapet och Adelil för godt, alt samma
Utlåtande gilla; med anmodan till ExpeditionsUtskottet,
att uti Riksens Ständers underdåniga
skrifvelse till Kongl. Majrt rörande detta
ämne intaga, att den af Utskottet föreslagne
förklaring icke hade afseende på Gottland,
hvarest tvist om bibehållandet af den så kallade
Conventions-Stadgan uppstått, hvilken
tvist ännu berodde på Kongl. Maj:ts nådiga
afgörande. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
den t 2 dennes aflåtne, samt den 16
i samma månad -på bordet lagde, Memorial
angående Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse rörande
intraderna från Ön S:t Barthelemy, fann
Ridderskapet och Adeln, att samma Memorial
borde läggas till Handlingarne. Ut supra.
Ridd. o. Ad. Fröt. VI B. II Af A $7, 38.
290
Den a5 Maij.
S. D. Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och EconomieUtskottets den
28 sistlidne April afgifne, samt den 19 dennes
på hordet lagde, ytterligare Utlåtande i
anledning af de hos PresteStåndet gjorde anmärkningar
vid Utskottets den i3 sistledue
Mars meddeldte Betänkande angående föreslagen
ändring uti Tjenstehjons flyttningstid; fann
Ridderskapet och Adeln att, enär sistnämnde
Betänkande redan blifvit af Ridderskapet och
Adeln bifallit, Utskottets ifrågavarande Utlåtande
horde läggas tili Handlingar ne. Ut
supra.
S. D. "Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och EconomieUtskottets den
i5 dennes afgifne, samt den 21 isamma månad
förmiddagen på bordet lagde, förnyade
Utlåtande öfver de hos BondeStåndet gjorde
anmärkningar vid Utskottets den 17 sistlidne
April meddeldte Betänkande, i anledning af
väckte Motioner om ändringar eller förbättringar
uti skjutsväsendet samt derom nu gällande
författningar; fann Ridderskapet och Adeln,
att enär sistnämnde Betänkande redan
blifvit den 4 dennes af Ridderskapet och Adeln
bifallit, Utskottets ifrågavarande Utlåtande
nu endast borde läggas till Ilandlingärne.
Ut supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogos Allmänna
Besvärs- och EconomieUtskottets den 28 sisth
April afgifne, samt den 19 dennes på bordet
lagde, 2:ne ytterligare Utlåtanden, i anledning
Den 27 Maji.
291
af de hos Ridderskapet och Adeln gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte
Betänkanden:
1) Angående jemkning uti BåtsmansRoteringen
i Halland;
2~) Om yrkad förhöjd Tull-afgift på Boktryckeristilar
som införskrifvas;
Fann Ridderskapet och Adeln för godt,
att, enär sistnämnde tvänne Betänkanden redan
blifvit af de öfrige trenne respective
RiksStånden bifallne, dervid nu mera låta
bero. Ut supra.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
kl. 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
J. O. Lagerheim.
Onsdagen den 27 Maji.
Plenum kl. g förmiddagen.
Upplästes till justering och godkändes
följande från ExpeditionsUtskottet inkomne
292 Den 27 Maji.
förslag lill Riksens Ständers underdåniga skrifvelser
till Kongl. Maj:t:
1) Om jemnkning af Roteringen i Jemtland
;
2) Om en närmare reglering af Gottlands
NationalBeväring och dess aflöning;
3) Om FältKamererarens B. Molins innestående
Remisslage.
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne Memorial
och Utlåtanden:
Från StatsUlskottet :
Af den 20 dennes’.
1) I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Remiss på tvänne Häradsskrifvares i Jemtlands
J-/än gjorde underdåniga ansökning, att
undfå ersättning för de vid Statens derstädes
reglerande år 1810 dem anslagne, men ännu
icke tillträdde Boställen; deruti Utskottet ansett
sig icke kunna föreslå Riksens Ständer,
att uti den så nyligen fastställda LönStaten för
Jemtlands Län i denna del någon tillökning
bestå, helst HäradsSkrifvarnes aflöningsvilkor
dessutom genom sednare tillkomne procenter
och förhöjning af mantalsskrifnings-provisionen
blifvit förbättrade.
Den 37 Maji. 293
2) I anledning af Kongl. Maj:ts nådiga remiss
rörande förändrad reglering af Löningssättet
för LandsSecreteraren och LandsKamereraren
i Jemtland: deruti Utskottet ansett någon
rubbning uti den reglering af LänsStaten
Riksens Ständer vid 181 o års Urtima Riksdag
godkänt icke böra äga rum; hvadan Utskottet
icke kunnat å hvad som blifvit hegardt
tillstyrka bifall.
Från Stats- och BevillningsUtskotten:
Af den 22 dennes:
I anledning af inom BondeStåndet gjorde
anmärkningar vid Utskottens den 20 sistlidne
April afgifne Betänkande, om BränvinsBevillningens
utgörande för åren 1810, 1811
och 1812 af personer å Landet, hvilka ej äga
eller besitta jord; deruti Utskotten anmäla,
att då detta ämne, såsom endast angående
StatsRegleringen vore af den egenskap, att
detsamma jemlikt 6g §. Regeringsformen vore
att anse såsom afgjordt, genom 3:ne Stånds
beslut, och de öfrige RiksStånden redan bifallit
Utskottens först afgifne Betänkande, funno
Utskotten sig icke kunna denna fråga till
vidare handläggning upptaga.
Från Stats- samt Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskolten:
Af den i5 dennes:
Angående Herr Munck af Rosenschölds
294
Den 27 Maji.
Memorial om beviljandet af en tillräck eli gen
vidsträckt nederlagsfrihet för Stockholm, såsom
correctiv emot den Finska handeln; deruti
Utskotten tillkännagifva att de uti serskilt
Betänkande af berörde dag öfver en inom BorgareStåndet
väckt motion om vidtagande af
medel till Finska Handelns inskränkning, äfven
meddelat utlåtande öfver den i sammanhang
dermed stående framställning som Herr
Munck af Rosenschölds Memorial innefattar,
samt deruti tillika uppgifvit de anstalter, Utskotten
ansett kunna bidraga till vinnande af
det med förenämnde motioner åsyftade ändamål,
och hvilkas förökande med den af Herr
Munck af Rosenschöld föreslagne ytterligare utväg,
Utskotten så mycket mindre trott sig böra
tillstyrka, som Utskotten icke kunde inse,
att de menliga följderne af närvarande handelsförhållanden
med Finland derigenom skulle
kunna minskas eller upphäfvas.
Från Allmänna Besvärs- och EconomieUtskottet:
Af
den i5 dennes:
1:0 I anledning af de hos Ridderskapet
och Adeln gjorde anmärkningar vid Utskottets
Betänkande om allmänna Landsvägarnes rätande
och förkortande; deruti Utskottet tillkännagifvit,
alt sistnämnde Betänkande redan
blifvit af de öfrige 3:ne RiksStånden bifallit.
2:0 I anledning af gjorde anmärkningar
hos Ridderskapet och Adeln vid Utskottets
Den 27 Maji.
295
Betänkande, rörande yrkad jemkning i transport-skyldigheten
af Tionde och AfradsSpannemålen;
deruti Utskottet förklarat sig ej hafva
funnit skäl att ändra den öfvertygelse, sorn
i hufvudsaken grundat Utskottets Betänkande,
hvilket af 3:ue Riks-Stånd redan blifvit
bifallit.
3:o I anledning af de hos Bonde-Ståndet
gjorde anmärkningar vid Utskottets Betänkande,
angående yrkad befrielse för flere Kronohemman
i Norra Halland från skyldigheten
att aflemna Bräntorf till Warbergs fästning,
deruti Utskottet anmält, att ifrågavarande Betänkande
redan blifvit af 3:ne RiksStånd bifallit,
i anledning hvaraf det icke vore Utskottet
tillständigt, att ändra den tanka i detta ämne,
som redan blifvit meddelad, och hvilken
Utskottet ej eller nu funnit skäl att frångå.
4:o I anledning af de hos BondeStåndet
gjorde anmärkningar vid Utskottets Betänkande,
angående en närmare reglering af postföringen
i Riket, och serskildt öfverklagade olägenheter
vid Norrska Postföringen; deruti Utskottet,
som på ytterligare anförde skäl förblifvit vid
dess förut i detta ämne yttrade tanka, tillkännagifva,
att ifrågavarande Betänkande redan
blifvit af de öfrige 3:ne RiksStånden bifallit.
5:o I anledning af åtskillige hos Ridderskapet
och Adeln samt PrästeStåndet gjorde
anmärkningar vid Utskottets den i3 sistledne
296
Ven 27 Maji.
Mars afgifne Betänkande, i frågan om åtgärders
vidtagande till den veneriska smittans
utrotande; deruti Utskottet på ytterligare anförde
skäl 1 det hufvudsakligaste förblifvit vid
dess förra Betänkande.
Af den 22 dennes:
6:0 I anledning af väckte motioner om
motsvarande skyldigheters uppfyllande af de
Åboer, hvilka med bristande Tackjernsblåsning
vilja bibehålla de åt Bergmanshemman
från ålder beviljade förmoner, samt om inrättandet
af en Bergslag i Norrbottens Län; deruti
Utskottet tillstyrkt, alt, i händelse af minskad
eller alldeles upphörande blåsning och
Tackjerns tillverkning vid något Bergsmanshemman,
sådant hemman bör i förra händelsen
erlägga skatt motsvarande de förmoner och
friheter, hvaraf hemmanet i och för Berglagsrörelsen
är i åtnjutande, samt i den senare
aldeles lemna sina i detta hänseende undfångne
Privilegier; men på hvad sätt och i hvad
ordning detta i detailie må bestämmas, samt
i laglig form utarbetas, derom har Utskottet
ansett sig icke vara i tillfälle, att något bestämt
utlåtande meddela, utan hemstält, det
Riksens Ständer må hos Kongl. Maj:t göra underdånig
anhållan, att åt Kongl. Majrts och
Rikets Bergs- och Kammar-Collegier må uppdragas
att denna reglering besörja; hvarjemte
Utskottet föreslagit, att en Bergslag kunde organiseras
uti den Yestliga delen af Öfver-Calix
samt den Sydliga och Östliga delen af Gel
-
Den 27 Maji.
297
livare Socknar, och dertill de utvägar användas,
sorn kunna vara att tillgå, dels genom
dervarande ännu odisponerade Kronoskogar,
dels genom ditflyttande af annorstädes försutne
Bergsmanna Privilegier, och dels genom
de i öfrigt skeende uppoffringar af Staten, hvilka,
så vidt de med tillgångarne äro förenlige,
aldrig syntes till större gagn för Fosterlandet
oell framtiden kunna användas; och har Utskottet
slutligen i afseende på de medel, hvilka
borde vidtagas till en sådan Bergslags organisation,
samt till vinnande af dertill nödige
förberedelser, tillstyrkt, att bos Kongl. Maj:t
måtte göras underdånig hemställan om tillsättande
af en Committé i Orten under Landsliöfdingens
prassidium, bestående af Bergmästaren
och sådane personer, som äga allmänt
förtroende, och äro kände för nit och insigt
i Bergshandteringen.
Från Stats- och BancoUtskotten:
yif den 23 dennes:
I anledning af de hos Ridderskapet och
Adeln samt Präste- och BorgareStånden gjorde
anmärkningar vid Utskottens den 3 sistledne
April afgifne Betänkande, angående Götha
Canal arbetets fortgång och befrämjande; deruti
Utskotten yttrat: att, i afseende på CanalBolagets
rättighet till Discontering, denna
fråga redan vore genom 3:ne RiksStånds sammanstämmande
beslut afgjord; att beträffande
beloppet af det utaf Utskotten föreslagne årliga
Byggnads Låne-biträde, Utskotten icke
298
Den 27 Maji.
funnit skäl att tillstyrka någon tillökning uti
det vid 1815 års Riksdag beviljade, och af
Utskotten föreslagneByggnadsbiträde af 3oo,ooo
Riksdaler; att, i frågan ora huru förhållas borde
nied liqviden af CanalArbetsCassans skuld
till Disconten, när Staten komme att öfvertaga
nämnde Disconts fordringar ock skulder,
vid anställd votering inom Utskotten två Stånd
stannat emot två, hvarföre arne allternativer
blifvit framställda, antingen att CanalarbetsCassans
skuld till Disconten må ovilkorligen
afskrifva^, eller ock att nämnde skuld må
afskrifvas emot det, att någon skyldighet å
Statens sida icke erkännes att ersätta Actieägarne
ränta efter byggnads-åren; att Bancostyrelsen
må, i afräkning å byggnads lånebiträdet
för det löpande året, låta förskottsvis
utbetala högst frdel af årsanslaget eller 100,000
Riksdaler, oaktadt Revision för näst förutgånglie
året ännu icke blifvit förrättad, BancoStyrelsen
likväl alltid obetagit att, om anledning
skulle förefinnas, låta serskilt undersöka
förhållandet med Canal-arbetet, innan
någon reqvirerad förskottssumma utbetalas;
samt att den för Bolaget sålunda föreslagne
antisipationsrätt må, för år 1819, under arbetstiden
1818 få begagnas, då år 1819 endast
200,000 Riksdaler af byggnads-biträdet
efter förrättad Revision erhållas, men för år
1820 och följande åren först efter hvarje års
ingång.
Den 27 Maji.
299
Frän Lagutskottet:
Af den 9 dennes:
1:0 I anledning af de lios Ridderskapet
oell Adeln samt BorgareStåndet gjorde anmärkningar,
vid Utskottets den 18 sistlidne
Mars afgifne Betänkande öfver väckt motion
om granskning af Policeförfatlningarne rörande
sysslolöse personers försändande till Arbets-
och Correctionshus; samt angående vederbörandes
skyldighet, att till Riksens Ständers
JustitiseOmhudsman inskicka de beslut,
hvarigenom personer dömas till krigstjenst, eller
att hållas till arbete å Correctionshus, deruti
Utskottet, med anmärkningarnes besvarande,
förklarat sig icke äga anledning, att frångå
dess förra i ämnet afgifne yttrande.
Af den 14 dennes:
2:0 I anledning af de hos Ridderskapet och
Adeln samt BondeStåndet gjorde anmärkningar
vid Utskottets den 25 sistlidne Mars meddeldte
Betänkande angående väckte förslag:
dels att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande måtte
blifva pligtige, aLt till JustitiaeCantzlereu
och JustitiaeOmbudsmannen insända ett exemplar
af de Kungörelser, som af dem utfärdas:
dels att Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
obestämda rättighet att kalla Länens Innevånare
till sammankomster, och till muntelige
förhör må inskränkas, samt dels att med utmätning
af debiterad afgift må innehållas, då
jäf emot krafvets behörighet göres; deruti Utskottet,
i afseende på de 2:11c senare ornstän
-
3oo
Ben 27 Maji.
digheterne förklarat, det någon anledning icke
förekommit, som kunde verka förändring uti
Utskottets förut derom afgifne yttrande; men
beträffande den föreslagne skyldigheten för
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, att till JustitiaeCantzleren
och JuslitimOmbudsmannen
månadteligen insända ett exemplar af Kongl.
Majrts Befallningshafvandes Kungörelser, har
Utskottet efter förehafd votering, såsom alternativer
framstält, tvenne olika meningar, af
hvilka den ena varit för förslagets antagande
och den andra för detsamraas ogillande.
Upplästes och lades på hordet ett från.
RiddarhusUtskottet inkommit så lydande:
Hörsamste Memorial!
Genom Remiss af den 7 sistlidne April
har Kongl. Mnj:t täckts infordra RiddarhusUtskottets
underdåniga Utlåtande öfver Majoren
Henric Adolph Gyllensvans hos Kongl.
Maj:t i underdånighet gjorde ansökning, det
han, hvilken såsom innehafvare af Westanå
FideiCommissEgendom, vore genom FideiCommissFörfattningen
förbunden, att icke bruka annat
än namnet Gyllensvan, samt dertill, i
grund af Kongl. Maj:ts å samma FideiCommissförfattning
meddeldte nådiga stadfästelse, berättigad,
äfven måtte förklaras böra tillgodonjuta
alla de fördelar, hvilka namnet tillhöra,
och deribland alt få för Adeliga Ätten Gyl
-
